# ID: svediakorp-gov2118
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 91,095
# sentences: 2,937
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


9
sig,” hvarom vårt Bondestånds äldsla historia vet att tala. Frimodig, fastän
utan öfvermod, känner oell värderar han sin sjelfständighet, oell detta
medvetande om lians endast af Lagen begränsade oberoende, gifver sig ofta
tillkänna. Så t. ex., då lian för någon Embetsman har att framställa en
angelägenhet, börjar han icke sitt ordande med ursäktande komplimenter,
utan vanligen med dessa ord: ”Jag skulle fundera (öfverlägga) med Herrn
om den och den saken.”
Begäret efter oberoende, som dock aldrig förleder till missaktning för
Lagens bud, eller olydnad och uppstudsighet emot de myndigheter, ät hvilka
Domare- eller Administrativa maktens utöfning är anförtrodd, tillhör ej
blott det egentliga Bondeståndet allena, utan är allmänt inom alla klasser
af Landets Innebyggare. Om detta begär inom de tjenande klasserne alltid
begränsades af förståndets beräkningar, vore det i liög grad prisvärd!, ty
det skulle då föra med sig arbetsamhet och sparsamhet, och medlemmarne
af denna klass skulle först upphöra att arbeta för andra, sedan de hopsparat
ett tillräckligt kapital för alt, med någorlunda utsigt för framtida bergning,
kunna grunda egen bosättning. Men Norrlänningen är i detta fall lika
litet kalkylatör som Svenska Allmogen — och kanske Svensken — i allmänhet.
De inträffande goda åren och, då inhemsk spanmålshandel icke
inom dessa orter kommit till stånd, de dermed förenade låga spannemålspriserne
jemte tillfällen till arbete för dagspenning, föra alltid med sig en
mängd nya bosättningar. Endast tak öfver hufs odet på ett eller annat vis
kan erhållas, anser man sig hafva gjort nog för att gå framtiden till mötes
och besinnar icke, att örn äfven en fortsatt tillgång på arbetsförtjenst kunde
bereda uppehälle äfven åt en tiilvexande familj, ett mindre godt åx', som
alltid vållar stegring i sädesprisen, på samma gång sorn jordbrukaren måste
inskränka begagnandet af andras arbetsbiträde emot betalning — ja, endast
en sjukdom, som för längre tid förlamar familjfadrcns verksamhet, äro omständigheter
tilli’äcklige att göra det nya hushållets fortsatta tillvaro beleende
af flen allmänna eller enskildla välgörenheten, l ill några betraktelser
i anledning af detta förhållande torde längre fram i denna underdåniga
berättelse tillfälle mig beredas.
Delta begär till oberoende torde äfven i viss mån böra anses som orsak
dertill, alt den nästan inom alla delar af Riket existerande plägsed, att
föräldrar, emot betingande af underhåll för återstående lifstiden, afstå sina
Femdrs-berättelse frän IVester-Norrlands Län.
2
10
hemman åt något af sina harn, inom detta Län är vanligare än annorstädes,
och det inträffar till och med, att det på sådane vilkor upplålne hemmanet
ytterligare npplåtes åt en ny innehafvare, som dervid utfäster sig
att jemte tributen åt primitiva ägaren, utgifva födoråd åt den sednare säljaren,
så att på detta sätt 3:ne familjer skola hämta uppehälle af hemmanet,
under det brukandet deraf hvilar på en enda. De menliga följderna
af dylika afhandlingar, som oftast ingås under det föräklrarne ännu äro fullt
arbetsföre, och loide härleda sig mindre af hos desse bristande håg för
verksamhet, än af en på missförstådd ömhet grundad önskan, att efterkomma
en sons elier gift dotters otåliga längtan efter tillfälle till egen bosättning,
mäste under sådane förhållanden blifva än kännbarare än eljest. Gränsen
för denna underdåniga Berättelse tillåter mig icke att närmare utveckla
dylika aftals skadliga inflytande på samdräglen och trefnaden inom familjerne,
hvarom våra Brottmåls-Annaler kunna lemna vittnesbörd till öfverflöd;
Och då de i allt fall lika litet som andra afhandlingar om ärligt
förvärf vad egendom kunna af Lag förbjudas, blifver ock allt ordande derom
öfverflödigt, sorn icke är ämnadt att inverka på öfvertygelsen hos den
samhällsklass, inom hvilken den förderfliga plägseden inrotat sig.
Det säger sig sjelf, att bredvid det i folklynnet fördelaktigt framstående,
sorn, på sätt jag ofvan haft Nåden anföra, i så hög grad kommer denna
allmoge lill godo, skuggsidor icke helt och hållet kunna saknas. Dertill
räknar jag ett ej sällan märkbart sträfvande att förvärfva fördelar, genom användande
af fintlighet och slughet vid förhandlingar man och man emellan,
och i sammanhang dermed misstroende, såsom försvarsmedel. Pålitlighet
i mundteliga aftal kunna derför ej alltid påräknas, särdeles i dem, sorn göras
husbönder och tjenare emellan, hvilka sednare, om icke stadslandet skett
med tillgång på laglig bevisning, ofta nog återbära en emottagen städjepenning,
i händelse tillfälle yppas att på annat håll betinga fördelaktigare vilkor.
Ett utmärkande drag hos detta Läns allmoge är dess böjelse för snygghet
och i sammanhang dermed att bo väl och vara väl klädd. Likasom
man i torparestugan linner husgerådet, om äfven inskränkt, putsadt och ordnadt
och fönsterne nästan utan undantag prydda af gardiner och ofta försedda
med rullgardiner, ser man någongång den förmögnare bondens gästrum
beklädda med Fransyska tapeter. Å bondgården finnes vanligen antingen
en tvåvåningsbyggnad ellef ock 2:ne mangårdsbyggningar, för hvilka
plats alltid väljes sd, att utsigten må blifva så fri och vidsträckt, som möjligt.
För städning omkring byggnaden medelst trädgårdsanläggning, huskars
11
eller vilda träds plan i o rine;, liar deremot allmogen ingen håg, troligen,
hvad trädgårdsanläggning angår, i följd af en för långt drifven fruktan för
klimatets ogynsamhet. Klädseln, som öfverallt är snygg, kan flerestädes,
serdeles inom Ångermanlands fögderi, hvars innevånare, genom deras flitiga
liandelsresor, fått göra bekantskap med hufvudstadens seder, sägas vara yppig.
Så är t. ex. inom åtskilliga invid Ångermanelfven belägna socknar,
nästan hvarje dräng försedd med svart frack; — pigorne någongång med
klädningar af utländska tyger såsom thibet och bombasin. Framlidne
Landshöfdingen, Amiralen Asch ling, ifrade under sin embetstid, för ett allmänt
antagande af en enkel, nationell klädedrägt, men utan framgång.
I sitt hvardagslif är Norrlänningen högst tarflig, då man undantager
det allt mer och mer tilltagande dagliga bruket af kafle och socker, äfven
inom torpareklasserne. Strömming och potatis, gröt och välling samt kornbröd
utgöra den hvardagliga födan, och denna förknappas under år, då
skörden slagit mer eller mindre fel, eller strömmingsfisket, som idkas vid
Länets kuster, varit ogynnsamt. I de såkallade fjälisocknariie, belägna vid
gränsen emot Jemtland och Lappmarken, blandas vanligen, under svårare
år, bark och andra nödhjelpsmedel i brödet. Inom Anundsjö socken, hade
man ännu för några år sedan för sed, att äfven i goda år använda någon
tillsats af hark vid brödbakning, anseende som en lyx att baka bröd af
säd allena. En sådan sparsamhetsanda har ock, förenad med enkelhet i
seder och idoghet, vållat ett välstånd i andra afseenden, hvars motsvarighet
man svårligen torde återfinna inom någon af Rikets öfriga Kommuner,—
att icke sträcka jemförelsen än längre. Under sist tilländagångne år, har
t. ex. Länsmannen inom denna socken icke haft den ringaste rest på Kronoupbörden
att indrifva, intet skuldfordringsutslag att verkställa, ingen
lösdrifvare att anmäla. Vanliga räntefoten inom Socknen är 3 procent;
och ändock träffar man en och annan bonde, som samlar kapitaler. Så
har det visat sig under ransakningen med Kyrkovärden Sven Svenson från
Anundssjö, häktad för det han, sannolikt under ett anfall af djup hypokondri,
afdagatagit hustru och sju barn, att denne man, utom det att lian på
sitt hemman, utgörande allenast ‘ mantal, försörjt sig, hustru och 9 barn,
kunnat samla en kontant förmögenhet af omkring 3000 R:dr B:co.
Med livardagslifvet upphör tarfligheten. Vid bröllopp och gästabud,
later bonden det gå rundelig! till, så alt dylika lyxartiklar som pounsch
»ch vin dervid sällan saknas. Af denna sednare artikel hafva de förmögnare
vanligen något förråd hemma, att dermed undfägna anseddare gäster.
12
I allmänhet begåfvad med ett naturligen godt förstånd, skulle Norrlänningen
utan tvifvel lyckas uti hvarjehanda industriföretag, sorn toge efterlankan
i anspråk. För handel har han en afgjord böjelse, hvarom mera
längre fram under denna rubrik. För sjöfart likaså. Ett ej obetydligt antal
af kustboerne, samt af de vid Ångermanelfven boende, egna sig dels åt kustfart,
dels åt kofterdifart, så väl från Städernc inom Länet som andre sjöstäder i
Riket. Desse sjömäns exempel, i förening dermed, att hela Länet har Båtsmansrotering,
verkar ock, att Beväringsmanskapet, äfven ynglingarne inom de
långt ifrån hafvet belägne Socknarnc, allmännast anmäla sig lill sjötjenst,
så att af hela styrkan knappt i torde vara att i beliofvets stund påräkna
för Landt-armeen. Alla konskriberade deltaga väl en gång i vapenöfning
till lands, men då pluraiiteten ändock saknar kännedom om öfning i det
vapen, hvartill den vid ett uppbrott skulle kallas, vore det önskeligt alt
tillfälle lill en sådan öfning kunde beredas.
Då, med rätta, antalet af brott vid jemförelse af folkmängdens storlek,
måste anses som bevis i fråga örn folkets större eller mindre grad så väl
af sedlighet som af välstånd, så talar förhållandet härmed till denna allmoges
fördel. Brott emot person äro inom provinsen Ångermanland sällsyntare
än i Medelpad. Inom den förra har, med undantag af ett enda fall,
i mannaminne någon afrättning icke ägt rum. För närvarande hålles väl en
person inom Länshäktet förvarad, som vid domstol i södra Ångermanlands
fögderi är för dråp dömd till döden, men dels är denne person icke inom
lögderiet barnfödd, dels var sjelfförsvar i viss mån orsaken tili brottet.
Brott emot äganderätten hafva under sednare åren, i följd af de goda skördar
hvarmed provinsen blifvit välsignad, betydligen aftagit; och då detta
skrifves, utgör antalet af samtlige af en elier annan orsak i Länets Landsoch
Stadshäkten förvarade personer endast 25, hvilket, jemfördt med folkmängdens
antal, gör 1 häktad på hvar 3520:de person.
Ett närmare studium af brottmåls-statisliken visar, att ibland orsakerne
till brott, bränvinets missbruk icke är af de minst verkande. Det torde
således vara på sin plats, att här anföra några ord om förhållandet inom
Länet i delta afseende.
Bränvinsbränning ulöfvas sparsamt och ingenstädes inom Länet i större
skala elier på fabriksvis, dels i följd af jordens fördelning i smärre ägovälden
och dels i följd deraf, att allmogen, som ännu icke lärt tili bränvin
förvandla potatis, under vanliga år behöft säden till brödföda. Oaktadt de
13
3 sisla årens rika skördar lemnat öfverskott af spanmål utöfver nyssnämnde
behof, har dock ökad rörelse i denna handtering deraf icke föraniedts.
Bränvinsbränningsafgiften, sorn, enligt den år 1838 gällande vida lägre tariff
än den å sista Riksdag fastställde, för Länet utgjorde 6048 R:dr 29 sk.,
uppgår för detta år till endast 4214 R:dr 40 sk. Banko. Det bränvin, som
utöfver egen tillverkning behöfdes, eller rättare åtgår, hämtas från Stockholm
och södra orterne. Importen deraf till Länet, som år 1839 var
213,657 i kannor och år 1840, 258,810 kannor, har likväl under de sednaste
3 åren så minskats, att den i medeltal dessa år, endast utgjort
109,033 | kannor årligen. Häraf, äfvensom af andra omisskänneliga tecken,
kan man sluta att förbrukningen af denna vara allt mer och mer aflager,
likasom bruket af rusgifvande drycker inom de såkallade högre stånden. —
Den framåt gående civilisationen har småningom boredt öfverlygelsen om
den förnedring sorn åtföljer ett af starka drycker öfverlastadt tillstånd, och
likasom det, för icke så särdeles många år tillhaka, ansågs tillhöra bevisen
på godt värdskap, att en och annan af gästerne tog för mycket till bästa,
torde man nu kunna antaga, alt ingen gerna öfverlastar sig, som är rädd
om sitt anseende, och att della minskas genom afvikelserne från måttlighetsregeln,
äfvensom att i allmänhet dylika afvikelser, som förr lemnades utan
all anmärkning, numera mötas med ogillande. De bildade klassernas exempel
undgå aldrig alt inverka på de lägre; oell detta, i förening med nitiska
och ifriga bemödanden för nykterhetens sak, torde inom denna ort hafva
lörorsakat det önskvärda förhållande i afseende å bruket af bränvin, som
jag nyss haft ISåden anföra. Man vill väl emot en eller annan af nykterhelspredikanterne
anmärka, alt de af nit för det goda ändamålet, hvilket
de anse endast genom ett absolut afhållande från bränvinels bruk kunna
vinnas, låta förleda sig till satser, som icke slå väl tillsamman med det
nloraliska begreppet om rätt och orätt; men om äfven dessa anmärkningar
skulle äga någon grund, och om äfven det större eller mindre antalet af
namn på nykterhelslistorne är af mindre betydenhet, då största antalet af
de tecknande väl förut tillhört de måttliges klass och de drinkare som anteckna
sig oftast återfalla, verka dock de ofta förnyade framställningarne
om skadlighelen af bränvinels nyttjande på öfverlygelsen, så att nykterhetens
sak med säkra steg går framåt, serdeles på landet. Ännu har
jag icke, under mina många resor inom Länet vid gästgifvaregårdarne, af
gammalt tillhållet för drinkare, anträffat någon öfverlastad, och flere gästgifvare
inom Länet, som funnit vinsten af brällvinsminutering icke motsvara
14
dea derför bestämda minimiafeiilen 6 R:dr, hafva helt och hållet afsagt
C? o
sig samma rörelse.
Såsom lika glädjande som säkert bevis på en tilltagande nykterhet,
må jag sluteligen äfven i underdånighet anföra, ali då vid ett tillfälle under
detta års Beväringsmöte, dervid omkring 600 ynglingar voro till vapenöfning
församlade, extra förplägning utdeltes, deras antal, som icke nyttjade
bränvin, uppgick till 150 eller i af hela styrkan.
Under de hegge sednare åren har, nästan öfverallt i Länet, varit brist
på arbetare, oell i följd deraf höga dagsverkslöner. — De hafva sommartiden
varierat emellan 32 sk. å 1 R:dr för ett mansdags verke och 1 R:dr 8 sk.
å 1 R:dr 16 sk. Banko för ett ökedagsverke. Anledninga ine härtill böra
tillskrifvas, dels det i följd af dessa års ymniga skördar och fördelaktiga
konjunkturer för trädvaror uppkomna allmänna välståndet, hvilket, på
samma gång det salt den behållne holitien i tillfälle att till sitt jordbruks
förbättring begagna lejdt folk, vändt den eljest arbetande klassens håg lill
grundande af egna bosättningar, och i sammanhang dermed dess obenägenhet
att åt andra arbeta flere dagar i veckan, än sorn erfordras för inköp af
de tili billigt pris tillgängliga lefnadsbehofven, och dels i öfrigt ett tillfälligt
utförande af flere arbeten af större omfång, nya väganläggningar o. s. v.
§• 3.
Näringar.
a) Jordbruk. Detta utgör, såsom ofvan är nämndt, ortens hufvudsakligaste
näringsfång och är i jemnt stigande, hvilket i icke ringa måll bör
tillskrifvas jordpossessionernes sammanförande genom Laga Skiften ifrån spridda
lägen tili färre och för brukandet bcqvämligare figurer, inom säkra och
bestämda gränsor, hvaraf fördelarne allt mer och mer inses och sökas. Den
idoge hemmansåboen låter sällan något år gå förbi utan att med odling belägga
någon dertill passande lägenhet, under det att hemman, hvilkas egare
icke kan tilläggas enahanda epilhet, ofta nog erhålla tillökning i åker och äng
derigenom, att större eller mindre delar af hemmanets ouppodlade, men till
15
odling tjenliga mark, emot en köpeskilling, motsvarande rymden och godheten,
af ägaren upplåtes åt torpare alt under dess och vanligen hustruns
lifstid begagnas, för ali sedermera utan algi fl lili hemmanet återfalla. Dylika
odlingslägenheler, färre celi inskränktare inom de mera bebodde dalarne
af Landet, linnas deremot i stor myckenhet och af ofta vidsträckt omfång
inom Länets nllägsnare Socknar. Så har t. ex. den driftige ägaren till
Forsse Jernbruk i Långsele socken, Häradshöfdingen Walfrid Enblom, ådel
till Bruket hörande hemman, fastän endast utgörande något öfver i mantal,
funnit utrymme att under loppet af få år förvandla omkring 300 tunneland
mark, förut nästan utan värde, tili fruktbärande åker oell äng. Ett annat
af 111ig kändt exempel, företer äfven ett hemman i (lidea Socken, å hvars
utägor eli torpare verkställt så betydliga odlingar, att han å den med egna
och de sinäs händer upparbetade jorden, för närvarande föder 3 hästar och
lii boskapskreatur.
Korn utgör ortens hufvudsäde och kan anses uptaga ?:delar af åkern.
Dernäst kommer potatis, så råg, grå ärter, bafra, lin, rotfrukter och
hamila. Sädesslagen kunna öfver hufvud anses gifvande: horn och ärter
5:te ä 6:te kornet, råg 8:de å 9:de, hafre Tale samt potatis 8:de å 10:de
kornet, efter afdrag af utsädet. Å den under Städerne hörande jord dock
något högre, i anseende till lättheten för dess brukare att få köpa gödsel.
Det lior ock bemärkas, att kornet i allmänhet är af bättre beskaffenhet, än
det som skördas i södra orterne, enär man här vanligen beräknar en tunna
till 12 å 13 lispuiuls vigt. I den mån tegskiftet upphör, och hemmanens
ägor genom Laga Skifte la mera sammanhang, förbättras ock sättet för jordens
brukande, sålunda, att den delen som trädes, en åtgärd som man
med åberopande af klimatiska förhållanden ansett oundvikligen nödig, allt
mer och mer minskas. Förr träddes vanligen l;ten af åkern; nu allmännare
hdel oell på flere ställen endast |:del. Egeuteligt vexelbruk kan blott
sägas vara försökt af en eller annan ståndsperson, så vida man icke dertill
räknar den mera allmänt utbredda plägseden, att i den mån ängarne blifva
mindre gifvande, upplöja och gödsla dem, samt efter 2 ä 3 års säde, åter
igenlägga dem till höfångst, dock utan att befordra densamma genom utsående
af höfrö. Rågsädet, ehuru sannolikt bäst passande för klimatet, såsom
mindre än korn ömtåligt för kyla, ökas väl småningom och upptager numera
någon del af odalåkern, i stället för att -fordom nästan endast hafva begagnats
på svedjeland, men synes med svårighet kunna tillvinna sig det
16
förtroende, sorn det otvifvelaktig! förljenar, celi såsom orsak härtill uppgifver
man än, ali rågen fordrar en hällre gödd åker än kornet, än alt man
af della sednare får hällre och mera halm ål kreaturen, men rälta skälet
torde väl vara en fäderneärld fördom, hvarifrån man har svårt att frigöra
sig. Likaså anser man klimatet icke medgifva odlandet af hvete, ehuru ett
och annat af ståndspersoner gjordt försök lyckats. Linet odlas öfverallt i
Länet, så att det icke allenast motsvarar hehofvel, äfven i de socknar af
norra Ångermanland, der den finare på afsalu utom orten beräknade lärft«-  1 illverkningen idkas, ulan ock lemna r eli öfverskott alt utom Länet lory lirås.
Man påstår dock, alt linodlingen är nog mattande för jorden, och att
säd derå med större fördel kan frambringas, hvarföre denna odling ock
under de sednare åren något minskals. Hampan odlas ohelydligt. Humla
något mera, men icke tillräckligt för hehofvel, som dock ej, relativt till
folkmängden, är serdeles stort, då, mig veterligen, icke inom någon landsort
bruket af öl är så inskränkt som i denna. — Uppmärksamheten har
väl blifvit fästad på lämpligheten af att mera allmänt införa denna dryck,
såsom del Ijenligaste surrogat för brännvin, men hittills ulan märkbar
påföljd. De åkerbruksredskap, som öfverallt i Länet begagnas, äro plog,
harf, äfven vanligen kioharf och vält. I Medelpad begagnas sedan några år
mera allmänt plogar af en tjenlig och ändamålsenlig konstruktion, som tillverkas
af personer inom orten, och af hvilka plogar, någon försäljning jemväl
egt rum till Stockholm samt till andre Län, deribland äfven Gottland.
Plöjningen verkställes allmänneligen med hästar, och en häst utgör,
i anseende lill jordens goda beskaffenhet, tillräckligt anspann för plogen.
Dock användes vanligen vid nyplog rist, såsom plogens föregångare. En
egenhet för orten är det, att såningen, som allmänt sker för hand, milsta
deles verkställes af qvinfolk. Sedan säden blifvit med lia afskuren, uppsättes
den till torkning, i Medelpad på snesar, men i Ångermanland på så
kallade hässjor, som inrättas sålunda, att 10 å 12 alnar långa gröfre stockar
nedsättas i jorden på ett afstånd af omkring 8 alnar från hvarandra, samt
förenas medelst stänger insatte i hål å slockarne, den ena öfver den andra
med ungefär 1 allis mellanrum. De göras med den omsorg att de, qvarstående
år efter annat, kunna begagnas ända till dess virket al' röta angripes.
Antalet af slockarne, deraf 2:ne med mellanliggande stänger, utgöra
ett såkalladt hässjcled, lämpas efter hemmanets sädesproduktion, på hvars
qvantitet hässjans storlek derföre utgör ett säkert kännemärke. Delta berg
ningssält
-
17
ningssätt medför de fördelar, att sädens lufttorkning göres nära nog oberoende
af väderleken, och att, då sädén vanligen icke ifrån hässjan nedtages
torr, än i den mån den tröskas, lador tili dess förvarande emellan bergningen
och tröskningen anses kunna .undvikas, men har deremot de olägenheter,
att sädens uppsättning och liedtagning fordra mycket arbete, samt
att dervid icke obetydligt spilles och går förloradt, oberäknad! den ej så
ringa kostnad och arbete hässjornes byggande och underhållande fordra.
Den oriktiga öfvcrlygelsen att sädén, sedan den en gång kommit i hässja,
svårligen kan skadas, förleder dessutom många, att dag från dag uppskjuta
med nedlagningen, så att demia understundom ej äger rum förrän vintern
inträdt, och då först, men för sent, få de vanligen erfara, alt säden tagit
mer eiler mindre skada och att foglar uppätit någon del deraf. En och
annan eldria af det slag, i Finland brukas, hafva väl, sedan en så beskaffad
först byggdes af Konlrakls-Prosten Magister C. J. Holm i Själevad, sedermera
blifvit uppförde, men icke ledt lill den efterföljd, sorn vore önskvärd,
med afseende på den stora nytta dessa föga kostsamma inrättningar medföra.
Tröskningen sker hos mindre jordbrukare med slagur, hos mera försigkomne
vanligen med begagnande af en sorts .träskvagnar, hvilka af bäst
dragas fram oell åter öfver de på en lång med tak försedd loge utbredda
sädeshanden, och hos en eller annan förmögnare medelst tröskmaschiner af
mer eller mindre tjenlig konstruktion. Efter godkändt byggnadssätt uppförda
tröskverk för vatten förekomma äfven, men äro sällsynte. Hos allmogen
finner man väl icke åtgärder vidtagas för beredande af artificiel
gödsel, efter den method som följes för beredandet af såkallade komposter,
men allmogen är dock mån om att öka gödselförrådet, och omtänksammare
hushållare försumma derföre icke, att, då gödselstaden om vintern blifvit
tömd, införa efter tillgången lämpade qvanlileler af dikesjord eller torkad
myrjord. Hos mer än en bonde har jag i ladugården sett tillställningar
för upphämtande af kreaturens urin. Del är icke heller ovanligt att se arbete
nedläggas på jordens förbättrande genom jordblandningar.
Det sedan år 1805 i Länet existerande och med af Eders Kongl. Maj:t
utfärdade Stadgar försedda Hushålinings-Sällskapet har visserligen vinnlaggt
sig, att genom spridande af råd och upplysningar, premiers utsättande o. s. v.
i jordbruk och näringar införa, nödiga och nyttiga förbättringar, men synes
icke hafva lyckats på ett sätt, som motsvarat de förhoppningar, hvartill
.Femårsberättelse från Wester Norrlands Län.
.3
18
dess nitiska bemödanden bordt berättiga. Sådant tilJskvifver jag förnämligast
för orten egna förhållanden, som vållat binder, hvilka det icke berott
af Sällskapet att undanrödja. Ifråga om fäderneärfda vanor, arbetssätt m. m.,
är allmogen bär, som annorstädes, af en envist konsel-valif tendens, och denna
allmoges naturliga goda förstånd bidrager i sin mån till att öka anspråken
på bevisen om nya methoders fördelaktighet, innan de vilja frångå dem,
far och farfar begagnat och hvaraf dessa sägas hafva funnit sig väl. Den
vill derföre lika mycket, om icke mera än allmoge i andra orter, öfvertygas
om det nyas företräden framför det gamla, innan detta sednare öfvergifves.
Först sedan bevisande exempel åstadkommits, börjar den vilja tillegna sig de
lyckade resultaterne. I Rikets sydligare provinser gifvas dessa exempel vanligen
af ståndspersoner, hvilka utan fördom, men med en på högre bildning
grundad förmåga att på förband beräkna sannolikheterne för eiler emot en
uppställd theori, samt i en ekonomisk ställning, mägtig att uthärda en möjlig
motgång vid utförandet, i allmänhet finnas beredvillige att medelst experimenterande
föra jordbruksnäringen framåt. Icke så bär, der kommunernes
innevånare oftast, med undantag af preslen och länsmannen, uteslutande
utgöras af allmoge; och då länsmännen, likasom kronofogdar och
häradsskrifvare inom detta Län, sakna boställen och derföre endast tillfälligtvis
hafva eget jordbruk, samt kommunernes pastorer åter vanligen först
vid äldre år och efter en åt studier hufvudsakligen egnad lefnad inträda
bland jordbrukareklassen och äfven då af mångahanda embetsbestyr hindras
att åt jordbruket skänka en närmare uppmärksamhet, kan man icke idelina
väg af dem påräkna upplysande och uppmuntrande föredömen. Under sådana
omständigheter, och då något Styrelsens förmynderskap för näringarne
icke vill medgifvas eller erkännas, är det gifvet, att man endast kan
hoppas på ett ytterst långsamt framskridande och söka sin tröst i lanken
derpå, att jordbruket inom orten ifrån äldre tider innehaft en någorlunda
försvarlig ståndpunkt, jemförelsevis betydligt högre än den, hvarpå Svenska
allmogens jordbruk i allmänhet befinner sig. Produkterne af Länets jordbruk
äro i medelmåttiga år tiliräcklige att fylla innevånarnes behof. I goda
rå, sådana som nu följt 3:ne efter hvarandra, erhåller man derjemte ett icke
obetvdliet öfverskott till afsalu.
«/ O
Den, jemlikt föreskriften angående de underdåniga femårs-berältelsernes
afgifvande, denna berättelse åtföljande, efter meddeladt formulär upprättade,
tabell för landet upptager alkastningen af alla sorters spannemåi till
19
143,757 tunnor, deraf 7 tunnor hvete, 15,864 tunnor råg, 106,258 tunnor
korn, 15,063 tunnor blandsäd oell 6,565 tunnor hafre. Så kan dock icke
förhållandet vara, ty i sådant fall skulle nämnda qvantum säd, upptaget
såsom produkt under för denna ort särdeles fördelaktiga sädesår, icke allenast
varit tillräckligt för att fylla dess innebyggares behof, utan derutöfver
lemna det öfverskott, som under nämnda år uppstått. Yill man derföre
komma det rätta härutinnan så nära som möjligt, måste man uppgöra beräkningen
på annat sätt.
Det anses vanligt, äfven i orter, der animala födoämnen förtäras i vida
högre grad än denna, att kalkylera sädesbehofvet lill 3 tunnor, hälften råg
och hälften korn för hvarje person i ett hushåll; och då, efter afdrag af
Städernes innevånare, de å Landet boende kunna anses utgöra i rundt tal
83,000 personer, erfordras således för fyllande af deras behof 249,000 tunnor,
hälften råg och hälften korn, hvilket alltså under medelmåttiga år, elier
sådana då spannemål från andra orter icke behof ver köpas, måste antagas
utgöra sädesproduktionen. Efter hvad ofvan är nämndt, utgör den i tabellen
upptagna produktion af råg och korn 122,122 tunnor, deraf blott ungefär
Edel råg. Förvandlar man nu det uppgifna beloppet blandsäd och hafre
lill råg, för att något upphjelpa förhållandet emellan detta sädesslag och
kornet, med den låga beräkningen att It tunna blandsäd och att 2 tunnor
bafre svara emot 1 tunna råg, så uppkommer derigenom ett qvantum
råg af 13,324,]; tunnor, elier tillsammans med förutnämnde 15,864 tunnor,
29,188] tunnor råg. Antager man vidare, att 4 tunnor potatis lemna föda
motsvarande 1 tunna säd, hälften råg och hälften korn, efter hvilken beräkning
den i tabellen upptagne potalisafkastningen, 13,294 tunnor, motsvarar
3,423] tunnor säd, och fördelar dessa på sädesslagen råg och korn, sä
erhåller man ändock tillsammans icke, med ledning af tabeiiuppgifterne, högre
spanneniålsproduktion i råg och korn, än 30,900] tunnor af det förra och
107,969] tunnor af det sednare sädesslaget och således, såsom resultatet under
goda år, 93,699] tunnor råg samt 16,531] tunnor korn mindre än det belopp,
sorn under medelmåttiga år ansetts behöflig! till fyllande af Länets
innevånares sädesbehof.
Denna betydliga olikhet äskar en förklaring. Det resultat, sorn tabellen
upptager, grundar sig på de af kronofogdarne insända sammandrag af
ifrån länsmännen infordrade uppgifter. Att dessa, i fråga om utsäde, afkastning
och kreaturs antal, mäste stödjas på gissningar, säger sig sjelft; ty om
20
äfven nämnde tjenslemäns af trägna göromål upptagna tid skulle medgifva
eflerfrågningar hos hvarje jordbrukare inom distriktet, skulle sanna resuilatév
ändok icke erhållas, enär, utom det att man i allmänhet icke är böjd
att göra officiel reda för sin ekonomiska ställning, den tro är hos allmogen
rotfästad, att en af kronans embetsman anställd undersökning i dylikt hänseende
ej kan afse annat ändamål än ökad beskattning. Betänker man detta
föi hållande och tillika det faktum, som jag vid uppgiften angående folknummern
haft Nåden anföra , eller att antalet deraf, enligt mantalslängderne
jemförde med presterskapets uppgifter till tabellverket, varierar icke mindre
än omkring 4 procent, ehuru begge dessa officiella handlingar, om nödig
noggrannhet ägde rum, både borde och kunde göras sammanstämmande, sä
må man ej undra, om en tabell, så tillkommen sorn den ifrågavarande, mäst
uti ofvannämnde hänseenden vara otillförlitlig, — en egenskap, sorn väl i
mer eller mindre mån tillhör statistiska tabeller i allmänhet, oaktadt man
i sednare tider, åtminstone att döma af den myckenhet som infordras, synes
påräkna att dera!' erhålla trovärdiga resultater,
Egenteliga missväxter, i delta ords vanliga betydelse, äro här mera
sällsynta, utan äro resullaterne under de såkallade svaga åren, då spännemål
behof ver köpas från andra orter, vanligen följder af nattfroster. En
enda sådan är tillräcklig all omintetgöra jordbrukarens skönaste förhoppningar.
Början af Augusti månad är den lid, som man i delta afseende mest
fruktar, och erfarenheten har till och med utmärkt vissa nätter olika inom
olilia trakter af Länet, såsom de fruktansvärdaste. De benämnas Jern-nätler.
Genomgår den växande grödan denna skärseld, tror man sig vanligen
försäkrad om ett gynnsamt resultat. Man anser väl, med rätta, närbelägenheten
till åkrarne af stillastående vatten, såsom kärr och myror, samt af
tätare skogar öka faran för frostens åverkan, äfvensom att den minskas genom
grannskapet af större va lindvåg; men svårt förklarliga undantag från
dessa theorier lära ej sällan inträffa. Såsom allmän regel gäller dock, att
socknarne efter hafskuslen och i de större ådalarue mera sällan och lindrigare
hemsökas, än fjällsocknarne „ och endast undantagsvis drabbar skadan
allmännare. Jag har förgäfves efterfrågat anteckningar under en längre följd
af är, rörande förhållandet härut innan, men munteiiga berättelser sammanstämma
deruti, alt, under en tidrymd af omkring 25 år före 1812, ett för
hela Rikets jordbruk olyckligt är, ingen allmännare frostskada hemsökt Länet:
att sådant åter i mer eiler mindre mån varit förhållandet åren 181(5,
21
1820, 1821, 1826 och 1828: att år 1831 skörden allmänt varit ringa till
qvantiteten, fastän af god qvalitet: att, under de påföljande åren till och med
1839, säden i mer eller mindre mån, särdeles 1834 och 1837, partielt
blifvit af frost skadad. 1840 var ett försvarligt sädesår och de 3 sista åren
hafva, såsom ofvan är nämndt, lemnat utmärkt ymniga grödor.
Ått under den goda dagen bereda sig att möta den onda, är en klokhetsregel,
som, då den icke alltid kan iakttagas i den enskildes hushållning,
har deslomera anspråk på uppmärksamhet af de myndigheter, hvilkas
åliggande det är att söka åstadkomma hjelp vid inträffande allmännare
nöd. 1 denna syftning hafva inom Länet besparingsanslalter af 2:ne slag
uppstått. Vid ett år 1757 hållet Landsting med deputerade från socknarne
i Länet, beslöts först, alt ett sockenmagazin skulle inom hvarje socken inrättas,
men dels efteriefdes denna öfverenskommelse icke öfverallt, dels
upphörde inrättningen småningom inom flera socknar, der den kommit till
ständ, så att endast få socknar dermed voro försedde, då Eders Kongl.
Maj:t, såsom vilkor för ett efter 1816 års misslyckade skörd meddeladt understöd
af Statsmedel, stadgade, att sockenmagaziner skulle inom Länet
allmänt inrättas, oell ett reglemente, bestämmande sättet för deras tillkomst
och vilkoren för deras förvaltning, blef af Eders Kongl. Maj:t fastställdt
den 22 September 1819. Verkställigheten lärer dock hafva mött
åtskilliga svårigheter, särdeles inom vissa socknar, och hade den påföljd att
Eders Kongl. Maj:t, på grund af Dess Befall ningshafvandes tillstyrkande,
genom Nådigt bref af den 7 Maj 1831, medgaf undantag från den allmänna
föreskriften om sockenmagaziner, samt tillät inrättande af så kallade
Sparlärar efter det Nådiga Reglemente, som under samma dag utfärdades.
Sålunda finnas för närvarande besparingsanstalter af förra slaget i 21 socknar,
med en behållning vid 1842 års slut af 3,798 tunnor 16 kappar spannemål,
hufvudsakligast korn, och i penningar 3,526 R:dr 6 sk. 10 rst. Banko, samt
sparl ärar i 28 socknar, innehållande vid nämnde tid, enligt Socken-Direktionernes
uppgifter, 6,189 tunnor 21 kappar spannemål, deraf öfver |:delar
korn. Jag säger med flit: enligt Direktionernes uppgifter; ty, ehuruväl
dessa aflemnas på fullt god tro, har jag dock mera än ett skäl att betvifla,
det hela den uppgifna qvantiteten skall finnas till i verkligheten, om en
generalinventeriug af sparlårarne verkställdes — eller rättare — vore verkställbar.
Man behöfver dessutom blott litet skärskåda sjelfva ideen för in
-
!22
rättningen, för alt filina eli dylikt förhållande sannolikt. Efter Reglementet
skulle nemligen ett visst qvantum säd, i mån af hemmanets storlek, alsättas
och inläggas uti en för ändamålet i jordägarens hemvist inrättad och
med läs försedd lår, hvartill nyckeln bör förvaras i sacrislian och endast
derifrån utlemnas då säden hellöf ver omskyfflas, eller, när den hunnit den
ålder att den icke mera är tjenlig till frösäd, ombytas. För den förmögnare
hemmansägaren, som vanligen alltid ställer så till, att han har nödigt
utsäde aftaget, och, då någon gång ett års skörd blifvit helt och hållet till
andra behof använd, icke saknar utvägar att emot betalning eller till iåns
erhålla det utsäde han hellöfver, mäste en inläggning eller, såsom det heter
efter ortens talesätt, inslåning i sparlåren förekomma ändamålslös och derjemte
möjligen medförande förlust, då han, i anseende till nyckelns förvarande
vid kyrkan, icke kan lemna siiden den ständiga tillsyn, som erfordras
för att hindra dess förskämning. Den mindre bemedlade åter, hvilken är
utsatt för samma äfventyr, hvad sädens nödiga vårdande angår, vill icke
gerna erkänna någon skillnad i dispositions-rätten öfver de i hans spannemålsbod
befintlige iårar, i hvilka han har sin säd förvarad, och anser sig
derföre, efter hvad erfarenheten ofta visat, icke handla orätt, om han, då
säden i de tillgänglige lårarne frampå vintern eller våren tager slut, bereder
sig tillfälle att använda af den jemväl egna säden i hista låren till
brödföda. Af dessa förhållanden, grundade på den felaktiga ideen i sjelfva
inrättningen, härleder sig, såsom en naturlig följd, öfverseende hos de ordningsmän,
som böra vaka öfver reglementets efterlefnad, och afvikelscr lörefinnas
derföre inom socknar, der presterskapet använder ali nit och omsorg
för deras förekommande.
I sockenmagazinel åter upphör säden, sedan hemmanstributen en gång
blifvit dit inlemnad, att utgöra den enskildes egendom. Tillhörande kommunen
gemensamt, blifver den ock föremål för en förvaltning, som är i
tillfälle lemna den ingalunda problematiska sädestillgången sådan tillsyn att
förskämning undvikes, och genom utlåning emot ränta åt delägarne håde
omsättes och ökas grundfonden, hvaraf, då den uppnått sitt bestämda
maximum, öfverskottet, då det icke in natura öfverlemnas till fattigvårdsstyrelsen,
försäljes och sålunda bereder ett kapital i penningar, hvilket
åter i sin ordning förräntas till erhållandet al' bidrag tili utgifterne för
fattigvården. Det anmärkes väl, att då de vanliga låntagarne i magazinet
utgöras af de mindre bemedlade och att då räntan beräknas till 4 kappar
23
på tunnan utlåningen innefattar ett oskäligt ockrande, hvars ändamål vore
att från de förmögnare i kommunen hvälfva en del af fattigvårdens tunga
på de mindre väl lottade; men vill man blott betänka, att, då en hem-:
mansägare saknar utsäde och måste anskaffa det från annat håll, det är
godt för honom att veta hvarifrån i grannskapet han kan erhålla sitt behof,
och att sädesprisen om våren nästan alltid öfverstiga höstprisen efter
skörden med mera än 12,' procent, hvilket motsvarar nyssnämnde ränta
eller skillnaden emellan hvad som in natura lånas och det som in natura
betalas, oberäknad! de af kontanta priset oberoende uppoffringar, han måste
göra föi' att få spannemåien på kredit, så bör man lätt finna, att anmärkningen
icke förtjenar särdeles afseende. För min del har jag derföre ansett
fördelarne af magazins-inrätlningen vara lika gifna, som oiägenhelerne af
sparlårarne såsom besparingsanstalt, och söker derföre inom de socknar,
der desse sednare finnas, bereda öfvertygelse om magazinsinrättningens företräden,
hvilket ock redan inom några socknar föranledt till beslut om ändring,
ehuruväl i nuvarande lyckliga tidpunkt, då de fleste enskildes spannemålshodar
äro rikligt försedde, det faller sig svårt nog förmå allmogen inse
beli of vet af allmänna besparingsanstaiter.
Då emellertid dessa besparingsanstaiter kunna sägas uteslutande vara
egnade för alt afhjelpa befarad brist på utsäde — ett ändamål som dessutom
icke vinnes, då flere svaga skördar inträffa efter hvarannan, och den säd,
som erhålles och skall användas till fyllande af det om våren tömda förrådet,
icke är till utsäde tjenlig —- måste, efter inträffade frostår, den säd,
som fattas i det för uppehälle erforderliga qvantum, på annat sätt anskaffas.
Anses differensen vara betydligare, så, ehuruväl egentlig nöd endast
kan sägas hemsöka den fattigare klassen, såsom saknande penningar
eller kredit att förskaffa sig deras behof af den för alla dyrköpta spanneniålen,
bör dock ett sådant förhållande icke utan skäl rubriceras som en
allmännare landsolycka, och Läns-Styrelsen har derföre vanligen ansett sig
pligtig, att hos Eders Kongl. Maj:t begära understöd af allmänna medel till
behofvets afhjelpande, — en begäran som ock alltid, i mån af befintlige
tillgångar, villfarits.
Då till den af mig förrättade undersökning om anledningarne lill och
beloppet af den i härvarande Landt-Ränteri yppade balanee, äfven hört utredning
rörande de af Eders Kongl. Maj:t från och med år 1832 till un
-
24
derstöd efter svaga skördar inom Länet beviljade samt tid efter annan bitkomna
Statsmedel, och jag derigenom kommit i tillfälle all taga en närmare
kännedom om förhållandet med dessa nnderstödsmedel, äfven i afseende å
så väl behofvet deraf, sorn sättet för deras användande, anser jag mig böra
i underdånighet bär intaga en framställning i detta ämne, jemväl innefattande
tiden för sednast afgifne femårs-berättelse, då i densamma derom ej
något förekommer. En fullständig och riktig kännedom i denna, så för det
allmänna som för detta Län, vigliga fråga torde icke böra saknas i en berättelse,
ernad att bereda Eders Kongl. Majit den kunskap om Länet och
dess innevånares ståndpunkt i sedligt och industriell hänseende, sorn måste
tagas till ledning vid bedömandet af hvad som i ett eller annat afseende
må böra lill Länets bästa och förkofran tiligöras; och det torde således i
Nåder tillgifvas mig, derest jag skulle anses härigenom hafva öfverskrida
den gräns, som formuläret för Landshöfdingarnes femårsberäHeiser anvisar.
Efter 1831 års svaga skörd, lemnades det första af de allmänna understöd,
om förhållandet hvarmed jag ägt tillfälle taga kännedom.
Enligt Eders Kongl. Majlis Nådiga bref den 5:te November
1831, beviljades B:co R:dr 15,000
att fördelas emellan Länets behöfvande socknar, emot församlingarnes
hvar för sig gemensamma ansvarighet, med rättighet
att efter egen ompröfning använda beloppet till de
mest behöfvandes understöd, samt återbetahnngsskyldighet
inom 2:ne år, hälften hvartdera året.
Enligt Kongl. Brefvet den 25 Febr. 1832 beviljades
ytterligare 15,000
under enahanda vilkor, deri dock, på grund af underdånig
hemställan, den ändring, genom Kongl. Brefvet den 17 Mars
1832, gjordes, att af det anslagna beloppet 2,000 R:dr B:ko
finge användas emot allenast personlig ansvarighets förbindelse
af sådane fattige, som ej kunde anskaffa borgen och
ej heller af församlingarne erhålla tillräckligt understöd.
Genom Kongl. Brefvet den 26 Maj 1832 beviljades än
ytterligare på samma vilkor som de förstnämnde .... 10,000
Således tillsammans efter 1831 års svaga skörd 40,000
Till
25
Till inköp af sädeskorn efter 1833 års mindre goda skörd, beviljades
genom Kongl. Brefvet den 12 April 1834
4,000
ali åt deni af Länets innevånare, som bevisligen saknade tillgång
till sådan spannemål, utdelas såsom lån till hälften emot antaglig
borgen och till hälften emot endast personlig återbelainingsskylJighet,
sorn för alla borde vara fullgjord inom 1835 års slut.
Eller i underdånighet gjord anmälan om inträffade frostskador
å 183(5 års gröda, beviljades genom Kongl. Brefvet den 18 Octo
ber
1836'
15,000
att såsom ränlelritt lån till 1837 års slut, emot godkänd säkerhet,
lemnäs åt någon person, som emot den betalning i penningar eller
varor, som Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande ägde bestämma,
åtoge sig tillhandahålla allmogen inom de delar af Länet, som
mest lidit af frost, 500 tunnor till utsäde tjenligt korn af ortens
säd samt (500 tunnor råg och 1000 tunnor korn till brödföda.
Till afhjelpande af nöden inom Sollefteå, Ramsele, Resele och
Junsele pastorater, som lidit af frostskada å 1837 års skörd, beviljades
genom Kongl. Brefvet den 18 October 1837, till anskaffande
af 500 tunnor spannemål för nämnde Socknars behof, på e
nahanda
sätt, sorn nyss är nämndt 4,000
alt återbetalas vid 1839 års slut. Sedermera beviljades till
understöd inom hela Länet, enligt Kongl. Brefvet den 11
Maj 1838 ytterligare • . . . . 4,000
att efter Eders Kongl. Majlis Befallningshafvandes bepröfvande
fördelas emellan Socknarne samt genom fattigvårdsstyrelserne
och emot deras ansvarighet användas såsom räntefria förskott
till anskaffande af spannemål att till de mest behöfvande i
mindre partier utdelas. Återbetalningen skulle ske inom
1839 års slut.
Således tillsammans efter 1837 års svaga skörd 8,000
Den 15 Januari 1839 anmälte väl Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
resultatet af 1838 års skörd hafva visat sig sådan,
att anledning vöre till den hemställan att de 19,000 R:dr,
soia tili understöd efter 1836 års missväxt blifvit beviljade (räl
-
Femdrs-berättelse fr. fVest er Norrlands Län.
4
26
tel/igen blott 15,000 R:dr efter 1836 års oell de öfrige efter 1837
års missväxter) finge ytterligare under ett års tid, eller till 1840
års slut, på förut stadgade vilkor bibehållas, till anskaffande af
spannernål, för att tillhandahållas de mest behöfvande af allmogen,
antingen emot kontant betalning' eller emot godkänd borgen.
Detta bifölls ock, emot vilkor af 5 procents ränta från 1839 års
slut; men, så vidt jag kunnat erfara, föranledde detta icke till några
förnyade kontrakter med de personer, som först fått såsom
lån emottaga medlen, med undantag endast af hvad angår en af
kontrahenterne, sorn i skrifvelse den 30 September 1839 anmälte,
att af 200 tunnor korn, som han, under fållande pris, hållit allmogen
i Medelpad tillhanda, allenast 50 å 60 tunnor åtgått; och
då jag härtill lägger, alt en i Norra Ångermanland boende person,
som i anledning af till honom gjord framställning om spannemåls
tillhandahållande emot undfående lån af Statsmedel, i skrifvelse
den 7 Augusti 1839 afsäger sig anbudet, under anmälan,
att tillgång på spannernål inom orten ingalunda saknades,
anser jag mig af dessa sammanlagda förhållanden kunna sluta
att något behof af allmänt understöd efter 1838 års slut icke
förefunnits, utan att den gjorda hemställan, äfvensom en den
30 påföljde April gjord underdånig hemställan om upphäfvande
af vilkoret angående räntas erläggande från 1839 års slut, hvilket
dock icke af Eders Kongl. Majit i Nåder bifölls, härrört af andra
orsaker, hvilkas utredande icke tillhör ändamålet med denna
framställning.
I anledning af Eders Kongl. Majits Befallningshafvandes i skrifvelse
den 14 April 1840 gjorde underdåniga anmälan om behof af understöd
efter flera års misslyckade skördar, biföll Eders Kongl.
Majit i Nådigt Bref den 16 i samma månad ett räntefrilt förskott af 4,000.
alt utlemnas antingen emot Socknarnes gemensamma ansvarighet,
eller emot godkänd borgen, och på 3:ne år återbetalas.
Af dessa 4000 Ridr blefvo, uppå underdåniga hemställningar, genom
Eders Kongl. Majlis särskilda Nådiga Bref den 20 Juli 1840 och den 27
April 1841, 600 Ridr särskildt anslagne alt användas till understöd åt
K rono-Nybyggare och befordrande af tjärubränning oell pottaske-lillverkning.
Ifrån år 1831 till och med år 1839 har alltså, såsom missväxt-understöd,
inom eletta Län blifvit af Eders Kongl. Majit i Nåder anslaget ett belopp af
27
tillsammans 71,000 R:tlr Banko. Denna summa är visserligen högst betydlig;
men da, livad angar de genom Kongl. Brefvet den 18 October 1836
beviljade 15,000 Kalr Banko, jag af den brefvexling, sorn forts med låntagarne,
inhämtat, alt spannemålen påföljande vår inom orten sälls, råg till
13t R:dr och Korn till 11 R:dr Rgds, hvilka priser, alldeles lika med de
fcir år 1836 satta markegångspriser, hvad råg angar understiga, och hvad
korn beträffar endast obetydligt öfverstiga de nu efter 3:ne rika skördar
gångbara sädesprisen, och då vidare de pä understöd för hela Länet beräknade
anslag, sorn åren 1835, 1838 och 1840 begärdes, endast uppgått till
4000 R:dr Banko för Jiva lidera året, och af en jemförelse emellan detta belopp
oell Länets folkmängd af närmare 90,000 individer ådagalägges, alt beliofvet
af understöd icke måtte hafva varit af allmännare beskaffenhet, hvilket
dessutom ådagalägges deraf, att sedan anslaget 1838 blifvit af Eders Kongl.
Maj:ls Befallningshafvande sålunda fördeladt, att 5 Socknar erhållit hvardera
133 R:dr 16 sk. Banko samt de öfriga olika belopp ifrån 100 R:dr ända
ned tili 33 R:dr 16 sk. Banko, eiler så ringa, att en kommun i sistnämnde
kategori dermed icke kunnat åstadkomma hvad sorn erfordrats för en enda
fattig familjs underhållande i I års lid; att åtskilliga Socknar afsagt sig rättigheten
att af det erbjudna understödet komma i åtnjutande, andra åter icke;
fått detsamma sig tiiisändt, och att, utaf de år 1840 anslagne 4000 R:dr,
allenast 3035 R:dr 26 sk. 9 runst., indus!ve den för Nybyggare särskildt
bestämde del af anslaget, blifvit utlånade; så torde det kunna antagas, att
endast de åren 1832 för hela Länet och 1838 för 4 Pastorater iemnade
understöd, tillsammans 44,000 R:dr Banko, varit föranledde af ett existerande
behof af den beskaffenhet, att det efter min åsigt bordt föranleda anlitande
af Statens mellankomst.
Af bela det förstnämnda beloppet 71,000 Rrdr Banko hafva vid den
undersökning sorn hållits till följd af sednaste Riksdagsbeslutet till utredande,
huruvida hos allmogen då ännu utestående fordringar för missväxt-understöd
borde alskrifvas eller uttagas, 11,833 R:dr 33 sk. 2 rst. blifvit anmälde
lill afkortning, och 818 Rnlr 19 sk. 9 rst. uteslå ännu hos sådane
gäldenärer, som ansetts ega förmåga att betala, och komma alltså att i före»
skrifven ordning liqvideras. Återstoden 58,347 Rdr 43 sk. 1 rst. Banko,
deraf allmogen sjelfmant återbetalt största delen, af de låneunderstöd, den
erhållit inom derföre bestämde tider, har dock till hela beloppet icke kommit
Statsverket till godo, utan hafva omkring 12,000 Rrdr Banko blifvit
28
förskingrade, dels af förre Lands-Karaereraren och förre Landt-Räntmästaren,
dels af numera aflidne Länsmän, som fått med uppbörden af desse medel taga
befattning. Vid jemförelsen emellan det belopp, som blifvit utskrifvet och
hvad som vid ofvannämnde undersökning pröfvats böra betalas, bar väldet
förra en betydlig öfvervigt, men att alla de, som fått sina skulder afskrifne,
saknat förmåga att dem betala, torde man dock ej böra antaga, utan härleda
deras befrielse, dels från en naturlig välvilja bos en församlings innevånare,
då fråga väckts om eli vitsord, hvarigenom dess i mindre goda omständigheter
varande medlemmar kunnat befrias från betalande af en tili
Staten åsamkad skuld, dels frun den liberalitet, som blifvit uttryckt vid
bestämmande af sättet för desse skulders executiva indrifvande, derigenom så
många undantag gjorts i afseende på egendom som ej finge utmätas, att,
derest en gäldenär vilie undandraga sig betalningsskyldigheten, han väl sällan
och endast i högst få fall kunnat dertill tvingas. Men om äfven dylika
afskrifningar kunna anses billiga ur den synpunkt, att den lindring, som
kommer en mindre del af samhällets mindre väl lottade medlemmar lill
godo, i högst ringa mån inverkar på det hela, hvars tillskott till Statskassan
naturligtvis måste ökas i samma förhållande, som dess ägande påräknade tillgångar
minskas eller försvinna, torde de dock, om enahanda påföljd för underlåten
betalning af en skuld till Stats-Verket oftare inträffar, i så måtto
medföra ett menligt inflytande, att den enskilde småningom lär sig anse Statens
mellankomst vid hans oftast i följd af dålig eller obetänksam hushållning
orsakade bekymmer lika gifven som dess öfverseende i fråga om sältet
för åtagne förbindelsers fullgörande, — en öfvertygelse, lika skadlig i ckonomiskt
som moraliskt hänseende.
De år 1838 till Sollefteå, Ramsele, Resele och Junsele Pastoratsboers understödjande
anslagne 4000 R:dr 13:ko disponerades enligt Nådig föreskrift, eller
sålunda, att en inom Sollefteå Pastorat boende person, emot medlens erhållande
såsom väntefritt lån, åtog sig hålla ali mogen inom de 4 Pastora terne
spannemål tillhanda. Då likväl något stadgande angående priset, som skulle
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämmas, icke i kontraktet influtit
annorlunda, än att föreskrift derom skulle efter sig företeende omständigheter
meddelas, och upplysning af här befintliga handlingar ej kunnat erhållas
hvarken i nämnda hänseende, eller huruledes korlralienten emot allmogen
fullgjort sina åtagne förbindelser, kan något på facta grundadt omdöme
ej stadgas om nämnde anslags ändamålsenlighet och verkningar.
29
Hvad åter angår det år 1832 beviljade betydligare anslag af tillsammans
40,000 R:dr Banko, lemna tillgängliga handlingar full upplysning i
nämnde afseende. Af de 2000 R:dr, som af dessa medel skulle få till
de fattige och behöfvande ulan borgen eller annan säkerhet utlånas, utdeltes
på sådant sätt 1,928 R:dr 40 sk. 4 rst., hvaraf omkring i sedan blifvit
återbetald och omkring | afskrifvits enligt derföre stadgade grunder. Då
de personer, som af denna utdelning kommit i åtnjutande, saknat både penningar
att köpa och kredit att borga behöflig spannemål, har utdelningen,
sorn för de flesta varit alt betrakta såsom en allmosa, icke förfelat den verkan
sådane gåfvor vanligen medföra, och kan alltså, på detta sätt betraktad, anses
hafva varit ändamålsenlig. Anses del åter, att staten hvarken bör såsom
sådan åtaga sig fattigförsörjningen inom de serskilde kommunerne, eller utöfva
något detaljförmynderskap i afseende å den enskildes hushållning, ilian,
då sådan nöd inom någon ort inträffar, att dervarande vanliga fattigförsörjningsanstaller
icke förmå fullgöra sina åligganden, böra inskränka sin
hjelp lill det ytterst nödvändiga, så torde en så beskaffad hjelp icke böra
lemnäs 1111 ifrågavarande klass af ortens innebyggare såsom lån, hvars återbetalning
vanligen hvarken af Slaten eller den enskilde låntagaren påräknas,
utan heldre i födoämnen utdelas såsom vedergällning för arbete, äfven
0111 delta, i följd af årstid eller annan orsak, blefve i det närmaste inproduktifl.
Landsvägarnes förbättring skulle vara ett lika lämpligt som rymligt
fält för en sådan af Slaten aflönad sysselsättning, fastän densamma, på den
tid af året då marken är frusen och betäckt af snö, och då tillfällen till arbetsförtjenst
mest saknas, icke kunde med särdeles framgång ega rum, om man
ville jemföra arbetsprodukten med kostnaden derföre.
Den del af 1832 års anslag, 38,000 R:dr, som skulle utlånas emot socknarnes
gemensamma ansvarighet, kom under sådana vilkor desamma lill
godo och fördeltes emellan Länets 3:ne fögderier, på det sätt, att Medelpad
erhöll 6,650 R:dr, södra Ångermanland 10,252 R:dr 26 sk. 8 rst. Banko
och norra Ångermanland 21,071 R:dr 6 sk. Banko. Sjelfva vilkorets beskaffenhet,
elier att socknen skulle kollektift borga för ullåningarne till dess
enskilde medlemmar, har utan tvifvel loranledt en noggrann uppmärksamhet
hos dem, som inom hvarje särskild socken halt befattning med ulborgningen
af den för de erhållna medlen anskaffade spannemål, så alt förluster
i möjligaste måtto skulle undvikas; och delta understöd torde derföre,
med högst ringa afdrag, hafva till Statsverket ingått, derest icke från Lands
-
30
kontorets sida nödig uppmärksamhet saknats. Dess underlåtenhet i detta
fall, äfvensom anledningen dertill, är genom ränteribalance-unöersökningen
utredd och visar sig dessutom, vid betraktande af det factum, att, då i det
minst väl lottade af Länets fögderier, Medelpad, den dervarande för ordentlighet
och redbarhet utmärkta kronofogden så fullständigt redovisat den andel
af låneunderstödet som tillkommit dess fögderi, att endast 161 R:dr 32
sk. eller omkring 2? procent kommit i fråga till afskrifning, har afskrifningen
inom det i allmänhet mera välmående Ångermanland uppgått, för
södra fögderiet till 1,867 R:dr 23 sk. 7 rst. eller omkring 18? procent, och
för det norra till 3,059 R:dr 40 sk. 8 rst Banko eller omkring 14? procent.
Enahanda ändamål, som afsetls med sistomförmälda anslag eller beredande
af tillfälle åt de af Länets innebyggare, som hafva penningetillgångar
och kredit, att efter svaga år kunna förse sig med deras behof af spannemål,
synes mig derföre, då Statens biträde i detta fall kan komma att framdeles
äskas, kunna vinnas lika säkert, men utan äfventyr för Statskassan i
afseende på återbetalningen, om det kontanta understödet beviljas under
sådana vilkor, sorn bestämdes för det genom Kongl. Brefvet den I8:de October
1836 i JNfåder beviljade, ofvan upptagna anslag, eller alt statsmedlen
i större belopp, emot godkänd säkerhet, ullåntes åt personer, som förbundo
sig att hålla spannemål till salu, efter meddelande bestämmelser i afseende
på qvantiteter, försäljningsställen och priser.
Hufvudsakliga ändamålet med denna min framställning har jag förut i
underdånighet anmält; men jag bör icke fördölja, att jag dertill egt eli
ytterligare skäl i min önskan, att se rättad den oriktiga föreställning om detta
Läns tillgångar och beskaffenhet, som jag funnit hafva på fjermare håll utbildat
sig och som varit en naturlig följd af de ofta itererade officiella
rapporterna om dess nödställda belägenhet.
Ett och annat har emellertid härunder förekommit, som skulle kunna
hänföras tiil anmärkningar emot min företrädares emhctsålgärder, men titon!
det att nu anmärkta förhållanden komma att upplagas och till sina orsaker
utvecklas i den officiella redogörelsen för ofvannämnde balance-utredning,
anser jag mig skyldig så väl den aktning jag hyser för förre Landshöfdingen
Herr Friherre fl. Mörner personligen, som det kära minne lian
hos Länets innevånare efterlemna!, att här bifoga den upplysning, alt det
oriktiga i framställningarne om tillståndet i Länet faller den af hans biträdande
embetsman till last, sorn, enligt hvad balance-utredningen visar, dels
31
vallat, dels lmlpit alt sarinna balancer dölja, äfvensom att uttala min öfvertygelse,
det jag anser anledningen hvarföre Herr Friherre Mörner med
sin underskrift försett dessa framställningar, höra sökas i det af Herr Friherrens
sjuklighet för honom vallade hinder, att personligen göra sig underrättad
om ett förhållande, i afseende hvarå Herr Friherren i allt fall
sannolikt icke trott sig äga skäl misstänka sitt lagligen ansvariga biträdes
föredragning.
6) lioskapsshotsel. Denna näring idkas visserligen, hvad hornboskap
beträffar, med den utsträckning, att i alia socknar af Länet innebyggarne
förses med deras behof af ladugårdens alster och i många, särdeles i fjällsocknarne
ett ej obetydligt öfverskott uppstår, som dels försäljes till släderne
i Länet eller utbytes å marknaderne emot strömming af slädernes fiskare,
dels uppköpes af spekulanterne inom orterne för alt sedermera af
dem fory Urås. i hufvudstaden, men är tyvärr icke på långt när så vårdad
och utvidgad, som landtmannen kunde och borde, genom ett rätt användande
af de tillgångar naturen anvisat och med begagnande af de lärdomar
erfarenheten lemnat. Utan att låta afskräcka sig deraf, att sädesskördarne
ofta nog af frost skadas, vänder han all sin omtanka på åkerjordens
ökande, icke betänkande att vilkoret för dennas förbättrande och underhållande
i fruktbart skick beror på en väl vårdad ladugård och derifrån
hämtade tillgångar på gödsel, och att han genom beredande af en större
ladugårds afkastning kan göra sig oberoende af de förluster, sorn vållas af
möjligen feislagne skördar.
Såsom jag ofvan haft nåden anföra, har ett sä beskaffad! växelbruk, som
är fö renadt med odling af foderväxter, icke inom orten blifvit anlaget, utan
inskränker sig ängsodlingen dertill, att ett eller annat stycke af den naturliga
ängen upplöjcs, erhåller gödning i den män lillgångarne medgifva, besås
2 å 3 år å rad samt sedermera åter igenlägges, för all, efter som de naturligen
växande grässlagen lunna utveckla sig, åter begagnas lil slolt. Förhållandet
emelian a ('kastningen, af åker och af äng anses derföre vara såsom 1
lill 4 å 5, och ängens afkastning uppgifves variera emellan 20 och 150
hö per tunnland. Af den under bruk vid gården varande mark användes
ingen del till bete förrän höskörden är förbi och, då beteshagar höra till
sällsyntheterne, mäste derföre kreaturen på våren, sedan hö- och halmtillgången
är slut, antingen utsläppas på ett magert skogsbete ä hemskogen, eiler,
med uppoffring af dagsverken för transport och skötsel, föras till ofta 3
32
k 4 mil aflägse fäbodar, vanligast tillhörande kreaturens egare, men någon
gång andra personer, som då erhålla ersättning för belesrälligheten. I fjällsocknarne
äro dock betestillgångarne håde ymnigare och bättre, hvaraf äfven
resultaterne visa sig uti den större afsättning af ladugurdsprodukter, som
derifrån äger runi. Myckel bidrager ock den rättighet till begagnande af
slotteslägenheter och mulbete å kronans skogsmarker, som, innan dispositionen
af dessa marker genom den derå fortgående afviltringen blifvit bestämd,
varit af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande åt kringboende hemmansegare
upplåten emot erläggande till Kronan af en årlig ränta, utsatt i smör.
Bergningen af dessa sjelfva vande slotteslägenheter, ofta på långt afstånd ifrån
arrendatorns hemvist, eger i allmänhet endast rum hvartannat eller livart
3:dje år och är förenad med så mycket arbete, all, om dertill åtgående
dagsverken skulle i penningar beräknas, konime ett lispund af det magra
fodret, vanligen bestående af så kalladt starrhö, alt blifva dyrare än ett lispund
af det bästa hårdvallshö i andra orter. Vid kreaturens utfodring i
ladugården, som med undantag för släderne, der de till en del iödas inne
hela året om, endast eger rum emellan de tider höst och vår, då tillfällen
till betning upphöra eller vidtaga, begagnas utom lii) och halm någongång
asplöf, som för sådant ändamål samlas. Värmning och sörpning brukas dock
mera allmänt. Till ökande af gödseln efter kreaturen begagnas såsom strö,
utom halm, på sina ställen hackadt granris och äfven sågspån der tillgång
derpå gifves.
Kreatursracen är ovanligt liten, dock mjölkande ymnigt nog, relatift
till sin storlek, då den skötes och födes väl. Dess allmännast svaga beskaffenhet
är dock en naturlig följd af försummad ängsodiing, ringa och
svag föda ej blott under första liden af dess lefnad utan äfven sedan den
blifvit fullväxt, den rådande oriktiga föreställningen, att högsta vinsten af
ladugåi'den beror på det högsta möjliga antal kreatur, som kan framfödas,
eller, såsom en författare rörande Sveriges boskapsskötsel så träffande yttrat,
kan framsvältas, samt sluteligen att parning tillätes, så snart den på
gemensamt bete med den äldre boskapen gående ungboskapen dertill visar
fallenhet. Hushållnings-sällskapet har väl, i hvad på detsamma berott, sökt
befordra förbättring i denna särdeles för detta Län vigtiga näringsgren, men
hittills utan märkbar framgång. För flera år sedan hafva enskilde ståndspersoner
från Holland införskrifvit boskap, men resultaterna deraf hafva icke
motsvarat hvad man häraf väntat, sannolikt i följd af den betydliga skill
-
33
nåd sorn mäste ega rum emellan della lands ymnigare och härvarande svagare
bele samt foderväxlernes olika näringshalt. En ändamålsenlig förbättring
af buskapsracen synes derföre endast vara att påräkna genom anskaffande
af racedjur ifrån orter, hvilkas natur och klimatiska förhållanden mera
närma sig de härvarande, i förening med iakttagande af de nödvändiga
vilkoren för ali raceförbättring, att boskapen erhåller tillräcklig föda och omsorgsfull
skötsel. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, hafva ock några
enskilde under loppet af detta år anskaffat kreatur af förädlad race i medlersta
delen af riket, och man bör deraf för dessa jordbrukare hoppas gynnsamma
resultater; men för landet i allmänhet blifver verkan deraf liten eiler
ingen; och förhoppningarne på boskapsafvelns allmännare förbättring hvilar
derföre helt och hållet på bifall till det ej mindre af Kongl. Landt -  bruks-Akademien, än särskildt af detta Läns Hushålhiings-Sällskap hos Eders
Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda förslag om inrättande af ett Holländeri
inom Länet och en dylik inrättnings förvaltning på ett sätt, att den påräknade
nyttan deraf blifver verklig och varaktig.
Den bifogade tabellen, jemförd med den för år 1838, visar väl för de
föril ulna fern åren en tillökning i antalet underhållna kor af 2,753 stycken
O ' J
samt i antalet af ungboskap af 1,276 stycken, och ehuru jag, på grund af
kännedomen om de årligen fortgående odlingarne, anser tillökningar val kunna
beräknas till de sålunda uppgifne, är dock antalet kreatur så varierande
ifrån ena året, då en ymnig fodertillgång framkallar en onaturlig tillökning,
till det andra, då efter en inträffad svag höskörd, såsom förhållandet
under detta år varit, ett högst betydligt antal måste slägtas, att ett närmare
bestämmande icke kan ega rum i ett fall som detta, der under alla
förhållanden uppgifterne nästan helt och hållet måste grundas på sannolikhetsberäkning.
1 tabellen upptages antalet af befintelige oxar till 1,457, eller 434 stycken
mindre än det, som ansågs födas år 1838. Detta förhållande må nu vara
riktigt eller ej, fastän jag vore böjd förmoda detta sednare i anledning
af de munteliga uppgifter jag erhållit, att bruket af dessa kreatur skulle inom
norra Ångermanland under sednare åren tilltagit, är dock totalbeloppet,
vid jemförelse med tabellerne inom andra Län, högst ringa. Anledningen
dertill är dock lätt funnen. Jorden innehafves nästan uteslutande af
Femärs-beruitelse fr. IVester Norrlands Län.
5
34
allmoge och är fördelad dem emellan i små possessioner, sällan uppgående
till öfver \ mantal, men ofta utgörande T', och äfven derunder; och då hvarje
hemmansegare, till skjutsningars och längre körslors verkställande, måste
vara försedd med häst och denne tillika kan begagnas Lill jordbrukets skötsel,
hlifver underhållet af oxe för de fleste ändamålslöst. Utom hos någre
ståndspersoner, ibland hvilka egaren till Forsse jernbruk funnit sin räkning
vid att för brukskörslors bestridande underhålla omkring 100 stycken, begagnas
detta, vid större jordbruk med skäl värderade nyttiga djur nästan
endast af en eller annan lägenhets innehafvare, för hvilken hästen både är
obehöflig och för dvrfödd.
Hä sten är deremot det djur, som af allmogen i denna ort med förkärlek
underhålles och vårdas. Man finner derföre ock hos densamma de egenskaper
af styrka och uthållighet, sorn erfordras för de ofta långväga körslor
på hackiga vägar, allmogen hehöfver göra. Af genom Jemtland inkommen
skeppund är vanliga tyngden af ett forlass på kärra. För flera år sedan
funnos 2:ne hingstar från Strömsholms Stuteri stationerade inom Länet, men
de begagnades föga, hvartill jag hört orsaken inom orten uppgifvas, att de
hitsände beskällarne icke varit felfria. Emedlertid upphörde man snart med
hingstars hitsändande från Strömsholm, och de framställningar, som gjorts af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande hos Stuteri-Öfverstyrelsen om förnyande
af åtgärden, hafva icke bifallits, af anfördt skäl, att de förut här stationerade
hingstarne vid återkomsten till Strömsholm befunnits vittna om
vanvård under vistandet här. Möjligen har just detta föranledt det ofvannämnda
inskränkta begagnandet; och då både orsak och följd mäste antagas
hafva härrört af tillfälliga omständigheter af beskaffenhet att för framtiden
lätt kunna förekom mas, hyser jag det hopp, att Länet icke länge skall
blifva i saknad af ett dylikt nödvändigt vilkor för den i sig sjelf goda hästracens
vidmaglhållande och förädling. Från norra Ångermanland afFöres
årligen ett antal hästar till försäljning i Stockholm och orterne deromkring.
Dessa hästar äro dock vanligen icke födde inom nämnda landskap, utan
uppköpas från Jemtland vid ett års ålder. Först vid 4 ä 5 års ålder, efter
erhållen omsorgsfull vård och tämjning, försäljas de och betalas dä ofta väl.
Jag känner exempel, alt i Stockholm ända lill 3(XJ r:dr Banko erhållits för
en sålunda i nämnda fögderi uppfödd häst.
Bristande tillgång på tjenligl hele torde, utom andre för boskapsafvelns
befordrande i allmänhet hinderliga ofvan anförde orsaker, böra anta
-
35
gas såsom skal dertill, all (le bemödanden och åtgärder, som inom Länet egt
mm för fårafvelns upphjelpa lide, icke varit krönta af framgång. De får,
som finnas och icke iiro af helt och hållet inhemskt ursprung, uppgifvas vara
af Tysk eller Isländsk race. En enskild person har dock sistlidet år
låtit tillföra får af Southdoivnsrace, sorn vårdas ändamålsenligt och trifvas väl.
Tabellen upptager antalet af befinleiige får till 50,155 stycken, men då de
uppgifter jag erhållit sammanstämma deri, att uliafkastningen inom Länet i
det närmaste motsvarar dess innebyggares behof, och detta, efter vanlig beräkning
af 2.j skalp, på hvarje person i ett hushåll, skulle förutsätta en ullproduktion
af omkring 210,000 skölp., hvilket icke på långt när kan af ofvannämnda
antal får beräknas, anser jag detsamma för ringa kalkyleradt.
Den både för jordbruket oell i anseende till lätt underhåll nyttiga svinafveln
bar under sednaste qvinqvennium visat sig vara i starkt tilltagande.
Den bifogade tabellen upptager antalet lill 5,958, utvisande vid jemförelse
med 1838 års tabell en tillökning i dessa djurs antal, motsvarande
nära 68 procent; men jag skulle tro den vara än större, alt döma af den
myckenhet fläsk, sorn till billigt pris i Länets städer af allmogen hålles till
salu, äfvensom att, enligt uppgiften från Medelpad, försäljning af denna vara
derifrån eger rum till orter utom Länet, Flere enskilde af ståndspersoner
och presterskapet hafva ock i sednare åren förskaffat sig racedjur af ädlare
slag.
Af det i tabellen upptagna antal getter finnes största delen i fjällsocknarne,
hvars ymniga tillgång på skogsbete torde föranleda till mindre afseende
å den skada, dessa okynniga djur utöfva å den uppväxande ungskogen.
1 (ifrigt mest bos fiskare samt innehafvare af mindre lägenheter, der kor antingen
ej kunna födas eller tili otillräckligt antal för fyllande af hushållets
behof af mjölk.
Nille man, med godkännande af de i tabellen upptagne beräkningar af
kreaturens antal, fördela detsamma på inom Länet befintlige 1,608 hela hemman,
så lodas i medeltal på lnarje helt hemman 6 hästar, 34 kor, 4 svin
och 30 får, bråk uteslutna.
Öfver boskapssjuka, förorsakande större eller vidsträcktare förluster, har
någon klagan icke försports.
Då Bränvinsbränning endast obetydligt och alltid i mindre skala inom
Länet utöfvas, kan ett förbud emot dess utöfvande icke anses inverka på
36
boskapsskötseln, äfven om man skulle vilja medgifva, alt denna rörelse under
något förhållande medför nytta för ladugården.
c) Om Skogarne i Länet och hushållningen dermed vore mycket att
säga, om icke undvikande af vidlyftighet vid berättelsens afgifvande vore anbefalld.
Jag skall, så vidt möjligt är, inskränka mitt andragande i ämnet.
Enligt den serskilda uppgift, som, till följd af Eders Kongl. Maj:ls Nådiga
befallning, innevarande år afgifvits, skulle den skogbärande marken inom
Länet upptaga en areal af 2,241,481 tunneland, eller nära hälften af
Länets bela vidd, och af nämnda tunnelandtal 754,655 tunneland, eller något
öfver t, vara af den beskaffenhet, att tjenlig! byggnadsvirke derifrån kan
påräknas. Denna uppgift, grundad på infordrade upplysningar från Landtmätare
och Kronobetjening, är sannolikt så riktig, som den kan vara, då icke
all mark inom Länet ännu är uppmätt samt beräkningen således till en
del måste stödja sig på gissningar, och då man under rubriken skogbärande
mark icke intagit sådane ödsliga trakter, der den magra jorden blott lemnar
näring åt ett och annat enstaka träd, samt uteslutit hvad som i Landtmätarebeskrifningar
benämnes impedimenter. Vill man åter taga dessa trakter och
impedimenter med i beräkningen af skogsarealen, så upptager den säkert
3 af Länets vidd.
