# ID: svediakorp-gov2119
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 96,022
# sentences: 2,998
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
lAHHPM©® IBOIKSHSVAIIllNBRt
fid
Urtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1844 och 1845.
TREDJE SAMLINGEN.
Constitutions-Utskottets Memorial, Utlåtanden
och Betänkanden.
v! .11
• . -•
5 «: ^ : .‘/ut* '■ J
... 'it€SäU£T
. . .'••.■
.u VvAwXiv^ViVl vV^o
I
C (institution)-Utskottets Memorial, Ntris t $ 2,
1
M l
Ank. lill Exp. Utsk. den 8 Äng. 1844, kl. 1 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, med anhållan om arfvoden för
en Notarie och en Canzlist.
I likhet med hvad vid nästföregående Riksdagar ägt rum, har Consliliitions-Utskottet,
för göromålens ordentliga och skyndsamma bestridande,
funnit nödigt alt, utom den Canzli-personal af en Secreterare och en Canzlist,
sorn 24 §. 1 mom. Riksdags-Ordningen i allmänhet bestämmer, till
en början ytterligare antaga en Notarie och en Canzlist; och får alltså Utskottet,
med stöd af Riksdags-Ordningens villkorliga medgifvande i samma
moment, vördsamt anhålla, att äfven för desse sistnämnde tjenstemän må
anslås vanliga arfvoden, beräknade från anlagningsdagen.
Slockholm den 6 Augusti 1844.
På Högloft. Ridderskapets och Adelns vägnar:
A. G. Gyldenstolpe.
På Vällofl. Borgare-Ståndets vägnar:
A. M. Brinck.
J. F. Fåhreeus.
På Högvördig» Preste-Ståndets vägnar:
M. O. Holmström.
På Hedervärda Bondeståndets vägnar:
Nils Persson.
M 2.
Ank. till Exp. Utsk. d. 12 Aug. 1844, kl. 1 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, med uppgift å hvilande grundlagsförslag,
i afseende pä National-representationens ombildning.
Vid betraktande deraf, att, jemnlikt 81 § i Riksdagsbeslutet af den
16 Juni 1841, de tili nuvarande Riksdag hvilande förslagen angående narn
till R. St, Prof. 1844, 3 Sami. 1 Haft. 1
2
Conslitutions-Ulskottets Memorial, M 2.
lional-represenlalionens ombildning, nemligen det i förra ConstitutionsUtskottets
Memorial N:ris 38 och 68 framställda förslag om Riksdags-Ordningens
upphäfvande, — den i nämnde Utskotts Memorial N:o
85, föreslagna Val-lag, samt de i samma Utskotts Memorial N:o 68,
innefattade förslag om ändringar och tillägg uti Regeringsformen,
Successions-Ordningen och Tryckfrihetsförordningen, dessa sistnämnde
förslag likväl, med de i Memorialen N:ris 85, io5 och ny f öreslagna
ändringar, — tillsammans utgöra ett helt för sig, på hvars godkännande eller
förkastande pröfningen af vissa andra förslag till ändringar i grundlagarne
beror, har Constitutions-Utskottet, som det åligger att, vid hvarje
Riksdags början, till Riksens Ständer inkomma med uppgift å de vid nästföregående
Riksdag beredda och tili innevarande hänskjulna förslag, rörande
ändringar i grundiagarne, ansett sig böra förenämnde, uti 1 mom.
81 § af 1841 års Riksdagsbeslut omförmälde, grundlagsändringsförslag särskildt
till Riksens Ständers afgörande härhos öfverlemna, med vördsamt
tillkännagifvande, att Utskottet, för att bereda lättnad vid ärendets granskning,
dels upptagit den föreslagna Regeringsformen i sin helhet, med utmärkande
genom cursiv stil af de föreslagna ändringarne och tilläggen,
dels i bredden vid hvarje § medelst citalioner lemnat hänvisning till
motsvarande stadganden i nu gällande grundlagar, dels ock bifogat en jemlörelsetabell,
som från hvarje § af nuvarande Regeringsform och Riksdags-Ordning
hänvisar till nu ingående förslag och jemväl upptager de §§
af nuvarande grundlagar, som blifvit i de nya förslagen helt och hållet
eller till någon del uteslutne. Stockholm den 12 Augusti 1844.
Cmsiilutions-Utskottets Memorial, Jtä 2.
3
L
Fullständig lydelse af den föreslagna Regeringsformen.
§ i. Sveriges Rike skall styras af en Konung och vara R. F. § l.
ett Arf-Rike. Arffoljden är sådan, den finnes bestämd i
Successions-Ordningen af den a6 September 1810.
§ 2. Konungen skall alltid vara af den rena Evangeli
-
Oförändrad»
sisa Läran, sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska .Bekännelsen
samt Upsala Mötes Beslut af år 1593 antagen och
förklarad är.
§ 3. Konungens Majestät skall hållas i helgd och vörd- Oförändrad.
nåd; Hans gärningar vare emot allt åtal fredade.
§ 4. Konungen äger att allena styra Riket på det sätt, Oförändrad,
denna Regerings-For 111 föreskrifver; Inhemte dock, i de fall, här
nedanföre stadgas, underrättelse och råd af ett Stats-Råd, hvartill
Konungen kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och
allmänt aktade infödde Svenske Frälse- eller Ofrälse-Män af den
rena Evangeliska Läran.
§ 5. Stats-Rådet skall bestå af Tio Ledamöter, hvilka Oförändrad,
äge att alla der förekommande ärenden öfvervara; ej må fader
och son eller bröder på en gång vara Ledamöter af StatsRådet.
§ 6. Af Slats-Rådels Ledamöter skola Sju vara Chefer,
hvar för sitt Departement, nemligen:
Justiliae-Stats-Ministern, för Juslitice-Departementet;
Stals-Ministern för Utrikes Ärendena, för Utrikes-Departementet;
Eli
Chef och Föredragande Stats-Råd för LandtförsvarsDepartementet,
hvilken tillika vare Konungens Rådgifvare i Commando-mål
för Arméen;
En för Sjöforsvars-Departementet, hvilken tillika
Konungens Rådgifvare i Commando-mål för Flottan;
En för Civil-Departementet;
En för Finance-Departementet; samt
Oförändrad»
vare
4
Constitutions-Ulslcottcts Memorial, M 2.
Oförändrad.
Oförändrad.
R. F. §. 9.
Oförändrad,
Oförändrad.
En för Ecklesiastik-Deparlementet.
Den närmare fördelningen af ärendena, Departementen emellan,
bestämmes af Konungen, genom en särskilt utfärdad, offentligen
kungjord, stadga.
Bland de Tre Stats-Råden utan Departement böra minst
Två hafva förvaltat Civil Beställning.
§ 7. Alla Regeringsärenden, med undantag af sådana,
som i 11 och 15 §§ omförmälas, skola inför Konungen i StatsRådet
föredragas och der algöras.
§ 8. Ej må Konungen fatta något beslut i mål, hvaröfver
Stats-Rådet höras bör, derest icke minst Tre af Stats-Råden,
utom vederbörande Föredragande, tillstädes äro. Stals-Rådets
samtlige Ledamöter, der de icke laga förfall äga, skola öfvervara
alla mål af synnerlig vigt och omfattning, som, efter dem
förut meddelade Föredragnings-Listor, i Stats-Rådet förekomma
och Rikets Allmänna Styrelse röra. Sådana äro: Frågor och
Förslag om nya Allmänna Författningars vidtagande; om Upphäfvande
och Förändring af de förut gällande; om nya Allmänna
Inrättningar uti särskildta Styrelsens grenar, med flere af dylik
beskaffenhet.
§ 9. Uti alla mål, som hos Konungen i Stats-Rådet förekomma,
skall Protokoll föras. Stals-Rådets tillstädes varande
Ledamöter böra, under ansvarighet för rådslagen, till den påföljd,
hvarom i 124 och 125 §§ vidare sUtdgas, ovilkorligen till
protokollet sina meningar yttra och förklara; Konungen dock
förbehållet att allena besluta. Skulle någonsin den oförmodade
händelse inträffa, att Konungens beslut vore uppenbarligen stridande
mot Rikets Grundlag eller Allmän Lag, åligge det då
Stals-Rådets Ledamöter att kraftiga föreställningar deremot göra.
Den, som ej särskild mening till protokollet anfört, vare lör beslutet
ansvarig, såsom hade han styrkt Konungen att det beslut
fatta.
§ 10. Innan ärendena hos Konungen i Stats-Rådet föredragas,
skola de, genom nödiga upplysningars inhemtande från
vederbörande embetsverk, af den Föredragande beredas.
§ 11. Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå
Rikets förhållande till främmande Makter, må Konungen lå
-
Constitutions-Ulskollcls Memorial, M 2.
5
ta bereda och handhafva på det sätt, Honom lämpligast synes.
Stats-Ministern för Utrikes Ärendena tillhör att dessa mål inför
Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af någon annan
Stats-Rådets Ledamot. Är Siats-Ministern frånvarande, föredrage
den Stats-Rådets Ledamot, sorn Konungen äfven i detta fall
tillkalle. Sedan Konungen af desse Embetsman inhemtat tili
protokoll anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, lätte Konungen,
i deras närvaro, besluten; åliggande det den dertill särskilt
förordnade att protokollet föra. Af sådana Beslut må Konungen
låta till Stats-Rådets kunskap komma, hvad Honom nyttigt
synes, så att äfven någon kännedom af denna Riks-Styrelsens-gren
matte bos Siats-Rådet finnas.
§ 12. Konungen äger att i Afhandlingar oell Förbund Oförändrad,
med främmande Makter ingå, sedan Han, enligt föregående §,
deröfver hört Siats-Ministern lör Utrikes Ärendena och någon
annan tillkallad Stats-Rådets Ledamot.
§ 13. Vill Konungen börja krig elier sluta fred, kalle ;R. F. §. 15,
då lili ett utomordentligt Stats-Råd Stats-Rådets samtlige Ledamöter,
framställe för dem de skäl och omständigheter, som härvid
till öfvervägande förekomma, samt aske deröfver deras yttranden,
hvilka de skola hvar för sig, med den ansvarighet, 125
§ bestämmer, till protokollet afgifva. Konungen åge derefter
makt att fatta oeh utföra det Beslut, som Han för Riket nyttigast
linner.
§ 14. Öfver Rikets krigsmakt tili lands och sjös äger Oförändrad.
Konungen högsta befälet.
§ 15. Commando-mål, hvarmed förstås sådana, som Ko- i Oförändrad,
nungen, i egenskap af Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten
till lands och sjös, omedelbarligen besörjer, må Konungen, då
Han Sjelf förer Riks-styrelsen, afgöra i närvaro af den bland
Krigs-Deparlementens Chefer, lili hvars Departement ärendet
hörer. Honom åligge, vid ansvar, att, då dessa mål beredas, sin
mening yttra öfver de företag, Konungen besluter, samt att, då
hans mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer, föra
sina yttrade betänkligheter och råd till ett protokoll, hvars riktighet
Konungen medelst Sin höga påskrift besanne. Finner
nämnde Embetsman dessa förelag vara af en vådlig rigtning el
-
b
C onstitulions-Utskottets Memorial, JU 2.
Oförändrad.
Oföraudrad,’
Oförändrad.
Oförändrad.
Oförändrad.
ler omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel
att dem utföra, tillstyrke lian jemväl, att Konungen ville
kalla, till ett Krigs-Råd deröfver, Tvänne eller flere af tle närvarande
högre militära Embetsman; Konungen dock obetaget,
att å denna tillstyrkan och, der den bilalles, å Krigs-Rådels lill
protokoll anförda tankar göra det afseende, Honom godt synes.
§ 16. Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra,
vrångvisa och orätt hindra och förbjuda, ingen förderfva
eiler förderfva låta, lill lif, ära, personlig frihet och välfärd, utan
han lagligen förvunnen och dömd är, och ingen afhända eller
afhända låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och
dom, i den ordning, Sveriges Lag och laga Stadgar föreskrifva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen från ort till
annan förvisa; ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan
skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin Religion, så vidt
han derigenom icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer. Konungen läte en hvar blifva dömd af den
Domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder.
§ 17. Konungens Domsrätt skall uppdragas Tolf af Honom
utnämnde lagkunnige Män, Sex Frälse och Sex Ofrälse,
hvilka fullgjort, hvad Författningarne föreskrifva dem , som uti
Domare-Embeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt,
erfarenhet och redlighet De kallas Jusliliae-Råd och utgöra
Konungens Högsta Domstol.
§ 18. Denna Högsta Domstol tillkommer det äfven att
upptaga och afgöra alla Ansökningar, att Konungen må bryta
Dom åter, som vunnit laga kraft, eller återställa laga tid , som
försuten är.
§ 19. Inkomma till Konungen ifrån Domstolar och Embetsman
förfrågningar om lagens rätta mening i sådana fall, som
till Domares åtgärd höra, äge ock Högsta Domstolen att de sålunda
sökta förklaringar gifva.
§ 20. Uti fredstider skola de mål, som från Krigs-Domstolarne
dragas under Konungens pröfning, uti Högsta Domstolen
företagas och afgöras. Tvänne Militär-personer af högre
grad, dem Konungen härtill utser och förordnar, böra med Domare-jäf
och ansvar, och utan särskilt arfvode, sådana mål i
Comtitutions-UUlioltets Memorial, J\s 2.
7
Högsta Domstolen öfvervara och deröfver rösta, dock må Dornarenas
antal icke öfverstiga Åtta.
Under krig förhålles härmed efter Krigs-Artiklarne.
§ 21. Konungen äger tvänne röster i de mål, hvilkas
föredragning och afgörande, Han för godt finnér att i Högsta
Domstolen öfvervara. Alla frågor om förklaringar öfver lagen
skola hos Konungen anmälas och Dess röster deruti inhemtas
och beräknas, änskönt Han icke i Högsta Domstolens öfverläggningar
derom deltagit.
§ 22. Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas
och afgöras af Fem Ledamöter, så ock af Fyra, der alla fyra äro
om slutet ense. Öfver vigtigare saker skola minst Sju döma.
Ej må flera än Åtta Ledamöter, Fyra Frälse och Fyra Ofrälse
Män, på en gång tjenstgörande vara. 1 alla mål skola minst T vå
Frälse och Två Ofrälse Ledamöter vara närvarande.
§ 23. Alla Högsta Domstolens beslut utfärdas i Konungens
Namn och med Dess Höga underskrift eller under Dess
Secret.
§ 24. Uti Konungens Nedre Justitiae-Re vision skola J lisli
tiae-ärendena beredas till föredragning och afgörande i Högsta
Domstolen.
§ 25. Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra
lifsstraff samt återgifva ära och till Kronan förverkadt gods;
dock må öfver ansökningar derom Högsta Domstolen höras och
Konungen Sina beslut uti Stats-Rådet fatta. På den brottslige
skall sedermera ankomma att emottaga den nåd, Konungen honom
förunnat, eller undergå det stral!’, hvartill han blifvit
dömd.
§ 21). Då Justitiae-ärenden i Stats-Rådet föredragas, skola,
jemte Justitiae-Stats-Ministern och Två Stats-Råd, Två af
Hö gsta Domstolens Ledamöter dem öfvervara, med den skyldighet
att till protokollet sig yttra, som 9 § loreskrifver.
§ 27. Till Justi tias-Canzler må Konungen nämna en
lagfaren, skicklig och oväldig Man, som i Doinare-värf varit
nyttjad. Honom, såsom Konungens Högste Ombudsman, åligge
förnämligast att föra eller genom de under honom ställda Fiskaler
låta föra Konungens talan i mål, som röra allmän sä
-
Oförändrad.
Oförändrad.
Oförändrad.
Oförändrad*
Oförändrad*
Oförändrad.
Oförändrad.
3
Constitutions-Utskottets Memorial, Jtä 2.
Oförändrad.
Oförändrad.
Oförändrad»
Oförändrad.
Oförändrad.
Oförändrad.
kerhet och Kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hafva
tillsyn öfver rättvisans handhafvande och i sådan egenskap beifra
fel, sorn af Domare och Embetsman begåugne blifva.
§ 28. Konungen äger att i Stats-Rådet utnämna och
befordra infödde Svenske Män lili alla de Embeten och Tjenster
inom Riket, högre och lägre, hvilka äro af den egenskap,
a.tt Konungen Fullmakter derå utfärdar, dock böra vederbörande
förut med förslag hafva inkommit, der sådana hittills ägt
rum; Vare likväl Konungen obetaget att uti Militära Embeten
nyttja Utländske Män af sällsynt skicklighet, men icke till Commendanter
i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar,
afseende endast å de sökandes förtjenst och skicklighet,
men icke på deras börd. Till Civile Embetsman inom Riket
och till Domare må sådane män endast nämnas, som äro af
den rena Evangeliska Läran. Hvarje Departements-Chef skall
föredraga och expediera alla ärenden, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked, till och ifrån embeten
och tjenster, vid de Verk och Stater, som under Departementet
höra.
§ 29. Till Ärke-Biskop och Biskopar, med hvilkas val
förliålles efter förra vanligheten, utnämne Konungen en af de
Tre, sorn föreslagne blifvit.
§ 30. Konungen äger att, på det sätt förr öfligt varit,
tillsätta Kyrkoherde-beställningar i Regala pastorater. De så
kallade Consistoriella gäll vare vid deras valrätt bibehållna.
§ 31. Städernas Borgerskap åtnjute framgent den rättighet,
de hitintills innehaft, att till Borgmästare-tjenster föreslå
tvenne behörige män, då Konungen en af dem utnämne. På
lika sätt förhålles med Rådmäns- och Magistrats-Sekreteraresyssiorna
i Stockholm.
§ 32. Sändebud hos främmande Makter och Tjenstemän
vid Beskickningarne namne Konungen i Stats-Ministerns
för Utrikes Ärendena och någon annan tillkallad Stats-RådsLedamots
närvaro.
§ 33. Enär sådana Sysslor, hvartill Förslag blifvit upprättade,
skola af Konungen bortgifvas, böra Slals-Rådets Ledamöter
-
Conslitulions-VtsJiOttels Memorial, M 2.
9
möter yttra sig öfver de sökandes skicklighet och förtjenster.
Åge de äfven rätt, att emot Konungens utnämningar till andra
Tjenster och Embeten underdåniga påminnelser göra.
§ 34. Stats-Minislraine innehafve Rikets högsta vär- Oförändrad,
dighet, och Stals-Råden den närmaste derintill. Ledamot af
Stats-Rådet eller af Justiliae-Rådet må icke tillika annat Civilt
Embete bekläda.
§ 35. Stats-Rådets Ledamöter, Presidenter och Chefer Oförändrad,
för Collegier eller i dessas ställe inrättade Verk, Juslitias-Caii*
zleren, Cheferna för Tullstyrelsen och för Postverket, Expeditions-Chefer
i Sta Is-Departementen, Öfver-Slålhållaren, UnderStåthållaren
och Polilie-Mästaren i Ilufvudstaden, Landshöfdingar
och Ståthållare i Landel, Fältmarskalkar, Generaler och Amiraler
al alla Grader, General-Adjutanter, Öfver-Ad ju tanter»
Stabs-Adjulanter, Commendanter i Fästningarne, Capitaine-Lieutenauler
och Oilicerare vid Lif-Drabanlerna, Öfverstar för Regementena,
Sekund-Cheferna lör Gardcs-Regementena till Häst
och Fot samt Öfverste-Lie ulena uter vid Lif-Regemenls-Brigaden,
Cheferna för Artilleriet, Fortifikations-, Fältmätnings-, och SjömäLnings-väsendet,
Ministrar, Sändebud och Agenter för Handeln
hos främmande Makter, samt de Embets- oeh Tjenstemän,
sorn uti Konungens Cabinelt för Utrikes Brefvexlingen och vid
Beskickningarne nyttjas, hafva Förtroende-sysslor, hvarifrån Konungen
må dem entlediga, när Han prof var Rikets tjenst det
fordra. Konungen kungöre dock sådana beslut i Stats-Rådet,
hvars Ledamöter vare skyldige alt deremot göra underdåniga
föreställningar, om de finna sig dertill skäl äga.
§ 36. De sorn bekläda Domare-Embeten, så högre som Oförändrad,
lägre, samt alle andre Embets- och Tjenstemän, än de i föregående
§ nämnde, kunna icke, utan medelst Ransakning och Dom,
ifrån sina inuehafvande Sysslor af Konungen afsäitas, ej eller
utan efter egna ansökningar, till andra tjenster befordras elier
Hyttas.
§ 37. Konungen äger, att i Adeligt Stånd upphöja Män, Oförändrad,
som, genom trohet, tapperhet och dygd, lärdom och nitiska
tjenster, gjort sig af Konungen och Riket synnerligen förtjente.
Vik. till R. St. Prot. 3 Sami. 1 Haft. " 2
10
Constitutions-Utshotlets Memorial, Jfå 2.
Konungen må jemväl, såsom belöning för stora och utmärkta
förtjenster, tilldela Adelsmän Friherrlig och Friherrar Greflig
värdighet. Ej må Adelskap, eller Friherrlig eller Greflig värdighet,
som hädanefter förlänas, tillfalla flere, än den, hvilken
adlad, eller upphöjd blifvit och, efter hans död, i rätt
nedstigande led efter led, hans äldste manlige Rröst-arfving af
äldsta grenen, samt, efter dennas utgång, Stamfadrens närmaste
manlige afkomling af då lefvande äldsta slägtgren, och så vidare.
Om, genom arf, Adeligt Stånd tillfaller den, som redan
blifvit deruti sjelf upphöjd, eller genom närmare arf insatt,
upphöre hans eget Adelskap, så framt detta icke är af högre
värdighet, i hvilken händelse Stamfadrens Adelskap öfvergår till
närmaste slägtgren: Finnes ingen sådan, utslockne Ätten. Förklaras
någon sitt Adelskap förlustig, tillfaller detsamma den,
som dertill, enligt här stadgade grunder, närmast berättigad är.
g F g 3)» §• 38. Alla ifrån Konungen utgående Expeditioner och
Befallningar, utom i Commandomål, skola, för att blifva gällande,
vara försedda med Konungens underskrift och contrasignation
af vederbörande Föredragande, som vare ansvarig,
att de instämma med deröfver förda protokoll. Föreskrifter och
erinringar om verkställighet af utfärdade beslut må Departementschefen
ä Embetets vägnar meddela. Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut vara stridande emot denna
Regerings-Form, gore lian derom i Stats-Rådet föreställning;
Yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall utfärdas,
vare det då den Föredragandes rättighet och pligt, att sin kontrasignation
derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf
sitt Embete, hvilket han icke må återtaga förr, än Riks-Församlingen
hans förhållande pröfvat och gillat. Emedlertid vare
han vid sin lön och öfiiga Embetet åtföljande inkomster bibehållen.
r. f. g, §. 39. Vill Konungen utrikes resa, meddele Ilan Stats
Rådet
in Pleno denna Sin föresats och inhemte dess tankar
deröfver, på sätt 9 § omtalar. Besluter Konungen derefter
sådan resa och den verkställer, befatte Sig ej med Rikets styrelse
eller utöfve den Konungsliga makten, så länge Han utrikes
vistas, utan före Stats-Rådet, under sådan Konungens från
-
Constiiutians-UtsJcottete Memorial, Jtä 2,
13
varö Regeringen i Hans namn, med ali den rätt, som denna
Regerings-Form Konungen tillägger; dock må ej Siats-Rådet någonsin
Adeligt slånd oell värdighet förläna, eller lill Greflig!
och Friherrlig! stånd upphöja, eller Riddare-värdighet utdela;
äfvensom alla lediga Sysslor endast tilis vidare kunna förvaltas
af dem, som Siats-Rådet dertill förordnar. Huru förhållas
skall, derest Konungen längre lid än Tolf månader ur Riket
biifver, derom varder i So § stadgadt.
§ 40. Biifver Konungen så sjuk, att Han icke liegeringens-Ärcndena
vårdar, förvalte Ståts-Rådet styrelsen, på det
sätt, som i föregående §. bestämmes.
§. 41. Konung vare myndig vid fyllda Aderton år.
Dör Konung, innan Thronföljaren denna ålder uppnått, föres
styrelsen af Stals-Rådct nied Konungslig makt och myndighet i
Konungens namn, intilldess Riksförsamlingen sammankommer,
och den Förmyndare-Styrelse Riksförsamlingen förordnar Regeringen
lillträdt, ställande sig Stals-Rådet denna RegeringsForm
till ovillkorlig efterlefnad.
§, 42. Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset,
inom hvilket Arfsrätten till Riket räknas, på manliga sidan
utginge, då förvalte äfven Stals-Rådet Regeringen med Konungslig
makt och myndighet, intilldess Riksförsamlingen
hinner sammankomma och ett nytt Konungahus utkora, samt
den valde Konungen Regeringen lillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående fyra §§, handla,
skola Stats-Rådets samtlige Ledamöter vara närvarande och
rösta.
§. 43. Går Konungen i Fält, eller till aflägsnare inrikes
örte)' reser, f(nordne lee Ledamöter af S.lats-Kadet, under
den Ordförande, som Han, antingen ibland "Prinsar af Sitt lius,
eller ibland Stals-Rådets Ledamöter, särskilt nämnei, alt löia
Regeringen i de mål, Konungen löreskrifver. Med de nial, Konungen
då Sjelf afgör, förhålles på det sätt, som 8 §. stadgai.
§. 44." Hvarken Svea Rikes Kron-Prins och Arf-Furste
eller Prinsar af det Konungsliga Huset skola halva något Lil—
G eding eller Civilt Embete; dock kunna eller gammalt luuk
Oförändrad.
R. F. §. 41.
R. F. §. 42.
Oföl andi ad.
O föi andrad.
12
Constitutions-Ulskottrts Memorial, ,1? 2.
Titlar af Herligdömen och Furstendöme!! dem tilläggas, nian
rättighet till de Landskap, hvilkas nanni de hära.
Oiuiäiiili.-ui. § 45. Landet skall förblifva indeladi i Höfdingdömen
under den vanliga Landt-Regeringen. Ingen General-Guvernör
inom Riket ma hädanefter förordnas.
Oförändrad. § 46. Rikets IIoi-Räller och alla andra Domstolar sko
la
efter Lag och laga Stadgar döma; Rikets Collegiér, LandtRegeringen
tillika med alla andra Verk samt högre och lägre
Lmhelsmän, skola förvalta de dem åliggande sysslor och värf,
enligt de Instruktioner, Reglementen och föreskrifter, som redan
gillia äro eller framdeles kunna gifvas, lyda Konungens bud
och helallningar och räcka hvarandra handen lill fullgörande
deral och af allt hvad Rikets tjenst utaf dem fordrar; blifvande
de Konungen i laga ordning ansvarige, om något utaf dem
underlåles och försummas eller olagligen behandlas.
Oförändrad. § 47. Konungens Hof slår under Dess enskilda styrel
se;
kunnande Han häruti förordna som Honom godt synes. Alla
beställningar vid sitt Hof må Konungen efter behag tillsätta
och derifrån afsätta.
Bitsdags-Ord- § 48. l.-o Svenska Folkets representanter kallas Riks
mngen
§ i dagsmän och utgöra Riksförsamlingen, hvilken sammanträder
pä tvä Afdelningar. Dessa Af delningar kallas Första
Kammarenj och Andra Kammaren.
För ulöfningen af Riksdagsmanna-befallning gälla inga
andra föreskrifter, än Rikets Grundlagar.
2:o. Första Kammaren består af Etthundradesjuttio
fem Riksdagsmän, örn hvilkas val stadgas i Vallagen.
3:o Andra Kammaren består af Sjuttiofem Riksdagsmän
, deni Första Kammaren utsett.
Till Riksdagsman i Andra Kammaren kan väljas briar
och en, som till Riksdagsman i den Första valbar är; dock
att, der han icke fyllt Trettiofem år, han bör hafva bivistat
minst två Riksdagar före den, då uppdraget tillträdas skall.
Enär första Kammaren vid Riksdags början, på sätt
i 62 § säges, erhållit underrättelse om de i Andra Kammaren
sedan sist hållna Riksdag inträffade ledigheter, skall till
fyllande af hvarje sådan ledighet nytt val anställas för
C om litti lion?. - lis lo t te Is Memorial, M 2.
å
lydde.
Under hvarje Riksdag skull Första Kammaren likaledes,
i stället för hvar och en, under Riksdagens lopp, utur Andra
Kammaren afgången ledamot, som icke vid samma Riksdags
slut afgå hort, och för riter staden af den tid, hvarå
den afgångnes fullmakt lydde, efterträdare välja.
Emot slutet af lagtima Riksdag skall Första Kammaren
ri. dag, sorn den sjelf bestämmer, välja Tjugufem män,
att de, vid samma Riksdags slut, utur Andra Kammaren afgvendes
ledigb/if vande mm intaga och innehafva lill den
tredje derpå följande lagtima Riksdagens slut.
Ej må vid Riksdags slut den, sein då skall utur Andra
Kammaren afgå, uti samma Kammare ånyo inväljas; och
strinde den valde fritt att uppdraget sig afsäga, dock, sedan
kallelsen antagen blifvit, icke under påstående Riksdag. Afsägelse
under samma Riksdag, då valet hölls, sker hos Första
Kammaren; afsägelse emellan Riksdagar, hos Högsta Domstolen.
För den, som lill fyllande af tillfällig ledighet väljes
till Riksdagsman i Andra Kammaren, utfärdas och underskri
f ves af borsta Kammarens Tilman en så lydande fullmakt
:
"Vid i dag anstäldt val har Riksförsamlingens Första
”Kammare utsett N. N. att från och med denna dag till den
"år sammanträdande (nu började) lagtima Riksdags slut
"vara Riksdagsman i Riksförsamlingens Andra Kammare,
"hvarå detta länder till bevis och fullmakt.
"N. N. d ”
För den, som är vald till Riksdagsman i Andra Kammaren,
i stället för den, sein vid Riksdagens slut afgå skall,
utfärdas och underskrif ves af Första Kammarens Talman en
sä lydande fullmakt:
"Vid i dag anstäldt val har Riksförsamlingens Första
"Kammare utsett N. N. att från den dag, då denna Riks
'dag
tilländagår, och intill slutet af den år
sam
”manträdande
lagtima Riksdag vara Riksdagsman i Riks
-
14
Conslltulions-UtslcotUts Memorial, M 2,
R. F. § 49.
R- O. '§ 2.
R, F. § 91.
R. O. g. 4.
R. F. § 9?.
R. O. § 5.
R. F. § 93.
R. O. g 6.
R. F. § 94.
R. t', § 7.
”församlingens Andra Kammare, hvarå delta länder till bevis
och fullmakt.
”N. N. d. ”
§ 49. Riksförsamlingen sammanträde till Lagtima
Riksdag hvart Tredje år, den första helgfria dag i November
månad. Uti Riksdagsbeslutet vid Lagtima Riksdag skall
intagas uttrycklig kallelse till den nästinfallan de. Till Urtima
Riksdag äge Konungen att, när så nödigt finnes, Riksförsamlingen
kalla. Ej må Urtima Riksdag fortfara, sedan
tid för sammanträde till Lagtima inne är.
§ 50. I elen händelse, att Konungen utöfver Tolf månader
ur Riket blifver, sainmankalle Siats-Rådet, genom öppet
påbud, Riksförsamlingen till allmän Riksdag, och läte kallelsen
inom femton dagar efter berörde tids förlopp uti hufvudstadens
kyrkor samt skyndsamligen i de öfriga delar af Riket
kungöra. Sedan Konungen derom underrättad blifvit, men
Han ändock icke till Riket återkommit, tage Riksförsamlingen
den författning om Rikets styrelse, hvilken den nyttigast finnér.
§ 51. Lag samma vare , om en Konungs sjuklighet
fortfar af den beskaffenhet, att Han längre tid än tolf månader
med Regerings-Ärendena Sig icke befattat.
§ 52. Då Konung dör och Thrunföljaren ännu omyndig
är, utlärde Stats-Rådet kallelse till Riksdag, hvilken kallelse
inom Femton dagar efter Konungens död skall i Hufvudstadens
Kyrkor och skyndsamligen i öfriga delar af riket
kungöras. Riksförsamlingen äge, utan afseende på något den
aflidne Konungens Testamente angående Riks-Styrelsen , att,
på sätt 114 § stadgar, förordna En, Tre eller Fem Förmyndare,
hvilka Regeringen under Konungens minderårighet må
i Hans namn, efter denna Grundlag, föra.
§ 53. Skulle den olyckliga händelse inträffa, att den
Konunga-Ätt, hvilken Arlsrätten till Riket uppdragen är, på
manliga sidan ulginge., sainmankalle Stats-Rådet inom den i
nästföregående § stadgade tid, efter den sisla af nämnde ätt
regerande Konungens död, Riksförsamlingen. Riksförsamlingen
skall dä eli nytt Konungahus utkora, med bibehållande al
Rikets Grundlagar.
Canstilutions-Ut$kottets Memorial, JYi 2.
15
§ 54. Om, emot förmodan, Stats-Rådet underläte att, R-F. § 9i
y , _ ~ I vn. /•/» n . .. I n, s*.. ' R. () If.
i de fall, föregående 5o, 52 och 53 §§ omförmäla, Riksförsam- R‘ ° ^ ‘°'
lingen genast sammankalla, åligge det ovillkorligen Andra Kammarens
ledamöter att opåminte, A den i nästföljande § utsatta
tid, till Riksdagen sig inställa, och Rikets flof-Rätter att
anbefalla dem, sorn vid Riksdagsmannaval, samt Dom-Capitlen
dem, som vid Val mannaval, enligt vallagen äga ordet
föra, att sådana val genast utsätta, på det Riksförsamlingen må
kunna sammankomma, att sin och Rikets rätt iakttaga och
skydda.
§ 55. Då Konung, omyndig Konungs förmyndare el- R- F- § si.
ler fnterims-Styrelse sammankallar till Urtima Riksdag, för persien.’S*>U
hvilken nytt, allmänt val till Riksförsamlingens Första Kuni- R- O. $9 och.
mare ej äger rum, bör sammanträdet icke utsättas tidigare, tiodea."11 're”
än efter Trettionde dagen frän den, dä kallelsen i huf vudstadens
kyrkor kungöres.
Sådan Riksdag, som i 5o, 5l, 52 och 53 §§ omtalas,
bör ej kallas till någon dag tidigare, än den Femtionde, ej
heller till någon senare, än den Sextionde efter den, då kallelsen
i hufvudstadens kyrkor kungöres.
Riksdag, som på det i 5f § omförmälda sätt blifvit
sammankallad, sammanträder å Sextionde dagen efter den,
då Stats-Rådet sist bort kallelsen i hufvudstadens kyrkor kungöra
låta.
§ 56. Infaller tid till lagtima Riksdag inom fyra Ny §.
månader efter den dag, då Interims-Styreise, enligt 5o, 51,
52 eller 53 §§, bör urtima Riksdag kalla, då kallas icke till
urtima Riksdag, utan, om längre tid, än Sjuttiofem dagar, Atter
st år till den i 49 § utsätta dag kungöre Interims-Styrelsen,
att de, som för nästinstundande lagtima Riksdag väljas
till Riksdagsmän i Riksförsamlingens Första Kammare, äfvensom
Riksdagsmännen i Riksförsamlingens Andra Kammare,
äga sammankomma före sistnämnda tid, ä viss dag, dock icke
tidigare, än Trettio dagar efter den, då kungörelsen i hufvudstadens
kyrkor uppläses, ej heller före den tionde dagen
i September månad.
§ 57. Riksdagarne skola hällas i Rikets Hufvudstad, u- r. r. § 50,
tom i de fall, då fiendens framträngande elier pest elier andra b. O. v.. 3.
16
Constitul iöns - Utskottets Memorial, M 2.
lika vigtiga hinder göra det omöjligt, elier för Ribyförsamlingens
frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätte du, i samråd
med Riksförsamlingens Fullmäktige i Riks-Banken och
Riksgäids-Contorel, en annan Riksdagsort, dit Riksförsamlingen
kallas.
r. O. § 3. § 58. Uti de i 5o och 5i §§ upptagna fall, äfvensom
vid inträffande minderårighet, eller vid val tili Konung eller
Throuföljare, anvises de Främmande Sändebuden och deras
medfölje någon, minst Tio mil från valort belägen, vistelse;
och må de ej återkomma, ej heller utländske Sändebud i Landet
inlåtas förr, än i de två först åberopade händelser om
Riksstyrelsen blifvit förordnadt, i den tredje den omyndige
Konungens Förmyndare blifvit utsedd eller, i de båda sist
nämnda, ett nytt Konungahus blifvit utkoradt samt, då Thronell
ledig är, blifvit stadgadt, huru styrelsen förås må, intilldess
densamma af den valde Konungen emottages. Riksförsamlingen
f örklare då förbudet hafva upphört.
Ny §. § 59. Riksdagsman njute, för resan till och ifrån
Riksdagsorten och för vistandet derstädes, af Statsmedlen
ersättning efter de grunder, som å föregången Riksdag blifvit
bestämda.
r. o g. 16. § 60. Underlåter valdistrict att ställa den eller de
Riksdagsmän, det bör, till Riksförsamlingens Första Kammare,
vare förfallet till det vite, som Kammaren bestämmer. Försummar
utan laga förfall Riksdagsman att sig till Riksdagen i
råttan lid inställa, vare arfvode för den tid, han uteblifvit, förlustig
och höte derutöfver ett lika belopp. Med sådana vitén
och böter gånge sedan, som den Kammare, der den uteblifne
ledamoten skolat säte taga, förordnar.
Per?'iA' kt § 61- Riksdagsmännen skola, dagen efter den, som för
Riksdagens sammanträde är bestämd, sina fullmakter uppvisa
inför den äldste af Högsta Domstolens ledamöter, som icke
af laga förfall hindras, samt Riksförsamlingens fullmäktige
i Riks-Banken och Riksgälds-Conloret, hvilka inom tre
helgfria dagar böra undersöka, huruvida samtlige fullmakterne
äro utfärdade i den form, Vallagens 17 och 3o §§ samt
denna
Constitulions-Ulskottcts Memorial, 2.
17
denna Regeringsforms 4-8 § stadga. Hvar Kammare äger derefter
sin rätt förbehållen att pröfva, såväl de anmärkningar,
hvilka emot fulhnagters form blifvit under ofvannämnda
granskning gjorda., som ock alla andra frågor, hvilka emot
någon till Kammaren hörande Riksdagsmans behörighet blifvit
Kammarens pröfning underställda, antingen af Riksdagsman,
med stöd af Kallagen eller denna Regeringsforms 4-8 §j eller
af annan person, enligt Vallagens 3g §. Saknar Kammaren
nödige upplysningar, äge den infordra sådana och äfven, der
så nödigt finnes, äska undersökning vid laga Domstol, der
ock alla frågor om fällande till något i Vallagen utsatt ansvar
böra upptagas. Den, som Riks dags manna full magt uppvisat,
utöfve derpå grundadt uppdrag, oaktadt gjorda anmärkningar,
till dess den Kammare, han tillhörer, om hans
rätt ändtligt beslut fattat.
§ 62. Sedan ledamöterne af Riksförsamlingens båda Ny §.
Kamrar låtit undersöka sina fullmagter, på sätt nästföregående
§ stadgar, sammanträde hvar Kammare för sig. 1
den första föres då ordet af den äldsta ledamoten från Upsala
län; i den Andra, af den till lefnadsåren äldsta ledamoten.
Sedan Högsta Domstolens i nästföregående § nämnde ledamot
till Andra Kammaren vid detta sammanträde anmält,
om någon eller någre af Kammarens ledamöter efter sist hållna
Pdksdags slut, i den ordning 48 § föreskrifver, afsagt sig
sitt uppdrag, och sedan de till Högsta Domstolen ingifne afsägelse-skrif
terne blifvit aflcmnade, gifve Andra Kammaren
Medkomma ren tillkänna, om och i hvad män sådant val, som
48 § omförmäler, må erfordras.
§ 63. Riksförsamlingens båda Kamrar äge, hvar för Ny §.
sig och inom sig, för månad välja sin Talman och vice
Talman.
§ 64. Sedan de i nästföregående § omtalade val vid R. 0. § 26.
Riksdagen första gången blifvit verkställda, och, om i Andra
Kammaren vid Riksdagens början ledigheter funnits, val till
dessas fyllande försiggått, öppne Konungen, eller, om Han
regeringen icke förer, Hans förmyndare eller den Interims
Bih.
till lt. St. Vrot. 3 Sami. 1 Haft. 3
18
Comtilutcons-Utskottcls Memorial, -M 2.
R. O. 28.
R. F. § 5!
och 105.
Fl. O § 29.
inom. 2.
Styrelse, sorn i denna Grundlag omtalas, Riksdagen, då Riksförsamlingen,
sedan den. Gudstjenst bivistat, uppträder å Rikssalen.
Der före Konungen, eller, dä Han är frånvarande eller
omyndig, eiler Han så för godt finner, Justitie-Stats-Ministern
ordet och läte Riksförsamlingen afhöra berättelsen om hvad
sedan sist hållna Riksdag uti Rikets Styrelse sig tilldragit.
R. F. § 53. § 65. Derefter skola till ärendenas beredning till
!
rf", < S a
sättas:
l:o Ett Grundlags-Utskott, hvartill Andra Kammaren
R. o. '§ 23. inom sig utser Tjuguen ledamöter. Detta Utskott upptage
frågor rörande förändringar i Grundlagarne och af gifve deröfver
yttranden till Andra Kammaren.
r. f. § 53. 2:o. Ett Granslmings-Utskott, hvartill Första Kamma
ren
inom sig utser Tjuguåitta ledamöter. Detta Utskott äger
granska, huru Stats-Rådets ledamöter sitt rådgif vande kall utöfvat;
för hvilket ändamål Utskottet äger att äska alla de
protokoll, som uti Stats-Rådet blifvit förda, utom dem, som angå
Minisleriella ärenden och Commando-mål, hvilka endast i det,
R O g .30 S0,T1 lörer allmänt, kända och af Utskottet uppgifna händelser,
mom, 2. må kunna fordras. Utskottet äger jemväl granska Stats- och
Riksgälds-verkens förvaltning, och att under nämnda granskning
af Statsverket, för hvilken Utskottet skall äga tillgäng
till alla Statsverkets räkenskaper och handlingar. efterse, huruvida
de gjorda eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen
icke öf verstigit beloppet af de Hufvudtitlar , hvilka uti
den af Riksförsamlingen sist uppgjorda Statsreglering blifvit
fastställda, och huruvida de äro grundade pä behörigen upprättade
Stater eller Konungens med vederbörlig contrasignation
utfärdade anordningar samt styrkta med behöriga qvittenser
af deni, som medlen emottagit.
B. f, § 53 3:o Ett Stats-Ulskott, hvartill Kamrar ne välja, hvar
R. O. g. 30. sina, Aderton ledamöter. Detta Utskott äger att utleda, granska
och för Riksförsamlingen uppgifva Statsverkets och Riksgäl
ds verkets tillstånd och behof; att föreslå och, i mål. för
R-yF. §§ 53 o. hvilka Utskottet af Riksförsamling fått sig sådan magt uppR
Ö. § 30. dragen, sjelft gifva föreskrifter om Riksgälds-Contorets för
-
morn. 1,
Constitutions-Ulskottcts Memorial, Jfs 2.
19
vältning, samt dessutom, att föreslå Bevillningens belopp och raom- 2 oct
r.. i 7 '• §31. morn. 1.
fördelning.
4:o Eli Banko-Utskott, hvartill Hamrarne välja, hvar r. p < .-)3
sina, Sex ledamöter. Detta Utskott skall öfverse Riks-Bankens R- O. § 32.
Styrelse och tillstånd samt föreslå och, i mål, för hvilka Utskottet
af Riksförsamling fått sig sådan magt uppdragen, sjelf t
gifva föreskrifter om samma Banks förvaltning.
5:o. Ett Lag-Utskott, hvartill Hamrarne välja , hvar Jj | 'f;
sina, Fern ledamöter. Detta Utskott skall granska Justitie
Ombudsmannens
vid hvarje Riksdag af gifvande redogörelse
samt årliga berättelser, jemte' hans embets-diarier och registratur,
suint med utlåtande deröfver till Riksförsamlingen inkomma
; äfvensom utarbeta de från den ena eller andra af
Kamrarna remitterade förslag till Civil- och Criminal-, Krigssamt
Kyrko-Lagarnes förbättring.
6:o. Ett Expeditions-Utskolt, hvartill Hamrarne välja , R- o. §. 36.
hvar sina, Två ledamöter. Detta Utskott äger att under Riks- mom‘ "
dagen besörja tryckningen af Riksdagshandlingar samt uppsätta
och till Kamrarnes justering öfverlemna, ej mindre de
skrifvelser, hvilka, i följd af begge Kamrarnes beslut, måste
under Riksdagens lopp utfärdas, än Riksdagsbeslutet; den StalsRådets
Ledamot, Konungen dertill förordnar, förbehållet att i
Utskottet öfvervara Riksdagsbeslutets justering, i de delar deraf,
som röra Konungens yttranden.
Till förstärkning af de fyra, i denna § sist nämnda,
Utskott, då sådan nödig finnes, äf vensom till andra Utskott,
än de i denna och nästföljande § omförmälda, skola ledamöter
väljas till hälften utur hvar af Riksförsamlingens båda
Kamrar.
Yppas, antingen mellan båda Hamrarne inbördes, eller
mellan Kammare och Utskott, skiljaktig mening om Grundlagens
rätta tillämpning, då skola Stats-, Banco-, Lag- och Expeditions-U'tskotten,
eller så många af elem, som i frågan ojäfviga
äro, sammanträda och afgifva utlåtande, hvarvid sedan
kommer att bero.
§ 66. Äskar Konungen af Riksförsamlingen ett serskildt r. f. §. 54.
Utskott, alt med Honom öfverlägga om Ärenden, hvilka icke till §*35.
20
Constitulions-Utslcotlets Memorial, JYi 2.
R. O. § 41.
R. F. ?. 55.
R. O. §. 27.
moai. 1.
Ny s
Ny
§.
de i nästföregående § nämnda Utskotts befattning höra och
Han pröfvar böra hemliga hallas, utnämne båda Hamrarne
till ett sådant, hvar sina, Sex ledamöter. Detta Utskott åge
icke makt att fatta beslut, utan endast att till Konungen afgifva
yttranden öfver de mål, Konungen detsamma meddelar.
Sekreterare och annan betjening i detta Utskott förordnas af
Honungen.
§ 67. Stats-Rådets och Högsta Domstolens ledamöter,
Justitie-Canzleren och Justitie-Ombudsmannen kunna ej i Utskott
eller val till Utskott deltaga; ej heller någon, af hvilken
Riksförsamlingen kan fordra redo och ansvar, inväljas i Utskott,
eler redovisning för hans egna embets-åtgärder kan förekomma;
börande för öfrigt och i allmänhet iagttagas, att Riksdagsman
i mål, som personligen rör honom, väl må deltaga i
öfverläggningen, men icke i beslutet.
Omyndig Konungs Förmyndare må icke Riksdagsmannarätt
utöfva, ej heller Stats-Rådets ledamöter, när de med
Konungslig makt styra.
§ 68. I närvaro af Konung, omyndig Konungs Förmyndare
eller Ledamot i ett med Konungslig makt styrande
Stats-Räd må hvarken Riksförsamling, dess Kammare, Nämnd
eller Utskott öfverlägga eller besluta. Gälle dock hvad i 66
§ säges för det der omförmälda Utskott.
§ 69. Hvarken i Riksförsamlingen eller i någon af
dess Kamrar eller Nämnder kan beslut fattas, der icke åtminstone
tre femtedelar af ledamöterna tillstädes äro.
§ 70. Vill Konungen till Riksförsamlingen af låta framställning,
gore det skriftligen i den af Riksförsamlingens båda
Kamrar, Han för godt finnér. Riksdagsman må göra
framställning i den Kammare, der han har säte och stämma.
Det Utskott, till hvilket framställningen blifvit hänvisad,
skall lemna silt utlåtande till den Kammare, som i målet första
rösten äger.
I fråga om ändring af Grundlag, af Civil-, Criminal-,
Krigs- eller Kyrkolag, af de fordna Riks-Ständens Privilegier,
af den uti if3 § omförmälda Riks-act eller af Rikets
-
Constitulions-Ulskottets Memorial, JU 2.
2i
hets mynt till skrot eller korn, ege Andra Kammaren första
rösten.
I fråga örn Stats-Verkets eller Riksgälds-Verkets tillstånd
oeh behof, om Rikets belastande med gäld, om Krigsmaktens
rotering och indelning, om förvaltning och användande
af Kronans fasta egendom, om grunderna för Riksbankens
eller Riksgä/ds-Contorets förvaltning, för tiondesättning,
för skattläggning eller för markegångssättning, eller
om anmärkningar mot Stats-Råds-Ledamot eller någon för
tillfället förordnad Föredragande i Stats-Rädet eller den
Embetsman, sorn i Commando-mål Konungen råd gifvit, eller
emot Riksförsamlingens Fullmäktig i Riks-Banken eller Riksgälds-Contoret,
äge f örsta Kammaren första rösten.
I mål, sorn här ofvan icke är nä/nndt, men af Utskott
blifvit beredt, tillkommer första rösten den Kammare, hvilken
sådan röst eger i de mål, hvilka närmast likna det förevarande.
Kill Utskott afgifva sådant utlåtande, som yy § omförmäler,
lände ock här ofvan stadgade grunder till efterrättelse.
§ 71. Den Kammare, sorn första rösten eger, skall, Ny §.
sedan Utskotts utlåtande dit inkommit, sitt beslut fatta och
Medkammaren tillsända.
1:0 Angår ett sålunda till Medkammaren sändt beslut
ändring af Civil-, Criminal-, Krigs- eller Kyrkolag, af de
fordna Riks-Stundens privilegier, af den Riks-act, som 143
§ omförmäler, af den i y3 § omförmälda Arbetsordning, i
den del, som angår Kamrarnes gemensamma sammanträden
eller de af Ledamöter från böda Kamrarna bestående Utskottens
öfverläggningar och beslut, eller af Rikets mynt, till
skrot och korn; eller ock Rikets belastande med gäld, Krigsmaktens
rotering och indelning, användande af Kronans
fasta egendom, ökning eller minskning af Kronans ordinarie
inkomster, sådan anmälan, som iz5 § säger, eller grunderna
för Riks-Bankens förvaltning, för tiondesättning, för
skattläggning eller för markegångssättning, må Medkammaren
det antaga eller ock med ändring eller af slag återsända. Ater
Bih,
till R. St. Vrot. 3 Sami. 1 Haft. 4
22
Ny §.
Cpnstitutions-Vtslcotlets Memorial, M 2.
sundes beslutet, kun den Kammare, sorn första rösten eger,
nedlägga målet, eller efter Medkammarens förslag rätta sitt
beslut, i hvilken händelse det rättade beslutet anses vara af
buda Kamrarne antaget, eller ock ånyo sända det till Medkammaren,
i ett från dennas mening avvikande skick. Ett
till Medkammaren ånyo sändt beslut må denne antaga eller
afstå, men icke ändra. I dessa mål vare hvad bålla
Kamrarne, hvar för sig, antagit, Riksförsamlingens beslut.
Hvad icke så antages, förf alle.
Sedan båda Kamrarne, hvar för sig, i sådant mål en
gång beslutit och dervid stadnat i olika beslut, men innan
någon af Kamrarne frågan andra gången afgj&rt, ege deri
Kammare, sorn sådant ästlin dar, rätt att äska sammanträde
melian båda Kamrarne, för att om målet öfverlägga, men
icke besluta. Ej må sådant sammanträde vägras. Tiden
dertill bestämmes af den Kammare, sorn kallad blifvit, och
dess Talman före i sammanträdet ordet.
2:0 Angår ett från den Kammare., som första rösten
äger, till Medkammaren sändt beslut mål, som icke i denna §
redan är nämndt, men vid samma Riksdag af Utskott blifvit
beredt, ege ock Medkammaren rätt att antaga beslutet eller
med ändring eller af slag det återsända; men, om det blifvit
återsändt skall den Kammare, som första rösten eger, så framt
den icke i Medkammarens beslut instämmer, äska sammanträde
mellan båda Kamrarne, för att örn frågan samfäldt öfverlägga
och besluta. Om tid till sådant sammanträde och
rätt att deruti föra ordet gälle hvad ofvan sagdt är rörande
Kamrarnes sammanträde till öfverläggning. Hvad i sådana
mål af båda Kamrarne, hvar för sig eller samfäldt, antages,
vare Riksförsamlingens beslut. Hvad ej så antages, förfalle.
— Kamrarne ställe sig, hvar för sig och samfäldt, i öfverläggningar
och beslut om ett af Konungen framstäldt förslag
till Grundlagsändring, till efterrättelse hvad 101 § stadgar.
3:0' Huru hvil ande beslut om Grundlagsändring skall
behandlas, derom stadgas ock i 101 §.
§ 72. Inga förslag, med undantag af dem, sorn röra
Ordningsmål, få antagas förr, än de af Utskott blifvit bered
-
Constilulions-UtskoUets Memorial, M 2-
23
da. Dock kunna alla förslag, sorn icke blifvit af Konungen
framställda, utan remiss till Utskott nedläggas, dä minst tre
fjerdedelar af Kammarens vid beslutet närvarande ledamöter
derom ense äro.
§ 73. Tillsättning af andra. Utskott, an de i 65 och Ny S66
<§§ nämnda, uppdrag af ökad befattning ät de i 65 § omtalade
och förstärkning af desamma anses såsom Ordningsmål.
Är förslag derom till den ena Kammaren från Medkammaren
återsändt med ändring eller afslag . och varder Medkommarens
mening då icke antagen, sammanträde hela Riksförsamlingen,
för att frågan genom samfäld öfverläggning och omröstning
afgöra. Om tid till sådant sammanträde och Om Ordförande
deruti vare lag, som i 7/ § säges.
I alla frågor, om hvilka denna Regeringsform icke annorlunda
stadgar, är till besluts fattande i Riksförsamling,
Kammare, Nämnd eller Utskott nog, att minst hälften af de
röstande sammanstämt. Alla val ske med slutna sedlar,* alla
andra omröstningar öppet. Huru förhållas bör, då rösterne
äro lika delade, äfvensom hvad i öfrigt angår Riksförsamlingens,
Karnrarnes, Nämndernas och Utskottens öfverfaggningar
och beslut eller Utskottens fördelning i färre eller flera
af delningar, stadgas i den arbetsordning, som Riksförsamlingen
godkänt.
Hvar Kammare eger ensam besluta om sin enskilda
Arbetsordning.
§ 74. Framställningar i andra mål, än dem, sorn 82 R, O. 27.
§ omtala r, af åter Konungen, när Han för godt finnér, till
Riksförsamlingen.
Alla framställningar frän Konungen till Riksförsamlingen
böra genom en Stats-Rådels Ledamot en af Riksförsamlingens
Kamrar tillställas, samt alltid vara åtföljde af StatsRådets
och, i frågor om sådan lag, som i to5 § omtalas, jemväl
af Högsta Domstolens deröfver lemnade yttranden; kunnande
likväl Kammaren,, då Stats-Rådets yttranden angå hemliga
mål, endast förvänta del af dess till- eller afstyrkande.
§ 75. Gör Riksdagsman, sedan Fern veckor frän Riks- R. O, §1 56*.
dagens öppnande förflutit, ny framställning, som ej rör
24
Constitutions-Utskottcts Memorial, M 2.
R. O
Ny §.
R. O.
, R. O.
Grundlagsändring, må den i Kammaren ej upptagas, så vida
den der icke finnes föranledd af redan fattade beslut eller redan
upptagne ärenden, eller under Riksdagen inträffade händelser.
§41. § 7(5. Stats-Råds-ledamot, sorn utan hinder af Cjj §
kan Riksdagsmannarätt utöfva, vare berättigad och, dä en af
Riksförsamlingens Kamrar äskar, skyldig att, när fråga, som
rör hans departement, i Kammaren förekommer, ehvad han der
har säte och stämma eller icke, om frågan lemna upplysningar.
Dock må han icke deltaga i besluten, der han icke är Kammarens
ledamot.
§ 77. Finner Utskott i frågor, hvilka till detsamma
öfverlemnade blifvit, anledning till nya, stände detsamma fritt
att äfven öfver de senare utlåtande afgifva till den Kammare,
som första rösten i målet eger.
;. 42, § 78. Finner Utskott sig behöfva af någon Konungens
Embetsman, eller af allmänt Verk, inhämta muntliga eller skriftliga
upplysningar, hegare genom sin Ordförande hos den SiatsRådets
Ledamot, Konungen vid hvarje Riksdag dertill förordnar,
Konungens befallning till vederbörande, att de äskade upplysningarne
lemna. Stats-Conloret vare dock skyldigt att, i
frågor om sjelfva redovisningen af medlen, alla äskade underrättelser
utan sådan befallning meddela. Verk, som under
Riksförsamlingens egen förvaltning står, skall hos vederbörande
Utskott, pä dess begäran, skyndsamt redovisa för allt,
som Verket rör er.
Har Utskott af den Kammare, som första rösten i ett
mål eger, erhållit tillstånd att af enskilda Svenska män infordra
upplysningar i samma mål, åligge det hvar och en
att Utskottets f rågor besvara.
^ 59 § 79. Alia i Riksförsamlingen och dess Kamrar hållna
protokoll skola, så tidigt ske kan, genom trycket ulgifvas till
deras fullständiga innehåll, med undantag blott af sådant, sorn
enskilt rör en Kammare. Konungens framställningar, Utskottens
utlåtanden samt de Protokolls-utdrag, genom hvilka Kamrarne
meddela hvarandra sina beslut, skola icke i Protokollen
-
Comtitutioni-Utskottets Memorial, -M 2.
25
len intagas, utan endast lill sitt innnehåll korlligen deruti anföras.
Dessa handlingar tryckas serskildt, såsom ett Bihang till
Riksförsamlingens Protokoll, och utgifvas under ExpeditionsUtskottets
uppsigt.
§ 80. Svenska Folkets urgamla rätt, att sig beskatta,
utöfvas af Riksförsamlingen allena vid allmän Riksdag.
§ 81. Vid hvarje Riksdag läte Konungen för Statsutskottet
uppvisa Stats-Verkels tillstånd i alla dess delar, till
inkomster och utgifter, fordringar och skulder. Skulle genom
Traktater med främmande Makter några medel Riket tillflyta,
skall för dem på lika sätt redovisas.
§ 82. Vid hvarje lagtima Riksdag läte Konungen, antingen
då Riksdagen enligt 64 § öppnas, eller sist inom fjorton
dagar derefter, till Riksförsamlingen framställa hvad,
på grund af Rikets och Stats-Verkets tillstånd och behof,
kan tarf vas utöfver de ordinarie inkomsterna, och huru stort
belopp må genom Bevillningar fyllas.
Vill Konungen vid urtima Riksdag sådan framställning
göra, vare om tiden lag samma.
§ 83. Sedan Stats-Verkels behof blifvit af Riksförsamlingen
godkända, anvise Riksförsamlingen nödiga medel samt
fastställe tillika, huru serskilda summor skola till serskilda
ändamål användas, och uppinge dessa summor under bestämda
Hufvud-Titlar uti Riks-Staten.
§ 84. Dessutom böra, för oförsedda händelser, tvänne
serskilda tillräckliga summor anslås, och till utbetalning å Riksgälds-Contoret
anvisas; den ena att vara tillgänglig, då Konungen,
tili Rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna
ändamål, sedan liela Siats-Rådets tankar deröfver blifvit inhemtade,
finnér den vara oundvikligen nödig; den andra, att, vid
infallande krig af Konungen lyftas, sedan Han Stals-Rädet in
pieno hört och Riksförsamlingen sammankallat. Ej må Riksförsamlingens
förseglade anordning å sistnämnda summa brytas,
ej heller summan af Fullmäktige i Rigsgälds-Contoret utbetalas
förr, än Riksdags-kallelsen blifvit i Hufvudstadens kyrkor
vederbörligen kungjord.
Bih. till IL St. Proi. 1844. 3 Sami. 1 Haft.
R. F. § 57.
R. F. § 53.
R. O. §. .30.
mom. 1.
R. F. § 59.
R. O. § 27.
moni. 1.
och § 30.
inom. 1.
R. F, § 62.
R. F. § 63.
26
Constitntions-Ulskottets Memorial, M 2.
R. F. §. 60.
R. F. §. 61.
R. F. § 64.
R. F. § 65.
R. O. § 30.
mom. 2. per.
§ 85. Till Bevil/n ingar räknas Tull- och Accis-medlen,
Posl-medlen, Chartae-Sigillatae-afgiften, Husbehofs-Bränneri-medlen,
sa ; t hvad Riksförsamlingen dessutom serkildt såsom Bevillning
fastställer. Ej må några allmänna afgifter, af hvad
namn och beskaffenhet sorn helst, utan Riksförsamlingens samtycke
kunna förhöjas, Tullen å inkommande och utgående spanmål
allena undantagen. Ej heller må Konungen Statens Inkomster
förpakta eller, till vinning för Sig och Kronan eiler
enskilda personer och Corporationer; några monopolier fastställa.
§ 86. Alla afgifter, som Riksförsamlingen under de i
näst föregående § nämnda Titlar beviljat, skola utgöras intill
slutet af det år, under hvars lopp den nya Bevillningen af
Riksförsamlingen fastställd biifver.
§ 87. Så väl Rikets ordinarie Statsmedel och Inkomster,
som det belopp, hvilket Riks för samlingen af Bevillningsmedel
till 8 ta Is-Ver k et anslagit, vare under Konungens disposition,
att till de af Riksförsamlingen profvade behof och efter
den upprätttade Staten anordnas.
§ 88. Dessa medel må icke användas annorlunda, än
fastsläldt blifvit; varande Statsrådets Ledamöter ansvarige, om
de låta afvikelse derifrån äga rum, utan att lili protokollet föreställning
deremot göra, samt anföra hvad Riksförsamlingen
i denna del förordna t.
Skulle Gransknings-Vtskoltet finna, att, emot Riksförsamlingens
beslut, de till hvarje Hufvudtitel anslagna summor blifvit
dragna lili andia ändamål, än dem, som under samma
Hufvud-Titel höra, eller att något af Riksförsamlingen fastsläldt
anslag blifvit Öfverskridet, skall Utskottet emot den Embetsman,
som sådan anordning kontrasignera t, förfara pä sätt denna
Grundlag stadgar.
Skulle äter anledning förekomma, att emot någon för
Stats-utgifterna redovisande tjensteman i laglig ordning yrka
ansvar, må det bos Konungen kunna anmälas; men ej må sådan
tjensteman personligen inför Utskottet eller Riksförsamlingen
eller någon af dess Kamrar lill ansvar ställas, ej heller
Utskottet i klander af Konungens gjorda anordningar ingå.
Consiitutions-Ulskottels Memorial, Jts 2.
27
§ 89. Riksgälds-Contoret förb] ifver under R i k sför samlin
gens styrelse och inseende, så att det ostördt må förvaltas
af de Fullmäktigej som Riksförsamlingen dertill förordnat,
och efter de föreskrifter, hvilka Den antingen Sjelfj eller genom
Stats-Utskoitetj meddelat.
Emedan Svenska folket genom sina representanter åtagit
sig ansvar för den gäld, som Contoret ombesörjer, äligge
det Riksförsamlingen, sedan Stals-Ulskottet öfver Contorets tillstånd
och behof sig utlåtit, att anvisa de medel, hvilka för
betalande af denna gäld, lill ränta och hufvudstol, oumbärliga
finnas, så att Rikets credit varder bibehållen och vårdad.
§ 90. Ej mä något Konungens Ombud i Riksgälds
Contoret
bivista Fullmäktiges sammankomster oftare, än då
Fullmäktige åstunda alt med honom öfverlägga.
§ 91. De till Riksgälds-Verket hörande och dit anslagna
medel må icke under någon förevändning, elier med
hvad vilkor sorn helst, derifrån ryckas eller användas till andra
behof än dem Riksförsamlingen bestämt. Allt förordnande,
som deremot strider, vare kraftlöst.
§ 92. Riks-Banken förblifver under Svenska Folkets
egen garanti och dess representanters vård, så att den ostörd
må förvaltas af de Fullmäktige, som Riksförsamligen dertill
förordnat, efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka
redan gälla eller af Riksförsamlingen fastställde blifva; ä
gande
Riksförsamlingen allena rätt alt genom Banken utgifva
Sedlar, som för Mynt i Riket må erkännas.
§ 93. Inga nya pålagor, utskrifningar af manskap, ei
ler
af penningar och varor, må, utan Riksförsamlingens fria
vilja, och, i den ordning, som förut är nämnd, gif ha samtycke
påbjudas, fordras eller uppbäras.
§ 94. Konungen äge ej makt att fordra någon annan
Gärd, till utförande af ett uppkommet Krig, än det sammanskott
al’ födande varor, som uti en Landsort kan blifva erforderligt
till Krigsfolks underhållande under Tåg eller Marche,
när de särskilda orter, der delta Tåg sker, icke förmå Trupperna
med nödigt uppehälle förse. Denna Gärd skall dock
genast med penningar af Stals-Medlen de lefvererande betalas
R. F. § GG.
R. F. § 67.
R. F. § 68.
R. F. § 72.
R. F. § 73.
Oförå nd rad.
R. F. § 74.
28
/
Censiitutions-Vtskottets Memorial, JW 2.
R. F. § 75.
R. F. § 76.
R. F. § 77.
Oförändrad.
R. F. § 78..
R. F. § 79.
R. F. § 30.
efter de fastställda Markegångs-pris och med förhöjning deruti
till hälften af deras belopp. Den må icke äskas för Trupper,
som å någon ort blifva förlagda, eller under Krigsrörelser nyttjas,
då Trupperna böra utur dertill samlade Magasiner eller
Förråd med deras behof varda försedda.
§ 95. De årliga Markegångs-Taxorna skola upprättas
genom Läns-Ombud, nämnda på det sätt, Riksförsamlingen
stadgar. Hvad desse fastställa, tjene till efterlefnad, såvida ej
ändring deruti i behörig ordning sökes och vinnes.
§ 96. Utan Riksförsamlingens samtycke kan Konungen
icke Lån in- eller utrikes göra eller Riket med ny Gäld be
lasta.
§ 97. Kungsgårdar och Kungs-Ladugårdar med dertill
lydande Hemman och Lägenheter, Krono-Skogar, Parker och
Djurgårdar, Krono- och Stall-Ängar, Kronans Fisken samt öfriga
Lägenheter, må Konungen icke utan Riksförsamlingens samtycke
genom försäljning, förpantning eller gåfva, eller på något annat
sätt, Kronan afhända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksförsamlingen
derom föreskrifver; dock att de personer och
Menigheter, som, efter förut gällande Författningar, sådana
Kronans tillhörigheter innehafva eller nyttja, må njuta laglig
rätt derå till godo, samt att odlingar eller odlingsbar mark å
Krono-Skogarne må i vanlig ordning, efter nuvarande eller
framdeles blifvande Författningar, kunna till Skatte försäljas.
§ 98. Ej må någon del af Riket kunna derifrån sön
dras,
genom försäljning, förpantning, gåfva eller å annat dylikt
sätt.
§ 99. Ingen förändring i Rikets Mynt till skrot eller
korn, det vare sig till förhöjning eller afslag, må äga rum ri
tan
Riksförsamlingens bifall; Konungens rättighet att låta slå
Mynt dock oförkränkt.
§ 100. Krigsmakten till häst och fot såväl som Båtsmanshållet
af rotering och indelning förbiifver vid de med
Landet och Städerna upprättade Kontrakter och Indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intill
dess Konungen och Riksförsamlingen finna nödigt någon
ändring
Constitutions-UtskotMs Memorial, M 2.
29
ändring deruti samfäldt att göra; kunnande ingen ny eliev tillök
ad Rotering, utan genom Konungs och Riksförsamlings sammanstämmande
beslut, tillkomma.
§ 101. Grundlag kan icke stiftas, ändras eller upphäf- r. f. § 56. '
mas, utan Konungens och tvä lagtima Riksdagars sammanstäm2. ocä §.
mande beslut. r. o. §. 29
Enär Grundlags-Utskottet vid lagtima Riksdag med till- mJim’ 1 "<^1 §
eller af styrkande yttrat sig öfver hvad, efter Stals-Rädets hö- pei’
rande, Konungen, eller tillstyrkt hvad Riksdagsman, i sådant
afseende i någon af Hamrarne föreslagit, eller sjelf t, med stöd
af 77 §, väckt dylik fråga, skall Riksförsamlingen, på sätt yi
§ 2 morn. förmår, deröfver besluta; hvarvid iakltages, att ändring
i Konungens förslag hvarken i Utskott eller Hamrarne,
hvar för sig eller samfäldt, får äga rum.
Om förslaget icke antages, vare frågan förfallen, hvarom
anmälan göres hos Konungen, der Ilan frågan väckt.
Godkännes förslaget, varde beslutet vid nästa lagtima
Riksdag först pr öfvad t af Andra Kammaren, som sänder sitt
beslut till Medkammaren.
Varder det af båda Hamrarne, hvar för sig, antaget,
vare Riksförsamlingens beslut. Hvad någondera af slagit, för
faUe
Kammare
ege ej rätt att uti del hvilanda beslutet någon
ändring göra. Förfaller hvilande beslut, som grundar sig pä
Konungens framställning, varde Han derom underrättad.
Ej må det slutliga af görandet uppskjutas, utan att Konungen
och båda Kamrarne, hvar för sig, till uppskof vet samtyckt.
Godkännes det hvilande beslutet af båda Kamrarne, hvar
för sig, blifva om Konungs framställning derigenom antagen är,
Konungen derom underrättad; men, om framställningen icke af
Konung är gjord, underställes beslutet Konungen, som deröfver,
innan Riksdagen åtskiljes, bör inhemta hela Stats-Rådets tankar
och meddela Riksförsamlingen Sitt bifall eller de orsaker, för
hvilka Han beslutet icke kunnat godkänna.
Hvad till ändring af Grundlagarne, uti nu föreskrifven F- § 82.
ordning, Riksförsamlingen beslutit och Konungen gillat, eller
liih. till II. SI, Prot. 1844. 3 Sami. 1 Haft. 6
30
Constitutions-Utskottets Memorial, M 2.
R, F. §. 83.
R. F. § 85.
Oförändrad.
R. F. § 86.
R. F. §. 87.
R. O § 33.
t. morn. J,
Konungen föreslagit och Riksförsamlingen antagit, äge, kraft af
G rundlag.
§ 102. Ej må någon för framtiden gällande Förklaring
af Grundlagarne stadgas utan på det säll, sorn enligt nästföregående
§ vid ändringar i dem iakttagas hör. Efter deras ordalydelse
skola de i hvarje särskildt fall tillämpas.
§ 103. Såsom Grundlagar skola anses denna Regeringsform,
Succession s-ordningen, Tryck frihetslagen och Tallagen.
§ 104. Med Tryckfrihet förslås hvarje Svensk Mans
rättighet att, utan några af den offentliga Makten i förväg lagda
hinder, utgifva skrifter, alt sedermera endast inför laglig
Domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat
fall kunna derför straffas, än om delta innehåll strider emot
tydlig Lag, gifven att bevara allmänt lugn, ulan alt återhålla
allmän upplysning. Alla Handlingar och Protokoll i
hvad mål som helst, de Protokoll undantagna, som uti SiatsRådet
och hos Konungen i Mhiisleriella Ärenden och Commandomäl
föras, må ovillkorligen genom trycket kunna ulgifvas.
Ej må trvckas Banco- och Riksgälds-Verkens Protokoll och
Handlingar rörande ärenden, hvilka höra hemliga hällas.
§ 105. Riksförsamlingen äger gemensamt med Konungen
makt att stifta allmän Civil- och Criminal- samt Kyrfeo-Lag
och alt sådan förut stiftad Lag förändra och upphäfva.
Under Civil- och Criminal-Lag förslås äfven de delar
af Krigs-lagar och Författningar rörande Krigsväsendet, sorn
äga tillämpning till medborgare utom Krigs-Staten.
Ej må Konungen utan Riksförsamlingens samtycke, och
icke Riksförsamlingen utan Konungens någon ny Lag göra eller
gammal afskaffa.
Af åter Konungen till Riksförsamlingen förslag till ny
l ig eller till gammal lags upphof vande eller förändring, då äger
Riksförsamlingen att deröfver, på sätt 71 § stadgar, besluta,
och meddela Konungen sitt samtycke eller af slag.
Antager Riksförsamlingen ett förslag, sorn icke af Konungen
blifvit framstäldt, underställes Riksförsamlingens beslut
Konungen, som äger att gilla det eller, om Haji ej finnér
det ordagrannt antagligt, meddela Riksförsamlingen de orsaker,
Consl Hut lotts- Utskottets Memorial, N:o 2.
31
för hvilka Han icke kunnat forsla get godkänna. Kan Konungen
icke förr, än Riksförsamlingen åtskiljes, fatta och meddela
Sitt beslut, vare Han oförhindrad att före nästföljande Riksdags
öppnande förslaget ordagrannt bifalla och kungörelse derom
utfärda. Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit.
Kill Konungen tilt Riksförsamlingen aflåta ett sådant
förslag, sorn i denna § omtalas, eller har Riksförsamlingen underställt
Konungen ett af församlingen antaget förslag, inhemta
Konungen, innan H ui Sitt beslut fattar, Siats-Rådets
och Högsta Domstolens yttrande.
§ io(>. Med förklaring öfver Civil- oell Criminal- samt RKyiko-Lag
lörhålles som med sådan Lags stillande. De förklaringar,
som, lill svar på inkomna forfi ågningar 0111 Lagens rälla
mening, Konungen genom Dess Högsta Domstol emellan Riksdagarne
gilver, kunna af Riksförsamlingen ogillas, hvarefter de
ieke längre vare gällande eiler af Domslolarne iakttagas eller
åberopas må.
§ 107. Riksdagsman må i den Kammare., der han äger Rsäte
och stämma, och, på sätt 77 § förmår, Utskott, i den ,1
Kammare, hvilken i målet äger första rösten , väcka frågor
om stiftande, förändring, förklaring eller upphäfvande af lagar
och författningar, so/n Risets allmänna hushållning eller
grunderna för allmän inrättning röra. Riksförsamlingen äge
dock i dessa mål endast att framställningar och önskningar
hos Konungen anmäla.
Vill Konungen åt Riksförsamlingen öfverlemna a 11 gemensamt
med Honom något afgöra, sorn Rikets allmänna Styrelse
rörer, dä förfares dermed, på det sätt, som angående Lagfrågor
är stadgadt. R (.
§ 108. Riksförsamlingen äger rörande hvilket ämne
som helst rätt att besluta och till Konungen öfverlemna framställ/ringar
och önskningar, å hvilka Konungen, under iakttagande
af Rikets Grundlagar, gör det afseende, Han för Riket
nyttigt finnér.
§. 109. Under Riksförsamlings, dess Kammares, Nämnds R. l
eller Utskotts öf verläggningar och pröfning må icke uti något
annat fall eller på något annat salt, än denna Grundlag bok
-
F. § 8.
i'. & sött
j ;n.
IU 1.
§. (lO..
f, to.
32
Constitudons-Utshottets Memorial, «Äf 2.
slafligen föreskrifver, komma frågor om Embets- och Tjenstemiins
lill- och afsuttande; Regerings- oell Domare-Makternas
Beslut, Resolulioncr oell Utslag; enskilda Medborgares och Gorporalioners
förbållanden, eller verkställigheten af någon Lag,
Författning eiler inrättning.
R. O. §. 7t, § 110. Vid hvarje i denna Grundlag anbefalld valåt
gärd,
bära valsedlarna, för att vara gällande, vara enkla, slutna,
hoprullade, omärkta och fria såväl från ali tvälyclighet i anseende
till personernas namn, som från oriktighet i anseende till
deras antal. Församling, sorn till val sammanträdt, kan icke
upplösas förr, än valets hela ändamål uppfyldt är. När utgången
befumes oafgjord derigenom, att tvänne eller flere erhållit
lika röstetal, afgöre antingen lottning eller skiljer östving,
allt efter sorn serskildt stadgadt är. Vid val, der lottning
äger rum, galle för öfrigt högsta röstetalet, utan afseende
pä dess förhållande till de röstandes antal.
R. F. S. 97. lil. Vid skiljeröstning upplage valsedel icke andra
R* 'och 61 M'namn, än deras, mellan hvilka skiljas skall, ej heller annat antal,
än sorn då utses bör. Innan v al sedi arne öppnas, skall en
af dem förseglad af äggas och, cm utgången utan den afgjord
är, förbigås. Jr utgången oafgjord genom ny likhet i röstetal,
och kan förseglade valsedelns läs/ag ej öka det antal, för hvilket
denina likhet äger rum, blifve dä förseglingen bruten och
sådant utslag gällande. Kim detsamma möjligen öka det antal,
hvars lil h >t i röstetal fördröjer utgången, eller befmnes sådant
utslag otillräckligt lil! hela ändamålets uppfyllande, anställes, i
af seende på hvad, som deruti brister, ny skiljeröstning.
R, F. § 97. § lia. När stadgadt är, att sammanstämmande röster
R 6? och^63^fordras till minst hälf ten af de röstandes antal, uppgifve hvarje
väljande först, genom sådan valsedel, som i 110 § omtolas,
erforderligt antal af män, som han anser f örtroendet värdiga.
Falla dervid rösterna, till mer än hälften af de röstandes antal,
på. en eller flera, vare den eller de behörigen val le. Blifver
vid denna f örsta valåtgärd ej det antal utsedt, sorn väljas bör,
sker med tryckta sedlar, märkta med VALD och ICKE VALD,
serskild emi östving öfver hvardera af dem, som röster erhållit,
men
ConstUutions-Utshottets Memorial, M .2.
33
men icke valde blifvit; cch bli fre du först röstadt öfver deri,
seni flesta rösterna erhållit, dernäst öfver den, sani näst honom
bli j vit af de flesta kallad, och så vidare. Haf va tvänne eller
flere blifvit kallade af lika många, företages först, för hvarje
sådan likhet, en elfer flera sidferöstningar med ett namn på
valsedeln, så att hvarje ordningsmål serskildt bestämmes. När
lili sålunda fastställd ordning omröstningarne företagas, blifve
vid hvar och en sådan en förseglad röstsedel aflagd, som uteslutcs,
om den ej, i anseende tili lika röstetal, är nödig för att
afgöra utgången. Valförrättningen upphöre, när VALD vunnit
vid så många serskilda omröstningar, att valets ändamål
UPPfd^dt år. Ilar ICKE VALD vunnit vid så många, att,
sedan samtliga blifvit slutade, någon del af nämnda ändamål
ännu ej är uppfylld, blifve valförrättningen genast, i afseende
på denna del, förnyad; och geflle vid sådan ny valförrättning
Jlesta rösterna, utan afseende pä, cm halfva antalet af de röstande
sammanstämt; dock må ej röstas på andra, än som vid
ofvannämnda föregående omröstningar fått röster, men ej valde
blifvit, ej heller vid lika röstetal lottning äga rum. R 0 5 01
§ 113. Hal till Konung eller Throrföljare förrättas afoch Riks-Akten
Riksförsamlingen, på det i 112 § föreskri fria sätt. §• 3»
Ar ingen till Throrien arfsberättigad Prins, och har
Konungen sammankallat urtima Riksdag till T hron följ ar eval, eller
har Konungaätt pä manliga sidan utgått och Riksf örsamling antingen
enligt 53, eller enligt 5f §, blifvit sammankallad, äge i
f örsta fallet Konungen, och i det andra Interims-styrelsen, alt
inom Åttonde dagen ejler den, dä Riksdagen å Rikssalen öppnad
blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om Thronföljden;
äfvensom i alla dessa fall hvarje Riksdagsman inom
samma till samma rätt. Ilar lagtima Riksdag varit sä nära för
handen, sorn i 56 § säges, eller är den samlad, när Konungaätt
på manliga sidan utgår, bestämme Riksf örsamlingen, i öfverensstämmelse
med den i 143 § omförmä/da Riks-act, den dag,
hvarifrån den ofvannämnda Aäonile skall räknas.
Riksförsamlingen ut sätte K al da gen, meri icke senare, än
den Tolfte efter deri för förslagens aflemnande fastställda.
Bih. till R. St. Prot 1844. 3 Sami. i haft. “7
34
Constitutions-Utshottcts Memorial, X:o 2.
B. O. 5. 62 § 114. Sammankallas Riksförsamlingen , antingen enligt
celi Riks-Åktc»52j eller enligt 54 §, till förordnande om Förmyndarestyrelse
för omyndig Konung, åge i förra fallet Rikets Interims-Slyreise
att inom Åttonde dagen efter den, då Riksdagen ä Rikssalen
öppnad blifvit, afgifva till Riksförsamlingen förslag om Förmyndare-styrelsen,
och i begge fallen hvarje Riksdagsman inom
samma tid samma rätt. Har lagtima Riksdag varit sä nära
förhanden, som i 56 § säges, eller är den samlad, när Konung
dör och Fhronföljare omyndig är, bestäm/ne Riksförsamlingen,
i öfverensstämmelse med den i 14^ „ § om för mälda Riks-act, den
dag, hvarifrån den ofvannämnda Åttonde skall räknas.
Riksförsamlingen välje sedermera inom Två dagar efter
den för förslagens aflemnande fastställda dagen, Sextiofyra
bland sina ledamöter till en Nämnd, sorn inom Feni dagar efter
sitt sammanträde af gör frågan om Förmyndarnes antal, samt
likaledes inom Fem dagar efter den, då antalet bestämdt blifvit,
väljer Förmyndare, på sätt 112. § föreskrifver. Uppgifve dock
hvarje valman vid första val-åtgärden En man mer än det föreskrifva
antalet. Befinnas härvid röster till mer, än hälften
af de röstandes antal hafva tillfallit flere, än som väljas må,
utesluta då. minsta röstetalet eller skilje röstning, om lika röster
äro.
g §. 115. När Riksförsamlingen, enligt 5o eller &5/ §§,
förordnar om Riks-styrelsen, förf ares på ika sätt. som i nästföregående
§ är för Konungens omyndighet stadgadt.
