# ID: svediakorp-gov2115
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,917
# sentences: 2,079
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


189
Det lärer emedlertid vara oemotsägligt, att ett sådant inrymmande åtminstone
i 'viss män förutsattes af den mening, som uttrycker, ”att en åtgärd
af beskaffenhet som den ifrågavarande (låns upptagande å utrikes ort för
Bankens behof) ej skulle kunna tillvägabringas utan begge StatsMakternas samverkan,
” och att Kongl. Maj:ts biträde i sådant fall komme att bero af en förutgången
”pröfning af behofvet och lämpligheten af en dylik åtgärd,” hvilken
pröfning åter möjligen kunde utsträckas derhän, att Bankens förvaltning i
det hela blefve dess föremål.
Att denna mening icke sedermera öfvergått till rådslag om handling
är väl i så måtto med förhållandet enligt, som Kongl. Maj:ts nådiga bemedling
angående detta ärende icke ifrågakommit, då behof af utländskt kreditiv för
Bankens räkning ej uppstått. Men att den icke dess mindre synes vara af
vigt och ega inflytande på en så beskaffad angelägenhet, torde finnas uppenbart,
så vida i behofvets stund bifall till den af Rikets Ständer i förväg gjorda
anhållan icke kunnat med säkerhet påräknas, och Konungens Rådgifvare
sjelf ve, efter hvad i förklaringen säges, ansett ”troligt, att ett kreditiv för
Banken å utrikes ort icke hade erhållits utan Kongl. Maj:ts bemedling och
medverkan.”
Till Höga RiksRättens pröfning hemställes vördsamt, om icke, i följd af
dessa med KonstitutionsUtskottets anklagelse i detta mål Öfverensstämmande
grunder, Konungens Rådgifvares i ofvanberörde rådslag uttryckta mening må
kunna anses innefatta ett tillstyrkande att vidtaga sådant steg, som uppenbarligen
är stridande emot Regeringsformens bokstafliga föreskrift i 72 <§. rörande
Rikets Ständers befattning med BankoVerket; Och för det fall, att en dylik
grundlagsöfverträdelse skulle finnas hafva egt rum, yrkar jag derför emot de
Herrar f. d. Ledamöter af Konungens StatsRåd, hvilka i rådslaget deltagit, de
ansvarspåföljder, 3 och 10 §§. uti AnsvarighetsLagen för Konungens Rådgifvare
af den 10 Februari 1810 stadga.
Stockholm den 14 Juni 1840.
C. L, LANDIN.
25
190
^lt* C. Vördsamt Memorial.
Sedan, vid fullföljd hos Höga RiksRätten af den genom min ansökning
Ut. C. anmälda Embetstalan emot Herrar f. d. Ledamöter af Hans Maj:t Konungens
StatsRåd, hvilka den 16 December 1836 tillstyrkt Kongl. Maj:t att
icke lemna Dess nådiga bifall tili f. cl. Aktören, IlofSekreteraren Bergs underdåniga
ansökning, att i Stockholm få anlägga en Theater i ändamål att å
densamma för allmänheten uppföra skådespel, det blifvit af mig, enligt R. H.
S. KonstitutionsUtskotts föreskrift, anmärkt, att den, genom Konungens bemälde
Rådgifvares tillstyrkande åtgärd i detta mål, för Kongl. Theatern yrkade
uteslutande rätt, att ensam i Hufvudstaden uppföra skådespel, vore stridande
emot sista momentet af 60 §. Regeringsformen, sorn bjuder, att Konungen ej
må, till vinning för Sig och Kronan elier enskilda personer och korporationer,
några monopolier fastställa; hafva, å svarande sidan, serskilda förklaringar
deröfver al föredragande StatsSekreteraren och af öfrige Herrar StatsRådsLedamöter
afgifvits, uti hvilka, jemte enahanda åberopande af åtskilliga förhandlingar
vid förutgångna Riksmöten, dels angående en tillförne emot Konungens
Rådgifvare, i lika beskaffad fråga som denna, väckt men icke gillad anmärkningsanledning,
dels angående utgången inom RiksStånden af gjorda motioner
om enskilda Theatrar i hufvudstaden, svaromålet i sjelfva saken finnes i så
måtto skiljaktigt, som Herr StatsSekreteraren för sin del förklarat, att, om än
de afslag å ansökningar å enskilda Theaterinrättningar i hufvudstaden, Kongl.
Maj:t meddelade, kunde betraktas såsom ett monopolium för Kronan eller den
Kongl. Theatern, föreskriften i ofvannämnda grundlagsstadgande icke torde få
anses öfverträdd, då ett sådant monopolium icke af Kongl. Maj:t blifvit faststäldt,
utan från längre tider tillbaka egt rum och endast af Kongl. Maj:t ur
kända skäl hittills respekterats, samt icke tillkommit för att medföra och ej
heller medfört någon vinning för Kronan eller den Kongl. Theatern, hvilken
sistnämnda det oaktadt icke kunnat uppehållas utan förluster, dem Staten måst
godtgöra och de der olvifvelaktigt genom tillåtelse till nya Theaterinrättningar
i hufvudstaden skolat ökas; hvaremot öfrige Herrar StatsRådsLedamöter andragity
att sjelfva afslagsresolutionen vid detta, likasom vid flera föregående lika
beskaffade tillfällen, ingalunda hvilade på antagandet, än mindre på erkännandet
af någon uteslutanderätt för den Kongl. Theatern, utan innehölle endast
en vägran för det närvarande, hufvudsakligen på de i underdåniga tillstyrkandet
åberopade skäl, att de år 1818 åter upprättade Kongl. Theatrarna uppfyllde
allmänhetens behof och rättmätiga fordringar i detta hänseende, men än
-
191
dock icke kunnat utan betydliga bidrag uppehållas: att det i allt fall matte
vara Kongl. Maj:ts ostridiga rätt att bifalla eller, efter sig företeende skäl och
omständigheter, vägra TheaterinräIlning i Stockholm; och att ingen tids erfarenhet
visat, att Kongl. Theatrarnas tillvaro beredt någon vinning för Kongl.
Maj:t och Kronan, utan tvertoin för Kongl. Maj:t föranledt årliga utgifter och
för Staten, intill närvarande Riksdag, utgiften af ett årligt anslag.
Vid öfvervägande af hvad sålunda å svarande sidan är anfördt, och
enär de äldre Riksdagsförhandlingar, angående Theaterinrättning i hufvudstaden,
hvilka dervid åberopats, ligga utom gränsen af det åtal, jag är pligtig att
i denna sak utföra, finnér jag öfverflödigt att derom yttra annat, än att, å
min sida, någon tillämpning af dessa förhandlingar ej kan medgifvas; hvaremot
nu för mig återstår att granska svaromålets innehåll i öfrigt.
Ej mindre de flera öfverläggningar i StatsRådet angående ifrågavarande
ärende, hvilka, på sätt handlingarne visa och i anmärkningsmemorialet kortligen
är antydt, föregått det rådslag, då ärendet afgjordes, än äfven och synnerligast
detta sistnämnda rådslag synas nogsamt upplysa, att de egentliga betänkligheterna
emot bifall till ansökningen om anläggande af en enskild Theater
hade afseende å den Kongl. Theatern och möjligheten af dess bibehållande,
hvilket, oaktadt ingen annan Theater då funnits, ändock ej lät sig göra utan
betydliga bidrag, de der, efter hvad i Herr StatsSekreterarens förklaring förmälcs,
skulle blifva otillräckliga, om en annan Theater, jemte denna, finge
inrättas. I följd häraf torde svårligen kunna bestridas, att, om än afslagsresolutionen
ej uttryckte antagandet eller erkännandet af någon uteslutande rätt
för Kongl. Theatern att i hufvudstaden för allmänheten uppföra skådespel,
Konungens Rådgifvares tillstyrkande icke dess mindre gick ut derpå, att, genom
vägran för närvarande till annan Theaters anläggning, samma uteslutande
rätt måtte åt Kongl. Theatern förvaras, eller, med andra ord, att det monopolium
till skådespels uppförande, som Kongl. Theatern dittills fått åtnjuta,
mätte, på sätt Herr StatsSekreteraren äfven yttrat, än vidare respekteras. Det
är emedlertid å svarande sidan icke uppgifvet, än mindre styrkt, att ett
sådant monopolium grundar sig å någon serskild stadfästelseresolution eller
annan handling, som bjuder efterföljd och icke kan återkallas, utan det påstås
fastmera, att bifall eller vägran till enskild Theaters anläggande i hufvudstaden
kunde vara af omständigheterna beroende; och i detta fall lärer vid hvarje
tillfälle, det sista så väl som det första, då Konungens Rådgifvare, med afseende
å Kongl. Theatern och dess bestånd, afstyrka enskild Theaterinrättning,
i sjelfva verket en uteslutande rätt för Kongl. Theatern anses vara påyrkad,
och fastställelse på sådant sätt sökt åt ett monopolium hvilket utan tvifvel
192
åsyftat den enda, derigenom möjliga, vinning för Kongl. Theatern, att ensam
och utan medtäflare vara föremål för allmänhetens uppmärksamhet, och att
dess bestånd sålunda måtte tryggas; en vinning, hvarutöfver, omständigheterna
likmätigt, icke någon kunnat med fog begäras eller med säkerhet påräknas.
Men i allt fall och derest åsyftad vinning af ett faststäldt monopolium skulle
uteblifva, lärer sjelfva åtgärden icke linnas mera laglig och anmärkningsfri,
än eljest. För öfrigt och om det icke kan nekas, att så beskaffade, till stöd
för Konungens Rådgifvares tillstyrkande uti ett serskildt mål, tillkännagifna
grunder, så ofta de tillämpas, medföra samma följd, som genom tillstyrkt fastställande
eif ett monopolium skulle uppkomma, att nemligen ”exclusiv rätt
åt någon att ensam bedrifva en anläggning lemnäs,” vare sig för alltid eller
blott för viss tid, synes det ej heller kunna ifrågasättas, att ju icke en sådan
tillstyrkande åtgärd, ehvad frågans behandling pä sätt nu skett eller annorledes
egt rum, likväl egentligen angått det förhållande, hvarå Grundlagens både
ordalydelse och mening har afseende.
På grund af dessa erinringar kan jag ej undgå att betrakta åtalade tillstyrkande
åtgärden såsom stridande emot ofvanåberopade förbud i sista momentet
af 60 §. Regeringsformen; och emedan, vidkommande laga påföljden
för en grundlagsöfverträdelse af denna art, AnsvarighetsLagen för Konungens
Rådgifvare af den 10 Februari 1810, som i 3 §. ibland Embetsförseelser, för
hvilka der utsättes ansvar, nämner tillstyrkande af steg stridande emot föreskriften
i Regeringsformens 60 §., till förhöjande af den bevillning Rikets
Ständer sig åtagit, eller af sådana Artiklar, hvilka i densamma till bevillning
räknas, och detta till förökande af Kronans inkomster, hvarken i detta stadgande
afhandlar eller annorstädes omtalar den händelse, som nu är för handen;
men i 106 §. Regeringsformen säges, att Konungens Rådgifvare skola dömas
efter allmän Lag, jemte den serskilda AnsvarighetsLagen, föranlåtes jag i detta
mål emot de tilltalade Herrar f. d. Ledamöter af Konungens StatsRåd, för
den öfverträdelse af Grundlagen, som genom deras meranämnda rådslag må
vara begången, vördsamt yrka den tillämpning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken,
som Höga RiksRätten kan pröfva rättvist att till graden bestämma.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L, LANDIN.
193
Lif- D. Vördsamt Memorial.
Den talan, sorn, till följd af R. H. S. KonstitutionsUtskotts föreskrift,
blifvit inför Höga RiksRätten af mig, å Embetes vägnar, väckt uti min ansökning
Lit. D. samt vidare utvecklad medelst det i sammanhang dermed afgifna
anmärkningsmemorial, får jag, efter erhållen del af den förklaring, Herrar
Ledamöter af Hans Maj:ts Konungens StatsRåd, hvilka i denna sak äro Svarande,
äflemnat, härmedelst slutligen utföra.
I afseende å den i ofvannämnda memorials järsta punkt förekommande
anmärkning emot rådgifvande åtgärden, hvarigenom Konungens StatsRåd
i underdånighet tillstyrkt, att så kallad inqvarteringstolag måtte fortfarande
utgå af ull, sorn till Staden Norrköping inkommer, ehuru den vid Riksdagen
åren 1834 och 1835 fastställda Tulltaxa innehåller, att ull skall vara fri från
tolag, är i förklaringen hufvudsakligen anfördt, att ifrån äldre tider afgifterna
till Städerna på handeln och sjöfarten utgått, enligt serskilda Kongl. Privilegier
och Resolutioner, under olika benämningar och efter olika grunder, i anseende
till både föremål och belopp, i nästan hvarje stad: att äfven, efter antagandet
af 1809 års Regeringsform, Kongl. Maj:t, vid flerfalldiga tillfällen, förordnat
om förändrade regleringar af dessa afgifter, utan att de på något sätt
ansetts inbegripna under 57, 60 och 73 §§. Regeringsformen och utan att,
under föregående Riksdagar, anmärkning deremot i grundlagsenlig ordning egt
rum; samt att AnsvarighetsLagen för StatsRådet, tillkommen samtidigt med
det nya Statsskicket, ådagalade, att afsigten med de åberopade §§. i Regeringsformen
ej varit att inskränka Kongl. Majrts beslutande rätt i frågor om Städernas
tolag och andra lokala afgifter, hvilka ej bidroge till förökande af Kronans
inkomster; med tillämpning af hvilken grund och i öfverensstämmelse med
hvad i dylika fall tillförne skett, Kongl. Maj:t varit oförhindrad att, oansedt
den befrielse från allmän stadstolag, som för ull äfven vid införsel stadgades
i 1835 års Tulltaxa, medgifva fortfarande af den serskilda afgift å samma vara
till förmån för Norrköpings stad, som under namn af inqvarteringstolag
dittills erlagts.
Då beskaffenheten af de åtgärder, hvilka skola blifvit vid andra tillfällen
i afseende å regleringen af Städernas tolag vidtagna och utan anmärkning
lemnade, hvarken serskildt uppgifvits eller utgör föremål för min i denna
punkt väckta talan, som deremot är inskränkt inom det af Rikets Ständers
'Konstitutionsutskott anvisade omfång, torde en undersökning å min sida, liu
-
194
ruvida förrberörde åtgärder stått i öfverensstämmelse med gällande Grundlagar
eller icke, här ej erfordras.
Enligt Regeringsformens föreskrift i 57 §. utöfva Rikets Ständer allena
beskattningsrätten, hvartill ostridigt hörer bestämmandet af bevillningen. Till
denna äter räknas, jemlikt 60 §. nämnde Grundlag, Tullafgifterna; och som
uti den författning, hvars föremål är att lemna bestämmelser angående dessa
afgifter, eller den nu gällande Taxan för tullafgifterna, stadganden förekomma
angående Städernas tolag, såsom i 27 §. af underrättelserna till nämnde Taxa,
att alla varor, sorn enligt Taxan äro i allmänhet fria från införsels- eller utförselstull,
befrias från tolag vid inkommande eller utgående, äfvensom de
varor, hvilka i Taxan serskildt ifrån tolag befrias, och bland hvilka ull uttryckligen
uppräknas; torde häraf finnas ådagalagdt, att bestämmelserna, huruvida
tolag af en viss vara borde utgöras eller icke, ostridigt ansetts af hegge StatsMakterna
tillhöra beskattningslagstiftningen, eller den, som enligt ofvan åberopade
Grundlags §§. Rikets Ständer allena tillkommer.
Å svarande sidan är jemväl anmärkt, att mitt anförande, det ifrågakomne
afgiften icke uteslutande afsett de föremål, sorn i 3:dje §. af AnsvarighetsLagen
om förmälas, nemligen inrättningar till enskildas gemensamma nytta
och beqvämlighet, syntes ej vara grundadt på verkliga förhållandet. I sammanhang
härmed, förekommer likväl det medgifvande, att Städernas tolag användes
äfven bland annat till fyllnad i lönanslagen för Städernas tjenstemän. Men
då man ej lärer vilja påstå , att begreppet lönfyllnadsanslag till tjenstemän skall
vara liktydigt med ”inrättningar till enskildas gemensamma 113'tia och beqvämlighet,
” hvilken bemärkelse det efter allmänna språkbruket icke erhållit, torde
nvssberörda medgifvande i och för sig tillika innefatta ett erkännande af riktigheten
utaf mitt omförmälda anförande, samt något ytterligare bevis för det
sammas
enlighet med verkliga förhållandet ej erfordras.
I öfverensstämmelse med hvad nu ytterligare är andraget och så vida,
likmätigt den af Konstitutionsutskottet tillkännagifva mening, äfven antagas
kan, att, sedan tolag å ull blifvit i allmänhet i grundlagsenlig ordning afskaffad,
dess påbjudande ånyo till förmån för en viss stad, måste betraktas såsom
en ny pålaga; finner jag mig föranlåten fullfölja anmärkningen, att de Herrar
StatsRådsLedamöter, hvilka tillstyrkt det stadgande, att inqvarteringstolag å till
Norrköping inkommande ull finge beräknas, härvid handlat i strid emot Regeringsformens
föreskrifter i 57, 60 och 73 §§.
Beträffande a: dr a punkten , eller anmärkningen emot det rådslag, hvar
igenom
en del Ledamöter af Konungens StatsRåd i underdånighet tillstyrkt
påläggande af en afgift å alla till Stockholm sjövägen ankommande målbara
195
väta varor i fat; torde, för ådagaläggande deraf, att beskattningsrätten i allmänhet,
äfvensom stadgande af nya pålagor, är inbegripen under den lagstiftning,
som tillhör Rikets Ständer allena, de skäl till större delen finnas tillämpliga,
som i nästföregående punkt blifvit å min sida anförda, och hvilka jag således
här får vördsamt åberopa.
Enligt den i förklaringen yttrade åsigt, skulle anmärkta afgiften å käril,
innehållande våta varor icke kunna anses såsom en alldeles ny pålaga, enär
en fullkomlig enahanda slags afgift från äldre tider egt rum för så kalladt lakegods
och ingen giltig grund funnes, hvarföre ett fat vin eller bränvin, upplag*
It på Stockholms kaj, skulle vara fritt från en pålaga till staden, som utginge
för en bredvid liggande tunna sill eller kött. Nog vågad och ingalunda
logisk torde likväl den slutsats befinnas, att en afgift eller pålaga, hvilken
första gången lägges å en varuartikel, som förr aldrig dragit någon sådan afgift,
icke skulle få benämningen af ny j derföre att en annan varuartikel, med
hvilken den förra icke har något annat gemensamt kännetecken, än att begge
äro till innehållet icke-torra, finnes med en dylik afgift belagd. En utredning
af orsakerna, hvarföre en varuartikel icke ovilkorligen skall draga samma afgifter,
sorn en annan, med hvilken den kan till innehållet hafva mer eller mindre
likhet, lärer här vara destomera öfverflödig, som resultalet af en dylik utredning,
ehvad det än matte blifva, icke synes kunna inverka på detta mål,
der fråga är hufvudsakligen om lagligheten af den form, hvari den anmärkta
afgiften tillkommit, men icke om afgiftens mer eller mindre lämplighet i Statsekonomiskt
hänseende.
Att ifrågakomne afgiften blifvit fastställd efter annan grund, än serskilde
Kommitterade uti afgifvet betänkande angående Stockholms Stads Drätselverks
inkomst- och utgiftsstater uppgifvit, är i förklaringen icke motsagdt, lika
litet sorn att genom nämnde afgift ett högre belopp skulle erhållas, än det,
Kommitterade påräknat af ej mindre den af dem föreslagna bro- och kaj-afgiften,
än en af dem tillika föreslagen, ehuru ej i nåder bifallen förhöjning uti
afgifterna i metalvågen. StatsRådsProtokollet för den 15 September 1837 upptager,
att beloppet ansåges behöfligt bland annat såsom ett ytterligare bidrag
antingen till anslag för Stadens publika byggnader eller för amortering af Stadens
skuld; således icke ensamt till underhåll af Stadens broar och kajer; Utvisande
derjemte Kommitterades förutnämnda betänkande, att det belopp, sorn.
de påräknat skola erhållas genom de af Kommitterade föreslagna dels förhöjda
och dels nya afgifter, skulle ingå direkte tili Stadskassan samt följaktligen användas
till en ganska betydlig del för Stadens tjenstemäns aflöning.
196
Vid öfvervägande häraf och då hvarken amortering af någon Stadskassans
skuld, synnerligast enär denna skuld icke tillkommit allenast genom byggnads
eller dylika företag, ej heller lönanslag till Stadens tjenstemän, lärer kunna
anses identisk med sådana ändamål, som 3 §. ÅnsvarighetsLagen uppräknar,
nemligen inrättningar till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet,
bör jag fortfarande påstå, att tillstyrkande åtgärden af de i denna punkt tilltalade
Herrar StatsRådsLedamöter måste anses innebära en öfverträdelse af 57,
60 och 73 §§. Regeringsformen.
Efter af mig i 3:dje punkten gjord anmärkning, att de Herrar Ledamöter
och Föredragande i Kongl. Regeringen, hvilka, på sätt Protokollet öfver
Kammar-ärenden den 15 Februari 1839 utvisar, biträdt heslutet, att egarne
af Riddarhytte Kopparverk finge njuta den lindring i afradens utgörande, att
desse ifrån och med år 1839 komme att, i stället för hvarje 20:de, erlägga
endast hvarje 30:de skeppund af koppartillverkningen, skulle vid detta besluts
fattande hafva öfverträdt de genom Kongl. Förordningen den 27 Augusti 1723
för bergverks bedrifvande i allmänhet stadgade grunder; anföres deremot i förklaringen,
att Riddarhytte Kopparverk blifvit, såsom beläget å kronoskatte
grund, först skattlagdt i enlighet med nyssnämnda Kongl. Förordning till hvart
l0:de skeppund af tillverkningen, men att denna afrad, genom Kongl. Resolutionen
den 13 November 1744, nedsattes till hvart 20:de skeppund; och att
det således varit genom sistnämnda Kongl. Resolution, och icke genom nu
klandrade beslutet, som de uti 1723 års Förordning stadgade beskattningsgrunder
blifvit frånträdda.
Uti 1723 års åberopade Kongl. Förordning bestämmes i allmänhet afraden
af Kopparverk, belägna å kronoskatte grund, till en tiondedel af tillverkningen.
Derföre, att afraden från Riddarhytte Kopparverk år 1744 genom
beslut, hvars laglighet ligger vida utom gränsen för min embetstalan, blifvit
förmedlad eller nedsatt till hvart 20:de skeppund af tillverkningen, eller till
hälften emot hvad 1723 års Förordning stadgade, lärer den sedermera tillkomna,
nu anmärkta åtgärden, hvarigenom afraden ytterligare nedsattes till
hvarje 30:de skeppund af tillverkningen, icke destomindre rätteligen kunna få
benämningen af ett frånträdande af de i 1723 års Förordning stadgade beskattningsgrunder;
helst afraden, genom anmärkta beslutet, fastställdes till utgående
efter en lägre beräkningsgrund, än som finnes utsatt både i 1723 års
Kongl. Förordning och 1744 års Resolution. Den enda förändring i uttrycken,
som här behöfdes och som måhända närmast öfverensstämde med förhållandet,
kunde således vara, att, vid beslutets fattande, öfverträdelse skett ej mindre
af
197
af de genom Kongl. Förordningen år 1723 för bergverks bedrifvande i allmänhet
stadgade beskatlningsgrunder, än äfven af deni, hvilka genom Kongl.
Resolutionen år 1744 blifvit serskildt för Riddarhytte kopparverk bestämda.