4
Skogarne utgöras dels af sådane, sorn tillhöra enskilde jordegare och
antingen äro genom Laga Skifte deni emellan fördelade eller begagnas af större
eller mindre samhälligheter gemensamt, dels af lili Bergverken upplälne
rekognitionsskogar och dels samt hufvudsakligasl af kronoallmänningar eller,
som de i Åfvittrings-Stadgan benämnas, kronomarken
Dessa skogars mer elfer mindre aflägse belägenhet från bebodda trakter
eller flollbara vattendrag bar föraniedt stor olikhet i deras nuvarande
beskaffenhet. Ender det att de således närmast belägne äro till största delen
medtagne och man på de skogar, som icke kunna hänföras tili denna
kategori, men dock äro utan särdeles svårighet åtkomlige, angriper allt hvad
till exportabla trädvaror kan användas, utan besinning och utan tanke derpå,
att en skog upphör att ega värde, om den icke måttligt och med urskillning
anlitas, aldrahelst under ett klimat såsom här, der 2 å 300 år erfordras
för erhållande af en fullmogen återväxt, — befinna sig en del af de
mest aflägse skogstrakterne i ett vildhetstillstånd, som egaren sällan vårdar
37
sig om alt söka undanrödja, oaktadt en sådan åtgärd väl vore behöflig, ej
bloll för befordrande af skogens växtlighet, än äfven för begagnande af muhlbete
derå.
Det borde vara gifvet, alt en olikhet i afseende på skogarnes begagnande
skulle följa af deras olika naturer i kameralisliskt hänseende, men om någorlunda
hushållning kan sägas ega rum hvad rekognilionsskogarne beträffar, gäller
deremot omdömet om en total frånvaro deraf ej blott de skogar, som tillhöra
enskilde, utan äfven de delar af kronoskogarne, som, i följd af deras
läge, kunna blifva föremål för vinningslystnadens lagstridiga tilltag.
Den enskildes rätt, att, om han så vill, vanvårda sin egendom, i stället
för att söka bibehålla och förbättra den, kan naturligtvis ej af den administrativa
myndigheten inskränkas. Med råd och varningar mäste den söka
verka, och dessa medel för att hejda förstörelsen af en rikedomskälla,
sorn, en gang tömd, behof ver sekler för att åter blifva gifvande, hafva visserligen
icke sparats, men det vore fåfängt hoppas på ett lyssnande dertill,
så länge begreppet om skogens värde till deri grad saknas, att man,
då skogseld uppstår, vanligast i följd af vallhjons försummelse att utsläcka
eldar, som de, enligt ortens plägsed, vid hvarje lägerställe upptända, i flesta
fallen icke värdar sig om att vidtaga några anstalter för dess hämmande,
utan låter skogselden rasa till dess den af naturliga hinder afbrytes. Något
posilifl är således i detta fall icke att tillgöra, utan man måste stadna vid
den önskan och förhoppning, att öfvertygelse)! om behofvet af en klok skogshushållning
icke uteblifver så länge, att ali hjelp är omöjlig!
Dä jag med en måhända oväntad uppriktighet omnämnt det förstörande
af kronoskogarne, öfver hvilkas vård det tillhör min Embetspligt att
vaka, är det för mig ej blott ett åliggande, utan äfven en rättighet, att
angifva orsakerne, hvarföre mina visserligen leke åsidosatte sträf vanden
för nämnda ändamål endast i högst ringa grad kunna anses lyckade. En
af dessa orsaker är saknaden af all jägeribetjening, deraf behofvet hitintills
blifvit förgäfves framstäldt, samt svårigheten, ja ofta omöjligheten
för kronobetjeningen att inom vidsträckta distrikter, jemte trägna
tjenstegöromål i öfrigt, kunna utöfva någon tillsyn öfver Kronans skogar,
af hvilka de största och, i anseende till genomskärningen af den
segelbara Ångermanclfvens grenar, mest begärliga äro belägne i Ramsele
33
oell Resele Länsmansdislrikler, det förra af omkring 30 och det sednare af
nära 20 qvadratmils omfång. En annan orsak är det hos allmogen föga ulhildade
begreppet om skillnaden i besittningsrätten af kronojord och skatleegendom,
till en början sannolikt grundad ej mindre på den frikostighet,
hvarmed rättigheten till kronoskogars begagnande inom denna ort tillförene
blifvit af högre och lägre auctoriteler medgifven och hvarpå såsom exempel
må anföras flere på 1760-talet åt sågverksegare gifna privilegier, att hvar för
sig årligen afverka l,000:detals sågtimmer å kronoskogarne, på det att, såsom
det hette, något gagn af desamma måtte hämtas, än deruppå att rågångarne
omkring dessa kronolägenheter först i sednare tider blifvit uppgångne,
hvarigenom ovisshet uppstått om rätta gränsen för den enskildes verksamhet.
Af det således icke klart utredda begreppet om det lagstridiga och moraliskt
orätta att olofligen tillgodogöra Kronans egendom, dertill ej sällan
uppmuntran gifves af personer ibland produklernes afnämare, fastän desse
icke hafva att förebära okunnighet om Lagens bud, uppstår såsom naturlig
följd, att åverkan a kronoskogen hänföres till sådana företag, hvarmed egenteligen
icke någon nesa är förenad och tili hvilkas upptäckande och lagliga
bevisande en i andra stycken rättänkande granne icke gerna eller utan
nödtvång vili låna åklagaremaktens organer sitt biträde. Ännu en och måhända
hufvudsakligaste orsaken anser jag vara kronorna thornes upplåtande åt
nybyggare. Den landsfaderliga afsigten med dessa åtgärder, som i nu gällande
Åfvittrings-Stadga af den 10 Februari 1824 angifves vara, alt, jemte
ernående af Landets uppodling, åt idoge arbetare bereda tillfälle till bosättning,
hade endast kunnat vinnas, derest, jemte iakttagande af en noggrann
och på ändamålets vinnande beräknad urskiljning vid valet af dem, åt hvilka
nybyggen upplåtas, en allvarlig kontroll ulöfvats öfver sättet huruledes
lie ined frikostig hand utdelade nybyggesrältigheterne begagnades. Men ty
värr! har jag haft allt för många tillfällen alt öfvertyga mig, ej blott
att ändamålet, med högst fä undantag, icke vunnits, utan äfven att åt
gärden
visat och än mera kommer att visa så för allmänt som enskildt
väl förstörande verkningar. Till största delen belägne i grannskapet
af fjällen och således under ett hardt klimat och med en jordmån,
hufvudsakligen beslående af så kallad sandmjulna, ej sällan af den
beskaffenhet, att i landtmätarens beskrifningar flera tusende tunneland upptagas
såsom saknande någon tili åkerodling tjenlig lägenhet, fordra desse
marker, med de derå ymnigt förekommande större och mindre frostledande
myror och så kallade surkäiar, i allmänhet en ansträngning och eli arbete
39
för deras försättande i fruktbärande skick, sorn borde förutsätta bos nybyggaren
egandet af ett for bans underhåll under arbetstiden tillräckligt kapital.
Dä likväl något sådant hvarken funnits eller kunnat påräknas bos
de enskilde nybyggessökande, sorn med få undantag tillhört den tarfligaste
klassen och vanligen utgjorts af personer, hvilka, tidigt inträdde i äktenskap
samt för sig och familj i saknad af bostad, varit nödsakade på hvad vilkor
som helst förskaffa sig en sådan, och det under arbetsåren sparsamt utdelade
kronounderslödet ej varit tillräckligt för familjens uppehälle, bar nybyggaren,
då lian icke helt och hållet slagit sig ned på skogens tillgodogörande
inom det vidsträckta området, vanligen måst tillgripa clemia utväg
såsom en behöflig binäring. Utom behofvct, som under alia förhållanden
utgör en mägtig häfstång, liar dessutom en slags anvisning på en dylik
verksamhet blifvit leornad derigenom att afviltrings-laiidlmätarne, i följd af
obekantskap med de i Författningarne bestämda vilkor för nyttjandet af
kronojord, ej sällan vid skattläggningsberedningen tagit möjligheten af skogsprodukters
afsättning i beräkning, då få lägenheter till åkeroclling förefunnits.
Än mindre bar ändamålet med nybygges tilldelningen vunnits, då nybyggeslägenheter,
såsom ofta nog handt, blifvit upplåtne åt byalag eller
bruks- och andra bolag samt åt en elier annan Irädvaruhandlande. En del
af de sednare slagens nybyggare nedsätta välå lägenheterne så kallade landtbonde!',
men denna benämning uttrycker icke deras rätta sysselsättning, eilan
hela tillställningen går vanligtvis ut på skogens skattande. Under sådana
förhållanden är den påföljd icke svår att förutse, alt, då nybyggeslägenheterne
en gång, efter de till 20' ä 50 år beviljade frihetsårens förlopp,
skola inträda i skatt, man skall finna många om ej de flesta förvandlade
lill ödeshemman, och deras förra direkt eller indirekt antagne åboer med
hustrur och barn hemfallne ibland antalet af kommunernas fattighjon, der
sådant icke förut inträffat; och jag kan derföre icke annat än beklaga, att,
under det jag, i hvad på mig beror, söker förekomma orsakerne lill en
fortsättning af de menliga följderne, jag nödgas erkänna otillräckligheten af
de medel, jag eger att tillgå för att bota de följder, som redan inträffat..
De för trädvaru-afsättningen högst förmånliga konjunkturer, som under
de begge sednasle åren egt rum, i följd hvaraf priserne å t. ex. 14 fots 3
tums 9 tums bräder böjts från de förut vanliga 3 R:dr lill 6 å 8 R:dr
Banko för tolften, hafva naturligtvis mäktigt bidragit att öka skogarnes anlitande.
40
Enligt uppgift från tullkamrarne i Länet, hafva, oberäknad! nvad af
skogsprodukter inom orten förbrukats och de betydliga qvantiteter dels plankor
och bräder, dels tjära och pottaska, som afsändts till Stockholm och
andra inrikes orter, under loppet af år 1843 följande trädvaror, uppgående
i värde efter lag beräkning till omkring 380,000 R:dr Bauko, ifrån tullpiatserne
inom Länet direkt till utrikes orter utskeppats:
Master och spiror st. 2,441
Bjelkar af diverse dimensioner — 21,567
Spärra r
— 6,638
Hela bräder tolfter 57,330]
Halfva d:o — 3,069]
Brädstump — 6,9131
Bandstakar st. 3,458
Ar-ämnen
— 956
Sågade ribbor tolfter 29
Tjära tunnor 260]
utom andra trädvaruartiklar till ringare belopp.
Saknande fullständiga upplysningar om de qvantiteter trädvaror, sorn
ifrån Länet afgått till Stockholm för att derifrån exporteras, vågar jag icke
kalkylera beloppet deraf, men det ofvan anförda torde vara tillräckligt för
att visa, att denna binärings idkare icke slumrat.
Enligt förteckningar öfver utfärdade förpassningar å så kallad premieved,
liar deraf under året tili lmfvudstaden från Länet afföris 3,010 7 famnar.
Ved-afsändningen till Stockholm skulle utan tvifvel ansenligt ökas, om
tillfälle kunde yppas, alt inom eiler invid hufvudstaden erhålla ett uppiagsställe
för ved från denna ort, hvarom underdånig framställning genom
ortens riksdagsfullmägtige blifvit gjord, men som Eders Kongl. Majit, i anseende
tili af vederbörande uppgifna lokala hinder, ej kunnat bifalla.
Att döma af den betydligare reqvisition af för träds fällning och aftrlimning
Ijenlige sågar, efter af Kongl. Landtbruks-Akademien pröfvad och
godkänd modell, som blifvit innevarande år genom Hushållnings-Sällskapet
gjord, är anledning förmoda, att detta arbete- och virkbesparande verktyg
skall komma att inom orten vinna förtroende.
An vän
-
41
Användande af stengärdesgårdar såsom stängsel förekommer väl sällan,
men dock något mera nu än förr. I öfrigt följes allmänneligen det inom
skogbärande orter vanliga, men skogödande sättet för gärdesgårdars uppförande,
af sönderklufven ungskog med stör. Omkring svedjeland göres stängseln
vanligen af de träd ocb ris, som icke hell och hållet blifvit af elden
förtärde.
Det förr ölliga och med stor skogsålgång förenade bruket af näfver och
tak ved till takbeläckning upphör småningom, sedan man numera nästan
allmänt börjat å nybyggnader begagna ett för omkring 30 år sedan först till
orten infördt sätt, att dertill använda så kallade takstickor af en alns längd,
4 å 5 tums bredd samt omkring | tums tjocklek. En kubikaln af detta
slags stickor, hvarå det vanliga priset omkring Hernösand varit 40 sk. å 1
R:dr Rgs, är tillräcklig alt betäcka 8 qvadratalnar tak, och detta taktäckningssätt
är således billigt på samma gång, som det är skogbesparande, och
har visat sig särdeles varaktigt. Halm- och torftak nyttjas högst sällan.
Jnom städerne börjar man mer och mer begagna papperstak i stället för
brädtak, som eljest, i anseende lill dyrheten inom orten af taktegel, allmänt
brukats.
På bränntorf torde sannolikt ymnig tillgång kunna erhållas ifrån den
myckenhet myror, som inom Länet finnes, men mig veterligen tillgodogöres
den ingenstädes inom Länet.
Af de förr omnämnde Kronomarkerne hafva Länets Åfvittrings-Landtmätare
under sistförflutna fem åren uppmätt 260,172 tunneland 22 kappland,
samt derjemte uppgått 642,310 alnar rågångar.
d) Bergsrörelsen. Såsom jag ofvan haft Nåden anföra, finnes inom det till
Länet hörande fasta land ingen grufva, som ansetts värd bearbetning. Ur
den på Ulfön nyligen upptagna jernmalmsgrufva, tillhörig bruksegare inom
Länet, hafva under år 1842, 2,000 malm brutits.
Antalet af förut i Länet privilegierade jernförädlingsverk har under
detta qvinqvennium ökats med 3:ne, hvarå privilegier blifvit utfärdade och
nu äro under byggnad nemligen: Mo jernbruk med 600 S, tillhörigt
grosshandlaren i Hernösand J. C. Kempe, samt Björkå och Forsse masugnar,
tillhörige, den förra Herr Stats-Sekreteraren och Riddaren Friherre
J. Nordenfalk och den sednare Häradshöfdingen W. Enblom, begge beräk
Femärs-beriUtelse
från IFesler-Norr lands Lätt. 6
42
nade på tillgodogörande af malmer från grufvor utom Länet. Vid åtskilliga
af de äldre privilegierade jernverken liar tillstånd lill smidets utvidgande
blifvit meddeladt, så att den privilegierade stångjernstillverkningen inom
Länet vid 85 st. härdar vid detta års slut utgör 43,007 Skeppund. Dessutom
äro privilegierade 28 st. spikhamrar, 12 knipp- och räckhammare samt
6 ässjor för tillverkning af hvarjehanda svartsmiden. Utom vid Lögdö
masugn, der Ulfö malm användes, äro öfrige masugnar inom Länet, i afseende
på malmbehofvet, i enahanda kategori med de ofvannämnde nyligen
privilegierade. De äldre masugnarne äro dock alla så belägne, att kostnaden
för malmernes ditforslande från grufvor utom Länet blifver jemförelsevis
ringa. Under sednast slutade blåsning vid Bollsta masugn i södra Ångermanland
tillverkades öfver 10,000 SSf tackjern.
Den rörelse och tillfälle till biförtjenster för allmogen, jernverk alltid
bereda inom de orter, der de äro belägne, kan ej annat än fördelaktigt inverka
på dessa orters välstånd; och äfven ur denna synpunkt är det således
högeligen alt beklaga, att nuvarande konjunkturer för bergsrörelsen äro
så ofördelaktiga, alt de privilegierade smiden redan på flera ställen blifvit
minskade och än vidare torde komma att inskränkas. Härlorutan har dessutom
en särskild svårighet i afseende på denna rörelses bedrifvande vid
några jernverk inom Länet inträffat, att den omkring dessa verk boende
skogegande allmogen, som förut betjena! bruken med kolning, i följd af de
uppstegrade prisen på trädvaror, ansett för sig bättre att på sådan tillverkning
använda sina skogar samt derföre dels upphört med kolning, dels, då
de fortfarit dermed, betydligen ökat kolprisen. Sådant bar åter tvingat
bruksegarne att anstränga sig för kols anskaffande genom egen kolning, dels
på egna skogar, dels af köpt flottved, der lokalen så medgifvit, och dels af
sågbakar, der sågverk vid bruken finnas. Yid Lögdö-verken i Medelpad
begagnas en efter nyare konstruktion uppförd kolugn.
Enligt formuläret för denna underdåniga berättelse åligger det mig att
uppgifva de tillgöranden, som ägt rum för bergsrörelsens befrämjande och
understöd. Ledd af den åsigt alt de åligganden, som i berörde afseende
kunna tillhöra en administratif myndighet, böra inskränka sig till ett undanrödjande,
så vidt ske kan, af existerande binder för näringens i öfrigt
åt enskildes omtanka öfverlemnade utveckling; men att sådant åter icke
må åsidosättas, har jag härutinnan endast att anföra, alt jag med kännedom
om den nuvarande svåra och ogynnsamma konjunktur för nämnde bandte
-
43
vings idkare, samt med afseende derå, alt densamma, i likhet med andla
fabrikshandteringar, icke allenast år belagd med grandskatt, utan äfven vid
bevillningens bestämmande ovilkorligen bör betraktas såsom i viss mån
vinstgifvande, ansett mig böra föreslå sednast församlade Pröfnings-Komite,
att till det i Bevillnings-förordningen bestämda minimum, utsätta den bevillning,
som af jern verken inom Länet borde utgå, hvilket förslag ock blifvit
af Pröfnings-Komitén godkändt.
Antalet personer, sysselsatta vid bergsrörelsen, som år 1832 utgjorde
720 samt år 1838 920, uppgår delta år lill 1,020.
e) Fabriker, Bruk och öfriga Näringar. Skeppsvarf å landet belägna
utgöra enligt tabellen 2:ne, nemligen Wifsta och Svartviks i Medelpad,
men härtill bör ytterligare läggas skeppsbyggerierna vid Korfhamn
å Hemsön, vid Åbord samt vid Bollsta, ehuru de, då skeppsbygge derstädes
icke bedrifves för lega, utan endast för egarnes enskilda räkning, ej
varit bevillning underkastade och af sådan anledning ej blifvit i tabellen
upptagna.
Under de scdnaste 5 åren hafva blifvit byggda vid
Wifsta, 4 fartyg om tillsammans .... 734 lästers drägt.
Svartvik, 5 d:o om — .... 753 d:o
Korfhamn, 3 d:o om — .... 474 d:o
Åbord, 2 d:o om — .... 241 d:o
Bollsta, 2 d:o om — .... 440 d:o,
tillsammans alltså å landet byggda 16 fartyg om sammanräknade
2,642 lästers drägtighet, af hvilka det största, byggdt å Wifsta varf,
mätte 402 läster, 3 öfver 200, 10 emellan 1 och 200 samt endast 2:ne under
100 läster hvartdera, alla beräknade på utrikes sjöfart.
För Wifsta och Svartviks varf, som tillsammans sysselsätta
154 arbetare, är de der byggda skeppens värde beräknadt till 34,700 R:dr
Banko.
2:ne Glasbruk finnas inom Länet, tillhörande ett gemensamt bolag,
nemligen Skönvik, beläget i Medelpad vid hafskusten, och Sandö, vid Ånge
rmanell ven i södra Ångermanlands Fögderi. Vid det förra sysselsättas 95
arbetare, deraf 6 denne höst från Böhmen införskrifne för utöfvande af taf
-
44
felglastilIvevkning. Vid det sednare tillverkas endast grönt glas af, enligt
uppgift, 16 arbetare. 1842 års tillverkningsvärde vid begge bruken beräknades
till 53,066 R:dr Banko. De äro begge gynnade af ett fördelaktigt läge,
så i afseende på vedliilgång, som transport af produkterne.
De till ett antal af 218 i tabellen upptagna i alla delar af Länet spridda
skattlagda Sågverkens tillverkning är ofvan under artikeln Skogen
uppgifven. Husbehofssågarae uppgifvas vara 131, men uppgå sannolikt till
högre antal. Beloppet af tillverkningen dervid tilltror jag mig ej att kalkylera.
Vid Westanå pappersbruk i Medelpad hafva detta år 7 arbetare varit
sysselsatte, och i uppgiften till Kongl. Kommers-Kollegium för år 1842
upptogs nämnda års tillverkningsvärde till 2,566 R:dr Banko.
För öfrigt finnas å landet följande fabriker, i Medelpad: 1 Repslageri
med 2:ne arbetare och 450 R:dr i tillverkningsvärde och 1 Färgeri med
2 arbetare oell 550 R:dr i tillverkningsvärde; i Södra Ångermanland: 1 Läder
garfver i och 1 Färgeri med tillsammans 4 arbetare och 1,100 R:dr
påräknad inkomst, 1 Pottaske Calcinerugn samt ett nyligen anlagdt
Ölbryggeri; i Norra Ångermanland: 1 Lädergarfveri, 1 Färgeri samt
3:ne Hästm äng lar, af hvilka en är förenad med en biekningsanstait efter
utländskt mönster.
Några Tegelbruk drifva® väl, deraf 1 å Hernön nära Hernösand i något
större skala, men i allmänhet inskränkes och försvåras denna tillverkning
af bristande tillgång på tjenlig lera.
I Alnö socken finnas 8 st veken Kalkugnar, som tidtals äro i verksamhet
och anses lemna ringa vinst.
Ibland ortens binäringar intager linnetillverkningen främsta rummet.
Den idkas öfver allt i Länet så, att det egna behofvet fylles och ofta något
öfverskott till afsalu erbålles, men i större skala förnämligast inom en del
socknar af Norra Ångermanlands Fögderi. Dessa socknars tillverkning af finare
lärfter daterar sig från äldre tider. Redan vid 1747 och 1751 årens
Riksdagar utsattes premier för näringens uppmuntran och dylika premier
af allmänna medel utgå ännu årligen, år 1842 med ett belopp af 4,508 R:dr
25 sk. 6 rstr Banko, och utdelas på grund af en för lärfterne bestämd klassfördelning
i måll af deras mer eiler mindre finhet och godhet. År 1777
45
tillverkades redan inom Nätra socken 30,229 alnar premielärfter. Oberäknad
denna premieutdelning, har lärftstiilverkningen tid efter annan dels af
Regeringen, dels af Rikets Ständer njutit uppmuntran genom tilldelande åt
skicklige idkare af Silfverpjeser, Skådepenningar o. s. v. Denna vigtiga och
på desse orters välstånd märkligt inverkande industrigren, hvilken med utmärkt
fäderncärfd skicklighet af både karlar och qvinnor utöfvas, är dock
numera i aftagande, så att under detta qvinqvennium, jemfördt med det
nästföregående, premielärftstillverkningen minskats med omkring 20,000 ainar.
Då rudimaterien, linet, fortfarande och till fulla behofvet erhålles inom
de lärftstillverkande socknarne sjelfva, och deras innevånares förkärlek
för denna sysselsättning är densamma som förr, kan anledningen till minskning
icke sökas i annat, än en försvårad och mindre lönande afsättning, oaktadt
afnämarnes antal inom orten ökats i så måtto, att, då lärft erne förr
nästan uteslutande uppköptes på marknaderne i orten af Hernösands handlande,
ske uppköpen nu till största delen af spekulanter ibland allmogen,
som sedermera lemna ali möda ospard för den ytterligare afsättningen, dels
på flere Städers marknader och dels i Stockholm, jemväl medelst kringvandrande
i husen. Såsom hufvudorsaken åter tili den för afsättningen ofördelaktiga
konjunkturen, anser man det i sednare åren ökade användandet
af bomullsväfnad eller så kallad Schilling tili sådana behof, hvartill lärft förut
nästan uteslutande användts. Denna uppgift är väl sann, men torde egentligen
äga sin tillämpning i fråga om gröfre Iärfter, hvaraf endast en mindre
del tillverkas; men om man betraktar det numera utredda förhållandet, att
det finare Norrländska lärftet kan tillverkas och med fördel försäljas för
billigare pris, än Iärfter tillverkade i Tyskland och Belgien, ej blott af handspunnet
garn, utan äfven af maschingarn, och alt det bär i orten växande
linet är vidare vackrare och till finare spånad mera tjenligt, än det, hvartill
de utrikes Lil [verkarne hafva tillgång, borde den del af ortens tillverkning,
som icke nöjaktigt betaltes inom Riket, kunna med vinst exporteras.
Häremot möter likväl det hinder, att lärftstiil verkarne inom orten, dels i
följd af saknad kunskap, dels i följd af liknöjdhet, icke vårda sig om att
genom ändamålsenlig blekning och appretering gifva det, till sitt inre, goda
och ärligt tillverkade lärftet, det yttre fördelaktiga utseende, som utmärker
den utländska lärftsproduktionen oell gör det af konsumenter företrädesvis
eftersökt. Till stöd för riktigheten af denna förmodan må jag anföra,
dels att, sedan en i Arnäs socken boende lärftshandlande, som på egen
bekostnad för några år sedan besökte de orter i Tyskland, der lä rits tili ver k
-
46
ning i större skala idkas, för att om sättet för dess utöfning taga kännedom,
efter sin återkomst inrättat en mekanisk mangel och en blekningsanslalt, har
det lärft som å dessa inrättningar, ehuru ännu ofullkomlige, blifvit behandladt,
vid dess försäljning i hufvudstaden icke allenast haft lätt afgång, utan
äfven betingat högre pris än vanligt lärft af samma slag, och dels deraf,
att en större lärftshandlare i Berlin, till hvilken jag öfversändt åtskilliga
profver å lärft af ortens tillverkning, med derå utsatta här gångbara priser,
i anledning deraf meddelat mig det yttrande, att så väl han, som hvarje
kännare mäste inse och medgifva iärfternes goda qvalitet, men att deras yla
vore allt för litet lockande för att vinna detaljköpares bifall.
Det bör icke heller lemnäs utan uppmärksamhet, att utöfvandet af denna
näring till en del sker på bekostnad af åkerbruket, som icke skötes med
den omsorg som vederborde, dels i följd deraf, att äfven manspersoner sysselsätta
sig med spånad, föredragande ett föga ansträngande arbete vid spinnrocken
omkring spiseln framför de göromål ute, hvartill en omtänksam
jordbrukare aldrig saknar anledning, och dels derigenom att lärftslillverkningen
framkallar en, relatifl till åkervidden, måhända för utsträckt odling
af linet, hvilket, i likhet med andra oljeväxter, nog mycket mattar jorden
om det för ofta återkommer; äfvensom att qvinnorna i de hushåll, der
lärftstillverkning idkas, ej sällan till den grad sakna skicklighet i nödige husliga
slöjder, att de låta förfärdigandet af sine kläder, strumpstickning m. m.,
besörjas af främmande personer emot betalning; och jag har i följd af dessa
förhållanden kommit till den öfvertygelse, att, derest icke lärfls till verkningen
kan gifvas den riktning, att dess produkter kunna så väl till det inre
sorn yttre fullt uthålla täflan med utländska fabrikater, på samma gångsom
man tillegnade sig de upptäckter, som utrikes blifvit gjorde och begagnas i
afseende å en ändamålsenligare skötsel och beredning af linet samt lättnad
i arbetet vid sjelfva tillverkningen, det vore för de lärflstiilverkande socknarnes,
innevånare fördelaktigast, om denna binäring helt och hållet öfvergåfves
och dertill nu använde krafter i stället egnades åt jordbruk och boskapsskötsel.
Skulle d ef emot, genom uppmuntran oeh kraftigt understöd af
allmänna medel, i förening med nit och håg hos allmogen, att vilja tillegna
sig af erfarenheten i andra länder godkände förbättringar, denna näring
erhålla en ändamålsenlig riktning, är jag för min del förvissad, att dess idkande
skall bära rika frukter, ej blott för ofvannämnde socknars innebyggare,
utan äfven, genom dess framskridande till andra orter, för landet i ali
-
47
mänhet I öfverensstämmelse med dessa åsigter, har ock en underdånig
framställning i ämnet till Eders Kongl. Maj:t blifvit i början af detta år af
Länets Hushållnings-Sällskap gjord, och, efter det nästan samtidigt dermed Eders
Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi, med lifligt intresse för näringens upplijelpande,
fästat Eders Kongl. Maj:ts Nådiga nppmärksambet på nödvändigheten
af åtskillige åtgärders vidtagande för sådant ändamål, har Eders
Kongl. Maj:L under loppet af detta år täckts i Nåder förordna, icke alle
nast
att utrikes godkände spinnstolar och liäcklingsmaschiner skulle för allmänna
medel inköpas, ulan äfven uppfinnaren af en ny fördelaktig spinnmelhod
på allmän bekostnad inkallas, för alt i utöfningen deraf samt andre
delar af näringen lemna undervisning. Allmogen emotser nu med tack
sam
förtröstan resultaterna af dessa Eders Kongl. Maj:ls landsfaderliga tillgöranden.
För bedrifvande! af Tjärubränning och Pottasketillverkning
lemna Länets skogar rika tillgångar, och dessa binäringar, med uppmuntran
hvaraf början gjordes af härvarande Läns-Slyrelse för omkäing 10 år sedan,
och för hvilket ändamål Eders Kongl. Maj:t, uppå i underdånighet gjord hemställan,
år 1840 beviljat 1,000 R:dr Banko och år 1842 lika summa, att af
Hushållnings-Sällskapet såsom premier utdelas, äro således för orten naturliga.
Såsom erfordrande ringa förlag äro de dessutom tillgänglige för utöfning äfven
af den fattigare klassen och skola säkert, sedan kunskapen om deras utöfning
blifvit allmännare spridd och då, hvad tjärubränningen angår, materialerne
för tillverkningen, stubbar och rötter, vanligen utan ali ersättning
stå till verkarne lill buds, betydligt öka sig, då svagare skördar inträffa och
man blifver mera i behof än nu att genom binäringar förskaffa sig uppehälle.
Jag är ej i tillfälle att uppgifva qvanliteten af pottaske- och tjäru-tillverkningarne
för hela Länet; men att de inom några socknar äro betydlige
och der böra anses fullt hemmastadde, anser jag mig kunna sluta dels deraf,
att, då exporten af pottaska från Sundsvalls Tullkammaredislrikt år 1839 allenast
utgjorde 267 Lisp., har den under de 3 sista åren uppgått i medeltal
lill 4,725 Lisp. årligen, och dels deraf, alt, eldigt till Hushållnings-Sällskapet
inkomna bevis för premiers erhållande, inom en mindre socken, Björna i
Norra Ångermanland, år 1842 tillverkats 354 Lisp. pottaska och 1,293 tunnor
tjära samt detta år 940^ Lisp. poLlaska och 1,174 tunnor tjära.
48
Jagt och Djurfång idkas numera inom Länet mindre betydligt och
endast såsom näring i en del af Ångermanlands fjälltrakter, der skogsfågeln
vanligen om hösten fångas i giller.
Fiske har deremot sedan äldre tider utgjort en vigtig binäring. Strömmingsfisket
idkas vid hafskusten, af Fiskare-Societeterne i Länets städer, äfvensom
i Gefle, och af på kusten bosalie, såkallade strandfiskare, dels emot arrende
till Kronan inom gebiten för de regala fiskena, och dels lill följd af
öfverenskommelse med enskilde, då desse på grund af skattemannarätt områda
fiskevattnet. Det säges under de begge sednare åren hafva lemnat någorlunda
god afkastning, som lill största delen åtgår tili fyllande af ortens
behof och afyttras på marknaderne. Öfverskottet, deribland Geflefiskarenas
fångst helt och hållet ingår, försäljes utom Länet.
Laxfiske idkas med fiskebragder af flera olika slag i alla de elfvar i
Länet, sorn hafva sitt utlopp i hafvet. Detta slags fiske har innevarande år
gifvit god afkastning, men säges i allmänhet hafva varit vida ymnigare fordom,
hvilket man lillskrifver dels obehöriga, ofta öfverklagade tilltag af en
del närmare elfvarnes utlopp boende fiskeegare eller arrendatorer att inrätta
deras fiskebragder så, alt laven hindras gå längre upp i elfvarne för
att der lägga sin rom, och dels försumligheter vid de många i sednare tider
tillkomna sågverken, att förhindra sågspåns nedflytande i elfvarne, derigenom
elfsbotten småningom beläckes sä, att derpå befinteliga vegetabiliska ämnen
blifva för fisken oåtkomliga. 1 ändamål att förekomma dessa å laxfisket inverkande
omständigheter, äro väl författningar emanerade, stadgande förbud
och böter, men svårigheten att deråt bereda efterlefnad har länge varit erkänd
och redan år 1836 föranledt Eders Kongl. Maj:t, ali, på sätt i förra
femårs-berättelsen omnämnes, anbefalla undersökningar och förhör med
fiskeegare och arrendatorer vid Härads-Rätterne i ändamål att bereda frivilliga
öfverenskommelser, förenade med utsatta vitén, lill hindrens undanrödjande.
Dessa undersökningar hafva dock först innevarande år kommit att äga
rum, så att verkningarne deraf ännu ej kunna bedömas. Utöfver den lax,
sorn inom Länet konsumeras, dels färsk och dels saltad, afsätles icke obetydligt
årligen till lnifvudstaden och inkomsten häraf har ökats, sedan, genom
den tillvägabragte ångbåtskommunikationen emellan Stockholm och flere
hamnar i Länet, tillfälle yppats att få försälja fisken genast efter fångsten.
Ännu mer än sjelfva fisket hafva de inkomster, Kronan deraf dragit, under sednare
-
40
na re åren förminskats, dels i följd deraf alt en del laxfisken, som förr alla
ansetts vara regala, lid efter annan blifvit genom rättegångar fråndömde
Kronan och tillerkände strandegande Skatteman, oell dels, fastän i ringare
män, deraf alt vid auktioner å kronofisken spekulanterne ej sällan för arrendets
nedsättande påhitta den väl beräknade utvägen, att heldre förena sig i
bolag om arrendet, än att öfverbjuda hvarandra. Så t. ex. känner jag ett
bolag laxfiske-arrendatorer af öfver 60 personer, fastän arrendet till Kronan
endast utgör en tunna lax.
Salpelertillverkningen har inom Länet årligen aftagit och har innevarande
år nedgått ända till 26 Lisp. 6 skålp. Man anser det af Kronan bestämda
lösningspriset för lågt, och mången linner derföre större fördel att
använda boskapsurinen lill artificiel gödselberedning.
Om någorstädes på landet Handel lym sägas florera, så är det i provinsen
Ångermanland och särdeles i norra fögderiet deraf, hvars allmoge
har en afgjord böjelse för detta slags rörelse. Så vida denna verksamhet
inskränktes till uppköp och afyttring af ortens produkter och endast
idkades af personer, som med nödig stadga förenade några tillgångar och
de insigter, som för denna liksom hvarje annan närings bedrifvande^ erfordras,
om den skall vara med fördel förenad, skulle icke ringa båtnad åt
orten derigenom beredas; men med den riktning, handeln i denna ort tagit,
utöfvar den otvifvelaktig! på ortens välstånd ett skadligt inflytande.
Förledd af exemplet utaf en och annan genom handel rik blifven
bonde, men förbiseende de vida talrikare exemplen på misslyckade spekulationer
och deraf följde bankrutter, måste nära nog hvarje yngling
åtminstone någon gång försöka sin lycka i denna väg. Ortens till
verkningar
räcka naturligtvis icke tili för så många spekulanter, och om
man undantager lärftsuppköparne, som icke gå utom orten, hafva de fleste
Slockholm besökande fogel- och smörhandlande från detta Län inköpt
större delen af sina förråder från socknar utom Länet. Men äfven vid denna
utsträckning af landtmannahandeln vore, oaktadt de ofta misslyckade resultaterne
och inverkan häraf på de kreditgifvande försäljarne i inköpsorterne,
ej någon skälig anmärkning att göra, om det stadnade härvid. Men vinsten
af Stockholmsresan måste ökas, om affärerne gått väl, och förlusten repareras,
om de gått illa. Derföre uppköpas i hufvudsladen ej blott kaffe, socker
och specerier af alia slag, utan ock hvarjehanda lyxartiklar, äfvensom gamla
Femnrs-lerättelse frän tVester-Norrlands Län. 7
50
lliider o. s. v., för alt sedermera i hemorten utminuteras. För alt kunna
egna en del af året åt denna verksamhet, betingas derföre mängden al' de
drängar, som icke inskränka sig till anlagande af sommartjenst aliena, ledighet
ur tjenslen för någon lid af vintern och resa då ”söderut”, såsom det
heter, antingen försedde med varulager på egen räkning och risk, eller såsom
medhjelpare åt grannar med mera vidsträckt rörelse. Det är till och
med icke utan exempel, att pigor äfven slå sig på dylika handelsföretag.
De handelsmän, som bedrifvit rörelsen med vinst och deraf sandat någon
förmögenhet, hålla vanligen ständigt lager af köpmanna varor, dertill då ofta
från Stockholm hämtadt bränvin räknas.
De för orten ofördelaktiga verkningarne af en så beskaffad handel kunna
utan svårighet inses. Utom det att lättheten att få köpa en myckenhet
artiklar, som, i stället för att kunna räknas till förnödenhetsvaror, endast
reta och tillfredsställa fåfängan, och att det dermed förenade utborgningssystemet
förleda obemedlade, särdeles af de tjenande klasserne, till onyttiga
utgifter och förhindra en för alla stånd nödig sparsamhet, kunna det
myckna flackandet på landsvägarne, Stockholms-besöken och sjelfva sysselsättningens
beskaffenhet, såsom innefattande för den obildade många och stora
lockelser att afvika från den strängare moralens bud, icke annat än menligt
inverka på sedligheten. En mängd händer dragas dessutom på detta
sätt från de egentliga landtmanna-näringarne, och klagan är inom orten allmän
öfver svårigheten att erhålla stadgadt och dugligt tjenstefolk.
Delta förhållande väcker icke allenast bekymmer hos de förståndigare
inom orten, utan äfven hos Länets administrativa myndighet, sorn tid efter
annan dels föreslagit åtgärder flir oskickets hämmande, dels vidtagit sådane,
då de legat inom gränsen för dess verksamhet- Sålunda hållas marknader i
flere af de större socknarne af Norra Ångermanland en åt vänne gånger om året,
— de större handelsmännen blifva af Pröfnings-Komilen ihågkomfte med
bevillning, — alfvarlig uppmärksamhet har börjat fästas pä TjenstekjonsStadgans
efterlefnad, — och sednast har, lill följd af Eders Kongl. Maj:ts
genom Kongl. Kungörelsen den 6 Oclober 1842 medelade bifall lill Länsstyrelsens
hemställan, under innevarande år köpingen Örnsköldsvik ungefär
i midten af fögderiet uppstått. I denna köping, anlagd på ett af Kronan inköpt
| mantal i Norrlungånger» by af Själevads socken invid en segelbar fjärd
af Bottniska viken, samt lydande under Länsstyrelsen samt Kronobetjenin
-
I
51
gen i orten i afseende pä ordnings-, polis- och ekonomi-mål, under Själe\
a ds Häradsrätt i rällegångsä render samt, hvad Kyrkoväsendet angår, lill
Själevads pastorat, hafva intill årets sint 12 personer, deraf 6 handlande
och 6 handtverkare, erhållit rättighet till inflyttning, deraf en del redan å
stället uppfört byggnader och börjat sin rörelse.
Ett verksamt medel till utrotande af allmogens handel med köpmannavaror
skulle måhända vara att vaka öfver utkräfvandet af det ansvar,
allmänna Lagen för idkandet af landthandel bestämmer; men då denna rörelse,
på sätt jag haft Nåden anföra, är mera allmän inom orten, så ali följderna
af laglillämpningen skulle förstöra välståndet inom en mängd familjer,
och det under alia förhållanden och särdeles då lagöfverträdelser, såsom
här, nära nog blifvit landssed, är för känslan motbjudande att strängt
beifra konventionella lagbrott, har jag ansett mig böra för ändamålets vinnande
försöka fredliga medel, innan strängare åtgärder förordnas.
Utom de vid §. rörande landets allmänna beskaffenhet upptagne åtgärder
för beredande af lättare kommunikationer, torde här böra nämnas,
all under detta qvinqvennium en regulier ångbåtsfart med 2:ne större ångbåtar
kommit till stånd, hvarigenom från 3:ne hamnar i Länet en lika hastig
sorn beqväm kommunikation erhållits ej blott med hufvudstaden, utan
äfven, hvad som förut ofta saknades, med de norr och söder om delta Län
belägne städer vid Bottniska viken, äfvensom med Wasa i Finland, som några
gånger på sommaren af ångbålarne besökes. Detta nya kommunikationsmedel
har märkligt inverkat på rörelsen. Det begagnas flitigt, och som företaget
gifver god vinst, bör man kunna påräkna att kunna framgent derpå
ega tillgång.
§. 4.
Politisk Förf athlin g.
Delta Läns Kammarverk företer mera enkelhet än förhållandet är i
andra orter, derutinnan alt hemmansnaturen, med undantag af 17- mantal
frälse, endast är Krono och Kronoskatte, af hvilka 86,] mantal, deruti inbe
-
52
gripna 45' mantal ecclesiastika boställen, tillhöra elen förre och 1,5041 mantal
den sednare naturen. Någon kungsgård eller ladugård finnes ej inom
Länet; icke heller andra boställen, än de sorn besittas af ecclesiastikstaten.
Ett kronoskattehemman tillhör härvarande hospital och lärer i äldre tider
tillfallit detsamma genom arf efter ett hospitalshjon.
Under sistförflutna 5 år har förut varande rekognitionsskog blifvit skattlagd
till mantal, som ingått i skatt, äfvensom i? mantal krono blifvit
o / 2 5 o
till skatte köpta; hvaremot ~ mantal skatte är vordet, enligt Kongl. Kammar-Koiiegii
beslut, i Jordaboken till krono omfördt, samt A mantal redan
i äldre tider i ödesmål förfallet krono derutur alförts. 24 krononybyggen hafva
blifvit definitift beviljade och äro ännu under frihetsår, så att deras hela
antal inom Länet nu uppgår till 121.
I följd af förut i denna berättelse anförda förhållanden, angående det
dels allmänt spridda begär a bland ortens innevånare att tidigt kunna grunda
egen bosättning, och dels den allmännare böjelsen för köpenskap, som äfven
visar sitt inflytande hvad fast gods angår, hafva inom detta Län hemmansklyfningar
och jordäfsöndringar skett i större skala, än jag för min del
anser förenligt med beredandet och bibehållandet af allmänt välstånd. Jag
vet väl att män, som för sina kunskaper och erfarenhet ega och förtjena sina
medborgares aktning, hysa och söka försvara den åsigt, att få elier inga
band böra af statsmakterne läggas till inskränkning i rättigheten att förvärfva
och besitta mindre jordlotter. Det är dock både kändt och erkändt, att
Rikets på en vidsträckt areal spridda landskaper sins emellan förete så många
olikheter i anseende till belägenhet, klimatiska förhållanden, innebyggare
och deras sedvanor o. s. v., att den ekonomiska författning, som kan vara
nyttig och passande för ett landskap, understundom icke alls är tjenlig för
ett annat och detta förhållande, som ofta föranleder partiella undantag, torde
äfven ega tillämpning i förevarande fråga. Det är äfven i sednare tider
af statsekonomer erkändt, att en tilltagande folkökning icke utgör bevisen
på ett lands stigande i välstånd, utan att detta måste bedömas efter antalet
af dess behållne och bergade innebyggare reiatift till hela folkmängden. Att
folkmängden icke må tillväxa i större progression, än medlen och möjligheterne
för dess utkomst, måste alltså blifva föremålet för styrelsens sträfvande,
i den mån sådant kan af dess tillgöranden bero. Betraktar man nu
förhållandet med de personer, som bosätta sig på så små hemmansdelar eller
jordlägenheter, all deraf aldrig kan påräknas en afkastning, tillräcklig för
åboens och dess familjs bergning, och att hvad som i detta afseende fattas
måste på annat sätt beredas, — hvad jordlägenheterne angår, till ett qvantum,
motsvarande den förut vanligen obemedlade familjens hela behof under
de år, som förflyta medan lägenheten odlas, så torde det vara gifvet,
att de flere eller färre utvägar, som inom ett landskap stå sådane familier
till buds för ett ärligt förvärfvande af lefnadsbehofven i öfrigt, måste beräknas
vid bedömandet huruvida rättigheten till bosättning bör vara fullkomligt
fri eller i mer eller mindre mån begränsas. Vid en undersökning
härom skall man snart inse en stor olikhet emellan Rikets södra och norra
landskaper. I de förra är befolkningen tätare bosatt, städerna flera, större
och hvarannan så nära belägne, att det tillfälle till arbetsförtjenst, som ofta
inom dem yppas, är för största delen af den kringliggande landsortens bebyggare
tillgängligt. Ännu oftare förekomma större och mindre herregods,
hvilkas innehafvare dels vanligen under alla förhållanden kunna lemna sysselsättning
åt arbetssökande, dels ock sannolikt, då en större tillgång deraf
förefinnes och dagspenningen i följd deraf faller, håde kunna och skola begagna
tillfället till utförande af större arbetsföretag, såsom odlingar och dylikt.
I följd af det mildare klimatet saknas dessutom mera häftiga variationer
i grödornas beskaffenhet och deraf beroende priser å de första och nödvändigaste
lefnadsbehofven. I de norra landskapen åter är förhållandet alldeles
motsatt. De små och fattige städerne räkna i följd af deras läge vid
hafvet en stor del af deras befolkning till fiskare och sjöfolk, hvilkas yrken
endast tidtals bedrifvas och af hvilkas personal derföre ett för de vanliga
behofven mer än tillräckligt biträde till verkställande af arbeten emot lega
kan erhållas. Detta läge orsakar vidare, att största delen af det glest bebodda
landets invånare , som inom denna provins räkna öfver 6 ända till
30 mils afstånd till närmaste stad (i de nordligare Länen är afståndet ändock
större), således sakna utväg alt begagna sig af ett tillfälligtvis inträffadt
ökadt behof af arbetsbiträde.
nas nästan helt och hållet. Klimatet här gör så den större som mindre
jordbrukarens beräkningar på jordens afkastning mindre säkra och denna afkastning
i hög grad varierande, hvilket åter, då inom landet någon egentlig
spannemålshandel ej kommit till stånd, medför en sådan växling i sädespriserne,
att de ett år kunna stå 100 procent och derutöfver högre än ett
annat.
Vid summering af uppgiflerne öfver inom Länet befintlige backstugor
och på viss lid från hemman afsöndrade lägenheter, befinnes de förras antal
uppgå till 835 och de sednare till 4,185. Att lägenheter afsöndras med
beständig besittningsrätt inträffar mera sällan och deras antal upptages derföre
icke i beräkning. Då man likväl med någorlunda visshet kan antaga,
alt icke i af de afsöndrade lägenhelerne är af den storlek och godhet, alt
innehafvare!! kan för sig och de sina under medelmåttigt goda år deraf påräkna
bergning, så återstå inom Länet tillsammans 3,642 backstugor och
mindre lägenheter, utom hemmansdelar samt k rono-nybyggen i enahanda
kategori, hvilkas särskilde bostäders befolkning, uppgående efter beräkning
al 5 personer på hvarje hushåll till minst 20,000 personer, måste söka utvägar
för soia behofs fyllande lili större eller mindre del på annan väg
än af den åboende jorden, kan man, under ofvannämnda förhållanden, ej
annat än med oro emotse ett inträffande svagår. Länets besutne innebyggares
farhågor för foljderne af della på kommunernes välstånd, efter
hvad erfarenheten under år med mindre goda skördar visat, mäktigt inverkande
bosättnings-system hafva på flera sätt gifvil sig tillkänna. Sålunda
träffas ej sällan vid sockenstämmor öfverenskommelse!’, hvilka, om den hos
mig begärda faststäiielseu derå erhölles, skulle hota både personlig frihet
och en lagenlig utöfning af egande rätten. Än vill man berättiga de vid
kommunernas gränsor bosatte, all, utan föregången anmälan eller biträde af
vederbörande offentliga myndigheter, med våld fördrifva till kommunen anländande
medellösa familjer, än vill man ej blott ålägga hemmans-innehafvarcn
ansvarighet för de familjers underhåll, åt hvilka han af hemmanet
upplåter jord, utan äfven för framtiden vid sjelfva hemmanet fästa en sådan
skyldighet. Märkligast och mest bevisande är dock yttrandet af den
komité, sorn för 2:ne år sedan, i följd af Eders Kongl. Majlis Nådiga befallning,
härstädes sammanträdde för att yttra sig angående välboren för
hemmansklyfning och jordafsöndring. Denna komité, bestående af IIöradshofdingarne
i Länet samt af ståndspersoner, prester och bönder, 2:ne
ibland de anseddaste inom orten af hvardera klassen, var nemligen enhälligt
af den tanke, att hemmans klyfning lill mindre del än i manlej
och jordafsöndring till hvad areal sorn hcldsl icke borde
få ega ium, med mindre kommunen förut fått i sockenstämma
undersöka och pröfva förhållandet.
län således uttalad opinion måste skänkas afseende. Det liar alltså
bordt vära mitt åliggande, alt uppsöka och begagna de lagliga utvägar, suni
kunna slå mig tills bud, för ali förekomma tillväxten af en obesulen befolkning
särdeles under nuvarande lyckliga förhållanden, på hvars ostörda
fortsättning så mången anser sig med säkerhet kunna draga växel.
Kongl. Förordningen rörande dessa ämnen af den 19 December 1827
stadgar väl, att lägenhet, som från hemman inom detta Län afsöndras, skall
minst innehålla 6 tunneland duglig jord, samt synes äfven gifva anledning
dertill, att en mindre afsöndring skulle, då påstående derom af vederbörande
väckes, lili hemmanet emot lösen återgå; men då icke stadgadt är,
huruvida med vederbörande menas andra än de begge kontra b eran de,
af hvilka den följande hemmansegaren icke skäligen kan förmodas vilja
återfordra hvad han en gång sålt eiler upplåtit endast i följd af afhandlingens
bristande öfverensstämmelse med författningens föreskrift angående
jordvidden, och ett dylikt påslående af säljarens efterträdare å hemmanet
vanligen skulle medföra en kännbar rubbning för lägenhets-innehafvarén,
sedan denne på dess odling och bebyggande nedlagt arbete och kostnader,
bar jag trott det vara tjenligast, alt söka bereda författningens efterlefnad i
denna punkt genom förfoganden, hvilka, om de ej kunna hindra, åtminstone
försvåra ingåendet af afhandlingar i strid med författningens bud. Jag har
derföre af föreskriften i 4 §., att Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande bör
halla hand deröfver, att en lämplig afgäld till hemmanet å afsöndrad jordlägenhet
sättes, samt pröfva beloppet deraf, hämtat anledning anbefalla Häradsskrifvarne,
att icke, såsom sig sjelf försvarande, i mantal teckna jordlägenhetshafvare,
som ej varit i nämnde egenskap förut skattskrifne, med
mindre nyssnämnde min pröfning af afgälden förut egt runi, och denna
pröfning förvägras åter, då afhandlingen visar, att författnings-löreskrift, det
icke mindre än 6 tunneland duglig jord må afsöndras, blifvit af de kontra
lierande åsidosatt.
Allmogen fortfar att inse det vara eli v ilkor för jordbrukets förkofran
att spridda egor sammanföras lill färre skiften och låta icke afhålla sig
från att begära laga skifte af de dermed vanligen förenade betydligare
kostnader. Under loppet af innevarande är hafva 59 särskilda förordnanden
till laga. skiftens förrättande blifvit meddelade.. Delegarnes i ett skifteslag
allmännare belåtenhet nied en sådan förrättning beror dock i högst väsentlig
män på Landt mål arnes duglighet, och då fordringarne derpå så hos
desse sorn andra Embetsman i allmänhet böra rättas efter de fördelar af
embelet eller tjensten, som komma dess innehafvare lill godo, vore det ön
-
56
skeligt, att säd ane åtgärder från Statens sida kunde vidtagas, att Landtmätarne,
åtminstone då åldern hindrar dem från fortsättning af deras mödosamma
oell ansvarsfulla tjenstemanna-kail, försäkrades om en tarflig bergning
under deras återstående dagar.
Någon klagan har icke från jordbrukarens sida försports öfver de rättigheter,
bruk och vattenverk kunna ega lill vattenuppdämningar.
De från landet dels kontant, dels medelst in natura prestationer utgående
Statsbidrag af alla slag uppgå, förvandlade till penningar, till
511,588 R:dr 2 rst., eller 24,166 R:dr 8 rst. mindre än det i 1838 ars tabell
upptagna SLatsbidrags-belopp. Minskningen, beroende till en del af lägre
markegång nu än år 1838, härleder sig hufvudsakligast af den vid sista
Riksdagen beslutade lindring i första artikelns bevillning, uppgående till
12,806 R:dr 30 sk., samt i bålsmansunderhållet, beräknad till 4,321 R:dr,
äfvensom från upphörandet af Lagmans- och Häradshöfdingeränta!!, som år
1838 utgick med 3,497 R:dr 22 sk., allt Banko. Af ofvannämnde summa
statsbidrag drabbas jordbruket med 285,273 R:dr 5 sk. 5 rst., hvaraf
85,135 R:dr 47 sk. äro beräknade motsvara kostnaderna för skjuts, väghållning.
fattigförsörjning samt diverse allmänna onera och besvär, kostnaden
O" O J O
för rustning och rotering till 22,189 R:dr 39 sk. 4 rst. samt clerecie-statens
underhåll till 51,807 R:dr 23 sk. 4 rst., i följd hvaraf återstoden
123,139 R:dr 39 sk. 9 rst Banko motsvarar jordbrukets ständiga räntor och
bevillning. På hvarje af Länets l,608t mantal, som i medeltal för hela
Länet äro taxerade till 4,160 R:dr Banko, dock så olika, att, då taxeringen
i Njurunda socken i Medelpad uppgår i medeltal till 5,871 R:dr 32 sk. 5
rst., visar resultatet af taxeringen i Lidens socken i Södra Ångermanland
endast 2,596 R:dr 14 sk., belöper således per medium något öfver 761 R:dr
i ständiga räntor och statsbidrag samt i det närmaste 1011 R:dr i öfrige
prestationer, tillsammans 178 R:dr Banko eiler i det närmaste ^ af uppskattningssumman.
Fördelar man denna beskattning på indiviclerne, tillhörande jordbruksklassen,
hvaraf i medeltal för hela Länet 51 personer belöpa sig på hvarje
mantal, dock med den olikhet socknarne emellan, att, då i Björna socken af
Norra Ångermanland 115 personer i medeltal kunna antagas hafva sin bergning
af ett helt mantal, belöper sig på hvarje sådant i Botheå socken i Sö
giiv
narin.; ftq
f
57
dia Ångermanland endast 29 personer, så finnes hvarje individ i statsbidrag
af alla slag utgöra 3 R:dr 22' skillingar, allt Banko.
Under nuvararande förhållanden, efter 3:ne års ymniga skördar och
då innehafvare al mindre lägenheter, dels i följd af tillgång på arbetsförtjenst,
dels i anseende till låga priser på födoämnen, utan svårighet lifnära
sig, utgöras skattebidragen med lätthet. Icke så under motsatta förhållanden,
då dessutom, i följd af de lör Sverige egna institutioner, den redan i
sig sjelf af minskade inkomster af jordbruk och arbetskraft uppkomne svårigheten
att utgöra Statsbidragen ytterligare ökas genom höjning i markegängen
samt den indelade räntegifvarens skyldighet, att utgöra sina räntepersedlar
in natura eller emot lösen efter de vanligen än högre gängse alimanna
prisea å dessa persedlar.
Då hela Länet är roteradt till Båtsmäns underhåll, allmännast sålunda
alt 3:ne mantal uppsätta 1 båtsman, och dennes utredning är mindre kostsam
än den indelade soldatens, kan roteringen, åtminstone jemförelsevis med
förhållandet i andra orter, icke sägas vara för orten särdeles betungande.
Största tyngderne får jordbrukaren vidkännas af skjuts och vägunderhåll, i
anseende lill de flestas aflägsenhet från allmänna vägarne samt dessas prim
i lift felaktiga anläggning öfver höjder, i stället för bredvid desamma, hvarigenom
både kommunikation och underhållet försväras, samt af fattigförsörjning,
för hvilken sednare, då både underslödsgifvare och tagare tillhöra
samma nä ringsklasser, utgiflerne till de sednare ökas i samma mån, sorn
svårigheterna för de förre att dem utgöra. Skyldigheten att forsla den indelade
tiondesäden 8 mil från kyrkoherberget, dit tiondegifvaren ofta kail
hafva lång och besvärlig väg, medför ock för allmogen en svår tunga.
En stor lättnad i en del dessa tyngder skulle otvifvelaktig! beredas
dels genom tillvägabringande af den redan föreslagna förändringen i sältet
för markegångens bestämmande efter flera års medelpris, och dels genom så
väl de med indelad lön försedde civile embetsmäns som clereciets aflöning
direkte ur statskassan, genom hvilken sednare åtgärd dessutom mänga, det
goda förhållandet emellan dessa ertibetsmannaklasser och de skattdragande,
störande kollisioner skulle undvikas.
Hvad skjutsbesväret angår, så torde en lindring deri icke kunna tillvägabringas
på annan väg än genom öfverenskommelsers träffande emellan
Femärs-berättelse frän Ff'ester-Norrlands Län. 8
58
de skjuts-skyldige om dess öfverflytlande i viss män på entreprenörer. Sedan
Landshöfdinge-embetet i detta Län blef mig i Nåder anförlrodt, bar man
dock, särdeles i Medelpad och Södra Ångermanland, mest klagat öfver den
nuvarande orättvisa fördelningen af detta onus, uppkommet deraf, alt skjulsregleringarne
uppgjorts för längre tid tillbaka och med den på de resandes
då vanliga antal grundade beräkning, att de vid gästgifverierne anslagne
hållhästar, som utgingo från vissa hemman i män af deras skatt, skulle
vara i det närmaste tillräckliga för de resandes fortskaftande och reservhästarne
åter, som af andra hemman utgöras i tur, mera sällan anlitas, hvaremot
i sednare tider de resandes ökade antal på många ställen föranledt reservhäslarnes
oftare anlitande, ända derhän att ett eller annat reservhemman
fått utgöra skjuts flera, till och med 30 gånger, då ett hållhemman af
lika skalletal endast skjutsat en gång.
För att både afhjelpa detta missförhållande vid utgörande af ett onus, hvartill
aila skjutsskyldiga hemman äro i lika mån forpliglade, samt på samma gång,
så vidt görligt vore, deruti för aila bereda lindring, har jag, sedan förberedande
arbeten blifvit undangjorda, i sisllidne Oktober månad haft ett sammanträde
med deputerade af Medelpads skjutsskyldige, hvarvid tili deras öfverläggning
framställdes ett af mig uppgjordt förslag, grundande sig på desse principer: alt
det hittills brukliga håll-liggandet vid gästgifvargårdarne skulle upphöra: alt
skjutsskyldigheten i stället under vanliga förhållanden skulle bestridas af entreprenörer:
att, då erfarenheten visat det under vissa tider, före och efter
marknader o. s. v., ett betydligare antal hästar än eljest för resandes fortkomst
erfordrades, men det skulle blifva med allt för stor kostnad förenadt, att af
entreprenörerne betinga underhåll af så stort antal hästar, att skjutsningen äfven
å sådaiie tider kunde af dem fullgöras, ett mindre reservlag för hvarje
gästgifvaregård borde till entreprenörens biträdande vid dylika tillfällen anslås:
samt att, på det de lill reserv indelade hemmansegare ej måtte af entreprenörerne
i oträngdt mål anlitas, desse skulle tillförbindas att, för hvarje
gång reservhäst uppbudades, till dess egare betala en afgift utöfver den
vanliga skjutslegan, hvarjemte, till ytterligare kontroll å entreprenörerne i detta
afseende, en förändring i sättet för dagböckernas förande skulle föreskrifvas.
Detta förslag godkändes enhälligt af de skjulsskyldige, som ätogo sig feti
årlig afgift af högst 20 R:dr Banko på hvarje mantal till godtgörelse åt
entreprenörerne, om antagande hvaraf samt vilkorens uppgörande Eders
59
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ville gå i författning; och då, enligt det
uppgjorda förslaget, denna godlgörelse är så heräknad, atl entreprenaders
ingående hör vara med icke obetydlig vinst förenadt, betvxflar jag ej, atl sådane
åtminstone för de fleste gästgifverier inom fögderiet skall komma
till stånd.
Så snart ett förslag i enahanda riktning lill förändring och jemkning
i skjutsens utgörande inom Södra Ångermanlands fögderi hunnit utarbetas,
kommer sammanträde med detta fögderis skjutsskyldige jemväl att hållas.
Den här ofvan nämnde olikhet i ett mantals taxeringsvärde särskilde
socknar emelian antyder visserligen en ojemnhet i beskattningen, men denna
ojemnhet visar sig än större, om man anställer jemförelse emellan serskilda
hemmans med lika skatt olika afkastning och förmåner. Exempel gifvas till
och med inom samma socken, alt, då -3 mantal understundom är tillräckligt för
att bereda bergning åt hemmansåboen och hans familj, kan å ett annat ställe
i mantal dertill icke anses tillräckligt. Denna ojemnhet, som torde härleda
sig till en del från skattläggningarnes verkställande på vidt skiijda tider,
men kanske lmfvudsakligast från de olika skaltläggningsförrättarnes skiljaktiga
uppfattning och tillämpning af skattläggningsmethoderne, likasom den olika
beskatlningsgrunden af hemman af olika jordnatur, ser man ofta öfverklagad,
och författare hafva upplrädt med mer och mindre vidt omfattande
förslag för olägenheternes afhjelpande; men, utom det att olägenheterne i
verkligheten äro mindre än de synas, då en jordegendoms högre eller lägre
beskattning alltid vid köp och skiften måsLe tagas i beräkning samt i följd
deraf minska eller höja köpeskillingen eller vederlaget, torde det svårligen
kunna undanrödjas, då en fullt rättvis skattejämkning, äfven med antagande
af öfver allt tillgänglige fullständiga uppgifter om de särskilda hemmansdelarnes
beskaffenhet, endast är tänkbar i det fall, att de kunde verkställas
öfver hela Riket af samma personer, så alt enahanda grunder och åsigter
öfverallt vid lörrätillingarne följdes. Men, då sådant åter icke är utförbart
ens inom ett enda härad, skulle troligen en skatlejemkning, företagen af
olika skattläggnings-kommissioner, lemna såsom resultat än större ojemnheter,
än de som nu förefinnas; och i stället för att nu en eller annan hemmansegare,
enär han med kännedom örn sin jords beskattning deraf blifvit innehafvare,
endast kan sägas hafva anledning anmärka dess relatift högre
belopp, skulle då säkert mången få giltiga skäl att klaga öfver orättvisa ändringar
i det varande förhållandet.
60
Forslandet med Kronoskjuts \id Fort- och hemmarcherna af den till
tjenstgöring i luifvLidstaden ärligen inkallade kommendering af Länets båtsmän
har länge utgjort en för allmogen kännbar tunga, och den har derföre
tacksamt erkänt den lättnad i detta onus, som första gången innevarande
års höst blifvit beredd genom bålsmännens liemlransporterande på ångfartyg
till de ställen i Länet desse anlöpa.
Politi. För den allmänna ordningens och sedlighetens vidmagthållande
fattas understundom beslut i sockenstämmor, ändamålsenliga och fruktbärande
i den mån Pastorerne inom församlingarne ega håg och förmåga
att verka för saken. Då de nyligen öfver allt inrättade sockennämnderne
hinna göra sig närmare redo för ändamålet med denna instruktion och folket
blifva bekant dermed, höra välgörande resulta Ler deraf kunna påräknas.
Jag har förut haft Nåden omnämna svårigheten att erhålla dugligt tjenstefolk,
till en del härledande sig från det i orten vanliga oskick, att aftal
emellan husbönder och tjenare göras endast för en del af tjensleåret och
derifrån att husbönder ej sällan lått hos sig mantalsskrifva större antal tjenstehjon,
än de i sin tjenst använda, och jag har i anledning häraf anbefallt
kronobetjeningen, att noggrann! vaka öfver tjenstebjonsstadgans efterlefnad.
Till förhindrande af eli annat inom Norra Ångermanland flerestädes
förekommande oskick, alt i de så kallade kyrkostugorne å kyrkovallen efter
gudsljenstens slut trakleringar med starka drycker af hvarjehanda anledning
utdelas, såsom efter lysning, barndop, af obemedlade nygifta par i ändamål
att erhålla insamling till deras bosättning, o. s. v., hvarigenom icke blott
templets helgd och verkningarne af deri meddelad lärdom förspillas, utan
äfven fylleri och slagsmål ej sällan uppstå, hafva inom flere kommuner förhud
förenade med vitén blifvit aftalade och fastställde. En dylik öfverenskommelse
inom Själevads socken har, i anledning af förd klagan, slutligen
blifvit föremål för pröfning hos Eders Kongl. Maj:t, som densamma i
Nåder fastställt.
Sedan en för detta samt Gefleborgs och Jemtlands Län gemensam, år
1758 antagen och af Eders Kongl. Majrt fastställd byordning, i följd af förändrade
tidsförhållanden, småningom upphört att vara känd och efterlefvad,
har från flere kommuner den önskan uttalats, att en ny sådan, med afseende
å nuvarande förhållanden, måtte komma till stånd, och jag skall, i
hvad på mig heror, söka efterkomma denna önskan, öfvertygad alt en ord
-
ningsstadga, sall under kontroll oell tillämpning af sockennämnderne samt
lämpad efter allmogens behof och de försländigares åsigter, bör kunna medföra
nyttiga verkningar.
De påtagliga olägcnheterne, det af allmänna lagen bestämda sätt för
brandstads gifvande och tagande, samt den erfarenhet om fördelarne af
brandstods-inrättningar i större skala och efter billiga och rättvisa grunder,
hvilken redan inom flera Län vunnits, hafva föranledt mig uppgöra förslag
till reglemente för en allmän brandstodsförening för fast och lös egendom
å landet inom detta Län. Detta förslag, öfverlemnadt till granskning af
valde deputerade från samtlige kommunerne inom Länet, har vid deras
sammanträde i sist litine September månad blifvit med några mindre ändringar
antaget och sedermera den 17 påföljde Oktober erhållit Eders Kongl..
Maj:ts Nådiga fastställelse.
Å landet inom Länet finnes någon Skola för nyttiga slöjder icke inrättad.
Icke heller någorstädes fast skola för den vanliga undervisningen.
Vid sådant förhållande och då denna allmännast meddelas det uppväxande
slägtet af föräldrarne sjelfve, nägongång äfven af inom ätskillige kommuner
befintlige ambulatoriske Skollärare, kan den visserligen ofullkomliga, men
reia Lift tili förhållandet inom andra orter högre bildningsgrad, som tillhör
detta Läns allmoge, ej annat än väcka glädje och förundran. Än lyckligare
resultater äro troligen att förvänta, sedan inom hvarje socken en folkskola,
i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 18
Juni näsllidet är, kan komma till stånd. Man har dock inom mångå kommuner,
vid öfverläggningarne härom, yttrat bekymmer för de med dessainrättningar
förenade kostnader, särdeles med afseende på. åliggandet för kommunevnes
fattigvård, att understödja de föräldrar och målsmän, sorn ej förmå
sjelfve bekosta sina barns och myndlingars beklädnad och underhåll
vid skolan.
För folkskolelärares bildande är sedan någre månader ett seminarium
härstädes inrätladt, hvarvid nu 17 elever njuta undervisning.
De af Länets innevånare, som önska gifva sina barn en högre bildning,
anlita i sådant afseende Hernösands Lärdomsskola eller Sundsvalls högre Apologistskola.
Lärjungarnes antal halva under detta år utgjort 85 vid den
förra och omkring 60 vid den sednare. Vid härvarande Gymnasium be
-
62
gagnades undervisningen under nyss slutade hösttermin af 64 ynglingar. Dessa
publika läroverk, som ibland dervid anställde Lärare räkna flere utmärkte
och skicklige män samt äro föremål för en oafbruten uppmärksam tillsyn
af Stiftets fräjdade, vördnadsvärde Biskop, åtnjuta derföre ett välförtjent
anseende.
För fattiga barns undervisning utan afgift äro dessutom särskilde skolor
i begge ofvannämnde städer inrättade.
Till bildande af skicklige sjöfarande är sedan sistlidet års bost, medelst
användande af dels för ändamålet anvisade Statsmedel, dels bidrag, lemnade
af Hernösands Handelscorps, en Navigationsskola härstädes inrättad.
Elevernes antal, som under första kursen utgjorde 18, uppgår uti den vid
detta års höst började tili 25.
Jemför man detta betydliga antal elever med deras, som enligt officiella
uppgifter begagnat undervisning under sednast slutade kurs uti Malmö
och Calmar navigationsskolor, uppgående för Malmö till 15 och Calmar
till 11, ett förhållande som bordt kunna förutses, då detta Läns begge städer
räkna en handelsflotta af tillsammans 5,264 läster och de norr om
Hernösand belägna städer, som mäste anses tillböra denna Navigationsskolas
distrikt, hafva fartyg till ett lästetal af 3,896, eller tillsammans för bela distriktet
9,160 läster, under det att Malmö handelsflotta endast uppgår till
1,933 läster och de betydligaste omkringliggande städerne Ystads, Landskronas
och Helsingborgs fartyg tillsammans endast till 902 läster, samt Calmar
med omkringliggande köpingar ega fartyg om tillhopa 3,913 läster och den
till nämnde skolas distrikt börande staden Vestervik 2,284 läster, sä kan
man svårligen förklara anledningen dertill, alt, vid fördelningen af anslagen
till Navigationsskolorne i riket, de i Malmö och Calmar hvardera årligen
åtnjuta 1,500 R:dr Banko, under det att Hernösands skola endast bar ett
understöd af 500 Rxlr Banko årligen. Man bör dock hoppas, att, då uppmärksamheten
vid en kommande Riksdag fästes vid dessa förhållanden och
på den omständigheten tillika, alt Hernösands och Sundsvalls handelsflottor
nästan belt och hållet användas till utrikes sjöfart och dessa städers skeppsredare
således hafva ett gifvet behof af en anstalt för skeppskapteners vetenskapliga
bildande, då deremot t. ex. Malmö och kringliggande städers
fartyg nästan uteslutande användas till inrikes kustfart, en rättvisare fördelning
af ifrågavarande nyttiga anslag skall komma att ega rum.
63
För Hälsovården å landel äro 3:ne ordinarie och en extra-ordlnarie
provhicial-läkare redan anställde, och under loppet af detta år har Eders
Kongl. Maj:t i Nåder bifallit antagande af ytterligare en extra ordinarie provincial-läkare
samt för honom anvisat lön. Det förut för hela Länet gemensamma
kurhuset och lazarettet härstädes kommer med nästa års början
endast att begagnas af provinsen Ångermanlands invånare jemte Hernösands
stad, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder bifallit Sundsvalls stads och
Medelpads invånares underdåniga ansökning, att få i Sundsvall inrätta särskildt
lazarett och kurhus. Pä deras bekostnad, efter upptagande af beslutade
sammanskott, är ett hus i nämnde stad inköpt och för ändamålet inredt
äfvensom nödiga inventarier upphandlade, sä att denna inrättning från
och med morgondagen upplåtes till begagnande.
Då det Hospital för sinnessvages botande och vårdande, som härstädes
finnes och endast var beräknadt för Länets behof, befunnits alldeles otillräckligt,
sedan detsamma äfven börjat upplåtas till sinnessvages från andre
af de norra Länen intagande, och dessutom icke så inrättadt, att det kunde
motsvara vår tids fordringar af en dylik anstalt, har Eders Kongl. Maj:ts
Serafimer-Ordens Gille beslutat uppförande å tjenlig lokal invid staden af
ett nytt Central-Hospital för de norra Länen, hvilket sedan sistlidet år är
under byggnad.
Fördelen af Vaccination synes numera vara inom Länet så insedd och
erkänd, att detta skyddsmedel troligen allmänt begagnas.
Fattigförsörjningen å landet fortfar att allmännast ske på enahanda
sätt, sorn uti det till Eders Kongl. Maj:t af Dess Befallningshafvande den 23
April 1838 afgifna underdåniga utlåtande omförmäles, eller dels i fattighus,
hvarmed dock endast 11 af de större socknarne äro försedda, dels genom
orkeslöse utfattiges inackorderande hos enskilde personer, dels genom dem
beviljad rättighet att turvis hos jordegarne inom socknen, i män af deras
innehafväildfe skattetal, under vissa dygn erhålla bostad och uppehälle, samt dels
genom spannemåls och penningars utdelande åt sådane fattige, som sjelf ve
kunna förse sig med någon del af sina behofver. Ett berömvärdt undantag
härifrån finnes i Själevads socken inom Norra Ångermanland, der fattigförsörjningens
tunga betydligt lättas genom en i sednare åren tillkommen arbetsinrättning.
64
Några förhållanden, hörande lill della tinnie, har jag förut i denna underdåniga
berättelse haft Nåden anföra. Mycket skulle vara att dertill lägga,
om jag icke af det gillia formuläret ansåge mig hunden i att inskränka
mig till en uppgift af status cpo, och dessutom ett rikt förråd af materiaiier
redan torde vara samladt till begagnande vid utarbetningen af en allmän
Fattig-lag.
Vid uppgiften om sältet för fattigförsörjningen torde äfven böra omnämnas
2:ne, med ändamål att minska dess anlitande, inom Länet liilvägabragle
pensionsinrättningar, den ena för afskedade båtsmän samt deras enkor
och barn, och den andra för de vid Lands-Staten anställde embelsoch
tjenstemäns enkor och barn. Dessa inrättningars fonder hafva dock
beklagligtvis samtidigt med de tillgrepp, sorn föröfvats i Kronans kassa härstädes,
blifvit genom deras förvaltares oredlighet förminskade, den förra med
3,675 R:dr 14 sk. 4 rst. och den sednare med 7,744 R:dr 44 sk. 11 r:sl,
så att de för närvarande endast utgöra, bålsmanskassans 21,516 R:dr 32 sk.
11 rst. samt Lands-Slatskassans 11,122 R:dr 4 rst. Banko, och med den påföljd,
att en inskränkning i deras välgörande verksamhet blifvit nödvändig.
Till rättelse för resande, skjutsande och gästgifvare, med afseende å deras
ömsesides rättigheter och pligter, är under loppet af detta år ett sammandrag
af gällande författningar i dessa ämnen, med tillägg af i öfrigt
nödiga befunna ordningssladganden, ularbetadt och lill allmän kännedom i
gästgifveridagboken för hvarje månad infördt,
För utödande af odjur, af hvilka vargar äro mera sällsynta, men
björnar deremot, särdeles i fjälltrakterne, ej sällan förorsaka allmogen skada,
kunna de inom andre orter vanlige skallgångar här icke tiilvägabringas,
dels i saknad af jägeribetjening för deras ändamålsenliga ordnande, dels ock
i anseende lill lokala naturhinder, utan beror undanrödjandet af nämnde
för de betande kreaturen farliga fiender helt och hållet på enskilde jägares
skicklighet och nit, till hvilkas uppmuntran dock skottpenningar blifvit
bestämde att pastoralsvis utgå, med 12 R:dr för björn, 9 R:dr för varg
och 6 R:dr allt Banko för lodjur.
