# ID: svediakorp-gov2116
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 102,665
# sentences: 3,324
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B1H ANG
»STOCKHOLMS HÖGSKOLAS
l&HNNUKBB IBM
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1844.
ANDRA SAMLINGEN.
3= Afdelningen:
Kongl. Majlis B ef alhlin gshafvandes F'emar s-Ber ättel'set
SÅN®
öt>.
- \3ön "'OOimoTS
-
: r
■’ & ---
■
-
V ' .V A* ■ : ' l'A$ ' J> ■ Vuj ■ \ -i
Ö f v e r-S t å t Ii å 11 a r e-E m b e t e t s
i
Stockholms Stad
TILL
Äöiicsi. anun»
I UNDERDÅNIGHET AFGIFNE
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1845.
P. A- Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
-
Stormägligste, Allernadigste Itoiiun^!
1 följd af Eders Kongl. Maj:ts uti skrifvelse den 4 Maj 1827 meddelade
Nådiga befallning, att underdånig Berättelse om Stockholms Stads tillstånd
i ekonomiskt och statistiskt afseende bör till Eders Kongl. Maj:t af ÖfverSlåthållare-Embetet
hvart femte år aflemnas, uppställd i enlighet med utfärdade
formulärer, åligger det Öfver-Ståthållare-Embetet, hvars sednaste
Öfver-Slulhu/lare-ÉmlieleLs Femurs-Beriittelse för uren i838—78 4
2
Berättelse i berörde hänseende, af den 31 December 1839, omfallande aren
1833 —1837, alt lill Eders Kongl. Majit ingå med en sådan Berättelse för
de näslföljde fem åren; Och sedan de dertill infordrade uppgifter och ullåtandeu
ifrån vederbörande numera inkommit, får Öfver-Ståthållare-Embetet
denna Berättelse för åren 1838—1842 härmedelst i underdånighet afgifva.
l:o. Om Stadens allmänna beskaffenhet.
Hvad härom blifvit anförd t uti Öfver-Ståthållare-Embetets förra FemårsBerättelser
åberopas underdånigst, med tillägg, att jemväl under den ifrågavarande
tidrymden särskilda delar af Hufvudstaden vunnit ett fördelaktigare
utseende, dels i följd af verkställd nedrifning af flera förfallna trädbyggnader,
dels derigenom, att 173 nya hus, hvaribland det uti sednasle Berättelsen
omnämnda Hotelet vid Brunkebergs Torg, blifvit uppförde samt 140
byggnader undergått betydligare reparationer, jemte det många andra blifvit
i det yttre reparerade; och med skäl kan förväntas, att den af Eders Kongl.
Majit under den 5 November 1842 i Nåder utfärdade nya Byggnads-Ordning
för Hufvudstaden skall, medelst de deruti gifne föreskrifter till beredande af
en vackrare architektur, fördelaktigt inverka till Stadens vidareförskönande.
2:o. Innevånare.
Stadens Folkmängd har utgjort, enligt Manlalsförteekningarne:
År 1838 Mantalsskrifne: Mankön .... 24,751
gfQvinkön .... 33,425 5g j~jq
Mantalsfrie: Mankön .... 14,020
Qvinkön . . . . 11,069 25089 g3 ^
„ 1839 Mantalsskrifne: Mankön .... 24,669
Qvinkön. . » . 33,686 5g 355
Mantalsfrie: Mankön .... 13,650
Qvinkön  11,002 24,652. ggCX)7
„ 1840 Mantalsskrifne: Mankön .... 24,944
Qvinkön .... 33,946 gg ggo
Mantalsfrie: Mankön .... 13,746
Qvinkön . . . . 10,993 ^739. ^
3
Ar 1841 Mantalsskrifne. Mankön .... 24,706
Qvinkön .... 34,097 -g gQg
Mantalsfrie: Mankön .... 13,782
Qvinkön. . . . 11,570 o=.
2D.3P2. g/|
„ 1842 Mantalsskrifne: Mankön .... 23,800
Qvinkön. . . . 33,303 jqo
Mantalsfrie: Mankön .... 15,208
Qvinkön. . . . 12,869 <>o cnn
v  1  28,0/7 85)180.
Under dessa fern år har alltså Innevånarnes antal, sorn år 1837 uppgick
till 83,117, ökats med 2,063 personer. Denna tillökning år uppkommen
endast genom inflyttningar; ty antalet af de i Hufvudstaden födde har
samma tid, såsom äfven förut vanligen ägt rum, betydligt understigit antalet
af de döde. Förhållandet dermed har nemligen varit följande:
Födde:
År
1838
Mankön
• . . 1,377
Qvinkön . .
. 1,337
Summa
2,714,
71
1839
d:o
. . . 1,287
d:o
. 1,279
55
2,566.
57
1840
d:o
. . . 1,394
d:o . .
1,359
55
2,753.
55
1841
d:o
. . . 1,403
d:o . .
. 1,240
55
2,643.
55
1842
d:o
. . . 1,401
d:o . .
. 1,387
5’
2,788.
Summa 6,862
d:o
6,602
55
13,404.
Döde:
Är
1838
Mankön
. . . 2,443
Qvinkön . .
. 1,918
Summa
4,361.
55
1839
d:o
. . . 1,794
d:o . .
. 1,510
55
3,304.
55
1840
d:o
. . . 1,814
d:o . .
. 1,505
55
3,319.
55
1841
d:o
. . . 1,770
d:o . .
. 1,549
5}
3,319.
55
1842
d:o
. . . 1,787
d:o
. 1,451
5 5
3,238.
Summa 9,608
d:o . .
. 7,933
15
17,541.
I afseende på Folkets lynne, bildning, sedlighet, konst- och nårings-Jlit
samt välmåga anser Öfver-Ståthållare-Embetet sig hafva anledning till det
allmänna omdöme för de ifrågavarande åren, att ehuru obestridligt är, att
Folkets upplysning och bildning äfven under denna tid varit med allvar
omfattade och främjade, samt att konst- och näringsflit i mångå delar utvecklats,
synes dock sedligheten samt aktningen för lag och ordning hafva
aftagit och välmågan i allmänhet vara förminskad. Bland den lägre folk
-
4
klassen isynnerhet hafva sjelfsvåld, lät ja, sedeförderf, fattigdom och tiggeri
alltmer utbredt sig; och brotten bafva beklagligen varit talrikare än tillförene.
För gröfre brott bafva i Poliskammaren varit tilltalade:
År 1838 för mord, dråp, rån, våld mot föräldrar, bedrägerier o. förfalskningar 239; för stölder o. snatterier 1,049.
„ 1839
1,097.
„ 1840
.
912.
„ 1841
•
1,023.
„ 1842
.
953.
Summa 769
5,034.
eller i medeltal
om året . . .
.
. 154
1,007;
hvilket antal är
betydligt större än
under åren
1833-
1837.
För fylleri
äro af Poliskammaren till ansvar fällde
;
för lista
Ar
1838.
1839.
1840.
1841.
gången
508
460
538
484
„ 2:dra
d:o
46
80
79
51
„ 3:dje
d:o
23
36
38
21
„ 4:de
d:o
. .
15
15
22
9
„ 5.te
d:o
8
10
14
9
„ öde
d:o
12
8
4
12
„ 7:de
d:o
4
7
5
6
„ 8:de
d:o
1
4
9
2
„ 9:de
d:o
4
1
3
2
„ 10;de
d:o
4
1
2
„ 1 lite
d:o
2
1
1
„ 12:te
d:o
1
3
„ 13:de
d:o
1
1
1
2
„ 14:de
d:o
2
1
2
„ I5:de
d:o
1
„ 16:de
d-o
1
Summa
622
631
720
604,
oell för år 1842
var sammanlagda
antalet 715.
Väl visar sig häraf, att antalet af de i Poliskammaren till ansvar för
fylleri dömde personer på det hela varit något mindre under nyssberörde
lem ar, än under de nästtörulgångne; men af detta förhållande, som till en
del är beroende al Polis-Betjeningens mer eller mindre nit lör dylika förbrytelsers
åtalande, må man dock icke draga den slutsatis, alt fyllerilasten
5
inom Hufvudsladen verkligen minskats. Tvertom tolde man i bran vinets
tilltagande omåttliga bruk och de förderfliga följderne deraf finna en af de
hufvudsakligaste anledningarne lill den redan anmärkta tillökningen af gröfre
brott samt den jemväl alltmer ökade mängden af andra förbrytelser, såsom
slagsmål oell våldsamheter på gatorne samt öfverträdelse!- af Polisförfattniugarne,
som varit föremål för Poliskammarens handläggning.
3:o. Näringar.
Beträffande de såsom föremål för Femårsberätlelscrne uppgifne frågor, på
hvilka näringsfång Hufvudstadens bestånd synnerligast grundas, ani naturen
af dess handel, tillförsel af Landets öfver skottsprodukter, af sättningsorter
och communication med desamma, får Öfver-Ståthållare-Embetet i underdånighet
åberopa hvad dess förut afgifna Femårsberättelse!’ i dessa delar innehålla;
tilläggande allenast, att de lättade communicationer, som uti sednaste
Berättelsen omnämndes, blifvit ytterligare utvidgade genom tillkomsten af
flera Ångfartyg, hvarmedelst de inrikes på Stockholm trafikerande Ångfartygens
antal numera uppgått till 37, oberäknade 2:ne Ångfartyg, som på bestämda
tider afgå emellan Stockholm och Lubeck, 2:ne Ångslupar samt tre
Finska Ångfartyg.
Föi- utredning åter af den fråga, huruvida under de år, hvilka denna
Berättelse omfattar, Hufvudstadens Handel och Näringar stigit eller fallit,
samt hvilka gynnande eller ofördelaktiga konjunkturer förorsakat nåigotdera
af dessa förhållanden, torde Öfver-Slålhållare-Embetet, på förut vanligt sätt,
få i underdånighet anföra det hufvudsakligaste af de uppgifter och utlåtanden,
som i detta ämne, på begäran, blifvit meddelade ej mindre af härvarande
Handels-Societeter, Handtverks-Embeten samt Fabriks- och ManufaclurSocieteter,
än af Borgerskapets Äldste, Hall- och Manufactur-Rätten, Tullverket
och Magistraten.
Antalet af Grosshandlare i Hufvudsladen och hos dem anställde Handels-Bokhållare
har varit;
År 1838 . . . 190 Grosshandlare; 199 Handels-Bokhållare.
„ 1839 . . . 190
„ 1840 ... 189
„ 1841 . . . 196
,, 1842 . . . 194
Burskap å Grosshandel har under samma år vunnits af 50 och blifvit
uppsagdi af 18.
d:o
215
d:o
d:o
d:o
194
d:o
d:o
d:o
206
d:o
d:o
d:o
198
d;o
d:o
har under
samma år
vunnits
af 50
G
Af öfrige Handels-Societeter och Handtverks-Embeten, lydande dels under
Slädens Handels-Collegiuiu, dels under Politie- Erabets- och ByggningsColle
gium hafva funnits:
År 1838
1839.
1840.
1841.
1842.
re
P-
3
C =
rt
ci g
*■* 11
? 0.
rt
Zz: "l
-
“ rt
UQ n'
r1 T
O
ra
u>.
as
3 t
si 3".
-X 39
a
sr o
>i °
ra
C-
3
ra
ra
*1 c
rr
5\ir.
39 ca
ra
ra
e 39
ra
ö ra
*i —•
ra w
ra
C-
3
•ra
ra £2
O c.
’ rt_
~ 33
— rt
c
ra
at
r1 n.
- °5
s •
ra
r
ra
ra
rt
r
*1 C3
“ rt
30 t"
s a
*7 1
O
rt
rt"
cL
a
ii a5.
rt
a- ^
rt
a
'n K
_- a
39 3
c
a
U-
f
EL i..
Cl ~
? £.
rå ~
Siden- och Klädeskram-  kandlare
34
28
32
28
34
34
30
35
26
25
Diversehandlare
29
18
—
—
36
24
—
—
40
30
—
—
45
33
—
—
49
38
—
—
Spannemåls-, Minut- o.
Victualiehandlare. . .
107
168
112
163
_
116
161
_
117
149
_
114
148
Läderhandlare
17
5
—
—
18
8
—
—
15
9
—
—
16
8
—
—
16
11
—
—
Me ubel hand lare
1
2
—
—
1
2
—
—
1
2
—
—
1
2
—
—
1
2
—
—
Bokhandlare
27
21
—
—
26
28
—
—
20
20
—
—
25
24
—
—
25
24
—
—
Kryddkramhandlare . .
213
181
—
—
220
196
—
—
223
187
—
—
228
196
—
—
236
198
—
—
Tobaks-Fabriks-Idkare
12
—
—
248
12
—
—
259
12
—
—
286
13
—
—
306
15
—
—
321
Tobakshandlare
50
10
—
—
50
10
—
—
48
10
-a-
—
44
10
--
—
43
10
—
—
Jernkramhandlare . . .
14
20
—.
—
15
19
—
—
18
21
—
—
17
21
—
—
17
24
—
—
Linkramhandlare ....
13
14
—
—
13
14
—
—
13
14
—
—
13
14
—
—
13
14
—
—
Hattstofferare
10
7
—
—
10
7
—
—
10
8
—
—
10
8
—
—
10
8
—
—
Lärftskramhandlare . .
38
32
—
—
40
34
—
—
34
29
—
—
35
29
—
—
37
32
—
—
Bryggare
46
32
—
—
44
25
—
—
45
28
—
—
45
. 25
—
—
40
29
—
—
Branvins-distillerings-  Idkare
32
6
34
6
34
4
_
34
5
_
34
6
_
Bagare
39
—
79
80
43
—
96
101
38
—
91
86
44
—
76
75
42
—
71
73
Vinskänkar
75
123
—
—
76
123
—
—
75
114
—
—
80
112
—
77
101
—
—
Skräddare
129
—
449
363
125
—
451
364
134
—
430
316
137
—
437
333
142
—
412
356
Skomakare
249
—
356
393
171
—
360
393
225
—
392
485
219
442
504
184
—
380
403
Slagtare
22
—
42
87
19
—
36
71
20
—
35
79
20
—
46
124
21
—
38
63
Gnld-o. Silfverarbetare
samt Juvelerare . . .
58
82
81
57
88
93
55
__
98
99
54
105
99
54
___
104
86
Goopvaerdie-Skeppare .
115
—
—
—
lil
—
—
—
108
—
—
105
—
—
—
104
—
—
—
Hofslagare
35
—
43
*25
31
. —
*0
120
31
—
49
122
29
—
39
129
27
—
38
121
7
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
c.
n
n
35 2
-i 7
rt
•-»
ft
St —
* 00
"7 a
cr m
rt
=T c
-1 r-  rt ~
a.
6
p
a
"L j5
33 rt'
O
0S:
Lärlingar oell
.indra arbetare.
cL
C:
2 X
? c.
-■ o
“. rt
CJQ ‘rt'
Kl
Lärlingar och
andra arbetare.
rt
C-
3
C:
rt
rt
P c.
rt
r “
w
~ rt
c »IT.
CJQ rt
as c
rt
rt"
rt
Lärlingar och
andra arbetare.
Ledamöter.
? i
e* sr
Sf cc
ETC n
CJQ rt
cs 3
o
rt
v>
0J:
rt"
rt
Lärlingar oell
andra arbetare.
Bleckslagare
10
15
25
13
15
34
13
12
33
13
—
13
30
15
16
31
Tunnbindare
30
—
45
51
30
—
44
50
27
—
40
49
29
—
41
49
29
—
27
38
Fiskköpare
31
—
—
53
28
—
—
55
28
—
—
53
30
—
—
55
28
—
—
55
Sejlare
5
—
11
19
5
—
10
19
5
—
11
19
5
—
13
21
5
—
12
20
Mur ro Usta re
13
—
60
20
13
—
C8
24
13
—
70
30
14
—
76
38
15
—
79
22
Sockerbagare
25
—
14
39
29
—
18
41
30
—
14
48
33
—
14
4S
31
—
18
50
Gördelmakare
6
—
7
9
6
—
7
9
6
—
5
10
6
—
6
12
7
—
12
14
Foderalmakare
1
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
1
—
_
Bokbindare
—
45
61
38
—
47
68
37
—
56
72
39
—
46
67
41
—
46
77
Stenhuggare
Sämsk- och Handskma-
2
11
18
2
14
15
2
-*
13
17
o
—
12
18
2
—
10
18
kare
7
—
G
1
5
—
5
1
5
—
5
1
5
—
5
1
5
—
5
1
Körsnärer ........
Klen- och Pistol-Sme-
14
16
16
15
12
12
15
—
10
11
14
10
11
13
—
9
10
der
Svarfvare oell Block-
19
19
40
19
—
18
45
18
—
23
66
20
—
25
56
20
—
32
69
makare
10
—
17
18
10
—
16
17
9
—
10
18
S
—
8
16
8
—
8
16
Byggmästare
6
—
24
177
8
—
22
160
8
—
19
156
9
13
133
9
—
10
107
Perukmakare
13
—
4
19
14
—
4
20
15
—
4
19
16
—
4
21
17
—
5
20
Gulddragare
3
—
5
1
4
—
4
3
4
—
4
3
4
—
4
2
4
—
4
2
Messingsslagare
3
—
4
4
3
—
5
4
3
—
4
4
3
—
5
3
3
—
5
5
Pumpmakare
. 5
—
1
6
5
—
1
6
5
—
2
4
5
—
2
5
4
—
1
3
Notfiskare
5
—
—
2
5
—
—
2
5
—
—
3
5
—
—
2
6
—
—
1
Skorstensfejare
8
—
8
54
8
—
8
56
8
—
8
54
8
—
8
56
8
—
8
56
Garfvare
G
—
29
7
5
—
27
7
6
—
28
7
7
—
43
9
6
—
45
8
Carduansmakarc ....
8
—
11
13
5
—
12
13
7
—
11
13
8
—
13
13
8
—
12
16
Borstbindare
5
—
—
14
5
—
—
15
6
—
—
15
6
—
—
14
6
—
14
Plåtslagare
6
—
14
19
6
—
16
18
"6
—
17
13
6
—
13
17
6
—
11
18
Kammakare
11
—
9
15
11
—
11
17
11
—
10
14
9
10
15
9
—
12
20
Guldslagare
5
—
4
6
6
—
5
7
5
—
3
7
5
—
5
8
6
—
5
8
Kopparslagare
15
—
16
23
13
—
16
20
14
—
16
24
14
—
18
23
14
—
20
21
8
Ar 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
cL
n
3 P
? c-
f—i ST
W
Z".
CJQ g
Gesäller.
Lärlingar och
andra arbetare.
t-
0>
a.
K
B
C=
Handels-Betjen-  ter o. Lärlingar.
Gesäller.
Lärlingar oell 1
andra arbetare. !
Ledamöter.
2 *
3 a
o iL
n>
f ‘f
ts
— re
OQ g
r5 1
Gesäller.
Lärlingar och
andra arbetare.
Ledamöter.
rt) 5E
**' 05
? s.
rt
f “
ed
p—_ t,
(jä g
Gesäller.
Lärlingar och
andra arbetare.
Ledamöter.
Handels-Betjen-  ter o. Lärlingar.
Gesäller.
Lärlingar och
andra arbetare.
Glasmästare ....
22
—
13
.34
20
—
15
31
23
—
16
33
23
—
14
31
22
—
13
28
Tenngjutare . . .
4
—
4
2
3
—
5
—
3
—
5
1
3
—
3
2
3
—
4
2
Hattmakare . . .
11
—
14
6
9
—
14
6
8
—
14
6
7
—
14
6
7
—
14
6
Gelbgjutare . . .
12
—
15
33
12
—
14
28
12
—
16
35
12
—
15
36
12
—
22
33
Stolmakare . . .
12
16
22
10
—
18
25
10
—
11
21
12
—
8
22
15
—
16
27
Tracteurer ....
90
—
—
92
—
—
—
92
—
—
—
92
—
—
—
95
—
—
—
Krögare
3
—
—
—
3
—
—
—
3
—
—
—
3
—
—
—
3
—
—
—
Snörmakare . . .
16
—
22
36
16
—
23
37
16
—
24
34
17
—
27
58
17
—
24
55
Malare
42
—
69
92
43
—
* 56
89
43
—
58
81
44
—
59
84
45
—
54
78
T rädgå rds mästa re
28
—
4
9
29
4
8
30
—
1
5
29
—
—
6
28
—
1
5
Klockgjutare . . .
3
—
2
2
3
—
1
3
3
—
1
3
3
—
1
4
3
—
—
1
Tapetserare ....
11
—
9
25
12
—
9
30
12
—
10
29
11
—
7
29
14
—
8
35
Sadelmakare . . .
29
—
47
67
29
—
43
65
29
—
40
65
30
—
35
57
20
—
32
52
Snickare
67
193
61
158
lS9
63
185
269
64
173
261
72
194
250
Segelmakare . . .
5
4
13
5
—
5
10
6
—
6
8
6
—
7
9
6
—
6
8
Hyrkuskar ....
12
—
—
—
12
—
—
—
12
—
—
—
12
-
—
—
12
—
—
—
K a k el u n gsma ka re
13
-
41
38
12
—
45
36
10
—
50
37
10
—
40
38
10
—
37
35
Vagnmakare . . .
11
—
15
32
10
—
14
23
10
—
20
26
11
—
19
28
12
—
24
30
Repslagare ....
4
26
6
4
—
19
7
4
__
19
11
4
—
22
13
4
—
22
9
Summa
2,068
667
1,945
2,77011,993
687
1,919
2,72612,050
671
1,95712,900
2,078
671
1,996
2,997
2,0531 670
1,926
2,797
På beloppet och värdet af ofvanuppiäknade Handtverks-Idkares lillverkningar
har Öfver-Slathållare-Embetet ej kunnat erhålla någon uppgift; men
värdet af Tobaks-Fabriks-Söcietetens tillverkningar, till stämpling anmäldta bos
Slädens Ilall- och Manufactur-Rält, bar blifvit uppgifvit sålunda:
År 1838
„ 1839
„ 1840
„ 1841
„ 1842
B:co R:dr 493,097.
„ „ 475,124.
„ 504,834.
„ 509,709.
„ „ 552,165.
Enligt
(Inhäftas emellan pag. 8 och 9.)
Enligt Hall- oell Munufuctur-Riittcns uppgifter har antalet af de under denna Ratt lydande Fabrikanter
och Manufacturisler samt deras arbetare, jemte värdet af tillverkningarne, under ifrågavarande år, varit följande:
Å
r 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar och
andre arbetare.
Tillverknings-
värde.
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar och
andre arbetare.
Tillverknings-
värde.
Idkare.
1 Gesäller.
5 r*
c. B:
-i <1
n> —
“ 00
6 “
a
a 0
d ~
Tillverknings-
värde.
Idkare.
Gesäller.
= £
rt ~
' 3
~ aa
C" ä
n>
=T 0
"i
n O"
g
BB: «
C-
je 2.
3
OQ
*1
E
pr
3
*1
<T>
Gesäller.
Lärlingar och
andre arbetare.
Tillverknings-
värde.
Bomulls- och Linne - Fabri-
i
kan ter
251
12
270
194,677
24
13
295
198,055
22
17
346
164,833
20
20
363
185,394
20
20
354
181,965
Band-Fabrikanter
9|
11
95
45,121
9
12
87
44,999
11
9
98
48,164
9
9
99
45,262
10
8
91
46,240
Klädes-Fabrikanter ....
15
36
460
442,573
15
36
451
509,490
15
38
323
422,036
15
46
364
407,041
14
42
395
486,759
Siden-Fabrikanter
16
70
457
467,495
16
75
496
494,431
15
74
560
569,351
15
67
580
578,118
17
69
591
621,495
Stoffts-Fabrikanter ....
6
—
21
20,053
5
—
22
19,968
8
—
24
34,798
7
—
33
31,882
6
—
22
23,431
Strump-Fabrikanter ....
9
14
64
19,052
8
12
64
17,917
8
11
71
21,973
7
19
69
23,285
8
18
89
24,772
Cattuns-Fabrikantcr ....
6
5
32
13,047
3
2
30
10,111
4
3
32
11,532
2
3
30
12,151
4
7
36
11,001
Appreteurer
2
—
6
1,600
2
—
4
1,000
2
—
5
1,500
2
—
6
1,900
2
—
6
1,400
Bildhuggare
4
—
4
800
5
—
5
900
4
1
4
1,000
3
1
4
800
4
2
4
800
Bensvärts-tillverkare ....
2
—
4
2,000
2
—
4
2,000
4
—
7
3,900
3
—
4
2,600
4
—
5
2,500
T? * J
1
1
300
2,500
2
1
2
600
2
1
4
900
Chemiska Bleken
2
—
5
3,000
1
—
4
2,500
1
—
4
0
5
3,000
1
4
2,900
Chirurgiska Instrumentmakare
3
6
13
6,614
3
7
9
6,348
3
7
10
3,985
3
5
9
3,700
4
7
9
3,700
Silkesredare
11
—
26
27,600
12
—
21
28,000
11
—
16
25,000
11
—
20
24,500
12
—
21
25,200
Chocolad-tillverkare ....
4
—
4
3,800
6
—
6
4,000
6
—
6
3,800
6
—
6
3,700
7
—
7
4,400
Eau de Cologne-tillverkare .
9
—
9
14,122
9
—
9
14,841
9
—
9
16,129
9
-
9
10,475
11
—
11
13,616
Färgberedarc
3
—
6
4,200
2
—
5
4,000
2
—
4
4,500
2
—
3
5,000
3
—
3
3,400
Foderalmakare
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
0
400
2
—
2
400
Färgare
17
21
29
23,000
17
18
33
35,533
16
20
27
20,300
19
18
28
20,200
21
19
27
18,700
Fabriksrcdskaps-ti 1 lverkare .
9
—
12
3,900
9
4
13
3,700
8
5
13
3,200
7
7
14
3,600
8
10
12
4,000
Förgyllare
9
10
9
3,400
7
6
11
3,000
8
6
15
3,700
8
5
14
3,600
8
8
14
4,100
Gipsgjutare
2
—
5
1,400
2
—
2
1,400
2
—
2
1,400
2
—
2
1,400
2
—
2
1,400
Glasslipare
5
3
14
4,800
4
2
12
4,700
4
3
14
4,800
5
4
17
5,100
5
2
14
5,600
Gasapparat-tillverkare . . .
1
—
15
12,350
1
—
18
20,601
1
—
19
22,266
1
—
30
23,060
1
—
34
24,734
Hvitgarfvare
3
—
6
1,400
3
—
4
1,300
3
—
3
1,000
3
—
3
1,000
3
—
3
800
Engelska -Lädergarfveriet* . .
3
35
22
281,833
8
33
23
161,584
8
31
18
171,598
9
40
29
202,161
11
41
45
208,386
Handskmakare
3
5
44
12,759
3
4
42
10,015
3
6
42
9,329
3
7
43
9,587
3
5
40
9,527
ÖJver-Stuthullare-Embetets Femavs-Berättelse för åren i838—784
År 1838
1839.
1840.
1841.
1842.
G-
r-
ri
Gesäller.
c_ K:
å 5*.
OQ
& «
1 g
C6 “
< jjf
s. r
a z.
a‘
£
a
Gesäller.
= t-
& a.
ft “
— a
S “•
— o
-s «
(t “
■ Till verknings-  värde.
1
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar oell
andre arbetare.
4
c- X-  a
OO
Idkare.
Gesäller.
Lärlingar och
andre arbetare.
Tillverknings-
värde.
Idkare.
Lärlingar och
audre arbetare.
Tillverknings-
värde.
Hagclstöpare
l
—
2
800
i
—
2
800
i
—
2
800
i
—
2
800
i
2
800
Hatt-tillverkare
8
8
8
7,000
7
9
6
6,500
9
ii
5
7,000
10
10
7
6,900
10
9
8
6,900
Jernblecks-lakcrare ....
3
3
3
1,300
2
2
5
1,200
3
3
5
1,500
3
3
6
1,500
4
4
8
2,100
Jern- och Stål-arbetare
12
O
18
4,200
12
3
16
4,500
14
4
21
5,400
15
3
25
6,100
14
7
27
6,900
Jerngjuterier
2
—
169
164,143
2
—
121
171,918
2
—
112
149,584
1
_
84
92,752
1
—
67
78,451
Kardfabrikanter
5
3
49
7,994
4
3
52
7,927
3
3
54
7,694
4
2
49
8,570
4
2
47
10,582
Kortfa brik anter
4
_
21
2,940
3
-
18
3,200
3
—
19
4,080
3
—
19
9,120
3
—
20
18,474
Kautschuksfabrikanter .
1
—
5
1,700
1
—
5
1,700
1
—
7
2,300
1
—
9
2,300
1
—
6
3,500
Kemiska Fabriker ....
KlUdcs-renovatcurer ....
4
4
500
4,500
3
18
5
22
7,300
4,500
o
D
4*-
Ci 'h*
8 8
17
—
18
4,300
16
—
19
4,500
X
16
1
21
<■
18
O
20
Korgarbetare
6
6
2
3,100
6
1
6
2,800
6
3
6
2,800
6
2
6
2,900
6
3
6
2,800
Lack- och Kork tillverkare .
10
—
10
5,100
8
—
8
4,100
7
—
7
4,200
8
—
8
3,900
7
—
7
4,200
Läder-lakerarc
4
—
4
2,500
2
—
2
1,500
4
—
4
2,100
4
—
4
1,400
3
—
3
1,100
Ljuskrone-tillverkare . . .
Likkist-ti 11 verka re ....
1
1
200
1
2
3
o
500
1,000
23,900
;
1
400
o qnn
Snickare
35
40
87
24,200
37
38
86
24,900
33
41
75
23,500
33
31
-c
80
35
33
O
73
x,OuU
22,500
Skomakare
75
34
125
34,400
82
27
141
35,800
79
45
153
39,700
85
43
148
41,900
88
38
143
40,900
Ma thema t i ske fns t nimen (ma-
ka re
9
1
20
10,400
8
2
18
10,200
8
3
18
10,000
9
1
20
9,300
9
1
19
8,800
Meteorologiske Instrumentma-
kare
2
—
3
2,400
3
—
4
2,800
3
—
3
2,800
3
—
3
2.SOO
3
—
3
2,800
Metall- och Bronze-arbetare .
15
20
31
11,600
16
16
24
10,500
15
17
26
9,700
14
14
22
9,200
11
10
18
9,300
M u si k a 1 i sk e I n s tr u m en t m ak a r e
7
5
12
4,000
4
7
7
2,600
4
6
6
2,600
3
5
5
2,200
3
1
5
1,900
Mechaniske Fabrikanter . .
4
5
12
6,700
7
5
12
7,800
7
1
8
5,500
7
1
16
5,500
8
2
17
5,600
Nipper- och Galanteri-Fabri-
kanter
7
—
17
13,500
6
—
8
9,400
4
—
4
7,700
5
—
6
8,300
5
—
5
8,600
Optiske Instrumentmakare
1
—
6
1,500
1
—
5
1,500
1
—
7
1,500
1
—
7
1,500
1
—
7
1,500
Olje-Raflinerare
1
—
1
200
1
—
1
200
1
—
1
200
2
—
2
400
2
—
2
1,200
Porcelaines-Bruk
2
29
168
96,098
2
26
161
98,169
1
26
151
88,875
1
25
157
95,118
1
35
165
103,330
Pappers-Lisserare
2
—
2
500
2
—
2
500
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
2
400
Portefeuillc- och Etui-tillver-
kare
1
1
200
2
1
4
800
2
1
5
800
3
1
8
1,000
3
5
10
1,700
A
r 1838.
1839
1840.
1841.
1842.
oi
= t-1
H
03
cl £
H
U
sl sr
H
a,
= t""
H
B
° f1
H
O
►i re
ET.
i jf
O
i
cb ~
re"
O
"S •-s
Cl ~
_
O
re re
re —
O
"1 "S
Cb —
re 5"
01
■1
n
ot-
ea"
- OQ
»i 3
^ 97“
c- l;
j® 2.
01
►1
Cb
V)
11:
sr
agar
arbel
m 3
e.
re 2.
yr
(b
B:
«T
“ 09
ir“
£:: **
K
r-
B
"1
Cb
K:
re"
re 05
S-"
B: ^
a 2.
yr
B
Cb
re"
»0?
sr 5
re ™
2. *"
re* 5.
» S
09
03 O
OQ
6S O
09
» o
CJQ
B O
oo
re sr
l
«> sr
'
1
re
1
Cb ~
1
Porcelaines-mälare ....
i
—
1
400
1
—
i
400
1
—
i
400
1
—
1
400
1
—
1
400
Parasol-raaliare
6
2
4
1,200
6
—
6
1,300
7
—
7
1,300
8
—
8
1,500
8
7
14
3,000
Rit- och Väfskedsmakare . .
1
—
2
600
1
—
2
600
1
—
2
600
1
—
2
600
1
—
2
600
Repslagare
2
9
2
16,000
3
9
3
27,500
4
10
5
16,700
3
11
4
18,900
4
10
4
19,600
Stilgjutare
1
1
8
11,809
2
5
11
13,421
2
9
17
16,704
2
8
11
13,000
1
2
6
8,500
Saltraffinerare
1
—
3
1,500
1
—
3
1,000
1
—
3
1,000
1
—
3
1,000
1
—
3
1,000
Saffians-Fabrikanter ....
3
1
12
23,964
4
2
10
14,220
4
1
10
11,426
2
2
9
23,186
3
2
9
24,307
Skärslipare
1
1
1
400
2
—
4
300
2
—
2
500
1
—
2
403
1
—
2
400
Stcnkärls-Fabrikanter . . .
1
—
1,200
1
—
1,200
1
1
10
1,200
1
5
6
1,200
2
6
5
7,900
Stenslipare .......
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
2
400
2
—
2
400
Såpsjudare
6
—
14
"6,000
6
—
13
77,000
7
—
14
65,500
7
—
15
66,000
7
—
14
66,700
Spegel-Fabrikanter ....
7
—
7
5,580
6
—
6
5,037
7
—
9
5,975
8
—
11
6,855
6
—
7
5,100
Sockerbruk
17
—
185
1,293,349
13
—
176
1,363,980
13
—
178
1,196,758
12
—
167
1,243,203
13
—
184
1,296,397
Stearinljus-tillverkare . . .
—
—
—
—
—
—
1
—
8
10,000
1
—
10
35,000
\
146
234,555
1
163
270,750
1
198
301 000
1
_
217
315,276
Tobakspip-Bruk
1
—
3
1,200
1
—
4
1,200
1
—
4
800
1
—
3
800
1
—
4
1,000
Tapetserare
5
1
10
3,100
5
1
12
5,000
6
1
13
3,700
6
—
12
3,700
6
1
6
2,900
Tvåltillverkare
2
—
4
2,700
2
—
2
2,700
4
—
4
2,900
4
—
4
3,000
4
—
4
2,500
Tagelberedare
1
—
1
300
1
—
1
300
1
—
1
200
1
1
200
1
—
1
200
Tapetmålare
21
12
45
14,100
20
13
45
13,800
24
15
54
15,700
29
20
67
18,500
29
17
74
19,300
Tobaksplanteurer . . * . .
3
—
3
800
3
—
3
2,400
3
—
3
2,400
3
—
3
2,400
4
—
4
3,200
Talgljustillverkare
5
—
10
25,300
4
—
7
24,400
9
—
16
25,400
7
—
12
27,000
9
—
15
28,500
Urfabrikanter
31
22
38
14,200
31
26
37
15,100
33
22
38
13,800
33
14
45
13,000
33
22
42
12,600
Vaddtillverkare .....
1
—
2
340
1
—
1
230
1
—
1
290
1
—
1
350
1
—
1
220
Vaxdukstillverkare ....
6
—
8
15,462
5
—
8
19,534
5
—
L9
14,529
5
—
10
11,111
4
—
8
12,329
Vaxljustillverkare
2
—
8
41,300
3
—
7
42,383
3
—
10
30,468
3
—
8
39,164
3
—
6
25,870
Åkdonstillverkare
5
—
24
7,000
7
—
18
6,300
5
—
13
1,900
4
—
8
1,800
4
—
7
1,700
Ättiks-Bryggare
5
—
8
10,100
5
—
9
9,900
5
—
6
8,400
6
—
7
7,000
10
—
10
7,800
Diverse Idkare
13
—
15
3,100
14
—
14
4,000
12
—
14
3,700
13
—
23
5,048
17
—
17
10,956
Summa
566|434
2,994)3,827,930
564|420
2,97313,940,962) 576
454
3,04213,702,677
592
453
3,185
3,795,5691618147713,004
3,685,242
9
Idkare af serskilda Näringsjrken ej hörande till någondera af Borgerskapets
Classen, hafva varit:
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Contigent-Borgare
22'
23
23
22
26
Personer, sorn innehade rättighet att idta:
lUädmäkleri
88
93
98
109
112
■Nipperhandel
41
48
56
56
61
Spisqvartersrörelse
50
46
42
40
35
Krognäring
397
394
383
375
368
Spisqvartersrörelse, utan försäljning af spirituosa
3
2
2
2
2
Nålstolskramhandel
5
5
5
4
4
Mångleri
140
154
163
150
112
Lutfiskförsäljning
27
33
27
18
21
Ljusstöpning
68
78
72
56
62
Hembryggeri
5
4
4
4
4
Tillverkning och försäljning af bakelser, pepparkakor,
korf, metvurst, glas och porcelainc
66
78
67
70
76
Grönsakers försäljning
49
52
55
49
52
försäljning af kokadt Caffe
6
14
11
14
10
Summa
967
1,024
1,008
969
945
Hvarutom år 1842 befunnos:
Apothekare . . 14,
med Betjening
i och för
rörelsen
55.
Badaremästare 19
d:o
d:o
d:o
40.
Boktryckare . 19
d:o
d:o
d:o
297.
Koppartryckare 5
d:o
d:o
d:o
12.
Stentryckare . 1'7
d:o
d:o
d:o
27.
Åkare 74
d:o
d:o
d:o
194.
Till upplysning om förhållandet med Hufvudstadens Handel och Sjöfart
under ifrågavarande tidrymd, får Öfver-Ståthållare-Embetet meddela
följande, från Kongl. General-Tull-Styrelsens Revisions-Contor lemnade uppgifter:
Öfver-Slåthullave-Embetels
Femurs-Berättelse för arén >838—18^2, 2
10
Är 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Värdet af de till Stockholm fran ut-  rikes orter införde varor utgjor-  de  B:co R:dr
i
9,054,544
n
9,840,859
25
8,041,727
36
9,874,525
7
9,317,924
37
Hvaribland de från Finland uppgått till
1,456,590
32
1,18S,419
1
855,415
16
982,999
4
1,038,351
25
Värdet af varor, inkomne på neder-  lag och credit upplag .....
2,439,527
47
2,761,364
20
3,193,396
36
3,1>55,569
1
2,965,608
4
Ifrån utrikes orter till Stockholm an-  lände Fartygs antal
1,086
932
776
834
857
Heras lästetal
49,8914
—
44,298^-
—
39,024
—
39,686
—
40,190-i
—
Brutto-inkomsten i Stockholm af tull
för importerade varor . B:co R:dr
1,424,428
23
1,347,120
39
1,276,601
7
1,418,707
42
1,452,099
23
Hito af nederlags-recognition „ ,,
4,777
42
4,102
15
4,637
32
7,344
39
5,008
26
Dito af afgift till Handels- och Sjö-  fa rts-Fonden .........
100,347
26
157,833
30
147,176
11
160,032
47
158,941
21
Hito at Fyr- och Båk-afgift . . . .
13,244
20
12,072
3
10,843
—
10,749
18
11,170
13
Hito af Lastpenningar
14,043
3
12,484
19
10,872
5
10,961
9
11,134
20
Ifrån inrikes orter ankomne Fartyg st.
873
—
911
953
—
871
899
—
Tillförsel af Bränvin, sjöledes, k:nr
2,959,200
—
3,142,716
—
3,516,364
—
2,479,004
_
2,647,135
—
Värdet af de från Stockholm till ut-  rikes orter utförde varor, utgjor-  de  B:co R:dr
8,663,184
23
6,500,268
33
6,372,455
13
8,355,750
13
11,274,372
27
Heribland exporterade till Finland för
ett värde af
563,567
36
518,962
39
575,674
2,163,646
5
3,346,089
15
Värdet af varor, utförde från Stock-  holms nederlag och credit-upplag .
144,314
28
119,775
14
184,022
2
160,613
15
174,113
18
Till utrikes orter ifrån Stockholm af-  gå ugne Fartygs antal
1,163
1,072
918
958
961
Heras lästetal
55,235
—
49,588
—
44,118
—
43,598i
—
42,8574
—
Brutto-inkomst i Stockholm af tull för
exporterade varor . . . B:co R:dr
216,333
15
225,562
4
128,859
31
138,883
46
115,710
2.6
Hito af nederlags-recognition . . . .
601
34
504
3
588
I 1
466
13
467
39
Hito af transito-afgift
753
42
601
10
861
12
2,303
19
1,310
23
Hito af Fyr- och Båk-afgift . . . .
9,242
47
8,472
16
7,825
9
7,763 40
7,550
10
Hito af Lastpenningar
10,112
19
9,028
27
8,455
44
8,552 23
7,870
23
Värdet af de ifrån Stockholm expor-  terade trudvaror .
190,315
19
165,878
34
193,398
44
202,557
n
103,057
44
11
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Stångjern, utförd t ifra
n Stockholm SlifiS
265,586
7
282,236
4
266,697
10
283,093
5
246,552
10
Beck dito ....
3,340*
—
2,968
—
2,896
—
2,547
—
2,067
—
Tjära, exporterad ifrån Stcckholrn d:o
Till inrikes orter ifrån Stockholm af-
22,260
19,468
—
25,126
—
22,2234
—
25,352
—
gångne Fartyg
1,237
-
1,259
-
1,213
—
1,119
—
1,174
—
Uti det uppgifna värdet af varor, införde ifrån eller utförde till utrikes
orter, ingå äfven Guld och Silfver, till nedannämnde belopp:
lafö reit:
Guld, arbetadt
,, oarbetad t
Silfver, arbetadt
,, myntadt
„ oarbetadt
Ulf öv dt:
Guld, arbetadt
„ myntadt
Silfver, arbetadt
„ myntadt
„ oarbetadt
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
R:dr
4,025
—
2,425
_
2,760
1,024,480
87
632
140,032
4,660
14,611
1,576
—
2,150
—
822
24
1,681
12
24
12
907
9
1,417,104
393,472
**
480
100
5
430
500
1,026
4,736,726
276,392
”
32
ff
37
2,405,790
24
5
93
2,085
36
16
365
90,062
12
»J
if
—
1,488,864
178,156
—
»
Ifrån härvarande Sjömanshus är meddeladt, att Stockholms Skepps-Rederier
tillhöriga Fartyg och deras lästetal utgjort:
År 1838 . . . 122 Fartyg med .
1839 . , . 136 „ „ . .
1840 ... 150 „ „ . .
1841 ... 149 „ „ . .
„ 1842 , . . 147 „ „ . .
och under dessa år hafva vid Skeppsvarfven härstädes blifvit byggde Sex nya
Fartyg, uppmätte till 777 Läster.
Vid jemförelse af de anförde uppgifterne angående Hufvudstadens handel
och sjöfart under ifrågavarande år hefinnes, på sätt Grosshandels-Societetens
och Skepps-Rederiernes Deputerade uti deras afgifne utlåtande anmärkt; att
99
99
99
9,826 Läster.
11,235 „
13,024 „
12,783 „
12,779 „
12
värdet af de till Stockholm från utrikes orter inkomne varor, då derifrån afräknas
infördt guld och silfver, varit i aftagande åren 1839 och 1840, men
åter stigit 1841 och 1842: att de från Stockholm till utrikes orter exporterade
varornas värde, när likaledes afdrag göres för de stora belopp af myntad
t silfver, som blifvit ulförde åren 1838, 1841 och 1842, icke synnerligen
omvexlat: att antal och lästetal af Fartyg, som till Stockholm anländt ifrån
andra Länder eller afgått ifrån Stockholm till utrikes orter, hafva betydligen
minskats efter Ar 1838: att deremot Fartyg, hitkomne eller härifrån afgångne
i och för den inrikes handeln, förblifvit vid någorlunda lika antal: samt alt
Stockholms Skepps-Rederier tillhöriga Fartyg ökats i antal och lästetal; vid
hvilket sistnämnde förhållande likväl nyssbemälde Deputerade gjort den erinran,
att, enär ringa sysselsättning och förminskad inkomst, i följd af låga
frakter, för Fartygen ägt rum, serdeles under sednaste åren, de Skepps-Redare
i Slockholm vid 1842 års slut tillhöriga 147 Fartyg, med 12,779 Läster,
i afseende på saluvärdet ej motsvarade antalet år 1838 af 122 Fartyg,
med 9,826 Läster.
Grosshandels-Societetens och Skepps-Rederiernes Deputerade hafva för
öfrigt anfört: att exporthandeln på Brasilien visat sig i märkbart altagande,
den Ostindiska handeln åter i märkbart tilltagande, till resultaten förmånligare
i afseende på import, mindre gynnande, jemförelsevis, för export: att
handeln på England betydligt aftagit; äfvensom ställningen i Norra America,
i följd af der inträffade brytningar i handels- och credit-förhållanden, föranledt
minskad varu-export till denna Verldsdel: och att( i det hela, handelsförhållandet
de sednare åren varit mindre fördelaktigt; hvarjemte Deputerade
fästat uppmärksamheten på den stora import, som ägt ram, af manufacturvaror
och i allmänhet luxe-artiklar.
Coopvaerdie-Skeppare-Societetens Hufvudman har uppgifvit: att ungefärligen
en fjerdedel af Societetens Ledamöter äro ulan Fartyg, och deribland
flere personer utfattiga: att omkring en fjerdedel af de öfrige Ledamöterne
föra Fartyg ifrån andra Städer, så att knappt flere, än hälften af Societetens
hela personal, äro sysselsatte såsom Befälhafvare på Stockholms Fartyg: att,
så vidt Hufvud mannen hade sig bekant, allenast fyrra af Ledamöterne voro
helt och hållet, och sju eller åtta till mindre del ägare af de fartyg, som de
förde: samt att ungefärligen hälften af de Stockholms Skepps-Rederier tillhöriga
Fartygen föras af Skeppare, som äro Borgare uti andra Städer; och har
Societetens Hufvudman ansett dessa förhållanden lika litet antyda någon stigande
välmåga hos enskilde Ledamöter, som någon förkofran inom Societeten
13
i allmänhet, hvilket icke eller kunnat vara att förvänta, då Svenska handeln
och sjöfarten, ehuru en för deni gynnsammare period syntes uppkomma åren
1838, 1839 och 1840, under hvilken tid en, jemförelsevis emot föregående
år, ganska betydlig mängd Fartyg byggdes och utrustades, sedermera återgått
till sin förra vanmakt, likasom handels- och sjöfarts-conjuncturen i allmänhet
äfven uti andia Länder de tvänne påföljde åren försämrats.
Mimithandels-Classerne uppgåfvo redan till Femårs-Berättelsen 1833,
att deras yrken under då ifrågavarande år ansenligen aflagit och blifvit
bragte till en vida sämre ställning, än tillförene; och såsom orsaken härtill
anfördes hufvudsakligen: penningebrist och menlig conjunctur för handel i
allmänhet: saknad af ett Handels-Reglemente, sorn, lämpadt efter lidens behof
och förhållanden, närmare och mera bestämdt utstakade hvarje Corporations
rättigheter och, genom nödiga correctiver, satte en gräns för den ena
Medborgaren att inkräkta på den andras område oell såmedelst betaga den
ringa vinst, som af yrket möjligen kunde hämtas: det intrång, som, i saknad
af ett sådant Handels-Reglemente, gjordes af personer, hvilka dels icke
voro till yrket lagligen berättigade, dels kunde, med anledning af Författningar,
anses dertill berättigade, utan motsvarande skyldigheter: och slutligen
ett för mycket utvidgadt antal Ledamöter af en och samma Handelsgren.
Uti uppgiften till Femårs-Berättelsen af år 1839 åberopades ofvannämnde
förhållanden, såsom anledningar i allmänhet till särskilde MinutbandelsClassers
aftagande och deras rörelses inskränkning, äfvensom Borgerskapets
Äldste då förmälde, att de, uti en till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
ingifven, den 25 April 1837 daterad skrift, sökt ådagalägga, att det till ny
Handels-Ordning uppgjorda förslag, hvilket Kongl.. Commeree-Collegium år
1836 till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet aflemnat, ingalunda skulle undanrödja,
utan fastmer komma att befordra de olägenheter, som öfverklagades.
Förut anmärkte förhållanden hafva Borgerskapets Äldste åberopat såsom
ännu fortfarande orsaker till de flesta Minuthandelsgrenars mindre goda belägenhet;
hvarjemte Borgerskapets Äldste erinrat, att Borgare-Ståndet vid
sistförflulne Riksdag till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet ingått med förslag
till förnyadt Handels-Reglemente, enligt hvilket separation vili minuthandel,
jemväl inom Hufvudstaden, skulle komma att upphöra.
Serskildt hafva anfördt:
Siden- och Klädeskramhandlare: att hvarjehanda, på deras handel menligt
inverkande förhållanden tillkommit; i hvilket afseende hufvudsakligast
blifvit anmärkt, att en af Mosaiska Lärans Trosför vand Ler, A. L. Soldin, den
14
16 Februarii 1838 undfått dea vidsträckta rättighet, att i hvilken Svensk
Stad han viet åstundar, föryttra i öppen salubod egna eller i comrnission till
försäljning lemnade fabriksvaror, hvilken genom Kongl. Commerce-Collegii, på
Nådig befallning, utfärdade Kungörelse af den 3 Augusti 1803 är Svensk
Fabrikant af Christna Trosbekännelsen medgifven, samt att flere härvarande
Svenske Fabriks-Idkare fått sig tillerkänd den förmån, att, i hvilken Svensk
Stad, som helst, så i parti som minut, sjelfve eller genom utskickade, försälja
icke blott egna fabrikstillverkningar, utan ock andra i comrnission emottagna
inhemska fabriksvaror; i följd hvaraf desse Idkare kommit att med
Siden- och Klädeskramhandlarne i betydlig nion dela den ringa förtjenst,
som dessa sednares handel kunnat inbringa, till deras och deras omgifnings
bergning; hvilket oaktadt deras skatter till Kronan och Staden ej i någon
mon blifvit förminskade:
Diversehandlare: att diverse-handeln, hvars idkare innehafva burskap,
ursprungligen är inskränkt lill försäljning af några få och mindre betydliga
varu-arliklar, hvilka ej ingå uti andra härvarande privilegierade Handelsclassers
rättigheter; hvarvid endast vore undantag för någre al Mosaiske Lärans
bekännare, hvilka, på grund af äldre innehafvande skyddsbref, fått vii
erhållen borgarerätt å diversehandel, bibehålla de mera utvidgade handelsfriheter,
hvartill de genom skyddsbrefven blifvit berättigade: alt Diversehandlare
tillförene tillhört och blifvit taxerade ibland Siden- och Kladeskramhandels-Socieletens
Class, men blefvo den 30 October 1840, efter Stadens
Handels-Collegii beslut, förenade till en egen Societet, med valde Hufvudman
och Deputerade till föreståndare, och äro försedde med ett af Eders Kongl.
Majit sedermera i Nåder .gilladl Reglemente: samt att Societetens ursprungliga
handel, som tili de utfärdade Resolutionerne för en hvar uppräknades, vore
så ringa och så föga lönande, att deraf för de fleste en högst obetydlig båtnad
kunde påräknas, derest ej genom Handels-Commissioner eller åt serskilda
binäringar riktad omtanka en något förbättrad utsigt skulle erhållas, att hämta
erforderlig bergning och sättas i förmåga att kunna de, äfven med denna
handel förenade dryga skatter utgöra;
Spannemåls-, Minut- och Victualiehandlare: att denna handel betydligen
minskats, synnerligen de sednare åren, sedan Tullumgälderna å Vietualievaror
ifrån Finland blifvit förhöjda och hämmat tillförseln derifrån, samt så
väl Allmogen, som större Godsegare, hvilka till Stockholm föra Victualier,
dels försälja dem i minut å torg och vid hamnar, dels genom Commissionärer
låta utbjuda dem i minut genom dagliga annoncer i Stadens Tidningar;
15
Bokhandlare: alt försäljning af Svenska Bokpressens alster i Hufvudstaden
under de sednasle åren mycket aftagit, sedan mera driftige Bokhandlare
etablerat sig uti liera Rikets öfriga Släder, hvarigenom den afsättning, som
Stockholms Bokhandlare förut haft att påräkna till orterna, numera nära helt
och hållet försvunnit: alt deremot omsättning af den utländska Litteraturen,
och hufvudsakligast den Tyska, på en del Bokhandlares händer varit ganska
betydlig och fördelaktig; hvilket dock synes vilja återgå till mera inskränkt
förhållande: att den bihandtering Bokbandlarne i Hufvudstaden de sednare
åren halt, uti handeln med konstar!iklar, numera nära nog afstadnat; hvartill
orsaken -torde igenfinnas dels uti Allmänhetens mindre smak för sådane
alster, dels uti en för handen varande mindre god penninge-conjunctur: och
att slulfofjden häraf vor’e, alt Bokhandeln i Hufvudstaden är i ett aflagande
tillstånd, då den deremot synes höja sig uti orterna;
Kryddkramhandlare: att den i allmänhet missgynnande handels-conjuncturen
äfven inverkat ofördelaktigt på Kryddkramhandelsrörelsen, serdeles som
den inträffade minskningen i rörliga penningetillgången äfven medfört rubbning
i allmänna förtroendet, hvilket sednare likväl utgjorde det största rörelse-capitalet;
Tobaksfabriksidkare:
att tillverkningen förhållit sig sålunda, att ehuru,
enligt hvad Stämpellistorne utvisa, fabrikationen af spunnen rulltobak varit
mindre, i följd af det i flera landsorter införda nyttjandet af så väl utländska
tobaksblader, som spunnen Norrsk och Dansk rulltobak, hafva likväl deremot
så väl cardus- som snus-till verkningen i någon nion ökats, äfvensom
den på de sednare åren införda Cigarr lil I verkningen något tilltagit; af hvilket
förhållande synes, tiel conjuncturerne kunnat vara lika gynnande de sednare
fem åren, som under de fem föregående; men i anseende till anläggning af
flera nya Fabriker, så väl i Hufvudstaden, som i småstäderne, hade försälj—
ningspriserne blifvit betydligen nedtryckta; och när härtill komine årligen
ökad osäkerhet vid fabrikaternes ulborgning, kunde Tobaksfabriks-handtei ingen
anses hafva på det hela aftagit, då dervid afVes den behållning Rikarne
skäligen borde hafva att påräkna;
Jernkramhandlare: att ehuru af den tillökning, som sedan år 1838 egt
ruin uti antalet af Jernkramhandels-Societetens Ledamöter och Betjente, den
slutföljd skulle kunna dragas, att rörelsen inom denna handelsgren under den
sednare liden vunnit någon utvidgning och förkofran, förhåller det sig likväl
ej sålunda i verkligheten, utan vore det fastmera en sanning, att denna handel
befinner sig uti ett aftynande tillstånd; hvartill de väsendtligaste or
-
16
sakerne uppgifvits vara: att jernkramhandel» med Finland, som fordom var
så betydlig, att af densamma flere ibland Societetens Ledamöter hämtade deras
förnämsta sysselsättning och inkomst, numera alldeles upphört: att friheten
vid Eskilstuna Flistads Smidestiliverkningars försäljning är i det yttersta
utsträckt: och att då äfven tillförene all under handhammare tillverkad nubb
och spik öfverlemnades ifrån tillverknings-orlen till Jernkramhandlare», för
att sedermera genom honom vidare föryttras, sysselsätter sig nu med denna
handel en stor del af Allmogen inom de orter, der varan tillverkas;
Linkramhandlare: att denna handelsrörelse befunnit sig under den ifrågavarande
tidrymden i beständigt aftagande, hvilket förhållande de ansett
härleda sig: dels ifrån den tid, då utländska liner belädes med så hög, ännu
fortfarande tull, att den motsvarade ett införsel-förbud, och försatte Linkramhandels-Socieleten
i ett bestämdt beroende af den linproducerande Allmogens
godtycke, hvartill äfven medverkat sednare Författningar, beräknade, såsom
Linkramhandels-Societeten förmenar, att utsträcka Land t nnannanä rings-fördelar
på Stadsmannanärings bekostnad; och dels deraf, att Linkramhandeln blifvit
de sednare åren allt mera nedtryckt af den stora mängd bomull, bomullsgarn
samt bomulls- och ylle-väfnader af alla slag, hvilka utrikes ifrån hitkommit;
Lärftskramhandlare: att såsom orsaker till det mindre gynnande skick,
hvaruti deras handel sig befunne, åberopades de till sednaste Femårs-Berättelsen
uppgifna förhållanden, hvilka ännu qvarstå; och ehuru, medelst en al
Eders Kongl. Maj:t under denna tid meddelad Nådig Resolution, Societeten
fått sig beviljad handelsrätt med åtskilliga varuartiklar, med hvilka Societeten,
enligt 1749 års Handels-Reglemente, förut icke ägde att handla, hade dock
derigenom ingen annan vinst för Societeten uppkommit, än att Societeten
blifvit betryggad i sitt yrke.
Af Handtverks-Embeten och lill Handtverks-Classerne räknade Societeten
bland Hufvudstadens Borgerskap, hafva sig utlåtit:
Bryggare-Embetet: att dess Spannemåls afverkning varit:
År 1838 . . 3,866? tunnor mindre, än år 1837.
„ 1839 . . 1,993* d:o rl:o 18.38.
„ 1840 . . 142* d:o d:o 1839.
„ 1841 . . 167 d:o d:o 1840.
,, 1842 . . 54* d:o d:o 1841; samt att bryggerirörel
sen
under dessa fem år varit så betydligt i aftagande, att spannemåls-afverkningen
dervid år 1842 varit 6,224 tunnor mindre, än år 1837; lill hvilket
miss
-
STOCKHOLMS HÖGSKOLAS 17
, , J.HBIDISKA BIBUO^K , ,
missgynnande iorhallande orsakerna ansagos vara desamma, som uti sednaste
Femårs-Berättelsen åberopats, nemligen den stora tillförseln af Götheborgs
Porter, den högt uppdrifna brän vins-till verkningen och consumtionen deraf,
samt det i sednare tider allmänt hlifna bruket af sockerdricka;
Slagtare-Embetet: att dess rörelse under ifrågavarande fem år varit i ett
beständigt aftagande, så att antalet af de i Hufvudstaden, genom Embetets
Ledamöter slagtade och försålde fäkreatur år 1842 utgjort 4,227 stycken
mindre, än år 1838, och af får och lam det förra året 3,030 stycken mindre,
än det sednare; hvaremot af halfvar år 1842 blifvit sladgade och försålde
517 stycken mera, än år 1838: att häraf följer, att Slagteri-Idkarnes
behållning af deras rörelse dessa år högst betydligt minskats: att hufvudsakligaste
orsaken härtill vore den beständigt ökade försäljningen af färskt kött
på Stadens torg och allmänna platser under höst- och vintermånaderne, till
stor del genom obehörige personer, som, bosatte dels inom, dels i närmaste
grannskapet af Hufvudstaden, gjort till deras yrke, att köpa och slagta kreatur,
dem de sedermera, uppgifvande sig att vara Landtman, försälja dels i smyg,
dels offentligen på Stadens torg: att det vore på sådant sätt Embetets Ledamöter
i betydlig nion ginge miste om den ersättning, de eljest, under den
tid, då slagtkreatur kunna erhållas för bättre pris och från närmare håll,
borde hafva att påräkna lör den förlust, de nödgades på deras rörelse lida
under öfriga årstiderna, då slagtkreatur, med dryg kostnad, ända till 8 ä 10
R:dr Banco per stycke i frakt, måste hämtas från långt aflägsna orter: att
obestridligt vore, att Embetets Ledamöter under större delen af våren och
sommaren drifva deras yrke med afgjord förlust, och skulle ofelbart under
dessa årstider inställa all slagt, om de endast afsågo deras egen vinst: att
likväl deras åtagna förbindelse, att dagligen hålla allmänheten färskt kött till
handa
, för ett bestämdt pris, ej mindre än deras egen omtanka alt oafbrutet
bibehålla det förtroende de af Stockholms innevånare åtnjuta, vore de skäl,
som förmå dem att underkasta sig förutnämnde förlust, under det de serskilde
Slagteri-Idkarne, som voro hvarken beskattade eller controllerade, och
hvilka tillegnade sig en betydlig andel af den vinst Höst- och Lintermånaderne
åt Slagterirörelse!! erbjuda, noga aktade sig att dela förlusten, och
derföre aldrig sjmtes å Marknadsplatsen^ oftare, än då de funne bestämd
fördel dervid, utan att behöfva på minsta sätt bekymra sig, om för Hufvudstadens
Innevånare dessemellan funnes tillgång på en af de vigtigaste nöd
vändighetsvarorne:
att en annan olägenhet uppkomme äfven härvid för Slag
Öfver-Ståthullare-Embetets
Femurs-Berättelse för iren 7838—7842.
18
tare-Embetels Ledamöter, i så målto, att elfi måste underhålla ett större antal
Gesäller och Lärlingar, än de eljest skulle behöfva; ty som alla deras
arbetare äro lagsladde, och mångå deribland äfven gifta, kunde de ej efter
omsländigheterne afskedas och åter i tjenst antagas, utan mäste underhållas
liela året igenom, ehuru blott under vissa årstider en större personal vore
behöflig: och att, såsom bidragande orsaker lill den ofördelaktiga conjuncturen,
vidare kunna räknas dels den årligen stigande dyrheten å goda slagtkreatur,
förorsakad af de sednare årens mera eller mindre klena höskördar
och deraf följande foderbrist, dels den ansenliga importen af hudar från utrikes
ort, hvarigenom denna vara, som fordom utgjorde en betydlig del af
Siagtei i-Idkarnes förtjenst på rörelsen, fallit lill ett lågt pris, dels slutligen
dén öfverflödiga tillförseln af talg från Finland och Ryssland emot en ännu
alltid låg tull, hvarigenom äfven i detta afseende Slagtare-Embetet måst vidkännas
en minskning i den till ersättning för dess ofvanomförmäida förluster
påräknade vinst;
Guldsmeder och Jouvelerare: all Embelel åren 1838 — 1842 låtit controllera
28,008 lod silfver mindre, och 2,916 lod guld mera, än under de
förut förflutna fem åren: alt af denna betydligt minskade tillverkning af silf—
verarbeten synes, att denna gren af yrket aflagit: att man deremot skulle
kunna tro, att den större tillökningen i Guldarbetens stämpling härledde sig
ifrån en ökad afsättning af nämnde arbeten; men att likväl förhållandet i
verkligheten ej befunnes sådant, då man fästade uppmärksamhet dels på de
köpandes ålit mera stegrade anspråk på myckenhet och omväxling af färdiga
arbeten, för att utvälja sina merendels ganska små behof, dels derpå, att
Guldai beten mera nu, än tillförene, äro bruket underkastade, så att nya
olörsålda pjecer ej sällan måste såsom urmodiga, åter nedsmältas;
Sejlare och Repslagare: att deras yrken äro i obestridligt aflagande, hvartill
såsom skäl blifvit anfördi: att sjöfarten under de sednare åren betydligt
försämrats: att å fartygen numera, så mycket som möjligt, begagnas jernkettingar,
så väl till stående som löpande gods: och att det beviljats Rederierne,
att för fleras nybyggda Fartyg, emot utomordentligt låg, snart sagdt ingen
lull, införa tågvirke från Ryssland, med hvilket lantl Sejlarne och Repslagarne
härstädes ingalunda kunna täfla i pris;
Garfvare-Embetet: att oaktadt afsättning af läder under de sednast förflutna
Irenne åren varit bättre och priserne högre, än förut, Garfveri-iörelsen
likväl ifrågavarande fem år bedrifvils med vida mindre fördel, än tillförene,
och gifvit tillverkarne ringa förtjenst; till h vilket förhållande närmaste
19
orsaken varit, dels ett högre stegradt inköpspris å de oberedda hedarne, dels
den mängd af Garfveri-Inrältningar, som i sednare tider blifvit öfverallt i
landsorterne anlagde, lill stort förfång för Städernas Garfvare.
De Heste öfrige Handtverks-Embeten hafva förklarat, att deras yrken
och ställning fortfarande försämrats; hvartill de uppgifvit hufvudsakligen enahanda
anledningar, som till djdikt förhållande, enligt hvad i Öfver-Ståthållare-F.
ru
deni framställde, nemligen: förökad införsel af utländska tillverkningar, som
dels, ehuru stundom af sämre beskaffenhet än de inhemska, likväl, i anseende
till lägre pris, snarare funne afsättning, än de sednare, dels inkommo
under benämningar, som föranledde missbruk: ett för stort antal af vissa
Embelens Ledamöter: Manufacturisters berättigande till enahanda arbetsfrihet
för vissa yrkens bedrifvande, soni Handtverksmästare, efter föregångna läroår,
tillkommer; hvilket vållat, att arbetsförljensten, sönderdelad på förmänga
händer, icke kumle lemna alla bergning samt enahanda, ännu mera på Borgares
handtverkerirörelse inverkande menliga följder af tillåtelse till vissa
handtverks bedrifvande, meddelad personer, som ej hade skyldighet att derför
erlägga borgerliga onera, och således kunde lemna arbetsbiträden för
bättre pris.
Angående Fabriks- och Manufactiir-näringarnes tillstånd inhemtas af
den ofvan införda uppgiften på Idkare, arbetare och tillverkningsvärden, att,
de förut särskildt omnämnde Tobaks-Fabrikerne obekräknade, Fabriks- och
Manufaclur-idkarnes antal, som år 1838 var 566, har år 1842 utgjort 618,
och alltså vunnit en tillökning af 52 Idkare, samt att jemväl Arbetarne under
samma tid ökats från 3,428 till 3,481 personer, men att likväl tillverkningsvärdet
år 1842, utgörande 3,685,242 R:dr Banco, understigit det för år
1838 med 142,688 R:dr. Sistnämnde förhållande förklaras deraf, alt Mechaniska
Bomulls-Spinneriet, som år 1841 lemnat eli. tillverkningsvärde af
315,276 R:dr, förstördes genom vådeld i början af år 1842. Hade ej denna
olycka inträffat, skulle tillverkningsvärdet år 1842 vida öfverstigit det för
år 18.38.
Fastän det således visar sig, alt Fabriks- och Manufaclurnäi ingarne under
ifrågavarande fem år gått framåt i hänseende lill beloppet af tillverkningarne,
vid hvars bedömande, enligt hvad Hall- och Manufactur-Rätlen
uti dess afgifna utlåtande anmärkt, tillika bör tagas i betraktande, att de
tillverkningsvärden, sorn blifvit uppgifne af sådane Fabriks- och ManufacturIdkare,
hvilkas tillverkningar icke äro underkastade hallstämpling, borde och
20
kunde uppskattas till betydligt och måhända dubbelt högre belopp, än hvartill
de uppgifvits; har dock jemväl af Fabriks-Manufactur-Societeterna i allmänhet,
uti deras lemnade uppgifter till denna Berättelse, klagan blifvit förd
öfver ofördelaktig konjunctur och otillräcklig arbetsförtjenst.
Med erinran, att det icke vore produklq vantiteten, utan till verkarnes
behållning på deras produktioner, som lemnade rätta ledningen för uppskattningen
af fabriks- och manufactur-näringarnes mer eller mindre förmånliga
drift och förkofran, hafva flere bland Fabriks- och Manufactur-Societeterna
förmält, att, till följd af den i sednare tider ökade concurrencen så väl emellan
inhemske tillverkare, som emellan desse och utlandets fabråks-industri,
den inhemske Fabriks-idkarens och Manufacluristens vinst å sin tillverkning
blifvit ganska betydligt nedtryckt, och för vissa yrken, t. ex. Bomulls- och
Linne-fabrikerna samt Cattuns-lryckerierna, till den grad, att idkarne befarade
sig i längden icke kunna fortsätta sina yrkens bedrifvande.
Såsom serdeles menligt inverkande på Fabriks- och Manufaclur-rörelsen
är af Societeterna uppgifvit, att de, för att vinna afsättning för lillverkningarne,
äro ovilkorligen tvungne att lemna köpare 9, 12, 15, ända till 18 månaders
betalningsanstånd, och dock icke alltid erhålla köparens revers på beloppet,
utan måste i de flesta fall nöja sig med att uti ett conto i sin Bok
hafva beviset för den gjorda utborgningen. Detta, under nuvarande förhållanden,
för Fabriks- och Manufactur-ldkarne oundvikliga utborgningssystem,
med deraf härflytande manga olägenheter och förluster, hafva Societeten ansett
äga sin grund uti bristfällighet i den civila lagstiftningen i afseende pä
credit-förhållanderna i allmänhet; hvilken bristfällighet, efter deras förmenande,
skall utöfva sitt skadliga inflytande i allt, der handel och köpenskap
är i fråga. I sammanhang härmed hafva de ock öfverklagat utsöknings- och
concurs-lagarnes beskaffenhet, såsom försvårande utbekommandet af näringsidkarens
fordringar, och derigenom medverkande till hans ofördelaktiga
ställning.
För öfrigt hafva Fabriks- och Manufactur-Societelerna sökt ådagalägga
behofvet af åtgärder till inskränkning i nuvarande, efter deras åsigter, för
Svenska näringarne menliga concurrence ifrån andra lander, genom hvilken,
håde på loflig och oloflig väg, Svenska marknaden blefve öfverhopad med utländskt
kram, som, sedan det på produktions-orlen blifvit urmodigt och således
der osäljbart, kunde här föryttras till låga priser; hvarjemte Klädesoch
Fabriks-Societeterna särskildt, såsom af menligt inflytande på deras näringar
framställt den höga tull-afgift, hvarmed råämnet för deras tillverk
O
o O 7
21
ningar vore belastadt, enär derigenom priset på den inhemska fabriksprodukten
blefve dyrare, och täflan med den utländska varan försvårad.
Hall- och Manufactur-Rätten, som uti dess utlåtande vitsordat och ytterligare
utvecklat de af Fabriks- och Manufactur-Societeterna anförda förhållanden
och uppgifna orsaker till deras yrkens mindre förmånliga ställning,
bar slutligen, jemte förnyande af dess redan uti uppgiften till förra FemårsBerättelsen
uttalade åsigt, att införsel och tullbehandling af utländska manufactur-varor
borde, för säkrare controllers vinnande, endast få äga rum i ett
inskränkt antal sjöstäder, uttryckt den önskan, att Svenska industrien måtte
snart få hugna sig åt förbättrade credit-förhållanden samt verkligt skydd medförande
tullcontroller och deras behöriga handhafvande, hvarförutan, efter
Hall- och Manufactur-Rättens omdöme, Sveriges näringar alltid skulle komma
alt befinna sig i ett tillstånd af stillastående och tvinande.
Jemte det Magistraten åberopat Hall- och Manufactur-Rättens berörde utlåtande,
dervid Magistraten förklarat sig ej hafva något att tillägga, har Magistraten
tillika fästat uppmärksamheten derpå, att Borgare-Ståndet vid sist
förflutna Riksdag till Eders Kongl. Maj:t inlemnat underdåniga förslag ej allenast
till förnyad Handels-Ordning, utan äfven till Förordning angående
Handtverkerierne i Riket, och Förordning om de Handtverk, som utan burskap
må idkas å landet, samt uti den vid dessa förslags afgifvande bifogade
underdåniga skrifvelse framställt till Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning
vissa bestämmelser för rättighet till Fabriksrörelses bedrifvande, grundad derpå,
att sådan rörelse i allmänhet ej må idkas, utan i förening med burskap
i den stad, der Fabriken är anlagd, eller, då Fabriken finge å landet anläggas,
i den närmast derintill belägna Stad; och har Magistraten yttrat den
förhoppning, alt de Författningar, som i följd af Eders Kongl. Majlis Nådiga
pröfning af dessa förslag äro att förvänta, skola i afseende på borgerliga näringars
idkares skyldigheter och rättigheter medföra bestämmelser till en för
det närvarande, i tillämpningen, saknad ordning.
Ehuru den ej mindre af Handels-Societeter och Handtverks-Embeten, än
af Fabriks- och Manufactur-Idkare härstädes, på sätt ofvan är omnämndt,
framställda ofördelaktiga skildring af deras näringars tillstånd synes för vissa
yrken vara något öfverdrifven, har Öfver-Ståthållare-Embetet dock icke anledning
alt på det bela betvifla riktigheten af uppgifterne om tilltagande
förlägenhet och otillräcklig arbetsförtjenst inom närings-classerna; hvartill orsakerna
väl till betydlig del torde vara de, som af näringsidkarne blifvit
antydde, men äfven i någon mohn sådana, som genom idkarnes egen drift,
omtanka och sparsamhet skulle kunna afhjelpas.
22
4:o PoiiMe
I
denna Afdelning af förevarande Berättelse liar Öfver-Slålhållare-Embelet,
enligt formulärerne, att först omnämna de uti Hufvudstaden befintliga
allmänna anstalter till sedlighetens och ordningens bibehållande.
Under åberopande af hvad härom blifvit anfördt i de förut afgifna Femårs-berättelserne,
får Öfver-Ståtbållare-Embetet beträffande Police-Inrättningen
i Hufvudstaden tillägga, alt sedan densamma, jemte åtnjutande af tillförene
anslagne 15,000 R:dr ifrån Stats-Verket, 2,725 R:dr i hyres- och lönemedel
ifrån Stadens Drälsel-Commission samt 1,500 R:dr såsom enskildt Nådigt bidrag
till Tjenstemännens aflöning, erhållit, genom Kongl. Brefven den 17
November 1837 och den 26 Februari 1839, ett ytterligare anslag ifrån Drätsel-Verket
af 12,750 R:dr, hvarigenom Police-Inrättningens årliga tillgångar
sammanräknade uppgått till 31,975 R:dr Banco om året, hafva Police-Beijeningens
löner blifvit förhöjde och dess antal ökadt, så att, utom Stadens
3:ne Fiscaler, för hvilka löner äro serskildt uppförda på Stadens allmänna
Stat, Police-Betjeningen vid 1842 års slut utgjordes af 2 Vaktmästare, 11
Gevaldiger och 65 Uppsyningsman. I följd häraf, och sedan Police-VaktContor
i serskilda delar af Staden blifvit inrättade, har Policen onekligen
kommit i ett förbättrat skick; hvilket isynnerhet vid tillfällen, då giöfre brott
blifvit föröfvade, ådagalagts genom en lofvärd drift och framgång i Policens
åtgärder för de brottsliges efterspanande och upptäckande.
Organisationen af Stadens Militär-Corps har under åren 1838—1842 varit
bibehållen, i enlighet med de uti Öfver-Slåthåliare-Embelels sisla Femårsberättelse
åberopade, ifrån den 1 Juni 1839 förlängda kontrakter emellan
Öfver-Ståtbållare-Embetet, å ena, samt dels Stadens Brandvakls-Commission,
dels Borgerskapets Beinedlings-Coinmission, å andra sidan, endast med den
förändring, att Eders Kongl. Maj:t i Nådigt Bref den 3 December 1842 tillåtit,
att de vitl nämnde Corps befintliga tvenne Lieutenanls-beslällningar
finge till Capitaines-tjenster förvandlas, med vilkor, att denna förändring,
hvarken för tillfället eller i framtiden, må lill anspråk på ökade löner föranleda,
och att alltså de begge nya Capilainerne skola åtnöjas med nuvarande
Li etil enan ts-lönebelopp, af 566 R:dr 32 sk. B:co for hvardera. Som likväl den
nattbevakning, hvilken af Corpsen besörjes, numera af Hufvudstadens en del
innevånare anses icke vara ändamålsenlig och tillräcklig, har fråga blifvit
väckt om nallbevakningens inrättande på annat sätt, hvartill förslag skall af
utsedde Deputerade uppgöras.
23
Någon hufvudsaklig förändring med Bran cl släckt t in g s-ans t al t. erne i Hufvudsladén
har ej under dessa ar ägt rum, ej eller vaiil af behofvet påkallad,
enär berörde anställer redan äro ganska ändamålsenligt organiserade och allt
hvad dertill hörer blifvit med omsorg underhållet.
Gatornes omläggning har med verksamhet påskyndats och fortgått, efter
den metod, som af gatläggare från Berlin blifvit härstädes införd; hvilket
ock haft till följd, att gatorne nu i allmänhet äro vida bättre, än tillförene.
Dock återstår i detta afseende mycket att önska; och erfarenheten har alltmer
ådagalagt, att gatornes försättande och underhållande i fullgodt stånd,
ej kan (illvägabringas, med mindre bestyret dermed, hvilket nu tillhör hvarje
hus- och tomt-ägare serskildt, öfverlemnas för hela Staden till en gemensam
Administration. Det af Öfver-Stålhållare-Embetet i sådant syfte år 1837,
uppgjorda och hos Eders Kongl. Majit i underdånighet anmäldla förslag till
ny förordning angående anläggning och underhåll af gator i Hufvudstaden
mötte motstånd ifrån hus- och tomt-ägarnes sida, då desse den 7 Junii 1839
deröfver afgåfvo yttrande inför magistraten; men frågan är nu, lill följd af
Eders Kongl. Majlis Nådiga förordnande, å nyo framställd till deras utlåtande,
och denna gång med mera hopp om framgång, enär nyttan af den föreslagna
åtgärden synes vara mera allmänt insedd och erkänd, samt dessutom
anledning är för handen, att, till bestridande af kostnaden för gatornes iståndsätlande
och underhållande genom en gemensam Administration, ett betydligare
bidrag från Stadens Brandförsäkrings-Contor kan påräknas, hvarmedelst
den ärliga afgift, hvilken hus- och tomt-ägarne för ändamålet skulle komma
att vidkännas, blefve mindre betungande.
Sedan de, för tillvägabringande af Gatornes upplysning bär i Staden medelst
Gas, ingångne underhandlingar med ett Gaslysnings-Compagnie i London,
hvilka i sednaste Femårs-Berättelsen omförmältes, blifvit å Compagniets
sida afbrutne, emedan Compagniet, som i betalning för hvarje lykta fordrat
4 Liv. 10 sh. sterling om året, ansett sig ej kunna ingå på den af hus- och
tomt-ägarne föreslagna nedsättning till 3 Liv. 10 sh., motsvarande hvad en
så kallad Argandsk lykta kostar i årligt underhåll; har icke under ilråga va
rande
tidrymd någon annan förbättring i lyshållningen å Hufvudstadens gator
kunnat åstadkommas, än att ytterligare på åtskilliga ställen och platser
Arganska lyktor blifvit anbringade i stället för de sämre lyktorna af äldre
sorter.
Den förbättring af Allmänna Fängelserna och Fångvården i Hufvudstaden,
hvars behöflighet framställdes i nyssnämnde Berättelse, är numera att
24
snart emotse, sedan Piikels Ständer år 1841 icke allenast anslagit medel till
Kronohäktets å Smedjegården utvidgning och ombyggnad, som redan blifvit
företagen, utan äfven beviljat ett bidrag af 170,000 R:dr B:co lill en ny
Fängelse-Byggnad för Staden, hvilken byggnad, beräknad för 200 fångar i
celler, är föreslagen att uppföjas på den till Rådhuset, der Stadens Domstolar
hafva sina sessionsrum, angränsande hyrkuskgården och lilla mynthustomten;
i grannskapet hvaraf jemväl sedermera Police-Kammaren skulle inrymmas,
hvarigenom den med skäl öfverklagade fångforsslingen inom Hufvudstaden
blefve betydligt minskad.
Vidare får Öfver-Ståthållare-Embetet här lemna en kort redogörelse för
Hufvudstadens Undervisningsanstalters samt Fattigförsörjnings- VälgörenhetsSjukvårds-
och Arbets-Inrättningars tillstånd, sådant detsamma, enligt vederbörandes
uppgifter, befanns vid 1843 års slut.
Å) Undervisiiings-anstalter:
1) Läroverk och Skolor, lydande under Direclionen för Stadens Undervisnings-
Verk.
a) Stockholms Gymnasium. Sedan år 1841, då Rikets Ständer beviljade ett
anslag af 2000 R:dr, att användas dels till lön för en ny Lector uti lefvande
språken, dels till löneförbättring för de förut varande Lärarne vid detta Gymnasium,
besörjes undervisningen derstädes af Sex Lectorer, på tre auditorier.
Gymnasii-ungdomens antal år 1842, var 78. Läroverkets räntegifvande capital,
hvaraf räntan användes till understöd för behöfvande Gymnasister och
till inköp af böcker, som utdelas till premier vid årliga examina uppgick till
4,319 R:dr 6 sk. 9 r:st Banco.
b) S:t Clarie Församlings Högre Lärdoms-Skola. Lärarepersonalen utgöres
af Rector, Conrector, 3:ne Colleger, en Dupplicant och Cantor, hvilkas löner
utgå i enlighet med löningsstalen af år 1821, på sätt i sista Femårs-Beiättelsen
blifvit uppgifvet. År 1842 hade Skolan 171 Lärjungar, och dess capital
utgjorde 670 R:dr 10 sk. 7 r:st. På Församlingens bekostnad verkställdes
år 1841 en betydlig tillbyggnad och förändring af Skolhuset, hvarigenom
rymliga lärosalar, bereddes, äfvensom boställsrum för Lärarne.
c) Maria Magdalena Församlings Högre Lärdoms-Skola. Till aflöning för
Lärarne, som äro Reclor, Conrector, 3:ne Colleger och Cantor, bestås årligen
65 tunnor Spannemål och 1,625 R:dr. Antalet af Lärjungar år 1842 utgjorde 85.
Skolans
25
Skol uns Ci»pital-tilIgångar voro då desamma, som i sednaste Berättelsen blifvit
uppgifne.
d) Jacobs Församlings Högre Apologist-Skola. Denna har Rector, 2:ne
Colleger, Dupplicant och Cantor. Deras aflöning utgör 65 tunnor Spannemål
och 956 R:dr. Skolan har år 1842 begagnats af 125 Gossar. Räntan af de
till Skolan donerade Capitaler, hvilka stigit till 1,500 R:dr, är till en del
anslagen till stipendier och inköp af böcker åt fattiga Skolgossar.
e) Catharina? Församlings Högre Jpologist-Skola. Här besörjes undervisningen
af en Rector, 2:ne Colleger och en Cantor, hvilka i lön erhålla 55
tunnor Spannemål och 980 R:dr. Lärjungarnes antal har varit 94. Skolan
äger 3:ne Stipendii-fonder: den Ehrenpolska af 200 R:dr, den Gråbergska af
400 R:dr och den Millerska af 800 R:dr, hvilken sistnämnde år 1841 blifvit
för Skolan disponibel.
f) Nicolai Församlings Lägre Apologist-Skol a. Lärarne äro Rector, Collega
och Cantor, hvilkas aflöning tillhopa uppgår till 840 R:dr. Skolan, hvarest
år 1842 undervisning meddelades 61 Gossar, har en Premie-cassa, utgörande
1,333 R:dr 16 sk., och en Bibliotheks-cassa af 766 R:dr 38 sk.
g) Ulricie Eleonorce Församlings Lägre Apologist-Skola. Den har ett lika
antal Lärare, som den näst föregående. Bland dessa aflönas Rector och Cantor
af de medel, som äro ställde under förvaltning af Directionen öfver Hufvudstadens
Undervisningsverk, med 45 tunnor spannemål och 280 R:dr,
saint Collega med 400 R:dr af räntan å Repslagaren O. Sjöstedts donation,
stor 10,000 R:dr. Lärjungarne hafva uppgått till 90.
h) Hedvig Eleonorce Församlings Lägre Apologist-Skola. De derstädes
anställde 3:ne Lärare åtnjuta i aflöning 55 tunnor spannemål, och 455 R:dr.
Till Skolan, hvarest år 1842 funnos 62 Lärjungar, äro 750 R:dr donerade.
i) Ado/J Fredrics Församlings Lägre Apologist-Skola. Dess Lärare-personal
är liktalig med den nyssnämnda Skolan, och har i aflöning 30 tunnor
spannemål samt 630 R:dr jemte ett serskildt löne-tillskott af 228 R:dr, utgörande
räntan af ett donerad t capital, stort 4,000 R:dr. Antalet af Lär
jungar
har varit 167.
k) Stadens Allmänna Barn-Skola , med 108 Lärjungar och ettj donerad t
capital stort 1000 R:dr.
1) Norra Allmänna Barn-Skolan, med 110 Lärjungar.
m) Södra Allmänna Barn-Skolan, med 153 Lärjungar.
De 3:ne sistnämnde Skolorne, inrättade efter Yexel-undervisningsmelhod,
hafva hvardera en Lärare, hvars aflöning utgör 490 R:dr.
Öfver-Sluthullare-Embetets Femurs-Berättelse för arén 1838—1842. ^
26
n) Kongl. Djurgårdens Skola, med 57 Lärjungar, har eu Lärare, som aflönas
med 530 R:dr, jemte boningsrum uti Skolans, genom enskild frikostighet
erhållne hus.
Vid jemförelse befinnes, att det nu uppgifna antalet Lärjungar vid de
ofvannämnde Allmänna Undervisnings-Verken sammanräknadt är 4-3 mindre,
än det i sednaste Femårs-BeräHelsen uppgifna.
För Gymnasium består Staden hus, beläget på Riddareholmen, och erlägger
för detsamma i hyresafgift 666 R:dr 32 sk. årligen till Finska Församlingen,
åt hvilken det i Nåder blifvit upplåtet såsom Kyrkoherde-Boställe.
Rum för Lärdoms- och Apologist-Skolorne bekostas af de Församlingar,
der Skolorne äro belägne; och för Allmänna Barnskolorna förhyrer Directionen
öfver Hufvudstadens Undervisnings-Verk nödige lägenheter.
Till aflöning för Lärarepersonalen vid Stadens ofvanuppräknade Undervisningsverk
äro af Slaten anslagne 940 tunnor kronotionde oeh Biheltryckspannemål,
som utgöres ifrån tretton Län. De 160^ tunnor kronotionde,
hvilka från år 1824 varit i Nåder anslagne, på behaglig tid, till aflöning
åt ålderstigne och sjuklige Skollärares Vicarier, hafva numera upphört att
ut"å. Den öfriga af Directionen öfver Undervisningsverken anordnade aflöniidgen,
år 18-12 utgörande 10,038 R:dr 16 sk., jemte hushyres-medel för
Allmänna Barnskolorna 950 R:dr, serskildta anslag till vissa Gymnasii- och
Skol-lärare 1,040 R:dr, gralificationer till Lärare 244 R:dr 16 sk. 6 r:st.,
och extra utgifter för Skolornas behof 416 R:dr 7 sk., eller tillsammans
12,688 R:dr 39 sk. 6 r:st, hafva blifvit bestridde dels af det förutnämnda
Stats-anslaget till Gymnasium, 2,000 R:dr, dels af anslag ifrån Stadens Drätsel-Verk,
utgörande 10,000 R:dr, jemte hyresmedel 533 R:dr 16 sk., dels
af behållne medel och influtne räntor å en under Directionens disposition
stående fond, stor 53,558 R:dr 40 sk. 2 r:st. Räntan af ett utaf aflidne
Contracts-Prosten Ålenius doneradt Capital, stort 20,000 R:dr användes dessutom
lill förbättring i vicarierande Lärares löningsvilkor, samt ti(l Emeritorum
löner.
II) Skolor, ställde under inseende dels af Stockholms Stads-Consistorium
eller Kongl. Hoj-Consistorium, dels af serskilda Directioner
och Styrelser:
a) Nicolai Församlings Handtverk-Skola för Gesäller och Lärlingar. Undervisningen
har fortgått alla Söndagar emellan kl. 4 och kl. 7 e. m., för
ett antal af 50 till 70 Lärjungar. Den lemnäs af en Lärare, hvilken i lön
åtnjuter 100 R:dr B:co. Skolans capital-fond har uppgått till 4,078 R:dr.
27
b) Samma Församlings Fattig-Sko/a. Den har 2:ne Afdelningar, en för
Gossar, sorn undervisas af en Lärare, och en för Flickor, med 2:ne Lärarin
nor.
Gossarnes antal har varit omkring 25; Fiickornes omkring 103 årligen.
De förre erhålla hvardera lill understöd 32 sk. i månaden; och de Flickor,
som begagna läsnings- och sy-classen, få kläder, linne, strumpor och skor.