E. F. §. 66. § 116. Riksförsamlingen skall vid hvarje Riksdag for
E.
O. §. 63. ordna en för Lagkunskap och utmärkt redlighet känd man, att,
mom. 1. såsom (iess Omhud, efter den Instruktion, Riksförsamling för
honom utfärdat, hafva tillsyn öfver Lagarnes efterlefnad af Domare
och Embetsman samt att vid vederbörliga Domstolar i
laga ordning tilltala dem, sorn uti sina Embetens utöfning al
väld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begå, elier
underlåta att sina Embetspligler behörigen fullgöra. Vare dock
han i ali måtto underkastad samma ansvar och pligt, som allmän
Lag och Rättegångs-Ordning för Actorer utstaka.
K. O. §. 63 Denne Embetsman, sorn Riksförsamlingens Justitie-Om
mom.
3. budsman kallas, njule till godo så väl under, som emellan
Constitulions-Utslioltels Memorial, N:o 2.
35
Riksdagarne, samma säkerhet för sin person och tjenstbefa Ilning,
som genom i3g § för Riksdagsmän i allmänhet stadgad äj', och
anses under sin tjenstetid, och intill dess lian lian Embetelskiljes
eller till utöfningen af sin förut innehafda beställning återträder,
i alla afseenden lika med Konungens Juslilie-Canzler.
§ 117. Val till Justitie-Ombudsman förrättas, på Jet R, f. §. 97.
i 112 § föreskri fria sätt, af hela Riksförsamlingen, hvilken äf- R> 263,
ven, pä nästa helgfria dag, efter samma grun der utser en
man af de egenskaper, som hos Justitie Ombudsmannen erfordras
, alt honom efterträda, ifall han, innan den nästföljande
Riksdagen, skulle med döden afgå.
I händelse J uslitie-Ombudsmannen vid samma Riksdag, r. f. §. 98.
under hvilken han blifvit vald, afsäger sig det erhållna förtro- Rendet,
eller med döden afgår, skall Riksförsamlingen i Einbe- m0”’
tet genast insätta den man, som till hans efterträdare utsedd
är. Skulle sådan utsedd efterträdare, under påstående Riksdag,
afsäga sig det erhållna förtroendet, eller i Justitie-OmbudsmansEmbetet
insättas, eller med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade
sätt, en annan behörig man i hans ställe. Inträffar något
af dessa fall emellan Riksdagarne, skall Riksförsamlingens rätt
härutinnan genom dess Fullmäktige i Riks-Banken och Riksgälds-Contoret
utöfvas.
§ 118. Riksförsamlingens Justitie-Ombudsman må, när r, f. g, 99,
han det nödigt anser, kunna öfvervara Högsta Domstolens, Nedre
Justitie-Revisionens, Hol-Rälternas, Collegiernas eller i dessas
ställe inrättade Verks, och alla lägre Domstolars öfverläggningar
och beslut, dock utan rättighet att sin mening dervid yttra,
samt äga tillgång till alla Domstolars, Collegiers och lim betsverks
Protokoll och Handlingar. Konungens Embetsman i allmänhet
vare skyldige att lemna Juslitie-Ombudsmannen laglig
handräckning, samt alla Fiscaler, att medelst Aclioners utförande
honom biträda, då han det äskar.
§ 119. Justitie Ombudsmannen åligge , att vid hvarje r. f. §. 10a
Riksdag tili Riksförsamlingen aflemna en allmän redogörelse för
sin förvaltning af det honom förtrodda Embete, samt deruti
utreda Lagskipningens tillstånd i Riket, anmärka Lagarnes och
Förfatlningarnes brister och uppgifva förslag till deras förbätt
-
36
Constilulions-Utslwttcts Memorial, N:o 2.
B. F. §. 10!
O föränd rad
ring. Emellan Piiksdagarne kungöre linn årligen genom trycket
elt utlåtande öfver dessa ämnen. Serskildt upp gifve han
oc vid hvarje Riksdag, till hvad åtgärd hvart och ett eif
nästföregående Riks församlings beslut framställningar och önskningur
Jöran ledi. t tälle finn sig för öfrigt den af Riksförsamlingen
för honom utfärdade Justi tidion till efterrättelse.
§ 1^0. Skulle elen oförmodade händelse inlrälla , alt
antingen hela Konungens Högsta Domstol eller af dess Leda mö
O
O O
ler en eller flere funnes hafva af egennytta, vrångvisa eller försumlighet,
så orätt dömt, att derigenom någon, emot tydlig Lag
oell sakeus utredda och behörigen styrkta förhållande, mislat
eller kunnat mista lif, personlig frihet, ära och ege dom, vare
Riks församlingens Justilie-Omhudsman pligtig, äfvensom Konungens
Juslitie-Canzler berättigad, att vid den Rikets Domstol, sorn
bär nedanföre bestämmes, den felaklige under tilltal ställa, samt
till ansvar efter Rikets Lag befordra.
§ 121. Denna Domstol, som Riks-Räll kallas, skall i sådant
fall beslå af Presidenten uti Konungens och Rikets Svea
Hof-Räit, hvilken deruti före ordet, Presidenterna uti alla Rikets
Collcgier, Fyra de äldsta Stats-Råd, Högste Befälhafvaren
öfver de i Hufvudstaden tjenstgörande Trupper, Högste närvarande
Befälhafvaren för den vid Hufvudstaden förlagda Eskadern
af Arin ceus Flotta, tv tinne de äldsta Råd i Svea Hof-Rält
och det äldsta Råd i hvarje af Rikets Collegier. Då antingen
Justitie-Canzleren eller Justilie-Onsbudsmannen finner sig befogad
O O
att Högsta Domstolen samfäldt eller serskilde dess Ledamöter
inför Riks-Rätlen tilltala, aske han hos Presidenten i Konungens
och Rikets Svea Hof-Rält, såsom Riks-Rättens Ordförande,
laglig kallelse å den elier dem, som skola tilltalas. Presidenten
i Hof-Rälten löge derefter anstalt om Riks-Rättens sammanträde,
för att kallelsen utfärda och målet vidare i laglig ordning behandla.
Skulle emot förmodan lian detta underlåta , elier någon
af de öfrige förenämnde Embetsman undandraga sig att uti
Riks-Rätlen deltaga, staude de, för en sådan uppsåtlig försummelse
af deras embelspiigt, till lagligt ansvar. Hafva en elier
flere af Riks-Rättens Ledamöter Jaga förfall, eiler finnes emot
någon af dem laga jäf, vare ändock Rätten domför, om Tolf
deruti
Vonslilulions-TJlsholtets Memorial, 2.
37
deruti silla. Är Presidenten i JIof-Rälten af laga förfall eller
jäf hindrad, företräde dess ställe den äldste i tjenst varande
Presidenten. Denna Domstol äge, sedan ransakningen fulländad
är, och Domen efter Lag fälld, att densamma för öppna dörrar
afkunna. Ingen håfve makt att sådan Dom ändra, Konungen
dock obetaget att göra Nåd, hvilken likväl icke må sträcka sig
lill den dömdes återinsättande i Rikets tjenst. R F. J 103
§ 122. Vid hvarje Riksdag skall Riksförsamlingen välja R- O § 64.
Fyratioåtta bland sina ledamöter till en Nämnd, som äge att
döma, huruvida Högsta Domstolens samtlige Ledamöter gjort
sig förljente alt i deras vigtiga kall bibehållas, eller om visse af
dem, utan bevisligen begångna fel eller brott, hvarom nästföregående
§ handlar, likväl kunde anses böra ifrån utöfningen
af Konungens Domsrätt skiljas. Denna Nämnd träde, samma
dag, den blifvit vald, tillsammans. Pä det sätt, so/n för omröstning
inom Riksförsamlingen är i allmänhet stadgadt, röste
samtlige Ledamöterne, man för man, öppet, öfver den frågan;
skall omröstning anställas lill uteslutande af någon bland Högsta
Domstolens Ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller
af de Heste med NEJ, blifve då Högsta Domstolens samtlige
Ledamöter bibehållue. Aro lika mångå JA och NEJ, eller hafva
flere besvarat frågan med JA, uppgifve hvar och en af
Nämnden de färre eiler flere, dock högst trenne, ledamöter
af Högsta Domstolen, hvilka han anser böra entledigas. Den
eller de, som af minst Trettiotvå sålunda blifvit uppgifne, anses
från Riksförsamlingens förtroende uteslutne och blifve af Konungen,
hos hvilken Riksförsamlingen derom skall anmälan göra,
ifrån Embelet genom Nådigt afsked skiijde. Dock tillägge
Konungen honom eller dem hvardera en årlig Pension till Lönens
halfva belopp.
§ 123. Ej må Riksförsamlingen ingå i någon särskild b., f. 5 104,
pröfning af Högsta Domstolens beslut, eller någon allmän öfverläggning
derom uti Nämnden förefalla.
§ 124. Finner Granskning s-Utskottet, under den gransk- R-F- 5 106.
ning af Protokoll samt Statsverkets räkenskaper och handlin- \uou? f ”
gar, som detsamma enligt 65 § tillhör, alt någon Stats-Rådets
Bih lill R. St. Prot. 1844. 3 Sami. 1 Haft. 8
38
Constitutions-Utskottets Memorial, M 2.
R. F. § 107.
morn. 1.
R. O. § 29.
mom. 2,
R. F § 107.
morn. 2-  R. O. § 29.
morn. 2.
Ledamot, eller någon för tillfället förordnad Föredragande, eller
den Embetsman, som i Commando-mål Konungen råd gifvif,
uppenbarligen handlat emot Rikets Grundlag eller allmän Lag,
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf, eller underlåtit att göra
föreställningar emot sådana öfverträdelser, eller deni vållat
och befrämjat genom uppsåtlig! fördöljande af någon upplysning,
eller häfver den Föredragande underlåtit att, i de fall, som 38
§ af denna Regeringsform förutsätter, sin contrasignation å ett
Konungens beslut vägra, då skall Gransknings-Utskottet ställa en
sådan under tilltal inför lliks-Rätten.
Riks-Rätt, hvarom denna § stadgar, vare sammansatt
på sätt, som i 121 § säges, dock så, att, i stället för Stals-Råd,
Justitie-Råd der säte taga, och gånge för öfrigt, sorn i /20 och
121 §§ säges. Sådan Riks-Rätt döme efter allmän lag, och den
Ansvarighetslag, hvilken för detta ändamål blifvit utaf Konungen
och Svenska folkets representanter antagen.
§ 125. Skulle Gransknings-Utskottet anmärka, att StatsRådets
Ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras
rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit Rikets
sannskyldiga nytta, eller att någon Föredragande icke med oväld,
nit, skicklighet och drift sitt Förtroende-Embete utöfvat, äge då
Utskottet att sådant tillkännagifva för Riksförsamlingen, hvilken,
om den finnér Rikets val det kräfva, kan hos Konungen
skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur Sta Is-Råd et och
ifrån Embete! skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning
blifvit gjord. Utskottets utlåtande sändes till Första Kammaren.
§ 126. Frågor af den art, som nästföregående två §§
omförmäla, kunna i Kamrarne väckas så val af enskilda ledamöter,
som af andra Utskott, än Gransknings-Utskottet, men
icke afgöras förr, än sistnämnda Utskott deröfver blifvit hördt.
Under Kamrarnes öfverläggningar derom, skola icke Konungens
beslut uti mål, som röra enskilde Personers eller Corporationers
rättigheter och angelägenheter kunna ens nämnas, ännu mindre
någon pröfning underställas.
I följd häraf böra, när nyssnämnda frågor i någon
Riksförsamlingens Kammare väckas, följande ordalag och inga
ConstUulions-Utskottets Memorial, Jtä 2.
39
andra nyttjas: ”Det är anledning till anmärkning mot Stats-Rådet,
eller den och den Ledamoten eller Föredraganden, hvarom
remiss begäres till Gransknings-Utskottet/’ hvarjemte en närmare
framställning af skälen förseglad aflemnas. Remiss till
Gransknings-Utskottet skall derefter ovägerligen verkställas,
och behandle dä Utskottet målet enligt en af de tvä nästföregående
§§., eller framställe för Riksförsamlingen de skäl,
på hvilka det har ansett anmärkning icke böra äga rum.
§ 127. Till ledamöter i Tryckfrihets-Comitéen, hvar- b
uti Justitie-0mbiulsmannen är Ordförande, och om hvilkens å- 1
liggande uti Tryckfrihetslagen stadgas, välje Riksförsamlingen
vid /Lvarje lagtima Riksdag Sex för kunskaper och lärdom kände
män pä det sätt, att först tvänne lag färne utses, och sedan
fyra andre utan afseende pä sådan kunskap. Afgår emellan
Riksdagarne någon af Comiléens ledamöter, välje Justitie-Ombudsmannen
och de öfrige ledamöterne en behörig man att det
lediga rummet intaga.
§ 128. Riksförsamlingen välje vid hvarje lagtima Riks- p
dag, efter särskildt fattadt beslut om antalet, Fullmäktige i
Riks-Banken och Riksgälds-Contoret; hvilka val förrättas sä
tidigt, att de valde kunna, medan Riksförsamlingen ännu samlad
är, sina befattningar tillträda.
§ 12y. Derjemte skall Riksförsamlingen vid hvarje lagtima
Riksdag förordna om Revisorer, att emellan Riksdagarne, enligt
dt n Instruction , som Riksförsamlingen utfärdat, öfverse och
granska Stats-Verkets, Riks-Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd,
styrelse och förvaltning; likväl, hvad Stats-Verket angår,
utan rättighet att meddela föreskrifter eller förändringar besluta.
Desse Revisorer, hvilkas antal icke bör understiga Tolf, ej heller
öfverstiga Tjugufyra, böra ärligen sammanträda den Femtonde
September; hvarje revision bör omfatta ett års afslutade
räkenskaper, och icke någon öfverskrida tvä månaders tid. Falen
ske särskildt för hvardera af de revisioner, som innan nästföljande
lagtima Riksdag skola förrättas; dock kunna en eller
flere personer utses till bägge förrättningarne. Antalet bestämmes,
inom ofvan utsatte gränsor, af Riksförsamlingen. Revi
-
. F. 108,
t. o. §. 65.
. O. § § 66,
och 67.
R, O. §.68,
40
Comtilutions-UUliotteU Memorial, JW 2.
B. O. § 70.
»liom. 1.
B. O. § 70.
Blom. 2.
Ny g.
B. O § '28.
-B. O. § 09.
sors-l>ef'altning må ingen undandraga sig utan sådana skaij sorn,
enligt Vallagen, befria från Riksdagsman?!a-befattning.
§ 130. Till Fullmäktig eller Revisor må icke någon
väljas, icke heller vid sådan befattning bibehållas, sorn icke enligt
Viållagen, till Riksdagsman, och, enligt 6y -§ af denna Regerings-Form,
till Utskotts-ledamot valbar är, eller sorn vid det
verk, hvars förvaltning skall granskas, redovisar eller njuter
lön eller annan inkomst. Är emot Revisor sådant jäf, skola
de öfrige Revisorerne om annan persons utseende, efter de i i33
§ stadgade grunder, skyndsamt föranstalta.
§ 131. Fullmäktige kunna, i och för deras befattning, ej e
mottaga
befallningar, utom af Riksförsamlingen eller dertill berättigade
Utskott eller Revisorer; ej heller Revisorer utan af
Riksförsamlingen; ej heller hvarken Fullniägtige eller Revi söler
lill redo eller ansvar ställas, utan efter Riksförsamlingens
beslut och i laga ordning.
För Full mägli ges eller Revisorers öfverläggningar gälle
or öfrigt cle Instructioner j sorn af Riksförsamlingen stadgade
liro.
§ 132. Val, som i n3, 114, n5, ny, 122, my, 128 eller
■12.9 omförmäles, förrättas af hela Riksförsamlingen sam
fäldt.
Den af de båda Kamrarnes Talmän, sorn lill lefnadsåren
är äldst, före dervid ordet, och utsätte äfven, efter samråd
med Medkammarens Talman, tiden till sammanträdet.
Utskottens Ledamöter mä genom Valmän utses, der Kammare
så lämpligt pröfvur.
§ 133. Till Fullmäktiges och till Revisorers befattningar,
äfvensom till Val-nämnd af en eller annan art, kan Riksförsamlingen,
efter särskildt fattadt beslut, utse en eller flera Suppleanter,
hvilka i stadgad ordning ingå skola, när Fullmäktig,
Revisor eller Valman fränträdt sitt uppdrag. Ingen annan kan
vara Suppleant, än den, sorn till hufvudman valbar är. Suppleanter
kunna utses antingen särskildt, på lika sätt sorn hufviulmännen,
eller på en gäng med dessa; men i sednare fallet
sker valet alltid på sammanlagda antalet af Hufvudman och
Suppleanter, hvarvid det högre röstetalet bestämmer, hvilka,
som
Constiiutions-UtsJcottets Memorial, M 2.
41
som Hufvudmän äro, äfvensom ordningen för Suppleanters ingående.
Skulle bland Fullmäktige eller Revisorer sä munga ledigheter
uppsta, att det utsedda antalet af Suppleanter bejinnes
otillräckligt, välje då Justitie-O mbuds mannen och Ledamot erne
i T ryckf rihets-Comitéen den eller deni, som ytterligare erfordras.
§ 134. Vid val till Fullmäktige, Revisorer samt ledamöter
i Val-nämnd och Utskott, äf vensom vid val af ledamöter
till Riksförsamlingens /Indra Kammare, äger lottning rum, så
ofta valet genom erhållet lika röstetal oafgjordt är. Lag samma
vare vid de val i T ryckf rihets-Comitéen, som i nästföregående
§ omtalas, och vid alla de val, hvilka, enligt serskildt
fattade beslut, Riksförsamlingen, dess Kamrar, Nämnder
eller Utskott kunna komma att företaga, sä framt valsättet icke
genom ett sådant beslut annorlunda bestämdt blifvit.
§ 135. Allt hvad Riksförsamlingen har efter granskning
godkänt eller lemnat oanmärkt, bör anses hafva vunnit decharge
i afseende på det granskade, och ingen ny till ansvarighet förbindande,
granskning af ny Riksförsamling i samma mål vara
tillåten; dock hör, oaktadt den af Riksförsamlingen eller dess
Utskott eller Revisorer förrättade allmänna öfversigt af Stats-medlens
utdelning, viet åligga vederbörande Embetsman att verkställa
den serskilda Revision, sorn dem i kraft af deras Einbetsbefattning
tillkommer.
§ 136. Ej må Riksdag utan Konungens och Riksförsamlingens
sammanstämmande beslut kunna upplösas förr, än Sex
månader tilländagätt från den dag, då, vid Lagtima Riksdag,
Konungen låtit om Stats-Verkets tillstånd och behof Riksförsamlingen
underrätta, eller, vid Urtima Riksdag Riksförsamlingen af hört
den i lif omförmä/da berättelse. Efter nämnde tids förlopp
skall Riksförsamlingen åtskiljas, sä vida icke Konungen och båda
Kamrarne, hvar för sig, minst fjorton dagar förut hafva
Ny S*
. O. §. 76.
R. F. 5 109.
R, O. jj, 30.
Bih, till R. St. Brot. 1844. 3 Sami. 1 Haft.
9
42
Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 2.
öfver en skommit o/n Riksdagens förlängning på bestämd tid.
Der sä oförmodadt hända skulle, alt, när Riksdagen ska/l upplösas,
Riksförsamlingen icke hade Staten reglerat eller någon ny
Bevillning fastställt, då skall Konungen kunna Riksförsamlingen
åtskilja; och fortfara den förra Bevillningen intill nästa Riksdag.
Är åter Be villuingens hela belopp bestämdt, men Råks församlingen
icke om fördelningen ense, då skola, efter den fastställda Bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående Riksdag
blifvit fördelad, de i den sista Bevillnings-Förordningen stadgade
Artiklar jemnlikt ökas eller minskas; och uppdrage Riksförsamlingen
Dess Fullmäktige i Riks-B anken och Riksgälds-Contoret
att en ny Bevillnings-Förordning på sådan grund uppgöra
och utfärda.
R. o. § 74.! § 137. De allmänna Stadgar och Förordningar, hvarom
Konung och Riksförsamling under Riksdag gemensamt beslutit,
skola dock endast i Konungens namn och med dess underskrift
utfärdas.
R. F. § ilo g 138. Ingen, sorn till Riksdagsman lagligen vald är, kan
RP0. § 79. förvisas från Riksdagsort, ej heller af hvad anledning som helst
l’er- *• förmenas att Riksdagen bivista, ej heller från något serskildt
Riksdagsmanna-ådiggande förhindras. Undantag härifrån äge
dock runi, dels i krigstid för krigsmän, som i Rikets tjenst af
Konungen användas, dels för de i 67 § omtalade Stats-RådsLedamöter
och Förmyndare, hvilka, ehuru å Riksdagsort närvarande,
icke kunna, emot samma §, Riksdagens förhandlingar bivista.
Om sådane till Riksdagsmän i Riksförsamlingens Första
Kammare valde äro eller, sedan de här nämnde förhållanden utträdt,
valde blifvit, ställe de sig till efterrättelse hvad Vallagens
33 stadgar för den, som af laga förfall hindras. Aro
de ledamöter af Andra Kammaren, anmäle sitt förfall hos Första
Kammaren eller Högsta Domstolen.
R o | W* § 134. Blifver någon Riksdagsman, under påstående Riks
per,
i. dag eller under dess resor till och ifrån Riksdagen, med ord
eller gerningar ofredad, sedan han tillkännagifvit, att han i så
-
Conslitutions-U(skottets Memorial, N:o 2.
43
dant ärende sladd är, eller ock eflcr Riksdagen, på våldsamt
säll, i och för Riksdags-göromåien antastad, då skall sådant såsom
Edsöres-brolt anses och straffas. Detta stadgande skall i
h varje R ksdagskallelse intagas.
§ 140. Ingen Riksdagsman må kunna under tilltal stal- R- 1 §• 110*
las eller sin frihet beröfvas för dess gerningav och yttranden k. o.' § 78.
uti Riksförsamling, Kammare, Nämnd eller Utskott, utan alt per. i.
den Kammare, der han äger säte och stämma, sådant tillåtit genom
ett uttryckligt beslut, deruti minst Fem sjetledelar af de
vid omröstningen närvarande ledamöterne instämt.
Men öfverfallet- någon inom Riksförsamlingj Kammare^ f
Nämnd, elier Utskott den andra med hugg och slag, eller nytt-1’1"' jaude.
jar emot honom vapen, bafve den angripande förverkat lifvet;
och må han, utan att vidare njuta Riksdagsmannaskydd, tili behörig
Domstol öfverlemnas. Beskylles Riksdagsman för någon
grof missgerning, må han ej i häkte kunna inmanas förrän, elter
anställd ransakning, Domaren sådant skäligt pröfval, så vida
han ej å bar gerning funnen varder. Galle likväl, om han elter
Domstolens kallelse, sig ej inställer, hvad allmänna Lagen i
thy fall stadgar. Ej må Riksdagsman häktas för mindre förbrytelser
eller för skuld insättas; vare dock lians egendom ej från
laga utmätning frikallad. Icke helier kan någon Riksdagsman
från annan ort, medan han för Riksdagens skull sig å Riksdagsorten
uppehåller, utom i ofvanomförmälda svårare fall, dragas
derstädes för Rätta, med mindre han sökes för gäld; som han
under den tiden sig der åsamkat. Ingen vare tillåtet att ifrån
dem, som tili Riksdagen från Landsorterna anländl, utom Husbondens
lof och minne, till krigstjenst värfva något Tjenstehjon.
§ 141. Skulle någon enskild Man eller någon Corps, Mi- R1
i Lär eller Civi!, eller ock någon Menighet, af hvad namn den nfo. § 77.
vara må, antingen af egen drift eller med anledning af befall- per. 2.
ning, försöka att våldföra Riksförsamlingen, dess Nämnd eller
Utskott, eller någon enskild Riksdagsman, eller störa friheten i
44
Consfitiitions-Utsliottcts Memorial, N:o 2.
deras öfverläggningar och beslut, vare sådant ansedt som förriideii,
oell ankoimne på Riksför samlin gen alt slika förbrytelser i
laga ordning beifra låta.
B. F. § 113, 142. Riksförsamlingens Fullmäktige och Revisorer
moiu. 2
samma säkerhet, sorn i föregående §§ blifvit Riksdagsmän tilllagd.
Taxeringsman, som Riksförsamlingens Bevillnings föreskrifter
å dess vagnar tillämpa, skola ej för Debitering eller Taxel
ing kunna till ansvar ställas.
^ § 143. För de genom föreningen mellan Sverige och
Norrige uppkomna constitutionel/a förhållanden galle, hvad RiksActen
af den 3> Juli och 6 Augusti i8i5 stadgar, och må
samma Riks-Act, i anseende till Sverige, icke ändras, utan att
Konungen och Riksförsamlingen, i den ordning io5 § af denna
Regerings-Form bjuder, till den ändring samtyckt.
§ 143. Vid den Riksdag, dä Konungen till Vallagen
och de i denna Regerings-Form intagna stadganden angående
Riksförsamlingen Sitt samtycke gifvit, fast ställe Riksens Ständer
för Riksförsamlingen sådan arbetsordning, som i j3 § omförmäles,
utsatte dagen för Riksförsamlingens första sammanträde
till det Andra året efter nämnde Riksdags slut, fördele
serskildt emellan Städer och större Köpingar det för dem, och
serskildt emellan Länen det för landsbygden, uti Vallagens 8 §
bestämda antal Riksdagsmän i Riksförsamlingens Första Kammare
och förordne, att alla till Riksförsamlingens första sammanträde
nödiga förberedelser, hvilka Riksens Ständer icke omedelbart
kunna vidtaga, må göras, och lände, vid nämnde
fördelning och föreskrifters uppgörande, för Riksens Ständer,
äfvensom, vid verkställigheten, för öfriga vederbörande, Vallagen
till efterrättelse.
I öfrigt gälle Regerings-Formens och Riksdags-Ordtungens
föreskrifter om Riksens Ständer till Riksförsamlingens
första
Comtihitions-UtskotteU Memorial, N:o 2.
45
första sammanträde; meri då erliålle Vållagen och RegeringsJdormens
föreskrifter om Riksförsamlingen full gällande kraft,
hvarvid likväl iakttages, att den Justitie-Ombudsman och de
Fullmäktige, som Riksens Ständer sist valt, fortfara med sin
befattning, till dess Riksförsamlingen deras efterträdare utsett.
Denna. § bl ifve vid den Riksdag, då Riksförsamlingen
första gången sammanträder, utur Regerings-Formen utesluten.
§ 145. Vid den Riksdag dä Konungen till Vallagen ochRegerings-Formens
stadgan den om Riksförsamlingen samtycke
gifvit, utnämne Riksens Ständer, ståndsvis, Fyratiofem ledamöter
af hvarje Stånd till en Nämnd, hvilken skall utse Sjuttio,
fem Svenska män, med de i 48 § omförmälda egenskaper, att,
dåi Riksf örsamlingen f örsta gången sammanträder, bilda dess
/Indra Kammare. Af nämnda antal utses först Tjugufem,
hvilka äga bibehådia sina platser till slutet af den tredje bland
de lagtima Riksdagar, vid hvilka Riksförsamlingen utöfvar det
kall, denna Regerings-Form den uppdrager. Dernäst utses de
Tjugufem, som böra afgå. vid slutet af den Andra, och sist lika
många, som afgå vid slutet af den Första bland omförmälda
Riksdagar.
För hvar och en af de valde utfärdas derefter och undertecknas
af den främsta i Nämnden närvarande ledamoten
af hvarje Stånd en såi lydande Fullmakt:
’'Vid i dag anstäldt val har Riksens Ständers Nämnd
”utsett N. N. att, dä lagtima Riksdagen är .... öppnas, uti
”Riksförsamlingens Andra Kammare taga säte och stämma,
”som han äger bibehålla till slutet af samma (den år .... sam’’manträdande
lagtima) Riksdag, hvarå, detta länder till bevis
”och fullmakt.
”N. N. — dA
Ny §.
Bik. till 11. St, Trot. 1844. 3 Sami l Raft.
10
46 Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 2.
Och vare sådan Full mag t sä gild, som vore den af Riksförsamlingens
Första Kammare enligt f8 § utfärdad.
Denna § varde vid slutet af den tredje lagtima Riksdag,
till hvilken Riksförsamlingen sammanträder, utur denna Regerings-Form
utesluten.
STOCKHOLM, ELWÉN & GRANBERGS TRYCKERI. 1844.
1
II.
Andrings-Förslag till Paragrafer i Successions-Ord/iingen.
§ 2. Dör Konung i Sverige, utan att lemna Manlige Bröstarfvingar,
men Hans efterlemnade Drottning sig i välsignadt tillstånd befinner, före
Stats-Rådet Regeringen med Kongl. Magt och Myndighet, på sätt och med
villkor, som \i och 5n §§ af Regerings-Formen föreskrifva, till dess Riksförsamlingen,
å den tid Regerings-Formen utstakar, hunnit sammankomma,
då den tillhör, att om Regeringens förande sjelf förordna. Blifver Drottningens
Lifsfrugt af Mankön, förordne då Riksförsamlingen Förmyndare för
den omyndige Konungen, på sätt i 52 § af Regerings-Formen stadgadt är.
Blifver Drottningens Lifsfrugt af Qvinnokön, träde den af Ätten, som efter
förstfödslorätt den aflidne Konungen i Arf-följden, på sätt i § utstakar,
närmast är, såsom Konung till Regeringen.
§ 8. Prins af Kongl. Svenska Huset må ej, utan Konungens och
Riksförsamlingens samtycke, blifva regerande Furste af Utländsk Stat, vare
sig genom val, arf eller gifte. Sker annorlunda, vare Han och Hans Efterkommande
ej berättigade att succedera till Svenska Timonen.
§ 9. Skulle den olycka tima, att hela Konungahuset, inom hvilket
arfsrätten till Riket räknas, antingen på manliga sidan utginge, eller
genom uraktlåtande af hvad denna Successions-Ordning ultr}'ckeligen föreskrifver,
förlorat Successions-rätt, vare Timonen ledig till nytt val, och utkore
då Riksförsamlingen ett nytt Konungahus.
III.
Andrings-Förslag till Paragrafer i T/jckfrikets-Förordningen.
§ 1. Mom. 2:0. Någon tryckningen föregående granskning af Skrift,
eller något förbud emot tryckning deraf, skall ej äga rum. Ej skall någon
Bil. lill Coust. Utsk. är 18 44' Mern. IV.0 2. 1
I
2
Skrift kunna, före dess utgifvande, Boktryckare, Utgifvare eller Författare
affordras, ej eller något för tryckningen eller utgifningen liinderligt inseende
öfver Boktryckerier, eller Författare och Utgifvare, vara tillåtet; Läroverken
dock deras förra rättighet förbehållen, att öfverse och gilla sådana Afhandlingar,
sorn skola på deras Lärosalar offentligen försvaras.
Vill författare eller boktryckare, innan tryckningen, sjelf åt de till
tryckfrihetens vård förordnade Kommitterade öfverlemna en skrift och begära
deras yttrande, huruvida åtal derå efter denna Tryckfrihetslag kan egarina,
skola Justitie-Onibudsmannen och minst tre Kommitterade, hvaraf en lagfaren,
ett sådant yttrande skriftligen afgifva. Förklara de deruti, att skriften
må tryckas, vare då både författare och boktryckare frän allt ansvar frie,
och ligge det å Kommitterade.
§ 2. Mom. 4:o. I grund af hvad alla slags Handlingar, i hvad
ämne som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas:
Ått Protokoll, hållna hos Konungen i Miuisteriella Ärenden och Commando-mål,
eller Stats-Rådets Protokoll och Handlingar, eller Hemliga Utskottets,
eller Gransknings-Utkoltets rörande Stats-Rådet, eller Banko- och
Riksgälds-Verkens, eller de, om samma Verks hemliga ärenden, i Banko-,
Stats- och G/'«7«A://r>7g.9-Utskotten eller hos Riksförsamlingens Revisorer hållna,
icke kunna till tryckning
icke uppenbara.
Att ej
... Femtio Riksdaler.
Att, i hvad Femtio Riksdaler.
Det skall Skillingar.
Att Protokoll ... Skillingar,
Att ingen Skillingar.
Att sådant ..... hufvndsaken.
I öfrigt
stadgadt är.
§ 3. Mom. 6:0. Smädliga uttryck om Riksförsamlingen, eller någon af
dess fördelningar; Brottet skall straffas med Etthundra Riksdalers böter och
Skriften konfiskeras.
§ 5. Mom. 8:0. Finner Justitie-Stats-Ministern Högsta Domstolens
afgörande. Riksförsamlingens Justitie-Ombudsman äge, att, efter erhållen
underrättelse skulle erhållas.
3
§ 5. Morn. i4:o. Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att Tryckfrihets-Kommitteen,
med anledning af / § 2 Moni., varder lill ansvar ställd
på enahanda sätt. Den man, som af Riksförsamlingen blifvit tillförordnad
att hos Högsta Domstolen.
IV.
FÖRESLAGEN VAL-LAG.
§ 1. Valrätt tillkommer Svensk man, som bekänner sig till Chrisina
läran, fyllt tjuguett år, är, och fem är varit, i Riket bosatt, samt
1) å landet äger, med stadgad Krono-Åborätt, eller jör embete eller
tjenst, innehafver, jord, bergsbruk eller annan lägenhet, eller ock i Stad eller
Köping äger, eller för embete eller tjenst innehafver, hus, tomt, jord eller annan
lägenhet; eller
2J medelst contract, sorn emot hans vilja icke kan, efter egarens godtjcko,
före den utsatta tidens förlopp häfvas, för lifstid eller minst för fern
år legt jord eller bergsbruk af minst Ett Tusen Riksdaler Banco uppskattadt
värde å landet, så vida han samma egendom fulla två år innehaft och ännu
innehafver; eller
3) annat lofligt yrke, än jordbruk eller bergsbruk, för egen räkning,
med en uppskattad behållen ärlig inkomst af minst Tvåhundrade Riksdaler,
de tre sista åren idkat och ännu idkar; eller
4) i ordinarie embete eller tjenst, såsom Prest, Civil, Officer, eller vid
läroverk, är anställd, af Kronan, Riksförsamling, Stad, Socken, annan menighet
eller stiftelse njuter ständig lön, samt från embete, tjenst eller lön icke,
utan egen ansökning eller ransakning och dom, kan skiljas; eller
5) från embete eller tjenst af den i 4 morn. nämnde egenskap, efter
egen ansökning, erhållit afsked, antingen med Pensionsrätt, som icke utan
eget förvållande kan förloras, eller med rätt att bibehålla lönens hela belopp
eller viss del deraf.
§ 2. Rösträtten beräknas sålunda:
1) enligt 1 mom. 1, för ett uppskattadt egendomsvärde från och med
1000 till 3ooo Riksdaler Banco, en röst; från och med 3ooo till 10,000 Rulr,
två; frän och med 10,000 till 25,000 R.dr, tre; frän och med 25,000 till
5o,ooo R:dr, fyra; frän och med 5o,ooo till 100,000 Rulr, fem; samt för
4
fulla 100,000 R:dr och deröfver, sex röster; hvarjemte, då värdet understiger
1000 R-.dr, för hvarje fulla 10 Rulrs uppskattningsvärde beräknas en hundradedels
röst;
2) enligt 1 inom. 2, för ett uppskattadt egendomsvärde från och
med 10.000 till 30,000 R:dr, en; från och med 30,000 till 100,000 R:dr, två;
samt för fulla 100,000 Ra dr och deröfver, tre röster; hvarjemte, då värdet
understiger 10,000 R:dr, för hvarje fulla 1000 R:drs uppskattningsvärde beräknas
en tiondedels röst.
3) enligt 1 <$* mom. 3, för en uppskattad inkomst från och med 200
till 600 Ralr, en; från och med 600 till 2000 R:dr, två; från och med 2000
till 5000 R:dr, tre; från och med 5000 till 10,000 R:dr, fyra; från och med
10,000 till 20,000 R:dr, fem; samt för fulla 20,000 R:dr och deröfver, sex
röster;
4) enligt 1 mom. 4 °°h 5, en röst.
Grunderna för den uppskattning, som i mom. 1, 2 och 3 omtalas, be
stämmas
af Riksf örsamlingen allena.
Ej må mom. 1, 2 och 3 så tydas, att rösträtt för egendom eller yrke
tillägges Kronan, Riksf örsamlingen, Städer, Socknar, andra Menigheter, Stiftelser
eller Actie-bolag; ej eller morn, 1 så, att rösträtt enligt detsamma af någon,
som från embete, tjenst eller lön kan, utan egen ansökning eller ransakning
och dom, skiljas, får beräknas för embetet eller tjensten åtföljande
hus, tomt, jord, bergsbruk eller annan lägenhet.
Iironobetjente må hvarken för tjenst eller för thy åtföljande hus, tomt,
jord, bergsbruk eller annan lägenhet rösträtt beräkna.
§ 3. Rösträtt, som beräknas efter värde af hus, tomt, jord, bergsbruk
eller annan lägenhet, åtnjutes å den ort, der det hus eller bergsbruk, eller
den tomt, jord eller lägenhet finnes; rösträtt, som beräknas efter inkomst af
yrke, der idkaren yrket drifver; och rösträtt efter 1 § moni. 4 Aler 5, der
innehafvarén för sin person är skattskrif ven.
Nu står någon å flera orter i f örhållanden, som enligt 1 och 2 medföra
rösträtt, då må han å den ort, der sådana förhållanden medföra största
rätt, eller åtminstone lika stor, som å någon annan, utöfva rösträtt för dem
alla; och vare de då ansedde sä, som vore de alla för handen, der han,
i öfverensstämmelse med hvad nu är sagdt, vill rösträtt utöf va. Ej må rösträtt
af någon utöfvas på en gång efter 1 morn. 4 och 5; ej eller på mer
än ett ställe för samma Riksdag. Ej eller må någon vid ett val beräkna
5
Jlera röster än sex; ej heller för Urtima Riksdag rösta på annat ställe, än
der han för nästföregående lagtima Riksdag rätteligen varit i röstlängd
upptagen.
§ 4. Valrätt får icke utöfvas af den, som
a) står under förmyndare;
eller
b) sedan hans egendom till borgenärers förnöjande afträdd och beslut
0111 offentlig stämnings utfärdande fattadt är, icke gitter lagligen visa, att
han frän sin vid egendoms-afträdelsen varande skuld är fri;
eller
c) för nesligt brott på sådana skäl misstänkes, att Domstol genom laga
kraftvunnen dom förklarat saken böra till f ramtiden lemnäs;
eller
d) utur Riket af vikit;
eller
eJ förvärfvat medborgarerätt i främmande land;
eller
f) gått i utländsk tjenst.
De under d, e och f nämnde egel icke ånyo utöfva valrätt förr, än
de efter återkomst, eller efter nämnda utländska förbindelsers upplösning, tre
år i Riket bott och varit skattskrifne.
§ 5. Valrätt är för alltid förverkad af den, hvilken genom laga
kraftvunnen dom är förvunnen Ull nesligt brott eller till köp eller salu af röster
för Valmanna- eller Riksdagsmanna-val, eller att i och för fullmägtigskap
hafva förledt någon till oskälig rättegång, emot bättre vett drif vit orättfärdig
sak eller brukat veterlig falskhet.
Den, som rösträtt enligt 1 och 2 ,§§ på mer än ett ställe för samina
Riksdag utöfvat, emot det förbud, som 3 § innehåller, må icke ånyo utöfva
sådan rätt förr, än två lagtima Riksdagar fölflutit, efter det han om sådan
otillåten röstning öfvertygad blifvit.
11
6
§ 6. Valbar till Riksdagsman i Riksförsamlingens Första Kammare
är hvarje valberättigad, sorn bekänner sig till Protestantisk lära och fyllt tjugufem
år. Dä valbarhet upphör, upphör äfven uppdrag, som genom val gifvet är.
§ y. Ingen, som till Riksdagsman i Första Kammaren blifvit vald,
eger undandraga sig detta förtroende, sä vida han icke antingen fyllt Sextio
är eller två Riksdagar bivistat eller laga förfall häfver.
$ 8. Af det antal Riksdagsmän, som enligt Regerings-Formens 48
§ eger säte och stämma i Första Kammaren, välja Städer och större Köpingar
Trettio, och landsbygden, hvartill ock räknas mindre Köpingar, Etthundrade
ffrotiofem.
Större Köpingar kallas i denna lag sådana, som ega minst Femhundrade
inbyggare.
A hvar femte lagtima Riksdag bestämmes, huru Rikets Städer och
större Köpingar, på grund af folkmängd, uppskattningsvärde af fast egendom,
samt directa skattebidrag till Statsverket, må indelas till valdistricter, samt huru
många af de för landsbygden här ofvan nämnda Riksdagsmän hvarje Läns
landsbygd > efter sin folkmängd, må till Första Kammaren utse.
För Riksdagsmanna-val må annan Stad, än Stockholm, icke delas i serskilda
valdistricter, ändå att den eger välja mer än en Riksdagsman. Svara
sådan Stads folkmängd, fastighetsvärde och directa skattebidrag icke jemn t
emot ett helt tal Riksdagsmän, bes/ute då Riksförsamlingen, huru en eller flere
Städer, eller Städer och Köpingar må med den Staden till ett valdistrict
förenas.
För Stockholm bestämme Riksförsamlingen endast Riksdagsmännens antal.
Stadens Pröfnings-Comité bör, året efter det, då lagtima Riksdag öppnad
blifvit, enligt de grunder, på hvilka samtliga Städernas indelning till valdistricter
beror, bestämma Stadens indelning i valdistricter.
Hvarje Läns Pröfnings-Comite bör, å tid, som för Stockholm sagd är,
med hufvudsakligt afseende på folkmängden, bestämma indelningen af Länets
landsbygd i valdistricter.
Riksdagsbeslut om ändring i det för de serskilda Länen eller Stockholms
Stad fasts ällda antal af Riksdagsmän bär vara kun gjordt en månad
före Pröfnings-Comiteernas sammanträde.
7
Skulle Pi öfnings- Comit e'er försvinna, ege Riksförsamlingen bestämma,
hvilken Länsvis bildad myndighet nili de ät nämnde Comitéi denna lag, uppdragna
pligter öfvertaga.
f). Hvarje val dist rict väljer en Riksdagsman. Med undantag af
Stockholm, skall dock Stad, hvilken ensam eger välja pä mer än en Riksdagsman,
äfvensom district, hvilket innehåller sådan Stad, genom ett val välja så
mångå Riksdagsmän, som Staden eller distr idet eger att till Första Kammaren
utse.
§ io. Riksdagsmannaval skall ske:
1:0 i senare hälften af Augusti månad det år, då lagtima Riksdag hållas
skall. Valet gäller för om förmäl da Riksdag, samt sådan urtima, som under
tiden mellan ofvannämnda och dernäst följande lagtima sammankallas och
som ej i nästföljande moment omförmäles;
2:0 då urtima Riksdag blif vit sammankallad af anledning, som nämnes
i Regerings-Lönnens 5o, 5i, 52 eller 53 Valet gäller för den Riksdag,
till hvilken kallelsen är utfärdad;
3:o då redan vald Riksdagsman, antingen före den Riksdag, som pä hans
val närmast föijer, eller när kallelse skett till annan Riksdag, som han i kraft
af samma val bivista bort, eller under Riksdag är med döden af gängen, eller
af laga förfall är urståndsatt, eller på laga skäl af säger sig, att det erhållna
uppdraget fullgöra, eller i följd af valets ogillande eller valbarhets förlust
uppdraget måst frånträda. Valet gäller för återstoden af den tid, hvarå den
afgångnes full magt lydde.
§11. Röstlängder öfver de i Släder eller större Köpingar va/berättigade
böra i April månad det år, då lagtima Riksdag inträffår, uppgöras af
de tjenstemän, som mantalsskrifning förrätta, och hvilka fur sådant ändamål
skola vara försedde med Stadens eller Köpingens sista uppskattningslängd.
Hvar och en i Stad eller Köping för sin person skattskrif ven och derstädes
valberättigad skall, så framt han icke vid nästföregående mantalskrifning
eller, derefter, sist inom Mars månads slut hos den tjensteman, sorn röstlängden
uppgör, af sagt sig valrättens utöfning i Staden eller Köpingen, och
öfver den afsägelse uttagit bevis, i Stadens eller Köpingens röstlängd antecknas
för den rösträtt, han i Staden eller Köpingen eger. Vill han der, med
stöd af 3 §, föi■ rösträttens utöfning räkna sig till godo annorstädes inne
-
imf vern de lius, tomt, jord, bergsbruk eller minan lägenhet, eller idkande yrke,
skall han inom ofvan sagde tid den afsigt anmäla och sitt anspråk styrka.
Vill någon, som icke är i Staden eller Köpingen för sin person skattskrifven,
derstädes, med stöd af 3 rösträtt, som han enligt 1 och 2
morn. 1 eller 3 innehafver, utöfva, skall han den afsigt å ort och tid, sorn
ofvan sagda är o, skriftligen anmäla, och derjemte styrka, så val samma afsigts
anmälan å den ort, der han för sin person är skattskrif ven, som ock
de förhållanden, hvilka enligt förstnämnde kunna förökning af hans rösträtt
medföra. Finnes han då berättigad, att all sin rösträtt i Staden eller
Köpingen utöfva, varde då i dess röstlängd för all den rösträtt upptagen.
§ 12. Röstlängden insändes inom nästföljande Maj månads slut till
Stads-rätten, hvilken under Junii månad samma år låter den å allmän sammankomst
af Stadens samtliga valberättigade, i Rättens närvaro, granskas.
Ofver alla de anmärkningar, som då andragas, skall föras protokoll. Anmärkningarnes
pröf ning åligger Stads-rätten ; och de, som godkännas, antecknas
också i röstlängden. Efter fulländad granskning underskrifvas röstlängd
och protokoll af Stads-rätten samt minst fem va/berättigade.
Ar röstlängden upprättad för Stad, der Stads-rätt ej finnes, eller för
större Köping, insändes den inom ofvan sagda tid till Kyrkoherden, hvilken
under nästföljande Junii månad å allmän stämma med de valberättigade, hvilken
bör vara utlyst å tid, som för Socknestämma stadgad är, låter längden granskas.
Profuingen af gjorda anmärkningar tillkommer de närvarande valberättigade.
Med anmärkilingarnes anteckning förhålles, som i denna § förut
är sagdt. Röstlängd och protokoll underskrif vas af Kyrkoherden och, jemte
honom, af minst fem valberättigade, der så mänga finnas och tillstädes äiro,
samt insändas derefter till den i i3 ,§‘ omförmälda valförrättare.
Emot så granskad röstlängd ege ingen annan ny anmärkning rum,
än om minskning eller upphörande af valrätt; och tjene denna längd till grund
för val, både till då närmast infallande lagtima Riksdag, och till sådan urtima,
som före den dernäst följande lagtima sammankallas.
§ 13. Riksdagsmannaval för Stad eller större Köping förrättas alltid
i Staden eller Köpingen. Valförrättare är i Stad Stads-rätten, men der sådan
icke finnes, och i Köping, annan Domare, under hvilkens domvärjo 'Staden
eller Köpingen närmast lyder.
9
§ 14. Till sådant Riksdagsmannaval skall kallelse af vo.tförr ättar en utfärdas,
och i vederbörande kyrkor uppläsas minst fjorton dagar förut. För
Stad, sorn ensam väljer en eller flera Riksdagsmän., bestämmes valdagen af
val förrättar en. Består valdistrictet af flera Städer, eller Städer och större
Köpingar, varde för hela districtet valdagen bestämd af Stadsrätten i den Stad,
hvilken Riksförsamlingen förordnat; skolande den Stads-rätt till districtets öfriga
valförrättare uppgifva dagen så tidigt, att kungörelsen inom här ofvan
stadgad tid kan vara uppläst i Kyrkorna. Hålles å den. dag, då kungörelsen
uppläsas bör, icke Gudstjenst i den Kyrka, till hvilken Stad eller Köping hör,
gånge, som i 26 säges.
§ 15. Riksdagsman för Stad eller Stads-valdistrict väljes genom slutna,
enkla, omärkta sedlar, af hvilka hvarje valberättigad /einnar en, för hvarje
hel, tiondedels eller hundradedels röst; och skola de sedlar, hvilka lemnäs för
lika röstvärde, serskilt samlas och räknas. Hvar och en i Staden eller Köpingen
boende valberättigad, som icke af styrkt laga förfall hindras, aflena te
sjelf sina röster. Den, som laga förfall styrker eller utom Staden eller Köpingen
bor, ege sådane röstsedlar, som ofvan beskrifne äro, insända, i försegladt omslag,
för sedt med tyd! i g och af den röstande sjelf underskrifven, så lydande
påskrift: ’’N. JY:s röster till Riksdagsmannaval! i JY. N. Stad (Köping) d. ”
Tiondedels och hundradedels röster skola i serskilda omslag insändas.
Rösternas sammanräkning skall genast, efter omröstningens slut, verkställas
af val förrättaren. När hela val förrättningen slutad är, skall protokollet
af valförrättaren och minst feni va/berättigade under skrif vas. Består
valdistrictet af flera Städer, eller Städer och större Köpingar, då skola till den
Stads-rätt, sorn bestämt valdagen, de protokoll, som äro hållna öfver de öfriga,
till districtet hörande Städernas eller Köpingars val, genast insändas;
hvarefter omför mälda Rätt sammanräknar de vid districtets samtliga val afgifva
rösternas antal.
§ 16. Riksdagsman i Första Kammaren för Stad eller Stads-valdistrict
vare den, som vid det eller de för Staden eller districtet anställda val fått
flesta rösterna. Om valet, i följd af likhet i röstetal, är oafgjordt, anställe den
Stads-rätt, som valdag bestämt, lottning, och vare då den, som lotten utvisar,
Riksdagsman. Af säger sig vald Riksdagsman uppdraget, skall ock den Rätt
pröf va skälet och, i fall det godkännes, besörja valets förnyande. Der hela
districtets val åt ett ställe förrättas, vare lottningen eller förnyelsen genast,
efter det anledningen yppats, verkställd.
Bil. till Coust. Utsk. år 1844' Mein. N.-o 2. 2
10
§ 17. Stads-rättj som va/dag bestdmtj utfärda cch underskri/ve för
den, som enligt nästjöregående blifvit Riksdagsman, en sä lydande full
makt:
O
”Sauls-Rätten
(Rådstufvu- Rätten) i N. N. Shul, gör vet erligt, att vid
i dag (den ) anställdt val har, på sätt protokollet närmare utvisar, för
denna stad (N. N. valdis t rict) och den tid, som Vallagens 10 § 1 (2) (3)
mom. utsätter, till Riksdagsman i Riksförsamlingens Första Kammare JV. N.
blifvit utsedd; hvarå detta länder till bevis celi fullmagt.
N. N. d. ”
§ 18. I Stockholm bestämmes valdagen för alla Stadens valdis'ricter,
och utfärdas fullmakter för alla i Staden valda Riksdagsmän af Stats-rätten,
äfvensom röstlängderne och protokollen för S tadeus serskilda va/dis!ricter till
samma Rätt insändas; men alla öfriga här ofvan Stads-rätten anvisade, åligganden
uppdrage Rätten åt en för hvarje val-district serskilt utsedd afdelning.
I Städer, der Första och Andra Under-Rätt finnas, böra denna Vallags
Stadgande/i om Stads-rätt förstås om Andra Under-Rätt.
§ 15. Röstlängd öfver de valberättigad!e i Gäll eller serskildta Län tillhörande
del af Gäll på landet bör i April månad det år, då lagtima Riksdag
inträffar, upprättas af deri tjensteman, som mantalsskrifning förrättar, och
som för sådant ändamål bör vara försedd med GäUets eller den serskildt Län
tillhörande deleus sista uppskattningsUingd.
Om hvad iagttagas bör af den, som i Gället är för sin person skattskrifven
och der, med stöd af 3 f, vill ali sin rösträtt utöfva, eller af den,
sorn, ehuru icke i Gället för sin person skattskrif ven, derstädes, med stöd af
ofvannämnde f, röda vill, gälle hvad i 11 för S id eller större Köping
stadgadt är.
Såsom Gäll anses både i denna och efterföljande ,§§ lands-församling,
sorn med Stad elier större Köping i andra afseenden är förenad tili ett Gäll;
landsbygd, som med S ad eller större Köping utgör en församling; annex- eller
capell-jörsamling, som eger minst tvåtusen inbyggare, och sådan del af Gäll,
som antingen utgör en hel socken och derutöfver, men tillhör annat Län, än
det, der Moder-kyrkan är belägen, eller ock innesluter Moderkyrkan, men, efter
afsöndring af delar, hvilka tillhöra andra Län, icke utgör en hel socken.
11
Sudan ilel af Gäll, scm ligger utom det Län, dit Moderkyrkan hör,
och sorn icke, enligt hvad här efran är stadgadt, anses sthom ett Gäll, skall,
efter P/oJ/ungs-Comifeens förordnande, för Valinannaval förenäs med ett inom
Länet angränsande Gäll•
§ 20. Bos!längd bor till Kyrkoherden inom Maji månads slut samma
år insändas och under derpå följande Juni månad, å allmän Gäll slämma, af de
valber ätt i gade granskas. Om anmärkningar nes anteckning gäller hvad i 12 f
sä ges; med deras pröfning förhåltes så, sota samma § flir Stad, der Stads-rält
ej finnes, eller för större Köping säger.
Efter slutad granskning, skola både röstlängd och protokoll af Ordföranden
och, jemte honom, af mit/st Fern valber ätti gade, der så många finnas
och tillstädes äro, underskrifvas; hvarefter ingen annan ny anmärkning
deremot må göras, än rörande minskning eller upphörande af valrätt.
Såsom Gällstämma anses i denna och följande §§ ock den stämma,
som af Gällstämmans Ordförande, å lid, St m för Socknestämma är stadgad,
blifvit utlyst, och hålles med sådana delar af Gäll, som, enligt nästföregående
ff, i denna Lag anses lika med Gäll.
Röstlängd for sådan del af Gäll, som ligger utom det Län, dit Moderkyrkan
hör, men icke enligt nästföregående ,5' anses lika med Gäll, granskas
i Gällstämman med det Gäll, hvarmed sådan del enligt samma blifvit
för Val mannaval förenad.
§ 21. De i ie) och 20 omförmälde röstlängder insändas, efter den
i sistnämnda § föreskrifva granskning, till Landshöfdingen, hvilken öfverlemna!'
dem till Pröfnings-Comileen. Efter anställd jemförelse mellan Gällens
röstetal och Länets öfriga förhållanden, bestämme sagda Comité, huru många
valmän hvarje Gäll eger att utse till deltagande i Valdistrictets Riksdagsmannaval.
Inom Länet skall samma röstetal läggas till grund f ör rätt att utse
en valman. Det grundtal skall Pröfnings-Comileen utsätta, dock icke öfver
Etthundrade hela röster.
Uppgår röstetalet i ett Gäll icke till det således utsatta grundtalet, skola
de der val berättigade icke destomindre en valman utse. Öfver skjuter röstetalet
ett eller fern grundtal, lemnäs öfverskottet utan afseende, så vida det
icke utgör mer än halft grundtal; stiger det deröfver, varde såsom helt
ansedt.
När Pröfnings-Comitéen härom förordnat, besörje Landshöfdingen, att
röstlängderne skyndsamt varda till vederbörande Kyrkoherdar äterstälda ; hvar
-
12
efter så väl dessa röstlängder, som Pröfnings-Comiteens fattade beslut om
Valmännens antal, skola tjena till efterrättelse, icke blott för de valmannaval,
hvilka mäste anställas för närmast förestående lagtima Riksdag, utan också
för dem, hvilka kunna blifva nödiga för urtima Riksdagar, som efter omförmälda,
men innan näst derpå följande, lagtima Riksdag sammankallas.
o
§ 22. A allmän Gällstämma ege de valberättigade i hvarje Gäll att,
inför Gällstämmans Ordförande, minst en vecka före Riksdagsmannaval utse
så många inom valdistrictet bosatta och till Riksdagsmän valbara Valmän,
sorn Pröfnings-Comitéen bestämt att i nämnda val deltaga. Suppleanter må,
der de valberättigade så besluta, på samma sätt väljas. Ej må Kronobetjent
till Valman utses. Välmannaval fortgår, utan afseende derpå, att flere eller
färre valberättigade sin rätt försumma.
Gällstämmans Ordförande, hos hvilken protokoll och handlingar, hvilka
angå valmannaval, också böra förvaras, förordnar den i haris ställe må föra
ordet vid de val, han sjelf icke kan bivista.
Kungörelse om Valmannaval skall af Gällstämmans Ordförande utfärdas,
och i alla Gällets kyrkor uppläsas minst fjorton dagar före valet. I de
församlingar eller cape/lag, der Gudtjenst icke hållas den dag, dä kungörelsen
i Gällets öfriga kyrkor uppläses, bör följande dagen ett exemplar af kungörelsen
skyndsamt sändas från gård till gård. Härom besörja, på Presterskapets
tillsägelse, Kronobetjeningen.
Lag samma vare om sådan del af Gäll, som för Valmannaval är förenad
med annat Gäll, hvars Kyrkoherde kungörelsen skall utfärda.
Ar valman död eller af laga förfall hindrad att sitt uppdrag verkställa,
och suppleant i hans ställe icke utsedd, skall, om tiden medgifver, nytt
valmannaval ske. Hindrad valman bör om hindret skyndsamt underrätta
Gällslämmans Ordförande, som, i fall suppleant är vald, bör åt denna meddela
den erhållna underrättelsen, jemte sådant protokolls-utdrag, som 24 $
omförmäler.
§ 23. Röster vid valmannaval af gifvas mundtligen af alla valberättigade,
som sin rösträtt utöfva vilja. De, som styrka laga förf all eller utom
gället bc, må dock sina röster skriftligen insända. Lag samma vare om Kronobetjente,
hvilka icke må vid valen tillstädesvara.
§ 24. Af Ordföranden underskrifvet utdrag utur protokollet lemnäs
de utsedda valmännen, såsom fullmagt.
13
§ 25. Har någon frånvarande blifvit till valman eller suppleant
för valman utsedd, skall han derom skyndsamt underrättas af den, sorn
vid valförrättningen ordet fört.
§ 26. Riksdagsmannaval å landet skall minst en månad förut
kungöras. Kungörelsen utfärdas af den i 27 § omjörmälda valförrättare
och uppläses på samma dag i alla va/districtets kyrkor, der Gudstjenst
dä hålles. I de församlingar eller cape/lag, der Gudstjenst deri
dag icke hålles, gånge, sorn i 22 § om kungörelse till valmanna val
säges.
§ 27. Riksdagsmannaval för landet skall förrättas å den ort, som
Pröfmngs Comitéen bestämt, inför den Häradshöfding, under hvilkens
dom värjo valdistriclet eller största delen af dess f olkmängd lyder. Hålet
sker genom enkla, slutna, omärkta sedlar. Hvarje valman eger en
röst.
§ 28. Om, vid sammanräkningen af de enligt nästföregående
°fgifn a rösterna, mer än hälften deribland finnes hafva till fallit någon
, vare han för vahlistrictet Riksdagsman i Första Kammaren. Har
så stor del af rösterna icke tillfallit någon, anställes nytt val, hvarvid
ingen må komma under omröstning, som icke är inom Länet bosatt;
och vare då den, sorn flesta rösterna erhållit, Riksdagsman. Hafva,
vid sådan ny omröstning, tvänne eller flere erhållit lika röstetal, och
är valet derigenom oafgjordt, anställes genast deni emellan lottning,
och vare då den, som lotten utvisar, Riksdagsman.
§ 22. öfver valförrättningen föres protokoll, hvilket före fullmaktens
utfärdande bör vara justeradt och undertecknadt af val förrättaren
och minst Fem närvarande valmän. Vid valförältningen böra
äfven frågor om anmäldt förf alls giltighet af valförrättaren och närvarande
valmän upptagas och afgöras.
§ 30. För den, som till Riksdagsman i Första Kammaren för valdistrict
å landet blifvit vald, uppsättes och underskrifves genast af valförrättaren
och minst Fem närvarande valmän en så lydande full magt:
”Undertecknade, valförrättare och valmän i N. JV. valdistrict af
”JV. N. Län, gore veterligt, att vid i dag anstäldt val har, pä sätt
”protokollet närmare utvisar, för detta valdistrict och den tid, som
”Vallagens 10 § 1 QV) (TT) moni. utsätter, till Riksdagsman i Riksförtsamlingens
Första Kammare IS. JV. blif vit utsedd, hvarå detta länder
”till bevis och fullmakt.
”JV. N. d ”
§ 31. Alla Riksdagsmannaval ske för öppna dörrar och fortgå,
om än flera eller färre röstberättigade sin rätt försumma; och skola
Bil, lill Coust. Ulsk, ålem, är 1844 33o 2. 3
'4
vid v ilen alla anmärkningar emot behörighet att i valet deltaga, i stad
af valförrättaren , och å landet af valförrättaren och närvarande valmän,
upptagas och af göras
\ S'7. Hir någon frånvarande blifvit till Riksdagsman vald, skall
lian derom skyndsamt underrättas af den, sorn vid valförrättningen ordet
fört
V\ > Riksdagsman, som af laga förfall hindras eller på de i y
och 3f ffff omtalade grunder förtroendet sig afsäga vill, underrätte
derom skyndsamt valförrättaren.
3.'!. Ef nid någon på en gång vara Riksdagsman för flera valäistricter.
Den, sorn af flera districter blifvit vald, ege sjelf bestämma
från h viIketdera han kallelsen emottaga vill.
§ 3'. Underlåter embets- eller tjensteman att, i föreskri/ven tid
och ordning, iakttaga hvad honom efter denna Lag åligger, straffes,
efter omständigheterna, med böter, suspension eller tjenstens förlust.
§ Säker embets■ eller tjensteman att med lockande, tubbande
eller hot obehörigen inverka på valet, miste embete eller tjenst. Gör
det annan, bote från 5o till 5oo R:dr. Samma lag vare, der någon
siljer eller köper röst, eller annorledes valfriheten stör. Den, som
köpt eller sålt röst, vare dessutom underkastad den påföljd, sorn 5 §
utsätter.
§ 17. Protokoll och Handlingar , som Riksdagsmannaval angå, förvaras
hos valförrättaren.
§ 3Vill någon klaga olver beslut, som vid vallängds granskning
är f atta dt, in gifve inom åtta dagar derefter sina, till Länets ProfningsComite
stä/lda, besvär till Landshöfdingen, som infordrar vederbörande
Ordförandes, och, om besvären angå annan mans valrätt, äfven dess
förklaring, och öfverlemnar derefter handlingarne till Pröfnings-Comiteen.
Öfver Pröfnings Comitéens Utslag ega besvär icke rum.
Stockholms Stad anses såsom ett Län. Besvären ingifvas till Öfve
r-S tät hållar e-Embete t.
§ .'W. Besvär öfver val af Riksdagsmän eller Valmän eller Suppleanter
för de sednare, eller öfver beslut, som vid sådant val fattadt
är, eller öfver annan lagstridighet vid sådana val, ingifves till Riksförsamlingens
Första Kammare, dagen efter sedan den sammanträdt.
Kammaren eger sedan pröfva frågan. Ej må dock sådan klagan föras
af annan, än den, som i valet deltagit eller dervid kommit under omröstning,
eller genom beslut, fattadt vid samma tillfälle, från valrätt
utestängd blif vit.
15
J e mf örelse-T a. bell
emellan nuvarande Grundlagar och det Förslag, som är hvilande.
Nuvarande Regeringsforms. Nya Förslagits.
§. i. — — motsvaras af — — — — §. i.
§. 2—7 — — d:o i oförändradt skick — §. 2 — 7.
§. 8. — — d:o — d:o — _ §. 8.
§. 9. — — d:o ______ §. 9.
§.10 — 12 — d:o — d:o — — §.10 — 12.
§. i3. — — d:o — — — — §. 13.
§. i4 —— d:o — d:o — — §. 14—3^.
§. 38. — — d:o — — — — §. 38.
§• 3p. — — d:o — — — — §.39.
§. 4°. — — d:o — d:o — — §. 4°-
§. 4r • — — d:o — — — — §• 41 •
§. 42. — — d:o —- — — — '§. 4a.
§. 43. — — d:o — d:o — — §. 43.
§. 44- — — är föreslagen att utgå, såsom upptagen i Suc
cessions-ordningen.
§. 45—4^* — motsvaras af, i oförändradt skick — §. 44 - 47*
§. 49. — — d:o — — — — §. 49.
§. 5o. — — d:o — — — — §. 57.
§. 5i. — — d:o —- — — — §. 55.
§. 5 a. ersättes af — — — — — — — §. 63.
§. 53. — — d:o _____ §. 65.
§. 54. — — d:o — — — — §. 66.
§. 55. _ _ d:o — — — — §. 68.
§. 56. Morn. 1 — d:o — — — — — §§. no, 7?, 72.
,, Mom. 2 — d:o — — — — — §. 101.
§. 57. — — d:o — — — — §. 80.
§. 58. — — d:o — — — — §. 8u
§. 59. — — d:o| — — — — §. 82.
§ 60. — — d:o — — — — §. 85.
§ 61. — — d:o — — — — §. 86.
§.62. — — d:o — — — — §. 83.
§. 63. — — d:o — — — — §. 84.
§. 64. — — d:o — — — — §. 87.
16
Nuvarande Regeringsform*. Nya Förslagen.
§. 65. — — — motsvaras af •— — — 88,
§• 66. — _ _ d:o — — — § 8y.
§. 67. — — — dro — — — § go.
§. 68. — — — d:o — — — gr.
§.69. — — — _ _ _ — — utgår
"Morn. 3; §. 77,
^ nit hafvud
.
. r <- , ak Ii gen i den
70. ersattes ar — — — — — — §. 65. avräknade «,»•-
jbctsordiliiigcu ,
K varom §. 73
stadgar.
§. 7,. __ __ _ _ __ _ d:o
§ 72-  73-  §■ 74-  §. 75.
§ 76-  11-  §. 78.
§• 79-  w. 80.
'§. 81.
§. 82.
83.
§. 84-  85.
§. 86.
§. 87.
§. 88.
§. 89.
§. 90.
§• 9!-  §• 92-  §. 93.
§ 94-  §• 95-  §• 9Ö
d:o — — —
d:o — — —
d:o i oförändradt skick
dro — — —
d:o — — —
d:o
dro
dro
dro
dro
dro
rot sista mom.
dro
dro
dro
dro
dro
dro
dro
dro
d;o
dro
dro
dro
dro
Nuvarande Regeringsforms.
§• 97- - - -
§ 98- - - -
§• 99- — — —
§•
§•
§•
§•
§•
§•
§•
s
-
100.
101.
102.
1 o3.
104.
105.
(oG.
107
Morn.
Mom.
molsvaras af
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
oförändrad t
§• §•
- §■
~ §•
' “ §•
skick §.
s.
s.
109
110
108. en del deraf flyttad lill Tryckfrihetslagen ?.
2, återstoden motsvaras
— molsvaras af —
Per- 1. — d:o —
Per. 2. — d:o —
Per. 3. — d:o -
— — d:o —
36
motsvaras af
- - §•
1. mom.
af
1 1 1.
1 12.
113.
114.
utgår, såsom ersatt af Vallagens
- s
-
§•
- §.
- §.
- §.
- §.
17
Nya Förslagets.
I , 1 I 2 0. 1 I 7.
!7*
13.
*9-
20.
21.
22.
2 3.
5. mom. 2.
24.
25.
26.
27.
36.
4o.
38.
f\ 1.
09.
— 142.
— utgår
s
§•
§•
i
%
§.
§.
§•
I.
v"O
motsvaras af
—
—
—
2.
d:o
—
—
—
—
3.
d:o
—
—
—'■
—
4-
—
d:o
—
—
—
—
5.
d:o
—
—
—
—
6.
d:o
—
—
—
—
7-
d:o
—
—
—
—
8.
•
d:o
—
—■
—
—
9-
d:o
—
—
—
—
10.
Per. 1.
d:o
—
—'
—
—
Per. 2.
d:o
—
—
—
—
Nya Förslagets.
§• 49-  §. 57.
§. 58.
11 —15 — ersättas i
Vallagen.
18
Nuvarande Riksdags-Ordnings. Nya Förslagets•
§, 16. — — — — motsvaras af — ■— §. 60.
§. 17. Mom. 1, samt Mora. 2, Per. 1 och 3, ersättes i Vallagen.
» — — „ Per. 3 och d:o af §. 5g.
§§. 18, 19, — — — — — d:o i Vallagen.
§. 20. — ersättes i den påräknade arbetsordningen, hvarom §.
73 stadgar.
§. 21. Per. 1, 2 och 3 — — motsvaras af — — §. 61.
Per. 4- ersättes i arbetsordningen. — - — — —
§. 22, — J:o i Vallagen. — — — — —
§. 23, — tl:o dels i arbetsordningen, dels i §§. 62 och 63.
§§• 24, 25. d:o i arbetsordningen. — — — —
§• — — — — — motsvaras af — — §. 64.
§. 27. Mom. i. Per. 1. — — d:o — — §. 82.
,, „ Per 2. — — — — utgår. — —
» „ Per 3. — — d:o — — §. 68.
„ Mom. 3. — — — d:o — — §. 74.
§. 28. — — — — — d:o — — §§. 65 och i32.
g. 29. Mom. 1. Per. 1 och 2. — d:o — — §. 65.^^™^^°°^
17 >9 Per. 3. • — ■ ■ d,*o
„ Mom. 3. Per. 1. — — — d:o — — §. 65. Mom. 2.
>1
97
Per. 2. — — — d:o — — §. 124.
Per. 3. — — •— d:o — — §. 125.
Per. 4, 5 och 6. — d:o — •— §. 126.
„ Mom. 3. — — — — — d:o — —
§. 3o. Mom. i. Per. 1. — — — d:o — — §.65.Mom. 2 och 3.
,» „ Per. 2. — — — d:o — — §. 81.
» „ Per. 3. — — — d:o — — §. 82.
„ Mom. 2. Per. 1. — — — d:o — — §. 65. Mom. 2.
,, „ Per. 2. — — •— d:o — — §. 88. Mom. 2, 3.
„ „ Per. 3. ersäites i arbetsordn., utom slutet, som
motsvaras af §. 65. Mom. 2.
„ Mom. 3. Per. 1 och 2. — — — — utgår — —
» 99 Per. 3. ■ ■ d:o dio * ’ ■ —
§. 3i. Mora. 1. Per, 1. — d:o af — —- — — §. 65. Mom. 3.
. r. } och arbets
” ” ler* 2‘ d:o » - _ §. 77<or(jnineen.
19
JVuvarai, de Riksdag-Ordnings.
Nya Forsla get $
§•
31.
32.
§. 33.
Morn. 2.
böljan
slutet
Mom. i.
ulff är
O
— motsvaras
ersättes i
Per.
Per.
§•
„ Mom,
34. Mom
34. Mom.
35. —
36.
§. 37.
Morn.
Mom.
Mom.
Mom.
2.
1.
2.
1.
3.
1.
2.
d:o
d:o
d:o
d:o
af — — §. 65. Mom. (\.
—- — arbetsordningen.
ersättes i arbetsordningen, samt af —
— — — motsvaras af — —
3 oell 4 ersättes i arbetsordningen, samt af
af
d:o
d:o
d:o —
d:o af
d:o af
d:o —
§§. 38, 39 och 4°
§. 4-. - -
§. 43. - -
§. 43. - -
§. 44* Morn. 1. —
„ Mom. 2. —
„ Mom. 3. ersättes
§§. 45-55. d:o
§. 56, Per. r. - - -
„ Per. 2. — — —
§.57. ~
§. 58. ersättes i arbetsordningen.
§. 59. — — — —
§. 60. — — —
§.61. _ _ _ -
§. 62.
§.
d:o
d:o ■—-
§. 65. Mom. 5,
§. io5.
§. 65. Mom. 5.
§. 107.
§. 7 3.
§. 66.
65. Mom. 6.
§• 73-
d:o —
motsvaras
§§. 67 och 76.
§. 78.
i arbetsordningen. —
af —
utgår.
— 72-
63. Mom.
Mom.
99
>>
99
Mom.
Mom.
§• 64.
§. 65. —
d:o
motsvaras
d:o —
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
§• 72*
- - §• 75*
d:o — —
- - §• 79.
§.
§§•
108.
iii, 112, 1 13.
1 1 2 och i 14.
f. 116.
Per. 1. ^stadgandet om instruetionen^ ersättes
Per. i. (för öfrigt) motsvaras af— —- —
Per. 2. och följande d:o
— — — — J;0 — — —
i §. 119.
§. 117.
§§. 111
§. 116.
S* 117*
§. 122.
§. 127.
och
11 2.
20
XiMass-Ordninss.
U66 i Per. i. — J | -
„ Per. 2. — —
„ Per. 3, ersa lies i -
§• 67. _ _
§. 68. Per. 1, 2 och 3. -  „ Per. 4. ersättes i —
S- 69-  S- 7°*
Morn. 1. —
Mom. 2. Per. 1.
„ Per. 2.
— ersattes i
motsvaras af
— d:o
d:o
— d:o
— d:o
— d:o
— d:o
— d:o
d:o
— d:o —
§• 71.
§•72 —
*■ 73. -
*• 74- - -
§• 75. Per. 1. d:o __
„ Per. 2. och 3 — _ _
l 76* ~ - - - - d:o
77. Per. i. — - _ d;o
„ Per. 2. — — _ d:o
S. 78. Per. 1. — — d:o
„ Per. 2. — — — —
„ Per. 3. och följande — d:o
§• 79. Per. 1. — — _ d:o
„ Per. 2. och följande ersättes i —
§• 80. — — — _ _ d:o
§§* 8i och 82 ersättes i — —
■Nya Förslagets,
- §. 128.
§. §. 92, 65. Mom. 4*
§- 131. Mom. 2.
§•§• 128, 89, 65.] Morn. 2 och,
_ * i $■ 131 Mom. 2.
»• 1 29^
§• 131. Mom. 2.
§* 133.
§• i3o.
§• 131. Mom. 1.
— S- i42-
— § §.110 och 70.
— arbetsordningen,
utgår. — —
— - §. i37.
— — §. 101.
d:o
d:o
- §. i35-
- §•139.
§• 141 *
140.
§■
l^O.
i38.
arbetsordningen.
§• i36.
arbetsordningen.
Ang:de förslagen till ändringar och tillägg uti Regeringsformen, Successionsordningen
och Tryck frihets-förordningen; se Bih. 3 Sami. Memor. N:ris
68, 85, io5 och 117.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVIII pag. 294. 33. XIX p. 3a8. B.
XX p. 647. B. XXI p. 42. B. XXIV p. 62, 112, 144» 229> 27^> 513.
B. XXV p. 24, 5o. B. XXVI p. 61, 97.
Preste-Ståndets d:o B. XI p. 714. B. XII p. 197. B. XV p. 071.
B. XIII p. 89. B. XV p. 371, 564. 33. XVI p. 75, 394, 4.5.
Borgare-Ståndets d:o B. VI p. i3o. B. VII p. 273, 220—273, 279—
284. B. VII p. 429“432, 587.
Bonde-Ståndets d:o B. X p. 1, 20—21, 74—94» 96—123, 140180, i83
— 201. B. XII p. 2i3—262. B. XIII p. 21,236—237.
Angrde Riksdags-ordningens upphäfvande; se Bih. 3 Sami. Memor. N:ris 38, 68.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIII p. 461, 552, 565. B. XV p. 6, 62,
i>4, 177, 212, 255, 313, 348, 378, 408. B. XVI p. 4, 3p. B. XVIII p.
294. 13. XIX p. 328. B. XXIV p. 276.
Preste-Ståndets d:o B. VIII p. 27. B. IX p. 1. B. XI. p. 714- B.
XII. p. 197. B. XV. p. 371.
Borgare-Ståndets d:o B. V. p. 239, 276, 342~425> 4^6 515, 5/\i. B.
VI p. i3o, 171. B. VII. p. 273.
Bonde-Ståndets Prot. B. VIII p. 173—202, 204—323, 3a5—397.
Ang:de Förslaget till Val-lag; se Bih. 3 Sami. Memor. N:o 85.
Ridd. och Adelns Prot. B. XX p. 647* B. XXI p. 42- 33. XXIV
p. 62, 112, 144» 229> 27^-
Preste-Ståndets d:o B. XIII. p. 89. B. XV. p. 371.
Borgare-Ståndets d:o B. VII. p. 220—273, 279-284- B. V. p. io55.
Bonde-Ståndets d:o B. VIII p. 398-405. B. XII. p. 2i3-26o.
STOCKHOLM, Lundberg (t Comp., 1844.
Bil, till Const-Utsk, Mein. år 1844 moni, 2,
4
Constitutions-Utskoltets Memorial, N;0 3.
N:o 3.
Ankom till Exp. Utsk. den 19 Aug. 1844 * hl. 11 f m.
Memorial till Riksens Ständer, med uppgift ä hvilande förslag
till grundlags-ändringar.
Constitutions-Ulskottet, som under den 10 i denna månad till Riksens
Ständer insändt de från nästföregående Riksdag hvilande Grundlags-ändringsförslag,
rörande Nationalrepresentationens ombildning, får härmed vördsamt
öfverlemna uppgift å öfriga från förra Riksdagen till den nuvarande hänskjutna
och hvilande förslag till Grundlagsförändringar, med undanlag af
dem, hvilkas pröfning, enligt 81 och 82 §§ i Riksdagsbeslutet af den 16
Juni 1841, beror på ofvannämnde förut insände förslags afgörande; utvisande
berörde uppgift, framför hvarje till ändring föreslaget lagrum, äfven
dess nu gällande lydelse. Slockholm den 16 Augusti 1844.
1. Förslag till ändring af Regeringsformens 4 §, genom borttagandet
af ordet ”allena”.
Regeringsformen.
§ 4.
Förra Perioden.
Konungen äger att allena styra Ri- Konungen äger att styra Riket, på
ket, på det sätt, denna Regeringsform det sätt, denna Regeringsform föreföreskrifver;
Inhemte dock skrifver; Inhemte dock
2. Förslag till ändring af Regeringsformens 4 §, genom borttagande
af orden ”Frälse” eller ”Ofrälse .
Regeringsformen.
§ 4.
Sednare Perioden.
Inhemte dock, i de fall, Inhemte dock, i de fall,
här nedanföre stadgas, underrättelse här nedanföre stadgas, underrättelse
Bih. till R. St. Prot. 1844. 3 Sami., 2 Haft. 1
5t
Coustitutions-Utskottels Memorial, IV.-o 3.
och råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen
kallar och utnämner kunnige,
enfarne, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske Frälse- eller Ofrälsemän
af den rena Evangeliska Läran.
och råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen
kallar och utnämner kunnige,
erfarne, redlige och allmänt aktade
infödde Svenske män af den rena
Evangeliska Läran.
I afseende på förutstående 2:ne
punkter, se Bih. till samtlige RiksStåndens
Protocoll, 3:dje Samlingen,
Memorialen N:ris 18, 34 och 71,
morn. 1 & 2.
Ridd. och Adelns Prot. B. X: pag.
296. XI: 18:, 65. XIII: 196, 295,
490. XVIII: 330, 349.
Preste-Slåndets Prot. B. V: pag.
675. VI: 154. VII: 514. VIII:
3. XI: 790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B. IV: pag.
295—300, 718. VI: 79.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
148—157. VII: 679. X: 16.
3. Förslag till stadgande om annan mans tillförordnande, att förvalta
hindrad Departements-Chefs embete.
Regeringsformen.
§ 6.
Af Stats-Rådets
— civil Be- Af Slals-Rådets civil Beställning.
ställning;.
Är Departements-Chef af giltigt
och till Stats Rådets Protocoll för dt
skäl hindrad , må kans embete, enligt
Konungens förordnande, med
den rätt och det ansvar, denna Regeringsform
före skrifver, förvaltas af
Stats-Råd utan Departement, Departementets-Exoeditions-Chef,
eller,
Constitutions-Utskottels Memorial, N:o 3.
3
i fall äfven desse af giltiga och till
Stats-Rådets Protocoll förda skäl
äro hindrade, annan Svensk man
med de i 4 § omförmälda egenskaper.
Se Bill. 3:dje Sami., Mein. N:ris 59,
82, 102 och 112, mom. 5.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 32.
XIX: 70, 392, 481. XXIII: 317.
XXIV: 438. XXV: 315, 454.
Preste-Ståndets Prot. B. X: pag.
382. XI: 366. XII: 18, 290. XV:
231, 273. XVI: 306, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
855—858. VI: 139. VII: 294, 547.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX: pag.
140. X: 30. XII: 177. XIII: 172.
4. Förslag lill et närmare bestämmande af Stats-Råds-Ledamöters
rådgifvande skyldighet.
Regeringsformen.
§ 9-
Uti alla mål —  uppen- Uti alla mål uppenbarligen
stridande mot Rikets Grund- barligen stridande mot Rikets Grundlag
eller Allmän Lag, åligge det då lag, eller Allmän Lag, eller Rikets
—  sannskyldiga nytta, åligge det då
5. Förslag till ändrad Redaction i fråga om Stats-Råds-Ledamöters
åliggande, att till Protocollet sig yttra.
Regeringsformen.
§ 9.
Sista Perioden.