§. 5.
65
§■ 5.
Städer.
Hernösand, som tillhör 4:de klassen af rikets städer, erhöll sina första
privilegier af Konung Johan lil år 1587. Belägen nära Ångermanelfvens utlopp
på Hernön, men medelst 2:ne broar egande kommunikation med fasta
landet, har den i det mellan löpande sundet en förträfflig hamn. Denna
liar dock på södra sidan om broarne småningom igengrundats, så alt, sedan
en följd år, endast norra inloppet kunnat af seglande fartyg begagnas. Då
dessa, vanligen kommande från södra farvattnen, vid inseglingen måste styra
kusten omkring Hernöns norra udde för att sedan gå sydligt in i hamnen,
hafva de härmed förenade svårigheter föraniedt uppmärksamhetens fästande
på nödvändigheten af södra hamninloppets upprensande. Undersökning
af sakkunnig person för bestämmande af sättet för arbetets verkställande
har för flera år sedan egt rum samt kostnadsförslag uppgjorts;
men då, i anseende till deri upptagna belopps storlek, staden icke vågar, i
förlitande på egna krafter allena, företaga arbetet, måste dermed anstå intill
dess staden kan få påräkna bidrag dertill af allmänna medel.
Af handel och sjöfart ut- och inrikes, handtverkerier, strömmingsfiske
samt något fastän ringa jordbruk påräkna stadens invånare förnämligast
sitt uppehälle. Deras antal uppgår till 2,074 personer.
Af dessa näringsfång har utrikes handel och sjöfart visat sig vara
i jemt och fortgående stigande. Af stadens fartyg, som år 1833 endast utgjorde
11 st., men nu uppgå till 41 stycken af tillsammans 3,304 lästers
drägtighet, således hvartdera i medeltal af öfver 80 lästers storlek, sysselsättas
de större med utrikes sjöfart, dels direkte från Hernösand lill export
af limmer, bräder, jern och tjära samt direkt import af salt, linfrö, m. m.,
och dels till fraktfart utrikes orter emellan.
Vid stadens 2:ne skeppsvarf äro under detta qvinqvennium 17 fartyg
om tillsammans 1,433,’, lästers drägtighet nybyggda. Det sista årets ofördelaktiga
konjunkturer för sjöfarten hafva dock för närvarande föraniedt ett afbrott
i denna rörelse. Trädvaru-exporlörerne beklaga sig ock deröfver, att,
genom uppkomsten i orterne af spekulanter å skogsprodukter, desamma
Femårs-berätlelse från fVtesle?'-Norr lands Län. ®
66
under de sednare åren så> stegrats i pris, att försäljningen deraf å utrikes orter
ofta måst göras med förlust.
Handel med Köpma nn av ar or och Landtman nens produkter är deremot
i synbart aftagande, förnämligast i följd af de förhållanden, som jag
liärofvan angående handeln å landet haft JNåden anföra, lill stort men för
dera af stadens handlande, sorn af varuomsättning inom orten skola påräkna
sin bergning och då således afsätlningen af provinsen Ångermanlands
produkter samt dess förseende med dess behofver allt mer och mer frångått
stadens handlande, hav i samma män stadens inflytande på landels
kultur minskats.
Handtverksrörelsen bereder åt de idkare, som derå nedlägga flit och
idoghet, en tarflig men tillräcklig utkomst. Med flertalet af handlverkarne
är dess värre förhållandet icke sådant.
Vid stadens Fabriker, som bestå af en Snusfabrik, 2 Urfabriker,
1 Segelduksfabrik, 3 Färgerier samt 1 Garfveri, egde tillverkningar näsllidet
är rum till ett beräknadt sammanjagdt värde af 9,058 R:dr B:ko. Staden
har dessutom 2 Boktryckerier.
Den del af stadens invånare, sorn har burskap å Fiske, är i allmänhet
mindre välmående. Det för länets invånare samfäldt anmärkta, ofta
obelankta slräfvandet till tidig oberoende bosättning visar äfven, hvad dessa
näringsidkare angår, sitt inflytande, så att antalet af dess medlemmar
småningom blifvit så stort, ali lönande sysselsättning icke för alia kan påräknas.
Stadens jord användes nästan helt och hållet till beredande af höafkastning
för underhåll af stadsboernes kreatur. Den besås derföre endast med
säd, då höväxten börjar aftaga samt plöjning och gödsling, jemte gräsfrösådd
för dess upphjelpande blifva nödvändige, vanligen hvarje 7:de elier
10:de år. Häraf är alltså exempel att hämta för jordbrukare å landet, som
till det mesta försumma ändamålsenlig ängsodiing.
För Sjukvården är en Slads-Läkare aflönad. På Länets Lazarett har
staden 2:ne frisängar upplätne till kostnadsfritt begagnande för behöfvande
medlemmar, i följd af en för detta ändamål af aflidne Rådmannen E. Kyberg
i lifstiden gjord donation.
För bestridande af kostnaderne för Fattigförsörjningen erlägga stadens
invånare årligen en afgift, motsvarande 24 procent af utskylderne till Kronan.
Häraf underhållas dels ett fattighus, der 13 personer finnas intagne,
och för hvilka kostnaden år 1842 uppgick tili 953 R:dr Banko, och dels
67
18 sl. oförsörjda barn, sorn äro hos välkändi folk ä landet inackorderade. Öfverskottet
af inkomsterne användes till öfrige fattiges understöd med födoämnen
och klädespersedlar, sä långt det förslår. En lättnad i fattigvårdens bestridande
är beredd genom en af nyssbemälde Rådman Nyberg jemväl gjord
donation, nu utgörande ett kapital af 18,133 R:dr 16 sk. Banko, hvaraf de
årliga räntorne, enligt gifvarens föreskrifter, utdelas såsom pensioner till aflidne
borgares obemedlade enkor och barn.
I förra fem årsberättelsen omnämndes, alt, i anseende till härvarande
kyrkas förfall, Gudstjensten hölles i en större säl inom Gymnasiihuset. Detta
förhållande fortfar väl ännu, men sedan sistlidna års höst är en ny Domkyrka,
efter en smakfull af Eders Kongl. Maj:t fastställd ritning, under byggnad.
Det börjar dock visa sig, att församlingens invånare, vid beslutet
härom, mera rådfrågat sin längtan att erhålla ett värdigt runi för sina andaktsöfningar,
än sin förmåga; ty fastän kyrkan ännu ej är halffärdig, äro de
samlade tillgängarne redan medtagne och länevägen beträdd. De hafva jemväl
under tiden sett sitt hopp sviket, att få kyrkan tillerkände de så kallade
Domkyrkotunnorne, hvilka af kronotionden inom Hernösands Stift innehållas,
men disponeras till Upsala Domkyrkas underhåll, och jag fruktar
med skäl, att det vackra företaget ej kail bringas till fullbordan,, derest ej
det allmänna kommer församlingen till hjelp.
Sundsvall, belägen i provinsen Medelpad, vid Selångersåiis utlopp i hafvet,
räknar sin tillvaro frän år 1624, då dess privilegier af Konung Gustaf
II Adolf utfärdades. Invånares antal är 2,104.
Likasom Hernösand grundar denna stad sitt bestånd på bandel och
sjöfart, handtverkerier, strömmingsfiske och jordbruk.
Utrikes handel och sjöfart hafva varit i starkt stigande och den årliga
exporten är högst betydlig, dels af jern, tillverkadt vid bruken inom orten,
men hufvudsak ligast af trädvaror frän skogarne i Medelpad samt några socknar
af jemtland, till hvilka artiklar i sednare åren äfven kommit pottaska.
Exporten sker till en del med stadens egna fartyg, hvilkas antal årligen ökals
och hvaraf 17 st. om 1,359 lästers sammanräknad dräglighet blifvit
under sednasle 5 åren nybyggda, och i öfrigt med andra städers samt utländska
fartyg, deribland ett större antal Norrska årligen såsom fraklsökande
infinna sig i stadens säkra och beqväma hamn. Hufvudsakligasle importen
är sall.
Den Inrikes handeln, sorn pä Stockholm sysselsätter en del af stadens
fartyg, är äfven i märkbart tilltagande och störes icke deruti af någon så.
beskaffad landthandel, som i Ångermanland idkas; och så väl på grund
häraf, som i anseende tili de tillfällen till arbetsförtjenst, som den vidsträckta
exporthandeln och skeppsbyggerierne lemna åt ortens arbetsklass, måste
denna stad antagas utöfva ett välgörande inflytande å kringliggande landsort.
Om Hundlierherierne gälla enahanda anmärkningar, som derom blifvit
för Hernösand gjorde.
Strömmingsfisket hav under förlidet år varit gifvande, men i allmänhet
mindre förmånligt än fordom. Idkarne af denna näring härstädes äro
i allmänhet i bättre vilkor än Hernösands fiskare, der burskap på detta yrke
lättare erhålles än i Sundsvall.
Stadens Jord är i cirkulationsbruk för odling af råg, korn och hafre
samt hufvudsak ligast foderväxter för ladugårdarnes behof.
Vid 1 Repslageri, 4 Färgericr och 1 Garfverifabrik utgjorde år 1842,
sammanlagda tillverkningsvärdet 9,270 R:dr Banko. En Stads-Läkare aflönas
för hälsovårdens bestridande. För de fattiges försörjande äro enahanda
anstalter här, sorn i Hernösand.
Hvarken Sundsvall eller Hernösand äro gynnade med några särskilda
proh ibi ti va fö rfa t tiri nga r.
Då jag härmed slutar denna underdåniga berättelse, måste jag beklaga,
att min af mångahanda embetsbestyr upptagna tid icke tillåtit mig, att, såsom
jag önskat, gifva densamma den fulländning, som en till ledning för
Eders Kongl. Majlis regeringsåtgärder, hvad detta Län angår, emad framställning
om Länets tillstånd och behof bordt ega. Eders Kongl. Majrts
landsfaderliga hjerta skall deremot otvifvelaktigt dela den tillfredsställelse,
jag eger af att sanningsenligt kunna i underdånighet försäkra, det Eders
Kongl. Maj:ts trogna undersåtare i detta Län vid innevarande tidpunkt
äro, i följd af liera genom Försynens Nåd sammanträffade lyckliga förhållanden,
i åtnjutande af ett allmännare välstånd, än någon kan minnas före
denna tid hafva egt rum. Hernösand den 30 December 1843.
FR. ÅKERMAN.
JAC. WILH. LANGELIUS.
CARL AUG. ECKHÉLL.
Uträkning öfver medium af nedannämnda Fem års Markegångs-Taxor uti
Wester-Norrlands Län.
Markegångspris för
År
M
•lei-
Summa.
1838.
1839.
1840.
841.
1842.
P
ris.
En Tunna Råg
10
8
40
8
8
10
32
10
16
48
9
28
10
En Tunna Korn
8
16
—
7
8
—
6
32
—
5
32
—
5
24
—
33
16
—
6
32
■—
En Tunna Ärter
10
—
—
8
40
—
8
8
—
10
32
—
8
16
—
46
—
—
9
9
7
En Tunna Bafra
5
—
—
4
16
—
4
4
—
3
16
—
3
—
—
19
36
—
3
5
7
Ett Lispund Smör
4
32
—
5
—
—
4
16
—
4
—
—
4
32
—
22
32
—
4
25
7
Ett Lispund torrt Kött
1
32
—
1
32
—
1
40
—
2
—
_
2
—
—
9
8-
1
40
—
Ett Lispund Talg
4
32
—
5
—
—
5
32
—
5
32
—
5
16
—
26
16
—
5
12
10
Ett Lispund Humbla
6
24
—
4
36
—
4
—
—
3
16
—
3
42
—
22
22
—
4
23
7
En Oxe sådan som i landet finnes .
11
16
—
13
16
—
16
—
—
18
—
—
18
—
—
76
32
—
15
16
—
Ett Får
1
36
—
2
—
—
2
4
—
2
8
—
2
8
10
8
—•
2
1
7
En Gås
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
5
—
—
1
—
—
Ett Höns
—
10
8
—
10
8
—
10
8
10
8
—
12
—
1
6
8
10
11
20 st. Ägg
—
20
—
—
20
—
20
—
20
—
—
20
—
2
4
—
20
—
En Tunna bättre Lax
42
—
—
48
—
—
43
—
—
40
—
—
40
'
213
—
—
42
28
10
Ett Lispund dito
3
24
—
4
—
—
3
28
—
3
16
3
16
17
36
—
3
26
5
En Tunna af den så kallade Forsslaxen,
som fångas ofvanföre Sollefteå forssen
36
—
—
42
—
—
36
—
—
34
—
—
34
—
—
182
—
—
36
19
2
Ett Lispund dito
3
—
—
3 24
—
3
—
—
2
40
—
2
40
—
15
8
—
3
1
7
En Tunna Lax af den i Tuna Elf och
Medelpad
42
—
—
48
—
—
43
—
—
40
—
—
40
—
—
213
—
—
42
28
10
Ett Lispund dito
3
24
—
4
—
—
3
28
—
3
16
—
3
16
—
17
36
—
3
26
5
En Tunna Salt Sik
23
—
—
21
32
—
20
—
—
20
—
—
20
—
—
104
32
—
20
44
10
Ett Lispund dito
1
44
—
1
3S
8
1
32
—
1
32
—
1
32
8
34
8
1
35
9
Ett Lispund Åhl • . .
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
16
32
—
3
16
—
En Tunna Strömming
15
—
—
12
32
—
9
—
—
10
32
—
10
—
57
16
—
11
22
5
Ett Lispund dito
1
12
—
1
2
8
—
36
—
—
42
8
—
40
4
37
4
—
45
10
Ett Lispund Tonfisk
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
6
32
—
1
16
—
100 St. Neijonögon
1
4
—
1
4
—
1
4
—
1
4
—
1
4
—
p
20
—
1
4
—
Ett lass Hårdvallshö om 40 Lispund .
9
—
—
6
32
—
4
32
—
3
32
—
5
16
29
16
—
5
41
7
En kärfve Halm, som bör innehålla
2!ne Lispund
—
5
4
—
5
4
—
4
—
—
3
—
—
3
—
.—.
20
8
4
2
Ett Lispund Skjalspäck
3
4
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
15
4
—
3
—
10
En Tunna Tjära
4
24
—
4
40
—
5
—
—
5
—
—
5
—
—
24
16
—
4
41
7
En Tolft Halfbottenbräder .....
3
—
—
3
—
—
2
26
8
2
32
—
3
16
_—
14
26
8
2
43
9
En Tolft Plankor
4
24
—
4
24
—
4
—
—
4
—
—
5
32
22
32
—
<1
25
7
En Sågstock
16
—
—
24
—
1
44
—
18
5
Ett Lass Tall ved
—
20
—
—
20
—
—
20
—
—
20
—
—
24
—
2
8
—
-I
20
10
Marke
gångspris för
Al'
Medel
Summa.
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
pris.
Ett Dränge-Dagsverke
_
24
24
24
24
28
2
28
_
24
10
Ett Öke- dito
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
8
—
5
8
—
1
1
7
Ved- och Bysningsämnen:
En famn Björkved af nya målet
omkostnadsfritt lefverei-ad i Garni-
zonsort
4
16
—
4
16
—
4
16
—
4
16
—
5
—
—
22
16
—
4
22
5
En famn Ahlved dito
3
—
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
3
—
—
15
—
—
3
—
—
En famn Tallved, dito
2
32
—
2
32
—
2
32
—
2
32
—
2
32
—
13
16
—•
2
32
—
En famn Granved, dito
2
—
—
2
—
—
2
—
—
2
—
—
2
16
—
10
16
—
2
3
2
Ett Lispund Talgljus å 7 st. på marken
5
16
—
5
32
—
6
16
—
6
16
—
5
32
—
29
16
—
5
41
7
Ett Skålpund Gula Vaxljus ....
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
5
—
—
1
—
■—
En kanna Rofolja
2
—
—
2
—
—
2
—
—
2
—
—
2
—
—
10
—
—
2
—
—
Båtsmans Utrednings- och Bekläd-
nads- samt Hemkalls-Persedlar.
Utrednings-Pcrsedlar:
En Kapprock af blått Vadmal . .
10
—
—
10
—
10
10
10
—
—
50
—
10
—
—
En Kappsäck af Segelduk, Skinn el-
ler Väf
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
16
32
—
3
16
—
En nåckad Rya eller Ylletäcke . . .
216
—
2
16
—
2
16
—
2
16
—
—
—
9
16
—
2
16
—
En Hängmatta af Buldan
2
40
—
2
40
—
2
40
—
2
40
—
—
—
—
11
16
—
2
40
—
Beklädnads-Per sedlar:
En Tröja af blått Vadmal ....
4
32
4
32
4
32
4
32
4
32
—
23
16
4
32
—
Ea dito af grått dito ....
4
—
—
4
—
—
4
—
4
—
—
4
—
—
20
—
—
4
—
—
En Väst med ärmar af blått Vadmal
3
40
—
3
40
—
3
40
—
3
40
—
3
40
—
19
8
—
3
40
—
En dito dito af grått dito
3
8
—
3
8
—
3
8
—.
3
8
—
3
8
15
40
—
3
8
—
Ett par Långbyxor af blått dito
3
4
—
3
4
—
3
4
—
3
4
—
3
4
—
15
20
—
3
4
—
Ett par dito af grått dito
2
20
—
2
20
—
2
20
—
2
20
—
2
20
—
12
4
—
2
20
—
En blå och hvitrutig Halsduk . . .
—
12
—
—
12
—
—
12
—
—
12
—
—
12
—
1
12
—
—
12
—
En Hatt
1
24
—
1
24
—
1
24
—
1
24
—
1
24
—
7
24
—
1
24
—
Ett pär Läderskor
1
14
—
1
14
—
1
14
—
1
14
—
1
32
—
6
40
—
1
17
7
Ett par Ullstrumpor
-
39
—
—
39
—
—
39
—
—
39
—
—
39
—
4
3
—
—
39
—
En Skjorta af Blångarn
—
39
—
—
39
—
—
39
—
—
39
—
—
39
—
4
3
—
—
39
—
En dito af Lärft
1
12
—
1
12
—
1
12
—
1
12
—
1
12
—
6
12
—
1
12
—
En Släpklädning af Vadmal . . .
8
—
—
8
—
—
8
—
—
8
—
—
8
32
—
40
32
—
8
6
5
Hcmkalls-Persedlar:
En Tunna Spanmål
Ett Lispund Matvaror, bestående
hälften Smör och hälften Kött .
af
Tillkommer i afseende på underhåll
för tågande trupper och fångar under
forsling :
Ett Lispund Rågmjöl
En Tunna Korngryn
Ett Lispund Salt Kött
Ett Lispund Färskt dito
Ett Lispund Koksalt
Ett Lispund Salt Fläsk
Ett Lispund Torrt dito
En Mark mjukt Bröd
En Dagportion
En Dagration
Rote-Vacance-afgift
Markegångspris för Ar
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Summa.
Medel
pris.
8
16
7
8
6
32
5
32
5
24
33
16
6
32
3
8
—
3
16
—
3
4
3
—
—
3
16
—
15
44
3
8
10
1
42
5
39
2
1
o
O
2
1
1
7
4
38
4
46
1
16
32
—
14
16
—
13
16
—
11
16
—
11
—
—
66
32
—
13
16
—
1
24
—
1
24
—
1
28
1
32
—
1
32
—
7
44
—
1
28
—
1
—
—
1
4
—
1
12
—
1
16
—
1
8
—
5
40
—
1
8
—
16
—
16
—
16
—
—
16
—
—
16
—
1
32
—
—
16
—
3
16
—
3
16
3
16
—
3
16
—
3
16
—
16
32
—
3
16
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
20
—
—
4
—
—
2
—
—
2
—
2
—
—
2
6
—
2
5
—
11
3
—
2
3
8
2
—
7
5
7
6
—
8
10
—
8
5
—
40
4
—
8
1
21
7
—
16
11
2
.—
8
10
—
12
10
1
22
5
—
14
1
51
13
—
49
13
—
46
37
44
29
—
45
15
1
237
11
1
47
21
5
Hernösand, i Lands-Kontoret, den 30 December 1843.
Jac. Wilh. Langelius.
Uträkning öfver Medium af nedannämnda fem årens Markegångspris å ett
Gärde-Mantal inom Wester-Norrlands Län.
Efter
Markegängspris
för
fern Ar
Medel
-
värdi.
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
pris.
I ingermanland.
Jordeboks-Ränta.
Penningar
8 t£. Smör å 26 sk.
1 U. Tonfisk å 12 sk. . .
1 fjerding StrömmingalfR:dr
6 Kannor Tjära å 24 sk. .
Hemmantals-Ränta.
If Tunna Korn a 36 sk. .
5 %t. Smör å 26 sk.
lj Sj£é. Kött a 12 sk. . .
24 U Humbla ä 24 sk. . .
1 U. Talg å 24 sk. . . .
T\ Oxe å 2 R:dr 36 sk. . .
i Får å 12 sk
1 Gås å 6 sk
1 Höns
4 Tjog Ägg å 1 sk. 6 rst. .
4 lass Hö å 32 sk
5 Kärfvan Halm å 3 rst. .
Vinterkörsel
Boskapspenningar ....
Skjutsfärds dito
Dagsverks dito
1
1
1
10
16
3
10
6
18
3
1
8
6
1
1
16
1
4
32
24
44
n
6
6
3
3
6
6
9
3
Summa
6
20
6
41
15
3
37
47
—
35
3
6
33
17
10
35
15
9
183
3
4
36
29
6
I Medelpad.
Lika, med den förändring,
att Vinterkörseln efter
Kronovärdi utgör 6 sk.
och el ter Markegång dub-  belt med 12 sk.
6
22
6
41
19
3
38
3
35
7
6
33
21
10
35
19
9
183
23
4
36
33
6
Hernösand, i Lands-Kontoret, den 30 December 1843.
BEFALLNINGSHAFYANDES
UTI
Westerbottens Län
TILL
KOIGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
3Tr'V-.r- ,,Tf ■
ITU
r vf ■ *■ • ' u . Ai "
'yrr\V;,\jY . ,\ ■ va s
maSMS*WB8WB
■ ' JT8S .14 J.OH ÄJ0T3
. ’■ ' 7 ■ ■/.. , •• : . ■ -
Storma ut ig ste. Alleriiådigste Hon ting!
rP.
I ili följe af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift,' får jag underdånigst afgifva
Berättelse om Westerbottens Län i ekonomiskt och statistiskt afseende
för de fem sednast förflutna åren eller ifrån oell med år 1838 till 1842
års slut samt derjemte bifogad Tabell, ej mindre för Landet, än Umeå
Stad, den enda i Länet.
4
i:o Länets Allmänna beskaffenhet.
Under ofvannämnde tid hafva inga sådane förändringar ägt ruin i afseende
å Länets vidd, indelning eller lokala förhållanden, som kunna föranleda
särdeles uppmärksamhet, hvarföre jag derom i underdånighet endast
åberopar de förut afgifne Femårs-Berättelserne.
2:0 lnvånarne.
Folkmängden inom kustlandet utgör, efter Skatlskrifnings-längderne
för år 1842 och deröfver författade Sammandrag, i första och andra
Fögderierne :
Mantalsskrifne Mankön  9,496.
Dito Qvinkön 10,134.
I Umeå Stad, dito Mankön  360.
Dito Qvinkön 441. on1 „ ,
— 801' 20,431.
Öfver- och underårige samt för åtskillige orsaker
mantalsfrie, ehuru arbetsföre personer i sagde
Fögderier, Mankön  11,859.
Dito Qvinkön  12,490.
I Umeå Stad, Mankön  295.
Dito Qvinkön  346.
— 24,990.
I Lappmarken, hvarest mantalsskrifning icke förrättas,
utgör Mans- och Qvinspersonernas antal af Svenska
Nationen 8,921.
Dito Lappar  1,054. g y-75
Summa 55,396.
Vid 1837 års slut uppgick folkmängden till femtioett tusende tvåhundrade
femtiosex och har således under fem år ökats med fyra tusende
etthundrade fyratio personer, hvilket hufvudsakligen är en följd af vaccinationen,
som bedrifvits med framgång, samt den lyckan att härjande sjukdomar
ej inträffat.
Folket inom kustlandet, som, hvad upplysning och bildning beträffar,
väl icke undergått någon märkbar förändring, men dock fortfarande tål
5
jemförelse med alla andra Rikets Provincer, är i allmänhet härdadt, sedligt,
arbetsamt och anständigt, med särdeles fallenhet för slöjder och hvarjehanda
handtverk, deruti en del förvärfvat sig utmärkt skicklighet, utan
någon särskild handledning. Förhållandet med Fjell traktens och den egentligen
jordbrukande Lappmarksallmogen, härstammande från nedra Landet,
är nära enahanda, ehuru den i åtskilliga fall kan äga mindre upplysning.
Bildningen hos Lapparne, hvilka nästan utan undantag förstå och
tala Svenska språket, är i betydligt tilltagande. Som orten förskonats från
missväxt, oaktadt afkastnirigen icke öfverstigit medelmåttan, så hafva invånarne
genom sparsamhet, drift och ihärdighet vid binäringarnes idkande
till största delen öfvervunnit den tryckande belägenhet, som vållats af felslagne
skördar under många föregående på hvarannan följda år, der mindre
ordentlig lefnad eller andra tillfällige omständigheter icke föranledt obestånd,
hvarpå exempel beklagligtvis finnes, såsom undantag från det loford
Länets invånare i allmänhet förtjena. Nykterheten har gjort framsteg och
bruket af bränvin minskats, särdeles bland den yngre befolkningen, hvaremot
konsumtionen af utländska drycker och i synnerhet caffe, betydligen
ökats. Länets skuld till Staten för undsättnings-spanmål under 1831 och
följande år utgjorde vid 1842 års slut 146,756 Riksdaler 27 skillingar
3 r:st. samt förskott åt enskilde till uppköp af spanmål för enahanda behof
18,284 Riksdaler ii skillingar i r:st., eller tillsammans 165,040 Riksdaler 38
skillingar 4 r:st., sedan derå dels afbetalts och dels eftergifvits 138,472
Riksdaler ig skillingar 2 r:st. allt Banko.
3:0 Näringar.
Jordbruk: Den vanliga åkerbruks-redskapen består af vändplog, eller
såkallad vält, ahl med åtskilligt antal mer och mindre djupgående jernklor
samt jernpinnad harf, jemte rist till grässvalens afskärande då nyodling
verkställes, eller lindor åter upptagas till åker och i sådant afseende vältköras.
Oaktadt det hårda klimatet och deraf inträlfade eller befarade missväxter,
intager jordbruket, som sig bör, första rummet bland näringarne.
Hågen för åkerbrukets sorgfälligare skötsel och nyodlingar, särdeles af de
fordom dertill onyttige ansedde myror, har tilltagit, hvarigenom under säilane
odlingars besående det har varit och blir möjligt och oundvikligt, att
i stället antingen träda eller ock till gräsbärande linda använda stone eller
mindre del af den gamla åkern, hvilken äter upptages, så snart nyodlingarne,
efter gödsling och besående i några år, hunnit blifva gräsbärande.
6
Vid detta växelbruk, måste ett visst förhållande noga iakttagas emellan den
öppna åkern och ängeslillgången samt möjligheten att väl gödsla den åker,
som besås, emedan jorden härstädes i allmänhet icke gifver någon lönande
afkastning utan begödsling och öfverdrift i nyodling eljest blir onyttig eller
skadlig, i synnerhet om dertill användes svaga och mosslupna ängar, hvilka
i deras naturliga skick lemna någon, ehuru ringa afkastning, men upparbetade
till åker utan gödsling, ingen äring. De brukliga sädesslagen
äro råg, korn, bafra, högst obetydligt arter samt såkallad blandsäd, bestående
af vår-råg och korn. Ortens hufvudsäde är korn, och Tabellen
visar ungefärligen beloppet af utsädet och äringen. Vid medelmåttiga år
motsvarar afkastningen invånarnes behof, inberäknadt potatis, som allmänt
odlas; men då missväxt inträffar, måste bristen anskaffas från lyckligare
lottade trakter.
Linodlingen idkas med fördel i södra delen af Länet, så att betydligt
qvantum årligen a fy tt ras; hvaremot hampa produceras i de norra Socknarne,
likväl utan att fylla förnödenheterne inom orten.
Boskapsskötseln, en af hela ortens uråldriga näringar, ännu ganska vigtig,
särdeles inom Lappmarken, der den kan anses såsom hufvudnäringsfång,
tilltager i samma förhållande som åkerbruket, oaktadt de fordom så
ymnigt gräsgifvande naturlige ängarne på de flesta ställen aftagit i växtlighet,
ty nya odlingar, ej mindre af utväxt äng, än myror och kärr, verkställde
med behörig beräkning af hemmanslägenheternes öfrige afkastning,
så att jemnvigt i växelbruket bibehålies, ersätter fullkomligt minkningen af
foder från de naturliga ängarne. Genom vattenledning och uppdämning af
vatten på gamla ängai;, myror och mossar samt sjöars utdikning, hvartill
tjenlige lägenheter ännu icke saknas, har hötillgången särdeles inom fjel 1-  trakten betydligen ökats, hvilket föranledt och framdeles otvifvelaktigt föranleder
Boskapsskötselns utvidgande, så att, ehuru ladugårds-afkastningen
till en stor del ingår uti den ökade folkmängdens bergning, ett betydligt
öfverskott af smör, talg och hudar årligen afsättes. Betesmarkerne äro på
en del ställen goda och lillräcklige, på andra åter inskränkta och mindre
fördelaktige. Kreaturen befinnas af medelmåttig godhet. Under den tid
berättelsen omfattar har ingen anmärkningsvärd förändring med kreaturs
racerne ägt rum, eller kreaturs-sjukdomar härjat. Stallfodring har härintilis
ej brukats. Oxars begagnande till dragare har småningom tilltagit och
nyttan deraf blifvit insedd, oaktadt bruket icke är allmänt. De köras ej
parvis, utan enbets, med sele i stället för ok, hvarigenom oxens styrka att
7
draga lass bättre ocb naturligare kan användas. Renskötseln, Lapparnes
hufvudsakliga näring, är i aftagande genom odlingens framskridande, men
lemnar dock ännu tillräcklig bergning för ägarne samt betydligt öfverskott
af kött och hudar till afsalu.
Skogar: Tillgången ocb beskaffenheten deraf, som fordom i allmänhet
varit särdeles ymnig, är nu ganska skiljaktig. Invånarne uti en del af de
intill hafskusten närmast belägne byarne sakna icke allenast byggnadstimmer
för sitt behof, utan nödgas äfven hemta ved från annat håll, hvilken
olägenhet dels härrör af misshushållning med skogen för längre tid tillbaka
och dess sentida återväxt i detta kalla klimat, dels af det ringa område,
som, efter 1780 års Afviltrings-instruktion, dem tilldelats, ty flera byalag,
som, enligt Afvittrings-Rättens och Läns-Styrelsens beslut, bort erhålla
1000 tunnland på mantalet, hafva endast bekommit 2 å 300 tunnland;
hvarföre, och då ersättning in natura nu mera svårligen kan gifvas i anseende
till odisponerade allmännings-trakternes aflägsenhet, en skälig jemkning
i skatten så mycket mera vore nödvändig, som skattläggningen jemväl grundats
på fiske och djurfång, de der lill en del eller alldeles upphört. De från
kusten mera aflägsne skogarne, ehuru å många ställen strängt ålitade, erbjuda
deremot mycken tillgång på hvarjehanda effekter, vida öfverstigande ortens
behof. Allmännast äro skatte-skogarne samfällige byavis, men laga
skiften hafva mer och mer vunnit förtroende och blifvit verkställde samt
hågen för skogens ändamålsenligare och sparsammare begagnande inträdt, sedan
skogens värde blifvit närmare insedt. Kronans skogar, om hvilka jag
ämnar göra särskild underdånig framställning och hvarå afvittring inom
kustlandet för sig gått eller förestår, äro dels upplåtne till begagnande på
obestämd tid mot afgift och med förbehåll af Kronans fria dispositionsrätt,
enär så fordras, dels finnas ännu odisponerade eller vid elfvar och flottbara
vattudrag anslagne till kolning för Jernverken och stockfångst för
sågverk, med rättighet för ägarne af de sistnämnde, att, emot stubböreafgift,
årligen hämta ett bestämdt antal trän. Lands-fiskalerne och Kronobetjeningen
åligger väl tillsynen öfver krono-skogarne, men skogstrakternes
vidsträckthet och kringspridda läge göra det högst svårt för den af mångfaldige
andra tjenstebestyr öfverhopade Krono-betjeningen, att upptäcka och
lagligen utreda alla föröfvade missbruk. Önskeligt vore således, att någon
ändamålsenlig förändring snart vidtages i afseende å sågskogarne, hvarigenom
Staten kunde tillskyndas en skälig och mera bestämd inkomst samt
Sågverksägarne beredas vidsträktare tillveikningsiätt, ulan frestelse eller en
slags nödvändighet, att öfverskrida sina privilegier för alt undgå förlust.
8
Under loppet af 1838 till och med 1842, äro 150 st. Nybyggen beredda
till skattläggning, hvarjemte vederbörande Landtmätare till afvittring beredt
131 tunnland 5 kappland åker, 6,977 tunnland 8 kappland äng,
1,157 tunnland 15 kappland odlingsmark, 102,693 tunnland 2 kappland
afrösningsjord och 133,250 tunnland 1 kappland impedimenter,
eller tillsammans 244,208 tunnland 31 kappland samt uppgått rå-linier
till en sammanräknad längd af 796,960 alnar eller 44*W mil.
Bergsrörelse: Inom Länet finnes nu endast en jernmalmsgrufva, Näsberget
kallad, liggande 7 mil från hafskusten i Jörns Församling, der
malmbrytningen de sednare åren aftagit, hvartill orsaken varit, dels den
långa transporten och dels mindre gynnande konjunkturer för afsättningen.
Hvaremot driften vid två masugnar och fem jernverk varit liflig, ehuru
mindre fördelaktig. Yid berörda verk voro för år 1842 skattskrifne följande
antal betjening och arbetare, nemligen: Yid Olofsforss 106 mankön
och 95 qvinkön; Vid Hörneåforss 32 mankön och 36 qvinkön; Vid Johannisforss
18 mankön och 12 qvinkön; Vid Säfvar 25 mankön och
23 qvinkön samt vid Robertsforss 58 mankön och 49 qvinkön eller
tillsammans 239 mankön och 215 qvinkön. Enär Bruksägarne till
Taxerings-komitéerne icke lemnat antagliga uppgifter å tillverkningsvärdet,
har taxation under nu ifrågavarande år skett efter 1835 och 1841
årens Bevillnings-Förordningar, så att för år 1842 Olofsforss Bruk ansetts
äga ^:del af privilegierade stångjerns-tillverkningen 1,800 Skeppund i behållning
med 3,656 Riksdaler 12 skillingar; Hörneåforss Bruk, en ^:del af tillåtna
Stångjernssmidet 1,800 Skeppund, lika belopp; Säfvar Bruk |:del af Stångjerns-smidet
450 Skeppund och ^:del af Manufaktur-smidet 300 Skeppund,
2,019 Riksdaler; Johannisforss ^:del af Stångjerns-smidet 266 Skeppund 13
Lispund och |:del af Manufaktur-smidet 60 Skeppund, 704 Riksdaler, samt
Robertsforss j:del af Stångjerns-smidet 865 Skeppund och l:del af Manufaktur-smidet
80 Skeppund, 2,268 Riksdaler i sk. 8 r:st. Dessutom finnes
Holmforss hammare, belägen vid Orrböle i Nordmalings Socken och Fredriksforss
i Bygdeå Socken, hvilka från Tabellen blifvit uteslutne af den
orsak, att något smide vid det förra icke börjats förrän 1843 och att det
sednare eller Fredriksforss genom vådeld förstördes år 1842 och derföre
undgått taxering.
Fabriker och Bruk, som ej tillhöra sistnämnde handtering. Desse utgöras
å Landet af 2:ne Glasbruk, det ena hörande under Umeå Stads
Hall
-
9
Hall-Rätt, vid hvilka tillverkningen varit liflig, samt en Fabrik för beredning
af harts, terpentin och kimrök, hvarvid produktionen minskats.
Brädtillverkning. Utom 53 Husbehofs-sågqvarnar, finnas inom Lä
net
96 stycken dels finbladiga och dels grofbladiga Salu- ellef Tull sågqvarnar,
af hvilka sjutton med rättighet, att emot afgift årligen afhemta ett
visst antal timmer från Kronans skogar. Vid denne handtering har verksamheten,
under en del af de år berättelsen omfattar, varit särdeles rådande,
såvida bröderne haft god afsättning till högt pris, hvarigenom vinst för
verksägarne och arbetsförtjenst för en stor del af allmogen blifvit följden.
Jagt och Djurfång har i fordna tider utgjort en betydande näring,
men idkas nu egentligen i de aflägsnare och mindre bebodda trakterne,
särdeles inom Lappmarken, der den äfven aflagit i samma mån som odlingen
framskridit. Härmed är förhållandet ganska olika. Skinn utaf rofoch
skade-djur, som föryttras från orten, hufvudsakligen af Lappmarks iuvånarne,
äfvensom kustboernes besvärliga och äfventyrliga skälfångst lämna
dock någon, ehuru osäker vinst.
Fiskerier. Häraf är Laxfisket betydligast, men har under de sednast
förflutna åren varit mindre gynnande och, i anseende till högt uppdrifna
arrenden, förorsakat åtminstone en del idkare betydlige förluster. Strömmingsfångsten
har ej heller varit särdeles ymnig. Med insjö- och strandfiske
sysselsätta sig invånarne föga annars än höst- och vårtiderne.
Tjärbränning är för en del af Länet ganska betydande näringsgren, i
synnerhet då tjäran är gällande, hvilket nu varit fallet, utan att allmogen
ovilkorligen nödgats sysselsätta sig dermed, såsom under missväxtår, för
att då genom denne biförtjenst skaffa sig lifsuppehälle. Ämnen härtill äro
nu mera sällsynta närmare invid hafskusten. Tillverkningen i första Fögderiet
de sista fern åren har icke varit betydlig. Uti andra Fögderiet har
den tilltagit, så alt derifrån ett medeltal af minst 26,000 tunnor årligen
utskeppats. Inom Lappmarken, der ymnig tillgång på ämnen finnes, har
tillverkningen betydligen ökats, sedan flottningen i elfvarne börjat, och
kommer säkert att än mera uppdrifvas, när vidare rensning verkställes
samt nödige vägar upptagas till tjärans forslande förbi de ofarbara forssarne
och redan anlagde vägarne fullkomligen iståndsättas.
Femurs-Berättelse fr. Westerbottens Län. ^
10
Saltpeter-tillverkningeiij en för orten passande och nyttig näring, som
idkas allmänt, äfven till en stor del inom Lappmarken, hade otvifvelaktigt
varit ännu mera utvidgad, om icke Kronans lösningspris blifvit nedsatt. Af
1838 års tillverkning levererades till Kronan 10,143 IM. och derpåföljande
året 11,618 LU. 12 U.. För ifrågavarande fem år utgjorde hela beloppet
45,652 LM. 13 M. godkänd Saltpeter.
Pottaske-beredning, en i sednare tider införd, af Länets Hushållningssällskap
genom premier uppmuntrad samt af enskilde befordrad och understödd
näring, hvilken numera allmänt idkas och är så mycket förmånligare, som
mindre arbetsföre personer dermed kunna sysselsättas och varans forsling för
afsättning, jemförelsevis till värdet och andra skogseffekter, icke fordrar betydlig
kostnad, äfven från de aflägsnaste trakter.
Linne-, Ylle- och Bomulls-väfnader stå i tilltagande genom skicklighet
och ökad upmärksamhet hos qvinnorna, som ensamt bedrifva denna handtering.
Tillverkningen täflar ofta i finlek och godhet med utländska tyger,
men afsättningen utom orten har dock varit obetydlig.
Utom ofvannämnde näringar, hvilka alla i större eller mindre grad
bidraga till idkarnes fördel och äro förenlige med ortens natur-tillgångar,
sysselsätter allmogen sig mellan tider för landtmanna-yrket med fällning
och framforsling af hustimmer, byggnaders uppsättande och inredning, träkärils
förfärdigande för ortens produkter, snickare-, hjulmakare- och smedshandtverk,
tegelslagning, kalkbränning, de sistnämnde handteringarne hufvudsakligen
för ortens behof, samt huggning af ved, som till någon del afskeppats
till Stockholm.
Sjöfart idkas i allmänhet icke såsom näringsgren; men Bruksidkare,
Ståndspersoner och en del af allmogen äga fartyg, hvilka begagnas för
transporterande utaf landets produkter till Hufvudstaden och andra inrikes
orter, äfvensom någon gång utom Riket, samt att återföra Spanmål, då sådant
fordras, och öfrige nödvändighets-varor. Den genom enskilde Aktieägare
organiserade kommunikationen med tvänne utmärkt goda ångfartyg har
fortfarande förorsakat lättare afsättning och stegrat pris å en del effekter
till producenlernes båtnad.
Handel'. Landtmanna-varorne afyttras väl hufvudsakligen lill Handlande
Borgerskapet här i Staden eller vid de årliga frimarknaderne; men åtskilige
Hemmansägare hafva äfven företagit sig, att drifva någon handelsrörelse,
för hvilken de i vanlig ordning taxeras. Om ock den täflan, sorn
11
derigenom uppkommer med Handlande Borgerskapets icke anses vara onyttig
för den producerande allmogen, torde fördelen icke öfverväga olägenheten
deraf, alt öfverflöds-varor snarare kringspridas och att den uppväxande generationen
lättare ledes från sin egentliga bestämmelse till mindre nytta
för eget och allmänt bästa. Westgöthers gårdfarihandel är skadlig för orten,
såsom föranledande till onödige penninge-ulgifter och minskning i allmogens
hug för egne tillverkningar, merendels af vida bättre beskaffenhet.
4:o Politisk författning.
Kammarverk: Under sednast förflutna fem åren äro 98 Krono Nybyggen
beviljade till anläggning, hvaraf 74 å kustlandet och 24 i Lappmarken.
Genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Beslut hafva 69 nybyggen erhållit tillökning
uti frihetstiden, hvaremot de i skatt ingångna utgöra 12TJ^ mantal
inom kustlandet och 3fRdels mantal i Lappmarken eller tillsammans
15^f|:dels mantal. Vid 1842 års slut utgjorde Krono hemmans och nybygges
Rökar å nedra landet 1,513 och i Lappmarken 1,066, eller tillsammans
2,579, samt hafva således under de föregående fem åren ökats med 222 Rökar,
allt oberäknadt särskilde Krono lägenheter å kustlandet 191 och i
Lappmarken 366, eller tillhopa 557 stycken. SLörsta delen af ortens invånare
äro sjelfägande jordbrukare eller åboer å Krono hemman och nybyggen;
deremot arrendatorer och brukare äro ganska ringa. Rättighet för bruk
och vattenverk, alt till jordbrukares förfång uppdämma vatten, äger härstädes
icke rum.
Stats-bidrag: Kustlandet, med undantag af den ringa del, som förut
tillhört Westernorrlands Län, är i allmänhet, strängt skattlagdt och roteradt.
Tyngden af de mångå afgifterne, hvilka belasta jordbruket och inverka ofördelaktigt
på näringarne, ökas för en del bland invånarne genom ortens
v ids t röck L lie t och deraf följande långväga färder till utskylders och gärders
afbördande, allmänna vägars underhållande samt håll- och transporl-skjutsning;
hvaremot de undslippa inqvarterings-besväret, reservskjuls och vägplogning
in natura vintertiden, hvilket endast drabbar de vid allmänna vägarne
närmare boende inbyggarne och ungefärligen motsvarar de förstnämndes
besvär. Sådant oaktadt hafva utskylderne de sednasle åren lill största
delen erlagts vid uppbördsstämmorne, så att mindre betydande rester förefunnits.
Beräkningsgrunden för de i Tabellen uppförde onera är medelpriset
af ifrågavarande fem års markegång, och anmärkes här, enligt Eders Kongl.
12
Majrts Nådiga Cirkulär den 17:de April 1828, att uti kostnaden för Rustning
och Rotering så mycket mindre inbegripas Rusthålls-stommars och Augmentsräntor,
som hvarken sådane eller Häsl-vacance-spanmål här i Länet finnas.
Ifrån Lappmarken utgå inga andra direkta bidrag lill Staten, än Jordeboks-
och Hemmantals- samt Lagmans- och Häradshöfdinge-ränlan; men i
anseende till dryga inbördes onera kan landet icke tåla högre beskattning,
om odlingen skall fortgå.
Politie: Någon särskild Stadga för detta Län, angående ordningens och
sedlighetens vidmakthållande, är icke utfärdad, utan har det hittills tillkommit
Kyrko-rådet, K rono-hetjeningen, jemte på åtskilliga ställen utsedde
ordningsmän eller sexman, att vaka öfver allmänna Författningarnes efterlefnad
derutinnan, samt tili varning eller ansvar befordra öfverträdarena.
Sockne-skola är inrättad endast uti tvänne Församlingar inom kustlandet.
O
Allmänligen har Allmogen sjelf undervisat sina barn i krislendoms-kunskapen.
Stundom hafva särskilde Lärare antagits, som tillika lemnat undervisning
i skrifkonsten, hvaruti en stor del af den yngre befolkningen äger
någon kännedom. För de ynglingar, som egna sig till studier, handel eller
andra yrken, finnes en Lärdomsskola här i Staden, der undervisning meddelas
af en Rektor, tre Kolleger och en Apologist. Uti Lycksele Lappmarks
Församling är en Skolinrättning grundad på en af framlidne Riks-Rådet
Skytte anslagen fond, hvarest ett visst antal Lappbarn årligen åtnjuta kost
och undervisning i kristendomen, för att sedermera handleda andra af
Lappallmogens barn; hvarjemte Missions-sällskapet fördelaktigt medverkar till
upplysningens spridande bland Lapparne. Hälsovården besörjes af fyra Provineial-läkare,
nemligen tre för kustlandet och en inom Lappmarken
samt en Lazaretts-läkare jemte en Distrikt-läkare i Skellefteå. Veterinärläkaretjensten
är vakant, såvida ingen behörig sökande sig anmält. .Nästan
alla Församlingar inom kustlandet äro försedde med examinerade Barnmorskor;
men sådan finnes endast i en af Lappmarks Socknarne. Fattigvården
ombesörjes af en i hvarje Församling utsedd komité, under Pastors
ordförande. I sådant afseende erlägga Församlingarnes vederbörande invånare
erforderligt bidrag tili nödtorftigt understöd för de behöfvande, som
icke äro fördelade att underhållas af hemmansägare och innehafvare eller
intagne å fattighus, hvilka på få ställen finnas. Krono-Iänsmännen åligger
första tillsynen öfver Gäslgifverierne och att anmäla de tilläfventyrs
förefallande oordningar, hvilka dock äro sällsynte. På en del ställen verkställes
skjutsningen och allmänna vägarnes snöplogning genom entreprenad,
som föranleder en jemnare fördelning af desse tyngder samt lemnar allmo
-
13
gen mera tid att sköta jordbruk och näringar. Med undantag af ett värdshus
i Ralha hamn, som under den segelbara årstiden ofta besökes af sjöfarande
och för hvilken näring innehafvaren varit taxerad till 10 R:drs Bevillning,
(innes ingen dylik inrättning eller tillåten krog inom Länet. Rättighet
till idkande af spisqvarlers- och kaffehus-rörelse under frimarknaderne,
som, enligt ännu gällande Författningar, är tillåten, har härstädes de sednare
åren dock icke meddelats. Invånarne å kustlandet hafva varit hörde
angående Distrikt-magaziners inrättande. I en del Församlingar har allmogen
enhälligt yttrat sig emot förslaget; uti andra åter hafva tankarne varit
delade, så att något visst och enhälligt beslut ej blifvit fattadt; i några
socknar har förslaget blifvit antaget, men man har i en del af desse gått
ifrån beslutet, så att endast högst få socknar, såsom Nysätra och Löfånger,
ännu vidhålla detsamma. Der sistnämnda beslut oförändradt äger rum,
kommer magasiner följaktligen att inrättas, sedan den under arbete varande
regleringen af socknarnes undsältnings-skuld hinner fulländas. Emedlertid
äro magazins-byggnader redan uppförde uti Nysätra och Degerforss socknar.
Är 1825 inrättades här i Staden en Sparbank för Länet, hvilken dock i anseende
till åtskillige missgynnande omständigheter icke motsvarade det åsyftade
goda ändamålet och således upphört. Rofdjur äro sällsynta inom kustlandet.
Under den 28:de December 1832 har Eders Kongl. Maj:t i Nåder
fastställt de öfverenskommelser, som en del socknar träffat till deras utödande
utom skallgång, samt, på derom gjord underdånig framställning, i öfrigt
ansett någon vidare åtgärd för detta Län öfverflödig. Lappmarkens invånare
äro allmänneligen snälla skidlöpare samt skicklige rofdjurs-jägare. Vid
bar mark eller mindre snö om vintrarne, åstadkomma vargarne nog ofta
betydlig skada å Lapparnes renhjordar; men så snart ymnigare snö fallit,
efterjagas och upphinnas vanligen vargarne af de på skidor löpande Lapparne,
hvilka icke allenast då döda desse flender, utan jemväl genom försäljningen
af skinnen bereda sig ersättning för den lidne förlusten.
5:o Umeå Sjö- och Stapel-Stad.
Denna Stad, som är grundad på donerade hemmanet Sanda, ett halft
mantals skatt, är belägen invid Umeå eif, två och en half mil från hafsbandet,
erhöll den 30:de Augusti 1646 sina privilegier samt, genom Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den 15 Juni 1812, den utvidgade Stapelrätt,
att i sin hamn få emottaga främmande magters fartyg. Stadens hamn
14
i det såkallade Småholmssundet är beqvämlig samt 14 till 15 fot djup;
men segelleden derifrån upp till Staden kan icke begagnas med mer än åtta
fot djupt gående fartyg vid vattnets medelhöjd. Under de fem åren, som
Berättelsen omfattar, hafva fem nya fartyg på Stadens varf blifvit byggda.
Utrikes handeln är i tilltagande och tio fartyg hafva varit utskickade, lastade
med bräder, tjära, kreatursben, jern och pottaska. Af ortens nyssnämnde
produkter, jemte bjelkar, smör, talg, rökt och salt lax, renkött
och hudar m. m., afsättes vanligen på Stockholm, hvarifrån afhemtas kramvaror,
salt och spanmål i mån af behof och åtgång, dermed handel sedermera
drifves dels hemma i öppna salubodar, dels vid frimarknaderne i
Länet. Till Finland har något jern och salt strömming exporterats. Ifrån
Finland och andra utrikes orter är direkte infördt hampa, bomullsgarn,
linfrö, stenkol m. m. Stadens fartyg bestodo vid 1842 års slut af två
skepp, tre briggar, fjorton skonertar och en slup, hvaraf alla, utom ett skepp,
under etthundrade lästers drägt. Halfva antalet eller tio fartyg äro nyttjade
till kommunikation inrikes orter emellan. Tullnppböiden utgjorde sistnämnda
år 10,295 Riksdaler 40 skillingar io r:st. Handlandes antal uppgick
till tjugutre, af hvilka sexton haele öppna bodar, och vid samma tid funnos
två Guld och Silfverarbetare, tre Bokbindare, Iva Hattmakare, tre Repslagare,
en Bagare, en Kopparslagare, tre Skräddare, en Gördelmakare, en
Spegelfabrikör och Glasmästare, en Kardmakare, en Snickare, en Blockmakare
och två Färgare; hvaremot öfriga handtverk sakna idkare. Dessutom
finnes i Staden en Apothekare. Utom Stadens område äger Borgerskapet
tre fjerdedels mantals skatt i Grubbe, på en fjerdedels mil från Staden aflägsne
by och uppbär räntan af ett mantal Grisbacka kungsgård samt har
sig indelade 6l mantal i Öhns och Tegs byar. Stadens odlade jord, undantagande
Grubbe hemmanet, innehafves af enskilde personer under full ägande-rätt,
emot skyldighet att ansvara belöpande utskyhler samt såkallade
Vret-penningar till Staden, hvarförutan Stadens invånare emot årligt arrende
fått sig af Ytterhiske nära Staden belägne by någon utmark för evärdeliga
tider upplåten, beräknad till ett fjerdedels mantals skatt. All till Staden
hörande duglig mark är genom insyningar medtagen, så att nu mera endast
återslå mindre odlingsbara myror, berg och stenbunden jord, hvarigenom
invånarne kommit i saknad af muhlbete för sina kreatur, hvilket likasom
vedbrand måste betingas från andra ställen. Hvarken kostnad eller
möda äro sparade vid odlingen af lägenhelerne inom Stadens område. Kornsädet
är det allmännaste och hvarmed förhållandet varit lika som lör öfrigt
i orten. Salu-väx ler odlas icke; men fiske utgör ett, ehuru högst obetydligt
15
näringsfång för Staden. Utom den redan nämnde Lärdoms-skolan, för hvilken
Staden bland annat bidrager med 66 Rikdaler 32 skillingar Banko årligen
i hushyresmedel åt Rektor, finnes en Skola inrättad efter Bell-Lancaslerska
Läro-methoden, der fattiga barn åtnjuta fri undervisning af en Lärare,
hvilken Staden lönar. Hälsovården besörjes af en Stads-läkare, emot
utfäst afgift för hvarje mantalskrifven person samt arfvode af enskilde och
ersättning från Stads-kassan för de fattiges skötsel. Hälsotillståndet bar i
allmänhet varit godt. Genom utfäst bidrag till Läns-lazarettet, i likhet
med kustlandets invånare, har Staden förvärfvat sig rättighet att få sjuka
till vård och skötsel der intagne. Ålderstegne och bräcklige personer försörjas
i tvenne fattighus, hvarjemte öfrige fattige erhålla understöd i spanmål och
penningar efter deras olika behof, hvartill användas ej mindre den afgift,
som Stadens invånare årligen erlägga, än räntan af ett doneradt kapital.
Fattigvården har varit ganska tryckande. En källare finnes i Staden, men
för öfrigt ingen tillåten krog. Gästgifveriet är ännu förenadt med källarrörelsen
och medför för närvarande ingen tunga. Kostnaden för Stadens
styrelse utgår af de medel, som lill Staden i sådant afseende årligen erläggas.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
GUST. MONTGOMERY.
Magn. Wilh. Cygnaeus.
Lands-Kansliet i Umeå den 29 Maj 1844.
moscGke 9bajt*i?9
BEF ALLMIN GSHAFVANDES
UTI
Crottlands Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
On Gottland med omgifvande mindra holmar och Fårön, belägna nära i
midten af Östersjön emellan 56®, 54', 40" och 57°, 59^ 5" latitud samt
emellan 3G°, IG7, 30" och 37°, 33', 30" longitud, utgöra omkring 24 qvadratmil.
Gottska Sandön, belägen 3 i geografiska eller sjömil norr om
Fårön, tillhör äfven Gottlands Län.
Afstånden ifrån Gottland till omgifvande fasta land, beräknade i vanliga
sjömil eller 15 på graden, äro som följer:
Emellan klintehamn och Böda på Öland .......... 9 i.
„ Cronvall- och stora Carls-ö | mil och derifrån till Engern
på öland 6 i, inalles 73.
„ Hallshuk vid Kapellshamn och Landsorts fyr 14.
„ Wisby och Werstervik 14-,
„ Östergarnsholm och Windau i Curland 20.
„ Samma holme och närmaste strand af Curland vid Bakhofven 181.
„ Idoburgen och Reserhoeft norr om Danzig 31 1,
Gottland åtnjuter ett tempereradt klimat, är dock underkastadt det
alldeles egna förhållandet, att, under stränga vintrar på en tid af ända till
fem månader, kunna vara afskildt från all komminikation med fasta landet,
en följd af öns aflägsenhet derifrån och den under sådana vintrar blifvande
myckna drif-is, som nästan uppfyller Östersjön.
Utom hvad Historieskrifvare anföra, såsom inträffadt i en långt aflägsen
forntid, är det utan exempel att isen så sammanfrusit, att någon på den
kunnat färdas häremellan och fasta landet, utan att behöfva stycketals begagna
båt.
Under 1838 års stränga vinter, då från början af Mars ingen vak i Östersjön
kunde upptäckas från Gottlands kuster, gjordes ett lyckadt försök att öfver
Femärs-Berattelsc
fr. Gottlands Län, 1
2
föra posten från Klintehamn till Öland. Post.fornrne, lill antal af 5, nfgingo
den 15 Mars kl. 4 på morgonen ifrån Klinte medförande en båt, som de
drogo på kälke, men anlände icke förr än den 23 kl. 4 pä f. m. till Öland
i yrväder, och isberg, sorn varit svåra att öfverstiga, hade fördröjt färden.
Kälken qvarlemnadés på isen såsom gagnlös och butén, som lättare drogs
den förutan, hade de endast några få gånger behöft använda uti vakar,
hvilka alla hade en riktning i norr och söder, de fleste ej bredare än att
de utan hjelp afåror kunde dera öfverkomma genom att vid isranden skjuta
båten fram med fart. Återfärden till Gottland skedde den 30 Mars (storm
hade under tiden gjort större fjerdar i isen) dit de anlände, medförande
3:ne poster, den 2 April om aftonen, utan att af denna vådliga och svåra
färd hafva ådragit sig någon värre olägenhet till helsan än en någon tid
derefter-fortfarande ögonsjukdom, hvaraf de alla voro besvärade. — Denna
nu omformäldte postfärd är den enda man har sig bekant härifrån blifvit
försökt under rätt sträng vinter öfver isfylldt haf.
Enligt Geologernes mening består Gottlands grund af sandstensberg öfyerdragna
med en kalkstensmassa af olika höjd. Kalkhällen är på de liesta
ställen betäckt af djupare eller grundare jord af omväxlande beskaffenhet,
men i allmänhet kalkblandad; endast på sydligaste delen af ön kommer
sandstenen i dagen.
Öns stränder, synnerligast på vestra sidan, äro i allmänhet höga. 1 de
hugter stränderna bilda med utanför varande grund äro goda hamnar för
mindre fartyg. Största delen af dessa hamnar finnas på östra sidan af ön,
der äfven 2:ne hamnar för större fartyg finnas, nemligen Slitö och Fårösund.
Landet är i allmänhet slätt. Största landthöjden följer i norra delen
nära vestra kusten, men drager sig mera midt i landet i medlersta och
södra delen af ön. Mindre åsar finnas äfven, hvilka, i förening med fördjupningar
i marken, åstadkomma en mängd träsk och myror, flera af betydlig
vidd. Afskiljda kalkstensberg finnas på flera ställen, ehuru icke af
betydlig höjd; de märkligaste deribland äro: Thorsborgen och Grogarusbergen
på östra sidan, Hoburgen på öns sydligaste udde, Klinteberget nära hamnen
af samma namn, samt några kullar i Linde Socken uti midten af landets
södra del. Jordmånen består närmast stränderna mest af kalkslensklapper
och sand, endast på få ställen af lera. I medlersta delen af ön finnas deremot
djup lera och mylla. Vattendragen bestå endast af ofvannämde träsk
och myror, upptagande en vidd af ofver 50,000 tunnland. De derifrån till
3
hafvet löpande bäckar och åar uttorka nästan allesammans under sommaren,
likasom myrorne, hvilka då blifva så torra, att fodret å dem de
flesta år med lätthet kan afbärgas. Ler och myrjorden är ganska bördig,
äfven kalkstensklappern under år med ymnig nederbörd, men endast för
rågsädet, hvilket och nästan uteslutande å denna jordmån hegagnas. Säden
blifver der fri från ogräs och mjölet af en ovanlig hvithet, hvarföre detsamma
med begärlighet uppköpes.
Sedan flera år tillbaka har man på fasta landet till utsäde uppköpt
sådan råg, som vanligen benämnes strandråg, emedan de stora kalkstensklapper-åkrarne
äro vid stränderne belägne, och funnit sig dermed ganska
belåten. Halmen å densamma likasom å all verklig Gottlands-råg är lägre
än den å fasta landets, men axen deremot större och rikare. Under torra
somrar lider växtligheten på Gottland genom jordens starka uppblandning
af kalk, som insuger och länge bibehåller värmen mera än andra provinser,
som icke hafva kalkgrund. Man är derföre här på landet nödsakad,
för att skalla skugga åt gräsvexten, att låta ängarna vara be växta med skog.
Uti Hoburgs Ting, det sydligaste af ön eller der sandstenen kommer
i dagen och hvarest rågsädet hufvudsakligast och nära uteslutande af annat
begagnas, lider växten mindre af torka, emedan sandstenen bibehåller fuktighet
och kyla. Missväxt inträffar der oftast under mycket, regniga somrar
då god skörd erhålles på öfriga delar af ön. — Flere arter af marmor och
mergelskiffer förekomma; sandsten, tjenlig till slipstenar m. m., finues tilt
öfverflöd i Hoburgs Ting. Ingen malmart är hittills upptäckt och, med afseende
å bergens natur, troligen ej eller till finnandes. — Det bör dock
anmärkas såsom en besynnerlighet, att här finnas 2:ne källor med stark
mineralsmak, och hvaraf den ena, belägen i Hoburgs Ting och Hamra Socken,
begagnas såsom hälsobrunn. — Skog är ännu i tämlig myckenhet,
utom i södra delen af ön. •— Stora trakter gifvas, som endast för skogsväxt
äro tjeniiga, emedan jordlagret är alltför tunnt på kalkhällen, för att gifva
växtlighet åt säd och gräs. — Landet är i det hela ett slätt land, sorn
egentligen endast är kuperadt af träsk, myror och skog. — Flygsand finnes
lyckligtvis endast på tvenne ställen inom Länet, nemligen på Fårön, der
fältet är omslutet af skog, men sandbergen likväl på sydvästra sidan lika
höga med trädtopparna, samt på Sandön.
Gottska Sandön utgör omkring ■§ qvadratmil med 6,000 tunnland skog
4
och nära 400 tunnland åker, äng och beteshagar, allt af högst mager beskaffenhet.
På alltför få ställen finnes gräsväxt, men jung och rehnmossa
växer ymnigt på ön, hvarföre ock fordom reimar der underhållits. Flygsanden
har långs stränderne formerat kullar och äfven på en del ställen
inträngt i skogen, utan hvilken ön snart skulle förvandlas uti en sandhed.—
Det är att befara så skall inträffa, sedan ön för skogstillgångens skull blifvit
inköpt af personer på fasta landet, om de upphöra att bibehålla den försigtighet
vid hygget, som de hitintills iakttagit.
Ingen betydlig aftappning af myrmark har under dessa år blifvit verkstäld,
dock är under år 1842 en sådan påbörjad af Kyrkoherden i Ejsia
med der belägna Burge mju-, som innehåller 152 tunnland.
Den i sista Berättelsen omförmälda utdikning och odling af Wellarfve
eller Akebäcks myr har under de förflutna åren med framgång blifvit fortsatt
och skänker odlaren vackra skördar; arbetet med den nedra delen af
myran fortgår ännu. Denna myrodling är hitintills den enda här på landet,
som visat sig fördelagtig; men ock har hitintills utom nämnde myr endast
en i Lärbro, nemligen Kejlungs myr, som består af sämre bottenjord så
kallad bleke, det är en hvit jord uppkommen af förvittrad kalksten, lill
aftappning och odling blifvit fullbordad.
Af det anslag, stort 50,000 R:dr B:ko, som Rikets Ständer vid sednaste
Riksdag beviljat att såsom lån utgå till befrämjande af myrornas odling på
Gottland, har, oansedt att lånevilkoren äro ganska förmånliga, fastän icke något
understöd erhålles såsom rent anslag eller gåfva, icke mera än för 2:ne
myror, nemligen nyssomförmäldte Burge myr samt Wänge myr anmälan
sked t lill så beskaffade låns erhållande, och derföre fullgjorts erforderliga
prcestanda. Anledningarne dertill, att icke större ifver visar sig på Gottland
för odlandet af de många här befintliga myror, äro, att desse äro skiftade
mellan ett stort antal omgifvande hemmansdelar, hvilkas ägare till en del
äro i besittning af icke obetydlig skog, af hvilken de hämta sina penningebehof,
hvarigenom de ännu äro mindre villiga att nedlägga ett större och
ihärdigt arbete på jordbruket; härigenom uppstår stor svårighet att tillvägabringa
enighet om odlingen, hos de talrika lottägarne, hälst få eller ingen
bland dem äro så förmögna att de kunna inlösa de öfrigas anparter eller
för dem förskjuta arbetskostnad mot ersättning af dem för sådant fall, enligt
författningen, tillkommande större anpart i myren. Härtill har ock jern
-
5
val bidragit alt den först odlade, ofvannämnde Kejlungs myr, är af sämsta
beskaffenhet, så att någon varaktig nytta af på dess odling nedlagde kostnader
icke vunnits. Emellertid ligga ypperliga odlingslägenheter obegagnade
uti Gottlands många och stora myror; de kunna dock anses såsom en
reserv-fond för den beständigt stigande folkmängden på landsbyggden och
blifva väl i sinom tid uppbrukade, derest icke hemmansklyfningen jemväl
så tilltager att joi'dbrukarne härtill blifva magtlösa.
Innevånare*
Enligt sista Femårs-Berältelsen och 1838 års mantalsskrifning utgjorde
jantalet af Länets innevånare sistnämnda år:
Mankön * * 19,193.
Qvinkön t ...
, 21,211.
Tillsammans 40,404.
Nu uppgår folkmängden, enligt 1842 års mantalsskrifning, till 40,738
personer, hvaraf i "Wisby finnas
. . 4,131.,
I Norra Fögderiet . . .
16,840.
I Södra Fögderiet
,  19,767.
Tillsammans 40,738.
Af denna Länets folkmängd äro Mankön 19,329 och Qvinkön 21,409.
Mantalsskrifne Mankön  9,982.
„ Qvinkön
11,719.
Mantalsfrie af Mankön  2,024.
„ Qvinkön  2,790.
Minderårige af Mankön
7,323.
„ Qvinkön
6,900.
Efter Stiftets upprättade <jvin<jvennii-tabell för år 1840 utgjorde hela
folkmängden 41,575 personer.
Folkmängdens förökande under de sednare fem åren med 334 personer
bärflyter så väl ifrån nya bushåll, uppkomna genom hemmansklyfning och
söndring af jord, som i naturlig följd deraf, jemväl på de oklufua gårdarna,
6
att de föddes antal nästan alltid öfverstiger de dödas. Man liar icke eller
denna gång den tillfredsställelse, att kunna anmäla denna folkökning såsom
ett resultat af under tiden uppkomne nya näringsgrenar eller betydande utvidgning
af de äldre.
Beträffande folkets bildning oell sedlighet får anföras, att Allmogen i
allmänhet har större hyfsning i uppförandet och mera belefvenhet i umgänget
än i de flesta andra provinser. Slagsmål bland dem äro sällsynta, och.
ehuruväl här finnas de, som stundom öfverlasta sig med starka drycker, sker
det icke allmänligen uti samqyäm. Folket är ganska ömtåligt för förolämpningar,
vare sig i gester, eller genom ord; rättegångar derom uppstå ofta,
Lagens välde hyllas af alla, men ock äro mångå benägna för rättegångar.
Gottlänningen älskar vällefnad och en viss beqvämlighet, men när så behöfves
är han färdig lill ansträngningar och inskränker sig tiil det nödtorftiga
utan jemmerlåt.
Bruket bland allmogen, innan åldern deraf gör behof att till sina barn
upplåta husbonde-väldet öfver fastigheterna och oftast äfven ägande-rätten
dertill, mot visst betingadt lefnadsunderhåll i natura-persedlar, som bär kallas
levision, fortfar oförminskadt, ehuru erfarenheten visar att täta missämjor
och olyckliga tilldragelser derigenom uppslå.
Oaktadt den anförda böjelsen för vällefnad och beqvämlighet, är folket
i allmänhet oförskräckt i faror och härdigt i köld och oväder på sjön. Fårskinnspelsar,
så allmänna i Rikets öfriga provinser, brukas här icke. Gottlänningen
har i allmänhet mycken lätthet att fatta och dess mekaniska fintlighet
visar sig synnerligast vid inrättningar, som lätta arbetet.
Genom de i allmänhet goda årsväxter, Gottland åtnjutit sedan sista
Femårs-BeräHelsen afgafs, har välmågan hos allmogen icke blott upprätthållits
ulan synes jemväl tilltagit.
Lagsökiiingarnes antal under dessa fem år häfva varit:
År 1838  . . 3,962.
„ 1839 ..... . . 1,916.
„ 1840
1,411.
„ 1841 . . . . \ . . 1,652.
„ 1842  v . 1,620.
7
Näringen':
Jordbruket nr i allmänhet inrättadt i treskifte, dock på en del gårdar
oell vid staden, för Potatis-odlingen, i fyrskifte. — Fullständigt circulationsbruk
är ingenstädes utom af 2:ne Jordägare utaf en del af Wisby stadsjord
i n förd t- Höstsäden utgör den vida betydligare delen och beslår mest
af råg samt hvete, hvilket säde synes vara i tilltagande; vårsäden åter mest
af korn och något blandsäd, litet ärter och lins, men icke i allmänhet
bafra; potatis odlas deremot ganska betydligt. På sämre jordmån nyttjas
tvesäde, eller rättare sagt, åkern är lagd i tveskifte, hvilket ock alltid är
förhållandet med de af kalkstensklappern bestående åkrarne, der endast råg
leifves. Till gödning på dessa strandåkrar begagnas med mycken fördel
sjötång; den förutan skulle dessa åkrar vara af föga värde, och manga socknar,
som nu årligen aflåta mycken spanmål, skulle då sakna brödföda.
I afseende på Sädens ansning klaga köpare icke utan skäl att dervid hafves
för ringa omsorg lill dess befriande från svingel, tranärter och åkerlök. Ehuru
viudmachiner de sednare åren börjat af allmogen begagnas, är dock ännu
icke deras bruk så allmänt, alt det hunnit visa särdeles inflytande på
den utskeppade sädens renhet; fullständig rättelse häruti torde icke vinnas
förr, än viss vigt å sädestunnan biifver bestämd och hvad den väger derutöfver
särskildt blifver beLaldt. Väl rengjord Gottlands råg och korn äro till
vigt och öfrig beskaffenhet fullt jemngoila med de bästa slagen deraf i andra
provinser.
Utom Wisby stad, som äger betydlig jord och hvarest idkas ett stort
och väl vårdadt jordbruk samt af en mindre del jordbrukare på landet, är
föga ansträngning gjord till gödningsämnenas förökande medelst så kallade
komposter.
Oaktadt brån vinspannornas antal minskats med 82 stycken, är productioneu
nu betydligen större, än under de fem år förra berättelsen innefattade;
och har exporten deraf under sednaste fem år varit i jemt stigande.
1842 exporterades 28,440 kannor.
Odling af lin och hampa är ganska inskränkt och på långt när icke
svarande emot landels behof. De ofta nog inträffade strandningar af fartyg
lastade med dessa artiklar, hvilka till lindriga priser på auktioner blifva försålde,
torde i sin mån hafva bidragit, till att minska hågen för denna odling.
B
Humlan, som här växer, är af utmärkt god beskaffenhet, och torde afkastningen,
då årsvexten deraf är ymnig, vara tillräcklig för landets behof.
Plantering af fruktträd och odling af trädgårdsväxter har icke under
de sednare åren tilltagit; dock är att anmärka, att få hemmansdelar och bebyggda
lägenheter finnas, som icke äga en liten trädgård med grönsaker,
bärbuskar och några fruktträd; med mångfalldiga blommor är hvarje trädgårdstäppa
prydd. Senap odlas tillräckligt för behofvet och torde vara den
bästa, som i Sverige växer. I Wisby äfvensom på några ställen på landet
finnas valnöt-träd, som under varma somrar gifva ymnig frukt, deraf en
del afsattes på Stockholm.
Mullbärsträd finnas äfven i Wisby och bära ymnigt, men bären mogna
i mängd endast under varma och torra somrar; af mycket regn mögla
de på träden. Flera tusende plantor af hvita mullbärsträd hafva under
sednare åren från Sällskapet för Silkes-odlingens befrämjande i riket blifvit
hitsände och utplanterade. Sällskapet har jemväl inköpt en åker af nära
fyra tunnlands vidd utanför staden, å hvilken ett mullbärs-plantage blifvit
anlagd, hvars vårdande ombesörjes af Länets Hushållnings-Sällskap,som härtill
erhållit årligt anslag från skogsplanteringsfonden af 120 R:dr. Silkesodlingen
har under hela tiden, fast i liten skala, med temmelig framgång bedrifvits,
synnerligast å arbetshuset i Wisby.
Spanmåls-produktionen, då missväxt icke inträffar, lemnar årligen betydligt
öfverskott, så alt i medeltal kan utskeppuingen räknas till 15,000
tunnor. År 1840 uppgick utskeppningen till 31,250 tunnor.
Sädesodlingen fortgår i tilltagande. De flesta nyodlingar bestå dock af
hagmark, som uppodlas till åker; någon viss trakt af ön kan icke särskildt
utmärkas framför andra i odlingsföretag. Odlingen verkställes i allmänhet
genom rothuggning, der träd finnas, och plöjning af lindan; på sednare åren
har dock å ett och annat ställe dervid begagnats hackning och bränning.
Det är att befara att detta odlingssätt, som hastigare än något annat förskaffar
ersättning för odlingskostnaden, mer och mer kommer att sprida sig
och blifva jemväl begagnat å mark med tunnare lager af svartmylla och således
vålla betydlig skada för framliden. Under loppet af dessa fem ar
hafva förbättrade åkerredskap, förnämligast plogar af Engelsk modell, till
lemmeligt betydligt antal blifvit införda; de tillverkas numera jemväl här på
fin likasom bilharfvarne och flera andra nyare åkerbruks-redskap af en f. d,
frilär
-
9
frilärling vid Degebergs Jordbruks-Institut. Allmogens uppmärksamhet på
fördelen af en ändamålsenlig plöjning af åkerjorden har blifvit fästad och
underhållen genom de sedan några år tillbaka af Länets Hushållnings-Sällskap
införda och årligen fortgående täflings-plöjningarne under sommar-marknaden
vid Wisby. Åtskilliga här begagnade åkerbruksredskap äro egne för denna
provins och särdeles väl afpassade för härvarande lokal, bland dem är att
märka: lian, eller sorn den här kallas, sigden, som är nästan rak, omkring
5|- qvarter lång och mellan 3 och 4 tum bred; den är fästad i en sådan
stallning vid ett långt skaft, att han följer tält vid marken, hvarigenom
vid slåttern intet går förloradt af den på de flesta ställen korta men kraftiga
gräsvexten; skördemannen går under arbetet alldeles rak; utom fördelen af
breda slag vinnes äfven med dessa liar en här högst behöflig lätthet vid
höslåttern att åtkomma gräset mellan träd och buskar, säden aftages äfven
med samma liar, hvarvid dock, då den är väl mogen, som i allmänhet här
är fallet, innan skörden börjas, mycken kornspillning uppkommer.
På räfsan har kammen en lutande ställning inåt, hvarigenom noggrannt
kan uppfångas hvarje strå. Bland mekaniska inrättningar, till besparande
af arbetskraft, äro förnämligast att märka tröskverken, här så allmänna, att
få fjerdedels hemman sakna dem. Bland allmogen finnas flera skickliga
tröskverksbyggare, som ofta afresa lill andra provinser, synnerligast Skåne,
att der bygga dessa verk; äfven från Tyskland hafva beställningar af tröskverk
här blifvit gjorda.