Ä svarande sidan medgifves väl, att de för Kronans ordinarie inkomster
gällande grunder icke må af Kongl. Maj:t, utan Rikets Ständers medverkan,
förändras eller upphäfvas; men deremot anse Svaranderne anmärkta beslutet
icke kunna hänföras till en sådan åtgärd. Någon ändring af allmän grund för
ordinarie räntas utgörande skulle nemligen derigenom icke skett, utan endast
i ett specielt fall nedsättning blifvit medgifven i en afrad, hvilken till sitt
belopp årligen omvexlade, såsom beroende af tillverkningsqvantiteten; och hemmansräntor
kunde äfven vid serskilda omständigheter, utan Rikets Ständers
medverkan, nedsättas eller förmedlas.
Det är visserligen bekant, att förmedling eller nedsättning i ett hemmans
mantal eller ränta, eller i begge tillika, kan ega rum. De flera före vårt nuvarande
Statsskick utfärdade Författningar, hvari sättet och vilkoren för hemmansförrnedling,
äfvensom kontrollerna härvid, utstakas, utvisa nogsamt sådant.
Om det än antages, dels alt ingen anledning i dessa Författningar är gifven,
det hemmansförmedlingar vid hvarje serskildt tillfälle skola ske genom någon
Ständernas omedelbara medverkan eller Deras deltagande i besluten härom,
dels ock att samma Författningar icke äro upphäfna genom nu gällande Grundlagar,
samt att följaktligen hemmansräntor ännu fortfarande kunna, vid serskilda
omständigheter, utan Rikets Ständers medverkan lagenligt nedsättas eller
förmedlas; torde detta likväl vara utan inflytande på ifrågavarande mål. På
sätt 1723 års Kongl. Förordning stadgar, kan nemligen vissa frihetsår väl
meddelas utöfver dem, som i allmänhet få tillgodonjulas vid anläggning af
kopparverk eller dylika inrättningar; men denna serskilda Författning föranleder
icke dertill, att någon egentlig så kallad förmedling i räntan eller afraden
å sådana verk kan, i likhet med hvad som i afseende å hemmansräntor är
tillåtet, beviljas. Och någon annan allmän Författning, som i detta hänseende
skulle meddela stadgande, är å svarande sidan icke åberopad och lärer ej
heller kunna uppgifvas. Skälet till detta olika förhållande i fråga om förmedling
af sådana räntor och af hemmansräntor, synes icke vara svårt att finna,
såsom tvifvelsutan liggande i de skiljaktiga beräkningsgrunder, efter hvilka räntor
af ena och andra slaget utgå.
Regeringsformens 83 §. innehåller, att Grunglagarna skola efter deras
ordalydelse i hvarje serskildt fall fall tillämpas, och 4 §., som tillägger Konungen
rätt alt allena styra riket, utvisar tillika, att denna makt utöfvas på det
198
sätt, Grundlagen föreskrifver. I följd häraf och då, utom det att, enligt
hvad här ofvan i första punkten torde finnas ådagalagdt, beskattningslagstiftningen
i allmänhet tillkommer Rikets Ständer allena, hvarken någon Grundlagsparagraf
uttryckligen tillägger Konungen rättigheten att i speciela fall bevilja
nedsättning eller förmedling i så beskaffad ordinarie ränta, som den,
hvarom här är fråga, eller någon serskild Författning kunnat uppgifvas, som
meddelar föreskrift, huru sådan förmedling må sökas eller erhållas; lärer det
ej få antagas, att beviljandet af en dylik förmedling eller nedsättning lagenligt
tillkommer Regeringsmakten. Efter framställning af denna åsigt rörande ifrågavarande
mål, torde äfven anledningen vara visad, hvarföre icke någon serskild
§. i Begeringsformen blifvit åberopad, såsom genom det i denna punkt
åtalade beslutet öfverträdd. Angående den Ansvarighetslag åter, som bör vinna
tillämpning, skall yttrande här nedan meddelas.
Under åberopande i öfrigt af anmärkningsmemorialets innehåll, bör alltså
af mig oförändradt fullföljas anmärkningen i denna punkt, att, vid fattande
af beslutet den 15 Februari 1839 om nedsättning af den för Riddarhyttan
fastställda kronoafrad, de genom Kongl. Förordningen af år 1723 för bergverks
bedrifvande i allmänhet stadgade beskattningSgrunder blifvit öfverträdde.
Anmärkningen uti /j:de punkten emot den rådgifvandeåtgärd, som föregått
Kongl. Maj:ts, uti StatsRådsProtokollet öfver Handels och finansärenden för
den 1 Februari nästlidna år antecknade, nådiga beslut, hvarigenom tullfri införsel
så väl af alla de materialier och instrumenlaber, hvilka för vissa fartygs utrustande
till hvalfiskfångst och för fiskets bedrifvande blefvo från utrikes ort anskaffade,
som ock af de hemkommande lasterna utaf hvalfiskfångstens produkter, är vorden
beviljad, har i förklaringen hufvudsakligen blifvit mött med det svar, att stadgandet
i Regeringsformens 61 §. uppenbarligen hade afseende endast på tiden,
ifrån hvilken en ny beskattning skulle taga sin början, och ej innebure något
hinder för Kongl. Maj:t att medgifva minskning i tull eller befrielse derifrån,
när sådant ledde till allmän och enskild fördel: att Konungens rättighet härtill
tvertom vore grundlagd i Regeringsformens 60 §., som förmådde, att allmänna
afgifter, af hvad namn och beskaffenhet som helst, icke kunde utan Rikets
Ständers samtycke förhöjas, men icke innehöll något förbud emot deras
nedsättning, när omständigheterna det fordrade: att denna §. utan tvifvel
blifvit helt annorlunda affattad, derest Kongl. Maj:t och Rikets Ständer haft
för afsigt, vid Regeringsformens stiftande, att förhindra möjligheten af all tullnedsättning;
och att sådan tolkning af Grundlagen efter ordalydelsen vore den
rätta, bekräftades fullkomligen deraf, att många förändringar i tulltaxan, ledande
lill afgifternas nedsättning, blifvit af Kongl. Maj:t vidtagna under den
199
tid, de åberopade grundlagsparagraferna varit gällande, utan att dessa förändringar
föranledt till anmärkning eller åtal, till bestyrkande hvaraf åtskilliga
exempel blifvit i förklaringen åberopade.
I likhet med hvad å min sida förut är vordet erinradt, anser jag det
icke vara mig tillständigt att bär meddela något omdöme om beskaffenheten
af de Regeringsåtgärder, hvilka icke utgöra föremål för min Embetstalan. Mitt
yttrande i denna punkt kommer således endast att afse den åtgärd, som här
blifvit till åtal anmärkt.
Under förutsättning af riktigheten utaf den grundsats, att Regeringsmaktens
utöfning och verksamhet äro uti Grundlagarne utstakade, och enär
icke något grundlagsstadgande uttryckligen förmår, att Konungen eger för
serskildt fall eller i allmänhet nedsätta eller höja bevillningen, härifrån dock,
jemlikt 60 §. Regeringsformen, stora sjötullen å spanmål ”allena” undantagen;
men beskattningsrätten i allmänhet, hvartill bestämmandet af tullbevillningen
äfven hörer, uteslutande tillkommer Rikets Ständer; torde med det å svarande
sidan jemväl antydda lagbud, att Grundlagarne böra efter deras ordalydelse
tillämpas, icke finnas förenligt, att tullbevillningen å en eller flere artiklar
skulle, utan Rikets Ständer medverkan, kunna i serskilda fall till förmån för
en eller flere enskilda personer upphäfvas, på sätt i detta mål blifvit tillstyrkt.
Den inskränkta tydning, som velat gifvas åt 61 §. Regeringsformen, lärer följaktligen
icke heller kunna för riktig antagas, och detta destomindre, som före
skriften
i denna §. att ”alla afgifter, som Rikets Ständer under de i föregående
60 §. nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af Rikets Ständer fastställd blifvit,” efter ordaförståndet
måste anses i sig innefatta den mening, att hvarje sålunda fastställd
afgift måste utgöras vid hvarje tillfälle, som ej blifvit uttryckligen undantaget
af den, hvilken varit behörig att stifta sjelfva beskattningslagen.
Enligt dessa åsigter bör jag således fullfölja anmärkningen, att Konungens
i denna punkt tilltalade Rådgifvare, genom sina i underdånighet gjorda
förslag om tullfrihet för sådana fall, der den eljest ej kunnat ega rum, tillstyrkt
en öfverträdelse af 60 och 61 §§. Regeringsformen.
Då nu denna sak, med ofvan anförda af förklaringen påkallade erinringar,
vördsamt öfverlemnas till Höga RiksRättens pröfning, bör jag äfven yttra
mig i afseende å laga påföljderna för de bär anmärkta åtgärder, såsom till åtal
i grundlagsenlig ordning: förvista. 3 §. Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare
af den 10 Februari 1810 bestämmer ansvar för det fall, då Konungens
Rådgifvare tillstyrkt öfverträdelse af 73 §. Regeringsformen, medelst påbjudande
af nya pålagor utan Rikets Ständers samtycke. För de händelser,
200
att tillstyrkandet afsett vidtagande af sådant steg, hvilket är stridande emot
Regeringsformens föreskrift uti 57 §., rörande Rikets Ständers beskattningsrätt,
elier uti 60 §. till förhöjande af den bevillning, Rikets Ständer sig åtagit,
eller af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas, erfordrar
samma §. i Ansvarighetslagen, såsom vilkor för tillämpning af det der
utsatta ansvar, att ändamålet i dessa båda händelser varit förökande af Kronans
inkomster; men de fall åter, då detta ändamål icke varit afsedt, omnämnas
hvarken uti denna 3 §. eller på annat ställe i Ansvarighetslagen, hvilken
icke heller serskildt utsätter ansvar för biträdande af någon åtgärd stridande
emot 61 §. Regeringsformen eiler emot gällande författningar i sådan fråga,
som här ofvan i 3:dje anmärkningspunkten omförmäles. Regeringsformen af år
1809 deremot innehåller uti 106 §. det bestämda stadgande, att Konungens
Rådgifvare skola dömas efter allmän Lag och den serskilda Författning, som
till bestämmande af ansvaret blefve fastställd. Genom denna sedermera år
1810 utkomna serskilda Författning eller förutnämnde Ansvarighetslag lärer
något grundlagsstadgande destomindre kunna anses upphäfvet eller inskränkt,
sorn sistnämnda Lag icke tillkommit i den för Grundlagars stiftande eller förändrande
stadgade ordning; och synes följaktligen i aila de fall, då embetsförseelse
blifvit af Konungens Rådgifvare begången, men serskildt ansvar derför
i Ansvarighetslagen icke är vordet utsatt, Grundlagens bud, att Konungens
Rådgifvare skola dömas efter allmän Lag, kunna vinna tillämpning. Det måtte
äfven vara otvifvelaktigt, att allmänna Lagens stadgande i 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken
är tillämpligt till både Domare och andre Embets- eller Tjenstemän,
då de begå embets- eller tjenste förseelser; och det torde icke kunna bestridas,
att till embetsförseelse bör räknas det förhållande, att StatsRåds- eller
RegeringsLedamot tillstyrkt eller biträdt öfverträdelse af någon föreskrift i gällande
Grundlag eller annan laga stadga, ehuru förhållandet icke varit af den
egna beskaffenhet, att det funnits nödigt utsätta serskildt ansvar derför uti
Ansvarighetslagen.
I öfverensstämmelse med dessa grunder föranlutes jag vördsamt framställa
det påstående, att de Herrar Ledamöter af Konungens StatsRåd, hvilka
blifvit för de i l:sta och 2:dra punkterna anmärkta rådgifvande åtgärder tilltalade,
måtte, derest dessa rådgifvande åtgärder skulle anses i sig innefatta tillstyrkande
af en ny pålagas åläggande utan Rikets Ständers samtycke, och således
vara stridande emot 73 §. Regeringsformen, för sådan grun dlagsöf ver trä -  delse dömas till de i 3 och 10 §§. Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare
den 10 Februari 1810 stadgade ansvarspäföljder, men, i annan händelse
och derest nyssnämnda rådgifvande åtgärder befinnas stridande endast emot
201
57 och 60 §§., härför anses förfallna till elen påföljd, som Höga RiksRätten,
med tillämpning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, efter öfvervägande af
hvarje måls beskaffenhet och Herrar StatsRådsLedamöters deltagande i rådslagen,
pröfvar rättvist lill graden bestämma. Sistberörde ansvarspåföljd bör af
mig äfven yrkas ej mindre å de i 3:dje anmärkningspunkten uppgifna Herrar
Ledamöter och Föredragande i Kongl. Regeringen, än å de i 4:de punkten tilltalade
Herrar Ledamöter af StatsRådet, i fall de uti dessa punkter omförmälda
åtgärder, enligt hvad jag å min sida sökt visa, finnas lagstridiga; i hvilket
fall, hvad serskildt angar 3:dje punkten, jag derjemte vördsamt hemställer, om
icke de tilltalade Herrar Ledamöter och Föredragande i Kongl. Regeringen,
hvilka biträdt beslutet om nedsättning af den från Riddarhytte kopparverk
utgående kronoafrad, måtte förklaras skyldige att ersätta Kongl. Maj:t och Kronan
skillnaden emellan det belopp, hvartill denna afrad kunnat, enligt Kongl.
Resolutionen af år 1744, framgent påräknas, och det ringare, som numera,
till föjld af beslutade nedsättningen af samma afrad, kommer att utgå.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. E. Vördsamt Memorial.
Då, inför Höga RiksRätten den 29 nästlidna Mars, vid emottagande af
vederbörandes förklaringar öfver de serskilda af mig, å Emhetes vägnar, enligt
R. II. S. KonstitutionsUtskotts förordnanden, anställda åtal, jag, under vördsam
begäran om anstånd med vidare utförande af dessa åtal till någon dag i medlet
af innevarande månad, såsom orsak dertill uppgaf förklaringarnes vidlyftyghet
och behofvet för mig att taga kännedom af flera handlingar och deribland
sådana, till hvilkas infordrande anledning först i förklaringarne var gifven,
hade detta egentligen afseende å den af mig, enligt ansökningen Lit. E. utförda
talan, innefattande icke mindre än sexton serskilda anmärkningspunkter,
angående Herrar Ledamöters af Hans Maj:t Konungens StatsRåd, vid åtskilliga
tillfällen, gjorda tillstyrkanden eller yttrade meningar i afseende å anordnande
eller anvisande af allmänna medel lill aflöningar och andra uppgifna behof.
Vid närmare granskning af förklaringen i denna sak, och sedan jag infordrat
och, tid efter annan emottagit, eller ock annorledes egt tillfälle att in
-
202
hämta de mångfaldiga handlingar, hvilka varit oundgängligen nödiga, för att
vinna fullständiga upplysningar om hvarje ärendes beskaffenhet, har jag funnit
saken i det skick, att hufvudsakligt yttrande deri å min sida kan följa. Men
som den, efter sålunda erhållna upplysningar, återstående del af mig beviljade
tiden varit otillräcklig att ordna och skriftligen uppfatta ett sådant anförande
i denna serdeles vidlyftiga sak, helst de andra hos Höga RiksRätten anhängiga
mål äfven under samma tid fordrat handläggning, och Embetets utöfning i
öfrigt ej kunnat aldeles åsidosättas, föranlåtes jag härmed vördsamt begära ytterligare
rådrum till någon framdeles utsättande dag, för att komma i tillfälle
att mitt utlåtande afgifva.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L. LANDIN.
F» Vördsamt Memorial.
Yrid granskning af de till Höga RiksRätten inkomna förklaringar öfver
den af mig, å Embetes vägnar, emot åtskilliga Herrar Ledamöter af Hans
Maj:ts Konungens StatsRåd förda talan, angående de uti min ansökning Lit.
F. uppgifna och i dertill hörande anmärkningsmemorial vidare afhandlade,
tre serskilda punkter, har jag inhämtat, huruledes, i anledning af hvad uti
3:dje punkten af memorialet, rörande den å Kongl. Kabinettskassans vägnar
ingångna borgensförbindelse för Barthelemyfondens skuld, ibland annat blifvit
anmärkt emot f. d. StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, hvilken befunnits
hafva, under den tid han var Statssekreterare, tillika med en annan,
numera afliden, Embetsman, kontrasignerat Kongl. Majrts nådiga skrifvelse af
den 7 November 1826, om upptagande af ett lån å 50,000 R:dr Hamburgerbanko
för Barlhelemykassans räkning, med borgen af Kabinettskassan, Herr
Presidenten förklarat sig häröfver sålunda, att han, om våren 1826 tillkallad
vid en öfverläggning om S:t Barthelemys angelägenheter hos sedermera framlidne
StatsMinistern för utrikes ärendena, H. E. Herr Grefve af Wetterstedt,
hvarvid nu äfven aflidne Herr StatsRådet Grefve Wirsen och Expeditionssekreteraren
Bergius varit närvarande, vid detta tillfälle tillstyrkt upptagande
af ett lån, jemte andra utvägar, för att söka betäcka en brist, som redan ägde
rum: att någon tid derefter Herr Presidenten skall blifvit af II. E. Herr Grefve
203
af Wetterstedt anmodad att, jemte ExpeditionsSekreteraren Bergius, med sitt
namn bestyrka en på Franska språket författad autorisation af Hans Maj:t
Konungen till upptagande af ett lån för Bartlielemyska Kassans räkning under
garantie af Kabinettskassan; och att Herr Presidenten ansåg sig icke böra vägra
denna underskrift, hvars form och beskaffenhet samt gemensamhet med ExpeditionsSekreteraren
Bergius skulle, efter Herr Presidentens förmening, nogsamt
ådagalägga, att den icke gafs af honom i egenskap af Statssekreterare
för Handels och Finansärendena: att autorisationen icke 'varit eller bordt
■vara föremål för öfverläggning i/för Konungen uti Stats Rådet, och att
följaktligen något Stats Räds Protokoll derom icke kunnat furas; af hvilka
uppgifna föihållanden Herr Presidenten dragit den slutsats, att hans åtalade
åtgärd icke kunde grundlagsenlig! vara föremål för Rikets Ständers KonstitutionsUtskotts
anmärkning och ej heller för Höga RiksRättens pröfning.
Med uppmärksamhet å innehållet af delta svaromål och dess tydliga
åsyftning att, under föregifvande af sistnämnda åtgärds icke offe i el a, utan
enskilda utseende och egenskap, ifrågasätta åtalets behörighet och draga detsamma
undan Höga RiksRättens domsrätt, synes det mig af serdeles vigt att ega
tillgång till den originalhandling, som föranledt den emot Herr Presidenten
väckta anmärkning, på det att ej mindre denna handling, än Herr Presidentens
underskrift derå må kunna till form och beskaffenhet rätteligen inhämtas
och urskiljas; hvarvid, äfvensom i anledning af de flera i svaromålet förekommande
uppgifter, jag ville utbedja mig Höga RiksRättens tillstånd, att af Herr
Presidenten äska den ytterligare förklaring, som för en fullständig utredning
af målet erfordras.
Ifrågavarande handling, Kongl. Majrts ofvanomförmälda nådiga skrifvelse
af den 7 November 1826, hvilken tillförne blifvit, genom Herr Presidentens
i Kongl. StatsKontoret föranstaltande, uppvisad uti Rikets Ständers Statsutskott,
befinnes nu åter i bemälde Herr Presidents vård, enligt hvad han, uppå min
förfrågan, behagat tillkännagifva. Jag anhåller altså vördsamt, att Höga RiksRätten
täcktes kalla och anmoda honom, Herr Presidenten och Kommendören
Westerstrand, att, i förrberörda ändamål, denna handling inför Höga RiksRätten
förete; derefter tillfälle gunstigt torde mig lemnäs att uppgifva de omständigheter,
angående hvilka Svarandens ytterligare hörande vore nödigt, innan å
nun sida slutligt yttrande angående denna punkt och, i sammanhang dermed,
rörande de bägge öfriga i anmärkningsmemorialet afhandlade punkter, afgifves.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L. LANDIN.
204
Lit. G. Vördsamt Memorial.
Uti den till Höga RiksRätten afgifna förklaring öfver min, å Embetes
vägnar, genom ansökningen Lit. G. väckta och i derpåföljda anmärkningsmemorialet
utförda talan emot Herrar Ledamöter af Hans Maj:t Konungens
StatsRåd, hvilka tillstyrkt Kongl. Majrts den 1 Februari sistlidna är fattade
beslut om utbyte af förste Majorsbostället vid Westmanlands Regemente Bennebeck
emot egendomen WestTerna, är först framställd den invänning rörande
rättegångens behörighet, att R. II. S. KonstitutionsUtskotts åtgärd, att anmärka
och till åtal förvisa denna sak, angående ett ofvannämnde dag förefallet
rådslag, måtte finnas stridande emot 105 §. Regeringsformen och 11 §. af
Ansvarighetslagen, hvilka alltid skola varit så förstådda och tillämpade, att
KonstitutionsUtskottets granskningsrätt vore inskränkt till de StatsRådsProtokoll,
som blifvit förda till den dag, då Riksdag börjats; och att således Utskottet
icke skall varit befogadt att, i afsigt aLt det granska och dervid göra
anmärkning, till sig fordra ett Protokoll, fördt under pågående Riksdag, helst
Utskottet derigenom ginge i förväg för ett efterföljande KonstitutionsUtskotts
granskningsrätt; hvilket förfarande, om än ett bestämdt förbud deremot i
Grundlagen icke uttalades, likväl ur redan angifven konstitutionel synpunkt
och med uppmärksamhet a den i vår brottmålslagstiftning i allmänhet gällande
grundsats, äfvensom i politiskt hänseende, skulle synas lika otillbörligt som
förkastligt; och hvarföre Förklaranderne velat nedlägga sin högtidliga protest
emot detta Utskottets förfarande, utan att dock undandraga sig svaramål i
liufvudsakcn, så vida,' enär samma åtal möjligen kunde vid en kommande
Riksdag varda förnyadt, de heldre önskade att nu gemensamt få anföra sitt
försvar.
En invänning, hvilken, såsom denna, åsyftar att till både grund och
behörighet jäfva den åtgärd, utom hvilken ingen sak funnits, mätte tvifvelsutan
anses af den beskaffenhet och vigt, att den, ehvad sådant å svarande sidan
äskas eller icke, bör utgöra föremål för Höga RiksRättens serskilda pröfning
och utlåtande, innan å min sida något yttrande i sjelfva saken föijer',
helst den sednares vidare handläggning vore öfverflödig, i fall möjligen invänningen
kunde godkännas. I denna öfvertygelse och jemte vördsam begäran,
att Höga RiksRätten nu täcktes taga samma invänning i öfvervägande, tror
jag mig tillständig! att för närvarande endast bemöta hvad förklaringen derom
innehåller.
Härvid
205
Härvid får jag till en början erinra, att den judiciella pröfning af Konstitutionsutskottets
åtgärd, som invänningen skulle förutsätta, icke synes öfverensstämma
med 106 §. Regeringsformen, hvilken lika litet som förutgående
105 §. utmärker något annat vilkor för feakens upptagande vid Domstol, än
Konstitutionsutskottets beslut, att åtal emot vederbörande skall ega rum; i
följd hvaraf jag äfven vördsamt yrkar, att ifrågavarande invänning, såsom
icke rätteligen hörande till rättegången eller eljest tillkommande Domstols pröfning,
måtte utan allt afseende lemnäs.
Men för den händelse, att Höga RiksRätten finnér sig böra ingå i vidare
pröfning af frågan, helst det kunde antagas, att, oberoende af Konstitutionsutskottets
beslut om åtals anställande, en svarande part inför Domstolen eger
anspråk på den förmån, att icke behöfva inlåta sig i svaromål, enär åtalet
skulle röra en tid af hans embetsförvaltning, antingen förr eller sednare, än
den Lagarue i sådant afseende utstaka, anhåller jag vördsamt att få tillägga
följande påminnelser.