Den, som ej särskild me- — •— — Den närvarande Leda
ning
till Protocollet anfört, vare för mot, som icke till Protocollet anfört
4
Coustitutions-Utskottets Memorial, JY.o 3.
beslutet ansvarig, såsom hade han särskild af styrkande mening, vare
styrkt Konungen att det beslut fatta, för beslutet ansvarig, såsom hade han
styrkt Konungen att det beslut fatta.
Angående nästförestående 2:nepuncter,
se Bih. 3:dje Sami., Mern. N:ris
4 b 49 och 71, mom. 8.
Ridd. och AdelnsProt. B. XIII: pag.
559,621, 632. XVI: 201. XVII: 58.
XVIII: 330. XIX: 349.
Preste-Ståndets Prot. B. VIII: pag.
22, 143. IX: 248. X: 380. XI:
790. XII: 85.
Borgare-Slåndets Prot. B. IV: pag.
827. V: 717. VI: 79.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
727. IX: 8. X: 16.
6, Förslag till stadgande emot titlars utdelande.
Regering
§
Konungen äger — — — Evangeliska
läran. Hvarje Departementschef
— — — under Departementet
höra.
;sformen.
28.
Konungen äger  — Evangeliska
Läran.j Titlar utan medföljande
embete eller tjenst, eller med
högre värdighet, än den innehaft
vande embete eller tjenst medför,
må ej förlänas. Hvarje Departemenls-Chef
— — — under Departementet
höra.
Se Bih. 3:dje Sami., Mern. N:ris 23
och 37.
Ridd. och Adelns Prot. B. XI: pag.
62. XII: 132, 166. XIII: 197,
295, 499.
Preste-Ståndets Prot. B. VI: pa».
6. VII: 4, 514. VIII: 14.
Conslitulions-UlskoUets Memorialj N.-o 3.
5
Borgare-Ståndets Prot. B, IV: pag.
331, 719.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
190, 679.
7. Förslag, angående Utlännings naturalisation.
Regerin.
§
Konungen ager — der så
dane
hittills ägt rum; Vare likväl
Konungen obetaget, att uti Militära
Embeten nyttja utländske] män af
sällsynt skicklighet, men icke till
Commendanter i fästningar ne. Konungen
fäste — — — Departementet
höra.
jj/ ormen.
28.
Konungen äger — der så
dane
hittills ägt rum. Konungen fäste
— — — Departementet höra.
Utländsk man af Protestantiska
bekännelsen 3 som varit inom Riket
Tio är bosatt 3 samt mantals- och
skattskrif ven, och hvars förbindelse
till främmande Magt, efter aflagd
tro- och hill dhets-ed ät Sveriges Konung
3 före de sednaste fem åren
upphörts njute enahanda rättigheter
vied infödd Svensk man 3 dock utan
att kunna till Konungens Rådgif<vare3
eller till andra civile eller
ecclesiastiske embeten eller tjenster3
än vetenskaplige3 eller till
Commendant ä fästning utnämnas.
JJti öfriga militära embeten vare
det Konungen likväl obetaget, att
nyttja utländske män af sällsynt
skicklighet, äfven om de icke förvärfva
t Svensk medborgarerätt 3 pel
sätt nyss säges.
Se Bil). 3:dje Sami., Mera. N:ris 24,
39 oell 71, mom. 5, Litt. B., samt
mom. 6.
Ridd. och Adelns Prot. B. XI: pag.
62. XII: 132, 182. XIII: 385,
551. XVIII: 330. XIX: 349.
6 Constitulions-Utskottets Memorialt N.-o 3.
Preste-Ståndets Prot. B. VI: pag.
6, 19. VII: 568. VIII: 23. XI:
790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B. IV: pag.
333, 791. VI: 79.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
190, 686. X: 16.
8. Förslag till det stadgande, att Ledamot af Stats-Rådet, eller af
Högsta Domstolen ej må tillika annat embete utöfva.
Regerings formen.
§ 34.
Sednare Perioden.
— — — Stats-Minister eller
Stats-Råd må icke tillika annat embete
utöfvaj ej eller några inkomster
deraf uppbära. Justitice-Råd
må ej tillika annat embete inne
hafva
eller utöfva.
Se Bill. 3:dje Sand., Mern. N:ris 20 ,
35 och 71, mom. 3.
Ridd. och Adelns Prot. B. X: pag.
296. XI: 18, 97. XIII: 197, 295,
497. XVIII: 330. XIX: 349.
Presle-Slåndels Prot. B. V: pag.
675. VI: 165. VII: 514. VIII:
13. XI: 790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B. IV: pag.
301, 719. VI: 79.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
157, 679. X: 16.
■— — — Ledamot af Stats-Rådet
eller af Justitiae-Rådet må icke tillika
annat civilt embete bekläda.
9. Förslag till förändrad redaction af förteckningen öfver afsättlige
embetsman.
Constitutions-Utskottets Memorialj N.-o 3.
7
Stats-Rådets Ledamöter —•
Genera l-Ad jutan ter, Öfver-Adjutanter,
Stabs-Adjutanter, Commeudanter i
Fästningar ne, Capitaine-Lieutenanter
och officerare vid Lif-Drabanterna,
Öfverstar för Regementena, SecundChefer
för Gardes-Regementena till
häst och fot samt Öfverste-Lieutenanter
vid Lif-Regements-Brigaden,
Cheferna för Artilleriet, Fortifications-,
Fältmätnings- och Sjömätnings
väsendet, Ministrar —■- — —
skäl äga.
35.
Stats-Rådets Ledamöter —. -r- —-  General-Adjutanter, Officerare af General-Staben
j Commendanter i Fästningarne,
Chefer och Secund-Chefer
för Regementer och Corpser}
Ministrar — *— — skäl äga.
Se Bib. 3 Sami. Mern. N:o 19.
Ridd. och Adelns Prot. B, X: pag.
296. XI: 18, 97.
Preste-Ståndets Prot. B. Y: pag.
675. Yl: 165.
Borgare-Ståndets Prot. B. IV: pag.
300.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
Regeringsformen.
§
10. Förslag till ändrad redaction, i fråga om de fall då föredragande
Stats-Råds-Ledamot är skyldig att å Konungens beslut vägra contrasignation.
Regerings- Formen.
§. 38.
— Skulle den Föredragande
linna något Konungens beslut vara
stridande emot denna RegeringsForm,
gore han derom i Stats-Rådet
föreställning; Yrkar — — — bibehållen.
— — — Skulle den Föredragande
finna något Konungens beslut vara
uppenbarligen stridande emot Rikets
Grundlag eller Allmän Lag>
gore han derom i Stats-Rådet föreställning;
Yrkar — bibe
hållen.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 46.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XIV. pag.
346. XVI: 452. XVII: 112.
Preste-Ståndets Prot. B. VIII: pag.
357. X: 116.
Constitulions-Utskottets Memorialj N.-o 3.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
656.
Bonde-Ståndets Prot. B. VIII: pag.
139.
11. Förslag, åsyftande upphörandet af rättigheten att meddela privilegier
på skrifters ingifvande.
Tryck frihets-För ordningen.
§. 1.
3:o Inga privilegier — — — — 3:o Inga privilegier — —■ — —
dock oförkränkt. Sådan uteslutande dock oförkränkt. På obestämd lid,
rätt må hädanefter ej förunnas på redan förunnad, galle sådan uteslalängre
tid än tjugu år. På obestämd tande rätt endast för dens lifstid,
tid, redan förunnad, gälle endast för som den erhållit. — •—. förnya.
dens lifstid, som den erhållit — — Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 65.
— — — förnya. Ridd. o. Adelns Prot. B. XVII:
pag. 251. XVIII: 121.
Preste-Ståndets Prot. B. X. p. 526,
XI: 455.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
178.
BondeSLåndets Prot. B. IX: pag. 186.
12. Förslag om skyldighet att hos vederbörande anmäla, när Boktryckeri
ombyter ägare.
Tryckfrihets-För ordningen.
'§. 1.
5:o Privilegier — — — — en 5:o Privilegier — —
en
half mil. half mil.
Då ett Boktryckeri — — •—> sta- Då ett Boktryckeri — — —, stadens
rätt. dens rätt.
Den Dea
Cons titutions-Utskottets Memorial, N.-o 3.
9
Den ett nytt Boktryckeri inrättar
•— —- — till åklagaren förverkat.
Sedan anläggningen af ett Boktryckeri
blifvit till Konungens Befallningshafvande
anmäld, åligge det honom
genast eller med först afgående
post derom underrätta JustiliaeStats-Ministern.
Den ett nytt Boktryckeri inrättar
.— — — till åklagaren förverkat.
Lag samma vare, der Boktryckeri
ombyter ägare. I båda fallen åligge
det Konungens Befallningshafvande.
, sedan behörig anmälan hos
honom blifvit gjord, att genast, eller
med först omgående post, derom
underrätta Juslitise-Stals-Ministern.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 66.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XVII:
pag. 251. XVIII: 121.
Preste-Ståndets Prot. B. X: pag.
526. XI: 455.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
1178.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX: pag.
13. Förslag till förtydligande af Stadgandet rörande anonyma Skrifters
införande i Tidningar eller Periodiska Skrifter.
T ryck frihets-Förordningen.
§. 1.
9:o Hvarje Skrift — ■—  ä
garens
ensak.
Lag samma — -— — — Skrift
utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej brutit emot
Författares ägande rätt, då han i
dem insända anonyma Skrifter utgifver.
Hvilken, som — ,
9:o Hvarje Skrift — — — — ägarens
ensak.
Lag samma — — Skrift
utgifva.
Utgifvare af Dagblad och Periodiska
Skrifter häfver ej hrutit emot
Författares ägande rätt, då han i
deni iusända anonyma Skrifter utgifver,
så framt ej styrkas kan, att
han med vetskap åtkommit dem emot
Författarens vilja. Hvilken,
IO
Constitutions-V tskoltels Memorial, N.o 3.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 72.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVIII:
pag. 330. XIX: 350, 448.
Preste-Ståndets Prot. B. XI: pag.
790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
79.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag.
15, 16.
14. Föreslaget tillägg, angående rätt att i Dagblad införa uppsatser,
liemtade utur ett annat.
Tryckfrihets'
§•
9:o Hvarje Skrift —- — —• —- ägarens
ensak.
Lag samma — — — — Skrift
utgifva.
Utgifvare af — — — — namnsedel
lemnad är.
Förordningen.
1.
9:o Hvarje Skrift — — — — ägarens
ensak.
Lag samma — — — — Skiift
utgifva.
Utgifvare af — —■ — — namnsedel
lemnad är. Uppsatser, liemtade
ur Dagblad, anses icke såsom
ejtertryckta, då de i andra Dagblad
införas, såvida det tillika uppgifves,
ifrån hvilket Dagblad uppsatsen
är hemtad.
Se Bih. 3 Sand. Mern. N:o 73 och
91.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVIII:
pag. 330. XIX: 350, 449. XXII:
460. XXIII: 185. XXIV: 378.
Preste-Ståndets Prot. B. XI: pag.
790. XII: 85. XIV: 541. XV: 184.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
79. VII: 293.
Constiiutions-Utskottets Memorial, N.-o 3. n
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag.
15. XII: 95.
15. Förslag till ändring i Stadgandet rörande tryckning af Deposita
af Skrifter och Handlingar, anförtrodda åt publik vård.
Tryck frikets-Förordningen.
§ 2.
4:o I grund af — —■ — — sorn
helst.
Vid föregående —- — — iaktta
gas:
Att
Protocoll —
icke up
penbara.
Att ej några Ministeriella Handlingar
— _ ej eller enskilda Bref,
såvida de ej till något rättegångsmål
nödvändigt höra, ej eller åt publik
vård anförtrodda Deposita af Skrifter
och Handlingar, utan deras tillstånd,
som samma Bref eller Deposita
angå eller tillhöra, kunna utgifvas
eller utbekoramas. Den häremot
4:o I grund af — —
sorn
helst.
Vid föregående — ■— — iakttagas:
Att
Protocoll •— — — icke uppenbara.
Att ej några Ministeriella Handlingar
■— — •— ej eller enskilda Bref,
såvida de ej till något rättegångsmål
nödvändigt höra, utan deras tillstånd,
som samma Bref angå eller tillhöra,
ej eller åt publik vård anförtrodda
Deposita af Skrifter och Handlingar,
utan deras tillstånd, som om Depositionen
förordnat, så framt ej sådane
Deposita äro äldre än femtio
år, och några i afseende på dem
gifna föreskrifter ej emot offentliggörandet
lägga hinder, kunna utgif
vas eller utbekommas. Den häremot
bryter — -— —
Se Bil). 3 Sami. Mern. N:o 74.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVIII:
pag. 330. XIX: 350, 452.
Preste-Ståndets Prot. B. XI: pag.
790. XII: 90.
is Constilulions-Utskottets Memorial, N.o 3.
Borgare-Ståndets Prot. B. Yl: pag.
80.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag.
16.
16. Förslag till ändrad redaction i afseende på yttranden om Konungen,
Drottningen och Thronföljaren.
Tryckfrihets- Föror dningen.
§. 3.
4:o Allt slags lastligt yttrande om 4:o Allt slags smädeligt yttrande
den Regerande Konungens Höga Per- om den Regerande Konungens Höga
sou Skriften confisceras. Person — — — Skriften confisceras.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 78, 93
och 112. Mom. 1.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX:
pag. 70. 392, 462. XXII; 460. XXIII:
185. XXIV: 379. XXV: 315, 454.
Preste-Ståndets Prot. B. XII; pag.
18, 275. XIV: 541. XV: 184. XVI:
306, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
135. VII: 294., 547.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag.
29. XII: 95. XIII: 172.
17. Förslag om den s. k. Itidragningsmaktens upphäfvande.
Tryckfrih ets- Förordningen.
§.4
8:o Anser Justitioe-Stats-Ministern (Detta moment utgår),
ett Dagblad eller Periodisk Skrift
vådlig för allmän säkerhet, eller utan
skäl och bevis förnärmande per
-
Constilutions-Vtskollets Memorial, N:o 3.
sonlig rätt, eller af en fortfarande
smädlig egenskap, må han äga, att i
Stockholm genom Öfver-StåthållareEmbetet,
och i Landsorterna genom
Konungens Befallningshafvande, genast
låta inställa Dagbladets eller Periodiska
Skriftens vidare utgifvande,
intilldess, efter underdånig anmälan
hos Kongl. Majit, hvilken sist inom
åtta dagar bör äga rum, sedan Justitiaa-Stats-Ministern
om qvarstadens
verkställande blifvit underrättad ,
Kongl. Maj:t i Stats-Rådet förordnat,
huruvida den inställda Skriftens fortsättning
må vidare tillåtas; och ankommer
det på Kongl. Majits Nådiga
förordnande, huruvida Utgifvaren
af ett sålunda indraget Dagblad eller
Periodisk Skrift må något annat Dagblad
eller Periodisk Skrift framdeles
kunna utgifva.
9:o Qvarstad eller — — — åtal
göres.
10:o Hvar, som belrädes —
Utsökningf-Balken.
ll:o I afseende på — — — stadgade
äro.
l2:o Finner Justitias-Stats-Ministern
— — — af Statsmedlen.
8:0 Qvarstad eller — •— — åtal
göres.
9:o Hvar, som beträdes •— — —
Ulsöknings-Balken.
10:o I afseende på — stadgade
äro.
11 :o Finner Juslitiae-Stats-Minislern
af Statsmedlen.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N;o 16.
Ridd. och Adelns Prot. B. VIII:
pag. 465 IX: 317, 348.
Preste-Ståndels Prot. B. V: pag.
263, 516.
Borgare-Ståndets Prot. B. III: pag.
512.
Bonde-Ståndets Prot. B. VI: pag. 137,
141, 202.
Constitutions-Viskottets Memorial, N:0 3.
18. Förslag till närmare bestämmelser i afseende på rättegången i
Tryckfrihetsmål.
Tryckfrihets-Förordn ingen.
§• 5.
l:o Lagligheten  Dom- l:o Lagligheten — Dom
stol,
der brott emot denna Lag åta- stol, der brott emot denna Lag åtalas,
och der, genom förhör med Par- las, och der ransakningen fullborterna,
Åklagarens slutpåstående och das bör, genom förhör med Parterden
tilltalades förklaring, ransaknin- na, genom Åklagarens slutpåstående,
gen fullbordas bör. som bör bestämdt upptaga det straff ,
han yrkar, samt genom den tilltalades
slutliga förklaring.
Q.r, _ 2:o
5:o I anledning deraf skall, efter
inhemtad underrättelse om Nämndens
åtgärd, Domstolen ofördröjligen för
Parterna afkunna Utslag med tillägg,
antingen af den bestraffning, hvartill
den brottslige sig skyldig gjort, eller
af den upprättelse, hvartill den oskyldigt
anklagade kan berättigad anses.
5:> Efter inhämtad underrättelse
om Nämndens åtgärd, skall Domstolen
ofördröjligen för Parterne afkunna
Utslag med tillägg, antingen af
den bestraffning, hvartill den brottslige
sig skyldig gjort, och sorn, i de
Jall, der det af Åklagaren åberopade
lagrum medgifver straffets bestämmande
inom utsatta gränsor ,
icke må stadgas svårare, än Åklagaren
yrkat, eller af den upprättelse,
hvartill den oskyldigt anklagade
kan berättigad anses.
Se Bih. 3 Sami. Mern, N:ris 75, 92,
123 och 124. Mom. 1.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX:
pag. 70,391,455. XXII: 460. XXIII:
185. XXIV: 378. XXVI: 115, 125,
209, 235.
Preste-Ståndets Prot. B. XII: pag.
17, 266. XIV: 541. XV: 184. XVI:
436, 475.
Constitutions-Utskottets Memorial, N.o 3.
i5
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
131. VII: 293, 626, 666.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag. 29.
XII: 95. XIII: 246, 271.
19. Förslag till ändrad redaction i afseende på Stads-Domstolarnes
benämning.
Tryck fr ihets-Fö ror dning en.
§ 5.
6:o Förbrytelser emot denna Lag
upptagas i Stockholm vid KämnersRätterua,
men i alla andra städer,
vid Rådstufvu-Rhlten i den stad,
boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade
skriften utkommit, anlagdt är
eller, på sätt 1 §. innehåller, vid anläggandet
anmäldt blifvit; Academiernas
Jurisdiclionsrätt —• — — —
6:o Förbrytelser emot denna Lag
upptagas vid allmän Under-Rätt i
den stad, der boktryckeriet, ifrån
hvilket den åklagade skriften utkommit,
anlagdt är, eller, på sätt 1 §
innehåller, vid anläggandet anmäldt
blifvit. IStockholm sker detta upptagande
vid första allmänna Under-Rätt;
i öfriga städer, der första
och andra Under-Rätt finnes,
vid den sistnämnda; Academiernas
Jurisdiclionsrätt — — —
Se Bih. 3:dje Sami., Mera. N:o 77.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX: pag.’
70, 392, 462.
Preste-Slåndets Prot. B. XII; pag.
18, 274.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
135.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag. 29.
20. Föreslaget tillägg om vilkor för åtal, enligt Tryckfrihets-Förordningeus
3 §, 4 mom.
Constitutions-ZJtskottets Memorial, IV.0 3.
Fryckf rikets-För ordningen.
§ 5.
6:o Förbrytelser emot — — —
stadgadt är.
Ej må åtal ske, enligt 3 § 4
mom.j utan att Konungen dertill
lof gifvit.
Se, Bib. 3:dje Sami , Mern. N:ris 79,
94 oell 112, moni. 6.
Kidd. och Adelns Pro!. B. XIX: pag.
70, 392. 466. XXII: 460. XXIII:
185. XXIV: 379. XXV: 315, 454.
Presle-Ståndets Prot. B. XII: pag.
18, 275. XIV: 541. XV: 184. XVI:
306, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
139. VII: 294, 547.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag.
29. XIII: 172.
21. Förslag till närmare bestämmelser i afseende på skrifter, som anmälas
kunna föranleda missnöje hos främmande magter.
Tryckfrihet s-Förordningen.
§ 5.
13:o Varder någon — äge 13:o Varder någon äge
Konnngen att derom, efter sakens och Konungen att derom, efter omstänomständigheternas
beskaffenhet, i Nå- digheterna > förordna, samt, om Han
der förordna, samt, om Han så nö- så nödigt aktar} låta genom Justidigt
pröfvar, om skriftens seqvestre- tice-Stats-Ministern föranstalta om
rande och indragning genom Dess skriftens seqvestrerande och indrag
Justitke-
ning
6:o Förbrytelser emot — —■ —
stadgadt är.
Constiiutions-Utskoltcts Memorial, N.o 3.
17
Justiliae-Stats-Minister eller JuslitiaeCanzler,
så väl hos Boktryckare som
Försäljare eller andra utspridare, låta
föranstalta, och hvarmed förhålles, på
sätt, som, angående beläggande med
qvarstad, här ofvanföre stadgadt finnes;
skolande i de fall, då den af
förenämnde Embetsman, som om
verkställigheten erhåller Konungens
Nådiga befallning, icke hänviser skriften
till åtalande af Actor vid vederbörlig
Domstol, bemälde Embetsman genast
ovägerligen infordra TryckfrihetsComitéens
utlåtande om den i fråga
varande skriften. Finner Comiteen,
som ej äger ingå uti någon pröfning
af politiska considerationer och förhållanden,
att skriften, efter Lagens
bokstaf, ej åtalas kan, då ankommer
det på Konungens Nådiga pröfning,
om Förläggare eller Boktryckare må,
i thy fall, till mer eller mindre del
af Statsmedlen njuta någon ersättning
för omkostnaden till tryckning
och papper af hvad utaf upplagan
kunnat indragas.
ning både hos Boktryckare och Försäljare
eller andra utspridare, på sätt
om qvarstad här ofvan stadgas. Sä
vida Justitice-Stats-Ministern ej öfver
lemnar skriften till Justitice Canzleren,
för åtalande vid laga Domstol,
skall han genast ovägerligen inhemta
Tryckfrihets-Comitéens utlåtande.
Finner Comiteen, som ej äger
afse politiska förhållanden, att skriften,
efter Lagens bokstaf, ej åtalas
kan, eller har åtal skett, men skriften
genom laga kraftvunnen dom
blifvit obrottslig förklarad, utan att
ersättning till den frikände parten
i domen blifvit åklagaren ålagd,
ankomme det, sedan Stats-Rådet
blifvit hördt, på Konungens pröfning,
huruvida af Statsmedlen till
Boktryckare , Förläggare eller Försäljare
må anordnas ersättning för
deras omkostnader och förluster.j
Se Bih. 3:je Sami., Mern. Nilis 97,
110 och 124, mom. 4.
Ridd.och Adelns Prnt. B. XXII: pag.
460. XXIII: 185. XXIV: 37y. XXV:
146, 156, 188. XXVI: 209. 235.
Preste-Ståndets Prot. B. XIV: pag.
495. XV: 188. XVI: 147,159.475.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII: pag.
278, 477, 666.
Bonde-Slåndels Prot. B. XII: pag.
95. XIII: 140, 271.
Bih. lill 11 St.s Prot. 1S44. 3 Sami., 2 Baft.
3
STOCKHOLM, ECKSTE1NSKA boktryckeriet, 1844.
Conslitutions-Utskottets Memorial, i\’:o 4.
1
Jt? 4.
Ank. till Exp. Utsi. den 6 Sept. 1844, kl. 4 e. m.
Memorial till Riksens Steimler, med uppgift ä hvilande förslag
till ( Grundlag s-ändringar.
Sedan Constitutions-Utskottet,' jemte Memorialen Nrris 2 och 3 af den
12 och 16 i näsllidne månad, till Riksens Ständer ingilvit först de från nästföregående
Riksdag hvilande grundlags-förslag rörande na tiolia hrepresentationens
ombildning, och sedermera sådana från nämnde Riksdag till den nuvarande
hänskjutna speciella grundlags-ändrings-förslag, som icke, enligt 81 och
82 §§. i Riksdags-beslutet af den 16 Juni 1841, berodde på de förra förslagens
afgörande, åligger Utskottet, efter det berörde förslag angående nationalrepresentationens
ombildning numera blifvit af tvänne Riks-Stånd afslagne,
att lili Riksens Ständer uppgifva äfven öfriga uti 82 §. af 1841 års Riksdagsbeslut
upptagne förslag till Grundlags-ändringar, af hvilka största delen
uttryckligen förklarats hvilande till pröfning vid innevarande Riksdag endast folden
händelse, att omlörmälda förslag, angående nalional-representalionen, blefve
antingen af Riksens Ständer eller af Kongl. Maj:t ogillade, samt återstoden
omfattar ämnen, som med de förra stå i det sammanhang, att de icke före
dessa kunna till afgörande förekomma.
Utskottet får alltså, under åberopande af dess denna dag ingående serskildta
Memorialer Nrris 5, 6 och 7, med uppgifter angående sådana bland
nyssberörde grundlags-ändrings-förslag, hvilka äro af villkorlig beskaffenhet,
såsom ankommande på vissa andra hittills ej anmälda förslags antagande eller
förkastande, härhos vördsamt öfverlemna en i vanlig fonn sammanfattad
uppgift å de öfriga förslagen, som, numera af andra oafhängiga, livart för
för sig kunna när som helst blifva föremål för Riksens Ständers definitiva
beslut Stockholm den 5 September 1844.
Ilih. till R. St. Prof. 1844. 3 Sami. 3 Iläft,
1
2
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
1. Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition (N:o75), angående upphäfvande af hvad
nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen.
Regerings-for men.
§• 19-
Inkomma lill Konungen ifrån
Domstolar och Embetsman förfrågningar
om Lagens rätta mening i så- (Utgår),
dana fall, som lill Domares åtgärd höra,
ege ock Högsta Domstolen att de
sålunda sökta förklaringar gifva.
§. 21.
Sed/lare Perioden.
Alla frågor örn förklaringar öfver
Lagen skola hos Konungen anmälas
och Dess röster deruti inhem
tas
och beräknas, änskönt han icke i (Utgår).
Högsta Domstolens öfverläggningar
derom deltagit.
§. 88.
Med förklaring öfver Civil- och Med förklaring Öfver Civil- oell
Criminal- samt Kyrkolag förhålles Criminal- samt Kyrko-Lag förbålles
som med sådan lags stiftande. De sorn med sådan Lags stiftande,
förklaringar, som, till svar på inkomna
förfrågningar om Lagens rälla mening,
Konungen genom Dess Högsta
Domstol emellan Riksdagarne gifver
kunna af Riksens Ständer ogillas,
hvarefter de icke längre vare gällande
eller af Domstoiarne iagttagas eller
åberopas må.
Comtilutions-Utsliottets Memorial, N:o 4.
3
Se Bill. 3 Sami. Mern. N. 54.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XVI.
pag. 201, XVII. 59. 161.
Preste-Ståndets Prot. B. IX. pag.
248. X: 460.
Borgare-Ståndets Prot. B. V. pag.
742.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX. pag. 9.
2. Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition (N:o 103), rörande Konungens rätt att,
elter Riksdags slut, antaga eller ogilla Lagförslag, dem Biksens Ständer
under Riksdagen öfverlemnat.
Regeringsformen.
§•
Riksens Ständer ega —
afhöra Dess skäl att det vägra. Finnér
Konungen godt någon — — —
— stadgadt varit.
87.
Riksens Ständer ega af
höra
Dess skäl att det vägra. Kan
Konungen icke förr, än Riksens Ständer
åts kilj asj fatta och meddela Sitt
beslutj vare Han oförhindrad att före
nästföljande Riksdags öppnande
förslaget ordagrant bifalla och allmän
Kungörelse derom utfärda. Sker det
ej, anses förslaget haf va förfallit, och
Konungen underrätte då Riksens Ständer
vid deras nästa sammankomst om
de skäl, som hindrat f örslagets antagande.
Finner Konungen godt någon
— — — stadgadt varit
Se Bih. 3 Sami. Meni. N:o 99.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XXII.
pag. 460. XXIII. 185. XXIV: 383.
4 Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
Preste-Ståndets Prot. B. XIV. pag.
495. XY. 172.
Borgare-Ståndets Prot. B. Y1L pag.
285.
Bonde-Ståndets Prot. B. XII. pag.
96.
3. Förslag, angående det antal Ledamöter, som i Stats-Rådet måste öfvervara
föredragande och afgörande af olika slags mål.
Regerings-formen.
§•
Ej må Konungen fatta något beslut
i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras
bör, derest icke minst Tre af
Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro. Stats-Rådets
samtlige Ledamöter, der de icke laga
förfall ega, skola öfvervara alla mål
af synnerlig vigt och omfattning, som,
efter dem förut meddelade föredragningslistor,
i Stats-Rådet förekomma
och Rikets allmänna Styrelse röra.
Sådana äro: frågor och förslag om
nya allmänna författningars vidtagande;
om upphäfvande och förändring
af de förut gällande; om nya allmänna
Inrättningar uti serskilda Styrelsens
grenar; med llere af dylik beskaffenhet.
8.
Ej må Konungen fatta något beslut
i mål, hvaröfver Stats-Rådet höras
bör, derest icke minst Tre af
Stats-Råden, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro.
Minst Sea: af Stats-Rådets Ledamöter
böra, utom Föreilr ägande, öfvervara
alla mål af synnerlig vigt
och omfattning, hvilka i Stats-Rådet
förekomma.
Sådane äro: Frågor om Riksens
Ständers framställningar och önskningar
; frågor och förslag om stiftande,
ändring eller uppliäfvande af sådan
Lag, som 8y omtalar; om nya all
männa
författningars vidtagande; om
uppliäfvande eller förändring af de
förut gällande; om nya allmänna Inrättningar
uti serskilda Styrelsens grenar,
med flere af dylik beskaffenhet
ConstUutions-Utskottets Memorial, K:o 4.
5
Stats-Råd, som, enligt 3g, 4°j> 41
dier 42 SS-> Styrelsen förer, må ej
fatta något beslut, der icke minst Sex
af Stats-Rådets Ledamöter, utom vederbörande
Föredragande, när dro.
Vill Konungen, pd sätt 81 §•
stculgar, besluta om förslag till stiftande,
ändring dier upphäfvande af
Grundlag, eller vill Han börja krig
dier sluta fred, lyfta någon af de i
63 omförmälda summor, eller företaga
sådan resa, som 3g ,$*. säger,
md det beslut ej fattas, utan edle Tio
Ledamöterne af Stats-Rädet, der de
icke laga förfall ega, när äro och sig
yttra; börande, i ingen händelse, sådant
beslut fattas, der icke minst. Sex
Stats-Råd, utom vederbörande Föredragande,
tillstädes äro.
Så vidt sist omförmälda mål kunna
förekomma i Stats-Råd, som med
Konungslig magt styr, vare för besluts
fattande Lag, som sist sagd är.
Ofver edla mål, hvilka i StatsRådet
förekomma, böra Föredragningslistor
förut vara Stats-Rådets tillstuäesvarande
Ledamöter meddelade.
§• 13-
Vill Konungen börja krig eller Vill Konungen börja krig eller
sluta fred, kalle då till ett utornor- sluta fred, framställe för Stats-Rädet
dentligt Stats-Råd Stats-Rådets samt- de skäl och omständigheter, som härlige
ledamöter, framställe för dem de vid till öfvervägande förekomma,
skid och omständigheter, som härvid samt äske deröfver af Stats-Rådets
lill öfvervägande lörekomma, samt ä- Ledamöter deras yttranden, hvilka de
6
ConstiMions-UtsliOttcls Memorial, N:o 4.
ske deröfver deras yttranden, hvilka
de skola hvar för sig, med den ansvarighet,
107 § bestämmer, tillProtocollet
afgifva. Konungen ege derefter
magt alt fatta och utföra det
beslut, som Han för Riket nyttigast
finnér.
§
Vill Konungen — — — —
meddele Han Stats-Rådet in pleno
denna Sin föresats — — — —
§
Skulle den olycka tima
— Regeringen tillträdt.
Uti alla de fall, hvarom föregående
fyra §§ handla, skola Stats-Rådets
samtlige ledamöter vara närvarande
och rösta.
§
Går Konungen i fält, ■=
föreskrifver. Med de mål, Konungen
då sjelf afgör, förhålles på det sätt,
som 8 § stadgar.
skola, hvar för sig, med den ansvarighet,
107 § beslämmer, till Protocollet
afgifva. Konungen ege derefter
makt att fatta och utföra det beslut
, som Han för Riket nyttigast
finner.
39.
Vill Konungen — — — —
meddele Han Stats-Rådet denna Sin
föresats — — *
42.
Skulle den olycka tima
— Regeringen tillträdt.
43.
Går Konungen i fält — — —
— föreskrifver. Föredragningen inför
Konungen af de mål, som Han
då sjelf afgörj och som äro af elen
beskaffenhet, att Stats-Kådet öfver
dem höras börj fördele Konungen så,
sorn Honom godt synesj emellan de Fyra
Stats-Rådj hvilka enligt 8 § minst
skola närvara; kunnande intet sådant
mål, utan i sammanhang med den
tillförordnade Styrelsens deröfver af
-
Constitutions-Ulshottets Memorial, N:o 4.
7
gifna yttrande, föredragas. I fedt,
hvarom denna stadgar, må de Ledamöter
af Stats-Rädet, hvilka inför
Konungen, och de, hvilka i elen tillförordnade
Styrelsen sig öfver vigtigare
med yttrat, sammanräknas till
fyllande af det antal, hvars närvaro
i Stats-Rädet 8 § för sådant måls afgörande
föreskrifver.
§
Dessutom böra för oförsedda händelser,
— —• — — och angelägna
ändamål, sedan hela Stats-Rådets tankar
deröfver blifvit inhemlade, finnér
den vara oundvikligen nödig; den
andra, att, vid infallande krig, af Konungen
lyftas, sedan Han Slals-Rådet
in pleno hört och Riksens Ständer
sammankallat. — — — — utbetalas,
än sedan Riksdagskallelsen blifvit i
hufvudstadens kyrkor vederbörligen
kungjord.
§
Denna Regeringsform — —■ —
— sitt bifall dertill gifva. Konungen
inhemte hela Stats-Rådets tankar
deröfver, lage sedan Sitt beslut och
meddele Riksens Ständer å Rikssalen
Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker till deras
åstundan.
63.
Dessutom böra, för oförutsedda
händelser — — —• — och angelägna
ändamål, finnér den vara oundvikligen
nödig, den andra, att, vid
infallande krig, af Konungen lyftas,
sedan Han Riksens Ständer sammankallat.
— — — — utbetalas, än
Riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens
kyrkor vederbörligen kungjord.
81.
Denna Regeringsform
sitt bifall dertill gifva. Konungen
meddele Riksens Ständer å Rikssalen
Sitt samtycke, eller ock de orsaker,
för hvilka Han icke samtycker till deras
åstundan.
8
ConstiiuliöM-U(skottets Stemoridl, N:o 4.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i grundlagarne,
höre Han Stals-Rådet och öfv
erie inne sedan Sin proposition, jemte
Stats-Rådets tankar deröfver, till Riksens
Ständer — — •— — sammanstämmande
beslut.
Vill Konungen hos Riksens Ständer
föreslå någon ändring i grundlagarne,
öfver lem ne Han Sin proposition,
jemte Stats-Rådets tankar deröfver,
till Riksens Ständer — — — —
sammanstämmande beslut.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 57,
81, 104. Mom. 2 och N:o 106.
Ridd. o. Adelns Pro t. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 15.
XIX: 70, 392. XXIII: 426. XXIV:
438. XXV: 145, 154.
Preste-Slåndets ProL B. X: pag.
382. XI: 356. XII: 18, 289. XV:
342. XVL* 147, 157.
Borgare-Ståndets ProL B. V: pag.
811. VI: 139. VII: 294, 476.
Bonde-Ståndets Pro t. B. IX : pag.
139. X: 30. XII: 208. XIII: 132.
4. Förslag, angående ansvarighet för Stats-Råds-Ledamöter, som Riks-Styreisen
föra.
R eger ingi-formen.
§. 39.
Vill Konungen —* — be
fatte
Sig ej med Rikets Styrelse eller
utöfve den Konungsliga magten, så
länge Han — — — — Konungens
frånvaro, Regeringen
Hans namn,
med
Vill Konungen —  -- be
fatte
Sig ej med Rikets styrelse eller
med den Konungsliga magtens utöjöjning,
så länge Han Ko
nungens
frånvaro, Styrelsen i Hans
namn
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
9
med all den rätt, som denna Regeringsform
Konungen tillägger; dock
må ej Stals-Rådet någonsin Adeligt
Stånd och värdighet förläna, eller till
Oredigt och Friherrligt stånd upphöja,
eller Riddarevärdighet utdela; äfvensom
alla lediga sysslor endast tills
vidare kunna förvaltas af dem, som
Stats-Rådet dertill förordnar. Huru
förhållas skall derest Konungen längre
tid än tolf månader ur Riket blifver,
derom varder i 91 § stadgadt.
namn, med all den magt, som denna
Regeringsform Konungen tillägger,
och under de serskildta ledamöternas
ansvarighet för rådslag och contrasi
gnation, på sätt 38, 106 och ioy
stadga; dock må Stats-Rådet icke Adligt
stånd, eller Friherrlig eller Greflig
värdighet eller Riddarordnar tilldela;
äfvensom alla lediga sysslor endast
tills vidare kunna förvaltas af
dem, som Stats-Rådet dertill förordnar.
§ 40.
Blifver Konungen så sjuk, att Blifver Konungen så sjuk, att
Han icke Regerings-Ärendena vårdar, han icke Regerings-Ärendena vårdar,
förvalte Stats-Rådet Styrelsen, på det före Stats-Rådet Styrelsen, på det
sätt, som i föregående § bestämmes. sätt, som i föregående § bestämmes.
§ 41.
Konungen vare myndig vid fyllda
Aderton år. Dör Konungen innan
Thronföljaren denna ålder uppnått,
föres Styrelsen af Stats-Rådet med
Konungslig magt och myndighet i
Konungens namn, intilldess Riksens
Ständer sammankomma och den förmyndarestyrelse,
Riksens Ständer förordna,
Regeringen tilllrädt, ställande
sig Stats-Rådet denna Regeringsform
till ovillkorlig efterlefnad.
Konungen vare myndig vid fyllda
Aderton år. Dör Konungen innan
Thronföljaren denna ålder uppnått,
föres Styrelsen af Stats-Rådet,
pä sätt 3g <$' stadgar, intilldess Riksens
Ständer sammankommit, och den
förmyndare-styrelse, Riksens Ständer
förordna, Regeringen tillträdt.
Uih. till R. St. Prot. 1844. 3 Sami. 3 Haft.
2
10
CoMtitutions-Utskottets Memorial, iV:o 4.
i
§ 42.
Skulle den olycka’ tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket Arfsrätten
till Riket räknas, på manliga sidan
utginge, då förvalte äfven StatsRådet
Regeringen, med Konungslig
magt och myndighet, intilldess RikStänder
hinna sammankomma,
sens
att nytt Konungahus utkora och den
valde Konungen
Skulle den olycka tima, att hela
Konungahuset, inom hvilket arfsrätten
till Riket räknas, på manliga sidan
utginge, då före äfven Stats-Rådet
Styrelsen, pä sätt 3g § säger, intilldess
Riksens Ständer sammankommit
och ett nytt Konungahus utkorat
samt den valde Konungen —
—
§ 43. '
l:a perioden.
Går Konungen i Fält, — — — Går Konungen i Fält,
— serskildt nämner, att föra Regerin- serskildt nämner, alt föra Styrelsen i
gen i de mål, Konungen föreskrifver. de mål, Konungen föreskrifver; hvar
vid
Stats-Rädets Ledamöter vare underkastade
det ansvar, som 38j 106
och ioj §§ stadga.
§ 91.
I den händelse 39 § omtalar,
alt Konungen — — — — hvilken
de nyttigast finna.
I den händelse, alt Konungen
— — — — hvilken de nyttigast
finna.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 56
och 80.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 13.
XIX: 70, 392.
Presle-Ståndets Prot. B. X. pag.
382. XI: 354. XII: 18, 289.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
811. VI: 139.
Constilutions Utskottets Memorial, N:o 4. 11
Bonde-Ståndets Prot. B. IX.: pag.
139. X: 29.
5. Förslag till stadgande i afseende på styrelsen under Konungens vistelse i
Norrige.
Regeringsformen.
§ 39.
Vill Konungen utrikes resa, med- Vill Konungen utom Sverige och
Jele så länge Han ut- Norrige resa, meddele •—
likes vistas, utan före Stats-Rådet — så länge han utom sina Riken vistas,
— utan före Stats-Rådet — —
§ 43.
Går Konungen i Fält, eller till Går Konungen i Fält, eller till
aflägsnare inrikes orter reser, förord- aflägsnare inrikes orter eiler till Köne
—  nungariket Norrige reser, förordne
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 58.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 31.
Preste-Ståndets Prot. B. X: pag*
382. XI: 365.
Borgare-Ståndets Prot B. V:pag.
854.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX: pag
140.
12
Constilutions-Utslcottets Memorial, N:o 4.
6. Förslag om ett tillägg i Regeringsformens 47 §, för beredande af öfverensstämmelse
emellan denna samt 35 och 99 §§.
Regeringsformen.
§
Rikets Hof-Rätter — — — —
och laga stadgar döma; Rikets Collegier,
Landt-Regeringen behandlas.
47.
Rikets Hof-Rätter — — — —
och laga stadgar döma; Rikets Collegier,
ellerj i dessas ställe_, inrättade
Terk, landtregeringen —- — — —
behandlas.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 52.
Ridd. och Adelns Prot. B. XYI:
pag 201. XVII: 58.
Préste-Ståndets Prot. B. IX: pag.
248. X: 383.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
720.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX:
pag. 8.
7. Förslag, angående Riksdags återkomst hvart tredje år.
Regeringsformen.
§ 49.
Riksens Ständer skola, i kraft af Riksens Ständer skola, i kraft af
denna Grundlag, hvart Femte år sam- denna Grundlag, hvart Tredje år sammankomma.
Uti hvarje Riksdags-Be- mankomma. Uti hvarje Riksdagsslut
— kalla. Beslut kalla.
Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
13
Riksdags-Ordningen.
§ 2.
Riksens Sländer skola, i kraft af Riksens Ständer skola, i kraft af
Rikets antagna Regeringsform, hvart Rikets antagna Regeringsform, hvart
femte år sammankomma. Uti hvarje Tredje år sammankomma. Uti hvar
Riksdags-Beslut
— — — kalla. je Pdksdags-Beslut — -— — —
kalla.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:o 11
och 29.
Ridd. och Adelns Prot. B. VIII:
pag. 147, 224, 336. XIII: 109, 287,
306.
Presle-Slåndets Prot. B. IV: pag.
390. V: 4. VII: 270, 504.
Borgare-Ståndets Prot. B. III: pag.
331. IV: 653.
Bonde-Ståndets Prot. B. IV: pag,
72, 78. VII: 601.
8. Förslag om pröfningen af skälen för Riksens Ständers sammankallande
till annan ort, än lmfvudstaden.
Regeringsformen.
§ 50.
Riksdagarne skola hållas i Rikets Riksdagarne skola hållas i Rikets
hufvudstad, utom i de fall, då flen- hufvudstad, utom i de fall, då sä val
dens framträngande, eller pest, eller Konungen som Riksens Ständers Full
andra
vigliga hinder göra det omöj- mägtige i Banken och Riksgälds-Con
iigt,
eller för Riksens Ständers frihet toret finna det för fiendens framträn
och
säkerhet vådligt. Konungen ut- gande, eller pest, eller andra lika vig
-
14
Constitutions-Ulskottets Memorial, JV:o 4.
sätte då, i samråd med Riksens Ständers
Fullmägtige uti Banken och Riksgälds-Contoret,
en annan ort, der Riksens
Ständer böra samlas, och kalle
dem dit till den lid de sjelfve förut
bestämt.
tiga hinder omöjligt eller för Riksens
Ständers frihet och säkerhet vådligt.
Konungen utsatte då, i samråd
med nyssnämnde Fullmägtige, en annan
Riksdagsort; dit Riksens Ständer
kallas.
Riksdags-Ordningen.
3.
§
Riksdagarne skola hållas uti Rikets
hufvudstad, utom vid de tillfällen,
då fiendens framträngande, eller
pest, eller andra lika vigtiga hinder
göra det omöjligt, eller för Riksens
Ständers frihet och säkerhet vådligt.
Konungen utsatte då, i samråd med
Riksens Ständers Fullmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoret, en annan
ort, der Riksens Ständer böra samlas,
och kalle dem dit till den tid, de
sjelfve förut bestämt, eller, vid Urtima
Riksdagar, till den tid, som Konungen
påbjuder.
Riksdagarne skola hållas i Rikets
hufvudstad, utom i de fall, då så väl
Konungen som Riksens Ständers Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoret
finna det för fiendens framträngande,
eller pest, eller andra
lika vigtiga hinder omöjligt, eller för
Riksens Ständers frihet och säkerhet
vådligt. Konungen ulsälte då, i samråd
med nyssnämnde Fullmägtige, en
annan Riksdagsort, dit Riksens Ständer
kallas.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:s 62,
84, 101 och 112. Mom. 4.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII, 81. XIX:
70, 394. XXIII: 317. XXIV: 438.
XXV: 315, 454. XXVI: 61, 97, 104,
173.
Preste-Ståndets Prot. B. X: pag.
382. XI: 388. XII: 18, 297. XV: 231,
273. XVI: 306, 317.
Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
15
Borgare-Ståndets Prot. B. Y. pag.
1115—1131. Yl: 139. YII: 294, 547.
Bonde-Slåndets Prot. B. IV: pag.
76. IX: 140. X: 30. XII: 177. XIII:
172.
9. Förslag, med afseende på återremisser af Utskotts utlåtanden.
Regeringsformen.
§ 56.,
l:a Momentet.
Allmänna
frågor — — —■ —
och deröfver sig yttra. Utskottens
förslag skola först i Ståndens plena
framställas till antagande eller förkastande
utan förändringar eller tillsatser.
Göras dervid i Ståndens plena
sådana anmärkningar, som hindra antagandet,
erhålle Utskottet del af dessa
anmärkningar, för alt derefter förslagen
ytterligare granska och jemnka.
När ett sålunda beredt Förslag till
Stånden återkommer, då ege de magt,
att detsamma oförändradt eller med
eller ock alldeles
förändringar
förkasta.
antaga
Allmänna frågor — och
deröfver sig yttra, på sätt i Riksdagsordningen
föreskrifves.
16 Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
Riksdass-Ordninsren.
§
l:o) Hvar och en — — — —
ovägerligen fattas.
2:o) Då saken från — — —■ —
acter och handlingar.
3:o) Återförvisar något Riks-Stånd
— — — —_ ej uppehållas.
49.
l:o) Hvar och en — — — —
ovägerligen fattas.
2:o) Då saken från —• — — —
acter och handlingar.
3:o) Vid pröfningen i Ståndens
plena, af Utskotts afgifna förslag,
skall detsamma först framställas till
antagande eller förkastande., utan förändring.
Göres dervid anmärkning
till förändring, och finner Ståndet ärendet
tillfyllest utredt, må Ståndet,
sedan bestämdt förslag till sådan ändring
blifvit uppgjordt, om dess antagande
eller förkastande, antingen genast
eller, derest någon ledamot det äskar,
i annat plenum besluta. Ar anmärkningen
af den beskaffenhet, att
den anses fordra närmare utredning,
er hålle Utskottet af samma anmärkning
del, för att förslaget derefter
ytterligare granska och jemnka. När
ett sålunda beredt förslag till Stånden
återkommer, varde det behandladt pä.
samma sätt, som här of van om Utskotts
första förslag stadgas, dock att
ytterligare äterremiss ej må ega rum.
4:o) Återförvisar något Riks-Stånd
— — — — ej uppehållas.
Se Rih. 3 Sami. Mern. N:o 86.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXII:
pag, 460. XXIII: 185. XXIV: 361.
Preste
-
Constitutions-Utskottets • Memorial, N:o >). 1 7
Presle-Ståiidets Prot. B. XIV:
pag. 541. XV: 181.
Borgare-Slåndets Prot. B. VII:
pag. 285.
Bonde-Ståndets Prot. B. XII: 95.
10. Förslag rörande ändrings sökande uti de årliga Markegångs-Taxorne.
Regeringsformen,
§ 75.
De årliga Markegångs-Taxorna —
— —- — — tjene till efterlefnad, så
vida ej ändring deruti i behörig ordning
sökes och vinnes.
De årliga Markegångs-Taxorna —
— — — — tjene till efterlefnad, så
vida ej ändring deruti sökes och vinnes,
i den ordning Riksens Ständer föreskrifva.
Se Bih. 3 Sand. Mein. N:o 25,
40 och 71 moni. 7.
Ridd. oell Adelns Prot. B. XI:
pag. 62. XII: 132, 193. XIII: 385,
552. XVIII: 330. XIX: 349.
Preste-Slåndets Prot. B. VI: pag.
6. VII: 23, 568. VIII: 24. XI: 790.
XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B. IV: pag.
343, 793. VI: 79.
Bonde-Ståndets Prot. B. VII: pag.
190, 686. X; 16.
Bih. till R. St. Prot. ! SM. 3 Sami. 3 Haft.
18
Constitutions-Utshottets Memorial, N:o 4.
11. Förslag om ändring af Tryckfrihets-Förordningens benämning.
B egerin gsformen.
§
Såsom Grundlagar skola anses:
denna Regerings-form, samt den Riksdags-Ordning,
den Successions-Ordning
och den Förordning om en allmän
Tryckfrihet, hvilka — —
komma att fastställa.
85.
Såsom Grundlagar skola anses:
denna Regeringsform, samt den Riksdags-Ordning,
den Successions-Ordning
och den Tryckfrihets-Lag, hvilka
— —• — — komma att fastställa.
Tryckfrihets-för ordningen.
Titeln:
Kongl. Maj:ts och Riksens Slän- Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers
fastställde Tryckfri hets-Förord- ders faslsLällde Tryckfrikets-Lag • Dat.
ning; Dat. Örebro den IG Juli 1812. Örebro den 16 Juli 1812.
Början af den Kongl. Sanctionen.
WI CARL, med Guds Nåde — WI CARL med Guds Nåde
— — — förändra den hittills gäl- — — förändra den hittills gällande
lande Tryckfrihets-Förordningen af Tryckfrihets-Lagen af den 9 Mars
den 9 Mars 1810 —
— velat 1810 — — velat denna af
denna, af Riksens Ständer samtyckte, Riksens Ständer samtyckte Tryck
Tryckfrihets-förordning
härmed antaga frihets-Lag härmed antaga — — —
— — härefter följer: — härefter följer:
Slutet af den Kongl. Sanctionen.
Detta allt, som föreskrifvet står Detta allt, som föreskrifvet står
— — — — — böra denna Tryck- — — — — - böra denna Tryck
-
C onstitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
19
frihets-lag erkänna — — och
på det Tolfte.
CARL
(L. S.)
Se Eih. 3 Sami. Mern. N:o 64.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVII:
pag. 251. XVIII: 120.
Preste-Ståndets Prot. B. X.: pag
526. XI: 454.
Borgare-Ståndets Prot. B. V: pag.
1178.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX: p. 144.
12. Förslag, angående rätt att i vissa fall förstärka Lag-Utskottet.
Regeringsformen.
§. 87.
Riksens Ständer ega gemensamt Riksens Ständer ega gemensamt
— —  förut stadgadt varit. förut stadgadt varit.
Kilja samtlige Riks-Stånden ät
Lag-Utskottet uppdraga att, med deras
rätt, öfver Konungens Proposition
i sådan fråga besluta, antingen om
alla de ämnen, hvilka Propositionen omfattar,
eller blott om vissa deribland,
då skall Utskottet, genom Kai i vanlig
ordning, ökas till ett antal af Fjratioåtta
Ledamöter, Tolf af hvarje
Stånd. Detta förstärkta Lag-Utskott
äligge då att i frågor, hvilka blott i
vissa delar blifvit till Utskottets afgörande
öfverlemnade, till Riksens Stän
-
frihels-Förordning erkänna
— — och på det Tolfte.
CARL
(L. S.)
Constitutions-UlsMtels Memorial, N:o 4.
der i stadgad ordning afgif va utlåta/iden
om de lini nen, deruti något
Riks-Ständ förbehållit Riksens Ständer
beslutande rätt, och , sedan Riksens Ständer
clerås beslut deröfver fattat, de
delar af frågan, i hvilka Riksens Ständers
beslutande rätt blifvit Utskottet
uppdragen, afgöra, samt å Riksens
Ständers vägnar yttrande öfver det
hela till Konungen afgifva. Om de
frågor, hvilka i sin helhet blifvit till
Utskottets afgörande öfverlemnade, ege
Utskottet att, utan någon hemställan
till Riksens Ständer, besluta och å
Riksens Ständers vägnar sig yttra.
Sådant Utskott ege ock att, om
det nödigt funer, för upplysningars
inhemtande tillkalla andra lagkunniga
män, samt, då Konungen och samtliga
Riks-Slånden så besluta, efter Riksens
Ständers åtskiljande, sitt arbete
f ortsätta, dock i intet fall längre, än
till den dag, då ny Riksdag öppnas.
Då sådan fortsättning af Utskottets
arbeten beslutes, bör h varje Riks-Ständ
utse Seve suppleanter, att, i jall Utskotts-ledamöter
under liden afgå, dem,
i den ordning de erhållna rösternas
antal utvisar, efterträda. För den
tid, Utskottet efter Riksdagens slut, sitt
arbete f ortsätter, njute dess Ledamöter
af Statsmedlen det arfvode, som
Riksens Ständer bestämma.
Constitu'iuns-Utskottets Memorial, X:o 4.
21
l:o Lag-Utskottet —
Krigs-Slaten.
2:o Lag-Utskottet —
inkomma.
Riksdags Ordningen.
§, 33.
— l:o Lag-Utskottet — — — —
Krigs-Staten.
- — — 2:o Lag-Utskottet — — — —
inkomma.
3:o Förena sig samtlige Riksstånden
att åt Lag-Utskottet uppdraga
att, med Riksens Ständers rätt,
öfver någon genom Konungens Proposition
räckt lagfråga, besluta, förfores
så, som Regerings-J ormens Sy
§ stadgar.
Se Bill. 3 Sami. Meni. N:ris 61, 96
och 112. mom. 2.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XVI;
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 65,
XXII: 460. XXIII: 185. XXIV: 379.
XXV: 315, 454.
Presle-Ståndets Prot: B. X. pag.
382. XI: 375. XIV: 495, 560. XVI:
306, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. V. pag.
876. VII: 278, 547.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX: pag.
148. XII: 56. XIII: 172.
22
Constitutions-UtslioUets Memorial, N:o 4.
13. Förslag om rättighet för Constitutions-Utskottet att hos Riksens Ständer
anmäla skäl till nedläggande af åtal, enligt Regeringsformens 106 §.
Regeringsformen.
§ 106.
Finner Utskottet åf dessa Protokoll,
att någon Stats-Rådets —
— — beslut vägra, då skall Constitutions-Utskottet
ställa en sådan under
tilltal af Justitiae-Ombudsmannen
inför Riks-Rätten, hvaruti, i stället för
Stats-Råd — — — i dessa fall
komma att säte taga, och gånge härmed,
som i 101 och 102 §§. om tilltal
emot Högsta Domstolen föreskrifves.
Då Stats-Rådets Ledamöter eller
Konungens Rådgifvare i Commandomål
finnas hafva, på sätt ofvanberördt
är, gjort sig till ansvar skyldige, dörae
dem Riks-Rätten efter allmän Lag
och den serskildta Författning, sorn till
bestämmande af sådant ansvar utaf
Konungen och Riksens Ständer fastställd
varder.
Finner Utskottet af dessa Prolo
coll,
alt någon Stats-Rådets —
— — beslut vägra, då skall Constitutions-Utskottet
ställa en sådan Embetsman
under tilltal af Justi liae-Ombudsmannen
inför Riks-Rätt, sä framt
ej Utskottet finner sig böra förut serski/dt
underställa Riksens Ständer de
skäl, pä hvilka det anser åtcd icke böra
göras; i hvilket fall Riksens Ständer
ega att antingen underkänna Utskottets
skäl, eller göra sådan anmälan,
som i nästföljande omtalas, eller
förklara, att ingen anmärkning eger
rum. Riks-Rätt, hvarom denna $
stadgar, vare sammansatt pä sätt, som
i 102 $ säges, dock sä, att i stället
för Stats-Råd — — — — — der
säte taga, och gånge för öfrigt, som
i 101 och 102 §§ säges. Sådan RiksRätt
döme efter allmän Lag och den
Ansvarighets-Lag, hvilken för detta
ändamål utaf Konungen och Riksens
Ständer fastställd är.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 60,
83, 101 och 112 mom. 3.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XVI:
pag. 453. XVII: 113. XVIII: 51. XIX:
70, 393. XXIII: 317. XXIV: 438.
Cimtitutions- Utskottets Memorial, N:o 4.
23
XXV: 315, 454. XXVI: 61, 97, 104,
173.
Preste-Ståndets Prot. B. X. pag.
382. XI: 367. XII: 18, 292. XV:
231, 273. XVI: 306, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. V.
pag. 858. VI: 139. VII: 294, 547.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX. pag.
140. X: 30. XII: 177. XIII: 172.
14. Förslag angående tiden för Riksdags fortfarande.
Regeringsformen.
§ 109.
Ej må Riksdag längre räcka än
Trenne månader från den dag, då
Konungen låtit om Statsverkets tillstånd
och behof Riksens Ständer eller
deras Sta Is-Utskott underrätta.
Skulle likväl vid nämnde lids förlopp
Riksens Ständer ännu icke hafva Riksdags-ärendena
afgjort, anmäle de det
hos Konungen och aske, att Riksdagen
måtte fortfara någon viss tid af högst
En månad derefter, hvilket Konungen
ej ege magt att vägra eller förhindra.
Der sa oförmodadt hända
skulle, att vid den sålunda förlängda
tidens utgång, Riksens Ständer icke
hade Staten reglerat — — — — —
utfärda.
Ej må Riksdag ntan Konungens
och Riksens Ständers sammanstämmande
beslut kunna upplösas, förr än Sex
månader tilländagått från den dag, då
Konungen låtit om Stats-Verkets tillstånd
och behof Riksens Ständer eller
deras Stals-Utskott underrätta. Efter
nämnde tids förlopp skola Riksens
Ständer utskiljas, så vida icke Konungen
och samtlige Riks-Stånden minst
Fjorton dagar förut haf va öfve.renskommit
om Riksdagens förlängning
på bestämd tid. Der så oförmodadt
hända skulle, att, när Riksdagen skall
upplösas, Riksens Ständer icke hade
Slaten reglerat —  — — ut
färda.
24
C.onsiilutions-UtsIculteU Memorial, \:o 4.
Riksdags-ördningen.
§ 80.
Riksdag må ej väcka längre äxi
Tre månader från den dag, då Konungen
låtit om Statsverkets tillstånd
och behof Riksens Ständer eller deras
Stats-Ulskott underrätta. Skulle
likväl, vid nämnde tids förlopp, ärendena
ej vara afgjorda, anmäie Riksens
Ständer det hos Konungen, och
aske, att Riksdagen måtte fortfara någon
viss tid af högst En månad derefter;
bprande minst Tvenne Riksstånd
hafva sig om denna önskan
förenat. Händer sig, att, vid flen sålunda
förlängda tidens utgång, målen
ändå icke blifvit afslutade, sånee
som i hegerings-Formens 109 § stadgadt
är. Riksdag må äfven slutas innan
Tre månader tilländagått, enär
samtliga Stånden sådant begära.
Angående tiden för Riksens Ständers
sammanvaro och villkoren för
deras åtskiljande, äfvensom huru för
-
hållas börj om Riksdagsmål då ännu
stadgas
liro oafgjordej
formens 10g
Regerings
-
Se Bill. 3 Sämb Mern. j\:ris 14
och 30-
Ridd. o. Adelns Prot. B. VIII.
pag. 465. IX: 315, 327. XIII: 109,
287, 308.
Preste-Ståndets Prot. B. V: pa<u
263, 497. VII: 270.
Borgare-Ståndets Prot. B. III:
pag. 498. IV: 653.
Bonde-Ståndets Prot. B. VI: pag.
137, 141, 189. VII: 602.
15.
Constitutions-Utslottets Memorial, N:o 4. 25
15. Förslag, angående valbarhet till Riksdagsman i Bonde-Ståndet.
Riksdags-Ordningen.
§ 15.
Förra momentet.
Allmogen
i hvart härad väljc,
efter hemmantalet, till Riksdagsman
af Bonde-Ståndet, En, inom häradet
boende och besuten, Krono- Kronoskatte-,
Frälse- eller Frälseskattehemmansegare,
hvilken icke tillförene
hört lill annat Riks-Stånd, eller någon
ordinarie beställning i Rikets tjenst
innehaft. Vilja — — -— —
förena.
Allmogen
inom sig„
efter
i hvart härad välje
hemmantalet, till Riks
-
dagsman af Bonde-Ståndet, En, inom
häradet boende och besuten, hemmansegare,
hvilken icke tillförene hört
någon
till annat Riks-Stånd, eller
dinarie beställning i Rikets tjenst,
ler fullmakt derå innehaft. Hvad
or
el
-
om
sig
hemmansegare
ock om sådan
nu ar
sagdt
räller
med stadgad äbo-rätt
sig förena.
N:ris 88,
Krono-hemmans-äbo . som
hemmanet innehafver.
Vilja
Se Bill. 3 Sami. Mern,
108 och 124. mom. 2.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XXII:
pag. 460. XXIII: 185. XXIV: 372.
XXV: 146, 156, 183. XXVI: 209,
235.
Preste-Slåndets Prot. B. XIV:
pag. 541, XV: 261. XVI: 147, 159,
475.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII.
pag. 288, 476, 666.
Bonde-Ståndets Prot. B. XII, pag.
122, XIII: 133, 271.
ilih. till R. St. Prot. 1844, 3 Sami 3 Haft.
26 Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
16. Förslag om tillägg i 2:a Mom. af Riksdags-Ordningens 17 §.
a) om val af ny Riksdagsman i dens ställe, som blifvit Talman.
Riksdags-Ordningen.
§. 17.
2:o Vid alla Riksdagsmanna-val 2:o Vid alla Riksdagsmannaval
emellan. Dör den — — — emellan. Dör den
valde, eller bevisar laga förfall, an- valde, elier bevisar han laga förfall,
ställes nytt val. — — — — eller blifver han till 'Falman utsedd,
anställes nytt val.
b) om vederbörande Riks-Stånds åtgärd för nytt vals anställande.
R iksdass-Ordnimren.
§•
2:o Vid alla — — nytt val.
Riksdagsman, som vald blifvit, må ej
utan lagliga hinder kunna sig derifrån
undandraga, och njute — — — —
Academi-f onden.
17.
2:o. Vid alla — — — -— nytt val.
Riks-Stånd, till hvars ledamot den Riksdagsman
vald blifvit, anmode om nytt
vals anställande dem, som vederbör.
Riksdagsman, som vald blifvit, må
ej, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån
undandraga, och njute
— Academi-fonden.
Se Bill. 3 Sami. Mern. Nrris 89,
109 och 124. mom. 3.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XXII:
pag. 460. XXIII: 185. XXIV: 378.
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4. 27
XXV: 146, 156, 187. XXVI: 209,
235.
Preste-Stånclets Prot. B. XIV:
pag. 541. XV: 184. XVI: 147, 159,
475.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII:
pag. 292, 477, 665.
Bonde-Ståndets Prot. B. XII. pag.
95. XIII: 133, 271.
17. Föreslagen ändring af formulär lill fullmakt för Bonde-Ståndets Riksdagsmän.
Riksdags-Ordningen.
§. 22.
Fullmakterna böra, för att \ara
gällande, lyda sålunda: — — — —
— (för Bonde-Ståndet, boende och
besuten å Krono, Krono-Skatte eller
Frälse-Skatte-Hemmanet N. N. uti N
IN. härad af N. N. Län) — —
utlemna.
Fullmakterna böra, lör att vara
gällande, lyda sålunda: •—
—
— — (för Bonde-Ståndet, boende och
besuten å hemmanet N. N. uti N. N.
härad af N. N. Län) — — —
utlemna.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 116.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XXVI
pag. 43, 46.
Preste-Ståndets Prot. B, XVI
pag. 370, 387.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII
Pag
-
pag
-
580.
Bonde-Ståndets Prot. B. XIII
220.
28
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
18. Förslag angående val af Ordförande inom Riksens Sländers Utskott m.m.
R iksdags-Ordn ingen•
§ 39.
I alla Riksens Ständers Utskott Riksens Ständers Utskott, Reviso
iöre
den bland Ridderskapels och A- rer och Nämnder samt Utskotts-Afdelns
närvarande Fullmägtige ordet, delningar| raije inom sig Ordförande;
som enligt Riddarhus-Ordningen der- äfvenså Fullmägtige i Banken och
till berättigad är. Rikgälds-Contoret, hvilka dock skola
efter hvarje års förlopp nytt val företaga.
Främste närvarande Ledamoten
af Ridderskapet och Adeln före
ordet, innan val skett, samt i fall
Ordföranden för något tillfälle icke
är tillstädes. Skulle Ordförande utöfver
en vecka vara förhindrad alfr
Ordförandeskapet bestrida, ankom me
det pä Ledamöterne, Revisorerne eller
Fullmäktige alt nytt val anställa. Ordförandei
Utskott före äfven ordet, när
Utskottet förstärkes.
Se Bill. 3 Sami. Mern. N:ris 21,
36 och 71 mom. 4.
Ridd. o. Adelns Prot. B. X. pag.
296. XI: 18, 109. XIII: 197, 295,
498. XVIII: 330. XIX: 349.
Preste-Ståndels Prot. B. V: pag.
675. VI: 171. VII: 514. VIII: 14.
XI: 790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot. B, IV:
pag. 301, 719. VI: 79.
Bonde-Ståndets Trot. B. VII. pag.
157, 679. X : 16.
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
29
19. Tvänne förslag, rörande tryckning af Riks-Ståndens Protocoll och
handlingar.
A.
Riksdags-Ordningen.
§: 59.
i:a momentet.
l:o Alla hos Riks-Stånden — *—
— Ekonomi beträffar. Der öf
verläggningarne
hållas o ffentligen, ege
dock Ständ makt att om dess Protocoll
annorlunda förordna. Protocollsom
icke sä fullständigt, som ofvan
sagdt är, tryckas, skola tvä fäldt
utskrifvås att aflemnas till förvar,
det ena i Riks-Archivet, det andra i
Banken. Hvarje enskild stände fritt
att hos den, sorn Protocollen vårdar,
utbekomma samt utan hinder eller
författare-ansvar trycka större eller
mindre delar af samma Protocoll.
Tryckfrihets-förordningen.
§ 2.
i:a perioden.
Alla hos Riks-Stånden —
-— — Ekonomi beträffar.
4:o I grund af hvad — — —>
— alla slags handlingar i hvad ämne
sorn helst.
Vid föregående tillåtelse skola
följande undanlag ovägerligeu iagltagas.
4:o I grund af hvad — — —
— alla slags handlingar i hvad ämne
som helst.
Vid föregående tillåtelse skola
följande undantag ovägerligeu iagtlagas.
30
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
Att Protocoil, hållna hos Konungen
i Ministeriella Ärenden och Commandomål,
eller Stats-Rådets Protocoll
och handlingar, eller Riks-Ståndens
eller Hemliga Utskottets — —
— —- icke uppenbara.
Att ej — —
Att Protocoil, hållna hos Konungen
i Ministeriella Ärenden och Commandomål,
eller Stats-Rådets Protoooli
och handlingar, eller Hemliga
Utskottets icke uppen
bara.
Att ej — —
B.
Riksdags-Ordningen.
§•
2:a och 3:e perioderne.
De handlingar likväl, hvilka till
samtlige Riks-Stånden aflemnas, såsom
Konungens Propositioner, Riksens
Ständers Utskotts Betänkanden och förklaringar
samt de Protocolls-Utdrag,
hvarigenom Stånden meddela hvarandra
sina beslut, skola icke i Protocollen
intagas, utan endast till sitt innehåll
kortligen deruti anföras. Dessa handlingar
Irvckas serskildt, såsom ett Bi
O
J 7
bang till samtliga Riks-Slåndens Protocoil
och utgifvas under ExpeditionsUtskollets
uppsigt.
59.
2:a momentet.
2:o Handlingar, hvilka till samtlige
Riks-Stånden inJemnas, eller från
dem utgå, skola icke i Protocollen
intagas, ulan endast med nummer eller
kort rubrik antydas. Af dessa
handlingar böra, såsom Bihang till
samtlige Riks-Ståndens Protocoil, Konungens
Propositioner, Utskottens Betänkanden
samt de Protocolls-Utdrag,
sorti innehålla Riks-Ståndens deröfver
fattade beslut, äfvensom Riksens
Ständers skrif reiser till Konungen,
och Riksdags-Beslutet serskildt från
trycket, under Expeditions-Utskottets
eller sedan Riksdag slutad är, Tryckfrihets-Comiteens
uppsigt, utgifvas,
dock att hvad förut är pä allmän be
-
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
31
kostnad tryckt och till Riks-Ständen
utdelad tj icke mä i B ihan get ånyo tryckas.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:ris 98,
lil och 124 Mom. 5.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XXII:
pag. 460. XXIII: 185. XXIV: 382.
XXV: 146, 156, 188. XXVI: 209,
235. |
Preste-Slåndets Prot. B. XIV:
pag. 495. XV: 197. XVI: 147, 160,
475.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII:
pag. 284, 477, 666.
Bonde-Ståndets Prot. B. XII: pag.
95, XIII: 133, 271.
20. Förslag angående Stats-revisions förrättande årligen.
Derjemte skola —
ändringar besluta. Desse Revisorer,
sorn skola vara Sex af hvarje Riksstånd,
böra melian Riksdagarne sam-'
manträda så ofta, alt hvarje Revision
mä kunna omfatta tvänne års afsiutade
räkenskaper, och tage derföre
alltid Revisions-förrätlningen sin början
den 15 September; skolande så
viii Riksens Ständer, som afgående
Revisorer, i likstämmighet härmed, utsätta
tiden till näslpåföljande Revision,
till hvilken Revisorerne böra af
Derjemte skola — — förändringar
besluta. Desse Revisorer,
som skola vara Sex af hvarje Riksstånd,
böra emellan Riksdagarne årligen
sammanträda den i5 September„
hvarje Revision omfatta ett års af slutade
räkenskaper och icke någon öfverskrida
Två månaders tid. Med
Revisorernes röstberäkning förhålles,
enligt de uti 66 § utstakade grunder,
Riksdags-Or dningen.
§. 68.
för
-
32
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 4.
Konungen kallas. Och må ingen Revision
öfverskrida en lid af Tre månader.
Med Revisorernes röstberäkning
förhålles, enligt de uti 66 § utstakade
grunder.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 15.
Ridd. o. Adelns Prot. B. VIII:
pag. 465, IX: 317, 346.
Preste-Ståndets Prot. B. Y: pag.
263, 516.
Borgare-Ståndets Prot. B. III. pag.
510.
Bonde-Ståndets Prot. B. Yl. pag.
137, 141, 201.
21. Förslag, rörande anmärkningar, i anledning af Stats-Verkets räkenskaper
för en tid, hvars Stats-Råds-Protocoll blifvit af Conslitutions-Utskottet
granskade.
Riksdags-Ordningen.
§ 76.
Allt hvad Riksens Ständer
— tillåten; dock hör
— tillkommer.
oagtadt
Allt hvad Riksens Ständer
—- — tillåten. Dock må en af Constitutions-Utskottet
verkställd granskning af
Stats-Radcts Protocoll för en viss förfluten
tidrymd icke hindra upptagandet
af de anmärkningar , som vid
Stats-Verkets för samma tidrymd, men
sednare, afslutade räkenskaper varda
gjorda af det Stats-Utskott, till hvilket
dessa räkenskaper vid påföljande
Riksdag
Conslitutium-UlskotteU Memorial, N:o. 3.
33
Riksdag öf verlämnäs. Äfvenledes bör
oagtadt — — — tillkommer.
Se Bih. 3 Sami. Meni. N:o 76.
Ridd. och Adelns Prot. B. XIX:
pag. 70, 392, 462.
Presle-Slåndets Prot. B. XII: pag.
18, 270.
Borgare-Ståndets Prot. B. VI: pag.
133.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: pag,
29.
Jfå 5.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Sept. kl. 4 e. ra.
Memorial till Riksens Ständer, med h/vilande Grundlags-ändringsförslag
i fråga om Konungens tvänne röster i Högsta
Domstolen.
Constilulions-Utskottet får härvid till Riksens Ständer vÖrdsamligen
öfverlemna de från sistlidne riksdag hvilande alternativa Grundlags-ändringsförslag,
som innefattas i Kongl. Maj:ts vid samma Riksdag aflåtna Nådiga
Proposition (N:o 74), angående upphörande af Konungens tvänne röster i
Högsta Domstolen, och hvilka förslag nu påkalla Riksens Ständers beslut,
alternativet litt. A., endast så framt Riksens Ständer bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition (N:o 73), angående upphäfvande af hvad stadgadt är om
lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen, och litt. B, blott om Riksens
Ständer icke bifalla denna Nådiga Proposition. Stockholm den 5 September
1844.
Bih. till R. St. Prot. 1844. S Sami. 3 Haft.
5
34
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 5.
Kongl- Maj:ts Nådiga Proposition (N:o angående upphö
rande
af Konungens tvänne röster i Högsta Domstolen.
Alternativa fö r sl a g :
a) under förutsättning, att Riksens Ständer bifalla Kongl. Majits Nådiga
Proposition N:o j5, angående upphäf vande af h vad nu stadgadt är
om lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen. (Ira förslaget i
uppgiften vid Mern. JN:o 4.)
Rc gerings formen.
§ 21.
Konungen eger tvänne röster i
de nial, hvilkas föredragning och af- (Utgår.)
görande Ilan för godt finnér att i
Högsta Domstolen öfvervara.
L) under förutsättning, att Riksens Ständer icke bifalla
njssberörde Nådiga Proposition, N:o j5.
Kongl.
Ma jäs
Regeringsformen.
§ 21.
eger
tvänne röster i de
Konungen
föredragning och afgöran
-
mål, hvilkas
de Han för godt finner alt
Domstolen öfvervara. Ålla frågor om
skola hos
i Högsta
Lagen
förklaringar öfver
Konungen anmälas och Dess röster
deruti inhemtas och beräknas, änskönt
Konungen må, der Han så för
godt finnér, i Högsta Domstolen öfvervara
frågor om förklaringar öfver
Lagen, och eger dervid tvänne
röster; skolande när Konungen icke i
Högsta Domstolens öfverläggningar om
sådana frågor deltagit, desamma hos
Constilulions-Utskoltels Memorial, N:o 6.
35
Han icke i Högste Domstolens öfverläggningar
derom deltagit.
Konungen i Stats-Rådet anmäl'as_, samt
Hans röster deruti inhemtas och beräknas.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 53.
Ridd. och Adelns Prot. B. XVI:
pag. 201. XVII: 58, 150.
Preste-Ståndets Prot. B. IX: pac;.
248. X: 449.
Borgare-Ståndets Prot. B. V:pag.
725—742.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX :
pag. 8.
JfS 6.
Ank. till Exp. Utsk. d. 6 Sept. kl. 4 e. m.
Memorial till Riksens Ständer med hvilande förslag om ändrad
numerering af vissa §§ i Regerings-Formen.
1 händelse af Riksens Ständers bifall till Kongl. Maj:ls under den
nästförlidna Riksdagen aflåtna Nådiga Propositioner, N:ris 74 och 75, erfordras
ändring i numerordningen för vissa paragrafer af Regerings-Formen.
De vid nämnde Riksdag i detta hänseende beredda, och till den nu påstående
hvilande, förslag får Constitutions-Utskottet härhos vördsamligen öfverlemna;
ankommande dessa förslag på Riksens Ständers afgörande, Litt. a.,
allenast så vida Riksens Ständer bifalla Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
(]N:o 75),’ angående upphäfvande af hvad stadgadt är om lagförklaringars
utfärdande af Högsta Domstolen, och Litt b. derest äfven Kongl. Propositionen
(N:o 74. litt. a.) om upphörande af Konungens tvänne röster i Högsta
Domstolen af Riksens Ständer bifalles. Stockholm den 5 September
1844.
36
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 6.
Förslag lill ändring af åtskilliga Grundlagsparagralers numerering.
a) Under förutsättning af Riksens Ständers bifall till Kongl. Majis Kådiga
Proposition N:o angående upphäf vande aj hrad nu stadgadt
är om lagförklaringars utfärdande af Högsta Domstolen (l:o förslaget i
uppgiften vid Meni. N:o 4).
neger int
§
Konungen bör — — — —
åstadkommer. Konungen late en hvar
blifva dömd af den Domstol, hvarunder
lian rätteligen hörer och lyder.
§
Konungens Domsrätt : —-
Högsta Domstol.
§
Denna Högsta Domstol —
— tid, som försuten är.
§
(Utgår genom bifall till Kongl.
Majrts Nådiga Proposition 3V:o 75.)
'sj or men.
16.
Konungen bör — — — —
åstadkommer.
17.
Konungen läte en hvar blifva
dömd af den Domstol, hvarunder han
rätteligen hörer och lyder.
18.
Konungens Domsrätt
Högsta Domstol.
19.
Denna Högsta Domstol — •
— tid, som försuten är.
Coust il allon s- U Iskol tets Memorial, N:u 6.
37
Se Bih. 3 Sami. Meni. N:o 55.
Ridd. o. Adelns Prot. B. XVI p.
201. XVII: 59, 171.
Preste-Slåndets Prot. B. IX. pag.
248. X: 461.
Borgare-Ståndets Prot. B. V. pag.
744.
Bonde-Ståndets Prot. B. IX. pag. 9.
b) Ytterligare: för den händelse att Kongl. Majrts Nådiga Proposition
N:o ~4, om upphörande af Konungens Wänne röster i Högsta Domstolen
(Se Meni. N:o 5, litt. Af jemte den Nådiga Propositionen N:o
75, om upphåf vande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande
af Högsta Domstolen, skulle af Riksens Ständer bifallas.
Regeringsformen.
§ 20.
Krigs- Uti fredstider — — Krigs
Arliclarne.
§ 21.
(Utgår genom bifall till Kongl. Uti Högsta Domstolen — —•*
Maj:ts ofvannämnde grundlagsändrings- vara närvarande.
1’örsla g.)
§ 22.
Uti Högsta Domstolen —  Alla Högste Domstolens
vara närvarande. — Dess Secret.
Uti fredstider — — —
Articlarne.
38 Constitutions-Utshottels Memorial, N:o 6.
§ 23.
Alla Högsta Domstolens  Uti Konungens  Hög
-
Dess Secret. sta Domstolen.
§ 24.
Uti Konungens — Högsta
Domstolen.
§
Konungen eger alt i brottmål göra
nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till Kronan förverkadt gods?;
dock må öfver ansökningar derom
Högsta Domstolen höras och Konungen
Sina beslut i Stats-Rådet fatta.
På den brottslige skall sedermera ankomma
att emottaga den nåd, Konungen
honom förunnat, eller undergå
det straff, hvartill han blifvit
dömd.
Konungen eger att i brottmål göra
Nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till Kronan förverkadt
gods; dock må öfver ansökningar derom
Högsta Domstolen höras och Konungen
Sina heslut i Stats-Rådet fatta.
25.
Då Konungen, enligt nästföregående
gjort Nåd, ankomme på den
brottslige alt antingen emottaga den
nåd honom blifvit förunnad, eller undergå
det straff, hvartill han blifvit
dömd.
Se Bih. 3 Sami. Mern. N:o 70.
Ridd. och Adelns Prot. B. VIII:
pag. 330. XIX: 349. 447.
Preste-Ståndets Prot. B. XI: pag.
790. XII: 85.
Borgare-Ståndets Prot B. VI: pag.
79.
Bonde-Ståndets Prot. B. X: p. 15.
Coustituliöns-Utskottets Memorial, N:o 7.
39
JIS 7. '
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Sept. 1844, kl. 4 e. ra.
Memorial till Riksens Ständer, med h/vilande Grundlags-ändringsförslag,
åsyftande upphäfmandet för Högsta Domstolens
Ledamöter af skillnaden mellan Frälse och Ofrälse.
Bland de från näsllidne lill innevarande riksdag hänskjutna förslag till
ändringar i Grundlagarna befmnes det alternativt uppgjorda, som uti hosföljande
på vanligt sätt sammanfattade uppgift lill Riksens Ständer vördsamligen
framlägges, om upphäfvande, för Högsta Domstolens ledamöter, af skillnaden
mellan frälse och ofrälse; varande förslagets t vänne alternativer föremål
för Riksens Ständers afgörande, litt. A., endast i den händelse alt Riksens
Ständer antaga och Kongl. Maj:t i Nåder gillar det från nästföregående Riksdag
hvilande förslaget om rättighet för Conslitutions-Ulskotlet att hos Riksens
Ständer anmäla skäl till nedläggande af åtal, enligt Regerings-Formens
106 §, och litt. B. blott i det fall, att Riksens Ständer icke antaga eller att
Kongl. Maj:t ogillar nyssberörde förslag. Stockholm den 5 Sept. 1844.
Förslag om upphäfvande, för Högsta Domstolens Ledamöter, af skillnaden
mellan Frälse och Ofrälse.
Alternativ er:
a) för den händelse att Riksens Ständer antaga och Kongl. Maj.t gillar
det från nästföregående Riksdag hvilande förslaget, otu rättighet för
Constitutions-Utskottet att hos Riksens Ständer anmäla skäl till ned/äg
-
40
Constitulions-Ulskottets memorial. N:o 7.
"ande af åtal enlist Reseninss for mens 106 ( Se 13 punkten i upp
giften
vid Mera. N:o 4).