Boskapsskötseln är icke högt uppdrifven, härflytande förnämligast deraf,
att ehuru sädes-produktionen är i tilltagande, så fortgår likväl icke ängsodlingen
i motsvarande förhållande. Det är dock att hoppas, att när i en framtid
odlingen af landets stora myror kommer i gång och derigenom en betydligt
ökad fodertillgång vinnes, skola då, om icke förr, liemmansbrukarne
komma alt vinnlägga sig, icke blott om boskapsafvelns förökande utan jemväl
om dess förbättring. Jordmånen, såsom redan är nämdt, är på de flesta
ställen icke heller för hög gräsvext särdeles gynsam. Några större jordbrukare
hafva dock med temmelig framgång, på djupare jord, fortsatt och ökat
odlingen af foderväxter; men hittills har det icke i någon betydlig mån
verkat till efterföljd bland allmogen.
Få hemman hafva större antal hornboskap än hvad det deraf oundgängliga
behofvet fordrar. För omkring 50 år tillbaka begagnades af allmo
Femårs-Berättelse
Jr, Gottlands Lån. 2
10
gen ensamt hästar till åkerskötsel. Smålänningarne hafva här infört bruket
af oxar, hvilka nu öfverallt, jemte hästarne, i landtbruket användas, uLom
på Fårön, sorn nästan endast har klapperstensåkrar.
Boskapsracen är icke särdeles stor eller af synnerligt god beskaffenhet,
utom hos några större jordbrukare.
Årligen införas lefvande kreatur, dock mest till slagt, från Öland och
Småland; Viktualier, i icke obetydlig qvantitet, införskrifvas äfven årligen.
Betesmarkerne äro af god beskaffenhet genom det kraftfulla, fast korta
gräset, men under torra somrar allt för magra för de större kreaturen.
Stallfordring hela året om brukas af ingen, tvärtom ser man redan i början
af Maj, mängden bland allmogen utdrifva kreaturen på bete; någon allmän
håg till kreaturs-racernas förbättrande märkes icke, ej eller finnas några
allmänna anstalter dertill; några få landtbrukare förskaffa sig likväl kreatur
af bättre slag. Hästarne af öns race äro härdige, men, särdeles i södra
delen af ön, små och svaga. Den ringa fodertillgången derstädes är orsaken
härtill, likasom att bonden, ehuru god tillgång på säd han än kan äga, aldrig
beslår korn eller bafra åt sina hästar. Täflan bland allmogen, såsom i
andra orter, uti att hafva vackra hästar, förmärkes föga. Hågen for det allmänt
idkade, men föga lönande, fisket, gör båten lika kär som åkdonet och
föranleder troligen till mindre kärlek för hästen. De förut på Roma Kungsgård
underhållna kronohingstar hafva dock bidragit att tilt flera enskilde
sprida bättre race; för öfrigt inkomma nästan årligen från Öland hästar af
god beskaffenhet och från Mecklenburg samt andra Tyska orter vagnshästar
åt förmögnare personer. I några få socknar på landet finnas ännu så kallade
skogshästar, hvilka hela året igenom gå ute och vanligen endast vid
stark köld infinna sig vid gårdarne; de fasttagas ej förr än de skola säljas
eller tämjas. Dessa hästar äro små, men ganska härdiga. Emellertid som
inhägnandet af utmarken fortgår i tilltagande, så kommer snart denna hästafvel
att upphöra.
Gottländska får-racen är af ypperlig beskaffenhet till slagt, synnerligast
de får, hvilka hela året igenom söka sin föda ute; man påstår att köttet
deraf erhåller någon smak af vildt; men deras ull är grof och ojemn och
således otjenlig till klädesfabriker. Utom på Carlsöarne äro dessa får ganska
små. Endast vid ytterst sträng köld och djup snö uppsöka utegångsfåren
de foderhus, som på betesmarkerne för dem äro beredde. Detta sätt
alt föda fären brukas dock endast uti öns södra socknar samt på Fårön; i
den öfriga delen af landet är fårslaget af vanlig storlek med grof ull af jemn
beskaffenhet.
På Wisborgs Kungs-ladugård är ett Krono-schäferi som ursprungligen
varit af Strelitzer-race, då det inrättades 1781, men bade genom fårsjuka och
andra missgynsamma förhållanden så försämrats, att det pröfvades nödigt
låta Schäferiet från nämnde race småningom förändras till Soutdowns-racen,
hvarföre genom f. d. Herr Stats-Rådet och Presidenten Poppius år 1837 ett
kontrakt härom blef uppgjordt med arrendatorn af Kungsgården och honom
tilldelad en del af de 50 får af denna race, som Eders Kongl. Maj:t låtit
direkte från England komma till Gottland, de öfrige tilldelades enligt kontrakter
2:ne hemmansägare och hafva från dessa 3:ne Schäferier alltsedan,
dels vid de årliga auktionerne och dels under hand, ett betydligt antal Soutdowns-får
blifvit försålde, de fleste köparne hafva dock varit från fasta landet.
Allmogen på Gottland har ännu icke blifvit rätt benägen för denna
får-race, den aniörer såsom skäl dertill att Soutdowns-fåren växa långsammare
än de Gottländska, hvilka de förmena äro lika ullrika med Soutdownska
fåren, ehuru ullen ej är af så god beskaffenhet.
Skogar: Tillgången deraf är, utom på sydligaste delen af ön, ännu icke
allenast tillräcklig för landets behof, utan deras afkastning utgör äfven landets
förnämsta export. Egentlig ordning vid hygget eller omtänksam vård
dermed iagttages ännu icke. Största delen af skogarne består af furu; dess
växtlighet och mognad äro genom den starkt drifvande kalkjorden hastigare
än i andra Rikets provinser, samt träden fasta och goda. Som bevis derpå
må anföras, att i Holstein, som förses med trädvaror så väl från Finland
som från flere Svenska provinser, de Gottländska bräderna företrädesvis begagnas
lill plank och taktäckning. På ek och flere andra ädla löfträd är
betydlig tillgång, dock skall eken till skeppsvirke icke vara så god som den
i Tyskland. Virket af de andra löfträden är än mindre pålitligt, af ofta i
det förekommande röta, troligen härflytande utaf afskinna q vistar vid den
starka löfning dessa träd undergå. Att tillgången å ek årligen minskas är
emellertid uppenbart; försäljning af ek till skeppsvirke och tunnstäfvar har
blifvit en inkomstkälla för allmogen, sedan den fått tillösa sig skogen, men
denna källa begagnas så flitigt att den för de fleste inom ett decennium
torde vara uttorkad.
12
Till befrämjande af en hällre hushållning med skogarne hvartill hemmansbrukarne
af deras fortgående förminskning, och sig jemnt ökande behof
af bränsle, för den ständigt tilltagände folkmängden på ön, allvarligt uppmanas,
bar Länets Hushållnings-Sällskap bestämt flere premier för att tilldelas
dem bland hemmansägare, som utmärka sig genom skogssådd, och i stället
för vanliga gärdesgårdar af trädvirke uppföra stenmurar, samt jordvallar med
lefvande häckar. För sistnämnde ändamålet har sedan flera år tillbaka genom
Hushållnings-Sällskapets försorg bandpil blifvit hitförd från Skåne och kringspridd
på landet. Larix och Svartpoppel, den sednare för dess hastiga växt,
hafva äfven blifvit införde att försöka deras framgång i den Gottländska
jordmånen. Utom den genom Eders Kongl. Majrts Nådiga försorg allmänt
kringspridda grundliga afhandlingen om skogshushållning, författad af Hof-Jägmästaren
af Ström, har Hushållnings-Sällskapet föranstaltat om en tryckt kortare
underrättelse om skogs-sådd och anläggande af lefvande häckar, för att göra
saken för allmogen väl begriplig. Bland vidtagna åtgärder för införande af
skogsbesparing kan oek anföras det jemförelseförsök emellan fördelen af att
begagna såg och yxa, som Länets Hushållnings-Sällskap innevarande år lät anställa
vid täflingsplöjningen i närvaro af en talrik allmoge, inkommen till
Staden i och för marknaden, och hvilket försök utföll till ögonskenlig fördel
för sågen; deraf kan man dock icke hoppas att allmogen här på landet sa
snart vid vedtillverkning skall komma att använda sågen, ty denna är
betydligt dyrare och fordrar 2:ne man att handtera, hvarförutan gamla vanor
icke lätteligen öfvergifvas innan nöden är för handen som ännu på länge
icke torde blifva händelsen på Gottland.
Vid den verkställda undersökningen af ekskogen år 1833, för dess hembjudande
till inlösen åt hemmansegarne, befunnos inom Länet 258,096
stycken ekar att lösas mot en afgift af 18,963 R:dr 16 sk. Banko, hemmantalsafgiften
oräknad.
Sedermera till 1842 års slut har ekskogen inlösts å 2,500 hemmansdelar
för 15,218 R:dr 1 sk. 2 r:st.
Hemmansdelar å hvilka ännu icke inlösts 870. För den inlösta ekskogen
hade till 1837 års slut erlagts 6,460 R:dr 12 sk. 11 r:st., och under
de sistförflutna fem åren 8,757 R:dr 36 sk. 3 r:st.
Att skogstillgången småningom minskas är ögonskenligt; orsakerne härtill
äro, utom hvad redan omnämts, nemligen den tilltagande folkmängdens
13
större behof af bränsle och verkställda odlingar i skogarne, Allmogens behof
af kontant i Skogstrakterna, Kalkbruken och Bränvins-brännerierne, samt
i sin mån, det sig förökande behofvet af gärdsle för den alltjemnt tilltagande
inhägnaden af utmarken, likasom i följd af hemmansklyfning och jordafsöndring
af hvarje jordlotts enskildta område.
Gärdesgårdarne på Gottland, redan af Linné berömda uti dess från
trycket utgifna beskrifning öfver sin resa till Öland och Gottland, hafva
ehuru skogsödande genom deras byggnadssätt, stora företräden framför dem,
som vanligen brukas på fasta landet, med afseende på styrka och varaktighet;
stenmurar i stället för gärdesgårdar användas allmänneligast endast
uti det skoglösa Hoburgs Ting. Äfven på Wisby Stads vidlyftiga ägor, der
stenbrott äro nära till hands, får man icke se annat än vanliga gärdesgårdar,
ehuru numera nästan all gärdsel måste inköpas. Skogsbesparing främjas
på ön egentligen äfven icke af annat än stenhusbyggnader, hvilka uppföras
af kalksten så väl lill bonings- som uthus, samt derigenom att allmogen
börjar begagna kakelugnar i stället för de förut allestädes brukade
spisarne utan spjell, i hvilka en ständig eld underhölls hela vintern om.
Någon veterlig tillgång på bränntorf linnes icke på ön.
Bergsrörelse. Kalktill verkningen är den enda, som kan hitföras, och
utgör en betydlig näringsgren; den idkas vid 39 privilegierade kalkugnar,
hvarförutan allmogen till husbehof begagnar så kallade kalkmilor.
Den i Wisby Stad privilegierade kalkugnen, hvartill 271 f kaster Kronans
räntered, alt in natura levereras, äro anslägne, bär ännu namn af
Kronougnen, ehuru den med ofvannämnde rättighet till ränteved, till privata
blifvit såld, sedan der förut, för Kronans räkning, till kalk blifvit
förbränd all den huggna sten, hvaraf Wisborgs slott var bygdt. Den årliga
kalktillverkningen vid de privilegierade ugnarne har endast med afseende å
skogstillgången blifvit bestämd genom Kongl. Brefvet af den 14 Juni 1806.
Den betydligt, mot förra tider, minskade afsättningen af denna vara har
gjort en noggrannare kontroll öfver bränningen mindre behöflig.
Kalkbränningen vid samtlige kalkugnarne sysselsätter omkring 190 personer,
men vid de flesta linnas ej särskilda kalkugnskarlar anställda, utan
verkställes insättningen i ugnen och bränningen dels af tjenstehjon och till
stor del af närboende allmoge på beting.
14
Beloppet af utskeppad kalk under loppet af de sednaste fem åren kan
icke uppgifvas, enär sammandragen öfver utskeppningen icke uppgöras af
Tullkammaren i Wisby och således derstädes icke slått att erhålla.
Fabriker, Bruk och öfriga JVäringar: Vatten-sågarnes antal utgjorde
vid sista Berättelsens afgifvande
218.
Och Mjölqvarnarnes
578.
Vid 1842 års slut uppgick antalet af Sågar till 212,
Och af Mjölqvarnar till  578.
Flera husbehofs-sågqvarnar hafva tillkommit; men då enligt 1828 och
1835 årens författningar husbehofs såg- och mjölqvarnar, som numera anläggas,
endast behöfva hos Konungens Befallningshafvande till annotation i
Lands-Kontoret anmälas, möter svårighet, att, om anmälan underlåtes, kontrollera
anläggningen.
Hästqvarnar i förening med tröskverken hafva till betydligt antal blifvit
inrättade.
Pappersbruket vid Lummelund, som äger en förmånlig lokal i afseende
på vattentillgång med öfverfall, har i produktens fullkomnande icke fortskridit.
Vid bruket sysselsättas nu sju arbetare.
Antalet af valkar till vadmals-beredning har icke blifvit ökadt; arbetet
vid dem verkställes såsom vid qvarnar och sågar af allmogen sjelf, som
vill hafva arbetet uträttadt. Med den i närheten af Wisby uppförda stora
stenbyggnad, i hufvudsakligt syfte att der inrätta en god valk, har det
blott till en del lyckats, i och för den knappa vattentillgången.
Å den så kallade Ekholmen i Martebo Myr, hörande till Stora Mickelgårds
och Skäggs hemman i Weskinde socken, der tegelbruk förut varit,
meri för 70 å 80 år sedan nedlagts, har sådant bruk nu åter anlagts. Vid
tegelslagningen har hinder mött genom lerans blandning med kalk, men i
den mån kalken kan frånskiljas blifva teglen utmärkt goda. Tillverkningen
uppgår till omkring 100,000, hälften tak- och hälften murtegel årligen.
Vid Klinte hamn är ett privilegieradt skeppsbyggeri, hvarvid åtta arbetare
äro skattskrifne; byggnads-arbetet derstädes under förledet år uppskattades
till 4,000 R:dr Banko. Vid öfriga landthamnar låta der etablerade
handlande så väl bygga som reparera sina fartyg.
15
I Sodia Häradet, men nära invid Staden, finnes ett oljeslageri och ett
såpsjuderi, vid hvilka dock under sednare åren ingen tillverkning ägt runi.
Binäringar: I första rummet af dessa står fisket, sora idkas ständigt
vid Wisby Stad och vid landthamnarne, samt å några andra få ställen af
kusten, då väderleken det medgifver; derförutan på särskilda tider, i betydlig
mån, på längre från stranden belägna grund, från fiskelägen, der
allmogen har fiskbodar uppbygda; äfvenledes uti de i myrorna befintliga
träsk. Vid fisklägena, synnerligen i södra delen af ön, aflåtes fisk mindre
mot kontant betalning, än i utbyte mot andra varor; ofta nog sker tillbytet
af fisk endast mot traktering af öl, bränvin, kaffe, hvetebrödskakor m.
111.; några oordningar dervid äro dock högst sällsynta. Vid fisklägena äro
valde och af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande med konstitutoriaier
försedda Hamn-Rätter, som vidmakthålla ordning och skick, enligt HamnOrdnibgen
och särskilda fastställda öfverenskommelser.
Fiskarterna, som hufvudsakligen fångas i hafvet, äro: strömming, torsk,
flundror och id. Fångsten deraf är vanligen ganska betydlig. Dock införas
till landlmannens behof, hos hvilken salt fisk är en daglig rätt, närmare
2,000 tunnor årligen, förnämligast sill, utom hvad för Staden särskildt
erfordras.
Införseln af sill sker det mesta af Norrska fartyg om våren. Allmogen
föredrager i allmänhet strömming framför sill; också är den strömming
som fångas vid öijs kuster, af särdeles god beskaffenhet. Fjällfisk fångas
äfven icke obetydligt i hafvet, synnerligen på östra kusten och införes
under lindrigare vinter och om våren lefvande i vattenkärl till afsalu i Wisby.
Vadmal tillverkas icke allenast till Provinsens behof utan äfven till afsalu,
lill ett ungefärligt belopp af 13,000 alnar; den uppköpes ovalkad oell
ut fö res lill största delen af Gårdfarihandlande, äfvensom något ull, deremot
desse handlande ofta i utbyte återgifva Gottländskt vadmal efter undergången
beredning och färgning; men deras afsalu i öfrigt består allt fortfarande
hufvudsakligen uti det myckna annat kram de medföra, för hvilr
kets betalande lagsökningar ofta äga runi.
Linne- och hamp-väfnader tillverkas på långt när icke till provinsens
behof.
Jagt af skälar, egentligen på nordliga kusten af Fårön och södra udden
af Näs Socken, är icke obetydlig, och lemnar årlig export af skälspäck
16
och hudar till ett värde aF närmare 3,000 R:dr. Jagt af sjöfogel idkas uti
myrorna och vid de flesta stränder, förnämligast vid utanför belägne holmar;
men det skadliga gamla bruket med äggning eller äggens borttagande,
har icke kunnat utrotas, helst sådant, fast sparsamt, i Jagtstadgan är tillåtet.
Den öfriga jagten idkas mest såsom nöje, men i afseende på fogel
kunde jagten blifva en binäring för allmogen om espriten att dermed förnuftsenligt
förfara står att införa. Genom mera återhållsamhet med skyttet
under förbuden tid afåret, samt genom räfvens betydliga förminskning, til 1-  vägabragt genom de premier som härföre utgå så väl ifrån den allmänna
Jagtkassan, bildad af bidrag från Socknarne, som ifrån Gottlands Skarpskv^tte-
och Jägare-Gilles enskild ta kassa, har under de sednare åren nyttigt
villebråd blifvit betydligt förökad t på ön.
Tjärutillverkningen, är oaktadt den minskade skogstillgången ännu i
det närmaste tillräcklig för allmogens behof.
Saltpeter-tillverkningen, som här med lätthet kunde drifvas, och borde
utgöra en allmän lönande binäring för landtmannen fortfar att aftyna. Orsaken
härtill torde förnämligast vara, förutom den skedda nedsättningen uti
Kronans inlösningspriser, att ön allt sedan år 1827 varit förskonad från
kännbar missväxt, hvarigenom välståndet hos allmogen tilltagit och gjort densamma
i mindre behof af att genom besvärliga binäringar förskaffa sig penninge-inkomster.
Saltpeter-till verkningen: .... År 1838 110 Lisp. 13 Skålp.
„ 1839 43 „ 12 „
„ 1840 17 „ 5 „
„ 1841 31 „ 5 „
„ 1842 9 „ 10 „
Forlön tillflyter allmogen förnämligast genom kalkbruken så val för
sten till ungnarne, som kalk ifrån en del af dem till lastageplatsen^, äfvensom
för foror med varor ifrån de ofia inträffande strandningarne, synnerligast
uti Länets sydligaste distrikt och på Fårön å hvilka ställen härflytande
inkomster från dessa ofta inträffande olyckshändelser utgöra en betydlig
binäring.
Allmogens vinterslöjder beslå, för kaflarne, förnämligast i skogshygge
och trädarbeten; bland de sednare utgör förfärdigandet af tunnor till den
osläckta
17
osläckta kalken en betydlig del i vissa Socknar; äfven Förfärdigas af några
få temligen väl arbetade möbler och andra snickare-arbeten; forslingen af
skogs-effekter upptager dock mästa tiden. Qvinfolken sysselsätta sig med
ullspinning och vadmals-väfning, samt stickning af tröjor och strumpor,
äfven till afsalu.
I Öija Socken i Södra Häradet finnas goda sandstensbrott; men Sockenboerne
hafva funnit sin räkning vid att hellre sjelfve sysselsätta sig med
jordkruket, och öfverlåta mot en billig ersättning bearbetningen af dessa
stenbrott åt sina grannar i den norr om dem belägna Fide Socken. Ett
stort antal slipstenar tillverkas här, hvilka utskeppas från den närbelägna
Burgsvikshamu, till störta delen på allmogens egna fartyg.
Utom vid nyssnämnde hamn, hvarifrån allmogen idkar sjöfart förnämligast
till Blekingska hamnar för utskeppning af spannemål, m. m., samt från
de nordligaste landthamnarne med skeppning af kalk och på Fårön med
saltadt fårkött, skälspeck och vadmal på Stockholm, idkar allmogen på
få andra ställen annan sjöfart, än fisket, och ännu har den icke begagnat
sig af den Nådigsl förundta rättigheten till fri seglation på de Danska Staterna,
utom att en eller annan gång af de vanliga Blekingsfararne, slipsten
och sandstens-block blifvit förda till Köpenhamn.
På Gottland äro under loppet af dessa fem åren
byggda:
Briggar
. . 2.
99
Skonerter
. . 2.
inköpta:
Skepp .
. . 1.
99
Brigg .
. . 1.
99
Skonerter
. .12.
99
Galeaser
. . 7.
99
Slupar .
. . 6.
Under samma tid äro
förolyckade:
Galeaser
. . 4.
Skonerter
. . 3.
försålda:
Briggar.
. . 3.
99
Skonerter
. . 3.
99
Galeas .
99
Jagt. .
99
Slup
Femårs-Berättelse J~r, Gottlands Lån.
18
Sjö-farten har sysselsatt:
Ar 18.18 ... 475 personer.
„ 1839 ... 444
„ 1840 ... 479
„ 1841 ... 497
„ 1842 . .' . 491
Sjöfart idkas af allmogen och några andra landtboer såsom nämnd t är,
nästan endast från Burgsvik i södra Fögderiet, samt i norra SI itö, Hellvik,
Fårösund och Lutterhorns hamnar, med 13 fartyg om tillsammans 123 läster.
Vid alla större landthamnar hafva barlastplatser blifvit utstakade och
vitesförbud utfärdade mot barlastens fordom allmänt brukliga utkastande
i sjön.
Länet har blifvit indeladt i nya distrikter, på grund af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 9 Maj 1827 och den 16 Mars 1833, till byggande
och underhållande af de vid landthamnarne befintliga lastbryggor och
strandridare-boställen; de besvär mot denna nya indelning, som uti sednaste
Femårs-Berättelse omförmältes, hafva blifvit afgjorda och indelningen
fastställd, hvarefter nya lastbryggor vid hvilka mindre djupgående fartyg
kunna tillägga, hafva blifvit uppförda vid Kapellshamn, Fårösund, Kylley,
Burgsvik och Slitö. Om tuppförandet af lastbrygga vid Katthammarsvik
är kontrakt afslutadt; det återstår alltså endast 3:ne bryggor vid hvilkas utförande
åtskilliga hinder hittills mött, men hvarom dock snart torde kunna
kontraheras, nemligen: vid Klinte, Rohne och Ljugarn.
Handeln: Landtmanna-handeln drifves i synnerhet med öns export
artiklar,
nemligen spannemåi, skogselFekter, sandstens-ai beten, ylle-tillverkningar
, ull och något frukt, samt biand viktualier saltadt fårkölt. Fisk,
nötkött, fläsk, smör och talg exporteras sällan eller aldrig; det ringa deraf
allmogen föryttrar, förslår icke till konsumtion inom landet.
Afsättnings-orter för landtmanna-varor äro så väl Wisby stad sorn 10
stycken landthamnar.
Torghandeln i Wisby, hvilken först 1831 tog sin början, har sedan
dess så tilltagit, att de fordna upptingningarne på landet af matvaror, hvartill
stadsboerne voro nödsakade, nästan alldeles upphört.
Eders Kongl. Maj:t har, uppå derom gjord underdånig ansökan Nådigst
bifallit införandet af trenne krealurs-marknader på ön; de få år de fortgått
19
äro en för kort tid till bedömande af deras blifvande resultat, ehuru tillförseln
af kreatur under de båda sednaste åren, under hvilka icke varit foderbrist,
betydligt ökat sig.
Politisk Författning.
Kammarverk: Länet, som tillika utgör ett Stift, är indeladt i 2 hä- *
rader, 2 domsagor, 1 lagsaga, sammanslagen med Södermanlands och Stockholms
Läns, 2 fögderier, 10 Länsmans-distrikter, 3 Prosterier, 43 Pastorater,
8 Ka pel la nier, 93 Socknar med 91 Kyrkor. Med afseende å Jägeristaten
är Gottland förenadt med Calmare Län under ett Öfver-Jägmästaredistrict.
Ingen till Jägeri-staten börande personal finnes på Gottland. Gottska
Sandön, skattlagd i och för rotering till 1 mantal, tillhör norra häradet
och Fårö pastoral.
Länet underhåller 2 Båtsmans-kompagnier, tillsammans 260 man; hvarje
rote utgöres af i det närmaste 4 mantal. Den förut oroterade ordinarie
rotering underkastad jord, som finnes å ön, har blifvit indelad i 6 rotar.
Det öfverskott som ej kunnat indelas på någon bestämd rote utgör 3 5^ mantal.
På ön finnas 12 extra rotar indelade af s. k. privilegierad jord. Aflägsenhet
från hvarandra och särskildta förhållanden hafva verkat derhän att
mantal af sistnämnde egenskap icke kunnat på viss rote fördelas, hvadan
«-) mindre detta hemmantal än äfven de här ofvan anmärkte 3^- mantal
komma att, i enlighet med författningarnas föreskrift, erlägga vacance-afgift.
Till öns försvar är en National-Beväring upprättad, bestående, med några
bestämda undantag, af alla manspersoner mellan 15 och 50 år; den är
indelad i artilleri, jägare, infanteri och pikförare; hela styrkan, befälet inbegripet,
utgjorde år 1842 9,281 personer. National-beväringen exerceras
årligen en kortare tid; men under de sednare åren hafva endast artilleri
och jägare till exercis varit sammandragne.
Gästgifvaregårdar finnas i norra häradet 28 stycken, innehållande 31-j.V
mantal och i södra häradet 25 stycken, om 24| mantal. Af gästgifvaregårdarne
äro 30 ansedda som skjutsombytningsställen; utom vid de öfriga
finnes endast en tillåten krog på landet. Tulluppsyningsmännen hafva sedan
20
Drottning Christinas tid åtnjutit rättighet att ensamme hålla ta verner (eller
krogar) vid landthamnarne, hvilka uti förenämnde antal icke äro inräknade.
För postens fortskaffande emellan Wisby och Klinte hamn, hvarifrån
dei'i med en skonert eller båt, efter omständigheterna, afgår till Böda på
Öland äro l-£s mantal anslagne till posthemman.
Under sommar-månacferne bar post-kommunikationen vunnit större säkerhet
genom ett Postverket tillhörande litet ångfartyg med en machin af
16 hästars kraft som fortskaffar posten mellan Wisby och Westervik 2:ne
gånger i veckan.
Gottland är för tullbevakning forsed t med en Tullkammare i Wisby
och indeladt i 6 Strandbevaknings-Inspektors-distrikter, nemligen, Klinte,
Rohne, Ljugarn, Katthammavsvik, Slitö och Kapellshamn, och i 4 Strand-,
bevaknings-Uppsyningsmans-distrikter, nemligen : Westergarn, Burgsvik, Kylley
och Fårösund.
Lotsar, under uppsigt af en Lotsfördelnings-Chef, äro stationerade uti
Wisby stad, Westergarn, Klintehamn, Burgsvik, Enevik, Stockvik, Rohne,
Ljugarn, Herrevik, Katthammarsvik, Slitö, S:t Olofsholm, Kylley, (hvilkets
Lotsar äfven inlotsa till Lörje, Wallevik och Wärna), Lergraf, Fårösund, med
särskilde Lotsar vid hvarje inlopp, Lutterhorn, Kapellshamn och Hallshuk.
I följd af år 1827 med jordägarne vid dessa lotsstationer uppgjorda
kontrakter, hafva samtliga Lotsarne blifvit inrymde i besittning af åt dem
upplåtna lägenheter.
Tabellen upptager det antal skattlagde tullmjölqvarnar, sorn för närvarande
finnes i Länet.
Sedan sista Berättelsen hafva 6 qvarnar blifvit skattlagda, hvilkas räntor
utgöra i krono-värdie 12 R:dr 4 sk. 11 r:st.
1 det bela har Länets Jordboks-summa härigenom ökats så, att dåden?
samma, enligt sista Berättelsen utgjorde 12,204 R:dr 35 sk. 4 r:st., utgör densamma
vid 1842 års slut 12,224 R:dr 8 sk. 9 r:st.
Tvenne Kungsgårdar finnas i Länet. Den ena Roma kloster, är anslagen
Landshöfdingen på lön, emot en arrende-afgift af 66 R:dr 32 sk. Banco.
Enligt nådigt förordnande är densamma nu utarrenderad på 30 år.
Den andra Kungsgården eller Wisborgs Kungsladugård är, sedan år
1794, med säteri-frihet, på 50 år donerad till framlidne Herr Öfversten
af Klint och dess arfvingar.
Hvarken något Säteri eller Frälsehemman finnes i Länet.
Af uti Länet år 1837 befintliga ll-iA mantal kronohemman återstå nu
endast mantal, oberäknadt Kungsgårdar. Civila boställen och bohem
man
utgöra 15| mantal; Eklesiastika boställen 48A mantal; deraf äro Prestgårdar
och Annex-hemman 44 och 4-| mantal Kapellans-boställen.
Tvenne betydliga intagor äro gjorda å Krono-allmänningen Jägare-backarne
i Lau socken, hvilkas behörighet är af tvetydig beskaffenhet.
Krono-allmänningen Fjälemyr, som enligt hvad Eders Kongl. Maj:ts
Kammar-Kollegii Circulair-bref af den 14 April 1824 föreskrifver, har blifvit
skattlagd och i lotter fördelad samt försåld år 1840.
Krono-allmänningen Bod- och Öster-udd i Näs socken, som, enligt hvad
Eders Kongl. Maj:ts Kammar-Kollegii Circulair den 14 April 1824 föreskrifver,
skulle försäljas, har blifvit skattlagd, och i lotter fördelad, försåld.
Af det betydliga antal från hemman afsöndrade lägenheter, hvilka till
en stor del tillkommit genom förpantningar för penningelån, befinnas ganska
mångå, hvarmed icke blifvit i den ordning förfaret, som Kongl. Förordningen
den 19 December 1827 föreskrifver. En stor del af sådana köpeathandlingar
intagas dock vid Domstolarne i protokollet till den kraft och
verkan lag förmår, hvarigenom allmogen anser dem för lagliga. Numera
har dock allmogens uppmärksamhet blifvit starkare väckt än genom de tillförene
häremot gjorda varningar, inot otillbörligheten af så beskaffad besittningsrätt,
derigenom att vid försäljning af så beskaffade sönderstyckade hemman
den nya ägaren icke godkänt den förra ägarens jordupplåtelse, utan genom
instämning vid Ilärads-Rält frånvunnit dem deras besittningar.
Med undantag af Kungsgårdarne finnas icke i Länet flera hemman tillhopa
under samma namn eller vanliga större byar, utan endast, såsom här
kallas, gårdar, hvaraf högst få öfverstiga 2 mantal. Byordningar äro här i
allmänhet fastställda socknevis. Af i lotter klufna gårdar hafva de flesta
undergått storskifte eller laga skifte. Mot det fordna enskiftet mötte den
svårighet, att sorn de flesta gårdars egor äro betydligt kringspridda (de finnas
t. ex. som hafva sina egor på 20 olika ställen och i 7 socknar). Så
blefvo enskiften här på landet nästan icke annat än ett storskifte. Denna
spridning af eger har äfven på många ställen lagt stora hinder i vägen för
laga skiften, hvilket föra nied t en underdånig anhållan, som vunnit Eders
Kongl. Mäj:ls Nådiga Stadfästelse, genom Nådigt Förordnande af den 9 Juni
22
1832, alt i detta Län laga skifte icke får äga rum, der storskifte föregått,
så vida icke alla delägare i gården förena sig derom att det begära. Otvifvelakligt
skulle det i framliden för hemmansägare och jordbruket i Länet
vara högst fördelaktigt, oin en allmän ny indelning af gårdarnes egor kunde
komma att äga runi. Om behöfligheten af att vinna en sådan reglering
blef af ortens Riksdagsmän vid sednaste Riksdag fråga väckt, hvilket föranledt
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande af den 5 Maj 1841, att genom
Komiterade undersöka frågan och uppgifva förslag för lämpligaste sättet
att regleringen tillvägabringa. Komiterade hafva funnit saken utan särdeles
svårighet på så sätt kunna utföras att, i stället för att såsom hitintills här
på landet ägt rum, hvarje särskild gård utgör ett skifteslag, skulle flere
gårdar efter lokalens beskaffenhet sammanslås i hvarje skifteslag och är ett
projekt härtill af Komiterade uppgjordt och det ingångna underdåniga förslaget
bifogadt: troligen kan ingenting bättre än detta, när det kommer till
utförande, befrämja jordbrukets framsteg på Gottland, när en hvar jordbrukare
får sina nu spridda jordstycken närmare förenade, det skulle ock i en
framtid verka till skogsbesparing genom minskning af det oräkneliga antal
gärdesgårdar som hvarje hemmansägare nu måste underhålla.
Ingen hemmansdel har råkat i ödesmål, och mig veterligt finnes icke
heller här på landet något ödehemman.
Utom två qvarnar och en såg hvilken sednare genom uppdämning orsakat
betydlig olägenhet, och om hvars utrifning rättegång blifvit börjad
men icke fortsatt, förorsaka uppdämningarne vid den öfriga mängd af sågar
och qvarnar, som finnas på landet, endast vår- och hösttid vattendränkning
af myrtrakter; åtminstone hafva inga klagomål, som vittna annat förhållande,
inkommit. Uppdämningen om våren får dock icke räcka längre än till den
i lag bestämda tid, för att icke skada vexten af myrfodret. Skulle odling
af större myror företagas, fordras visserligen utrifning af flere vattenverk.
Hemmansklyfningen i några socknar, såsom Mästerby, Näs, Nähr och
Eskelhem är allt för långt drifven; fortsättes den ytterligare, är att befara
jordägarnes obestånd.
Uti sistnämnde 2 socknar finnas dessutom äfven en öfverdrift uti öfverlåtelse
af små jordlotter till arbets- och inhysesfolk. Om å ena sidan det
verkar förmånligt genom en större tillgång på arbetare, så äroå andra sidan
olägenheterna deraf så mycket större, genom derifrån härledt armod, sysslo
-
23
löshet och deras onda följeslagare. Inom i eller ^ mils afstånd från mera
befolkade städer synes det vara fördelaktigt, att icke sätta någon gräns för
hemmansklyfningen, men derutom torde betydliga olägenheter deraf mer och
mer uppstå.
Några särskilta hemman, anslagne Läroverket, finnas icke.
I sednare tider hafva endast tre små jordlägenheter med tillhörande
byggnader blifvit donerade till folkskolor efter Lankasterska methoden.
Wisby Hospital egde fordom ett betydligt antal goda lägenheter på landet,
hvilka till betydligaste delen blefvo försålde år 1763. Dessa upptagas
nu under namn af Hospitals-skatter, men fortfara dock att till Hospitalet
erlägga årligen räntor, dels bestämda i penningar, dels i persedlar in natura.
För Hospitalet göres närmare redo under rubriken helsovård.
Statsbidrag: Förhållandet emellan allmänna bevillningen och folkmängdens
tillökning har varit:
Folkmängds-tillökninjj. Bevilln.-förhållande.
1838 55 ....... . ökats med 522: 26. 10.
1839 235 minskning  570: 36. 3.
1840 191
350: 16. 7.
1841 345
324: 8. 2.
1842 334  minskning med 7,838: 5. —
Stats-bidragen, fördelade på 1842 års hela folkmängd, utgöra på personen:
å landet 5: 44. —
i staden 6: 18. —
När missväxt icke inträffar, har Länet mindre svårighet än mångå andra
provinser för skatternas utgörande, genom närbelägenheten till afsättliingsorterna
för landtmannens produkter, nemligen: utom Wisby stad, lill
10 stycken tillåtna landthamnar, hvarifrån export sker, och bör till det
stora antalet bland de skattskyldiges heder nämnas, att de beflita sig om att
skatterna i räller'tid utgöra; rester på uppbörden äro derföre obetydliga;
dessa rester hafva likväl icke under sednare åren gått i aftagande, Ålerupplifvandet
af stämmoböter var rätt behöfligt, ehuru deras belopp är allt
för lågt och icke blef fullt rättadt efter skattebidragen.
Af Länets jordeboks- och hemmanlals-iäntor, utgörande i krono-värdi
12,224 Elidr 8 sk. 9 r:st., äro endast 1,743 K:dr 7 sk. 6 r:st- anordnade.
24
Extra-ordinära onera, såsom inqvarteringar oell kronoskjulsar, äro här föga
betungande. Väghållningen, i anseende lill vägarnes mängd, är deremot
mera betydlig, synnerligen genom den ojemna och på flera ställen olämpliga
indelningen deraf; men underhållet lättas uti en stor del af landet derigenom,
alt hällen icke ligger djupt under jordytan; och som landet i allmänhet
är slätt, orsakas af flodvattnet på få ställen utskärning å vägarne, I
vintervägarnes underhållande, äro, efter öfverenskommelse, så väl lägenhetsinnehafvare,
som backstuguhjon m. fl. skyldige att deltaga.
Den i sednaste Femårsberättelsen omförmälde, af behofvet påkallade
förändring af vägarnas indelning inom Södra Häradet, jemte anläggning af
några nya vägar har äntligen så långt framskridit att vägarne blifvit delade
de särskilta Socknarne emellan, men som besvär häremot af 2:ne Socknar
blifvit väckt, hvilar åter åtgärden tills vidare.
Krono-lionden i Länet är Presterskapet af Konug Carl XI förunnad,
i anseende till det ringa hemmantal hvaraf de fleste Pastorater bestå. En
mångårig ventilation öfver en allmän reglering för tiondens utgörande har
ägt rum, hvars afgörande beror på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
till hvilken Rikets sednast församlade Ständer äfven i underdånighet hänskjutit
saken.
Enskilda öfverenskommelse!- i denna väg mellan Pastor och församling
äro emellertid träffade inom de flesta pastorater, dock icke på längre tid
än med nu varande innehafvare, hvilken omständighet här orsakar ett verkligt
ondt vid nya val, men som svårligen står att afhjelpa.
Ingenstädes uttaga Pastorerne till fullo den tionde, hvartill de äro berättigade
enligt 1648 års konventions-stadga.
Politi: Till vidmagthållande af ordning och polis inom hvarje Socken
äro byordningar och bya-rätter fastställda; äfvensom, hvilket redan nämd t
är, vid fiskelägena äro tillsatta hamn-rätter.
Arbetshuset i Wisby som år 1839 af Eders Kongl. Maj:t erhållit ett
förnyadl reglemente och året förut ett stats-anslag af 1,114 R:dt- 16 sk.
till lokalens reparation, hvilken nu befinner sig i godt stånd, har under de
förflutna fem åren uppfyllt sin bestämmelse, ehuru med en årligen stigande
svårighet dertill, härflytande af stegrade pris på ved och lifsförnödenheler,
lika
-
25
likasom till högst betydlig grad genom den tilltagande svårigheten att, utan
allt för stor förlust, kunna afsätta arbetshusets tillverkningar.
Å arbetshuset hafva varit intagne sedan 1826, då stiftelsen sattes i
verksamhet:
Mankön 110.
Qvinkön 26.
utgångne: .... Mankön 103.
„ Qvinkön 25.
qvar vid arbetshuset: Mankön . . . . » 7.
*, Qvinkön 1.
Fattigvården handhafves inom Socknarna enligt gällande författningar,
och yppas sällan några klagomål deröfver från de fattigas sida; särskild redovisning
härföre blef, jemlikt Kongl. Brefvet den 5 Maj 1837, den30Nov.
berörde år afgifven. Hvarje Socken försörjer sina orklösa fattiga och handhäfver
noggrannt förordnandet att Socknarne skola ersätta hämtningskostnaden
för deras kringdrifvande tiggare, som icke frun Socknen blifvit efterlyste.
Ehuru såsom anfördt är fattigpersonalen på landsbygden icke är betydlig
och i följd deraf dess underhållskostnad icke är tryckande, såägerdock
ett motsatt förhållande rum i staden, hvilket och föranledt att man der
varit nödsakad lill att icke blott å stadens fattighus inrymma och underhålla
ett större antal fattighjon utan jemväl att under vintertiden genom
inrättad soppkokningsanstalt understödja en stor personal af fattiga, hvilka
derförutan af för sådant ändamål donerade kapital, åtnjuta kontanta understöd
af räntemedlen»
Oaktadt genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga anslag af dertill erforderlige
medel, Länshäktet år 1830 blifvit tillökt med 3 rum uti det vidliggande
trånga hörnet af stadsmuren, samt år 1835 med en utvidgad fånggård,
hvarigenom häktets osundhet upphört, är detsamma likväl lill sitt
utrymme i fångrummen mycket för inskränkt. Utan trängsel rymma de
blott 19 fångar. Alla rummen, utom de trenne i tornet, besväras och
starkt af rök, orsakad deraf att huset är beläget tätt under den höga stadsmuren.
En del af det antal fångar, som under uu förlupna fem år varit
Femåri-BerätCelse fr, Gottlands Läri, 4
26
häktade, har icke uti Länsfängelset kunnat vårdas, än mindre hade det
varit möjligt att såsom sig bör och i möjligaste måtto skedt, afskilja de
under ransakning sittande från de öfriga fångarne, derest icke nödigt utrymme
härtill under tiden varit att tillgå å arbetshuset. En påbyggnad af
Länshäktet blifver således nödvändig, hvartill ritning och kostnadsförslag före
sednaste Riksdag i underdånighet afgifvits. Derigenom skall vinnas, utom
nödigt utrymme, äfven den fördel, att rummen blifva rökfria, ty skorste
narne
komma genom påbyggnaden att blifva högre än stadsmuren. Stadsfängelset
är jemväl i behof af utvidgning och förbättring. Vid Norra Häradets
Tingsställe saknas ännu fängelse.
Uti Länet äro 88 Socken-magasiner inrättade, hvilkas fond af spannemål
för närvarande utgör 8,914 tunnor, oell af hvilka många derjemte äga
betydlig kontant förmögenhet.
Alla dessa magasiner styras efter det år 1814 Nådigst fastställda Reglemente,
med af Eders Kongl. Maj:t den 5 Juli 1834 gillade förändringar.
Direklionerne inkomma årligen till Landskontoret med summarisk redogörelse
som der granskas.
Första undervisningen i läsa har inom alla socknar af ålder lemnats af
en för hvarje Socken antagen Skolmästare, hvilken befattning nu mera, i
anseende till den dervid varande ringa lön öfverallt är sammanslagen med
Klockaretjensten. På liera ställen meddelas dock äfven denna undervisning
af andra personer. På landet linnas 14 folkskolor efter lankasler-metoden,
gemensamma för gossar och flickor; i de samma hafva 350 gossar och 190
flickor blifvit undervisade. På grund af Eders Kongl. Maj.ts nådiga Stadga orri
folk-undervisningen i Riket, hafva redan uti åtskilliga Pastorater, i hvilka
Lankaster-skolor saknats, förberedande anstalter lill deras inrättande blifvit
vidtagne.
Helsovården besörjes af 2 Provincial-läkare, 1 Stadsläkare och särskildt
för Gottlands National-beväring af en Sjukhus-läkare.
I Wisby finnes ett Hospital för mottagande af dårar och personer behäftade
med vederstyggliga eller obotliga sjukdomar, som har 12 platser för
hospitalshjon; ett Lazarett med 12 sjuksängar, samt ett Kurhus för veneriska
patienter med 30 platser.
27
Antalet platser på Hospitalet har befunnits nog inskränkt emot härvarande
behof, hvaremot sängrummen vid Lazarettet, oaktadt ett stort antal
patienter der blifvit vårdade, likväl, utom någon gång tillfälligtvis, hitintills
varit tillräckliga. Ett lika förhållande har ägt rum vid Kurhuset, der patienterne
betydligt längre qvarblifva; sällan är deras antal mindre än 20.
Under de sista fem åren hafva utgått patienter, från:
Lazarettet.
Kurhuset.
1838
. , . . 107 .
... 64.
1839
.... 114 .
... 64.
1840
. . . . 68 .
. . , 66.
1841
.... 73 .
... 91.
1842
. . . . 60 .
. . . 56.
Den mängd sjömän som finnas i provinsen, i förening med flitiga besök
vid öns hamnar af främmande sjöfarande, är troligen orsaken till det
emot folkmängden betydliga antal veneriska sjukdomsfall, som här förekomma.
Man har ock varit nödsakad att föröka skattebidraget för Kurhuset till
det maximibelopp, som af Riksens Ständer blifvit bestämdt.
Lazarettets inkomster, bestående i frivilliga gåfvor vid bröllop och barndop,
samt en årlig kollekt i Stiftets kyrkor, uppgående tillsammans per medium
till 160 R:dr, hafva icke varit tillräckliga till Lazarettets underhåll,
hvarföre ock Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 17 December 1828
täckts dertill anslå af allmänna hospitalsinedlen ett årligt bidrag af 400 R:dr
hvilka medel i förening med den afgift patienter erlägga, nemligen per dag
12 sk. bauko af alla som icke äro uti armod och 8 sk. af fattigförsörjningarne
för fattiga, hafva hitintills varit tillräckliga att på ett ändamålsenligt
sätt underhålla de sjuka, då härtill jemväl under några år tillskott erhållits
från kurhusmedlen.
Wisby Hospitals inkomster bestå dels i inflytande arrenden af dess
egande jord med ett arrendebelopp vid sistlidet år af 178 tunnor 7|. kappar
råg och 188 tunnor 23| kappar korn, samt i penningar af 106 R:dr 25
sk. 11 r:st., dels i räntor af förut omförmälda hospitals-skattejordar uti 42
tunnor 9 kappar råg och 42 tunnor 9 kappar korn, samt öfrige räntepersedlar,
förvandlade i penningar efter 1841 års markegång, till ett belopp af
358 R:dr 26 sk., jemte i kontant fixerad ränta 142R:dr25 sk. 9 r:st., hvarförutan
Hospitalet äfven tillflyter en obetydlig kontant inkomst genom håfmedel
i Wisby Domkyrka, utgörande årligen ungefär 10 R:dr.
Till vedbrand äger Hospitalet tillgång uti egen skog. De till Hospitalet
anslagne 101 ökedagsverken oell 6 handedagsverken hvilka förut in natura
utgått och af sysslomannen disponerats till införande af 50 kaster ved
till Hospitalet, få numera enligt Kongl. Ordens-Gillets förordnande, lösas
med penningar efter markegång, och äro inbegripna i ofvanupptagna räntepersedelbelopp.
Ett icke obetydligt öfverskott af Hospitalets inkomster öfver
dess utgifter remitteras till allmänna hospitals-fondeu.
Hospitalets fastigheter bestå, utom byggnaderna, i 177 stycken kring
hela landet spridda jordlägenheter.
En Djurläkare är anställd i Länet, hvilken förutan inkomsten af sin
praktik åtnjuter, i lönings-förmåner, 50 R:dr statsanslag, 100 R:dr af Wisby
Stad samt omkring 12 tunnor spannemål från åtskilliga socknar på landet
som sig dertill förbundit. Utaf någon anmärkningsvärd boskapssjuka har
provinsen under de sistförflutna fern åren lyckligtvis icke varit hemsökt.
Beträffande Gästgifvare-ordningar, så äro de enahanda inom Länet emedan
ingen hållskjuts här linnes. Taxor, hvarefter nattqvarter, spis, stallrum
och foder på Gästgifvaregårdarne skola betalas, utfärdas årligen.
Man fortfar inom Länet att vara väl belåten så väl med den inrättade
landtposten, hvilken fortskaffas utaf fjerdingsmännen, som med Brandstodsföreningen
i Länet; hvarje härad utgör en särskild brandstods-förening för
sig. Sedan år 1827 då brandstods-föreningen i norra häradet sattes i verksamhet
har icke under något af de förflutna åren högre procent än 3 sk.
2 r:st., per 100 R:dr taxeringsvärde, blifvit utbetaldt af intressenterne.
Summan af taxeringsvärdet i norra häradet år 1842 är 2,651,782 R:dr
och i södra häradet 3,899,942 R:dr
eller tillsammans det betydliga beloppet af 6,551,324 H:dr
för åbyggnader på landet inom en provins, som äger få herregårdar och
intet hemman af säteri eller frälse natur.
Sedan uppå Hushållnings-Sällskapets inom Länet derom gjorda begäran,
allmänna skall blifvit påbudna att årligen hållas i Maj månad och under några
år fortgålt, utan alt i dervid skeende räffångst tillvägabringa en motsvarande
nytta mot förlusten af de dagsverken som på dessa skall ofta alldeles
fruktlöst föröddes, hafva något mera äu halfva antalet af socknar på
29
ön genom afgifter till en för dem gemensam jagt-kassa friköpt sig fran skallgången.
Häråt liar det förmånliga resultat uppstått att genom de från denna
kassa utgående premierna ett flerdubbelt antal räfvar blifva dödade än
hvad som genom skallgången förut skedde, med hvilken öfrige socknar ännu
fortfara. Utom förenämnde premier tilldelas utaf ett i Länet stiftadt Jägareförbund
2:ne större premier, som årligen tillfalla de 2:ne personer, som under
året fångat eller dödat det största antal räfvar. Genom dessa åtgärder
hafvs räfvarne på ön ock betydligen förminskats.
I sydligaste delen af ön och på Fårön, der allmogen har största antal
af får, anställes genast skallgång, så snart det förmärkes, att någon räf inkommit
i socknen.
fVisbyj Länets enda Stad, har mantalsskrifne invånare:
Mankön 895.
Qvinkön ........... 1,437.
man talsfrie:
Mankön . . ......... 171.
Qvinkön 260.
minderårige:
Mankön I . 703.
Qvinkön
667.
Tillsammans 4,131.
Hvilken folkmängd i den generella uppgiften om öns befolkning redan blifvit
upptagen.
Stadens förnämsta näring är handeln, dernäst jordbruk med bränvinsbränning,
sedan handtverkare-arbeten och slutligen fiske, hvaraf en del invånare
hemta sin bergning.
Fisket är dock icke särdeles lönande.
Exporten består i utskeppning af kalk, trädvaror samt spannemål.
Importen förnämligast i salt, specerier, men äfven uti alla slags fabriksförnödenheter,
emedan, utom för snus och tobak, samt ett dåligt pappersbruk,
inga fabriker finnas på ön.
Handeln drifves af Wisby handlande, så väl här i staden som vid
landthamnarne, genom expediter, och af några vid dessa hamnar bosatta
köpmän.
30
Sex handlande deltaga äfven med sina fartyg uti den allmänna frakthandeln,
så väl inom som utom Europa. De på öns kuster ofta inträffande
strandningar lemna äfven tillfälle till förtjenst genom upphandlingar i
parti vid auktionerna, och åt några få uti kommissions-arfvoden.
Exporten af träd varor sker till Lybeck och städerna i Hertigdömena Holstein
och Schlesvig, samt till några af de Danska öarna.
Packsten eller osläckt kalk utskeppas egentligen lill Lybeck, Stralsund,
Wismar och Rostock, hvilken sistnämda stad är nästan den enda, som med
egna fartyg här afhämtar osläckt kalk.
En obetydlig qvantitet packsten afsättes ännu på Holstein, men denna
afsättning minskas årligen- Fordom var exporten af kalk på Danzig och
öfriga Preussiska städer, äfvensom på Danska Staterna, ganska betydlig, men
har mer och mer aftagit, sedan i nämnda Riken kalkbränning i stor skala
blifvit infö.rd.
Löskalk utskeppas mest på Stockholm och Norrköping samt Skåne, som
till betydlig del afhemtar den med egna fartyg. Mindre qvantiteter afgå
jemväl någon gång till andra Svenska städer.
Spannemål och brännvin utskeppas för det mesta på Stockholm, men
jemväl på andra Svenska orter, då stegrade priser derstädes dertill föranleda.
Vid gynnsamma konjunkturer har äfven export af spannemål på England
ägt rum. De på landet så allmänna tröskverken lemna tillfälle till
en tidig export.
Handeln på de sydliga Östersjö-provinserna upphör gemenligen med
September månads slut, hvarefter handeln på Stockholm blifver så mycket
lifligare med export af spannmål, brännvin, saltadt fårkött, samt import
af specerier, m. m.
Minut-handeln består i försäljning till landets behof af salt, specerier
och alla slags kramvaror.
De handlandes antal har i sednare tider och äfven under detta
31
qvinqvennium ökat sig; men ganska många fallissementer hafva äfven
inträffat.
År 1837 utgjorde de handlandes antal 55.
och år 1842 utgjorde de 56.
Hela antalet af Borgare uppgår till  258.
Då sammandrag öfver export och import nu mera icke vid Tullkamrarne
uppgöras, kan värdet å från staden utförda och dit införda effekter
icke uppgifvas.
Handtverkarne, till antal och yrken, svara något nära emot stadens
behof deraf. De handtverkare, som äro arbetsamma och hushållare, sakna
icke god bergning af handtverket, ehuru allmogen vanligen icke anlitar andra
än Färgare, Urmakare, Kopparslagare, Guldsmeder och Hattmakare.
Det jordbruk, som af statsboerne idkas, är ganska betydligt och åkrarne
närmast staden för det mästa af ypperlig beskaffenhet. Den jord-areal,
som tillhör stadens område, utgör icke mindre än 3,483 | tunnland, hvaraf
dock Hospitalet äger 1,602, stadsjordar 970, kyrkjordar 197 i så kallade
frijordar 697 och Kronojord 16 \ tunnland. Dock utgör mera än hälften
af denna rymd skog och beteshagar; föiöfrigt skötas af stadsboer många lägenheter
af närgränsande hemman. Lin, hampa, tobak eller färgväxter odlas
här icke, utan endast vanliga sädesslag och foderväxter; äfven inom stadens
murar finnas sädesåkrar. Odling af Rapsat har under några år vid
Staden med framgång bedrifvits.
Trädgårdsskötseln drifves med förmån. I Berättelsen äro förut omnämde
de på denna latitud sällsynta fruktträd, som vexa i staden, nemligen
mullbärs- och valnöts-trädet. Under varma somrar gifver vinrankan, växande
på kalljord i några trädgårdar, ganska goda och fullt mogna drufvor.
Garfveri drifves här endast såsom skrånäring, dervid förnämsta sysselsättningen
utgöres af beredning för ägarnes räkning af dertill inlemnade
hudar och skinn.
Läder finnes för öfrigt till salu nästan i alla handelsbidar, och en stor
del af allmogen bereder sjelf läder till eget behof.
32
Två Tobaksfabriker finnas i stadens men äro icke ständigt i gång.
Nära staden finnas utom flera väderqvarnar fyra vattenqvarnar, trenne
på stadens och en på Södra Häradets område, hvilka erhålla öfverfallsvatten
från en stor källa, som utspringer i berget nära hafsstranden»
Inom staden finnas flera springkällor som aldrig uttorka, men någon
förmånlig verkan af deras lindrigt kalkblandade vatten sorn flerestädes
anses fördelaktigt för färgerierna, förmärkes dock icke på de härvarande
tillverkningar, som äro af vanlig beskaffenhet.
I Wisby finnes ett Gymnasium och en högre Lärdoms-Skola med 3
Apologist-klasser; Apologist-skolan besökes af ett stort antal lärjungar.
För Gottlands National-BeväringS behof finnes i staden en undervisningsanstalt
i de ämnen som tillhöra Linie-Oflicerare-examen äfvensom ett
Artilleri-informations-verk; under år 1842 är på grund af dertill lemnadt
statsanslag vid sednaste Riksdag en lägre Navigationsskola öppnad för 30
elever, dessutom finnes härtill en förberedande skola för skeppsgossar och
jungman som sedan några år varit i gång och besökes årligen af några och
och tjugo elever. Skolan underhålles af Gottlands Sjömanna-Sällskap.
En Handels-skola kommer nästa år att i staden Upprättas, enligt derom
träffad öfverenskommelse och fattadt beslut inom Handels-Societelen»
För fattiga barns undervisning är i staden väl besörjdt, och med nit
och omsorg vakas deröfver. Ett välgörande Sällskap underhåller en skola
efter Bell Lankansterska metoden, der 120 fattiga gossebarn njuta fri undervisning.
TIti Fruntimmer-samfundets skola, nu mera efter Samfundets höga
Beskyddarinna kallad Drottning Desiderias skola, undervisas omkring 40
fattiga flickor, utom i läsa och skrifva, äfven i sömnad; hvarförutan finnes
en af borgerskapet inrättad 8öndags-skola, hvilken genom frivilliga bidrag
af stadsboerne underhålles och flitigt besökes af handtverks-lärlingar och
några gesällen För bemedlade föräldrars barn, Underhålles och förestås af
en
33
en prestman en Vexelundervisnings-skola, som nu besökes af 80 å 100
barn. Enligt Borgerskapets gjorda löfte för vinnande af Nådigt bifall till
ansökan om en tredje Lärare vid Apologist-Skolan, skulle en förberedande
Läroanstalt till Apologistklasserne alltid underhållas i staden, och hvartill
nyss omförmälda Vexelundervisnings-skola var afsedd, som då ägde en
rymligare lokal.
Flera mindre privata skolor finnas äfven, de flesta för flickebarn.
Länets helsovård är koncentrerad i staden, hvarest Hospitalet, Kurhuset
och Lazarettet äro belägna, äfvensom Apotheket, det enda i Länet befintliga,
hvilket dock för behofvet är befunnet tillräckligt. Båda ProvincialLäkarne
äro äfven boende i staden.
De fattigas antal inom staden är beklagligtvis stort och får staden stundom
tillökning i deras antal genom afsigkomna bönder, hvilka för en ringa
penning inköpa någon gammal koja och efter kort tid med talrik barnskara
falla stadens fattigvård till last. En tillökning i fattigantalet uppkommer
äfven understundom utaf afskedade artillerister tillhörande garnisonen,
samt deras hustrur och barn, men hvilkas underhållskostnad, nu mera sedan
härtill statsbidrag erhålles, vållar föga tunga för staden.
Arbetsförtjenst under sommaren saknas icke, då det ofta är brist på
arbetare och dagsverkspriserna lika höga om icke högre än i de flesta mindre
städer. Till de fattigas understöd taxeras stadens invånare, hvarförutan
något litet af tolagsmedlen tillflyter fattigkassan. Dessutom utdelas årligen
till Jul 1,000 B:dr R:gds, utgörande intressen af ett doneradt kapital.
Till att befordra omtanka och sparsamhet bland den arbetande klassen
har förut nämnda Sällskap för välgörandet år 1830, under sin garanti, stiftat
en Sparbank, hvaruti insatserna vid 1842 års slut uppgingo lill 22,870
B:dr 8 sk. Banko. Sällskapet har likväl ännu (1842) icke haft den tillfredsställelsen,
att den folkklass, för hvilken Sparbankan egentligen blifvit inrättad
, lill stort antal deraf dragit fördel.
Inom staden finnas Byggnads- och Brand-ordningar, öfver hvilkas efterlefnad
hand hålles.
Femårs-Berättelse fr. Gottlands Länt ^
34
För hamnen är särskild hamn-ordning. Hamnen är för det mesta
kringbyggd med träd-quay. Men denna hamn, som utgör ett hufvudsuk
iigt
vilkor för stadens uppehåll och förkofran, är nu mera allt för grund
för djupgående fartyg; den har endast 9 fots djup, hvilket vållar den stora
olägenhet, att många fartyg måste, sedan de i hamnen intagit halfva lasten,
ankra ute på den osäkra redden för att intaga återstoden.
På grund af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer
vid sista Riksdag, med vidfogad ritning och kostnads-förslag, uppgående
till 119,000 R:dr Banko, har staden till byggnad af en ny hamn, utanföre
den gamla, erhållit ett Stats-anslag af 79,000 R;dr Banko, emot förpligtelse
att icke allenast sjelf bekosta de efter kostnads-förslaget felande 40,000,
utan jemväl all den kostnad derutöfver, som kan erfordras att fullborda den
nya hamnen efter fastställd plan.
På hösten 1842 är delta maktpåliggande och svårt utförbara arbete
påbörjad t.
Wisby är den enda stad i Norden, som förvarar många och stora fornlemningar
af l2:te och 13:de seklens byggnadskonst. Några bland de i
ruiner stående Kyrkorna utmärka sig synnerligen genom ett ädelt och snillrikt
byggnadssätt. Ovedersägeligen vore det en stor förlust om dessa vackra
minnen genom tidens åverkan skulle gå förlorade, synnerligen då de,
med användande af icke betydlig kostnad, kunna i sekler bevaras; ty deras
fasta byggnadssätt, af bruten och huggen kalksten, garanterar härföre;
de skulle ock nu befinnas i vida bättre skick än de äro, om icke mennisko-åverkan
å dem i förra tider hade åstadkommit den mesta förstörelsen.
Ett litet anslag, till underhåll af stängsel, m. m. vid ruinerna, har af Hospitals-medlen
härstädes blifvit anvisadt uti inkomsten af Hospitalets tomtören
i sladen.
Stadens inkomster af hamn- och bro-penningar, den tolagen tillhörande
fultigvårds-afgiften, mälare-, vägare-, kokhus-, barlast- och brännepenningar,
tolag, Varfvet och Beckborg hafva utgjort:
År 1838 R:dr 4,614:21. 5.
„ 1839 . . „
5,664:21. 5.
„ 1840 „ 5,977:47. 4.
m "*»«*?
År 1841 R:dr 6,020:30. 5.
„ 1842
. „ 4,801: 1. 9.
Wisby den 30 December 1843.
M. S. v. HOHENHAUSEN.
Lars Hcimbrceus.
L. J. Gardell.
Ki Q E€ (*■ Ete 0JE A4T * T §
BEF ALEN INGSHAFV ANDES
UTI
malmohus Län
TILL
KONGL» MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
§ c
L änels gränsor hafva under den period som utgör föremål för denna
berättelse, icke undergått riågon förändring; utan utgöres af Christianstads
Län å ena sidan samt Kattegatt och Östersjön å den andra. Ehuru mycken
tillgång på skog inom Länet icke finnes qvar, bibehålies likväl den gamla
benämningen skogs-trakt, till hvilken räknas de härader, som närmast angränsa
Christianstads Län, och slättbyggd, den del, som tillgränsar hafvet.
Af sednare klassen anses Oxie, Skytts, Wemmenhögs, Ljunitz, Herrestads,
Torna, Bara och Rönnebergs Härader, för de bördigaste, samt af den förra
Luggude, Onsjö, Harjagers, Färs och Frosta Härader för de mindre bördiga
andelar af Länet, Utom den så kallade Lödde ström, hvarest finnas anlagde
utmärkta qvarnverk, äro inga åar eller strömmar inom Länet, som
förtjena särskilt anmärkas och icke eller några insjöar, Ringsjön undantagen,
af betydenhet. Den enda bergshöjd inom Länet benämnes Romeleklint,
belägen i Weberöds socken af Torna Härad och hvilken utgrenar sig på
åtskillige håll i orten.
Åt Råå flygsandsplantering, utgörande en rymd af 514 tunneland,
deraf omkring 300 tunneland finnas vara med ganska stort och oräkneligt
antal träd planterade, har Hushållnings-Sällskapet i sednare tider egnat en
synnerlig uppmärksamhet och gjort så stora uppoffringar, som dess ringa
tillgång på medel kunnat medgifva. Svårigheten att inhängna planteringen
och freda den från okynne och åverkan af angränsande allmogen, har man
försökt lätta derigenom att närboende åboer inom sig utsett tillsyningsman,
hvilka haft understöd alt påräkna af Kronofogden i orten, som icke är aflägse
boende från planteringen. I hopp att Ilushållnings-sällskapet, hädanefter
som hittills, fortfarande vårdar sig om denna, både för det allmänna oeh
Femdrs-Berättelse fr, Malmöhus Bärit -
2
enskilta, lika nyttiga, som prydliga plantering, förmodas denna i framtiden
vinna ändamålsenlig fullbordan.
§. 2.
Innevänarne.
Folkmängden inom Länet, som enligt förra Femårs-berättelsen utgjorde,
215,067 personer, uppgår nu mera, efter sistlidet års mantalslängder och
inlemnade förteckningar till:
å landet . 194,599.
i städeruej 27,018
eller tillsammans .... 221,617.
Af dessa erlägga mantalspenningar:
å landet  99,609.
i städerne 15,711
och fria från mantalspennigar
äro å landet och i städerna 106,297.
Den tillökning folknummern således vunnit är i synnerhet att tillskrifva
det fredslugn och det skydd för allmänna farsoter, som innevånarne
under sednare fem åren njutit. Huruvida välmågan bland allmänheten
i samma proportion stigit, är mera svårt att afgöra. 1840 och 1841
årens missväxter hafva tillbakasatt jordbrukarne och medfört kännbara följder;
i synnerhet har den del af allmogen som nedsatt sig å allt för små
utklyfne eller afsöndrade jordstycken, haft svåraste känningen af missväxten.
Detta oaktadt fortgår likväl ännu sådane klyfningar och afsöndringar och
föranleda till tidiga giftermål och äfven till den här ofvan ootnämnde folkökning.
Denna tillväxt vore mindre betänklig om inom Länet funnos någon
utvecklad industri eller lönande binäring, hvarmed denna allmoge,
som icke af jordbruk hämtar tillräcklig bergning, kunde sysselsättas. Vid
inträffande missväxtår blir alltså eländet här större än annorstädes och den
obesutne jordägaren får då kännbart erfara att dess jord och dess arbetskraft
sammanlagde icke förmå föda honom och dess omgifning. Denna
erfarenhet verkar ofta hos honom förtviflan och deraf uppkommer lättja
och liknöjdhet, hvarpå icke sällan följa armod och brott. Utom dess mo
-
3
raliska olägenheter medföra jemväl hemmansklyfning och jordafsöndring i
oändeliga lotter, äfven i ekonomiskt hänseende, ganska många svårigheter
vid beräknandet och utgörandet af allmänna onera. Här finnes rusthåll, sönilerstyckadt
i så små delar, att ingen af de nära otaliga åboerne, äga så
stort hus att rustningshästen deri kan inrymmas. Beräkningen af öfriga
onera och prestationer, såsom tionde, väglagning, utgifter till allmänna
byggnader och i synnerhet skjutsning är svår och hvad sista pålagan beträffar,
mera omöjlig att utbekomma, emedan ingen af de så kallade åboerne
rnägta underhålla ett till skjutsning dugligt kreatur. Välmågan hos åboen så
väl å större som mindre jordlotten vore likväl större om icke de i lyx och
lefnadssätt sökte likna ståndspersonsklassen, hvilken sednare i alla tider, kanske
sämre än allmogen, beräknar sina tillgångar och utgifter. I allmänhet
och i synnerhet hos slättboen, är folklynnet allvarsamt och något trögt,
nied fast karaktär och fallenhet för arbete. Brännvinssupandet kan anses
vara i aftagande och sällan synes, vid allmänna samlingar, någon öfverlastad.
Sådant var jemväl forhållandet, äfven före nykterhetsföreningarnes
tillkomst. Att desse likväl bidragit till mera måttlighet är otvifvelaktigt
och för allmogen mera utpekat skammen att öfverlasta sig. Huruvida likväl
håg för sparsamhet hos allmogen härigenom på samma gång blifvit
vackt, tilltror jag mig icke att afgöra. Slätt-boen och den närmast städerna
boende allmogen, som tillförne nöjdt sig med sin sup, söker ersättning
för denna, uti kaffe, viner och andra mera dyrbara utländska drycker,
för hvilka esomoftast lagsökningar anställas, på grund af ganska dryga speceri-räkningar
från köpmansbodarne.
§ 3.
Näringarne.
Desse äro hufvudsakligen två, jordbruk och boskapsskötsel. I förra
Femårs-berättelsen omnämnde Hushållnings-sällskap, Förvaltnings-utskott,
Kontrakts-kommitléer och Pastorats-beredningar hafva uppoffrat en synnerlig
uppmärksamhet åt förenämde näringar, hvilka också under tiden vunnit
en betydlig förkofran. Det länge kända behofvet af en läro-anstalt inom
provinsen för dem, som ägna sig åt landtbruket, har med mera allvar blifvit
behjertadt och, för att kunna realisera denna idé, hafva Hushållnings
-
4
sällskaperna i Clirislianstads oell detta Län bildat så kallade Skånska Provinsens
Hushålls-förening, för hvilken stadgar upprättades 1839. Sålunda
förstärkte och med mera tillgång på medel, sago Hushållnings-sällskaperna
sig i stånd att uppgöra handel om lämplig egendom för landbruks-skolans
bildande. I denna tidpunkt blef frälse-egendomen -i mantal Orup, belägen
i Frosta härad och Gudmuntorps socken och i närheten af större egendomarne
Skarhult och Löberöd, fal. Dess läge i ungefära gränsen af slättlandet
och så kallade skogstrakten, var så mycket mera tjenligt, som utaf de
till egendomen hörande 201 tunne- 18 i kappland jord, vore endast
43 tunneland uppodlade och återstående marken erbjöd ett ypperligt tillfälle
för landlbruks-elever att erhålla undervisning uti uppodling af oländiga
fält. Genom aktie-teckning bereddes tillgång till en del af köpeskillingen,
hvilken uppgick till 22,222 R:dr 10 sk. 8 r:st. B:ko. 1840 upprättades stadgar
för Jordbruks-instiiuiet, i hvilka bestämdes undervisningen, arbets-ordningen,
villkoren för elevernas antagande, styrelsen och hushållningen vid
institutet. Den l:sta April 1840, efter det nödiga föreståndare och lärare
blifvit antagne, börjades undervisningen och 9 elever mottogos genast. Deras
antal har sedermera årligen tilltagit och nyttan af institutet, genom redan
kringspridde, från institutet utgångne rättare-elever, har försports, och
de husbönder, sorn erhållit eleverne i sin tjenst, hafva funnit sig med dem
synnerligen belåtne; De äro egentligen undervisade uti praktiska jordbruket
och huru jorden skall behandlas för att, i hvarje olika fall, lemna högsta
afkastningen. Arealen på Orup är i ekonomiskt hänseende något inskränkt,
för att lemna eleverna undervisning i den vidsträcktare landt-ekonomien;
dock meddelar Läraren äfven härutinnan underrättelser åt eleverna, i synnerhet
åt dem utaf ståndspersons-klassen. Institutets ledare hafva väl flere
gånger funnit sig i brydsamheter i afseende på institutets pekuniära tillgångar,
men deruti rönt en betydlig lättnad genom det anslag med 1,000 R:dr
Banko årligen, som Eders Kongl. Majrt allernådigst beviljat. Ännu och så
länge stället icke varit forsed t, med för nyodlingsföretag tillräckliga byggnader,
hvilka förorsakat dryga utgifter, är penninge-föriägenheten icke håfven.
Hoppet att få bibehålla öförändradt, om icke tillökat ofvannämnde
anslag, utgör till stor del vilkoret för inrättningens bestånd. Vidsträckta
odlingar och i följd deraf nödige ansedda byggnader å stället, hafva icke
ännu, ehrner grödorna varit sällsynta och ovanligt gifvande, kunnat hembära
tillräcklig inkomst för utgifternas betäckande. Elevernas antal för närvarande
uppgår till 20, och 49 elever öro utexamierade från institutet. Detta
5
antal vore nära dubbelt om utrymme och andra lokala omständigheter medgåfvo
intagande af alla dem, som söka inträde vid institutet. De lärorika
föredömen institutet meddelat och den större uppmärksamhet Possessionaten
och öfrige ståndspersoner sjelfve ägna åt egendoms-förvaltning, hafva, i förening
med de tillfällen till fördelaktig afsättning, som uppkommit genom
åtskillige nya hamn-anläggningar och i följd deraf utvidgad handelsrörelse,
synbarligen upphjelpt jordbruket inom Länet och i synnerhet har åkerns
brukningssätt gjort ett betydligt steg framåt, genom odling af klöfver och
andra artificiela foderväxter, hvilka nu mera, så väl vid herregården som
vid bondens hemman öro nästan allmänna och intagit sin rätta plats i cirkulationer
med sädes och rot-växter. Rågen, Länets hufvudsakliga vintersäde,
har under under våta åren 1840 och 1841 å åtskillige orter slagit
fel. Ilvetes-odlingen, som är vanskelig, drifves icke ens till ortens eget behof,
och sällan utskeppas något deraf till andra orter. Korn deremot och
hafre utgöra ortens hufvudsakliga handels-artikel, i synnerhet tvåradiga kornet,
hvilket allt mer och mer uttränger det sexradiga, af orsak att det
trifves bättre, både på hård och lös jord, gifvér mera afkastning både i
qvantitet och qvalitet, är mera efterfrågadt i handel och betalas högre. Den
förmodan att tvåradiga kornet skulle utsuga jorden allt för mycket och
lemna mindre tjenlig halm till utfordring, anses af kunnige och erfarne
jordbrukare ogrundadt. Rapsat och hvithete-odlingen har, i synnerhet i
närheten af städerne, fortgått, dock har den förra minskats hos allmogen,
som icke kan undvara fodertillgång och för närvarande fortsattes odlingen
af b vitbeter i större skala endast i närheten af Landskrona, hvarest sockerberedning
af hvitbetér ännu pågår. Lin och hampa odlas betydligt i
skogstrakterne, men å slättlandet icke till innevånarnes behof, utan uppfcöpes
från andra orter. Odlingen af humle förekommer sällan. Potales-planterandet
fortgår med lika ihärdighet och synes vara i tilltagande, hvilket
kan tillskrifvas de i sednare åren å mångfalldiga ställen inrättade äng- och
konst-brännerier, hvarvid tillverkas en nära oerhörd qvantitet bränvin, i
synnerhet vid de trakter hvarest tillgång på eldbrand är mera ymnig.
Denna hantering har i allmänhet ansetts lönande och den fabriksmässiga
tillverkningen undanröjdt manga af husbehofspannorne, hvilka icke anses
kunna täfla med de förra.
På det egentliga slättlandet återstår föga jord att odla; men i skogstrakten
oell der belägna större egendomar hafva nya odlingar i större skala
I
6
fortgått. Ibland dessa egendomar m§ nämnas Marsvinsholm, Gedsholmen
Tjutegården, Zireköpinke, Svaluf, Axelvold, Börringe, Rögla, Öfveds Kloster
och Södertow, och hvilka odlingar, efter jordmånens mer eller mindre goda
beskffenhet, lemnat ägarne nöjaktig afkastning. Desse, så väl som de odlingar,
hvilka till oräknelig mängd skett hos bönder och å mindre egendomar,
hafva tillkommit genom jordinnehafvarnes enskilta bekostnad och å llere
ställen medelst aftappningar af kärr och uppbrytning af förut oländig mark.
Förbättrade modeller af åkerredskap af alla slag hafva blifvit kringspridde
dels ifrån jordbruks-institutet och dels ifrån andra ställen inom
Länet, hvarest fabriker för åkerbruks-redskap, blifvit inrättade, De flere
utlänningar, särdeles Tyskar, som inkommit i Länet i egenskap af jordägare,
egendomsförvaltare eller arrendatorer hafva äfven i någon mån bidragit till
jordbrukets förbättring och framvisat åtskillige nya gagneliga åkerbruksredskaper.
Om beloppet af den spannemål och det brännvin som uppköpes å och
utskeppas från fiskelägen saknas närmare besked; men enligt uppgifter från
tullkamrarne inom Länet äro från städernes hamnar och Trelleborgs köping
under sitförflutne fem åren utskeppade:
Till inrikes orter:
. . 218,587 tunnor spannemål
. . 184,418 dito
. . 240,937 dito
. . 218,487 dito
. . 172,165 dito.
