# ID: svediakorp-gov2117
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,765
# sentences: 2,948
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


13
års återväxt och med sparande af den öfriga skogen i öfverensstämmelse
med af Landtmätare eller Öfverjägare uppgjorda provisionella huggningsplaner,
hvilka rättas till enlighet med de definitiva, i den män desSa hunnit stadfästas.
Många svårigheter hafva mött vid utstakandet af gränsen emellan
Jägeritjenstemännens myndighet och den verksamhet, sorn skall tillerkännas
Häradshoernes kommiterade för allmänningsvården; helst dessa kommiterade,
genom de uti Länet derom skedde och sedermera vederbörligen understå Ide
regleringar fått sig uppdragit befattningar, som, genom derefter ut färdad t Nådigt
Reglemente för Skogs- och Jägeristaten, blifvit betydligen inskränkta eller
försvarade eller äfven omintetgjorde. Der tjenslemannen och de kommiterade
mötas med beredvillighet, icke någondera tillvällande sig afgörande myndighet
utan blott öfverläggande om sättet att ernå det gagneligaste resultat,
fler går verkställigheten lätt. Ett Härad har frånsagt sig all vidare befattning
med allmänningsvården.
Kronoparkerne hafva under samma tidrymd icke blifvit till trakthuggning
indeldte; bloLL förslag dertill uppgjordt för den inskränkta vestra Malmskogen,
som nu vunnit stadfästelse och snart skall träda i verkställighet. Kronoparken
Omberg är ännu till någon del underkastad tvist om utbrytning
och derföre har förslag om dess begagnande ej ännu kunnat ske. Ycke kronoparks
aflägsna läge hindrar dess begagnande med fördel förr, än priserne
på skogsförnödenheter stiga högre än de för närvarande äro, hvilket faktiskt
visar sig genom de fåfänga bemödanden, der gjorts, att till någorlunda skäligt
pris försälja af vindfällen och torkade träd, upphuggen ved.
Plan leri ngarne på den lilla kronoparken östra Malmskogen bära föga
frukt, emedan så väl mullbärs- som lärkträdsplantorne affrusit våren år 1842-  Enskilte, som se denna inverkan af klimatet, afhålla sig nogsamt ifrån att
på sådant sätt använda kostnad och möda.
Sedan Kongl. Majit under den a3 Augusti 18,4^> Nådigst anbefallt att
såg framgent skall nyttjas vid fällning af träden på kronoparkerne och tre
större haiidsågar lill Länet ankommit, har profsågning dermed ägt rum;
hvarvid utrönts att fällning med såg går något, ehuru föga långsammare än
med yxa, men alt den på större träd besparar vid pass f aln af trädets bästa
del. Vid afsågning utaf liggande träd vinnes, genom begagnande af yxa,
så viii betydlig tid, som, i trädmassa en tolftedel. Men ett stort antal sågar
erfordras, om alla träd som årligen böra å kronoparkerne utsynas, skola fällas
med såg; och instrumentets dyrhet samt besväret att varsamt köra det på käl
-
14
ken till skogs, motarbeta användandet i stort, hos allmogen, utaf denna skogsbesparings-utväg.
Bränntorf har begynt att mera begagnas till brännerier på flera ställen
och jemväl till en ångmaschins drift. Brandskiffer har jemväl brutits och
begagnats till kalkbränning och uti tegelugn tillika med ved. Stenkol finnes
ej, men införskrifvas till begagnande vid Motala och i Norrköping.
Bruksrörelsen har, sedan sednaste underdåniga Berättelsen afgafs, fortgått
med en ej obetydlig utvidgning intill slutet af år i84a, då tillverkningarne
öfverstego dem under 1838: vid Mässingsbruken med 18 SkSf, vid
Kopparverken med nära 200 SkSf, vid Stångjernsverken med närmare 5,4oo
SkS”, och vid Manufakturverken med närmare 1,700 SkSö Tackjernsblåsningarne
äro temligen oförändrade; men gjutningarne af kanoner samt diverse
slag något minskade. Nya bruksanläggningar hafva ej ägt rum; men privilegier
till nytt smide, såsom tillökning uti gamla rättigheter, hafva vid några
bruk blifvit beviljade. Derigenom utgöres ortens jernbruk af ! kanongjuteri,
1 annat gjuteri i mindre skala, 2 masugnar för tackjernsblåsning, 32
stångjernsbruk med 72 härdar och 5i hammare. Manufakturverken, dels
förknippade med slångjernsbruken, dels serskilte till ett antal af 10, bestå
af 3o kniphammare, 52 spikhammare, 7 räckhammare, 4 skärvalsverk, 6 stålugnar,
förutan Motala mekaniska verkstad med dess gjuteri, valsverk och
smedjor m. m., och mekaniske verksläderne uti Norrköping.
Kopparverken och mässingsbruket med sin knappnålsfabrik hafva fortfarande
varit uti drift.
Marmorbruket fortfar jemväl i sin inskränkta verksamhet, likasom kalkbrotten
begagnas utan särdeles utvidgning, ehuruväl tillgångarne derå äro
ofantliga och nyttan af kalkens utvidgade användande synes vara påtaglig.
Bränslets dyrhet, som ock gör kalken dyr, har likväl hittills minskat
dess vidsträcktare användande såsom hjelpgödningsmedel vid jordbruket.
Fabrikerne uti städerna skola, i sammanhang med öfrige uti dem befintlige
förhållanden omnämnas. På landsbygden äro:
Klädesfabriker: vid Åtvidaberg, Råby och Forsså nära Kisa, Marielund
och Wistinge, med tillverkningar af mestadels gröfre eller mellansortsklädeu
till värde af vid pass i3o,ooo R:dr årligen.
Segelduksfabrik vid Rodga; aftynande.
Glasbruk vid Rejmyra, med sig ökande tillverkning, som uppgått till
ett värde af nära 60,000 R:dr årligen. Det vid Cedersberg har upphört att
blåsa glas, och blott sliperiet fortfar.
Pappersbruk äro 6 privilegierade, hvaraf 5 arbeta, med mycket inskränkt
tillverkning på gamla sättet, och med nedsatta priser mot förr.
01 jeslagerier äro 7 stycken, alla mindre belydlige, utom det vid Orremåla,
der tillverkningen sistlidne år uppgick till ett värde af 9,400 Pi:dr B:ko.
Kimröksbruk: 2 st. äldre af föga betydenhet.
I sednare åren är vid Motala anlagd en kritmalningsqvarn, som torde
kunna blifva af någon vigt, så vida full afsättning kan beredas.
Snusfabriker: 2 obetydliga.
Såpsjuderi: i som föga lönar sig.
Garfverier: 23 stycken alia mindre betydliga med föga utmärkt läderberedning.
Färgerier: 8 stycken, hvaraf de vid klädesfabrikerne äro betydliga, men
de öfrige hafva inskränkt rörelse.
Stampar till valkning af vadmal m. m. 9 stycken.
Bresiljeqvarn: 1 med ringa vinst.
Tegelbruken: 49 stycken med stark afsättning; tillverkningen, som är
inskränkt genom skogstillgångarnes beskaffenhet, är ej tillräcklig för Länets
behof. Jemväl finnes en större fabrik för kakelugnar och lerkärl der vackra
arbeten verkställas.
Pottaska tillverkas på 2 ställen uti ringa mängd.
Binäringar.
Husslöjden intager häribland första rummet. Ehuruväl mängden af de
qvinnor, som sätta värde på prydlighet i klädsel, köpa den till större del
af kringvandrande Westgöthar eller på marknader eller i Städerne, så är
dock hemväfnaden bland allmogen, i allmänhet taget, icke förminskad, snarare
ökad de sednare åren. Visserligen finnas trakter, der förhållandet är
motsatt, och der det goda priset på gårdfarihandlandernes bomullstyger uttränger
egna händers arbete; men på mångå andra ökar sig deremot hemväfnaden
af sådane tyger, hvilket bevisar sig genom den ökade försäljningen
af bomullsgarn uti städerne, som nu mera uppgår till betydliga qvantiteter.
Uti Linköping ensamt försäljes årligen omkring 3oo,ooo skålpund bomullsgarn,
och uti Norrköping närmare 200,000, förutan 3o å \o,ooo, som i
vde öfrige Städerne afyttras till ortens väfverskor.
Deremot minskas synbarligen hemspånaden. Bruket af ylle och linne
är nu mera så inskränkt mot förr, att mindre ullgarn och lingarn förbrukas
än det för ringare pris åtkomliga bomullsgarnet, som spinnes på fabri
-
16
kernes masell i ner, och sorn ofta ingår till hälften uti samma väfnad mot ullgarn
eller lingarn. Dessa tyger blifva mindre varaktiga än de förr brukliga
tjockare och starkare ylletvgerne och rena lingarnslärftet, och mäste derföre
ofta förnyas, hvarigenom mängden af årliga lillverkningarne måste ökas,
om behofvet för förbrukningen skall fyllas. Jämväl förmodas, att hvar och
en af allmogens qvinnor numera plägar förskaffa sig ett större antal klädningar
än förr skedde, och att häruti ligger en orsak till väfnaclernes ökning.
Emellertid försäljes ej någon väfnad härifrån till andre orter, utan köpes tvärtom
härstädes betydligt af sådane, sorn annorstädes äro tillverkade. Väfnaden
af mattor, täcken och sådant mera står på en låg punkt, så väl i afseende
på konstfärdigheten, som i afseende på tillverkningarnes mängd.
Med männernes vinterslöjd och liemsmide förhåller sig på sätt i sednaste
underdåniga Berättelsen ornförmälles. Den utgöres dels af förfärdigandet
af redskap, möbler, laggkärl o. m. d., dels ock af spik och nubb samt
annat smide, hvaribland det af skräddaresaxar från en smed i Ydre härad
är mäst berömdt.
Handtverkerierne på landet äro i tilltagande, dels derigenom att folkmängdens
ökning ökar behofvet af flera händer till skräddare- och skomakarearbeten
m. m., dels ock derigenom alt tillverkningspriserne på landet äro
billigare än i släderne, der skickligheten uti förfärdigandet långt ifrån tilltagit i
samma förhållande som hos handtverkaren pålandet. Antalet skomakare på
landsbygden torde uppgå till 600 och derutöfver, samt det af skräddare till
mera än 5oo stycken.
En binäring, som i sednare åren ännu mera utvecklat sig på landet,
är tillverkningen af mansmössor, som 1111 i allmänhet nyttjas af allmogen,
i synnerhet af den yngre delen, i stället för hattar, llattmakarne i Släderne
hafva helt ringa eller ingen afsättning åt landsbygdens invånare, hvaier
mot bland desse uppstå mössmakare, som kunna afsätta mössor för flere hundrade,
till och med för ett tusende Riksdaler på året.
Kolningen uti norra delen af Länet fortfar till dervarande bruks behof,
äfvensom till afsalu uti Norrköping och Linköping, samt vid Motala, hvarest
likväl för det mästa begagnas stenkol och ved. Uti södra Länets skogstrakter
fortfar sko,gshandteringen att dela sig uti flera grenar och afsatt ningen
att ske så väl åt Calmare Läns norra sjöhamnar som åt detta Läns närmaste
slättbygd, och till de närbelägne Släderne. Tjäpubran 11 ingen idkas föga
fastän tillfället alt öka tillverkningen är öfverflödigt; men det låga priset
å
17
å varan i sjösläderne inskränker den till blott det som erfordras för förbrukningen
inom Länet.
Sjöfarten på landsbygden fortfar att vara inskränkt, för afskeppningen
af ortens produkter, till några inrikes afsättningsorter, samt af några brädlaster
från Waldemarsvik till Tyskland.
Fisket fortfar jemväl i enahanda skick, som uti sednaste underdåniga
Berättelse omförmäles.
Jagten är ringa, och rofdjursfångsten inbringande blott för några få personer,
som med mera drift och skicklighet idka räffångst. Af skadliga rofdjur,
gamla och unga, dödades:
År 1838
21 Vargar, 10 Loar, 515 Räfvar.
— 1839
35 — 5 — 318 —
— 1540
40 — 13 — 352 —
— 1841
34 — 11 — 472 —
— 1842
21 — 8 — 654 —
— 1843
41 — 15 — 503 —
En Jägareförening har bildat sig och trädde i verksamhet år 1842. Den
erhöll genast ett ganska talrikt antal medlemmar, som efter lokala förhållanden
delade sig uti Gillen, hvilka hvart och ett i sin trakt äro uti ganska
liflig verksamhet, för att skydda det nyttiga villebrådet under förbuden tid
och vidmaglhälla författningarnes efterlefnad uti detta hänseende, samt derjemte
bemöda sig att upplysa allmänheten om det verkliga gagn, som genom
noggrannt iakttagande af deras föreskrifter vinnes. Föreningen räknar nu
ett antal af 84o ledamöter.
Salpetertillverkningen har fortfarit att minskas och uppgick sistlidne
år till blott 371 LS” 16 U, som förliden vinter lefvererades.
Forslandet af varor fortfar att vara en binäring för Wikbolandets mindre
hemmansägare, äfvensom för ett inskränkt antal af deni uti andra delar
af Länet.
Brån vinsbränningen, som under så många förflutna år varit en allmänt
idkad näring, har på sednare åren blifvit långt mindre allmän och synes
snart nog vilja inskränka sig lill utöfning endast af dem, hvilka äga större
vetenskapliga in si gier uti konsten. Priserne hafva nemligen å denna vara
så nedgått, att alla brännerier, der ej lokala omständigheter minska pro
3
-
18
duktionskostnaden, eller der ej dranken begagnas till vinstgifvande utfodring
af stalloxar eller svin, hafva sisla vintern gått med förlust. All
brännvinstillverkning, som skall någorlunda bära sig, måste ske af potatis
med blott så stor andel af säd, som är nödvändig för att gifva lillmäskningen
sin behöriga tillsatts. Den tillökade beskattningen på denna binäring,
hvilken var afsedd att derå höja priserna, och på detta sätt motverka bränvinets
missbruk, har, såsom jemväl uti sednaste afgifne underdåniga berättelse
på förhand antyddes, haft en helt och hållet motsatt verkan. Den ganska
dryga beskattningen på mera konstmässiga verk, och de inskränkningar,
som lågo uti föreskriflerne, hafva eggat den menskliga uppfinningsförmågan,
hvars gränsor ännu äro osedda, och man har nu bränneri-inrättningar uti
lägra klasser med mindre pannor, som tillverka bränvinet skyndsammare än
förut kunde ske uti dem af högsta klassen med största tillåtna pannerymder.
Beskattningen bar derigenom så väl förfelat sitt förenämnde syftemål, som
ock blifvit ojämn och sålunda orättvis, hvilket den alltid fortfarande skall
blifva, så länge grunderne, hvarifrån densamma utgår, fortfarande bibehålies.
Bränvinspannornas antal,
som år 1838 . . var 7,291 st. med en afgift af 54,731: 22. 10.
utgjorde år 1839 .... 7,234 — — 39,689: 17. 7.
— 1840 ... . 7,279 — — 53,534: 42. 8.
— 1841 .... 6,924 — — 49,504: 44. 6.
— 1842 ... . 5,641 — — 63,460: 40. —
Men oaktadt denna minskning i pannornas antal och sammanräknade
rymd, har qvantiteten af det årliga tillverkade bränvinet troligtvis icke undergått
någon förminskning, emedan tillverkningsbeloppet vid de större och
bättre inrättade brännerierna så ofantligt ökat sig mot förr. Någon bestämdare
uppgift deröfver kan likväl ej gifvas för det närvarande.
Tullmjölqvarnarnes antal har obetydligt ökats; men åtskillige qvarnägare
anse den utvidgade potatisodlingen, och denna rotväxts så mycket ökade
begagnande i hushållet, minska sädesförmalningen på ett märkbart sätt,
helst uti skogsbygderna.
Sågverken äro hvarken utvidgade eller till antalet ökade. De äro såsom
grof- och enbladiga, af föga vinst för sina ägare, men uppfylla ortens
behof, med undantag af traklerne kring Norrköping och Wadstena, dit bräder
och plankor ankomma sjövägen från andra provinser, hvilket jemväl nu
-
19
mera någongäng inträffar i Linköping. När man deremot beräknar det antal
plankor och bräder, som från Länet afföras dels landvägen åt Calmare Läns
norra lastageplatser, dels från Waldemarsvik, så torde måhända befinnas,
att af dessa skogsförnödenheler tillverkas inom Länet så mycket som der
förbrukas.
GäsLgifveriernes antal är ej förökadt, ej heller krogarnes på landet.
Lönnkrögeriet är ett ondt, som, oaktadt allt bemödande å Kronobetjeningens
sida, är särdeles svårt att förhindra, så länge närvarande lagar och
författningar i afseende på bränvinsminutering ega bestånd.
Handeln i allmänhet har, sedan sednaste underdåniga berättelse afgafs,
icke undergått någon förändring i afseende på dess egentliga beskaffenhet
och riktning, ehuruväl dess liflighet på sista året minskats i anseende till
penningebristen. För dess befordrande hafva de sednare åren icke skett
några företag mera än hamnbyggnaden i Linköping, hvarom skall nämnas i
sammmanhang med Berättelsen om den stadens tillstånd.
Rörelsen på Götha kanal har visserligen något tilltagit, men dock ej
vunnit den liflighet, som man förväntat; hvilket närmare visas genom nedanstående
tabell öfver de fartyg, som framgått på Östgötha-linien och de
vid dervarande stationer influtne afgifler:
Antal fartyg.
Summa afgifter.
År 1838 .
. . 835 .
. . 19,117: 3a. 3.
1839 .
. . 653 .
. . 23,111: 3g. 7.
1840 .
. . 831 .
. . 24,054: 10. r.
1841 .
. .1,029 .
. . 29,369: 27. 7,
1842 .
. . 1,430 .
, 27,615: 34. 10.
1843 .
. . 940 .
. . 26,057: i5. 7.
Flere orsaker hafva samverkat härtill. I första rummet torde man böra
sätta de sednare årens sämre skördar och det sednare årets sämre jernkonjunktur,
samt i det andra, de för tyngre varor dryga kanalumgälderne, som understundom
vålla, att man ser spannemål och salt köras landvägen till och ifrån
städerne, ehuru de hafva sjöfarten öppen. Att Trollhättans till likhet med
Götha kanal ökade bredd skall komma att betydligt öka kanalfarten på Östgötha-linien
betviflas mycket, om än större dimensioner på fartygen och
derigenom högre afgifler möjligen kunna öka kanalinkomsterne.
20
§• 4-
Politisk Författning.
Kammarverk. Under loppet af åren 1838—42 hafva någre nya
hemman icke blifvit inom Länet till anläggning beviljade, eller ny tillökad
ränta åsatt; men i3 par nya tullmjölqvarnstenar äro under tiden skattlagde.
Från krono till skatte äro försålde tillsammans 6ff- mantal med 14
utjordar, och dessutom nedannämnde allmänningar:
Aska Härads, för en skatte-köpeskilling af 13,726: 32.
3 lotter af Hellestads för  2,660: —
Ysunda  8,891: 44-
Ludden  9,674: 8.
Kulefalls del, Asveden och Sjöhagen . . 5,137: 32.
Skärkinds 8 lotter  2,834: (6.
Summa 42,924: 36. s
Länets hemmantal utgjordes vid 1843 års början af
Kronoskatte 2,810r^rYff mantal.
Krono  546||^
Frälsehemman .... 1,693|||-
Säteri  367-|~|
Rå och rör 53J
Sumrna
5,471x||^|^
med 9,651 tunnor i6|-^f$- kappar kronotionde och räntor lill 5o,a56 Riksdaler
28 sk. 6 rst. kronovärdi.
Af dessa hemman äger allmogen något mera än hälften, då man deruti
inräknar de kronohemman, som af allmogen besittas; af den återstående
hälften tillhörer Ridderskapet och Adeln vid pass hälften, samt det öfriga
dels Presterskap, Borgare, Brukspatroner och andre ståndspersoner, dels
ock Kongl. Maj:t och Kronan, som häraf disponerat mycket till boställen.
Det närmare förhållandet är, alt af det hela tillhörer
Kongl. Maj:t och Kronan vid pass
Ridderskapet och Adeln . . .
Presteslåndet -5-^^
Borgare ^
Brukspatroner
Ståndspersoner
Allmogen
21
Till K ronan äro, under den tidrymd härvarande underdåniga Berättelse
omfattar, 2:ne f. d. Adelsfanan ahslägne boställen indragne, men icke
ännu något Kronofjerdingsmanshemman. Deremot har frångått Kronan, genom
Kammar-Collegii utslag deu 9 September och 16 December 1842, för
enskild mans erkände skatterätts fordringar i jord, \ stycken af förra skogsbetjeningens
boställen, nemligen Kattorp | mantal, Bjärstad | mantal, Hilstermon
4 mantal och Halshöga ^ mantal. Äfvenväl har den till Ombergs
kronopark hörande dagsmossen hel och hållen frångått Kronan, dels förut
genom laga kraftvunnet utslag uti en utbrytningsfråga, dels ock nu sednare
genom Kongl. Majrts nådiga beslut om öfverlåtande deraf åt enskildle förut
betesberättigade hemman uti angränsande Dahls och Lysings härader.
Den betydliga kostnad, som för flere år tillbaka nedlades uti dikning och
andra arbeten i denna mosse, bar icke den påräknade vinsten för Kongl.
Majrt och Kronan; och häradsboernes vinst blir ej heller betydlig, förrän
måhända i en framtid, då mossens brunaktiga beståndsdelar hunnit förvandlas
till god bränntorf.
Hemmansklyfningen, om hvars gränsor så mycken öfverläggning varit,
fortfar i detta Län ännnu att hålla sig inom det skäliga, om än det fullt
lagliga någon gång förbises eller kringgås. Någon allmän regel, som skulle
stadga visst hemmantal hvarunder klyfningen ej fick ske, eller visst tunneJandtal
såsom minsta tillåtna ägovidden, kan aldrig gifvas sådan att den
allmänt gillas såsom rättvis och vid tillämpningen passande efter alla de
olika förhållanden, som vid dylika tillfällen kunna förekomma, och hvaraf
så många äro olika, alltefter som hemmansklyfningen skall ega rum på slättbyggd
eller i skogsbygd, på inskränktare eller vidsträcktare ägovidd, bättre
eller sämre jordmån, längre ifrån eller närmare intill stad och afsättningseller
arbetstillfälle, m. m. Följderne af en långt utsträckt hemmansklyfning
kunna blott i afseende på svårigheter att utgöra allmänna onera anses vara
för slaten mera vådlig än följderne af det tillökade antalet af backstugor,
hvarom ofvanföre är underdånigst anfördt; men just i afseende på utgörandet
af dessa vid jord och hemmantal fästade allmänna onera, måste likväl
hemmänsklyfningens utsträckning ytterst bero af publik myndighet, på det
att det allmännas, Statens och kommunens rätt måtte kunna förvaras emot
intrång från den enskildtas sida, för hans beqvämlighet eller godtyckes skull.
Likaså är förhållandet med hemmansafsöndringen. Inskränkningar lill en
viss måtta i dessa afseenden kunna ej skäligen anses våldföra den enskildta
friheten att handhafva sin egendom eller alt hvar helst sälta sitt bo, så vi
-
22
da inlet hinder lägges mot rättigheten att bebygga större eller mindre lägenheter
efter godtfinnande.
Statistik. På underdånigst bifogade tabeller är uppfördt, i enlighet
med från vederbörande inkomne uppgifter, det antal hästar, nötkreatur, får,
svin och getter, som inom Länet underhållas och hvaraf sig visar, att antalet
hästar, oxar, kor, ungboskap och får ökat sig sedan sednast afgifne underdåniga
berättelse, hvaremot antalet svin och getter minskats. Öfverhufvud,
och när afseende icke fästes vid hemmanens olikhet uti ägovidd och
fodertillgångar m. m., födas på hvarje hemman 4 hästar, 41 oxar, io kor,
3^ ungboskap, t/[ får, 6^ svin; getter äro blott på en del ställen i skogsbyggderne.
I förhållande lill folkmängden, städernes inberäknad, utgör antalet
kreatur i häst för hvarje p:de person, i oxe för hvarje 8:de, en ko
för 3^ personer, i får för 2§ personer, och el t svin för 6. Ungboskapens
antal synes vara tillfyllestgörande för underhållet af koladugårdarne, hvaremot
oxarne merendels köpas från södra orterne. Ladugårdsafkastningen bör
vara tillräcklig för ortens behof och lemna något öfverskott, hvilket den ock gör.
Fastän de på underdånigst bifogade tabell upptagne belopp af utsäden
och skörd icke kunna ega full trovärdighet, i anseende till omöjligheten att
med tilräcklig säkerhet utröna dessa förhållanden uti vidsträckta trakter, der
ägarne sjelfve, dels ej häröfver göra anteckningar, dels ej vilja meddela hvad
de derom veta, och jemväl i anseende till de olika årsväxterne, som göra
en tids riktiga beräkningar oriktiga för en annan tid, och således alla dessa
uppgifter mäste betraktas såsom blott sig sanningen närmande öfverslagsberäkningar;
så torde dock kunna antagas, att de, som nu äro afgifne, stå
lill verkligheten uti ett någorlunda lika förhållande med dem, hvilka afgåfvos
för 5 år sedan, helst samme personer afgifvit båda och med god kännedom
af tillståndet uti deras tjenstgöringsorter. Under denna förutsättning
linner man, att utsädet, sedan sednaste afgifne underdåniga Berättelse, ökats
med omkring 3,5oo tunnor säd och 10,000 tunnor potatis, samt alt skörden
anses ökad med 17,000 tunnor spannemål och 68,000 tunnor potatis. Nu
skulle derigenom utsädet per hemman öfverhufvud böra anses uppgå till
nära 18 tunnor spannemål och något öfver 8 tunnor potatis. Skörden skulle
efter dessa uppgifter lemna tunna spannemål och något utöfver 1 £
tunna potatis för hvarje inom Länet lefvande äldre eller yngre person. När
bafra och blandsäd, som mera sällan begagnas till bröd, afräknas, så återstår
för hvarje person omkring 41 kappar hvete, samt 1 tunna råg och
korn, Under de sednaste Irenne årens högst medelmåttiga skördar torde
23
verkliga afkastningen ej stigit högre; men i goda år, då ansenliga sädesqvantiteter
aflåtas åt andra Län, är den säkerligen ej obetydligt högre.
Sedan erfarenheten vid många tillfällen ådagalagt, att, vid limade eldsvådor,
den i enlighet med allmänna lagen af Häraderne utfallande brandstodsersätttning
oftast föga motsvarade de vid olyckstillfället lidne förluster,
men ock understundom genom allt för hög värdering öfversteg de afbrända
husens förut ägande verkliga värde, samt vanligtvis blef betungande för det
härad, inom hvilket en större vådeld inträffat; så uppgjordes år i83q ett
förslag till Brandstodsbolag, för hvilket ett reglemente af Eder Kongl. Majit
Nådigst fastställdes år 1840. Det fotades på den grund, alt hvar och en
skulle utan dröjsmål erhålla full ersättning till det belopp, han sjelf på förhand
uppgifvit, och som vid förutgående granskning befunnits vara värdet
af ägande, lill brandförsäkring anmälte, hus och lösegendom, det måtte uppgå
till större eller mindre belopp; äfvensom det afsåg att man skulle undvika
att bilda någon större kassa, utan utdebitera beloppet af brandskadeersättningarne
hos delägarne i mån af behofvet. Reglementet stadgade alt
Bolaget ej skulle träda i verksamhet förr än hus lill ett värde af 3 millioner
och lösegendom till ett värde af 2 millioner vore till försäkring anmälte.
Den 1 Juli i84< var anmäld och godkänd öfver 4 millioners för
säkring
af åbyggnad och öfver 3 millioners försäkring af lösegendom,
hvarföre bolaget då genast trädde i verksamhet. Derefter har delegarnes
antal alltjemnt fortfarit att ökas, så att försäkringsvärdet har till den
1 November 1842 växt för åbyggader till p,o82,o5o och för lösegendom
till 5,8o3,8po R:dr. Den 1 November 1843 utgjorde det för åbyggnader
i2,236,o3o, och för lösegendom 7,600,560 R:dr. Den t Juni
1844 utgör det för åbyggnader 13,456,010 och för lösegendom 8,73o,3po
R:dr. Ali anledning är således för band, alt bolaget ytterligare skall ökas
och slutligen omfatta all åbyggnad på landsbyggden och den mesta lösegendomen.
Eders Kongl. Majit har jemväl funnit inrättningen äga så väsendtliga
fördelar med sig, att Boställsinnehafvare och arrendatorer af boställen
vid Regimenterne blifvit försländigade deruti inträda för laga husen, undantagandes
k a ra k te rsh lisen.
När detta Brandstodsbolag trädde uti full verksamhet, upphörde en
någon kolta re tid förut stiftad förening till försäkring af lösegendom såväl
på landet som i städerne inom Linköpings Stift, emedan de fleste deruti
varande delägare på landsbj^ggden öfverflyttade deras försäkringar till det
större Bolaget. Slädernes invånare fmgo likväl år 1842 tillfälle att jemväl
24
för deras del ulan särdeles kostnad fullt betrygga sig mot förluster af deras
lösegendom genom eldskada, då städernes allmänna brandstodsbolag till försäkring
af lösegendom bildades. Uti denna på fasta grunder byggda och
af allmänna förtroendet så mycket omfattade inrättning, att den redan inom
i år uppgick till nära 27 millioners teckning, bar lill brandförsäkring antagits
från
Norrköping ....
Linköping ....
Söderköping ....
Wadstena ....
Skenninge ....
Varulager
för ett värde
af
Fabriks-  redskap och
Machinerier.
Lösören i
allmänhet.
T jen stell jons
tillhörig-  heler.
Summa.
2,149,370
198,040
59.300
33,500
53.300
244,100
400
2,000
966,040
284,670
114,140
51,190
14,660
44,020
4,040
2,280
520
500
3,403,530
487,150
177,780
82,210
68,460
R:dr
Härförulan är uti
2,493,570
illmänna
246,500
Brand försä
1,430,700
iringsverkc
51,360
n i Stoc1
4,222,130
diolrn hus
och åbyggnader inom Länet försäkrade uti städernes fond , tillhörande
Norrköping för . . R:dr 3,262,200: —
Linköping  743,475: —
Söderköping  251,442: 24.
Wadstena
305,150: —
Skenninge  85,750: —
Summa 4,648,077: 24-
uti landets fond lill ett värde af  2,168,781: 4°.
Således är sammanlagdt åbyggnad inom Länet försäkrad
för .
20,272,868: 16.
samt lösegendom till värde af  12,952,520: —
Summa 33,225,388: 16.
Statsbidragens belopp är utförd t uti underdånigst bifogade tabeller,
beräknadt dels till hvad kontanta utgiften sig bestiger, dels efter medeltalet
af mai kegångsprisen på alla persedlar, som uti årliga markegångstaxorna nptagas,
samt för sådant som deruti ej omnämnes, efter de grunder hvilka man
ansett vara riktigaste mälarne af hvarje åliggande onus. Summan af de Stalsoch
Riksgäldsmedel m. fl., som årligen från Länet utgå, förutan det sorn
in
-
25
inom länet anordnas, uppgår i medeltal till en half million Riksdaler banko,
hvilket den var år 1842.
Personela skyddsafgiften är lindrig och föga betungande, nu mindre än
förr; men bevillningen af arbetsfolk ock backstugusittare är så mycket mera
tung, emedan den drabbar den fattigaste klassen, som ej dertill har andra
tillgångar än sin dagliga arbetsförtjenst, hvilken ofta nog knappast förslår till
egen och hustru och barns föda. Denna bevillning gör den fattige ännu fattigare,
utan att uppfylla något ändamål. Den kan ej vara oundgänglig för
statsbehofven och den kan ej heller förhindra backstugors uppkomst eller
förökningen af inhyses boende arbetsfolk, emedan dessas tilltagande antal befordras
af alltför mäktiga driffjädrar, för att kunna motas af beskattningen.
Det förefaller dessutom ganska främmande för alla statsekonomiska grundsatser,
att likasom med böter belägga folkökningen.
Bevillningen af näringarne och af borgerlig rörelse medför ringa tunga
för de förmögnare, helst det är dessa som bestämma taxeringsbeloppen; men
för mindre förmögne handtverkare uti småstäderne blir den ofta ganska dryg,
när antalet af arbetande i samma yrke ökas och handtverkerierne på landet
mer och mer borttaga arbetsförtjensten för dem i städerne.
Grundskatterne, nemligen jordeboks- och hemmantals-räntan samt roteringen,
äro de mäst betungande pålagorne för landtmannen. Men som de
utgöra vilkoren för äganderätten och oförökade äro bibehållne från längre
tid tillbaka samt ingått uti beräkning vid de arf, köp och andre afhandlingar,
som uti nu varande ägares händer öfverlemnat jordegendomarne, och
dessutom ej kunna upphöra utan att öfverflytlas på andra samhällsklasser, så
äges ej någon rätt till klagan, och man bereder sig på förhand lill den
längesedan kända pålagans utgörande, såsom till uthärdande af någon naturnödvändighet.
Alt Lagmans- och Häradshöfdingeräntan upphörde är en lindring
för den fattigare klassen och för redogörande tjenstemännen.
Roleringen för Infanteriet är uti sammandrag af deröfver från vederbörande
inkomne uppgifter beräknad att öfverhufvud uppgå till en årlig kostnad
af 76 R:dr banko för ett ordinarie rothållsnummer, hvaraf i länet finnas
1,244? men de olika vilkoren, som olika rotar bestå sine grenadierer,
och olika lokala omständigheter medföra härutinnan en olika tunga; helst 10-  tarne äro sinsemellan olika ej allenast till ägor och förmoner, utan ock
till hemmantal. Öfverhufvud utgöres hel rote af 2T4TYi8iiV mantal, med taxeringsvärde
af 9,396 R:dr banko. Vacance-afgifterne äro lämpade dels efter
26
de villkor rotarne förut bestått sine grenadierer, dels efter Rotehållarens
mer eller mindre lifliga önskan att medelst contant liqvid på en gång undgå
de annars oftare på äret återkommande frågorne om rekrytering, soldattorps
bjgnad och brukning, beklädnad, lön och underhåll, ved, bete, m. rn.
Uti markegångstaxorne är den beräknad
År 1838 till 72: 44. ,
„ 1839 — 67: 24.1
” i«/? 1 .eller öfverhufvud 66: 10,
„ 1841 — 64: 12./
„ 1842 — 64: 20.
„ 1843 — 60: 4a.)
Rustningen, hvaraf i Länet finnes g 17 nummer, är uti sammandraget
af vederbörandes uppgifter beräknad att nu öfverhufvud uppgå till en årlig
kostnad af belt nära 142 R:dr på hvarje nummer, ehuruväl för dem jemväl
förefinnes största delen af de ojämnheter som vid roteringen förorsaka
olikheter, samt dessutom de olika stora augmenten vid rusthållet! göra betydlig
skillnad. Augment finnes som uppgår till blott \ mot hvad andra
utgöra. Öfverhufvud anses augmenterne minska rustningsbördan med nära
75 R:dr banko; hvarigenom ett rusthållsnummer nu är mindre betungadt än
ett rothållsnuminer, i synnerhet som rusthållet derjemte är fritt från lifgifvande
af jordeboks- och hemmantals-ränta. Skulle 2:dra Lifgrenadier-regementet
komma alt åter uppsitta så blefve kostnaden för rusthållarne otvifvelaktigt
större; men deruti ligger den minsta svårigheten för ett ändamålsenligt
verkställande af en sådan förändring. En större ligger uti den delning
af sjelfva rusthållen, som ägt rum under den tid af mera än ett halft
århundrade, som förlupit sedan regementet var beridet; och hvilken delning
nu mera skulle åstadkomma betydliga svårigheter för hästarnes vård och
underhåll om uppsiltning skulle ske. En förändring af gamla samhällsförhållanden
kan ofta nog lätt verkställas, men en återgång till det fordna kan
sällan eller aldrig ske utan förfördelande af på god tro under tiden förvärfvad
rätt. I afseende på underhåll i krigstid, hafva rusthållarne år 1843, till
följe af Kongl. Maj:ts derom gjorde nådiga proposition, fattat det beslut: ”att
under krigstid gemensamt ansvara för ersättningen af alla de skador och
förluster af persedlar, som tillhöra rusthållaren att då underhålla, dock med
förbehåll, att, i händelse regementet kommer att uppsättas till Cavallen, detta
beslut anses förfalla, och ny öfverläggning böra äga rum i anledning af
27
de förhållanden, sorn då uppkomma”. Kommitterade af rusthållarne hafva
jemväl, till rustningbördans jemnare fördelning, afgifvit ett förslag till gemensam
ansvarighet för alla erforderliga kostnader, äfvenväl i fredstid, vid
anskaffandet eller förändrandet af de munderings-, bevärings- och remtygs-persedlar
hvilka det åligger de rustande att underhålla så länge regementet fortfar
att vara infanteri.
Båtsmans-roleringen är oförändrad, sedan sednaste afgifna underdåniga
Berättelse, med ic>4 rotar. 3 å 4 hemman utgöra hel rote, och kan detta
onus beräknas efter beloppet af vacance-afgiften, som
År 1838 blef bestämd till 02: 4r- ']• \
„ 1839
53: 16. —
„ 1840
50: 4a. 8. f n . , „
184
1842  ! 54: 32. —
„ 1843  56:21.4.)
Båtsmans-roteringen för städerne uppgår till 76 rotar, för hvilka vacanceafgift
årligen erläggas.
Extra roteringen för privilegierade jorden uppgår till 188 rotar på landet
och 23 i städerne. Roteringen af förut oroterad jord uppgår lill 60 soldatnummer
och 5 båtsmansnummer, för hvilka vacance-afgift i fredstider erlägges
efter årliga markegångs-taxans bestämmelser; och hvarigenom lönevilkoren för
de civile tjenstemän, som innehafva boställsjord, blifvit i någon mån inskränkte.
Clerecie-Statens från socknarne utgående underhåll är, sedan sednaste
underdåniga Berättelse afgafs, i det hela oförändrad, ehuruväl uti en del under
tiden ledigblifne pastorater uppgjorts kontracter för längre tidrymd,
hvilka af Eders Kongl. Maj:t blifvit stadfästade, och hvarigenom grunden
för pastors årliga rättigheter blifvit bestämd på ett ostvidigt och med närvarande
förhållanden mera öfverensstämmande sätt.
Militiae-Staten och Civil-staternes indelningar äro jemväl oförändrade.
Politie. Fattigförsörjningen fortfar att vara tung på en del orter af
Länet, under det att andra deraf hafva föga känning. Uti städerne är detta
åliggande kännbarast, hvarför de större af dera ock sökt ordna fattigvården
på annan fot än förut, och annorlunda än på landsbygden kan ske. Vissa
socknar på landet, der omständigheterna förr sammanfördt en större mängd
menniskor, för hvilka arbetsförljensten sedermera upphört, eller der någon
4*
28
mängd backstugor uppstått ulan att konstfärdighet i något yrke ännu hunnit
förvärfvas, eller der vid större egendomar och af arrendatorer någon myckenhet
statfolk indragits och derefter lemnats åt fattigvården, de äro svårast
betungade; hvaremot andra, der blott sjelfägande bofast allmoge med måttlig
men säker bergning sitter på hemman, eller der de stora possessionaterne
hafva hvar för sig inrättat fattighus, de hafva obetydlig och ringa kostnad
för deras fattigförsörjning, hvilken är inskränkt till ålderstigne, utfattige och
krymplingar. De största kostnaderne vid fattigförsörjningen orsakas af barn
och af förskjutne statfolks hushåll. Barnens missvård af föräldrar är ett
svårt tidens tecken på sedeslöshet och lättsinnighet samt tilltagande förslappning
af hjerlats heligaste känslor och åsidosättande af samhällsmenniskans
första och heligaste pligler. Barnens öfverlemnande åt Kommunens
vård är en mer och mer kring sig gripande olycka, hvilken måhända genom
sjelfva Kommunens öfvertagande deraf i någon mån småningom får
anledning att ytterligare utbreda sig; men Kommunens eller det allmännas
åliggande i detta afseende är för samhällets förkofran och bestånd alltför
uppenbart för att ifrågasättas, ehuruväl sjelfva verkställigheten kan blifva
föremål för mycken olikhet uti åsigler samt många mer och mindre lyckade
försök. Minst lyckas det att låta barnen hämta sin föda genom vandring
kring socknen från den ena sockneboen lill den andra; derigenom uppfostras
de lill tiggare, uti okunnighet och elaka vanor, till afundsamhet,
laster och brott.
För att minska de olägenheter, som åtfölja nödvändigheten vid en del
egendomar att hafva statfolk i stället för jordtorpare, har ägaren af Hofgården
år 1838 inrättat en belönings- och sparkassa åt gifta statkarlar, hvaruti
lian, till beredande af understöd för den tid statkarlen blir orkeslös,
eller af hjelp åt hustru och barn vid mannens eller fadrens död, hvarje
vecka insätter 8 skillingar banko för dens räkning, som under ett nyktert
och anständigt uppförande troget och flitigt uppfyllt de åligganden, han
åtagit sig. Så snart insättningen stigit till full Riksdaler, beräknas derå fem
procent ränta med räntans årliga läggande till kapitalet. Stalkarlens rätt
till uttagning ur kassan inträder först vid aflyttning efter fem års bibehållen
tjenst vid egendomen, eller vid dödsfall, då hustru eller barn äga uttaga
behållningen, hvilken jemväl i viss mån ökas genom efter serskild regel af
jordägaren tillskjutande fyllnadsskillingar. Slatkarlens sålunda uppkomna
behållning kan på della sätt under en tidföljd af 20 år uppgå till 313 riksdaler
banko, som är en betydlig hjelp för hans eller enkans kommande
29
dagar, hvilka annars vanligtvis äro hopplösa. Derjemte äger statkarlen rätt
alt uti kassan insätta alla de besparingar han under sin tjenstetid kan göra,
dock ej till högre belopp sammanräknadt, än 666 r:dr 32 sk. banko per
man. Ägaren af Hofgården har till säkerhet för de innestående penningarne
låtit inteckna egendomen till visst betydligt belopp. Detta ädla föredöme
har väl hittills saknat efterföljd; men det visar huru den tänkande
jordägaren kan bjuda lill alt förena omsorgen om sin egen hushållning med
pligterne mot Kommunen. Det är att hoppas, att man mer och mer inser
angelägenheten och nödvändigheten att så ordna de ömsesidiga åligganderne,
att socknarne ej, såsom nu ofta sker, obilligt betungas af ofta återkommande
faltigvårdsomsorger för arrendatorers eller jordägares i socknen införde,
men snart nog hjelplöst förskjutne statfolk med deras hustrur och barn, och
att icke en samhällsklass tillskapas, hvilken under sin arbetsföra tid är blott
ett redskap, en machin, som, när den hunnit blifva försliten, utkastas på
Kommunen, utan att någonsin vara satt i tillfälle att bereda sig utvägar för
bergning på ålderdomen eller vid aftagande krafter, samt ännu mindre att
samla något för enka eller efterlemnade barn.
Gesällvandringarne hafva fortfarit att för provinsen vara en plåga, på
hvilken man ej ser något slut, så länge vandringarne få fortfara hela lifstiden
igenom för dem, hvilka hvarken vilja eller kunna biträda de bosatta
mästarne uti handtverkerierna.
Allmänna hälsovården, som oförändradt fortfar att lemna sin omsorg
åt alla Länets trakter, har ej varit ovanligare anlitad mera än år 1842, då
rödsot och nervfebrar vid slutet af sommaren och under den första delen
af hösten bortryckte mycket folk uti en del socknar, helst på slättlandet.
Kurhus och Lazarett äro i god ordning och oförändrade. Å Kurhuset i
Wadstena hafva under nedanstående år varit behandlade:
År 1838
145 sjuke.
,,1839
139.
„ 1840
172.
„ 1841
148.
,,1842
179.
häraf qvarliggande till år i843 .... 38.
Länets lunga af skjutsningsåliggandet är, sedan sednaste underdåniga
Berättelse afgafs, icke vidare förändradt än alt de reservskjutsskyldige få vidkännas
allt mer och mer skjutsning, tillkommen dels genom snällposter
30
och paketposter, dels genom fångars forslande. De utsträckningar af postväsendet,
som ske för brefväxlandes allmänna nytta, synes rättvisligare och
lämpligare böra helt och hållet bekostas af Postverkets medel, än öka
åligganderne för de skjutsande, hvilka icke hafva den aflägsnaste nytta hvarken
af den förökade postgången eller af den beredde lättheten att från och
till hufvudstaden finna snabb lägenhet för modets och litteraturens dagliga
nyheter. Förökningen uti fångskjutsen härrör för det mesta af den vidtagne
sednaste författningen, hvarigenom det åtgår två hästar för transporterandet
af en enda ransakningsfånge, eller för en enda persons befordrande
till afstraffningsstället eller till kyrkopliktens undergående. Förutan de häraf
betydligt ökade fångskjutskostnaderne, förorsakas jemväl oftare påkommande
skjutsning för reservbonden. När väglaget är drägligt, synes likväl hästantalet
utan olägenhet kunna vara inskränkt till hvad det varit förut.
Kronobrefbäringen är ordnad på det minst betungade sätt, genom bestämde
tider för den vanliga brefgången till och från kronobetjeningen, samt
vidmagthållande af noggrannhet emot missbruken.
Väghållningen faller olika tungt på olika orter, genom vägarnas olika
mängd och deras bredd. Antalet landsvägar är ej större än det väl behöfves
för vägfarandes någorlunda beqvämlighet, och antalet härads- och socknevägar
äro uti vissa trakter alltför inskränkte mot verkliga behofvet. Uti
södra delen af länet besväras vägarne särdeles mycket af backar, hvilkas
undvikande vore en för denna orten högst önsklig sak. Dertill erfordrades
dock en nästan helt och hållet ny omläggning af största delen utaf dessa
vägar, hvilkas sträckning är alltför betydlig för att orten skulle förmå vidkännas
alla de ett sådant företag åtföljande kostnader, helst större jordersättningar
på många ställen komma i fråga. Uti ett par socknar i medlerst
a delen af länet har allmogen genom enskildte öfverenskommelser och
gemensamt arbete verkställt afgräfningar af en del backar på härads- och
socknevägarne, men på andra ställen äro svårigheterne vid backarnes borttagande
eller kringgående större, än att de af allmogen kunna öfvervinnas,
t. ex. vid Löfsta, på den så mycket befarna stora landsvägen emellan Linköping
och Norrköping, der en sådan mängd resande, och en sådan myckenhet
varor dagligen skola fram genom det i öfrigt för det mästa jemna landet.
Flere förslag till sistnämnde backars undvikande genom landsvägens
omläggning äro gjorde, men intet har befunnits tillfredsställande.
31
Diverse utgifter till allmänna byggnader, jagtkassor, kurhus och lazarett,
inqvartering, riksdagsmannaarfvoden in. m. äro icke ökade sedan sednaste
underdåniga Berättelse afgafs; och summan af alla onera som af Länet
utgöras, har ej undergått annan märkbar förändring, än den år 184* skedda
nedsättning af kapilations-bevillningen och befrielsen från mantalspenningar
för personer under 17 år.
§• 5.
Studer och IiÖpingar.
Norrköping liar tillväxt. Folkmängden, som enligt mantalslängderne
vid 1838 års slut uppgick till 12,800 personer, är nu, 204 spinnhushjon
oberäknade, 13,73o personer, utan att fattigpersonalen tilltagit i någon
märkbar mån. Af denna folkmängd var 6,420 mankön, 7,310 qvinkön.
Stadens hufvudnäring, klädesfabrikationer, har betydligt utvidgats. Den
uppgafs uti sednast afgifna underdåniga Berättelse till 4*o>ooo alnars årlig
tillverkning med ett värde af 2,700,000 R:dr banko. År 1843 har den utgjordt
636,p4o alnar, till värde 3,968,980. År i838 funnos 72 fabriker
med 331 väfstolar och något utöfver 2,000 arbetare. År 1843 fanns ett antal
af 91 fabriker, 521 väfstolar och 3,203 arbetare. Denna industri-grens
tillväxt visar sig bäst af en jemförelse emellan tillståndet för längre tid tillbaka
med det som varit under hvarje påföljande fem-tal af år, såsom nedanstående
tabell ger vid handen.
Antalet af ar-  betare vid
Klädesfabrikstillverkning.
Klädesfa-
brikerne.
alnar.
värde.
År
1818
763
144,876
747,045
>»
1823 .....
654
200,306
1,094,160
99
1828
780
248,153
1,335,513
99
1833
1,945
391,868
2,502,501
99
1838
2,160
453,424
3,014,179
99
1843
3,322
638,940
3,932,718
32
Således har på de sednare 25 åren klädestillverkningen uti staden ökats
till myckenheten 44^ procent, nu sysselsättande 4 a 5 gånger så många händer
som vid denna tidpunkts början, och ökande värdet af det producerade
arbetet till 531 procent. När från tillverkningsvärdet 3,932,718 afdrages
800,000 R:dr såsom högsta ungefärliga värdet af de från utlänningen härtill
hämtade rudimaterier af ull, färgstofter, kardborrar 111. m., återstår dock utöfver
3 millioner, som utgöra inhemsk produktion, frambragdt år 1843 i denna
stad inom en enda näringsgren, och ungefärligen motsvarande värdet af
hela Rikets tackjernstillverkning för samma år. År 1810 uppgick hela klädestillverkningens
värde till endast 350,777 sk. Banko. Stadgan
uti författningarne, fredens lugn och lagarnes oafbrutna hägn hafva tryggat
fabriksidkaren vid hoppet att genom flit, idoghet och tilltagande konstfärdighet,
ökade insigter uti sitt yrke samt deruti nedlagde kapitaler, finna sin
bergning och förvärfva förmögenhet, under idkandet af en för fäderneslandet
nyttig och gagnelig näring, som sysselsätter tusendes händer och gifver
bröd åt tusende hushåll. Huru gagnelig i detta afseende klädesfabrikationen
är, det visar sig främst, så väl i det årliga tillökade antalet arbetare
inom denna näringsgren, som uti den ökade sysselsättningen för andra arbetare
och de inrättningar, som stå härmed i sammanhang. På de sednast
förflutne fem åren har antalet arbetare vid klädestillverkningen ökat sig med
1,162 personer; hvarförutan närmare 200 qvinnor på Korrektionsinrättningen varit
sysselsatte med till sådan tillverkning hörande arbeten, hvilket är 1843 inbringade
Korrektionsinrättningen en inkomst af 9,167 R:dr 27 sk. 9 rrst., äfvensom
mycken arbetsförtjenst i och för klädestillverkningen tillskyndats stadens
fattigarbetshus och de håda i staden varande machinverksläder med deras
«4o arbetare och 5o,ooo R:drs årliga tillverkning. Arbetarnes klädsel och
lefnadssätt vittna i allmänhet om god bergning, och äro, likasom den mängd
insatser de äga uti stadens sparbank, en motsatts mot det utomlands öfverklagade
tillståndet uti fabriksorter. Hufvudgrunden till detta bättre tillstånd
måste sökas deruti, att, då den utländska större fabrikanten arbetar för att
undersälja sina medtäflare på verldsmarknaden och derföre måste nedtvinga
arbetslönerna i möjligaste måtto, så arbetar den Svenske klädesfabrikanten
för blott inhemsk förbrukning, skyddad af förbudet mot utländsk import,
och kan derföre bestämma sina arbetares lön efter deras nödtorftiga behof
och bergning lika mycket eller mera än efter sitt eget behof att nedsätta
tillverkningskostnaden. Att föda och underhåll icke brister för det här i
sta
-
33
staden uppväxande slägtet, derom vittnar jemväl förhållandet vid de årliga
beväringsmönstringarne, hvarvid kassationen bland beväringsskyldige från
Norrköping är långt ringare än uti Länets öfrige delar. Klädestillverkningen
har likväl ock många svårigheter att bekämpa. Den för tillfället svåraste
och mest nedslående var år (84» fruktan för tillåten införsel af utländska
kläden; hvilken fruktan bringade många fabrikanter att minska tillverk-*
ningen, att förafskeda arbetare och bereda sig lill nedläggande af rörelsen.
1 förväntan på en sådan förändring uti tull-lagarne upphörde de handlande i
andra städer att köpa kläden, afsättningen afstadnade och nedslagenheten utbredde
sig bland fabrikanterne till den grad, alt utrikes ifrån redan införskrifne
och ankomne nya machiner icke ens uppsattes utan förblefvo liggande
obegagnade eller ock afyttrades. Men så snart det vardt kändt, att
de förut gällande tullstadganderne skulle förblifva oförändrade, återväcktes
håg och lif uti rörelsen, hvilken under påföljande år ökades med förvånande
fart. Många nya anläggningar och ombyggnader gjordes, masellinernes
antal förökades, deras beskaffenhet förbättrades, de nyaste uppfinningarne införskrefvos
och man bellitade sig om att uti fabrikatets fulländning täfla med
de bästa utländska. Ökad afsättning uppmuntrade ock härtill, helst priserne
å varan nedsattes såsom följd af machinförbättring samt mera utvecklad
arbetsskicklighet. Sedan nu tillverkningen af kläden så betydligen ökats,
har afsättningen blifvit ansenligt trögare, och det synes som fabrikernes vidare
utvidgande måste anstå någon tid, intill dess endera inhemska behofven
af varan blifva större eller ock att den finner väg till afsättningsorter
utom våra landamäre». Men fabrikanten har uti våra kreditförhållanden ett
bestående band, som betydligt tynger hans rörelse. Tolf månaders anstånd
med betalningen för de kläden han afyttrar är vanligt, utan att han derföre
äger annat än en bokförd fordran, som hvarken kan diskonteras eller hypoliseras
och som således högst ansenligt ökar hans förlagskostnader, kapitalbehof
och ränteförluster, som ännu mera förstoras genom de under tiden
innan betalning utfallit ofta förekommande konkurser och dessas senfärdiga
slut. En rättelse eller förändring tili ett bättre härutinnan är endast att
förvänta genom välberäknade lagstiftningsåtgärder, hvilkas rigtning här blott
kan antydas utan att de kunna blifva föremål för närmare skärskådande
uli denna underdåniga Berättelse.
De årliga ullmarknaderne äro en fördel för både köpare och säljare genom
del tillfälle, de lemna lill urval af lämplige sorter, till jemförelse dem
34
emellan och till bedömande af inhemska lillgåugarne på denna rudimaterie.
Sednare arens tillförsel af ull ha,r varit mindre än förut och pi;iserne, jemväl
mindre uppmuntrande för ull producenter ne, serdeles för dem, hvilka vinnlagt
sig. om framalslrandet af finare ullsorter, hvilka uti Norrköping finna
blott inskränktare efterfrågan, emedan finare slagen af ylleväfnader der. ej
tillverkas, och det finaste klädet blott till ringare qvantitet. Mängden kläden
förfärdigas af den medelfina ullen, hvaraf man, genom förbättrade machineriers
tillhjelp, tillverkar kläden, hvilkas utseende är vackrare än hvad
man förr med långt finare ull kunde åstadkomma. Derföre skall den mest
vinstgifvande ullproduktionen troligen blifva af sådane fårslag, hvars ull L
finhet närmar sig Southdownsracen, och hvars kroppsbeskaffenhet derjemLe
är så köttig, att den lemnar godt slagt till ersättning för den drygare utfodringskostnad
vi måste vidkännas i jemförelse med utlänningen.
Till de år 1843 befintlige 91 klädesfabrikerne höra 5a 1 väfslolar, förutan
de på korrektions- och arbetshus, 12 färgerier, 12 klädesvalkar, 22 hydrauliskå
spinnmachiner af flera slag, 160 mekaniska spinnstolar, 1 f\ enkla
spinnmachiner, 87 skrubbelmachiner, 56 • kardmachiner, 68 skrubhel- och
kardmachiner, 7 kardmachiner med slubb, 4 kardursticknings-machiner, 1
ullinoljningsmachin, 1 ullredningsmachin, 35 ullplysningsmachiner, 1 nyaste
plysmachin, 5 öfverskärerier, 83 tondeuser, i5 finiseuser, 1 longiludinalskärmachin,
92 ruggmachiner, 1 hj^draulisk präss, 25 prässar för skruf, 23
tillborstningsmachiner, hvaraf 5 för ånga, 1 ångpanna, 24 dekateringsinacliiner,
1 1 opereringsmachiner, 4 sköljmachiner, 2 tvättmachiner, 2 appreleringsmachiner,
r elothdressingsmachin, samt 1 lovoir å rouleaux. Dessa inrättningar
skötas af i,85o mantalsskrifne personer, 618 ej mantalsskrifne och
795 barn, af hvilka jemväl plysning m. m. för hand verkställes.
Af öfrige i staden befintlige fabriksinrättningar bör anmärkas: 2 sockerbruk,
hvilkas tillverkning år 1843 uppgick lill 622,000 U socker och 4 1 5,ooo
sirup, med ett värde af 238,000 R:dr; 1 pappersbruk med tillverkning
a.f 15,ooo ris, förutan papp och takpapper, i värde 72,000 R:dr; 1 snusfabrik
med tillverkning af 172,000 U, i värde 81,000 R:dr. Alla fabrikernas
sammanräknade tillverkning är uppgifven att hafva utgjort:
35
Värde i Riksdaler Banko.
Antal anstälde
arbetare.
— 1843
1,072,311
1,174
1,381,623 .3, _ 1,222
1,679,657 3 q 3 1,187
2,919,402 46 8 2,255
3,543,344 19 — 2,622
4,714,518 20 8 4,162
Bland förestående värden för år 1843 torde närmare 190,000 B:dr utgöras
af fabrikater, hvilka ingå uti klädestillverkningen och inberäknas uti
dess summa tillverkningsvärde, samt således böra afföras från slutsumman
af stadens bela fabrikationsvärde, hvilket emellertid likväl öfverstiger 4>5oo,ooo
R:dr Banko, oell således mer än fyrdubblat sig på 25 år.
År 1810 besteg den sig till ej fullt 600,000 R:dr, med en folkmängd
af 9,000 personer. Ökad folkmängd ocb ökad fabrikstillverkning hafva medfört
en för bindlina nuen betydligt ökad afsättning för sina varor, hvaraf måhända
mindre nu härifrån afgår sjöledes än förr, men hvaraf en långt större
mängd åtgår för den dagliga förbrukningen, hvarföre Ock priserna å ätliga
varor hålla sig jemnare och högre till nytta för kringliggande orten, der
ock fastighetspriserna ansenligt stegrats, helst de -sednaste åren.
Stadens tillväxt ådagalägges ock genom det ökade taxeringsvärdet, hvilket
uti sednast® afgifne underdåniga Berättelse uppgafs till nära 2,600,000
R:dr för år 1838. År 1842 var det nära 2,900,000; hvaraf 2,442>QSo follins
ocb tomter, 109,210 för qvarnar, och 344>33o för byggnader lill fabriker,
verk ocb inrättningar.
Utrikes handeln är uLi enahanda skick, som omnämnes uti sednast afgifne
underdåniga Berättelse, med någon tillökning uti import, hvilket äfven
visar sig af den högre tulluppbörd®». Den har förhållit sig på nedanstående
sätt:
36
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
1843.
1
Tullmedel ......
149,100
46-
126.271
6
-
135,812
5
-
163,281
30
—
202,656
5
_
231,793
12
—
iNederlags-Recognition . .
413
44'-
'383
8
-
551
6
-
441
3
-
609
42
-
339
44
—
Transitoafgift
— -
—
-
—
-
—
—
186
11
-
—
—
Lastpenningar ....
997
38 -
753
27
-
708
11
-
942
34
—
1,036
33
-
925
40
—
Confiscationsmedel och böter
11,707
2'5
3,289
16
1
1,448 42
-
1,176
22
11
456
9
6
206
40
9
Fyr- och Bäkmedel. . .
Afgift till Handels- och Sjö-
969
83-
804
22
-
7S4
32
-
948
18
—
1,171
8
-
1,049
47
—
farts-fonden (Convoymedel)
14,141
18-
11,852
31
-
13,228
24
-
15,944
29
-
19,845
38
-
22,871
46
—
Anslag till Manufakturfonden
164
94
13
40,
4
15j33j9
36
18
4
54
14
8
35
3
10
Summa R:dr 1177,50014619
143,3681 6|5|152,549| 9|9
1S2,771
11
31226,016| 1712
257,222(41
73
Undervisningsanstalterne uli staden äro desamma, som omnämndes uti
sednast afgifne underdåniga Berättelse, och befinnes i oförändrad t skick. De
uppfylla i allmänhet tämligen deras bestämmelse, helst flickskolorne, hvaraf
läse- och arbetsskolan kommit i fullt åtnjutande af Eggerska donationen.
De fromma stiflelserne äro jemväl oförändrade och väl handhafde. Sparbanken
har tillväxt, så att den från 62,000 R:dr år 1838 hade den 3o Juni
i843 att ansvara för insättningar till belopp af 101,923 R:dr 3^ sk. Den
emottager ej penningar från andre än dem, sora tillhöra staden; och utgjorde
insättarnes antal då 2,070 personer, hvaraf 453 fabriksarbetare, 335 andre
arbetare och tjenstehjon, 184 arbetares hustrur och enkor, samt 5a6
minderårige.
Ångfartygen fortfara att besörja den snabba sommarkommunikationen
med hufvudstaden, och äro alla tre förenade under ett och samma bolag,
hvarigenom priserne äro jemna, och fartygen väl uuderhållne.
Vid Varfven byggas blott få fartyg, men vid Motala bolags härvarande
verkstad sa fdel ni 11g insättas ofta njm pannor på ångfartyg och verkställes
jemväl i öfrigt en och annan reparation.
Förvaltningen af stadens inkomster fortfar att vara omsorgsfull, förutseende,
sparsam och driftig; hvarigenom ock betydliga arbeten för stadens
allmänna nytta alltjemnt ske.
Ar 1841 inrättades stadens fattigvård på ett sätt, som helt och hållet
skiljde sig från det som förut ägde rum, och förenades med ett arbetshus;
hvarjemte noggrann tillsyn i alla stadens qvarter organiserades till förekommande
af allt sjelfsvåldigt tiggeri. Till inköp af tomt och hus samt deras
behöriga inredning och ordnande, lemnade Fabriks-Soeietelen ett capital af
i2,ooo R:dr banko, och förmögnare enskildte sammanskjölo 4>5oo R:dr b:ko.
Med dessa medel fullbordades inrättningen och det förut brukliga understödet
i kontant upphörde för alla, utom sådane, som hade tillfälle till hus
-
37
runi och vård af pålitlig person. De till fattigvårdens omsoi’g öfverlemnade
barn utackorderades mestadels på landel, och de andre till fattigpersonalen
hörande inlogos på fattighus eller fatligarbetshus efter ålder och förmåga.
Alla, som egde någon arbetsförmåga, måste arbeta, om de ville erhålla
födan, och lättingar och liderlige tillhöllos med stränghet att göra
gagn. Hvarje person, sorn beträddes med tiggeri i staden, fördes ofördröjeligen
till något al de i alla qvarter varande distriksombud, sorn genast försände
honom lill fattigarbetshuset, der han anställdes till något nyttigt arbete.
Genom ett allvarsamt och oaflåtligt iakttagande af sådana föreskrifter
lyckades det att helt och hållet utrota tiggeriet af staden tillhörige personer
och de kringstrykande från andre orter begynte undvika stadens område
i möjligaste måtto. Första året, som inrättningen var i verksamhet,
år ib/p, då spannemålspriserne uppstegrats, uppgingo kostnaderne för denna
fattigvård till 1 2,323 R:dr från 9,84.9, solliden utgjort året förut; men
för år i843 nedsattes den, så att den på stadens invånare i och för detta
ändamål uttaxerade summan icke öfversteg hvad annars varit debiteradt
när tiggeriet besvärade. Till detta resultat har, jemte den noggranna ordningen
och utmärkta omtankan som rådt vid liela företaget, de i staden befintlige
fabriker uti betydlig moa bidragit, derigenom att så väl den större
arbetskraften kunnat för deras räkning användas till väfvande som ock den
mindre och aldraminsta till ullplysning m. fl. andra småarbelen.
Sjukvården fortfar med omsorg på stadens Lazarett, sorn af stadens
egna bidrag underhålles.
Linkoping. Staden har tillväxt i folkmängd. Den utgjordes år 1838
af 4>5o7 personer, och var vid 1843 års slut 4>74°> hvaraf 2,oo5 mankön
och 2,^35 qvinkön. Tillväxten har egentligen egt ruin bland arbetande
klassen, och liar fattigpersonalen jemväl ökats. Taxeringsvärdet A hus och
tomter utgjorde år 1842 en summa af 744>'55 R:dr banko.
Stadens rörelse har visserligen något tilltagit, men ej så mycket nian
förväntat skulle blifva en följd af hamnanläggningen och Stångåns uppmuddring.
Flere orsaker i förening hafva härtill bidragit, och i främsta
rummet den omständigheten, att ingen större spannemålshandel ännu kunnat
uppstå uti staden, dels derföre alt skördarne uti orten ej varit så öfverflödige
alt säd kunnat i större uiängd till andra orter afskeppas, dels
SS
derföre att större och hamnen näibelägne magaziner hittills saknats, äfvensom
:att tillgången på de ansenlige kapital, sorn för spannemålshandel erfordras,
varit allt för knapp. 'Bristen på kapitaler och den dryga räntan derå
liar jemväl varit ett hinder för lillräcklige inköp i stort på öppet valten,
.■hvarföre mycket varor ännu ankomma landvågen i små partier.
Vaman att köpare fordra lång kredit af den handlande, är för de sist"
nämnde en stor olägenhet i isynnerhet derigenom, att den fördubblar deras
behof af förlagstillgångar mot hvad som behöfdes om handeln skedde för
kontant. Ett annat hinder för stadens handel har varit de många försök,
•som helt obemedlade personer gjort alt öppna egna bodar med från utlänningen
på kredit et hällne varulager, för hvilka de sedan sökt skaffa sig
skyndsam afsättning genom låga priser och lång kredit, sorn undergräft såväl
deras eget efetneriska bestånd, som ock de mera bemedlade köpmännens
skäliga vinst. Bland märkvärdiga handelsföretag, som antyda hvad förmon
en uppmärksam köpman kan draga af det tillfälle lill förbindelse med fjerran
belägna orter, sorn den inya hamnen lemnar, må nämnas, att år 1843
afskeppades från Linköping en läst der uppköpta bräder till Lubeck. Staden
tillhörige fartyg äro fortfarande blott tre.
Emedlertid har, dessa åren, kringboende allmogen funnit en förmonlrg
afsättning för mindre landtmannaprodukter på Linköpings torg, der smör,
ägg och dylikt haft stark åtgång till tämligt höga priser och sorn alla torgdagar
varit uppfyldt af säljare, hvilka sällan saknat köpare. Ångbåtskommunikalionen
med Stockholm har i betydlig mån härtill bidragit, och dess
upphörande förändrar genast förhållandet, till förmån för i staden boende
löntagare och andre, som lefva af en knapp penningeinkomst, men till afsaknad
för landtmannen och till ingen vinst för köpmannen, hvars afsättning
i så hufvudsaklig mån beror derpå, att landtmannen får sine varor
så betalte, att han kan köpa af köpmannen.
Uandlverkerierne hafva ej synbart lörkofrats. De klaga mycket öfver
intrång uti yrkena, dels af bönhasar, dels af i allmänhet privilegierade
handl vprksidka re, dels af så dane, som genom Commerce-Collegii särskildta
tillåtelse nedsätta sig, dels ock af på landet eller uti andra mindre städer
bosatte handtverkares sed, att i socknarne ki ingi esa, helst söndagarne lill
kyrkorne, och der till allmogen försälja sina varor, samt emottaga deias råämnen
ni. m. lill beredning för husbehofsbrnk, eller reparation o. m. d.
Skälen till deras klagan kunna ej i allo underkännas, fastän man bör tro
flit friheten uti inhemska näringarnes bedrifvande är hvad som i längden
39
och lil,ui; allmän synpunkt betraktadt, skall blifva för Rikert fördelaktigast
och för dess invånares, gemensamma trefnad och belåtenhet mest önsk vändt.
Likväl mäste sådant till vägpbringgsi genom allmän lagstiftning oell eigenom»
undantag eller missbruk.
Gymnasium och Lärdomsskolan fortfara att vara mindre besökta, än de
förr varit, och hvartill en del skäl uti, sednast afgifne underdånige berättelse
infördes. Till dem kan ytterligare läggas den erfarenhet, att en mängd stu^
(levande, utan att genomgå, hela skolan och gymnasium, afgå i förtid till andra
yrken och till när i o gar ne,, dit flera nu mera ägna sig än som fordom
var förhållandet. Apologislskolan är något mera besökt.
Ljungstedtska friskolan fortfar att gagna detta, samhälle och,torde framdeles
kunna göra det ännu mera. Dess tillgångar äro, genom ytterligare
från den ädle stiftarens qvarlåtenskap tillfallne medel, förakta, så att de nu
bestå af vid pass 3o,ooo R:dr banko i kontant, den landtegendom som för
längre lid sedan inköptes, bus och tomt i staden samt hälften af ett hus uti
Stockholm, Der äro anställde en förste Lärare, sorn bor uti inrättningens hus,
en Lärare för Sönclagsundervisningen, en för lincarleckning, en för Gymnastik
och en för Kyrkosång. Uti handaslöjder och handtverk har ännu
ingen vigtig undervisning blifvit organiserad, blott förslag uppgjorts, till denr
na angelägna och med stiftelsens ändamål så nära förenade gren af den uppväxande
fattigare generationens uppfostran. Från Friskolans första början
år 1824 har der intagits 822 gossar; och höstterminen 1843 voro närvarande
iii. Årligen hafva de sednare åren utgått 20 ä 3o och ett ungefärligt
lika antal in träd t. För närvarande är Stiftets, seminarium förenadt med friskolan,
och 20 unga män inhemta der kunskap om och öfning uti vexelundervisnings-methoden,
för att såsom lärare uti socknarnes folkskolor meddela
sanningens ljus åt allmogens vellgirige barn. Flickskolan, grundlagd genom
sammanskott i anledning af dén år i83o firade Jubelfest,, har nu en fond
af 3,333 R;dr 16 sk, banko, hvarå räntan, jemte frivilliga gåfvor och behållningen
af flickornas^ arbetsförtjenst, lemna nödiga tillgångar för hyrande af
lärosal och af boning samt lön åt lärarinnan. Antalet flickor, sorn der erhålla
undervisning och inlagas emellan 8 och i5 år, (år ej samtidigt öfverstiga
5o, ehuruväl behofvet skulle påkalla en utvidgning, hvartill medel ännu
saknas. Lärotiden är, beräknadt till 4 år. Sedan stiftelsens början hafva- 200 flickor
här njutit undervisning uti stafning och renläsning, christendom, chorajsång,
samt, efter hvars och ens fallenhet och förmåga, uti sådane handaslöjder som
strumpstickning, sömnad, spånad och väfnad m. m. Skolans styrelse utgöres
40
af en Direktion af fruntimer, som tillsätter lärarinna, förordnar om undervisningen
och inspekterar skolan samt förvaltar dess inre ekonomi. Kapitalfonden
förvaltas af en Kommite, som utväljer Direction. Hvarje tre år sammanträda
de personer, hvilka bidraga till skolans fond, och utse kommitterade
samt taga kännedom om skolans gång och ställning.
Sparbanken, som år 1838 svarade för 27,350, R:dr insatte af 749 personer
har, enligt sista redogörelsen af år 1843, att ansvara för insatte
63,727 R:dr 4° sk. Insättarnes antal utgjorde 1,124 personer, hvaraf 148
ståndspersoner, 97 borgare och handtverkare, 222 allmoge och tjenstehjon
samt 657 barn.
Östgötha Bank har fortfarit att gagna orten, hufvudsakligast genom det
tillfälle den öppnat åt affairsmannen, alt för behofvets stund bereda sig ögonblicklig
tillgång på penningar, hvilka sedan återbetalas under loppet at
året uti större eller mindre summor efter beqvämlighet, äfvensom att mot
någon ränta deponera sina tillfälligtvis influtne penningar, hvilka sedan vid
förefallande behof stå att lyfta hvad dag som helst till större eller mindre
belopp. Banken, som aldrig var ämnad ätt förlägga den större rörelsen,
oktrojerades till en million; men då vid samma tid flera privatbankar uti
angränsande provinser stiftades, inskränktes den af aktieegare sjelfve till
760,000 Riksdalers fond, hvaraf ^ inbetaltes kontant. Rörelsen har sedan
1 Juli 1837 fortgått sålunda, att ställningen hvarje halft år varit följande.
Kontant
Kassa.
Ar 1837
Decembei' 31
115,964: 3T.
_
__
1838
Juni .
30
116,478: 45.
_
_
December 31
270,729: 8.
1839
Juni .
30
125,615: 4.
1.
December
31
335,310: 13.
7.
1840
Juni .
30
226,220: 25.
_
December 31
491,387: 46.
1.
1841
Juni .
30
250,047: 10.
_
December 31
559,003: 10.
_
1S42
Juni .
30
278,546: 41.
-
—
December 31
476,938: 38.
2.
1843
Juni .
30
191,672: 30.
-
—
—
December 31
514,643: 11.
3.
Utelöpande
Sedelstock.
351,663:
433,663:
616,819:
583,645:
768,335:
841,537:
1,047,852:
955,878:
1,070,395:
981,189:
960,098:
915,372:
916,239:
Fordringar.
Skulder.
i
Diskontlån.
pä
Kreditiver.
Depositioner.
Län.
442,943:
16.
2,016:
32.
42,173:
16.
31,000:
—
498,150:
8
153,490:
32.
134,055:
—
41,000:
—
696,107:
40.
2,360:
176,950:
—
34,690:
—
667,198:
12
223,560:
—
128,470:
—
105,000:
—
756,008:
18.
38,590:
—
106,425:
—
intet.
785,564:
34.
218,336:
32.
102,378:
16.
60,000:
—
900,796:
9.
8,903:
16.
120,821:
32.
intet.
905,018:
24.
348,570:
—
119,261:
32.
140,000:
—
989,252:
4.
9,900:
—
186,051:
32
intet.
959,336:
43.
287,410:
—
157,241:
32-
100,000:
—
992,082:
40.
7,950:
—
20S,461:
32.
intet.
882,578:
1.
376,220:
—
108,021:
32.
143,866:
32.
854,548:
45.
2,450:
—
150,941:
32.
Diskontlånen hafva öfverhufvud begagnats till af Landtbruket och
bergs
-
41
bergsrörelsen, till £ af fabrikerne, något utöfver af handeln, afhandtverkerierne
och ^ af diverse personer. Regelmässigheten af Bankrörelsens
gång ådagalägger dess Styrelses omtanka och försigtighet samt på erfarenhet
och stadigvarande grundsatser hvilande förvaltning. Inväxlingen af
Bankens sedlar har oafbrutit fortgått vid hufvudkassan i Linköping, Afdelnings-Contoret
uti Norrköping och Växlings-Contoret uti Stockholm. Yid
de båda förstnämnde ställena föres deröfver inga anteckningar, men i Slockholm
har den uppgått till ij gånger hela den utelöpande sedelstocken, hvilket
således utvisar den skyndsamma circulationen af penningarne, äfvensom
den lifliga kommunikationen emellan denna ort och hufvudstaden; hvarjemte
det ådagalägger fastheten af Bankens ställning och det förtroende, sorn
dess goda förvaltning ingifver, enär så betydlig växling af sedlarne kunnat
med Riksmynt ersättas, utan större upplåning än den som skett.
Fattigförsörjningen uti staden har varit bekymmersam och kostsam, utan
att tiggeriet förekommits och utan att behofvet varit tillräckligt afhjelpt.
Orsakerne härtill äro flere och hufvudsakligen af moralisk beskaffenhet; helst
största kostnaderne härröra från det stora antal barn, som dels i saknad af
nödig föräldravård fallit fattigförsörjningen till last, dels falla stadens invånare
dagligen besvärlige genom bettlande. Till förbättrande af fattigvården
har den nu blifvit omorganiserad och ett arbetshus inrättadt, med mat för
den behöfvande och sysselsättning för den lättjefulle. Så väl reglementet,
som verkställigheten äro alltför nya för att deröfver ännu något annat omdöme
kan fällas, än att de vittna om stadens invånares bemödande att åt
denna vigtiga samhällspligt ägna en skyldig omtanka.
Mörnerska fattighuset fortfar alt uppfylla sin ädle stiftares mening genom
fria husrum och eldning åt 29 å 3o fattige.
Med anledning af jubelfesten den 6 Februari 1843, stiftades i staden
ett välgörande Sällskap, som antog namn af de fattiges vänner, men hvars
sammanskjutne fond ännu är alltför inskränkt för att kunna lindra den nödställde
uti någon vidsträcktare mån.
Länets Lazarett är i den bästa ordning, med 56 sängar, och utrymme
för flera om så skulle med tiden erfordras. Ett nytt större stenhus, ett
gammalt sådant repareradt, innehålla rymliga och lufliga sjuksalar, hvarförutan
2 mindre jemväl begagnas till sådane sjuke, som böra vara mera
frånskiljda.
Den byggnad af nvtt länsfängele, som invid staden är påbegynt år 1842,
6
42
var vid dess slut ej så långt framskriden, att den kan blifva föremål för
denna underdåniga Berättelse; och ännu torde mer än ett år förbigå innan
den är fullbordad.
Söderköping. Stadens folkmängd, som år 1838 uppgafs till 1,05g personer
var 1,164 v*d slutet af år 1842, och deraf 489 mankön, samt 675
qvinkön. Den har sålunda på dessa fem åren ökat sig med 10 procent.
Ar i843 föddes 34 och dogo 3i personer, hvarigenom tillväxten ej blef
så stor som vanligt.
Handeln härstädes, som syselsätter 12 minuthandlare, har på nu förflutne
fem åren föga ökat sig, och de fleste varor, som vid stadens lastageplats
Mein förtullas, äro import som tillhöra andra städers handlande. Förtullade
exportvarorne lastas vid Waldemarsviks köping och tillhöra bruksegare
eller handlande i den trakten. Tulluppbörden har
År 1838 uppgått till 13,080: 87. hvaraf exporttull 1,337: 17.
„ 1839 .... 27,055: 40  1,447: 20.
„ 1840 .... 16,096: 33. . • . . . . 1,468: 8.
„ 1841 .... 28,308: 36  1,888: 33.
„ 1842 . • . . 34,378: 25  1,266: a5.
llandtverkerierne äro fä och rörelsen föga betydlig, förutan hos Bagare,
Bryggare och Källarmästare, den tid staden besökes af Bad- och Brunsgäster,
hvilkas inhysande jemväl utgör en ej så obetydlig inkomst för husegare.
Undervisningsanstalterne hafva åren 1838 till 1842 bestått af en Lärdoms-
och Apologist-skola samt en Yexelundervisnings-skola. Apologistskolan
var fördelad på tre afdelningar och hade 2 Lärare. Nu har Lärdoms-skolan,
till åtlydnad af ett Kongl. Maj:ts nådiga Bref af 1889, upphört,
och Apologist-skolan är ställd på 2:ne afdelningar med 1 Rector
och 1 Collega; Undervisningen i de klassiska språken har der upphört,
hvaremot den äger rum uti de moderna. Lärjungarnes antal har utgjort:
Uti Lärdoms- och Apologist-skolorne:
År 1838  vårterminen 36, höstterminen 29.
,,1839
— 33 — 32.
„ 1840
— 37 — 34.
„ 1841  _ 38 — 34.
„ 1842
— 33 — 24.
43
Uti Vexelundervisnings- eller Fattig-skolan:
År 1838 vårterminen 24 gossar, 10 flickor; höstterminen 20 gossar 9 flickor.
„ 1839 — 27 — 9 — — 27 — G —
„ 1840 — 29 — 14 — — 30 — IG —
„ 1841 — 35 — 20 — — 34 — 21 —
„ 1842 — 37 — 21 — — 33 — 13 —
Fattigförsörjningen fortgår, dels på vanligt sätt, dels genom Mulachska
Stiftelsen, der io å 12 personer kostnadsfritt njuta husrum och vedbrand.
Sjukvården är omsorgsfull. Söderköpings helsobrunn är sedan äldre
tider beryktad, fastän den en längre tid saknade större antal besökande. s
Men sedan badanstalten^ för kallvattensbad blifvit väl ordnade, och denna
kurmethod med insigt, nit och framgång begynt användas, hafva badgäster
i mängd infunnit sig, prisande vetenskapernes nya väg till helsan.
Genom god förvaltning ägde Stadens kassa vid 1842 års slut en kontant
behållning af i5,ooo R:dr banko, fastän åtskillige kostsamma arbeten
uti Staden de föregående åren blifvit verkställde. Men alla Stadens gemensamma
tillgångar begagnas och, utan att något deraf förspilles genom delning
emellan borgarne eller annars på något obetänkt sätt som ofta sker
uti andre städer.
Wadstena. Stadens folkmängd som vid 1838 års början utgjorde
1828 personer, bestod vid 1843 års slut af 1,928, deribland inräknade 281
hospitalshjon. Frånräknas dessa vederbörligen, återstår blott 1,647 eller 67
mindre än år 1842, då Staden ägde 1,714 verklige invånare, hvaraf 980
voro skattdragande, 635 öfver- eller underårige och 99 fattighjon. Således
hafva förhoppningarne om Stadens förkofran icke galt uti fullbordan. "Vid
i843 års slut voro af invånare 644 mankön och ioo3 qvinkön.
Handeln uti minut, eller bodhandeln, är ringa. 5 Handlande hafva en
rörelse af måhända 5o,ooo R:dr årligt värde. Sparmemålshandeln har de
sednare åren, genom jemförelsevis höga priser på stället, varit mera inskränkt
än förut. Blott trävaruhandeln har fortgått med något stigande
tillförsel från Westergöthland, och aldrig saknande afsättning åt Länets närmast
kringliggande slättbyggd. Bristen på hamn är ett stort hinder för
sjöfarten på detta ställe, och Stadens förlust genom det afslag, som sista
Riksdagen röntes på begäran om statsbidrag för gamla Slottsgrafvarnes bildande
till en hamn som skulle blifvit i hög grad beqväm, den är betydligt
kännbar.
Handtverkerierne äro af ringa betydenhet, och af fabriker linnas egent
-
44
ligen numera blott en linne-damast-fabrik, sedan den, hvilken bedrifvits i
sammanhang med arrendet af Starby Kungsgård, nu mera upphört. Ti 11-  verkningsbeloppet torde uppgå till 2,000 Riksdaler.
Den såsom husslöjd och lönande näringsfång förut så mycket idkade
spetsknytningen har betydligt aftagit, och tyckes närma sig sin undergång genom
omöjligheten för knypplerskorna att hålla pris med de utländska tillverkningarne,
sorn nu mera begagnas och brukas i stället för Wadstena spetsar. Förr,
då trådspetsar allmänt voro begärlige, var knypplingen ett ganska indrägtigt
näringsfång, fastän den tråd, som användes, var Holländskt linnegarn,
som kostade 25 å 3o R:dr banko skålpundet. Då sådana spetsar nu mera
knappt kunna afsättas, så användes till knypplingen Engelskt bomullsgarn
eller tråd af 5 till 5 R:drs pris. De flitigaste och skickligaste knypplerskorna
kunna likväl ej härmed påräkna högre förtjenst än 5 ^ skilling om
dagen, och de vanliga blott 3 å 4 skilling banko, hvarigenom det blir dem
omöjligt att lefva på endast sådant arbete. Följden blir troligen, att konsten
förfaller och att denna binäring upphör med nästa generation, så vida
ej modet ändrar sig till de konstigare spetstnönsternas fördel eller någon
förläggare med kapital och uppfinningsförmåga kan lyckas att här införa en
tillverkning af dyrbarare spetsar, såsom blonder eller dylikt.
Staden har en Lärdoms-skola, stiftad år 1474» och en Vexelundervisnings-skola
begyndt år 1835. Undervisningen uti den förra bestrides afen
Rector och 2 Colleger, som merendels hafva omkring 4° lärjungar; den sednare
har en lärare, och antalet lärjungar uppgår der vanligen äfvenså till
4o stycken.
En Sparbank är här nyligen inrättad, den skötes med mycken ordning
och hushållning och har vunnit förtroende äfven på landsbygden, hvarifrån
insättningar hafva skett temligen många.
Kurhuset har vanligen 3o, fastän någon gång utöfver 4° patienter.
På Cenlral-IIospitalet för dårar är a5o å 260 patienler. Lokalen är
rymlig och väl begagnad med särskilte lägenheter för hvarje klass och afskiljda
gårdar, planterade med träd och prydda med blommor samt andra
växter, hvilka hufvudsakligen skötas af hospitalshjon. Den menskliga behandlingen
samt ömma och ständiga omvårdnaden förmildra deras olyckliga
ställning i möjligaste måtto. Från 1838 års början, då anlalet patienter
var 244» har lill slutet af år >843 blifvit på inrättningen intagne
291 stycken, hvaraf
45
nt skrifvits friska 69.
förbättrade .... 23.
obotade ^'120
blifvit döde  il?'
qvarliggande till år 184 4 • • • •  '535.
Fattigförsörjningen har år 1843 blifvit förenad med en arbetsinrättning;
som synes uppfylla sitt ändamål, men ännu är för mycket ny, för att dess
inverkan må kunna rigtigt uppskattas.