Läraren har i lön 100 R:dr, och Lärarinnorne 350 R:dr hvardera. Skolan,
som bekommer af Allmänna Fattigvården 200 R-.dr om året, äger en fond
af 61,700 R:dr.
c) Kraftiska Skolan. Läraren i nyssnämnda Fattig-Skola är äfven Lärare
uti denna skola, som i främsta rummet är bestämd till undervisningsanstalt
lör fattige Borgares Söner, men äfven emottager andre obemedlade gossar,
så långt utrymmet medgifver. Lönen för Läraren är 300 R:dr. Undervisning
har meddelats 20 gossar. Skolans fond uppgår till 26,000 R:dr.
d) Nicolai Församlings Catechet-Skola. Här lemnäs undervisning hvarje
Söndags och Helgedags eftermiddag, ifrån kl. 1 till kl. 4, uti Christendom,
åt ungefärligen 48 gossar och 10 flickor.
Så väl denna, som Catechet-Skolorna inom Hufvudstadens öfriga Territorial-Församlingar,
äro stiftade af Samfundet Pro fide et christianismo, hvilket
tillsätter och aflönar Lärarne, 10 till antalet, hvaraf 8 med 100 R-dr
och 2 med 50 R:dr. Derjemte bekostar Samfundet 2:ne Extra Lärare, som
tagas bland Eleverne i Stadens Seminarium för Folkskole-Lärare, att undervisa
i stafning samt innanläsning; och desse åtnjuta hvardera 33 R:dr 16
sk. Catechet-Skolorna få ej begagnas af sådane minderårige barn, som kunna
hvarje dag gå i Skola, utan blott af dem, som äro i arbete eller tjenst,
och derföre endast på Sön- och Helge-dagar hafva ledighet dertill.
e) S:l Clara? Församlings Handtverk-Skola. Denna har 1 Lärare och begagnas
af 20 till 30 Gesäller och Lärlingar. Skolans fond, donerad af Grosshandlaren
Henrik Ekström, utgör 2,000 R:dr, af hvars ränta Läraren aflönas
och Skolmaterialier bekostas.
f) Nämnde Församlings Skola för fattiga Flickor. Två Lärarinnor, aflönade
med 250 R:dr hvardera, lemna undervisning åt omkring 150 Flickor,
dels i läsning, skrifning och räknande, dels i handarbeten. Skolan har e^et
hus och en fond af 9,491 R:dr.
g) Catechet-Skolan i S:t Clara; Församling med 1 Lärare och omkring 25
Lärjungar.
h) Jacobs- och Johannis Församlingars Handtverks-Skola och den dermed
förenade Stockholms Stads Borgare-Skola. Här emottagas Lärjungar från
28
handtvei kerierne inom bela Hufvudstadens område; och undervisning meddelas
7 timmar i veckan uti arithmetik, geografi, skrifning, bokföring,
brefs och räkningars uppsättande m. m. Skolan bar under åren 1838—1842
varit bevistad af 323 Lärjungar, bland hvilka omkring ^:del genomgått fullständig
lärocours. Läraren bar i lön 100 R:dr af Fri-Skolans fond och 150
R:dr af ett Sällskp, som bildat sig, för Borgare-Skolans upprätthållande.
i) Fri- och Fattig-Skolan i samma Församlingar. Den bar 2 Lärare, 1
Lärarinna och 1 Lärmästare i Handtverk. Antalet af de gossar och flickor,
som bär erhållit undervisning, bar år 1842 uppgått till 200. Skolans tillgångar
uti capilaler, fastighets-värde och contanta medel utgjorde, enligt
1842 års bokslut, 83,000 R:dr 34 sk. 3 r:st. Inkomsterna för berörde år,
hvartill äfven böra 700 R:dr i understöd af Församlingens fattigvård, uppgingo
till 4,351 R:dr 7 sk. 1 r:st; utgifterna åter till 4,557 R:dr 25 sk. 8
r:st., af hvilka 1,195 R:dr 16 sk. blifvit använde till Lärarepersonalens aflöning,
samt 3,362 R:dr 9 sk. 8 r:st till Skolmaterialier, barnens beklädnad,
middagsspisning, premier, stipendier och 1 i frän tor.
k) Catechet-Skolan i Jacobs och Johannis Församlingar, med 1 Lärare och
i medeltal 80 Lärjungar.
1) Mariae Magdalena; Församlings Handtverk-Skola, för Gesäller och Lärlingar.
Hvarje Söndag, ifrån kl. 1 lill kl. 4 eftermiddagen, lemnäs undervisning
i renläsning, räknekonst och skrifning, samt jemväl, så mjcket tiden
medgifver, i rätlslafning och geografi. Lärarens lön är 66 R:dr 32 sk.;
och Lärjungarnes antal bar vanligen varit 30.
m) Fria Läro- och Arbets-Inrättningen, eller Philipsenska Skolan. Fattige
Gossar och Flickor af Mariae Magdalenas Församling undervisas bär uti
innan- och utanläsning, christendom, räkna, skrifva, historia och geografi,
samt en del äfven i de vanligaste bandarbeten. Undervisningen besörjes af
1 Lärare, med 700 R:drs lön, och 1 Lärarinna, aflönad med 333 R:dr 16
sk. Skolan, som år 1842 bevistades af 65 Gossar och 85 Flickor, är ställd
under en Direction, bestående af Sju Ledamöter. Den är, i sitt närvarande
skick, hufvudsakligen grundad genom donationer och ägde vid slutet af år
1842 i capital 41,870 R:dr 20 sk. 10r:st., en fastighet, värderad till 18,000
R:dr, samt diverse inventarier lill ett värde af 498 R:dr 3 sk. 4 r:st.
n) Sistnämnde Församlings Catechet-Skola, med 2:ne Lärare och omkring
58 Elever.
o) Catharinas Församlings Llandtverk-Skola. Vid denna Skola finnes 1 Lärare,
med årlig lön af fatligmedlen, 66 R:dr 32 sk.; och Lärjungarne hafva
i medeltal uppgått till 50.
29
p) Samma Församlings Skola för Fattiga Flickor. Af 1 Lärare och 2:ne
Lärarinnor, bland hvilka den förre har i årlig lön 300 R:dr, och de båda
sednare tillsammans, jemte boningsrum och ved, 400 R:dr, erhålla 180 å
190 barn undervisning i nödige läroämnen och handaslöjder.
q) Catechet-Skolan i Catharince Församling, med 2:ne Lärare och omkring
100 Lärjungar.
r) Ulricai Eleonora; Församlings Fattig-Skola för Flickor. Två Lärarinnor
besörja undervisningen, som år 1842 meddelades 68 Flickor. Af Stadens
Allmänna Fattigcassa njuter denna stiftelse årligt understöd af 200 R:dr.
s) Nyssberörcle Församlings Catechet-Skola, med 1 Lärare och omkring
46 Elever.
t) Hedvig Eleonorce Församlings Fattig-Skola j i 2:ne Afdelningar. Den
ena Afdelningen är gemensam för Gossar och yngre Flickor, och förestås af
1 Lärare, som har i lön 200 R.‘dr, jemte fria husrum. Lärjungarnes antal
i denna Afdelning kar uppgått till 150. I den andra Afdelningen undervisas
äldre Flickor af 1 Lärarinna, med lika aflöning. De fattigaste af Skolbarnen
undfå, genom Fattigvårds-Styrelsens föranstaltande, middag vid Skolan
de Sex kallare månaderne af året.
u) Handtverk-Skolan i samma Församling. Handtverks-Lärlingar erhålla
här undervisning Sömlagseftermiddagarne af Fattig-Skolans Lärare, som derför
åtnjuter ett arfvode af 66 R:dr 32 sk.
Dessa 2:ne Skolors fond utgör 11,500 R:dr.
v) Hedvig Eleonorce Församlings Catechet-Skola , med 1 Lärare och omkring
30 Lärjungar.
x) Adolph Fredrics Församlings Fattig-Skola för Flickor. Den har 1 Lärarinna
och omkring 100 Elever. Alla utgifter för Skolan bestrides af Fattig
vårds-Sty reisen.
y) Catechet-Skolan derstädes, med 1 Lärare och, i medeltal 50 Lärjungar.
z) Kongl. Svea Lif-Gardes Församlings Skola. Der finnes 1 Lärare, som
uppbär i lön 300 R:dr. Skolgossarnes antal bar uppgått till 51. Skolans
capi talfond utgör 4,500 R:dr.
å) Kongl. Lif-Gardets till häst Församlings Skola med 51 Gossar och
Flickor, undervisade af 1 Lärare, som i lön har 250 R:dr jemte en gratification
af 66 R:dr 32 sk. Skolfondens behållning vid 1842 års slut var
1,755 R:dr 28 sk. 2 r:st.; hvarjemte Skolans Beklädnads-fond för fattige barn
utgjorde 1,784 R:dr 11 sk. 6 r:st.
30
ä) Kongl. Andra Lif-Gardets och Kongl. Svea Artilleri-Regementes Församlingars
förenade Skola. Den förestås af 1 Lärare, hvars Jon är 350
R:dr. Lärjungarne hafva varit 43. Den till förmån för Skolan stiftade Barnlius-Cassan
uppgår till 9,001 R:dr 18 sk. 10 r:st.
ö) Skeppsholms Församlings Skola. Denna hestår af 2:ne Afdelningar: en
högre, der 27 Skeppsgossar njuta undervisning, jemte underhåll och beklädnad,
och en lägre, med 49 Gossar. Vid Skolan aflönas 2:ne Lärare med
tillsammans 740 R:dr. En Flick-Skola är äfven här inrättad, med 20 Elever,
der Förestånderskan har i lön 66 R:dr 32 sk.
aa) Tyska National-Lyceum. Inseendet öfver detta Läroverk tillhör Ty
ska
Församlingens Pastor och Tyska Kyrkans Föreståndare. Det är egenteligen
en Borgare-Skola, der undervisningen sker på Tyska språket. Lärarne
äro 4, nemligen: Rector, Conrector, Subrector och Moderator, hvilka i aflöning
åtnjuta 1,850 R:dr, jemte fria husrum. Elevernas antal har utgjort 86.
bb) Nya E/ementar-Skolan. Denna Läro-anslalt, uti hvilken förenas de
lägre och de högre grenar af undervisningen, hvilka i de äldre Läroverken
äro fördelade emellan Apologist- och Lärdoms-Skolorna samt Gymnasium,
har fortfarit i sin verksamhet under ledning af 6 Lärare, 1 Adjunkt och 2
Lärmästare för sång och ritning, hvilkas löner med 6,200 R:dr utgå af det
för skolan beviljade Slats-anslag, 6,800 R:dr årligen. Lärjungarues antal har
utgjort det för skolan bestämda, eller 100, men skulle, med afseende på de
inträdessökandes myckenhet, kunnat vara betydligt större om utrymmet i
Skolans local medgifvit lieie Lärjungars intagande.
cc) Texelunder visnings-Säll skåpets Skol-Inrättningar. Sedan Vexelundervisnings-Sällskapets
Direction år 1842 antagit Stockholms Stads Gonsistorii
förslag, om inrättande af ett Seminarium för Folkskole-Lärare uti NormaiSkolans
local, i enlighet med Eders Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga af den 18
Junii 1842, omfatta Sällskapets Skol-Inrättningar:
l:o Seminarium för Folkskole-Lärare, der Seminaristernes antal HöstTerminen
1842 uppgick till 15, hvaraf 10, i anseende till medellöshet, erhöllo
fria husrum, sängkläder och ved. Under berörde termin undergingo
5 Seminarister den examen, som för Folkskole-Lärare är föreskrifven.
2:o Normal-Skolan, hvarest, efter vexelundervisnings-method, omkrin;
300 barn njuta undervisning.
3:o Skolan för Handarbeten, i hvilken de Flickor, som besöka NormalSkolan,
få lära sig sy, sticka, spinna samt annan handslöjd.
Inkomsterna för dessa Vexelundervisnings-Sällskapets Skol-Inrättningar
utgöras af Stats-anslag 2,000 R:dr, räntemedel 1,425 R:dr, Sällskapets års
-
31
afgifter 318 R:dr IG sk. sami Stats-anslag lill Semina rii-Föreståndarens aflöning
500 R:dr. Utgifterna år 1842 voro Lärarnes aflöning 1,806 R:dr 32
sk., Skolrnaterialier 258 R:dr 46 sk. och diverse omkostnader 788 R:dr 47
sk., eller tillsammans 2,854 R:dr 29 sk. Undervisningen meddelas af en
Rector som tillika är Seminarii-Föreståndare, en förste och en andre Lärare,
en Lärare i sång och en i gymnastik, samt en Lärarinna vid Skolan för
handarbeten. Desse åtnjuta, utom löneinkomsterne, fria boningsrum och ved.
Någon hufvudsaklig förändring i afseende på Frimurare-Barnhusets och
Allmänna Barnhusets Skolor har sedan sista Femårs-berätlelsens afgifvande
icke inträffat.
Ibland de uti Hufvudstaden befintlige Allmänna Undervisnings- och
Bildnings-anstalter äro vidare att omnämna:
a) Technologiska Institutet. I öfverensstämmelse med de för detta Undervisnings-Verk
den 8 Junii 1826 i Nåder utfärdade Stadgar har undervisning
O O O
der meddelats omkring 116 Lärjungar; hvarjemte ungefärligen 48 Gesäller
och Handtverks-Lärlingar på Söndagarne derstädes erhållit handledning. År
1842 var Institutets Capital-Fond 4,570 R:dr 36 sk. 8 r:st.; och dess inkomster
utgjordes af Stats-anslag 14,440 R:dr samt räntor 130 R:dr eller tillsammans
14,570 R:dr; hvaremot utgifterne voro till Lärarnes aflöning 7,162
R;dr 24 sk., Stipendier 332 R:dr 41 sk. 5 r:st., och Administrationskostnaden
6,861 R:dr 1 sk. 7 r:st., eller tillhopa 14,356 R:dr 19 sk.
b) Carolinska Medico-Chirurgiska Institutet. Dels genom de understöd,
hvilka i förra Femårs-berättelsen omförmältes, dels genom sedermera beviljade
ytterligare Stats-anslag har Institutet kommit i tillfälle att öka sina
Samlingar och bereda större utrymme för deras ordnande och uppställning,
hvartill numera Sju Salar äro använde. Sedan det hus vid Glasbruksgränden,
som alltifrån Institutets flyttning till Kungsholmen varit uthyrdt, för
att erhålla tillgångar till Egendomens underhåll, blifvit öfverlemnadt till Institutets
egen disposition den 1 April 1842, har i detsamma Bibiiotheket
blifvit uppsatt, samt boställsrum upplåtne för Prosectorn, Bibliothekarie!),
Chirurgiska Inslrumentmakaren och tvänne Studerande. Vid förra Riksdagen
förbättrades de Ordinarie Professorer nes lönevilkor till 1,600 R:dr för
hvardera, med derunder inbegripne 62 tunnor spannemål; Pharmacie- och
Anatomie-Adjuncternes löner förhöjdes lill 400 R:dr; och ett belopp af 400
R:dr anslogs för en serskild Lärare i Medicinal-Lagfarenheten. För vård,
underhåll och förökande af Bibiiotheket och Samlingarne beviljades 1,200
R:dr, för eldning, lysning, egendomens underhåll och onera, 900 R:dr, till
32
Laboratorium Chemicum 200 R:dr och till Analomie-salen 141 R:dr 34 sk.
8 r:st. Den al’ Eders Kongl. Maj:t den 27 Julii 1841 i Nåder utfärdade Stat
uppgick, i följd deraf, till 14,600 R:dr. Institutet har numera 6 Ordinarie
och 1 Extra Ordinarie Professor, 1 Lärare i medicinal-lagfarenheten, samt
5 Adjuncter; utom Föreståndarne för clinikerna vid Allmänna Barnhuset och
Curhuset, hvilka icke i deras egenskap af Lärare åtnjuta någon lön.
c) Gymnastiska Central-Institutet. Stats-anslaget för detta Institut har
blifvit ökadt, så att Föreståndaren numera uppbär 1,600 R:dr, Öfverlärare!!
800 R:dr, och 3:ne Lärare hvardera 400 R:dr; hvarjemte till Betjening,
Gymnastik-attiralj och diverse utgifter äro anslagne 800 R:dr; hvilket tillsammans
utgör 4,400 R:dr. Under loppet af de år, hvilka denna berättelse
omfattar, hafva 41 personer, dels Officerare, dels Skol-Lärare blifvit utexaminerade;
och dessutom har ett betydligt antal andre personer följt de särskilda
lärocourserna. Sammanräknade antalet af äldre och yngre, som från
början af år 1838 till slutet af år 1842, antingen för att bildas till Gymnastik-Lärare,
för sjuklighet eller för kroppskrafternes utvecklande, begagnat
Institutet, uppgår till 3,225.
d) Skogs-Institutet. Delta har sedan år 1837 fortfarit med samma anslag,
Lärare-Personal och läroämnen, som under de föregångne fem åren.
Ifrån 1837 års slut, då berättelse härom afgafs, hafva 25 Elever blifvit vid
Institutet antagne och njutit undervisning, samt 17 blifvit utexaminerade
och dels erhållit publika beställningar, dels antagit tjenst hos enskilde Skogsägare.
Sommartiden hafva Eleverne verkställt uppmätningar och indelningar
till trakthuggning, dels å Krono Allmänningar, dels å enskilde personers
skogar, under ledning af deras Lärare, hvarigenom den dubbla fördel vunnits,
att Eleverne fått en praktisk öfning, och den systematiska skogshushållningens
införande påskyndats.
e) Veterinaire-Inrättningen. Enligt vederbörandes uppgift har denna Inrättning,
till dess beskaffenhet, omfattning och föremål, lärare, fonder, inkomster
och utgifter, icke undergått någon förändring, sedan sista Femårs-berättelsen
afgafs.
f) Navizations-Skolan. Sedan serskilde, den 6 Mars 1839 utsedde Corn
J
o
nu t terade, lill följd af Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, utarbetat förslag
till inrättande af Allmänna Navigations-Skolor i Riket, samt Rikets
Ständer i underdånig skrifvelse den 13 Februari 1841, jemte framställning
om förändrad organisation af den i Stockholm befinlelige Navigations-Skolu
samt
33
samt inrättande af sådane Skolor äfven uti Städerne Götheborg, Gefle, Malmö
och Calmar, gifvit tillkänna, att de anvisat årliga anslag, med tillsammans
9,200 R:dr, till Lärares aflöning och till instrumenter, böcker, m. m., som
för Skolornas underhåll erfordrades, samt serskildt beviljat en summa af
16,000 R:dr i ett för allt till anskaffande af de instrumenter, böcker, kartor
och andra inventarier, som vid skolornes organiserande voro af nöden;
så bar Eders Kongl. Maj:t under den 7 April 1841 låtit utfärda Nådigt Reglemente
för dessa Navigations-Skolor, ocb genom Skrifvelse samma dag till
Kongl. Förvaltningen af Sjöärenderne och Kongl. Cominerce-Collegium i Nåder
stadgat hvad i afseende på berörde Skolors organisation vidare borde
iakttagas. Den Direction, som, enligt berörde Nådiga Reglemente, skall föra
styrelsen öfver Navigations-Skolan i Stockholm, bar af Borgerskapet blifvit
utsedd; i följd hvaraf Sjömanshus-Directionens förut ägande befattning med
Skolan i October månad 1842 upphört. Beslut om uppförande af ett Hus
för denna skola, på en inköpt Tomt å Södermalm, fattades af Borgerskapets
Femtio Äldste den 20 December samma år; och byggnaden är numera fulländad.
Under tiden hyrdes för Skolan en serskild local, der undervisningen
blifvit meddelad i öfverensstämmelse med ofvannämnde Nådiga Reglemente.
Enligt den fastställde Staten utgår i lön till Skolans Ordinarie Lärare 1,500
R:dr och till en Under-Lärare 200 R:dr, och såsom arfvode till Astronomi®
Professorn 400 R:dr, en Lärare i Skeppsbyggeri 200 R:dr och en Lärare,
som meddelar undervisning angående Ångmachiners construction och behandling,
200 R:dr. Till reparationer, inventarier och diverse omkostnader åtnjuter
denna skola, i likhet med de öfriga, 300 R:dr årligen. Af det till
första anskaffningen af instrumenter, chartor, böcker och meubler för en gång
bestämda anslaget tilldelades Skolan 4,600 R:dr. Under loppet af läseliden
åren 1841—4842 har Skolan begagnats af 33 Elever; och examinerade hafva
blifvit: till Skeppare af första classen 2, Skeppare af andra classen 3, Styrmän
3 ocb Constaplar 8.
De Privata Skolinrättningar i Hufvudstaden, uti hvilka undervisning
lemnäs mot betalning, äro talrika. Uppfostringsanstalten ä Egendomen Barnängen,
som blifvit inrättad genom actie-teckning af ett Bolag, har fortgått i
sin verksamhet; äfvenledes kVallinska Flickskolan. Några af de dessutom uti
sednaste Femårs-Berättelsen uppgifna enskilda Skol-Inrättningar hafva val
upphört; men andra hafva deremot tillkommit, hvaribland må nämnas det
af Magister Ramström inrättade Lyceum.
Öfver-Stuthullare-Embetets Femurs-Berättelse för uren 7838—18/72, 5
34
Smäbarns-Skolorna hafva vunnit ökadt förtroende och blifvit begagnade
för så stort antal Barn, som de för ändamålet hyrda loealer medgifvit. Dessa
Skolor äro Sex, nemligen: en Normal-Skola i Stadshuset med omkring 130
Barn, en Skola vid Humlegårdsgalan å Ladugårdslandet med 100, en vid
Kocksgatan i Catharinas Församling med 55, en i Stora Barnhuset med 100,
en i JNicolai Församling med 25, och en vid Regeringsgatan med 26 harn.
Medlen till Skolornas underhåll hafva erhållits genom Nådigt bidrag af Hennes
Maj:t Enke-Drottningen, anslag ifrån Allmänna Fattig-Cassan, och sammanskott
af Ledamöterne i det Sällskap, som bildat sig till dylika Skolors
inrättande.
De tillförene omnämnde tvänne Simskolorna hafva fortfarit i ändamålsenligt
skick.
Alt Undervisnings-anslalterna i Hufvudstaden under ifrågavarande tidrymd
blifvit allt mer utvidgade och tillökta, visar ofvanstående framställning
af deras tillstånd och beskaffenhet; dock mäste jemväl medgifvas, att ännu
många önskningar i hänseende till allmänna undervisningens förbättrande
återstå ouppfyllda, isynnerhet hvad angår Folk-Skolorna_, hvilkas ytterligare
utvidgning af behofvet påkallas.
B.) Fattigvårds- och Pensions-anstalter samt andra
Barmhertighets-I n rättningar.
Allmänna Fattigvården inom Hufvudstadens Territorial-Församlingar har,
under den tid denna Berättelse omfattar, fortfarande blifvit bestridd i enlighet
med de för densamma af Eders Kongl. Majit den 18 Mars 1812 utfärdade
föreskrifter. Den allmänna falligförsörjnings-afgiflen har, i likhet med
hvad i sista femårsberättelsen uppgafs, under denna tid utgått med Sex Sk i I -  lingar för hvarje Riksdalers Bevillning enligt 2:dra Artikeln i gällande Revilllings-Förordning.
Af denna afgift hafva fyra skillingar varit bestämda till
den egentliga fattigförsörjningen, och en skilling till det uti f. d_ Kronobränneriet
i Catharina: Församling anlagda Provisoriska Sjukhus. Den återstående
skillinge!*, sorn tillförene ingått till Kongl. Serafimer-Ordens Lazarettet, har,
till följd af Kongl. Brefvet den 16 Februari 1838, ifrån och med år 1837
blifvit afsatt för inrättande af ett serskildt Sjukhus för bensårs-palienter. Influtna
beloppet af berörde afgift år 1842 utgjorde 32,516 R:dr 15 sk. 7 r:st.„
deraf 21,677 R:dr 26 sk. 5 rist. lill fölin Fattig-Cassan, 5,419 Ralr 18 sk. 7
rist. Provisoriska Sjukhuset och 5,419 Ridr 18 sk. 7 r:sl. Bensårs-Sjukhuset.
35
Fatlig-Cassans öfriga inkomster bestodo af bötesmedel för fördröjd, betalning
och för uteblifne Taxerings-utgifter, till ett belopp af 2,908 R:dr 44 sk.
7 rist., samt af Stats-anslag, gåfvor och andra medel, utgörande 3,818 R:dr
28 sk. Utgifterne hafva varit: till Församlingarnes Faltighus-Directio ner
22,500 R:dr, till Norra och Södra Arbetshusen 2,000 R:dr, till Fattig-Skolor ne
1,250 R:dr, till Öfver-Ståthållare-Embetet, för inrättande och underhållande
af Fattigherberget! 1,000 R:dr, Lill Veneriska Curhusét 1,769 R:dr, samt till
löner, arfvoden och diverse utgifter 1,757 R:dr 27 sk. 2 r:st.; tillsammans
30,276 R:dr 27 sk. 2 r:st.
Provisoriska Sjukhusets inkomster voro, inberäknadt ofvannämnde 5,419
R:dr 18 sk. 7 r.st., af fattigvårdsmedlen, 5,853 R:dr 44 sk. 1 rist.; och dess
utgifter 8,785 R:dr 18 sk. 3 rist.
Vid 1842 ars slut upptogs Fattig-Cassans behållning till 51,927 R:dr 14
sk., hvaraf likväl 5,061 Ridr 28 sk. 9 rist. tillhörde Provisoriska Sjukhusets
räkning, och 35,473 Ridr 14 sk. 1 rist. den för inrättande af Bensårs-Sjukhus
afsalia Fond. Dessutom hade Fallig-Cassan en fordran hos Veneriska Curhuset,
stor 25,788 Ridr 8 sk., tillkommen genom de bidrag Fattig-Cassan under
loppet af flere år nödsakats lemna till Curhuset, som i annat fall ej kunnat
i sin verksamhet fortgå.
Fattig- och Försörjningshusen i Territorial-Församlingarna ägde år 1842
tillsammans:
Fastigheter till ett uppgifvet värde af. . . . B:co Ridr 164,426: 42. e.
Inventarier
,, 7,000: — —
Fordringar och contanla medel
„ „ 336,235: 30. 5.
___
Tillhopa B:co Ridr 507,662: 24. u.
För samma år utgjorde deras inkomster 80,486 Ridr 12 sk. 9 rist, och utgifterne
81,779 Ridr 34 sk. 11 rist.
Enligt de inkomne uppgifterna var antalet af understödstagare på Territorial-Församlingarnes
allmänna Fattigvårds-Inrättningar 1,621, och utom
densamma omkring 2,300.
Förhållandet med nedannämnde Militair-Corpsers och Församlingars serskilda
Understöds-fonder och Fattig-anstalter år 1842 var följande:
a) Vid Kong]. Svea Lif-Garde. De för välgörande ändamål vid detta Regemente
inrättade Cassör hade i Capitaler 38,350 Ridr. Af räntan derå
jemte ett anslag af Statsmedel, utgörande 442 Ridr, erhöllo 54 personer understöd
till ett belopp af 1,300 Ridr.
36
b) Kongl. Lif-Gardet till Häst. H. K. H. Prins Oscars Hospitals-Inrättnings
Ca p i t a 1 -be h å Ilning utgjorde 18,190 R:dr 20 sk.; dess inkomster, bestående
af Nådiga Gåfvor, afgifter från Regementets Officers-Corps samt intressemedel,
1,621 R:dr 15 sk. 6 r:st., och utgifterne 1,371 R:dr 16 sk., som i
pensioner och understöd tilldelas 71 personer.
c) Kongl. Andra Lif-Gardet. Ifrån H. K. H. Kron-Prinsessan Josephinas
Pensions-Inrättning, ägande ett capital af 11,000 R:dr Banco samt ett årligt
bidrag af Hennes Maj:t Drottningen, stort 300 R:dr, m. fl. intrader, bekommo
95 understödstagare tillhopa 1,322 R:dr 12 sk. 11 r:st.
d) Kongl. Svea Artilleri-Regemente. Dess Fattig-Cassas inkomster utgöras
af fyra Collecter årligen i Hedvig Eleonoras kyrka, samt tillfälliga insamlingar.
Medelbeloppet af dessa fattigmedel har uppgått till 40 R:dr, som inom
hvarje års utgång blifvit utdelade åt fattiga inom Församlingen, till ett antal
af 32.
e) Skeppsholms Församling. Skol- och Fattig-Cassorne äro bär sammanslagne.
År 1842 utgjorde dessa 4,500 R:dr; —och Understödstagarne voro 57.
f) Kongl. Hof-Församlingen. Hof-Statens Gratial-Cassa, af hvilken vanligen
50 Enkor njuta understöd, ägde i capital 26,660 R:dr 20 sk. — Inkomsterne
hade uppgått tili 1,933 R:dr 14 sk. 10 rist., och utgifterne till
1,578 R:dr.
g) S:t Nicolai Församling. Fonden för Församlingens enskilda fattigvård
utgjorde 24,427 R:dr. Till 60 å 70 personer utdelas vanligen understöd, som
år 1842 uppgick till ett belopp af 1,244 R:dr 2 sk. 10 rist.
h) Tyska Församlingen. De till Församlingens fattige omedelbart utgående
understöd bestridas af åtskilliga, under Församlingens Kyrko-Råds förvaltning
ställda välgören hets-fond er, hvilkas Capilaler och fastigheter år 1842 uppgingo
till ett belopp af 74,209 R:dr. Nämnde år utdelades till de fattige inom
Församlingen 906 R:dr 37 sk. 4 r:st.
i) Finska Församlingen. Dess Fattigfond utgjorde 2,751 R:dr 42 sk.,
hvaraf räntan åtgått till de fattiges understödjande.
Angående öfriga uti Hufvudstaden befintlige Milda Stiftelser samt Pensions-
och Understöds-Inrättningar och deras tillstånd år 1842, är följande
att meddela:
I.) Barnhus, Barnbördshus och Vppfostrings-anstalter:
a) Stockholms Allmänna Barnhus. Jemte fastigheter till ett värde af 94,991
R:dr 32 sk., ägde denna Inrättning berörde år en Capitalfond af 503,894
37
R:dr 8 sk. 3 rrst. Inkomsten utgjorde 98,886 R:dr 21 sk. 11 r:st., inberäknadt
Statsanslag i spannemål och penningar, till ett belopp af 23,042 R:dr
44 sk. 4 r:st. Utgifterne åter uppgingo till 114,945 R:dr 20 sk.; hvaraf i
fosterlöner och underhåll för barn utom Barnhuset, jemte arfvoden till Presterskapet
för tillsyn om barnen i aflägsnare orter utgått 48,857 R:dr 5 sk.
4 r:st., och i underhållskostnad inom Barnhuset 39,987 R:dr 20 sk. 2 r:st. I
Barnhuset vårdades under loppet af nämnde år 1,012 barn; dock i medeltal
på en gång endast 238. Antalet af barn, som utom Inrättningen åtnjöto underhåll,
var 3,186. För vinnande af en förbättrad hälsovård inom Barnhuset
har en Öfver-Läkare derstädes blifvit anställd, med lön af 666 R:dr 32 sk.,
jemte 300 R:dr såsom ersättning för husrum, ljus och ved.
b) Frimurare-Ordens Barnhus. Med inberäkning af den till Barnhus upplåtna
fasta egendomen, brand försäkrad och i värde upptagen till 45,000 R:dr,
hade Barnhuset år 1842 en Fond af 246,430 R:dr 19 sk. 11 r:st. Dess inkomster
voro 18,044 R:dr 6 sk. 11 rist., och utgifterne 19,360 R:dr 26 sk. 1 r:st.
Inom Barnhuset, der utrymme är beredt för 100 barn, njuta barnen vård,
loda oeh kläder samt undervisning. Utomhus varande underhållstagare utgjorde
vid 1842 års slut ett antal af 287, som erhöllo fosterhjelp, beräknad
till 12 sk. och för en del till 16 sk. i veckan för hvarje barn.
c) Allmänna Barnbördshuset. Oberäknadt fastighetsvärde, 30,000 R:dr, var
Inrättningens Fond nyssnämnde år 51,216 R:dr 32 sk. Inkomsterne utgjorde
6,482 R:dr 8 sk. och utgifterne 6,644 R:dr 43 sk. 8 r:st. Under de ifrågavarande
fern åren hafva vid denna Inrättning 2,315 Barnaföderskor blifvit
förlösta samt åtnjutit vård och underhåll, 90 Läkare tjenslgjort för undergående
af Chirurgiae Magisters examen, samt 200 Barnmorskor njutit undervisning
och blifvit examinerade.
d) Sällskapet Pro Patria Barn- och Barnbördshus. Inrättningen ägde år
1842 fastighet till ett värde af 15,000 R:dr och i Capital 15,261 R:dr 27 sk.
1 r:st. Dess inkomster voro 1,542 R:dr 19 sk.; utgifterne åter 1,567 R;dr
21 sk. 7 rist. Der emottogos och vårdades under året 105 Barnaföderskor.
1 anseende till minskade Cdapital-tillgångar^ hade endast 6 barn erhållit fosterhjelp.
e) Murbeckska Inrättningen för fattiga Jlickors uppfostran. Underhåll och
undervisning har der lemnats 25 fader- och moderlösa fattiga flickor. Capital-fonden
uppgick år 1842 lill 87,196 R:dr 46 sk. 8 r:st.; och värdet af Inrättningens
fastighet är uppgifven till 9,600 R:dr. Inkomsterne, inberäknad
en då erhållen gåfva af 9,960 R:dr 5 sk. 5 r:st., voro 13,859 R;dr 9 sk. 2
r:st., samt utgifterne 5,281 R:dr 39 sk. 8 r:st.
38
f) Prins Carls Uppf ostrings-Inrättning för fattige och vanvårdade barn.
Sorn erfarenheten visat, att sedelösa Föräldrars elaka exempel bidragit att
öka antalet af unge förbrytare, enär för desse, efter undergångne laga bestraffningar,
ingen annan tillflykt funnits, än att återvända till den omgifning,
af hvilken de blifvit införde på lastens bana, har denna Inrättnings
Direction, för alt rädda sådane unga förbrytare från det förderf, som botade
dem, i följd af Föräldrarnes skadliga inflytande, låtit uti en till Inrättningen
donerad Egendom vid Tjärhofsgatan bilda en serskild Afdelning för vanartade
och vi/seförda Gossar, hvilken Afdelning den 1 April 1839 tog sin
början. Föremål för intagande inom denna, eller Förbättrings-Af delningen,
äro <1 els de Gossar uti Uppfostrings-Afdelningen, hvilka uppfört sig så illa,
att de icke, ulan fara för de öfriges sedlighet, kunna få derstädes qvarblifva,
dels sådane, af 8 Lill 14 års ålder, som blifvit af Domstolarne för förbrytelser
dömde, eller som, ulan alt hafva blifvit lill brottslighet förvunne, likväl
ådagalagt serdeles böjelse för vänarter. De uti berörde Afdelning intagne
Gossar, hvilkas antal år 1842 utgjorde 25, men för hvilka utrymme finnes
för 60, när ökade tillgångar medgifva fleres emottagande, erhålla undervisning
i samma intellectuella öfningar ock handarbeten, som uti Inrättningens Uppfostrings-Afdelning;
och när de blifvit till Nattvarden admitterade, utlemnas
de i tjenst hos Husbönder i landsorten. Antalet af Barnen i UppfostringsAfdelningen
berörde år var 107. Inrättningens capital uppgick till 115,155
R:dr 13 sk. 8 r:st., inberäknade Fastigheternes värden 48,570 R:dr 11 sk. 4
r:st. Den hade i inkomster 23,047 R:dr 41 sk.; och ulgiflerne utgjorde
16,672 R:dr 3 r:st., deraf för Uppfostrings-Afdelningen belöpte 11,843 R:dr
3 sk. 6 rist. och för Förbältrings-Afdelningen 4,828 R:dr 45 sk. 9 rist.
II.) Barmherlighels-Inrältningar, sorn ål fattige, egentligen ålderstigne,
lemna rum jemte underhållsbidrag uti Inrättningar nes Fastigheter.
a) Ulricce Eleonoras eller Drottningens Hospital. Denna Inrättning hade år
1842 en Capilal-Fond af 46,483 Ridr 12 sk. 5 rist., jemte en fastighet, värderad
till 23,700 Ridr. Inkomsterne, beslående af Stats-anslag, räntor och
hyresmedel, utgjorde 6,748 Ridr 3 sk. 6 rist., och ulgiflerne 6,850 Ridr 42
sk. 3 rist., hvaribland 5,625 Ridr 22 sk. 1 rist. i underhålls- och pensionskostnad
till vanligen 90 personer. Under Direclionens serskilda förvaltning
befinnes den så kallade Kniggeska Pensionsfonden, med ett Capital af 16,666
Ridr 32 sk., hvars årliga ränta utgår till 10, utom Hospitalet boende obemedlade
personer af Qvinnokönet.
39
b) Borgerskapets Gubbhus-Inrättning. Vid 1842 års slut ägde den 136,871
R:dr 2 sk. 11 r:st., deruti inberäknadl ett fastighetsvärde af 25,538 R:dr 33
sk. 5 r:st. Inrättningens inkomster, uppgingo lill 7,510 R:dr 22 sk. 10 r:st.;
utgifterne ater till 6,369 R:dr 40 sk. 8 r:st. Ålderstigne Borgersman till ett
antal af 46 hafva under nämnde Sr varit vårdade uti Inrättningen,' och kostnaden
för hvar och en utgjorde 137 R:dr 40 sk.
c) Borgerskapets Enkehus-Inrättning. Dess tillgångar vid 1842 års slut
voro 189,680 R:dr, deraf 176,030 R:dr räntebärande capitäler. Inkomsterne
utgjorde omkring 10,300 R:dr, och utgifterne nära 9,000 R:dr. Inrättningen
har utrymme för 75 Enkor, hvilket antal, med korta mellantider, ständigt
varit fyldt.
d) Fabriks-Fattig-Cassan. Af denna bekostades år 1842 underhåll för 90
personer å Fabriks-Societetens Fattighus; hvarjemte understöd tilldelades 267
behöfvande, som ej voro å fattighuset intagne. Jemte fastigheter lill ett värde
af 16,500 R:dr, ägde Fabriks-Fattig-Cassan i Capital 74,458 Rrdr 38 sk. 11
rrst. Dess inkomster voro 9,135 Rrdr 3 sk., och utgifterne 9,637 R:dr 4 sk.
e) Soopiska Fattighuset. Fonden utgjorde vid 1842 års slut 8,816 Rrdr
46 sk. 7 r:st, hvaraf berörde år, jemte Fattighusets underhåll, 182 R:dr utbelalles
till 7 fattighjon. „
I) Catholska Församlingens Fattighus. Inrättningen har en fastighet, sorn
i värde är upptagen till 7,000 R:dr. Inkomsterne, bestående af enskilta gåfvor
samt bidrag af Församlingens Ledamöter, uppgingo år 1842 lill 2,389
R:dr 32 sk. Utgifterne voro för barnavård 1,700 R:dr, och lill understöd
åt 22 behöfvande 685 Rrdr 38 sk.
g) Timmermans-Ordens Hospital. Der hafva, såsom tillförene, 15 fattiga
af mankön erhållit husrum och sjukvård samt hvardera 3 Rrdr i månaden
från den 1 November till den 1 Maj, och 2 Rrdr hvarje månad under den
öfriga tiden af året, jemte beklädnadspersedlar och en särskild årlig gåfva.
Är 1842 utgjorde kostnaden för Hospitalshjonen 675 Rrdr 6 sk. 2 rrst, och
samtlige utgifterne 1,484 Rrdr 31 sk. 4 rrst.
III.) Pensions Inrättningar och andra Fromma Stiftelser, lill hvilka
delägarerätt icke är beredd genom erlagde afgifter.
a) Kongl. Stats-Contoiret ulbetalle år 1842 af Statsmedel lill 246 enskilde
personer i Hufvudstaden gratificationer, nådegåfvor och pensioner till ett belopp
af 108,645 Rrdr 24 sk. 1 rrst. Dessutom anordnades ifrån Kongl.Slats-Con
-
40
toret Stals-anslag lill Barmhertighels-Verk inom Hufvudstaden 18,260: 40. —
till Sjukvårds-Inrättningar derstädes
40,592: — —
och till Undervisnings-anstalter  48,474: io. 6.
Utgörande tillsammans R:dr 107,327: 2. 6.
b) Från Wadstena Krigsmanshus-Inrättning erhöllo nämnde år 60 här i
Staden vistande Gratialister tillhopa 634 R:dr; äfvensom 18 andre personer
inom 1 lofvudstaden bekommo tillfälliga understöd, uppgående till 165 R:dr.
c) Af 2.72g under förvattning af Fullmägtige i Rikets Ständers Bank
stäi/de Fonder hafva samma år 702 i Stockholm boende personer åtnjutit
gratificationer och understöd, med sammanräknadt 4,201 R:dr 4 sk.; och af
de bötesmedel, som till Banken för öfverassignering influtit, tilldelades 5
personer 200 R:dr 40 sk.
d) Kongl. Öfra Borg-Rätten har att förvalta 3:ne Pensions-Fonder, hvilka
år 1842 uppgingo till 15,328 R:dr 42 sk. 11 r:st., hvaraf inom Hufvudstaden
53 pensionstagare tillsammans uppburo 420 R:dr 16 sk.
e) Konungens Hospital. Fonden utgjorde vid 1842 års slut 154,304 R:dr
6 sk. 6 r:st., inkomsterne för året 7,857 R:dr 12 sk., och utgifterne 5,817
R:dr 24 sk., deraf 2,194 R:dr i understöd till 106 personer inom Hufvudstaden.
f) Konungens Militär Hospitals-Fond. Pensioner och Nådegåfvor utdelades
år 1842 till 358 personer, bland hvilka 64 bodde här i Staden och åtnjöto
tillsammans 2,679 R:dr 16 sk.
g) Jonas och Paul Filéns Pensions-Fond för Civile Embets- och Tjenstemäns
samt deras Enkors och Barns underhåll, uppgick berörde år till 68,741
R:dr 28 sk. 2 r:st. I understöd utbetaltes till Civile Tjenstemän 2,800 R:dr,
samt till Enkor och Barn 1,966 R:dr 32 sk.
h) Pens iöns-Fonder ställde under förvaltning af Allmänna Enke- och Pupill-Cassans
Direction. Af dessa fonder, år 1842 utgörande 43,473 R:dr 33
sk. 6 r:st., blefvo till 12 i Stockholm boende personer 465 R:dr utdelade.
i) Goduska Pensions-Fonden, som förvaltas af Stadens Borgmästare och är
bestämd till understöd för Enkor efter Embetsmän inom Magistraten och efter
sådane Civile Tjenstemän, som af Öfver-Stålhållaren och Magistraten gemensamt
tillsättas, utgör 6,111 R:dr 5 sk. 4 r:st, deraf räntan årligen utgått
med 300 R:dr till 7 Pensionärer.
k) Serskilda under Stadens Justitice-Collegiuni och Förmyndare-Kammare
ställde Donations-Fonder, hvilka äro anslagne dels till pensioner dels till
Sti
-
41
Stipendier och Skol-inrättningar, utgjorde år 1842 ett belopp af 27,644 R:dr
'21 sk. 4 r:st.; och af rän torne derå utbetaltes till de för Fonderna bestämda
ändamål 1,329 R:dr 12 sk., hvaribland understöd och pensioner till 21
personer.
1) Coopvaerdie-Skepparen Ahlströms Pensions-Inrättning förvaltad af Stadens
Handels-Collegium, lemnar understöd till 12 fattiga Borgaredöttrar,
hvilka numera årligen erhålla 44 R:dr 21 sk. 4 r:st. hvardera, utgående från
afkastningen af 2:ne Inrättningen tillhörande Egendomar här i Staden.
m) Ahlöfska Pensions-fonden, ställd under Politie- Embets- och Byggnings-Collegii
förvaltning och utgörande 3,333 R:dr 16 sk., är anslagen till
understöd åt 12 i Stockholm boende fattiga, sjukliga och ålderstigna personer,
som erhålla hvardera 11 R:dr 5 sk. 4 r:st. om året.
n) Brandvakts-Cassan utbetalte år 1842 pensioner till Befäl och Manskap
af det upplösta Brandvakts-Compagniet, med 1,123 R:dr 16 sk., hvaraf 33
personer voro i åtnjutande. Af den utaf Brandvakts Cassae-Administrationen
förvaltade Brandvakts-Compagniets Pensions- och Begrafnings-Cassa, hvars
behållning vid slutet af år 1842 utgjorde 2,801 R:dr 2 sk. 1 r:st., utgafs
tillika till en Pensions-innehafvare 24 R:dr och i Begrafningshjelp 5 R:dr.
o) De under Bemedlings-Commissionen ställde Understöds- och Pensionsfonderj
fem till antalet, uppgingo berörde år till 184,750 R:dr. Af dessa,
jemte Bemedlings-Commissionens enskilta medel, utbetaltes pensioner, gåfvor
och understöd med 11,223 R:dr 18 sk. 8 r:st., deraf 223 personer blefvo
delaktige.
p) Pens iöns-fonder, förvaltade eif Directionen öfver Borgerskapets Enkehus,
lemnade år 1842 understöd åt 59 personer till ett belopp af nära
4,200 R:dr. Fonderna för beständigt fortfarande Pensioner utgjorde 45,700
R:dr, och de derifrån ulbetalde Pensionerne 2,487 R:dr, som äro inberäknade
i förutnämnde pensionsbelopp.
q) Sadel makare-Al der mannen Jacob Fagerbergs Pensions-Inrättning. Från
denna Inrättning, hvars utgifter bestridas af hyresmedel för 2:ne Egendomar
i Stockholm, hvilkas behållne taxeringsvärde, efter afdrag för skuld,
är för år 1842 uppgifvet till 77,640 R:dr, med en hyres-inkomst af 6,276
R:dr 32 sk., utbetaltes samma år i understöd åt 100 personer 3,204 R:dr;
hvarjemte i bestämda anslag till åtskilliga Välgörenhets-Inrättningar och en
enskild person utgingo 907 R:dr 24 sk.
Qfver-Ståthullare-Embetets Femurs-Berättelse för åren i838—i84z. 6
42
r) Af Grosshandels-Societeten förvaltade Pensions-f onder. Dessa utgöras
dels af Societetens Pensions-Cassa, som år 1842 uppgick till 66,666 R:dr
32 sk., och hvarifrån understöd till belopp af 4,287 R:dr 24 sk. utdelades
till 67 behöfvande medlemmar af Grosshandels-Societeten, deras Hustrur,
Enkor och Barn, dels af ett af Mamsell Hagborn doneradt Capital, stort
12,000 R:dr, hvaraf Pensioner, hvardera utgörande 100 R:dr, utgingo till
Sex behöfvande Enkor och Döttrar af Grosshandlare och Skepps-Clarerare.
s) Kryddkramhandels-Societetens pensions-f onder utgjorde vid 1842 års
slut 66,468 R:dr 12 sk. 8 r:st., jemte en Fastighet, värderad till 12,000
R:dr. Afkastningen af dessa tillgångar användas till understöd för fattige
medlemmar af Kryddkramhandels-Societeten jemte deras i armod efterlemnade
Enkor och barn. Under berörde år hafva för sådant ändamål 3,300 R:dr
29 sk. 4 r:st. blifvit utbetalte till 51 personer.
t) Coopvaerdie-Skeppare-Societetens Fattig-Cassor_, hvilkas Capitaler uppgifvits
utgöra tillsammans 11,750 R:dr, lemnade år 1842 understöd till 25
faLtige, med 867 R:dr 24 sk.
u) Stockholms Sjömanshus-Inrättnings Capitalfond år 1842 var 118,384
R:dr 7 sk. 4 r:st.; inkomsterne uppgingo till 9,638 R:dr 22 sk. 8 r.st., och
utgifterne till 8,487 R:dr 28 sk. 8 r:st., deraf 4,577 R:dr 32 sk. utdelades
till 373 behöfvande, samt 1,613 R:dr 39 sk. användes för Sjömans-Lazarettet.
v) Strandbergska Läkare-Inrättningen för fattiga Ståndspersoner. Med
inberäkning af Bruks-Patronen Anders llebbes donation, stor 10,000 R:dr,
som af Directionen öfver nämnde Inrättning förvaltas, och hvaraf årliga räntan
tilldelas 9 i torftighet befintliga Enkor eller oförsörjda Döttrar efter aflidne
Embets- och Tjenstemän af de ofrälse Stånden, hade Inrättningen vid
1842 års utgång en Capital-behållning af 80,518 R:dr 28 sk. 9 r:st. Inkomsterne,
bestående af räntor å utlånte medel, voro 3,828 R:dr 15 sk. 3 r:st.
Utom 591 R:dr, som erlades i pensioner af nyssnämnde donation, utgjorde
utgifterne för läkarevård, medicamenter, sjukspis, ved och gåfvor till 187
pauvres honteux 2,247 R:dr 38 sk. 5 r.vst.
x) Af Nöd/ijelps-Cassan, hvars Capital vid slutet af år 1842 var 116,865
R:dr 30 sk. 4 i:st., utdelades under berörde år understöd åt 214 personer,
till ett belopp af 5,764 R:dr 19 sk. Under Nödhjelps-Cassce-Directionens
förvaltning är ställd en af Stämpelmästaren Assessoren Eric Törnebohm stiftad
Pensions-fond, hvaraf räntan är beräknad att användas Lill pensioner,
hvardera af 50 R:dr, till Enkor och Barn efter aflidne Tjenstemän vid Stockholms
Stads Juridiska Verk samt efter aflidne Fabriks-Idkare, som varit Bor
-
43
gare i Stockholm. Denna fond utgjorde vid nämnde års slut 75,059 R:dr
12 sk. 7 r:st., Pensionairernes antal 52, och de för året utbetalte pensionerne
3,704 R:dr 8 sk.
y) Sällskapet De Nödlida?ides Vänner. Dess utlånta Capitaler och Cassabehållning
uppgingo till 58,568 R:dr 38 sk. 4 r:st., och pensions- och underhållslagarnes
antal till 199, som åtnjöto tillhopa 3,126 R:dr 8 sk.
z) Sällskapet för uppmuntran af öm och sedlig modervård. Detta Sällskap,
som stiftades den 3 Maji 1827, under nuvarande Hennes Maj:t Drottningens
höga beskydd och styrelse, har till föremål att understödja uti fattigdom
stadda Mödrar, gifta eller Enkor, hvilka gjort sig kända för Örn och
sedlig vård om deras barn, samt för ordentlighet och en i Gudsfruktan och
dygder efterdömlig uppfostran. Understödet utdelas tvänne gånger om året,
i Maji och December månader, och bestämmes för hvarje gång efter serskild
pröfning. Fonden, som från början tillkommit genom frivilliga bidrag, utgjorde
vid 1842 års utgång 39,047 R:dr 3 sk. Sällskapets inkomster voro
räntemedel, 1,992 R:dr 10 sk. 11 r:st., Nådiga bidrag af Hans Maj:t Konungen
samt Deras Kongl. Högheter Kron-Prinsen och Kron-Prinsessan 400
R:dr, samt andra frivilliga gåfvor 1,000 R:dr 32 sk., eller tillsammans 3,392
R:dr 42 sk. 11 r:st., hvaraf i understöd utbetaltes uti Maji månad till 108
Mödrar med 422 barn 1,068 R:dr 16 sk., och i December månad till 109
Mödrar med 411 barn 1,224 R:dr, jemte kläder för ett värde af 250 R:dr.
å) Kniperska Pensions-Inrättningen_, från hvilken Pensioner tilldelas fattiga
ogifta Fruntimmer, företrädesvis af Borgare-Ståndet, hvilka till ålder
komna, sjukliga eller vanföra, icke äga förmåga att genom arbete sig försörja,
bade vid slutet af år 1842 en Capital-fond af 59,051 R:dr 1 sk. 5 r:st.;
och under samma år voro inkomslerne 3,217 R:dr 32 sk., samt utgifterne
3,125 R:dr, som utgått i Pensioner till 98 ogifta fruntimmer, af hvilka 85
bodde i Stockholm och uppburo 2,733 R:dr 16 sk.
ä) De under Stockholms Stads Consistorii inseende ställda Pensions-fonder
uppgingo år 1842 lill 12,400 R:dr, hvilkas ränte-afkastning, 606 R:dr 24
sk., utdelades till 13 behöfvande.
ö) S:t Clarce Kyrkas Donations-Fond lemnade år 1842 till 54 understödstagare
562 R:dr 37 sk. 4 r:st. Capital-beloppet var 11,255 R:dr 26 sk. 8 r:st.
aa) Testamentsmedel, förvaltade af Jacobs Församlings Kyrko-Räd. De
utgjorde nyssnämnde år 13,950 R:dr 26 sk. 8 rist., hvaraf pensioner och
understöd tilldelades 33 personer, med 703 R:dr 44 sk. ,
u
bb) Pensions-f onder, ställde under Catharinas Församlings Kyrko-Råds
förvaltning. Dessa Fonder bestå dels af ett utaf Enkan Catharina Godhe
doneradt Capital, stort 5,555 R:dr 26 sk. 8 r:st., hvars ränta utgår till Pensioner
åt 12 inom Catharinas Församling behöfvande personer af qvinnokönet,
och dels af Fabrikören Carl Fredric Spångbergs donation, stor 1,381
R:dr 38 sk. 10 r:st., hvaraf räntan användes till anskaffande af kläder till
fattige fader- och moderlösa Barn i Församlingens Fattig-Skola.
cc) Fonder, som förvaltas af Jacobs och Johannis Församlingars Fattighus-Direction,
utgöras dels af åtskilliga till pensioner testamenterade medel,
till belopp af 3,840 R:dr 40 sk. 9 r:st., dels af en utaf Canzli-Rådet Noren
stiftad pensions-f ond till förmån för Enkor och Döttrar af Civile- Militaireeller
Borgare-Stånden, hvilken fond år 1842 uppgick till 33,316 R:dr, hvaraf
räntan utdelades till 110 personer.
dd) Under Marias Magdalenas Församlings Fattigvärds-Direction ställde
testaments- och donations-medel utgjorde vid 1842 års slut 7,369 R:dr 26
sk. 6 r:st, och räntan deraf, 364 R:dr 5 sk. 4 r:st., användes till understöd
för 8 personer.
ee) Pauliska Donations-fonden till Pensioner för Enkor samt fader- och
moderlösa barn, hvilken förvaltas af Direclionen för Norra Frivilliga Arbetshuset,
ägde år 1842 en fastighet, värderad till 45,000 R:dr, samt fordringar
och contanta medel till belopp af 67,139 R:dr 6 sk. 7 r:st. Dess inkomster
samma år, bestående af räntor och hyresmedel, utgjorde 5,563 R:dr
42 sk. 8 r:st., hvaraf till pensioner och sjukvård användes 4,375 R:dr. Understödstagarne
voro 160, bland hvilka 140 bodde i Stockholm och tillsammans
erhöllo 3,650 R.-dr.
ff) Sällskapet de fattiges vänner, som ej har någon Capital-fond, har af
Sällskapets Ledamöters frivilliga bidrag åj' 1842 utdelat understöd i penningar
och matvaror åt 1,152 personer, till ett belopp af 1,798 R:dr 40 sk.
gg) Flera af de under Stadens Handels-Collegium lydande Societeter och
Embeten hafva serskilda Begrafningshjelps-Cassor och Pensions-Fonder, hvilkas
belopp för år 1842 uppgifvits omkring 55,000 R:dr, med lemnade understöd
till några och Sextio personer.
hh) Bland de Handtverks-Embeten, som höra under Politie- Einbets- och
Byggnings-Collegium, äro 11 uppgifne alt äga Cassör för begrafningshjelp och
andra välgörande ändamål, till belopp af 40,000 R:dr; hvarjemte några Embeten
och Gesällskaper hafva egna hus, i hvilka herbergen och sjukrum äro
inrättade.
45
ii) Under Drätsel-Commissionen lydande Jernbärare, Tackjernsbärare, Sillpackare,
Salt- och Spannemålsmätare, Parmmätare samt Vågkarlar vid Östra
och Södra Victualievågarne äga äfven Sjuk- och Begrafnings-Cassor, hvilka
utgöra tillsammans omkring 10,000 R:dr.
Dessutom hafva de fleste Ordens-Sällskaper Fattig-Cassor, hvaraf understöd
och pensioner tilldelas behöfvande; men någon uppgift på dessa Cassors
och Utdelningars belopp är Öfver-Ståthållare-Embetet icke i tillfälle
att meddela,
IV) Öfriga Fensions-Inrättningar i Hufimdstaden, till hvilka i allmänhet
delägarerätt beredes genom årliga af gift er.
a) Allmänna Enke- och Pupill-Cassan. Dess fonder och tillgångar uppgingo
vid 1842 ars slut till 812,078 Rrdr 47 sk. 7 r:st. Under samma år voro
inkomsterne 46,691 R:dr 11 sk. 8 r:st., och utgifterne 24,454 R:dr 27
sk. 6 r:st. Till Enkor och Barn efter 132 aflidne delägare i Cassan utbetaltes
pensioner, med 15,338 R:dr 36 sk. Af dessa utgingo 8,925 Rrdr 20
sk. till 61 delägares i Stockholm boende Enkor och Barn.
b) Arméens Pensions-Cassa samt Enke- och Pupill-Cassa. Vid 1842 års
utgång hade den förra Cassans Capital-fond, oberäknadt värdet af en Cassan
tillhörig fastighet, utgörande 30,000 R:dr, uppgått till 2,190,340 R:dr 27
sk. Dess inkomster för året utgjorde 249,747 Rrdr 11 sk. 11 r:st., och utgifterne
236,472 R:dr 47 sk. 11 r:st., hvaribland till Pensionstagare, 735
till antalet, utbetaltes 213,218 Rrdr 16 sk. Enke- och Pupill-Cassan ägde
Capital 318,912 Rrdr 29 sk. 2 rrst,; inkomsterne berörde år voro 35,235
Rrdr 46 sk. 8 rrst.; utgifterne åter 27,666 Rrdr 11 sk. 2 rrst., deraf 21,172
Rrdr 4 sk. för 234 upptagne pensionsrum. Dessutom utdelades i gralificationer
och pensioner till 66 personer, ett af Hans Majrt Konungen för sådant
ändamål beviljadl årligt anslag af 5,000 Rrdr; och de af Stats-Verket, till
understöd för fattiga Enkor och Barn efter Militaire- Embets- och Tjenstemän
samt Under-Officerare och Vederlikar anslagne 25,000 Rrdr årligen,
ställde under Directionens för Armeens Pensions-Cassa förvaltning, utgingo i
790 serskilda pensioner. Huru stort antal af nämnde Cassors Pensionärer
vistades i Hufvudstaden, och hvad desse uppburit, har ej kunnat upplysas.
c) Civil-Statens Pensions-Inrättning samt Enke- och Pupill-Fonder. Pensions-lnrättningens
Behållning vid slutet af år 1842 var 1,155,673 Rrdr 43
sk. 9 rrst. Med inberäkning af årligt Stals-anslag, 40,000 Rrdr, utgjorde inkomsterne
nämnde år 122,371 Rrdr 30 sk. 11 rrst. Utgifterne uppgingo till
46
84,972 R:dr 44 sk. 1 r:st., hvaraf pensioner till ett belopp af 73,346 R:dr
10 sk. Civil-Statens Enskilda Enke- och Pupillfond hade i behållning
192,110 R:dr 8 sk. 1 r:st.; dess inkomster bestego sig till 44,707 R:dr 1 sk.
10 r:st., och utgifterne till 40,587 R:dr 19 sk. 4 r:st., hvaribland 40,376
R:dr 45 sk. 4 r:st. i Pensioner. Allmänna Enke- och Pupill-Fondens Behållning
utgjorde 4,507 R:dr 25 sk. 4 r:st., inkomsterne 20,345 R:dr och
utgifterne 23,007 R:dr 24 sk., deraf pensions-beloppen uppgingo till 23,007
R:dr 24 sk. Pensionstagarne i Stockholm voro: å Delegarnes fond 32, med
ett understöd af 12,658 R:dr 8 sk. 4 r:st; å Enskilda Enke- och Pupill-fonden
134, med pensioner till belopp af 18,191 R:dr 18 sk. 8 r:st.; samt å
Allmänna Enke- och Pupill-fonden 336, med underhåll af 14,041 R:dr
32 sk.
d) Pensioner af Postmedel hafva år 1842 blifvit utbetalde med 623 R;dr
16 sk. till 5 personer inom Hufvudstaden.
e) Tull-Statens enskilda Pens iöns-Inrättning. Den ägde vid 1842 års slut
i Capital-fond 140,542 R:dr 28 sk. 5 r:st.; inkomsterne voro 20,767 R:dr
22 sk. 5 r:st.; utgiftenia deremot 21,094 R:dr 20 sk.; deraf 20,844 R:dr
4 sk. utgjorde pensioner. Antalet af Pensionstagare uppgick till 638.
f) Banco-Statens Enke- och Pupill-Cassa. År 1842 var Capitalet 220,647
R:dr 37 sk. 1 r:st. Cassans inkomster uppgingo till 30,688 R:dr 20 sk. 1
r:st., de utbetalde Pensionerne till 21,690 R;dr 30 sk., och öfrige kostnader
till 1,873 R:dr 4 sk. Pensionerna uppburos af Enkor och minderåriga Barn
uti 92 Sterbhus, jemte 17 öfver 50 år gamla döttrar af Bankens Tjenstemän.
g) Enke- och Pupill-Cassan vid Rikets Ständers Riksgälds-Contor, med
hvilken /. d. General-Assistance-Contorets Enke- och Pupill-Cassa, numera
är förenad, ägde vid 1842 års slut 59,446 R:dr 42 sk. 2 r:st. Dess inkomster
för samma år utgjorde 4,691 R:dr 6 sk. 11 r:st., och utgifterna 4,064
R:dr 43 sk. Deraf åtnjöto 45 Enkor och 10 Barn pensioner, till belopp af
4,058 R:dr 29 sk.
h) Enke- och Pupill-Cassan vid Stockholms Stads Verk. Capital-fonden
vid slutet af år 1842 var 128,230 R:dr 38 sk. 1 r:st.; inkomsterne under
aret uppgingo till 13,056 R:dr 30 sk. 11 r:st.; och utgifterne utgjorde 9,967
R:dr 36 sk. 11 r:st.; bestående af pensioner lill 65 personer, jemte administra
tions-kostnader.
i) Jern-Contorets Tjenstemäns Pensions-Cassa för deras Enkor och Barn.
Dess tillgångar voro vid nyssnämnde års slut 14,972 R:dr 29 sk. 4 r:st.;
och under året utbetaltes 2:ne pensioner, med tillsammans 169 R:dr 41 sk. 4 r:st.
47
k) Kongl. Theciterns Pensions-Inrättning. Vid slutet af år 1842 uppgick
dess Capital till 141,292 R:dr 43 sk. 11 r:st. Inkomsterna för året hade
utgjort 10,171 R:dr 21 sk. 7 r:st.; och utgifterna voro Pensioner till 20 personer
8,550 R:dr, samt andra kostnader 1,078 R:dr 1 sk. 10 r:st., tillsammans
9,628 R:dr 1 sk. 10 r:st.
C) Sjukvårds-Anstalter:
Enligt hvad redan i föregående Femårs-Berättelser är omnämndt, finnas
för Stockholm en Förste och en Andre Stads-Läkare, och derjemte i hvarje
Territorial-Församling en af Fattigvårds-medlen atlönad Läkare, hvilken skall
utan betalning biträda alla inom Församlingen boende fattige, som vid sjukdoms-lillfällen
honom påkalla, hvarvid de tillika erhålla medicamenter på
Fattigvårdens bekostnad.
Allmänna Inrättningar för sjukvården i Hufvudstaden äro för öfrigt:
a) De vid Territorial-För samlingar ries Fattighus inrättade Sjukrum der
Fö rsamlingarnes Fattig-Läkare biträda. Kostnaderna för dessa anstalter utgå
af de till Fattigvårds-Inrättningarne anslagne medel, och äro upptagne bland
deras utgifter.
b) Stockholms Stads och Läns CuYhus. I dess organisation och förvaltning
har under ifrågavarande tidrymd ingen annan förändring inträffat, än att,
genom upplåtande åt Commissarie!! af de Boställsrum Öfver-Läkaren vid Inrättningen
innehaft, den af Commissarien förut bebodda lägenhet kunnat användas
till sjukrum, hvarmedelst ett erforderligt större utrymme för sjukes
vårdande blifvit beredt. Curhusets utgifter för år 1842, till aflöning, patienters
utspisning, medicamenter, ved och inventarier, uppgingo till 15,054
R:dr 44 sk., men inkomsterne endast till 12,508 R:dr 36 sk.; hvadan bristen
måste fyllas af Stadens allmänna fattigmedel, likasom flera föregående
år. I anseende till de betydligt ökade utgifterne för detta Sjukhus, härrörande
af patienlernes större antal, har det varit nödvändigt, att ifrån och
med nämnde år höja Curhus-afgiften i Hufvudstaden till 12 sk. för personen,
i öfverensstämmelse med Kongl. Kungörelsen den 7 Julii 1841. Vid
1842 års början voro å Curhuset qvarliggande 76 patienter; och under årets
lopp anmältes till intagning 1,153 personer, hvaribland 691 blefvo derstädes
vårdade, och de öfrige 433, i anseende till bristande utrymme, remitterades
till det Provisoriska Sjukhuset i Catharinae Församling.
c) Danviks Hospital och Dårhus_, med hvilken Inrättning är förenad en
genom enskild Donation år 1816 tillkommen Stiftelse för Civile Embetsmäns
48
fattiga Enkor och Barn, kallad Enkehuset. Dessa Inrättningar, som enligt
Kongl. Brefvet den 3 Februarii 1813 styras af en serskild Direction, ägde
år 1842 uti jordegendomar 99| mantal, uppskattade till 536,238 R:dr, utom
de för Inrättningarne använde byggnader och derinvid belägna qvarnar, som
äro brandförsäkrade till 68,338 R;dr 42 sk. 8 r:st.; hvarjemte Capital-Fonderne
utgjorde 56,992 R:dr 20 sk. 9 r:st. Inkomsterne för berörde år voro
49,054 R:dr 14 sk. 7 r:st., och utgifterne 46,885 R:dr 12 sk. 1 r:st. Antalet
af alla å Inrättningarne vårdade personer uppgick till 408, deraf 174
män och 234 qvinnor.
d) Kongl. Serafimer-Ordens-Lazarettet. Dess Capital-fond, sorn vid 1842
års ingång utgjorde 274,591 R:dr 32 sk., hade under året vunnit tillökning
genom enskild donation, med 2,257 R:dr 21 sk., och utgjorde således vid
årets slut 276,849 R:dr 5 sk. Samma års inkomster, bestående af Tolagsmedel
10,000 R:dr, räntor samt influten betalning för lemnad sjukvård ra.
m., uppgingo till 47,568 R:dr 43 sk. 8 r:st.; utgifterne åter till 43,895 R:dr
16 sk. 1 r:st. De å Lazarettet vårdade sjukes antal utgjorde för året 2,697
och i medeltal dagligen 247.
e) Provisoriska Sjukhuset uti Catharina: f. d. Krono B ränner i-Egendom,
hvilket har till ändamål, att vid inträffande epidemier och en mera utbredd
sjuklighet emottaga sjuke, som ej på de öfrige Sjukvårds-anstalterne kunna
inrymmas, eller icke böra der intagas i anseende till den smittande egenskapen
af deras sjukdomar, har under de år, hvilka denna Berättelse afser,
varit upplåtet för botande af koppsmittade eller med veneriska sjukdomar
behäftade personer. Kostnaden för detta Sjukhus har utgått af Allmänna
Fattigvårdens medel, och är inbegripen i det ofvan uppgifna utgifts-beloppet
för Allmänna Fattigvården.
f) Allmänna Garnisons-Sjukhuset. Utgifterne för detsamma år 1842 voro
31,522 R:dr 26 sk. 9 r:st., som blifvit bestridde af dertill i Riks-Staten
uppfördt anslag 31,320 R:dr årligen, jemte extra bidrag af Statsmedlen, samt
ersättningar, enligt bestämde grunder, för främmande sjukes vård och underhåll.
Dagliga sjuknummern vid Sjukhuset var i medeltal 163.
D) Arbets-Inrättningar:
a) Norra Frivilliga Arbetshuset. Denna Arbets-Inrältning, som är tillkommen
genom enskild frikostighet inom Jacobs och Johannis Församlingar
och
49
och ställd under dervarande Fattigvårds-Directions styrelse, är egentligen
bestämd för dessa Församlingars fattige, men har jemväl lemnat arbetsförtjenst
åt arbetssökande från alla öfrige Församlingar å Norrmalm. Dess tillgångar
år 1842 voro fastighetsvärde 11,250 R;dr, inventarier och varulager 12,405
R:dr 41 sk. 3 r:st., och räntebärande capitaler 13,419 R:dr 11 sk. 9 r:st.;
tillsammans 37,075 R:dr 5 sk. Inkonisterne utgjorde 1,887 R:dr 10 sk.;
utgifterne 1,636 R:dr 19 sk 8 r:st. De med arbeten vid detta Arbetshus
sysselsatte personer, som med några få undantag varit qvinnor, hafva nämnde
Ar i medeltal utgjort 328, och arbetslönerne uppgingo till 1,936 R:dr 29
sk. 8 r:st.
b) Södra Frivilliga Arbetshuset, som är ställd t under styrelse af en serskild
Direction, agde år 1842 en fastighet, värderad till 12,000 R:dr, inventarier
och varulager för 14,603 R:dr 32 sk,, samt fordringar och cassa-behållning
till belopp af 1,187 R:dr 45 sk. 5 r:st. Inrättningens inkomster
bestego till 1,655 R:dr 40 sk., och utgifterne lill 2,915 R.dr 37 sk.8 r:st. Till
410 qvinnor, som der sökt och erhållit arbete, ulbelalles i arbetslöner 3,857
R:dr 24 sk. 11 r:st.
c) Den af Hennes Maj:t Drottningen såsom Kron-Prinsessa föranstaltade
Stiftelse till arbetsamhetens uppmuntran, har fortfarit att lemna fattiga arbetssökande
tillfälle till arbetsförtjenst. Ifrån den 1 Juni 1842 till den 1
Juni 1843 voro inkomsterna, som hufvudsakligen utgjordes af dåvarande
Hans Majrt Konungen och Hennes Kongl. Höghet Kron-Prinsessans Nådiga
gåfvor, 5'75 R:dr, och utgifterne 449 R:dr 30 sk. Vid slutet af nämnde redogörelse-år
utgjorde Behållningen i penningar 285 R:dr 6 sk. 6 r:st., samt i
garn, väfnader och förfärdigade kläder 1,264 R:dr 24 sk., eller tillhopa 1,549
R:dr 30 sk. 6 r:st.
d) Södra och Norra Corrections-Inrättningarne, För dessa torde redogörelse
af Öfver-Stålhållare-Embelet icke vara af nöden eller lämplig, enär underdånig
Berättelse om desamma årligen afgifves af Styrelsen öfver Fängelser
och Arbets-Inrättningar i Riket.
Afven må här omnämnas följande Inrättningar, som ej kunna till någon
af de föregående Classerna hänföras, nemligen:
a) Stockholms Stads Sparbank. Vid 1842 års slut utgjorde totalbeloppet
af Sparbankens Capitaler 1,088,014 R:dr 30 sk., hvaraf Delägarnes behållning
var 1,028,733 R:dr 5 sk. och Sparbankens enskilda Fond 59,281 R:dr
25 sk. Antalet af dem, som berörde lid hade medel i Sparbanken insatte,
uppgick till 10,042 personer.
Ofver-Sluthullare-Embetets Femurs-Ber ätt el se för uren j838—j8/[2> l
50
b) Sällskapet för troget och dygdigt Tjenstefolks belönande. Det agde vid
slutet af år 1842 i Capital 14,903 R:dr 34 sk. 8 r:st. Årets inkomster i
räntor, jemte inträdes- och års-afgifter samt gåfvor af Sällskapets Ledamöter,
hade utgjort 1,278 R:dr, hvaraf 77 R:dr 5 sk. 5 r:st. blifvit utgifne för uppbörds-
och förvaltnings-koslnader, samt 1,171 R:dr 32 sk. utdelade såsom
belöningar och understöd åt 96 Tjenstehjon, som tjent hos samma Husbondefolk
eller inom samma slägt under en tid af 10 till 56 år.
c) Pant-Läne-Contoret. Denna för Hufvudstadens fattigare Folkklasser
oumbärliga inrättning, hvars organisation är uti Öfver-Slåthåliare-Embetets
förra Femårs-Berättelser omförmäld, har fortfarit utan annan förändring, än att
lånerörelsen blifvit ytterligare utsträckt, samt att numera ränta elter 3 procent
om året erlägges å de lill Inrättningens bedrifvande af Statsmedel lån
OO
O
gifne 100,000 R:dr Banco.
3:o. Stadens Inkomster och Utyijter samt kostnad
för Stadens Styrelse.
Enligt en af Stadens Drätsel-Commission meddelad Uppgift hafva StadsCassans
Inkomster och Utgifter ifrågavarande fem år varit följande:
In koms t er :
l:o. Af Handel och Sjöfart efter
afdrag af uppbörd skostnader, der
sådane egt rum:
Afgift af fartyg
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Medeltal.
15,279
20
9
14,063
33
10
13,987
41
3
14,649
15
11
14,934
7
2
14,582
43
Drätsel-Verkets andel af allmän-  na Tolagen
101,338
39
7
100,989
41
1
99,255
13
11
109,265
22
5
103,206
20
3
102,799
8
3
Tolagen har fortfarande ut-  gått med 2V3 procent af tull-  värdet för inkommande, och
1 y3 procent för utgående varor,
med undantag af dels några ar-  tiklar, för hvilka serskild To-  lag, efter gifna föreskrifter, er-  lägges, dels andra, som äro ifrån
Tolag fria. Denna afgift, som,
51
efter afdrag af Aflönirigs- och
IJppbörds-kostnad, fördelas till
Stads-Cassan med 8%50, Inqvartcrings-Verkets
Cassa med 3yi50,
Beurs- Bro- och Hamnbygg
liads-fonden
med 3%50 och Stadens
Allmänna Barnhus med
7//iöo> Bär odelad utgjort, utan
afdrag af kostnaderne för uppbörden
:
är 1839 B:co R:dr 193,352: i. —
„ 1839 d:o 192,590:24. —
,,1840 d:o 189,449:41.—
„ 1841 d:o 208,145: 9. —
„ 1842 d:o 196,024: 15. —
Således i medeltal 196,032: 18. —
Afgift af varor, som vägas . . .
d:o d:o som stämplas
d:o d:o som mälas eller
räknas . . .
Under sista Rubriken inbegripes
jemväl den afgift, som,
enligt Kongl. Brefvet den 23
Februari 1838, för alla till
Stockholm sjövägen in- eller
utrikes ifrån inkommande målbara
våta varor i fat, såsom
Bro- och Quai-afgift tillSladsCassan
influtit, och hvilken utgjort,
utan afdrag för uppbördskostnaderne:
år
1838 B:co R:dr 25,491: 39. —
„ 1839 d:o 30,207: 32 —
„ 1840 d:o 31,034: 13. —
„ 1841 d:o 25,283: 33. —
„ 1842 d:o
I medeltal
24,548: 15.
27,313: 7.
Ar 1838.
1839.
1840.
56,270 7
9,179 22
34,725 '44
62,513 44
12,410 8
39,199 io
68,966
10,265
1841.
1842.
38,964 191
70,518 42 j 11
12,861 29' i
33,912 j 23 2
66,013
13,978
33,251
Medeltal.
64,868
11,738
36,010
År 1838.
1839.
1840.
1841.
184
2
Medeltal.
Afgift af varor, som packas, el-
ler af Lakegods
3,382
29
9
3,759 4 3
1
4,307
24
4
3,976
43
8
4,099 34
9
3,905
15
11
2:o. Öfriga Inkomsterne:
Af Stadens Tomter: Tomtören
och trettiondepenningar, samt
lösen för sådaue tomter, som
blifvit till frie upplåtne . .
9,517
36
10
10,441
8
4
11,178
43
1
10,166
28
8
9,935
30
2
10,248
—
7
Af Stadens Hus och Lägenheter:
Hyror
10
10
35,147
30
10
35,509
9
5
36,202
29
4
34,883
40
2
24,935
4
1 1
Af Stads- och Bok - Auctions-
Kammaren .
24,417
2
1
22,000
6
7
21,915
3
6
18, / 54
33
3
22,729
7
1
21,963
10
6
Af Burskaps-penningar, Saköres
medel, böter för felaktigt jern,
Arrende afgift af Tracteurs-
och Näringsställen , Tredje och
Tionde Penningar af a rf, be-
grafningshjelp, inberäknad den,
som blifvit aftjenad å lönetill-
ökningen år 183S, med flere
smärre inkomster
13,995
25
4
7,085
12
2
7,556,41
7
4,790
32
8
8,313
40
1
8,348
20
9
A rrende-Afgift för Bränvins-di-
stillerings-rättigheten
16,606
32
—
16,666
32
—
16,666 32
—
16,666
32
16,666
32
—
16,666
32
—
Källarc-frihetsmcdel
8,880
—
—
8,880
—
—
8,880
—
8,880
—
8,880
—
—
8,880
—
—
För försålde Fastigheter . . .
Värdet af en inköpt Tomt,
A 3f»0 '
250
16,920
3,694
19
2
styckad ifrån Egendomen NT:o
1 Qvarteret Skrafvelberget min-
dre å Ladugårdslandet, till ut-
vidgning af reservoir - platsen
vid Packarelorg;et
4 000
800
Summa B:ko R:dr
326,585
2 5
5
337,157
3 1
2
338,755
5
10
340,895145
.
353,811
34
11
339,441
9
3
53
År 1838.
1839.
.1840.
184
U.
1842.
Medeltal.
Utgifter:
l:o. Till Stadens Allmänna In-  rättningar:
Till Cur- och Sjukhuset . . .
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
5,000
H. K. H. Prins Carls Cpp-  fostrings-anstalt för fattige
och vanvårdade barn . .
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
,, Sublevation af Beurs- Bro-  och Ha mn-byggnads-fondens
skuld
16,666
32
16,666
32
16,666
32
16,666
32
16,666
32
16,666
32
,, Policekammaren: Hyra och
bidrag till aflöning, samt an-  slag till Policebetjeningenslö-  neförbättring
4,368
18
3
7,101
43
8
5,875
5,585
46
5,875
5,761
12
Härvid anmärkes, att, utom
till hyra utgående 1,200 R:dr
och sublevation till aflöning
1,525 R:dr, enligt Stat, utbe-  talas, i följd af Kongl. Brefvet
den 17 November 1837, genom
Drätsel-Commissionen, till Po-  licc-bet jeningens löne-förbät-  tring 3,000 R:dr årligen, så-  som Arrende-afgift för krogar
och Tracteursstiillen, hvilken
afgift endast för år 1838 ingått
bland Stads-Cassans inkomst,
till följd hvaraf den ock samma
år blifvit, såsom utgift bok-  förd: att af Bro- och Quai-af-  giften å målbara våta varor i
fat, utgå jemväl, enligt Kongl.
Brefvet den 26 Februari 1839,
till samma ändamål 3,150 R:dr
om året, hvilka från år 1839
54
År 1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Medeltal.
ii ro uti ofva nu t fö reia belopp
inbegripne: samt att dessutom,
på grund af sistnämnde Kongl.
Bref, till omförmäldte behof år-  ligen af Finska Tolagsmedlen,
genom Stads-Cassan, utbetalas
(i,600 R:dr; hvadan genom
nämnde Cassa till Pölice-Kam-  maren årligen utgå 15,475 R:dr.
>
Till Stadens Läroverk ....
10,000
—
—
10,000
—
—
10,000
—
—
10,000
—
—
10,000
—
10,000
—
—
., Krono-Uppbörds-Verket. .
,, Brandväsendet, utöfver de
af Stadens Brandförsäkrings-  Contor anslagne 1,500 R:dr,
jemte serskildt bidrag till in-
13,536
24
9
14,455
lo
1
13,149
45
1
13,316
26
2
13,143
29
13,520
17
5
köp af Districts-Sprutor . .
2:o. Till Fromma Stiftelser:
—
—
153
10
1
104
31
3
29
45
10
2,128
44
9
483
16
10
Frimurare-Barnhuset
Magistratens Enke- och Pupill-  Cassa, serskildt anslag, jemte
ränta på Embets- och Tjen-  stemännens i Stadens Cassa
i nu eståe n de begra fni ngsbjelp,
samt till Magistratens en-
60
60
60
60
60
60
skilda disposition ....
3:o. Till Clereciets aflöning, å
Indraguings-Stat:
3,200
3,200
3,200
3,200
5,212
38
8
3,602
26
10
Capellanerne vid Storkyrkan . .
4:o. Öfriga Utgifterne:
Aflöning för Magistraten, dess
Tjenstemän och Betjente,samt
de under Drätsel-Commissio-  nen lydande Tjenstemän och
66
32
41
21
4
33
33
16
33
16
42
10
8
Betjente
Publike byggnader, hvarmed för-  stås nybyggnader och mud-
85,084
12
88,419
12
89,280
4
88,810
4
89,880
4
_
88,294
36
55
drings-arbeten samt underhåll
af Stadens hus, hamnar, broar
och bryggor, tillika med serskilda
på Stadens omvårdnad
beroende lägenheter ....
De hufvudsakligaste byggnadsföretag,
som af berörde medel
blifvit bekostade, voro följande:
Nytt Casernhusvid
Packartorget för
Renhållningshjon
nen, samt reparationer
å allmänna
reservoirerna . . 14,199:24. 8.
Å n gfa r t y gs b r y gg a n s
tillbyggnad vid
Riddareholmen . 6,165: 19. 8.
Dues d’Al bes, Moringar
och kumlen
2,069: 17. —
Hamn- och Lastageplatsen,
Roddare
och Tvättbryggors,
Passagebroars
och Afloppstrummors
underhåll
och förbättring
70,914: 46. —
orra Auctionshusets
inredande för
Drätsel- och Inqvarterings-Commissionerne
. . £),836: 19. 9.
Nya localer inom
Rådhuset för den
Ar 1838.
1839.
38,276
63,455
1840.
1841.
1842.
Medeltal.
69,830 >8
43,611
75,831
23
58,201
56
Ar 1838.
183!).
1840.
1841.
1842.
Medeltal.
centralicerade
K ä ni ners-R ättens
Afdelningar, Stadens
Poli ti e-Ä tube
ts- oell Byggnings-samt
Handels-Collegier
och
Justitiae - Collegii
Kammar-Contor.
Cellers och Arre
-
6,491: 3. lo.
Radhuset . . . 10,293:41. 4.
Jernvägen: tillbyggnad
af den så
kallade Fougelsbro,
samt underhåll
af broar och
stallninga r för jernets
resning m. m. 15,113: 37. —
Badsumpar under
nya Kungshol rasbron
, till allmänt
begagnande . . 875:39.11.
Nya skjul vid Auctionshuset
å Riddareholmen,
till
Auctions - sakers
förvarande . . 1,766:40. l.
Nya Flottbroar vid
Kungsholmen och
nya trappor uti
Pelarebacken . 970: 42. 6.
Nytt våghus vid
Munkbron, contraheradtatt
upp
-
T a b eli,
tillhörande Öfve r-Ståthål la re-Embetets Berättelse om Stockholms Stads tillstånd i ekonomiskt och statiststiskt afseende åren 1838—1842.
J o r cl.
>0
7T1
St.
3,961
Tuni.
1,669
a
Tuni.
261
(X. 77-
n> o
2 aq
3
Tuni. Tuni
538
2,468
U t s ä d
K
<
dq
tS
St.
30
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
T:r
Medelafkastning, sedan utsädet är afdraget.
Sd
T:r T:r
T:r T:r
T:r
T:r
T:r
3,569
LU
23,116
Under haline kreatur.
C
' v.
St.
2,295
St.
224
St.
1,042
St.
21
W)
Si.
213
St.
976
St.
37
Uppskattni ngsvärde.
R.
t-i
O
cL
R.
Summa.
R.
R:dr
33,978,800
s
t
a
t
s-
B
i
d
r
a
a
O
-
Bevillning.
W
Efter 2:3ra Artikeln.
tz>
rOl?
< S7 rj>
s : H
7 o 3
=-~
iz- o
5>c§
c/q
R:dr
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
32,709
22
67,958
3
2
160,245
20
10
22,695
o a
§■ 2
~-d
£ =2
C: w
Sri »
a:; a, a
n a>
—/ j- "5
05 3
R:dr
79,266 20
cd
> -  a*?5 '
5
r.
R:dr
s.
6
16,666
32
R:dr
379,541
S t ä n d i g e Räntor.
s.
r.
R:dr
s.
13
11
130
—
R:dr
14,303
c/>
5
3
R:dr s
45 7 14,433 45
I I
o
fi
o
ca
u
S-
c?
C?
fj
cd
532
C/5
EJ
Cl.
O
3
65
a
C/i
£
CD
C/i
ca
C/i
g
g
u
cn
R:dr s. r.
12,310 22 10
I
R:dr
R:dr
42,694
S.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
~
s.
r.
R:dr
s.
r.
R:dr
S.
r.
2
10
61,811
18
4
CO
I-  &
CO
PO
17
2
763,313
22
3
Stockholm den 12 December 1844.
31 LEWENHAUPT.
F. Edelstam.
i@m håjt*i?s
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
Upsala Uän
TILL
KONGL, måj:t
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
T RYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
1
Stormäktig’ste, Aller nådigste Konung!
Då den tid nu är för handen, vid hvilken, enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga Cirkulär den 17 April 1821, del åligger Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
all i underdånighet afgifva sin Berättelse om Upsala
Läns tillstånd i ekonomiskt och statistiskt afseende under de Fem åren
1838, 1839, 1840, 1841 och 1842, har jag, underdånigst åberopande de
åren 1822 och 1828 afgifna relationer i hvad de röra Länets allmänna
naturbeskaffenhet, som icke någon förändring undergått, skolat, i den ordning
Formuläret föreskrifver, anmäla följande såsom tillägg lill de 2:ne i
nåder anbefallda Tabellerna för landet och för städerna, hvilka nu underdånigst
bifogas.
§. 1. Allm ii n beskaffenhet.
Till bortskaffande af de förderfliga samlingar utaf stillastående vatten,
som ännu på ganska många ställen hindra landets odling och förbättring,
hafva, särdeles efter sista Riksdag, med biträde af de medel, som Eders
Kongl. Maj:t i nåder läckts dertill bevilja efter anvisning af Rikets Ständer, flere
åtgärder blifvit vidtagna. De betydligaste företagen i denna väg äro: Lo
den fortsatta utdikningen af Bälinge mossar i Bälinge och Skuttunge socknar,
om nära 2,000 tunnlands vidd, hvilket arbete, börjadt med någon
motvilja, närmar sig sin fullbordan med allt mer och mer klarnad insigt
om dess stora vigt; 2:o utdikning af Söder Wissjö mosse i Björklinge Socken,
om vid pass 1,000 tunnlands vidd, börjad 1839, men ännu under
arbete; 3:o ultappning af Bo- och Galleråsjöarna i Elfkarleby Socken, om
vid pass 1,000 tunnlands vidd, nu nära fulländad; 4:o utdikning af träsket
Blackfjerdén i Trögds Härad, om nära 2,000 tunnlands vidd, samt,
i samband dermed, ultappning af 3:ne små sjöar; 5:o uttappning af Sandby
sjön i Wesslands Socken, hvarigenom vid pass 3,000 tunnland vattendränkt
mark göres odlingsbar; 6:o utdikning af en kärrtrakt i Slangviksdalen
i Tibble Socken, Håbo Härad, om vid pass 250 tunnlands vidd;
7:o utdikning af Granebergs och Hallarby sjöar i Litslena Socken, om vid
pass 800 tunnlands vidd; 8.o beredandet af utlopp för Slada-ån och ut
Femars-Berättelse
får Upsala hän. 1
2
tappning af några små sjöar i Hållnäs Socken, hvarigenom omkring 3,000
tunnland befrias från vatlendränkning; 9.o sjön Tämnarens sänkning, till
gagn för en nu fördränkt jordvidd af 8 ä 9,000 tunnland dels i delta
och dels i Westerås Län; hvilka 2:ne sistnämnda företag likväl ännu icke
äro definitivt uppgjorda; hvarförutan förberedande åtgärder äro vidtagna
till sänkning af Wendelssjön i Socknen af samma namn. Till de förutnämnde
9 af dessa stora odlingsförelag har Eders Kongl. Maj:t i nåder
behagat dels såsom anslag utan ålerbetalningsskyldighet och dels såsom
lån, på föreskrifna villkor, anvisa en sammanräknad summa af 45,952
R:dr 9 sk. B:ko. Vid Erikssund och Stäket, i den uppgrundade segelleden
emellan Stockholm och Upsala, äro, sistlidet och innevarande år, med
ett statsanslag af 8,000 R:dr och enskildt tillskott af de trafikerande, stort
5,700 R:dr Etko, uppmuddring och förbättringar verkställda, så att de
roed skäl öfverklagade svårigheterna för fartygs fortkomst på dessa ställen
äro, för det närvarande, undanröjda.