Det är redan anfördt, att Grundlagen, såsom å svarande sidan äfven
medgifves, icke innefattar något uttryckligt stadgande, som emot Konstitutionsutskottets
åtgärd kan åberopas. Ansvarighetslagen säger i 11 §., att ”hvad
emot StatsRådsProtokoll intill den dag, då Riksdagen börjas, under då påstående
Riksdag icke anmärkt blifver, derå må sedan vid påföljande Riksdagar
åtal icke ega rum.” Hela framställningen i detta ämne, ehuru vidlyftig, hvilar
således egentligen på ett med anledning af sistnämnde lagbud uppgifvet
förhållande, att det rådslag, som utgör föremål för åtalet i denna sak, skall
hafva förefallit efter innevarande Riksdags början. Detta förhållande är likväl
i så måtto obestämdt, som uppgift saknas af någon viss dag, då Riksdagen
skulle anses börjad. Vöre meningen att uppgifva den 14 Januari 1840, hvartill,
i följd af förra Riksdagens beslut, kallelse till den innevarande utgått,
torde emedlertid vara upplysande att inhämta, huruledes, enligt hvad tillkännagifves
i Konstitutions Utskottets den 2 derpåföljde Juni till Rikets Ständer
aflåtna Memorial, (ingående anmärkningar gjorda under granskningen af
Stats Rådets Protokoll, till Utskottet blifvit behörigen aflemnade sådana
Protokoll, hållna till och med den 1 Februari samma år öfver Justitie-, Ecclesiastik-,
Kammar- samt Handels och finansärenden, men öfver Krigsärenden
endast till och med den 24 nästförutgångna Januari, således ändock längre
än till den 14:de; och hvilka alla, tillika med det serskildt infordrade Protokollet
öfver Krigsärenden för den 1 Februari, utgjort föremål för Utskottets
granskning; hvaraf synes följa, äfven efter den i förklaringen uttalade åsigt,
27
206
att sistberörde Protokoll, likasom de öfriga för samma dag, bordt behörigen
aflemnas och, om så icke skett, kunnat behörigen äskas. Det må äfven nämnas,
att vid den af Utskottet förehafda granskning af StatsRådsProtokollen
blifvit anmärkta tvänne andra rådslag, afgifna samma dag sorn det nu ifrågaställda,
angående hvilka Utskottet funnit skäligt att förordna åtal, de der redan
äro hos Höga RiksRätten anhängiga, utan att någon erinran emot Utskottets
granskningsrätt och derpå följda åtgärd är förspord; ett förhållande, som
ådagalägges genom mina angående dessa mål afgifna anmärkningsmemoriai,
under Ut. D. 4. de punkten och under Lil. E. a:dra och 3:dje punkterna,
jemte de deröfver å svarande sidan inkomna förklaringar. För öfrigt och i
fall, med anledning af 11 §. Ansvarighetslagen, vill antagas, att Konstitutionsutskottets
ifrågavarande granskningsrätt vore inskränkt till Riksdagens början,
är det enligt 27 §. 1 mom. Riksdagsordningen afgjordt, att denna början
alltid räknas frun den dag, då Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om StatsVerkets
tillstånd och behof af Rikets Ständer eller Deras Statsutskott emottagen
blifvit, hvilket innevarande Riksdag, på sätt bilagde utdrag af StatsUtskottets
Diarium visar, skedde den 6 Februari sistlidna år; och hvarå utan tvifvel
öfriga StatsExpeditionerna, med undantag af KrigsExpeditionen, hade afseende,
då, såsom förmäldt är, StatsRådsProtokollen till och med den 1 Februari från
förstnämnde Expeditioner till Konstitutionsutskottet aflemnades.
Dessa omständigheter måtte tillfyllest rättfärdiga den slutsats, att ofvanberörde
å svarande sidan emot rättegångens behörighet framställda in vältning,
långt ifrån att hämta något stöd af Lag, synes härleda sig ifrån ett misstag
eller missförstånd i afseende å det till grund derför uppgifna förhållande; och
jag påstår fördenskull vördsamt, att densamma, om den till närmare pröfning
upptages, måtte, såsom icke befogad, varda ogillad.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L. LANDIN.
207
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 14 Juni 1841
N ärv arande:
Ordföranden, Herr Presidenten
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice
Friherre Cederström.
Westerstrand.
Ami
-
ralen
Herrar JustitieRåden
Herr V ice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr HofRättsRådet
Herr Kammar Rådet
Herr KommersRådet
Herr KammarRättsRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr Amirali tetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Nordenskjöld.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmarck.
Uggla.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
Herr Presidenten af Billbergh hade skriftligen anmält, att han till
Kongl. Majit inlemnat underdånig ansökning om afsked från PresidentsEmbetet
i Kongl. KammarRätten och derföre ansett sig ej böra i RiksRätten sig
infinna.
Efter det Protokollet för den 5 sistlidna April blifvit inför RiksRätten
justeradt, uppropades Parterne, af hvilka sig inställde Herr Justitieombudsmannen
Landin, H. E. f. d. StatsRådet Herr Grefve Löwenhjelm, f. d. StatsRådet
Herr Friherre Åherhjelm, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, f. d. StatsRådet
208
Herr Friherre von Schulzenheim, f. il. StatsRådet Herr Grefve Härd, Herr
StatsRådet Ihre, Herr f. d. StafsSekreteraren von Hartmansdorff, Herr f. d.
StatsSekreteraren Grip samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne Herrar KansliRåden
Ulfsparre och Bohm. Herr KansliRådet Ulfsparre, som efter förut ingifven
fullmakt är Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardts fullmäktig, företedde
nu serskilda af H. E. f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblad
och f. d. StatsSekreteraren Herr Presidenten Skogman utgifna fullmakter att å
deras vägnar bevista detta RiksRättens sammanträde samt deras rätt dervid
iakttaga och bevaka; tillkännagivande Herr KansliRådet Ulfsparre, att anledningen
till Herr Presidenten Skogmans frånvaro vore hans hustrus nyligen timade
död och i dag skeende jordfästning. Herr StatsRådet Ihre ingal’ dels en af
II. E. StatsMinistern för Utrikes Ärendena Herr Friherre Stjerneld undertecknad
skrift, deruti Hans Excellens, med bifogande af behörig Läkares intyg
derom, att Hans Excellens lider af sjuklighet, som gjorde för honom nödvändigt,
att den 8:de i denna månad resa till Medevi hälsobrunn för sin hälsas
skötande, anmält hinder för personlig inställelse äfven vid detta tillfälle, dels
ock fullmakt af Hans Excellens att emottaga de handlingar, som nu kunde
komma att Hans Excellens tillställas. Likaledes anmälte sig f. d. StatsRådet
Herr Friherre Åkerhjelm, under åberopande af tillika inlemnad fullmakt, såsom
Ombud för Herr f. d. StatsRådet Poppius. F. d. StatsRådet Herr Friherre
Gyllenhaal åter hade uti inkommen skrifvelse af den 26 nästlidna Maj
förmält, att en embetsresa, den han då måst anträda, sannolikt hindrade hans
inställelse vid RiksRätten i dag, och att han gifvit fullmakt till f. d. StatsRådet
Herr Grefve Hård att, om så påfordras skulle, vidare upplysningar
meddela, hvilken fullmakt Herr Grefve Hård ock aflemnade. Herr KansliRådet
Bohm anmälte, att Herr ExpeditionsChefen Munthe af embetsgöromål
vore hindrad att personligen tillstädeskomma och derföre, jemlikt företedd fullmakt,
uppdragit åt Herr KansliRådet att hans talan vid detta tillfälle utföra.
Herr ExpeditionsSekreteraren Riben, som från inställelse skulle vara hindrad
af opasslighet, hade utfärdat en nu ingifven likabeskaffad fullmakt för Herr
f. d. StatsSekreteraren Grip.
Herr Justitieombudsmannen yttrade, att då han redan tillförne medgifvit,
att II. E. Herr Grefve Rosenblad, Herr f. d. StatsRådet Poppius och Herr
f. d. StatsSekreteraren Danckwardt hnge genom ombud svara; då H. E. Herr
Friherre Stjernelds sjuklighet nu såsom förut blifvit lagligen styrkt; då Herr
Justitieombudsmannen fann f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal och
Herr ExpeditionsSekreteraren Ribens personliga närvaro i dag icke erfordras;
och då Herr Justitieombudsmannen egde sig bekant verkligheten af de för
209
Herr Presidenten Skogman och Herr ExpeditionsChefen Munthe uppgifna förfall,
desse Svarandes frånvaro vid detta rättegångstillfälle icke föranledde till
någon anmärkning å Herr JustitieOmbudsmannens sida.
Sedan Herr f. d. StatsSekreteraren Hartmansdorff, på derom gjord begäran
och efter Herr JustitieOmbudsmannens medgifvande, fått bortgå, lät
RiksRätten, på enahanda sätt, som vid föregående tillfällen, upprop ske af
l:o.
Herr JustitieOmbudsmannens ansökning Lit. A., hvarefter Herr Justitieombudsmannen
uppläste och tväfaldt ingaf slutpåståenden i hithörande ämnen.
2:o.
Ansökningen Lit. B., dertill Herr Justitieombudsmannen jemväl författat
ett nu uppläst och ingifvet slutpåstående.
3:o.
Ansökningen Lit. C. Likaledes i afseende härå uppläste och ingaf Herr
Justitieombudsmannen skriftligt slutpåstående.
4:o.
Ansökningen Lit. D. Herr Justitieombudsmannen uppläste och aflemnade
skriftligt slutpåstående tillika med deruti, såsom bilaga, åberopadt underdånigt
utlåtande, afgifvet den 15 September 1837 af serskilde kommitterade
angående Stockholms Stads Drätselverks inkomst- och utgiftsstater.
5:o.
Ansökningen Lit. E. Herr Justitieombudsmannen uppläste härvid en
skrift, deruti han af andragne orsaker anhöll om ytterligare anstånd till någon
framdeles utsättande dag med afgifvande af hufvudsakligt yttrande i denna
del.
Å Svarande sidan förklarade H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, att Svaranderne
icke hade något emot det begärda anståndet, men förbeliöllo sig, att
sedan Herr Justitieombudsmannen yttrat sig i alla ifrågakomna delar, få på en
gång derutinnan vidare svara, äfvensom alt då samtelige Herr JustitieOmbudsmannens
yttranden blefve för Svaranderne tillgänglige, få uppgifva den tid,
hvaraf de för svaromålets författande kunde vara i behof. Detta öfverlemnade
Herr Justitieombudsmannen till RiksRättens bepröfvande.
210
6: o.
Ansökningen Lit. F. Uti härvid uppläst skrift utvecklade Herr Justitieombudsmannen,
huruledes han, med uppmärksamhet å innehållet af Herr
Presidenten Skogmans öfver tredje anmärkningspunkten i denna ansökning afgifna
förklaring, funnit det vara af särdeles vigt, att ega tillgång till den originalhandling
eller Kongl. Maj:ts autorisation den '7 November 1826 till upptagande
af ett lån för Barthelemykassans räkning, hvilken handling föranledt
den emot Herr Presidenten väckta anmärkning, äfvensom Herr Justitieombudsmannen
ville af Herr Presidenten äska den ytterligare förklaring, som för en
fullständig utredning af målet ansågs erforderlig; i anseende hvartill Herr
Justitieombudsmannen, som förskaffat sig upplysning, att ifrågavarande
originalhandling befinnes i Presidentens i Kongl. StatsKontoret vård, anhöll
att Herr Presidenten Westerstrand matte kallas och anmodas att i förrberörde
ändamål handlingen inför RiksRätten förete, och att tillfälle derefter kunde
Herr Justitieombudsmannen lemnäs att uppgifva de omständigheter, angående
hvilka Herr Presidenten Skogmans ytterligare hörande vore nödigt, innan å
Herr JustitieOmbudsmannens sida slutligt yttrande angående denna punkt och
i sammanhang dermed rörande de hägge öfrige i anmärkningsmemorialet afhandlade
punkter afgåfves.
Herr Presidenten Skogmans Ombud vid detta tillfälle Herr KansliRadet
Ulfsparre förklarade, att han för sin del icke lade hinder i vägen för uppvisandet
af ofvanomförmälda originalhandling.
7:o.
Ansökningen Lit. G. Den skrift, Herr Justitieombudsmannen nu uppläste
och ingaf, innehöll hufvudsakligen. I förklaringen öfver den i denna ansökning
väckta talan emot dem bland Svaranderne, hvilka tillstyrkt Kongl. Maj:ts
den 1 Februari sistlidna år fattade beslut angående utbyte af förste Majorsbostället
vid Westmanlands Regemente Bennebäck emot egendomen WestTerna,
vore först framställd den invänning rörande rättegångens behörighet,
att Konstitutionsutskottets åtgärd, att anmärka och till åtal förvisa denna sak
angående ett nämnde dag förefallet rådslag, måtte finnas stridande emot 105
§. Regeringsformen och 11 §. af Ansvarighetslagen, hvilka alltid skola varit så
förstådda och tillämpade, att KonstitutionsUtskottets granskningsrätt vore inskränkt
till de StatsRådsProtokoll, som blifvit förde till den dag, då Riksdag
börjats, och att således Utskottet icke skall varit befogadt att, i afsigt att det
granska och dervid göra anmärkning, till sig fordra ett Protokoll, fördt under
211
pågående Riksdag. Denna invänning ansåg Herr Justitieombudsmannen af
uppgifna anledningar vara af den vigt, att densamma, fastän Svaranderne icke
äskat utlåtande deröfver eller på grund deraf undandragit sig svaromål i hufvudsaken,
likväl borde utgöra föremål för RiksRättens serskilda pröfning och
utlåtande, innan å Herr JustitieOmbudsmannens sida yttrande i sjelfva saken
följde, hvadan Herr Justitieombudsmannen begärde, att RiksRätten nu ville
taga invänningen i öfvervägande; i hvilket afseende Herr Justitieombudsmannen
i främsta rummet yrkade, att samma invänning, hvilken på upptagne
grunder ansågs icke rätteligen höra till rättegången eller eljest tillkomma Domstols
pröfning, måtte utan afseende lemnäs. För den händelse åter, att RiksRätten
funne frågan, i anseende till dess beskaffenhet, böra komma under vidare
pröfning, åberopade Herr Justitieombudsmannen, bland annat, att grundlagen
icke innefattar något uttryckligt stadgande, som emot Konstitutionsutskottets
åtgärd kunde åberopas, men att om, med anledning af 11 §. Ansvarighetslagen,
icke desto mindre ville antagas, att Utskottets granskningsrätt
vore inskränkt till Riksdagens början, denna början i förevarande fall icke borde
räknas från den 14 Januari 1840, hvartill i följd af förra Riksdagens beslut
kallelse till den innevarande utgått, helst, enligt livad tillkännagifves i
KonstitutionsCJtskottets den 2 derpåföljde Juni till Rikets Ständer aflåtna, af
Herr Justitieombudsmannen härvid företedda, memorial, angående anmärkningar,
gjorda under granskningen af StatsRådets Protokoll, till Utskottet blifvit
aflemnade sådana Protokoll, hållna till och med den 1 Februari samma år
öfver Justitie-, Ecclesiastik-, Kammar- samt Handels- och linansärenden, men
öfver Krigsärenden endast till och med den 24 näst förutgå ngne Januari, således
ändock längre än till den 14, utan vore det genom 2'7 §. 1 morn. Riksdagsordningen
afgjordt, att Riksdags början alltid räknas från den dag, då
Kongl. Maj:ts Proposition om StatsVerkets tillstånd och behof af Rikets Ständer
eller Deras Statsutskott mottagen blifvit, hvilket innevarande Riksdag, på sätt
bilagdt utdrag af StatsUtskottets Diarium visade, skedde den 6 Februari nästlidna
år och hvarå öfrige StatsExpeditionerna, med undantag af KrigsExpeditionen,
utan tvifvel hade afseende då, såsom förmäldt är, StatsRådsProtokoll
till och med den 1 Februari till Utskottet aflemnades; påstående Herr JustitieOmbudsmannen
fördenskull, att oftanämnda invänning, om den till närmare
pröfning upptages, måtte varda ogillad.
F. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm utbad sig att i anledning
häraf få meddela några upplysningar om förhållandet uti ifrågaställde ämnen,
så vidt Herr Friherren nu för tillfället kunnat i minnet återkalla detsamma.
Anledningen dertill, att StatsRådsProtokoll för sednare tid än den 14 Januari
212
1840, hvartill Ständerne vid innevarande Riksdag varit kallade, blifvit lill Konstitutionsutskottet
aflemnade, vore derom gjord begäran dels af Utskottets Sekreterare,
enligt hvad StatsExpedilionsCheferne upplyst, dels ock, beträffande
serskildt nu ifrågavarande StatsRådsProtokoll angående bytet af Majorsboställe!
Bennebäck emot egendomen WestTerna, af Utskottets Ordförande i skrifvelse
till HofKansleren. Denna skrifvelse bade blifvit Kongl. Majit i underdånighet
föredragen i StatsRådet; och ehuru åtskillige af SlatsRådets Ledamöter fästat
Kongl. Majlis uppmärksamhet vid det hittills okända och emot Grundlagens
syftning stridande förhållande, denna begäran innehöll, såsom angående ett
Protokoll, fördt efter of vanberörde den 14 Januari, eller den dag då, efter
hvad tillförne varit öfligt, Riksdagen i detta hänseende ansetts börjad, hade
dock icke någon af Konungens Rådgifvare afslyrkt Protokollets utlemnandc,
såsom i Grundlagen ej uttryckligen förbjudet, utan blef det derföre af Kongl.
Majit bifallet. Frågan åter, huruvida, äfven efter Herr JustitieOmbudsmannens
beräkning af tiden för Riksdagens början, den anmärkta åtgärden borde anses
hafva tillkommit under pågående Piiksdag, berodde helt och hållet af data, och,
så vida minnet icke bedrog Herr Friherren, vore Kongl. Majlis beslut i ämnet
dateradt den 8 Februari 1840. Beslutet, hvartill de anmärkta rådslagen
föranledde, tillkom sålunda två dagar efter Riksdagens början, räknad från aflemnande
af Kongl. Propositionen om StatsYerkets tillstånd och behof; förklarande
Herr Friherren i öfrigt, att han med nu gjorda anförandet icke hade
för afsigt att, i strid med hvad den af samtlige Svaranderne i denna del undertecknade
förklaringen innehåller, påkalla någon pröfning af invänningen, än
mindre på grund deraf söka undandraga sig svaromål i hufvudsaken.
Till hvad Herr Friherre Åkerhjelm sålunda erinrat, gjorde Herr f. d.
StatsSekreteraren Grip det tillägg, att frågan om anmärkta bytet väl förevarit
i StatsRådet den 1 Februari 1840, på sätt det då förde Protokollet utvisade,
men detta Protokoll justerades icke förr än den 8 i samma månad. Först
efter en sådan justering kunde Beslutet i ämnet anses sorn en offentlig handling,
och för den 8 Februari daterades i följd häraf samma Beslut.
Sedan Herr Justitieombudsmannen, på fråga, huru lång tid han ansåg
sig ytterligare behöfva för sin talans fullföljd, svarat, att under förutsättning,
det Herr Justitieombudsmannen inom den sålunda ifrågaställda tid borde utföra
ej blott åtalet enligt ansökningen Lit. E. utan äfven de i ansökningarne
Lit. F. och G. väckta, sedan desse sednare åtal kommit i skick att kunna
slutligen behandlas, vore Herr Justitieombudsmannen, med afseende å vidlyftiglieten
af desse tre mål, särdeles det förstnämnda, föranlåten för nämnde
ändamål!
213
ändamål begära anstånd till någon dag i nästkommande Augusti månad; och
Svaranderne, under förnyande af ofvanberörda utaf Id. Ii. Herr Grefve Löwenhjelm
gjorda förbehåll angående Svarandernes förklaring öfver Herr JustitieQmbudsmannens
slutpåståenden, medgifvit det af denne sistnämnde sökte anstånd,
lät RiksRätten, som ville taga i öfvervägande hvad nu förekommit, Parterne
afträda, hvarefter Herr Presidenten Westerstrand tillkännagaf, att han innehade
ofvanomförmälde, af Herr Justitieombudsmannen i fråga om åtalet i tredje
punkten af ansökningen Lit. F. begärda, originalhandling och vore beredd att
vid RiksRättens nästa sammanträde hålla denna handling RiksRätten tillhanda.
RiksRätten fattade nu och för Parterne, vid å nyo lemnadt företräde, afkunnade
detta
Beslut.
Hvad först angår frågan om rättegångens behörighet i afseende på åtalet
i ansökningen Lit. G; så enär Konstitutionsutskottet, under åberopande af
106 §. Regeringsformen, funnit, det samma åtal borde inför RiksRätt anställas,
anser RiksRätten hvad invändt blifvit icke hindra handläggning deraf, utan
eger Herr Justitieombudsmannen andraga hvad lian vidare i denna del aktar
nödigt.
I öfrigt finner RiksRätten skäligt i så måtto bifalla Herr JustitieOmbudsmannens
rörande tredje punkten af ansökningen Lit. F. gjorda begäran,
som den af Herr JutitieOmbudsmannen ifrågaställda originalhandling, hvilken
Herr Presidenten Westerstrand förklarat sig beredd att hålla RiksRätten tillhanda,
må Måndagen den 21 innevarande månad, då RiksRätten härstädes åter
sammanträder kl. 12 på dagen, och Parterne böra tillstädeskomma, uppvisas
inför RiksRätten, äfvensom Herr Justitieombudsmannen då eger tillfälle att
göra ytterligare andragande; viljande RiksRätten derefter meddela yttrande om
det anstånd, Herr Justitieombudsmannen för fullföljden af sin talan äskat.
F. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm, med hvilken öfrige tillstäd esvarande
Svarander sig förenade, anhöll härefter, att då flere af Svaranderne
hade af nöden, att under sommarmånaderne i allmänna eller enskilda ärender
resa från staden, det måtte samma Svarander tillåtas att befullmäktiga en
eller flere af de qvarblifvande att så väl vid det nu utsatta sammanträdet
som vid det tillfälle, då Herr Justitieombudsmannen kommer att afgifva öfrige
slutpåståenden, desamma å de frånvarandes vägnar emottaga, uppgifva erforderlig
tid till deras besvarande samt i öfrigt de frånvarandes rätt bevaka;
28
214
i anledning hvaraf Herr Justitieombudsmannen förmälte, det han så mycket
mindre hade något att deremot påminna, som han, vid redan företagen granskning
af handlingarne i de ännu icke utagerade målen, funnit, att, i afseende
å någon annan af Svaranderne, än Herr Presidenten Skogman, muntligt förhör
icke vore af nöden; och biföll äfven RiksRätten berörde anhållan.
Sedan härefter Svaranderne fått emottaga duplettexemplaren af de redan
aflemnade slutpåståenderne, afträdde de, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes
kl. |1 på dagen.
Id fidem
J. A. C. Quensel.
215
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten 1 Stockholm den 21 Juni 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten
Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice Amiralen
Herrar
JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr KammarRådet
Herr KommersRådet
Herr KammarRättsRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr Amirali tetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Westerstrand.
Nordenskjöld.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Fägersten.
Leyonmarck.
Uggla.
Branting.
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
Herr HofRättsRådet Sköldberg var, enligt anmälan, hindrad af en resa
från inställelse vid detta tillfälle.
Sedan undertecknad uppläst Protokollet den 14 i denna månad för Herr
Justitieombudsmannen Landin och af Svaranderne ej mindre Herr StatsRådet
Ihre och f. d. StatsSekreteraren Herr Presidenten Skogman, än äfven f. d.
StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim, hvilken å egne och öfrige Svarandemes
vägnar sig infunnit, och samma Protokoll derefter blifvit inför RiksRätten
justeradt, så aflemnade Herr Presidenten Westerstrand den i berörde
Protokoll omförmälda originalhandling.
Efter det ofvanantecknade Parter vid upprop förekommit och lemnat
Protokollet för den 14 innevarande månad utan anmärkning, fick Herr Justitieombudsmannen
bese nämnda originalhandling och förnyade sin tillförne gjorda
anhållan, att få uppgifva de omständigheter, angående hvilka Herr Presi
-
216
deliten Skogmans ytterligare hörande, efter Herr JustitieOmbudsmannens tanka,
vore af nöden.