Regeringsformen.
§ 17.
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
Män, Sex Frälse och Se\ Ofrälse,
hvilka fullgjort — — — —
Högsta Domstol.
(eller § 18, om förslaget litt. a.
vid Memorialet N:o 6 varder godkändt
och gilladt.)
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af honom utnämnde lagkunnige
Män, hvilka fullgjort — —
— Högsta Domstol.
§
Uti Högsta Domstolen
Ej må flera än Atta Ledamöter, Fyra
Frälse och Fyra Ofrälse Män på en
gång tjenstgörande vara. I alla mål
skola minst Två Frälse och Två Ofrälse
Ledamöter vära närvarande.
22. (eller § 21, om förslaget litt. h.
vid Memorialet N:o 6 varder godkändt
och gilladt.)
Uti Högsta Domstolen — — —
Ej må flera än Åtta Ledamöter på en
gång tjenstgörande vara.
§ 10G.
Finner Utskottet — — — — Finner Utskottet —• — — dock
hvaruti, i stället för Stats-Råd Fyra så att, i stället för Stats-Råd, Fyra
de äldsta Justi tiae-Råd , Tvänne af de äldste Justitiae-Råd der säte taga
Frälse och T vänne af Ofrälse stånd i —- —• — — fastställd är.
t)
Conslihilions-UUkoltcts Memorial, N:o 7.
41
dessa fall komma att säle taga —
■— fastställd varder.
b) för den händelse att Riksens Ständer icke antaga eller Kongl. Maj:t
ogillar ofvanskrifne förslag om rättighet för Constitutions-Utskottet ali
hos Riksens Ständer anmäla skäl till nedläggande af åtal enligt Regeringsformens
106
Regerings-formen.
§ 17. (18.)
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
Män, Sex Frälse och Sex
Ofrälse, hvilka fullgjort — —
Högsta Domstolen.
Konungens Domsrätt skall uppdragas
Tolf af Honom utnämnde lagkunnige
Män, hvilka fullgjort
Högsta Domstol.
§ 22. (21.)
Uti Högsta Domstolen — — —
— Ej må liera än Åtta Ledamöter,
Fyra Frälse och Fyra Ofrälse män, på
en gång tjenstgörande vara. 1 alla
mål skola minst Två Frälse och Två
Ofrälse Ledamöter vara närvarande.
Uti Högsta Domstolen — — —.
Ej må flera än Åtta Ledamöter på en
gång tjenstgörande vara.
§ 106.
Finnér Utskottet — — hvar- Finner Utskottet — — — hvar
uti,
i stället för Stats-Råd, Fyra de uti, i stället för Stats-Råd, Fyra de
Hilt. till R. St. Trot. 1844. 3 Sami. 3 Haft. 6
42
Constitutions-Ulskoltets Memorial, N:o 8.
äldste Justitias-Piåd, tvänne af Frälse äldste Justitiae-Råd i dessa fall komoch
tvänne af Ofrälse stånd, i dessa ma att säte taga — — — — fastfall
komma att säle taga —- — — ställd varder,
fastställd varder.
Se Bib. 3 Sami. Mern. N:o 113.
Ridd. och Adelns Prot. B. XXV:
pag. 315, 455. XXVI: 21.
Preste-Ståndets Prot. B. XVI: p.
307, 317.
Borgare-Ståndets Prot. B. VII: p.
549.
Bonde-Ståndets Prot. B. XIII: pag.
172.
8.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Sept. kl. 4 e. m.
Memorial till Riksens Ständer, angående till innevarande Riksdag
villkorligt hänskjutna Grundlag s-ändring sför slag, som
nu förfallit.
Riksdagsbeslutet af den 16 Juni 1841 upptager i 2 och 3 momenten
af 81 §, såsom till innevarande Riksdag beredda, 2:ne förslag: l:o) till
serskilda lydelser för vissa i nästlidne Riksdags Constitutions-Utskotts Memorialer
N:ris 68 och 85 uppgifna Grundlags-paragrafer, och 2:o) till ändrad redaction,
ej mindre af den i Memorialet N:o 68, under numern 121, än
af dem i Memorialet N:o 85, under numern 124, anförda § af RegeringsFormen.
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 8.
43
Angående dessa grundlagsändringsförslag borde likväl, såsom Riksens
Ständer tillika bestämdt förklarat, hvarken öfverläggning eller beslut vid påföljande
Riksdag ega rum, förr än de till grundlagsenlig behandling antagna
förslagen, rörande National-representationen, såsom ett belt blifvit godkände;
hvadan, i följd af Riksens Ständers öfver detta ämne vid innevarande Riksdag
fattade beslut, berörde serskildta förslag nu förfallit, och således icke till
någon vidare åtgärd föranleda. Stockholm den 5 September 1844.
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1844.
Constitutions-Utskotiets Mentorud, N:o g.
1
J\2 9.
Ank. till Exp. Ulsk. d. 10 Oct. kl. 11 f. ra.
Memorial till Riksens Ständer, med uppgift ä de af samtlige
Riks-Stdnden godkände Grundlags-ändrings-förslag.
Sedan numera, enligt Constilutions-Ulskotlet tillhandakomna protokolls-utdrag
från Högloft. Ridderskapet och Adeln af den 4, 5, 7, 21, 23,
25 och 26 September samt 9 Oclober, från Högv. Preste-Slåndet af den 4,
21 och 23 nästlidne September, från Väilofl. Borgare-Ståndet af den 4 och
21 September samt 5 October, och från Hederv. Bonde-Ståndet af den 4
och 21 September samt 2 Oclober, Riksens Ständer fattat deras beslut till
bifall eller förkastande af de från nästförlidne Riksdag hänskjutna och hvilaude
förslag lill ändringar i Grundlagarne, får Utskottet, i likhet med
hvad vid föregående Riksmöten iakttagits, härjemte till Riksens Ständer
vördsamt öfverlemna en efter ordningen i förut afgifna förteckningar inrättad
uppgift å dem bland berörde förslag, som vid innevarande Riksdag
blifvit af samtlige Riks-Slånden gillade och godkände.
Bland de af Riksens Ständer af slagna Grundlags-ändrings-förslag förekomma
2:ne af Kongl. Majit till Riksens Ständer vid föriidne Riksdag afla
tua Nådiga Propositioner, Hendigen N:o 74 om upphörande af Konungens
tvänne röster i Högste Domstolen, och N:o 75 angående upphäfvande
af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars utfärdande af samma Domstol;
och lära skälen för Riksens Ständers beslut i dessa begge mål komma
att till Kongl. Majit i underdånighet anmälas i den ordning 81 § Regerings-Formen
föreskrifver. Stockholm den 10 October 1844.
Bih. till R St. Prot. 1844 3 Sami. A HBft.
1
2
Constitutions-Utskottets MemorialN:o g.
Uppgift å de från nästlidne Riksdag hvilande förslag till Grundla
gs-ändringar, som vid innevarande Riksdag blifvit af Riksens Ständer
godkände.
A. Blund de i Constitutions-Utskottets Memorial N:o 3 den 16 sistValne
Augusti anmälda;
2. Förslaget om ändring af Regerings-Formens § 4 genom borttagande
af orden ”Frälse eller Ofrälse”.
Regel in gs-Form en.
§ 4.
Sednare Perioden.
— — — — Inhemta dock i de fall här nedanföre stadgas» underrättelse
och råd af ett Stats-Råd, hvartill Konungen kallar och utnämner kunnige,
er färne, redlige och allmänt aktade infödde Svenske män af den rena Evangeliska
Läran.
8. Förslaget, att ledamot af Stats-Rådet, eller af Högste Domstolen,
ej må tillika annat embete utöfva.
Regerings-Formen.
§ 34.
Sednare Perioden..
— — — — Stats-Mi/lister eller Stats~Räd må icke tillika annat embete
utöf vaj ej eller några inkomster deraf uppbära. Justitie-Råd må ej tillika
annat embete innehafva eller utöfva.
Constitutions-Utskottets Memorial, J\:o g. 3
12. Förslaget om skyldighet att hos vederbörande anmäla när
Boktryckeri ombyter egare.
Tiyckfrihets-Förordningeti.
§ I
-
5:o Privilegier — — en half mil.
Då ett Boktryckeri — — stadens rätt.
Den ett nytt Bocktryckeri inrättar — — —■ till åklagaren
förverkat. Lag samma vare, der Boktryckeri ombyter egare. 1 båda fallen
åligger det Konungens Befallningshafvande, sedan behörig anmälan hos
honom blifvit gjord, att genast, eller med först omgående post, derom underrätta
Juslitie-Stats-Ministern.
14. Förslaget, angående rättighet att i Dagblad införa uppsatser,
liemtade utur ett annat.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ I
-
9:o Hvarje skrift — egarens ensak.
Lag samma — — skrift utgifva.
Utgifvare af  namnsedel lemnad är. Uppsatser,
hemtade ur Dagblad, anses icke såsom eftertryckta, dä de i andra Dagblad
införas, sä vida det tillika uppgifves, ifrån hvilket Dagblad uppsatsen är
hemtad.
4 Constituiions-Utskottets Memorial, N:o g.
17. Förslaget om den s. k. Indragningsmaktens upphäfva lide.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ *
(Nuvarande 8:de moinent utgår)
8:o Qvarstad eller — — åtal göres.
9:o Hvar, som beträdes
— Ulsöknings-Balken.
10:o 1 afseende på — — — — stadgade äro.
ll:o Finner Justitie-Stats-Ministern — — — — •— af statsmedlen.
19. Förslaget om redactionsförändring i afseende på Stads-Dornstolarnes
benämning.
Tryckfrihets-Förordningen.
§ 5.
6:o Förbrytelser emot denna lag upptagas vid allmän Under-Rätt i
den stad, der Boktryckeriet, ifrån hvilket den åklagade skriften utkommit,
anlagdt är, eller, på sätt 1 § innehåller, vid anläggandet anmäldt blifvit.
I Stockholm sker detta upptagande vid första allm ännu Under-Rätt; i öfriga
städer, der första och andra Under-Rätt finnes, vid den sistnämnda;
Academiernas Jurisdictions-rätt — — — — —
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o g.
B. Bland de i Constitutions-Utskottets Memorial N:o 4 den 5 nästlidne
September anmälda:
2. Kongl. Majrls Nådiga Proposition (N:o 103), rörande Konungens
lätt att, efter Riksdags slut, antaga eller ogilla Lag-förslag, dem Riksens
Ständer under Riksdagen öfverlemnat.
Regerings-R ormen.
§ 87.
Riksens Ständer ega — — — — — afhöra Dess skäl att det vägra.
Kan Konungen icke förr, än Riksens Ständer åtskiljas, fatta och meddela
Sitt beslut, vare han oförhindrad att före nästföljande Riksdags öppnande,
förslaget ordagrannt bifalla och all märi Kungörelse derom utfärda.
Sker det ej, anses förslaget hafva förfallit, och Konungen underrätte dä
Riksens Ständer vid deras nästa sammankomst om de skäl, som hindrat förslagets
antagande. Finner Konungen godt någon —• — -— — stadgadt
varit.
5. Förslag lill stadgande i afseende på styrelsen under Konungens
vistelse i Norrige.
Regerings-Formen.
§ 39.
Vill Konungen utom Sverige och Norrige resa, meddele — — —
— — så länge han utom Sina Riken vistas, utan före Stals-Rådet — —
§ 43.
Går Konungen i fält, eller till aflägsnare inrikes orter eller till Konungariket
Norrige reser, förordne — —
i
6 Constitutions-Utskottets Memorial} N:o g.
7. Förslaget, angående Riksdags återkomst hvart tredje år.
Heger i ags- Formen.
§ 49.
Riksens Ständer skola, i kraft af denna Grundlag, hvart Tredje år
sammankomma. Uti hvarje Riksdags-beslut — kalla.
Riksdags-Ordningen.
§ 2.
Riksens Ständer skola, i kraft af Rikets antagne Regerings-Fonn,
hvart Tredje år sammankomma. Uti hvarje Riksdags-beslut — — —
kalla.
9. Förslaget med afseende på återremisser af Utskotts utlåtanden.
Regeringsformen.
§ 56.
usta momentet.
Allmänna frågor — — — — och deröfver sig yttra, pä sätt i Riksdags-Ordningen
föreskrifves.
Riksdags-Ordningen.
§ 49.
l:o Hvar och en — — — — ovägerligen fattas.
2:o Då saken från — —■ — — akter och handlingar.
3:o Vid pröfningen i Ståndens plena af Utskotts afgijna förslag,
skall detsamma först framställas till antagande eller förkastandej utan för
-
Constitutions-Utskottets MemorialN:o g.
1
ändring. Göres dervid anmärkning till förändring, och finnér Ståndet
ärendet tillfyllest utredt, må Ståndet, sedan bestämdt förslag till sådan ändring
blif vit uppgjordtj om dess antagande eller förkastande, antingen genast
eller, derest någon ledamot det askar, i annat plenum besluta. A r
anmärkningen af den beskaffenhet, att den anses fordra närmare utredning,
erhålle Utskottet af samma anmärkning del, för att förslaget derefter
ytterligare granska och jemnka. När ett sålunda beredt förslag till Stånden
återkommer, varde det behandladt pä samma sätt, som här ofvan om
Utskotts första förslag stadgas, dock att ytterligare återremiss ej må ega
ruin.
4:o Återförvisar något Riks-Stånd — — ej uppehållas.
15. Förslaget angående valbarhet till Riksdagsman i Bonde-Ståndet.
Riksdags-Ordningen.
§
Förra momentet.
Allmogen i hvart Härad välje inom sig, efter hemmantalet, till
Riksdagsman af Bonde-Ståndet En, inom Häradet boende och besuten,
Hemmansegare, hvilken icke tillförene hört till annat Riks-Stånd, eller någon
ordinarie beställning i Rikets tjenst eller fullmakt derå innehaft. Hvad
om Hemmansegare nu är sagdt, gäl/e ock om sådan Krono-hemmans-åbo,
sorn med stadgad åbo-rätt hemmanet innehafver. Vilja — — — — sig
förena.
16. Förslaget, litt. a., om val af ny Riksdagsman i dens ställe,,
som blifvit Talman.
8
Constitutions-UlskotteLi Memorial, H:o g.
Riksdags-Ordningen.
§. 17.
2:o Vid alla Riksdagsmannaval emellan. Dör den val
de,
eller bevisar han laga förfall, eller bäfver han till Talman utsedd, auställes
nytt val. — —
17. Föreslagen ändring af formuläret till fullmagt för Bonde-Ståndets
Riksdagsmän.
Riksdags-Ordningen.
§ 22.
Fullmagterna böra, för att vara gällande, lyda sålunda: —
— (för Bonde-Ståndet, boende och besuten å Hemmanet N. N. uti N. N.
Härad af N. N. Län) —• — utlemna.
19- Förslaget Litt. B., rörande tryckning af Riks-Ståndens protokoll
och handlingar.
Riksdags-Ordningen. j
§ 59.
Alla — — beträffar. Handlingar, hvilka till samtliga Riks
Stånden
inlemnas eller frän dem utgå, skola icke i protokollen intagas, utan
endast med nummer eller kort rubrik antydas. Af dessa handlingar böra,
såsom bihang till samtliga Riks-Ståndens protokoll, Konungens Propositioner,
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o g.
9
l loner, Utskottens betänkanden, samt de protokolls-utdrag, som innehålla
Riks-Ståndens deröfver fattade beslut, äfvensom Riksens Ständers skrif reiser
till Konungen, och Riksdagsbeslutet serskildt från trycket, wider Éxpeditions-Utskottets
eller, sedctn Riksdag slutad är, Tryckfrihets-Comiteens
uppsigt, utgifvas, dock att hvad förut är på allmän bekostnad tryckt, och
till Riks-Stånden utdeladt, icke må i hillänget ånyo tryckas.
C. Det af Constitutions-Utskottet uti Memorial N:o 7 den 5 näsllidne
September anmälda förslaget, Litt. b., om upphäfvande för Högsta
Domstolens ledamöter af skillnaden mellan frälse och ofrälse.
Regeringsformen.
§ 17.
Konungens Domsrätt skall uppdragas Tolf af Honom utnämnde
lagkunnige män, hvilka fullgjort —=■ — Högsta Domstol.
§ 22.
Uti Högsta Domstolen
— Ej må flera än Åtta Ledamöter
på en gång tjenstgörande vara.
§ 106.
Finner Utskottet hvaruti, i stället för Siats-Råd, fyra
de äldste Justitie-Råd i dessa fall komma att säte laga — — — —
fastställd varder.
Bih. till R. St. Prof. 1844. 3 Sami. 4 Haft.
2
STOCKHOLM, elmén & granbergs tryckeri. 1844.
Conslitutions«Utskottets Memorial, IV,: o 10,
N:o 10.
(Ank. till Exp. Ulsk. d 13 Nov. kt. 11 f. ra.
Memorial till Riksens Ständer, rörande Stals-Utskottets anmärkning,
i fråga om de år 184i fastställda Rönings-stater för KammarKollegium
och Kammar-Rätten.
Enligt Protokolls-utdrag af den 3 nästlidne September, bär Riksens
Stunders Slats-Utskolt af tillgängliga handlingar och räkenskaper inhenitat:
att, sedan, i anledning af Kongl. Maj:ts Propositioner, Riksens Ständer,
genom deras underdåniga skrifvelse den 23 December iS/jo, dels för
Kammar-Kollegii lönereglering beviljat ett anslag af y532 R:dr iG sk. 1 r.,
hvarvid dock, med afseende derå, att, i följd af den införda DepartementalStyrelsen,
någon förändring uti Etnbelsverkens organisation möjligen kunde
ifrågakomma, derigenom, i händelse de begärda tiliökningarne blefve såsom
löner å Stat bestämda, ökade utgifter å allmänna Indragnings-Slaten
kunde uppstå, Riksens Ständer förordnade, alt lönelillöknings-anslaget endast
anvisades till nästa Riksdag, och att tiliökningarne öfver förra Staten
såsom arlvoden utginge, — dels ock för Kammar-Rätten beviljat ett anslag
af 13,075 R:dr 38 sk. 9 r., att intill påföljande Riksdag utgå, och
under förbehåll, alt de i följd deraf uppstående lönetillökningar endast utginge
såsom arlvoden, — hade, efter det bemälde a:ne Embetsverk till
Kongl. Majit inkommit med underdånigt förslag till de löneregleringar,
som af tiliökningarne blefve en följd, och Stats-Kontoret deröfver underdånigt
utlåtande afgifvit, Kongl. Maj:t uti serskilda Nådiga Bref af den 7
Juli 184*» bland annat, förklarat, beträffande Kammar-Kollegium, att, då
de besparingar, hvilka uppkommit genom indragning af 3tne KammarRåds-embeten,
fått, enligt förut gifna bestämmelser, användas till lönefyllnad
åt de Sex Kammar-Råd, för hvilka, jemlikt då gällande Stat, löner
bestodes, samt denna tillgång ej allenast varit tillräcklig till sådan lönefyllnad
både i penningar och af den spanmåf, som under lönerna beräknas,
utan jemväl lemnat behållning, som blifvit använd till förbättring i
den öfriga tjenstemanna-personalens aflöningsvilkor, Kongl. Majit funne Ledamöternes
hela aflöningsbelopp böra i Stat uppföras såsom lön; äfvensom,
vidkommande Kammar-Rätten, att för Presidenten, 3:ne Ledamöter,
Sekreteraren, Advokat-Fiskalen, 3 Kommissarier och Öfver-vaktmästaren,
Bih. lill R, St, Prot, 1841. 3 Sami. 5 Haft. 1
Constilutions-Utskottets Memorial, N\o to.
aflöningen, med undantag af Presidentens taffelpenningar, borde lill fulla
beloppet såsom löner på Stut, med derunder beräknad spanmål, uppföras,
hvarjemte Aktuariens ordinarie lön ökades med ett mindre belopp och vissa
stadganden i afseende å tillträdandet efter tour af de bestämda högre lönerna
meddelades.
Uti de högstberörde Kongl. Bref bifogade Stater, hvilka förklarades
böra lända till underdånig efterrättelse intill nästa Slats-reglering, befunnos
väl slutsummorne i kolumnen för arfvoden öfverensstämma med de af
Riksens Ständer såsom arfvoden beviljade belopp, eller för Kammar-Kollegium
t532 R:dr i6sk. i r., och för Kammar-Rätten 13,0^5 R:dr 28 sk. 9 r.,
äfvensom summan af hvad åtta Ledamöter i det förstnämnda Embetsverket
tillförene i löner åtnjutit utgjorde ett något högre belopp, än hvad nu för
Sex Kammar-Råd tillsammans utgår; mén då, emot Riksens Ständers vid
ifrågavarande tillskotts beviljande gifne föreskrift, och utan att några Stater
i dessa fall blifvit af Riksens Ständer pröfvade och godkände, vissa löner,
synnerligast uti de grader, hvarest största antalet afskedstagande vanligen
befinnes, äro vordne förhöjda, samt derigenom inträffat, hvad Riksens
Ständer velat förebygga, eller allmänna Indragnings-Statens betungande
med pensioner, till beloppet öfverstigande dem, som jemlikt i grundlagsenlig
ordning gillade Stater eljest bordt ifrågakomma, funne Stats-Utskottet,
med åberopadt stöd af 3o §. 2 mom. Riksdags-Ordningen, sig böra, jemte
anmärkning emot föredragande Stats-Rådet och Chefen för Finance-Departementet
såsom conlrasignant af de åberopade Kongl. Brefven den 7 Juli
1841, öfverlemna dessa frågor till Conslilutions-Ulskottet, för den åtgärd,
hvartill desamma kunde anses föranleda. Hvarom Stats-Utskottet jemväl
hos Riksens Ständer gjort anmälan, som medelst Protokolls-utdrag från
samtlige Riks-Stånden af den 7 nästlidne September blifvit till Constitutions-Utskottet
remitterad.
Constitutions-Utskottet har, för pröfningen af dessa anmärknings-frågor,
tagit behörig kännedom af hvad det öfver Finance-ärenden inför Kongl.
Maj:t i Stats-Rådet den 3o Juni 1841 förda Protokoll, jemte Kammar-Kollegii
och Kammar-Rättens samt Stats-Kontorets dertill hörande underdåniga
förslag och utlåtanden i ämnet, innehålla. Och då härvid sig visat, hvad
äfven i Stals-Utskoitets Protokolls-utdrag finnes medgifvet, att de af Kongl,
Majrt för Kammar-Kollegium och Kammar-Rätten fastställda Löningsstater
uti serskilda kolumner såsom ”arfvoden” upptaga fullt lika belopp, sorn
Riksens Ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 23 Dec. 1840 under
sådan form i tillökningsanslag till påföljande Riksdag beviljat, hvaremot
Constitulions-Utskottets Memorial> N\o 10,
3
summan af gällande verkliga löner icke öfverstiger beloppet af förut gällande
aflöningsstater, så enär Kongl. Majrts rätt att, på sätt i förevarande fall
tillgått, ombilda Embetsverken eller specielt jemka deras lönestater med
användande af derför redan befintliga ordinarie Statsanslag, vid betraktande,
bland annat, af ^5 § i i8a3 års Riksdagsbeslut, måste lemnäs obestridd,
och det af Riksens Ständer i deras förenämnde skrifvelse gjorda
förbehåll desto mindre lärer kunna anses genom ifrågavarande speciella regleringar
vara förbisedt, som anledningen, hvarför de nya anslagen icke
finge såsom ”löner” å Stat uppföras, tydligen blifvit uttryckt i det uppgifna
syftemålet att förekomma Indragnings-Stalens betungande, till följd
af möjlig ”förändring uti Embetsverkens organisation,” och således genom
högre expektant-löner i fall af tjenste-indragningar, icke medelst pensionering
af ålderstigne embets- och tjenstemän, i den mon de efter allmänna
Författningar kunna dertill vara berättigade, finner, i sådant sakens
skick, Constitutions-Utskoltet skäl till ifrågavarande anmärkningars godkännande
icke vara för handen. Stockholm den 8 November 1844-
Reservation.
Emot förestående betänkande bar Herr Petre sig reserverat, under åberopande
af följande
”Transsumt af Protokollet, hållet hos R:s H. St:rs
Constitutions-Utskott den 24 Oktober 1844*
S. d. Ordföranden föredrog Stats-Utskottets anmärknings-anledning, i
fråga om Lönestaterne för Kammar-Collegium och Kammar-Rätten (se
Kongl. BrefveL den 7 Juli i840‘
En del Ledamöter funno det härutinnan af Stats-Rådet tillstyrkta förfarandet,
ehuru skenbart rigtigt, innebära en förborgad afsigt, som af StatsRådet
bordt kunna genomskådas. Dessa åtgärder egde ett bestämdt sammanhang
med en visserligen förtjent, men redan ålderstigen tjenstemans
vid Landlstalen befordran till Kammar-Råd.
Lägger man härmed tillhopa Häradshöfdingen Theorells befordran till
enahanda syssla, och genast derpå beviljade tjenstledighet, för att desto
mera uteslutande kunna egna sin tid och sin förmåga åt den nya Lagberedningens
arbeten, torde man utan svårighet finna, att Siats-Utskottet in
-
4
CcmstitutioHS-Utskottets Memorial, N',0 lo.
galunda saknat fog till sin anmärkning, serdeles som det just icke kunde
vara med någon våda förbundet att afvakta den icke långt aflägsna terminen
för en blifvande Riksdag, då det kunnat bestämmas, hvad på indragningsstat
borde uppföras, eller icke. Också lärer det i en tidpunkt, dä
allmänt klagas öfver den fördröjda verksamheten, de öfverhopande resterna
inom Kammar-Kollegium, icke hafva varit så serdeles välbetänkt att
inskränka de således ganska välbehöflige Kammar-Rådens antal från Åtta
lill Sex, och dymedelst lägga ett ytterligare hinder för det raskare framskridandet
af göromålen. Efter lika grundsatis skulle Konungen kunna
indraga hälften af Ledamöternes antal i Svea Hof-Rätt, för att dymedelst
förbättra de öfriges vilkor, men sådant är icke Konungens rätt och låter
omöjligen förena sig med andan i våra Grundlagar. Dessutom är det nogsamt
bekant, hurusom Ständerna, med anledning af förändringar inom
Embetsverken, som möjligen kunde blifva en följd af den nyinförda Departemenlal-Styrelsen,
uttryckligen hos Kongl. Maj:t begärt, alt de hädanefter
inom dem tilldelande löneförhöjningarne endast måtte utgå under titel
af arlvoden. Erkänner man Ständernas rätt att vid beviljade anslag
lästa et t sådant vilkor, måste man äfven erkänna, att i nu förevarande åtgärd
Rikets Ständers uttalade önskan blifvit betänkligt förbisedd, serdeles
som Ständerna i underdånig skrifvelse vid ett annat tillfälle begärt ny
reglering af Embetsverken, likväl med förbehåll, att Konungen dervid
holle Sig inom de för hvarje serskildt Verk anslagne Stater saint derefter
nfläte till Ständerna Nådig Proposition i timnet. På grund af hvilka samtlige
omständigheter åtskilige Utskottets Ledamöter funno sig föranlåtne att
anse Rikets sannskyldiga nytta i förevarande ärende åsidosatt, ej så mycket
genom den träffade ålgården i sig sjelf, som genom den mindre ädla
och rena afsigt, hvilken bakom densamma vill göra sig gällande. Det Slett
åsidosäl tande af ett lands sannskyldiga nytta, då dess Styrelse går mindre
ädla vägar till sitt mål.
Ut supra.
In fidem
Karl Kullberg.”
Uti denna reservation hafva Constitutions-Utskottets öfrige Ledamöter
af Vällofl. Borgare-Ståndet, äfvensom Utskottets samtlige Ledamöter af Hedervärda
Bondeståndet instämt.
Constiiulionsr-ZJtskottcts Memorial, JV:o it.
N:o il.
Aok. till Exped. Utsk. d. o Nov., kl. u f. ni.
Memorial till Riksens Ständer, angående Stats- Utskottets anmärkning’9
i afseende pä fortfarande utbetalning af f. d. Stats-Sekreter arne
Grips och v. Hartmansdorff8 löner.
Uti Protokolls-utdrag af den 3:dje nästlidne September bär Riksens
Ständers Stats-Utskott anfört: att, enligt Nådigt Bref af den 19 Maj 1840,
Kongl. Maj:t, som funnit den då beslutade förändringen af Statsrådets organisation
icke kunna för innehafvare af härigenom indragna embeten medföra
rubbning i förut på grund af Kongl. Maj:ts Nådiga Fullmagter uppburna
löneförmoner, dem Kongl. Maj:t alltså ansåge sådane Embetsman
berättigade att bibehålla, intill dess de blefve till andra embeten med motsvarande
eller högre löner på Rikets Stat i Nåder utnämnde, anbefallt StatsContoret
att, tilldess annorlunda förordnades, till f. d. Stats-Sekrelerarne
för Krigs- och Ecclesiastik-ärendena C. G. Grip och A. v. Hartmansdorff
fortfarande utbetala deras å Stat dittills innehafde Stats-Sekreterare-löner,
utgörande för hvardera 4000 Riksdaler, med derunder inbegripne 260 tunnor
spanmål; att, sedan Kongl. Maj:t uti Nådig Skrifvelse af samma
dag om berörde förhållande Riksens Ständer underrättat, på det att erforderligt
anslag för ifrågavarande löne-ersättningar måtte vid då pågående
Stats-reglering varda å Allmänna Indragnings-Staten uppfördt, men Riksens
Ständer uti underdånig skrifvelse af den i8:de Februari 1841 (N:o 240)
förklarat, det Riksens Ständer icke funnit skäl å Allmänna IndragningsStaten
bevilja uppförande af ofvanberörde löne-ersättningar, Slals-Kontoret,
i anledning häraf och då Riksens Ständer icke eller meddelat yttrande, af
hvilka Statsmedel nämnde löne-ersättningar borde från den nya Statsregleringens
början utgå, hos Kongl. Maj:t sig i underdånighet förfrågat, huru
med betalningen häraf borde för framtiden förhållas; att Kongl. Maj:t, till
svar härå, genom Nådigt Bref den 3o:de Juni 1841» förklarat, det Kongl.
Maj:t funnit Riksens Ständers vägran att berörde ersättningar å Allmänna
Indragnings-Staten uppföra desto mindre kunna verka lill rubbning af £.
d. Stats-Sekreterarne Grips och v. Hartmansdorffs af Kongl. Maj:t erkända
och dem tillförsäkrade rätt att hållas skadeslöse förde löneförmoner, hvilka
åtföljt deras innehafde Slats-Sekrelerare-embeten, som Riksens Ständer
sjelfve ansett sig af billighet och rättvisa förbundne att lemna full löne
-
Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 11.
ersättning åt Embels- och Tjenstemännen vid Numer-Lolteri-Inrättningen,
äfvensom åt Ledamöterne af Rikets Allmänna Ärendens Beredning,
ehuru personalen vid dessa indragna Verk icke varit, såsom bemälde
Stats-Sekreterare, med fullmagter försedde, eller Grundlagen åt förstnämnde
Inrättnings tillvaro gifvit samma sLöd, som åt Stats-Sekreterare-embelena, i
följd hvaraf Siats-Kontoret i Nåder anbefalldes att lills vidare af under
händer hafvande medel till f. ({. Stats-Sekreterarne Grip och v. Hartmansdorff'
qvartaliter utbetala ett årligt belopp, svarande mot den Stats-Sekreterare-lön,
hvar Och en af dem intill slutet af år 1840 å Riks-Staten åtnjutit,
under iagttagande af det för löners uppbärande å Indragnings-Staten
i allmänhet stadgade vilkor, att löne-ersältningarne borde minskas eller
upphöra i den mon innehafvarne erböllo al Statsverkets medel högre löneinkomster,
än de vid embetenas indragning innehade; samt att desse
löne-ersättningar ock sedermera af besparingarne utbetalts till f. d. Stats-*
Sekreteraren Grip, hvilken den 5:te December sistlidet år aflidit, för åren
j841» 1843 och i843, och till f. d. Stats-Sekreteraren v. Hartmantdorjff,
intill den 1 Mars 1842, då han, som under tiden i Nåder utnämnts till
President i Kammar-Rätten, tillträdde de med berörde Presidents-embete
förenade löneförmoner.
Enär emedlertid Allmänna Indragnings-Staten utgör den Hufvudtilel,
hvarå löner för sådane embets- och tjenstemän, hvilka vid afskedstagande
eller endtledigande anses berättigade att vid desammas åtnjutande varda bihehållne,
i allmänhet anvisas, men Riksens Ständer, på sätt ofvanberördt
är, vägrat att å Allmänna Indragnings-Staten uppföra f. d. Stats-Sekrelerarne
Grips och v. Hartmansdorffs ifrågaställde löne-ersättningar, hvartill
icke eller andre medel blifvit å Stat anslagne, måste, efter Stats-Utskottets
tanka, häraf otvunget dragas den slutsatts, alt Riksens Ständer fnnnit berörde
löne-ersältningars medgifvande icke af Grundlagens föreskrifter påkalladt;
hvadan Utskottet icke kunde undgå att finna den uti Kongl. Brefvet
af den 3o:de Juni 1841 meddelade befallning, angående Stats-Sekreterare-lönernas
fortfarande utbetalning, uppenbarligen stridande dels emot
andan och meningen af Riksens Ständers förenämnde beslut, dels emot
Riksens Ständers skrifvelse (N:o 33a) den 1 a:te Maji 1841 > angående bland
annat Hufvud-titlarnes Besparingsmedels användande till sådana af Riksens
Ständer ”ej förut pröfvade” utgifter, sorn kunna finnas för Rikets styrelse
af oundgängligt behof påkallade, hvilka utgifter alltid måste vara tillfälliga
och ej äf permanent egenskap.
Coustilutions-Utskottets Memorial, N:o 11.
7
I sammanhang härmed hade förekommit, att, sedan Woxv v. Hartmansdorff',
vid dess utnämning till Stals-Sekreterare för Ecclesiastik-Ärenden,
fått, på grund af Kongl. Brefvet den 2o:de Januarii i83a, åtnjuta befrielse
från aftjenande af begrafningshjelp å Stats-Sekreterare-lönen, bemälde Herr
Stals-Sekreterare, hvilken den ao:de Junii 1S41 i Nåder utnämnts till President
i Kongl. Kammar-Rätten, blifvit, genom Kongl. Brefvet den 22.’dre
December sistnämnde år, förklarad berättigad att fortfarande uppbära den
efter Stats-Sekreterare-embetels upphörande honom lillagde löne-ersättning,
intill dess han i behörig ordning kunde komma i åtnjutande af den lön,
sorn för berörde Presidents-embete funnes å Stat bestämd, dock med enahanda
vilkor, som varit fästadl vid Herr v. Hartmansdorffs befrielse från
begrafningshjelps aftjenande, då han lill Stals-Sekreterare utnämndes, eller
att någon begrafningshjelp icke skulle hans sterbhus tillkomma, derest
han, såsom innehafvare af Presidents-embetet, med döden afginge. Hvarvid
Stats-Utskotlet funne anmärkningsvärdt, att, ehuruväl, vid Herr v.
Hartmansdorffs tillträde lill Stats-Sekreterare-embetet, någon nådårsbesparing
å den med samma Embete förenade lön icke kommit Stats-Verket
till godo, rättighet likväl blifvit honom tillerkänd att under den tid, begrafningshjelp
å Presidentslönen i Kongl. Kammar-Rätten aftjenades, fortfarande
uppbära den indragne Stats-Sekreterare-lönen, hvarigenom följaktligen,
i strid mot de rörande nådårsbesparingar gällande föreskrifter, Herr
Presidenten fått sig tillagd en fördel, hvilken Statens embets- och tjenstemän
i allmänhet icke tillkommer, och hvarmedelst Statsverket ytterligare
i sex månader fått vidkännas en, efter Utskottets tanka, för detsamma
främmande utgift.
1 anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, och på grund af stadgandet
i 3o §. 2 mom. Riksdags-Ordningen, funne Stats-Utskottet sig böra, —
med anmärkning emot Conlrasignanten af ofvanberörde 2:ne Kongl. Bref
den 3o:de Juni och 22:dre December i84i> föredragande Stats-Rådet och
Chefen för Finance-Deparlementet, dessa ärenden till Riksens Ständers
Gonstitulions-Utskott öfverlemna, för den åtgärd, hvartill omständigheterna
kunde föranleda. — Hvilken anmärkningsanledning jemväl blifvit af StatsUtskottet
bos Riksens Ständer anmäld, och genom Riks-Slåndens Protokolls-utdrag
af den ^tde September remitterad.
För pröfningen af hvad sålunda förekommit, har Constitulions-Utskoltet
behörigen granskat, hvad Finance-Departementets Statsråds-Protokoll
för den ig:de Maj 1840, 2o:de April och 22:dre Juni 1841» i5:de
Augusti 1842 samt 8:de Februari 1844» angående dessa ämnen, innehålla,
8
Ccnstitutions-Utskoltets Memorial, Avo 11.
och af de tvänne sistnämnde Protokollen inhemlat, att beloppet af de ifrågavarande
löne-ersättningarne, uppå Stats-Kontorels underdåniga hemställanden,
successivt anordnats å de under år 184 * uppkomna besparingar å
Riks-Statens dåvarande ardra Hufvudtitel.
Hvad nu först vidkommer hufvudfrågan angående f. d. Stats-Sekreterarne
Grip och v. Hartmansdorff' medgifven rättighet till löne-ersättningar,
i följd af Stats-Sekreterare-embetenas indragning, kan, efter ConslitutionsTJtskottets
omdöme, Riksens Ständers förklarande uti deras underdåniga
skrifvelse den i8:de Februari 1841, att de icke funnit skäl, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, bevilja dessa ersättningars uppförande å Allmänna
Indragnings-Staten, destomindre, utöfver ordalydelsen, anses hafva åsyftat
bemälde Stats-Sekrelerares uteslutande från berörde godtgörelse af Slaten,
äfven under annan form, som det icke lärer böra antagas, att Riksens
Ständer velat, i strid mot hvad tillförene vid alla likartade tillfällen egt
rum, för detta fall fullkomligen förvägra Kronans embetsmän, dåde hvarken
genom mistning af Konungens förtroende eller till följd af laga ransakning
och dom förverkat sina embeten, och ej eller sjelfve derifrån begärt
afsked, lagligen fortfarande tillgodonjutande af de lönerättigheter, som
af Staten genom dess öfverhufvud blifvit dem i deras embetsfullmagter
tillförsäkrade. Det är upplyst, att intet anslag i Riks-Staten genom berörde
ersättningar öfverskridils; och någon lämpligare fond, än den anlitade,
var i sakens befintliga skick icke att tillgå för denna utgift, hvilken numera
upphört och således varit af tillfällig egenskap. Vid alla dessa förhållanden,
och i betraktande jemväl af de öfriga omständigheter, som
Kongl. Brefvet den 3o:de Junii 184 1, till grund för ersättningsanordningen
omförmäler, finner Constilutions-Utskottet skäl icke vara för handen att
Stats-Ulskottels i berörde hänseende gjorda anmärkning godkänna.
Beträffande åter serskildt den åt Herr v. Hartmansdorff, efter dess befordran
till Presidents-embetet, meddelade Nådiga tillåtelse att, till dess
han af Presidents-lonen å Stat komme i åtnjutande, fortfarande uppbära
Stats-Sekreterare-lönen, änskönt han derå ej aftjenat begrafningshjelp, får
Constilutions-Utskottet, utur Statsråds-Protokollet för Finance-Ärenden af
den i4:de December 184* » vördsamt upplysa, att Statsrådets samtlige
närvarande ledamöter i underdånighet afslyrkt bifall lill Presidenten v.
Hartmansdorffs i ämnet gjorda ansökning, såsom åsyftande ett undantag
från FörfattningaiBes stadganden. Hvadan Constitutions-Utskottet anser den
emot Rådgifvare-åtgärden under sådan hänsigt framställda anmärkning böra
förfalla. Stockholm den 8:de November 1844-
'•  Re
-
KonstiUUions-Utskottcts Memorial, N-.o 11. 9
Reservation:
Herr Petre har emot ofvanstående betänkande sig reserverat och i
sådant afseende åberopat följande
”Transsumt af Protokollet, hållet hos R. H. S. Konsth
utions-Utskott den 2i Oktober r844-
S. D. Ordförande föredrog härefter anteckningen rörande löne-ersättning
till Slats-Sekrelerarne Grip och von Hartmansdorff' (se Protokollen
öfver Finans-Ärenden den 19 Maj 1840, 3 arket, 2 sidan, den 20 April
1841, §• 1, den 22 Juni 184i> §• 33, den i5 Augusti 1842, §. 1, den
8 Februari 1844> §• 8, jemförde med Stats-Utskottets anmärknings-anledning).
Härvid yppade sig inom Utskotlet stridiga meningar. En del Ledamöter
an så,g o anteckningen förtjena afseende, och anförde, till ådagaläggande
deraf: att, då Ständerna nekat de ifrågavarande löne-ersättningarnes
uppförande på indragnings-slat, hade Ständerna fullkomligt, såsom orden
folio, gifvil svar på tal, enär Kongl. Majlis Nådiga Proposition endast lemnade
dem valet af ett Ja eller Nej på frågan, huruvida pensionerna borde
å indragnings-staten uppföras eller ej; alt Rikets Ständers Beslut således
icke finge tolkas vidsträcktare, än det föll, eller tydas derhän, alt, ehuru
Ständerna afslagit pensionernas uppförande på iodragningsstal, de dermed
icke förvägrat deras utgående af andra möjligen disponibla tillgångar; att
Rikets Ständer i det Riksdags-beslut, som konstituerade Nionde Hufvudtiteln,
uttryckligen förbehållit sig, alt ej tillgångarne derå måtte dragas
lill permanenta anslag och pensioner eller användas till förut ej af Rikets
Ständer pröfvade utgifter; alt, om äfven Rikets Ständers Beslut i denna
fråga vid 1840 års Riksdag möjligen i någon mon varit dikteradt af personliga
bevekelsegrunder, och kanske icke för den oväldiga granskningen
finnes fullt öfverensstämma med den nästan slösande frikostighet, hvarmed
man, utan framställande af ringaste svårighet, pensionerade Kansliets,
vid den nya organisationen deraf, öfvertalige vordne embetsman, NumerLotteriels
Direktion och Betjening samt Ledamöterne af Allmänna Beredningen,
så måste man dock alltid erinra sig: alt detta beslut ingalunda
tillkommit förhastadl; att det genomgått alla för Grundlagen i delta hänseende
velerliga stadier; att det sofrals i alla de serskilda politiska skärsBih.
lill R. St, Fröt. 3 Sami, 5 Haft, 2
10
Konstitutions-Utskottets Memorial, N\o 11.
eldar, hvilka en dylik fråga har alt passera, innan den slutligen, som bekant
är, i Förstärkt Stats-Utskott definitivt afgjordes; att, då den ena Statsmakten
sanktionerat ett af den andra framlagdt förslag Lill ett embeles
försvinnande, så vore också, i och med detsamma, den person, som beklädt
embetet, de facto afskedad, hvadan inför denna åsigt af saken det
juridiska anspråket måste förfalla, serdeles som sjelfva egenskapen af förtroende-embete
utestänger nödvändigheten af ransakning och dom for personens
endtledigande; att således frågan här icke rörde sig kring rättsgrunden,
utan gällde aktningen för helgden af Rikets Ständers beslut,
hvilket här blifvit betänkligt förbisedt och af Rådgifvarne kringgånget på
ett sätt, 60m måste väcka förtrytelse hos en hvar, den der nitälskar för
kontinuiteten af Rikets Ständers verksamhet, för deras fortlefvande, som
Statsmagt i tiden; — — — — — — — —
— — — att i öfrigt och derest man ville tillerkänna de ifrå
gavarande
tvänne Embetsmännen något rättsanspråk, funnes likväl emellan
begges förhållanden en bestämd och i ögonen fallande skiljaktighet, enär
Herr von Hartmansdorff, då han som vice Landshöfding förflyttades till
Calmar län, redan var de facto från Stat6-Sekreterare-embetet entledigad
och sedermera ej eller detsamma återtog, utan vistades som privat man i
hufvudstaden, hvaremot Herr Grip, ända i sisla stunden af embetets tillvaro,
fungerade som Siats-Sekreterare, men att man, i hvad fall som helst,
icke måtte anses såsom oupplösligen vigd vid lönen, derest embetet indrages,
utan, i andan af den lagstiftnings som i allmänhet inom pensionsväsendet
gör sig gällande, kunna ålnöjas med en måttlig, efter behofvet
lämpad, pension.
Ut supra.
In fidem
Karl Kullberg.”
I denna reservation hafva med Herr Petré sig förenat Herrar Brink,
Waern, Grape och Ekholm, äfvensom Utskottets samtlige ledamöter af
Hederv. Bondeståndet.
KonstihUions-Utskottets Memorial3 N\o 12.
11
N:o 12.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Nov. kl. 12 midd.
Memorial till Riksens Ständer, angående Stats-Utskottets anmärkning,
i afseende pä f. d. Justitie-Kansleren Nerman beviljade undantag
frän författningarna om begrafningshjelps aftjenande.
Efter inhemtande utur Riksens Ständers år i843 församlade Revisorers
berättelse angående Statsverkets tillstånd och förvaltning, jemte Kongl.
Stats-Kontorels i anledning deraf till Kongl. Majit afgifna underdåniga
utlåtande, hurusom f. d. Justitie-Kansleren, numera Landshöfdingen, Nerman
vid tillträdandet af förstnämnde embete blifvit, genom Kongl. Brefvet
den i/j September i838, förklarad berättigad att, med befrielse från
begrafningshjelps aftjenande> uppbära den för samma embete på stat anslagna
lön från och med månaden efter utnämningen, med vilkor, att hans
sterbhus icke egde att begrafningshjelp tillgodonjuta, derest han såsom
Justilie-Kansler med döden afginge, — äfvensom att, sedan Herr JustitieKansleren,
den 28 Mars 1840, blifvit i Nåder utnämnd lill Landshöfding
i Calmar Län, Kongl. Majit, uppå derom gjord ansökning och utan hinder
af den förut medgilna befrielsen från skyldighet att aftjena begrafningshjelp
å Justii ie-Kanslers-lönen, medelst Nådigt Bref af den 12 September
1840 tillåtit, att samma lön finge fortfarande uppbäras, intilldess Herr
Landshöfdingen kunde i behörig ordning komma i åtnjutande af hvad
Slaten for Landshöfdingen i Calmar Län bestode, under vilkor likväl, att
någon begrafningshjelp icke finge sterbhuset tillkomma, derest Herr Landshöfdingen
såsom innehafvare af detta embete skulle med döden afgå, —
har Riksens Ständers Siats-Utskott, i utfärdadt protokolls-utdrag af den
3 nästlidne September, anfört: att, enär den Herr Justitie-Kansleren Nerman
i Nåder beviljade ofvannämnde rättighet alt, från och med månaden
efter dess befordran till berörde embete, åtnjuta de med detsamma förenade
löneföi möner, befunnes stridande mot uttryckliga stadgandet uti Kongl.
Förordningen af d. 10 Februari 1819, enligt hvilket den person, som till
embete eller tjenst å Rikets Stat utnämnes, icke eger att i och för embetel
eller tjensten sig till godo beräkna lön förr än efter sex månaders
forlopp, räknadt från och med månaden näst efter den, hvarunder ut
-
12
Konslitutions-Utskoltcls Memorial, N\o 12.
nämningen egt rum, samt Herr Justitie-Kansleren, hvilken sålunda icke å
Juslitie-Kanslers-lönen aftjenat begrafningshjelp, följaktligen ej eller egt
någon på författningarne grundad rätt alt, sedan han till Landshöfding i
Nåder utnämnts, få under den tid, Landshöfdinge-lönen, för grundläggning
af Nådårs-besparing, af Statsverket innehölls, fortfarande bibehålla
Justitie-Kanslers-lönen, hvilken rättighet imellertid genom det sednare
Kongl. Brefvet blifvit honom tillerkänd, så och då dessa, med undantag
från hvad Författningarne i allmänhet bestämma, Herr Nerman beviljade
serskilda fördelar i sin moa jemväl bidragit till de under åren 1838 och
i84o å dåvarande 2:dra hufvudtitelns anslag uppkomna brister, funne
Stals-Utskottet, med stöd af 3o §. 2 mom. Riksdags-Ordningen, sig böra,
med anmärkning emot f. d. Föredraganden för Handels- och Finans-Ärenden
samt Föredragande Statsrådet och Chefen för Finans-departementet,
hvilka kontrasignerat ofvanberörde a:ne Kongl. Bref af den i4 September
i83S och den 12 September 1840, till Konstitutions-Utskottet öfverlemna
förevarande ärenden för den åtgärd, omständigheterna kunde anses påkalla;
— och har Stats-Utskottets härom hos Riksens Ständer gjorda anmälan
genom samtlige Riks-Slåndens beslut den 7 September remitterats till Konsti
tu tions-Utskotlet.
För besvarande af denna remiss, får Konstitutions-Utskottet vördsamt
erinra, att anmärkningen emot f. d. Föredraganden för Handels- och Finans-Ärenden,
med anledning af Kongl. Brefvet den i4 September i838,
afser en Statsråds-afhandlhig, som före näslförlidne Riksdag egt rum, och
sålunda, enligt 76 §. Riksdags-Ordningen, icke är det nuvarande Konstitutions-Ulskottets
pröfning underkastad.
I fråga om den tillåtelse, f. d. Justitie-Kansleren Nerman, efter dess
utnämning till Landshöfding, genom Kongl. Brefvet den 12 September
i84o undfått att, intilldess han kunde i behörig ordning komma i åtnjutande
af hvad Staten for Landshöfdinge-embetet bestode, fortfarande uppbära
Justitie-Kanslers-lönen, ehuru lian derå icke aftjenat begrafningshjelp,
har Konstitutions-Utskottet af Statsråds-protokollet öfver detta ämne erfarit,
att Statsrådets dervid närvarande ledamöter i underdånighet afstyrkt
bifall till Landshöfdingen Nermans i detta hänseende gjorda ansökning,
såsom åsyftande ett undantag från hvad författningarne i allmänhet stadga.
Och finnér Utskottet alltså Stats-Utskottets anmärkning äfven i denna del
böra förfalla. Stockholm den 8 November 1S44-
Konsiitutions-Ulskotiets Memorial, N-.o i3.
13
N:o 13.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Nov. kl. 12 midd.
Memorial till Riksens Ständer, rörande Stats-Utskottets anmärkning, i
afseende pä en ät Befälhafvande Amiralen i Carlskrona anslagen
representationskostnads-ersättning.
Sedan, med anledning af Befälhafvande Amiralens i Carlskrona, Vice
Amiralen m. m. Friherre O. G. Nordenskjölds i underdånighet gjorda ansökning,
det täcktes Kongl. Majit, i anseende till den ökade representation,
honom ålåge vid Kongl. Flottans berörde hufvudstation, i nåder tillägga
honom, såsom derjemte Öfverkommendant och Militärbefälhafvare i Blekinge,
enahanda arfvode af 800 R;dr om året, som under den 27 Juli
i836 i nåder tilldelats dåvarande Befälhafvande Amiralen i Carlskrona,
Kongl. Majit, på sätt uti 1843 års Statsrevisorers berättelse omförmäles,
enligt nådigt bref till Förvaltningen af Sjöärendena den 11 Oktober 1841 »
funnit godt bifalla, att Befälhafvande Amiralen Friherre Nordenskjöld finge
såsom ersättning för ökad representationskostnad tills vidare månadtligen
uppbära 66 Ridr 3a sk. Biko, att räkna från och med den månad, då han
i Befälhafvande Amiralsembetet inträdde, samt ulga af besparingarne å
Riks-Statens 4^de Hufvud-titel, — har Riksens Ständers Stats-Utskott, jemte
anmälan till Riksens Ständer, hvarå samtlige Riks-Stånden meddelat remiss
till Konstitutions-Utskoltet, genom protokolls-utdrag af den 3 nästlidne
September, i stöd af 3o §. 3 mom. Riksdags-Ordningen, ansett sig böra,
med anmärkning emot Föredragande Siats-Rådet och Chefen för Sjöförsvarsdepartementet,
såsom kontrasignant af omförmälde Kongl. Bref, detta ärende
till Konstitutions-Utskottets vidare behandling öfverlemna; •—-i hvilket
afseende Stats-Utskottet anfört, att Riksens Ständer, enligt underdånig skrifvelse
af den 12 Maj 1841 (N;o 332), väl medgifvit, att de å Riks-Statens
Hufvud-titlar uppkommande besparingar finge fortfarande af Kongl. Maj:t
användas till sådana af Riksens Ständer ej förut pröfvade utgifter, hvilka
kunde linnas för Rikets styrelse af oundvikligt behof påkallade, för samma
ändamål, som med hvarje hufvudtitels anslag afsåges, och hvilka utgifter
alltid måste vara tillfälliga och icke af permanent egenskap, men derjemte
vjttryckligen föreskrifvit, att dessa besparingar i intet fall finge komma i
fråga att begagnas till bestridande af årliga löner och arfvoden, hvilka
14
Konstitulions-Utskoltets Memorial, N\o l3.
borde rätta sig efter den af Riksens Ständer fastställda statsreglering, —
hvadan, efter Stats-Utskottets omdöme, beviljandet af ofvanberörde Herr
Friherre Nordenskjöld tillagde, under benämning af ersättning, successivt
utgående arfvode innefattade en emot Riksens Ständers beslut stridande
disposition.
Af det öfver SjöförSvars-departements-ärenden den 6 Oktober 1841 inför
Kongl. Maj:t i Stats-Rådet förda Protokoll, hvarest handläggningen af Friherre
Nordenskjölds ifrågavarande ansökning förekommer, har Konstitutionsutskottet
inhemtat, hvad äfven Riksdagstrycket för år 1840 gifver vid
handen, att den anmärkning, som Riksens Ständers Revisorer år i83p i lika
hänseende mot ofvanberörde af Kongl. Maj:t den 27 Juli i836 åt dåvarande
Befälhafvande Amiralen i Carlskrona å l\:de Hufvudtitelns besparingar
beviljade och till medlet af år 1839 utgångna serskilda representationsanslag
framställt, af Riksens Ständer lernnats utan afseende, emedan ”förhållandet
blifvit på ett nöjaktigt sätt utredt och förklarad!”; — hvarvid såsom
skäl åberopats, att Carlskrona, i anseende till Flottans dervarande
vigtiga etablissement, nu mera än förr besöktes af resande, serdeles utlänningar
af högre rang, äfvensom af främmande nationers örlogsfartyg; -—•
att detta förhållande i betydlig nion ökade Befälhafvande Amiralens lefnadskostnad,
enär han, såsom högste befälhafvare på stället, ensam egde
representationsskyldighet, samt att Befälhafvande Amiralen tillika var Öfverkommendant
i Carlskrona stad med dess kastellet-, hvilken befattning
dessutom blifvit tillökt år i83.2 med öfverbefälet å Carlshamns kastell, och
i834 med chefskapet för 7:de Militärdistriktet, allt utan serskild vedergällning.
Och som enahanda skäl år 1841 fortforo att vara gällande, tillstyrkte
Stats-Rådet, med afseende jemväl derå, att öfrige Öfverkommendanter i Riket
tillgodonjuta serskilda arfvoden, nådigt bifall till Friherre Nordenskjölds
ansökning i så måtto, att Friherrn finge, såsom ersättning för ökad representationskostnad,
tills vidare månadtligen uppbära G6 R:dr Z2 sk. B:ko,
att utgå af besparingarna å Riks-Statens Hufvudtitel.
I betraktande af sålunda anförda förhållanden, och då den Friherre
Nordenskjöld personelt tills vidare medgifna serskilda representationskostnadsersättning,
anordnad å besparingar inom en Hufvudtitel i Riks-Staten, som,
enligt då gällande Statsreglering, var till Sjöförsvars-administrationens behof
anvisad, icke kan hänföras till egenskapen af permanent arfvode, anser
Konstitutions-Utskottet, vid aktgifvande äfven på de af Riksens Ständer uti
G §. af 1841 års Riksdagsbeslut för användandet af besparingarna å RiksStatens
Hufvudtitlar stadgade grunder, skäl ej vara för handen att Stats*
Konstitiuions-Utskottets Memorial, N‘,o 1^. 15
Utskoltets ofvanomförmälda anmärkning till åtal eller annan åtgärd godkänna.
Stockholm den 8 November 1844*
N:o 14.
Ank. till Exp.-Utsk. d. 12 Nov. kl. 12 mield.
Memorial till Riksens Ständer, rörande Stats-Utskottets anmärkning
emot pensionering af ett Statsråd, som icke i 5 är detta embete
innehaft.
Vid nästlidne Riksdag hade fråga blifvit väckt om grunderna för pensionering
af Stats-Råds-ledamöter, hvilka först vid en mera framskriden ålder
vinna inträde i Stats-Rådet; och enär den omständighet, att sådane
personer möjligen efter en kort tids embetsutöfning finge, med bibehållande
af lönen såsom pension, å Allmänna Indragnings-Staten uppföras, skulle
kunna för Statsverket medföra högst betydliga utgifter, yttrade Riksens
Ständer, i skrifvelse (N:o i3a) den ii November 1840, sig hafva funnit,
att för ledamöter af Konungens Stats-Råd borde, utom hvad Författningarne
stadga angående civile embets- och tjenstemäns rätt till pension,
jemväl meddelas föreskrift, det de icke egde att Stats-Råds-lön såsom pension
bibehålla, förr än de samma embete under minst fem års tid förvaltat.
Då nu likväl af Statens räkenskaper och andra tillgängliga handlingar
befunnits, att Stats-Rådet och Chefen för Landtförsvars-departementet,
Herr Grefve A. O. Mörner, utnämnd den 7 December 1840, blifvit, uppå
derom gjord ansökning, genom Nådigt Bref den 14 Januari nästlidne år
från Stats-Råds-embetet afskedad, samt dervid förklarats berättigad att å
Allmänna Indragnings-Staten uppföras till åtnjutande för återstående lifstid
såsom pension af ett mot den innehafda Stats-Råds-lönen svarande belopp,
4,5oo R:dr B:ko, och Herr Grefve Mörner således, ehuru han endast under
en tid af något öfver 2 år förvaltat Stats-Råds-embete, fått, ”emot
Riksens Ständers ofvanberörde föreskrift”, full Stats-Råds-lön i pension vid
afskedstagandet sig tillagd, har Riksens Ständers Siats-Utskott den 20 nästlidne
September, under åberopande af 3o §. 2 mom. Riksdags-Ordningen,
funnit sig böra, jemte anmärkning emot föredragande Stats-Rådet och Chefen
för Civil-departementet, som konlrasignerat Kongl. Brefvet af den 14
16
Konstitotions-Utskottets Memorial, N\o 15.
Januari iS43, öfverlemna denna fråga till Konstitutions-Utskottet, för den
åtgärd, hvartill omständigheterna kunna föranleda; i hvilket hänseende
samtlige Riks-Stånden jemväl genom Protokolls-utdrag af den 2 och 5 nästlidne
Oktober till Konstitutions-Utskottet remitterat Stats-Utskottets härom
enligt Riksdags-Ordningen, hos Riksens Ständer gjorda anmälan.
Konstitutions-Utskottet får, i anledning häraf, vördsamt tillkännagifva,
att, enligt hvad Protokollet öfver Finance-ärenden af den 3o Juni 1841
utvisar, Kongl. Maj:t vägrat nådigt bifall till Riksens Ständers i deras ofvan
åberopade underdåniga skrifvelse gjorda framställning, enär det föreslagna
pensionsvilkoret icke borde serskildt stadgas för ledamöterne af Konungens
Stats-Råd, utan att äfven sträcka sig till Statens alla öinge löntagare,
hvilket icke blifvit af Riksens Ständer ifrågasatt. Vid Herr SiatsRådet
Grefve Mörners afskedstagande de 14 Januari iS43, borde således de
om civile embetsmäns pensionsrätt i allmänhet gällande författningar desto
heldre lända till efterrättelse, som Herr Grefven i Stats-Råds-embetet inträdt,
innan Kongl. Maj:t öfver Riksens Ständers omförmälde framställning
fattade Sitt nådiga beslut; och emedan herr Grefve Marner vid sin afgång
från nämnde embete uppnått en ålder af 68 i år, deraf han 55 år varit i
Statens tjenst, samt vid afskedsansökningen företett läkare-betyg om försvagad
helsa och aftagande krafter, anser Konstitutions-Utskottet den emot
rådgifvare-åtgärden i detta hänseende gjorda anmärkning böra förfalla.
Stockholm den 8 November 1844*
N:o 15.
Ank. till Exp.-Utsk. d. \i Nov. kl. i e. nr.
Memorial lill Riksens Ständer, angående af Riksdagsfullmägtigen
M. Peli rsson yttrad anmärkningsanledning, i anseende till med
O
gifvandet
för Finska och Åländska fartyg att ytterligare i 3 år
användas till inrikes transport af trävaror och tjära fran de
Norrländska länen.
Medelst Protokolls-utdrag af den 14 sistlidne Augusti, har Heder v,.
Bonde-Ståndet till Konstitutions-Utskottet öfverleranat ett af Riksdagsfull
mäk
-
Konstilutions-Utskottets Memorial, N -o iS.
17
mägtigen från Stockholms Län Matts Pehrsson, under yttrande af anledning
till anmärkning emot Stats-Rådet, ingifvet convolut, hvilket, i Utskottet
öppnadt, befunnits innefatta erinringar emot en Kongl. Skrifvelse till
Kommerse-Kollegium af den 14 Maj 1842, hvarigenom, uppå derom gjorda
underdåniga framställningar, medgifvits, att Finska och Åländska fartyg
linge fortfarande under Irenne års tid, eller till innevarande års slut,
användas för transport af trädvaror och tjära från Westernorrlands, Westerbottens
oell Norrbottens Län till andra Svenska orter, — ett medgifvande,
som, enligt motionärens förmenande, utvisade, ”huru föga rådgifvande betänkt
landels egen fördel och inhemska kustfararnes billiga rätt”, enär ”kustallmogen
och mindre skeppsredare” under sednare år gjort betydliga ”ansträngningar,
för att kunna uppfylla fraklhandelsbehofvet” i berörde hänseende;
hvadan, under upprepande, bland annat, att ”en sådan behandling
af talrika och idoga klasser inom samhället icke vore förenlig med rikets
sannskyldiga nytta”, — att ”vid målets handläggning oväld icke syntes hafva
varit rådande”, —- och att detta förbiseende af den inländska kustfartens
vigt hvarken visade nit för fosterlandets bästa eller någon drift i bevakandet
af folkets intressen, men deremot, såsom gynnande Ryska underså
ter på egne medborgares bekostnad, ådagalade ”föga politiskt och hnancielt
begrepp om rikets sanna väl”, — motionären anhållit, att Konstitutions-Utskottet
måtte vid granskningen af Stats-Råds-protokollen taga rådgifvare-åtgärden
vid det omhandlade beslutet i betraktande, och befordra
densamma ”till den behandling, som med grundlagens anda och stadganden
är förenlig.”
Af det öfver Finance-ärenden inför Kongl. Majrt i Stats-Rådet den
Maj 1842 hållna protokoll har Konstitutions-Utskottet inhemtat: att, sedan
Kongl. Majrts Befallningshafvande i Westerbottens Län, till fullgörande af
Kongl. Majrts uti nådigt bref den r?4 April i83y meddelade befallning att,
efter vederbörande Magistrats och Skeppsredares samt Sågverksegares och
allmoges hörande, inom 1841 åi'S slut afgifva underdånigt utlåtande, huruvida
den till samma tid i nåder medgifna tillåtelsen till begagnande af
Finska och Åländska fartyg för transport af trädvaror och tjära från Norrbottens,
Westerbottens och Westernorrlands Län till andra inrikes orter,
kunde, hvad Westerbottens Län anginge, anses än vidare vara af behofvet
påkallad, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält, att Magistraten i
Umeå samt Burträsks och Umeå socknemän ansett Finska och Åländska
fartygs användande i berörde ändamål onödigt, hvilket deremot öfrige i
Bill. tilt R, St, Prot, 3 Sami, S Haft, 3
18
Konstitutions-Utsfiottets Memorial, N\o i5.
ämnet hörde vederbörande förment vara af bebofvet påkalladt för möjligheten
att afyttra ortens produkter, hvadan ock Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
enär de inhemske fartygen för närvarande måste antagas vara
otillräcklige till ändamålet, för sin del i underdånighet tillstyrkte nådigt
bifall för Finska och Åländska fartygs fortsatta begagnande, intilldess förändrade
omständigheter kunde göra det öfverflödigt, —- hade, uppå erhållen
nådig remiss, Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium infordrat
deputerades för Grosshandeis-Societeten och Skeppsrederien i Stockholm
samt Öfverståthåliare-embetets underdåniga yttranden i ämnet, och äfven
anmodat Kongl. Majrts Befallningshafvande i Stockholms Län att upplysa,
huvuvida de i nämnde Län landtman tillhörige fartyg och båtar under
sednast förflutne 3 år kunnat påräkna jemn fraktförtjenst, samt i hvad mon
densamma varit lönande, äfvensom huruvida tillgång på tjenliga farkoster
för berörde transporter kunde inom Stockholms Län påräknas, utan oskälig
stegring i fraktprisen; hvarjemte Kongl. Kollegium förskaffat sig del af
de utaf Kongl. General-Tullstyrelsen, enligt Kongl. Maj:ts nådiga bref af
den 24 April 1839, till Kongl. Maj:t insände sammandrag af de från vederbörande
Tullkamrar inkomne uppgifter å dels Svenska, dels Finska och
Åländska fartyg, som under åren 183^—-1840 begagnats ej mindre för
transport af trädvaror och tjära från förenämnde 3:ne Län till inrikes orter,
än vid export af nämnde artiklar direkte till utrikes ort.
Deputerade för Grosshandeis-Societeten och Skeppsrederien bade,
med anledning häraf, instämt uti Kongl. Majrts Befaliningshafvandes i Westerbottens
Län tillstyrkande, att Finska och Åländska fartyg måtte få tills
vidare fortfarande begagnas för berörde varutransporter; och Öfverståthållare-embetet
yttrade jemväl den åsigt, att, då de inhemska fartygen ännu
voro otillräcklige för dessa transporter, och upphörandet af Finska och
Åländska fartygs begagnande dertill kunde, serdeles i början, försvåra afsättningen
af varorna och sänka prisen derå i tillverkningsorterna, syntes
varutillverkarnes fördel fordra, att Finska och Åländska fartyg ytterligare
någon tid för om förmälde ändamål finge begagnas. Kongl- Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms Län åter, anförande, hurusom antalet och
lästetalet af de större fartyg, hvarmed sjöfart å Norrland idkats, under
sednast förflutne 3:ne år så aftagit, att inom Bio och Wätö samt Wäddö
och Häfverö skeppslager antalet minskats med 10 och diägtigheten med
63(1 läster, yttrade: att någon annan orsak härtill icke kunde angifvas, än
det af de sjöfart/idkande öfverklagade intrånget i deras rörelse genom Finnar
och Åländningar, i synnerhet soni skickligheten och hågen för sjömans
-
Konstitulions-Utskottets Memorial, N‘.o 15
19
yrket och konstfärdigheten i skeppsbyggeriet under tiden icke varit i aftagande;
— att, ehuru sjöfarten obestridligen varit lönande för dess idkare,
frakttillgången således i sednare tider likväl blifvit förminskad; - att det,
i saknad af kännedom om de varuqvantiteter, som årligen fraktades från
norra länen, icke vore för Kongl. Maj:ts Befallningshafvande möjligt att bedöma,
till huru stor del denna varutransport kunde fullgöras af de för
närvarande allmogen i Stockholms Län tillhöriga, dertill användbara, fartyg,
57 till antalet; •—- men att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande vore fullt öfvertygad,
att, om den Finnar och Åländningar medgifna fraktfart å Svenska
kusten upphörde, inom ganska kort tid en sådan mängd fartyg skulle af
allmogen inom Stockholms skärgård byggas och utrustas, att transporten af
träd varor och tjära från de norra provinserne dermed kunde bestridas, utan
oskälig stegring i fraktprisen. Och då upphörandet af Finska och Åländska
allmogens ifrågavarande seglationsrätt, oberäknadt den serskilda förmon,
som deraf skulle uppkomma för en del af kustallmogen inom Stockholms
Län, derjemte blefve af stor nytta för landet, enär den fraktförtjenst, som
nu utginge till Finnar och Åländningar, komrne att stanna iom riket, och
genom den utvidgade sjöfarten ett större antal duglige sjömän utbildades
med noggrann kännedom af farvattnen utmed kusterna, ansåge Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande sig böra fästa uppmärksamhet å fördelarne af
meranämnde seglationsrätts upphörande, hvarvid likväl den försigtighet
syntes böra iagttagas, att beslutet derom så tidigt kungjordes, att skärgårdsallmogen
kunde derefter blifva i tillfälle att, innan detsamma trädde i
verkställighet, bygga och utrusta de för fraktfartens bestridande erforderliga
fartyg.
Serskilt hade imedlertid flere af Stockholms betydligare handelshus
och åtskillige Sågverksegare i norra delen af riket till Kongl. Maj.t ingifvit
en underdånig ansökning, deruti de, jemte underdånig framställning af det
menliga inflytande å hufvudstadens handel med skogs-prod rikter och jern,
som vore att befara, i händelse rättighet att befrakta Finska och Åländska
fartyg för transport af trädvaror och tjära från de norra länen icke vidare
finge ega rum, till bestyrkande deraf bland annat anfört, att år 1841 endast
för Stockholm blifvit vid inrikes varutransporter begagnade Finska och
Åländska fartyg af sammanräknade 3,120 läster och Svenska af 5,543 läster;
—• att oaktadt träd varuhandeln på Stockholm i sednare åren varit snarare
minskad än ökad, förlägenhet och stagnation i denna rörelse ofta yppats i
följd af brist på erforderliga fartyg; —- och att denna förlägenhet skulle
i ännu högre grad inträda, om, innan de af Kongl. Maj:t i nåder åsyllade
20
KonstiLulions-Utskottets Memorial, N:o i5.
verkningar af i83g års Kungörelse hunnit behörigen utveckla sig, hela
triidvaru- och Ijårhandeln Irån rikets norra orter gjordes beroende af ett
slags monopolium för Roslagsfartygen, som, högst otillräckliga förut, skulle
ännu mera blifva det genom uteslutande af de fartyg från Finland och
Åland, som visat sig så väl behöfliga; anhållande således sökanderne i underdånighet,
att den till sin syftning välgörande, ehuru i följd af omständigheternas
tvång ännu icke mogna, förändringen mätte i nåder inställas,
till dess Kongl. Majit behagade annorlunda förordna.
Uti häröfver, efter nådig remiss, afgifvet utlåtande hade Kongl. General-
Tullstyrelsen, bland annat, i underdånighet anfört: att vid bestämmande
al en kortare lid, hvarefter tillåtelsen för Finska och Åländska fartyg
att deltaga i fraktfarten Svenska hamnar emellan borde upphöra, en
uppmuntran till befrämjande af vårt eget lands skeppsbyggeri- och sjöfartsindustri
uppenbarligen varit afsedd; men då någon verkan af det nådiga
stadgandet i sådan syftning dock ännu icke hunnit utveckla sig, hvilket
jemväl bestyrktes af en efter Tulljournalerna författad uppgift å från Norrland
med trädvaror till Stockholm ankomna Finska fartyg unden åren
1837—1841, sorn icke visade något märkligt aftagande af behofvet att för
sådan fart anlita Finska fartyg, ansåge Styrelsen, vid sådant förhållande
och på de flera vigtiga skäl, som den underdåniga ansökningen upptoge,
sig böra underdånigst hemställa, om icke den till 1841 års slut medgifna
tillåtelsen att för transport af trädvaror och tjära från Norrbottens, Westerbottens
och Westernorrlands Län till andra inrikes orter begagna Finska
och Åländska fartyg, måtte, under dervid föreskrifna vilkor, än vidare få
1 3:ne år fortfara.
Genom det utlåtande, Kongl. Kommerce-Kollegium för dess del i underdånighet
afgaf, upplystes: att medelst Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den
2 September 1818, uppå Bruks- och Sågverksegares i norra länen gjorda
underdåniga ansökning, medgifvits, alt, till samma års slut, Finska och
Åländska skutor finge, med samma friheter, som förut egt rum, begagnas
till varors transporterande inrikes orter emellan, men deremot all inrikes
fraktfart med Finska och Åländska fartyg från och med år 18ig förbjudits ,
”vid påföljd, att alla de Svenska varor, som på Finska och Åländska fartyg
transporterades, borde såsom Finska anses och förtullas”; — att, då
sedermera, med anledning af en utaf båtegare i Wätö socken gjord underdånig
ansökning om förbud för Finnar och Åländningar att med sina fartyg
gå för frakt emellan Svenska hamnar, en undersökning blifvit verkställd,
Konstitutions-Utshottets Memorialj IV:o iS.
21
hvarigenom utreddes, att de, inrikes orter emellan, erforderliga befraklningar
ej allestädes kunde med egna fartyg besörjas, Kongl. Maj:t under den
24 November 1820 i nåder förklarat, att de föreskrifter, som genom Kongl.
Brefvet den 2 September 1818 blifvit i detta afseende gifne, skulle, intilldess
annorlunda förordnades, tjena till efterrättelse; — att, sedan år 1828
en ny handelstraktat med Ryssland blifvit afslutad, hvarigenom införselstullen
å Finska träd varor ansenligen förhöjdes, och, i anledning deraf, åtskillige
handlande i Stockholm lill Kongl. Majit inkommit med underdånig
ansökning, att, till lättnad i Svenska trähandeln, Finska och Åländska skutor,
som dertill begagnades, måtte få utöfva en sådan fraktfart, med befrielse
från den stadgade Finska tullen, Kongl. Majit under den 20 Augusti
1828 i nåder medgifvit, att, lills vidare och så länge erforderligt antal
Svenska fartyg för transport af trädvaror emellan Svenska orter ej funnos
att tillgå, Finska och Åländska fartyg finge till denna segelfart fortfarande
begagnas, — hvarvid de i sådana farkoster mellan Svenska orter transporterade
träd varor befriades från den i 1820 års Kongl. Bref påbjudna förtullning,
emot det att farkosterne i stället i den Svenska hamn, der
laddningarne lossades, skulle underkastas lastpenningar samt Fyr- och båkafgift
både vid inkommandet och utgåendet till lika belopp, som för direkt
sjöfartskommunikation med utrikes ort; •— och att, efter afslutandet af
i838 års handelstraktat med Ryssland, Kongl. Maj:t, sedan vederbörande
blifvit i ämnet hörde, behagat genom Nådigt Bref af den 24 April i83q
förordna: 1:0 att rättighet till begagnande af Finska och Åländska fartyg
för transport af träd varor och tjära från Westernorrlands, Westerbottens och
Norrbottens Län till andra inrikes orter än vidare medgåfves lill 1841 års
slut, — hvaremot rättigheten att derjemte föra andra varor skulle från
och med Juli månad 183g upphöra; — och 2:0 att vid sålunda medgifven
införsel i Svensk hamn från Rikets norra län af trädvaror och tjära uti
Finska och Åländska farkoster, då laddningens Svenska ursprung vore genom
vederbörlig förpassning styrkt, icke någon tulls erläggande komme i
fråga, men att deremot fartygen, vid så vid inkommandet som utgåendet,
borde erlägga lastpenningar samt båk- och lots-afgifter, såsom vid omedelbar
förbindelse med utrikes ort; hvarförutan Kongl. Maj:t anbefallde dels
Dess Befallningshafvande i nämnde län att inom 1841 års slut, efter att
deröfver hafva hört vederbörande Magistrater, Skeppsrederier, Sågverksegare
och allmoge, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt utlåtande, huruvida
ett fortfarande af omförmälde rättighet kunde anses vidare vara af
behofvet påkalladt, dels ock General-Tullstyrelsen alt inom samma tid till
22
Konstitutions-Utskottets Memorial, N\o iS.
Kongl. Maj:( aflemna, serskilt för hvarje af ifrågavarande 3:ne Län, summariska
uppgifter öfver antal och lästetal af såväl Svenska, som Finska
fartyg, hvilka under förutgående 4 &r varit begagnade till ifrågavarande
frakthandel, äfvensom öfver Svenska och utländska fartyg, hvilka med
hufvudsaklig last af trädvaror och tjära omedelbart till utrikes ort afgått.—
Vidare utlät sig Kommerse-Kollegium i underdånighet, ali, då beviljandet
af den serskilta seglationsfriheten sålunda varit påkalladt af vården om en
af Sveriges vigtigaste näringar, trädvaru- och tjärhandeln, på hvilka produkters
lifliga afsättning flere andra inhemska närings-interessen berodde,
hade likväl å andra sidan icke undfallit Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet
det mindre fördelaktiga inflytande, främmande fartygs rättighet
till fraktfart Svenska orter emellan ulöfvade å en annan för Sverige naturlig
näring, Skeppsbyggeriet, och när Kongl. Maj:t, med afseende härå,
den a4 April 1889 fann godt fastställa en viss tid, eller till 1841 åts
slut, för Finska och Åländska fartygs rättighet att deltaga i ofvannämnde
varutransporter, hade all anledning varit till den förhoppning, att Sveriges
skeppsredare och sjöfartidkande kustboer i Rikets nordligare delar skulle,
inseende fördelen att göra sig oberoende af främmande fartygs biträde vid
nämnde fraktfart, begagna den fastställda mellantiden för byggnad och utrustning
af fartyg, tjenliga för dessa transporter. Att detta förhållande
likväl ännu icke till önskvärd grad inträffat , ådagalades af den utaf General-Tullstyrelsen
meddelade jemförelse-uppgift å Svenska samt Finska och
Åländska fartyg, som under åren 1807—1840 begagnats för transport af
träd varor och tjära från förenämnde 3:ne Län till andra inrikes orter, hvilken
uppgift visade det resultat, att Finska och Åländska fartygs andel i
omförmälde varutransport, per medium för ifrågavarande 4 år, utgjort i
lästetal från Norrbottens Län omkring 5o procent, lVesterbottens Län omkring
62 proeent och Westernorrlands Län omkring 7 procent; samt att,
vid jemförelse mellan det första och det sista af de 4 åren, berörde främmande
fartygs deltagande i samma fraktfart utgjort: för Norrbottens Län
år 1837 55 procent och år 1840 52 procent, for Westerbottens Län år
(837 90 procent och år i84o 36 procent samt för Westernorrlands Län
år 1837 1 procent och 1840 9 procent, efter lästetal räknadt.
Af de uppgifter, Kongl. Kommerse-Kollegium i dess år 1841 afgifna
underdåniga berättelse om Sveriges inrikes handel och sjöfart meddelat,
inhemtades i öfrigt, att antalet och lästetalet af de allmogen tillhöriga
fartyg under sednast förflutne 10 år i märkbar nion tilltagit, och att förhållandet
inom de Irenne nordligaste länen varit följande: i Norrbottens
Konstitutions-Utskottets Memorial, N\o 16.
23
Län, år 1831 i3 st. om 616 läster, och 1840 19 st. om 5g4 läster; i
Westerbottens Län år 1831 8 st. om 3g8 läster och 1840 i3 st. om G20
läster; och i Westernorrlands Län år 1831 17 st. om 553 läster oell 1840
24 st. om 616 läster. Serdeles inom Stockholms Län, hvarest största
mängden af landtman tillhöriga fartyg funnes, och hvars kustallmoge hufvudsakligen
deltoge i transporter af trädvaror från de norra Länen till
Stockholm och andra inrikes orter, hade antalet och lästetalet af allmogens
fartyg under ofvannämnde tidrymd icke obetydligen stigit, nemligen från
241 st. om 54o4 läster till 292 st. am 5964 läster, och tillväxten endast
från år 1838 till 1840 utgjort 3y st. om 582 läster. Kongl. KommerseKollegium,
som af de handelshus härstädes, hvilka idkade den största
trädvaru-handeln, förskaffat sig uppgift på de frakter, som betaltes vid
hittransport af trädvaror från norra Länen, hade deraf jemväl funnit, att
denna fraktfart i allmänhet lemnade god förtjenst för allmogens fartyg,
som, i anseende till deras enkla samt mindre dyrbara byggnadssätt och
utrustning, icke erfordrade användandet af större kapital, och icke, såsom
de Finska och Åländska fartygen, voro onererade af lastpenningar,
men deremot åtnjöto betydlig lindring i båk- och lots-afgifler, hvarförutan
de framför dessa sistnämnde fartyg äfven hade fördelen att till Norrland
kunna fråu annan inrikes ort föra hvilka varor som helst. Att, detta oaktadt,
Svenska fartyg icke i verksammare mon deltagit i transporten af
trädvaror och tjära från de norra Länen, och att, på sätt Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Stockholms Län uppgifvit, tillgång å större, för denna
fraktfart tjenliga, fartyg under sednaste 2.‘ne åren inom berörde län aftagit,
syntes till en del kunna tillskrifvas tillfälliga orsaker, som föranledt
fördelaktigare sysselsättning i annan frakthandel, och hvaribland såsom en
verkande omständighet kunde nämnas den under sednare åren icke obetydligt
minskade införseln af ved från Finnland, hvarigenom ett större antal
inhemska fartyg varit anlitade för transporten af denna vara från så väl
de noria Länen, som Roslagen till Stockholm och andra inrikes orter.