Under ifrågavarande tidrymd äro ock al Allmogen och andra enskilde
jordbrukare inalles 10,015 dagsverken, till underdånig åtlydnad al Eders
Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse den 28 December 1822, under Kronobetjeningens
tillsyn, använde på åars och mindre vattendrags rensning och
uppmuddring.
Ny-odlingar hafva årligen fortgålt lill en icke bestämdt känd, men
visserligen ej obetydlig, jordvidd, och en stor mängd af trädplanteringar
har årligen blifvit anmäld och af Landthushållningssäliskapet belönad, så
att landets naturliga beskaffenhet kan, med fullt skäl, sägas vara under
dessa år förbättrad.
Folkmängden uppgick vid 1842 års slut enligt Mantalslängderna lill
84,968 personer; deraf vora
§. 2. Invånare
-
Mantalsskrifne:
Mankön . . .
Qvinkön . .
20,721.
24.119.
44,840.
Mantals/ria:
Mankön
Qvinkön
19,293.
20,83j. 4(^128.
3
Vid 1837 års utgång var befolkningen enligt Mantalslängden^ 84,280.
Den har således under detta qvinqvennium tillväxt med 688 personer.
Invånarnes lynne är allvarsamt och, så väl genom den omgifvande
naturens inflytelse, som genom barndomsvanor och uppfostran, slämdt
emot ansträngd omtanka och jemn verksamhet. — Det bör dock anmärkas,
att i de trakter, som ega skog, är folket mera ihärdigt och arbetsamt,
än på det bördiga slättlandet. För binäringar och slöjder saknas
båg, hvaremot åkerbruket och körslor under vintern upptaga den mesta
tiden. •— Bristande laglydnad kan icke i allmänhet med skäl öfverklagas;
likväl äro smärre ljufnader icke ovanliga inom den obildade folkklassen.
Grofva brott inträffa mera sällan; dryckenskapslasten uppgifves i
de flesta trakter af Länet hafva aftagit. De beskattade bränvinspannornas
antal, som år 1837 var 4,301, med en afgift af 19,327 R:dr 34 sk. 8 r:st.,
utgjorde 1842 en summa af 3,042 stycken med beskattning derföre af
15,440 R:dr 39 sk. 6 r:st.
Allmogens näringsflit egnas uteslutande åt åkerbruket, med försummelse
af ängs- och ladugårdsskötseln. Deraf, och af hvad ofvan är anmärkt,
följer ock, att dess bergning är vacklande och helt och hållet beror
af sädesskördarnas mer eller mindre förmånliga utslag. Hos några få
biand denna medborgareklass finnes välstånd; men för de vida flesta är
utkomsten knapp, dock nu mindre bekymmerfull, sedan Allmogens plägsed,
att uteslutande använda Råg lill brödberedning, undergått, en fullkomlig
och ändamålsenlig förändring.
De lagsladde tjenstehjonens löner tyckas årligen stiga. I flera trakter
af Länet, kanske allmänt, beräknas lönen för en bonddräng lill 40 å 50
R:dr Btko årligen, utom kost och andra förmåner. Lättsinnighet, lyx och
sjelfsvåld hos tjenstehjonen förmärkas mer och mer, och brist på dugliga
och pålitliga drängar och pigor öfverklagas allmänt. Böjelsen för oberoende
och maklighet lockar tiil förtidiga bosättningar, och äktenskap blifva
ofta ingångna emellan personer, sorn icke hafva någon den ringaste annan
utsigt för sin och sina barns lifsbergning, än den, som tillfällig förtjenst
genom kroppsligt arbete kan lemna dem. Ett karldagsverke å landet betalas
sommartiden med 32 sk. B:ko eller dess värde och ett qvinnodagsverke
med hälften ringare belopp.
§. 3. ZV ii r inga r.
Jordbruk. Åkern är å den jord, som brukas af Allmoge, indelad i
2:ne gärden, hvaraf det ena ligger i träde eller livilar, såsom det heter,
4
och bereds genom körning, mest med trädstock, till nästa års skörd; den
andra hälften af åkerjorden är besådd i medeltal till ||:delar med Råg,
?g:delar med Korn oell Ardelar med Hvete. Lerjorden är i Länet den rådande
och allmänna. På den svagare, sand- och moblandade j irden sås
mera Råg och mindre Korn. Hvetet, som fordrar omsorgsfullt bruk, sås
mera af Ståndspersonerna än af Allmogen, och mera nu än förr. Deremot
nyttjas mycket af Allmogen Blandsäd, eller Korn och Hafra tillhopablandade,
som stundom utsås på sädesgärdet, men vanligen, jemte Hafra
och något Vicker, användes på nyplöjen. Arter, Rofvor, litel Bönor och
Potates inlaga en afskild del af trädesåkern. I norra delen af Länet eger
någon Linodling rum. På andra ställen är den sällsynt. Hampa och
Humla odlas i ännu ringare mån. Trädgårdsskötseln tyckes deremot göra
framsteg.
Sädesproduktionen är mera än tillräcklig för Länets innevånares eget
lifsuppehälle, och måste vara det, emedan den är hufvudkällan för deras
Bergning. En approximalif beräkning af Länets eget spannmålsbehof och
hvad af produktionen kan föryttras till andra orter synes mig, för att
komma sanna förhållandet, så vidt det kan utrönas af de möjligen felaktiga
utsädesuppgiflerna, möjligast nära, böra, med afvikelse från Länstabellen,
sorn blott är ett sammandrag af fögderi- och stadsuppgifterna,
ställas på följande sätt. Behofvet af brödföda för hvarje af de i Länet
skattskrifne 20,721 män antages till 4 kappar hvete, 11 tunna råg, 1
tunna korn, 2 kappar ärter och 11 lunna potates; för de skattskrifna 24,119
qvinnor hvardera till 4 kappar hvete, 11 tunna råg, 1| tunna korn, 2
kappar ärter och 11 tunna potates, samt för hvardera af de manlalsfria
40,128 af begge könen till 2 kappar hvete, 1 lunna råg, 1 lunna korn,
11 kappe ärter och 1 tunna potates, hvarförutan man måste beräkna, att
minst 12 kannor brännvin årligen förtäras af hvarje mantalsskrifven person,
hvilka 12 kannor kunna erhållas af 8 kappar hafra, 8 kappar blandsäd,
12 kappar korn och 20 kappar potates. Antages nu afkaslningen till
8:de kornet af hvete, korn och potates, till 7:de kornet af råg och blandsäd
samt till örte kornet af hafra och ärter, dock med afdrag af utsädet,
så finnes den behållna produktionen utgöra 21,5561 tunnor hvete, 143,532
tunnor råg, 155,260 tunnor korn, 25,464 tunnor blandsäd, 16,785 tunnor
bafra, 9,580 tunnor ärter och 137,137 tunnor potates. Afräknas derifrån
invånarnes egna behof deraf med 8,113 tunnor hvete, 107,388 tunnor råg,
149,872 tunnor korn, 11,210 tunnor blandsäd, 11,210 tunnor hafra, 4,683j
tunnor ärter och 135,413 tunnor potates, så ses, att 13,4431 tunnor hvete,
36,144 tunnor råg, 5,388 tunnor korn, 14,254 tunnor blandsäd, 5,575
D
tunnor bafra, 4,8961 tunnor ärter och 1,724 tunnor potates kunna försäljas
elle)' utbytas emot andra behofsartiklar; hvarvid dock bör anmärkas, att
af potates blott en ganska ringa del föryttras, samt att så väl deraf,
som af blandsäd och bafra, ganska mycket måste användas lill kreatursutfod
ringen.
Allmogen nyttjar ännu allmänt sådan jordbruksredskap, som den af
fäderne lärt att begagna; likväl börjar bär och der en fot bätti ing visa sig
och plogen att tillvinna sig uppmärksamhet och förtroende, i följd af gjorda
bemödanden att bibi inga allmänheten kännedom om dess användande
och värde. Trösk-machinernas antal ökas deremot af allmogen ganska betydligt.
Det gamla missförhållandet emellan fodertillgången och den under
bruk varande åkerrymd foilfar på den bördiga slällbyggden; likväl hafva
lieie bland allmogen under sednasle åren börjat odla klöfver och ali anledning
är alt hoppas, det denna blifver årligen utvidgad. Jordbruksförbältringen,
svårligen möjlig annorledes än genom exempel af possessionaler,
ståndspersoner och de kunnigaste och omtänksammaste bland allmogen,
går således väl långsamt, dock synbart framåt, och vexelbruket är på flera
större egendomar i full och förmånlig gång. 1 de trakter, som hafva
skogstillgång, är förhållandet emellan åker- och ängsmarken vida fördelaktigare
än på slätten. Också njuter allmogen i sådana trakter bättre sin
bergning. Betesmarkerne äro äfven der tillräcklige; men på slättbysgden
deremot högst inskränkta och ovårdade. Åkerbruket inkräktar allt. Stallfodring
är icke bruklig. Allmogens dragare och boskapskreatur äro små
och svaga, ty flera underhållas än som kunna fodras väl, och (hagarne
blifva begagnade lill ansträngdt arbete innan deras kroppsbildning och
styrka äro fullt utvecklade. Hästafvelns förbättring fortgår. Vid Kongl.
Lif-Regementels Dragon-Corps äro Fem Rusthällsnummer inom Länet vakanta,
för hvilka egarne underhålla Esqvadrons-hi gstar. Äfven äro några
beskällare från Strömsholms Stuteri placerade på Upsala Universitets lidstall.
Till boskapsraeens förbättring ske af posscssionater esomoftast i niorskrifningar
från andra orter. Vid egendomarne Haga, Strömsberg och Hall(jved
finnas Irenne större schäferier för fin-ulliga får.
Det mesta af ladugårdsprodukterne erfordras ännu för landtmanm ns
eget husbehof, likväl är införseln från omkringliggande landsort till Upsala
af mjölk och smör icke obetydlig och äfven i sednare åren ansenligt
ökad. Större boskapskreatur föryttras icke i någon betydlig mängd
oftare, än särdeles svår foderbrist tvingar dertill. Hästar inköpas årligen
flera än som föryttras. Källvar och andra små kreatur äro således de en
-
6
tia väsendlliga nfsättningsprodukter utur ladugården, och sammanräknade
värdet deråt' och af hela ladugårdens husbehofs gagn, lika fordeladt på
hvartdera af Länets 3,5581 mantal ined derunder varande torp och lägenheter,
torde kunna något öfverskrida 100 Riksdaler Banko, hvarvid likväl
anmärkes, att vinsten af hästar och oxar måste hänföras till och inbegripas
uti åkerbrukets afkastning. Den säkraste och bästa uppmuntran har
ladugårdsskötsel ofelbart i en lätt och fördelaktig afsättning på dess produkter;
men Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande har derjemte låtit
sig angeläget vara, att, genom premier och andra passande medel, söka,
så vidt möjligt varit, befrämja fortkomsten af denna modernäringens ädlaste
och oskattbara hufvudgren, hvars förkofran redan är ganska märkbar
på de större egendomarne. Boskapssjukdom har väl varit gängse på spridda
ställen i Länet, men icke allmänt.
Skogar, under enskildt egovälde, finnas egentligen i Bro, Habo, Hagunda,
Ulleråkers, Bälings, Rasbo, Norunda, Örbyhus och Olands Härader
samt Dannemora och Leufsta Tingslag, beslående dessa mest af tall och
gran. Löfträd ses mera sällan. De flesta enskilda skogar äro numera
skiftade emellan delegarne. Vården derom besörjes med stor uppmärksamhet
och omtanka af Bruks- och Bergverksegare; men är i öfrigt bristfull,
och mogen skog blifver mer och mer sällsynt. Den på Eders Kongl. Maj:ts
nådiga befallning utgifne handbok i skogshushållningen är ntdelad till alla
församlingar i Länet. Den besparing, som vinnes genom sågars användande
till skogsfällning m. in., är visacl, och en mängd sågar af Nyby bruks
tillverkning anskaffad till Länet. Kungörelse om premier för sågad veds
införande till hufvudsladen är utfärdad på Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning.
Kännedom om de af Eders Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi
utfästade betydliga belöningar för trädplantering är, jemte ändamålsenlig
anvisning och uppmuntran, allmänheten meddelad. På alla de allmänna
skogarne är den nya och förbättrade hushållningsmethoden införd och dess
nytta lagd å daga. Kännedom derom kan således svårligen af någon enskild
skogegare saknas, och den är jemväl af en och annan sådan ställd i
utöfning; men ganska svåra hinder möta dess allmänna verkställighet, dels
i den icke obetydliga indelningskostnaden, dels i skogsprodukternes ännu
jemförelsevis låga värde, dels i den allmänt rådande osäkerheten för åverkningar,
i följd af det ännu gällande Lagstadgande, som icke tillerkänner
eganderätten till växande skog tillräckligen kraftigt beskydd, och dels äfven
i allmogens från forntiden ärfda opinion om en för alla gemensam
rätt till skog, likasom till vatten och luft, i följd hvaraf också icke någon
7
känsla af förebråelse eller vanheder vill fäsla sig vid olofliga tillgrepp af
denna numera dyrbara egendom.
Kronan tillhörige skogar äro parkerne Åsen, Sunnersta, Lilla Djurgården,
Ramningshullt, Högskogen och Tierp, hvilka tillsammans innehålla
6,669 tunnland 13 kappland, hvaraf 4,544 tunnland skogsmark och det
öfriga skalllagde lägenheter, Jägareboställen, berg, mossar och odlingsmark.
Dessa Kronoparker, jemte Härads-allmänningarne, vårdas af en Öfver-Jägmästare,
2:ne Öfverjägare samt 5 Underjägare, hvilka, enligt en den 19
Mars 1836 af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställd stat, böra aflönas med
ett sammanräknadt belopp af 2,400 Riksdaler Banko, inberäknad afkomsten
af Underjägarnes boställen, men af hvilken summa hittills endast 2,036
R:dr 32 sk. Banko utgått, i brist på tillgångar. Vid bevakningen af Härads-allmänningarne
äro dessutom 23 Skogvaktare anställde, hvilkas inkomster
äro för de flesta beräknade till 66 R:dr 32 sk. Banko, men för 2:ne
blott till 40 R:dr, bestående i afkastningen af deras obetydliga boställstorp,
vid pass 18 tunnor spannmål, 45 R:dr i indelningsräntor och dessutom,
till fyllnad i löningsanslaget samt bestridande af koslnaderne folden
afröjda markens inhägnad m. m., en af Iläraderne frivilligt sig åtagen
afgift af 12 sk. Banko för hvarje ulsynadt lass virke. Indelningsräntorne
böra likväl lill Kronan eller Skogsplanterings-kassan ingå, så fort de genom
nyssnämnde afgifter bildade Allmännings-kassor hinna tillväxa så
långt, att lönerne kunna utur dem utgå eller andra tillgångar till ersättning
kunna anskaffas.
Härads-allmänningarne äro 17, nemligen: Bro, Håbo, Hammaren, Sneden,
Hornö, Thorsvi-udd, Bast-Lagnö, Ekskär, Röllingen, Tjärskär (hvilka
sistnämnde 4 äro holmar i Mälaren), Lagunda, Hagunda, Ulleråkers,
Norunda, Tierps södra, Rasbo och Olands Allmänningar, hvartill komma
3:ne små holmar i nämnde sjö, kallade Jutskär, Röllingskråkan och Kråkgrund.
Alla dessa Allmänningar äro under sednare åren utaf Landtmätare
afmatta och innehålla tillsammans 46,906 tunnland 27* kappland, hvaraf
likväl blott 26,671 tunnland 5| kappland äro skogsmark och 20,335 tunnland
21? kappland skattlagde egor, skogvaktare-boställen, mossar, odlingsmark,
sjöar och berg. Bälinge Allmännings, af Häradsboerne i underdånighet
sökta fördelning på hemmanen i Häradet är under verkställighet,
sedan Eders Kongl. Maj:t den 15 Maj 1840 i nåder behagat densamma bifalla.
För alla Krono-parkerne, med undantag af Åsen, hvars gränsor varit
omtvistade genom en först mot utgången af sistlidet år slutad rättegång,
äro fullständiga huggningsplaner uppgjorda. Å dessa parker, äfven
-
8
sorn å Härads-allmänningarne, visa sig, genom skogens återväxt och möjligheten
af en starkare afverkning, de mest ömkliga resultater af trakthuggningsmethodens
införande; oell hafva de i Kongl. Förordningen den 1 Augusti
1805 anbefallde Allmännings-ransakningar blifvit af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande förrättade å dessa skogar åren 1813, 1814,
1822, 1830, 1837 och innevarande år. Från Krono-pärkerne äro under
åren 1838—1842 på offentliga auktioner försålda 3,200 famnar virke för
Skogsplanterings-kassans räkning, mot en betalning af 4,057 R:dr 38 sk.
11 r:st. Banko, och från Härads-allmänningarne under hvartdera af dessa
år, till skoglösa hemmans understöd, utsynad t ett belopp af 2,239 famnar
virke. Dannemora Grufvebolag eger ock 3:ne dem donerade större skogstrakter
i Rasbokihls, Morkarla, Tegelsmora och Films socknar, om tillhopa
0,482 tunnlands vidd, hvarmed ganska omtänksamt hushållas, i hvilket
afseende bör i underdånighet nämnas, att, bland 94 bonings- och uthus,
som under dessa 5 år blifvit på grufdrängstorp uppförda, endast 10
äro uppförda af träd, men de öfriga 84 af kalkbruk efter Rydinska raethoden,
som pröfvals vara både skogbesparande och ändamålsenligt god.
Bränntorf finnes att tillgå i Upsala-Näs, Järlåsa, Rasbo och Funbo socknar
samt å Fanna egor vid Enköping, men begagnas föga eller icke. Taktäckning
af tegel och papper blifver mera och mera allmän. Det fordna slängselsätlet
bibehålies af allmänheten, ehuru försök skett alt införa ett nytt
och bättre efter Assessoren m. m. Romans uppfinning, föresyn deruti blifvit
lemnad och flere personer i detta stängselssätt inöfvats.
I Länets norra och östliga delar drifves Bergsrörelse af stor vigt och
h vilande på den malmtillgång, som de namnkunniga Dannemora j eril grufvor
lemna. Dessa äro indelade i 3:ne så kallade fäll, hvilka hafva 70
stycken, dels ödelagde, dels öppna skärpningar, med 30 arbetsrum. De
bearbetas fortfarande, så att deras framtida bestånd tryggas. Sedan man,
med de största kostnader och ansträngningar, lyckats freda grufvorne från
inbrott af en närbelägen sjö, hvars yta ligger ända lill 28 fot öfver den
så kallade dagklyften, har vattenuppfordringsverket eller konstkraften blifvit
ledd äfven till det norra gruffallet, en hängkonst år 1838 der nedbyggd
och 2:ne grufvor derigenom sedermera, under loppet af år 1841,
länsade från vatten, sorn nu mera lärer endast genom konstkraften kunna
ifrån alla grufvorne uppfordras, Lill stor besparing af tid och kostnader,
hvilka sistnämnde ock minskats derigenom, att de redan i min underdåniga
Berättelse af den 31 Oktober 1839 omförmälda jernlrådslinor för
uppfordring ur grufvorne mer och mer kommit i bruk och vunnit förtjent
för
-
9
förtroende, likväl med anmärkning af den vigtiga omständighet, alt, ehuru
någon olyckshändelse icke genom dem orsakats, har man dock funnit
dem blifva osäkra förr, än deras yttre utseende sådant antyder. — Till
malmuppfordringen äro 86,623 enkla kördagsverken använda, deraf 11,686
st. med oxar och 65,277 med legda bondhästar. — Malmbrytningen har
uppgått till 570,063 Skeppund viktualievigt, eller till 114,012? Skpd per
medium årligen, således lill 8,650 | Skpd mera än under hvartdera af de
nästförutgångna 5 åren. Hela brottuppfordringen ur grufvorna har utgjort
765,599 baljor å 5 kubikfot, således 17,722 kubikfamnar löst berg, motsvarande
9,569,4 kubikfamnar fast klyft eller tomrum i berget, hvarmed
grufvornas rymlighet under dessa 5 år blifvit ökad. Då 17,722 kubikfamnar
eller 478,494 kubikalnar löst berg blifvit utbrutne med en malmvinst
af 570,063 Skpd och en kubikaln malm gifver 3 Skpd, följer deraf, att
malmen utgjort 39,71 proc. i volum af hela brytningen och således 0,83
proc. mera än under åren 1833—1837. Grufvuförlaget har uppgått till
en sammanräknad summa af 705,041 R:dr 43 sk. 5 r:st. Riksgäldssedlar,
dels i kontanta penningar, dels i spannmålsvärde och dels i materialier,
Jemnade in natura, således per medium årligen till 141,008 R:dr 18 sk.
3 | r:st. Malmens brytningspris är således i medeltal 1 R:dr 11 sk. 4
r:st. per Skpd, eller 3 sk. 11 ~ r:st. mera än under nästförutgångna 5 år,
hvilket orsakats förnämligast af de åren 1838, 1839 och 1842 gängse högre
pris på spannmålen, hvaraf för Grufvupersonalen årligen erfordrats
3,362 tunnor 7? kappar, hälften Råg och hälften Korn, till ett mediipris
af 12 R:dr 40 sk. 9 | r:st. Riksgäldssedlar. Malmafsändningen till
Bruken har uppgått till 497,539 Skpd, eller vid pass 99,508 Skpd årligen,
och är Grufvans malminvenlarium ökadt med 72,524 Skpd. — Arbetsstyrkan,
som vid sistlidet års slut utgjorde 347 personer, är under
dessa 5 år ökad med 18 personer, och hela den folkmängd, som vid
Grulvan underhålles, under samma tid höjd med 51 personer, var vid
1842 års utgång 1,336 personer. Flera betydliga bergras hafva, särdeles
under åren 1841 och 1842, ägt rum, hvarigenom åtskilliga personer blifvit
mer och mindre skadade och 2:ne ihjelslagna, hvarförutan 3:ne vådligen
omkommit genom andra olyckshändelser. — Träd varuhandeln med
Skalte-allmogen i Wåhla, Nora, Harbo och Huddunge Socknar i Westerås
Län har under dessa år betydligt ökat sig och Grufvans inköp af plank
och bräder från Norrland i samma mån minskats. — Grufvans jordegendom
är icke betydlig. Det af ålder öfliga aflöningssättet, att arbetarnes
förtjenst betalas till hälften med kontanta penningar och till andra hälf
Femnrs-Berät
leise för Upsala Län. 2
10
ten med Råg och Korn, är bibehållet. — Utom en mängd reparationer å
Grufarbetarnes bostäder har Grufvebolaget under dessa år bekostat 42,326
R:dr 17 sk. 3 r:st. Riksgäldssedel’ för nybyggnader å Grufdrängslorpen,
hvaraf finnes, det bolaget med behörig omsorg och hedrande oegennytta
låter sig vårda om sina arbetares bästa; lill bevis hvarå också må nämnas,
alt äfven för Grufvu-arbetarnes barn beredes förtjenst genom passande
arbete med så kallad sylsofring eller urplockning af det finskäriga
brott, som ur Grufvorna uppfordras, hvarigenom barnen, jemte det de
sistlidet år förtjent en sammanräknad kontant penningesumina af 2,011
R:dr 15 sk. Riksgäldssedlar och erhållit den till hvartdera af dem anslagna
| Tunna säd i månaden, jemväl vunnit den så hufvudsakligt stora förmånen
att tidigt få vänja sig vid nyttig verksamhet; hvarförutan bolaget
anslagit och utbetalt en passande belöning för den stengärdning, som Grufdrängstorpens
åboer, i följd af denna utfästelse, omkring sina innehufvande
jordlägenheter uppfört, till ett sammauräknadt belopp al 3,553 famnar.
Slutligen bör angående Dannemora Grufvor anmärkas, att de med malm
förse ej allenast Jernbruken i detta och Stockholms Län, utan äfven Utansjö
och Strömbacka Bruk i Hernösands och Gefleborgs Län.
Utomdess hafva nedannämnde Jerngrufvor i Länet blifvit bearbetade,
nemligen det så kallade Helsinge/ältet i Ahlunda Socken, tillhörigt egaren
af Kihlafors Bruk i Södra Helsingland, med en sammanräknad malmvinst
af 49,727 Skpd, eller årligen 9,945 Skpd; U/lungegrufvan, i gränsen
emellan Wiksta och Wendels Socknar, som, eller iräkadl ödesmål, blifvit
åter belagd med arbete och år 1839 lemnat 1,211 Skpd jernmalm,
hvarefter vidare arbete der icke skett; SuggruJvan i Films Socken, som
är 1840 lemnat 98 Skpd malm; Olof Pehrsgrufvan, ett nytt grufvuarbete
på Elglösa Hemmanseger, äfven i Films Socken, hvilken år 1841
lemnat 3,852 Skpd och sistlidet år 7,798 Skpd; åtskilliga, Österby Bruksegare
enskildt tillhöriga, grufvuforsak inom Films och Dannemora Socknar,
hvarifrån hemtals, år 1841, 388 Skpd och sistlidet år 889 Skpd,
samt Vestra Pehrsbogrufvan> på Dannemora Prestgårds egor, som nasti i -  det år gifvit 400 Skpd malm. Någon annan grufvurörelse, än den, sorn
afser uppbrytning af jernmalm, finnes icke inom Länet, ehuruväl under
dessa 5 år 12 särskilda mutsedlar å silfver- och blymalm samt en sådan
å kopparmalm blifvit af Bergmästaren utfärdade, jemte 222 mutsedlar
eller tillståndsbref å ödelagda jernmalmsgrufvor och skärpningar samt nya
anledningar, utaf hvilket ovanligt stora antal de flesta tillhöra åren 1840,
1841 och 1842, hufvudsakligen i anledning deraf, att några malmletare'
från Helsingland då förelogo undersökningar med kompassen, i hopp att
11
träffa någon lönande fyndighet i grannslsapet af Dannemora Grufvor, hvilket
ock, till någon del, lyckats och hvarigenom ifver att leta malm äfven
blifvit väckt hos andra; varande dock Olof Pehrsgrufvan det enda försök,
som hittills funnits äga ett större värde. Under denna tid äro ock 66
ulmålsläggningar verkställda.
Tackjernstillverkningen vid de 10 Masugnarne Tobo, Hillebola, Ullfors,
Strömsberg, Österby, Söderfors, Harnäs, Hyttö, Gimo och Wessland
har, under en blåsningstid af 4,427 dygn, varit tillsammans 118,949 Skpd
1 Lpd 10 Skalp., eller i medeltal årligen 23,789 Skpd 21 Lpd 2 Skålp.,
och per dygn 26,86 Skpd, då den under åren 1833—1837 var blott
24,83 Skpd. — Varm luft har äfven under denna liderymd endast vid
Österby och Söderfors masugnar blifvit använd. Der begagnas ock, nu
mera, masugnslågan till luftens uppvärmning. Rostugnar äro deremot allmänt
anlagda och skötas omsorgsfullt. Carlholms masugn är nedlagd och
hlåsningen flyttad till Utansjö Bruk.
Stängjernssmide sker vid de 9 Bruken Leufsta, Carlholm, Österby,
Gimo, Strömsberg, Ullforss, Söderforss, Elfkarleön och Vattholma, samt
har der utgjort tillhopa under alla åren 111,008 Skpd 5 Skålp. eller per
medium årligen 22,201 Skpd 12 Lpd 1 Skålp. samt nu inalles 7,114 Skpd
2 Lpd 10 Skålp. mera än under de nästförutgångna 5 åren. — Vid Söderforss
Bruk har det derstädes förut privilegierade smidesbelopp genom
Kongl. Bergs-Kollegii utslag af den 8 Juli 1841 erhållit en tillökning af
613 Skpd 6 Lpd. Någon annan förändring i smidet har icke blifvit infödd,
än att, på ett och annat ställe, varm luft blifvit begagnad i räckarehärden.
Wallonsmidesprocessen användes fortfarande vid alla Bruken,
utom vid Elfkarleön, der Lancashire-melhoden är införd. Denna sistnämnda
smidesmethod begagnas oek, till någon del, vid Söderforss Bruk,
hvarest halfwalionsmidel jemväl blifvit bibehållet för en annan del af
tillverkningen.
Manufaktursmide af stål, band-, knipp- och bultjern, spik samt ankare-
och grofsmiden har bedrifvits vid Wesslands, Åkerby, Österby, Söderforss
och Elfkarleöns Bruk, till ett samrnanräknadt belopp, för alla
åren, af 4,940 Skpd 14 Lpd 1 Skålp., eller årlig: n per medium 988
Skpd 2 Lpd 16 1 Skålp., samt följaktligen äfven något litet ökats under
detta sista qvinqvennium.
Befolkningen vid Bruken och Bergverken i Länet har årligen i medeltal
varit 13,435 personer, bestående af Husbönder och dessas betjening,
Bruksbetjening, Hammarsmeder och Masugnsarbetare, diverse Bruksarbetare
12
och Manufaktursmeder m. fl., Grufvu-arbelare, Skogvaktare och Kolare,
Landtbönder, Dagsverkare och Torpare samt gratialister, uti 2,620 hushåll,
hvaribland likväl blott 957 tagit mera direkt befattning med denna
vigtiga näringsgren, men återstoden hufvudsakligen sysselsatt sig med jordbruk
eller haft sin lifsbergning af dem anslaget underhåll för ålderdomssvaghet
o. s. v.
Efter sina privilegier äro de flesta af ofvannämnde Bruk funderade
på ett visst qvantum jern, sorn årligen skall utsmidas och för hvilket betalas
så kallad Hammarskatt efter smidels qvantitet, å 1 procent, ehvad
denna ulsmides eller icke. Det årliga smide, hvarefter denna beskattning
beräknas, är: vid Leufsta med Carlholm 2,000 Skpd, vid Österby 1,500,
vid Gimo 375, vid Strömsberg 1,650, vid Ullforss 1,450, vid Söderforss
2,213 Skpd 6 Lpd, vid Vattholma 700 och vid Elfkarleön 1,850 Skpd,
enligt årlig taxa. Dessutom erlägga rokognitionsverken Leufsta, Österby
och Gimo afgifler för fritt smide utöfver Hammarskatten, Söderforss Bruk
centonal för ankarsmide, och Masugnarne, när de äro i gång, liondetaekjern
med 1 Skpd i dygnet, utom Harnäs masugn, som blott erlägger |:dels
Skpd. Äfvenså betalas allmän bevillning till det i tabellen utförda belopp.
Öfriga näringar ä landet. Dit få räknas: de i tabellen nämnde 15
stycken Tegelbruk med 8 ä 900,000 mur- och taktegels tillverkning, till
förbrukning hemma samt försäljning i Stockholm och Upsala, hvarförutan
flera bland Allmogen slå tegel i mindre partier; 1 Pappersbruk, Lingonbacka,
i Järlåsa Socken, med 25 arbetare och hvars tillverkning sistlidet
år uppgick till 22,000 R:dr B:ko; Vadmalsstampverk i Gamla Upsala Socken,
skött med arbetare från Upsala stud.
Till binäringar kunna räknas: l:o 12 st. Kalkugnar, tillhopa uppskattade
till 10,986 R:dr, hvilkas afkastning försäljes i Upsala och i landsorten;
2:o Salpeterlillverkningen, lill hvars bedrifvande år 1837 funlios
230 plantlador, med 1,294 Lisp. produktion, men sistlidet år blott
med en afkastning af 960 Lisp. 19 Skalp., visar sig vara i aftagande;
3:o Linne- och Ylleväfnader tillverkas icke fullt för husbehof, hvadan
mycket, särdeles af de sednare, anskaffas genom Gårdfarihandel!!, som för
den enskilda husflilen m. m. är förderflig, men i vissa distrikter skall
hafva något förminskats; 4:o Fiske, hufvudsakligast af strömming, idkas
af invånare i Elfkarleby, Wesslands, Leufsta och Hållnäs Socknars skärgård
och är af någon vigt, emedan omkring 400 personer hafva sin nödtorftiga
bergning deraf. Äfvenledes lemnar lemnar Nejonögonlisket i Elfkarleby
och Wesslands Socknar en icke obetydlig inkomst. Elfkarleby
13
Krono-laxfiske är, till underdånig följd af Eders Kongl. Majtls nådiga Bref
till Dess och Rikets Kammar-Kollegium af den 16 Februari i838, utarrenderadt
på 10 år åt flere strandägare, med Kronans vinst och lill ännu
större förmån för det dyrbara fisket, som, genom borttagandet af hinder
emot fiskens uppgång i floden, mycket förbättrats och nu bereder orten en
större och allmännare inkomst än förr. Af ganska ringa betydenhet är
deremot det fiske,'sorn idkas i Mälaren och andra insjöar; 5:o Tjärubränning
i skogstrakterna sker väl, men icke ens lill fullt husbehof; 6:0 Körslor
vid Dannemora grufvor samt öfriga bergverk och bruk skalla en ganska
god inkomst åt allmogen i de deromkring belägna socknar. Äfvenså lemna
vinlerforslingar af köpmans- och fabriksvaror från och till Norrland en betydlig
förtjenst; 7:0 Kolning för Brukens behof är likaledes i Bergslagsorten
en binäring af värde. Jagt och biskötsel idkas föga. Sjöfart sker
med landlmanna-produkter på Mälaren till Stockholm m. m. och från Jernbrukens
t\ lastageplatsen benämnda Ängskär, Löten, Snatrabodarne och
Skutskär, med brukseffekter på Östersjön till hufvudsladen.
På jordbruket i allmänhet och på åtskilliga i trakten idkade binäringar
verkar bergsrörelsen ganska fördelaktigt och är af största vigt. De öfriga
näringsgrenarne äro äfven naturliga för orten. På den fruktbara slättbyggden,
der skog och sjö saknas, är invånarnes omtanka uteslutande rigtad
ål åkerbruket och hvad dermed äger oskiljaktigt samband.
Handeln å landet inskränker sig till afsättning af spannmål, bränn
vin,
några få ladugåidsprodukter och äfven foder, ehuru tillgången derå
understiger det verkliga behofvet. Denna försäljning sker mest i Stockholm,
Gefle och Westerås, i mån af dessa städers närbelägenhet till produktionsorten,
men äfven till en ganska betydlig del i Upsala, som nu
mera än förr befordrar afsättningen. Från de skogrika trakterne i det tillgränsande
Westerås Län inköpa slättlandets bebyggare sina skogseffekfcer.
Linnevaror inköpas mest på Distings-mai knaden här i staden. Landtmannen
ser sig jemväl ofta tvingad, alt göra ännu vida längre vinterfärder
med sin spannmål, för alt kunna någorlunda fördelaktigt afyttra den, hvaraf,
äfvensom af de långa skogskörslorna, uppstår ett behof att begagna hästar,
som är i öfrigt oförenligt med en väl inrättad ekonomi. Brännvins
bränningen
begagnas ock såsom ett hjelpmedel, i synnerhet när spannmålsprisen
äro låga, och myckel ondt uppkommer både deraf och af den falska
opinionen om drankens förträfflighet och oumbärlighet i kreatursutfodringen.
Kommunikalionerne inom Länet äro goda och tillräckliga. Nya
vägar hafva icke blifvit anlagda; men årligen förekomma frågor och tvister
14
om smärre vägars indelning till allmänt underhåll. De gamla lokalerne för
skärgårdsprodukters utbyte emot spannmål begagnas ännu, ehuru detta byte
är högeligen ofördelaktigt för landtmannen. Om gårdfarihandeln är redan
anmärkt, att den på vissa trakter synes aftaga. I andra öfverklagas
den mycket.
§. 4. Politisk Författning.
Jordeboks-förändringarne bestå deruti, att genom skattläggningar
mantal Krono tillkommit, att antalet af skattehemman förökats med <4ig
mantal samt att i3 odlingar, a:ne par stenar i mjölqvarnar och i5 sågqvarnar
blifvit skaltlagda. Länet innehåller nu tillsammans 3,5581 mantal.
Intet hemman har förfallit i ödesmål eller blifvit af öde upptaget.
Nya odlingslägenheter upptagas deremot tid efter annan. Hemmansklyfningar
föranledas ofta af arf och andra laga fång. De ske dock ej i mindre
delar än sådana, hvarå åbo kan vara besutten. Samfälligheterna i åker
och äng försvinna mer och mer. De i Länet anställde i3 Landtmätare
äga full sysselsättning. Under dessa 5 år hafva r 79 g mantal undergått
laga skiften, å en arealvidd af i4>fP2 tunnland, som haft till följd att 134
åboer utflyttat från bylag och anlagt nya bostäder, hvaremot a53 qvarblifvit
vid de gamla. Sådana skiften kunna dock sällan ulan rättegång fulländas
och, ehuru oskattbara för framtiden, medföra svårt lidande för
ögonblicket.
Antalet af jordägare och arrendatorer är nära nog lika stort, dock halde
förres antal under dessa år något ökats.
I Länet finnas i5| mantal posthemman samt 27 gästgifvaregårdar»
deraf 2 i släderne. Några sådana, till särskilda ändamål anslagna hemman
eller lägenheter, som äro af den beskaffenhet, att de icke kunnat upptagas
i tabellen under rubriken ad pios usas, finnas icke.
Skada å ofvanliggande jordägor vållas af Åbyggeby qvarn i Wendels
socken och af Odensforss qvarn i Tierps socken. På begge ställen är fråga
om sänkning af ofvanliggande sjö under handläggning. Den genom öfversvämningar
skadliga Sandby-sjöns, i Wesslands socken, uttappning är
beslutad och redan under arbete. Dessutom ske uppdämningar af Dannemora
bergslag samt Gimo och Carlholms bruk, men dessa blifva nöjaktigt
ersatta och öfverklagas icke.
Statsbidragen äro utan allt tvifvel tryckande för jordbruket och i synnerhet
för krono- och skatte jorden, samt försvåra den allmänna välmågans
15
skyndsammare tillväxt. Det måste dock anmärkas, att en ganska betydlig
del af de i tabellen till penningevärde uppförda statsbidrag bestå i sådana
emera, som ingalunda alltid medföra den uppskattade penningeutgiften eller
någon deremot svarande ekonomisk förlust, t. ex. väghållning, skjuts,
skallgång, som ock ej sällan utgöras på en för landtmannen mindre dyrbar
årstid.
Det allmänna uppbördssättet är icke betungande för de skallskyldige.
Krono-uppbörden utgår numera med temmelig lätthet. Krono-lionde och
afradsspannmålens utforsling sker, dels sjöledes på öppet vatten, dels på
vinterföret, till Slotts-magazinel i Stockholm och Krono-magazinet bär. Likväl
råder ännu i delta afseende en olikhet emellan de skattdragande hemmanen,
som rättvisligen borde ändras. De hemmansbrukare nemligen, hvilka
med sina spannmålsräntor äro anslagna till aflöning för vissa Stater och
Corpser, få ej tillgodonjuta den befrielse från uppsägning till spannmålens
lefvererande in natura och från forlöns erläggande då den löses, som de
Kronan omedelbart förbehållna hemman af samma natur nu mera, genom
eftergift af Kronans lagliga rätt i detta hänseende, är förunnad.
Krono-skjutser, inqvartering samt håll- och reservskjuts äro mest tryckande
i de af stora stråkvägen genomskurna Bro, Håbo, Trögds och Åsunda
Härader. Minst besvärade deraf äro Rasbo och Olands Härader samt
Dannemora och Leufsta Tingslag. Der är ock gästgifveri-skjutsningen öfvertagen
af gästgifvarne. Emedan de resandes antal ökas i samma mån,
som medlen för deras fortkomst lättas, har denna skjutsning föga förändrats
genom de både hastiga och beqväma kommunikationer orterna emellan, som
ångfartygen, under den för dem tjenliga årstid, underhålla.
Roteringen är sträng; men har, genom allmänna kassor, bildade af årliga
små bidrag och nu mera till betydligare belopp uppstigna samt bestämda
till understöd vid rekrytering och remonlering af vakanta nummer,
kunnat under de sednare åren vinna någon lindring.
Religionsiärarnes aflöning utgår i de flesta församlingar efter personella
öfverenskommelse!-; likväl gälla nu mera sådane ackorder, som Eders
Kongl. Majrt i nåder fastställt för en större tidlängd, inom io Pastorater,
nemligen: Åkerby och Jumkihl, Wiksta, Funbo, Upsala-Näs, Öfver- och
Yttei-Gran, Callmar, Häggeby, Husby Sjutolft, Hacksta och Löth samt
Börje församlingar.
Fattigunderhället är kännbart och tyckes blifva det årligen mer och
mer. På många ställen utgöres detta af Magazins-fonder, som ursprungli
-
16
gen varit bestämda för annat ändamål. Kyrko-, Prestgårds- och Tingshusbyggnader,
skallgång, jagt redskaps och broars underhåll m. ra. medföra
tillfälligare, men stundom ganska betydliga afgifter.
De särskilda allmänna onera, hvilka i tabellen äro till penningevärden
uppförda, trycka olika i olika trakter af Länet och äro derföre icke till
ett och samma belopp öfverallt upptagne. Soldat-underhållet är beräknadt
från 77 i R:dr lill 90 R:dr 21 sk. 10 r:st; ruslnings-kostnaden för hvarje
nummer till 227 R:dr 36 sk. 2 r:st; Pastors aflöning från 16 R:dr till 20
R:dr per mantal; Komministers till 3| R:dr; kyrkobetjeningens från 2 till
3 R:dr; fattigförsörjningen från 1^ till 3 R:dr; skjutsningen från 6 R:dr
till 3o R:dr; väghållningen från 14 R:dr till 20 R:dr saint de under rubriken
”diverse afgifter, onera och besvär” upptagna kostnader från 5 till
7 R:dr, allt Banko.
Den vanliga årsafgiften för vakanta soldatrotar har i sednare kontrakten
blifvit betingad till 83 R:dr 16 sk. Banko. Medelpriset för en soldats
årliga underhållskostnad har under dessa år utgjort 83 R:dr 46 sk. 1 1 r:st.,
hvarigenom för de i Länet befintlige 957 ordinarie soldatrotar uppkommer
en sammanräknad summa af 80,366 R:dr 19 sk. 3 r:st.
För hvarje af de i Länet befintliga 58 bålsmansrotar beräknas kostnaden
i medeltal, enligt markegångspriset, till 54 R:dr 44 sk* !o r:st. Banko.
Kostnaden för rustningen kan beräknas för dragonen till 83 R:dr 46 sk.
11 r:st.; för nummerhästens inköpspris, fördeludt på 12 år, och ulfodringskostnad
per år 108 R:dr 14 sk. 3 r:sl.; mötes- och trosspassevolans i 1
R:dr 7 sk.; underhåll af karl- och häst munderingar samt inköp af kreatur
och sängkläder m. m. 24 R:dr 16 sk., tillhopa 227 R:dr 36 sk. 2 r:st. och
inalles för de i Länet inroterade 279 rustningsnummer 63,543 R:dr 10 sk.
6 r:st. Banko; deremot uppgå likväl augments-afgifterne och rusthålls-stammarnes
räntefrihet, enligt tabellen, tillsammans till ett värde af 64,482
R:dr 36 sk. 9 r:st.
Beloppet af rolevakansmedel för spridda hemmansdelars karl-vakanser
är 382 R:dr 36 sk. 9 r:st., som utgå af 99 hemmansdelar och lägenheter,
tillhopa ansedde till io||g mantal; hvarjemte rotefrihets bevillning erlägges
med 2 R:dr af i5| mantal posthemman.
Till vårdande af den allmänna ordningen m. m. äro i Länet anställde
6 Kronofogdar, 18 Länsmän, 1 lönlös Landsfiskal och i hvarje socken 1
Fjerdingsman. Sedlighetens vård åligger församlingarnes Pastorer och Kyrkoråd.
17.
råd. Vid 1842 års slut funnos i Länet 87 Vexelundervisnings-skolor och
34 fasta Folkskolor efter den äldre läromethoden. Deremot saknades sådana
skolor i 28 församlingar. I nyttiga slöjder är någon undervisning å landet
icke att tillgå. Hälsovården skötes af a:ne ordinarie och 1 vice Provincial-läkare;
hvarförutan särskilda Läkare, till gagn äfven för omkringliggande
landsorter, äro anställde vid Dannemora grufvor samt Leufsta,
Söderforss och Wesslands bruk. Allmänna farsoter hafva under dessa år
icke inträffat. 1 de flesta socknar linnas Barnmorskor, som församlingarne
löna. Jemväl äro aine Djurläkare antagne, nemligen en för hvartdera Provincial-läkare-distriktet.
Fatlig-försörjningen bestrides af hvarje församling
lör sig, mer och mindre omsorgsfullt. Nära invid Upsala stad är ett Central-hospital
inrältadt för hjelpbehöfvande sinnessjuke frun detta och närgränsande
Län. Länet har ock ett, under tillämnad utvidgning varande,
Lazarett samt i Weckholms socken ett på enskild donation grundadt Fattighospital,
äfvensom ock en vid Upsala stad belägen Arbets- och Korrektions-inrättning.
Uti 73 församlingar finnas Sockne- och Fattig-magaziner
med betydliga fonder. Antalet af de å landet tillåtna krogar, gästgifverieme
inberäknade, är 35, hvaraf dock g äro anlagde för bruks och större
herrgårdars behof. Dels på skall, dels i varggårdar och dels, samt förnämligast,
emot stadgade penningebelöningar äro under dessa 5 år, i Länet
dödade 107 vargar, 58 vargloar och 1,297 räfvar. — I städerne Upsala
och Enköping, vid Söderforss bruk samt i Tierps, Wendels, Wiksta
och Elfkarleby socknar äro Sparbanker inrättade. Brandstods-föreningar
äro redan distriktvis ingångna och af Eders Kongl. Maj:t i nåder stadfästade.
Nu mera hafva Länets invånare å landet förklarat sig böjde, att antaga
ett dem af Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande meddeladl förslag
till en gemensam Brandstods-inrättning för fast och lös egendom, hvilket
på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beror. Länets Landthushållningssällskap
har fortsatt sin verksamhet, årligen utdelat en mängd belöningar,
i synnerhet för trädplanteringar, sommartiderne anställt talrikt bevistade
mölen, hufvudsakligen i ändamål att genom offentliga belöningar uppmuntra
till plogens allmännare och ändamålsenliga begagnande, införskrifvit
frösäd från Finland och foderväxtfrön från Holland och Tyskland, samt
sökt att på allt möjligt sätt uppmuntra klöfverodlingen och en förbättrad
ladugårdsskötsel m. m., hvarjemte Agronomen Johnson, på Sällskapets
kallelse och lill en del äfven på dess bekostnad, besökt Länet
och på flera ställen gått invånarne tillhanda med råd och upplysningar i
jordbruket.
Femårs-Berättelsc för Upsala Lån, 3
18
Staden Upsala hade vid 1843 års sint en folkmängd af:
Mantalsskrifne Män
„ Qvinnor
Manlalsfrie Män . .
„ Qvinnor .
Underårige Gossar . .
„ Flickor
samt har följakteligen under dessa 5 år förökat sin folkstock med 4<6 personer,
endast genom inflyttningar, hvarförutan staden årligen varit besökt
af omkring i,3oo personer, som, för sina studiers skull, uppehållit sig vid
härvarande publika och privata läroverk, Universitetet, Kalhedral-skolan,
Folklärare-seminarium, Lyceum och Real-gymnasium.
Allmänna bildningen består uti den oumbärliga kunskapen i religionen
och om samfundspligterna samt i skrif- och räkenkonst. Mindre svåra lagbrott
förekomma ofta, men förbrytelser af grof beskaffenhet deremot sällan.
För befrämjande af sedlighet och nykterhet arbetas oafbrutet. Näringsflit
och välstånd äro i tilltagande. Slädens inkomstkällor äro: en temligen
jemn och fördelaktig handel, handtverkerier till icke obetydlig produktion,
åkerbruk, som af flere personer vårdas på förbättradt och vackert sätt, sjöfart,
förnämligast med 2:ne, ett bär bildadt aktie-bolag tillhöriga, ångfartyg,
det ena af jern och det andra af träd, hvilka underhålla daglig kommunikation
med hufvudstaden och hilföra ett årligen ökadt antal af utländske
och inrikes resande, samt ändtligen och i hufvudsakligaste måtto,
Universitetet och de öfriga Undervisningsverken, genom hvilka en ganska
stor penningesumma årligen sättes i omlopp.. Handelsrörelsen bedrifves af
arne Bokhandlare, arne Jernkramhandlare, 3:ne Klädeskramhandlare, i5
Kryddkramhandlare, i Linhandlare, 6 Läderhandlare och g Viktualiehandlande,
eller tillsammans 38 Handlande med 19 handelsbetjenler och
lärlingar; lobakstillverkning idkas af 1 Fabrikör med 2:ne lärlingar; Handtverkerierne
skötas af 5 Bagare, 3 Bleckslagare, 7 Bokbindare, 1 Bryggare,
2 Bundtmakare, 5 Färgare, 2 Garfvare, 1 Gelbgjutare, 3 Glasmästare, 5
Guldsmeder, 1 Gördelmakare, 1 Handskmakare, 3 Hattmakare, 2 Hofslagare,
4 Kakelugnsmakare, 1 Kammakare, 4 Karduansmakare, 3 Klensmeder,
4 Kopparslagare, 3 Mur- och Byggmästare, 6 Målare, 1 Pastejbagare,
1 Perukmakare, 1 Plåtslagare, 4 Sadelmakare, 2 Sejlare, 3 Skeppare, i5
Skomakare, 2 Skorstensfejare, 10 Skräddare, 4 Slagtare, 9 Snickare, 2 Soc
-
. . . 1,4 n
. . .2,107
. . . 84
. . . 256
. . . 767
■ • • 754
Summa 5,37g personer,
19
kerbagare, i Strumpväfvare, 3 Svarfvare, i Sämskmakare, i Tenngjutare,
i Tunnbindare, \ Urmakare, 3 Vagnmakare och 3 Åkare, eller tillhopa
i3y personer med 164 gesäller och 279 lärlingar; dessutom finnas arns
Apothekare och 3:ne Boktryckare, med tillsammans 35 medhjelpare och
lärlingar, samt 3 Källarmästare, 8 Traktörer och 23 Spisqvarters- och Krögeri-idkare
med 10 kypare och 4 lärlingar; äfvensom ock ett mot sistlidet
års slut i staden anlagdt Faktori.
Staden påräknar sin mesta tillförsel af landets produkter från Länets
norra del samt omkringliggande socknar i detta och Westerås Län, äfvensom
den dit afsätter större delen af sina tillverkningar och handelsvaror,
hvilka sistnämnde hufvudsakligast hemtas från Stockholm. Upsala stad
återverkar på landtmanna-näringarne i sin omgifvelse nu vida mera fördelaktigt
än för några årtionden tillhaka, ehuru någon synnerligt stor spannrnålsafsättning
här icke kan äga rum, emedan stadens behof till en betydlig
del fyllas af sädesproduktionen på dess stora och fruktbara åkerfält.
Tillgången på pålitliga och skickliga arbetare är knapp; dagsverksprisen
uppgå till 32 å 4o sk. Banko.
De prohibitiva stadganden till stadsmanna-näringarnes förmån, som i
skråförfattningen, handelsreglementen och de flera för handtverkerierne och
handeln lid efter annan i nåder utfärdade författningar innefattas, tillgodogjulas
äfven af Upsala Borgerskap.
I staden bekostas fri undervisning åt obemedlade harn, dels genom
H. K. H. Hertigens af Upland Folk-skola, hvarest nu 260 sådane handledas
af 2:ne Lärare och t Lärarinna jemte de 4° ^ 5o Seminaristen som
vid det i sammanhang med Skolan inrättade Folklärare-seminarium bildas,
och dels genom en Söndags-skola för ynglingar af handtverksklassen. Äfven
finnes här en Småbarns-skola med egen lokal och lärarinna.
Skjukvården omhesörjes utaf en af staden lönad Läkare, hvarförutan
Borgerskapet godtgör kostnaden för dess fattiga sjukas underhåll och skötsel
på Universitetets sjukhus, vid inträffande behof.
För de fattiges vård m. m. finnas nedannämnde inrättningar: 1:0 ett
för Domkyrko-församlingen gemensamt Fattighus, der 4o å 70 personer njuta
husrum m. m.; 2:0 ett Gubb- och Enke-hus för Borgerskapet, nybyggdt
genom samlade frivilliga bidrag och innehållande 3:ne våningar, a5 boningsrum,
1 hönesal, kök m. m.; 3:o ett Akademien särskildt tillhörigt litet
Fattighus för dess vaktbetjente och sådanes enkor; 4’° en Kassa för
pauvres honteux, med en fond af emellan 6 å 7,000 R:dr Banko; 5:o en
Barnuppfostrings-fond, som äger Småbarns-skolans lokal och dessutom ett
20
kapital af 1,366 R:dr 3a sk. Banko; 6:0 en Vedfonds-kassa, stor 1.666
R:dr 3a sk. Banko, hvars ränta ingår lill allmänna fattigvården och användes
till inköp af ved åt fattige inom och utom Fattighuset; 7:0 en enskild
Fattigkassa för tillfälliga behof, utgörande äfven 1,666 R:dr 3a sk. Banko
och ställd under Pastors vård; 8:0 Akademiens Fattigfond vid pass 3,85o
R:dr Banko, af hvars räntor omkring 3o af Akademiens fattige njuta ärligt
understöd vid jultiden; q:o den Bobergska Fattigfonden, 3.8oo R:dr Banko,
hvaraf räntan skall tillfalla fattige, dels af ståndspersons- och dels af
arbetsklassen; 10:0 den Schubertska donationen, 1,100 R dr Banko, hvars
ränta framdeles skall utgå till några af Akademiens fattige; 1 1:0 Borgerskapets
Spannmåls-magazin för fattiga, hvarutur 20 ä a5 tunnor spannmål
årligen utdelas; 12:0 Borgerskapets Afkomst-magazin, hvarutur 4o ä 5o tuupor
nu årligen utdelas; i3:o Akademiens Qvarn-spannmål för fattige, som
deraf årligen undfå vid pass 3o tunnor och i/fto hälften af arrendemedlen
för g krogar och en restauration, omkring 5oo R:dr Banko, hvilka af Magistraten
och Borgerskapets Äldste utdelas till välfrejdade fattige inom Borgerskapet.
Fattigvårdens hela inkomst utgjorde sistlidet år 5,070 R:dr Banko
och summan af underhållna fattige var i medeltal 218 personer. Staden
äger ock att årligen, till förmån dels för 2:ne gesäller, som distingverat
sig genom flit och godt uppförande, samt dels för torftiga Borgare-enkor,
disponera räntan af 3:ne testamenterade kapitaler på tillsammans 2,777 R-'dr
37 sk. 4 r:st. B:ko. Både af samhället i det hela och af den enskilda valgören■
heten har således, synnerligen under de sednare åren, blifvit ganska verksamt
sörjd t för fattigvårdens förbättring och förstärkning; men icke destomindre
klagas med skäl öfver fortfarande tiggerier och smärre tjufnader,
hvartill likväl oftast de med resepass från andra orter omkringstrykande
gesäller, sjömän m. fl. göra sig skyldige. Emellertid har staden, till förekommande
åf den nu ofta inträffade olycka, att fattiga ba>n få ända från
spädaste åldern uppväxa i elände, råhet och sedeslöshet, varit betänkt på
inrättande af ett Barnhus för sådana vanlottade, och Borgerskapet har den
6 Februari innevarande år grundlagt en fond dertill med ett sammanskott
af 2,023 R:dr 24 sk. B:ko, som ytterligare förökats med en gåfva af 333
R:dr 16 sk. samma mynt.
Med de under rubriken ”diverse afgifier, onera och besvär” i tabellen
uppförda allmänna utskylder afses stadens gators upplysande med Argandska
lampor under den mörka årstiden, brandvakters och tornväktares aflöning,
inqvarteringspenningar, underhåll af gator, torg, åmurar, broar, boställsafgifter
för stadens Pastor och för Rector Scholae samt stadens Skolenr.
ätlning,, Fattigförsörjning och Fattighusbyggnad. Borgerskapet ansvarar
21
ock för all reserv-skjuts vid stadens gästgifveri, der deremot hållskjutsen
bestrides af hemmans-innehafvare i de arne staden omgifvande Häraderna.
Stads-kassans inkomster bestå i afrad och arrenden af åkerjord, tomtören,
hyror, ståndplats-afgifter, betespenningar och andra tillfälliga mindre
algifter. Enligt sednaste bokslutet hafva dessa inkomster årligen uppgått
till g,8i2 R:dr 14 sk. i r:sl. Banko och således något mera än under nästförutgångna
qvinqvennium. Omkring 2,600 B:<lr Banko hafva årligen dis-,
ponerats till allmänna byggnaders, gators, broars och vägars underhåll.
Hamn- och grundpenningar uppbäras nu mera af en särskild Direktion,
hvilken det åligger, att för dessa medel redovisa hos Styrelsen för allmänna
Väg- och Vatten-byggnader. De uppgingo sistlidet år tili ett belopp
af 3,386 R:dr 28 sk., men öfverstegos af åsamkad skuld, dels för nödvän-'
diga mudd ringsarbeten och dels för gjorda kostnader till Fyrisåns försättande
i segelbart skick högre upp i staden än till den fordna hamnplats
sen m. m., hvilken skuld dock årligen amorteras.
De för flera år sedan började trädplanteringsarbeten fortgå, under ledning
af en dertill vald Komité och i mån af tillgångarne, hvartill stadens
alla mantalsskrifne invånare med en liten afgift bidraga. Äfven hafva
andra ej obetydliga förbättringsarbeten ägt rum, hvaribland en ny brobyggnad
öfver Fyris-ån, invid den der nu mera fulländade nya hamnplats,
samt en ganska kostsam brunn i stadens högre belägna trakt, särskildt må
nämnas. — Stadens hälsobrunn är ändamålsenligt utvidgad och förskönad.
Dess Sparbank bibehåller och ökar sitt förtroende. Denna hade vid 1842
års slut 782 Delägare med en insatssumma af 44’°^7 R;dr *6 sk. Banko,
och en hjelpfond stor 3,286 R:dr 3o sk. 7 r:st. samma mynt.
Staden Enköping har något litet ökat sin folkmängd, hvilken nu är
1,261 personer, deraf
Allmänna bildningen består i en försvarlig religionskunskap. Folket
är i allmänhet rättsinnigt, uppfyller villigt sina medborgerliga pligter, är
driftigt i sina näringar och sparsamt i sin hushållning. Förbrytelser af
gröfre beskaffenhet äro ganska sällsynta och äfven ringare lagbrott äro få.
På arbetare är tillgång. Ett mansdagsverke betalas här endast med 12 å
Mantalsskrifne Män
. 352
I... 83o.
Qvinnor
Mantalsfrie Män
Qvinnor
22
å 16 sk. Banko jemte kost, och ett qvinsdagsverke med 8 sk. Banko
och kost.
Från uråldriga tider tillbaka har Enköping grundat sitt bestånd i synnerhet
på jordfrukters och köksväxters odling, hvaraf produkterne försäljas
dels här i staden och dels utom Länet, mest i Stockholm. Slädens vidsträckta
åkerjord är i allmänhet mindre hördig i sig sjelf, men har genom
god häfd och erforderlig tillgång på gödningsämnen, blifvit vida mera vinstgifvande
än åkerjorden i trakterne deromkring och är ej allenast tillräcklig
till fyllande af stadens eget spannmålsbehof, utan lemnar äfven öfverskott
till afsalu. Några andra landtmannaprodukler kunna väl i staden finna afsättning,
men dess inflytelse på den omgifvande landsortens arbetsflit och
välstånd är för det närvarande icke betydlig. Handeln, som ej är klassificerad,
bedrifves af 9 personer med 6 handelsbetjenter och 8 handelslärlingar;
Fabriksrörelse af en Garfvare och en Sejlare; Handtverken idkas af
1 Bokbindare, 6 Garfvare, 1 Karduansmakare, 2 Gelbgjutare, 3 Glasmästare,
2 Guldsmeder, 1 Hofslagare,'2 Hattmakare, 2 Kakelugnsmakare, 1 Klensmed,
5 Kopparslagare, 1 Linneväfvare, 1 Murmästare, 3 Målare, 2 Sadelmakare,
1 Sejlare, 6 Skräddare, 11 Skomakare, 7 Snickare, 1 Stockmakare,
2 Svarfvare, 1 Sämskmakare, x Tunnbindare, 2 Vagnmakare, 2 Bagare, 2
Urmakare, 6 Skeppare, 2 Färgare och 9 Åkare, med 29 gesäller och 38
lärlingar. Dessutom finnas i staden 1 Apothek med 1 Provisor och 2.'ne
lärlingar, 1 Källare, 6 Traklörsslällen och 6 Krogar. Handelsvarorna hemtas
till någon del från Norrköping, men förnämligast från Stockholm, med
hvilken stad Enköping har beqvämare kommunikation än förr, genom sin
från Mälaren upp till staden nu mera segelbara å.
Enköping har en Vexelundervisnings-skola för omkring 50 gossar. Läraren
lönas dels af staden och dels med räntan af Hagby hemman i Tillinge
socken, som ock användes till bekostande af Skolhusets underhåll
tn. m. Sjukvården besörjes af en Stads-chirurg. De fattiga njuta på Stadskassans
bekostnad sjukvård och läkemedel. Fattigvården ombesörjes af en
Direktion, som tilldelar de fattiga sitt årliga underhåll af de till Fattigkassan
inflytande medel, hvilka utgå dels af arrendet för 7| tunnland
jord, dels af bidrag genom debitering och dels af boupptecknings-procent
och frivilliga gåfvor.
Stads-kassans inkomster bestå i tomtören, vret-, ängs- och afradspenliingar,
brand- och byggnads-kasse-medel, stånd- och luckpenningar vid
marknader, burskapsafgifter och saköresmedel till ett ungefärligt belopp af
1,367 R:dr Banko, hvartill komma afgifter af stadens auktionsverk. Hamn
-
23
och grundpenningar af fartyg och båtar utgjorde, enligt sednaste redogörelsen,
en summa af 1,996 R:dr 16 sk. Banko, som särskildt skall användas
till åns hållande i segelbart skick.
De under rubriken ”diverse afgifter, onera och besvär” i tabellen uppförda
kostnader utgöra brandvakters, sotares och gärdesvaktares aflöning,
gångleds-, snöskottnings- och inqvarterings-besvär, spinnhusmedel, Riksdagsmans-arfvode,
boskapspenningar, krigsmanshus-afgifter, kurhusmedel,
allmänna broars, vägars, torgs, gators och byggnaders underhåll samt båtsmans
vakans-afgift. Staden bestrider hållskjuts under ’:del af året.
Äfven här ske årliga trädplanteringar till stadens förskönande.
Efter att sålunda hafva sökt, i möjligaste korthet, fullständigt redovisa
Länets nu varande tillstånd, återstår mig blott att underdånigst bifoga
en af Consistorium Academicum härstädes på begäran mig meddelad
ekonomisk och statistisk uppgift örn Upsala Kongl. Akademi.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärdar till
dödsstunden,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
onderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte
R. von KRAEMER.
J. Adolf Carlson. Job. Kjellin.
Upsala Läns Landskansli den 30 December 1843.
24
Ekonomiska och Statistiska uppgifter, rörande Upsala Kongl. Akademi,
å Consistorii Acadcmici vägnar afgifva, för ändamål
att ingå i den Fcmårs-Berättelse om Länet, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Upsala lill Kongl. Maj:t i underdånighet
aflemnar', hvilka uppgifter likväl icke omfatta Akademiens Hemman,
Verk, Lägenheter och Frälseräntor utom Upsala Stad,
emedan dessa anses hafva i de särskilda FÖgderi-berättelserna
redan blifvit intagna.
Den Akademiska personalen, studerande ungdomen oberäknad, bar
genom inrättandet af (lera nya lärarebefattningar under sednare tider blifvit
ökad och uppgår nu, efter medium af närmast förflutna fem år, till
1,220 personer, deraf
Mantalsskrifne Männer .... 291.
„ Qvinnor .... 483.
Mantalsfrie Männer 24.
„ Qvinnor ..... 67. gj
Underåriga Gossar
166.
„ Flickor ...... 189. ->r r
:  1,220.
Större delen ,af denna personal utgöres af Lärare och Tjenstemän;
men dertill räknas äfven 2:ne Boktryckare med 9 Konstförvandter och 7
Lärlingar, 1 Apothekare med Provisor och 4 Lärlingar, 1 Bokhandlare
med Handelsbetjent, 1 Bokbindare med 1 Lärling, 1 Instrumentmakare
med 1 arbetare, samt Vaktmästare, Cursorer, Landskapsbetjente, A aktdrängar,
Brandvakter, Stalldrängar, Timmerkarlar med flere.
Beträffande Studentcorpsen, hvilken icke i Mantals- och Skattskrifningslängden
ingår, så meddelas upplysningsvis, att densammas medelantal,
räknadt efter läseterminerna under åren ifrån år 1838 till och med
1842, utgjort 1,356, deraf de närvarande uppgått till ett medium af 851
och
25
och frånvarande inom 2:ne år till 505. I det hela bibehåller denna Corps
ungefärligen samma numerär, som den ifrån början af l830:talet innehade;
och man får åtminstone icke antaga, att den sedermera tillväxt. Under
nu ifrågavarande qvinqvennium var högsta antalet af närvarande Vårterminen
1838 och lägsta Höstterminen 1842. Relalift till åldern befinnes
ständigt något öfver hälften af totalbeloppet vara emellan 20 och 25 år,
något öfver femtedelen vara emellan 25 och 30, något mindre än femtedelen
emellan 15 och 20 och nära en tjugondedel emellan 30 och 35 samt
derutöfver högst få. Utan undanlag hafva Prestsöner alltid varit flera och
Militärsöner alltid färre än af annat stånd. De förra hafva vanligen fullt
uppgålt till en fjerdedel af totalbeloppet — de sednare åter knappt till
en tjugufjerdedel. Söner af Borgare och Civilstatens tjenstemän hafva nära
nog varit till antalet lika och hvardera utgjort en femtedel eller något
derutöfver.
Icke fullt enahanda förhållande har ägt rum emellan Bonde- och
Frälsemäns söner. Då de förra kunna antagas till en niondedel, utgöra de
sednare blott en tiondedel af totalbeloppet; men söner af annan Ståndspersonsklass
hafva uppgått nära till en åttondedel.
Härvid bör upplysas, att 290 Studerande, eller ytterst nära en tredjedel
af de närvarandes medium, kunna i mer eller mindre mån under
stödjas
med Stipendier, dels, och hufvudsakligast, af enskilda stiftelser,
dels af offentliga för samina ändamål beviljade anslag.
Inom Upsala stad och dess område äger Akademien följande Hus,
Tomter, Inrättningar m. m.:
1) Gustavianska Akademien_, innehållande lärosalar samt Konstmuseum
och dessutom rum för vetenskapliga samlingar.
2) Consistoriihuset, innehållande Consistorii Åcademici sessionsrum,
Myntkabinett, Geomentr. Kartekontor, Kansli- och Arkiv-rum, Räntkammare
och Kontor, Auditorier, Fakultetsrum m. m. samt å rez de Chauseen
Corps de garde, Anatomisal, Spruthus och boställsrum för Akademivaktm
asta ren.
3) Nosocom. Academicum, med 8 särskilda sjukrum, 1 bad- och 1
operationsrum, Medicinskt Auditorium samt boställsrum för Prefekten, 2:ne
Amanuenser och 1 Vaktmästare. Denna inrättning har under sednare decenniet
vunnit den utvidgning, att densamma, i stället för 14 fordom,
nu har 22 sjuksängar. Borgerskapet, som före 1837 för 2:ne sängar erla
Femurs-Berätlelse
för Upsala Län, ^
26
de Etthundra R:dr B:ko om året, deltager numera icke med någon bestämd
årlig afgift i denna inrättnings underhåll, utan godtgör efter räkning
omkostnaderna för hvarje patient, som derifrån intages. Genom det
betydligt tilltagande antalet sjuke, som denna inrättning nu kan emottaga,
hafva ock dess utgifter ökat sig, och endast Medikamentsräkningarna för
Sjukhuset och Clinicum Ambulatorium tillsammans hafva de sednare åren
uppgått till och med till 1,000 R:dr B:ko.
4) Chemiska Pr of essionshuset, innehållande boställsrum för Chemie
Professorn, Auditorium, Laboratorium, förvaringsrum for Akademiens Mineralsamlingar
samt i särskild byggnad rum för Vaktmästaren.
5) Observatorium Astronomicum, innehållande, jemte Auditorium, boställsrum
för Observatorn och Amanuensen samt rum för Inrättningens
Bibliothek.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer för ett ändamålsenligare Observatorium
anslagit en summa af 25,000 R:dr B:ko, så kommer det nuvarande
att för andra behof användas, så snart uppförandet af det nya,
hvarmed början redan är gjord, hunnit fullbordas.
6) Nja Botaniska Prof essionshuset > med dertill hörande Botaniska
trädgård, innehållande boställsrum för Historias Naluralis Professorn tillika
med Orangeri, Djurhus och flera rum för naturalhistoriska samlingarna.
Trädgården har under sednare åren vunnit en ganska betydlig utvidgning,
hvarest flera för sydländska och tropiska växter väl inrättade drifhus blifvit
uppförda.
7) Gamla Botaniska Prof essionshuset och trädgården. Det förra disponeras
till boställe för Director Musices och Akademi-ritmästaren; den
sednare, med dervarande stenhusbyggnad, innehafves på arrende af Östgötha
nation.
8) Exercitiehuset med särskildt stall och ridhus. Det första är indeladt
till boställe åt Akademistallmästaren, Dansmästaren, Franska och Engelska
Språkmästaren samt Fäktmästaren, och innehåller derjemte dansoch
fäktsal. Stallet är inredt för 25 hästar.
9) Nja Bibliothekshuset, deruti Akademiens hela boksamling blifvit
inflyttad och hvaraf 2:ne våningar dermed blifvit upptagna. Varandes
den öfversta ännu icke inredda våningen ämnad till soilennitetssal.
10) Qvarnen med 12 pär gångande och 2 pär reservstenar är utar
renderad.
11) Ekonomiska Prof essionshuset är Jurisprudenti®, Oeconomi® et
Commerciorum Professorns boställe med särskildt Auditorium, deruti jemväl
Professionens oeconomico-mekaniska samlingar förvaras
-
27
12) Skytteanska Professionsliuset, med en å tomten varande trädgård,
är anslaget Professorn till boställe med särskilda rum för Professionens
Bibliothek.
Alla förenämnde lägenheter äro bygdå af sten och de båda sistnämnda
under N:ris 11 och 12 äro af privat donation och underhållas på egen
bekostnad.
Utaf nu uppräknade hus äro N:ris 2, 3, 4, 5, 7, 8, 10 och 11 för
eldskada i städernas allmänna brandstodsbolag försäkrade till ett samuianräknadt
värde af 83,995 R:dr 32 sk. B:ko.
I öfrigt äger Akademien a) Qvarteret Slottskilen med derå befintliga
smärre åbyggnader alla af träd, hvilka gårdstomter blifvit, jemnlikt Kongl.
Majrts nådiga bifall, af Akademien inköpta; husen komma framdeles att
rifvas, men äro för närvarande använda till inhysande af sådana fattige
under Akademiens jurisdiktion, som eljest saknade nödiga husrum.
b) Stenii trädgårdstomt, bortarrenderad lili Apotheksträdgård.
c) Crulzeliska trädgårdstomten, äfvenledes bortarrenderad,
d) Trenne Materialbodar med tomt.
e) 21 st. Humlegårdar, innefattande tillsammans 15 tunnlands areal.
f) 239 tunnland stadsåker af diverse nalur, upplåten till Professores
Regii et Ordinarii, Räntmästaren, Sekreteraren och Kamreraren, att såsom
tjensteåker hvardera derutaf innehafva 6 tunnland, emot en afgift till
Akademien af inalles 80 R:dr 16 sk. 9 r:st. B:ko och med rättighet for
deras enkor och omyndiga barn, att deraf äfven njuta afkastning.
gj Fisket i Upsala å, hvartill rättigheten, som af Kongl. Akademien
och staden äges till hälften hvardera, blifvit upplåten Kongl. Akademiens
Sjukhus, som dessutom uppbär fal tigprocenten af Bouppteckningar efter aflidne
Akademiska personer,
Härförutan tillhör AkademiSlaten den såkallade Gamla Upsala Löthen,
en ägovidd af omkring 26 tunnland, som för nämnde stats särskilda kassas
räkning utarrenderas.
Akademiens inkomster för sina allmännare behof äro dels sådana,
hvilka Akademien af egna fastigheter, kapitaler eller andra tillgångar har
att påräkna, dels sådana, hvilka utgå i anslag af allmänna Statsmedel
samt af privata personers för särskilda ändamål gjorda stiftelser och donationer.
De förra bestå uti spannmål, ej mindre afrad af Akademiens egna
donerade eller inköpta hemman, qvarnar och andra lagenheter i Upsala,
Stockholms, Westerås och Gefleborgs Län, än\ ock uti Kronotionde och
Frälseräntor af 18 särskilda socknar i nämnde Län tili ett belopp i rundt
28
tal af 9,000 tunnor samt uti penningar, som utgå i penninge- och persedel-
samt dagsverksräntor af hemmanen, i skogs- och vissa hemmansräntor,
i arrendeafgifter af smärre lägenheter och verk, i Exercitie-Statens löningshemman
och afkaslningen af dess pensionsfond, i Boktryckeriets hemmansräntor,
i mantalspenningar af hemmansåboerne samt i utlånade kapitalintressen,
allt till ett sammanräknadt belopp af ungefärligen Tjugufemtusende
(25,000) Riksdaler Banko.
Hvarken spannmåls- eller peoningeinkomsterna utgå till något fullt lika
och bestämdt belopp det ena året med det andra, helst en del al de
sednare äro beroende på de i Länen varande olika markegångsprisen; äfvenså
är förhållandet med så mycket af spannmålsräntorne, som icke till
den personella Staten anordnas; hvarförutan ock det bör anmärkas, att sjelfva
det här ofvan till 9,000 tunnor beräknade spannraålsbeloppet är genom
åbo-ombyten samt förnyade arrende- och Kronotionde-kontrakter underkastadt
mycken förändring.
De sednare åter äro;
a) Statsanslag till inrättande af nya Professioner, löneförhöjningar,
uppmuntringar, pensioner, arfvoden och understöd för materielen
och de vetenskapliga Instituterna, utgörande ett sammanräknadt
belopp af  26,590; 32. —
b) Stående af enskilde donerade Stipendii-kapitaler 232,697: 2. 6.
deraf årliga intressen samt inkomster i spannmålsräntor
utgöra  12,600.
c) Diverse donationer af fastigheter och fonder,
uppgående inalles till ett belopp och värde af
deraf intressen och andra under denna rubrik
inflytande inkomster i spannmålsräntor, hushyror
och diverse afgifter . . 8,650: 21. 3.
Med dessa inkomster bestridas utgifterne efter Stat:
' a) Till den personella aflöningen med gratialer och
arfvoden i spannmål 8,640 tunnor och i pen
ningar
med
hvartill särskildt må läggas ett af Rikets Ständer
för befrämjande af sådana vetenskapliga
studier, hvilka ej tillhöra egentliga examensämnen,
till Universiteterna i Lund och Upsala
gemensamt anslaget årligt arfvode af ... .
69,037: 14. 6.
24,548: 8. —
600:
29
I öfrigt bör härtill läggas de i Akademiens
Stat beräknade 676 famnar kastved, hvaraf 497
anordnas tjenstepersonalen och 179 åtgår för
publika husens behof.
b) Till de Akademiska Inrättningarne eli. materielen 12,230: — —
c) Till reparationer och nybyggnader  6,550: — —
d) Utskylder och afgifter för Akademiens egendo
mar,
rusttjenst-bevillning och roterings-kostnader,
brandvaktsafgifter, landtmäteri-förrättningar
och rättegångskostnader i spannmål 53i tunnor
samt i penningar  2,655: 40. —
e) Expenser, resekostnader, tidningar m. m. . . 2,850: — —-
fj Reservfond, ställd under Akademi-Kanslerens
disposition  1,000:
eller ett sammanräknadt belopp af B:ko R:dr 50,434: — —
Hvarjemte med Stipendii-kapilalernas här ofvan uppgifna intressen bestridas
de vid Akademien fonderade Stipendii-anslag, förutan hvilka likväl
ett icke obetydligt antal äfven större Stipendier till ungdomen utgå, hvartill
fonderne icke finnas stående hos Akademien eller af hvilka Akademien
icke uppbär ränteafkastningen, och hvilka Stipendii-belopp följaktligen
icke af Akademien utdelas; äfvensom ock härvid anmärkas bör, att afkastningen
af diverse donationer och fonder (Litt. c) användas, enligt de privata
stiftelsernas lydelse, att, jemte det med 12,230 R:dr B:ko redan upptagna
Statsanslaget, vidare understödja och upprätthålla de Akademiska Inrättningarne
eller materielen.
Om Akademiens inkomster för ett eller annat år öfverstiga utgifterna,
hvilka dels äro till beloppen bestämda, såsom löner och vissa anslag till
Inrättningarne, dels ock föränderliga och af sådana förhållanden beroende,
att de i Staten blott kunnat förslagsvis kalkyleras, så besparas öfverskotten
till oförutsedda behof, efter Akademi-Kanslerens anordning eller KonglMaj:ts
nådiga bifall.
Af Akademien och derunder lydande personal utgår i bevillning efter
medium af sednast förflutna fern år:
enligt l:sta Art. Bevillnings-förordningen . . . . . . 262: — —
enligt 2:dra Art.
4,272: 17. 3L
hvaraf för Akademiens hus och tomter 559: 1. 7.
för Akademiens; qvarn i Upsala . . . 107: 19. 3..
Femurs-Berättelse fou Upsala Län.. ^
30
för Embets- och Tjenstemän samt Betjente
. . , . . 3,304: 12. 5.
samt för Handtverkare och Handtverksbetjente,
Handlande och Betjening,
Ståndspersoner, Arbetsklassen m. fl. 301: 32.—
och således i utgående bevillning en Summa af 4,534: 17. 3.
Hvarförutan, och i det förhållande till förutnämnda
Bevillningssumma inom Domkyrko-församlingen öfverenskommet
är, Akademien årligen bidrager till
de fattigas nnderhåll och vård med ..... 1,057: 44. 6.
och till Församlingens allmänna Fattighus med . . 352: 30. 10.
eller med en sammanlagd afgift för året af R:dr 1,410: 27. 4-
Efter enahanda grunder och förhållande till Bevillningen har också
af Upsala Stad betydligare bidrag för samma ändamål utgjorts.
Med dessa afgifter, hvilka tid efter annan blifvit stegrade och nu tillsammans
utgå med 33 ? procent af den inom Domkyrko-församlingen debiterade
Bevillning efter 2:dra Artikeln, har meningen varit, att de nödvändigaste
behofven för lifvets uppehälle måtte inom den klass af Upsala
Stads fattige, som icke kunna med eget arbete härtill hafva tillräcklig förtjenst,
varda tillfredsställda, samt att tiggeriet på allmänna gator och inom
hus måtte upphöra. Om det förra ändamålet, som man med skäl bör
kunna tro, vunnits, så fortfar likväl ännu den fordna olägenheten af tiggeriet.
Upsala den 2 December 1843.
Ä Consistorii Academici vägnar,
£. G. GEIJER,
Kongl. Akademiens n. v. Rektor.
J. H, Haak,
BEFALLNINGSHAFV ANDES
UTI
itockholms Län
TILL
KOMGL. DlåJIT
»
i underdånighet afgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRVCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
, ;r »*r a
*
Länets allmänna beskaffenhet.
11 varken genom någon inträffad naturhändelse eller genom större odlingsföretag
har Länets allmänna beskaffenhet undergått någon förändring. Genom
uthuggning af skogar och nyodlingar har dock landet flerstädes fått ett
förändradt utseende.
Invånare.
Enligt 1842 års mantalslängden utgjorde folknummern i Länet 111,793
personer, deraf 53,613 män och 58,180 qvinnor. Personella utskylder erlades
af 29,416 män och 32,493 qvinnor, hvaremot 24,197 män och 25,687
qvinnor voro derifrån befriade. Enligt förut afgifne Femårs-Berältelser, har
folkmängden uppgått år 1822 till 95,221 personer
„ 1827 „ 103,270 d:o
„ 1832 „ 104,986 d:o
„ 1837 „ 108,989 d:o
och har folkökningen alltså utgjort:
från 1822 till 1827 8,049 personer.
„ 1827 „ 1832 1,716 d:o
„ 1832 „ 1837 4,003 d:o
„ 1837 „ 1842 2,804 d:o
Summa för 20 år från 1822 till 1842 16,572 personer.
Då nativiteten vanligtvis öfverstiger mortaliteten, så snart ej denne genom
krig eller svårare allmänna farsoter uppdrifves, hvilket under nu ifrågavarande
qvinqvennium icke inträffat, torde någon annan orsak till den
under denna tid skedda folkökning ej förefinnas. Såsom bidragande orsak
dertill, att folkökningen under sista qvinqvennium varit mindre, än under
det nästföregående, skulle deremot kunna uppgifvas, att en i vissa delar af
Länet år 1838 gångbar rödsot, i förening med en i allmänhet stark sjuklighet,
ej obetydligt ökade mortaliteten det året.
4
Folkökningen under sisla qvinqvennium har utgjort inom
Frösåkers Fögderi 54-6 på en folkmängd al 18,848.
Lyhundra d:o 200  16,368.
Akers d:o 755
15,476.
Långhundra d:o 151
15,442.
Sollentuna d:o 47
11,427.
Färentuna d:o 324
5,342.
Södertörns d:o 486
24,139.
Södertelje Stad 61 1,139.
Norrtelje d:o 24
1,039.
Östhammars d:o 79
590.
Öregrunds d:o 18  601.
Sigtuna d:o 34
446.
Waxholms d:o 79
936.
Summa 2,80+ 111,793.
Att folklynnet hos inbyggar ne i särskilda delar af Länet skall förete
många olikheter, är en gifven följd af den olika inverkan, skiljda lefnadsvanor
och den omgifvande naturen hafva å skärgårdskarlen, skogsbygdens invånare
och slätlandsboen, hvartill ytterligare kommer det för sedligheten förderflig»,
men för den yttre hyfsningen förmånliga inflytande, Rikets hufvudstad
har å den kringliggande orten. Om man åsidosätter de närmast kring
Stockholm belägne socknar, hvilka ständigt öfversvämmas af den drägg af
samhället, som magnetiskt drages till och uppammas i hvarje större stad,
samt en och annan längre bort från hufvudstaden belägen socken, hvars invånare
genom alltför träget vistande på Stockholms torg och i dess hamnar
mer än tillbörligt insupit den der rådande anda, så kan man om Länets
invånare i allmänhet tryggt säga, att de utmärka sig genom laglydnad, sedlighet
och ett godt uppförande. Bränvinssupandet, sorn i så hög grad inverkar
å folkets sedlighet, har under sednare åren betydligt aftagit, ehuru endast
i få socknar nykterhetsföreningar blifvit ingångne. Förnämsta orsaken dertill
torde vara den, att det i allmänna opinionen allt mer och mer anses skamligt
alt öfverlasta sig med starka drycker, en följd af den väckelse till betänkande
af fylleriets skadlighet, som utgått från dem, som i fia t för nykterhetsföreningar,
och genom presterskapets nitiska bemödanden blifvit spridd
bland folket. Afven bidrager dertill det minskade tillfälle till bran vinssupa
nde, som uppkommit genom under sednare åren tid efter annan skedd indragning
af öfverflödiga krogar och inskränkning af husbehofsbränningeu
5
bland allmoden. De fleste af kyrkoherdarné inom Länet hafva icke ansett
sig böra väcka flaga om eller pä något sätt befordra stiftandet af nykterhetsföreningar
inom deras pastorat, hufvudsakligen af fruktan att derigenom tillskapa
en mängd löflesbrylare, och såmedelst undergräfva den helgd, som allmogen
i allmänhet hyser för ett gifvet löfte. De hafva vanligtvis ansett
tillräckligt, alt hos folket inskärpa alsky för fyllerilasten och att uppmana
husbönder och matmödrar, att så mycket som möjligt afhålla barn och tjenstefolk
från öfverlasLande och bränvinssupande, derom öfverenskommelse!- inom
flere församlingar äfven blifvit ä sockenstämmor ingångne. Flere pastorer
och bland dem förnämligast t. f. Kontraktsprosten magister D. A. Ziefeldt å
Wermdön och Kontraktsprosten magister Abr. Nordström i Frötuna hafva
dock befordrat bildande af nykterhets- och måtllighetsföreningar, hvilka i
mer och mindre män bidragit till fyllerilastens förminskning i de socknar,
der de blifvit ingångne.
Då inom en del socknar funnits goda och tillräckliga undervisningsanstalter
samt ett för upplysningens befrämjande nitiskt presterskap, men andra
socknar i berörde afseenden varit mindre väl lottade, inses lätt alt bildningen
hos folket skall vara mycket olika i särskilda socknar. Den intellektuella
bildningen synes dock flerestädes vara i stigande och kommer ©tvifvelaktigt
att mera allmänt spridas genom de folkskolor, som, i följd afKongl.
Stadgan angående folkundervisningen i riket af den 18 Juni 1842, komma
att öfver hela riket organiseras.
Välståndet hos allmogen har beklagligtvis under ifrågavarande år snarare
af- än tilltagit. Skärgärdsboerne hafva lidit dels deraf att fisket år från
år blifvit mindre lönande och dels af bristande fraktförtjenst; jordbrukarne
ä slättbyggden åter af en år 1841 inträffad missväxt å höstsäden, hvilken
varit den svåraste i mannaminne för denna ort och skulle hafva medfört
många arrendatorers och mindre jordbrukares undergång, om ej en ymnigare
skörd af vårsäd och rotfrukter gifvit någon ersättning.
En del af de egendomsägare kring lmfvudstaden , hvilka hittills brukat sina
egendomar med statdrängar, hafva under de sednare åren börjat att inföia
vid sina egendomar ett för deu arbetande folkklassen i ekonomiskt afseende
O
ännu mer förderfligt hushållningssätl, derigenom att de, i stället att hafva
statdrängar för hela året, antaga arbetare endast för sömmarmånaderne.
Dessa blifva då med hustrur och harn utan tillfälle att om vintern kunna
erhålla någon förtjenst, och exempel saknas ej att sådane arbetare af nöd
blifvit tvungne alt olofligen förskalfa sig det nödtorftiga uppehälle, sorn hus
-
6
bönders hårdhet samt egennyttiga och förvända hushållningssätt förhindra
dem att ärligen förtjena.
Den hos allmogen stigande lyxen i klädedrägt, husgeråd och boningar
samt dess sorglöshet för kommande dagar hindra ock välmågan att tillväxa,
och såsom ett ganska svårt hinder derför uppgifvas äfven det minskade förtroende
i handel och vandel, som uppstålt af det tillfälle, som genom Kongl.
Förordningen den 9 Maj 1835 angående handel af lösören blifvit beredt
hvar och en mindre rättsinnad person att skydda sitt lösörebo för utmätning,
och deråt allmogen allt mer och mer sig begagnar.