Skenninge. Stadens folkmängd, som år i838 utgjordes af 1,020 per
soner,
var vid i843 års slut 1,066, hvaraf 444 mankön och 622 qvinkön,
eller något mera än fem år förut. Någon märkbar tillväxt i handel och
rörelse har ej försports. Handeln är endast minuthandel med kringliggande
landsort, och tämligen inskränkt. Af handtverkerier äro här få, och lönande
egentligen blott för garfvare och kakelugnsmakare. De 2:ne färgerierne
äro ringa. Tillväxten uti folkmängd härrör utaf det, sedan laga skifte
ägt rum, förbättrade jordbruket af staden tillhörige 1,499 tunnland, mer
och mindre fruktbar mark. Denna jordvidd är numera grundvalen för stadens
fortfarande bestånd, jemte marknaderne, hvilka fortfara alt vara betydande
för den stora oxhandeln som då sker; rörelsen då utgör en af sta
dens
största inkomstkällor.
Skolan är ännu qvar med omkring 20 lärjungar.
Motala. Numera äro alla härvarande tomter åt enskilte försålde, och
de fleste äro mer eller mindre bebyggde. Sedan köpingens anläggande hafva
97 personer sökt och vunnit borgarerätt härstädes, och af dessa äro nu
qvarboende blott 43, hvaraf 7 handlande, 3 bagare, 1 apotekare, 5 skräddare,
3 kopparslagare, 3 målare, 1 urmakare, 3 snickare, 2 sadelmakare,
1 bryggare 1 bokbindare, 1 garfvare, 1 färgare, 1 smed, 6 skomakare 1 repslagare,
1 gördelmakare, 1 svarfvare och 2 glasmästare. Minuthandeln är
temligen lönande i anseende till den mängd menniskor som dels på kanalen
dels landvägen passera detta ställe; men handtverkarne kunna ej finna den
sysselsättning, som fodras för att hinna något välstånd.
Waldemarsvik. Denna plats fortfar att vara en under Söderköpings stapelstads
rättigheter tydande exportort, ganska gagnelig för kringliggande landsbygd.
AfskeppningeH till utrikes ort derifrån har år 1843 ägt rum med 23
40
fartyg, och utgjorts af något utöfver 2,000 skeppund jern och spik, 3o spiror
samt 6,820 tolfter plank och bräder, förutan till inrikes orter med 117 fartyg
försände i,65o skeppund jern, 2,000 skeppund jernmalm, jemte tegel,
planck, bräder, ved och andra varor.
Invånarnes antal är nu 311, och gårdarnes 46. Hamnen är förträfflig
och rörelsen i stigande, fastän den är betungad med umgälder, som icke bereda
handeln den beqvämlighet hvartill de ursprungligen varit afsedde.
Linköpings Slott den 29 Juni 1844-
C. O. PALMSTJERNA.
TV. Ygberg. L. Norin.
Si* @ 1® Ce Efie IKE Jk J $ ® ^
BEFALLNIN GSH AF V ANDES
UTI
Myfcéplngs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Arén 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
i :o Länets allmänna beskaffenhet.
[Nyköpings Län, vestra delen af Södermanland, innehåller i längd 11 och
i bredd 8 mil samt i rymd sextiosex qvadratmil, deraf sju qvadratmil
utgöras af vatten, och gränsar i öster till Stockholms Län, i norr till Upland,
Westmanland och Mälaren, i vester till Hjelmaren och Nerike, och i
söder till Östergöthland och Östersjön, som äfven sträcker sig i öster om Länet,
hvilket består af dels fyra Fögderier med tillhopa tio härader, nemligen
första Fögderiet, Jönåkers, Rönö och Hölebo härader, andra Fögderiet
af Oppunda och Willåttinge härader, tredje Fögderiet af Wester och Öster
Rekarne härader, samt fjerde Fögderiet af Åkers, Daga och Selebo härader,
indelade i tvänne domsagor, och dels sex städer: Nyköping, Strengnäs,
Eskilstuna, Thorshälla, Marisefred och Trosa. —- Utom hafvet och de större
sjöar, hvartill Länet såsom berördt är gränsar, innesluter det en mängd
vatten, skogar, bergsslräckor och landthöjder. — Skogarne, egentligen vid
Länets gränsor, såsom i trakter af Östersjön, Östergöthland öfver den så kallade
Kålmåiden, och intill Stockholms Län, men äfven inuti landet, motsvara
i deras närvarande skick ungefär ortens behof. Dock har nu mera håg
för ett skogens behandlande så att dess framtida afkastning skall kunna ökas
börjat visa sig. — Desamma tyckas föga inverka på klimatet; i hvilken
omständighet vattnet deremot äger mera inflytelse.
Till jagt såsom näring eller bidrag dertill, nemligen den ändamålsenliga
jagten, gifves ingen håg, och således med hvarje år allt mindre tillfälle, med
undantag likväl af sjöfogelsjagten, som förnämligast i skärgården bidrager tiil
föda för invånarne och lemnar tillfälle tiil afsalu. — Fångst och jagt al
skjälar brukas — jagten kan knappast räknas till binäring, men kunde vara
det i betydlig grad. — Skogarnes förstörande verkar visst i detta afseende;
men sättet, hvarpå jagten i allmänhet skötes, gör det vida mera. — Sällan
4
ötvas och vårdas jaglen af jordägarne. — Med få undantag är den öfverlemnad
åt skogvaktare eller idkas den af torpare, drängar, inhyseshjon och lösa
personer, som endast hafva till ögonmärke den närvarande förmånen eller
lättaste sättet.
Fiskes idkande erbjuder sig öfver hela Länet, fast i allmänhet icke annorlunda
än till husbehof; men i skärgården utgör det hufvudnäring.
Jordmånen i odalåkern är i allmänhet god och gifvande, bestående af
stark lera blandad med svartmylla, hvilken, mycket hårdbrukad, likväl, sedan
broddén framskjutit, uthärdar långvarig torka, utan särdeles menligt
inflytande på afkastningen; dock gäller detta egentligast om hösfsädet,'sorn
ock allmännast här brukas. Åftappningar och odlingar af mossar och kärr
hafva i sednare lider betydligt tilltagit.
2:0 Invdnarne.
Folkmängden i landet utgör 27,307 män och 29,886 qvinnor, mantalsskrifna;
samt icke mantalsskrifna 18,211 män och 20,216 qvinnor. — Tabellen
visar städernas folkmängd.
Folket: Genom folkskolor, der barnen bibragts nödig christendomskunskap
och lärt skrifva, genom af handel, körslor och dylikt åstadkommet umgänge
med främmande, har folket erhållit en viss upplysning särdeles i orter
gränsande till städerna. — Sedligheten är mindre, hvartill en ganska betydlig
orsak igenfinnes i ett, kanske något minskadt fylleri, hvars betydligare
aftagande motverkas genom ymnig tillgång på bränvin. — Den fordna lättheten
att på härads-allmänningarne få anlägga odlingar har varit, och det
allt mera allmänna bruket af så kallade stattjenster är i betydlig mån bidragande
till ökande af fattigdom. — Dessa förhållanden, söm bestämdt ådagalägga
följderna afen för långt utsträckt hemmansklyfning, försätta den arbetande
klassen i en belägenhet, hvilken förorsakar håglöshet och mindre ordentligt
lefnadssätt.
Konst- och Nciringsjlit. I städerna äro dessa i tilltagande och bereda
jemn utkomst för dem, som icke låta ett uppnådt välstånd förleda sig till lättja
och utsväfningar, hvilket dock ej sällan inträffar. — På landet deremot
stanna de egentligast vid tillredande af den mest nödvändiga åkerbruksredskapen
och de oundgängligaste väfnader, som dock i vissa socknar ej obetydligt
tillverkas till afsalu, samt att sköta jorden, hvari allmogen, som alltid
visat fallenhet derföre, tyckes vilja förkofra sig; hvartill det nu inrät
-
5
tade Landtbruks-institutet betydligen skall bidraga, sedan det hunnit sprida
sina verkningar.
Detta Landlbruks-institut, som tillika, i afseende å hvad till landtbruk
hörer, är ett. slöjd-institut, bar sin varaktighet försäkrad derigenom, att detsamma
är anlagdt å en på trettio år arrenderad Kungsladugård. Jemlikt det af
Kongl. Maj:t den 14 Augusti 1841 för samma institut fastställda Reglemente,
skola der årligen undervisas tolf frilärlingar, hvaraf, efter i två år erhållen
undervisning, sex. årligen utgå. — Således blefvo sex lärlingar antagne den
l:sta November 1841 och lika många samma lid 1842, då ock institutet var
i full gång med dess bestämda lärarepersonal af föreståndare, underlärare
och lärare för smide och slöjd.
Genom de ett tusende riksdaler banko årligen, som institutet tills vidare
åtnjuter af det anslag, Rikets sednast församlade Ständer beviljat för lägre
landtbruksskolor, har det blifvit en möjlighet att till dess nuvarande skick
bringa berörde institut, som dessutom bar egen kapitalfond och som, efter
att i två år hafva fortgått, nemligen till den l:sta November 1843, visat,
att genom dess tillvägabringande en bana blifvit beträdd, på hvilken en
stor och nyttig verksamhet kunde utvecklas, i det de utexaminerade lärlingarne,
utan undantag, genast blifvit anstälde hos ortens landtbrukare och
mängden af sökande, som önskade dels friplatser och dels alt äfven mot betalning
antagas, så ökade sig, alt endast brist på medel och utrymme hindrade
emottagandet af ett flerdubbelt antal. Sedan nämnde tid hafva ock två
betalande lärlingar och sju elever af de bildade klasserna blifvit vid institutet
intagna, så att tjuguen personer nu der njuta undervisning. — Af brist
på nödigt utrymme för lärlingarne och på tillgångar i öfrigt, är dock institutets
verksamhet inskränkt till dess nuvarande skick; men verksamheten
kunde betydligen utvidgas, om detsamma erhöll af statsmedel ett ökadt årligt
anslag, som fick användas de första åren till nödiga bj?ggnader och sedan
till en utvidgad undervisning, som, att dörnma efter hvad erfarenheten hitintills
ådagalagdt och sig i öfrigt företeende anledningar, ofelbart kommer att
i hög grad påkallas.
Jordbruket. Circulationsbruk, hvarigenom ock ökad fodertillgång beredes,
är antaget bos possessionaterna; men hos allmogen består brukningssättet deruti
att vexelvis halfva åkern besås, då den andra hälften ligger i träde. Vanligen
utsås på ett mantal tolf till femton tunnor årligen, mest råg; och van
-
3:o
6
ligen är afkastningen för ortens behof fullt tillräcklig; men ej sällan medgifver
den äfven afsalu till andra orter. — Potatis planteras betydligt, ej
på den för säds frambringande egentligen bestämda jorden, utan i dertill anslagna
täppor, å nyodlingar eller trädesåkrar. Dock har allmogen nu mera
på åtskilliga ställen äfven börjat odla foderväxter.
Boskapsskötsel. Hos possesionater råder visst ett hugnande bemödande
att förbättra ängsmarken och uppbringa foderafkastningen; men ännu har man
föga funnit allmogen vidtaga ändamålsenlig ängsförbättring. Deraf följer ock,
att i allmänhet ännu endast possessionaterna förbättra sina krealursracer;
dock genom de beskällare, som från Strömsholm årligen utsändas, blifva äfven
allmogens hästar bättre; men hos allmogen äro beskapskreaturen små. De
kreatur, som i allmänhet nyttjas, äro hästar, hornboskap, får och svin.
Skogar, i sednare tider genom oriktig hushållning betydligen minskade,
kunna antagas ungefär motsvara ortens behof; men början synes vara gjord
till förbättrad hushållning, hvaraf skogstil Igången bör framdeles kunna blifva
icke obetydlig.
Bergsrörelse. De inrättningar, som härtill höra, äro upptagne i tabellen.
Bergsbandteringen är för närvarande här, lika som annorstädes, i aftagande.
Fabriker, bruk och öfriga näringar, hvilka icke tillhöra bergsrörelsen.
Hvad landet angår, åberopas i afseende å dem tabellen; och beträffande dem
i städerna, så förekomma de här längre fram för hvarje stad särskildt.
Binäringar: Fiske, körslor och väfnader, snickeri, hvartill äfven räk
nas
åkdons förfärdigande, börja något tilltaga.
Handel i landet. Denna sker egentligen med spannmål och dernäst med
fisk varor, som afsättas på Stockholm, Bergslagen och Örebro.
4:o Politisk författning.
Kammarverk. Sedan år 1837 hafva tillkommit mantal och 16 par
q varslenar.
Statsbidragen utvisa tabellerna.
Politie. En arbets- och förbättrings-inrättning, egentligen för vanvårdade
och vanartade barn, finnes i Länet. Utom länslazarettet och ett särskildt
lazarett i Eskilstuna, finnes inom Daga härad en hälsovårdsanstalt med
särskildt lönad läkare och djurläkare, hvarförutan för elfva socknar i Oppunda
och Willåtinge härader finnes en extra provincial-läkare, utom de två
ordinarie med station, den ena i jköping och den andra i Eskilstuna, en
distriktläkare i Malmköping, en i Floda för socknarne deromkring och en i
7
Ti osa för socknarne deromkring, hvilka icke lönas af staten. — I Länet linnas
dessutom två djurläkare, en i Nyköping och en i Eskilstuna, som hafva
i lön hvardera tjugofem riksdaler af de femtio riksdaler, som staten lem nar.
De fattige försörjas efter de i Kongl. Förordningen den 5 Februari 1811
stadgade grunder.
5:o Städer.
Nyköping, belägen vid en vik af Östersjön, med stapelfrihet, har fordom
idkat betydlig både ut- och inrikes handel och sjöfart, som dock nu
inskränker sig tili det mesta af utminutering af hvad från närbelägne socknar
hemtas, äfvensom af hvad från landet och skärgården inkommer. — I
staden finnas en lärdomsskola samt två folkskolor, en för gossar och en för
llickor. — Dessutom dels en mekanisk verkstad eller faktori och dels fyra
klädesfabriker. — Dessa inrättningar och handel utgöra stadens hufvudnäringar,
ehuru handtverkerierna äfven dertill kunna räknas. — Stadens jord,
med undantag af den öppna inom staket, hvarå trädgårdsväxter och tobak
frambringas, användes för olika säden, likasom landets. — Staden är säte för
länets höfding, och i grannskapet ligger det fordna Nyköpings slott, i hvars ruiner
länshäktet är inrälladt. — Staden har en af densamma lönad läkare och
njuter dessutom biträde af provincial-läkaren och för närvarande jemväl af
regementsläkaren.
Strengnäs belägen vid Mälaren. — Handel och handtverkerier äro ej
särdeles betydliga. —• Desamma, jemte jordbruk och inkomst af den studerande
ungdomen, äro hufvudnäringarne. Mindre af böjelse för fylleri än
af lättja i förening med stegrade anspråk på understöd, är väl åtminstone
icke i tilltagande. — Uti staden är sätet för biskopen i Strengnäs stift samt
finnas gymnasium, trivialskola och lancasterskola.
Eskilstuna, belägen vid Hjelmare ån, trefjerdedels mil från dess utlopp
i Mälaren. — Ehuru under de sednast förflutna femton åren folkmängden
ökats och staden blifvit mycket bebjrgd, såsom en följd af låneunderstöd från
Manufaktur-Diskonten åt manufakturisterna, har allmän välmåga likväl icke
uppkommit, och för närvarande är, i anseende till allmän penningbrist, afsättning
af der tillverkade arbeten ytterst trög. Jern- och stålförädling, som
gör att sådana tillverkningar förnämligen utgöra stadens handel, drifves med
fördel och utgör hufvudnäring. De af stadens invånare, som drifva manufakturarbeten,
äro befriade från mantalspenningar och bevillning efter lista
Art. af Bevillningsförordningen. — Staden har en skola med tre lärare, af
8
hvilka den ena undervisar efter lancastermethod. — Tillförseln af landtmannaprodukter
är betydlig om hösten. — En provincialläkare är der stationerad.
Torshälla belägen vid Mälaren. Handeln sträcker sig mest lill viktualier
och är, liksom handtverkerierna, obetydlig. — Invånarne, hvilkas
hufvudsakliga näring är åkerbruk af vanlig sädesproduktion samt potatesodling
jemte boskapsskötsel och fårafvel, sysselsätta sig ock med befruktningar
af 'varor till ojch från Stockholm samt omkring Mälaren belägna städer. Barnaundervisningen
sker i en pedagogi, tillräcklig för behofvet. Tillförseln är
ringa och måste vara det, då ingen afsättning finnes.
Maricejred belägen vid Mälaren och har föga rörelse för både handel
och handtverkerier, hvaremot jordbruk är hufvudnäringen. Äger en skoia
för barnaunder visningen.
Trosa. Denna vid Östersjön belägna stad har till hufvudnäring strömmingsfiske,
som betydligt nog idkas på fem särskilda i hafvet belägna skär.
Den insaltade strömmingen afsättes om sommaren i städer vid Mälaren och
om hösten i Nyköping och Norrköping.
Stadens handel, i en enda persons band, består egentligen uti att förse
skärgården med lin, hampa, salt, viktualier och något specerier. — Konstfliten
är ej obetydlig hos fiskesidkarne medelst förfärdigande af den redskap,
de behöfva. För barnaundervisningen finnes en pedagogi.
I länet finnes en köping, Malmköping kallad, anlagd på Kongl. Södermanlands
regemente tillhöriga rusthållet Malma i lilla Malma socken af Willåttinge
härad, sju mil från Nyköping och tre mil från Eskiltuna.
Denna köping, hvarest drifves någon handel samt handtverkeri, lyder
under landsrätt i justitiemål och till polisen under Landshöfdingen, Kronobetjeningen
och en der i sednare tider tillkommen ordningsman, som invånarne
sjelfva löna. — Der är ock samma regementes mötesplats. För tomter
der erlägges till regementet tomtören. För öfrigt äger köpingen föga inflytelse
på landsorten. Nyköping i Lands-Kansliet den 6:te Juli 1844.
G. E. FRÖLICH.
G. Engeström.
E.QI&L
BEFALLNINGSM AFVANDER
UTI
Elfsborgs Ean
TILL
EONGL låJST
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1831, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktryckare.
Inledning.
fjlfsborgs Län, omfallande hela Dahlsland, som består af fem härader med
en stad och fyratiotre socknar, samt vestra och södra delarne af WestergÖth1
and, eller tretton härader med fyra städer och eltlmndraåttatio socknar,
iörulan alskillige sockenandelar i begge landskapen, hvilka tillhöra socknar
inom andra Län, — är vidare indeladt under tvänne lagsagor med sex
domsagor och uti sex fögderier med tjugusju länsmans-distrikt. Länet, gränsande
i norr och nordost tili Wermland och Norrige, i vester tili Götheborgs
och Bohus Län, i söder tili Hallands Län samt i öster till Jönköpings
och Skaraborgs Län, skall innehålla uti arealvidd ungefärligen 120 qvadralmil,
deraf sjöar, strömmar, träsk och kala bergsträckor anses upptaga omkring
femtio, så att den jordyta, som är odlad och möjlig af odling, eller
är skogbeväxt och tili plantering tjenlig, samt för öfrigt har vegetation, torde
svara närmast emot 70 qvadratmii. Denna beräkning af areal-rymden
är grundad på Hermelinska kartan och andra äldre kartor: enligt af Forsek
nyare karta öfver Skandinavien, skall deremot Elfsborgs Läns arealvidd
endast uppgå Lill något öfver 114 qvadratmii, hvilket äfven torde vara
det rätta, när den del af Wenern, som kallas Dahlbosjön och eljest kan
till Länet räknas, från beräkningen uteslutes.
Femårs-berällelse från Elfsborgs Län.
I
2
§. 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
Tossbo och Wedbo härader, som å Dahlsland gränsa till Wermland,
Norrige och Bolms Län, hesta al' höga och skogrika bergsträckor, sorn emellan
sig hilda större och mindre dalar, hvilka, i afseende på jordmånen, äro
af ganska skiljaktig beskaffenhet. Till större delen utgöres marken af sandjord,
på några ställen blandad med lera, undantagande Tössö pastorat, hvarest
lermylla är rådande jordarten; men i synnerhet emot Norrska gränsen
är jordmånen svag och föga hördig. Wahlbo härad, som å vestra sidan stöter
till Bohus Län, är äfvenså herghundet, som förstnämnde härader, likväl
med bättre jordmån, deri lermylla ofta förekommer; hvaremot öfriga delen
af Dahlsland, utgörande Nordahls och Sundahls härader, har i det mesta
en jemn och slät belägenhet, vidlyftiga åkerfält samt god och bördig jordmån,
hufvudsakligen bestående af lermylla. Sjön Wenern begränsar Dahlsland
å nordöstra sidan i hela sträckningen från Wermlands Läns gräns till
Wenersborgs stad, och utomdess finnas många andra större och mindre sjöar,
bland hvilka Stora Lee utmed Norrska gränsen och de vattendrag, som förena
den med Wenern, i synnerhet förtjena att anmärkas; landet är för öfrigt
i alla riktningar genomskuret af åar och bäckar, de flesta med aflopp åt
Wenern.
I Westergöthland är den landsträcka, som börjas vid Wenern, innesluter
Halle- och Hunneberg och sedan omgifver eller tillgränsar Götha Elf,
utgörande Wäne, Flundre och Ahle härader, både vacker och fruktbar; rådande
jordmånen är här ömsom lera och svartmylla; men i den mån landskapet
aflägsnar sig från elfven och i synnerhet ju mera det närmar sig
gränsorne af Halland och Småland blifva jordarterne sämre och svagare.
Inom Bjerke, Wädlle och Kullings härader träffas likväl ännu flera fruktbara
trakter med mer och mindre god lera och lermylla; men i Gäseneds
härad, som är sandigt och stenbundet, äfvensom i Redvägs härad, hvilket
närmar sig denna beskaffenhet, finnas sådana bättre jordarter mera sällan
och endast såsom undantag; utan består rådande jordmånen derstädes, så väl
som uti Åhs, Kinds, Marks, Wedens och Bollebyggds härader, af så kallad
3
mjäle eller mojord oell sandblandad mylla, som i allmänhet gifver mindre
lönande afkastning, ehuru äfven inom desse härader, synnerligen uti Marks,
åtskilliga trakter linnas med bördigare jordmån. Delar af Wäne, Bjerke
oell Kullings härader, Gäseneds härad och en del af Redvägs härad kunna
räknas för slättland, fastän sins emellan mycket olika, hvaremot det öfriga af
\ östgötha landskapet är bergigt och skogbeväxt samt delvis starkt couperadt
och i fördjupningarne uppfyldt med sjöar, kärr och mossar, som finna aflopp
genom en mängd åar och bäckar, antingen åt Wenern och Götha eif,
eller ål Nordsjön och Kattegatt.
Elfsborgs Län, som, i dess längsta utsträckning från Norska gränsen i
nordvest till gränsorne af Halland och Småland i sydost, håller öfver 30
mil, företer således stora skiljaktigheter i fysikaliskt afseende och naturliga
förmåner; men der saknas likväl icke inom något härad, helt och hållet,
hvarken jordmån för ett nödtorftigt åkerbruk, skog för husbehof eiler vattendrag
för nyttiga inrättningar.
§. 2.
Invånare.
Folkmängden i Länet utgjorde vid slutet af förra qvinqvennium, enligt
de år 1836 hällne mantalsskrifningarne för år 1837, 213,253 personer och
har sedermera, jemlikt de vid slutet af hvarje år hällne mantalsskrifningarne
för påföljande året, funnits utgöra, på sätt bilagda sammandrag utvisar:
År 1837
214,494.
1838
215,032.
1839
215,438.
1840
218,232.
1841
221,034.
4
nemligen: på Landsbygden bosatte . .
och i Släderne boende .
samt af dessa alla:
Skattdragande, af mankön . . 54,859.
af qvinkön , . 59,415.
Skattfrie, af mankön .... 52,278.
af qvinkön .... 54,482.
Äfven under loppet af detta qvinqvennium har således folkmängden årligen
varit i tilltagande’ dock nära tvåtredjedelar mindre än under qvinqvenniet
1822 med 1826, betydligt mindre än under qvinqvennict 1827
med 1831 och öfver hälften mindre än under nästföregående qvinqvennium
1832 med 1836.
Att väsendtliga orsakerne till den starkare folkökningen under förflutna
Irenne qvinqvennier upphört att förefinnas, i den mån sådant skulle antydas
af ofvan upptagne jemförelse, synes ej vara antagligt; men deras verkan
har sannolikt under detta qvinqvennium hämmats af den alltmer tilltagande
svårigheten att finna bostäder för nya hjonelag, sedan hemmansklyfningarne
förminskats och allmogen börjat inskränka sin, kanske för långt drifna,
beredvillighet att upplåta plats å hemmansområdena för hackstugu-anläggningar.
Dessutom tyckes, att sluta från senare årens förhållanden, folkökningen
mycket bero af skördarnes beskaffenhet, i synnerhet när missväxter och
svag årsväxt följa pä hvarandra: Sålunda var, till exempel,
1836 medelmåttig skörd och folkökningen . .
1837
— 1,241.
1837 missväxt och folkningen ......
1838
— 558.
1838 svag skörd och folkökningen ,
1839
— 386.
1839 god skörd och folkökningen
1840
— 2,794.
1840 skörd öfver medelmåttan och folkökningen
1841
— 2,802.
211,708.
9,326.
114,274.
106,760.
5
Ehuru erfarenheten under de 30 åren emellan 1811 och 1841 afgifvifc
bevis derom, att produktionen i det hela, jordbruket så väl som andre näringar,
tilltagit i ett visst förhållande till folkökningen, synes likväl tilltagandet
ej hafva varit sådant alt det, genom iemnadt öfverskott af jordbruksalster
eller upplag af annan besparing, vare sig af näringsvinst eller arbetsförtjenst,
kunnat öfverallt försäkra mot brist och nöd viel tillfällen af missväxt
och lifsmedlens deraf uppkomne både knapphet och dyrhet. — Det
kan och bör således ej förnekas, att ju icke efter 1837 års felslagne skörd
och derpå följde stränga vinter samt 1838 års svaga årsväxt, äfvensom viel
lifsmedlens under de senare åren af qvinqvenniet höga pris, omisskänneliga
tecken antydt, att bland den för daglön arbetande folkklassen rädt en viss
förlägenhet, som, om den än låter närmast förklara sig af nyssberörde tillfälliga
orsaker, dock synes hafva sin rätta grund i den obesulne eller lösa
befolkningens tillväxt med större steg, än nä rings ut vägar och arbetsförtjenst
hunnit blifva för dem tillgänglige. — Följderne af det hinder, samma orsaker
emellertid synas hafva uppställt emot folkökningen elier åtminstone
mot dess öfverdrift, må fördenskull kunna anses, för detta fall, såsom mera
nyttiga än skadliga.
Påståendet, att folkets fysiska styrka skulle i senare tider hafva aflagit,
kan jag för min del icke antaga såsom regel, hänfördt till det yngre
och uppväxande slägtet. Utan har jag tvärtom flere anledningar, hemtade
jemväl från erfarenheten vid bevärings-mönstringarne, att anse detsamma
oriktigt, i synnerhet som ökad produktion af födoämnen och större tillgång
på beklädnadsförnödenheter beredt allmogen tillfälle att lefva och kläda sig
bättre än förr. — Men undantag från detta omdöme mäste jag likväl medgifva,
dels för de lyckligtvis ännu sällsporda fall, då ungdomen dagligen
och öfverflödigt nyttjar bränvin, dels ock för den yngre population, som,
tillkommen efter i backstugor och inhyses bosatte hjonelag, blifvit uppfödd
under fattigdom och brist, i följd af föräldrarnes felslagna beräkning att
subsistera såsom oberoende arbetare. — Här, såsom i andra Rikets landskap,
förhåller det sig eljest så, att bergs- och skogs-trakternes inbyggare äro i
allmänhet resligare och starkare, än slättbygder nes.
Folkets lynne och bildning måste, uti ett Län af så betydlig storlek
och der naturen antyder så olika föremål för verksamheten, framte många
skiljaktigheter. — Öfverallt är likväl laglydnad ett utmärkande drag, och
6
äfvenså träffas allestädes spår af det sunda förstånd, den öppna redlighet
saint den känsla för Konung oell fosterland, sora alltid utmärkt Svenska
allmogen. Ungdomens bildning i allmänhet, fortgående, såsom af ålder,
under presterskapets allmänna tillsyn och föräldrars närmare ledning med
tillhjelp merendels af mindre bildade personer, som ofta utan annan kallelse
än egna behofvet egna sig dertill, bär visserligen stämpeln af tillfällighet
och kan icke vara annat än ofullkomlig, fastän ett närmande till det
bättre omisskänneligen visar sig; men ungdomens sedlighet, djupt rotad uti
national lynnet och befästad af religions-undervisnihgen, synes ännu vara på
en högre ståndpunkt, oaktadt det lättsinne man förebrår vår tid. Bränvinets
öfverflödiga bruk, som dock, efter mitt omdöme, icke tilltagit under
sednare åren, är ännu den stötesten, som behöfver och efter möjligheten
bör undanrödjas; men ehuru författningarne emot delta missbruk icke kunna
frånkännas den verkan, att tiilbakaha Ila oordningar på offentliga ställen
och vid allmänna sammankomster, torde det likväl vara tvifvelaktigt, om
böjelsen att omättligt njuta af bränvin slår att utrota annorledes, än genom
förbättrade undervisnings-anslalter för det uppväxande slägtet, hvarigenom
detta kan ingifvas begrepp om andra och ädlare njutningar. Med
ökadt välstånd bland allmogen synes det öfverdådigt brännvinssupandet
jemväl aftaga; varande, med afseende härpå, äfven ögonskenlig! atl en reaktion
i sederna börjat, hvilken, småningom fortgående, utan tvifvel skall
tuera bidraga till utrotande af dryckenskaps-lasten, än alla slags nykterhels-
oell måltlighets-föreningar.
Då man undantager Dahlsland och isynnerhet dess sydligaste del, der
allmogen ännu saknar händigliet i slöjder, framvisa de liesta öfriga delar af
Länet åtskilliga slag af slöjdfärdighet och stundom af verklig konstfärdighet,
så alt slöjdvarors förfärdigande till afsalu på många ställen af landsbygden
utgör en för orten vigtig binäring, oumbärlig såsom beståndsdel till folkstockens
underhållande jemte det svagare jordbruket; och inträffar delta förhållande
synnerligast uti häraderne omkring Borås och Ulricehamn, derifrån
varornes afsättning befordras genom gårdfarihandeln. Inom dessa trakter,
hvarest mycken flit och idoghet råder, är ock välmågan mest allmän
och träffas ej sällan verklig förmögenhet hos allmogen, fastän det ena och
andra icke heller saknas uti Länets öfriga delar. Den intill Norrige närmast
gränsande delen af Dahlsland, sorn på svaga och ofruktbara hemman hyser
talrik befolkning, utgör måhända skarpaste undanlaget från regeln, i syn
-
nerhet sedan rörelsen med skogsellekter nu mera efter skogarnes altagande,
ieke så jemnt och tillräckligt sorn förr, fvller bristen i jordens alkastning;
och folket kan här således endast beslå vid del mest tarlliga och sparsamma
lefnadssätt. Uli Westergöthland må äfven, jemte Wedens oeii Bollebyggds
härader, sorn hafva sandig och bergbunden jordmån samt inskränktare
binäringar, till undantagen räknas Gäseneds härad, såsom al naturen särdeles
missgynnad t, då det i allmänhet har svag och ofruktbar jordmån, lider
brist på skog och är afsides beläget för tralik; men kfnadssättet är
sparsamt och under sednare tider har i sistnämnde härad, likasom i de
närgränsande Wedens och Kullings, utvecklat sig en ny näringsgren, som
mycket bidrager till invånarnos bestånd, nemligen odling af potatis och
denna växts förvandlande till bränvin.
Arbetare vid jordbruket och öfriga näringar saknas icke uti någon del
af Länet; men de betalas olika, efter tillgång och behof inom hvarje ort.
Dagsverkslönerne variera således betydligt, t. ex. emellan 10 sk. 8 rst. och
24 sk. Banko för karl-dagsverke samt 8 och 16 sk. Banko för qvinns-dagsverke,
sommartiden på egen kost: för öfrigt upplyser närlagda utdrag al
markegångslaxorne, huru de i allmänhet varit stadgade. Tjenstehjous löner,
underkastade en jemförlig variation orterne emellan, äro från 10 R:dr tili
331 R;dr Banko årligen för en dräng och 4 lill 13! R:dr Banko årligen lör
en piga, förutan städja och vissa beklädnadspersedlar, sorn vanligen betingas
jemte lönen och uppgå i värde till 10 å 131 R.dr för drängen och 6
å 8 R:dr för pigan, hvarförutan husbonden merendels erlägger tjenstehjonets
krono-utskylder. Uti städerne förhåller sig både dagsverkares och tjenstebjons
kontanta aflöning något högre, relätift till landsorten deromkring, dock
öfverstiger den sällan hvad här ofvan är högst uppgifvet. Men hvad som
i denna fråga förtjenar särskildt anmärkas, är den för jordbrukaren missgynnande
omständighet, att dagsverks- och isynnerhet tjenstehjonslönerna,
något fallande i svaga eller missväxtår, stiga öfver vanligheten vid goda skördar,
då ett ringare pris och trög afsättning på jordbrukets produkter otta
sätta husbonden i förlägenhet om penningar att afbörda sig denna utgilt:
botemedel mot denna olägenhet, som annars synes ligga i naturen af förhållanden
emellan arbetaren och den honom behöfver, lärer lill någon del
endast kunna finnas uti antagandet af jordtorpare med bestämd arbetsskyldighet
alla år; och detta synes äfven allmogen hafva börjat, inse, emedan
8
omtänksamma bönder, med större eller vidsträcktare hemmansdelar, nu
mera un förr inrätta sig elter en sådan grundsats.
För att lösa frågan: om och huruvida ekonomiska välståndet på landsbygden
må hafva aftagit, eller tilltagit, eller ock förblifvit stationärt? måste
till en början skillnad göras emellan den besutne allmogen och obesutne
folkklassen, med den sednare menadt hemmansbrukare på alltför små lotter
eller utan besutenhet, samt torpare, backstugusittare och inhyseshjon,
med flera dylika. Genom förut afgiliia underdåniga berättelser är vordet
upplyst och ådagalagdt, att tiilgångarne för folkmassans fysiska bestånd
vunnit progressif förkofran eiler, som vill säga detsamma, att allmänna
välmågan i sjelfva verket tilltagit. Hvad nu särskildt angår den besutne
allmogen, så finnes detta tilltagande hafva än vidare utvecklat sig under nu
ifrågavarande qvinqvennium, såsom följd, bland annat, af jemn efterfrågan
och förhöjda afsättningspriser på nästan aJla jordbrukets alster; men i motsats
härtill, och för någon del af samma orsaker, har den obesutna och vanligen
medellösa folkklasen endast kunnat, stundom med knapp bergning,
draga sig fram, utan att förbättra sin ekonomiska ställning under loppet af
detta qvinqvennium, hvilket äfven varit en naturlig följd deraf, att dagsverkslöner
och annan arbetsförtjenst icke stigit i förhållande tili lifsmedlens
ökade pris.
§. 3.
Näringar.
a'). Åkerbruk. För Länet i det hela kan åkerbruket, betraktadt såsom
särskild näring, anses vara den, sorn frambringar högsta värdes-produkten,
fastän trakter finnas der andra näringsgrenar härutinnan täfla.
Inom södra Dahlsland och den tillgränsande norra delen af Westergöthland
samt delvis äfven på norra Dahlsland, till så vidt invånarne grunda
deras bestånd på åkerbruk, har vid större egendomar och hos jordbrukande
-
9
kande ståndspersoner växelbruk blifvit nästan allmänt antaget; oell detta
brukningssätt vinner allt mera framgång' äfven ibland allmogen, sorn redan
ombyter med odling af säd och foderväxter på öppna åkerjorden. Vanligen
trädes i dessa trakter |:del eller ?:del af åkern och det öfriga besås
med höst- och v år-h vete till omkring 1§5:delar, höst- och vår-råg 12, korn
C, hafre 50, blandkorn 6, ärter 2 och potatis 24 sådane delar. Hafre är
således ännu hufvudsädet, men detta ökas icke mera på odaljorden, utan
uttränges snarare der något af råg och potatis, hvaremot nyodlingar merendels
besås med hafra. I den del af Westergöthland, som närmast tillgränsar
Götha eif, är brukningssättet i så målto skiljaktigt, att der sås mindre
af hafra, men mera ärter och korn, samt dessutom bönor till betydlig proportion.
Invånarne uti de till Länet hörande södra häraderne af Westergöthland
fortfara deremot allmänt med det af ålder brukliga ensädet, undantagande
några ståndspersoner, sorti begagna trädning och växelbruk, då
vanligen trefjerdedelar af jorden besås, 4 med Larsmesso-råg och hälften
med korn, blandkorn, hafre och potatis. Annars nyttjas i dessa trakter föga
höstutsäde, utan besås öppna åkerjorden hell och hållet med vårsäd, bestående
af något råg, till en ungefärlig tiondedel, af ganska litet korn och ärter,
men hufvudsakligen af blandsäd och hafre samt för öfrigt af potatis,
sorn alltmera tager öfverhand; och måste utan tvifvel orsaken till detta
allmännast antagna brukningssättet med ensäde sökas dels uti den till åker
användbara jordens inskränkta rymd och dels uti dess magra beskaffenhet,
som gör den mindre tjenlig för annat, än svagare sädesslag.
Lin trifves öfverallt i Länet och odlas jemväl på de flesta orter till
husbehof; men inom Marks härad skötes odlingen och beredningen af denna
växt i stort och med omsorg samt tillverkas deraf väfnader till betydligt
afsalu. Hampa odlas endast på spridda ställen och i ringare skala, så att
afkomsten icke fyller Länets behof. Humla odlas åter mera allmänt till
husbehof och på åtskilliga ställen jemväl till afsalu, hvilket sednare isynnerhet
äger rum i Hesselskogs och Dahlskogs socknar på Dahlsland samt i
Kinds härad af Westergöthland, derifrån afsältningen till andra orter är
betydlig. Kummin växer i åtskilliga trakter sjelfsådd på ängarne och skördas
å Dahlsland äfven till afyltring utom orten. Rofvor, morötter, kålrötter
och kålsorter odlas öfverallt af allmogen lill husbehof, och fruktträd
träffas stundom äfven vid allmogens gårdar; men finare trädgårdsväxter
Fcmårs-b er ätt el se från Elfsborgs Län. 2
10
och större frukllrädsplanler ingar finnas i allmänhet endast vid ståndspersoners
egendomar. Inom de socknar af Länet, som gränsa nära intill Götheborg,
, äro ställen, der trädgårdsskötseln drifves såsom näringsfång.
I frågan om antagne nja meth oder vid jordbruks-skötseln eller nya
inrättningar till arbetskrafters besparande dervid, må nämnas, alt egentligen
pä Dahlsland har Engelska flähacknings- och jordbrännings-melhoden,
som funnits ofta förstöra matjorden, lemnat rum för ett annat olingssält
med bränning efter plog, sålunda att blott en plogskifva i hvarje åkerteg
sönderskäres, uppställes och hrännes, hvilket sätt besparar arbete och
förtär mindre af matjorden, men befordrar ändock bördigheten. Användandet
af granris, i stället för spillning, vid potatis-planteringen är jemväl
ett i sednare åren uppfunnet hjelpemedel, som efter hand allt mera antages.
Nya redskap för jordens häfd äro deremot icke antagna; men de vanliga,
plogen och harfven, bringas af hvarje omtänksam jordbrukare i det skick,
att jordens redning dermed kan åstadkommas. Undantagande tröskmaschiner
och väderharpor till säds rengöring, hvilka vid större egendomar begagnas,
hafva mekaniska inrättningar till besparande af arbetskraft, icke heller
kommit i allmännare bruk.
Till så vidt del i allmänhet låter bestämma sig, kan man antaga vanliga
såningstiderna vara: för vår-utsädet efter medlet eller emot slutet af
April och första dagarne af Maj, samt för höst-utsädet medlet och slutet
af Augusti samt början af September; och infaller skördetiden vanligast närmare
början af Augusti samt räcker in i början och emot mediet af September
månad. Afvikelserna mäste dock vara många uti ett Län med såvidsträckt
läge och så skiljaktiga naturförhållanden.
Yid medelmåttig skörd är spannmäls-produktionen uti de förut anmärkte
delar ne af Länet, hvarest åkerbruk utgör folkets hufvudnäring, mera
än tillräcklig för behofvet inom hvarje ort, så att femtedelen eller kanske
fjerdedelen kan anses gä tili afsalu utom orten eller utom Länet. I
Länets Öfriga delar och synnerligast uti vissa socknar af Dahlsland närmast
Norrska gränsen samt i de sydliga trakter, som omgifva Borås och
Ulricehamn, eller tillstöta, svarar deremot spanmåls-produktiouen, äfven vid
d^n rikaste skörd, icke på långt när emot konsumtionen, utan måste skillnaden-»
för behofvets fyllande tagas ifrån andra orter, och sker detta vanliligen
i förstnämnde norra trakt från Norrige någon gång, men annars från
11
nedra Dahlsland, samt tili sistnämnde södra Ivall er från Götheborg, Halland
och Skaraborgs Län, ifrån hvilket sednare tillförseln på Borås torg i
synnerhet är betydlig; hvarförutan Kinds och Redvägs häraders invånare
under sednare åren hörjal inköpa mycket af den spannemål från Östergöthland,
sorn hålles till salu i Jönköping. Vill man för Elfsborgs Län öfver
hufvud jemföra spanmåls-produklionen emot konsumtionen, sä blifver resultatet,
att årligen större qvanliteter spannemål behöfva tillföras Länet från
andra Län och orter, ehuru, genom åkerbrukets tilltagande och den utvidgade
potatisodlingen, behof vet är mycket förminskad t, emot hvad det annars,
viii en starkt ökad befolkning, skulle vara. Genom approximation är utrönt,
alt vid knapp skörd utgör hela behofvet af tillförsel från andra Län
och orter omkring 100,000 tunnor spannemål, men vid missväxt vida derutöfver,
ända till 150 å 160,000 tunnor och mera.
Jemte ofvan angifne orsaker till jordbrukets tillväxt, kan man icke
frånkänna en mera utbredd kunskap om bättre melboder vid jordbruksskötseln
stort inflytande; och bör anmärkas, att förtjensten häraf tillhörer
jordbrukande ståndspersoner med upplysning och nit för yrket, hvilka
härutinnan gifvit exempel, — det enda sorn i dylik fråga verkar direkte på
allmogens öfvertygelse: Hushålluings-Sällskapets bemödande, att genom belöningar
uppmuntra allmogen till en ändamåisenligare jordens indelning och
brukning, bär dock något medverkat för detta ändamål. Såsom bidragande
orsak kan äfven nämnas den ökade bågen för egoskiften, skogs- och utmarks-delningar
samt andra sådana företag, som lemna hvarje jordbrukare
för sig mera frihet och bättre utrymme ätt efter egen erfarenhet sköta sitt
jordbruk; hvarförutan odlingslånen på vissa ställen kraftigt medverkat till
oländig marks uppbrytande och odlande; och slutligen må man icke förtiga
den omvårdnad, en upplyst regering i sednare tider egnat åt jordbruket
genom skyddande författningar, som antingen undanröjt direkta binder för
jordbruks-näringavnes uppkomst, eiler lindrat och afskaffat vissa betungande
sätt alt utgöra beskattningen. Intrycket, sålunda gifvet till än större utveckling,
försvagas måhända endast af ett verkligt hinder; men detta, bristande
afsättning på den öfverflödig spänne måls-produktionen efter goda
skördar, torde dock vara det svåraste att afhjelpa uti ett land, der stora
städer saknas, der invånarne i de små, äfvensom i bergsbruks-orterne,,
sjelfva till stor del äro spannemåls-producenter, der ett utvidgadt fabrikssystem
icke ännu finnes eiler lätteligen torde kunna införas och der någon,
12
mellanhandel, lill spannemåls uppläggande och förvarande för knappa är,
icke i allmänhet eger rum. Man kan likväl ej skäligen påstå, alt spannemålspriserna
varit under goda eller medelmåttiga skördar de senare åren
här i Länet låga, annorlunda än i jemförelse med priserna efter missväxter;
och detta förhållande, som egentligen bevisar, att de då af omständigheterne
högt uppstegras, tyckes uti ett vidsträckt Rike med under vintermånaderne
afbruten vatten-kommunikation ligga så djupt i sjelfva sakens
natur, att det väl icke kan ändras, om än till någon del genom tjenliga författningar
korrigeras. Så länge öfverproduktionen af spannemål icke kan föras
riad eller torkad lill torgs, möter dess uppläggande i större förråd en
betydlig svårighet, som mäste återverka på mellanhandel!! med denna första
nödvändighetsvara samt göra den håde svår och dyr att åtkomma efter felslagna
skördar, hvaremot emedlertid annat hjelpemedel ej lärer finnas, än
en väl afvägd tulltariff, sorn kan gynna spannemåls-utförsel efter goda och
införsel efter svaga skördar.
I närvarande ställning kan bränvins-bränningen, betraktad såsom vehikel
tili åkerbruket, jemväl anses vara ett stundom nyttigt korrektif emot
spannemålsförråders hopande Iros producenterne tili förlägenhet och lidande
för dem; dock bör anmärkas, att bränningen inom delta Län egenteligen är
beräknad på afverkning af potatis till bränvin. Att jordbruksnäringen nu
ganska mycket beror af bränningsrätlighetens fria utöfning, måste dessutom
xnedgifvas; och till exempel härom kan i synnerhet åberopas förhållandet
uti Wädtle, Kullings, Gäseneds och Wedens härader, hvarest allmogen i
senare tider företagit sig att, på en för öfrigt nog otacksam jord, odla potatis
i stort och deraf tillverka bränvin, sorn afsättes på andra orter med
betydlig vinst för häradernes annars vanlottade jordbrukare och till ej ringa
lättnad för dem vid krono-ulskyldernas godtgörande.
6~) Boskajjssliötsel utgör, äfven då den betraktas skiljd från åkerbruk,
en hufvudsaklig beståndsdel af folknäringen. Uti de delar af Länet, hvarest
åkerbruket är i mesta flor, nemligen på slätlbyggden af Dahlsland och uti
tillgränsande trakter af Westergöthland, har detta öfvervigten; men på norra
och vestra Dahl samt i andra trakter af Westergöthland, synnerligen Kinds
härad, håller boskapsskötseln snarare jemnvigt med åkerbruket och lemnar,
utöfver husbehofvet, mer eller mindre betydlig afkastning till afsalu.
13
På Dahlsland äro ängarne i allmänhet bördiga, hufvudsakligen naturliga
och öfver hufvud svarande emot åkern, samt har den couperade delen
af landet i synnerhet förmånen af godt oell tillräckligt sommarbete. Angskulturen
försummas dessutom icke, och användes dervid merendels klöfveroch
thimotei-utsäde; men, äfven utan utsådda frön, underhålles gräsväxten
af vild klöfver och andra tjenliga foderslag, när igenläggningen sker elier
väl häfdad åker. Inom Westergöthland är ängsodlingen mindre utbredd,
och föga använd uti de södra trakterna, som likväl delvis hafva goda fodertillgångar
från naturliga ängar: tillräckligt sommarbete finnes der nästan
allmänt.
Hornboskapen på Dahlsland är i allmänhet af litet, men godt, inhemskt
slag, som tilltager i godhet med ängs-kulturens utvidgande. ULi Westergöthland,
der boskapskreaturen oftare inköpas från andra orter, äro slagen
mera blandade och sins emellan skiljaktiga, likväl i allmänhet icke stora,
fastän stundom ganska goda. Till racens förädling eller fortplantning af
bättre racer, har i intetdera af landskapen något blifvit tillgjordt, annorlunda
än såsom undantag af jordbruk andé ståndspersoner, hvilka mellanåt förskaffat
sig större och bättre stamrace från andra orter. Oxar användas vid
jordbruket och vid kortare körslor i alla delar af Länet samt på några
ställen jemväl lill mera långväga forslingar. Endastunder höst-, vinter-och
vårmånaderne, eller så länge marken är frusen eller betäckt af snö och utan
bele, nyttjas i allmänhet stallfodring för boskapskreaturen.
Hästarne äro på Dahlsland af någorlunda god art och medelmåttig storlek,
i synnerhet norr ut, hvarest inhemska stammen är mycket blandad med
den än bättre Norrska hästracen. Jemväl i öfriga delar af Länet äro hästarne,
ehuru af flera olika slag och mera små än stora, skäligen goda och
väl underhållne i allmänhet. Reialift lill hemmantal och folkmängd hålles
mindre antal hästar uti de sydliga trakterne af Westergöthland, än annorstädes
i landskapet, hvilket åter är följd af hemmanens inskränktare fodertillgångar;
men uti vissa trakter af Länets norra del, der fodertiilgångarne
äro ymniga, kunde hästafveln ökas och utbildas till näringsgren, om hingstar
af ädlare och goda slag funnes till racernes upphjelpande, hvartill nyligen
början i så måtto blifvit gjord, att en hingst från Strömsholms Kongl.
Stuteri blifvit stationerad här i grannskapet. Från Dahlsland försäljas redan
årligen 2 tili 300 föl, som vanligen inköpas af allmogen uti Westergöthland
och Bohus Län.
14
Fårafvel» Sv ganska betydlig i det liela. De får, som af allmogen uppdragas
för eget behof lill föda och beklädnad eller ock lili afsalu, äro merendels
grofulliga, af svenskt eller blandadt slag. Finulliga, ursprungligen af
Tysk eller spansk race, underhållas äfven, i synnerhet hos ståndspersoner;
hvarförutan Schäferier af Eiectoralrace under senare åren blifvit anlagda på
ett par ställen, nemligen å Gräfsnäs och Rånums säterier. Den förminskning,
allmogens (ärlijordar Jidit genom sjukdomar efter de våla somrarne vid
slutet af förra och början af della qvinqvennium, har sedermera blifvit någorlunda
ersatt genom ny afvel.
Getter finnas ännu i bergs- och skogstraklerne inom de mest nordliga
och mest sydliga delarne af Länet; men för öfrigt äro dessa kreatur afskaf1’ade,
såsom skadedjur i den män jordbruket vunnit förkofran.
Svin uppfödas till betydlig mängd uti de seminanla delarne af Länet;
och äfven annorstädes för husbehof träffas deraf på somliga ställen goda
racer.
Af fjäderfä finnas i allmänhet gäss och höns. Gåsafveln är icke obetydlig
på södra Dahlsland och å slätlbyggden af Westergöthland, utan lernnar
årligen öfverskott till afsalu.
Att boskapsafvel tilltagit öfver hufvud, om icke fullkomligen i bredd
med jordbruket, åtminstone betydligt, visar sig af alla förhållanden och är
äfven naturligt, då dessa näringar hafva på hvarannan en beständig växelverkan,
så att den enas förkofran gifvet' medel vid handen till den andras.
Om och huruvida bränvinsbränningen bidrager Lill boskapsafvelns utvidgande
kan vara svårt att afgöra; likväl synes gifvet, att den icke är ett nödvändigt
vilkor för boskapsskötselns bestånd och att krealursracerne snarare
försämras än förbättras genom njutningen af drank, ehuru det är oneklig!,
att denne i knappa foderår eller på orter, som hafva ringa hö tillgång, lernnar
betydligt understöd åt ladugården; dock gör den ulan tvifvel mesta nyttan
vid svinkreaturs uppfödande.
Boskapsskötselns afkastning i Länet torde nu mera fullt svara emot beliofvet
för det hela, fastän allmogen uti de magra, mycket befolkade trakterne
söderut årligen inköpa både hästar och hornboskap från andra Län, ty
genom försäljning från Dahlsland anses förhållandet jemnadt; och i öfrigt förer
allmogen ett sparsamt lefnadssätt öfverallt, för att kunna sälja något af
15
lefvande kreatur samt öst, smör och andra victualie!’, derå priserne under
de sistförflutna åren varit någorlunda fördelaktiga för säljaren.
Saltpetertill verk ning, sorn kan anses vara ett bihang till ladugårdsskötsel!!,
har icke någonsin haft särdeles framgång i detta Län, ehuru skogstillgången
kanske skulle medgifva dess allmännare ulöfvande på en del orter. Under
åren 1837 med 1841 har icke någon salpeterlada blifvit inom Länet afverkad.
c~) Skogar, bestående hufvudsakligen af tall och gran, finnas ännu till
stor vidd och betydenhet inom Länet, särdeles på Dahlsland samt i Wedens,
Bollebyggds och Kinds härader af Westergöthland, hvarest skogen
längst i söder till någon mindre del består af bok. Ek och andra nyttiga
löfträd växa öfver hela Länet, dock mera spridda, endast utgörande smärre
skogsparker och lundar.
Skogarne äro nu mera nästan öfver allt enskild tillhörighet och begagnas
dels i samfällighet, dels storskiftade och äfven på några ställen enskiftade;
varande de socknar ganska få, som icke hafva skogsandelar till
hemmanen, de fleste om ej alla på ettdera af nämnda säLl, härvid oafsedt
jernbruken under hvilka större skogstrakter vanligen iimehafvas, merendels
med egande rätt.
Af de före detta kronan förbehållne fyra kronoparker och fjorton
krono-allmänningar, hafva t vänne af de förra och delar af den tredje, samt
tolf af de senare blifvit tid efter annan, på grund af de allmänna förfoganden,
Kongl. Majrl med Rikets Ständer i ämnet vidtagit, kronan afhände och
till härader, socknar eller vissa hemman öfverlåtna, med eller utan skatt,
antingen till samfällt bruk och nyttjande eller lill fördelning emellan hemmanen.
Deremot äro kronoparken Hunne- och Halleberg helt och hållet
samt kronoparken Edsmären till någon del bibehållne under kronans egande
rätt och ställde under förvaltning af Eders Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
härstädes för reglering och begagnande efter nyare skogshusliå 11 ningssättet,
hvilket ock redan blifvit infördl samt, hvad Hunne- och Halleberg beträffar,
under flera års tid tillämpad!, hvarvid de Iraktevis ordnade årshyggena
lemnat följande brutto afkastning genom försålda skogseffekter:
1837 och 1838
4,912 R:dr
1838 och 1839 års vinter ..... 2,845 —
16
1839 och 1840 års vinter . . , . . 3,421 R:dr
1840 ocli 1841 års d:o  5,109 —
1841 och 1842 års d:o
5,622 —
Anspråken på enskild egande rätt till de hegge ännu odisponerade kro
no-allmänningarne,
Kuldeskog och Weden, hafva blifvit slutligen ogillade
genom Högsta Domstolens domar af den 21 December 1840 och 20 Juli
1842, hvarefter särskildt föreskrifne åtgärder äro vidlagne för reglering af
dessa allmänningar, hvilka förmodligen framdeles, äfvensom en odisponerad,
inom Bjerke härad belägen, del af förra allmänningen Risveden, komma att
med vissa vilkor öfverlåtas åt de menigheter, som af ålder fått begagna dem
till skogsfångst och mulbete.
I allmänhet är hushållningen med enskildas skogar hvarken sparsam
eller annars val vårdad. —- Ett ofta omättligt och merendels föga nyttigt
svedjande, stark kolning och mindre noggrannhet vid förefallande hyggen
bidraga synnerligast till deras förminskning. Skogsrödjning sker sällan och
än mindre återplantering efter fälld skog, i synnerhet uti skogstrakter, som
inneliafvas af allmogen; och torde mycken svårighet möta innan sådan elier
annan tjenlig hushållning kan varda införd äfven å de ailmänningsskogar,
som för slikt ändamål blifvit i senare tid öfverlemnade åt vissa interessenter
tili gemensam vård för gemensamt behof. Man bör dock väl hoppas,
att det förbättrade hushållningssältet å Kronans behåilne parker skall efter
hand, i förening med tilltagande efterfrågan och dyrhet på skogseffekter,
fästa enskilde skogsegares, äfven biand allmogen, uppmärksamhet på fördelen
och nödvändigheten af en omsorgsfuilare hushållning med skogen och
sättet att den införa. — Sedan Eders Kongl. Majrt genom Nådigt Bref af
den 23 Februari 1842 täckts särskildt anbefalla Dess Befallningshafvande,
att sjelf eller genom Hushållnings-Sällskapet söka befrämja en bättre hushållning
med enskildes skogar, hafva väl åtskilliga förberedande åtgärder
med afseende härpå blifvit vidtagne; men dessa tillhöra en senare tid, än
denna underdåniga berättelse omfattar, oell redogörelsen för deras utveckling
och verkan måste således uppskjutas tili nästafgifvande femårsberättelse.
Alt under de förhållanden, sorn här ofvan blifvit anmärkta, skogarne
äfven under nu ifrågavarande qvinqvennium varit i aftagande, kan nästan
eJ
17
ej belviflas, enär detta factum dessutom synes antydt af andra omständigheter.
I allmänhet äro de likväl ännu fullt tiilräcklige för Länets hellof
och kunna från några orter fortfarande lemna tillgång på skogselfekter
till hetydligt afsalu, så framt ett bättre skogshushållningssält skulle
vinna inträde och af enskilde skogsegare med förtroende omfattas, hvilket
dock cj torde kunna ske hvarken lätt eller snart i ett Län, der skogarne
hufvudsakli gen tillhöra allmogen. Ett nyttigt skogshesparingsämne, nemligen
bränntorf, är att tillgå på mångå trakter inom Länet; men hittills begagnas
detta endast till någon liten del på Södra Dahlsland samt något mera i vissa
härader af Westergöthland, hvilka orter, såsom delvis utgörande slättland,
redan antingen lida skogshrist eiler måste afhemta deras behof af ved och
virke från aflägsna ställen.
I byggnadssättet hafva förändringar, som verkat till skogshesparing, icke
blifvit i allmänhet vidtagne, utan har tvertom allmogens tilltagande håg att
hygga högre och rymligare boningshus, som på vissa orter bestå af tvänne
våningar, snarare bidragit att öka skogsåtgången, äfvensom den måste hafva
blifvit ökad i och för årligen tillkomna nya bostäder. Nästan aila hus på
landsbygden och de flesta i städerne byggas för öfrigt ännu vanligen af
träd; dock har en början blifvit gjord med andra byggnadsämnens användande,
nemligen slen, brändt och obrändt tegel samt kalkbruk, i Borås och
synnerligast i Wenersborg, hvilket byggnadssätt vunnit efterföljd på ett eller
annat ställe å landet och torde ytterligare sprida sig derstädes, sedan det
blifvit medgifvet, att soldattorp och äfven byggnader å mililiag-bosläilen få
af slika skogsbesparande malerialier uppföras. Stängseln verkställes ännu i
allmänhet på skogens bekostnad; dock har bruket af stenmur omkring egorne,
äfvensom något af jordvallar, i senare tider tilltagit och jemväl bland
allmogen vunnit efterföljare. Någon ingripande reform i dessa afseenden lärer
icke kunna förväntas, innan bristen på skogseffekter blifvit så tryckande,
att den dertill tvingar.
d) Bergsrörelse. Större och rikhaltiga jernmalmsgrufvor finnas icke inom
Elfsborgs Län; men på Dahlsland fortfara Billingsforss Bruksegare att för
masugnen derstädes begagna malmfyndighelerne i kringliggande orter, hvilka
dock icke äro Ijeniiga för tackjernsblåsning utan tillsatts af annan bättre
malm. — Vid denna, den enda masugn i Länet, har blifvit tillverkadt:
Femar s-ber iiltelse frän Elfsborgs Län.
3
18
Tackjern. Gjutgods.
År 1837 , . , . . 771 Skepp. — —
1838
1,698 — — —
1839 ..... 1,350 — — —
1840
2,282 — 700 skepp.
1841
2,604 — 390 —
Af till Bergsrörelsen hörande handteringar äro stångjerns- och maimfaktur-smiden
samt stålbränning hufvudsakligen de, som jemnt och med alfvar
bedrifvas, hvilket sker vid tolf stycken Bruk med 24 stängjernshamrar
och åtta till en del samma Bruk med 8 ämnesbamrar samt vid eli
af bruken i 2 stålugnar. Efter de underrättelser, som möjligen stått att
erhålla, kan tillverkningsvärdet vid samtliga dessa Verk, inberäknädt rudimaterien,
antagas, på grunder som bifogade kalkyl närmare utvisar, till omkring
280,000 B:ar per medium årligen.
Två kopparhammare inom Länet förädla årligen i medeltal 180 skeppund
köpekoppar. Tillverkningsvärdet kan ej med visshet här beräknas;
men kalkylationsvis efter 150 R:dr skeppundet uppkommer för det hela,
råkopparen inberäknad, 27,300 R:dr.
Till Bergsrörelsen kan för öfrigt räknas: ett Tälgstensbrott uti Wedbo
härad, hvarest till afsalu förfärdigas grafstenar, milstolpar och vägvisare
samt grytor och andre käril; flera skifferbrott inom ISordalils härad, dervid
takskiffer tillverkas jemväl till afsalu utom orten. Qvarnstensbrott inom
Nordahls och Gäseneds härader, derifrån orternes allmoge upphugger qvarnstenar
för husbehof och jemväl lill afyttring åt andra orter; kalkugnar,
deraf inom Wäne härad vid foten af Hunne- och Halleberg finnas ellofva
stycken med rik tillgång på kalksten, och hvilka vanligen för året tillverka
och afsätta minst 1000 tunnor kalk hvardera, hvarförutan åtskilliga mindre
kalkstensbrott finnas på andra spridda ställen inom Länet och begagnas till
kalkbränning för egarnes eller grannars husbehof. Gulockersslammeriet vid
Semsholms säteri i Gäseneds härad har, i anseende till täta ombyten af egare,
icke varit bedrifvet under detta qvinqvennium. Värdet af tillverkningarne
vid samtliga de öfriga verken kan icke ens approximativ med
någon säkerhet beräknas.
19
e) Fabriker, Bruk, Verk och öfrige Näringar på landet, hvilka icke
höra lill Bergsrörelsen.
tagverk och Sågar. Större inrättningar för virkessågning, elier egentliga
sågverk finnas i synnerhet på Dahlsland och vid Götha eif, hvaraf de
vid Upperud och Trollhättan äro och de vid Lilla Edet, som nyligen
blifvit genom vådeld ödelagde, varit i särdeles fullkomligt skick. För öfrigt
saknar icke någon del af Länet mindre salu- och lego-sågar; så att sågarnes
antal i del liela, aila husbeliofssågar oberäknade, uppgår lill 202,
som driivits med öfver 300 arbetare och vid hvilka 55 å 60,000 tolfter
plankor, bräder och bakar årligen lörsågats. Värdet af denna tillverkning
kan i medeltal antagas till ungefärligen 150,000 R:dr om året. Sågverken
på Dahlsland äro grundade på stockfångst från egne skogstrakter eiler från
skogarne i öfre delen af landet; men de vid Götha eif belägna sågverk, alla
grundade på köpetimmer, förses dermed från andra orter och egentligen
från Wermland. Till så vidt export åsyftats, har sågverksrörelsen under
detta qvinqvennium bedrifvits med någorlunda fördel vissa år och ringa fördel
andra år. De med beräkning på orternes behof eiler på afsättning inrikes
anlagde mindre salu- och lego-sågarnc hafva åter bedrifvits med mera
jemnhet i rörelsen.
Skeppsvarf äro inrättade vid Trollhättan och Gamla Lödese för
fartygs och båtars nybyggande eller reparation. Det på förstnämnda ställe
belägna är forsed t med dockbyggnad vid kanalen. Begge skepps varfven sysslosälta
under vår- och sommarmånaderne tillhopa 40 å 50 arbetare; varande
Varfsegarnes inkomster dervid uppgifne till 6 å 7,000 R:dr årligen.
Tegelbruk. Af sådana finnas inom Länet 27 stycken, dervid omkring
100 arbetare blifvit sysslosatte under vanliga arbetstiden; och utgjorde till—
verkningarnes sammanräknade värde under detta qvinqvennium 15 å 16,000
R:dr om året.
Pappersbruk. Tre sådana finnas, hvilka varit i gång med tillhopa 12
arbetare och hafva tillverkat papper för omkring 5,000 R:dr årligen.
Glasbruket vid Limmared i Kinds härad har hållits i jemn gång med
omkring 30 arbetare, och tillverkningen af glasvaror derstädes utgjort i värde
ungefärligen 20,000 R:dr om året.
20
Lerliärils- och Kakelugns-Fabriker. Tre sådane med 6 a 7 arbetare
hafva tillverkat varor för 7 a 800 R:dr om äret.
Mekaniska Bomulls-Spinnerier finnas vid Kullen och Nääs i Wedtle
härad samt Sjuntorp i Flundre härad, pä hvilka ställen 320 ä 330 personer,
mest barn, till arbete begagnas. Hela tillverkningsvärdet vid dessa
Irenne verk, af hvilka det vid Nääs är betydligast, kan uppskattas till 250
ä 280,(M)0 R:dr årligen, rudimatericn inberäknad. Dessutom har tillståndsbref
blifvit utfärdadt för anläggande af Mekaniskt Bomullsspinneri vid Öijebroqvarn
å Trollhättan; men detta har ännu icke kommit i gång.
Mekaniskt Konstväfveri, med tillhörande dressningsmachiner, blekeri
och appreterverk, vid Rydboholm i Marks härad, hvarvid 100, 120 och
senast 130 arbetare varit sysslosalte. Denna dyrbara inrättning har från
och med år 1836 varit i verksamhet med årlig tillökning i väfstolars samt
öfrige nödiga machiners antal, såsom följd hvaraf välnadslillverkningen alven
blifvit årligen ökad. Sådant oaktadt kan. fabriken icke uppfylla alla varu-reqvisitioner;
hvadan egarne låtit uppföra nya byggnader för fabriksrörelsens
utvidgande. Tillverkningarne, som under detta qvinqvennium bestått
af kambrick, shirting och kypert, hafva uppgått dels i början till 4 å
500,000 och dels sedermera till 6 å 700,000 alnar årligen, med ungefärligt
tillverkningsvärde af 100, 120, 140 till 170,000 R:dr hvarje år.
Klädes-Fabrik vid Nääs vid Wedtle härad, anlaggd med tillämpning
af nyare tiders förbättringar, har detta qvinqvennium kommit i gång och
tillverkat kläden för omkring 32,000 R:dr årligen.
Färgerier finnas, jemte fabriksanläggningarne, vid Kullen, Nääs och
Sjuntorp samt dessutom vid Ljungsarp och Sexdrega i Kinds härad, äfvensom
på några andra ställen, fastän der af mindre betydenhet.
Blekerier för blekning på Engelskt sätt äro äfven särskildt inrättade
samt drifvas viel Kullen och Nääs.
Valkar och Vadmalsslampar. Sådana finnas 32 stycken, af hvilka
några större i Marks härad årligen stampa omkring 200,000 alnar vadmal.
De öfrige, spridda öfverallt i Länet, äro mindre betydliga.
Garfverier finnas på Landsbygden 13 stycken, hvaraf ett för läder
-
21
beredning på Engelska sältet,. — Öfrige mindre garfveriet* och skinnberednings-anstalter
äro att räkna bland allmogens binäringar.
Kat t stensst ani pen vid Trollhättan har under senare åren icke drifvils,
utan är numera alldeles nedlagd.
Cement-Verli för beredande af murbruk till arbete under vattnet, med
flere, har nyligen blifvit anlagdt vid Vargön i Wäne härad.
Potlashe-Calcinerings-Verk. Sex sådana i Kinds härad tillverka årligen
5 å 600 skeppund pottaska, hvilken finner god afsättning.
Vid Oljeslageriet å Säteriet Strömsberg i Tossbo härad har tillverkats
olja för 1'7 å 1800 R:dr årligen.
Om Mjöl qvarnarnes antal och stenpäron dervid upplyser statistiska tabellen.
De invid Götha eif belägne och en del andra qvarnar, som hafva
oafbruten vattentillgång alla årstider, äro i synnerhet indrägtiga; och mjölqvarnarnes
afkastning i det hela måste så mycket heldre vara i stigande och
ganska betydlig, som sädeskonsumtionen årligen ökats i bredd med en tilltagande
befolkning; men att approximatift bestämma qvarnafkaslningens totalbelopp
later sig ej göra med grund af tillgänglige upplysningar i ämnet.
f) Binäringar. Jagt idkas vanligen mera till nöje och tidsfördrif, än
såsom binäring; dock kan den någon gång, i synnerhet hvad beträffar rofdjursjagten,
lemna bidrag till idkarens försörjning.
Fiske tili husbehof gagnas i alla delar af Länet, hvarest sjöar och
vattendrag lemna tillfälle dertill. Mera betydligt och äfven till afsalu idkas
fisket i Wenern och Götha eif, der äfven lax fångas.
Biskötseln idkas mer eller mindre i nästan alla delar af Länet, förnämligast
söderut, dock icke heller utan framgång på Dahlsland. Partier af
vax kunna således årligen försäljas utom Länet tili Stockholm och Götheborg.
Tjärn och Bäckbränning bedrifves i smått pä några ställen å Dahlsland
och annorstädes, hvarest tjäruvirke efter nedfälld skog finnes; dock sådant
endast till husbehof och afsalu åt grannar.
22
Kolning för jernbriiken, der sådana finnas, och i öfrigt för afsalu i städerne
utgör en för allmogen vigtig binäring, synnerligen på öfra Dahlsland.
Körslor för jernbruk^- och sågverksrörelsernes behof, samt forsling af
köpmannagods emellan Götheborg och uppstäderne i vestra delen af riket
kunna anses såsom binäring för invånarne i vissa trakter af Länet. Likaså
flottning af timmer, sågslockar och virke för dem, som bebo stränderne af
sjön Stora Lee och dermed förenade vattendrag samt af Wenern och
Götha Elf.
Tillverkningen för hand af ylle-, linne- och bomullsväfnader antingen
af hemspunnet eller inköpt garn är inom södra delen af Länet, förnämligast
Marks, Kinds och Åhs härader, en högst vigtig näringsgren, deraf den
talrika befolkningen uti dessa merendels sterila trakter i ganska hufvudsaklig
mån hemtar medel för uppehälle och bestånd. Det liliverkningsbelopp
härifrån, som årligen utom Länet afsättes genom gårdfarihandel uppgår lili
emellan 1| och 2 millioner alnar af alla slag, förutan band, strumpor, tröjor,
vantar, täcken och ryor; och den afsättning utaf sålunda tillverkade ylle-,
linne- och bomullsväfnader, som särskildt eger rum genom resehandlande
från Borås och Ulricehamn samt genom personer i dessa städer eller på
landsbyggden, hvilka dermed drifva handel i parti på andra inlänske städer
och orter samt på Norrige, är än mera betydlig, uppgående vanligen tili
dubbelt eller emellan 3 och 4 millioner alnar, oberäknad! hvad på begge
dessa sätt föryttras af i Halland tillverkade väfnadsartiklar. Efter approximatif
beräkning kan förläggares och tillverkares vinst af ifrågavarande väfnadsindustri
uti Länet anses utgöra i medeltal 400,000 ä 450,000 R:dr om
året; och förtjenar härvid anmärkas, att, oaktadt tillverkningsbeloppet vid
Rydboholms konstväfverifabrik årligen blifvit ökadt, synes sådant under nu
ifrågavarande qvinqvennium icke hafva menligt inverkat på husväfnadsslöjden,
hvilken tvertom finnes hafva samtidigt varit i tilltagande jemte afsällningen
på tiliverkningarne, och delta i synnerhet sedan 1838.
För öfrigt tillverkas husväfnader af ull, lin och bomull inom alla delar
af Länet, oberäknad! den södra, något deraf äfven till försäljning åt slädernes
invånare, men i allmänhet för eget husbehof; och synes bandighet i väfnadsyrket
alltmer utbreda sig.
Läderberedning, oafsedt den som sker vid anlaggda ordentliga garfve
-
23
lier, ulgör på några orter inom Länet en allmogens binäring. Den sträcker
sig dock egentligen till grannars och närboendes betjenande.
Trädarbeten, bestående af laggkäril, trädskor, trädtallrickar, såll, askar,
korgar, väfskedar och mera dylikt förfärdigas af allmogen på åtskilliga orter
inom Kinds, Wedens och Boliebyggds härader i synnerhet och föras till afsalu
jemväl utom Länet; dock kan förtjensten af denna binäring i det
liela icke vara särdeles betydlig.
Lie- och skärsmide samt tillverkning af linhäcklor, kardor, skrubbor,
nålar, hakringar och mera sådant småkräm drifves såsom bihandtering af
allmogen i några trakter af Kinds härad, bade för Länets behof och till afyttring
utom Länet.
Timmermans- och murarehandtverket utöfvas såsom binäring af allmogen
i Alde och Bjerke härader samt delar af Kullings och Wäne härader,
äfvensom timmerm anslia ndt verke t uti ett par socknar på Dahlsland närmast
\\ crinländska gränsen. För detta ändamål ske årligen tidtals utvandringar
till mer och mindre aflägsna orter utom Länet, derifrån besparade arbetslöner
återbringas till eli ej obetydligt belopp hvarje år. Dessutom finnas i
Wedens härad flera hemmansbrukare, sorn äro så kunnige mur- och byggmästare,
alt de entreprenera oin kyrkors samt andra större byggnaders uppförande
och inredande.
Sjöfart. Seglationen på Wenern och Götha Elf, till så vidt den har
till föremål jern- och träd v arors transporterande från Wermland och Dahlsland
med flera orter till Götheborg samt återtransport af stapelstadsvaror,
hunnar någon biförtjenst äfven ät den allmoge, som bebor sjö- och elfstränderne;
och i öfrigt förser Wädtle, Ahle och Flundre härader staden Götheborg
årligen med något sjöfolk, deraf en inkomst, fastän ringa, således jemväl
torde tillskyndas hemorten genom sjöfolkets besparade månadshyror.
Handel. Till så vidt frågan härom rörer landsbyggden, drifves i allmänhet
handel med spannemål, bränvin, kreatur och andra ladugards-a Ister
samt skogseffekter med mera af landets produktion och tillverkning, som
afsätles i angränsande släder och på marknader inom eiler utom Länet och fran
Dahlsland äfven tili Norrige merendels af producenterne eller tiilverkarne
sjelf ve; likväl kan denne genom Kongl. Kungörelsen den 31 Augusti 1815
24
för landtmannen tillätne handel eller försäljning icke komma i beräkning
såsom särskild näringsgren, hvilket den till sin natur ej heller är. Men dessutom
finnas inom de Heste orter på landet, der läge och andra omständigheter
gynna slik handel i stort, en eller liera personer, sorn sig härmed befatta
och älven derföre taxeras till bevillning, utan att de till handelns utöfvande
sökt eller erhållit tillståndsbref, hvilket de ej heller torde behöfva,
så länge deras handelsrörelse inskränker sig inom de genom ofvanåberopade
Kongl, författning utstakade gränsor; dock är troligt att dessa gränser
stundom öfv ersk ridas, när en orts aflägsenhet från stad och deraf uppkommande
hellof för ortens invånare att söka förse sig med köpmannavaror från
andra håll, gifva anledning till smyghandels etablerande. Inom Flundre
härad äro annars vid Lilia Edet tvänne konLingenthandlande bosatte, på grund
af särskilda tillståndsbref.
Den så kallade gårdfarihandel)!, till utöfvande hvaraf allmogen i sju
härader af Westergöthland af ålder haft rättighet, utgör ännu, oaktadt rörelsens
synbara aflagande under de begge sista qvinqvennierna, en verklig och
för distriktet ganska vigtig binäring. — För närvarande begagnas samma
rättighet nästan endast af Kinds, Redvägs och Åhs häraders hemmansbrukande
allmoge, sorn till ett antal af något öfver 400 personer tvänne gånger
om året, på bestämda tider, utvandra till alla delar af Riket och till
Norrige, för att afyttra gårdfarihandels-distriktets betydliga slöjdetillverkningar,
hufvudsakligen beslående i väfnader af alla inhemska slag. Utöfningen
af ifrågavarande handelsfrihet, sorn ej saknar likartade exempel inom andra
Län, fastän der ej grundade på särskilda privilegier, är, i anseende lill de
sju häradernes svaga och inskränkta samt för folkstockens underhållande otillräckliga
jordbruk, ett nödvändigt vilkor för allmogens bestånd och derjemte
ett verksamt medel till det välstånd, som ofta visar sig både inom de
orter, hvilkas invånare begagna gårdfarihandelsrältigheten, och ibland de orters
invånare, som nu mera lemna denna rättighet obegagnad, sysselsättande
sig hemma med tillverkning af väfnader och förfärdigande af andra föremål
för gårdfari handeln; och gäller detta senare i synnerhet om det stora och
folkrika Marks härad, hvarest hufvuddelen af väfnaderne tillverkas med
mycken flit oell en skicklighet, som förtjenar all uppmuntran. Gårdfarihandel
i och för sig sjelf, fastän underkastad äfventyr och förluster, inbringar
visserligen ännu, oberäknadi den vinst förläggare och tillverkare åtnjuta, en
ungefärlig inkomst af 60 ä 70,000 R:dr om året.
Handl
-
25
Tfandlverherier pä landet. Enligt för sista året af delta qvinqvennium
eller 1841 till Kongl. Gonunerce-Collegium ingången .berättelse, funnos samma
år på landsbygden 480 skräddare, skomakare, snickare, smeder, murare
och glasmästare; hvarförutan 40 personer der arbetade på egen hand i andra
handtverksyrken; och begagnades af alia dessa tillhopa 331 lärlingar.
Undantagande för de betydligare binäringarne inom södra delen af Länet,
nemligen husväfnadssiöjden och gårdfarihandel^ har det icke varit möjligt
att med någon sannolikhet utröna den ungefärliga inkomst, alla öfriga
kunnat årligen lemna, emedan uppgifter härom i allmänhet saknas och svårligen
slå att erhålla. Binäringarhes förhållande jemförelsevis emot förra
qvinqvennium låter icke heller bestämma sig vidare, än hvad beträffar Väfnads-industrien,
som synbart tilltagit, och gårdfarihandel!), som sedan 1834,
då den genom de af cholera-sjukdomen uppkomna hinder betydligt inskränktes,
forblifvit nästan oförändrad eller snarare varit i aftagande; hvaremot
partihandeln med väliiadsartiklar i ännu större mån ökats.
I afseende på land- och vatten-kommunikationerne, lill hvilkas utvidgande
och förbättrande liera kostsamma arbeten blifvit under detta qvinqvennium
verkställda, anmärkes här; anläggningen af en ny väg emellan
i\ orda lils och Wedbo härader öfver Högsbyfjällel genom Brukspatronen,
Baron S:l Cvrs försorg och hufvudsakligen pä bekostnad af Upperuds bruksboiag;
en af Brukspatron C. F. Waern på egen bekostnad utförd ny väganläggning
från Ödskoldsinoar Lill hemmanet-Tingvall af ungefärligen 1 mils längd,
samt ett annat af Wedbo lia radsboer anlagdl nytt t mils vägstycke, som förbinder
landsvägen vid Sandåker i Eds socken med den öfver Töftedahls-fjället,
vid Sandklef; omläggning af den särdeles backiga landsvägen vid Rådanefors®
bruk, företagen och utförd af Wahlbo härads inv ånare; omläggning af landsvägen
emellan.staden Borås ochBoygstena gästgifvaregård, för undvikande af der förut
befintliga svåra backar, hvilket vägarbete blifvit uifördi af enskildt bolag, med
rättighet att uppbära vägtull; omläggning, i lika ändamål, utaf åtskilliga delar af
landsvägen emellan Borås och Alingsås samt anstalter för utförande af det bela,
på bekostnad af Kullings, Wedens och Bollebygds häraders invånare, med
vissa understöd af allmänna medel. Vidare: de lill utvidgande och Ombyggnad
al' Trollhätte kanal och slussverk genom derför organiserade nva
bolaget företagna stora arbeten, sorn redan äro för det mesta fullbordade
emellan Wenersborg och Trollhättan samt lära blifva öfverallt färdiga inom
2 ä 3 är härefter; hvarförutan Lennartsfors^ bruksegare och brukspa
Femavs-berälleise
fran Elfsborgs Län - , 4 -
26
tron M. Sahlin, på gemensam bekostnad, men isynnerhet genom den serina—
res omsorg, dels omlagt gammal och anlagt ny väg från de öfra sjöarne
lill Christinedal ds nya bruk vid sjön Enen, dels, för öppnande af båtfart
från denna sjö, anlagt ett slussverk af träd invid den närgränsande sjön
Ånimmen, derifrån farten kan fortsättas till Upperuds vattnet och Wenern.
Med anledning häraf kan det förtjena uppmärksamhet, att alla de väganläggningar
och vägförbättringar af stort omfång, som under de 10 till 12
sistförflutna åren äro verkställde på Dahlsland, blifvit helt och hållet utförda
antingen med gemensam hand af ortens invånare eller på bekostnad
af enskilde ståndspersoner i orten, ulan allmänt understöd annorledes
än att staten någon gång bekostat inköpet af vägslräckningarne föreliggande
odalegor. Sedan vid förra Riksdagen extra anslag skett för åstadkommande
af nödiga vägförbättringar inom Riket, hafva åtskilliga undersökningar blifvit
hällne för att bereda äfven åt Elfsborgs Län någon andel af detta understöd;
men dessa hafva ännu icke ledi till något resultat; och det är fara
värdi att, om Länet skulle härvid alldeles förbises, kan anslagets tillvaro
komma alt mera hämma än befordra dermed afsedda ändamålet.
§. 4.
Politisk Författning.
a) Kammarverk. Häraf hunnar statistiska tabellen eli allmän öfversigt.
Under åren 1837 till och med 1841 har icke något hemman förfallit i
ödesmål, ej heller har något krononybygge blifvit upptaget; men åtta under
förra åren å allmänningslrakter anlagde nya hemmansdelar och lägenheter
hafva under tiden blifvit skalllagde och tillhopa salle till |:dels mantal;
hvaremot ett hemman är vordet förmedladt från i:dels till trdels mantal.
Nya vattenmjölqvarnar med 38 par och gamla med 28 tillökade par kvarnstenar
samt 15 sågqvarnar äro till anläggning och inrättande beviljade;
Och hafva 52 förut anlagde nya eller med ökade stenpar försedda ganda
qvarnar blifvit skattlaggde för 52 grofmälds och 11 siktmälds stenpar.
2/
Mecl hemmansklyfning har for Lfa rits på en del orter; men i allmänhet
sv nes hemmansklyfningärne blifva sparsammare än förut, hvarjemte redan
utklufne små hemmanslotter oftare åter sammanslås. — Mångå jordlägenheter
hafva väl fortfarande blifvit genom förpantning eller annorledes upplålne
från skatllagde hemman till längre nyttjande eller everldelig besittning.
Men äfven härutinnan visar sig dock mera återhållsamhet än förr. Anläggningen
af jordtorp, dagsverkskyidige under hemmanen, synes deremot vara i
tilltagande, utan tvifvel lill båtnad för hemmansega rens jordbruk. — Egoskiften
och i följd deraf utflyttningar från byalag hafva under detta qvinqvennium
fortgått i ungefärligen lika mån som tillförene; uppgående antalet
af de förrättningar, Länets landtmätare under tiden afslutat, till 770 laga
skiften och 687 andra delningsmål. Hemmansbruket sköttes år 1841
af 16,023 possessionaler, boslälls-innehafvare och andra sjelfegande eiler
sjoifstandiga jordbrukare samt af 4,024 arrendatorer och hälftenbrukare; hvarförutan
12,547 förpantnings- och fördelsinnehafvare samt torpare och soldater
innehade och häfda de mindre jordlotter utan hemmantal; så att, oberäknadL
sladsjorden, de jordbrukandes antal i Länet då utgjorde 32,594. Om
bostäderna för dessa beit enkelt antagas svara lill antalet häremot, samt
särskildt befintliga qvarnstugor, handtverkare-boningar, backstugor och inhyseslorp
tilläggas, torde summan af alla bostäder på landsbygden uppgå
lill åtminstone 38,000.
Postgårdarne i Länet äro 40, svarande emot 34 hela hemmantal, hvarförutan
flera i sednare tider inrättade bref- och paket-poster forlskaffas genom
antagne extra postförare. Gästgifvaregårdarnes antal uppgår på landet till
90, som tillhopa motsvara 511 i hemmantal. Länets fem städer hafva dessutom
hvar sin gästgifvaregård, underhållen af staden. Diligens-bolaget fortfar
att befordra resande och varor på den landsväg, som genomlöper Länet
emellan Slockholm och Götheborg.
Strömrensningar till förekommande af vallenofversvämning å odlade
eller odlingsbara marker hafva blifvit på flere orter verkställde med särdeles
framgång och nytta, synnerligen uti Kullings oell Gäseneds härader,
der ordentliga strömrensningsiag af orternas invånare blifvit inrättade och
försedda med af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fastställda reglemenlariska
stadganden.