Sedan Herr Presidenten Skogman, på Herr Friherrens och Ordförandens
fråga, huruvida Herr Presidenten vore beredd att nu svara eller önskade skriftlig
del af Herr JustitieOmbudsmannens frågor, förklarat, att sådant vore svårt
att bedöma, innan Herr Presidenten inhemtat beskaffenheten af hvarje fråga
serskildt; så framställde Herr Justitieombudsmannen följande frågor till besvarande
af Herr Presidenten Skogman, hvilken i anledning deraf utlät sig, på
sätt vid hvarje fråga här nedan finnes antecknadt, nemligen:
i:sta frågan. Erkänner Herr Presidenten Skogman sin underskrift å den nu
företedda handlingen i det skick denna underskrift nu befiunes?
Sedan Herr Presidententen fått beskåda handlingen, svarade Herr Presidenten:
Han kunde ej finna annat, än att samma handling vore den, af hvilken
en afskrift redan blifvit till RiksRätten ingifven. Då Herr Presidenten
i den afgifna förklaringen erkännt, att han undertecknat en med
afskriften lika lydande handling, hade Herr Presidenten nu emot sjelfva
originalet icke heller något att anmärka.
anira frågan. Ej mindre sjelfva handlingens uppställning och innehåll, än
Hans Maj:t Konungens namnteckning derunder samt Herr Presidentens
nedanföre befintliga namnskrift med en ofvan densamma dragen linea,
som vanligen betecknade kontrasignation, syntes otvifvelaktig! utmärka
handlingens officiella egenskap samt dess till forin fullkomliga likhet
med andra från Regeringsmakten utgående officiella handlingar. Herr
Presidenten hade emedlertid i förklaringen sagt, att formen och beskaffenheten
af hans underskrift, äfvensom dess gemensamhet med Herr
ExpeditionsSekreteraren Bergius, skulle ådagalägga, att den icke gafs af
Herr Presidenten i egenskap af Statssekreterare. I afseende å sistnämnde
omständighet eller underskriftens gemensamhet med Bergius
komme Herr Justitieombudsmannen framdeles i tillfälle att sig yttra,
men för öfrigt måtte det bero af Herr Presidenten att närmare utreda
och bestämma, huruledes eller i hvad måtto formen och bi skaffenheten
af sjelfva handlingen eller af Herr Presidentens underskrift derå
skulle ådagalägga det af Herr Presidenten uppgifna förhållande?
Svar. I detta hänseende hade Herr Presidenten icke något att tillägga hvad i
den skriftliga förklaringen blifvit anfördt, och öfverlemnade till RiksRätten
att bedöma hvad afseende derå lagligen borde fästas.
3:dje frågan. Då Herr Presidenten föregifvit, att hans och Herr ExpeditionsSekreteraren
Bergii underskrifter å ifrågavarande handling tillkommit
217
för att bestyrka densamma, vore meningen dermed, att handlingens utfärdande
af Hans Maj:t Konungen och Dess namnteckning derå skulle
bekräftas af Herr Presidenten och Herr ExpeditionsSekreteraren såsom
vittnen?
Svar. Enär handlingen icke utgått från StatsRådet, kunde Herr Presidenten
ej se, att ändamålet med dess undertecknande af Herr Presidenten och
Herr ExpeditionsSekreteraren Bergius vore annat, än att de såsom
vittnen skulle bestyrka handlingens riktighet.
4-de frågan. I sådant fall, huruledes eller hvarigenom vöre detta förhållande
uti sjelfva handlingen antydt?
Svar. Herr Presidenten åberopade hvad förklaringen härutinnan innehåller,
och öfverlemnade till RiksRätten att deraf draga den slutföljd, som
vederborde.
5:te frågan. Enligt hvilka grunder ansågo Herr Presidenten och Herr ExpeditionsSekreteraren
sig kunna meddela ett sådant bestyrkande?
Svar. För de tankar och omdömen, Herr Presidenten vid tillfället hyst, ^odde
han sig icke skyldig att redogöra. Den framställda frågan, hvarigenom
en sådan redogörelse blifvit Herr Presidenten affordrad, fann
han följaktligen inqvisitorisk och undandrog sig att afgifva vidare svar
derå.
Herr Justitieombudsmannen erinrade i anledning häraf, att han
med den nu gjorda frågan haft för afsigt, icke att inqvirera Herr Presidentens
uppsåt och tankar, men att erhålla redogörelse för Herr Presidentens
åtgärd. Denna fråga kunde emedlertid vidare utvecklas. Herr
Presidenten hade nemligen i förklaringen yttrat, att han, jemte Herr
ExpeditionsSekreteraren Bergius, uppå anmodan af II. E. Herr Grefve
af Wetterstedt i lifstiden, med sitt namn bestyrkt meranämnde handling,
och Herr Presidenten hade nu velat tillägga denna åtgärd egenskapen
af ett vittnes betyg. Sådana betyg borde grunda sig å hvad
man sett eller hört. Herr Justitieombudsmannen trodde, att Herr
Presidenten sjelf måtte finna angeläget att upplysa, huruledes vid tillfälle
af det föregifna bestyrkandet skulle hafva tillgått; och detta hade
Herr Justitieombudsmannen åsyftat med sin"fråga: enligt hvilka grunder
ett sådant bestyrkande kunnat meddelas? Herr Justitieombudsmannen
frågade således vidare, om Herr Presidenten och Herr ExpeditionsSekreteraren
Bergius varit tillkallade och tillstädes, när handlingen
uthändigades och med Hans Maj:t Konungens underskrift förseddes ?
218
Derå svarade Herr Presidenten, att han efter så lång tids förlopp
icke kunde påminna sig förhållandet i nämnde hänseende, men att i
allt fall Hans Maj:t Konungens namnteckning varit af Herr Presidenten
så känd, att något tvifvel om dess egenhändighet icke kunnat hos Herr
Presidenten uppstå.
6: te frågan. Utan att å sin sida erkänna något afseende å hvad Herr Presidenten
nu anfört elle» tillförne uppgifvit om anledningarne till Herr
Presidentens underskrift å meranämnde handling, ansåg Herr Justitieombudsmannen
det likväl för svai’amålets fullständighet vara af nöden,
att Herr Presidenten må tillkännagifva, huruvida han är i tillfälle att
på något sätt i bevis leda sine i förklaringen och vid detta förhör gjorda
uppgifter?
Svar. Någon sådan bevisning vore svår att numera åstadkomma, destoheldre
som den hufvudsakligen skulle angå förhållanden, hvilka egt rum emellan
Herr Presidenten och nu aflidne personer, nemligen H. E. Herr
Grefve af Wetterstedt, StatsRådet Herr Grefve Wirsén och Herr ExpeditionsSekreteraren
Bergius. Dessutom ansåg Herr Presidenten för sin
del ej nödigt att för närvarande förebringa någon bevisning, utan åberopade
endast sin förklaring.
Sedan Parterne å ömse sidor förklarat, att de nu ej hade något vidare
att tillägga, dock att Herr Justitieombudsmannen begärde, det protokollet öfver
hvad i dag förelupit måtte snart justeras, lät RiksRätten Parterne afträda och
öfverlade till detta, för dem åter inkallade, afsagde
Beslut.
RiksRätten bifaller, att det i dag förda protokollet må justeras Måndagen
den 28 af innevarande månad klockan XII på dagen, då för sådant ändamål
RiksRätten å nyo sammanträder, samt Herr JustieOmbudsmannen och Herr
Presidenten Skogman böra sig infinna; blifvande i öfrigt rättegången uppskjuten
till Måndagen den 30 nästkommande Augusti klockan X förmiddagen, då
det åligger Herr Justitieombudsmannen att sin talan vidare utföra, och Svaranderne
alt sig inställa, för att af Herr JustitieOmbudsmannens ytterligare andragande
erhålla del.
Härefter afträdde Parterne, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes
klockan ~ till 2 e. m.
In fidem
J. A. C. Quensel.
219
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 28 Juni 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr
ralén
Herrar JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr K ammar Rå det
Herr KominersRådet
Herr KammarRättsRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr AmiralitetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Herrar Presidenten Wester strand, JustitieRådet Nordenstolpe och HofRättsRådet
Sköldberg voro denna dag icke tillstädes.
Sedan, till följd af beslutet den 21 innevarande månad, Protokollet för
samma dag blifvit i förmaket uppläst för Herr Justitieombudsmannen Landin
och Herr Presidenten Skogman, justerades nämnda Protokoll inför RiksRätten,
deruppå bemälde Parter förekallades och, på fråga, förklarade, det de till alla
delar godkände det upplästa Protokollet.
I öfrigt anförde Herr Justitieombudsmannen, att ehuru han vore öfvertygad,
att RiksRätten vid en blifvande pröfning tog noggrann kännedom af
den vid sista rättegångstillfället till RiksRätten aflemnade originalhandling,
vore dock Herr Justitieombudsmannen föranlåten anhålla, att samma handling
Yice Ami
Nordenskjöld.
Themptander.
Stråle.
och Isberg.
Coyet.
Lorichs.
Fägersten.
Leyonmarck.
Uggla.
Branting.
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
220
måtte i denna dagens Protokoll antingen ordagrannt intagas eller ock fullständigt
beskrifvas.
Efter det Pierr Presidenten Skogman förmält, det han för sin del icke
hade något att emot denna begäran erinra, helst Herr Presidenten förmodat,
att handlingen skulle i Protokollet för den 21 i denna månad intagas, fmgo
Parterne afträda, hvarefter RiksRätten öfverlade till och för dem, åter förekallade,
afsade detta
Beslut.
\
Med anledning af Pierr JustitieOmbudsmannens nu gjorda framställning,
kommer ifrågavarande originalhandling att i Protokollet för denna dag ordagrannt
inflyta.
Meranämnda handling hlef härefter uppläst och lydde som följer:
”Nous CHARLES JEAN, Roi de Svede et de Norvége, savoir faisons,
”qu’ayant resolu, afin de couvrir les dépenses, dont la caisse de S:t Barthelemi
”a c te chargee, qu’un emprunt de Cinquante Mille Rixdales de Banque de Ham”bourg
soit leve pour compte de la dite caisse, avec les garanties de ia caisse
”du Cabinet et Pohligations de payer å da ter ,de 1’annee 1828 Cinq Mille Rix”dales
par an, en remboursement du capital et les in terets, qui seront stipules,
”ainsi que les frais y apartenans, Nous avons
”M:r le Comte de Wirsen d’ouvrir cet emprunt: et Nous ordonnons par la
”présente å M:r le Comte de Wetterstedt, Notre Ministre d’Etat et des affaires
”etrangéres, Chef de Notre Departement Colonial d’expedier de la part des deux
”caisses de S:t Barthelemi et du Cabinet tous les documents et obligations,
”i’equis pour completer cet arrangement et de les reméttre å M:r le Comte de
”Wirsen. Donne au Chateau de Stockholm le 7 Novembre 1826.
CHARLES JEAN.
C. 1). Skogman. O. iV. Bergius.
”Autorisation pour un emprunt de 50,000 R:d. de Banque de Hambourg.”
Parterne afträdde, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. | 1
på dagen.
In fidem
/. A. C. Quensel.
221
JustitieOmbudsmanncns slutpåståenden, ingifna till RibsRätten
dels den 30 Augusti och dels den 27 September
1841.
Lit. E. Vördsamt Memorial.
Den Embetstalan, som inför Höga RiksRätten, enligt min derom gjorda ansökning
Lit. E., blifvit uti redan afgifvet anmärkningsmemorial fullföljd och
mig nu åligger att slutligen utföra emot de Herrar Ledamöter af Hans Maj:t
Konungens StatsRåd, hvilka, antingen såsom Konungens Rådgifvare, eller ock
i egenskap af Ledamöter och Föredragande uti den af Kongl. Maj:t, under
Dess frånvaro, förordnade Regering, föranledt eller medverkat till åtskilliga af
Kongl. Maj:t och Kongl. Regeringen fattade beslut och anbefallda åtgärder, i
afseende å anordnande eller anvisande af allmänna medel till aflöningar och
andra uppgifna behof, angår hufvudsakligast en af de vigtigare frågor i vårt
lagbundna samhälle, den nemligen, huruledes de uti 57, 62, 64 och 65 §§.
Regeringsformen meddelade föreskrifter, å ena sidan, rörande Rikets Ständers,
jemte utöfning af Svenska folkets rätt att sig beskatta, lika ostridiga rättighet
att pröfva och bestämma Statens eller Statsverkets behof och utgifter, så ock
huru de i sådant hänseende anslagna och under Konungens disposition ställda
medel böra användas, samt, å den andra, om Konungens ansvarige Rådgifvares
skyldighet att tillse och, i hvad af dem beror, främja efterlefnad och
verkställighet af Rikets Ständers härom fattade beslut, må behörigen iakttagas
och, derest så icke sker, kunna i helgd återställas genom den för detta ändamål
i Regeringsformens 106 §. förordnade lagskipande makt, hvars verksamhet
derföre nu äfven är vorden i Grundlagenlig ordning uppkallad.
Hvad i denna sak, till följd af Rikets Höglofl. Ständers Konstitutionsutskotts,
under numera slutade Riksdag, aflåtna skrifvelser rörande de här afhandlade
ämnen, tillförne blifvit å min sida uppgifvet och anmärkt, är sedermera
å vederdelosidan med svaromål bemött; och deraf inhemtas, att då i
mitt anmärkningsmemorial sökt visas, hurusom Grundlagens ofvanåberopade
föreskrifter blifvit vid alla uppgifna tillfällen åsidosatta eller öfverträdda, i det
att de tilltalade Herrar StatsRådsLedamöter, i strid mot Rikets Ständers vid
1834 och 1835 årens Riksdag, angående StatsRegleringen i allmänhet eller i
vissa delar deraf stadgade och i vanlig ordning tillkännagifna beslut, dels uti
222
StatsRådet tillstyrkt éller lemnat utan erinran, dels i Kongl. Regeringen biträdt
de åtgärder och beslut, om hvilkas beskaffenhet samma memorial närmare förmäler;
hafva deremot, uti den å svarande sidan afgifna förklaringen, sådana
förhållanden blifvit framställda, hvilka skulle ådagalägga, att, i de fall, der
Rikets Ständers serskilda beslut till stöd för anmärkningarne åberopas, dessa
beslut voro oförenliga med eller sträckta utöfver Regeringsformen samt följaktligen
ej behöfde tjena till efterrättelse, och att de anmärkta åtgärderna ej eller
i öfrigt befunnos mot nämnde Grundlag i någon måtto stridande.
För att kunna behörigen öfverväga dessa i förklaringen, ej mindre i
allmänhet än i afseende å hvarje punkt i anmärkningsmemorialet, framställda
förhållanden, så vidt de angå lista och nästföljande anmärkningspunkter till
och med den 9:de, hvilka hufvudsakligen äro af enahanda beskaffenhet, torde
vara nödigt att i minnet återkalla åtskilliga redan anförda omständigheter.
Vid sistnämnda Riksdag hade Kongl. Majit, i Dess till Rikets Ständer aflåtna
nådiga Proposition angående Statsverkets tillstånd och behof, med bifall till
hvad Dess StatsRåd, på sätt medföljande Protokoll utvisade, tillstyrkt, föreslagit
Rikets Ständer, att uppå RiksStatens andra och tredje hufvudtitlar måtte
uppföras dels löner för nya embeten och tjenster, hvilka ansågos nödvändiga,
dels förhöjda löner för redan varande, och hvilka lönanslag till större delen
blifvit tid efter annan, sedan förutgångna Riksdagen, af Kongl. Majit anvisade
att till deras innehafvarare tills vidare utgå af nämnde hufvudtitlars så kallade
besparingar. Sålunda äskades förökade aflöningsstater för Kongl. KammarRätten
(lista anmärkningspunkten), för Kongl. StatsKontoret (2:dra och 3:dje punkterna),
för Kongl. Krigs Kollegium (4:de och 5:le punk terna) , för Vermlands
FältJägareRegemente (6:te punkten), för Konungens LifGardesRegementen och
KronPrinsens Hussar Regem ente ('7:de och 8:de punkterna) samt för Kongl.
LifbeväringsRegementet (9:de punkten). Vid pröfning af dessa frågor i sammanhang
med StatsRegleringen i det hela, förklarade Rikets Ständer, att, med
undantag af beviljad lön för en ny tjensteman i StatsKontoret och det för
vissa löners å KrigsKollegii Stat ökande äskade pcnningebelopp, som äfven
godkändes, de öfriga till uppförande å Stat föreslagna löner och lönförhöjningar
icke kunde bifallas; hvarjemte och med uppmärksamhet derå, hurusom tid
efter annan besparingarna uppå andra och tredje lmfvudlitlarna blifvit disponerade
till förhöjning af vissa EmbetsVerks och Korpsers ordinarie aflöningsstater,
och huruledes detta gifvit anledning att begära ökade anslag å hufvudtitlarna
och bifall härtill beredt möjligheten af nya besparingar, hvilka åter
på lika sätt användts, Rikets Ständer, — under erkännande af Kongl. Majits
höga rätt att till de med hufvudtitelns anslag åsyftade ändamål disponera
223
öfver sådana besparingar, sora inom titeln vid ordinarie anslagen kunde uppkomma,
och hvilken fria dispositionsrätt vore oundgänglig, på det kostnader,
■viel Staternas reglering ej förutsedda, men under tiden emellan Riksdagarna
prof vade af nöden, måtte kunna bestridas och hvartill borde räknas
brister i titlarnes förslagsanslag samt tillfälliga arjvoden och traktamenten ,
men icke löner eller l än ing sj örman er, hvilka borde rätta sig efter den Statsreglering,
sorn en gång blifvit fastställd och måste betraktas såsom gällande
intill dess densamma i vederbörlig ordning förändrades — funno iakttagande
af sådan ordning i afseende å löningsstaterna vara af stor vigt och derföre
beslöto, att de under liiksSlalens hufvudtitlar uppkommande besparingar dädanefter
icke finga användas till några bestämda lönanslag på Stat;
dock ville Rikets Ständer medgifva, att de för vissa EmbetsVerk sedan förutgångna
Riksdagar tillkomna högre aflöningar, än de af Rikets Ständer fastställda,
måtte fortfarande, sä länge dåvarande innehafvare c/varstodo, få tillgodonjutas
och skillnaden deremellan och den gamla staten, såsom dittills
skett, utgå af de på hufvudtitlarne uppkommande besparingar. Detta beslut
anmälte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t genom Deras underdåniga skrifvelse
af den 6 Oktober 1834, jemte den anhållan, att Kongl. Maj:t ville vara i
nåder betänkt på en förändrad organisation af ofvannämnda Yerk och Stater,
hvarigenom de förut varande tillgångarne måtte finnas tillräckliga, eller, om
någon förhöjning deri blefve nödig, uppskjuta regleringens definitiva fastställande
till dess Rikets näst derefter sammanträdande Ständer blefvo i tillfälle
att af förslaget taga kännedom och yttra sig om anvisande af den i anslaget
erforderliga tillökning. Sedan denna skrifvelse blifvit Kongl. Maj:t i underdånighet
föredragen på sätt StatsRådsProtokollet för den den 28 i samnpi månad
utvisar, då, äfvensom vid ett sednare tillfälle, enligt StatsRådsProtokollet för den
13 December nämnde år, Konungens Rådgifvare erkände olämpligheten att på tillfälliga
besparingar inom hufvudtitlarna anvisa bestämdaJortfärande lönanslag,
men tillstyrkte, ibland annat, det nådiga förklarande, att Kongl. Maj:t ville, vid
förekommande frågor om dispositioner å hufvud titlarnes besparingar, derom
besluta i öfverensstämmelse med den rätt, som enligt Grundlagen Kongl. Maj:t
tillhörde; hvilka rådslag dock lika litet utgöra föremål för anmärkning, som
ett förutgånget af den 18 Oktober (hvarvid, angående tillsättning af ett ledigt
Embete i KammarRätten, Rikets Ständers i ofvauberörde skrifvelse tillkännagifna
beslut syntes iakttaget); så enär sedermera, vid flerfalldiga tillfällen, frågor
om lönreglering för ofvannämnda Stater och Korpser inför Kongl. Maj:t i
StatsRådet förekommit, såsom i anmärkningsmemorialet omständligare visas,
ansågo Konungens Rådgifvare sig kunna tillstyrka, jemte några temporära arf
-
224
voden, för öfrigt och i dc flesta fall, oförändradt bibehållande af de redan
tills vidare antagna högre löningsstaterna äfven i afseende å de under tiden
utnämnde eller befordrade embets- och tjenstemän, eller ock fastställande af
så kallade interimsstater, med iakttagande endast deraf, att den del af lönerna,
som öfverstego de af Rikets Ständer fastställda löningsstater, skulle anvisas
eller beräknas till utgående af de på hufvudtitlarne tillbefinnande besparingar,
hvilket likväl äfven blifvit åsidosatt vid ett tillfälle, nemligen då ordinarie
President i KammarRätten utnämndes.
I anledning af hvad emot dessa rådslag blifvit anmärkt, äro nu i förklaringen
först anförda dc grunder, hvilka, sedan antagande af 1809 års Regeringsform,
skola varit följda vid utöfningen af den, jemlikt 64 §. i samma
Grundlag, Kongl. Maj:t tillkommande dispositionsrätt öfver de till Statsverket
anslagna medel. Sålunda innehöll Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af
den 10 April 1810, om den vid dåvarande Riksdag fastställda StatsReglering:
”att Rikets Ständer, med afseende ej mindre på RiksStyrelsens befriande från
olämpliga inskränkningar i Dess dispositionsrätt öfver Statsmedlen, än äfven
till försäkrande åt Nationen af dessa medels användande till bestämda ändamål,
enhälligt fastställt vissa hufvudtitlar och för hvarje af dem anslagit
serskilda summor, att inom sjelfva titeln af Kongl. Maj.t fritt och obehindradt
disponeras.” Detta Rikets Ständers, med 62 och 64 Regeringsformen
öfverensstämmande, beslut hade allt sedan oförändradt tjenat till rättelse
för så väl Statsmedlens användande, som granskningen deraf, så att de,
enligt 62 §., af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag, efter beräkning och öfverslag
af specialsummorna för de serskilda hufvudtitlarne bestämda slutsummor
blifvit af Kongl. Maj:t fritt disponerade, utan annan inskränkning, än att föremålen
för anvisningarne tillhört den hufvudtitel, hvarå de skett. 64 §. omtalade,
i fråga om Statsmedlens anordnande och disposition, den upprättade
Staten> sorn ville säga RiksStaten för hufvudtitlarnes slutsummor, icke Stater
för specialutgifterna, hörande till hvarje titel, och hade fortfarande varit så
förstådd och tillämpad, att Kongl. Maj:t egt förordna icke allenast om fördelningen
af hvarje titels hufvudsumma emellan de föremål, som tillhörde titeln,
utan ock om användande på samma sätt af de på anslagen uppkommande
tillfälliga besparingar, som, ingenstädes i Regeringsformen omnämnda, icke kunnat
af Rikets Ständer lör pröfvade behof anvisas, helst deras blifvande både
tillkomst och belopp voro vid Riksdngarne okände. Rikets Ständers, i Deras
skrifvelse af den 6 Oktober 1834, tillkännagifna beslut skulle deremot vara
sträckt utöfver nyssåberopade grundlagsbud och syntes destomindre med deni
förenligt, som Rikets Ständers deri bestämda rätt att utmärka ändamålen,
225
hvartill de till RiksStaten anslagna Statsmedel få användas, afsåge endast sådana
föremål, som Rikets Ständer tili behofvet pröfvat och hvartill de på
grund deraf anslagit serskilda summor; hvarförutan samma beslut skulle stå i
strid med Rikets Ständers förrberörde skrifvelse af år 1810 och äfven med
premisserna i den ifrågavarande, enär brist å besparingarna jemväl kunde uppstå
genom anvisningar af tillfälliga arfvoden.