Arbetslönerna rätta sig icke efter sädespriserna, utan äro nästan oförändrade,
bättre och sämre år. För ett sömmar-karl-dagsverke betalas 24 å 32
sk. banko och för ett sommar-qvinns-dagsverke 12 å 16 sk. banko. Vinterdagsverken
kosta hälften eller en tredjedel mindre, och för slöjd, timring
och murning betalas någon förhöjning. I trakten af hufvudstaden är det
numera ej så god tillgång på arbetsförtjenst sorn förr, synnerligast om vintern,
då ganska många arbetsföre personer sakna arbete, men i öfriga delar
af Länet är ännu ingen svårighet lör den, som vill och kan arbeta, alt förtjena
sitt uppehälle.
Någon annan anmärkningsvärd konstflit finnes ej, än skeppsbyggeri, som
idkas af skärgårdsallmogen, synnerligast i Wätö socken.
Näringar.
Jordbruket utgör ortens hufvudnäring och bedrifves ännu i allmänhet å
det gamla sättet, så att årligen blott hälften af åkern besås, men andra hälften
ligger i träde. Å trädesjorden odlas dock stundom, nu mer än förr, ärter,
bönor, potatis, lin och klöfver. Å de fleste större egendomar omkring
hufvudstaden samt å några äfven mera aflägset derifrån belägna herregårdar,
har cirkulationsbruk blifvit infördt, med flera eller färre skiften. Den uti
förut afgifne Femårs-Berättelser anmärkte odlingshåg hos allmogen fortfar,
synnerligast inom Frösåkers, Lyhundra och Åkers Fögderier, hvarest vid de
flesta hemman, der odlingslägenheter funnits, större eller mindre tegar blifvit
under ifrågavarande år uppbrutne och odlade. Äfven hafva vid flere
större egendomar odlingar af betydligare omfång blifvit verkställde. Ej
mindre genom ständig tillökning af den fruktbärande marken, än ock genom
förbättrad brukning af den gamla åkerjorden, har sädesproduktionen inom
Länet under sednare åren stigit betydligt, och ehuru det är omöjligt att annorledes
än aproximatift beräkna utsäde och afkastning, torde dock någon
7
ledning för omdömet kunna liemtas af nedanintagne jemförelse mellan uppgifterna
derom i de tabeller för landet, som finnas bilagde 1822 oell l8ö2
årens samt denna Femårs-Berältelse.
Utsäde, Tunnor.
Afkastning, Tu
nnor.
1822.
1832.
1842.
1822.
1832.
1842.
Hvete
3,053
3,771
3,787
17,489
26,200
26,815
Råg
24,425
29,086
29,390
133,375
173,940
167,319
Korn
13,772
14,484
15,399
79,771
84,592
90,359
Hafra
3,458
4,952
5,390
18,623
25,883
37,069
Blandsäd
2,582
3,053
3,455
15,083
17,892
19,736
Ärter . •
.
2,485
2,917
3,573
12,199
15,285
17,306
Potatis -
17,805
28,782
37,522
100,599
201,927
208,698
Om dessa uppgifter vore fullt tillförlitliga, hade under tjugu år produktionen
alltså stigit af bafra och potatis öfver 100 procent, af hvete öfver
50 procent, af ärter öfver 45 procent, af blandsäd öfver 30 procent, af råg
öfver 25 procent samt af korn öfver 13 procent.
Sädes- och potatis-produktionen öfverstiger betydligt ortens egna behof, och
afsättes öfverskottet hufvudsakligen i Stockholm, till en del förbrukadt lill
bränvin.
Lin, hampa och humla odlas i flera delar af Länet, men i allmänhet
endast till husbehof, utom i Färentuna härad, der humla odlas till afsalu.
Trädgårdsskötsel drifves äfven i detta härad, med beräkning på afsättning i
liufvudstaden af trädgårdsväxter, men för öfrigt idkas denna näring endast
vid de större egendomarne för husbehof och till prydnad.
Genom sänkning af sjön Wellen i Bladåkers socken, en mindre sjö vid
Lundås i Edbo socken samt tvänne sjöar i Huddinge socken hafva flere hundrade
tunnland mark vunnits till odling. För odliugsföretag af betydligare
omfång under ifrågavarande fem år har Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett
sig böra anmäla följande personer, nemligen:
Hans Excellence Hr grefve Lagerbjelke,
Hans Excellence Hr grefve Piper,
Hr Statsrådet Baron Stael v. Holstein,
Hr General-adjutanten, Grefve C. H. Anckarsvärd,
8
Hr Öfversten och riddaren, Grefve Ph. v. Schwerin,
Hr Öfversten Hagelstam,
Hr Kammarherren af Klercker,
Hr Kammarherren C. S. v. Paijkull,
Hr Baron d’Albedyhl,
Hr Häradshöfdingen E. S. Boström,
Hr Advokat-fiskalen Sandeberg,
Hr Kapitenen Ahlgren,
Hr Kongl. Sekreteraren Odelberg,
Hr Sekreteraren Wretström,
Landtbrukaren Hofving,
Wilhelin Edbom och
Landtbrukaren Abr. Saxenberg.
De förut verkställda odlingar underhållas i allmänhet med mycken
omsorg.
Den uti de tvänne sednast afgifne Femårs-Berättelserne omförmälde mina
eller underjordiska kanal, som Hr Kammarrådet och riddaren N. Dufva låtit
anlägga för ledning af vattnet fran Malmsjön å säteriet Ånstads i Westertelje
socken ägor till öfversilning af Lina säteris lägre liggande ängar och
till förbättrad drift af Lina qvarnar, bar blifvit fullbordad, och är det med
denna vattenledning åsyftade ändamål vunnet.
Vid Tuna säteri i Åkers socken har en inrättning för vattning af en
äng af 60 tunnlands rymd blifvit anlagd och vid Noors egendom i Bro socken
har ängsvattning jemväl blifvit införd.
Ståndspersoner börja att allt mer och mer begagna plog af flerehanda
slag, men allmogen betjenar sig såsom förut, med få undantag, af trädstock.
Boskapsskötseln. Genom ökad tillgång på foder, vunnen till stor del
genom odling af artificiella grässlag, svnnerligast klöfver, har boskapsskötseln
stigit ej så obetydligt, ehuru kreatursracerna endast å några få enskilda egendomar
blifvit förädlade. Egendomarne närmast Stockholm hafva sin största vinst
af mjökförsäljning, hvarföre ock ladugårdsskötsel der uppdrifves sa högt
som möjligt. Bete finnes i allmänhet tillräckligt, utom i trakten af hufvudstaden
och vid en del större egendomar, der de fordna betesrnarkerne blifvit
uppodlade till åker och äng. Genom tillfället att lill stobetäckning få begagna
sqvadronsbeskällare och hingstar från Strömsholms stuteri, som årligen
vissa tider stationeras på särskilda ställen i Länet, har hästracen nu mera
blifvit så förbättrad, att tillgång inom Länet å remonler för det der förlagde
kavalleriets
9
cavalleriets räkning aldrig saknas. Fårafveln synes jemväl Lafva förbättrats
och flere af schäferierne inom Länet hafva blifvit utvidgade.
I hvad mån antalet af kreaturen inom Länet under sednare åren ökats
eller minskats, inhemtas af följande jemförelse mellan uppgifterne i 1822,
1832 och 1842 årens tabeller.
1822.
1832.
1842.
Hästar
21,748
22,278
22,259
5,712
6,970
6,133
Kor
36,447
39,220
39,091
Ungboskap
11,392
11,963
12,427
Får
67,312
69,260
74,077
Svin
22,317
25,489
25,891
Getter
212
326
126
Skogar. Den skogbärande marken af Länet har beräknats utgöra inemot
600,000 tunnland, hvaraf minst en fjerdedel kan anses lemna tjenligt byggnadsvirke.
I norra delen af Länet, skärgårds-socknarne samt Södertörn finnes
ännu temligen god tillgång på skog, men de i norra delen af Länet belägna
jernverkens stora behof af kol samt den starka afsättningen på Stockholm
af ved från Skärgården och Södertörn föranleda till skogarnes alltför
starka tillitande, så att, om skogshushållningen ej förbättras, skogsbrist för
framtiden torde vara att befara. Allmogen och de flesta ståndspersoner lemna
sina skogar utan all skötsel, och många vinningslystna hafva för sed att
uppköpa den ena skogsrika egendomen efter den andra, endast för att uthugga
och bortsälja skogen, hvarefter de till andra afyttra egendomarne såsom
för dem ej vidare af någon särdeles nytta. De i Länet befintliga fyra
Härads Allmänningar vårdas omsorgsfullt och på föreskrifvet sätt af Länets
Skogs- och Jägeri-Stat, bestående numera, sedan de förut varande landtjägare-tjensterne
blifvit indragne, af en jägmästare och tio skogvaktare. Alla
Allmänningarne äro till trakthuggning indelade, och hafva uppgjorda huggningsplaner
för dem alla blifvit vederbörligen fastställde. De upptaga en samman
-
lagd ägorymd af 7,129 tunnland med 3,878 tunnland skogbärande mark, deraf
Sollentuna härads utgör
Semrninghundra d:o
i vidd 1,127 tunni, med 906 tunni, skogsmark,
Erlinghundra d:o
Långhundra d:o
O
1,942
1,962
2,098
Summa 7,129
Femurs-Berättelse Jör Stockholms Län.
1,121
752
1,099
3,878
10
Utsyningar hafva för ifrågavarande fem år ulgjort, beräkuadt i famnar
om 100 kubikfot fast mått,
å Sollentuna Allmänning  920 famnar,
å Semminghundra d:o 731 d:o
å Erlinghundra d:o 64-4 d:o
å Långhundra d:o .... ■ . . . 904 d:o
Summa 3,199 famnar
Till åtlydnad af nådig befallning uti skrifvelse af den 23 Februarii 1842
hafva Länets invånare, genom kungörelse af den 26 derpåföljde Martii, blifvit
uppmanade att, så vidt ske kunde, söka befrämja en förbättrad skogshushållning
samt vidtaga ändamålsenliga åtgärder för skogens återväxt, men
det har dock icke kunnat förmärkas, att denna uppmaning eller de vidare
framställningar om nödvändigheten af en förbättrad skogshushållning, som i
öfrigt vid lämpliga tillfällen blifvit gjorde, åstadkommit någon anmärkningsvärd
förändring.
Bergsrörelsen. Malmbrytningen utur jerngrufvorne inom Länet har under
ifrågavarande år utgjort:
1838.
1839.
184 0.
1841.
1842.
Summa
sm.
sm.
sm.
sm.
sm.
sm.
Vict.
vigt.
vid Herrängs grufvor i Häfverö socken
23,240
25,069
25,247
23,321
20,755
117,632
}>
Wigelsbo grufvor i Wahlö socken
23,000
26,521
24,124
10,446
6,729
90,820
a
Kihlaforss bruksägares grufvor i Börstils och
Hökhufvuds socknar
3,000
400
—
—
—
3,400
a
Österby bruksägares enskilda grufvor . . .
948
—
1,002
710
—
2,660
ii
Hargs bruksägares enskilda grufvor ....
99
78
146
—
204
527
ii
Utö grufvor
44,667
56,381
69,666
80,658
96,435
347,807
ii
Jerna grufvor i Öfver-Jerna socken ....
—
14,199
—
—
—
14,199
Summa
94,9541122,648
120,185
115,135
124,123
577,045
Uti här ofvan upptagna belopp å den år 1842 brutne malm i Herrängs
och Wigelsbo grufvor hafva inberäknats, uti beloppet för Herrängs
grufvor 3,000 SkU. malm, upptagne utur de i grannskapet af dessa belägne,
samma ägare tillhörige, så kallade Markdahls grufvor och uti beloppet för
Wigelsbo grufvor malm, som brutits uti 3:ne i Börstils socken belägne, Wigelsbo
bruks bolag tillhörige, grufvor. Orsaken dertill, att malmbrytningen
11
uli Wigelsbo grufvor de 2:ne sista åren så betydligt blifvit förminskad, härleder
sig deraf, att gruf-bolaget under dessa år varit sjrsselsatt att uppbygga
ett vatten-uppfordringsverk, som kostat bolaget nära 20,000 R:dr banko,
samt att under tiden arbetet i de 2:ne rikaste grufvorne måst hvila.
Tackjernstillverkningen vid masugnarne inom Länet har utgjort
år 1838. 1,632 SkU. tackjernsvigt
„ 1839. 12,910 „ d:o
„ 1840. 5,119 „ d:o
„ 1841. 14,595 „ d:o
„ 1842. 3,474 „ d:o
Gjutgodstillverkningon inom Länet är obetydlig och har under alla fem
åren sammanräknadt ej uppgått Lill fullt 200 Skffl. tackjernsvigt.
Det uppgifna beloppet af stång- och ämnesjernssmidet har utgjort:
år 1838. 11,922 SkM. Bergsvigt
„ 1839. 12,628 „ d:o
„ 1840. 13,149 „ d:o
„ 1841. 12,390 „ d:o
„ 1842. 12,748 „ d:o
Jern-manufaklur-tillverkningen åter har, enligt uppgifterne, uppgått
år 1838 till 979 Sk'£f. Bergsvigt
„ 1839 „ 1,538 „ d:o
„ 1840 „ 1,627 „ d:o
„ 1841 „ 2,073 „ d:o
„ 1842 „ 1,511 „ d:o
Några så kallade ädlare verk finnas ej inom Länet.
Inga nya stångjernsverk hafva blifvit anlagda, och bar ej heller smidesrätten
vid något äldre verk blifvit förökad.
År 1839 meddeltes privilegium för anläggning vid Ortala bruk i Wäddö
socken af en vattenslägga och två spikhamrar.
Flere kalkstensbrott finnas i Wårdinge socken och jemväl å andra ställen
inom Länet. Vid Karta i Sorunda socken drifves kalkbränning i större
skala och försäljes största delen af kalken i Stockholm. Vid öfriga kalkstensbrott
brännes kalk endast för orternes behof.
I Rådmansö socken finnas flere goda qvarnstensbrott.
12
Andrci bruk, fabriker och näringar.
Vid Gustafsbergs bruk å Wermdön bar porcelainestillverkningen blifvit
betydligt uppdrifven, så att tillverkningsvärdet år 1842 uppgick till ej mindre
än 151,046 R:dr, hvaremot den der jemväl anlagde vaxljusfabrik blifvit
nedlagd.
Yid Rikets Ständers Banks pappersbruk Tumba i Botkyrka socken uppgår
värdet af den årliga tillverkningen till mellan 40,000 och 50,000 R:dr.
Yid Nyfors pappersbruk i Tyresö socken tillverkas numera årligen ej för
högre värde än omkring 4,000 R:dr.
Vid Finnboda beckbruk och Hermansdahls kimröksbruk å Sicklaön tillverkas
årligen omkring 2,700 tunnor beck och 2,000 U. kimrök, i värde
uppgående till omkring 27,500 R:dr.
Vid Kummelnäs ättiksfabrik å Wermdön uppgår årliga tillverkningsvärdet
till 2,000 ä 3,000 R:dr.
Vid Mölna färgstoftsfabrik å Wermdön förmales årligen omkring 400
SkU. Bresilja samt 200 å 300 tunnor krita, uppgående i värde till mellan
5,000 och 6,000 R:dr.
Vid en såpfabrik, som blifvit anlagd vid Sundsta i Bränkyrka socken,
tillverkas årligen omkring 1,000 fjerdingar såpa, värd 6 å 7 R:dr fjerdingen.
Vid en bornnllsväfnadsfabrik vid Fredriksdahl i Bränkyrka socken, der
14 väfstolar begagnas, uppgår årliga tillverkningsvärdet till omkring 4,000 R:dr.
Lädergarfverier finnas vid Hamra i Närtuna socken, vid Ålkistan i
Solna socken, vid Väderholmen i Sollentuna socken samt vid Liljeholmen i
Bränkyrka socken, ett chemiskt blekeri vid Jerfva i Solna socken, en fabrik
för beredning af lakeradt läder vid Äppelviken i Bromma socken, en oljeqvarn
vid Waldemars udde å Kongl. Djurgården, hvilken dock ej på flera
år varit i gång, en år 1839 anlagd ljus-, tvål- och såpfabrik vid Kärsön
under Drottningholm, ett färgeri vid Fredriksdahl i Bränkyrka socken, samt
2:ne klädesvalkar vid Nacka och en vid Lesunds qvarn i Börstils socken.
Mjöl- och sågqvarnar finnas till husbehof öfverallt inom Länet. Större
qvarnverk, anlagda med beräkning å mäld från aflägsnare orter, förnämligast
från hufvudstaden, finnas vid Uddby i Tyresö socken, vid Vällinge i
Salems socken, vid Bränninge i Tveta socken samt vid Loo i Kulla socken,
af hvilka qvarnverk de vid Bränninge och Loo under sednare åren blifvit
ombyggda och betydligt förbättrade.
Tegelbruk finnas jemväl nästan i alla delar af Länet till husbehof, och
flera äro anlagda med beräkning på afsättning i hufvudstaden. Vid Kihol
-
13
men i Westertelje socken, Stenby i Adelsö socken, Rånäs i Fasterna socken
och Slagsta i Botkyrka socken är årliga tillverkningen störst, å hvartdera
stället omkring 300,000 stycken mur- och taktegel. Dernäst komma tegelbruken
vid Sättra och Rastaborg i Ekerö socken, Sundsöhr i Turinge socken,
Högtorp i Salems socken och Görväln i Jerfälla socken, hvartdera med en
årlig tillverkning af öfver 100,000 stycken tegel.
Binäringar.
Fiske utgör hufvudnäring för en stor del af Skärgårdsboarne. Sä väl
strömmingsfisket som fjällfisket har under nu ifrågavarande år varit mindre
lönande än förr.
Skälfangsten har jemväl aftagit så, att den numera är högst ringa.
Jagt kan ej anses såsom näring någorstädes i Länet, utom i Skärgården,
der jagten å sträckfogel lemnar någon, ehuru ej betydlig behållning.
Sjöfart är en del af skärgårdsboarnes liufvudsakliga näringsgren, i synnerhet
inom Wätö, Wäddö, Singö, Rådmansö och Gräsö socknar.
Antal och lästetal af de fartyg och båtar, som tillhört landtman inom
Länet, utgjorde
år 1838. 245 stycken om 5,379 läster
„ 1839. 255 „ 5,382 d:o
„ 1840. 292 „ 5,964 d:o
„ 1841. 291 „ 5,725 d;o
„ 1842. 285 „ 5,617 d:o
Landtmanna-seglationen i Roslagen, betydligare än å någon annan ort
af Riket, synes förtjent af all möjlig uppmuntran och skulle obestridligen
stiga ganska högt, om den blefve befriad från det intrång, den lider genom
den för Finska allmogen medgifne rättighet till idkande af sjöfart å Sveriges
kuster, och om den för öfrigt i afseende å sjöfart och handel komme i åtnjutande
af samma fri- och rättigheter, som äro Finnarne medgifne, i saknad
hvaraf Roslagsallmogens sjöfart svårt tryckes af täflan med Finska allmogens.
Handel. Utom den handel, som uppkommer derigenom att hvarje producent
säljer hvad han producerar utöfver sitt eget behof och consumenterna
åter uppköpa hvad de behöfva, drifves ej någon annan landthandel, än
att åtskilliga spekulanter uppköpa ved i Skärgården, för att sedermera befragta
den till Stockholm, der den säljes ofta med ganska betydlig vinst,
14
hvarjemte spannmål uppköpes af bruksägarne i norra delen af Länet, för att
sedermera utlemnas till deras underhafvande och stundom äfven för att afföras
till dem tillhöriga bruk och egendomar i Rikets nordligare provinser.
Westgöleliandeln synes hafva aftagit på sednare åren, Länets allmoge
till mycken fromma. Stockholm är den naturliga afsättningsorten för
Länets produkter. I alla städer, utom Waxholm, äfvensom vid Skärsta i
Edbo socken, hållas marknader 2:ne gånger om året. Dessutom infinner sig
skärgårdsallmogen efter gammalt bruk å vissa ställen och tider för att af
landtallmogen tillbyta sig säd emot strömming.
Sa/tpeter-til/verkningen har varit i aftagande allt sedan lösningspriset å
Kronans saltpeter nedsattes. Nu idkas den endast å få ställen i norra delen
af Länet.
Kolning idkas hufvudsakligast i norra delen af Länet för der varande
jernbruks och masugnars behof och i Skärgården lill afsalu i Stockholm.
Forsling utgör en god inkomstkälla för allmogen i norra delen af Länet,
der malm och jern hela vintern, så länge slädföre varar, forslas till
och från bruken. Annan varuforsling är obetydlig i anseende till de goda
sjökommunikationer, alla städer och de flesta delar af Länet hafva med
hufvudsladen och andra orter.
Ladugårdsskötsel är den mest lönande näring i trakten kring hufvudstaden,
genom det goda tillfälle att till höga priser der afsätta mjölk. Hela
landthushållningen är ock å de flesta egendomar i den trakten ställd på mjölkproduktion,
och å några mindre ställen drifves ladugårdsskötsel såsom en
särskild från landthushållning hufvudsakligen skiljd näring såmedelst, att endast
en mindre del af det för ladugårdens framfödande nödiga foder framalstras
å stället, men det mesta uppköpes.
Skjutsning från Stockholm och gästgifvaregårdarne å de större landsvägarne
lemnar visserligen tillfälle till god penningeinkomst; men då en icke
obetydlig del deraf vanligtvis förslösas å krogarne i staden och på gästgif-,
varegårdarne under sysslolöst afbidande af skjuts, samt de, som fika efter
denna förtjenst, oftast försumma sin landthushållning och jemväl äro urståndsatte
att tillbörligen sköta sin jord, enär de med sina kreatur tillbringa sin
mesta tid på landsvägar och vid gästgifvaregårdar och en stor del af deras
fodertillgång derunder fortares, utan att komma deras jord till någon nytta,
torde det vara mycken tvifvel underkastadt, huruvida skjutsningen bör anses
vara i ekonomiskt afseende för allmogen nyttig eller skadlig. Att den för
sedligheten är högst förderflig kan deremot ej af någon betviflas. Genom
den allt mer och mer tilltagande äng,båtsfarten har all slags skjuts år från
15
år betydligt minskats och i följd deraf äfven den förtjenst, allmogen
deraf haft.
Bränvinsbränningen har under ifrågavarande år ytterligare blifvit inskränkt,
synnerligast hvad de smärre branvinspannorne beträffar, hvartill
den egentliga orsaken torde vara de förhöjda afgifter, som genom sista Kongl.
Förordningen om bränvinsbränningen i Riket blifvit stadgade. Bränvinsproduklionen
har dock på långt när ej blifvit förminskad i samma förhållande
som pannornes antal, ty flera nya större verk hafva blifvit anlagda och å
en del af de äldre har genom förändringar och förbättringar produktionen
blifvit betydligt förökad.
De behörigen uppgifne pannornes antal har utgjort:
Pannor af 15 kannor och derunder . .
„ från 15 till och med 25 kannor
„ från 25 till och med 35 kannor
„ från 35 till och med'50 kannor
„ öfver 50 kannor
1838.
1839. 1840.
1841.
1842.
209
2,330
649
157
128
214
2,317
578
141
103
221
2,405
550
118
99
217
2,308
505
95
65
196
1,524
244
50
60
Summa pannor
3,473
3,353
3,393
3,190
2,074
För lättande af kommunikationen till lands och vatten har på allmän
bekostnad Wäddö kanal år 1841 blifvit fullbordad, så att den numera kan
befaras af fartyg, som gå nio fot djupt, samt upprensning af Kodjupet blifvit
påbörjad. Den så kallade Wällinge qvarnväg i Salems socken blef år
1841 indelad till underhåll af en del hemmansägare i Salems socken. Allmänna
vägarne å Wermdön, hvilka under en längre tid varit illa underhållne,
halva undergått allmän vägdelning och sedermera blifvit betydligt förbättrade.
Af de utaf enskilde gjorde vägförbältringar torde böra anmärkas en ny väg
mellan Wigelsbo grufvor och Wahlö kyrka, upptagen på Wigelsbo grufbolags
bekostnad, och en på Kongl. Sekreteraren Odelbergs bekostnad år 1841 upparbetad
ny väg af omkring p:dels mils längd öfver Flemmingsbergs ägor i
Huddinge socken, hvarigenom kommunikationen mellan Fittja och Länna
gästgifvaregårdar blifvit betydligen lättad.
Södertelje kanal har blifvit behörigen underhållen. Tiden, då den hvarje
år varit begagnad, antalet af fartyg och båtar, som passerat den, sammanräknade
lästetalet af dem, som undergått mätning, samt beloppet af kanalafgifterne
inhemtas af nedanstående tabell:
16
Tiden för
Lanalfartens
s 5” i>
" K 3
-
ao 2. g £.
Antalet af passerade fartyg
och båtar
o Éft"
5 »k SS-
-> yq Q
63: g pr
Beloppet af
kanal-afgif-
633 (X, P
5 läster
och der-  utöfver.
början.
slut.
t-; M
ac?
c-)- P
l 1
under 5
läster.
Summa.
5 2 ^
^ crq 6>a
633 ff _
C+ to &J
'^■'-5 0'
R:dr.
sk.
är 1838
„ 1839
„ 1840
„ 1841
„ 1842
15 Maji
11 Maji
24 April
25 April
6 April
21 Nov.
1 Dec.
3 Dec.
27 Dec.
22 Dec.
191
205
224
247
261
1,165
1,472
1,429
1,508
1,578
437
419
431
419
396
1,602
1,891
1,860
1,927
1,974
16,697
21,053
20,904
21,602
23,267
7,720
9,173
8,942
9,785
10,356
46
6
11
22
11
Summa
| 1,1281 7,1521 2,102|| 9,254
103,523145,978
—
Enligt sista Femårs-Berättelsen utgjorde kanal-afgifterna under näst föregående
qvinqvennium ej mer än 30,974 R:dr 34 sk. banko.
Å Väddö kanal passerade
år 1838 375 fartyg och större båtar
„ 1839 372 d:o d:o
„ 1840 464 d:o d:o
„ 1841 488 d:o d:o
„ 1842 502 d:o d:o
Endast det sista af dessa år hafva kanal-afgifter betalts efter en af
Kongl. Maj:t fastställd taxa med tillsamman 515 R:dr 29 sk. 4 rst. banko.
Polilisk författning.
Kammarverk. Länets politiska indelning har under ifrågavarande år
undergått den förändring, att de 2:ne särskilda Fögderierne i Södertörn, bestående
det ena af Sotholms härad och det andra af Svartlösa och Öknebo
härader, blifvit till ett Fögderi sammanslagne, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
beslut den I4:de December 1833. Intet hemman bar under dessa år fallit i
ödesmål eller derifrån blifvit upplaget och några nya hemman eller nybyggen
hafva ej heller blifvit skattlagda. Hemmansklyfningen synes icke hafva
undergått någon förändring och sträcker sig sällan längre än till i dels och
å några orter TV dels mantal. Skiftesverket vinner allt mer och mer förtroende
hos allmogen, och hafva under ifrågavarande fem år 151 laga skiften
och
17
och 395 diverse förrättningar blifvit afslutade, dervid under behandling
kommit 9,674 tunnland åker, 15,308 tunnland äng och 62,034 tunnland
skogsmark, betesmark och impedimenter, samt rågångar, vägar, stängsel och
skifteslinier till en längd af 4,958,381 alnar, på omkring 330 mantal.
Antalet af hemman af olika natur, lägenheter, bruk, qvarnar m. m. in
-
hemtas af bifogade tabell:
Statsbidrag. Utskylder och allmänna besvär uppgå, enligt tabellerne,
till följande belopp och värden, nemligen:
Bevillningen  134,221; 29 4.
Ständiga räntor  220,394: — 5.
Arrendemedel  34,943: i4 ii.
Kostnad för rustning och rotering  129,549: 46 8.
Kostnad för Städernas styrelse  2,514: 37 4.
Clerecie-statens underhåll .......... 103,301: 33 i.
Fattigförsörjningen  12,565: 44 4.
Skjuts  59,781: 5 —
Väghållning  90,206: i 8.
Diverse afgifter, onera och allmänna besvär .... 39,673: 41 8.
Summa R:dr 827,152: 14 5. ’
Uti de närmast hufvudstaden belägne delar af Länet är skjuts, väghållning,
inqvartering och krono-brefbäring mera betungande än i någon annan
del af Riket; varande dock skjutsningsbesväret under sednare åren något lindradt
genom ångbåtskommunikationen.
Kronoutskylderna hafva i allmänhet ordentligen utgått.
Politie. Utom de genom allmänna författningar organiserade anstalter
för ordningens och sedlighetens vidmakthållande, finnas inga andra allmänna
inrättningar för detta ändamål, än de nykterhets- och måttlighetsföreningar,
som inom några pastorat blifvit ingångne. Upprätthållandet af allmänna
ordningen påkallar, synnerligast i trakten af hufvudstaden, långt mera uppmärksamhet
och ansträngning af kronobetjeningen och äfven af presterskapet,
än i de flesta andra delar af Riket. Till kronobetjeningens kraftigare bistånd
härvid hafva ock i de flesta socknar närmast hufvudstaden ständige fjerdingsman
blifvit antagne, hvilka af hemmansägarne inöm socknarne njuta årlig
lön. Brottmålens till- och aftagande inhemtas tillförlitligast af de uppgifter,
som af häradshöfdingarne årligen afgifvas till Justitie Stats-Ministern.
Femurs-Berättelse för Stockholms Län. 3
Mer och mindre ändamålsenligt inrättade skolor finnas i de liesta socknar
och hafva några af dem under ifrågavarande qvinqvennium blifvit stiftade,
men sorn en ny organisation af folkskolorna förestår, till följd af föreskrifterna
i Kongl. Stadgan om folkundervisningen i Riket af den 18:de Juni
O O O
1842, torde det vara utan ändamål att här intaga någon närmare redogörelse
för nu befintliga skolor.
Hälsovården inom Länet bar under ifrågavarande fem år blifvit besörjd,
likasom förut, af t vänne ordinarie och en extra provincial-läkare, hvardera
med sitt särskilda distrikt, samt en provincial-chirurg, som ombesörjer
läkarevården å Länets häkte, hvarförutan i Södertelje och Norrtelje finnas behörigen
antagne och aflönade stadsläkare. Dessutom äro serskilde läkare anställde
vid Löwenströmska lazarettet i Hammarby socken, vid läkare-inrättningen
i Botkyrka och Salems socknar, vid Drottningholm, vid Ulriksdal
för Invalid-korpsen, vid Waxholm och Grisslehamn för de der förlagde kommenderingar,
vid Forssmarks, Hargs och Schebo jernbruk, vid Utö grufvor
samt vid Gustafsbergs porcelainesbruk.
Lazaretts- och kurhusvård har åtnjutits å Kongl. Seraphimer-Lazarettet,
der Länet har 20 frisängar somt 10, för hvilka betalning erlägges af besparingar
å Länets kurhusfond, ä Löwenströmska Lazarettet, der fattige, så
långt utrymmet ruedgifver, kostnadsfritt njuta vård och underhåll, och å
Stockholms Stads och Läns förenade kurhus. Ar 1842 beslöts äfven, att ett
mindre Lazarett skulle inrättas i Norrtelje för besparingar å kurhusfonden,
hvilket Lazarett sistlidet år öppnades.
Å Kongl. Seraphimer-Lazarettet hafva under ifrågavarande fem år varit
intagne 968 personer från Stockholms Län, nemligen 200 personer år 1838,
211 personer år 1839, 184 personer år 1840, 175 personer år 1841, samt
198 personer år 1842, af hvilka 846 personer kostnadsfritt njutit vård och
underhåll.
Å kurhuset halva vårdals:
Med venerisk sjukdom behäftade . .
Med andra sjukdomar, hufvudsakligen
bensår '
1838.
1839.
1840.
1841.
1842.
Summa.
113
32
142
24
160
32
143
34
131
46
689
168
Summa | 145
Den enda större epidemi, sorn under desse
som började att gå under sommaren 1838 och
1661 192| 177
år härjat, har
fortfor hela det
n-\
varit
året
857
rödsot,
, samt
äfven i början af år 1839 förekom i särkildt sjukdomsfall. Största förödelsen
gjorde den inom Söderby och Wäddö socknar, der mer än 200 offer för
sjukdomen folio.
Barnmorskor finnas antagna för de fleste socknar; men, då församlingarne
icke äro förpligtade att underhålla sådana, har någon annan åtgärd icke
kunnat vidtagas, för att dertill förmå de motvilliga församlingarna, än
kraftiga anmaningar, hvilka vanligtvis, dock ej alltid, haft åsyftad verkan.
Vid Allmänna Institutet för döfstumma och blinda har, under nedan
specificerade år, antalet af uuderhållne och uppfostrade elever af bägge könen
utgjort i medeltal: år 1838 femtiotvå; 1839 femtiofyra; 1840 fyrationio;
1841 femtiofem och 1842 femtioåtta. Deras uppfostran har, jemte den för
begreppens utveckling i allmänhet erforderliga och vanliga läroämnen omfattande
folkskoleundervisningen, äfven haft till föremål inlärande af något
bland de flera handtverk och slöjder, för hvilka vid Institutet finnas särskilde
verkstäder inrättade och handtverksmästare anställde, åsyftande att
eleven må förvärfva förmåga att, efter utgåendet från inrättningen, kunna
sig sjelf försörja. Men hufvudsakligen har dock institutets undervisning varit
riglad derå, att de detsammas vård anförtrodde vanlottade varelser må bibringas
en lefvande christendoinskunskap och djupt rotfästade grundsatser af
sedlighet och gudsfruktan; och en välsignelserik framgång i detta syfte bar
lemnat Institutets styrelse och lärare den lyckligaste anledning till en sann
tillfredsställelse. Elevernas lärokurs har slutat med deras beredelse till den
Heliga Nattvardens begående, efter vunnen confirmalion i vår Evangeliska
troslära.
Efter det Institutets stiftare och förste lärare, den äfven i andra hänseenden
om den lidande menskligheten förtjente Protokollssekreteraren och riddaren
P. A. Borg år 1839 med döden afgick, bar dess son och efterföljare
på samma gagneliga bana, Candidaten Ossian Borg, blifvit anställd till föreståndare
vid Institutet och leder med nitisk verksamhet dess undervisningar
efter enahanda plan, som fadern, och till den ytterligare utveckling, som
allt mera underlättas af upparbetade läromelhoder och lyckliga vetenskapliga
forskningar i denna undervisningsgren. Det i senare åren utvidgade antalet
O O O V?
af elever har påkallat antagandet af ännu en underlärare, utom den förut
befintliga, vid Institutet danade och utmärkt skicklige Hr Holtz, sjelf döfstum ;
och är genom gymnastik, simning med flere kroppsöfningar sörjdt för elevernas
hälsovård och kroppsutveckling.
För att kunna åt Institutet bibehålla samma tjenliga och i allo ändamålsenliga
lokal, inköptes år 1840 den efter aflidne Prolokollssekreteraren
20
Borg försålde lägenheten Manhem å Kongl. Djurgården. Icke allenast åbyggnaden
å denna lägenhet har blifvit fullständigt och med betydlig kostnad
iståndsatt, utan äfven ett nytt timradt våningshus uppfördt å den tillydande
Manillahohnen, hvarigenom tillräckligt utrymme är beredt för ett utvirlgadt
antal elever. För detta angelägna ändamål har dock Institutet måst uppoffra
en icke obetydlig del af sin förut räntegifvande fond, hvaraf, dels såsom
köpeskilling, dels för bekostad reparation och nybyggnad, blifvit i lägenheten
Manhem nedlagde omkring 30,000 R:dr banko.
Rikets sist församlade Ständer behagade ånyo lemna ett frikostigt vedermäle
af deras välvilja för denna stiftelse, medelst det årliga statsanslagets
tillökande från 7,333 R:dr 16 sk. till 10,000 R:dr banko. Härför skola, från
Och med år 1841, årligen underhållas 52 gratister. Men då med detta anslag
egentligen godtgöres blott hvad gratisternes föda och beklädnad, på beting
upplåtne, kosta Institutet; så följer deraf, att deras boning, ljus och
värme, hälsovård och tillsyn, samt hufvudsakligen deras undervisning och
uppfostran, lärares, lärarinnas och handtverksmästares aflöning och vivre
m. m. falla Institutets återstående, genom testamenten och gåfvor af välgörenheten
sammanskjutne fond till last. Institutets sammanlagda tillgång, bestående
i räntebehåilningen å nämnde återstående fond, i förening med omförmälda
statsanslag och en årlig kollekt, lemnar således beklagligen ej utväg,
att lill uppfostran vid Institutet förhjelpa på långt när aila de fattiga
blinda eller döfstumma barn, som af en sådan vård äro i tryckande behof
och till stort antal finnas inom de flesta, synnerligen vissa, orter af Riket.
Af denna ömmande bevekelsegrund hafva ock ej mindre de särskildt kallade
revisorer, som granskat Institutets för hvarje år afslutade räkenskaper och
förvaltning, än ock Rikets Ständers sist församlade Stats-Revisorer, hvilka
jemväl om denna uppfostringsanstalt behagat på stället inhemta en noggrann
kännedom samt öfver dess gagnande verksamhet lemnat ett tillfredsställande
vitsord, framställt den samfällda önskan, att en, lika högt af behofvet, sorn
af samhällets åliggande att taga vård om sina af naturen så vanlottade medlemmar
påkallad, utsträckt verkningsförmåga måtte åt denna välgörande uppfostringsanstalt
beredas; en önskan, hvaruti menniskovännen måste med den
lifligaste känsla af deltagande och förhoppning instämma.
Fattigförsörjningen bestrides, såsom förut, dels genom utdelning från
socken-magaziner och fattigkassor och dels genom sammanskott af matvaror
och penningar; varande fattigförsörjningen i socknarne närmast hufvudstaden
myckel betungande.
21
Vid åren 1838, 1839 och 1840 hållna skall hafva 25 vargar blifvit dödade.
Dessutom hafva, utom skall, dödats 82 vargar, 130 loar och 375
väfvar, för hvilka premier erhållits, enligt de Länets invånare emellan träffade,
uti förra Femårs-Berättelsen omförmälde öfverenskommelse!’. Vid förnyelse
af dessa öfverenskommelser år 1841 förhöjdes premiebeloppen för varg
och lo, hvaremot premier för dödande af räf ej vidare skulle gifvas.
Städer.
Södertelje. Folkmängden, som år 1832 uppgick till 1,021 och år 1837
till 1,078, utgjorde, enligt 1842 års mantalslängd, 1,139.
Stadens bofaste invånare utmärka sig för laglydnad, ordningssinne och
nykterhet. Hos statdrängar, arbetskarlar och dessas barn samt kringvandrande
gesäller, som längre eller kortare tid uppehålla sig i staden,'förmärkes
deremot ofta benägenhet till fylleri och oordentlig lefnad.
Invånarnes egentliga näringsfång äro jordbruk, handel, handtverk och
fabriksrörelse. Vid 1842 års slut funnos i staden sex handlande, hvilkas årliga
varuomsättning kan beräknas till omkring 80,000 R:dr banko, och 46
handtverkare, hvilkas årliga tillverkningar uppgå i värde till enahanda belopp.
Bland stadens näringsidkare utmärka sig fortfarande, framför andra,
hofslagaren D. J. Ekenberg och kopparslagaren E. G. Edström, den förre
för tillverkning af utmärkt goda åkdon af alla slag och den sednare genom
sina goda bränvinsbrännings-apparater och brandsprutor. Sjöfart idkas numera
med endast en storbåt.
Ehuru ingen rikedom Finnes i staden, äro dock de fleste af invånarne
väl bergacle, till följd af deras flit, sparsamhet och ordentlighet.
En i staden år 1836 stiftad Sparbank har med ökadt förtroende fort
farit
i sin verksamhet.
För ungdomens bildning och uppfostran finnas, utom privata undervisningsanstalter,
en år 1839 organiserad vexelundervisningsskola och en år
1838 öppnad friskola för fattiga flickor i och omkring Södertelje, hvilken
skola, grundlagd af Stadens kyrkoherde och understödd genom särskilda nådegåfvor,
underhålles genom årliga afgifter af en fruntimmers-förening. Uti
denna skola njuta omkring 30 barn kostnadsfri undervisning uti läsning och
handaslöjder, samt bidrag till kläder och föda.
Stadens fattigvård blef år 1839 organiserad i likhet med den i Jönköping
befintlige arbetsinrättning.
I staden finnes särskild antagen stadsläkare.
Stadens skjutsskyldighet Lief år 1838 ställd på entreprenad, och bidraga
stadens skjutsskyldige invånare till skjutsens utgörande med något öfver
1,000 R:dr banko.
Norrtelje. Folkmängden, som år 1832 uppgick till 1,106 och år 1837
till 1,015, utgjorde, enligt 1842 års mantalslängd, 1,039.
Mot invånarnes bildning och sedlighet är i allmänhet intet att anmärka,
och fylleriet har under sednare åren synbarligen aftagit.
Handel och handtverk äro de hufvudsakliga näringar, hvarå stadens be
0
_ # O o 7
stånd grundas. Ar 1842 blef.vo i staden skattskrifne tjugu handlande, hvilka
erlade i bevillning för deras handelsrörelse tillsamman 144 R:dr banko, femtio
handtverkare, hvilkas bevillning för rörelse uppgick lill ett sammanräknadt
belopp af 175 R:dr banko, samt dessutom en Apotekare, en klädesfabrikör,
tre färgare, en spegelfabrikör, tre urmakare, fem bagare, fern krögare,
en källarmästare, en spisqvartersidkare, tolf notfiskare och sju slagtare, hvilka
alla i bevillning utgjorde tillsamman 217 R:dr 16 sk. banko.
Stadens sjöfart, bestående endast i hemtning af varor från liufvudsta
den,
bedrifves med tvänne jagtbåtar om tillsamman 28 läslers drägtighet.
Fiskeriet, som hufvudsakligen afser strömmingsfångst, lemnar sina idkare
en knapp, för flere otillräcklig, utkomst.
Det öfverdrifna antal af handlande och handtverkare samt andra näringsidkare,
som i staden finnas, utgör hinder för välmågans stigande och genom
gevärsfaktoriets nedläggning har konsumtionen betydligt minskats.
Ett nytt skolhus har blifvit uppbyggdt med boningsrum för skolläraren,
och en af stadens större broar har blifvit ombyggd.
Läkarevården besörjes dels af särskild antagen stadsläkare och dels af
den i staden stationerade provincialläkare!!. Genom nådigt Bref af den 29
December 1842 har Kongl. Majrt i nåder bifallit, att ett mindre lazarett finge
för öfverskott af kurhusmedlen anläggas i Norrtelje, hvilken inrättning sedermera
blifvit behörigen organiserad.
O O
Under ifrågavarande fern år har icke någon enda utmätningsauktion blifvit
hållen, utan har, då egendom blifvit tagen i mät, betalning alltid skett
innan försäljning ägt rum.
Osthammar. Folkmängden, som år 1832 utgjorde 502 och år 1837 511,
uppgick vid 1842 års mantalsskrifning till 590.
Stadens invånare iakttaga i allmänhet ett nyktert, arbetsamt och ordentligt
lefnadssätt, samt visa allt mer och mer hyfsning och bildning.
23
Stadens näringsgrenar äro handel, handtverk, sjöfart och fiske, hvilket
fordom utgjort den indrägtigaste näringsgrenen, men nu lemnar sina idkare
ringa behållning. År 1842 funnos i staden nio handlande, två färgare, en
urmakare och trettiofem diverse slags handtverkare.
Sjöfarten har idkats
år
1838
med
1
fartyg
om
45 läster,
99
1839
99
3
99
99
75 läster,
99
1840
99
3
99
99
75 läster,
99
1841
99
4
99
99
96 läster,
99
1842
99
4
99
99
96 läster.
Välståndet har snarare till- än aftagit. Under ifrågavarande fem år
hafva utmätningar ägt rum till ett sammanräknadt belopp af 8,903 R:dr 16
sk. 9 rst. banko.
Kyrkotornsbyggnaden bar blifvit fortsatt, och flera af de enskilda husen
hafva blifvit förbättrade, synnerligast genom anbringande af tegeltak.
öregrund. Folkmängden, som år 1832 uppgick till 600 och år 1837
till 583, utgjorde vid 1842 års mantalsskrifning 601 pérsoner.
Stadens befolkning utmärker sig för sedlighet, nykterhet och laglydnad
samt en allt mer och mer stigande bildning.
Handel och sjöfar t samt handtverk utgöra stadens näringsgrenar, men i
anseende till stadens för kommunikation åt landsidan obeqväma läge äro handeln
och handtverkerierne af ringa betydenhet, och sjöfarten, som fordom
varit betydlig och gifvit staden nrycken vinst, har på sednare tider allt mer
oell mer aftagit, i följd hvaraf ock den fordna välmågan sjunkit. År 1842
funnos i staden 7 diversehandlande, 1 nipperhandlerska, 1 färgare och 8
handtverkare samt 18 skeppare, af hvilka sednare de flesta fört fartyg för
andra städer och ortens bruksägare.
Stadens egen sjöfart bar idkats
år 1838 med 2 fartyg om 69 läster,
„ 1839 ,. 1 „ „ 34 läster,
„ 1840 „ 2 „ „ 93 läster,
„ 1841 „ 2 „ „ 93 läster,
„ 1842 ,,3 „ „ 137 läster,
Utmätningar hafva under dessa år ägt runi till ett sammanräknadt belopp
af 2,021 R:dr 28 sk. 9 rst. banko.
Sigtuna. Folkmängden, som år 1832 uppgick till 377 och år 1837 till
412, utgjorde, enligt 1842 års mantalslängd, 446 personer.
24
Emot sedligheten och laglydnaden hos stadens invånare är icke något
att anmärka.
Jordbruk, handel, handtverk och fiske utgöra stadens näringsfång. År
1842 funnos der tre handlande, af hvilka dock en upphört med all rörelse,
en urmakare, en färgare och 19 handtverkare. De enda af handtverkarne,
som af sin rörelse äga god bergning, äro kakelugns- och krukmakarne. Fisket
är årligen i aftagande.
Utvägarne till bergning minskas årligen och fattigdomen är i ständigt
tilltagande.
Utmätning har under ifrågavarande år sökts för fordringar till ett belopp
af 6,700 R:dr 33 sk. banko, hvaraf dock största delen, i brist af tillgång,
ej kunnat utgå.
En extra provincial-läkare är här stationerad.
Waxholm. Folkmängden, som år 1832 uppgick till 804 och år 1837
till 857, utgjorde vid den år 1842 förrättade mantalsskrifning 936 personer.
Sedligheten och bildningen kunna ej sägas hafva hunnit någon hög ståndpunkt.
Oordningar och lagöfverträdelser af mindre svår art äro ej sällsynta.
Handel och sjöfart samt fiske och handtverk utgöra stadens näringsgrenar.
År 1842 ägde staden 9 handlande, 27 handtverkare och 43 andra näringsidkare.
Sjöfarten, bestående hufvudsakligen i fraktning af ved och virke till hufvudstaden,
har bedrifvits
år
1838
med 26 öppna jagtbåtar
om 379 läster,
99
1839
38
d:o
462
d:o
99
1840
37
d:o
476
d:o
99
1841
39
d:o
496
d:o
99
1842
32
d:o
407
d:o
Fiske idkas fortfarande såsom hufvudnäring, men har lidit genom flera
tillstötande omständigheter.
Under ifrågavarande år hafva inga medel blifvit indrifna genom utmätning.
Stockholm å Landskansliet den 31 Maj 1844.
C. F. HORN.
G. M. Gyllenhoff.
G. Östberg.
ROUGE... HUMMUS
BEFALLNIAGSHAFV ANDES
UTI
Skaraborgs Lån
TILL
EOMGL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1838, 1839, 1840, 1841 och 1842.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS F. A, NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.
Underdånig Berättelse om tillståndet
i Statistiskt och Ekonomiskt
hänseende inom Skaraborgs Län
för åren 1838, 1839, 1840, 1841
och 1842.
I astan det skulle synas vara öfverflödigt, att här upprepa hvad föregående
Fernårs-berältelser innehålla, kan likväl sådant icke alldeles undvikas, så
vida en någorlunda fullständig öfversigt af det hela skall vinnas.
Länets allmänna beskaffenhet.
Enligt hvad uti förra Berättelserna anmärkt blifvit, begränsas Länet i
Öster af sjön Wettern, i norr af en bergås, kallad Tiveden, i vester af sjön
Wenern och i söder af Elfsborgs Län samt till en mindre del af Jönköpings
Län. — Å mellanliggande jordrymden, som innehåller en areal af
1,658,440 tunneland, finnas väl åtskillige berg och sandåsar, men större
delen af landet kan antagas såsom jemnt och är i serskilde riktningar genomskuret
af smärre sjöar, strömdrag och mossar.
1
2
Länets alla hemman utgöra, efter förmedling, 4>6p4f> hvaraf circa ^
anses tillhöra så kallad bergs- eller skogbyggden och § slättbyggden. I
afseende på folkmängden inom dessa trakter är proportionen ungefärligen lika;
men hvad ägovidden beträffar, upptager skogbyggdens mindre hemmantal
nästan lika stor rymd, som slättbyggdens. Fastän jordmånen i den förra
i allmänhet är lös och mager, råder likväl derstädes mera trefnad och välmåga,
än å den sednare, hvars jordmån är bättre och mera bördig.
Länge har uppmärksamheten fästat sig vid sistnämnde förhållande, och
till befrämjande af slättbyggdens bästa hafva betydliga anslag af Staten erhållits,
nemligen dels, enligt Eders Kongl. Maj:ts Nådiga bref af den 16
Maj 1827, 3,ooo R:dr B:ko årlig tillökning i anslaget till utflyttningshjdp
i följd af laga skiften, för alt, genom fördubbladt understöd, kunna förmå
slättbyggdens skifteslag, att antaga ett förbättradt brukningssätt af deras
jord, dels ock i särskilde poster, tillsammans 24,476 R-'dr i5 sk. nämnde
mynt, till vattenafledningar inom Läckö och Skara fögderier samt en mindre
del af Wartofta Härad.
De väsendtligaste åtgärder, som för öfrigt blifvit vidtagne till förbättring
af landet, nemligen sjöars sänkning och mossars aftappning, hvarigenom
dels jordvinning erhållits, dels ock vattensjuka trakter blifvit beredda
till bördighet, vågar jag här i underdånighet anmäla:
1:0. Öfverdirektören E. Hagström, biträdd af sedermera Förste Landtmätaren
C. Jacobsson, verkställde, på Statens bekostnad, åren 1817 —1823
undersökning, huru de, för en mängd socknar inom Wadsbo Härad menliga
öfversvänmingar från det största strömdraget i Länet, Tidaelfven, äfvensom
den deri utfallande Kräfteån, skulle förekommas; hvarvid utreddes,
att en areal, utgörande 5,626 tunneland, som ofta står under vatten och
lemnar blott en dålig höskörd, för hvars inbergning mycket besvär måste
vidkännas, kunde dels blifva odlingsbar och dels vinna betydlig förbättring
genom nämnde elfs sänkning vid Kottholmen och Kräfteåns upprensning.
Tre alternativa förslag uppgjordes, till utförande hvaraf kostnaden beräknades
för det ena till 55,010 R:dr, för det andra till 22,565 R:dr och för
det tredje till 38,270 R:dr, allt Banko. Derjemte upplystes, att, i fall arbetet
utsträcktes äfven till upprensning af Tidaelfven vid Skalkarike, Tiavad
och Ribbenås, skulle sjön Östen derigenom blifva sänkt och en areal af
ytterligare 4*676 tunneland vattensjuk och ofta öfversvämmad mark dels
uttorkas till odling och dels såsom äng och betesmark betydligt förbättras,
hvilka sednare arbeten, beroende af de förra, skulle öka kostnaden med
3
2g,572 R:dr nämnde mynt. Frågan om verkställighet af dessa arbeten
förföll, emedan jordägarne, änskönt de insågo fördelarne deraf, kände sig
icke vara i tillfälle att bestrida den dryga kostnad, som erfordrades; men
år 1831 läto några enskilde jordägare genom Förste Landtmätaren Jacobsson
uppgöra ett nytt förslag till en mindre kanal öfver Kottliolmsnäset, hvilken
afsåg blott förekommande af långvarige öfversvämningar och upptog kostnaden
till 3,533 R:dr 16 sk. B:ko; dock kom icke heller detta till verkställighet.
Slutligen sedan Rikets Ständer vid förra Riksdagen anslagit medel till
låneunderstöd för dylika företag, lyckades det Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
vid utsatt sammanträde med Ullerfvads, Eks, Leksbergs,
Lugnås, Ulby, Ekby, Tiavads, Låstads, Boija, Timmersdala, Bergs och
Lerdala Socknar, samt en del tomtägare i Mariestad, som hafva ägor omkring
Tidan, Kraftån och sjön Lången, från hvilken den sednare löper
ner till den förra, att den 8 November 184* tillvägabringa det beslut af
jordägarne, att de skulle, för vattnets afförande, göra en kanal öfver Kottholm
snäset, enligt det sednare, af Jacobsson uppgjorda förslag, med den
förändring, att kanalen skulle blifva \ fot djupare, än berörde förslag upptog,
hvarjemte Kräflåen och den så kallade Sågströmmen nedanför Kottholmen
och Ullerfvad skulle upprensas; hvilka arbetens utförande öfverlemnades
åt en utsedd direktion, som ägde utdebitera kostnaden efter särskild
klassifikation af jorden och det tunnelandtal, som beskrifningarne till
Hagströmska undersökningarne upptagit.
Några få bland -jordägarne vägrade att härpå ingå; men först Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och derefter Eders Kongl. Majrts och
RiketsKammarkollegium ålade dem det och fastställde föreningen.
Nämnde Direktion fann emedlertid, att den föreslagna kanalens fördjupning
skulle medföra betydlig förökning i kostnaden och gjorde dei’-  före, efter uppdrag af deras kommittenter, underdånig ansökning om statsbidrag,
till lättnad i blifvande utgifterna för arbetet, hvilka interessenterna
ansågo sig ur tillfälle att eljest bestrida; och blef denna underdåniga ansökning
genom Nådigt Bref af den g Mars 1842 på det sätt bifallen, att
Direktionen, mot stadgad återbetalningsskyldighet, erhöll ett lån, motsvarande
hälften af kostnaden, enligt det förslag, som, jemte ritning på arbetet,
kunde blifva af Eders Kongl. Maj:t i Nåder fastställdt.
1 *
4
Sedermera och då jordägarne kring sjön Lången och Kräftån trodde
sig finna, att Direktionen ej ämnade vidtaga så genomgripande åtgärder,
som de sjelfve ansågo nödige, för att få vattnet från nämnde sjö affördt,
sökte de i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium upphäfvande
af den förut ingångna och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande fastställda
förening; men när vederbörande skulle, enligt Kollegii föreskrift,
öfver besvären höras vid sammanträde inför Eders Kongl. Mäjrts Befallningshafvande
den 20 Juni 1842, afstod klagandernes ombud från besvärens fullföljd,
och utfäste sig icke allenast att betala 4°° Rtdr B:ko, såsom bidrag
till Kottholmskanalen, utan ock att deltaga i den ersättning, som, i följd
af Tidaelfvens sänkning, kunde tillerkännas nedanför kanalen belägne qvarnar,
mot det vilkor, att öfriga interessenterne medgåfvo, att hans hufvudman
fingo frångå det förra Bolaget och bilda ett eget, hvilket medgafs.
Direktionen för Kottholmskanalen lät derefter, genom kanalbyggmästaren
A. Rydeberg, uppgöra kostnadsförslag med ritning och plan för
kanalledningen genom Kollholmsnäset och upprensning af Sågströmmen,
slutande sig på 8,253 R:dr B:ko; och, enligt Eders Kongl. Majrts Nådiga
bref af den 11 Mars i843, blef detta förslag gilladt samt låneunderstöd
med 4,126 R:dr 24 sk. B:ko beviljadt; hvarefter Direktionen samma år lät
verkställa nära hälften af det föreslagna arbetet, och derjemte ombesörjde,
alt jordägarne i de närmast belägne socknar, med begagnande af den lyckliga
tillfällighet, att vattnet i elfven, i följd af uppdämning vid Skalkarike,
var ovanligt lågt, upprensade sjelfva Kottholmsfallel samt afschacktade en
utskjutande udde ofvanför detsamma, hvarigenom vattnet fick synbart friare
lopp.
2:0. Bolaget för sjön Långens sänkning och Kräftans upprensning har,
sedan det, på sält ofvan är nämndt, blifvit skiljdt från Bolaget för Kottholmskanalen,
för sig uppgjort särsk il te bolagsreglor samt beslutat, att vidtaga
så kraftiga åtgärder, att 2,882 tunneland mark, som nu i allmänhet dels
står under vatten, dels ock är så vattensjuk, alt den gifver högst obetydlig
afkastning, skall blifva lill och med odlingsbar, samt, att båtled erhålles
från sjön Långens stränder till Kottholmen. Förste Landtmätaren Friberger
har härtill uppgjort en, af Eders Kongl. Maj:t den 5 Juli i843
fastställd plan jemte kostnadsförslag, slutande sig på 27,304 R-dr 27 sk.
6 r:st. B:ko, af hvilket belopp Eders Kongl. Majrt genom Högstberörde Nådiga
Bref beviljat af allmänna medel 7,700 R:dr såsom lån och 6,000 R:dr
5
såsom anslag, utan återbetalningsskyldighet. Detta arbete är dock ännu ej
påbörjad t.
3:o Den 5 April 1842 boll Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sammanträde med dem, som kunde draga fördel af sjön Östens sänkning,
hvarvid jordägarne omkring densamma beslöto, alt den vid tillfället valda
Direktion skulle ofördröjligen gå i författning med företaget; att kostnaderne,
i den mohn de ej kunde betäckas med bidrag eller lån af allmänna
medel, skulle utgå för äng till hälften och för betesmark till fjerdedeleu
mot åkren; — att för åker, äng eller betesmark, som genom sjöns öfversvämningar
skadas, borde betalas dubbelt mer, än för ägor, som, utan att
sättas under vatten, dock icke kunna befrias från sin sumpighet och odlas
förr än Östen blifvit sänkt; och ändtligen att Hagströmska uppgifterne på
sådan ägorymd skulle läggas till grund för blifvande debiteringar.
Förste Marschreidern von Zveigbergk uppgjorde sedermera plan och
kostnadsförslag, enligt hvilket arbetet, hvarigenom 4*676 tunneland mark
skulle befrias från de årliga högst förstörande vattenflödena, ansågs kosta
ii,106 R:dr B:ko, hvaraf Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 27
Mars I843, jemte fastställande af förslaget, berättigat interessenterne, att,
på stadgade vilkor, erhålla halfva beloppet eller 5,553 R:dr såsom lån af
allmänna medel. Stor del af arbetet verkställdes under sistberörde års
som mar.
4:o. Hornborga sjön, fordom kallad Lunden, tillgränsas af Gudhems,
Skånings och Walle Härder. Denna sjö, utgörande reservoir för de vattendrag,
som uppkomma vester om Billingen samt norr och vester om dess
utgrening, benämnd Mösseberg eller hufvudsakligen Tranums, Hornborga
och Bjurums åar, har sitt utlopp genom ån Flian, hvilken, sedan den förenat
sig med Lidaån, utfaller i Wenern vid Lidköping. Berörde sjös
långa stränder och de stora mossfält, som hafva aflopp deråt, orsaka årligen
mer eller mindre svåra vattenflöden; och då dessa år 1841 voro särdeles
stora och långvariga, funno ortens innevånare nödigt, att förena sig
om åtgärder till berörde olägenheters förekommande. Man anmodade i
början af år 1842 Kaptenen N. Åstrand, att, efter behörig undersökning,
uppgöra ändamålsenligt förslag. Han aflemnade i Februari månad samma
år ett sådant, upptagande kostnaden, inberäknad lösen för Forssens qvarn,
som måste borttagas, till 19,896 R:dr 24 sk. B:ko. Om företaget kom till
verkställighet, skulle 6,6o3 tunneland sank mark vinna väsentligt ökadt
värde; hvarförutom tillfälle bereddes till aftappning af omkring i3,oootnn
-
6
neland mossar, derför dock serskilte vattenledningar och ej obetydliga kostnader
erfordrades.
I Skara höll Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande den 7 påföljde
Mars sammanträde i ämnet nied Interessenterne, som enhälligt förklarade
sig villige att, i den mohn de deraf drogo fördel, bekosta upprensning af
mynningen till ån Flian, inlösandet af Forssens qvarn och öppnande af
en större afloppsgraf, för alt bereda vattnet friare lopp samt förekomma de
långvarigare flödena; likväl påyrkade två Interessenter, att man måtte inrätta
en flodlucka, der Forssens qvarn är belägen, för att derigenom kunna
vårtiden qvarhålla vattnet, enligt deras förmenande, till fördel för gräsväxten;
och som de ej ville afstå från detta påslående, beslöts att frågan
skulle behandlas i enlighet med Kongl. Förordningen den ao Januari 1824.
Den är ännu icke afgjord.
5:o. Sydvest om Hornborga sjön ligga stora, nu ofruktbara mossfält,
kallade Sjögerås mossar, å gränsorne af Wilske, Gudhems och Skånings Härader.
Öfver dessa upprättade Förste Landtmätaren Friberger redan år
1818, på Länets Hushållningssällskaps anmodan, kartor jemte beskrifningar,
och år 1821 blefvo fälten af nu mera Öfverstelöjtnanten och Riddaren N.
Eriksson afvägde och lagde på karta, hvarefter Öfverstelöjtnanten och Riddaren
J. Edström uppgjorde förslag till deras aftappning eller sänkning. Ytterligare
åtgärder följde icke, emedan koslnaderne för arbetet omöjligen kunde
bestridas af ortens i allmänhet fattige hemmansägare, samt anslag af Staten
saknades.— Sedermera har man dock trott sig finna, att vattnet skulle från
dessa mossar kunna med mindre kostnad afloras annan väg, änden, som Edström
anvisat; och af sådan anledning gjorde Fällkåmmereraren O. G. Roos'
år 1842 underdånig ansökning om anslag af allmänna medel till så väl ny
undersökning, som sjelfva arbetet, efter pröfning hvaraf Eders Kongl. Maj:t
genom Nådigt Bref den 18 Juni samma år förklarade, att anslag hvarken
till det ena eller andra kunde beviljas; men så vida ostridigt vore, att aftappningen
af desse mossar medförde väsentligt gagn för en mängd hemmansinnehafvare,
som hade ägor i och omkring desamma, och arbetet således
vore förtjent af att understödjas, i förenlighet med stadgade grunder
för dispositionen af de medel, Rikets Ständer till dylika ändamål anslagit,
ålåg det Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande, alt söka förmå hemmansägarne,
som af utdikningen komme att draga nytta, till vidtagande af de
åtgärder och afgifvande af de förbindelser, hvilka, för erhållande af så beskaffadt
understöd erfordras.
7
Till underdånig åtlydnad häraf höll Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
den i3 September 1842 sammanträde på Sjögerås med vederbörande,
hvarvid Kaptenen N. Åstrand, som blifvit anmodad att, efter närmare
undersökning på stället, uppgöra förslag, aflemnade ett sådant, enligt
hvilket kostnaden skulle uppgå till 8,o35 R:dr 16 sk. B:ko för vattnets afledning
från ifrågavarande mossfält af 6,4oo tunnelands areal; dock förmodades,
att icke hela delta fält skulle förr än i en aflägsnare framlid kunna
blifva odlingsbart.
Detta förslag gillades af alla, utom några hemmansägare från Wånga
Församling, som påstodo sig icke draga fördel af arbetet. Det oaktadt beslöt
man, att deltaga i kostnaden, så vidt den ej med bidrag af allmänna
medel kunde betäckas, uti den mohn hvars och ens andel uti mossarne
blef genom arbetet förbättrad, hvilket borde bestämmas i enlighet med
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1824. En Direktion utsågs, som skulle
i underdånighet söka alt vinna Eders Kongl. Maj:ts Nådiga fastställelse af
planen och förslaget; men, när man företog uppsättning af den underdåniga
ansökningen, yppade sig om förslagets lämplighet skiljaktiga meningar,
hvilka ledde derhän, att Direktionen gjorde underdånig hemställning om
förändringar i samma förslag; men som sådant ej skedde med vederbörandes
begifvande eller ens efter deras hörande, så fann Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader i Riket, genom hvilken den underdåniga
ansökningen, enligt föreskrift, skulle, efter förutgången granskning, till Eders
Kongl, Maj:t öfverlemnas, nödigt, förut återremittera ärendet till ny undersökning,
hvilken ock Förste Landtmätaren Friberger blifvit förordnad att,
efter delägarnes tillkallande, verkställa. Ännu har det ej lyckats honom,
att förena eller sammanjemka delägarnes stridiga åsigter och intressen.
6:0. Ej långt från nämnde eller Sjögerås mossar ligga söderut Mönnarps
mossfält af 6,629 tunne- 18 kappelands areal. Om dessas aftappning
väcktes fråga för andra gången vid början af år 1838, då man, utom andra
fördelar, åsyftade, att bereda ortens fattige innevånare nödig arbetsförtjenst
och någon ersättning för deras kännbara förluster, i följd af föregående
årets missväxt. Vid en redan år 1821 hållen undersökning hade kostnaden
för detta arbete blifvit upptagen till 6,575 R:dr 27 sk. B:ko, hvilket belopp
dock ansetts kunna något nedsättas.
I anledning af underdånig ansökning 0111 understöd till förelaget med
4ooo R:dr Banko, behagade Eders Kongl. Maj:t genom Nådigt Bref den 25
Maj »838 föreskrifva, det skulle Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
8
infordra jordägarnes yttrande huruvida och i hvilken mån de ville i kostnaden
deltaga. Vid det sammanträde, som till underdånig åtlydnad deraf
blef hållet, tillkännagåfvo jordägarne alt de i ovisshet om fördelarne icke
ville förbinda sig till någon uppoffring; och sedan detta blef i underdånighet
anmält, förklarade Eders Kongl. Maj:t i Nådigt Bref af den 9 November
samma år att frågan då måste förfalla.
7:0. I följd af flere jordägares begäran höll Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande
den 1 Augusti 1842 sammanträde uti Jula By, för alt tillvägabringa
öfverenskommelse om åtgärder till sänkning af sjön Ymsen inom
Wadsbo Härad, hvarigenom man ansåg icke allenast landvinning kunna erhållas,
utan ock de på ömse sidor af sjön varande vidsträckta mossar och
sanka ängar, tillsammans 6,3i2 tunneland, kunna beredas till fruktbarhet
samt dessutom en med stor kostnad öfver den ena mossen anlagd högst
behöflig väg, kallad Stora mossbron, fredas från den förstörelse, hvarmed
den hotas af sjön, som årligen utskär en del af den mellanliggande mossrebban;
men några större possessionater i orten, hvilka ansågo en vetenskaplig
undersökning vara nödig, för att utreda dels verkan af föreslagna sjösänkningen,
dels ock huruvida fördelarne deraf voro öfvervägande, förklarade
att de, under ovisshet om det ena eller andia, icke ville med saken
sig befatta eller ens deltaga i kostnaderne för sådan undersökning; vid
hvilket förhållande och då flere andra tillstädeskomne jordägare instämde i
iletta yttrande, sökanderne anmälte, att de funno ändamålet med sammanträdet,
eller förening, icke kunna vinnas, hvarföre de ej eller vid tillfället
påkallade vidare åtgärd af Eders Kongl. Mnj:ts Befallningshafvande, utan
blott förbehöllo sig att i ämnet äga öppen talan för framtiden.
8:0. Sjön Dettern, hvilken egentligen är en vik af Yenern har redan år
1768 varit föremål för allmännare uppmärksamhet, emedan man äfven den
tiden erfor att sjön årligen utvidgade sig. Nämnde år uppgjordes en karta
öfver berörde sjö och dess närmaste omgifning, men vidare åtgärd har
veterligen icke blifvit vidtagen förr än 1842, då Flo, Åhs, Sahls och Näs
Socknemän, hvilkas ägor under mellantiden lidit betydlig minskning genom
Dellerns fortfarande och i mån af dess utvidgning tilltagande utskärningar,
som hota att i en framtid förvandla samma ägor till sjö, gjorde underdånig
ansökning, att Eders Kongl. Majit ville i Nåder låta icke allenast
uppgöra förslag till förekommande af vidare skada utan ock bereda anslag
af allmänna medel för arbetets utförande. Nådigt beslut i följd häraf lärer
än
-
9
ännu icke vara fattadt. Åtminstone har det ej blifvit Eders Kongl. Majlis
Befallningshafvande meddelad t.
9:0 Slutligen torde i sammanhang härmed böra i underdånighet omförmälas
tvänne andre framställde förslager:
Det ena uppgjordes år 1841 af Marschreidern von Zweigbergk till sänkning
af Fur-, Ax-, Lill-, Ljung- och Flem-sjöarne i Valle Härad, hvarigenom
900 tunneland mossar kunde blifva odlingsbara och 3oo tunneland
jordvinning erhålles för en kostnad af högst 2,3oo R:dr Banko.
Det andra är samma år uppgjordt af Löjtnanten Å. Nordenfelt till den
så kallade Sjömossens eller Åsa-sjöns på Billingen aftappning, som, beräknad
till en kostnad af blott 672 R:dr B:ko, ansetts bereda tillfälle till odling
af circa 5oo tunneland nu vattensjuk och således mindre fruktbar mark.
Någon vidare åtgärd för dessa sistnämde arbetens tillvägabringande har
dock ej ännu blifvit vidtagen.
Dessutom hafva jordägarne i Söne Socken af Kållands Härad beslutat
försök att utestänga Venera från Socknens så kallade mader, hvarigenom flere
hundrade tunneland jord, som hittils de fleste år slått under vatten, skulle
förvandlas till god äng och blifva tjenlig till odling. Förberedande åtgärder
äro redan vidtagne, och ernar man till planens fullbordan göra underdånig
ansökning om nödigt statsbidrag.
I följd af Hofva socknemäns framställning om behofvet att omlägga
landsvägen emellan Gästgifvaregårdarne Hofva och Bodarne till afböjande af
faror och olägenheter, som de så kallade Posseborgs- och Brinka-backarne i
trakten af Finnerödja kyrka förorsaka för vägfarande och skjutsskyldige, gjorde
Eders Kongl. Majits Befallningshafvande den 1 September 1841 underdånig
ansökning om tillstånd att, på bekostnad af allmänna medel, få låta
anställa behörig undersökning och göra förslag till berörde vägomläggning;
hvarefter och sedan Eders Kongl. Majit genom Styrelsen för allmänna vägnell
vattenbyggnader ti 11 kännagifvit sitt nådiga samtycke härtill, kaptenen
N. Åstrand uppgjort ett på 10,670 R:dr Banko sig slutande kostnadsförslag,
sorn Eders Kongl. Majit den 1 April 1843 i Nåder faststäldt, med stadgande
af de vilkor, hvarunder nämnde summa beviljades såsom statsanslag till arbetet.
En af Hofva och Finnerödja socknemän utsedd Direktion, som om
arbetet ingått kontrakt med Eders Kongl. Majit och Kronan, har genom
Eders Kongl. Majits INådiga Bref den 2 nästlidne Februari fått den föreskrifna
säkerheten godkänd och erhållit tillstånd ali lyfta de anslagne med
2
-
10
len. Endast förberedande åtgärder i afseende på verkställigheten af arbetet
hafva hittils medhunnits.
Saknaden af tjenlig hamn vid Lidköping som är afsättningsorten för den
betydliga spannemålsproduktionen i vestra och sydvestra delen eller omkring
hälften af Skaraborgs Län, har länge, särdeles då vattnet i Venera varit lågt,
medfört stora olägenheter. Spannemåls-uppköparne hafva nemligen varit
tvungne att med stor kostnad och risque medelst pråmning verkställa lastningen
^ mil från Staden ute på redden, der fartygen, utan god ankarbotten,
äro från nordliga sidan utsatte för omkring 12 mils öppen sjö, hvilket
vållat att lastningen ej låtit sig göra under blåst, som ofta inträffar hösttiden,
då betydligaste skeppningen vanligen pågår.
Redan år 1838 väcktes fråga om afhjelpande af dessa hinder. Enligt
föreskrift af dåvarande Stor-Amiralitets-Embetets tredje afdelning företog sig
nu mera ÖfverDirektören och Riddaren von Sydow att, efter anställd undersökning,
affatta plan till hamnbyggnad, upprätta kostnadsförslag, sorn uppgick
till 88,000 R:dr Banko och alt i ämnet afgifva fullständigt betänkande.
Ortens innevånare, som i följd af kostnaderne och äfventyret vid lastningarne
nödgats nedsätta priset på spannemålen och följaktligen lidit mest,
omfattade saken med så varmt intresse att de till och med, vid det af
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande för vederbörandes hörande den i4
October *839 hållna sammanträde, ville sig emellan bilda ett bolag, som
skulle ombesörja verkställighet af hamnbyggnad mot rättighet att uppbära
icke allenast det statsbidrag, som kunde beviljas, utan ock skäliga hamnum
gälder;
men Stadens Borgerskap och fleste tomtegare bestridde företaget,
emedan de icke ville åt andra upplåta hamnplatsen eller underkasta sig beskattning
med dryga hamnpenningar; hvarjemte de förmente förslaget vara
allt för lågt, hälst den betydliga mängd timmer, som ansågs åtgå, ej upptagits
i värde, utan blifvit beräknadt att afhemtas från Stadens för andra be
hof
knappt tillräckliga skog.
Man nödgades låta saken i detta skick blifva hvilande under förmodan,
att behofvet af hamnbyggnaden skulle snart förmå vederbörande att ändra
åsigter.
Härmed dröjde ej länge, ty i November månad 1843 inlemnades till
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande en af de fleste Stadens Borgare och
Ståndspersoner undertecknad skrift, deri de, uttryckande den öfvertygelsen,
att hamnbyggnad vore nödvändig, om ej spekulanter på ortens spannemålsprodukter
skulle, af fruktan för olyckshändelser vid utskeppningen, vända
11
sig med sina uppköp från Lidköping, hvaraf så väl orten, som Staden skulle
lida en högst betydlig förlust, anhöllo, alt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ville på bästa sätt befrämja ändamålet. I följd häraf höll
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nytt sammanträde med Stadens innevånare
den 18 påföljde December, hvarvid desse, jemte framställning om
behofvet af en ytterligare undersökning och någon jemkning i förra förslaget,
enhälligt förklarade deras önskan vara, att Länsstyrelsen måtte hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet dels anmäla, det Stadens samtlige innevånare
nu insågo fördelarne och det stora behofvet af föreslagna hamnbyggnaden,
dels ock anhålla att Eders Kongl. Majit behagade i Nåder bereda nödigt
anslag; och voro de villige att, i den mån de kunde, medverka till ändamålets
vinnande.
Öfver-Direktören von Sydow har sedermera lofvat verkställa den påkallade
nya undersökningen; och när den för sig gått, ämnar Eders Kongl.
Majits Befallningshafvande inkomma lill Eders Kongl. Majit med underdånig
framställning i detta vigtiga ämne.
Innevånarne.
Enligt Mantalslängderne utgjorde folkmängden!
Mansper-
soner.
Qvinsper-
soner.
Skattfri®.
Betalande.
Summa.
År 1838
82,529
88,238
72,362
98,405
170,767
,,1839
84,814
90,564
75,787
99,593
175,378
,,1840
85,615
91,200
75,694
101,121
176,815
,,1841
86,749
92,418
77,467
101,700
179,167
,,1842
86,660
92,186
82,699
96,147
178,846
af Summan
426,367
454,606
384,007
496,966
880,973
belöper sig per medium på
fem år
85,273
90,921
76,801
99,393
176,194
I de föregående Femårs-berät-  telserne upptagas:
för år 1832
—
—
72,955
88,395
161,350
för år 1837
—
72,412
98,505
170,917
När sistberörde Berättelser jemföras med uppgifterne för 1838—-1842;
så kommer man till dessa slutsatser!
2 *
t
12
Folkmängden i Skaraborgs Län har ökats åren . . 1833—1837 med 9,567.
1838—1842 „ 7,929.
De skattfrias antal har minskats åren  1833—1837 „ 543.
men ökats  1838—1842 „ 10,287.
De betalandes antal har ökat sig åren  1833—1837 „ 10,110.
men minskats
1838—1842 ,, 2,358.
Sista Femårs-berättelsen omförmäler att jordägarnes antal förhöll sig till
arrendatorers och brukares såsom 74 till 23f men under åren 1838—i84s
har de senares antal något minskats, så att förhållandet 1111 kan antagas vara
såsom 74 lill 22.
Den anmärkta minskningen i antalet af skattskrifne personer härleder
sig synbarligen från stadgandet i Eders Kongl. Maj:ts Nådiga kungörelse af
den 7 April 1841» :|tt mantalspenningar skola erläggas först efter fyllda 17
år elier 2 år senare än förut.
Orsakerne till folkökningen, hvilken fortfar alt vara störst inom den
obesuttna arbetsklassen, synas vara desamma, som antyddes i förra berättelsen,
och i den mån denna tilllager ökas äfven beliofvet af kraftfullla åtgärder
till beredande af mera vårdad uppfostran åt den uppvexande ungdomen,
på det samhället icke må belastas af lättingar och oduglingar.
Utom Gymnasium och en högre Lärdomsskola i Skara, en Trivialskola
i Mariestad, en Stadsskola i Lidköping, pedagogier i Sköfde, Hjo och Fahlköping,
samt skolor efter Lancasterska metoden i Skara, Mariestad och
Lidköping, hvilka 2 sistnämde Eders Kongl. Majit behagat understödja med
enskilda gåfvor, hafva i ofvannämnde afseende, för den egentliga folkundervisningen
inom församlingarne å landet, från längre tider tillbaka varit vidtagne
serskilte anstalter, hvilka, ehuru nog ofullständige, bibehållit sig och
efter olika omständigheter fortskridit i lika anda, riktning och omfattning
som förut; men sedan Eders Kongl. Majits Nådiga förordning af den 18
Juni 1842 utkom, äro inom församlingarne beslut fattade för alt sist inom
den tid samma Kongl, förordning utsätter, eller år 1847 hafva folkundervisningen
så inrättad som anbefaldt blifvit; för hvilket ändamål inom samtlige
församlingarne äro träffade anstalter antingen att upprätta skolor, fasta
eller ambulatoriska eller båda delarne samfällt, alldeles å nyo, eller ock i
behörig ordning reorganisera de på åtskilligt ställen redan befintlige skolinrättningar,
så att de anspråk, som högstberörde Nådiga förordning uppställer,
motsvaras; och de församlingar, hvilka till Eders Kongl. Majit ingått
med underdånig anhållan om bidrag af allmänna medel för folkskole-lärares
13
aflöning, afbida Nådigt bifall dertill. Vid det, för bildande af skollärare i
Skara inrättade Seminarium är så stort tillopp af elever, att blifvande Sockneskolornes
behof i detta afseende förmodas kunna tillfredsställas.
Sedan Landtbruksinstitutet vid Degeberg, hvars stora gagnelighet är
obestridlig, stiftades, hafva, enligt föreståndarens uppgift, derstädes undervisats
ia5 elever, af hvilka omkring hälften nu äro jordägare. Antalet af
rättare-lärlingar uppgår till 117; och under de sista fem åren har elevernes
antal utgjort 79 och rättare-lärlingarnes 84 särdeles de sednare äro städse
af possessionater begärligt sökte och efterfrågade.
I sammanhang härmed torde böra nämnas Veterinär-inrättningen i Skara.
Den stiftades af professoren P. Hernqvist, som dertill skänkte omkring
booo R:dr Banko; men den synes under sednare åren icke hafva uppfyllt
det ändamål, som dermed åsyftats och bordt vinnas; tvärtom har inrättningen
år från år fått ett minskat anseende, hvilket hufvudsakligen tillskrifves
dels föreståndarens nästan oafbrulna vistande i Stockholm och dels andre
lärarens höga ålder. Desse förhållanden föranledde förra Direktionen för
Veterinär-inrättningen, att redan år i835 göra underdånig hemställning, det
föreståndaren måtte antingen helt och hållet entledigas från sin berörde
befattning, hvilken i sådant fall borde förklaras ledig och återbesättas, eller
ock föipligtas alt ofördröjligen till Skara afflytta, för att sina åligganden
vid inrättningen vederbörligen handhafva. Denna underdåniga hemställning
lärer dock icke hafva vunnit Nådigt bifall, hälst föreståndaren i stället för
att sjelf infinna sig vid inrättningen, der anställt en djurläkare såsom sin
vicarius. Sedermera har den nu varande Direktionen, uti ett utlåtande till
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Sundhets-Collegium, rörande förslag till ändamålsenlig
reglering af Veterinär-inrättningens angelägenheter, förklarat
dess från tid till tid befästade öfvertygelse vara, att någon sådan reglering
icke kunde tillvägabringas annorledes, än genom föreståndarens ständiga
närvaro på stället enligt hvad redan år 1835 blifvit hemstäldt; i anseende
hvartill Direktionen föreslagit, att på föreståndarens plats måtte förordnas
skicklig person, som, mot fullgörande af dennes pligter i deras hela vidd,
ägde tillgodonjuta hans löneföi möner; och anhöll Direktionen, att denna
dess öfvertygelse måtte genom Kongl. Collegium lill Eders Kongl. Maj:t i
underdånighet framföras och med förord understödjas. Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande har sig icke bekant om någon eller hvilken åtgärd derpå
följt.
14
Folklynnet är lugnt, fredsamt och ordningsälskande. Afvikelser härifrån
torde böra hänföras till undantagen. Förnärmande af eganderätten är
merendels verkan af lättja samt dess följeslagare fattigdom och brist; likasom
våldsamheter oftast blifvit föranledde af fylleri, hvilken last dock under
sednare åren aftagit dels derföre att husbehofsbränningen mindre allmänt
idkas, dels ock emedan nykterhetsföreningar, jemte de bildade folkklassernas
efterdömen, börjat bland allmogen sprida deras välgörande verkningar.
Hvad som synes tala häremot är innehållet af de vid Länshäktet förde
fångjournaler.
Dessa visa att vid samma häkte varit intagne:
För grofva trott.
För stöld.
För mindre för-  brytelser och på
enkelt fängelse.
Anhållne för lös-  drifveri och för-  svarslöshet.
Dömde till fän-  gelse vid vatten
och bröd i brist
af böter.
sorn ej tillhört
detta Län.
H
fia
S
■Ö
0
<s
1
Bil
3
jq
Bi
Bysatte personer.
Harn sorn till häktet
åtföljt sine mödrar.
Summa personer.
m.
qv.
ra.
qv.
m.
qv.
ra.
qv.
m.
qr.
ra.
qv.
m.
qv.
År 1838
12
5
198
20
208
8
169
32
282
47
130
16
8
12
1,057
„ 1839
25
120
18
257
82
104
64
121
24
200
33
10
17
1,075
„ 1840
18
2
103
19
181
34
122
21
181
12
173
7
5
1
19
898
„ 1841
32
2
lil
26
262
49
151
26
152
12
176
7
18
14
1,028
„ 1842
13
4
200
43
225
33
163
24
200
24
139
7
16
8
1,109
Summa |90|13j742| 126]l,133j206|709| 167|936|119|818|70|57| 1| 70|5,167
Men härvid bör dock anmärkas, att en mängd af desse fångar tillhört
andra Län eller hitkommit från Pioniercorpsen på Carlsborg.
Pass-journalerne ådagalägga det förhållande, att pass blifvit utfärdade
För sådane, som i främmande
orter sökt arbete.
För sysslolöse, som förelagts
att skaffa sig laga försvar.
Ar
1838 . .
326
202
99
1839 . .
213
168
99
1840 . .
248
156
99
1841 . .
165
168
99
1842 . .
302
232
Summa
1,254
928
Vid jemförelse af dessa uppgifter synes, att antalet af för stöld häktade,
utvandrade och försvarslöse, varit störst åren i838—1842. otvifvelaktig!
en följd af nämnde och näst föregående årens svaga skördar och brist
på arbetsförtjenst.
Näring arne.
Jordbruket är hufvudnäringen. Man måste medgifva, att Länet icke
ärat naturen vanlottadt. Fastän, på sätt i början af Berättelsen blifvit anmärkt,
den så kallade skogsbyggden har mindre god jord, befinnes dock
åkerbruket derstädes i temligen fördelaktigt skick; ty man saknar der hvarken
mulbete eller äng, som, med tillhjelp af odlade foderväxter, sätter
jordbrukaren i tillfälle, att underhålla större ladugård och att med gödning
förse åkerfälten. Å slättbyggden deremot, som har god och på flera ställen
ypperlig jordmån, är brist så väl på bete, som på äng, denman mångenstädes
upplöjt till åker. I saknad af skog till stängsel, möter svårighet vid cirkulationsbruk
och odling af foderväxter. Ladugårdsskötseln är således högst
ofullständig, hvilket vållar, att blott obetydlig del af åkern kan gödas, och
att denne, som ändock idkeligen besås, mer och mer utsuges och lemnar klena
skördar, om icke årgången är särdeles gynnande. Läroanstalter och skicklige
jordbrukares föredömen, i förening med Hushållningssällskapets bemödanden,
gifva dock grundad anledning till förmodan, att menigheten, upplyst
om det felaktiga och rätta af jordens behandling, skall småningom afvika
från nu gällande vanor och antaga ett mer rationel t brukningssätt.
Från Kongl. Landtbruksakademien skall sistlidet år hafva utgått förslag
om bildande af stamholländerier i sex Län, bland hvilka äfven Skaraborgs
Län lärer vara intagit. Då förbättring af boskapsafvel hörer till
de vigtigaste medel att höja jordbruket, vore önskligt, att nämnde förslag
så uppfattas inom Länet, som det förtjenar. Väl har farhåga låtit antyda
sig, att tillgångarne äro otillräckliga för underhåll och fortplantning af ofvannämnde
afvel; men fastän detta inkast icke för närvarande saknar grund,
bör man, å andi’a sidan, beräkna, att, innan racen hinner sprida sig, åtgår
så lång lid, att, om foderkulturen fortfar att öka sig i lika förhållande,
som under sednare åren, det framställda hindret sannolikt upphör.
Hågen hos possessionater att anskaffa, bibehålla och befordra ädla
fårracer, har aftagit. Såsom orsaker dertill torde uppgifvas, att dessa meer
äro ömtåligare; att inköpet är dyrt samt alt finare ull står i för lågt pris.
16
Hästafveln deremot fortfar att bättras, i följd af de tillfällen, som
blifvit beredde till begagnande af så kallade krono- och esqvadronshingstar.
Remontmarknaden, som nu mera blifvit återflyttad från Axvalla hed till
Sköfde, gifver uppmuntran åt dem, som hafva vackra och väl vårdade hästar
till afsalu.
Anmärkningsvärdt torde vara, att tio större landtegendomar i Länet
blifvit inom få år inköpte af personer från andra orter. Köpeskillingarne,
i den mån de liqviderats, hafva gjort en betydlig tillökning uti rörelsekapitalet
i orten, hvarjemte flere bland de nye ägarne vidtagit verksamma
åtgärder till egendomarnes förbättring.
Sedan sista Femårsberättelsen afgafs, hafva, enligt FörsteLandtmätarens
i Länet uppgift, 4°6if mantal, med en jordrymd af ii3,o88 tunneland,
blifvit laga skiftade emellan i,475 åboer, hvaraf 786 qvarblifvit på gamla
tomter, men 739 afflyttat.
Såsom utflyttningshjelp och understöd för befordrande af ett förbättradt
brukningssätt af jorden, har under tiden utbetalts:
Understöd för
Utflyttnings
jordbrukets för-
Summa.
hjelp.
bättring.
<
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
R:dr.
sk.
rst.
Är 1838
5,425
38
Q
2,214
3
Q
7,639
42
6
„ 1839
6,052
24
5
1,682
45
0
7,735
22
2
„ 1840
6,883
37
1
—
6,883
37
t
„ 1841
7,489
27
8
663
6
6
8,152
34
2
„ 1842
5,573
4«
,0
2.064
3
4
7,637
45
2
Summa
31,425
25
91
6,624
11
4
38,049
37
1
17
Årsväxten har varit af nedan anmärkta beskaffenhet:
Hvete.
Råg.
Korn.
Ärter och
annat
trindsäde.
Hafre och
Blandkorn.
Potatis.
Höfångslen.
År1S38
Mindre för-  delaktig ,
herednings-  tiden vidrig.
Medel-
måttig.
Mindre
god.