6) Statsbidrag. Deras värdes-belopp å hvarje beskattnings- och pre
-
28
stalions-titel utvisas i allmänhet af statistiska tabellerna, särskildt för hvart
slags hemman och för hvarje näring. Till upplysning om vissa förhållanden,
som härmed ega sammanhung, får dessutom i underdånighet anmärkas
följande:
Efter roteringsindelningen uppställer och underhåller Elfsborgs Län lill
Rikets försvar:
af Westgötha regemente, som är indeladt lill cavalleri men
afsutit på 30 år
208 man
Elfsborgs infanteri-regemente
1,191 —
Westgötha Dahls dito, 6 kompagnier
900 —
Båtsmanshållet .... 87/
jemte städernas conligenl . 60)
Den år 1826 tillkomne ordinarie roteringen för dittills
oroterade hemman svarar emot  5 —'
och extra roteringen, efter skedd jemkning i della role
ringsbesvär
155 —
Hela kostnaden för rustning och rotering utgör, enligt statistiska ta
-
bellen för landet, hvilken är grundad på de från hvarje fögderi särskildt
gjorde och sins emellan, i följd af olika förhållanden, skiljaktiga beräkningarne,
114,810] R:dr, hvartill kommer- vacance-afgiften i fredstid för städernas
bålsmansnummer 3,707 lt:dr 6 sk. 1 rst. eller tillsammans 118,517 R:dr
42 sk. 1 rst. Rolerings-prestationen, som nu mera, efter allmännaste förhållandet,
beräknas och bestämmes lill visst värde årligen vid markegångssättningarne,
har sålunda är 1841 ansetts motsvara för hvarje isoldat-role
vid Elfsborgs och Weslgötha-Dahls regementen, vanligen beslående af 1‘
mantal, äfvensom för Westgötha regementes hvarje ruslbållsnummer, 38 R:dr
samt likaledes för ett Indi hemman tillhörande balsmansroleriugen 10 R:dr
Banko.
Sammanlagda beloppet af alla i Länet belägne roslliållsstammars och
augmenters för rustningen anslagne räntor utgör, eller medeltalet af 1837 jned
1841 års markegångar, 97,800 R:dr 3 sk. 7 rst. Banko.
29
Den kostnad, Länet lår vidkännas i och för Beväringsskyldigheten, har
hittills icke varit och är icke heller nu upplagen uti statistiske tahellerne.
Men här torde böra upplysas, att samma kostnad, sorn utan lvifvel är att
räkna bland statsbidragen, lärer kunna approximatift beräknas till värdet
af 2 dagsverken per man i och för Beväringsmönstringarne: således, under
åren 1837 med 1841, för medeltalet 3,376 man å 18 sk.
om dagen  2,532.
samt halfva värdet af 16 dagsverken per man i och för den
approberade styrkans öfningsmöten; följakteligen för 1,541 man
ä 9 sk. dagsverket  4,623.
eller tillhopa årligen . . . 7,155 R:dr.
Ctereciels aflöning ingår endast till så vidt i statistiske labellerne, som
den af skattdragande hemman, inrättningar, näringar och personer särskildt
och årligen utbetalas. 1 sådan del rättar den sig merendels efter tiondesättning
och gamla eller nyare öfverenskommelser, som dels äro af Kongl.
Maj: t sta dias la de för viss tid elier ock i allmänhet endast gälla för den lönade
preslmannens tjenstetid. Utgiften härtill, inberäknad kyrkobeljeningens
aflöning, är for ena orten så olik emot den andra, att hvarje frän det
hela dragen slutsats om samma utgifts belopp på hemmantal eiler annorledes
skulle blifva förvillande. Detta onus är dock ganska säkert på landsbygden
ett biand de betydligaste, dä beloppet deraf kanske uppgår lill 15, 20, 25
oell ända till 30 R:dr Banko pä helt mantal om året, oberäknadi desåkallade
jura stola'. I städerne deremot äro invånarnes afgifler till Clereeiet
jemförelsevis mindre och således vanligen föga betungande.
Med afseende på fattigförSörjningskostnaden anmärkes, allden i allmänhet
är lör lågt upplagen uti statistiske tahellerne, sorn lör landet grundats
endast pä de uppgifter, Kronofogd arne kunnat förskaffa sig och hvilkas ofullsländighet
blifvit bevisad genom de, i följd af Kongl. Circulairbrefvet
den 5:te Maj 1837, från fatt%vårds-Slyrekerné direkte infordrade uppgifter
och beräkningar öfver fatligvårdsaustallerne och kostnaden derför under året
1836. Enligt sammandraget deröfver, sorn, jemte underdånig berättelse
i ämnet, ingått till Ecclesiastik-Expeditionen, utgjorde samtlige underslödstagarne
inom Länet, beslående dels af värnlösa fattiga barn och ständiga äldre
fattighjon, dels af tillfälligtvis behöfvande, 5,947 personer, elier ungefär
-
30
ligen en trettiondefemledel af då varande folkmängden, och sammanlagde
fattigvårds- och underhållskostnaden 100,198 fl:dr 46 sk. 6 rst., oberäknadt
på de flesta ställen gifna allmosor till så kallade husfattige och kringvandrande
tiggare. Af nämnde kostnadssumma kan likväl loga mer än hälften
anses hafva utgått genom beskattning på försam l ingarne, emedan det öfriga
synes hafva härflutit antingen från barnhus och andre inrättningar i egenskap
af underhållsmedel, eller ock från räntorne af donerade lägenheter och
kapitaler samt från fattigandelen af vissa sakören med mera.
Skjutsningsbesvarel på landsbygden beslrides i fredstid med fyra hästar
af hvarje derifrån icke lagligen befriadt helt hemman; men då reserv- och
fångskjutsen nu mera kan anses ersatt med den lega, som för skjulsningen
erhålles, har endast kronoskjutsen jemte hållskjutsen, på de lä ställen denne
sednare ännu utgöres, blifvit såsom onera upptagne. I öfrigt är hållskjutsen
i allmänhet inom Länet afskaffad, utan att deraf förmärkts någon särdeles
olägenhet för resande, helst sorn reserv-skjutslagen och andre invid
landsvägarne boende hemmansbrukare täfla om den resandes forlskaffande
samt reservlagen dessutom på många ställen äro indelade uti inre och yttre
tourer, deraf den inre fortskaffa!' resande utan förbud och den yttre,
från gästgifvargårdarne mera aflägse, resande som begagna förhud.
För väghållningen på landet erfordras årligen från och med fyra lill
och med sexton öke-dagsverken af hvarje helt mantal, i förhållande lill lokalen,
samt något mera vid tilifällige större skador å vägarne; och genom
dessa dagsverken, beräknade efter ett medeltal af markegångspriserne med
tillägg af brobyggnadskostnaden, har uppkommit den summa tabellen innehåller
för detta onus, och hvilken, fördelad lika på förmedlade hemmantal,
svarar emot 11 R:dr eller något deröfver på helt mantal årligen. — Egentligen
är dock väghållningsbesväret, när vägarne jemnt och försvarligt underhållas,
icke betungande i förhållande till hvad ziffran sålunda derom utvisar,
emedan bidraget dertill för det mesta utgår in natura eller genom arbete
på sådane mellantider af året, då hemmansbrukaren och hans dragare
äro mindre upptagne af andra göromål och körslor; men det är sannolikt
att väghållningsbesväret blifvit drygare eller erfordrat flera dagsverken, sedan
väglagningstiden och vägsynerne förflyttades in på sommaren, och likväl
förenar sig dermed den allmänna olägenhet, att vägarne nu äro ojemna
och tunga för trafiken under sommarmånaderne, då de annars borde och
31
kunde vara goda. — Nämnde olägenhet torde dock mot vägas af den omständigheten,
alt väglagnings verkställande sommartiden anses lalla sig beqvämligast
för de väghållningsskyldige i allmänhet och fördelaktigare i det
fall, att den inträffar pä en tid då jordbruksarbetet lemnar mera ledighet
dertill, än vår och höst, i synnerhet när missgynnande väderlek för brukning
och skörd försvårar della sednare angelägna arbete.
O
Hvad tabellerna upptaga under rubriken: Diverse afgifter, onera och allmänna
besvär, utgår på landsbygden för kyrko-, prestegårds- och tingshusbyggnad,
inqvartering, skallgång och andra jagtanstalter, tingsgästning och
häradstjenares aflöning, kurhusmedel, barnmorskeaflöning, djeknepenningar,
kollekt- och stamboksmedel oell riksdagsmannaarvode, samt i städerne för
kyrko-, skole-, rådhus- och andra publike byggnader, brandredskaps underhållande,
magistraters och sladsbetjentes aflöning, inqvartering, kurhusmedel,
djeknepenningar, kollekt- celi stamboksmedel och riksdagsmanna-arfvode, med
flera tillfällige kommunalutgifter. Beloppet af samlelige desse afgifter, både
i det liela och för hvarje del särskildt, är allt för olika orter och städer emellan,
att kunna sammanföras och beräknas lill något visst å hvarje hemman,
bruk, inrullning, näring eller person med den tillförlitlighet i kalkylen,
som för ändamålet skulle erfordras.
I fråga om statsbidragens verkan på näringarne genom den tyngd de
direkte medföra, finnes icke anledning att nu, mera än förr, anse ständiga
räntorne tryckande i och för sig sjelfva, ej heller någon viss näring framför
den andra utaf dessa räntor belastad. Hvad jordbruksnäringen särskildt angår,
borde det väl snarare vara tvertom, sedan, genom hemmanens fortgående
klyfning i sednare tider, hemmansskatlen blifvit för hvarje jordbrukare
betydligt mindre än fordom, då hemmanen vanligen innehades hela eller
klufna i halfva och fjerdedelar och nyodlingar sällan egde rum, emedan odaljorden
ansågs vara för brukaren tillräcklig. Deremot kan icke nekas, att
ju jordeboks- och hemmantalsränlan samt jemte den alla efter hemmantal
utgående onera träffat och träffa hemmanen olika, i förhållande till demer
och mindre lindriga eller stränga grunder, som vid skattläggningen varit
gällande och vunnit tillämpning, samt förnämligast i följd af den större eller
mindre förändring, hemmanen under tiden genom odling, bättre eller sämre
häfd och brukning, mistning af skog och fiske eller på annat sätt undergått,
allt likväl olikheter, som endast vid ny refning och skattläggning skulle kun
-
32
na jernnäs; och dessutom måste man medgifva, att ständiga räntovnes förvandlande
till penningar, efter årligen fastställande markegångspris, medförcr
en osäkerhet i beräkningen af hem manens ut.skyld er, som vid missväxtår hallor
jordbrukaren menliga följder, synnerligen relatift lill den förnämsta räntepersedel
11; spannemål, och hvilken olägenhet lnåhända skulle afhjelpas genom
för längre lid, till exempel 5 eller 10 år, gällande markegångssältningar.
Det synes ock vara utan tvifvel, att en betydlig lättnad skulle ernås
lör skattdragande hemman, sorn äro indelade till aflöning för stater och
corpser, om dessa hemman kunde få utgöra silia ständige räntor till kronan
direkte och aflöningarne utgå från kronans kassa, då likväl åtminstone härutinnan
vunnes emellan alla hemman af lika natur; ty onekligen äro indelade
skattehemman för närvarande mera betungade, synnerligen i afseende pä
afrads- och kronotiondespamiemålen, än de skattehemman, hvilkas räntor för-t
blifvit kronan behållne.
Öfriga Statsbidragen äro antingen tillkomna eller jemkade under sednare
tider och passa således i de flesta fall närmare efter närvarande förhållanden,
samt anses i allmänhet icke vara till hinder i någon näring genom den
tyngd de direkte medföra, så länge de icke synbart inskränka näringsidkarens
förmåga att, med utvidgande af sin verksamhet, öka näringen och förkofra
sig i välstånd.
För den egentligen jordbrukande hémmansinnehafvaren skulle väl de
skattebidrag synas vara minst betungande, sorn få utgöras i persedlar och
med arbete: merendels föredrager dock äfven denne alt utgöra sina skaller
till Kronan eller räntetagarcn med penningar, när sådant kail ske på skäliga
vilkor; men samma anmärkning gäller icke om vissa presta tioner, sorn
åtfölja hemmansbruket och äro af beskaffenhet alt nästan oundvikligen böra
fullgöras in natura, nemligen med arbete, såsom väghållning och skjutsning
med flere; och huru mycket tidens förändrade skick bidrager, i förening med
tjenliga författningar, alt förändra begreppet om tyngden af sådane prestationer,
kan bäst slutas af förhållandet med gästgifveri-skjutsen, deraf endast
hållskjutsningen nu, af bonden åtminstone, i allmänhet anses såsom betungande,
under det han gerna begagnar reser v -sk ju tsiiings-skyldig h eten, för att
åt sig inbringa någon kontant inkomst genom den i sakernas närvarande
ställning tillräckliga skjutslega!!. Kjono-brefbäringen åter, som vanligen beräknas
-
räknas lika med skjtitsiiings-prestalionen, är ett vida drygare onus, sedan all
embets-brefväxiing blifvit i sednare lider mångdubbelt ökad emot förr; och ehuru
hrefbäringsluren tidtals ombytes emellan de hemman inom hvarje ort,
som äro så belägna, att de härvid kunna användas, och fastän den nogaste
tillsyn eger rum emot krono-brefbäringens missbrukande, förs poijes likväl
ofta klagan öfver det tryckande i brefbärings-skyldigheten.; men detta är oskiljaktigl
från sjelfva saken och kan således icke annorledes afhjelpas,. än
genom särskilde förmåners beviljande åt brefbäringsliemman. Emellertid har
inom ett eller annat härad öfverenskommelse träffats, att genom frivilliga
sammanskott bereda någon lindring i brefbärings-besväret.
Såsom bihang, till upplysande af grunderne för persedlevärdets beräkning
i labeilerne, medföljer slutligen vidfogade sammandrag öfver 1837 tili
och med 1841 årens markegångar.
c) Politie. Öfver laga mes verkställighet samt ordningen och säkerheten
nli Länet vakar Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande med oafbruten
omsorg, dervid biträdd af underlydande tjenstemän och betjente, hvilkas antal
synes vara snarare för litet, än för stort, och torde vid folkmängdens
ytterligare tillväxt blifva otillräckligt I afseende på allmänna poiicen begagnar
Eders Kongl Maj:ts Befallningshafvande ganska sällan, och endast vid
högsta nödvändighet, rättigheten att utfärda nya stadganden och vitesförbud.
Ordning och sedlighet inom lorsamlingarne med hvad mera, som tillhör
kyrko-disciplinen elier dermed står i ett närmare sammanhang, vårdas af
kyrko-råden och församlingarne sjelfva, hvarvid de byordningar och andre
öfverenskommelse!-, sorn för hvarje ort äro antagne, vinna tillämpning efter
omständigheterne. Mängden af föreskrifter i dessa hänseenden ökas dessutom
beständigt genom nya socknestämmo-beslut; och det synes nästan som
ville lättheten för församlingarne att på sådant sätt och för tillfället inom
sig göra författningar uti ämnen, som ofta icke äro tillräckligen begränsade,
i vissa fall urarta tili en egen, mera nitfull än rättsenlig, lagstiftning.
I det hela innefattar detta slags lagstiflnings-arbete en oformlig massa
af idéer och förslager, synbart framkomne mest genom intrycket af enskilda
eller tillfälliga förhållanden; och besluten, ehuru utmärkande nitälskan för
Eemärs-berät telse frän Elfsborgs Län.
5
34
ordning och godt skick, förråda nog ofta en frånvarande bekantskap med
allmän lag, likasom saknad beräkning på möjligheten att verkställas. Så
hafva till exempel förekommit socknestämmoheslut: att icke någon hemmansegare
skulle få antaga utsocknes brukare, torpare eller tjenstehjon öfver
40 år gamla, vid äfventyr att sjelf underhålla dem när de blifva fattighjon,
för hvilket ansvar hemmanet skulle anses intecknadt; att de, sorn
olofligen sälja bränvin, skola plikta mera än och ända till dubbelt emot
hvad allmänna författningar lör slik förbrytelse stadga; att icke någon fattig
må gifvas mera än han kan förtära på stället, vid 1 R:dr vite; att ransakning
efter tjufgods må verkställas hvarest och af hvilken som helst, utan
iakttagande af den ordning lag bjuder, med mycket mera dylikt, tillräckligen
vittnande, att denna kommunal-lagstiftning hvarken stadnat inom behörige
gränser, eller kan vara gagnelig såsom den nu utöfvas. Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande har väl vid aila tillfällen, då sådana lagstridiga
beslut kommit till dess kännedom, skyndat att undanrödja desamma; men em
eller tid har det icke kunnat annat än förvilla mängdens begrepp om lag
och laglydnad, att ordningar vid soeknestämmor föreskri!'vas, som antingen
icke äro rätlseniige eller icke kunna göras gällande,
Ordningsmanna-inrättningen, för omkring 20 år sedan tillkommen och
nu mera antagen i Länets flesta delar, synes vara ämnad att utgöra det
första stadium på municipalitets-banan och ordningsmännen bestämde att
vara police-magtens medhjelpare, i hvilket afseende de äro berättigade alt
med sin uppmärksamhet intränga i samhällslifvets flera förhållanden samt
äro i utöfningen af sin tjenst ställde under det skydd, lagen tillägger dem,
som Eders Kongl. Majlis Befallningshafvandes bud och ärender föra, äfvensom
medgifue handräckning af Kronobetjeningen. Befattningen såsom ordningsman
uppdrages vanligen åt de bättre och förståndigare ibland allmogen
och anses innebära ett heders- elier förtroende-uppdrag, sorn någon gång ganska
val motsvaras; men ordningsmannaskapet kan dock icke hafva betydligt
inflytande på samhällsskicket, så länge det saknar den stödjepunkt inom
hvarje ort, en ordentlig municipal-styrelse skulle lemna. Kyrkoråden kunna
väl i vissa fall fylla denna lucka, då till deras omvårdnad hörer vidmagthållande
af ordning och sedlighet inom försam iinga ine och de äfven, med Kyrkoherden
till ordförande, utgöra ett slags domstolar, berättigade att med offentliga
varningar och föreställningar samt äfven med åläggande af böter näpsa
och bestraffa mindre förbrytelser mot kyrko-disciplinen och andre dermed ge
-
35
menskap egande ordningav. Dessa myndigheter, som i allmänhet gjort sig aktade,
synas derföre uppfylla sitt föresätta ändamål; men deras verkningskrets är
mycket begränsad och torde ej heller lämpligen kunna utvidgas till alla policeärender
inom församlingen, oberäknad! de ekonomiska, ehuru de å en del ställen
hafva på sin lott sundhets- och fattig-policen, de der åter på andra ställen
äro splittrade i särskilde afdelningar, merendels under Kyrkoherdens ordförandeskap.
Vid sådana förhållanden med police-magten och då, såsom här i Länet,
nu hysande 224 å 225,000 invånare, spridda på 114 qvadratmil, dess anseende
och verksamhet hufvudsakligen måste upprätthållas på landsbygden af
de Eders Kongl. Maj:Is Befallningshafvande direkte underlydande sex kronofogdar
och tjugusju länsmän, hvilka dessutom hafva en mängd andra, till
en del mera vidsträckta åligganden, och hvarförutan endast tre landsfiskaler
äro att tillgå i egenskap af allmänna åklagare, må det anföras såsom ett
stort och talande bevis på folkets böjelse för ordning och laglydnad, att dessa
vigtiga samhälls-elementer äro öfvervägande och allmänna säkerheten
större än i flera andra länder, om icke fullkomlig; och den oväldige torde
deraf göra slutsatsen: att Läns-styrelsen och dess underordnade söka uppfylla
sin bestämmelse äfven i dessa hänseenden.
För att lemna ett ungefärligt begrepp om mängden och omfattningen
af de göromål, sorn åligga Läns-styrelsen, torde böra nämnas, att de vid
Lands-kansli- och Lands-kontors-Expeditionerne incaminerade och anmälda
målens antal utgjorde 1837: 11,227, 1838: 15,896, 1839: 15,230, 1840:
14,560 och 1841: 13,655, deribland en stor del varit särdeles vigtiga eller
ganska vidlyftiga samt således erfordrat flerfaldig handläggning och beredning
och mycket arbete, innan de kunnat slutligen afgöras. Oberäknad! alla
dessa göromål och ärender, tillhörande Läns-Administrationen i det hela,
deltager Landshöfdingen personligen uti Pröfnings-Komité och markegångssättning,
voterings- och rekryterings-kommissioner, mönstrings-förrättningar,
tvänne beklädnads-direktioner, tvenne boställs-direktioner, t vänne lazarettsoch
kurhus-direktioner och tvänne hushållnings-sällskaps-förvaltuingar, förutan
andra mera tillfälliga sammankomster och förrättningar.
Af uppfostrings- och undervisnings-anstalter för folket äro följande befintlige
på Länets landsbygd. Östad barnhus i Östad socken af Ahle härad,
inrälladt 1774 af framlidne Commerce-Rådet N. Sahlgren medelst donation
36
af Östad säteri, 7 mantal med ~ afhyst rå och rör, 12}| mantal frälse och
frälseränta dessutom af ett mantal, samt en i Rikets Ständers Bank insatt
capitalfond af 16,666? R:dr Specie. Antalet på barn, som af barnhusinrättningen
underhållas, uppgår årligen till omkring 100, hvilka njuta vård
och uppfostran af åboérne å de barnhuset underlydande hemman, samt undervisning
uti en på säteriet uppförd och efter växelundervisnings-method
inrättad skola. Växelundervisnings-skolor finnas dessutom: En vid Trollhättan
för 60 å 70 barn, inrättad och underhållen på Trollhätte slussverksboiags
bekostnad; En uti Mellby pastorat, grundad på betydligt anslag af egaren
till Kobergs säteri, Friherre N. A. Silfversköld; En uti Skallsjö socken
af Wädtle härad för 150 barn, med husrum för en del af barnen,
grundlagd och i allo bekostad af egaren tili Nääs säteri P. W. Berg, sorn
äfven aflönar läraren; En vid Upperuds bruk i Nordahl» härad, hvilken
underhålles i godt stånd och till betydlig omfattning på bruks-bolagets bekostnad;
En vid Billingsforss bruk i Wedbo härad, inrättad och underhållen
af samma bruks-bolag; En vid Bäckaforss, äfven i Wedbo härad,
hvilken är inrättad och underhålles af bruksegaren C. F. Waern på Baldersnäs,
samt t vänne vid Hvitlanda och Liseforss bruk i Tossbo härad, hvilka
begge blifvit inrättade och underhållas genom bruksegaren M. Sahlins försorg.
För öfrigt finnas skolor inrättade uti Sätilla Pastorat af Marks härad, den genom
donation tillkomne så kallade Sä thel nisk a skolan, som kan jemföras
med lägre Apologist-skolor, och der 50 å 60 barn undervisas af 2:ne lärare
samt njuta Lill en del underhåll under skolgången; uti Istorps pastorat,
samma härad, en på af aflidne Häradsskrifvare!! Frölich donerad betydlig
fond grundad, nyligen organiserad folkskola; uti Frendeforss pastorat af
Sundahls härad, en catechet-skola med ordinarie lärare, sorn lönas af församlingen;
uti Wassända, Gerdhems och Björke socknar af Wäne härad, uti
Fuxerna och Forss socknar af Flundre härad samt Örby och Kinnarumma
socknar af Marks härad, äfvensom på ett eller annat ställe dessutom, vanliga
barnskolor, dervid iärarne lonas af församlingarne. Om barna-undervisningen
på landet i allmänhet gäller eljest hvad 2 §. af denna underdåniga
berättelse uti sådant ämne innehåller; dock äro verksamma steg, för
att befordra det uppväxande slägtets bildning genom ökade undervisningsanstalter,
vidtagna under loppet af förra och detta qvinqvennium, såmedelst
att, sedan en af Länets invånare sammanskjuten arbetshusfond blifvit genom
omsorgsfull förvaltning ökad till 12,000 R:dr och Kongl. Maj:t, på underdånigt
förslå? af Läns-styrelsen, i Nåder bifallit, att räntan af samma kapital
37
hvart tredje ar utdelas såsom understöd för ordentliga folkskolors inrättande
på ställen, der församlingarne kunna förmås att sådane anlägga, hafva
slika understöd blifvit åren 1838 och 1841 anslagna och utgifna till 10 pastorater
eller socknar, inom hvilka följaktligen behöfliga skolor nu mera blifvit
inrättade.
Hälsovården uti Länet, till så vidt den innebär omsorgen alt vara uppmärksam
på folkets hälsotillstånd samt undersöka om, eller bota och hämma
smittosamma sjukdomar, bestrides under Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
uppsigt af de för Sundhets-policen inrättade lokal-styrelser,
med biträde af fem provincial-läkare, stationerade uti Wenersborg, Borås,
Alingsås, Ulricehamn och Åmål. På förstnämnda tvänne ställen befinna sig
äfven Länets begge lazaretts- och kurhus-inrättningar, som under sednare
åren blifvit upprätthåline allenast genom de medel, Länets invånare dertill årligen
sammanskjutit* Examinerade barnmorskor äro väl på några ställen
till finnandes och städerne sakna icke deraf nödigt antal, men på landsbygden
äro sådana icke ännu allmänt antagna. Vaccina Lörer finnas deremot
inom alla orter. Med afseende på husdjuren, har hälsovården blifvit
under detta qvinqvennium någorlunda reglerad, på så sätt, att Husbållnings-Sällskapets
begge afdelningar anskaffat, på Sällskapets bekostnad, tjenliga
hus och byggnader för Veterinär-inrättningar både i Wenersborg och
Borås, dervid särskilde djurläkare blifvit anställde och lönas, den i Wenersborg
till en del, samt den i Borås helt och hållet af Hushållnings-Sällskapets
medel.
Fattigförsörjnings-anstalter äro öfverallt vidtagna, med anledning af
derom gällande författningar, så att tiggeri just icke behöfver tålas vid vanliga
förhållanden med årsväxt och nä ringstillfälle, fastän det äfven då ej
alltid kan förekommas; men efter svårare missväxter bjuder nödvändigheten
att medgifva sådane fattiga personer och hushåll, som icke njuta allmän
fattigvård, att för lifsbergning begära allmosor, åtminstone inom egna församlingar.
Sättet för antagna fattighjons underhållande är skiljaktigt emellan
församlingarne, och vanligast äro på landet alla hemmansinnehafvare
indelade rotevis, att föda ett eller flera fattighjon, hvaremot på andra ställen
åt fattighjon utdelas understöd i spannemål eller penningar eller ock
beggedera, hvartill fond samlas genom öfverenskomna bidrag. I allmänhet
hafva öfverenskommelserna om fattigförsörjningen det fel, att afvika från
primitiva beskattningsgrunden, stadgande, att en hvar, som icke sjelf är i
38
behof af andras hjelp, bör bidraga till församlingens gemensamma fattigvård,
och att deremot hafva tillämpat beskattningen endast på hemman och näringar
samt synlige tillgångar och ofta allenast på hemman, hvarigenom
handt, att den talrika klassen af torpare, fördels- och förpantningsinnehafvare,
backstugesittare, bruksarbetare, inhyseshjon och daglönare med flere,
hvilken klass de individer oftast tillhöra, som belasta allmänna fattigvården,
merendels undgå att bidraga till fattigförsörjningen under deras ungdoms-,
hälso- och välmagtstid. Att anspråken på fattigunderstöd blifvit i sednare
lider ökade, åtminstone i förhållande till den ökade folkmängden, är dessutom
ovedersägligt; varande således föga troligt, att totalkostnaden för allmän
fattigvård å Länets landsbyggd kan betäckas med den summa, tabellen derför
upptager, utan torde denna böra ökas med åtminstone 100 procent.
Ett för detta Län stiftadt Hushållnings-Sällskap, försedt med af Eders
Kongl. Majrt Nådigst fastställde stadgar och nu mera arbetande på tvänne
afdelningar, som hafva sammankomster i Wenersborg och Borås, bemödar
sig väl att uppmuntra till odlings- och näringsflit samt till i allmänhet nyttiga
företag; men linner icke bland Länets invånare det deltagande, sorn
skulle understödja stiftelsen och beforda en större verksamhet, hvilket kan
antagas härröra deraf, att Länets jord innehafves och skötes, med få undantag
i hvarje ort, af hemmansbrukande allmoge och andre än smärre jordbrukare.
Föremålet för Sällskapets omtanke är äfven vidsträckt och af natur
att ej medgifva någon hastig eller starkt i ögonen fallande framgång.
Hushållnings-Säliskapets kapitaltillgångar utgöra nu mera endast omkring
10,000 R:dr, hvarförutan likväl Sällskapet är egare till Velerinärinrättningarne
i Wenersborg och Borås.
Socknemagasiner finnas inrättade endast uti 27 å 30 socknar, och de
äro således ganska få, jemförelsevis emot socknarnes i Länet stora antal. De
befintliga socknemagasinernes fonder äro dessutom obetydlige, relatift lill
socknarnes folkmängd och utsäde, med afseende på spannemålsbehofvet efter
missväxter, så att de knappast kunna ingå i beräkning vid sådana tillfällen,
helst som grunderne för inrättningen merendels förutsätta spannemålslagrets
utlånande årligen vid vårtiden, för att efter påföljande skörd återlevereras
in natura med viss uppgäld, men hvilket icke gerna kan ske, då svårare
missväxt inträffar och det skulle vara mest af nöden att återbekomma lånen,
till understöd för utsädesbehöfvande delegare.
39
Föreningar om ersättning till jordbrukare, sorn lidit skada på grödan
af frost, hagel, storm och vattenflöde, är o träffade endast inom några pastora
ter eiler socknar, och sådant på mindre bestämda grunder. I Öfrigt har
denna angelägenhet blifvit lemnad till behandling för tillfället, då allmänna
välviljan skulle behöfva att i ofvanberörda ändamål påkallas; dock hafva,
mig veterligen, så beskaffade ersättningsfrågor hittills blifvit högst sällan väckte.
Allmännare missväxt, dervid staten behöft träda emellan med undsättning,
har icke under loppet af detta qvinqvennium mer än en gäng egt runi,
nemligen 1837, då Eders Kongl. Maj:t täcktes anslå af undsättuingskreditivet
100,000 R:dr, hvilka medel blefvo använda dels till förskott åt entreprenörer,
som anskaffade och tillhandahöllo spannemål på eget äfventyr, dels
till lån åt behöfvande församlingar emot invånarnes gemensamma ansvarsförbindelse;
och hafva dessa undsättningsmedel längesedan kommit Statskassan
åter till godo, utan annan afkortning än för några smärre poster, tillhopa
utgörande 4,346 R:dr 24 sk. 6 rst, hvilka med Nådigt tillstånd varit utgifne
till personer, som ej förmått ställa ringaste säkerhet för återbetalningen.
Sparbanker äro inrättade, en i hvardera af Länets fem städer; men
på landsbyggden (innes ännu icke någon sådan inrättning. Anmärkas kan
dessutom, att de tillvärande sparbankerne begagnas minst af den för daglön
arbetande folkklass, som skulle! bäst behöfva göra besparingar för morgondagen.
Bra n ds t o d sfi) reningar äro på landet före detta allmänt ingångne dels
liäradsvis, dels pastorats- och socknevis, samt hafva hittills mer eller mindre
motsvarat det dermed åsyftade ändamålet. Men sedan ett för Länets landsbyggd
gemensamt brandstodsbolag blifvit stifta dt och af Eders Kongl. Majrt med
reglemente försedt samt vid slutet af år 1841 trädt i verksamhet, hvilket
bolag tillförsäkrar delegare ersättning för förluster genom eldskada å fast så
väl som lös egendom, lära val de gamla brandstodsföreningarne komma att
efter hand upplösas. Det nya brandstodsbolagets ansvarssumma utgjorde vid
början af delta är 5,345,130 R:dr för hus och 4,172,490 R:dr för lösören,
eller tillhopa 9,517,620 R:dr Banko.
Anstalterne till rofdjurs utödande bestå nu mera nästan ensamt uti de
öfverenskommelser, som dels förut, dels ock i följd af Kongl, brefvet den
19 Juni 1830 blifvit ingångne antingen liäradsvis eller pastoratsvis om för
-
40
böjde skatllöners ut gifvande, dertill så väl hemmansbrukare som andre på
landet boende krealursegare förbundit sig sammanskjuta nödiga medel. Dessa
öfverenskommelse!', som i allmänhet afslutades för fem år, äro nu åter förnyade
för andra fem år och hafva redan vunnit IS ådig stadfästelse för sådan
ytterligare tid. För öfrigt anställas både mindre och större skallgångar,
när omständiglielerpe göra sådane nödvändige och de af någon orts invånare
begäras.
I afseende på ordningen vid gästgifverierne äro erlorderlige föreskrifter,
i öfverensstämmelse med allmänna författninga ine, gifne och kungjorde samt
i dagböckerne intagne. Oberäknadi gästgifvaregårdarne, som i allmänhet åtnjuta
näringsfrihet och betala afgifter derför, finnas på landsbyggden allenast
13 och i städerne 25 tillåtne krogar och näringsställen.
För fångvården, till så vidt den af statsverket bekostas, äro Länsfängelser
inrättade i Wenersborg och Alingsås, hvilka likväl egentligen begagnas
såsom lörvarings- och bysättningshäkte!!. I öfrigt hålla härader och.
släder särskilda fängelserum lill fångars förvarande medan ransakning om
dem vid underräflerne förehafves. Fångars transporterande och bevakande
under transporten sker nu direkte på statens bekostnad med gästgifveriskjuts
och genom tillsatte fånggevaldlgrar; och må anmärkas, alt fångspiiining under
transporter har inträffat mera sällan, sedan nyssnämnde bevaknings-anstait
vid togs.
Marknader. Förutan sjutton marknader uti Länets städer, äro på
landsbygden särskilde marknadsplatser utsedde, der tillhopa aderton marknader
årligen hållas. Dessa af ålder brukliga sammankomster för handel
och köpenskap äro vanligen mycket besökte och anses äfven vara nödvändige,
såsom medförande lättnad och fördel vid utbyte eller afsättning af
stads- och landtmanna-produkter, och de smärre oordningar, som någon gång
kunna dervid förefalla, utgöra således ej något skäl till marknaders afskaffande,
så länge erfarenheten vitsordar, att marknadsställets läge och öfrige
omständigheter befordra ofvanförmälde allmänt nyttiga trafik. Marknadernes
antal bär i Länet synes dessutom icke vara stort, jemförelsevis emot >
Länets arealvidd och folkmängd samt med afseende på tillvarande lokalförhållanden.
41
§. 5.
Stcider.
a) Wenersborg. Grundlagd under Drottning Christinas regering på
Hufvudnäs då varande säteris ägor vid södra ändan af Wenern, sorn
här genom den lilla sjön Wassbotten och Carlsgraf förenar sig med Götha
eif, samt förmedelst slussarne vid Brinkebergskulle, Trollhättan, Åkerström
och Ström med elfvens utlopp och hafvet. — Staden, till en början
befolkad från den urgamla staden Brätte, som varit belägen en half mil
längre söderut vid slutet af sistnämnde lilla sjö, har ett för handel och sjöfart
ganska gynnande läge samt omgifves af en bördig och välbebodd landsort.
Jemte de genom Konung Gustaf Adolf den Stores stadfästelsebref, af
den 4 Januari 1620, gamla staden Brätte tillförsäkrade jordegor och lägenheter,
blefvo genom Drottning Christinas privilegier, af den 12 November 1646,
för Wenersborgs anläggning donerade Hufvudnäs säteri med derunder lydande
hemman och herrligheter, hvarförutan staden sedermera inköpt
till mulbete tvänne mindre hemmansdelar, så att stadens hela område, svarande
emot 7| hela mantal, utgöres af vid pass 3000 tunnland jord, deraf
omkring ?:deiar äro till åker och äng uppodlade, samt innehafvas och
brukas till ungefärligen halfva arealen af stadens invånare och andre, som
derå förvärfvat besittningsrätt, hvaremot andra hälften, bestående för det
mesta af Gammelstadsjorden, ännu är bibehållen åt staden till gemensam
disposition och utarrenderas för stadens räkning tillika med Hufvudnäs-ön
och sågverket derstädes.
Sjelfva staden har efter 1834 års eldsvåda blifvit, enligt den af Eders
Kongl. Maj:t i Nåder fastställde förbättrade plan, betydligt utvidgad och dervid
indelad uti 433 hela tomter, som för det mesta redan äro bebyggde med
nya, till en del prydliga enskilda hus och gårdar, deribland åtskilliga af brändt
tegel, obrändt sågspånstegel och kalkbruk; men de flesta af träd. Af stadens
nedbrände publika byggnader är skolhuset numera uppfördt af brändt tegel
och klinckert i enkel och vacker stil, hvaremot rådhus och presthus ännu
icke äro påbörjade. Länets härvarande lazaretts- och kurhus, som äfven
Femärs-berättelse frän Elfsborgs Län. ®
42
förstördes under eldsvådan, har före detta blifvit åter uppbygdt; och kommer
den föreslagne samt af Eders Kongl. Majit i Nåder beslutade tillbyggnaden
å Landshöfdinge-residenshuset att innan kort företagas. Den antagne
och följde nya planen för stadens återuppbyggande afser, i första
rummet, att bereda åt handel, sjöfart och näringar alla de fördelar, stadens
förträffliga läge erbjuder, och är för öfrigt beräknad att, jemte stadens
förskönande, öka tillgången på i'ymliga och sunda boningsplatser samt för
framtiden sätta staden i säkerhet emot större eldsvådor, för hvilket ändamål
staden blifvit genom torg och öppna platser skiljd från öster till vester
i 2:ne hufvuddelar och ytterligare genom 2:ne, 30 alnar breda afskäringsgator
från norr till söder i 6 distrikter, älvensom försedd med ny hamngata
invid segelleden och med 2:ne nya torg.
Stadens bestånd grundar sig hufvudsakligen på handel och sjöfart. Jordbruket
bidrager äfven betydligt dertill och handtverkerierne något; äfvensom
den omständigheten icke är utan inflytande att Läns-residenset med
thy åtföljande inrättningar här befinnös.
Handeln har till föremål dels alt förse staden och kringliggande orter
med salt, sill och dylika förnödenheter samt utländska drycker och specerier,
jemte vanliga kram- och bodvaror, äfvensom efter missväxtår med spannmål,
dels kommissionsaffärer för Wermlands invånare i afseende pä deras
jern- och träd varuhandel, samt i allmänhet med spannmål, bränvin och andre
landtmannavaror af ortens produktion. Man klagar, dock mindre än
förr, öfver handelns aftagaimde, men mera öfver sjöfartens förfall; och visserligen
måste den fria trafiken med Norrige, som öppnat tillfälle för invånarne
på Dahlsland alt föra jordprodukter till och afhämta stapelstads varor från
Fredrikshall, något verka till minskning uti minuthandeln för Wenersborgs och
Åmåls Städer: åter, i afseeimde på sjöfarten, är det notoriskt, att Wermlands
jernbruks- och sågverks-egare nu mera än förr transpoileia sina effekter på
egna fartyg ända till Götheborg, äfvensom att Bohuslänska skärgårdsinbyggare
börjat med deras storbåtar dela förtjensten af fraktfart uppå Wenern
och Götha Eif. Likväl visar det sig af flera förhållanden, all handelsrörelsen
i det hela härstädes snarare tilltagit än aflagit under de begge sista qvinqvennierna,
hvartill utan tvifvel besutime allmogens i kringliggande landsorter
ökade välstånd i någoim mån bidragit.
43
Handtvevkerierné, som i allmänhet ännu äro mindre betydliga, idkas dessutom
icke, då man härifrån undantager några verkstäder, som berömligen
skötas, med den ordning och drift, som skulle kunna bidraga lill denna rörelses
förkofran. Stadens handtverkare äro således för det mesta obemedlade
eller fattige, hvilket tvifvelsutan härrörer mindre af något deras alltför
stora antal, än af den omständigheten, att de nya handtverkare, som efter
utständna läroår nedsätta sig såsom mästare, merendels sakna erforderliga
förlags tillgångar och stundom äfven skicklighet, alt med ordning börja och
med drift sköta sina handtverk. Flere kunnige handtverkare från andre orter
hafva likväl efter eldsvådan och under sednare åren etablerat sig härstädes,
deribland vagnmakare, smeder och sadelmakare, hvilket förandledt lill
uppkomsten af en ny industrigren genom förfärdigandet af allehanda slags
åkdon, som lill stor del afsättas i Norrige.
Tillförseln på stadens torg och marknader af spannemål, victualie!' och
andre landlmannaprodukter är någorlunda ymnig; men priserne derå, som
tillförne kunde kallas lindriga, jemförelsevis mot en del andre städer, hafva
under sednare åren uppstigit, härrörande sådant från ökad konkurrens af köpare,
till hvilken ångbåtsfarten äfven något bidragit. Spannemåishandel, hvartill
de staden angränsande produktiva landsorterne skulle lemna godt tillfälle,
idkas ännu icke inom staden i någon tillräcklig skala, hvilket åter torde
komma att ske framdeles vid förändrade omständigheter med spannemålshandeln
i allmänhet, i synnerhet som stadens handlande och trafikerande,
under stadens återuppbyggande efter eldsvådan, bland annat jemväl afsell
behofvet af större varu-upplagsmagaziner. Hvad artikeln spannemål beträffar,
svarar emellertid icke denna stad, betraktad såsom afsättningsställe, emot
det öfverskotlsförråd, som från landet är eller skulle vara att årligen
afyttra, och kan följaktligen ej heller hafva i sådan del allt det inflytande
på landets kultur och jordbruksnäringen, stadens fördelaktiga läge synes antyda,
helst som stadens egen jord hel och hållen användes till framalstrande
af spannemål och slike nödvändighetsvaror, som eljest skulle från landet
uppköpas. I staden hållas årligen tre marknader, sorn vanligen äro mycket
besökte af trafikerande, och hvarvid varuomsättningen de sednare åren synbart
ökats.
Undervisningsanstallerne inom staden äro i ett särdeles godt skick. Den
högre Apologistskola, som i följd af Eders Kongl. Majrts Nådiga beslut och
44
bref af den 1 November 1839 blifvit härstädes organiserad och kommit i
verksamhet vid höstterminens början 1840, är försedd med Rektor och 3:ne
Kolleger samt särskilde Lärare i sång, teckning och gymnastik. Skolan har
under den korta tiden af dess tillvaro tillvunnit sig så stort förtroende, att
lärjungarnes antal ökats med hvarje läslermin och uppgår redan till lil,
hvilket föranlåtit Ephorus att tillförordna en duplikant, ordinarie Lärarne
till biträde. Utom denna nya i läroanstalt finnes en af stadens invånare
underhållen växelundervisningsskola för 150 barn och en nyligen inrättad
Söndagsskola för gesäller, handtverksläriingar och drängar, hvarförutan stadens
invånare öfverenskommit, att inrätta en flickskola för obemedlade borgares
och andras samt arbetande klassens döttrar, med hvilken skolinrättning
snart lärer komma alt börjas uti dertill af staden upplåten lokal.
För allmän sjukvård har staden icke någon särskild inrättning, men lönar
i detta afseende Stadsläkare och Stadschirurg, hvarförutan ena ordinarie
Provincialläkare!! är stationerad i staden.
Fattigvårdsanstaiterne, som förvaltas af en för ändamålet inrättad komité,
äro i sednare tider å nyo ordnade och betydligen utvidgade, i mån af
det större behof 1834 års eldsvåda, i förening med cholerafarsoten och andre
på behofvet inverkande omständigheter, föranledt eller påfordradt. —
Till fattigfondens förstärkning anslogo väl stadens invånare efter eldsvådan,
och af då influtna gåfvomedel 6,666* R:dr Banko, alt såsom räntebärande
kapital disponeras af Fattigvårdskomilen, men afkomslen deraf och af öfrige
slika tillgångar har icke kunnat långt förslå till ulgiflernes betäckande; utan
hafva stadens invånare varit nödsakade, att årligen tillskjuta efter taxering
1,500 R:dr årligen samt dessutom vid Jul- och Påskhögliderne lemna frivilliga
bidrag i matvaror eller penningar, tili omkring 400 R:dr värdesbelopp
hvarje år.
I afseende på Drätsel-verket anmärkes, att detta nu mei a, jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga reglemente af den 20 Februari 1836, förvaltas af en
särskild Drätselkammare. Oaktadt de gemensamma extra utgifter, staden måst
vidkännas i och för den olycksbringande eldsvådan, deribland den betydliga
kostnaden för nya skolhuset, befinna sig stadens financer i någorlunda godt
skick, så att inbördes utskylder till stadskassans förstärkande ännu icke behöft
åtagas; men det är fara värdt, att sådant ej kan undvikas framdeles innan
stadens öfrige publike byggnader varda åter uppförde och andre all
-
45
manna arbeten fullbordade samt låneskulden till Riksgäldskontoret blifvit amorterad.
Sedan stadens rättighet att uppbära hamn-, bro- och vågpenningar
af segelfarten förbi staden är vorden öfverlåtén på styrelsen öfver segelfarlsanstalterne
emellan Wenern och hafvet, emot 2,000 R:dr Banko ersättning
årligen till Drätsel-verket, har staden icke vidare någon direkt inkomst
af tolag eller dylika afgilter.
Nya byggnads- och brandordningar, uppgjorde och föreslagne efter eldsvådan,
hafva i Nåder blifvit för staden fastställde, och äro dess gemensamma
brandsläckningsanstalter emellertid äfven med ansenlig kostnad sälte
uti eli bättre oell någorlunda fullkomligt skick; hvarförutan en frivillig Brandcorps
blifvit organiserad med särskild lättrörlig attirail.
6) Alingsas. Först bebyggd af flyktade invånare från det af fienden
uppbrände Ny Lödöse, och har 1619 erhållit sina äldsta privilegier af Konung
Gustaf Adolf den Store. Staden är belägen inom Kullings härad emelian
sjöarne Gersken och Mjören och indelad i 201 hela tomter, samt innebar
donerade 5j:dels hemmantal, hvilkas arealvidd utgör, förutan skog och
betesmark, 574 geometriska tunnland, som begagnas lill åker och äng.
Stadens tillvarelse beror af bandel, fabriker och handtverkerier, samt
jordbruk.
Handelsrörelsen, som egentligen består i utminutering af vanliga köpmannavaror,
är inskränkt genom stadens belägenhet nära Götheborg. Fabriksnäringen,
som förut idkats vid 2:ne klädesfabriker, 2:ne strumpfabriker,
1 läderfabrik och 2 färgeriet-, har lidit ett svårt afbräck derigenom att den
största, nyligen utvidgade oell väl inrättade klädesfabriksbyggnaden uppbrunnit
under loppet af förlidet år, och torde fabriken näppeligen kunna snart
återkomma till full verksamhet. Handlverkerierne i denna lilla stad skötas
med omsorg, hvilket likväl företrädesvis gäller om garfveri- och kakelugnsmakare-
samt kopparslagareverkstäderne.
Det betydliga jordbruket omkring staden skötes med drift och omtanka,
och må anmärkas, alt här infördes först i Riket potatesodlingen af Jonas
Alströmer, som då äfven anlade planteringar för tobak och färgstofter; men
desse sednare äro längesedan förvandlade till åker och äng, så att sladsjorden
nu mera uteslutande användes för åkerbruk och boskapsskötsel samt
4 6
lill stor del för odling af potates i och för bränvinsbränningen, sora utgör
en vigtig binäring.
På landtmannaprodukler saknar staden icke tillförsel, som, vid ofvanbevörda
förhållande med stadens eget jordbruk, är snarare öfver än under
behof vet. Stadens inflytande på kringliggande landsorts kultur och näringar
kan således icke vara betydligt, och laller åtminstone icke starkt i ögonen.
1 staden hållas årligen fyra marknader, som äro temiigen besökta af trafikerande.
Inom staden är en Lärdomsskola, som befinnes i godt skick, under tillsyn
af Rektor och tvänne Kolleger, hvilka njuta lön af allmänna medel oell
enskilde donationer samt husrum af staden. Äfven finnes der en Växelundervisnings-skola,
sorn rymmer 150 barn, gemensam för staden och landsförsamlingarne
samt grundlagd genom Eders Kongl. Maj:ts frikostighet oell
några enskilda bidrag. För läraren har Alingsås socken anslagit räntorne af
Irenne små jordlägenheter, som blifvit från Kronan återvunne; men dessutom
saknas hvarje annan lönetillgång, än den Pastor kan årligen insamla genom
frivilliga bidrag af församiingarnes invånare.
Fattigförsörjningen, hvartill stadens invånare sammanskjuta medel, vårdas
sorgfälligt af en derför inrättad Komité och har ådragit staden betydliga
kostnader. För helsovården lönar stadens kassa en Läkare, som nu tillika
är extra Provinciai-Läkare uti det efter 1828-—30 årens Riksdag inrättade
tredje Provincial-Läkaredistriktet.
Stadens Drätselverk förvaltas af en särskild Kommission i öfverensstämmelse
med derom af Eders Kongl. Maj:t fastslälidt reglemente; och hafva
flere nyttiga förbättringar å stadens gator, broar och allmänna platser i sednare
åren skett genom denna Kommissions försorg.
c) Borås. Staden är anlagd under Konung Gustaf Adolf den Stores regeringstid
år 1622, förnämligast med afseende på den rese- och gårdfarihandelsrörelse,
som derstädes än i dag idkas och hvaraf stadens bestånd hufvudsakligen
beror: för öfrigt grundar sig detta på vanlig bod-och minut-handel, fabriker
och handlverkerier, samt endast i mindre mån på jordbruksskötsel.
För rese- och gårdfari-handeln, som med drift sträckes till alla delar
af Riket och äfven till Norrige, uppköpa stadens handlande högst betydliga
47
partier af inhemsksa linne- och isynnerhet ylle-väfnader från Skåne, Halland
och Småland samt äfven från andra orter, af hvilka ylle-väfnaderne
lill stor del stampas, färgas och beredas inom staden och i dess grannskap
till tjenlig handelsvara; hvarförutan stadens handlande äro förläggare till
eller uppköpare af betydliga andelar i de bomullsväfnads-artiklar, som tillverkas
i staden oell egentligen uti den landsort deromkring, hvarest väfnadsindustrien
har sitt säte. Bod- och minut-handeln med vanliga köpmannavaror
är deremot, inom staden föga vigtig, i anseende till stapel-orten Götheborgs
nära belägenhet; men omsättningen på stadens torg med landtmanna-produkter,
och isynnerhet spannemål, är ganska liflig, så att en stor del
af Skaraborgs Läns invånare och de jordbrukare uti Elfsborgs Län, sorn
vanligen afföra deras öfverskotts-spannemål lill Borås, finna derstädes säker och
merendels förmånlig afsättning dels till stadens inbyggare och handlande,
samt dels för det mesta till allmoge och uppköpare från de staden omgifvande
folkrika trakter, som räknas till gårdfarihandels-distriktet och i hvilka
jorden icke framalstra!1 nog spannemål för folkmängdens behof. Af fabriker
förtjena färgerierna egentligen att särskildt nämnas, såsom varande af
större betydenhet. Goda handtverkerier af alla nödiga slag, deribland garfveri
er med vidsträckt rörelse, saknas icke inom staden; och för öfrigt bedrifvas
både fabriks- och handlverks-näringarne med ordning och omtanka.
Stadens jord användes för det mesta till frambringande af foderväxter och
potates, men loga för spanmåls producerande; och synes, vid jemförelse af
alla dessa förhållanden, slutföljden blifva: att Borås stad, betraktad såsom
afsättiiingsstäile, utöfvar i flera afseenden ett nyttigt och betydligt inflytande
pä kultur och näringar inom så väl Elfsborgs Län, som ofvannämnda flera
angränsande Län. I staden hållas årligen fyra mycket besökta marknader,
som verksamt bidraga till varu-omsättning och trafik.
Uti staden befinner sig en allmän skola, som förestås af Rektor och
Kollega, och lill hvars bestånd staden något bidrager. Nära derintill finnes
en på stadens bekostnad väl ordnad och underhållen gymnastik-inrättning;
och är jemväl i sammanhang med fatligvårds-anstalterne en växelundervisningsskola
inrättad, der 70 till 90 fattiga barn njuta fri undervisning äfven
på stadens bekostnad; hvarförutan stadens invånare genom frivilliga bidrag
underhålla en särskild söndagsskola för liandtverkslärlingar och andra ynglingar
af de industriella oell arbetande klasserna; hvilket allt vittnar om
den upplysta och nitiska omsorg för medborgerlig bildning, som råder i den
-
48
na siad. Falligförsörjnings-anstalterne, i oell för sig sjelfva, äro äfven pä
ganska god fot och med omtanka vårdade; åtnjutande fattighjonen dels underhåll
på fattighuset, som är rymligt och tillika hyser växelundervisnings-skolan,
dels månadtligt understöd i penningar, beräknadt efter större eller mindre behof .
Sjukvården bestrides af Stads läkare och Stadschirurg, och dessutom har e11a
Provincial-läkaren sin station i staden, med kringliggande härader till
distrikt.
Den förhärjande eldsvådan 1827, som medtog allt hvad 1822 års brand
skonade samt del derefter nvbvggda till största delen, hade i allmänhet för
%j
O O 7
salt stadens invånare från ett välmående och bergadt i ett skuldsatt och
fattigare tillstånd; men stadens under sednare åren jemna och lifliga rörelse
liar, i förening med invånarnes omtanka och industri, betydligen förbättrat
ställningen, oaktadt husegarne ännu häfta för betydlig del af erhållna byggnadslånen
och invånarne gemensamt likaledes för lånet lill åter uppförande
af stadens publika byggnader. Emellertid är staden nästan helt och hållet
åter bebyggd med vackra och väl underhållna hus, för det mesta af
träd, äfvensom planeringen af torg, gator och allmänna plaiser, i öfverensstämmelse
med nya regleringen, fortgått med oafbruten drill, så att staden
nu företer eli ganska prydligt yttre, med rymliga torg och öppna platser
samt reguliera och till en del ovanligt breda gator.
d) Ulricehamn. Ilar vackert läge vid sjön Asunden, ej långt från stället,
hvarest den gamla staden Bogesund varit belägen. I anseende till donationens
uråldrighet saknas all upplysning om hemmantalet på den jord,
staden 1111 innehar; varande den dock i sednare tider ansedd svara emot 5
mantal, och utgöres den af 64 tunnland 14 kappland öppen åkerjord, 410
tunnland 8 kappland ängsmark och 1,115 tunnland 8 kappland skogs- och
betesmark.
Lika med Borås idkar Ulricehamn en vidsträckt rese- och gårdfarihandel
, som äfven utgör egentliga grunden för stadens bestånd, i öfrigt
beroende af vanlig stadsmanna-handel samt fabriker oell handtverkerier,
jemte något jordbruk.
Inom staden tillverkas med utmärkt färdighet en mängd husväfnader,
hvilka, jemte dervarande bomulls- och ylle-fabrikers tillverkningar samt på
landet särskildt uppköpta betydliga partier inhemska varor af dylik beskaffenhet,
49
lenhet, vinna afsättning genom rese- och gårdfari-handcln. Stadens öfriga
handel är mindre betydlig och handlverksrörelsen ringa samt jordbruket,
sorn annais nied omsorg skötes, ej heller af särdeles mycken betydenhet.
Tillförseln af spanneinål, egentligen från Skaraborgs Län, och af victualier
från den staden kringliggande landsort är mer än tillräckligt svarande emot
behofvet för staden; dock tryter det oaktadt icke afnämare, emedan stor
del af invånarne inom de tillgränsande häraderne, sorn hafva rättighet lill
gårdfarihandel oell den utöfva, årligen köpa spannemål. Staden är således
icke utan fördelaktigt inflytande på kultur och näringar uti de landsorter,
som derstädes söka och finna afsättning för öfverskotls-produkterne af deras
jordbruk och industri. Tre marknader hållas årligen inom staden, hvilka
anses bidraga till trafikens lils ande.
En i staden befintlig allmän skola, lill hvars underhållande stadens invånare
bidraga, skötes af Rektor eller Skollärare, som tillika är Komminister.
Dessutom är en folkskola, förenad med söndags-och handtverksskola, i staden
inrättad för omkring 70 barn och underhålles ensamt på stadens invånares
bekostnad. För hälsovården lönar staden egen Läkare och den fjerde efter
sista Riksdag i Länet tillsatte Provincial-Läkaren är dessutom stationerad
uti staden, med kringliggande härader till distrikt. Fattigförsörjningen
bestrides till någon del genom räntan på en af Eders Kongl. Majit lernnad
gåfva och för Öfrigt genom nödiga sammanskott af stadens invånare.
e) Åmål. Denna stad har, likasom Wenersborg, fördelen af ett godt
läge för trafik med hamn vid Wenern; och grundar den sitt bestånd hufvudsakligen
på handel och sjöfart samt i öfrigt på handlverkerier och jordbruksskötsel.
Handeln består uti minut-rörelse med vanliga k opmanna varor, deraf förlaget
lages från Götheborg, och sjöfarten har till föremål dels detta förlags
transporterande, samt dels fraktresor med jern och trädvaror för Dahlslands
och Wermlands bruksegares räkning. Om handelns och sjöfartens tillstånd
samt orsaken till dess förmenta aftagande, gäller hvad sorn är anmärkt i lika
ämne för Wenersborg.
Handtverkerierne äro icke särdeles betydliga, men förse likväl staden
och kringliggande landsbygd till en del med handtverksarbelen. Jordbru
Eemårs-berättelse
från Elfsborgs Län. 7
r
50
ket går endast ut på att framalstra säd och foderväxter till husbehof samt
skötes med omsorg.
På stadens torg och tre årliga marknader är tillförseln af spannemål och
victualier från angränsande delar af Dahlsland och Wermland liflig samt
mer än tillräckligt motsvarande konsumtionen inom staden; för hvad som
öfverskjuter infinna sig dock gemenligen afnämare från tillstötande skogsoch
bruks-trakter. — Stadens tillvarelse är således icke utan vigt för landsbygden
deromkring genom befordrande afsättning på produklerne af dess kultur
och näringar.
I stället för den förut befintliga enda Pedagogien med stadens Komminister
till Lärare, har år 1836 öppnats dels en Lärdomsskola, hvars två
första klasser, som intagit vid deras öppnande omkring 40 lärjungar, tillen
början blifvit försedde med Lärare, dels ock en folkskola, deri 80 å 90
barn efler växelundervisnings-method handledas. Lärdomsskola!! underhålles
genom statsanslag med vanligt biträde af staden, och folkskolan hufvudsakligen
genom afkastning af donationer.
För sjukvården lönar staden, gemensamt med egarne af närliggande
bruk, en specimerad Läkare. Fattigvården handhafves af Magistraten och
utsedde Komiterade samt är för stadens invånare ganska kännbar, intilldess
uppkommen tvist om en till förbättrade fattigvårds-anstalter donerad
fond kan hinna slutligen afgöras.
Stadens Drätselverk, som förvaltas af en särskild Komité, njuter i årlig
inkomst af sjöfarten, såsom hamn- och vågpenningar, per medium 400
R:dr om året.
Om man, öfvervägande resultaterne af föregående underdåniga berättelses
särskilda delar, skulle derifrån leda sig lill ett allmänt omdöme öfver
Länets ekonomiska ställning vid qvinqvenniels slut, torde detta blifva:
att, oaktadt den jemförelsevis mot förra qvinqvennium förminskade
folkökningen, dertill måhända 1837 års missväxt och 1838 års svaga
skörd samt liktidigt inträffade stränga vintrar varit en bidragande orsak,
och oberoende af det lidande, de medellösa folkklasserne af samma orsak
fått vidkännas, har jordbruksnäringen likväl mera med jemna än snab
-
51
ba steg fortgått på förkofringens väg och flere andre näringsgrenar å landsbygden
bedrifvits med synbar framgång. — Att äfven under detta qvinqvennium
den hemmansbrukande besutne Allmogens välstånd tilltagit, kan
med visshet antagas och förklaras helt naturligt genom de för producenten
fördelaktiga pris, hvartill spannemål och andra jordbrukets alster kunnat afyttras,
samt är dessutom faktiskt bevisadt af flere omständigheter, deribland
lagsökningsmålens förminskning under de sednare åren relatift till allmogen,
äfvensom af Bonde-Ståndets emellertid genom inköpt säteri- och frälsesnmt
annan jord utvidgade egande-rätt. — Dessa förhållanden, i hänseende
till Länets landsbygd, hafva ej gerna kunnat blifva utan inflytande på släderne,
hvilkas handel och rörelse fördenskull varit i tilltagande, snarare än
aftagande, kanske med undantag för en eller annan bland dem, inom hvilka
särskilda, tilltagandet motverkande hinder tilläfventyrs förefunnits.
Wenersborg å Lands-Kansliet den 26 Maj 1843.
P. SANDELHIELM.
A. P. SANDBERG.
F. H. GASSLANDER.
' ' ' ■ •’ ■ ’ - ' ; ■ '■ ■ •' ' : ' '.-1 -■ 1
;
' 1 : '
;
• ....... J
L/it. A.
Sammandrag
öfver
Man tals-Längderne
för
åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
Sammandrag öfver Mantals-Längderne uti Elfsborgs Län för åren 1838
nästföregående
År 1837.
Wenersborgs Stad
g
rr*
E3
1,139
O
<
1,373
3 "
& %
uq w
O-
2,512
Borås dito
1,195
1,311
2,506
Alingsås dito
578
742
1,320
Ulricehamns dito
848
555
1,403
Åmåls dito
644
734
1,378
Wäne, Bjerke, Flundre, Ale och Wedtle
Härader
18,447
19,104
37,551
Kullings, Gäseneds och Åhs
dito
16,607
17,426
34,033
Marks, Bollebygds och Wedens ....
dito
18,104
19,634
37,738
Redvägs och Kinds
dito
17,560
18,816
36,376
Sundals, Nordals och Walbo
dito
15,506
15,936
31,442
Wedbo och Tossbo
dito
13,811
14,424
28,235
Summa
104,439
110,055
214,494
Elfsborgs Läns Lands-Kontor
839, 1840, 1841 och 1842, utvisande folkmängden vid slutet af hvarje
r, eller:
År 1838.
År 1839.
År 1840.
År 1841.
g
B
Qvinkön.
i
o5
S: B
B 3
uq m
O-
Mankön.
Qvinkön.
1
Summa
j folkmängd.
Mankön.
Qvinkön.
Summa
j folkmängd.
Mankön.
Qvinkön.
Summa
folkmängd.
1,146
1,344
2,490
1,200
1,405
2,605
1,253
1,433
2,686
1,268
1,426
2,694
1,156
1,301
2,457
1,111
1,273
2,384
1,144
1,321
2,465
1,125
1,342
2,467
560
712
1,272
551
725
1,276
559
722
1,281
558
725
1,283
821
538
1,359
809
520
1,329
822
546
1,368
880
573
1,453
673
759
1,432
629
760
1,389
625
762
1,387
647
782
1,429
18,551
19,219
37,770
18,597
19,336
37,933
18,819
19,518
38,337
19,076
19,804
38,880
16,459
17,303
33,762
16,392
17,346
33,738
16,627
17,566
34,193
16,917
17,882
34,799
18,165
19,662
37,827
18,153
19,697
37,850
18,382
20,012
38,394
18,235
20,262
38,497
17,321
18,975
36,296
17,501
19,013
36,514
17,697
19,348
37,045
17,827
19,550
37,377
15,615
16,091
31,706
15,595
16,085
31,680
15,806
16,299
32,105
16,046
16,466
32,512
14,062
14,599
28,661
14,133
14,607
28,740
14,271
14,700
28,971
14,558
15,086
29,644
104,529
110,503
215,032
104,671
110,767
215,438
106,005
112,227
218,232
107,137
113,898
221,035
en 31 December 1843.
A. Z. Kollinius.
Lil. C.
Sammandrag öfver Elfsborgs Läns Markegångs-Taxor för nedanskrifna
år.
1 831.
1838.
1839.
1840.
1841
1 Tunna
Hvete
12
—
—
12
32
—
12
32
—
14
—
—
15
—
-
1 dito
Ärter
......
11
5
4
9
16
—
9
16
—
8
—
—
10
—
—
1 dito
Kohvete
.......
10
—
10
—
—
10
—
—
10
—
—
10
—
-
1 dito
Vicker .
7
16
—
6
32
—
6
32
—
6
—
—
6
—
—
1 dito
Råg . .
10
~
9
32
—
8
32
—
10
—
—
10
24
—
1 dito
Korn
.......
7
7
—
—
6
32
—
5
24
—
5
16
—
1 dito
Afrads- och
Kronotionde spanmål
8
—
—
7
42
8
7
16
—
7
—
—
7
2
8
1 dito
Malt . .
.
7
—
—
7
—
—
6
32
—
5
24
—
5
16
—
1 dito
Hafra
.
4
32
—
4
—
—
4
-
-
3
—
—
2
32
—
1 dito
Blandsäd, 4
Råg | Hafra .
6
21
4
5
42
8
5
26
8
5
16
—
5
13
4
1 dito
Blandsäd, i
Korn J Hafra .
5
21
4
5
—
—
4
42
8
3
40
—
3
26
8
1 Lispund Smör .
5
26
S
5
—
—
5
—
—
5
—
—
5
—
—
1 dito
torr Ost
2
37
4
2
24
—
2
24
—
2
24
_
2
24
—
1 dito
färsk d:o
1
18
8
1
12
-
1
12
—
1
12
—
1
12
—
1 dito
Fläsk . .
2
37
4
3
—
—
3
—
—
2
32
—
2
32
—
1 dito
Talg . .
5
26
8
5
16
-
5
16
—
6
32
—
6
32
—
1 dito
Humble
6
32
-
5
—
—
4
—
—
5
—
5
—
—
1 Iaggild Oxe
30
—
—
33
16
—
36
—
—
42
—
—
45
—
—
1 städ je
d:o
15
—
—
16
32
—
18
—
—
21
_
—
22
24
—
1 foder
d:o
11
24
—
10
—
—
10
—
—
9,32
—
9
32
—
1 Ko
15
—
-
16
32
—
18
—
—
22
—
—
24
—
—
1 foder
Ko . . .
7
16
—
7
—
—
7
—
—
7
16
—
7
16
—
1 foder
Svin .
3
16
—
3
—
—
3
—
—
2
40
—
2
40
—
1 Får
2
—
—
2
16
—
2
16
—
2
16
—
2
16
—
1 Fårlår
•
—
16
—
—
17
4
—
17
4
—
17
4
—
17
4
1 ogödd
Gås .
—
26
8
—
32
—
—
32
—
—
40
—
—
40
—
1 gödd
d:o ...
1
5
4
1
8
—
1
8
-
1
8
—
1
8
—
1 Höns
. . . .
—
10
8
—
11
4
—
11
4
—
12
—
—
12
-
L tjog Ägg
L Lispund torra Gäddor
I dito Ål
I fjerding d:o
stycke d:o
famn Ved
Stock  .
Tolft å finbladig såg skurna halfbotten bräder
Tolft grofskurne samtagna bräder af furu
dito dito af Gran
mark Ljusgarn
dito Lingarn .
aln Lärft
aln Valmar
Säck
Skeppund Näfver
Klöfva dito om 2 Lispund
ask eller åtting Honung
Lispund Stångjern
Jordeboks dagsverke
Dagsverke af Örby och Hornaby rättarelag
Dränae-dagsverke
O O
Plog- eller Öke-dagsverke
Dagsverke af Örby och Hornaby rättarelag
Lispund talgljus
Skålpund gula vaxljus
. kanna Rofolja
famn Björkved
dito Bokved
dito Ahlved
dito Tallved
Tolft Timmer
Lass Gärdsle
00 Stör
Lass Ved
Jacka ■
Hatt med prydnader
16
16
16
16
16
3
8
—
O
o
16
—
3
16
—
3
24
—
3
24
2
40
—
2
40
—
2
40
—
2
40
—
o
40
8
24
—
8
24
-
8
24
—
8
24
—
8
24
—
7
—
—
7
—
—
7
—
—
7
—
—
7
2
32
-
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
20
—
—
21
4
—
21
4
—
21
4
—
21
6
32
—
6
32
—
6
32
—
6
32
—
6
32
1
24
—
i
24
—
1
24
—
1
24
—
1
24
1
4
—
1
4
—
1
4
~
1
4
—
1
4
—
12
—
—
12
—
—
12
—
—
12
—
—
12
—
32
-
—
32
—
—
32
-
—
32
—
—
32
—
13
4
—
12
—
—
12
—
—
12
—
—
12
—
32
—
—
32
—
—
32
—
—
32
—
—
32
—
40
—
—
40
—
—
40
—
—
40
—
—
40
6
32
—
6
32
—
6
32
—
6
32
—
6
32
—
32
—
—
32
-
■—
32
—
—
32
—
32
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
1
12
—
1
12
—
1
12
—
1
5
4
1
5
—
17
4
—
17
4
—
18
—
—
18
—
—
18
—
17
4
—
17
4
—
18
—
—
18
—
—
18
—
17
4
—
17
4
—
18
—
—
18
—
—
18
1
8
—
1
8
—
1
8
—
i
8
—
1
16
1
8
—
1
8
—
1
8
—
1
8
—
1
16
6
10
8
6
—
—
6
—
—
7
16
—
7
16
1
—
1
5
4
1
5
4
1
—
—
1
—
1
32
-
1
32
—
1
32
—
1
40
—
1
40
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
—
4
—
3
32
—
3
32
—
3
32
—
3
32
—
3
32
3
16
—
3
16
-
3
16
—
3
16
—
3
16
3
—
—
3
16
—
3
16
—
3
16
—
3
16
5
42
' 8
6
—
—
6
—
6
—
—
6
—
—
32
—
—
32
-
—
32
—
—
32
—
—
32
—
36
—
—
36
—
—
36
-
—
36
—
—
36
—
42
8
1
5
4
1
5
4
1
5
4
1
5
8
—
—
8
—
—
8
—
—
9
16
—
10
—
2
8
—
2
8
— 1
2
8
—
2
12 J
—
3
—
1
Skärp
1
1
1
32
24
1
Halsduk
—
16
—
—
16
—
—
16
—
—
18
—
—
18
—
1
par Byxor
4
32
-
4
32
—
4
32
—
5
36
—
7
—
—
1
par Stöfletter
1
5
4
1
5
4
1
5
4
—
46
8
—
42
—
1
Skjorta
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
1
16
—
l
par Strumpor
—
40
—
—
40
—
—
40
—
—
32
—
30
par Skor
2
8
—
2
8
—
2
8
—
2
4
_
2
8
—
1
par lösa Sulor
—
36
—
—
36
—
—
36
—
—
30
—
—
24
—
1
par Linne byxor
1
32
—
1
32
—
1
32
—
1
32
—
2
—
l
kapprock af blått Valmar
9
16
—
9
16
—
9
16
—
9
16
—
9
16
—
t
kappsäck af segelduk, skinn eller väf
2
24
—
2
24
—
2
24
—
2
24
—
2
24
—
1
nockad rya eller ylletäcke
2
—
—
2
—
—
2
—
—
o
—
—
2
'—
—
11
Hängmatta af buldan
2
8
—
2
8
—
2
8
—
2
8
—
2
8
—
1
Tröja af blått valmar
4
32
—
4
32
—
4
32
—
4
32
—
4
32
—
1
Väst med ärmar af dito
3
40
—
3 40
—
3
40
—
3
40
—
3
40
—
1
par långbyxor af dito
3
40
—
3
40
—
3
40
—
3
40
—
3
40
—
1
halsduk af mörkt lärft
18
—
—
18
—
—
18
—
—
18
—
—
18
—
1
Hatt
1
24
—
1
24
—
1
24
1
24
.—
1
24
1
par läderskor
2
—
—
2
—
—
2
—
—
1
40
—
1
40
—
i
par ullstrumpor
—
40
—
—
40
—
—
40
—
—
32
—
—
32
—
1
skjorta
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
16
—
1
Tunna Råg .
10
—
—
9
32
—
8
32
—
10
—
—
10
24
—
L
dito Korn
7
—
—
7
—
—
6
32
—
5
24
—
5
16
—
1
Lispund Hö
—
13
4
—
13
4
—
12
—
—
12
—
—
10
—
1
dito Halm
•—•
6
8
—
6
—
—
6
—
—
4
—
—
4
—
1
Lass torf eller ved
—
42
S
—
42
8
—
42
8
—
42
8
—
42
8
1
mark mjukt bröd för fångar ....
Em maris dagportion.
2
1
11
1
94
2
2
1
i-
qvarter Korngryn
—
2
8
—
-C
6
—
2
6
—
2
—
1
10
1
T
mark torrt kött
—
4
—
—
4
5
—
5
9
—
6
4
—
5
11
1
Tö
mark koksalt
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
2
marker mjukt bröd
—
4
—
—
3
10
—
3
61
—
4
—
—
4
2
En Hästs dygnration:
2| kannor Hafre
10
7
7
7
7
6
2
4
5
10 marker Hö
—
6
8
—
6
8
—
6
—
—
6
—
—
5
—
16 kannor Hackelse
4
5
—
4
—
—
4
—
—
2
8
—
2
8
Rote vacance-afgift.
För hel Soldatrote efter 25 dalers taxation .
45
45
45
45
38
För ett helt hemman tillhörande Båtmans ro-
tering
10
-
—
10
—
-
10
—
—
10
—
—
10
—
Elfsborgs Läns Lands-Kontor den 31 December 1842.
A. Z. Kollinius.
meinel*® auuriiFS
BEF ALLNINGSH AF V A NDES
UTI
Calmare Län
TILL
KONGL. BIAJZT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Aren 1837, 1838, 1839, 1840 och 1841.
i'.m.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
■;*' O v.4
.; o i
-
t
;
Underdånig Berättelse om tillståndet
i Statistiskt och Ekonomiskt
hänseende inom Calmar Län och
Öland för aren 1837, 1838, 1839,
1840 och 1841.
§. l.
Calmar Län, beläget mellan 56 grader 17 min. oell 58 grader 17 min.
nordlig bredd, innefattar östra delen af Småland samt Ön Öland och gränsar
i norr till Östergöthland, i vester till Jönköpings och Kronobergs Län,
i söder till Blekinge, samt omgifves på östra sidan af Östersjön.
Länets fasta land innefattar 9 Härader, nemligen Norra och Södra
Tjust, Sefvedes, Tunaläns, Aspelands, Handbörds, Silanda samt Norra och
Södra Möre Härader. Öland är delad i två så kallade Mot, det Norra och
det Södra, af hvilka hvart och ett, efter en äldre indelning innehåller tre
Härader, nemligen i Norra Mötet: Åkerbo, Slättebo och Runstens Härader,
samt i det Södra: Algutsrums, Möckleby och Gräsgårds Härader. I kameralt
och administrativ hänseende är Länet indeladt uti sex Fögderier, hvaraf
fyra på fasta Landet, nemligen: 1:0 Norra och Södra Tjust, 2:0 Sefve
-
•)
des, Tunaläns och Aspelands, 3:o Norra Möre, Stranda och Handbörds och
4:o Södra Möre Fögderi, samt tvenne på Öland, innefattande hvar sitt af
de två Moten, och dessa sex fögderier äro åter fördelade i tjugufem Länsmans-Dislricler.
I afseende å lagskipningen innehåller Länet fern under Eders Kongl.
Majrts och Rikets Götha Hof-Rätt samt Calmar Läns och Ölands LagmansRätts
Jurisdiktion lydande Domsagor, af hvilka fyra innefatta hvar sitt af
Länets på fasta landet belägne fögderier och den femte består af Ön Öland
med tvänne Tingsställen, ett för Norra och ett för Södra Mötet. I anseende
till Bergsväsendet tillhör Länet Södermanlands och Östergöthlands Bergmäslare-döme;
och uti Eklesiastik hänsigt lyda Öland, Södra och Norra Möre
samt Stranda och Handbörds Härader under Calmare Stift, hvaremot den
öfriga delen af Länet tillhör Linköpings Stift, med undantag, likväl af en
uti Aspelands Härad belägen socknedel, Carlstorps Skate kallad, hvilken lyder
under Wexiö Stift. Länet har fyra Städer, nemligen Calmar, Westervik,
Wimmerby och Borgholm och dessutom io utmed hafvet belägne köpingar,
Hendigen Waldemarsvik, Gamlebyn, Almvik, Figeholm, Döderhultsvik,
Påskallavik, Mönsterås, Pataholm och Bergqvara på Smålandssidan samt
Morbylånga på Öland.
Enligt Chefens för Landtmäteriet, Öfversten och Riddaren af Forsells
uppgift uti dess Sockne-Slatistik, utgör de i Länet varande Socknars sammanräknade
areal
2,395,703 tunneland, hvaraf
854,602 tunneland äro belägne emellan 30 och 100 fot högt öfver hafvet.
527,706
dito
. . . . 100 -
- 200
d:o
d:o
621,976
dito
. . . . 200 -
- 300
d:o
d:o
235,848
dito . .
. . . . 300 -
- 400
d:o
d:o
135,520
dito . . .
.... 400 -
- 500
d:o
d:o
20,111
dito
.... 620
_ —
d:o
d:o
Af denna betydliga yta har man antagit
att 89,100 tunneland utgöra åker.
356,402 dito dito äng och betesmark.
1,628,110 dito dito skog, utmark och berg.
166,630 dito dito insjöar och kärr.
27240,242.
3
Att någon missräkning härvid ägt rum visar sig deraf, att den här antecknade
summan är mindre än summan af alla Socknarnes areal. Hvilken
summa som är den rätta, kan, såsom framdeles kommer att omnämnas,
nu icke visas.
De uti Länet befintlige större vattendrag, som likväl, i anseende till
deras mindre bredd och djup, icke kunna anses för annat än åar, utfalla
alla uti Östersjön med undantag af Stångån, som har sitt utlopp genom
Östergöthland uti den der varande sjön Roxen, samt visa genom sin sträckning
och sitt fall, att landet småningom höjer sig mot Länets vestra gräns,
der största landthöjden, eller 620 fot öfver hafvet, finnes uti Rumskulla Socken
af Aspelands Härad i| mil v. 11. v. från Wimmerby.
Uti Länets Norra del utgöres kusten af en vidsträckt, långt i hafvet
utskjutande Skärgård, tillkommen genom flera större och mindre vikar som
Östersjön bildat; hvaremot kusten i södra delen af Länet har en mera jemn
sträckning, på hvilken flerestädes förmärkes hurusom det fasta landet uti
en icke obetydlig mån allt jemnt gör inkräktningar på hafvets område lill
följd antingen af vallenminskningen eller, deraf, att det fasta landet småningom
höjer sig öfver hafvets yta.
Egentliga berg finnas icke, men Länets fasta land omvexlar i norra
delen med höjder och dalar, till dess det längre söder ut utgör nära nog
ett slättland, hvilket sednare är till alla delar förhållandet med Öland. Landet är
i allmänhet mycket stenbundet, och på många ställen liksom öfversålladt med
större och mindre stenar, som stundom utan blandning med jordarter, med en
viss regelbundenhet ligga hopade öfver hvarannan och så, att depå längre sträckor
utbreda sig i horizontel rigtning,eller bilda ett så kalladt lager. Sådant hindrar
likväl ganska sällan björken och granen att i den under stenlagret varande
jorden finna näring för sina rötter och att till tämmelig höjd uppväxa
samt bilda större och mindre skogsparker; och det kan med skäl sägas,
att Calmar Län, när man undantager Öland, är i allmänhet ett skogsland.
Den yppigare vegetationen i Länets södra del samt på kustlandet i allmänhet
ådagalägger, att klimatet der är blidare, än uti Länets vesterut
belägna högre trakter. Också har man sett på några ställen aprikos- och
persiko-trädet samt vinstocken under en och annan mer än vanligt varm
sommar bära mogna frukter på öppen jord, och med framgång planteras
valnöls-lrädet på Öland, äfvensom boken ganska väl trifves i tämmeligt betydlig
skogsutsträckning uti Södra Möre Härad. Men de fördelar, sorn man
4
skulle kunna vänta sig af Länets i allmänhet varande mindre höjd ofver
hafvet, samt af dess egenskap af kustland, motverkas likväl dels genom landets
öppna läge för ost- och nordost-'vindarne, som, kommande öfver hafvet
från Rysslands isiga fällt, utmärka sig för sin kjda och häftighet, och
dels genom en mängd af insjöar, skogskärr och mossar, som om våren länge
bibehålla den under vintren dem meddelade kyla, och föranleda dimmor
och skarpa nattfroster.
§. 2.
Enligt Tabellen N:o i utgjorde år 184 * Länets folkmängd 88, i oo mankön
och p3,837 qvinkön eller tillsammans 181,937 personer, och har sålunda,
och då den år i836 uppgick endast till 170,710 menniskor, vunnitj under
de fem år, som denna underdåniga Berättelse afser, en tillväxt af ej mindre
än 11,227 personer, hvilken tillväxt likväl hufvudsakligen tillhör den
folkklass, hvars enda egendom utgöres af dess arbetsförmåga, och som består
af tjenstehjon, torpare och inhyseshjon med flere. Tabellen visar ock
att denna folkklass, som år 184* utgjorde 106,785 personer, således innefattar
omkring xVoVdelar af hela folkmängden, deraf
Bondeståndet utgör j\4ö9w:delar;
Borgareståndet T^§w:delar;
Ståndspersoner TJ^5:delar;
Ägare af jordlägenheter utan åsatt mantal j^^nlelar;
Gemenskapen af Krigsfolk .... 1^^:delar;
Presteståndet T7J407r: delar och
Ridderskapet och Adeln TTj3^-ff:delar.
Det visar sig således uppenbart, att i stället för att det så mycket omtalade
förhållandet, att Bondeståndet utgör r9ff:delar af Nationen, skulle i detta
Län äga rum, nämnde Stånd icke innefattar mer än omkring Ä;del af hela
folkmängden; varande det anmärkningsvärdt, att, då Ridderskapets och Adelns
antal under ifrågavarande fem år ökats med 17 procent, Borgareståndet
med 6r9ff dito, Ståndspersonernas med 8 procent samt ägarne af jordlägenheter
ulan åsatt mantal med 6r4ö- procent, tillökningen af Bondeståndets
antal utgjorts af endast 2r9w procent; hvaraf vill synas, som skulle,
derest de nu anmärkta omständigheter allt framgent fortfara, förhållandet
5
emellan antalet af besutne Bönder i jemförelse med antalet af Adelsmän,
Borgare, Ståndspersoner samt ägare af jordlägenheter utan åsatt mantal komma
att så småningom förändra sig till sistnämnde fyra Ståndsklassers fördel
och det egentliga Bondeståndet således redan hafva hunnit kulminationspunkten
af sin tillväxt i starkare proportion än de öfriga Stånden, oberäknadt,
alt den egentliga arbetsklassen, tjenstehjon, torpare med flere, som
med gx3ff procent under ifrågavarande år tillvuxit, således ökas uti långt
högre progression än de öfrige med jordbruk eller andra industriella yrken
sysselsatte samhällsklasserne, med undantag likväl för Ridderskapet och
Adeln.
Länets folkmängd uppgick, på sätt Tabellen N:o 2 ulvisar, år 1S10 till
r 1 i,85o, men deremot år 1840 till 177,694 menniskor, samt företedde således
en lill vext af 65,844 personer; och så vida, som man väl ännu måste
antaga, att Länet på långt när icke är öfverbefolkadt, samt att en stor
folkmängd med utvägar lill bergning af landets produkter utgör elt samhälles
styrka, så visar sig härutaf, huru välgörande och lyckosamt i detta
afseende det antagna och under mer än 3o år konseqvent fullföljda
Regeringssystemet äfven för detta Län varit.
Huru Länets fasta egendom med afseende på Taxeringsvärdet är fördelad
emellan de olika Slåndsklasserne af ofvannämnde folkmängd, täcktes
Eders Kongl. Majit i Nåder inhemta af den i underdånighet bifogade Tabellen
N:o 3. Det, som deraf förekommer anmärkningsvärd t, synes vara,
att Ridderskapet och Adeln samt Bondeståndet, hvilka begge Stånd från år
1837 till och med år 184 r hade ökat sin fasta förmögenhet, det förra med
41 >451 R:dr och det sednare med io3,563 R:dr, vunnit denna tillväxt på
Ståndspersons-klassens bekostnad.
Att om folkets sedlighet lemna elt bestämdt yttrande är naturligtvis så
mycket svårare, som begreppet om sedlighet alltid är relativt. Ett omdöme
i detta fall bör dock gifvas, meri måste, lill följd af sakens natur utgå från
arne särskildta synpunkter: den ena, då ämnet betraktas med afseende på
antalet inom en landsort af dem, som, i förhållande till samma landsorts
folkmängd, årligen lagforas och straffas för förbrytelser emot den yttre samhällslagen;
den andra, då folkets i massa moraliska bildning och derifrån
härledda åtgärder i sammanlefnaden afses, och då dessa åtgärder väl stundom,
men icke alltid utgöra föremål för den yttre lagstiftningen. Uti för
-
6
ra fallet synes frågan tillhöra mera det statistiska, uti det sednare mera det
religieusa området. Hurudant förhållandet i förstnämnde afseende varit,
med hänsigt ej allenast till grofvare brott, utan ock till andra förbrytelser
och förseelser, som föranledt de brottsliges och felandes häktande, inhemtas
af nedanstående förteckning öfver antalet af dem, sorn nedannärnnde år varit
intagne på härvarande Länshäkte för de i förteckningen anmärkte brott
och förbrytelser, nemligen:
Å Calmar Länshäkte intagne fångar, häktade för
Mord
och
Dråp.
Förfalsk-
nings-
brott.
Stöld
och
Snatteri.
Slags-
mål.
Andra
förbry-
telser.
Lösdrif-
veri.
Summor.
År 1837 ....
12
13
151
91
285
139
691
— 1838 ....
12
14
177
105
339
147
794
— 1839 ....
10
10
160
76
346
100
702
— 1840 ....
16
11
141
66
300
124
658
— 1841 ....