Det torde härvid först höra erinras, att, om än Rikets Ständers skrifvelse
af år 1810 i mening och uttryck skiljer sig ifrån Deras skrifvelse af år
1834, så väl den ena som den andra icke destomindre kan öfverensstämma
med Regeringsformen, och att anledningen till denna befunna skiljaktighet förklaras
genom olika tidsförhållanden. Ragge angingo Statsregleringen och hvad
dermed eger gemenskap, hvarom pröfningsrätten af Rikets Ständer vid hvarje
Riksdag utöfvas, oberoende af hvad ett förutgånget Riksdagsbeslut i detta hänseende
innehåller, och med påföljd, att det sist fattade beslutet träder i verkställighet
i stället för det äldre. 1810 års beslut oaktadt och om än någon
förändring i samma beslut eller någon deråt gifven förklaring icke vid flera
derpåföljda Riksmöten blitvit gjord, kunde således Rikets Ständer år 1834,
vid förehafvande af Statsregleringen, besluta en sådan förändring eller förklaring,
utan att derföre detta sednare beslut må anses sträckt utöfver eller oförenligt
med Regeringsformen. Skillnaden emellan bägge dessa beslut består
deri, att det äldre medgifver, att de för hvarje hufvudtitel anslagna serskilda
summor kunde inom sjelfva titeln fritt och obehindradt disponerasj och
det sednare, efter inhämtad erfarenhet, huruledes besparingar på hufvudtitlarne
uppstått och blifvit disponerade, i anledning deraf närmare urskiljer
de föremål, hvartill sådana eventuela tillgångar, om de förefunnos, kunde påräknas
och anvisas; ett förklarande, hvars behörighet synes naturligen stå tillsammans
med Rikets Ständers i Regeringsformen förvararade rätt, att Statsregleringen
i allo uppgöra, samt följaktligen ej lärer kunna med fog ifrågasättas, utan
att nämnde Grundlag genom något uttryckligt stadgande skulle dertill föranleda.
Och då i det föregående är visadt, att angående Statsregleringen med hvad
dermed eger gemenskap ett äldre Riksdagsbeslut icke må åberopas, än mindre
tjena till efterrättelse längre än till dess ett sednare, af annat eller förändradt
innehåll, tillkommer och bör gå i verkställighet, återstår nu att utreda,
hvad Regeringsformen härutinnan till iakttagande för ej mindre den ena
än den andra Statsmakten stadgar.
Konungen eger nemligen att låta, enligt 58 §., vid hvarje Riksdag för
Rikets Ständers Statsutskott uppvisa Statsverkets tillstånd i alla dess delar
och, enligt 59 §., efter Rikets och Statsverkets tillstånd och behof till Utskot
-
226
tets öfverläggning framställa hvad Staten kan tarfva utöfver de ordinarie inkomster.
Konungens Proposition härom till Rikets Ständer eller Deras Statsutskott
innefattar ibland annat RiksStaten, med uppgift af dess hufvudtitlar
och serskilda Stater å hvarje titel, jemte de förändringar eller tillökningar i
desamma, hvilka Konungen finner skäligt att till Rikets Ständers bifall föreslå.
Rikets Ständer åter tillhör det, enligt 62 §., att, i anledning af Konungens
Proposition och andra tillbefinnande omständigheter, pröfva Statsverkets
behof och, jemte åtagande af en deremot svarande bevillning, fastställa, huru
serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål användas, samt att tillika
anslå dessa summor under bestämda hufvudtitlar i RiksStaten; hvarefter
slutligen, i afseende å förvaltningen af alla Statsmedel, ordinarie så väl som
extra ordinarie, 64 §. förmår, att de skola vara under Konungens disposition,
att till de af Rikets Ständer prof vade behof och efter den upprättade Staten
användas.
Dessa grundlagsstadganden tillkännagifva nogsamt, att uti alla de med
beskattningsrätten på det närmaste förbundna frågor, som röra Statens medel
och deras användande, lagstiftande makten af Rikets Ständer allena utöfvas,
och den verkställande, i enlighet med, men icke i strid emot Rikets Ständers
beslut, är öfverlemnad åt Konungen, sorn tillika eger alt till Rikets Ständer
framställa Rikets och Statsverkets tillstånd och behof samt uppgifva och föreslå
hvad dertill anses behöfligt; rättigheten att pröfva behof ven dock alltid
Rikets Ständer förbehållen; så att om Konungens förslag upptager nya eller
tillökade utgifter för åtskilliga Stater eller inrättningar, Rikets Ständer ingå i
pröfning af hvarje del, bifalla eller vägra de äskade nya eller tillökade anslagen,
allt efter som de finnas behöfliga eller icke. I förra fallet beräknas och
uppföras de å speciela anslagssumman för hvarje Stat; i det sednare deremot
mäste förslagen derom anses förfallna. Vid Statsregleringens uppgörande i
det hela fastställa Rikets Ständer, efter öfvervägande af behof ven i hvarje del,
serskilda summor till användande för serskilda ändamål, vare sig för Stater
och Korpser eller för andra inrättningar, och enligt dessa specialsurnmor
uppkomma de slutsummor, som för RiksStateus serskilda hufvudtitlar bestämmas.
Det måtte alltså bero, icke af Konungen, utan af Rikets Ständer att
”förordna om fördelningen af hvarje titels hufvudsumma emellan de f öremål,
som tillhöra titeln.” 1 fråga åter om de å anslagen för hufvudtitlarna möjligen
blifvande öfverskott eiler besparingar, är visserligen riktigt eriuradt, att
dessa ingenstädes i Regeringsformen omnämnas, och att de ej heller kunna af
Rikets Ständer till prof vade behof anvisas; men förstnämnda omständighet
torde ej kunna leda till den slutsats, att omförmälda besparingar finge alldeles
227
undandragas Rikets Ständers anordningar och af Konungen oinskränkt disponeras,
hvilket i sådant fall otvifvelaktigt blifvit uttryckligen urskiljdt och stadgadt,
utan måste fastmera Regeringsformens stillatigande i denna del tydligen
utmärka, att de icke omtalade besparingarne, hvilkas egenskap sjelfva benämningen
antyder såsom identisk med de af Rikets Ständer gjorda anslag, hvarifrån
de härleda sig, således under enahanda vilkor, sorn anslagen i det hela,
äro ställda till Konungens disposition, d. v. s. att anordnas öfverensstämmande
med och icke stridande emot Rikets Ständers derom fattade beslut; hvaraf
vidare lika tydligt lärer följa, att, ehuru besparingarne, såsom tillfälliga, ej af
Rikets Ständer för prof vade behof anvisas, Rikets Ständer icke destomindre
kunna stadga, att besparingar, om de förefinnas, icke må anvisas till sådana
ändamål, i afseende å hvilka pröfning af behofven föregått, t. ex. i fråga om
löner för embets- och tjenstemän, utan endast få påräknas och användas för
bestridande af utgifter, hvilka, vid Statsregleringen ej förutsedda, under
tiden mellan Riksdagarne finnas af nöden, såsom brister i förslagsanslag samt
tillfälliga arfvoden och traktamenten. Behörigheten af detta förfogande å Rikets
Ständers sida motsäges ingalunda, utan synes fastmera bekräftad af 64
§:s innehåll, att Statsmedlen skola tili de af Rikets Ständer prof vade behof
och efter den upprättade Statenj anordnas, helst den tolkning deraf, att
med ordalagen: den upprättade Staten skulle förstås RiksStaten för hufvudtitlarnes
slutsummor, icke utesluter, utan tvertom innefattar det begrepp, att
dervid likaså bör afses de egentliga grunderna för dessa slutsummor, eller
Staterna för specialutgijterna hvilka Rikets Ständer, i anledning af Konungens
Proposition, pröfva och bestämma. Antager man ovilkorligen ett annat
förhållande, eller att Konungen, utan afseende å Rikets Ständers bestämmelser
af specialutgifterna för hvarje Stat och oaktadt Deras uttryckliga förordnande
om besparingarnas disposition, skulle ega att förhöja en eller flera af dessa
Stater, genom anslag ifrån uppkommande öfverskott å andra, torde det svårligen
kunna motsägas, att Konungens förslag om tillökningar i serskilda Staters
utgifter för uppgifna behof af nya eller större löner vore en föga nödvändig
formalité, och att Rikets Ständers beslut deröfver, om de utföllo vägrande,
blefvo utan all kraft och verkan, endast så vida de hufvudtitlar, hvartill
Staterna hörde, kunde sägas hafva verkliga eller förmodade besparingar,
för att dermed fylla de uppgifna, men af Rikets Ständer icke godkända behofven.
Härigenom skulle Statsregleringens slutliga pröfning i vigtig del öfvergå
ifrån den egentligen lagstiftande Makten till den i detta ämne endast
verkställande; och Konungens Rådgifvare, ehuru deras förut anförda skäl, uppå
hvilka Konungen framställt Sin Proposition till Rikets Ständer, icke blifvit af
228
Dem antagna och godkända, skulle likväl sålunda efteråt kunna göra samma
skäl inför Konungen gällande. Ett sådant förhållande torde emedlertid vara
alldeles oförenligt med ej mindre Regeringsformens ofvan anförda stadganden,
hvilka icke gifva anledning dertill, att Rikets Ständers rätt till uppgörande af
Statsregleringen är i någon mån inskränkt, än äfven 65 §., som gör StatsRådets
Ledamöter ansvarige för afvikelse ifrån hvad Rikets Ständer om Statsmedlens
användande förordnat; hvaremot, såsom följd af Rikets Ständers omförmälda
rätt, förekommer otvifvelaktigt, å ena sidan, att De kunna, vid
vissa tillfällen, under vissa tider eller för vissa ändamål tillåta vidsträcktare
disposition af Statsmedlen, eller lemna de redan gjorda utan anmärkning, om
det lämpligt synes; men, å den andra, att Rikets Ständer likaledes äro befogade
till den förklaring, att löner och löningsför märner böra rätta sig efter
den fastställda Statsregleringen, såsom gällande till dess den i vederbörlig ordning
förändras, och att sålunda de under RiksStatens hufvudtitlar uppkommande
besparingar icke få användas till några bestämda lönanslag pä Stat.
Man invänder härvid tilläfventyrs, att såsom sådana anslag icke må betraktas
de nya löner eller de lönförhöjningar utöfver den af Rikets Ständer fastställda
Stat, hvilka anvisas att utgå af hufvudtitlarnes besparingar; men om deremot
en sålunda stadgad högre aflöning ovilkorligen på Stat anvisas och uppföres;
om, äfven i allmänhet, lönbeloppen i detta hela, ej mindre de af Rikets Ständer
fastställda, än de derutöfver tillagda, fortfarande bestämmas för vissa
embeten och tjenster; om samma lönbelopp, för att kunna utgå, nödvändigt
måste å Stat uppföras, vare sig enligt serskildt uppgjorda så kallade InterimsStaterj
eller ock till en del under benämning af arfvoden; och om, i ena
fallet så väl som i det andra, de nya och högre aflöningarne oafbrutet utgå
eller anordnas, oberoende af andra omständigheter, än den, att besparingar å
liufvudtiteln skulle saknas, hvilket likväl, enligt hvad i förklaringen antydes,
icke blefve utrönt förr än nära t vänne år efter hvarje räkenskapsår, samt följaktligen
hvarken under tiden eller ytterligare, år efter annat, skulle kunna
åberopas såsom hinder emot utbetalning eller anordning af löpande årets aflöningar,
de der rimligen ej kunde sedermera af de embets- och tjenstemän,
som uppburit dem, återfordras; så lärer ock, när dessa omständigheter äro för
handen, uppenbart finnas, att alla sådana nya eller högre aflöningar, oaktadt
de serskilda benämningar, som åt dem ville gifvas, likväl, i anseende till sättet
och vilkoren för deras utgående, verkligen blifvit iklädda egenskapen af
bestämda lönanslag pä Statj så vidt det kunnat utan Rikets Ständers samtycke
till vägabringas; hvarföre och då ett af Rikets Ständer i förväg fattadt
beslut,
229
beslut, att besparingarne icke finge till så beskaffade anslag disponeras, naturligtvis
endast kunde hafva afseende å dispositioner, hvilka utan Deras bifall
egde rum, men De för framtiden velat förekomma, ofvanomförmälda in vallning
äfven måtte vara fullkomligen undanröjd.
1 afseende å utöfningen af Konungens dispositionsrätt öfver liufvudtitlarnes
besparingar, uppgifves äfven å svarande sidan, såsom redan förmäldt är,
huruledes det förhållande uppstått, att, då beloppet, hvarå dispositioner gjordes,
icke blefve utrönt förr än nära två år efter hvarje löpande räkenskapsår,
anvisningarne tillfälligtvis kunnat öfverskjuta tillgången, hvilket skall varit
svårt att undvika, hvarföre de brister för anvisningar på en hufvudtitels besparingar,
som något år tillfälligtvis uppstått, måst öfverföras på titelns anslag
för det påföljande året, för att af tillkommande besparingar godtgöras; men
sjelfva dispositionerne å besparingarne vore ej, för denna orsak skull, anmärkningsvärd.
Om förhållandet med hufvudtitlarnes besparingar vore sådant, som det
nu uppgifves, och om sålunda icke ens en approximativ beräkning af besparingstillgångarne
kunde under löpande året göras och anvisningarne derefter
limiteras, innefattar detta tvifvelsutan ett ytterligare, ehuru öfverflödigt, skäl
till styrko för behörigheten af Rikets Ständers beslut, att dessa tillfälliga och
osäkra tillgångar icke fingo användas till några bestämda lönanslag pä Stat;
ett beslut, som för öfrigt, då derigenom de förut i slikt ändamål brukliga
anvisningar skolat förekommas, destomindre strider emot sina premisser om
besparingarnes disposition endast till oförutsedda utgifter, som åt dessa derigenom
blifvit beredd en ökad tillgång, och såsom allmänt vilkor för all disposition
af medel gäller, att något må finnas att disponera.
Huru åter med besparingarne och så kallade bristerna deri i sjelfva verket
sig förhåller, blir tillfälle att närmare undersöka, då här nedan afhandlas frågan
om anvisningarne å andra liufvudliteln, hvilken ensam och alltsedan år 1832,
genom ständig öfverassignering, varit med brister besvärad. Det må emedlertid
nämnas, att Rikets Ständers omförmälda beslut åtminstone någon kort lid
syntes vinna afseende, då, enligt StatsRådsProtokollen för den 28 Oktober och
den 13 December 1834, olämpligheten att på tillfälliga besparingar anvisa
bestämda fortfarande lönanslag erkändes, och, enligt Protokollet för den
18 Oktober, tillstyrktes och beslöts, att, vid utnämning till ett ledigt varande
under andra hufvud titeln hörande embete, lönen i allo skulle nedsättas till
det belopp, Rikets Ständer fastställt; men andra åsigter gjorde sig snart derefter
gällande.
30
230
Hvad nu vördsamt är anfördt torde uppenbarligen ådagalägga, att Regeringsformens
stadgandcn i 62 och 64 §§., såsom de i orden lyda, oinskränkt
tillerkänner Rikets Ständer rättigheten att förordna och besluta om Statsregleringen
ej mindre i det hela, än i dess serskilda delar: att följaktligen Konungens
disposition öfver Statsmedlen till de af Rikets Ständer profva de behof
och efter den upprättade Staten ytterst hvilar på Rikets Ständers i
dessa ämnen meddelade beslut; och att, om än tillförne, enligt äldre beslut
eller tid efter annan gjorda medgifvanden, nyssnämnda dispositionsrätt kunnat
utöfvas annorlunda, än Rikets Ständer en sednare tid funnit nödigt be
stämma,
denna omständighet likväl icke innefattar någon efterrättelse eller något
bevis i fråga om rätta förståndet af åberopade grundlagsstadganden, de
der, enligt allmänna föreskriften i 83 §., skola efter deras ordalydelse tillämpas.
Det i förklaringen öppet uttalade omdöme, att Rikets Ständers ifrågagaställda,
vid 1834 oell 1835 årens Riksdag fattade beslut, angående dispositionen
af de på RiksStatens hufvudtillar uppkommande besparingar, skulle vara
sträckt utöfver och oförenligt med samma grundlagsstadganden, måtte fördenskull
icke af dessa stadganden hemta något stöd; det enda likväl, hvarigenom
ett sådant omdöme om lagstiftande maktens förhandlingar kunde rättfärdigas;
men i saknad hvaraf detta omdöme ock, jemte de deraf dragna slutföljder,
rättvisligen bör utan afseende lemnäs.
Dessa äro de allmänna grunder, hvilkas tillämpning jag, å min sida,
förutsätter och vördsamt yrkar, då jag i det följande skall vidare granska och
bemöta hvad svaromålet angående hvarje serskild anmärkningspunkt innehåller.
1 :sla Punkten.
I anledning af hvad uti mitt förra memorial under denna punkt finnes
anmärkt rörande alla deri om förmälda beslut, ifrån och med det af den 6
Maj 1S35 till och med det af den 11 Januari 1840, hvarmedelst de inom
Kongl. KamraarRätten under denna tidrymd utnämnda eller befordrade embets-
och tjenstemän blifvit, på sätt för hvarje serskild händelse utredes,
tillagda lönförmåner enligt den af Kongl. Maj:t år 1831 tills vidare för detta
Embetsverk upprättade högre aflöningsstat, åberopas i förklararingen hvad deri
förut är yttradt, om grunderna för dispositionen af de till StatsVerket anslagna
medel, och anföres serskildt, att ifrågavarande utöfver de belopp, Rikets
Ständer fastställt, beviljade lönförmåner å andra lmfvudtitelns besparingar utgått
för ändamål, tillhörande samma titel, och att sjelfva anvisningarne således
skulle vara fullkomligen lagliga, om icke anledning till anmärkning velat
sökas i den tillfälliga omständighet, att besparingarne icke lemnat full till
-
231
gång för de derå anvisade utgifter, hvilken lill]Ullighet åter icke kunde tagas
i beräkning då anvisningarne gjordes, såsom vid den tiden okänd.
Efter att redan hafva, såsom jag hoppas, oemotsägligen visat Rikets
Ständers grundlagenliga rätt att besluta i fråga om Statsregleringen med allt
hvad dertill hörer, bör jag, vid tillämpning deraf, emot förklaringen i denna
punkt ytterligare erinra, att, då Rikets Ständer, vid 1834 och 1835 årens
Riksdag icke bifallit den för KammarRätten föreslagna högre aflöningsstat, utan
bibehållit den gamla staten oförändrad samt derjemte beslutit, att hufvudtitlarnes
besparingar dädanefter icke lingö användas till några bestämda lönanslag
på Stat, ofvannämnda sedan år 1835 för en högre aflöning å KammarRättens
Stat gjorda anvisningar uppå andra hufvudtitelns så kallade besparingar måtte
sakna den egenskap af laglighetsom Regeringsformen fordrar, den nemligen
att instämma med. hvad Rikets Ständer angående detta ämne förordnat. Att
sådana, tid efter annan, beviljade lönanslag voro nya anvisningar, bestyrkes
just af det i förklaringen till förment stöd för motsatsen åberopade förhållande,
att de utgjort en fortsättning af hvad enligt den år 1831 uppgjorda, af
Rikets Ständer vid påföljde Riksdagen icke antagna, Staten utgått, helst dessa
lönanslag sålunda blifvit tillagda embets- och tjenstemän, hvilka deraf förut
icke varit i åtnjutande, då likväl Rikets Ständer endast medgifvit, att de
högre aflöuingarne fingo fortfarande, sä länge, dåvarande innehafvare c/varstodoj
tillgodonjutas. 1 förklaringen antydes väl äfven, som skulle KammarRättens
år 1831 verkställda organisation hafva skett på Rikets Ständers begäran
och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Deras åsigter; men fastän det
icke uppgifves, när Rikets Ständers åberopade förhandling egt rum, torde ändock
med visshet kunna antagas, att Rikets Ständer, hvilka vid flera tillfällen
yttrat Deras önskningar för en förbättrad organisation af civila EmbetsVerken
samt dervid hufvudsakligen afsett förenkling i arbetssättet och derigenom möjlig
förminskning i antalet af embets- och tjenstemän, med i samma mån för
de bibehållna ökade löner, i allmänhet åsyftat att såmedelst undvika högre
anslag för Staterna i det hela, samt följaktligen icke, minst i förväg, gjort
begäran eller tillkännagifvit åsigter om en organisation, som, lika med KammarRältens,
skulle medföra *en till närmare hälften utöfver förra anslaget ökad
aflöningsstat. Det är ej heller tänkbart, att Rikets Ständer, om De på omförmälda
sätt föranledt en sådan organisation, skulle hafva vid påföljde Riksdagen
vägrat det derföre begärda högre anslag. Men anledningen till uppgjorda lönförhöjningen
torde i alla fall, lika litet som uppgifna beliofvet deraf, hafva
bordt sedermera i annan ordning öfver vägas, och kunna åtminstone icke anses
innebära giltiga skäl för att åsidosätta hvad Rikets Ständer stadgat efter prof
-
232
ving af detta behof, hvars tidigare tillvaro ej heller bevises af Rikets Ständers
numera, vid sistförflutna Riksdag, lemnade bifall till större delen af den
för KammarRätten äskade högre aflöningsstat. Icke destomindre blefvo de
derförinnan, såsom förmäldt är, beviljade lönförbättringar bestämda vid hvarje
utnämning till embete eller tjenst; och de utgingo i följd deraf, ehuru i allmänhet
under namn af arfvaden anvisade å andra hufvudtitelns besparingar,
dock lika oafbrutet, som lönbeloppen i öfrigt, och voro således, på sätt i det
föregående redan är visadt, i sjelfva verket att betrakta såsom bestämda lönanslag
pä Stat. Af samma egenskap torde äfven med allt skäl kunna anses
den tili hela beloppet å besparingarne anvisade och ständigt fortfarande aflöning
för Öfver Kommissarien. Med PresidentsEmbetet åter egde det serskilda
förhållande rum, att, vid dess återbesättande år 1836, den dertill utnämnde
Embetsman ovilkorligen tillerkändes lön efter den så kallade nya Staten jemte
taffelpenningar; och 0111 än, samtidigt dermed, vice Presidentslönen kunde indragas
och besparas, synes förhållandet, oaktadt denna tillfälliga omständighet,
icke mindre anmärknings värdi, då, utom det att sistnämnda lön icke tillhört
den af Rikets Ständer fastställda Staten, men först år 1831, såsom lönförhöjningarne
i öfrigt, tillkommit samt följaktligen borde vid dåvarande inneliafvarens
afgång försvinna, frågan här handlar om behörig iakttagelse af Rikets
Ständers beslut, icke om någon tillfällig besparing, som vid åsidosättande af
samma beslut, kunde vinnas, och hvilken ändock icke synes hafva Statsverket
tillgodo kommit, så vida den utnämnde Presidenten genast tillerkändes, jemte
den einbetet åtföljande högre lönen, ett årligt så kalladt lönfyllnadsanslag af
1,333 R:dr 16 sk., som äfven skulle af Statens medel utgå.
Genom dessa ytterligare anförda omständigheter, i förening med hvad
anmärkningsmemorialet innehåller, anser jag det vara lagligen styrkt, att de
Herrar StatsRådsLedamöter och Föredragande, hvilka, uti deras, antingen med
rådgifvande eller med afgörande rätt, yttrade meningar, understödt ett eller
flere af de under ofvanuppgifna tid af Kongl. Maj:t eller af Kongl. Regeringen
fattade beslut, om högre aflöningar å Kongl. KammarRättens Stat, än Rikets
Ständer fastställt, på sätt förra memorialet närmare utreder, genom så beskaffade
yttranden medverkat dertill, alt Statens medel äro använda annorlunda
än fastställdt blifvit, i stället för att, likmätigt dem i 65 §. Regeringsformen
ålagd pligt, deremot göra föreställningar och anföra hvad Rikets Ständer härutinnan
förordnat.
Jag har äfven anmärkt, att ett sådant förfarande vore destomera eftertänktligt,
som andra lmfvudtiteln, uppå hvars föregifna besparingar dessa utöfver
fastställda Staten ökade utgifter anvisats och-utgått, redan år 1832 va
-
233
rit öfver dess behållna tillgångar anlitad och sedermera årligen blifvit, genom
nvssberörda och andra derå anordnade utgifter, ytterligare skuldsatt.