Kongl. Kollegium ansåge således ofvanuppgifne förhållanden, i afseeade ej
mindre å tillväxten af de landtmän i Stockholms och nordligare Länen
tillhörige fartyg i allmänhet, än å det redan något minskade behofvet af
Finska och Åländska fartyg för transporter af träd varor och tjära från sistnämnde
län, lemna anledning till den förmodan att tillgången å Svenska
fartyg för bestridande af denna fraktfart skulle efter hand ytterligare tilltaga,
hvartill äfven borde bidraga den allmännare kännedom af skeppsbyggerikonsten,
som genom inrättandet af ett skeppsbyggeri-institut i nor
-
24
Conslitulions-Utskoltels Memorial, N\o 16.
ra delen af riket vore att förvänta, och att såmedelst iurikes afsändningen
af de norra provinsernas skogsprodukter skulle småningom blifva mindre
beroende af främmande fartygs biträde. Men då, på grund af hvad upplyst
blifvit, måste antagas, att för närvarande tillräcklig tillgång på Svenska,
för ifrågavarande varuiransporter passande fartyg, saknades, och det
följaktligen icke vore förenligt med ett billigt afseende å inhemska trädvaruhandels-interesset,
och de dermed sammanhang egande näringars fördel
att, under sådana förhållanden, upphäfva den Finska och Åländska fartyg
medgifna ifrågavarande seglationsfrihet, helst sådant sannolikt skulle, åtminstone
till en början, försvåra afsättningen af berörde produkter och
föranleda oskälig stegring i fraktprisen, ansåge sig äfven Kongl. Kollegium
böra i underdånighet hemställa: att rättigheten till begagnande af
Finska och Åländska fartyg för transport af trädvaror och tjära från Norrbottens,
Westerbottens och Westernorrlands Län till andra inrikes orter
måtte än vidare medgifvas under 3:ne års tid, eller till 1844 ^rs slut,
under enahanda vilkor och föreskrifter, som i Kongl. Brefvet d. 24 April
1839 blifvit stadgade, samt att Kongl. Maj:t måtte i Nåder anbefalla, dels
Dess Befallningshafvande i berörde 3:ne Län att inom October månads
utgång år 1844» efter att hafva i ämnet hört så väl vederbörande Magistrater
och skepps-rederier, som Sågverksegare och allmoge, de sednare
i de orter, der tjäru-tillverkningen utgjorde en hufvudsaklig näringsgren,
till Kommerse-Koliegium inkomma med yttanden, huruvida fortfarande af
omförmälde rättighet kunde anses vidare vara af behofvet påkalladt, —
dels ock General-Tullstyrelsen att inom samma tid till Kollegium aflemna,
serskildt för hvarje af de tre Länen, författade uppgifter öfver antalet
å lästetalet af såväl Svenka som Finska och Åländska fartyg, som under
åren 1841 —1843 varit begagnade till ifrågavarande fraktfart, — hvarefter
Kongl. Kollegium trodde sig böra ega att, med ledning af dessa
yttranden och uppgifter, inom 1844 &rs slut Kongl. Maj:t afgifva underdånigt
utlåtande, huruvida rättigheten till Finska och Åländska fartygs
begagnande för omförmälde ändamål må upphäfvas; äfvensom Kollegium i
underdånighet hemställde, om icke, i händelse af Nådigt bifall härtill,
Kongl. Maj:t skulle finna godt, till uppmuntran för Svenske skepps-redare
och landtmän, att bygga och utrusta fartyg för deltagande i oftanämnda
varutransporter, att, i sammanhang med det nådiga beslutet öfver frågan,
meddela den försäkran, att, såvida vid 1S44 års utgång skulle visa sig,
det tillgång å Svenska fartyg för ifrågavarande frakthandel så tilltagit, att
Finska
Konstitutions-Utskottels Memorial, IV. o 1S,
25
Finska och Åländska fartygs biträde dervid funnes utan verklig olägenhet
för träd varuhandeln kunna undvaras, den för dessa fartyg medgifna serskilda
seglationsfrihet vid nämnde tid komme att upphöra.
Hvad Kongl. Kommerse-Kollegium sålunda i underdånighet yttrat
oell hemställt, fann Kongl. Majrfc, den 14 Maj 1842, skäligt, enligt Stats
Rådets
underdåniga tillstyrkande, till alla delar i Nåder gilla och bifalla.
Kollegium anbefalltes att, i anledning deraf, utfärda Kungörelse; och
Kongl. Maj:t förordnade i Nåder, alt Dess i målet fattade Nådiga Beslut
dessutom skulle, genom Statstidningen, allmänheten meddelas.
Genom denna ur Statsråds-Piotokoilet hemtade öfversigt af Ärendets
beha ndling och afgörande, anser Konstitutions-Utskottet vara ådagalagdt,
alt Regeringen icke asidosatt angelägenheten att, så vidt möjligt varit,
mot främmande medtäflan i kustfarten skydda de för landet vigtiga inhemska
skeppsbyggeri- och sjöfarts-näringarna, äfvensom att det öfverklagade
ytterligare uppskofvet till innevarande års slut med Finska och
Åländska fartygs fullkomliga uteslutande från deltagande i fraktfarten
mellan Norrländska och andra Svenska hamnar medgifvits, icke för att
bereda en serskild fördel åt ett främmande lands skeppsredare och sjöfarande,
utan för att afhjelpa ett ännu oundgängligt behof till befrämjande
af inhemska skogsprodukters afsättning och utförseln af Rikets betydligare
exportalster, hvilka näringsinteressen, af ej mindre vigt ände först omförmälda,
med allt skäl fordrade att icke eller lemnäs ur sigte. —• Under sådane
förhållanden, och då i öfrigt, för att på ändamålsenligt sätt lätta de Svenska
kustfartygens konkurrens med de Finska och Åländska, dessa främmande
fartyg fortfarande underkastats ej obetydliga umgälder, som för de
Svenska dels alldeles icke, dels i iinga man, äga rum, linner Utskottet
något i denna sak ej kunna läggas Konungens Rådgifvare till last, och
följaktligen skäl icke förekomma att Riksdagsfullmägtigen Matts Pehrssons
till Utskottet remitterade anmärknings-anledning till åsyftad påföljd godkänna.
Stockholm den 8 November 1844-
Bih. till B. Sl, Prot. 3 Sami. S Haft.
26
Konstilutions-Uiskollets Memorial, N\o 16.
N:o 16.
Alik. till Exp.-Utsk. d. 12 Nov.„ kl. 1 c. ra.
Memorial till Riksens Ständer, angående aj R iks dagsfu llmåg tig en
Carl Ersson yttrad anmärknings-anledning, i afseende på behandlingen
af skedda auctions-anbiid a vissa till Strömsholms Kungsladugård
och Stuteri hörande lägenheter.
Genom Hederv. Bondeståndets remiss i Protokolls-utdrag af den 21
nästlidne September, har Konstitulions-Utskottet emot tagit en af Riksdagsfu
Hmäg tigen från Westerås Län Carl Ersson, under yttrande af anledning
lill anmärkning emot Föredragande Statsrådet och Chefen för FinansDepartementet
samt Konungens Öfrige Rådgifvare, aflemnad förseglad rulla,
medelst hvars innehåll bemälde Riksdagsfullmäktig befunnits påkalla Utskottets
uppmärksamhet å ett Regeringsbeslut af den 7 Mars innevarande
år, hvarigenom, sedan såväl i Kongl. Majrts och Rikets Kammar-Kollegium
som hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerås arrende-anction den
23 förutgångne Februari hållits å åtskilliga till Strömsholms Kungsladugård
och Stuteriet derstädes hörande ängar, hagar och andra lägenheter
1 Strömsholms och Kungsörs Fögderier, dervid Bondea Anders Ersson i
Hagelsberga samt Öfver-Direktören Hörstadius gjort särskildta anbud, som,
beräknade efter medeltalet af de 10 sista årens markegångspris skulle
stiga,, den förres till t,io,5 Rdr 22 sk. \ rst., och den sed na res till 742 Rdr
2 sk. 5 rst., det sednare lägre auetions-anbodet, med hänsigt till åtföljande
borgensförbindelsers, beskaffenhet, blifvit, enligt Kammar-KoUegii
och Stuteri-Styrelsens tillstyrkande, framför det högre antaget; anhållande
Rigsdagsfullmägtigen Carl Ersson> att Konstitutions-Utskottet mätte uti
tillgängliga handlingar undersöka, huru vidsträckt Konungens Rådgifvare
medverkat till beslutet, samt i enlighet dermed till vederbörligt ansvar
oell ersättning söka befordra dem, sorn genom bristande eller felaktiga
upplysningar till detta, enligt hans omdöme, for Kronans och den enskildes
rätt och fördel förnärmande beslut bidragit.
Vid granskning af Statsråds-Protokollet öfver Finans-ärenden för den
2 Mars detta år, angående hand läggningen, af Kammar-Kollegii då före
-
Konstitiitions-UIskottets Memorial, N\o 16,
27
dragna underdåniga skrifvelse emi förloppet af de för utarrenderande ånyo
af Strömsholms Stuteri anslagne Strömsholms Kungsladugård, samt åtskilliga
hagar, ängar och holmar uti Strömsholms och Kungsörs Fögderier, så
väl i bemälde Kollegium, som inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i
Westerås, den 23 nästföregångne Februari förrättade auetioner, har Konstitulions-Utskottet
inhemtat: alt, för de inom Kungsörs fögderi belägna
ifrågavarande lägenheter, med bestämdt arrende af tillsammans i5 tunnor
20 £ kappar Råg, i5 tunnor a34 kappar Korn, 989 tunnor 9* kappar
Uafra, 46,33i IM Hö, 7,161 IM Halm och 66 R:dr 27 sk. B:ko i penningar,
högsta anbudet blifvit gjordt hos Kammar-Kollegium af Öfver-direktören
./. E. Hörstadius, med 8 tunnor 17 kappar, hälften Råg och hälften
Korn, 60 tunnor 231 kappar Hafra, 1,661 \M Hö, 839 L® Halm, samt
33 R:dr 21 sk. B:ko i penningar utöfver det bestämda arrendet, — och hos
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande af Anders Ersson i Hagelsberga med 5
tunnor Rag, 5 tunnor Korn, 23a tunnor Hafra och 200 R:dr B:ko kontanta
penningar, utöfver lägenheternas ofvanuppgifne bestämda arrendebelopp;
att Stuleri-Öf verstyrelsen, med lästad t afseende derå, att Anders Ersson för
uppfyllande af sitt åtagande aflemnat en af 12 fastighetsegare inom Åkerbo
Härad undertecknad borgensförbindelse, af hvilka 1 1 blifvit genom
vederbörlig auctorilet förklarade ”tillsammans” med säkerhet vederhäftige
för den borgen de sig iklädt; men Öfver-Direktören Hörstadii borgesman
utgjordes af 5 personer, alla egare af större fastigheter, och af hvilka
Brukspatronen Flenström ensam samt de 4 öfrige tillsammans, enligt vederbörandes
intyg, vöre fullkomligt vederhäftige för borgensförbindelsens
uppfyllande, uti afgifvet utlåtande, anmält sig, vid jemförelse af dessa
borgensförbindelser, icke kunna undgå att gifva företräde åt den sistnämnde,
enär emot Anders Erssons 11 borgesmän förekomme att, om en af
dem aflede eller råkade i obestånd, de öfrige 10 icke visat sig ega tillräcklig
förmögenhet för att förmå uppfylla förbindelsen, samt osäkerhet
för Stuteriet såmedelst genast komme att uppstå, hvaremot den Hörstadius
åstadkomna borgen syntes erbjuda säkerhet, icke allenast för den händelse
att en eller flere af hans borgesmän skulle afgå, utan jemväl gåfve
anledning förmoda att, efter de första fem årens utgång, en förnyad borgen
kunde af honom med lätthet anskaffas för den återstående arrendetiden;
— att, på dessa grunder, oell då Hörstadius redan under en längre
tid till Stuteri-Öfverstyrelsens belåtenhet fullgjort sina åligganden såsom arrendator
af åtskilliga jordlotter under Kungsör samt jemväl vore allmänt
känd för noggrannhet i uppfyllande af de mångå vidsträckta förbindelser,
28
Ronstitulions-Ulskottets Memorial, N\o 16.
han i egenskap af leverantör ingått, Stuteri-Öfverstyrelsen, ehuru Anders
Erssons anbud i någon nion öfverslege det af Hörstadius gjorda, ansåge
detta sednare, hvilket äfven fullt motsvarade den för Stuteri-inrättningens
bestånd påräknade inkomst, företrädesvis böra antagas; och att Kongl.
Ka minar-Kollegium uti detta yttrande instämt, med underdånigt tillstyrkande,
att de gjorda anbuden måtte, i öfverensstämmelse dermed, varda
gillade och antagne.
Det är sålunda visserligen ådagalagdt, att det af Öfver-Direktören Hör
stadius gjorda arrende anbud, efter vanliga värdeberäkningar, i någon moa
understigit hvad af Anders Ersson i Hagelsberga blifvit erbjudet. Men enär
Kongl. Majit, uti Nådigt Bref af den 8 December 1820, med hänsigt till
Strömsholms lägenheters ularrendering, uttryckligen förklarat Dess Nådiga
vilja vara, att afseende ej endast skulle göras på högsta anbud, utan förnämligast
på arrendatorernes och borgesmännens vederhäftighet, — en
grundsats, hvars riktighet för dylika fall erfarenheten i allmänhet bekräftat,
— anser Konstitutions-Utskottet Kongl. Majrts Rådgifvare hafva
egt giltiga skäl för deras tillstyrkande af Nådigt bifall till vederbörande
embets-myndigheters ofvananförda , i ämnet afgifna, förslag, samt Riksdagsfullmägtigen
Carl Erssons till Utskottet remitterade framställning följaktligen,
i åsyftadt hänseende, icke föranleda någon åtgärd. Stockholm den 8
November i844>
STOCKHOLM, tryckt hos P» G. Berg, 1844.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 17,
1
N:o 17.
Ank. till Exp.-Utsk. den i3 Nov., kl. 10 f ra.
Memorial till Riksens Ständer, angående Stats-Utskottcts anmärkning
i fr äg an om afskrifning af ett från Handels- och Sj iifartsfonden
till Direktionen öfver Segelfarten mellan Wenern och hafvet uthetaldt
län.
I anledning af Riksens Sländers Revisorers framställning, rörande elt
utaf Handels- och Sjöfartsfonden till Direktionen öfver segelfarlen mellan
Wenern och hafvet utbetaldt samt sedermera till afskrifning befordradt
lån å 30,000 R:dr, har, jemte anmälan till Riksens Ständer, hvilken från
samtlige Riksstånden blifvit under den 17 nästlidne Augusti till Konstitutions-Ulskoltet
remitlerad, Stats-Utskottet genom protokolls-utdrag af den
16 i samma månad, med anmärkning emot Clrefen och Föredragande Statsrådet
för Civil-Departementet såsom kontrasignant af Kongl. Brefvet den
18 Mars 1843, hvarmedelst afskrifningen beviljats, öfverlemnat detta ärende
till Konstitutions-Utskottet för den åtgärd, hvartill omständigheterna
kunde föranleda.
Af revisionsberättelserna och öfriga tillgängliga handlingar rörande
detta mål hade Stals-Utskottet inhemtat, att, uppå Direktionens olver segelfarten
mellan Wenern och Vesterhafvet derom gjorda underdåniga anhållan,
Kongl. Maj:t, enligt nådigt bref af den 5 December 1835, tillåtit
Direktionen att, till betäckande af de utöfver disponible tillgångar erforderliga
kostnader för inköp af ett från England införskalfadt ångfartyg,
benämndt Industrien och ämnadt att begagnas för bogserings verkställande
på Götha eif mellan Ströms kanal och Åkerström, af den under Konvojkommissariatet
ställda Handels- och Sjöfartsfond upptaga elt lån, stort
30,000 R:dr B:ko, under vilkor, bland annat, att 5 procents årlig ränta
derå skulle till berörde fond erläggas, att minst 5,000 R:dr å kapitalskulden
hvarje år från nästpåföljande år skulle afbetalas, samt att Direktionen
för lånbeloppet och räntan borde afgifva dess förbindelse, med temnad
Bih. till R. St. Prot. 1844* 3 Sami. 6 Haft. 1
2
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.-o 17.
säkerhet i ell-fondens inkomster, och under ansvar att kapital- och räntebetalningarne
blefve i behörig ordning, och af de till samma fond hvarje
år först inflytande medel, Handels- och Sjöfartsfonden godtgjorde; hvarefter
bemälde Direktion, i Öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit i
nåder föreskrifvet, för ifrågavarande lån under den 1836 utfärdad skriftlig
förbindelse, deruti Direktionen, enär lånets återbetalning kornme att ske
af de medel, Kongl. Maj:t redan anslagit och vidare kunde täckas anslå till
Direktionens disposition för elf-fartsfonden, hvars samtliga både dåvarande
och blifvande inkomster skulle utgöra Handels- och Sjöfartsfondens säkerhet
för lånets återbetalning och räntans godtgörande, jemväl utfästat sig
ansvara att, vid anordnandet af dessa medel, noga tillse och iagttaga, att
det belopp afsattes och i behörig ordning Handels- och Sjöfartsfonden godtgjordes,
som, i enlighet med hvad i skuldebrefvet blifvit förklaradt, borde
till sistnämnde fond inbetalas. Sedermera hade Kongl. Maj:l, ej mindre
under den 5 Mars 1836, i så måtto behagat förändra de bestämda betalningsterininerne,
att första afbetalningen skulle verkställas vid slutet af
Juni månad 1837, och under den 14 April sistnämnde år beviljat ytterligare
anstånd med denna afbetalning till Juni månad 1838, än ock under
den 19 December sistberörde år i nåder bifallit, att med stadgade
ränte- och kapital-afbetalningar å omförmälde till elf-fartsfondens förstärkning
lemnade lån finge tills vidare anstå. Genom det för Nya Trollhätte
Kanalbolag den 2 Februari 1838 utfärdade nådiga Privilegium har emedlertid
nämnde Bolag fått sig uppdraget utförandet af de arbeten, som omfattade
segelleden från och med Ströms kanal och 300 alnar nedom densamma,
hvarjemte i nåder förordnats, det Kanalbolaget ägde att för egen räkning,
enligt gällande taxor och bestämmelser, framgent uppbära afgifter så väl
vid Trollhätte kanal och slussar, som för farten å Götha eif, samt att,
enär, i följd af Nya Trollhätte Kanalbolags organisation, Direktionens öfver
segelfarten mellan Wenern och hafvet befattning med segelleden från
Wenersborg till 300 alnar nedom Ströms kanal komma att upphöra, bemälda
Direktion borde till Kanalbolaget öfverlemna alla de arbeten, som
under Direktionens inseende blifvit utförde i nämnde segelled. Med afseende
å det förändrade förhållande med anstalterna lill segelfartens förbättrande
mellan Wenern och Vesterhafvet, sorn genom Nya Trollhätte
Kanalbolags bildande inträdt, hade Kongl. Maj:t vidare, jemlikt nådigt
bref af den 23 Juni 1838, upplöst Direktionen för segelfarten mellan Wenern
och hafvet, samt i dess ställe organiserat en ny Styrelse för arbetena
Konstiiutions-Utskotlets Memorial» N.-o
3
i nedra delen af Götha eif och i Götheborgs hamn, under benämning af
Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten. Sedan Konvoj-kommissarialet,
under den 8 September 1841, hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhållit om nådig föreskrift, huruvida några åtgärder borde af Konvoj-kommissariatet
vidtagas i och för indrifvandet af Handels- och Sjöfartsfondens
meranämnde fordran, hade Direktionen för Götheborgs hamn- och
elf-arbeten, uti häröfver den 23 November samma år afgifvet Utlåtande,
anfört: att, som ifrågavarande lån blifvit upptaget för beredande af lättnad
i trafiken å den del af Götha eif, som genom Nya Trollhätte Kanalbolags
Privilegium blifvit ställd under inseende af bemälde Bolag, hvilket
jemväl uppbure de å samma del af elfven inflytande seglationsafgifter,
samt härtill komme att fartyget Industrien redan i Juni 1836 af våda
uppbrunnit, Direktionen hyst den förhoppning att i nåder varda frikallad
från fullgörandet af en förbindelse, som af f. d. Direktionen öfver segelfarten
mellan Wenern och hafvet blifvit ingången under förhållanden och
utsigter för återbetalning, hvilka numera helt och hållet förändrats; att
uti de arbetsplaner, som för hvarje års arbeten blifvit af Direktionen för
Götheborgs hamn- och elf-arbeten till Kongl. Maj:t i underdånighet insände,
Direktionen ådagalagt, att de tillgångar, som Direktionen för hvarje år
haft att påräkna, icke ens varit tillräcklige för ett verksamt bedrifvande
af föreskrifna arbeten; att, vid sådant förhållande, Direktionen varit urståndsatt
att verkställa den ringaste afbetalning å lånet, helst Direktionen
alltsedan år 1833 icke åtnjutit något anslag af allmänna medel för utförandet
af de åt Direktionen uppdragna arbeten; och att de inkomster, Direktionen
uppbure, utgjordes af så kallade riviersmedel, utgående af trafiken
i Götheborgs hamn, hvilka afgifter, såsom tillkomne för betäckande
af kostnaden för nämnde hamns förbättrande och uppmuddring, icke billigtvis
kunde användas lill liqvid af en skuld, hvilken f. d. Direktionen
för segelfarten mellan Wenern och hafvet ingått för förbättringars åstadkommande
och trafikens underlättande å en del af elfven, hvilken icke
stöde under Direktionens för Götheborgs hamn- och elf-arbeten inseende;
anhållande sistbemälde Direktion, på nämnde skäl, i underdånighet, att
ifrågavarande lån mätte varda afskrifvet och Direktionen således befriad
O
från all skyldighet att detsamma lill kapital och ränta återgälda. Efter
det denna hemställan blifvit af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader
understödd, samt Juslitie-Kanslersembetet, enligt afgifvet underdånigt
Betänkande, på grund af de utaf Direktionen uppgifne förhål
-
4
Konstitutions-TJiskottets Memorial, N.-o 1".
landen, ansett någon betalning för omförmälde försträckning lagligen icke
kunna Direktionen för Götheborgs hamn- och elf-arbeten affordras, hade
Kongl. Majit, jemlikt nådigt bref den 18 Mars 1843, med afseende å berörde
förhållanden, och då i öfrigt härvid förekomme, att, äfven om de
för Götheborgs hamn- och elf-arbeten otillräckliga inkomster, Direktionen
agde att uppbära, skulle tagas i anspråk, sådant likväl icke kunde ske
utan anvisning af motsvarande särskilda anslag af allmänna medel för des
O
o
sa arbetens fortsättande, hvartill åter annan tillgång icke förefunnes, än
det öfverskott af bidragen till Handels- och Sjöfartsfonden, som är att använda
till Svenska handelns och sjöfartens upphjelpande och befrämjande,
och hvartill väsendtligen hörde, att de arbeten, hvilka åt bemälde Direktion
uppdragits, varda ändamålsenligt utförde, funnit godt i nåder tillåta,
att frågan örn Direktionens förpligtande, att förrberörde lån till kapital eller
ränta återbetala, finge förfalla, och detsamma således helt och hållet
utur räkenskaperna för Handels- och Sjöfartsfonden afskrifvas.
Efter Stats-Utskottets Lanka, måsle den af Direktionen öfver segelfarten
mellan Wenern och hafvet för ifrågavarande utur Handels- och Sjöfartsfonden
uppburne län afgifne skuldförbindelse, så vida icke berörde
handling skulle sakna all betydelse, innebära åliggande för Direktionens
ledamöter att, derest det meddelade hypotheket icke blefve för lånekapitalets
och räntans liqviderande tillräckligt, personligen ansvara för hvad i
nämnde afseende kunde brista. De handlingar, hvilka uti förevarande fråga
varit för Stats-Utskottet att tillgå, befunnos visserligen icke innefatta
fullständiga upplysningar, angående förhållandet med Direktionens öfver
segelfarten mellan Wenern och hafvet upplösning, och dess befattnings öfverflyttande
på Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten, samt
huruvida sislbemälde Direktion iklädt sig ansvarsförbindelse för berörde af
dess företrädare uppburne lån, eller ock i vederbörlig ordning f rikal lats
från all betalningsskyldighet i detta hänseende; dock syntes det förra alternativet
äga större sannolikhet, helst Direktionen för Götheborgs hamnoch
elf-arbeten, uti dess ofvananförde underdåniga Utlåtande icke bestridt
sin juridiska skyldighet att lånet, till kapital och ränta, infria. Utan att
ifrågasätta den, enligt Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af den 23
Februari 1835, Kongl. Majit medgifne rätt att till anstalter, sorn afse
Svenska bandelns och sjöfartens befrämjande oell utvidgande, använda det
å Svenska handelns bidrag till Handels- och Sjöfartsfonden uppkommande
öfverskott, ansåge Stats-Utskottet emedlertid medgifvandet af denna fria
Konstilutions-Utskottets Memorial, N.o 1J.
5
dispositionsrätt icke kunna elier böra erhålla den vidsträckta tydning, sorn
skulle dermed åsyftas rättighet att, sedan ett lån utur Handels- och Sjöfartsfonden
blifvit under vissa villkor och emot föreskrifven säkerhet utbetaldt,
bevilja eftergift af samma lån förr, än antingen blifvit i laga ordning
styrkt, att all tillgång för lånets infriande hos gäldenären saknas,
eller ock Riksens Ständer medgifvit skuldens afskrifning. Och då nu, beträffande
förevarande lån, ehvad ansvarsskyldigheten derför må anses tillhöra
f. d. Direktionen öfver segelfarten mellan Wenern och hafvet, eller
Direktionen för Götheborgs hamn- och elf-arbeten, likväl ostridigt vöre,
att samma lån blifvit uti Konvoj-Kommissariatets räkenskaper afskrifvet,
utan att laga åtgärd vidtagits för skuldbeloppets indrifning från den ansvariga
Direktionens ledamöter, än mindre styrkt blifvit, att desse ledamöter
dertill saknade tillgång, funne Stats-Utskottet, under åberopande af
30 §. 2 morn. Riksdags-Ordningen, sig böra, på sätt ofvan förmäldt är,
anmärkningsvis öfverlemna ärendet lill Konstilulions-Utskotlels vidare handläggning.
Konstitutions-Utskottet har, för pröfningen af detta ärende, tagit kännedom
af hvad Slatsråds-protokollet öfver Civil-ärenden för den 11 Mars
1843 derom innehåller, samt häraf erfarit, att det omhandlade Regeringsbeslutet
varit enhälligt af Statsrådets ledamöter tillstyrkt, sedan äfven Styrelsen
för allmänna Väg- och Vattenbyggnader, på de af Direktionen för
Götheborgs hamn- och elf-arbeten andragne skäl, ”och enär de arbeten,
hvilka så väl gamla som nuvarande Elf-Styrelsen fått sig uppdragne att
utföra, vore af den allmänna båtnad, att de med skäl kunde påräkna allmän
uppoffring”, föreslagit nådigt beviljande af den sökta afskrifningen;
— hvarjemte Justitie-Kanslers-Embetet i underdånighet sig utlåtit, att,
”då det ifrågavarande länet blifvit beviljadt i och för befordrande af trafiken
mellan Lilla Edet eller Ströms kanal samt Åkerström, men nuvarande
Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbelen är skiljd från
all befattning med Styrelsen öfver arbetena och seglalionen på nämnde del
af Götha eif, likasom någon inkomst, hvarken för farten derstädes eller
af afgifterne vid Trollhätte Kanal och Slussar numera ingår tili de under
samma Direktions förvaltning ställda fonder, samt då jemväl upplyst blifvit,
alt det Ångfartyg, till hvars inköpande den upplånta summan varit
anslagen och använd, redan i Juni månad 1.836 uppbrunnit”, Justitie-Kanslers-Embetet
ansåge någon betalning för omförmälda från Handels- och
6
Konstitutions-Viskottets Memorial, N:o 77.
Sjöfartsfonden lemnade försträckning lagligen icke kunna Direktionen öfver
Götheborgs hamn- och elf-arbeten affordras.
Efter hvad Justitie-Kanslers-Emhetet sålunda yttrat, har väl något
kraf emot Direktionen öfver Götheborgs Hamn- och Elf-arbeten lagligen
icke kunnat anställas för återgäldande af det från Handels- och Sjöfartsfonden
utgifna lånet; — men huruvida icke anspråk å ersättningsansvar
kunnat väckas emot ledamöterne af f. d. Direktionen öfver segelfarten mellan
Wenern och hafvet, synes ej hafva blifvit före afskrifningsmålets afgörande
utredt. I detta hänseende förekommer dock, att denna Direktion,
i följd af dess vid lånets emottagande år 1836 afgifna förbindelse, åtminstone
vid sin upplösning, år 1838, varit naturligen förpligtad att, till
undgående af egen ansvarighet, vidtaga erforderliga åtgärder för ärendets
ordentliga reglering medelst ansvarsförbindelsens lagliga transporterande
å annan vederbörlig autoritet. I egenskap af prejudikat torde eftergiften
kunna medföra skadlig verkan, såsom möjligen framdeles uppmuntrande
andra korporationer eller enskilde att på samma väg, under det föga afskräckande
namnet af lån, söka bereda, för sina till handelns eller sjöfartens
befrämjande mer eller mindre bidragande företag, understöd af allmänna
medel, hvilka de åsyfta och förhoppas att förr eller sednare få definitivt
efterskänkta. Konstitutions-Utskottet kan icke eller undgå alt egna
behörig uppmärksamhet åt Stats-Utskottets erinran, att en så betydlig summas
afskrifning å allmänna medel ej bordt ske utan föregående framställning
till Riksens Ständer. — Af sådana skäl, och då i öfrigt sig företer,
att Kommerse-Kollegium samt Handels-societeterne i Rikets större sjö- och
stapelstäder, som, enligt Riksens Ständers underdåniga skrifvelse af den 23
Februari 1835, bordt höras i händelse af direkt anslag från Handels- och
Sjöfartsfonden, nu hvarken vid lånets medgifvande eller vid dess afskrifvande
fått tillfälle atti saken sig utlåta, har Konstitutions-Utskottet ansett
rådgifvare-åtgärden i detta mål utgöra ämne för anmärkning emot föredragande
Departements-chefen, Herr Statsrådet Fåhraeus; hvilken anmärkning
Utskottet alltså, enligt 107 §:n Regeringsformen, härmed får Riksens Ständers
vidare pröfning vördsamt underställa. Stockholm den 8 Nov. 1844.
Reservationer.
Af Grefve Guldenstolpe, A. G.: ”Af handlingarne i ofvanomförmälda
mål upplyses att f. d. Direktionen öfver segelfarten mellan Wenern och
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.o 17.
7
hafvet, sorn undfått det ifrågavarande lånet, uti dess afgifna förbindelse,
enligt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, endast åtagit sig ansvara att Elffartsfondens
samtliga dåvarande och blifvande inkomster skulle utgöra Handels-
och Sjöfartsfondens säkerhet för lånets återbetalning och räntans godtgörande,
men hvilka inkomster sedermera ådagalades hafva icke lemnat
någon tillgång utöfver hvad för nödiga arbeten erfordrats. Emot denna
Direktion, som ingalunda åtagit sig personlig betalningsskyldighet, kunde
således icke något anspråk på ersättningsansvar väckas, så mycket mindre
som dess med nådig tillåtelse inköpta ångbogseringsfartvg, hvartill lånesumman
egentligen blifvit använd, utan Direktionens förvållande uppbrunnit,
och alldenstund före den 23 Juni 1838, då Direktionen genom Kongl.
Maj:ts nådiga beslut upplöstes, någon ränte- eller kapital-afbetalning å lånet,
enligt Kongl. Maj:ts särskilda resolutioner, ej behöfde verkställas. Likaledes
upplyses af hvad Justitie-Kanslers-Embetet anfört, att någon betalning
af det från Handels- och Sjöfartsfonden utgifna lånet icke kunnat
Direktionen öfver Götheborgs Hamn- och Elf-arbeten lagligen affordras.
Det fanns således ingen, som kunde åläggas betala lånesumman. En afskrifning
deraf måste alltså äga rum. Hvem borde då besluta om densamma?
Jo, enligt min tanke, Kongl. Maj:t allena, enär Rikets Ständer,
genom skrifvelse af den 23 Februari 1835, åt Kongl. Majit uppdragit
att till anstalter, som afse Svenska handelns och sjöfartens befrämjande
och utvidgande använda det å Svenska handelns bidrag till Handelsoch
Sjöfartsfonden uppkommande öfverskott, med det enda dervid fogade
bestämmande, att sådant skulle ske efter Kommerse-Kollegii samt
Handels-societeternes i Rikets större sjö- och stapelstäder hörande, ett
bestämmande, som Kongl. Majit dock, enligt Dess nådiga Kungörelse af
den 19 Juni 1835, blott villkorligt sålunda bifallit, att bemälde autoriteters
hörande skulle äga rum, ”i hvarje fall der Kongl. Majit kunde
pröfva nödigt, att deras Utlåtande inhemta”, och hvilket bestämmande
dessutom väl aldrig kunnat komma i fråga att tillämpas vid en afskrifning
af medel, de der aldrig kunde till Handels- och Sjöfartsfonden lagligen
återvinnas, utan måste anses såsom densamma redan i sjelfva verket afhända.
Kongl. Majit äger således, enligt min förmening, fri dispositionsrätt,
till Svenska handelns nytta, af öfverskotten å afgiften till Handelsoch
Sjöfartsfonden, hvilken dispositionsrätt ytterligare finnes af Rikets Ständer
bekräftad i deras särskilda underdåniga skrifvelse af den 23 Februari
t/
183o, der det heter, att Rikets Ständer, utom den Kongl. Maj:t i allmän
-
8
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.-o 77.
het medgifna dispositionsrätt af öfverskotten å af gifter till Handels- och
Sjöfartsfonden , ansett sig böra särskildt till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna, alt å dessa öfverskott anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte
Kanals och Slussverks bringande till lika dimensioner med Götha
Kanal. Af begreppet om denna Kongl. Maj:ts dispositionsrätt af ifrågavarande
medel följer klart, att desamma kunna till handelns nytta anslås
med eller utan villkor af återbetalning, likasom att, i fall återbetalning
är med eller utan ränta föreskrifven, Kongl. Maj:t kan förändra villkoren,
på sätt Kongl. Maj.t finner lämpligt. Om således det är obestridligt, att
Kongl. Maj:t äger att så förfara med penningar, som verkligen finnas att
tillgå, så måste man väl äfven medgifva, alt Kongl. Maj:t äger samma rätt
i fråga om dylika medel, hvilka endast på papperet qvarstå, och alt följaktligen
Kongl. Maj:t äger rätt att ensam besluta om afskrifning ur Handels-
och Sjöfartsfondens räkenskaper af en fordran, för hvilken aldrig någon
betalning står att erhålla. Då nu föredraganden endast tillstyrkt Kongl.
Maj:t att på detta sätt begagna Sin af Rikets Ständer medgifna dispositionsrätt
af öfverskotten å afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, så anser
jag att denna af Stats-Utskottet väckta anmärknings-anledning icke bordt
godkännas, och således icke eiler föranleda Konstilutions-Ulskottet till dess
nu emot Chefen och Föredragande Siats-Rådet för Civil-Departemenlet riktade,
samt Rikets Ständers pröfning underställda anmälan, enligt 107 §.
Regeringsformen, hvaremot jag mig i allo reserverar, jemväl derföre, att
jag dels anser Föredraganden icke hafva bordt af Utskottet strängare bedömas,
än öfrige i samma rådgifvare-åtgärd deltagande Stats-Rådets ledamöter,
som icke från Embetet redan afgått, dels icke kan antaga eller erkänna,
att Regeringsformens 107 §. är afsedd att tillämpas på ett enda rådslag,
afgifvet i ett regeringsärende af så högst ringa betydenhet för Rikets
sannskyldiga nytta som det ifrågavarande.”
Uti denna reservation hafva Herrar Stjerngranat, Rääf, Tersmeden,
af Wetterstedt, Biskop Nibelius och Professor Reuterdahl instämt.
Professor Fries har jemväl emot Utskottets ifrågavarande beslut sig
reserverat; — hvarjemte Herr Lagerhjelm och Biskop Holmström, som begagnade
tjenstledighet från Utskottet, då beslutet fattades, vid justeringen
af Betänkandet tillkännagifvit, att de, i händelse de deltagit i anmärkoingsfrågans
afgörande, skolat biträda reservanternes mening.
N:o
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 18.
9
N:o 18.
Ank. till Exp.-Utsk. d. i5 Nov , kl. 1 e. m.
Memorial till Riksens Stiinder} angående fullbordad granskning af
de i Statsrådet förda Protokoll.
Konstitutions-Utskottet, som, enligt Regeringsformens 105 §, Ros vederbörande
äskat de, sedan nästförlidne Riksdags början, i Statsrådet förda
Protokoll, bar numera fullbordat granskningen af de i följd deraf till
Utskottet aflemnade Slatsråds-protokoll, nemligen öfver Justitie- och Justitie-Departements-ärenden
från och med den 1 Februari 1840 till och
med den 10 Juli 1844, — öfver Utrikes-Deparlementets ärenden, från och
med den 12 Juni 1840 till och med den 10 Juli 1844, — öfver Krigsärenden,
från och med den 24 Januari till och med den 11 Maj 1840,
— öfver Landtförsvars-ärenden, från och med den 19 Maj samma år till
och med den 16 Juli 1844, — öfver Sjöförsvars-ärenden, från och med den 19
Maj 1840 lill och med 16 Juli 1844, — öfver Kammar-ärenden, från och med
den 6 Februari till och med den 15 Maj 1840, — öfver Civil-ärenden, från
och med den 16 Maj samma år till och med den 24 Juli 1844, — öfver
Handels- och Finans-ärenden, från och med den 8 Februari till och med
den 14 Maj 1840, — öfver Finans-ärenden, från och med den 19 Maj
samma år till och med den 22 Juli 1844, — samt öfver Ecclesiastik-ärenden,
från och med den 8 Februari 1840 till och med den 24 Juli 1844.
Någon tillämpning af 106 §. Regeringsformen har den verkställda P10-  tokollsgrauskningen icke föranledt; men deremot har Konstitutions-Utskottet,
efter öfvervägande af förekomna omständigheter, pröfvat skäligt att,
enligt Regeringsformens 107 §., emot vederbörande ledamöter af Statsrådet
anmärka rådgifvare-åtgärderna i följande mål:
l:o. Angående afskrifning af ett från Handels- och Sjöfartsfonden till
Direktionen öfver segelfarten mellan Wenern och hafvet utbetaldt lån; —
i hvilket afseende Utskottet vördsamt åberopar dess rörande detta ämne
afgifna serskildta Memorial af denna dag, N:o 17.
2:o. Angående förnyad oktroj för Wermlands Provincial-bank , med beviljande
hvaraf Kongl. Majit, uti nådig resolution den 17 Oktober 1840,
Bih. till R. St. Prot. i844-> 3 Sami. 6 Haft, 2
10
Konstitutions-TJIskottets Memorial, N:o 18,
fastställt förnyade bolags-reglor och nytt utlånings-reglemente för nämnde
Inrättning.
De bolags-reglor, som vid första stiftelsen af Wermlands Provincialbank
genom Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 17 November 1832 fastställdes,
innehöllo i 10 §., att ”för de förskrifningar, invisningar, depositions-bevis
eller sedlar, af bvad namn de vara måtte, som af Provincialbanken
utfärdades, lottägarne skulle träda i laga ansvarighet, en för alla
och alla för en.” Medelst 7 §. i bolags-reglorna af den 17 Oktober 1840,
jemförd med Kongl. Majrts nådiga resolution af den 30 Mars 1841, beviljades
i detta hänseende, enligt delägarnes i Banken underdåniga ansökning, den
förändring, att ”för de kredit-sedlar, invisningar och förbindelser, som af
Bolagets Direktion utfärdas, Bank-bolaget åligger ansvara efter allmän lag
och Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, så att hvad, som brister i
full lic/vid, sedan Bankens alla tillgångar gått i betalning, skall af lottägarne
gäldas, en för alla och alla för en.” Denna inskränkning i Bankägarnes
solidariska ansvarighet kan, efter Konstitutions-Utskottets förmenande,
lätteligen medföra följder af den mest vådliga beskaffenhet. För en
Bank, som endast till en tredjedel bildas med kontanta medel, och hvars
öfriga tillgångar och säkerheter hufvudsakligen utgöras af inteckningar, under
penningebrist blott med svårighet möjliga att realisera, innefattar den
solidariska ansvarigheten en motvigt emot ofullständigheten i Bank-fonden,
hvilken blott till en mindre del är rörlig och allenast med mycken omgång
kan i hela sin utsträckning sättas i verksamhet. När nu ansvarigheten
för lottägarne i Banken blifvit, på sätt omförmäldt är, inskränkt, så
att innehafvare af dess kreditsedlar och förskrifningar nu mera icke kunna
för omedelbart utbekommande af deras fordringar vända sig exekutivt
till en eller flere delägare i Banken, hvilka, efter de sednare bolags-reglorna,
ej få i sådant hänseende sökas, ”innan Bankens alla tillgångar gått i
betalning”, skulle, derest Provincial-banken, förmedelst någon betydligare
ekonomisk olycka, råkade i obestånd, oundvikligen inträffa, att Bankens öfver
en stor del af Riket utelöpande sedlar, många törhända i fattigare personers
händer, blefve ofruktbara och gagnlösa, till dess en invecklad och
vidlyftig utredning af Banken hunnit försiggå, hvartill kunde erfordras en
längre tidsutdrägt, kanske flere tiotal af år. Hurusom sådant skulle högst
menligt inverka på landets ekonomiska välstånd, ligger för öppen dag; och
att den omförmälda ansvarighets-inskränkningen, helst sedan Provincialbankens
sedlar under den förra med säkrare garantier förbundna oktrojen
Konstitutions-Ulskottets Memorial, N:o 18.
11
hunnit spridas och vunnit kredit, föga instämde med allmänhetens rättmätiga
fordran, att i sina financiella förhållanden icke genom allmänna
åtgärder blottställas för något äfventyr, hade alltså, vid pröfningen af förenämnde
utaf delägarne i Wermlands Provincial-bank gjorda underdåniga
ansökning, icke bordt, såsom skett, af vederbörande Rådgifvare förbises.—
Likväl, enär af Finans-Departementets rörande detta mål i Siats-Rådet
förda ProLokoll synes, som Föredraganden, dåvarande Stalsrädel Törnebladh,
(hvilken, med anledning af tillförordnade Depart< ments-Chefens
anmälda jäf, i nåder förordnats att målet i hans ställe handlägga), skulle
icke hafva å ifrågavarande uti ansökningen föreslagna förändring fästat serskild
uppmärksamhet, — har Utskottet trott den anmärkning mot ärendets
behandling, som Utskottet icke kunnat undgå att här framställa, ej
böra sträckas till Statsrådets öfrige ledamöter, ehuru desse i Föredragandens
underdåniga tillstyrkande instämt.
3:o. Angående sportel-ersättning till Post-inspektoren i Carlstad, Majoren
Flach.
Protokollet öfver Finans-ärenden för den 9 November 1840 utvisar,
att, sedan bemälde Post-inspektor, till vinnande af ersättning för den förlust
af årliga extra-inkomster vid Carlstads Post-kontor, som han genom
inrättandet af ett Post-kontor i Arvika, och direkt postgång mellau denna
köping och Åmål fått vidkännas, aflemnat en verificerad förteckning å sålunda
förlorade inkomster, uppgående till 809 R:dr 40 sk. B:ko, och
Kongl. Öfver-Post-Direktörs-embetet, med antagande af, att göromålen vid
Carlstads Post-kontor blifvit, i följd af berörde nya inrättning, något förminskade,
samt kostnaden för skrifvarebiträde i samma nion inskränkt, uti
afgifvet underdånigt Utlåtande trott sig icke kunna föreslå den begärda
sporlel-ersätlningen till högre belopp, än 600 R:dr B:ko om året, sådan
ersättning från och med år 1839 blifvit honom utaf Post-verkets medel
till ett belopp af 800 R:dr B:ko, årligen i nåder beviljad uppå underdånigt
tillstyrkande af Föredraganden, tillförordnade Departementschefen
Herr Statsrådet af Wingård; till stöd för hvilket tillstyrkande
hufvudsakligen åberopats: att dylika ersäLtningar förut under loppet af
sednaste tio år för elfva serskildta fall af Kongl. Maj:t i nåder beviljats,
utan att emot dessa dispositioner någon anmärkning blifvit gjord;
att Majoren Flach i fullmakten å Post-inspektors-sysslan tillförsäkrats åtnjutandet
af de med tjensten förenade förmoner; att göromålen vid
Carlstads Post-kontor på de senaste tio åren, dels medelst inrättade dubbla
12
Konstitutions-Ulskottets Memorial, N:o 18.
postgångar på fyra serskilda vägar, dels genom stiftelsen af Wermlands
Provincialbank m. m., blifvit betydligen ökade; att Majoren Flachs
berömliga förvaltning af nämnde Post-kontor beredt åt detta Kontor ett
ökadt förtroende; och att Post-kassans inkomster af samma Post kontor
under sednare åren, i följd af den ökade brefvexlingen, vunnit en tillväxt
af 2 å 3000 R:dr B:ko årligen.
Då likväl, såsom Statsrådets öfrige ledamöter till grund för deras underdåniga
afstyrkande i målet erinrat, de förmoner, dem Post-inspektoren
1 Carlstad genom inrättandet af ett Post-kontor i Arvika köping förlorat,
utgjort endast tillfälliga extra inkomster, bestående i betingade arfvoden
för lösväskor, provisioner af korrespondenter, som baft räkning med Postkontoret,
o. s. v., men Staten icke eger någon i författningarne grundad
förbindelse att åt tjensteinnehafvare anslå ersättning för så beskaiiäde inkomster,
när, jemte dem, äfven de göromål eller prasstationer upphört, för
hvilka de utgjort vedergällning, — hvadan ock vid indragning af embeten
och tjenster å Rikets Stat, hvarmed förhållandet i förevarande fall,
ehuru blott partielt, kan jemföras, andra, än ordinarie lönevillkor i allmänhet,
icke anses åt sysslornas innehafvare vara för framtiden genom fullmakterna
försäkrade, — har, med afseende äfven derå, alt fråga nu var
om ett vida betydligare anslag, än som tillförene i lika hänseenden beviljats,
och att ersättningen åt en derförutan veterligen väl lönad tjensteman
anslagits till högre belopp, än Post-verkets Styrelse föreslagit, Konstitutions-Utskottet
funnit Föredragandens omförmälda tillstyrkande påkalla en
ogillande uppmärksamhet.
4:o. Angående Herr Justitie-rådet af Rotens underdåniga klagan öfver
Kongl. Slats-Konlorets beslut att indraga hans lön, såsom Sekreterare hos
f. d. Direktionen öfver Numerlotteri-inrättningen.
Vid granskning af Statsråds-protokollen öfver Finans-ärenden för den
2 Juli och 29 December 1842, har Konstitutions-Utskottet inbemtat, att
Kongl. Maj:t, med ändring af Stats-Kontorets öfverklagade åtgärd, icke allenast
tillåtit Justitie-rådet af Roten att för året 1841, hvarunder han vid
Nuinerlotteriets utredning biträdt, beräkna sig till godo nämnde Sekreterarelön,
600 R:dr, men äfven nådigst bifallit, att Justitie-rådet finge enahanda
löne-ersättning, under vanliga förbehåll af dess minskande eller upphörande,
i mon af högre löneförmoners undfående, fortfarande å allmänna
lndragningsstaten uppbära intill påföljande Riksdag, då Kongl. Maj:l ville
Konstitutions-Utskottets Memorial, N'.o 18.
13
hos Riksens Sländer göra nådig framställning om anslagets ytterligare fortsättning;
äfvensom protokollen utvisa, att detta nådiga medgifvande skett
efter Föredragandens, tillförordnade Departementschefen af Wingårds tillstyrkande,
grundadt på den yttrade mening, att, då frågan om Lotteri-inrättningens
upphörande eller indragning ej kunde anses definitivt afgjord,
innan alla af Riksens Ständer härvid fästade vilkor blifvit af Kongl. Maj:t
pröfvade, hvilket ej egt rum förr än den 4 Juni 1841, då kungörelse om
Inrättningens upplösning utfärdades, Föredraganden alltså, och enär Justitie-rådet
af Rolen vid denna tidpunkt redan var till Justitie-råd utnämnd,
ansåge denna utnämning icke böra eller kunna verka till rubbning
i hans rättighet alt, lika med andra vid Lotteriets upphörande på
detta Verks stat qvarstående embets- och tjenstemän, varda vid sin innehafda
Sekreterarelön bibehållen.
Likväl erinrades af Stals-rådets öfrige Ledamöter, som i underdånighet
afstyrkte beviljandet af den ifrågavarande expektantlönens fortfarande efter
1841 års utgång: att, sedan Riksens Ständer i underdånig skrifvelse
den 29 Augusti 1840 anmält, att de för deras del beslutit Numerlotteriinrältningens
upphörande med den 31 December samma år, Kongl. Maj:t
den 26 September uti nådigt svar förklarat Sig sinnad att jemväl för sin
del sådant bifalla, med förbehåll, att Riksens Ständer dess förinnan vidtoge
åtgärder för de vid denna Inrättning anställde tjenstemäns och vaktbetjentes
öfverflyttande å Allmänna Indragningsstaten; att Riksens Ständer
derefter under den 18 December 1840 i underdånighet tillkännagifvit, att
de Numerlotteri-inrättningen tillhörande tjenstemän och vaklbetjente,
hvilka voro upptagne å en vid skrifvelsen bifogad förteckning, kom me att
vid Inrättningens upphörande tilläggas löne-ersättning å Rikets Allmänna
Indragningsstat, lill de summor, förteckningen innehölle, och med uttryckligt
vilkor, alt, om någon af desse tjenstemän eller vaklbetjente sedermera
å annan Stat erhölle högre lön, arfvode eller pension, än han vid Numerlotteriets
upphörande å dess Stat innehade, de honom tillagde belopp
å Allmänna Indragningsstaten skulle i förhållande dertill minskas eller
försvinna; att Kongl. Maj:t, vid ärendets pröfning den 31 December
1840, väl funnit godt uppskjuta meddelandet af nödiga föreskrifter, beträffande
sättet för Lotteri-inrättningens slutliga upplösning, men deremot anbefallt
Direktionen öfver samma Inrättning att, under afbidan af Kongl.
Majrls hufvudsakliga beslut angående Inrättningens "upplösande”, låta från
början af år 1841 tills vidare inställa all försäljning och dragning af lot
-
14
Konstitutions-Utskottets Memorial , N:o 18.
ter för Inrättningens räkning; att Kongl. Maj:t vidare den 3 Februari
1841, och således före Herr af Kolens den 17 derpåföljande Mars skedda
utnämning lill Justitie-råd, i nåder gillat de af Riksens Ständer uppgifna
grunder för Nummerlotteri-inrättningens tjenstemäns och vaktbetjentes uppförande
å Allmänna Indragningsstaten; samt att Kongl. Maj:t sedermera
under den 4 Juni 1841, i sammanhang med nådigt beslut angående åtgärderna
för Lotteri-inrättningens slutliga ”upplösning”, uttryckligen förklarat,
dels att Inrättningen borde anses hafva ”upphört” med året 1840,
dels att, i följd deraf och från Inrättningens upphörande, eller från den 1
Januari 1841 räknadt, tjenstemännen och vaktbetjeningen, å hvilka den
af Riksens Ständer godkända och vid deras skrifvelse den 18 December
1840 bilagda förteckning blifvit genom nådigt bref Stats-Kontoret till efterrättelse
meddelad, skulle å Rikets Allmänna Indragningsstat uppföras,
för att derå, ”på sätt och med de vilkor, Riksens Ständer omförmält”
och Kongl. Maj:t fastställt, sina löner eller arfvoden tillgodonjuta.
Enär nu Herr af Rolen, sorn den 17 Mars 1841 i nåder utnämndes
till Justitie-råd, hvilket embete ej lämpligen var med hans innehafvande Sekreteraretjenst
å Stat förenligt, icke kunnat vid Justitie-råds-platsens emottagande
vara i okunnighet om Riksens Ständers af Kongl. Maj:t godkända
och Numerlotteri-Direktionen meddelade beslut, angående Lotteri-inrättningens
upphörande och vilkoren för tjenstemannapersonalens öfverflyttande
å Indragningsstat, och hemälde Justitie-råd sålunda icke egt någon laglig
rätt att, sedan han med Sekreterarebefattningen upphört, Sekreterarelönen
å Indragningsstat framgent bibehålla, har Konstitulions-Utskottet
sett sig föranlåtet anmärka, att Föredraganden, vid afgifvandet af ofvananförda
underdåniga tillstyrkande, sin rådgifvarepligt icke vederbörligen
iagttagit.
5:o. Angående skatteköp å Hospitalshemmanet Jerla.
Nuvarande Statsrådet Herr Friherre Stael von Holstein, som genom
upplåtelsebref af den 21 December 1833 erhållit ständig stadge- och besittningsrätt
till Danviks Hospitalshemmanet Jerla, ett halft mantal, beläget
i Sickla-ö församling, hade gjort underdånig ansökning att få på sig
öfverlåten oinskränkt egande- och nyttjande-rätt till samma hemman, med
hvad dertill hörde, emot det att han erlade tio års hemmansränta, beräknad
efter 50 Riksdaler i penningar och 11 tunnor 24 i:dels kappar spanmål
årligen i löseskilling, hvarjemte Hospitalet skulle såsom förut upp
-
Konstilutions-Utskottets Memorial, N\o 18.
15
bära Jen årliga räntan med ofvanberörde belopp, samt, på sätt upplåtelsebrefvel
innehölle, ega att, när hemmanet försåldes, detsamma antingen
efter hembud före 3:dje uppbudets beviljande, till sig lösa, eller, om
Hospitals-styrelsen sådant icke önskade, åtnjuta recognitionsafgift med Tre
procent af köpeskillingen.
Efter hvad Statsråds-protokollet öfver Ecklesiastik-Ärenden af den 7
April 1841 utvisar, lemnade Kongl. Maj:t åt Friherre Stael von Holsteins
berörde underdåniga ansökning nådigt bifall, i öfverensstämmelse med Föredragandens
och Statsrådets öfrige Ledamöters gemensamma underdåniga
yttrande af följande innehåll:
”Af handlingarne hade inhemtats, att Sickla-ön år 1436 af Kongl. Regeringen
blifvit donerad till Stockholms stad; — att Konung Gustaf I år
1557 till de fattige och Hospitalen i Stockholm på behaglig tid skänkt Jerla
, tillika med öfrige på Sickla-ön belägne hemman, å hvilka Konungen,
enligt upplåtelsebrefvets innehåll, haft egna fogdar; — och att, sedan hemmanet
Jerla år 1562 blifvit upplåtet till General-löjtnanten Monier , Drottning
Christinas Förmyndare-regering år 1635 återställt Sickla-ön till Danviks
Hospital, som derå erhållit Kongl. Confirmationer åren 1655, 1660
och 1673.
Angående rätta egenskapen af sistnämnde åtkomst, visade sig, att
Sickla-ön, som nu lyder under landsrätt, tillförene, enligt 12 Kap. Rådstufvu-balken
Stadslagen, legat under Stockholms stads jurisdiktion, hvilket
utmärkte egendomens natur af donerad jord med egande-rätt, och att
Danviks Hospital, som haft hemmanen, dels under eget bruk, dels ock
upplåtne till landtbonde!-, den tiden varit stäldt under stadens Politi-KolJegiuui,
hvilket 1724 upplåtit Jerla och derefter vissa andra hemman till
enskilde personer under ständig besittningsrätt emot stadgad årlig ränta
och vissa natura-praestationer; varande icke någon anledning, att PolitiKollegium
sökt tillstånd Lill dessa upplåtelser eller stadfästelse!'å desamma.
Genom dessa förhållanden syntes det vara factiskt ådagalagdt, att
Hospitalets egande-rätt till hemmanet Jerla vore fullkomlig, hvilket äfven
bekräftades deraf, att Kongl. Majit, genom nådigt Bref den 12 November
1812, föiklarat Danviks Hospital vara jordegare af Sickla-ö; — att Kongl.
Kammar-Kollegium uppgifvit Jerla hemman vara af frälsenatur; — och
att, så vidt veterligt vore, hvarken Kammar-Kollegium, å Kronans vägnar,
16
Konstitutions-Utskottets Memorial, N',o 18.
utöfvat något dominium öfver hemmanet Jerla, ej eller Kongl. Serafimerordensgillet
hade detsamma under sin Öfverstyrelse eller sitt inseende.
Häraf syntes följa, att Danviks Hospitals-direktion finge, när sådant
nyttigt pröfvades, genom skatterättighetens upplåtande, förvandla Jerla
hemmans natur till frälse-skatte. Rättigheten vore ej eller ifrågaställd af
Serafimer-ordensgillet eller Kammar-Kollegium, som emot utöfningen deraf i
deras afgifna Utlåtanden icke framställt eller åberopat annat lagligt hinder,
än att Kongl. Maj:t genom resolution den 26 April 1826 förklarat
Sig icke kunna, emot innehållet af Kongl. Brefvet den 7 December 1796,
i nåder bevilja den af Jerla hemmans dåvarande s>tadge- och besittningsrättsinnehafvare,
Grosshandlaren Hedberg, sökta skatteköpsrättighet.
Beträffande sistnämnde fråga och den tillämpning af Kongl. Maj:ts
derå gifna nådiga resolution, hvilken Serafimer-ordens-gillet och Kongl.
Kammar-Kollegium sökt i denna sak göra gällande, hade det af Grosshandlaren
Hedberg yrkade skatteköpet, fastän Kammar-Kollegium den 8
Mars 1825 derå i underdånighet tillstyrkt bifall, desto mindre kunnat af
Kongl. Maj:t beviljas, som detsamma blifvit alldeles bestridt och förvägradt
af Danviks Hospitals-direktion, hvilken var stadd i utöfning och förvaltning
af Hospitalets egande-rätt. Då detta enda skäl varit fullt gällande
för Kongl. Maj:ts nådiga beslut till afslag, borde något serskildt afseende
nu icke fästas dervid, att Kongl. Brefvet af den 7 December 1796
blifvit åberopadt, emedan Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref af den 12 Mars
1823, till Hospitals-direktionen angående delning af Sickla-öns samfälliga
skog oclr mark förklarat Sig hafva funnit, att den allmänna föreskriften
uti Kongl. Brefvet den 7 December 1796 icke vore uti då för hand varande
fall tillämplig för de på Sickla-ön belägne hemman, sorn under
ständigt arrende blifvit upplåtne. För öfrigt och i allt fall stöde det fast,
att sistnämnde författning blifvit endast angående de i Skåne belägna Hospitals-,
Barnhus- och Domkyrkohemman vidtagen och genom Kongl. Maj:ts
reskript till vederbörande utfärdad.
Uppå dessa skäl, och som Kongl. Maj:t genom Dess nådiga Bref af
den 12 Mars 1823 ingått i pröfning och stadfästelse af den öfverenskommelse,
hvarigenom utöfver de 500 tunneland af Sickla-öns samfälliga skog
och mark, som hemmanen Stora Sickla, Jerla, Dufnäs och Skurö fått sig
tillskiftade, ett öfverskott af 350 tunneland blifvit everldligen ifrån Hospi
ta
-
Konstilutions-Utskottels Memorial , N\o 18.
17
talet afsöndradt och till berörde hemman öfverlåtet mot en årlig afgift af
5 kappar spannmål för hvarje tunneland; så emedan Danviks Hospitalsdirektion
yttrat sig vara villig och beredd att upplåta skatlerättigheten till
hemmanet Jerla på erbjudna vilkor, som Direktionen ansett vara till
Hospitalets nytta och förmån ländande, tillstyrkte Statsrådet i underdånighet,
att Kongl. Maj:t måtte i nåder förklara Sig icke finna något hinder,
att bemälde Direktion finge åt Friherre Stael von Holstein, såsom innehafvare
af stadge- och besittningsrätten å frälsehemmanet Jerla, sälja detta
hemman lill skatte, för den köpeskilling, med bibehållande af stadgade
hemmansräntor, samt under iagttagande af sådana vilkor och förbehåll,
hvarom säljare och köpare, enligt handlingarne i målet, öfverenskommit.”
Dessa handlingar, hvaraf Konstitutions-Utskottet förskaffat sig del, utvisa
äfven, bland annat, hurusom Serafimer-ordensgillet i underdånighet
afstyrkt den ifrågasatta försäljningen, under anförande: att, genom medgifven
oinskränkt ägande-rätt till hemmanet Jerla, köpeskillingen vid dess
försäljande ofelbart skulle komma att uppgå till så högt belopp, att Hospitals-Styrelsen
ej kunde med fördel inlösa hemmanet, hvilket, i anseende
till dess läge, möjligtvis i en framtid skulle för Hospitalets bästa kunna
användas på ett ändamålsenligare sätt; att äfven hemmanets skog derigenom
kunde komma att alltför båldt anlitas; att dessa olägenheter icke ersattes
genom den mindre betydliga inkomst, som af löseskillingen komine
att Hospitalet beredas; och att, efter bifall till ifrågavarande ansökning,
innehafvarne af de Danviks Hospitals-hemman, hvilka äro uppjåtne på
enahanda vilkor som Jerla, troligen ej skulle kunna nekas enahanda förmåner
med dem, hvilka af Friherre Staél von Holstein nu söktes.
Om nu än för fullkomligen säkert må antagas, att, i detta serskildta
fall, försäljningen bered t Hospitals-inrättningen en verklig fördel, tror dock
Konstitutions-Utskottet i allmänhet den grundsats böra vidhållas, att
fromma Stiftelser icke utan äfventyr för eget bästa kunna afhända sig
ägande-rätten till deras jordegendomar. Såsom ledande till ett menligt
prejudikat måste alltså Statsrådets yttrande i det nu omhandlade målet
kunna anses mindre välgrundadt. Tager man derjemte i betraktande, att
en likadan ansökning för samma lägenhet, men utaf annan man, blifvit,
endast 15 år förut, af Kongl. Maj:t afslagen, erhåller Statsrådets i närvarande
fall afgifna underdåniga tillstyrkande ett än betänkligare utseende,
Bih, till R. St, Prot. 1844 > 3 Sami, 6 Haft, 3
18
Konstitutions-Utskottets Memorial, N',o 18.
helst om, enligt Hospitals-ombudsmannens uppgift, något förordnande vore
gällande, som lade hinder i vägen mot skatteköps beviljande för Hospitalshemman
i allmänhet. I detta hänseende är väl uti Statsrådets underdåniga
yttrande erinradt, hvad som med rätta förhållandet öfverensstämraer,
att det i bemälde Ombudsmans Utlåtande åberopade Kongl. Bref af
den 7 December 1796 rörer endast de i Skåne belägna Hospitals-, Barnhus-
och Domkyrko-hemman. Men vid den underdåniga föredragningen
synes vara förbisedt, att Kongl. Majrt uti nådigt Bref den 16 December
1812, som utfärdats från Ecklesiastik-Expeditionen och genom Kongl. Kammar-Kollegium
meddelats vederbörande till efterrättelse, afslagit den af
Bondeståndet vid 1809 års Riksdag gjorda underdåniga hemställan, att
Domkyrko-, Hospitals- och andra till fromma Stiftelser anslagna hemman
måtte få till skatte försäljas, under nådigt förklarande, det ”härutinnan
kommer att förblifva vid hvad Kongl. Brefvet den 7 December 1796 innehåller
och stadgar.” Ärendets behandling vid föredragningen i Statsrådet
innefattar sålunda, efter Konstitutions-Utskottets förmenande, skäliga
anledningar till grundlagsenlig anmärkning, hvilken Utskottet, i följd häraf,
trott sig böra emot Föredraganden, tillförordnade Departements-Chefen
Herr Statsrådet Grubbe, till Riksens Ständers vidare pröfning framlägga.
b) Angående Riksens Ständers underdåniga Skrifvelse om åtgärders vidtagande
i afseende på de Halländska kyrko-hemmanen.
Sedan, i anseende till förekommen anledning att, ehuru åtskillige
hemman i Halland, hvaraf vissa räntor äro anslagne till kyrkor och presterskapet,
varit för dessas räkning borlstädslade, dispositions- och jordägande-rätten
till dessa hemman likväl rättligen skulle tillkomma Kongl.
Maj:t och Kronan, så att med åboskap derå borde förfaras, på sätt om
kronohemman i allmänhet funnes stadgadt, Riksens Ständer vid de tvenne
nästföregångna Riksdagarna åren 1829 och 1834 hos Kongl. Maj:t anhållit,
att undersökning af förhållandet måtte anställas, men Kongl. Maj:t förklarat
Sig icke finna skäl att dertill bifalla, hade Riksens Ständer uti ofvannämnde
underdåniga Skrifvelse af den 12 December 1840, på anförda
skäl, å nyo anhållit, att Kongl. Majrt-måtte täckas i nåder upphäfva Dess
rörande denna fråga den 22 Maj 1819 utfärdade nådiga Bref, äfvensom
Kongl, resolutionerna den 29 Mars 1825 och 26 April 1826, samt i nåder
föranstalta, att, genom behörigen förord liad t ombud å Kronans vägnar,
stämning blefve uttagen och talan utförd om återvinnande af Kronans
jordägande- och disposilions-rätt till ifrågavarande hemman.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.o 18,
19
Det öfver Ecklesiastik-ärenden dea 13 November 1843 i Statsrådet
förda protokoll, enligt hvilket Kongl. Maj:t förklarat Sig icke heller nu
kunna lemna bifall till Riksens Ständers framställda önskan, utvisar detta
förklarande hafva ägt rum, sedan Föredragande Departements-Chefen, Herr
Statsrådet Heurlin afgifvit det underdåniga yttrande, att Herr Statsrådet,
ehuru önskvärdt vore att komma till snart slut på det menliga tillståndet
af ovisshet rörande ägande- och disposilions-rätten till de Halländske kyrkohemmanen,
likväl ansåge så många och stora betänkligheter mola för den
utväg, Riksens Ständer till ändamålets vinnande i underdånighet föreslagit,
att han icke trodde sig kunna obetingadt tillstyrka nådigt bifall till Riksens
Ständers begäran. Lika med Justitie-Kansleren, delade nemligen
Herr Statsrådet icke den af Riksens Ständer uttalade åsigt, att en allmän
undersökning om dessa hemmans natur vore af enskildes rätt påkallad,
enär kyiko-hemmanens åboer, hvilkas besittning grundar sig på aftal med
kyrkoförvaltningen och icke med Kronan, skulle, om Kronans talan mot
kyrkorne vunnes, till följd deraf ingalunda erhålla någon ökad laglig rätt,
men väl äfventyra beståndet af redan ingångna afhandlingar. I förevarande
fall kunde alltså, efter Herr Statsrådets förmenande, endast Statens
anspråk afses; men Staten borde icke emot någon, aldraminst mot en för
befrämjande af dess eget ändamål så vigtig institution som kyrkan, utan
de mest giltiga skäl, väcka talan om rubbning af sekelsgamla rättsförhållanden.
Beträffande de till stöd för Kronans talan hittills förekomna omständigheter,
samt de gamla handlingar rörande ifrågavarande hemmans
äldre natur, hvarom upplysning skulle hafva vunnits, sedan Riksens Ständer
afläto deras förra underdåniga Skrifvelser i ämnet, delade Herr Statsrådet
äfvenledes Justilie-Kanslerens tanka, att den omtvistade frågan om
hemmanens krono-natur ännu vore i större eller mindre nion insvept i
mörker, samt att många luckor i bevisningen återstodo att fylla, innan
Kronans rätt att hemmanen bortstädja och till skatte försälja kunde anses
ådagalagd. Utgången af den talan, som å Kronans vägnar skulle, enligt
Riksens Ständers förslag, vid domstol väckas om återvinnande af Kronans
bättre rätt till dessa hemman, vore derföre tvifvelaktig; men det vissa
vore, att en mängd rättegångar komine att vid olika domstolar göras anhängige,
hvilka genom nödiga undersökningar om gamla handlingar blefve
vidlyftiga och mångåriga, helst troligt vore, att de å ena eller andra sidan
fullföljdes till högsta instansen. En längre tid skulle således fordras,
innan alla dessa rättegångar hunne definitivt afgöras; och om man autoge
20
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.o 18.
alt Kronan återvunne jordegande- och dispositions-rätten till hemmanen,
kunde man befara nya långvariga tvister om bättre rätt lill åboskap å
hemmanen samt om fördelen att dem till skatte inlösa. Domstolar och
embetsverk skulle härigenom få ökade besvärliga göromål, samt stora kostnader
förorsakas icke blott Kronan, utan äfven kyrkorna och enskilde personer.
Vid bedömmandet af så gamla och invecklade förhållanden vore
det dessutom tänkbart, att icke allenast olika Under-rätter, utan äfven
olika Divisioner af samma Öfver-rätt kunde uppfatta frågan om hemmanens
äldre natur från olika synpunkter och stadna i olika beslut, hvaraf
ojemnhet och en stor missbelåtenhet skulle uppstå. Antagande tillika, att
hufvudsakliga afsigten med den af Riksens Ständer begärda domstolsundersökniug
varit, icke egentligen att tillvinna Kronan en opåräknad ringa
fördel på de Halländska kyrkornas och presterskapets bekostnad, utan
snarare att betrygga hemmansåboerne mot alltför höga och betungande afgälder
till kyrkorna, samt bereda dessa åboer en möjlighet att till hemmanen
förvärfva jordegande- och dispositions-rätt, föreställde Herr Statsrådet
sig, att detta ändamål kunde vinnas hastigare och på en enklare,
mindre besvärlig och kostsam väg, utan att derigenom förnärma hvarken
Kronans förmenta rätt eller åboernes billiga anspråk eller kyrkornas och
presterskapets liäfdvunna rättigheter; i hvilket hänseende Herr Statsrådet
äfven afgaf ett i Statsrådsprotokollet omständligen intaget och af Kongl.
Maj:ts öfrige Rådgifvare på de anförda skälen jemväl godkändt förslag till
uppgörelse härutinnan utan domarens mellankomst, med anhållan att
Kongl. Maj:t måtte täckas derom till Riksens Ständer gora nådig framställning.
Emot detta underdåniga yttrande har Konstitutions-Utskottet trott sig
böra erinra, att den utredning af Statens eller kyrkornas egande-rält till
de Halländska så kallade kyrko-hemmanen, som Riksens Ständer genom
deras ofvannämnde underdåniga Skrifvelse åsyftat, är oundgängligen nödvändig,
så vida åboerne skola kunna sättas i tillfälle att köpa samma hemman
till skatte; och att visshet i berörde hänseende icke kan vinnas utan
genom laga undersökning. Efter Utskottets förmenande, kan Styrelsen i
allmänhet icke anses ega rätt att på administrativ väg afskära rättegångar,
då de af behofvet påkallas; och för den administrativa makten blifver alltid
betänkligt att, der tillämpning af allmän lag erfordras, gå domaremakten
i förväg. Riksens Ständer hade tvenne gånger tillförene uttryckt deras
utan tvifvel både billiga och befogade önskan om den lagliga under
-
Konst i tut ions-U t skottets Memorial, N.-o 18.
21
sökningens tillvägabringande, och det kunde, vid den sednaste skrifvelsens
föredragning, troligen icke undfalla vederbörande, hvilken betydelse
i det allmänna frågan ägde genom det uppseende, som dess behandling
vid de föregående tillfällena väckt. Ehuru Herr Statsrådet
Heurlin uttryckligen medgifvit både ”ovissheten” rörande ägande- och
dispositions-rätten till ifrågavarande hemman, och jemväl ”menligheten”
af en sådan ovisshets fortfarande, har Herr Statsrådet likväl, utan
hänsigt dertill, att sådana räLtsfrågor uppenbarligen tillhöra domarens,
ej den administrativa myndighetens, pröfning, emot laga undersökning
uppställt betänkligheter, hemtade från sakens tvistiga beskaffenhet, liksom
hade Herr Statsrådet icke tagit i betraktande, att enahanda förhållande
inträffar i en mängd andra rättsfall, hvarpå såsom exempel endast
torde behöfva åberopas de så ofta förekommande arfs- och testaments-tvisterna.
Det anförande Herr Statsrådet vid ärendets föredragning afgaf, i
strid mot de hörda autoriteternes mening, af hvilka Götheborgs Konsistorium,
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Halland och Kongl. Kammar*-  Kollegium, hvar på sitt sätt, tillstyrkt, samt Justitie-Kanslers-embetet äfven
för sin del icke afstyrkt den begärda undersökningen, kan med allt
skäl anses hafva föraniedt och grundlagt det beslut, hvarigenom Riksens
Ständers så ofta upprepade begäran blifvit ånyo undertryckt; och Konstitutions-Utskottet
har i följd deraf funnit sig icke höra underlåta att emot
bemälde Herr Statsråd anmärka det, efter Utskottets omdöme, oriktiga i
hans framställning, då målet till Kongl. Maj:ts nådiga afgörande anmältes.
Vid läsningen af Statsråds-protokollen har det i öfrigt fästat Konstitutions-Utskottets
uppmärksamhet, att under större delen af den tidrymd,
som de granskade protokollen omfatta, regerings-ärenden icke sällan förekommit,
uti hvilka besluten mer eller mindre afvika från Statsrådets enhälliga
underdåniga tillstyrkanden. Det må, med få undantag, kunna utgöra
föremål för olika omdömen, huruvida berörde ärenden i sig sjelfva
varit af någon större vigt. Likväl och änskönt någon anmärkning enligt
106 eller 107 §. Regeringsformen uti dessa mål icke kan äga rum, har
Utskottet, med stöd af 2 morn. 37 §. Riksdags-Ordningen, ansett sig höra
förhållandet till Riksens Ständer upplysningsvis anmäla. De ifrågavarande
regerings-ärendena, uti hvilka Statsrådets enhälliga yttranden och förslag
22
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.-o 18.
funnits vara från Kongl. Maj:ts nådiga beslut skiljaktiga, bestå hufvudsakligen
af befordringsmål. Af de öfriga, der nämnde förhållande inträffat,
utbeder sig Utskottet att få såsom exempel anföra följande:
l:o. Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, rörande tillsättning af
en ny Lag-komite" eller den så kallade Lag-beredningen. (Justitie-Departementets
Protokoll den 28 Augusti 1841•)
Statsrådet föreslog i underdånighet till arbetande ledamöter i Lagberedningen
fem lagkunnige män, som ansågos för det vigtiga lagstiftarekallet
äga de vidsträcktaste insigter, och bland dessa personer äfven den
äldre Lag-komiteens ännu qvarlefvande tvenne medlemmar. Kongl. Maj:t
behagade, med de sistnämndes uteslutande, i nåder antaga endast tvenne
af de föreslagne, samt i öfrigt förordna tre andra och bland dessa en,
mot hvars användbarhet för sådan befattning Irenne Stalsråd uti kraftiga
föreställningar afgåfvo underdåniga påminnelser.
2:o. Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, angående upplösning af
Invalid-inrättningen å Ulriksdal. (Landtförsvars-Departementets Protokoll
den 2/ December 1840-)
Af Statsrådet hemställdes i underdånighet, att utdrag af Riksens Ständers
skrifvelse, i hvad den anginge frågans ekonomiska detaljer, måtte få
meddelas Kongl. Stats-Kontoret, under hvars hufvudsakliga förvaltning
Invalid-fonden är ställd, samt Direktionen öfver Invalid-inrättningen, med
nådig befallning, att, såsom förberedande åtgärd för ärendets slutliga behandling,
till Kongl. Maj:t inkomma med alla de upplysningar om Invalid-inrättningens
och dess fonders tillstånd med det mera, som af Riksens
Ständers underdåniga yttranden och förslag påkallades. — Kongl. Maj:t förklarade
dock en sådan åtgärd icke vara erforderlig, och fann på anförda
skäl godt att vägra sitt nådiga bifall till Riksens Ständers underdåniga
anhållan i ämnet.
3:o. Stockholms Drätsel-kommissions underdåniga anhållan om återställande
till stadens disposition af de i Kastenhoffshuset åt Sekund-Chefen
vid Svea Lif-gardet till boställe upplåtna lägenheter. (LandtförsvarsDepartementets
Protokoll den y December i843-J
Med afseende derpå att, genom berörde lägenheters öfverlåtande till
stadens fria disposition, åtskillige uppgifne betydliga fördelar skulle förstaden
vinnas, och då den af Drätsel-kommissionen å stadens vägnar för lä
-
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 18.
23
genheternes afträdande erbjudna ersättning syntes fullt motsvara hvad i
sådant hänseende skäligen kunde fordras, hemställde Statsrådet i underdånighet,
om icke Kongl. Maj:t skulle täckas lemna nådigt bifall till Drätselkommissionens
af tillförordnade Öfver-Ståthållaren understödda anhållan,
emot förbindelse för staden eller Drätsel-kommissionen, att, enligt Kommissionens
erbjudande, såsom ersättning för nämnde lägenheter, årligen utbetala
1000 R:dr B:ko, oberäknadt det belopp af 474 R:dr 4 sk. 8 r:st.,
som till Sekund-Chefen för Svea Lif-gardet från Inqvarterings-verket utginge.
Kongl. Maj:t förklarade likväl, att, som de ifrågavarande lägenheterne
uti KastenhofFshuset under en tidrymd af ej mindre än 163 år varit
till boställe åt Chefen för Svea Lif-gardet anvisade, Kongl. Maj:t icke fann
skäl att häruti göra någon ändring.
4:o. Riksens Ständers underdåniga skrifvelse, angående förbud för
tjenstemän vid Embetsverken att på en gång innehafva mera än en lön
på stat. (Civil-Departementets Protokoll den 3 Oktober 18/p).)
Statsrådet, som delade Riksens Ständers åsigt i afseende på olägenheterna
af det ofta öfverklagade förhållandet, att civile embets- och tjenstemän
i hufvudstaden samtidigt innehafva flera tjenstebefattningar, tillstyrkte
i underdånighet det Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med hvad i allmänhet
tillämpats vid flere af de under sednare åren vidtagna förändrade
organisationer, täcktes till iakttagande vid de ytterligare reorganisationer,
som framdeles kunde blifva i verket satte, såsom allmän grundsats, i den
nion löneregleringen och öfriga omständigheter sådant medgåfve, fastställa,
att mer än en tjenstebefattning icke finge af någon efter de nya staterna
innehafvas. Men Kongl. Maj:t behagade i nåder förklara, att någon orubblig
grundsats i omförmälde hänseende icke lämpligen kunde bestämmas.
5:o. Presidentens i Kongl. Stats-Kontoret underdåniga hemställan om
anordning af 1600 R:dr, såsom löne-tillökning åt Stats-Kontorets ledamotspersonal
för år 1841. (Finans-Departementets Protokoll den 26 Novem
ber
184^0
Under åberopande af deras, vid pröfningen af enahanda löne-tillöknings-fråga
för år 1840, till protokollet för den 22 December 1841 afgifna
yttrande, förklarade Statsrådets ledamöter sig ej kunna å berörde underdåniga
hemställan tillstyrka nådigt bifall. Hvaremot Kongl. Majrt, som
erinrade Sig, alt en tillfällig besparing å Finans-Departementets Hufvud
-
24
Konstitutions-Utskottets Memorial, N.-o 18.
titel under året uppkommit, behagade å denna besparing anvisa och tillägga
hvardera af Stats-Kontorets ledamöter, såsom ersättning för trägen
tjenstgöring under loppet af år 1841, ett oafkortadt arfvode af 400 R:dr.
Stockholm den 8 November 1844.
Reservationer
Af Herr Petre: ”Svenska grundlagens mekaniska inskränkningar, dess
oböjliga, men likväl overksamma föreskrifter, dess oförmåga att i statslifvet
ingjuta en föryngrande kraft och att åt representant-kallet bibringa
en storsinnad syftning, allt detta sammanlagdt lemnar utan tvifvel föga
anledning att hoppas nyttiga frukter af den Statsråds-protokollerna omfattande
granskning, som Konstitutions-Utskottet nu fulländat. Emedlertid
har närvarande tidpunkt, då en mera än tjugufem-årig regering upphört
och lemnat rum för en annan, i så måtto öppnat ett vidsträcktare fält för
regerings-åtgärdernes bedömande, som vanliga hinder derföre nu icke legat
i vägen och Utskottet följaktligen egt foll frihet att handla med den ädla
frimodighet, som är främmande för all politisk skuggräddsla. Riksdagarnes
icke sällsynta benägenhet för inre stridigheter, stundom mera åsyftande
person än sak, bar nu saknat all den retelse, som möjligtvis kunnat,
under en föregående tid, hemtas från tillämpningen af den olyckliga regerings-maxim:
”alt söndra, för att desto lättare kunna herrska.” Konstitutions-Utskottet
vid detta Riksmöte har således innehaft en jemförelsevis
förmonlig ställning. Det har befunnit sig på en ståndpunkt, der det obehindradt
kunnat vidga sin synkrets till liflig uppfattning och oväldig skildring
af de märkligare förhållanden, som bildat sambandet i den granskade
regerings-epokens mest utmärkande händelser. Representationens ombildning,
lag-verket, läroverks-frågan, krigs-väsendet, befordrings-systenien,
näringsfriheten, statshushållningen, Rikets Ständers önskningsmål,
med ett ord alla stats-angelägenheter af ett för nationen högre intresse
hafva erbjudit sig för Utskottets granskande blick, utan att skymmas hvarken
af det politiska tvång, söm under vissa omständigheter lägger band
på det fria omdömet, eller af den måhända icke alltid opartiska grannlagenhet,
som eljest ryggar tillbaka, för att icke träda historiens dom i förväg!
Utskottet har lemnat dessa fördelar obegagnade! Redan i sin första
sam
-
Konstilulions-Ucskottets Memorial, N:o 18.