17
9
171
89
276
112
674
Hvad frågan angår, så vidt som den tillhör det religieusa området, torde
det i Nåder tillåtas mig alt åberopa de yttranden, sorn Dom-kapitlen i
Calmar och Linköping härom afgifvit af följande innehåll, nemligen Domkapitlet
i Calmar:
”Hvad angår sedligheten inom Församlingarne måste Dom-kapitlet be”klaga,
att den i sednare tider visserligen icke visat sig vara i tilltagande
”och fara värdt är, att ingen snar förbättring deri för närvarande, och
"sådane tidens tecken visa sig, står att förvänta. Den förmärkta benägenheten
att finna ett af skälen härtill i något Presterskapets laina nit inom
”sin verkningskrets, finnér lyckligtvis derå ingen allmännare bekräftelse af
”erfarenheten. De verkliga skälen har lidslynnet på sitt samvete. De lig”ga
tydligare för en opartisk uppmärksamhet på närmare håll, än dagens liberala
undseende vill medgifva, kanske således för ömtålige, alt annorlunda
"än på ytan offentligen vidröras”; samt Dom-kapitlet i Linköping:
"Sedligheten kan anses i det afseendet förbättrad, att nykterhetsförenin
-
7
”garne icke saknat inflytelse till ett måttligare lefnadssätt. För öfrigt tor’Vle
man kunna antaga lefnadssättet icke hafva undergått någon synnerlig
”förändring. Förtigas bör dock icke, att klagomål flerestädes höras öfver
”bedrägerier och oredlighet, samt o försynta tillgrepp af andras egendom,
”häiflytande, som förmenas, af en mer och mer tilltagande opinion om strafflöshet
i lagen eller dess tillämpning”.
Det måste likväl medgifvas att Länets innevånare i allmänhet hafva
mycken religieus känsla, hysa vördnad och aktning för Konung och lag,
åda galägga arbetsamhet och omtanka alt sköta sitt kall, samt god vilja, att
full göra sina pligter emot sig sjelfve och andra; men ofvannämnde yttranden
antyda dock ett tillväxande samhällsondt, som otvifvelaktigt till icke
ringa del leder sitt upphof från okunnighet, och en bos mången af den
jordbrukande och arbetande klassen för handen varande benägenhet, att uti
rätts-hänseende betrakta föremålen häldre såsom enfalden uppfattar eller
elakheten förespeglar dem, än sådane, som de verkligen äro. Uti en tidpunkt,
då, måhända icke den allmänna andan, utan snarare en stark menings
fraktion med mer eller mindre skäl påyrkar, att de yttre banden på
samhällslifvet allt mer och mer må lossas, samt en öfvergångsperiod från
ett gammalt och bepröfvadt till ett nytt, måhända bättre, åtminstone mildare,
samfundsförhållande synes vara nära att inträda, kan ett sådant förhållande
otvifvelaktigt komma att för samhället medföra betänkliga följder,
hvilka icke kunna förekommas på annat sätt, än derigenom, att upplysningens
fackla så skyndsamt som möjligt tändes för samhällets alla medlemmar, för
att lika skyndsamt göra dem delaktiga af ljuset och de fördelar sorn derifrån
utströmma öfver menskligheten. Men upplysningen åsladkommes genom undervisning
och ett ordnadt skolväsende. Hurudant förhållandet med detta
sistnämnda varit på landsbyggden i Länet, torde i Nåder inhemtas deraf,
att, enligt vederbörande Pastorers genom Dom-kapitlen mig meddelade
tillkännagifvanden, nedannämnde Socknar ännu år r841 saknade ordentliga
skolhus, likasom serskildt bestämde eller årliga anslag lill Skollärares aflönande,
nemligen:
Uti Norra Möre Härad,:
Christvalla Socken med en folkmängd af......... 1,644.
Förlösa
1,336.
Transp. 2,980.
8
Transport 2,980.
Bäckebo  1,648.
Ryssby .
3,207.
Kläckeberga
949.
Uti Sodra Möre Härad:
Arby
2,508.
Hagby  992.
Uti Stranda Härad:
Mönsterås 3,011.
Pä Öland:
Böda  1,937.
Högby 2,162.
Källa  670.
Persnäs  1,360.
Föra
713.
Löth ,  718.
Alböke
666.
Norra Möckleby  865.
Glömminge  1,034.
Algutsrum  1,096.
Repplinge  1,032.
Högsrum  1,034.
Egby  289.
Gärdslösa  1,536.
Bredsättra  864.
Långlöth  588.
Sandby  595.
Gårdby
541.
Hulterstad
901.
Transport 33,876.
9
Transport 33,876.
Stenåsa  7jq
Segerstad
* 552!
Gräsgård  874<
Abs •  482.
Wentlinge •••••..
Smedby !.!.!!!!!!! 507.
Södra Möckleby , , ,  <
Kastlösa
1,043!
Resmo  691.
Uti ljust Härad:
Lofta .
2,609.
Loftahammar . o 000
Eds Capell ; ! tm.
Ukna . . . o oqp;
Dalhem ........ ! X ] i,m\
Ca™1^,,  1,955.
lornestalla
^ 326
Gladhammar
1 474*
Westrum
iftoi
H^thed
^
Locknevi
2018>
Blackstad
1 383
Hallingeberg ..,.,...!!.!’!!!!! 2^02!
Uti Tunaläns Härad:
Ira,J r
2,058.
Christdala
3 211
Uti Aspelands Härad:
Mörlunda
3,647.
Tveta
911.
Transport 74,486.
2
10
Transport 74,486.
Målilla
.
1,934.
Gårdveda
747.
Wirserum
2,214.
Järeda
1,094.
Uti Sefvedes Härad:
Wimmerby Landsförsamling
1,909.
Pelarne
669.
Södra Wi
3,183.
Djursdala
1,039.
Frödinge
1,820.
Hvena  2,855.
Rumskulla
1,069.
Summa 93,039.
Uti Länets öfriga Socknar, uti hvilka i mer eller mindre mån ordentliga
Skoleundervisningsanstalter blifvit tillvägabragdte, utgör sammanräknad
folkmängden 88,898, hvaraf följer, att det största antalet af Länets innevånare,
sorn tillhöra allmogen och de arbetande klasserne, saknar en ordnad
skolundervisning för sina barn, den erhålles likväl, sådan, som den kan
vara, derigenom, att den meddelas antingen af föräldrarne sjelfve, eller af
andre mans- eller qvinspersoner, som, merendels saknande andra utvägar till
bergning, gjort barnundervisningen till sitt lefnadsyrke. Att under sådane
förhållanden denna undervisning i de flesta fall inskränker sig till en knapp
innanläsning och några utanlexor, är lätt att finna, äfvensom att, då lärarne
sjelfve, hvilket stundom torde vara händelsen, sakna känsla för måhända
allt begrepp om sedlighet och rätt, en sådan känsla icke kan lärjungarne
bibringas.
§. 3.
Den stadigvarande fred, hvaraf fäderneslandet under de förflutna sista
trettio åren fått lugna sig, har beredt tillfälle till ett mera ändamålsenligt
jordbruk, än det, som tillförene varit begagnadt. Nya och fördelaktigare
brukningsmethoder och bättre åkerbruksredskap på nästan alla Länets egen
-
11
domar hafva blifvit införda, och man har småningom lärt sig att rätt uppskatta
värdet af en rationel landthushållning. Det gifna efterdömet följes
efter hand af allmogen, och hågen för förbättringar i jordbruks afseende
synes vara i beständigt tilltagande. Det skulle visserligen vara nyttigt, att
bestämdt känna arealen af hela Länets, till åker- och ängsodling dugliga
mark, hvarigenom de hinder, som mola för denna marks begagnande på
det mest ändamålsenliga sätt, skulle kunna lättare inses samt följaktligen,
i den mån det berodde på Lagstiftningen, lättare undanrödjas. Yäl antages,
på sätt förut är nämndt, alt 89,100 tunneland af Länets yla äro åkerjord,
356,402 tunneland äng och betesmark, 1,628,110 tunneland utmark,
skog och berg samt i66,63o tunneland insjöar och kärr; inen då detta
antagande icke lill alla delar grundar sig på bestämda mätningar och uppskattningar,
hvilka påen stor del af Länets jord ännu icke ägt rum, åtminstone
icke med bestämd hänsigt till det här afsedda ändamål, återstår ej
annat än den förhoppning, att hvad som i detta afseende icke redan skedt,
väl ändock framdeles inträffar. Emedlertid har Öland redan undergått en
mera allmän och fullständig mätning och uppskattning, med anledning af
hvilket förhållande t. f. Förste Landtmätaren i Länet, Capitainen C. J. A.
Magnét, på min begäran, upprättat öfver nämnde Ö den Statistik, som jag
har Nåden härjemte i underdåninghet bifoga och hvaraf, bland annat, inherntas,
att Öland består af:
Åkerjord ....
Äng .....
Skog och betesmark
Oduglig mark .
Sjöar och vatten ,
eller tillsammans 273,744 tunnland.
47,325 tunnland.
52,997
141,073
30,726
1,623
2
12
Enligt de i underdånighet vidfogade Tabeller, skulle på landsbyggden
i Länet under det sednare quinquennium årligen i medeltal hafva varit
utsådde och skördade, nemligen:
U ttådde.
Skördade, efter
afdrag för utsädet.
Tunnor.
Tunnor.
Hvete
J 1,984
10,526
Råg
41,762
183,486
Korn
28,034
110,947
Hafre och Blandsäd . .
7,171
29,093
Ärter
1,482
7,032
Summa
80,433
341,084
Samt Potatis
56,162
283,192
Huruvida detta kan vara verkliga förhållandet, eller ens närmar sig
dertill, torde kunna betviflas. Länets folkmängd uppgick, såsom förut är
visadt, år 1841 till 181,987 personer, och om 2J- tunna spannemål, som
visserligen icke är för mycket tilltaget, anses årligen åtgå för hvarje persons
underhåll, så erfordras i detta afseende en spannemålsqvantitet af
454,842^- tunnor, och således 113,^58^ tunnor mera, än hvarpå tillgång
inom Länet skulle finnas. När nu härtill kommer, att denna tillgång ytterligare
förminskas derigenom, att icke obetydliga spannemålsqvantiteter
användas dels för bränvinsbränning, dels för ladugårdarnes behof, samt
den brist, som sålunda synes uppkomma, så mycket mindre fylles genom
spannemålstillförsel från andra orter, som under vanliga förhållanden exporten
af spannemål från Länet är större, än importen, så visar sig uppenbart,
att de i nämnde Tabeller gjorda uppgifter, som grunda sig på
jordbrukarnes egna berättelser, hvarken äro eller kunna vara tillförlitliga.
Allmogen antecknar sällan eller alldrig beloppet af det, som sås och skördas,
och örn den än till en del minnes förhållandet, är den likväl icke
13
i allmänhet benägen, att i dessa omständigheter nöjaktigt besvara de frågor,
som kunna framställas. Alla öfver spannemålstillgångarne uppgjorda
kalkuler, hämtade från berörde uppgifter, måste således blifva felaktige,
samt kunna icke anses för annat än en nödhjelpsanstalt, hvarmed man ändock,
i saknad af något bättre, tills vidare måste låta sig nöja.
Det skulle väl kunna sägas, att potatisskörden fyller den förmenta
bristen; men, ehuru sådant till en del torde vara förhållandet, är likväl,
så vidt man håller sig vid Tabellerne, potatistillgången ej större, än att
endast omkring ifrdels tunna deraf belöper sig på hvarje Länets innevånare,
hvilket, hvad erfarenheten visar, icke i allmänhet är tillräckligt, äfven
om derjemte det beräknade quantum af aJf tunna spannemål af hvarje
person årligen konsumeras.
Spannemålstillgångarne måste således vara större, än Tabellerna utvisa,
likasom det kan för säkert antagas, att, till följd af odlingar och ett förbättradt
jordbruk, samma tillgångar, i proportion till åtgången under de nu
afsedda, förflutna åren, betydligen ökats. De hafva åtminstone varit tillräckliga
för konsumtionen och dessutom lemnat år från år ökade tillskott
för export.
Bränvinsbränningen bedrefs år 184• *ned 5,892 pannor, om 1 13,1 o 1
kannors sammanräknad rymd, och bevillningen deraf utgjorde 25,5p6 R:dr
7 sk. Bko.
Att en stark bränvinsproduktion härigenom kunnat åstadkommas, är
otvifvelaktigt, likasom det kan antagas, att förhållandet verkligen varit sådant;
hvaremot det icke af lätt insedde skäl later beräkna sig, burn stor
denna produktion varit. Att den emedlertid kommit lill sin kulminationspunkt
är sannolikt, likasom alt den allt mer och mer kommer att aftaga.
Bränvinsbränningen anses likväl ännu af många landthushållare såsom
oundgängligen nödvändig, dels emedan den skörd, som erhålles af den
stundom betydliga potatisodlingen, hvilken man vid flera vexelbruk ser sig
ej kunna undvara, icke kan begagna till stor del annorlunda än till bränvins
producerande, dels emedan den drank, som erhålles, påräknas såsom
ett hufvudsakligt medel till ladugårdarnes underhållande. En och annan
landthushållare har likväl insett möjligheten, att, genom användande af
potatis till kreatursfoder, öka antalet af sin boskap och, genom dennas
bättre underhåll, åt sin jord bereda ymnigare och bättre gödningsämnen
14
samt att derigenom på en säker, fast långsammare, väg erhålla afsitt jordbruk
lika, om icke större, behållen inkomst, än som kan vinnas, derest den
gamla, på brån vinsbränning grundade, hushållsmelhoden fortsattes.
Hvad ängsodlingen angår, är den visserligen i allmänhet på en låg
ståndpunkt. Allmogen har ej riktigt fattat betydelsen af den gamla läran,
”Äng är åkers moder”; eller kanhända rättare sagt: denna lära har kommit
i förgätenhet. På många ställen betas den naturliga ängen ända intill sent
på hösten, då den af fuktighet och regn blifvit så uppblött, att kreaturens
tramp derå menligL inverkar på det blifvande årets skörd. Stundom blifva
ängarne ej eller om våren skonade för betning, hvilket medför ännu skadligare
följder. Men i bredd med denna, hos allmogen nästan allmänna
oaktsamhet, har likväl kännedom om artificiella ängars lilldanande allt mer
och mer börjat att sprida sig. Efterdömet, hemtadt från Adeln, Presterskapet
och Ståndspersonerne, har inverkat på allmogen, och det händer
ej sällan att klöfver och timotei yppigt frodas på den mera välmående
bondens åkerfält. Efter allt torde det omdöme icke vara vågadt, alt en
fortsatt fred, återvunnen kredit, i handel och vandel, samt en förbättrad
penningeställning otvifvelakligt skola inom några decennier bringa jordbruket
på en så fördelaktig ståndpunkt, att, livad som för 3o år sedan var
endast en from önskan, kommer att blifva en bestämd verklighet.
Ett stort hinder finnes likväl för jordbrukets fortkomst uti den mängd
sten, som på de flesta ställen besvära Länets jord, och som åstadkommer
svårighet för landtmannen, att vid jordbruket begagna sådana redskap,
hvarigenom jordens ändamålsenligare brukning och bearbetning kan åstadkommas.
För att i någon mån fästa uppmärksamheten på vigten och angelägenheten
deraf, att stenbrytning sker, och en större jordyta derigenom
göres tjenlig till jordbruksväxters framalstrande, har hos härvarande Hushållningssällskap
fråga blifvit väckt, att af dess fond afsätta en viss summa,
för att tills vidare användas såsom lån åt sådane jordbrukare, som vilja
verkställa utdikning af mossar och kärr eller stenbryta och odla stenbunden
mark. Åtskilliga föreskrifter hafva blifvit föreslagne, till förekommande
deraf, att lånen må till andre, än det afsedda ändamålet, användas. Men
då Hushållningssällskapets tillgångar äro obetydliga, är det att befara, att,
om än ändamålet till mindre del vinnes, fördelarne af stenhrytningsåtgärden
i allmänhet icke kunna ernås, derest icke Staten skulle finna det med allmänt
väl förenligt, att i mer eller mindre mån understödja dylika förelag.
15
Af närande Sällskap väcktes år i83p fråga om inrättandet af en Brandstodsförening,
till försäkring af åbyggnader och lösören å landsbyggden
inom detta Län. Ett Uppgjordt förslag till bolagsreglor för en sådan förening
blef, med åtskilige förändringar, antaget och gilladt på en, med
Länets innevånare utlyst sammankomst på Döderhultsviks köping i Juli
månad samma år, och Öfverlemnades derefter i underdånighet till pröfning
af Eders Kongl. Majit, som under den ii Maj i8/{o meddelade dess Nådiga
stadfästelse å Reglementet, med åtskillige af dess Befallningshafvande underdånigst
föreslagne ändringar och tillägg. I detta Reglemente var, såsom
ett vilkor för Bolagets bildande, stadgadt, att teckningssumman skulle
utgöra minst Tre Millioner Riksdaler Banko; men då anteckningarne
till delaktighet uti Bolaget vid den, för listornas insändande bestämda tid
befunnos icke på långt när uppgå till delta belopp, så kallade jag Länets
1 förelaget interesserade innevånare till en ny sammankomst, dervid beslöts,
att hos Eders Kongl. Majit i underdånighet begära Nådig ändring i åtskillige
delar af Reglementet; och sedan Eders Kongl. Majit under den g November
1841 i Nåder gillat och fastställt de föreslagne förändringarne, så
inbjödos Länets innevånare ånyo till delaktighet i Bolaget, och teckningen
fortgick med den skyndsamhet, att sammanräknade försäkringsbeloppet den
2 September 1842, då Bolagets verksamhet tog sin begynnelse, uppgick
till omkring Fyra Millioner Ridr Biko; hvarefter denna nyttiga förenings
styrka och förtroende tilltagit i den mån, att ansvarighetssumman eller
värdet af försäkrad lös och fast egendom vid sista räkenskapsslutet utgjorde
7,271,735 Ridr samma mynt, fördelad på omkring 4>0°° delägare.
Bolaget uppbär inga inträdesafgifter och samlar icke någon fond. Braudstodsersätlningar
och öfrige utgifter bestridas af Direktionen genom räntebärande
obligationer och ersättas sedermera genom årlig beläggning på delägarne
i mån af ansvarigheten. Styrelsen och Förvaltningen äro ställde
helt och hållet på municipal fot.
Fråga uppstod år 183c> om upprensning af Länets betydligaste vattendrag,
Emån, som, kommande från Jönköpings Län, genomflyter Aspelands,
Hand börds och Stranda Härader i detta Län, samt synnerligast i de begge
förstnämnde Häraderne årligen förorsakar stor skada genom öfversvämning
på de omgifvande, i allmänhet långlanda stränderne. Genom af strandägarne
bekostade mätningar, afvägningar och andra förberedande undersökningsåtgärder
blef utrönt, att vattenytan i denna Å skulle genom upprensning,
sprängning och undanrödjande af nu befintlige hinder för vattnets
16
fria aflopp, kunna för en kostnad af 54>ooo R:dr B:ko sänkas 3 å 4
under nu vanliga höjden, hvarigenom vår- och höstflödena skulle blifva
mindre långvariga och skadliga, samt nära 6,ooo tunneland nu vattenskadad
jord, till en stor del bestående af åker, äng och odlingslägenheter, befrias
från vattenstånd. Hos Rikets sednast församlade Ständer begärde strandägarne
att erhålla statsanslag till hälften af nämnde belopp, hvars andra
hälft de sjelfve ville bestå; men deras anhållan blef ej bifallen i annan
måtto, än att dem beviljades på vissa vilkor 10,000 R:dr B:ko anslag och
35,ooo R:dr samma mynt låneunderstöd. Efter flere fruktlöst hållna sammankomster
hafva de fleste af strandägarne nu omsider beslutat, att på de
stadgade vilkoren begagna sig af de beviljade anslags- och lånemedlen, och
anstalter äro fogade, att innevarande sommar begagna ifrågavarande, för
jordbruket i en hel landsort, i hög grad vigtiga arbetsföretag.
På Statens bekostnad verkställdes äfven år i83p undersökningar i afseende
på möjligheten, att genom upprensning minska vattenhöjden och förekomma
de skadliga öfversvämningarne af ett annat vattendrag, nemligen
Stångån i norra delen af Länet, och dessa undersökningar ledde till det
resultat, att slrömrensningen vore verkställbar för en kostnad af 3o,8oo R:dr
B:ko. Den jord, som genom detta arbete skulle befrias från vattenstånd,
beräknades att utgöra 4,325 tunneland, hvaraf största delen var odlingsbar,
hvarförutan genom minskning i sjöarnes vattenyta skulle uppslå nära 1,000
tunneland ny mark, deraf en stor del kunde odlas till åker och äng. Slrandägarnes
hos Rikets Ständer gjorda begäran, om anslag af Statsmedlen, till
en tredjedel af detta belopp, blef icke bifallen, hvaremot Rikets Ständer beviljade
för detta företag ett låneunderstöd af i5,ooo R:dr Banko, hvilket
strandägarne likväl vid derom hållen sammankomst ansett sig icke kunna begagna,
och frågan om berörda nyttiga företag i sin helhet har således för
denna gång förfallit. Dock hafva strandägarne hosten år 1842 på egen bekostnad
verkställt åtskillige partielle rensnings- och sprängningsarbeten i årännan,
hvilka arbeten lära hafva i någon mån bidragit till minskning af
den skada, som årsflöden förorsaka.
Boskapsskötsel: Det är egentligen i den så kallade skogbyggden af
detta Län, som boskapsskötseln drifves till den betydenhet, att den kan anses
för en, med jordbruket jemförlig lmfvudnäring; men på slättlandet är
denna näringsgren, om icke försummad, åtminstone i allmänhet icke u-ppdrifven
lill den höjd, hvartill landets naturliga beskaffenhet och förmåner
synas
17
synas bereda utvägar. I skogstrakterne, der åkrarne äro små och svåra att
utvidga, men de naturliga ängarne lemna godt foder och tillgång finnes på
vidsträckta betesmarker, omfattas kreatursskötsel såsom det enklaste och
lättaste medlet till hemmansåboens bergning och förtjenst. Der uppfödes
en mängd slagtboskap, som finner afsättning på de många höstmarknaderna
och äfven deremellan uppköpes af oxhandlare från Stockholm. Ost, smör
och talg säljas lill Städerne. Annorlunda är allmänna förhållandet på slättlandet.
Odlingsarbeten bedrifvas väl der i större skala och ifrigare än i
skogsbygden; men de hafva sällan för ändamål att öka gårdens fodertillgångar,
utan ås3'fta vanligen en ökning i produktionen af de råämnen, hvilka
för brännvinstillverkningen erfordras. Om än många undantag härifrån
måste göras för större väl skötta landtegendomar och för åtskilliga bondhemman,
der, såsom jag förut haft Nåden nämna, jorden brukas i cirkulationssäde
med produktion af klöfver, tliimotej och andra nyttiga fodervexter, så
borde dock kunna antagas, att de fleste innehafvare af hemman på slättlandet
försumma att egna tillbörlig uppmärksamhet och omtanka åt boskapsskötseln,
och snarare minska än öka antalet af deras boskapskreatur, under
det att den öppna åkerjorden allt mer och mer utvidgas, utan att kunna
erhålla tillräcklig gödning.
Vidfoga de Tabell öfver landet upptager antalet på der underhållne kreatur.
Af nämnde Tabell, jemförd med den, som åtföljde sista underdåniga
femårsberättelsen för Länet, täcktes Eders Kongl. Maj:t i Nåder inhemta,
att förhållandet i afseende på kreaturens antal under de begge serskilda tiderymder,
som denna och förra berättelserna omfatta, varit följande:
Åren
Åren
1832—36.
183T—41.
Hästar
•
21,997
20,642
Oxar
23,084
24,817 .
Kor
55,862
56,704
Ungboskap
29,749
29,332
Får
92,937
86,117
Svin
30,579
31,732
Getter
1,004
558
3
18
Tillökning har således uppkommit i antalet af
Oxar med 1,133.
Kor — 842.
och Svin — 1,153.
men minskning deremot iigt rum i antalet af
Hästar med 1,345.
Ungboskap  — 417.
Får — 6,820.
och Getter — 446.
De ziffer-uppgifler, som ligga till grund för dessa beräkningar, ärodock
icke och kunna icke vara fullt tillförlitliga; ty såsom jag förut haft Nåden
nämna, är det icke gerna möjligt att af allmogen erhålla fullständiga och
säkra uppgifter rörande djdika förhållanden.
Priset på ladugårds-effekter, så vidt det kunnat utrönas genom medelberäkning
efter de årliga markegångstaxorna, har under ifrågavarande qvinqvennium
förhållit sig som följer:
B:lo R:dr. sk. r:st.
Ett
L:pd Smör
Ett
dito Ost
Ett
dito Fläsk
—
Ett
dito torrt Kött
4-
Ett dito Talg
. 5: 22.
En
laggild Oxe om i5 L:pd . .
. 33: —
—
En
Ko
Ett
Svin
• Fl: 9.
Ett
Får
....
Ett Lamb
Hästafveln synes vara i tilltagande, synnerligast på Öland, der de stora
utmarkerna lemna ett närande och för hästar serdeles tjenligt sommarbete.
Det nit för hästafvelns förbättrande, som på Öland och äfven i andra
trakter af Länet allt mer oell mer visar sig, torde dock i väsendtlig
mån böra tillskrifvas den fördelaktiga inflytelsen af det vid Ottenby på södra
udden af nämnde Ö anlagda Stuteri, som förvaltas med mycken omsorg.
Der finnas flera beskällare, både af ädlare utländska och af inhemska
slag. Tre af hingstarne äro af fullblods-race. Ett stort antal moderston
underhålles för afveln, och sammanräknade beloppet af hingstar, ston
15)
och unghästar utgjorde sistlidet år ip3. Årligen försäljas, genom auktion,
från Stuteriet äldre ston samt unghästar till betydligt värde.
Fårafveln. På Ottenby underhålles ett Schäferi af 534 sh får, alla
af ädlare slag. På några af Länets betydligare egendomar finnas äfven tetn1
igen stora fårhjordar af ädla racer; men allmogen på fasta landet har i
allmänhet små och föga ullrika får, hvilkas afkastning knappast är tillräcklig
tili ägarens husbehof. På Öland deremot, der betet är serdeles passande
för får, är afveln deraf icke obetydlig, och allmogen försäljer till fasta
landet både ull och hvarjehanda deraf beredda väfnader, såsom vadmal, ylletäcken
m. m. jemte strumpor. Till följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
förordnande utdelas årligen vid höstmaiknadeine i Borgholm och Fröbygårda
premier till de hemmansinnehafvare af allmogen, som uppvisa de
största och ullri kaste fåren; och den täflan som derigenom uppstår, skall
säkert fördelaktigt inverka på denna gren af ortens landthushållning.
Då det icke kunnat undfalla uppmärksamheten, hurusom den skada,
som rofdjuren tillfoga landtmannens kreatur, allt mer och mer ökats, har
jag genom kronobetjeningen inbemtat underrättelser om beloppet af denna
skatla, hvilken de serskildta Socknarne uppgifvit sålunda, att sammanräknade
42 hästar, 8y5 boskaps-kreatnr, 2,134 får och 541 svin skola under
loppet af åren 1841 och 1842 blifvit af rofdjur förstörde: varande värdet,
al hvad sålunda förlorats, beräknadt till 29,31 9 R:dr Banko. Ehuru denna
penningevärdes beräkning, uppgjord af Länets innevånare sjelfve, kan vara
antingen för högt eller för lågt tilltagen, har likväl antalet af förlorade kreatur
synts mig betydligt nog för att påkalla någon åtgärd lill förminskande
af en dylik skada för framtiden. Jag har derföre i underdånigt memorial
den q:de Oetober näst 1 irlet år bos Eders Kongl. Maj:t anmält förhållandet,
och har Eders Kongl. Maj:t derefter i Nåder anbefallt mig att uppgifva
de åtgärder, hvilka, med hänsigt lill lokala förhållanden inom Länet
lämpligast må, för ändamålets vinnande vidtagas. Sedan infordrade upplysningar
inkommit, ämnar jag aflemna den underdåniga framställning hvartill
omständigheterna kuna föranleda.
§• 4*
Ofvanföre i denna underdåniga berättelse är omnämndt hurusom arealen
af Länets utmark, skog och berg år 1828 anselts utgöra 70,35 qva
3
*
20
dratmil, eller omkring i,63o,ooo tunneland. De skogstrakter häraf, som icke
tillhöra serskildte hemman äro:
1:0 Böda Kronopark, 2:0 Handbörds Härads 'Allmänning
och 3:o Norra Möre Härads Allmänning. Med dessa tre allmänna skogars
läge, vidd och hushållning förhåller sig på följande sätt:
l:o. Båda Kronopark är belägen på norra udden af Öland och har af
Kongl. Maj:t den 23 April 1836 blifvit i Nåder förklarad vara Kronopark.
Den innefattar en areal af io,243^:dels tunneland, deraf, efter afdrag för
impedimenta, ej mindre än 9,784 tunneland äro till skogsproduktion tjenlig
mark. Enligt uppgjord plan är parken indelad till trakthuggning uti
fyra så kallade block och turnus är på trenne af dem antagen till 140 samt
på det fjerde till 110 år. Enligt huggningsberäkningen, som afser för de
trenne första hlocken och för det 4;de 11 tidsperioder, hvardera inne
fattande
10 år, har parken under första tidsperioden ansetts böra årligen
afkasta 194,573 cubikfot i skogseffekter, hvaremot afkastningen under sista
tidsperioden antagits till 268,034 cubikfot, så att en tillökad produkt af
73,461 cubikfot skulle likaledes årligen uppkomma i framtiden.
Enligt Kongl. Maj:ts Nådiga förordnande af förutnämnde dag, böra
de hemman i Socknarne, Böda, Högby, Källa, Persnäs, Föra, Löth,
Alböke, Egby, Köping och Bredsättra, sorn icke hafva egen skog och
som tillförene å parken njutit utsyning, i sådant afseende årligen mot
Betalning af 8 sk. Banko per lass erhålla åtta lass ved på hvarje helt
hemman och proportionaliter å mindre hemmansdelar, äfvensom Presterskapet
derutöfver äger att undfå omkring \o famnar; hvarjemte de hemmansinnehafvare
i nämnde Socknar, som behörigen styrka deras behof af
Byggnadstimmer, äga att, uppå skeende anmälan hos Konungens Befallningshafvande
och i den mån årshugget medgifver, erhålla utsyning af sådant
timmer emot betalning af 24 sk. Banco för 100 cubikfot; varandes det torpare
och inhyseshjon lills vidare tillåtet, att, utan betalning från parken,
på dagar, som dertill bestämmas, afhemta nedfallna grenar ochqvistar; och
skall, hvad som kan öfverblifva sedan utsyningarne utgått, på auktion för
Skogsplanterings-Kassans räkning försäljas.
Åtskillige hemman innehafva villkorlig Betesrätt på parken för 34o Boskapskreatur
och hästar samt 3a5 får.
Tillsynen öfver parken utöfvas och hushållningen dermed beslrides af
Länets Jägmästare, under hvilkens befäl 4 Underjägare äro anställde, en för
hvartdera blocket. Så väl för Jägmästaren som för Underjägarne äro Bo
-
21
ställen å parken utsynte, men af brist på tillräckliga medel i Skogsplanterings-Kassan
hafva alla dessa boställen ännu icke kunnat uppodlas och bebyggas.
Med parkens administration enligt den uppgjorda planen, skedde början
år 183^ och sedermera hafva, enligt inkomne uppgifter, nedannämnde
qvantiteter skogseffekter blifvit årligen derifrån dels utsynte till hemmansinnehafvare
i omförmälde 10 Socknar och dels på auktion försålde, för hvilka
utsynte och försålde trädvaror, beslående af ved, gärdsle, lekten samt
timmer och sågstockar, följande belopp till Skogsplanterings-Kassan influtit,
nemligen:
Skogsåret.
Utsynté och
försålde ku-  bikfot.
Influten betal-  ning i Banko-  mynt.
1 »3 7
1 °-gif
120,002
1,736
47
4
1 ft 38
1(y5TT
142,363
1,370
3 7
8
1Ä3 9
10TB
138,121
2,138
35
5
m°i ■
J 50,271
1,821
t
1 1
1 Ö 4 1
1 •••••••••*••
117,765
1,488
18
6
Hvarjemte för mulbetet å parken under des-  sa fem år influtit
227
—
—
Eller för alla 5 åren tillsammans
668,522
8,782
44
10
hvilket gör i medeltal för hvarje år en afverkningsqvantitet af i33,702§
kubikfot, motsvarande 1,337 famnar samt en inkomst af 1,756 R:dr 28 sk.
2 r:st B:ko.
Det visar sig således, alt årliga skogsafverkningen, öfverhufvud taget, utgjort
föga mera än £ af det vid parkens indelning lill traklhuggning beräknade
belopp. Denna årliga brist har vid årsredogörelsernas granskning föranledt
anmärkningar af Chefen för Kongl. Skogsinstitutet; och då Jägmästaren uti
afg/fven förklaring sökt att ådagalägga, att den Elev, af nämnde institut, som
haft sig ombetrodt att afmäta och uppdela parken, dervid, genom felaktiga
he räkningsgrunder, upptagit årliga afkastningen högre, än de verkliga tillgångarne
medgåfvo, så har, tillrätta förhållandets utrönande, blifvit förordnadt,
att undersökning skulle, i Jägmästarens och bemälde Elevs personliga
närvaro, af en clerlill förordnad sakkunnig person på stället förrättas, men
hvilken undersökning, i följd af uppstådda hinder, ännu icke kunnat äga
rum. Emedlertid inträffa årligen icke obetydliga åverkningar å Kronoparken,
och dessa bidraga i sin mån lill minskning i de påräknade årliga afverkningsqvantiteterne.
De ordinarie utgiflerne i och för Böda Kronopark hafva under ifrågavarande
5 åren uppgått till omkring 6,5oo Rd:r B:ko, hvaribland dock icke
äro inbegripne de under samma år bestridde extra utbetalningar till uppodling
ocb bebyggande af Jägeribetjeningens boställen och till bestridande
af umgälderne för reglering af Kronoparkens rågångar. Deremot är i den
omförmälda utgiftssumman inberäknad det belopp af 3,ooo R:dr B:ko, sorn
under detta quinquennium utbetalts till aflöning åt Länets Jägmästare,
ehuru Jägmästarens tjensteåligganden icke uteslutande hafva Kronoparkens
förvaltning till föremål, utan äfven sträcka sig till Länets öfriga skogar.
När rågångsregleringen hunnit sin fullbordan och alla boställena blifvit
sluteligen uppodlade och bebyggde, så att dylika extra omkostnader
icke mera erfordras; så kommer parken troligen alt gifva en icke så obetydlig
årlig behållning, änskönt afverkningsbeloppet icke kunnat och måhända
äfven framdeles icke kan uppbringas till den i hushållningsplanen
beräknade qvantitet.
På en för sådant ändamål å Kronoparken uppodlad plats af 6 kappelands
rymd, utplanterades hösten 1841 2,000 hvita mulbärsplanlor, hvilka
blifvit hitsände från Kongl. Sällskapet lill spridande af inhemsk silkesodling,
men denna plantering har sedermera mycket lidit genom inflytelsen
af starka nattfroster. En mängd plantor hafva derföre gått ut, men de
återstående trifvas temligen viii och hafva sedermera blifvit förstärkte med
en sändning af nya plantor från nämnde sällskap.
Parkens bevakning försvåras mycket af lokala förhållanden. På tre sidor
begränsas den af nu mera nästan skoglöse hemman och flere sådane ligga äfven
inom parkens egna rågångar. Det är således i allmänhet lätt för åverkare,
alt föra olofligen tillgripne skogsprodukter in på de enskilde hemmanens
område och af dessas innehafvare finna de fleste sin uträkning uti,
att biträda åverkarne. Dertill kominer att innevånarne i de norra Socknarne
af Öland, sedan äldre tider tillbaka, vant sig vid att anse Böda skog
för ett commune bonum, hvars egenmäktiga användande till deras nödtorft
vore, om än icke lagenligt, dock ingalunda moraliter brottsligt, eller förenadt
med någon vanära i medborgeligt hänseende, och när nu lages i be
-
traktande, alt parken med en högst oregelbunden figur innehåller öfver
10,000 tunnelands rymd, alt de i och omkring parken belägne hemman
äro förenade medelst en mängd vägar, som genomkorsa parken och underlätta
skogsprodukters .bortförande, att hafvet på Iva sidor tillstöter parken,
hvilket vintertiden, när isen är stark, bereder ökade tillfällen att åtkomma
och afhemta skogsefTekter, att till hela parkens bevakande icke finnas
anställde flere än 4 ^ nderjägare, att dessa icke hafva högre lön än 100
R:dr B:ko hvardera, att deras tid dessutom till en stor del måste upptagas
af andra göromål, såsom frösamling, plantering, trädskolors skötsel, skogsutsyning,
m. m., och att åverkarnes djerfhet icke sällan går så långt, att de
med öppet våld sälta sig emot Jägeribetjeningen och fullfölja sina brottsliga
afsigler, så synes det vara lätt förklarligt, att Öländska allmogens vana och
begär att göra åverkningar å Kronoparken, icke kunna fullkomligen motverkas.
Också voro de åverkningar, som föröfvades vintern 1840—41 betydliga,
att de, vid stubbarnes granskning, beräknades att uppgå till 89,000
kubikfot.
Att Underjägarne likväl i allmänhet nitiskt uppfyllt sine åligganden
vid bevakningen torde bevisas deraf, att under de ifrågavarande fern åren
icke mindre än 1,216 personer blifvit af dem tilltalade för skogsåverkan.
Häraf skulle möjligen kunna dragas den slutsats, att Underjägarne hade att
påräkna en betydlig inkomst genom dem tillfhllande andelar i åverkansböter;
men så förhåller det sig icke ty ehuru det merändels är hemmansåboarne,
som föranstalta och njuta fördelarne af de olofliga skogsåverkningarne,
så är det likväl vanligen endast fattiga drängar och lösa personer,
som låta bruka sig till sjelfva gerningen, och när det lyckas att få deni
öfverbeviste och sakfällde, inträffar nästan alltid, att de sakna tillgång till
böterne, som derföre måste umgällas med fängelse vid vallen och bröd å
Calmar Slott.
Under den i4 November i83p blef till Kongl. Maj:t från Dess då t. f.
Befallningshafvande i detta Län med underdånigt tillstyrkande öfverlemnnd
en underdånig framställning af Länets Jägmästare, åsyftande dels en i så
målto förbättrad lönereglering för Jägmästaren och de fyra Underjägarne,
alt den förre i stället för nu åtnjutande 600 R:dr, måtte undfå 1000 R:dr i
lön och till boställe ett under Kungsgården Horn afgärdadt, nära intill
parken beläget hemman Nygård, samt att de sednare eller Underjägarnes
lön mätte ökas med i5oR:drB:ko för dem hvardera, och dels att för de å
parken befintlige 2.'ne, ganska vidsträckta flygsandsfäIlens planterande och
24
vårdande måtte få antagas två planteurer, med 100 R:drs lön hvardera; men
enligt Nådigt Bref den 4 Maj 1840 har Kongl. Maj:t icke funnit skäl att
den underdåniga framställningen bifalla.
Sedan Jägmästaren hos mig anmält, hurusom Jägeribetjeningens bemödanden,
att hindra de årligen tilltagande åverkniugarne å Böda Kronopark,
i betydlig mån motarbetades deraf, att åverkans-förbrytelserna, äfven när
de kunde ledas i bevis, icke blefvo på något kännbart och ändamålsenligt
sätt bestraffade, enär de, som egentligen låtit anställa åverkningarne, voro
oåtkomlige och deras dervid begagnade drängar eller medhjelpare, som nästan
alltid voro utfattige, icke serdeles aktade hvarken skammen eller lidandet
af några dagars fängelse vid vatten och bröd, hvaremot det både
för anstiftarne och verkställarne af dylika förbrytelser skulle vara mera
påkostande, om böterne, vid bristande tillgång, här, likasom för åverkan
å Kronoskogarne i Skaraborgs Län blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder förordnadt,
förvandlades till motsvarande arbete å Kronoparken, som dymedelst
kunde erhålla åtminstone någon ersättning för hvad genom åverkan ginge
förloradt; så har jag i denna syftning gjort underdånig hemställan hos
Kongl. Maj:t och dervid i underdånighet upplyst, att antalet af de personer,
som under åren i84o och 1841 blifvit med fängelse vid vatten och
bröd straffade för åverkan å nämnde Kronopark utgjort g2, och deras
intransporterande till Länshäktet och underhåll derstädes kostat Kronan
412 R:dr 44 B:ko; men Kongl. Maj:t har uti Nådigt bref den 18 December
sistlidet år förklarat, att Kongl. Maj:t, på skäl, som i det Nådiga
Brefvet blifvit anförde, icke kunnat å den underdåniga framställningen fästa
Nådigt afseende.
På vigten och angelägenheten af Böda Kronoparks bibehållande och
skyddande emot obehöriga åverkningar är så mycket större, som denna
skog är den enda af betydenhet på hela det folkrika Öland, hvars hemman,
med få undantag, icke hafva egen skog ens till vedbränsle, långt
mindre till byggnadsvirke, så synes det vara i högsta måtto maktpåliggande,
att verksamma åtgärder snart vidtagas till åverkningarnes hämmande.
2:o. Handbörds Härads Allmänning, belägen i Långemåla Socken, omkring
tre mil från närmaste hafskust, innefattar en skogsrymd af 1,704
tunneland och 4 kappland. Marken är för det mesta stenbunden med
mellanliggande kärr och mossaktiga trakter, hvarföre skogsväxten i allmänhet
är svag och transporten af skogseffekter mycket besvärlig. Genom Kongl.
Maj:ts
25
Maj:ls Nådiga Bref den a3 April 1831 Lief bestämdt, att denna skog skulle
bibehållas såsom allmänning för Handbörds Härad, och att Konungens Befallningshafvande
ägde att vidtaga nödiga åtgärder för en behörig skötsel
och hushållning med skogen. Sedermera har Jägmästaren Stenius erhållit
befallning, att indela allmänningen till trakthuggning, men som dervid befunnits,
alt rågånga i ne på flere ställen voro underkastade tvist och att
anledningar förefunnes till ägoutbyten med angränsande hemman lill beredande
af räta rålinier, så har Konungens Befallningshafvande åren 1839
och i8/[0 förordnat Landtmätare, att handlägga dessa rågångsförrättningar,
med hvilka Landtmätaren dock gått tillväga så långsamt, att Konungens
Befallningshafvande sett sig nödsakad, att sistlidet år, genom
förelagdt vite tillhålla honom, att fullgöra sin skyldighet. Efter approximativ
taxation har Jägmästaren beräknat, att denna allmänning bör
kunna årligen lemna timmer, läkten och ved till omkring 7,400 kubikfot,
motsvarande 74 famnar. Under de nu ifrågavarande 5 åren hafva afverkningsförslagen
omfattat endast läkten, gärdsle och ved, men icke något
byggnadstimmer och då allmänningen ligger i en ort, sorn ännu har
betydliga egna skogstillgångar, samt transporten till och ifrån allmänningen
är ganska svår, så hafva Häradsboarne endast i ringa mån begagnat deras
rätt till utsyning af de tillgänglige, mindre dyrbara skogseflfekterne. Efter
Häradsboarnes hörande förordnade Konungens Befallningshafvande i83q om
antagande af en skogvaktare på allmänningen, hvilken till en början skulle
hafva kontant penningelön, ej öfverstigande 100 R:dr R:gs, men sedermera,
när skogen blifvit indelad till trakthuggning, förses med boställe inom alimänningens
område.
3:q. Norra Möre Härads Allmänning, som, belägen i Förlösa Socken,
innehåller 353 tunneland i5 kappeland. Genom Nådigt Bref den 16 Februari
1S33 har Kongl. Maj:t förklarat, att denna allmänning skulle, för
vederbörande Intressenters behof af skog, under allmän vård och inseende
förblifva; hvarjemte åt Konungens Befallningshafvande lemnats det uppdrag,
att vidtaga nödiga åtgärder för allmänningens skötsel och vård. Allmän?
ningen har derefter blifvit taxerad och indelad till trakthuggning, men huggningsberäkningarne
hafva ännu ej hunnit fullkomligen afslutas. Bevakningen
består af arne vaktare, af hvilka hvarje till aflöning är försedd med ett litet
torp, tillhörande allmänningen. Den årliga afkastningen i timmer, stängselvirke
och vedbrand har, efter approximativ taxation, ansetts kunna blifva
8,000 kubikfot eller 80 famnar. Derifrån har under detta quinquennium
4
26
blifvit ullemnade 39,860 kubikfot eller något öfver 3q8 famnar, hvilket
gör på år något öfver 79 famnar. Inkomsterne för dessa utlemnade skogsta
IFekter hafva uppgått till i3a R:dr 1 6 sk. 4 «:st., och utgifterne för skogens
indelning till trakthuggning till 5a R:dr 44 s^* Således eger allmänningen
en kontant behållning af 79 R:dr 20 sk. 4 i’;st. Å. de slätter, utgörande
10 tunneland, som uppkommit efter fordna kolhuggningar, är en ung och
vacker löfskog uppväxt, så att allmänningen för närvarande öfverallt är
beväxt med tät skog.
På Öland funnos, för £:dels sekel tillbaka, utom Böda Kronopark,
följande mindre Kronoskogar:
1:0 Köpings Tall om
485 tunnel, rymd.
2:0 Ramsättra, Sörby och Lindby Tallar . . 640^ „
3:o Rälla Tall
598k|- „ och
4:o Strandskagen
832392- „
eller tillsammans 2,071£J tunneland.
Men enligt Kongl. Maj:ts under åren 1820 och 1821, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers beslut, meddelade Nådiga befallning, hafva dessa skogar,
indeldta i serskilde lotter, blifvit försållde lill enskillde, under skattemannarätt,
emot köpeskilling, bestående af sex års ränta, denna sistnämnda
bestämd genom auktionsanbud, som icke fick understiga 6 sk. tunnelandet,
med iakttagande, att så väl köpeskillingen, som årliga räntan, skulle utgöras
i spannemål, beräknad efter medelmarkegångspriset för de 10 näst före
auktionen förflutna åren. Som dessa parker på flera ställen innefattade
temligen stor och växtlig skog och inroparne mera afsågo den ögonblickliga
fördel de kunde hemta genom skogens fällande och afytlring, än de beräknade
möjligheten, att för framtiden komma ut med den årliga skattens
erläggande, sedan skogen blifvit nedhuggen och föga inkomst kunde dragas
af sjelfva marken, sorn till större delen bestod af ofruktbar sandmo, så
stegrades anbuden ganska högt och det visade sig snart, att de årliga utskylderne
för skogslotterne icke kunde utgå. Sådane skatter innestå för närvarande
oguldne till ett belopp af icke mindre än 1.744 R-dr 39 sk. 6 r:st. B:ko.
De lotter, för hvilka dessa rester belöpa, äro nu alldeles skoglösa och sakna,
såsom ofruktbara, nästan allt värde. Flera auktionsförsök hafva förgäfves
blifvit gjorde lill deras afyltrande. Ingen vill eller kan köpa dem med
skyldighet, att fortfarande vidkännas den årliga räntan. De församlingar,
27
inom hvilka de försållda skogsparkerne äro belägne, beklaga sig öfver en
annan af försäljningen föranledd olägenhet. De nja skogslottsägarne hafva
nemligen tid efter annan försa 111 smärre stycken deraf till inflyttande inhyseshjon
från andra socknar och landskap, och på sådant sätt hafva å
dessa fordna skogstrakter bildat sig små kolonier af till största delen nu
mera utfattige personer, hvilka dels redan fallit och dels snart falla socknarnes
fattigförsörjning till last.
INär man från hela arealen af Länets skog, utmark och berg, eller
i,63o,ooo tunneland, afräknar sammanräknade beloppet eller ungefär i2,3oo
tunneland af ofvannämnde, ännu i behåll varande Kronopark och allmänningar,
så återstå t,617,700 tunneland såsom tillhöriga Länets serskilda
hemman. Det är likväl klart, att detta förhållande alltjemnt undergår förändringar.
Mycken skogsmark, sedan skogen derå blifvit afverkad, användes
till odling för åker- och ängsbruket, såvida jordmånen dertill är tjenlig.
I samma mån en ökad folkmängd påkallar nya bosättningar, måste
också skogen mera, än förut, anlitas. Dertill kommer ett hos landets innevånare,
i bredd med en ökad civilisation, ökadt begär alt bygga mera
rymliga och beqväma boningshus, än sådane, hvarmed man under en förfluten
tid funnit sig belåten. De ägoskiften, som hvarje år verkställas,
gifva också anledning till skogens förminskande, dels emedan den på större
eller mindre skogstrakter uli de skifteslag, der skog finnes, vanligen vid
sådane tillfällen nedfälles, för att lemna rum åt de nya boningar, med
omgifvande odlingsfält som blifva behöfliga för de skiftesdelägare, som utflytta
från de förra byalagen, och dels emedan, vid skeende skogsjemkningar
emellan dem, som fått hvarannans ägor sig tillskiftade, den jordägare, hvilken
haft bästa ståndskogen, oftast icke kan tillfredsställas utan begagnande
af den, enligt Skiftessladgan ägaren tillkommande rätt, att inom vissa år
afverka den afträdda skogen. Också höras oftare, än förr, den anmärkning
göras, att skogarne allt mer och mer glesna, hvilket också är förhållandet,
och detta i allt större mån, ju mera man närmar sig till hafskusten, der
afverkning af skogen, för att på utrikes ort afyttras, är, i anseende till den
mindre kostnad, som erfordras, för elFeklernes transporterande till skeppningsorlerne,
mera lönande, än på de från hafvet på längre afstånd belägne
trakter. Om allt detta är likväl ingenting att säga. E11 till åker och äng
tjenlig jord dertill använd, lemnar i allmänhet högre afkastning, än en
derpå växande skog skulle gifva. En stor folkmängd är landels styrka.
4 *
28
Elt stundom större eller mindre öfverflöd i Iwggnadsväg äfven bos allmogen,
borde icke hvarken kunna eller böra bärarnas. Utan ägoskiften skulle
landets fortgående odling afstadna, och skogselfeklernes export är eLt medel
till bergning, som Länet icke kan undvara. Det kan likväl icke nekas, att
ju icke uti andra afseende!! en skogsbesparing skulle kunna äga rum, som
nu icke iaktfages. Till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift hafva arne
liandsågar till Länet ankommit, samt blifvit öfverlemnade till härvarande Hushållningssällskap,
för att utdelas, hvilket jemväl skett; men mig veterligen
hafva icke de enskilde skogsägarne, med undantag af några få, i följd af
det gifi.a efterdöme!, företagit sig, alt vid skogsfäilning begagna dylika sågar,
utan det gamla sättet, att med yxa nedhugga skogen, vidhålles ännu i
allmänhet. På de flesta orter i Länet, der skog finnes, uppföras alla hägnader
af skogsvirke, som, lill följd af del sätt, hvarpå del lillhugges, hastigare
och lättare tager röta, än som i annat, fall skulle vara förhållandet,
och det, som härvid menligast inverkar på skogstillgångarne, är olvifvelaktigt
den omständigheten, att till de så kallade slörarne, emellan hvilka hägnadsvirket
upplägges, ofta användes den unga i sin frodigaste växt slående
skogen, som, om den fredades, skulle i framtiden lemna en betydlig vinst
utöfver det värde den innebar, då den nu i otid begagnas. Allmogens
eldstäder bestå oftast af stora spisar, lili hvilka en mängd ved konsumeras,
utan att en motsvarande värma derigenom erhålles uti boningsrummen.
Bränvinsbränningen medtager också årligen en betydlig qvantitet skog.
Under della allt uppenbarar sig icke i allmänhet någon omsorg alt skalla
ny skog i elen konsumerades ställe. Majoren Grefve Cail Posse, i Norra
Möre Härad, Kammarherren af Harmens, i Handbörds Härad, och några
andra större Possessionaler, hafva visserligen på sina skogar infört traktliuggningssystemet,
i stället för den allmänna blädningsmelhoden men detta
efterdöme har ännu icke mäktat åstadkomma någon allmän förändring uti
ile rådande principerne för skogshushållning. Uppställer man nu här ofvannämnde
förhållanden jemförelsevis bredvid hvarannan, så uppkommer
ganska lätt den föreställningen, alt Länet snart nog kan komma i förlägenhet
för tillgångar lill fyllande af sitt eget skogsbehof. Del är likväl att
förmoda, alt, då skogsmarkerne äro serdeles vidsträckle och till stor elei
belägne på längre afstånd från skeppningsorlerne för skogseffekler, då jordmånen,
eler skogen växer, ofta är så stenbunden, att elen ej lill odling kan
användas, och då de angränsande Kronobergs och Jönköpings Län, i anseende
till egna skogstillgångar, ej hafva behof att härifrån afhemta skogs
-
29
produkter, en längre tid utgår, innan någon egentelig skogsbrist bär kan
komma att ega runi.
Den skog, som i Länet finnes, består hufvudsakligen af tall, gran,
ek och björk. I afseende på exporten af de derifrån hemtadc effekter inhemlas
förhållandet af följande Tabeller.
Export af Skogsprodukter till utrikes orter.
År 1837. . . .
„ 1838. . . .
„ 1839. . . .
,. 1840. . . .
„ 1841 ....
Bruder och
Plankor.
Tolfter.
Bjelk ar,
Spärra r och
Spiror.
Stycken.
Ek- och
Bokstaf.
Sticken.
Bark af
diverse slag.
Tunnor.
Tjära och 1
Beck.
T unnor.
119,321
113,398
118,961
137,208
143,588
25,420
27,477
31,339
38,670
37,601
432,554
430,030
384,700
641,740
420,940
1,342
916
697
2,260
2,510
1,492
1,581
1,327
1,309
1,638
För alla fem åren
eller i medeltal för
hvarje år (med ulelem-  nandet af bråk) . .
632,476
160,507
2,309,964
7,725
7,347
126,495
32,101
461,992
1,545
1,469
Export af Skogsprodukter lill inrikes orter utom Länet.
Bräder oell
[Man kor.
Tolfter.
Bjelka inspär-  ra r och Eke-  vi rkespjeser.
Stycken.
Stäf af Ek
och Bok.
Stycken.
Bark af
diverse slag.
Tur nor.
Tjära
och
Beck.
T un:r.
Ved af
harr- och
löfskog.
Famnar,
År 1837 . . .
„ 1838 . . .
„ 1839 . . .
„ 1840 . . .
„ 1841 . . .
32,574
35,763
37,562
36,412
36,066
6,949
8,474
12,175
13,162
17,548
171,200
172,520
146,405
125,330
207,128
27,786
19,788
6,795
18,338
15,914
57
32
30
20
12
2,931
3,631
4,094
2,809
3,157
För alla fem åren
tillsammans .
178,377
58,308
822,583
88,621
151
16,622
eller i medeltal för
hvarje år (hråken
ulelemnade) .
35,675
11,661
164,516
17,724
30
3,324 |
30
Dessa Tabeller äro sammandragne af de uppgifter, sora infordrats från
Sjölullskamrarne i Calmar och Westervik samt under dera lydande Tullinspektioner
i köpingarne. Med all sannolikhet kan antagas, alt icke så
obetydliga qvantiteter ved och andra skogsprodukter håde land- och sjöväg
från detta Län afförts lill angränsande trakter af andra Län, utan tullförpassningar
och således utan att vara inbegripne i nu angifne beloppen.
Emedlertid och om man icke afser denna omständighet, så visa ofvanstående
Tabeller, att Länets export af skogseffekler till in- och utrikes orter
under ifrågavarande quinquennium i det alldra minsta uppgått till följande
belopp med utförde approximativt antagne penningevärden, nemligen:
8io,853 tolfler Plankor och Bräder, värde å 3 R:dr B:ko 2,432,559: — —
218,815 st. Bjelkar, Sparrar, Spiror och Ekvirkespjeser
å 11 R:dr 291,753: 16. —
3,i 32,547 Stäf, å 1 sk. 4 r:st
87,015: 9. 4.
96,346 tunnor Bark, å 3a sk  48,230: 32. —
23,969 dito Beck och Tjära, å 5 R:dr  119,845: — —
och 16,622 famnar Ved, å 3 R:dr  49,806: — —
Summa penningevärde för alla fem åren B:ko R:dr 3,029,269: 9. 4*
hvilket gör i medeltal för hvarje år  605,853: 4o- 3,
men då prisen blifvit i denna kalkyl beräknade mera efter de varuvärden,
sorn vanligen gälla på stapelorterne inom Länet, än efter dem, som äro
eller varit gångbare på afsättningsplatserne, och en icke så ringa del skogseffekter
sannolikt afförts till angränsande orter i riket utan tullförpassningar,
så torde man komma sanna förhållandet temligen nära, om man antager,
att de skogsprodukter, som fem år från Calmar Län afskeppats, dels
till andra Län inom Riket och dels till utlandet, gifvit i influlne betalningar
årligen omkring 800,000 R:dr B:ko; och häraf synes, att skogen är för
detta Läns innevånare en ganska väsendtlig inkomstkälla, hvilken i betydlig
mån bidrager till lefnadsbergning icke blolt åt dess ägare, utan äfven åt
de många arbetare, som sysselsätta sig med skogsproduktionens aptering, förädling
och forsling samt åt städernes och köpingarnes Handlande och Sjöfolk.
Vid den räkning af ekeskogen å kronoskattehemman, berustade säterier
och stadsjord af kronoskattenatur, som ägde rum till följd af Kongl.
Förordningen den 28 Oktober i83o, angående jordägares rätt, att från Kronan
tillösa sig sådan skog, jemte mäste- och storverksträd, befanns, att å
nyssnämnde slags hemman och lägenheter inom Länet då funnos 54o,4o5
31
stycken ekar, å hvilka lösningspriset efter bestämde grunder utgjorde tillsammans
3g,586 R:dr 27 sk. 1 r:st. B:ko, och hafva derefter af dessa ekar
457,810 stycken blifvit löste med 33,38r R:dr 43 sk. 5 r:st. berörde mynt.
Under ifrågavarande fern år hafva 29,517 stycken för Kronans behof
oduglige ekar blifvit inom Länet utstämplade.
§• 5-
Bergsliandteringen.
Länet delar med flera andra orter i Riket den fördel, att inom sig äga
tillgång så väl på berg-, som sjö- och myrmalm för tackjernsberedningen.
Sammanräknade 97 mutsedlar hafva, sedan sista underdåniga Berättelsen afgafs,
blifvit af Bergmästaren i Länet utfärdade, för bearbetande af nyligen
upptäckte malmstreck och vid bergsbruk användbara bergsarter, hvarjemte
28 anmälanden skett om gamla ödeliggande grufvors återupptagande.
Den uti så väl gamla som nya grufvor erhållna bergmalmen har utgjort:
År 1837
8,825 Sk ti
,,1838
9,500 „
,, 1839
13,027 „
„ 1840 ..... 12,963 „
,,1841
18,338 „
Men denna malmtillgång har likväl ej varit tillräcklig för tackjernsblåsningens
behof. Betydliga partier malm hafva årligen hemtats så vä] från
Utö grufvor i Södermanland, som från åtskillige grufvor uti de intill Länets
gräns belägne Skärgårdssocknarne af Linköpings Län. Men då Bruksägarne
icke hafva något åliggande, alt vågföra sådan från andra orter inom
Riket hemtad malm, har jag icke varit i tillfälle att förskaffa mig bestämda
uppgifter på beloppet af den sålunda till Länet ankomna jernmalm, likasom
jag icke eller kunnat vinna säker upplysning örn qvanlitelen af den sjöoch
myrmalm, som inom Länet blifvit under ifrågavarande år upphemtud.
Tackjernsblåsningen verkställes uti 10 serskildta masugnar, belägna vid
Ed, Forsseström, Öfverum, Ankarsrum, Sporrbacka och Borhult uti Tjust
Härad, Storebro uti Sefvedes Härad, Hagelsrum och Pauliström i Aspelands
Härad samt Hornsö i Handbörds Härad. I afseende på beloppet af det
32
tillverkade tackjernet samt värdet deraf, det sednare beräknadt efter det
för året fastställda lösningspris för tiondetaekjern, har förhållandet nedannämnde
år varit följande:
Tillverk-
nings-
beloppet.
Lösnings-
priset.
Värdet.
Skff.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
År 1837
5,939
6
-
35,634
_
,,1838
15,429
6
92,574
—
,,1839
14,008
6
I 2
91,300
—
>, 1840
6,840
6
I 2
42,750
—
„ 1841
16,329
6
20
104,777
36
Genom Kongl. Majrts Nådiga Bref till Bergskollegium af den 16 Januari
i83p har tillåtelse blifvit lemnad till årlig export till utrikes orter
under 3:ne år, från och med iS3c), af myr- och sjömalms-tackjern, nemligen
från
Storebro masugn  800 SkS”
Hornsö dito  2,000 „
Hagelsrum dito  1,500 „
Pauliströms dito
. 500 „
Denna Nådiga tillåtelse har likväl icke vidare begagnats, än att under
Aren i8/{o och 1841 utskeppats från Hagelsrum 4°4 och från Hornsö 3f
SkU sådant tackjern.
Vid ofvannämnde Masugnar beredes äfven gjutgods. Denna tillverkning
har uppgått till nedannämnde belopp och penningevärde,detta sednare,
i saknad af uppgifter, beräknadt efter ett medelpris af 18 R:dr'per
SkSf, nemligen:
Tillverknings-
beloppet.
Värdet.
Skff.
R:dr B:ko.
Ar
1837
481
3,658
1 99
1838
1,452
26,136
99
1839
1,590
28,620
1 99
1840 . .
750
13,500
99
1841 .....
1,493
26,874
33
Någon export af gjutgods till utrikes ort har under dessa åren icke
ägt ruin ifrån Länets hamnar, utan har den del af tillverkningarne, som
icke förbrukats här i Länet, vunnit afsättning å andra orter inom Riket.
En icke obetydlig försäljning af gjutgods sker vanligen på landtmarknadet
ne.
Uti Länet finnas nedannämnde stångjernsverk:
Ankarsrum
Ed
Falsterbo .
Tofverum .
Fårsseström
Öfverum . .
Uti Tjust Hårad:
med 4 härdar och 1,740 Sk&fts årlig smidesrätt.
„ 4
„ 2
* 4
„ 3
„ 4
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
2,500
600
805
575
600
d:o
d:o
d:o
d:o
d:o
Storebro ....
Åhlhult ....
Pauliström . .
Rosenforss; . .
Uti Sefvedes Härad:
, 2 härdar och 900
d:o
272J „
Uti Aspelands Härad:
„ 1 härd och 50
„ 1 d:o 230
d:o
d:o
d:o
d:o
Fogelforss . . .
Fredriksforss .
Carlsforss . . .
Flerohopp
Uti Handbörds Härad:
„ 3 härdar och 900
Uti Stranda Härad:
„ 2 härdar och 345
„ 1 d:o 450
Uti Södra Möre Härad:
,, 2 härdar och 300
d:o
d:o
d:o
d:o
Summa 10,267£ Skg\
34
Förhållandet ined nu uppräknade Jernbruks årliga tillverkningar och
dessas värden i penningar, beräknade efter lösningspriset j3å hammarskattsjern,
har varit sorn följer:
Till verk-  ningsbelopp.
Lösnings-  p riise t.
Värdet af
hela tillverk-  ningen.
Skfr.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
År
1837. .
9,498
17
24
166,213
1838 . .
7,897
16
I 2
128,326
! 2
1839. .
8,786
17
24
153,755
1840. .
8,989
16
1 2
146,118
1 2
19
1841. .
. . .
• • • •
| 9,742
16
1 2
158,307
24
Från metallvågarne i Calmar och Westervik har exporten af Stångjern
till utrikes ort under samma år uppgått lill följande belopp:
Från
Från
Calmar.
Westervik.
SkM.
Skff.
Sk8\
År 1837
5,000
4,600
9,600
„ 1838
6,628
3,769
10,397
„ 1839
.
5,935
3,857
9,792
,,1840
6,493
4,217
10,710
„ 1841 . . . . ,
5,520
3,303
8,823
Men en stor del af sålunda exporterade Stångjärnet, synnerligast af det,
sorn utvägts i Calmar, har ej blifvit tillverkad i detta, utan i angränsande
trakter af Jönköpings och Kronobergs Län.
När man jemför beloppet af årliga smidesrätten med beloppet af årliga
tillverkningen, så tinnes att restsmiden uppkommit till nedannämnde
qvantileter, nemligen:
35
År 1837 till .
. . 709 Ssf.
— 1838 —  2,370 —
— 183g — 1,481 —
— 1840 — .
1,278 _
— 1841 —  525 —
Summa 6,423 SS”.
Om man jemför priset på tackjern med priset på stångjern, så finner
man, att under dé sednare åren det förra stigit, under det det sednare fallit;
hvaremot motsatsen till någon del inträffat med priset på kol. Närmare
förhållandet härmed in lie enias af nedanstående tabell:
Priset på kol
per stig.
Priset på
Tackjern per
Sk??.
Priset på
Stångjern
per Sk??.
Ridr.
sk.
R:dr.
sk.
R:dr.
sk.
År 1837
2
3a
6
17
24
1838
2
3a
6
—
16
12
— 1839
2
28
6
I 2
17
2 4
— 1840
2
24
6
t 2
16
12
— 1841
2
24
6
20
16
12
Om, såsom nu visar sig, stångjernssmidets produkter fortfara att falla i
pris, under det att samtidigt dermed priset på de råämnen, sorn till produktens
beredande användas, antingen höjer sig, eller, om detta ej är fallet,
icke minskas i samma proportion, som priset på sjelfva produkten, så måste
stångjerns-producenlens ekonomiska ställning allt mer och mer försämras.
Jern-manufaktur-tillverkningen bedrifves med dertill inrättade hamrar
på följande ställen, nemligen:
Uti Tjust Harad:
vid Almvik, Gunnebo, Störlingerum, Löfbo, Ankarsrum, Forsseström och
Öfverrum.
Uti Sefvedes Haradl
vid Storebro och Åhlhult.
5*
36
Uti Aspelands Härad:
vid Pauliström och Rosenfors.
Uti Tunaläns Härad:
vid Axelshammar.
Uti HandbÖrds Härad:
på ägorne till Högsrums och Fogelsjö hemman under namn af Carls
nmar
och vid Foge "
Uti Stranda Härad:
hammar samt vid Ankarshammar och vid Fogelforss.
vid Carlsforss, och
Uti Södra 3Iore Härad:
vid Flerohopp.
Tillverkningen vid dessa manufakturverk är uppgifven till nedannämilde
belopp, nemligen
för år 1837 tiU  691 sk^-
— i838 —  607 —
— 1839 —  1,259 —
— 184Ö —  1,097 —
__ j 841 —  1,389 —
Största delen af dessa tillverkningar hafva förbrukats inom Länet eller
i andra orter inom Riket. Skeppningen deraf till utrikes ort har, enligt
uppgift från metallvågarne i Calmar och Westervik, utgjort:
År i837
132 Sk#.
— 1838
93 —
— 1839  207 —
— i84o  114 —
— 1841  44 —
Uti grannskapet af köpingen Waldemarsvik finnes ett kopparverk. Den
malm som dervid förbrukas, bemtas till största- delen från Fångö grufva i
Gryts Sockens skärgård i östergöthland; men till blandning dermed använ
-
37
des äfven malm från en grufva, Kafvelstorpsgrufvan kallad, på Helleri liemmansägor
uti Eds Socken, ehuru malmen är endast af en procents kopparhalt.
Koppartillverkningens belopp har uppgått
År i837 tili 51 ska:.
— i838 —  47 —
— i83g — 73 —
— 1840 — 95 —
— 1841 —  99 —
På Thorsfalls hemmansägor i Gladhammars Socken af Tjust Härad har
tillförene funnits en Koboltsgrufva, men den har under de sednare åren ej
varit bearbetad i anseende dertill, att malmfyndigheten på grufvans botten
upphört och lönande malmtillgång ej kunnat påträffas.
På Öland finnas tvänne Alunbruk, belägne uti Södra Möckleby Socken
pä Ölands södra del. Det ena af dessa Bruk, som under namn al Lowers
Alunbruk förut funnits på Smålands fasta land, har derifrån blifvit, med
behörig tillåtelse till Öland öfverflyttad!.
Jemte tillverkningen af alun, har vid begge bruken tillverkats både jeru,
viktriol och rödfärg. Beloppet af tillverkningen har under nedannämnde
år uppgått till:
Yid Ölands Alunverk:
Ar
.837
— .838
— 183g
— i84o
— 1841
Vid Lofvers Bruk:
År i837
— 1838
— i83g .
— i84o
— 184r
Vid alunbruken begagnas alunskiffer till
Alun.
Viktriol.
Rödfärg.
Tunnor.
Tunnor.
Tunnor.
2,039
426
138
1,724
321
157
2,152
383
134
2,065
736
—
2,085
630
73
106
326
720
44
147
546
24
44
409
—
—
357
ingen tillverkning uppgifven
brännmaterial.
«?s
Fabriker, Bruk och öfrige Näringar, hvilka icke höra till Bergsrörelsen:
De i sednasle Femårs-heräl(elsen omnämnde Fliseryds krutbruk i Handbörds
Härad och Fliseryds Socken samt Wentzelholms Glasbruk i Sefvedes
Härad och Rumskulla Socken fortfara alt dr ifvås med omsorg och framgång.
Tillverkningarne vid det förra hafva årligen uppgått till ungefärligen enahanda
belopp, som under åren i'8'3a—1836; hvaremot tillverkningsvärdet
vid Wentzelholm upptagits till 36,ooo R:dr B:ko, ehuru arhetarnes antal,
som, enligt sednaste berättelsen, utgjorde 21, nu inskränkts till endast c3 st.
I Länet finnas dessutom Sexton Pappersbruk, vid hvilka varit sysselsatte
i i r arbetare och årliga tillverkningsvärdet ansetts utgöra 25,4oo
R:dr Bk:o.
42 sä kallade Engelska Gar fvererier. Inkomsten af dervid beredda
omkring 80,000 hudar och skinn, har upptagits till 53,000 R:dr B: k o»
Arhetarnes antal har årligen varit 118.
6 01 jes lager i er med 7 arbetare. Årliga tillverkningen har uppgifvits
till 5ooo R:dr B:ko.
17 Färger ier med 5-j arbetare och en årlig afkastning af 12,100
R:dr B:ko.
En Lack fabrik, sorn med arne arbetare Iemnat en årlig inkomst af
2,600 R:dr B:ko.
23 Tegelbruk. Arhetarnes antal och tillverkningsvärdet äro oförändrade
sedan sista Femårs-berättelsen. Det förra har uppgått till 108 och det
sednare till omkring 24,000 R:dr B:ko årligen.
Serskildt äro taxerade, hufvudsakligen såsom binäringar, 5r andra mindre
Fabriks- och Manufakturverk, såsom Kimröksbruk, Poltaske-kokerier, Vadmalsstampar
samt Kakelugns-och Stenkärilsfabriker. Dessa drifvas egentligen
af allmogen till egen och grannars betjening; och hafva inkomsterna dervid
uppskattats till 4>400 R"dr B:ko.
Af Skeppsvarf och Skeppsbyggerier förtjena i synnerhet alt nämnas de
vid Döderhultsviks köping i Stranda Härad och lastplatsen Kolboden i Södra
Möre Härad. På förra stället hafva blifvit dels nybyggde och dels re
-
39
parerade åtskilliga fartyg af från oell med 3o Lill oell med 14o lästers drägtighet.
Vid Kolboden hafva jemväl betydligare nybyggnader och reparationer
af fartyg ägt rum, hvarförutan från längre lider tillbaka, skeppsbyggen
idkats af allmogen på liera ställen af kusten i Södra Möre Härad; men allmogens
farkoster äro dock af mindre storlek och befraktas merendels i Calmar,
Carlskrona och de närmaste Skånska städerne för transport af träd varor
från närbelägne hamnar och köpingar. Allmogen, sorn är begifven på
handel och sjöfart, sysselsätter dock sjelf en tiel af dessa farkoster för att
lill Skåne afyttra plankor, bräder och ved.
Binäringar. Såsom sådane förekomma i detta Län , hufvudsakligen
följande:
1:0 Jagt, sorn dock på de fleste ställen upphört att vara af någon
betydenhet. Det allmännaste villebrådet utgöres af barar, tjädrar och orrar,
rapphöns och sjöfogel. Vid kusterne af Öland idkas skjälfångst, sorn understundom
är temligen lönande. För några år sedan inrättades genom föranstaltande
af Lagmannen och Riddaren af Eders Kongl, Majlis Nordstjeme-Orden,
C. M. Lundstedt, ett Jägare-förbund, hufvudsakligen åsyftande, att söka
förekomma det nyttiga villebrådets fällande under förbjuden tid. Denna
förening här för närvarande 72 medlemmar.
2:0 Fiske, hvilket för många af kustboarne är en ganska väsendtlig
näringsgren. I synnerhet är förhållandet sådant vid vissa delar af Ölandskusten
och i Länets norra skärgård. Äfven insjöarne och åarne i Länet äro
mer och mindre fiskrika, I Eman idkas på flera ställen laxfiske; men hvilket
är i aftaga lide. I Länet finnas 5 krono,fisken, som äro utarrenderade
till enskifte personer och gifva en årlig inkomst af 2 5 R:dr B:ko,
3:o Väfnader. På fasta landet af Länet är denna näringsgren i åtskilliga
trakter icke så obetydlig och allmogens färdighet i väfnadskoirsten
synes vara i tilltagande. De väfnader, sorn från nämnde trakter försäljas,
bestå vanligen i linne- och bomulls-lärft samt blångarnsväf. På Öland tillverkas,
såsom förut blifvit i underdånighet anfördi, hufvudsakligen ylleväfnader
sora afsättas till fasta landet. Ingenstädes i Länet har väfnadslöjden
likväl vunnit den förkofran, att den utgör något allmännare näringsmedel,
och när man lager i 'betraktande den mängd utländska väfnader, sorn försäljas
i Städerne, och det myckna väfnädsgods, sorn hilföres af gårdfarihandlande
från Westergöthland, så torde med säkerhet kunna antagas, att de väf
-
40
nader hvilka inom Länet förfärdigas, icke på långt när äro för behofvet till -  facklige.
4:o Kalkbränning och S ten bry tni n g. På Öland, synnerligast i
södra delen deraf, hvarest tillgång finnes på schiffer, brännes kalk, som
med fördel afsältes till andra orter. Nästan öfverallt på den så kallade
Allvaren träffas, med ringa, stundom ingen, jordbetäckning, lager
af kalksten, som lätt låter bryta sig till flisor och byggnaclssten, och
detta arbete bereder många menniskors utkomst. I Öns norra Socknar
har allmogen förvärfvat sig större färdighet i stenflisornes aplering och slipning.
Dessa flisor, vanligen hållande 18 ä it\ tum i fyrkant, äro kända under
namn af Ölands-sten, och största delen skeppas från Calmar till utrikes
orter.
5:o Trädkäril och Trädskor förfärdigas i några trakter af Länets
fasta land, äfven till afsalu utom Länet.
6:0 Forssling af varor utgör i närheten af Städerne och Bruken en
icke så ringa inkomstkälla för allmogen.
7:0 Tjärubränning och kolning utgöra i skogstrakterne väsendtliga
binäringar. Kolen afyttras vid Bruken och till handsmedjorna. Tjäran afsättes
i Städerne och Köpingarne.
8:0 Saltpeter sjudning. Denna näring drifves för närvarande mindre
allmänt än tillförene. Orsaken till minskningen torde vara prisets fallande.
pro Sjöfart. Vid kusterna sysselsätter sig allmogen mycket med sjöfart,
serdeles i Söderåkra Socken af södra Möre Härad och i Tjust Härads
Skärgård, i hvilka trakter finnas många bönder, som hafva egna fartyg, hvilka
de begagna till in- och utrikes fraktfart. Antalet af fartyg och båtar
öfver fem iäster, hvilka tillhöra Länets landtmän, uppgick år 1842 til 1 fyratioåtta,
med en sammanräknad drägtighet af 1,111 läster.
§• 6.
Politisk författning.
Kammarverk. Den underdånigst vidfogade Tabellen för landet visar
att Länets sammanräknade förmedlade hemmantal utgör 3,365£f. Deribland
äro
41
äro 3:ne kungsladugårdar alla belägne på Öland, nemligen Ottenby om
7I mantal, som nu användes till stuteri, samt Borgholm 5£ och Horn
4 mantal, hvilka äro utarrenderade för Statens räkning. De för öfrigt
Kronan förbehållne och för dess räkning bortarrenderade hemman 5f mantal
bestå af indragne militue-boställen 41 mantal, ett indraget Lands-statsboställe,
£ mantal, och ett till färjplats anslaget nyhemman på Öland £
mantal. För Kronans räkning disponeras dessutom 7 st. lägenheter, deraf
förut omnämnde 5 kronofisken samt 2 ängar, den ena utarrenderad och den
andra lydande under Ottenby kungsladugård. Upsala Domkyrka äger i Lönneberga
Socken af Aspelands Härad 6£ hemman och Calmar f. d. Hospital
innehar i Calmar Socken af norra Möre Härad ett hemman, som nu mera
är af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet bortarrenderadt; men öfrige, nu ej serskildt
nämnde hemman och lägenheter disponeras af enskilde ägare, kronoåboer
och boställs-innehafvare.
Uti Tabellen äro allmänna bevillningen, ständiga räntan och kostnaden
för rustning och rotering beräknade i medeltal för de fem ifrågavarande åren.
Politi. För ordningens vidmagthållande på landet är sörjdt genom
antagande i hvarje byalag af en så kallad byordningsman, som äger närmaste
vården om byalagets ekonomi och sedlighet. För dessa ordningsmän
är en instruction för längre tid sedan af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
utfärdad. Dernäst liandhafves landspolisen af Krono-Länsmännen,
som hafva sig till biträde 1 å 2 Krono-fjerdingsmän i hvarje Socken.
På landet, inom Länet, finnas 17 tillåtna Krogar, utom Gästgifvaregårdarne.
Sedan genom flera författningar blifvit stadgadt, att hvarje Stad och Socken
skall vårda de dem tillhörande fattige, blef genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Kungörelse den 14 Februari 181 1 bland annat förordnadt, att de beslut,
sorn af Städer och Församlingar på landet genom pluralitet vidtagas om avgifter
till de fattiges försörjande, borde, sedan de blifvit af Kongl. Maj:t
pröfvade och gillade, förbinda dem, hvilka, oaktadt föregången offentelig kallelse,
varit frånvarande, eller ock till beslutet nekat, äfvensom dem, hvilka
sedermera inflytta till Staden eller Församlingen; hvarjemte i Nåder tilläts,
att förut vid Sockenstämman ingångne frivilliga öfverenskommelser lingö tills
vidare tjena till efterrättelse.
Meri anledning häraf hafva uti åtskilliga Socknar af Länet öfverenskommelser
slutats, att faltigvårds-omsorgen skulle fördelas emellan flera eller
färre afdelningar af Socknen eller så kallade Rotar; hvaremot uti Länets
öfrige Socknar fattigvården utan en sådan fördelning ombesörjes af hvarje
6
Socken gemensamt, ehuru på olika sätt. Emedlertid och då intagandet uti
en Församling medför rättighet, om behofvet så fordrar, att åtnjuta allmänt
understöd inom samma Församling, har den omnämnda roteindelningen haft
till följd, att frågor om inflyttning från en Församling till en annan, oftare
än förr förekomma vid Sockenstämmorne och genom besvär dragas under
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvandes pröfning, dervid stundom visar sig,
som skulle den Församlingarne medgifna rätt att i dessa ämnen besluta,
vara menlig, ej allenast för jordbrukaren i allmänhet, som genom Sockenstämmornes
beslut ej sällan finner sig inskränkt i val af de arbetare, som
han för sitt jordbruk behöfver begagna, utan ock för den arbetande klassen,
som hindras från ett fritt bruk af sina krafter på sådan ort, der deras användande
skulle medföra större fördelar än som annorstädes kunna vinnas.
Antalet af fattige, som på landsbyggden i Länet erhålla större eller
mindre bidrag till deras uppehälle, utgjorde år 1838:
Mankön.
Qvinkön.
Tillfälligtvis behöfvande
231
286
Mindre arbetsföre
237
540
Till arbete oförmögne
365
775
Summa
833
1,601
De årliga utgifterna till dessa fattiges understödjande beräknades vid
nämnde tid alt uppgå till 1*3,478 R:dr Banko.
I afseende på hälsovården är Länet indeladt i 5 distrikter, försedde
hvardera med en Provincial-Läkare. Det irsta distriktet innefattar Norra
och Södra Möre Härader samt Ålems Socken af Stranda Härad; det 2:dra:
öfriga delen af Stranda Härad, hela Handbörds samt Wirserums, Mörlunda
och Tveta Socknar af Aspelands jemte Christdala och Misterhults Socknar af
Tunaläns Härad; det 3:dje: öfriga delarne af sistnämnde två Härader, hela
Sefvedes Härad, samt Locknevi, Hjortheds och Blackstads Socknar i Södra
Tjusts Härad; det 4;de: öfriga delen af Södra Tjusts och hela Norra Tjusts
Härad, semt det 5:te: hela Öland. Denna reglering af Provincial-Läkaredistrikterne
vidtogs år 1841» före hvilken lid Länet hade endast 4 Provincial-Läkare,
nemligen, tre för fasta landet och en för Öland. Då Ölands
distrikt innehar en längd af 14 mil, och de öfrige minst 7 mil hvardera,
samt icke något distrikt innehåller mindre folkmängd än 26,38o personer,
43
så är klart, att den läkarevård, som Provincial-Läkare kunna lemna, måste
vara inskränkt till ett i jemförelse med det hela ringa antal af de distriktets
innevånare, som kunna komma i behof af en sådan vård. Också anlitas Läkaren
sällan af allmogen, hvartill orsaken torde finnas dels uti det stundom
långa afståndet från Läkarens station, dels uti fruktan för den kostnad, sorn
begagnande af Läkarebiträde skulle medföra, dels uti den ännu hos en del
af allmogen rådande öfvert\'gelsen, alt Läkarekonsten uti de flesta, i synnerhet
uti medicinska fall, ingenting kan uträtta. I Stranda Härad finnes, med
station i Mönsterås Köping, anställd en serskild Härads-Läkare, som aflönas
genom inkomsterne från en stiftelse af numera aflidne Hof-Marskalken och
Riddaren Friherre Alb. Rappe.
Länet är indeladt i lie kurhusdistrikter, bestående af: 1:0 de begge Södra
Fögderierne på fasta landet jemte Calmar Stad uti hvilken Kurhuset är
beläget; 2:0 de begge Norra Fögderierne jemte Städerne Westervik och
Wimmerby, med Kurhus i Westervik, och 3:o Öland med kurhus i Borgholm.
— Dessutom finnes i Calmar ett Läns-Lazarett, som underhålles genom
kollekt- och böles-medel, frivilliga gåfvor samt räntan af dertill anslagen
fond.
Endast i 1 1 Socknar finnas examinerade Barnmorskor antagna.
Sockne-Apothek äro inrättade i Eds Socken af Tjusts Härad, Högsby
Socken af Handbörds Härad, Madesjö Socken af Södra Möre Härad och i
Thorslunda Socken af Ölands Södra Mot; hvarförutan finnas privilegierade
Apothek i Köpingarne Döderhultsvik och Mönsterås.
Uti 60 Socknar af Länet funnos år i838 Spannemåls-magaziner
och flere sådane hafva sedermera tillkommit. Den magazinerade Spannemålen
utgjorde nämnde år ett sammanräknadt belopp af 8,157 tunnor,
som visserligen till någon mindre del skulle kunna minska en uppkommen
allmännare spannemålsbrist; men då på de fleste ställen spannemålen äfven
efter sådane år, då skörden varit ymnig, den påföljande vintren och våren
såsom lån mot ränta utlemnas, i stället för att i magazinet qvarstanna för
att i händelse miss vext inträffar, då först till understöd för Socknens spannemålsbehöfvande
innevånare användas, så inträffar stundom, att då Spannemål
som bäst behöfves, någon sådan i magazinet icke finnes; hvaraf åter
är klart, att det med Spannemåls-magaziner hufvudsakligen afsedda ändamål,
eller att förekomma, åtminstone minska en möjlig hungersnöd, icke
uppnås, eller kan vinnas, förrän dessa inrättningar, i stället att vara, hvad
6*
44
de nu i allmänhet äro eller Spannemåls-diskonts-anstalter, erhålla en helt
annan riktning.
g6 Gäslgifvaregårdar finnas på landet inom detta Län. De hästar
med hvilka skjutsen från dem utgöres, tillhöra dels gästgifvarne sjelfve och
dels de gäslgifvaregårdarne underlagde reservskjuts-hemman; sammanräknade
hästantalet vid alla gästgifverierne uppgår till 2,662. Efter approximativ
beräkning kan antagas, att minst 60,000 hästar från alla gästgifvaregårdarne
årligen uppbådas till skjutsning, och om afståndet emellan skjutsstationerne
öfver hufvud taget, anses vara en och en half mil, så skulle,
efter nu gällande taxa, den hästlega, som inflyter till gästgifveri- och reserv-skjulslagen,
årligen utgöra omkring 3o,ooo R:dr Banko, hvilket blefve
för hvarje skjutshäst omkring 1 1 R:dr 32 sk. — Men härmed är förhållandet
likväl mycket olika vid ena eller andra gästgifveriet, ty sådane finnas,
der trafiken af resande understundom är så stark, att 200 hästar och derutöfver
månatligen utgå, hvaremot på andra gäslgifvaregårdar, belägne vid
mindre befarna vägar, icke sällan handt, att under loppet af en månad ingen
enda eller blott några få hästar begagnats. Det kunde väl lyckas, att,
i förra fallet, eller der skjutshästarne ofta uppbådas, de skjutsande skulle i
den dymedelst för dem uppkommande större inkomst af skjutsningen, finna
en någorlunda motsvarande ersättning för hästunderhållet och besväret;
men så är i allmänhet icke förhållandet, utan skjutsningsbesväret anses på
de flesta ställen betungande i samma mån, som det oftare påkommer, och
gästgifvaregårdar finnas, der reservskjuts-skjddige hemmansinnehafvare gerna
lösa sig från detta åliggande, genom att till andra personer, som i stället
åtaga sig skjutsningen, utbetala ända lill 16 R:dr 3a sk. R:gs för hvarje
häst. Allmogens hästar äro i allmänhet små, och just i de trakter, der vägarne
äro mäst backiga, händer oftast, att skjutshästarne äro magra och klena,
lill följd af brist på tillräckligt foder.