I öfverensstämmelse med hvad å svarande sidan är uppgifvet, om ”den
nära till omöjlighet gränsande svårighet att i förväg bedöma besparingarnes
blifvande belopp/’ säges vidare, att den tillfälliga omständigheten, att besparingarne
icke lemnat full tillgång för de derå anvisade utgifter, icke kunde tagas
i beräkning, då anvisningarne gjordes.
Att detta förhållande icke, vid ifrågaställda tillfällen, kommit i beräkning,
mäste väl antagas, enär de å KammarRättens Stat beviljade lönförhöjningar,
utan hänseende å detta vilkor, anvisats och såsom lönanslag på Stat
ständigt utgått; men att ingen beräkning skulle vara möjlig att uppgöra, torde
af liera skäl kunna betviflas. Det upplyses åtminstone af StatsRådsProtokollen
för den 6 Maj 1835, den 23 Januari 1836, den 13 Januari 1837, den 2
Februari 1838 och den 1 Februari 1840 samt Kongl. Regeringens Protokoll
den 25 Januari 1839*), att, under alla dessa år, hvart efter annat, bristande
tillgång å andra hufvudtiteln förefanns, och att detta ej var Konungens Rådgifvare
obekant; och i förklaringen, der denna betydliga, årligen ökade, brist
på samma hufvudtitel,"besynnerligt nog, vill tillräknas Rikets Ständer, för det
De tillåtit förut gjorda anvisningar å besparingarne fortfara, är i sammanhang
dermed yttradt, att år 1834, den redan åren 1832 och 1833 å titeln
uppstådda brist af något öfver 58,000 R:dr var känd och den för löpande
året, sedermera utrönta af omkring 54,000 R:dr, kunde förutses. I likhet
dermed och då dessa betydliga brister borde, såsom å svarande sidan äfven
är sagdt, ”öfverföras på titelns anslag för det påföljande året, för att af tillkommande
besparingar godtgöras,” måtte det, under dessa efterföljande år,
hafva kunnat med åminstone lika mycken säkerhet förutses, att besparingarne,
om de möjligen blefvo tillräckliga att småningom godtgöra de från förutgångna
åren öfverförda bristerna, likväl icke skulle lemna tillgång till ständigt
fortfarande utgifter. Och torde detta allt ådagalägga, att den ständigt förfarande
bristen icke kunnat vara Konungens Rådgifvare i allmänhet och minst
StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, obekant, hvilket Herr Presidenten,
i dess svaromål å nästföljande 2:ne punkter, ej heller förnekat.
Åtalet i denna punkt bör jag fördenskull i allo fullfölja.
*) Till deras innehåll vidare anförda i anmärkningsmemorialet under aldra och 3:dje
punkterna.
2.34
2ulra och 3:djc punkterna.
Ibland de anmärkta rådgifvande åtgärderna angående beviljade lönförmåner
åt embets- odi tjenstemän i Kongl. StatsKontoret, förekommer först den,
hvari tvänne Herrar Ledamöter af StatsRådet den 1 Februari 1836 deltagit,
vid utnämning af en ordinarie StatsKommissarie utöfver Staten, med denne
embetsmans bibehållande vid sin förut innehafde Sekreterarelön.
Då härom i förklaringen, under åberopande af nödvändigheten att förordna
en ny Ledamot i StatsKontoret, vidare anföres, att vid flera tillfällen
förut i EmbetsVerken inträffat, det personer blifvit befordrade till högre tjenstegrad,
med bibehållande af förut innehafda lönvilkor, intilldess lön efter
graden kunnat elem i behörig ordning tillfalla; bör jag deremot vördsamt
påminna, att, om än på uppgifvet sätt vid andra tillfällen skulle hafva tillgått,
lagligheten af sådana åtgärder likväl torde kunnat ifrågasättas, helst den
icke må anses ådagalagd blott genom deras tillvaro. I afseende å nu ifrågaställda
åtgärd företer sig dessutom det serskilda förhållande, att Rikets Ständer,
vid förutgångna Riksdagen, under Statsregleringens uppgörande, pröfvat
behofvet af föreslagen aflöning för ett nytt StatsKommissarieembete, men
icke bifallit en sådan aflöning; hvadan och då, icke destomindre, tillgång dertill,
på sätt som skett, är vorden beredd genom den till Sekreteraretjensten
rätteligen hörande lön, denna sednare i dubbelt hänseende måtte finnas använd
annorlunda än fastställdt blifvit. Detta, efter hvad synas vill, obestridliga
förhållande lärer ingalunda förändras derigenom, att ”förstärkningen i antalet
af StatsKontorets Ledamöter tillvägabragtes först utan någon utgift för Staten
och sedermera endast med en tillökning af 400 R:dr årligen,” såsom arfvode
åt tjenstförrättande Sekreteraren; helst sålunda ändock, i följd af Sekreterarelönens
disposition, en utgift, som eljest icke kommit i fråga, snart funnits
nödvändig och derefter fortfarande fallit Statsverket till last. Hvarföre StatsSekreterarens
för Kammarärendena deltagande uti ett den 10 Mars 1837,
rörande nyssberörde arfvode, fattadt beslut äfven är i förklaringen omtaladt,
kan deremot svårligen inses, enär rådslaget, som föregått detta beslut, icke
utgör föremål för någon anmärkning och för öfrigt, såsom icke en orsak till,
utan en följd af beslutet om Sekreterarelönens disposition, ej heller å detta
beslut kunnat hafva inflytande. Anmärkningen varder alltså förnyad.
Hvad dernäst angår den serskildt emot StatsSekreteraren, Herr Presidenten
Skogman riktade anmärkning, för det han, som, jemte StatsRådets öfriga
Herrar Ledamöter, den 7 Maj 1836, tillstyrkt ofvanomförmälda arfvode af
400 R:dr årligen åt tjenstförrättande Sekreteraren i StatsKontoret, att af andra
235
hufvudtitelns besparingar utgå, dervid omtalat, att tillgång å dessa besparingar,
ehuru knapp, befunnes; så har Herr Presidenten förklarat sig deröfver sålunda,
att förhållandet med den å nämnda hufvudtitel uppkomna brist var så allmänt
kändt, att det hvarken kunde fördöljas eller behöfde vid hvarje tillfälle upprepas,
och att, då Herr Presidenten, vid berörda tillfälle, i förbigående omnämnde
titelns knappa tillgångar, sådant ej innebar något förnekande af den förut
varande bristen, utan endast anfördes såsom skäl för tillstyrkandet, att det
ifrågavarande arfvodet, som StatsKontoret föreslagit till 800 R:dr, måtte till
400 R:dr nedsättas.
Denna förklaring ifrågasätter väl icke en Föredragandes åliggande i allmänhet,
att i hvarje mål meddela, icke i något undanhålla, nödiga upplysningar;
men derifrån vill likväl, för nu anmärkta tillfälle, ett undantag göras.
Om emedlertid, då utgifter skola anvisas, det icke kan anses likgiltigt, huruvida
tillgång dertill finnes eller ej, måtte upplysning derom alltid vara lika
nödvändig. Ått det allmänt kända förhållandet med den å andra hufvudtiteln
uppkomna brist äfven behöfde upprepas, derom lärer ofvannämnde frågas
utgång, nemligen den föreslagna utgiftens beviljande, innefatta ett öfvertygande
bevis. Oell då icke blott detta upprepande uteblef, utan Föredraganden jemväl,
såsom skäl för beviljande af en utgift till nedsatt belopp, omnämnde
andra hufvudtitelns knappa tillgångar, men den tydning, som åt detta uttryck
nu velat gifvas, uppenbart strider emot ordalydelsen, så vida tillgäng utmärker
motsatsen af brist, torde dessa omständigheter fulleligen ådagalägga, att
den ”förut varande bristen,” som forlfore att belasta titeln och till hvars godtgörande
titelns besparingar, under loppet af flera år, funnits otillräckliga, lemnades
utan allt afseende och sålunda i sjelfva verket både förnekades och fördoldes.
I följd häraf och då denna brist varit Herr Presidenten Skogman
nogsamt kunnig, kan jag icke undgå att, likasom tillförne, lägga Herr Presidenten
lill last, att han, såsom Föredragande vid omförmälda tillfälle, genom
uppsåtligt fördöljande af en upplysning, som lian i kraft af sitt embete varit
skyldig att meddela, i sin mån vållat, att bristen å andra hufvudtitelns besparingar
blifvit ökad.
Beträffande sedermera de, år efter annat, beslutade anordningar af 400
R:dr årligen, så kallad lönfyllnad åt yngste eller fjerde StatsKommissarien för
åren ifrån och med 1835 till och med 1839; så ehuru å min sida förut blifvit
fästad uppmärksamhet derå, att af StatsRådsProtokollen angående denna
frågas förehafvande vid serskilda tillfällen, Piotokollet för år 1836 ej innehåller
något yttrande af då närvarande Herrar StatsRådsLedamÖter, men att
icke destomindre i det för år 1837 åberopas hvad förut skall blifvit yttradt,
236
ocli i det för år 1838 anföres, att Herrar StatsRådsLedamöter, lika med hvad
de skola yttrat vid förutgångna tillfällen, afstyrkt anslagets beviljande; dock
sorn detta i anmärkningsmemorialet omförmälda förhållande icke blifvit å svarande
sidan till förklaring upptaget, eller ens någon erinran i denna syftning
gjord vid besvarande af hyad för öfrigt och hufvudsakligen är vordet anmärkt
emot sistnämnda tvänne rådslag, likasom emot det förutgångna och de efterföljande,
hvarföre ock torde kunna antagas, att någon åtskillnad emellan dessa
rådgifvande åtgärder ej vill göras gällande; saknar äfven jag numera anledning
att å anmärkta förhållandet hafva vidare afseende.
I sjelfva saken åter är kortligen svaradt, att de, uppå serskild anmälan
hvarje år beviljade lönfyllnader för yngste StatsKommissarien, hvilka af extra
utgiftsmedlen utbetalts, skulle ega så fullkomligen egenskap af tillfälliga arfvoden,
att någon anmärkning emot dessa dispositioner icke skäligen bordt
ega rum.
Häremot anser jag mig blott behöfva erinra, att, efter hvad tillförne är
visadt, ifrågavarande anslag beviljades i ändamål att bereda en förökad löninkomst
åt den }rngste StatsKommissarien, för hvilken all aflöning blifvit af
Rikets Ständer vägrad; att detta anslag derföre äfven kallades lönfyllnad och
år efter annat beviljades: att en lönfyllnad, hvilken sålunda fortfarande utgår,
otvifvelaktigt är af helt annan och mera bestämd egenskap, än tillfälliga
arfvoden, hvilka, eldigt hvad sjelfva benämningen tydligt utmärker, bero af
oförutsedda fall samt deraf följande temporära behof; och slutligen att denna
lönfyllnad icke annorledes blifvit anvisad till utgående af extra utgiftsmedlen,
än med vilkor af framtida ersättning utaf andra hufvudtitelns besparingar.
Och då för öfrigt de i mitt förra memorial, till stöd för anmärkningen i denna
del, anförda grunder å svarande sidan ej sökt vederläggas, är jag äfven
pligtig att, under åberopande af samma grunder, nu göra den tillämpning
deraf, att de Herrar Ledamöter af StatsRådet, hvilka deltagit i rådslagen angående
meranärnnda lönfyllnads beviljande, dervid finnas hafva åsidosatt hvad
Regeringsformens 63 §. till iakttagande stadgar.
4:de Punkten.
Såsom svaromål å anmärkningen emot de rådgifvande åtgärder af den
1 September 1837 och den 26 Oktober 1838, enligt hvilka åt Generalspersoner,
som utsågos att tills vidare förvalta Presidentsembetet i Kongl. KrigsKollegium,
arfvoden anslogos att utgå af tredje hufvudtitelns besparingar, är i
förklaringen anfördt, alt Rikets Ständers skrifvelse af den 6 November 1834,
angående
237
angående regleringen af denna hufvudtitel, ej innehölle, att De ansett behof
icke vara för hand af lön för omförmälde Presidentsembete, ”sorn ville säga
af sjelfva embetet,” hvars nödvändighet nu äfven sökt ådagaläggas, med erinran
tillika, att ingen kunde emot sin vilja åläggas att, utan vedergällning, förestå
samma embete: att, för detta fall och enligt förut anförda allmänna
grunder, disposition af hufvudtitelns besparingar varit lika oundviklig som behörig;
och att de i sådant afseende anvisade summor utgått såsom tillfälliga
arfvoden, icke i form af bestämda lönanslag å Stat.
Rikets Ständers åberopade skrifvelse, deruti tillkänrtagifves, att De icke
bifallit den föreslagna Presidentslönens uppförande på Stat, emedan De ansett
embetet kunna, till lindring i Statsverkets utgifter, bestridas af någon
ibland de flere tjenstfrie Generaler, hvilka ändock åtnjöto icke obetydliga löninkomster,
torde tvifvelsutan lemna tillräcklig visshet derom, att Rikets Ständer,
såsom i anmärkningsmemorialet är sagdt, pröfvat behofvet af serskildt
lönanslag för berörde embete och ansett detta behof, som kunde på uppgifvet
•sätt, till lindring i Statsverkets kostnader, undvikas, således icke vara för
hand, hvilken fråga, men icke den om behof af sjelfva embetet, utgjorde föremål
för plöjningen. Deremot söker man förgäfves i samma skrifvelse någon
anledning till stöd för den i förklaringen yttrade förmodan, att Rikets
Ständers mening icke varit, att allt lönanslag för samma embete skulle besparas,
helst denna förmodade mening vore i uppenbar strid emot Deras ovilkorliga
beslut, då den icke, såsom en förmedling deraf, uttryckligen uttalades
Den tillika gjorda erinran, att ingen kunde emot sin vilja åläggas att, utan
vedergällning, förestå Presidentsembetet, må, såsom en allmän sats, ega sitt
värde, men bevisar föga i fråga om svårigheten, än mindre omöjligheten, att
ibland många till embetet kompetente personer finna dem, som skulle hafva
ansett för en pligt att, såsom löntagande men tjenstfrie, vara beredde att,
utan anspråk på serskild vedergällning, åtaga sig en emot deras lönförmåner
svarande, förtroende utmärkande embetsbefattning, om de dertill kallades;
hvilket förhållande Rikets Ständer i Deras skrifvelse afsett, men Konungens
Rådgifvare synas hafva utan uppmärksamhet lemnat. Om sålunda icke är ådagalagdt,
att ifrågavarande anslag för Presidentsembetets förvaltning varit oundvikligt,
lärer än mindre kunna antagas, att det varit behörigt, så vida det
befinnes stridande emot Rikets Ständers om aflöning för detta embete fattade
beslut och, ehuru utgående under benämning af arfvode, likväl, med afseende
å dess ändamål och ständiga anordnande, är iklädt egenskapen af ett bestämdt
lönanslag, hvartill, enligt hvad tillförne är visadt, hufvudtitlarnes be
31
-
238
sparingar, emot Rikets Ständers ofvanubcropade skrifvelse af den 6 Oktober
1834 angående sådana medels disposition, icke kunnat användas. Börande
jag, uppå dessa ytterligare skäl, till styrko för min talan, vördsamt fullfölja
anmärkningen i denna punkt, såsom den blifvit i mitt förra memorial
framställd.
5:te och 6:lc Punkterna.
Då jag anmärkt, att Konungens Rådgifvare, hvilka den 24 Januari 1835,
utan afseende å Rikets Ständers genom Deras skrifvelse!’ den 6 Oktober och
den 6 November 1834 tillkännagifna beslut, tillstyrkt ökade spanrnålsanslag
under lönerna på IirigsKollegii Stat 163| tunnor och för Chefen vid Wermlands
FältJägareRegemente 30 tunnor, dervid förbisett Rikets Ständers konstitutionella
rätt att härom förordna, är deremot i förklaringen invändt, att fråga
icke var, hvarken om nya eller förhöjda löner„ enär aflöningsstaterna blifvit
fastställda, för KrigsKollegium år 1831 ocb för nämnde Regemente år 1830,
och att således Rikets Ständers beslut, sorn anginge endast löningsstater, hvilka
derefter korinne att fastställas, icke vore på förrberörde löningsstater lämpligt.
Af de företedda och i anmärkningsmemorialet åberopade handlingar upplyses
, att de, genom Kongl. Maj:ts vid 1834 och 1835 årens Riksdag till Rikets
Ständer aflåtna Proposition, föreslagna tillökningarne i KrigsKollegii och
Wermlands FältJägareRegementes aflöningsstater afsågo både penninge- och spanmålsanslag.
Huruvida spanmålsanslaget helt och hållet eller blott till någon
del egde omedelbar gemenskap med det af penningar, är, hvad angår KrigsKollegii
stat, icke uppgifvet, roen, i afseende å Wermlands FältJägareRegemente,
förmäles nu, att spanmålsanslaget icke, såsom anmärkningsmemorialet,
med föranledande af en genom skrif- eller tryckfel tillkommen oriktig uppställning
af Kongl. Maj:ts Proposition, innehåller, utgjorde förhöjning för Regementschefen,
utan skulle tillgodokoinma Subalternoflicerarne. Förhållandet härutinnan
må vara huru som helst, så befinnas ändock dessa spanrnålsanslag nya
och ej förut under lönerna begripna. Det är äfven oemotsägligt, att ökade
.f/nm/ud/.yanslag, ej mindre än ökade penningeans-lag utgöra lönförhöjningar,
och att frågor om lönförhöjningar i allmänhet äro af Rikets Ständers pröfning
och beslut beroende; hvaraf otvifvelaktigt följer, att, såsom i anmärkningsmemorialet
är sagdt, Rikets Ständers ofvanberörde förordnanden bordt lända till
efterrättelse, nemligen icke blott det allmänna, ”att vid anslående dädanefter
af nya löner eller förhöjning i gamla, i förra fallet ingen span mål och i det
sednare endast det förut varande tunntalet linge under lönerna beräknas,”
utan äfven de serskildt angående sjelfva Staterna meddelade, hvarigenom be
-
239
viljacles uppförande af det föreslagna högre pennin gebel oppe t å KrigsKollegii
Stat, dock utan tillökning i det förut 'varande spanmålsanslaget; och i
afseende å Wermlands FältJägareRegemente förklarades, att ingen förändring
i delta Regementes förut fastställda Stat skulle ega rum. Att, utan afseende
på dessa i grundlagenlig ordning och med grundlagenlig rätt tillkomna förordnanden,
betrakta den ifrågaslällda spanmålsförhöjningen såsom en brist i
Staterna, den der på annat sätt kunde fyllas, synes deremot utgöra en förvillelse,
hvartill Regeringsformen icke lemnar någon anledning. För öfrigt och
enär, å svarande sidan, uppmäksamhet äfven velat fästas derå, att dessa ökade
spanmålsanslag blifvit anvisade till utgående af Tredje liufvudtitelns besparingar,
hvilka dertill lemnade full tillgång, är å min sida nödigt att erinra, det
Rikets Ständers, i Deras förr åberopade skrifvelse af den 6 Oktober 1834, tillkännagifna
beslut, angående dispositionen af hufvudtitlarnes besparingar, hvilket
beslut, såsom förut är ådagaladt, i allmänhet bör iakttagas, således äfven
utgjort laga hinder emot besparingarnes å Tredje hufvudtiteln användande till
de ifrågaställa utgifter, hvilka man på ofvan förmälda sätt sökt tillägga egenskapen
af bestämda lönanslag pä Stat
Enligt
sådana grunder, hvilka måtte ådagalägga, att, vid ofvannämnda
tillfälle, Rikets Ständers konstitutionella rätt blifvit förbisedd, bör jag äfven
till laga påföljd förnya hvad tillförne emot dessa rådgifvande åtgärder är vordet
anmärkt.
7:de och 8 :de Punt er na.
Till stöd för anmärkningen emot Konungens Rådgifvares den 9 December
1836 gjorda tillstyrkanden, att, oaktadt Rikets Ständer vid näslförutgångna
Riksdagen vägrat bifall till de högre anslag, som skulle erfordras till aflöningar
dels för Konungens LifGardesRegementen, enligt de för dessa korpser
uppgjorda så kallade Interimsstater, och dels för H. K. H. KronPrinsens HussarRegemcnte,
en fortfarande tillämpning af Interimsstaterna för förstnämnda
Regemente ändock måtte ega rum, och den föreslagna tillökningen för Kronprinsens
HussarRegemente likaledes utgå, samt till bägge dessa föregifna behof
Tredje liufvudtitelns besparingar anlitas; har jag tillika åberopat Rikets Ständers
ofta omförmälda skrifvelse af den 6 Oktober 1834, innehållande under 4:de
punkten, ibland annat, Deras beslut, att hufvudtitlarnes besparingar dädanefter
icke hugo till några bestämda lönanslag på Stat användas.
Utan att egentligen lill bemötande upptaga de sålunda till stöd för anmärkningen
uppgifna grunder, anföras deremot i förklaringen åtskilliga andra
omständigheter, hvilka skulle visa behörigheten af anmärkta rådgifvande utgär
-
240
derna och hvilka af sådan anledning först påkalla min uppmärksamhet. Sålunda
säges det, att då Rikets Ständer, vid 1834 och 1835 årens Riksdag,
beslöto, att vid de EmbetsYerk och Korpser, hvilka sedan Riksdagen derförut
blifvit reglerade med högre aflöningsstater, än de af Rikets Ständer fastställda,
och af sådana förmåner kommit i åtnjutande, det högre aflöningsbeloppet fortfarande,
så länge tjensternas dåvarande innehafvare qvarslodo, linge tillgodonjutas
och skillnaden deremellan och den gamla Staten, såsom dittills skett,
utgå af de på hufvudtiteln uppkommande besparingar, meddelade Rikets Ständer
intet yttrande, huru i framtiden borde förhållas för den händelse, att de
högre löningsbeloppen, änskönt icke af Rikets Ständer på ordinarie Stat uppförda,
dock kunde finnas så nödvändiga, att de, intill dess sådant skedde och
så länge tillgängliga medel dertill förefunnos, borde utgå.
Det synes emedlertid uppenbart, att sedan Rikets Ständer prof val behofven
af de föreslagna högre aflöningarne och ej funnit skäl att bifalla desamma;
sedan De, egentligen med afseende å dessa högre, emellan Riksdagar
ne
tillkomna och på hufvudtitlarnes besparingar anvisade aflöningar, beslutat,
att nämnde besparingar dädanefter icke lingö till några bestämda lönanslag på
Stat användas; och sedan De, i sammanhang dermed, endast medgifvit, att
sådana högre aflöningsbelopp fortfarande, så länge tjensternas då varande innehafvare
qvarstodo, finge tillgodonjutas och såsom dittills utgå; allt detta på sätt
handlingarne ådagalägga och i anmärkningsmemorialet omständligen är anförclt;
hade derigenom Rikets Ständers mening i fråga om dessa högre löningsbelopp
och behofvet af deras fortfarande framdeles, d. v. s. sedermera och intill nästföljande
Riksdagen, då frågan åter kunde till pröfning förekomma, blifvit så
tydligen tillkännagifven, att något vidare yttrande af Dem i detta ämne icke
var af nöden och således ej heller skäligen kunnat förväntas.