25
sammansättning sond ra dt i tvenne, hvarannan motsatta delar, har det varit
föranlåtet att åt slumpen öfverlemna afgörande! af alla uppkomna, mera
eller mindre betydande, skiljaktigheter! Under lyckligare omständigheter,
då nemligen enhet och kraft lifvat Utskottets samfälda bemödande
och gifvit en högre lyftning åt det Utskottet förelagda, vigtiga uppdrag,
hade UtskoLlet varit i tillfälle att öfver den granskade regerings-perioden
sammanfatta en kort, men lärorik berättelse, hvilken genom sina oväldigt
framställda sakförhållanden sannolikt kunnat utöfva en välgörande inflytelse,
så väl på Riksens Ständers omdöme om Statens ställning och behof,
som på Slats-styrelsens derpå beroende rigtning och gång. Den betydande
vinst, som det allmänna kunnat på detta sätt hemta af Utskottets
gransknings-arbete, är nu hufvudsakligen förlorad. För mig, som lifligt
beklagar detta förhållande, återstår endast att, jemte anmälan deraf, vördsamt
meddela Riksens Ständer mitt, i sammanhang dermed, till Konstitutions-Utskottet
afgifna, och sedermera hos Utskottet pröfvade, men underkända
yttrande, så lydande:
Det tillhör, efter mitt förmenande, hvarje ledamot af Konstitutionsutskottet
— den nemligen, som eger hjerta, icke blott för sig sjelf och
sin enskilda ställning, ulan ock för det allmänna och för Regeringen, —
att egna en serskild uppmärksamhet åt regerings-ärendenas natur och det,
sorn i deL framfarna regerings-systemet kan anses hafva utgjort det fortfarande
— det bestående! Med betydelselösa tillfälligheter, hvilka icke innebära
något utmärkande — någonting af egenskap att i det stora hela
utöfva inflytelse — behöfver han icke sysselsätta sig. Tillfälliga förhållanden
och tilldragelser gå snart förbi, men det som, att jag så må säga,
utgör regerings-förhandlingarnes väsende, blir qvarstående, likasom deras
naturliga lagar och verkningar.
Den öfversigt af Statsråds-protokollen, jag tagit både vid 1840 års Riksdag
och vid innevarande Riksmöte, har hos mig stadgat den öfvertygelse!!,
att den förra Regeringen, genom oriktig uppfattning af sin ställning och
sitt kall, verkat hämmande på Stats-författningens och dess väsendlliga
lifselemenls fria utveckling, — motarbetat folkets konstitutionella uppfostran
och bildning, och sökt undertrycka den ordnade motvigten af en representativ
Statsmakt, som likväl utgör vår Stats-organisations förnämsta
villkor och är ämnad att lägga hinder emot det oinskränkta väldets åter
Bih.
lill R. St. Brot. 1844 •> 4 Sami. 6 Haft, 4
26
Konstitutions-Utikottets Memorial, N:o 18.
komst. Härigenom hade samma Regering efterhand ådragit sig en brist
på förtroende, som, enligt verldshistoriens vittnesbörd, aldrig undgått att,
i tidernas längd, verka störande på samhällens bestånd. Man läse, för att
stadga sitt omdöme härom, Frankrikes, Italiens, Spaniens, Portugals och
Tysklands historia! Man skall då icke tvifla om de orsaker, hvilka, sedan
de genom tiderna fortgått, slutligen icke allenast skakat thronerne, utan
ock rubbat folkens dygd och kraft, eller ock, hvad värre är, försatt dem
i en modlöshet, som för sina utbrott aldrig väljer medel.
Jag har förutskickat denna betraktelse, för att desto lättare kunna utmärka
den högre statsmanna-synpunkt, utur hvilken jag anser företeelserne,
vid granskning af Statsrådets protokoll, böra uppfattas. Det är icke
småsinnets jagande efter anmärknings-anledningar, som bör leda Konstitutions-Utskottets
tillgörande. Det är Styrelsens grunddrag — dess system
— dess anda — som Utskottet bör söka urskilja och framhålla, ty, om
regerings-grundsatserne icke varit sanna och rättvisa, så måste nödvändigt
följderna hafva blifvit ända i det oändliga skadliga. Erfarenheten bevittnar,
att falska styrelse-principer hafva bildat den förgiftade källan till de
Europeiska Staternas olyckor. Hos flertalet af Furstar har den villfarelsen
varit allmän, att Gud anförtrott dem folken, med afseende allenast på
deras personliga egenskaper — deras storhet — deras lycka — samt att
undersåtarne voro bestämda att tjena till verktyg för deras böjelser, önskningar
och lidelser!
”Derföre”, yttrar sig såsom Kronprins, Fredrik den Store, ”detta få”fangliga
sträfvande efter bedrägliga lofoffer!. Derföre detta lifliga begär att
'Tåda i allt! Derföre denna obenägenhet att lindra undersåtarnes afgälder!
”Derföre denna tröghet, denna orättrådighet, denna saknad af humanitet!
”Derföre detta öfvermod, som stundom urartat till tyranni! De Regenter
”allenast som förmå höja sig öfver dylika irriga föreställningar, kunna fatta
”och inse, att den rang, om hvilken de i allmänhet äro så ömtåliga —
”är — likasom sjelfva deras thron-upphöjelse, folkens verk, samt att fol”ken
gifvit dem makten, icke för att blifva martyrer för deras egensinnighet
”och tjena till lekboll för deras fantasi, utan för att genom dem förvärfva
”sig en stark och rättvis Styrelse. En Regents sanna ära ligger icke uti
”makt-utvidgning och uti tillväxten i antalet af honom undergifna menni”skor,
utan i dess aktning för jemlikheten inför lagen, och för denna stora
”sanning, som genomgår hvarje ädel lagstiftning och alla rättsenliga sam
-
Konstitutions-Utskottets Memorial, N:o 18.
27
”hälIs-fördrag, alt nemligen man måste behandla andra, så, som man sjelf
”önskar alt af dem blifva behandlad.”
Dessa den store Konungens ord kunna i alla tider och förhållandea
förtjena att i minnet bevaras. Serdeles begrundansvärda äro de, med hänsigt
till det förra styrelse-systemet i Sverige, hvars misstag man sanktionerat
derigenom, att Regeringsformens stadgande, att Regentens gerningar
äro från allt åtal fredade, sorgfälligt blifvit, åtminstone i sista instansen,
utsträckt till fullkomlig ansvarsfrihet för Konungens Rådgifvare.
De till vår granskning öfverlemnade Statsråds-protokollen utvisa, att
Regeringen ofta blifvit förd i strid, icke blott med Riksens Ständers uttalade
meningar, utan ock med åsigterne hos de män, hvilkas ansvarsfulla
uppdrag till tillhört att styrka och råda Konungen. I synnerhet en bland
Kongl. Maj:ts Rådgifvare har, genom sina skriftligen affattade reservationer,
spridt sjus öfver nyssnämnda beklagansvärda förhållande. Att Konungens
Rådgifvare, efter att sålunda hafva, inför Nationens Ombud, blottat
de tänkvärda ytterligheter, hvilka de under rådgifvare-kallets utöfning ofta
iråkat, likväl funnit med sin ställning till Nationen, sitt anseende, sin ära
förenligt, alt såsom Ledamöter i Konungens Statsråd qvarstanna, bevisa
mer, än någonting annat, att, under den flydda regeringstiden, intet försök
i verkligheten egt rum, för att göra Svenska Konstitutionenj*till en sanning.
Om Konstitutions-Utskottets ledamöter häruppå fästa den uppmärksamhet,
som vederbör, så skola de säkerligen icke underlåta att för sina principaler
skildra ett förhållande, som ehuru det under omständigheternas förändrade
skick, icke bör föranleda åtgärder för tillvägabringande af numera
ändamålslösa ansvars-påföljder, likväl är egnadt att tillvinna sig hvarje
sann fosterlandsväns lifliga afseende och att i medborgares hjertan rotfästa
den förflutna regeringstidens varnande minne.”
Uti förestående reservation hafva Konstitutions-Utskottets öfrige ledamöter
af Vällofl. Borgareståndet, äfvensom Utskottets samtlige ledamöter af
Ilederv. Bondeståndet, instämt.
Af Herr Tersmeden: "Detta Betänkande ådagalägger, att Utskottet ansett
sig böra för Riksens Ständer tillkännagifva hvarje regerings-åtgärd, der,
efter majoritetens mening, en Föredragande ej visat erforderlig oväld, nit,
drift eller skicklighet, vore han eljest än aldrig så förtjent af både Konungs
och Ständers förtroende, hade han ock redan lemnat Rådkammaren, eller
till och med det jordiska. Denna åsigt af Grundlagen och af Konstitu
-
2S
Konstitutions-Ulskottels Memorial, IV:o 18.
tions-Utskottels åliggande är ej min, och jag har föl jak tel igen, andra skäl
oberäknade, ej kunnat biträda de här ofvan mot Konungens Rådgifvare
gjorda anmärkningar. Derjemte får jag reservera mig emot den, i min.
tanka, mot Grundlagens anda stridande, för Rikets sanna väl vådliga, samt
för första gången af ett Konstitutions-Utskott vidtagna ålgärd att serskildt
för Riksens Ständer anmäla regerings-ärenden, der Konungen fattat Sitt
höga beslut, i strid med Dess Rådgifvares yttrade mening.’*
Af Herr Waern: ”Emot Utskottets beslut att icke yttra något omdöme,
i anledning af de flera regerings-åtgärder, det serskildt velat anmäla,
såsom varande af någon egen märkvärdighet, får jag mig reservera.
Då Utskottet vid nu fullgjorda granskning af Statsråds-protokollen
funnit, och genom berörde fem berättelsevis omförmälde exempel styrkt,
att högstsalig Hans Majrt Konungen vid serskildta tillfällen, utan att fästa
nådigt afseende på Sina konstitutionella Rådgifvares enstämmigt yttrade
mening, täckts på ett mot denna mening stridande sätt sitt nådiga beslut
fatta, så synes detta förhållande ådagalägga, att Statsrådets underdåniga
föreställningar icke varit af den kraftiga egenskap, sorn våra Grundlagar
förutsätta. Det förefaller mig ock, att Statsrådets inflytande de sednare
åren sjunkit allt mera under hvad det tillförene varit, samt att, då desse
Herrar Ledamöter och serdeles Kontrasignanterne, oaktadt det ofta inträffade
ogillandet af deras rådslag, icke sitt embete nedlagt, de misskänt
dess höga bestämmelse.’*
Uti denna reservation hafva Konstitutions-Utskottels öfrige ledamöter
af Vällofl. Borgareståndet och Utskottets samtlige ledamöter af Hederv..
Bondeståndet instämt.
Af Herr Professoren Doktor Reuterdahl:- ”1 de beslut, sorn Konstitutions-Utskottet,
med anledning af Statsråds-protokollens granskning, fattat ,
kan jag icke instämma. Jag anhåller att i följande punkter få anmäla
min reservation.
1) Jag anser det sätt, på hvilket Utskottet tillämpat 107 §:n Regeringsformen,
vara stridande mot denna §:s syftning. Mellan nämnda §. och
den, 106' synes mig skillnaden vara mycket bestämd. Den 106 afser enstaka,
mot lag stridande, åtgärder, dem Konungens Rådgifvare tillstyrkt,
och hvilka, just derföre, att de strida mot lag, kunna af domstol upptagas
och skärskådas.. Den 107 §:n åsyftar ett annat slags felaktighet hos Konungens
Rådgifvare., Dessa kunna ”ali. sina rådslag om allmänna, mått och
Konstitutions-Utskotlets Memorial , IV:o 18.
steg”, således icke blott i ett eller annat mindre vigtigt rådslag; utan i
många, kontinuerligt och utan att ändra sig, hafva förbisett Rikets sannskyldiga
nytta; eller ock kan någon Föredragande hafva brustit ”i oväld,
nit, skicklighet och drift”, under det han ”sitt förtroende-embele utöfva t.”"
Till felaktighet af denna beskaffenhet kan således ingen göra sig skyldig
genom en eller några få mindre betydande åtgärder. Der blott sådana
mot Rådgifvarne förekomma, användes efter mitt förmenande icke riktigt
den 107 §:n. Att den i förevarande tillfälle blifvit riktigt använd, måste
af mig förnekas, då blott några få mål blifvit ansedda såsom felaktigt behandlade,
då blott en ringa del af dessa mål, kanske icke något enda,
kan anses ega en stor betydenhet, och då, med undantag af en enda Konungens
Rådgifvare, mot hvilken tvenne felaktigheter anmärkas, hvardera
af de öfrige klandras blott för en enda åtgärd.
2) Det nu redovisade sättet att förstå 106 och 107 §§äie i Regeringsformen
tillåter mig icke att använda den sednare mot män, som hafva
lemnat Konungens Statsråd. Jag anser denna §:s hela ändamål ligga
deri, alt Riksens Ständer skola hafva en utväg att begära Rådgifvares entledigande,
hvilkas »tjenlighet vitsordas af Statsråds-protokollen. Något
annat ändamål är icke i Grundlagen uppgifvet, och kan således icke af
mig erkännas. Utskottet har icke, i öfverensstämmelse härmed, tillämpat
ifrågavarande §. Af dess Sex anmärkningar har det låtit Fyra träffa män,
som redan äro entledigade från Konungens Statsråd, och den Femte vara
riktad mot en f. d. Rådgifvare, som nu är död. Mot detta förfarande
måste jag mig reservera.
3) Genom det anförda har jag också tillkännagifvit, att jag icke kunnat
deltaga i de Fem sista anmärkningar, dem Utskottet trott sig böra
hos Rikets Ständer, med åberopande af 107 §:n Regeringsformen, anmäla.
(Beträffande den Första af Utskottets anmärkningar, åberopar jag den Memorialet
N:o 17 åtföljande reservation, i hvilken jag instämt.) Jag anmärker
dessutom, i afseende på de i dessa punkter förekommande mål, att
i det andra det skulle hafva varit väld och mannamån mot delegarne i
en Privat-bank, om Konungens Rådgifvare icke tillstyrkt bifall till en af
samma delegare bos Kongl. Maj:t gjord begäran, att hvad, som var stadgadt
om solidarisk ansvarighet för delegare i andra Privat-banker, (nemligen
den Skånska, den Småländska och den i Örebro), också måtte blifva
gällande för dem; hvarförutan jag icke kan anse det för Riket förmonligt,
att olika Pri val-bankers förbindelser löpa med olika ansvarighet; —
30
Konstitulions-Utskottets Memorial, N'.o 18.
alt det tredje och fjerde målet hafva obetydlig vigt och till sin rättsbeskaffenhet
äro, i del strängaste taladt, tvetydiga, hvarföre jag i dem, äfven
om jag egt rätt att dömma, snarare skulle hafva friat, än fällt; att det
femte målet, hvarken såsom för Riket skadligt eller såsom lagstridigt, synes
mig vara anmärkningsvärdt, i afseende på hvilken sista omständighet
jag blott vill anföra, alt Kongl. Kammar-Kollegium en gång tillförene tillstyrkt
alldeles samma åtgärd, som nu blifvit vidtagen, och äfven vid nu
ifrågavarande tillfälle icke ansett åtgärden vara i strid med lag eller ens
åberopat det Kongl. Bref af år 1812, sorn ansetts lägga hinder i vägen för
åtgärden; samt att i det sjette, så vidt blotta rådgifvare-åtgärden afses,
ingalunda ett afskärande af rättegång blifvit tillstyrkt, utan blott ett förslag
till förlikning framstäldt, genom hvars godkännande, som beror på
nu församlade Ständers beslut, en för Kronan oviss och kostsam rättegång
skulle kunna undvikas; således en rådgifvare-åtgärd, i hvilken jag för min
del icke kan finna den ringaste anledning till anmärkning.
4) Jemte det att Konstitutions-Utskottet, med åberopande af 107 §:n
Regeringsformen, för Riksens Ständer anmält Sex mål, i hvilka Utskottet
ansett någon felaktighet vara begången, har Utskottet upptagit en hittills
icke nyttjad rubrik för anmälanden, nemligen mål, i hvilka Konungen
fattat sitt beslut, utan att följa Statsrådets tillstyrkande. Till anmälanden
af detta slag anser jag Utskottet sakna all rätt, så vida det nemligen icke
finnér Statsrådets tillgörande i målen påkalla en anmärkning. I den § af
Grundlagarne, sorn uppräknar Konstitutions-Utskottets åligganden, nemligen
29 §:n Riksdags-ordningen, förekommer intet om en sådan rätt. Icke
heller finnes något sådant i någon annan § af Grundlagarne. Till stöd för
sitt förfarande har Utskottet åberopat 2 Mom. af Riksdagsordningens 37 §.
Detta Moment förbjuder i allmänhet ULskolten att ”väcka frågor till afgörande
i Riksens Ständers Plena eller att upptaga andra ämnen, än de från
Plena remitterade”; men undantager från detta förbud Konstitutions- jemte
Banko-Utskottet. Undantaget åsyftar tydligen rättigheter och skyldigheter,
som på andra ställen i Grundlagen äro dessa Utskott tillerkände, men
kan omöjligen, så allmänt som det är uttryckt, gifva Utskottet förbindelser
och rättigheter, om hvilka på intet annat ställe är handladt. Jag tror
således detta ställe af Grundlagen icke rätteligen vara åberopadt, och reserverar
mig mot hvad, som i omnämnda hänseende af Utskottet blifvit
beslutadt.
Konstitutions-Utskottets Memorial, N'.o 18.
31
5) I de flesta af de mål, i hvilka, under åberopande af 107 §:n
Regeringsformen, anmärkning blifvit gjord mot Konungens Rådgifvare,
nemligen i det första, det fjerde, det femte och det sjette, hafva samtlige
Konungens Rådgifvare besluten tillstyrkt, utan att dock anmärkningarne
blifvit rigtade mot någon annan än de Föredragande. Då detta icke blifvit
utvisadt hafva sin grund i målens eiler rådgifvare-åtgärdernes beskaffenhet,
förekommer det mig icke eller vara fullkomligen grundlagsenligt,
hvarföre jag äfven deremot mig reserverar.”
Uti denna reservation hafva Biskopen Doktor Holmström och Herr
Stjerngranat instämt, den sednare under tillkännagivande, att han icke
öfvervarit afgörandet af anmärkningsfrågan rörande de Halländska kyrkohemmanen;
äfvensom Herr af Wetterstedt samma reservation biträdt för
de delar af betänkandet, uti hvilkas afgörande han såsom suppleant i Utskottet
deltagit.
Herr Lagerhjelm, som, med undantag af hvad beträffar 4;e anmärkningspunkten,
rörande Herr af Rotens expektant-lön, instämt i Professorn
Doktor Reuterdahls reservation, har derutöfver anfört: ”Utskottet har beslutat
anmäla inför Rikets Högloflige Ständer några af de regerings-åtgärder,
öfver hvilka Hans Maj:t Konungen fattat sitt höga beslut emot Statsrådets
gemensamma underdåniga tanke. För urskiljandet af dessa mål från
alla andra saknas allt stadgande uti Grundlagarne; alltså skall den pligt
Utskottet ålagt sig eller den rättighet det iklädt sig, sökas i den anda
Grundlagarnes stiftare i dem nedlagt.
Utskottet bör icke göra en anmälan inför Rikets Högloflige Ständer
utan ändamål. Uti det förhållande, som anmäles, måste derföre finnas
något anmärkningsvärdt. Detta kan icke sökas deruti, att Konungen allena
regerat; ty Sveriges Konung har denna rätt, icke blott af häfd i ett
urgammalt Rike, men Grundlagarnes Stiftare hafva ock ibågkommit detta
grunddrag hos ett kraftfullt folk att vilja styras af en mäktig Konung. Uti
1809 års Konstitutions-Utskotls Betänkande rörande Regeringsformen he
ter
det:
”Konungens Stats-Råd utgör icke en i Hans Styrelse deltagande
corps, tillsatt af Rikets Ständer. Utskottet har trott, att den Styrande
magten kunde säkrare bevakas genom andra medel än detta,
som söndrade enheten och kraften af Dess verksamhet, och sorni
hvarje stark Regent derföre skulle vara frestad att undanrödja.”
Oeh Regeringsformens 3, 4 & 9 §§ hafva deraf blifvit en följd.
32
Ronsiilutions-Utskotlets Memorial, N\o 18.
Träffas nu intet anmärkningsvärd!; uti ”allena-regerandet”, så målte
det sökas i Statsrådets förhållande. Men Statsrådet har afstyrkt Konungen
från dessa beslut! — alltså återstår blott alt söka Utskottets mening deruti,
att Statsrådet bade bordt resignera, då dess föreställningar blifvit kraftlösa.
Regeringsformen stadgar visserligen ett sådant åliggande, men uttrycker
villkoret i sak, då deremot, enligt den åsigt, som här synes vara
i fråga, Utskottet velat lägga samma villkor uti en ny form, nemligen uti
öfverensstiiinmelsen emellan Statsrådernes åsigier.
Regeringsformens 9 §. bjuder:
”Skulle någonsin den oförmodade händelse inträffa, alt Konungens
beslut vore uppenbarligen stridande emot Rikets Grundlag
eller allmän lag, åligge det då Statsrådets ledamöter att kraftiga
föreställningar deremot göra.”
oeh uti 38 §:n stadgas:
”Skulle den Föredragande finna något Konungens beslut vara stridande
mot denna Regeringsform; gore han derom i Statsrådet
föreställning; yrkar Konungen ändock, att ett sådant beslut skall
utfärdas, vare det då den Föredragandes rättighet och pligt, att
sin contrasignation derå vägra, samt nedlägge han i följd deraf
sitt embete m- 111.”
Vid nu ifrågavarande fall åter, skall det anmärkningsvärda finnas
deri, att Statsrådet ej resignerat, då Konungen icke följt dess gemensamma
tillstyrkande. Om Grundlagen innefattade ett sådant åliggande, måste Konungen
antingen lyda Statsrådet — som då blefve styrande — eller ombjda
Rådspersonal. Vore delta sednare än möjligt att ofta verkställa inom
en stor och rik nation, hvaribland många ega förmåga och förmögenhet
att oafbrutet följa de allmänna ärendena och derigenom befinnas duglige
till ett så magtpåliggande värf; så följer deraf dock icke, alt denna
rörlighet är möjlig alt underhålla i Sverige. Antoge man ock motsatsen,
huru vill man finna det nyttigt? Ärendenas behandling för dagen, utan
plan för framtiden; af åtgärders framgång ingen ära för grundläggaren;
ingen skuld till motgångar, som andra grundlagt! -— Beredandet af en
opinion för en sådan innovation bör icke vara motivet för Utskottets beslut
att meddela ifrågavarande regerings-åtgärder lill Rikets Höglofl. Ständers
kännedom.
Jag
Konslilutions-Utskottets Memorial, N.o 18.
33
Jag kan således icke fatta meningen af Utskottets beslut och bör således
deremot reservera mig.”
Af Herr Professor Fries: ”Ehuru jag i de flesta af de fastställda anmärknings-anledningarne
varit af olika tanka med majoritetens beslut, anser
jag mig här endast böra reservera mig emot dem, hvartill jag från ingen
synpunkt kan finna anledning, nemligen: 1) Förändringen i den förnyade
stadgan för Wermlands Privat-bank. Jag delar visserligen pluralitetens
åsigt deruti, att den minskade garantien för privat-bankssedlarnes
säkerhet, kunnat menligt inverka på allmänna krediten; men, då samma
lindring i ansvarsskyldighet blifvit utan Riksens SLänders anmärkning lemnad
alla yngre privat-banker, skulle det med merå skäl citerats, sorn bevis
på väld och mannamån om densamma nekats en äldre, redan stadgad
Bank; 2) Behandlingen af frågan om de Halländske kyrko-hemmanen; och
3) upptagandet af de mål, hvaruti Hans Maj:t Konungen afvikit från samtlige
Statsrådens tillstyrkanden, på de grunder Herr Assessor Lagerhjelm
och Doktor Reuterdahl utvecklat. De öfrige anmärknarne, hvartill Utskottet,
efter Regeringsformens 107 §:s bokstafliga ordalydelse och vedertagen
praxis, ansett sig böra inför Riksens Ständer anmäla, äro af den ringa vigt
och speciella art, att det icke synes mig tvifvelaktigt, det de lill ingen
Riksens Ständers åtgärd kunna föranleda, äfven om Rådgifvarne icke redan
afträdt från sina platser.”
I denna reservation har Biskopen Doktor Nibelius med Professor Fries
sig förenat.
Af Prosten Doktor Anjou: ”Jemte det jag, på sätt de uti Utskottet
förda protokoll vitsorda, emot åtskilliga af de, genom Utskottets tillfälliga
pluralitet faltade, beslut mig reserverat, anhåller jag, att serskildt få fästa
uppmärksamheten vid den fastslällda och i Betänkandet intagna anmärkningen
emot Föredraganden af målet rörande Halländska kyrkohemmanet
Jag vill för min åsigt att bemälda anmärkning bordt uteblifva, icke
åberopa det skäl, som af några Ledamöter i dylika fall blifvit anfördt,
att den Föredragande, hvilken anmärkningen träffar, redan ur Konungens
Statsråd utträdt, emedan ordalydelsen af Regeringsformens 107 § åtminstone
lemnar oafgjordt, huruvida icke det tillkännagifvande, som der ålägges
Konstitutions-Ulskottet, är oberoende af annat än sjelfva sakförhållandet.
Bih. till R. St. Prot, 1844., 3 Sami, 6 Haft, 5
34
Konstitulions-Utskotlcts Memorial, N.-o 18.
Men jag stöder min tanke på följande grunder:
1) Sedan Riksens Ständer, enligt trenne Riksstånds sammanstämmande
beslut, både vid 1828, 29 och 30, samt 1834 och 35 årens Riksdagar,
gjort enahanda underdåniga begäran, angående laga undersökning vid
domstol om de Halländska kyrko-hemmanens natur, som vid sistförflutna
Riksdag, och Kongl. Maj:t båda gångerna samma hemställan icke i nåder
bifallit, bar väl Konstitutions-UtskoLtet, åtminstone vid 1840—41 årens
Riksdag gjort anmärkning vid de rådslag, som föranledt högbemälda afslag;
— men det hade, i min tanke, icke bordt undfalla nuvarande Utskotts
uppmärksamhet, att förhållandet nu var i så måtto förändradt, som
rådgifvande-åtgärden denna gång, på sätt nedanföre ådagalägges, icke afsåg
egentligt afslag, utan snarare uppskof, för att vinna ändamålet på ett sätt,
som ansågs mera lämpligt, samt mindre kostsamt och tidsödande.
2) Af Statsråds-protokollet för den 13 November 1843 är nemligen
uppenbart, att Föredraganden, långt ifrån att tillstyrka ovilkorligt afslag,
tvertom uppgifvit och förordat ett i vissa punkter affattadt förslag till den
i mörker insvepta, och föga hopp om nöjaktig laga utredning lemnande,
frågans lösning på ett sätt, som i förlikningsväg möjligen kunde tillfredsställa
allas stridiga anspråk; och af protokollet för den 18 April innevarande
år upplyses, att förslaget, vid förra tillfället uppskjutet, åter då
förekom, och så tillvann sig Kongl. Maj:ts nådiga bifall, att beslut fattades,
del Nådig Proposition på grund deraf, skulle till näst sammanträdande
Ständer afgifvas.
3) Sistnämnde nådiga beslut verkställdes ock genom Kongl. Maj:ts,
med nuvarande Föredragandes contrasignation försedda, Nådiga Proposition,
i ämnet af den 5 sistlidne Augusti, deruti förslagets fem punkter äro ordagrannt
desamma, som den förra Föredraganden redan den 13 November
1843 i underdånighet uppgaf. Mig vill derföre synas, som, i fall något
anmärkningsvärdt uti sjelfva åtgärden förefallit, den, sorn befordrat
beslutet till verkställighet, icke gerna kunnat från all delaktighet fritagas.
Men då fråga om anmärkning med detta syfte icke förekommit och kanske
icke kunnat förekomma, borde ock allt klandrande omdöme om den
förberedande åtgärden hafva uteblifvit.
Slutligen och hvad angår sednare afdelningen af Betänkandet, så,
ehuru jag icke tror mig kunna bestrida Utskottets behörighet att, på sätt
Konstitulions-Utskoltets Memorialj N\o 18.
35
vid 1823 och 1828 till 30 årens Riksdagar skett, till Riksens Ständers
kännedom, utan anmärkning, vare sig efter 106 eller 107 §:n, anmäla sådana
ärenden, som anses förtjena serdeles uppmärksamhet, helst sådant
icke finnes vara af Grundlagen förbjudet, anser jag dock, för min del, lika
med llere af Herrar Reservanter, den synpunkt, ur hvilken Utskottets
majoritet för denna gång verkställt dylik anmälan, nemligen med egentligt
afseende på de regerings-ärenden, i hvilka Kongl. Maj:t fattat Dess höga
beslut i strid med Rådgifvarnes tillstyrkande, vara inkonstitutionel! och
möjligen ledande till omdömen och slutsatser i strid med 3, 4 och 9 §§:ne
af gällande Regeringsform.”
Af Biskopen Doktor Hallström: ”Då jag ansett Konstitutions-Utskottet,
på grund af 37 §:n 2 Mom. Riksdags-ordningen, berättigadt, att, jemte
de tillkännagifvanden, som böra, enligt 107 §:n Regeringsformen och 29
§:n Riksdags-ordningen, efter fulländad granskning af Statsrådets protokoller
hos Riksens Ständer göras, anmäla, på sätt äfven vid åtskilliga föregående
Riksdagar, sednast den år 1830 afslutade, varit vedertaget, de
serskilda omständigheter och sakförhållanden, som kunnat väcka Utskottets
uppmärksamhet och såsom mindre öfverensstämmande med vårt statsskick
möjligen påkalla någon åtgärd å Riksens Ständers sida, har jag likväl
icke funnit de mål och regerings-ärenden, hvilka nu blifvit på ofvan
sagde grund vid slutet af detLa Betänkande omförmälde, af den egenskap
hvarken till sak eller form, att de bordt der intagas, eller kunna till något
afgörande i Riksens Ständers Plena föranleda; hvadan, och då jag
ogillar en sådan tillämpning, af en tillförene, såsom jag förmenar, icke
utan frukt begagnad rättighet, jag föranlåtes min deremot stridande åsigt
reservera.
Att aktie-egare i Wermlands Privat-bank icke vid förnyad octroy blifvit
tillförbundne en annan solidarisk ansvarighet, än den, som förut blifvit
medgifven delegare i andra Privat-banker, kan, efter mitt begrepp, ej
gerna klandras af dem, som äska, att lika rättigheter och skyldigheter böra
vid samma företag tillerkännas åt alla. Högst problematiskt förekommer
det mig äfven, om, i den händelse att en Privat-bank blefve insolvent
och störtade öfver ända, den menliga inverkan härutaf på det ekonomiska
välståndet i hela landet skulle i sjelfva verket förringas genom
delegarnes solidariska ansvarighet i strängare mening, samt dess oregelbundna
tillfälliga utkräfvande hos än den ene, än den andre.
36
Konstilutions-Utskotlets Memorial, N.-o 18.
Jag har icke eller kunnat dela den åsigt, som velat anmärkande beifra,
att icke Riksens Ständers underdåniga begäran om en allmän laga
undersökning rörande de Halländska kyrko-hemmanen blifvit vid föredragningen
inför Konungen ovilkorligen understödd. Föredraganden har egentligen
hvarken af- eller tillstyrkt den äskade undersökningen, utan allenast
framställt de flera betänkliga förhållanden och olägenheter, som skulle
deraf uppstå, under en påtagligen lika långvarig, som oviss rättegång staten
och kyrkan emellan, till afböjaude hvaraf han alltså hemställt, om ej
heldre borde derförinnan vidtagas en i underdånighet uppgifven utväg,
ledande möjligen till biläggande af sjelfva anledningarne till den obehagliga
tvisten, och med omisskänligt hänseende till hemmans-åboernas derutaf
beroende interesse, öfver hvilket allt Riksens Ständer borde göras till
skilje-domare -— ett förfarande, som långt ifrån att innebära ett försök,
att i administrativ väg afskära möjligheten af målens handläggning vid
laga domstol, vill fastmer ej vara annat än en inleimediaire, förlikande,
åtgärd/*
Af Herr Ekholm: ”Jemte det jag hufvudsakligen instämt uti de af
Herrar IVcern och Petré afgifna reservationer, anser jag nödigt såsom förklaring
tillägga följande:
Konstitutions-Utskottets ifrågavarande Betänkande, betraktadt i dess
absoluta skick, torde lätteligen ingifva den med för handen varande förhållanden
obekante förmodan derom, att Utskottet varit hänfördt af nog
långt drifvet anmärkningsbegär, då Utskottet icke kunnat efter så långvarig
granskning, ertappa flere anmärknings-anledningar, än som uti Betänkandet
innefattas. Denna förmodan kunde vidare föranleda till andra för
ledamöternes omdömen och bevekelsegrunder ganska menliga slutsatser, om
det befinnes och icke eller kan bestridas, att vissa anmärkta åtgärder,
såsom enstaka fall betraktade, icke skäligen bordt föranleda till någon anmälan
från Utskottets sida. Det är icke efterlåtet enskilda ledamöter att
utur de granskade Statsråds-protokollen framhålla alla de anmärkningsvärda
förhållanden, som skulle i deras sammanfattning fullkomligt rättfärdiga
anmärkningarnes befogenhet och behörigheten af Utskottets åtgärder. Må
det vara nog att erinra om Utskottets sammansättning, dess deraf härledda
splittring i tvenne från hvarandra i åsigter väsendtligen skiljda fraktioner
och det sålunda uppstådda factum, att ”Lottasken” merändels fått afgöra
beslutens, inrymmande i texten eller reservationernes i protokollet.
Konslitulions-Utskoltets Memorial, N.o 18.
37
Huruledes sammanhanget och konseqvensen af det hela på sådant vis skulle
utfalla var lätt att förutse och har äfven inträffat. Tror någon sig alltså
uti det förelagda Betänkandet sakna dessa vigtiga ingredienser, hvilkas
förbund utan tvifvel varit att önska, må skulden derföre skrifvas på slumpens
räkning, som i allmänhet varit gynsammare för rentvagnings- än anklagelse-methoden.
— Må emedlertid en hvar härutinnan fritt följa sin böjelse.
Min liar måst rätta sig efter insedd pligt alt oförbehållet framlägga
för Utskottets principaler, som icke ega tillträde till Statsråds-protokollen,
hvad anmärkningsvärdt förekommit, utan att egenvilligt utesluta det ena
eller andra, enär det ock såsom otvifvelaktigt måste antagas, att derest den
förra melhoden fått göra sig gällande, Riksens Ständer verkligen skulle
hafva blifvit förda bakom ljuset. Naturligtvis blifver det alltid Riksens
Ständers ensak att ytterst bedöma förhållandena, hvilket deremot afskäres,
om materialier saknas, och dermed möjligheten att ens ogilla, än mindre
förebygga framtida misstag, oskiljaktiga från den mest välmenande
statsförvaltning.”
Af Grefve Gyldenstolpe: ”Efter verkställd granskning af de i Statsrådet
sedan början af sistlidne Riksdag förda protokoll, har Konstitutionsutskottet
af de deri förekommande mångtusende regerings-ärenden funnit
sex (säger sex) vara af den beskaffenhet, att Utskottet ansett 107 §:n Regeringsformen
derpå böra ega tillämpning. Då, enligt 83 §. af samma Regeringsform,
Grundlagarna skola efter deras ordalydelse tillämpas, borde
man således ej kunna betvifla, det ju icke rådslag, som i dessa ärenden
blifvit af vederbörande fyra olika Föredraganden afgifne, uppenbarligen ådagalägga,
att bemälde Statsråds-ledamöter dervid antingen ”icke iagttagit Rikets
sannskyldiga nytta’, eller också ”icke med oväld, nit, skicklighet och
drift sitt jörtroende-embete utöfvat'.r Huruvida åter man icke torde kunna
sådant betvifla, öfverlemnas åt Svenska folkets representanters opartiska
omdöme att afgöra. Enligt min uppfattning, ega icke dessa enstaka rådslag,
äfven om de med yttersta stränghet bedömas, den inneboende skadlighet,
hvars fortsatta utveckling Regeringsformens 107 §. afser att hämma,
genom den deruti åt Riksens Ständer erkända och förvarade rättighet,
att begära aflägsnandet af en Rådgifvare, hvars bibehållande ansågs hinderlig
för Rikets väl.. Jag förutsätter nemligen, att, om den 107 §.n skall
kunna rimligen tillämpas på ett enda, ja, till och med på 2:ne rådslag,
såsom här är framstäldt, mäste dessa antyda en så i ögonen fallande brist
38
Konstitutions-Utskottels Memorial, N:o 18.
på omdömes-förmåga, att derom hos Riksens Ständer ej kan uppstå mer
än en mening. Detta är påtagligen icke förhållandet med de af Konstitutions-Utskottet
såsom klandervärda anmälda rådslag, hvarföre jag också reserverar
mig emot alla de beslut, Utskottet härutinnan fattat, och sådant,
icke allenast i fråga om den sak, hvarom dessa beslut handla, utan jemväl
i afseende på de personer, mot hvilka desamma riktats, i thy att då,
på sätt jag uppfattar meningen af den 107 §., denna endast har för afsigt
att bereda aflägsnandet ur Statsrådet af någon dess ledamot, men icke att
förfölja honom äfven sedan han icke mera finnes i Statsrådet eller på jorden,
jag med stöd häraf anser en bortgången Statsråds-ledamot böra vara
fredad mot all tillämpning af nämnde §. Denna §. är ett medel att vinna
ett gifvet ändamål, och hvarföre då framtaga och tillämpa medlet, långt
efter sedan andamålet vunnits?
Utskottet har slutligen — monne för att äfven här handla utan ändamål?
— omtalat att Kongl. Maj:ts höga beslut emellanåt afvikit från Statsrådets
ledamöters enhälliga tillstyrkan, hvilket jemväl med några framställda
exempel är vordet ådagalagdt. Den anmälan till Riksens Ständer
derom, att 9 §. af Regeringsformen, deri det heter ”Konungen dock förbehållet
att allena besluta’ varit icke sällan en sanning under större delen
af den tidrymd, som de granskade protokollen omfatta, anser jag som en
utsträckning af ULskottets bedömande utöfver hvad Grundlagen bestämmer.
Utskottet eger nemligen icke, i min tanke, att göra andra framställningar
angående Statsrådet än dem, som kunna medföra en tillämpning af 106
eller 107 §:n Regeringsformen. Att detta oaktadt framkomma med berättelse
om regerings-ärender, dervid de afgifna rådslagen icke ogillas och således
Statsrådets ledamöter undgå allt åtal, men hvarvid anmärkes, att
Kongl. Maj:t fattat ett beslut, stridande mot nämnde rådslag, skulle derföre
kunna uppfattas som ett försök, att göra det nådiga beslutet och den höga
personlighet, som bestämt detsamma lill föremål för Riksens Ständers öfverläggningar,
hvilket väl icke behöfver bevisas vara stridande mot Grundlagens
både anda och bokstaf. Ehuru jag icke vill påstå, att detta egentligen
varit afsiglen med det gjorda meddelandet, har jag dock inom Utskottet
bestridt allt sådant, såsom olagligt och vådligt, äfven om man dermed
åsyftat blott att hos blifvande eller varande Statsråds-ledamöter inpregla
den grundsats, att då afseende synes icke fästas vid deras ”underrättelser
och råd”, de ega en moralisk pligt att ej längre qvarstanna vid
sina förtroende-embeten, en grundsats, som 1809 års Lagstiftare hvarken
Konsti tut ions-ll tskottets Memorial, N:o 18.
39
antydt eller uttalat, och som derföre äfven 1844 års Konstitutions-Utskott
icke ens indirekte bordt vidröra. Jag reserverar mig derföre jemväl emot
denna, enligt min åsigt, nu till intet ledande berättande framställning.”
Herr Rääf bar yttrat sig instämma i Professorn Doktor Reuterdahls:
och Grefve Gjldensto/pes reservationer, jemte Herr Lagerhjelms serskildta
anförande.
Af vice-Tal mannen Herr Brinck: ”Jag har deltagit uti de flesta besluten,
rörande de af Utskottet nu till Riksens Ständer uti förestående Decharge-betänkande
gjorda anmälanden, men nödgas reservera mig deremot,
att Utskottet låtit liera mål, enligt min uppfattning, af större vigt, än de
nu framlagde, förfalla, hvaribland specielt torde få nämnas: Behandlingen
af Stats-revisorernes begäran, rörande inventering af Lasaretts-Direktionens
säkerhels-handlingar, samt af samma Revisorers begäran att revidera Danviks
Hospitals-kassas låne-handlingar, förordnandet till General-Konsulsbeställningen
i Rio Janeiro, samt afskrifningen af ett Malmö Hamn-Direktion
år 1818 beviljadt lån; och anser jag, att Utskottet med ett sådant
förfarande icke uppfyllt sitt åliggande.”
Denna Herr Brincks reservation hafva Borgare- och Bondeståndens öfrige
ledamöter i Utskottet biträdt.
Ytterligare af Herr Petré: ”För att sätta Riksens Ständer i tillfälle
att bedöma både de märkligare skiljaktigheter, hvilka i fråga om granskningsrältens
tillämpning hos Konslitulions-Utskottet uppkommit, och det
hinder, som legat i vägen för Decharge-betänkandets allättande i en fullständigare
form, hade jag ärnat reservationsvis meddela utdrag af Konstitutions-Utskottets
protokoll, hållet den 12 November 1844, men sedan Utskottet
vid anställd omröstning med 12 röster mot 11 funnit delgifvandet
af besagde protokoll grundlagsvidrigt, får jag nu endast detta förhållande
hos Riksens Ständer vördsamt anmäla.”
Äfven häruti hafva Utskottets öfrige ledamöter af Borgare- och Bondestånden
instämt..
y t: - -
f.. i) f< ; , .
I ') 3 : , .
r. ' i .
- . i i
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1844.
"T
t <
Tryckfel i följande Constitutions-Utskottets Memorialer:
Hem. N:o
11,
sid
■ 7,
rad
. 5
ofvan i fr. står.
0
55
1
12
99
12
99
14
nedifr. —
1
55
ö
17
99
1
99
2
99 ~
_ „
99
99
2
99
5
ofvanifr. —
— N:o
18
99
9
99
8
99
99
,,
99
18
99
20
99 ’
20:de läs: 30:de
Statsråds-afhandling — Statsråds-förhandling
från — från och med
den 1836 — den 1 Mars 1836
protokoll — protokollen
b~) — 6:o
Bih. till R. St. Prot. 1844. 3 Sami. 7 Haft.
Stockholm, hos P. G. Berg, i844-
Constitutions-Utshottets Utlåtande, No ig.
1
N:o 19.
Ai»k. till Exp.-Utsk. d. i3 Dcc , kl. half 3 e. m
Utlåtande till Riksens Ständer, angående Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition om ändringar i 17, 22 och 24 §§. RegeringsFormen.
Kong]. Majit har, uti Nådig Proposition af den 3o nästlidne October,
behagat gifva Riksens Ständer tillkänna, att, oaktadt Högsta Domstolen,
som af Regeringsformens nuvarande bestämmelser varit och är
förhindrad att arbeta på Afdelningar, i sednare tid, för att minska uppkomna
balancer, under sju månader hvarje år hållit äfven eftermiddagssessioner
dels en gång och dels, under sista året, två gånger i veckan,
hvarvid öfver 3ooo mål blifvit med slut afhulpne, och änskönt Högsta
Domstolen, hvars arbetstid ofta varit upptagen af andra än egentliga
domare-göromål, såsom af frågor, hvilka dels hos Konungen och dels hos
Riksens Ständer blifvit väckta om ändringar i Lag och Författningar, samt
serskildt förehafda långvariga granskningar af förslagen till ny Civil-Lag oell
ny Brottmåls-Lag, ådagalagt en ansträngning, som, med afseende på beskaffenheten
af Högsta Domstolens arbeten, bör erkännas vara långt utsträckt,
— det menliga förhållande likväl qvarstår att, i anseende till
mängden af balancerade ärenden, parterne måste, till mångens kännbara
lidande, alltför länge afbida, att deras mål hinna hos Högsta Domstolen
förekomma; i hvilket afseende sig visat, när de egentligen löpande målen
afräknats, att de öfriga, och häribland revisions-sakerne, öfverhufvud icke
kunnat, med iagttagande af den tidsordning, hvari de inkommit, hos Högsta
Domstolen föredragas förr än efter förloppet af omkring ett och trefjerdedels
år.
Orsakerna härtill anser Kongl. Majit vara att igenfinna uti ärendenas
stora tillväxt, såsom en följd ej mindre af den förökning i folkmängden
och de nya förhållanden, som inträffat sedan år 1809, då nuvarande antal
af Högsta Domstolens ledamöter i Grundlag bestämdes, än ock deraf att
under tiden, och synnerligen genom 1828 års författningar, många rättsfrågor,
som förr varit i administrativ väg handlagde, blifvit till de allmänna
domstolarnes behandling öfverlemnade, så att antalet af de till Hög
Bih.
till R. St. Prot. 1844. 3 Sand. 8 Ild/t. I
2
Constitutions-Utskottets UtlåtandeNo ig.
sta Domstolens handläggning hörande målen, enligt upprättade sammandrag
af Revisions-Secreterarnes arbetsförteckningar, under nedannämnde år utgjort:
år
1813: inkomna 1482, afgiorda 1496 och balancerade 274»
år i823: — 2170, — 2o85 ■— 421,
år 1833: — 2446, — 2075 — ,097>
samt år 1843: — 2484, — 25ig — 1261;
lagfrågor härunder inberäknade.
Vidare är af Kongl. Maj:t i Nåder anfördt, att uppehållet i de ofta
vigtiga mål, som fullföljas till sista instancen, redan länge varit icke utan
skäl öfverklagadt, och att detta menliga förhållande sannolikt måste, om
icke någon verksam åtgärd deremot vidtages, ytterligare tillväxa, helst det
kunde förutses att, oberäknadt den nu under arbete varande CriminalJagen,
flere andra ännu icke fullbordade vidsträckta lagförslag lomme att
för Högsta Domstolen medtaga en ej ringa tid, likasom att, då Riksdagarne
hädanefter återkomma hvart tredje år, frågor om partiella lagförändringar
torde, ännu oftare än hittills, blifva föremål för Högsta Domstolens utlåtande.
Äfven den omständighet funne Kongl. Maj:t härvid förtjena anmärkas,
att balancerne i Götha Hofrätt på senaste tiden stigit till en ansenlig
höjd, och att, i hännelse denna Hofrätts ledamöter, efter erhållen
förstärkning i antalet, hvarom framställning till Riksens Ständer redan
skett, varda för någon tid fördelade på fem i stället för fyra divisioner,
otvifvelaktigt, i förhållande till det större antal mål, som Hofrätten då
hunne afgöra, också skulle uppkomma en tillökning i de ärenden, som till
Högsta Domstolen fullföljas.
Det syntes alltså, förr eller senare, blifva nödigt, att antalet af Högsta
Domstolens ledamöter varder så ökadt, att de måtte kunna tjenstgöra
på Afdelningar; och härigenom funne Kongl. Maj:t då jemväl den fördel
vara beredd, att någon del af de besvärsmål, hvilka för det närvarande
afgöras af Konungen i Statsrådet, nemligen sådane, som egentligen utgöra
rättstvister, kunde, om Konungen så för godt pröfvade, öfverlemnas till
Högsta Domstolen, i hvilket fall serskilda föreskrifter angående föredragningen
af sistnämnde mål kom me att af Konungen meddelas. Här vid erfordrades
likväl att 24 § i Regeringsformen förut underginge en dermed
öfverensstämmande förändring.
Conslitutions-Uiskottets Utlåtande , N'.o ig.
3
Kongl. Maj:t förklarar Sig emedlertid icke finna nödigt, att beslut nu
fattas, eller i grundlag inflyter, angående det antal ledamöter, hvarmed
Högsta Domstolen må förstärkas, utan anser frågan härom böra ankomma
pä pröfning vid det tillfälle, då beviljande af löneanslag skall ske, desto
hellre som behofvet af nämnde förstärkning möjligen blefve i större eller
mindre nian öfvergående, så att ett eller annat under vissa förhållanden
tillkommet Justitiae-Råds-embete kunde, å en senare tid, vid inträffande
ledighet inom Högsta Domstolen, befinnas vara dåmera umbärligt och böra
indragas. De hinder af Grundlag, hvilka nu möta för ifrågavarande utvidgning
af Högsta Domstolen, kunde lätteligen undanrödjas på ett sätt,
som ej i någon måtto skulle lägga band på framtida beslut.
På nu anförda grunder har Kongl. Maj:t, genom högstberörde Proposition,
till Riksens Ständers grundlagsenliga behandling i nåder föreslagit,
att Regeringsformens nedanstående paragrafer erhålla följande förändrade
lydelse, nemligen:
Regerings- Formen.
§• »7-
Konungens domsrätt skall uppdragas minst Tolf af honom utnämnde
lagkunnige män, hvilka fullgjort hvad författningarne föreskrifva dem, som
uti domare-embeten må nyttjas, samt i sådana värf ådagalagt insigt, erfarenhet
och redlighet. De kallas Justiliae-Råd och utgöra Konungens Högsta
Domstol. Deras antal kan ej ökas utöfver Tolf, med mindre Konungen
och Riksens Ständer, de sistnämnde i den ordning, som för anslagsfrågors
afgörande finnes stadgad, sådant besluta, i ändamål att Högsta Domstolens
ledamöter må kunna tjenstgöra pä Af delningar.
§. 22.
Uti Högsta Domstolen kunna ringare mål pröfvas och afgöras af Fem
ledamöter, så ock af Fyra, der alla Fyra äro om slutet ense. Öfver vigtiga
re saker skola minst Sju döma. Ej må flere än Åtta ledamöter på en
gång i pröfningen af något mål deltaga.
§. 2/f
De ärenden, hvilka tillhöra Högsta Domstolens handläggning, skola beredas
och uti Högsta Domstolen f öredragas, på sätt härom i allmänna lagen
förordnas, eller serskildt stadgas.
4
Constitutions-Utskottels Utlåtande N:o ig.
Hvad Kongl. Maj:t sålunda i nåder föreslagit har Constitutions-Utskottet,
till följd af samtlige Riks-Ståndens den g innevarande månad aflåtna
remisser, tagit i behörigt öfvervägande. Dervid har visserligen hos en och
annan bland Utskottets ledamöter tvekan uppstått, dels huruvida, under
ovisshet om framtida Riksmötens anslags-beslut, det må för syftemålets ernående
vara tjenligt att icke i Grundlagen till siffran bestämma den tillökning
i Justitias-Rådens antal, som kan finnas erforderlig, dels i hvad mån
det må anses nyttigt och ändamålsenligt att från Konungens beslutanderätt
i Statsrådet till Högsta Domstolens afgörande öfverflytta flera slags
tvistemål, rörande efterlefnaden af ekonomiska och administrativa Författningar,
än dem, som redan, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Förordningar af
den 17 April [828, blifvit från Rikets Styrelseverk till de allmänna Domstolarnes
behandling öfverlemnade, — dels ock om icke tryggheten för justitiae-ärendenas
noggrannare föredragning hos Högsta Domstolen vore bättre
bevarad genom bibehållande i Grundlagen af stadgandet om dessa ärendens
beredning uti Konungens Nedre JustiLiae-Revision; — hvarförutan,
med hänsigt till angelägenheten att försäkra och vidmagthålla den enhet
och consequens i lagskipningen, som, serdeles för den högsta domstolsinstancen
är af så synnerlig vigt, enligt någras förmening, kunde varit ömkligt,
att det vid Regeringsformens 17 §. föreslagna tillägg äfven utmärkt
afsigten att på Högsta Domstolens tillämnade serskilda Divisioner fördela
målen efter dessas olika beskaffenhet. Utskottet finner sig emedlertid skäligen
böra förutsätta, att Riksens Ständer, derest de, med full insigt af
behofvet att afhjelpa det allmänt öfverkiagade hindret för en skyndsammare
lagskipning, antaga Kongl. Maj:ts grundlagsförslag för utvidgande af
Högsta Domstolens verksamhet, jemväl i följd deraf icke lära undandraga
sig att vid Statens reglerande bevilja de nya löneanslag, som kunna för
ändamålet pröfvas nödiga; och förslaget att Regeringsformen, i likhet med
Konungariket Norriges Grundlag, skulle endast upplaga minsta antalet af
Högsta Domstolens ledamöter, torde fördenskull, vid de af Kongl. Maj:t
Nådigst anförda förhållanden, icke möta någon serdeles betänklighet. Det
lärer ej heller böra dragas i tvifvel, att ju, i händelse den ifrågavarande
organisationsplanen går i verkställighet, Högsta Domstolens Afdelningar, i
den mån omständigheterne det medgifva, komma att handlägga olika slags
mål, ehuru någon föreskrift derom, såsom utgörande ett reglementariskt
ordningsstadgande, icke föreslagits att i Grundlagen inflyta. Då i öfrigt
Utskottet föreställer sig, att, i händelse ytterligare öfverflyttning till Högsta
Domstolen af tvistemål, sorn hittills blifvit af Kongl. Majit på admi
-
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N:o ig.
5
nistrativ väg afgjorda, skulle i n&der anses Lora ega rum, sådant icke lärer
ske utan efter Riksens Ständers hörande, — att, i hvad fall som helst,
afgörandet af underdåniga besvär i befordringsmål icke kan komma i fråga
att den administrativa Konungamagten frånskiljas, — och slutligen att de
stadganden rörande rättegångsordningen i högsta instaneen, som, enligt den
föreslagna lydelsen af Regeringsformens 24 §, kunna blifva nödige, icke
kunna tillvägabringas annorlunda, än på sätt 87 § af samma Grundlag föreskrifver,
anser Utskottet, vid betraktande af det afsedda ändamålets
stora vigt för samhället, sig böra vördsamt
tillstyrka Riksens Ständer att antaga Kongl. Maj:ts ofvananförda
Nådiga förslag, i den ordning, 81 § Regeringsformen
stadgar. Stockholm den 28 November i844-
Reservation
af Herr von Hartmansdorff: ”Jag erkänner behofvet att vidtaga åtgärder,
hvarigenom de till Högsta Domstolens pröfning hörande ärenden må kunna
hastigare afgöras än hittills; men nödgas likväl afstyrka bifall till Kongl.
Maj:ts derom aflåtna Nådiga Proposition, af skäl, som här nedan skola närmare
utredas.
1.
Ärendet saknar den utredning, som af Högsta Domstolens eget utlåtande
bordt vara att hemta.
§. 87. Regeringsformen säger: ”Finnér Konungen godt någon lagfråga
för Riksens Ständer framställa, äske Han Stats-Rådets och Högsta Domstolens
yttranden deröfver, samt meddele Riksens Ständer Sin proposition,
tillika med berörde yttranden.” Hade fråga nu varit om någon ändring i
de lägsta domstolarnes, i Kämners- och Härads-Rätternes sammansättning:
så och emedan denna är af allmänna lagen bestämd, hade Högsta Domstolens
hörande varit nödvändigt. Men som den sistnämndes sammansättning
och verksamhet ej upptages i den allmänna lagen v utan i Regeringsformen,
och Högsta Domstolens hörande öfver grundlagsfrågor ej är uttryckligen
anhefaldt, fastän de angå lagskipningen, så) ansågs det förmodligen
äfven i denna kunna underlåtas. Men manne icke den- Högsta Domstolens
organisation har på lagskipningen i Riket ett vida) större- inflytande,
än de lägste domstolarnes sammansättning? Utan tvifvel är det derföre,
sorn hon ej af den allmänna* utan af grundlagen bestämmes. Högsta Dom
-
6
Constilutions-Utskottets Utlåtande, N:o ig.
stolens yttrande öfver en på lagskipningen så hufvudsakligen verkande åtgärd
synes följagteligen hafva varit för mången Riksdagsman behöfligt att,
i ett så grannlaga ärende, icke äfventyra misstag. Åtminstone hade för
mig en sådan ledning varit nödig. Då jag, såsom ledamot af ConstitutionsUtskottet,
likväl är föranlåten att yttra mig öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, torde det ursäktas, om jag, utan berörde vägledning, antingen
är alltför betänksam, eller do;k likväl far vilse vid sakens skärskådande.
2.
Stadgande saknas om Justitice-ärendenas fördelning mellan Högsta
Domstolens ledamöter, sedan deras antal blefve ökadt.
Allestädes vill man undvika, att i lika saker dömes olika, emedan ingen
eljest vet hvad som är rätt, oaktadt lagen för alla är densamma.
Målen komma ock, der lagskipningen brister, att växa till sådan mängd,
ett öfverdrifvet antal medlemmar af Högsta Domstolen erfordras, emedan
ovissheten om sakernas utgång uppmuntra parter, å ömse sidor, att i det
yttersta försöka sin lycka. Alldeles kunna olika beslut icke förekommas,
emedan döden, om ingen annan, gör förändringar i domare-personalen,
med hvilka skiljaktighet i meningar vanligen följer. I vår Högsta Domstol
inträffar hon dessutom ofta nog, genom det täta ombytet af tjenstgörande
ledamöter. Men ännu menligare skulle skiljaktigheterne blifva, om Domstolen
fördelades, och hvarje Afdelning finge sysselsätta sig med samma slags
mål. För att undvika olägenheterne af en Högsta Domstols fördelning, har
man väsendteligen begagnat tvänne utvägar, antingen 1:0 att försvåra fullföljden
till högre eller högsta Rätt af vissa ringare ärenden, eller ock 2:0
att fördela Högsta Domstolens göromål efter deras beskaffenhet, så att den
ena Afdelningen sysselsattes endast med brottmål, och den andra med tvistemål
allena, eller blott med vissa slag af någotdera. Skulle den förra
utvägen, å hvars begagnande vår lag redan gifver några föredömen, icke
vara ytterligare användbar oell tillfyllestgörande, serdeles i tvistemål, för
hvilkas pröfning i Sverige vanligen finnas fyra instantier, under det att
man i andra länder anser trenne vara nog? — Är ej, bland andra förväntade
fördelar, af den tillämnade nya brottmåls-lagstiftningen, äfven att påräkna
den väsendtligasle, nemligen brottens förminskning? eller är motsatsen
att befara och fördenskull behöfligt att förbereda tillgång på flere domare?
Ingendera af dessa frågor är af Högsta Domstolen utredd; öfver
ingen af dem har hon gifvit sin mening tillkänna, och då svaren ej heller
äro att finna i bevekelsegrunderna för den Kongl. Propositionen, hvad skall
Constitutions-Ulskottets Utlåtande, A.-o ig.
7
elen enskilde Riksdagsmannen kunna med säkerhet tillstyrka? Det lättaste
medlet, nemligen att öka ledamöternas antal, är föreslaget; men hvilken
trygghet äger man, att det blifver tillräckligt? Jag anser motsatsen snarare
trolig, om Domstolens fördelning ej göres efter målens olika beskaffenhet.
Den kunde, om brottmålen äro färre, eller taga mindre tid än
tvistemålen, möjeligen göras på det sältet, att alla de förra och vissa af
de sednare föredroges blott på den ena Afdelningen, men aldrig samma
slag på begge Afdelningarne. All föreskrift härom fattas emedlertid.
3.
När ändring i grundlagen skulle göras, har man ej fästat uppmärksamhet
vid det mindre formenliga, att låta mål i Högsta Domstolen af göras
af minst Fp ra och högst Atta ledamöter.
22 §. Regeringsformen säger: ”Uti Högsta Domstolen kunna ringare
mål pröfvas och afgörasaffem ledamöter, så ock af fyra, der alla fyra äro
om slutet ense. Om tre stadnat emot en, så är det alldeles likgiltigt, om den
femte tillkommer; ty hans röst, på hvilkendera sidan hon faller, förändrar
icke domslutet. Hafva deremot två stadnat emot två: så är den femte,
som tillkallas, allena afgörande. Blifver målet så fullständigt utredt för
honom allena, som för de fyra, när det först föredrogs? och Aven» tillkallar
eller äger utvälja honom bland de åtta? Äro en b vars meningar, såsom
vanligt bland gamla kamrater, någorledes kända på förhand, så beror sakens
utgång på den, som äger utvälja den femte. Är denne åter på förhand
bestämd, efter någon viss ordning, så beror utgången på en lyckträff.
Om sådant må föredragas i lägre instantier: så torde det likväl icke
böra fortfara i den högsta, utan fem ledamöters närvaro ovilkorligen fordras.
Tillgång å detta antal erhölles ock, utan att Domstolens medlemmar
i det hela behöfde ökas, om med detsamma förklarades, att flere än
sju ej finge i pröfningen af något mål deltaga. Derigenom kunde rösternas
lika delning ej inträffa, med mindre någon af de sju alldeles skiljde sig
från de sex öfrige.
4-
sintalet af Högsta Domstolens ledamöter lemnäs obestämdt, och skulle,
för hvarje tillfälle, blifva beroende på löne-anslags beviljande.
i Capitlet i §. Rättegångs-Balken utsätter huru många Nämndemännen
i hvarje Härads-Rätt skola vara; och likväl skulle hvarken grundlag
elier allmän lag hädanefter bestämma antalet af Högsta Domstolens leda
-
8
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.o 1g.
möter? Hafva Konung och Ständer en gäng funnit att denna domstol
får och bör arbeta på Afdelningar: så skola väl ledaniöterne, hädanefter
såsom hittills, i grundlag till antalet bestämmas. Är detta gifvet:
så är anslagsfrågan äfven afgjord; ty Riksens Ständer kunna, sedan de beslutat
en grundlags förändring, sorn medför vissa nya Justitice-Råds tillsättande,
icke vägra de medel, som till dessas aflöning erfordras. Låter man
deremot antalet bero på anslagens beviljande, så är hufvudsaken icke afgjord
med den nu föreslagna grundlags-förändringen. Domstolens utvidgning
kan, för hvarje gång en ny lön ifrågasättes, förhindras genom anslagens
vägran; och den beslutade grundlags-förändringens verkställighet varder
beroende på Tre Stånds beslut, eller på den aflagda Sedeln i Förstärkt
Ståts-Utskott, tvärtemot andan och bokstaf ven för grundlags stiftande i
Sverige.
5.
Hvarken grundlag, såsom hittills, eller ens med säkerhet allmän lag,
utan möjligen särskildta stadganden, komme hädanefter att bestämma, om
Nedre Justitia?- Revisionen, eller någon annan, skall bereda Justitia?-Ärenden
till föredragning och afgörande i Högsta Domstolen.
Är Justitife-Revisionen öfverflödig, så må bon kunna ur verkligheten
och grundlagen försvinna. Men huru kan någon, som ej varit medlem
deraf, eller af Högsta Domstolen, härom fälla ett tillförlitligt omdöme, när
denne tiger? Enligt 1809 års grundlag, sådan han var i sitt ursprungliga
skick, funnos tvänne Beredningar, den så kallade Allmänna för Stats-Rådet
och Justiliae-Revisionen för Högsta Domstolen. Den förra upphäfdes vid
sista Riksdag, oaktadt gamla embetsmäns gensägelse. Utan tvifvel är det
bristen på benne, som nu torde hafva föranledt förslaget att från StatsRådet
till Högsta Domstolen afsöndra någon del af de så kallade Besvärsmålen.
Om den ena Beredningens afskaflande slog så illa ut, månne tidepunkten
är inne, att, just då man söker ersätta henne, föreslå den andras
uteslutande ur grundlagen , hvaraf hennes upphörande möjligen följer?
Men om hon blott bör förändras, månne hennes åtgärder, hvaribland vissa
domare-befattningar, såsom parters muntliga förhör m. m., för närvarande
ingå, böra göras oberoende af Riksens Ständers lagstiftande medverkan,
och kunna genom serskild stadga af Konungen allena, lika med ekonomiska
föreskrifter, bestämmas? Eller månne Högsta Domstolen skulle sjelf öfvertaga
dessa förberedelser? Det säges icke, och skulle, om det skedde, utan
tvifvel
Constitutions-Utskottets Utlåtandej N'.o 1g,
9
tvifvel onödigtvis borttaga en del af den tid, som genom Domstolens utvidgning
borde vinnas.
6.
Högsta Domstolens utvidgning förklaras åsyfta afsöndring från Konungens
pröfning i Stats-Rådet af vissa dithörande mål, utan att något
gr undtags stadgande föreslås, till bestämmande aj den inskränkning i Konungamagten,
som deraf blefve en följd.
Denna hufvudsak nämnes endast bland bevekelsegrunderne, i förbigående,
oell på ett sätt (”om Konungen så för godt finnér”), sora skulle det
bero på Honom allena, att afbända sig någon af de Konungsliga rättigheter,
grundlagarne Honom tillägga. Att detta icke är förhållandet, bevisar
t. ex. den vid innevarande Riksdag afslagna propositionen angående upphörandet
af Konungens tvänne röster i Högsta Domstolen. Deremot invändes
måhända, att 8q §. Regeringsformen väl tillerkänner Konungen lagstiftande
magt i organisations och ekonomiska frågor; men ålägger Honom
icke att slutligen afgöra de tvister, som efter derom utfärdade författningar
skola pröfvas, samt att Kongl. Förordningen, af den 17 April 1828,
angående upphörande af Styrelseverkens domsrätt, i vissa mål, ådagalägger,
att Konungen eger, utan grundlagsförändring och Riksens Ständers
medverkan, göra sådan afsöndring af ärenden, som nu är i fråga; men
grundlagen omtalar i högsta instance endast Konungen i Stats-Rådet och
Konungen i Högsta Domstolen. Hvad som, ej enligt 17 §. Regerings-formen,
hörer tili Konungens domsrätt, hörer följakteligen till Hans afgörande
i Stats-Rådet. 1828 års Förordning utfärdades ock, såsom inledningen visar,
till följd af Riksens Ständers år 1823 gjorda underdåniga anhållan om
en förbättrad organisation af Rikets Styrelseverk, samt efter den omständliga
utredning af ämnet, hvilken i flera föregående Comitcer och 2:ne Riksdagars
serskildta Utskott egt rum. Förordningen angick ej heller målens
afsöndring från Stats-Rådet till Högsta Domstolen, utan från Styrelse-Verken,
eller egentligen från de af ålder så kallade Collegierne till domstolarne.
Man säger måhända, en sådan målens förflyttning i de lägre instantierna
leder till samma påföljd i den högsta. Det torde hända till någon
del, men fortfarande gäller i en Öfverdomstol, i Kammar-Rätten, för
hesvärshänvisningar till Kongl. Maj:t, att de gifvas till det Departement,
hvarifrån den tillämpade författningen utgått, emedan man der häst bör
vgta, hvad lagstiftarens mening varit. Derföre torde ock, om Konungen
Dih. lill R. St. Prot. 1844, 3 Sami. 8 Haft. 2
10
Constitutions-Utskoltets Utlåtande, N:o 1g.
afsäger Sig de ekonomiska författninga ines tillämpning i Sta Is-Rådet, följden
böra blifva, att Han afträder den uteslutande ekonomiska lagstiftningen.
Blott den, som tillämpar författningar, kan rätteligen inse, i hvad
nion de gagna eller skada, huru de kringgås samt huru de följagteligen
böra rättas och förbättras. Hvarföre, om ej af detta skäl, höres Högsta
Domstolen öfvar lagförändringar? Det är ej blott de rättsökande, utan
hans egna ledamöter, som skulle råka i bryderi om lagarne voro otydliga
eller olämpliga. De ekonomiska författningarnes slutliga tillämpning i StatsRådet
är fördenskull ett af de säkraste värn mot fel i deras stiftande, eller
förändring. Om Stals-Rådet befriades från besvärsmålens föredragning,
så vore författnings-kunskapens försvinnande ur Stats-Rådet att befara.
Dess ledamöter skulle sakna erforderlig bekantskap med sättet att i ekonomisk
lagstiftningsväg rätteligen verkställa Ständers önskningar eller Konungens
vilja. Högsta Domstolen, hvilken bade sig uppdraget att afgöra
de besvär, som af ekonomiska författningar föranleddes, torde dervid alltför
ofta råka i förlägenhet, med mindre han finge, i anseende till deras
stiftande, samma rätt att på förhand yttra,Sig, som Högsta Domstolen redan
äger, rörande lagfrågor. Men det visar ock, att Konungens deltagande
i den ekonomiska lagstiftningen borde i samma nion inskränkas. Månne
sådant vore nyttigt för riket? och äro de vidsträckta följderna genomtänkta?
— I administrativa tvister är ej allenast bättre rätt mellan de tvistande,
utan i allmänhet och förnämligast samhällets jördel, det som vid målets
afgörande skall tagas i betraktande. Äro svårigheterne vid blotta verkställigheten
nogsamt öfvervägda ? De egentligen lagfarne embetsmännen hafva
i lagski pningen ett så vidsträckt fält för deras verksamhet, att hon helt
och hållet plägar deraf upptagas. Vanligen sakna de derföre tillräcklig
kännedom af statsförvaltningsinål, och ännu mera öfning eller vana att
handlägga dem. Hvem minnes icke Hof-Rätts ledamöternas klagan öfver
bristande sakkännedom, sedan dem år 1828 ålagts att handlägga åtskilliga
Collegii -mål? Samma förhållande skulle nu förmodligen inträffa med Högsta
Domstolens ledamöter. För de ekonomiska besvärsmålens skuld, hvilka
äro så mångfaldiga till deras beskaffenhet, och fordra så olika kunskaper
för deras pröfning, måste väl då Högsta Domstolen ökas med ledamöter
från Statsförvaltningens serskilda grenar. Men månne behandlingen af
vigtigare Justitiae-ärenden, mål, som å lif och ära gå, eller röra stora egendomstvister,
beroende på de benigaste lagfrågors lösning, skulle vinna på
deras afgörande af män, hvilka ej gjort lagfarenhelen till deras hufvudyrke?
Jag belviflar det, likasom jag befarar att Collegii-målen, hvilka ofia
Conslilutions-Utskoltets Utlåtande, IV.-o rg,
il
jiro på annat sätt ömtåliga och vanligen fordra större skyndsamhet än
Justilias-ärenden, biefve lidande på de juridiska formaliteternas långsamhet
och oböjlighet. Med ett ord: man skulle snart inse att Collegii-målens
afsöndring till en serskild Afdelning eller Myndighet vore det lämpligaste.
Om det skedde så, hade man icke gjort något annat, än återställt den Allmänna
Beredningen, men med annat namn och större insigt, emedan lion
linge afgörande-rätt. Vill man åtgärden, så synes det ock vara bättre att
utföra henne för sig, än att sammanblanda henne med Högsta Domstolen,
hvarpå begge desse myndigheter otvifvelagtigt biefve lidande.
Hvilka tvister i förvaltningsväg äro mera eller mindre vigtiga? I
domstols-ärenden torde bruket hafva stagat någon regel; men i förvaltningsmål
är gränsen icke uppdragen. Skulle den bero på Högsta Domstolens
godtfinnande, eller skulle Stats-UlskoUel kunna, för besparings skull, förklara
dem samtelige för att vara af så ringa vigt, aLt blott fem JustitiaeRåd
be hofde för deras afgörande aflönas.
Om målens afsöndring från Siats-Rådet vore vigtig, huru långt skulle
den sträcka sig? Konungens Proposition säger: ”någon del af de besvärs”uiål,
hvilka för det närvarande afgöras af Konungen i Stats-Rådet, nemligen
sådane, som egentligen utgöra rältstvisler.” — Hvilka äro de? —
Alla besvär, till och med i befordringsärenden, serdeles de ecclesiastika,
kunna sägas vara tvister om bättre rätt. Likväl måtte de dock icke böra
öfverlemnas till Högsta Domstolens afgörande, hvarigenom han skulle komma
att tillsätta både Kyrkoherdar, Skollärare och Revisorer i KammarRätten,
m. fl. ringare civila tjenstemän, och hvilkas befordran beror på
Domstolar, Collegier, Consistoriel' och andra myndigheter, öfver hvilkas
åtgärder underdåniga besvär kunna anföras. — Skall afsöndringen gälla alla
förvaltningsgrenar eller blott vissa af dem? och i hvad mon? För att medgifva
så genomgripande förändringar i Sveriges Statsförvaltning, borde man
veta, bni u långt de sträcka sig, eller hvarom frågan egentligen är. Innan
rättsfrågnrna afsöndrades från Styrelse-verken år 1828, hade hvarje slags mål
blifvit för hvarje Verk upptaget och genomgånget, på sätt serskilda Utskotts
Betänkanden sidd. 21—61 m. fl. utvisa. Nu lemnar den Kongl. Propositionen
ingen utredning, utan slutar tvärtom med den nog vidsträckta
förklaringen, alt ”de hinder af grundlag, hvilka nu möta för ifrågavarande
”utvidgning af Högsta Domstolen, kunna lätteligen undanrödja», på ett sätt,
"norn ej i någon måtto lägger band på framtida beslut”
12
Constitutions-Vtskoltets Utlåtande, N.-o 19.
Om de Consultativa Stats-Rådens antal ökades från tre till fem, hvilket,
i flere hänseenden, torde vara nyttigt, så funnes så många från Departemental-förrättningar
lediga Rådgifvare, att desse kunde använda serskild
omsorg på de så kallade besvärsmålens förberedande till Konungens
pröfning, och all vidare åtgärd i sådant hänseende måhända blefve öfverflödig.
”
I denna reservation hafva Grefve Gyldenstolpe, Hr Rääf och Doctor
Broman instämt.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Perg, 1844.
Constitutions-Utskottets Udaland c j N.-o 20.
1
N:o 20.
Ank, till Exp.-Utsk. d. 3i Dec., kl. 11 ntidd.
Utlåtande till Riksens Ständer öfver Kongl. Maj:ts Nådiga
Proposition, angående tillägg och ändringar i 6, i5 och
43 4)'Si Regeringsformen.
Jemte Nådigt förklarande, att saknaden uti Regerings-formen af bestämda
stadganden i fråga om Departements-chefs-embetes förvaltning genom
tillförordnad föredragande, då embetet är ledigt, eller ordinarie Departements-cbef
är hindrad att detsamma utöfva, — äfvensom angående
Deparlements-chefs-befattningarnes fördelning, samt ärendenas . beredning
och föredragning, då Konungen går i fält, eller afreser till aflägsnare inrikes
orter, eller till Konungariket Norrige, — utgör en brist, som bör, och
lätteligen kan, afhjelpas, — har Kongl. Maj:t, uti Nådig Proposition till
Riksens Ständer af den 30 sistlidne October, föreslagit dels följande tillägg
vid slutet af
Regerings formens
$ 6.
Ar Departements-chefs-embete ledigt, eller är giltigt hinder för Departements-chef
att embetet utföfva, må dertilllförordnas någon annan af StatsRådets
Ledamöter. Förekommer hinder häremot, i afseende på Rådgifmare-befattningen
i Commandomål för Arméen eller Flottan, må annan
Svensk man med de egenskaper, 4 $ omförmäler, dertill serskildt förordnas
;
dels ock, att 15 och 43 §§ i samma Grundlag må förändras till följande
lydelse, nemligen :
§ i5.
Commando-mål, hvarmed förstås sådana, som Konungen, i egenskap af
Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten till lands och sjös, omedelbarligen
besörjer, må Konungen, då Han sjelf förer Riks-styrelsen, afgöra i närvaro
af den Rådgifvare för Commando-mål, till hvars föredragning ärendet
enligt 6 $ hörer. Honom åligge, vid ansvar att, då dessa mål beredas,
sin mening yttra öfver de företag Konungen besluter, samt att, då hans
mening icke med Konungens beslut öfverensstämmer, föra sina yttrade betänkligheter
och råd till ett protokoll, hvars riktighet Konungen medelst
Sin höga påskrift besanne. Finner nämnde Embetsman dessa företag vara
jSik, till R. St. Prot. 1-844' 3 Sami., 10 Haft. i
2
Constitutions-Ulskottets Utlåtande, N.o 20.
afen vådlig rigtriing eller omfattning, eller grundade på ovissa eller otillräckliga
medel att dem utföra, tillstyrke han jemväl, att Konungen ville kalla,
till ett Krigs-Råd deröfver, Tvänne eller flere af de närvarande högre militära
embetsman; Konungen dock obetaget att å denna, tillstyrkan och, der
den bifalles, å Kriks-Rådets till protokoll anförda tankar göra det afseende,
Honom godt synés.
43-
Går Konungen i fält, eller reser till aflägsnare inrikes orter, eller till
Konungariket Norrige, förordne en Regering att föra Styrelsen i de
mål, Konungen bestämmer. Denna Regering skall utgöras af en ordförande,
hvartill Kolningen utser en Prins af Sitt hus eller en StatsRåds-ledamot,
samt af tre ledamöter utaf Stats-Rådet- Om Departements-chefs-befattningarnes
fördelning ibland de Stats-Rädets ledamöter,
som i Regeringen deltaga, samt om ärendenas beredning, föredragning
och expedierande genom serskilt tillförordnade föredragande, meddele
Konungen föreskrift i den instruction, som för Regeringen vid hvarje
tillfälle utfärdas. Med de mål, Konungen dä sjelf afgör, förhålles pä
det sätt, sorn 8 § stadgar; Konungen dock obetaget att fördela föredragningen
af dessa mål imellan de ledamöter af Stats-Rådet, hvilka
Konungen åtfölja, eller ock, der så nödigt finnes, annan Svensk man,,
med de egenskaper, som 4 § omförmäler, till föredragande serskilt förordna.
Då, 1 följd af samtlige Ki.ks-Ståndeus under den 9 innevarande månad
aflåtne remisser, Gonstitutions-Utskottet åligger att ofver denna Nådiga Proposition
till Riksens Ständer afgifva utlåtande, får Utskottet vördsamt anföra:
att redan vid 1840 års Riksdag, efter det Statsrådets nya organisation
inträdt, fråga väcktes om behofvet af serskildta stadganden, dels rörande
vicariers tillfälliga constituerande, när Departements-chefer äro af laga
förfall hindrade, dels angående regerings-ärendenas fördelning, beredning
och föredragning, när Hans Maj;t Konungen befinner Sig på resor;
men de grundlags-förslag, sorn af nämnde Riksdags Conslitutions-Utskott i
detta hänseende framställdes, hafva icke af Riksens Ständer funnits antagliga.
Det är dock af vigt, att Grundlagens anmärkta ofullständighet för ifrågavarande
fall på lämpligt sätt afhjelpes. Rättighet för Konungen att
till vicarierande föredragande tillfälligt förordna äfven andre än ordinarie
Statsråds-ledamöter, kan lätteligen blifva erforderlig, icke blott när, vid
laga förfall för någon af Krigs-departementens chefer, en mil i tär-person
bland de consultative Stats-Råden ej är för vicariatet att tillgå, men äfven
och särdeles när, under Konungens resor, ett visst antal Slats-Råds-ledamö
-
Consliluti ns-Utskottets Utlåtande, N.o 20.
3
ter måste vara att påräkna för den tillförordnade Regeringen, medan andré
i och för embetet böra vara Konungen följaktige. Af 106 § Regeringsformen,
som omförmäler äfven ”för tillfälle!, förordnad Föredragande,” synes,
att Föredragande-befattningen kan tillfälligtvis utöfvas af andre än
Departements-cheferne; och enär jemväl i öfrigt de af Kongl. Maj:t genom
den Nådiga Propositionen föreslagna tillägg och förändringar i Regeringsformen
öfverensstämma ej allenast med Statsförfattningens allmänna grunder,
utan ock hufvudsakligen med de inom Riks-Stånden under sednaste
Riksmötet rörande detta ämne uttalade åsigter, anser Constitutions-Ulskottet
sig böra tillstyrka, att Kongl. Maj:ts högstberörde Nådiga förslag må af
Riksens Ständer i grundlagsenlig ordning antagas.
Stockholm den 28 November 1844.
Häremot har Herr von Hartmansdorff, August, afgifvit följande reservation,
hvari Herr Rääf, Leonh. Fr., instämt:
”Ändring i grundlagens nuvarande stadganden synes mig visserligen behöflig
för det ändamål, Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition åsyftar; men jag
befarar, att det föreslagna sättet icke är det rätta, antingen man betraktar
saken, blott i hänseende tili Sverige allena, eller till Norrige därjemte.
Mina betänkligheter äro hufvudsakligen följande:
l:o
I förslaget göres ej nödigt afseende pä andra Svenska och Norrska
grundlags-stadganden, särdeles om de regeringar, sorn skola behandla
Svenska och Norrska är ender gemensamt.
Så som 43 § skulle lyda, enligt den Nådiga Propositionen, komtue,
under Konungens vistande på resor, eller i fält, och om ingen Prins förordnades
till Ordförande, 4 Stats-Råds-ledamöter att behöfvas i Regeringerf.
Ville Konungen under tiden sjelf afgöra några ärender, hvilket i fält eller
under långvarigare resor torde böra tagas för gifvet: så måste, enligt 8 § Regerings-Formen,
3 Stats-Råds-ledamöter, utom vederbörande föredragande,
åtfölja Konungen. Med honom skulle, under nyssnämnde förutsättningar,
enligt 15 § i Norriges Grundlag och 5 § i Riks-Acten, jemväl följa 3:ne
Norrska Stats-Råds-ledamöter. Icke mindre än 7 sådane höga embetsman
måste sålunda varda Hans följeslagare, hvilket både på resor och synnerligen
i fält synes blifva mera besvärligt, än gägneligt. Om nu, under ett
fälttåg, det för krigsmagtens förseende med penningar och andra förnödenheter
vore behöfligt att, efter krigstheaterns belägenhet på halföns östra
eller vestra sida, en gemensam regering nedsattes, antingen i Stockholm
4
Conslitutions-Utskotlets Utlåtande, N.-o 20.
eller Christiania, för rikenas gemensamma angelägenheter: så måste särskilda
Stats-Råds-ledamöter skickas, i förra fallet från Norrige till Sverige,
eller tvärtom i sednare händelsen. Huru mång-a? Riks-Acten säger det ej.