T April månad 1841 lät jag i Länet utfärda nya gästgifveri-dagböcker,
vid hvilka fogades ett tryckt sammandrag af de stadganden, som Allmänna
Lagen och derefter ulkomne Kongl. Författningar innehålla angående gästgifveri-
och skjuts-väsendet, tillika med de serskilda föreskrifter, som jag
funnit nödigt att meddela i afseende på ordningen å gästgifverierna.
Hvad emedlertid i hög grad försvårat mitt bemödande att förbättra
gästgifverierne i Länet, är det egna förhållande, att de fleste af gästgifvaregårdarne
äro genom hemmansklyfning fördelade mellan flera åboar, hvilka,
efter öfverenskommen ordning, hvar efter annan bestrida gästgifveri-håll
-
45
ningen. På Länets 96 gästgifvaregården]*, till hvilka äro anslagne 70^ Hemman,
finnas 3i2 serskilde åboer. Endast på 28 stationer är gästgifveriet
odeladt bibehållet i en persons hand. På alla de andra finnas två eller
flera gästgifvare, hvilkas antal på några ställen uppgår ända till 8 kg.
Härigenom uppkomma flera olägenheter. — Den rättighet till bränvinsminutering,
som enligt Författningarne tillkommer gästgifverierne får väl lagligen
icke ulöfvas af flera än den åbo, som för tillfället innehar gästgifve1
irörelsen; men kontrollen härå är ytterst svår, om icke omöjlig i en landsort,
der, på en omkrets af flera mil, den närmaste egenteliga polistillsynen
bestrides af en enda Länsman. Det torde derföre kunna antagas, att i stället
för 96 i Länet tillåtna gästgifverikrogar, finnas der nu i det närmaste
31 2 sådane, hvilka samtidigt äro i verksamhet, samt hvar och en i sin mån
bidraga till bränvinssupandets förökande och dryckenskapslastens utspridande.
De inkomster som gästgifvaregårdarne hämta af de resande blifva, i
stället för att på hvarje gästgifvaregård tillfalla en gästgifvare, som i sådant
fall kunde erhålla tillgångar att förse sig med de förnödenheter, hvaraf
de resande, såsom sådane, äro i behof, på de flesta ställen fördelade emellan
flere gästgifvaregårdens åboer, af hvilka ingendera dermed blir belåten i den
mån, att han, med hopp om en skälig vinst, kan nöjaktigt fullgöra de honom
såsom gästgifvare åliggande skyldigheter. — Genom gästgifverihållningens
ofta, merendels i hvarje vecka, inträffande förflyttning från den ena
gästgifvaregårds-åboen till den andra, lider den ordning, som bör finnas på
sådane ställen, och tillsynen deröfver försvåras i märklig mån. De resandes
missbelåtenhet är allmän; klagomål anföras ganska ofta, och ehuru i de
fall, der de finnas grundade, hvilket merendels är händelsen, böter ådömas
den försumlige eller tredskande, gagnar sådant föga eller intet, så länge ofvannämnde
förhållanden få fortfara, hvilka förhållanden årligen tillvexa i
samma mån som hemmansklyfningen fortgår, så att den händelsen icke är
omöjlig, att inom kortare eller längre lid, på en eller flere gästgifvaregårdar,
komma i stället för en att finnas 10 till 20 gästgifvare o. s. v., hvartill
kommer möjligheten att genom de utflyttningar, som till följd af laga
skiften äga rum, flere eller färre hemmansdelar blifva så långt från allmänna
landsvägen belägna, att då gästgifverihållningen i deras ordning dem
tillfaller, den resande, för att komma till gästgifvaregården måste göra en
större eller mindre omväg, stundom till ^ mil och deröfver. Dessa olägenheter
föranledde mig, att år 1841, låta till HäradsRätterne sammankalla innehafvarne
af sådane gästgifvaregårdar, som voro delade emellan flere åboer,
46
i ändamål att de måtte höras, huruvida de ville ingå på en sådan förändring,
hvarigenom gästgifverirörelsen på ett eller annat sätt komme att
hädanefter bestridas på hvarje ställe af endast en åbo; men sedan Häradsrätternes
undersökningsprotokoll inkommit, och jag af dem funnit, att vederbörande
gästgifveriägare i allmänhet motsatt sig det väckta förslaget, har
jag, uti underdånigt memorial den 25 November sistnämnde år, vågat underställa
detta ärende Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning.
Sedan jag anbefallt vederbörande Länsmän, att årligen till mig insända
de protokoller, som föras vid vägsynerne, har jag af samma protokoller
inhemtat, att de allmänna vägarne på flere ställen, utom andra bristfälligheter,
icke innehålla den genom Allmänna Lagen föreskrifna bredd; men
sorn sådant äger rum, merendels i sådane trakter, der marken är mycket
stenbunden och der kostnaden för vägens utvidgande följaktligen är betydlig,
och härtill kommer, att fråga blifvit väckt om åtskilliga nya vägars anläggande,
så att svårare backar må kunna undvikas och hvarigenom flera
af de gamla vägarne åtminstone till någon del torde blifva öfverflödiga och
kunna igenläggas, har jag ansett mig för det närvarande icke böra vidtaga
någon allvarsammare åtgärd, för att afhjelpa den anmärkta olägenheten.
Fånganstalter. Länet har 1:0 ett länsfängele, 2:0 mindre kronohäkten,
som begagnas endast till nattherberge åt fångar under transporter,
och 3:o 10 häradshäkten.
Länsfängelset är, såsom förut blifvit i underdånighet omnämndt, inrymdt
i det gamla slottet här vid staden. Der finnas 16 större och mindre
arrestrum, 2 rum för bysättningsfångar, 2 rum och kök för mathållningen
samt 4 rum och hök för fångbevakningen, som består af en Vaktmästare
och 4 Fångknektar. Vaktmästaren har i årlig lön 172 R:dr och Fångknektarne
tillsammans 4^0 R:dr 32 sk., allt B:ko. Sedan fångarnes antal
blifvit i sednare tider betydligen okadt samt Vaktmästaren fått sig ålagdt
att föra fångförteckningar och journaler, hvilket han svårligen kan ensam
medhinna, utan att eftersätta sina öfrige maktpåliggande göromål, så har
jag under den 20 Mars 1843 hos Eders Kongl. Maj:ts Styrelse öfver fängelser
och allmänna arbetsinrättningar i Riket tillstyrkt hans ansökning om
en sådan löneförhöjning, som kunde sätta honom i tillfälle, alt aflöna en
skrifvare till sitt biträde. — Utrymmet i arresterne är beräknadt för 128
fångar; men det händer icke sällan, att detta antal öfverskjutes, då understundom
20 arrestanter och deröfver måste inrymmas i det största fångrummet.
År 1839 inlemnade Länsstyrelsen till Eders Kongl. Maj:ts och
47
Rikets Kammar-Kollegium en fullständig och af planritningar åtföljd beskrifning
öfver Länshäktet, jemte förslag till inrättande af 16 nya, mindre fängelserum
eller så kallade celler. — Utgifterne för fångarnes underhåll i
Länshäktet samt för deras forsling till och ifrån Länshäktet, hafva under
nedannämnde år uppgått till följande belopp, nemligen:
Underhålls-
Transport-
kostnad.
kostnad.
Rdr.
sk.
r:st
Rdr.
sk.
r:st
År 1837
3,161
I I
8
6,155
2 1
4
,,1838
3,997
23
8
6,735
6
3
„ 1839
3,995
4?
2
6,853
20
8
„ 1840
3,935
Q
5
6,422
9
8
„ 1841 . ,
4,311
32
6
7,269
39
9
Staten lönar i detta Län 4 Fånggevaldiger, hvardera med 25 tunnor
spannemål. 2 af dem äro stationerade i Calmar, en i "Wimmerby och en
vid Ishult emellan Calmar och Westervik.
Det betydliga belopp, hvartill fångforslingskostnaderne årligen uppgå,
skulle till icke ringa del kunna minskas, om norra delen af Länet hade ett
serskildt häkte, hvarest fångarne ifrån den orten kunde under ransakningstiden
förvaras och jemväl undergå de fängelsestraff, som dem ådömas. Jag
har i detta afseende under den 26 Maj i843 hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
gjort en framställning, åsyftande, att ett sådant ransakningsoch
straffängelse af erforderlig storlek måtte för de 2:ne norra fögderierne,
jemte städerne Westervik och Wimmerby anläggas i sistnämnde stad, och
jag har dervid i underdånighet sökt, på grund af uppgjorde, i möjligaste
måtto noggranna beräkningar ådagalägga: att transporlkostnaderne för fångar
från nämnde del af Länet, som under 5 års tid utgjort tillsammans
6,278 R:dr 22 sk. 6 r:st B:ko, skulle, om ett dylikt fängelse hade funnits
i Wimmerby, icke hafva under samma tid uppgått till mera än 2,i52R:dr
34 sk. <5 r:sl. B:ko, d. v. s., att en besparing skulle uppstått af icke mindre än
4,125 R:dr 35 sk. g r:st. för 5, eller 825 R:dr 7 sk. r:st. B:ko för hvarje
år; varandes tillika i underdånighet uppgifvit, alt, till den årliga utgift,
som erfordras till aflöning åt fångbevakningen i Wimmerby, der för träns
-
48
porlfångarnes bevakning redan finnes anställd en Vaktmästare med iooRxlr
lön, skulle medel kunna beredas genom indragning af den, till följd af
föreslagne nya fängelseregleringen, öfverflödige fånggevaldigertjensten i Ishult.
Häradsfäugelserne äro i allmänhet små och illa inredde, med beräkning
alt hysa och förvara fångar endast under en eller ett par dagar, som åtgå
för ransakning hvarje gång. Det vore i flere afseenden önskligt, att dessa
häkten blefvo så inrättade, att fångarne kunde der, med tillräcklig säkerhet
och afskiljde från hvarandra, qvarhållas, intill dess ransakning med deni
afslutats; och för sådant ändamål hafva äfven Södra Möre liäradsboer, med
en kostnad af 3,o48 R:dr B:ko, uppbyggt ett nytt häkte vid Wassmolösa
Tingsställe, hvilket häkte är ganska väl inrättadt och försedt med erfor»
derligt antal celler. Till denna fängelsebyggnad hafva de i underdånighet
hegart och jemväl erhållit understöd af statsmedlen, lill belopp af i,5oo
R:dr B:ko.
Stapelstaden Calmar.
Denna stad, som är Länets residensort och säte för Biskopen i Calmar
Stift, bar sitt läge under 5(1° 4o/ nordlig bredd, på en holme vid sydöstra
kusten af Norra Möre Härad, midt emot den folkrikaste delen af Öland.
Fordom har staden varit belägen på fasta landet, invid den omnämnda holmen;
och ännu finnes der, i grannskapet af Calmar slott, en stor mängd,
genom gator åtskiljda hus och trädgårdar, under namn af gamla staden;
men i medlet af i^ide seklet flyttades staden till den så kallade Qvarnholmen,
der den nu är belägen, omgifven af vallar och fästningsverk, hvilka,
ehuru staden redan i början af innevarande århundrade upphörde att äga
garnison eller anses såsom någon för rikets försvar erforderlig fästning, likväl
ännu äro i allmänhet temligen väl bibehållne; och har Kongl. Majrt
under den i5 Februari 184» i Nåder befallt, att stadens och slottets vallar,
bastioner och andra försvarsverk, böra, genom lokalauktoriteternes försorg,
skyddas från all yttre och annan åverkan, än den, som tiden å dem
kan utöfva. På flerahanda ställen hafva dock valiarne begynnt att delvis
nedrasa eller sönderfalla, och det är att förutse, att dessa dyrbara fästningsverk,
i saknad afall åtgärd till deras underhållande, icke kunna länge
motstå tidens frätande tand. Slottet begagnas, utom till Länsfängelse, hvarom
förut är i underdånighet nämnt, äfven dels till krono-spannemålsmagasin
för Länets begge södra fögderier på fasta landet jemte Ölands Södra Mot,
dels
49
dels till upplag för åtskillige sedan garnisonstiden qvarbefintlige ammunitions-
och trossvagnar m. m., och dels till depot för bevärings-, remtygsoch
sjukvårdspersedlar åt beväringsmanskapet från södra delen af Länet,
hvilket manskap nu mera, enligt Kongl. Brefvet den i4 November 1842,
liar sina vapenöfningar å Kulltorps slätt, belägen 2 mil från staden, hvarförutan
åtskillige till slottet hörande vindar, magasiner och källare, äro
för Kongl. Krigs-Collegii räkning bortarrenderade till enskilde personer.
Utom den så kallade gamla staden i sydvestlig riktning från den nya,
finnes här äfven en annan förstad benämnd Malmen, norr om inkörseln till
staden.
Till Staden höra 1,285 tunneland jord af åker, äng och betesmark, hvaraf
största delen fordom utgjort en by under namn af Hagbygärde, sorn Konung
Gustaf II Adolph oell Drottning Christina donerat till staden. En
del af dessa ägor är såsom embets- och löningsjord anslagen till Magistratens
medlemmar och till Biskopen i egenskap af stadens Kyrkoherde. Del
öfriga tillhör dels staden gemensamt och utarrenderas för Stads-kassans räkning
och dels enskilde personer, hvilka dertill förvärfvat sig ägande-rätt, hvarjemte
åtskilliga jordlägenheter, som hört till slottet och för detta fästningen,
under namn af fortifikations-jord, äro utarrenderade för Kongl. Maj:ts och
Kronans räkning. All stadsjorden blef år 1836 skattlagd till tio hela mantal.
Staden äger en god och rymlig hajnn, till hvars förbättrande åtskillige
kajbyggnader och andra anläggningar blifvit i sednare tider bekostade, dels
af den nu mera upphörda handelskassan och dels af stadskassan.
Inom stadens vallar finnas 4°° tomter, hvaraf de fleste äro bebyggda
med tvåvåningars trädhus under tegeltak. Af de enskilda husen äro endast
några få byggda af sten. Staden är reguliert indelad och gatorna skära hvarandra
vinkelrätt. I förstäderne finnas 183 tomter, af hvilka dock många
begagnas såsom trädgårdar.
Stadens folkmängd, som år 1837 uppgick till 5,63 1 personer, utgjorde vid
år (841 års skattskrifning 6,oa4> deraf 2,653 man- och 3,371 qvinkön. Af
denna befolkning erlade 3,5i5 personer mantal, hvaremot de öfrige voro, såsom
öfver- eller underårige derifrån befriade Innevånarnes antal har således
under tiden vunnit en tillökning af 366 menniskor. Dock har under detta
qvinqvennium, såsom vanligen tillförene, de dödas antal öfverstigit de föddas,
hvarföre folkmängdens tillväxt uppkommit genom inflyttningar från landet.
50
Handeln in- och utrikes är stadens hufvudnäring. Den idkas dels
med export af ortens skogs- eller bergsprodukler samt dels med minut-försäljning
af in- och utländska varor. Skogsprodukterna hitföras icke allenast
från största delen af detta Län, så väl sjö- sorn land-vägen, utan ock från
flera socknar af Kronobergs Län. Exporten deraf verkställes, nästan uteslutande
med stadens egna fartyg, till Danska Staterne, Meklenburg och Pommern.
Några expeditioner göras äfven årligen till Portugal och Medelhafvet,
då fartygen, i händelse fördelaktig frakt icke kan erhållas, taga salt i
återlast. Understundom skickas spannemål till Norrige och utbytes emot sill
och andra fiskvaror. För några år sedan exporterades härifrån årligen flera
skeppsläster oarbetade kreatursben till England; men denna export har
nu mera betydligen aftagit, dels emedan tillgången på varan minskats och
dels derföre att utförselstullen derå blifvit ökad, under det priset å afsättningsorten
fallit.
De handlandes antal, som år 1837 utgjorde 53, uppgår nu till 72. Utom
24 smärre fartyg, som hufvudsakligen begagnas till skogseffekters hithämtande
från skärgården, äger staden 67 större fartyg, om tillsammans 3,3o4 lästers
drägtighet. De större fartygens antal utgjorde, enligt sista Femårs-berättelsen,
71, med en sammanräknad drägtighet af 2,C5o läster. Dessa fartygs
antal har således minskats med 4 st-) hvaremot drägtigheten ökats med
65o läster. Stadens handelsflotta har det oaktadt, under de 2 sednare Aren,
genom skjöskador förlorat 19 till utrikes segelfart begagnade fartyg.
Under de nu ifrågavarande fem åren har förhållandet med de härifrån
till utrikes orter exporterade och derifrån hit importerade varors tullvärde,
desamme influtne samt för tull-intrader, varit som följer:
Exporten.
Tullvärde.
R:dr B:ko.
T ullinkomst.
R:dr B:ko.
År 1837
5
12,246
15
1838
16
13,017
6
— 183c>
304,433
16
13.562
8
— 1840
364,483
16
13,256
7
— 1841
426,555
26
13,913
11
15
Importen.
T ullvärde.
R:dr B:ko.
\ Tullinkomst.
R:dr B:ko.
År
1837
304,111
5
.
1 70,748
18
—
1838 .
340,855
2 G
1
72,795
2 7
—
1839 .
269,138
42
1
62,066
7
—
1840 .
• . .
• • • •
375,950
72,662
12
—
184 1 •
418,050
—
1
79,980
12
-I
Dessa siffer-resultater synas häntyda på ett starkt tilltagande i stadens
handel. Onekligt är äfven att handelsrörelsen härstädes betydligen tilltagit,
så vidt man afser mängden och värdet af de varor, sorn utgöra dess föremål;
men då denna rörelse blifvit i sednare tider fördelad emellan allt flere och
flere medtäflare, hvilka bjudit öfver hvarannan vid varornas inköp, och deremot
sållt under hvarannan till utlänningen; så torde med tämmelig visshet
kunna antagas, att de handlandes sammanräknade netto behållning för
året, under nu varande förhållanden , snarare under- än öfverstiger behållna
vinsten under fordna tider, då staden ägde ett färre antal köpmän,
som bergade sig väl, och icke sällan samlade förmögenhet. Vare sig
af nu angifne orsak eller i följd deraf, att handelsconjunkturen i allmänhet
varit mindre god, och penningebristen i orten kännbar, har under sednare
åren inträffat, att många af stadens handlande sett sig nödsakade, att afstå
deras egendom till Borgenärers förnöjande, hvarigenom stadens kredit i utlandet
blifvit störd. Bland olägenheter, som betagit stadens handlande en
del af den vinst, de eljest kunnat påräkna af deras betydliga exporthandel,
räkna de äfven, måhända icke utan skäl, det intrång som de i denna näringsgren
lida derigenom, att åtskilliga å landet och i köpingarne bosatte personer
företagit sig att, med anledning af i832 års Kongl. Förordning angående
den så kallade landtmanna-seglationen, uppköpa, samt till utländska orter
afskeppa och försälja hvarjehanda skogsprodukter. De handlande hafva hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begärt att åtgärder måtte i nåder
vidtagas till inskränkande och korrigerande af ett sådant intrång i de
skattdragande Stapelstads-Borgrarnes privilegierade export-rätt, öfver hvilken
52
underdåniga begäran jag i underdånighet afgifvit utlåtande under den 28
Februarii 1842.
Den betydliga tillökningen, som under sednare åren ägt rum i tullvärdet
af och tullinkomslerne för hit importerade varor, lärer förnämligast
härleda sig derifrån, att åtskilliga varureqvirenter i andra städer och synnerligast
i Stockholm, hvarest tolagsafgifterne äro dryga, funnit uträkning vid
att låta införtulla deras varor här i staden, der tolagen utgör blott en half procent
af tullvärdet.
Stadens öfriga Borgerskap utgöres af 109 Coopvasrdie-Skeppare, 2 Bläckslagare,
5 Bokbindare, 3 Carduansmakare, 6 Garfvare, 3 Glasmästare, 6 Guldsmeder,
2 Gördelmakare, 3 Handskmakare, 7 Hattmakare, 3 Kakelugnsmakare,
1 Kammakare, 4 Kopparslagare, 3 Murmästare, 3 Målare, 2 Repslagare,
4 Sadelmakare, 18 Skomakare, 8 Skräddare, 5 Smeder, 5 Snickare, 3 Svarfvare,
en Tenngjutare, 2 Tunnbindare, 1 Vagnmakare, 2 Färgare, 4 Urmakare,
2 Spegelfabrikörer, 1 Lackerare, 3 Sockerbagare och 3 Segelsömmare,
hvarjemte finnas 2:ne Boktryckerier.
Af Fabriks-inrättningar finnes 2:ne för snus och tobak, en för socker
och en för tapeter. Vid förstnämnde 2:ne Fabriker tillverkades sistlidet år
kardus-tobak, snus och cigarrer till värde af 6o,o38 R:dr och vinsten derpå
anses vara af betydenhet. Vid Tapet-fabriken förfärdigades samma år
nära 2,000 st. tapeter, hvilkas värde skäligen kan antagas till omkring i,4oo
R:dr. Afsättningen vid Sockerbruket har de sednare åren varit i aftagande.
År 1835 tillverkades der skålpund socker och sistlidet år blott 21,i65
skålpund. Orsaken härtill ligger troligen uti en de sednare åren ökad tillförsel
af socker från Götheborg och andra inrikes orter.
Här finnes ett Skeppsvarf, stäldt på aktier. Det är hufvudsakligen ämnadt
till reparerande och förbyggande af Stadens egna fartyg; men understundom
byggas der äfven nya fartyg. Arbetet å detta varf har under de
sednare åren varit mindre lifligt än tillförene.
För ungdomens undervisning finnas här följande anstalter: 1:0 Ett Gymnasium,
med 6 Lectorer, en Adjunct en Lärare i Natura (historien, en i Gymnastik,
en i Teckning och en i Musik och Sång. Lärjungarnes antal härunder
de ifrågavarande tre åren utgjort i medeltal 28 och undervisningen sker
på 3 afdelningar. 2:0 En Högre Lärdoms-skola, med Rector, Con-Rector
och 3 Colleger. Skolan som i83t begagnades af endast 81, räknade 1842,
107 elever. 3:o En Apologist-skola med 2:ne Lärare; antalet af Lärjungar
utgjorde år 1837 33, och 1842 54. 4:o En Folk-skola med 2 Lärare.
53
5:o Elt Seminarium för Folk-skole-lärares bildande, med en föreståndare.
6:0 En Navigations-skola med en Öfver- och en Under-lärare, och 7:0 En
Flickskola med en Lärarinna.
År 1831 inrättades här en Spar-Bank, hvilken hufvudsakligen visar sig
välgörande för de fattigare och arbetande samhällsklasserna. Denna Banks
fond, som år 1837 utgjorde endast i8,6‘4i R:dr Banko, uppgick vid sista
Räkenskapsårets slut till 49>94° R-dr samma mynt fördelade på gg 1 inså
tia re.
Stadens fattigförsörjning blef år i83q ordnad på ett mera ändamålsenligt
sätt, än som tillförene varit följdt. Ett staden tillhörande större stenhus,
som sedermera blifvit betydligen tillökadt, inreddes till Faltig-arbetshus,
hvarest sådane medlemmar af detta samhälle, hvilka af en eller annan
orsak icke kunna sjelfva försörja sig, till elt antal af omkring 80, njuta husrum,
kläder och föda, emot det att de tillhållas, att för inrättningens räkning
verkställa de arbeten, som. de i mån af deras krafter kunna åstadkomma.
47 billiga barn äro på fattigvårdens bekostnad utackorderade till fosterföräldrar
dels på Landet och dels i Staden. 71 behöfvande personer tå
dagligen afhemta mat ifrån fattig-inrällningen, dels ulan ersättning och dels
emot en obetydlig betalning. 133 fattighjon understödjas med visst belopp
i penningar hvarje månad. Årliga utgifterna för fattigförsörjningen, oberäknadt
räntan och värdet af fattighuset och dess reparationer, uppgå till omkring
6,000 R:dr B:ko, hvaraf största delen utgöres af Stadens innevånare efter
taxation, som verkställes af en dertill för hvarje år vald Kommitté'. Det
öfriga inflyter genom procent-afgifter vid fastighets-köp och lösöre-auktioner,
sterbhusafgifter, bötesandelar m. m., äfvensom genom ränte-inkomster af fatlig-kassans
utlånta medel, som utgöra 5,5oo R:dr B:ko,
Invid Staden finnes ett Lazarett och Curhus för södra delen af Länet
på fasta landet. Der äro omkring 3o sängar för veneriskt smittade personer,
hvilka njuta vård och skötsel vid inrättningen utan betalning, dock endast
beräknad såsom ersättning lör maten. En serskild Läkare är der anställd.
Af Sladskassan lönas en Stads-läkare, en Badare-mästare och 2 Barnmorskor.
Provincial-läkaren i Länets södra distrikt har sin station i Staden och biträder
dess innevånare med läkarevård.
Under den tidrymd, som denna berättelse omfattar, hafva härstädes
blifvit inrättade följande anstalter till enkors och faderlösa barns understödjande,
nemligen: 1:0 en Enke- och Pupill-kassa för handlande Borgerskapet, Magistratens
medlemmar nied flere personer. Såsom grundfond anslogs dertill
elen af IJandels-gillet samlade, så kallade handels-kassan, hvarjemte hvar
och en delägare förskrifvit Lill inrättningen en räntebärande och vid inträffande
dödsfall till betalning förfallen summa af 200 å 25o R:dr B:ko. Delägarnes
antal utgör nu 80 och Cassan äger ett kapital af 31,208 R:dr 15 sk.
8 r:st. B:ko. För närvarande erhåller aflidne delägares Enka och barn en
årlig pension af 133 R:dr 16 sk. B:ko, men all anledning är, att pensionsbeloppet
snart kan ökas.
2:0 En dylik Pensions-kassa för Skeppare-societetens medlemmar. Dess
kapital uppgår lill 14,066 R:dr B:ko. Delägarnes antal är ^5 och pensionsbeloppet
är för närvarande 66|- R:dr B:ko årligen.
3:o En Enke- och Pupill-kassa för Handtverks-klassen, ägande ett kapital
af 5,097 R:dr B:ko och 33 delägare. Årliga pensions-beioppet är 5o
R:dr B:ko.
4:o En Begrafnings-kassa för Handtverks-klassen. Cassans delägare äro
172 och den äger ett kapital af 795 R:dr B:ko, tillkommit hufvudsakligast
genom inträdes-afgifterne. Vid en delägares död betala de öfriga hvardera
12 sk. B:ko och kassan utgifver till sterbhuset en begrafningshjelp af 4°
R:dr Banko; och 5:o En Enke- och Pupill-kassa för Stadens arbetsfolk.
För denna kassa, likasom för den här ofvan i tredje punkten omnämnda,
liar grundfonden bildats, dels genom frivilliga gåfvor af Stadens bättre lottade
innevånare och dels genom inkomsten af anställde Sällskaps-spektakel
m. m., och kassan har för närvarande elt kapital af 409 R:dr 21 sk. 4 rrst.
Banko. Hvarje delägare erlägger årligen 4 Rtdr, hvaremot, efter hans död,
enkan och barnen undfå en årlig pension af 20 R:dr nämnde mynt. Delägarnes
antal är ännu endast 24.
Stadens eldsläcknings-anstalter utgöras af:
1:0 4 större Slangsprutor, af hvilka hvar och en har sitt serskildta
sprullag, bestående af nödigt befäl och omkring 60 arbetare för hvardera
sprutan jemte vattenkörare, hvartill äro anslagne alla som hafva hästar.
2:0 En år 1839 inrättad frivillig Brandcorps, som har 2 lättare slangsprutor
och en mängd annan redskap, dels för eldsläckning samt dels för
menniskors och lösegendoms räddning och bergning ur anlända hus. Corpsen,
som är indelad i 4 divisioner, har omkring i5o medlemmar.
Under de nu ifrågavarande åren, har Staden lyckligtvis varit skonad
från skada af vådeld. Endast ett par gånger har eldsvåda utbrutit, men
hvarje gång blifvit dämpad utan någon betydligare förlust.
De fleste af Stadens hus och byggnader, äro i Städernes Allmänna Brand
-
stodsBolag försäkrade till ett sammanräknadt penningebelopp af 772,100
R:dr Banko. I Städernes nya Bolag till försäkring af lösegendom har denna
Stads innevånare försäkradt egendom till ett värde af 782,080 R:dr
sara ma mynt.
Utgifter ne för Stadens administration, allmänna byggnader, vägunderhållning
m. m., uppgå vanligen till omkring 9000 R:dr Banko, samt fyllas
genom inkomsten af tolagsmedel, hamn-, bro- och våg-afgifter, arrende-medel
af Stadens jord och lägenheter, krogarrenden samt taxering under namn
af skott och förskott på fastigheter och borgerlig rörelse.
2:o Stapelstaden Westervik, belägen under 57° 46° nordlig bredd i
Tjusts Härads skärgård vid inloppet till den så kallade Gamleby viken.
Denna Stad anlades år 1433, hvarförinnan Staden hade sin plats 2 mil
längre upp i nämnde vik, som just fått sitt namn deraf alt den gamla Staden
der varit belägen.
Stadens folkmängd, sorn enligt sista Femårs-berältelsen utgjorde 3,229
personer, deraf 1,874 v01'° mantalsskrifne, uppgick år 1841 lid 3,45a, hvaribland
1,947 mantalsskrifna personer. Af denna befolkning voro 1,553 manoch
1,899 qvinkön. Innevånarnes antal har sålunda vunnit en tillökning af
228 menniskor, dertill inflyttningar från landet hufvudsakligen bidragit.
Gårdstomterne i Staden, till ett antal af 5oo, de fleste trånga oell af
inskränkt utrymme, äro vid torgen och de större gatorne bebyggde med ansenligare
en del under sednare åren uppförde hus, bland hvilka ett Stadshus
af tegel ännu icke är fullt färdigt, men för öfrigt äro åbyggnaderne
små och obetydliga.
Arealen af Stadens område utgör 4>399 tunneland, deraf 4^6 tunneland
åker, 843 tunneland äng, samt 2,970 tunneland skogs- och betesmark.
Enligt år 1824 förrättad och af Kongl. KamraarColiegium fastställd skattläggning,
är all Stadens jord beräknad till pj hela hemman, deruti inbegripes
den under Staden lydande till -J-tdels hemman upptagne köpingen
Gamlebyn. Såväl åker- som ängsjorden består för det mesta af ör och
sand, samt är i allmänhet mager, hvarföre, oaktadt flerestädes infördt cirkulationsbruk
och en omsorgsfullare skötsel under sednare åren, afkastningen
och de framfödde kreaturens antal icke kunna bringas utöfver hvad tabellen
härom innehåller. Skogs- och betesmarken är till större delen bergig
och stenbunden.
Hufvudnäringen är handeln, och Stadens större eller mindre välstånd
beror således i egentlig måtto på det förhållande, hvaruti dess utrikes han
-
5(5
delsrörelse under omvexlande konjunkturer sig befinner. Denna drifves med
24 större och mindre fartyg af tillhopa 2,125 lästers drägtighet, med hvilka
exporteras ortens produkter af jern, bräder, plankor, bjelkar, spiror,
stäfver, beck och tjära, m. m. — Dessutom finnas 9 jakter af tillsammans
1 24 läster, hvilka endast till inrikes sjöfart begagnas. Å de tvenne vid Staden
inrättade skeppsvarf byggas gemenligen hvarje år tvenne fartyg af
större eller mindre lästetal.
Importen har hufvudsakligast bestått i salt, som haft afsättning dels
till Norrige och inrikes Städer, dels till angränsande skärgård och dels till
allmogen i detta och Östergöthlands Län, samt dernäst i manufaktur-varor,
hvilka sednare dock till större delen emottagits i spedition för andra, inuti
landet belägne Städers handlande. Tullinkornsterne uppgingo af Exporterade
varor:
År i837 till  2,900 R:dr 3o sk.
„ 1838
3,385 „ .5 „
„ i83(j  3,765 „ 17 „
„ 1840  3,257 „ 22 „
„ 1841  3,231 „ 36 „
samt af Importerade varor:
År i837 till  43,857 R:dr 29 sk.
„ i838
44,370 „ 47 „
„ 183g  29,474 „ 9 „
„ 1840  34,095 ,, 9 „
„ 1841
47,623 „ 13 „
allt Banko.
Stadens handlande, 28 lill antalet, deribland 4 åio bosatte i de under
Staden lydande Kopingarne, drifva in- och utrikes handel, samt äro de fleste
skeppsredare. Öfrige Borgerskapet utgöres af 35 Coopvaerdieskeppare,
samt 55 under Hall-Rätt eller skrå hörande, en del i de under Staden lydande
Köpingar bosatte, mästare i hvarjehanda handteringar och handtverk.
Utom tvenne Fabriker, den ena för lädergarfveri och den andra för
tillverkning af bleckarbeten, finnas här icke för närvarande några manufakturer
eller fabriksinrättningar.
Uti härvarande Elementar-Skola meddelas undervisning i 3:ne klasser
#f Rektor oqh 2:ne Colleger, af hvilka en bland de sistnämnde erhålla i lön
af
57
af Staden 20 tunnor spannemål, hälften råg och hälften korn årligen. Lärjungarnes
antal i alla tre kiasserne utgjorde sistlidet år 5i.
Sjukvården i Staden besörjes af en Stadsläkare och en Stads-chirurg.
Fattigvården är öfverlemnad åt en Direction, som förvaltar och utde
lar
medeln samt vakar öfver ordningen. Under samma Directions inseende
står äfven en här befintlig arbets- och skol-inrältning för a5 fattiga barn
af begge könen, till hvilken inrättning, der barnen njuta undervisning af en
läromästare och en förestånderska, få lära läsa, skrifva och räkna och flickorna
derjemte att sy och spinna, hvarförutan hvarje barn undfår årligen
en klädning, en skjorta eller ett lintyg och ett par skor, och i hvarje vecka
12 sk. .Banko, — fond blifvit samlad genom frivilliga sammanskott, testamenten
och gåfvor, deribland Högstsalig Hans Maj:t Konung Carl XIV Johan
täckts Nådigst förära 800 R:dr Banko.
Åt de fattige utdelas penningar månadtligen, samt understundom, vid
inträffande svårare omständigheter, jemväl mat och andra förnödenheter. Me
dellösa
barn underhållas på fattigkassans bekostnad, genom utackorderande
till fosterföräldrar. Äldre orkeslöse fattighjon äro inhyste å Stadens fattighus.
Antalet af fattige, som njuta understöd är 143, deraf för närvarande
16 äro intagne i fattighuset, hvilket Staden underhåller. Utgifterne för fattigförsörjningen
jemte den här ofvannämnda arbets- och skol-inrältningen,
uppgående årligen i medeltal till omkring 1,236 R:dr Banko, bestridas af
medel, som inflyta dels i räntor å förberörde donationer, genom afgifter vid
egendoms-försäljningar och sjöfolks förhyrande, från aflidna personers sterbhus
och genom utarrenderande af Stadens krogar, dels också för hvad som
härutöfver tarfvas, efter taxering å Stadens Borgerskap och öfrige innevånare,
hvilka sjelfva icke behöfva understöd, till en viss del af Församlingen
godkänd och fastställd afgift i förhållande efter hvars och ens kända förmögenhet,
rörelse och innehafvande fastighet inom Staden eller dess område.
Utom dessa inrättningar finnes här ett Fattighus, stiftadt af framlidna
Enkefru Anna Cederflycht, som dertill anslagit en fond af 5,555 R:dr 26
sk. 8 rst. Banko, hvilka uti Rikets Ständers Bank blifvit insatte, emot årlig
ränta å 4 procent, under förbehåll, att kapitalet aldrig får lyftas och räntan
endast till föreskrifne behof användas. — Af denna ränta borde, enligt
gifvarinnans förordnande, 16 fattiga personer från Westervik, samt Westrums,
(Gladhammars och Hallingebergs Socknar njuta årligt understöd, samt jemte
mat och ved, få fria husrum uti ett dertill på gifvarinnans bekostnad i
Staden uppbygdt, rymligt stenhus; men detta har, då räntan icke var tillräcklig
till de fattiges underhåll, Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet för flera
58
år tillbaka ändradt i så måtto, att gratialisten^ i stället för nämnde förmåner,
undfått i ett för allt årligen 5 R:dr 26 sk. 8 r:st. Banko, ända till år
1825, då, i anseende till räntegifvande kapitalets under tiden vunna tillvext,
hvilket kapital för närvarande utgör ig,y55 R:dr 8 sk. 3 r:st. Banko,
uppå Konungens Befallningshafvandes, af Kongl. Seraphimer-Ordens-Gillet
understödda underdåniga framställning, Kongl. Maj:t Nådigst behagat fastställa,
att antalet af pensionärer skulle tillökas med 22 fattiga från Westervik
och ofvannämnde Socknar, samt att de efter första Stiftelsen pensionerade
16 fattiga skola åtnjuta 33 R:dr 16 sk., och de öfrige 22 hvardera 1
R:dr 32 sk. Banko i understöd årligen, i öfverensstämmelse med hvilket
Nådiga Stadgande utdelningen sedermera verkställts; varande åt Magistraten
uppdraget, att tillsätta en Syssloman, som årligen redovisar medlens användande
och derför i årlig lön åtnjuter 5o R:dr Banko, jemte rättighet alt
begagna 2:ne rum i ofvannämnde hus. I sednare tider har sjelfva huset
upplåtits dels till kurhus för veneriska sjuka så väl för Staden som landet
häromkring, dels lill att deri inrymma den här förut omförmäldta arbets-skolan,
tillikamed en Lancaster-skola, hvarest både fattige och förmögnare
mäns barn äga tillfälle lära läsa, skrifva och räkna, under ledning
af en lärare, som åtnjuter lön af fattigvårds- och allmänna stadsmedlen gemensamt.
Uti den år 1835 här inrättade Spar-Bank för Westerviks Stad samt
Tjusts Härader, utgjorde vid 1842 års slut Aktie-ägarnes behållning 5,212
R:dr 14 sk. 11 r:st., samt de af 866 personer, bland hvilka 325 tillhörde
Staden och 541 landsbvggden, verkställde insättningar 87,764 R:dr 36 sk.,
deraf de i Staden eller på dess område boende personer insatt 31,464 R:dr
g sk. Banko.
De publike hus och byggnader, hvilka Staden har att underhålla, äro:
Rådhuset, Skolhuset, Stadskällaren, Mätarebodarne, Jernvägen, Packhuset
och 5 Spruthus, deruti Stadens brandsprulor finnas förvarade, hvartill komma
Stadens Skeppsbro och en Vindbrygga äfvensom Ducs d’Albe uti hamnen.
Stadens inkomster utgöras af så kallade skatt, förskatt, ägopenningar,
burgäld, stadslolag, våg- och mätare-penningar, bro-, hamn- ocb ring-penningar,
ståndpenningar, tomtören, en procent af fastighetsköp, planpenningar
i Gamleby köping, arrenden af stadsjord, stadskällaren och den så kallade
stadskrogen i Gamleby köping, samt af staden tillhörige 1^ hemman
Bjursvik i Hjortheds Socken. Alla dessa inkomster hafva i medeltal under
6 år från och med 1837 lill och med 1842 uppgått till 8,156 R:dr för
året; hvaremot Stadens utgifter under samma tid per medium utgjort 7,4*5
R:dr Banko årligen.
59
3:o Upstaden Wimmerby, belägen utmed Stångån i Sefvedes Härad under
4o° nordlig bredd.
Staden ägde år 184* en befolkning af 674 nian- och 856 qvinkön,
eller tillsammans i,53o personer, af hvilka 876 voro mantalsskrifne. Då
folkmängden, enligt sista underdåniga Femårs-berättelsen besteg sig till 1,467
menniskor, så befinnes, att innevånarnes antal under tiden ökat sig med 68
personer.
Gårdstomternes antal uppgå till 115. Staden äger betydlig jord, uppskattad
till hemman, och utgörande 3,156 tunneland, deraf 260 tunneland
åker, 470 tunneland äng och det öfriga skog och betesmark. Jorden,
som årligen mer och mer uppodlas, brukas i allmänhet väl. Också
räknas jordbruket såsom det förnämsta näringsmedlet för Stadens befolkning.
För öfrigt grundas Stadens bestånd på handel och handtverks-slöjder.
De handlande, hvilkas antal är 16, förse Staden och kringliggande landsbygds
innevånare med deras behof af salt, sill och fiskes-varor, specerier,
kram- och manufakturvaror, samt uppköpa lill afsättning på andra orter
lin, vax, talg, smör, med flere af ortens produkter. Antalet af handtverkare
uppgår lill 58, af hvilka de fleste klaga öfver knapp utkomst.
Genom flera tillstötande, allmänna vägar, är Staden i jemn kommunikation
med en vidsträckt och rikt befolkad landsort, på hvars kultur och
näringar den alltså torde vara af ett fördelaktigt inflytande.
För barnundervisningen är sörjdt genom en i Staden förlagd Lärdomsskola,
der Lärarepersonalen utgöres af en Rektor och 2 Colleger, Lärjungarnes
antal i alla tre klasserne utgjorde sistlidet år 38.
Staden har gemensam Kyrka med Wimmerby Landsförsamling och utgör,
tillsammans med denna och Pelarne Annexförsamling ett Pastorat, sorn
är regalt och tillhör första klassen inom Linköpings Stift.
Sjukvården besörjes af en Stads-Läkare äfvensom af en i Wimmerby
stationerad Provincial-Läkare.
Början är gjord till en bättre organisation af Stadens fattigvård, än
som tillförene ägt rum. Mat utdelas tre gånger i veckan lill 5o de mäst
behöfvande af Stadens fattige. Medel till fattigförsörjningen hemtas af fattigkassans
och Stadens Spannemåls-magazins ränte-inkomster, af frivilliga
gåfvor och en så kallad beläggning utaf en af innevånarne utgående afgift.
4:o Sjöstaden Borgholm, belägen vid vestra kusten af Öland, under
56° 54° nordlig bredd.
Denna Stad erhöll sina privilegier år 1817. Tills vidare lyder den i
afseende på jurisdictionen under Ölands Norra Mots Tings-Rätt och tillhör,
hvad själavården angår, Köpings Socken. Staden har en Ordningsman och
en Fiskal. Stadens folkmängd, som enligt sista Femårs-berältelsen utgjorde
417> uppgick år 1841 Lill 4^2, deraf 238 man- och 244 qvinkön. De skattskrifnes
antal utgjorde 3a r. Den under ifrågavarande qvinqvennium i Staden
vunna folkökning tillskrifves förnämligast inflyttningar.
Staden har la handlande, 3g handtverksmästare och 17 idkare af sådane
yrken, hvilka ej kunna hänföras lill handel och handtverk.
Handeln idkas hufvudsakligen med spannemål, som uppköpes från
kringliggande trakter af ön och derefter afsättes till Stockholm, Carlskrona
och andra inrikes orter. Årligen afskeppas från Borgholm omkring i5,ooo
tunnor hvete, råg, korn och hafre. Af öfriga varor, som skeppas från
Borgholm, förekomma i synnerhet så kallad Ölandssten och oarbetade kreatursben.
Från andra inrikes orter importeras sill, salt, specerier, bränvin
med flere varor för Stadens och landsortens behof. Värdet af importen
skattas vanligen till något öfver 100,000 R:dr Banko, och motsvaras i
allmänhet af exportvärdet.
Stadens handelsrörelse eller snarare den vinst, som deraf inflyter, anses
vara i aflagande och de handlande synas äfven här hafva lidit af den
dagliga försämring af handelskonjunkturen, hvaröfver under de sednare åren
på så många ställen klagats.
Handtverkarne hafva i allmänhet svårt att berga sig. Då borgarerätt
i Borgholm kan vinnas utan hinder af skråförfattningarne, så har det handt,
att många handtverkare, hvilka saknat både erforderlig skicklighet i yrket
och förlag lill dess drifvande, der sökt och vunnit burskap; och denna omständighet
torde till en del förklara den anmärkta svårigheten för dem, att
tinna tillräcklig utkomst.
Stadens inkomster äro ännu obetydliga och utgöra vanligen icke mera
än 600 R:dr Banko 0111 året. Den staden anslagna jord är af ringa vidd
och består till största delen af betesmark. I Borgholm har under sednare
åren inrättats en Apologist-Skola, med en af Staten lönad Lärare. Lärjungarnes
antal uppgår vanligen till 25 ä 3o.
Calmar i Lnnds-Canzliet den 3o Maj 1844*
C. U. NERMAN.
C. A. Palme. J. O. Siljeström.
O*5t”
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
itora Kopparbergs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
ii i ~
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om Stora
Kopparbergs Län i ekonomiskt
och statistiskt hänseende.
§ i
Länets
allmänna beskaffenhet
tjuder dea tidrymd, eller åren 1838 till och med 1842, som denna berättelse
skall omfatta, har någon hufvudsaklig förändring icke ägt rum uti
Länets allmänna beskaffenhet, utan de i berättelsen under den 27 November
1839 åberopade förhållanden äga fortfarande rum. Kanalarbetet
vid Grådafallen uti Dal-elfven i Gagnefs socken, företaget med anvisade allmänna
medel till beredande af en lättare kommunikation för Öster-Dalarne,
men i anseende till ändring i första arbetsplanen och deraf föranledda större
kostnader, än som med de anvisade medlen kunnat bistridas, redan år
1828 tills vidare inställdt, har icke eller under ifrågavarande fem år blifvit
fortsatt.
Sedan Rikets Ständer vid sista Riksdag, för rensning af Wabäcks-forssen
uti Dalelfven inom Gustafs socken, af statsmedel anvisat ett anslagsbidrag
af 5,000 R:dr B:ko; så hafva Thorsångs och Vika socknemän, hvilka
skulle hafva fördel deraf att vattnet vid stränderne af sjön Runn vårtiden
Femårs-Berättelse fr. Stora Kopparbergs Län. '•
2
komme alt sänkas, år 1842 åtagit sig ålt enligt fastställd arbetsplan utföra
arbetet, och innevarande år detsamma fullborda.
Den i förra berättelserne omförmäldte till det mästa upparbetade större
odlingslägenhet inom Stora Schedvi socken bearbetas fortfarande med framgång,
ehuru delägarne, som icke funnit sig vara i tillfälle att blott såsom
lån på föresrifne vilkor emottaga de af Rikets Ständer vid sista Riksdag till
understöd för odlingsföretaget bestämde 2,000 R:dr B:ko, endast med mycken
svårighet kunna bestrida de ytterligare dryga kostnader, som ännu erfordras
för en fullständigare vattenaftappning, hvarförutan frostskador å grödan
derstädes icke sällan måste vara att befara.
Efter det Agronomen Direktören A. Johnsson om lämpligheten af uppgifne
odlingslägenheter på allmän bekostnad undersökningar anställt, hafva
uti flere socknar af Länet betydligare vattenaftappnings-arbeten för odlingar
blifvit dels påbörjade med dertill beviljade statsbidrag, dels anmälde till
företagande med sådant understöd; utgörande innehållet af de utål Direktören
Johnsson undersökte, till odling uppgifne myror omkring 8,000 tunnland,
samt för vatlenaftappningar i sådant afseende hitintills beviljade statsbidrag,
utan återbetalnings-skyldighet omkring 21,400 Riksdaler Banko, deraf
innevarande år 900 R:dr för sänkning af Svärdsjöns vattenyta i Svärdsjö
socken och 333 R:dr 16 sk. för sänkning af sjön Hofven i Ore socken.
Enskiltes mindre odlingar hafva fortgått i bredd med odaljordens häfd,
under tilltagande håg derför, i mån som de sednare årens fördelaktiga skördar
gifvit för odlarens möda och omsorg förmånligare lön, än som här i
orten vanligen plägat vara förhållandet.
§. 2.
Innevånare.
Med undantag af Särna socken, hvarest i anseende till medgifven skattefrihet,
mantalsskrifning icke äger rum, utgör folkmängden i Länet, enligt
1843 års mantalslängder 138,528 personer, eller då Särna sockens befolkning
af omkring 912 personer tillägges, tillsammans 139,440.
3
Af dessa äro:
mantalsskrifne: mankön
„ qvinkön
mantalsfrie: mankön, äldre . . .
„ dito minderårige.
„ tjenstgörande soldater
„ qvinkön, äldre . .
„ dito minderårige
36,458.
41,236. 77 Q94
4,373.
23,511.
1,081.
7,989.
23,880. 6Qg34_
138,528.
Särna sockens ofvannämde befolkning utaf båda
könen och af alla åldrar  ^^*139 440
Folkmängden var vid 1838 års mantalsskrifning, inberäknadt Särna
sockens befolkning 139,072 personer och har under de sedermera förflutna
fem åren sålunda endast blifvit ökad med 368 personer. Orsaken dertill
att folkmängden nu i så ringa mån tilltagit emot hvad förhållandet under
föregående fem åren var, ingenfinnes förnämligast uti den svåra rödsotsepedemi,
som år 1839 i flere socknar åstadkom en sä ovanlig dödlighet att
inom nio veckor mera än 2,000 personer deruti afledo, och hvilken jemväl
år 1840, ehuru endast i några få socknar, hvarest den föregående året icke
var gångbar, betydligen ökade dödligheten. Såsom en till det anmärkte
förhållandet bidragande orsak torde äfven böra anföras, allmogens nödställda
belägenhet under år 1838, i följd af 1837 års missväxt samt deras under
flere föregående, mindre gynnsamma år åsamkade skulder. Utan skyddskoppympningen
och fortfarande fredslugn hade vid sådane omständigheter
otvifvelaktigt befolkningens antal under ifrågavarande tiderymd kommit alt
lida en minskning, som icke kunnat ersättas genom de tidiga giftermål, hvilka
i Dalorten ännu mycket befrämjas af den bland allmogen från längre
tider tillbaka rådande sed, alt bonden, emot öfverenskomne underhållsvilkor,
mången gång utan lagligen upprättade afhandiingar derom, understundom
i förtid lill barnen öfverlemnar sin egendom, hälst dessa sålunda tillkomna
hushåll, då hastigare öka behofven, än medel dertill kunna hämtas
genom utvidgadt jordbruk och tillgängliga biförljenster, hvilka icke sällan
äro beroende af tillfälliga omständigheter och den mer eller mindre gynsamma
konjunkturen för näringarne i Länet och andra landsorter.
X folkets bildning, seder och lynne samt konst och näringsflit har un
-
4
der nu ifrågevarande tidrymd, icke visat sig någon märkelig förändring.
Genom de sednaste fem årens förmånligare skördar och för allmogen goda
arbetsförljenster vid bergsrörelsen, i synnerhet under några af dessa år, har
folket deremot kommit i tillfälle att afbörda sig en stor del af de skulder
det måste sig åsamka under de flere föregående svåra åren. Der icke oordentlig
lefnad och deraf följande misshushållning vållat motsatsen, hafva i
följd af nvssanförde förhållande många bland allmogen vunnit en mera oberoende
ställning, oansedt de hinder deremot, som förefinnas, dels uti alltför
tidiga giftermål och bosättningar, utan förmögenhet, som svarar emot de
dermed förenade behof och kostnader, samt utan nödig erfarenhet uti vården
af ett hushålls angelägenheter, dels i en flerstädes ännu för vida sträckt
hemmansklyfning, der den hittills icke hunnit afhjelpas, och deraf härflytande
ägoblandning derstädes, hvarigenom ett ändamålsenligt jordbruk och
nyttiga odlingsföretag mångenstädes måste stå tillbaka, dels ock uti de svårigheter,
som, härledande sig från allmogens farhåga för uppoffringar å företag,
om hvilkas lyckliga utgång de sakna visshet, äfvensom från bristande
förlag, samt från ovissheten om en fördelaktig afsättning, hitintills vållat,
det försöken, att genom nya binäringars in föra tide bereda allmogen ökade
penningeinkomster, föga svarat emot förhoppningarne. En följd af allmogens
förbättrade vilkor och af de förluster, som en del handlande sjelfve
sig inom orten ådragit genom en för några år sedan allt för vida utsträckt
kredithandel, är, att denna för allmogen sädeles skadliga utväg, att fylla
ofta mindre väl beräknade behof, lyckligtvis nu mera endast i mindre
mån begagnas.
Sedligheten hos folket kan väl icke sägas försämrad; men då tillgången
på brännvin är alltför stor, förnämligast genom tillförsel från andra orter,
inträffar det visserligen, att någon del af de ringare folkklasserne begagna
sig deraf på eli för sedligheten menligt inverkande sätt, hvilket tillförlitligen
ådagalägges deraf, att de fleste brott och förbrytelser, som lima, härleda
sig från omåttlig bränn vinsförtäring eller ett större begär derefter. Val kan
det sägas alt begäret efter brännvin hes de mera tänkande och för sin utkomst
oberoende bland allmogen är minskadt, men det måste äfven beklagligen
medgifvas, att bland dem, som af vana och böjelse öfvat dryckenskap,
denna last bibehåller sig oförminskad, äfvensom att bruket af bättre
och dyrare dryckesvaror, deribland kafle, hos de ringare folkklasserne i någon
mån tilltagit och efter hand sannolikt kommer att ännu mera ökas.
5
Nu förekommer väl förbrukningen deraf hvarken så ofta eller i samma ökade
förhållande, sorn brännvinsförtäringen tillförene, men de utgifter, som
dessa dyrare dryckers begagnande medföra, äro, i det afseende åtminstone,
af ett för landet skadligare inflytande, att de, hittills okända för mången,
tillkommit för utländska varor. Önskligt vore derför om någon minskning
af dessa utländska varors förbrukning i synnerhet vid närvarande handelsföi
hållanden kunde äga rum. Behofvet af en inskränkning i tillförseln af
brännvin från andra orter och gårdfarihandeln dermed visar sig nu mera
större än tillförene, sedan varan, hitförd annorstädes ifrån, bär lemnäs till
så lågt pris att tillverkning deraf icke kan af mängden bland jordbrukare
inom orten med förmån företagas. De öfverenskommelse!-, hvilka i ändamål
att inskränka så väl tillverkning af brännvin inom orten, som tillförseln
deraf, för några år sedan träffades inom en del socknar af Länet och i sista
beiättelsen omnämndes, hafva dock icke kunnat vinna en önskvärd tillämpning.
På arbetsfolk borde brist i detta Län icke kunna uppslå, då för en
betydlig del af befolkningen arbetes förrättande åt andra inom eller utom
Länet måste räknas såsom en hufvudsaklig binäring; men någon gång under
de goda åren har en sådan brist blifvit bemärkt på en del ställen, der personer
finnas, hvilka icke förr söka dylikt arbete, än det egna behofvet nödgar
dertill. Lyckligtvis är ännu en dylik erfarenhet att nämna endast såsom
undantag, men vanligen händer deremot att högre dagspenning fordras,
då en större tillgång på födoämnen föranleder till nedsatt pris derå, än då
desamma hållas dyra, ehuru ett motsatt förhållande dermed borde vara
att förvänta.
Efter vederbörandes hörande, på sätt i förra berättelsen omförmältes,
hafva förslag till af nöden anseddde förändringar i föreskrifterne, angående
allmogens rätt, att till färder eller vandringar utom orten för alt söka sig
arbetsförtjenst, begagna sig af vederbörande pastorers betyg i stället för
vanliga resepass, blifvit i underdånighet anmälde till Kongl. Maj:ts nådiga
pröfning.
Enligt det vid denna berättelse fogade utdrag af Länets markegångstaxor
för åren 1838 till och med 1842 utgör medelpriset å ett mansdagsverke
25 skillingar Banko eller lika som under nästförutgångne fem
åren.
6
§ 3.
Näringar.
Jordbruk. Brukningssätt, sädesslag, odling af potatis, lin, hampa och
humla äro fortfarande sådane, som de tillförene blifvit uppgifne.
Spannemålsafkastningen inom Länet stiger väl småningom i det förhållande,
som åkerbrket efter hand genom odlingar utvidgas och förbättras;
men kan likväl, i synnerhet i de öfre länedelarne, nu, likasom förut, ej
fullt svara mot behofvet af spannemål, hvaraf det kan antagas, att vid
pass en tiondedel torde från andra orter i vanliga år anskaffas. Vid svagare
skördar eller inträffande missväxt erfordras deremot, efter hvad flerårig
erfarenhet beklagligen visat, uppköp af spannemål till den myckenhet,
alt Statens mellankomst genom undsättning på ett eller annat sätt blifyer
oundviklig, enär det åt den enskildta omtankans mer eller mindre otillräckliga
förmåga icke kan få helt och hållet öfverlemnas, huruvida den
större och fattigare delen af befolkningen skall kunna erhålla erforderlig
tillgång på lifsförnödenheler till billigt pris, eller vid sådane olyckstillfällen
blottställas för hungersnöd.
Till besparing af arbetskraft vid åkerbruket äro nya mekaniska inrättningar
under dessa åren icke införde, och de förändrade brukningsmelhoder
och redskap, som en och annan ståndsperson nyttjar, hafva icke blifvit
allmännare antagne till efterföljd och begagnande, förutom i afseende
på odlingen af foderväxter, hvartill allmogen jemväl uppmuntras derigenom,
att frö dertill åt densamma tillhandahållas, på sätt här nedan vidare förmäles.
Mot resekostnads- och traktamentsersättning af det till jordbrukets
upphjelpande i Dalorten bestämde anslag, har Agranomen, Direktören Johnsson,
såsom ofvan berödt är, på kortare tider, år 1840 och 1842, äfvensom
nästlidet år, uppehållit sig i Länet och derunder verkställt undersökningar
om beskaffenheten af uppgifne större odlingslägenheter uti en del af Länets
socknar, samt tillhandagå»; med råd och upplysningar i afseende på
jordbrukets förbättring i allmänhet. I den mån följd er ne af hans verksamhet
blifva insedde och bekante, låter allt mer och mer känna sig behofvet
af en skicklig Agronoms ständiga närvaro inom orten , för meddelande
af erforderlig undervisning och biträde i hvad till jordbruksnäringen
hörer; men försöken, att inom Länet stifta en undervisningsanstalt för landt
-
7
bruksyrket och att för Länet fa en serskild Agronom anställd, hafva icke
lyckats, ehuru för sistnämnda ändamål medel till en lämplig aflöning genom
subskription äro till en början att tillgå för fem år.
Åt boskapsskötseln egnas ännu i allmänhet icke den uppmärksamhet
och omvårdnad, sorn folkets behof och fördel fordrar. Boskapsafvel har
likväl, i anseende till den rikligare fodertillgången under år 1842 och några
de förutgångne åren, jemväl ökad genom den på ofvan omförmäldte
sätt understödde foderväxtodlingen, intill nästlidet år vunnit en icke ringa
tillväxt. Bibehållandet af denna fördel åt jordbruket, är dock ännu beroende
af höfångsten på allmogens aflägsna, i skogarne spridde och vanligen
svagt bärande slagar, intill dess foderväxtodlingen uppnått en erforderlig
utvidgning; hvaremot den på ganska många ställen befintlige brist
på tjenlige och tillräcki ige betesmarker utgör för en förbättrad och utvidgad
boskapsskötsel ett hinder, som icke torde kunna så lätt afhjelpas.
Till hästafvelns förbättrande hafva beskällare från Strömsholms Stuteri
under sommartiden fortfarande varit inom Länet stationerade.
Ännu gälla de om Länets skogar förut lemnade uppgifter. I allmänhet
har någon bättre hushållning med skogarne, oansedt dertill lemnad uppmaning,
icke kunnat till vägabringas; men de äro dock i de fleste socknar
fortfarande tillräckiige för innevånarnes deraf påräknade behof. Len undervisning
om skogens ändamålsenliga vård och användande, som finnes
meddelad i den af Ilofjägmästaren af Ström utgifne och, enligt Kongl. Majrts
Nådiga förordnande, hvarje sockenmenighet tillställde Handbok i Skogshushållningen,
har redan läuge på sådant sätt varit tillgänglig för allmänheten,
utan att här hos allmogen vinna någon särdeles tillämpning; men någon
sådan torde ock svårligen kunna allmänt påräknas, så länge icke bristen
på skogsförnödenheter, eller enskild eganderätt till skogsmarken, väcker
omtankan på behofvet af dylika åtgärder. Det är derföre af högsta vigt,
att i de delar af Länet, hvarest skogarne ännu icke undergått delning, desamma
snarligen varda skiftade, åtminstone emellan byalagen, såsom i andra
socknar redan skett, på Statens bekostnad, på det jordägarne, hvar för
sig, må kunna åt skogarne egna den vård, som derförutan, enligt erfarenheten,
icke kan påräknas; men för sådant ändamål erfordrades, att en betydlig
tillökning beviljades i det årliga anslag af allmänna medel, som nu
är för storskiftenas fortsättning i Dalarne bestämdt, så vida skiftesåtgärderne,
8
med en för skogshushållningens förbättrande derstädes erforderlig skyndsamhet,
skola kunna utsträckas till de ännu oskiftade socknarne. I förra
berättelsen omför malde skadliga åtgärder af en del jordägare, att under
vissa år till andra personer upplåta större eller mindre skogstrakter till
begagnande, ega beklagligen fortfarande rum i åtskilliga trakter af Länet.
Byggnads- och stängselsätt äro desamma, som af ålder brukats, och
bränntorfs begagnande har icke blifvit vedertaget.
Under den tid, som utgör föremål för denna berättelse, har Länets
andra hufvudnäring, bergsrörelsen, visat följande resultat:
Koppartillverkningen af malm utur Fahlu grufva har i det närmaste
varit enahanda med dem i sista Femårsberättelsen angifne, och har äfven
lemnat behållning åt dera, som frambrukat kopparen.
Grufvans malmtillgångar, till stor del upphemtade genom de i Storgrufvans
ras anlagde soffringsarbeten, hafva således icke undergått någon
väsendtligare färändring; men i anseende till grufvans djup, och nödvändigheten,
att jemväl bryta arbetsställen, hvilkas malmer vid försäljningen
gifvit, i förhållande till brylningskostnaden, en årlig förlust af cirka 28,000
R:dr B:ko, har behållningen af grufvan så nedgått, att utdelningen för hvarje
af åren 1841 och 1842 till grufveintressenterne icke utgjorde mera än 2 R:dr
B:ko på fjerdepart eller 2,400 R:dr för hela grufvan. Den af bergslaget
för flere år sedan sökte nedsättning i den höga kopparräntan, som motverkar
de svagare malmernes tillgodogörande, är likväl nu, jemte flere, för
detta bergverk nödige, af bergslaget gjorde framställningar, föremål för undersökning
inom orten af den dertill i Nåder förordnade Kongl. Kommission.
Koppartillverkningen af soffrad slagg ur äldre varp, har äfven tilltagit
och tvifvelsutan varit för näringsidkaren förmånlig, i anseende till
någorlunda höga kopparpris, i förening med god afsättning, men, på sätt i
förra berättelsen angafs, understundom äfven skadligt inverkat på moraliteten
hos en del af den ungdom, som af soffringsarbetet haft sin sysselsättning.
Vid medlet af år 1843 inträdde dock ett motsatt förhållande, så att
kopparen i allmänhet saknade efterfrågan, under det priset nedgick 12 å
14 R:dr per skeppund. Skulle denna missgynnande konjunktur förfara,
blifver
9
Jjlifver sannolikt koppartillverkningen af soffrad slagg mycket förminskad,
så vida icke kolpriset, i förhållande härtill, nedtryckes, till stor mehn åter
för den kolförsäljande allmogen, som, då den i allmänhet har 2 å 3 mils
koltransporter, skulle komma alt åtnjuta en högst ringa ersättning för sin
skogsprodukt och derpå nedlagdt arbete.
Tabellerne upptaga de i Länet befintlige jernbruk, masugnar, manufakturier
och kopparverk. Oaktadt en betydlig tillökning i smide, torde
kolåtgången för bergsrörelsen icke böra upplagas till mera än 330,000 stigar,
emedan mycken kolbesparing åstadkommits genom rostugnar och värmeapparater.
Tvenne nya jernverk äro inom Länet anlagde. De äldres privilegierade
smide är derjemte, med stöd af Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober
1838, betydligen utvidgadt. Det vill dock synas, som jernhandteringen härigenom
icke vunnit. Igenom smidestillökningen har nemligen uppkommit
ett stort förråd af stångjern, som beklagligen saknat afsättning, då exporten
icke i samma mån tilltagit. Följden har blifvit stora behållningar å vågarne,
hvilket åter föranledt en betydlig prisnedsätlning. De förmodade
fördelarne af varmbläster begagnande vid så val masugn som härd, hafva
så till vida realiserat sig, att de, i förening med kolbesparing, befordrat en
hastigare produktion, men deremot beklagligen, i synnerhet på det svenska
slåljernels kredit, haft den menliga inverkan, att förut godkände tillverkningar
icke finna afsättning med annat vilkor, än att varmblästern i allo
förkastas. Om man derföre hittills i allmänhet bemödat sig, att, jemte
besparing af rudimaterier och arbetskostnad, upphinna ett högt tillverkningsqvantum,
synes nu mera uppmärksamheten böra uteslutande fästas på
åstadkommandet af en i högsta grad vårdad tillverkning, i förening med
så låg tillverkningskostnad, som möjligt, så vida icke det svenska jernet
skall, i motsatt lall, från verldshandel utträngas.
Oaktadt den betydliga smidestillökningen har, i följd af den i Kongl.
Kungörelsen den 18 Februari 1842 medgifne nedsättning, hammarskaften
för år 1842 blott utgjort 799 skeppund, 18 lispund, 18 skålpund.
Tackjernstillverkningen har, i förhållande lill blåsningsdygnens antal,
genom varmblästerns införande vid de flesle hyllorne, årligen ökat sig i
qvantitet, ehuru densamma troligen genom den stränga drifningen, förlorat
Ftmårs-BeriUtelse fr, Stora Kopparbergs Län. ^
10
i qvalitet, och har en så stor öfverproduklion af tackjern uppkommit, alt,
elium de detta år gångbara prisen vid en del hyttor understiga tillverkningskostnaden,
tack jernet icke linner någon efterfrågan eller afsättning, ett
förhållande, som för lackjernsproducenten är högst bekymmersamt och skall
ofelbart leda till dess undergång, så vida andra mera förmånliga utsigter
icke snarligen sig visa.
Beloppet af 1842 års tiondetackjern utgjorde 4,232 skeppund 19 lispund
1 skålpund.
Tvåhundrasju större och mindre jerngrufvor hafva blifvit bearbetade
och lemna t 204,861 lass malm om 2 skeppunds vigt.
Koppartillverkningen vid Tomtebo har under dessa åren nedgått med
omkring fdel och lemnar icke eller för närvarande hopp om ett framtida
tilltagande, samt har i öfrigt, i anseende till stora brytningskostnader, m.
m., icke lemnat ägarne behållning.
Garpenbergs koppartillverkning utgör äfven endast |:del af det i förra
berättelsen upptagne medelbelopp.
Den personal, som har sin sysselsättning med den egentliga bergshandteringen,
kan beräknas till '7,000 stycken.
Länets bergsrörelse kan under åren 1838 till och med 1842 anses
hafva i medeltal årligen lemnat följande tillverkningar till nedanstående
värden:
173| dukater a 5 R:dr 32 sk. ..... B:koR:dr 984:41. 7.
4,552 silfverspecie-i iksdaler å 2: 32  12,138:32.—•
2,185 skeppund 3 lispund 17\ skålpund koppar, ga
rad
samt till en del valsad eller smidd vid
Avesta, efter medium af priset i Slockholm
under ifrågavarande fem år, då transport och
öfrige omkostnader ersättas af det högre manufaktureringsvärdet,
ä 137:  299,371:31.—
990 skeppund 4 lispund 6f skålpund fri grufve
ocb
slaggsoffringskoppar af enahanda orsak till
pris, a 137:  135,659:25. 2.
Transport 448,154:33. 9.
11
Transport
448,154:33. 9.
93
skeppund bly, å 33:
.
3,069:
514
— gion vitriol N:o 1, å 14: 12, . . .
7,324: 24. —
12£
— Salzburger vitriol, å 66: 32
833:16. —
1,435
tunnor rödfärg, å 4:
5,740:
1,275
—■ dito å 3: 6
3,984: 18.—
818
dito å 2: 8
.
1,772: 16.—
49
skeppund svafvel, å 24:
1,176:
206
— dito vid Tomtebo, å 24:
4,944:
76,428
— stångjern, å 15: 32
1,197,372:
78,637
— tackjern, å 7:
550,459:
289
— koppar af Tomtebo, å 137: . . .
39,593:
132
— dito af Garpenberg, å 137: . . .
18,084:
47
— dito af andra grufveförsök, ä 137:
6,439:
Summa B:ko R:dr
2,288,945:11. 9.
Fabriker bruk och öfrige näringar, hvilka icke höra till bergsrörelsen,
äro till anlalet uppgifne uti labellerne, och deras tillverkningar, som uppskattades
för år 1842 till vid pass 144,000 R:dr, uppgå sålunda till omkring
24,000 R:dr mera, än i förra berättelsen finnes upptaget,
Binäringarne inom Länet äro fortfarande desamme, som i förra berättelserne
blifvit uppgifne. För alt genom tillverkning af pottaska, terpentin,
harts, tjära, m. ni., bereda allmogen tillfälle till ökade biförtjenster,
har förre Apothekaren Kantzow, på Statens bekostnad, vissa tider af året,
från medlet af år 1841 till och med 1843 års slut, gått allmogen tillhanda
med upplysningar och undervisning om sättet för dessa effekters
tjenIigaste beredning; men då de dermed anställde försök, oaktadt de besök,
han för sådant ändamål i alla socknar af länet verkställt, icke allestädes
aflupit efter önskan och förhoppning, är det ännu blott på ett och
annat ställe håg och förtroende till dessa, i orten nya näringsfång kunna
anses hafva blifvit väckte.
Handel å landet, som det vore önskligt att se inskränkt till spannemål,
viktualier och inhemska slöjdealster, har på de flesta ställen visat en
skadlig verkan, då den, genom tillhandahållandet af en alltför öfverflödig
tillgång på bränvin samt andra, för allmogen åtminstone af gammalt okända
12
och lill större delen obehöflige varor, hos mången obetänksam skapal onödiga
samt förstörande begärelser och behof. Såsom icke vidare behöflige
kunde de i Länet ännu bibehållne tvenne landtmarknader, utan afsaknad,
äfven upphöra. Af bergverksprodukterne föras slörre delen till Westerås
och endast mindre partier till Gefle och Söderhamn, äfvensom genom
Wermland till Götheborg.
Den för orten skadliga handel, som med obeböfliga varor öfvas af
gårdfarihandlande och handelsbetjenter från Ulricehamn och Borås, utvidgas
årligen, och blifver än mera förderflig genom de missbruk af deras rättigheter,
hvilka en del bland dem desto heldre kunna, sig tillåta, som flere
utaf dessa personer ofta nog icke kunna i uppgifne hemorten träffas af lagens
och allmänna ordningens handhafvare, för alt befordras till ansvar
för lagöfverträdelse.
Med understöd af Staten, medelst ett anslag af 10,000 R:dr B:ko, samt
aflöning till arbetsbefälet, och utaf Nås och Jerna socknemän medelst vissa
dagsverken, hafva ägarne af Snöå jern verken i Jerna socken samt Fredriksbergs
jernverken i Säfsnäs och Nås Socknar Atagit sig samt jemväl under
åren 184-1 och 1842 bearbetat anläggning af en väg emellan Nås kyrka
samt Gåsborns socken i Wermland, till en längd af omkring 5 mil inom
detta Län, och nästlidet år har vägbyggnadeu, förutom en obetydlig del,
samt tvänne större brobyggnader, blifvit så fullbordad, att i öfrigt blott
grusfyllningens Verkställande återstår. Venjans socknemän hafva likaledes,
understödde med ett statsbidrag af 5000 R:dr B:ko, verkställt anläggning
af väg från Venjans kyrka till landsvägen emellan Mora socken och Vestra
Dalarne, lill en längd af leidel mil. I öfrigt hafva, på enskild bekostnad,
blifvit anlagde: af Stora Kopparbergs bergslag, en väg från Svartnäs
bruk i Svärdsjö socken till Åmots bruk i Ockelbo socken af Gefleborgs Län,
af 2 mils längd, hvaraf dock endast -J:dels mil inom detta Län; af Horndals
bruksägare, emellan nämnde bruk och Walla masugn omkring |:dels mil,
och från Borns qvarn i By socken till Husby socken |:dels mil; af Malingsbo
bruksägare, emellan nämnde bruk och Tolfsbo by i Söderbärkes socken, omkring
|:dels mil; af Laxsjö masugnsägare, från nämnde verk lill Hästbergs
by i Stora Tuna socken, omkring i mil, och af Grawendals bruksägare i
Säfsnäs socken, dels från nämnde bruk ljrdels mil till socknekyrkan, dels
ock omkring 1 mil från Thyforss till Annaeforss i nyssnämnde socken jemväl
13
belägne jernverk; hvarförutan Gagnefs socknemän anlagt ny landsväg pä
vestra sidan om Dalelfven till eu längd af vid pass mil.
Till förbättring af allmänna landsvägarne inom Länet äro dels 7,500
R:dr B:ko anslagne, att användas å vägen emellan Westerås och Fahlun,
samt, efter fastställd plan derför och upprättadt kontrakt med vederbörande
menigheter, arbetet innevarande år företaget, att fullbordas nästa år; dels
undersökningar hällne: l:o om några backers borttagande invid tvänne flottbroar
öfver Dalelfven inom Gagnefs socken; 2:o angående omläggning af
landsvägen från Fahlun till Gefle, för undvikande af de svåra backarne
emellan Fahlun och Lumshedens gästgifvaregård; 3:o angående omläggning
af vägen emellan Säters stad och Gustafs socken, samt vidare lill Smedjebacken
uti Norrbärkes socken samt derifrån till Grangärdes kyrka. I afseende
på de båda förstnämnde företagen kommer, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut, Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att, då medel
saknats till de statsbidrag, som af menigheterne blifvit begärde för dessa
arbetens utförande, efter de dertill fastställde planer och kostnadsförslag,
hos Kongl. Maj:t göra underdånig anmälan, om behof af Nådig proposition
till Rikets Ständer, angående anslag af allmänna medel till dessa företag.
I afseende på det tredje af ifrågaslällde vägomläggningsarbelen fortgå ännu
vid domslolarne i orten undersökningar, rörande menigheternes bidrag och
åtaganden derför.
§ 4.
Politisk Författning.
1 Länets Kammarverk har sedan sista berättelsen afgafs, icke inträffat
annan förändring än att 5 3- rekognitionsskogshemman tillkommit, äfvensom
8 nya qvarnar. Genom laxfiskets upplåtande till åtskillige strandägare
inom Kopparbergs och Näsgårds fögderier, uppbäres en årlig arrende-afgift
af 7 L# 15 tt saltad lax efter årlig markegång.
Till jordbrukets upphjelpande i de delar af Länet, som lidit genom e»
obegränsad hemmansklyfning och deraf uppkommen ägoblandning, hafva de
med olika bidrag af slaten socknevis företagne storskiften under ifrågavaran
-
de år blifvit fullöljde. Af de så beskaffade förrättningar, hvilka finnas
omnämnde i sista berättelsen, har den då pågående skogsdelningen i en af
socknarne i Öster-Dalarne blifvit fullbordad, men i anseende lill anförde
besvär öfver det utslag, hvarigenom Landtmätarnes åtgärder dervid blifvit
godkände, bar vid den afviltrade markens skattläggning någon åtgärd ännu
icke kunnat vidtagas. Den då anmälde tvisten om grunderne för skogens
delning i en socken nedom Dal-laget har blifvit dragen under Kongl. Maj:ts
nådiga pröfning, och Dess utslag afbidas innan ärendet kan komma till vidare
behandling. Det derförinnan började skiftet i en till den nyssnämnde
gränsande socken fortgår ännu, äfvensom, sedan det då nyligen företagne
skiftet i en af socknarne i Öster-Dalarne blifvit till inägorna fullbordadt
och genom nu mera laga kraftägande utslag fastställdt, förberedande åtgärder
till skogens delning och afvittring derstädes blifvit under tiden begvnte,
likasom storskiftet i en af de tillgränsande större socknarne börjadt.
De fördelar som för orten vinnas genom dessa förrättningar äro stora, då
derförinnan någon möjlighet icke finnes, att ernå en väsendtlig förbättring i
jordbruket, hvilket en lill och med icke besuten jordägare ofta nog nu ses
nödsakad, alt idka på en otrolig mängd särskilte små skiften, spridde på
flere från hvarannan skiljde trakter af socknen, samt enär derförutan en
ändamålsenlig vård af de samfällige skogarne icke kan påräknas eller en
lämplig reglering verkställas, angående äganderätten till de å vissa trakter
vidt kringspridde, oftast ohägnade slog eller slotter-lägenheter, hvilka i sitt
närvarande skick föranleda till många tvister. För att säkrare ernå det
med dessa förrättningar åsyftade ändamål äro behöflige ansedde ändringar
och tillägg uti derom gällande föreskrifter till Kongl. Maj:ts nådiga bepröfvande
anmäldte; men äfven, om desamma vinna Kongl. Majlis nådiga bifall,
erfordras, på sätt ofvan är omförmäld t, elt ökadt statsanslag för dessa förrättningars
förtsky ridande, om de dermed afsedde fördelar skola förr än i
en oviss framtid kunna beredas åt de trakter af Länet, hvarest de samfällige
skogarne, i anseende till aflägsenheten icke kunna, genom behörig tillsyn
af tillförordnad tjensteman fredas från den förödande misshushållning
dermed, hvaruti allmogen, eller egentligen flere löse personer blifvit inledde
afen del Irädvaruhandlande eller deras utskickade. I öfrigt vore det äfven
på det högsta önskvärdt, att, för ett skyndsammare uppnående af ett bland
ändamålen med dessa storskiften, något penningelån af allmänna medel
kunde blifva tillgängligt, med småningom skeende amortering på flere år, för
att begagnas af de jordägare, hvilka, i de af flere små lägenheter samman
-
15
salle besulenlieter, innehafva hufvudnummern, men sakna utväg att utgifva
lösen for de mindre jordlotterne, då sådan 20 år efter storskiftets slut i någon
socken skall erläggas, så att med vei kställigheten af föreskriften derom,
redan flerestädes måste anstå, i följd af en del utaf allmogens i dessa socknar
oförmåga att dertill anskafla penningar.
Utaf de i tabellen upptagne hemman och lägenheter äro Kongl. Majrt
och Kronan tillhörige mantal, en mjölqvarn och ett fiske, hvar
förutan
-f-j-f-f hemman Lil 1 tiora fromma stiftelser.
De i förra tabellen upptagne, oskattlagde, bebyggde torp och lägenheter
hafva under dessa åren icke undergått någon förändring.
I Länet äro 14 posthemman samt 36 gästgifvaregårdar och 16 skjutsombylesställen.
Det förut uppgifne förhållandet emellan sjelfaganrle jordbrukare och
arrendatorer fortfar alt vara såsom femton till en, äfvensom arrendenas beskaffenhet
och landlböndernes utkomst är oförändrad.
Statsbidrag Af desse är visserligen roleringen mindre jemnt fördelad,
men så väl hetnmansräntorne som fastighetsbevillningen hafva alltid
varit derefter lämpade. Med nu inträdde ofördelaktiga konjunktur för jernhandteringen,
blir det i nu gällande bevillningsförordning stadgade minimum,
för beräkning af brukens vinst, alltid tryckande för näringsidkaren,
som, efter hvad sig visar, möjligen mäste åtnöja sig med att afyttra varan
utan någon egentlig vinst.
Det i tabellen införde värde å onera grundar sig på vederbörandes
uppgifter, jemförde med kronoräkenskaperne och tillgänglige handlingar.
Rubriken: Diverse Onera, omfattar kurhusmedel, riksdagsmannaarvode,
Brandstodsmedel, allmänna byggnaders underhåll, skottpengar och premier
för rofdjurs fällande utom skallgång, m. m.
I enlighet med hvad i förra berättelsen blifvit anmärkt, är uppskattningsvärdet
och bevillningen af jordegendom, bergverk och särskildta lägenheter,
så vidt möjligt, enligt formulärets föreskrift, i labellerne ulfördt; men
öfrige skatter, såsom på de fleste ställen inom Länet utgående på rote,
hafva måst i ett sammanhang upptagas. I mån sådant kunnat verkställas,
16
är den personella bevillningen specifikt upptagen, derunder 1842 års räkenskaper
blifvit följde.
Politi. Länets ungdom äger att njuta undervisning vid Fahlu högre
lärdomsskola, hvarest i medeltal under hvarje termin af ifrågavarande fem
år omkring 128 lärjungar begagnat denna vigtiga läroanstalt, som fortfarande
njuter ett rättvist förtroende. Lärarestaten vid denna skola innehar, såsom
tillförene, i löneanslag 425 tunnor spannemål, å 6 R:dr tunnan, bestående
af 250 tunnor kronotionde spannemål, ersättning för indragne djeknepenningar
100 R:dr, räntor af donerade medel, samt ett fyllnadsanslag af statsmedel,
hvilket sista året utgått med 577 R:dr 47 sk. 5 rrst. B:ko.
I anseende till lärjungarnes ökade antal uti apologistklassen har underdånig
hemställan blifvit gjord om anslag af lön för en ytterligare lärare
derstädes. Kongl. Maj:t, som förklarat sig icke kunna, i brist på medel,
berörde hemställan om ständig lön då bifalla, har likväl åt den vid berörde
klass anställde duplikant från hösten 1841 anvisat en årlig gratifikation
af 150 R:dr B:ko. Då ifrågavarande klass af läroanstalten mera anlitas, än
tillförne, i följd af näringarne och öfrige förhållanden inom orten, vore det
önskeligt att lön åt förenämde nya lärare dervid kunde anslås, hälst i Länet
icke finnes mera än tvenne mindre stadsskolor, utom denna lärdomsskola,
hvilket är mindre än i tillgränsande icke så vidsträckta Län, med
icke så stor folknummer.
Förut uppgifne föi'nållanden i afseende på undervisning för allmogens
barn inom socknarne samt ungdomens öfning i slöjder fortfara utan förändring,
äfven hvad angår den presterliga tjenstgöring, hvarigenom på en del
ställen sockneskollärare med äldre löneanslag af kronotionde, hafva sin tid
deraf mera upptagen, än afsedt varit vid inrättningen af deras barnalärarebefattningar.
De nya folkskolorne, hvartill anslag af staten nyligen äro beyiljade,
hafva ännu icke hunnit komma till verksamhet.
Till praktiska bergsskolan i Fahlun utgå dels af staten dels af Brukssocieteten,
anslagne medel med ett sammanräknadt belopp af 10,500 R:dr
B:ko årligen för aflöning åt föreståndaren och andra Läraren samt arfvoden
till extra lärare, stipendier och understöd för elever, inköp af böcker, materialier
mekaniska modeller och redskap m. m. Under de trenne lärokurser,
17
kurser, hvardera af tvenne år, hvilka slutades med år 1842, hafva tillsammans
7 stipendiater och elever samt 45 extra elever, deribland 9 Norrmän,
2 Ryssar och 2 Finnar begagnat undervisningen vid denna läroinrältning.
Ordning och sedlighet har blifvit vidmakthållen på vanligt sätt af uppsyningsmännen
inom byarne och kyrkoråden. Tillika med desse vaka äfven
presterskapet och kronobetjeningen enligt gällande föreskrifter öfver hälsovården.
Provincial-läkare-dislrikten hafva undergått den förändring, att läkarevården
å landet nu mera bestrides af tvenne ordinarie provincial-läkare,
boende den ena i Fahlun och den andra i Hedemora, af tvenne extra provincial-läkare,
hvaraf en bor i Ösler-Dalarne och en i Vesterdalarne, samt af
en inom vesterbergslagen på enskildes bekostnad anställd läkare, hvilken
efter vederbörandes medgifvande derstädes tillika ansvarar för provinciailäkaregöromålen.
Länets lazarett och kurhus finnes fortfarande i Fahlun,
der äfven en djurläkare, likasom en sådan i vesterbergslagen, är boende,
åtnjutande särskilte lönebidrag af några få socknar och enskilte personer,
samt den förstnämnde jemväl af staten anslagne 50 R:dr B:ko.
Inom Socknarne bestrides fattigförsörjningen såsom i föregående berättelser
finnes uppgifvet. Af de medel, som för ändamålet äro att tillgå,
kunna likväl icke alla behöfvande understödjas, i synnerhet efter missväxtår
eller då andra missgynnande förhållanden öka deras antal och svårigheten
att afhjelpa deras nödställda belägenhet. Den nödhjelps-kassa, som i
sista berättelsen anmäldes då hafva blifvit bildad utaf behållningen af de
gåfvomedel, hvilka, förnämligast genom framlidne Erkebiskopen, Doktor J.