Till Utrikes orter:
År 1837 .... 23,997 tunnor spannemål
„ 1838 ... . 380 dito
„ 1839 .... 61,599 dito
„ 1840 .... 95,924 dito
„ 1841 .... 41,729 dito.
Endast till inrikes orter:
År 1837  1,124,975 kannor brännvin
„ 1838  1,064,294 dito.
„ 1838 .
„ 1839 .
„ 1840 .
1841 .
7
År 1839. .
„ 1840. .
„ 1841. .
# • / / »_r tvaiiuui iji
. . 1,617,512 diLo
. . 1,170,312 dito.
1,254,773 kannor brännvin
Ängs-odlingen har deremot under sednare åren icke vunnit särdeles
framgång, och ehuru några mindre öfvervattningar på ett och annat ställe
blifvit försökte, har, i anseende till den mindre skala, hvaruti företaget
skett, resultatet icke blifvit anmäldt. Ängsmarken är i förhållande till öppna
åkerjorden ganska ringa, och som gamla ängen anses för mindre gifvande,
har den för det mästa blifvit uppvänd till åker, medelst plog- eller flåhackning.
Häraf må man likväl icke sluta att hö-afkastningen blifvit mindre.
Införskrifningen af klöfver och andra gräsfrön, sorn för några år sedan
uppgick till 2 a 3,000 #, stiger nu till flera hundra tusendetals &, af
hvilka det mesta utsås här i Länet och de gamla förut litet gifvande ängar
framstå såsom artificiella med förädlade växter till mångdubblade qvantiteter.
Häraf, och ehuru betesmarkerne jemväl förminskats i samma mån
som odlingen tilltagit, har häst- och boskapsskötseln, ortens andra hufvudnäring,
kunnat fortgå och till och med varit i tilltagande. Höga priser
så väl på hästar som fäkreatur hafva varit en mäktig väckelse till pålägg och
uppfödande af kreatur. Få stuterier finnas å herregårdarne och hästafveln
är till betydlig del kommen i allmogens händer, hvartill förändringen af
Flyinge stuteri till Hingst-depot med ökadt antal hingstar, bidragit. Hågen
för uppfödande af halfblod- och helblod-hästar snarare af- än tilltager, emedan
dessa kreatur anses mindre passande för vårt kalla klimat och tyngre
arbete vid jordbruket, hvilket fordrar starkare och grofvare hästkreatur,
som, då tillgång saknas i orten, esomoftast införskrifvas från Danmark; dock
har raan inom Torna härad anskaffat en cleveLnds-hingst af ovanlig storlek
och stark kroppsbyggnad, hvilken blifvit begagnad till en mängd stons
betäckande. Dock hafva, för häst-racernas förbättring, fullblods-hingstar blifvit
in förskri fna och icke mindre än 14 st. funnos år 1841 å särskildte ställen
inom Länel. De årliga kapplöpningarne vid Helsingborg och pris-utdelningen
för unghästar, tros äfven hafva väckt håg hos allmogen till
häst-afvel.
Ej mindre å större egendomar, än äfven af allmogen socknevis, hafva
för hornboskaps-racernas förbättring tjurar och kor af utländske racer blifvit
införskrifne och man har allmänt funnit nyttan och behofvet af fort
-
8
planlandet af samma racer, hvilka här liifvits val, utan att tarfva annan
eller starkare utfodring än vanlige kreatur. Betydlig tillökning i antalet af
hällne kor har också förmärkts och mjölkhushållningen börjat å flera egendomar
att handbafvas på Hollsteinsk method. Detta oaktadt införskrifves
ännu Norrländskt och Finskt smör och priserna derå hafva nästan alltjemt
varit höga, men man hoppas att ladugårds-produklerna framdeles skola så
tilltaga, att icke allenast ortens behof deraf skall fyllas, utan afsalu deraf
kunna ske till andra orter.
I anseende till vidsträckta odlingsföretag och deraf följande behof af
större antal drag-kreatur, har något betydligt afsalu af kreatur till främmande
orter icke kunnat ske; och priset å kött har nästan här i orten varit
lika högt som i hufvudstaden.
Får-afveln har under en längre tid förädlats, medelst införskrifning af
fina elekloral-får. Desse hafva dock funnits mindre passande för orten och
införskrifning skett af gröfre och lång-ulliga får från England, dem allmogen
i synnerhet omtyckt, såsom mera ullrika och för fuktiga klimatet passande.
Å Börringe egendom har schäfferiet blifvit utvigadt och fårens antal
derstädes uppgifves uppgå till icke mindre än 3,000. Qvantileterna af
ull å årliga ullmarknaderna här i staden, synas väl vara något förminskade,
men orsaken härtill vill man tillskrifva dels nedläggningen af schäfferierna
vid Skillinge och Bollerup inom Christianstads Län, dels ock den omständighet,
att åtskillige schäfferi-ägaie på förhand bortsluta sitt ull-parti och
afsändt det till annor ort. Hufvudsakliga orsaken lärer likväl vara den, att
endast 2 å 3 köpare infinna sig i Malmö och hvilka förut öfverenskommit
om ett, mot Possessionaternes beräkning, nedtryckt pris. Huruvida de vid
sista Riksdag vidlagne åtgärder, alt tillhandahålla vederbörande ull-magazin
och ull-sorterare, i framtiden bidraga till ullproduktionen och afsättningen
är ännu för tidigt att bedöma, emedan de icke varit hittills nog kände
att tillitas.
Ett Bolag, som förenat sig om en kard- och kamulls-machin, har val
här i staden varit bildadt, men nu mera blifvit upplöst, emedan handteringen
icke ansågs lönande.
Innan jag afslutar afhandlingen om ortens hufvudnäringar, jordbruk och
boskaps
-
9
boskapsskötsel, anser jag mig icke böra lemna obemärkt den uppmuntran
Kongl. Hushållnings-säilskapet, så vidt dess små tillgångar medgifva, lemnar
åt desse näringar, medelst utdelningar af priser vid täflings-plöjningar, anställde
å åtskiilige delar i Länet och för uppfödandet och framvisandet af
bästa kreatur; hvilka priser i icke ringa mån bidraga till näringarnes upphjelpande.
Såsom förtjent att jemväl anmärkas, är ett herömvärdt företag
under benämning af Skabersjö gille tillkommit, och hvilket den 9 Juni
hvarje år firas, under godsägarens styrelse med biträde af en del godsets
åboer och hvarvid utdelas, på godsägarens bekostnad, särskilta belöningar
till skolbarnen för läsning och skrifning, till äldre af godsets underhafvande
för den bästa spånad och väfnad, för odlingar, produktion af den renaste
och vigtigaste spannemålen, uppfödd god häst- och horn-boskap, fåroch
svin-kreatur, förfärdigad åker-redskap och trädplanteringar. Härförutan
hafva inom Wemmenhögs härad å Jordberga egendom täflings-plöjningar
jemväl blifvit anställde oeh priser årligen utdelats, samt inom Färs härad
en förening bildats, hvilken å Öfveds Klosters egendom viss tid årligen äfven
låter anställa enahanda plöjningar och så väl härvid, som vid en på
samma gång förekommande exposition af häst- och fäkreatur, priser och belöningar
tilldelas dem, som deraf göra sig förtjente. Om desse belöningar
täflas och hafva de redan i många afseenden hemburit till stiftaren tillfredsställande
frukter.
Skolarne.
Å norra delen af Länet, som egentligen räknas för skogsbygd, äro la<*a
skiften dels afslutade och dels under verkställighet. I samma mån desse
fortgå och skiftesägarne tillträda nya planerne, afverkas skogen, utan att någon
återplantering å sådane ställen ännu blifvit påtänkt. Uppmaningar och
råd emot ett dylikt hushållssätt har Hushållnings-säilskapet vid sina årliga
sammanträden meddelat och, genom spridandet af den genom Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga föranstaltande utgifna handbok rörande hushållningen, sökt
främja en bättre skogsplantering; men några verkningar häraf hafva ännu icke
visat sig i skogstrakten; hvaremot dessa blifvit mera märkbara å slättlandet,
hvarest, i synnerhet vid de större egendomarne, dit Forstmän så väl från
Dannemark, som Tyskland, till skogarnes uppmätning, taxering och systematiska
behandling, blifvit införskrifne. Allmogen å slättbygden planterar
sällan annan skog än pilträd i skillnads-linierne, af hvilka träd hemtas dels
Femårs-Bcrättelse Jr* Malmöhus Län. 2
10
bränsle och dels vid jer till taktäckning. Bvggnads-materialier af fur-och
gran inköpas dels i sjöstäderna och dels af ankommande försäljare från Smålands
eller Christianstads Län. Till fällning af träd nyttjas vid herregårdarne
sågar; men de hit ankomne exemplaren sågar från Nyby bruk hafva
icke blifvit begagnade af den anledning att de anses för korta till fällning
af den större ek- och bokskog, hvilken är allmännast här i orten. , Några
sågverk finnas visserligen inom Länet, men averkningen dervid inskränker
sig till några mindre betydliga partier af ek- och bok-plankor samt stolpar
till korsverkshusen. Dessa äro de allmännaste i orten och byggnadssättet
har under sednare åren icke undergåLt någon synnerlig förändring, utom
det, att allmogen å få ställen börjat uppföra byggnader med så kallade råsten,
den allmogen sjelf tillverkar. En större brist på skog till eldbrand
ersättes af ännu tillräcklig tillgång på torf, som nästan i alla delar af Länet
allmänt gagnas, i synnerhet å de orter, för hvilka stenkol icke med beqvämlighet
kunna åtkommas.
Stenkolsgrufvan vid Höganäs anses under sednare fem åren hafva haft
mera afsättning än tillförene, dels derigenom att stenkolen blifvit använde
till flere ångfartyg, dels derigenom att större reqvisitioner af eldfast tegel,
erbjudit tillfället till denna fabrikations bedrifvande i vidsträcktare skala än
hittills skett. Utgifterna vid stenkolsbrytningen i en sumpig och vattensjuk
trakt äro likväl allt för kännbara, och, om icke företaget understöddes af
enskilta välviljan, skulle denna nyttiga och nära oumbärliga inrättning icke
kunna äga bestånd. Gamla opinionen om Svenska stenkolens mindre godhet
i jemförelse med Engelska kolstybben är fortfarande; dock hoppas man att
genom eldfasta lerans bearbetning och förtjensten deraf, äfven hädanefter
kunna fortsätta stenkolsbrytningen. Fabrikationen af lerkärl fortgår i större
skala och alsättningen är temligen liflig.
Fabriker å landet.
Tabellen visar antalet af dessa och personer som dervid hafva sysselsättning.
Tillverkningsvärdet för samtlige har, under förlidet år, utgjort
59,174 R:dr Banko, och någon synnerlig förändring under sednare 5 åren
är ej att anmärka.
Bi-näringar. På slättlandet finnas nästan inga andra än brännvinsbränningen
och fiske vid sjökusterna. Från skogstrakterna afsättas trädvaror,
färdiggjord vagnredskap och väfnader, för hvilka skogsboen vanligtvis till
-
11
byter sig spannemål. Jagt och djurfång idkas föga och sillfisket har, särdeles
de sednare åren, i betydlig mån aftagit. Bränn vins-bränningen deremot,
till vägabragd med de många tillkomne äng- och konst-pannor, synes hafva
fått en ökad fart, och om än den inbringar någon båtnad för fabrikanten,
är den dock för menskligheten mindre gagnelig.
§ 4.
Kammar -Vzrk.
Hemmans-klyfningen är, som jag förut nämnt, i tilltagande, hvartill
fortsatta reduktioner af de åtskillige herregårdar underlagde gods i sin mån
jemväl bidraga.
Sedan sista Femårsberältelsen afgafs, hafva 74 mantal Krono-rusthåll
och 1 mantal Kronohemman blifvit köpte till skatte, men någon förmedling
eller vidare förändring af hemman har icke ägt rum.
Tullmjöl-rjvarnarnes antal, uppgående till 329 st. med 451 par stenar,
har ökats till 359 st. med 513 pär stenar.
Stats-bidrag.
Enligt förra Femårs-berättelsen utgjorde desse 856,171 R:dr 44 sk. 9 r:st.
Banko. De uppgå nu till 855,219 R:dr 20 sk. 8 r:st. Orsaken till minskningen
uppkommer deraf, att Lagmans-räntan och bevillning af arrendatorer
upphört och att mantals-penningar och personella bevillningen blifvit
nedsatte.
Då den förmögnares egendom särskilt beskattas, anses de personela
skydds-afgifter, hvilka visserligen drabba den fattige till lika belopp som
den rike, icke vara obilliga, hvaremot de afdrag, som, under namn af
bevillning, ske å tjenslemäns vanligen knappa löner och arfvoden, äro för
dem mera tryckande. Uppbörden af krono-utskylder försiggår med mera
ordentlighet och mera lättnad, så länge böter äga rum för den som åsidosätter
att i behörig tid erlägga sin skatt. Bland de tyngre utskylder som
vidlåda jordbruket, räknas vanligen tionden, i synnerhet den som är före
-
12
nåd med forslings-skyldighet, hvarigenom lösnings-priset mer än billigt
steeras.
o
Af Jordeboks-räntan äro anslagne till boställs-, rusthålls- och augmentshemman
vid Skånska Kongl. Hussar- och Dragon-regementerne:
Indeld ränta
28,358: 40. 8.
421 tunnor 26 kappar Krono-tionde-spannemål
efter krono-värdet 36 sk. tunnan  316:17. 3.
Summa B:ko R:dr 20,675: 9. 11.
Knekte-rote-frihets-medel utbetalas endast af städerna för den dertill
lydande och till hemmantal uppskattade jord.
Politie. Uti detta Län äro, till ordningens vidmakthållande, ej andra
allmänna anstalter vidtagne, än som lag, författningar och instruktioner ålägga
vederbörande tjenstemän. 5 Kronofogdar, 25 Krono-länsmän , 2
Landsfiskaler och Stadsfiskaler i städerna hafva hittills kunnat handhafva
polisen, och uppfyllt sitt kall, så vidt oordningar på förhand kunnat förekommas.
De anstalter, som härmed hafva sammanhang, äro fängelser och
korrektionshus.
Länshäktet här i staden, som utgöres af sex rum, är både för inskränkt
till utrymmet och till läget ännu mera olämpligt, emedan desse rum äro
placerade i samma byggnader som korrektions- och fästnings-rummen, derigenom
en ständig kommunikation med läns- och fästnings-fångar beredes
och är omöjlig att förekomma. Något särskilt rum för dem som skola afstraffas
med vatten och bröd finnes ej att tillgå, utan har man hittills fått
begagna plaiser härtill utaf fästningsrummen. Ledamöter af Kongl. Fångstyrelsen,
som‘årligen besöka stället, äfvensom Rikets Ständers Justitiae-Om»
budsman vid sin härvaro, hafva tagit kännedom om förhållandet, hvilket är
enahanda med Landskrona länsfängele. Behofvet att anskaffa andra häkten,
konstruerade på annat sätt och skiljde från fästnings- och korrektionshus
är således af högsta nöden påkalladt. Märadshäkten underhållas i ett
vanligt skick, hvilket likväl icke är svarande mot ändamålet, enär utrymmet
är inskränkt oell inredningen är olämplig, i anseende dertill att alla
slags fångar, vid inqvartering, mäste sammanblandas. Förekommandet af
dessa olägenheter har sig likväl icke så lätt, emedan allmänheten påslår sig
n
icke vara skyldig af egna medel nedrifva och ombygga en i öfrigt stark och
grundmurad byggnad. Hvarje stad är jemväl försedd med häkte och äro
desse icke synnerligen bättre inrättade än häradshäkten, med undantag af
staden Lund, sorn i sednare åren uppfört elt ändamålsenligt fängelse.
Bland den stora folkmängd Länet har och i anseende till bristen på
binäringar, är det naturligt att lösdrifveri och försvarslöshet äga rum och
vidlåda i synnerhet vissa orter. Afskedade personer från de liera existerande
eller indragna värfvade Regementen och deras afkomlingar utgöra största
antalet af kringvandrande och kunna sällan förmås alt, på annat sätt
än medelst tiggeri bereda sig näring. De öka tiggareskaran från andra
orter och Länet besväras deraf allt i den mån som samma orter lida missväxt.
I flera församlingar vidtagen åtgärd, att icke meddela allmoser ät
andra än socknens fattige, har visat sig ganska verksam, och skulle blifva
ännu meia välgörande, om den allmännare blefve antagen. Fattigförsörjningen
tillgår på det sätt, att antingen socknarne gemensamt eller ock
hvarje by för sig underhålla sine fattige. Huru denna försörjning handhafves,
ankommer till stor del på den omtanka och nit socknens presterskap
deråt egna. Bristen på husbyggnad och eldbrand lägga svåra hinder i vägen
för att, sora sig bör, herbergera och sköta de arma. Tvister och
rättegångar, dels församlingarne emellan, dels ock emellan de fattige å ena
och församlingen å andra sidan, förekomma nästan dagligen hos Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som jemväl för icke längesedan, mäste
afgöra den oförväntade frågan, huruvida en tjenstgörande soldat skulle vara
berättigad inflytta i den församling, inom hvilken han hade större delen
af sin rote och från hvilken han, i anseende till sysselsättning å annor ort,
lefvat skiljd. Sådane mer och mindre rimliga tvistigheter föranleda lill de
medellösas betryck och månglalldiga bekymmer och besvär för denna auktoritet,
som har att dem afhjelpa. Säkraste vägen att förekomma lättja och
lösdrifveri vore bildandet af en anstalt antingen för Länet gemensamt eller
för särskilta delar i hvilken kunde insättas kringstrykande personer och deras
afkomlingar, för alt derstädes till viss tid invänjas till arbete och sedlighet.
Fängelser och korrektionshus äro uppfyllda med brottslingar, ibland
hvilka det icke vore förnuftsenligt att inspärra en äldre eller yngre person,
som emot samhälls-lagarne icke vidare lörbrulit sig än att den fortsätter ett
från barndomen och, i sällskap med föräldrarne, invandt lättjofullt kringdrifvande.
Så vidt dess utrymme och tillgångar medgifva mottager rädd
-
14
ningsanstalten i Råby vilseförda och vanartiga gossebarn', hvilkas antal för
närvarande uppgå till 14. Vid denna anstalt få barnen, jemte moralisk
bildning, jemväl lägga band vid inrättningens åkerbruk och trädgårdsskötsel
och sysselsättas öfriga delen af året med hvarjehanda bandarbeten, såsom
kardor, fogelburar, korgar, råttfällor m. m., hvilka säljas för inrättningens
räkning och hvarigenom barnen göras bekanta med skyldigheten att i
någon mån bidraga till sin egen försörjning. Under uppsigt af en direktion
bestående af 12 ledamöter, ibland hvilka Landshöfdingen i Länet,
stiftets Biskop och stora Råby församlings Kyrkoherde äro sjelfskrifne, handliafves
räddnings-anstalten, hvarvid finnes en styresman, en lärare, en trädgårdsmästare,
en kard- och en korg-makare. Trenne elever hafva redan
från inrättningen utgått och gifvit hopp om att fortsätta sin lefnadsbana i
den goda riktning den vid inrättningen fått. Enskilta välgörenheten har
bildadt och framgent underhåller denna anstalt, i afseende på hvilken icke
mera är att önska, än att den kunde till utrymme och verkningskrets blifva
vidsträktare.
Skolor och undervisningsverket på landsbyggden 3 äro å slättbyggden
fasta och finnas i nästan hvarje församling. I några församlingar
i skogstrakterne äger väl ännu den ambulatoriska undervisningen
rum; men äfven å desse orter är att förvänta förändring i detta afseende i
följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Stadga den 18 Juni 1842. Sedan verkliingarne
af detta stadgande hunnit att i någon betydligare mån utveckla
sig, vill jag i nästa Femårsberättelse närmare redogöra angående läroanstalterna
å landet, uti hvilka någon synnerlig ändring icke inträffat sedan förra
Femårsberättelsen afgafs.
Nu som tillförene skötes hälsovården inom Länet af två provincialläkare
och de flere Regements- och bataljons-läkare, samt i städerne af nödigt
antal stads-läkare. Färs och Frosta härader äro de orter inom Länet
för hvilka särskilt läkare vore nödig, emedan de äro mera aflägse ifrån
städer och ifrån andre läkares station. Behofvet af en läkare i samma
härader är å vederbörlig ort framstäldt och anslag till en extra provincialläkare
är att förvänta, när tillgångarne sådant medgifva. Någon allmän
farsot har under sednare femårs-perioden icke inträffat och det förtroende
och tillit allmänheten haft för Lasarettet och Kurhuset i Lund fortfar
oförändradt. Så väl dervid anställde läkare som direktionen ägna all
15
möjlig uppmärksamhet för denna inrättning, som likväl i anseende till
utrymmet är något inskränkt för detta folkrika Län. Utvidgning af denna
anstalt vore önskvärd och af hehofvet nästan påkallad.
Hälsobrunnarne vid Ramlösa och Helsingborg och äfven den i sednare
tider vid hemmanet Gullåkra i närheten af Lund uppfundne hälsokälla, besökas
årligen nu som tillförene. Någon minskning uti brunsgästernas antal
har i sednare åren likväl förmärkts och orsaken härtill vill man hemta af
de lättade kommunikationer med utlandet, till hvilket resor nu mera kunna
företagas både hastigare och för bättre priser än i fordna tider. Antalet
af fattige vid Ramlösa hälsobrunn synes, tyvärr, icke vara i aftagande. Så
långt tillgångarne medgifva, erhålla de fri läkarevård, underhåll och bad,
af räntan för den fond Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIY Johan till
detta ändamål donerat.
Under ledning af en utmärkt Syssloman med biträde af en anställd
läkare handhafves Central-dårhus-inrättningen här i staden i samma goda
skick nu som tillförene. Hjonens antal utgöra för närvarande 220, och sedan
tillbyggnaden nu mera blifvit färdig, äro hjonen bättre logerade än tillförene.
Dock torde vidare tillökning i byggnaderne vara behöflig. Serafimer-Ordens-Gillet
hitsänder årligen 3,000 R:dr B:ko att, såsom uppfostringsbjelp
till fattiga barn i Länet utdelas, hvilken utdelning, jemte den från
Carl Johans pensionskassa, till behöfvande afskedade soldater af båda Skånska
infanteri-Regementerne, har ett välgörande inflytande på barn-uppfostran
inom medellösa klassen. Sistnämnde kassa handhafves af dertill utsedde
direktörer. Revision vidtages årligen. Befarad nedsättning i räntan har
icke ägt rum och utdelningen har, i följd deraf, i vanlig ordning kunnat
fortgå.
Provinsens 3:ne låne-anstalter: Riks-Bankens Låne-kontor här i staden,
Skånska Hypotheks-föreningen och Privat-banken i Ystad, hvilkas utlåningssumma
utgjorde år 1841 tillsammans ungefär 4,000,000 R:dr, underlätta
penninge-omsättningarne till betydlig vinst för rörelsen, som dessutom upphjelpes
af lån ur Sparbankerna i Länet och Skånska städernas Brandförsäkrings-fond.
Denna sednare, jemte sparbankerna, hade tillsammans under
nämnde år ett rörelse-kapital, uppgående till omkring en half million R:dr.
Med skäl kunde man vänta att någon klagan Öfver penninge-brist icke skulle
förspörjas, men under missväx.t-år, eller då spannemålen måste afyttras till
16
ett nedtryckt pris, är här i orten lika stor penninge-brist som annorstädes,
i synnerhet är förlägenheten störst hos dem, som under goda år ingått uti
stegrade och mindre väl beräknade fastighetsköp och arrenden, Privatbanken
i Ystad har, under sednare femårs-perioden, erhållit ny oktroj och
sparbanker äro inrättade a landet vid Höganäs stenkolsgruva och inom
Färs härad, och äfven dessa hanker fortfara att vara starkt anlitade af insaltare
och låntagare. Att alla desse låneanstalter bidraga till upphjelpandet
af näringarne är otvifvelaktigt; men lika säkert är ock att diskontlånen
äro svåra för jordbrukaren att reglera och ofta föranleda till hans
förfall.
Bland de mäst tackande onera för jordbruket, som fordrar alla sorters
arbetskrafter, anses väglagning och skjutsning. Att döma af vägarnes
usla beskaffenhet skulle man kunna tro att väghållningen å flere orter försummades.
Förhållandet är likväl annorlunda. Milliontals lass grus utföras
årligen på vägarne, men då underlagret beslår af lera, hvilken af några
timmars regn upplöses och så kallade qvicksänkeu uppkomma, nedsjunker
gruset, efter hvilket, då vägen upptorkar, minsta spår ej finnes. I sednare
lider, och genom årligt påförande af sten, har man ändtligen hunnit så långt,
att resande alla årstider kunna framkomma, utan att med kreatur och lass
fastna; men af detta lagningssätt blir lik väl vägen ständigt ojemn och obeqväm
att färdas. Inseende dessa svårigheter så väl för resande, som väghållningsskvldige,
har jag varit betänkt på en framställning till de sistnämnde, rörande
förbättring af den svåra vägsträckan emellan staden Lund och Hurfva
gästgifvaregård, till hvilken framställning jag hämtade anledning af Rikets
Ständers, vid sista Riksdag, medgifne anslag af en summa till fond och biträde
för väg-anläggningar. Styrelsen öfver allmänna väg och vattenbyggnader
hade låtit, genom vederbörande Distrikt-chef, undersöka vägens beskaffenhet,
och funnit att den icke annorlunda än genom rnakadamisering
kunde upphjelpas och hvartill kostnaden ansetts uppgå till 88,678 R:dr 34
sk. Banko. Vid derefter hällne sammanträden hafva Lunds stads innevånare
bestämt, samt Torna och Frosta häraders väghållningsskyldige mer och
mindre enhälligt beslutat verkställigheten af vägförbättringen, mot villkor
att i-delar af förslagssumman erhöllos af allmänna medel. Sedan kartor
och handlingar i detta ärende genom Styrelsen öfver väg- och vattenbyggnader
blifvit insände till Eders Kongl. Maj:t, har Styrelsen erhållit Nådig
befall
-
17
befallning, alt, enär nu återstående tillgångar icke medgåfvo alt anvisa de
-f-delarne af förslagssumman på stats-anslaget, taga samma andelar i beräkning
i det sammmandrag å till allmänna arbeten erforderlige anslag, som
borde Eders Kongl. Maj:t underställas, lill grund för afgifvande af Nådig
proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer. Med underdånig tacksamhet
hafva Länets innevånare mottagit underrättelse om detta Eders
Kongl. Majrts Nådiga tillgörande och hysa det hoppj alt både Regering och
Ständer behjerta ej mindre de svårigheter resande på en usel och djup väg
hafva att bekämpa, än äfven de mödor och arbeten väghållningss-skyddige
nästan fruktlöst nedlägga å en så beskaffad väg, samt slutligen den obehaglighet
Läns-stvrelse och Krono-betjening ständigt orättmätigt få vidkännas.
Under sednare femårs-perioden hafva vägdelningar försiggått och vunnit fastställelse
å en del inom luggude härad och alia allmänna vägar inom Oxie,
Skytts samt Herrestads härader.
Skjutsningen utgöres nu som tillförene af anslagne reserv-hemman och
å några ställen jemväl af hållskjuts. Denne sistnämnde söker man så småningom
att indraga, emot förstärkningar af reserv-lag och billig ersättning
till detsamma för ökadt skjutsningsbevär. Vid Dahlby gästgifveri är hållskjuts,
under den sednare femårs-perioden, afskaffad och frågor om indragning
af samma skjuts vid andra gästgifvaregårdar äro väckta, men ännu icke
afslutade. Öfverallt och i synnerhet å slättbygden, hvarest, som förut
blifvit nämnt, åkerbruket gör anspråk på alla arbetskrafter, vore man sinnad
alt upplåta skjutsningen till entreprenörer, eller ock att diligencer och
forvagnar inrättades; men som vägarne, i synnerhet vissa årstider, befinnas
i uselt skick, tror jag icke alt skjutsning kan utgöras annorlunda än som nu
sker. Angeläget är alltså, att vägförbättringar påtänkas innan någon lämplig
och varaktig ändring i skjutsväsendet är alt förvänta.
Posthemman inom Länet finnas icke, utan endast postförare, hvilka allmänneligen
klaga öfver den ringa lega dem tilldelas, helst de, om än vägarne
äro svåra, nu mera alltid äro skyldige alt, jemte post-väskan, skjutsa
åtföljande postiljon. I förra lider, och då ridhäst fick begagnas, voro klagomålen
mera sällsporda.
Större eller mera märkbara eldsvådor hafva icke å landet inlräffat, och
sanktionerade Brandstods-förordningar finnas inom alla härader.
Femårs-Berättelse Jr, Malmöhus Län, 3
18
Någon ny marknad liar icke tillkommit och de årliga vid Hörby, Trelleborg,
Annelöf och Skurup hållus i vanlig ordning.
§ 5.
Städer.
Malmö. Stadens folkmängd, hvartill jemväl räknas garnisonen, utgör
för närvarande 9,862 personer, af hvilka 5,542 äro mantalsskrifne. Folknunomern
har således ökat sig med icke mindre än 738 personer sedan sista
Femårs-berrättelsen afgafs. Orsaken till ökningen vill man hämla till
någon del från tillkomsten al flere fabriker och manufakturier, hvilka jemväl
föranlett till införskrifning af ålskillige utlänningar, dels odk har man
ansett arbetande klassens fortfarande böjelse att ingå i tidiga äktenskap, utan
all beräkning af möjligheten att försörja sig och de sina, bidraga till
folkökningen. Handel och sjöfart, vanliga handlverks-yrken, fabriker och
jordbruk utgöra stadens innevånares allmänna näringsfång. Den inrikes handeln
omfattar förnämligast provinsens produkter af spannemål och brännvin,
hvilka härifrån försändas till Stockholm, Bohus län, Hallands, Blekinge och
norra orterna; hvaremot hilföres jern, tjära, limmer, bräder och ved. Utrikes
handeln från produktions-orterne direkte inskränker sig lill import af
salt, vin, stenkol, sill, torr fisk, tran, olja, lin och hampa; hvaremot kolonial-
och manufaktur-varor, jemte specerier, för det mesta hämtas från Köpenhamn
och Liibeck, samt tobaksblader och stjelk från Bremen. Till utrikes
orter exporteras, särdeles vissa år, såsom under förra och detta, betydliga
partier spannemål och frövaror, samt i mindre qvantiteler jern, spik,
tjära, beck och bräder, hitkomne från andra inrikes orter, jemte krealursben
och oljekakor. Handeln och sjöfarten så väl på ut- som inrikes orter,
som af redan anförde skäl ett och annat af de sednare åren varit snart afbruten,
har emot slutet af det sistförflutna och vid första öppet vatten under
innevarande år återtagit sitt förra lif, hvilket likväl icke torde kunna
påräknas såsom fortfarande, med afseende å de utvidgade handels-rättigheter
Trelleborgs by skall hafva erhållit, genom dess förklarande för en af stad
oberoende köping.
För det närvarande finnas i staden burskaps-ägande 75 handlande, 8
19
hökeri-handlande, 2 skeppsklarerare oell 2 mäklare. Antalet af stadens fartyg
var vid sista Femårsberättelse^ afgifvande 44 st., med ett lästetal af
1,591 Oaktadt, under tiden, flera af dessa fartyg förolyckats, utgör
antalet ännu 48 st., Lill ett lästetal af 1,853 Trt34-, deribland befinna sig numera
flere af större drägtighet och 2:ne ångfartyg, det ena af 70 och det
andra af 20 hästars kraft. Med dessa underhålles liflig kommunikation med
Köpenhamn och det större ångfartyget besöker tillika reguliert hvarje vecka
Lubeck, och är för närvarande det enda ångfartyg som uppehåller kommunikationen
deremellan och Köpenhamn, hvarigenom icke obetydlig fraktförtjenst
uppkommer. År 1842 lopp af stapeln det första här på stället byggda
fartyg, en skonert af omkring 70 lästers drägtighet.
Både handeln och sjöfarten hafva vunnit mycken lättnad och beqvämlighet
genom det under sistförflutne qvinqvennium utförde storartade arbete,
medelst den i fordna tider utan anseende varande hamnens utvidgande,
förseende med stenquaier och fördjupning, så att ända till 12 å 14 fot
djupgående fartyg nu mera upplöpa ända till staden och Tullpackhuset.
Af de skäl, som i sista Femårs-berättelsen finnas utvecklade, fortfar
ännu handtverkarnes svaga belägenhet. Deras och öfrige närings-idkares antal
uppgifves till: 3 bleckslagare, 3 bokbindare, i bundtmakare, 3 garfvare,
1 sämskmakare, 5 timmermästare, 7 tunnbindare, 4 vagnmakare, 1 badare,
13 bagare, 2 barberare, 1 bokhandlare, 2 boktryckare, 1 brandmästare, 20
bryggare, 20 krögare, 2 konditorer, 2 gästgifvare, 1 korgmakare, 3 glasmästare,
3 guld- och silfver-arbetare, 4 gördelmakare, 2 handskmakare, 3 hattmakare,
6 hofslagare, 3 kakelugnsmakare, 2 kammakare, 4 klensmeder, 5
kopparslagare, 4 murmästare, 7 målare, 1 perukmakare, 3 repslagare, 5 sadelmakare,
1 segelsömmare, 3 sockerbagare, 19 skomakare, 14 skräddare, 8
snickare, 6 svarfvare, 1 hästqvarns-möllare, 12 andra möllare, 1 pumpmakare,
17 skeppare, 15 slagtare, 1 stentryckare, 1 schweitzer-pastej-bagare,
2 traktörer och 1 värdshusidkare.
Följande fabriker finnas:
1 Tobaksfabrik med 136 arbetare och 65,737 R:dr tillverkningsvärde.
1 Bandfabrik med 2 dito och 233 — dito.
2 Klädesfabrik med 22 dito och 8,975 — dito.
1 Cichoriefabrik med 17 ditö och 23,958 — dito.
20
4 Färgerier med 11 arbetare och 2,299 R:dr uppgifven arbetslön.
2 Garfverier för beredning af läder på
engelska sättet med 11 arbetare och 23,669 R:dr tillverkningsvärde.
1 Jerngjuteri med 42 dito och 28,200 — dito.
1 Kortfabrik med 8 dito och 2,886 — dito.
1 Ljus-stöperi med 3 dito och \ 600 — dito.
1 Mechanisk verkstad m. 17 dito och 6,400 — dito.
1 Nålfabrik med 1 dito och 350 — dito.
i Oljeslageri med 5 dito och 12,400 — dito.
1 Repslageri med 8 dito och 3,443 — dito.
i Sirupsfabrik för bearbetande af potatis
med ........ 200 — dito.
1 Sockerbruk med 13 arbetare och 25,917 — dito.
1 Stärkelsebruk med 3 dito och 1,800 — dito.
1 Såpebrufc med  3,400 — dito.
1 Tapetfabrik med  500 R:dr uppgifven arbetslön.
1 Tvålfabrik med  500 — tillverkningsvärde.
3 Urfabriker med 10 arbetare och 1,151 — dito.
1 Vagnfabrik med 8 dito och 2,200 —• dito.
2 Ätticke-bryggerier med  374 — dito.
Af desse uppgifter vill det synas, som om bågen för anläggande och
bedrifvande af fabriker vore i tilltagande. Tobaks- och cichorie-fabrikerne
hafva i synnerhet vunnit förkofran och eli jerngjuteri med mechanisk verkstad
bar tillvunnit sig allmänhetens rättmätiga uppmärksamhet. Ett mechaniskt
spinneri har blifvit nedlagdt, äfvensom tillverkningen af hvitbetssocker
vid 2:ne sockerbruk under sednare femårs-perioden både tillkommit
och afstannat. En fabrik för tillverkning af friktions-tändstickor är anlagd
och en annan sådan, beräknad på export lill främmande länder, är redan
privilegierad. En strurop-fabrik i större skala är under anläggning och e*n
handskmakare-verkstad i den män utvidgad att den med en större fabrik
kan jemföra?. Ett bryggeri af vidsläckt omfattning för tillverkning af så
kalladt Beyerskl öl och dricka är aniagdt å stads-egendomen Möllevången.
Bland innevånarnes binäring må nämnas jordbruket, som kanske här,
mer än annorstädes, tillvunnit sig uppmärksamhet. Utom vanliga odlingen
af säd, potatis och hvarjehanda foderväxter, har under sednare qvinqvenni
-
21
um i större mängd planterats cichoria och hvitbetor. Sistnämnde odling
har likväl afstanna!, efter det sockerbruken blifvit nedlagde och mången så
val jordbrukare, som meddellös arbetare, gått miste om en påräknad säker
förtjenst. Trägårdsskötseln drifves nu som tillförne af förstads-åboer, som
förse både denna och andra orter med trägårdsväxter. För dem som äga
ett mera utvidgadt jordbruk har odlingen af raps varit möjlig och de fleste
åren hemburit lönande skördar. Uppdragandet af mulbärs-plantor och silkesodling
har äfven utgjort en enskilt mans spekulation och lemnat tillfredsställande
resultater.
Allmänna undervisningsverkena äro:
l:o En högre lärdomsskola med 2:ne Apologistklasser.
2:o En Vexelundervisnings-skola för fattige barn, utom en mindre
skola för samma ändamål.
3:o En flick-skola, som bär namn af Josephinas slöjdskola och af Hennes
Majit Drottningen njuter årligt undetstöd och hvarest laLliga flickor
handledas uti läsning, skrifning och vanliga fruntimmersarbeten.
4:o En Borgare-skola, der handtverksgesäller och läi lingar en söckendagsafton
i hvarje vecka undervisas i innanläsning, skrifning och räkning,
geografi, historia och teckning.
En särskild skolstyrelse är vald för tillvägabringande af en ytterligare
folk-skola, uti hvilken skola inrymmas alla de barn, som äro inom skolåldern
och icke, i saknad af plats, kunnat mottagas till undervisning uti förut
varande skolor.
Under sednare femårs-perioden har tillkommit en fullständig navigalions-skola
på statens bekostnad med undantag af en prydlig och rymlig
lokal, den staden, understödd af en enskilt mans betydliga tillskott, anskaffat.
Försedd med förtjenstfull lärare, lemnar skolan de mäst grundade
förhoppningar att uppfylla sin bestämmelse, att vetenskapligt bilda öfver-och
under-befäl för handelsflottan. Tvenne läs-år äro endast förflutne sedan
undervisningen tog sin början och synes omfattas med allmänt förtroende
samt hafva gifvit mera håg för sjömanna-yrket i en vetenskaplig riktning.
Genom allmän välgörenhet har under sistföi flutna året en småbarns
-
22
skola blifvit bildad, der omkring 100 barn från 3 till 7 års ålder njuta
vård och undervisning.
Fattigvårdens lokaler och anstalter hafva icke undergått någon förändring
och få samhällen i Länet hafva gjort större uppoffringar för sina fattige än
denna stad. Utgifterne, som drabba hvar och en i förhållande till förmögenhet,
uttaxeras årligen af dertill utsedd kommitté oell uppgår denna summa
vanligen till 5 å 6,000 R:dr B:ko. Tiggeriet är också i detta samhälle
mera liämmadt och inskränkt.
Bland välgörande stiftelser inom staden må äfven nämnas sparbanken,
som bildades år 1824. Då sista femårs-berättelsen afgafs, uppgick insältningsfonden
till 104,376 R:dr 45 sk. och bankens egen fond till 2,496 R:dr
25 sk. 1 r:st, hvaremot insättningsfonden, oaktadt de sislförflutna missgynnande
åren, under hvilka ungefär 50,000 Rdr B:ko årligen blifvit uLtagne,
nu mera, enligt sista bokslutet uppgår till 159,100 R:dr 20 sk., utom sin
egen besparade fond af 5,886 R:dr 39 sk. 11 r:st, af hvilken sednare fond,
under de sista åren, banken lemnat bidrag till sådane undervisningsanstalter,
hvilka ensamt äro beroende af enskildes bidrag och omvårdnad, såsom Jcsephinas,
slöjde-, borgare- och småbarns skolorne.
Handels- och handtverks-societeterne hafva tillvägabragt särskilta stiftelser
och välgörenhets-inrättningar, till understöd för behöfvande medlemmar.
Tvenne apothek, hvilka hållas i godt skick, finnas, och hälsovården besöijes
af 2:ne läkare med lön af staden och för öfrigt af flere i staden boende
Regemeuts-läkare. Under läkares tillsyn bedrifves vaccinationen af en
föreståndare med arfvode af stadens kassa.
Eldsläckningsanstalterne äro tillökade genom en sistlidet år, emot 1,700
R:dr B:ko, inköpt större brandspruta och hålles vakt dagligen i ett af kyrktornen
till tidigt upptäckande af eldsvådor inom stadens vidsträgkta område.
Sistlidet år inrättades ett polis-vakt-kontor, som hela dygnet är tillgängligt.
Åbyggnaderne inom staden och dess område äro uti Skånska städernas
bolag brandförsäkrade för 1,659,052 R:dr 24 sk. — Varulager och annan
23
lösegendom är försäkrad uti det för städerne för sådant ändamål bildade
bolag till ett belopp af 1,230,950 R:dr.
Stadens inkomster, beräknade efter medium af sislförflutne fem år, eljer
från och med år 1839 till och med sistlidet år, hafva utgjort 39,635
R:dr och utgifterna upptagas till 73,809 R:dr Banko; allt på sätt tabellen
närmare utvisar.
2:o Landskrona.
Folkmängden, deribland garnisonen inberäknad, uppgår till 3,282 personer,
af hvilka 1,803 äro mantalsskrifne och 1,479 icke mantalsskrifne.
Nu som tillförene är stadens handel och sjöfart ringa och hamnen, den staden
saknar förmåga att upphjelpa, fortfar att uppgrundas. Rikets sist församlade
Ständer hafva väl för islåndsättande af hamnen anslagit en summa
af 25,000 R:dr Banko, deraf i-del borde af staden återbetalas. Delta belopp
är ansedt för ringa och otillräckligt för vinnande af dermed åsyftadt
ändamål, hvadan underdånig anmälan härom skett hos Eders Kongl. Maj:t,
sorn anbefallt Styrelsen att verkställa vidare undersökning och uppgöra ytterligare
koslnads-förslag till hamnens iståndsättande i hela dess vidd, så
tidigt alt samma förslag kunde, i fall Kongl. Majit i Nåder finner sådant
lämpligt, föreläggas Rikets Ständer vid nästinstundande Riksdag. För den
bördiga trakt, som omgifver Landskrona, vore det äfven en synnerlig fördel,
alt hamnförbättringen blefve företagen, samt handel och sjöfart uppbringades
till hvad den i gamla tider varit. Antalet af stadens fartyg upptages
lill 5, med 160 lästetal. Skeppsvarfvet har under sislförflutne
fem åren haft obetydligt arbete, i anseende dertill att skeppsvarf blifvit anlagdt
i Helsingör, åt hvilket de fleste reparationer numera anförtros. Två
nya fartyg äro byggde under sednare femårs-perioden å Landskrona varf,
hvars arbetförtjenst beräknas till ungefär 2,000 R:dr Banko.
Tillverkningen af hvitbets-socker fortgår och bestiger sig till ett belopp
af 51,186 årligen. Vid ett af stadens 3 färgerier är anlagd en klädesfabrik,
som drifves med 2 väfstolar, och kan årliga arbets-förtjensten anses
vara 500 R:dr B:ko. Garfverienka, 6 till antalet, drifvas på Engelska sättet.
Bland stadens hufvud-näringar räknas åkerbruk, deraf innevånarne, i
synnerhet så länge hvilbels-odlingen kan drifvas, hämtar betydlig inkomst.
Stadens jordar utgöra tillsammans 1,728 Lunne- 23 \ kappland, och medin
-
21
kornsten af de staden ensamt föibehållne jordar bestrides mångfaldiga utgifter,
dem samhället i annat fall svårligen skulle mäkta utgöra.
Trivial-skolan, nied 3 klasser och 2 skolor uti såkallade Gjörloffska huset
för fattiga barns undervisning, bibehållas. Fattigförsörjningens inkomst
af skeppsfarten utgör årligen 120 R:dr, och af stadens innevånare uttaxeras
1,700 Ridr, hvarförutan fattigförsörjningen äger en kapital-fond 16,666 Ridr
32 sk., delaf likväl räntan för 6,666 Ridr 32 sk. af framlidne handlanden
Suells donation ännu icke kommit iniättuingen till godo. Jemnlikt Nådig
Bref af den 28 November 1835 har blifvit af Kongl. Majit anslagen en
summa af 400 R:dr Banko, till underhåll af garnisons-församlingens fattige.
Sparbankens fond, som enligt sista Femårs-berältelsen utgjorde 17,900
R:dr Banko, uppgick vid 1842 års slut till 47,027 Ridr 43 sk. samma mynt,
insatte på 833 kontraböcker.
3:o Lund.
Folknuromern utgör 5,862 och har under sednare femårs-perioden ökats
med 820 personer. Denna tillökning vill man tillskrifva dels inflyttning
af flera familjer från landsbygden och dels af den omständighet, att Studerandernes
autal tilltagit samt att 204 barn äro födde utöfver de dödas antal.
Borgerskapet anses i allmänhet välmående, emedan de, ehuru bandtverkerier
och näringar icke kunna anses vara i tilltagande, hemta biförljenster
af Universitetets medlemmar och äfven någon vinning af staden tillhöriga
ypperliga jordar.
Två kardefabriker hafva tillkommit, hvaremot en snus-fabrik och en
fabrik för beredande af hvitbets-socker, blifvit nedlagde. Handeln, som
drifves för det mästa i minut, anses vara temligen lönande. Uppförandet
af prydliga byggnader fortgår, och bland de publike må nämnas ett
nytt Rådhus och ett fängelse, det sednare inrättadt efter cell-systemet, och
af hvilka Rådhuset kostat 10,000 Rtdr och arrest-byggnaden 2,350 Ridr, allt
Banko. Allmänna salu-torget har äfven blifvit betydligen utvidgadt och,
efter skedt utbyte af en indragen begrafningsplats, är ett nytt torg af enskild
man skänkt och anlagdt, hufvudsakligen ägnadt till begagnande vid
förekommande kreaturs-marknader. Desse hållas härstädes till större antal
än å annan ort. Från uråldriga tider har allmogen den sed, att hvarje
Onsdag
25
Onsdag under Faslan införa häst- och fäkreatur till försäljning; och som
desse marknader besökas af iunevånare från hela Skåne och en del af Småland,
är omsättningen, i synnerhet vissa år, liflig. Fattig- och arbets-inrättningen
bibehålies i ett oförändradt skick, och efter det skolmästare-seminariet
blifvit inrättadt och ställdt i förening med förutvarande allmänna
barnskolan, samt aflidne Theologias Professorn Doktor Hylanders äfven aflidna
enka donerat 2:ne större tomter till samma skola, har staden derå, för
begge dessa ändamål, uppfört en passande byggnad, uppgående lill 5,000
R:dr Banko.
Tillförene har Helene säteri, anslaget Biskopen till lön, ingått uti det
stadens jord åsatte hemmantal; men som detta säteri rälteligon tillhör landet,
så har det icke ansetts böra upptagas på stadens tabell, hvilken alltså
företer en olikhet i hemmantals-uppgiften, emot hvad förra tabellen upptager.
Qvarnar hänföras numera till fabriks-inrättningar, och i följd deraf är
deras värde uteslutet ifrån egendoms-taxerings-värdet.
4:o Ystad.
Folkmängden upptages till 2,715 mantalsskrifne och icke i mantal antecknade
1,388 eller tillsammans 4,103. Härutinnan är inberäknad en sqvadron
af Kronprinsens Hussar-regemenle, hvilken i Ystad är förlagd. Hus
och tomter i Ystad uppgå till 506, af hvilka hus större delen äro brandförsäkrade
i Skånska Brandförsäkrings-inrättningen till 571,007 R:dr 24 sk.
Banko. Egentliga handeln bedrifves med landtmanna-produkter, såsom
spannemål och brännvin och sjöfart idkas med 16 fartyg, om tillsammans
(300 T3-8--dels läster samt dessutom 3 båtar, utan uppgifvet lästetal.
Fabrikerna äro:
En tobaks- och snus-fabrik med 20 arbetare och årligt
tillverkningsvärde .
8,395 R:dr.
En såp-fabrik med 3 arbetare  4,000 —
En cichorie-fabrik med 16 dito ....... 3,333 — 16 sk.
En vagn-fabrik med 5 dito  1,200 ——
En klädes-fabrik med 6 dito ....... 3,204 —
Två penn-berederier med 2 dito  500 —
4 st. läder-garfverier med 8 dito
7,050 -
Femårs-Berättelse Jr, Malmöhus Län, ^
26
1 möbel-verkstad
1 kard-fabrik
3 färgeriet*
1 lack fabrik. .
1 chokolad-fa brik
med I arbetare
med 9 dito .
med 7 dito .
66 R:dr 32 sk.
666 — 32 —
3,041 — 32 —
279 — 8 —
50 —
Handtverkerierna bär i staden äro mindre lönande och deras idkare
befinna sig i allmänhet i knappa villkor.
Läro-anstalterna, en trivial-skola med 56 lärjungar och en lancasterskola,
hvarest 128 gossar åtnjuta årlig undervisning, underhållas på stadens
bekostnad, i godt skick. Sjukhus- och fattigvården beslrides på samma sätt
som i förra Fecuårs-berättelsen blifvit uppgifvet. Hamnen är under ombyggnad.
Vid 1841 års slut utgjorde Sparbankens insältnings-fond 146,994 R:dr
7 sk. och förnyade Privat-bankens ullåuings-kapital vid samma tid 1,798,043
R:dr 28 sk. 6 r:st., allt Banko.
5:o IIelsingborg.
Bebos af 1802 mantalsskrifne och 1209 icke i mantal antecknade personer,
eller tillsammans 3,011. Folkmängden bar således minskats med
139 personer och denna minskning anses hufvudsakligen inträffad ibland de
öfver- och underårige bland qvinnkön. En måttlig inkomst beredes innevånarne
genom handel, åkerbruk, handtverkerier, fiske och sjöfart. Handeln
består i dels export, dels kommissions-bandel och dels import för stadens
och ortens behof och kan ej sägas vara i aftagande. Åkerbruket omfattas
med ett ökadt intresse. Handtverkarne uppgifvas vara ovanligt skickliga,
men i anseende till den större mängden, äro åtskillige i saknad af arbetsförtjenst.
Sjöfarten har väl något tilltagit, men skulle ännu mera utvidgas
om ej hamnen genom uppgrundning gjordes nära obrukbar.
Trivial-skola och fattig-skola med nödige Lärare underhållas i ett ordentligt
skick och undervisning meddelas fortfarande åt stadens barn. I
stadens fattighus inrymmas 20 fattige och öfrige, omkring 140, uppbära penningar,
till understöd, qvartalsvis.
Stadens inkomster uppskattas till 6,664 R:dr 23 sk. 4 r:st. och vanlige
1
27
utgifter till 6,885 Rith- 11 sk. 9 r:st., allt Banko. De sednare hafva betydligen
ö kats och om ej en ovanlig beredvillighet hos stadens innevånare
for enskildt» bidrag varit alt påräkna och om den yttersta hushållsaktighet
icke iakttagits, skulle mycket, som är verkstäldt och jemväl under utförande,
ej kunnat åstadkommas. Å kyrkan, sorn var i ett mest förfallet skick,
är lagdt nytt koppartak och reparationerne invändigt äro fullbordade, men
en yttre betydlig reparation pågår. De dryga utgifterna härtill äro anskaffade
dels genom sammanskott och dels genom åtagen särskild dryg beskattning.
Skolhus bygges, som är beräknadt alt kosta omkring 14,000 R.dr
Banko, och dertill fås 6,000 R:drs bidrag af Stiftets byggnadskassa; således
omkring 8,000 R:dr Banko utgift för staden. Galulysningen är bragt i ändamålsenligt
skick. Inqvarterings-besväret är öfverflyttad t från den enskilde
på stadskassan. Packhus och tullhus anskaffas. Kämners-Praeses’, Stadsfiskalens
oah stads-betjeningens löner äro ökade, betydliga reparationer verkställde
å stadens hus samt gammal skuld betald och flere utgifter bestridde till
arbeten, som åsyftat snygghet och stadens förskönande. Staden är dock i
delta ögonblick skuldfri, men nödgas troligen för en del af återstående utgifter
ådraga sig någon skuld.
Reverberer-verket och fabriken för tillverkning af salt-glacerade lerkärl
fortgå. Vid det förra sysselsättas 8 arbetare och årliga tillverkningsvärdet
uppgår till 7 å 8,000 R:dr Banko och vid det sistnämnda, hvars
tillverkningsvärde upptages till ett ungefär lika belopp, arbeta 11 personer.
En tobaksfabrik är äfven ombyggd, men den drifves blott obetydligt. Sparbanken
stiftades 1836 och dess ansvarighelssumma uppgick vid sista bokslutet
till 85,220 R:dr 44 sk. B:ko.
6:o Skanör och Falsterbo.
Desse ställen ådraga sig icke allmänna uppmärksamheten i annat afseende
än då fråga är att utmärka något synnerligt litet och inskränkt. Deras
lägen utmed hafskusten å en mager och till det mästa af hafssand bestående
jordmån, lemna föga hopp om någon förkofran, i synnerhet som utväg
lill hamn och tillfälle till sjöfart saknas. Handeln är nästan ingen; fabriker
finnas inga och jordbruket, å förenämnde jordmån, föga lönande, helst
ägo-rymden, i anseende till dess nästan horisontela läge vid hafsytan,
är blottställd för hafvets öfversvämmande. Efter denna teckning skulle man
snarligen kunna tro alt innevånarne, hvilkas antal i begge släderne uppgå
28
till 898, deraf 517 äro mantalsskrifne, sakna nödtorftig bergning. Sådant
är likväl icke förhållandet; den ringa utkomst städerne lemna, har lärt dess
idoge innevånare, alt å andra orter hämta försörjning för sig och hemmavarande.
Skånes pålitligaste kofferdiskeppare och öfriga sjöfolk förskrifva
sig vanligtvis från dessa städer, hvilkas innevånare gjort sig allmänt aktade
och kände för arbete och fridsamhet. Brott och våldsamheter förspörjas
aldrig och månadtligen anmäles att ingen person derstädes finnes häktad.
Enda undervisningsanstalten är en folk-skola, hvarest undervisning efter
lankasterska metoden numera är införd. Sedan fattigpersonalen ökats, har
en kommitté blifvit bildad, hvilken tillser att de verkligen behöfvande
njuta nödigt underhåll, som uttaxeras af innevånarne. Efter det staden
Malmö kommit i besittning af tolagen för strandade och bergade varor, utgöra
inkomsterne 2 R:dr 16 sk. 2 r:st, gerningsören och burskaps-medel 8
R:dr 25 sk. allt B:ko, årligen. Krog, apothek eller läkare finnas icke i någondera
af städerne.
Efter det jag sålunda, och i den mån tid och andra göromål medgifvit,
redogjort för förhållandet inom Länet, torde Allernådigst tillåtas mig
i korthet få framställa verkan af den ändring Rikets kredit- och strafflagar
i sednare tider undergått och hvilken verkan naturligtvis för executor är
mäst i ögonen fallande. Allmänna krediten och förtroendet man och man
emellan, tros till en början hafva lidit genom förordningen den 9 Maj
1835, enligt hvilken man anses vara ägare till lösegendom, utan att hafva
densamma i handom. Vid utmätningsförsök hör det nästan till sällsyntheten,
att icke executor mötes med en afhandling om lösegendomen,
upprättad i enlighet med samma förordning. I ett enda fögderi äro, på
mindre tid än 3 år, 420 sådana afhandlingar inlemnade på Kronofogdekontoret.
Tillförene och innan Kongl, förodningen den 10 Juni 1841
utkom, hade borgenär mera regress till gäldenärs person och kunde vid
bristande tillgång genom utverkad bysättning, snart få utrönt huruvida afliandlingen
om lösegendomen vore verklig. Nu deremot, och då undertecknade
vittnen vanligtvis icke känna de särskilta aftal, som ägt rum mellan
köpare och säljare, är omvägen för borgenär vida besvärligare.
I den händelse fordringen grundar sig på löpande förskrifning och borgenär,
på grund deraf, kan åtkomma gäldenärs person, beror det nu mera
icke på domaren att, jemlikt 9 § i 8 kapitlet Utsöknings-balken, pröfva,
huru
-
29
huruvida gäldenär bör i bysättningshäkte qvarhållas, utan är denna profvorätt
nästan helt och hållen Öfverlemnad åt gäldenären sjelf, på så sätt, att
han, medelst begäran om konkurs och afläggande af boupptecknings-ed, förskaffar
sig friheten, för att återvända till sitt hem, ofta utrustadt med betydlig
lösegendom, som, emot 1835 års förordning, icke kan åtkommas.
Alt dessa förordningar förslappat allmänna krediten och haft och komma
att hafva menligt inflytande på handel och näringar, samt att förenämnde
boupptecknings-ed, stadgad såsom vilkor för frihet från häkte, medfört och
medför betänkliga följder, är obestridligt. — Här är icke stället att påyrka
någon rättelse i samma stadganden; dock torde allernådigst mig tillåtas föreslå
större publicitet åt de afhandlingar om lösegendom, hvilka auctoriseras
af 1835 års förordning. För närvarande inlemnas dessa handlingar till domstol
och Kronofogde-kontor. Vid den förra äro ofta endast domaren med
några få nämndemän närvarande och å Kronofogde-kontoret endast Kronofogden.
Sålunda blir afhandiingen föga känd, och något bevis rörande en
persons lösegendom, i likhet med ett sådant som af domare meddelas öfver
de gravationer sorn vidlåda en fastighet, kan icke erhållas. Ingen annan
utväg återstår således, i min tanka, än att genom allmän kungörelse, åtminstone
inom Länet, upplysa allmänheten om de köp, som jemlikt 1835 års
förodning afslutas; i hvilket ändamål köpare borde föreläggas att, inom viss
tid, inlemna afhandlingar till Eders Maj:ts Befallningshafvande, som i allmänna
kungörelser tillkännagaf förhållandet.
Det tros visserligen att stöldernes antal ökats, sedan straffbeslämmelserne
i någon mån undergått ändring. Att fängelserna öfverallt äro fulla
och snart otillräcklige för fångpersonalen, är ett ojäfaktigt bevis derpå, att
brotten årligen tilltaga. Att detta jemväl härrör af folkökningen, kan väl
icke motsägas; irnen man tror sig äfven med säkerhet kunna påstå, att lindring
uti de stränga bud gamla lagen stadgade för öfverträdelser, gjort allmänhetan
mindre skuggrädda för i synnerhet gröfre brott, för hvilkas försonande
förbrytaren merendels kan påräkna lindrigare bestraffning. Långt
ifrån att klandra en sådan lindring eller att anse den oförenlig med den
stegrade bildning och upplysning, hvarpå tidehvarfvet rättmätigt gör anspråk,
vill jag härmed endast hafva antydt den åsigt, att all ändring eller
lindring i strafflagarne vore äfventyrlig, innan man beredt nödige anstalter
för verkställighet af nya påbud, eller slaten föranstaltat om de häkten och
Femärs-JJeriitlelse fr. Malmöhus Län 5
30
fängelser, som för nya slraffsystemer äro oumbärliga, samt allmänheten kommit
till den bildningsgrad, alt den kan uppfatta straffets förhållande till
brottet. Malmö Landskansli den 28 Juni 1844.
F. S. POSSE.
Eberhard Quensel.
C. G. Bråkenhielm
BEFALLNIJN GSHAFVANDES
UTI
Christianstads IL ä n
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet cifgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktryckare.
-laCL .lodad b/n htw, H**- t«r iarfJni iiu-;«9.vife .^*-'
-.jdl). 3c yr. - s„tr : ■ V-4‘--'C11 &ÄM <!'" 15 :
-iadUä. Him stp- BTOm.isvall o™ lofbd »
a: iabjx« iaiaii , »---« it^flem
nirå us liakY &4Uux ^ ;•«. (uiiattiii rl» aaJailmBaiaK.i^w .
-aslifithbl silad “.ajibpW •'••• «: n im iol loiwm BJmM ioIIb^
-ssJMKja 'Oj« Iso hsm ";UU- teb «tw> r^rr-xiir lis, aiagilgiv lasla^m
Länets allmänna beskaffenhet
är genom härifrån förut, sednast år 1839, i underdånighet afgifna femårsberättelse
beskrifven. Några egentliga förändringar i detta afseendet hafva
under loppet af de sednare fem åren ej företett sig annorlunda än att, i
följd al utvidgade odlingar och en starkt tilltagande folknummer, de ekonomiska
och sociala förhållanderna utveckla sig i samma riktning, som under
de näst föregående fem åren.
Hvad som således i främsta rummet af denna berättelse bör afhandlas,
är Länets
Invånare.
Seder och bruk fortfara väl att förblifva hvad de förut varit; dock emottages
äfven här intryck af tiden, som skapar allt jemnt nya behof. Derföre
tarfvas också nya källor, ifrån hvilka dessa behof skola tillfredsställas.
Dessa behof äro likväl mera en tidens fordran än nödvändighetens. Ej heller
får man i allmänhet mäta välståndet efter lefnadssättet; helst under en
tid, då obetänksamheten och lättsinnigheten ega så många vägar att från
lån t a källor hämta medel för att tillfredsställa begären. Detta förhållande
är så mycket vigtigare att anmärka, som det allt mer och mer sprider
Femårt-b«rättelse från Christianstad» Län,
S
2
sina verkningar bland mängden och bland den arbetande klassen, som fordom
i allmänhet med mera sparsamhet och med mera omtanka för framliden
beredde sig en oberoende ställning, än den nu gör. Deremot visar sig
detta begär efter oberoende på ett annat sätt, och med mera inverkan på
seder och ordningen, i den mån detta sträfvande utvecklar sig medelst frigörelse
från de band, sorn stärka både ordning och seder. Delta röjer sig
synbarligen i ett allt mer och iner minskadt föräldra- och husbonde vä Ide.
Folkmängden ökas. Å landet utgjorde den efter mantalslängderna
År 1838: Skattskrifne personer 82,214
Gemenskapen vid indelade Armeen, . 1,274
Skattfria
66,531
Summa: 150,019
Städerna: Skattskrifne .... 3,804
Skatlfrie 1,912 57^5
Summa: 155,735
År 1843 utvisa Mantalslängderna
på landet: Skattskrifne personer 84,177
Gemenskapen vid indelade Arman . 1,271
Skatlfrie
73,586 g-~r
Summa: 159,034
Städerna: Skattskrifne 4,244
Skrittfrie • . . . 2,807 7051
Summa 166,085
hvadan alltså folkökningen till 1843 års slut under sistförflutna fem år utgör
en tillökning af 10,350 personer. Således större än under näst föregående
5 år, då tillökningen beräknades till 8,153 personer. Inom de sista
10 åren utgör alltså folktillökningen inom Länet 18,483 personer.
3
All eli större antal skallfria personer 1111 finnas, än dä förra berättelsen
ingnis, härleder sig hufvudsakligen från den efter sista Riksdag gällande
ibria Ilningen all skattskrifnings-åldren blifvit förändrad.
Samma orsaker till folkökningen, som i förra femårsberättelsen uppgåfvos,
gälla och verka ännu. Hemmansklyfningar och jord-afsöndringar fortfara
och bereda tillfällen till nya bosättningar: en stor mängd nya torplägenheter
äfvenledes. Manga olika tankar hafva uppstått rörande nyttan eller
skadan häraf. Öfverdriften häri är, som ali annan öfverdrift, menlig. Att
en lör långt sträckt hemmansklyfning och jorda Isöndringar från hemmanen
skada så väl det allmänna, som de blottställa dem, som på dessa små jordlappar
skola söka deras bergning, kan ej gerna förnekas, då man närmare
granskar de följder, sorn deraf uppkomma. Att en utsträckt klyfning och
jordafsöndringar bereda en ökad folkmängd är visserligen en sanning; men
i samma mån som denna tillökning af menniskor skall söka sin bergning på sä
små jordlotter, som blifva af 5 ä GOO:dels hemman, hör man lätt kunna fatta
omöjligheten för innehafvaren att försörja sig derpå. I denna uppgift är
ingen öfverdrift, ty flera exempel kunna åberopas att klyfningen på inånga
ställen gått så vida, som sagdt är. Länet kan framvisa ända till ätg mantal
med 7g kapplands rymd för hus och gård m. m. Under ett sådant förhållande
kan med skäl befaras, attén folkmassa uppkommer, sorn blifver i den
belägenhet att den snarare tarfvar understöd af det allmänna, än att den
kan lemna det understöd åt det allmänna, som med skäl och billighet kan
påfordras af sjelfegande hemmansåboer. På de grunder vårt beskatlningsväsende
befinnes, är denna gränslösa sönderklyfning så mycket mera oförenlig,
sorn skattläggningen stödjer sig på det öfverskott, som kan hemtas af
jordens afkastning. JNär nu delningen går öfver den gräns, att egaren afjorden
ej kan hemta ens underhåll åt sig sjelf, än mindre åt hustru och barn,
synes en sådan tillökning i folknummern ej vara af särdeles nytta, ty nöd
och blist ibland de flera är vida sämre än ett tarfligt välstånd hos ett färre
antal, som eger styrka att sig försörja och tili staten kan erlägga de utskylder,
som tillhöra jorden. Man må förgäfves söka bortblanda det verkliga
och af enstaka uppgifter och spetsfundiga satser draga slutsatser, som i sjelfva
verkligheten ej visa sig: man må förgäfves söka skäl der skälen ej förslå;
ty slutet blir ändå det, att fattigdom och elände, med alla dess vådliga
ulgreningar, utveckla sig på en grund af falsk liberalism, den må utsiras
för öfrigt med hvad glitter som helst. Få Län i Sverige hafva måhända eli
4
så bedröflig erfarenhet äf denna sönderdelning, sorn detta Län, inom hvilket
den bereder de följder, som redan låta känna sig. Som exempel må
åberopas, att vid försäljning af t mantal bevakades icke mindre än 21 köpebref
å jordbitar, som gäldenären af liemmansdelen försålt, utan att någon
enda af köparne å af dem inköpt jord kunde vinna fastställelse, ehuru liera
af köparne å sina jordbitar redan uppfört hus. Härvid bör ej heller förbises
den omständigheten alt, om en mindre väl känd torpare eller arbetare
med stor familj söker inträde i en församling, kan sådant möjligtvis nekas
honom, derest han ieke visar någon säkerhet för sig och de sinas bergning;
men vet han det rådet att på kredit köpa sig en så kallad hemmansdel, kan
han tvinga sig in i hvilken församling som helst, och kan han blott på ett
eller annat sätt qvarstanna som åbo å sitt hemman till följande mantalsskrifning
och mantalslängdens justering, så har lian vunnit sitt mål, ty då vet
han, att både han och hushållet få ett stöd i sockens fattigvårds-åligganden
till föga båtnad för socken. Till en sådan bestämmelse var den Svenska
allmogens åborätt i dess upprinnelse ej ämnad. Under sådana förhållanden
stadgas allt mer och mer den tanken, att frågor om hemmansklyfning böra
öfverlåtas åt kommunerna och under vissa vilkor behandlas som kommunalmål.
Skälet härtill är ganska nära de skäl, som öfverlåtit andra fattigvårds-frågor
åt socknarne, — ty snart nog står hemmansklyfningen i nära
sammanhang med fattigvården.
Folklynnet bibehålller sin karakter. Å olika orter skiftar det, i mån
af de olika folkstammar, som ifrån början befolkat dem. Och anmärkningsvärdt
är, att tidens längd, under gemensamma lagar, styrelse och öfriga gemensamma
förhållanden, ändå ej kunnat mildra den olikhet, som finnes inom
olika trakter. Emellan hvarje härad återfinnes denna skillnad, både i
de yttre dragen, språket, i mer och mindre liflighet och flera andra afseenden.
Den skarpaste skillnaden visar sig emellan skogs-boen och slätt-boen.
Den förres större beräkningsförmåga, öfvergående ej sällan till slughet och
tilltagsenhet, mera hastiga rörelser och raskare handlingssätt kontrastera emot
slättboens trögare lynne, kallare men mera öppna väsende och lugnare
besinning i företag. I skogstrakten finnér man i allmänhet mera intelligens,
än på slältlandet. Läsning, skrifning äro mera allmänna i skogstrakten, der
spekulations-andan bildat de flesta till verkliga räknemästare. Deremot visar
slältboen sitt företräde i moraliskt afseende, mera pålitlighet, hvilket
äfven yttrar sig i mera månhet örn andras rätt. Brottmålen inom skogs*
5
Irakierna äro alllid flera än på sättlandet. Ibland den verkligt besulna
delen af Länets invånare finnes en grund till välstånd och trefnad, som likväl
i sednare åren fått känna skakningar af en mindre lycklig period för
näringar och rörelse. Härom må några ord yttras, efter det näringa me
blifvit framvisade.
Näringar.
Jordbruk är Länets hufvudsakliga näringsgren. En i sednare åren ökad
sädesproduktion bevittnar dess framgång. Utvidgning och förbättringar
följas egentligen åt. Likväl går utvidgningen med större än förbältringarne
i allmänhet. De förra för mycket på de sednarcs bekostnad. Härpå bör
likväl ej så mycket undras; ty vanor och traditioner äro äfven mäktiga
krafter, som hvarken lätt eller hastigt bekämpas. Framstegen bland allmogen
kunna endast gä småningom. Exempel verka, och då Skåne räknar flera
agronomer, som med klokhet och omtanka använda kunskaper och naturens
enkla men dock ofta obegagnade sanningar, erhålles en föresyn, sorn.
slutligen verkar, om ej genast.
Ladugårdsskötsel vill i allmänhet ej framgå så rationell som den borde.
På en del större gårdar hafva likväl godsegare vinnlagt sig om förbättringar,
dels genom bättre fodring, bättre skötsel och äfven genom införskrifning
af främmande, större och bättre kreaturs-racer. Likväl torde förbättringen
genom utländska racer ej ännu i allmänhet vara lämplig, innan
man lärt sig inse nyttan af bättre och starkare utfodring. De inhemska
racer, vi hafva, kunna otvifv elak tigt upphjelpas och förbättras genom biittre
skötsel. Lika säkert synes det vara, att hvilka racer, som hitkomma, skola
de degenerera och försämras, om ej en bättre fodring och en bättre skötsel
gifvas dem, och måhända blifva än sämre än de racer vi hafva. På större
gårdar hafva så kallade liolländerier eller mäjerier inrättats, hvarest smör
och ost produceras. Fortgår denna del af landthushåilningen med den
framgång, som man har skäl alt hoppas, kan snart den lid inträffa, då detta
Län kan exportera till andra orter dessa nödvändighetartiklar, i ställe! att,
som hittills varit förhållandet, behöfva importera deni för eget behof.
6
Det som onekligen hittills varit och annil är ett väsentligt hinder för
en rationel ladugårdsskötsel, är
Brunvinsbrunningen, som beklaglliglvis i dess nuvarande form hittills
gjort och ännu gör sina anspråk gällande så väl på kapiialer som på jordbrukarens
uppmärksamhet och lagstiftningens behjertande. De större brännerierna,
synnerligast de, som drifvas med ångapparater, betraktas med afundsjuka
af de mindre husbehofsapparaternas egare. De sednare tro, att de
större inrätillingarne genom deras stora tillverkningar bidraga till de mindres
förfång. Antalet af lill bevillning beviljade pannor, som år 1839 utgjorde
7,012 stycken, har år 1842 utgjort 5,113 st., men tillverkningen kan
anses likväl vara till samma belopp.
Skogarne inom Länet äro i aflagandc. Härtill bidrager en större konsumtion
genom flera bostäder och således flera eldstäder, äfven den utsträckta
och på många ställen fördelade bränvinslillverkningen. Derjemte hafva
sä få den omlänksamhelen att tänka på efterkommandes behof, hvarföre det
är sällsynt att någon återväxt herodes.
De vidtagne åtgärderna för häslafveln hafva haft goda resullater, hvarigenom
de här förlagde Cavalleri-regemenlerna till en del remonteras med
inhemsk afvel.
På några af de större egendomarne fortgår får-racernas förädling; men
inskränkes dock till dessa ställen. Att det ej mera allmänt sker, torde kunna
bernias från svårigheten att med fördel afsätta den fina ullen, synnerligast
i mindre partier. Hvaremot den gröfre lättare inom orten afsättes.
Bergsrörelsen är inskränkt inom Andrarums alunbruk. Det uppgifves,
att tillverkningen årligen utgör per medium 1,790 tunnor Alun, med beräkning
af ett. medelpris af 18 R:dr Banko tunnan: således ett årligt tillverkningsvärde
af 32,220 R:dr Banko. Verket sysselsätter efter uppgift 14£>
mantalsskrifna personer.
Af de i öfrigt inom Länet befintliga verk och inrättningar, som i tabellen
äro upptagna, förljenar pappersbruket Klippan en särdeles uppmärksamhet,
genom tillverkningens belopp, dess godhet, genom machineriels fullständighet,
den ordning, hvarmed verket drifves, och framför allt genom den
omvårdnad, hvarmed egaren behandlar de 100 arbetare, som efter uppgift
7
dagligen sysselsättas. Årliga tillverkningen nppgifves utgöra 40,000 ris papper,
beräknade till ett värde af omkring 170,ÖÖ0 riksdaler.
Binäringar: Linnevlifnad har förut, synnerligast innom Norra Åsbo
och en del af Södra Åsho härader, varit en lönande näringsgren. Sednare
årens fallande priser hafva likväl betydligen minskat den vinst, dessa orter
deraf egde, hvarföre det är troligt, att till verkningen kommer att minskas
tili stor skada för dessa orter, som, i följd af en i allmänhet mager och
mindre bördig jordmån, tarfva lönande binäringar, för att berga sig. Som
skäl till prisets fallande uppgifves, att Danska upphandlare förr inställde sig
vid våra marknader, synnerligast vid Åby marknad, för att inköpa större
partier linné väf till förbrukning inom Danska landet; men att denna afsättning
till större delen upphört, sedan Danskarne sjelfva börjat att tillverka
denna slags väfnad.
Salpeter-kokning var fordom, synnerligast inom båda Göinge härader,
en lönande handtering, som derföre då också bedrefs temiigen betydligen.
Under loppet af de sednare åren har tillverkningen deremot varit högst obetydlig.
Skälet härtill är vedens dyrhet och det låga lösningspris, Kronan
erbjudit för varan. Då Rikets sednast församlade Ständer beviljade förlagslån,
så väl för salpeterladors uppförande sorn pannors anskaffande, gaf detta
en stor del af dessa häraders hemmansegare anledning att söka dessa
lån. Det var en ny källa a(t bekomma penningeförskotter, som kunde
tili en del afhjelpa penningebehofven och ersätta i någon mån bristande
tillgångar i öfriga lånkontor. Då hela anslaget, som fick för hela landet
utlånas, endast utgjorde 101),(XX) R:dr, sträckte dessa 2:ne häraders hinsökande
likväl sina anspråk ungefärligen till denna summa. Härigenom stärktes
den öfvertygelse)!, att lånen voro hufvudsaken och salpeterkokningen
en bisak, elier rättare ett föregifvande for att bekomma lån. Som
det ej kunde vara afsigten att derföre förskjuta med penningar, och med ansökningarne
dessutom ej de föreskrifna vi Ikoren voro fästade, afstyrkte Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bifall lill dessa lån, hvilket alstyrkande
salpetersjuderi-slyreisen till större delen gillade. Sedan Kronans lösningspris
nu blifvit lörhöjdt, är att förmoda, det näringen utan lån kan blifva
lönande. Alt deremot genom lanta penningeförskotter inlocka till en
näring, som ej af sig sjelf kan löna sig, skall utan tvifvel snarare försämra
än förbättra näringsidkarnes villkor, synnerligast då lånen skola återbetalas.