Men i förklaringen åberopas äfven, det Rikets Ständer framställde den
underdåniga anhållan_, sorn icke skulle omförmälas i anmärkningsmemorialet,
att Kongl. Maj:t ville vai'a i nåder betänkt på en förändrad organisation af
dessa "Verk och Stater, så att förut varande tillgångar kunde blifva tillräckliga,
eller, om någon förhöjning vore af nöden, uppskjuta med definitiva fastställandet
till dess Rikets nästkommande Ständer blifvit i tillfälle alt af förslaget
taga kännedom samt yttra sig om anvisandet af den i anslaget erforderliga
tillökning. Och denna Rikets Ständers anhållan hade, vid rådslagen i de nu
anmärkte punkterna, efter ordalydelsen blifvit följd, då l:o, enligt StatsRåclsProtokollet
lör den 24 Januari 1835, i underdånighet tillstyrktes infordrande
af förslag till ny reglering af förrnärnnda Regementens Stater, begränsad inom
de befintliga tillgångarne, hvilket tillstyrkande ej heller vore af mig omför
-
241
mäldt, 2:o, sedan bifall härtill icke lemnades, utan frågorna gjordes beroende
endast af tillgång på Tredje hufvudtitelns besparingar, de nu anmärkta underdåniga
tillstyrkanden den 9 December 1836 afgåfvos, samt 3:o, enligt StatsRådsProtokollet
för den 13 Januari 1840, i underdånighet föreslogs, att, vid
då instundande Riksdagen, förnyad framställning måtte göras om de ökade
anslagen, hvilka, utgörande för GardesRegementena tillsammans 18,568 R:dr
27 sk. 6 r:st och för KronPrinseus HussarRegemente en föränderlig, till högst
1321 R:dr 39 sk. uppgående, summa, kunde betraktas såsom obetydliga, då
de med Tredje hufvudtitelns totalsumma jemnfördes.
Om den åberopade, i Rikets Ständers oftanämnda skrifvelse af den 6
Oktober 1834 framställda, anhållan uppfattas, såsom sig bör, icke serskildt,
utan i sammanhang med Deras i samma skrifvelse anmälda beslut rörande
besparingarnes disposition och de högre lönernas blott vilkorliga fortfarande
(på sätt den ock i anmärkningsmemorialets första punkt omförmäles), måtte
det finnas otvifvelaktig!, att Rikets Ständers afsigt med denna anhållan uti ett
ämne, som till vigtigaste delen på Deras slutliga pröfning berodde, icke rimligen
kunde vara att upphäfva eller till verkan förringa Deras nyss fattade
och i det föregående tillkännagifna beslut, utan fastmera dels att befordra dessas
verkställighet, genom en skeende förändrad organisation af de sedan förra
Riksdagen med högre aflöningsstater — dem Rikets Ständer icke bifallit —
reglerade Embetsverk och Korpser, ”så att förut varande tillgångar kunde
blifva tillräckliga,” hvilket hufvudsakligen afsågs och under tiden, i samma
mån embets- och tjenstemän afgingo, kunde och borde beredas, dels ock att
att ytterligare förvara Rikets Ständers grundlagenliga rätt att, derest någon
förhöjning blefve af nöden, ”taga kännedom af förslaget och yttra sig om anvisande
af den i anslaget erforderliga tillökning,” hvarföre Rikets Ständer begärde,
att definitiva fastställandet måtte till nästföljande Riksdagen uppskjutas.
Och detta definitiva fastställande åter afsåg egentligen sjelfva organisationen
af sådana EmbetsVerk och Korpser, men icke den dertill behöfliga tillökning
i anslag, hvilken det ostridigt tillhörde Rikets Ständer allena att definitivt
fastställa, örn den pröfvades nödig.
Emot denna, efter min tanka, riktiga uppfattning af Rikets Ständers
åberopade anhållan, kan, å min sida, destomindre medgifvas, att densamma,
om än iakttagen vid de den 24 Januari 1835 och den 13 Januari 1840 atgifna
rådslag, hvilka, såsom icke föremål för min talan, ej heller någotdera
behöft af mig omförmälas, äfven skulle hafva blifvit efter ordalydelsen följd
vid anmärkta tillfället den 9 December 1836, som af nämnde anhållan, utan
i bestämd motsägelse till Rikets Ständers på samma gång anmälda beslut, in
-
242
gen anledning kunnat hämtas alt tillstyrka Fortfarande af utgifter, hvilka Rikets
Ständer, genom dessa beslut, pröfvat böra icke vidare ega rum och i frågorna
hvarom således sjelfva besluten rätteligen måtte hafva bordt tjena till upplysning
och efterföljd.
Beträffande åter den i förklaringen ytterligare uppgifna omständighet,
såsom skäl för fortfarande af GardesRegementenas interimsstater, att nemligen
utgifternas begränsning inom ordinarie anslagen icke var möjlig utan förändring
af dessa Regementens organisation, hvilken, äfven i andra hänsenden betänklig,
ej heller skulle leda till åsyftad besparing, enär derigenom lika stora,
örn icke större, kostnader å andra håll, annan olägenhet oberäknad, skulle
förorsakas; så emedan denna omständighet, likasom de i samma syftning till
StatsRådsPrctokollet anförda och af Rikets Ständers Konstitutionsutskott redan
granskade skäl, angår detta ärende i finansielt hänseende, men icke inverkar
på ärendets mer eller mindre rättsenliga beskaffenhet; kan jag ej heller medgifva,
att något afseende å berörde omständighet må hafvas.
Då slutligen är anfördt, att, ehuru vid förutgångna Riksdagen (af åren
1828—1830) anmärkningsanledning aumältes emot dispositioner å Tredje hufvudtitelns
besparingar till betäckande af skillnaden emellan GardesRegementenas
interimsstater och de för dem å RiksStaten uppförda anslag, hvilka dispositioner
voro alldeles likartade med de nu åtalade, samma anmärkningsanledning
af dåvarande Konstitutionsutskott ogillades; kan dervid, ehuru öfverflödigt,
göras den erinran, att, utom det KonstitutionsUtskottets vid ena Riksdagen
förhandlingar icke utgöra reglor för det vid en efterföljande, förhållandena
vid uppgifna tillfället och vid det nu ifrågavarande voro i så måtto väsendtligen
skiljaktiga, som icke vid det förra, men vid det sednare, Rikets
Ständers ofvannämnda, just med anledning af det förut anmärkta förhållandet
och till förekommande deraf fattade, beslut tillkommit och kunde till stöd för
den framställda anmärkningen åberopas.
Af hvad förklaringen rörande denna fråga innehåller, återstår numera
det enda, emot grunderna för anmärkningen mera bestämdt riktade, anförande,
alt, genom anmärkta rådslaget den 9 December 1836, tillstyrktes fortfarande
tillämpning af GardesRegementenas interimsstater blott så länge Tredje
hufvudtitelns besparingar det medgåfvo, hvarigenom i sjelfva verket alla lönerna
bibehöllo beskaffenheten af ari'voden lills vidare, och, jemväl under enahanda
förutsättning af sådana tillgångar, Staten för Kronprinsens HussarRegemente
endast tills vidare.
I anledning häraf och då jag redan tror mig hafva visat, att dessa tillstyrkanden
icke kunna rättfärdigas genom de öfriga i förklaringen uppgifna
243
omständigheter, hvaribland den, sorn här ansetts vara af vigt, nemligen framställningen
af Rikets Ständer ofvanberörde anhållan och dess föregifna efterföljd,
icke ens blifvit nämnd i svaromålet å den likartade fråga, som i Irsta
anmärkningspunkten är afhandlad, kan jag destomindre underlåta att ytterligare
erinra om innehållet af Rikets Ständers oftaåberopade, i speciela förklaringen
icke vidrörda, beslut angående vägradt bifall till föreslagna lönförhöjningarne
och angående dispositionen af hufvudtitlarnes besparingar, jemte det
angående de högre lönebeloppens blott vilkorliga tillämpning, som, efter hvad
äfven är visadt, dessa beslut vid ifrågavarande tillfälle bordt iakttagas och i
stället blifvit åsidolemnade. Men under förutsättning, att här äfven ville göras
gällande de i början af förklaringen yttrade åsigter om förvaltning af Statens
medel, får jag tillika vördsamt åberopa de af mig här ofvan, i enlighet
med Regeringsformen, utvecklade allmänna grunder, till styrko för Rikets Ständers
beslutande rätt i dylika mål, äfvensom hvad i sammanhang dermed är
anfördt, för alt ådagalägga, det Rikets Ständer, med Deras beslut, att hufvudtitlarnes
besparingar icke fingo användas till några bestämda lönanslag på Slat,
afsett sådana händelser, sorn den nu anmärkta, dervid, genom rådgifvande
åtgärderna, alt de högre aflöningarnes fortfarande skulle bestämmas en gång
för alla och oberoende af andra omständigheter, än en möjligen yppande brist
å hufvudtitelns besparingstillgångar samt för öfrigt utan att ens, på sätt likväl
Statskontoret angående GardesRegementena föreslagit, aflöningsbeloppens delning
i löner och arfvoden linge ega ruin, dessa aflöningar i sjelfva verket och
så vidt, utan Rikets Ständers samtycke, kunnat ske, velat iklädas lika egenskaper,
som bestämda lönanslag på Stat vanligtvis åtfölja.
På grund af nu andragna och tillförne ä min sida uppgifna skäl, bör
jag fördenskull antaga såsom lagligen be visadt, att de vid tillfället den 9 December
1836 närvarande Herrar StatsRådsLedamöter, hvilka tillstyrkt fortfarande
Lills vidare af GardesRegementenas så kallade interimsstater och bibehållande
likaledes af ett högre lönanslag för KronPrinsens Hussar Regem ente, derigenom
handlat i strid mot Rikets Ständers förrberörde, vid nästförutgångna
Riksdagen fattade, beslut, och att således dessa tillstyrkanden, sä vidt de icke
inskränkt sig till tjensternas då varande innehafvare, åsyftat användande af
Rikets medel annorlunda än faststäldt blifvit, då likväl pligten bjudit att göra
föreställningar deremot samt anföra hvad Rikets Ständer derutinnan förordnat;
och denna uppenbara öfverträdelse af 65 §. Regeringsformen, hvarför ofvanbemälde
Herrar StatsRådsLedamöter blifva ansvarige, nödgas jag härmed ytterligare
åklaga.
244
9:de Punkten.
Angående anmärkningen emot den rådgifvande åtgärd, enligt hvilken,
den 15 December 1837, en ny Stat för LifBeväringsRegementet fastställdes
med förbättring i lönvilkoren för Regementets personal, att, under benämning
af arfvode och emot vissa vilkor, tills vidare utgå af Tredje hufvudtitelns besparingar,
är i förklaringen, jemte häntydning till förut yttrade åsigter om
Statsmedlens förvaltning, anfördt, att ifrågavarande lönanslag beviljades såsom
arfvoden tills vidare och med begränsning inom befintliga tillgångar; att de
följaktligen ej kunde anses såsom lönförmåner på ordinarie Stat, och att Rikets
Ständer, vid förutgångna Riksdagen, icke förnekat deras behöflighet, ehuru det
då gjorda förslag om öfverflyttning på allmänna IndragningsStaten af f. d. LifDrabantsKorpsens
i anslaget för LifBeväringsRegementet inbegripna aflöningssumma
icke bifölls.
Men jag har till stöd för anmärkningen uppgifvit icke blott Rikets Ständers
nyssnämnda beslut, som, ibland skälen till Deras vägran att bifalla förslaget,
tydligt nog utmärker, att en förbättrad reglering af LifBeväringsRegementets
Stat ej ansågs behöfligare, än att denna Stat ”i stadgad ordning
eller i man af den förra LifDrabantKorpsen tillhörande personals afgång kunde
gå i verkställighet,’" och att för öfrigt en ökad direkt Statsutgift ville förekommas,
utan äfven Rikets Ständers vid samma Riksdag meddelade, allmänna
förordnande, att de under hufvudtitlarne uppkommande besparingar dädanefter
icke lingö användas till några bestämda lönanslag på Stat. Att emedlertid
detta förordnande, ej mindre än det förstnämnda beslutet förtjenat uppmärksamhet
och rätteligen bordt iakttagas, är tillräckligen ådagalagdt genom
hvad jag här ofvan i allmänhet andragit i fråga om Rikets Ständers behörighet
att angående Statsregleringen lagstifta; hvilket allt jag ock nu vördsamt
åberopar.
Med tillämpning af begge dessa Rikets Ständers beslut och enär den af
Konungens Rådgifvare tillstyrkta lönförbättring, ehvad benämning densamma
än må tilläggas, ändock, såsom för visst ändamål och på en gång stadgad
samt till utgående å besparingarne anvisad, verkligen utgjort ett, ehuru utan
Rikets Ständers samtycke, på Stat bestämdt lönanslag, måste det äfven anses
vara fulleligen styrkt, att denna rådgifvande åtgärd beredt användande af Statens
medel annorlunda, än faststäldt blifvit; hvilket, såsom stridande emot
Regeringsformens 65 §., lägges de Herrar StatsRådsLedamöter till last, hvilka
i åtgärden deltagit.
10:d<?
245
10:de Punkten.
I afseende å anmärkningen dervid, att, genom Konungens Piådgifvares
tillstyrkanden den 16 Maj 1835 och den 5 Maj 1837, angående anvisningar
å Andra hufvudtitelns besparingar till fortfarande kostnader för VexelKontrollörsbefattningarne
i Stockholm och Götheborg, Rikets Ständers, vid Riksdagen
nästförut, i Deras skrifvelser af den 24 April och den 6 Oktober 1834 lemnade
föreskrifter om dispositionen af besparingarne blifvit åsidosatta och följaktligen,
emot 65 §. Regeringsformen, öfverträdda; finnes å svarande sidan
förklaradt, att då, på sätt StatsRådsProtokollet den 20 November 1834 utvisar,
frågan om upphörande af nyssnämnda befattningar uppskjöts, en nödvändig
följd deraf blef, att de YexelKontrollörerne tillagda lönförmåner, som allt
sedan år 1816 utgått af Andra hufvudtitelns besparingar och sålunda ej inneburo
någon ny eller tillökad anvisning å dessa besparingar, måste fortfarande
på samma sätt som dittills utbetalas; men denna, sedan år 1828 med 1,200
R:dr årligen utgående, kostnad nedsaltes år 1837 till endast 400 R:dr såsom
expenser.
Häremot och i öfverensstämmelse med anmärkningsmemorialets innehåll
nödgas jag erinra, att, om än uppskofvet med frågan om VexelKontrollörsbefattningarnes
upphörande gjorde ett fortsatt anslag för dessa befattningar
oundvikligt, hvarken af detta förhållande eller af anslagets utgående dittills af
Andra hufvudtitelns besparingar torde hafva följt nödvändigheten af anslagets
fortfarande anvisning å dessa så kallade besparingar; hvilket tvertom, vid
ifrågavarande tillfällen, serdeles det förstnämnda af år 1835, borde synas
destomera betänkligt, som Rikets Ständer emedlertid hade, uti Deras skrifvelse
den 24 April 1834, jemte förnyad framställning om VexelKontrollörsbefattningarnes
upphörande, anhållit, att, om dessa befattningar vidare bibehöllos,
de derför utgående arfvoden icke måtte å Andra hufvudtitelns besparingar
anordnas, och i StatsKontorets vid tillfället föredragna skrifvelse, med förfrågan,
om och huruledes VexelKontrollörsarfvodena skulle fortfarande utgå, tillika
anmäl tes, att de utbetalningar på Andra hufvudtitelns hesparingai’, sorn intill
1832 års slut egt rum, öfverstigit tillgångarne, och att anledning ej vöre,
att denna tillgång sedermera blifvit mera tillräcklig; samt för öfrigt af Rikets
Ständers skrifvelse den 6 Oktober 1834 kunde inhämtas Deras beslut, att
hufvudtiLlarnes besparingar dädanefter ej fingo användas till några bestämda lönanslag
på Stat. Men då icke destomindre ofvannämnda omkostnaders fortfarande
anvisning på Andra hufvudtitelns besparingar tillstyrktes, lärer ock svårligen
32
246
kunna bestridas, att sådana tillstyrkanden, de må hafva afsett större eller mindre
utgiftsbelopp, varit oförenliga med Rikets Ständers nyssberörde föreskrifter
samt derjemte åsidosatt den vigtiga omständigheten, att ingen tillgång,
utan verklig brist, å Andra hufvudtiteln förefanns. Om och huruledes andra
utvägar till dessa utgifters bestridande kunde beredas, synes deremot icke hafva
kommit i öfvervägande; men att sådana utvägar alldeles saknats, är nu ej
heller uppgifvet, än mindre styrkt.
Enligt dessa åsigter kan jag icke undgå att oförändradt fullfölja anmärkningen
i denna punkt, såsom den blifvit i mitt förra memorial omständligen
framställd.
11 :de Punkten.
Anmärkningen emot den rådgifvande åtgärd, i följd af hvilken, den
23 Januari 1836, beviljades ifrån Nionde hufvudtiteln ett lånunderstöd af
5,000 R:dr Banko för iståndsättande af Häradshöfdingebostället Alleqvia på
Gottland, bemötes i förklaringen med en framställning om behof vet af detta
lånunderstöd, hvilket, efter hvad slutligen säges, kunde anses hafva främjat
ett allmänt nyttigt, för Hufvudtiteln icke främmande ändamål, så vida derunder
iståndsättande af ett till åbyggnad och jordens bruk alldeles förstörd t
liäradshöfdingeboställe skäligen borde begripas.
Men härmed lärer anmärkningen ej vara vederlagd. Nionde hufvudtitelns
anslag är, med uteslutande af andra ändamål, endast bestämdt för åkerbrukets
„ handelns och näringarnes befrämjande , derunder dock ingalunda
måtte kunna begripas den eljest obestridliga fördelen för innevånare i ett härad
och för rättssökande i allmänhet, att, såsom här i fråga kommit, tingshus
må byggas och liäradshöfdingeboställe, der det finnes, iståndsättas, så att
det kan bebos af Domaren, hvilken för öfrigt ensam har nyttan af bostället
och dess brukande. Endast i sistberörda hänseende synes ett bidrag eller
lånunderstöd från nämnde hufvudtitel vara ett för densamma icke alldeles
främmande ändamål. Men utom det att, i förevarande fall, på sätt handlingarnc
visa, blott en del af understödet erfordrades för boställets jordbruk och
häfd, kan härvid den tillförne gjorda, i förklaringen ej bestridda, erinran förnyas,
att sådana behof, der endast boställshafvares enskilda nytta kommit i
beräkning, icke blifvit afsedda vid regleringen af Nionde hufvudtiteln, så vida
otvifvelaktigt alla utgifter å denna titel måste åsyfta företag, som äro allmänt
nyttiga; äfvensom det torde förtjena uppmärksamhet, att StatsKontoret, uti
dess afgifna utlåtande, i första rummet föreslagit lånbeloppets anvisning å de
under åttonde hufvudtiteln uppförda Extra utgiftsmedel. För öfrigt och då
247
det tillstyrkta lånunderstödet blifvit, utan någon derför ställd borgen, lemnadt,
lärer föi-st i en framtid upplysas, huruvida detta kunnat ske, ”utan att Staten
derigenom kommer att någon egentlig utgift vidkännas.”
Emedlertid bör jag nu fortfarande anse de i rådslaget härom deltagande
Herrar StatsRådsLedamöter dervid hafva, emot 65 §. Regeringsformen, tillstyrkt
användande af Rikets medel annorlunda, än faststäldt blifvit.
12:te Punkten.
Uppå anmärkningen emot de Konungens Rådgifvare, hvilka den 1 September
1837 tillstyrkt, att, med anledning af hvad, genom Kongl. Brefven den
22 April och 30 September 1830 samt den 23 Juli 1831, blifvit förordnad!
till beredande af postportofrihet för Kongl. Maj:ts Beskickningar vid främmande
hof, de ibland dessa Beskickningar, hvilka, i anseende till främmande länders
postförfattningar, icke kunnat tillgodonjuta en sådan frihet, måtte för utbetald
postporto erhålla ersättning af pöstmedlen, är i förklaringen svaradt,
att delta tillstyrkande innebar blott en tillämpning af Kongl. Maj:ts omförmälda
i ämnet fattade beslut, emot rådgifvande åtgärderna hvarvid anmärkning
af Konstitutionsutskottet vid derpåföljda Riksdagen ej skett; och att för öfrigt
Statens Embetsv erk, äfvensom flera serskilda embetsman, utan afseende å de
för dem anvisade lönanslag eller expensmedel, njöto portofrihet för deras brefvexling
i embetsärenden, hvilken frihet för dem, som hade brefvexling på
utrikes orter, skulle sträcka sig till både afgående och ankommande bref, hvarför
kostnaden af postmedlen godtgjordes.
Härvid får jag vördsamt erinra, att de rådgifvande åtgärder, som föregått
Kongl. Maj:ts högstberörde, åren 1830 och 1831 fattade beslut, hvarken
äro bekanta eller, om de än voro det, utgöra föremål för min granskning: att
behörigheten af äldre besluts tillämpning under en sednare tid esomoftast kan
vara tvifvelsmål underkastadt, helst då emedlertid förändrade förhållanden inträffat:
att frågans anmälan och behandling år 1837 nogsamt antydt behofvet
i allmänhet af nya förfoganden, hvilka tillförne blott i afseende å en af de
utrikes Beskickningarne, enligt Kongl. Brefvet af år 1831, egt rum, men
hvarom icke förmäles i de äldre besluten af år 1830: att anmärkta tillstyrkande
åtgärden således innebar icke blott en tillämpning af förra besluten,
utan en åt desamma gifven utsträckning, så vidt dervid afsågs den del af
postportoafgifterna, som icke kunnat genom den, enligt 1830 års beslut, tillåtna
frankering å Svenska Postkontoren i Greifswald och Hamburg betäekas,
och att för öfrigt uppgiften om andra EmbetsVerks och serskilda embetsmäns
postportofrihet vid utrikes brefvexling i embetsärenden ingalunda, åtminstone
248
af Domstolarnes och min egen i detta hänseende för värf vade erfarenhet, bekräftas.
Vid dessa omständigheter och då, såsom förut är anmärkt, MinisterStaten,
för hvilken serskildt anslag af Rikets Ständer är gjordt, icke måtte
kunna anses, för det nu uppgifna behofvet, ega något anspråk på de af Rikets
Ständer vid 1834 och 1835 årens Riksdag uttryckligen Postverket förbehållna
och företrädesvis till sjelfva Postinrättningens förbättrande anvisade medel,
bör jag äfven, till laga påföljd, antaga såsom ådagalagdt, att de vid ofvannämnde
tillfälle närvarande Herrar StatsRådsLedamöter medelst deras rådgifvande
åtgärd, emot 65 §. Regeringsformen, tillstyrkt medels användande till
andra ändamål, än Rikets Ständer fastställt.
13:4c Punkten.
I svaromålet å de tvänne serskilda anmärkningar, som, med stöd af 77
och 65 §§. Regeringsformen, blifvit gjorda emot Konungens Rådgifvares tillstyrkande
den 16 Maj 1835, angående dels försäljning af åtskilliga till Carl
Gustafs Stads Gevärsfaktori hörande hus och lägenheter, dels användande af
en del utaf Rikets Ständers vid förutgångna Riksdagen gifna anslag för gevärs
tillverkning, till förändring och utvidgning af samma faktori, förekommer, i
förra hänseendet, den framställning, att med de i Regeringsformens 77 §. omförmälda
Kronans egendomar skulle förstås endast sådana, af hvilka Kronan
droge skatt, ränta eller inkomst, hvarföre de ock uti 5 §. af AnsvarighetsLagen
för Konungens Rådgifvare kallades gemensamt Kronans domäner, men
icke sådana, hvilka till gagn och nytta för någon serskild inrättning finnas till
Konungens disposition under en bestämd hufvudtitel och således upphört att
vara domäner, såsom förhållandet vöre med de ifrågavarande lägenheterna,
hvilkas försäljning tillstyrktes emot köpesummans användande just till förbättringar
vid den inrättning, hvartill de hörde.
En sådan, till sina följder nog vådlig, tolkning af åberopade grundlagsstadgandet
kan deremot å min sida icke antagas, emedan den synes oförenlig
med sjelfva stadgandets ordalydelse, hvilken åter ej lärer kunna genom någon
annan författning förändras eller förklaras. Regeringsformens 77 §. måtte nemligen,
just genom det deri, efter uppräkning af Kronans betydligare egendomar;,
tillagda allmänna uttrycket: Kronans öfriga lägenheter, lika tydligt
som bestämdt utmärka, att icke någon henne tillhörig lägenhet_, af hvad
namn och beskaffenhet den vara må, blifvit undantagen ifrån förbudet emot
försäljning eller afhändande annorledes, utan Rikets Ständers samtycke, och
att detta förbud således gäller kronans alla så beskaffade tillhörigheter, icke
249
blott dem, af hvilka hon sjelf dräger inkomsten, utan äfven de till boställen
eller andra allmänna behof upplåtna, helst dessa ändock bibehålla deras krononatur.