O. Wallins uppmaningar och bemödanden, år 1838 insamlades i de fleste
orter af riket till understöd för de, i följd af föregående årets missväxt, i
ovanlig mängd nödställde och behöfvande bland Dalallmogen, förvaltas på
jemväl förut uppgifvet sätt. Denna kassas behållning utgjorde vid 1842 års
slut 30,207 Riksdaler 25 skillingar 9 runstycken Banko, oberäknadt behållningen
5,449 R:dr 35 sk. af de medel, hvilka, såsom i sista berättelsen är
upptaget, redan år 1813 i Skåne samlade till nödlidandes understöd i Rikets
norra provinser, särskilt blifvit ställde under nödhjelps-kassa-direktionens
vård. Af de tillgångar, som inflytande räntor årligen lemnat till di
Femars-Berättelse
fr Stora Kopparbergs Län, 3
18
reklioaens disposition, hafva genom utdelning af mjölunderstöd lill sådane
fattige i socknarne, hvil ka af sjukdom eller dylika hinder äro oformögne att
sig sjelfve försörja och sakna anhöriges vård, blifvit bekostade; äfvensom
Jan utan eller emot nedsatt ränta utlemnade till binäringars befrämjande,
samt premier meddelade till uppmuntran åt nitiske och skicklige barnalärare
bland allmogen; hvarförutan direktionen dels genom tillhandahållandet
af utsädesråg och foderväxtfrö åt allmogen mot nedsatt betalning, i förhållande
till inköpspriset, sökt befordra dessa sädens allmännare begagnande,
dels ock genom utdelning af ett större antal exemplar utaf skriften "Läsning
för folket” bland allmogen sökt befrämja nyttiga kunskapers spridande.
Vid Gästgifverierne i Länet handhafves allmänna lagens och gällande
författningars föreskrifter, i enlighet med den sammanfattning deraf, som
är meddelad i utfärdad kungörelse.
Sedan belöningar för rofdjurs dödande, utom skallgång, i de fleste
socknar, ehuru lill olika belopp, utgå efter fastställde öfverenskommelser,
förekomma sällan skallgångar inom Länet.
Vid slutet af år 1842 funnos i släderne 27 och å landet 2 tillålne
krogar, hvarjemte branvinsminuteringsrält, enligt gällande författningar, begagnades
vid 45 gästgifverier och skjutsombytesslällen, så att antalet af
bränn vinsminulei ingsställen minskats med 14 stycken, sedan förra berättelsen
afgafs.
Sockne- och fjerdings-magasinerna innehade vid 1842 års slut en spannemålsbehållntng
af tillsammans 14,107 tunnor åtskillige sorter säd, deraf
likväl största delen bafra.
Den i Fahlun år 1825 stiftade sparbank har till slutet af år 1842 utgifvit
2,288 stycken inolböcker. Insältarnes antal utgjorde vid sistnämnde
tid 941 stycken och det insatte penningebeloppet 47,607 R: Ir 6 sk. B:ko,
hvarförutan Banken ägde en hjelpfond af 3,808 R:dr 25 sk. 6 r:st. Under
dessa fem åren hafva 372 stycken nya insältare tillkommit och de insatte
•medlen blifvit ökade med 24,493 R:dr 35 sk., samt hjelpfonden med 1,110
R:dr 13 sk. 11 r:st. Det visar sig häraf, alt fördelarne af denna inrättning
först på sednare åren blifvit mera allmänt insedde och man bör hoppas,
att arbetarens håg, en gång väckt på nyttan af en besparing för framtiden,
19
skall tilltaga med vissheten, att härigenom se sin ålderdom betryggad emot
armodet.
Under loppet af år 1836 meddelades oktroj för en i Fahlu stad inrättad
privatbank för Länet. Denna bank, med ett tecknadt kapital af
626,000 R:dr 13:ko, bedrifver sin lånerörelse jemnlikt reglementet, dels genom
diskontlån, dels medelst kassakrediliver, hvarförutan kontanta penningar
få insättas så väl å depösitionsräkning, som i upp- och afskrifningsräkning.
Bankrörelsen var under året 1842 följande: Diskontlån, beviljade till
ett belopp af 978,860 R:dr, deraf dock, vid årets slut, endast utestående
563,970 R:dr. Kassakrediliver, till en summa af 498,600 R:dr, lemnade
åt 88 serskildte personer, och hvarå utgifvils tillsammans 1,418,800 R:dr,
utgörande det utestående beloppet, vid årets slut, endast 76,800 R:dr. På
upp- och afskrifning samt depositräkningarne voro under året insatte 347,400
R:dr, men vid årets slut innestående endast 83,000 R:dr. De, jemnlikt
reglementet, bildade reserv- och besparingsfonder uppgingo, vid årets utgång,
till 32,359 R:dr 25 sk. 3 r:st. Tablå öfver bankens ställning ingilves i
öfrigt för hvarje månad till finansdepartementet oell allmängöres derefter i
Statstidningen.
Under loppet af nu ifrågavarande tidrymd har en enskild person, numera
aflidne Handlanden J. Hasgtedt på S rydjebacken, genom testamentarisk
disposition, anslagit en summa af 53,333 R:dr 16 sk. B:ko till en arbetsinrättning
för Norrbärkes sockens fattige, så väl äldre, som yngre, Ii vilka deraf
kunde vara i behof. Byggnaden för denna inrättning har likväl först med
detta år börjat och stadgar för inrättningens styrelse blifvit uppgjorde, sorn
komma att till Kongl. Maj:t Nådiga fastställelse öfverlemnas.
§ 5.
Städer. -
Bevillningen af den borgerliga rörelsen inom hvarje af Länets tre stäner,
Fahlun, Hedemora och Säter, är till beloppet upptagen i tabellen för
städerne.
20
Borgerskapel i dessa städer hemta sin utkomst af enahanda näringsfång,
som tillförene blifvit uppgifne. Handeln derstädes sträcker sig icke till
landets produkter af boskapsskötsel och konstflit, hvilka allmogen sjelf utför
och afyttrar inom eller utom orten, och brukens effekter, likasom koppartillverkningen
i Fahlun, kunna icke eller räknas till föremål för handeln i
dessa städer.
Antalet af handlande och handtverkare har icke undergått någon hufvudsaklig
förändring, äfvensom icke eller inkomsten af handtverksnäringarne.
För de handlande har deremot rörelsen lemnat en lill siffran mindre vinst
än tillförene kunde beräknas på den då öfverdrifvet utsträckte kredilhandeln.
Denna förändring torde till någon del härleda sig derifrån, att handeln
i allmänhet nu drifves med mera försigtighet, och kan, i följd deraf,
snarare anses såsom en återgång till ett ändamålsenligare förhållande, än
såsom en menlig verkan af en missgynnande konjunktur.
Beskaffenheten af städernes jord och begagnandet af densamma, hafva
icke undergått någon förändring, och dessa städer fortfara alt icke vara gynnade
utaf några för landsorten menliga prohibitiva författningar.
I Hedemora och Säter lemnäs åt ungdomen undervisning uti så kallade
lägre lärdomsskolor, samt i Fahlun, utom i högre lärdomsskolan derstädes,
äfven uti en Lancaslerskola, som hvarje termin har varit besökt af omkring
190 barn.
Uti släderne besörjes sjukvården af der boende läkare, nemligen i
Fahlun, oberäknadt provincialläkaren i distriktet, af en grufläkare och en
lasarettsläkare, hvilken nu jemväl är stadsläkare; uti Hedemora, af proviucialläkaren,
såsom tillika stadsläkare, och i Säter har regementsläkaren sin
hostad.
Enligt Direktionens öfver fattigvårdsinrättningen i Fahlu stad afgifne
berättelse, var inrättningens ställning år 1842 följande; Behållning i kapital
och kassa utgjorde, vid årets ingång, 8,492 R:dr 2 sk. 4 r:st., och årsafgifterne,
med öfrige inkomster, uppgingo till 4,703 R:dr 42 sk. 2 r:st.,
eller tillsammans 13,195 R:dr 44 sk. 6 rtst. Deremot voro till stadens
fattige, lill ett antal af 100 stycken, under året utdelade 35,174 portioner
mat, full beklädnad lemnad till sju serskildte personer och skor till 38
stycken
21
stycken, hvilket, i förening med ved, halm och sängkläder, sjukhjelp, medi
ka men ter och begrafningshjelp, samt omkostnader för Lancaster- och söndagsskolorne,
medfört en utgift af 3,235 R:dr 33 sk. 5 r:st. Derjemte hafva
47 stycken barn, i saknad af nödig föräldravård, blifvit utackorderade hos
fosterföräldrar på landet, emot en afgift, uppgående för året till 1,122 R:dr
34 sk. 8 r:st, så att inrättningens behållning vid 1842 års utgång utgjorde
8,837 R:dr 24 sk. 5 r:st B:ko. Af medel, tillhörige framlidne brukspatronen
P. Forsslinds Stiftelse, för uppfostran af i Fahlu stad födde fattige
barn, underhölls vid 1842 års slut dessutom 26 barn hos fosterföräldrar
på landet.
Stiftelsen i Hedemora stad för fattiga barns vård och uppfostran är i
fortfarande verksamhet till samhällets gagn.
Några serskildta fattigförsörjningsanstalter i städerne Hedemora och
Säter äro icke inrättade, utan de behöfvande åtnjuta understöd, dels utur
forsamlingarnes fattigkassor, dels af andia medel.
De i förra berättelsen omnämnde särskihlte inkomster för städerne utgå
fortfarande och utgöra för Fahlun: Ströms-afrad och skutefraktsmedel 718
R:dr 47 sk. 6 r:sl.; för Hedemora: vågpenningar ungefär 300 R:dr, och lör
Säter: Ströms-afrad omkring 3 R:dr 32 sk., allt Banko, efter medelberäkning
för nu ifrågavarande fem år.
Fahlun i Landskansliet den 6 Juni 1844.
P. D. LORICHS.
P. J. Lindbom. P. J. de Laval.
Fetnars-flerättelsc fr. Stora Kopparbergs Län,
4
BEFALLNINGSH AF VANDES
UTI
érebro Lån
TILL
KONGL MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
i:o Länets allmänna beskaffenhet
liar icke undergått någon förändring under ifrågavarande fem år.
2:0 Invånare.
År 1840 utgjorde, enligt mantalslängderne, länets folkmängd 122,723,
utaf hvilka 59,227 mankön, 33,153 skrifna i mantal och 26,074 mantalsfria,
samt 63,496 qvinkön, 35,920 skrifna i mantal och 27,576 mantalsfria, dock
är i qvinqvennii-tabellerne folkmängden högre upptagen; hvilken skiljaktighet,
äfven tillförene anmärkt, icke kan ensamt tillräknas mindre noggranhet vid
mantalsskrifningarne, då dessa förrättas enligt specifika uppgifter ur kyrkoböckerna;
hvarföre och enär samma böcker borde ligga till grund jemväl för
qvinqvennii-tabellerna, anledning icke saknas som skulle tabellerna till en del
upprättas efter approximatif kalkyl. Yid jemförelse emellan 1835 och 1840
årens mantalslängder visar sig en tillökning i folkmängden med 3,703 personer.
Och har länet haft den lyckan att undgå missväxter och mera vidsträckt
härjande farsoter, ehuru i sistnämnde hänseende företer sig, att vissa
år smittosamma sjukdomar varit gängse, bland hvilka må nämnas en feberepidemi,
som år 1837 angrep mer än 100 af invånarne å den i Hjelmaren
beläg na ön, Winön, hvars befolkning icke kan skattas högre än till 200,
samt rödsoten, som hösten 1838 utbröt och till påföljande året fortfor, hufvudsakligast
inom sydöstra delen af länet. De anmälda sjukdomsfallen voro
då inom Örebro Provincial-läkare-distrikt 1,268, i hvilka 365 personer
alled o.
Folkets bildning är otvifvelaktig! i framskridande och visar sig inom
Landslagen mera jemnt spridd, då deremot i Bergslagen de bergsmän, hvilkas
förmögenhet medgifver vidsträcktare affärer och mera tillfälle till odling af deras
själsförmögenheter, också mera synbart höja sig öfver massan; men i bredd
4
dermed följer böjelsen för yppigare lefnadssätt, som genom exemplet sprider
sig äfven till dem, hvilkas tillgångar deraf lida.
Allmogens angelägenheter, som fordra skrifkunnighet, skötas till det mesta
af dem sjelfve eller genom de förståndigare bland dem, som vunnit ett allmännare
förtroende.
För folkets sedlighet är mycket att hoppas af den tilltagande böjelse för
nykterhet, som visar sig särdeles hos uppväxande slägte t; och dertill skall
också betydligt bidraga hvad som göres för folkskolor. Den utaf Herr JustitieStatsministern
för år 1841 afgifna underdåniga berättelse om brottmålen visar
i afseende å detta län, att utaf 400 för brott dömde mera än fjerdedelen
bodde utom domstolens jurisdiktion. Med denna åsigt öfverensstämma ock de
upplysningar, som vinnas af den underdåniga Berättelse, Kongl, styrelsen för
fängelser och ai’bets-inrättningar i Riket för år 1839 afgifvit, nemligen att utaf
de i fästningsfängelserna samt vid arbets- och korrektions-inrättningarne, äfvensom
vid Pionier-Corpsen, intagne personer, ett mindre antal, i förhållande
till folkmängden, varit födde i Örebro län än i de fleste andre länen.
Folket kan i allmänhet berömmas för idoghet; och under de år, som
denna underdåniga Berättelse omfattar, har jordbrukaren bibehållit sig i välmåga
och bergsmannen ännu mer förkofra t sig genom de förmånliga konjunkturer,
som då ännu ägde rum och manade honom att högt uppdrifva sin
tillverkning. Derigenom ökade sig ock tillfälligtvis arbetsförtjensten för den
fattige, hvars daglön förhöjdes; och fattighjonens antal inom Bergslagen minskades,
så att när t. ex. fattigbidragen inom Leke och Carlskoga Bergslag i
sista Femårs-tabellen upptogos till 3,228 R:dr 24 sk., desamma nu äro beräknade
endast tili 2,164 R:dr; dock visar sig icke en sådan skillnad i siffran
uti de uppgifter, som inkommit från andra Bergslag, hvilka mera gynnats af
jern-konjunkturerna. Arbetsstyrkan är i allmänhet tillräcklig och vissa tider
öfverflödig för länets behof. Med jemförelse af olika förhållanden under särskilda
tider af året, kan man antaga såsom medelpris å ett karldagsverke
inom Landslagen 20 sk. Banko och i Bergslagen några skillingar högre.
3:o IS är in garne.
Jordbruket. Åkerjoi’dens af ålder brukliga indelning i tvänne lika gärden,
hvaraf det ena till största delen, eller den, som skall besås med råg,
hvete och korn, ligger i träde, kan väl ej ännu sägas vara i allmänhet förändrad;
men den redan i förra underdåniga berättelsen antydda håg att på
5
trädesjorden göra inkräklningar fortgår, och allmänt visar sig ett lifligt deltagande
i hvad som rörer landthushållningen och dess förbättrande. Särdeles
i Bergslagsorterne har omtankan för ökad tillgång på foder till ladugardens
utvidgning och lättare framfödande tilltagit, så att användandet af sådda foderväxter
börjat blifva mera allmänt.
De fördelaktiga resultat, som visa sig å större landtbrukares med omsorg
vårdade egendomar, väcka håg för lika brukningssätt och användande af dervid
nyttjad förbättrad jordbruksredskap; i hvilket hänseende länets Hushållnings-sällskap
sökt medverka, medelst anställande af profplöjningar och utdelning
af premier. Detta sällskap, inom hvilket tillfälle är beredt för ortens
många och driftiga landthushållare, alt meddela hvarandra sina rön och iakttagelser,
har icke allenast fortfarit att låta införskrifva utsädes-råg från Finland
för länets invånare, utan ock uppmanat till användande af Agronomen
Johnsons upplysande och gagneliga råd och lärdomar vid de tillfällen, då han,
under de honom anbefallde resor i riket, varit för orten tillgänglig.
9 O O O
Linodlingen j som icke anses för länet lönande, har måhända i det hela
mera minskats än ökats, så att länets invånare köpa lin från Norrland, Vestergöthland
och andra orter.
Bränvinsbrämling idkas i allmänhet till husbehof, men till afsalu af
större landthushållare, äfvensom af allmoge, särdeles i trakten kring Askersund.
Boskapsskötseln har tillvunnit sig mera omtänksamme landtbrukares synnerliga
uppmärksamhet, i afseende å så väl kreaturs-racers förbättring, som
ock tjenligare sätt för utfodringen. Ädlare foderväxter blifva mer allmänna;
och rofvor hafva på några ställen blifvit företrädesvis begagnade till utfodringen.
Önskligt vore om nyttan af detta utfodringssätt verkade dess allmännare
antagande till fyllnad i elen vanligen otillräc;kliga fodertillgången. För befrämjande
af bättre kreaturs-racers mera allmänna spridande, lort fara expositioner
af kreatur, dervid Hushållnings-sällskapet utdelar premier.
De flera Schäferier, som i Länet funnits, hafva under den tid, denna
underdåniga Berättelse omfattar, kunnat, så länge ullpriset holl sig uppe, någorlunda
vidmakthållas, fastän någon väsendtlig afsättning af får ej varit att
påräkna. Allmogens fårafvel är ej så utsträckt, att den fyller behofvet af ull;
dock har man på flera ställen insett nyttan alt erhålla får af Soulhdownsraeen,
såsom mindre ömtålig för klimatet och mindre kinkig på foder.
Enskildes Skogar_, ehuru af vissa possessionater väl vårdade, hafva betydligen
blifvit medtagne egentligen i följd af den högt uppdrifna bruks- och
bergshandteringen, så att priset å skogseffekter stegrats samt ej mindre bergsmannen
än landtmannen börjat inse nödvändigheten af en bättre hushållning
6
med skogen. Såsom oseder, mot hvilka Bergs-Tings-Rätterne, efter menigheternas
hörande, stadgat vitesförbud, äro att nämna getters vallning å hytteskogar
och kolvedens afsvedning före dess upphuggande. I skogshushållningen
bibehålles med få undantag det gamla blädningssättet; och förspordes vid 1839
års skogsransakning en allmän farhåga för den trakthuggnings-method, som,
enligt Kongl. Maj:ts Nådiga instruktion för Skogs- och Jägeri-staten af den
16 Mars 1838, borde införas å härads-allmänningarne och således allt sedan
blifvit följd.
Under Kronans disposition äro endast bibehållne två krono-parker Tysslingen
och Krämaremarken, hvilka, redan åren 1830 och 1831 indelade till
trakthuggning, lemna tillgång till årligt afsalu.
Skogsplanterings-kassans tillgångar vid 1841 års slut utgjorde 2,556 R:dr
26 sk. io rst.
Skogarne i allmänhet hafva icke lidit af skogseld, stormar eller mask;
dock påstås att uteblifna fröår vållat klen återväxt, för hvars upphjelpande
frösådd å allmänningarne ägt rum.
Bergsrörelsen.
Något annat Silfververk har icke varit drifvet än Helleforss, der malmfyndighet,
som af föregående stollarbete blifvit öfverkorsad, började eftersättas
år 1837, hvarefter malm samlats till silfversmältning, som likväl icke kojai
att verkställas förr än år 1842. Inom Nya Kopparbergs Bergmästaredöme
saknas hvarken äldre eller nyare anledningar på silfverhaltig blyglans, fastän
icke någon hittills funnits af lönande beskaffenhet.
Koppartillverkningen inom Nya Kopparberget, som ifrån år 1628, då
Ljusnarsbergs koppargrufva upptäcktes, utgjort egentliga anledningen till befolkningen
af denna förut glest bebodda Finnmark, började för 50 år sedan,
du koppargrufvornas malm-afkomst minskades, att undanträngas af jernhandteringen;
och då bergslaget icke var hugadt att bedrifva kopparmalmsbrytningen
i den skala, som, vid år 1827 haline Bergs-kommissioner, föreslogs såsom
vilkor för bibehållande af den för kopparrörelsen förunnade Bergs-frälse-frihet,
förklarades Nya Kopparberget år 1829 för jern-bergslag. Efter den nya skattläggning,
som år 1836 kom till stånd, väcktes året derpå fråga om återupptagande
af Gustafs schakt i Ljusnarsbergs-fältet, som var mer än lill hälften
fyllt med vatten, och bergslaget öfverlemnade under vissa vilkor åt ett, bland
dess intressenter, bildadt bolag att på 25 års tid bearbeta och för allmänna
7
Bergslagets räkning försvara grufvorna. Vid 1841 års slut hade detta bolag
nedlagt omkring 20,000 R:dr Rgs på schaktens tömning, konstens försättande
i brukbart skick och Bonde-schaktets afsänkning; men i saknad af ändamålsenligt
konstruerade smältverkstäder kunde af den icke obetydliga malmafkomsten
icke då tillgodogöras mer än 35 SkU. koppartillverkning, som dock 1843 stigit
till 259 SkU. Den frihet från tionde, som under tolf år är beviljad detta
verk, uppmuntrar till fortsatt undersökande af malmfältet och återupptagande
af flera grufvor, som från forntiden hvilat, deraf allmän och enskild fördel
är att förvänta.
I öfrigt hafva tre kopparhyttor blifvit drifne:
l:o Vid Marsätter i Hammars socken med malm från Läggesta, Distorps
och Ingelsby grufvor i Lerbäcks bergslag, från Hässelkulla östra grufva i
Winteråsa socken samt Håkansboda grufvor i Ramsbergs socken. Tillverkningen
har tinder de ifrågavarande åren utgjort:
År 1837 Garkoppar SkU. 93 — — St st. v.
„ 1838 d:o 88 5 — —
„ 1839 d:o 46 —
„ 1840 d:o 104 —
„ 1841 d:o 58 16 2 —
eller per medium 78 — — —
Ehuru Håkansboda är beläget nio mil ifrån Mårsätter och således vida
aflägsnare än öfrige förenämnde grufvor, har sedan år 1838 Håkansboda-malm,
såsom rikare, blifvit företrädesvis begagnad; och anses tillverkningen hafva
betäckt omkostnaderne.
2:o Vid Sandbacken i Lerbäcks socken, der en del af intressenterne i
Håkansboda grufvefält, på grund af Kongl. Bergs-Kollegii privilegium af den 1
Juni 1841, anlagt en profhytta för 3 års tid. Under samma år tillverkades
derstädes af Håkansboda- och något Läggesta- samt Wena-Smedje-grufvemalm
55 SkU. 1 LU. 13 U. stapelstads vigt garkoppar; och
3:o vid Flögforss i Ramsbergs socken, der öfrige delägare i Håkansboda
grufvor år 1840 erhållit privilegium på en profhytta under tre år, samt påföljande'
året tillverkat utaf Håkansboda mahn 60 SkU. 9 LU stapelstadsvigt
garkoppar.
I anseende dertill att Märrgrufvan på Håkansboda-fältet gaf en malm,
nog kobolthaltig för att lemna smidbar koppar, flyttades arbetet derifrån år
1840 till den året förut upptagne Kommersgrufvan, hvilken genast visade sig
äga en särdeles vacker tillgång på god och rik kopparmalm af 5 till 8 pro
-
8
cent oell derföre egentligen gaf anledning till anläggande af en ny kopparhytta
vid Flögforss. Vid 1841 års slut hade denna grufva, som var en liten skärpning
norr om Märrgrufvan, nått ett djup af femton famnar oell innehöll god
malm på 8j famnars längd samt tre famnars bredd, sträckande sig inåt Märrgrufvan.
Kopparmalmsuppfordringen har utgjort:
Ungefärlig
kopparhalt.
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
Procent.
stut.
sm.
sm.
sm.
sm.
Vid Håkansboda
5 ä 8
600
1,300
2,050
2,300
2,917
Hässelkulla Östra
2 ä 3
603
1,195
606
550
626
Läggesta
1 å lj
1,225
922
400
600
725
Wena . ... .
3 ä 4
119
1,004
805
683
Timmerkärrsgrufvan . . .
1 å 2
—
296
—
—
fy
Distorp
1
1,421
—
—
—
■—
Koboltmalmbrytningen har, under fortfarande mindre fördelaktig konjunktur
för afsättningen, fortgått vid Wena grufvefält i Lerbäcks och Hammars socknar;
hvarförutan ock en del af den kobolthaltiga malmen vid Håkansboda
blifvit tillgodogjord, ehuru denne sednare slutligen, i anseende till ringa kobolthalt,
saknat afsättning. Den brutna malmen på Wena fältet har blifvit rengjord
vid Johannesbergs, Mårsätters, Åmmebergs och Lunds bok-och valsverk,
samt utan vidare förädling afyttrad. Arbetet har dock till det mesta bestått
i sofring af gamla grufvevarp.
Tillverkningen har utgjort:
Vid Wena
1837.
1838.
1839.
1840.
1841.
u.
U.
u.
U.
u.
14,002
1,700
8,783
3,300
8,335
6,406
12,874
3,000
7,828
3,000
„ Håkansboda ....
Summa
15,702| 12,083
14,741
15,874j 10,828
Jerntillverkningen. Till följd af 1836 års goda jernkonjunktur och derefter
år 1838 inträffade stora tillökning i det privilegierade smidesbeloppet
inom
9
inom riket innefatta åren 1837—1841 en af de fördelaktigaste perioder för
hela jerntillverkningen och i synnerhet den egentliga bergsmanna-näringen,
och som äfven med sistnämnda år, efter hvad erfarenheten sedermera visat,
hade uppnått sin kulminationspunkt.
Att de tackjernsägande bergsmännen rönt den största fördelen af denna
periods i allmänhet gynnsamma förhållanden är otvifvelaktig!. Bevis derpå
lemna för öfrigt de stegrade egendoms-prisen i Bergslagen i förening med tilltagande
välstånd hos bergsmännen.
Tackjernsprisen till bergsmännen hafva varit:
I Nora.
I Linde.
1 Lekeber
lagen.
gs-
I Askersund.
1837 . . B:ko R:dr
6
28
5
44
6
32
—
6
44
—
1838
7
44
—
7
36
—
8
28
—
8
44
—
1839
/*T
/
8
—
7
—
—
t~r
1
28
—
7
44
—
1840
7
20
—
7
28
—
7
44
—
8
12
—
1841
8
—
—
§
—
-
8
20
—
8
32
—
Derjemte voro spannmålsprisen medelmåttigt höga, nemligen i medeltal för
en tunna råg i Nora 9 R:dr 36 sk., i Linde 10 R:dr 4 sk. samt i Askersund
9 R:dr Banko.
Inom den del af Vermlands bergmästaredöme, som sträcker sig inuti
Örebro Län, har jernmalm sbrytning icke ägt rum, utan endast i öfriga bergslag,
hvarest brutits:
År 1837
233,423 Skit.
„ 1838
232,887 —
„ 1839
257,118 —
„ 1840
265,413 —
,,1841
290,209 —
eller i medeltal årligen:
uti Nora Bergslag  144,269 SIM..
„ Lindes och Ramsbergs Bergslager . . 51,508 —
„ Lekebergs d:o . . 13,429 —
„ Lerbäcks d:o . . 1,822 —
„ Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och
Helleforss Bergslager  44,781 —
Summa 255,809 SkU..
2
Femurs-Berättelse för Örebro Län
10
Inom liinet utgjorde medelbeloppet af jernmalmsuppfordringen åren 1832
—1836 221,242 SkU, och åren 1837—1841 255,809 SkU, hvaraf synes för
dessa senare fem år ett öfverskott af 34,567 SkU per medium för år, en följd
af den ökade stångjernstillverkningen.
Inom Nora bergslag hafva icke några nya malmstreck af betydenhet blifvit
under tiden uppfunna, men de gamla malmfälten visa fortfarande rik tillgång,
så att någon malmbrist inom bergslaget icke är att befara, äfven i den
0 O 7 O O O 7
mest aflägsna framtid.
Uti Lindes och Ramsbergs bergslag, som ej har samma tillfälle som Nora
bergslag att afsätta malm till främmande orter, och i brist af skogstillgångar
DO ' ODD
föga kan öka sin egen tackjernsproduktion, funnos, efter år 1841 forcerad
grufbrylning, i behåll betydliga malm-inventarier. Der äro väl icke några
nya malmfält upptäckta, men åtskilliga äldre ödelagda grufvor ånyo upptagna,
hvilka lemna anledning till en fortfarande oförminskad malmvinst.
Deremot synes Lekebergs bergslags gamla malmtillgångar allt mer och
mer aftaga, utan att några nya af betydenhet blifvit upptäckte. Fyllnaden i
bergslagets behof har derföre till större delen blifvit hemtad från Nora bergslag.
Uti Lerbäcksorten har, med utvidgandet af tackjernsblåsningarne vid Skogaholm,
Hjortqvarn och Trehörningen uppstått en liflig täflan att i orten upptäcka
jernmalm, men af en mängd försök på både nya och gamla anledningar
har endast ett, Wiihelmsgrufvan på Håkanstorps egor i Lerbäcks socken, haft
framgång.
Tackjernsblåsningen vid hyttor och masugnar, af hvilka 61 år 1841 voro
1 gång, är uppskattad i medeltal årligen:
uti Nora och Lindes bergmästaredöme  89,643 SkU.
„ den tili Vermlands bergmästaredöme hörande del af Carlskoga
bergslag  19,856 —
„ Nya Kopparbergs bergmästaredöme  48,167 —
Summa 157,666 SkU.
Vid jemförelse med sista underdåniga Femårs-berättelsen, hvilken upptager
slikt medium till 146,444 SkU, finnes således en årlig tillökning i tackjernstillverkningen
al 11,222 SkU. Tackjernsti 11 verkarne, särdeles vid bruksmasugnarne,
hafva tillegnat sig sednare tiders förbättringar i det teckniska af
handteringen, deri man kan finna en väsendtlig orsak lill större tillverkning
under kortare tid, så att när t. ex. i Lerbäcks bergslag år 1832—1836 tillverkningen
per dygn utgjorde i medeltal 11,73, densamma under de påföljande
fem åren ökades till 16,63 SkU.. I Carlskoga steg den under sistnämnda år
11
lill och med till \1\ SkU. per dygn. Genom de mera allmänt införda blåsmachiner
af förbättrad konstruktion har vunnits betydlig besparing i koltillgångarne,
så att, när t. ex. till ett skeppund tackjern åtgick per medium
år 1837 emellan 13 och 14 tunnor kol, erfordrades år 1841 endast 10 till
12 tunnor.
Tackjernslillverkningen inom Lerbäcks socken, som förut var i märkbart
aftynande, har under de sednare åren ökats, egentligen till följd af användandet
af Nora malm i stället för den förut begagnade fattiga och trögsmälla
O O O ö
Tabergsmalmen ifrån Småland, af hvilken Lerbäcks bergslag genom den gamla
regleringen af byteshandeln med malm och limsten emellan Lerbäcks och
Tabergs verks bergslag, varit nödsakad att efter bestämdt pris årligen lösa
1,500 SkU.-, dock kommer denna reglering att med år 1845 upphöra.
Den förut omförmälda Hjortqvarns masugn i Svennevads socken anlades
1838 af Gryts, Haddebo och Häfla bruksägare, hvilka ingått kontrakt med
Emme bergsmäns hyttelag i Lerbäcks socken, att på 75 år emottaga alia bergsmännens
kol emot ett minimipris af 3 R:dr 16 sk. Banko per stig, samt under
tiden ansvara för deras blåsningsskyldighet, genom hvilket af Kongl. BergsKollegium
fastställda kontrakt bergsmännen kommit i tillfälle att draga afkastning
af deras skog, utan att äfventyra förlust af tackjernsblåsning vid
deras egna hyttor.
1 Carlskoga har tackjernsblåsningen varit grundad på malm, köpt från
andra bergslag.
Stång- och ämnesjerns-tiUverkningen, som, efter dels tillökning dels ock
nedläggning af härdar och privilegieradt smide, vid 1841 års slut bedrefs vid
166 härdar, utgjorde i årligt medeltal under de fem åren:
I Nora och Lindes bergmästared örne . , . 55,703 SkU..
„ Nya Kopparbergs d:o . . , 10,495 —
„ Carlskoga bergslag  1,993 —
Summa 68,191 SkU.
och således 4,521 SkU. mera än år 1836.
Om tillverkningsheloppet i början af denna period öfverstigit det privilegierade
smidet, så har detsamma deremot på sednare åren icke fullt motsvarat
den tillökning, sorn af Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse den 26 October
1838 blifvit en följd; och lärer orsaken härtill igenfinnas deri, att den erhållna
tillökningen ej hunnit utsmidas och att en del verk haft svårighet att erhålla
tillräckligt kol.
O
12
Jernmanujaktur-therken_, i den särskilda tabellen upptagna till ett antal
af 31, hafva i medeltal lemnat en årlig tillverkning af 8,720 SkU eller vid
pass 2,700 SkU. mera än under föregående qvinqvennium. Vid vissa verk,
såsom Rockhammar, Wedevåg och Frövi, har år 1841 blifvit införd methoden
att till uträckning af mauufakturjern använda bränntorf. Vid förstnämnda
verk, som äger god och lätt åtkomlig tillgång på sådan torf, användes uti
ändamålsenligt konstruerade flammugnar till ett skeppund knipp-eller bultjerns
uträckning pdels kubikfamn torf, som vid bruket kostar 16 sk. Banko, samt
en tunna kol, då åtgången förut beräknats till sex tunnor kol. Denna method
skall således leda, icke allenast till kolbesparing, utan äfven till nedsättning i
tillverkningskostnaden.
Såsom jernförädlingsverk må nämnas gjuterier och mechaniska verkstäder
för machintillverkning dels vid Krokforss i Nya Kopparberget, Carlsdahl i
Carlskoga och Brefven i Askers socken, hvilkas tillverkningar dock under de
sednare åren varit i aftagande. Försäljningsvärdet af machinerier och annat
gjutgods, som tillverkats vid Krokforss, bar i medeltal utgjort 32,371 R:dr
årligen. Vid de andra begge verkstäderna bar årligen tillverkningsbeloppet
sammanlagdt per medium uppgått till 1,069 SkU.
Det så kallade nubbsmidet inom Lerbäcks bergslag fortfar att sysselsätta
allmogen, så väl jordägare som torpare och inhyseshjon. Tillverkningen, som
hufvudsakligen afsättes på Stockholm och äfven andra inrikes orter, antages
hafva uppgått till 33,333 R:dr 16 sk. Banko.
Vid sandstens- och talj stensbrotten inom Kumla socken uppgick tillverkningsvärdet
till ungefärligen 3,000 R:dr Banko; och har ett nytt sandstensbrott
börjat bearbetas inom Öster Nerike.
I medeltal är tillvei kadt:
Svafvel vid Dylta
131 SkU.
Victriol derstädes  353 —
Alun vid Latorp 2,140 Tunnor.
Rödfärg vid Dylta  2,988 —
„ Risbacka  312 —
„ Gammelbo  161 —
„ Ridkärn  845 —
Genom en förändrad konstruktion å ugnarne vid svafvelbruket har vedåtgången
blifvit nedsatt med f:delar af hvad den var före 1838 till sjelfva
svafveltillverkningen; hvaremot victriol-verket ännu konsumerar ungefär samma
qvantitet som fordom.
13
Kalk har tillverkats vid 15 ugnar inom Vester Nerike och vid 3 inom
Öster Nerike.
Vid Torps pottaske-raffmaderi i Askers socken uppgick år 1840 tillverkningsvärdet
till 2,400 R:dr Banko, men för påföljande året är icke någon tillverkning
uppgifven.
Papperstillverkningen vid Lindbacka nära Örebro och Ärneberg i Hammars
socken uppgick år 1841 till 19,239 R:dr ig sk.
Vid 15 tegelslageriet' har tillverkats ungefär 436,000 taksten och 558,000
murtegel.
Ett oljeslageri, som blifvit anlagdt inom Qvistbro socken, lemnar 2,000
kannor linolja och 80 skeppund oljekakor, till ett sammanräknadt värde af
2,866 R:dr 32 sk.
Är 1841 voro på landet 4 färgerier med tillverkningsvärde af 2,070 R:dr,
6 garfverier för läderberedning på Engelska sättet med tillverkningsvärde af
2,348 R:dr 32 sk. och 2 vadmals-stämpar med tillverkningsvärde af 266 R:dr.
Sjöfarten idkas uti Hjelmaren med ett fartyg om 28 lästers drägtighet,
hvarmed från Derböhls lastageplats i Lennäs socken transporteras till Slockholm
Brefvens bruks-effekter, samt i Vettern med 13 båtar, den slörsta om
46 läster och den minsta om 20, och med hvilka utföres tegel, kalk och jern
samt hemlages malm, spannmål och handelsvaror.
Ångfartyget Engelbrecht om 30 hästars kraft, som gått emellan Örebro
och Stockholm till det mesta med fraktgods, har tillhört en possessionat inom
länet, och för öfrigt finnes bland länets invånare aktie-ägare uti ångfartyget
Vettern, som föga blifvit begagnadt för länets behof.
Att fisket är i aftagande är att befara; och anses orsaken dertill vara
begagnande af otjenlig fiskeredskap. Man har dock börjat inse behofvet att förändra
fiskesätt och redskap för att befrämja fiskens tillväxt; och efter utgången
af den tid, som denna underdåniga berättelse omfattar, har läns-styrelsen
vidtagit åtgärder för att tillvägabringa föreningar i afseende å tjenligaste sältet
för fiskets bedrifvande i gemensamt fiskvatten.
För öfrigt förhålla sig binäringarne på samma sätt, som uti 1822 års
underdåniga berättelse är omförmäldt.
Handeln med landtmannens och Bergsbrukets produkter har visat en
liflig omsättning. Fastighetsägare i landslagen afsluta till bruksägare större
partier af deras spannmål, hvilken, såsom levererad i bergslagen, alltid betingas
till högre pris. Spannmål i mindre partier, äfvensom landtmannens
produkter i allmänhet, afyltras å städernas torg, der tillförseln om Lördagarne,
särdeles i Örebro, är så betydlig att folksamlingen har utseende af mark
-
14
nåd. Ångbåtsfarten på Stockholm begagnas ock för afsättning af viktualievaror.
Någon landtmarknad finnes icke privilegierad. Ifrån naturen af marknader
skilja sig föga de så kallade sädesmöten, hvilka, efter gammal vana, på beslämda
dagar tre gånger om året hållas vid Lerbäck, der spannmål, hufvudsakligast
från Östergötland, tillhandahälles bergsmännen och andra sädesbehöfvande
och hvarest kreatur också afyttras. Der samlas jemväl handtverkare
från kringliggande städer för att sälja deras tillverkningar.
Jemte den fråga, som varit väckt om förening emellan sjöarne Vettern
och Iijelmaren, bar man också varit betänkt att åstadkomma kanal-ledning,
under namn af Svea Kanal, emellan sistnämnde sjö och Yenern. Sedan om
möjligheten att verkställa ett slikt företag undersökning skett på bekostnad af
enskild man, numera aflidne Handlanden G. Broms, blef vid sist hållna Riksdag
ett anslag af 6,666 R:dr 32 sk. beviijadt för undersökningens fullbordande.
Genom utförande af det föreslagna företaget skulle, utom den förmån kanalen
alltid komme att bereda de orter, den genomskure, ett lättare tillfälle äfven
yppas för kringliggande bergslager, för transport och afsättning af deras malm
och tillverkningar.
4:o Politisk författning.
Kammarverk. Genom ny skattläggning å rekognitionsskogshemman har
hemmantalet ökats med något öfver 16 mantal. Åtskillige lägenheter inom
härads-alimänningar samt 3 mjölqvarnar med 1 par stenar hvardera, hafva
äfven blifvit skattlagde.
51 och nära i mantal äro köpte till skatte.
För åstadkommande af i nåder förordnade ändringar och rättelser uti den
år~ 1836 verkställde rotering, hafva roterings-kommissioner ånyo sammanträdt
år 1841, och hvilkas då vidtagne åtgärder blifvit af Kongl. Maj:t i nåder
pröfvade först år 1843, så att roteringens resultat kommer att framdeles redovisas.
Hemmansklyfningar och afsöndringar fortgå; dock förekomma ofta rättegångar,
genom hvilka klandras afsöndringar, som icke öfverensstämma med
1827 års författning. Under åren 1837—1841 hafva hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
för afgälds bestämmande, blifvit anmälde endast sex afsöndringar
om tillsammans 46 tunn- och kappland, för hvilka afgälderne blifvit
fastställde till 63 mans- och 43 q vins-dags verken, 5 sk. och i mark smör.
15
Fastighetsvärdetj som år 1836 var för fem åren nästföl ut, genom Pröfnings-Komiteeris
beslut, minskadt med ungefär en million R:dr Banko, har
deremot under de sednare fem åren åter ökats med 764,790 R:dr. Tabellen
visar ett missförhållande emellan masugnars värde och de af dem utgående
statsbidrag, hvilket härrör deraf, alt bergsmanshyttor vid taxeringar icke lå
sig åsatt annat värde, än det som är inbegripet i det för bergsmanshemman
upptagna.
Laga skiften hafva blifvit verkställda i 140 skifteslag, utgörande 200^
mantal, hvilket visar ett fortfarande förtroende för skiftesverket, som också
är ett verksamt medel till landets uppodling, enär landtmannen äggas till
mera drift och omtanka genom föreställningen, att han nedlägger sitt arbete på
den jord, som honom uteslutande tillhör och utan hinder af de olägenheter, som
från en samfällighet i jordbruket äro oskiljaktiga. De utflyttningar, som blifva
en följd af laga skiften, hafva ock ett fördelaktigt inflytande på tomternes läge
och bebyggande, derigenom att mera utrymme vinnes i byar, der åbyggnaderne
vanligen äro tält sammanträngda, till ökadt äfventyr vid eldsvådor.
Sjelfägande jordbrukare förhålla sig till brukare och arrendatorer, i allmänhet
som 3 till 1.
23 mantal posthemman utgöra postföringen från 27 särskilda ställen,
oberäknad! postens forslande medelst gästgifvareskjuts eller på beting från
Askersund åt Carlsborg, från Örebro åt Linköping, emellan Örebro och Åtorp,
från Nya Kopparberget lill poslhemmanel närmast Arboga, emellan Nora och
Warnäs, emellan Lindesberg och Nora samt emellan Nya Koppai berget och
Warnäs, äfvensom vissa tider Engelska snällposten.
Gäst gi fvar egar darnes antal är 48, städernas deruti inberäknade.
Statsbidragen äro i den nu upprättade tabellen uppförda till belopp, som
med 21,830 R:dr 26 sk. u rst understiger de i tabellen näslförut upptagna
statsbidrag. Denna skiljaktighet i siffran härrörer hufvudsakligast derifrån,
att uti kostnaden för rustning och rotering förr ingått ruslhållsstammars och
augmenlers anslagna räntor, hvilka nu, lill följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref
af den 17 April 1828, äro från samma kostnad afdragna. Dessa räntor, anslagna
till 335 rusthåll, uppgå till vid pass 58,000 R:dr, och, efter hvad
tabellerna visa, hafva statsbidragen i sjelfva verket ökats med 22,162 R:dr,
hvilken tillökning, till följd af stegrade spannmålspris, egentligen igenfinnes
under rubrikerna ständiga räntor och clerecie-statens aflöning.
Knekte-rotefrihets-medel hafva, enligt 1826 års roleri ngs- verk, under
åren 1837—1840 utgått i medeltal med 3,443 R:dr, men för året derefter
med 4,083 R:dr, deruti inberäknad vacance-afgift å hemman och lägenheter
16
inom bergslagsorter, i ordinarie roteringen ingångna enligt 1841 års sedermera
ändrade roterinsjs-verk.
Politi, För vidmakthållande af ordning och sedlighet hafva många församlingar
å sock nes tamm or träffat öfverenskommelser med utsatta vitén, å
hvilka de begärt Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes fastställelse. Bland sådane
Öfverenskommelser må särskildt nämnas en församlings beslut att brännvin
icke må vid auktioner derstädes utminuteras, hvilket beslut, 0111 det efterlefves
och vinner mera allmän efterföljd, skulle afböja många oordningar vid auktioner,
hvilka nu betraktas nästan såsom dansgillen eller lekstugor för kringboende
tjenstehjon och ungdom.
Utom 2 Provincial-läkare har länets invånare att tillgå 8 läkare, hvilka,
med undantag utaf en, äro i städerna stationerade. Flere af desse läkare äro
för städernas och regementernes räkning ofta upptagne, så att för vissa orter, särdeles
de från släder aflägsna, svårighet att få tillräcklig läkarevård kan uppslå;
och fastän, enligt den år 1828 afgifne underdåniga Berättelse, i hemman
inom Carlskoga socken redan då var doneradt till boställe åt sockneläkare,
har någon sådan ännu icke blifvit antagen.
År 1841 utgjorde examinerade barnmorskors antal i länet 36.
Länets lazarett och kurhus hafva gemensam lokal, förvaltning och läkarevård;
men lazarettet, som icke har egna säkra tillgångar att påräkna, måste
hero af det årliga bidrag, som dertill hittills blifvit lemnadt af de medel,
hvilka inflyta lill veneriska smittans hämmande.
Bland hälsokällor, som finnas, äro. i synnerhet att nämna Loka, Porla
och Adolfsberg, vid hvilken sistnämnde, belägen inom Örebro stads område,
artificiella hälsovatlen varit att tillgå.
För länets behof lönas en djurläkare, hvilken tillika är hofslagare vid
Lif-Regementets Hussar-Corps; och hafva de trakter utaf länet, der denna
Corps är förlagd, att i öfrigt påräkna djurläkarebiträde af de vid sqvadronerne
anställde hofslagare.
Fattigförsörjning. Den af Högstsalig H. M. Konung Carl XIV Johan
år 1813 grundlagde anstalt för allmän fattigförsörjning inom länet har blifvit
förvaltad fortfarande på samma sätt, som omförmäles uti den sist afgifna
underdåniga Femårs-Berältelsen; och utgjorde fonden vid 1841 års slut 14,175
R:dr 40 sk. 2 rst. Banko.
Till beredande af mera speciel fattigförsörjning grundlädes igenom subskription
år 1814 å Högstsalig H. Maj:t Konungens födelsedag den 26 Januari
en Krigsmans-Kassa för Örebro Län, hvars under Kongl. Krigs-Collegii inseende
-
17
seende stal leie fond, piimitift utgörande 1,500 P»:dr oell genom tillagd ränta
ökad till 1,600 R:dr, vid 1841 års slut liade en räntebehållning af 113R:dr
17 sk. i rst., sedan under året 13 pensioner utgått, de flesta beräknade till
8 R:dr hvardera.
Den egentliga fattigförsörjningen bestrides vanligen socknevis och i vissa
församlingar inom Bergslagen rotevis. I en socken, Göthlunda, är fattigvården
åter delad, särskild å frälse- och särskild ä skattehemman. Också
skilja sig cn eller annan grofve- eller bruks-inrältning ifrån församlingarnes
fattigvårds anstalter. Såsom ett väsendtligt bidrag lill fattigförsörjningen
inom Jernboås socken hafva Bergs-sexmannen Elie Ersson i Wässland och
hans hustru år 1841 anslagit årliga räntan af 200 tunnor spannmål, som de
skänkt för att genom sockne-magasinet utlånas.
Ordningen med gästgifverier och skjutsväsendet har icke undergått någon
väsendtlig förändring; dock hafva på flera ställen, särdeles i Bergslagen,
de skjulsskyldige visat böjelse för tillvägabringande af entreprenader å skjutsen,
fastän dermed föga kommit lill stånd, innan något resultat visat sig
i anledning af Rikets sednast församlade Ständers i underdånighet gjorda
hemställan om en allmän författning i ämnet.
Utom gästgifverierna voro år 1841 icke flere än två krogar å landet
tillåtne; dock saknas icke lönnkrogar, oaktadt de åtal, som emot deras idkare
esomoftast anställas och leda till deras bestraffande.
Då, i afseende å rojdjurs utödande, skottpenningar, lill följd af öfverenskommelser,
dem Kongl. Majrt genom nådigt Bref den 28 December 1832
godkänt, distriktvis uppbäras och utdelas af vissa ombud inom de flesta
socknar, blifva intraderna till länets allmänna jagt-kassa ringa; men också
är sällsynt att densamma affordras några skottpenningar. Kassans behållning
utgjorde vid 1841 års slut 452 R:dr 39 sk. ii rst.
Utom de sparbankerj, som under rubriken städer omförmälas, fortfar
den år 1834 i Wiby socken inrättade sparbank, som, begagnad af mer än
250 insättare, utlånt ungefär 4,500 R:dr.
Sockne-magasiner äro uppgifna till ett antal af 40, hvartill kommer en
af Bergs-sexmannen Eric Ersson i Wässland år 1841 gjord stiftelse, hvari
genom
han till Jernboås socken skänkt ett nytt magasinshus med fond af
200 tunnor spannmål, hvaraf räntan, på sätt bär ofvan i underdånighet är
nämnd t, kommer att utdelas till socknens mest behöfvande fattige. Beloppen
af magasinens fonder äro olika. I Nya Kopparbergs socken utgjorde fonden
år 1841 i spannmål 1,408 tunnor och anlitas med begärlighet af låntagare.
Feniurs-Berättelse Jior Örebro Län. 3
18
I sädesrikare orter deremot är förhållandet annorlunda, der delägarne i magasinen
vanligen äro förbundne, att, utan afseende å deras behof, om våren
uttaga visst belopp och detsamma om hösten återbetala med ränta. Årliga
besparingarne användas gemenligen till bestridande af kommunala utgifter,
såsom aflöning åt barnalärare, barnmorskor samt någon gång till fattigförsörjning.
Derigenom att tillgångarne sålunda användas för främmande
ändamål, inträffar stundom ett missförhållande, i thy att delägarne i magasinen
icke alltid borde deltaga i de derifrån utgående utgifter efter samma
proportion, som de hafva del i magasinet, särdeles der magasinen äro grundade
på aktieteckning till och med med uteslutande af ett och annat hemman
i församlingen. Under sådana föi hållanden visar sig allt mer och mer
liknöjdhet för magasins-inrättningarne, såsom mindre gagneliga och nödvändiga,
och fonderne vinna icke någon egentlig tillväxt.
Örebro Privat-bank, som år 1837 med nådigt tillstånd för tio års tid
bildades af ett bolag, under solidarisk ansvarighet, lill underlättande af allmänna
rörelsen i Örebro och Skaraborgs Län, har sedermera fortsatt sin rörelse
genom hufvud-konlor i Örebro, afdelnings-konlor i Mariestad och en
kommissionär i Nora; och bankens låne-opei ationer medelst kreditif och
diskontering gagna fortfarande orten och underlätta näringarna. Teckningsbeloppet
var år 1841 ännu icke ökadt utöfver 800,000 R:dr.
5:o Städerna.
Örebro stad, med en folkmängd af 4,227 enligt 1840 års qvinqvenniitabel
1, hade året derefter 31 handlande med 37 betjenler, 106 handtverkare
med 82 gesäller och 146 lärlingar, 10 fartyg om nära 324 läster, ett boktryckeri,
ett stilgjuteri, en snusfabrik, en bresilje-fabrik, en bomulls- och linnefabrik,
ett tygtryckeri, en vaxduksfabrik, två spegelfabriker och fem färgerier. Nästan
alla dessa näringar hafva varit i aftagande. Då antalet af handlande under
20 års tid ökats tredubbelt, utan att stadens handelsrörelse vunnit någon
deremot svarande tillökning, särdeles sedan Bergslagens produkter nu mera
icke ingå i densamma ulan endast i staden uppläggas hos brukens kommissionärer,
är lätt förklaradt, att de handlande i allmänhet icke hafva den utkomst
som fordom. Ehuru den staden förunnade uteslutande rätt till fraktfart
sjöledes till Stockholm icke upphörde förr än med år 1841, har ändock
denna rätlighet lidit intrång af två ångfartyg, som med lastpråmar i flera
år gått emellan Stockholm och Örebro och, i anseende till deras snabbare
l
19
gäng, företrädesvis blifvit anlitade för fraktgods, hvaribland äfven jern, oaktadt
den högre taxa, som på ångfartygen vanligen varit följd. Under femton
år hafva fartygens antal till hälften förminskats, och, genom försummad
muddring i ån emellan Hjelmaren och stadens lastageplats Schellack, är alt
befara, att denna segelled inom kort tid icke vidare kan begagnas för andra
fartyg än pråmar, det enda sätt, som, i anseende till åstrandens sanka beskaffenhet,
är användbart för frakten emellan lastageplatsen och fartygen,
när dessa ligga uti sjön. Den liknöjdhet staden visar för farvattnets uppmuddring
har till en del sin grund i föreställningen att, sedan segelfarten
blifvit fri, ett beqvämare farvatten skulle billocka främmande fartyg och stadens
sjöfart derigenom bringas till ännu sämre vilkor.
Kringliggande ortens landlmannaprodukter fylla nästan två dagar i veckan
stadens torg och vinna rask afsättning icke allenast till stadens, utan
ock till Bergslagens behof, äfvensom för alt, till afsalu i Stockholm, dit sjöledes
fraktas, hvilken sistnämnde omständighet under sommarmånaderne visar
sitt inflytande å prisen på viktualievaror.
Stadens intrader voro år 184-1: behållne afgifter för marknadsstånd ungefär
1000 R:dr, gernings-ören 27 R:dr, källar!!ihetsmedel 155 R:dr 39 sk.
9 rst., våg-, bro-, hamn- och mätarepenningar 1,562 R:dr 38 sk. 3 rst.
Kronotionde af stadens jord, 29yv mantal, som tillförene utgått efter
skylräkning, är nu mera, genom Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 8 Mars
1839, bestämd till 80 tunnor spannmål.
Främsta rummet bland härvarande inrättningar för undervisningen intaga
Carolinska högre Lärdoms- och Apologist-Skolorna, hvilka nu i 11 år
begagnat ett gemensamt lärohus, byggdt af slen för en kostnad af 26,000
l\:dr Banko, dertill bidrag blifvit lemnade utaf Högstsalig H. M. Konung
Carl XIV Johan 5,000 R:dr och af Handlanden G. A. Broms 666 R:dr 32 sk.
samt af Strengnäs Stifts Läroverks allmänna byggnads-kassa 11,333 R:dr ig sk.
Ar 1840 ökades lärarnas antal från 8 till 12, derunder inbegripne lärare i gymnastik,
teckning samt sång och musik. Lärjungarnes antal, som var 209
vårterminen 1837 och 237 höstterminen 184f, har i medeltal uppgått till
214, deraf en tredjedel tillhörande staden. Fonder äro utaf enskilde gillia
till förbättrande af lärares lönevilkor och till stipendier åt ungdomen, obeläknadt
4 stipendier, som i flera år utgått ur Högstsalig Id. Maj:ts handkassa.
Gymnastikhus är utaf ett aktiebolag uppfördt å skolans tomt och år
1840 till ungdomens fria begagnande upplåtet. Till aflöning åt simlärare är
från anonym hand skänkte 33 R:dr 16 sk., men simskola är ännu icke inrättad.
20
Uli en år 1818 utaf Commerce-Råd et C. G. Broms och Handlanden Johan
Daniel Broms skänkt byggnad äro inrättade två särskilde Lancaslerskolor
för fattiga barn, den ena för gossar ocb den andra för flickor. I goss-skolan,
som har en fond af 3,273 R:dr 16 sk. och en donation af 6 tunnor råg årligen,
undervisas flere än 100 lärjungar. Uti flickskolan, grundlagd utaf
stadens fruntimmer och sedermera ihågkommen med flere donationer, undfå
vid pass 70 barn årligen undervisning och till någon del äfven kläder. Dess
fond utgjorde vid 1841 års slut 3,502 R:dr.
Genom subskription har småbarnsskola blifvit år 1840 stiftad och sedermera
underhållen. Utaf 20 till 40 barn, som der äro intagna, njuta en del
både undervisning och föda uLan afgift.
För sjukvården finnas stadsläkare, chirurg och flera barnmorskor; hvarförutan
regements- och enskildt praktiserande läkare äro i staden bosatte.
Den för stadens fattigvård verksammaste inrättning är det af ålder så
kallade arbetshuset med en af Kongl. Maj:t i nåder donerad byggnad af sten,
egentligen användt såsom barnuppfostrings-anstalt, der intill år 1832 barn,
till ett antal af 40 högst 60, underböllos och sysselsattes. Efter den tiden
hafva endast några få, om 6 till 8 års ålder, blifvit på stället uppfostrade,
och de öfriga utackorderats till vård hos välkändt folk, lill det mesta på
landet. Genom besparing i omkostnaderne, sorn deraf uppkommit, har tillfälle
beredis att årligen underhålla vid pass 100 barn, hvilkas uppfostran
å landet, der de ofta såsom fosterbarn eller tjenstehjon qvarstadna, visat ett
fördelaktigt inflytande å deras moraliska och fysiska bildning. Lediga rum
i arbetshusets lokal äro upplåtna åt småbarnsskolan och dess lärarinna. Arbetshusets
fond har uppkommit genom donationer och blifvit ökad, dels genom
årlig uttaxering af vid pass 500 R:dr och dels genom kännbara afgifter,
hvilka, i enlighet med Kongl. Maj:ts nådiga bref den 27 April 1809, ännu
utgå till viss procent af fastighets köpeskillingar, af auktiousmedel, af bouppteekningsbehållning
och af testamenten. Utgifterna hafva i medeltal uppgått
till 2,462 R:dr årligen, och fonden utgjorde vid 1841 års slut 7,739 Rdr.
Den så kallade November-kassan, grundlagd genom enskilda sammanskott
ocb donationer för att uppfostra barn af pauvres honteux, lemnar årligen
understöd åt ungefär 15 barn. Dess fond, som vid 1836 års slut utgjorde
5,700 R:dr, har under påföljande fem åren ökats till 8,122 R:dr.
Under stadens egentliga Fattigvårds-Direktions disposition äro fastigheter
och kapital, sorn af enskilda blifvit gifna.
Hvad afkastningen af dessa tillgångar, jemte andra intrader, ej förslår
till fattigkassans utgifter, nära 4,000 R:dr, för fattighus-personalens och an*
21
dra fattighjons försörjning, fylles genom uttaxering, vanligen uppgående tili
1,500 R:dr.
Uti sparbanken i Örebro, sorn äfven är tillgänglig för kringliggande
landsbygd, hade vid slutet af 16:de förvaltningsåret 1841, 622 deponenter en
innestående behållning af 36,316 R:dr 5 sk. 8 rst.; och voro de till arbetsklassen
hörande deponenter, ungefär halfva antalet, delaktige uti insättningarne
för vid pass 40^ procent. Sparbankens egen fond hade en behållning
af 1,818 R:dr 4 sk. n rst. samt en för tjenstehjons belöning särskildt afsatt
fond 230 R:dr 41 sk. nrrst., sedan under året två tjenstehjon blifvit för flerårig
trogen tjenst belönade.
Stadens väl ordnade brandväsende har vunnit kraftigt biträde af en frivillig
brand-korps, som varit i verksamhet, i öfverensstämmelse med nådigt
reglemente, som Kongl. Maj:t redan den 14 Februari 1835 läckts fastställa.
I Askersundj med en folkmängd af 960 enligt sisla qvinqvennii-tabell,
finnas 21 handlande, af hvilka nio hålla öppna bodar och de öfriga sysselsätta
sig med mällning och någon spannmåls- samt spikhandel. Handtverk
drifvas af 39 mästare, 13 gesäller oell 19 lärlingar. Stadens handel är i
aftagande, och ännu mer öfverklagas handtverkeriernas förfall; hvilket lill
stor del tillskrifves intrång af handlande och handtverkare å landet. Sjöfart
idkades under åren 1837—1841 med tre fartyg, af hvilka likväl, i anseende
till saknad fraktförtjenst, numera endast ett är bibehållet. En del varor,
som från Götheborg reqvireras, fraktas landvågen från Wenerns hamnar med.
mindre kostnad, än som vore förenad med begagnande af Götha Kanal.
Hamn-, bro-, våg- och mätarepenningar hafva till staden ingått till så ringa
belopp, att de icke förslagit till underhåll för betjening och byggnader, som
staden håller för handeln och sjöfarten; dock hafva stadens vilkor i detta
afseende blifvit förbättrade genom taxa för berörde afgifter, som Kongl. Maj:t
täckts år 1841 i nåder fastställa. Gerningsören åtnjuter staden från Sundbo
härad till inskränkt belopp. Källarfiihetsmedel uppgå till 41 R:dr 42 sk.
banko. Under det stadsmanna-näringen aftynar, egnar borgerskapet sig åt
jordbruket dels å egna kringliggande hemman och dels å den till staden donerade
jord, mantal.
Staden lönar läkare och betjenas dessutom af två barnmorskor.
Såsom läroanstalter räknas den, i anledning af dess stiftelse år 1812,
så kallade Prins Oscars elementar-skola, der omkring 40 gossar, större delen
tillhörande kringliggande landsbyggder, undervisas åf två lärare, till hvilkas
aflönande bidrag utgått från Högstsalig H. M. Konungens hand-kassa, samt
en flickskola med 10 till 12 elever.
22
I början af 1841 öppnades i staden en sparbank, som begagnats, "ehuru
måhända minst af arbetsfolk och tjenstehjon; och år 1839 bildades en frivillig
brandcorps.
Nora, hvars folkmängd enligt 1840 års mantalslängd utgjorde 766, liar
i det närmaste bibehållit sin handel på dess förra ståndpunkt, oaktadt den
handelsrörelse, som bergsmän, lill följd af vunna och till en del öfverskrid11a
rättigheter, idkat. Handtverkerierna, som deremot mera synbart lida,
sysselsatte år 1839 25 mästare, 13 gesäller och 19 lärlingar. En margarinIjusfabrik
har blifvit anlagd, men icke kommit riktigt i gång.
Kämners-rätten derstädes har, i följd af Kongl. Muj:ts nådiga bref af den
14 December 1841, nu mera upphört och den lön på stat, som förr utgått
till Kämners-Rättens ordförande, blifvit anslagen till förökning af borgmästarens
lönevilkor.
Staden åtnjuter icke andra inkomster än 30 R:dr i gerningsören samt
83 R:dr 36 sk. 9 rst. källarfrihetsmedel.
En i Nora år 1836 öppnad sparbank hade redan tredje året på mera
än 200 motböcker en insättningsfond af 4,552 R:dr 9 sk., hvilken fyra år
sednare hade ökat sig lill mer än dubbelt.
Hälsovården besörjes af Provincial-Läkare, som är i staden stationerad’.
I staden finnes skola, för hvilken, genom betydliga enskilda bidrag och
gåfvor, blifvit uppförd en prydlig stenhusbyggnad, som förlidet år 1843 på
vanligt sätt invigdes. Dessutom är en småbarnsskola inrättad och underhålles
af enskildes frikostighet.
Uti Lindesberg, der folkmängden är ungefär lika sorn i Nora, idkas
handel i fem öppna krambodar. Stadens ursprungliga handel med bergsmannaprodukter
är i aftagande, ehuru transporten ifrån Lindes- så väl sorn
Nya Kopparbergs bergslag är underlättad genom farvattnet i sjöarne Råsvalen
och Lindessjön samt den farbara å, som dem sammanbinder. Tillförseln af
spannmål från landslagen tilltager, och en del af stadens invånare egna sig
uteslutande åt jordbruket, som nästan fyller stadens spannmålsbehof samt
till och med lemnar tillfälle till årlig afsättning af hö och halm åt bergs
O
O O
lägen.
Handt verkerierna, hvilkas tillstånd icke anses hafva under åren 1837—
1841 försämrats, idkades år 1839 af 19 mästare med 9 gesäller och en
lärling. Verkstäder saknas i flere professioner, såsom gördelmakare, svarfvare,
tenngjutare, bleck- och plåtslagare, guldsmeder, sockerbagare, sadelmakare
samt tunnbindare med lieie; och personer, som sökt att i staden
drifva dessa handtverk, hafva, i brist af utkomst, måst dei ifrån afstå.
23
Stadens inkomster äro: anslagne hemmansräntor, hemmans- och hielpskalt,
källarfrihetsmedel, vägpenningar och gernings-ören, till belopp icke
uppgifne.
Läkare och barnmorskor finnas med aflöning af staden samt kringliggande
bergslag. Tillförene har staden också gemensamt med bergslagsförsamlingen
haft publik skola, hvilken efter sednare reglering nu mera endast
är stads-skola med en lärare. Örebro Slott i Lands-Kansliet den 27 Juni 1844.
E. J. BERGENSCHÖLD.
J. F. Stenqvist.
G. Hökerberg.
... • ...
'
: - • •' ,
'
.. ; 1 '. ' ' -ii i - ■ ■■
Ii IHANG
TILL
iÅMEPM©®
0&&
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1844.
ANDRA SAMLINGEN.
3= Afdelningen:
Kongl. Maj:ts Befallningshcifvandes Femärs-Berättelser.
: a ■; .. m U «. 1 \ *1 -V.
.
t
k^oiygl. mAJJiTs
BEFALLMXGSHAFVANDES
UTI
W e r ml si n <1 g L ä 11
TILL
KONGL. MAJIT
i underdärlighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare,.
/
••• : '
Underdånigste Berättelse.
Jlmligt Nådig föreskrift åligger det mig att afgifva Berättelse om tillståndet
i Wermlands Län under de sist förflutna fem åren från och med 1838
till och nied 1842, hvilket åliggande jag nu går att underdåuigst fullgöra.
Såsom inledning till den underdåniga Berättelsen vågar jag anföra de
händelser under berörde tidrymd, Sora på innevånarnes ekonomiska ställning
eller på näringarne haft något allmännare inflytande.
Under de första af de år, som Berättelsen omfattar, rådde nöd flerestädes
inom Provinsen och i synnerhet uti dess norra del, i följd af de
2:ne nästföregående årens felslagna skördar, och denna nöd försvårades derigenom,
att bruksägare och timmerhandlare, i anseende till bristande afsättning
af provinsens exporlabla produkter, jern och trädvaror, funno sig
föranlåtne att under 1838 års vinter antingen minska eller alldeles vägra
de förlag i spannemål och penningar, sora allmogen och arbetare eljest
vanligen erhållit på kolning och skogs-eflekter samt tjenstbarheter. Fattigförsörjningen
anlitades, så vidt den förmådde verka, men inom flere af de
norra försa tillingarne, der manga, om icke de fleste hemmansägarne med
små fastighets-lolter, sjelfve behöfde understöd för sig och sina hushåll oeh
Femår»- Berättelse Jr, fVermlandt Län, 1
2
således för tillfället icke förmådde till fattigvården bidraga, kunde den
icke uppfylla sitt ändamål. Af tiggande skaror från dessa församlingar- öfversvämmades
provinsens södra del samt angränsande Län och välgörenheten
togs i strängt anspråk. Behofvet var visserligen icke oförutsedt, men
öfverträffade i verkligheten allt hvad man förmodat. Ehuru de tvenne föregående
årens skördar varit svaga, hade fullkomlig missväxt dock icke inträffat
och att de vanliga förlagerne på tjenstbarheter till bruken och på timroerutdrifning
skulle vägras, kunde icke på förhand beräknas. Läns-Styrelsen
hade likväl redan i Oktober 1837 bos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält, att spannemålsbrist inom provinsen under det kommande
året var att befara och anhållit om ett anslag af allmänna medel, att utlånas
för anskaffande af spannemål till Länet, enär, efter all sannolikhet, tillräckliga
kapitaler dertill här saknades, och Eders Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
för detta ändamål ställa till Läns-styrelsens disposition en summa af 50,000
R:dr Banko, hvaraf 40,000 R:dr utlemnades för spannemåls-uppköp till sju
handlande i Carlstad och 10,000 R:dr till 2:ne i Christinehamn, emot förbindelser
och säkerhet för återbetalning vid Mars månads slut 1839 med 4
procents ränta. Denna åtgärd hade till följd att till Länet införskaffades af
de låntagande handlanderne i Carlstad 19,701 tunnor och af dem i Christinehamn
7,070 tunnor diverse spannemål, till ett sammanräknadt värde
af cirka 240,000 R:dr Banko, hvilken spannemål jemte de äldre upplag af
säd, som hos desse handlande funnos, tillhandahöllos Länets innevånare under
1838, emot billiga priser, i jemnförelse till dem, som i nästgränsande
Län då voro gångbare, och försåldes för det mesta på kredit. Dessutom behagade
Eders Kongl. Maj:t på Läns-styrelsens underdåniga hemställan, i
Nåder bevilja ett räntefritl förskott 20,000 R:dr att af spannemåls-kreditivmedlen
utgå till direkta låne-understöd åt de församlingar i Länet som iklädde
sig gemensam ansvarighet för återbetalningen vid 1839 års uppbördsstämma
för Krono-utskylderna och åtogo sig att använda medlen till beredande
af arbetsförtjenst åt sådane församlingarnes innevånare, hvilka saknade
andra utvägar till bergning; och denna förskottssumma utlåntes underså
beskaffade villkor till 35 församlingar i mindre belopp, af högst 2,000 och
och minst 200 R:dr, efter församlingarnes behof eller begäran och den förhand
varande penninge-tiilgången. Dylika menighetslån hade under 1837
likväl endast lill ett sammanräknadt belopp af 7,166 R:dr blifvit lill 9 församlingar
ullemnade samt med fördel begagnade, och exempel gafs, att i
en församling, der personer funnos, som egnade omsorg och möda åt der
-
3
med förenade bestyr, kunde hela dess dåvarande fattig-personal, med klokt
användande af 300 R:drs lån, förses med arbete under året och såmedelst
i väsendtlig mån till sin försörjning bidraga. Att sådant skulle lyckas någorstädes
1838 kunde man väl icke hoppas, enär de fattiges antal i alla
församlingar var vida större och lifsmedlen dyrare detta år än det föregående;
och måhända hafva icke heller föreskrifterna blifvit af alla de låntagande
menigheterne så noga följda, i afseende å lånens användande men
©tvifvelaktigt är dock att det egentliga ändamålet, understöd åt de behöfvande
mot arbete eller medelst arbetsförtjenst, derigenom blifvit befrämjadt
och denna undsättnings-method i en allmännare tillämpning satt, jemte det
alt Faltigförsörjnings-styrelserna erhöllo medel till en verksamhet, som eljest
icke hade kunnat åstadkommas.
Så snart underrättelse om den här i Wermland herrskande nöd spridt
sig öfver Riket, skyndade menniskovärner i många orter att frikostigt gifva
medel till nödens lindrande. Med den Konungsliga huldhet, som låtit så
många vanlottade hemta hjelp och tröst från Konungaborgen, täcktes Eders
Kongl. Maj:t och den Kongl. Familjen Nådigst genom rika gåfvor bidraga
till den insamling, som för berörde ändamål af Wermländska Sällskapet i
Stockholm gjordes; och Wermlands innevånare bevara i tacksamt minne det
välsignelsebärande medlidande, och den ädla välgörenhet, hvarföre den
hungrande och i armod försänkta délen af provinsens befolkning var föremål.
Gåfvorna, som tillsammans uppgingo till 15,834 R:dr 9 sk. 6 r:st.
Banko och 100 tunnor hafre, ankommo dels till Stiftets Biskop och dels till
Landshöfdingen i Länet för att utdelas, och desse Embetsman tillkallade
åtskillige andre om förhållanderna i Länet kunnige män samt bildade med
dem en Kommitté, som tog befattning med gåfvomedlens fördelning församlingarne
emellan och afsändande till vederbörande Pastorer, åt hvilka
utdelningen till de behöfvande eller medlens användande för deras räkning
uppdrogos. De så beskaffade medel, som först om våren inflöto, utdelades
genast bland de mest nödställde i provinsens norra del för att rädda dem
från hungersnöd, och af de sedermera efter hand inflytande medlen användes
åtskilligt på samma sätt, men det öfriga, enligt gifvarnes uttryckliga önskan,
dels för att afhjelpa bristen på utsädes-spannmål under våren hos obemedlade
hemmansbrukare derstädes och dels för att förskaffa arbetsförtjenst
åt de nödlidande i norra socknarne, der största fattigdomen varit rådande,
samt såmedelst bereda de behöfvande ett eljest ofta saknadt tillfälle
l
4
att med arbete i hemorten vinna sitt uppehälle; och man fullföljde alltså,
hvad redan några år tillförene blifvit genom sammanskott inom provinsen
påbörjadt i öfra delen af Fryksdals härad, att uppmuntra och befrämja hemslöjder
hos den arbetande klassen.
Genom detta allt hejdades väl icke i ögonblicket de redan mot slutet
af 1838 års vinter påbörjade samt under våren och en del af sommaren
fartsatte utvandringar af betllande hopar från Länets norra del, men verkningarna
af dessa undsättnings-åtgärder och barmhertighels-verk hafva otvifvelaktigt
varit stora och välgörande.
Då, under deri omnämnda olyckliga tiden, städerna och de större e»
gendomarne på landet dagligen besöktes af omkriugvandrande fattige, ' som
tiggde sitt uppehälle, sökte man flerestädes att bereda desse vanlottade arbete,
mindre för att vinna en ersättning för de lifsmedel och kläder mati
gaf, än derföre att ett sysslolöst tiggeri ej skulle blifva en vana hos mängden.
Så t. ex. erbjöd man i Carlstad åt fattiga qvinnor och barn samt
mindre arbetsföre ett för dern lämpligt arbete, och sammanband dermed en
utspisnings-anstalt, från hvilken till dessa fattiga’utdelades efter hand 18,869
portioner mat med bröd. Men värdet af det arbete som deremot förrättades
uppgick endast till 131 R:dr 16 sk., och munga omkringvandrande fortsatte
heldre sin väg, än ari togo det erbjudna underhållet med arbete, hvarigenom
visade sig att lättja och obetänksamhet äfven bidrogo att öka eländet.
Man kunde således med skäl befara alt* tiggeriet icke så snart skulle
upphöra, men Provinsen förskonades från missväxt 1838 samt de följande
fyra åren, och 'utvandringarna från de norra socknarne ålergiugo snart till
det vanliga samt minskades sedermera efter 1840 års goda skörd än ytterligare,
så att under sednare åren sällan varit å vägarne eller i städerne synliga
dessa fattiga qvinnor och barn, sorn eljest så ofta från nämnde orter
besökte södra deiarne af Länet.
För landtmannen, sorn genom 1836 och 1837 årens svaga skördar lidit
mycket, hafva åter de näst derefter följande fem åren varit lyckliga,
då han under den tiden fått hämla ett år god och fyra år medelmåttig afkastning
af sin jord, hvarigenom mångå förluster blifvit ersatte och mångens
vacklande välstånd återsLä lid t. Deremot har under dessa år i handeln
med provinsens vigligaste export-vara jernet, en stockning inträffat, sorn
medfört förlägenhet för Jernverks-ägare, och hotar med än större bekym
-
I
5
mer. Redan 1838 bade stångjern, som få år förut varit uppe i pris till
20 R:dr Banko per Skffe och. derutöfver, fallit tili 15 ■. K:dr. 1 början af
1839 hade det viii ånyo något stigit och ulsigterna för handteringen blifvit
bättre, men sedermera har priset å denna produkt fortfarande nedgått,
samt afsättningen försämrats. Ännu föriidet år hade detta missgynnande
förhållande, ehuru det medfört penningebrist i orten, likväl icke inverkat
på allmogens eller den arbetande klassens bergning, emedan Jernverken såsom
vanligt drifvits samt förtjensterna dervid af kolning, körslor och arbete
fortfarit, och att undersöka hvilka följder en så beskaffad ofördelaktig konjunktur
kan i foitgåendet hafva, det tillhör en sednare tid och utgör icke
föremål för denna underdåniga berättelse.
Länets allmänna beskaffenhet.
Då de förra Femårs-berättelserna och i synnerhet den, som Ar 1822 i
underdånighet afgafs, innehålla utförlig beskrifning öfver Länets läge och
naturliga daning, vågar jag förbigå dessa oföränderliga förhållanden och endast
upprepa att jordmånen, bestående dels af sand eller sandmylla och dels
af lera, är mindre bördig och att åkerbruket icke utgör ensamt Länets hufvud
nä ring, utan att såsom sådan äfven måste anses jernhandteringen eller
bergsrörelsen, i följd af tillgången på jernmalm samt de lör denna handtering
inom provinsen befintlige mångå och betydliga verk.
Kärr- och moss-utdikningar . samt skogsröjningar ske årligen inom de
liesta socknar, ehuru till få lunnelands vidd på hvarje ställe, och verka i
sin mån till förbättring af Länets.naturliga beskaffenhet; men äfven större
odlingsföretag, som mera märkbart till sådan förbättring, bidraga, hafva under
den tid, som denna underdåniga berättelse angar, blifvit verkställde.
Så har genom uttappning af sjön Björklången i Nyeds härad och socken,
omkring 700 tunneland bättre och sämre jord, blifvit odlingsbar; hvarjemte
vid egendomarne Nynäs och Kihlsby i Wisnums härad och Kils socken äro
utdikade och odlade, vid den förra egendomen 45 tunneland och vid dea
sednare 68 tunneland fruktbar jord, på det sätt. att jordvallar lill 30 fots
bredd i botten och 7i fots höjd,- blifvit anlagdé för att från sjön Weners
öfversvämning freda marken, och pumpverk; uppförde, genom hvilka regn
6
och flodvatten derifrån bortskaffas. Utom den jord, som sålanda till odling
vunnits, hafva 30 tunneland åkerjord vid Kilsby, hvilka före vall-anläggningen
ledo af vatten så ofta sjön var hög, äfven blifvit genom denna
anläggning från dylik olägenhet fria. Genom lika beskaffadt fördämningsarbete,
som det vid Nynäs och Kilsby, äro vid egendomen Rosenborg i
Näs härad 36 tunneland jord af djup svartmylla på lerbotten redan odlade,
och detta odlings-företag lärer komma att för en vida större jordrymd
fortsättas.
Innevånare.
Enligt de årligen upprättade Mantals-längderna har folkmängden i Länet,
städernas innevånare inberäknade, utgjort:
År
1838
Skattskrifne män .
. . 49,146.
Dito qvinnor .
. . 51,207.
Befriade män . .
. . 40,573.
Dito qvinnor .
. . 41,495.
År
1839
Skattskrifne män .
. . 49,821.
Dito qvinnor
. . 52,093.
Befriade män . .
. . 40,639.
Dito qvinnor
. . 41,917.
År 1840
Skattskrifne män .
. . 50,913.
Dito qvinnor .
. . 53,427.
Befriade män . .
. . 39,719.
Dito qvinnor
. . 40,062.
År 1841
Skattskrifne män .
. . 51,801.
Dito qvinnor
. . 53,831.
Befriade män . ,
. . 40,538.
Dito qvinnor. .
. . 41,593.
År
1842
Skattskrifne män .
. . 43,827.
Dito qvinnor .
. . 50,797.
Befriade män . .
. . 44,886.
Dito qvinnor .
. . 46,317.
184,121.
7
Medium häraf:
Skattskrifne män . . . 50,101.
Dito qvinnor . . . 52,270.
Befriade män .... 41,268.
Dito qvinnor . . . 42,280. J85 919.
Äret näst före sista qvinqvennium ejler 1837 uppgick folkmängden här
i Länet till 178,170 män och qvinnor och den har således efter det året
till och med 1842 ökat sig med 12,657 personer. I verkligheten är dock
folkmängden, sannolikt större än som mantalslängderne visa, emedan icke
få hushåll och enskildte personer mest af arbetsklassen, vid de årliga mantals-
och skattskrifningarne blifva uteslutne eller förbigångne, i följd af flyttningar
från en församling till annan, samt dels deras egen försummelse att
till skattskrifning sig anmäla, och dels försam lin gar nes bemödande, att, i anseende
till fattigförsörjnings-skyldigheten, blifva dem qvitt. Mortalitetstabellerne
torde derföre säkrare än skattskrifnings-längderue visa folkmängdens
storlek.
Hvad som förnämligast befrämjat folkökningen, har utan tvifvel varit
näringarnes och i synnerhet jordbrukets framskridande och förkofran, då
medel lill den ökade folkmassans bergning derigenom uppkommit. Visserligen
öfverklagas icke utan skäl den obetänksamhet, hvarmed tjenstehjon
flerestädes i provinsen söka ett vanskeligt oberoende genom att gifta sig och
sätta hushåll i så kallade backstugor, utan annat kapital för sitt uppehälle
än den råa, olärda arbetskraften, och många af dessa hushåll få i fattigdom
pligta för det ringa förutseendet; men om äfven sådana bosättningar, beräknade
på ofta osäkra förtjenster, bidragit understundom till folkökningen, är
det dock uppenbart att den oafbrutna tillväxt, som folkmängden under en
lång följd af år vunnit, icke kunnat äga rum utan hufvudnäringarnes framgång,
helst under samma tid det fordom så allmänna barkbrödet småningom
försvunnit från allmogens hushåll och blifvit ersatt af bättre födoämne.
I bildning och sedlighet hos folket förete sig många skiljagtigheter icke
blott härader och socknar emellan utan oek inom inskränktare kretsar; och
i afseende härå återstår mycket att önska. I allmänhet är likväl folket fogligt
samt laglydigt och öfverallt träffas män med det sunda förstånd, den
gudsfruktan och redlighet som städse utmärkt Svenska allmogen. Om ung
-
8
domens uppfostran och bildning synes man, äfven hos den minst bemedlade
allt mer och mer vårda si;?.•
O
w ermlands allmoge är arbetsam och i lefnadssättet tarflig, egenskaper,
hvilka för densamma äro oumbärliga, då den afen mindre bördig jordskalf
hämta sin näring. Slöjdfärdighet linnés ock hos arbetarne flerestädes. Den
menliga verkan, som 1836 och 1837 årens svaga skördar hade på allmogens
välstånd, har väl ander de sednare åren blifvit efterhand utplånad, och en
tilltagande välmåga kan bland densamma bemärkas; men förtigas bör dock
ieke att många af allmogen äro skuldsatte genom de förskott eller förlag,
sorn de af vana upptaga och ej sällan obetänksamt anlita för kolning och
körslor till bruken, samt att audre åter ofta till bränvin använda och sålunda
hastigt förspilla en stor del af den förtjenst, som de genom träget
och långvarigt arbete hämtat. Det omållliga bruket af bränvin har visser
ö
O O
ligen mvcket aflagit i flere delar af provinsen och den bonde beträdes numera
ej gerna dermed, som gör anspråk på någon aktning eller anseende
i sin ort; men hegifvenheten på denna dryck är likväl ännu nog stor, isynnerhet
i de orter der folket är fattigast och minst upplyst, för att utgöra
ett betydligt hinder emot välmågans skyndsammare spridande och sedlighetens
framsteg; och det är nedslående att förnimma huru beställsamt vinningslystnaden
begagnar alla medel att, i den del af Länet der bränvinsbränningen
icke är allmän, påtruga bonden och arbetaren i dess hemvist
bränvinet och aflocka honom derigenom den penning, som han tungt förvärfvat
och så väl till bättre ändamål behöfde.
Den i norra delen af Länet utefter Norrska gränsen bosatte Finnallmoge
skiljer sig åter mycket från provinsens öfriga allmoge. I följd af deras
ovilja för allt som afviker från förfädrens bruk, mindre arbetshåg och bekvmmerslöshet
när de för dagen blott äga det uslaste uppehälle, stå Finnarne
i bildning och förmögenhets-förhållanden på vida lägre ståndpunkt än
det öfriga bondfolket, hvartill också bidragit aflägsenheten af deras bostäder
och oländigheten af den jord de bruka. Sedan, inom Dahlby sockens finnbyggd,
2:ue kyrkor, under benämning af norra och södra Finnskoga Kapellet’
blifvit år 1833 uppförde, ständig Predikant och Skollärare der anställde,
samt kommunikation med denna byggd medelst väganläggningar öppnad,
synes likväl om tankan hos innevånarne derstädes hafva börjat vakna, och
genom det att religions undervisningen, som många der i ödemarkerne in
neslutne,
9
neslutne, fordom nästan alldeles saknade, numera bland dem ordentligen
liandhafves samt de fått bättre tillfälle till gemenskap med sina grannar,
skola tvifvelsutan fördomarne hos dessa Finnar emot nya bruk och bättre
seder efterhand besegras, och deras tillstånd både i moraliskt och ekonomiskt
hänseende förbättras.
På arbetare saknas ingenstädes tillgång, både vid jordbruket och öfriga
näringar; och tjenstehjons samt dagsverkslöner hafva bibehållit sig oförändrade
i många år, utom för arbetare, kunnige i timring, snickring och dylika
slöjder, hvilka arbetares dagspenning under de senare åren något stigit,
förmodligen emedan de i andra proviuser finna tillfällen lill förtjenst. De
talrika arbetare, som begagnas vid berg- och jern-verken,samt timmerhandteringen,
äro till stor del den egentliga allmogen underlägsne i bildning och
sedlighet, och man klagar i synnerhet öfver bristande moralitet hos grufbrytarne,
hvilken klagan synes icke vara grundlös, enär flere grofva brott
blifvit af personer inom denna klass under de senare åren föröfvade. Rättvisan
fordrar dock att denna tillvitelse icke göres allmän eller åt arbetare
vid alla grufvorne, emedan Långbans, Nordmarks och Tabergs betydliga arbetspersonal
icke gjort sig saker till några gröfre förseelser och till och med
sällan beträdes med de eljest så vanliga dryckenskaps- och otrohets-lasterne.
Det är deremot från arbetarne vid Persbergs grufvor, som de grofva brottsliugarne
utgått, och det lider icke något tvifvel att ju fylleriet varit orsaken
dertill. Då hvarje uppmuntran eller belöning utgår i brännvin, och
alla tillfällen stå arbetaren öppna att åtkomma denna förföriska dryck, men
ingen faderlig behandling söker förekomma missbruken, kan man icke förundra
sig deröfver att smaken för brännvinet tager öfverhand hos mången
af desse obildade arbetare, som sakna eller åtminstone icke veta af någon
bättre njutning. Visserligen har man sökt att gifva arbetarne från spädara
åren en bättre riktning i det att en vexelundervisnings-skola varit i mer än
20 år öppen för grufbrytames barn; men ehuru nyttig denna anstalt varit
och är, har det onda derigenom dock icke kunnat förekommas eller öfvervinnas.