Knappt me-  delmåttig.
God.
Ymnig.
Under
medel-
måttan.
99
1839
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
Under me-  delmåttan.
Medel-
måttig.
Medel-
måttig.
99
1840
Knappt me-  delmåttig ,
hvetet var
sötigt och
hlandadt
med så kal-  ladt lyxa.
Medel-
måttig.
Y mnig.
Under me-  delmåttan.
Ymnig.
Knappt
medel-
måttig.
Temligen
god.
99
1841
Knappt me-  delmåttig.
Under me-  delmåttan.
Medel-
måttig.
Missväxt.
Medel-
måttig.
1 allmänhet
klen.
Temligen
god, men
skadad af
våtväder
under berg-  ningstiden.
99
1842
Någorlunda
god.
Under me-  delmåttan.
I allmänhet
under me-  delmåttan
Temligen
god.
1 allmänhet
klen.
Under me-  delmåttan.
K,„.
3
18
Och hafva markegångsprisen blifvit af Rikets Ständers Deputerade från
Länet bestämde, med afseende af så väl det löpande årets skörd, som
behållningarne från de föregående och förhållandet på andra orter, till
följande:
1 tunna
Hvete.
1 tunna
Råg.
1 tunna
Korn.
1 tunna
Hafre.
1 tunna
Arter.
1 lispund
Smör.
1 lispund
Ost.
1 vinter-  lass hö på
40 lis-  pund.
1 ärligt
dags-  verke.
ti:ko
Rd.
sk.
r.
Rd
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd-
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
r.
Rd.
sk.
!'.
År
1838
16
32
10
—
7
16
4
—
_
9
—
5
32
-
2
40
—
10
32
—
—
20
-
1839
12
—
—
8
—
—
6
32
—
4
—
-
8
—
5
32
-
2
40
-
10
32
—
—
21
4
1340
12
—
8
—
—
5
16
—
2
32
—
7
16
-
6
—
-
2
40
-
10
32
-
—
20
-
1841
14
_
—
10
_
—
5
32
—
2
32
—
10
-
6
—
-
2
40
-
8
42
8
—
20
-
1842
13
16
-
11
—
6
40
3
16
-
8
—
5
—
-
2
32
-
9
.6
-
—
*9
—
Dessa taxor hafva hvarje år i vissa delar blifvit ofverklagade af Advokatfiskal
i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammarkollegium för Kronans
räkning, äfvensom af åtskillige räntetagare, hvilka i allmänhet vunnit
åsyftad förhöjning.
Länets Hushållningssällskap, hvars nu gällande stadgar blifvit afEders
Kongl. Majit i Nåder fastställde den 27 April i84o, trädde i verksamhet
uti Oktober samma år.
För befrämjande af förbättring i åkerbruket hafva täflingsplöjningar
årligen blifvit anställde, år 1840 vid Skofteby egendom, åren f841 oc^
1842 vid Lidköping och år i843 på Hagestad, i Vadsbo Härad, dervid
premier ur Sällskapets kassa blifvit utdelade. Sällskapet har äfven föranstaltat
om exposition af åkerbruksredskap och åtskillige växtalster, samt
genom dess Beredningsutskott emotlagit och besörjt reqvisilioner af utländskt
lin- och klöfverfrö, äfvensom utsädesråg. Tvänne år har Sällskapet till
täflan anslagit och kungjordt det så kallade Ehrenbergska priset, bestående
af 66 R:dr 32 sk. B:ko, egnadt för uppmuntran af gagneliga ekonomiska
företag; men hittills har icke någon anmält sig för erhållande af denna
belöning. Ur Sällskapets kassa hafva utgått premier till mindre bemedlade
jordbrukare, som utmärkt sig för trädplantering och oländig marks
uppodlande. Inom Vartofta Härad hafva flera af de så kallade Amerikan
-
19
ska plogarne, genom Sällskapets försorg, blifvit införskrifne, för alt användas
i årdrets eller krokens ställe, till jordens luckring och vändning.
Sällskapets bibliotek, till hvilket inköpas de inom fäderneslandet utkommande
böcker i landthushållningsvetenskapen och dermed sammanhang
ägande ämnen, hålles tillgängligt för dem, som sig dertill anmäla.
Angående skogshushållningen, liar Sällskapet låtit från trycket sprida
flere lämplige skrifter, synnerligast omfattande besparing af stängsel och
tjenlige åtgärder derföre, såsom kreaturs betande genom vallgång, m. m.
Sällskapet har öfvertagit de i Kongl. Kungörelsen den 3o Maj i83o
stadgade åligganden, för beredande af odlingslån från Rikets Ständers Bank.
Å de fem odlingslägenheter inom Länet, för hvilka sådane lån blifvit beviljade,
äro de årlige besigtningarne förrättade, dervid utrönts, att odlingarne
i behörig ordning fortgått.
För lättande tillgänglighet och spridande af nödig kännedom i ekonomiska
ämnen, äro kretsafdelningar etablerade inom Vadsbo, Vartofta och
Frökinds Härader samt trakten omkring Lidköping. De frågor, som inom
dessa afdelningar väckas, underställas Sällskapets Beredningsutskott och komma,
efter dess granskning, under Sällskapets allmänna öfverläggning.
I afseende på skogshushållningen är förhållandet i det närmaste sådant,
som det var, då förra Femårsberättelsen afgafs. Att spara för framtiden,
ingår sällan uti allmogens beräkningar.
I den mån skogstillgångarne minskas och priset på skogseffekter stegras,
känner man sig frestad att anlita de förra, för att fylla närvarande
penningebehof. Att freda skogen till återväxt eller uppdraga nya plantor,
påtänkes sällan, sannolikt derföre, att frukterne af sådane omsorger icke
skördas förr än efter en eller två mansåldrar.
Misshushållningen är mest märkbar på de trakter, som blifvit från
kronoskogarne skiftade åt enskildta. Egentliga anledningen härtill torde
vara att söka i den betydliga aflägsenhet, som på de flesta ställen förefinnas
emellan de upplåtne skogstrakterne och de hemman, åt hvilka desse
blifvit anvisade, ty afståndet hindrar ägaren att för åverkan freda sin lott;
och, när en eller annan förstört hvad honom blifvit tillskiftadt, griper han
till hvad grannen sparat. Skogseldar hafva ock under sednare åren bidragit
till skoga ines förhärjande. Icke sällan har visat sig anledning, att de derå
mångenstädes talrikt bosatte intägtsinnehafvare, som ej kunnat erhålla andel
af skogarne och genom skogsregleringarne mistat det bete, de derå begagnat,
af illvilja eller afund antändt elden. Vid dessa förhållanden och då
3*
20
elen omtänksamme hushållaren befarar, att på ena eller andra sältet förlora
hvad honom tillhörer, nedhugger äfven han sin skog, för att åt sig
sjelf bereda åtminstone någon fördel.
Denna bekymrande erfarenhet torde föranleda till betänklighet, huruvida
för det allmänna må anses gagneligt, att framdeles upplåta andelar af
kronoskogar åt hemman, hvilka äro så aflägse, att innehafvarne ieke möjligen
kunna om sine lotter taga behörig vård.
I följd af Eders Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse den 23 Februari 1842 har
Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande dels uppdragit åt Länets Hushållningssällskap,
att föreslå det mest ändamålsenliga sätt, att tillvägabringa
bättre hushållning med enskildtas skogar, hvilket föranledt Sällskapet, att
från trycket utgifva och genom dess i alla delar af Länet bosatte ledamöter
sprida en lämplig afhandling i ämnet, dels ock genom allmänna kungörel
sen,
som Presterskapet anmodats årligen uppläsa från predikostolarne, erinrat
Länets innevånare om så väl de i lagen föreskrifne åtgärder, till förekommande
af eldens spridande från svedjefall, som ock det stora behofvet
af ökad omtanka för hushållningen med skogarne och deras återväxt, samt
till efterrättelse för dem, som icke äro i tillfälle att taga kännedom af den
på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga befallning utgifna handbok i ämnet, meddelat
en kort uppsatts, om sättet att samla skogsfrö, utså dem och uppdraga
plantor.
Äfvenledes har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande lemnat Landthusbållningssällskapet
del af Landtbruksakaderniens skrifvelse den 28 Juli
berörde år och dervid följaktige protokoller, utvisande fördelarne af sågars,
särdeles af Nyby bruks tillverkning, användande, i stället för yxor, vid
träds fällning och aftrumning, samt till Sällskapet öfverskickat de hit ankomne
exemplaren af samma sågar, med anmodan, att afgifva det afLandtbruksakademien
påfordrade utlåtande, om lämpligaste sättet att befrämja
dylika sågars användande; och som exempel .och erfarenhet äro mest verkande,
har Eders Kongl. Maj:t för Skaraborgs Län i Nåder låtit inköpa 12
sådane sågar, för att i kronoparkerne, hvarest årligen fällas och aftrummas
en mängd skog, lemna arbetarne undervisning örn sågarnes begagnande,
samt bibringa så väl dem, som allmänheten, öfvertygelsen om fördelen
deraf. Slutligen har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ock medelst
ku ngörelse låtit komma till allmän känrfedom i Länet, alt Landtbruksakademien
genom skrifvelse den 7 December 1842 bestämdt 2 premier, det
ena en medalj af 25 dukaters vigt, att tilldelas den bland allmogen, som
21
efter fem års förlopp kan förevisa den största vidden af å egna ägor så
tält uppdragna barrträdsplantor, att de med tiden kunna utgöra sluten skog,
och det andra en medalj af 12 dukaters vigt åt den, som inom samma tid
förevisar den dernäst största vidd af så uppdragne barrträdsplantor.
Af Landtbushållningssällskapets omtanka och nit kan man dessutom
vänta lyckliga verkningar uti så väl denna som flera andra delar afLandthushållningen
och hvad dertill hörer.
Skogar inom Länet, behållne för Kronans räkning, äro desamme, sorn
uti sista Femårsberättelsen finnas anmärkte, nemligen:
Kronoparken Tiveden i Vadsbo Härad
„ Sundsmarken d:o
„ Kinneskogen i Kinne d:o
„ Klyftamoen d:o
„ Vara skogen d:o
,, Ledsjömo d:o
„ Stenåsen i Kinnefjerdings d:o .
Råda ås i Kållands d:o
„ Furubacka i Skånings d:o ....
„ Kungslena åsar i Vartofta d:o . . .
„ Edsmären i Laske d:o, circa . . .
„ Mösseberg i Vilske d:o . ,
hvilken sistnämnde en längre tid varit alldeles skoglös, men, enligt Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 16 April i83g, nu är, till föresyn åt
den kringliggande slättbyggden, besådd med skogsfrö.
Under allmän vård stående allmänningar äro:
Stöpen i Vadsbo och Kåkinds Härader.
Hökensås i Vartofta Härad.
Mösseberg i Vilske d:o.
Gryten i d:o d:o.
Hillet i Barne d:o.
Af dessa allmänningar äro Stöpen, Hökensås och Mösseberg under reglering,
samt Gryten bestämd att förvaltas för Vilske Härads gemensamma
räkning; hvaremot Hillet, såsom skogslös, anvisats till nybyggen och odlingar.
Till enskildte äro nu mera upplåtne Russlingen, Ormeskogen och F;igremo,
alla tre i Vadsbo Härad.
Jägeristaten i Länet är till antalet oförändrad.
1.000 tunneland.
850
4,04/4
479
5481
420
560
415
1.000
225
2,000
1,0161
22
Vården af de för Kronans räkning bibehållne och reglerade kronoskogarne
synes oklanderlig. Systematisk indelning till trakthuggning är
införd å alla parker, som hafva dertill tjenlig skog. Äfvenledes är sådan
hushållning införd å en del utarrenderade boställen, der den funnits lämplig;
och flere större, enskilde personer tillhörige skogar, hafva under sednare
åren blifvit efter samma metod afverkade.
Till landtmannens betryggande mot förlust af dess redbaraste lösa
egendom, boskapen, har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i följd af
derom gjord framställning från Landthushållningssäliskapet, vid allmänt
sammanträde den q Mars 1842, tillvägabragt dels ny förening emellan Länets
innevånare, om erläggande af belöningar för rofdjurs dödande, hvilken
förening Eders Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref den 8 Augusti samma
år, behagat i hufvudsaklige delar fastställa, dels ock beslut om inrättande
och underhåll af minst en varggrop inom hvarje härad. Verkningarne af
desse åtgärder hafva ännu icke varit särdeles märkbara. Orsaken tros ligga
deri, att belöningarne, såsom nog ringa, hvarken medgifva att anskaffa och
underhålla hundar, som till vargjagt äro tjenlige, eller att för djurfångsten
göra andra omkostnader. Större delen af de vid sammanträdet närvarande
jordbrukare påyrkade väl förhöjning i premierne, men när sådant bestriddes
af andra, fann Eders Kongl. Maj:t det böra derutinnan förblifva i sitt förra
skick.
Belöningar hafva blifvit utbetalte för följande antal rofdjur:
Vargar.
Loar.
Räfvar.
Gamla.
Unga.
Gamla.
Unga.
Gamla.
Unga.
År 1838
25
19
—
224
245
,,1839
22
36
5
—
238
462
„ 1840
27
18
—
226
401
,,1841
21
16
—
172
399
„ 1842
17
16
—
180
504
Summa
112
105
5
—
1,040
2,011
Är 1838 dödades på allmän skallgång g gamla vargar, för hvilka skottpen
-
23
»ingar ej betaltes. Sedermera hafva, enligt vederbörandes beslut, skallgångar
icke hållits.
Enligt förra Femårsberättelse!! funnos inom Länet:
2 masugnar;
8 jernbruk, med sammanlagdt grofsmide  6,429 Skgf.
manufaktursmide . . . 255 „
Summa 6,684 Skåf.
Dessa bruk voro försedde med i5 härdar, 12 stångjerns-, i räck-,
5 knip- och 3 spikhamrar, sysselsättande arbetare. Dessutom 2 kop
parhamrar
med 6 arbetare.
Under år i838 och 1842 har den förändring skett, att vid Forssviks
Bruk blifvit uppförde 3 härdar med 4 stångjernshamrar; hvaremot vid
samma bruk nedlagts en stångjernshärd och en hammare; att vid Madängsholms
egendom, i Vartofta Härad, blifvit anlagdt ett manufakturverk; att
stångjernssmidet vid Åboholms Bruk blifvit tillökt med 266 SkS” i3 Lg;
smide; att fran Årås bruk, i Wermland, blifvit lill Ribbingsfors, i Amnehärads
Socken, i Vadsbo Härad, öfverflyttade 2 härdar och en hammare
med 8o5 Sk^s stångjernssmide; i följd af hvilka förändringar hela smidesbeloppet
inom Länet år 1842 utgjorde 9,172 SkSf io LSf.
Å landsbyggden finnas:
6 färgerier med 10 arbetare, och produktionsvärde B:ko R:dr 1,994,
2 glasbruk med 60 d:o d:o  70,700,
3 pappersruk med 18 d:o d:o  12,980,
19 diverse smärre fabriker med 24 d:o d:o  4,362,
samt 3 alunbruk, nemligen vid Kaflås, Hönssäter och Carlsfors, sysselsättande
300 personer, för tillverkning af circa 2,070 tunnor alun.
Binäringar.
Desse äro ganska få och obetydliga.
Fiske för afsalu idkas mest af innevånarne på Thorsö och Kållandsö i
Venern, men äfven i sjöarne Wetlern och Ymsen.
Beck och Tjära tillverkas i nästan alla Länets skogsbyggder, dock ej
till större partier. Kolning utgör ock en binäring för dessa trakter.
Stenhuggning och kalkbränning idkas särdeles vid Kinnekulle, roen äfven
vid Billingen, Mösseberg och Hunneberg. Qvarnstensbrott finnes vid
24
Lugnås i Kinne Härad; della lemnar tillfälle till en ej obetydlig förtjenst för
dem, som der nedlägga arbete; ty värdet af qvarnstenar, som derstädes
förfärdigas, uppgår årligen till ii å 12,000 R;dr B:ko, och afsättning af sådane
saknas aldrig.
I Vadsbo och Kåkinds Härader tillverkas hvarjehanda linneväfnader
utöfver ortens behof; och försäljningen deraf sker merendels vid soramarmarknaderne
i närmaste städer. Uti Vartofta Härad räknas förfärdigandet
af åkerredskap, åkdon och kärl af trä, för en hufvudsaklig binäring.
Salpettertillverkningen i Länet synes, enligt Understyresmannen G.
A. Kjellmans afgifna rapporter, nu hafva upphört. Han har nemligen anmält,
att af de 25 salpetterlador, som funnits, en och annan blifvit borttagen
och de öfrige begagnade till andra behofver; att år 184 ^ tillverkats
77 LU 8 U salpetter, men att påföljande året ingen tillverkning ägt rum;
oaktadt Kjellman genom allmänna kungörelser dels gifvit tillkänna sitt och
kronosjuderiverkmäslarnes hemvist, dels ock erbjudit sig, att med biträde
och råd tillhandagå dem, som företaga sjudning. Vid sådant förhållande
hvilket lärer vara föranledt af knapp tillgång på bränsle, och det låga
pris, som för inlösen af salpetter blifvit bestämdt, anser Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, för sin del, ej nödigt eller lämpligt, att Staten
vidare aflönar 5 anställde verkmästare och en understyresman. Den sednares
arfvode utgör 100 R:dr B:ko, och till hvardera af de förre hafva
årligen till och med år 1841 utgått 3 tunnor spannemål, hälften råg oell
hälften korn, jemte ersättning för deras och 4 lärlingars personella kronoutskylder.
Förr beräknade allmogen förtjenst af transport på köpmansvaror, men
denna har aftagit i samma mån, som ångbåtarnes antal ökats och tillfälle
derigenom yppats för de handlande, att för billigare pris erhålla lika
skyndsam transport af varorne. Detta är obestridligt nyttigt för jordbruket,
fastän det minskar, under allmän öfverklagad brist på penningar, behöflige
tillfällen att förtjena sådane.
På vissa orter anses äfven reservskjutsningen för en binäring, men på
andra åter såsom ett onus.
Hållskjutsen deremot är ovilkorligen tryckande, hvarföre den ock blifvit
dels helt och hållet indragen och dels minskad på alla gästgifvaregårdar,
der det lämpligen kunnat ske.
Bränvinsbränningen idkas ej nu så allmänt inom Länet, som förr,
ehuru sjelfva tillverkningsbeloppet ej lärer minskats. År 1835 uppgafs antalet
-
25
talet af bran vinspannor till circa 11,000, med en beskattning af i8,3oo
R:dr, år 1837 till 9,3oo, med 37,000 R:dr skatt, och år 1842 till 5,o35,
med 33,989 R:dr 22 sk. 6 r:st. afgift. Den häraf synbara minskning i
husbehofsbränning har, på sätt förut anmärkt blifvit, i betydlig mån minskat
fylleriet och deraf följande oordningar.
Handtverkare, som, bosatte å landet och derstädes skattskrifne, i väsentlig
mån dela arbetsförtjensten med städernas handtverkare, äro:
6 färgare med 10 lärlingar.
7 garfvare med 11 d:o.
8 kopparslagare med 5 d:o.
5 målare med 3 d:o.
173 skomakare med 129 d:o.
36 smeder med 2 d:o.
i65 skräddare med 123 d:o.
26 vagnmakare med ro d:o och
2 krukmakare, oberäknadt en större mängd, som idka desse och an
dre
professioner såsom binäring eller ej äro i egenskap af handtverkare
skattskrifne.
Sjöfart idka Länets innevånare med 11 fartyg från Lidköping och 8
dito från Mariestad, äfvensom några mindre från ett och annat ställe från
Vettern och Venern.
Sedan förra Berättelsen afgafs, har Nådigt tillstånd erhållits till dels
remonteringsmarknadens flyttning från Axevall till Sköfde, hvarom förut
är nämndt, dels oek 2 nya marknader vid Enebackens gästgifvaregård i
Kinne Härad och Onsjö gästgifvaregård i Laske Härad, den ena i Maj och
den andra i Oktober, samt en i Hjo uti Februari och 3 uti Fahlköping
under Januarii, Mars och Augusti månader hvarje år.
Man förmodade, att, genom desse förfoganden, de på vissa platser förut
vanliga så kallade vägmarknader eller försäljningar under resorne till och
från de lagliga marknaderne, skulle upphöra, hvilket dock icke inträffat;
men någon märkbar olägenhet deraf förspörjes dock sällan, så vida den
tillstädesvarande kronobetjeningen förfar med saktmod och förstånd.
Politisk författning.
Under åren 1838—1842 hafva inom Länet tillkommit:
x pappersbruk,
x färgeri.
26
i garfveri.
69 serskildta lägenheter.
18 sågar.
17 mjölqvarnar, hvarjemte 4 nya stenpar blifvit medgifne att inläggas
i äldre qvarnar.
I följd af skaltläggqingarne hafva 2^J- nya mantal uppkommit, hvaremot
-I- mantal blifvit förmedladt till mantal, en lägenhet fallit i ödesmål
och en vadmalsstamp blifvit nedlagd.
Totalsumman af kronouppbörden i Länet usgjorde:
1850.
1859.
1840.
1841.
1842.
Hvaraf vid de sum-  mariske redogörel-  serne balancerats
såsom beroende på
801,040
1
9
570,855
28
11
589,157
16
6
574,989
14
574,569
1
3
pantförsäljning . .
Knekterotefrihetsme-  del voro debitera-
11,517
4
6
9,982
6
7,144
27
8
5,045
34
8
11,407
1
de med
Antalet af hemman
hvilka utgjorde sist-
1,075
9
7
1,182
23
8
1,292
13
2
1,115
28
5
1,155
39
11
berörde medel var
54mant.
4I| mantal.
47§ mantal.
49j7,; mantal.
mantal.
Samma år hafva 20 113^ ordinarie Rotar tillkommit, oberäknade de
hemman, som blifvit roterade i stället för Comministers- och Länsmansbostället
samt sådane hemman, hvilkas ägor bortgått genom Götha kanal.
Extra roterade äro 384 hela nummer, hvarförutom hemmanslotter och lägenheter,
som icke kunnat i rotar sammansättas, taxerats till 209 daler 8
öre, motsvarande något mer än 8 rotar.
Likasom förr underhålles i Länet:
Af Lif-Regementets Husar-Corps 125 man.
Af Vestgötlia Regemente, afsuttet Cavallen', hvarföre hästvacance
afgift
erlägges
791 „
Af Vestgötha-Dalds Regemente  300 „
och hela Skaraborgs Regemente  1,200 „
Summa 2,416 man
-
27
Rotarnes och Rusthållens kostnader för detta manskaps underhåll beräknas
sålunda:
Yid Lif-Regementets Husar-Corps.
Boställsafkastningen R:dr 16: 32. —
Den årliga brukning som tillkommer rusthållet
Underhåll af hus och hägnad
6 lass ved
Sommarbete för 2 kor och 2 får .
Trosspassevolance och mötesafgift . . .
Husarens beklädnad och defekter å sadelmunderingen
Hästens inköp beräknad efter 200 R:dr,
deraf ...........
Hästens årliga underhåll
99
99
Husarens årliga lön
Andel 1 legan ..........
För husarens förskaffande till och från
möten samt mönstringar
Härpå afgår Rusthålls- och Augmentsräntan
utgörande per medium ....
då verkliga kostnaden för ett Rusthåll gör
och för 125 nummer .......
Efter markegången per medium . . .
Soldatens beklädnad jemte munderingsper
sedlarne
Hästvacance-afgift 7^ t:a Spannemål . .
Trosspassevolance
Afgår Rusthålls- och Augmentsräntorne
Återstå för hvarje Rusthåll ....
Kostnaden för 791 nummer gör således
4:
32.
—
8:
—
—
6:
—
—
5:
—-
—
13:
iC.
3.
30:
—
—
20:
.
■
80:
3:
O.
—
z:
3:
16.
-
192:
—
3.
78:
i3.
5.
113: 34.
10.
nte.
Ir 51:
26.
6.
10:
-
_
60:
12.
2:
24.
124:
14.
6.
78:
i3.
5.
46:
1.
1.
14,215f 34. 2.
36,403: 10. 11.
Transport R:dr 50,618: 45.
4*
28
Transport R:dr 50,618: 45- f.
VestgöthaDahls och Skaraborgs Regementen.
Efter medium af markegången, beklädnadsbidraget inberäknadt,
55 R:dr q sk. 7 r:st. för hvarje nummer
och således för tillsammans i5oo nummer . R:dr 82,890: 23. —
När man härtill lägger båtsmansvacancen för Städerne „ 500: 22. 8.
så utgör rustnings- och roteringskostnaden för Länet R:dr 134,018: 42- 9*
Alla de år i83o, i anseende lill inträffad missväxt, åt Länets innevånare
af Staten lemnade lån äro nu godtgjorde, hvaremot af 1826 års undsättningsmedel
ännu återstå oliqviderade 4$7 R;dr 44 sk- 6 r:st.
I afseende på liqvid af enskildta skulder, anmärkes att lagsökningarnes
antal vid härvarande Landskansli utgjorde:
År 1838
3,573.
,,1839
3,595.
„ 1840
3,733.
,,1841
3,673.
„ 1842
4,822.
De hafva således märkbart ökats endast år i842> hvartill orsaken lärer vant
en mindre god skörd näst förutgångna året, jemte den tilltagande penningebristen.
Att välmågan aftagit är ej deraf en följd.
Kronobrefbäringen anses fortfarande vara ganska besvärlig, ehuru uteblifvande
af klagomål under senare loppet af åren antyder, att den sällan
missbrukas; och har Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till vinnande
af kontroll och ordning i detta afseende föreskrifvit, att vissa dagar skola
vara bestämde för ordinarie brefgången; att extra brefbäring icke får utan
i nödfall begagnas; att, när sådant påkallas, brefafsändaren skall utanpå
brefvet anteckna hvilket ämne det rörer, och att sista brefbäraren må vara
berättigad att få brefvet i sin närvaro öppuadt, för alt kunna bedöma huruvida
extra brefbäring varit af behofvet påkallad eller icke, samt i senare
fället kunna emot afsändaren anställa laga åtal.
Väghållningsskyldigheten är i allmänhet betungande i anseende till vägarnes
mängd i detta Län och bristen på tjenliga fyllningsämnen på närmare
håll. Strängt fullgörande deraf på vissa orter gränsar till omöjlighet
och väglagningen kan svårligen blifva fullkomlig så länge den utgör ett vid
jorden fästadt besvär och dertill således måste väljas ej den tjenligaste, utan
för jordbrukaren ledigaste tid.
Polisen inom Länet handhafves af 6 Magistrater och 6 Stadsfiskaler i
20
städerna samt 5 Kronofogdar, a5 Länsmän och en Landsfiskal på landet, biträdde
af Kronofjerdingsman och inom byelagen valde ordningsmän, som
erhålla förordnanden och instruktion af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Hälsovården handhafves af så väl 2 ordinarie Provineial-läkare i Mariestad
och Lidköping, samt 2 extra Provincial-läkare med stationer i Hjo och
Falköping, som ock af andra i Länet boende praktiserande Läkare. För öfrigt
är hälsovården, likasom sedligheten, föremål för Presterskapets och Kyrkorådens
uppmärksamhet.
Några anmärkningsvärda folködande sjukdomar, då man undantager rödsot
och nerffeber, som inom en och annan Socken yppat sig, hafva under
loppet af de fem sednare åren icke varit i Länet gångbara. Veneriska smittan
är i aftagande; åtminstone har primitiva formen deraf mera sällan
framträdt.
Inom Länet äro anställde 27 examinerade barnmorskor, stationerade 4
1 Mariestad, 3 i Lidköping, \ i Skara, 3 i Sköfde, 2 i Hjo och en i Fahlköping;
hvaremot å landsbygden finnes blott 3 i Wadsbo, 2 i Höjintorps,
4 i Vartofta och 2 i Läckö, men ingen i Skara fögderi. Anmaningar att
antaga flere hafva aflupit utan åsyftad verkan, emedan allmogen ej vill bestå
nödig aflöning åt dem, utan heldre anförtror sig åt så kallade hjelp(jvinnor,
som äro i yrket aldeles okunnige och af hvilkas biträde ofta uppstå
menliga följder.
Inom Länet är blott en enda sjukinrättning, nemligen Lazarettet och
Kurhuset i Mariestad, som rymmer po sjuksängar. Sjuknummern derstädes
har under åren 1838—0842 utgjort per medium omkring 4^0. Denna inrättning
har, sedan den under förra femårs-perioden flyttades till den nuvarande
lokalen, vunnit så betydlig utvidgning och förbättring, att den numera
med synnerligt förtroende anlitas och i det närmaste är tillräcklig för
Länets behof. Den är ock otvifvelaktigt bland de bästa sjukinrättningar i
Landsorten.
Fattigförsörjningen på landet är ställd på bättre och sämre fot, alltsom
tillgångarne och omständigheterne medgifva; dock förspörjes icke att åldrige,
orkeslösa eller sjukliga någorstädes lemnäs utan understöd och ovilkorligt
behöflig hjelp.
Uti Mariestad har blifvit införd en så ändamålsenlig fattigvård att allt
tiggeri uti husen, åtminstone af stadens fattige, upphört. De mest behöfvande
och sjuklige intagas uti stadens rymliga och välordnade fattighus, der
fattighjonen hållas till lämplig sysselsättning, och de öfriga njuta daglig förplägning,
som de få derifrån afhämta. Dessutom erhålla fattige personers
30
af arbetsklassen barn, ulan betalning, en portion soppa eller ärter sarai bröd
hvarje middag.
Öfrige Städernas anstalter i detta fall synas vara mindre val ordnade.
Fastän menigheten bordt mer och mer inse ny tian och nödvändigheten
af besparingar under gynnsamma årgångar, för att, när missväxt inträffar,
ej sakna egne hjelpmedel, har likväl inrättningen af Spannemålsmagasiner
icke nått önskvärd fullständighet.
Vid slutet af år 1842 funnos, enligt Kronofogdarnes rapporter, så beskaffade
magasiner uti allenast 116 socknar med nedanantecknade behållningar:
-
Contante pen-  ningar i B:ko.
Råg.
Korn.
Hafre och
Blandkorn.
Stimma
Spanuemål.
R:dr.
sk.
r.
T:r.
k:r.
T:r.
k:r.
T:r.
k:r.
T:r.
k:r.
470
5
6
495
25
448
8
828
5
1,772
6
3,155
12
3
882
5
143
18
1,428
5
2,423
28
105
7
7
1,835
—
10
27
1,133
16
2,979
11
af
serskilde
slag
2,749
—
3,000
—
“
d:o
d:o
1,700
—
a4 Socknar i Skara fögderi
3i Socknar i Höjentorpsd:o
28 Socknar i Wadsbo d:o .
21 Socknar i Vartofta d:o .
12 Socknar i Läckö d:o . .
Naturligtvis är denna penninge- och spannemåls-tillgång alldeles otillräcklig
för en folkmängd af omkring 178,000 personer, helst magasinernes
förråder blifvit till större delen utlånade och säkerligen inträffar, alt många
af dem, som lånat, icke kunna, då ofördelaktig årsväxt inträffar, verkställa
den återbetalning, hvartill de förbundit sig.
Sedan man erfarit fördelarne af de i några andra Län inrättade brandstodsbolag
lill försäkring af icke allenast bus, utan ock lösören, tillvägabragte
Länets Husliållnings-sällskap äfven här en sådan anstalt, hvilken, efter det
Eders Kongl. Majit den 14 December 184 • behagat meddela fastställelse af
Reglementet, trädde i verksamhet den 26 April i84<; och redan vid första
årets utgång hade bildat sig 131 Brandstods-kommittéer, från hvilka in
kommit
14,494 godkände försäkringsuppgifter på tillsammans 16,665,470
B:dr B:ko. Bolagets utgifter under loppet af samma år uppgingo till 7,365
R:dr i3 sk. 1 r:st., som, fördelade på ansvarighetssumman utgjorde icke
fullt 2 sk. 1 rist. på hvarje 100 R:dr. Belåtenheten med denna anstalt
vitsordas säkrast af det förhållande^ att såsom delägare anmält sig personer
från alla socknar i Länet.
Hela ansvarighetssumman har nu Stigit till 19,622,280 R:dr.
Det mera vidtomfattande Bolaget mellan alla städer i Riket till försä
kring
för eldskada å lösören i allmänhet, varulager och machinerier, hvil
-
31
ket den 3o Augusti 1842 fick dess reglemente af Eders Kongl. Maj:t i Nåder
faststäldt och den påföljde December trädde i verksamhet, har äfven
tillvunnit sig förtroende och belåtenhet i städerne inom Skaraborgs
Län, hvilkas godkända försäkringar, vid sistlidet års slut uppgingo:
Uti Mariestad till R:dr 308,940:
„ Lidköping
501,080:
„ Skara . . . .
338,010:
„ Sköfde
65,300: — —
» Hjo
91,250: — —-
„ Fahlköping
61,800:
Summa R:dr 1,366,380: — —
Sparbanker äro inrättade med behållning vid slutet af år 1842:
å Landet: vid Bromö Glasbruk B:co R:dr 9,707: 87. 8.
och vid Carlsfors Alunbruk  „ 3,189: 17. q.
i Städerne: Lidköping  „ 3,120: 18. 5.
och Mariestad  „ 52,002: 16. 5.
Från Länets Hushållningssällskaps beredningsutskott bar till direktionen
för sistnämnde bank blifvit framställd fråga, huruvida samme bank
skulle vilja såsom en centralinrättning, till förräntande och under vanlige
vilkor för uppsägning och återbetalning, mottaga medel, som från andre
inom Länet blifvande dylike stiftelser kunde insändas; hvilken framställning
Bankens direktion under vissa vilkor bifallit. Anledning är dock att
desse vilkor hvarken blifvit eller blifva antagne, hälst utskottet sedermera
uppgjort förslag till reglemente för en gemensam sparbanksinfattning för
alla socknar inom Länet.
Härförutan är i Skara stiftad en så kallad nykterhets-sparbank, af hvilken
äfven landtboer, som afsagt sig bruk af spirituösa drycker, få sig begagna.
Enligt erhållne uppgifter, skall icke eller denna stiftelse sakna fram
gång\.
Örebro Privatbank, som erhållit privilegium år 1837, har, genom ett 1
Mariestad inrättadt afdelnings-kontor betydligt underlättat Länets penningerörelse
och med förut saknade förlagskapitaler, försett såväl stads- sorn
landtmanna-näringarne. Lifvad spekulation, en gifven följd af lättad penningetillgång,
har ock under sednast förflutne åren tilltagit och bidragit till
utveckling af flere näringsgrenar.
Genom afdelningsdirektionens urskillning, vid beviljande af creditiver
och lån i privatbanken hafva de befarade olägenheterne eller vinglerier och
allmogens inlockande i affärer, som den ej förstår att sköta, förekommits.
32
På grund af desse förhållanden, finnér Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
sig böra vitsorda att nämnde bank utöfva t ett välgörande inflytande
och att nedläggandet deraf skulle, om icke andra motsvarande inrättningar
anordnas, försätta Länets innevånare uti den mest vådliga och bekymmersamma
belägenhet.
Visserligen hafva klagomål låtit höra sig, såväl deröfver, att banken
skall minskat sitt rörelsekapital just då penningebristen varit störst, som
ock, att diskontlån, då de utlemnats blott på 4 månader, icke motsvarat
deras ändamål; men då det ena eller andra otvifvelaktig! varit en följd af
bankstyrelsens omtanka för bankens säkerhet och af de vilkor, hvarunder
den blifvit privilegierad, torde nämnde olägenhet icke böra inrättningen,
sådan den framträdt, eller dess styrelse till last föras.
Städerne i Länet bade vid 1842 års mantalsskrifning:
Mariestad 1,570 innevånare, deraf  999 skattskrifne.
Lidköping 2,011 „ „  1,303 „
Skara 1,639 „ „  964 ,,
Sköfde 669 „
426
.Hjo 620 „
417
Fahlköping 574 ,, 362 ,,
Dessa städer utgöra Mariestad 3j, Lidköping 4L Skara r£, Sköfde %,
Hjo 1 och Fahlköping £:dels båtsmansrote, hvarföre vacance-afgift erlägges.
Beloppet af denna likasom statsbidragen af städerna, deras ägovidd
111. m. utvisar tabellen; om deras undervisningsverk, sjuk- och fattigvårdsanslalter
är här förut ordadt.
Der finnas:
i Klädes- och Ullväfnadsfabrik med 24 arbetare och tillverknings
-
värde
29,154:
4 Snusfabriker med 8 arbetare och tillverkningsvärde
r>
9,930:
11 Färgerier med 25 d:o d:o
99
8,625:
17 diverse smärre fabriker med 54 d:o d:o ....
99
26,574:
Summa
R:dr 74,283:
Marieholm i LandsCanzliet den 2 Mars 1844*
H. A. DORCHIMONT.
IF Hedenstjerna. C. /• Limdberg.
UTI
Kronobergs Lä»
TILL
KOMCrL. MAJIT
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & S Ö N E I! ,
Kongl. Boktryckare.
Då jag nu för fjerde gången under min tjenstetid har Nåden afgifva den
anbefallde femårsberättelse]!, torde jag få hufvudsakligen åberopa innehållet
af min sednasle, med tillägg af sådane förbättringar eller förändringar i ekonomiskt
afseende, som här förtjena att omnämnas.
§• 1-
Länets allmänna beskaffenhet.
Jordytan inom Kronobergs Län är mycket ojemn och stenbunden. —
Sjöar, strömmar, mossar och kärr, stenhögar och ljunghedar, bättre och
sämre skogsmarker, löf- och barrskog omväxla; men större bördiga fält finner
man endast vid några få betydligare landtegendomar.
De största sjöar i Länet äro Åsnen, Bolmen, Helga sjö, Möckeln och Salen,
men det genomskäres af en mängd mindre sjöar, af hvilka likväl under
sednare åren många genom uttappningar förvandlats till bördiga ängar
och åkerfält, likasom betydliga sträckor vattensjuk mark derigenom blifvit
torra och odelbara.
Hågen att odla och förbättra den magra jorden inom detta Län har på ett
förvånande sätt tilltagit under loppet af ett tiotal år, och man likasom trotsar
de många naturhindren för att genomdrifva föresatsen att stenbryta och upparbeta
de mest oländiga trakter. — Länets possessionater och ståndsperso
-
Femär s-berättelse frän Kronobergs Län,
1
2
ner föregå med berömvärda efterdömen och allmogen börjar ali följa dem.
— Nästan inom alla härader förekomma större odlingsförelag. — Bristen
på medel att verkställa dem är dock ett mägtigt hinder för utförandet.
Man bar emellertid icke varit overksam till vidtagande af anstalter för
förbättring i Länets naturliga beskaffenhet.
Jag hade, till bevis derpå, tillfälle i min förra femårsberättelse underdånigst
anmäla, att egaren af Drättinge egendom i Uppvidinge härad, numera
aflidne Friherre Rappe, ultappat en sjö, som redan tre år efter ut tappningen
lemnat betydlig afkastning, och med visshet kan antagas alt derifrån årligen
afyttras hö till ett belopp af omkring 14,000 Lisp.
Sjön Nisten i Konga härad har på slrandegarnes bekostnad blifvit utlappad,
ett arbete som kostat omkring 3,333 R:dr 16 sk., äfvensom Rinkaby
sjön i Kinnevalds härad nu är under uttappning. Till sänkning af sjön
Elen i Allbo härad har Eders Kongl. Maj:t anslagit 2,661 R:dr 20 sk. 1 rst.
Inom detta Län hafva endast strandegarne kring nämnde sjö erhållit anslag
af de medel, Rikets Ständer för dylika förelag vid sednaste Riksdag
bestämt.
Undersökning om sjön Möckelns sänkning är ock anställd, och som härigenom
betydliga sträckor af nu vattensjuk jord skulle uttorkas, lära strandegarne
söka göra sina anspråk gällande om Statsanslag till företagets utförande.
Egarne af Bergqvara, Huseby och Lässebo Bruks- och Landl-egeiulomar
hafva derå nedlagt betydliga kostnader under sednare åren genom mossars
utdikning och andra större odlingslägenheters upparbetande: och i mån
af förmåga och jordrymd följes detta efterdöme öfverallt. — Boställsinnehafvare
Sto icke mindre nitiske att förbättra sina boställen, hvarvid jag företrädesvis
bör omnämna Kyrkoherdelägenheterne i Nottebeck, Östra Thorsås
och Täfvelsås, hvilkas innehafvare uppoffra betydliga summor på stenbrytning
och odling. — Innehafva ren af det förstnämnde, Kyrkoherden PeIreen,
bar vunnit en viss ryktbarhet för sina oerhörda och kostsamma slenbrylningar
och är högt förtjent af uppmuntran derför.
Såsom äfven förtjent af uppmärksamhet för vackra odlingar och betydlig
slenbrylning bör ock egaren af Gåfvetorp anföras, utom ilere andre för
landels odling nitälskande män.
3
Under loppet af ur 1843 hafva, enligt detta Läns Hushulluings-Sällskaps
till L a 11 d l b r u k s - A k a de m i e 11 afgifne årsberättelse, 1,362 tunneland jord blifvit
till åker uppodlade, oberäknadt de flere sjöar, sorn äro under uttappuing.
Få Län torde erbjuda den mängd större odlingsbara mossar och lägenheter,
tjenliga till odling, sorn delta. — Orten är för fattig att kunna bekosta undersökningarne
härom, men det vore af stor vigt och det mest välgörande
inflytande, om vid kommande Riksdag Ständerne egde medel att disponera
för så väl undersökningar sorn nyttiga odlingsförelag i allmänhet.
Det af Rikets Ständer vid sednaste Riksmöte vidtagna nyttiga beslut, alt
bevilja anslag till vägars anläggning och backars borttagande, hade för Kronobergs
Län, sorn är så brutet och besväradt af större backar, kunnat bereda
landet lättade transporter och väl behöflig arbetsförtjenst, om menigheterne,
efter derom erhållen uppmaning, i rätter lid öfverenskommit att till
företagens utförande begära nödigt Statsanslag. — Efter föregångne undersökningar
på Statens bekostnad, hafva emellertid anslag i Nåder beviljats för omläggning
af den del af vägen emellan Wexiö stad och Alfvestad gästgifvaregård,
hvaröfver en af de brantare backar går, hvilken derigenom undvikes, äfvensom
till Noltebecks-backarnes sänkning å vägen emellan Nottebecks och Stockatorps
gästgifvaregårdar; hvarförutan anslag blifver i underdånighet begärdt
för omläggning af den vägsträcka emellan Wexiö stad och Åreda gästgifvaregård,
sorn omfattar de vådliga och för skjutsande så högst besvärliga Åreda
backar.
På stora vågen från Wexiö till Carlshamn finnas på de sista 6 milen
flere betydliga backar, hvarföre jag till lättnad för den alldagliga trafiken
häremellan och denna närmaste sjöstad ämnat särskildt fästa Eders
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på behofvet af understöd till deras
undanrödjande.
Det redan för trettio år sedan väckta förslag, att öppna båtled från Helga
sjö genom sjöarne Åsnen och Salen till Carlshamn, har ånyo väckts och
omfattas af många med intresse. — Det skulle för en ort, som saknar afsättning
för sina produkter utom Länet, vara åtminstone för en betydlig del
deraf särdeles vigtigt om en sådan båtled kunde öppnas, och det åligger mig
att särskildt till Eders Kongl. Maj:l inkomma med underdånig anhållan om
anslag till undersökning i afseende på företagets både nytta och verkställbarhet.
4
§. 2.
In vanare.
Genom tabellverket, som ingår från ecclesiastika myndigheterna och lahell-kommisionen,
upplyses säkrast förhållandet med folkmängden inom Länet;
men, så vidt den beräknas af mantals-längderna, utgör Länets nuvarande
folkmängd 121,451 personer af båda könen, deraf 52,694 äro mantalsskrifna
och 68,757 man talsfria. Smålänningen är, som förr är anmärkt, till
lynnet lätt och liflig, höflig och tjenstfärdig, men är särdeles i vissa trakter
nog böjd för handel. Folkets moraliska och religiösa bildning beror hufvudsakligast
på presterskapel. Der det befinnes nitiskt och verkar med goda
efterdömen, såsom i allmänhet är förhållandet, der röja sig omisskänneliga
tecken till en bättre sakernas ordning.
Alt sedeförderfvet icke aftager visar den tillväxande fångpersonalen.
Länshäktet öfverfylles af lösdrifvare och sådana, som sakna laga tjenst och
försvar. Lättja och sysslolöshet höra icke Lill massan af folkel i Kronobergs
Län, tverlom lärer på få ställen i Riket en mera sträfsam allmoge
finnas, men utom de förr antydda orsakerna till tiggarhopens ökning, och
deribland den obegränsade rättigheten att bygga obelänkta äktenskap, bidraga
äfven andra omständigheter tili fattigdom och lösdrifveri.
Dryckenskapslasten har visserligen något aflagit, i följd af den bättre
anda, sorn nykterhets-föreningarna åstadkommit, hvarföre denna last endast
kan anses verka mera partielt på folkets sedlighet. Allmogen lefver i allmänhet
högst tarfligt och gör aila möjliga inskränkningar, för alt kunna uppfylla
sina förbindelser och betala sina skatter.
Besvärlig afsättning för landlmanna-varor i en ort, aflägse från sjöstäder,
utan vatten-kommunikationer, bristande arbetsförtjenst i vissa trakter
och en penningebrist, som stört all kredit man och man emellan och holar
att förvandla mången såsom förmögen ansedd till vinglare, alla dessa omständigheter
inverka ofördelaktigt på Länets inbyggares ekonomiska ställning.
Utvägarne alt afhjelpa detta ofördelaktiga förhållande tillhör mig ej
att här föreslå.
5
§. ar.
ISårin gar.
Åkerbruket fortfar alt utgöra en hufvudnäring i detta Län. HushåDnings-Sällskapet
söker uppmuntra till verksamhet och till förbättring af den
slenbundna jorden. Bristande förmåga hos mängden att upparbeta sträckor
af jord, Jivilka nu måste ligga obegagnade, föranleder dock till den allmänna
önskan, att staten egde disponera en odlingsfond, hvarutur jordbrukaren
mot säkerhet i sin jord kunde erhålla lån till låg ränta. 1 ett Län, der
läge och jordmån äro i allmänhet så missgynnande som här, gifves ingen
annan utväg alt bereda välstånd och näringarnas upphjelpande.
Under loppet af de sista tio åren har åkerbruket likväl här gjort stora
li a msteg. Agronomen Johnson har under de flera år, han gagnat med sitt biträde,
uppmuntrat till en mängd större odlingsföretag, så att, på sätt här förut är
anlvdt, icke endast Länets possessionater utan äfven allmogen, på hans inrådan
och utan bistånd af statsmedel, utdikat större mossar och uttappat
många sjöar, hvilka nu bära ymnigt gräs och säd.
Om det magra och ljunghe växta Sunnerbo härad egde medel att använda
på uppodling af de betydliga mossar och slättmarker, som der kunde
upparbetas, så skulle Kronobergs Län icke i svårare missväxtår behöfva
hemta sina spannemålsförråd från aflägsnare orter.
De allmänna sädesslagen äro råg, korn, hafra och blandsäd af bafra och
v årråg; hvete produceras endast på några få ställen. Den labella riska redovisningen
för utsäde, afkastning och kreaturs-födsel i ett helt Län kan väl icke
vara fullt tillförlitlig; men den, som är bekant med lokalen, finnér dock,
att berörde redovisning innefattar åtminstone en approximalif visshet oul
förhållandet i det liela.
Man har äfven här varit angelägen alt förskaffa sig sådan förbättrad åkerbruksredskap,
som reder jorden väl, oell genom anställde smärre profplöjningar
hos flera för åkerbrukets uppkomst nitälskande landtman har allmogen
6
lärt sig inse nyttan af elen förbättrade redskapen, sä all denna torde snart
nog mer allmänt komma att användas.
Boskapsskötseln har af ålder varit Länets hufvudnäring; men förhållandet
är nu icke alldeles enahanda som förr. Handel med oxar drefs då i
stort och inbringade icke obetydliga penningeSuminor till denna landsort;
men utom det den allmänt öfverklagade penningbristen föranledt prisernas
fallande, har den under flera på hvarandra följande år inträffade svåra foderbristen
gjort till en nödvändighet, att dels lill underpris försälja och dels
slagta en betydlig del boskap. Det fordras tid och lyckliga skördar för att
återställa kreaturshandelu till hvad den fordom varit; men man bör ock
hoppas, att, i den mån jorden hinner blifva uppodlad och växelbruket mera
allmänt antaget, öfvertygelsen om viktualiehandelns inflytande i landlhushållniugen
skall blifva mera allmänt stadgad, i synnerhet sedan den praktiska
kännedomen om alla de foderväxter, hvilka uti vårt klimat ännu kunna
odlas, hinner utvecklas och genom fortsatt odling göras lefvande. Den
stränga betningen å så väl ängar som hagar är en lätt insedd orsak till
minskad växtlighet af gräset och hvarföre mossa och ljung allt mera taga
öfver handen.
Då smör, som föga ingår i allmogens matredning, är en af Smålandsbondens
förnämsta afsättningsartiklar, är det ock vigtigt ali lästa uppmärksamheten
på ladugårdsskölselns förbättring genom goda racer. Boskapen är
allmännast liten, särdeles hvad kor angår, men afseende måste nödvändigt
fästas på beskaffenheten af hagbetet. Det vore af obestridlig nytta om lältfödda,
förbättrade kreatursraeer kunde här införas.
Herr Grefve Posse på Bergqvara har anskaffat en tjur och en qviga al
korthornad race, och så långt tillgången medgifvit har den blifvit i orten
kringspridd. — Derest staten kunde underlätta företaget, skulle säkert mången
landtman vara hugad att förskaffa och till allmänt gagn underhålla sådan
förbättrad boskapsrace, som för denna ort ansågs lämplig.
Htislafiieln i Länet är af ingen betydenhet. Säd kan föga beslås i en
sädesfatlig provins och likväl hörer den lill hästens dagliga spis, om han
skall trifvas. Småländska bonden sköter ej sin häst väl, hvarföre denne merendels
är modstulen. Man har ock rätteligen anmärkt, att, oaktadt brist på
7
både dugliga och större hästar, är dock eli helt kavalleriregemente förlagdt
i Småland.
Från Flyinge stuteri har nästan årligen flere hingstar varit stationerade
på åtskilliga ställen inom Länet, i ändamål att upphjelpa racen, men enligt
insände språngsedlar hafva högst 1'å föl efter dem fallit; och jag har derföre
ej ansett mödan värdi att, lill förlust för både staten och enskilda, vidare
reqvirera deraf, — hvaremot jag, på grund jemväl af Hushållnings-Sällskapels
derom yttrade önskan, hos Chefen för Slulerislyrelsen väckt framställning
derom, alt vissa premier kunde anslås åt dem, som förskaffade sig och
till ortens nytta underhölle starka beskällare, helst af INorsk race, och som
kunde styrka, att minst tjugu föl under året efter hvardera fallit; men sorn
jag till svar erhållit, att Styrelsen icke för sådant ändamål egde disponera
medel, så lärer hästafvelns förädling och förbättring inom Länet tills vidare
få höra lill de fromma önskningarne.
Fårafveln har i Kronobergs Län icke kunnat blifva en så lönande näling,
som på många andra orter i Riket: -— orsaken dertill är flerfaldig.
Här saknas väl icke tjenlig! och på vissa trakter ymnigt sommarbete för får,
men den i allmänhet inskränkta egovidden gör att äfven större possesionater
icke betydligt utvidga fårafveln, hufvudsakligen likväl derföre alt vinterfodret
olla är otillräckligt för ladugårdens behof. Liom Länet afsättes dessutom
icke den finaste ullen, och lång landtlransport fördyrar varan å andra
orter. Allmogen i Sunnerbo härad har större hjordar, hvilka finna ett godt
sommarbete å ljungmarken och lefva om vintern af löf. Dessa får äro grofldliga;
och visserligen förfärdigas ännu vadmal, som försäljes inom och utom
orten, men innan fabrikationen af kommisskläden mera allmänt uppkom,
hade en i alli annat afseende vanlottad landsort icke obetydlig inkomst af
denna vadmalsförsäljning. En lid torde likväl komma, då man linner sin
uträkning uti alt uppdrifva fårafveln äfven här. Om denna näring för närvarande
icke slår pä den högre ståndpunkt, som annorstädes, må man ej tillskrifva
sådant bristande industri eller liknöjdhet, utan helt enkelt de lokala
omständigheter, som icke undfalla dem, hvilka äro dermed bekanta.
Skogurne borde utgöra eli ömt föremål för hvarje medborgares uppmärksamhet.
Man bar länge klagat öfver misshushållning dermed och denna
klagan är ej ogrundad. Skogsförsäljning fortfar alt i vissa delar af Länet
vara en betydlig inkomstkälla, ehuru det allmänna svedjandet gör täta lör
-
8
•(kleiser, örn våra fällde eller svedjade skogsparker kunde några år hållas
instängde och fredade för boskapsbele, skulle både återväxten och bättre
sommarbete derigenom befordras.
Efter tvänne nära på hvarandra följde större eldsvådor i Wexiö, har
en myckenhet stor och vacker skog blifvit från kringliggande trakter till
stadens återuppbyggande försåld, hvarigenom priserna derå stigit. Ett mindre
varsamt hushållssätt dermed kan snarare än man tror föranleda brist
på tjenlig skog, äfven i denna skogrika ort. Af den allmänt begagnade rättigheten
att inlösa ekskogen befaras snart nog brist på denna trädsort till
de nödvändigaste behof.
Ljungby ofta omnämnda flygsandsfällt innehåller 128 tunneland 16 kappland
mer och mindre växtlig barrskog samt lofvar att för den skoglösa ort,
der den är belägen, blifva af stor nytta, om man lyckas att hädanefter som
hittills vårda och inlreda denna vackra plantering.
Länet har en Jägmästare med lön på stat och skyldighet att biträda
när han påkallas. Den väckta omtankan att indela skogen till trakthuggning
följes visserligen hos en och annan enskild, men å alia skogar, tillhörige
boställen vid Calmar regemente, användes med fördel trakthuggning.
De i min sednaste femårsberättelse upptagne häradsallmänningar Hössö
och Möcklehult i Kinnevalds härad äro, efter skedd indelning i hemmanslotter,
i.umera tili skatte försålde, och af köpeskillingarne är bildad en kassa,
hvaraf räntan under en direktion, vald af häradets invånare, disponeras
till allmänt nyttiga företag inom häradet. De tvänne öfrige häradsallmänningar
Ideberg och Allg unnen äro afrösade, men rörande den förra eller Ideberg
är tvist yppad af närgränsande hemmansegare om dem frånkänd betesrättighet,
och målet beror på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning. Den å
Allgunnen verkställde skattläggning är ännu icke af Kongl. Kammar-Kollegium
fastställd.
Bränntorf gagnas endast inom den skoglösa delen af Sunnerbo härad.
Stängsel eller byggnadssätt har i allmänhet icke undergått någon förbättring.
Här råder dock en allmän täflan att lägga vackra stenmurar, och för ofri
brukas vanligen så kallad skidgärdesgård.
Brunn
-
9
Brännvinsbränningen liar visserligen äfven i della Län kunnat belraklas
som en hufvudnäring och en bland de betydligare i anseende till mängden,
som idkar den, samt förbrukningen dertill af råämnen, säd och potates.
Den kostsamma redskapen och dess förändring vid hvarje Riksdag har likväl
stadgat det beslut hos mångå possessionater, att antingen nedlägga handteringen
eller utöfva den blott tili husbehof. Husbehofsbränningen förbrukar mest
slösäd, h vilken vid fabriksbrännerierne förkast as, såsom föga lönande att begagna.
Om man derföre jemför fördelarne hos fabriksbränningen, minskad
arbetskostnad och vedbesparing jemte en högre provenué, mot fördelarne hos
husbehofsbränningen af besparing å den bättre spannemålen, att icke nämna
fördelen af mindre tillgång på sjelfva brännvinet, sä skulle jag tro, att det sednare
tillverkningssättet i nationäl-ekonomiskt afseende är att föredraga.
Till bevis på tillverkningens aftagande torde böra nämnas, att brännvinsskatten
år 1840 utgjorde 17,420 R:dr 21 sk., men deremot 1841 endast
13,624 R:dr 45 sk., 1842, 15,384 R:dr samt sistlidet år 13,982 R:dr 15 sk.
6 rst. Att tillgången på brännvin förminskas och att varan fördyras synes vara
det enda rätta korrektivet, och frågan derom ett värdigt föremål för lagstiftningens
uppmärksamhet. Om såsom njutningsmedel denna dryck förtärdes
måttligt i allmänhet och den kunde vid större allmänna sammankomster
fullkomligt afhysas, skulle den icke åstadkomma all den skada för både hälsa
och kassa, som det surrogat af så kalladt portvin, mallaga, cognac eller
annan rusgifvande dryck, hvilkas hufvudbeståndsdel ändock är brännvin, hvaraf
nykterhetsvännerne stundom begagna sig i stället för brännvin. Man lärer
dock icke hastigt öfvergå till någon allmännare öfvertygelse om nyttan af tillverkningens
afsk alfa lide, så länge varan är afsättlig och dranken anses af så
många oumbärlig för iadugårdarnes bestånd.
Bergs- och Bruksrörelsen är en näring, som har samband med skogsbruket
och beror af bruksinnehafvarens penningestyrka. Bland de bruksegendomar,
som hafva fördelen af tillverkningens försäljning å bruksbacken, må
räknas Huseby och Diö samt äfven Åryd, hvaremot öfriga bruken vågföra
sitt jern i Calmar. Egarne af de här i Länet belägna bruk hafva på allt
sätt sökt uppdrifva tillverkningen genom förbättrade metoder och spara ej
möda eller omsorg att göra jernet begärligt.
Femårs-berixttelse frän Kronobergs Län.
2
10
För denna fattiga landsort är forslingen med kol och sjömalm en vigtig
inkomstkälla, hvarföre alltså kronoskatterne inom Uppvidinge härad, der
de flesta bruken äro belägna, alltid inbetalas vid uppbördsmöte! jemförelsevis
till större belopp än i öfrige härader.
Bland fabriker och bruk, som ej höra till bergsrörelsen, torde hufvudsakligen
böra uppgifvas Kosta glasbruk, äfven i Uppvidinge härad beläget,
hvarå betydlig kostnad blifvit nedlagd i afsigt att göra glaset jemförligt med
det utländska; men den myckenhet både in- och utländskt slipadt glas, som
på sednare åren hållits tili afsalu, gör bandteringen ej så lönande som fordom,
hvilket styrkes deraf att år 1809 lärer Kosta glasbruk gifvit en behållen
inkomst af omkring 27,000 R:dr Rgs, då den förra året icke skall uppgått
till 9,000 R:dr samma mynt.
Antalet af pappersbruk är oförändrad t sedan min sist afgifna berättelse.
Näringen fortfar att vara lönande och afsältningen liflig, särdeles vid Lassebo
och Ryd, hvilka båda afyttra betydliga partier både på Stockholm och
Köpenhamn.
Landtgarfverier äro ökade under fem år från 29 till 33, oljeslageriet'
från 5 till 9 och färgeriet’ från 2 Lili 3. Vadmals- och andra stampar
äro 24.
Tegelbruk hafva i denna ort icke ansetts lönande, men efter eldsvådorne
i Wexiö bar tillverkningen uppdrifvils och under loppet af detta år äro
t vänne nya anlagda. Priserne å tegel hafva Öfverhufvud uppgått tili 33 å
34 R:dr Rgds per tusen. Nu betalas 35 å 36 R:dr och det stigande behofvet
af tegel torde komma att ytterligare böja prisen.
Binäringar. Utom dessa skulle allmogen i en sädesfattig provins aldrig
kunna berga sig. Naturen har nekat Smålänningen näringsmedel i stort,
men unnat honom något af hvarje. De många binäringarne slå icke alla feit
på en gång, och gifva för det mesta en säker kontant inkomst.
Fiske skulle kunna med förmån idkas i de större sjöarne, om man icke
i allmänhet saknade kunskap om rätta sättet alt fånga lisken. Vintertiden,
då den betalar sig bäst, afhålles mången derifrån i anseende till den dyra
redskapen.
Jagt idkas oek med fördel i de skogrikare trakter af Länet. Härvaran
-
Ii
de jagtförening söker vaka öfver jagtlagarnes efterlefnad, oell, sedan inom angränsande
Jönköpings och Christianstads Län äfven dylika förbund blifvit
stiftade, har oloflig försäljning af vildt under förbuden tid åt dessa Län varit
sällspord. Till Skåne och Köpenhamn afyltras betydliga partier vildt,
och utlänningar fortfara att sommartiden anställa jagt inom Sunnerbo härad
å af enskilda dertill upplåten mark.
Tjärubränning har varit en lönande binäring särdeles efter 1838 års
eldsvåda i Wexiö, emedan aila der uppförde byggnader blifvit belagde med
tjäradt papper, hvarå sedermera årligen tjära vid förnyad anstrykning blifvit
använd. Skulle nu dylika tak icke vidare få begagnas, kommer tjärubränningen
såsom binäring att aftyna.
Pottaska tillverkas blott till ringa belopp inom Länet.
Salpetertillverkningen var en af Länets vigtigaste binäringar under cleit
tid pundet salpeter betaltes med 7 R:dr 24 sk., men efter prisnedsättningen
år 1836 har tillverkningen årligen betydligt nedgått. Den i år levererade
salpeter utgjorde 1,078 Lisp., och sedan priset derå blifvit förhöjdt med
.32 sk. och räntefria lån beviljas för dem, som anlägga lador, torde en näring;,
som varit årligen i aftynande, åter vinna uppmuntran och komma att
än en gång bereda denna landsort en väl behöflig inkomst.
Lin odlas allmänt, men ehuru staten gjort mycket för linhandteringens
förkofran och Länets Hushällnings-Sällskap sökt genom premier uppmuntra
till en större fullkomlighet både i beredningssätt och väfnadskonst, förmär
kes
dock icke någon allmännare täflan i berörde afseenden.
Vid Länets marknader afytlras betydliga qvantiteter lärft från 8 till 16
sk. Banko alnen, men finare lärft till högre pris får aldrig köpas. Orsaken
hvarför linberedning och väfnadskonst stå här på lägre ståndpunkt, än i norra
orlerne torde böra sökas, dels i vanliga fördomar mot nya eller förbättrade
uppfinningar, dels ock i den omständighet, att man här behöfver egna
sä mycken tid åt jordbruket, hvilket, i anseende Lill sin stenbundna beskaf
fenhet,
sysselsätter nästan uteslutande alla armar inom hushållet.
Den tidpunkt torde dock, som jag hoppas, icke vara aflägse, dä man äfven
här vill söka uppdrifva linhandteringen till möjligaste fullkomlighet.
12
Ylleväfnader tillverkas i allmänhet blott till husbehof.
Väfskedav förfärdigas endast i Markaryd socken af Sunnerbo härad och
deraf föryttras fortfarande i myckenhet så väl inom Riket, som med slov
fördel till Finland, Ryssland och Tyskland,
Liars försäljning inbringar äfven penningar inom de tvänne härader, Allbo
och Sunnerbo, der de tillverkas.
Biskötsel och humleplantering räknas ock till ortens binäringar, äfvensom
försäljning af alla slags trädkärl lill och med trädskor, af hvilken sistnämnde
fabrikation mången drager sin utkomst.
Handeln inom landet idkas med spannemål, kreatur och här förut uppgifne
produkter. Viktualievaror, särdeles smör, afyttras med fördel till Carlskrona,
Carlshamn och Christianstad. Derjemte är forsling af köpmansgods
till och från förstnämnde sjöstäder en vigtig näringsgren.
Rörelsen och omsättning åf varor å landlmarknaderne beror af penningetillgången.
Gårdfarihandel har till stor lycka för Länet betydligt aftagit.
Det välgörande inflytandet deraf har uppenbarat sig i den tjenande
klassens bland allmogen öfvergång till mera enkelhet i klädedrägt, än för några
år tillbaka.
§•
Politisk Författning.
Kammarverk. Några betydliga jordeboksförändringar under de sednast
förflutna fem åren äro icke att anmäla. Ödesjorden inom Länet har antingen,
efter hällne undersökningar, kommit i bruk eller med Kammar-Kollegii
tillstånd blifvit ur jordeboken alford.
Hemmansklyfningar och jordafsöndring befordra visserligen jordens
allmännare uppodling, men i en mager och stenbunden ort bidrager den
långt utsträckta hemmansklyfningen mera till fattigdom än till bergning.
13
Skiftesverket fortgår oafbrutet ocli ansökningarna om laga skiften hafva
snarare till- än aftagit. De verka fördelaktigt på jordbruket, ehuru kostsamma
och skogsödande. Man anmärker den dryga kostnaden i och för landtmätare-arfvoden,
men deremot den ringare till gode männen; som följd hvaraf
denna befattning vanligen utöfvas af sådana personer, hos hvilka icke
alltid kan förutsättas erforderligt kunskapsmått att afgifva utlåtande i de
fall, der, enligt skiftesstadgan, ett sådant hör af gode männen meddelas.
Till postföring äro anslagne 42 hemman, och gästgifvaregårdarnes antal
utgör 64. Den förra anses mindre besvärlig, ty skjutsningstiden är bestämd
och tyngden vanligen ej stor. De i sednare tider ökade postkommunikationer
medföra äfven mycken beqvämlighet för orten.
Gästgifveriskjutsen handhafves efter gällande författningar och den särskilda
instruktion, som Läns-styrelsen funnit nödigt utfärda. Denna skjutsning
kan, som förr är nämndt, å en del ställen och tider af året betraktas
mera som en näring, än som ett onus. Undantag i detta omdöme bero
dock af lokala förhållanden, såsom t. ex. omkring mötesplatser, hälsobrunnar
och sådana ställen, der allmogen under brådaste tiden måste öfvergifva
sitt jordbruk för att skjutsa resande. 1 Sunnerbo härad, denna af naturen,
vanlottade ort, der är ock reservskjutsskyldigheten ett svårt onus i anseende
till föga skjutsning å de mindre gästgifvaregårdarne, der hästar, oaktadt
svagt bete och knapp fodertillgång, vintertiden ändock måste hållas.
Kronoskjulsningen är numera det lindrigaste af alla onera, då den mera
sällan påkommer och full betalning erhålles, hvaremot den nog trägna
brefbäringen icke ersättes af friheten från allmänna skjutsningar.
Inqvartering är ett onus, som i fredstider är ojemnt fördeladt. Somliga
orter äro deraf ofta betungade, andra åter sällan eller aldrig, allt efter
närbelägenheten intill stora landsvägar. Detta förhållande lärer svårligen
kunna hjelpas; men vid durchmarche-tiilfällen har jag, för att i möjligaste
måtto dela inqvarteringsbesväret, sökt ställa så, att icke samma väg alltid
följes af trupper, sorn tåga genom Länet.
Statsbidragen äro iner eller mindre tryckande, men den merendels
restfria uppbörden visar, att, med god vilja hos folket samt nit och drift
hos uppbördsmännen, kronans intrader utan synnerliga tvångsmedel inflyta»
Man anser uppbördsböterna i icke ringa mån bidraga till de skattskyldiges
benägenhet att å uppbörstiderna betala sina ulstyldcr. Öfver de ständiga
räntorna, utgörande artiklar af alla jordbrukets alster, förspörjes icke någon
klagan. De bestämmas af räntetagare och räntegifvare vid årliga markegångssättningarne
och öfverklagas sällan eller aldrig inom orten, men väl
af Kammar-Kollegii Advokatfiskal å kronans vägnar; ett förhållande, som i
allmänhet väcker mycken obelåtenhet, helst markegångspriserna sällan bestämmas
lägre än i förhållande lill de i orten gångbara, hvarföre det ock
liander, nu mera än förr, att äfven räntegifvare begagna rättigheten att uppsäga
tiondespaunemålen in natura.
Bevillningen, som ovillkorligt skall utgå i penningar, drabbar egentligen
jorden och anses icke vara fullt väldfri. — Det beror visserligen af
taxeringarne att, utan afseende på de skattskyldiges uppgifter, förfara efter
pligt och samvete; men det blir alltid svårt om ej omöjligt, att kontrollera
dessa uppgifter, hvarföre också den rörliga förmögenheten, som egentligen
ligger i handel och näringar, skallar tili staten vida mindre än elen borde.
Missförhållandet emellan landels och städernas statsbidrag blir än större,
då man betraktar att städerna bland dylika bidrag rätteligen få beräkna
kostnader för städernas styrelse; en kostnad, som dock torde finna
motsvarig tillgång uti den betydliga jord, som för städernas administration
och förkofran, staten eller framfarne Konungar fordom skänkt och förärat
under namn af Donationsjord, som med full egande rätt nästan skatt fritt
begagnas.
Kostnaden för rustning och rotering utgör jordbrukarens svåraste onus,
och det är ett särdeles missöde, att rotarne i den af naturen mest vanlottade
landsort skall bestå af 1^ mantal och derunder, då de i fruktbarare
orter utgöras af fulla 2:ne mantal.
Roterings-kostnaden anses i medeltal uppgå årligen för indelade soldater
till 74 R:dr per rote och rustningskostnaden till 141 R:dr 31 sk. 4 rst.
på mantalet. Länet underhållet' vid ,
Kronobergs Regemente 1,100 man
vid Calmar Regemente
352 man
vid Smålands Grenadier-Bataillon .... 101 man.
och vid Smålands Hussar-Regemente ... 112 man.
15
Ulskylderna tili presterskapet äro ej heller bland de minst kännbara;
men sorn dess aflöning utgår i flera artiklar och på olika tider, sä utgå de
dock vanligen utan prut eller klagan, ty vid deras leverering möter oftast
undfägnad, sorn innefattar ett på många ställen kännbart och för andra embetsman
okändt afdrag i löninkomsterna. Det vore å alla sidor lyckligt
om man mera allmänt öfverenskom, att bestämma pastoralierna genom frivilliga
konventioner. Eders Kongl. Maj:t har i Nåder fastställt åtskilliga i
Länet upprättade.
Diverse onera och allmänna besvär, sorn enligt tabellerna uppgå till
27,955 R:dr 1 sk. 6 rst., bestå uti allmänna byggnader och reparationer å
tingshus och kyrkor, skallgångar, jagtkassamedel, djeknepenningar, kurhusmedel,
böter, riddarhus- och krigsmanshus-afgifler, häradstjenare- och profoss-löner,
sterbhusprocent och inqvarteringskostnader m. m.
Om statsbidragen, hvilka sammanräknade utgöra 514,869 R:dr 17 sk.,
skulle i kontant uttagas, blef tillståndet nog bekymmersamt; men som en
stor del deraf utgöres in natura och i sådana artiklar, der folkets arbetskraft
äfven lages i beräkning, så må man ej förvånas öfver beloppet.
Politie. Allmänna ordningens vidmagthållande åligger i främsta rummet
Kronobetjening och Fiskaler. På Länsmännen, dessa i allmänhet svagt
lönte och oftast missaktade tjenstemän, hviiar ytterst verkställigheten af hvad
hos folket skall uträttas. Deras befattningar äro oftast oangenäma och folket
förhatliga. Om de sakna urskiljning och grannlagenhet, egenskaper, som
icke kunna fordras af personer, som söka de mest besvärliga tjenster med
ringa lön, så blifva desse verkställare af förmäns ordres eller egna åligganden
än mera hatade oell fruktade. Åklagarekallet utöfvas äfven af Fiskalerne;
men som åtminstone Landsfiskaler sakna all lön af staten, så inses lätt
huru de gagna det allmänna.
1 hvad mån de nyss anbefallde och valde sockennämnder komma att
motsvara sin bestämmelse, derom är ett omdöme för tidigt; men af deras
verksamhet hör man hoppas välgörande följder i afseende på ordning och
sedlighet.
A landel finnes ingen privilegierad krog. — Kronobeljcningen har sträng
föreskrift alt åtala lönnkrögeri, som ej är sällspordl.
16
Fattigförsörjningen utgör, som förut, ett municipalbestyr inom hvarje
socken. — Mängden af fattighjon består oftast i utfattiga men arbetsföra personers
hushåll. Deras rälta försörjning är visserligen arbete, men utom det
att ingen, som är till brott oför v unnen, kan tvingas att arbeta, skulle större
arbetsinrättningar ä landet blifva alltför kostsamma att etablera och underhålla.
— Den fattige, som icke vill arbeta och saknar framgång i försöket
att tigga, blir slutligen tjuf; hvarföre ock, som förr är anmärkt, lättjan
kan anses som grund till sedeförderf vet och fångpersonalens bedröfliga tillväxt.
Hälsovården beslrides af Länets båda Provincial-Läkare, 1 Lazaretsläkare
och inom Länet boende Regements- och Bataillons-Läkare. — Svårare
smittsamma sjukdomar, utom någon gång nerffeber i en eiler annan socken,
hafva ej varit gängse sedan cholera-året 1834. Då emellertid alla Läkarne, med
undantag af Provincial-Läkaren i Sunnerbo härad, äro bosatte i Wexiö stad,
medför deras aflägse boende från patienter å landet, hvilka hastigt behöfva
läkare-hjelp, ofta mycken olägenhet. — Bataillons-Läkare, som borde stationeras
och vara att tillgå på landet, permitteras merendels af sina Chefer och
vistas ej i orten utom vid möten.
Länets Lazarett, som är i godt skick, skötes af en Läkare, hvilken af
Länets' invånare aflönas.
Veneriska smittan fortfar att vara i aftagande och sällan reqvireras
numera Läkare för allmänna besigtningar. — Derigenom kunna ock personer
med annan ej obotlig sjukdom behäftade få utan afgift å Lazarettet njuta
vård i mån af utrymme; varande högsta antalet patienter bestämdt till
50 personer.
Till djurläkares aflöning har Länets Hushållnings-Sällskap anslagit af
dess kassa, utom hvad Staten består, 133 R:dr 16 sk. Banko. — En sådan
person är af stor nytta, då han eger erforderlig skicklighet i sitt yrke, och
gagnas derföre här med begärlighet äfven af allmogen.
I afseende på barn-undervisningen, så hafva hittills, utom den af
framlidne General-Majoren Hederstjerna stiftade skola för soldatbarn, högst
få sockenskolor varit inrättade. Man har ansett den minst kostsamma undervisning
vara den, som blifvit besörjd af ambulatoriska skolmästare, hvilka
bibringat barnen all den kunskap i religion och goda seder, som behöfts
17
för alt blifva nyttiga och lyckliga bönder. — Framtiden skall visa om de
högt prisade folkskolorne, som komma att genom byggnad och underhåll
blifva församlingarne kostsamma, uppfylla sitt ändamål. — Mången vill påstå
och Ivo, att Svenska bonden, efter inhemtad undervisning i sådana ämnen,
som förr icke ansetts tillhöra bans yrke, skall, om ock saknande allt
anlag för en högre bildning och ett vidsträcktare kunskapsbegär, öfvergifva
plogen och sina husliga omsorger, för att med sin halfupplysning gagna som
sakförare eller lockas från det närande till det tärande samfundslifvet.
Sparbanken fortfar alt gagna genom dess årligen ökade förtroende. —
Uti min sednasle femårsberättelse uppgafs Sparbankens utlånta räntebärande
kapital vid 1838 års slut till 62,856 Kalr 1 sk. 8 rst. — Det har under
de sednare åren betydligt ökats, särdeles i år, medelst skedda insättningar af
nödhjelpsmedel och penningar, som efter sednaste eldsvåda härstädes utfallit.
— Sparbankens utlånta kapital utgjorde den 1 Januari 1844: 95,335 Kalr
26 sk. 8 rst., så alt det under sisla fern åren ökats med 32,479 Kalr 25 sk.,
hvarförutan sparbanken under de fyra första månaderne af detta år kunnat
af insatta medel utlåna 10,722 Kalr 10 sk. 8 rst.
Smålands privatbank, deraf en afdelning är här förlagd, bör ock omnämnas
såsom förmånligt inverkande på näringarne. — Man har väl ansett
den lättade penningeliilgången och allmogens deraf följande skuldsättning vara
skadlig, helst omsättningen af lån i Diskontväg är inskränkt till den korta
tiden af fyra månader; men i en tid och i en ort, der penningar knappt
kunna, äfven mot bästa säkerhet, upplånas, är åtminstone denna utväg att
blifva hulpen den enda man har att försöka.
Det är också en beklaglig sanning, att lagsökningar från Riks-Diskonten
och Privat-Banken aldrig uppgått till. det antal, sorn förlidet år, då lagsökningsmålen
å härvarande Lands-kansli uppgick till 8,000, deraf Kiks-Diskontens
och Privat-Bankens lagsökningar utgjorde 275.
Under loppet af detta år hafva lagsökningsmålen minskats, ehuru kronouppbörden
nyligen ingått; men bland verkande orsaker härtill torde lä
räknas den betydliga försäljningen al' materialier för Wexiö stads återuppbyggande,
hvarigenom stora penningesummor lör uppköpen blifvit kringspridda
inom Länet.
Femärs-Beriittelse frän Konobergs Län.
3
18
Bland inrättningar, som vunnit förtroende och som äro hland de nyttigare,
torde böra nämnas de här stiftade särskilda Brandstods-Bolag till
försäkring af så väl lösören som byggnader å landet. Det förra, som stiftades
redan år 1800 af min företrädare, har lagt grund till alla de Brandstods-Bolag
inom Riket, hvilka blifvit sedermera etablerade. Delaktighetssumman,
sorn för fem år sedan utgjorde omkring 500,000 R:dr R:gs, uppgår
i närvarande stund genom ökade delegare till det betydliga belopp af
1,162,323 R:dr 32 sk. samma mynt.
Brandstods-Bolaget för byggnader å landet trädde i verksamhet den
1 December sistlidet år, och delaktighetssumman uppgår för närvarande till
vid pass 2,700,000 R:dr R:gs. Antalet delegare ökas ailtjemnt.
Fråga är vackt att förena och sammanslå nämnda Bolag under en
styrelse.
Slutligen bör ock Länets Hushållnings-Sällskap finna ett rum i denna
underdåniga berättelse. Nitälskande för allt, som bidrager till ortens uppkomst
och förkofran, söker detta sällskap, genom dess Förvaltnings-Utskott och
Distrikt-Komiteer å landet, att egna sin verksamhet åt allmänt nyttiga föremål.
Sällskapets kassa, hvars grundfond förärades år 1813, utgjorde den
31 December 1843, 13,393 R:dr 11 sk. 9 rst. Banko. Sällskapet liar haft
tillfälle att af räntorna belöna odlingsfliten och allona personer som varit
orten nyttiga, såsom Agronomen Johnson, hvilken under en tid af åtta år,
som han gagnat Länet med sitt biträde, uppburit årligen af Sällskapets
kassa 400 R:dr, äfvensom Länsbyggmästaren och Djurläkaren haft särskilda
arfvoden ur samma kassa. Man får ej domina sällskapets verksamhet efter
ledamöternes uteblifvande vid allmänna årssanimankomstcr eller deras tröghet
att betala årsafgiften. Så länge Förvaltnings-Utskollet och Distrikt-Ko
miteernas
ordförande beslå af män med håg och nitälskan för sin orts tref
nad
och uppkomst, som förhållandet för närvarande är här, så är Sällskapets
angelägenheter i goda händer, helst ordinarie Ordföranden icke kan
egna så många stunder deråt, som han önskade af den för de dagliga mångartade
Embelsbestyren ofta otillräckliga tiden.
19
§. 5.
IVexia Stael.
Stadens folkmängd, som enligt sednaste femårstabell uppgick till 2,190
personer, antecknades vid sista mantalsskrifning utgöra 2,313, deraf 543 af
man- och 764 af qvinnkön äro tecknade i mantal.
Det är en sällsam och bedröflig företeelse, att jag, nu likasom 1839,
nödgas börja min underdåniga femårs-berättelse, hvad Wexiö stad angår,
med att redogöra för åtgärder i och för den staden nu åter öfvergångne
eldsvåda. Denna olycka var så mycket mera kännbar, som såren efter
1838 års -brand icke voro läkta. Större delen af de då afbrända tomter
var visserligen bebyggd; men mången hade förbyggt sig, och derigenom
åsamkat sig skuld i och för uppförandet af sina prydliga lius. Man ansåg
tlå nära nog för en samvetspligt att åter bebygga sin stad prydligt, då ej
mindre den hädangångne storsinnte Konungen, än hela Svenska allmänheten
så ädelmodigt kommit till hjelp, men man hade ej väl beräknat sina till
gångar.
Det har varit en sårande, en orättvis beskyllning, som tilläfventyrs
illvilja eller afundsjukan utspridt, att de brandskadade i Wexiö snarare
vunnit än förlorat på 1838 års eldsvåda. Man får ej lättsinnigt bedomina
olyckliga medmenniskors belägenhet.
Genom samhällets oförgätliga Välgörares, Högstsalig Ilans Maj:t Konungens
förnyade Nåd och Välvilja kunna stadens invånare snart nog se grus
högarne
efter sednaste eldsvåda bortsopade och en ny stad derpå åter
upprest.
Det för liandtverkeriernas bedrifvande genast efter den timade eldsvådan
i staden i Nåder tilldelade förlagslån, stort 30,000 R:dr Banko, fördelades
af den Komité, som staden utsett att förvalta dess kommunala angelägenheter
och besörja inflytande gåfvomedels utdelning, och genom den
uppburne brandförsäkringssumman för afbrända gårdarna, utgörande 311,000
R:dr, samt det nådigst beviljade betydliga byggnadslånet 240,000 R:dr, äro
de brandskadade försatte i den lyckliga ställning att, efter skedd anskaffning
under vintren af nödiga materialier, byggnadsarbetet nästan å alla punkter
20
är påbörjadt, så att de flesta af dem, som uppföra trädhusbyggnader, kunna
deri inflytta i höst.
Härigenom undvikas ock elen trängsel och osunda sammanpackning i
den qvarstående delen af staden, seni sistföi flutna vinter måste ega rum.
Genom den för staden Nådigst fastställda tomtreglering och byggnadsordning
bar staden vunnit i utvidgning och blifvit genom bredare gator och
större afstånd emellan de bebyggda tomterna betryggad mot faran af en
större, mera allmän olycka. 1 följd af denna tomtregleringen, hvilken icke
ännu är tillfyllest å marken utstakad, innefattar staden 142 tomter inom
28 qvarter, bland hvilka 5 qvarter med 16 tomter ej till bebyggande ifrågakomma
förr än förut obebyggda tomter blifvit använde.
Det betydliga belopp af 23,400 R:dr, som Eders Kongl. Maj:t af ärfd
faderlig omvårdnad och välvilja för detta samhälle i Nåder anslagit till nödigt
inköp af tomter och jord med det mera, sorn hörer till stadens reglering,
torde, ehuru all möjlig sparsamhet och hushållning komma att af
Komiterade iakttagas, ändock blifva otillräckligt för inköp af de många
hvälfda källare, kanalgräfningen genom staden och planering af vattentorget
m. m. Härigenom torde en brist uppkomma, för hvars afhjelpande man
stadnar i förlägenhet.
Utom det Nådigst beviljade förlagslånet hafva betydliga penningesummor
kommit de brandskadade tillgodo dels i följd af lösöre-ersättningen af
städernes Brandstods-Bolag utgörande 61,550 R:dr Banko, dels genom de rika
gåfvomedlen, hvilka hittills uppgått till det icke ringa belopp af något
öfver 61,000 R:dr, utom spannemål och viktualie-varor till betydligt värde;
dock äro förluster utöfver hvad i Brandstods-ersättningar utfallit uppgifne
till omkring 162,000 R:dr. Dessa hafva naturligtvis icke kunnat till fullo
ersättas, men Nödhjelps-Komiteen har efter uppgjord klassifikation sökt, enligt
bästa öfvertygelse, fördela influtna gåfvomedeL
Det näringsfång, hvarpå staden grundar sitt hufvudsakliga bestånd, är
minuthandel och handtverkerier. Stadens i öretal uppskattade Borgerskap
utgör ett antal af 123 personer, deraf 18 handlande, 2 bleckslagare, 4 bokbindare,
11 garfvare, 2 glasmästare, 5 guldsmeder, 2 gördelmakare, 5 handskmakare,
9 hattmakare, 2 kakelugnsmakare, 9 kopparslagare, 5 målare, 1 rep
-
21
slagare, 4 sadelmakare, 9 skomakare, 8 skräddare, 3 smeder, 2 snickare, 2
svarfvare, 2 sämskmakare, 1 tenngjutare, 1 tunnbindare, 2 urmakare, 1 vagnmakare,
4 bagare, 1 bryggare, 1 bokhandlare, 3 hökare och 4 sockerbagare,
Hvilka i deras rörelse biträdas af 14 handels- och 43 handtverksbetjenter.
Egarne af de i Länet varande privilegierade lädergarfveriet’ deltaga derföre
med Borgerskapet i borgerliga utgifter i mån af åsatt öretal.
Rådmannen och Wasa-Riddaren Wahlqvists klädesfabrik fortfar att vara
vigtig för orten i anseende både till de goda och välkända kommisskläden,
sorn der tillverkas, samt isynnerhet för elen mängd fattiga arbetare, sorn
deraf draga sin utkomst. Vid 12 väfstolar med 123 arbetare uppgick tillverkningen
förlidet år, enligt stämpeljournalen, till 584 stycken kläde, innehållande
21,870 alnar, deraf värdet, enligt egarens uppgift, utgjort (12,094
R:dr 32 sk. efter medelpris i gross.
Eo färgerifabrik har bedrifvits med 4 arbetare och lemna t en inkomst
af 3,365 R:dr 32 sk.
Dessutom finnas tvänne läderfabriker, hvilkas tillverkningsvärde ansetts
tillhopa utgöra 18,268 R:dr 16 sk.
Tvänne Spegelfabriker och 1 Tapetfabrik lemna innehafvarne ringa behållning.
De i seclnaste berättelse upptagne snus- och repslagarefabriker äro nedlagde.
Städernes klagan öfver intrång i näringarne fortfar.
Utom de flere å landet eller i staden bosatte handtverkare, som, ehuru
ej borgare, täfla om förtjensten, anses den lätthet, hvarmed en hvar vinner
burskap, vara menlig. En noggrann undersökning om burskapssökande personers
förmåga alt drifva sina handtverk vore måhända nyttig, särdeles der
de ej kunna drifvas utan förlag. Gesällen, utlärd, bosätter sig utan att ega
förlag, gifter sig, får snart stort hushåll, och då han ser sina förhoppningar
felslå, söker lian förströelse på krogar, dit gesäll-lefnaden måhända vant honom,
och fattigförsörjningen får derefter underhålla hustru och barn.
Det är svårt säga, hvilka handtverk, som löna sig bäst. Färgare och
garfvare anses här vara de, som bäst berga sig.
22
Borgerskapet eger i allmänhet icke någon förmögenhet. Det är oförklarligt
att de många här bosatte handlande kunna lefva af sin handel, hvarpå
löga är att vinna, vid betraktande af den långa landväg, alla varor måste
förås.
KrögerirÖrelsen handhafves af sju för året antagne krögare, hvilka deltaga
i allmänna onerå efter taxering.
Tillförseln å stadens torg af spannemål och viktualier är någorlunda
jemn. Afsättningen på säd kan dock ej vara betydlig, då pluraliteten af stadens
mera behållna Borgerskap och Embetsman hafva egen stadsjord, som
producerar icke ringa spannemål. Den tärande personalen är ej särdeles talrik,
hvarföre ock landtmannen ofta klagar öfver bristande afgång och underpris
å sina torgförda produkter.
Under innevarande och nästa år torde förhållandet blifva något annorlunda,
i anseende lill den betydliga personal, som här uppehåller sig och är
sysselsatt med stadens återuppbyggande, genom hvilken tillfällighet priserne
å de flesta viktualier komma att stiga.
Af den staden tillhörande donationsjord, 3 hemman Bäckaslöf, hafva
tinder loppet af förlidet år 37 geometriska tunneland 18 kappland af förut
till bete begagnade marken blifvit under högst tjugu års tid på arrende upplåten
till personer inom staden mot årlig afgift af 16 till och med 48 kappar
spannemål för tunnelandet, hvilken spannemål skall med penningar lösas
efter markegångspris. När ali denna jord blifver odlad, minskas ytterligare
behofvet att köpa säd af landtmannen.