Låninrtillningar saknas för öfrigt ej.
8
Sjöfart idkas i synnerhet inom Bjäre härad, der dugligt och raskt sjöfolk
är alt tillgå. Från Länets östra kust göras transporter af spannmål
till Blekingska hamnar, hvarifrån ved oell timmer hemtas. Härigenom beredes
förtjenst åt fiskare och båtskeppare.
Fishe, hvaraf det i Östersjön och vid vestra kusten är det betydligaste,
s3rsselsätter flera hushåll och lemnar dem utkomst.
Jagt är utan någon betydelse och kan inom detta län ej räknas som
något egentligt näringsfång.
Handel inskränker sig hufvudsakligast till landthandel med ortens produkter
och med afsättning, dels i Länets städer, och dels på landtmarknader.
Spannmål och brännvin, en del timmerskog samt ek- och bokstäfver äro
de liufvudsakligaste exportarliklar.
Af förenämnde yrken gifva visserligen flere medel till förtjenst, men att
bestämma totala inkomsten häraf är omöjligt, helst de fleste, som idka dem,
synnerligast af allmogen, ej för sig sjelfva göra några beräkningar deröfver.
Medel-markegångspriset under åren 1839 med 1843 gör inom Länet för
råg 8 R:dr 4(3 sk. 10 rst, korn 5 R:dr 28 sk, och för hafre 2 R:dr 44 sk,
7 rst, allt Banko. Att bestämma markegångspris, så att en allmän belåtenhet
dermed vinnes, röjer allt mer och mer svårighet. Synnerligast.visar den
sig, då en hastigare omvexling i de gångbara sädespriserna uppkommer i följd
af olika årsväxt. Då markegångspriset skall bestämmas i början af November
månad, har sällan något gångbart, pris på spannmål efter den inbergade
skörden ännu stadgat sig, och då rågpriset till exempel 1 eller 2 månader
förut uppgått till 14 å 15 R:dr B:ko tunnan, hvarpå exempel här ej
saknas, och kan 2 å 3 månader derefter falla så småningom till 6 å 7 R:dr,
är det nära nog omöjligt att under tiden finna ett pius, med hvilket både
räntegifvare och räntetagare blifva belåtne. Häraf följer vanligen en missbelåtenhet,
som ofta höres och som troligen ej kan afhjelpas, förr än delsen
annan tid bestämmes för markegångssättningen, dels andra grunder föreskrifvas
för sjelfva prissättningen.
Att
9
Att för öfrigt tillförlitligt uppgifva näriugarnes tillstånd, i tabellarisk
form med bestämda zLfferuppstälimngar, kan ej göras. Om näringarne äro i
stigande eller fallande kan således ej på annat satt pröfvas, än genom en allmännare
öfversigt af Länets ekonomiska ställning. Skånska provinsen, och
således äfven detta Län, har dessa sednare åren baft stora svårigheter att
bekämpa. Att, under åkerbrukets, enskiftenas och odlingarnes rätta utvecklingsperiod,
hvilket man kan kalla de sednare 10 åren, under stora ansträngningar
att använda alla möjliga krafter till förbättringar och utvidgade odlingar
och må hända skynda dermed mera än krafterna medgåfvo och förståndigt
var; att under sådana förhållanden mötas med tvänne nära nog totala
missväxtår, under det en äfven å andra orter kännbar pennineeförlägenhet
ii •, tii AoO
kändes, öppnade sår, som ej så snart kunna läkas. Såren blefvo så mycket
djupare, som ymniga och lätta lånetillgångar hade föregående åren blifvit i
stor skala anlitade. När man härtill lagger att spekulationerne hade dessutom
sträckt sig i öfverdrifvet mått lill egendomshandel, i hvilken både stora
egendomar och en mängd hemman och hemmansdelar ingingo, hvartill
krediten fortfarande behöfde anlitas, under det att egendomarnes värde voro
i stigande och nära nog ingen gräns för deras värden, så kan man lätteligen
fatta följderna af den stagnation, som uppkom genom brist på produkter
att afsätta och genom brist på cirkulerande mynt, hvarmed redan ingångne
förbindelser och de stundliga behofven skulle liqvideras. Känningen
häraf skulle blifva så mycket starkare, som bristen ej kunde afhjelpas genom
ett återhåll, ty stegen voro redan tagne, voro för stora och för allmänna.
Ett ovarsamt begagnande och användande af de tillgångar, som varit tillgängliga
och som onekligen släpptes allt för hastigt och allt för mycket på en
gång ut, måhända med beräkning af långifvarne, att derigenom ernå en deremot
svarande och kanske obillig vinst, skulle naturligtvis skuldsätta fastighetsegare
och näringsidkare till ett belopp, som ej kunde utan tvångsmedel
återbetalas, när samma källor, från hvilka lånen blifvit gjorde, på en gång
och på flera månader stängdes, antingen af försigtighet eller af brist på tillgångar.
Emellertid hade dessa i och för sig sjelfva skenbara tillgångar
uppstegra t både fastighets- och varupriser, hvilka äfven under naturliga förhållanden
ej k unde stå på samma höjd och skulle ovilkorligen än vidare
falla i samma mån det förut cirkulerande myntet indrogs och krediten blef
störd. Bristande kredit, som alltid blifver en följd, när den ovarsamt och
utan beräkning i öfvermått blifvit begagnad, förorsakade, må hända mer än
Feinurs-leriutelse frän Christianstads Län, 2
10
brisl på penningar, den oreda som erfarits, ty sedelfabrikerna existerade med
samma räll att fabricera, ehuru de ej vågade alt utsläppa deras tillgångar iden
vacklande rörelsen. En i början för stor och sedermera en för ojemn utlåning
af Privat-bankerna har gjort ondt. Detta kan af ingen (örnekas.
Lättsinnigt hafva låntagare begagnat öppnade tillfällen att derifrån på egna
och andras namn erhålla penningeförskolter. Ostadiga hafva privatbankers
operationer varit och olämpliga för den rörelse och den hufvudnäring, sorn
inom detta Län tarfvar en annan amorleringsprocent än den, som är lör privatbanker
och diskonter bestämd. De höga straffräntorna lisa ej heller jordbrukarnes
bekymmer.
Alt näringarne häraf lidit, att jordbrukaren, äfven den som ej deltagit
i tidens financiella operationer, också deraf lidit och lider, är omisskänneligt.
Alt de för högt uppdrifna fastighets- och varupriserna fallit nära 33t procent
och, efter ett föregående temligen ymnigt år och med förväntan på ett
kommande ymnigt, ännu vidare skola lalla, kanske under arbetskostnaden
och egendomarnes reela värden, äro följder, som äro kännbara. Bekymren
synas, och, när de inställt sig, röja sig vanligen begären efter hjelp. Mången
frågar med otålighet: hvar (innes den? Den finnes må hända närmare
än de fleste sjelfva vilja. Den finnes säkrast hos hvar och en sjelf, som dertill
måste bidraga. Skall den sökas på annat sätt och på andra ställen, kan
ingen hjelp erhållas. Den finnes i ett efter våra tillgångar enligare lefnadssätt
och att lättsinniga och förhastade speculalioner bannlysas af dem, som
ej förmå mäta dess följder. Den finnes i en redlig afsigt att ej' våga mer
än man har, d. v. s. i allvarliga bemödanden att göra hvar man rätt, äfven
om det må ske med en och annan uppoffring af lifvets njutningar. Då kan
förtroendet återkomma, då kan trefnaden åter inträda i de byggder, inom
de hushåll, der den förr var hemmastadd. Konstmedel kunna endast hjelpa
för ögonblicket, men verka i längden i motsatt rigtning; då deremot det enklaste
medlet, d. v. s. det moraliska, säkrast återför lill ordning och välmåga.
Po!it is k Fö rf attil ing.
Karnmarverh. Under nu föregående ur liar någon ny jordebok icke
upprättats.
Under dessa åren hafva 15mantal kronohemman, 1 gatehus, 1 utjord
oell 1 gästgifveri blifvit till skatte inköpte.
Laga shiften hafva grannar emellan fortgått. Under dessa åren hafva
318 >2 förmedlade hemman elier mantal blifvit skiftade. Härvid hafva
140,503 geometriska tunnland blifvit delade. Sedan de större samhälligheterna
nu till större delen äro skiftade, utgöra nu de flesta laga skiften klyfningar,
styckningar oell jordafsöndringar. ilen utflyttningsbjelp, sorn beslås detta
Län och som endast utgöres till ett årligt anslag af 4,000 R:dr, har alltid
varit otillräcklig, hvarföre, enligt Landskontorets uppgift, en balance
nu linnes, som utgör 23,341 R:dr 41 sk. 3 rst. Detta anslag har hittills varit
otillräckligt, men skall, så snart halancen upphör, kanske för framtiden förslå,
helst, om ingen sådan utflyttningshjelp erhölls, då endast klyfningar och styckningar
under ett visst hemmantal äro i fråga.
Uti förutnämnde och bifogade tabell är antalet af hemman af olika natur,
lägenheter, bruk, qvarnar m. ni., tillhöriga kronan, läroverk, fromma
stiftelser o. s. v. uppgifvet.
J en del af Länet har håg väckts att genom sjöars sänkning vinna
nya tillfällen lill odlingar och förbättra sumpiga trakter. Här må omnämnas
Ifvö, Råbelöfs och Finja större sjöar, de tvänne förstnämnde inom Willands
och den sednare inom Vestra Göinge härad. Verkställigheten hvilar
dels på fortsatta undersökningar, dels på andra förberedelser och dervid
uppkomna tvisters afgörande.
Den enda egentliga vägomläggning, som under loppet af dessa åren
inom Länet blifvit i fråga satt, är den allmänna landsvägen öfver den så
kallade Haliands-åsen, emellan Margretetorps och Karups gästgifvaregårdar.
Den delen deraf, som tillhör detta Län, går genom Bjäre härad och utgör
kommunikationen emel lan Skåne och Halland samt Rikets öfriga vestra kust
-
land. Sedan behörig undersökning blifv it verkställd, bar Eders Kongl. Maj:t
Nådigst gillat den plan och det kostnadsförslag, sorni och för den Jiva vägen
af Styrelsen för väg- och vattenbyggnader blifvit gjord, hufvudsakligast i afsigt
att undgå de svårare och brantare backar, som försvåra begagnandet af
den gamla vägen. Sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder gifvit anvisning på anslag
till att ersätta kostnaden, har sammanträde hållits med de väghållningsskyldige,
för att höra dem huru vida de ville åtaga sig arbetets verkställighet;
men då de dertill nekat, har Eders Kongl. Majrt i Nåder tillåtit, att
enskildt bolag fick emot bestämda vilkor och arbetets fulländande åtnjuta
anslaget. Som anbud härom skulle inlemnas till Edei-s Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Hallands Län, är det här obekant huru vida ännu något sådant
anbud är gjordt. Det skick, i hvilket denna fråga blifvit salt, är ett förnyadt
bevis huru det enskilda interesse! kan och får i dylika fall öfverväga
det allmännas. I denna fråga, som skulle bereda en förbättrad och nödvändig
kommunikation emellan sodia och vestra Sverige, mötes motstånd af
en pluralitet inom tvänne härader, hvarigenom en stor del vägliållningsskyldige
ej begagna denna väg och se sig således ej hafva någon enskild nytta
af företaget. Man synes således berättigad till den slutsats, alt, så länge
broars och vägars anläggande och underhå-1, i synnerhet de som äro ämnade
till de större kommunikationerne, till stor del bero på vissa hemmansegares
eget medgifvande, finnes ett väsendtligt hinder emot bättre kommunikationer
i vårt land. När tvister härom börja, fortsättas de vanligtvis i
en kretsgång af former och instantier, till föga båtnad för den allmänna
trafiken och den stora allmänhet, som emellertid tarfvar vägar och kommunikationer.
Så väl vid Åhus, nära Christianstad, som vid Cimbritshamn hafva planer
och förslager till hamnbyggnader och anvisning till statsanslag
blifvit gjorde. Hamnbyggnaden vid Cimbritshamn är påbörjad 1843 och
lorlsältes med den drift, att nära ?:delar af arbetet är färdigt. Återstoden
deraf bör ej kunna möta något hinder, så vida tillgångar ej saknas till fortsättningen.
Deremot hafva, vid den undersökning, som blifvit gjord i och för
Alius hamn, svårigheter visat sig, som lagt hinder i vägen för dess påbörjande.
Nästan alla strandegare vid Helgeå bestrida den uppdämning, som i
strömfåran anses nödig, för att leda strömvattnet till Åhus, under förutsättning
alt deras jordegor, som ligga å stränderna, blifva derigenom dränkte.
En del al strandegarne, med sanni interesse för hamnens förbättrande, haf
-
13
va begärt, att undersökning på deras bekostnad må ytterligare göras, för att
närmare få förbållandet utredt. Detta fördröjande medför emellertid en
kännbar olägenhet för denna ort, sorn blifver allt mer och mer i behof af
afsättning tili andra orter af de produkter, den har att afyttra. Detta sednare
ymnigare år bar ytterligare vackt farhågan att se denna bördiga del af
Länet frånstängd de orter, till hvilka afsättbara produkter nu med svårighet
afsändas och hvarifrån ortens behof med samma svårighet hitföras. I fall
en säker hamn vid Åhus kunde tili vägabringas, i samband med Helgeåns
• • »i • O . • - ^
upprensning in åt landet, hvarigenom en lättad transport tili sjelfva hamnplatsen
uppkom, bereddes derigenom så väl för denna orten, sorn för de härom
norr och vester belägna trakter en stor fördel, som ej kan på annat sätt
ersättas.
Af nu varande, på hemman lagda onera kan skjutsningen anses vara
det besvärligaste och mest motbjudande, synnerligast derföre att de skjutsskyldige
äro öfvertygade, att sk juts väsendet kunde ordnas pä de flesta ställen
inom Länet som ett frivilligt åtagande, hvarigenom den nu varande tvångskjutsen
kunde upphöra.
Under loppet af dessa sednare åren har uppbörden kunnat verkställas
utan svårigheter. Ehuru de tvänne sednaste åren varit för Länet högst
bekymmersamma och penningelillgångarne knappa, har kronoskatten på vanligt
sätt gått in. Della bör så mycket heldre anmärkas, sorn Eders Kongl.
Majlis Befallningshafvande derigenom sättes i tillfälle, att dels vitsorda uppbördsmännens
nit och drift samt omtanka att på lämpligaste sätt liksom
jemka in skatterna, till fördel för de skallskyldig^, utan handräckningsåtgärder,
dels fä uttala den sanning att ännu finnes den anda hos menigheten,
att i möjligaste mån ordentligt afbörda sig kronoskalten. Der dröjsmålet är
allmännast, är hos dem, som i följd af större fastigheter hafva större skattebelopp
att erlägga. Deras stämmoböter äro lör små, för att inverka på åliggandet
att vid uppbördsstämman afbörda sig skatten, hvaremot beräkning
kan göras att räntan derför, lill dess erläggandet sker, är en vinst.
Den nya Nådiga författningen angående Kyrkoråd och Sockcnnämnder
har så nyligen kommit i verksamhet, att följderna deraf ej kunnat
skönjas.
Fattigvården bestrides enligt gällande författningar. Saknaden af en ali
-
14
miin fattiglag, med mera bestämda föreskrifter i flera afseenden, kanaes likväl
ännu.
Den af Eders Kongl. Maj:t gifna författning om folkskolor har visserligen
satt en del församlingar i verksamhet, att ordna deras skolor i den syftning,
den Nådiga föreskrift en ålägger. Men på andra ställen möta svårigheter,
dels i följd af lokala förhållanden, dels i följd af socknars mindre förmåga
att räLL uppfatta vigten af rätt ordnade skolor. De synas också vilja
begagna till det yttersta del uppskof, som i nämnde författning är medgifvet.
Jj r ands lori sf»rening ar äro i alla fögderier verksamma, utom i Bjäre härad,
der en sådan inrättning saknas. Sedan sista femårs-berättelsen ingafs,
hafva dylika föreningar inom Norra Åsbo härad samt inom Östra och Vestra
Göinge härader kommit i verksamhet, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder
gillat de förslag tili Reglementen, sorn till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
blifvit algifna. Städerna inom Länet hafva ock i mer eller min
O
# . J
dre mån deltagit i det nyligen inrättade bolaget för ersättning för lösbo,
sorn genom eldsvådor går förloradt.
Länds Sparbank fortgår i verksamhet, i förening med de filialkontor,
som äro inom Länet och aflägsnare orter ordnade. Förtroendet för denna
nyttiga inrättning fortfar, till förmån för flitige och sparsamme, som derigenom
se besparda mindre summor förvarade, till dess de kunna nyttigt
användas. Men äfven denna inrättning har fåLt vidkännas sednare årens
svårigheter. Då de förra åren insättningarne vanligen voro dubbelt så stora
sorn utbetalningarne, har ett motsatt förhållande inträffat de sednare åren.
Sjukvården bestrides inom Länet af skicklige Läkare. Ehuru de södra
eller Ingelstads och Jerrestads härader sjelfve hålla en Läkare, äro viik oren
för honom så obetydliga, att en ordinarie Provincial läkare der saknas. Länslazarettet,
i förening med kurhuset, har blifvit utvidgådt. Nu är det iden
ordning, att det underhåller 100 frisängar, och begagnas med ökadt förtroende
af Länets invånare. Venerisk sjukdom har likväl under de sednare åren
varit i det ti l l lagande, att kurhusafgiften har af de årliga pröfnings-koinmiteerna
ansetts behöfva utgå med den högsta afgiften, eller med 5 sk. på
hvarje mantalsskrifven person.
15
Städer.
Af dessa är Christianstad, den betydligaste inom Länet. Folkmängden
i staden, med under stadens jurisdiktion liggande bjarne Nosaby , Näsby och
Åhus lastageplats, utgjorde vid 1843 ars mantalsskrifning: mantalsskrifna personer
4,302 och skattfrie 1,602. Hvarförutan i staden linnas tillhörande
dels Kongl. Vendes Artilleri-Regemente 1,357 personer, af hvilka 390 äro
mantalsskrifna, och dels af Kongl. Norra Skånska Infanteri-Regementet 107
personer, af hvilka 94 äro mantalsskrifna.
Handeln fortgår under samma förhållanden som förr, dock att den äfven
här vidkännes en svårare afsättning i följd af den konjunktur, som här
blifvit förut omnämnd. Med den svårighet, som tynger på handeln, att alla
hit inkommande varor skola transporteras på axel från iastage-plalsen
Åhus, samt varornas lossningskostnad derstädes, då fartyg måste under lossningen
ligga ute på en mindre säker redd, försvårar i betydande män
handeln.
Näringarne bestå i handel, handtverk och fabriker. Under sistlidna år
funnos inom staden 147 mästare, 98 fabriks- och handlverks-gesäller samt
280 lärlingar. Sorn fabriker upptagas 2:ne garfverier, 5 färgerier, 1 kammakeri,
1 cigarrfabrik, 3 urfabriker, 2 spegelfabriker och 1 tapet-tryckeri, tillika
med en i staden förut inrättad, men tili sin hufvudsakliga del för
4 år sedan till landet förflyttad klädesfabrik. Klädesfabriken är nu i verksamhet
och utgör tillverkningsvärdet sistlidna år 17,561 R:dr Banko.
Fattigförsörjningen inom staden bestrides hufvudsakligen genom fonder,
som af enskilde dertill äro donerade. Ett nytt för staden gällande fattigreglemente
har blifvit antaget och faststälhlt, ehuru det ännu ej kunnat
komma i verksamhet.
Skjulsningen bestrides af staden med biträde af angränsande byar.
De prohibitiva författningar och skråordningar synas ej hafva gifvit
något särdeles stöd åt städernas näringar, hvilka, åtminstone inom detta Län,
tvina i stället för alt förkofra sig.
16
Engelholm.
Stadens folkmängd utgjordes 1843 af 944 personer, hvaraf 630 voro
skattskrifne.
De egentliga näringsgrenarne äro minuthandel och handtverkerier. Någon
spannmål uppköpes äfven af omkring boende landtman, hvilken afsättes å
andra orter, synnerligast Götheborg.
Undervisningsverket bestrides af en lärare uti en af borgerskapet ensamt
underhållen skola.
Särskilda anstalter för sjukvården finnas icke; men läkare-biträde saknas
ej.
Cimbritshamn,
Stadens folkmängd uppgår till 1,112 personer, af hvilka 432 personer
äro mantalsskrifna.
Invånarnes vilkor uppgifvas hafva förbättrats. Den nu påbörjade hamnbyggnaden
har lemnat arbetsförtjenst åt arbetsfolk inom staden, samt äfven,
medfört fördelar åt närings-idkare och andra af stadens invånare, genom
den ökade konsumtion, som uppkommer genom arbetare vid hamnen. Sist-j
lidna år användes under vår-, sommar- och höstmånaderna 75 personer dagligen
och nnder vintermånaderna 35. Sedan vårens ingång i år, ha 130 arbetare
dagligen öfverhufvud dervid varit sysselsatta. Då endast ~ af byggnaden
kan anses vara färdig, befaras att de af staden påräknade tillgångar,
ej förslå till den öfriga |:delen. Skillnaden emellan hvad, som påräknades
åtgå, och hvad, som nu verkligen åtgår, härrör synnerligast af högre dagspenning
åt arbetarne, än som i kostnadsförslaget var beräknad. Hamn-direktionen
påräknar en brist af omkring 13,000 R:dr Banko. Erhållandet af
denna summa möter svårigheter genom den allmänna svårighet, som visar
sig i följd af penningebristen; men bör dock på ett eller annat sätt skaffas,
för att fullända det arbete, som är påbörjadt.
17
Det uppgifves, att handelsrörelsen har sista 5 åren något tilltagit. Den
består hufvudsakligen uti inköp af landsortens produktion af spannmål,
bränvin, fläsk och några andra varor och deras utskeppning till afyttra lide
i Stockholm, Gefle och Götheborg och, hvad spannmålen beträffar, lill hamnar
i Blekinge. Handeln bedrifves af 7 handlande med biträde af 11 handelsbeljenter.
Fabriksrörelsen befinner sig härstädes ungefärligen i samma skick, sorn
för 5 år sedan. Fabriker äro 3 färgericr, 3 lädergarfveriet-, 2 kardfabriker,
1 tegelbruk, 1 tobaksfabrik och 1 urfabrik. De bedrifvas af 11 egare
och mästare, 37 gesäller och andra arbetare. Arliga tillverkningen uppgifves
ega ett värde af 13,765 R:dr. Handtverkerierna bedrifvas af 38 mästare,
28 gesäller och 49 lärlingar.
Sillfisket idkas med 9 så kallade vrakekar af 36 personer. Sjöfarten
liar varit efter uppgift i tilltagande. Den idkades år 1838 med fem fartyg
öfver 10 läster af tillhopa 109 svåra lästers drägtighet och med 4 fartyg
under 10 läster. Sistlidna år idkades den af 9 fartyg öfver 10 läster,
tillhopa dragande 221 svåra läster, och med 5 fartyg under 10 läster.
Staden eger ej stapelrätt, eger dock Nådigt tillstånd att från Bornholm
direkte införa och lill samma ställe utföra vissa varor.
Stadens jord innehåller 306 tunnland och brukas af stadens invånare.
Christianstads Landskansli den 28 Juni 1844.
GEORG von ROSEN.
J. N. BRÅKENHIELM. C. KJELLANDER.
Femärs-berättelse frän Christianstads Län.
3
- i
.
mariée »44*38
BEFALLAIN GSHAFVANDES
UTI
lllekinge Län
TILL
EO^GL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
i:o. Länets allmänna beskaffenhet.
Sedan sist afgifne underdåniga Femårs-berättelse hafva inom Länet icke inträffat
några väsendtliga förändringar.
2:0. Länets invånare.
Folkmängden, som enligt 1837 ärs Mantalslängd utgjorde å Landet
70,366 och i Städerne 16,107, eller tillsammans 86,473 personer, utgör efter
1842 års Mantalslängd:
På Landet: Mankön. Qvinnkön.
Mantalsskrifne  18,320. 19,972.
Ej Mantalsskrifne  18,697. 19,158.
= 37,017. 39,130 ~
Uti Städerne:
Mantalsskrifne  3,482. 5,659.
Ej Mantalsskrifne  3,857. 3,721.
= 7,339. 9^380
Summa Mantalsskrifne:
Mankön  21,802.
Qvinnkön .... 25,631.
47,433.
Dito ej Mantalsskrifne:
Mankön  22,554.
Qvinnkön .... 22,879.
45,433.
~—  92,866 personer.
4
Vid folkets seder och bildning har icke något märkbart förhållande inträdt
under tiden sedan min sednaste Berättelse afgafs. — Brist på undervisningsanstalter
och öfverflöd på bränvin fortfara, ehuru icke bör förbigås Presterskapets
och andre personers bemödanden, att utvidga på flera ställen bildade nykterhetsföreningar,
genom hvilka, jemte blifvande flere undervisningsanstalter,
hvars iordningställande till en del beror på erhållande af allmänt understöd af
dertill vid sednaste Riksmöte afsatta medel, ger hopp om bättre tider.
I afseende på Vcilståndet, sträcker det sig bland allmogen till ganska få.
De fleste deremot äro fattige och skuldsatte. — Idufvudskälen dertill kunna med
säkerhet uppgifvas vara dels Privat-Bankerne, dels de kontrakter, som, synnerligen
i vestra delen af Länet eller Bräkne och Listers Härader, mellan Hemmansegarne
och Städernas Handlande afslutas om leverering af större brån vinspartier,
med utsatta vitén för fullgörandet. Den utomordentliga liberalitet i utlånings
väg, som utmärkte första perioden af Privat-Bankernes operationer, möttes
med en allmän begärlighet, i synnerhet af en mängd jordbrukare. — Denna
lätthet att åtkomma penningar på blotta namnteckningar skulle visserligen i
tidens längd alltid bära sin frukt; men öfvergången från nämnde liberala system
till ett motsatt skedde så plötsligt, brytningen blef på en gång så allmän,
att oreda och förderf icke kunde uteblifva.
Genom ofvananmärkte kontrakter åter tillförbinder sig hemmansegaren, att
till Köpmannen terminvis leverera visst qvantum bränvin, vid påföljd, att,
om sådant försummas, skall i skadeersättning erläggas 8, 12 lill och med 16
sk. Banko för hvarje felande kanna bränvin utom ränta å det obetydliga förskott,
Leverantören vid kontraktets ingående erhåller. — Då dessa skadeersättningar,
hvilka hufvudsakligast ingå tili de Handlande i Staden Sölvesborg, der
denna handelsgren har sin uppkomst, till större delen exekutift uttagas, förökas
äfven derigenom Bondens kostnader i och för godtgörande af de skulder han
iråkat. Att desse kostnader dessutom i sednare tider eller från och med 1840
tilltagit, bevises af den mängd lagsökningar, . som derefter endast å härvarande
Landskansli blifvit anställde. 1839 års Diarium öfver utsökningsmål hade vid
årets slut 3,168 nummer, hvaremot lagsökningarne sistlidet år uppgingo till
icke mindre än 7,208.
3:0. När in gar ne.
Jordbruket har sedan min sist afgifne berättelse icke hunnit någon högre
ståndpunkt. Allmogen vidblifver sin gamla tro och följer sällan en och annan
5
ståndspersons föredöme, att indela jorden i växelbruk samt till trädesjord; —
dock har jordbruket under de fem år denna berättelse omfattar icke fallit.
Tvärtom synes en och annan nyodling, ehuru icke så som tillfället lemnar.
Det fortgående skiftes verket visar mera allmänt sina fördelar, och synnerligast
inom Bräkne och Listers häraders område, der väl afdelade jordrymder förekomma
infredade med nu mera än tillförene begagnade, väl uppförde stengärdesgårdar.
Omnämnas bör äfven, att inom Länet blifvit inrättade å Holje egendom
i Listers härad och å Carlsnäs gård i Medelstads härad Benkfossningsmachiner
i och för kreatursbens beredning till gödningsämne, ehuru desamma
icke blifvit anlagde i större skala än endast för egarnes eget behof. I öfrigt
åberopas sist afgifne berättelsen, eller att höst-råg, potates och korn äro de
hufvudsakligaste säden, som begagnas. Hvete odlas mest inom Hoby, Åryd och
Asarums socknar. Vår-råg, bafra och ärter sås nästan endast för jordbrukarens
eget behof, äfvensom vicker, lin och hampa. Sädesproduktionen borde kunna
vara tillräcklig för Länets behof; men är det icke under närvarande förhållanden.
Ångsodlingen vårdas mindre; och är åkerbruksredskapen till det mesta
oförändrad.
Boskapsskötsel. Denna har under de sednare fem åren icke framskridit.
Ladugårdsafkastningen är mindre än hvad den kunde och borde vara, till en
stor del härledande sig från bristande omtanka att förbättra boskaps-racerne,
hvilka snarare försämras genom ett förtidigt användande till fortplantning och
till dragare. Stalloxar äro sällsynte; vanligast föres den unga kalfven till staden
eller ock köpes den på stället af från städer ne ankommande Slagtare, så att
de kreatur, som till slagt försäljas, föras mest till Länets marknader från angränsande
Calmar och Kronobergs Län, derifrån Länets hufvudsakligaste behof
af ost och smör också erhålles. Med undantag af Johanneshus och Tromtö
Frälse-Säterier, der schäferier finnas med omkring 500 st. får af Merinos-race,
har fårafveln icke förbättrats. Deremot företer sig, hvad hästafveln beträffar, ett
helt annat förhållande; man finner en betydlig skillnad emellan allmogens hästar
nu och för ett tiotal af år tillbaka, och orsaken igenfinnes deruti, att under
alla åren från Flyinge Hingst-depot Landt-beskällare inom Länet å särskilde
orter varit stationerade.
Skogarne medtagas öfver höfvan. Ej nog att de nu som förr användas i
och för bränvins-bränningen. De förstöras derjemte af det allt mer och mer
tilltagande svedjandet, hvilket är en följd af hemmansklyfning, emedan åboen
på de alltför små lägenheterne måste för sin utkomst begagna sig af alla möjliga
medel dertill; men dessutom har i sednare tider ångbåtsfarten icke obetyd
-
6
ligt bidragit till stegring i vedpriser, så att desamma nu för gran och tall ved
äro lika nog med dem å bok och björk.
Bergverk i egentlig mening finnas icke. — Angående manufakturier, bruk
och inrättningar, är sedan min sista berättelse icke annat att anföra, än att
Bomullsspinneriet å Strömma år 1840 nedbrann, men samma år och det påföljande
genom Interessenterne åter uppfördes och är för närvarande i full gång;
— att Sockerbruket i Ronneby blifvit nedlagdt och försåldt till t vänne enskilde
personer, hvilka å lägenheterna i stället inrättat en i större skala drifven
kopparslagare-verkstad, hvarest beställningar emottagas och fullgöras från
åtskilliga andra Län, synnerligast från Skåne, af en förbättrad sort Bränvinsbrännings-redskaper.
Binäringar. Jagt förekommer icke såsom näringsgren; men fisket i skärgårdarne
af smärre sill, torsk, ål m. m. drifves deremot mera betydligt och
utgör nära nog hufvudnäring för Öbonden. Hvarförutan detta utskärsfiske äfven
idkats af så kallade Saltsjöfiskare, hvilka, boende på fisklägen i skärgården,
äro med vederbörliga autagningsbref försedde och i sådan egenskap skattskrifne.
Ehuru denna binäring för närvarande icke är obetydlig, skulle den dock
än mera kunna utsträckas, 0111 kapitaler användes lill ökande af fångsten och
till anläggning af salterier. Fisket uti insjöar gifver väl på sina ställen ett litet
bidrag i den enskilda hushållningen, men kan dock icke såsom näringsgren benämnas;
hvaremot flera fördelaktiga laxfisken finnas uti de vid hafvet utfallande
strömmar; och må det icke lemnäs oanmärkt, hurusom Mörrums KronoLaxfiske,
hvilket under sednaste 6 åren i arrende gifvit årligen 2,002 R:dr
B:ko, vid sista arrende-auktionen utarrenderades för 2,950 R:dr samma mynt
årligen. Salpeter-tillverkningen har starkt aftagit, sedan priset derå blifvit nedsatt.
Linne- och ylle-väfnader tillverkas ej motsvarande behof ven, hvilka fyllas
genom upphandling deraf hos kringresande gårdfarihandlande.
I afseende på Handaslöjder har någon förändring under dessa fem åren
icke skett.
Handeln med Landtmannavaror är visserligen befrämjad genom de i Länet
bestämde Landtmarknaderne, hvarförutan landtmännen till städerne afsätta potates,
bränvin, ved med flere virkessorter.
4:o. Politisk Författning.
Kammarverk. A den till denna Berättelse hörande Tabell finnes upptagen
naturen af de inom Länet befintliga hemman och af åtskillige andre lä
O
DO
7
genheter. Hemmans-klyfningarne hafva mycket tilltagit de sednare åren och
medföra betänkliga följder, då de icke på ett verksamt sätt inskränkas till besutenheten
jemte säkerhet att fullgöra de små hemmansdelarne åliggande onera.
Skiftesverket fortgår till allmän nytta och belåtenhet. Synnerligast inom
Bräkne och Listers härader omfattas tillfället att få sin jord delad. Under
sistförflutna fem åren hafva 76f$ mantal undergått Laga skifte samt sådant
blifvit begärdt, men ännu ej fullbordadt för 65ff mantal; och befinnes inom
detta Län endast 328p^:dels mantal, för hvilka någon delning ännu icke blifvit
ifrågasatt.
Stats-Bidrag å landet af hemman och lägenheter uppgår enligt Tabellen
till 278,852 R:dr 42 sk. 1 r:st och öfverstiger alltså det belopp, som min sednaste
berättelse upptager med 16,716 R:dr 10 sk. 11 rst. Såsom skäl till detta
öfverskott åberopas förhöjda Bränvins- samt Rotevacance-afgiften. Arrendatorers
och Brukares antal uppgår till 483. Till Posthemman äro anslagna lCbVdels
mantal och 6||:dels mantal utgöra Gästgifveri.
Politie. Utom ännu gällande Byordning äro, angående allmän ordning
och sedlighet, tid efter annan af Konungens Befallningshafvande kungörelser
utfärdade. — Sistlidet år hafva tillkommit 3:ne Krono-Länsmän med lön och
särskilda distrikter, så att dessas antal nu utgör nio, hvilka, jemte underlydande
Krono-Fjerdingsmän, sortera i första rummet under Länets båda Kronofogdar.
På landet finnas endast inom Jemshögs och Hoby socknar Lankasterskolor.
— I Länets öfrige församlingar äro visserligen Skolmästare, men som
undervisa på flera ställen, i anseende till byarnes spridda lägen; dock har en
och annan socken jemväl stadig Sockneskola. Öfver hälsovården vakar presterskapet
genom kyrkoråden, samt Konungens Befallningshafvande genom Länets
båda Provincial-Läkare. Oaktadt utgifne författningar och tid efter annan af
Presterskapet gjorde uppmaningar, saknas ännu det nödiga antalet Barnmorskor.
Af de olyckor, som genom misslyckade barnförlossningar då och då inträffa,
borde Allmogen hafva insett det skadliga i anlitandet af så kallade hjelperskor;
men, då det på fördom och inrotad vana grundade förtroendet till dessa endast
småningom och i följd af stigande upplysning kan häfvas, måste tiden härföre
afbidas, så vida icke, hvad önskligt vore, frågan om examinerade Barnmorskors
antagande icke längre finge bero på församlingens eget godtfinnande,
utan utsträcktes till en för dem ovilkorlig förbindelse.
8
Fattigförsörjningen. De dermed förenade bekymmer, göromål och utgifter
hafva de sednare åren blifvit ansenligt ökade; inom socknarne äro väl anstalter
vidtagne till nödlidandes uppehälle och på de flesta ställen Reglementen
för sådant ändamål ingångna; men det onda ligger djupare än att på
denna väg ensamt kunna afhjelpas. Någon förändring bör dock väntas genom
bildandet af Sockne-nämnden.
Ehuru denna berättelse icke skildrar ställningen i någon fördelaktig dager,
linnes dock äfven bland allmogen en del qvarstående i den förmögna klassen.
Några af dessa, men synnerligast tjenstepersonalen, begagna tillfället att uti de
i städerne inrättade Spar-Bankerne insätta större och mindre kapitaler. Dylika
inrättningar, sorn icke obetydligt begagnas, finnas inom Jemshögs socken och
Ronneby köping.
0:0. Städerne
äro inom detta Län 3:ne, nemligen: Carlskrona, Carlshamn och Sölvesborg,
af hvilka
Carlskrona, som anlades år 1680, har en folkmängd af 10,746 personer,
deraf 5,668 mantalsskrifne och ej i mantal skrifne 5,078. Folknummern har
således minskats.
Näringar. Någon fördelaktig förändring uti idkarnes förmögenhets-tillstånd
synes icke hafva inträffat. Den utväg till förtjenst, som Flottans handtverkare
och Garnizons-manskapet dela med stadens Borgare af Handtverks-klasserne,
har till följd, att desse sednare icke kunna uppnå det oberoende, deras
medbroder i andra städer kunna sig tillegna. Sjöfarten och handeln visa sig
från en lika missgynnande sida. Blott några få handlande äro skeppsredare.
För utskeppning finnes egenteligen inga varulager. Trädvaror äro den enda
export-artikel, som för staden kunde vara af någon fördel, derest de angränsande
städerne Carlshamn och Calmar samt Ronneby och Christianopel köpinger
icke droge fördelen af deras lyckligare läge. För den dagliga rörelsen måste
behof ven fyllas från andre orter, emedan tillförseln från den omgifvande
landsbygden ingalunda är tillräcklig.
Handtverkerierne framstå mer såsom uppehällsmedel för dagen, än såsom
källa till välmåga. Deras idkare dela med de handlande en lika skadlig verkan
af
9
af de utom staden sträckte Krono-leveranser, och detta men okas genom det
intrång, Kronans handtverkare samt gemenskap göra uti nästan uti alla yrken.
En Tobaksfabrik och en Boklåda hafva blifvit inrättade, så att det för
närvarande här finnes fem Tobaksfabriker och tvänne Boklådor; hvaremot en
Instrumentmakare-verkstad blifvit nedlagd, sedan egaren med döden afgått.
I öfrigt finnas här i staden:
2:ne Apothek.
Ett Coopvcerdie-Skeppsvarf, hvarå Nybyggnader jemt fortgå; och har detta
privata etablissement nyligen blifvit utvidgadt i så måtto, att derstädes inrättats
ett Skeppsbyggeri-Institut under hufvudsaklig ledning af Skepps-varfvets
kände skicklige Byggmästare. För detta institut är nedsatt en af Kongl. Maj:t
i nåder tillförordnad Direktion, som verkar på grund af nådigt Reglemente; de
vid institutet, anställde särskilde lärare och elever aflönas med dertill vid sednaste
Riksmöte i Stat anslagna medel.
En Sparbank, inrättad år 1827 med egen kapitalfond, som vid 1842 års
slut utgjorde 5,027 R:dr 43 sk. 8 r:st, då insättningssumman uppgick till
136,990 R:dr 2 sk.
Uti staden, med underlydande köpingarne Ronneby och Christianopel, finnas
skattskrifne Borgare:
Handlande 92.
Handtverkare 231.
,
Oäj.
Staden eger gemensamt med köpingarne 34 st. fartyg om 1,306-foVdels läster.
Under sistlidet år hafva blifvit utklarerade 67 fartyg till ut- och 509
till iurikes orter. Inklarerade under samma tid från utrikes orter 69 och från
inrikes 564 fartyg. Importen har hufvudsakligen bestått af rom, cognac
oeh vin, kaffe, risgryn och socker med flere specerier, tobaksblader, hvitt och
rödt bomullsgarn, ylle- och bomulls väfnader, stenkol och stenkols-stubb, hampa,
sill, salt och torrfisk. Exporten af åtskillige virkes-sorter, af eke- och bokestäf
samt bokebundl-tunnor, tjära och diverse sorter papper.
Blekinge Läns Femiirs-Berättelse.
2
10
Sedan Borgerskapets, i följd af nådigt beslut den 4 November 18.35, till
stadens husegare upplåtit dess förut egande 4- mantal Gullbärna torp emot befrielse
från vissa onera, hvilkas bestridande stadens Drätsel-Kom mission öfvertagit,
består stadens jord af 4/,:dcls mantal, innefattande en area af l,062f:dels
tunneland. En del af jorden användes till bete för stadens kreatur oell den
andra är indelad i farmer, hvilka åren 1835 och 1837 blifvit på ytterligare
25 år utarrenderade.
Undervisnings-anstalterne äro nu desamma, som min förra berättelse upptager,
eller en Lärdoms-Skola, hvarest nu mera tillkommit en Apologist-klass,
samt de vid Kongl. Maj:ts Flotta inrättade Artilleri-, Styrmans-, Constructions-,
Skeppsgosse- och Barnhus-Skolorne, jemte Fattigvårdens Skola; hvarförutan också
må nämnas här ofvan beskrifna, vid Coopvserdie-Skeppsvarfvet inrättade Institutet,
hvarest platser finnas för 25 elever, ehuru icke flere än 12 ännu blifvit
antagne; och undervisa de båda Lärarne den ene i Skeppsbygggeriet och
den andre i Elementar-vetenskaperne.
Med Sjukvården bar, sedan min sista berättelse afgafs, icke skett någon
förändring utom hvad beträffar Läns-Lazarettet, hvilket till och med år 1840
varit inrymdt i Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillets lokal. — Denna i sjunde
qvarteret Taube under N:ris 19 och 25 samt delar af N:ris 20 och 24 belägna
fastighet har genom afhandling blifvit den 19 Mars 1841 af Lazaretts-Direktionen
inköpt för en nu redan liqviderad köpesumma 2,666 R:dr 32 sk. B;ko,
hvarjemte i och för sjukanstaltens utvidgning under den 26 Juli nämnde år
jemväl blifvit inköpte tomterne i samma qvarter under N:ris 17 och 18 samt
del af N:o 20 för en köpeskilling stor 744 R:dr 21 sk. 4 r:st. samma mynt,
hvilken äfven blifvit liqviderad. Då i betraktande tages, att Lazarettets egne
tillgångar år 1836 endast uppgingo till 1,450 R:dr, att samma år en betydlig
reorganisation skedde medelst iordningställandet af flera sjukrum samt en komplett
sjuk-attirail, att nämnde år endast funnos 36 sjuksängar, men att deras
antal nu uppgår till icke mindre än 60, alla i fullgodt skick, och då nu jemväl
kan meddelas, att sjukhuset för närvarande består af 9 stora och väl underhållna
sjukrum, 3:ne celler för sinnessvaga, egen Bad-inrättning och öfrige
erforderlige beqvämligheter, samt slutligen, att vid 1842 års slut kassabehållningen
dessutom utgjorde uti Lazaretts- 8,069 R:dr 32 sk. 6 r:st och uti kurhus-medel
1,172 R:dr 47 sk. 8 rist Ranko; så visar sig förhållandet med denna
inrättning särdeles tillfredsställande; och må bland skälen dertill anföras, Lä
-
/
11
nets innevånares beredvillighet att, medelst erläggande af kurhus-afgiften till
högsta beloppet ärligen, hafva bidragit till denna inrättnings förkofran.
Fattigvården ombesörjes dels genom stadens innevånares årliga bidrag,
uppgående till 7,454 R:dr 19 sk. 3 r:st., dels med från Statsverket såsom ordinarie
bidrag erhållande 3,000 R:dr, dels ock såsom extra anslag sistlidet år
beviljade enahanda summa eller 3,000 R:dr, allt Banko. För närvarande försörjas
å Fattighuset 216 personer, men derjemte åtnjuta en stor del i staden
boende i torftig belägenhet försatte personer understöd dels i kontant, dels genom
rättigheten att från Fattigvårdens matinrättning hämta soppa och bröd.
Skälen till den utomordentligt dryga beskattning till Fattigvården, som denna
stads innevånare få vidkännas, igenfinnas uti följande uppgifter, som utvisa:
att den från Kronans manskap utgående fattigpersonalen uppgår till 141 inom
och 305 utom Fattighuset, eller tillsammans 446, till hvilkas underhåll Statsverket
bidrager med 6,000 R:dr B:ko, samt att den fattigpersonal, som egentligen
tillhör staden, uppgår endast lill 75 inom och 163 utom Fattighuset eller
tillsammans 238, men stadens innevånares bidrag till 7,454 R:dr 19 sk. 3
r:st Banko.
Stadens inkomster af Tolag-, Bro-, Hamn-, Väg- och Mätare-penningar
m. m. ingå nu som vanligt till Drätsel-Kommissionen, som för ombesörjandet
al' dess alla ekonomiska angelägenheter äfven uppbär arrende-medlen för stadens
jord.
Utom en af de i staden boende handlande borgare förut inrättad Enkeoch
Pupill-Kassa till förmån för deras enkor och barn, hafva äfven stadens
handtverkare sins emellan inrättat en dylik kassa.
Stads-skjutsen bestrides nu som förut af Drätsel-Kommissionen.
Carlshamn. Enligt 1842 års mantalslängd uppgick folkmängden till 4,473
af begge könen, deraf de betalande utgjorde 2,616 och icke betalande 1,857
personer. Folknummern har således under sist förflutna fern åren minskats,
troligen i följd af Handelns och Sjöfartens aftagande. Sedan sista berättelsen
afgafs, har till Handelns och Sjöfartens upphjelpande blifvit inrättad en Navigations-Skola,
der duglige Skeppare danas; men minskad tillgång på skeppsprodukter,
hvari stadens export-handel för det mesta består, och svårigheten
att med någon fördel få dessa afyttrade å utländska platser samt den så kallade
Uppstadshandelns förminskning genom öppnandet af Götha Kanal fort
-
12
fara dock att hafva ett menligt inflytande på dessa rörelse-grenar, hvilka sålunda
icke visa sig i det fördelaktiga skick, som af stadens goda hamn och
andre lokala fördelar kunnat väntas.
Stats-verkets inkomst af Tullafgifter m. m. har under 1842 uppgått till
74,889 R:dr 2 sk., samt för alla sednast framflutna fem åren till sammanräknade
430,585 R:dr 15 sk.; allt Banko, konfiskations-medel och böter derutinnan
icke inberäknade. För närvarande eger staden 24 egna fartyg, som
sammanlagdt äro mätte till 990T8Bydels svåra läster.
Handtverkerier och Näringar befinna sig icke på någon bättre ståndpunkt
nu än tillförene. De motsvara stadens behof, men hafva obetydligt öfverskott
till afsalu å andra orter; åtskilliga fabriker, hvaribland nämnas två Hattfabriker,
ett Pappersbruk, ett Såpsjuderi, ett Lädergarfveri och en Tapet-fabrik,
hafva förlidet år icke haft någon tillverkning: den i staden tillförene varande
kortfabrik har blifvit helt och hållet nedlagd. Deremot fortgår arbetet å
stadens Coopvserdie-Skeppsvarf, som under sednast förflutna fem åren bedrifvits
med omkring 25 ständiga arbetare och understundom med 20 till 30
extra arbetare. Dessa hafva hufvudsakligast varit sysselsatta med reparationer
å dels Svenska och dels Utländska fartyg, hvarförutan under ifrågavarande
tid blifvit nybyggda 4 stycken större och mindre fartyg till sammanräknad
drägtighet af 296 svåra läster, af hvilka de trenne blifvit byggda för i staden
boende redare.
Utom den i staden varande Lärdoms-Skola, der allmänna undervisningen
i tre afdelningar ombesörjes af en Rector-Scholce och tvänne kolleger, har Direktionen
för Fattigvården sin Yäxel-undervisnings-Skola; den för fattiga Flickor
år 1835 bildade enskilda Skolan fortgår äfven.
Stadens Fattig-försörjning , som med af Kongl. Maj:t för densamma i
Nåder faststäldt Reglemente existerat allt från år 1815, sträcker sin omvårdnad
till hvarje torftig, sjuklig, i nödstäld belägenhet varande medlem af samhället.
De mest vanlottade erhålla dagligen soppa och bröd till ett antal af
50 personer.
Utom Sjukvården i Staden, som besörjes af tvänne utaf staden lönte
Läkare och en Badmästare, hvilka på Fattig-inrättningens bekostnad äfven
sträcka deras omvårdnad till alla fattige medellöse sjuke, har äfven ena Stads
-
13
Läkaren år 1829 inrättat ett privat Sjukhus med 8 sängar, der under de
sednaste fern åren sammanlagdt emottagits 112 patienter.
Sölvesborg:
Folkmängden * som vid 1838 års slut utgjorde 1,072 personer, har under
sedermera förflutna fem år ökats med 245, så att, enligt 1842 års mantalslängd,
den uppgick till 732 mantalsskrifne och 585 ej mantalsskrifne.
Handeln. Stadens fördelaktiga läge intill Skånska gränsen ger tillfälle
till liflig omsättning af Landtmanna-produkter. Ilufvudsakliga handeln är dock
exporten på Stockholm af bränvin, hvilken, i förening med de för allmogen
ruinerande Bränvins-kontrakter, som i denna berättelse blifvit omnämnda,
kanske hufvudsakligast bidragit till den ökade välmåga nu inom Sölvesborg
finnes. — Ehuru staden icke eger flera än de i min förra Berättelse upptagna
10 stycken fartyg, hafva dock de handlandes antal ökats från 17 till 20,
hvilka äfven åstadkomma frakter på utrikes orter.
Handtverkerierna hafva under de sednare fem åren icke undergått någon
anmärkningsvärd förändring.
Jordbruket drifves fördelaktigt; hvarjemte en god och ändamålsenlig hushållning
med stadens ypperliga boke-skog icke bör lemnäs oanmärkt.
Stadens administration är uppdragen åt en Borgmästare med tvänne årligen
bland stadens Borgare valde Rådmän, och finnes derjemte en Fiskal med
nödige polisbetjente.
Undervisningsverket bestrides i ett staden tillhörigt Skolhus, på sätt som
min sista berättelse upptager, af en tillförordnad Rektor samt en Skolmästare,
som i särskild lokal handleder de mindre för sig komne barnen efter Lankaster-method.
Sjukvården är anförtrodd åt den i staden stationerade Provincial-Läkaren,
en Stads-Läkare samt en Fältskär, hvilka sednare lönas af staden. —
Dessutom finnes ett privilegieradt Apothek och ett större Badhus med fyra
rum för varma och tvänne för kalla bad, samt ess så kallad Gräfenbergerdouche.
Blekinge Läns Fernan-Berättelse 3
14
Från Fattigvården, som ombesörjes af en vald Direktion i enlighet med
Kongl. Maj:ts år 1832 i nåder meddelade Reglemente, erhålla omkring 20
fattige dagligen vård och underhåll i en dertill uppförd byggnad.
Staden eger äfven en år 1838 grundlagd Sparbank, hvarest vid 1842 års
slut insättningssumman uppgick till 17,000 R:dr Banko.
Carlskrona Landskansli den 23 December 1843.
J. O. NAUCKHOFF.
C. G. Fehrman.
G. Trägård h.
mQ)W® lKAJr*3S
BEFALLNIN GSHAFVANDES
UTI
Hallands Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Oå, till följe af föreskriften uti Eders Maj:ts Nådiga Cirkulärbref af den 17
April 1821, jag nu afgifver berättelse om Länet i ekonomiskt och Statistiskt
hänseende för fem års perioden från och med 1837 lill och med
1841, torde det tillåtas mig få anmärka, att jag, som blott för några månader
tillbaka emottagit Länets styrelse, icke äger fullkomligt direkt kännedom
om Länet, utan måste till stor del grunda berättelsen på de uppgifter, vedel
börande tjenstemän och myndigheter afgifvit, samt de upplysningar, jag
af förut afgifne lika beskalfade berättelser och här tillgänglige handlingar
kunnat inhemta.
Enligt formuläret förekommer:
Genom de härifrån förut afgifne Femårs-Berättelser är beskrifning härom
lemnad; och då länets geografiska läge, vidd och klimat under de fem
år, denna berättelse omfattar, ej undergått någre förändringar, samt ett
återupprepande deraf torde vara alldeles öfverflödigt, vågar jag underdånigst
till nämnde berättelser hänvisa.
Enligt 1836 års mantals-och skattskrifningslängder utgjorde folkmängden:
i:o Länets allmänna beskaffenhet.
2:o Invånare.
Skattskrifne
Skatlfrie .
. 51,495
• 40,246 91<74L
och år 1841.
Skattskrifne . .
Skatlfrie . .
52,915
4
Folkmängden har således under denna period ökals med 2,343 personer
eller öfver 2 procent.
De i föregående berättelser omnämnda förhållanden i afseende på ynglingars
dels utvandringar till Skåne, för sökande af arbetsförtjenst, dels inträde
uti Götheborgs Sjömanshus, för idkande af Coopvaerdi-skeppsfart, fortfara
ännu; dock lärer det årligen blifva svårare, att i Skåne vinna arbete,
emedan flere ynglingar nu emot förr genast efter utvandringen återkomma.
En gammal sägen indelar Halländningar uti de slafviska, de sjelfständige
och de sjelfsvåldige. Denna indelning är med afseende å folklynnet i
olika delar af Länet ej så Oliklig. Uli Södra delen ligga de största egendomarne,
med vidsträckta gods, hvars brukare lill hufvudgården förr utgjort
allt hvad egendomens innehafvare påfordrade, men numera till större
delen fått kontrakler, som bestämma deras skyldigheter. Allmogen i denna
del af Länet saknar i allmänhet sjelfständighet och närmar sig uti lynnet
till Frälsebönderne i Skåne. Medlersta delen af Länet skulle utgöra det
sjelfständiga. Der finnas endast få Frälsegods och bonden der har derföre
tidigare börjat tänka öfver sin ställning och om sina skyldigheter sökt upplysning.
Han är mera fogligt sinnad än i norra delen af Länet, som fått
namn af det sjelfsvåldiga och åtminstone i ett Pastorat förljenar detta
namn; ty ehuru det en längre tid haft lyckan äga en i alla afseenden utmärkt
och duglig Prestman, som sökt mildra folkets lynne och bringa det till
lydnad och aktning för lagarne samt äfven till ej obetydlig del deri haft
framgång, är det dock ej sällsynt, att i detta Pastorat påträffa personer,
bärande märken efter knifven, det vapen, sjelfhämnden mest begagnar.
Bränvinssupandet, som svårligen kan inskränkas, så länge husbehofsbränning
är tillåten, inverkar ock i hög grad skadligt på folkets moralitet och är
ej sällan orsaken till åtminstone de gröfre brott, som inträffa.
3:o När in gar.
Jordbruk. Under denna period hafva betydliga odlingar blifvit företagne
och fullbordade, så att Länet, då ej missväxt inträffår, nu producerar
spannmål tillräckligt för eget behof. Dessa odlingar äro lill stor del
följder af laga skiften, hvars fördelar allt mer och mer inses; men emedan
odlingarne hufvudsakligast verkställas medelst öfversta lagrets af matjorden
förbränning och skördar derefter år efter år tagas, så länge jorden kan gifva
någon afkastning, utan att den erhåller hvila eller tillräcklig gödning,
5
kommer della brukningssätt alt i en framtid leda lill hemmanens skada.
Länets Hushållningssällskap har, genom ulfärdad kungörelse, sökt motverka
delta odlingssätt, men hittills utan synnerlig framgång, ty ögonblickets vinst
gäller mer än de klaraste skäl och bevis. Vid 1840 och 1841 års Riksdag
äro 10,000 Riksdaler Banko beviljade för Himble och Tollereds aarnes upprensning
och jordägarne, hörde, hafva begagnat sig af det tillfälle, dem sålunda
beredis, att få dessa vattensjuka och derigenom föga afkaslningsrika
trakter förbätlrade. Af berörde summa är en tredjedel bekommen som anslag
eller gåfva utan ålerbetalningsskyldigbet.
För Ramsjöns sänkning samt de ofvan och nedan liggande vattensjuka
fälls uldikning, hafva jordägarne inför Länsstyrelsen blifvit hörde, men icke
kunnat sig förena, hvarföre en delägare varit nödsakad göra frågan i DoinsLolsväg
anhängig.
Boskapsskötsel. Denna näringsgren drifves i betydlig skala och är den
källa, hvarifrån allmogen hemtar tillgång till en del af sina skatter och ulskylder.
Efter 1837 och 1838 års missväxt, derunder ladugårdarne måste
inskränkas, häfver uppfödandet af kreatur varit lemligen lönande, emedan
de betalts dyrt, hvarföre ock allmogen det näst derpåföljande år pålagt en
mängd kreatur. De egentliga hetesmarkerne äro svaga, men allmogen
brukar deremot till stor skada för sig tidigt om våren utsläppa eller tjudra
kreaturen å de bästa ängarne, för att der söka sin bergning. Härigenom
förminskas höafkastningen betydligt, och svårligen lärer ladugården kunna
bringas till den höjd, den borde komma, förr än helt andra principer i
landlhushållningen blifvit antagna.
Disponenten af Gamla Skottorp och Dömestorp Rytlmäslaren P. Möller
införskref år 1836 2 tjurar och 2 qvigor i kalf af den Engelska korthornade
eller Durhamsracen, samt 1842 1 tjur och 1 qviga, äfven i kalf af
samma race. Dessa hafva trifvits väl och croiserade med fordna racen på
stället har deraf uppkommit en race, som både är god och vacker samt för
klimatet passande. Från Skottorp hafva årligen lill flere delar i Riket försäljning
skett utaf ungkreatur af denna race, och år 1841 utgingo derifrån
flera ungkreatur lill Tyskland och deribland en qviga i 3:dje året, som betaldes
med 175 R:dr Rgs.
Furafvein. Åberopande hvad 1839 års berättelse innehåller, får jag
blott tillägga, att från England till Skottorp inkommit några får af New
Dishleys-racen, hvilka lära trifvas väl.
6
Skogar. Kronoparker eller allmänningar finnas ej i Länet. Sedan kronoskattehemmans-ägare
fått tillstånd lösa ekeskogen på deras hemman, hafva
ekeskogarne betydligen förminskats, och derigenom att den skog, som vid laga
skiften ej kan utbytas, skall inom viss tid afverkas och huggasj, såvida öfverenskommelse
om sammas tillösande ej träffats, hafva skogarne än ytterligare
aftagit. Bokeskogarne hafva på de sednare åren lillitats vida mer än
vanligt, härrörande icke blott deraf, att bokveden kommit i högt pris, sedan
handlande härstädes tagit sig före deraf skeppa, utan äfven deraf, alt stäfver
lill flere tusende boketunnor årligen utskeppas till Norrige. Allmogen
är ej fallen för återplantering och skogsvård, blifvande uppmaningar dertill
lemnade utan afseende. I Länet finnas betydlige måsar, der torf årligen
upptages och torkad som bränsle användes.
Bergsrörelse. Någon grufva finnes ej i Länet, men Rydö jernbruk, det
enda i Länet, hvilket, såsom grundadt på köpetackjern och till en del köpekol,
ej kunde drifvas med fördel och derföre med vederbörligt tillstånd
för omkring 20 år sedan nedlades, har åter blifvit upptaget. Bruket med 1
hammare och 1 härd har privilegierad tillverkning af 600 SkU. stångjern,
emot en numera nedsatt hammarskatt af 6 SkU., samt beslår i öfrigt af 1
jernmanufakturverk med 1 räckhammare och 1 svanshammare för 1 stock
samt spikhammare för en stock med 1 ässja för hvardera manufakturstocken,
fiir tillverkning af svartsmide.
Arbetarnes antal vid detta bruk uppgår till 24 mantalsskrifne och
11 underårige.
Fabriker. Vid Herr Wallbergs Klädesfabrik härstädes, dermed ett Färgeri
är förenadt, tillverkades år 1841: 14,819^ aln. kläde, 3,315 aln. sängfiltar,
1,7884; aln. hästfiltar, 44,560 aln. vadmal, beredde till boy, alltsammans
i värde till 88,938 R:dr 26 sk. B:ko. Arbetspersonalen uppgick samma
år till 117 personer.
Annestorps fabrik i Lindome socken, beslående af ett mekaniskt bomullsspinneri
med 38 stolar, sysselsätter 19 äldre och 81 minderåriga barn.
Tillverkningen ,h,ar uppgått lill 180,000 U., i värde ansedde till 60,000
R:dr Banko.
Pappersbruk finnas 2:ne, hvilka verk drifvas i mindre skala. Årliga
tillverkningen af finare och gröfre skrif- samt tryck-, kardus- och gråpapper
beräknas till 6,000 ris, med ett ungefärligt värde af 14,000 R:dr Banko.
Af de 6 i Länet befintliga Tegelbruk är det betydligaste Stensjö, hvarest
tillverkningsbeloppet årligen stigit, i följd af teglets afsättlighet, svnnerligast
till Skånska städerne.
7
Af Lädergarfveriet' finnas flera å landet, men utan någon betydenhet.
Binäringar. Jagten är ringa; orrar, rapphöns och harar finnas, äfvensom
ett och annat rådjur å de större egendomarne. Fisket i saltsjön idkas
ej med den fördel, det kunde, hvartill orsaken måhända är den långgrunda
kusten, som nödgar strandboarne att nyttja mer platta och lätta båtar, dermed
de ej våga sig långt ut i öppna sjön. År 1839 bildades i Halmstad
ett fiskeribolag, som bedref fisket med dervid vana personer från Blekinge,
men bolaget upplöstes redan påföljande året; dock hade det den fördel med
sig, att strandboarne häromkring lärde sig bättre förstå att idka fiske. De
vanliga fiskslagen äro torsk, koljor, hvittling, varf, flundror, tunga och äfven
hummer. Blott ett enda fiskeläge finnes i Länet, i Träslöfs socken nära
Warberg.
Laxfisket vid Halmstad, Laholm, Falkenberg och Åhs kloster har varit
olika gifvande och aftager år från år, härrörande deraf, att dels flere personer
befatta sig med detta fiske, dels ock att mer planmässighet vid fångsten
iakttages. Den tidigaste laxen fås vanligen vid Åhs kloster och be
talas
då dyrt.
Tillverkningen af pottaska vid Såpbruken här i staden har upphört,
sedan bruken nedlagts; men på Sotanäs i Gunnarps socken tillverkas årligen
omkring 2,000 U. kalcinerad pottaska, som betalas med 7 sk. 2| r:st. Banko
a.
Saltpetertillverkningen har nu mera nära alldeles upphört, dels i anseende
till bristen på bränsle, dels att näringen nu ej anses lönande.
Under de första åren af denna period var sjöfarten temligen liflig, men
har sedan betydligen aftagit. Onsala, Walda, Släp och Hanhals äro de
socknar, som drifva mesta sjöfarten, men vinsten af denna näring kan ej
beräknas, då de hafva sina redare i flere städer utom provinsen.
Slöjder. Deraf får jag först nämna möbeltillverkningen i Lindome socken,
som är temligen betydlig. Möbler af alla slag, såsom softor, stolar,
chiffonierer, bureauer, comoder, sängar, m. m. tillverkas der allmänt, och
flere af allmogen hafva deri förvärfvat stor konstfärdighet, såväl i arbetets
utseende som varaktighet. Afsättningen deraf sker både inom och utom riket.
Lin- och ylleväfnader, som allmänt tillverkas af qvinnorna bland allmogen,
inbringa ganska betydligt, och ehuru de sednare åren någon stagnation
deri visat sig, torde tillverkningen ej kunna anses vara i aftagande.
8
4:0 Politisk Författning,
Enligt tabellen uppgår Statsbidraget för år 1842 till 352,298 R:dr
ii sk. 3 r:st. Från Landtränteriet härstädes remitteras årligen omkring 160,000
R:dr, emedan ganska obetydligt q.varstadnar till aflöningar. Verkningarne
deraf, att penningarne, tvärt emot hvad i andra Län äger rum, årligen gå
ur Länet, hafva, synnerligen de sednare åren, då Länet jemväl lidit af
missväxt, visat sig genom allmogens skuldsättning och den rådande penningebristen.
Provinsen saknar exporter och har i allmänhet föga inkomst
af binäringar.
Jordskatten för ett mantal skatte eller krono kan uppgå till omkring
100 a 110 R:dr B:ko.
Indelade Båtsmännens underhåll utgör efter ett medium af 5 års markegångstaxor
59 R:dr 9 sk. ii r:st. för hvarje rote och ungefärligen 14 R:dr
38 sk. 6 r:st. för 1 mantal.
Allmänna vägars och broars underhåll kan beräknas till omkring 10
R:dr för hvart helt hemman, men för Halmstads och Tönnersjö härader
flera gånger mera, derigenom att Halmstads brygga, som år 1834 nybyggdes
och år 1&38 afbrände, måst åter ombyggas.
Diverse onera, såsom allmänna byggnader, brandstoder m. m., äi’o i
tabellen upptagne.
5:o Kammarverk.
Under de sednare fem åren hafva inga särskilda hemman blifvit skattlagda.
Intet hemman från öde upptaget eller till ödesmål förfallet.
Utom de förändringar, som härleda sig från skatteköp å kronohemman,
hafva inga förändringar i hemmanens natur de sednare fem åren ägt rum,
och skatteköpen hafva tilltagit genom den vunna rättigheten att lösa och
disponera ekeskogen.
Laga skiften fortgå i alla trakter af Länet, hvilket i betydlig mån verkar
till jordbrukets förbättring.
Antalet af hemman och deras särskilda natur upptager tabellen.
6:o Politie.
Kronobetjeningen består nu som förut af 4 Kronofogdar och 11 Länsmän,
som till biträde äga så kallade Kronofjerdingsman, hvilka förordnas
af
9
af Kronofogdarne bland välkände och skicklige hemmansägare. Dessutom
existerade under denna Lid inom hvarje byelag ordningsmän med särskild
Instruktion.
Uppfostrings-och undervisningsanstalterna å landet kunna, ehuru försök
till förbättring gjorts, i allmänhet ej anses tillräcklige. Det i Tolö socken
befintliga skolhus har numera blifvit försåldt och skolan upphört. I Fjärås
socken är deremot inrättad en skola och lärare antagen med bestämd lön.
Lancasterskolorne i Weinge och Skummeslöf fortfara ännu, och hafva under
dessa feni åren 440 barn njutit undervisning i den förra och 470 barn i
den sednare skolan. För öfrigt, är undervisningen ambulatorisk.
Hälsovården besörjes nu som förut af 2:ne Provincial-läkare, den ena
stationerad i Kungsbacka och den andra i Halmstad, samt 2:ne Lazarettsoch
2:ne Stadsläkare. Lazaretten här och i Warberg hafva under denna
period blifvit satte i förbättradt och mera ändamålsenligt skick, hvarigenom
allmogens förtroende till dem betydligen ökats. Vaccinatörer och examinerade
Barnmorskor finnas att tillgå i alla släder och några landtförsamlingar.
Derigenom att flere af Possessionaterna åtagit sig årligen sammanskjuta
en viss summa, utom den lön, staten består, häfver en Djurläkare för södra
delen af Länet kunnat antagas, med station i Halmstad.
Fattigvården är på flera ställen ej så ordnad den borde vara och blir
allt mera betungande, derigenom att under goda år en mängd folk, utan
annan utväg till bergning än sin arbetskraft, obetänksamt ingå äktenskap,
och hvilka sedan under missväxtår, då arbete ej så lätt erhålles och betalningen
dessutom ej betäcker lefnadskostnaden, falla fattigvården till last.
Äfvenledes besväras de, som vid allmänna landsvägarne äro boende, utaf
sjömän, gesäller och annat löst folk, hvilka stryka omkring hela riket, under
föregifvande, att söka arbete, hvartill de vanligen sakna både förmåga
och vilja.
Uti Gästgifveriernas antal har ingen förändring inträffat. De tider af
året, då allmogen ej behöfver vid jordbruket använda sina hästar, är den,
synnerligast i norra delen af Länet, angelägen att få skjutsa samt upptager
resande under vägen före ankomsten til) Gästgifvaregården.
Sparbankernas i Halmstad och Warberg verksamhet har fortgått och
förtroendet till desse välgörande inrättningar allt mer och mer rotfästat sig.
Vid 1841 års slut uppgingo insältningarne i härvarande sparbank till
Femurs-Berällelse för Hallands Län. 2
10
21,918 R:tlr 39 sk. Banko, förutom Bankens grundfond 2,817 R:dr 16 sk.
samt behållningen under åren.
Med den 1 November 1841 inträdde ansvarigheten för det för Länets
landsbyggd stiftade och af Eders Maj:t i nåder stadfästade nya Brandstods-Bolag.
Redogörelsen för dess verksamhet tillhör alltså nästa Femårs-Berältelse.
Den nya vägen emellan Kungsbacka och Götheborg är nu fullbordad
och,ehuru gamla vägen bibehålies, mycket befaren, så att anläggaren på sina
actier haft från 8 lill 10 procents ränta. Sedan Rikets sist församlade
Ständer till väganläggningar och förbättringar anslagit en större summa, är
omläggning påtänkt af vägen, dels öfver Hallands ås och dels emellan Breareds
och Wrå gäslgifvaregårdar, för undvikande af den besvärliga och farliga
Gyltige eller Håralls-backen.
Rofdjuren synas vara minskade till antalet; åtminstone afhöras sällan
förödelser af dem å boskapen, hvarföre ock de mindre skall-lag, som till utrotande
af desse objudne gäster blifvit inrättade, kunna anses motsvara
ändamålet.
7:0 Flyg sand sfälten
upptaga den betydliga sträckan af 8,000 tunnland. Under dessa 5 år
hafva blifvit utsådde 263j t:r furukottar, 63 t:r sandhafrefrö och 19i t:r
sandhafreax å flygsandsfälten. Planteringarne derå äro ock ganska vackra,
samt sanden på några af fälten bunden, men vida högre årligt Statsanslag
erfordras, derest ändamålet fullkomligen skall uppnås.
8:0 Städer.
Kungsbacka: Hindren för stadens uppkomst äro i föregående FemårsBerättelser
antydde, och då de ännu fortfara är naturligt, att staden under
denna period ej framskridit. Sjöfarten har nära upphört, sedan staden numera
ej äger eget fartjrg, och handeln är följaktligen obetydlig, synnerligast
sedan kringliggande sjöfarande allmoge, de år spannmål behöfves, sjelfve
förskaffa sig den.
IVarberg: Eftersom staden har mindre folknummer och nu drifver mindre
rörelse än Halmstad, är den nedflyttad i samma klass. Öfver sjöfartens,
handelns och handtverkeriernes aftagande de sednare åren klagas. Släden
liar 2 galeaser, 4 slupar och 4 båtar örn tillsammans 174 lästers drägtighet
1
11
Exporten utgöres hufvudsakligen af bokestafver till Norrige, i utbyte hvaremot
tagas sill och torra fisk varor, samt någon gång trädvirke till Seeland
och Skåne, der spannmål återhemtas. Linfrö och ej obetydligt kreatursben
skeppades några år på Götheborg i byte emot jern och kram varor, men äfven
denna byteshandel är i aftagande och kreatursbenen sakna afsättning,
sedan de i England mindre eller alldeles icke efterfrågas.
De Handlandes antal uppgår Lill 29, hvilket antal med hänsigt på
stadens rörelse synes vara väl slort, och förtjensten kan ej blifva betydlig,
då den på så många händer skall delas. — Genom landthandtverkarnes ökade
antal, mera frihet och bemödande alt i arbetets snygghet och varaktighet
täfla med handtverkarne i staden, måste de sednares rörelse vara mindre
lönande nu mot förr, och bland stadens 49 handtverkare finnas blott få,
som af handtverket ensamt hafva sin bergning, hvarföre ock mångå tillika
idka mindre jordbruk.
Uti stadens lägre Lärdomsskola bestrides undervisningen för det närvarande
af en Rektor och en Kollega.
För sjukvården aflönar staden på Invånarnes egen bekostnad enskild
Läkare, hvarförutan Läkare är alt tillgå vid det i Warberg inrättade Lazarett
och Kurhus.
Fattigvården bestrides af räntorne å donerade fonder och bristen fylles
genom taxering å stadens invånare. Uti stadens fattighus äro 10 personer
inrymde och för många äro husrum hyrda. Hvarje vecka utdelas penningar
« till 30 äldre fattighjon och för 13 fattige barn, som bespisas 2:ne gånger
om dagen på ett ställe, erlägges betalning efter beting. — För 13 barn betalas
Skolundervisning och flere fattige förses årligen med beklädnad.
Stadens inkomster utgjorde år 1841 omkring 2,000 R:dr Banko. — Hvad
derutöfver erfordras till aflöningar och andra utgifter för staden uttaxeras
dels på BorgerskapeL dels på stadens samtlige invånare, allt efter ulgifLernes
natur.
Af hamn- och bropenningar har staden hittills icke åtnjutit någon inkomst,
emedan hamn- och brobyggnaden för 50 å 60 år tillbaka, förmedelst
dess dåvarande förfallna skick, öfverlemnades åt elt bolag, under förbindelse
att förbättra och uppmuddra hamnen, hvaremot bolaget ägde uppbära hatnnoch
bropenningar, hvilka dock ej motsvarat utgifterne, så att bolaget för hittills
verkställdt arbete gjort betydliga förskotter. Nu sedan Rikets sist församlade
Ständer för verkställighet af en längre önskad hamnbyggnad anslagit
ett låneunderstöd af 20,000 R:dr B:ko samt Eders Majit i nåder fastställt
12
den för byggnaden upprättade Karta och arbetsplan, har stadens Borgerskap
beslutat, att af nu varande hamnbolaget öfvertaga hamnen med inventarier
samt påbörja hamnbyggnaden. — Af detta företag vågar man hoppas
fördelar ej blott för staden, utan äfven för orten, men största nyttan
torde likväl tillkomma de sjöfarande, enär hamnen, färdig, troligen b 1 ifver
den bästa, säkraste och minst besvärliga att anlöpa på kusten mellan Nordsjön
och Sundet.
Falkenberg: Staden drifver en ringa inrikes handel, som ej har
inflytande på kringliggande orten. Utloppet af Ätran, vid hvilken staden ligger,
är uppgrundadt af flygsand, så alt endast smärre båtar kunna lägga
till. Staden bar ej ringa jordrymd, men den är af mager beskaffenhet och
afkastar derföre ej mycket. Handtverkerierne äro få och ej att nämna. I
Januari månad år 1841 hemsöktes staden af eldsvåda, dervid femton gårdar
blefvo lågornas rof. Redan samma år uppfördes några nya hus, men i anseende
till den ringa handeln och rörelsen torde lång tid åtgå, innan alla
de afbrända husen varda uppförda.
Halmstad har under denna period börjat tilltaga, i följd af den
ökade handelsrörelse, som genom hamnbyggnaden uppkommit. Denna byggnad
påbörjades under inseende af Herr ÖfverDirektören och Riddaren A.
E. von Sydow år 1837, samt blef färdig 1840. Kostnaden uppgick till
94,514 R:dr 19 sk. 7 r:st., deraf staten anslagit 60,000 R:dr Banko. Före
hamnbyggnaden kunde ej fartyg, som gingo djupare än 4 fot, inkomma, då
nu 10 fot djupgående kunna ligga förtöjda i yttre bamnrännan. Denna
byggnad, den enda i Riket af det slaget, består af nersänkta faschiner, på
hvilka sedan stenmur är uppmurad. Nissa-strÖmmen, hoptvingad inom dessa
båda hamn-armar håller genom sin egen kraft strömfåran öppen och det
ar delta ändamål man velat meri hamnbyggnaden vinna. Evporlen består
nästan uteslutande i träd varor på Danmark och bokstafver på Norrige.