Näringar.
O
Jordbruk: I Wermland har från äldre tider varit antaget ett offl
Femårs-Bertitteltt
Jr< fVermUmh Livi. 2
10
loppsbruk, och vanliga ordningen dervid är: rent Iräde, höstråg, tre års
gräsvall, besådd med klöfver och timothei samt minst två, men ofta fyra
hafreSäden. Delta brukningssätt, som följes håde vid herregårdarne och
hos bonden, dock, hvad den sednare beträffar, med några undantag, såsom
i Elfdahls och öfre delen af Fryksdals härad, der allmogen brukar
ensäde, synes vara efter jordmånen lämpadt och således, när det med
nrskillning begagnas, tjenligt. Af bafra, som i omloppet utgör hufvud»
sädet och af råg kan Wermlands sandblandade jord frambringa vackra
skördar, hvarjemte besådda gräsvallar härstädes äro oumbärliga, då naturliga
ängar nästan icke linnas och gräsvexten dessutom på ogödd jord
är svag. Understundom bibehålles gräsvallen i fyra till fem år och begagnas
de sista åren till bete, äfvensom när gödseltillgången är ringa jorden
ej sällan, i synnerhet hos bonden, utsuges genom det att Hafreskördar
tagas fyra till fem år å rad, men man har bemödat sig att mer och mer
öka denna tillgång med kärrjord eller så kallad råcka samt kompostjord,
och det antagna om loppsbruket äger den fördel med sig, att öfvergången
derifrån till ett fullkomligare vexelbruk är lätt verkställbar.
Hvete och korn odlas föga, emedan passande jord dertill icke finnes
mångenstädes, men af ärter och vicker har deremot odlingen tilltagit. Lin
utsår hvarje jordbrukare, ehuru knappt till husbehof. Potatis-odlingen har
deremot betydligt sligit, dock ännu icke så vida att den ingår i omloppsbruket,
utan begagnas vanligen serskild jord för denna växt.
Under de ifrågavarande åren har sädesproduktionen ej riuga ökat sig,
hvilket visat sig deraf, att under denna tid, då, såsom här förut i underdånighet
är omförmäldt, Wermland haft fyra år medelmåttig och ett år
något bättre skörd, Spannemåls-tillförseln från andra provinser mer och mer
minskat sig, och under 1842 export af säd från Länet skett, hvilken export
otvifvelaktigt öfverstigit det årets tillförsel, och detta oaktadt den
spannemåls-konsumerande folkmängden årligen med 2 till 3,000 menniskor
vunnit tillväxt. Detta förhållande lemnar rum för den förhoppning, att
Wermlands jord snart må kunna vid medelmåttig årsväxt producera Länets
innevånares hela spannemålsbehof. En stigande omtanka har äfven i sednare
åren varit egnad åkerbruket, och yngre possessionater hafva vinnlagt
sig om kunskaper i agronomien, hvarigenom förbättringar i näringen torde
spridas och den i det hela gagnas.
11
Till den stigande sädesproduktionen bidraga jemväl nyodlingar, som
årligen flerestädes göras, på sätt jag här ofvan i underdånighet anfört.
Från och med 1838 till och med 1841 har Agronomen Johnsson, i
följd af det kontrakt sorn Länets Hushållnings-Sällskap med honom ingått,
vislats här i Länet en till två månader hvarje år och ti i 1 ha ndagått jordbrukare,
som sådant åstundat, med råd och biträde, i afseende å odlingar
samt audre till åkerbruket hörande arbeten och företag; äfvensom under
nämnde år instruktions- och täflingsplöjningar på åtskilige ställen inom provinsen
blifvit anställde, och i de orter der sådane plöjningar ägt ruin har
en fördelaktig verkan deraf redan varit märkbar. Vid någre af desse täflingsplöjningar
skedde jemväl exposition al utmärktare kreatur, nja mindre
kända åkerbruksredskap och ovanliga växtalster.
Af nyare åkerbruksredskap har den så kallade Agnhammarsplogen blifvit
ansedd serdeles ändamålsenlig och derföre i senare åren mycket begagnad.
Denna plog, som förfärdigas vid egendomen Agnhammar i Grums
Socken, liknar den gamla Wermlands-plogen men har krokig ås och dragställning,
såsom de engelska plogarne.
Boskapsskötsel: Som ängar endast vid få egendomar i Länet finnas,
så är foderlillgängeu vanligen otillräcklig att vinterföda det antal kreatur,
som man, i anseende till sommar-betet i de vidsträckta skogarne, vill hafva.
Hornboskapens utfodring under vintern är derföre knapp, bestående för
det mästa af hafrehalm och afkastningen ringa. Denna boskap är jemväl
småväxt och illa byggd. Behofvet af en bättre kreaturs-race inses temmeligen
allmänt, och man erkänner äfven nödvändigheten af att väl föda sin
boskap, hvarföre gräsodlingen tilltagit och ingår ofta till och med i torparens
brukning. På herregårdarne finnas väl större och bättre kreatur än
de hos allmogen, och flere possessionaten hafva varit måne om både att
förskaffa sig en god boskap samt att föda och hålla den väl; men eljest
söker man äfven här, eller vid herregårdarne, att hafva högsta möjliga
antalet af kreatur, och mäste alltså ofta mer hushålla med fodertillgången
än för dem kan vara nyttigt.
Den allmännaste hornboskapen består sannolikt af flere blandade racer;
men en bestämd finnes i de norra skogstrakterne, hvilken race är kullig
eller utan horn med små välbildade kroppar. Korna af denna race mjölka
väl i förhållande lill den föda, som dem beslås.
12
Till hornboskapens förbättrande bar för några år sedan en förening
bildat sig, hvars första afsigt var att i provinsen inrätta ett stam-holländeri;
men denna plan frångicks snart, i anseende till de stora svårigheter
dervid mötte, och föreningen inskränkte sig till alt till orten förskaffa några
tjurar af korthornsrace, hvilka till possessionaler ullemnades. Någon
följd af denna åtgärd har ännu icke kunnat visa sig.
Svinkreaturen underhållas biittre än hornboskapen, och goda racer af
dessa djur hafva åtskillige gånger från England lill provinsen inkommit.
Fårafveln är åter icke i godt skick. De allmännaste fåren äro små och
missbildade samt gifva ringa ull. Den genom Ilushållnings-Sällskapets försorg
för längre tid sedan till Länet införskaffade Norrsk-Spanska race, hvilken
troligtvis ursprungligen varit Infanlado, är för det mästa bortblandad
och dess goda egenskaper torde svårligen någonstädes mera här i orten
igenfinnas.
Hästarne inom provinsen, hvilka troligen hafva samma ursprung som
den berömda Norrska hästracen, äro icke stora, men starka och ihärdiga
och födas väl, för att kunna begagnas till de tunga körslor, hvarmed bonden
nästan ständigt, då hans arbete icke behöfves vid jordbruket, är sysselsatt
för brukens och bergverkens räkning.
Någon förödande boskapssjuka har under det sista qvinqvennium icke
varit i Länet gångbar. Skabbsmilta visar sig väl understundom både bland
boskapen och hästarne, men icke till den grad som fordom, hvilket synes
utmärka att en bättre vård eller behandling af kreaturen iakttages.
För provinsens behof äro ladugårds-produkterna tillräcklige, men föga,
om något, afsättes deraf till andra orter, ehuru förhållandet borde vara annorlunda,
i hänseende till det stora antal kreatur, som i Wermland finnes.
Skogar: I allmänhet har någon bättre hushållning med skogarne, än
den frän ålder vanliga, icke blifvit under de sista fem åren antagen. Mjn
fortfar att svedja på sådan mark, der återväxlen är alltför långsam, och utsläpper
dervid ej sällan skogseld, hvarigenom stora trakter ödeläggas. Vid
skogsafbrukning äger föga urval rum, utan träd fällas ofta, som blifva liggande
på stället till förruttnelse, och återplantering kommer aldrig i fråga.
Det oaktadt finnes ännu skog i provinsen icke blott till eget behof och kolning
för bruken, utan jemväl till afsalu, och betydliga partier trädvaror afiutas
årligen härifrån till export på utrikes orter; men skogarna äro redan
13
mycket medtagne, och ehuru de lyckligtvis icke så hilt kunna utödås i en
provins, sorn anses innesluta omkring 1,920,000 geometriska tunneland skogbärande
mark, har dock minskning i tillgången på det gröfre limmer, hvaraf
plankor lill export försågas, redan under många år visat sig. Af trädvaruhandeln
har Skogsägaren vanligen haft minsta vinsten i betalningen för
skogen, men för arbetet vid upphuggningen och utdrifningen af timret har han,
så väl som andre talrike arbetare, förvärfvat sig vida betydligare inkomster.
Ett nytt stängselsätt, hvarigenom skog besparas, är lör några år sedan
af en nitisk Landthushållare Assessoren och Riddaren Roman uppgifvet, och
har det blifvit i åtskillige orter, men icke allmänt antaget.
I anseende till skogstillgångcn har man här i Länet ännu icke haft behof
af bränntorf, men att sådan härstädes på flere ställen finnes har man
erfarit vid undersökningar, som tid, efter annan varit anställde, i afseende å
tillämnade odlingar.
Bergsrörelse: De bearbetade jernmalms-grufvorne inom Tabergs, Nordmarks,
Age, Ormbergs, Finnshyttebergs, Persbergs, Långbans och Kroppa
grufvefält af Philipstads Bergslag hafva under de sista fem åren lemnat följande
malmtillgång, då nedannämde antal arbetare varit för malm-uppfordringen
begagnade, nemligen:
„ , ,, , Plock- och Vask
Bruten
Malm. ,
malm.
År 1838 ..... 59,800 T:or. 25,239 T:or. 646 arbetare.
„ 1839  51,253 „ 27,161 „ 522
. „ 1840 54,812 „ 29,641 „ 562
„ 1841
65,630 „ 26,782 „ 610
„ 1842 ..... 62,454 „ 34,807 „ 545
Summa 293,949 T:or. 143,630 T:or. 2,885 arbetare.
eller i årligt medeltal 58,789 „ 28,726 „ 577 „
Härvid anmärkes, att med bruten malm förstås sådan, sorn genast efter
uppfordring utur grufvan och efter undergången salli ing, är säljbar vara,
hvaremot plock- och vask-malm är den, sorn genom skrädning, plockning
och vaskning ur antingen malmhaltigt berg eller gamla varphopar blifvit
vunnen.
Under åren 1781 till och med 1787, då Wermländska grufvornas af
-
14
kastning anses hafva varit högst, besteg den sig i årligt medeltal till 68,899
tunnor bruten malm. När nu till de sista fem årens medel-afkastning
58,789 tunnor samma slags malm lägges medelbeloppet 28,726 Unor af den
derunder jemväl vunna plock- och vask-malm, hvilka 28,726 tunnor kunna,
i del lägsta beräknadt, anses motsvara 15,211 tunnor bruten malin, så
har hela den årliga malmfångsten under sistnämde tid utgjort 74,000 tunnor
bruten malm och följaktligen med något mer än 5,000 Ur öfversligit
den högsta förut kända malm-uppfordring. De grufvor som lemnat den
mesta malmen hafva varit i forsta rummet Tabergs, dernäst Nordmarks
grufvor samt Kran, Hage, Jordåskärrs och Storgrufvorne vid Persberget,
hvilka nu uppräknade gifvit öfver ^-delar af hela malmqvantiteten. Beträffande
utsigterna för framtiden, så äro de störst i Tabergs och Persbergs Krangrufvorna,
men deremot har ett under 1842 timadt ras i Persbergs Storgrufva
för en längre tid förminskat malmfångsten från denna förut så vinstgifvande
grufva. Långbans grufvefält, sorn i mer än 130 år lemnat en lika
rik som godartad malm, synnerligen tjenlig till ståljerns-beredning, har under
de sista 20 åren oupphörligen aftagit i malm-afkastning och gifver för
närvarande knappt 2,000 tunnor, med föga hopp om förökad afkastning i
en kommande tid. Både för grufve-husHåliningens ordnande och för nya
malm-anledningars upptäckande hafva Långbans Grufve-intressenter gjort betydliga
uppoffringar, och då malmen derifrån äger den godhet och det företräde
vid beredning af ett jern, egnadt för stål-tillverkning, att högst få
malmsorter inom riket kunna dermed jemföras, vore det särdeles önskvärdt
att intressenternes förtjenstfull bemödande kröntes med framgång. Af de i
sednare tider upptagne grufvor synas få gifva förhoppning om sådan malmafkastning,
som åtskillige äldre under sekler lemnat. Fredriksbergs- . och
Lindbergshage-grufvorne äro de enda nya malm-upptäckter, under sistförflutne
20 åren, sorn afkastat något betydligt och sorn lofva att dermed fortfara,
hvaremot af flere hundrade inmutningar, som årligen verkställas, ofta
ingen enda blifver med årslångt arbete belagd. Malmpriset har under sednare
åren varit 3 R:dr ä 3 R:dr 16 sk. Banko för tunnan bruten malm,
hvilken tunna håller 2 Sk& Tackjernsvigt eller 52 L# Bergsvigt.
Uppgiften på arbets-personalen vid grufvorna kan icke vara fullt tillförlitlig,
då många af de upptagne arbetarne endast en del af året bedrifva
gruf-arbete, deremot andre till stort antal, i synnerhet qvinnor och barn,
under sommaren sysselsättas med malmplockning och vaskning, utan att vara
såsom ständige arbetare beräknade.
15
Af sjömalm har under de ifrågavarande åren obetydliga qvantiteter blifvit
upptagne, och är denna malm endast vid Lyreds, Lennartsfors oell Sunnemo
hyttor till en del gjutgods begagnad.
Tackjerns-tillverkningen drifves uti tjuguålta masugnar eller hvltor
bela gite inom den egentliga Bergslagen, uti fyra hyttor tillhörige Uddeholms
Bolag och belägne dels i Bergslagen och dels inom Elfdahls härad, uti Lyreds
hytta i Gunnarskog socken och Lennartsfors hytta i Trankils socken;
men blåsning bar icke varit på en gång uti alla dessa anställd, ulan halden
årligen under sista qvinqvennium ägt rum i minst 29 och högst Bl
hyttor. Förhållandet med tackjerns-tillverkningen under berörde lid har
varit följande:
Ar 1838 ....
„ 1839 ....
„ 1840 ....
„ 1841 ....
„ 1842 ....
Blåsnings-
dvgn.
Fri-dygn.
Tillverknings-
belo[>p.
Tionde
Tackjern.
Arbetare.
4,266. 22 t.
4.348. 2.
4.348. i4.
4,154. _
4,256. 6.
143.
319. 23 t.
117. 9.
345. 7.
330. 20.
Sk&.
JM
u
SkU.
JM.
u.
~9
14
2
9
6
192
186
186
198
192
61,674
74,505
77,171
86,454
90,348
25
15
12
18
8
17
10
5
2,747
2,613
2,826
2,696
2,682
12
6
22
12
16
Summa
21,373. 201.
1,256. U t.
390,154
20
—
13,566
18
—
954
eller i årligt me-
deltal ....
4,274. 18 f.
251. 7.
78,030
24
16
2,713
8
16
190
Att ett större antal fridygn äro upptagne för åren 1839, 1841 och
1842 härrör deraf, att deri blifvit inräknade blåsnings-dygnen vid Lyreds
hytta, som ännu åtnjuter frihetsår, hvartill kommer för sista året den omständighet,
alt fridygnens antal blifvit i allmänhet ökadt från 3 till 8 på
hvarje blåsning.
Förestående uppgift visar, att tackjerns-tillverkningen under ifrågavarande
fem åren oafbrutet tilltagit, så att den det sista af dessa år uppgått
till vid pass 28,000 Sk# mer än det första. Af hela tillverkningsbeloppet,
som utgjort i medeltal för år 78,030 Sk# 24 L# 16 #, hafva de Uddeholms
bolag tillhörande 4 hyttor åstadkommit omkring 20,000 Sk# årligen;
en följd af de derstädes införde förbättringar i processen samt den omsorgs
-
16
fullaste uppmärksamhet vid allt, som på handirringens utveckling kunnat
hafva iflytande. Jemför man malm-uppfordringen och tackjerns-tillverkningen,
så enär till produktion af 1 Sk# tackjern anses åtgå 1 tunna malm,
som öfverhufvud häller 50 procent och väger 2 Sktt, skulle till de producerade
78,000 Skepp, tackjern hafva blifvit använde 78,000 tunnor malm,
men malm-tillgången är endast upptagen till 74,000 tunnor, och har denna
skillnaad otvifvelaktigt uppkommit genom en för låg beräkning vid plockoch
vask-malmens reducerande till bruten malm.
De mekaniska forbättringarne vid tackjerns-blåsningen hafva hufvudsakligen
bestått i anskaffandet af starkare och bättre blås-machiner, varmapparater
för blästerns upphettande och på några ställen rostugnar. Att sådant
medfört stor fördel synes bäst deraf, att blåsningsdygnens antal förblifvit
nära oförändradt, under det tillverkningen betydligen ökat sig; och
att tackjerns-ti11 verkaren under de ifrågavarande åren med ett medel-försäljningspris
af 8 R:dr 16 sk. Banko för Skeppundet, haft vinst på sin vara,
kan lika litet betviflas, som att en ännu större behållning stadnat hos grufägaren,
då malmpriset varit 3 R:dr till 3 R:dr 16 sk. samma mynt för
bruten malm.
Kol-åtgången för tackjerns-blåsningen torde väl icke kunna antagas
liögre än till 12 tunnor för Skeppundet, i följd varaf årliga kol-konsumtionen
bestigit sig till 78,000 läster, men denna qvantitet kunna dock Bergslagens
skogar sannolkt icke i framtiden lemna, hvarföre kolbesparing, genom
förbättringar i rostugns-methoden, är nödvändig, så vida den höga tackjernsproduktionen
skall hädanefter kunna fortfara.
Den vid tackjerns-tillverkningen angifne arbets-personal utgöres endast
af de ständige bylte-arbetarne, men kolning och malmforsling till hyttorne
sysselsätter åter allmoge och arbetare från många socknar. Vid de fleste
hyttor bedrifves ännu inalmbokningen för hand, och hvarigenom ett stort
antal personer under blåsningarne erhålla en icke obetydlig förtjenst; dock
äro desse arbetare i orten boende och hafva vanligen derjemte andra
yrken.
Gjuterier äro endast inrättade vid Lyreds, Sunnemo och Lennartsfors
hyttor, vid hvilka 2:ne sistnämnde mekaniska verkstäder för machiners borrning
och svarfning blifvit i gång satte; men smärre gjutningar, äfvensom
tillverk
-
n
tillverkning af kakelugnar och grytor äger ruin vid de flesta hyttor; och har
gjutgods-tillverkningen, som blifvit inberäknad i summan af tillverkadt tackjern,
utgjort under hvarje af åren 1838 och 1839 omkring 1,500 skepp.,
1840 endast 861 skepp, samt 1841 och 1842 föga mer än 1,200 skeppund
årligen.
Af hyttorne inom Bergslagen ägas 8 st. uteslutande af ståndspersoner
och af de öfrige 20 innehafvas 8 |||'|| äfven af ståndspersoner, hvaremot
n /.‘.V, hytt or besittas af 207 bergsmän. Uti 14 af dessa 20 hyttor äro
ståndspersoner till förenämnde delar intressenter och endast 6 hyttor finnas
ensamt i bergsmäns ägo. Sedan år 1809, då det Lief tillåtet för hvem som
helst att innehafva bergmans-egendom, har bergsmansståndet inom Philipstads
Bergslag minskat sig med omkring 36 procent, och det synes otvifvelaktigt,
att i den mån, som för tackjerns-lillverkningens ändamålsenliga
bedrifvande vettenskapliga insigter blifva behöfliga, och hvilket nu allt melodi
mer visar sig, i samma mån måste denna tillverkning upphöra att vara
en folknäring. Dessutom hafva bergsmännen, med få undantag, måst köpa
malmen till höga priser och icke förmått drifva sin handtering utan kostsamma
förlag, hvarföre densamma för dem varit mindre lönande än som
kunnat förväntas, i anseende till de höga tackjernspriser, hvilka under sednast
förflutne 20 åren varit gällande. Härigenom har ock skuldsättning tillkommit,
som bidragit till bergsmans-egendomarnes öfverlålande till ståndspersoner;
och då ägarne af bruk för stångjernssmide allt mer och mer inse
behofvet af egen tackjerns-tijlgång, som sätter dera i tillfälle att icke allenast
lemna sin produkt lill lägsta pris, utan äfven till en bestämd och likartad
qvalitet, hvilket allt är omöjligt med ett köpe-tackjern, upphandladt på sätt
som nu sker, så förete sig alla anledningar att bergsmans-ståndet med tiden
kommer här i provinsen att försvinna»
Stång- och ämnesjerns-smiclet, hvaruppå nu mera någon åtskillnad
icke göres, idkas inom Länet vid 242 härdar, hvarförutan 22 härdar, med
ett smides-belopp af 10,900 Sk#, äro inom provinsen privilegierade, men
för hvilka anstånd med uppbyggandet blifvit på längre eller kortare tid af
Eders Kongl. Maj:t i Nåder beviljad. Det privilegierade slång- och iimnetjerns-smidet
och det tillverkade så beskaffade jernet utgjorde här i Länet
Femårs-Berättelse Jr. Wermlands Län.
3
18
Privilegierade Smi-  des-beloppet, Ham-  marskatten inbe-  räknad.
Uppgifven Stång-  och Ämnesjerns-  tiilverkning.
ska.
M.
u.
sm.
M.
n.
År
1838 ....
108,611
3
10
93,255
7
17
1839 ....
128,167
12
16
112,973
4
5
1840 ....
130,619
10
10
111,257
5
10
1841 ....
132,324
13
10
112,415
9>
1842 ....
131,271
13
1
121,725
5
2
Suni
ma
551,626
2
14
hvaraf årliga medeltalet
är
110,325
4
lOf
Och bestiger sig hammarskatten för alla dessa fem årens effektiva smidera
till sammanräknade 7,674 Sk# 9 L# 1 #.
Tillverkningen har sålunda under berörde år blifvit oafbrutet ökad ,
ända dertill att den det sista året utgjorde 28,470 Sk# mer än det första,
hvilket ägt rum, oaktadt stångjernet sedan 1889 alltjemt fallit i pris och afsättningen
blifvit med hvarje år trögare. Understundom har man hört påstås
att större frihet i jernhand teringen erfordrades för dess framgång och
utveckling; men då inom loppet af 20 år det privilegierade smidet i provinsen
blifvit ökadt med omkring 45,000 Sk#, fördelta på dels nya verk,
dels il-delar af de gamla verkstäderna, och nu åter klagan förspörjes deröfver
att smides-privifegierna så lätt vunnits, torde man icke med skäl
kunna säga, att hand leringen bindande stadgar vållat det bekymmersamma
tillstånd, hvari den befinner sig.
Den allmänna öfvertygelsen synes deremot vara, att öfverflöd på jern
i verldsmarknaden, genom en i andra länder jemväl högt drifven tillverkning,
förorsakat den ofördelaktiga konjunktur, som för afsättning af denna
vara uppstått här i landet, och ulan tvifvel äger denna öfvertygelse sin
grund; men hvad Wermlands-jernet angår, torde andra omständigheter äfven
hafva något bidragit att nedtrycka priset derpå. Så länge nemligen
tackjernshandeln icke var fri, förbrukades inom Länet endast sådant jern,
tillverkadt af malm från Wermlands grufvor, och detta godartade tackjern
kunde på den vanliga but- eller bryt-smides-methodeii mycket väl tillgodo
-
19
gövas, men sedan lackjernshandeln frigafs, ittfördes till Wermland ett sämre
tackjern från Nya Kopparberget. Efter hvad ofvanstående uppgifter visa,
bar tackjerns-tillverkningen i Länet icke motsvarat stångjerns-produktionen,
äfven med beräkning af det så kallade öfverjernet eller skillnaden emellan
tackjerns- och stångjerns-vigterne, utan en brist i tackjerns-tillgången förefunnits,
som med tackjern från andra orter måst fyllas. Med behandlingen
af det främmande tackjernet var åter smeden icke bekant, och följden blef
produktens försämring der det begagnades. Smedens aflöning har äfven vavit
så ställd, att han endast ägt intresse af en hög tillverkning, åstadkommen
med en ringa kolqvantitet. En annan omständighet är den, att bruksägaren
sällan i tid haft eller förskaffat sig kännedom om beskaffenheten af
det jern, som för tillfället varit bäst afsättligt, så att han derefter kunnat
rätta sitt smide.
Bemödandet att förbättra sin tillverkning har dock nu blifvit temligen
allmänt hos bruksägarne, och vid åtskillige af de Wermländska jernverken
är i detta afseende redan mycket tillgjordt. Vid Lesjöfors bruk i Fernebo
härad har sålunda, under ledning af brukets kunnige oell för handteringen
nitiske Disponent, Lancashire-smides-methoden blifvit oafbrutet i flera år använd
och till den fullkomlighet drifven, att ett särdeles godt, jemnt och för
stålberedning passande jern vunnits. Derstädes är äfven anlagd en stålugn,
en gjutståls-tillverkning och en filfabrik samt införd en förbättrad skogshushållning.
Vid Uddeholms-verken har också produktionen stigit ej allenast
i mängd, utan äfven i godhet, och äro derstädes förbättrade arbetsmethoder
antagne.
Manufaktur-smidel har under de sista Fem åren ökat sig till nära fyra
gånger mer än hvad det förut utgjort och uppgår nu för år i medeltal
lill 13,443 Skepp. 1 Ltfe 12 beslående hufvudsakligast af stål och spik.
De tillförene här i orten drifne tillverkningar af svartsmide!! äro nu mera
nästan inställde.
Uti förestående uppgifter om tackjerns-blåsningen jemte stång- och ämnesjerns-
samt manufaktur-smidena äro icke inbegripne tillverkningarne vid.
Gustafströms masugn och hammare, då desse verk, ehuru liggande inom
Wermland, utgöra ett särskildt distrikt, tillhörande det inom Örebro Län
belägna Hellefors jernverk, hvarmed de hafva gemensamma privilegier och
gemensam hammarskatt.
20
Vid. Jansbrohults Kopparverk> beläget i Gräsmarks socken af Jösse
härad, hafva hlåsningar varit anställde åren 1838, 1839 och 1841, hvilka
hlåsningar lemnat 27 Skepp, garkoppar. De grufvor, hvarifrån malmen härtill
varit hemtad, äro belägne i Gunnarskogs sockan af samma härad, och
ehuruväl fyndigheten i deni något tilltagit, äro utsigterna föga lofvande.
Till bergsrörelsen torde äfven höra räknas Tyksmarks Tälgstensbrott
i Nordmarks härad, der grytor och hvarjehanda käril förfärdigas i den mån
afsättningen föranleder; och Glafva Skiffer-brott i Gillhergs härad, hvarest
hrytes takskiffer, som med god vinst foryttras. Uti det herg, som innehåller
skiffern, är arbete till densammas brytning på 3:ne särskilta ställen
företaget, hvarföre 3:ne skifferbrott blifvit i tabellen upptagne, såsom i
Wermland befintlige.
Fabrikerj Bruk och öfriga Näringarj hvilka icke höra till bergsrörelsen.
Salu- och lego-sågar hafva under det sista qvinqvennium blifvit ökade
med 3:ne, så att numera inom länet finnas 150 dylika verk, vid hvilka
högst betydliga partier plankor och jemväl bräder årligen försågas och
afsändas till Götheborg för att tili utskeppning afyltras. Sågverken förses
roed timmer dels från provinsens skogar och dels från Norrige. De 3:ne
första åren af omförmälte tid liar sågrörelsen bedrifvits med mindre fördel
än de 2:ne sista, då stigande priser och en tilltagande afsättning gjort rörelsen
mera lönande och liflig. Den utgör för orten en vigtig och inkomstgifvande
näring, i synnerhet belragtad i sin helhet eller tillsammans med
timmer-utdrifningen, samt bidrager otvifvelaktigt för det närvarande, med
sin gynnsamma gång, att mildra verkan af den ofördelaktiga ställning, hvari
jernhaudteringen råkat. *
Af de 2:ne Klädesfabriker, som äro inrättade på landet i provinsen,
liar den ena icke varit i gång under de ifrågavarande åren, men den andra
eller Edsvalla fabrikj inom Nors socken och Grums härad belägen, har
jemte det mekaniska ullspinneri, sorn i förening dermed drifves, sysselsatt
40 lill 80 arbetare, och åstadkommit en tillverkning i värde af 34,000 till
41,000 R:dr för år.
Tillverkningarne vid de fem färgerier, som i Länet finnas och hvaraf
3:ne under sednare åren tillkommit, hafva bestigit sig i värde år 1841 till
10,249 R:dr och år 1842 till 5,900 R.dr.
S
21
Gullsby pappersbruk i Jösse härad, det enda bruk af detta slag, som
i Länet är aniagdt, liar reed 17 till 19 arbetare ärligen tillverkat papper
för 5 till 8,000 Rcdr.
Liljedahls glasbruk i Grums härad och Sölje glasbruk i Gillbergs härad
hafva under den tid hvarom fråga är, hållits i jenni gång, det förra med
75 till 114 och det senare med 20 arbetare; varande årliga tillverkningarnes
värden i medeltal uppgifne vid Liljedahl till 34,900 R:dr och vid Sölje
till 20,700 R:dr; reen Emteruds glasbruk i Jösse härad är endast år 1838
drifvet, då derstädes tillverkades glasvaror till ett värde af 3,800 R:dr.
Sju garfverier för beredning af läder på engelska sättet finnas i Länet,
af hvilka fem under de sista fem åren tillkommit. Tillverkningarnes värden
äro endast kände för 2:ne af dessa inrättningar och hafva utgjort tillsammans
från 4,700 till 5,253 R:dr årligen.
Ett tobaksspinneri i Jösse härad har under den ifrågavarande tiden icke
varit i gång.
Binäringar. De allmännaste och mest lönande binäringar äro kolning
och körslor för bergslagen och bruken, hvilka körslor bestå förnämligast i
forslande af spannemål och andra förnödenheter från landsbygden och städerna
till bergslagen och bruken, af tackjern från bergslagen till bruken
samt af jern och trädvaror från bruken och sågverken till lastageplatsen
Man har väl anmärkt att jordbruket eftersattes och lider genom dessa körslor
i det att bonden af dem ej sällan hindras från arbete vid jorden i rätter
tid, och använder på hästen, under bortovaro med densamma från hemmet,
sin bästa fodertillgång; men häremot förekommer dels att körslorne
Verkställas till större delen vintertiden, dels alt mångå om icke mängden af
de bönder, som dermed sysselsättas, besitta så små och svaga hemmansdelar
att de svårligen af jordbruket ensamt skulle kunna för sig och sina hushåll
hemta en nödtorftig bergning, utan hafva ett ovilkorligt behof af biförtjenster,
dels ock alt om äfven jordbruket skulle i någon mån iida af det omnämnde
forslrngsarbétet, hvilket likväl icke kan med visshet antagas, tillfaller
åter deraf en säkerligen mera afsevärd nytta andre provinsens vigtiga
näringar, nemligen jernhandteringen och sågrörelsen, hvilka, berölvade ett
sådant biträde, ej skulle kunna med framgång idkas.
22
En annan ganska inkomstgifvande binäring äger allmogen i Fryksdabls
härads nedre tingslag och öfra delen af Kihls härad uti arbetsförtjensten
genom timring, snickring och nyplöjning, hvarmed denna allmoge tillhandagå!’
icke blott i provinsen der byggnader och odlingar företagas ulan ock
i flere andra delar af riket, dit arbetare från nämnde orter till stort antal
årligen utvandra. Äfven angående desse utvandringar är det sagdt, alt de
ske på bekostnad af Wermlands jordbruk, men Länet har god tillgång på
arbetare och de utvandrande, qvarhållne i sin hemort året om, skulle åter
med sin förvärfvade arbetsfärdighet der allt för litet gagna sig och andra.
Erkännas bör dock alt allmogen icke vinner i sedlighet, genom berörde utvandringar,
och att en ej ringa del af derunder samlade arbetspenningar
efter hemkomsten snart bortslösas.
, Af sjöfart på Wenern, men ännu mera af båtfart på provinsens vattendrag
för varutransporter och af timmerflottning, hemtar en del arbetsfolk
förtjenster till sitt uppehälle.
Tjärubränning idkas i åskilliga trakter, men icke i den mån att Länets
behof af denna vara kan derigenom fyllas, hvarjemte den härstädes tillverkade
tjära vanligen varit af mindre god beskaffenhet. F. d. Apothekaren
Rantzau, som med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga tillåtelse blifvit, emot alfvede
af allmänna medel, år 1841 anställd att i detta och Stora Kopparbergs
Län undervisa allmogen i tjärubränning, pottaske-beredning, saltpetersjudning,
terpentin- och hartz-tillverkning, med flere för dessa orter lämpeliga industriföretag,
som grundar sig på kemisk eller tecknisk färdighet, började förlidet
år 1842 sin verksamhet inom detta Län, och besökte då i berörde ändamål
Sunne, Gräsmarks, Fryksände, Östmarks, Hvittsands, Stafnäs, Glafva och Silleruds
socknar, äfvensom öfra delen af Elfdahls härad eller Ny och Dahlby
socknar samt norra och södra Finnskoga kapell-församlingar. Vid sammanträden
i socknarne både med allmoge och ståndspersoner meddelade Rantzau
upplysningar angående förenämnde handteringar och i synnerhet om
tjärubränningen, hvarå uppmärksamheten syntes vara förnämligast fästad;
men så länge timmerrörelsen och arbetet dervid samt körslorna för bruken
och bergverken äro lönande, lägger man sannolikt icke en verksam hand vid
tjäru-tillverkningen eller någon annan likartad mindre vanlig handtering.
Jagt och fiske idkas till husbehof och i några trakter till afsalu i Länets
städer. Ett större laxfiske finnes vid Deijefors i nedra Ulleruds socken
hvilket lemnar dess ägare betydlig inkomst.
23
Linne- och ylleväfnader tillverkar allmogen till husbehof och jemväl
något ringa derulötver till afsalu.
I ändamål att här i orten införa och allmängöra bruket af trädskor,
har Länets Husbållnings-Sällskap hitförskaffat från Kronobergs Län en träskomakare,
sorn under åren 1838, 1839, 1840 och 1841 varit för sitt yrke
begagnad inom de flesta härader i provinsen, hvarest bruket af träskor således
spridt sig; och hafva under tiden lärlingar blifvit ilians arbetsmethod
inöfvade.
Handel. I landet drifves handel med jern, träd varor, spannemål, bränvin
och ladugårds-produkter. För provinsens exportabla produkter, stångoch
ämnesjern, manufaktursmide och försågade trädvaror är Götheborg afsältningsorten,
men äfven något jern och spik afyttras till Norrige från de
närmast gränsen belägne bruken, hvarjemte timmer från Nordmarks härad
aflåtes till Norrige, samt från andra delar af Länet lill sågverken vid Götha
eif.
Af ett stort antal gårdfarihandlande från Westergöthland besökes Länet
årligen; orh Norrmän från Nummedalen infinna sig jemväl här i orten
för att på landsbygden utprångla ylle-, bomulls- och sidenvaror, ehuru ofta
beslag å deras medförande så beskaffade gods sker. Genom den handel
desse Svenske och Norrske gårdfarihandlande både lofligen och olofligen drifva,
tillskyndas Länet icke någon fördel utan fastmera skada, enär lyx-artiklar
derigenom bland allmogen spridas och hemslöjderne tillintetgöras.
Seffle kanal och slussbyggnad, som öppnades 1837 samt Carlstads kanal
och dermed gemenskap ägande nya hamnbyggnad, som fullbordades 1838,
hafva för hvarje år blifvit mer och mer begagnade. Afgifterne vid Carl
stads
kanal utgjorde under förlidet år, sedan taxan å jern och trädvaror
blifvit betydligen nedsatt, 3,584 R:dr 11 sk. 10 r:st. Banko.
Till förbättrande af lands-kommunikationerne har inom Nordmarks härad
under 3:ne af de ifrågavarande fem åren 12 mils väg blifvit dels omlagd,
dels såsom ny upparbetad, tilt hvilket kostsamma och nyttiga företag
häradets invånare endast åtnjutit ett statsbidrag af 3,000 R:dr. Äfvenledes
tiv den väganiägguing af nära 3 mils längd emellan Sysselbäck och Höljes
i Elfdahls härad, som 1837 blifvit på allmän bekostnad påbörjad för att
bereda de då nödlidande arbetsförtjenst i hemorten, sedermera fulländad;
24
och utgör denna väg en fortsättning norrut mot Norrska gränsen af allmänna
vägen, som utefter Clarelfven löper genom Elfvedahls härad. Dessutom
äro smärre vägförbättringar på åskilliga ställen i provinsen utförda.
Politisk Författning,
Kammarverk. Genom skattläggning af rekognitions-skogar hafva under
sista qvinqvennium mantal inom Länet tillkommit; men några hem
man
äro icke derunder af öde upptagne eller i ödesmål förfallne.
Sju tullmjölqvarnar med 11 par stenar hafva under nämnde tidrymd
blifvit med behörig tillåtelse anlagde.
Hemmansklyfningen, såsom en oundviklig följd af folkökningen, fortgår
oafbrutet, dock icke i bredd med den eller med lika hastiga steg, som den
senare, emedan en del af Länets folkmängd tillhör eller upptages af andra
näringar än jordbruket. Ej sällan går hemmansklyfningen i åtskilliga orter
längre än författningen derom medgifver, men der fråga icke uppstår om
besutenhet eller lösen af sådan utklufven hemmansdel, hvarå åbo ej är besuten,
der saknar författningen sin tillämpning.
Af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande äro under de sista fern åren
förordnanden utfärdade för landtmätare till 541 laga skiften samt 178 andra
förrättningar.
Krono-hemmanen i Länet utgöra endast 3 mantal, och äro derförutan
åtta militias-boställen, bestående af tillsammans IL mantal till Stats-verket
indragne; men för öfrigt finnas icke i provinsen några hemman, lägenheter
eller verk tillhörige kronan, läroverk eller fromma stiftelser.
Statsbidrag. Af dessa synes den personliga skyddsafgiften, ehuru den
drabbar alla lika utan afseende på förmögenhets-förhållanden, vara den minst
besvärande, icke blott derföre att denna afgift numera är till beloppet nedsatt,
utan ock emedan man anser den oundvikelig för att äga anspråk på
medborgliga rättigheter. Den högst betydliga skilnad, som här i Länet företer
-
25
reter sig, i ägorymd oell godhet emellan hemman af samma natur och man»
tal medför att de onera, hvilka utgå efter hemmantal, kunna vara lindriga
för en, då de äro mycket tryckande för en annan jordägare. Denna ojemnhet
i skattebördornas fördelning torde dock vara svår om icke omöjlig att
rätta, då skattebeloppen ingått i beräkning vid köp och öfverlåtelser af jordegendom,
eller i allmänhet vid bestämmande af hemmanens värden. Såsom
betungande anses skyldigheten för ägarne af de hemman, hvaraf räntan och
kronotionden blifvit tjenstemän på lön och vissa stiftelser anslagen, att längre
väg forsla afrads- och tionde-spannmålen eller emot gångbara pris lösa
densamma, enär dessa pris vanligen äro högre än de i markegångstaxan utsatte.
För jordbruket är dessutom skjutsningsskyldigheten tvifvelsutan på
åtskilliga orter menlig, men i synnerhet hinderligt finnes detta onus vara
för den binäring allmogen har i körslor eller forslande för bergverken,
Under sednare åren, då jernhandteringen med ringa om någon behållning
bedrifvits, har klagan varit förspord öfver brukens höga beskattning; ty den
grund, som. bevillnings-förordningen stadgar för brukens värdering i detta
afseende, och hvarvid ett hammarskatts jern.pris måst tjena till rättelse sorn
vida öfverstigit det gångbara jernpriset, har icke medgifvit nedsättning af
brukens värden i lika mån, som verkliga inkomsten af dessa verk minskats.
Krono-ulskylderna hafva under de 3:ne första åren af sista qvinqvennium
ojemnt influtit och betydliga belopp deraf vid hvarje uppbördsårs slut
varit utestående, sannolikt en verkan af 1836 och 1837 årens svaga skördar;
men de senare åren eller 1841 och 1842 hafva dessa utskylder lättare
ingått och restantierne blifvit mycket mindre.
Politie. Öfver ordningens vidmakthållande vaka de embets» oell tjenstemän,
som sådant, enligt lag, författningar och instruktioner tillkomma;
och i åtskillige socknar äro ordningsmän vid sockenstämmor valda samt af
Eders Majrts Befallningshafvande förordnade, med uppdrag alt vid auktioner
och allmänna samqväm afstyra oordningar och hos vederbörande kronobetjent
anmäla förbrytelser som tima.
De brottslingar som i häkte inmanas förvaras uti Länshäktet här i
Gallstad, och utföras derifrån till tingsställena hvarje gång som de till ran
Femårs-Berättelse
fr± Wermlands Läni 4
26'
saltning skola vid domstolarne inställas. I anseende till nämnde häktes tränga,
osäkra och osunda beskaffenhet har Eders Kongl. Maj:t i Nåder behagat
förordna om nytt Länshäktes uppförande härstädes hvarmed början förlidet
år skett.
Under det sista qvinqvennium hafva inom detta Län nio dels fasta
dels ambulatoriska skolor på landsbygden tillkommit, eller en i hvardera af
följande socknar, nemligen: Wäse socken der numera 2:ne ambulatoriska
skolor finnas, Weiinskogs, Töksmarks, Gräsmarks, Fogelviks, Gåsborns, Sunne,
Kihls och Österwalskogs socknar. Uti sex af dessa skolor är vexelundervisningen
införd och äro 2:ne af deni, den i Gräsmarks socken och den i Kihls
socken i Kihls härad grundade på donationer. Socknarnes vidd oeh gårdarnes
spridda lägen förorsaka att allmogen hälst begagnar ambulatoriska
skolor för sina barns undervisning. Antalet af barn som vid förlidet års
slut begagnade de tillkomne nya skolorne var minst i Wäse sockens skola
och utgjorde 16, samt störst i Kihls sockens skola och utgjorde der 259.
Till undanrödjande af alla hinder för begagnandet af den vexelundervisniugsskola,
som Uddeholms bruks-bolag redan för längre tid sedan i Gustaf
Adolfs socken inrättat för bolagets arbetares barn, är den välgörande
anstalt af bolaget träffad, att barnen under vistandet i skolan erhålla jemte
undervisning, kläder, föda och husrum.
En bergselementar-skola, stiftad af Bergmästaren i orten med anslag af
Bruks-societeten, har, under stiftarens förestånderskap, varit öppen alla de
ifrågavarande åren och begagnad af 53 elever, deraf 2:ne från Ryssland, 2:ne
från Finnland och en från Norrige. Undervisning liar varit lemnad i bergsvetenskapen
och dess förberedande studier, i linear-ritning och i skogshushållning.
Då ganska många af denna skolas elever redan användas med
fördel i näringarne, synes undervisningen ändamålsenlig.
Af bemälde Bergmästare är äfven för flere år sedan inrättad en så kallad
grufvedrängs-skola, i hvilken lian sjelf bestridt lärare-befattningen och
der undervisning blifvit meddelad uti grunddragen af geometri, arilhmetik
och grufvebrytningskonst. De elever som derifrån utgått, äro nu till största
delen anställde såsom uppsyningsman eller så kallade skjutare, och hvarvid
de fleste ådagalagt insigt i yrket och duglighet, samt alla ett hedrande
uppförande.
27
Hälsovården uti Länet, sä vidt dermed afses omsorgen att bota och
hämma smittosarnma sjukdomar, beslrides af 2:ne ordinarie Provincial-läkare,
hvilka äro stationerade den ena i Carlstad och den andra i Philipstad samt
af 2:ne extra Provincial-läkare, som hafva sina stationer den ena i Arvika
köping och den andra i Fryksdahls härad. Dessutom är anställd inom Näs
härad en läkare som häradsboerne, enligt sins emellan uppgjord öfverenskommelse
aflöna, och Uddeholms bruks-bolag har för sina verk antagit bruksläkare.
Inom Länet finnas 2:ne lazaretts- och kurhus-inrättningar, med särskildte
läkare, nemligen i Carlstad och Philipstad, och utgöres distriktet för
den senare inrättningen, eller den i Philipstad, endast af Fernebo och Nyeds
härader, men för den förre eller den i Carlstad af hela öfriga Länet.
Sedan de äldre byggnader, som för lazarettet och kurhuset i Carlstad varit
begagnade, befunnits i flere afseenden otjenliga och för trånga, har enligt
Länets till delta kurhus-distrikt hörande innevånares beslut, en ny lazarettsoch
kurhus-byggnad på annan passande plats blifvit uppförd och de sjuka
deri förlidet år inrymde. Kostnaden för denna nya byggnad med inköpet
af tomten dertill utgör 48,305 R:dr 3 sk. 6 r:st. Banko. Under 1842 hafva
blifvit vårdade på Carlstads kurhus 270, på Carlstads lazarett 110 samt
på Philipstads kurhus och lazarett 70 patienter.
Examinerade barnmorskor funnos år 1842 inom 18 församlingar och vaccinatörer
inom alla församlingarne i Länet.
Fattigförsörjningen är så vida ändamålsenligt ordnad i församlingarne,
att orkeslösa personer och värnlösa barn erhålla ett nödtorftigt uppehälle
och tillbörlig vård; men då lättja och lättsinnighet ej sällan förorsaka fattigdom,
der arbetsförmåga finnes, har genom fattigvården tiggeriet icke kunnat
alldeles förekommas. Medgifvas bör dock att fattigförsörjningen i några
af Länets norra församlingar icke varit i anseende till socknemännens
allmänna medellöshet, så verksam som behofvet mången gång fordrat, eller
kunnat regleras lika som annorstädes inom provinsen.
Från ålder äro gästgifveriet’ vid allmänna vägarne inrättade och såmedelst
för resandes fortkomst på vanligt sätt sörjdt.
Till rofdjurs utödande hafva skallgångar årligen ägt rum under ledning
af Länets nitiske Öfver-Jägmäslare, och merendels med god framgång, mea
28
jagttyg finnas icke i Länet, och j å få ställen äro vavg- och räfgropar anlasfde.
O
Såsom allmänna stiftelser böra i underdånighet anföras:
Wermlands Provincialsbank, som inrättades 1833, och för hvilken
Eders Kongl. Maj:t under den 17 Oktober 1840 i nåder täckts bevilja förnyad
oktroy från den 11 Januari 1843 till den 1 Juli 1847. Denna bank
äger sin hufvud rörelse och centralstyrelse i Carlstad med afdelningar i Christinehamn,
Philipstad samt Wenersborg och har med en noggran och omsorgsfull
förvaltning, under de ifrågavarande fem åren, motsvarat sitt ändamål,
att vara en nyttig kreditanslallt för provinsens näringsidkare.
Länets Kongl. HushålInings-Sällskap, som i många år varit verksamt för
landlhushållningens förkofran.
En enke- och pupill-kassa för Wermlands bruks-betjening, hvilken kassa
förvaltas enligt ett af Eders Kongl. Maj:t derföre i Nåder faststäldt reglemente.
Kassans fond utgör 11,781 H:dr 32 sk. 5 r:st. Banko, och utgå
årligen från inrättningen till ett belopp af cirka 650 R:dr Banko under det
fonden oafbrutet stiger.
Inom Länet har vari t bildadt ett brandstods-bolag till försäkring af lösegendom
å landel, men hvilket bolag under år 1842 blifvit upplöst; hvaremot
Länets innevånare samma år vid sammanträde genom deputerade inför
Eders Maj:ts Befallningshafvande öfverenskomma om att ingå ett allmänt
brandstods-bolag för försäkring både af hus och lösegendom å landet;
och är detta bolag sedermera ordnadt och för närvarande i full verksamhet.
Städer.
Carlstad. Enligt mantals-längderne utgjorde år 1842 folkmängden i
denna stad 3,009 personer. Sedan den förra underdåniga berättelsen afgafs,
hafva hvarken i handel eller handtverkerier inom staden några betydligare
förändringar till förkofran eller aftagande inträffat. Väl hafva under de sisla
åren flere fallissementer ägt rum bland de handlande; men lill storsta
29
delen voro de hvilka råkat på obestånd nybörjare, sorn med obetydliga kapitaler
idkat deras rörelse, hvilken de dessutom grundat pä vidsträckta utborgningar
lill mindre vederhäftige bland allmoge och tjenstefolk. Desse
gäldenärers ofta inträffade oförmåga att vid förfallotiderna inbetala deras
skulder, har försatt de mindre bemedlade borgenärerna i förlägenhet vid de
dem åliggande liqvider, och ej mindre härigenom än i följd af de med utborgningarne
förenade förluster hafva konkurser inträffat. Till detta på handeln
menligt inverkande ulborgnings-system, hvilket i Länets alla städer ägt
rum, har ock kommit att allt för manga egnat sig åt handelsyrket, och således
dels minskat för hvarandra vinsten deraf, dels för anskaffandet af kunder
nödgats gifva den vådliga utsträckning åt handeln på kredit, som ofvan
blifvit förmäld. Onekligt är ock att den bruksägarne förunnade rättigheten
alt försälja sill och salt, men som sannolikt ofta utvidgas till hvarjehanda
andra varuartiklar, minskar i betydlig män afsättningen för städernes handlande.
Af den stapelstadsrätt sorn år 1840 blifvit staden i nåder förunnad
hafva härvarande handlande sig ännu icke begagnat; måhända torde sådant
dock inträffa sedan ombyggnaden af Trollhätte slussverk blifvit fulländad.
Sjöfarten har varit idkad med 16 fartyg om 390* lästers drägtighet
och dervid hafva 44 personer varit sysselsatta. Förtjenslen deraf kan beräknas
till 2,000 R:dr årligen. Sjöfarten bedrifves nästan uteslutande på
Götheborg, dit ortens hufvud produkter, jern och träd varor fraktas, för att
derifrån utskeppas. I och för spannemålshandeln befraktas äfven, under sådana
år då skörden inom Länet slagit mindre väl ut, fartyg från Westergöthland
och Östergöthland.
Stadens jordbruk bedrifves för produktion icke blott af säd, utan ock
hufvudsakligen af foderväxter. Odling af salu-växter såsom tobak och
hampa tillåter hvarken klimatet eller den i allmänhet mindre bördiga jordmånen.
Inom staden finnes en klädesfabrik samt tvenne tobaks- och snusfabriker;
vid den förra hafva varit sysselsatta årligen tolf fullvuxna personer
och fyra barn, samt vid de båda sednare 18 fullvuxna personer och 13 barn.
Carlstads sparbank har under sin 2l-åriga tillvaro vunnit ett ständigt
tilltagande förtroende. År 1842 utgjorde insälluings-fonden 233,123 R:dr
30
42 sk. och hjelpfonden 12,532 R:dr 42 sk. 4 r:st. Till dess välgörande
verkan inom orten torde bäst deraf kunna slutas, att den vid sistnämde års
utgång ägde 1,312 delägare af allmoge, tjenstefolk och liandtverks-klassen.
Utom Stiftets i staden befintliga båda läroverk, Gymnasium och Trivialskola,
finnes en vexel-uudervisnings-skola, der under sistlidet år 100
gossar och 132 flickor njutit fri undervisning i christendom, räkning och
skrifning. Nämnde år har jemväl blifvit härstädes inrättad en skola för
flickors undervisning i åtskilliga liandaslöjder. Båda dessa sist omförmälte
skol-inrättningar äro inrymda i en ny och rymlig byggnad, som blifvit å
stadens bekostnad uppförd.
Fattigvården hyser 26 fattige och bräcklige personer, och försörjer dem
jemte 74 värnlösa barn, desse sistnämde på så sätt, alt de äro inackorderade
bos fosterföräldrar på landet, hvarjemte särskilte understöd från fattig—
vårds-inrättningen tilldelas sådane behöfvande, som sjeifve kunna i någon
mån bidraga till sin försörjning.
Christinehamn bade sistlidet år en folkmängd af 1,678 personer. Dess
förnämsta näringsfång äro, i likhet med Carlstad, handel, handtverks ier
och sjöfart på Wenern. Ett vigtigt bidrag för slädens bestånd och förkofran
är den i medlet och slutet af Mars infallande Fastings-marknad, då af
ålder priserna på ortens produkter af spannemål, jerneffekter och träd varor
blifvit bestämde. Denna marknad, som lemnar staden en högst väsendtlig
inkomst af hushyror och stånds-afgifter, oberäknadt fördelen af den större
penninge-cirkulation, sorn då äger rum, har de sednare åren varit mindre
än förr besökt af aflägset boende personer, hvilket torde kunna tillskrifvas
sednare tiders mindre lyckliga konjunktur för jernhandteringen.
Handeln bedrifves förnämligast med tackjern, till ett belopp af omkring
30,000 Sk#, från Carlskoga och Fernebo Bergslager äfvensom till någon
del från Nerikes hyttor, samt med spannemål från Östergöthland, Westergöthland
och Nerike. Tackjernet afsättes till Bruken i vestra delen af Länet
och Dahlsland, samt spannemålen till Bergslagerne och Dalarne, hvars allmoge
särdeles de sednare åren uppköpt betydiiga partier säd. Det stång- och manufaktur-jern,
till omkring 41,000 Skepp., som årligen från stadens våg och
den derunder lydande Hults lastageplats utskeppas till Götheborg, går i handeln
direkte emellan sistnämde stads handlande och bruksägaren. Handeln
med kram och speceri-varor har betydligt aftagit, hvartill skälen dels äro
31
desamma, som rörande Carlstad blifvit anförda, dels att en vid Carlskoga
kyrka 3 mil från Christinehamn i de sednare åren privilegierad handelsrörelse
nästan borttagit stadens förut så betydliga handel med Carlskoga
bergslag.
Sjöfarten, som är lönande genom hefraktningen af de till staden ankommande
stång- och tackjerns-effekter, bedrifves för närvarande med 17 fartyg,
af omkring 9,200 skepp, drägtighet.
Den till staden hörande jord, sora utgör, utom skog och betesmark,
642 tunnland, af särdeles bördig beskaffenhet, lemnar en betydlig afkastning
i spannemål och foderväxter.
För allmänna undervisningen finnes en skola, indelad i 2:ne klasser,
med hvar sin lärare, af hvilka den ene aflönas af allmänna medel, och den
andre på stadens bekostnad. Dessutom äger staden den så kallade Nilssonska
folkskolan, der efter Lancasterska methoden omkring 100 barn erhålla
undervisning. Medlen härtill utgå af framlidne Vågmästaren Nilssons donatious-fond,
rörande hvilken Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt bref den 11
September 1838 förordnat, att fondens tillgångar af ursprungligt kapital,
inköpte fastigheter eller sedermera gjorde besparingar skulle användas under
tio år, räknadt från den 1 November berörde år, till de ändamål och i
de proportioner, som kommitterade den 2 Mars 1833 föreslagit, samt stadens
borgerskap och tomtägare den 26 Maj 1834 inför Magistraten godkänt.
Den till förvaltning af nämnde fond tillsatte Direktion har af tillgängliga
medel årligen användt 600 R:dr till utackorderande af fattiga barn, 100
R:dr till en arbets-inrättning, lika summa till anslag för fattige sjuke samt
400 R:dr, allt Banko, till lön åt läraren vid folkskolan, jemte anslag för
ved, böcker och materialier m. m. till samma skolas behof. Uti donationsfondens
hus är rum afsatt der stadens fattige sjuke intagas och kostnadsfritt
åtnjuta läkarevård, skötsel och medikamenter. För fattiga qvinnor är ständigt
tillfälle att af Direktionen erhålla arbetsförtjenst genom spånad, väfning
m. m.
Af stadens innevånare erläggas till fattigförsörjningen årligen 1,000 R:dr
Banko; de hehöfvande bekomma qvartaliter kontant hvad till deras underhåll
är anslaget. Ålderstigne och arbetslöse fattige intagas på ett staden
tillhörigt fattighus.
32
Philipstad hade sistlidne år 1,109 innevånare. Handeln drifves der
förnämligast med tackjern samt för öfrigt med spannemål och andra sådana
köpmanna-varor, hvaraf bergslagen har behof; och" handtverkerierna förse
äfven landsbygden eller bergslagen med arbeten. Ehuru de äldre föreskrifter
som för Philipstads fundation varit gifne, och hvilka afsett att hindra
stadens tillväxt på bergslagens bekostnad, blifvit genom Eders Kongl. Maj:ts
Kådiga förordnande den 13 Augusti 1835 upphäfde, och de rörande bosättningar
och burskaps vinnande i Rikets städer allmänneligen gällande stadgar
äfven för Philipstad till efterrättelse fastställde, har dock sedan dess
någon förändring i näringarnes tillstånd icke visat sig. Det enda som kan
anmärkas är, att stadens befolkning ökat sig under det sista qvinqvennium
nied 80 till 90 personer, hvilket, med bibehållande af de äldre föreskritterna
angående bosättningar derstädes måhända icke kunnat äga rum,
I Philipstad inrättades 1836 en högre apologistskola med en lärare,
men hvilken skola sedermera småningom blifvit utvidgad, så att den nu
har trenne lärare och besökes årligen af omkring fyratio ynglingar. Dessutom
finnes i staden en folkskola, som begagnades 1842 af 78 barn och i
hvilken vexelundervisnings-methoden är införd. Denna sistnämnda skola äger
en betydlig fond, tillkommen genom enskilde välgörares donationer.
Med Arvika köpings hvars folkmängd 1842 utgjorde 546 personer, har
under de ifrågavarande fem åren icke någon anmärkningsvärd förändring
inträffat,
De tvänne tabeller, som tillhöra denna berättelse, bifogas underdånigst.
Carlstad å Lands-Kansliet den 28 December 1843.
H. F. OLDEVIG.
C. O. de Freese.
F. Wångenberg.
IgQWGsZ.» MA9iSB
BEFALLNINGSM AFVAN DES
UTI
Gefleborgs Län
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Xjandshöfdinge-Embetet får, till åtlydnad af föreskriften uti Eders Kongl.
Maj:ls Nådiga Circulair-Bref af den 17 April 1821, i underdånighet afgifva
berättelse om tillståndet i Gefleborgs Län i ekonomiskt och statistiskt hänseende
under de från och med år 1838 till och med år 1842 förflutne
feni år.
§. i.
Länets allmänna beskaffenhet.
1 afseende å Länets läge, vidd och beskaffenhet, får LandshöfdingeEmbelet
i underdånighet åberopa de beskrifningar, sorn uti förut afgifne
berättelser blifvit i underdånighet afgifne.
Af Länets stora yta, uppgående till 172A qvadratmil, är ännu blott en
mindre del eller ungefärligen ^idel till åker och äng odlad och begagnad.
Å utmarkerne finnas stora myr- och mosstrakter, som äro till odling tjenlige
men ännu obegagnade, och en längre tid torde sannolikt förflyta innan
kostnad och arbete derå blifva nedlagde, Deremot har inom de till bostäderne
närmare belägna trakter odlingen årligen med ökad ifver fortgått,
F«mdrs‘ flerättclse Jfr. Gefleborgs Län, 1
2
ehuru det ej kan bestämdt uppgifvas huru mångå tunneland derigenom blifvit
upptagne. Äfven inom de odlade trakterne finnas likväl i flere socknar
ännu högst betydliga myr- och kärrängar, hvilka i deras närvarande skick
lemna en högst ringa inkomst, men kunna till stor båtnad i bördigt skick
försättas, om de vatten, som nu förhindra deras odling, sänkas och afledas,
hvarigenom äfven den fördel kunde emotses, att den odlade jorden blefve
mindre besvärad af de ofta tidigt, innan den växande säden hunnit till
mognad, inträffande froster, hvilka anses uti dylik vattendränkt mark hafva
sitt förnämsta upphof, samt tillika befriad från öfversvämning»!', hvaraf den
nu å många ställen skadas. Till upprensning och sänkning af de strömmar
och vatten, som åstadkomma öfversvämningar och förhindra odling har uppmärksamheten
mera än tillförene blifvit fästad genom de af Rikets sednast
församlade Ständer för understöd af sådane företag anslagne medel.’ Häraf
hafva, genom Rikets Ständers beslut, till upprensning af Landaforssen
i Ljusne eif, hvilken förorsakat öfversvämning af ofvanliggande till åtskilige
byar i Segersta socken hörande jord, blifvit beviljade 6000 R:dr Banko, hvaraf
ortens innevånare blefvo till företaget så uppmuntrade, att arbetet, genast
efter Riksdagsbeslutets kungörande och innan medel dertill fingo lyftas, börjades
och bedrefs med den ifver, att dess fullbordan innan kort kan emotses.
Af de till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga disposition af Rikets Ständer
ställda medel för befordrande af utdikningar och vattenaftappningar i norra
delen af Riket hafva dessutom blifvit Nådigst beviljade försänkning af Bysjön
i Thorsåkers socken 1,825 R:dr, af Kyrksjön och Harsjön i Harmångers
socken 6,350 R:dr, af Kyrksjön i Jettendahl socken 1,000 R:dr samt af
Wanntjern i Hanebo socken 800 Ridr, allt Banko. Af dessa arbeten, alla
åsyftande att bereda nya odlingstillfällen oell förbättring å den gamla jorden,
hafva de uti Harmångers, Jettendahl och Hanebo socknar blifvit, innan
något af anslagen dertill emottagits, började oell fortsatte med en drift och
omtanka, som nogsamt ådagalägga behofvet och nyttan deraf. Åtskilliga andra
större vattenaftappningsarheten äro ifrågaställde samt undersökningar
derom äfven hällne, ehuru de uppgjorde förslagen ännu icke hunnit till pröfning
öfverletnnas och ännu mindre statsanslag dertill beviljas; och är all
anledning att förvänta, det många och stora företag i denna rigtning, som
på landets ekonomiska förkofran utöfva ett så mägtigt inflytande och bereda
utkomst och bergning för en ökad folkmängd, blifva inom detta Län verkställde,
allenast genom fortfarande statsanslag deråt lemnäs samma understöd
och uppmuntran.
3
§■ 2.
Inn e.vå,na.re.
Enligt de är 1842 författade mantals- och skattskrifningslängder utgjorde
befolkningen:
Uti Gestriklands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön .........
af Qvinkön
Skattfrie af Mankön .........
af Qvinkön » »
7,537
8,112
7,282
7’795 30,726.
Uti södra Helsinglands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön ............ 7,792
af Qvinkön ............ 8,685
Skattfrie af Mankön ............ 8,288
af Qvinkön . 9>138 33,903.
Uti norra Helsinglands Fögderi.
Skattskrifne af Mankön
8,740
af Qvinkön ............ 9,889
Skattfrie af Mankön ............ 7,537
af Qvinkön
. 8,114 34,280.
Uti Gejle Stad.
Skattskrifne af Mankön
2,371
af Qvinkön
3,017
Skattfrie af Mankön ............ 1,423
af Qvinkön ........... . 1,611 8,422.
Uti Söderhamns Stad.
Skattskrifne af Mankön
495
af Qvinkön
507
Skattfrie af Mankön
291
af Qvinkön
324 1,617.
4
Uti Hudiksvalls Stad.
Skattskrifne af Mankön ....i 570
af Qvinkön 659
Skattfrie af Mankön ♦ 321
af Qvinkön 360 1,910.
eller tillsammans . . . . ,
110,858
personer, som utgör hela Länets folkmängd, hvilken sedan år 1837„ dåden
uppgiek lill 107,878, således blifvit ökad med 2,980.
Tillökningen uti folkmängden i Länet utgjorde under åren
1822 till och med 1827 . . . 7,110
1828 .... 1832 . . . 5,001
1833 .... 1837 . . . 4,707
och 1838 .... 1842 . . . 2,980; hvaraf visar sig,
att, ehuru Länets folkmängd under sednast förflutna tjugu år ökats med
19,798 personer, har likväl folkmängdens tillväxt progressivt aftagit, hvartill,
då härjande farsoter under denna tidrymd icke inträffat, och missväxterne
ej eller varit så talrika alt orsaken dertill bör allenast deruti sökas, icke
någon annan anledning förefinnes, än att i samma förhållande, som folkmängden
förut blifvit ökad, tillfällen till nya bosättningar och medel till bergning
minskats. Anmärkningsvärdt är, alt folkmängdens tillväxt är minst
uti norra Helsinglands fögderi, der den under förflutna qvinqvennium uppgår
till allenast 808 persöner, ehuru detta fögderi är tili arealen vida större
än de tvenne öfrige; hvaraf vill synas, att tillfällen till arbetsförtjenst är
derstädes mindre än uti de öfrige fögderierna. Antalet af de hushåll, sorn
hebo från hemmanen afsöndrad jord är inom de flesta socknar större än de,
som bebo sjelfva hemmanen, och dessa hafva sin bergning hufvudsakligen
genom arbete hos hemmansägarns. Tillgång på arbetare saknas derigenom
i allmänhet icke, men år dock mindre efter goda än efter svaga skördar.
För ett dagsverke af en mansperson betalas vanligen 24 å 32 sk. Banko,
och för ett af en qvinna en tredjedel mindre. Löneförmånerne för en dräng
i årstjenst uppgå till ungefärligen 56 R:dr 32 sk, Banko, och för en piga
till hälften mindre.
Folket är arbetsamt samt ådagalägger ofta stor klokhet och beräkning
i vården af sina angelägenheter. Välståndet aftog betydligt under missväxtåren
1837 och 1838, hvarunder stora skuldsättningar gjordes och många
hemman och lägenheter blefvo efter verkställde utmätningar föisålde; men
efter är 1839 har tillståndet förbättrats och utmätuings-förrätlningarne betydligt
minskats, samt de under missväxtåren af staten erhållne undsättningslån,
uppgående till ett samrnanlagdt belopp af 43,380 R:dr 16 sk. Banko
blifvit till fullo återbetaldte.
Under de svåra åren ökades brotten och i synnerhet tjufnaderne, men
hafva sedermera under förbättrade ekonomiska förhållanden minskats till
ungefärligen samina anta! som förut, och äro brott af grofsta beskaffenhet,
såsom mord och rån, lyckligtvis ännu sällsynta.
lill befrämjande af nykterhet hafva, hufvudsakligen genom nitiska bemödanden
af Presterskapet, föreningar blifvit stiftade uti Länets Lrenne städer,
Gefle, Söderhamn och Hudiksvall, samt uti 36 af Länets 43 Landsförsamlingar.
Enligt meddelad uppgift, äro såsom ledamöter i foreningarne
antecknade 17,662 personer, och för ändamålets vinnande hållas understundom
sammankomster eller så kallade Nykterhetsmöten, dervid menigheten
uppmanas, att afhålla sig från förtäring af dislillerade drycker, och skrifter
i ämnet utdelas. Såsom verkan deraf har man velat aase det förhållande,
alt, oaktadt Länet under de sednasle åren gynnats af goda skördar, antalen
af de lill husbehofsbränning i Länet begagnade pannor, som år 1838, då
den första Nykterhets-Föreningen inom detta Län stiftades, uppgick till 2,920,
sedermera blifvit minskadt till 1,646, och att importen af bränvin som sjövägen
ankommit till Helsingland, der de fleste och verksammaste nykterhetsföreuingarne
äro, blifvit under samma tid inskränkt från 97,503 kannor,
som den utgjorde år 1838, till 79,228 kannor, som infördes år 1842. Gerna
vill man antaga, att fyllerilasten blifvit mindre allmän, antingen till
följd af nykterhets-föreningarnes bemödanden, som varit ganska stora, elier
af en under tiden vunnen större upplysning, elier deraf att lasten förut
hunnit till en ytterlighet, som åstadkommit afsky för den, eller, hvad sannolikast
är, lill följd af alla dessa anledningar, såsom gemensamt verkande
lil! målet; och hyses åtminstone nu det hopp att den uppväxande generationen
skall bevara sig från en osed, som bringat olycka öfver dess fäder.
§. 3.
Nä ringar.
Jordbruket idkas för det mesta på enahanda sätt, som uti föregående
berättelser blifvit uppgifvit; och har icke eller, utom hos några få stånds
-
6
personer, förändring uti jordbruks-redskapen ägt rum. Odlingar i större
skala hafva allenast af några få possessionater blifvit företagne och af dessa
äro de betydligaste verkställde af Herr Brukspatronen Thore Petre' å dess
egendomar i Ofvansiö och Thorsåkers socknar i Gestrikland.
Af den härvid i underdånighet bifogade tabell, inhämtas, vid jemnförelse
med den som år 1838 upprättades, att under sednast förflutne fem år
utsädet af olika sädesslag förhållit sig till hvarandra ungefärligen i samma
proportion som tillförene, men blifvit ökadt af hvete med 3i, af råg med
295, af korn med 740, af hafra med 768, af blandsäd med 270 och af
arter med 313 tunnor; men deremot minskadt af potatis med 136 tunnor;
och att medel-afkastningen blifvit under samma tid ökad: af hvete med
20i, af korn med 14,772, af hafra med 9,545, af blandsäd med 8,774, af
ärter med 1,919 och af potatis, ehuru utsädet deraf minskats, med 13,523
tunnor; men deremot af råg, hvarå skörden under flere af nu förflutna fem
år felslagit, minskad med 1,253 tunnor; samt att således medelafkastningen
af alla sädesslag Öfverstigit densamma under nästföregående qvinqvennium
med 41,434 tunnor.
Ehuru sädesproduktionen i Länet varit i jemnt stigande och under sednaste
qvinqvennium i större proportion än folkmängden, fortfar likväl Länets
innevånares behof af spannemål från andra orter att under de flesta år
vara betydligt; och är importen deraf äfvensom af bränvin från ej mindre
det närbelägna Upland än äfven Rikets sydligare provinser, synnerligast
Skåne, vanligen högst betydlig, ehuru beräkning å beloppet deraf ej kan
göras, då den del deraf som ankommer från Upland afyttras från producenten
omedelbarligen till konsumenten.
Linodlingen fortfar, att för Helsinglands innevånare vara en högst vigtig
näringsgren, samt var under åren 1837, 1838 och 1839, då sädesgrödan
till större och mindre del skadades af frost, af oberäknelig fördel samt för
mången nästan det enda medlet till bergning. Någon förändring i sättet
för linets odling, beredning och användande har icke ägt rum, och anses
äfven produktionen deraf, så vidt beräkning deraf är möjlig, vara ungefärligen
lika stor som tillförene. Afsättningen deraf till andra orter anses nu,
éåsom under föregående qvinqvennium, hafva årligen uppgått till ungefärligen
20 å 30,000 lispund lin, tre millioner alnar väf af alla slag, samt
50,000 härfvor garn, som till större delen afsättes uti Gefle, Upsala, Hedemora
och Sala.
I
7
Odlingen af hampa är högst obetydlig, och af humla samt trädgårdsväxter,
hvaraf allmogen nästan endast begagnar kål och rötter, blott till
husbehof.
Boskapsskötseln. Under förflutna fem år har antalet af underhållna
kreatur blifvit ökadt med 412 hästar, 322 oxar, 1,302 kor, 746 yngre
nötkreatur, 1,687 får, 1,236 svin och 8,782 getter, men någon förändring
eller förbättring af kreaturs-racerna har under tiden icke åstadkommits. Fodertillgången
är visserligen under vanliga förhållanden tillräcklig för ladugårdarnes
behof, men så knappt beräknad, att, efter mera eller mindre felslagen
skörd af foder, kreaturens antal måste minskas. Från ladugårdarne
erhålles icke så mycken gödning som erfordras för att hålla åkerjorden i
bördigt skick, utan måste ökad gödsel-tillgång beredas genom myrjord och
hackudt granris. På sednaste år har likväl allmogen begynnt att mera än
tillförene odla foderväxter, hvarigenom man emotser att gödsel-tillgången
skall hädanefter komma att närmare motsvara åkervidden. Ladugårds-afkastningen
är i allmänhet tillräcklig för behofvet, och uti Hassela, Hogdahl,
Färila, Ljusdal med flera socknar i Helsingland så betydlig, att det
anlages att derifrån årligen afyttras ungefärligen 3,000 Lisp. Smör.
Skogar. Sedan sista berättelsen i underdånighet afgafs har affattnin-'
gen af Ugglebo Jernverkens Rekognilions-skogs-atlmänning blifvit slutad,
hvilken befunnits innehålla 95,469tunneland; men i anseende till uppkomne
tvister om ägande-rätt, samt stubbe- och röjsel-rält till en mängd
å densamma befintliga odlingar, torp och lägenheter har hvarken Bergmästare-undersökning
eller någon annan vidare åtgärd för dess skattläggning
kunnat vidtagas. Kongl. Kammar-Kollegium har under sammma tid fastställt
mantal och ränta för fyra Rekognitions-skogar, nemligen Axmars, Gysinge,
Ljusne Jernverkens och Långvinds, samt utfärdat skattebref för 10
sådana, eller Elfkarleö, Forssbacka, Gammelstilla, Grönzinka, Hammarby,
Hofors, Ljusne Jernverkens, Långvinds och Wiksjö Bruks Rekognitionsskogs-allmänningar,
hvarigenom sedan år 1837 tillkommit 23 nya mantal.
De genom Eders Kongl. Majrts Nådiga Bref af den 12 Maj 1832 anbefalldle
skogs-afvittringar, emellan Kronan och enskildte hemmansägare,
hafva oafbrutet fortgått, dervid under sednast förflutna fem år mätningarne
blifvit fulländade inom Ljusdalsx Hanebo och Bollnäs socknar å en
sammanräknad areal af 519,226 tunneland, och af Hogdahls socken blifvit
I
8
afmätt en rymd af 159,213 tunneland, hvilka mätningar blifvit inom Ljusdals
och Hogdahls socknar af Kronan bekostade, med undantag af handtlangningen,
uti hvilken hemmansägarne deltagit; men för Hanebo och Bollnäs
socknar hafva alla kostnader blifvit af hemmansägarne förskjulne. Derjemte
hafva afvittrings- och skattläggnings-förslag blifvit upprättade : för
Gnarps socken, der den mark, som blifvit öfver sedan de gamla hemmanen
erhållit hvad dem borde tillkomma, dels tilldelats angränsande hemman
i Njurrunda och Attmars socknar af Medelpad, och dels blifvit af
Gnarps Socknemän bibehållen, allt emot ökad skatt af 1 mantal, hvarå
Eders Kongl. Maj:t den 24 Juli 1841 meddelat fastställelse; för Wittersiö
Krono-allmänning i Hamrånge socken, hvilken blifvit, enligt Landshöfdinge-Embets
den 6 Juni 1840 gifna utslag, indelad emellan 12 hemmansägare
och 5 nybyggare emot en åsatt tillökt grundränta af 10 R:dr 37 sk.
8 r:st. Specie eller nära 1 | Mantal; för Ofvanåkers Krono-allmänning,
som delats emellan 71 nybyggare samt åtskillige gamla hemman, emot en
skatt, motsvarande för de förre lOA^idels, och för de sednare -9g:dels mantal,
hvarom Landshöfdinge-Embetet den 29 Oktober 1840 meddelat utslag;
för Hanebo sockenj der icke någon öfverloppsmark tillfallit Kronan, men
ökad skatt blifvit åsatt en del gamla hemman med 1 |®.dels mantal, enligt
. Landshöfdinge-Embetets utslag af den 28 December 1842; för jålfta sockerij
hvarest efter det förslaget blifvit af Eders Kongl. Majit den 21 December
1839 pröfvadt och fastställdt, öfverloppsmarken blifvit indelad å
dels gamla hemman, och dels anlagde 14 nybyggen, hvarigenom tillkomruit
81|| mantal; och för Färila socken, innehållande enligt under föregående
är verkställd afmätning, en areal af 346,940 tunneland, eller nära 15
qvadratmil, der, oaktadt genom tilldelad öfverloppsmark, en tillökning i
räntor blifvit föreslagen å gamla hemman för 6 G? samt å 50 nybyggen
7 -1A mantal, öfverloppsmark ännu återstod till användande, sedan de nu
upprättade förslagen hunnit att blifva behörigen pröfvade; och utgör således
det skattetal, som efter dessa afvittrings-förrättningar föreslagits dels å gamla
hemman, och dels å anlagde 140 nybyggen, nära 38 mantal, hvaraf
skatt och räntor komma, att, efter tilländalupne frihetsår, till Kronan utgå.
De enskildtas skogar äro i allmänhet tillräcklige för behofvet och erbjuda
uti de från hafskusten aflägsnare socknar i Helsingland större tillgång,
än som kan med fördel begagnas. Hushållningen dermed beror hufvud
-
9
vudsakligen på det värde skogs-effekter innehafva, och skogarne blifva i förhållande
derefter begagnade och vårdade. Misshushållning dermed äger väl
egentligen icke rum, men någon bestämd plan för dess begagnande, äfvensom
för beredande af återväxt, har oaktadt de råd, som derom blifvit genom
Länets Hushållnings-Sällskap gifne, samt de anvisningar som erhållits genom
den på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning utgifne Handbok uti
Skogshushållningen, icke blifvit iakttagen af andra än bruksägare för hvilka
skogen har större värde. Det bör likväl väntas, att det exempel som af
bruksägare gifves, skall, i förening med det högre värde skogarne erhållit
genom en under sednaste år ökad träd varuexport, åstadkomma hos allmogen
mera omtanka i afseende å vården af denna dyrbara egendom.
Bergsrörelse. Vid Nätsiö grufvor inom Loos kapellag af Färila socken
i norra Helsingland har arbete varit anställdt för erhållande af kopparmalm;
men sedan dervid nedlagde betydliga kostnader icke blifvit genom lönande
malmvinst ersatte, så har arbetet derstädes blifvit, med Kongl. Bergs-KolIegii
tillstånd, på 3:ne år inställdt. Å den till Fagersta by i Thorsåkers socken
af Gestrikland hörande mark, har sisllidne år blifvit upptagen en blyglansskärpning,
hvars vidare bearbetning beror på utgången af den profsmältning,
hvarom Grufägarne föranstaltat. För öfrigt har grufbrytning för erhållande
af annat än jernmalm under sist förflutne fem år inom detta Län
icke ägt rum; men att anvisningar på silfver- och kopparmalm på många
ställen förekomma, och att de hitintills felslagne förhoppningarne icke afskräcka
från mer eller mindre kostsamma försök, bevisas deraf, att under
nämnde tidrymd ej mindre än 11 mutsedlar å silfvermalm och 36 sådane
å kopparmalm blifvit af Bergmästare-Embetet utfärdade.
Jernmalmbrytning har under ifrågavarande tid bedrifvits vid 25 grufvor
i Gestrikland, hvaraf 23 äro belägne uti Thorsåkers, en uti Årsunda,
och en uti Ugglebo socken, samt vid 12 grufvor i åtskilliga socknar af Helsingland;
och hafva således, enär år 1837 icke mera än 17 jernmalmsgrufvor
inom Länet bearbetades, 21 sådane blifvit sedan nämnde tid af öde
eller å nyo upptagne. Malmuppfordringen har, enligt erhållne uppgifter,
årligen i medeltal utgjort i Gestrikland 23,364 samt i Helsingland 10,607,
eller inom Länet tillsammans 33,972 skeppund bergsvigt, eller 8,209 skeppund
mera än sorn i medeltal årligen erhållits under föregående qvinqvennium.
Det större antal nya grufvor, som under de sista 3:ne åren blifvit
Femårs - Bera t sei st Jr. Gefleborgs Lån. 2
10
i Thorsåkers socken upptagne, och af hvilka visserligen flera icke förtjena
någon uppmärksamhet, men andra deremot lofva ett fortfarande bestånd,
antyder nogsamt att malm tillgångar icke saknas, och förhoppningarne att
malmuppfordringen i denna ort kan icke allenast bibehållas vid hvad den
först varit utan jemväl ytterligare uppdrifvas, kunna anses så mycket mera
grundade, söm det varit möjligt, att år 1842, oaktadt utur de gamla Stolls-,
Göske-, JNyängs- och Myggbo-grufvorne, hvilka år 1838 lemnade 21,523 skeppund,
icke erhölls mera än 9,367 skeppund, likafullt från Thorsåkers-grufvorna
åstadkomma en uppfordring af 26,407 skeppund. Som emedlertid,
med högst få uudantag, malmen som der brytes dels är besvärad af oarL,
dels mindre rik, är det icke sannolikt att gi ufvehandteringen kan komma
alt betydligen utvidgas och med större fördel hädanefter än hitintills bedrifvas.
Det vid upptäekten af Magmvme- och Entjerns-grufvorna fästade
hopp, att inom Skogs socken af södra Helsingland en lönande grufve-rörelse
skulle kunna åstadkommas, synes icke vilja gå i fullbordan, enär icke någon
vidare upptäckt af värde i granskapet af desamma Sedermera blifvit
gjord, och äfven om malmens fortfarande i dessa grufvor för en längre tid
man icke kan göra sig någon grundad förhoppning. Den ymniga tillgången
på malm uti Gymåsberget, beläget i "Woxna socken af södra Helsingland,
försäkrar deremot de bruk, som genom deras lägen äro anvisade att begagna
denna fattiga malm, att deras behof deraf äfven i en långt aflägsen framtid
bör utan svårighet kunna fyllas. Anmärkningsvärd är den ifver, hvarmed
malmletningen under detta qvinqvennium blifvit inom Länet bedrifven,
och hvaraf följden varit att en stor mängd inmutningar efter kompassens
anvisning blifvit anmäldte hos Bergmästare-Embetet, sorn under tiden
utfärdat ej mindre än 424 mutsedlar, hvaraf 247 belöpa på Gestrikland
och 177 på Helsingland.
För Kihlafors Bruksägares räkning har sjömalm blifvit upptagen utur
de till detta bruk närbelägna sjöar till ett belopp, utgörande, för år 1838
3,321 tunnor och för år 1839 2,600 tunnor; men som denna malm icke
kunnat med någon fördel tillgodogöras, hafva de under föregående qvinqvennium
gjorda upptäckter af sådan malm icke ådragit sig någon vidare uppmärksamhet.
Tackjärn har under ifrågavarande tid tillverkats vid 28 masugnar, och
har tillverkningen varit störst år 1839, då den uppgick till 80,357 skeppund,
och minst år 1842 med ett tiilverkniugsbelopp af 71,554 skeppund,
11
samt i medeltal utgjort för hvarje är 76,123 skeppund. Medelproduktionen
på dygnet utgör för hela tiden 21, 8. skeppund samt har varierat de särskildte
åren emellan 20, 8. skeppund, såsom förhållandet var år 1839, och
22, 8. skeppund, hvilket är resultatet af 1841 års hlåsningar. Anmärkningsvärdt
ar, att sedan försök med sambruk först blifvit gjordt vid Jerbo bergsmanslrytta
och jemväl föranledt lill efterföljd vid öfrige bergsmanshyttor
med undantag endast af Bro hytta, blåsningen fortfarande bedrifvits i sambruk
allenast vid Jerbo; men att en återgång till det gamla brukningssättet,
att hvarje delägare afverkar sitt rede, ägt ruin redan efter första sambruksblåsningen
vid Idoo- och Wiby-hyttorne, efter 2:ne vid Tjernäs, efter trenue
vid Åttesta och efter fyra vid Vester Hästbo hytta.
Stång- och ämnesjern-tillverkningen har i medeltal årligen uppgått
till 86,457 skeppund, eller 16,140 skeppund* mera än tillverkningen i medeltal
utgjorde under nästföregående fem år. Under sednaste qvinqvennium
hafva tvenne nya bruk blifvit anlagde, nemligen Robertsholm i Thorsåkers
och Kungsforss i Ofvansjö socken, hvardera bestående af 3 härdar och 2
hamrar; hvarjemte vid de gamla verken följande antal härdar och hamrar
tillkommit, nemligen vid Kihlaforsverken 3 härdar och 3 hamrar, vid Swabens
verk 2:ne extra härdar och 1 större stångjerns-hammare, vid Grönzinka
1 hammare, vid Wifors 1 hammare, vid Mackmyra 1 hammare och en
ny eldstad till Engelska smidesmethodens begagnande, vid Strömbacka 2
hamrar, vid Forsbacka 1 hammare samt vid Hedvigsfors likaledes 1 hammare;
utgörande sammanräknade antalet af härdar vid slutet af sistlidne
år 163, förutom de tvenve extra härdar för Morellska smidet, hvilka finnas
vid Swabens verk och 1 härd för Lancashiresmide vid Mackmyra bruk.
Det privilegierade smidet i Länet har under samma tid vunnit en tillökning
af icke mindre än 19,462 skeppund och uppgick vid slutet af sistlidne
år till 79,852 skeppund; hvarförutan Hammarby, Hofors och Gammelstilla
bruk, äfvensom Swabens verk åtnjuta en oinskränkt smidesrättighet utöfver
det genom privilegierne emot hammarskatt fastställde beloppet, och en extra
smidesrätt får tills vidare begagnas till ett belopp af 1,150 skeppund vid
Strömbacka, och af 200 skeppund vid Hedvigsfors bruk. Särskild tillåtelse
till extra vågföring har i Nåder varit förunnad ägarne af Högbo, Tolffors,
Mackmyra och Forsbacka bruk samt öfre härden i Ofvansiö valshammare.
Jernmanufaktur-tillverkningen har under sistförflutne fem år tillsammans
utgjort 7,872 skeppund eller i medeltal för hvarje år 1,574 skeppund,
12
samt bestått af stål, band-, knipp- och bultjern, spik och diverse annan manufaktur.
Vid Mackmyra bruk hafva genom Kongl. Bergs-Kollegii utslag af
den 16 Januari 1840 2:ne nya spikhamrar blifvit tillåtne.