Hon omtalar endast, i 5 §, att 3 skola vara hos Konungen från det rike,
hvarest Han icke vistas, och i 7 §, att 10 skola vara tillstädes från hvartdera
Riket, när ingen Konung finnes. Den händelsen, att Konungen väl är
till, men frånvarande på resor eller i fält, under det att vissa af Rikenas
gemensamma ärender skola hemma afgöras, omtalar hon ej. Om 10
hehöfdes : så måste vi till Norrige, utom de 3 ledamöter, som åtföljde Konungen,
skicka 10 andra, eller för jemnlikheten vid afgörandet åtminstone
6, emedan 13 § i Norriges Grundlag fordrar, att dervarande Regering skall,
under Konungens frånvaro, bestå af Vice-Konungen eller Ståthållaren och
minst 5 Stats-Råds-medlemmar. Vore då af våra nu befintlige 10, fyra
med Konungen och fyra i den serskilda Svenska Regeringen i Stockholm:
så måste, utom de 2:ne ordinarie, som öfverblifvit, antingen 8 eller 4 tillförordnade
skickas åt Norrige, för att inträda i den gemensamma Svenska
och Norrska Regeringen i Christiania. Hade Konungen med Sig i fält en
tillförordnad föredragande, så behöfde blott 7, eller 3 extra Stats-Råd förordnas,
och om en Kongl. Prins vore Ordförande i Sveriges Regering, blott
6 eller 2;ne extra Svenska Stats-Råd skickas åt Norrige jemte de ordinarie.
Men då funnes blott tillförordnade föredragande hos Konungen i fält, hos
Sveriges serskilda Regering i Stockholm och hos Rikenas gemensamma i
Christiania. Motsvarande svårigheter skulle drabba Norrmännen, om den
gemensamma Regeringen hade sitt säte i Stockholm.
Genom den mängd af extra Stats-Råds-ledamöter, hvilka således hehöfdes,
blefve det nödigt att för tillfället dertill förordna flere för Regeringsärenderne
främmande personer. Sådant är betänkligt, om man anser
enhet i rådslag och gemensamhet i ansvar vara af någon vigt. Hvilket
ansvar skulle dessutom drabba de tillförordnade i alla sådana fall, för hvilka
mistning af Rådgifvare-embetet är lagstadgad?
2:o
Förhållandet mellan de regerande och de öjriga ledamötérne af
Stats-Rådet är obestämdt.
Om inga Stats-Råds-ledamöter behöfva skickas till Norrige^ under det att
Konungen är på resor eller i fält, och om ingen gemensam Regering af 10
elier 6 ledamöter för Rikenas gemensamma angelägenheter nedsättes i
Slockholm: så finnas 2 Svenska Stats-Råds-ledamöter lediga. Om desse
skola begagnas att ömsom aflösa dem, som åtfölja Konungen eller sitta i
Conslitutions- Utskottets Utlåtandej N.-o .tjj
S
Regeringen, och derigenom förskaffa ledighet omgångsvis åt alla: så få de,
under tiden, något att göra; eljest blifva de sysslolöse, med mindre de
skulle, såsom Departements-Chefer, föredraga i Regeringen. Men sådan synes
meningen icke vara, enligt de föreslagna ordalagen angående föredraganderne,
hvarom i nästa punkt skall talas.
3:o.
De föredragandes befattning förekommer dels obestämd> dels alltför
inskränkt och äfven grundlagsvidrig.
Det föreslagna stadgandet lyder sålunda; ”Om Departements-Chefs-be'ffattningarnes
fördelning ibland de Stats-Rådets ledamöter, som i Regeringen
deltaga, samt om ärendernas beredning, föredragning och expedieran”de,
genom serskildt tillförordnade föredragande, meddele Konungen föreskrift
&c. Med de mål, Konungen då sjelf afgör, förhålles på det sätt,
•"som 8 § stadgar; Konungen dock obetaget att fördela föredragningen af
”dessa mål mellan de ledamöter af Stats-Rådet, hvilka Konungen åtfölja,
"eller ock, der så nödigt finnes, annan Svensk man, —■ — till föredragande
serskildt förordna.”
Ordställningen föranleder lill den förmodan, att föredraganderne hos
Regeringen alltid skulle vara tillförordnade. Men blifva de i denna egen
O
o O
skap fullständiga Stats-Råds-ledamöter, som ega öfvervara alla mål? eller
blifva de sådana, som de förra Stats-secreterarne, hvilka blott undantagsvis
voro öfver andra mål, än dem de sjelfva föredrogo och följaktligen förblefvo
okunniga om alla öfriga, intill dess de, genom enskilda berättelser,
tidningar eller allmänna kungörelser derom underrättades? Det sednare förhållandet
synes vara grundlagsvidrigt; ty, efter Stats-secreterarnes och de
serskilda General-Adjutanternes afskaffande, känner Regeringsformen inga
föredragande, som blott till | eller eller något ringare andel, äro ledamöter
af Stats-Rådet. 5 § R.F. säger uttryckligen, att de skola vara 10,
och ega att alla der förekommande ärender öfvervara. Ännu mindre känner
grundlagen sådana föredragande i Stats-Rådet, hvilka, likasom RevisionsSecreterare,
föredragande brottmål i Högsta Domstolen, icke hafva någon
egen mening att till protocollet anföra, hvarigenom föreskriften i 38 § Regeringsformen
om föredragandes rättighet och pligt att i vissa fall vägra
contrasignation, blifver utan betydelse. Likväl visa icke de af mig lästa
protocollen, hållna inför den Regering, som förde styrelsen under Konungens
resa detta år, att de Expeditions-Chefer, som då voro föredragande,
yttrat någon egen mening, ännu mindre att de öfvervarit hvarandras mål.
De hafva icke ens, såsom andra närvarande Stats-Råds-Ledamöter, under
-
6
Cifhstitutions-Utskottets Utlåtande> N.o 20.
tecknat protocollen öfver de mål, som de sjelfve föredragit. Regenterne
skulle således sakna alla andra råd, än hvarandras, hvaremot de, före 1840,
äfven hade föredragandernes att tillgå. Den då gjorda grundlagsförändringen,
som åsyftade att i rådslag och beslut bringa en större enhet, genom
aila rådgifvarnes närvaro, har således, i verkställigheten, ledt till motsatsen.
Jag nämner detta, ej för att göra anmärkningar öfver det förflutna, hvartill
tiden nu är förbi, då jag vid decharge-betänkandets afgifvande var sysselsatt
i Unions-Comitehi, utan i ändamål att för framtiden förekomma grundlagsvidriga
fel i formaliteterna.
Orden: ”Departements-Chefs-befattningarnes fördelning bland de Stats”Rådets
ledamöter, som i Regeringen deltaga”, visa, att en skillnad skulle
göras emellan befattningen af föredragande och Departeinents-Chef. Grundlagen
har förut icke kännt någon sådan skillnad; och de rättigheter, som
blifvit Departemeuts-Chefen, genom särskilda instructioner, tillagda, har han
erhållit för att kunna rätteligen fullgöra sitt kall af föredragande och väktare
öfver Kongl, befallningars verkställighet. En tillförordnad föredragandes
myndighet blifver, i alla fall, ringare än en ordinaries; hvarföre skall
man då ytterligare kringskära den och förlama hans verksamhet? Månne
det dessutom är lämpeligt att åt Regentén förbehålla Vaktmästares till-och
afsättande, tjenstledighets beviljande och hvarjehanda Departemental srnåbestyr,
hvilka dels draga Regerings-ledamöternes uppmärksamhet från vigtigare
värf, dels kunna blifva ämne för klagan hos den Kongl. Regeringen,
och på hvilka den Departements-Chef, som det åstundar, nog kan, under
Konungamaktens utöfning, bibehålla önskadt inflytande, utan att stadgande
derom införes i grundlagen.
4:o
Befattningen af Rådgifvare i Commandomål synes kunna skiljas
från den af Militaire Departements-Chef.
Det vid 6 § föreslagna tillägget skulle lyda sålunda: ”Förekommer hin”der
häremot (annan Stats-Råds-Ledamots förordnande till Departementschef)
i afseende på Rådgifvarebefattningen i Commandomål, för Armeen
”eller Flottan, må annan Svensk man med de egenskaper, 4 § omförmäler,
dertill serskildt förordnas”. Hvad betyder ordet dertill? syftar det på
Rådgifvarebefattningen i Commandomål allenal eller i förening med militaire
Departements-Chefs-befattning. I sednare fallet är intet att erinra ;
i förra fallet, som är det troligaste, emedan ordet serskildt tillkommer,
och emedan för tydlighetens skuld Departements-Chef eljest bordt begagnas,
i stället för ordet dertill: så återvänder man tili den söndring i före
-
Conslitutions-Utskotlets Utlätandej N.o 10.
7
dragningen af krigsväsendets personella och materiella angelägenheter, hvilken
man fann vara så menlig, under det de miiitaire förvaltningsgrenarna
voro delade emellan Stats-Secreterare och tjenstgörande General-Adjutanter.
För att undanrödja förenämnde olägenheter finnas, efter min tanke»
2:ne utvägar, hvilka gemensamt böra användas, nemligen a) att mindska antal
af de Stats-Råds-ledamöter, som mindst skola vara tillstädes, hos Konungen
på resor eller i fält, och i den regering, som under tiden förer styrelsen
hemma; samt 6) att öka Stats-Råds-ledamöternes antal i det hela.
Låtom oss taga en hvar af dessa utvägar i särskildt öfvervägande.
För Sveriges och Norriges gemensamma angelägenheter, har UnionsComitén
redan föreslagit ifrågavarande utväg, och ansett mindst 2:ne StatsRådsmedlemmar
från hvartdera riket vara nog, för att åtfölja Konungen i fält
eller p.å resor; likaså för att utgöra den gemensamma regeringen hemma. För
Sveriges särskildta ärender synes mig samma antal äfven vara tillfyllestgörande
hos Konungen på resor eller i fält, och i Regeringen hemma, då hon halen
Kongl. Prins till Ordförande; ty äfven om denna Regering dessutom består
af 3 Stats-Råds-Ledamöler, behöfver hon blott hafva en af dem med
sig, för att bestämma pluraliteten. Jag anser följagteligen 3 Stats-Hådsmedlemmar
i Sveriges serskilda regering erforderliga blott då» när en af
dem är ordförande.
O
Före 1840 voro Konungens Rådgifvare, utom Justitiae-Råden och Justitire-Canzleren,
15, nemi. 2 Stats-Ministrar, 6 Stats-Råd, t Hof-Canzler,
4 Stats-Secreterare och 2 General-Adjutanter. Förmindskningen till eller
till 10, som Stats-Rådets medlemmar för närvarande utgöra, var för stor,
såsom erfarenheten redan visat, då Konungen varit stadd på resor, eller
Hans Rådgifvare insjuknat, eller, af annan orsak, behöft tjenstledighet. Om
de nu ökades med 2:ne, eller till 12, såsom Constitutions-Utskottet ifrån
början föreslog samt Preste- och Borgare-Stånden biföllo : så kunde, bland
de eonsultativa Stats-Råden alltid finnas 1 General och 1 Amiral, för att,
vid behof, inträda i de miiitaire Departements-Cbefernes ställe, 1 lagfaren,
för alt öfvertaga Justiliae-Departementet och 2:ne i civila Förvaltnings-ärender
kunnige män, för de öfriga Departementen. I fält kunde då Konungen
hafva med Sig 1 Stats-Råd af Landt- och 1 af Sjöfors va ret, utan att rub
-
8
Constitutions-Utskottets Utlåtande, N.-o 20.
ba Statsförvaltningens gång hemma. Ville Han derjemte befatta Sig med
civila ärender: så kunde 1 civil Stats-Råds-ledamot därjemte desto häldre
göra tillfyllest, som, i vår Regeringsform, utan tvifvel bör införas ett lika
stadgande med det, hvilket redan finnes i Norriges grundlag, nemi. att
den hemmavarande Regeringens yttranden skola beledsaga målen eller inliemtas,
därest ärenderne ej fordra så skyndsamt afgörande, att dylika utlåtanden
ej kunna afbidas. På resor kunde 1 civil och 1 militär ledamot
vara nog, om den sistnämnde föredroge både landt- och sjöförsvarets ärender,
hvilket vi sett lyckas hos Konungen i hufvudstaden.
Om 3:ne Stats-Råds-ledamöter åtföljde Konungen: så vore 9 hemma.
Sutte af dem 2 i Regeringen jemte en Kongl. Prins: så funnes 7 öfriga,
eller 1 för hvarje förvaltnings-gren, och ingen extra ledamot behöfde förordnas,
med mindre 3:ne ordinarie sutte i Regeringen. Då komrne ock
alla öfriga Stats-Råds-ledamöter, såsom föredragande och rådgifvare, i ett
rigtigt förhållande till Regerings-ledamöterne, ty hvarföre skola dessa, mindre
än Kongl, personer, vara utan behof af sakkunniga rådgifvare* under
Konunga-magtens utöfning? Månne en jurist, som aldrig commenderat en
troupe, förstår krigsväsendet bättre, än en deri öfvad Kongl. Prins? eller
kan en krigare, utan sakkunnig vägledning, bedöma ecclesiastika ärender,
derföre att han är Stats-Råd? Om ingen Amiral sitter i Regeringen, kan
en civil Expeditions-Chef med säkerhet förstå ärender, som höra till tjenstgöringen
vid Flottan? Unions-Comiten har icke trott det, och fördenskuld
föreslagit, att alla de stadganden, som äro bestämda för regeringsärendernes
behandling under Regents utöfning af Konungamakten, skola gälla
äfven för en af flere Stats-Råds-ledamöter sammansatt Regering.
På alla förenämnde skäl nödgas jag afstyrka den Kongl. Propositionens
antagande.”
H:o 21.
Constitutions-Utskotlets Utlåtande N.o 2 ti
N:o 21.
Ank. till Exp. Etsk. den 3/ Dec., kl. 12 ni.
Utlåtande till Riksens Ständer, i anledning af Kongl. Maj:ts
Proposition3 angående ett tillägg vid 1 § g mom. Tryckfrihetsförordningen.
Uti Nådig Proposition till Riksens Ständer af den 10 näsllidne October,
som genom samtlige Riks-Ståndens remisser af den 9 i denna månad blifvit
Constitutions-Utskottet meddelad, har Kongl. Maj:t behagat anföra: att
den under sednare åren inträdda allmännare litterära gemenskap serskilda
nationer imellan, på samma gång den åt författare och förläggare af tryckta
skrifter beredt en rättvis uppmuntran medelst ökad afsättning, framkallat
det författare-rätten förnärmande bruk, att i ena landet blifvit eftertryckte
böcker och skrifter, dertill förlags-rätten tillhört annan makts undersåtare;
att, till förekommande häraf, andra länders lagstiftare redan varit
betänkte att serskilda stadganden härom utfärda, i hvilket afseende så
väl i Konungariket Danmark, genom Kongl. Förordning af den 7 Maj
1828, som ock i Norrige, genom Lag af den 13 September 1830,eftertryck af
skrifter, hvartill främmmande Staters undersåtare äga förlags-rätt, förbjudits
vid det för dylikt ingrepp i egna landsmäns rätt, förut stadgade ansvar,
under uttryckligt bestämmande, att tillämpning häraf äger rum för undersåtare
endast i de Stater, der eftertryck af skrifter, förlagde af Danska eller
Norrska undersåtare, är eller blifver förbjudet, äfvensom i åberopade
Norrska lagstadgande från förbudet undantagits så väl de före år 1814 ut«
komne samlingar af lagar och förordningar, hvilka angå Norrige, som ock
de till bruk i Rikets kyrkor, skolor och andra läro-anstalter fastställde
böcker; — att visserligen 1 §. 9 mom. af nu gällande Tryckfrihets-förordning,
med antagande såsom grundsatts, att hvarje skrift är författarens eller
hans rätts laglige innehafvares egendom, innehåller de lagbestämmelser, som
till skyddande af denna egendoms-rätt ansetts lillräcklige; men att dessa
föreskrifter äga tillämpning endast på de fall, när förlags-rätten tillhörer
Svensk undersåte, och eftertryck af skrift här i Riket skett. — Då imellertid
med allmänt rätts-begrepp är ofverenstämmande, att förlags-rätt, likasom
annan egendom, ehvad den tillhörer eget eller annat lands undersåtare,
bör af lag skyddas, har Kongl. Maj:t, så väl af denna anledning, sorn
Bih, till R. St. Prot. l844- 3 Sami. 10 Haft 2
Consttiulions-Utskotlets Utlåtande, IV.o ai.
ock för att bereda dem af sina undersåtare, hvilka en sådan rätt äga eller
framdeles erhålla, tiilgodonjutande af det hägn, som genom serskildta länders
lagar dels, på sätt ofvanberördt är, redan blifvit, dels ock hädanefter
kan varda dem, under villkor af reciprocitet, tillförsäkrad t, ansett de i
Tryckfrihets-förordningen intagna stadganden emot eftertryck böra erhålla
den fullständighet och utsträckning, som för uppnående af detta ändamål
erfordras; och Kongl. Maj:t har fördenskull till Riksens Ständers antagande
i Nåder föreslagit följande tillägg till slutet af
T'ryckjrikets-Förordningens
S *•
Mom. g
Vid samma ansvar, som här ojvan för eftertryck af skrift, utan
författarens eller harn rättts-innehafvares skriftliga tillstånd, blifvit
stadgadt, vare ock förbjudet att, utan erhållen sådan tillåtelse, trycka
eller eftertrycka skrift, dertill andra Staters undersåtare äga förlagsrätt,
sd vida i dessa Stater Svenske undersåtares förlagsrätt enahanda
skydd genom lag åtnjuter.
Constitutions-Utskottet får med anledning häraf yttra, alt Utskottet
jemväl för sin del finnér de i den Kongl. Propositionen åberopade rättsskäl
vara i och för sig sjelfva så talande, att de böra äfven hos oss göras
gällande genom lag, fastän fullt motsvarande fördelar ej kunna påräknas
för Sverige vid jemförelse med de länder, hvilkas litteratur är vidsträcktare
spridd, än den Svenska. Utskottet tillstyrker alltså vördsamiigen antagandet
af Kongl. Maj;ls ofvananförda grundlags-förslag, i den ordning, 81
§ Regerings-formen bestämmer.
Stockholm den 28 November 1844.
Constitutions Utskottets Memorial, N.o 22.
N:o 22.
Ank. till Exp. Vtsk. den 3/ Dec., kl. 12 mi dd.
Memorial, till Riksens Ständer, med jörslag angående tillägg
till 72 $ Regeringsformen.
Hedan vid föregående Riksmöten hafva frågor i grundlagsenlig ordning
blifvit väckta om ändringar och tillägg i 72 § Regeringsformen., åsyftande
icke blott en tydligare bestämning af Riks-bankens på Riksens Ständer beroende
garanti och vård, utan äfven en säkrare borgen för Baukförskrifningaruas
enahanda giltighet med det motsvarande metalliska myntet,
samt i allmänhet en ökad trygghet för bevarandet af Bankens credit. Det
förslag, som i della hänseende från 1834—1835 årens Riksdag hvilade till
slutlig behandling den påföljande, och hvarigenom man, för Bancosedlarnes
erkännande såsom mynt, velat stadga villkoret, ”så länge de, efter deras
lydelse, af Banken med silfver inlösas’', blef sistlidne Riksdag af samtlige
Riks-Stånden antaget; men Kongl. Maj;t behagade, på anförda skäl,
vägra Sitt Nådiga bifall dertill.
Nuvarande Constilutions-Utskott anser, lika med sina föregångare, det
vara af stor vigt, att, för det ofvan anförda syftemålet, i Grundlagen inrym
mes ett stadgande, som, genom egenskapen att icke kunna utan alla
Riks-Slåndens beslut och Konungens samtycke förändras, må vara egnadt
att stärka det allmänna förtroeudet till Riks-banken och dess mynt-representaliver.
Regeringsformens ofvannämnde § ställer Banken under Riksens
Ständers egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas genom deras
Fullmäktige, och förbehåller derjemte Riksens Ständer uteslutande rätt
att genom Banken utgifva sedlar, som för mynt i Riket må erkännas. Förtroendet
till dessa myntförskrifningar beror väsendtligen på beskaffenheten
af Bankens förvaltning och de föreskrifter, som för densamma utfärdas.
Alla farhågor för sådana förändringar i förvaltningen eller lagstiftningen,
som i en framtid möjligen kunde blifva menliga för Bankens fullkomliga
upprätthållande och allmänna credit, bora fördenskull, så vidt sig göra låter,
undanrödjas. Med anledning af serskilda i ämnet gjorda motioner,
har Constitutions-Utskottet alltså trott sig böra, för den i Grundlagen anvisade
behandling, vördsamligen föreslå följande 2;ne tillägg vid
Regerings - Fo r m en
$ 72.
Riksens Ständers Eank —  — — göras kunna.
\1
ConsHtutions-Vlskotlets MemorialN‘.o s3.
Riksens Ständer allena äga rätt att, genom Banken, utgifva sedlar,
som för mynt i Riket må erkännas. Dessa sedlar skola vid anfordran
efter deras lydelse, af Banken med silfver inlösas.
Ytterligare tillägg, att serskildt pröfvas, för den händelse, att det ofvanstående
varder antaget.
inlösas. Skulle, emot förmodan, Banken någon
sin
brista i fullgörandet af denna inlösen, må, utöfver beloppet af
dess då befintliga sedelstock, nya sedlar genom Banken icke utgifvas.
N:o 23.
Ank. till Exp. Etsk. den 3t Dec. kl. 11 widd.
Memorial till Bonde-Ståndet, angående dess återremiss å me
morialet,
JY:o 16.
Efter pröfning af Riksdagsfullmäktigen från Westerås Län Carl Ers~
sons till Conslitutions-Utskottet remitterade anmärkning, i afseende på behandlingen
af skedda arrende-auctions-anbud å vissa till Strömsholms
Kungsladugård och Stuteri hörande lägenheter, har Utskottet uti Memorial
N;o 16 den 8 nästlidne November, jemte anmälan af hvad Stats-Rådsprotocollet
för den 7 Mars innevarande år härom innehåller, hufvudsakligen
sig utlåtit: att det visserligen vore ådagalagdt, att det af Öfverdirekteuren
Hörstadius å ifrågavarande lägenheter gjorda arrende-anbud, efter
vanliga värdeberäkningar, i någon mån understigit hvad af Bonden Anders
Ersson i Hagelsberga blifvit erbjudet; men enär Kongl. Maj:t, uti Nådigt
bref af den 8 December 1820, med hänsigt till Strömholms lägenheters
utarrendering, uttryckligen förklarat Dess Nådiga vilja vara, att afseende ej
endast skulle göras på högsta anbud, utan förnämligast på arrendatorernes
och borgesmännens vederhäftighet, — en grundsatts, hvars riktighet för dylika
fall erfarenheten i allmänhet bekräftat, — ansåg Utskottet Kongl.
Maj:ts Rådgifvare hafva egt giltiga skäl för deras tillstyrkande af Nådigt
bifall till Stuteri-Öfver-Styrelsens och Kongl. Kammar-Collegii förslag om
anta
-
Constitutions-Utskoltets Memorial^ N-o 2 3.
antagande af Hörstadii anbud, samt1 Riksdagsfullmägtigen Carl Erssons
till Utskottet remitterade framställning följaktligen, i åsyftadt hänseende,
ieke föranleda någon åtgärd.
Genom Protocolls-utdrag af den 4 innevarande December, bar BondeStåndet
behagat till Constitulions-Utskottet återremittera berörde memorial,
med hvad dervid blifvit skriftligen och mundtligen inom Ståndet erinradt;
i anledning hvaraf Utskottet anser sig böra hemställa, om icke Hederv.
Ståndet vid Utskottets redan meddelade utredning och yttrande i
ämnet må täckas desto hellre låta bero, som, enligt från de öfriga Riksstånden
ankomna Protocolls-utdrag, det omförmälda memorialet blifvit af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gilladt samt hos Preste-Ståndet
lagdt till handlingarne.
Till följd af hvad vid återremissen blifvit inom Bonde-Ståndet anfördt,
får imellertid Utskottet upplysa : att Kongl. Majits Befallningsbafvandes i
Westerås rörande de gjorda arrende-anbuden under den 26 Februari detta
år till Kammar-Collegium afgifna yttrande blifvit af bemälde Collegium
jemte dess eget utlåtande af den 4 Mars till Kongl. Majit i underdånighet
öfverlemnadt, med anhållan alt med första möjliga få emottaga Kongl.
Maj:ts Nådiga beslut, på det något binder för lågenheternas tillträdande
vid Midfasta icke måtte ega rum, — att samme Kongl. Majits Befallningsbafvandes
serskilda underdåniga skrifvelse af den 9 Mars, angående Anders
Erssons arrende-anbud, icke till Kongl. Majit inkommit förrän den
11 i samma månad, eller 4 dagar efter, sedan målet blifvit af Kongl. Majit
i Nåder afgjordt, — samt slutligen att Utskottets beslut i afseende på
Riksdagsfullmägtigen Carl Erssons anmärkning, efter ärendets fullständiga
föredragning, fattats enhälligt af Utskottets dervid närvarande 23 ledamöter.
Stockholm den 16 December 1844.
Bih. lill R. St. Prot. 1844. 3 Sami10 Haft.
3
*
STOCKHOLM, Ecksteinska boktryckeriet, 1845.
--- i .  -
■—
Constitiitions-UtsJiOttcts Memorial, rV.-o 24.
1
M S4.
Ank. till Exp.-Utsk. den 9 Jun. 1845, kl. 12 midd.
Memorial till Riksens Ständer_, angående ett tillägg i 4< $■ Riksdagsordningen.
Enär, vid särskildta tillfällen, fråga blifvit väckt, huruvida Landshöfdingar,
såsom stående i ansvar för rigtigheten af landsböckerna, hvilka granskas
af Riksens Ständers delegationer, må vara behörige att i Stats-Utskottet eller
i Stats-revisionerna såsom ledamöter anställas, bar Constitutions-Utskottet,
till förebyggande af vidare tvist i detta hänseende, trott det vara angeläget,
att ett närmare bestämmande derom inflyter i Riksdags-Ordningens
41 §•, sorn bland annat handlar om vissa embetsmäns uteslutande från valbarhet
vid utskottstillsättningar, och hvartill 70 §., i fråga 0111 val till Revisorer
för granskning af Statsverkets, Bankens och Riksgälds-Contorets tillstånd,
styrelse och förvaltning, jemväl hänvisar. — Constitutions-Utskoltet
anser Landshöfdingarne, genom det förhållande, hvari de befinna sig till
Stats- och Riksgälds-Contoren, vara, åtminstone ur moralisk synpunkt, jäfvige
att deltaga i granskningen af Statsverkets räkenskaper och förvaltning,
och tror det dessutom icke vara fullkomligen lämpligt, att bemälde förtroende-embetsmän
förordnas till medlemmar i det Utskott, hvilket tillhörer att
uppgöra regleringen af Statsverkets inkomster och utgifter. Med anledning
af derom inom Constitutions-Utskottet väckt motion, och i stöd af 8r §.
Regeringsformen, får alltså Utskottet härmed, till grundlagsenlig behandling,
vördsamligen öfverlemna följande redaclionsförslag:
Riksdags-Ordningen.
§. 4i.
(sista perioden).
— ”Ej må Landshöfding, eller någon i öfrigt, af
hvilken Riksens Ständer kunna fordra redo och ansvar, inväljas i Ut
Bih.
till R. St. Prot. 1845, 3 Sami. U Haft. 1
2
Constitutions-Utskotlels Mentor ia.1, N.-o 24.
skott, der redovisning för hans egna göromål oell embetsåtgiirder
kan förekomma; börande derjemte i allmänhet iakttagas — — —. —
— öfvervara. ’
Härvid anser dock Utskottet sig böra bifoga den anmärkning, att, såvida,
i sammanhang med frågan 0111 nalioual-representationens ombildning,
en sådan förändring af Riksdags-Ordningen skalle varda föreslagen och å
nästföljande riksdag slutligen godkänd, hvarigenom stadgandet i sista perioden
af 4 1 §• korinne att försvinna, ofvanstående redactions-förslag såmedelst
jemväl förfaller.
Reservationer.
Af Herr Petre, Th. ”Jag har icke deltagit i förestående beslut och har
deremot ingenting annat att erinra, än att jag anser det ConstitutionsUlskotlet
bordt gifva detsamma en mera omfattande betydelse.
Vore det af 79 §. Riksdags-Ordningen en följd, att de Landshöfdingar
och öfrige embetsman, hvilka hos Konungen begära permission, för att, i
egenskap af Riddersman, Riksdag bivista, skulle vara oförhindrade, ej blott
alt, enligt berörde lagrums föranledande, hugnas med en dylik permission,
utan ock att för hela den långa tid, under hvilken de af omförmäld te anledning
försumma sina embeten, dels oafkortad! åtnjuta löner och emolum
en ler, dels åbringa staten serskilda kostnader till aflöning lör deras, under
vistelsen vul Riksdag möjligtvis begagnade vicarier, så skulle också samtlige
Ridderskapet och Adelns Riksdags-ledamöter, utan undantag, ega ostridig
rätt att för deras uppehåll vid Riksdag erhålla aflöning eller ersättning af
Stnts-verket. Då nu förhållandet icke är sådant, inses också lätt, att det
är en misstydning af ofvannamnde 79 §., att vissa statens embetsman, på
statens bekostnad, dellaga i Riksdag. Det är visserligen i sin ordning, att
Riksdagsmannarätten hålles i helgd, men det är icke mindre angeläget att
statens tjenare, så länge de icke kunna såsom valde representanter inställa
sig vid Riksdag, icke af slaten understödjas såsom sjelfskrifne Riksdagsmän;
och då det uppenbarligen innefattar ett missbruk, att de statens embetsmän,
hvilka på grund af sin sjelfskrifna representationsrätt utverka sig tillstånd,
att i månader och kanske åratal öfvergifva statens tjenst och vistas vid Riksdag,
under tiden behålla sina löner på stat, hade Constitutions-Utskottet egt
desto större anledning att derpå fästa uppmärksamhet, som missbrukets olägenheter,
enligt hvad innevarande Riksdagsförhandlingar utvisa, utvecklat sig
Cons!,!utions-U/skot!cls Memorial, IV.o 24.
3
på etl för Konungamakten betänkligt sätt. Då man önskar och fordrar att
Styrelser) i landet skall föras med kraftig band, mäste man vara angelägen
att, så mycket ske kan, förhindra det Regeringen icke blottställes derigenom
att dess organer kunna, såsom sjelfskrifne representanter, aflägsna sig
från statens tjenst och vid Riksdag verka på liela statsförvaltningen, i en
mot Regeringens egna åsigter alldeles stridig syftning, Helt olika vore förhållandet,
derest, under en annan representations-form, embetsmännen vid
Riksdag uppträdde i egenskap af valda folkombud. De hade då ett allmänt
förtroende alt motsvara, ett på sina representativa pligter verkande moraliskt
band, som nu alldeles saknas för de sjelfskrifne Riksdagsmännen. Att
embetsman, hvilka såsom sjelfskrifne Riksdagsmän icke ega detta moraliska
band, kunna i sistnämnde egenskap uppträda emot Regeringen och högt förklara
sig emot Konungens egna propositioner, verkar i sin fullföljd derhän,
att byråkratien, tryggad genom den sjelfskrifna, från allt högre ansvar befriade
Riksdagsmannarätten, vexer konungamakten öfver hufvudet, och gör
all annan Regering omöjlig än den, som fattar sine beslut efter byråkratiens
önskningar och föreskrifter. Härtill bör staten icke uppmuntra, derigenom
alt embetsman, hvilka under tidrymden af en hel Riksdag öfvergifva statens
tjenst, för att handla såsom sjelfskrifna, ansvarsfria Riksdagsmän, icke desto
mindre få uppbära oafkortade löner på stat. Sådant kan icke instämma med
grundlagens anda och mening. Om de Kongl. Maj:ts rådgifvare, hvilka hafva
säle och stämma på Riddarhuset, egde efter andra förtoende-embetsmäns
föredöme, ocb med åberopande af ng § Riksdags-Ordningen, att, så länge
Riksmötet fortfar, åtnjuta ledighet, skulle till förvaltande af samtlige Regeriugs-departementerne
endast tre ledamöter af Stats-Rådet nu återstå. Likasom
grundlagens föreskrift vore derigenom bokstafligen eluderad, så strider
det äfven mot det constitutionella samhällsskickets fordringar, att den
sjelfskrifna, i grund af börd existerande och af allt moraliskt ansvar oafhängiga
riksdagsmanna-rätten utöfvas, till hufvudsaklig del, på statens bekostnad.
”
Af Herr von HartmansdorffAugust: ”Jag föranlåtes reservera mig emot
I Iskotlets förslag till ändring af 4f § Riksdags-Ordningen såsom origtigt
i sak, samt felagtigt och ofullständigt i sin ordalydelse.
Utskottets förslag i detta hänseende, sammanhänger med de frågor,
sorn redan under innevarande Riksdag blifvit väckta, rörande Landshöfdingars
obehörighet att vara medlemmar af Stats-Utskotlet. Men om sakkän
-
4
Consli:lilions-Utskotlets Memorial, N:o 24.
nedom af uppbörds- och redogörelse-verken är behöflig der, hvarest frågor
om dem skola beredas: så borde Lanshöfdingar företrädesvis finnas i berörde
Utskott. Alt utestänga dem derifrån, vore lika obetänkt, som att utesluta
sjömän från sådana beredningar, hvarest sjöfartsärender skola behandlas.
Utskottet har icke bestridt Landshöfdingarnes skicklighet till ifrågavarande
befattning, men anser dem, 'genom det förhållande, hvari de befinna
sig till Stats- och Riksgälds-Contoiren vara, åtminstone ur moralisk synpunkt,
jäfvige att deltaga i granskningen al Stats-verkets räkenskaper och
förvaltning’’. — Jäfvige kunna Landshöfdingar endast vara i behandlingen
af ärender, som röra dem sjelfva eller deras egna åtgärder, och derutinnan
äro de alldeles lika andra Riksdagsmän. Ville man sträcka juridisk eller
moralisk jäfvighet längre, och derhän, att ingen finge sitta i Utskott, som
möjligen blefve jäfvig i någon der förekommande fråga: så skulle det blifva
svårt att få något Utskott fulltaligt. Ulli och med i Constitulions-Utskottet
har, under denna Riksdag, frågor förekommit, der den längst bort i
liket boende ledamot af Bondeståndet varit juridiskt jäfvig att deltaga. Vill
man hålla sig till moraliska jäf: så vore sammansättningen af Bevillningsutskottet
alldeles omöjlig, emedan hvarje ledamot af hvarje Stånd utan tvifvel
har, i något fall, känning af de allmänna ulskylder, som der föreslås.
Likaså jäfviga blefve Stånden att sluteligen afgöra beskattningsfrågor. En
så öfverdrifven utsträckning af stadgandet i 41 §• Riksdags-Ordningen tänkte
sig grundlagens stiftare väl destomindre, som en Landshöfding, 1111 mera
En af Rikets Herrar, Friherre Salomon Löfvenskiöld valdes till ledamot af
Stats-Utskottet vid den Riksdag i Örebro, som hölls samma år Riksdagsordningen
var utfärdad. Ledamöter af Stats-Utskottet halva följande Landshöfdingar
sedermera varit, nemligen 1812, nyssnämnde Friherre, 1817, Friherre
Cederström, Jacob, 1829 och 1834, Grefve Hamilton, Gustar' IViit/iier,
>834 och 1840 valdes Landshöfdingen Friherre Rålamb till full oläglig
i Riksgälds-Contoret, hvartill ingen annan må utses, enligt 79 §. Riksdags-Ordningen,
än den, som kan vara ledamot af Utskott. Vid 1840 års
Riksdag, då Adelns ledamöter i UlskotLen tillsattes af de politiska tänkesätts
bekännare, hvilka nu med 12 röster mot ii lyckades frambringa Constitulions-Utskottes
förslag, blef Öfver-Ståthållaren Friherre Sprengtporten medlem
af Stats-Utskottet. Han var väl då afskedad, men de krono-räkenskaper
för hufvudstaden, hvaröfver Stats-Utskottet borde yttra sig, och hvilka
Conslitutions-UtskotlcLs Memorial, N.-o 24,
skolat göra honom jäfvig, räckte jemnt lika länge, : om han varit i tjenst,
eller till och med 1838. Om hans juridiska jäfvighet att sitta i Slats-Utskottet
talades då icke; än mindre om den moraliska. Det är först nu, sons
samvetsgrannheten i detta hänseende blifvit så sträng och allmän.
Med stadgandet, ”att ingen, af hvilken Rikets Ständer kunna fordra redo
och ansvar, må inväljas i Utskott, der redovisning för hans egna göromål
och embets-åtgärder kan förekomma’, menade grundlagens stiftare, utan
tvifvel, inga andra än dem, som äro anställda vid Rikets Ständers Verk,
Banken och Riksgälds-Contoiret, samt deras utgreningar. Dermed öfverensstämma
stadganderne icke blott i 90 §. Regerings-Formen, att Rikets Ständer
och deras Utskott ej må uti något annat fall eller på något annat sätt,
än grundlagen bokstafligen föreskrifver, befatta sig med Regeringsmagtens
beslut, eller verkställigheten af någon lag elier författning, utan äfven 2
inom. i 3o §. Riksdags-Ordningen, enligt hvilken de för stats-utgifterna redovisande
tjenstemän icke kunna personligen för Stals-IJlskoltet eller Rikets
Ständer till ansvar ställas, utan må, der så nödigt finnes, hos Konungen
kunna anmälas de anledningar, som förekommit, att emot någon sådan tjensteman
i laglig ordning ansvar yrka. I enlighet med ett sådant förstånd af
Riksdags-Ordningen, var det ock, som man, 2 år efter hennes stiftande, eller
1812, till Stats-Utskoltets ledamot valde Presidenten i Stats-Contoiret,
Friherre C. F. Lagerheim. Likväl omtalar Conslitutions-UtskoLtet nu det
förhållande, hvari Landshöfdingarne stå till Stats-Coutoiret. Om de, som
sjelfva deltagit i Riksdags Ordningens stiftande, och följakteligen bäst borde
känna hennes mening, ansågo Stats-Contoirets President icke vara jäfvig att
sitta i Stats-Utskottet; så måtte Landshöfdingarne ännu mindre vara det.
När Constitulions-Utskottet icke ansåg 41 §• Riksdags-Ordningen nog
tydlig, utan ville, ”till förebyggande af vidare tvist, utmärka Landshöfdingarne
såsom jäfvige alt deltaga i Stats-Utskottets göromål, hvarföre uppräknade
ej Constitutions-Utskoltet alla andra, som emottaga och redovisa allmänna
medel, utan åtnöjde sig med orden: "eller någon i öfrigt,” af hvilken
Rikets ”Ständer kunna fordra redo och ansvar?”” Hvilken är denna
någon i Huru skall, genom detta grundlags-stadgan !e, ”förebyggas vidare
tvist,” om ej derunder böra förstås embels- och tjentemännen i Stats-Contoiret,
Krigs-Collegium, Förvaltningen af Sjö-ärenclerne, Fång-vården, Post
-
6
Conslilulions-U(skottets Memorial3 N.o 24.
verket, ra. fl., eller alla Kronans Werk, till och med domslolarne, emedan
sjelfva Hof-Rälterne hafva åtminstone expence-medel att redovisa? Hade
)nan lemnal §:n oförändrad: så borde Kronans erahetsraän ej kommit i fråga;
men sedan man nu har nämnt några af dem, och pekat åt de öfriga:
så kan man tvista om samteliges jäfvighet; dock ej blott om deras, utan
o-m alla andras, sorn, i större eller mindre nion, skola redovisa för statens
medel, alldenstund Stats-Utskoltet är den gemensamme öfvergranskaren. Det
biifver då svårt att få ledamöter åt detsamma, ty Biskopar och Consistoriales
dela ansvaret för en mängd läroverks och stifts-cassor, kyrkoherdar och
kyrkovärdar för vin- och byggnings-säd, samt annan kronotionde. Borgmästare
ocb Rådmän blifva jäfviga, emedan Magistralerne äro uppbördsman
i städerna. Ja till och med afskedade adelsmän och bönder, sorn sitta i
Directionen öfver en folk-skola, hvilken af stats-medel erhållit understöd,
eller som blott varit ledamöter af eri pröfnings-commité, samt redogjort för
resepenningar dit och derifrån, torde, emedan dessa redogörelser ingå i
landsböckerna, böra, för grundsatisens fullföljande, anses jäfviga. Det är
dock icke blott såsom redogörare Constitutions-Ulskottet anser Landshöfdingarne,
åtminstone ur moralisk synpunkt, jäfvige att sitta i Siats-Utskottet,
utan ”tror det dessutom icke vara fullkomligen lämpligt, att bemälde förtroendes
embetsman förordnas till medlemmar i det Utskott, hvilket tillhörer
att uppgöra regleringen af Statsverkets inkomster och utgifter.” Genom
denna tillagda bevekelsegrund har Constitutions-Utskottet otvifvelagtigt velat
i förtäckta ordalag säga, att godtyckligt afsättiiga embetsman sakna nödig
sjelfständighet för att uppgöra slatsregleringen. Delta påstående hade kunnat
blifva svårt att vederlägga, emedan dertill erfordrats bevis ur erfarenheten,
hvilka äro vanskeliga alt framdraga, utan att slöta på personligheter.
Men en annan reservant, Herr Pette, har till en del undanröjt dessa svårigheter.
Gm det förhåller sig så, som han säger, nemligen alt ”embetsmän,
hvilka, såsom sjelfskrifne Riksdagsmän, icke ega detta moraliska baud (att
motsvara ett allmänt förtroende, såsom valda jolk-ombud) kunna, i sistnämnde
egenskap, (sjelfskrifvenheten) uppträda emot regeringen, och högt
förklara sig emot Konungens egna propositioner,” så synes det, som ifrågavarande
embetsmän vore, i egenskap af Riksdagsmän, lika sjelfständiga å den
ena, som å den andra sidan, och följa k tel igen väl skickade att vara ledamöter
af de magtpåliggande Utskotten. Det vitsord, Herr Petré tillika gifvit
åt sjelfskrifvenheten för det oberoende, hon förlänar, och åt innehafvarne
Constiluiions-Utskottets Memorial, N:o 24.
7
för den frisinnighet, hvarmed hon begagnas, bör dessutom trösta dem af
frihetens vänner, hvilka se sjelfskrifvenheten qvarstå längre, än de velat.”
I denna reservation hafva Herr Grefve Gyldenstolpe, Ant. Gabr., Herr
Tersmeden, Nils, Herr Stjerngranat, Georg Gust. Henr., Herrar Biskopparne
Doktorerne Holmström, Nibelius och Hallström, Herr Contracts-Prosten
Doctor Broman och Herr Professorn Doctor Reuterdahl instämt.
Emot Utskottets beslut hafva derjemte Herr Rääf, Leonh. Fr., Herr
Lagerhjelm, Pehr, och Herr Prosten Doctor Anjou sig reserverat.
STOCHHOLM, Lundberg SC Comp. 1S4S.
Constitutionss-Utskottets Memorial, N:o 25.
1
N:o 25.
Ank. till Exp.-UUk. d. 3i Jan., kl. ii f. m.
Memorial till Bonde-Ståndet, angående dess återremiss å Memorialet
N:o 19.
Constitutions-Utskottets under den 28 sistlidne November till Riksens
Ständer afgifna utlåtande N:o 19, hvarigenom Utskottet tillstyrkt antagandet
i grundlagsenlig ordning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ändringar
i 17, 22 och 24 §§. Regerings-Formen, har af Hederv. BondeStåndet,
genom Protocolls-utdrag den 4 innevarande månad, blifvit till
Utskottet återemilteradt, med de af Ståndet såsom dess gemensamma tanke
antagna anmärkningar, ”att ifrågavarande grundlagsändringar möjligen
kunde, dels i en framtid medföra obegränsade statsutgifter, dels genom
Högsta Domaremagtens fördelning på serskilda Divisioner, rubba den enhet
i lagskipningen, som, i synnerhet uti sista Instansen, syntes vara af utomordentlig
vigt att vårda.”
I anledning häraf får Constitutions-Utskottet gifva tillkänna, att, enligt
ankomna Protocolls-utdrag af den 28 sistlidne December samt 11 och
18 innevarande månad, de tre öfrige Riks-Stånden förklarat berörde Nådiga
Proposition böra, för slutlig grundlagsenlig behandling, hvila till nästa
Riksdag; hemställande Utskottet fördenskull, om icke Hederv. Ståndet
må finna skäl att foga sig efter Medståndens beslut och enahanda åtgärd
i målet vidtaga.
Stockholm den 23 Januari 1845.
Reservation.
Herr Lagerhjelm, Pehr, som, vid ärendets afgörande i Utskottet den
25 sistlidne November, i viss mon emot Utskottets beslut sig reserverat,
men icke varit närvarande i Utskottet då utlåtandet till Riksens Ständer
expedierades, har serskildt till Protocollet anfört:
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 3 Sami. 12 Haft. 1
2
Cunstilutions-Utskottels Memorial, N\o 25.
Viri slutet af den föreslagna 17 anser jag orden ",efter målens beskaffenhet”
böra tilläggas till vinnande af enhet i lagskipningen, hvarförutan
en högre Rätt förr eller sednare blir af nöden.
Förslaget till 24 §. utesluter Regeringsformens nu gällande lagbud ,
alt ”Justitia;-ärenden” skola beredas i Nedre Justitiae-Revisionen, hvars inslruction
af den 3 Augusti 1809 äfven stadgar:
"målen undfå, innan de hos Kongl. Maj:t föredragas, i Nedre Justitiae-Revisionen,
uppå referentens anmälan, den beredning, som
hör föregå och beskaffenheten fordrar, genom relationers författande
till parternas underskrift i Rev is iöns saker, muntliga förhörs
anställande, då de tarfvas, felande upplysningars infordrande
samt communicationer; äfvensom uti Revisions-saker och Ägodelnings-mäl,
Nedre Revisionen a ‘ gifver dess underdåniga betänkande.
”
Detta stadgande har uli Kongl. Majlis under den 3 Juli 1840 utfärdade
Nådiga Instruction för Justitiae-Departements Chef icke blifvit upphäfvet,
ulan tvärtom i 21 §. bekräftadt.
Nu finnes väl uti den Nådiga Propositionen motiv för ett sådant tillägg
uti 24 §., att vissa rättstvister, som nu afgöras af Konungen i Stats
Rådet,
kunde öfverlemnas till Högsta Domstolen; men någon anledning
förefinnes icke att Kongl. Majit velat upphäfva eller ens förändra Justiticeärendens
nuvarande behandling och beredning, än mindre har något motiv
för en sådan grundlagsändring blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder meddela/it.
sif Stats-Rådets vidfogade protocoll kan ej skönjas om Högsta Domstolen
häröfver varit hörd, och något dess utlåtande kan sålunda icke tjena mig
till ledning. Ej eller har jag under öfverläggningen härom inom Constitutions-Utskotlet
förnummit någon hafva velat upphäfva eller ens förändra
nu gällande Instruction för Nedre Justitiae-Revisionen, än mindre att någon
för en så beskaffad grundlagsförändring anfört något enda motiv. Nu
eger Utskottet väl rätt, enligt 81 §. Regeringsformen, att hos Riksens Ständer
uli Grundlagarne föreslå de förändringar, som det anser högst nödiga
eller nyttiga; men då Kongl. Maj:ts höga afsigt att öfverflytta vissa rättstvisters
afgörande från Stats-Rådet till Högsta Domstolen uppenbarligen
kan ernås genom tillägg af ett nytt moment i 24 §. Regeringsformen, utan
alt borttaga det nu derstädes uttryckta gruudiagsbudet angående Juslitiae
-
Constitutions-Uts/iottets Memorial, N:o 25.
3
ärendens behandling i högsta instans; så kan jag ej tillerkänna Utskottet
ens någon anledning, än mindre någon grundlaglig rätt att hos Riksens
Ständer föreslå den ordalydelse af 24 §. Regeringsformen till grundlagsenlig
behandling, som Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition innehåller. Stiftarena
af Grundlagen förbehöllo den ekonomiska lagstiftningen åt den styrande
magten, hvars enhet och hvars upphöjning öfver små intressen äro
nödige för att bringa hvarje serskild del af ett sammansatt Statshushållnings-system
lill öfverensstämmelse med de öfriga delarna och med det
hela. Konungens magt bör ej minskas; alltså skola desse lagar stiftas i
Stats-Rådet! Men om icke samma myndighet tillämpar dem, huru vinna
erfarenhet om deras verkan? Dessa lagar äro underkastade vida större
föränderlighet, än den allmänna lagen. De fordra en jemn uppmärksamhet
uppå verkningarne, om de ej skola hindra i stället att utveckla nationens
industriella krafters naturliga rigtning. Jag vågar ej eller tillstyrka denna
öfverflyttning.
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845.
'
-
' - ■ i.:!.//, .i* ’ ' ■
ConHitulions-Utshotuit Memorial, N:o 26.
1
N:o 26.
Ank. till Exp.^Utsk. d. 8 Febr., kl. 6 t. m.
Memorial till Rikets Ständer, med förslag till National-representalionens
ombildning och deraf följande Grundlagsändringar.
Sedan de från nästföregående Riksmöte, till följd af omröstningar i
Förstärkt Constitutions-Utskott, hvilande förslag, rörande National-representationens
ombildning, å innevarande Riksdag genom Ivänne Riksstånds beslut
förkastats, har, efter fullgörandet af den i 2 morn. 29 Riksdagsordningen
föreskrifna Protocollsgranskning, Constitutions-Ulskotlets förnämsta
och vigtigaste åliggande blifvit att öfverlägga om utarbetandet af
ett nytt representations-förslag.
Att vår National-representation lider af betydliga brister, som, till
följd af samhällets fortskridande utbildning, fordra att botas och afhjelpas,
är en redan länge insedd sanning, för hvars ådagaläggande, under sednare
tid, så mycket genom offentlig discussion blifvit förebragdt, att någon serskild
utveckling af reformens behöflighet icke synes vara af nöden. Men,
om än, i denna hufvudpunkt, alla de samhällets medlemmar, som hafva
någon insigt i allmänna angelägenheter, torde kunna anses vara temligen
ense, äro deremot meningarne om sättet för nämnde reforms utförande
ännu ingalunda likstämmiga. Till Utskottet hafva, rörande delta ämne,
auder Riksdagens lopp aflemnats följande motioner:
af Herr Danckwardt, Carl, som hemställer, att en omarbetning af det
till denna Riksdag hvilande represenlations-förslaget måtte företagas, med
tillämpning af åtskilliga dervid i motionen gjorda anmärkningar;
af Herr Cederschjöld, Pehr Gustaf, ”Förslag till National-representaliouens
förändring”;
af Herr Åkerman, Fredric, ”Förslag till Svenska representalions-sättets
ombildning, uppgjordt af en utaf ålskillige Ridderskapet och Adelns medlemmar
utsedd Komité”, och serskildt genom tryck utgifvet;
Bih. tili R. St. Prot. 184S, 3 Sami, i3 Haft,
1
2
Constitutions-Utskottets Memorial , N:o 26.
af Herr Lagerhjelm, Pehr, 'Förslag till National-representationens
ombildning’', jemväl serskildt af trycket utgifvet;
af Herr G. F. Ekholm, ”Förslag till lag om val till Riksförsamlingens
Yngre Kamare”, jemte deraf föranledd omarbetning af Regeringsformen;
af Herr von Hartmansdorff, August, ett serskildt af trycket utgifvet
”Förslag till Svenska National-representationens ombildning”; samt
af Riksdagsfullmägligen från Halland Bengt Gudmundsson, ”Förslag
till lag om val till Riksförsamlingens Första Kamare”, jemte omarbetning
af Regeringsformen.
Herr Cederschjöld, som vill, att National-representationen skall utgöras
af nuvarande 4 Stånd (blott i någon raon förändrade) och ett nytt
5:te Stånd, föreslår, att motioner och Kongl. Propositioner må kunna anmälas
samt äfven Utskotls-utlåtanden, efter föregången öfverläggning, lill
besluts fattande föredragas bos samtlige Stånden, församlade i Ett rum;
hvaremot öfrige motionärer, bland hvilka äfven Herr von Hartmansdorff
anser Riksförsamlingen böra utgöras af Fem Stånd, föreslå, att Riksdagsärendena
må behandlas och afgöras i Tvänne Kamrar.
Beträffande representanternes antal, vidblifver Herr Danckwardt förslaget
af 1840 års Constitutions-Utskott, eller att Första Kamaren skulle
bestå af
175.
och Andra Kamaren af 75.
tillsammans 250.
Af Herr Cederschjöld föreslås, att hvartdera af de fem Stånden skulle
beslå af 60 ledamöter, tillsammans  300.
Herr Akerman föreslår för Nedre Kamaren
200.
och för Öfre Kamaren 100.
tillsammans 300.
Enligt Herr Lagerhjelms förslag, skulle Första och Andra Kamrarne
utgöras af 125 ledamöter hvardera, eller tillsammans  250.
Herr Ekholm föreslår för Yngre Kamaren 150.
för Äldre Kamaren 75.
tillsammans 225.
Constilutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
3
Herr von Hartmansdorffs förslag upptager Äldre och Yngre Hamrarne
hvardera till 125 ledamöter, eller 25 af hvart Stånd, tillsammans . 250.
Bengt Gudmundsson åter föreslår antalet för Första Kamaren till 155.
och för Ändra Kamaren till 75.
tillsammans 230.
Vidkommande för öfrigt Riksförsamlingens sammansättning, föreslår
Herr Danckwardt, att Biskopparne och Pastor Primarius skulle, i Andra
Kammaren, förblifva sjelfskrifne representanter 13.
samt att till ledamöter i denna Kamare dessutom skulle få väljas
af Universiteterne och Vetenskaps-Academien 6.
och af Ridderskapet och Adeln 19.
tillsammans 38
ledamöter, hvilka skulle sammanträda med Första Kamaren och gemensamt
med den välja för Andra Kamaren det antal ledamöter, som brister
i 75. Valrätten inom Adeln borde dock icke vara ovilkorligen fästad vid
dass valet, utan Frälseman öppet, derest han sådant hellre önskade, att
välja inom districtet, der, för öfrige medborgare, allmänna val föreslås.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1840 års representations-förslag,
öro äfven af Herr Ekholm och Bengt Gudmundsson samfäldta val för Riksdagsmäns
utväljande föreslagne, hvarvid dock, till förebyggande af valrättens
alltför betydliga utsträckning, beloppet af valcensus och röstberäkningen
på olika sätt förändrats, samt Herr Ekholm dessutom inskränkt valrättigheten
inom vilkoret af minst 25 års ålder. Likaledes är af dessa
begge motionärer valprincipens allmänlighet modifierad derigenom, att, till
Yngre eller Första Kamaren, Städerne skulle ega att välja serskilt* enligt
Bengt Gudmundssons förslag .i » ... 35 leda mötet-,
och enligt Herr Ekholms, gemensamt med större Köpingar, 30 —
Derjemte föreslår Herr Ekholm, att Äldre Kamarens ledamöter böra för
5 lagtima Riksdagar väljas af den Yngre, men, utom det att åldersvilkoret
för valbarheten blifvit bestämdt till minst 35 år, skulle valet vara
inskränkt inom vissa qvalificationer, sålunda att bland Äldre Kamarens
ledamöter komme att finnas 5 högre lagfarne, 5 högre militärer, 5 högre
civile embetsmän, 20 högre lärdomsidkare, 20 högre beskattade och 20
äldre Riksdagsmän. Hvaremot, efter Bengt Gudmundssons förslag, till ledamöter
i Andra Kamared skulle dels af Första Kamaren för 5 ellef 3
4 Constitutions-Utskottets Memorial _iV:o 26.
Riksdagar väljas 60, dels af Konungen, för hvar Riksdag, nämnas 15, allt
endast under vilkor, att personerne äro till Riksdagsmän i Första Kamaren
valbare, så ock antingen fyllt 35 år, eller minst vid 2 lagtima Riksdagar
utöfvat Riksdagsmanna-befattning.
Herrar Akerman och Lagerhjelm föreslå i allmänhet C 1 a s s v a 1.
Enligt den förres förslag, skulle Nedre Kamaren bestå af 40 ledamöter
inom Bildnings- och 160 inom Förmögenhets-classen, sålunda, att
Bildnings-classen komrne att utgöras af:
a) Ordinarie Prestman och Lärare vid Universiteter och Elementar
Läroverk
16.
b) i tjenst varande eller derifrån med lön eller pension afskedade
Civile och Militäre Emhets- och Tjenstemän af minst Löjtnants
grad 24.
samt Förmögenhets-classen af:
a) egare eller med kronoåborätt innehafvare af fastighet af mer än
2 mantal, eller af högre taxeringsvärde än 8000 R:dr B:co . . 30.
b) d:o af fastighet ej öfverstigande 2 mantal, eller med taxeringsvärde
från och med 3334 till och med 8000 R:dr B:co . . . 75.
c) Fahlu Bergslags Fjerdepartsegare, jemte öfrige Bergsbruksidkare 10:
d) Magistratspersoner, Borgare, äfvensom egare af hus i städerna
eller stadsjord, eller af fabriksinrättning å landet, då egaren i
stad erhållit burskap, samt fastigheten eller fabriken uppgår till
minst 3334 R:drs taxeringsvärde 45.
varande, bland allmänna vilkor i afseende på val till nämnde Kamare,
upptagen en minimi-ålder af 25 år för valrätt och 30 år för valbarhet.
Till Öfre Kamaren, hvars ledamöter borde vara minst 35 år gam
la,
föreslår Herr Åkerman, att följande samhälls-classer skulle ega att inom
sig utse:
a) Adeln
25.
b) Erkebiskop, Biskoppar, Consistorii-ledamöter och Kyrkoherdar i
Usta classens Pastorater 13.
c) Pro-Gancellerer och ordinarie Professorer vid Universiteten . . 2.
Constitutions-Utskolteta Memorial t N\o 26, 5
d) Vetenskaps-Academiens ledamöler . . 1.
e) Presidenter, vice-PresidenLer och ord. Ledamöter i Hof-Rätterna 3.
f) Presidenter och Ledamöter i Rikets Collegier 2.
g) Ordförande och Ledamöter i Stockholms Magistrat 1,
h) de af Grosshandels-Societetens i Stockholm Ledamöter, som betala
bevillning för minst 4000 R:dr B:co inkomst 2.
i) de af Grosshandels-Societetens i Götheborg d:o d:o .... 2.
i) de af Grosshandels-Societetens i Gefle Ledamöter, som betala
bevillning för minst 2000 R:dr 1.
I) Fabriks-Societetens i Norrköping Ledamöter
1.
m) Bruksegare, hvilkas årstillverkning öfverstiger 20,000 R:dr B:co
värde 2.
n) egare af fastighet, öfverstigande 8 mantal, eller 32,000 R:drs
taxeringsvärde 25.
hvarjemte, sedan dessa val första gången egt rum,
o) Konungen skulle tillkomma att, bland valberättigade, utse . . 20.
Till denna Ramare utsedd Riksdagsmans uppdrag skulle upphöra,
då han uppnått 65 år; dock så väl Konungen, som vederbörande valdistrict,
obetaget att en af sådan orsak afgången Riksdagsman å nyo utse eller
välja, men då endast för 2:ne nästföljande Riksdagar.
Af Herr Lagerhjelm är föreslaget, att till Andra Kamaren skulle
väljas af:
a) Borgerskapet, gemensamt med egare af hus i städerna eller af stads
-
jord eller af vissa fabriksinrättningar på landet m. fl. näringar, 40.
b) Allmogen
60.
c) Officerare vid Landt- och Sjöförsvaret, af minst Löjtnants grad,
tillsammans
4.
d) Domstolarnes Ledamöter och Tjenstemän, äfvensom andre Civile
Embets- och Tjenstemän, med lön på stat och af motsvarande
väldighet
7.
6
Constitutions-Utskottets Memorial, N:0 26.
e) Läkare i Statens tjenst eller med befordringsrätt 1.
f) Fastighetsegare på landet, som icke höra till annat Riksstånd . 13.
Till Första Kammaren skulle Konungen ega att, bland valbara per
-
soner, utnämna 4.
hvarjemte följande Samhälls-classer skulle der representeras, nemligen:
a) Ridderskapet och Adeln af 50.
b) Presterskapet, gemensamt med Academierne, Universiteten och
allmänna Elementar-Läroverken 40.
c) Fahlu Bergslag och öfrige Bergsbruken 6.
d) Officerare, jemte öfriga under litt. c. d. e. f. för Andra Kamaren
uppräknade, tillsammans 25.
Af Herrar Cederschjöld och von Hartmansdorff äro Ståndsval
föreslagne.
Herr Cederschjöld anser
Ridderskapet och Adeln böra representeras
antingen enligt nu gällande Riddarhus-Ordning, dock att ingen skulle
der vinna säte och stämma, som icke skattar till Staten af fastighet
eller inkomst minst 15 R:dr;
eller ock så, att alla Adelsmän, mot hvilkas Riksdagsmanna-behörighet
Riddarhus-Ordningen icke lägger något hinder, skulle inom sig till
representanter välja 60.
P res te - S tå nde t skulle
antingen förblifva oförändradt, utom det alt Comministrarne derifrån
uteslutas, samt Universitetens och Vetenskaps-Academiens rätt att
sända Riksdagsmän minskas, så de blott finge sända hvar sin;
eller ock förändras på sätt, att Biskopparne och Pastor Primarius upphöra
att vara sjelfskrifne, med rättighet likväl att kunna väljas såsom
Kyrkoherdar, och att dessas antal ökas med en för Stockholms
Stad samt Calmar och Carlstads Stift.
Borgare-Ståndet skulle organiseras så, att
antingen Borgerskapet i Rikets samtlige Släder väljer, inom sig eller
Städernas Magistratspersoner, 60 representanter för Ståndet;
Constitutions-Utskotteti Memorial, N\o a6. 7
eller ock icke blott det egentliga borgerskapet, utan äfven alla andra
husegare samt idkare af handel, sjöfart, fabrik, handtverk och andra
lofliga näringsfång i städerna och de större köpingarne, tillsammans
välja nämnde antal.
Bonde-Ståndet skulle förblifva oförändradt, blott förminskas till 60;
och det
Femte eller s. k. Allmänna Ståndet väljas af Rikets öfrige förut orepresenterade
inbyggare, som af fastighet eller inkomst skatta till
Slaten minst 5 R:dr B:co.
Enligt Herr von Hartmansdorffis förslag skulle
Ridderskapet och Adeln bestå af ledamöter, valda inom Ståndet
a) såsom Ätters hufvudman, eller Embelsmän 26.
b) för fastighet på landet 24.
Preste-Ståndet borde utgöras af
a) Kyrkoherdar (Biskoppar och Pastor Primarius inberäknade) . . 38.
b) Comministrar, omgångsvis från de serskilda Stiften och Hufvud
staden
4.
c) Lärare vid Elementar-Läroverken, likaledes 4.
d) Professorer från Universiteten 2.
e) vissa Academiers medlemmar, som ej äro i annat Stånd röstbe
rättigade
2.
Borgare-Ståndet skulle utgöras af
a) Borgare och Magistratspersoner i städerna;
b) dem, som i köpingarne idka borgerlig näring;
c) de på landet boende Handlande, Sjöfarande och Fabriks- eller Slöjd
idkare,
som i egenskap af Contingent-borgare erlägga afgifter till någon
stad;
d) de egare af hus eller jord i städer eller köpingar, hvilka ej i annat
Stånd äro röstberättigade.
8
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
Bonde-Ståndet borde beslå af Hemmansegare och Krono-åboer, likasom
för närvarande; och
Femte Ståndet utgöras af
a) Embetsman, valde
1) bland Officerare af Landlförsvaret 6.
2) D:o af Sjöförsvaret 2.
3) Domslolarnes Ledamöter och Tjenstemän 4.
4) andre civile Embetsman 12.
5) Läkare 2.
26:
b) Fastighetsegare på landet, Fjerdepartsegare i Fahlu bergslag och
öfrige egare af bergsbruk, som ej höra lill annat Stånd, inberäknade
. .  24.
Riksdagsmän skulle väljas af ståndsvis bestämda valkretsar och hvarje
valkrets utse en ledamot i hvardera Kamaren. Medlemmarne af den
Yngre Kamaren borde väljas för hvarje Riksdag, och af den Äldre för
fem hvarannan påföljande Riksmöten. Ingen under 25 års ålder borde få
utses till Elector, eller omedelbart välja Riksdagsman, eller blifva medlem
af den Yngre Kamaren; ingen lill ledamot af den Äldre väljas,
som är under 35 år.
Icke blott Herrar Äkerman och von Hartmansdorff, samt i hufvudsaklig
nion Herr Lagerhjelm, utan äfven Herr Ekholm, hafva ansett K a rara
roes Talmän och vice Talmän böra nämnas af Konungen; hvaremot
Bengt Gudmundsson i detta hänseende bi träd t 1840 ärs Constitutions-Utskotts
förslag, enligt hvilket Riksförsamlingens båda Kamrar skulle hvardera
inom sig, för månad, välja sin Talman och vice Talman.
Enligt Herr Lagerhjelms förslag, skulle valförrättare, före valets början,
inhemta, hvad väljande i Riksdagsmanna-arfvode vilja bestå, äfvensom
huru detsamma bör utgå. De öfrige motionärerne hafva, hvar på sitt vis,
ansett Riksförsamlingens ledamöter böra njuta ersättning af statsmedlen.
I afseende på Utskottens tillsättning och formerande, likasom i åtskilliga
andra detalj-frågor, hafva motionärerne äfvenledes yttrat sinsemellan
skiljaktiga åsigler.
Såsom
Constilulions-UtskoltcU Memorial, N;0 26.
9
Såsom utgörande en af de hufvudsakligaste principer för Svenska folkrepresentationens
nybildande, bar hos Conslilutions-Utskottet den fråga
ansells försl böra algöras, huruvida Riksdagsmanna-valen antingen skola,
med hänsigt till både valbarhet och valrätt, blifva samfäldt a eller allmänna,
eller ock fortfarande böra verkställas inom serskildta Stånd eller Samhälls-classer.
— iS/fo års Cunstitutions-Utskolt utgick, i dess förslag, från
grundsattsen af samtäldta val; dock modifierades” denna grundsatts i sin
tillämpning, icke blott genom de inskränkningar medelst val-census, sorn
angelägenheten af Folk-representanternes yttre oberoende befanns i allmänhet
kräfva, utan äfven slutligen genom medgifvandet, att Städer och större
köpingar finge för Riksdagsmantia-valen hildas till särskildta, frän landet
afsöndrade, val-districter. Endast Bonde-Ståndet antog imellertid den allmänna
valprincipen. Af de öfriga Riksstånden beslöt Ridderskapet och
Adeln: att Riksförsamlingen borde utgöras af ombud för fem Stånd, nemligen
Adeln, Preste-Ståndet, Borgare-Ståndet, Bonde-Ståndet och ett femte
Stånd; —att ombuden skulle för hvarje Stånd vara lika mångå; — att Kamrarne
borde väljas stånds- eller classvis, och hvarje Stånds medlemmar i
hela Riket indelas i Valkretsar, efter antalet af de ombud, som hvarje
Stånd egde till hvardera Kamaren utse; — Preste-Ståndet: att de orepresenterade,
men till representation qualificei ade, Medborgare-classernas
rättighet alt till Riksdagen sända fuilmägtige helst borde beredas i ett
Femte Stånd, och att hvarje Stånd skulle, genom valstånds- eller classvis,
utse ett lika antal ledamöter, enligt en inom hvarje Stånd uppgjord
och behörigen sanctionerad ordningsstadga, hvilken, i händelse ett Femte
Stånd antoges, för dess första val borde af Constitutions-Utskottet uppgöras;
— samt Borgare-Ståndet: att valen borde ske stånds- eller classvis
och att val-classerne äfven kunde blifva flere än fyra.
Emot principen af samfäldta val har man anmärkt: att den, utån sådana
inskränkningar i tillämpningen, genom hvilka grundsattsen såsom sådan
skulle i sjelfva verket upphäfvas, ej gifver erforderlig garanti, eller
ens sannolikhet, för väljandet af de kunnigaste och i ädel bemärkelse mest
sjelfständiga representanter; — att de valda möjligen kunde komma att
tillhöra en enda samhällsclass, eller att åtminstone en eller annan dass,
sorn omfattade ett vigtigt samhälls-intresse, kunde från representationen
helt och hållet uteslutas; — och att valen måhända icke sällan kunde
Bih. till R. St. Prot. , 3 Sami, 13 lldjt. 'i 2
10
Constitutions-Utskottcts MemorialN.o 26.
blifva beroende af främmande inflytelse, i stället att af de väljandes öfvertygelse
bestämmas. Det är ock tvifvelsutan under hänsigt härtill, som,
bland ofvan anförda till Constitutions-Utskottets handläggning nu inkomna
representations-förslag, de, hvilka utgått från grundsattsen af allmänna
val , mer och mindre inskränka tillämpningen genom bestämmandet af valcensus
och serskildta stadsval, och som, hvad Äldre eller Andra Kamarens
bildande angår, serdeles det ena af dessa förslag från nämnde grundsalts
väsendtligen afviker.
Constitutions-Utskottel medgifver gerna, att valrätten bör, så vidt möjligt
är, komma hvarje dertill qualificerad samhällsmedlem till gedo; men
lika väl, som genom allmänna val, kan detta ändamål vinnas genom ståndseller
classval, så vida dessa erhålla tillbörlig utsträckning. Hvad valbarheten
beträffar, torde man med visshet kunna antaga, att, inom serskilda
samhällsclasser, medlemmarne ega tillförlitligare kännedom örn hvarandras
medborgerliga egenskaper; och classvalen erbjuda således den största säkerheten
för utväljandet af de erfarnaste, dvgdigaste och mest upplyste representanter.
Både med rättvisans och statsklokhetens fordringar instämmer, att i
Riksförsamlingen icke må saknas målsmän för något hufvudsakligt af de
lofliga intressen, hvaraf samhällsorganismen egentligen består. Om åt alla
de Medborgare-classer, som utgöra samhällsbyggnadens hufvudelementer,
tillförsäkras deltagande i folk-representationen, beredes åt denna såmedelst
en mångsidighet i kunskaper, som icke kan vara annat än gagnelig för
Riksdags-ärendenas behandling.
Man har erinrat, att, genom ståndsorganisationen, sådana skiljda corporationsintressen
kunna göra sig gällande, som stundom slå i strid mot
samhäMlets gamensamma väl; och man har äfven åberopat, hurusom Riksdagshälderna
förete exempel på en dylik ensidig rigtning, än från ett,
än från ett annat Stånds sida. Men om det ock medgifves, att en sådan
ensidighet förefunnits och kunnat finna stöd i den omständighet, att de
serskildta Riksstånden, utan all ömsesidig granskning af hvarandras meningar,
öfverlagt och beslutat hvart för sig, må härifrån visserligen hemtas
skäl för den förändring i Riksförsamlingens organisation, att representanterne
icke vidare skulle komma att ståndsvis öfver allmänna ärenden
öfverlägga och besluta; dock kan deraf icke den slutsatts dragas, ali det
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
11
menliga, som man klandrat, har någon grund deri, alt Riksdagsmän väljas
ciassvis. Tvärtom är man befogad tillden föreställning, att en representation
efter samfäldta val, hvarest möjligen en eller annan sainhällsclass
blefve helt och hållet orepresenterad, icke blott ginge miste om
fördelarna af dennas deltagande i ärendenas behandling, utan ock kunde
åstadkomma begär hos de för tillfället herrskande classerna att vinna öfvervägande
fördelar på de öfrigas bekostnad, och således till det allmännas
skada.
Det torde i öfrigt icke böra förbises, att de serskilda inom samhället
nu befintliga medborgare-classerna upprunnit och under sekler utbildat
sig i och genom sjelfva statslifvets successiva utveckling, samt att således
en väsendtlig rubbning af grundvalen för deras politiska rättigheter,
om den, emot förmodan, skulle af alla vederbörande i laglig ordning medgifvas,
sannolikt kunde medföra vådliga följder för hela samhällets inre
organisation. Och just derföre att dessa classer i sig inbegripa Statens
alla stora intressen, är Constitutions-Utskottet, med de fleste af ofvannämnde
motionärer, af den mening, att bibehållandet af en på classval
grundad folkrepresentation, — likväl i flera delar så förändrad, som tid
och omständigheter påkalla, — lemnar den tillförlitligaste borgen för vården
och befordrandet af samhällets väl, och att statens ändamål sålunda
säkrast befrämjas.
På alla dessa skäl, och då ett åldrigt samhälles statsform icke, utan
äfventyr för sjelfva samhällets bestånd, kan ensamt efter theoretiska grunder
omskapas, har Utskottet, som dessutom anser endast det representationssätt
vara rationelt, hvilket sannt ålergifver eller afspeglar statens inre
organism, funnit sig böra antaga Stånds- eller Class-val såsom grund för
det representations-förslag, Utskottet nu går att afgifva.
Hvad dernäst, bland hufvudgrunderna för national-represenlationens
ombildning, fordrar att pröfvas och afgöras, är frågan, huruvida den nya
representationen bör utöfva sina functioner på ett rum; eller delas på flera.
Constitutions-Utskottet har redan här ofvan antydt olägenheterna af
den närvarande slåndsfördelningen på fyra rum, — en organisation, som
i förening med det invecklade arbetssättet ofta verkat hämmande för fortgången
af ärendenas behandling, och osammanhang i besluten, samt derföre
länge varit föremål för anmärkningar. Bland annat, som i öfrigt
12
Constitutions-Viskottets Memorial, N'.o 26.
emot denna organisation erinras, förekommer, dels att de serskildta Stånden
skola hvar för sig besluta öfver ämnen, deri möjligen blott ett eger
egentlig sakkunskap, dels att, i följd af denna Ståndens isolering, beslut
kan åstadkommas, som, äfven om representanternes antal i alla Stånd vore
lika, befunnes i strid mot majoritetens åsigt, dels ock att, vid målens
afgörande, det ena Ståndet icke kommer i tillfälle att granska de öfrigas
meningar och beslut. Någon tvekan kan således icke hos Utskottet uppstå
för tillstyrkandet af en sådan ståndsfördelnings upphörande.
Vidkommande valet mellan Två-Kamar- eller En-Kamar-systein, torde
det tillåtas Utskottet att upprepa det väsendtligaste af hvad iS/jo års
Constitutions-Ulskott, såsom hufvudskäl för det förra alternativet, anfört,
nemligen: att det är serdeles väl beräknadt att förekomma förhastade beslut;
att en lagstiftande församling, för att uppfylla sin bestämmelse att
representera alla, bör vara så organiserad, att icke blott den för ögonblicket
rådande opinionen, — icke blott den majoritet, som, mer eller mindre
missnöjd med det närvarande, söker ett bättre, utan äfven den minoritet,
som, af fruktan att förlora det goda, man redan eger, är böjd att
skonsammare bedöma det närvarandes brister, och strängare granska förbättrings-förslagen,
— der kan, med hopp att blifva hörd, uttala sina
fordringar; att det i hvarje Monarki, men helst i Sverige, sorn är vandt
att se sina Konungar i spetsen för tidens ädlaste sträfvanden, är betänkligt
att åt Konungen allena uppdraga hela den återhållande kraften; att
det lika litet egnar Konungen att vara minoritetens ständige representant,
som att vara ett viljelöst verktyg för majoriteten; att Hans ställning bör
vara lika upphöjd öfver båda dessa alternativ; men att detta svårligen
kan ske, utan att en verkligen stark återhållande kraft förlägges inom sjelfva
den lagstiftande församlingen.
Hvad sålunda blifvit anfördt, innefattar, efter Constitutions-Utskottets
omdöme, en tillfyllestgörande bevisning om företrädet af Riksförsamlingens
fördelning i Tvänne Kamrar, hvilka komma i tillfälle att vid målens afgörande
ömsesidigt pröfva hvarandras meningar, och såmedelst äro egnade
att förebygga osäkerhet i Riksdagsärendenas behandling. Utskottet
tror sig fördenskull ej behöfva något vidare tillägga för motiverande af dess
tillstyrkande, att, vid ombildningen af vårt representations-sätt, Riksförsamlingen
må, i likhet med förhållandet uti de flesta andra representativa
Stater, organiseras på Tvänne Kamrar.
Constitutions-Ulskottets Memorialj N:o 26.
13
Emedan för ledamöterne i den af dessa Kamrar, hvarest den mognare
pröfningen bör vara att påräkna, måste bland qualifications-vilkoren
förutsättas en vidsträcktare medborgerlig erfarenhet, och fördenskull i allmenhet
en högre ålder, har Utskottet ansett Hamrarne lämpligen kunna
benämnas den Aldre och den Yngre.
Beträffande vidare de elementer, hvaraf Riksförsamlingen skulle bestå, har
Ulskottet redan utvecklat den åsigt, att alla de classer, som representera
samhällets väsend tl i ga re, vare sig andliga eller materiella intressen, böra i
national-representationen deltaga, äfvensom att fråga lämpligen icke kan
uppstå derom, att någon af de classer eller s. k. Stånd, som nu utgöra Rikets
Ständer, skulle från Riksförsamlingen uteslutas eller sin representations-rält
afslå. Ridderskapet och Adeln, hvars i allmänhet förvärfvade
medborgerliga bildning, jemte en stor del ledamöters ekonomiska sjelfständighet,
gifver åt denna sambälls-class obestridliga anspråk på deltagande i
landets lagstiftning, har till serskildt åtnjutande deraf att åberopa sekelgammal
juridisk rättighet; och då i öfrigt tilldelandet af Adelskap med
den politiska rätt, som detta Riksstånd för närvarande innehar, utgör ett
Konungens prasrogatif, har Utskottet trott sig icke böra föreslå den adliga
representations-rättens inskränkning på annat sätt, än att, enligt Ståndets
sistlidne Riksdag preliminärt fattade beslut, den personliga sjelfskrifvenheten
må upphöra, samt Ridderskapet och Adeln följaktligen, lika med öfriga
samhälls-classer, tillsätta ett visst antal behörigen qualificerade Riksdagsmän
genom val inom sig. — Rikets Presterskap, i förening med Undervisningsverkens
Lärare, hafva att bevaka Kyrkans och den vetenskapliga
odlingens intressen; och Preste-Ståndets fortfarande delaktighet i national-representationen,
utsträckt äfven till Lärare vid Elementar-läroverken,
bör alltså anses desto mera rättmätig, som slåndsmedlemmarnes ställning
i samhället är egnad att bibringa dem, äfven i Statsangelägenheter,
tillförlitliga insigter, gagneliga för Riksförsamlingens rådplägningar. —
Borgare- och Bonde-Stånden, som representera samhällets materiella intressen,
innehafva i Rikets lagstiftning en delaktighet, hvars fortfarande i
lika grad med de förr omnärnnda Riksståndens, ingen lärer bestrida.
Men utom här ofvan nämnda fyra Riksstånd, som för närvarande äro i
utöfning af Rikets lagstiftning, har ytterligare under tidernas lopp utbildat
sig en numera betydande samhällsclass under namn af Ofrälse Ståndspersoner,
bestående af Embetsman och Fastighetsegare, hvilkas rätt till
14
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 16.
deltagande i National-represenlationen redan länge varit påyrkad och af
allmänna rösten understödd, dock hittills utan annan framgång, än att deputerade
af ofrälse bruksegare, för några Riksdagar sedan, blifvit i Borgare-Ståndel
inrymde. Nämnde nya samhälls-class, hvars grundförmögenhet
sammanräknad uppgår till ganska högt värde, är i allmänhet i besittning
af den bildning och den erfarenhet i medborgerliga värf, som för
representant-kallets utöfning äro företrädesvis nödige; och med allt skäl
torde kunna sägas, att ifrågavarande orepresenterade talrika medborgares
uteslutande från Riksförsamlingen utgör bland bristfälligheter i vårt nu
befintliga representationsskick, hvad som mest faller i ögonen. For att afhjelpa
denna brist, har således Utskottet funnit sig böra föreslå, att ofrälse
Ståndspersoner, sorn antingen innehafva embete i statens tjenst eiler
ega fast egendom på landet, må gemensamt tilläggas representations-rätt
till lika andel i Riksförsamlingen med hvartdera af de redan befintliga
Fyra Riksstånden, likväl så att de Ofrälse Bruksegarne, jemte Fjerdepartsegare
i Fahlu bergslag, skulle från Borgare-Ståndet öfverflyltas till classen
af fastighetsägare på landet, och Borgare-Ståndet deremot bland sig upptaga,
dels dem, som i köpingarna idka borgerlig näring, dels de på landet
boende Handlande, Sjöfarande och Fabriks- eller Slöjd-idkare^ som i egenskap
af Contingerit-borgare erlägga afgifter till någon stad, dels ock de
egare af hus eller jord i städer eller köpingar, hvilka ej annorledes äro
till Riksdagsmanna-val berättigade. I följd häraf, och som Utskottet, lika
med nästlidne Riksdags Consti'udons-Utskott, anser, vid betraktande af
Rikets nuvarande folkmängd, antalet af Riksförsamlingens medlemmar
lämpligen kunna bestämmas till a5o, föreslår Utskottet, att 5o ledamöter,
hvilket antal ungefärligen motsvarar det hittills vanliga inom Presteoch
Borgare-Stånden, må väljas af hvardera utaf följande 5 Hufvudclasser
eller Stånd, nemligen:
1:0 Riderskapet och Adeln;
2:0 Presterskapet och Lärare vid Undervisnings-verken, sålunda att
bland Kyrkoherdar, med inberäknande af Biskopar och Pastor Primarius ,
må väljas l\o, — Comministrar, omgångsvis från de serskilda Stiften och
Hufvudstaden , 4> — Universitetens Professorer inom de verldsliga Faculteterna
2, — och Lärare vid Elementar-Läroverken 4; — hvaremot Utskottet
anser Wetenskaps-Academiens i sednare tid innehafda serskilda representationsrätt
kunna åter upphöra, enär af representations-rättigbetens
Constitutions-Viskottets Memorial, N:o 26.