Till följd af den nya båtsmansregleringen har staden vunnit den lindring
i båtsmanshållet, att af borgerliga rörelser numera underhållas blott fyra
i stället för åtta ordinarie båtsmän, hvaremot extra roteringsskyldigheten
blifvit i så måtto ökad, att en del löningsjord, som förut varit derifrån befriad,
nu får ansvara för t;del af en båtsmansrote.
Beservskjutsskyidigheten är ett för staden tryckande onus, helst dertill
måste användas legda hästar, för hvilka legan årligen stegras. Kostnaden derför
uppgår innevarande år till 12,281 R:dr 32 sk. Banko.
Fattigvården hörer till de bekymmersamma municipalbestyren, särdeles
23
i ett samhälle, der fattigdomen snarare ökats än minskats. Stadsförsamlingens
bidrag uppgick sistlidet år till 1,284 R:dr Banko, men om ieke någon
annan bättre utväg med de fattigas försörjning kan vidtagas eiler utfinnas,
torde bidragen årligen behöfva ökas. Den enda ändamålsenliga'fattigförsörjning
är den, sorn kan förenas med arbetsinrättning, och det vore önskligt
och är äfven att hoppas, att stadens invånare ville begagna tillfället att af
de rika gåfvomedlen afsätta en fond för ett så välgörande ändamål.
Det var emellertid en lycka att stadens fattighus undgick förödelsen vid
sednaste eldsvåda. Som den efter 1838 års brand uppbyggde prydliga Sjögrenska
fattigskolan nu bief ett rof för lågorna, så har lokal för den upplåtits
uti fattighuset, der äfven det, i följd af Kongl. Stadgan af den 18 Juni
1842 inrättade Folkskolelärare-Seminarium blifvit inrymdt.
Härvarande skola och gymnasium hafva, i anseende till sista eldsvådan,
ilå ungdomen hemförlofvades, icke kunnat åter öppnas förr än den förste i
denna månad. Det har ej varit lätt att inqvartera nära 300 studerande
med sina Lärare i en stad, hvars folkmängd liu är så sammanpackad, men
ungdomen har måst inrymmas i dertill upplåtne lokaler på landet nära staden,
och de samlas vid målliderne i tält, som med Kongl. Maj:ts Nådiga lill*
stånd blifvit hitsända.
Sjukvården besörjes af här bosatte 3:ne läkare och sedan 1834 har staden
varit förskonad för smittosamma sjukdomar.
Wexiö Läns hospital är, som ofta nämnts, ett till lokalen bland de bästa
i Riket. Omkring 100 personer kunna deri inrymmas ocb fråga lärer
vara, att förändra denna inrättning lill centralhospital, hvilket skulle vara i
hög grad lämpligt.
Stadens police utöfvas, som vanligt, af en fiskal med tvänne stadsfogdar.
Den Nådigst beviljade kommendering af Kongl. Kronobergs Regemente,
som efter sista eldsvådan bestrider vakthållning omkring ränteri oell fånghus,
är af stor nytta äfven för uppsigten å den mängd arbetsfolk, som för närvarande
är sysselsatt här med byggnaders uppförande.
24
Nu återstår en kort recapi tula tion af det föregående, hvars hufvudsakliga
resultater kunna uppfattas sålunda:
att Kronobergs Läns allmänna beskaffenhet lill jordytan är stenbunden
och mindre fruktbar;
att invånarne beslå af lifligt, höfligt och arbetssamt folk;
att folkmängden betydligt ökat sig;
alt välståndet i följd af penningebrist synes vara i aftagande;
att antalet af fattighjon och lösdrifvare tilltagit;
att Länets hufvudnäring är åkerbruk och boskapsskötsel, hvilka båda
förkofra! sig och kunna åstadkomma fördelaktiga resultater;
att skötsel af äng och betesmarken lemnäs i allmänhet åt naturen;
att likväl odlingen af foderväxter börjat blifva mera allmän;
att oxhandeln, af uppgifne orsaker, icke drifves med förmån;
att häst- och fårafveln icke är af betydenhet, och alt ullproduktionen
sträcker sig ännu blott Lill husbehof;
att man är obekymrad om skogens återväxt och hushållar illa med
sin skog;
att skogsförsäljning är en hufvudnäring;
att brännvinsbränningen minskats, ehuru den är beklagligtvis att anse
som hufvudnäring;
att brännvinssupandet minskats genom nykterhetsföreningar nes verksamhet;
att
Länets bergs- och bruksrörelse är i goda bänder och skötes väl;
att linskötseln är en vigtig näringsgren, fast väfkonst och linberedning
icke nått den fullkomlighet, som i Norrland;
att pappersbruken äro inkomstgifvande,
att körslor, salpeter- och väfskedstillverkning äro bland de vigligarc binäringar;
att
betydliga jordboksförändringar under sisla fem åren icke inträffat;
att
25
att gästgifveriskjuls i vissa fall oell i goda vägar är mer att anse sorn
en näring, än ett onus;
att kronoskjuts är i fredstider ett af de lindrigare oncra;
alt inqvartering och kronobrefbäring äro mera ojemnt fallande och besvärlige;
att
fattigförsörjningen är kännbar i anseende till aftagande välstånd och
lätligklassens tillväxt;
att Länets lazarett och hospital äro i godt skick;
att bland nyttiga inrättningar, som vunnit mycket förtroende, äro Lä
nets
Sparbank samt Brandstodsbolagen lill försäkring af lösören och byggnader
å landet;
att skiftes verket fortgår oafbrutet, ehuru någon jemkning i arf voden dervid
synes erforderlig;
att Länets uppbördsverk utmärker sig fördelaktigt;
att rustning och rotering äro jordbrukarens svåraste onus, och alt det
kostar 25 procent högre i det magra Småland, än i det bördiga Östergöthland;
att
på landet icke finnas lillåtne krogar;;
att Wexiö stads näringsfång grundar sig på minuthandel och handtverkerier;
att
staden snart blir åter uppbyggd i följd af Regeringens välgörande
omtanka.
alt någon enskild förmögenhet hos Borgerskapet icke finnes;
att Rådman Wahlqvisls klädesfabrik är af stort inflytande och vigt för
den arbetande klassen;
att stadens handtverkerier i allmänhet klaga öfver intrång i näringar;;
att tillförseln af landtmannavaror är betydlig;
att reservskjutsskyldighelen är ett tryckande onus; samt
att stadens fattigförsörjning är dyr och ändock otillräcklig.
Femårs-berättelse från Kronobergs Län•
4
26
Då ja" härmed slutar mia underdåniga berättelse, skulle jag önska att
icke hafva förbigått något ämne, hvarå Eders Kongl. Majlis Nådiga uppmärksamhet
bordt fästas; men arbetet, ofta afbrutet af de hvardagliga olikartade
bestyren, kan icke ega anspråk på fullkomlighet. Min beskrifning om Länets
ekonomiska ställning är grundad på den adertonåriga erfarenhet, jag
derom förvärfvat. Wexiö Landskansli den 20 Maj 1844.
CARL MÖRNER.
C. W. CARLSON.
HL Q-SI (® Efie HE åL $ i T §
BEFALLNINGSM AF VANDES
UTI
•I O 11 k é p 3 II £ M Si si II
TILL
KONGL. MAJIT
i underdånighet af g fne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. KORSTEDT & SÖKER,
Kongl. Boktryckare.
Stormägtigste Allernådigste Konung!
Med sistlidet år til lä ndagick ett nytt qvinqvennium, För hvilket, enligt Eders
Kongl. Muj:ts Nådiga Cirkulär-bref af den 7 April 1821, bör afgifvas
underdånig berättelse om Länets tillstånd i ekonomiskt och statistiskt hänseende.
.
Enligt den fastställda planen, kommer denna berättelse att upptaga
följande hufvud-momenter, nemligen:
1:0 Länets allmänna beskaffenhet.
Denna är fullständigt beskrifven i Femårs-beräHelsen af den 31 December
1833, till hvilken den sista af den 31 December 1838 hänvisar,
och landets yta har, sedan sistnämde tid, icke undergått någon annan förändring
än den, som varit en följdaf en fortgående uppodling, hvilken, fölen
så kort liderymd, blir utan märkbar verkan pä den allmänna karakteren.
Yttre gränsorna och indelningen i politiskt och ecklesiastikt hänseende
äro äfven oförändrade; för den geografiska beskrifningen saknas alltså nya
ämnen. Men då den bör hafva sin plats i hvarje Femårsberättelse, ser man
Femärs- Ueriiltelse fr. Jönköpings tsin. 1
2
sig föranlåten alt upprepa redan kända förhållanden, med någon förändring
endast i beskrifningens form.
Yttre gränsorne: i norr Östergöthland, i öster Calmare Län, i söder
Hallands och Kronobergs Län, och i vester Skaraborgs och Elfsborgs Län,
omsluta en yla af 16 mils längd, 8 mils bredd och omkring 100 qvadraljnils
vidd.
Ytan är ojemn och brulen, betäckt med berg, dalar, insjöar, träsk,
mossar, ljunghedar och skogsmarker, samt mycket genomskuren af strömmar
och mindre vattendrag.
Af insjöar äro de största Wettern och Bolmen, båda sträckande sig
öfver Länets yttre gränser, den sednare nedåt Kronobergs Län. Vidare
Ylen, Nätaren, Stensjön, Thenlmltasjön, Näsjön och Spesjön i Tveta
härad; Bunn, Ören och Landsjön i Wista härad; Stensjön i Mo härad
och Örerydssjön emellan sistnämnde och Wässbo härad; Wanstern, Noén
och Bålängen i norra Wedbo; Mycklefloen , Saljen, Flisby sjön , Ässjön
och Wixen i Södra Wedbo; Nömmen, Tjurken och Soljen i Östra härad;
Boseken eller Busken och Algunnen i Westra härad; Widöstren, Furen,
Flären i Össbo, samt utom den redan nämnde Bolmen, Jällunden och £/«-  nen i Wässbo härad, m. fl. mindre sjöar.
Bland berg märkas Fäberget i Månsarps socken och Tveta härad. Det
är till omkretsen en fjerdedels mil med tvärbrant, på vissa ställen lodrätt
uppstigande höjd af 1,129 fot öfver Östersjöns och 834 fot öfver Wettrens
yta, samt 200 fot öfver det kringliggande landet; dess bekanta jernmalm,
som ligger i dagen, anses gifva imellan 25 och 28 procent jern. Der finnes
ock en annan, förut okänd metall, som år 1830 upptäcktes af Professor
Säfström och blifvit kallad Vanadin. —• Lufve-berget och Almås kulle i
Wässbo bärad, Åsenhöga socken, samt en längre bergskedja, som börjar vid
Östgötha-gränsen, sträcker sig förbi Genna stad och vidare inåt landet.
Största strömmar äro Nissa-ån, som upprinner ur Nissakärret på Hackelsebo
ägor i Månsarps socken, förenar sig med flera vattendrag, genomflyter
Mo härad, der den drifver Spaforss jernbruk, Unnaryds masugn och
Nissaforss bruk, fortsätter sitt lopp genom Wässbo härad och faller i hafvet
■vid Halmstad, fjorton mil från dess källor.
3
Laga ä, sora uppkommer på Talie eller Målöns ägor, afven 1 Månsarps
socken, tager silt lopp åt Össbo härad och flyter, redan förvandlad till en
hred ström, förbi Wernamo, samt fortsätter silt lopp lill Laholm, hvarest
den utfaller i hafvet 18 mil från sitt ursprung. Husqvarna-ån , som upprinner
i Westra härad och, under sitt lopp genom Tveta härad, drifver en
mängd vattenverk samt utfaller i Weltern, sedan den kort förut, inklämd
i en trång klippbädd med pittoreska omgifningar, bildat de til! oitens
märkvärdigheter räknade sköna vattenfallen vid Husqvarna Gevärs-faklori;
en annan ström, som från sjön Bunn genomflyler Wista härad, drifver
Röttle qvarnar och pappersbruk, samt utfaller i Wetlren. Svartån, som
uppväller å Äskbults ägor i Solberga socken af södra Wedbo härad, rinner
genom Ralången och Säbysjön till Somen, samt sedan i förening med Östgötha-valtnen
vidare till hafvet. Brusa-ån och Werneström i Södra Wedbo
härad, af hvilka den förra drifver Brusaholms jernbruk, löper inåtCalmare
Län och faller i hafvet, i grannskapet af Westervik, och ändlligen Emmån,
som rinner 2 \ mil genom Östra härad åt Calmar Län, på hvars kust
den faller i hafvet.
Jordarterna äro lika mycket varierande som Länets beskaffenhet i det
hela. De mest rådande torde dock på följande sätt kunna angifvas; i de
bördigaste trakterna Wista, Norra och Södra Wedbo och Östra härader till
en ringa del, närmast Östgöllia-gränsen, lerjordj men för öfrigt bättre och
sämre, dock mycket sandblandad mull jord, le rgrus, sand och svartmylla.
och inom de mindre bördiga trakterna Westra härad, norra delen af Össbo
samt Wässbo och Mo härader, sandmo, stenbunden grusblandad mylla,
örjord och mjellsand, endast tjenlig för skogsväxt.
Oftast en knapp och mera sällan efter gynnsamma, med täta regnskurar
och solvärma omväxlande somrar, en rikligare skörd belönar här odlarens
möda. Hvete och ärter kunna endast i de bördigare trakterna odlas,
så att råg, korn och hafra måste räknas för Länets hufvudsäden.
Allmännast förekommande trädslag äro: fur och gran, och af löfträd:
ek, bok, björk, rönn, ask, asp, lönn, oxel och ahl. Bokskogarne
tillhöra egentligen södra delen af Össbo och en del af Wessbo härader, der
de dock mer och mer glesna och snart torde alldeles försvinna. Ett lika
öde väntar ekeskogen, som med en nedslående hastighet förödes af skatlemannens
lösgjorda hand.
4
De bearbetade malmstrecken äro belägne inora Tabergs” bergslag, i
Barnarps, Rogberga, Månsarps, Sandseryds och Byarums socknar. — Den är
indelad nu mera i fyra så kallade hyttelag, hvilkas tackjerns-tillverkning
förut varit anslagen till vissa bruk, men bergsmännen drifva nu en fri tackjerns-handel.
Vid en del bruk användes sjö- och myrmalm. Tillgång på
löna slaget linnas i åtskillige insjöar och upphämtningen deraf utgör en af
allmogens binäringar i kringliggande orter.
Om säterier och större landte gendomar sorn förhöja landskapets talrika
naturskönheter, äro på sina ställen i de föregående Femårs-berättelserna
närmare underrättelser lemnade, med hänvisningar på de mera intressanta
af Länets historiska minnen. Så vidt ämnet lämpar sig för denna berättelse
är det redan ultömdt och blifver alltså icke här vidrört; det allenast
må nämnas, att af de till ett antal af 64 uppräknade större landtegendomarne,
deraf 8 äro Fideikommisser i adelige ätter, flertalet ännu tillhöra
Frälse-ståndet, ehuru de så kallade Theliska godsen till större delen
blifvit a fy 11 ra de till bönder, äfvensom ytterligare någon del af fideikommiss-egendomen
Wästanå, till betäckande af inleeknad gäld och säteriet Håkantorp
frivilligt blifvit försålde, det sednare helt och hållet till bönder.
Såsom ett tillägg till föregående berättelser om Länets historiska märkvärdigheter
bör likväl nämnas, att genom medel, insamlade i orten, restes
år 1842 i Rogberga socken etl monument, till minne af en fäktning under
kriget med Dannemark år 1611, då en del af den, under Danska Generalen
Gaddes befäl, vid Dunkahallar stående här gjorde ett infall i
nämnde socken, men mötte ett o vän la dt kraftigt motstånd af ortens manbara
befolkning, som samlat sig under Skogvaktaren '”Michels i Thenhult”
anförande; och skall den fientliga slröfkorpsen blifvit helt och hållet nedgjord.
Monumentet beslår af en i ett kummel upprest stor granitsten, med
inskrift:
Jr 1611 x-° blef i denna trakt en Dansk Krigshär slagen
af Tveta härads allmoge, anförd af Skogvaktaren Michel i
Thenhult. Denna minnesvärd restes år 1842.
Neliem. 4 k. 14 v.
Länet är indelad t i nio» härader och tre släder. Ekonomi, polis och
5
uppbörd handhafvas oell förvaltas, under Landshöfdingen, af 6 Kronofogdar,
6 Häradsskrifvare och 22 Länsmän, Lagskipningen ulöfvas af 5 Häradshöfdingar,
3 Rådstufvu-rätter och 1 Kämnärs-rätt. Till Calmare Läns
och Ölands Lagsaga lyda 5 härader och till Tio häraders Lagsaga 4. Götha
Hof-Rätt har sitt säte i Residens-staden. I ecklesiastikt hänseende höra 6
härader till Wexiö, 2 till Linköpings och 1 till Skara stift. Med Östergöthlands
och Södermanlands bergslager utgör Länet ett Rergmästaredöme;
och (innes anställd en Bergsfogde inom Länet, af hvilket dock en mindre
del hörer till Kronobergs och Skåne Bergmästaredöme. För helsovården
åro anställde tre Provincialläkare, och för skiftes-verket en l:ste och en
2:dre Landtmätare, båda med lön på stat, samt 8 Kommissions- och 4 vice
Kommissions-Landtmätare,
Af Rikets krigsmakt är på Länet indeldt hela Jönköpings regemente
och till större delen Smålands Hussar-Regemenle, Smålands Grenadier-BataIjon
samt Calmare Regemente,
2:0 Länets innevånare.
Folklynnet motsvarar ännu den fördelaktiga skildringen i föregående
Femais-berättelser. Ett gladt sinne, förnöjsamhet, höflighet och tjenstvillighet,
samt urgammal förkärlek för Konuugadömet äro ännu de utmärkande
dragen. [Egen är icke böjd för deltagande i stats- och kom muna 1-beslyren.
Municipal-befatlningarne, för hvilka den nödiga bildningen i allmänhet saknas,
äro långt ifrån begärliga, utan betraktas fastmer såsom wiera, dem
man helst undviker för att odeladt få egna sin lid och verksamhet åt de
enskilda nä rings-yrkena.
Den intellektuella bildningen hos allmogen befinner sig på en punkt,
hvaröfver den i allmänhet icke kan mycket höja sig i ett land meden karg
jordmån och ett hårdt klimat, hvarest arbetet för anskaffande af lifvets materiella
förnödenheter vidtager redan i barnåldren och måste med ihärdighet
fortsättas. Allmogens kunskaper inskränka sig till kännedom af Chrislendomen
och nu mera allmänt än förr, de första elementerna i räknekonst
och någon skrifkunnighel. I saknad af fasta skolor, hvilka i anseende till
6
de vidt spridda bosläderne och bristande tillgångar, hittills icke kunnat allmänt
anläggas, och icke eller ansetts medföra varaktiga frukter, börjas merendels
barnaundervisningen i hemmet af föräldrar och de äldre i slägten,
fortsättes sedan af ambulatofiske lärare, utsedda af Presterskapet och fulländas
under beredelsen till den första nattvardsgången. Genom en ny stadga,
grundad på den förutsättning att staten vore både berättigad och skyldig
af hvarje dess medlem fordra ett högre kunskapsmått än som hittills ingått
i allmänna folkbildningen, har det blifvit anbefaldt, att fasta skolor skola
anläggas minst en i hvarje pastorat — om så behöfves, med statens biträde.
De anvisade underslödsmedlen skola förmodligen snart befinnas otillräckliga
för behofvet; men om ock staten förmår fylla bristen och de hinder, som,
uti detta Län åtminstone, enligt hvad nedan kommer att yttras, synas möta
den nya stadgans tillämpning, kunna undanrödjas, så återstår dock för
framtiden alt visa, om skolan, för de barn som längre lider komma att skiljas
från sine aflägse boende föräldrar, kan, i afseende på sedlig omvårdnad
ersätta hemmet.
I fråga om sedlighet och gudsfruktan har i sisla femårs-berältélscn influtit
en lånt teckning af denna landsort, hvilken ännu äger sin tillämplighet,
endast med den skilnad, att, enligt öfverensstämmande underrättelser
från alla delar af Länet, dryckenskapslasten är i aftagande. Bränvin gifves
ej mer åt barn och bjudes icke med enträgenhet såsom välfägnad vid fester
och samqväm. Yäl har den ifver, hvarmed nykterhelssaken i början omfattades,
aftagit; men lyckligtvis är öfverlygelsen om förderfligheten och
nesligheten af rusdryckers öfverflödiga bruk, nu så rotfästad, att den tillvinner
åt nykterhets-föreningarne ett större antal anhängare än dem, som
låta införa sig i deras matriklar. Den synes ock, understödd af presterskapets,
embetsmäns och ståndspersoners hedrande efterdömen, hafva varit den
kraftigaste orsaken till bränvinstillverkningens ansenliga förminskning, som
kan bedömas deraf, att då 1838 voro till beskattning uppgifne bränvins
bränningsredskap
till ett antal af
7,843,
utgjorde deremot, enligt uppgift från Härads-Skrifvare-kontoren, antalet
1842, endast . . .
4,305,
och hade alltså på 5 år successivt minskats med  3,538.
Man har också trott sig märka, att superiet minskas eller tilltager, allt
efter som priset på bränvin slår högt eller lågt, hvilka förhållanden antyda
att ytterligare inskränkningar i bränvinsbrännings-rättigheten skulle kunna
7
förordnas till fromma för allmänna sedligheten, och i öfverensstämmelse med
allmänna tänkesättet.
Gröfre brott och missgerningar höra ännu till undantagen, och under
sista femårs-period hafva blott 2:ne dödsstraff blifvit exequerade. Mindre
föibr} leiser, som ej kunna hänföras under missgerningar hafva aflagit i mån
som dryckenskaps-begäret minskats.
Fång-journalerne visa, att personer som tillhört Länet, till följande antal
varit i häkte inmanade under ifrågavarande femårs-period, nemligen:
År 1838
399.
„ 1839
352.
,,1840
360.
„ 1841
356.
,,1842
417.
De allmännast förekommande brotten äro emot egaöderätten. För året
1842 visar sig en mer än vanligt bög numerär, men en längre observation
erfordras för alt kunna bedöma om dertill medverkat den mildring i straffbestämmelserna,
hvarmed man velat förbereda öfvergången till ett nytt
straffsystem.
Det vill icke visa sig att inskränkningen i de affliktiva straffen underlättat
återföreningen emellan de frigifna brottslingarne och samhället; ty
som hos menige man begreppet om vanfräjd är fästadt vid brottet, ej vid
bestraffningen, så uppkommer genom del förra ensamt den väsendtligaste
svårighet för tjufven att blifva i tjenst och försvar antagen. Denna svårighet
kan således räknas såsom en verkande orsak till iteration af brottet, till
dess den personliga friheten för lifstiden är förverkad, eller att den vanfräjdade
mer eller mindre snart hemfaller till de allmänna arbetsinrättningar
för bristande försvar. Under sådana förhållanden, och då de mera ömmande
föremålen för menniskokärleken — fattighjonen — årligen ökas, torde
det blifva svårt alt tillvägabringa sådana frivilliga föreningar till lösgifne
fångars bispringande, som lära vara nödvändige bihang till det så kallade
penitentiär-systemet.
Men om också denna landsort icke lemnar talrika bidrag till kriminalhistorien
och brollinåls-slalistiken, så måste man dock beklagligen erkänna,
8
att antalet af dera som göra sig fölfallne till polisbehandling, årligen tillväxer.
Detta förhållande står i sammanhang med den alltjemnt tilltagande
pauperismen. Orsakerne till håda, har man i föregående femårs-berättelse
sökt antyda, och de der gjorda reflektioner åberopas. Med deras mening,
som hit hänföra de genom Kongl. Förordningen den 29 Jani 1833 statuerade
fordringarne på laga försvar, kan jag icke förena mig, ty författningen
har, åtminstone här i Länet, enligt den mening stiftaren uttryckt, blifvit
tillämpad endast emot sådane för vanart kände peisoner, som genom eget
förvållande blifvit försvarslösa; hvaremot del vida större antalet af dem
som äro i saknad af försvar, fått åtnjuta skydd såsom de der ärligen försörja
sig; men det har tillika blifvit en regel, att icke döma någon, som ej
Jidit straff för vanfrejdande brott, till allmänt arbete förr än lian åsidosatt
Jlerfalldige förelägganden alt skaffa sig försvar, hvilket synes förlama författningens
verkan, ty derföre lemnäs första förelägganderne utan uppmärksamhet.
1 all trygghet öfverlemna!’ sig lättingen då åt sin böjelse för det
kringstrykande sorglösa lefnadssättet, som snart blir en vana, hvilken icke
med några hotelser kan förändras. En eftergift åter af fordringarne på laga
försvar skulle ofelbart för mycket rubba lefnadsförhållandet emellan tjenare
och husbönder, gifva ökad fart åt det redan allt för mycket rådande begäret
efter ett tidigt oberoende och egen bosättning samt befordra de obetänksamma
giftermålen i den arbetande klassen och backstugu-befolkningens
tillväxt.
Huru antalet af polis-arreslanter förhåller sig till hela summan af häktade
personer, kan någorlunda bedömas af följande uppgifter på dem från
Jönköpings Län, som sistlidne 2 år varit såsom försvarslösa i häkte inmanade.
De ulgjorde nemligen 1841 187 och 1842197 personer af båda könen.
Folkmängden, beräknad efter mantals-längderne, utgjorde sistlidet
. 1d1,953
personer af båda könen, hvaraf voro mantalsskrifne 73,385 och skatt
frie
78,568. Enligt sista femårs-berättelsen uppgick folkmängden lill 145,300
personer och tillökningen under sistförflutne fern år visar sig alltså vara 6,653
Fortsälles jemförelsen till de näst föregående femårs-perioderne, till celi
med åien 1832 och 1837, så finner man att folkmängden ökades under
den förra med| 7,007 personer och under den sednare med 8,417. Denna
olik
-
9
olikhet måste väcka uppmärksamhet, då man ihågkommer alt cholera-farsoten
år 1834 inom Jönköpings stad bortryckte 636 personer och äfven ett mindre
antal på landsbygden, hvaremot under sista qvinqvennium icke någon
farsot eller svårare smittsjukdom varit gängse. Tabell-verket, som på annan
väg ingår, kan måhända förklara berörde förhållande, hvilket emellertid icke
anses verka till ändring uti de i de 2:ne nästföregående femårs-berättelserne
gjorda refleklioner öfver folkstockens hastiga tillväxt i missförhållande
till närings-källorna.
Hvad folkets förmögenhets-tillstånd vidkommer så skulle, enligt kronofogdens
uppgifter, välståndet ingalunda vara i tilltagande inom allmogen
eller bondeståndet. Men ännu gäller det om den besutna delen af detta
stånd, alt den bergar sig temligen väl. Någon förändring i förra tiders ytterst
sparsamma och tarfliga lefnadssätt har man på vissa orter trott sig förmärka,
såsom: att manufakturvaror mera än förr ingå i klädedrägten: att
kafle nog allmänt bjudes i allmogens samqväm, och att en förut okänd prakt
i åkdon och hvarjehanda husgeråd visar sig bland allmogen. Denna förändring
är likväl blott partiel och för ny att ännu kunna anses såsom verkande
lill allmänna välståndets aftagande.
Deremot är man i tillfälle alt med uppgifter och jemförelser, hämtade
från tabellverket, som bör åtfölja dessa berättelser, visa den jemnt fortgående
tillväxten af den, i föregående berättelse så kallade allmogens under-klass,
torpare och backstugusittare, de der idka ringa eller intet jordbruk. Enligt
samma tabellverk finnas i Länet:
Oskattlagde torp som ej innehades af ryttare eller soldater:
år 1837 3,352 år 1842 4,154.
Backstugor „ 3,893 „ 5,183.
~7J245 9,337.
Under sislförflutne fem år hafva
alltså tiilkommit . . . 2,092.
Det torde icke mer slå i lagstiftningens makt verka ett stillestånd eller
en återgång i detta förhållande. Också skulle hämmande åtgärder allt för
mycket ingripa i individens medborgerliga rättigheter, men emellertid framkallar
ofvanstående jemförelse ganska sorgliga betraktelser.
Femärs-Berättetse fr. Jönköpings Län. 2
10
Nu, såsom i sista femårs-berältelsen, torde det tillåtas mig åberopa Justitia
Stats Ministerns uppgifter angående förmögenhetens lill eller aftagande
inom särskilda sumhälis-klasser, hvaröfver Läns-styrelsen, i saknad af tillförlitliga
källor, icke kan framlägga någon statistisk utredning; — och lemnar
i öfrigt nedanstående teckning af näringarnes tillstånd, någon ledning för
omdömet öfver delta ämne.
3:o Närmgarne.
Det yttrades i sista femårs-berältelsen: åkerbruket, som blifvit hufvudnäring,
drifves i stort och ganska väl. Detsamma gäller ännu och så till
vida i högre grad, sorn både possessionaternes och allmogens verksamhet mer
och mer riktas åt åkerbrukets förbättring. Genom stenbrytning och renars
borttagande, förbättras, utvidgas och sammanbindas de spridda åkertegarne.
Nyodlingar lill åker företagas, också årligen, äfvensom mindre kärr och mossor
utdikas,, brännas och besås med foderväxter, sedan en eller flere sädesskördar
blifvit tagne. Nästan alla större possessioner förete odlingsföretag
af båda slagen, sällan i liten, men ofta i stor skala. Allmogen åter, som
ännu ej kommit till rätt insigt om nyttan af ängsodling, sysselsätter sig deremot
mera med odlingar af första slaget; men också måste man medgifva,
att den hvarken har Lid eller penningar att offra på företag, som icke snart
bära frukt. Det är derföre sannolikt, att större kärr-och tnossodlingar skola
lemnäs ovidrörde, om ej staten kommer till hjelp med betydligare understöd.
Dessa företag fordra stora penningesummor, som icke kunna samlas i
en ort, hvarest allmogen måste använda hela sin arbetskraft för alt på vanliga
vägar förskaffa sig medel att fylla de nödvändigaste lefnadsbehofven,
och der intet derutöfver kan förvärfvas. Läns-slyrelsen har på allt sätt
sökt uppmuntra till begagnande af det understöd Rikets sednast församlade
Ständer i detta afseende erbjudit, men vilkoren hafva befunnits dels allt
lör invecklade dels leda till för mycken uppoffring å kommuniteternes sida.
Fältet för dylika odlingar är emellertid stort, ty det beiäknas att kärr och
mossar, till det mesta belägna i de fattigaste trakterna, intaga icke mindre
än 140,000 tunnland af Länets jordyta och den vattensjuka markens kubikinnehåll
beräknas till 7,240 millioner fot. Denna mark, hvari torde ligga
en källa till framtida rikedom, verkar nu i hög grad lill klimatets hårdhet
11
och de frostskador, som icke sällan förstöra skördarne i den kringliggande
nejden.
Å större valtenaflappningar är uppmärksamheten starkt riktad och särskildte
arbeten i denna väg förberedas, nemligen sänkning af de större sjöar
n e Bolmen och Drafven samt Nälaren, äfvensom af den mindre sjön Garn
i Wernamo socken. Med sänkning af Köfsjön oell Harsjön i Össho härad
sysselsätter sig ett för ändamålet bildadt bolag. Utloppet förden förra öppnades
sistlidet år och på den uttorkade marken bergades detta år 150 lass
hö, men arbetet är ännu ej slutad t.
Äfven fortfar allmogen alt tillegna sig förbättringar i åkerbruket, såsom
användandet af nya bepröfvade redskap och af sammansatta gödningsämnen,
hvilka omsorgsfullt samlas och beredas samt odling af foderväxter.
Det förtjenar äfven här nämnas, att under sistförflutne fem år, icke mindre
än 42 personer blifvit med mer eller mindre utmärkelsetecken och penningegåfvor,
af Patriotiska sällskapet belönade för odlingsflit.
Under förutsättning att ängsodlingen i en framtid tillvinner si» den
omsorg som den tillkommer, bör man förmoda, att den Småländska allmogens
kända arbetsamhet och idoghet har tagit en, med förändrade tidsförhållanden
öfverensstämmande fördelaktig riktning. Ätt åkerbruket i denna
ort kämpar emot flere binder än mångannorstädes, följer af beskrifningen på
Länets allmänna beskaffenhet. Att det här mer än mångenstädes är beroende
af temperatur-förhållanden, torde kunna antagas, enär, oaktadt den
jerant stigande odlingsfliten och forbättringarne i åkerbruket, spannemålsproduklionen
under sista qvinqvennium icke uppgått till samma höjd, som
under det nästföregående. Femårs-berättelsen af den 31 December 1838
antager, enligt bifogade tabeller, att medelafkaslningen af alla sädesslag, efter
afdrag af utsädet, uppgått till  311,000 tunnor
och af potatis
231,000 „
hvaremot nu följaktiga tabell upptager medelafkastningen i
spannemål till allenast ............ 300,266 „
och af potatis
206,524 „
Den Förstnämnde qvantiteten, fördelad på den dåvarande folkmängden,
lemnade något öfver två tunnor spannemål på hvarje person. Vid fördelningen
af den sednare medelafkastningen på befolkningen, 151,950 personer,
kommer deremot icke fullt två tunnor säd på hvarje, — en ehuru tillfällig,
12
dock betänklig bekräftelse på den anmärkningen, alt näringskällorne ej tillta
git
i samma mån som befolkningen.
Boskapsskötseln liar icke återtagit den vigt, som man i föregående
Femårs-berättelser framställt såsom önskansvärd. Kreaturs-racerna äro i allmänhet
dåliga och ”Holländerier”, eiler, som de i sednare tider blifvit kallade,
”Mejerier”, icke talrika. De mindre gynnsamma årsväxterna hafva
också menligt inverkat på ladugårds-skötseln, såsom af följande jemförelse
synes. Sista Femårs-tabellen upptager medeltalet af underhållne
Åf Tabellen som nu ingår, synes att antalet af underhållne oxar upp
-
Häraf följer, alt Länets mest lukrativa näringsgren oxhandeln och
viktualie-trafiken under sednare qvinqvennium varit något, fast icke betydligt
mindre liflig än förut. Ofvanstående sifferberäkningar visa dock tillräckligt
hvad vigt denna näringsgren ännu bibehåller, och fastän konjunkturerne
varit missgynnande, kan dock icke sägas att den blifvit eftersatt.
Den i oxhandeln uppkomna allmänna stagnation faller inom en sednare tid
än den närvarande berättelsen omfattar.
Hästafveln bar gått framåt endast i Norra och Södra Wedbo häraders
fögderi, hvarest enskilt man i flere år underhållit en beskällare af god race,
efter hvilken, äfvensom efter Squadrons-hingslen på Nobynäs en mängd föl
skola hafva fallit. Också har till och med allmogen i den orien uppdragit
hästar, hvilka ingått såsom remonler vid Smålands Hussar-regemente. Beskällare
från Flyinge hingst-depot hafva de sednare åren, såsom förut, varit
någon tid stationerade i Länet och blifvit temligen allmänt begagnade,
men få föl hafva deraf fallit. Orsakerna till hästafvelns ringa betydenhet i
denna landsort äro fullständigt anförde i 1833 års Femårs-berällelse, som
härom underdånigst åberopas.
Får-afveln bibehåller icke det intresse, hvarmed den enligt sista Femårsberättelsen,
då omfattades. Kronans stamschäfferi är flyltadl från Näs
och enskiltes schäfferier äro förminskade. Orsaken till delta sednare uppgifves
vara det hastiga fallet i priserne på de finare ullsorterne. Erfaren
-
Oxar till
och Kor
22,810.
54,361.
gått till .
och af Kor till
21,712.
52,531.
13
heten om de inhemske fårens ömtålighet ingifver, måhända icke utan
grund, farhåga, alt samma egenskap i högre grad vidlåder de ännu ej naturaliserade
ädlare racerna. Man anmärker dessutom, att de finulljgare utländska
fåren, på Länets i allmänhet magra eller sidländta betesmarker, icke
finna hvarken tillräckligt eller tjenligt bete. Igelsjukan, som uppkommer
efter våta somrar, skall på vissa orter hafva bortryckt många får och ullproduktionen
öfversliger bland allmogen ännu icke husbehofvel.
Bergs- och bruks-rorelsen har under sistfdrflutne fem åren blifvit utvidgad
genom l:o tillkomsten af 2:ne nya bruks-anläggningar, nemligen, i
Össbo härad, Elghammar i Akers socken med en stångjernshärd och hammare
för 600 Sk&:s tillverkning, samt dessutom en knipphammare med ässja
och en spikhammare, och Mariaeholm, i Asenhöga socken, med en stångjernshammare
och en härd för 600 Sk&:s tillverkning, samt en knipphammare,
en spikhammare och 2 ässjor; hvarförutan bör omnämnas ett, förut
icke omtaladl, jernmanufaklursverk vid Olis, kalladt Liljenforss, der större
delen på stället tillverkadt ämnesjern ulsmides lill plog bi I lar och spik, samt
ett privilegieradt, men ännu ej i full gång salt jernmanufaktur-veik, kalhult
Carlslund, på frälsehemmanet Långö i Nydala socken, tillhörigt Ryttmäslaren
och Riddaren af Kongl. Wasa-Orden C. Silfversparre, och 2:o
genom vunnen förhöjning i smides-rälligheten vid efternämnde äldre bruksanläggningar,
nemligen:
Vid Göthaström från 300 till 900 Sktt
„
Eckersholm „ 4-50 „ 900 „
„ Gölhaforss „ 475 „ 1,350 „
„ Hörle med Carlsforss 1,500 „ 3,150 „
Örn de väl bekanta verkningarne af sednare liders ofördelaktiga konjnnklurer
för bergs- och brukshandteringen i allmänhet, behöfver här icke
ordas. Äfven Småländska bruksägarne hafva fått vidkännas förluster af jernprisens
fall, men som, enligt hvad förut är yltradt, blott en ringa del af
deras tillverkningar vågföras för export och den vida större delen deremot
afytlras på bruksbacken, hafva desse bruksägare mindre än andre, haft att
beklaga sig öfver bristande afsättning. Det fortfarande nil och den drift,
hvarmed denna vigtiga näringsgren bedrifves och utvidgas, har imeliertid
åt ortens allmoge, som kunnat prestera kol och körslor, beredt en ökad
inkomst.
14
I Skogshushållningen råder ännu samma obetänksamhet och missbruk,
sorn nästföregående Femärsberättelser omtala. Forcerad tackjerns-blåsning
medtager äfven bruks-skogarne, hvilket, utan alt kunna hänföras lill missbruken,
endast i bredd med dessa kan betraktas såsom en anledning till
farhåga för framtida skogsbrist och dermed oskiljaktigt förenade olyckor,
som dock, i anseende till skogsmarkens i föregående berättelser omtalade
reproduktions-kraft, ännu torde vara långt aflägse. Från Westra och Wassbo
härader heter det: Skogarne minskas årligen genom den så allmänt brukliga
fällebränningen, hvaraf vinsten i påräknade skördar ofta icke motsvarar
arbetskostnaden, och de afbrända mycket stenbundna skogsbackarne synas
i många år icke beväxla med annat än ljung och ormbunkar. Ortens
aflägsenhet från hamnar och större stapelstäder vållar ock vanvärde å skogsprodukter.
Allmogen finnér alltså mera uträkning att svedja och beså skogsmarken,
men förfar dervid ofta så ovarsamt, att brist uppstår på byggnadsoch
stängsel virke. Af de herrliga bokskogarne, som fordom funnits i mängd
inom Wassbo, äro nu ganska få i behåll och ekeskogen går med stora steg
till förödelse, sedan skaltemannen fått lösa den.
Det ofvanbeskrifna svedjandet, som visserligen är det största missbruk,
framslälles här endast såsom ett den enskilta hushållningen vidlådande lyte,
ehuruväl det ock har karakteren af öfverträdelse utaf vissa ännu gällande
lagbud, men då genom indragning nästan helt och hållet af skogs- och jägeri-slaten
den satsen blifvit hyllad, att på den enskildta hushållningen inga,
band böra af lagstiftningen läggas, må ämnet här icke blifva föremål för
vidare reflektioner.
Om ekplanteringen och Kronoparken på Wisingsö införes här följande
af Förvaltaren på stället lemnade berättelse, daterad den 13 sisllidne September:
”Wisingsö
ekplantering, den största som veterligen blifvit arrangerad i
Sverige, upptager till dato en areal af mer än 600 tunnland, hvaraf 455
äro planterade och 145 uppdragne af ollon, der träden böra fortväxa så tätt,
att deraf kan tagas lill de årliga utpianleringarne.
De planterade träden utgöra omkring 307,000 ekar, utom skyddslrän,
hvilka omgifva dem, och de efter ollonsådd uppväxte kunna beräknas till
flere millioner. Dessutom begagnas lärkträd nu mera uteslutande till skydds
-
15
träd för ekarne, emedan erfarenheten visat att ekarne alternerande med lärkträd
gifva de förra en frodighet och trefnad, som de icke kunna erhålla,
hvarken af andra träd eller planterade isolerade. Af förutnämnde lärkträd,
linnas 83 tusen planterade och som de är 1832 sådde, redan gifva mogna
frön, så förmodas att detta trädslag kommer att uppdragas till dess lika
många linnas, som af planterade ekar. Dessa efter 1832 års sådd erhållne
lärkträd äro 2,600 st., hvaribland större delen äga 23 fots höjd med 2 fots
omkrets vid roten. De som sedermera blifvit uppdragne äro i förhållande
till sin ålder ganska stora.
Planteringen börjades 1832 och 1833 af från Kongl. Djurgården nedsända
plantor, emedan ingen tillgång fanns på ollon dessa åren. Ehuru
1832 års plantor blefvo vid nedsändningen sjö- och köldskadade, så att en
stor del förtvinade, hvilka sedermera med yngre rekryterats, börjar dessa
planteringar att utjemna sig; man finnér bland dem de som hafva 14 fots
höjd ojh 6 tums omkrets.
Ekträdet har den egenheten, mer än andra trädarter, att vid plantering
behöfva några år för lilldanandet af erforderliga rötter, hvarefter den
lätta växtligheten först börjar; också utvisa planteringarne, jemte de af ålder
uppvuxna ekar, hvilken kraft Wisingsö-jorden äger att producera både
ekar och lärkträd, sedan de fått väl rotfästa sig. Åldrige ekar, som för
gårdens behofver blifvit fällde, hafva gifvit en kubikfot virke per år.
Ar 1834 erhöllos ollon. Af förutnämnde 145 tunnland besåddes då
50 tunnland hvarifrån plantor årligen tagits Lill utflyttning; men enär dessa
böl jade blifva för" stora, således kostsamma att omflytta, så dels nedsändes
genom Kongl. Styrelsens försorg, dels uppköptes i granskapet år 1842,
44 tunnor ollon, hvilka utsåddes å 95 tunnland, i ändamål att deraf få plantor
till framdeles skeende planteringar. PlanLorne efter de år 1834 och
1835 sådde ollon äro nu ända till 8 ä 9 fot höga.
Alt det finnes fläckar äfven här å ön, sorn äro mindre fördelaktiga,
kan ej nekas; men lokalen må väljas hvar som hälst, torde sannolikt ingen
så jemn och öfverallt bördig jord linnas att icke någon del deraf är obrukbar
till det sökta ändamålet. Derjemte måste medgifvas att 1834 och 1835
års ollonsådder, generalement jemförde med planteringarne, förevisa något
mer pålitligt, samt i omkostnader lindrigare.
16
JVisingsö kronopark sköidas oell besås i enlighet med gifna föreskrifter,
på det sätt att 9,000 kubikfot derifrån försaljes, hvartill kommer gårdens
egna behofver. Der lörsta hyggena gjordes, är nu ung skog uppväxt
ganska tät och lofvande; der ung skog, tillräckligt sluten, uppvuxit emellan
de gamla träden, fällas de gamla och den unga gallras; sålunda förmodas det
komma att fortsättas. Fällning och aflrunning sker numera med de från
Kongl. Styrelsen nedsände sågarne, hvilka uträtta dubbelt så mycket emot
hvad som göres med yxa. Detta förfaringssätt sparar lid och ej obetydligt
skog.”
Linskötseln idkas ännu i lika stor skala och med samma förmån som
förut, ej allenast i södra Wedbo härad, derifrån 2 ä 3,000 Lfé lin årligen
a fy Lirås, utan äfven i Östra härad till öfver 1,000 Ltt afsalu. Den fortfar
ock att på andra orter i Länet inbringa ej obetydliga bidrag till skalternes
iiqviderande.
Ja°ten utgör ännu både en af de mindre binäringarne i denna ort och
en af allmogens förströelser. Tillgången på ätligt vildt minskas dock med
skogarne, men måhända ännu mer genom missbruket att fånga eller fälla
villebrådet under den tid det enligt författningarne skulle lemnäs i fred
för att kunna fortplanta sig. Att molverka dessa missbruk och befrämja en
rationell hushållning med jaglen, har bildat sig en jägare-förening, som räknar
talrika medlemmar af alla stånd. Till föreningens syftemål hörer ock,
när tillgångarne en gång kunna medgifva, att öka de lagliga skollpenningarlie
för rofdjurs fällande. De ringa bidrag, som tillflyta föreningens kassa
lemna dock föga utsigter för vinnande af detta mål, och hafva äfven hittills
hindrat anställandet af sådana målskjulningsfester med premiers utdelande,
hvilka på andra orter bidraga, alt lifva och underhålla intresset för
dylika föreningar och tyckes utgöra ett af deras verksammare föreningsband.
Den grundsats medlemmarne iakttaga, att hvarken fälla eller köpa villebråd
under den tid förbudet varar och deras vaksamhet mot missbruk af denna
art, har emedlertid, under den korta tiden efter föreningens tillkomst, visat
välgörande verkningar till jagtens skyddande.
Fiske intager icke den vigt bland närings-källorna, som den geografiska
beskrifningen antyder. Ålfiskena vid llolstra, Werne och Målarp i södra
Wedbo härad, gifva väl ännu en husbehofvet öfversligande fångst, som inbringar
-
17
bringar någon penningevinst åt idkarne; äfvensom sjöarne Bolmen, Algunnen,
Rusken, Landsjön, Möcklefloen, Wixen, Soljen, Kalängen, Anebysjön och
Noén ännu uppgifvas såsom temligen fiskrika; men Från alla andra orter
beter det att fisket antingen icke inbringar öfver husbehofvet, eller är så
ringa lönande, att det ej ersätter tidspillan och hvad redskapen kostar i
inköp och underhåll.
Körslor och foror dels med handelsgods dels med jern och kol äro
ännu bland allmogens hufvudsakliga biförtjenster, ehuru trafiken med handelsvaror
blifvit mindre sedan Götha kanal öppnades.
Försäljning aj bjelkar, bräder och plank utgör För sex socknar i Wassbo
härad en vigtig inkomstkälla, likasom för Mo härad afsättning af alla
skogselfekter.
Saltpetersjtidningen, som förut varit en icke obetydlig binäring, har
nu så aflagit, att förhållandet dermed synes förtjena en utförligare framställning.
Till och med 1834 utgjorde priset hvarmed Kongl. Majit och
Kronan inlöste saltpeter 7 R:dr 24 sk. för lispundet; det nedsattes 1835
till 6 R:dr 32 sk. och 1836 till 6 Rtdr, Under den tiden tillverkades årligen
emellan 1,200 och 1,020 Ltt, År 1837 nedsattes priset än ytterligare
till 5 R:dr, hvarefter tillverkningen utgjort:
År 1838
.... 711 L#
7 tt
„
lod.
„ 1839
.... 403
99
2
99
.
>»
„ 1840
. ... 378
99
19
99
4
»
„ 1841
.... 208
99
4
99
99
„ 1842
.... 269
99
18
99
8
99
Summa 1,971
99
11
99
12
99
deraf 1,926 L& 11 # 12 lod blifvit af Kronan inlöste emot 5 R:dr Banko
L& med 9,630 R:dr 34 sk. Banko. AF förutvarande 137 väl underhåline
saltpeler-sjuderi-planllador återstå 87 till större delen förfallne, Saltpetersjuderi-arbetspersonalen
på stat har nedgått från 72 man till 30, hvilket
sednare ringa antal med svårighet linner sysselsättning, mest med sjudning
i ladugårdshus. Saltpeter-sjuderi-staten har under sistförflutne fem åren
kostat Statsverket i löner och pensioner 3,447 Rldr 31 sk, 8 rist,
Ftmårt-Berättelse Jr, Jönköping* tLän, 3
18
Biskötseln ur för det närvarande icke i flor, ty dels skola vax och
honung icke kunna afsättas med samma fördel som förut, och dels hafva
bien mycket utdöd t genom sjukdomar, som uppkommit efter de kalla somrarne
1839, 1840 och 1841.
Humbleplantering har på de orter, der jordmånen derföre är tjenlig,
blifvit mera vinstgifvande, sedan bruket af öl och dricka tilltagit i mån
som bränvins-supandet minskats, hvaremot på andra ställen genom verkställde
ägoskiften, de gamla humlegårdarne råkat i förfall, och ännu ej hunnit
ersättas af nya anläggningar.
Bränvins-bränningen synes närma sig det rum bland binäringar, dit
allmänna rösten vill hafva den förflyttad. Dess närvarande ståndpunkt kan
bedömas af hvad förut blifvit yttradt vid skildringen af innevånarnes sedlighet.
4:o Fabriker.
Bland dem förljenar ännu gevärs-faktoriet i Husqvarna att komma i
första rummet. Det har under sislförflutne 5 år varit i gång, med undantag
af år 1841, då tillverkningen afstadnade i följd af modell-förändringar.
8,400 gevär hafva under arbetstiden blifvit tillverkade och gifvet sysselsättning
åt 200 arbetare årligen. Summariska beloppet af de penningar, som
från faktoriet blifvit spridda i orten, uppgifves till 35,400 R:dr under hvartdera
af de 4 arbetsåren. Faktoriets nuvarande styresman, Kaptenen och
Riddaren af Kongl Danska Dannebrogs-orden, Friherre Fleetwood har satt
åbyggnaderne och de yttre anläggningarne i ett skick som vittnar om både
ordnings- och skönhets-sinne, och de konst- samt praktverk i skjutgevär,
hvarmed han bevisat sin egen skicklighet i facket, äro den bästa borgen för
fabrikaternes godhet.
Öfrige fabriks-anläggningär på landet kunna på följande sätt klassificeras:
garfver ier 28, oljeslagerier 13, pappersbruk 13, färgerier 11, tegelbruk
10, kalkugnar 10, stenkärls-fabriker 2, lerkärls-fabriker 2, sämskstamp
1, ylle-fabrik 1, hattfabrik t, finsmides dito 1, pottask- och kaioineringsverk
bageri 1, kopparslagare-verkstäder 3, och rödfärgsverk
19
S. Om dessa oell handtverkerier på landet åberopas underdånigst de till
Kongl. Kommerse-Kollegium afgifne uppgifter så väl angående arbets-personalen
som tillverkningsbeloppet. Enligt nu tillgänglige handlingar komma
pappersbruken i båda dessa hänseenden i främsta rummet, ehuru vid intetdera
tillverkningens värde öfverstiger 6,500 R:dr Banko. Garfverier och
färgeriet' dernäst, ehuru bland dem större delen, och i allmänhet alla öfrige,
som fordom utgjorde stadsmanna-näringar, drifvas i mindre skala —
sannolikt derföre, att sällan behof af ökad produktion, utan mera den lätthet,
hvarmed tillstånd till anläggningen vinnes, utan sådane prestanda, som
för burskaps oeh mästerskaps vinnande erfordras saint friheten från de utskyider,
som hvila på stadsmanna-näringarne —- gifva anledning till ifrågavarande
etablissementer. Dessa på landet kringspridde fabriker och manufakturer
kunna väl ej hafva den dagliga afsättningen som i städerna, der
folkmängd och rörelse koncentreras på ett litet område, men de bidraga
dock att ej obetydligt minska rörelsen i städerne och verka sålunda till de
sednares förfall.
Slutligen må här tilläggas, att allmogens i föregående berättelser omnämnda
husslöjder, som inbringa någon förtjenst, ännu flitigt skötas, nemligen
i Össbo härad, tillverkning af vagnar och skrindor till betydligt afsalu;
i Wassbo härad, vadmals- och ylleväfnader > tillverkning af sigtar
och sållj samt mera allmänt af laggkärl och i mindre mån väfskedar j
trädskor och simpla väggur; hvaremot ståltråds-dragningarne mindre
verksamt bedrifvas, hvilket anses såsom fördel mera än skada, helst man
trott sig finna att för kringvandringar med denna tillverkning, åkerbruket
blifvit försummadt.
5:o Politisk Författning.
Kammarverk. Enligt föregående Femårs-berätlelser intages här, att
Länets äldsta jordebok är af år 1620, och att den, fastän numera obrukbar,
utgör en intressant antiqvarisk bok i Länets Kammarverk. Tabellverket
lemnar upplysning om Länets hemmantal, och de under sistförflutne fem
åren inträffade jordeboksförändringar bestå förnämligast i tillkomsten, dels
af redan nämnde nya bruks- och manufaktur-anläggningar, dels af nya tull
-
20
ta jölq varnar eller flere sten pars inläggning i gamla qvarnar, ett byte, och
skattläggning af några inlagor på Härads-allmänningeu Holaveden, samt för
öfrigt skatteköp.
Gästgifveriernes antal har icke blifvit ökadt, men en hjelp-gästgifvaregård
är förändrad till ständigt gästgifveri. Genom det i sista Femårsberättelsen
omnämnda, till gästgifvaregårdarne och ki onobetjeningen utdelade
tryckta sammandrag af författningarne och serskilda föreskrifter sorn angå
skjutsväsendet, har det lyckats till\ägabringa ordning i detta sednare. Att
oordningar af annan art ännu existera, måste deremot beklagligen erkännas,
hvilka hafva sin mesta, om icke enda grund i den gästgifvarne medgifna
rättigheten till brännvins försäljning i minut. Då författningarne lemna åt
gästgifvarnes val att begagna eller afsäga sig denna rättighet, så är derigenom
erkändt, att, för resandes behof, brännvin ej nödvändigt bör finnas på
gästgifvaregårdarne. Genom Kongl. Förordningen af den 6 Augusti 1841
tilläts, att å gästgifvaregårdarne brännvin må utminuteras, ej såsom förut
allenast åt resande och vägfarande, utan till allom i gemen, blott mat finnes
att tillgå för den det begär. De äro sålunda legaliter förvandlade till
ordentliga krogställen, hvarest ej allenast kringvandrande tiggare och gesäller
i brännvin förtära sina genom trug och pock insamlade allmosor, utan
äfven ungdomen, både den som i skjutsningar användes och den i grannskapet
boende, inledes i fylleri och dobbel. Gästgifvarne, som skulle upprätthålla
ordning på gästgifvaregårdarne, blifva af intresse oordninga ines
verksammaste befordrare, ty ju mera brännvin de kunna utminutera, desto
större blir deras vinst, som i allmänhet icke är obetydlig, emedan för gästgifveri-näring
betalas stundom i arrende 2 å 300 R:dr R:gds. Man vågar
derföre tro, att genom indragning af nämnde rättighet ett stort steg vöre
taget till förekommande af det moraliska förderf, hvilket anses såsom skjutsnings-väsendets
följeslagare.
För resandes och snällposternes fortskaffande utgå årligen inom detta
Län, efter medelberäkning, 52,000 hästar. Antages att med hvarje häst
skjutsas 1 ~ mil, så blifver totalsumman af skjutslegan efter 16 sk. milen
26,000 R:dr Banko. Det tillförene exceptionsvis, af visse lokal-förhållanden
beroende omdöme, att skjutsningen är en tunga, icke en näring, börjar likväl
blifva mera allmänt, sannolikt af den anledning, att åkerbruksskötseln
mi mera verksamt bedrifyes. Om skjutsnings-skyldigheten afskaflades, som
21
förmodligen då skulle ske allmänt och icke partielt, komme likväl betydliga
penningesummor, som nu, oberoende af andra penningeförbållanden, spridas
bland allmogen, att ledas åt andra håll.
Huru postskjutsningen i Länet bestrides och i hvad mån den anses
betungande, nemligen hvad beträffar snällposternes, är i nästföregående Femårs-berättelser
anfördt. Klagan förspörjes nu ock öfver den reserv-hemmanen
ålagde skjutsningen af paket-posten, som ofta under vintermånaderna,
då vägarne äro sämst, är tungt lastad och hårdt frestar hästarne. Då nu
mera 2:ne ångfartyg göra reguliera resor imellan Jönköping och Stockholm
från medlet af Maj till slutet af Oktober månad, kunde, utan någon afsaknad
för denna orten, paket-posten häremellan och Stockholm indragas under
nämnde tid, helst den upplysning från härvarande postkontor är lemnad,
att under loppet af dessa 5 I månader innevarande år, hit ankommit
från norra orterna endast 70 betaldte paketer och härifrån afgått till nämnde
orter 89 st. Föi Postverket skulle, genom en sådan indragning, ganska
säkert flere 100 R:drs utgifter besparas och de skjutsande få använda sin
tid och sina hästar till mera angelägna företag under den brådaste såningsoch
bergningstiden. Postkommunikationerne inom Länet anses i öfrigt fullkomligen
motsvara behofvet, i sammanhang hvarmed man anser sig böra
nämna att årligen ankommande poster äro:
Vid Jönköpings Postkontor ..... 1,325.
och vid Eksjö  364-.
samt afgående vid det förra .... 1,352.
och vid det sednare lika med ankommande.
Till ordinarie postföringen åtgå likaledes årligen 13,568 och till paketpostföringen
1,752 hästar.
Om Kronoskjutsningen gäller ännu hvad tillförene blifvit yttrad t,
nemligen att den såsom sällan påkommande, sedan skjutslega!) blifvit förhöjd,
icke anses såsom något onus, åtminstone såsom ett högst drägligt.
Krono-bre fbäringen , som så vidt möjligt är, bör framgå i raka linier,
tiäflfar således endast de hemman, som ligga invid desse, hvaremot längre
aflägse måste lemnäs å sido, och häraf uppkomma alltjemt klagomål. Genom
en kungörelse af den 28 Augusti 1839 har Länsstyrelsen sökt ordna
22
brefbäringen på elt sätt, sora skulle göra den så litet tryckande som möjligt
och officielt förmäles nu att den kännes mindre besvärlig. I samma
kungörelse sökte man undanrödja den orättvisa, som på ofvanberörde sätt
är förenad med brefbärings-inrättuingen, genom tillvägabringande af öfverenskommelser
om lämplig ersättning åt kronobrefbärarne från de hemman,
som för sitt läge undgå att deltaga i detta onus, hvilket dock endast till
någon del lyckades, ty i de fleste socknar, der pluraliteten ej äro brefbärare,
möttes förslaget med nekande.
Inqvarteringen } som lika med krono brefbäringen träffar endast vissa
hemman, anses ännu såsom onerös, ehuru man med tacksamhet erkänner
den lindring, som genom portions-prisets förhöjning blifvit beredd.
Landtmäteri-statens ökade personal har hittills icke saknat sysselsättning,
hvaraf kan slutas till skiftesverkets oafbrutna fortgång och att de
derom gällande författningar dertill uppmuntra.
Om Uppbördsverket och dess nitiska förvaltning af Länets uppbördsmän
och redogörare är ingenting att tillägga de föregående Femårs-berättelserne.
Visserligen försvåras mer och mer denna förvaltning derigenom,
att den utfattiga klassen måste skatlskrifvas och debiteras, hvilket föranleder
till tidsödande möda för afkortnings-längdernas verificerande, men icke
desto miudre har det hittills lyckats de driftige uppbördsmännen, att på
redogörelsedagen ej allenast framlägga en ordentlig redovisning, utan ock inom
uppbördsårets utgång den siste April restfritt leverera alla vid första
uppbörds-stämman uppkomne restantier. Tabellen för landet visar, oaktadt
folkmängdens tillväxt, en mindre totalsumma af skattebidrag än samma tabell
vid sista Femårs-berättelsen upptager, härledande sig från den vid sista
Riksmöte beviljade eftergift i utskylderna under följande rubriker:
Mötes-passevolance.
Lagmans- och Häradshöfdinge ränta.
Personel bevillning.
Bevillning af arrendatorer och brukare.
Mantals-penningar.
Centonal d Tjenstemäns löner.
Denna skattebidragens minskning kan för landsbygden beräknas årligen
till 35,400 R:dr Banko och har med skäl tillgodokommit de hårdt betua
-
23
gade rust- och rotehållarne, och derjemte till förmån för den mindre bemedlade
folkklassen i allmänhet, icke obetydligt underlättat utgörandet af
personella bevillningen, hvilken, enligt hvad föregående femårs-berättelser
innehålla, såsom en penningeskatt i denna orten, med mesta svårigheten inkasseras.
I anseende till missgynnande konjunkturer för ortens hufvudnäringar
har likväl under sednare åren äfven de minskade skattebidragen icke
utan ansträngning å folkets sida ingått. Af tvångsmedels användande göres
dock sällan behof i denna ort, hvarest allmogen betraktar skatternas ordentliga
utgörande såsom hederssak, och lyckligtvis hörer det ännu till sällsynta
undantag, att för kronoutskylder utmätt pant försäljes.
Den andel af skatteminskningen sorn kommit på embets- och tjenstemän
lott, är allt för ringa att kunna kallas lindring eller jemkning i den
till ett oskäligt belopp af lönerue utgående bevillningen.
Hvad i föregående femårs-berättelser blifvit yttradt om de olika skattetitlarnes
mer och mindre tryckande beskaffenhet: att bevillningen, såsom en
följd af gällande taxeringssätt, i orättvist förhållande drabbar egendomsvärdet
samt embetsmanna-lönerne, mer än den rörliga förmögenheten, luxen
och öfverflödet: att derigenom uppstår ett missförhållande emellan städernes
och landets skattebidrag och slutligen omdömet om de sednares totalsumma
äger ännu sin tillämplighet.
Polis. En Kronofogde på ungefärligen hvar 16 qvadratmil och en Kronolänsman
på hvar 3 eller 4 mil, utan något af staten lönad t bidräde, förvalta
polisen jemte exekutions-verket och den invecklade ansvarsfulla uppbörden
af statsbidragen, hvilka sednare åligganden ensamt för sig taga desse
tjenstemäns hela arbetsförmåga i anspråk. Uppsigten å vägars och broars
underhåll samt å gästgifvaregårdarne och häradsfängelserne får väl icke eller
försummas, men polismaktens öfrige funktioner till allmänna säkerhetens
betryggande måste helt och hållet blifva en bisak. Tvister som uppkomma
vid folksamlingar afgöras också vanligen genom blodiga slagsmål, som fortsättas
till dess det svagare partiet är besegradt. Vid nästa sammankomst
utkräfves hämnden på samma sätt, om man lyckats att till sitt biträde vinna
starkare armar. Väl mellankommer lagföring, stundom ock mer eller
mindre betydliga penningeböter och de ringa aktade fängelsestraffen, men
sjelfhämnden fortgår sedan med ökadt intresse. Sådana tilldragelser förekomma
å landtmarknaderne i Länet, hvarest Länsmännen visserligen äco
24
närvarande, men utan annat handräckningsmanskap än fjerdingsman och några
bönder, för tillfället titulerade såsom marknadsvakt, hvilka äro intresserade
af och sällan afbryta, men ofta deltaga i handgemänget, måste han,
om ej föreställningar förmå att dämpa stridens hetta, låta bero vid att anteckna
de verksammaste kämparne. Sker rån eller stöld, så blifva sällan
våldsverkarne eller tjufvarne förföljde och efterspanade på färsk gerning, om
icke Länsmannens hemvist är i granskapet. Oftast erhåller lian efter en
eller två dagars förlopp rapport om händelsen, rapporterar den i sin ordning
till Kronofogden och denne till Läns-styrelsen, hvarpå följer en allmän
efterlysning; men våldsverkarne hafva emellertid i all trygghet fortsatt
sin väg till nya bedrifter. Någon gång begifver sig väl bonden sjelf åstad
att gripa tjufvarne och åter eröfra sin förlorade egendom, men återvänder
merendels med oförrättadt ärende — stundom med blodiga märken efter
en förlorad strid med brottslingarne. Förtroendet till polismakten är såsom
följd häraf ganska ringa, och ej sällan höres allmogen med enträgenhet undanbedja
sig inställelse vid tinget, såsom angifvare emot en ertappad tjuf,
af fruktan att derföre få plikta med en ny hemsökelse. Brottmåls-historien
bar ock exempel, som visa att en dylik fruktan icke är utan grund. En
tjuf, dömd och insatt till lifstids fängelse, lät genom en till hemorten från
garnizonstjenst återvändande soldat tillsäga en bonde, ifrån hvilken han stulit
ett par hästar, men emot löfte om en penningesumma återförskaffat i bondens
våld, om betalning af nämnde förmenta ”hedersskuld”, med hotelse,
att annars snart komma till orten och först beskatta samme bondes hus.
Den sednare fogade sig ej efter allmäningen, men tjufven höll också ord —
rymde innan kort, borttog bondens penningar och redbara lösegendom och
plundrade flere bemedlade hus i orten innan han föll i kronobetjeningens
våld. Hundradetals personer, som valt landsvägen till hem och tiggeri till
näringsyrke, genomströfva Läuet och fordra med trug och pock hvad dem
lyster på de enstaka gårdarne, väl vetande att ortens ende polistjensteman
endast af en missgynnande tillfällighet kan komma i deras väg. Folket vet
detsamma och fogar sig alltså efter de ovälkomna gästernas anspråk, så vidt
de kunna uppfyllas. Men denna skildring af säkerhets-poliseris närvarande
ståndpunkt, som kunde varieras snart sagdt i oändlighet, bör afbrytas. Man
ville egentligen återkomma till polistjenstemännens på landet och framför
allt Kronolänsmännens rättmätiga klagan öfver deras aflöning — under all
jetnnförelse knapp och otillräcklig, relativt till deras vigtiga befattningar.
I följd
25
I följd af dessa utgöra Krono-Länsmänneu den nedersta länken emellan Regeringen
och folket, med hvilket sednare de hafva en mångfalldig och hvardaglig
beröring. Allmänna ordningen inom en ort, hvarmed trefnaden står
i närmaste samband, är hufvudsakligen beroende af dessa tjenstemäns nit,
skicklighet och moralite. Det lärer således vara af vigt, att till dessa tjenster
kunna antaga personer med hildning och moraliskt värde. Statsklokheten
synes ock fordra att de så lönas, att de hafva en någorlunda oberoende
utkomst. Efter den vid sista Riksdag beviljade förhöjning utgöra
Länsmans-lönerne kontant anslag och beräknad afkomst af boställen der sådana
finnas 200 R:dr Banko; det gör en dagspenning af 26 sk. och icke
fullt 4 r:st. Vid den nya regleringen inom detta Län uppkom dock för
Länsmännen en brist af fulla lönen; men Läns-styrelsens hemställning att
återstoden matte anordnas af statsmedlen, kunde af Stats-Kontoret icke bifallas.
Det är förut yttradt att allmogen icke mera fyller bristen, och att
gåfvor icke eller mera tagas, och man kan nu tillägga att sådane uppdrag,
såsom auktioner och bouppteckningars hållande m. m., hvilka förut nästan
uteslutande lemnades åt Länsmän och inbragte åt dem någon förtjenst, hafva
öfvergålt på andra personer.
En Kronofogdes lön och öfriga inkomster af tjensten, kunna här i Länet
vanligen beräknas till 1,000 å 1,200 R:dr Banko. Göromålens till en
del redan antydde vigt och myckenhet, som äro i ständigt tilltagande, öfverstiga
ej allenast en persons arbetsförmåga, utan göra minst en, ofta flere
personers ständiga biträde oundvikligt. Desse medhjelpares underhåll och
aflöning måste alltså ansenligt minska löne-inkomsten, som utan afseende
härå, betraktad endast i förhållande till ansvarigheten för inkassering och
redovisning af en uppbörd af cirka 60 a 70,000 R:dr Banko, i allt fall är
mycket för ringa. Hvad här är yttradt om Kronofogdar, gäller i det hela
äfven om Härads-skrifvarne, hvilkas lön och inkomster af tjensten kunna
anses till \ emot Kronofogdarnes. Vid sista Riksdag beviljades väl åt dessa
tjenstemän ganska rundliga pensioner; men vilkoren för deras ernående —
40 tjenstår och 65 års ålder, hafva satt Statsverket temligen i säkerhet för
många utbetalningar af detta slag, sedan den nuvarande UDpsättningens äldre
tjenstemän med döden bortgått. Slutligen bör ock här nämnas, att genom
Kronofjerdingsmans-lönernes indragning till Statsverket, utöfningen af
Kronobetjente-sysslorne blifvit ansenligen försvårad. Så länge Fjerdingsmänaen,
hvilkas biträde vid krono-restantiei nes indrifning, truppers inqvartering
Ftmårs-Berättels» fr. Jönköpings Län■ 4
26
och flere mindre handräckningar är oumbärligt, njölo lön, saknades aldrig
skicklige personer att dertill använda och de bibehöllo, med ett visst anseende
af tjenstemän, befattningen i mångå år, samt vunno derunder nödig
bekantskap med ärenderna; men sedan lönerna indrogos och fjerdingsmanskapet
började årligen ombytas, har det antagit utseende af ett onus, som
är förhatligt. Det stannar stundom på personer, som ej ens kunna Jäsa en
skrifven ordres, än mindre exequera den, hvilket föranleder en mängd af
oredor.
Allmänna fattigvården utgör ett ämne, med hvilket man på flera
ställen i denna och föregående Femårsberättelser föres i oundviklig beröring.
Det visar sig nemligen att ur vissa ekonomiska och politiska förhållanden
pauperismen organiskt tillväxer och ur pauperismen brott och laster, samt
att fattigdomen och brotten vexelvis befrämja hvarandra. Orsakerna härtill
har man ock i föregående Femårsberätltelser sökt visa, såsom varande till
en stor del af andlig natur, och att således det onda icke med blott materiella
medel kan botas; att någon ny väg till detta mål icke kan banas,
utan att man måste återgå till det gamla, nemligen allmänna lefvernets
förbättring. På desse anvisningar anser man sig böra lägga ökad vigt, och
för öfrigt icke ingå närmare undersökningar af en fråga, som efter långvarigt
begrundande af den stora Kommittén för Fattigvårds-anstalterna i Riket,
blifvit i dess afgifne underdåniga utlåtande afhandlad på ett sätt, som
lemnar hästa ledningen för en ny lagstiftning i detta och hit hörande
ämnen.
\idare
■vissa brister, som nog allmänt vidlåda fattig-försörjningens organisation i
denna landsort, med tillägg likväl, att enligt officiella uppgifterna, ytterligare
en kommun, nemligen Willstads församling i Wässbo härad, tillämpat
principen al en med arbetsskyldighet förenad fattigvård och afskaffat
tiggeriet.
Det ojemförligt större antalet socknar besörja fattigvården på gammalt
vis, genom utdelande af spannemål, sofvel varor och penningar åt ständige
eller tillfällige understöds-behöfvande, genom orkeslöse och utgamle personers
vårdarne och underhåll i fattighusen, och ändtligen genom fattighjonens
försörjning i fastställd ordning vissa dagar på hvarje gård. Antalet af tillfällige
understödstagare ökas eller minskas efter omständigheter, och kan
27
alltså icke bestämmas. Alla underrättelser Öfverensstämma dock deri, alt
så väl dessa som de verklige fattighjonen årligen ökas. I blist på fullständiga
uppgifter kan totalsumman icke här bestämdt angifvas, men det torde
tillåtas att från ett exempel draga slutsater till förhållandet i det hela. 1
Wassbo härad, visserligen det af naturen mest vanlottade i Länet, men
hvars innevånare till och med i Småland utmärka sig för sina små behof
och sitt ytterst tarflig» lefnadssätt, funnos år 1837 verkliga
fattighjon 34-7.
år 1842 deremot  440.
tillökningen utgör således . 93.
Femårsberättelsen af den 31 December 1838 antager totalsumman af
fattighjon i hela Länet till 2,836 och som tillökningen öfverallt fortgått i
samma proportion, som i Wassbo, hvilket utan öfverdrift kan antagas, skulle
alltså tatalsumman för år 1842 blifva 3,596, eller ungefär af hela befolkningen.
Utan ökade omsorger för egna fattige, måste denna landsort,
som genomskäres i flera riktningar af allmänna landsvägar, vidkännas olägenheten
att underhålla den jemnt sig ökande hopen af utstruket och förafskedadt
krigsfolk, lösdrifvare och gesäller, hvilka under deras kringvandringar,
efter hvad redan är yttradt, icke mera ligga om almosor utan fordra
dem såsom rättighet. En fattig Komminister i en aflägsen del af Länet
försäkrade mig, att han icke kunde uppskatta sine årlige kontributioner till
nämnde vandrande folkklass till mindre än hvad en fullvuxen drängs underhåll
och aflöning kostar.
Hälsovården. I fortsättning af hvad sista femårsberättelsen härom
innehåller, tillägges att den tid af 5 år, hvarunder, såsom ett försök till
ytterligare befrämjande af menighetens hälsovård och sundhets-polisens vidmakthållande,
Provincial-Läkarne genom opåkallade reseturer blifvit satte
i en tätare och mera verksam beröring med menigheterne tilländagick med
1841, och enligt då till Sockneslämmo-protokollen afgifne yttranden voro de
fleste församlingar ej allenast belåtne med denna anstalt, utan önskade ock
densammas fortfarande, dock så att reseturerne måtte, om möjligt vore,
ske två och icke såsom förut, blott en gång om året. Jag har i anledning
deraf och på flere andre skäl, till Eders Kongl. Majrts nådiga afgörande
hemställt huruvida icke dylike sockneresor borde fortfara.
På Läns-Lazarettets förbättring hafva under sistförflutne fem år ej obe
-
\
28
tydlige kostnader blifvit gjorde. År 1840 anskaffades 60 stycken nya sängar
med jerngaflar för 516 R:dr 5 sk. 2 r:st., och klädespersedlar inköptes för
347 R:dr 40 sk. 8 r:st.; varandes förrådet nu så tillräckligt att de fleste
patienter vid inträdet inom Lazarettet kunna utbyta sina egne kläder, emot
mera passande sjukdrägter. Påföljande året reparerades byggnaderne med
en kostnad af 916 R:dr 25 sk. 4 r:st. och år 1842 inköptes nya chirurgiske
instrumenter för 125 R:dr 32 sk. allt B:ko. På Lazarettet och Kurhuset
hafva blifvit vårdade år 1838
348.
,, 1839
377.
,, 1840
326.
,,1841 310.
„ 1842 ...... 407 patienter.
Inrättningen bibehåller således sitt förut, med afseende å patienternes ömma
vård, rättvist förvärfvade förtroende, och det är med tillfredsställelse man
kan tillägga, att ingen patient, som varit i verkligt behof af Lazarettsvård,
och dertill blifvit anmäld, nekats att inkomma på Lazarettet. Kurhusafgiften
har, oaktadt ovannämnde kostnader, ej behöft något år ökas
öfver 3 sk. och de uppkommande öfverskotten på desse medel hafva, med
Pröfnings-kommitteernes berömliga bifall, blifvit använde till Lazarettets underhållande,
hvartill för öfrigt ingår räntorne af Inrättningens utlånte ka
Läns-styreisen
har länge insett, att större delen af Länets aflägse boende
innevånare gå miste om de förmoner denna vid Residens-staden förlagda
inrättning erbjuder, och att häri ligger en orättvisa, så vida sorn Kurhus-afgiften
utgöres lika på alla orter; men vid tillvägabringande af en
förändring härutinnan, måste man försigtigtvis tillse, att icke derpå följer
söndring och upplösnig. För att kunna beräkna huru vida det vore
verkställbart, utan allt förstora kostnader, att vid Provins-Läkare-stationerne
Eksjö och Wernamo förlägga Filial-Lazaretter för ett inskränktare
antal sjuksängar, har jag från Läkarne derstädes infordrat nödiga upplysningar,
hvarefter denna för Länets hälsovård vigtiga angelägenhet skall vidare
tagas i betraktande.
Dödliga eller elakartade smittsjukdomar hafva under sednare qvinqvennium
ej hemsökt Länet. År 1842 företer dock här så väl som mdngannorstädes
ett i sjukdomshistorien sällsamt fenomen, nemligen den så kalla
-
29
de Choraea Siti Vid, nu vulgariter ”Predikosjukan.” Den spridde sig med
förvånande hastighet och ett förut här och der rådande godartadt religiöst
svärmeri, uppflammade till en oroande fanatism. Både för sjukvården medelbarligen
och för allmänna ordningens betryggande, påkallades från Kommuniteterne
Läns-Styrelsens verksamma biträde, och man sökte lemna båda
delarne efter bästa förstånd, i förra hänseendet elter rådplägning med
Läkarne. Läns-Styrelsens för tillfället utfärdade allmänna påbud hafva både
blifvit i tidningarne underkastade granskning, som utfallit med olika resultater,
och i laglig väg öfverklagade, samt . blifvit i första instantien godkände.
Sedan sjukdomen upphört, är menige man Öfvertygad att physiskt lidande
verkligen varit första ursprunget till densamma, äfvensom man kommit
till visshet, att icke allenast religiöst svärmeri, utan jemväl egennytta
med flere passioner sednare spelte en måhända större röle än sjukdomen i
de bekymmersamma uppträdena.
Den läkare, som längst och verksammast egnade sig åt sjukbehandlingen,
har i tryck allmängjort sina derunder gjorda iakttagelser, till tjenst för
medicinska vetenskapen.
Vid 1838 års slut hade Smålands Privat-bunks verksamhet endast
fortgått i 15 månader, så att man af resultaterne då ännu icke kunde sluta
till dess verkningar på provinsens näringar. Nu deremot, med en femårig
erfarenhet till grund, kan ett omdöme häröfver med mera säkerhet vågas,
dock icke förr än en öfversigt blifvit lemnad af bankens operationer. Den
sista Decemcer 1837 utgjorde bankens utlåningar 450,000 Riksdaler, deraf
320.000 på diskont och 130,000 på kreditiv. Af desse hade Central-Kontoret,
som är förlagdt i detta Län, utlånte på diskont 116,000 R:dr och
61.000 på kreditiv. Från denna tid till år 1840 voro utlåningarne i successivt
tilltagande, och uppgingo då per medium under året till 1,873,757
R:dr, deraf Central-Rontoret disponerade cirka 700,000 och AfdelningsKontoret
återstoden. Under år 1841 bibehöllo sig utlåningarne nära nog
på samma punkt som 1840, men under år 1842 skedde en indragning, så
att utestående beloppet då per medium utgjorde 1,692,230 R:dr, hvaraf
600.000 vid Centräl-Kontoret. Den sålunda verkställda indragningen drabbade
särdeles personer utom Småländska provinsen, och var framkallad genom
den i penningeförhållanderne i allmänhet uppkomna kris. Sedermera
hafva ytterligare indragningar blifvit nödiga, så att utlåningarne under år •
30
1843 per medium endast utgjorde 1,500,000 R:dr, deraf vid Central-Kontoret
omkring 550,000 R:dr.
I början af bankens verksamhet var diskont-rörelsen betydligt öfvervägande,
men sedan allmänheten hunnit blifva bekant med de ojemriförligt
större fördelar, som kreditiv-röreisen erbjuder, hafva dessa rörelsegrenar något
närmat sig till likhet i beloppet. Då kreditiv-rörelsen nästan uteslutande
begagnas af affärsmän eller ståndspersoner, och Bank-styrelsen i allmänhet
varit sparsam med utlemnandet af lån till allmogen, liar förhållandet
emellan ståndspersoners skuldsättning och allmogens varit sådant, att de
förra disponerat omkring 87 proc. af bankens kapital, de sednare deremot endast
13 proc. Direktionen har sökt leda kapitalerne förnämligast till näringarne,
men icke dess mindre hafva bankens understöd i andra riktningar
blifvit använde endast för underhållande af yppighet och lyx, likasom de
inom närings-klassen icke sällan framkallat obetänksamma spekulationsföretag
— missbruk, som dock icke få tillskrifvas förvaltningen. Lagsökningarne
vid bankens alla kontor hafva förhållit sig på följande sätt:
Vid 1838 års slut berodde på indrifuing 11,280 R:dr hos 24 personer.
1839
37,679: 9. 4. „ 93
1840
30,447: 4. — „ 76
1841
24,177: 46.10. „ 74
1842
52,989: 4. — „ 125
I proportion till lånebeloppet hafva lagsökningarne varit mindre vid
Central-Kontoret än Afdelnings-distakterne, men i förhållande till de belopp,
som disponerats af ståndspersoner och allmogen, betydligast emot den sednare.
Att Direktionen fortfarande varit angelägen att bibehålla Riksmyntskassan
i god proportion till de utelöpande sedlarne, synes af nedanstående
tablå, hvaraf äfven inhämtas, att Direktionen vid intet tillfälle ulgifvit sedlar
till så stort belopp, som reglementet tillåter.
Utom hvad redan är nämndt om missbruken af privat-bankens låneunderstöd,
kan man vidare påstå, med temlig visshet, att diskont-rörelsen
— som i början var dubbelt så stor som kreditiv-rörelsen, och sedermera
till och med år 1842 bibehållit en mer eller mindre Öfvervigt, troligeu derföre
att den ensam vid opåräknade mindre pennirgebehof kan anlitas —
icke på sådana vilkor som privat-bankens reglemente utsätter, kunnat vara
till någon fördel för idkare af landtbruk, eller mera allmänt sådana närin
-
31
gar, som icke skyndsamt återgifva förlags-kapitalet, samt att bankens sedelemission,
som till och med år 1840 var i jemnt stigande, verkat en stegring
i varuvärden och landtmanna-produkter, samt i följd deraf äfven i fastighetsvärden
och jordarrenden, sorn sedermera i återfall hållit jemna steg
med sedelemissionens minskning, hvadan ock derest alla de genom privatbanken
utlånte kapitaler vid oktroytidens slut skola plötsligt indragas, utan
alt någon annan låne-inrättning inom provinsen organiseras för att öfvertaga
och successive inkassera Privat-bankens fordringar, man icke utan skäl
torde kunna antaga, det hafva varit bättre om Privat-Banken aldrig funnits
till. Här tillägges en tablå, utvisande Smålands Privat-Banks ställning efterföljande
år:
Tecknings-  s uruma.
Uteståen-  de på Di-  skont- räk-  ning.
Utestående
på Kreditiv-  räkning.
Summa for-  dran å Di-  skont- och
Kreditiv.
# "O .
2: Sf B
TT4 C n
I/
C IT* Ti ~
— • 5 7 ÖJC
3 n
CD O
. sr ®
Behållning
af
Riksmynt.
Utelöpande
Kredit-
sedlar.
Odisponerad
fond för yt-  terligare $e-  ! del-emission.
1838 och 1838
per medium
1839 „
1840 „
1841 „
1842 „
1.280.400
1.280.400
1.482.800
1.482.800
1,484,800
735,346
999,715
1,118,137
1,055,128
1,011,360
375,144
677,335
755,620
803,422
680,870
1,110,490
1,677,050
1,873,757
1,858,550
1,692,230
149,812
143,325
144610
136,007
123,752
389,088
676,835
751,500
629,260
489,885
960.164
1,870,770
2,104,045
1,957,480
1.657,370
431.108
175.015
244,057
271,237
404.015
Det med Eders Kongl. Maj:ts nådiga sanktion bildade allmänna Brandstods-bolag
för åbyggnader och lösören på landet omnämndes i sista Femårsberättelsen,
men hade då ännu icke träd t i verksamhet. Detta skedde
den 14 Mars 1839 och vid första brandstods-årets utgång den 1 påföljde
November bade från 56 Sockne-kommitléer blifvit aflemnade försäkringsuppgifter
till ett värde af 5,373,770 R:dr. Genom oafbrutet tillopp af nya
intressenter och äfven, efter sista Bolagsstämman, genom partiel förhöjning
af förr uppgifne värden till mera öfverensstämmelse med de verkliga, har
total-försäkrings-summan så småningom vuxit till 9,020,720 R:dr, enligt
uppgifter från tillsammans 80 sockne-kommiltcer. Häraf är tydligt, att inrättningen
vunnit allmänhetens förtroende. Vid indrifningen af sista årets
brandstod, som utgick i 2:ne terminer, i anledning af en straxt före årets
32
slut inträffad, ehuru icke förr än efter utdebiteringen anmäld, större brandskada,
hördes dock från ett och annat håll missbelåtenhet med den drygare
utbetalningen, hvilken missbelåtenhet likväl endast inom en enda kommittés
distrikt ledde till någon följd, såmedelst att inom Grenna socken
uppgifter återkallades för en försäkrings,-summa af 70,000 R:dr. Följande
tariff visar förhållandet emellan försäkringsvärde, utdebiterade brandskadeersättningar
och förvaltnings-omkostnader, samt det belopp, sorn af desse
utgifter belöper på hvarje 100 R:dr försäkringsvärde.
Försäkrings-
värde.
Utdebiterade
brandställe- och
förvaltniogs-om-  kostnader.
På hvarje 100
R:dr försäk-  ringsvärde
belöper.
Ar
R:dr.
R:dr.
sk.
r:st.
sk.
r:st.
1839 . . .
5,373,770
2,100
—
i
1840 . . .
6,043,230
2,622
44
7i
2
l
1841 . . .
6,924,930
2,268
47
4^
1
7
1842 . . .
7,887,510
12,571
4
Hl
7
1
2
Bland inrättningar på landet märkas äfven nu Sparbankar, nemligen 1
i Wernamo, 1 vid Hörle bruk och 1 i Linderås socken. Om den första
förmäles, att den räknar sin tillvaro från 1836 och år 1838 hade en insättnings-fond
af 2,647 R:dr, hvilken år 1841 ökats till 16,003, men genom
uttagningar år 1842 nedgick till 5,920, såsom man förmodar, i följd af den
redan då kännbara penninge-förlägenheten. Om Sparbankerne på Hörle och
i Linderås saknas alla detaljunderrättelser.
Socknemagasiner finnas till ett antal af 41; bolags-magasiner 5, och
af possessionater bildade magasiner för underhafvandes bispringande 3. De
sistnämdes fonder äro ej uppgifne och för de öfrige upptagas sockne- och
bolags-magasiners fonder gemensamt. De utgjorde vid 1842 års slut 6,921
tunnor 31 A kappar af olika sädesslag, och dessutom ett penninge-kapital af
2,808 R:dr 5 sk. 7 r:sL Banko tillhörigt Magasins-inrättningen i Hakarp.
Uti de få reglementen, som på sednare tider kommit till Läns-styrelsens
granskning eller kännedom tillfälligtvis, har jag funnit stadgadt, att när
spannemåls-fonden genom räntevinster hunnit ett bestämdt belopp, hälften
eller i-del alltid skall innehållas, för att vid inträffande missväxt vara att
33
tillgå till utdelande af understöd, äfvensom, alt efter mindre gynnsamma
skördar lånetiden kan på vissa villkor prolongeras; det vill alltså synas, som
man gjort en början med dessa inrättningars förändring till undsättningsanstalter,
i hvilken egenskap allenast de, enligt hvad i föregånde Femårsberättelsen
utförligare yttrades, kunna blifva al nytta.
Krogrörelsen på landet hålles ännu inom trånga gränser, ty ej mer
än två privilegierade krogar finnas, men den har i stället ett öppet fält vid
gästgifvaregårdarne, hvarest den också florerar. Lönnkrogen drifves nu
mindre än förr såsom rörelse, men tillfällige försök äro ännu talrika.
Det stadgande att köpare i mål, som angå brännvinsförsäljning ej må vittne
bära, utgör, såsom ofta blifvit yttradt, det väsendtligaste hindret att utrota
ifrågavarande osed.
En RättareSkola för Jönköpings Län har, efter fruktlösa rådplägningar
om ett gemensamt Landtbruks-Institut för alla de tre Småländska Länen,
blifvit inrättad på egendomen Bjädesjöholm i Östra Härad, som för
ändamålet är förpantad. Skolan grundas å ett genom aktieteckning bildad t
kapital, och har i nåder fått sig beviljadt ett årligt understöd af statsmedel
1,000 R:dr B:ko intill nästa Riksdag. Den öppnades i början af Oktober
sistlidet år, och af de personers nit, som öfvertagit ledningen, samt
föreståndarens skicklighet har man skäl hoppas, att den skall medföra mycken
nytta, genom det lemnade tillfället för allmogens barn att kunna bilda
sig antingen för eget jordbruks bedrifvande, eller till rättare vid större
possessioner, hvarest de nya landtbruksthaorierne vanligen först bepröfvas
och om de befinnas gagneliga, vidare spridas tili allmogen, som först, efter
en sådan vunnen erfarenhet, förändrar gamla bruk och vanor.