I utbyte deremot tages å förra stället spannmål, de år sådan behöfves, och
å sednare stället sill och fisk. Handtverkerierne äro i försvagadt skick och
bland fabriker förtjenar endast att nämnas Klädesfabrikören Wallbergs fabrik,
om hvilken uppgift redan är lemnad.
Stadens årliga inkomster bestiga sig till omkring 5,800 R:dr B:ko, deraf
ordinarie tolagen och hamnafgiften ensamme uppgå till 4,000 R:dr.
Undervisning meddelas af en Rektor och två Kolleger i stadens allmänna
skola, hvilken vunnit mycket förtroende. Dessutom finnas en
Lan
-
13
Lancasterskola och ea småbarnsskola, hvilken sednare har att tacka Fru
Lanclshöfdiugskan A. Virgins outtröttliga omsorger för sin tillkomst och
fortvarande.
I stadens fattighus, inköpt för en del af de medel, Högstsalig Hans
Majrt vid Dess besök här i Nåder gifvit, inhysas 12 äldre och bräcklige
fattige och de öfrige njuta understöd i penningar.
Laholm: Dess rörelse och handel hafva ej stigit och staden kan svårligen
komma sig före, innan Laga åns utlopp blifvit upprensadt, så att
mera djupgående fartyg kunna inlöpa, hvilket ej låter sig göra, förrän flygsanden
vid åns utlopp först blifvit hämmad. Staden har egen Läkare,
Skola och Fattighus.
Halmstads Slott den 8 Juli 1844.
P. A. LEWENHAUPT.
II. J. Kleverström. Carl Hane.
Femurs-Beruttelse för Hallands Län.
3
nomm. murars
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
Qéfliefeorgs ©efla Boting Ti å n
TILL
E0IGL MUST
i underdånighet afgifne
FEMÅRS. BERÄTTELSE
för Ami 183T, 1838, 1833, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1811.
TRYCKT HOS P. A. NO II STE DT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
. *L ‘ * v‘ . L ‘ '
■
■Tåligt* >
'
'•K-V.-W • - •>•»!>»
Vnderdänigsle Memorial!
Då, i följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 7 April 1821, en
ny femårs-berättelse nu i underdånighet inlemnas, följes den föreskrifna formen,
och sträcker den sig alltså först till
Länets allmänna beskaffenhet,
CJppfyldt af berg och klippor, med deremellan liggande större och
mindre dalar, är dessas bördighet sådan, att detta Län är i verkligheten,
vida mindre vanlottadt, än det vid ett flygtigt betraktande synes. Hela kusten
är inskuren af djupa vikar, hvilka lätta transporter och kommunikationer,
ofta högst besvärliga på de backiga landsvägarna. Hafvets närbelägenhet
inverkar fördelaktigt på klimatet, och mindre ofta än i angränsande
Län har man att beklaga sig öfver frostskadade skördar. Sörbygdens härad
är likväl härför mera utsatt, än de öfriga.
Hvad mera härom kunde vara att orda finnes i föregående femårsberättelser
upptaget.
Femårs-berättelse från Götheborgs- och Bohus Län.
t
2
Invånare.
Folkmängden utgjorde år 1841
Mantalsskrifne å landet  66,764.
D:o i städerna  14,360.
Mantalsfrie å landet
68,264.
D:o i städerna . . . 9,668.
81,124.
ZZ^i_l 59,056.
och inhemtas, vid jemförelse med sista femårs-berättelsen, att folkmängden
på de fem åren från och med 1836 ökat sig med 4,005 personer på
landet och med 1,451 personer i städerna.
I sedlighet och bildning har folket icke tilltagit under årens
lopp. Väl hafva auktoriteterna sökt befordra nyttiga inrättningar, men
för kommunal-institu.tioner är allmogen icke böjd; inga sockne-magaziner,
brandstods-bolag, förliknings-domstolar, eller andra anstalter till befrämjande
af säkerhet och ordning förefinnas, utan hafva försök till deras
införande strandat mot ovilja. Här, likasom öfverallt bland en större folkmängd,
äro laster och brott icke sällsporda, och tili och med besutna bönder
inom vissa delar af Länet skydda de genomstrykande hofvar, hvilka åt
Norrige öfverföra hvad här och i andra Län tillgripes och föryttras. Alla
Svenska samhällens kräfta, bränvinet, utöfvar det skadligaste inflytande i
aila rigtningar, och mängden af de laster, af hvilka Länet beklagligtvis öfverflödas,
utgår från det oförnuft och den vildsinthet, dess omåttliga njutning
förorsaka.
Näringar.
Jordbruket är ej hvad det i Bohuslän utan allt tvifvel borde vara :
hufvudnäringen. Jordmånen å de små arealer, som finnas mellan de kala
klipporna, är i allmänhet af utmärkt beskaffenhet, men jordbruket på sä
«
3
låg ståndpunkt, att afkaslningen icke på långt när uppgår till hvad man
borde vänta. Felaktigt brukningssätt, uraktlåten dikning och försummad foderväxt-odling
äro hufvudsakligen föremålen för anmärkningar mot Bohuslänningens
jordbruk. Temligen allmän odling af böner och andra skidfrukter
förljenar åter beröm. Allmogen älskar ej nyheters införande, äfven
då de äro gagneliga; Provinsen har få ståndspersoner, att föregå med exempel,
och Länets hushållnings-säliskap har hittills mera befattat sig med biföretag,
än med jordbruket, men troligen skall nästa femårs-berättelse komma
att förete lyckligare resultater. Dock är sädesodlingen icke endast tillräcklig
för Länets behof, utan lemnar betydligt öfverskott till afsalu.
Boskapsskötsel står likaledes här på en ingalunda lefvande ståndpunkt.
Så, som åkerjorden skötes, det vill säga efter uråldrigt bruk, så skötes ock
ängen. Väl lemnar den under vanliga år tillräcklig afkastning för det befintliga
antalet kreatur, men detta antal är vida för ringa och står ingalunda
i ett rationell förhållande till ett väl ordnadt bruk af jorden. Om med
bättre foderodling boskapsskötseln bättre bedrefs, vore ett stort steg gjordt
till ett förbättradt åkerbruk, Hästafveln är stationär, såsom mycket annat
i Länet.
Skog arne, tillhöriga hemmanen, äro genom århundradens misshushållning
nästan utödda, och det lilla, sorn är qvar, medtages år från år allt
mer och mer. Snart kommer denna rubrik att alldeles försvinna ur femårs-berättelserna
för Länet, hvarest bränntorf i betydlig mån redan användes
som brännmaterial.
Bergsrörelse. Äfven härom är i föregående femårsberättelser sagdt allt
hvad yttras kan. Om ock Bohusläns klippor hade malm-anledningar, skulle
de likväl troligen aldrig, i brist af bränsle, kunna begagnas.
Fabriker och Bruk. Att fabriksrörelsen tilltagit, inhemtas af bifogade
sammandrag utaf de tili Eders Kongl. Maj:ls och Rikets Kommers-Kollegium
ingå ugne årliga berättelser. År 1841 funnos inom Länet 11 bomullsoch
linne-fabriker, 1 porterbryggeri, 3 segelduks-fabriker, 20 färgerier, 6
garfveriet" för Engelsk läderberedning, 5 oljeslageriet", 3 pappersbruk, 3
skeppsbyggerier, 5 sockerbruk, 18 tobaks-fabriker och 56 diverse andra fabriker,
hvilka sysselsatte 2,309 personer, hvilka tillverkade och förädlade
varor till ett värde af 2,529,865 R:dr Banko, och alltså 805,573 R:dr mer,
4
än för 5 år tillbaka; men, enligt hvad härvarande fabriksidkare i en till
Kongl. Majrts Befallningshafvande ingifven skrift antydt, är välståndet bland
fabrikanterna icke i samma mån ökadt, utan behållningen å den större produktionen
xångare, än fordom å den mindre, föranledt af den osäkerhet, som
kredit- och utsöknings-lagarnes beskaffenhet vålla, bland hvilka de omnämnt
konkurslagens bestämmelser om afträdes-förmån, rättigheten till försäljning
af lösegendom utan dess afhändande och upphörandet, för de flesta fall, af
bysättningstvånget.
Fishe. Det utgör skärgårds-allmogens hufvudnäring, men beklagligtvis
har äfven under de fem år, deni berättelsen omfattar, sillen icke nalkats
kusterna, hvilken fordom gjorde skärgården till en rikedomskälla för landel.
Allt mer och mer har uppmärksamheten fästats på nödvändigheten af fiskens
snyggare beredning och saltning straxt ef! er fångsten, och nästa berättelse
kommer alt upptaga hvad Konung och Ständer tillgjort för vinnande
af delta ändamål och för Bohuslänska fiskares understödjande i öfrigt.
Hummerfisket fortfar och inbringar ej obetydliga summor.
Sjöfarten fortsattes såsom en af Länets hufvudnäringar. Fragtfarten
på Wenern är ej obetydlig och sysselselsätter många personer den del af
af året, som yrket kan bedrifvas. Eli mängd af Bohusläns sjöfarande idka
fraglfart på Norrige, Dannemark, Holland, England och Frankrike; dock är
denna näringsgren ej så lönande, som förr, vare sig med anledning af försämrade
handels-konjunklurer, eller af sjöfolkets oskick alt, när ske kan,
inlöpa i sina vikar och der ofta förlora tid och vind, lill befragtares
missnöje.
Handeln inom landet beclrifves nu, såsom förr, med hvad jorden och
ladugården afkasta samt med fiskvarorne och är hufvudsakligen beräknad
på försäljningen inom städerne, der jemn afsättning är att vänta, synnerligast
i Götheborg. Köpingen Lysekihl har icke förkofrat sig och kommer
troligen aldrig till något välstånd.
5
Politisk författning.
Kammarverk. Den i förra berättelsen omnämnda rättegång om allmänningen
Brefjellet i Inlands Fräkne härad har under tiden blifvit afgjord sålunda,
att allmänningen förklarats vara af Krono-natur. Allmänningen bar
sedermera blifvit uppmätt, på karta aflattad och skattlagd.
Någon tillökning i hemmantalet har under de år, som denna underdåniga
berättelse omfattar, icke inträffat, likasom icke heller något hemman
frångått staten genom ödesmål. Genom försäljning till Skatte hafva dock
Kronohemmanen minskats med 1‘.-dels mantal, hvarmed skattehemmanen
följaktligen blifvit ökade. Denna förändring är väl, vid jemförelse emellan
den med förra berättelsen afgifna och den härhos i underdånighet fogade
statistiska tabell, mindre synbar, emedan mantalet å Kronohemmanen
är likväl ungefär lika i båda tabellerne; men anledningen dertill är den, att
uti den förra tabellen bade af misstag 1 mantal Krono upptagits bland
frälse-säterier, och detta har nu i den sednare blifvit rättadt.
Under de år, hvarom nu är fråga, hafva följande särskilda inrättnin
-
gar och lägenheter tillkommit, nemligen:
Torp, skaltlagde
5 stycken
Backstugor
261 —
Lägenheter afsöndrade under ägande rätt .... 49 —
d:o d:o på viss tid
11 —
Tuli-mjölqvarnar
7 —
Husbehofs-såg
1 —
Stampar
3 —
Jernmanufakturverk
1 —
Tegelbruk
1 —
Kumminolje-fabrik ........ .... 1 —•
Garfveriet-
2 —
Färgeri
.......... 1 —
Jerngjuteri
1 —
Bomulls-tryckeri
1 —
Tobaks- och Snus-fabriker  3 —
Summa 348 stycken.
6
hvaremot hafva blifvit nedlagde
Torp, oskatllagde 150
Husbehofs mjöiqvarnar  13
Tegelbruk
^164
återslå tillkomna lägenheter och inrättningar 184 stycken
Hemmansklyfningen har fortgått i öfverensstämmelse med nu gällande
författningar. Så vida utsträckt kan hemmansklyfningen också vara välgörande,
men derutöfver mäste den ovilkorlig! medföra en motsatt verkan;
ty den inlockar då på en sysselsättning, som hvarken fullt upptager personens
arbetsförmåga eller medgifver honom, att den på annat yrke ostörd
använda, och föranleder således endast till för tidiga äktenskap, lättja och
armod.
De flesta hemman inom Länet hafva redan undergått laga skifte och
dessa skiften, fastän de medfört stor kostnad och sällan kunnat afslutas ritan
långvarigare rättegång, hafva dock varit ganska nyttiga derigenom, alt
de bidragit till jordens uppodlande i så målto, att betydlig odlingsbar jord,
som, i anseende lill sitt aflägsna läge från bolstaden, tillförene varit använd
endast till betesmark, nu genom de med skiftet förenade utflyttningar kunnat
med både lätthet och fördel uppodlas. Till dessa utflyttningar har
dock staten bidragit:
för år 1837 med  B:ko R:dr 3,942: 40.
— 1838 —  . — 8,046: 14.
— 1839 —
— 5,632: —
— 1840 —
— 3,767: 32.
— 1841 —
— 5.762: 2. 8
Summa 27,150: 40. 8.
Statsbidrag. Enligt underdånigst bifogade tabeller, deri statsbidragen
äro särskildt för hvarje slags hemman och näring upptagna, utgöra dessa
bidrag, så vidt de tili Kongl. Maj:t ock Kronan ingå:
för landet ......... . . . 181,725: 7. 8
„ städerna ....... 69,12/: 3. 11 250852" 42 7
7
Efter förra berättelsen utgjorde dessa:
för landet  179,669: 31. 9.
för städerna  65,547: 14. 3.n/(.
— —24o,216: 46.
hvadan statsbidragen alltså ökats med  5,635: 44. 7.
eller för landet med .... 2,055: 23. 11.
och för städerna med .... 3,580: 20. 8. 5^35. 44 7
hvilken förökning härleder sig från folkmängdens tillväxt, olika markegångsoeh
egendomspris, tillkomne inrättningar och ökad rörelse.
Alla statsbidragen äro af sådan beskaffenhet, att någon ändring deri,
särskildt för detta Län, icke synes vara af behofvet påkallad. Man har ej
skäl alt klaga öfrer statsbidragens storlek, då man betraktar, att till exempel
en enda inkomstkälla, nemligen kornskörden, som i tabellen upptagits
till 73,743 tunnor, förvandlad efter markegången, icke blott nalkas
utan öfverstiger alla statsbidragens totalsumma. Statsbidragen utgå också i
allmänhet med lätthet, fastän 1837 års klena skörd förorsakade en betydlig
skuldsättning, som sedermera tryckt allmogen. Det som egentligen försvårar
uppbörden äro de i omlopp varande privatbank-sedlarne, hvilka nästan
helt och hållet utträngt riksbankens sedlar. De skattskyldige kunna,
vid försäljning af sina varor, med svårighet erhålla betalning i annat mynt
än privatbanksedlar och Uppbördsmännen mäste välja emellan, alt antingen
mottaga dessa och sedan, till hinder för uppbörden och dess redovisning,
sjelfve söka att få dem utvexlade mot Riksbankens mynt eller uppföra skattebeloppet
på rest. Så väl de skattskyldige, som Uppbördsmännen önska
derföre, att någon åtgärd vidtages, hvarigenom denna svårighet undanröjdes.
Ibland prcestalionerne äro rustningen och bålsmansroteringen de kännbaraste,
men äfven dessa, helst sedan häst-vacance-afgiften, som drabbade rustningen,
med år 1840 upphört, utgöras utan klagan. Uti de från fögderierne
inkomna tabeller upptages kostnaden för ett båtsmanshåll till ungefär
lika belopp med kostnaden för ett rusthåll, men kostnaden är olika beräknad
i olika fögderier, från 50 till 60 R:dr. Rustningen är dock kännbarare
än bålsmans-roleringen, emedan vanligtvis endast 1 mantal, och på ett
och annat ställe aleis, li:dels och l|:dels mantal utgör ett rusthåll, då
deremot på de flesta ställen ett båtsmanshåll beslår af 3:ne hemman.
8
Clereciets underhåll är upplaget lill 4,588 R:dr 40 sk. högre än uli
tabellen till sednast afgifna femårs-berättelsen. Detta härleder sig visserligen
till större delen från olika markegångspris, men också lill en del
derifrån att, oaktadt alla gjorda erinringar om upprättande af konventioner
emellan kyrkoherdar och deras åhörare om de förras rättigheter, likväl
endast inom några få pastorat af Länet sådane konventioner kunnat tillvägabringas,
och derför saknar man säker måttstock för inkomsternas beräknande.
Fattigförsörjningen bestrides af församlingarne dels genom de mest torftiges
inrymmande i fattigstugor, der sådana finnas, men i annat fall genom
deras försändande gårdmellan, och dels genom bestämdt understöd åt sådane,
som, ehuru utfattige, likväl äga förmåga att sjelfva något bidraga till sin
bergning. Kostnaden härför är äfven olika beräknad i olika fögderier, ifrån
3 R:dr 16 sk. till 18 R:dr på helt hemman.
Skjuts- och Vcighullnings-bestyren skulle här i Länet, som är uppfyldt
af backar, blifva högst kännbara, om ej Länets belägenhet lemnade tillfälle
till kommunikationer sjövägen. Härigenom underlättas skjutsningsbesväret
betydligt, hvadan någon särdeles klagan deröfver icke förspörjes; och för
vägarnes anläggning förbi brantare backar hafva undersökningar på flera
ställen varit anställde och vunnit lyckliga resultat. Så hafva å vägen till
Norrige emellan gäslgifvaregårdarne Ejd och Svinesund fyra af de brantaste
backar blifvit kringgångne oell tvänne af de öfriga förändrats till mindre
och jemnare sluttning; och fråga om vägens anläggning nedanom den så
kallade Svenshögens backe på Inland är nu på afgörande beroende.
Diverse afgifter, onera och allmänna besvär, sorn enligt tabellerna upp.
gå på landet lill 30,518 R:dr 46 sk. 5 rst., och i städerna till sammanräknade
49,628 R:dr 37 sk. 3 rst. Banko, bestå uti: kostnader för publika
byggnader, inqvartering, jagtkasseafgifter, riksdagsmanna-arfvode, m. m.
Politie. Såsom redan nämndt är, har folket icke tilltagit i sedlighet
och visar obenägenhet för alla kommunala institutioner, hvilken obenägenhet
förlvnger presterskapets och kronobetjentngens mödor för ordningens
v i d m a k lii åli a n de. Ali byordning saknas och några försök, att inom sockäiarne
bilda föreningar till allmänna säkerhetens och sedlighetens befrämjande,
9
jande, hafva blifvit mötte nied lamhet och liknöjdhet. Polisen pä landet
är alitsa i ett ofullkomligt skick. Lönnkrogav finnas i öfverflöd, och ehuru
ofta de än åklagas, kunna de dock icke utrotas i anseende till den svåra bevisningen.
Lurendrejeri och smugleri bedrifvas af öboerne, hvilka ej sällan
med våld tillintetgöra tullbevakningens åtgärder. Äfven i städerna är icke
politiens vidmakthållande fullt tillfredsställande, men uppmärksamheten är
fästad vid bristerna och förbättringar nära att utföras. Oni det i förra tider
kunde låta sig göra, att med ordinarie kronobetjening nödtorfteligen
handhafva Länets polis, så är sådant numera vida svårare, då fordringarne
på embets- och tjenstemäns verksamhet och skicklighet så betydligt stegrats.
Folkets till vänjande, att, i form af kommunal-styrelse, sjelf medverka till
administrationens goda handkafvande, synes alltså vara alldeles oumbärligt
föi' framtiden.
Städerna.
Götheborg. Folkmängden har under de fem årens förlopp ökat sig
till nära likhet med hvad den före cholera-farsoten utgjorde, och bestod
år 1841 af 17,893 personer.
Handeln har fortgått med export och import af de vanliga artiklar ne,
och likasom i förra femårs-berättelsen är en jemförelse uppställd, innefattande
förhållandet åren 1836 och 1841.
Export
Jern, spik och stål
Bräder och plankor
Bjelkar ....
Spiror och masteträd
Spärrar ....
Alun
Ben
Färgmossa
År 1836
162,178 Skepp,
89,466 tolft.
4,541 stycken
4,012 —
6,479 —
1,037 T:nor
1,731 Skepp.
22,989 Lisp.
År $811
200,1$6 Skepp,
131,^fa6 tolften
4,c72 stvcken.
4,900 ■ —
17,678 —
587 T:nor
2,306 Skepp.
7,077 Lisp.
Fcmurs-berättelse frän Götheborgs- och Bohus Län.
10
Brunsten
3,192 Skepp.
Oljekakor
1,887 Skepp.
Beck
Tjära
919 Tinor
Boklunnor
24,963 st.
Åror
5,192 pär
Trädgårdsstolar
10,394 st.
Linfrö ........
9,744 kinor
Lingon
26,982 —
Porter och dricka
50,130 —
Mur- och taksten .
371,242 st.
Hafre
10,946 Tinor
Korn
1,703 Tinor
Vicker
617 Tinor
863 Skepp..
2,358 Skepp,
.rr 85 T:nor.
3,243 Tinor.
20,578 st.
4,988 pär.
7,822 st.
6,095 k:nor.
504 —
18,608 —
768,873 st.
26,427 Tinor.
846
101
Tinor.
Tinor.
derlörutan år 1841 utskeppades 1,049 Skepp, smältstycken, 13,579 tolfter
brädstump, 27,524 b un diar lakstickor, 3,669 st. bålshaksskaft, 6,925 st. naglar
oell 215 st. knän lill skcppsbyggnad, 474 tolfter sågade läckten, 1,178
tunnor åkerbönor, 686 tunnor hvete, 275 tunnor malt, 98 tunnor ärter,
1,104 Lisp. hvetemjöl, 44,428 alnar segelduk oell 3,(X)O st. golfsten.
Importen
År 1836..
År 1841.
Bomull ........
546,038 skålp.
1,022,163 skålp.
Arrac ........
13,942 kinor
22,346 kinor.
Cognac
20,741 kinor
16,516 kinor.
Rom
. .
10,913 kinor
11,551 kinor.
Saltad sill
45,462 Tinor
53,793 Tinor.
Allehanda torr lisk . . . .
821 Skepp.
2,873 Skepp.
Blyhvitt . . . . ......
59,648 skålp.
37,386 skålp.
Indigo . L
Krapp
22,444 —
41,615 —
80,846 —
43,246 —
Sandel
37,306 —
56,203 —
Hvitt bomullsgarn . . . .
682,099 —
1,235,730 —
Rödt Turkiskt d:o . . . .
64,126 —
91,895 —
Sumac
26,378 —
17,604 —
Risgryn
193,171 —
291,467 —
Hampa
Salta och oberedda hudar och
3,969 Skepp-
1,809 Skepp.
11
skinn  254,040 skålp. 1,311,740 skålp.
Mandel  38,969 — 25,909 —
Peppar af alla slag . . . 78,684 — 104,711 —
Russin  91,978 — 117,467 —
Salt  50,677 Trnor 60,590 T:nor.
Mascovad-socker  1,811,483 skålp. 2,567,806 skålp.
Terres gammalt socker . . 955,364 — 3,146,661 —
Stenkolsstybb  28,625 T:nor 39,327 T:nor.
Thée .
11,104 skålp. 9,440 skålp.
Tobaksblader ..... 1,121,233 — 973,851 —
Spunnen och prässad tobak . 5,430 — 28,687 —
Tobaksstjelk  348,223 — 371,000 —
Tran  44,853 k:nor 83,962 k:nor
Oparfumerad tvål .... 40,858 skålp. 48,045 skålp.
Ull
402,705 — 839,970 —
Viner af alla slag .... 65,076 k:nor 61,276 k:nor
Helsiden
450 skålp. 429 skålp.
Halfsiden  611 — 1,268 —
Hvita och kulörta bomulls
väfnader
204,551 alnar. 164,460 alnar.
Ylina bombasin  172,335 — 447,837 —
Andra slag
46,481 — 66,430 —
Halfylle  12,904 — 86,159 - —
Inkommande sjöt ulls-uppbörden bar år 1841 utgjort 1,166,230 R:dr 17
sk. 11 rst. och den utgående 115,246 R:dr 13 sk. Banko. Under samma
år bar utrikes sjöfarten från Götheborg bedrifvils med 731 fartyg af 53,303
lästers dräglighet, deribland 226 varit svenska af 16,907 läster och 377
Norrska om 25,084 lästers drägtighet, samt 727 fartyg, deribland 269 Svenska
och 362 Norrska, inklarerat. Antalet af fartyg, tillhöriga härvarande
rederier, har utgjort 97 stycken nämnda år, af 9,552 lästers drägtighet,
och antalet af skeppare, isom blifvit till transito-fart klarerade, har varit
30 stycken, utom 7 ångfartyg. Det synes alltså, vid jemförelse med sista
femårsberättelsen, att sjöfarten varit i tilltagande.
I staden funnos år 1841, 152 grosshandlare, 270 minut- och viktualiehandlande
samt 197 handtverkare. Minuthandeln, särdeles med spannmål,
har varit inskränkt och mindre lönande, med undantag af år 1838,
12
då spannm atsliandeln var liflig, i anseende till inträffad missväxt, som vallade
införskrifning af betydliga partier säd, hvilka inom landet afsatles. Med
lyx-avtiklar och mode-varor har handeln varit jemn och i ständigt tilltagande.
I afseende på fabrik erne, stadens betydligaste näringsfång, näst handeln
och sjöfarten, åberopas det redan omnämnda sammandraget öfver deras tillstånd
inom länet; och visar en uppgjord medelberäkning särskildt för staden,
för ett år af de fern, alt inom dess område funnits 105 fabriker med 1,702
arbetare och 1,932,803 R:dr Banko tillverknings-värde; samt att fabriksrörelsen
alltså ansenligt ökat sig.
Stadens jord är tili enskilde utarrenderad och användes till odling af
säd, potates och gräs.
Undervisningsverken fortfara alt uppfylla sin bestämmelse, och nu mera
har en uppfostrings-anstalt tillkommit, under benämning af Småbarns-skola,
hvars ändamål är, att bereda Samhällets mindre bemedlade klasser ett tillfälle
att i Skolan, som ej så mycket åsyftar, att bibringa de späda barnen
något egentligt kunskapsmått, utan fastmer, att underhjelpa och inverka på
deras sedliga utbildning, samt att under bilden af lek hos dem inplanta sådana
läror, sorn kunna rigta deras anlag åt det goda och nyttiga, erhålla
den omvårdnad för deras mindre barn, hvilken loräklrarne sjelf ve sällan
förmå eller äga tillfälle, att egna dem. Fonden lill denna inrättning har
Irån början tillkommit genom enskilde personers frivilliga gäfvor och bidrag,
men år 1841 beslutade stadens invånare vid allmän rådstuga, att skolan
skulle till underhåll och utvidgning äga att af laxerade medel årligen upplåna
1000 R:dr Banko i tre års lid. Uti Willinska faltig-frfskolan har en
ny klass blifvit inrättad, under benämning af slöjdklass, hvarest 24 fattiga
barn från och med deras 12:te till och med deras 14:de år njuta fri undervisning
i smeds-, snickare-, vagnmakare- och svarfvare-handtverken, samt
rinder tiden fria husrum, föda och kläder i skolan. Den grundades på enskildas
bidrag, men vid allmän rådstuga den 17 December 1841 anslogo
stadens invånare 2,500 R:dr Banko till bestridande af omkostnaderne. Äfven
Sjömanna-Sällskapcts tackel-skola har tillkommit, der barn och ynglingar,
som egna sig åt sjömans-yrket, undervisas dels i de ämnen, som röra
det praktiska af yrket, och dels i läsning, skrifning och ritning. Iiostnaderne
för denna skol-inrättning samlades jemväl genom enskildes gåfvor, mern
fi ån och med 1839 och tills vidare erhålles ur den under Sjömanshus-Di
-
i?
reklionens förvaltning varande national-kassan ett ärligt bidrag af 500 R:dr
Banko.
Den allmänna sjukvården bestrides på ett tillfredsställande säll, och de
fattige åtnjuta understöd, dels frän allmänna fattigförsörjnings-inrältningen
af uttaxerade medel till belopp af omkring 20,000 R:dr Banko årligen, och
dels ur enskilda sällskapers kassor och genom testamenten, hvaribland må
nämnas sällskapet ”De Fattiges Vänner,” Lesseska dönations-fondejl, Sernslrömska
dito, Holtermanska dito, Jansenska dito, Lewgrcnska dito, Sjömanshusets
fatligfond och Tyska kyrkans falligfond.
Önskligt vöre dock, att alla desse särskilde betydliga stiftelser vårdades
af en och samma Direktion, för att vara i fullkomligt samband med hvarandra,
tili vida större nytta för det allmänna.
Kongl. Direktionen öfver Götheborgs hamn- och elf-arbeten har verksamt
ombesörjt förbättringar i segelleden oell hamnen. 2.3,637 kubikfamnar
mudder har blifvit upptagen och upplagd på länd, samt arbeten af hvarjehanda
slag utförde i enlighet med uppgjord plan.
Uddevalla. Folkmängden i denna stad har ökat sig, så att den, från
att i sista Femårsberättelse!! hafva utgjort 3,237 personer, år 1841 uppgått
till 3,389 personer, deraf 1,994 varit mantalsskrifne, deribland varit 35 handlande
och 113 handtverkare och borgare i öfrigt. Handeln har uttagit allt.
mer och mer och stadens invånare ägde sistnämnda år ej mer än 3:ne större
och 2 mindre fartyg; men anledning är dock att förmoda, att genom uppmuddring
af stadens hamn, sjöfarten bör få ett ökadt lif. Den handel, sorn
drilves med kringliggande landsbygd, synnerligast Dahlsland, är stadens förnämsta
inkomst-källa, och denna rörelse är ganska betydlig. Handtverkerierne
befinna sig i mindre fördelaktigt läge. Den uppodlade delen af stadens
jord är lill det mesta af god beskaffenhet och gifver vanligen afkastning
öfver medelmåttan, och under de sednare åren har äfven mera omsorg
än tillförene blifvit använd vid bebrukningen. Bland nya inrättningar bör
nämnas den år 1839 organiserade Drätsel-kommissionen. Tulluppbörden har
under de 3:ne sista åren, eller 1839, 1840 och 1841, uppgått till ett medelbelopp
af 23,640 R:dr 5 sk. Banko. Från skeppsvarfvet har ett större
skepp utgått och blifvit försåldt till Norrige, och ett sådant är åter under
byggnad
-
14
Kongelf. I denna stad liar någon Folkökning af betydenhet icke ägt
rum; dess invånare utgjorde vid 1841 års slut 813 personer, deraf 484 mantalsskrifne.
Staden idkar icke någon sjöfart, och det enda fartyg, som funnits,
är försåldt. Anledningen till sjöfartens upphörande är det hinder, som
möter genom uppgrunclningar i Nordre grenen af Götha Elf, till hvilkas undanrödjande
staden för närvarande saknar egne medel och icke kunnat erhålla
främmande bidrag. Tulluppbörden har under de 5 åren och i medelia!
utgjort endast 986 R:dr 19 sk. 4 r:st Banko, till största delen tillkommen
genom skedda förtullningar af andre städers handlande och skep
J)are
lill besparing af de drygare stadsumgälderne å andra ställen. Stadens
Örnämligaste inkomster härleda sig af handeln med kringliggande landsbyggd,
hvilken rörelse under de sednare åren ökat sig, och jordbruket bar
vunnit förkofran, så att denna näringsgren betydligen bidragit till invånarnas
bergning. Läroanstaiterne, sjukvården och fattigförsörjningen arö i oförändradt
skick och uppfylla sina ändamål.
Marstrand. Stadens folkmängd utgjorde år 1841, 633 personer, deraf
348 mantalsskrifne, och är således sedan år 1836 ökad med 31 personer.
Antalet af handlande och handtverkare är oförändradt. Handeln inskränk
ker sig till minuthandel med varor, till största delen hemtade från Götheborg.
En enda handlande idkar sjöfart, dock endast på Dannemark med
en däckad båt. In- och utklareringar i öfrigt verkställas endast af skärgårdsboer
och medelbeloppet af tulluppbörden under de fem åren har utgjort
1,550 R:dr 1 sk. Banko. Staden befinner sig i kommercielt och ekonomiskt
hänseende i ett, nära nog, liflöst tillstånd, hvari den småningom
sjunkit. Ulan någon utrikes handel, värd denna benämning, och med
högst obetydlig handel på inrikes orter, utan fabriker, äger samhället bestånd,
hufvudsakligen från de tjenstemän och militair-kommenderingar, som
äro förlagde å Carlstens fästning, och de resande, som under sommarmånaderne
besöka orten, för att begagna saltsjöbad. Stadens tillstånd är alltså
beklagansvärd!, och kan, sedan de förhållanden, hvarunder den fordom florerat,
äro förlorade, icke annorlunda vara, då (len, belägen på en naken, från
fasta landet aflägsen klippa, icke äger någon tillräcklig produktion, ej ens af
de angelägnaste iefnadsförnödenheter, eller några egna exportartiklar, samt
dess invånare icke med erforderlig drift söka att draga fördel af den enda
naturliga näringsgren, som för orten svnes vara bestämd, eller saltsjöfiske,
till hvars bedrifvande i större omfång icke finnes en enda båt med erfor
-
15
derlig repskap. Heldre, än att härvid lägga hand, förblifva de fattige invånarne
sysslolösa, eller åtnöja sig med tillfällige förtjenster, hvilka dock äro
ganska ringa, då antalet af personer, sorn behöfva arbete, är öfvervägande;
och af sysslolösheten födas moraliskt förderf och ekonomiskt elände. Fattigvården
är ock derföre ytterst betungande och staden har svårt att uppehålla
den och sine öfrige institutioner, hvilka dock fortgå så väl hvad administrationen,
som läroverk och hälsovård vidkommer.
Strömstad. Dess år 1841 af 1,300 personer beslående folkmängd, deraf
689 skattskrifne, lefver till större delen i fattigdom, enär handel och öfrige
näringar äro i lägervall. Föreningen med Norrige och den derigenom uppkomna
rättighet, att landvägen ditföra landtmannapr oduk terne i orten och
återhemta alla vanliga importartiklar, dem allmogen tillhandla!’ sig för lägre
priser i Fredrikshall än i Strömstad, hafva småningom bringat staden i
sitt nu varande förfall, och dess invånare misströsta, att den någonsin mer
kan upphjelpas. Fabriker, bruk och manufakturverk finnas ej. År 1841 utgjordes
stadens lartyg af 2 skonertar, 1 galeas, 3 slupar, 6 däckade och 3
öppna båtar om 299 lästers drägtighet, hvilka användas till fraktfart. Tulluppbörden
har per medium för fem år uppgått tili 4,666 R:dr 16 sk. 2 rst
Banko, uppkommen lill betydlig del genom utförseln af lefvande hummer från
skärgården lill England. Stadens jord skötes väl, men dess område är ringa. En
af många främmande besökt badinrättning inom staden ger åt densamma under
sommarmånaderne någon inkomst och liflighet. För barnundervisningen, hälsovården
och de fattiges underhåll linnas nödiga institutioner, men svåra alt
uppehålla.
Då denna berättelse afser en, före sista Landshöfdinge-ombytet förfluten
tid, är den af Laudshöfdinge-Embelet uppfattad och undertecknad. Götheborgs
Lands-kansli den 13 Maj 1844.
På Landshöfdinge-Embelels vägnar:
CA BL ENGELBLOM.
A. S. PETERSSON.
BEFALLNIN GSH AF V AN DES
UTI
Jemtlands Län
TILL
EOIGL JUIAJZT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Aren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Stormäktigste, Allcrnädigstc Konung!
i )å, till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift af den
17 April 1821, mig nu åligger att afgifva Berättelse om detta Län för de sist
förflutna feni åren, från och med 1837 till och med 1841, torde det i Nåder
tillåtas, att hvad angar allmänna och oföränderliga, Länets naturbeskaffenhet,
gransor m. m. omfattande Statistiska förhållanden, hänvisa på de tillförene,
4
så väl uti härifrån afgifne Femårs-Berättelse, som i öfrigt i allmänt tryck redan
utförligen offentliggjorda uppgifter.
§. 1.
Folkmängd.
Folkmängden för hela Länet, Östersunds Stad inberäknad, utgjorde, enligt
skattskrifnings-längderna, vid 1841 års slut 45,919, deraf 22,508 mankön
och 23,331 qvinnkön. Icke fullt hälften erlägger skatt.
Då folkmängden, när sista Femårs-Berättclsen afgafs, utgjorde 44,285, har
således tillökningen varit 1,634 personer.
Bildning och lynne.
Allmogens bildning kan med skäl anses icke blott jemförlig, utan äfven
öfverlägsen befolkningens i Rikets öfriga Landskaper, helst alla fullvuxna
manspersoner, utan kändt undantag, kunna försvarligt läsa tryckt skrift och
mer än hälften af manspersonerna bland allmogen kunna skrifva.
Bränvins-bränningens och bränvins-förtäringens sparsamhet inom detta
Län synes äfven utgöra ett för menniskovärdet glädjande framsteg på bildningens
bana. Folklynnet härstädes är i allmänhet utmärkt af kärlek och vördnad
för Öfverhet och Lagar, jemte böjelse för ordning och skick.
Sockensällskaper.
De Municipal-Styreiser eller egentligen utgreningar af Hushållnings-Sällskapet,
som i sista Femårs-Berättelsen omnämnas, finnas för närvarande nästan
endast till namnet. En i vårt land ännu i allmänhet rådande motvilja för lönlösa
och ofta tacklösa Kommunalbestyr, i förening med måhända i början nog långt
sträckta och tröttande anspråk på alltför mångartad verksamhet, anses allmänneligen
hafva vållat det förfall, hvaruti dessa Sällskaper redan under flera år lära sig
befunnit. Eders Kongl. Maj:ts huldhet emot denna Inrättning, ådagalagd genom
ett särskildt Nådigt Statsanslag af 200 R:dr Banko årligen, jemte det
otvifvelaktigt ädla och välviljande i den tanken, som legat till en förtjenstfull
grund för första stiftningen af ett sådant tillämnadt nära samband uti alla
ekonomiska ärender emellan härvarande Hushållnings-Sällskap och hvarje Socken
inom hela det vidsträckta Länet, utgöra mer än tillräckliga bevekelsegrunder
5
för Läns-Styrelsens uppriktiga bemödanden, att, efter en måhända nödig organisationsförändring,
så vidt möjligt är, åter gifva lif och tjenlig verksamhet
åt denna Inrättning.
§• 2.
Näringar.
Jordbruket.
Jordbruket skötes väl i allmänhet på samma sätt som förr, men bland
många förnuftiga bönder och jordbrukande Ståndspersoner har ett ändamålsenligare
brukningssätt af jorden medelst flitigare plöjning af åkern och beredande
af composter till gödning börjat göra sig gällande; och hafva särdeles
under de 2:ne sistförflutna goda åren bland den mindre bemedlade allmogen
odlingarne betydligt tilltagit.
Länets framlida uppkomst och förbättring, så väl i klimatiskt afseende,
som till jordbrukets deraf omedelbart följande välstånd, bero i öfrigt hufvudsakligen
på utdikning och odling af de ända till 651,000 tunnland uppgående
odlingsbara myror, som nu icke blott ligga onyttige, utan genom sin frostdragande
art äro af ett högst förderfligt inflytande äfven på omgifvande odlade
marker; den ofantliga sträckan af fjäll-myror, hvilka föga egna sig till odling,
är dock häruti ej inbegripen. Utsäde och afkastning af råg och korn hafva
ökats sedan sista Femårs-Tabellen, hvaremot utsädet af bafra, blandsäd och
ärter förminskats. För länet i allmänhet äro dessa sednare sädesslag äfven
mindre förmånliga och gifvande. Potates-odlingen synes tilltaga med hvarje
år och torde i en framtid, i förening med myr-aftappningarne, äfven i en betydlig
mån kunna påräknas såsom mildrande medel mot följderna af missväxt-år.
Linodlingen synes något tilltaga, ehuru småningom. Hampa odlas allmännare.
Boskapsskötseln.
Hästafveln kan anses hafva blifvit förbättrad på de sednare åren.
Beträffande öfrige kreaturen, är skötseln, äfvensom racen, densamma som
förut. Får förefinnas mest af blandad race; af hästar och kor har en betydlig
mängd under sistförflutna åren både till Norrige och till flera orter inom
Sverige blifvit försåld, hvarigenom den i Tabellerna synbara förminskningen.
6
emot förra Femårs-Berättelsen förklaras, då deremot ungboskapen genom omtänksam
påläggning betydligt ökats.
' Distrikts-Magasinerne.
Distrikt-Magasins-fonden i Länet skulle, enligt Kongl. Brefvet af den 27
April 1825, utgöra -  20,000 tunnor korn
Deraf afgår hvad Jemtlands Regemente öfvertagit, som
sedermera, enligt Kongl. Brefvet den 16 Februari
184-2, i nåder fått afskrifvas . . 720 t:r 6f# k:pr
Odisponerad Distrikt-Magasins span
mål
495 „ 4 „
1,215 t:rlOffk:pr
Hvarigenom således Distrikt-Magasins-fonden vid 1841
års slut _ utgjorde  18,874 t:r 21& k:pr
Derå skuld till Kongl. Maj:t och Kronan vid 1841 års
slut, som genom då ännu ej förfallne tiondedels afbetalningar
borde, återgäldas 3,188 t;r 6f k:pr.
Berg-Verken.
Bergsrörelsen, ehuru den i anseende till de svåra transportförhållandena
troligen icke kan uppdrifvas till någon för Länet i det hela särdeles betydenhet,
är dock för de närmast omkring Bruken belägne trakter af stor nytta,
både genom spridning af penningar och beredande af arbetsförtjenst.
Vid Huså Kopparverk har år 1837 tillverkats 353 SkU. Stap.st.vigt.
1838 „ 433 „
1839 „ 331 „
1840 „ 520 „
1841 „ 377 „
Summa 2,014 SkU. Koppar
eller i medeltal för dessa fem åren 403 SkU. Stapelstadsvigt.
Såsom en ovanlighet bör omnämnas, att för Brukets räkning en ångbåt
al 8 hästars kraft år 1840 blifvit byggd, som på den straxt invid, 1,500 fot
öfver hafsytan belägna, vidsträckta Kall-sjön med mycken fördel begagnas till
bogsering af 2:ne kol-jakter, hvilka från sjöns stränder, utom allehanda andra
effekter, äfven afhämta kol, hvaraf beloppet de 2:ne sista åren utgjort 4,000
7
stigar årligen. Den uppfyller fullkomligt ändamålet till vinst både i tid och
kostnad. Machineriet skötes af en vid Bruket född och inöfvad man.
Den vid Bruket mantalsskrifne personalen gör omkring 800 personer, bland
hvilka med tillfredsställelse förmärkts, att under de sednare åren bränvinsförtäringen
betydligt aftagit och att öfvertygelsen om denna drycks förderflighet
blifvit allmänt rotfästad.
Yid Ljusnedahls jernbruk har från och med 1837 lill och med 1841
inalles tillverkats: Tackjern  2,561: 25. 12 Tackj. vigt.
Gjutgods  115: 13. 13 d:o
Stångjern  1,802: 6. l Bergs vigt.
Diverse Manufaktur-smide . . . 744: 4. 12 d:o
Waplans Manufaktur-jernverk i Näskotts Socken är nyligen anlagdt af
förre Riksdagsmannen Lars Olofsson i Tullus, och dervid har år 1841 blifvit
tillverkadt 30 SkU. 4 LU. Då denna inrättning hunnit vidare utvecklas och
utvidgas, kan mycken nytta deraf för kringliggande orter emotses.
Dessutom har för Hr Landshöfdingen m. m. M. von Törne den 27 Oktober
1834 utfärdats Privilegium, dels på en Masugn och Stångjernsverk under
namn af Lidens Bruk i OlFerdalds Socken och dels på ett Stångjerns- oell
Manufaktur-Verk med namn af Stjernfors Bruk i Hallens Socken, men dessa
verk hafva ännu obetydligt blifvit bearbetade. Å flere koppar-, bly- och jernanledningar,
som tid efter annan blifvit inmutade, bar likaledes icke något
egentligt arbete blifvit nedlagdt och möjliga resultaterne kunna följaktligen icke
ännu bedömmas.
Fabriker, Bruk och andra Näringar, som icke tillhöra
Bergsrörelsen.
Saltpeter-till verkning.
Saltpetertillverkningen har på de sista fem åren betydligt aftagit, troligen
till följe af nedsättningen i priset.
År 1837 levererades 515 LU. i U.
„ 1838 „ 295 „ 3 „
„ 1839 „ 325 „ 2 „ Summa 1,655 LU. 15
„ 1840 „ 298 „ 10 ,
., 1841 ,. 221 „ 19 ,
8
Skogshushållning.
Afsalu af Skogsprodukter kan •väsendtligen och med. fördel endast ega rum
från Ragunda, Liths och Hammerdahls pastorater, och detta näringsfång har
äfven, särdeles på förstnämnda stället, tillgripits måhända utan nog omtänksam
beräkning af framtiden.
Eders Kongl. Maj:t har i Nåder täckts låta tillsända Länsstyrelsen modeller
lill sågar för Skogsfällning, och dessa hafva på försök blifvit utlemnade
till Liths församlingsboer, hvarefter dessa sågar derifrån vidare för samma
ändamål tillkomma Ragunda och öfriga trakter af Länet. Någon uppgift om
resultatet har dock ännu ej kunnat erhållas. Till åtlydnad af Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga skrifvelse af den 23 Februari 1842, är äfven anstalt fogad om
spridande i Länet af den utkom lie Handboken för Skogshushållning samt allmän
kungörelse i ämnet utfärdad. Ännu är dock för tidigt, att om verkan
af denna åtgärd någon på erfarenhet grundad anmälan skulle kunna ega rum.
Pottaske- och Tjäru-tillverkning, m. m.
De af Eders Kongl. Majit i Nåder beviljade och under 3:ne af nu förflutna
åren begagnade lån ä 3 proc. för befrämjande af Pottaske-, Terpentinoch
Harts-tillverkning hafva icke medfört åsyftad verkan, alldenstund ännu
en fullkomlig obekantskap med praktiska behandlingen af dessa bi-näringar
är rådande, hvadan de också numera ingenstädes inom detta Län bedrifvas.
Det direkta Stats-anslag, Eders Kongl. Majit nyligen för samma ändamål i
Nåder anvisat, torde måhända för en framtid kunna bereda ett önskligare resultat,
så vidt naturförhållandena här medgifva.
Tjäru-tillverkningen drifves med mindre sakkunnighet och svagare afkastning
än på flere andra orter, men då Eders Kongl. Majit tillåtit, att af ofvannämnda
Nådiga Statsanslag en praktisk undervisare äfven dertill må anskaffas
för de östligast belägne Socknarne, hvarest Tjära till afsalu med fördel
kan beredas, så kan man i denna del med temlig visshet emotse ett förändradt
och förmånligare förhållande.
Linne- och Ylle-väjnader.
Några större framsteg i afseende å Linne-väfnader hafva icke försports.
Gröfre och finare Ylleväfnader förfärdigas egenteligen till husbehof och endast
några gröfre, såsom Vadmal, ehuru till obetydligt belopp, afsättas utom Länet.
I de flesta hushåll finnas en eller 2:ne väfstolar.
Jagt
9
Jagt och fiske.
Jagt och fiske, hvarå Länets vidsträckta skogar oell talrika sjöar i allmänhet
lemna rik tillgång, utgöra icke obetydliga näringsfång.
Handel.
Handeln är dock alltid för den skarpsinnige och på spekulationer begifne
Jemllänningcn en med synnerlig förkärlek omfattad inkomstkälla. — De fleste
bland den förmögnare allmogen uppköpa härstädes kreatur, smör, ost, talg,
hudar och fogel och afyttra sedan dessa varor antingen sjelfve, eller genom utskickade
ombud, i Norrige, Stockholm och å andre orter.
§. 3.
Kammar- Verk.
Tillkomna Nyhemman.
Ifrån och med 1837 till och med 1841 hafva 127 Nyhemman eller Nybyggen
med tillsammans 30Tydels mantalsskatt tillkommit, hvarförutan verkställts
92 hemmansklyfningar och 73 jordafsöndringar till Torp.
Ehuru en alltför långt utsträckt sönderstyckning af jord i allmänhet måste
anses skadlig, såsom föranledande till bosättning af en större mängd medellöst
folk, hvilka särdeles vid de här i Länet ofta inträffande missväxtåren
komma fattigförsörjningen till last, är det likväl svårt att bedöma verkan i
det hela af de hitintills skedde klyfningarne och jordafsöndringarne, helst man
kan antaga, att flere eljest onyttige trakter i detta vidsträckta och folkfattiga
Län genom dessa åtgärder blifvit uppodlade.
Sjelfegande Hemmansåboer.
Sjelfegande Hemmansåboer finnas 3,841 och 95 brukare af andras hemman.
Något hemman har icke fallit i ödesmål. Orsaken till minskningen i
antalet af sjelfegande hemmansåboer måste sökas deruti, att, under de flera
på hvarandra följande missväxtåren, egare af mindre hemmansdelar nödgats
sälja dem till de förmögnare egarne af större hemman, hvilka haft mera styrka
att reda sig under missväxtåren.
Gästgifveri och Posthemman.
Gästgifveriet- finnas 56, Posthemman 10; i öfrigt utgöres Postskjutsen
emot beting och lega, som af Kongl. Post-verket ersätles.
Femurs-Berättelse för Jemtlands Län. 2
10
Afvittrings-Verket.
Enligt de uppgifter, som från Styresmannen för Afvittrings-verket blifvit infordrade,
är hela den bebyggda delen af Jemtland behörigen afvittrad och återstår
endast Skattläggning af några Lappmarks Krono-Nybyggen uti Frostvikens
kapellförsamling, hvilket nästa sommar kommer att verkställas. Regleringen
af Lappallmogens betestrakter, som hitintills icke medhunnits, skall derefter
företagas och till slut bringas.
Uti Herjeådalen är hela Svegs pastorat behörigen afvittradt med en egorymd
af 1,213,095 tunnland och afvittringsgöromålen hafva innevarande år
fortgått inom Hede pastorat, hvarvid äfven reglering af gränsor för der befintlige
Lapp-allmoges Ren-betestrakter förehafts.
Statsbidrag.
Beloppet deraf är upptaget i Statistiska Tabellen för hvarje slags hemman
och näring.
§. 4.
Po Lilie.
Sedlighet.
Här i Länet begås i allmänhet mera sällan gröfre brott. De större stölder,
som stundom föröfvats, äro vanligen begångne af från Norrige eller angränsande
Län ankomne personer, hvilka likväl med få undantag blifvit
gripne af Kronobetjeningen och till straff befordrade.
Undervisningen.
Undervisningen på landet meddelas vanligen af Klockare och i åtskilliga
Socknar af antagne särskilde Socken-skolmästare.
Fattigvården.
Fattigvården bestrides genom fattighjonens fördelning till kosthåll inom
Socknen. Fattighus och dylika försörjningsanstalter skulle, med afseende å
lokala förhållanden, svårligen ännu i detta Län kunna inrättas och utan olägenheter
begagnas. Endast efter en vida starkare befolkning och sedan landet
i en framtid hunnit blifva tätare bebygdt och dess ofantliga frostländta
sträckor uppodlade samt missväxtår derigenom sällsammare, kan det blifva möjligt
att sådana Inrättningar till vägabringas. Emedlertid är det en märklig
och högst tillfredsställande företeelse, att man nu efter blott 2:ne goda år
nästan aldrig här i Länet finner någon liggande.
11
Krögeri-rörelse:
På landet i Jemtland och i Herjeådalen finnes ingen krog, och i Östersunds
stad endast 2:ne sådane och en Stadskällare.
I stället för Hållskjuts bestrides skjutsningen af Gästgifvarne, som, emot
ersättning af öfrige hemmans-åboer, skola dagligen tillhandahålla ett visst hästantal
oell för öfrigt biträdas af anslagna Reserv-hemman.
Länsfängelset.
Länsfängelset uppbyggdes år 1835 och, ehuru tillräckligt utrymme beräknades
i förhållande till den tiden i allmänhet varande fångpersonal, har likväl
utrymmet under sednare ‘åren befunnits nog knappt, i anseende dertill,
att flere från andra orter i riket hit ankomne gröfre brottslingar längre tider
måst der förvaras, tili undergående af vidlyftiga ransakningar. Ett hufvudfel
i denna byggnad bör ej lemnäs oanmäldt, att, i anseende till tunna murar
och andra omständigheter, meddelande samtalsvis fångarne emellan kan ega rum.
Läns-Lazarettet.
Läns-Lazarettet, ehuru till byggnaden bestående af ett inköpt gammalt
Militice-Boslällshus, är dock ännu i ganska försvarligt skick och uppfyller ändamålet.
plägar.
Uti ett Län med blott 45,000 invånare, spridde på en yta af 435 qva
dratmii,
och der ej, såsom i de öfriga norra Länen, blott en enda större, ge
nom
hela utsträckningen löpande landsväg befinnes, utan tillika, såsom en
följd af läget, i alla riktningar genomkorsande, större och mindre vägar, måste
det i sanning anses nästan såsom en naturnödvändighet, att vägarne i allmänhet
med svårighet kunna hållas uti det fullständigt laggilda skick, hvarå man
i andra Rikets provinser med fog gör anspråk. Också lärer detta Län lagligen
få anses inbegripet i det undantag i afseende å vägbredden, som allmänna
Lagen omnämner. Likväl hafva under de sednare åren, genom Eders Kongl. Maj:ts
milda omvårdnad, så väl flere broar öfver större färj-sund, som äfven några
mindre vägförbättringar af Statsmedel blifvit verkstäide, till stor båtnad för
härvarande Landsort; men någon fullständig utvidgning af vägbredden i allmänhet,
till likstämmighet med förhållandet i öfrige delar af Riket, och hvar
till
ett småningom närmande utgör föremål för Läns-styrelsens oafbrutna omsorg,
lärer likväl svårligen, med mindre än antingen ett betydligare bidrag af
allmänna medel, eller ock blott efter en längre tidsrymd och Länets starkare
12
uppodling och befolkning, samt sedan en ny vägdelning försiggått, här kunna
åstadkommas.
Det Statsanslag, Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid sista Riksdag
till vägomläggningar anvisat, torde väl ock till följd häraf för intet Län så
högligen vara af behofvet påkalladt, som för denna fjäll-ort.
Hvad särskildt angår den så kallade Norrska vägen, är redan uti sist afgifne
Femårs-Berättelse omnämnd den mindre varaktiga beskaffenheten af dess
första grundläggning, och sanningsenligheten af denna uppgift utvecklar sig allt
mera med hvarje år. Då härtill lägges en under flera år synbarligen ej tillräckligt
strängt genomförd underhållspligt, synes nog tvifvelaktigt, huruvida
denna storartade, Brödrafolken förenande, fjällbrygga i all framtid må kunna,
utan något Statens bidrag, underhållas i det vördnadsbjudande skick, som den,
i likhet med den i Norrige belägna andelen, borde ega, såsom ett ärofullt
minnesmärke af Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga Regering.
En ny allmän Vägdelning, sedan de genom afvittringen tillkommande
Nyhemman kunnat blifva lagligen bestämda, utgör ett af Länets angelägnaste
behof, likasom en med rätta allmänt delad önskan.
§. 5.
Städer.
Östersunds Stad.
Ehuru folkmängden i Länets enda stad, Östersund, aftagit med 9 personer
sedan 1836, så att den vid 1841 års slut endast utgjorde 456 personer,
hafva Stadens invånare likväl under de sednare åren verkställt flere byggnader
och jemväl betydligt uppodlat den till Staden hörande jord.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormagtigste Ållernådigste Konung
Eders Kongl. Majrts
u n (lerd a n ig st e, trop 1 ig tigst e
tjenare och undersåte
L. M. LAGERHEIM.
F. W. Jonson. C. G. Weinberg.
Östersund, å Lands-kansliet den 31 December 1842.
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
Norrbottens Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Stormägligste, Allernadlasle Konung!
I enlighet med föreskriften uti Kongl. Cirkulär-brefvet af den 7 April 1821,
får jag nåden i djupaste underdånighet afgifva berättelse om Norrbottens
Läns tillstånd i ekonomiskt och statistiskt afseende för åren 1837, 1838,
1839, 1840 och 1841. Och som Länet, i hänseende till landets beskaffenhet
och odling, invånarnes bildning och lefnadssätt, näringarne, beskattningssättet
och politiska styrelsen, består af 2:ne alldeles olika och skil jola delar,
4
så har jag ansett mig böra derefter lämpa denna berättelse, samt följaktligen
särskildt afhandla:
Kust-landet eller det egentliga borrbo t! en.
I afseende derå förekommer.
1:0 Landets Allmänna beskaffenhet.
Då detta ämne blifvit fullständigt afhandladt uti Läns-styrelsens år 1822
afgifna underdåniga Femårs-Berättelse, samt kustlandets geografiska läge sedermera
icke undergått någon förändring, så vågar jag, för att undgå öka
vidlyftigheten med återupprepande af förhållanderne i denna del, underdånigst
åberopa hvad berörde berättelse derom upptager.
2:0 Invånare.
Af de trenne lill utseende, språk och lynne skiljda folkstammar, hvaraf
Länets befolkning består, nemligen den Svenska, Finska och Lappska, utgör
den sistnämnde eller Lappska stammen en högst obetydlig del. Den
består endast af några få, här och der spridda hushåll, ursprungligen uppkomna
af från Lappmarkerne nedflyttande utfattige Lappar, hvilka i allmänhet
äro lättjefulla och af svag kropps-konstitution. De egna sig aldrig
åt något bestämdt lefnadsyrke, samt falla oftast fattigförsörjningen och allmänheten
till last. Svenska och Finska befolkningen deremot fortfar alt vara
arbetssam samt visa håg och fallenhet för slöjder, och är till karakter,
lynne och seder oförändrad, sådan den uti förut härifrån afgifne berättelser
skildrad blifvit. Folkmängden utgjorde för kustlandets socknar vid de i slutet
af år 1841 hällne mantalsskrifningarne tillsammans 38,905 själar, eller
18,551 af man- och 20,354 af qvinkönet, hvaraf dock 10,389 af det förra
och 11,690 af det sednare, dels såsom öfver- och underårige och dels af
andre orsaker, voro mantalsfrie. Då totala folkmängden inom dessa socknar,
städernas befolkning oberäknad, år 1836 uppgick till 36,896 personer,
så har den således under sednast derefter förflutna fem åren ökats med
2,009 personer; deremot den under nästföregående qvinqvenninm endast
tilltagit med 1,502 själar eller med en fjerdedel mindre, än under de sista
fem åren.
Välmågan på landsbygden inom Länet, som under de förflutna missväxtåren
så betydligt aftagit, att många, hvilka förut varit välmående och
5
ägt ullånla penningar, derunder blifvit till den grad skuldsatte, att de måst
för skuld lemna sina hemman, liar dock någorlunda bibehållit sig hos sådane
hemmansägare, hvilka haft åkerbruket väl ordnadt och till någon höjd
uppdrifvet. Likväl synes välståndet nu mera, sedan landet åter välsignats
med bättre skördar, vara i märkbart tilltagande hos sjelfägande jordbrukare.
Kronohemmans-åboer och nybyggare med svaga och ringa odlade hemman
samt landbönder, åboer å frälsehemman och inhyseshjon eller backstugusittare
deremot befinna sig ännu i klena omständigheter och hafva svårt att
sig derifrån på lång tid upphjelpa. Dock torde, om välståndet hos jordbrukarne
fortfarande tilltager, bättre tider äfven vara att emotse för sistnämnde
klasser af befolkningen, helst orsakerne till deras nuvarande sämre ställning
egentligen ligger deri, att tillfällena till arbetsförtjensler under de felslagna
skördarna minskats, hvarigenom arbetslönerne blifvit betydligt nedsatte,
men varupriserne deremot stigit, så att arbetslönerne och priserna på lifsmedel
icke stått i sådant förhållande till hvarandra, att arbetaren kunnat
* . •
genom sitt arbete förtjena nödigt uppehälle för sig och de sina.
Arbetslönerne hafva vanligen bestigit sig sommartiden till 1 R:dr å 1
R:dr 8 sk. för häst och karl, 28 sk. till och med 32 sk. för en karl och 20
sk. för en qvinna, samt vintertiden till 36 sk. för häst och karl, 20 sk. för
en karl och 10 a 12 sk. Banko för en qvinna, allt på egen kost. Och bar
dagspenningen å aflägsnare ställen varit nedtryckt ända till 33i procent derunder,
men arbetsförtjenster det oaktadt ändock på många ställen saknats.
3:0 Näringarne.
Jordbruk. Af allmogen inom Länets socknar i kustlandet bedrifves
åkerbruket såsom hufvudnäring. Att detsammas upphjelpande och utvidgning
böra utgöra föremål för omsorgen om landets förkofran, har ock erfarenheten
under de förflutna missväxtåren med säkerhet bevittnat, helst man öfver
allt funnit, att hemmansägare i de byar, hvarest åkerbruket varit högst
uppdrifvet, behöft föga eller intet anlita undsättningsanstallerna, då deremot
de jordbrukare, som haft inskränkt och vårdslösadt åkerbruk, varit tvungna
, att för undsättnings-spannmål skuldsätta sig större delen utöfver deras
förmåga, alt återbetala de erhållne försträckningarne. Och ehuru jordbruksnäringen
befinner sig uti ett jemnt tilltagande, har likväl framskridandet derutinnan
under de fem år, som denna berättelse omfattar, icke varit så
märkbart som man haft skäl att vänta. Orsakerne dertifl kunna väl till
6
någon elei ligga i elen modlöshet, som hos jordbrukaren uppkommit genom
flera år å rad felslaget hopp om god skörd; men dock lära dessa orsaker till
väsendtligare del förefinnas uti jordbrukarnes utaf missväxten förorsakade
oförmåga, att underhålla erforderlig arbetspersonal, samt för dem uppkommen
nödvändighet, att för fyllande af första behofven tillgripa binäringar,
deribland tjärubränningen utgör den egentligaste och som hufvudsakligen
upptager sådan Lid af året, hvilken, för jordbrukets utvidgning använd, skulle,
i stället för en tillfällig inkomst, kunnat lemna odlaren en årlig ersättning
för dess nedlagda arbete. Sedan tillgångarna på tjärutillverkningsämnen
nu mera börja att blifva något medtagne, torde likväl sådant, i förening
med inträffadt lågt pris å tjäran, komma att tvinga jordägaren att vända
sin håg från tjär u till verkningen åt jordbruket, hvadan man ock har anledning
hoppas, att detsamma skall såsom landels naturliga hufvudnäring hädanefter
framskrida med större skyndsamhet än hitintills, oaktadt brist på
tillräcklig gödseltillgång, dryg produktionskostnad och klimatets hårdhet
samt andra lokala omständigheter deremot lägga ganska svåra hinder i
vägen.
Uti södra delen af länet eller egentligen i Piteå socken besås vanligen
halfva åkervidden med korn samt en fjerdedel deraf med höstråg, och resten
hålles i träde. I dén öfriga delen af länet, hvarest obetydligt vinterråg
sås, utgör korn landets hufvudsäde, och hålles derstädes en ganska obetydlig
del af åkern uti träde. Kornafkastningen kan, i anseende till flere
felslagne skördar, under de nu ifrågavarande fem åren icke i medeltal antagas
till högre äring än tredje kornets behållning efter afdrag af utsädet,
och rågen till tionde kornets afkastning. Vårråg, blandsäd och hafra nyttjas
härstädes högst obetydligt; potatesodlingen deremot, som öfver allt gagnas,
synes vara uti betydligt tilltagande och kålrötter odlas lill husbehof;
men trädgårdsväxter allenast af ståndspersoner för egna behof.
Hampodlingen, som tillförene i allmänhet bedrifvits till husbehof, har
under de ifrågavarande fem åren betydligt aftagit, egentligen af brist på till
utsäde dugligt frö. Deremot hafva lyckliga försök med odling af lin blifvit,
i synnerhet i de södra socknarne, gjorda. Af ingendera sorlen produceras dock
så mycket, som på långt när motsvarar landets behof, hvadan ock hampa
och lin måste från andra orter till betydliga qvantiteter införas.
I afseende å sånings- och skördetiderna är ingen ny iakttagelse att anmärka;
och har spannmålsproduktionen under missväxtåren betydligt understigit
landets behof, men vid medelmåttiga skördar svarar den nära emot
7
behofvet samt lemnar i goda år äfven något deröfver till afsalu, åtminstone
i Piteå och Luleå socknar.
Boskapsskötsel. I allmänhet underhålles inom länet en ladugård, svarande
emot behofvet för den i bruk varande åkervidden. Och uti Finska
församlingarne, samt äfven i de norra svenska socknarne, utgör boskapsskötseln
dessutom en ganska vigtig näringsgren, i anseende till den större qvantitet
ladugårdsalster, som från dessa socknar årligen afsättes. Ladugårdsskötsel
kan dock icke sägas hafva under ifrågavarande fem år vunnit någon
egentlig utvidgning, helst missväxten under dessa år äfven sträckt sig till
foderafkastningen. Likväl förmärkes öfverallt en synnerlig omtanke att utvidga
höbordet, men i de trakter, der tillfälle att rödja naturliga ängar saknas,
går ganska sakta dermed, emedan fortkomsten derutinnan då endast
beror på lindeodling och gödseltillgången, som skall fördelas emellan åkerns
och gamla linders underhåll, förty lemnar ringa öfverskott för nya linders
begödslande. Sådant oaktadt, är dock lindeodlingen inom Piteå Socken uti
ett märkbart tilltagande; och hafva på flera ställen i länet försök blifvit
med goda förhoppningar om framgång gjorda, alt genom vattens uppdämmande
på lågländta stränder samt medelst sjöars utdikning bereda ökad fodertillgång;
varande hvad i öfrigt till detta ämne hörer fullständigt utveckladt
uti tillförene härifrån afgifne berättelser, på hvilka jag förty får mig i
underdånighet åberopa.
Skogar. Såsom äfven föregående berättelser innehålla består egentliga
skogstillgången af tall och gran samt något björk. Den är mycket olika uti
olika trakter. Omkring sjökusten och å de större byarnes områden har till
byggnadsvirke och utskeppning duglig skog redan långt härförut blifvit
ganska mycket medtagen. Men äfven under den tid denna berättelse afser,
hafva skogstillgångarne från aflägsnare skogar betydligt ålitats samt tillgång
i synnerhet på större timmer och skeppsvirke såsom följd deraf minskats.
Trenne sammanträffande orsaker hafva härtill bidragit; först och främst har
afsättning af skogseffekler utgjort hufvudsakligaste källan för allmogens uppehälle
under missväxtåren, hvadan ock skogarne måst af den mera än
tillförene för sådant behof tillgripas. Sedermera har en mer än vanlig liflighet
uti skeppsbyggeri framkallat en större afsättning af dertill erforderligt
byggnadsvike. Och slutligen hafva stegrade priser på bräder, plankor,
bjelkar och sparrar lockat allmogen och sågverksägare att deraf producera
så mycket som möjligt varit. Den inkomst, som utaf denna större efterfrågan
efter skogseifekter uppkommit, har för orten varit ganska välgörande
samt bidragande till många fattiga familjers bergning och utkomst. Och är
8
brist på timmerskog och andra erforderliga skogsförnödenheler detta oaktadt
icke för det närvarande att befara, samt kuude icke heller för framtiden
ifrågakomma, derest skogarne blefve ändamålsenligt behandlade och vårdade.
Men uti detta fall råder ingen omtanka hos allmogen i allmänhet. Undantag
derifrån måste dock göras för de få byar, som hafva storskiftade skogar,
emedan deras ägare med större noggrannhet och med beräkning af skogens
bestånd i framtiden behandla hvar och en sina skiften. Deraf har man ock
anledning, att, sedan i länet pågående afvittringarne hunnit fullbordas, så
att laga skiften af byarnas utmarker kan äga rum, emotse en bättre skogshushållning,
än den som hitintills iakttagits.
Bergsrörelse. Flere nya grufvor hafva väl under de ifrågavarande åren
blifvit inmutade, men de flesta af dem äro ännu icke bearbetade till den
grad, att deras verkliga värde hunnit utrönas. Dock förtjena 2:ne uppfunna
kopparmalms-anledningar uppmärksamhet: den ena i Öfver Torneå socken, på
gränsen emot Neder- och Öfver-Calix samt Carl Gustafs socknar, och den andra
på vestra sidan af Torneå träsk och Schangeli berg circa 48 mil från
Haparanda stad. Och skall den sednare i dagen innehålla mycken tillgång
på ovanligt rik kopparmalm; hafvande delägarne i företaget det bästa hopp,
att med fördel kunna göra densamma fruktbar, oaktadt aflägsenheten långt
bort i ödefjellen1 och det hårda klimatet med circa 2^ månaders sommar.
Jernverkshandteringen har sedan år 1836 i så måtto blifvit utvidgad,
att invid Rosforss vid den tiden färdigbyggda masugn i Piteå socken uppbyggts
en ny stångjernssmedja med t vänne härdar och 1200 SkSf årligt smide,
samt en knipp- och en spikhammare. Jerntillverkningen derstädes åstadkommes
hufvudsakligen af malmer från i närheten deraf förut upptagne nya
grufvor. Såväl vid detta nya jernverk, som vid förut i länet befintliga bruk,
bar jerntillverkningen forcerats så mycket möjligt varit. Men det är tvifvel
underkastadt huruvida, vid nu inträffade dåliga konjunkturer för jernhandteringen
i allmänhet, smidet härstädes skall kunna med någon fördel fortsättas,
änskönt hvarken malmer eller skogstillgångar tryta, samt bergshandteringen
förty synes hafva bordt blifva en af ortens hufvud näringar.
Fabriker_, bruk och öfriga uäringarj hvilka ej höra till bergsrörelsen:
Sågverk. Konjunkturerna för denna näringsgren äro mycket föränderlige.
De sista åren hafva de dock varit ganska goda, emedan, såsom förr
anmärkt är, brödpriserna betydligen stigit. Deraf har ock framkallats en
ökad tillverkning; och hafva utaf samma skäl nya sågverksanläggningar uppkommit.
Uti Piteå socken äro tvänne och i Öfver Luleå socken ett mindre
såg
-
9
sågverk å nyo uppbyggda. Skatamarks såg i sistnämnde socken, som förut
varit nedlagd, är ock å nyo iståndsatt samt några ödelagda grofbladiga husbehofs
sågar åter uppbyggde. Stockfångsten för de nybyggda sågverken är
beräknad på köpetimmer från angränsande byar, men huruvida tillgången
derpå blifver varaktig för framtiden är mycket tvifvel underkastadt, helst
allmogen nu mera börjat medelst handsågning förädla sin skog till plankor
och det alltid måste för gifvet antagas, alt bonden på sådant sätt skall för
sitt timmer erhålla större ersättning, än sågverksägaren kan honom erbjuda.
Beträffande åter de sågverk, som hafva stockfångst från krono-allmänningsskogar,
så är väl timmerbrist ännu icke att befara, men då tillgången på de
bäst tillgängliga ställena redan är medtagen, blifver åtkomsten af sågstockar
allt mer och mer kostsam och besvärlig samt tillverkningspriset isamma
mån högre. Missbruk vid huggningsrättens ulöfvande torde ock äga rum
samt bidraga till skogarnes ålitande, vida öfver hvad den långsamma återväxten
härstädes kan medgifva. Emellertid har dock sågverksrörelsen de
sednare åren varit och är för det närvarande en för orten lönande och
ganska betydlig inkomstkälla.
Skeppsbyggeri. 1 synnerhet under sista åren af den period, som denna
Berättelse omfattar, har skeppsbyggeriet härstädes varit mer än vanligt
lifligt. Tvänne ordentliga skeppsvarf, det ena i Piteå och det andra i Neder
Luleå socken, hafva blifvit anlagda, hvarå flera nya fartyg årligen byggts.
Dessutom äro på särskilde byggnadsplatser inom kustlandets socknar flere
nya skeppsbyggnader åstadkomne. En stor del af de sålunda byggda fartygen
har varit beställd för utländsk räkning, men i anseende till den
mindre fördelaktiga ställning, hvari frakt och sjöfart sedermera kommit, hafva
dylika beställningar nu mera upphört samt skeppsbyggeriet nära afstannat,
till stor skada för orten, som de föregående åren deraf haft en betydlig
vinst.
Glasbruk. Långviks glasbruk i Piteå socken, det enda som i länet
finnes, har under de ifrågavarande fem åren bedrifvits med oafbruten drift.
Årliga tillverkningen, som besLått af fönsterglas och buteljer samt något
hvitt taffelglas, har i medeltal uppgått lill 19,000 R:dr B:ko. Med undantag
af hvad som af tillverkade glaset kunnat i orten afsättas, är resten utskeppad
på Stockholm. Och skall behållningen på glasbruksdriften, i anseende
till lågt pris å glaset, hafva varit högst obetydlig.
Mjölc/varnar. I länet finnas endast tio stycken skattlagda tullmjölqvarnar,
som äro i gång, en del kortare och en del något längre tid af året.
Femurs-Berättelse för Norrbottens Län. 2
10
De anses hvardera gifva ögarena en behållen inkomst af 100 till högst 300
R:dr B:ko årligen. Men da vid desamma blott en obetydligare de! af ortens spannmåls-behof
hinner förmalas, mäste den öfriga spannmåls-konsumtionen för malas
på husbehofs sqvalle-mjölqvarnar, som lill sLor mängd finnas öfver allt i länet.
Binäringar.
Jagt. Under de ifrågavarande åren bar fågelfångslen varit högst obetydlig,
men deremot kan jagt efter räf, filfras, mård, hermelin och ekorre
hafva för orten inbringat någon behållen inkomst. En eller annan björn
fångas äfven årligen, samt någon gång äfven varg, sorn dock, när sådant inträffar,
uteslutande dödas af lappar. Ocb tyckes jagte» vid kustlandet vara
i årligt aftagande, såsom följd af den framskridande odlingen.
Fiske. Såsom kändt är, idkas uti länet fiske efter lax, ströming, sik
och gädda samt åtskillig annan småfisk. Fångsten kan en del år vara förmånligare
och åter andra år mindre gifvande. Den svarar dock alltid emot
ortens behof, samt lernnar af lax, ströming, sik ocb gädda något öfverskott
till afytlring utom orten. Torneå, Calix samt Luleå ellvar förtjena egentligen
att nämnas såsom laxfisken. Ocb beräknas årliga laxexporten derifrån
att uppgå lill omkring 800 tunnor. Något skälfiske idkas äfven af skärgårdsinnebyggarne,
deraf afkaslningen till en del a fy tirås utom provinsen.
Tjär ubän o ing. Höga priser på tjära under en del af de ifrågavarande
åren samt allmogens af missväxlerne förorsakade behof, att mer än flera år
förut vanligt varit tillgripa denna näringsgren, hafva visserligen ökat tjäruproduklionen.
Sådant kan ock for afhjelpande af de tillfälliga behofven
hafva varit för orten välgörande; men det har likväl, såsom jag här förut i
underdånighet anfydl, skett på jon!brukets bekostnad ocb är förty icke att
rekommendera. Allmogen börjar äfven sjelf inse sanningen deraf, och det är
således anledning förmoda, det denna nu i nödfall för långt utsträckta näringsgren
skall träda tillbaka lill sin naturliga bestämmelse och icke i framtiden
lägga hinder i vägen för åkerbrukets framskridande.