Gröfre gjutgods bar blifvit ti 11 verkadL vid de fleste masugnar, men kan
icke till beloppet närmare bestämmas såsom ingående uti den uppgifna tackjernsti
11 verkningen. Vid Forsbacka jerngjuteri bar deremot tillverkningen
af diverse slag gjutgods utgjort under sistförflutne fem år tillsammans 5,659
skeppund viktualievigt.
Af de uti sista berättelsen upptagne fabriker, bruk och näringarj hvilka
icke tillböra bergsrörelsen, bar Östanå pappersbruk sistlidne år uppbrunnit,
och ännu icke blifvit åter uppbygdt, men vid de öfrige, nemligen Åby
ättiksfabrik, Flors linne-, damast-, drälls- och segelduks-fabrik, Bergviks pappersbruk,
Grängsbo rödfärgsverk, Stigslunds och Wågbro tegelbruk samt
Stigslunds oljeslageri hafva arbetspersonalen och tillverkningsvärdet varit
ungefärligen enahanda som tillförene. Å landet finnes nu 7 färgerier eller
2:ne mera än förra berättelsen upptager, med ett tillverkningsvärde af tillsammans
1,764 R:dr Banko, och 5 garfverier för beredning af läder på Engelska
sättet, elier 1 mera än år 1837, med tillverkningsvärde, utgörande
tillhopa 3,170 R:dr samma mynt. Dessutom äro på landet bosatte 2 tunnbindare,
9 glasmästare, 1 hattmakare, 2 hofslagare, 86 klensmeder, 1 kakelugnsmakare,
13 murare, 2 sadelmakare, 5 skinnberedare, 157 skomakare,
167 skräddare, 15 snickare, 7 hjulmakare och 1 urmakare.
Inom Länet finnas 72 tullmjölqvarnar med tillsammans 154 par stenar,
1,316 husbehofs-mjölqvarnar, 92 tullsågqvarnar, och 315 husbehofs-sågqvarnar;
och hafva således sedan år 1837 tillkommit 2:ne tullmjölqvarnar och
30 husbehofs-sågqvarnar, men deremot 1 husbehofs-mjölqvarn och en tullsågqvarn
blifvit nedlagde.
några fä till betydenhet; och hvad som fångas är hufvudsakligen skogsfågel,
såsom tjäder, orre, hjerpe och snöripa, som på vinterföre alföres till Stockholm
och der afyttras.
Binäringar.
Jagt och djurfångst idkas uti alla socknar af Länet, men allenast uti
13
Uti alla de invid hafskusten belägna socknar af Länet idkas sirömmingsfiske,
dock till största beloppet uti Enångers och Rogsta med flere
sockiidi- af norra Helsingland, hvarest innevånarne uti de öfrige socknarne
af Helsingland för det mesta förse sig med sitt behof af denna vara, hvilken
är för hushållen derstädes af lika mycken vigt som i södra Sverige sillen,
hvaraf obetydligt belopp konsumeras inom denna ort. Lax fångas uti
flere strömmar samt äfven uti åtskilliga hafsfjerdar, dock mest uti Gefle å
och Ljusne eif, ehuru tillförlitlig uppgift om beloppet deraf ej kunnat erhållas.
Fångsten af ål och sik uppgår icke till betydligt belopp, ehuru ganska
många sådana fisken äro skattlagde och många tillhörige krouan. Insjöfisket
idkas nästan endast lill husbehof och anses vara ett föga lönande
tidsfördrif.
Enligt härvid i underdånighet bifogade tabell finnas i Länet 30 skattlagde
fisken och fiskelägenheter, som icke äro inbegripne under något hemmans
räntor, hvaraf 8 tillkommit sedan år 1837, och 254 kronofisken.
Kolning och körslor för brukens behof fortfara att vara för innevånarne
uti de flesta socknar af-Länet, och i synnerhet i Gestrikland, en vigtig
binäring. I följd af den under detta qvinqvennium betydligt ökade jerntillverkningen
hafva priserne derå stigit och förljensterne således varit större
än förut, men minskning deruti emotses till följd af den nu inträffade
ofördelaktiga konjunktur för jernets afsättning, som otvifvelaktigt måste verka
minskning uti tillverkningen deraf, och följaktligen nedsättning uti priserne
på de för densamma nödiga effekter och praestationer.
Försäljning af trädvaror har under sistförflutne fem år varit betydligare
än tillförene dels genom tillförsel af virke till skeppsvarfven i Länets
städer, der under dessa år en högst betydlig skeppsbyggnad ägt rum, och
dels under sednaste år genom ökad skeppning af bräder, och då priserne
på dessa varor under denna tid äfven stigit nära 50 procent, så har denna
binäring under tiden medfört stor förmån för Länets innevånare, hvilka också,
genom Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 23 Februari sistlidne
år, blifvit i tillfälle att mera än eljest begagna sig af denna fördel.
I följd af mindre fördelaktiga konjunkturer för sjöfarten, har skeppsbyggeriet
numera blifvit betydligen inskränkt, hvaraf priserna på skeppsvirke sannolikt
kommer att åter falla till hvad de varit förut, hvaremot lifligheten uti
handeln med bräder gifver förhoppning om fortfarande höga priser på den
-
t
14
na vara. Trädvaru-afsättningen, som tillförene blifvit verkställd allenast
från Gestrikland, södra Helsingland samt Enångers socken af norra Helsingland,
liar nu, sedan den under sednaste år blifvit föremål för spekulation
af köpmän i Hudiksvall, äfven blifvit utsträckt till flere socknar af norra
Helsingland, såsom Bjuraker, Delsbo, Gnarp och Bergsiö. Exporten af trädvaror
är närmare uppgifven uti de för hvar och en af Länets städer, hvarifrån
skeppningen blifvit verkställd, författade berättelser; men som deruti
ingår ej obetydligt belopp bräder, som blifvit uppköpt från orter utom Länet,
så kan bestämd uppgift om hvad sorn afyttrats från skogar inom detta
Län icke lemnäs.
Uti sist afgifne berättelse har blifvit omförmäldt, att Länets Iluhållnings-sällskap,
inseende vigten af att utvägar till biförtjenst bereder de nybyggare
och andre personer, som bebodde de från hafskusten aflägsnare
skogar, hvarifrån trädvaror i saknad af flottledei* ej utan största svårighet
kunde afsättas, beslutat att ibland dessa sprida kännedom om tillverkningen
af pottaska. De första försöken dermed gjordes år 1837, då en uti
liandteringen kunnig person på Ilushållnings-sällskapets bekostnad reqvirerades
från Westerbotten, för att deruti undervisa, och dessa försök hafva
haft den framgång, att från Ofvanåkers Krono-allmänning samt närliggande
skogar uti Färila och Jerfsö socknar blifvit tillverkade och till en uti Ofvanåkers
socken boende kontingent-handlande försålde år 1838 200, 1839
675, 1840 1,600 samt för hvardera af åren 1841 och 1842 ungefärligen
2,000 Lispund pottaska. Kännedomen om Pottasks-beredning har derifrån
vidare sprid t sig till aflägsna skogstrakter uti Ljusdals, Bjuråkers och Hassela
socknar, hvarigenom tillverknings-beloppet anlages vara ökadt till 3,000
Lisp., som etter ett medelpris af 2 R:dr per Lisp. lemnar idkarne af denna
näring en årlig inkomst af 6,000 R:dr Banko.
Tjärubränning idkas uti några få socknar af Länet, men ej till betydligare
belopp. Länets Hushållnings-sällskap har anslagit medel till befordrande
af mera kännedom om denna näring, och Önskligt vore om lika
framgång dervid vunnes, som redan visat sig i afseende å poltaske-till—
verkningen.
Salpetter-tillverkningen har, till följd af det år 1837 nedsatte ännu
fortfarande låga inlösnings-priset, blifvit minskad, och har i medeltal för
hvarje af de sistförflutna fem åren utgjort 296 Lisp.
15
Innevånarne tili cle omkring Storsjön i Gestrikland belägne socknar
Wahlbo, Ofvansjö och Årsunda uppbryta ej obetydliga qvantiteler af qvarnsten,
trappsten och masugnsställsten, som afsättas i Gefle stad, derifrån de
vidare afyttras till andra inrikes orter. Innevånarne uti förstnämnde socken
hafva derjemte god förtjenst på tillverkning och försäljning af kalk och
tegel, som i Gelle stad afyttras.
Uti hvar och en af Länets tre städer Gefle, Söderhamn och Hudiksvall
hållas årligen Irenne marknader och derjemte en sådan uti Skjärtra
Jby i Jerfsö socken af Helsingland. Dessutom hållas uti många socknar af
Helsingland hvarje Ar flere sammankomster emelian allmogen och handlande
uti Söderhamn och Hudiksvall, då lirf vider uppgöras och varor, hafvudvudsakligen
väfnader, af de sednare emottagas. Helsinglands allmoge alsätter
äfven en stor del af sina produkter, såsom lin, väfnader, fogel, smör,
lax och skinnvaror å andra orter, och besöka för sådant ändamål Stockholm,
Upsala, Hedemora och Sala med flere städer. Handeln på Stockholm
har blifvit mycket gynnad genom den lättare kommunikation, som
erhålles derigenom att tvenne ångfartyg, så länge årstiden det medgifver,
göra reguliera resor emellan Stockholm och Umeå, och derunder anlöpa
Länets tre städer. Till förmån för trafikerande på Norrbotten har år 1838
en fyr blifvit uppförd å ön Stor-Jungfrun, belägen nära Söderhamn.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer för omläggning af backiga eller
eljest för kommunikationer mindre tjenliga delar af de allmänna iundsvägarne
i Riket anslagit och till Eders Kongl. Maj:ls Nådig» disposition
ställt en summa af 200,000 R:dr Banko, har uppmärksamheten äfven inom
detta Län blifvit flistad å vigten af att, till rörelsens upphjelpande, förbättra
de allmänna landsvagarne. För detta ändamål har vägen emellan
Ljusdahls och Delsbo socknar öfver de så kallade Gryttjesbergen, hvilken
med landet bredevid hafskusten sammanbinder nordvestra delen af Helsingland
samt mycket begagnas af Hei jeådahlenS; och en del af Jemtlands
innevånare, men genom många och svåra backar varit mycket besvärlig,
blifvit under sistlidne Ar till en del omlagd med dertill af Delsbo, Ljusdähls,
Jerfsö, Färila och Hogdahls socknars innevånare utföste bidrag, utgjorde
i dagsverken, saint ett af Eders Kongl. Maj:t i Nåder be vi ljud t statsanslag
af 6,000 R:dr Banko. Likaledes hafva vagarne öfver Röstebergen i
Hanebo Socken och Bråbrickan uti Segersta socken blifvit till en del om
-
16
lagde af nämde socknars innevånare, som, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
beslut, dertill åtnjuta ett stats-anslag af 3,000 R:dr Banko. Derjemte
hafva Söderala och Skog socknemän beslutat, att omlägga den backiga vägsträckan
emellan Stråtjära och Myskje gästgifvaregårdar, samt Tuna och Ilsbo
socknemän, att omlägga vägen öfver de svåra så kallade Fyrfalls-backarne
emellan Sanna och Bergje gästgifvaregårdar, likväl allt med hopp otn
understöd af allmänna medel, hvarom de också i underdånighet anhållit;
hvarförutan fråga blifvit väckt och undersökning hållen, angående omläggning
af den väg, som leder från Dalarne genom Ofvanåkers, Alfta, Bollnäs
och Regnsjö socknar till Söderhamns stad, hvilken är en af de mest begagnade
vägar i Länet, men är till en del lagd öfver höga bergåsar, i stället
för att den kunnat förläggas å nästan backfri yta. Flera dylika vägbyggnads-företag
äro inom Länet erforderliga för att underlätta trafiken och afsättningen
af landets produkter, men utförandet deraf kan ej förväntas, så
vida icke understöd dertill fortfarande af Staten lemnäs.
§. 5.
Politisk Författning.
Under sistförflutne fem år har hemmantalet i Länet blifvit förökadt
med 23 mantal, tillkomne genom Rekognitions-skogars skattläggning, och
skatteköp. En ytterligare betydlig tillökning uti hemmantalet kommer att
inträffa, dels genom fastställelse å skattläggningen af åtskillige Rekognitionsskogar,
och dels efter verkställde afvittringar genom ökad skatt för gamla
hemman och räntor å nya hemman efter frihetsårens slut. Antalet af
skattlagda obebyggda torp och lägenheter har blifvit under samma tid förminskadt
med 30, och det af oskattlagde med 716, hvartill orsaken är,
att hemmansägare sådana lägenheter inköpt och med sina hemman förenat,
samt att många sådana varit åt personer på viss tid eller lifstid upplutne,
derunder de varit till särskilt taxeringsvärde upptagne, men derefter återfallit
till hemmanen och blifvit uti deras uppskattningsvärden inbegripne.
Under tiden hafva blifvit verkställde 173 klyfningar och 40 sammanläggningar
af hemman samt 42 afsöndringar af jord från hemman till everdelig
ägo.
Enligt de till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifne sammandrag
-
17
drag af Landlmätarnes i Länet årliga redogörelser, hafva under delia
qvinqvennium 30 laga skiften, omfattande lil mantal, af hvilkas innehafvare
335 blifvit qvarboende å de gamla gårdarne och 121 utflyttat, samt
en areal af 25,432 tunneland inrösningsjord och 153,035 tunneland afrösningsjord
eller tillsammans 178,467 tunneland, och således nära 8 qvadrutmil,
blifvit fulländade. Af dessa skiften hafva 22 blifvit verkställde inom
Gestrikland, eller uti Thorsåkers socken 9, Ofvansiö 7, Wahlbo 4, Ugglebo
1, och Hamrånge 1, samt inom Helsingland allenast 8, nemligen uti Harmångers
socken 4, Trönö 2, Njutånger 1, och Gnarp 1; men då i betraktande
tages, att skiftet i Gnarp öfvergått bela socknen, med undantag af
blott en enda by, och omfattat 29 i mantal med 132 åboer, af hvilka 105
utflyttat och 27 blifvit i de gamla gårdarne qvarboende, samt en areal af
59,590 tunneland; så visar det sig», att förrättningarnes omfång är fullt ut
lika stort uti Helsingland, som uti Gestrikland. Dessutom hafva, oberäknadt
afvittringarne, hvilka särskildt blifvit redovisade, 176 förrättningar
för olika ändamål, såsom hemmans-klyfningar, skiften af förut samfällige
skogar, areal-afmätningar, stängsel och vägdelningar m. m. blifvit af Landtmälarne
i Länet under liden vérkslälide. Jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga beslut har under detta qvinqvennium utflyttningshjelp blifvit till de
efter laga skiften utflyttade åboer utbetald med tillsammaus 4,938 R:dr 33
sk. 4 r:st. Banko.
De laga skiften, som i Helsingland blifvit förrättade, kunna i allmänhet
antagas hafva blifvit gjorde till delägarnes belåtenhet, emedan besvär
deremot sällan blifvit anförde och Landtmätarnes åtgärder vunnit laga
kraft; hvaremot uti Gestrikland de ofta föranledt tvister, som till skada
för delägarne förorsakat längre tids uppehåll med tillträdet af de nya skiftena.
Orsaken till detta olika förhållande torde till en del vara den, att
skogsmarken å de flesta ställen i Helsingland, der laga skiften blifvit verkställde,
förut varit samfällig, men inom Gestrikland denna mark tillförene
undergått storskifte, hvarigenom, då den ena delägarens skogslotter varit
bättre vårdade än den andras, alltid erfordrats ståndsskogs-iiqvider, hvilka
varit svåra alt uppgöra och oftast föranledt stridigheter, af desto ömtåligare
beskaffenhet, som skogsmarken har större värde uti Gestrikland än uti Helsingland.
Ehuru motvilja för skiftesförrättningarne i allmänhet icke är rådande,
utan dessa vunnit förtioende hos folket, sorn insett nyttan deraf, så uro
Femårs-Ber&Ueise fr. Gefleberg! Län. _ 3
18
likväl de kostnader för aflöning till Landtmätare oeh Gode Män, handtlangning
och utflyttningar, nr. m., hvilka åtfölja laga skiften, så betungande
for första innehafvaren, att denna för sin besinningstid ofta anser sig
icke kunna af skiftet draga den nyLla, som motsvarar kostnaderne; och
vållar farhågan för dessa, att denna för etL' ordnadt jordbruk så nyttiga och
nödiga reglering icke haft den framgång, som den vid annat förhållande
skulle hafva ägt. Genom Eders Kongl. Majus Nådiga Bref af den 19 Mars
1839 hafva de hinder, som förut förefunnits för erhållande af laga skifte
inom de af en hel socken eller flere byar bestående skifteslag, der gemensamt
storskifte föregått, blifvit undanröjde; och hafva derefter laga skiften
blifvit uti några sådana skifteslag begärde, hvilka nu äro under hatid1
äggning.
Statsbidrag. Uppskattningsvärdet af hemman, bruk och lägenheter har,
sedan år 1837, blifvit minskadt med ej mindre än 1,135,4-59 R:dr, hvilken
minskning härleder sig hufvudsakligen, eller till ett belopp af 935,663 R:dr
från den, till följd af inträffad ofördelaktig konjunktur för afsättning af jernet,
verkställde nedsättning af värdet på bruk och bergverk, samt i öfrigt
från minskadt antal och värde af bebyggde och obebyggde torp och lägenheter,
och till mindre del från nedsatt värde af hemman. Beskattningen
inom Länet, som enligt föregående berättelse varit uti jemnt stigande, har
från och med år 1841 åter nedgått och visade, enligt afslutade special-räkningar,
för åren 1841 och 1842 en minskning af tillsammans 31,000 R:dr,
föranledd, utom af nyssnämnde nedsättning i uppskaltniiigsvärdet, isynnerhet
af nedsatt kapitations-afgifl och bevillning för arbetsfolk efter 2:dra artikeln
af Bevillnings-förordningen, betydligt minskad bränvinsbränning, Lagmans-
och Häradshöfd inge-r äntans äf vensom Mötes-Passevolans-afgiftens upphörande,
samt år 1842 verkställd nedsättning af lia nima iska tlen af stångoch
ämnesjerntillverkningen. Att, oaktadt denna betydliga minskning uti
den direkta beskattningen, summan af statsbidragen enligt i underdånighet
bifogade tabell är allenast 17,527 R:dr mindre än den för föregående qvinqvennium
uppgifne, förklaras deraf, att arrendeafgiften för åtskilliga kronan
tillhörande lägenheter, räntor af diverse verk och inrättningar, afgifterne för
Clerecie-statens underhåll, äfvensom kostnaden för allmänna besvär blifvit
under tiden ökade.
Kostnaden för rustning och rotering fortfar, oaktadt Mötes-Passevolansafgiflens
upphörande, att vara en af jordbrukarens största och väsendtligaste
19
bördor, hvilken väl blifvit uppå gjorda ansökningar, inom åtskilliga socknar
jemkad, men ändock är, genom det olika förhållande, hvaruti socknarne i
detta afseende stå till hvarandra, ganska ojemn; hvarom närmare beskrifning
blifvit uti föregående berättelser i underdånighet afgifven. Den äiven
förut omförmäldte extra roteringen inom Länet har, genom Eders Kongl.
Majlis Nådiga Bref af den 2 April 1839, blifvit bestämd till 23 J soldatoch
71 båtsmans, eller tillhopa 3(1 rotar, med hvilka kontrakter om hästars
prasslerande under krigstid blifvit uppgjorde. Den nya ständiga roteringen
har, sedan Eders Kongl. Maj:t i Nåder föreskrifvit att den borde utsträckas
lill rekognilions-skogs-allmänningarne med derå befintliga torp, odlingar och
lägenheter, rotefrie posthemman samt Militiae-, Länsmans- och Gästgifverihemkallshemman,
och efter det ytterligare sammanträden med RoteringsKomitcerne
hållits åren 1839 och 1841, blifvit al Eders Kongl. Maj:t i Nåder
fastställd till 75 hela sammansatte soldatrotar, och 12 hela sammansatte
båtsmansrotar, med i^:dels öfverblifven soldatrote och |ff:dels sådan båtsmansrote,
som komma att förenas med framdeles blifvande sådane, eller
tillsammans 88*|:dels nya ständiga rotar, för hvilka vakans-afgifter erläggas.
Slädernes båtsmanshåll har blifvit regleradt i enlighet med Eders Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref af den 21 September 1839 och nedsatt från 43 till 35
man, hvarigenom båtsmännens antal blifvit fastställdt för Gefle till 26 man,
eller en man mera än förut, för Söderhamn till 4 samt för Hudiksvall till
5 man, eller för Söderhamn 4 och för Hudiksvall 5 mindre än förut, allt
i mån af bevillningen för den oprivilegierade jorden, hus och tomter, samt
borgerliga rörelsen; hvarförutan, efter tvenne sammanträden med RoteringsKomitéerne,
extra roteringen för städernas previlegierade eller löningsjord
blifvit genom Eders Kongl. Maj.ts Nådiga Bref af den 22 December 1841
fastställd lill en båtsmansrote, hvaraf Gefle stad ansvarar för ^:delar, Söderhamn
för —Vdelar och Hudiksvall för S:del.
I j 3
Skjutsbesväret. Genom den uti sist afgifne berättelse omförmäldte
reglering i afseende å transporten af detta Läns samt de öfrige norra Länens
salpetter, är lindring vunnen uti kronoskjutsbesväret, och en ytterligare sådan
emotses, till följd af stadgandet uti 1 art. 3 §. af Eders Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning om truppers och persedlars fortskaffande, af den 6 December
1842, enligt hvilket fortskaffning af trupper företrädesvis bör ske
sjöledes, hvarigenom den högst betungande skjutsningen af båtsmän förmodas
kunna åtminstone till stor del undvikas; men håll- och reserv-skjutsen fort
-
20
får, alt vara en för hemmansägare lita svar hörda som tillförene. Att den
fastställde skjntslegan är i denna ort otillräcklig för betäckande af de med
skjutsen förenade omkostnader, bevisas deraf, att uti en af de socknar der
skjutsen beslrides af Gästgifvaren emot ersättning af skjutsskyldige hemmansägare,
hvilken åtgärd allenast vid åtta Gästgifvaregårdar i Länet kunnat åstadkommas,
utgår denna ersättning uti dels kontanta medel och dels hö till
ett belopp af ungefärligen 20 R:dr Banko för hvarje helt mantal. Kronobetjeningen
vakar öfver ordningen vid Gästgifvetierne hvarom Eders Kongl.
Ma j:ts Befallningshafvande den 2/ Oktober 1805 utfärdat särskild kungörelse,
som finnes att tillgå vid hvarje Gästgifvaregård.
Till åtlydnad af Eders Kongl. Majus Nådiga Circulaire-Bref af den 4
December 1830 och 13 Sep tern per 1834 har reglering af kronobrefbäringsskyldigheten
blifvit företagen; och hafva dervid öfvereliskommelser blifvit
träffade, enligt hvilka uti Länets flesle socknar vissa personer, emot bestämd
ärlis: afgift, åtagit sig att fortskaffa angelägna kronobref; och uti de öfrige
O O 7 O O ^ O D ^ lii
socknarne brefven skola genom gästgifvarskjuts på socknemännens bekostnad
afsändas; hvilka beslut blifvit af Landshöfdinge-Embetet fastställde och genom
kungörelse af den 27 November 1840 uti Länet kungjorde.
Politi. Länet är i afseende å rättvisans skipande samt allmänna ordningens
bibehållande indeladt uti fyra Domsagor, tre Fögderier, två Landsfiskals-
och trettiotvå Länsmans-dislrikter, hvarförutan Fjerdingsman ärouti
Länets alla socknar antagne. Enligt gällande författningar är åt försa nili ngarnes
Pastorer och Kyrkoråd sedlighetens vård anförtrodd. Barna-undervisningen
å landet besörjes på sätt uti föregående berättelse blifvit omförmäldt,
för det mesta af Lärare, som för ändamålet besöka hvarje by, oell
för närvarande finnas allenast åtta ordentliga vexeluudervisnings-skolor, utom
de som äro uti städerne inrättade. För hälsovården äro tvenne ordinarie
Provincialläkare stationerade uti Gefle och Söderhamn, en extra Provincialläkare
i Ljusdal, och jemnlikt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 2:dra
Februari 1842 en extra Provincial-läkare äfven i Hudiksvall. Utom förut
varande Lazaretter uti Gefle och Söderhamn har, i enlighet med Eders Kongl.
Majds Nådiga Bref af den 21 September 1839, ett sådant blifvit uti Hudiksvall,
i förening med dervarande Kurhus, inrättadt för nämnde stads och
norra Helsinglands fögderis innevånares behof, för hvars förvaltning och skötsel
särskild Direktion och Läkare blifvit utsedde; och hafva uti Gefle och
Söderhamn med besparda kurhus-afgifter samt å förstnämnde ställe, till stor
21
del genom betydliga frivilliga gåfvor, nya Laza re Its-byggn ad er blifvit uppförde,
och i Hudiksvall en väl bebyggd gård i staden för ändamålet inköpt
och inredd, hvartill blifvit använde de 5,000 R:dr Banko, sorn vid delningen
al den för Länet gemensamt samlade kurhusfonden tillfallit norra Helsingland
och Hudiksvalls stad. Det i Gefle förut varande hospital har deremot,
sedan Upsala Central-hospital blifvit till emottagande af sinnessvage
personer färdigt, upplöst, och hospitalshjonen blifvit under åren 1840 och
1841 dit afflyttade. Uti de flesta socknar äro Barnmorskor anställde oell
af Försa tillingarne lönade. Fattigförsörjningen bestrides af hvarje Församling
med mer och mindre omsorg, dock så att verkligt nödlidande Ocke
sakna behöflig hjelp. De uti Länet varande socken-magaziner, ägde vid sistlidne
års slut en fond af 20,522 tunnor spannemål och 5,206 Ib dr Banko
i penningar. För ersättande af förluster genom eldsvådor äro Btandslodsföreningar,
bestående af en eller flera socknar, inrättade; men för att "öra
afgifterne dervid mindre ojemna, har af Länets Hushåtiniugs-Sällskap blifvit
uppgjordt ett förslag lill en gemensam Brandstods-förening för hela Länet,
hvilket blifvit vederbörande delgifvet men ännu icke antaget. De föreningar,
som med anledning af Eders Kongl. Maj:ls Nådiga Bref af den 19
Juni 1830 stiftades för erläggande af prcemier för rofdjurs ulödande, fort- ^
fara ännu; och äro uti Wahlbo, Hille, Hamrånge, Ugglebo och Ofvansiö
socknar af Gestrikland, hvarest rofdjuren under sisllidne år åstadkommit
större förluster, praemierne genom särskild öfverenskommelse förhöjde Lill 50
R:dr för björn, 16 R:dr 32 sk. för varg och 12 R:dr allt Banko för lodjur.
Antalet af å landet tillåtne krogar är nu nio, och således, sedan sista berältelsen
i underdånighet afgafs, minskadt med en sådan.
§. 6.
Städer.
Gefle. Antalet af stadens innevånare, hvilket vid 1837 års slut uppgick
till 8,137, utgjorde enligt de sistlidne år upprättade mantals- och
skaltskrifnings-längder 8,422 personer, hvaraf 5,388 äro skattskrifne och 3,034
skaltfrie.
Befolkningen i staden är i allmänhet känd för ett stilla och sedligt uppförande
och de undantag, som deiifråa förekomma, härflyta oftast ifrån be
-
22
nägenhet För starka dryckers omåttliga bruk, men kunna, i förhållande till
iunevånarnes antal, ej anses särdeles talrika. De tjufnads- och Förfalskningsbrott,
sorn under de sistförflutne fem åren, i större mängd än under de
nästföregående, utgjort föremål för åtal vid stadens domstolar, hafva till
större delen varit af främlingar begångne och kunna således icke anföras
såsom bevis på moralisk försämring hos stadens egne innevånare.
Med undantag af skeppsbyggeriet, har, under perioden af de sista fern
åren, icke någon af de näringar, hvarpå staden grundar sitt bestånd, företrädesvis
varit i tillväxt, men alla hafva någorlunda bibehållit sig, och ehuru
åtskilliga konkurser under denna tid inom de borgerliga klasserna inträffat,
kan dock välmågan på det hela icke anses vara i aftagande. För
den arbetande klassen har tillfälle till arbetsförtjenst härstädes icke saknats
och den fattigdom som inom denna klass ej sällan förroärkes, bör ofelbart
tillskrifvas lättja och dryckenskap, äfvensom de talrika inflyttningar ne till
staden ifrån kringliggande landsbygd samt de af härstädes bosatte sjömän å
utrikes orter företagne rymningar, hvarigenom deras här qvarlemnade familjer
blifvit försatte i nöd och elände. Medelpriset på ett mansdagsverke,
beräknadt ifrån kl. 6 på morgonen till samma lid på aftonen, kan anses
vara 26 sk. 8 r:st. Banko,
Gefle stads hufvudnäringar äro handel och sjöfart, skeppsbyggeri, handtverk
och fabriker, fiske och jordbruk.
Bland dessa näringar fortfara handeln och sjöfarten att för denna stad
vara af mesta vigt. Föremålet för stadens handel är, dels att bereda den
kringliggande orten afsättning för de ansenliga qvantiteter bräd- och jernvator,
som den framalstrar och förädlar, dels att förse denna orts innevånare
med deras behof af spannemål, salt, fiskvaror och kramgods. Betydliga kapitaler
äro nedlagde, särdeles i skeppsredning och exporthandel och genom
dessa näringsgrenar lemnäs en lönande sysselsättning ät ett stort antal personer
både i staden och dess grannskap, hvadan Gefle stad onekligen bör
anses vara af väsendtlig nytta för landet.
Exporten utgöres huFvudsakligast af stångjern och manufaktur-smide,
bräder samt nederlags-salt. Af dessa artiklar hafva, efter ett medium för
de fern sistförflutna åren 1838—-1842, årligen till utrikes orter skeppats:
23
till jemförelse upptages hvad exporten af
enahanda varor under de 5 nästförutgångna
åren, 1833—.1837, per medium
för året utgjorde, nemligen
till inrikes orter hafva under de ifrågavarande
5 åren per medium afgått . .
hvaremot skeppningen till inrikes orter
under åren 1833—1837 utgjorde per
medium för året ........
Af väsendtligara artiklar,, sorn för öfrigt utgjort föremål för utförsel
till inrikes orter, hafva under de sista fem åren per medium blifvit från
staden afsönde 177,230 # kardus-tobak, 3,771 # toppsocker, 8,233 alnar
segelduk.
Till upplysning i afseende på import-handeln upptages här medelbeloppet
af de förnämsta utländska varor, som under de fem sista åren till
Gelle årligen inkommit, nemligen:
Stångjern.
Manufakt.
smide.
Bruder.
Salt.
SkU.
ska.
Tolfter.
Tunnor.
55,958
438
18,049
1,195
43,586
8,879
8,811
456
1,424
760
16,163
1,873
Salt direkte från utrikes orter . . ,
Medium af införseln under åren 1833
året ungefärli
25,694 T:r,
18,150 d:o.
1837 var för
igen
Tobaks-biad och stjelk för härvarande 2:ne tobaksfabrikör
281,944 #.
Införseln under åren 1833—1837 utgjorde per medium
för året
290,000 #.
Kaffe
. ;  82,803
Medium af införseln under 1833 till 1837 var för
året cirka. ...... . ...... 60,000 tt.
Hampa .
810 Sk# 14 #.
Linfrö ................ 1,654 T:r.
Torr fisk
12,514 L# 17 #.
Vin  3,203 k:r.
24
Dessutom infördes under åren 1838 och 1839 lått
socker för härvarande Sockerbruk till ett sammanlagdl
belopp af  351,182 #.
utländsk spannemål infördes under åren 1838 och 1839 lill ett sammanräknadt
belopp af 47,707 l:or, men under åren 1840—1842
lill ett årligt medelbelopp al endast 3,577 t:or.
af brännvin liar under de fem sista åren från inrikes orter årligen
ankommit per medium 241,992 kannor.
De hufvudsakligaste artiklar, som för öfrigt blifvit införde, hafva varit
råa hudar, strömming, sill, väfnader, arrak, specerier m. m.
Tull-uppbörden i Gefle har under de fem sista åren per medium årligen
utgjort 113,576 R:dr 17 sk. Banko och stads-kassans inkomster genom
afgifter på handeln och sjöfarten, hafva efter ett medium för samma tid,
årligen uppgått till 19,453 R:dr 26 sk. Banko.
Af förestående uppgifter visar sig, att jernskeppningen från Gefle under
de fem sista åren ökats, hvartill orsaken synes hafva varit dels den, i
följd af Kongl. Kungörelsen den 26 Oktober 1838, angående vissa förändringar
uti författningarne rörande stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen
i Riket åstadkomne högre produktion af denna vara, och dels
den omständighet, att ägare till ålskillige, staden kringliggande, jernverk,
hvilkas tillverkning förut blifvit i Stockholm vågförd, under nämnde lid
föryttra t densamma till handlande i Gefle, hvarifrån den sålunda blifvit
direkte utskeppad. Förnämsta afsättningsorten för jernet har varit, i likhet
med de föregående åren, Norra Amerika, der likväl jernpriserne nu mera
så fallit, att laddningar, som sistlidne höst ditsändes, icke utan svårighet
kunnat lill ganska nedsatta priser försäljas. Äfven brädskeppningen har under
de fem sista åren tilltagit, en följd af förändrade förhållanden å afsättnings-orlerne
och deribland i synnerhet England. Den betydligaste införsel
af utländsk spannmål, som under åren 1838 och 1839 ägde rum,
förorsakades af de under åren 1837 och 1838 inträffade missväxter.
Brännvins-införseln till Gefle har under de fem sista åren varit betydligt
större, än under de förutgående, hvartill anledningen torde böra sökas,
mindre uti ökad förbrukning af denna vara, än i det öfverflöd deraf, sona
... . . de
25
de södra provinserna uppkommit och hvarföre man sökt afsättning i de norra,
samt uti det förhållande att stadens sammansatta bränvins-bränneriverk,
hvars ansenliga tillverkning förut minskade behofvet af bränvins införande
från andra orter, med år 1840 tills vidare nedlades, i anseende till omöjligheten
att under dryga tiliverknings-kostnader tälla i pris med främmande
producenter.
Vid 1842 års slut ägde Gelle stads innevånare 117 fartyg, tillsammans
innehållande 12,285T^4-:dels läster. Af dessa användas till utrikes fart
81, af tillsammans 11,340-j-y- läster, till inrikes fart 16 stycken utgörande
534-4-i5- läster samt till strömmingsfiskes idkande i Norrbotten 20 fiskerskapet
tillhörige jakter, af tillhopa 410 lästers drägtighet; och hafva å härvarande
2:ne skeppsvarf under de fem sistförflutne åren 45 fartyg af tillsammans
6,41 0-jVö9ö bister blifvit nybyggde.
Utrikes sjöfarten idkas hufvudsakligen på England, Spanien och Portugal,
Frankrike, Ryssland, norra och södra Amerika samt Ost- och Westindien.
Den inrikes handels-kommunikationen underhålles i synnerhet med
Stockholm, der ortens produkter till betydlig del afsättas och dess behof af
specerier m. m. hufvudsakligen hemtas, samt till någon del äfven med Norrköping,
Malmö, Götheborg och de norra städerna.
Antalet af stadens Handlande vid 1842 års slut utgjorde 105, och af
skeppare som agde burskap på utrikes sjöfart 60, men af de förre voro många
söm icke idkade någon rörelse och ibland de sednare funnos flere, söm
antingen saknade sysselsättning eller seglade såsom styrmän, hvaremot åtskilige
i andra Rikets städer burskapsägande skeppare härifrån förde fartyg
på utrikes orter.
Den utrikes handeln anses i det hela betraktad, hafva varit lönande,
äfvensom fraktfarten utrikes orter emellan någorlunda bibehållit sig och
stundom beredt stadens skeppsredare någon förmån, samt således bidragit
till underhållandet af stadens betydliga handelsflotta, hvilken, oaktadt många
lidna förluster, fortfar att öfverstiga behofvet för stadens aktiva handel.
Inrikes handels-kommunikationer hafva något tilltagit och underhållas,
förutom af stadens skeppsredares egna, till inrikes sjöfart begagnade fartyg,
jemväl genom det Norrländska ångfurtvgs-bolagets 2:ue ångskouertar, Non
Fem.
lrs- Ilcrältelse jr. Gefleborgs Län. 4
26
land och Örnsköld, hvilka emellan Gefle samt Stockholm och de norra orterue
årligen oafbrutet fortsatt sina resor under de för sjöfarten tjenliga tider.
I öfrigt förtjenar anmärkas, att den olägenhet, som genom uppgrundning
af stadens hamn i väsendtlig mån försvårat sjöfarten, på det sätt, att större
och mera djupgående fartyg tillförene måst börja sin lossning och sluta sin
lastning ute å redden, på omkring en half sjömils afstånd ifrån bryggan,
numera blifvit betydligen, ehuru ännu ej fullkomligt, afhjelpt genom ett på
stadskassans bekostnad år 1839 härstädes inrättadt större och ändamålsenligare
mudderverk än sorn förut funnits.
Handtverkerierne hafva under de fem sistförflutne åren icke varit underkastade
några anmärkningsvärda förändringar. Antalet af handtverkare
vid 1842 års slut utgjorde 119, af hvilka likväl några voro utan sysselsättning.
En och annan handtverkare, hvaribland må nämnas loo-garfvare och
kopparslagare, synes visserligen hafva liflig rörelse, så att något, om icke
betydligt öfverskott, årligen kan uppläggas, men de fleste synes af sin handtering
icke kunna förvärfva mera, än hvad som erfordras för en tarflig
bergning.
Följande fabriker och manufaktur-inrättningar funnos här i staden vid
1842 års slut, nemligen:
l:o en Bomulls- och Linne-fabrik, sorn det sistlidne året drefs med 15
mantalsskrifne personer och 5 barn samt 16 väfstolar, och lemnade tillverkning
till ett värde af 23,903 R:dr Banko;
2:o tvenne Segelduks-fabriker, drifne med 36 väfstolar, och 40 mantalsskrifne
arbetare samt 810 spinnerskor, som ej ägde fabrikernas försvar,
och lemnade sistlidet år en tillverkning, som i värde uppgick lill 22,315
R:dr Bauko;
3:o en Tröj- och Strump-fabrik, som vid 5 väfstolar med 2 mantalsskrifne
arbetare tillverkade sistlidet år, för ett värde af 536 R:dr Banko;
4:o en Faience-fabrik, anlagd år 1839, och sistlidet år drifven af 3:ne
mantalsskrifne och lika många icke mantalsskrifne arbetare, med ett tillverkningsvärde
al 3,200 R:dr Banko;
5:o fem Färgerier, vid hvilka sistlidet år voro mantalsskrifne fem arbetare,
och uppgick vid desamma färgningskostnad och arbetslön under nämnde
år till endast 1,700 R:dr Banko;
27
6:o Fyra Galfverier För beredning af läder efter engelsk method, vid
hvilka sistlidet år voro anställde 14 mantalskriFne och en icke mantalsskrifven
arbetare, aF hvilka tillverkades läder För ett värde af 21,846 R:dr B:ko;
7:o en Kortfabrik, vid hvilken sistlidet år tillverkades, med 10 mantalsskrifne
och 2 ej mantalsskrifne arbetare, För ett värde af 5,520 R:drB:ko;
8:o en Linolje-fabrik, som sistlidet år drefs med 2:ne mantalsskrifne
personer och lemnade ett tillverkningsvärde af 2,200 Ridr Banko;
9:o fyra Målareverk, drifna af 2:ne mantalsskrifne personer, hvilkas arbetsförtjenst
uppgått till 350 R:dr Banko;
10:o ett Sockerbruk, som sistlidet år nedlades, men förut drefs med 5
mantalsskrifne arbetare och under förenämnde år lemnade ett tillverkningsvärde
af 2,551 R:dr Banko;
ll.o ett Svarfveri verk, som det sistforflutna året sköttes af en mantalsskrifven
arbetare, hvars behållna förtjenst af nytt arbete och reparation af
gammalt, utgjorde 1Ö0 R:dr Banko;
12:o tvenne Spegel-fabriker, drifna af 2:ne mantalsskrifne personer, hvilkas
behållna arbetsförtjenst endast uppgick till 129 R:dr Banko;
13:o tvenne Tobaksfabriken, hvarest med 59 mantalsskrifne och 15 icke
mantalsskrifne arbetare, sistlidet år tillverkades kardustobak, snus, spunnen
tobak och cigarrer för ett värde af 131,327 R:dr Banko;
14:o Irenne Urfabriker, med 5 mantalsskrifne arbetare, hvilkas arbetsförtjenst
sistlidet år utgjorde 698 R:dr Banko;
15:o trenne Vagnsfabriker, hvarest arbetsförtjensten för 4 mantalsskrifne
arbetare under nästvikne år besteg sig till 700 R:dr Banko; samt
l6:o en Åttiksfabrik, anlagd år 1841, och vid hvilken någon ständig
arbetare icke varit sysselsatt, men hvarest sistlidet år tillverkades ättika till
ett värde af 666 R:dr Banko.
Medelbeloppen af tillverkningsvärdena vid ofvannämnde fabriker, verk
och inrättningar, under de sistförflutne fem åren, hafva utgjort:
l:o Vid Linnefabriken 13,565 R:dr 29 sk.
2:o „ Segelduks-fabrikerne 23,707 — 30 —
3:o „ Faience-fabriken för endast 3:ne år . , 2,525 —
4:o „ Strumpfabriken 516 —
28
5:o Vid Färgerierne 2,HO P<:dr. st.
6:0
99
Kortfabriken
7:o
99
Garfverierne
8:0
99
Linolje-fabriken ......
9:o
99
Målareverken ......
— 18 —
10:o
99
Sockerbruket .....
— 29 _
ll:o
99
Svarfveriet ......
— 30 —
12:o
99
Spegelfabrikerne ....
— 12 —
l3:o
99
Tobaks-fabrikerne
— 32 —
l4:o
99
Urfabrikerne
— 36 —
15:o
99
Yagnsfabrikerne
— 10 —
l6:o
>'
Ättiksfabriken för 2 år
—
eller tillsammans en summa
af 241,706 K:dr
43 sk. B:ko.
Ehuru, vid jemförelse emellan förestående uppgifter med förhållandet
vid 18,3/ års slut, visar sig, att lillverkningarne vid åtskilliga af ofvanberörde
inrättningar under de sist förflutna fern åren, något öfverstigit det
under nästförutgående qvinqvennium, kan likväl antagas, att fabriks-rörelsen
härstädes i allmänhet qvarstår på samma punkt, sorn då sista Femårs-berättelsen
afgafs.
På stadens område finnes ett af enskildt person anlagdt tegelbruk,
hvarest 2:ne arbetare äro mantalsskrifne.
För öfrigt äger staden följande husbehofs-inrättningar, nemligen: en
sågqvarn, 2:ne tullmjölqvarnar och ett bränneri, der stadens branvins-bränningsrättighet
ulöfvades såsom ofvan är nämndt, till slutet af år 1840, då
verket tills vidare nedlades.
Fiske, egentligen af strömming, utgör näringsgrenen för en särskild borgerlig
societet, som vid sistlidet års slut räknade 173 medlemmar, af hvilka
likväl några icke hade någon rörelse. Strömmingsfisket idkas till största delen
i de norra provinsernas fiskehamnar, äfvensom af några fiskare i stadens
skärgård och deromkring befintliga fiskelägen. Medelbeloppet af den strömming,
som stadens fiskare under de fern sistförflutne åren hitfört, kan anses
utgöra 4,170 tunnor och medelpriset derå, efter markegång, 12 l!:dr 29 sk.
Banko. I allmänhet har under ifrågavarande period, strömmingsfisket ansetts
mindre lönande, med undantag af sistlidet år, då någon, ehuru ringa
39
besparing kunde af en eller annan utaf fiskerskapets medlemmar uppläggas.
Så väl i Gafle å sorn i Teslebo ström, å stadens område, idkas laxfiske,
hvars afkastning icke kan med säkerhet uppgifvas, men hvilket under sednare
åren icke varit särdeles gifvande.
Jordbruket å den staden tillydande jord fortfar att i allmänhet bedrifvas
med mycken omsorg. Några nyodlingar af betydenhet hafva icke tinder
de sednare åren ägt rum, emedan nästan alla till odling tjenliga lägenheter
å stadens mark, på närmare afstånd, redan förut blifvit upptagne.
Af den donerade jorden, är på säLt förut blifvti anmäldt, en del anslagen
till lönings- och pensjons-jord åt stadens embets- och tjenstemän eller deras
enkor, en del upplåten till äldre borgare oell en del närmast intill staden
använd till kålhagar, hvilka äro fördelade i en myckenhet smärre lotter,
och utarrenderas, emot viss årlig afgift, till åtskilliga af stadens innevånare.
Hufvudföremålet för stadens jordbruk är, att bereda en ymnig fodertillgång
för framfödande af det för staden nödiga antal boskapskreatur,
samt till afsättning åt kringboende allmoge, som icke sällan nödgas afstadsboerne
uppköpa hö för sina dragare. Lin, hampa och tobaksblad odlas icke
på stadens mark.
Några särskilde prohibitiva författningar, till förmån för Gefle stad finnas
icke.
I afseende på de statsbidrag, som af staden utgöras, åberopas bifogade
tabell. Utskylderne hafva icke utan svårighet kunnat af en del utaf stadens
innevånare indrifvas och afkortning för fattigdom har måst åt många
beviljas.
Antalet af krogar här i staden har blifvit inskränkt till tio och den
år 1832 härstädes stiftade måttlighets-förening, som numera fortfar såsom
nyklerhets-förening, har för vinnande af sina ändamål oafbrutet fortsatt siri
verksamhet. Äfven har den år 1829 emellan stadens innevånare träffade
öfverenskommelse, angående ständig patrullering nattetid, till förekommande
af eldsvådor, nitiskt vidmakthållits och visat sigvara för samhället nyttig.
Beträffande undervisningsverken i Gefle, som tillförene utgjorts af ett
Gymnasium, en högre Lärdomsskola, en Elementar-skola inrättad för ynglingar,
som egnat sig åt handel eller andra näringar, samt 2:ne Vexel-undervisnings-skolor
har, i följd af uppgjordt förslag utaf framlidne Herr
30
Erke-Biskopen m. m. J. 0. Wallin, Eders Kongl. Maj:t i Nåder beslutat,
det elementarskolan, de 2:ne vexel-undervisnings-skolorna och apologistklassen
i den högre lärdoms-skolan skulle förenas till en enda sammanhängande
läroanstalt, sorn under benämning af Gefle stads medborgerliga undervisningsverk,
borde med innevarande år taga sin början och framgent
underhållas af de dertill anslagne allmänna medel, jemte de af enskilde
personer stiftade fonder, hvarpå elementarskolan och den ena vexelundervisnings-skolan
varit grundade, äfvensom af de utaf staden för detta ändamål
lemnade bidrag samt det af framlidne Handels-kassören i Stockholm
Joachim Thernberg till inrättandet af en skola för fattiga barn donerade
kapital, med derå upplupne räntor. Äfven öppnades härstädes, den 1 Oktober
1841, en Navigations-skola, hvars Lärare af dertill anslagne statsmedel
aflönas; och bevistades denna läroinrättning under läseåret 1841—1842
af 16 ynglingar. Den för skolans behof erforderliga byggnad har stadens
borgerskap åtagit sig att, på egen bekostnad, anskaffa och underhålla, meri
tills vidare har undervisningen meddelats uti en af Direktionen för medborgerliga
undervisningsverken dertill upplåten lokal. En Söndagsskola för
handtverks-lärlingar öppnades härstädes den 20 Juni 1841 och uppehälles
genom samlade bidrag inom härvarande Haudlverks-societet. Lärjungarnes
antal har, under den tid undervisning i skolan hittills lemnals, utgjort
omkring 60.
Sedan så väl södra Helsingland, år 1832, som det norra år 1840, inrättat
egna Lazaretter och således blifvit ifrån Länets gemensamma, härstädes
förut befintliga Lazarett och Kurhus afskilde, hafva Gefle stad och Gestrikland
fögderi förenat sig om uppförande af en ny gemensamt lazarettsbyggnad,
hvilken, efter det de dertill erforderliga medel blifvit genom enskilde
personers frikostiga bidrag anskaffade och tillagde Lazarettets egen
fond, sistlidet år börjat att uppbyggas å en af staden dertill kostnadsfritt
upplåten tjenlig plats. Till byggnadens fullbordande bidraga de särskilde
socknarne i Gestrikland, med posterande af dels materialier och dels
dagsverken samt någre äfven medelst viss afgift för hvarje mantalsskrifven
person.
Den här i staden af ålder varande Hospitals-inrattning, som länge stått
i förening med Lazarettet förflyttades i slutet af år 1841 till Central-institutet
i Upsala, dit de antagne hospitalshjonen numera måste, antingen på
egen eller Fatligvårds-inrältningens bekostnad, afsändas.
31
Sjukvården i staden skötes af en Stads-liikare och en Stads-chirurg,
hvarjemte Provincial-läkaren för Gestrikland samt för närvarande äfven Regements-läkaren
vid Helsinge Kongl. Regemente här äro boende.
Fattigvården i Gefle ombesörjes af en Direktion, hvilken, genom de i
stadens distrikter tillsatte Uppsynigsmän, erhåller säker kännedom om de
nödlidande, samt dessas större eller mindre behof af understöd. Antalet af
de behöfvande har i sednare tider så tilltagit, att de för fattigförsörjningen
anslagne tillgångar blifvit otillräcklige och nya tillskott mäste för detta ändamål
anskaffas. Af dertill inom församlingen utsedde kommitterade har
förslag till ett nytt Reglemente för Gefle stads fattigvård blifvit ularbetadt,
hvilket dock ännu icke blifvit antaget.
Bland särskildta välgörenhets-anstalter förekomma: en Sjömanshuset
tillhörig kassa, hvarifrån understöd årligen tilldelas ålderstigne eller bräcklige
skeppare och sjömän samt deras enkor; en Barnhus-inrättning, en Enkhus-kassa,
ett Enkhus, stiftad t år 1839 af enskildt person, samt en af musik-amatörer
samlad fond för Pauvres honteux. Likaledes finnes en, år
1824 inrättad, Sparbank, hvars fonder, under de sistförflutne fem åren,
ökats med 13,122 R:kr 44 sk. 1 r:st. Banko, så att de, vid 1842 års slut,
enligt den öfver Bankens förvaltning afgifne berättelse, utgjorde ett sammanlagdt
belopp af 57,983 R:dr 42 sk. 5 rist. nämnde mynt, hvaraf synes,
att denna inrättning fortfarande bibehåller sitt hos allmänheten en gån^
vunna förtroende.
Söderhamn. Stadens folkmängd, som år 1837 utgjorde 1,551 personer,
uppgick vid 1842 års slut till 1,617, hvaraf 1,002 äro skattskrifne och
615 skuttfrie, och visar således en tillökning af 66 personer.
Folket är i allmänhet sedligt, och den benägenhet för starka drycker,
hvarom anmärkning blifvit gjord uti sist afgifne berättelse, bär under sednaste
år betydligen aftagil; och har, såsom följd deraf, allmännare välstånd
visat sig hos många handtverkare och fiskare, äfvensom hos den egentliga
arbetsklassen, eller det så kallade försvarsfolket. Tillfälle till arbetsförtjenst
har icke saknats, och för ett dagsverke betalas vanligen 28 ä 32 sk.
Banko.
Hufsudnäringarne i staden äro handel, sjöfart, handtverk och fiske.
32
Antalet af burskaps-ägande handlande äro 30, hvaraf allenast 12 äro i
verksamhet, hvilka i och för rörelsen begagna 23 betjenler, och de öfriga
dels för ålderdom och sjuklighet och dels i följd af inträffad t obestånd,
dermed upphört. Handeln är icke separerad, utan bedrifves af samma personer
med varor af alla slag uti gross och minut, både inom och utom Riket.
Stadens handlande innehafva 18 fartyg tillsammans, innehållande 1,772
läster, hvaraf de Heste göra resor på utrikes orter.
Under hvarje af de sist förflutna fem åren har importen till staden i
medeltal utgjort: från utrikes orter 460 tunnor linfrö, 5,497 tunnor salt,
och 64 Sk# hampa; och från inrikes orter 2,188 tunnor spannemål, 8,345
# kaffe, 12,956 # socker, 2,423 Lii rulltobak och 2,635 # kardus-tobak;
och har under samma tid i medeltal af kringliggande landsorts produkter
exporterats: till utrikes orter 3,299 tolfter blader, 642 bjelkar, 244 spiror,
och 153 sparrar; och till inrikes orter 70,103 halfvor garn, 153,200 alnar
foderväf, 90,000 alnar lärft, och 870 L# Lin; hvarförutan i medeltal årligen
afgått till dels utrikes och dels inrikes orter 12,774 Sk# stångjern
och 1,404 Sk# manufaktur-smiden, hvarmed stadens handlande dock icke
haft annan befattning än att såsom kommissionärer det emottaga och afsända.
Handeln har under förflutne qvinqvennium gifvit dess idkare, såsom
det synes, god bergning; men konjunkturerne anses icke hafva varit sudane
att förmögenhet kunnat under tiden förvärfvas.
I staden och på dess område finnas 2:ne färgerier med 2- gesäller och
. 2 lärlingar, en ur-fabrik med en arbetare, en segelfabrik med en arbetare,
samt en kruk- och kakelfabrik med en verkmästare, en gesäll och 8 arbetare,
hvilkas tillverkningsvärde sammanräknadt uppgår lill 5,867 R:dr Banko;
och finnas dessutom i staden 50 med verkstad försedde handtverkare, hvilka
sysselsätta 28 gesäller och 42 lärlingar, samt 28, som i följd af obestånd
eller andra förhållanden icke drifva någon rörelse. Handlverkarne klaga i
allmänhet öfver intrång i handteringen af depå landet bosatte handtverkare
och så kallade gerningsmän; men de af dem, sorn med flit och omtanka
bedrifva sitt yrke, sakna icke bergning, och flere af dem äro i välstånd.
Den inom staden förut mycket idkade husväfnaden har numera nästan alldeles
upphört, hvartill orsaken uppgifves vara, att på landet tillverkas
och afyttras väfnader för lägre priser än de hvarmed stadsboerne finna
sie belåtne.
S t ruin
-
/
,33
Strömmingsfiske idkas af 63 burskapsägande fiskare med biträde af 38
lagstadde drängar utom för vissa tillfällen betingade arbetare. Fisket sker
dels med not uti de invid staden belägne fjordar, hvarvid fångsten vanligen ej
är större än att den afsättes osaltad, och dels på flere mils afstånd derifrån
med så kallade skötar, hvarigenom årligen erhållits ungefärligen 400 tunnor
saltad strömming. Denna näring är dock så osäker, att dess idkare skulle
försättas i nöd, om de icke genom annat arbete, och deribland hufvudsakligen
biträde vid skeppsbyggnad, bade tillfälle till biförtjenst.
Uti staden äro en apologist-skola, med en Läraresom tillika är Komminister
i staden, och en lankaster-skola med en Lärare, ställd under inseende
af en särskild Direktion. För stadens fattige äro inrättade ett särskildt
hus, hvarest i medeltal årligen varit intagneS personer, som der njutit föda
samt erforderlig vård, och en spis-inrättning, der behöfvande kunna hvarje
middag kostnadsfritt erhålla mat. Dessutom utdelas vid Jul-, Påsk- och
Pingst-högtiderne gåfvor af penningar och spannemål till dem, som befinnas
deraf vara i verkelitjt behof. Uti staden finnas för dess och södra Helsina
O
O
lands innevånares behof ett lazarett och kurhus, ställde under inseende af
särskild Direktion, och bestrides hälsovården af en Stads-läkare, som tillika
är Läkare vid lazarettet och kurhuset, samt en derstädes stationerad Provincial-läkare.
Uti staden är en' källare som tillika är Gästgifvaregård; och finnas
dessutom 8 tillåtne krogar eller värdshus.
Stadskassans alla inkomster hafva under sislförflutne qvinqvennium i
medeltal årligen uppgått tili 5,914 R:dr Banko. Särskildte prohibitiva författningar
till förmån för staden finnas icke.
Hudiksvall. Folkmängden, som år 1837 utgjorde 1,876 personer, uppgick
år 1840 lill 1,929, men har sedan, enligt 1842 års mantalslängd, nedgått
till 1,910, så att tillökningen under förflutna qvinqvennium numera
endast utgör 34 personer.
Lmot inne\ånarnes sedlighet förekommer lika litet nu som förut någou
anmärkning och med undantag af ett och annat slagsmål af mindre betydenhet
och fylleri-förseelser, hafva nästan alla andra mål, som varit föremål
för åtal, blifvit begångne af personer från andra orter.
Feman-Beräitelst Jr, Gejlelorgi Län. 5
34
Enligt hvad förut blifvit anmäldt, grundar staden sitt bestånd egentligen
på handel, handtverk och fiske och numera äfven på fahriksiörelse.
Verkningarne af den stagnation i handel och sjöfart, som allmänt öfverklagas,
har icke eller här uteblifvit, och att handeln samt i följe deraf,
handlandes förtjensler sednare åren betydligen aftagit, är en sanning hvars
verklighet ej kan bestridas.
Örn orsaken härtill hvartill, hvad inrikes handeln beträffar, till någon
del kan anses härleda sig från ett relativt till ortens område allt för stort
antal handlande, hvilket uppgått ända lill 40, af hvilka likväl flere under
sistföiflutne år blifvit tvungne att uppgifva sin stat, hafva äfven andra
omständigheter inträffat, som bidragit lill handelns minskning och deribland
att ortens produkter af garn, lin och väfnader, som förut nästan uteslutande
a (yttra ts till stadens handlande, numera i större partier uppköpas af en
mängd kringresande dels af allmogen dels af andra personer, hvilka dermed
begifva sig till marknaderne i Upsala, Westerås, Sala och Hedemora, derifrån
de i stället hemföra en mängd handels- och lyx-artiklar, dem de sedermera
till handlandes förfång i hemorten afyttra, och minskad afsättning
af spannemål, såsom en följd af den rika afkastning sednare årens lyckliga
skördar inbringat, hvarigenom allmogen tvärt emot hvad förhållandet förut
varit, kommit i ett till handlande om icke fullkomligt, åtminstone mera oberoende
tillstånd. Försäljningen af spannemål har alltid förut ingredierat
såsom en hufvud-artikel i handels-röielsen och för att bedöma i hvad mån
detta varit förhållandet, erfordras blott att jemföra årliga införskrifningarne
af nämnde vara under sistförflutne fem år, i hvilket afseeende så väl derå
som å stadens egentliga import och export under berörde tid, meddelas följande
uppgift:
Ankomne varor:
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Brännvin kannor
49,255
57,410
78,971
49,142
42,100
Kaffé skålp.
23,693
31,907
38,163
41,528
42,700
Linfrö tunnor
680
1,373
721
430
Salt från utrikes orter . dito
3182
2,204
3,336
3,254
4,521
— från inrikes orter . dito
1 265
4,266
1,7351
2,206
2,100
\
35
Spa/tnmål
Malt
Rågmjöl
Vin .
af
ocii Arter
Råg,
K
örn
, Hafra,
tunnor
Lisp.
kannor
Afgångne varor:
Garn, Linne .... härfvur
Jern, smidt eller valsad t, lill ul
-
12,067
5,971
2,642
likes ort .
Lin, liåckladt
ladt
Linneväfnader .
Säckar, Buldan
. . . Skepp,
och ohäck.
. . Lisp.
. . alnar
. stycken
Bjelkar af furu eller gran dito
Bräder af dito .... tolfter
7,008
30
267
974,642
24,047
15,052
13,872
2,931
8,631
99
1,002
931,861
20,241
46
643
7,497
5,893
100
234
918,360
10,247
689
1,705
2,647
1,812
11,160
9,305
3,989
3,780
2,451
3,172
367
424
840,009
778,175
11,29>)
14,426
81
362
909
1,443
Dessutom hafva betydliga qvanliteter af så jern som bräder till utrikes
orter algått från den invid staden belägna lastageplatsen Håsta udde, dermed
stadens handlande dock icke haft någon befattning.
För bedrifvandet af utrikes sjöfart har bildat sig ett särskildt Rederibolag,
under firma Hudiksvalls Handels-kompagnie, som för nämnde ändamål
använder ett större skepp, 2:ne briggar och en skonert om tillsammans
390 läster. Handlandes öfrige fartyg beslående af fyra skonerter o h feni
galeaser om sammanräknadt 229 läster begagnas för inrikes sjöiäit.
Stadens fabriker, deribland tvenne nya snus- och lobaks-fabriker under
sednare åren tillkommit, utgöres af följande:
En Segelduks-fabrik.
Trenne Färgeriet-. v
En Gördelmakare.
Tvenne Garfverier för beredning af läder efter engelska sättet.
Ett Repslageri.
En Spegel-fabrik.
Trenne Snus- och Tobaks-fabriker och tvenne Urfabriker med tillsammans
femtio arbetare och 49,343 R:dr Banko tillverkningsvärde.
36
Handtverkare och fiske-idkande Borgare hvilka lill antalet utgöra, de
förre 54 och de sednare 126, kunna i allmänhet icke anses hafva vunnit
någon egentlig tillväxt eller förkofran under de fem år som denna berättelse
omfattar, utan befinna sig dessa klasser i det närmaste på samma
ståndpunkt.
TJndervisnings-anstalterne äro till antal och beskaffenhet lika som förut:
nemligen en högre lärdomsskola med fyra klasser och en apologistklass samt
en stadens enskilda vexel-undervisnings-skola, i hvilken sistnämde omkring
120 barn erhålla undervisning.
Fattigvården bestrides fortfarande af en särskildt i sådant afseende tillsatt
komité; och hafva sedan sista femårs-berältelsen afgafs, genom donation
af Enkefru Rådmanskan Tröne, fattigkassans tillgångar blifvit ökade med
2,666 R:dr 32 sk. Banko, hvarförutan den, i följd af Rikets Sländers vid
sistlidne Riksdag fattade beslut, från och med 1818 staden restituerade rotefrihels-bevillning
1,651 R:dr Banko blifvit anslagen att för samma välgörande
ändamål förräntas intill dess, efter inhämtade närmare upplysningar,
en mera ändamålsenlig fattigvårds-inrättning kan komma att organiseras.
Med det i staden förut varande kurhus, har numera, i följd af Kongl.
Maj:ls Nådiga Bref den 21 September 1839, blifvil förenadt äfven lazarett
för stadens och norra Helsinglands innevånares behof, under styrelse och
förvaltning af särskildt af Kongl. Maj:t i Nåder förordnad direktion; och
bestrides sjukvården af stadens läkare, såsom tillika antagen kurhus- och
lazaretts-läkare, hvarförutan en extra provincial-läkare är i staden stationerad.
Utom stadens gästgifvare, som tillika innehar källar-rältighet, finnes
härstädes Irenne värdshusidkare och krögare. Att konsumtionen af bränvin
sednare åren betydligen aftagit, lider ej något tvifvel, men deremot är iakttaget,
att konsumtion af kaffe så mycket mera tilltagit och hvilket sednare
årens införskrifning af denna vara äfven synes bestyrka.
Stadens årliga inkomster uppgå till omkring fyra tusende R:dr Bank®.
Prohibitiva författningar till förmån för staden finnes icke.
Dagsverks-priserne hafva icke undergått någon förändring.
Af de
37
Af de i sista femårs-beråHelsen onaförrnäldtc välgörande stiftelser, halden
af Handels-Societeten stiftade pensions-inrättning vunnit betydlig förkofran.
Efter tretton års tillvaro uppgår nu dess kapital-belopp till 8,483
R:dr Banko, deraf årliga räntan såsom pensioner utdelas till understöd för
behöfvande af societetens medlemmar, ifrån tio till fyratio Riksdaler nämnde
mynt.
De föreskrifne tabellerne varda härjemte i underdånighet bifogade.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar
Slormägtigste Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
Gefle Lands-Gancellie och
Kontor den 16 December 1843.
Underdånigste tropligtigste
Tjenare och Undersåter.
På Landshöfdmge-Embetets vägnar.
J. G. Strandberg. Olof af Geijerstam.
Femars- /Jerältclse Jr, Gcjlebvrgs Län.
6
tl
'•wi'. ,-»lali ila ab«si;v »jUéaiioltrja aogbilJiViJa^iSinsl uim i »b 1A
-n.-! 'Jad. Jinauv giHiiJjiMui-aiuii naq »b&jlija aaJ9li}öu8^d;>pH«n 1# n*f*
bH- M iiiJ ?a*l» JMt ifig<i<j,c «»i«viliJ frif; ripJlatJ j‘>j‘1 M .OE^oii
i 1». .-•liad JU» Uidsbfy vj«.oi?.(iatj mo-ia ij.s!nin r.gi ;£ jiiial? .oinkH. ib:H
uiJsr/l f lii oi J it Aili .iairnuaii* ;iu ets-iJaJ-ii-iov. te afcifiiwi li-ui
.•sbfigolid Jarfgiattmbrui i bLtsv i»rmlkd<,j »atii^iribV 3(1
.. :-’ii Jili r< «o J 'iioij <bGnblöv Lsf/-
9j8«ibiiimHA 9JagiJ-siirioj£
■ i’i-lv .ignoH 8*iöBaf
rJo= ? ■ .in hasj 'ifl' i
• ‘ ' ■ l ‘i t Ji*>b lO&lbH
V . •. I JIM,': M
samoa* mm
BEFALLNING SH AF VANDES
UTI
W e jk ti* 11 u r r 1 sa ii il s L st 11
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS V. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
. •
r: '3 ' :
§. 1.
Länets allmänna beskaffenhet.
\ esterNorrlands Län, sorn frän äldre tider utgjordes af Provinserne Gestrikland,
Helsingland, Herjeådalen, Jemtland, Medelpad oell Ångermanlands
intill år 1762, dä Gestrikland och Helsingland afsöndrade^ till ett särskildt
Landshöfdingedöme, under benämning af Gefleborgs Län, består sedan år
1810, då Jemtlands Län bildades af nämnde provins och provinsen Herjeådalen,
endast af Provinserne Medelpad och Ångermanland, med undantag
dock af nordligaste socken i sistnämnde provins, Nordmaling, som jemväl år
1810 afskiljdes och iades till Westerbottens Län. Beläget emellan 64 grader
23 minuter och 62 grader 14 minuter latitud, samt 33 grader 5 minuter
och 36 grader 50 minuter longitud, begränsas det i norr af Westerbottens,
i söder af Gefleborgs, i vester af Jemtlands Län samt i öster af
Bottniska Wiken. Hvad som återstod i det närmare bestämmandet af dessa
gränsor har under sednaste Qvinqvennium blifvit fulländadt, dels medelst
rågångens emellan Södra Ångermanland och Jemtland uppgående år
1842, och dels genom det Domslut, sorn under detta års sommar blifvit
utaf en af Eders Kongl. Maj:t i Nåder, uppå min underdåniga hemställan,
tillförordnad Domare meddeladt, till biläggande af uppkomne stridigheter
angående en del af gränslinie!! emellan Norra Ångermanland och Westerbottens
Län.
Länet, hvars hela arealvidd är 217 qvadratmii, är fördeladt i 3:ne
Fögderier, som hvar för sig tillika utgöra särskilde Häradshöfdinge Jurisdiclioner:
Medelpad innehållande 60 qvadratmiis, Södra Ångermanland 105
Lemdrs-berättelse fr. WesterNorrlands Län. 1
och Norra Ångermanland 52 qvadratmils areal. Dessa fögderier äro ytterligare
i administrativt hänseende fördelade: Medelpad, som utom Sundsvalls
Stadsförsamling består af 18 kyrksocknar, i 9 Länsmansdistrikter: Södra Ångermanland,
innehållande utom Hernösands Stad 31 kyrksocknar, i 9 Länsmansdistrikter:
samt Norra Ångermanland, med 13 kyrksocknar, i 8 Länsmansdistrikter.
Ifrån den på Hernön, som genom ett smalt sund är skiljd
från fasta landet, belägna Residens-Staden Hernösand äro afstånden: till Länets
södra gräns emot Helsingland 8| mil, till dess norra emot Westerbotten
15| mil samt i vester till yttersta spetsen af Tåsjö socken, der Jemtland
och Åsele Lappmark möta, omkring 30 mil, af hvilka sistnämnde 21|
mil utgöra med gästgifvaregårdar försedd landsväg, som upphör vid Backe i
Fjellsjö socken.
Utom i de sannolikt tidigast befolkade vid hafskusten belägne Socknar,
finner man Länets befolkning, särdeles i Medelpad och Södra Ångermanland,
bosatt omkring de (lere större och mindre elfvar, hvilka, ledande sitt ursprung
från fjälltrakter utom Länet, genomlöpa detsamma och utfalla i hafvet.
Dessa elfdalar eller, såsom de i allmänhet i orten, utan afseende på
vattnets större eller mindre storlek, benämnas, Ådalar, synas, att döma efter
de omgifvande jordformationerne, i äldsta tider hafva intagits af högst betydliga
vattenmassor, sorn småningom minskats och på sidonie afsatt odlingsbar
jord. Af eif värne är Ångermanelfven den betydligaste, ej blott
i Länet utan äfven i Riket. Sedan den ifrån Jemtland kommande grenen
deraf, \ mil ofvanföre Sollefteå kyrka, sammanflutit med den gren, som,
genomlöpande Åsele lappmark, i Junsele socken infaller i Länet, är denna
eif segelbar ända till hafvet, en sträcka af 10 mil, likväl under de 4 milen
närmast Sollefteå, endast för smärre 4 å 5 fots djupgående fartyg, men
under återstående sex mil från Nylands lastageplats och Tullstation, för
3-mastade skepp* intagande på flere ställen en ansenlig bredd, sorn pä det
ställe der öfverfarten sker emellan gästgifvaregårdarne Veda och Hornö å
allmänna kust vägen, 1 mil från elfvens utlopp i hafvet, uppgår ända till i
mil. Dalen emellan de omgifvande höjderne, trängre på södra än på norra
sidan om elfven, har på sina ställen en bredd af omkring ~ mil. Näst
Ångermanelfven bilda Ljunga och Indalselfvarne i Medelpad samt Gideå,
Själevads och Nätra elfvarne i Norra Ångermanland de betydligaste dalgångarne,
likväl ofta så trånga, att man på några ställen med möda funnit
plats på sidonie för vägs anläggande. Dessa elfdalar, som i allmänhet halva
den ypperligaste jordmån, nästan helt och hållet stenfri och beslående af
3
lermylla, stå framför kustsocknarne, hvad klimatet angår, som här i följd af
från hafvet uppkommande dimma är mera fuktigt, och hvarest tillfälle till
vårarbetets förrättande vanligen först gifves omkring fjorton dagar sednare,
än i eifdals-socknarne, i hvilka deremot hösten plägar inträffa tidigare, äfvensom
vinterkölden vara flere grader strängare. Såsom orsak till den sednare
våren i kustsocknarne, uppgifver man inflytandet af den ofta sent försvinnande
hafsisen i Bottniska Wiken. Sämst lottade äro de såkallade fjällsocknarne,
med ett läge af omkring 7, 8 å 900 fot öfver hafvet, samt Hafverö
socken i Medelpad, på gränsen emot Jemtland oell Herjeådalen, belägen
1150 fot öfver hafvet. Utom denna skiljaktighet i klimatiskt afseende, uppkommer
en annan i den mån man nalkas polarcirkeln, men hvars stadier,
hvad kustsocknarne angår, naturen sjelf betecknat. Sålunda finner man temperaturen
med dess inverkan på växtligheten betydligt olika på södra och
norra sidonie afen till hafvet gående bergssträckning, benämd Oxåsen, inom
Hässjö socken, den nordligaste af Medelpad, samt af Skuluberget och deromkring
liggande skogbeväxta höjder i Wibyggerå socken af Norra Ångermanland,
sorn för icke långt tillbaka här hade sin gräns emot Södra Ångermanland.
Dc norr om denna bergs- och skogstrakt boende benämnas ännu
af den på södra sidan boende allmogen ”Nordanskogsingar.” — Hvad klimatet
i allmänhet angår, säges detsamma under sednare tider och märkbarast
under de sednare åren hafva antagit en mildare karakter emot fordom.
Bevisande i detta afseende är, att då, enligt uppgifter i Forsells Statistik
grundade på observationer frän 1787 till 1816, Hernösands medeltemperatur
för alla åren varit ~\~ 2,34, utgjorde den år 1843, enligt här anställde noggranna
observationer, 3:ne gånger om dagen + 3,5, varierande emellan —
23,5, högsta köld och -f- 28°, största värme. Om orsakerne härtill i viss
mån böra tillskrifvas fenomener, hvilka det tillhör de naturkunnige att söka
förklara, så är dock otvifvelaktig! att de till ej ringa del böra härledas
från Landets tilltagande odling, de skogbeväxta trakternes minskning samt
mossars och kärrs småningom skeende utdikning och förvandlande till fruktbar
jord. De anslag för befordrande af detta sednare slags företag, som vid
sistförflutne Riksdag beviljades, hafva dock ej haft något inflytande på detta
Län, utan af dess innevånare lemnats obegagnade, hufvudsakligast i följd
deraf, att, dä de skickligare Landtmätaren varit öfverliopade af skiftesgöromål,
tillgång saknats på personer, som ägt förmåga uppgöra arbetsplaner
jemte ritningar med den noggrannhet och utförlighet, att derpå grundade
4
ansökningar om Statsbidrag kunnat med hopp om bifall göras till föremål
för Eders Kongl. Maj:is Nådiga pröfning.
Fördelar man antalet af landels innevånare på dess arealvidd, så visar
sig sorn resultat något öfver 385 individer på hvarje qvadratmil, — en i
sanning gles befolkning, — men skulle man åter, på grund af hvad ofvan
iir anfördt, eller att den odlade ocii bebodde delen af landet nästan uteslutande
utgöres af kuststräckan, elfdalarne samt derutöfver en eller annan bördig
slätt i Norra Ångermanlands bergstrakter, emellan hvilka bebodda delar,
med skog mer eller mindre beväxta höjder samt myror och vatten utan
annan omvexling än af enstaka nybyggeslägenheter samt af betesmarker, intaga
mellanrummen, vilja fördela folkmängden pä den bebodda arealen, såsom
onekligen rättast, så skall man på flere ställen finna ända till 3000
menniskor bosatte på qvadratmilen.
Åkerbruket intager väl öfverallt första rummet ibland ortens näringar,
äfven inom de trakter, der i anseende till lokalförhållanden boskapsskötseln
borde gifvas företrädet, men lemnar dock tillfälle till idkande i mer eller
mindre mån af åtskilliga binäringar, efter de anledningar som en olika belägenhet
gifva, såsom strömmings- och laxfiske, samt tillverkning af timmer
och bräder, pottaska, tjära och kol för jernbruk ens behof, oberäknad! forsling
af en del af dessa Verks rudimaterier i öfrigt och produkter, samt den
inom Norra Ångermanland i större skala drifna tillverkning af finare lärfter.
Då mängden af Sveriges berg äro malmförande, måste det anses såsom
en egenhet för denna, måhända den mest bergiga af Rikets provinser, att
juan inom densamma hittills icke lyckats upptäcka något malmstreck, som
med fördel kunnat bearbetas. Endast på en ö i hafvet utanför Nätra sockens
kust, benämnd Ulfön, har i sednare åren en grufva upptäckts och arbete
derå icke utan framgång blifvit nedlagdt.
Inom Länet vildt växande trädslag förekomma, med afseende å myckenheten,
i följande ordning: Gran, Tall, Björk, Al, Rönn och Sälg. Högst
sällan förekommer Lönn, som dock planterad trifves väl, likasom Alm och
Lind. På ett och annat ställe hafva äfven planterade Ekar gått lill, men
egna sig icke till någon högre växt, utan visa böjelse att antaga buskform*
I trädgårdar komma, derest sommaren icke är för ogynnsam, vanliga
köksträdgårdsvoxter, lill och med Sparris, till mognad. Äplen och Körsbär
likaså under varmare somrar. Päron och Plommon hafva icke, mig veterligen,
blifvit med framgång odlade.
5
Såsom mäktiga befordringsmedel för ett lands industri ocb välstånd,
erkännes numera allmänt vara tillkomsten af nya eller förbättrandet af redan
varande kommunikationer, ocb såsom ur denna synpunkt inverkande på
Länets allmänna beskaffenhet, anser jag mig böra bär i underdånighet anföra
hvad i detta afseende blifvit under de sistförflutna åren tillgjordt. Ehuru
jag icke annat kan än loforda Allmogens benägenhet att frångå den eljest
bos denna samhällsklass nog allmänt inrotade fördom emot vägförbättringar,
grundad på oförmåga att bedomina den långliga och säkra vinsten
af häruppå nedlagdt arbete, hvars tillfälliga kraf på uppoffring och ansträngning
vanligen ensamt uppskattas, torde likväl de i detta hänseende vunna
resultater hufvudsakligast böra tillskrifvas del tillfälle, som genom anslag
vid sista Riksdagen bereddes Eders Kongl. Maj:t att med Statsbidrag understödja
enskildes företag. Oändligt mycket mera i denna väg återstår dock
ännu inom detta Län att göra, innan de existerande många hindren för lättare
kommunikationer kunna anses undanröjde, men med den håg, som för
dylike företag nu blifvit väckt, i förening med stigande insigt om fördelarne,
betvillar jag icke att man småningom skall hinna målet, såvida Rikets
Ständer genom fortsatta anslag vid blifvande Riksmöten vilja belord ra fuliföljden
af det började.
Under arbete äro följande vägförbättringar:
l:o k allmänna Landsvägen emellan Lidens och Junsele K vikor i södra An
O
o
germanland, med eli Statsbidrag af 4000 R:dr I3:co.
2:o Ä allmänna Landsvägen inom Resele Socken i södra Ångermanland, med
eli, Statsbidrag af 2000 R:dr B:eo.
3;o Å dito inom lleilgums, Edsle, Ramsele och Fjellsjö Socknar i dito med
dito, motsvarande halfva kostnaden.
4:o \ d i Lo emellan Hullsta Gästgifvaregård i Sollefteå Socken och Forsse
Bruk i Långsele Socken inom samma Fögderi, med dito af 5000
R:dr B:co.
5:o Å dito inom Borgsjö socken i Medelpad, med dito af 3251 R:dr Banco.
(i:o Å dito inom Lidens och Indals Socknar i dito.
Beloppet af Statsbidraget till sistnämnda arbete, äfvensom för verkställande
af de förbättringar, hvilka på grund af hållen undersökning oell upprättade
kostnadsförslag, allmogen inom Sjöns Pastorat af Medelpad förklarat
sig villige företaga å
6
7:o allmänna kustvägen emellan Sundsvalls Stad samt Fjäls Gästgifvare
gårdar,
är ännu ej bestämdt, utan beror på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning.
I sista femårsberättelse!! för detta Län omnämnes en länge ventilerad
fråga angående beredande medelst broanläggningar af en lättare öfverfart
vid Fjäls Gästgifvaregård, dels öfver Indals-elfven, dels öfver ett mindre
färjesund, sorn genom en utgrening af elfvén formeras söder om densamma.
Man ansåg då för stora svårigheter möta för brobyggnad öfver nyssnämnda
smid, men att en sådan borde kunna öfver sjelfva elfven uppföras, men har
sedermera genom förnyade undersökningar kommit till alldeles motsatta resulta
ter, sålunda, alt en brobyggnad öfver sjelfva elfven befunnits möta allt för
stora binder för att komma till utförande, hvaremot en broanläggning öfver
södra färjesundet icke allenast visat sig verkställbar, utan äfven under
år 1840 kommit till fullbordan på vederbörande brobyggnadsskyldiges i Medelpads
Fögderi bekostnad, så att begagnande af färja för denna öfverfart
derefter upphört; och har Eders Kongl. Maj:t under loppet af detta år behagat,
uppå min underdåniga hemställan, fastställa Taxa för denna bros
begagnande.
Passerandet af Angerman-Elfven, som afskär kommunikationen emellan de
söder och norr om densamma belägne orter, är för närvarande förenadt med så
många svårigheter, att en förbättring i detta fall äi af högsta behof påkallad,
ej blott med afseende på detta Läns innevånares intressen, utan äfven för Rikets
norra orter i allmänhet. På sätt jag nyss haft Nåden nämna, utgör
elfvens bredd, der öfverfarten för närvarande sker, |:dels mil och, i anseende
till hafvets närbelägenhet, är vattnet på detta ställe vid inträffande
stormväder så upprördt, att passagen ofta är med lifsfara förenad och ej
sällan aldeles overkställbar, så att resande och poster antingen måste en
eiler annan dag afbida stormens upphörande, eller ock göra en betydlig omväg
för att söka öfverfarten på annat ställe. Hafvets närbelägenhet och
elfvens bredd fordra ock att de tili öfverfarten ernade farkoster måste inrättas
sä, att de tåla sjögång, utan att vara tungrodde, hvilka egenskaper
åter icke kunna förenas med de anspråk på beqvämlighet, hvartill den resande
och trafikerande måste anses berättigad. Dessa förhållanden, hvartill
lägges nödvändigheten i händelse af krig, att kunna för trupper och transporter
äga ett tjenligt och säkert öfverfartsstälie, hafva föranledt den underdåniga framställning
till Eders Kongl. Maj:t, som sistlidne år af mig gjordes om öfver
-
7
fartens förläggande en mil högre upp i elfven, der densamma, formerande
2:ne strömfåror på hvar sida om den midt uti belägna Sandön, endast innehade
en sammanlagd bredd af 1100 alnar, och der antingen bro å ömse
sidor, eller bro å ena och färga å andra sidan om ön borde tillvägabringas.
Den lokal-undersökning, jemte upprättande af kostnadsförslag, som
Eders Kongl. Maj:t i anledning häraf täcktes förordna, att på Statens bekostnad
ega rum, bar sedermera börjats och såvida fortgått att planen visar sig
vara i allo verkställbar, och så snart undersökningen nästkommande år binner
fullbordas, skall jag hafva INåden göra ytterligare underdånig framställning
i detta ämne.
Såsom fortsättning af de arbeten, som förut ägt runi för att upprensa
Endals-elfven och göra den flottbar för skogseffekter, bar under åren 1841
och 1842 på allmän bekostnad ett större arbete företagits och utförts ej
långt från Elfvens utlopp vid den såkallade Rösåslekan.
Till fullbordande af hvad som återstod af dylika arbeten i Ljunga Elfven,
beviljades vid sistledne Riksdag ett anslag af 3000 R:dr Banko. På
Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning hafva innebyggarne i Hafverö socken,
inom hvars gränsor arbetet skulle ske, blifvit tillfrågade, huruvida de ville
åtaga sig delsammas utförande, emot tillgodonjutande af nyssnämnde anslag;
men Socknemännen, ehuru angelägne att få saken verkställd, hafva likväl,
då kostnaden för arbetets utförande icke var kalkylerad och de således ej
kunde beräkna vidden al' deras åtagande, icke tilltrott sig att på förslaget
ingå.
§• 2.
Innevånare.
Ib iligt uppgifterne till detta års Mantals- och Skattskrifning, utgjorde
antalet af Länets Innevånare;
På Landet boende:
Mantalsskrifne ...... 41,750,
Befriade 37,617.
1  79,367.
8
J Städerne boende:
Mantalsskrifne  2,748.
Eelriade  1,430.
4,1/8.
eller tillsammans 83,545 personer,
I följd hvaraf antalet, som vid förra femårsberiilteisens afgifvande utgjorde
82,110, under sistförllutna feni arén ökats med 1,435, eiler i det närmaste
1| procent.
Vill man åter, under medgifvande, att, då ändamålet med mantalsskrifningarne
icke är folkräkning utan egentligast antecknandet af de individer,
som enligt gällande lagar för beskattningen skola dertill uppföras, vid
dessa förrättningar möjligen icke all noggrannhet iakt Lages vid införande i
iängderne af de individer, som böra till kategorien befriade, antaga presterskapets
tabelluppgifter, såsom närmare utvisande förhållandet med folkmängden,
så skulle, enär enligt sistnämnde uppgifter densamma är 1842 uppgått
till 88,523, folknummern under sista Qvinqvennium ökats med 6,423,
eiler omkring 7| procent, hvilket ock förekommer sannolikare, helst det eljest
biifver oförklarligt, att folkökningen, sorn under Qvinqvennium 1835—
1838, innefattande lieie år med mindre goda skördar, uppgick till 4,837,
under sistförflutna 5 år, af hvilka de 3 sednaste gifvit ovanligt ymniga grödor,
icke skulle visa större resultat än af först uppgifne 1,435 individer.
Ibland den med skäl värderade sjelfägande Svenska Allmogen, inlager
den Norrländska ett utmärkt rum. Med en förvånande uppfattnings- och
omdömesförmåga, i allmänhet skrifkunnig, framställer vanligen den Norrländska
bonden sina andraganden i tal eller skrift med en klarhet och
redighet, som man endast inom de mera bildade klasserna äger rätt att
vänta. Den mindre öfvade i rättegångs- och andra skrifters uppsättande
behof ver derföre ej heller gå utom sitt stånd för att erhålla biträde oell
sådane förrättningar, som Bouppteckningar, Arfsfciften, Auctioner m. m.,
hvilka inom andre orter vanligen anförtros åt Jvronöbctjeningen eller någon
bland Herreklassen, verkställas inom detta Län allmänneligen af personer
tillhörande allmogen. I allmänhet välmående och alldeles obekant med
herregårdstjenst erinrar derföre den Norrländska Bonden om den ”man för