Hushållningssällskapet> under hvars ledning ofvannämnde Jägareförening
och Landtbruks-Skola blifvit bildade, har, för att underlätta och
utbreda sin verksamhet till Länets alla delar, organiserat 16 filial-a fdelningar
med sine särskilte ordförander och distrikter, hvilka hafva Hushållnings-Sä!(skåpet
i Residens-staden till föreningspunkt. I Sällskapets syftemål
att utbreda kännedom och öfning uti ett förbätttradt jordbruk och landlmanna-industrien,
hafva ytterligare 2:ne häften af Sällskapets skrifter blifvit
utdelade;] expostioner af förbättrade redskap för åkerbruk och landlmanna-slöjder
flere gånger oqk på särsilta ställen föranstaltade, hvarvid un
Femårt-Bträuelse
fr. Jönköpings Lin. 5
34
derrättelse lemnats om redskapens konstruktion och användande; profplöjningar
hafva blifvit anställde flere gånger dels vid Jönköping, dels vid
Eksjö med prisutdelningar till skicklige plöjare; tillfällen hafva blifvit beredde
att få köpa pålitlige foderväxtfrön till lättnad vid cirkulations-bruket,
som mer och mer vinner förtroende. Anvisningar äro lemnade till begagnande
af kalljästfoder i ladugården, rofodling till ladugårdsbehof, till fårafvelns
förbättring och fårskötsel. Linkulturen har blifvit uppmuntrad medelst
beredande af tillgång till tjenligt linfrö, samt mindre belöningars
utdelande till skicklige spinnerskor, m. m.
Sällskapet har för öfrigt måst mycket egna sig åt egne ekonomiske angelägenheter
och skulle, mer än som skedt, vara till provincens nytta, om
det uti sin verksamhet icke vore inskränkt af bristande penningetillgångar,
då det icke har någon annan fond än de knappa årsafgifterne af dess Ledamöter.
Bland desse sednare befinna sig väl possessionaterne och ett stort
antal af den besutne allmogen, men här kan icke påräknas sådane uppoffringar
för ailmäut gagn, som i bättre lottacle orter framkallat mera lyckade
bemödanden för jordbrukets upphjelpande. Dock måste man erkänna,jall intresset
för sällskapets verksamhet är lifligt och understödjes efter förmåga,
i hvilken anda flere af Länets innevånare icke mindre än Sällskapets medlemmar
utmärkt sig och bland dem för tjenar särskilt nämnas Kapitenen vid
Jönköpings Regemente, H. Key, som med nit och ospard möda medverkat
till Jägareföreningen och Rättare-Skolan.
I ett så brutet och ojemnt land som Jönköpings Län, framstår såsom
ett synnerligt behof, förbättring af vägarne. Till sådane förbättringar i
trakten af Residens-staden hafva förslager blifvit uppgjorde, men ehuru
Länets innevånare af deras realiserande skulle i längden hafva mycken fördel,
är ej att förvänta det allmogen, som behöfver använda sin arbetskraft
på mera direkt lönande företag, skall finnas villig att dertill lemna bidrag.
Statens mellankomst är härvid nödig, ej allenast med understöd, utan ock
genom anställande af kunnige personer till arbelsföretagens ledning, helst
sådane saknas i orten, hvilket är mindre underligt, då först i sednare tider
man i denna del af administrationen börjat använda vetenskapsidkare.
Under sista qvinqvennium hafva vägarne, i följd af tjenliga föreskrifter
angående den ärliga lagningen och genom Kronobeljeningens uppmärksamhet
å denna sednare, förbättrats både i jemnhet och fasthet.
35
Organisationen af folkskolorne i enlighet med Kongl. Stadgan den 18
Juni 1842, sorn ännu blott förberedes och åt dessa skolor kommer att »ifva
. Ö
utseendet af en alldeles ny institution, må i korthet omnämnas, innan nian
öfvergår till nästa artikel.
Af Länets 128 socknar hafva 70, mest inom de fattigare trakterne,
Mo och Wassbo, samt en del af Össbo Härader, i underdånighet sökt statsbidrag
för ofvannämnde ändamål, de fleste dock icke öfver 53 R:dr 16 sk.
Rko årligen. Behofvet af ett slikt understöd kan icke ställas i tvifvelsmål
när man ihogkommer, att på desse fattige kommuniteters egen del faller,
att förse skolläraren med det öfrige af hans för den orten rundeligt tilltagne
löneförmoner, byggnaden och underhållet af skolhuset med inventarier
och ändtligen att förse de barn med kläder och kost, under skolgångstiden,
hvilkas föräldrar äro antingen oförmögne att fylla barnens of vanberörde
behof, eller finna det beqvämligast att genom tredska eller liknöjdhet
kasta en af föräldra-omsorgens tyngsta bördor på kommunen. Antalet
af sådane barn kan någorlunda beräknas efter det från Wässbo Hära d till
ziffran uppgifne förhållandet emellan baekstugusittares antal till hemmansägares
j arrendatorers och brukares samt indelningshafvares, hvilket är
såsom 19 till 25. De stora förhoppningar, som grundlagt denna nya institution,
synes icke delas af folket, och Läns-styrelsens egna åsigter derom,
bland hvilka ingick, att någon del af de kostnader, som icke utan ansträngning
å kommuniteterncs sida, nu göres för inplantandet af ett ytligt
bokvett, som i allmänhet icke kan underhållas eller förökas, varit bättre
använde på barnens undervisning i de bandslöjder och praktiske yrken,
hvaraf de i en framtid skola hafva sin utkomst — äro uttalade i det underdåniga
betänkande Eders Kongl. Maj:t behagade infordra öfver Rikets
Ständers underdåniga förslag till stadga om folkundervisningen och böra
alltså ej här onyltigtvis upprepas.
6:o Städer.
Jönköping, befolkningen uppgick, enligt mantalslängden för år 1842,
till ett antal af 4,599 personer, och hade således under sistförflutne fem
år ökats med 435 personer. Nativitetens öfvervigt öfver mortaliteten har
36
varit 21, oqh antalet af inflyt lärje följaktligen utgjort 414-, hvaraf mästa
delen tjenare och arbetsfolk. Inflyltniugshågen hos landtfolket — till en
del väckt genom vestra förstadens anläggning, som under 3 ä 4 år gaf
ovanlig arbetsförtjenst åt ett större antal arbetare än staden förut ägde,
och beredde ett lättare tillfälle för personer af arbetsklassen att uppfora
egna boningar — hotar emellertid bär sorn i flere städer med en öfverbefolkning,
som vid tillfälliga missgynnande förhållanden, såsom dyr tid, bristande
arbetsförtjenst, torde i en framtid lemna tali ika aspiranter på allmänt
understöd, till våda för städernes i allmänhet bälLre än landsbyggdens,
ordnade fåttigvårds-anslalter.
Någon epidemisk sjukdom har under sislförflutne åren icke varit gångbar
i staden. Icke heller har någon ny Öfversvämning inträffat, ehuru
hösten år 1842 vattenmassan i Lillsjön och Wetlern småningom steg till
en ovanlig höjd och när de vanliga höslstormarne begynte sitt spel, nppdrefvos
Wettrens vågor med sådan våldsamhet emot Slorsjöradens uthusbyggnader,
att en del af desse och mera allmänt de för valienbamtning i
"Wettre!! anlagde brygger bortrycktes. Efter rådplägning med Chefen för
allmänna väg- och vattenbyggnader, uppgjordes af sakkunnig person förslag
att, genom en förbyggnad af sten, skydda Storsjö-raden emot Wettrens
åverkningar, men det befanns att kostnaden skulle blifva allt för stor och
derföre har planen i sin helhet hvilat»
Slädens undervisnings- och bildnings-anstalter omnämnas i nästföregående
Femårs-bevättelse. Simskolan finnes icke mer, men konsten öfvas
flitigt i de staden ©ingifvande sjöar. Med Lär doms-Skolan kommer, enligt
Ed ers Kongl. M»j:ls nådiga Bref den 1 November 1839, att förenas en
fullständig Apofogist-skola, med Rektor, 2 Apologist-lärare och lärare i en
för begge Skolorna gemensamt förberedande klass, jemte lärare i teckning
— så fort lokal för denna skola hinner beredas; dock äro Apologisterne
vedan i verksamhet, så att endast tillsättande af Rektor och lärare i teckning
är beroende på fullbordandet af skolhus-byggnaden, dertill ritning
nyligen blifvit af Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställd. En Collega vid
denna skola är tillika lärare i gymnastik.
Vexelundervisnings-skolan s Söndags skolan och flickskolan underhållas
af staden och de medel, som af fattig vårds-direktionen förvaltas. I
den första undervisas omkring 130 barn af en lärare, som tillika är kate
-
37
ket och på sådan grund njuter presterlig tjenstårsberäkning. Han ;ir jemväl
lärare i söndags-skolan, der tillfälle är öppnadt för yngre arbetare vid
bandtverkerier och fabriker att omkostnadsfritt vinna öfning i skrif- och
räknekonst, historia och geografi.
Antalet af elever vid Militärskolan har under de sednare åren betydligen
minskats, utan tvifvel af den orsak, att vid de flesta regementer finnas
fullt antal surnumerärer, som gör att utsigterna till inträde vid armén
såsom Officerare äro ringa, men måhända också derföre, att med så organiserade
skolor som denna, en brist i den militäriska uppfostringen synes vara
oskiljaktig, den nemligen, att man der saknar medel, att sorn sig bör
vaka öfver elevernes uppförande, äfvensom att bibringa dem den praktiska
bildningen.
Om tillståndet i afseende på sedlighet och laglydnad gäller i det bela,
livad sorn tillförene blifvit yttrat. Samhället lider visserligen ännu af husfäder
och makar, som af mångårig vana så hemfallit under dryckenskapslastens
välde, att en återgång till ordentlig lefnad och huslig verksamhet är föga
att hoppas; men de bättre lefnadsvanor hos det uppväxande slägtet, som
önskades i sisla Femårsberätlelsen, ser man icke blott i perspektiv, utan,
åtminstone i någon mån, äfven i verkligheten.
Brottmåls-annalerna för sednaste qvinqvennium likna det näst föregåendes.
Der förekommer ej mera än en person, tilltalad för lifssak, nemligen
en för barnamord angifven qvinna, som dock af Eders Kongl. Maj:t
till lifvet benådades, och af gröfre brott i öfrigt endast två djerfva inbrottsstölder.
Ringare brott emot egande-rätten förekomma deremot mera ofta,
och en efter fång-journalen för år 1842 lemnad uppgift, att häktade personer
varit i förhållande till tolknummern, betydligast från Jönköpings stad,
nemligen såsom 1 till 48, är onekligen ett bekymrande förhållande, som
dock något mildras deraf, att bland personer, som blifvit vid stads-domstolarne
lagförde, mångå icke tillhört stadens befolkning.
Burskap å bandel innehafves för närvarande af 36 personer, af hvilka
14 idka viktualiehandel och 4 äro bosatte i köpingen "Wernamo. De bär
boende biträdas af 24 bokhållare och heljen ter och deras bevillning uppgick
sista året till 537 R:dr. Rörelsen synes vara medelmåttig såsom de föregående
åren, utom hvad angår handeln med manufaktur-varor, som sjun
-
38
ker till obetydlighet genom det att Stockholms och Götheborgs handlande i
mängd besöka marknaderne, dit de medföra fullständige varulager. Snustillverkningen
vid 6 fabriker, alla tillhörige handlande, utgör fortfarande
den hufvudsakliga grunden för ägarnes välstånd och föremålet för de betydligaste
affärerna på stället. Spannemåls-handel har varit de sednare åren
af någre idkad, dock ej i större skala, och spekulationen svnes äfven
hafva vändt sig åt skepps-rederi; ty stadens handlande äro nu mera antingen
helt och hållet, eller till någon del ägare af 8 seglande fartyg, sorn äro
af de smärre dimensioner, att de kunna passera kanalerna, och användas
till inrikes fraktfart. För trafiken på liufvudstaden begagnas utom det förut
nämnda, ett bolag här tillhöriga ångfartyget Kommendör-Kapten, ett annat
ångfartyg kalladt Östergöthland, hvilka, så länge årstiden det medgifver,
underhålla kommunikationen med nämnde stad, hvar femte dag. Befraktningar
direkte på utrikes ort äro icke mera att här påräkna. Brunsten och
takstickor, förr de enda och obetydliga föremålen för ortens export, kunna
förmodligen nu mera härifrån icke med fördel utföras, och det jern sorn
här vågföres, finnér afsättning hos de större exportörerne i Götheborg.
Sjöfarten synes hafva vunnit någon förkofran, enligt hvad hamn-inkomsterna
föranleda, hvilka under sistföiflutna fem år varit i jemnt stigande
och tillsammans utgjort 21,553 R:dr. Dessa medel äro, med undantag af
2,400 R:dr, som till fond för framtida större reparationer, med 400 R:dr
årligen blifvit reserverade och hittills icke behöft anlitas, använde till aflöning,
hamnens underhåll och smärre reparationer, jemte afbetalningar å de
lån, som dels i Rikets Ständers Riksgälds-kontor och dels hos enskildta personer,
emot Borgerskapets äldstes förbindelser, fått upptagas för arbetets
fullbordan, hvilka lån om få år varda slutligen godtgjorde.
Nästlidet års mantals-längd upptager: af de under skrå lydande 106
liandtverks-mästare med 66 gesäller och 132 lärlingar, för hvilkas borgerliga
rörelse en sämmanräknad bevillning af 791 R:dr 24 sk. varit påförd.
Under Hall-rätt lydande handtverkare: 2 färgare, 3 spegel-fabrikörer och
3 urmakare med 7 Gesäller och 13 lärlingar; bevillningen för dessa uppgick
till 99 R:dr, och närings-idkare ieke lydande under skrå eller Hallrätt.
1 apothekare, 4 bagare, 9 bryggare, 2 källarmästare, 4 slagtare, 7 spisqvarters-idkare
och 2 sockerbagare med 36 arbetare, af hvilka bevillning
sistlidet år blifvit erlagd till belopp af 237 R:dr 24 sk.
39
Borgerskapets ekonomiska ställning anses icke de sednare åren hafva
försvagats. När flit och sparsamhet förenas med erforderlig skicklighet i vrket,
kan handtverkaren i allmänhet påräkna en tarflig bergning; men en
hastig förkofran, eller solid förmögenhet är sällsynt, då ärfda medel dertill
icke lagt grund. I vissa yrken förnimmes brist på arbete och afsättning, en
enkel följd af förtjenstens fördelning på flere idkare, än som deraf kunna
vinna utkomst.
Privat- och Sparbankens lånelillgångar anlitas betydligt af stadens innevånare,
men oaktadt, efter tillkomsten af den förra, fastighets- och varuvärden
genast uppjagades och först nu kunna anses, de förra på kulrainations-punkten
och de sednare, hvad landtmanna-produkter angår, i fallande
synes någon öfverdrifven spekulations-anda eller skakning i affärs-förhållanden
icke hafva varit på stället derigenom framkallad. Om förmånen för
närings-idkare utaf de af Banken lemnade understöd, åberopas hvad förut
är yttradt. Sparbankens lånerörelse, nu mera öfverstigande 100 R:dr Banko,
är deremot för samhället af vigt och de derifrån lemnade förslräckningar
till stadens innevånare, för närvarande uppgående till 49,370 R:dr,
deraf 20,670 R:dr mot inteckning i fast egendom, utgöra för flera stående
förlagslån både till byggnads-företag och borgerlig rörelse. Hela summan är
fördelad imellan några och sjuttio gäldenärer.
I
I allmänna utskylder har en icke obetydlig nedsättning ägt rum, dels
genom förändrad reglering af städernas båtsmanshåll, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref af deu 21 September 1839, på grund hvaraf vakans-afgift erlägges
för 5 | man, i stället för de tillförene på staden indeldte 16 man,
ecb till följd hvaraf samma afgift minskats med omkring 450 Riksdaler
Banko årligen, dels genom upphörandet af slerbhus-procent och centonal,
samt lindring i personel bevillning och mantals-penningarnes utgörande;
denna nedsättning beräknas till 1,625 R:dr årligen.
Stadens inkomster, hvaribland icke ingår tolag, utgjorde — utom
hamn-, bro- och lastage-afgifter, hvilka ingå till hamn-kassan, ställd under
förvaltning af en särskild Direktion, för ändamål hvarom, jemte desse inkomsters
belopp, upplysning här ofvan är meddelad — sistlidet år 5,609
R:dr, och utgifterna uppgingo till 5,146 R:dr, samt dessutom under särskildta
utgifts-titlar 5,280 R:dr, eller inalles 10,426. Skillnaden ersättes genom
medel, sorn stadens innevånare sammanskjuta efter af dem sjelfve fast
-
t
40
ställda grunder. Förvaltningen af stadens financiella och ekonomiska angelägenheter
är, sedan början af år 1838, anförtrodd åt en Drätsel-Kom mission,
sorn med nit och ordning vårdar och besörjer sina vigliga åligganden,
lyckligtvis hitintills ostörd af sådane samhälls-olyckor som de staden åren
1834 och 1835 öfvergångna choleran och eldsvåda, deraf nu mera några
direkta olägenheter icke förmärkas. Slads-kassan häftar för endast 400 R:dr
Banko skuld.
Stadens fattigförsörjning förvaltas, efter enahanda grunder, som närmast
föregående åren varit följde, enligt det af Eders Kongl. Majit den 27 Juli
1836 fastställda reglemente, deri genom Nådig resolution den 12 Maj 1840
några förändringar, hufvudsakligen i afseende på utväljande af Direktionens
ordförande, tillkommit. Erfarenheten synes bekräfta riktigheten af de här
gällande reglementariska stadganden och af antagne grundprincipen att allt
understöd bör, så vidt ske kan, af den hjelpsökande återgäldas nied arbete
eller annorledes.
Enligt ett år 1838 fattadt socknestämmo-beslut nedsaltes årliga falligvårds-bidragit
till 10 procent af bevillning efter 1 och 2 art. och 4 sk. af
hvarje mantalsskrifven person, hvilka jemte förut bestämde 16 sk. Banko
af hvarje tomt, således utgjort ordinarie bidrag till fattigförsörjningen. Sterblius-procent
och räntor å förut samlade fonder borde fylla hvad derutöfver
erfordrades, men, då sådant icke inträffat, ulan kapitalerne årligen måst tillitas,
hafva vid Majstämma detta år stadens innevånare funnit sig föranlålne
att till ungefär dubbla beloppet höja afgiflerna af person och bevillning
till likhet med hvad före 1838 utgått.
Inkomsterna upptagas i räkenskaperna för ifrågavarande fem år lill
22,895 R:dr 11 sk. och utgifterna till 24,487 R:dr Banko.
Den kapital-förlust kassan under dessa år lidit, har varit föranledd ej
mindre af ofvanomförmäite nedsättning i afgiften, än äfven förhöjda portions-priser,
samt ökadt antal fattighjon å försörjningshuset och värnlösa
barn, sorn af församlingen uppfostras, derföre kostnaden utgjorde år 1838
R:dr 942 men 1842 R:dr 1,219 Banko.
Stadens polis och vaktbetjening har under sednare åren icke vunnit annan
-
41
nan tillökning, än den i följd af vestra förstadens tillkomst erforderliga förstärkning
af brand- och nattvakter med 6 man, hvilka, lika med de för
staden förut antagne 18 man erhållit förhöjd aflöning med 33 R:dr 16
sk. Banko hvardera.
Såsom vidtagne nya försigtighetsmått emot eldsfara kan räknas bildandet
af en frivillig brandkorps, disponerande 3 egna sprutor och en Privatbanken
tillhörig, icke större än att de af 2 eller 4 man kunna transporteras,
samt öfverenskommelsen emellan husägare och ståndspersoner jemte ledamöterne
i frivilliga brand-korpsen, att, vid inträffande storm och rnarknads-tillfällen
patrullera nattetid inom hela staden.
En istädernas gemensamma inrättning, till hvars bildande undertecknad,
med biträde af flere för saken nitälskande män, lyckats väsentligen
medverka, nemligen städernas allmänna bolag till brandförsäkring af lösegendom,
har i Jönköping sin Cenlral-styrelse. Total-försäkringssumman uppgår
nu till något mer än 21 millioner, hvaraf torde kunna slutas, att inrättningen
redan i sin början tillvunnit sig ett förtroende, som gifver hopp
att bolaget genom tillkomst af än flere delägare, skall vidare tilltaga i styrka.
En så vigtig och vidt omfattande, samt hittills oförsökt inrättning kunde
dock svårligen till en början så organiseras, att alla de olika intressena
funnos nöjaktigt iakttagne, och det lärer derföre icke förekomma underligt,
om vid den bolagsstämma, som efter första Brandstods-årets utgång förestår,
förslager komma att göras till ändringar och tillägg uti det för bolaget den
30 Augusti 1842 nådigst fastställda reglementet. Bolaget har emellertid bernit
en trygghet mot förluster, som vid inträffande eldsfara åt släckningsarbetet
bör gifva en förut otänkbar kraft och enighet.
Sjukvården i Jönköping besörjes af 4 praktiserande Läkare, af hvilka
likväl Stadsläkaren är hindrad besörja de stundom i legalt hänseende
i staden förefallande göromål, hvilka af öfrige läkare i allmänhet måste
förrättas.
De tvenne helsobrunnarne i stadens grannskap besökas mindre än förut.
Ett badhus vid Munksjön är nu mera tillhörigt enskildt person, sedan
bolaget, som detsamma uppfört, derpå uppoffrat och förlorat hela det tecknade
aktie-kapitalet.
Femärs-Iierattelst fr. Jönköpings Län. ^
42
Ekesjö. Folkmängden utgör enligt 1842 års mantals-längd alldeles
samma antal som 1837 eller 1,691 personer, oaktadt ålskillige ståndspersoner
under tiden inflyttat till staden. Förhållandet emellan skatlskyldige
och skattfrie har deremot undergått en ofördelaktig förändring i thy, att
sednare antalet nu utgör 151 mera än år 1837, hvaribland barn endast 36.
Sedligheten fortfar att förtjena loford och vid marknader och andre sammankomster
i staden förefalla få oordningar, hvilket tillskrifves allmogens
och arbetsklassens, efter de bildade klassernas föredöme, minskade bruk af
spritdrycker.
Undervisnings-anstalterna äro desamma, som sista Femårs-berättelsen
upptager, nemligen: en lärdoms-skola med en Rektor och en Kollega, och
en lankaster-skola. Till olägenhet för orten, som är folkrik och aflägsen
från andra städer inom Stiftet, motsvarar lärdomsskolan, sorn för den förberedande
undervisningen behöfde mer än en lärare, icke sin bestämmelse,
hvadan föräldrar, som önska gifva sina barn en mera grundlig litterär
uppfostran, sände dem till andra läroverk. Lankaster-skolan begagnas af
omkring 50 medellösa barn, hvarförutan åtskilliga enskilta personer sysselsätta
sig med den första barnundervisningen.
Borgerskapet utgjordes år 1842 af 7 st. handlande och 74 handtverkare.
Desse sednares bestånd är, såsom vanligen i uppstäder, beroende på
den afsättning de kunna bereda af sina tillverkningar bland innevånarne i
den omkringliggande landsbygden; men denna är snart sjelf till öfverflöd
försedd med idkare af de för en uppstad egentligen sig lämpande yrken,
hvilka idkare nedsatt sig under skydd af fabriks- och manafaktur-författningarne;
derföre, och i följd af den obegränsade rättigheten till burskaps vinnande,
som, med ändring i Magistratens beslut, i Kongl. Kornmerse-Kollegium
beviljas, befinna sig handtverkerierna i synbart aftagande, och endast
genom Borgerskapets utmärkta arbetsamhet och sparsandiet har ett ännu
större förfall hittills kunnat motverkas. De af borgerskapet, som genom arf
eller under bättre konjunkturer kunnat förvärfva några tillgångar, använda
alltså dessa till inköp af jord, med hvars skötsel de sig sysselsätta.
Af privilegierade fabriks-inrältningar inom staden, nemligen 1 för vaxljus,
4 för snus, 1 för spegel och 1 för vagnfabrikation, bedrifvas endast 2,
nemligen vaxljus-fabriken och 1 snus-fabrik. Spegel-fabrikören biträder med
43
fönsters insättning och vagnfabrikanten, en f. d. smedslärling, med hvarjehanda
smärre smides-arbete.
Stadens sparbank synes icke fullkomligt uppfylla sitt ändamål. Den
stiftades i början af år 1836 och vid slutet af år 1842 uppgick fonden till
36,716 R:dr, deraf delägarnes insättningar till 35,716 R:dr och bankens
egne tillgångar till 925 R:dr. Utaf det insatta beloppet anses icke öfver
en tiondedel tillhöra arbetsklassen; det öfriga är insatt af bemedlade personer,
dels för egen räkning och dels för deras barn. Men det är icke
sparbankernas ändamål, att det bemedlade folket skall intränga i deras
rörelse.
Fattigvården handhafves af en direktion, en bokförare, en föreståndare
för fattighuset och en fattigvårdare för hvardera af stadens 4 qvarter. På
fattighuset erhålla 16 utgamla sjukliga och orkeslösa underhåll. Åt öfrige
verkligt behöfvande tilldelas, genom fattigvårdarne, hvar inom sitt qvarter,
tillräckligt understöd. Kostnaderne hafva årligen uppgått till 1,333 R:dr 16
sk. B:ko, sorn utgjorts med 580 R:dr räntemedel å fattigkassans donerade
kapitaler 8,800 R:dr och återstoden genom sammanskott debiteradt å stadens
innevånare. Arbets inrättningen å fattighuset har upphört, sedan det
befunnits att den icke kunde fortfarande skötas såsom kommunalbestvr,
och att en föreståndares allöning skulle medföra alltför dryga kostnader.
Flertalets mening, att en arbetsinrättning utgör enda medlet att hämma
den tilltagande fattigdomen, ofta föranledd af håglöshet och lättja, förmodades
dock skola återbringa inrättningen i verksamhet.
Hälsovården besörjes på sätt föregående Femårs-berättelse innehåller.
Stadens skjutsnings-skyldighet utgöres med 24 hästar och är öfverlemnad
åt entreprenörer, som kontant uppbära 900 R;dr, deraf •£ drabbar
statsjorden och -| borgerlig näring, hvarförutan entreprenörerne begagna en
del i behåll varande donationsjord, som i arrende skall lenina minst 500
Riksdaler Banko.
För allmänna säkerheten nattetid och till förekommande af eldsvåda,
patrullera stadens inne väre, jemte den vanliga brandvakten och vid stormväder
och under marknader fördubblas denna patrull till 4 eller 8 personer,
efter behofvet.
u
Af tabellen inbetalas, att skatleförminskuingen i medeltal utgjort 365
R:dr 17 sk. 9 r:st. B:ko årligen.
Grenna, den minsta af Länets städer, till utseendet mera liknande en
större vacker by än en stad, hade år 1842 en folkmängd af 747 personer,
hvaraf mantalsskrifne mankön 162 och qvinkön 259. Folkmängden har
under de sistförflutne 5 åren ökats med 33 personer. Staden har mycken
och bördig jord, som brukas på gammalt vis, utan någre anmärkningsvärde
förändringar. Åkerbruk utgör också och skall troligen länge blifva innevånarnes
förnämsta yrke. I staden linnes ett Postkontor och 1 apothek,
kram- och speceri-handlande 2, hökeri-handlande 2, karduansmakare och
garfvare 5, gördelmakare 2, kopparslagare 1, handskmakare 1, hattmakare
4, hofslagare 1, krukmakare 1, målare 2, skomakare 3, skräddare
1, svarfvare 1, sämskmakare 1, urmakare 1, färjare 2, bagare 1, bryggare
1 och krögare 2. Flere af dessa handtverkare hafva ingen arbetare
sig till biträde och borgerskapets ekonomiska ställning, samt de förhållanden
som derpå inverka, äro ännu lika med hvad sista Femårs-berättelsen
upptager. Omsättningen med spannemå! och viktualier fortfar att
vara liflig de så kallade torgdagarne, då allmogen förser sig med sine behofver
af handelsvaror och läder, till förmon för kramhandeln och garfveri-
handteringen.
Tillståndet i afseende på sedlighet och laglydnad är lika med hvad
i föregånde Femårs-berättelser uppgifves, och äfven här har genom inskränkning
i krogarnes antal, samt genom bildandet af en nykterhetsförening,
ett kraftigt steg blifvit taget att lyfta den lägre klassen till en högre
moralisk ståndpunkt.
Att förbättra lärarens lönevilkor vid stadens pedagogi, har man med
detta årets början åtagit sig en bevillning af 6 sk. B:ko lör hvarje mantalsskrifven
person.
Stadens hamnbyggnad är i brist på medel, ännu ofulländad och beror
på utgången af byggnads-direktionens underdåniga ansökan örn bidrag dertill
af allmänna medel.
I stället för en oexaminerad, är nu en examinerad Bataljons-Läkare
bosatt i staden.
Fattigförsörjningen som, till förlust för staden ännu är förenad med
45
laudlförsamlingens, har en gemensam kassa-behållning af 1,200 Riksdaler
Banko.
Enligt en Kongl. Resolution af den 26:te Juli 1817, är staden pligtig
att gemensamt med landthemman i Mellby och andra närliggande byar underhålla
56 reservhästar. Då för bestridande af Borgerskapets skjutsnings
skyidighet
med 9 hästar förr betingades 100 R:dr Banko, har ersättningen
nu nedgått till 16 R:dr 32 sk., och, efter nu gällande entreprenad-kontraktets
utgång, har man skäl tro att pålitlige bönder åtaga sig skjutsningeh
för intet.
Båtsmans-vakans-afgiften, som förut utgjorde 180 R:dr Banko och ensamt
hvilade på Borgerskapet, har nedgått Lill det ringa beloppet af omkring
20 R:dr Banko, fördelade både på ägande-rätts-bevillning och bevillning
för rörelse.
Skattelörminskningen, som uppkommit genom nedsättning af personella
bevillningen, tillökningen i den ålder, då mantalspenuingarnes erläggande
börjar, samt genom Sterbhus-procentens och centonalens aiskaffande, beräknas
lill 146 U:dr Banko årligen.
Lngsöknings-målens växande antal vid Läns-styrelserne har, särdeles de
sednare åren, blifvit åberopadt såsom bevis på den svåra penninge-förlägenheten,
och det är alltså fägnande att icke samma orsaker här i Länet gifva
anledning till en lika slutsatts.
År 1839 gjordes anhängige 2,963 lagsökningsmål.
„ 1840 ' 2,158 1 dito.
„ 1841 2,658 dito.
„ 1842 3,008 dito.
Tillökningen det sistnämnda året bör dock icke ensamt tillräknas penninge-förlägenhet,
utan äfven i sin mån den mindre val beräknade Kongl.
Förordningen af den 9 Maj 1835, som gifvit en oredlig gäldenär ett lätt
tillfälle att, under lagliga former, göra sin lösa egendom oåtkomlig för gälds
betalning. Något korrektiv deremot gifves icke mer, sedan man så godt
som alldeles aiskaffat de fordna bysättnings-lagarne. Missbruket drifves nu
46
i stort och har lockat till ytterligare bedrägerier genom försäljning under
falskt sken, äfven af fast egendom och köpeskillingens qvitterande i salu-afliandlingen.
Krediten enskildte imellan är undangräfd och ett allmänt misstroende
har i stället inträd t. Visserligen har den allmänna oviljan stämplat
desse diktade lösäreköp med öknamnet ”tjufva-afhandlingar”, men hederskänslan
dukar under för egennyttan, och oskicket tilltager jemut, samt
fyller Tings-rätternes Protokoller med hundradetals bevis på af lagen skyddade
vinglerier.
Totalsumman af de vid Lands-kansliet och Lands-kontor handlagde
mål, som för året 1842 utgör 11,000, kan dock med skäl läggas tili grund
för den ofta upprepade framställningen om behofvet af en ökad tjenstpersonal
på stat, framför allt vid kansli-expeditionen hvars jemna och oafbrutna
gång nu uteslutande beror på Lands-Sekreteraren. Att utan någon gifven
befordringsrätt, utan lön på stat och rättighet till pension kunna engagera
en Länsnotarie, tillräckligt skicklig, att, vid Lands-Sekreterarens förfall, som
så lätt kan inträffa, företräda hans ställe, är under närvarande förhållanden
knappast möjligt, när man besinnar att en mångårig routin, utan den akademiska,
förberedande bildningen, erfordras för att vinna en nödig kännedom
om den oändliga mängden af ständig förändring underkastade författningar,
som i följd af vårt statsskick, mer och mer inveckla och försvåra
de administrativa och polisbefattningarnes utöfning.
Något ämne återstår icke mer för den discriptiva och resonerande
delen af denna min underdåniga berättelse. Den åberopar ofta eller länkar
sig såsom en fortsättning till de föregående, af orsaker, som i desse blifvit
antydde och ännu torde få anses gil Lige. De resultater, som vid jemförelse
emllan alla tre kunde sammandragas och de önskningsmål, som, i följd
deraf, sjelfmant bordt framställa sig, blifva icke nu, såsom tillförne upprepade,
derföre att åsigterne mer och mer dela sig ej allenast om orsakerne
till de närvarande bristerne i administrationen utan ock ora medlen till
befrämjande af ett bättre sakernes skick. Båda delarne afhandlas dagligen
och offentligen och den öfvervägande opinionen synes taga sin ledning mera
af theorier och utländska institutioner än de inhemska, samt de förhållanden
som deraf utgått och således skulle bestämma landets rätta karakteristik,
47
I sednare hänseendet liar dock här intet uppsåtligen influtit, som kan miss
leda en god och vis Styrelse.
Med djupaste undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärda
Stormägtigste Allernådigste Konung 1
Eders Kongl. Maj:ts
Underdånigste och tropligtig
ste Tjenare och Undersåter
C. G. BERGENSTRAHLE.
C. O. Brorström. Carl Landegren.
O
Jönköpings Lands-Kansli den 31 December 1843.
BEFALLNINGSHAFVANDES
UTI
Westmanlands Län
TILL
EHICIL MAJST
i underdånighet cifgifne
FEMÅRS-BERÄTTELSE
för Åren 1839, 1840, 1841, 1842 och 1843.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare..
V
1
Stormäktig’ste, Allernådigste Konung!
Då uti min sist afgifna underdåniga Femårs-Berättelse förhållandet för
år 1838 äfven blef intaget, börjar det qvinqvennium, för hvilket jag nu
går att i underdånighet afgifva Berättelse, med året 1839, och omfattar
således åren 1839 till och med 1843. Jag har trott Berättelsen medföra
mera nytta och intresse, ju mera den närmar sig till närvarande epok.
§. 1. Länets allmänna beskaffenhet.
Westmanlands eller Westerås Län, af hvilka båda i språkbruket antagna
benämningar den första i officiella handlingar mest brukas, är beläget
i medlersta delen af Riket, emellan 59° 1'7’ och 60° 18' nordlig polhöjd
samt emellan 0° 41’ och 2° 38' longilud, i Vester från Stockholm.
Dess vidd är beräknad till 57,78 qvadratmil, hvaraf insjöar och vattendrag
upptaga 2,84 qvadratmil, så att sjelfva landets vidd utgör 54,94 qvadratmil.
Beskrifningar om detta Läns allmänna beskaffenhet äro att hemta
så val uti 1828 års förbättrade upplaga af Tunelds Geografi, sorn i
synnerhet af den under litel ”Topografiska och Statistiska uppgifter om
Westerås Län” år 1842 af trycket utkomna bok, hörande till den af
Kongl. Topografiska Corpsen samma år utgifna nyaste karta öfver Länet,
hvilken ger en åskådlig öfversigt af denna del af Riket, utom den speciellare
och noggrannare, som är att inhemta af nämnde Corps’ större Karta,
hvaraf den från trycket utgifna är ett sammandrag. Då mina förra
Femårs-Beiältelser för öfrigt innehålla de underrättelser i detta afseende,
som ännu oförändradt gälla, torde det tillåtas mig att dem här åberopa.
Klimatet kan väl icke egentligen påstås hafva undergått några märkbara
förändringar, dock synas vintrarne blifva på det hela allt mindre
stahla och äfven de öfriga årstiderna synas hafva blifvit mera skiftande i
temperatur och väderlek. Man har flera år haft vinterväderlek långt in
på våren och sommarväderlek ett godt stycke på hösten. Sommarvärmen
har återigen, vissa år, en och annan dag låtit känna sig på tidigaste våren
och vinterkölden, ehuru på kort tid, inbrutit ej långt efter sommarens
slut. Orsakerna härtill lära dock icke kunna sökas uti något särskildt
Femurs-Berättelse för fVeslmanlands Län. i
2
förhållande inom della Lån, utan torde stå i sammanhang med klimaternas
allmänna rörlighet, ehuru visserligen skogarnas minskning samt kärrs
och mossars aftappning äfven under ifrågavarande qvinqvennium fortgått
och torde haft något inflytande på det klimatiska förhållandet. Emot den
fördelaktiga inverkan på klimatet, som sänkning af insjöar och uttappning
af mossar och kärr otvifvelaktig! medföra, torde å andra sidan böra komma
i betraktande, att sjöarnas minskning och mossarnas uttappning kunna
möjligen vara orsaken till uleblifvande af de lokalregn, vid hvilka Westmaniandsjorden
varit van och hvilkas uteblifvande torde hända vållat de
missväxter, som man fått vidkännas.
Den i sista Femårs-Berättelsen omförmälde aftappning af Ångsjön är
numera fullbordad och har medfört förmånliga resultater, dels genom den
mark, som derigenom blifvit odlingsbar, och dels genom den dyjord, som
vid gräfningarna erhållits och med fördel blifvit begagnad såsom gödningsämne
på åker, enligt hvad jag vid artikeln om landtbruket får tillfälle
att vidare omförmäla.
Odlingen på Hägervalls mosse i Skultuna Socken, har under della
qvinqvennium fortgått; men det egentliga mossfältet, ehuru mer än 20,000
R;dr Banko derå blifvit offrade, visar sig ännu ganska otacksamt i afseende
på afkastning. Markens syra är härtill orsaken. En fullständigare aftappning
erfordras derföre och plan dertill är äfven uppgjord, i sammanhang
med förslag till sänkning af den närbelägna Mosjön och utdikning al
Skarfsta mosse och sanka ängar jemte sidländta trakter vid Bovalln. Verkställigheten
af denna fullständigare, af sakkunnige män upprättade, odlingsplan
beror dock på, huruvida Ryttmästare!! C. W. Hammarsköld,
som företagit delta odlingsarbete, kan erhålla det lån af allmänna medel,
han dertill hos Eders Kongl. Maj:l i underdånighet sökt.
På de sednare åren hafva odlingsföretagen å Hägervallsmosscn måst
inskränkas till förbättring af den mindre vattensjuka marken i kanterna af
mossfältet, dervid den erfarenhet vunnits, att den del, som blifvit gödslad
med vanlig spillning och jordblandningar, gifvit temligen god äling.
Vid Berga gård i Skultuna Socken har bemälde Ryttmästare, genom
sänkning af den närbelägna Frövi-sjön, tillvägabragt betydliga ängsodlingar,
som lemnat förmånliga resultater.
En ganska betydlig fråga, nemligen sjön Tämnarens sänkning, har
under sistlidna år blifvit förberedd och en Komité af jordegare har för
3
ändamålet varit i verksamhet samt, genom ett af Länets Hushållningssällskap
till kostnadernas bestridande meddeladt förskott af 550 R:dr Banko,
låtit anställa nivellering af vattenhöjden samt uppmätning af elen mark
inom detta Län, som förmodades blifva odlingsbar eller genom vattensänkningen
till odling mera tjenlig, derviddenna mark af förrättningsmannen
blifvit bestämd att utgöra inom detta Län 4,521 Tunnland 16 Kappland,
uppskattade och reducerade till 2,777 Tunnland och nära 23 Kappland;
men vid derefter hållna sammankomster hafva intressenterne så väl
inom delta, som angränsande Upsala Län, inom hvars gräns sjön jemväl
sig sträcker och der den har sitt utlopp i Tierpsån, låtit förslaget förfalla,
i anseende till de uppdagade svårigheterna och hindren, som icke utan
allt för stora kostnader kunnat undanrödjas, oaktadt påräknadt betydligt
bidrag af allmänna medel.
§. 2. Invånare.
Folkmängden i detta Län utgjorde, efter sisla Femårs-Berätlelsen,
90,828 personer, men enligt 1843 års Mantalsskrifningar 92,813 personer,
på säll följande Tabeller utvisa:
Antalet
efter sista
Berättelsen.
Närvarande
antal.
Förökning
eller
förminskning.
Westerås Stad
3,438
3,428
— 10
Sala Dito
2,963
3,060
+ 97
Arboga Dito . . .
1,900
2,003
+ 103
Köpings Dito
1,420
1,481
+ 61
Westerås Fögderi ......
13,624
14,295
+ 671
Strömsholms Dito
10,754
10,899
+ 145
Kungsöhrs Dito
14,312
14,416
+ 104
Bergslags Dito
15,455
15949
+ 494
Sahlbergs Dito
17272
17,335
+ 63
Wäsby Dito
9,690
9,947
+ 257
Summa
90,828
| 92,813
+ 1,985
4
Af elen här uppgifna folknummern, 92,813 personer, äro:
Mantalspengar
betalande.
Befriade.
Summa.
Mankön. |Qvinkön.
Mankön.
|Qvinkön.
Mankön.
Qvinkön
Westerås
Stad
925
1,351
532
620
1,457
1,971
Sala
Dito
803
1,073
545
639
1,348
1,712
Arboga
Dito
513
717
362
411
875
1,128
Köpings
Dito
381
526
269
305
650
831
Westerås
Fögderi ....
3,474
4,184
3,145
3,492
6,619
7,676
Strömsbol
ms Dito ....
2,635
3 029
2,443
2,792
5,078
5,821
Kungsöhrs Dito ....
3,440
4,288
3,297
73,391
6,737
7,679
Bergslags
Dito ....
4,261
4,245
3,465
3,978
7,726
8,22.3
Sahl bergs
Dito . . . .
4,380
5,171
3,744
4,040
8,124
9,211
AV äsby
Dito ....
2,322
2,761
2377
2,487
4,699
5,248
S u m m a
23,134127,345
50,479
20,179122,155
42^334
43,313j 49,500
92^813^
Af den sålunda under delta qvinqvennium tillkomna totala folkökningen,
utgörande 1,985 personer, belöper
a) på städerna  251.
på landet
. 1,734. < aQ
1.98.1 personer.
b) på mankönet 1,100.
på qvinkönet  885.
1,985 Dito.
De ifrån Mantalspenningar befriades antal är
ökadt med 4,110 Dito.
hvaremot de betalandes antal är minskadi med 2,125 Dito.
Den totala folkökningen utgör differensen . . 1,985 Dito.
Härvid är att märka:
l:o. Att gemenskapen af Armeen, ehuru en arbetsför, nyttig
sjelf försörjande folkklass, är inbegripen i de befriades antal.
oc
di srg
5
2:o. Alt, genom ändring af Bevillningsstadgan, alla personer emellan
15 och 17 år, hvilka förut betalt Mantalspenningar, numera äro bland de
befriade, hvilket hufvudsakligen bidragit lill den stora förökningen af de
befriades och minskningen af de betalandes antal.
Fördelad på de fem ifrågavarande åren stiger den bär ofvan anmärkta
folkökningen till 397 personer per år, eller 4 personer mindre, än under
förra qvinqvenniet, då tillväxten utgjorde 401 personer om året. Beräknad
åter på bela summan af folkmängden efter förra Femårsberättelsen,
svarar den nu tillkomna folkökningen närmast emot 2.1 procent, i stället
för att folkökningen vid sisla Berättelsens afgifvande steg till 2\ procent af
1832 års folknummer. Folket har således under della qvinqvennium förökat
sig nära nog, men icke fullt i samma proportion, som under det
föregående.
Folkökningens orsaker äro att söka i samma omständigheter, som den
sista Femårsberällelseo upptager.
Folkets upplysning och sedlighet hafva, åtminstone i flere delar af Länet,
gjort synbara framsteg och fyllerilasten bar betydligen aflagit. Några
inrättade nykterbets-föreningar hafva väl härtill bidragit, äfvensom brännvinsbränningens
inskränkning, genom de å denna näringsgren lagda högre
afgifter; men hufvudsakligen beror sedlighetens tillväxt på religionsundervisningen
och den allt mer och mer stadgade fria öfvertygelsen om fylleriets
förderflighet och måttlighetens stora inflytande på allas välfärd. En
annan orsak ligger uti de missgynnande årsväxterne, samt de derigenom
förminskade lillgångarne till öfverflöd. — Sjelfva nöden är en väckelse till
omtanka och besinning.
Brottmåls-stalisliken är, efter min tanka, icke någon säker norm för
bedömandet af folkets sedlighet. I sjelfva begreppet af missgerning ligger,
alt den är ett undantag, eli affall från seden; men dessa undantag komma
icke i beräkning uti broltmåls-slatistiken, utan så vidt de blifva föremål
för allmän åklagan och Domstols behandling.
Hvad nu de grofsta brotten beträlfar, hvilka icke gerna kunna cacheras
eller undgå tilltal, måste väl medgifvas, att antalet af brotten och brottmålen
nära nog öfverensstämmer, men så väl i afseende på mindre brott,
som en del af de gröfre, lill exempel tjufnader, utgör brottmålens tillväxt
icke något osvikligt bevis, att brotten äfven tilltagit, utan antyder merendels
endast en skärpt kontroll öfver brotten, förökad vaksamhet hos åklagare-makten,
eller stegrad afsky hos enskilde för missgerningar och deraf
6
följande större lätthet för allmänna åklagare, att komma de brottslige
på spåren.
En kommun, till exempel en Socken, inom hvilken under ett qvinqvennium
elt dubbelt antal af sockenbor blifvit tillra lael t för brott och
förseelser emot ett föregående qvinqvennium, kan derföre icke ovilkorligen
anses hafva i någon deremot svarande proportion Lill ba ka sk ridi t i sedlighet;
ty ofta härrör en sådan tillväxt af brottmål icke ifrån en tillväxt
al sjelfva brotten, utan merendels derifrån, att t. ex. Pastor elier Länsmannen
i orten antingen med större ifver vakat öfver sedligheten, eller
varit i bättre tillfälle att upptäcka och få bevis om den brottslige.
Men utom det, att antalet af brott och förseelser icke är detsamma,
som antalet af brottmål, synes, i fråga om bedöm ma tide t af en kommuns
eller sockens större eller mindre sedlighet, äfven den allmänna regeln, att
elt samhälle icke bör lida för de enskilde, böra tillämpas i så måtto, att
det allmänna omdömet om kommunens sedlighet icke ovilkorligen bestämmes
af brottmålens autal. Brollmåls-statistiken har det gemensamt med
all annan statistik, att dess ziffror lätteligen kunna vilseföra, om man endast
på dem vill grunda ett omdöme, i frågan om grunder och orsaker,
eller i sådana frågor, som hafva afseende på q vad i tets- och moraliska förhållanden.
Moralitet är i allmänhet icke underkastad någon ziffei beräkning.
Med dessa reflexioner, föranledda af hvad i ämnet förekommer uti ofvan
åberopade arbete, ”Topografiska och Statistiska uppgifter” om Länet,
åsyftas dock icke, att förringa vigteu och värdet af Brotlmåis-statislikens
beräkningar, hvilka äro af så mycken nytta, i frågan om åtgärder vid den
kriminella lagstiftningen och i polisväg. Skuggdrag på taflan öfver folkets
sedlighet äro: den förökade lättfärdigheten, som har lill följd elt ökadt
antal af oäkta barn, hvilkas uppfostran vårdas mindre, och den böjelse för
lyx, som hos de mindre bemedlade klasserne icke kunnat dämpas af de
missgynnande årsväxlerne.
1 båda dessa afseenden synas mig lagstiftande maktens omtanka och
sorgfällighet vara påkallade af omständigheter, som äro gemensamma för
flera än detta Län.
Om Näringsfliten åberopas hvad min sista Femårsberättelse innehåller.
Välmågan sä val på landet, som i städerne, har mer och mindre lidit
afbräck af de sednare årens missgynnande konjunkturer, så väl för
jordbruket, som bergs- och brukshandteringen samt handeln. Fallissementer
och fastighelsutmätningar hafva tilltagit, äfvensom utmätningar i gemen,
särdeles under den medlersla perioden af ifrågavarande qvinqvennium. Det
7
alltför långt sträckta utborgningssystemet har blifvit rubbad t och inskränkt
af de sednare författningarne om lösöreköp och bysättning, i hvilket afseende
dessa författningar medfört en god verkan. Denna är dock mera nega
ti f och bör betraktas i sammanhang med det afbräck, som allmänna
förtroendet lidit genom de af dessa författningar för mindre redliga gäldenärer
lättade utvägar, att undandraga borgenärerne sina tillgångar.
En positif förmån ha dock de missgynnande årsväxterna medfört,
nemligen att allmogen och mindre bemedlade lärt sig, ali till brödbakning
äfven begagna vårsäd och potates, i stället för att härtill förut nästan uteslutande
användes rågmjöl och af de mera förmögne hvetemjöl. Emellertid
synes mig förhållandet med allmänna välmågan äfven påkalla lagstiftarens
allvarsamma omtanka.
Om tillgången pä arbetare och dess beroende af årsväxterne gäller ännu
hvad min sista Femårsberättelse innehåller, med tillägg att arbetssökandes
antal föröka t sig i större proportion än utvägarne till arbetsförtjenst,
oaktadt arbetet vid Strömsholms Kanal, hvarest i proportion ett ringa antal
Weslmanlänningar varit begagnadt. De årliga markegångsprisen på ett
drängedagsverke hafva varierat emellan 21 sk. 4 r:st. och 22 sk. 8 r:st.
§. 3. Näringar.
Jordbruket är hufvud näringen i största delen af Länet. Numera kan
man här urskilja tre särskilda åkerbruksmethoder, nemligen:
l:o. Den på slättbygden och i den egentligen sädesproducerande delen
af Länet af ålder antagna praxis, att låta åkerjorden hvartannat år ligga i
träde och hvartannat år besada den, hufvudsakligast med råg och till mindre
del med hvete, korn, blandsäd och hafra. Detta brukningssätt följes
ännu i allmänhet af allmogen och af de flesta jordbrukande ståndspersoner
på landet; dock att klöfverodling, ehuru i mindre skala, börjat göra någon
förändring härutinnan; äfvensom hveteodlingen under sednare åren tilltagit.
2:o. Ett i Bergslagen redan af ålder vedertaget brukningssätt, bestående
deruti alt, sedan gödslad trädesjord blifvit besådd med råg, uti densamma
utsås timothej- och andra gräsfrön, hvarmed jorden igenlägges till vall
och derefter användes till fodeiproduktion så många år å rad, som gräsväxten
är lönande, hvarefter jorden åter upplöjes, besås med hafra i ett
eller två år och sedermera åter higges i träde och gödslas, för att återkomma
i samma omloppsbruk. Detta brukningssätt, liknande åkerbruket i Stora
Kopparbergs Län, synes särdeles lämpligt för bergslagsorten, der åker
-
8
jordens areal är inskränkt och foderafkaslningen af synnerlig vigt för behöflige
dragare tili bergs- och bruks-näringen.
3:o. Ett mera ordentligt vexelbruk, deruti så väl klöfver som jordfrukter
ingå, infördt af flere possessionaler dels på slättbygden och dels
äfven i bruksdislriktan.
Härtill skulle man kunna lägga ett fjerde brukningssätt, hvilket dock
endast är antaget på stadsjord, nemligen att åkern första året besås med
höstsäd, andra året med vårsäd och tredje året ligger i träde och gödslas;
men detta så kallade tredingsbruk, såsom icke infördt på landet, förtjenar
endast afseende i frågan om jordbruket i städerne, der en större gödseltillgång
gör detsamma möjligt.
Fördelarne af den tredje brukningsmethoden, elier ett ordentligt vexelbruk,
börja allt mer och mer göra sig gällande och hafva, genom skiljaktigheterne
i afkastning vid egendomar, skötta efter Irsta och 3:dje methoderne,
blifvit under de sednare åren bestyrkte på ett sätt, som faller i ögat
äfven för den mindre uppmärksamme; men äfven den 2:dra methoden,
den man ehuru oegentligen benämnt koppelbruk, börjar att vinna förtroende,
såsom tjenlig på slättbygden.
De hinder, som, särdeles i en ort der den rådande jordmånen är styf
lera, (hvilket är fallet i en stor del af slättbygden), försvåra ett allmännare
antagande af vexelbruket, äro betydliga och icke lätt öfvervunna.- Man
kan icke hoppas, alt en bättre och fullt ändamålsenlig åkes bruksmethod
skall blifva på annat sätt, än småningom, vedertagen. Emellertid är redan
mycket vunnet derigenom, att en täflan emellan brukningssälten åtminstone
är påbörjad och redan medfört det resultat, att i alla socknar
klöfverodling, ehuru i smått, dock af en och annan jordbrukare idkas med
framgång. Allmogens öfvertygelse mogna)' långsamt, men de icke obetydliga
qvantiteter af klöfver och timothej, som under (leia svåra foderår blifvit
skördade, hafva på ett så verksamt sätt bidragit till mildrande af foderbristen
och till inkomst för jordbrukarne, att man med skäl kan anse
ett stort steg redan vara taget på vägen till ett förbältradt landtbruk.
Enligt de från Kronofogdarne i Länet till Konungens Befallningshafvande
inkomne rapporter, hafva de fem särskilda ifrågavarande årens skördar
gifvit de resultater, som bifogade, derpå grundade summariska tabeller
utvisa.
Finsk utsädesråg ifrån Wasa Län har, såsom vanligt, blifvit, äfven
under detta qvinqvennium, till betydliga qvantiteter begagnad, och direkta
in
-
9
införskrifningnr <1 ei •>f (ör reqvirenters behof hafva af Länets Hushållningssällskap
blifvit ombesörjda; men, ehuru denna sädessort varit utmärkt god,
har äfven densamma felslagit de 2:ne sista åren, i anseende till den missgynnande
väderleken, hvilket förorsakat, att den till utsäde för detta år
föga blifvit efterfrågad. Ar 1842 reqvirerades af Westmanlands jordbrukare
från Wasa Län 1,400 tunnor råg, 1843 300 tunnor, och år 1844
endast 4 tunnor.
Angående de i Länet brukliga sädesslagen, åberopas hvad min sista
Femårsberättelse innehåller, med tillägg att hveteodlingens förökning fortfar
och i betydlig mån stigit.
Odlingen af potates är äfven i tilltagande och fortfar att utgöra ett
ibland de hufvudsakligaste födoämnen.
Odlingen af lin, hampa och humla är i samma förhållande, som min
sista Femårsberättelse upptager.
Trädgårdsskötseln är nästan i samma skick, som förr. Den Svenska
Trädgårdsföreningen har dock äfven till detta Län sträckt sin verksamhet,
och i någon mårt upplifvat hågen för horlikulturen.
Nya, förbättrade åkerbruksredskap fortfara att begagnas vid några herrgårdar.
Nya tröskverk äro under detta qvinqvennium anlagde så väl vid
herrgårdar, som bondgårdar.
Sedan ett af Hushållningssällskapets å I sk i 11 ige ledamöter bestående bolag,
med en subskriberad fond af något öfver 20,000 R:dr Banko, sig bildat
för inrättandet af ert lägre Landtbruksskola, har denna skola blifvit
organiserad och öppnad vid Hägervallen i Skultuna Socken den 1 Maj 1843,
med ett af Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref deit 17 Juli samma år, beviljadt
Slats-anslag af 1,000 R:dr Banko årligen till lärarens aflönande. Denna
skola har under år 1843 fortgått och förkofrat sig, under ledning af
den Direktion Bolaget utvalt. Agronomen F. R. Möller är dervid anställd
såsom lärare. Vid årets slut var elevernes antal af slåndspersonsklassen
fyra, jemte fem rältarelär lingar. Af denna inrättning, der både theorelisk
och praktisk undervisning inhemtas efter förbättrade, nya methoder, hoppas
man med skäl en förmånlig inverkan på Länets jordbruk i allmänhet.
Boskapsskötseln har väl under ifrågavarande qvinqvennium vunnit någon
förkofran genom ett vidare utspridande af de förut införda ädlare boskapsracerne;
äfvensom jag under år 1843 införskrifvit tvenne kor ifrån
Holstein; men i denna del af landthusbållningen ta,ifvar Länet ännu stora
förbättringar.
Femår -Berättelse för Westmanlands Län. 2
10
Gräsväxtodlingen samt de naturliga ängarnes och betesmarkernes ändamålsenliga
förbättring hafva på boskapsskölseln ett bufvudsakligt inflytande,
ocb i den mån odlingen af klöfver och timothej under detta qvinqvennium
tilltagit, har sådant för boskapsskötseln varit förmånligt, hvaremot
den mindre förmånliga hö-afkastningen af de naturliga ängarne haft
ett menligt inflytande på bågen för boskapsskötseln. Om betesmarkerne
gäller ännu hvad sista Femårs-Berättelsen upptager.
Till ängarnes kultiverande med foderväxter manas och tvingas jordbrukarne
genom gräsmaskarnes härjande å de naturliga ängarne, hvilken
olycka flere år inträffat. De artificiella ängarne hafva varit från denna
landsplåga fredade.
Yid Strömsholms Stuteri underhållas per medium 184 hästar, eller 9
utöfver den fastställda staten. Omkring 30 st. föl tillkomma der årligen.
Antalet af de hästar, som årligen afgå, dels genom försäljning och dels i
och för dem, sorn i anseende till ålder eller åkommor dödas eller störta,
svarar ungefärligen emot det antal föl, som för året födes. Hästracernes
förädlande och förbättrande har vid Stuteriet fortgått enligt bestämda principer,
som medfört sådana lyckliga resultater, att någon förändring derutinnan
för närvarande icke ansetts böra vidtagas. Yid Stuteriet finnas 3
hästracer, nemligen:
l:o. Fullblods racen, härstammande från hingsten Master Frey och 5
st. fullblodsston, sorn år 1831 från England inköptes, efter hvilka nu finnas
13 fullblodshingstar ocb lika många fullblodsston, deribland 10 vid
den ålder, att de begagnas såsom moderston. Dessutom har Stuteriet 68
halfblodshästar, på fäderne eller möderne härstammande från fullblodsraceu.
2:o. Af den gamla Svenska Godsvensracen (ursprungligen Spanska så
kallade JgentracenJ bi belial les en ren stam, hvilken genom flerårig uppmärksam
parning är befriad från dess fordna fel och lyten: sluttande korss,
billarderande ocb korta rörelser, sloköron och råttsvans.
3:o. Odoardoracen, formerad under de sednare åren af hingsten Odoardo
ifrån Yvenach och Godsvensslon. Afkomlingai ne af denna race förete
ett mycket ädelt utseende, med raka korss och rörelser, och äga den stora
förtjensten, att föda sig väl på mindre foder.
Alla hästarne, som vid Stuteriet under sommarmånaderne stått på stall,
hafva blifvit utfodrade med gräs och grönvicker från en i närheten belägen,
odlad betesmark, igenlagd med Alsike-väppling och timothej, undantagande
en fjerdedel, som årligen besås med vicker och hafra, och hvari
-
11
genom cirkulationen underhålles. Denna utfodring lemnar en god besparing
af så väl hö sorn bafra samt bibehåller bäslarne friska och vid godt
hull. Vid gräsfodringens början, som sker med gräs, blandas dertill ^delar
hö, som småningom minskas, intill dess denna tillsats af hö efter 10
å 12 dagar upphör. Då utfodringen med vicker tager sin början, uppblandas
densamma med ?:delar gräs, som minskas allt efter som grästillgången
blifver ringare; och fortfar denna tillblandning af gräs 3 å 4 veckor, för
alt bäslarne småningom må vänjas vid den starka vickerfodringen. Halm,
skuren tillsammans med grön vicker, hälften af hvarldera slaget, bar befunnits
vara för bäslarne, äfvensom för oxar och ungboskap, en ganska god
och födande utfodring, ehuru den är mindre tjenlig för mjölkande kor,
som deraf lägga mera på hullet. Härvid iakttages den försigtigheten, att
icke mera vicker afskäres, än som blandas och ulfodras för hvarje dag,
emedan, om vickern får ligga så länge tillsammans, att den tager värme,
den befunnits mycket farlig för kreaturens helsa och lif.
Får af goda racer, såsom Elektoral-, Soulhdowns- och Islands-racerne,
äro väl i provinsen införde; men för fårafveln hafva konjunklurerne icke
varit gynnande.
Angående afsättningen af ladugårdsprodukter, åberopas hvad min sisla
Berättelse innehåller. Ladugårdarnes produkter förslå dock icke för konsumtionen
i Länet, utan inköpas från andra orter betydliga qvantiteter af
smör, ost, fläsk och hudar, hvilket allt, jemte den betydliga införseln till
Länet af drag- och slagtoxar, utvisar, att ladugårdsskötsel!) ännu icke upphunnit
den ståndpunkt, den borde innehafva. Någon boskapssjuka af betydenhet
har icke under ifrågavarande qvinqvennium försports.
Brännvinsbränningen har, utom vid de slörre brännerierna, under de
sednare åren råkat i ett visst lägervall, hvilket väckt uppmärksamheten
på nyttan deraf, att, i stället för drank, lill kreaturens utfodring använda
potates och andra rotfrukter.
I afseende på Skogshushållningen är att märka, det tillgångarne på
skogsefiekler i Länets särskilda socknar äro mycket olika. Några hafva full
tillgång och större eller mindre öfverskott utöfver egna behof, andra lida
brist eller hafva otillräckliga tillgångar på dessa förnödenheter. Bergslagens
hufvudnäring är grundad på skogstillgång, och i följd af under sednare
åren mindre gynnsamma konjunkturer för bruks- och bergs-näringen
hafva kolprisen fallit.
Efter en af Herr Bergshauptmannen och Riddaren af Forselles upprättad
tablå öfver kolpriset vid Sala Bergslag, uträknadt i Silfverspecie,
12
har detta pris föga varierat under perioden från 1804 lill och med år 1838;
och har medelpriset utgjort för alla dessa åren 38 sk. 1 — r:st. silfver för
12 tunnor. Efter år 1838, vid hvilken tid jern ti 11 verkningen lössläpptes
från de fordna banden och jern ti 11 verkningen ökades med mer än 25 proc.
emot tillförene, stego koh n hastigt, så att medelpriset för åren 1839 —1843
utgjort 43 sk. 2? r:st. silfver för 12 tunnor. Sedan jernkonjunkturens försämring
år 1842 folio kolen något under medelpriset. Följden af de sednare
årens högre kolpriser, som i Bergslagerne stigit mera än vid Sahlberget,
har varit ett, af Allmogen erkändt, för starkt lillitande af skogen, i
t hy att allehanda inhyseshjon begynt kola, emot afgift till skogsägaren af
hälften. Detta har dock, med prisernes fall, åter gatt tillbaka Lill medelmåttan.
Nämnda förhållande med kolpriserne gäller egentligen nordöstra
delen af Länet och den trakt, der Sala Silfververk är beläget, och hvarest
kolproduktionen är en hufvudsaklig binäring för den sjelfägande Allmogen.
Härads-allmänningarne i Länet äro till antalet 10. Deras sammanräknade
areal uppgår tili omkring 25,000 tunnland. Under sistlidne vinter
utlemnades derifrån, efter ut kröning, diverse skogseffekter lill ett belopp
af 123,650 kubikfot eller 1,236 ' famnar. En af Jägmästaien Tottie upprättad
Lraklhuggnings-indeluing å en ibland dessa Allmänningar, nemligen
Siende Härads-allmänning, blef år 1843 af Kammar-Kollegium pröfvad och
fastställd. Den är grundad på en 100 år ig omloppstid och ett årligt afverkningsbelopp
af omkring 3000 kubikfot. På 2:ne andra Härads-allmänningar,
benämnda Lisjö och Bergs Allmänningar, äro trakthuggningsplaner
redan före nu ifrågavarande qvinqvennium upprättade. Förberedande åtgärder
till skcgs-regleringar å de öfrige Allmänningame äro äfven vidtagne,
i följd af de ransakningar, som jag näsllidne år förrättade å alla Härads-allmänningarne
i Länet.
Vid större skogsegendomar, bruk och bergverk är förvaltningen af skogen
för det mesta öfverlåten åt en eller flere skogvaktare med otillräckligkunskap
i skogshushållning. Undantag härifrån äro Ferna och Karmansbo
bruksegendomar, der i sednare åren, genom Tyska skogshushållare, en ändamålsenlig
skogsförvaltning blifvit införd, som lemnat goda resnltater.
Ägaren af Ferna, Grefve C. J. von Hermansson, fästade under sina resor
i Tyskland uppmärksamheten vid den väsendtliga skillnaden emellan skogarnes
behandling der och i Sverige, och stadgades i sin öfvertygelse om
felaktigheten i den vanliga Svenska skogsskötseln ännu mera genom den af
Jernkontoret lill Sverige inkallade Forslern, Assessor Obbarius, under det
Assessorn på en i grannskapet af Ferna belägen, derunder lydande, mindre
13
egendom lemnades bostad och fält för sin verksamhet. I följd häraf inkallade
Grefve v. Hermansson för tre år sedan för egen räkning ifrån Tyskland
en Skogsförvaltare, åt hvilken vården af Ferna och derunder lydande
egendomars skogar öfver lemnades, i ändamål alt en förbättrad skogshushållning
måtte vinnas. Efter denna Tyska Skogsförvaltares plan kunde
slraxt en högre afveikning å skogen äga rum och skogen ändock vinna
tillväxt, i stället att den förut, åtminstone på vissa delar af området, förminskats.
För denna plans införande mötte dock flere svårigheter, såsom
obenägenheten hos de gamla skogvaklarne och hos arbetsklassen i allmänhet:
olägenheten deraf, alt det förra antalet af kolbottnar var alltför ringa,
så att dels en mängd nyra måste anläggas, dels flere kolningar under
året ske på samma bolten: skogens ojemnhet i allmänhet, som inskränkte
arbetsutrymmet lill sådana trakter, hvilka mest lidit af vanvård. Under
fortsatt arbete och bemödande alt öfvervinna dessa sv-årigheler, som småningom
af sig sjelfva bortfallit, har afverkningen å sjelfva skogsarealen, utgörande
47,1265 tunnland, kunnat höjas till 22,845 tolflunne-stigar kol,
5,060 st. säg- och byggnadstimmer och 1,600 famnar ved, hvardera om
108 kubikfot; hvartill kommer underhafvandes behof af bränsle, som tages
ur deras skogsslogar. liela denna årliga afkomst af Ferna-skogarne
emolsvarar 24,886 stigar kol, eller 61 tunna kol på hvart tunnland skogsmark,
hvarigenom dock skogen i kubikmassa efter hand skall enligt planen
okas, dä deremot densamma, efter hvad erfarenheten gifvit vid handen,
genom förra behandlingen minskades, ehuru afverkningen då skedde
till endast 4 tunnor kol per tunnland om året.
Hnfvudsaken i den nyare melhoden vid Ferna synes vara den införda
hjelp gall ringen och den omständigheten att skogs-arealen vunnit en icke
obetydlig tillväxt, derigenom, alt mossarne, sorn till stor del äro beväxta
med småskog, nu ingå i afbrukningsplanen, och skötas så, att de, efter
denna småskogs afhuggande och användande, å nyo kunna producera sådan
skog, sorn jordmånen förmår.
Att omsorgen om skogarna under det sista qvinqvennium tilltagit, bevisas
dessutom af följande exempel.
Å Kusta egendom, tillhörig Löjtnanten C. von Post, blef sistlidet år
1843 af Jägmästaren Tottie införd en reglerad skogshushållning, stä11<I på
en 90:årig omloppstid och fördelad i nio perioder. Det årliga afverkningsbeloppet
å denna skog, om 404 1 Tunnlands vidd, är i planen beräknad
till 12,500 kubikfot eller 125 famnar samt dessutom genom bjelpgallring
omkring 75 famnar, eller tillsammans 200 famnar.
14
Brukspatronen G. C. Timm på Engelsberg har gjort försök med 4
liggmilor af lill Bruket framförd torr ved. Denna kolning, som skett
med omsorg, har gifvit det förmånliga resultat, alt af hvarje kubik farmi
ved erhållits 30 tunnor goda kol, då deremot vid landlböndernas vanliga
kolni ngssätt hvarje kubikfamn ved lemna t endast 22 tunnor kol; hvilket
visar huru nyttigt det är, att kunniga och driftiga arbetare vid kolning
begagnas.
Bruksägaren, Major-Mekanicus Paul Tottie på Gäsjö låter vid sin
egendom förrätta kolnings-arbetet på det sätt, att den gröfre skogen utblädes
och fälles till torkning ett år före upphuggningen och inåkningen
till milor, hvilket mycket underlättar både dagsverkarnes och dragarnes
arbete. Genom en daglig tillsyn vid milornas anländande och under kolnineens
fortgång har han vunnit en både större kolafkaslning och, hvad
sorn är ännu vigligare, synnerligen goda och hårda kol.
Vid skogshushållningen på denna egendom iakttages äfven, att, efter
föregången noga utsyning, landlbönderne få fälla och bränna ett eller
högst två fall hvardera årligen, hvarefter, och sedan skogen blifvit afförd
samt qvistar och ris uppbrände, råg utsås och nedgryfsas jemte isådt skogsfred
af den frodigaste, på milfallet vuxna lall- och granskogen. Ett sådant
fall hålles derefter inslängdt under fyra års lid, lill dess skogsplanlorna
uppnått 3 å 5 tums längd, hvarefter fallet åter utlägges lill utmarken,
och oaktadt en mängd plantor derefter i början af kreaturen nedtrampas,
blifver deraf dock ett tillräckligt antal öfrigt för en ganska frodig ungskog.
Genom denna behandling kommer skogen till en hastigare återväxt, hvilket
märkbart synes vid jemförelse med annan mark, der sjelfsådd skog
påräknas och der, efter lika tidsförlopp ifrån fällningen, knappt någon
enda skogsplanta kan upptäckas.
Den lill Köpings stad donerade skog har äfven under detta qvinqvennium
blifvit indelad till trakthuggning, på sätt här nedan i 5 §. vidare
omförmäles.
Vid Westsura egendom i Sura Socken är, på Jernkontorets bekostnad,
inrältadt ett Skogsinstitut, som nu förestås af Forst-Direktorn, Assessor
Obbarius.
Förhållandet med byggnadssättet i Länet har icke under detta qvinqvennium
undergåll någon anmärkningsvärd förändring.
Äfven methoderna för stängsels anbringande fortfara att vara desamma,
med få undanlag af nyare rön och försök, ibland hvilka torde böra
15
nämnas, att en del inägor vid Ferna blifvit omgifua af en graf med deröfver
lagdt enkelt gallerverk af en tvärstock och tre slänger eller längden.
Denna hägnad a(håIler boskap och hästar, sorn icke fått alltför inrotad
vana alt hoppa.
Bergs- och Bruksrörelsen.
Jernmalmsbrytningen har uppgått till följande belopp:
för år 1839
128,005 Skpd Tackjernsvigt.
„ „ 1840
141,409 Dito dito.
„ „ 1841
143,287 Dito dito.
„ „ 1842
131,426 Dito dito.
„ „ 1843
131,218 Dito dito.
Per medium utgjorde således årliga Jernmalmsbrytningen 135,069
Skpd Tackjernsvigt.
Tackjernsblåsningen upplyses af följande tabell:
B
B
Blåsnings-
tid.
>
O
O
n
tillverkning.
03
"TJ
Tionde Tackjern.
“'
O.
03
crq
SJo
3
crq
dygn.
tim.
sm.
L%.
%.
<<
crq
3
sm.
m.
s.
År
1839 ....
21
15| 1,739
9
31,535
10
45
1,101
11
—
1840 ....
21
13
1,813
ll
32,129
9
13
39
1,158
l6
5
1841 ....
21
19
1,965
3
35,164
—
—
57
1,232
a5
i3
99
1842 ....
21
12
1,788
8
33,218
—
—
96
1,098
I 0
6
99
1843 ....
21
18
2,039
—
39,101
—
7
208
1,202
2
. .?
I medeltal har således den årliga Tackjerns-lillverkningen uppgått till
34,229 Skepp. 10 Lisp. 2 Skålp.
Tionde-tackjernspriserna hafva varit:
för år 1839
7 R:dr 36 sk. Banko.
„ „ 1840 . . .
.... 7
>, 36 „
99
„ „ 1841 . . .
.... 7
» 40 „
99
„ „ 1842 . . .
» 36 „
99
„ „ 1843 . . .
„ 16 „
16
Tackjerns-gjutgods liar vid Mastignarne tillverkals
år 1839 . . 223 Skpd. 11 Lpd. Tackjernsvigt.
„ 184-0
507 „ 17 „ 10 Sklpd.
,,1841
896 „ 18 „ 3 „
„ 1842
1,227 „ •
„ 1843
107 „ — „ — „
Stång- oell Ämnesjernssmidet har uIgjort:
Privilegierad t
smide, inberäkad
Uppgifven
Hammarskatt.
Hammarskatt.
tillverkning.
i
...
.Siffi.
7.ffi.
ffi.
SI ffi
/.ffi.
ffi.
sm
/ffi
ffi.
År 1839
133
63,378
9
66,730
15
—
606
—
I 0
„ 1840
133
64,357
.8
2
64 142
18
5
724
1 ö
CO
TH
133
64,500
.8
2
64,516
1 o
—
741
I 2
—
„ 1842
133
64,987
4
4
64,083
18
8
620
2
4
„ 1843 ......
128
63,211
15
4
59,313
6
18
609
I 2
4
Hammarskatlspi iset har varit:
För Stång-  jernsverken.
För Ämnes-  jernsverken.
För Bergs-  manshamrarne.
R: lr
sk.
r:<t.
R:dr
sk
rist.
R:dr
sk.
r:s!
År
1839
17
1 ^
1 «
17
I 2
—
16
24
ry
1840
16
I 2
16
1 2
—
15
I 2
— -
y>
1841
10
l 2
—
16
I 2
-
15
I 2
—
yy
1842  ' . . . .
16
16
-—
16
15
—
yy
1843
14
—
—
14
-
—
13
—
—
Jern
-
17
Jernmanufakturtillverkningen har utgjort
År 1839
4,660 Skpd. 13 Lpd.
„ 1840
5,140 „ 7
„ 1841
6,401 „ 8
„ 1842 ...... . 5,437 „ 8
„ 1843
3,394 „ 18
99
99
99
99
9 Skålp.
14
14
14
121
Koppar’-, Messings- och Blyertztillverkningen har uppgått till:
Koppartill-
verkning.
Afradskoppar.
Messing.
BJyertz.
Si®.
L®.
®.
Si®.
z®.
®.
Si®.
i®.
®.
Si®.
z®.
®.
475
6
4
15
16
17 i
339
9
2
116
18
—
484
—
12
16
2
i31|
366
12
9
191
K
13
2
410
11
7
13
i3
•4 a
427
I I
2
520
i3
365
18
6
12
3
CO
$
430
i5
IO
365
11
13
295
10
—
9
ll
—
440
*9
7
344
12
9
År 1839
„ 1840
„ 1841
„ 1842
„ 1843
Tillverkningen vid Sala Silfververk af Silfver, Bly och Silfverglitt
har utgjort:
Silfver,
bergfint.
Bly, metall-  vigt.
Silfverglitt.
Afgifterna till Kro-  nan i Tionde, Myn-  tarelön och Slag-  skatt.
Lod. mark.
lod.
Si®.
A®.
®.
Centner.
R:dr
sk.
r:st.
År
1839 . .
3,488
4
258
1:5
4
61,20
9,999
2
6
1840 . .
• • •
3,677
i5
262
6
3
144,85
10,515
11
11
»
1841 . .
3,473
4
291
9
i
156,o5
9,952
>7
4
j»
1842 . .
• • #
3,717
2
275
9
—
140,75
10,649
26
>5
>»
1843 . .
3,567
7
281
i5
—-
161,o5
10,224
3o
7
Femurs-Ueräl telse för Westmanlands Län.
18
De vid Grufvorne, Bergverken och Bruken arbetande personers antal
kan icke helier na närmare bestämmas, än vid min sist afgifna Femårsberättelse;
men detta antal har icke undergått någon märklig förändring.
Vid denna artikel om Bruksnäringen är slutligen att märka: att sedan
Svenska jernet nu mera betydligen fallit i pris, i följd af konkurrens
med Engelskt och Amerikanskt jern, numera icke ligger så mycken vigt
på jerntillverkningens qvantitet, som på dess qvalitet och tillverkningsmethoderna
eller producenternas sorgfällighet vid tillverkningen.
Angående Fabriker, Bruk och öfriga näringar, utom Bergsrörelsen,
anmärkas följande:
l:o. Tegelbruk äro anlagda på flera ställen i Länet. Deras antal är
uppgifvet till 22.
2:o. Enligt det till Kommers-Kollegium sistlidet år insända sammandrag
af Berättelser om Fabriks- och Manufaktur-inrättningar i Länet,
så på landet, som i städerna, utgjorde dessa inrättningars antal 45, hvaribland
3 tillhörande landsbygden och de öfriga 42 städerna: de vid dessa
inrättningar anställda arbetares antal 88 och summan af tillverkningarnas
värde 50,948 R:dr 36 sk. Banko. Ibland dessa inrättningar förtjena följande
här att nämnas: en Tobaks- och snusfabrik i Westerås med 12 arbetare
och 8,074 R:drs tillverkningsvärde; 2:ne Garfverier pä Engelskt
sätt i Arboga, med 10 arbetare och 15,813 R:dr 16 sk. tillverkningsvärde;
1 dylikt i Westerås med 5 arbetare och 3,850 R:drs tillverkningsvärde;
1 Hagelfabrik i Sala med 1 arbetare och 9,500 R:drs tillverkningsvärde;
1 Klädesfabrik i Sala med 3 arbetare och 650 R:drs tillverkningsvärde;
17 Färgeriet' i Städerna med tillsammans 31 arbetare och 8,427
R:dr 32 sk. tillverkningsvärde. De öfriga Fabriks- och Manufaktur-inrättningarna
äro små och obetydliga.
3:o. En Reparationsdocka eller ett Varf vid Hjelmare kanal, särdeles
väl anlagdt, samt Jagtbjggerivarfven i Länets tre sjöstäder.
Ibland Binäringar anmärkas följande:
Varors forslande, hvarom minsista Berättelse underdånigst åberopas.
Kolning. I Sahlbergs Fögderi, der den sjelfegande Allmogen idkar
denna näring, uppskattas tillverkningen lill 20,000 Tolftunnestigar kol,
med ett värde af 20 å 24,000 R:dr Banko. I de öfriga Fögderierna är
denna näringsgren förbunden med Bruks- och Bergverksnäringen och idkas
af Brukens landtbonde!1 och hemmansegare, men kan icke särskildt
uppskattas.
19
Tjärbränning idkas äfven i Sahlbergs Fögderi, till ett belopp af 6 å
700 tunnor och till ett värde af 3 ä 4,000 R:dr.
Brädsågning till afsalu idkas jemväl i Sahlbergs Fögderi och några
andra skogstrakter; men tillverkningsbeloppet kan icke bestämmas.
Trä- och Laggkärl samt Stolar förfärdigas i samma Fögderi till afsättning
så väl inom delta som angränsande Län, till ett värde af omkring
4,000 R:dr.
Salpetertillverkningen, Under sistlidna år 1843 blefvo 300 Lisp. 1
Sklpd approberad Salpeter uppvägde och hembjudne Kronan, hvarifrån 4
lö procent eller 13 Lisp. 2 Sklpd 16 Lod afgått, såsom rabatt för oarter,
sä att den godkända oluttrade salpetern utgjort 286 Lisp. 18 Sklpd 16
Lod; hvarföre, efter 5 R:dr per Lisp., utbetalts 1,434 R:dr 30 sk. Banko.
Till detta pris har, enligt Kongl. Majus nådiga Bref den 8 Februari 1844,
kommit en förhöjning af 32 sk. på Lispundet, så att Kronans Salpeter
nu betalas med 5 R:dr 32 sk. B:ko. Nämnde tillverkning, jemförd med
det föregående årets, utvisar en minskning af 133 Lisp. 16 Sklpd 16 lod,
och om man med jemnförelsen går än längre tillbaka, är minskningen ännu
större, hvilket ådagalägger att denna näringsgren varit i starkt aftagande.
Dock är alt hoppas, att genom den beviljade prisförhöjningen vidare
förminskning i tillverkningen må förekommas.
Jagt och djurfångst idkas i skogsorterna, men icke efter method,
utan oklokt. De genom Kongl. Brefvet den 2 Februari 1838 fastställda
O O
konventioner om premier för rofdjurs utödande utom skallgång hafva haft
den verkan, som de för hvartdera af sistförlidna fem år till. Eders Kongl.
Maj:t insände underdåniga rapporter utvisa.
Fisket. Härom åberopas min sisla underdåniga Berättelse.
Sjöfarten■ Angbogseringsbolaget på norra sidan af Mälaren och dermed
förenade Westerås Rederibolag har numera upphört eller är ställdt
under upplösning. Westerås Fartygsvarf, som egdes af nämnde bolag, är
försåldt till enskilda, jemte flere bolagets seglande fartyg. Oaktadt denna
upplösning har dock fragtfarten emellan Westerås och Hufvudstaden, med
flere hamnar, fortfarit att vara liflig, hvartill mycket bidragit de 3:ne
ångbåtar, som i reglerade turer gått emellan Stockholm och Westerås. —
I Köping är deremot ett nytt Rederibolag inrättadt, hvarom vid artikeln
om städerna kommer att vidare relateras. Arboga Rederibolag fortfar.
Trafiken på Hjelmare kanal, hvilken egentligen tillhör Örebro Län, bär
under de 5 ifrågavarande åren väl varierat, men på det hela dock icke
20
minskats. På Strömsholms kanal färdades sistlidna år 45 fartyg, hvilka
tillsammans gjorde 1,149 fram- och återresor, nemligen 1,094 resor med
155 resor utan last. Fartygens sammanräknade drägtighet steg lill 9,885
Skpd. Slusspenningarna för året uppgingo till 23,8ll R:dr 4 sk. 9 r:st.
B:ko. I jemförelse med år 1838 har således årliga slussinkomsten förökat
sig med 4,038 R:dr 45 sk. 10 r:st. Till denna Kanals ombyggnad och
förbättring anslogo Rikets sednast församlade Ständer en summa af 600,000
R:dr B:ko, hvarjemte af det nybildade Kanalbolaget äro subskriberade
200,000 R:dr. Efter den af Kongl. Maj:t i nåder gillade planen är kanalarbetet
under sistlidna år utfördt till så stor del, som planen för året utstakar.
Redan år 1841 börjades väl den behöfliga ombyggnaden med att
till någon del öppna en slusstomt vid Uddnäs station, men den egentliga
ombyggnaden börjades först 1842 och har sedan den tiden sä vida avancerat,
att Uddnässlussen kunnat i Maj månad detta år öppnas till genomfart.
Vid Seglingsbergs station komma 2:ne slussar att under denna sommar
grundläggas och murningön till Större delen verkställas samt slusstomten
vid Fagersta att öppnas.
Vid slusstomtens öppnande för Uddnässlussen mötte det egna förhållandet,
att en homogen grund för hela slussens längd omöjligen kunde
träffas eller beredas, och då slussen ej kunde förlängas, måste man verkställa
vattnets intappning i slussen igenom den höga tröskeln, emedan,,
i fall vattenstrålarna, såsom vanligt, blifvit ledda genom slussportarna, de
skulle bafva intagit en så stor del af slusskammaren vid början af slussfyllningen,
att en del af slussens längd derigenom icke kunnat begagnas
för fartyg. D,enna konstruktion på slussar (med vattenintappning genom
denlhöga tröskeln) är den enda af cl et slaget i vårt land och de mångartade
lokala förhållanden, som vid denna kanal sig förete, torde efter allt
utseende föranleda flera vigtiga förändringar i slussarnas konstruktion, om
denna segelled skall komma att svara emot det åsyftade ändamålet.
Om uppmuddringen af Köpiftgs-ån åberopas i underdånighet, hvad
vid artikeln om Köpings Stad här nedan anföres.
Väsar och Broar. Sedan Rikets sednast församlade Ständer till för
O
bättrande
af allmänna landsvägen emellan Westerås och Fahlun, kallad
Stora Kopparbergs- eller Bergslags-vägen, anslagit i5,ooo R:dr Banko,
hvaraf hälften, eller 7,5oo R:dr, blifvit beviljade för detta Län, och Kongl.
Maj:t infordrat Dess Refallningshafvarides yttrande, huruledes denna summa
skulle kunna med största fördel användas för det dermed åsyftade ändamål,
hafva Komiterade, utsedda dels af städerne Westerås och Sala,
dels af de vägbyggnadss kyl dige och trafikerande, den 6 September iS/ja af
-
21
gifvit ett förslag om denna vägförbättring. Detta förslag, uppgjordt dels
med ledning af den undersökning, Öfversten och Riddaren J. af Ekenstam
om en Chausse-anläggning är 1889 förrättat, dels ock på grund af egen
erfarenhet om klapperstens användande, blef af Kongl. Maj:t genom nådigt
Bref den 22 Oktober 1842 gilladt. Ender sistlidna år 1843 hafva de förberedande
åtgärder blifvit vidtagne, som för förslagets verkställighet erfordrats,
och verkställigheten deraf äfven blifvit påbörjad genom hållna entreprenadauktioner
å klapperstens anskaffande. Den vidare verkställigheten af
detta förslag till vägförbättring genom klapperstens användande, eller så
kallad klappering, har skeLt innevarande år och tillhör således icke egentligen
denna Berättelse. De klapperade vägstyckena äro nyligen af Chefen
för det medlersta Kanal-distriktet, Herr Öfverstelöjtnant-Mechanicus och Riddaren
J. Edström afsynade och gillade, såsom öfverensstämmande medförslaget;
men resultatet kan ännu icke bedömmas, innan dessa vägstycken
vinna den sättning, som erfordras och som förhindrades af den för året
tillfälliga omständighet, att vägen vid kjällossningsliden sistlidne vår icke
var så af kjällossning och väta upplöst, som vanligt.
Den i sista Femårs-Berättelsen omförmälda, af framlidne Bergsrådet
och Riddaren Groen genom testamente gjorda disposition af 4ooo R:dr B:ko
lill en bro öfver det så kallade Mellansundet bär blifvit föremål för rättegång,
som förhindrat brobyggnadens verkställande. 1,600 R:dr B:ko häraf
äro emedlertid utbekomna och satta på ränta. Förslaget att genom anbringande
af en bio öfver Qvicksund, på södra sidan om Nyckelön, sammanbinda
denna ö med Södermanland bar icke heller kommit till stånd.
Handeln med spannmål och landtmannaprodukler har, i följd af missväxterne
i detta Län och mera gynnsamma årsväxter eller en förökad produktion
i Stora Kopparbergs Län samt Bergs- och Bruks-näringarnes ofördelaktiga
konjunkturer, under ifrågavarande qvinqvennium betydligen minskats;
men tillförseln ifrån aflägstoäre orter sjöledes och ifrån aflägsnare
provinser har haft till påföljd, att spannmålspriserne icke stegrats i förhållande
till de svaga skördarne inom Länet, hvilket för konsumenter fördelaktiga
förhållande varit mindre nyttigt för de spannmåls-producenter,
som haft ett ringa öfverskott till afsalu, ätt använda till utskylder och an
dra
behof..
Gårdfarihandeln har, lill båtnad för Länet, under detta qvinqvennium
aftagit, i följd af penningebrist och minskad kredit.
Lumpsamlares kringresande har äfven minskats och upphandling af
lumpor sker nu mera än förr genom i släderne och orterne bosatte kommissionärer.
22
§. 4. Politisk Författning.
Kammarverk. Under sista qvinqvennium hafva icke några hemman
förfallit i ödesmål. På Ramshytte och Skinskattebergs Allmänningar belägne
Stubbe- och Röjselrätts-lägenheter hafva blifvit skattlagde för tillsammans
?1 mantal. Skattlagde qvarnars antal har ökats genom skattläggning
af tillsammans 5 par grofmäldes- och t i par sigtmäldes-slenar.