Kolning. Ägare af härstädes befintliga bruk och bergverk begagna i
allmänhet egne kolare, hvadan ock en ganska obety^dlig del af den intill
bruken och bergverken nära boende allmogen befattar sig med kolning, som
i öfrigt anses som en mindre lönande binäring, den allmogen icke heller
ännu lärt sig att ändamålsenligt sköta.
11
\
Salpeter-tillverkning. Denna näringsgren, sorn endast begagnas inom
Luleå fögderi, bar väl förut derstädes varit i jemnt tilltagande, ehuru den
ändock icke på långt när hunnit blifva allmän. Under de nu ifrågavarande
åren bar den dock märkbart aftagit, svnnerligast i Piteå socken, der den
varit mindre uppdrifven. Väsendlligasle orsaken härtill är otvifvelaktig! nedsäLtningen
af lösriingspriset å salpetern vid en tidpunkt, då näringen ännu
icke hunnit till stadga. Enär betalningen minskats, bar sådant afskräckt
deni, sorn uti beredning af salpeter ägt ingen kunskap eller erfarenhet,
att dermed göra försök. De, sorn redan börjat att tillverka salpeter, men
icke ännu hunnit vinna goria resultat, hafva befarat förlust af företagen
samt under sådan förutsättning öfvergifva bandteringen, hvilken i allmänhet
bland allmogen anses vara skadlig för jordbruket och förty icke kunnat
komma Lill fullkomligt ständ. Sistnämnda skäl kan dock antagas utgöra
meia inbillning än verklighet, ty för salpeter-beredningen erforderlig urin
samlas hufvudsakligen under sommartiden, då den i alla fall går forlorad
för jordbruket. Det arbete, som på salpeter-tillverkningen behöfver användas,
fordrar icke jordbrukarens aflägsnaude från hemmet, samt är ej heller
af den betydenhet, att jordens skötsel derunder behöfver åsidosättas. Således
synes salpeter-tillverkningen vara en näring, som är lämplig att jemte
jordbiriket bedrifvas, och den förljenar förty att uppmuntras. Den för
höjning
ä salpeterns lösningspris af 32 sk. Banko lispundeP, som förlidet år
ägt rum, torde ock kunna anses för en sådan, till ändamålet i någon mån
ledande uppmuntran.
Pottasketillverkningen bar de. sednare åren intagit ett rum bland ortens
binäringar, men är ännu i dess linda; dock börja många att mer och mer
egna sig deråt, och denna näringsgren kan egentligen från de nu ifrågavarande
åren datera sin uppkomst. Den framskrider ock småningom och torde,
om icke potlaskepriset allt för mycket faller, blifva lemligen högt
uppdrifven, helst kronoskogarne lemna ymnig tillgång på rudimaterier härtill
för sådane arbetare, som ej äga egna skogar, samt dertill kommer, att
arbetet kan till stor del bedrifvas af barn och ålderstegne personer, hvilka
icke till fördelaktigare göromål kunna användas.
Ilandstigning aj plankor har inom detta län varit en förut högst obetydligt
gagnad näring. Allmogen har dock de sisLa åren börjat att mycket
befatta sig dermed. Närvarande boga priser å denna produkt hafva ock bidragit
att hastigt uppdrifva spekulationsandan i den vägen. Fortfara konjunkturerne
sådane de nu äro, är det ganska troligt att denna näring blifver
för hemmansinnehafvare i allmänhet en lönande bihandlering. Och så
-
12
dant vore önskligt, emedan mindre tillgänglige skogstillgångar derigenom
kunde blifva användbare på för ägarne fördelaktigare vilkor än hittills beräknadt
varit.
Handel idkas väl af några få bland allmogen inom länet, men om man
undantager det olofliga vid utöfningen deraf, så kan någon egentlig bandel
icke antagas vara såsom näring bedrifven, helst dertill icke torde kunna räknas
den handel, som med landtmannaprodukter inom orten ulöfvas och som
inskränker sig endast till afsättning af tillverkarnes egna produkter och uppköp
af för deras behof erforderliga varor.
Hvad öfrige näringar, såsom väfnader, husslöjder samt trädarbeten och
smiden med mera, beträffar, så gagnas de allenast för egna och ortens invånares
behof, samt kunna förty icke räknas lill binäringar, ehuru många
bland allmogen visa utmärkt fallenhet och färdighet uti dylika slöjders
utöfvande.
4:o Politisk författning.
Kammarverk. Under åren 1837 till och med 1841 har skattdragande
hemmantalet uti Norrbottens kustland blifvit förökadt med löjfs mantal i
skatt ingångna hemman eller mantal af krono, 9fl mantal af frälse och
1 mantal af säterinatur. Under samma tid hafva 25 nyhemman blifvit till
anläggning beviljade med tillgodonjutande af bestämda frihetsår och öfrige
enligt författningarne nybygges anläggare förunnade förmåner. Dessutom är
ett kronotorp upptaget samt 23 särskilde lägenheter på krono-allmänningarne
upplåtne för begagnande tills vidare. Och hafva afvittringsgöromålen
oafbrutet fortgått, men i öfrigt har ingen förändring ägt rum i de förhållanden,
som under denna rubrik blifvit i föregående berättelser afhandlade.
Statsbidrag. Uti statistiska tabellen äro statsbidragen upptagna särskildt
för hvart slags hemman och för hvarje näring. De grunder, hvarefter ordinarie
räntan utgår, äro uppgifne i min underdåniga berättelse af år 1839.
Och de ämnen, som i öfrigt med statsbidragen hafva sammanhang, finnas
afhandlade uti Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes år 1822 afgifne fernårs-berättelse,
på hvilken jag nu får mig i underdånighet åberopa.
Politie. Allmänna anstalter till ordningens vidmakthållande äro icke
andre än hvad lag, författningar och instruktioner ålägga vederbörande tjenstemän
att iakttaga, om icke nu mera dertill få räknas de nyligen inrättade
socknenämnderna, af k vilkas verksamhet några resultater likväl ännu icke
13
hunnit visa sig. I alla fall har, hvad ordningen och sedligheten i allmänhet
beträffar, inga otillfredsställande tilldragelser timat.
Sockneskolor finnas icke ännu inom länet inrättade, utan bestrides barnaundervisningen
dels af föräldrarne sjelfva, dels ock af vissa barnalärare
under föräldrarnes uppsigt. Bristen på skolinrättningar eller undervisningsanstalter
torde dock snart nog blifva, åtminstone till någon del, afhjelpt
genom de åtgärder, sorn i följd af den nya författningen om sockneeller
folkskolor blifvit beslutade och komma att vidtagas.
För hälsovården äro inga nya anstalter under de ifrågavarande fem
åren vidtagne, men uti Piteå socken är ytterligare enny barnmorska anställd.
På åtskilliga ställen hafva väl smittosamma febrar och äfven smittkoppor
visat sig, men dock icke särdeles kringgripande, utan kan man säga att
hälsotillståndet i allmänhet varit godt.
Fattigvården har, i anseende till den tillväxt af fattiga, som under missväxtåren
uppkommit, varit ganska betungande för allmänheten. Uti Piteå
socken har fattigförsörjningen undergått en alldeles ny och, såsom det visat
sig, ganska ändamålsenlig reglering, till följe hvaraf allt tiggeri derstädes upphört.
Men i Länets öfrige socknar handhafves fattigvården ännu till det
mesta på förr brukligt sätt, hvadan ock bettlande derstädes icke kunnat alldeles
förekommas. Såsom statistiska tabellen visar, är fattigförsörjningskostnaden
för kustlandets alla socknar beräknad att uppgå till en summa af
9,550 R:dr 28 sk. Banko, hvilket utgör eh ganska kännbar utgift för
denna fattiga ort.
I afseende å gästgifveri-inrättningarne samt anstalter för rofdjurs utdödande
är intet nytt att anmärka, utan får jag derom i underdånighet åberopa
hvad föregående berättelser innehålla.
5:o Städer.
a) Piteå stad, belägen, såsom föregående berättelser äfven upplysa, på
en holme i Piteå eif, en mil ifrån elfvens utlopp i Bottniska viken, med
temligt beqväm hamn, — hade år 1841 en folkmängd af 1,210 personer.
De näringar, hvarpå stadens bestånd sig grundar, utgöras förnämligast af handel,
sjöfart, skeppsbyggeri, handtverk, fiske, åkerbruk och boskapsskötsel.
Handeln idkas för det mesta på Stockholm, men har under nu ifrågavarande
åren jemväl varit utsträckt till Götheborg, Köpenhamn och Lubeck.
Exportartiklarne bestå af tjära, bjelkar, sparrar, plankor, pottaska, smör,
fisk, skinnvaror, renstekar oell renshudar, samt upphandlas förnämligast inom
Piteå socken jemte Arvidsjaurs och Arjeplougs Lappmarker. På de hufvudsakiigasle
exportvarorne eller tjära, bjelkar och sparrar samt renshudar har
tillgången under dessa feni åren varit betydligare än på lång tid förut. Oell
som följd deraf har ock handeln visat sig mera liflig än vanligt. Från Stockholm
återbetala stadens handlande sina förlag af spannmål, salt, tobak,
specerier och kram varor, hvarmed de sedan förse trafikerande i staden och
på marknaderne i Skellefteå och Burträsks socknar samt ofvannämnde Lappmarker.
Sjöfarten. Stadens egna fartyg hafva till antalet endast varierat emellan
tre och fyra örn tillsammans 130 ä 160 lästers drägt, hvadan ock hufvudsakligaste
exporten måst ombesörjas med från andra orter befraktade
fartyg. Och har en stadens handlande tillhörig brigg år 1841 genom sjöskada
gått förlorad, men i öfrigt har sjöfarten varit lycklig.
Skeppsbyggnad. För stadens egen räkning är väl intet fartyg under den
tid, som nu är i fråga, ny byggd t.; men för andra rederier hafva stadens
handlande deremot verkställt nybyggnader af tvänne större skepp, två stora
briggar och en skonert. Vid dessa skeppsbyggnader hafva stadens skeppstimrcermän
haft jemn och god arbetsförtjenst, och äfven en ökad inkomst
derigenom beredts åtskillige stadens handtverkare, såsom repslagare, smeder
och gelbgjutare..
Med de öfriga liandtverkerierne har deremot förhållandet varit enahanda
med hvad derom i föregående berättelser i underdånighet anföres.
Fisket har dessa fem åren bedrifvits såsom förr hufvudsakligen efter
ströming; fångsten har varit medelmåttig. Och hafva uti härtill hörande
inrättningar inga förändringar ägt rum, äfvensom Jordbruk och boskapsskötsel
befinna sig på samma ståndpunkt, sorn tillförene.
Den i staden varande trivialskolan har ej undergått någon förändring.
Länets lazarett är härstädes beläget, men någon särskild staden tillhörig
inrättning för hälsovården finnes icke; och ornbesörjes fattigvården nu mera
på det sätt, att värnlösa barn samt ålderstigna fattiga personer genom entreprenad-auktion
upplåtas till vårdande åt hemmansägare på landet; hvaremot
öfrige behöfvande tilldelas understöd i mjöl och andre matvaror.
b) Luleå stad,, som är belägen vid en djup fjerd nära Luleå elfs utlopp
i hafvet, äger god och säker hamn. Invånarnes antal utgjorde år 1841
1,116 personer. Utom handel, sjöfart och skeppsrederi, som utgöra stadens
15
liufvuclnäringar, bidraga äfven jordbruk, boskapsskötsel och fiske till densammas
bestånd.
Handeln bedrifves, hvad exporten beträffar, med tjära, träd varor, smör,
fisk, skinnvaror, renkött, renshudar och lim m. rn. Dessa varor uppköpas
tinder marknaderna i Luleå, Råneå, Öfver-Calix och Neder-Calix socknar sarnt
Jockmocks och Gellivare lappmarker. De utskeppas sedermera dels på Stockholm,
dels äfven på flere utländska platser. Och som Luleå stad bar vidsträcktare
handelsdistrikt än Piteå samt följakligen större tillgång på exportartiklar,
så är handeln derstädes lifligare och mera vinstgifvande. Importen
från utländsk ort består nästan uteslutande af salt, hvaremot öfrige förnödenheter
herntas från Stockholm. De ifrågavarande fem åren hafva äfven
för handeln i denna stad varit mera gynnande än de näst föregående, och
sjöfarten, sorn dermed står i oskiljaktigt sammanhang, har icke blott motsvarat
handelns behof, utan äfven blifvit derutöfver utsträckt lill fraktresor
på aflägsnare farvatten, hvaraf rederierne, åtminstone under förra delen af
den period, denna berättelse omfattar, haft betydlig vinst, ehuru koujunkturerne
de sednare åren försämrats.
Skeppsbfggeriet hade vid den tid förra berättelsen afgafs ernått sin höjd.
De sednare åren har det dock något aftågit. I jemförelse med Piteå stad,
har likväl denna näringsgren varit ganska betydlig i Luleå samt fördelaktig
icke allenast för stadens invånare, utan ock för kringliggande allmoge, som
vid varfven erhållit arbete och afsättning af skogseffekler.
Handt,verkeriernes ställning är i allt lika, som för Piteå stad blifvit uppgifvet.
Och jordbruket samt den dermed förenade boskapsskötseln, som de
fleste stadens invånare bedrifva till husbehof, hafva icke undergått någon
förändring mot hvad föregående berältelser innehålla.
Ett beck-kokeri är på stadens område anlagdt af konsuln Claés Peyron i
Stockholm, men derstädes åstadkommes för närvarande ingen tillverkning.
Uti staden finnes en lägre apologist-skola med tvänne lärare, som lönas af
statens medel, hvaremot ingen allmän inrättning för hälsovården är att tillgå;
och fattigvården inskränker sig lill utdelande af kontanta understöd åt
de mest behöfvande, utaf vissa dertill anslagna medel eller skeende sammanskott.
Haparanda köping, som grundlädes år 1812 öfverst vid Bottniska viken
på vestra sidan af Torneåelf invid gränsen emot Ryssland, saknar beqvämt
hamnställe pu närmare håll än en mils afstånd från köpingen. Folkmängden
utgjorde år 1841, 403 personer, samt har således, sedan första
berättelsen afgafs, ökats med ett antal af 160. Välståndet hos befolkningen
\
16
har under de ifrågavarande fem åren bibehållit sig på ungefär samma goda
ståndpunkt, sorn i förra berättelsen omförmäles. Handtverkerierna äro fullt
jemfdrliga med Piteå och Luleå städers. Handeln och sjöfarten utgöra den
hufvudsakliga grund, hvarpå köpingens bestånd hvilar. Uti Calix, socknar,
Neder-Torneå, Carl Gustafs och Öfver-Torneå församlingar samt Juckasjerfvi
och Enontekis lappmarker upphandla köpingens handlande de hufvudsakligaste
exportartiklarne, som bestå af tjära, pelterier och betydligt viktualievaror,
såsom smör, talg och lax, hvilka sedermera utskeppas tiil det mesta
på Stockholm. En del importvaror återhemtas ock derifrån, men större delen
deraf tages direkte från utländska platser. Sjöfarten motsvarar handelns
behof och bedrifves både på in- och utländska orter. Och hafva bägge
dessa näringar .under nu ifrågavarande fem år varit lika lifliga, som under
nästföregående qvinqvennium; men skeppsbyggeri kan derstädes icke ifrågakomma,
emedan brist på dertill erforderligt virke i närheten af köpingen
lägger hinder i vägen för denna närings uppkomst och utveckling.
Ännu saknar köpingen egen justiee, men är försedd med en lägre lärdomsskola
med trenne af statens medel aflönade lärare, sorn årligen
lemna undervisning åt 40 å 50 barn. En af Länets provincial-läkare har
äfven i köpingen sin station. Derstädes finnes ock ett apothek, men hvarken
allmän inrättning för hälsovården eller särskild fattigförsörjnings-anstalt.
Jag öfvergår nu i underdånighet till berättelsen om
lorrbottens lappmarker.
i:o. Landets allmänna beskaffenhet.
Jockmocks, Gellivara, Juckasjervi och Enontekis lappmarker äro till
deras geografiska läge samt allmänna beskaffenhet i öfrigt fullständigt beskrifna
uti länestyrelsens år 1822 afgifne Femårs-Berätlelse och hafva sedermera
i desse afseenden icke undergått någon förändring. Arvidsjaurs och
Arjeplougs lappmarker, som till följe af Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den
10 Februari 1837 blifvit laggde under Norrbottens län, hafva ökat lappmarkernas
område, som förut utgjort 502$ qvadratmil, med en areal-vidd af
211$ qvadratmil. De äro belägne, Arvidsjaurs socken på 15 och Arjeplougs
på 23$ mils afstånd från Piteå stad. Af fjellberg, mångfaldiga sjöar, träsk
17
och myror samt deremellan liggande hedland och skogar hildas dessa landskap.
Och ifrån fjellet Seveåsen inom Arjeplough lappmark hafva Piteå och
Skellefteå elfvar sin upprinnelse samt löpa sedermera genom Arvidsjaurs lappmark
och utfalla i hafvet, den förra inom Piteå socken och den sednare
i Skellfteå inom Vesterbottens län.
Rådande jordmånen på de bebodda ställena i sistberörde lappmarker är
sandjord och lin mylla utan botten, hvadan ock god åkerjord på högst få
ställen derstädes kan anträffas. På naturliga ängar och lägenheter lill ängsodling
är deremot mera tillgång, dels vid elfvar och backar samt på lågländ
ta ställen, som årligen öfversvämmas af valten, dels ock af myror, som
kunna bergås hvart annat och hvart 3:dje år.
2:0. Invånare.
Folkmängden inom Arjeplougs och Arvidsjaurs församlingar är uppgifven
att utgöra 2,631 personer, men, som mantalskrifningar icke hållas i lappmarkerna,
kan denna uppgift ej annat än vara approximativ Och är det
utur samma skäl svårt att med någon tillförlitlighet bestämma huruvida
folkstocken under de ifrågavarande feni åren undergått någon väsendtlig
förändring, så väl i berörde församlingar som i de öfrige lappmarkerna, hvarest
sammanräknade folkmängden, enär förra tabellen afgafs, antogs utgöra
4,700 personer. Sannolikt är dock, att lappska folkstammen småningom aftager
i samma mån, som odlingen inom lappmarkerna fortskrider, men alt
deremot svenska och finska befolkningen förökas, särdeles genom inflyttningar
från kustlandet. Lappmarkernas invånares lynnen, seder, vanor och
lefnadssätt hafva icke på dessa fem år undergått några förändringar; och då
hvad, som härom kan vara att anföra, blifvit fullsändigt utveckladt uti
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes år 1822 afgifne Femårs-Berättelse
samt detsamma äfven är tillämpligt i afseende å befolkningen i Arvidsjaurs
och Arjeplougs lappmarker, så har jag icke ansett mig böra upprepa
hvad deri uti detta ämne förekommer.
På välståndet ibland lappnrne hafva följderna af de sednaste missväxtåren
icke kunnat hafva något direkt inflytande, emedan de idka alldeles intet
åkerbruk samt begagna högst obetydligt spannmål för sina födoråds behof.
Välmågan hos dem har förty icke betydligt aftagit; men ehuru hemmansåboer
och nybyggare i lappmarken hafva inskränkt åkerbruk, hafva de lik
Femurs-Berättelse
för Norrbottens Län. _ 3
väl icke kunnat undgå att ganska märkbart känna missväxtens svåra följder;
oell välståndet Iros denna del af befolkningen har förty i allmänhet
altagit, ehuru många bibehållit sig förmögne.
3:o. Nä ringar.
Rehnskötsel fortfar att vara lappska allmogens liufvudnäring, hvarifrån
den nästan uteslutande hemtar alla sina lefnadsbehof. Åtskilliga lappmarksnybyggare
äga ock rehnhjordar; och bedrifves relmskötseln nu alldeles på
samma sätt som tillförene, men huruvida den till- eller aftagit är omöjligt
att bestämma, emedan ingen blifver i tillfälle att få bestämd reda på det
antal reimar, hvar och en lapp innehafver, af orsak, att lapparne hysa den
fördom, att upptäckten derom skall förorsaka olyckor bland rehnboskapen.
Dock förmodas det, rehndjurens antal icke skall blifvit under de ifrågavarande
fem åren förminskadt.
Jordbruk bedrifves väl af hemmans-innehafvare och nybyggare i lappmarkerna,
men i en mycket liten skala. Korn utgör enda utsädet. Och som
åkrarne bestå af små spridda flockar samt äro illa häfdade, blir afkaslningen
ringa och kan öfver hufvud icke uppskattas till högre än tunnors behållning
efter en tunnas utsäde. Väl är åkerbruket uti tilltagande, men dermed
går ganska sakta; och svarar afkaslningen på långt när icke emot brukarenas
behof.
Boskapsskötseln idkas af hemmans-innehafvare och nybyggare med ganska
god framgång; ifrån stränder omkring bäckar och elfvar samt ifrån myror,
som till stor myckenhet förekomma i lappmarkernas vidsträckta skogar,
upphemlas för utfodringen erforderligt foder. Och beror antalet af de boskapskreatur,
hvarje åbo underhåller, på många ställen utaf den arbetsperso- *
nal, han under bergningstiden kan disponera, ly i allmänhet finnes tillgång
alt ifrån myrängar å kronoskogarne inberga så mycket hö, sora medhinnas
kan, men med höbergningen går dock ganska sakta, emedan ängarne
gifva ringa afkastning i förhållande till deras vidd. Som höet är af mycket
dålig beskaffenhet, gifva kreaturen under vintern obetydlig afkastning; och det
är förty endast under sommarmånaderna, då alttid godt mulbete finnes, sorn
lappmarks-nybyggaren drager egentligt reveny af sin boskapsskötsel medelst
tillverkning af smör, som sedan afsättes till kustlandets handlande.
Skogome användas i lappmarkerna endast till husbehof, och dertill äro
de fullt tillräcklige, då man undantager sjelfva fjelltraklerna, som äro kala.
19
Ulaf de närmast kustlandet vid Luleå eif i Jockmocks lappmark bosatte åboer
kunna dock någre skogsprodukter afyltras, ehuru sådant är obetydligt.
Bergverksröre/se. Sedan arbetet vid Nasa silfververk i Arjeplougs socken
för många år tillbaka upphört, bar ingen bergverksrörelse i berörde och
Arvidsjaurs lappmarker varit bedrifven. I de öfrige lappmarkerna drifves
icke heller sådan rörelse för inhyggarnes räkning, men lapparne i Gellivare,
Juckasjervi och Enontekis lappmarker hafva betydlig inkomst med
forsling af malm från Gellivare malmberg och från de under Kengis jernverk
lydande grufvor, helst större delen af den malm, som från dessa grufvor
årligen bry tes, transporteras med reimar. Angående Schangeli nyligen
upptagna koppargrufva är nätnndt vid fråga om bergverksröreisen i Norrbottens
kustland.
Binäringarne bestå hufvudsakligen af jagt, fiske och limkokning. Hvardera
näringen lemnar alltid något öfverskott till afsalu utom landet, men beloppet
deraf kan det ena året vara större och det andra mindre, och det
är svårt att sluta till dessa näringars till- eller aftagande.
Tjcirubränning idkas endast af de närmast kustlandet bosatte inbyggarna
uti Arvidsjaurs och Jockmocks lappmarker, men dock mycket obetydligt.
Denna handtering kan icke heller sägas vara lönande, emedan den
långa transporten till afsältningsorlerna belasLar varan med betydlig kostnad.
Salpetertillverkning åstadkommes af Svenska befolkningen i Arvidsjaurs
socken och har derstädes till och med hunnit blifva mera allmän än inom
kustlandet. Dock torde, hvad om denna närings aftagande för kustlandet
anfördt blifvit, äfven här böra vinna tillämpning.
Pottaska tillverkas ock till icke så obetydlig mängd inom Arvidsjaurs
socken; och torde denna binäring derstädes snart vinna en betydlig utvidgning,
men i de öfrige lappmarkerne har pottaskesjudning ännu icke påtänkts,
oaktadt ymnig tillgång på dertill and vändbar skog allestädes finnes och bandteringen
förty skulle blifva vinstgifvande.
Handeln drifves med ortens handlande under marknaderna, dervid lappmarkernas
invånare hufvudsakligen afsätta sina produkter och uppköpa
deras egna behof af spannmål, mjöl och andra förnödenheter.
4:0. Politisk författning.
Kammarverk. Genom i skatt ingångna hemman har skattdragande hemmantalet
blifvit från och med 1837 till och med 1841 ökadt med 3|f:dels
20
mantal; och hafva under samma tiel 36 nybyggen samt 2:ne kronotorp blifvit
till upptagande beviljade, hvarjemte 2.47 lägenheter äro särskildt för begagnande
tills vidare upplåtne.
Statsbidrag. Dessa äro uti statistiska tabellen införda och utgöras under
de titlar, den utvisar. Och de ordinarie räntorne utgå utan förvandling.
Politie. Derutinnan har icke någon förändring ägt rum under de sednare
åren, utan får jag i underdånighet åberopa hvad Eders Kongl. Maj:ts
Befallningsliafvandes Femårs-Berättelse af år 1822 derom upptager.
Särskilda anstalter för hälsovården finnas icke vidare, än i hänseende
till vaccinationen, som öfver allt är införd; och fattigförsörjningen bestrides
merendels genom kontanta tillskott.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
C. A. v. HEDENBERG.
z. c.
F. F. Törnsten. J. M. Emén.
Piteå Lands-Kansli den 21 Juni 1844.
Sammandrag Länsvis af de Landshöfdinge-Embetenas Femårs-berättelser för åren 1838—1842 åtföljande Tabeller för Sti
Upps k
attadt värde.
Hus och Tomter.
Jord.
Bruk, Manufaktu-  rer, Fabriker
m. m.
Summa.
R:dr.
sk.
rsl.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
1,584,660
36
—
237,352
36
—
62,499
—
—
1,884,512
24
—
522,550
24
—
121,992
.32
—
46,666
40
—
691,210
—
—
1,011,472
16
—
269,076
24
—
32,044
16
—
1,312,593
8
—
471,548
16
—
36,801
32
—
11,300
—
-
519,650
—
-
1,044,496
38
—
119,759
24
—
19,416
32
—
1,183,672
46
—
1.471,497
33
—
759,432
27
—
37,906
12
—
2,268,836
24
—
3,731,461
4
5
324,013
8
7
455,180
—
—
4,510,654
13
—
916,546
17
—
253,502
35
11
113,940
—
—
1,283,989
4
11
438,874
20
8
296,407
43
—
190,442
2
—
925,724
17
8
1,185,469
—
—
203,265
—
—
49,300
—
—
1,438,034
—
—
768,493
—
—
158,749
24
—
329,678
—
—
1,256,920
24
—
1,082,284
—
—
376,386
45
—
10,968
—
—
1,469,6-38
45
—
996,861
30
9
349,854
35
4
19,545
26
8
1,366,261
44
9
1,724,107
32
—
609,064
32
—
142,350
20
—
2,475,522
36
—
420,341
27
—
202,364
21
—
9,200
—
—
631,906
—
—
142,050
—
—
44,770
—
—
20,000
—
—
206,820
—
—
388,297
—
—
142,587
—
—
9,300
—
—
540,184
—
—
4,469,614
5
1
809,597
8
4
188,423
17
7
5,467,634
31
—
1,148,019
33
1
274,935
25
7
21,462
29
—
1,444,417
39
8
2,043,280
40
—
120,873
—
—
5,970
40
—
2,170,124
32
—
954,161
15
8
178,256
9
8
7,173
—
—
1,139,590
25
4
5,340,610
46
—
325,127
24
—
200,358
2
—
5,866,096
24
—
27,220
—
-
•
—
—
■
—
—
27,220
—
—
171,584
16
—
143,069
24
—
—
314,653
40
—
32,055,503
18
8
6,357,240
31
5
1,983,124
45
3
40,395,868
47
4
Län.
lius,
rom ter,
Verk
oell Inrättningar.
Upsala
Stockholms
Skaraborgs
Kronobergs
Jönköpings
Westmanlands
Östergöthlands
Södermanlands
Elfsborgs
Calmar
Kopparbergs
Nerikes .
Wermlands
Gefleborgs
Wester-Norrlands
Westerbottens
Gottlands
Malmöhus
Christianstads
Blekinge
Hallands
Götheborgs och Bohus
Jemtlands
Norrbottens . .
S u m m a
J ord.
Aker.
Skog oell
betes
mark.
Stimma
tunn land.
St.
T:d.
T.-d.
690
2,553
817
930
806
850
644
3,475
1,976
201
142
250
603
591
768
1,221
3,381
3,373
1,685
3,060
971
1,355
1,742
1,152
1,465
1,087
2,348
1,306
1,106
1,343
554
744
1,650
847
2,583
1,241
577
520
839
1,593
112
3,276
701
155
1,211
154
78
702
974
850
107
2,657
6,786
1,933
688
842
876
2,153
324
301
888
1,400
1,708
1,881
991
1,774
69
34
95
419
260
1,740
24,255
T:d.
1,072
2,847
5,64
302
372
14,876
1,324
4,317
3,376
6,047
2,311
3,744
6,616
7,674
1,868
803
2,526
4,192
91
2,031
2,606
5,594
176
2,010
4,442
4,503
11,098
694
1,731
21,630
5,355
7,211
6,811
8,496
4,705
7,568
7,975
11,062
3,234
1,583
3,483
12,911
1,809
2,656
5,714
8,359
305
4,010
Hemman
tal.
53,31
24.63
22.25
10
21
99,ss
l01,si
46,37
29.63
39.25
16
37,90
22.25
21,86
7,50
0,50
33,622 31,301 82,422
147,345
88,41
18,25
8,83
41,91
15
0,66
3,33
731,53
Utsäde af
Hvete.
Råg.
T:r.
54
30
38
1
20
57
83
6
45
7
8
34
5
84
63
34
5
26
29
629
Kc
Hafra.
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Medeiafkastning sedan utsädet är afdraget.
Hvete.
:r.
T:r.
T:r.
525
482
92
222
51
48
450
129
1,587
50
40
30
167
35
290
971
459
192
490
223
78
30
5
6
141
45
642
288
193
22
105
15
324
300
72
285
104
10
224
60
305
63
8
174
13
5
75
5
368
170
19
827
2,036
544
222
397
90
114
72
35
396
458
605
80
312
171
3
20
1
6
256
1
5,932
T:r.
452
68
T:r.
79
10
17
13
210
61
10
1
242
270
213
20
594
38
3
3
129
20
4
3
85
5
161
18
1
8
15
6
10
3
10
291
24
2
1
11
229
89
5
15
30
1
T:r.
891
253
747
60
552
1,346
2,233
50
1,805
1,190
287
683
339
883
385
25
690
4,148
229
399
1,125
551
52
151
6,134
5,567 2,621
859
19,084
T: r.
353
180
203
3
108
371
585
38
539
49
50
400
47,
488
482
147
32
112
243
Bus
-
Korn.
Halia.
Blandsäd.
Arter.
T:r.
T:r. ’
T:r.
3,045
3,693
444
1,065
235
234
2,636
616
6,433
166
213
140
739
105
700
5,872
3,113
810
2,650
1,400
440
180
22
32
1,431
229
2,650
1,700
913
89
660
90
1,236
2,576
562
1,225
855
64
2,867
475
1,886
279
45
924
52
50
400
15
1,262
1,108
152
5,510
11,864
2,923
841
1,407
436
595
373
175
1,627
1,445
1,843
629
2,027
840
18
100
5
65
1,204
2
T: r.
508
88
907
40
251
1,221
3,500
17
505
20
380
790
3
84
60
60
T:r.
53
64
383
5
41
138
220
21
110
12
20
112
48
33
18
Potates.
Underh aline Kreatur.
Hästar.
2,146
149
55
1,014
169
25
913
66
135
161
10
2
2
4,430 34,692
33,993 24,022 11,789 2,770
133,270
Oxar.
Kor.
T:r.
St.
St.
St.
4,145
258
2
415
1,759
179
42
394
5,308
355
276
906
540
50
24
170
3,686
202
104
275
7,718
465
89
1,201
15,170
729
284
684
360
16
9
82
13,580
278
47
750
8,650
240
132
445
1,435
186
25
696
5,304
239
52
707
2,323
213
42
742
5,260
243
32
1,067
3,200
77
9
522
150
50
5
300
5,150
182
103
394
29,824
1,400
207
1,586
1,313
342
54
546
3,493
175
316
330
8,422
328
84
746
5,102
191
94
665
260
8
75
1,118
82
5
522
Ung
boskap.
St.
7
86
196
8
204
60
4
44
29
36
80
25
153
38
25
13
222
112
132
74
8
38
Får
St
144
346
375
12
85
842
253
63
61
291
159
97
86
273
155
50
287
588
311
32
149
77
30
201
Svin.
St.
342
369
569
100
246
885
625
60
360
185
248
263
260
283
88
40
165
1,054
290
10
188
126
16
48
Getter.
St.
10
4
1
45
419
275
100
8
10
4
10
84
6,488 2,037 14,220
1,594 4,967 6,820
971
Stats
-
Bevillning efter .1835 oell
1841 årens Förordningar.
Enligt ltsta Art.
R:dr.
sk.
rst.
1,472
—
—
1,248
40
—
1,656
38
—
436
3G
—
1,549
8
—
3,238
oo
—
7,545
29
o
1,737
15
o
3,705
IG
—
3,636
16
—
1,207
36
—
2,738
S
—
1,862
29
4
2,646
12
—
1,150
12
—
312
24
—
1,783
24
—
8,138
19
3
2,341
36
o
3,692
3
7
2,098
18
11
8,762
19
7
174
2
—
980
12
—
Enligt 2:dra Art.
64,114
45
R:dr.
sk.
14,812
7
5,417
33
7,543
28
2,850
39
9,487
30
14,442
41
34,074
7
12,715
21
10,058
42
12,761
11
10,001
33
10,106
18
9,982
44
21,858
15
6,658
36
2,121
7
8,261
5
36,690
44
10,698
37
22,310
13
8,747
45
55,692
19
579
20
3,201
1
rst.
3
Enligt 3:djeArt.
Bränvinsbrän
nings-afgift.
lt:dr.
10
34
11
9
13
82
sk.
28
11
rst.
20 —
331,075
32
162
ii
10
R:dr.
2,026
63
1,306
234
592
2,447
2,274
1,091
2,649
1,141
1,354
1,715
569
738
266
33
636
9,361
1,208
1,057
460
923
94
1,464
24
Summa.
R:dr.
18,310
6,729
10,517
3,522
11,629
20,129
43,929
15,544
16.413
17,539
12,563
14,560
12.414
25,243
8,086
2,476
10,680
54,190
14,249
27,059
11,319
65,460
847
5,645
4 33,709
30 7
429,062
23
Ständige Räntor.
Boskaps- och
Åkerskatt.
R:dr.
74
54
17
50
5
640
1,167
437
103
342
40
274
747
287
52
36
90
20
18
rst.
2
Mantalspennin
gar.
Tionde och Räntor
af Bruk, Verk
och Inrättningar.
Summa.
4,461
42
R:dr.
1,087
678
1,117
326
1,071
1,601
3,285
1,094
1,428
1,595
884
1,044
838
1,931
724
214
775
3,772
1,144
2,348
992
3,586
70
429
slt.
24
32,040
rst.
R:dr.
2,173
38
4
10,268
18
388
27,859
735
103
379
34
30
125
6 42,093
43
rst.
R:dr.
3,335
770
1,139
376
1,076
12,509
4,471
1,920
1,532
1,938
28,784
2,053
1,688
2,597
776
250
775
3,772
1,234
2,348
992
3,586
90
574
ii 78,595 5
10
Arrende
medel.
R:dr. sk. rst
1,100
2
102
13
221
1
1,362
4,792
80
20
33
16
22
32
11
7,696
33
af de Landshöfdinge-Embetenas Femårs-berättelser för åren 1838—1842 åtföljande Tabeller för Städerne.
Svin.
Getter.
Uppskattad t värde.
Hus och Tomter.
Jord.
Bruk, Manufakturer,
Fabriker
in. m.
Summa.
St
St.
St.
R:dr.
sk.
rst.
R:clr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Rulr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
144
342
1,584,660
36
—
237,352
36
—
62,499
—
—
1,884,512
24
—
1,472
—
—
14,812
7
3
346
369
522,550
24
—
121,992
32
—
46,666
40
—
691,210
—
—
1,248
40
—
5,417
33
0
375
569
1
1,011,472
16
—
269,076
24
—
32,044
16
—
1,312,593
8
—
1,656
38
—
7,543
23
10
12
100
471,548
16
—
36,801
32
—
11,300
—
—
519,650
—
-
436
36
—
2,850
39
11
85
246
1,044,496
38
—
119,759
24
—
19,416
32
—
1,183,672
46
—
1,549
8
—
9,487
30
5
842
885
10
1.471,497
33
—
759,432
27
—
37,906
12
—
2,268,836
24
—
3,238
22
—
14,442
41
9
253
625
4
3,731,461
4
5
324,013
8
7
455,180
—
—
4,510,654
13
—
7,545
29
o
34,074
7
4
63
60
916,546
17
—
253,502
35
11
113,940
—
—
1,283,989
4
11
1,737
15
o
12,715
21
3
61
360
438,874
20
8
296,407
43
—
190,442
2
—
925,724
17
8
3,705
16
—
10,058
42
5
291
185
1
1,185,469
—
—
203,265
—
—
49,300
—
—
1,438,034
—
—
3,636
16
—
12,761
11
5
159
248
45
768,493
—
—
158,749
24
—
329,678
—
—
1,256,920
0
24
—
1,207
36
—
10,001
33
9
97
263
1,082,284
—
—
376,386
45
—
10,968
—
—
1,469,638
45
—
2,738
8
—
10,106
18
11
86
260
996,861
30
9
349,854
35
4
19,545
26
8
1,366,261
44
9
1,862
29
4
9,982
44
10
273
283
419
1,724,107
32
—
609,064
32
—
142,350
20
—
2,475,522
36
—
2,646
12
—
21,858
15
5
155
88
275
420,341
27
—
202,364
21
—
9,200
—
—
631,906
—
—
1,150
12
—
6,658
36
6
50
40
100
142,050
—
—
44,770
—
—
20,000
—
—
206,820
—
—
312
24
—
2,121
7
9
287
165
8
388,297
—
—
142,587
—
—
9,300
—
—
540,184
—
—
1,783
24
—
8,261
5
—
588
1,054
10
4,469,614
5
1
809,597
8
4
188,423
17
7
5,467,634
31
—
8,138
19
3
36,690
44
4
311
290
1,148,019
33
1
274,935
25
7
21,462
29
—
1,444,417
39
8
2,341
36
2
10,698
37
2
32
10
2,043,280
40
—
120,873
—
—
5,970
40
—
2,170,124
32
—
3,692
3
7
22,310
13
5
149
188
954,161
15
8
178,256
9
8
7,173
—
—
1,139,590
25
4
2,098
IS
11
8,747
45
11
77
126
4
5,340,610
46
—
325,127
24
—
200,358
2
—
5,866,096
24
—
8,762
19
7
55,692
19
8
30
16
10
27,220
—
—
—
—
-
—
27,220
—
-
174
2
—
579
20
3
201
48
84
171,584
16
—
143,069
24
—
.
—
—
314,653
40
—
980
12
—
3.201
1
4
4,967
6,820
971
32,055,503
18
8
6,357,240
31
5
1,983,124145
3
40,395,868
47
4
64,114
45
O
331,075
32
—
Stats
-
-B i d r a g.
Bevillning efter .1835 och 1841 arens Förordningar.
Enligt irsta Art.
Enligt 2:dra Art.
Enligt 3:djeArt.
Bränvinsbriin
nings-afgift.
Summa.
Ständige Räntor.
Boskaps- och
Åkerskatt.
K:dr.
10
sk.
28
34
11
9
13
82
rst.
11
20 I —
R:dr.
2,026
63
1,306
234
592
2,447
2,274
1,091
2,649
1,141
1,354
1,715
569
738
266
33
636
9,361
1,208
1,057
460
923
94
1,464
sk.
20
3
27
16
31
43
19
22
36
3
45
18
22
24
7
27
20
5
6
15
R:dr.
18,310
6,729
10,517
3,522
11,629
20,129
43,929
15,544
16.413
17,539
12,563
14,560
12.414
25,243
8,086
2,476
10,680
54,190
14,249
27,059
11,319
65,460
847
5,645
sk.
27
25
2
6
6
10
3
8
32
15
24
24
44
1
31
36
29
23
4
37
31
24
37
13
rst.
9
2
1
11
11
5
8
2
5
10
10
5
4
5
162
ii 4 33,709
30
429,062
R:dr.
74
54
17
50
5
640
1,167
437
103
342
40
274
747
287
52
36
90
sk.
36
31
26
6
36
27
22
41
14
24
22
19
9
2
36
rst.
2
8
8
7
9
11
1
7
3
3
6
6
20
18
Mantalspennin
gar.
R:dr.
1,087
678
1,117
326
1,071
1,601
3,285
1,094
1,428
1,595
881
1,044
838
1,931
724
214
775
3,772
1,144
2,348
992
3,586
70
429
sk.
rst.
4,461 42 5
32,040 s
Tionde och Räntor
af Bruk, Verk
och Inrättningar.
Summa.
R:dr.
2,173
38
4
10,268
18
388
rst.
34
27,859 30
735 j103
379
125
6 42,093
43
B.:dr,
3,335
770
1,139
376
1,076
12,509
4,471
1,920
1,532
1,938
28,784
2,053
1,688
2,597
776
250
775
3,772
1,234
2,348
992
3,586
90
574
sk.
4
46
10
42
o
46
30
14
5
3
18
34
24
21
6
36
12
12
3
43
2
26
21
17
rst.
2
8
8
4
9
7
7
1
9
9
3
6
6
Arrende
medel.
R:dr. sk.
1,100 -
I
2
102
13
221
1
1,362
4,792
80
20
rst.
22
32
11
Kostnad för
Rotering.
Kostnad för
Stadens styrelse.
ii 78,595
5 10
7,696
38
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
489
38
8
6,431
—
10
2,851
1,044
11
1
2,514
37
4
1,592
500
22
8
5,172
31
—
1,406
163
37
4
1,180
—
—
1,108
431
4
8
3,858
16
—
1,293
889
25
3
11,479
44
—
6,749
1,961
4
8
20,611
23
—
7,969
855
32
4
5,983
16
—
4,467
1,648
40
5
9,296
40
—
2,343
967
29
6
8,883
32
—
2,849
541
33
3
5,336
32
—
3,160
930
36
10
3,327
37
—
2,063
651
33
8
7,692
39
4
1,096
1,215
19
4
15,149
16
—
2,677
487
22
—
2,870
—
—
1,450
106
34
—
866
32
—
116
754
—
—
3,415
—
—
1,271
1,890
39
2
30,585
8
—
5,694
406
2
1
3,194
5
5
2,900
1,774
5
3
14,530
5
8
2,2 66
682
26
10
4,363
24
—
2,905
2,914
20
—
124,101
31
3
13,388
60
6
8
163
16
—
16
131
27
11
2,032
21
4
316
21,499
25
7
293,040j 28
2
71,954
Pastorer.
sk.
16
5
32
25
40
10
36
17
35
41
30
5
1
32
32
38
38
32
rst
37
Clereciets
underh;
ill.
Fattigförsörjning.
Skjuts.
Väghållning.
Diverse onrra,
räntor och
besvär.
Summa
Statsbidrag.
Komministrar.
Kyrkobetjening.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Ralr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R;dr.
sk.
rst.
1,132
40
—
557
32
—
4,541
40
—
4,942
—
11
1,756
8
—
2,725
—
—
5,890
—
—
48,421
24
4
629
18
6
562
20
—
2,783
44
—
959
25
4
1,668
32
—
748
45
8
3,325
37
—
20,546
15
7
656
26
8
396
42
8
2,460
5
4
3,012
6
1
1,005
16
—
4,782
—
—
4,275
10
8
32,864
8
6
100
—
70
—
—
1,278
25
2
1,284
—
—
1,228
32
—
300
—
—
2,006
42
S
11,372
10
9
526
-
—
576
24
—
2,396
16
—
2,566
3
—
5,153
34
—
2,582
20
—
3,655
24
—
33,348
30
11
1,898
—
6
1,206
3
5
9,853
14
2
7,852
5
6
745
32
—
4,736
—
—
14,212
14
5
83,508
—
6
2,259
16
8
1,871
24
9
12,100
30
—
10,800
28
2
3,971
IS
3
3,352
40
—
10,284
40
6
111,486
17
-
733
36
7
756
20
—
5,957
26
2
4,971
26
1
514
32
—
2,734
5
—
12,726
33
2
51,310
1
6
1,275
8
—
1,632
47
4
5,251
42
6
6,262
7
—
3,566
13
6
2,452
20
—
10,690
43
6
57,098
3
5
1,068
35
2
635
19
1
4,553
47
10
7,770
12
6
944
21
4
1,387
5
8
9,573
29
3
53,558
5
8
1,580
—
—
950
—
—
5,690
—
—
4,197
44
1
1,787
32
900
—
—
3,600
—
—
63,623
29
11
597
16
—
596
24
—
3,257
22
—
3,715
23
—
1,156
—
—
2,999
16
—
6,467
45
—
38,470
28
6
512
—
—
344
—
—
1,952
5
6
4,049
20
—
3,056
24
—
2,331
9
2
4,815
14
1
38,652
22
1
2,172
24
10
910
—
—
5,759
26
2
13,010
—
—
1,946
32
—
900
—
—
29,652
—
-
96,835
20
5
470
—
—
550
—
—
2,470
—
—
2,209
29
—
129
—
—
400
—
—
3,700
—
—
21,128
40
8
300
—
—
133
16
—
550
—
—
900
—
—
—
100
—
—
266
32
—
5,517
26
7
395
—
—
104
—
—
1,770
—
—
2,155
—
—
100
—
—
600
—
—
6,394
33
—
26,644
26
—
1,516
8
—
1,449
40
—
8,660
32
4
21,034
46
—
11,644
16
—
11,351
—
—
98,854
16
5
241,984
1
4
1,025
—
—
218
32
—
4,143
32
—
3,246
8
—
1,310
—
—
658
16
—
4,120
42
6
32,562
17
8
821
4
3
643
16
3,731
10
3
8,524
16
4
3,769
24
4
1,770
16
17,641
25
11
85,942
15
3
590
—
—
1,048
16
—
4,543
16
—
2,625
33
9
2,024
24
2,302
39
—
7,205
1
3
36,059
6
10
1,753
14
5
2,360
16
—
17,502
20
10
52,140
22
5
9,422
36
—
2,039
12
—
49,628
37
3
326,877
22
8
171
16
—
—
—
188
—
—
71
16
—
5
32
—
41
16
—
163
—
—
1,631
1
8
462
—
—
157
36
6
935
36
6
611
20
—
192
32
—
343
16
—
1,633
16
—
12,120
15
5
22,645
u
7
17,731
45
9
112,332
12
.
1168,913
9
2
57,100
11
5
52,537
36
6
310,785
10
7
1,531,563
0
2
Anmärkningar:
l:o Uti Tabellen för Wermlands Län hafva för
Carlstad blifvit uppgifne 1,172 tunnland
jord, såsom staden tillhöriga, ulan att deras
beskaffenhet närmare bestämts, hvadan
desamma, då de i Sammandraget icke blifvit
införde, här antecknas.
2:o Då 2:dra och 3:dje Artiklarne af de å Tabellcrne
under Bevillning förekommande
rubriker oftast varit sammanslac-ne, så har
O 7
uti Sammandraget 3:dje Artikeln Bevillning
för det mesta måst införas uti 2:dra Artikelns
kolumn.
3:o De uti några Län under Ständiga Räntor
förekommande uppgifter af Jordeboks-ränta
och Krono-tionde hafva blifvit i Sammandraget
under Boskaps- och Åkerskatt uppförde.
4:o Bland Ständiga Räntor förekomma Saluaccis:
uti Jönköpings Län med 65 Riksdaler,
Östergöthlands Län 325, Wermlands
Län 60 och Malmöhus Län 160, eller tillsammans
610 Riksdaler: Kurhusmedel i
Malmöhus Län med 746 Riksdaler, samt
Lagmans- och Häradshöfdingc-ränta: uti
Jemtlands Län med 26 Riksdaler och i
Norrbottens Län med 12 skillingar, eller
tillsammans 26 Riksdaler 12 skillingar.
5:o Uti Sammandraget hafva Hemmanlalsbråken
blifvit förvandlade i decimaler, samt bråk
af tunnland, tunnor utsäde och afkastning
ökade eller minskade till närmaste hela tal.
K
Sammandrag' Länsvis af de Landshöfdinge-Embetenas Femårs-berättclser för åren 1838—1842 åtföljande Tabeller
Hemmantal.
Diverse
S t
Lägen-
U LadUt dl
mcueiaiKJiSuimrr
o
senan utsädet ar atnraget.
unuernuiine rvreatur.
Län.
heter,
Verk
och In-  rättnin-  gar.
Uppskatladt
Bevillning
efter 1835 oel
1841
årens Förordningar,
Ständige
Räntor.
Förmed-
ladt.
Oförmed-
ladt.
Flvete.
Råg.
Korn.
lia fi a.
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Ilvete.
Råg-
Korn.
Ilafra.
Blandsäd.
Arter.
Potates.
Hästar.
Osar.
Kor.
Ung-
boskap-
Får.
Svin.
Getter.
värde.
Efter l:sta Art.
Efter 2:dra Art.
Efter 3:djc Art.
Bränvin sbrännings
afgift.
Summa.
Jordebok.?- och H
mantals-ränta
.‘ni-
Kronotionde.
Afrad.
Mantalspenningar.
Lagmans- och Hä-  radshöfdinge-  ränta.
Gernings-
-ören.
Tionde och räntor
af Bruk, Bergverk
samt andra Verk
och Inrättningar.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rs t.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Rnlr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
Upsala
3,558,17
1 4,271,85
4,549,99
4,496
7,609
3,080
3,787
23,922
29,390
22,180
15,399
3,356
5,390
4,674
3,455
1,916
3,573
19,591
37,522
21,563
26,815
118,812
167,319
125,547
90,359
19,475
37,069
28,786
19,736
10,675
17,306
116,920
208,698
17,346
22,259
6,804
6,133
29,477
39,091
17,495
12,427
60,733
74,077
30,897
25,891
383
126
18,854,282
25,436,493
24
14,270
25,217
36
48,753
68,969
°6
O
17,375
33,255
4-4
r,
80,400
127,492
11
?
71,271
?8
1
59,609
16
146,610
34
8
10,229
12
__
113
_
1,773
16
289,607
10
Stockholms
—
22
—
11
8
49
45
9
20
11
4
4
105,390
36
5
29,017
47
7
69,198
10
5
15,434
4
—
—
—
115
16
—
466
32
—
219,623
2
Skaraborgs
4,694,38
2,809,03
3,905,72
5,756,25
3,985,oo
4,821,50
12,939
10,375
12,434
3,227
204
391
29,103
15,069
16,391
9,563
21,327
8,933
82,690
5,833
44,104
20,707
7,407
13,204
4,568
385
1,768
42,091
24,996
34,787
15,896
700
1,871
133,691
50,888
88,154
38,433
72,956
33,674
224,460
21,776
134,303
75,239
22,537
39,560
17,107
1,387
2,705
255,670
166,457
206,524
23,005
8,850
12,787
26,306
18,083
21,712
73,958
51,696
52,531
32,173
28,126
32,041
80,865
64,180
84,955
32,695
22,760
23,162
288
5,857
8,293
22,155,205
9,709,007
11,837,767
33
54,500
18,228
36,087
3
3
57,605
24,407
32,879
°4
10
30
40
8
33,989
15,348
17,2.99
oo
9
146,125
58,420
86,266
43
6
131,398
45
8
55,806
18
4
63,774
27
4
23,391
46
4,997
24
7
13
4
6
279,382
22
O
Kronobergs
36
41
7
436
8
5
9
6
47
25
6
101,862
27
9
39,021
17
6
28,312
5
6
12,841
92
16
3,053
13
10
185,182
32
O
Jönköpings
—
—
23
7
21
4
29
11
145,440
10
8
51,923
38
9
29,527
27
11
19,OSS
4
3
3,474
46
4
62
12
9
3,025
—
—
252,541
44
Westmanlands
2,824,44
3,015,40
6,387
1,575
22,335
8,700
5,293
5,540
1,109
16,317
8,359
101,423
44,968
24,894
29,736
6,074
87,486
13,407
8,860
28,379
13,264
31,871
15,493
2,374
15,855,485
2
7
22,548
31
—
39,853
6
2
37
41
—
16,684
13
8
79,123
43
10
83,576
30
9
60,291
4
8
142,063
4
—
11,137
14
—
2,880
—
—
103
19
2
29,798
20
5
329,849
45
Östergöthlands . . .
5,471,50
3,327,06
6,853,19
4,127,21
18,277
7,261
5,3(X)
4,555
32,500
23,390
20,300
5,137
8,200
3,495
27,000
3,104
4,250
2,033
45,400
26,982
30,000
38,996
175,000
157,686
117,000
29,298
39,000
18,233
135,000
16,767
21,000
12,466
308,000
158,147
21,680
12,201
25,700
18,158
55,130
36,785
18,870
16,697
77,830
59,597
34,840
31,330
1,960
528
27,897,938
15,508,420
54,019
21,780
44
10
71,936
43,331
46
11
53,061
32,730
30
7
179,018
97,890
°6
4
175,046
73
7
62,849
43
5
140,356
2
,
22,875
24
4,599
41
122
32
_
8,415
18
10
414,265
41
Södermanlands
—
—
4
9
2
48
35
11
21
6
22
7
51,724
30
3
46,326
8
11
91,342
15
11
13,700
12
—
—
33
—
2,953
32
206,080
3
Elfsborgs
4,194,io
3,365,79
6,374,n
4,861,93
17,833
14,919
1,433
1,984
13,860
41,762
11,761
28,034
64,677
6,462
28,266
709
2,669
1,482
70,313
56,162
7,831
10,526
62,111
183,486
35,953
110,947
182,000
26,632
93,997
2,461
13,859
7,032
492,937
283,192
20,861
20,642
14,454
24,817
67,589
56,704
26,684
29,332
83,903
86,117
30,507
31,732
2,174
558
18,445,013
16,549,668
26
68,902
40,345
04
54,081
44,632
24
1,546
7
°0
10
36,394
30,507
14
4
160,924
115,491
35
o
106,966
24
10
32,326
29
3
50,743
28
11
27,396
4,347
12
21
22
5
3,463
37
8
225,265
11
Calmar
—
—
—
161,068
—
—
30,289
—
—
33,988
—
—
21,037
—
—
—
—
107
2,484
—
248,973
—
Stora Kopparbergs
1,809,83
847
7,241
125
918
10,400
20,231
11,492
7,500
2,868
3,154
30,500
16,841
71,721
18,500
5,386
3,133
1,125
1,677
875
18,000
22,603
24,536
750
5,316
4,750
62,400
110,526
72,309
45,000
13,732
11,205
137,250
70,732
i
225,939
111,000
25,305
10,433
5,625
8,047
3,729
90,000
134,732
170,740
14,300
9,704
12,345
1,540
13,398
3,650
50,700
41,978
49,690
13,500
15,612
17,413
85,600
45,555
68,402
10,400
16,433
19,619
39,200
3,327
6,856
13,946,909
14,430,284
21,965,467
14,775
33,741
53,351
11
1
36,075
, 42,762
53,951
39
9
4
8
30
8
17,440
21,999
34
oo
3
68,300
98,503
127,979
19
f»
112,214
13
5
36,529
34
1,395
30
11
10,640
2
_
__
38
39,071
5
9
199,888
38
Örebro
2,978,75
1,806,29
30
28
38
33
4
8
104,366
34
6
35,500
8
10
22,445
40
7
14,306
40
4,537
36
112
54,240
9
1
235,509
25
Wermlands
1,767,37
6,549
1,052
—
8
—
8
8
46
10
—
19,809
25
11
10
7
80,360
38
11
27,995
39
11
14,921
13
4
17,283
20
4
4,162
4
—
20
45
—
210,094
43
5
353,544
28
Gefleborgs
2,128,21
1,608,42
11,553
9,699
31
1
5,947
2,333
15,638
21,118
6,628
1,914
5,993
3,750
2,018
1,127
16,154
13,294
168
7
36,966
15,864
85,089
106,258
33,874
6,565
31,105
15,063
8,577
5,476
90,576
84,349
12,059
10,965
1,430
1,457
48,774
43,271
11,113
10,293
50,805
50,155
10,024
5,958
43,857
16,307
10,678,931
8,79 / ,40 /
42
4
17,932
14,928
1°
30,790
23,428
32
23
5
34
12
8
10
5,729
4,214
18
54,486
42,584
45
8
1
89,416
36
4
32,364
41
1
15,278
34
5
12,688
36
.
149
32
31,757
12
5
181,656
_
O
Wester-Norrlands
1,611,87
24
—
8
16
40
—
6
64,817
9
4
27,823
5
1
325
43
1
7,338
—
—
—
—
58
16
—
6,956
39
1
107,319
16
Westerbottens
824,10
1,163,67
4,690
2,830
1,016
13,670
18,385
8,632
459
856
933
41
5
217
9,797
15,536
6,322
60,078
72,453
37,281
1,502
3,805
4,415
186
10
1,055
70,375
78,707
6,409
9,656
1,611
5,961
27,161
12,175
7,119
7,736
50,394
36,989
3,958
7,457
7,334
1,213
3,454,399
4,025,143
10,977
6,921
15
36
8,467
10,584
39
7
13
12
10
1,917
15,726
42
30
o
21,363
33,173
14
23
7
15,060
31
6
10,265
9
7
11,052
31
3,317
25
7
1,108
45
7
38
5
1,755
25
11
42,568
75,215
14
Gottlands
1,098,
1,201
6,026
41
9
—
9
52,473
44
4
—
—
17,267
12
2
4,875
24
—
—
85
—
—
153
37
—
21
Malmöhus
4,068,28
4,297,58
12,448
4,172
29,841
61,159
27,127
9,926
23,056
49,945
32,699
203,858
330,063
125,087
48,420
111,249
353,440
40,624
23,863
35,009
29,867
67,952
44,797
26,273,542
—
—
44,825
—
—
74,620
34
3
—
—
78,925
43
1
198,371
29
4
40,011
25
8
58,632
33
5
2,379
—
6
24,873
24
—
2,015
36
—
141
16
—
263
33
—
128,317
24
Christianstads
2,990,60
3,599,71
13,134
1,470
32,511
37,499
11,300
5,477
5,315
52,847
10,383
181,392
206,749
55,789
31,356
26,269
571,700
35,040
17,588
43,717
35,361
73,740
52,229
2,768
14,861,707
—
—
43,223
34
6
45,114
36
4
14
34
8
66,583
41
10
154,937
3
4
24,169
47
9
34,132
31
10
1,617
1
9
20,522
45
7
2,872
12
10
100
37
11
819
47
10
84,235
33
Blekinge
1,083,
1,091,58
6,378
584
11,457
10,452
4,134
1,031
1,025
31,163
4,302
64,453
52,105
21,768
4,910
4,664
240,426
6,444
8,553
22,823
13,056
24,501
25,597
431
10,511,725
17,349
25,545
25
2
1
9
7
22,621
65,516
34
9
11,534
37
—
9,653
38
4
1,853
—
—
8,888
12
—
3,030
36
—
91
—
—
—
—
35,051
27
Hallands
2,914,83
3,556,75
5,975
640
11,287
21,119
19,779
14,849
496
25,705
25,761
2,851
10,278
43,306
40,997
71,600
73,743
69,392
144,874
47,354
25,884
1,740
24,373
179,588
13,092
17,080
8,288
22,105
38,226
20,582
21,636
54,778
68,247
12,174
14,217
717
8,022,438
14,878,188
24
28,286
24
23,618
1
3
7
10
23
6
19,304
15
10
68,363
23
8
48,554
7
4
15,925
37
4
10,614
7
8
11,945
6
2,772
24
54
32
90,110
8
Götheborgs och Bohus ....
2,874,90
3,268,83
10,607
1,401
5,458
15,677
36,097
6,418
5,227
214,491
1,345
410
20
—
43,186
28
—
43,801
45
10
11
7
10,234
10
2
97,222
47
7
46,663
25
9
13,751
27
9
5,373
11
5
13,143
33
—
3,423
4
—
11
16
—
162
24
—
82,528
|*
Jämtlands
13,69
935,27
5,002
514
10,277
541
1,105
698
9,253
2,248
37,707
1,620
3,786
1,898
38,175
6,660
1,556
23,431
9,515
38,152
3,702
30,592
1,819,022
—
—
13,235
16
5
4,913
9
4
—
—
1,928
32
11
20,077
10
S
9,850
2
4
13,419
39
10
22
2
3
3,376
36
10
810
2
7
11
22
5
—
—
27,490
10
Norrbottens
665,S4|
678,70
3,638
229
17,468
2,293
2,116
55,547
19,451
14,912
610
23,254
5,-395
28,112
607
1,625
2,429,550
—
—
8,620
42
5
7,128
17
1
—
—
800
22
2
16,549
33
8
11,258
14
9
7,461
42
11
5,859
15
11
3,481
32
—
1,035
36
—
2.
32
—
3,00.3
9
—
32,102
31
Summa
64,063,58
74:430,3o| 213,121
37,131
404,108
402,280
457,397
190,608166,614
691,048
240,087
2,141,405
1,897,667
1,626,0391823,036
312,323
4,620,781
382,308
261,877
973,654
445,307
1,447,510
506,479
177,178
338,343,994) 41
7
707,255
34
1
917,252
23
2
2,286
1
11
573,883
9
4
2,198,584
26
11
1,844,499
o
«
790,918
38
4
906,321
17
S
333,812
21
7
46,068124
d
1,668
26
403,712
25
3
4,326,310
10
vis af de Landshöfdinge-Einbeteiias Feiuårs-berättelser för åren 1838—1842 åtföljande Tabeller för Landet.
Getter.
383
126
288
5.857
8,293
2,374
1,960
528
2,174
558
39,200
3,327
6,856
43.857
16,307
7,334
1,213
2,768
431
717
410
30,592
1,625
177,178
Uppskatladt
värde.
Stats
-
-Bidrag.
Bevillning efter 1835 och 1841
arens Förordningar.
Efter irsta Art.
Efter 2:dra Art.
Efter 3:dje Art.
Bränvinsbrännings
afgift.
Samma.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
18,854,282
24
—
14,270
36
—
48,753
25,436,493
—
—
25,217
22
—
68,969
22,155,205
33
—
54,500
3
3
57,605
9,709,007
—
—
18,228
36
—
24,407
11,837,767
—
—
36,087
23
7
32,879
15,855,485
2
7
22,548
31
—
39,853
27,897,938
—
—
54,019
44
10
71,936
15,508,420
—
—
21,780
4
—
43,331
18,445,013
26
—
68,902
24
—
54,081
16,549,668
—
—
40,345
—
—
44,632
13,946,909
—
—
14,775
11
1
36,075
14,430,284
30
—
33,741
38
—
, 42,762
21,965,467
28
—
53,351
S
_
53,951
10,678,931
42
—
17,932
12
—
30,790
8,797,407
4
—
14,928
24
—
23,428
3,454,399
—
—
10,977
15
—
8,467
4,025,143
—
—
6,921
36
—
10,584
26,273,542
—
—
44,825
—
—
74,620
14,861,707
—
—
43,223
34
6
45,114
10,511,725
—
—
17,349
—
—
25,545
8,022,438
24
—
28,286
24
—
23,618
14,878,188
20
—
43,186
28
—
43,801
1,819,022
—
—
13,235
16
5
4,913
2,429,550
—
-
8,620
42
5
7,128
338,343,994
41
7
707,255
34
1
917,252
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
26
9
—
—
17,375
44
5
11
8
49
45
9
33,255
20
11
24
10
30
40
8
33,989
22
9
41
7
436
8
5
15,348
9
6
21
4
—
—
17,299
29
—
6
2
37
41
—
16,684
13
8
46
11
—
—
53,061
30
7
9
2
48
35
11
32,730
21
6
24
—
1,546
20
10
36,394
14
4
—
—
7
—
—
30,507
—
—
39
9
8
30
8
17,440
34
3
33
4
—
—
21,999
22
4
8
S
46
10
—
19,809
25
11
32
5
34
30
8
5,729
18
—
23
8
12
16
10
4,214
40
—
39
7
13
10
1,917
42
2
41
9
12
-
15,726
30
—
34
3
—
—
78,925
4.3
1
36
4
14
34
8
66,583
41
10
25
2
1
9
7
22,621
—
—
3
7
10
23
6
19,304
15
10
45
10
11
7
10,234
10
2
9
4
—
—
1,928
32
11
17
1
—
—
800
22
2
23
o
2,286
t
11
573,883
9
4
Ralr.
80,400
127,492
146,125
58,420147
86,266
79,123
179,018
97,890
160,924
115,491
68,300
98,503
127,979
54,486
42,584
21.363
33,173
198,371
154,937
65,516
68.363
97,222
20,077
16,549
sk.
rst.
11
2
4
4
43
6
47
6
25
11
43
10
26
4
22
7
35
2
19
9
45
8
10
7
45
1
8
6
14
7
23
9
29
4
3
4
34
9
2.3
8
47
7
10
S
3.3
8
4 2,198,584
26
11
Ständige Räntor.
Arrende-medel.
Kostnad för Rust-  ning och Rotering.
Clerici-Statens underhåll.
Fattigförsörjning.
Skjuts.
Väghållning.
Diverse afgifter,
onera och all-  männa besvär.
Summa
Statsbidrag.
Anmärkningar. \
Jordeboks- och Ilem-  mantals-ränta.
Kronotionde.
Afrad.
Mantalspenninr
jar-
Lagmans- och Hä-  radshöfdinge-  ränta.
Gernings-ören.
Tionde och räntor
af Bruk, Bergverk
samt andra Verk
och Inrättningar.
Summa.
Pastorers.
Kapellaners.
Kyrkobetj
snings.
Summa.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Kalr.
sk.
is t.
Ralr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Ralr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Ralr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Ralr.
sk.
rst.
Ralr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
71,271
28
1
59,609
16
—
146,610
34
8
10,229
12
—
—
—
113
—
—
1,773
16
—
289,607
10
9
18,633
27
1
144,339
32
5
66,981
3
—
12,722
43
—
11,103
19
—
90,807
17
—
9,072
29
—
33,229
22
—
56,834
40
—
24,491
10
—
747,416
7
5
l:o Tabellen för Wermlands Län upplager
105,390
36
5
29,017
47
7
69,198
10
5
15,434
4
115
16
466
32
,
219,623
2
5
34,943
14
11
128,505
35
7
69,639
20
_
19,224
42
2
11,653
23
100,517
37
o
11,606
19
__
58,112
21
89,457
4
36,348
4
8
806,605
47
1
under Stals-bidrag en kolumn för Tredje
llufvudlilclns besparingar och ett be-
131,398
45
8
55,806
18
4
63,774
27
4
23,391
46
—
4,997
24
7
13
4
6
-
—
279,382
22
5
9,271
26
7
193,159
45
11
105,711
46
7
19,815
47
3
6,967
14
4
132,495
12
2
23,112
29
2
25,488
12
—
42,722
33
6
29,913
22
4
881,672
7
7
lopp häraf 305 Ivdr 31 sk. 2 rst.,
101,862
27
9
39,021
17
6
28,312
5
6
12,841
—
—
—
—
92
16
—
3,053
13
10
185,182
32
7
276
—
—
141,350
3
6
45,337
22
1
17,491
8
4
6,804
33
3
69,633
15
8
10,318
46
ii
5,586
41
4
16,145
20
—
27,955
1
6
514,869
17
—
hvilka i Sammandraget ej blifvit in-
145,440
10
8
51,923
38
9
29,527
27
11
19,088
4
3
3,474
46
4
62
12
9
3,025
—
—
252,541
44
8
6,092
21
4
165,750
12
11
50,655
27
—
14,644
44
—
10,662
20
—
75,962
43
—
10,762
16
8
18,467
4
—
28,733
14
—
33,384
20
—
677,961
10
6
förde, men summan af Stats-bidrag lör
83,576
30
9
60,291
4
8
142,063
4
—
11,137
14
—
2,880
—
—
103
19
2
29,798
20
5
329,849
45
—
33,728
14
2
122,374
32
5
63,808
8
—
17,736
18
9
8,435
33
10
89,980
12
7
10,997
24
—
40,962
33
—
52,787
30
—
26,655
14
—
786,460
14
—
Länet har lemnats oförändrad.
175,046
23
7
62,849
43
5
140,356
2
—,
22,875
24
4,599
41
122
32
8,415
18
10
414,265
41
10
20,555
29
4
172,000
_
90,132
7
_
12,613
46
8,397
11
4
111,143
16
4
15,904
18
4
33,910
o
6
43,909
23
18,052
25
9
1,008,759
39
5
2:o För Elfsborgs Län är uppgift lemnad
att ulsädet af Bönor utgjorL 463V tun-
51,724
30
3
46,326
8
11
91,342
15
11
13,700
12
—
—
—
33
—
—
2,953
32
—
206,080
3
1
20,568
40
10
76,632
2
11
52,261
38
2
7,221
7
—
8,432
29
8
75,915
26
10
12,600
41
4
23,530
20
—
40,746
IS
—
15,346
31
6
568,311
15
1
OJ *
nor, samt medelafkastningen deraf, se-
106,966
24
10
32,326
29
3
50,743
28
11
27,396
—
—
4,347
12
—
21
22
5
3,463
37
8
225,265
11
1
2,084
29
10
114,810
36
—
76,354
45
8
24,639
7
8
5,432
13
4
106,526
18
8
29,895
18
—
14,031
33
—
59,103
28
—
39,023
45
4
751,666
15
1
dan ulsädet blifvit afdraget, 1758* tun-
161,068
—
—
| 30,289
—
—
33,988
—
—
21,037
—
—
—
—
107
—
2,484
—
—
248,973
—
—
9,268
—
—
58,681
—
—
59,729
—
—
14,100
—
—
8,778
—
—
82,607
—
—
20,132
—
—
7,516
—
—
39,808
—
—
17,593
—
—
600,069
—
—
nor, hvilken uppgift icke är i Sam-
112,214
13
5
36,529
34
—
1,395
30
11
10,640
2
—
—
—
38
—
—
39,071
5
9
199,888
38
1
72
46
—
91,174
15
10
68,224
33
6
19,540
20
—
9,239
16
4
97,004
21
10
5,835
44
10
43,816
—
—
30,135
24
—
25,941
13
11
562,169
32
3
mandraget införd.
104,366
34
6
35,500
8
10
22,445
40
7
14,306
40
4,537
36
112
—
54,240
9
1
235,509
25
971
45
8
44,942
20
2
64,685
33
9,352
7
8,518
4
82,555
44
31,152
1
41,249
12
47,652
9
24,740
36
—
607,277
46
6
3:o Uti Sammandraget hafva Hemmantals-
bråken blifvit förvandlade i decimaler,
80,360
38
11
27,995
39
11
14,921
13
4
17,283
20
4
4,162
4
—
20
45
—
210,094
43
5
353,544
28
3
806
6
—
66,130
31
8
43,471
18
—
22,115
47
—
8,241
14
—
73,828
31
—
63,251
—
—
37,867
—
—
47,988
15
6
37,161
14
4
759,784
11
—
samt bråk af tunnor utsäde och af-
89,416
36
4
32,364
41
1
15,278
34
5
12,688
36
—
•
—
—
149
32
—
31,757
12
5
181,656
—
3
1,645
31
3
66,105
—
—
57,373
32
—
14,753
20
—
9,568
32
—
81,695
36
—
14,475
28
—
45,960
—
—
37,767
20
—
52,362
24
—
536,154
40
7
kastning ökade eller minskade till när-
64,817
9
4
27,823
5
1
325
43
1
7,338
—
—
—
—
58
16
—
6,956
39
1
107,319
16
7
—
—
22,194
39
4
38,831
24
—
10,231
—
4,691
34
—
53,754
10
—
10,904
27
—
29,434
—
—
33,739
32
—
11,627
36
—
311,558
25
5
maste hela tal.
15,060
31
6
10,265
9
7
11,052
31
—
3,317
25
7
1,108
45
—
7
38
5
1,755
25
11
42,568
14
—
4,064
37
7
23,554
44
—
24,505
38
—
4,027
43
—
2,997
36
—
59,151
6
7
14,666
9
—
9,242
34
—
12,116
20
—
16,297
—
—
175,405
9
o
52,473
44
4
—
—
17,267
12
2
4,875
24
-
—
—
85
—
—
153
37
—
75,215
21
6
256
23
—
14,189
20
—
55,316
—
„
1,656
—
—
3,674
23
—
60,646
23
—
5,385
36
—
519
39
—
11,022
—
—
16,531
24
—
216,933
18
3
40,011
25
S
58,632
33
5
2,379
—
6
24,873
24
—
2,015
36
—
141
16
—
263
33
—
128,317
24
7
2,338
22
9
259,890
16
—
126,005
—
—
—
—
20,734
16
—
146,739
16
—
15,194
—
—
33,379
32
—
48,249
24
—
22,739
—
—
855,219
20
S
24,169
47
9
34,132
31
10
1,617
1
9
20,522
45
7
2,872
12
10
100
37
11
819
47
10
84,235
33
6
1,392
20
1
175,887
3
7
77,323
42
8
6,617
—
6
6,767
33
8
90,708
28
10
8,016
3
10
20,800
45
2
25,660
24
5
21,358
21
7
582,996
40
4
11,534
37
—
9,653
38
4
1,853
—
—
8,888
12
—
3,030
36
—
91
—
—
—
—
35,051
27
4
2,079
36
—
96,408
—
—
25,705
32
—
1,523
—
—
5,221
—
—
32,449
32
—
9,920
8
—
14,870
16
—
9,226
—
—
13,330
32
—
278,852
42
1
48,554
7
4
15,925
37
4
10,614
7
8
11,945
C
—
2,772
24
—
54
32
—
—
90,110
1 8
4
5,220
44
__
26,101
45
48,737
2
5,805
47
_
6,077
29
60,620
30
11,999
19
10,809
4
19,955
24
19,299
7
—
320,713
40
7
46,663
25
9
13,751
27
9
5,373
11
5
13,143
33
—
3,423
4
—
11
16
—
162
24
—
82,528
45
11
1,973
10
2
90,761
32
10
27,375
1
—
7,188
4
—
4,224
31
3
38,787
36
3
26,972
25
11
5,245
39
-
43,127
16
—
30,518
46
5
417,139
12
1
9,850
2
4
13,419
39
10
22
2
3
3,376
36
10
810
2
7
11
22
5
—
—
27,490
10
3
—
—
38,681
24
—
25,209
38
4
2,133
21
—
1,931
17
9
29,274
29
1
14,160
33
7
11,134
38
—
25,880
38
4
28,303
32
2
194,803
24
1
11,258
14
9
7,461
42
11
5,859
15
11
3,481
32
—
1,035,36
—
2
32
—
3,00.3
9
—
32,102
31
2
1,795
20
1
20,328
2
6
16,603
22
—
4,023
40
—
3,953
36
—
24,581
2
—
10,181
38
7
22,133
—
—
7,866
8
—
10,458
33
4
145,996
24
6
1,844,499
o
11
790,918
38
4
906,321
17
8
333,812
21
7
46,068124
4
1,668
26
7
403,712
25
3
4,326,310
10
7
178,040
18
8
2,353,954
16
7
1,379,980
6
—
269,178
33
8
182,508
10
9
1,867,387
18
—
396,518
37
4
587,297
21
—
870,635
33
9
599,434
15
10
13,30S,797
25
8