15
nu föreslagna utsträckning till bildade samhällsmedlemmar i allmänhet
skulle följa, att bland Academiens ledamöter sällan, om någonsin, kornme
att finnas de, som icke i annan egenskap vöre till Riksdagsmanna-val
berättigade;
3:o. Borgerskapet, jemte andre till Städer och Köpingar hörande;
4:o. Allmogen, eller det nuvarande Bonde-Ståndet; samt
5:o. de Embetsman i Statens tjenst, och Fastighetsegare på landet,
som icke höra till någotdera af de förutnämnde Stånden, och hvilka skulle
ega att välja, den förra classen 24 Riksdagsmän, och den sednare 26.
I fråga om representanternes fördelning på den ena och andra Kamaren,
har Utskottet såsom grundsatts antagit, att den Aldre Kamaren,
för att icke anses mindre än den Yngre representera folket, och derigenom
förlora i styrka, bör göras lika talrik och sammansättas af enahanda
elementer som denna, och att följaktligen den Äldre Kamarens medlemmar
böra ega samma qualificationer, som den Yngres, men i högre mått.
Detta hufvudsakliga skäl, i förening med den omständighet, att, hvarje
anledning till misstroende om öfvervägande magtbegär Kamrarna eller de
serskilda Samhälls-classerna imellan, bör, så vidt möjligt är, undanrödjas,
ligger till grund för Utskottets förslag, att de hegge Kamrarne skola emottaga
hvardera halfva antalet af Riksförsamlingens medlemmar, och hvarje
Stånd representeras i hvardera Kamaren af lika många ledamöter. I
följd häraf anser ock Utskottet de serskilda classerna böra ega att inom
hvarje valkrets utse en eller flere ledamöter för hvardera Kamaren, endast
med de undantag, som inom Preste-Ståndet föranledas af vissa valclassers
olika representationsrätt, i det att Utskottet funnit Comminislrarne
och Elementar-undervisnings-verkens Lärare, såsom varande i en underordnad
ställning och i allmänhet afbidande vidare befordran, höra väljas
endast till Yngre Kamaren, och Professorerne deremot blott till den
Äldre.
Hvad valsättet beträffar, biträder Utskottet den i allmänhet godkända
mening, att Riksdagsmännen böra, der det lämpligen ske kan, väljas
omedelbart, eller utan begagnande af Electorer. Men Ulskottet håller före,
att de speciella detalj-föreskrifter, som i afseende på verkställigheten
af valen erfordras, icke utgöra ämne för Grundlag, utan böra uppfattas
i serskildta reglementen, om hvilka hvarje Riksstånd för sig må, med Ko
-
16
Constitutions-Utshottets Memorial. N:o 2(j.
nungens samtycke, besluta. Till sådana ordningsstadganden räknar Utskottet
ock bestämmandet af valkretsarnas antal och omfattning, äfvensom
af hvilka embetsmyndigheter Riksdagsmannaval skola förrättas.
Berörde Ståndsordningar skulle, så framt Utskottets representationsförslag
antages, på de redan befintliga Riksstånden ankomma att
å den Riksdag, då det definitivt godkännes, hvart för sig utarbeta
och till Kongl. Majrls stadfästelse öfverlemna.
Men enär, i afseende på dylika speciella stadganden för det ännu icke representerande
Femte Ståndet, första gången ett serskildt förhållande måste iagHagas,
lärer, i händelse af representations-förslagets antagande, blifva nödigt, att
Rikets Ständer å den Riksdag, då det slutligen godkännes, hos
Kongl. Majrt anhålla om Nådig Proposition, angående de för Femte
Ståndet i berörde hänseende erforderliga reglementariska föreskrifter,
för att å samma Riksdag af Rikets Ständer samfält pröfvas
och afgöras.
Till den Yngre Kamaren har Utskottet ansett ledamöterne böra väljas
särskildt för hvarje Riksdag; men i Äldre Kammaren, hvarest man företrädesvis
påräknar fortgående consequens i åsigler, har Utskottet, till följd
deraf, trott medlemmarne böra utöfva deras befattning intill slutet af femte
lagtima Riksdagen efter deras utväljande.
Vid medelbara val, d. v. s. då Electorer eller Valmän skola för Riksdagsmannavalens
verkställande utses, har Utskottet antagit, att, för valrättens
åtnjutande, högre ålder ej må erfordras än 21 år, helst BondeStåndet,
för hvilket det indirecta valsättet torde uteslutande eller åtminstone
företrädesvis komma att fortfarande begagnas, hittills i lika hänseende,
enligt 18 §. Riksdags-Ordningen, ej haft högre ålder af nöden. Deremot
synes obestridligt, att ej allenast sjelfva Riksdagsmanna-befattningen,
utan jemväl den att vara valman, eller att omedelbart välja Riksdagsman,
förutsätter behofvet al vidsträcktare erfarenhet och menniskokännedom;
och då icke allenast Riksdags-Ordningens 18 §. för Riksdagsmannakallets
emottagande, men äfven allmänna Lagen , i afseende på Förmyndare-befattning,
bestämmer en ålder af minst a5 år, föreslår Utskottet, att ingen,
som är under denna ålder, må kunna utses till Falman, eller omedelbart
välja Riksdagsman, eller blifva medlem af Yngre Kamaren. — Hvarjemte
Utskottet, med hänsigt till hvad förut blifvit anfördt om den Äldre
Karna
-
Constitutions-Utskoltets Memorial, N\o 26.
17
Kamarens bestämmelse, ansett ingen böra vara till Ledamot af denna
Kamare valbar, som icke åtminstone upphunnit 35 års ålder.
Ehuru, såsom bär ofvan redan blifvit antydt, valrätten ansetts böra,
så vidt möjligt är, utsträckas, har dock Utskottet funnit denna medborgerliga
rättighet syftesenligt icke kunna tillkomma andra än dem, som antingen
genom innehafvandet af fast egendom, eller genom productiv näring,
eller genom activ befattning i Statens tjenst, eller åtminstone genom dertill
erforderliga, behörigen vitsordade, kunskaper, äro alt betrakta såsom
varande i den ställning, alt de måtte kunna, oberoende af yttre inflytelse,
i riksdagsmanna-val deltaga. Med iagltagande af denna grundsatis,
bar valrätten för Kyrkoherdar, för Universitetens lärare och tjenstemän,
för det egentliga borgerskapet i släderne, samt för Bonde-ståndet kunnat
orubbad bibehållas.
Röstberäkningen för Ridderskapet och Adeln är föreslagen sålunda:
att hvarje valberättigad medlem af Ståndet kommer att ega en röst; alt
de medlemmar af samma Stånd, hvilka i Statens tjenst innehafva ordinarie
beställning, må njuta serskild rösträttighet, graderad i 3 classer efter
olika embetsvärdigbet; och att dessutom faslighetsegande Ledamöter, inom
serskilda för Ståndet i detta hänseende bestämda valkretsar, må för fastigheterna
åtnjuta rösträttighet efter taxeringsvärden eller hemmantal.
Som en conseqvent tillämpning af ståndsprincipen fordrar, att ingen
må kunna utöfva valrätt eller njuta valbarhet till Riksdagsman i mera än ett
Stånd, eller utom det Stånd, han egentligast tillhörer, bar häraf bland
annat blifvit en följd, att rösträtt tillsammans med Borgerskapet icke kunnat
andre egare af hus eller jord i Städer eller Köpingar tillerkännas,
än dem, som icke i annat Riks-stånd än Borgare-ståndet äro till riksdagsmanna-val
berättigade. Röstningen inom Borgare-ståndets classer har ansetts
lämpligast kunna ske efter beräkning af hvad en hvar i communalafgifter
erlägger, dock så att, för ett lika afgiftsbelopp, den borgerliga rörelsen,
såsom utgörande ett activt yrke, bör gifva dubbel rösträtt mot det
passiva innehafvandet af fastighet.
Utskottet bar ock, under hänsigt dertill, alt bus och byggnader icke
ega den varaktighet och oförstörbarhet som jordegendom, pröfvat skäligt,
att, då, såsom för Ridderskapet och Adeln är föreslaget, värdena af sladsoch
landt-egendomar skola gemensamt tagas i beräkning för valrätten, lika
Bih. till R, St, Prot, 1844. 3 Sami, 13 Haft, 3
18
Constitutions-Utskottets Memorial, N\o 26,
taxerings-värde på landet må gifva dubbel rätt mot enahanda värdebelopp
i stad.
Dä, af förut uppgifne skäl, valbarheten till Äldre Kamaren måste,
för de serskilda valclasserna, inskränkas, utom hvad åldern beträffar, till
vissa qvalificationer af större förmögenhet, betydligare embelsbefattningar,
redan förvärfvad riksdags-erfarenhet o. s. v., har Utskottet ock ansett det
medgifvande vara af möjligt behof påkalladt, att till Riksdagsmän för Äldre
Kamaren må äfven kunna väljas till classen hörande valbare personer
utom valkretsarnes egna district.
Sedan Constitutions-Utskottet nu i korthet utvecklat grunderna för sitt
representations-förslag, åt hvilket Utskottet, för att icke vid detta tillfälle
föranleda en rubbning i de redan befintliga Grundlagarnes antal och formella
beskaffenhet, trott lämpligast vara att i Riksdags-Ordningen bereda
plats, återstår för Utskottet, som följaktligen omarbetat denna Grundlag
i dess helhet och härhos bifogar ett förslag till den nya Riksdags-Ordningen,
att inför Rikets Ständer vördsamligen redogöra för de ytterligare ändringar
och tillägg derutinnan, hvartill representations-förslaget gifvit anledning.
Förslaget Vid flera tillfällen tillförene, och äfven under nästlidne Riksmöte
i' genom Kongl. Proposition, hafva förslag varit till Rikets Ständer afgifne,
dels att lagtima Riksdagar böra hvart tredje år periodiskt återkomma,
oberoende deraf, om, af tillfälliga anledningar, urtima Riksdagar under
mellantiden inträffa, eller icke, dels att Rikets Ständers constitutionella
förrättningar vid urtima Riksdagar må inskränkas till de ärenden, som
föranleda Riksdagen och af Regeringen framläggas.
De skäl, som för dessa förslag legat till grund, hafva erhållit en ökad
vigt, sedan, under innevarande riksmöte, den ändring i Grundlagarne blifvit
af Konungen och Rikets Ständer antagen och fastställd, att Rikets
Ständer skola hvart tredje, i stället för hvart femte, år sammanträda, —
en omständighet, som, i fall de lagtima Riksdagarne förklarades böra vid
bestämd period, utan afseende på deremellan inträffande urtima Riksmöten,
regelbundet återkomma, sannolikt skulle hafva till följd, att Rikets Ständer
derefter icke någonsin blefve till urtima Riksdag kallade, utande vigtigaste
och mest tvingande anledningar. Constitutions-Utskottet, som således
ansett sig böra, i sammanhang med representations-frågan, berörde
förslag åter upptaga och till Rikets Ständers bifall hemställa, tror det äfven
Constitutions-Ulskottets Memorial, N:o 26.
19
vara ändamålsenligt, att en viss dag af året för lagtima Riksdagars början
bestämmes; men då, i afseende på denna speciella tidsbestämmelse, meningarne,
i hittills synliga förslag, varit väsendtligen skiljaktiga, bar Utskottet,
som äfven i afseende på Riksdags-Ordningens reglementariska föreskrifter
i allmänhet följt den grundsattsen att icke nu föreslå andra ändringar,
än som i sammanhang med representations förslaget ansetts nödige,
funnit tjenligast, att en sådan tidsbestämning må ankomma på serskildt
förslag, och att det imellertid förblifver vid Rikets Ständers rätt
att i riksdags-beslutet utsätta dagen, då dc åter skola till lagtima Riksdag
sammanträda.
Såsom en följd af de principer, hvarpå förslaget om lagtima och urtima
Riksdagars olika beskaffenhet och föremål hvilar, och i öfverensstämmelse
med hvad i Brödrariket är genom dess Grundlag stadgadt, föreslår
Utskottet äfven, att urtima Riksdag må ovilkorligen upphöra, när tid för
lagtima Riksdag inträd t, äfvensom att urtima Riksdagar må kunna af
Konungen när som helst upplösas.
41 §. i nu gällande Riksdags-Ordning tillerkänner Statsrådels och
Högsta Domstolens Ledamöter, med undantag för de förre, då dem
enligt Regerings-Formen är uppdraget att med konungslig magt styra,
säte och stämma i deras Stånds plena, när de, jemlikt hvarje Stånds serskilda
Ordningar, äro dertill berättigade, men frånsäger bemäldte embetsman
rätt att i Utskott eller val till Utskott deltaga. Den grundsatts,
hvarpå det sednare stadgandet stödjer sig, har Constitutions-Utskottet, i
betraktande af den ställning till representationen, hvaruti Statsrådets och
Högsta Domstolens Ledamöter, dels såsom Konungens rådgifvare, och dels
under hänsigt till 103 och 107 §§. Regerings-Formen, sig befinna, ansett,
för samme Embetsman, tillämplig på riksdagsmanna-rätten i det hela, då
denna uteslutande skulle komma att bero af val, på hvilka icke ens synes
lämpligt att personer i deras belägenhet skulle kunna utöfva något direct
inflytande. Då Utskottet alltså, med afseende äfven derå, att riksdagsmanna-kallet
kräfver innehafvarens hela arbetstid, och att, serdeles hvad
Justiliae-råden angår, deras embets-befattningar icke kunna åt tillfälligt förordnade
Vicarier anförtros, funnit sig böra föreslå, att Ledamöterne af
Konungens Statsråd och Justitiae-råden må förklaras icke ega att välja eller
väljas till riksdagsmän, tillstyrker Utskottet likväl, i enlighet med hvad
de tvänne nästföregående Riksdagarnes Constitutions-Utskott föreslagit, att
SS- 105, 106.
§. 28.
20
Constitutions-Ulskotlets Memorial, N.o 26.
Statsrådets Ledamöter må blifva berättigade att deltaga i Kamrarnes öfverläggningar,
ehuru ej i besluten; bifogande Utskottet harvid den anmärkning,
att just denna syftesenliga rättighet för Statsråds-b dauiöterne
att få afgifva yttranden i Riks-församlingens båda Kamrar innefattar ett
ytterligare skäl att anse dem icke valbara till riksdagsmanna-befattning,
hvarigenom de skulle komma att uteslutande tillhöra endera Kamaren.
§. 32. Uti 2 mom. 17 §. Riksdags-Ordningen är stadgadt, att, om vald
Riksdagsman ”bevisar laga förfall,” nytt val skall anställas, men att han
”ej må, utan lagliga hinder, kunna sig derifrån undandraga.” Utom ”laga
förfall,” har Utskottet till skäliga grunder för afsägelse af riksdagsmannabefattning
hänfört de fall, då den valde antingen uppnått 60 års ålder,
som enligt 21 Gap. Ärfda Balken utgör laga ursäkt ifrån förmynderskap,
eller ock redan under fyra lagtima Riksdagar sådant uppdrag utöfvat;
hvarförutan Utskottet ansett befrielse från Riksdagsmanna-kailet kunna beviljas
lill följd af serskildta binder, hvilkas giltighet dock funnits bora
bero af vederbörande Kamares pröfning.
5. 34. Enligt 19 §. i nu gällande Riksdags-Ordning, skall klagan öfver olag
ligheter
vid riksdagsmanna-val, då den klagande är af Borgare- eller
Bonde-ståndet, anföras hos Konungens Befallningshafvande och derefter,
i fall af missnöje med Konungens Befallningshafvandes utslag, fullföljas
till Konungens Högsta Domstol; hvaremot klagomål öfver val till riksdagsmän
för Preste-ståndet bör ingifvas, för Stiften, hos Consistorierne, samt
för Universiteten och Vetenskaps-Academien omedelbart hos Konungen. —
För att tillvägabringa enhet i behandlingen af dylika ärenden, hvilka i
sig sjelfva icke äro af den egenskap, att liera instanser för deras handläggning
må kunna anses vara af nöden, och, under hänsigt äfven till angelägenheten
af sådana måls snara afgörande, föreslår Utskottet, att den klagande,
ehvad Stånd han än må tillhöra, må ega att omedelbart till Konungen
ställa sina besvär, under förbindelse att inom föreskrifven tid aflemna
dem hos valförrättaren, hvilken bör åligga att besvären, jemte sin
förklaring, till Konungen ofördröjligen insända, för aLt i Dess Högsta
Domstol skyndsamt upptagas och afgöras.
5. 36. Då det icke med Utskottets grundsattser öfverensstämmer att i något
hänseende bereda förminskning af Konungamagtens i afseende på representationen
redan stadgade rättigheter, har Utskottet, lika med de fleste
ofvannämnde motionärer, ansett det böra tillkomma Konungen att utnäm
-
f
Coustiiutions-Utskottets Memorial, N.-o 26.
21
na Kamrarnes Talmän och vice Talmän; och föreslår Utskoltet, att den
Äldre Kamarens Talman må benämnas ”Landtmarskalk.”
Enligt 26 och 81 §§. Riksdags-Ordningen, skall, då Konungen vid §§• 41,112.
Riksdags öppnande eller afslutande ej är å Rikssalen närvarande, ordet
derstädes föras af Stals-Ministern för Utrikes Ärendena. Detta stadgande
har sannolikt sin grund deri, att nämnde Stats-Ministers-Embele vid dess
inrättning hufvudsakligen motsvarade den då indragna Canzli-Pi esidentsbefattningen,
som ater från det fordna Riks-Canzlers-Embetet haft sin
upprinnelse. Men sedan genom den å nästlidne Riksdag aniagna förändringen
af Statsrådets organisation, Stats-Ministerns för Utrikes Ärendena
egentliga befattning numera är begränsad inom sådane mål, sorn röra förhållanden
till främmande Magier, synes mindre lämpligt, att ordförandet
i ofvan uppgifna fall skall uteslutande tillhöra honom; hvilket utgör
skälet för den af Utskottet föreslagna förändring, att ”någon af SlatsMinistrarne”
må i dessa serskilda fall å Rikssalen föra ordet.
Beträffande det initiativ för riksdags-ärenden, som är enskilde Repre- §• 43.
sentanter tillerkänd t, anser Utskottet, att frågor må af Riksdagsmän kunna
väckas i hvilkendera Kamaren som helst. Men motionstiden, som för
närvarande, enligt 27 och 56 §§. Riksdags-Ordningen, är utsträckt till En
månad från den dag, då Konungen afgifvit Sin Proposition om Statsverkets
tillstånd och behof, har Utskottet, sedan erfarenheten visat, hurusom
Riksdagarnes förlängning bland annat haft sin grund i myckenheten
af enskilda till en icke ringa del onyttiga motioner, i sitt förslag inskränkt
till 14 dagar från berörde tidpunkt, med redan gällande undantag
för Grundlags-förslag och sådana öfriga frågor, hvilka af fattade beslut
eller inom Riksförsamlingen upptagna ärenden, eller under Riksdagen
inträffade händelser, omedelbarligen föranledas.
På det onödigt riksdagsarbete, och dermed förenad tidspillan, må §• 44.
ytterligare undvikas, föreslår Utskottet, att, i likhet med hvad uti 56 §.
Riksdags-Ordningen redan är medgifvet, frågor må kunna af Kamare,
utan föregående remiss tili Utskott, nedläggas, dock under vilkor, på det
inga andra än uppenbart ogagneliga förslag må äfventyra detta omedelbara
förkastande, att minst tre fjerdedelar af Kamarens närvarande medlemmar
sådant besluta.
I fråga om Utskottens bildande, hafva till öfvervägande förekommit §$• 45> 46»
de svårigheter, som under nuvarande förhållanden vanligen mött vid or
-
22
Constilutions-Utskottets Memorial, N\o 26.
ganiserandet af vissa bland dem, serdeles Stals- och Ekonomi-Utskotten,
hvarest behandlas en mängd olikartade frågor, som hos Ledamöterna fordra
en mångsidighet i deta 1 j-insigtei, hvilken sällan, om någonsin, är att påräkna.
Constitutions-Utskottet håller före, alt den olägenhet, som härutinnan
sig föreler, lältare undvikes, örn nyssnämnde 2:ne Utskotts göromål
fordelas på liera serskilda Utskott, motsvarande de i Grundlag bestämda
Stats-departementen, med undantag af Utrikes Departementet. Utskottet,
som derjemte anser lättnad och förenkling i behandlingen af de riksdagsärenden,
hvilka hafva alseende på Stats-inkomst och beskattning, lämpligen
kunna beredas genom bevillnings-frågornas öfverflyttande till det Utskott,
som med Rikets Drätsel i allmänhet har att skaffa, föreslår således,
att, jemte bibehållande af Constitutions-, Banco- och Expeditions-Utskotten,
med hufvudsakligen lika befattningar som hittills, tillika må förordnas
ett Lag-Utskott, hvilket, utom dess förra göromål, äfven skulle sysselsätta
sig med sådana ärenden, som genom JustiticC-departementet i öfrigt behandlas,
— elt Landt- och Sioförsvar s-Utskott, handläggande ärenden , som
under Landt- och Sjöförsvars-departementena höra, — ett Kyrko-Utskott,
behandlande sådana ärenden, som äro under Ecclesiastik-departemenlet hänförda
, — ett Handels- och Närings-Utskott, sysselsättande sig med sådana
ärenden, som af Civil-departementet behandlas, — och ett Drätsel-Utskott,
handläggande de under Finans-departementet hörande ärenden, utom
Bankens äng: lägenheter; — att hvarje Utskott, som motsvarar någon gren
al Stats-förvalt ningen, bör befatta sig med alla dithörande mål, antingen
Rikets Sländer derutinnan ega afgörande — eller, enligt 89 §. Regeringsformen,
blott önsknings-rält; att dessa Utskott således skola, hvar för sig,
emottaga och handlägga både organisations- och anslags-frågor, som röra
vederbörande förvaltningsgren samt upprätta staterna för den dithörande
hufvudliteln; — och att, i följd deraf, Drätsel-Utskottet serskildt må tillböra!,
1) med afseende å Statens inkomster: utredningen och framställningen
af Stats- och Riksgälds-verkens tillstånd, jemte förslag till bevillningens
belopp och fördelning, efter inhemtande, vid frågor om tullheskattning,
af Handels- oell Närings-Utskottets yttrande, i hvad på de inhemska
näringarna kan hafva inflytande; 2) med afseende å Statens utgifter: l:sta,
3:dje, 7:de och 9:de hufvud-titlarnes samt Riksgälds-Contorets reglering;
hvarjemte Utskottet ansetts böra, ej allenast, efter delfående af öfriga
Ulskotts speciella Statsreglerings-förslag, uppgöra sammandrag öfver Statsregleringens
alla delar och detsamma i sin helhet till Rikets Ständers
Conslitutions-Utskottets Memorial, N:o 26,
23
pröfning öfverlemna, utan ock hos Rikets Ständer föreslå sälten att fylla
Statsbrist eller att använda befintliga öfverskott och besparingar.
Då erfarenheten bibragt den öfvertygelse, att i sådana Gomiteer,
hvarest allmänna ärenden skola undersökas och till afgörande beredas,
personalens talrikhet, utöfver verkliga behofvel, vanligen mera skadar än
gagnar, har Constitutions-Utskottet trott sig böra tillse, att Utskotts-personalens
antal i allmänhet snarare må inskränkas än förökas. Sålunda föreslås:
att Drätsel-Utskottet må erhålla 00 ledamöter, men att endast 20
må anställas i hvart och ett af de öfriga, 'med undantag af Expeditionsoch
Hemliga-Utskotten, för hvilka antalet skulle i hvartdera inskränkas
till 10.
Beträffande Ulskotts-ledamöternas tillsättning, har Conslitutions-Utskottet,
af de skäl, som här ofvan för Ståndsprincipens tillämpning i representations-förslaget
redan blifvit utvecklade, ansett hvart Stånd i hvardera
Kamaren böra tillkomma att förordna lika mångå ledamöter till Utskotten.
Likväl och på det att den speciella sakkännedom och duglighet,
som för det ena eller andra Utskottet, företrädesvis kan vara af nöden,
må inom Representationen kunna, utan afseende på ståndsskillnader, uppsökas
och användas, föreslår Utskottet att Stånden må ega att välja deras
Utskott s-leda möter antingen inom sig, eller bland öfriga till Kamaren
hörande Riksdagsmän, — äfvensom att, från Riksdagens början, Suppleanter
för hvarje Utskott må på lika sätt utses.
För att påskynda riksdagsärendenas handläggning, har ConslitutionsUtskoltet,
med inskränkning af den i nu gällande Riksdagsordnings 3^ §.
utsatta tidsbestämmelse, trott sig böra föreslå det stadgande, att Utskotten
inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedde, skola sammanträda
och sätta sig i verksamhet.
I sammanhang med det stadgande, som redan uti 42 §• Riksdagsordningen
förekommer, och hvarigenom Utskotten lemnats öppet att, i föreskrifven
ordning, begära muntliga eller skriftliga upplysningar af Kronans
Embetsman och publika Verk, har Constitutions-Utskottet ansett sig i förslaget
böra tillägga ett nytt moment angående rättighet för Utskotten att
om ärenden, som äro under deras beredning, inhemta upplysningar äfven
af enskilde medborgare.
Enligt nu gällande Riksdagsordnings 4^ §•» är för Utskott tillåtet att,
till öfverläggning om vigliga ärenden, med annat eller andra Utskott sam
-
§§• 47—j
§. &6.
§. 58.
§. 63.
$• 64.
24
Constitutions-Utskottets Memorial, N:o 26.
manlräda ”antingen in plenis eller fast hellre genom deputerade”. På
grund af Constitutions-Utskottets redan antydda öfvertygelse om otjenligheten
af personalens öfver behofvet utsträckta talrikhet vid allmänna ärendens
beredning, föreslår Utskottet i detta stadgande den förändring, att
dylika Utskotts-sammanträden må kunna ske endast genom deputerade,
på sätt Utskotten öfverenskomma.
72, 7j. Hvad ordningen och sättet för Utskolls-betänkandens handläggning i
Hamrarne beträffar, har Cons ilutions-Utskottet trott det leda till både
säkerhet och erforderlig skyndsamhet i ärendenas behandling, att dylika
betäukanden, som alltid skulle föredragas först i Yngre Kamaren, derstädes
vid första pröfningen blott må kunna utan ändringar eller tillsattser
godkännas, eller med anmärkningar öfverlemnas till Äldre Kamaren; —
att, om Äldre Kamaren gillar ett betänkande, som den Yngre förut godkänt,
det må utgöra Rikets Ständers beslut; — att, om Äldre Kamaren,
i mål, som kan förfalla, afslår ett betänkande, som den Yngre antingen
godkänt eller med anmärkningar öfverlemnat, frågan må anses hafva förfallit;
— att, om Äldre Kamaren, utan att afslå betänkandet, ej gillar de
anmärkningar dervid, hvilka den Yngre Kamaren redan gjort, eller ock
några sådane tillägger, detsamma skall till vederbörande Utskott återförvisas,
så vida icke Äldre Kamaren anser målet kunna derförutan afgöras,
i hvilket fall detsamma, sedan denna Kamare deröfver fattat definitivt beslut,
bör, för ny handläggning, öfverlemnas till Yngre Kamaren, som då
eger att betänkandet afslå eller med förändringar antaga; — och att, då
Hamrarne angående ett i Utskott beredt mål, af beskaffenhet att icke kunna
förfalla, stanna i skiljaktiga beslut, som ej, uppå Utskottets förslag,
varda sammanjemkade, Utskottets ledarnots-personal må genom val, på lika
sätt som angående Ulskotts-ledamöters väljande är i allmänhet stadgadt,
ökas till ett antal af 60, — hvarefter det sålunda förstärkta Utskottet må,
genom sluten omröstning, saken afgöra.
§§• 74> !'•>' Såsom ett ytterligare medel att förebygga förhastade beslut, har Constitutions-Ulskottet
ansett sig böra föreslå, dels att riksdagsärendena icke
må, innan tre dagar förflutit sedan de i någondera Kamaren förevarit,
kunna till pröfning i den andra företagas, och ej heller förr, än efter lika
långt mellanskof, sättas under omröstning i förstärkt Utskott, dels att
beslut ej må i någondera Kamaren fattas, om icke mera än hälften af
Kamarens hela ledamots-personal är tillstädes.
Vid
Conslilutions-Utskottets Memorialj N\o 26.
25
Vid den förnyade redaclionen af de §§. i Riksdags-Ordningen, sora §§.47.81.
angå sättet för Grundlagsfrågors behandling, har det icke undfallit Constitutions-Utskottets
uppmärksamhet hvad vid flera föregående tillfallen
■varit anfördt om behofvet af mera enhet och inbördes öfverensstämmelse
i de nu på flera ställen uti Grundlagarne spridda föreskrifterna derom.
Men Utskottet har trott det vara lämpligare, att ett förslag till ändamålsenliga
re och bestämdare föreskrifter angående detta i och för sig sjelf vigtiga
ämne afgifves serskildt och utan omedelbart sammanhang med representations-frågan.
Utskottet har alltså nu i förslaget, angående Constitutions-Utskottets
allmänna åligganden, i berörde hänseende hufvudsakligen
endast åberopat 56 och 81 §§. Regeringsformen. Dock som Riksförsamlingen,
hittills beslutande inom 4 serskildta Stånd, skulle enligt representations-förslaget
komma att vid målens afgörande vara fördelad på allenast
2:ne Kamrar, har Ulskottet, i likhet med hvad uti Konungariket Norriges
Grundlag är för enahanda fall stadgadt, funnit sig böra föreslå, att, då
något från en till annan Riksdag hvilande Grundlags-förslag skall å den
sednare Riksdagen slutligen afgöras, till förslagets godkännande må erfordras,
att i hvardera Kamaren minst två tredjedelar af de röstandes antal
deruti instämma. För att i öfrigt förebygga, alt icke i framliden en hel
samhälls-class möjligen kunde genom de öfrigas beslut blifva från representationsrätten
alldeles utesluten, har Utskottet tillika föreslagit, alt uti
sådana Grundlagsfrågor, som hafva afseende på något Riksstånds constitutionella
representation, det Stånd, som frågan angår, må ega veto mot
Medstånden, och att följaktligen intet förslag i sådan syftning må kunna
Kamrarne lill afgörande föreläggas, utan alt det derförinnan blifvit vederbörande
Riksstånds pröfning understäldt och af detsamma godkändt, hvartill
jemväl en pluralitet af två tredjedelar bland de röstandes antal ansetts
böra erfordras.
Af samma grunder, som äro föreslagne till iagttagande af Utskotts- §§.90—93.
val, föreslår Utskottet tillämpning äfven vid tillsättande af de Nämnder,
som i 61—64 §§. Riksdags-Oadningen äro föreskrifne. Dessa Nämnder
skulle således komma att utgöras af följande antal personer, valde inom
Stånden, nemligen: vid val af Konung eller Thronföljare 60, eller 12 af
hvarje Stånd, — vid val af Förmyndare för omyndig Konung likaledes
60, eller 12 af hvartdera Siandet, — vid val af Juslilise-Ombudsman 40,
Bih. till R. St. Fröt. 1845. 3 Sami. i3 Hift.
4
26
Constitutions-Vtikottets Memorial, N.-o 26.
§. 94.
S§. 95, 96.
5- 97.
S§. 57, 101.
eller 8 af hvarje Stånd, — och vid omröstning angående Högsta Domstolen
äfvenledes 40, eller 8 af hvart Stånd.
Tryckfrihets-Comiteen, som för närvarande tillsättes af 24 ståndsvis
valda Electorer, skulle, enligt förslaget, väljas genom 20 valmän, eller 4
af hvarje Stånd.
I afseende på tillsättning af Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret
föreslår Utskottet ingen annan förändring, än att Fullmägtiges antal,
som för närvarande utgör 3 af hvarje Stånd, eller tillsammans 12, skulle
nedsättas till 10, eller 2 af hvart Stånd, serskildt för hvartdera Embetsverket.
Äfven antalet af Revisorer för granskning af Statsverkets, Bankens och
Riksgälds-Contorets tillstånd och förvaltning skulle, enligt Utskottets förslag,
komma att, från 24, minskas till 20, eller 4 af hvarje Stånd. Men
för aLt dels tillvägabringa en mera regelbunden ordning med hänsigt till
Revisions-förrätlningarne, dels ock i någon mon bidraga till Riksdagarnes
förkortning, föreslår Utskottet, att Drätsel- eller nuvarande Stats-, äfvensom
Banco-Utskottet, icke vidare skulle hafva sig någon så beskaffad revision
ålagd, — att i stället Rikets Ständers Revisorer böra sammanträda
hvartannat år, antingen Riksdag då inträffar eller icke, — samt att, å
nästföljande lagtima Riksdag, Revisorernes anmärkningar skola, utom hvad
på Constitutious-Utskottets åtgärd ankommer, granskas och behandlas af
de Utskott, till hvilkas befattning inkomsternas eller utgifternas reglering
hörer.
Med tillämpning af Riksdags-Ordningens 39 §., iagttages för närvarande,
icke blott i Utskott, utan äfven uti Rikets Ständers öfriga delegationer,
att den bland Ridderskapet och Adelns närvarande Fullmägtige förer
ordet, som Riddarhus-Ordningen inom detta Stånd dertill berättigar.
Då denna regel, efter det föreslagna nya representations-sättels införande,
icke vidare torde kunna anses tillämplig, föreslår Utskottet, att Ordförande
och vice-Ordförande för Utskotten må bland deras ledamöter väljas genom
en serskild valnämnd inom Äldre Kamaren, bestående af 10 personer,
af hvilka hvart Stånds dervarande medlemmar bland sig utse 2:ne;
att åt samma Nämnd må uppdragas utväljandet af Ordförande och viceOrdförande
bland Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret; att deremot
Rikets Ständers Nämnder och Valmän må sjelfve, bland sig, uts*
sina Ordförande; äfvensom att Rikets Ständers Revisorer må ega att välja
Ordförande och vice-Ordförande inom sig.
Ccnstituliom-Uttkottett Memorial, N‘,o a6.
27
För de serskilda Riksstånden skulle, enligt representations-förslaget,
äfven komma att vid Riksdagarne erfordras Ordförande, på det att Stånden
och deras Afdelningar inom Kamrarne måtte kunna fullgöra de valförrättningar
eller andra functioner, som grundlagsenligt komme att dem
tillhöra. Derifrån härleder sig Utskottets förslag, att, vid Riksdags början,
de serskilda Stånden skola constituera sig på sätt i deras af Konungen
fastställda Slåndsordningar utstakas.
Enär Ordföranderne inom Representationen fortfarande komme att utöfva
den högsta tillsynen å alla de göromål, som hafva afseende på ärendenas
beredning och föredragning samt beslutens prolocolls-behandling och
expedierande, har Utskottet ansett det vara i sin ordning, att åt bemälde
Ordförande tillförsäkras ett mer eller mindre direct inflytande på valet af
Secreterare och betjening. Af sådan anledning föreslår Utskottet, att hvardera
Kamaren skall utse sin Secreterare bland 3:ne dertill af Talmannen
föreslagna personer; att Talmannen må tillsätta den öfriga betjeningen vid
den Iiamare, der han förer ordet; äfvensom att Secreterare och betjening
i Utskott och Revisioner må antagas af Ordföranden och vice-Ordföranden
i samråd med er. tredje ledamot, hvilken de öfrige medlemmarne dertill
utsett.
Stadgandet i Riksdags-Ordningens 80 §., angående tiden för Riksdags
fortfarande, har Constitutions-Utskottet, med hänsigt dels till den föreslagna
nya representations-formen och dels tili de förhållanden, som i äldre
motioner rörande detta ämne varit anförda, på det sätt omredigerat
att, å lagtima Riksdag, Konungen ej må, utan Rikets Ständers samtycke,
åtskilja dem innan 4 månader förflutit efter afgifvandet af Propositionen
om Statsverkets tillstånd och behof, — att vid nämnde tids förlopp Rikets
Ständer skola åtskiljas, så vida icke Konungen och båda Kamrarne, minst
14 dagar förut, öfverenskommit om Riksdagens förlängning på bestämd
tid,— och att, i fall, vid den sålunda förlängda tidens utgång, Riksdagsärendena
icke blifvit afslutade, derefter skall förhållas på sätt i 109 §.
Regeringsformen är stadgadt.
Uti 17 §. 2 mom. af nuvarande Riksdags-Ordning är förordnadt, att
vald Riksdagsman skall, af dem, som äro berättigade att välja, njuta anständigt
och tillräckligt underhåll och resekostnad, hvilka, för Preste- och
Borgare-Ståndens Riksdagsfullmägtige, före valet bestämmas. Länge har
klagan försports öfver de ojemnt tryckande directa afgifter, som för be
-
§ 10*.
§§. 39, 10*.
S. *06.
S. 1*0.
25 *
Constilulions-Utskottets Memorial, N:o a(5.
rörde underhåll och godtgörelse erfordrats, och hvilka någongång kunnat
försätta Fullmägtigen i ett ofördelaktigt beroende af sina committenter.
Och då, enligt representations-förslaget, ingen kan blifva Riksdagsman utan
i följd af val, och valrätten skulle blifva utsträckt till snart sagdt alka
skattdragande medborgare, har Utskottet ansett sig böra föreslå, att samtlige
Riksdagsmän, likasom redan är för Rikets Ständers Revisorer förordnadt,
må af allmänna medel undfå sina arfvoden, hvilkas belopp, jemte
ersättning för resa till och från Riksdagsorten, förut af Konungen och Rikets
Ständer gemensamt bestämmas, — ett bestämmande, som alltså, i
händelse af representations-förslagets antagande, torde, å den Riksdag, då
det slutligen godkännes, böra blifva föremål för serskildt beslut till framtida
efterrättelse.
Nu gällande Riksdags-Ordnings 4, 5, 6, 7, 9 och 10 §§. innehålla
sådana stadganden, som icke hafva afseende på representationens sammansättning
eller Riksdagsärendenas behandling. Och Utskottet har således
ansett nämnde §§. kunna utur Förslaget till ny Riksdags-Ordning desto
hellre utgå, som deras innehåll ordagrant återfinnes i 91, 92, 93, 94, 51
och 95 §§. af Regeringsformen. Derförutan har Utskottet trott hvad Riksdags-Ordningen
nu upptager i 52 §., om ingifvande i flera exemplar af
inemorialer och anföranden, samt i 2 mom. 57 §., om Protocolis-utdragg
utskrifvande till Medstånden, och om besluts meddelande genom deputationer
Stånden imellan, böra, till följd af den föreslagna nya representa»
lions-formen, förfalla.
I sammanhang med det Förslag till ny Riksdags-Ordning, som Constitutions-Utskottet
afgifver, har det äfven ålegat Utskottet att tillse, hvilka
förändringar i öfriga Grundlagar af berörde förslag kunde linnas påkallade.
Af sådan anledning har Utskottet uppgjort det förslag till redactionsändringar
i vissa §§. af Regeringsformen, som härhos likaledes bifogas.
Hvad serskildt angår 95 §., som, för den händelse att Statsrådet, vid
något af de i 91, 93 och 94 §§. omförmälda fall, underläle att genast
sammankalla Rikets Ständer, ålägger Riddarhus-Directionen, Dom-Capitlen,
Hufvudstadens Magistrat och Landshöfdingarne att, genom offentliga kungörelser,
vederbörande härom underrätta, har Utskottet funnit representations
-
Constitutions-Utskottets Memorial, N'.o 26,
29
tions-refoimen föranleda det förslag, att Rikets Hof-Rätter, i stället för
nyssbemälde Auctoriteter, må tillhöra att berörde kungörelse utfärda.
Beträffande 114 §., angående Riksståndens Privilegier, hvilka, enligt
§:s nu gällande lydelse, icke kunna undergå förändringar eller jemkningar
utan samtlige Ståndens öfverenskommelse och Konungens bifall, bar Utskottet,
såsom en följd af representalions-försfaget. sett sig föranlåtet föreslå:
att §:n måtte uttryckligen upptaga endast ”Riclderskapet och Adelns?
Presterskapets, Borgerskapets och Allmogens nuvarande privilegier;” att
förändring eller jemkning deri må förklaras ej kunna af Konungen och
Rikets Ständer beslutas, så vida icke, å allmän Riksdag, mer än halfva
antalet af de närvarande ledamöterna utaf det Riksstånd, hvars privilegier
äro i fråga, förändringen eller jemkningen redan medgifvit; samt alt inga
nya Slåndsprivilegier må hädanefter hvarken af Konungen eller Rikets
Ständer förlänas.
Regeringsformens öfriga i redactionsförslaget upptagna §§. hafva, såsom
sjelfva redactionen utvisar, icke undergått andra än sådana smärre
ändringar, som för öfverensstämmelse!! med förslaget till ny Riksdagsordning,
och under hänsigt till Riksförsamlingens nya organisation, ovilkorligen
erfordrats.
Efter detta redogörande för de förändringar af gällande Grundlagar,
som i de nu utarbetade förslagen till ny Riksdags-Ordning samt till ny
redaction af vissa §§. i Regeringsformen förekomma, får Conslitutions-Gtskottet
dessa förslag Rikets Ständers pröfning och grundlagsenliga behandling
vördsamt underställa.
Förslaget till ny Riksdags-Ordning upptager i brädden vid hvarje §.,
som ej innefattar alldeles nytt stadgande, hänvisning lill motsvarigheten
i nu gällande Riksdags-Ordning, och åtlöljes derjemte af en summarisk
innehålls-förteckning, utvisande huru uppställningen blifvit ordnad, äfvensom
af en jemförelse-tabell, hvilken från hvarje §. i den nu gällande Riksdags-Ordningen
hänvisar till behandlingen 1 förslaget.
Stockholm den 6 Februari 1845.
Bih. till R. St. Fröt. 1845, 3 Sami. i3 Haji.
5
STOCKHOLM, tryckt hos P. G. Berg, 1845,
Förslag till ny Hiksdags-Ordning.
Nu gällande Riksdagsordning.
Riksens Ständer äro Svenska Folkets Representanter,
och skola, i kraft af Regeringsformens 49 §•, hvart tre*
dje år till Lagtima Riksdag sammankomma.
Derförutan sammanträda Riksens Ständer till Urtima
Riksdag, då Konungen så nödigt finnér, äfvensom i de
fall, hvarom i 91, 92, 93 och 94 §§. Regerings-formen^örmäles.
Riksens Ständer utgöras af följande Fem Stånd, nem
-
1. Ridderskapet och Adeln;
2. Preste-Ståndet;
3. Borgare-Ståndet;
4- Bonde-Ståndet; och
5. De Embetsmän i Statens tjenst, och fastighetsegare
på landet, som icke höra till någotdera af de förutnämnde
Stånden.
Riksförsamlingen består af Tvåhundra Femtio Riksdagsmän,
eller Femtio af hvarje Stånd, indelade i Tvänne
Kamrar, den Aldre och den Yngre, hvardera sammansatt
af Etthundra Tjugufem ledamöter, eller Tjugufem af hvart
Stånd.
Till Riksdagsmän för Ridderskapet och Adeln välja
Ståndels fastighetsegande ledamöter Tjuguseoc, och dess samtlige,
utan afseende på fast egendom, valberättigade ledamöter,
Tjugufjra medlemmar af Ståndet.
§. a.
ligen:
§. 3.
§• 4.
Preste-Ståndet utgöres
i i:sta Classen: af Biskopar och Kyrkoherdar;
i anira Classen: af Comministrar;
Bih. till R. St. Prot. 184S3 Sami. 14 Haft.
I
Constitutions-ZJtskottels Förslag till ny R i fes dag ^-Ordning.
i 3:dje Classen: af Universitets-lärare; och
i 4:de Classen: af Lärare vid Elementar-läroverken.
§. 5.
4 Borgare-Ståndet utgöres af:
Borgare och Magistratspersoner i Städerna;
Dem, som i köpingar idka borgerlig näring;
De på landet boende Handlande, Sjöfarande och Fabriks-
eller Slöjdidkare, som i egenskap af Contingent-borgare
erlägga afgifter till någon stad; samt
De egare af hus eller jord, i Städer eller Köpingar,
hvilka ej i annat Stånd äro val-bcrättigade.
§. 6.
5. Bonde-Ståndet består af hemmansegare och krono
hemmans-åboer,
tillhörande allmogen.
§ 7-
Femte Ståndet utgöres af nedannämnde classer, som
välja följande antal Riksdagsmän, nemligen:
a) Embetsman:
1) Domstolarnes ledamöter och tjenstemän, Fyra;
2) xlndre civile embetsmän i Statens tjenst, Bankens
och Riksgäids-Contorets derunder inbegripne, Tio;
3) Officerare af Landtförsvaret .... Sex;
4) Officerare af Sjöförsvaret Två;
5) Läkare i Statens tjenst Två;
4. b) Fastighetsegare pä landet, till hvilka jem
väl
räknas de Fjerdepartsegare i Fahlu bergslag och
egare af bergsbruk i allmänhet, som ej till annat
Stånd höra, Tjugusex.
§. 8.
Riksdagsmän väljas, stånds- eller classvis, af valkretsar,
och, der det lämpligen ske kan, omedelbart.
De Embets-myndigheter, som skola Riksdagsmannaval
förrätta, äfvensom valkretsarnes antal och omfattning,
samt hvad serskildt vid valförrättningarne iagttagas bör,
ega Riks-Stånden, hvart för sig, att bestämma uti Stånds
-
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
3
ordningar, som ej få strida mot Riksdags-Ordningen och,
när de blifvit af Konungen gillade, böra, jemte Riksdagsordningen,
tjena till efterrättelse.
§• 9-
Medlemmarne af den Yngre Kamaren väljas serskilt
för hvarje Riksdag.
De, som tid ledamöter i, den Aldre Kamaren utses,
fortfara i denna befattning intill slutet af Femte Lagtima
Riksdagen efter deras utväljande.
§• toll
varje Valkrets utser en eller flere ledamöter i hvardera
Kamaren. Härifrån ega dock de undantag rum, som,
inom Preste-Ståndet, af serskilda val-classers olika representations-rätt
föranledas.
Till Yngre Kamaren skall vederbörande valkrets utse
Riksdagsman bland röstegande inom kretsen. Till Äldre
Kamaren må behörig person kunna utses, ehvad han är inom
eller utom Valkretsen röstegande.
§. n.
Der medelbara val ega rum, erfordras, för valrätts
åtnjutande, ej högre ålder än Tjuguett år.
Ingen, som är under Tjugufem år, må utses till valman,
eller omedelbart välja Riksdagsman, eller blifva medlem
af Yngre Kamaren.
Till ledamot af Äldre Kamaren må ingen väljas, som
icke uppnått en ålder af Trettiofem år.
§• ta.
För utöfvande af valrätt inom Ridderskapet och §. 12.
Adeln erfordras att tillhöra någon å Riddarhuset introducerad
Att, samt derjemte att antingen ega fast egendom, eller
vara, eller hafva varit embets- eller tjensteman, eller
hafva förvärfva t någon lärdomsgrad, eller hafva undergått
någon embets-examen.
4
Conslilutions-Ltskotlets Förslag till ny Riksdags Ordning.
§. i3.
§. 12. Hvarje valberättigad medlem af Ridderskapet och
Adeln eger, såsom sådan, vid Riksdagsmannaval en röst.
De medlemmar af Ridderskapet och Adeln, hvilka i
Kronans eller Riksens Ständers tjenst innehafva ordinarie
beställning med lön på Stat, njuta serskild rösträttighet sålunda
att:
1) för tjenst af lägre värdighet, än^Under-Lieutenants,
beräknas en röst;
2) för tjenst af Under-Lieul.enants värdighet, eller
deröfver, intdl Öfverste-Lieutenants, två röster; och
3) för embete af Öfverste-Lieutenants värdighet, eller
deröfver, tre röster.
Ridderskapet och Adelns ledamöter må dessutom för
fast egendom, som de i riket ega, inom de för Ståndet i
detta hänseende bestämda valkretsar åtnjuta rösträttighet sålunda,
att de, i stad eller köping, för hvarje fulla 3,000
R:drs Silfverspecie värde efter taxering, och på landet för
hvarje helt mantal, få beräkna en röst. Egare af qvarnar
och bruk, med flere dylika fastigheter, rösta efter samma
jemförelse med hemman, som vid Prestval.
Vid Ridderskapet och Adelns Riksdagsmannaval beräknas
rösterna enligt 1 och 2 mom. af denna §. gemensamt.
Valen för fast egendom verkställas serskilt.
§. i4-
§. 12. Valberättigad ledamot af Ridderskapet och Adeln är
ock, för detta Stånd, valbar till Riksdagsman i Yngre Kamaren.
Till Riksdagsman i Aldre Kamaren är endast den
medlem af Ridderskapet och Adeln valbar, som antingen
inom Riket eger fastighet af minst Tio mantal eller af
taxeringsvärde, som motsvarar minst i5,ooo R:dr Silfverspecie,
— eller ock innehar embete af minst ÖfversteLieutenants
värdighet, eller ock minst två gånger förut varit
Riksdagsman i följd af val.
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags Ordning.
§ i5.
Valrätt inom Preste-Ståndet ega: §.
i i:sta classen: Ärke-Biskop, Biskoppar, Pastor Primarius
och öfrige Kyrkoherdar;
i 2:dra classen: Comministrar, omgångsvis från de serskildta
stiften och hufvudstaden;
i 3:dje classen: Universitetens Professorer, Adjuncter,
Docenter, Räntmästare, Secreterare och öfrige Åcademiske
tjenstemän, som i och för sina befattningar ega presterlig
befordringsrätt; och
i 4-de classen: De ordinarie Lärare vid Rikets allmänna
Elementar-läroverk, hvilka med enahanda befordringsrätt
försedde äro.
Vid riksdagsmannaval för Preste-Ståndet inom i:sta
valclassen ega Biskoppar en röst i och för Biskops-embetet
och en för hvarje till samma embete anslaget prasbendepastorat.
Lärare vid Universiteten och Elementar-läroverken
åtnjuta, då de innehafva prsebende-pastorat, serskild rösträtt
inom Kyrkoherde-classen.
För öfrigt eger hvarje valberättigad, inom sin dass,
en röst.
§ l6-
Såsom Riksdagsmän för Preste-Ståndet väljas till §.
Yngre Kamaren: sjutton inom i:sta valclassen, Fyra Comministrar
och Fyra Lärare vid Elementar-läroverken; samt
till Aldre Kamaren: Tjugutre inom i:sta val-classen, och
Tvänne Professorer.
§• ll•
Valbar af Preste-Ståndet till ledamot i Yngre Ka- §.
maren är hvarje valberättigad inom Ståndets i:sta, 2:dra
och 4;de val-classer.
Till Riksdagsmän för Preste-Ståndet i Aldre Kamaren
kunna endast väljas, uti r.sta val-classen: Ärke-Biskop, Biskoppar,
Pastor Primarius, Domprostar och Contractsprostar,
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning,
eller ock sådane Kyrkoherdar, som minst två gånger tillförene
varit Riksdagsmän; och uti 3:dje val-classen: Professorer
inom Universitetens verldsliga Faculteter.
§ >8-
i4 Valrätt till Riksdagsmän för Borgare-Ståndet eger
hvarje medlem af de samhällselasser, som i 5 §. uppräknas.
§ l9-
i4 De egare af fastighet j i stad eller köping, som ej
idka borgerlig rörelse och icke tillhöra något af de öfriga
Stånden, rösta samfäldt med dervarande idkare af borgerlig
rörelse, efter beräkning af hvad en hvar i communal-afgifter
erlägger, dock så att, för ett lika afgiftsbelopp, idkare af
borgerlig rörelse bafva, för denna, dubbel rösträtt mot fastighetsegare.
Efter enahanda beräkning må äfven borgerlig rörelses
idkare njuta serskild rösträtt för fasta egendomar, som de
i stad eller köping ega.
§ 20-
14. Valberättigad ledamot af Borgare-Ståndet är ock,
för samma Stånd, valbar till Riksdagsman i Yngre Kamaren.
Till Riksdagsman för Borgare-Ståndet i Aldre Kamaren
kan väljas endast sådan valberättigad, som antingen
skattar tili Kronan för minst en mot j5o Riksdaler Silfver
Specie svarande årlig inkomst af borgerlig rörelse, eller af
denna gemensamt med fastighet i stad elier på landet, eller
ock innehar Borgmästare-embete, eller minst två gånger
tillförene varit Riksdagsman.
§ 21.
15. Valrätt inom Bonde-Ståndet eger, efter hemmantalet,
hvarje besuten hemmansegare eller kronohemmans åbo,
hvilken icke hört eller hörer till annat Riks-Stånd, eller
ordinarie beställning i Rikets tjenst innehaft eiler innehafver.
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
7
§ 22-
Valberättigad ledamot af Bonde-Ståndet är ock, för §. i5*
detsamma, valbar till Riksdagsman i Yngre Kamaren.
Till Riksdagsmän för Bonde-Ståndet i Aldre Kamaren
kunna blott de medlemmar af Ståndet utses, som antingen
tillförene minst två gånger varit Riksdagsmän, eller
ock i mera än två år innehaft befattning såsom Gode män
i Skiftesmål eller såsom ledamöter af Härads-, Bergstingseller
Sockne-Nämnd, eller af Kyrko-Råd.
§ 23.
Valrätt inom Femte Ståndet tillkommer dem af dess
medlemmar, i f.sta classen: som i Kronans eller Riksens
Ständers tjenst innehafva ordinarie beställning med lön på
Stat; — och i zaira classen: som på landet ega fastighet,
Fjerdepartsegare i Fahlu Bergslag och andre Bergshruksegare
derunder inberäknade.
§. al
Vid
vall inom Femte Ståndet beräknas rösterna
i i:sta classen', efter embets- eller tjenstegrad, på sätt
för Ridderskapet och Adeln i 13 §. är bestämdt; och
i zaira classen: efter hemmantal och de serskilda grunder,
som uti samma §. för lika fall stadgas.
§ 25-
Uti Femte Ståndet må ingen, för embete eller tjenst,
till Riksdagsman i Yngre Kamaren utses, som innehar beställning:
i)
inom Justitiae-Staten: under Advocat-Fiscals- och
Häradsliöfdinge-grad;
2, a) inom Konungens Canzli, Rikets Collegier samt
öfriga till Statsförvaltningen hörande allmänna Verk och
Styrelser: under Protocolls-Secreterare- och Contors-Chefsgrad;
b)
inom Landt-Staterna: under Lands-Kamererareoch
Andre-Landtmätare-grad;
Constitutions-Utskottots Förslag, till ny Riksdags Ordning.
c) inom Banken och Riksgälds-Contoret: under Advocat-Fiscals-
eller Contors-Chefs-grad;
3) inom Landtförsvaret: under Kaptens-graden;
4) inom Sjöförsvaret: «w/erKapten-Lieutnants-grad; och
5) bland Läkare: under Provincial- eller RegementsLäkare-grad.
Bland Femte Ståndets Fastighetsegare är hvarje valberättigad
älven valbar till ledamot, inom classen, i Yngre
Kamaren.
§ a6.
Yalbarheten, inom Femte Ståndet, för Aldre Kamaren,
är inskränkt,
i i:sta classen, till den, som antingen
1) innehar embete af minst Öfverste-Lieutnants värdighet;
— eller
2) i Statens tjenst innehaft ordinarie beställning
minst i tjugu år, samt åtminstone upphunnit någon af de i
25 §. bestämda eller dermed jemförliga tjenstegrader; — eller
3) minst två gånger förut varit Riksdagsman; och
i z:dra classen, till den, som antingen
1) eger fastighet, icke understigande Sex mantal, el
ler ett taxerings-värde, som motsvarar gooo Riksdaler Silfver-Specie;
— eller
2) minstj två gånger tillförene varit Riksdagsman.
§ 27-
Ingen må utöfva valrätt, eller njuta valbarhet till
Riksdagsman, utom det Stånd, han närmast tillhörer.
Således må Adelsman, som är Prest, eller Lärare vid allmänt
undervisningsverk, eller ock idkar borgerlig rörelse, icke
välja eller väljas, i förra fallen utom Preste-, och i det sistnämnda
fallet utom Borgare-Ståndet.
Följaktligen må ej heller medlem af Preste-Ståndet
njuta valrätt eller valbarhet för fast egendom.
Likaså må den, som till Borgare-Ståndet hörer,
änskönt innehafvare af landtegendom, ej till Riksdagsman
välja eller väljas bland fastighets-egare på landet.
Embets
-
Constilutions-TJlskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
0
Embets- eller tjensteman inom Femte Ståndet tillkommer
icke heller valrätt eller valbarhet för fast egendom
i stad, så länge han embetet eller tjenst en innehafver.
§ 28.
Ledamöterne af Konungens Stats-Råd, och Justitiae- § \i.
Råden, må hvarken välja eller väljas till Riksdagsmän.
De förre må likväl kunna deltaga i Kamrarnas öfverläggningar,
men ej i besluten.
§ 29-
Bland valherättigade eller valbare tjenstemän må
ej räknas Underbefäl vid Krigsmagten, Vaktbetjente eller
andre, som med desse jemlike, eller ringare, äro.
§. 3o.
Hvarken till Riksdagsman, eller till Valman, må § 18.
någon kunna välja eller anses valbar och behörig, som befinner
sig under förmynderskap; — ej heller den, som, efter
gjord cession och utfärdadt proclama, icke, på sätt lag
förmår, gitter visa, att han från sina borgenärers kraf fri
är; — icke heller den, hvilken laga-kraft-vunnen dom
förklarat ovärdig medborgerligt förtroende, eller att föra
andras talan, eller för något nesligt brott till straffskyldig.
Personer af annan främmande lära, än den Reformerta,
kunna ej vara Riksdagsmän; men valrätt må tillkomma
äfven andre Christne trosför vand ter.
§ 3«.
Uti Riksdagsmans valen må icke någon Embets- § 17 mom. 1.
eller tjensteman med sin embetsmyndighet obehörigen ver- jfr. R. F. §. lia.
ka; gör han det, miste sysslan.
Beträdes någon annan att, genom lockande, tubbande
eller hotelser, hafva stört valfriheten, må han sitt brott
ej med penningeböter umgälla, utan straffes med tillämpning
af 5 Capitlet !\ §. Straff-Balken, kroppsplikten sva
Bih.
till R. St. Prot. 184S. 3 Sami. 14 Haft. *
10
Coiistilutioiis-Ulskottets Förslag till ny Rikmlags-Orclning.
rande mot Tjugufem Lill och nied Sextio Dalers böter, efter
omständigheterna.
Ingen obehörig eger alt valförrättningen bivista.
§ 3a.
§ 17. morn- 2. Vid alla Riksdagsmannaval skall den vara Riksdags
man,
sorn de flesta rösterna undfått; och om tvänne eller
flere erhållit de flesta och lika många röster, afgöres frågan
genom lottning dem imellan.
Ej må vald Riksdagsman afsäga sig sitt uppdrag,
derest han icke antingen uppnått Sextio års ålder, eller
redan under Fyra lagtima Riksdagar sådant uppdrag utöfvat,
eller bevisar taga förfall, eller ock uppgifver och styrker
annat lunder, hvars giltighet vederbörande Kantare
godkänner.
I alla dessa fall, äfvensom när den valde dör, anställes
nytt val.
§ 33.
§. 22. Riksdagsmanna-fullmagterna underskrifvas och utfärdas
af vederbörande valförrättare, och böra, för att va
ra
gällande, lyda sålunda:
För Yngre Kamaren: ”Till den lagtima (urtima)
Riksdag, som blifvit utsatt att hållas i — — — — — —
och att taga sin början den — — — — — varder, efter
föregånget ordentligt val för N. N. Stånd (eller N. N.
class af N. N. Stånd) inom N. N. valkrets, N. N. härmed
befullmägtigad att vara Ledamot af Riksförsamlingens Yngre
Ramare; hvarvid han är ovilkorligen förpligtad att ställa
sig till efterrättelse Sveriges Rikes gällande Grundlagar”; samt
För Aldre Kamaren: ”1 kraft af föregånget ordentligt
riksdagsmannaval för N. N. Stånd (eller N. N. class
af N. N. Stånd) inom N. N. valkrets, varder N. N. härmed befullmägtigad
att, intill slulet af Femte lagtima Riksdagen
härefter, vara Ledamot af Riksförsamlingens Äldre Ramare;
hvarvid han är ovilkorligen förpligtad att ställa sig
till efterrättelse Sveriges Rikes gällande Grundlagar.”
Constitutions Utskottets Forslag till ny Riksdags-Ordning.
Af andra föreskrifter, än Rikets Grundlagar, kunna §. i.
Riksförsamlingens medlemmar icke Lindas i utöfningen af
deras Riksdagsmanna-befaltning.
§ 34.
Förmenar en väljande, eller någon, som under om- §. 19.
röstning kommit, olagligheter vid ett riksdagsmannaval vara
begångna, och vill deröfver klagomål anföra, aske då
af valförrättaren behörigt Protocolls-utdrag, hvilket sist
inom nästa dags förlopp bör lill [klaganden utlemnas. Den
klagande må sedermera inom Atta dagar ingifva sina Lill
Konungen ställda besvär hos valförrättaren, som det åligger
att desamma, jemte sin förklaring, till Konungen ofördröjligen
insända, för att i Dess Högsta Domstol skyndsamt
upptagas och afgöras.
§ 35.
Underlåter något valdistrict att, enligt denna Riks- §. 16.
dags-Ordning, ställa Fullmägtig, vare förfallet till det vite,
vederbörande Kamare pröfvar skäligt bestämma.
Försummar, utan laga förfall, den valde alt sig till
Riksdagen i rätt tid inställa, skall han, för den tid han
uteblifvit, vara förlustig riksdagsmanna-arlvodet och derutöfver
böta ett lika belopp.
Med sådane vitén och böter förhålles sedan, på sätt
vederbörande Kamare förordnar.
§ 36.
Riksdagarne skola hållas i Rikets hufvudstad, utom §. 3.
i de fall, då fiendens framträngande, eller pest, eller andra
lika vigtiga hinder, göra det omöjligt, eller för Riksens
Ständers frihet och säkerhet vådligt. Konungen utsätter
då en annan riksdagsort, på sätt 5o §. RegeringsForrnen
stadgar.
Uti de i Regerings-Formens 91 och 92 §§. upp- §, 8.
tagna fall, äfvensom vid inträffande minderårighet, eller
vid val till Konung eller Thronföljare, anvises de främman
-
13
Constitutions-TJtskottets Förslag till ny Riksdags Ordning.
de sändebuden och deras Medfölje någon, minst tio mil från
Riksdagsorten belägen, vistelseort; och må de ej återkomma,
ej eller utländske Sändebud i landet inlåtas, förr än Riksens
Ständer, i de tvänne först åberopade händelser, om
Riks-Styrelsen förordnat, i den tredje utsett den omyndige
Konungens Förmyndare, eller, i de båda sista, utkorat ett
nytt Konungahus, samt, då Thronen ledig är, stadgat, huru
Styrelsen föras må, intill dess densamma af den valde
Konungen kan emottagas.
§. 37.
§. 21. Riksdagsmännen skola dagen efter den, hvartill Riks
dagen
pålyst blifvit, sina fullmagter uppvisa inför JustitiasStats-Ministern,
eller den Konungen i hans ställe förordnar,
samt Riksens Ständers Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret
för det Stånd, hvars fullmagter skola granskas.
Sådan granskning, hvars föremål är att undersöka,
huruvida fullmagterna blifvit i föreskrifven form utfärdade,
skall sist inom fyra dagar derefter vara fulländad. Vederbörande
Kamare eger sedermera pröfningsrätt i afseende
så väl på sådana medlemmar, hvilkas fullmagter ej blifvit
godkända, som på dem, emot hvilka någon anmärkning efter
Riksdags-Ordningen eljest eger rum, i hvilket senare
fall frågan, om den är klar och tydlig, af Kamaren afgöres,
men, då nödiga upplysningar saknas, till laglig åtgärd förvises;
bibehållande imellertid den under ytterligare pröfning
ställde Ledamoten sin riksdagsmannarätt.
Vid anteckningen, då inträdespollet erhålles, skall
hvarje Ledamot äfven tilldelas ett exemplar af Rikets
Grundlagar.
§. 33.
§, 23. morn. i. Så snart Riksdagsmans-fullmagterna undergått den
Jfr. R. F. §. 52. i nästföregående §. föreskrifna granskning af Justitiae-StatsMinistern
samt vederbörande Fullmägtige i Banken och
Riksgälds-Contoret, göres derom hos Konungen anmälan
af bemälde Stats-Minister. Konungen utnämner då, bland
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
vederbörande Kamares medlemmar, hvardera Kamarens .
Talman och Vice-Talman. Den Aldre Iva marens Talman
benämnes Landt-Marskalk.
De hegge Talmännens i Riks-Församlingen innehaf- §. 17 mom. 2
da rum fyllas, för den Riksdagen, af andre Riksdagsmän,
som inkallas genom serskildta val från den eller de classer,
till hvilka Talmännen höra.
Talmännen och vice Talmännen aflägga inför Konun- §. 23 mom. 2
gen följande ed: ”Jag N. N., utnämnd och förordnad att
vid detta allmänna Riksmöte vara Landt-Marskalk (Talman
eller vice Talman i Riksförsamlingens N. N. Ramare), lofvar
och svär, vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att
jag vill och skall med all min förmåga upprätthålla och
försvara Konungamagten och Riksens Ständers rättigheter, i
öfverensstämmelse med den af Konung och Riksens Ständer
den 6 Juni i8op till efterlefnad antagna RegeringsForm.
Jag skall ock ställa mig till ovilkorlig efterlefnad
Rikets öfriga gällande Grundlagar. Detta allt lofvar jag
troget hålla: så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ!”
Då, i händelse af underlåten kallelse af Stats-Rådet, §. 23 mom. 1
de i Regerings-Formens g5 §. nämnde vederbörande till
Riksdag kalla, ega Kamrarne att bland sina ledamöter, hvar
för sig, välja Talman och vice Talman.
§. 39.
Hvardera Kamaren utser sin Secreterare bland trenne §. 24.
dertill, utom Kamarens Ledamöter af Talmannen föreslagne
personer.
Den öfriga, af hvardera Kamaren för nödig ansedda,
Betjeningen tillsätles af Talmannen.
§• 4°-
Så snart Kamrarne äro constituerade, afgå Riksens §. a5.
Ständer, under Landt-Marskalkens anförande, till Konungen
och nedlägga inför Honom deras vördnad och lyckönskan,
samt uppvakta likaledes Drottningen och det Kongl. Husets
öfriga medlemmar.
Constitutions- Ulskoltcls Förslag lill ny Riksdags-Ordning.
§• 41-
26. Konungen, eller Stats-Rådet i de fall, 91, 92, g3 och
§§• Regei ings-Formen upptaga, låter, under öfliga ceremonier,
utlysa dagen,, då Riksens Ständer, sedan de gudstjenst i
Stadens storkyrka bivistat, må sammankomma på Rikssalen.
Der förer Konungen, eller, då Han är frånvarande eller omyndig,
eller lian så för godt finner, någon af Stats-Ministrarne
ordet, och låter Riksens Ständer afhöra berättelsen
om hvad i Rikets Styrelse, sedan nästföregående Riksdag, sig
tilldragit.
I öfrigt förhål les härvid enligt det ceremoniel, som
genom vederbörande för tillfället utfärdas.
§. 42.
k hvarje Lagtima Riksdag låter Konungen, antingen
då Riksdagen enligt nästföregående §. öppnas, eller sist inom
fjorton dagar derefter, framställning om Stats-Verkets tillstånd
och behof till Riksens Ständer afgå; hvarvid jemväl
till deras pröfning uppgifves, hvad Staten kan utöfver de
vanliga inkomsterna erfordra, och hvilka behof böra genom
bevillningar fyllas.
Vill Konungen å Urtima Riksdag sådan framställning
göra, gäller örn tiden derför enahanda stadgande.
Framställningar i andra mål, än det ofvannämnda,
må Konungen, när Han under Riksdagens lopp så för godt
finner, Riksens Ständer meddela.
Alla framställningar från Konungen till Riksens Ständer
tillställas begge Kamrarne genom en Stats-Råds-Ledamot,
och böra alltid vara åtföljde af Stats-Rådets samt, i
lagfrågor, äfven äf Högsta Domstolens deröfver lemnade yttranden;
kunnande likväl Riksens Ständer, då Stats-Rådets
yttranden angå hemliga mål, endast förvänta del af dess
till- eller afstyrkande.
§. 43.
56. Frågor må väckas i hvilkendera Kamaren som helst;
men efter förloppet af fjorton dagar, sedan Konungen af
-
Constitutions-Utskottels Förslag till ny Riksdags-Ordning.
gifvit Sin Proposition om Stats-Verkets* tillstånd och behof,
ma, med undantag af grundlagsförslag, icke kunna af Riksdagsmän
väckas nya frågor, utan så vida dessa af redan inom
någondera Kamaren fattadt beslut eller upptaget ärende, eller
annan under Riksdagen inträffad händelse omedelbarligen
föranledas.
§• 44-
Allmänna frågor, hvarmed förstås sådane, som kun- §§. 44> 56.
na eller böra komma under begge Kamrarnes öfverläggning Jfr. R. F. §§. 56.
och pröfning, må, då de erfordra utredning, ej till afgörande
i Kamrarne företagas, innan vederbörligt Utskott sig deröfver
utlåtit.
Väckt fråga må af Kamare, utan föregående remiss
till Utskott, nedläggas, om minst tre fjerdelar af Kamarens
närvarande medlemmar sådant besluta.
§• 45'
A hvarje Lagtima Riksdag skola, inom åtta dagar §§. 28, 36.
efter Riksdagens öppnande, tillsättas följande Sju Utskott, Jfr.R.F. §§. 53,
med det antal ledamöter och den befattning, som här ne- 54*
dan stadgas, nemi.: 1) Constitutions-, 2) Lag-, 3) Landtoch
Sjöförsvars-, 4) Kyrko-, 5) Handels- och Närings-, 6)
Drätsel- och 7) Banco-Utskottet.
Ett Expeditions-Utskott tillsättes för hvarje;Riksdag.
När Konungen det äskar, tillsättes ett Hemligt Utskott.
Stånden kunna dessutom, hvart för sina angelägenheter
och Kamrarne gemensamt, tillsätta serskildta Utskott,
när de så nödigt pröfva.
§. 46.
Hvarje Utskott, som motsvarar någon gren af Stats- §. 3o.
förvaltningen, befattar sig med alla dithörande mål, antingen
Riksens Ständer derutinnan ega afgörande eller blott
önskningsrätt.
Hvarje sådant Utskott emottager och handlägger både
organisations- och anslagsfrågor, som röra vederbörande förvaltningsgren,
samt upprättar staterna för den dithörande
hufvud-titeln.
Constitutions-Vtskottets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
§. 47-
§. 2Q. Constitutions-Utskottet, som utgöres af 20 ledamö
ter,
tillkommer att granska Rikets Grundlagar, samt alt omedelbart
upptaga frågor och till Riksens Ständer afgifva
förslag om ändringar och förklaringar deraf; skolande, då
Konungen åt Riksens Ständer öfverlemnar någon Proposition
rörande Grundlag, Riksens Ständer, utan föregående
öfverläggning, åt Constitutions-Utskottet uppdraga att utlåtande
deröfver afgifva.
Angående Grundlagsfrågors vidare behandling är i
56 och 81 §§. Regerings-Formen, samt i 81 §. af denna
Riksdags-Ordning, stadgadt.
Jfr. R. F. §. 84* Då Constilulions-Utskottet icke funnit skäl att gilla
och till Ri-ksens Ständers pröfning öfverlemna ett af enskild
Riksdagsman ingifvet förslag till ändring eller förklaring
af Grundlag, är Utskottet skyldigt, om författaren det
yrkar, att meddela honom sitt yttrande i ämnet.
Jfr.'R.F. §§. io5 Constitutions-Utskottet åligger ock att äska de uti
—107. Stats-Rådet förda Prolocoll, utom dem, som angå ministe
riella
ärenden och commandomål, hvilka, endast i hvad som
rörer allmänt kända och af Utskottet uppgifna händelser, må
kunna fordras. Finner Utskottet, vid den granskning af
dessa protocoll, som Utskottet tillhörer verkställa, att någon
Stats-Rådets ledamot eller någon för tillfället förordnad
Föredragande, eller den Embetsman, som i commandomål
Konungen råd gifvit, uppenbarligen handlat emot Regerings-formens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf och af andra Rikets gällande lagar, eller
underlåtit att göra föreställningar emot sådana öfverträdelser,
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning, då skall Utskottet ställa
en sådan under tilltal af Justitias-Omhudsmannen inför
Riks-Rätten. Skulle Utskottet anmärka, att Stats-Rådets ledamöter
samfält, eller en eller flere af dem, uti deras rådslag
om allmänna mått och steg, icke iagttagit Rikets sannskyldiga
nytta, eller att någon Föredragande icke med oväld,
Constitutiöns-Utskottets Förslag lill ny Riksdags-Ordmin
skicklighet och drift sitt förtroende-embete utöfvat, skall Utskottet
då sådant för Riksens Ständer tillkännagifva, hvilka,
örn de finna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen
skrifteligen anmäla deras önskan, att Han ville utur StatsRådet
och ifrån embetet. skilja den eller dem, mot hvilka
anmärkning blifvit gjord. Frågor i detta ämne kunna i
Kamrarnes Plena väckas och af andra Riksens Ständers Utskott,
än Constitutions-Utskottet, hos Riksens Ständer andragas,
men icke af dem afgöras förr, än sistnämnde Utskott
deröfver blifvit bordt. När frågor uti Kamarens Plena
eller andra Utskott än Constitutions-IRskottet, väckas,
huruvida Stats-Rådets elier någon dess ledamot, eller någon
föredragande, sitt embete på ett obehörigt sätt utöfvat,
böra dervid följande ordalag och inga andra nyttjas: ”Det
är anledning till anmärkning mot Siats-Rådet, eller den och
den ledamoten, eller föredraganden; hvarom remiss begäres
till Constitutions-Utskottet, inför hvilket anledningarne
skola uppgifvas;” och skall en sådan remiss genast ovägerligen
verkställas. Under Riksens Ständers öfverläggningar
om sådana frågor, äfvensom i Constilutions-Utskottets yttranden,
skola icke Konungens beslut i mål, som röra enskilda
personers eller corporationers rättigheter och angelägenheter,
kunna ens nämnas., ännu mindre någon Riksens
Ständers pröfning underställas.
Då mellan Kamrarne olika meningar uppstå angående
nya Utskotts tillsättande, eller lill hvilket Utskott
uppkomna frågor och ämnen böra remitteras, eger Constitutions-Utskottet
att med Riksens Ständers rätt, och i deras
ställe, derom besluta.
§• 48.
Lag-Utskottet, bestående af 20 ledamöter, sysselsätter
sig med sådana ärenden, som genom Justitiae-Departementet
behandlas, — och eger, jemlikt 87 §. RegeringsFormen,
utarbeta de från Kamrarne remitterade förslag till
stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af Allmän
Bih. till R. St. Brot. iSfSj 3 Samt. 14 Haft.
Jfr. R. F. §. 90.
§. 36. mom. 3.
§§. 3o, 33.
Jfr. R. F. §. 87.
o
Constilutions- Utskottets Forslag till ny Riksdags-Ordnmg.
§§. 3o, 34.
§§. 3o, 34.
§§. 3o, 3i, 34.
§§. 3o, 3f, 34.
Jfr. R. F. §. 58.
Jfr. R. F. §§. 69,
70, 71.
Civil-, Criminal- och Kyrkolag. Under Civil- och Criminal-lag
höra äfven förslås de delar af Krigslagar och för
fattningar rörande Krigsväsendet, sora ega tillämpning till
medborgare utom Krigs-Staten.
Samma Utskott tillkommer ock att granska JustitiaeOmbudsmannens
allmänna redogörelse samt årliga berättelser,
äfvensom hans embets-diarier och registratur, och att
utlåtande deröfver till Riksens Ständer afgifva.
§• 49-
Landt- och Sjoför svar s-Utskottet består af 20 ledamöter,
ocb handlägger ärenden, som under Landt- och Sjöförsvars-Departementen
höra,
§. 5o.
Kyrka-Utskottet har 20 ledamöter, och behandlar sådana
ärenden, som äro under Ecclesistik- Departementet
hänförda.
§• 5l*
Handels- och Närings-Utskottet, bestående af 20 ledamöter,
syselsätter sig med sådana ärenden, som af Civil—
Departementet behandlas, och eger dessutom att rörande
grunderna för tullbevillningen och dertill hörande författ
O
O
ningar afgifna yttrande i hvad på de inhemska näringarne
kan hafva inflytande.
§. 5a.
Drätsel-Utskottet består af 3o medlemmar, och handlägger
de under Finance-Departementet hörande ärenden,
utom Bankens angelägenheter.
För detta Utskott låter Konungen uppvisa Statsverkets
tillstånd i alla dess delar, till inkomster och utgifter,
fordringar och skulder? äfvensom, i händelse, genom tractater
med främmande magter, några medel Riket tillflutit,
för dem på lika sätt redovisas.
Drätsel-Utskottet, som åligger att utreda och för Riksens
Ständer uppgifva Statsverkets och Riksgäldsverkets till
-
Constitutions-Utskoltets Förslag till ny Riksdags-Ordning.
*9
stånd, samt serskilt att uppräLta och föreslå dels regleringen
af de Riks-Statens hufvudtitlar, som innefatta anslagen för
Kongl. Idof- och Slotts-Stalerna samt för Utrikes och FinanceDepartementen,
jemte Pensions- och Allmänna IndragningsStaterna,
dels Riksgälds-Contorets reglering, tillhörer derjemte:
att, efter delfående al vederbörande Utskotts till
Riksens Ständer ställda förslag angående de öfriga hufvudtitlarnes
reglering, uppgöra ett sammandrag öfver Statsregleringens
alla delar, och detsamma, i sin helhet, till
Riksens Ständers pröfning aflemna; — vidare att, efter inliemtande
af vederbörande Utskotts yttranden, föreslå beloppet
af de summor, hvilka, jemlikt 63 §. Regerings-Formen,
skola för serskilda händelser afsätLas; — att uppgifva, huru
mycket genom bevillning bör utgöras, jemte de allmänna
grunderna för den blilvande bevillningens fördelning; och
att, sedan bevillmngs-summans belopp blifvit faststäldt,
med tillämpning af dessa grunder författa förslag till bevillningens
utgörande, efter inhemtande, hvad tull-tariffen och
öfriga tull-författningar angår, af Handels- och NäringsUtskottets
yttrande.
Drätsel-Utskottet bör likaledes hos Riksens Ständer
föreslå icke allenast medlen att fylla Stats-brist, när sådan
förefinnes, utan äfven sätten att använda befintliga öfverskott
och besparingar.
§. 53.
Banco-Utskottetj som består af 20 ledamöter, till- §. 3a.
kommer att öfverse Riks-Rankens Styrelse och tillstånd,
samt att hos Riksens Ständer föreslå och, i mål, för hvilka
Utskottet fått sig sådan magt af dem uppdragen, sjelft gifva
föreskrifter om samma Banks förvaltning; börande dock §. 38.
detta sistnämnda icke ske, utan att minst två tredjedelar
af UtskoLtets Ledamöter äro närvarande.
§• 54.
Expeditions-Utskottet, bestående af 10 Ledamöter, §. 36,
åligger att uppsätta ej mindre de expeditioner, som under
mom. 1.
20
Constitutions-Utskottets Förslag till ny Rikscletgs-Ordning.
Riksdagen af Kamrarne gemensami utfärdas, än äfven Riksdagsbeslutet,
och alla sålunda författade handlingar till Riksens
Ständers justering öfverlemna; och eger den Stats-Rådets
ledamot, Konungen dertill förordnar, rättighet alt i Utskottet
öfvervara Riksdagsbeslutets justering, i de delar deraf,
som rora Konungens yttranden.
O «/
§. 55.
§. 35 Jfr. R. F. Hemliga-Utskottet, när sådant tillsättes, utgöres af
§. 54. 10 ledamöter, och eger att med Konungen öfverlägga om
ärenden, hvilka icke till andra Utskotts befattning höra,
och dem Han pröfvar böra hemliga hållas. Dock har detta
Utskott ej magt att fatta något beslut, utan endast att till
Konungen afgifva yttranden öfver de mål Konungen detsamma
meddelat.
§. 56.
§. 28. Hvart Stånd i hvardera Kamaren förordnar lika
många ledamöter till Riksens Ständers Utskott, och eger
att välja dem omedelbart, antingen inom sig, eller bland
öfriga till Kamaren hörande Riksdagsmän.
De serskilda Stånds-afdelningarne böra fördenskull
icke samtidigt, utan Stånd efter Stånd, verkställa deras Utskotts-val.
Innan något sådant företages af ett senare väljande
Stånd, bör det om utgången af Medstånds redan skedda
val underrättas.
Äldre Kamaren företager ej sina val, förrän den
Ängres blifvit densamma meddelade.
Suppleanter för hvarje Utskott utses från Riksdagens
början, och väljas på lika sätt, som Utskottens ordinarie
ledamöter.
Intet af dessa val må ega rum, utan att, af Ståndsafdelningens
a5 medlemmar, minst Tretton deri deltaga.
När Utskotts-ledamöter väljas bland Ståndets egna medlem
mar, må den, som undfår flesta rösterna, anses vald; men
val af ledamöter utom Ståndet är ej giltigt, utan att flere
än de röstandes halfva antal deri sammanstämt.