Hemmanklyfningen har i allmänhet icke förökat sig; icke heller hafva
négra på författningen grundade afsöndringar under detta qvinqvennium
egt rum eller blifvit till skattläggning anmälde, men väl har en redan år
1733 skedd afsöndring af en torplägenhet blifvit, i följd af Domstols Utslag,
anmäld bos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, i afseende på räntans Instämmande.
De afsöndringar af jord ifrån hemman, under besittningsrätt
på vissa år, som här i Länet varit öflige, ske efter andra grunder, än författningen
om jordafsöndringar föreskrifver, och äro således icke af densamma
föranledde eller betryggade. Slika afsöndringar hafva icke heller
egt rum mer än förr.
Laga skiften och utbrytningar af hemmansdelar efter de för laga skiften
gällande grunder hafva under ifrågavarande qvinqvennium fortgått ungefär
i samma förhållande, som under det föregående.
I afseende på Bruks- och Vattenverks rättighet att uppdämma vatten,
hafva icke några mål om olaga uppdämning eller Vattenverks rifning blifvit
under detta qvinqvennium anhängiggjorda.
Förhållandet med hemman och andra possessioner, som tillhöra Kronan,
Läroverk och fromma Stiftelser, har icke under qvinqvenniet undergått
förändring. Icke heller har proportionen emellan sjelfegande jordbrukare
och arrendatorer af andras jord märkbart förändrat sig.
Om oroterade hemman och rotelrihets- eller rotevakans-afgiflen åberopas
mina förra Berättelser.
Statsbidrag. Härom åberopas hvad min sista Femårs-Berättelse omförmöler.
Indelade Knektehållet har dock under loppet af detta qvinqvennium
blifvit lindradt genom Mötespassevolansens upphörande. Likaledes har Lagmans-
och Häradshöfdinge-räntan samt Tingsgästnings-penningarne under
delta qvinqvennium upphört, hvilket äfven i sin mån bidragit lill skatterneS
förminskning.
Rustningsstammarnes och Åugmenternes grundräntor och afrad, eller
de till rustningarne anslagne räntor, öfverskjuta kostnaden för rustningen
med ett belopp, som blifvit beräknadt, i Kungsörs Fögderi, lill 19 R:dr
23
24 sk. för hvarje nummer vid Lif-Regementets Grenadier-Corps, och till
92 R:dr 24 sk. för hvarje nummer vid den del af Arboga Sqvadron af
Lif-Regementets Hussar-Corps, som är förlagd inom detta Län. — Soldathållningen
deremot drabbar rotarne med en årlig kostnad, som i tabellen
blifvit beräknad, efter olika förhållanden i Födgerierne, ifrån 34 R:dr *o
sk. till 40 R-dr per mantal.
Beräkningen af hemmanens onera, som i den bifogade tabellen äro
upptagne, har för öfrigt skett efter samma grunder, som mine förra Femårs-Berätlelser
upptaga. „
Politi. För ordning och sedlighet på landet vaka Presterskapet och
Kyrkorådet jemte Kronobeljeningen, Fjerdingsman, Sexman samt på några
ställen Byfogdar. Socken-nämnderne, hvilka, enligt Kongl. Majrts derom utfärdade
nådiga Förordning, sistlidna år 1843 blefvo organiserade, hade icke
hunnit att då utöfva något inflytande. Allmänna ordningen har, med högst
få undantag, icke varit störd.
Organisationen af Folkskolor, i följd af Rikets sist församlade Ständers
anslag dertill och den derom utkomne författning, är under beredning
och folkskole-lärare äro danade och utgångne ifrån det för Stiftet dertill
inrättade Seminarium här i Westerås.
Vid Westerås Gymnasium har år i843 antalet af de studerande utgjort
34. Westerås högre Lärdomsskola bevistades 1843 af 144 lärjungar,
ibland hvilka 61 studerade i Apologistkiasserne. — Om den i Sala under
detta qvinqvennium inrättade högre Apologistskola får jag tillfälle att anföra
under artikeln Sala Stad. — Angående den lägre Landtbruksskola,
som år 1S43 öppnades vid Hägervalin i Skultuna, åberopas hvad under artikeln
om jordbruket redan är anmäldt. For öfrigt är någon annan Slöjdskola
ännu icke i Länet tillkommen, mer än Flickskolan i Westerås, inrättad
1842. I denna skola undervisas flickor uti de qvinnoslöjder, som
inom tarfliga hushåll förekomma.
Hälsovården i Länet besörjes af en Provincialläkare med station i
Westerås, förutom Regements- och Bataljonsläkare, Stads-läkare, Bergslags-
och Bruks-läkare samt en särskild Läkare vid Strömsholms Stuteri.
Examinerade Barnmorskor äro i alla städer och för nästan alla socknar
anställda.
På Länets Lazarett och Kurhus, inrättadt i Westerås, har patienternes
antal år 1843 u'gjort tillsammans a38. Af dessa voro för venerisk
smitta å Kurhuset intagna 81. De öfriga för chroniska sjukdomar, yttre
I
24
skador m. ra. på Lazarettet intagne 157. Vid årets slut qvarliggande å
Kurhuset iq och å Lazarettet n3; under året aflidne i3.
Apothekens antal är oförändradt 6.
Ibland Hälsobrunnar i Länet är Sätra Brunn, belägen i Kilda Socken,
den äldsta och bäst ordnade. En Brunns-Intendent ifrån Medicinska Fakulteten
vid Upsala Akademi styr denna inrättning, hvarest under brunnsterminerne
hålles ett särskildt. Apothek, som icke är inberäknadt i förenämnde
antal. — Den nära Köping, på Jemmertuna bys egor belägna hälsobrunnen,
Johannisbrunn kallad, besökes numera af många brunnsgäster.
— Hälsobrunnen vid Winbäcken, nära Arboga, har äfven af brunnsgäster
blifvit freqventerad. Likaledes Sösta hälsobrunn i Romfartuna Socken.
Vaccinationen fortfar att drifvas med framgång.
Fattigvården börjar att blifva af allt större vigt. Pauperismen bar växt
ut till denna egna, i språket antagna benämning, och till ett hotande ondt
för hela samhället. Den utgör en samhällets sjukdomsform, som icke lärer
kunna häfvas, om den icke angripes vid roten. Fattig vårds-anstalterna
blifva föga annat än palliativer emot denna sjukdom, om icke först och
främst sederne reformeras och dernäst näringarne organiseras efter landets
och klimatets egna lynne. I den mån gammal Svensk tarflighet, arbetsamhet
och renhet i seder ännu äro bibehållna eller återställas inom en
eller annan kommun, i samma mån har pauperismens onda der blifvit
okändt eller inskränkt; och gynnande lokalförhållanden eller förökade näringstilIfällen
förslå icke alt hejda fattigdomen, der sederna äro i depravations-tillstånd.
Men å andra sidan skönjes äfven huru okloka riktningar
af industrien eller dess hämmande af naturförhållanden eller af okloka lagar
och sedvanor alltid medföra fattigdomens tillväxt. Sveriges naturliga
näringsgrenar äro icke många och kräfva en jemförelsevis större ihärdighet,
klokhet och omtanka, för att bringas i flor. De behöfva att skyddas och
vårdas af en större huldhet i lagstiftningen, än den negativa, som lemnar
allt åt enskild frihet och täflan. Det är icke nog att onaturliga inskränkningar
af näringsfriheten undanrödjas. Denna frihet behöfver en positif
vård, som skiljer den ifrån sjelfsvåldet och understödjer den med tillfällen
till bildning och utvägar till förkofran. Der denna frihet öfvergått till
missbruk, kan och bör den hejdas genom lagstiftarens mellankomst. — Att
det allt mer omkring sig gripande statkarls-systemet är ett ibland sådana
missbruk, som hufvudsakligen bidrager till pauperismen, börjar man nu
inse; och det vöre väl, om detta missbruk kunde hämmas antingen genom
fri
-
23
frivilliga öFverenskommelser inom socknarne eller lagstiftarens direkta mellankomst.
Handtverkeriernes närvarande skick står också uti ett närmare förhållande
lill paupérismen. Visserligen komitier den nya Författningen om»
Gesäll vandringeni fall ilen med noggrannhet handhafves, att bidraga till
en nyttig åtskillnad emellan verkliga gesäller och landsstrykare och till
den större kontroll öfver gesällernes uppförande och vandringar; men, utom
det att denna helsosamma verkan af författningen myckel beror på Embetenas
och Auktoritelernas method att tillämpa den, ty om, såsom erfarenheten
redan visat!, missbruket att påskrifva gesällers gamla pass, i stället
att utfärda nya och bestämda för hvarje resa, får insteg, landsslrykeriet
ofelbarligen återvinner tillväxt, förekommer, att denna författning icke hufvudsakligen
vidrör sjelfva handtverkerierne, hvilka i anseende till förändrade
förhållanden äro i så stort behof af en ändamålsenlig och djupt ingripande
reorganisation, om de icke skola fortfara att förblifva en frodig
plantskola för landsslrykeriet och pauperisinen.
Förhållandet med de ifrån värfvade Regementen, Pionier-Corpsen och
Arbets-kompanierna afskedade personer erfordrar likaledes, i frågan om Fattigvården,
lagstiftarens allvarliga omsorg. Sådana personer utgöra tor det
närvarande en alltför stor förstärkning i landsstrykarnes och liggarnes hop.
Allmänna landsvägen är nästan den enda tillflykten för dem, den enda
fattigvårdsinrättning, dit de gemenligen hänvisas, i följd af bristande annan
utväg och hvarje lokal-auktoritets åhåga att ifrån sitt territorium aflägsna
sådana personer, då man icke kan förnärma den dem tillagde alltför
stora passfrihet, och icke har någon säker norm förderas behandling, elier
kan binda någon kommun att för dem ansvara.
Den klass, som dock i frågan om fattigvård förorsakar nästan ännu
större bekymmer än de föregående, utgöres af de för olofligt tillgrepp eller
annat vanfrejdande brott straffade och derefter försvarslöse manspersoner.
Länshäktena och Korrektions-inrättningarne förslå icke till deras inrymmande
och afstängande från samhället, och då, å ena sidan, deras förbättrande
och återförande till samhället borde faciliteras, men samhället, å andra
sidan, har grundadi anspråk på att fredas från deras tiggeri och en dels
djerfva, till brott benägna lynne, är det för polismyndigheterne svårt, om
icke omöjligt, att finna lämpliga utvägar för behandlingen af alla sådana
personer. Mycket har man dock att hoppas af länshäktenas förestående utvidgning
och konstruerande efter en förbättrad method, hvarigenom till
Femårs-Beråttehe
för Westmanlands Län,
26
fjilie till arrestanternes afskiljande ifrån hvarandra och deras tjenliga sysselsättande
beredes. Den moraliska smittan lärer ofelbart derigenom kanna
i betydlig mån hämmas, och af penitenliär-systemets menniskoälskande
principer bör samhället med säker förtröstan kunna vänta hjelp och lindring
i den tunga börda, som fattigförsörjningen medför.
Emellertid förtjena sjelfva fattigvårdsanstalterne en synnerlig omtanka.
Försök till deras förbättrande här i Länet äro gjorda i flere församlingar.
Isynnerhet har dock Westerås Stadsförsamling bemödat sig att förbättra
sin fattigvård. För sådant ändamål besökte, efter församlingens anmodan,
en af dess ledamöter sommaren 1842 flere af de bästa fattigvårdsinrättningar
i Riket, och inhemtade om dem speciella och noggranna uppgifter. I
följd af dessa vunna upplysningar uppgjordes af församlingens ledamöter
en plan till förändrad organisation af fattigvården. Ett fattigvårdshus och
en flickskola inrättades i samma gård, der en Lancasterskola för gossar och
flickor förut var inrättad. Uli fattigvårdshuset intogos äldre fattighjon till
försörjning och till sysselsättning med passande arbete så för karlar som
qvinnor, hvilka bespisas vid fattigvårdshusets matinrättning. Lancasterskolan
och flickskolan sattes i så måtto i kombination med fattigvårdshuset,
som de fattige ibland skolbarnen undfå fri middagsspisning vid fattigvårdshusets
matinrättning. Vid fattigvårdshuset bereddes utväg till ständig ar
betsförtjenst,
äfven för sådana behöfvande personer, som der icke sökt att
blifva inrymde. Man antog en föreståndare för fattigvårdshuset, en föreståndare
för flickskolan och qvinnoslöjden vid fattigvårdshuset, en kokerska
vid matinrättningen och en särskild uppsyningsman, som håller tillsyn
deröfver, att tiggeri i staden iake tiliåtes. Inrättningen ställdes under speciell
ledning och styrelse af en Församlingens och Fattigvårds-Direktionens
ledamot: densamme, som förut inhemtat underrättelserna om andra städers
fattigvårdsanstalten Efter vunnen erfarenhet om de modifikationer, som
planen tarfvade och om inrättningens ändamålsenlighet, har församlingen
låtit för detta fattigvårdshus utarbeta ett Reglemente, som af Eders Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande blifvit innevarande år provisoriskt fastställdt, i
afbidan på den förväntade nya allmänna författningen om fattigvården.
Man kan hoppas, att det efterdöme, som sålunda med lycklig påföljd
blifvit gifvet af Westerås, skall följas i Länets öfrige städer; i synnerhet
som den principen, att fattigförsörjningen bör sättas i samband dels med
fattiga barns uppfostran i tjenliga skolor, dels ock med fattighjonens hållande
till ordning och för dem passande sysselsättning, är riktig och bord#
kunna tillämpas i aila städer.
27
Hvad landsbygden beträffar, möta, i synnerhet i de mindre socknarne,
härvid större svårigheter; men uppenbart är, att fattigstugorne i många
socknar på landet icke kunna anses såsom några ändamålsenliga inrättningar,
och då faltigvårdsafgifterne i Westerås Stad icke genom den förbättrade
inrättningen lörökats, torde det icke heller blifva alldeles omöjligt
på landet, att der förbättra faltigvårdsanstalterna, under iakttagande
af de för Westerås faltigvårdshus antagne grunder, med tjenliga modifikationer
i tillämpningen. De fattiges antal har under sisla qvinqvennium
0 vifvelaktigl tilltagit, men någon specifik uppgift om tillökningen är jag
nu icke i tillfälle att lemna.
Gästgifveri- och Skjuts-anstalter. Vid Hallsta gästgifveri har skjutsentreprenaden,
i brist af entreprenörer, måst upphöra och skjutsen är der
reglerad på gamla sättet, med åtskillige — såsom det vill synas — ändamålsenliga
modifikationer. Gästgifveriernes antal har sedan min sista Femåi
s-Berättelse icke undergått någon förändring.
Socken-Magasinernes antal och fonder hafva icke heller förändrats.
Såsom Polisanstalt torde här af mig böra åberopas de förut af mig
omförmäide öfverenskommelser om premier för rofdjurs utödande utom
skallgång, hvilka visat sig för ändamålet tjenlige.
Utom Strömsholms värdshus, hvarom min till Kammar-Kollegium
gjorda hemställan icke blifvit bifallen, finnes nu mera inom Länets alla
Fögderier tillsammans g Krogar* privilegierade lill brännvinsförsäljning,
jemte gästgifverierne. De särskilda privilegierade krogarnes antal på landet
har således förminskats med 4 sedan min sista Femårs-Berättelse.
Jemte den Besparings-inrättning, som blifvit i Köping påbörjad, på
sätt i nästföljande §. omförmäles, och hvilken inrättning troligen snart kommer
att utbildas till en ordentlig Sparbank, finnas uti detta Län trenne,
äfven i min sednaste Berättelse anförde Sparbanker} nemligen i Westerås
och Sala städer samt vid Skultuna bruk. Deras tillstånd sistlidna år i843,
1 jemförelse med förhållandet år i838, upplyses af följande tabell:
28
Westerås Stad . ..
Sala Stad
Skultuna Bruk . .
Insättarnes
antål.
Insättningarnes belopp.
Stiftelsefond och Bespa-  ringar.
1838.
1843.
18 3 8.
1843.
1 8 3 8.
184 3.
000
37
652
633
38
4,058
14,156
1,164
12
6
47,583
16,068
4,493
16
41
35
6
1,395
856
35
35
4
2,141
1,194
19
9
3
4
Summa
■ — | —
19,378] 12
6 j G8,145 [ 44
6
2,252
22
i\ 3,335128
7
§. 5. St ader ne.
Deras anta] är oförändrad t fyra, nemligen:
1:0. Westerås, bergs- .och handelsstad vid Svartåns utlopp i Mälaren,
med säte för Landshöfding och Biskop, har oförändradt l\a i Tomter,
hvaraf 351 nu äro bebyggde, så att sedan sista Femårs-Berättelsen dessa
sistnämndes antal ökats roed r. Stadens areal är oförändrad, nemligen
108 tunnland t4§ kappland.
Enligt hvad förut blifvit anmärkt, har Stadens folkmängd, som efter
sista Femårs-Berättelsen utgjorde 3,438 personer, nu, enligt 1843 års skattskrifning,
minskats med io personer, hvilken obetydliga skiljaktighet synes
bero. af tillfälliga, omständigheter, men dock icke vittnar oin något
framskridande.
1 anseende till de i min sista Femårs-BeräUtelse omnämnde orsaker,
bar fråga blifvit väckt, om en annan fördelning af den å tomterne nu indelade
utmarken, af hvilken, såsom flerestädes otillgänglig och steril, många
tomtegare draga foga eller ingen nytta.
Staden grundar sitt egentliga bestånd på Handeln, hvilken likväl de
sednare åren aftagit. Bergslagen och Dalarne, de vanliga afsättningsorterne,
hafva icke de sednare åren haft samina behof af spannmål, som fördom.
Års växt erne i Stora Kopparbergs Län hafva varit förmånliga, ruen
deremot slagit felt uti den egentligen sädesproducerande delen af detta
Län. Den för handen varande förlägenheten hos Bergsbruksidkare har också
i betydlig mån minskat afsättningens liflighet. Betydliga'qvantiteter af
brukseöekter utskeppas från staden, hvaremot i retour bernias viktualier
samt speceri- och, k ram.varor..
29
Handtverkerierne i staden fortfara att befinna sig uli ett mindre blomstrande
tillstånd. Dock finnas många exempel, att sådana handtverkare,
som lefva ordentligt och sparsamt samt med flit och insigt utöfva sina yrken,
vinna skälig utkomst och äfven förkofran. För tillverkningarnes godhet
företrädesvis utmärka sig icke någon viss klass af slöjdidkare.
På arbetsbiträden till de inom staden förefallande göromål och till
stadens jordbruk är god tillgång, så väl af stadens egna talrika arbetsklass,
som utvandrande Dalkarlar och Wermlänningar. Priset på ett karldagsverke
sommartiden är 82 sk. Banko.
Tillförseln af hvarjehanda landtmannaprodukter är ganska ymnig, särdeles
af spannmål, enär det icke saknas exempel, att på så kallad torgdag
öfver 1000 tunnor spannmål af åtskilliga slag blifvit till salu utbjudne
och föryttrade.
Stadens jord, hvilken under tidernas lopp för det mesta kommit i
enskild ego, odlas med omsorg och gifver god afkastning, hvartill den rika
tillgången på gödningsämnen synnerligen bidrager. Några jordbrukare
hafva börjat införa cirkulationsbruk på sina egor, men vanligtvis besädes
åkerjorden två år å rad samt hvilar och gödslas det tredje. De vanlig»
utsädesslagen äro råg, korn och blandsäd; hvete, ärter och vicker endast i
ringare män.
Det i föregående Berättelse omnämnda Angbogserings-Bolaget till fragtfarts
befrämjande, medelst bogsering af lastpråmar, har nu mera upphört,
och härvarande redare hafva återgått till det urgamla bruket att begagna
seglande fartyg. Orsaketi härtill lärer hafva varit, att utgifterne för det
förra transporteringssättet blifvit nog dryga emot inkomsterna; hvadan det
vill synas, som rörelsen och varuomsättningen ännu icke här uppnått den
grad af liflighet, att ångfartyg till varors fragtande med fördel kunna uteslutande
begagnas. Deremot är kommunikationen med hufvudstaden för passagerare
och lättare gods genom flera täliande ångfartyg underlättad och
billig.
Stadens jemte öfrige vid Mälaren belägne uppstäders af ålder åtnjutna
privilegium, att uteslutande transportera brukseffekter på Mälaren, hvilket
ansågs ingripande uti bruksidkares rättigheter och på anförde klagomål
undanröjdes, samt ifrån år 1842 upphört, torde nu mera befinnas hafva
varit icke alltför obilligt, enär denna rättighet var förknippad med skyldigheten
att besörja fragten efter bestämd taxa och äfven ålade rederierne
ansvar och förbindelser, hvilka i och med privilegiet upphört. Någon anledning
är icke här i staden för banden, att de väsendtliga varua riik larne
30
komma att transporteras för billigare pris än förut, och det desto mindre,
som rederiernes vinst af deras kapital och besvär de sednare åren varit
otillräcklig oell icke svarande emot omkostnaderne.
De härstädes inrättade Bildningsanstalter, nemligen Gymnasium samt
högre Lärdoms- och Apologist-skolorne, fortfara i sin verksamhet. Till de
mindre bemedlades uppfostran är, utom den i föregående Berättelse omnämnde
Lancaster-skola, äfven en Flick-skola nyligen inrättad, som bekostas
af frivilliga sammanskott; äfvensom en Söndags-skoia är Öppnad för
handtverksläflingar. Folk-skollärare-seminarium har likaledes Irädt i verksamhet
och de lörsta eleverne derifrån utgått, efter aflagde prof på erforderlig
skicklighet.
Sjukvården besörjes af tre praktiserande Läkare, och Länets gemensamma
Lazarett och Kurhus äro här belägne. ' ågon farsot har icke under
de ifrågavarande åren härjat, utan helsotillståndet i allmänhet varit godt.
Fattigvården har nu mera blifvit ordnad i likhet med hvad skett på
flere andra ställen, såsom Jönköping &c., och en Arbets-inrättning organiserad,
hvilken visat sig ega det mest välgörande inflytande på de fattiges
belägenhet, genom ändamålsenlig sysselsättning och bespisning. Tjenlig
lokal härtill, äfvensom till de omförmälde Skolorne har blifvit beredd uti
den ifrån Kongl. Serafimer-Ordens-giilet för några år sedan af staden inköpta
f. d. Hospitalsgården. Afgifterne för de fattiges underhåll äro ganska
dryga, men fattigförsörjningen underlättas i någon mån af de i förra
Rerältelsen omnämnde Schenströmska, Carlsköldska, HulphersJska och Langenbergska
stiftelserne.
Skjutsningsbesväret är öfverlemnadt åt särskild entreprenör och icke
särdeles betungande för staden.
Polisuppsigten i staden utöfvas af Magistraten och en särskildt förordna*!
Polis-Rådman, jemte Stads-Fiskalen, till hvilkens biträde Stadsbetjeningen
och ibland stadens invånare utsedde Ordningsmän kunna påräknas.
Till förekommande och upptäckt af eldsvådor är en Brand-corps och ständige
tornväktare antagne, öfver hvilka, äfvensom stadens tjenstbara invånare,
vid förefallande o!vckstillfällen en särskild Brandchef för befälet och
jemte Brand-Direktionen har inseende öfver eldsläcknings-anstallerne samt
biträdes af en särskildt organiserad frivillig Bergnings-corps.
För Öfrigt upplyses tillståndet af härvarande Fabriker, Handtverherier,
Sjöfarts- och Handelsrörelse af de årligen till Kommers-Kollegium ingående
tabellariska uppgifter.
31
De till aflöning af stadens Embetsmän samt publika byggnaders underhåll
anslagna donerade medel, bestående af Våg-, Hamn-, Bro- och
Mätare-penningar, hafva under sista åren i medeltal uppgått till 5,467 R:dr
43 sk. Banko; men ett vida högre belopp uttaxeras årligen af stadens invånare
genom Drätselkammaren till fyllande af öfriga kommunala behof,
]emte fattigförsörjningen.
2:0. Sala, bergs- och handelsstad, 3 i mil nordost från Westerås belägen,
invid Sala Silfvergrufva, af hvilken stadens bestånd mycket beror.
Om stadens belägenhet och förhållande till Sala Bergslag åberopas för
öfrigt mine förut afgifne Femårs-Berättelser.
I afseende på stadens egentliga näringsfång förekommer, att, i följd
af den donation och de privilegier, staden af Konung Gustaf II Adolf den
i5 April 1624 undfått och hvarigenom en större jordrymd, för Sala Silfververks
drift, blifvit åt Bergsmännen upplåten; stadens primitiva näringsfång
är Bergsbruk och i andra rummel Jordbruk.
Angående tillverkningen vid Sala Silfververk åberopas hvad derom
under artikeln Bergs- och Bruksrörelse i 3 §. af denna Berättelse förekommer.
Den räntenedsättnings-fond, som enligt fastställd författning bildas och
besparas af Silfververket, för att till Sala Bergslag inköpa fastigheter och
gora Silfververket oberoende af de kronoräntor, som nu under ett slags arrende
uppbäras, har ökat sig på följande sätt:
i83q vid årets slut .... 15,346 R:dr 9 sk. 3 r:st.
1840 dito .... ^7’7flQ ^
1841 dito .... 20,196 „ 24 jj 1 ,,
1842 dito .... 22,925 „ i5f „ — „
1843 dito .... 25,712 ,, 1 ,, 11 ,,
Jordbruket är i allmänhet upplåtet åt arrendatorer och hälftenbrukare,
j följd hvaraf några framsteg derutinnan ieke äro synnerligen märkbara.
Emedlertid är jorden af en bördig och gifvande beskaffenhet, så att något
missförhållande till angränsande bvars afkomst af deras jord i proportion
icke eger rum, utan snarare inträffar ofta, att grödan å stadens jord är
vackrare.
Enligt sammandrag af Mantalslängderne utgjorde folkmängden så väl i
staden, som vid grufvan och hyttan:
32
För år t 8 3 8.
Mantalsskrifne eller betalande
personer
För ålder, fattigdom etc. befriade
Underårig^
Mankön 1 Qvinkön.
1
Summa.
Mankön 1
Qvinkön.
Summa.
833
464
1,096
570
1,929
1,034
52
412
148
422
200
834
Summa |
1,297
1.666
2.963
För år i 843.
Manner af alla stånd
Mankön.
Qvinkön.
Summa.
Mankön.
Qvinkön.
Dumma.
564
219
20
639
415
19
803
1,073
1,876
Magar, Söner och Drängar . .
Ynglingar emellan in och 18 år
Hustrur, Enkor och ogifta Qvin-  nor, som äro sina egna . .
Sonhustrur, Döttrar och Pigor
Qvinnor emellan 17 och 18 år
Från afgift befriade:
För ålderdom och andra orsaker
57
488
183
456
240
944
545
639
1,184
Summa
hvaraf foijer, att folkmängden
|
1,348
5 ökad
1,712
med en
3,060
dast 97
blifvit
sedan
år i83c
personer.
Handeln i minut, så väl som i kommission, är ej af särdeles betydenhet,
helst den synes vara fördelad på för mångå händer. De Handlandes
antal utgör ao, och för närvarande finnas i3 öppna salubodar.
Handtverkerier och Fabriker äro nästan på enahanda.ståndpunkt, som
vid sist afgifna Berättelse. Dock förspörjes allmän klagan olver penningbrist
-
33
brist och i följd deraf bristande arbetsförtjenst. En Kortfabrik anlades här
1842 > men är för närvarande nedlagd. Attik fabriken oell Hagel tillverkningen
fortfara, och äro båda dessa fabrikers tillverkningar af godkänd beskaffenhet.
Tili staden ankommande allmoge inför, väl, äfven emellan marknaderne,
spannmål till försäljning å stadens torg, men denna trafik är af mindre
betydenhet, helst några Spanmålshandlande med större förlag icke äro
här etablerade och stadens egen jord producerar en betydlig qvantitet spannmål.
Sala Bergslag torde i och för dess arbetare vara den största spannmåls-konsumenten,
men inköper sitt behof dels från Upsala Akademi, dels
från Embets- och Tjenstemän af deras lönings-säd. Af andra produkter
är tillförseln ej heller stor, och ofta yppas brist på plank, bräder, tjära,
o. m. d.
Några större odlingsföretag hafva under detta qvinqvennium icke försports,
ehuru tillfällen dertill icke saknas. Orsaken dertill synes vara, att
skogsdelningen ännu icke nått ett ändtligt slut, så att vederbörande lottegare
äro ovisse, huruvida de få behålla dem tillskiftade lotter, å hvilka
utan tvifvel flere odlingslägenheter finnas. Emellertid har odlingen af klöfver
å trädesjorden blifvit af många jordegare med framgång försökt.
Den bär förut varande Skolan har blifvit reorganiserad och utvidgad
lill en högre Apologistskola med Rektor och 2 Apologister till lärare. Denna
Skola synes, åtminstone under nuvarande Rektors nitiska vård, vara
ändamålsenlig och besökes af stadens och kringliggande orts ungdom. Den
år 1839 inrättade Lancasterskolan fortgår äfven i samma goda riktning,
hvarmed den började sin bana. Ett nytt Skolhus af träd är af Sala Bergslag
uppbyggdt åt Lankasterskolan och i samma lokal äfven ett rum ställd t
lill Apologistskolans disposition. Ett försök med så kallad Småbarnsskola
har upphört.
I likhet med hvad sista Berättelsen omförmäler äro två Läkare här
stationerade. En Djurläkare och två Barnmorskor, med löner försedde,
äro ock i staden boende.
Fattigförsörjningen handhafves nu, såsom förut, af Pastor och Kyrkorådet,
med biträde af dertill utsedde Fattigvfirdar. Under nuvarande Pastors
tjenstetid har åtskilligt blifvit försökt, för att afskaffa tiggeriet. Dessa
försök halva väl i sin mån bidragit till det åsyftade ändamålet, men
så hafva ock fattigbidragen blifvit nära fördubblade, hvilket förhållande åter
gifvit anledning till önskningar 0111 mera ändamålsenliga åtgärders vidta
Femårs-Berältelse
för Westmanlands Län. 3
34
gande, för alt det ännu fortfarande tiggeriet måtte kunna upphöra. Bidraget
till fattigförsörjningen utgör nu, enligt tabellen, 2,000 R:dr Banko,
utom de understöd, som ifrån Sala grufva och andra ad pios usus donerade
fonder årligen distribueras, efterf särskilda föreskrifter.
Ordinarie räntan af Bergsmansjorden utgöres derigenom, att Bergsmännen
äro förpligtade, alt i och Iför Silfververkets drift hålla hästar och
folk att forsla malm, utgöra höleverering och ökedagsverken.
Den vidfogade tabellen utvisar diverse onera och andra allmänna
besvär.
Slädens Intrader bestå af arrenden för 3:ne qvarnar, Norr-Kif ta hemmansränta,
marknadsstånds- och plfiIspenningar, arrende af Nora Allmännings
ängar, Sundsbacka fiske, Kyllinge stamp, Stadsträdgården, gerningsoren
m. m. Dessa medel användas till stadens allmänna utgifter, anordnas
af Magistraten samt förvaltas ocfh redovisas af den år 1820 den 1 April
af Bergsrätten, efter vederbörandes hörande, konstituerade Sjumanskammaren.
För att fylla alla utgifter uttäxeras det bristande i föreskrifven ordning,
och uppgår uttaxeringen till ett belopp af circa 2,5oo R:dr B:ko årligen.
Om stadens Sparbank är redan] förut här taladt.
Under sistförflutne qvinqvennium synes folkets bildning och sedlighet
hvarken hafva till- eller aftagit; men några gröfre brott hafva icke inom
stadens jurisdiktion förekommit.
3:o. Arboga. Sedan sista Berättelsen afgafs har stadens läge icke undergått
någon förändring, och fortfar jemväl det i afseende på åns uppgrundning
i samma Berättelse omförmälda förhållande.
Vidkommande åbyggnaderne härstädes, så äro de, med undantag af
Kyrkorne, Rådhuset och 4 andra stenhus, allesammans af träd uppförde
och underhållas i allmänhet väl. Flera hus hafva under de sista fern åren
blifvit nybyggda eller undergått större reparation, hvarigenom stadens yttre
utseende än vidare vunnit.
Folkmängdens och Borgerskapets antal. Enligt 1843 års mantalsskrifning
utgöras stadens invånare af 5i3 mantalsskrifne männer, 717 qvinnor,
63y minderårige samt i3G ålderstigne och fatlige, eller tillsammans 2,ooö
personer; och således io3 personer iner, än efter sista Femårs-Berättelsen.
Sedligheten inom samhället fortfar. Källare och krogar, hvilka sednares
antal med en fjerdedel blifvit inskränkt, finna årligen allt färre besökande,
och erkänner man med tacksamhet de goda verkningarne af den
här stiftade Nykterhets- och Måtllighets-förening.
35
Stadens näringsfång äro fortfarande Handel, Handtverkerier, Sjöfart,
Faktori-rörelse för Bergslagen oell Jordbruk.
I afseende på handelsrörelsen inträffade snart hvad vid sista Berättelsens
afgifvande befarades, eller att det öfver behofvet ökade antalet af
Handlande bragte åtskillige af dem på obestånd. Flere tvungos att afträda
sin egendom åt borgenärerne; men sedan antalet af öppna handelsbodar
omsider blifvit minskadt ifrån 10 till 6, synas numera de Handlande bär
kunna påräkna säker utkomst.
Handeln bedrifves hufvudsakligen med enahanda varor, som omförmälas
i sista Berättelsen. Spannmålsafsättningen är föga betydlig. Utom
<le anledningar härtill, sista Femårs-Berättelsen upptager, och hvilka ännu
fortfara, torde man kunna åberopa den utvidgning, spannmålsproduktionen
inom Bergslagerne under de sednare åren erhållit.
De flesta af Handtverkerierne synas vara i aftagande, hvartill bland
hufvudorsakerne idkarne sjelfve angifva, dels den utveckling fabriksrörelsen
uti vår tid ernått, dels ock det intrång Stadshandtverkarne uti sina
viken lida af Sockenhandtverkare och andra å landet boende personer, de
der, såsom betungade med mindre än hälften af det belopp i allmänna utskylder,
Stadshandtverkare måste vidkännas, och derjemte egande fördelen
af en mindre lefnadskoslnad , kunna göra sina arbeten för bättre priser än
hnndtverkarne i staden, hvilka i följd häraf ofta se sig förbigångne och
mäste sakna en för sitt uppehälle nödig arbetsförtjenst.
Sjöfarten bestrides fortfarande af det i sista Berättelsen omnämnda
Bolag.
Faktorirörelsen sysselsätter för det närvarande endast 4 personer, deribland
blott 2:ne tillhörande stadens Borgerskap.
Beträffande Jordbruket åberopas det ännu fortfarande förhållande, som
de trenne nästföregående Berättelserne upptaga.
Allmänna Onera. Sedan Kongl. Maj:t år 1839 fastställt den nya regleringen
af Båtsmanshållet öfver bela Riket, har detta onus, hvarmed ditintills
ingen stad i Riket varit så betungad som Arboga, numera blifvit
vida mindre tryckande.
Inqvarteringsskyldighelen samt afgifterne till Brandverket, Fattigförsörjningen
och underhållet af Stadskyrkan fortfara deremot att vara de
mest betungande bland stadens allmänna onera, dit ock numera måste
räknas de betydliga kostnaderne för nya Folkskolans organisation och drifvande.
Binäringar, desamma som uti sisla Femårs-Berättelsen omförmälas,
äro högst obetydligt anlitade.
36
Prohibitiva författningar finnas icke härstädes numera, sedan den genom
Kongl, privilegierne den 8 Augusti 1709 och 16 December 1719 för
Arboga Skute-gille medgifna rättighet, att uteslutande afföra Bergslagens
effekter lill Stockholm, upphört.
Undervisningsverket. Stadsförsamlingen har under sistlidna året inköpt
ett större hus i staden, dit härvarande Lancasterskola redan förlidne
höst, uti en rymlig och i alla hänseenden lämplig lokal, blifvit förflyttad.
Under nu pågående iästermiu åtnjuta 124- barn undervisning i Lancasterskolan
och öfver 40 uti den så kallade Stadsskolan.
Fattigförsörjningen bestrides ännu oförändradt, på sätt sednaste Femårs-Berättelsér
omförmäla. Fattigpersonalen ökas ty värr! årligen, och finner
mait deribland icke sällan individer, som endast i saknad af tillfälle
lill arbetsförtjenst måst tillgripa tiggarstafven.
Angående extra onera, hviika uti bifogade tabell äro angifne, åberopas
hvad derom uti 1822 och 1827 årens Berättelser är anfördt.
4:o. Köping. Allmänna omständigheter. Mantalsskrifne invånare härstädes
uppgå till ett antal af 907, deribland 381 män och 526 qvinnor,
men icke någon tillhörande indelade Armeen; dessutom 22 män och 75
qvinnor, dels öfveråriga och mantalsfria, dels fattige och saknande arbetsförmåga,
samt 477 minderåriga, hvaraf 247 af man- och 230 af qvinkönet.
Hela folkmängden, utgörande 1,481 personer, öfverstiger således den
i sista Femårs-Berätlelsen upptagne med 61 personer.
De åtal, som under sednaste fem år egt rum emot sladsboerne, hafva
icke afsett några egentligen grofva brott och föranleda icke heller nu till
särskild anmärkning i afseende på invånarnes sedlighet. Att fyllerilasten
utöfvas mindre än förr och begynt allmännare mötas af ogillande, hör äfven
här till de goda tidstecknen.
Stadens väsendtligaste Tiäringar utgöras fortfarande af Handeln och
Handtverkerierne; men i följd af bristande rörelsekapitaler och en allt mer
öfverklagad minskning i afsättningen, lemna dessa, äfven der både omtanka
och drift, i förening med arbetsskicklighet, synas vara rådande, icke
något öfverskott eller synnerlig vinst utöfver en tarflig utkomst. Till ett
verkligt ekonomiskt oberoende sträfva följaktligen härvarande Handlande
och Handtverkare ännu förgäfves; och ehuru, hvad handeln beträlfar, det
synes sorn saknade icke Köpings stad anledningar af sitt läge, att, om ej
fullt bereda, åtminstone ganska mycket närma sig den förkofran, hvartill
den närbelägna staden Arboga under de tre sednaste decennierne torde
kommit, vill sådant likväl icke lyckas. Om orsakerne härtill sammanstäm
-
37
ma de Handlande alla i den mening, att den tillförene lifliga varuomsättningen
emellan denna stad och ofvan belägne Bergslager svårligeu kan
för närvarande återvinnas, dels af nyssnämnde brist på kapilaler, dels ock
emedan bruken, i stället för att fordom väsendtligast från stadens Köpmän
hemta sina förnödenheter af spannmål samt viktualier och andra varor,
numera inköpa dessa direkte från aflägsnare orter och mestadels ifrån
Stockholm; hvartill kommer en ökad landthandel, som jemväl ifrån flere
städer i Länet blifvit nyligen anmäld till allmän åklagares beifran, samt
tillopp de sednare åren af många Handlande under härvarande marknader,
hvilka då äro försedde med alla de viktualie- och kryddkramhandelsvaror,
hvaråt stadens handel numera uteslutande rigtas, undersälja äfven
de lägsta här gängse priser och tillskynda härvarande Köpmän en icke
ringa inskränkning i deras rörelse. Dessa omständigheter äro dock icke
enda orsaken till den härvarande handelsklassens numera otvifvelaktig!
nedsatta ställning, vitsordad jemväl deraf, att under sednaste året tre konkurser
inom samma klass inträffat.
Handtverkerierne drifvas för det mesta med omsorg och skicklighet.
Fortfarigt utmärker sig deribland Schatullmakare-yrket, hvars flere idkare
prestera utmärkt vackra och äfven varaktiga arbeten, utan att likväl numera
bland dessa efterfrågan göres på dem af ahlrot, deraf tillförene en
mängd afyttrats till England, Frankrike och andra främmande länder.
Sedan Bolaget för Ångbogsering på norra sidan af Mälaren, som utöfvade
ett menligt inflytande på denna stads sjöfarts-inkomster, med år 1842
upphört, så bildades den 1 Mars 1843 ett af ortens flesta bruksegare och
några af stadens invånare efter aktieteckning sammansatt Rederi-bolag,
hvilket enligt antagne reglor numera fullgör stadens urgamla befraktningsåtaganden,
och hvartill under sistnämnde år kom en ökad liflighet derigenom,
att Ångfartyget Freja härifrån öppnade och underhöll en regulier
kommunikation med hufvudstaden, ehuru detta första så beskaffade försök
syntes lemna föga vinst för fartygets egare. Rederi-bolagets verksamhet deremot
har, med undantag af den motgång, som vid årets slut inträffade,
genom förlusten af ett större bland dess i godt skick varande 12 fartyg,
föranled t full visshet, att samma Bolag, organiseradt på nu varande grunder
och således med förutsatt uteslutande befraktningsrätt till de uti Bolaget
aktieegande bruksegares effekter, bör kunna uppfylla sina i afseende
på jernskeppningen åtagne förbindelser och inbringa skälig vinst, för att
åt sina aktier bibehålla det värde, dessa nu synas ega.
Stadens varf erbjuder tillfälle att få fartygsbyggnader väl och ändamålsenligt
utförda; och har derstädes under sistlidna år bland annat byggts
38
för främmande redare en tvåmastad Skonert om circa 1,500 Sk® drägtighet,
hvilket fartyg synes vara särdeles väl konsirueradt.
Upprensningen af härvarande å, ifrån hamnen lil! den ? mil derifrån
belägna Mälaren, har sedan år 1837 fortgått under tillsyn af en särskild,
dertill utsedd Direktion, och förmodas nästa år möjligen kunna fulländas.
Stadens sädeshärande jord begagnas i allmänhet ännu, efter gammalt
bruk, i 2:ne skiften, egentligen for höstutsäde; men af intressenterne i
den till stadens äldre tomter särskildt hörande åkerjord, kallad Löthen,
om 126 lunne- och 12 kappland, har beslut år 1843 fattats om inställande
af all betning derstädes för åstadkommande af ett, efter hvar och en
delegares önskan, å dess egolott afpassadt cirkulationsbruk, hvilket beslut
sedermera föranledt reqvisition af klöfver och andra foderväxtfrön till användande
i år derstädes; och torde man kunna hoppas, att detta exempel
skall småningom verka till efterföljd inom andra egoområden.
Boskapsskötseln. Förr än, genom ett å stadens till omkring 816 tnniv
land uppgående åker- och ängsjord allmännare antaget rationelt åkerbruk,
foderväxter komma alt i större mån odlas, kan boskapsskötseln icke lemna
sina idkare någon lönande afkastning. Brist på tillräcklig naturlig äng och
betesmark är härtill orsaken. Denna olägenhet bar fordom varit till en del
afhjelpt genom den betesrättighet, sladen då lärer haft sig beviljad å Kronolägenheterne
Köpingsön och Byslätten samt Köpings Djurgård. Numera
beror det på aftal med angränsande jordinnehafvare, att ernå betestillgång
för stadsboernes kreatur, och i sådant hänseende är det för deiu af ganska
stor vigt, att nyssnämnde Kronolägenheter kunna för sådant ändamål från
desammas arrendeinnehafvare upplåtas.
Skog. Den åt staden donerade Allmänning om 187 tunnland och 17
kappland, inom Odensvi socken, blef år 1842 indelad till trakthuggning i
50 lika stora lotter; och har deu härefter år 1843 i samma cirkulation
först afverkade lotten lemnat 54 famnar ved. Så väl denna som framtida
skogsafverkningar från Allmänningen äro af stadens invånare anslagne till
fördelning emellan härvarande Skol- och Fattigvårds-inrätlningar, till en
tredjedel för den förre och två tredjedelar för den sednare, emot åtagande
för Skolan och Fattigvården, att aflöna skogvaktare för Allmänningens vård
och tillsyn*
Allmän Undervisningsanstalt. Under år 1842 bragtes till fulländning
och invigdes den, enligt Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 7 September 1836,
reorganiserade Skolinrättningen härstädes uti det föregående året färdig
-
39
byggda Skolhus af gjutet kalkbruk, indeladt i 2:ne våningar, med rum för
lärarne samt 2:ne större lärosalar, nemligen en i öfra våningen för Rektors
klass och en i den nedra för Vexel-undervisningen, hvilken sednare begagnas
gemensamt af omkring 104 barn af båda könen från Köpings Stadsoch
Lands-församliugar. Sin slutliga fulländning, enligt uppgjord plan,
ernådde denna om stadens berömliga uppoffringar vittnande inrättning genom
den år 1843 jemväl började och Rektor åliggande Söndags-undervisningen
för handtverkslärlingar. Dessutom hafva stadens invånare med välvilja
mött ett numera väckt förslag att etablera en särskild Skol-anstalt
för flickor, äfven i dem tillhörande handaslöjder, derför jemväl gård är
inköpt; men huru snart detta förslag kan realiseras, beror af möjligheten
att dertill erhålla Statsbidrag och af Köpings Landsförsamlings deltagande
också i denna visserligen ganska behöfliga undervisningsanstalt.
Fattigförsörjningen bestrides genom en dertill, i allmänt sammanträde
infor Magistraten, af stadens invånare utsedd Direktion, som jemte
Kyrkoherden och Borgmästaren, hvilka deruti äro sjelfskrifna ledamöter,
tillser att de fattige ei hålla sina understöd afpassade efter behofven, dels
i rnånadtliga eller tillfälliga underhåll i mjöl och penningar, dels äfven
genom ordentlig middagsspisning Allt bettlande i husen är förbjudet.
Från stadens invånare uttaxeras fattigvårdsbidragen på grund af deras bevillning
efter 2:dra Artikeln i Bevillningsförordningen; hvarförutan dertill
användas räntorna af de icke betydliga fonder, sorn genom enskildes
tid efter annan gjorda dispositioner uppkommit.
Fabriker och Näringar. En fabrik för tillverkning af Bomullsstrumpor
finnes, hvarest i 2:ne stolar sysselsättas lika många väfvare, tillika
med en vid blekningen biträdande q vinsperson. Ar 1843 uppgick til 1-  verkningsbeloppet lill 180 par strumpor och ICO par kalsonger, i tillverkningsvärde
ansedde till 340 R:dr B:ko. Fyra mästare uti färgerippofessionen
hafva åstadkommit arbeten till sammanräknad t värde af 1,080
R:dr. — Från ett Engelskt Garfveri med 2:ne arbetare har tillverkningsvärdet
uppgifvits till 500 R:dr. — Å en Pistolsmedsverkstad har tillverkats
en dubbelbössa och 6 enkla, samt hoplagda inkomsten deraf upptagits
till 148 R:dr. — En fabrik för tillverkning af speglar anlades för
fine år tillbaha och har lemnat i inkomst 266 R:dr 32 sk„ B:ko, hvarjemte
en Urmakare härstädes för reparationer af gamla Ur påräknat en
ärlig inkomst af enahanda belopp^
Binäringar finnas här inga.
Politi. Tillåtne krogar äro 6. Ännu hafva icke bär, såsom i många
andra släder, krogrätligheterna kommit att utbjudas på auktion, till bera
-
40
dande af någon för staden högst behöflig inkomst. Sammanträde af nuvarande
Krogidkare är dock hållet inför Magistraten i sådant hänseende,
och det är tiil önskandes, att delta ärende må kunna, utan förnärmande
af någons rätt, beredas till en staden gynnsam utgång.
En af härvarande Kyrkoherden, Herr Prosten O. R. Bellander och
Herr Borgmästaren P. E. Bosaeus den 1 Maj 1841 öppnad Besparingsinrättning,
gemensam för denna stad samt Köpings och KungsBarkarö Landsförsamlingar,
har lyckats tillvinna sig förtroende äfven hos den arbetande
klassen, för hvilken den egentligen stiftats. Lägsta insättningen der är 4
sk. B:ko, och utgjorde de vid sista bokslutet, den 1 Maj 1843, hos Inrättningen
besparde medel 1,393 R:dr 6 sk., hvarå insättarne tillgodonjuta 5
procents årlig ränta, som för hvarje år lägges till kapitalet. Utom de insättningar,
som tid efter annan verkställts af Gesäller, Lärlingar och Tjenstehjon,
torde böra nämnas, att de flesta ibland stadens sjömän frivilligt
vid Skeppar-embetet i April 1843 medgifvit sina Skeppare, att af arbetsförtjensten
innehålla samt i Besparingsinrättningen insätta ett belopp af 1
R:dr efter första och 2 R:dr B:ko för hvardera af de öfriga sjöresorna, till
användande för vinterbehofven. Inrättningens räkenskaper granskas af dertill,
på stiftarnes begäran, å allmänt sammanträde inför Magistraten, äfvensom
särskildt i de båda landsförsamlingarna utseddp Revisorer; och
emottagas insättningarna, likasom bokföring och liqvider besörjas af stiftarne
sjelfve, utan arfvode; varandes det deras afsigt, att denna inrättning
må kunna snarligen etableras såsom en ständig kommunal-anstalt under
särskild styrelse,' äfvensom fråga är å bane, att söka med densamma
införlifva en Förmyndarekammare-inrättning för staden, derest Kongl.
Maj:ts nådiga bifall dertill utverkas.
En Nykterhetsförening bildades den 10 Mars 1842 äfven här i staden.
Om föreningens framsteg hitintills icke visat sig sä tillfredsställande,
som stiftarne vågat hoppas, så torde den åtminstone hafva någon framgång
att glädja sig åt, och deribland, kanske ej utan all anledning, minskningen
i fylleriet samt att uppmärksamheten på dess fördömlighet blifvit
allmännare väckt. Föreningens ledamöter utgjorde vid 1843 års slut 36
personer.
För det mesta genom enskilda, kännbara uppoffringar, efter derom
föranstaltad subskription, har staden sedan år 1842 tillegna t sig en förbättrad
gatu-upplysning under den mörkare årstiden, förmedelst inköp och anbringande
af 12 Argandska lyktor. Flera erfordras visserligen, men tiligångarne
medge icke ännu deras anskaffande.
41
Stadens Brand-anstalter befinnas i godt skick, genom under flera af
de sednare åren från Sjöbergska fabriken i Stockholm besörjda inköp och
förbättringar. Byggnads- och Brand-ordningar äro under granskning, i afsigt
att framdeles genom underdånig ansökan vinna Kongl. Maj:ts nådiga
bifall till åtskilliga deri beböfliga tillägg och ändringar; och har visserligen
numera börjat visa sig någon större åhåga hos en del af stadens invånare,
att uppsnygga sina gårdar samt att låta genom på allmän bekostnad
verkställde trädplanteringar bereda stadens omgifningar ett trefligare
utseende; men några nybyggnader ega alltför få råd att bekosta, ehuru
deribland 2Mie ändamålsenliga bazarer för marknadsbandeln blifvit sistlidna
år uppförde.
Några andra Inkomster eger icke staden, än de vid Köpings och
Strömsholms Vågar utgående vågpenningar samt hamn- och bropenningarne,
hvilka alla år 1843 tillsammans utgjorde 3,457 R:dr 43 sk. 10 r:st.
Banko.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar
Storinägtigste, Allcrnatligstc Konung 1
Eilers Kongl. Maj:ts
underdånigstc, tropligtigste
tjenare och undersåte
F. RIDDERSTOLPE.
A. W. Ahlborg. C. G. Winberg.
Westerås Slott i Lands-kansliet den 21 Juni 1844.
i 0ilof!i?T iuim&uti u
Summariska Tabeller
öfver
Årsväxterne i Westmanlands Län åren 1839—1843
Summarisk Tabell öfver Skörd arne i
Fögderi.
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sa hlb&rgs
O
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
Ar 1839.
Fullt medelmåttig • .
Medelmåttig
Medelmåttig med undantag af hvetet
Medelmåttig •
. . ,
Under medelmåttan, med undantag af Trindsäden
Under medelmåttan
Enligt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten,
sammantagen för
anses något under medelmåttig
Ar 1840.
God
God
Förmånlig
God
Medelmåttig i allmänhet, men deröfver af Blandsäd och Hafra . .
Kära medelmåttig
Enligt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten,
sammantagen för
anses fördelaktig och öfver medelmåttan
Är 1841.
Höstsäden: under medelmåttan
Vårsäd och Jordfrukter: ymnig och god
Westmanlands Län nedannämnda år.
Kornets förökning efter utsädet.
Hvete.
Rås.
Koin.
Bland
säd.
Hafra.
Alter.
Afkastning af Rotfrukter.
Potates.
Kålrötter &c.
Foder-Afkomst.
3 å 4
5 a G
4
5 a 6
6
5
3 a 5
4 a 5
5 a 6
8 å 9
6 ä 7
8
8
'6
8
10ål2
7 å 8
10
8 ä 9
G å Gi
8
Gå 7
6
G å 7
Ov
V'
00
5 å 6
4 ä 6
8 å 9
6 å 7
7 å 8
5 å 6
3, 4u5
v
8 ä 9
8
5
8
6 a 7
5
6
8
8
10
8 ä 9
8 a 9
5 a 7
8 a 9
8 a 9
8
4
G
6
5
3 å G
5 a 6
7
6
9
5 a 6
8 ä 9
5 a 7
7 å 8
6 a 7
10
G
8
G a 7
8
8
6
8
5 a 6
7 a 8
3 A
7 å 8
7
9
9
7 ä 8
4 a 7
6
7 a 8
6 å 7
8 a 9
G
10
5 a 6
6 a 7
7 å 9
7 a 8
7 a 8
God
God
Ymnig
God
God
[Medel-)
ImåltigJ
God
Ymnig
God
Ymnig
f temligen
tgod
f fördelaktig
God
-
God
God
God och ymnig.
Ymnig.
Utmärkt god.
Medelgod.
God.
Medelmåttig.
God.
Öfver medelmåttan.
Medelmåttig.
Utmärkt god
|Ymnig å hårdvall,
medelmåttig å sidoch
myrvall.
God.
Fördelaktig.
God.
Öfver medelmåttan.
Summarisk Tabell öfver Skördarne i
Fögderi.
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Westerås
Strömsholms
Kungsöhrs
O
Medelmåttig
Höstsäden nära missväxt. Vårsäden mycket god
Höstsäden under medelmåttan. Vårsäden medelmåttig
(Höstsäden: Hvetet under medelmåttan J
Rågen: missväxt . . - . • ( • • • •
(Vårsäden: medelmåttig
Höstsäden svag. Vårsäden ymnig
Jemlikt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten,
sammantagen för
anses: Höstsäden under medelmåttan. Vårsäden öfver medelmåttan
Jr 1842.
Höstsäden medelmåttig. Vårsäden god
Medelmåttig
Bland de förmånligaste i öfrigt, men Rågen medelmåttig .
Medelmåttig
Hvetet rikt. I öfrigt medelmåttig
Nära medelmåttig
Jemlikt dessa från Fögderierne inkomna uppgifter kan årsväxten,
sammantagen för
anses Hvetet förmånligt; i öfrigt medelmåttig
Ar 1843.
Rågen under medelmåttan. Öfrige sädesslagen gifva fullt medelmåttig
äring
Under medelmåttig
Ganska god med undantag af råg, hvarå blifvit allmän missväxt
:}
Westmanlands Län nedannämnda år.
Kornets
förökning efter
utsädet.
Bland-
Hvete.
Råg.
Korn.
säd.
Hafra.
Arter.
4
4
8
8
8
6
3 å 4
3 å 4
10
10
9
10
2 å 3
3 å 6
6
7 a 9
6
3
3 å 4
Ej utsädet
6 å 7
6 å 7
6
6 å 7
3
2 ä 3
4 å 7
6 å 9
6a7
7
3 å 4
3 å 4
7 ä 8
7 a 8
6 å 7
6 å 7
8
6
7|
7 å 8
6
8
6
5
6
5
4
5
9å 10
6
10
10
6 a 7
9
6
5
6 å 7
6 å 7
6 å 7
5
8 å 10
4 å 5
6 å 7
6 å 7
6 å 7
6 å 7
6 å 8
4 å 6
3 å 5
4 å 6
5 å 6
3 å 9
8 å 9
4 å 6
6 å 7
6 å 7
6
6 å 7
7 å 8
2 å 5
6 å 7
5 å 7
6
5 å 6
6
1
5
6
4
5
10äl2
3
8
7
7
6
Afkastning af Rotfrukter.
Potates.
Kålrötter &c.
Foder-Afkomst.
6
9
6 a 7
10a 12
7 å 8
4
4
3
3 å 4
2 å 7
4 å 5
5 å 6
4
6
fMedel-1
| må t tig j
God
fMedel-1
^måttig j
God
God
Nara god
O
God
Svag
f Medel-"!
\ må t tig J
Svag
God
Småväxt
fMedel-1
(ynåttig J
fMedel-1
[måttigj
Ringa
Svag
Medelmåttig.
God.
God.
Öfver medelmåttan.
God.
Nära god.
Ymnig och god.
God.
Mycket god.
God.
i öfver medelmåttan.
Ymnig.
Mycket god.
Medelmåttig.
Under medelmåttan.
Ytterst usel.
Summarisk Tabell öfver Skördarne i
Fögderi.
Allmänt bedömande om Sädesafkastningen.
Bergslags
Sahlbergs
Wäsby
Hela Länet
Medelmåttig
Af Hvetet medelmåttig. Råg under medelmåttan, Korn, Blandsäd)
och Ha fr a : god J
Under medelmåttan
Likmätigt dessa från Fögderierne inkomne uppgifter kan årsväxten,
sammantagen för
anses fullt medelmåttig med undantag af råg, hvarå på de flesta
ställen i Länet blifvit missväxt
Rätteligen utur Konungens Befallningshafvandes afgifne Årsväxtberättelser
Westmanlands Län nedannämnda år.
Kornets
förökning efter
utsädet.
{Afkastning af Rot-  frukter.
Foder-Afkomst.
Hvete.
Räg.
Korn.
Bland-
säd.
Hafva.
Arter.
Potates.
Kålrötter &c.
5
6 å 7
5 å 9
5
pä gam-  mal miss-  växt , ny
räg 4 å 5
2 ä 4
6
6 å 7
5 å 7
6
6 å 7
4 å 6
5
6
4 å 5
5
6 å 7
3 å 5
God
4 å 6
3 ä 6
God
f Medel-")
Imåttig j
Ringa
Ganska svag.
•} under medelmåttan.
/Något under hälften
/emot förlidet år.
6 å 8
2 å 4
6 å 7
5 a 7
4 å 6
5 a 6
4 å 6
(Under me-1
idelmåttan J
Ganska svag.
afskrifvet, betygar. Westerås Slott i Lands-Kansliet.
Ex officio
A. W. Ahlborg.
KONGL, aiÅJrgVS
BEFALLA M GSH AF V ANDES
UTI
Östergöthlands Iiån
TILL
KONGL. MÄJ!T
i underdånighet afgifne
FEMÅRSBERÄTTELSE
för Åren 183T, 1838, 1839, 1840 och 1841.
STOCKHOLM, 1844.
TRYCKT HOS P. A. NORSTEDT & SÖNER,
Kongl. Boktryckare.•„
Underdånig Berättelse om tillståndet
i Statistiskt oell Ekonomiskt
• •
hänseende inom Östergöthland för
åren 1837, 1838, 1839, 1840 och
1841.
§. i.
Länets allmänna beskaffenhet.
Uti föregående årets underdåniga Berättelser äro Östergöthlands vidd, dess
läge och omvexlande naturliga beskaffenhet nogsamt uppgifne, hvarföre denna
torde i detta afseende böra inskränkas till omnämnande blott af de omständigheter
eller företag, som häruti verkat, eller komma att verka någon
slags förändring.
Dervid intages första rummet af odlingarne, hvilka i större eller mindre
omfång företagne, likväl fortfarande årligen mer eller mindre förändra
jord v tans utseende och fruktbarhet, samt jemväl småningom inverka på lokala
klimatiska förhållanden.
1
2
Det största hittills uti Länet verkställda odlingsföretag är sänkningen af
Sjön Tåkern, hvartill gräfningen påbegyntes i Augusti månad år 1842 och
nu är helt nära fullbordad, med sammanräknade 13,177 kubikfamnar. Dels
är en ny afloppskanal af 2,400 alnars längd och 55 fots bredd samt 356£
qvadratibts slörsta genomskärningsarea upptagen, dels 2,3oo alnar af sjöns
gamla aflopp, Mölna-ån, till lika dimensioner upprensad eller vidgad, dels
ock sjelfva utloppet utur sjön fördjupad t på en längd af 700 alnar. En
qvarn är inlöst och raserad, en gammal bro öfver afloppet ombyggd, samt
en annan underbyggd. Beräkningen är att sänka sjöns vattenyta 6 fot och
att derigenom vinna 3,818 tunnland 26 kappland ny jord af sjöbotten, samt
att dessutom förvandla omkring 2000 tunnland vattensjuk eller vattendränkt
mark, förutom Dagsmossen, till torr och odlingsbar. Jordmånen på den nu
vattendränkta marken är god mylla och den af sjöbotten, som skall komma
i dagen, anses jemväl till största delen vara särdeles god. Aftappningen
liar ännu ej ägt rum, men tager snart sin början och fortfar sedermera flera
månader innan den blir fullgjord. Till lättnad för strandägare, som bekosta
företaget, bar Kongl. Maj:t Nådigsl beviljat ett lån af 20,000 R:dr B:ko
att utgå från Riksgälds-Konloret, af de medel Rikets Ständer vid 1840 års
Riksdag till sådane ändamål anslogo.
Derjemte hafva utan understöd af allmänna medel tvänne mindre sjöar
genom gräfning af afloppskanaler blifvit sänkta, och odlingsmark derutaf
vunnen, samt på mångfalldiga ställen inom Länets flesta trakter odlingar
ägt rum, endera genom utdikning af mossar och kärr, eller genom uppbrytning
af mindre bärande torr mark.
Jemväl bar man, med användande af Öfverste Lagerheims method att
genom afdämning mot högre liggande vatten och upplysning af det som i
öfrigt besvärar odlingsmarken, bålla en lägre behörigen utdikad trakt belt
och hållet torr, verkställdt odling af en kärrtrakt på 100 tunnland. Sammanlagdt
torde, sedan sista underdåniga Berättelsen afgafs, 3 å 4>00° tunnland
inom Länet vara nyodlade, förutom det som man förväntar sig vinna
genom sjön Tåkerns sänkning.
På klimatet hafva dessa odlingar ej kunnat inverka på annat sätt än
att derigenom för ett och annat ställe anledningarne till de så skadliga, sena
natlfrosterne på våren och vid början af sommaren blifvit förminskade.
Men större inverkan fruktar man af skogarnes förminskning uti en del trakter,
der deras uthuggande sker oförsigtigt och qvarlemnar en kal och torr
mark, hvarest regnet derefter faller mera sällan än förut. Likväl beräknas
3
ännu den mark inom Länet, som bär barrskog, till en tredjedel af hela dess yta,
och den del, som bär löfskog, är jemväl af högst betydlig vidd, ehuru någon
närmare beräkning deraf ej blifvit gjord.
Uti Södra Östergöthlands trakter, der jorden är tjenlig samt höjder och
skogar gifva mera skygd mot stormarne, trifves eken serdeles väl, och vackert
skeppsvirke har derifrån hämtats, jemväl detta år, ehuru troligen det
sista som der förefanns. Uti medlersta delen af Länet, der jorden likaledes
är tjenlig, blifva ekarne mera besvärade af vindarne och växa derföre
i allmänhet ej så höga, utan blifva mera qvistiga. Uti norra delen af Länet
är eken långt mera sällsynt. Bok växer ganska frodig på Ombergs södra
sluttning, och jemväl vid ett ställe ofvanpå berget; men i öfrigt ingenstädes
vildt. Alla andra vanliga Svenska löfträd trifvas serdeles väl, äfvensom
popplarne af alla här kända slag. Men de försök, som äro gjorde med
mullbärsplantors uppdragande, samt lärkträds planterande, hafva misslyckats
i anseende till sena vårfroster, som förstört dem i grund. Barrskogarne
hafva i allmänhet frodig växt och uppnå, helst i norra delen af Länet,
hög ålder, der de ej fällas innan mognaden.
Man har trott sig märka den allmänna förändringen af klimatet, att vintrarne
begynna senare än fordom och vårarne äfvenså. Att detta ägt rum
under de sednare tio åren, är allmänt erkändt; men ännu har ej genom
längre tids iakttagelser hunnit utrönas, huruvida förändringen blott är periodisk
eller om den synes blifva konstant.
En uti ögonen fallande och på framtida förhållanden mycket inverkande
förändring, som sednare åren ägt rum mera allmänt än förut, och sorn
troligen kommer att ännu mera tilltaga, är de fordna större byarnes på
slätten förvandling till mera spridda hemman. Visserligen qvarblifver vanligen
vidden gamla byn en del åbyggnader, som utgöra en mindre by, men flertalet
utflyttas åt kringliggande marker, hvilka derefter dels nyodlas, dels ock bättre
brukas och mera gödas, samt blifva fruktbarare. De fordna gemensamma
större betesmarkerna försvinna, och hemman växa upp uti alla rigtningar,
med sina serskildt inhägnade ägor, der ofta omsorgsfull odling efterlrädt den
misshandlade naturens aftagande växtkraft. Under åren i83c>—1843, hafva
2i5laga skiften blifvit, afslutade, hvarigenom 45p hela mantal erhållit sina ägor
åtskiljda, och af 1,196 delegare 646 stycken utflyttat deras åbyggnader
från by.
I sammanhang härmed må nämnas en annan jemförelsevis mindre förmånligt
1*
4
verkande tillökning, uti bostädernes antal, men sorn är en nödvändig följd af folkökningen,
nemligen den tillökning, som under ifrågavarande fem år ägt rum med
backstugor och på lifstid eller kortare tid innehafvande små lägenheter, hvilka år
i842 uppgingo till 4oo stycken mera än fem år förut. Befolkningen deruti är i
allmänhet obemedlad, men den arbetar upp jorden kring det lilla hemvistet
med otröttad flit, och mångenstädes uppväxer på detta sätt småningom sådane
hemman, på hvilka ett hushåll kan finna sin bergning.
Sedan sednaste underdåniga Berättelse afgafs, har den förut påbegynta uppmuddriugen
af Stångån fortgått och hamnarbetet vid Linköping fullbordats,
hvarigenom den stora segelleden blifvit förd så djupt in i provinsen, som
belägenheten kan medgifva.
Antalet af de gamla helsobrunnarne, Medevi, Söderköping eller S:t Ragnhilds,
Himmelstalund, Flistad, Kisa och Ekkällan, äro tillökade med Kärna
brunn och ännu en annan helsokälla vid Linköping, hvilka nya tillfällen
till helsans förbättrande icke lemnäs obegagnade.
§. 2.
Invånare.
Folkmängden, som vid i83y års slut, enligt mantalslängderna utgjorde
198,125 personer, men förmodades uppgå till nära 200,000, har sedermera
fortfarande tillväxt. Enligt mantalslängderna uppgick den vid 1842 års
slut till 207,044- Den visar sig således, under de fem åren från 1837 års
slut, ökad procent af då varande folkmängd eller 8,900 personer, vid pass
hälften af hvardera könet. Under loppet af år i843 äro födde 6,333, och
döde 4>85i, hvarigenom folkmängden då ökats med 1518 eller f procent.
År 1813, då den folködande perioden var förbi och näst efter 1812 års
missväxt var Länets hela folkmängd
154,258 hvaraf på landet 138,868 i städerne 15,385.
år 1823  171,670 — — 155,662 — 16,008.
— i833
189,250 — — 170,737 — 18,522.
— 1843  208,562 — — 186,456 — 22,106.
Folkökningen under de 10 förstnämnde åren utgjorde således 17,400
menniskor eller nära 1 i£- procent; under de påföljande 10 åren 17,600 eller
10Å procent; samt under de sednaste 10 åren i9,3oo menniskor eller 10^
procent. När härjemte tages i betraktande att sista året, 1843, har de föd
-
5
das antal öfversligit de-dödas med endast | procent, vill det synas som
om folkökningen nu mera går något långsammare äu förut. Jämför man
förhållandet 1843, året efter en sämre rägskörd, med förhållandet åren
1821 —1826, då skördarne alla åren från 1820 varit serdeles goda och enligt
näst derefter afgifue underdåniga Femårs-berättelse, folkmängden tillväxte
med öfver hufvud 3,189 menniskor årligen, eller if procent af då varande
folkmängd, så tycker man sig finna att folkökningen står uti ett omedelbart
beroende af födoämnenas beskaffenhet och den rikare eller knappare tillgång,
som af dem förefinnas. Egentlig brist har under den tidrymd, denna
underdåniga Berättelse omfattar, icke inträffat annorlunda än individuel
och tillfälligt; arbetsförtjenst har ej saknats för hvar och en, som kunnat
och velat egna sig åt landtmannagöromålen, och tillfället till fabrikssysselsättning
har ökat sig. Dagsverkspriserne på landsbygden äro temligen oförändrade,
från 16 sk. till 21 sk. 4 r;st. Banko för mans- och £ deraf för
qvinsdagsverken, med tillökning för dem, som begagnas till timring, samt
också på en del orter för skördefolket.
Det förr omnämnda förhållande, att antalet af qvinkön så betydligt öfverstiger
antalet af mankön, fortfar alltjemt. Tabellerna utvisa väl att lika
många gossar, födas som flickor; men när åldern mera framskrider, förändras
förhållandet, och q vin könets antal blir för hvarje åldersperiod mera
och mera öfvervägande. År 1813 fanns 81,195 af qvinkön och blott
73,o58 af mankön; år 1823 af qvinkön 89,785 och af mankön 8r,885; år
1833 fanns 98,815 af qvinkön och blott 90,444 af mankön; 1842 fanns 108,376
af qvinkön och blott 98,668 af mankön. Således öfver hufvud, då alla 3o
åren tagas i betraktande, 10 procent mera af qvinkön. På landsbygden utgör
denna skilnad 8|- procent, och i städerna nära 28 procent, hvaraf Wadstena
utvisar den största öfvervigt på qvinkönels sida. Synnerligast har
antalet öfverårige af qvinkönet, varit öfvervägande mot antalet öfverårige
af mankönet. Vid början af år 1843 är förhållandet af antalet mankön till
antalet af qvinkön öfver hela Länet såsom 100 till 109^, på ensamt landsbygden
såsom 100 till 108, och uti ensamt städerne såsom 100 till 126.
Ett ungefärligen lika förhållande förefanns då sednaste underdåniga Berättelsen
afgafs; och är det således att anse såsom ett fortfarande phenomen att
männerna i denna landsort gemenligen hafva en kortare lefnad än qvinnorna,
och att missförhållandet kan uttryckas med ziffrorna 10 och 11; mannen
har nemligen härstädes öfver hufvud att förvänta blott af qvinnans
lefnadslängd.
6
Af Länets befolkning bor vid pass £ uppå slättlandet, £ uti norra och
södra skogsbygderne, y1^ vid kusten och uti skärgården, samt £ i städerne.
Folkets bildning är uti framskridande, ehuruväl måttet för dess tillväxt
icke kan angifvas af brist på tillräcklige upplysningar om de svårbedömda
förhållanden, som ådagalägga det. Huruvida bildningen stärkt nationalkänslan
och lifvat den allmänna anda, som betryggar fäderneslandets
ärofulla rum bland Europas stater, derom vågar jag ej fälla något mera bestämdt
yttrande; men att den ökat dagliga trefnaden inom hus, gjort sammanlefnaden
lugnare och de gröfre brotten mera afskydda, det kan tagas
för afgjordt. Den har jemväl, och hufvudsakligast, verkat på nykterhetens
befrämjande och välmågans tillväxt. De trakter af Länet, der mera råhet
ännu finnes qvar, der fortfar dryckenskapslasten och lönnkrögeriet att gäcka
alla offentliga bemödanden för dess hämmande och välmågan har der varit
uti aftagande, men der mera bildning vunnit framsteg, der hafva de goda
följderna visat sig i betydligt tilltagande. Uti många socknar är nu tämligen
allmänt, att tjenslefolket icke får bränvin utan i dess ställe någon tillökning
uti lönevilkoren och uti de flesta ser man vid bröllopp och begrafningar
det icke mera räknas för en heder att täfla uti förtärandet af starka
drycker. Flera nykterhetsföreningar, ehuru ej af stort omfång, hafva på sednare
åren inom Länet uppstått; men deras inverkan kan blott anses såsom
ett understödjande af den förändring uti sedvana och lefnadssätt, som den
allmänna meningen grundlagt, och till betydlig del genomfört utan andra
bindande löften än dem af inre öfvertygelse, eftertanka och erfarenhet, samt
för ögonen ägande varnande exempel på öfverlastningens följder.
Minskning af dryckenskap har likväl gått i bredd med tillväxt uti andra
bruk af öfverflödssaker, hvilka väl äga mindre skadligt inflytande på
sedligheten, men dock verka menligt uti den rigtning till klemighet, beqvämlighet
och grannlåt, som ett långvarigt fredstillstånd med dess ökade
handel och täflan om afsättning af hopade kramvarulager, har medfört och
måste medföra i samma mån, som förbindelserne folkslagen emellan blifva
lifligare och skillnaden emellan samhällsklasserna afjämnas. Det materiella
lijutningsbegäret har lemnat ett lärn ligt inrymme åt den mera immateriella
fåfängan; men hvarje tid har sitt större eller mindre lyte, och denna tidens
här anmärkte, torde vara lättare att förvandla till en gagnelig egenskap, än
många föregående tiders.
Deremot visar sig en annan sida af samhällstillståndet uti en ganska
ofördelaktig dager, nemligen benägenheten för stöld, som på sednare trenne åren
7
betydligen tilltagit, icke så, alt ovanligare större tjufband bildat sig eller farligare
och listigare tjuf Var hemsökt orten med märkligare djerfhet och vågsammare
företag; men deremot på det sätt, att ett större antal personer numera
begå ett större antal mindre stölder, helst på landsbygden. Nedanstående
tabell utvisar detta bedröfliga förhållandes progression.
Antal af de
deraf straffade
för l:a och 2:a
resan stöld
sakfällde.
med spö.
med vatten
och bröd.
0
Ar
1836
44
____
—
1837
64
—
—
1838
80
——
—
1839
79
.—
_
—
1840
88
29
59
—
1841
91
15
76
—
1842
135
1
134
—
1843
135
—
135
Häruti är förhållandet uti staden Norrköping icke inbegripet.
Antalet skolor i detta Län är ganska betydligt och tillväxer ännu mera
genom verkställigheten af Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers beslut omovilkorliga
inrättandet af sockenskolor i alla församlingar. Visserligen möter många
svårigheter för kostnaden att bygga skolhus och aflöna skolmästare, hvilket
är högst kännbart helst för mindre församlingar om 8, io å 12 mantal uti
aflägsna skogstrakter; men med någon jemkning å lönebeloppet m. m. går
saken nog för sig, när sinnena hunnit vänja sig vid tanken på nödvändigheten.
Dock möter jemväl understundom från allmogens sida misstroende om
gagnet, såsom hufvudsakligt hinder, och man har vid öfverläggning derom,
hört yttras den mening, att ”den som har mera af boken, har mindre af tron.”
Deruti ligger, enfaldigt uttryckt, men af erfarenheten bestyrkt, en djup sanning,
såvida ej bokstudierna äro föregångne och åtföljde af en kristlig uppfostran
i öfrigt till gudfruktiga tänkesätt, rena seder och goda vanor. De
flesta församlingars skolfonder äro ringa eller inga, utom årliga tillskotten,
men andra finnas, der skolfonden uppgår till 6 å 8000 Riksdaler Banko och
derutöfver. Förutan de fonder för folkskolor, som tillhöra enskilde personer,
8
och de årliga bidragen, uppgingo vid 1842 års slut sammanräknade, församlingarne
tillhörande skolfonder inom Länet till vid pass 75,000 R:dr Banko.
Af de nya folkskolorna, som erhålla statsbidrag, har ingen kommit uti
gång innan 1842 års slut, och sedermera endast fyra; men mängden är under
beredelse. Alla kunna dessutom ej på en gång förses med skicklige lärare.
Från Seminarium uti Linköping utexamineras väl knappast mera än
20 stycken hvarje år, hvarföre flera år åtgå innan behöfligt antal finnas
att anställa.
§. 3
Näringar.
Den ojemnförligt vigtigaste näringsgrenen, Jordbruket, är uti flerfaldiga
afseenden i betydlig tillväxt, ehuruväl ännu för det mesta ensidigt, emedan
man mest arbetar på blott sjelfva åkerbrukets förbättrande, under det att
ladugårdsskötsel!) i allmänhet qvarstår på samma låga ståndpunkt som förut. Åkerbrukets,
uti sednaste underdåniga Berättelsen omnämnda förbättring, fortgår
genom ändamålsenligare redskaps begagnande samt växelbruks vidsträcktare införande.
Växelbruket är väl ännu blott på få ställen systematiskt ordnadt,
men genom foderväxters och roffrukters skördande på åkerjorden växelvis
med säden användes det i sjelfva verket i de flesta trakter, mera eller mindre,
och fälten med potates och med klöfver blifva för hvarje år större.
Potatesodlingens utvidgande sker likväl mångenstädes alltför oförsigtigt ,
när afkastningen ej användes med afseende på beredandet af en motsvarande
ökad tillgång på spillning till ersättning åt åkerjorden för den näringskraft,
potäterne derifrån utsuga.
De pågående laga skiftena, som skilja hvars och ens ägor åt, i stället
föi- den förut varande gemensamheten, skola verksamt befordra öfvergången
från gamla bruket att årligen träda nära halfva åkervidden, till det nyare,
och öka produktionen. Behofvet af ökad produktion visar sig ock klart genom
jemförelsen af den nu varande befolkningens antal mot hvad den för
kort tid sedan var. På 17 år har detta Läns folkmängd ökats med vid pass
26,000 personer, hvilka alla äga oförminskade, snarare ökade, behof mot förr,
så i kläder som föda. Om folkökningen så fortgår, måste ock jordbrukets
af
-
9
afkastning i lika förhållande okas, om provinsens fordna välmåga skall bibehålla
sig; och ali anledning är för handen att det så skall gå. Laga skiftenas
fortgång och tilltagande visar sig deraf att sådane skett:
År
Mantal
Aboer Utflyttade
Utftyttningshjelp.
1838
för
£71 med
118 hvaraf
65 som erhöllo R:dr B:ko 2,496: io. io.
1.83.9
—
10H —
245
125 —
— 2,779: — —
1840
__
81 —
192
93 —
3,568; 4. 4.
4841
TT-
77-1 -
198 -t
113 —
— 6,224: 3a.
1842
,rrrr
m —
207
129 nr
— 2,747: — ^
1843
118 -r-
354 —
186 r-
-r-r .—r — r-r-
Summa under
C år 516| -nr 1,314 — 711. T- n- _ ^ n
Sednare
årens skördar hafva emellertid varit mindre ymniga, och utförseln
från Länet af öfverskotts-spannemål derföre yarit betydligt mindre
än förut under vanliga år. Den har hufvudsakligen inskränkt sig lill hvete
samt något korn och blandkorn, och obetydligt af ärter. Undantagsvis har
äfven något potatis afgått sjövägen.
Ilvitbetor odlas icke, sedan de dermed i smått gjorde försök ådagalagt
att afkastningen bär icke skulle blifva nog ymnig för att sockret a,f denna
växt kunde täfla i pris med kolonial-sockret. Rapsa,todling yill ej heller i
längden blifva så lönande sorn förväntats. Vår jordmån oäh vårt klimat är,o
föga gynnande för odlingen af annat än de få, sedan längre tid tillbaka här
kände grässlag samt rotväxter.
Odlingen af hampa och lin har ej ökats; snarare uttränges linet något
af bomullen.
Trädgårdsskötseln synes ej stiga serdeles i konst, men den utvidgas synbarligen
på det sättet att mångå trädgårdar ordnas kring stugor, der de förr
ej funnits.
Ängsskötseln eller sättet att göra de naturligare ängarne mera fruktbärande
till hö, har ej gjort några kända framsteg under de sednast förflutna
fem åren fastän vigten deraf med hvarje år blir större, och den på mångå
trakter minskade afkastningen derom erinrar på det mäst kännbara sätt. Ängs
9
-
10
vattning är dyr att bereda och sjelfva verkställigheten har många svårigheter,
hvilkas öfvervinnande svårligen kan ske utan större insigter, och hvilkas
kostnader svårligen kan ersättas utan en ovanligt gynnande belägenhet.
Länets Hushållningssällskap har bemödat sig att bereda framsteg uti jordbruket
genom uppgörande förslag till inrättande af en lägre landtbruksskola
vid Sjögestad egendom, hvaraf en betydlig del af Hushållningssällskapet inköpts.
Sedan Eders Kongl. Maj:t täckts gilla de för denna skola underdånigst föreslagne
stadgar, och till ändamålets befrämjande bevilja ett af de anslag å
jooo R:dr Banko hvardera, som sednast församlade Rikets Ständer anslogo
för dylika skolor, så trädde den vid Sjögestad i verksamhet den i November
1842 genom antagandet af 10 friläringar, hvilka der erhålla fri undervisning uti
det praktiska jordbrukets alla godkända på detta ställe utförbara grenar, samt
uti theorien så mycket som erfordras för att upplysa deras begrepp om enklaste
grunderna för det praktiska. Inrättningen är ännu allt för ny för att
lemna tillfälle till något omdöme öfver de förhoppningar man kan
derifrån hämta för ökade insigter och färdighet uti framtida bedrifvandet af
landthushållningen i denna ort; men hvad som deraf synes blifva en säker
följd, är en hos Länets innevånare allmännare väckt uppmärksamhet på de förbättringar
sednare tider infört uti jordens behandling, åkerbruksredskapens beskaffenhet
och begagnande. Bland annan här i orten förut ej brukad åkerredskap, har
vid Sjögestad förfärdigats plogar, till form i likhet med Skottsk modell, men helt
och hållet af jern, hvilka såsom de fullkomligaste man här känner, vunnit
bifall hos många upplystare landthushållare, för deras användbarhet vid större
landtbruk och deras varaktighet. Det är äfven vid Sjögestad, som man här
i orten först användt brandskiffer till kalkbränning i större skala och till
hjelp uti tegelugnen. På stället äro, förutan föreståndaren, som ansvarar för
undervisningen och arbetet, en lärare uti jordbruket, en uti smide, en uti
slöjda, hvarjemte serskilte personer lemna någon undervisning uti kemiens
första och enklaste grunder samt veterinären. Ännu är ej någon lärling utexaminerad,
men atskillige betalande inhämta der undervisning jemte frilärlingarne.
Såsom en ovanligare inrättning för landtmannagöromålens ändamålsenligaste
bedrifvande, torde böra omnämnas ett vid en större landtegendom
bygdt tröskverk, som drifves af ångmaschin af sex hästars kraft. Den eldas
med bränntorf, hvaraf 20 tunnor åtgå för 12 timmars tröskning. För hvarje
timmas gång kan uttröskas fem tunnor säd, hvilka maschinen jemväl i
och med detsamma rengör, och hvaraf den undanför halmen på ett visst af
-
11
stånd, hvarjemte dermed i förbindelse satte qvarnstenar kunna på samma
gång, på hel dag, till mjöl förmala 7 tunnor hvete, eller till gryn 3 tunnor
korn. Då ej tröskas, kunna både mjöl och gryn på samma gång malas.
Boskapsskötselns förväntade förbättrande har de sednare åren motverkats
genom knappa hö- och halmskördar, och den deraf följande ovanliga dyrbeten
på foder, samt äfvenväl något genom de ombytliga kreatursprisen, hvilka
åren 1839 och 1840 stegrades ovanligt, men sistlidne höst föllo till vanpris.
Derigenom har uppfödandet af ungnöt blifvit alltför dyrt, utfodringen
af ladugården gjorts i möjligaste måtto knapp och det i flera delar af
Länet öfliga sättet att inköpa yngre kreatur, som uppfodras för att sedan
säljas med vinst, har medfört ansenliga förluster. Likaså har den förut årligen
tilltagande stallfodringen af oxar, som höstetiden köpas och på vintern
afyttras till slagtare från hufvudstaden, betydligt aftagit, sedan den genom
oväntade prisförändringar orsakat många förluster. För öfrigt har koladugårdarnes
afkastning funnit en god afsättning, som bordt uppmuntra till ökad
produktion; och det är alt hoppas att den hitåt vända uppmärksamheten
skall med tiden åstadkomma bättre framsteg än hittills skett.
Fårskötseln slår på samma punkt, som nämndes uti sednast afgifne underdåniga
Berättelse, och inga anledningar äro för hand att den skall utvidgas.
Sällsyntheten af tjenliga, naturliga betesmarker, och det hinder för artificiella,
som jordens härvarande dyrhet lägger uti vägen, skola i denna
ort alltid inskränka fårens antal, helst deras vinterulfodring uti vårt klimat
alltid skall göra vår ull dyrare än den från Tyskland. När härtill lägges
det minskade behof af ylletyger, som nu mera förefinnes sedan qvinnorna
så allmänt begagna bomull lill sina kläder, blir det mera och mera sannolikt
att fårens antal framgent kommer att minskas i samma mån som mari
bjuder till att öka den mera vinstgifvande koladugården, och att blott så
rnånga får underhållas, som äro nödvändige för husbehofvet af ull och slagt.
Ett och annat undantag äger likväl rum, t. ex. vid Hofgården, der öfver
1000 får födas och ullen säljes till fabrikerne.
Hästafveln bibehåller sig och tyckes snarare vinna mera uppmärksamhet
än förut. Dess förkofran befordras mycket genom de från Strömsholms
stuteri årligen i Länet nu mera stationerade 18 stycken landlbeskällare, hvilkas
duglighet derföre är af serdeles vigt för denna ort. Efter Strömsholms
hingstar äro här fallne föl:
12
År 1838
328 stvcken.
1839  t 313 d:o.
— 1840 ...... * 386 d:o.
— 1841
522 d:o.
— 1842
487 d:o.
— 1843
514 d:o.
Summa 2,550 stycken.
De i sednare åren höga priser, hvarmed större och vackrare hästar betalts,
har befordrat den gamla hågen att uppföda deni, och mången hem
mansegare
begagnar sjelf sådane, som äga ett värde af 3 till 400 R:dr paret.
Afveln af svinkreaturen och fjäderfä synes icke hafva förbättrats, ehuruväl
den fördelaktiga afsättningen af dessa husdjurs afkastning uppmuntrar
dertill. Så länge svinens föda nästan uteslutande utgöres af drank, torde
förbättring af sjelfva raeerna ej kunna påtänkas med något alfvar, åtminstone
ej äga bestånd, der det någon gång försökts genom hitförskrifning af större
och fördelaktigare slag.
Skogarnes begagnande sker ännu med högst få undantag på gamla sättet,
och det lägre pris, hvartill skogseffeklerne stå jemförelsevis med dagsverkspriserne,
är en hufvudsaklig orsak dertill, att de förbättringar uti skogshushållningen,
hvilkas erkända gagn för skogsväxtens befrämjande, man icke
är okunnig om, likväl föga bringas till verkställighet. Derjemte hafva uti
vissa afseenden tvifvel uppstått om verkliga ändamålsenligheten att sätta de
allinängjorde skogshushållningslheorierne obetingadt uti verket på sådan mark
som består af berg och stenbackar, kärr och mossar. Man vill först afvakta
följderne af deras tillämpning på de skogstrakter, hvilka stå under examinerad
Öfver-jägares omedelbara våld och tillsyn, för att derutaf hämla
erfarenhetens ojäfakligare vittnesbörd om gagnelighetén åfelt oförändradi användande
eller behofvet af någon jemkning vid tillämpningen på mera oländiga
skogsmarker. På Häradsallmänningarne har tillämpningen begynt, men
ännu är för tidigt att deraf draga några slutföljder i alseende på dess inverkan
på framtiden. Den början, som är gjord, har varit provisionel, emedan
ingen skogshushållningsplan blifvit definitivt fastsläld under den tidrymd,
som nu afgifvande underdåniga Berättelse omfattar, dels derföre alt
rågångst v ister fördröjt uppgörandet af hushållningsplanen, dels derföre att
uppmätning ej medhunnits. Provisionella årshyggen hafva dock ägt rum på
alla de ej för tillfället fiidlysta allmänningarne, parkvis beräknadt på vissa
1