Denna mening synes jemväl ytterligare bekräftad i det följande af
samma §., der det heter, att ”de (kronans egendomar) skola förvaltas efter de
grunder Rikets Ständer derom föreskrifva,” och der slutligen serskildt nämnas
de förhållanden, under hvilka en friare dispositionsrätt må ega rum. Men då
ibland dessa förhållanden ej antydes något, som afser lägenheter, hvilka finnas
till Konungens disposition, under en bestämd hufvudtitel, ställda; följer ock
deraf oemotsägligen, att sådana lägenheter, detta oaktadt, likasom de åt embets-
och tjenstemän upplåtna boställen och annan till allmänna behof anslagen
kronoegendom, äfven äro oförryckt qvar i kronans ego och således väl må
för deras afsedda ändamål förvaltas, men icke kunna, till större eller mindre
del, utan Rikets Ständers samtycke, försäljas eller på annat sätt Kronan afhändas.
Sådant måtte förhållandet vara med de ifrågaställda, till Gevärsfaktoriet
hörande, hus och lägenheter, hvilka, vid faktoriegendomen fästade på samma
sätt, som derunder lydande qvarn samt åker och ängsmark, naturligen äfven
böra anses af samma egenskap, som de sistnämnda, ehuru inkomsten af
dessa, såsom för faktoriet ej beliöfliga, till Statsverket ingått; hvadan någon
skiljaktighet emellan de förra och de sednare, i fråga om försäljning eller afliändande
annorledes, icke kan förefmnas.
Härmed tror jag mig hafva ådagalagt, att de i detta mål deltagande
Herrar StatsRådsLedamöter öfverträdt Regeringsformens åberopade 77 §., då
de tillstyrkt afsöndring ifrån Kronan af förrberörde lägenheter, de der, enligt
hvad genom försäljningen utrönt blifvit, innehafva det betydliga värdet af
17,793 R:dr 24 sk. 5 r:st. Och enär detta tillstyrkande ej heller kan rättfärdigas
derigenom, att den för lägenheterna influtna köpeskilling är vorden till
Gevärsfaktoriets förbättring använd, bör jag således anmärkningen i denna del
vördsamt fullfölja.
Hvad åter angår anslagets för Gevärstillverkning användande till nyssnämnda
behof; får jag, i anledning af de i förklaringen härom framställda
frågor, vördsamt erinra, att, ehuru visserligen af en hvar inses, att gevär icke
kunna tillverkas utan machiner och hus, det ändock kan med fog påstås, att
anskaffande eller tillverkning af de förra är något helt annat, än anskaffande
och uppförande af de sednare: att, då behofvet i sistnämnda hänseende vanligtvis
erfordrar betydliga kostnader, det tvifvelsutan alltid ansetts nödigt, att
detta behof, när det förefunnits, blifvit serskildt uppgifvet, men icke inbegripet
i det för anskaffande eller tillverkning af sjelfva Gevären beräknade
anslag, hvilket ock synes destomera tillbörligt, som pröfningen af hvarje behof
250
på Rikets Ständer ankommer: att, såsom tillförne är anmärkt, förhandlingarne
vid 1834 och 1835 årens Riksdag icke gifva någon anledning dertill, att ett
sådant behof ingått i beräkningen vid det anslag af 300,000 R:dr, sorn för
tillverkning af 15,000 gevär, genom Kongl. Maj:ts Pi’oposition äskades, eller
uti det, för anskaffande af 9,000 gevär, i förhållande derefter nedsatta anslag
af 180,000 R:dr, som Rikets Ständer beviljade: att, efter hvad StatsRådsProtokollet
för ofvan förstnämnde dag upplyser, den summa af 32,156 R:dr 43
sk. 1 r:st., som af berörde anslag tillstyrktes till användande på sätt ofvan förmäldt
är, endast utgjorde ett temporärt öfverskott, tillkommet derigenom, att,
enligt tillika gjordt tillstyrkande, den emot anslaget beräknade gevärstillverkningen
i samma mån skulle under de påföljde åren minskas: att emedlertid,
då ett anslag göres med något serskildt eller uttryckligt vilkor, såsom t. ex.
att anskaffa gevär, icke tili obestämdt antal, utan till ett visst emot anslaget
beräknadt, detta vilkor synes böra först iakttagas, men dess uppfyllande åtminstone
icke göras omöjligt derigenom, att någon del af anslaget annorlunda disponeras;
och att, vid dessa omständigheter, äfven måtte kunna sägas, det en
sådan disposition, om än i och för sig sjelf nyttig, likväl frångått anslagets
ändamål, nemligen sjelfva materielen, som skulle frambringas, men icke blifvit
frambragt.
I följd häraf kan jag ej heller underlåta att förnya min i förra memorialet
gjorda anmärkning emot Herrar StatsRådsLedamöters tillstyrkande i denna
del, hvarmedelst sistnämnda summa af anslaget för gevärstillverkning blifvit
till annat ändamål, än det fastställda, använd och sålunda öfverträdelse af
Regeringsformens 65 §. beredd.
14:de Punkten.
För att vederlägga anmärkningen i afseende å de, enligt dels StatsRådsProtokollen
den 5 Augusti och den 19 December 1835 samt den 13 Juli 1836,
dels Kongl. Regeringens den 14 Maj 1839, fattade beslut, till följd hvaraf medel
ifrån anslaget för publika byggnaders i Stockholm reparation och underhåll
blifvit anvisade till reparation och nybyggnad vid Konungens LifGardes till
häst kasern, uppgifves i förklaringen, att denna kasernbyggnad, allt ifrån dess
fullbordan, varit räknad bland Kronans publika hus i hufvudstaden, hvarföre
ock kostnaderna för dess reparation allt sedan år 1817 utgått af ofvannämnda
anslag, utan att någon erinran deremot egt rum förr än af Rikets Ständers
Revisorer år 1832, hvilken erinran likväl vid påföljde Riksdagen lemnades
utan afseende; något förbehåll, att af samma anslag sådana kostnader icke vidare
finge bestridas, hade Rikets Ständer sedermera ej heller gjort, men vid
251
1834 och 1835 årens Riksdag i detta hänseende framställt endast en anhållan,
dock utan att anvisa andra medel att i stället användas; och om denna
anhållan bifallits, hade kasernbyggnaden således, till allmän skada, kommit
att förfalla.
Det är nu icke fråga om, huruledes eller af hvilka medel omförmälda
kasernbyggnads underhåll tillförne blifvit bekostadt, emedan sådant ej kan
hafva skett utan Rikets Ständers bifall eller åtminstone begifvanden. Att
emedlertid kasernens egenskap af Kronans hus icke måtte utgöra tillräckligt
skäl för den tanka, att underhållet finge bestridas af det för publika byggnader
i Stockholm beviljade anslag, torde med säkerhet kunna slutas deraf, att
öfriga härvarande kasernbyggnader, ehuru dessa äfven äro Kronans hus, aldrig
undfått någon del af samma anslag, utan underhållas af andra dertill anvisade
medel, såsom exempel hvarå kan anföras, att en å Svea LifGardes kasern nödig
ansedd större reparation, åren 1825—1829, blifvit bekostad dels af anslaget
till oförutsedda militära utgifter och dels af tredje hufvudtitelns besparingar.
Af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 12 December 1827, om befrielse
tills vidare för LifGardet till häst att kostnaden för underhållet af dess
kasern bestrida, måtte ej heller den slutföljd vilja dragas, att ett sådant underhåll,
vid förefallande tillfällen, allt framgent skulle af förstberörde anslag
utgå, oaktadt Rikets Ständer under tiden annorlunda om anslagets disposition
sig yttrat.
Men det är ett så beskaffadt yttrande, som å min sida blifvit till stöd
för ifrågavarande anmärkning åberopadt, nemligen Rikets Ständers skrifvelse
af den 15 December 1834, hvaruti De, med anledning af en förut gjord disposition
af meranämnde anslag för verkställd nybyggnad vid LifGardets till
häst kasern och jemte förmälan, att utgiften icke syntes vara af beskaffenhet
att hafva bordt påföras detta anslag, derföre äfven anhållit, att detsamma dädanefter
icke mätte till kaserners nybyggnad eller underhåll disponeras. Med
ytterligare åberopande häraf, och så vida det icke kan ifrågasättas, utan fastmera
synes ©tvifvelaktigt, att, såsom jag förut uppgifvit, Rikets Ständers oinförmälda
anhållan haft afseende å dispositionen af de till vissa ändamål anordnade
medel samt följaktligen angått ett ämne, deri Rikets Ständers yttrande,
vid jemförelse af 57, 64 och 65 §§. Regeringsformen, bordt tjena till
efterrättelse, hvilket likväl icke iakttagits vid ofvan anmärkta tillfällen, åren
1835, 1836 och 1839, då anvisningar å förrberörde anslag till kostnader för
nybyggnad och reparation vid LifGardets till häst kasern blifvit beredda; men
såsom giltig anledning dertill ej heller måtte kunna gälla, att andra tillgångar
till sådana kostnaders bestridande saknats; är jag således föranlåten att nu,
252
till laga påföljd, anse de Herrar StatsRådsLedamöter, liv ilka, vid dessa tillfällen
eller vid någotdera af dera, antingen genom tillstyrkande eller såsom sjelfva
beslutande, biträdt de i nyssnämnde afseende vidtagna åtgärder, dervid
hafva handlat i strid emot Regeringsformens 65 §., som bjuder, att Statens
medel icke skola användas annorlunda, än Rikets Ständer fastställt.
15:de Punkten.
Till bemötande af hvad anmärkt blifvit emot Kongl. Regeringens den
15 Maj 1839 fattade beslut, enligt hvilket kostnaden till en förändrad inredning
af Kongl. Thealerns Salong skulle anvisas å anslaget för publika byggnader
i hufvdstaden, anföres i förklaringen, att det så kallade byggnadsanslaget
icke vore anvisadt endast för de publika husens yttre underhåll, men att äfven
deras inredning och inre reparation måste af detta anslag bekostas, med
undantag blott i viss mån för de lägenheter, som äro till boställen upplåtna;
samt att för öfrigt byggnadsanslaget tillförne alltid, utan anmärkning, varit
i afseende å Operahuset användt, och jemväl vid ett tillfälle å 1831 i lika
beskaffadt fall, som det nu anmärkta.
Ehuru jag ej anser mig tillständigt att meddela något yttrande öfver
förhållanden, som tillförne egt rum, kan jag likväl icke medgifva den tillämpning
af desamma, som skulle derigenom behörigheten af nu anmärkta åtgärd
vara ådagalagd. Att byggnadsanslaget må kunna anvisas till publika husens
både yttre och inre underhåll är deremot å min sida icke ifrågasatt. Men
det är af mig anmärkt och äfven styrkt, att den förändrade inredning af
Theaterns Salong, för hvars bekostande anvisning å byggnadsanslaget skedde,
hufvudsakligen åsyftade en större inkomst för Theatern; hvarföre och då en
så beskaffad förändring icke torde kunna hänföras till husets underhäll,
men det så kallade byggnadsanslaget endast blifvit till underhållet af publika
byggnaderna anordnadt, jag ej heller kan undgå att fullfölja den anmärkning
vid ofvan berörde åtgärd, som i mitt förra memorial, emot de der nämnde
Herrar Ledamöter af Kongl. Regeringen och bägge vid tillfället närvarande
Herrar tillförordnade Statssekreterare, är vorden framställd.
16;de Punkten.
Beträffande slutligen anmärkningen emot de Herrar Ledamöter af Konungens
StatsRåd, hvilka den 29 November 1839 tillstyrkt, att Herr StatsRådet
och vice Amiralen, Friherre Lagerbjelke måtte tillåtas att, för den tid,
han aftjenade begrafningshjelp å StatsRådslönen, få, jemte sin innehafde Kontre
Amiralslön
-
253
Amiralslön på Stat, af besparingarne å Riksstatens fjerde hufvudlitel uppbära
den fyllnad i vice Amiralslön med tjenstgöringspenningar, som lian förut, i
egenskap af Befälhafvande Amiral i Carlskrona, åtnjutit; så erkännes väl nu,
likasom uti StatsRådet, att Herr Friherre Lagerbjelke icke hade någon laglig
rätt lill en sådan förmån; men det kunde ändock icke inses emot hvilka Rikets
Lagar denna rådgifvande åtgärd stridde; här vore fråga blott om de så kallade
Nådårsförfattningarne, från hvilkas reglementariska föreskrifter undantag flera
gånger egt rum i serskilda, fastän icke med förevarande fullkomligen likartade
fall; och enär Konungen hade obestridlig rätt att, på förekomna skäl och
omständigheter, göra undantag från speciela författningar, måtte äfven StatsRådets
rätt, att sådant tillstyrka eller afstyrka, vara obestridlig.
Med åberopande af ofvanbemälde Herrar StatsRådsLedamöters förklarande,
att Herr Friherre Lagerbjelke icke hade någon laglig rätt till den förmån,
hvilken icke destomindre af dem tillstyrktes, men af StatsRådets öfrige vid
tillfället närvarande Herrar Ledamöter af styrktes, är uti mitt förra memorial
anmärkt, att tillstyrkande åtgärden innefattade en erkänd öfverträdelse af
Rikets Lagar, angående embets och Ijenstemäns aflöning under det den så
kallade begrafningshjelpen aftjenas. Något tvifvelsmål synes alltså icke kunna
uppstå om hvilka Lagar här åsyftades, så vida under denna allmänna benämning
naturligen måste kunna begripas alla Påbud och Författningar, hvarigenom
ej mindre medborgares i allmänhet, än embets och tjenstemäns lagliga rättigheter
bestämmas. De ifrågavarande elier så kallade Nådårsförfattningarne,
hvilka härleda sig ifrån äldre tider och tillkommit i öfverensstämmelse med
då gällande Statsskick, innehålla i sina reglementariska föreskrifter vigtiga stadganden
i afseende å dessa sistnämndes rätt att tillgodonjuta de med innehafvande
embeten eller tjenster förenade lönförmåner. De synas emedlertid ostridigt
ega ett nära sammanhang med den, enligt nu gällande Grundlag, Rikets
Ständer tillhörande reglering af embets- och tjenstemäns aflöning jemte hvad
dertill hörer, dels emedan de egentligen angå samma ämnen och föremål, sorn
vid nämnde reglering afses, dels ock emedan på denna reglering i flera delar
kan bero, om och huruvida de förra böra tillämpas. I följd häraf och om
man å ena sidan antager, att de icke kunna af Lagstiftande makten, till inskränkning
i de rättigheter, hvilka genom desamma äro embets och tjenstemän
tillförsäkrade, ändras eller upphäfvas med retroaktiv verken, d. v. s. till efterrättelse
för deni, som då redan i Rikets tjenst ingått, utan sådana förändringar
först blifva gällande i afseende å dem, hvilka sedermera i tjenst inträda,
måtte man äfven, å andra sidan, medgifva, att dessa Författningar icke utan
33
254
bifall af den Statsmakt, åt hvilken Statsverkets reglering i allmänhet är uppdragen,
kunna förändras till förmån för embets och tjenstemän, vare sig i
allmänhet eller blott för vissa fall. Den i förklaringen yttrade allmänna sats,
att i annan ordning undantag ifrån speciela författningar finge göras, måtte
fördenskull å de ifrågavarande icke ega tillämpning. Yid sådana omständigheter,
hvarå de fleste Herrar Ledamöter af StatsRådet, hvilka afstyrkt den af
Herr Friherre Lagerbjelke sökta förmån, tvifvelsutan haft afseende, kan jag ej
heller underlåta att betrakta den tillstyrkande åtgärden såsom en erkänd öfverträdelse
af hvad Rikets Lagar rörande detta ämne till iakttagande stadga.
I anledning af min anmärkning dervid, att, genom denna rådgifvande
åtgärd, 62 och 64 §§. Regeringsformen äfven blifvit öfverträdda, enär den åt
Herr Friherre Lagerbjelke tillstyrkta aflöningsförmån föreslagits till anordning
å fjerde hufvudtiteln, invändes i förklaringen, att anvisning på denna hufvudtitel
för en StatsRådsLedamot, som dock fortfor att vara Amiral och sålunda
tillhörande Flottan, icke vore för titeln främmande. Men om det icke kan
bestridas, att Herr Friherre Lagerbjelkes serskilda aflöning afsåg, icke hans
egenskap af Amiralsperson, utan det nya embete han tillträdde; att detta embete
hvarken med Amiralsembetet eller med de för fjerde hufvudtitelns anslag
åsyftade ändamål har någon gemenskap; och att bemälde Herr Friherre, som
lagligen egde att bibehålla sitt förut innehafda KontreAmiralsembete jemte
dermed åtföljande lön, deremot icke var lagligen berättigad att fortfarande tillgodonjuta
den serskilda aflöning, utöfver Stat, som han dittills innehaft i egenskap
af Befälhafvande Amiral i Carlskrona, men hvilken, då han lemnat denna
befattning, äfven skolat upphöra, så torde detta tillräckligen ådagalägga behörigheten
af min anmärkning i denna del; hvarföre den härmed vördsamt
fullföljes och anmärkta öfverträdelsen äfven under Regeringsformens 65 §.
hänföres.
Sedan jag, på detta sätt, genomgått och till bemötande upptagit hvad
förklaringen i denna sak innehåller, och derunder äfven egt tillfälle att min
talan vidare utveckla, allt detta i öfverensstämmelse med de af Rikets Ständers
Konstitutionsutskott, till stöd för anmärkningsfrågorna, uppgifna grunder,
samt härvid befunnits, att dessa icke blifvit i något fall genom svaromålet
vederlagda, och att således de i mitt förra memorial anförda anmärkningar
utan förändring qvarstå; åligger det mig nu att göra den slutliga tillämpning
af detta förhållande, som i Grundlagarna bestämmes. Och emedan, såsom här
ofvan utredt är, de dels inför Konungen i StatsRådet afgifna rådslag, dels uti
255
Kongl. Regeringen yttrade meningar angående de mål, och vid alla de tillfällen,
hvilka, uti serskilda punkterna af mitt förra memorial, finnas uppgifna
och såsom föremål för åtal anmärkta, måste anses innefatta åsidosättande eller
öfverträdelse af hvad Regeringsformens 65 §. till iakttagande föreskrifver; såsom
ock det under 13:de punkten anmärkta rådslag tillika finnes stridande
emot 77 §. samma Grundlag, samt genom det i 16:de punkten omförmälda
tillstyrkande andra Lagar jemväl blifvit öfverträdda; föranlåtes jag vördsamt
påstå, att samtlige Herrar före detta och ännu varande StatsRådsLedamöter
samt ibland de förstnämnde äfven Herrar f. d. Statssekreterare och t. f. Föredragande,
hvilka i denna sak äro svarande, måtte, för deras deltagande i sådana
rådslag och yttranden, anses och dömas enligt 5 och 10 §§. af den för
Konungens Rådgifvare fastställda AnsvarighetsLag den 10 Februari 1810; i
sammanhang hvarmed och då bifogade handlingar ådagalägga, att, i likhet med
sådana rådslag och yttranden, verkställighetsåtgärder genom Kongl. Majrts derom
meddelade förordnanden följt, jag vördsamt yrkar, att Svaranderne måtte,
i mån af hvarderas deltagande i dessa åtgärder, förklaras skyldige att ersätta
hvad sålunda af Statens medel utgått eller blifvit användt.
Stockholm den 30 Augusti 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. F. Vördsamt Memorial.
Uti den sak, hvilken, hos Höga RiksRätten anhängig i följd af min, å Embetes
vägnar, gjorda ansökning Lit. F., blifvit vidare utförd genom det af mig
redan inlemnade anmärkningsmemorial, afhandlas, under trenne serskilda punkter,
de af Rikets Höglofl. Ständers Konstitutionsutskott, vid sistförlidna Riksdag,
till åtal förvisla, serdeles vigtiga ärenden, angående hvilka, enligt Utskottets
tanka, åtskillige Herrar Ledamöters af Hans Majit Konungens StatsRåd
vidtagna embetsåtgärder befunnits stridande emot Regeringsformens 76 §. och
i vissa delar äfven emot 64 och 58 §§. Efter granskning af de å svarande
sidan häröfver inkomna förklaringar, med hvad ytterligare angående 3:dje anmärkningspunkten
vid det inför Höga RiksRätten hållna förhör blifvit utredt,
är jag nu i tillfälle att afgifva det slutliga yttrande i denna sak, som med
256
KonstitutionsUtskottets, till stöd för anmärkningen i hvarje punkt åberopade,
grunder öfvcrensstännner.
Beträffande i:sta punkten, sorn innefattar åtal emot de Konungens Rådgifvare,
hvilka dels tillstyrkt beviljande af ett i 25 år fortfarande anslag af
60,000 R:dr årligen ifrån Handels och sjöfartsfonden för ombyggnad af
Trollhätte Kanal och Slussverk, dels ock, vid serskilda tillfällen, föreslagit
bemyndigande för KonvoyKominissariatet att meddela accepter till betalning
af det för utförande af nämnde arbete bildade Bolags anvisningar å beviljade '
anslaget för hela tiden; bör jag väl, till exr början, fästa uppmärksamhet derå,
att uti svaroskriften, vid uppgift af de Herrar StatsRådsLedamöter, hvilka
åberopa förklaringen i denna punkt, H. E. Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelms
namn saknas. Men sådant oaktadt och då, efter hvad StatsRådsProtokollen
angående omförmälda ärende upplysa, Hans Excellens vid flera tillfällen
deltagit i rådslagen derom, hvarför äfven emot honom åtal föres, anser jag
mig kunna för otvifvelaktigt antaga, att H. E. Herr Grefven och StatsRådet,
som slutligen, jemte öfriga till Höga RiksRätten inkallade Herrar StatsRådsLedamöter,
undertecknat svaroskriften, biträder den förklaring, sorn i förevarande
punkt är afgifven.
I denna förklaring har emot åtalet blifvit anfördt, att den lära, som,
under åberopande af KonstitutionsUtskottets föreskrifter, skulle vara i amnärkningsmemorialet
framställd, att nemligen ”beslut om anslag af allmänna medel
icke kunde vara ovilkor/igt för längre tid än till nästpäfoljande Riksdag,
” vore lika ny, som den vore förderflig för samhällets bestånd och förkofran,
utom det att den äfven stöde i strid med hvad Rikets Ständer vid
åtskilliga tillfällen beslutat: att det vore besynnerligt, om Rikets Ständer skulle,
i afseende på medel, som af dem disponeras, hafva vidsträcktare rätt, än
Konungen för de medel, sorn stå under Dess disposition: att, hvad anginge
den anmärkta anvisningen å Handels och sjöfartsfonden, Kongl. Maj:t, sedan
längre tid tillbaka och äfven efter antagandet af 1809 års Regeringsform, egt
fri dispositionsrätt öfver denna, under de i 3 §. Ansvarighetslagen uppräknade
afgifter inbegripna, fond, eller KonvoyKassan, såsom den förut benämndes,
hvilken dispositionsrätt äfven vid flera tillfällen blifvit af Kongl. Maj:t utöfvad,
utan att någon anmärkning deremot från Rikets Ständers sida skall skett; samt
alt Kongl. Maj:ts dispositionsrätt öfver förrberörde fond jemväl blifvit af Rikets
Ständer uttryckligen erkänd uti Deras serskilda underdåniga skrifvelser
den 13 och 23 Februari 1835, uti hvilken sednare skrifvelse, sorn angick bidrag
af Staten för att bringa Trollhätte Kanal och Slussverk till lika dimen
-
257
sioner med dem, Götha Kanal eger, någon inskränkning till belopp eller tid
icke skall blifvit ifrågasatt.
Häremot får jag vördsamt erinra, att en lära i den allmänna syftning,
förklaringen antyder, icke blifvit framställd af Konstitutionsutskottet och ej
heller återfinnes i anmärkningsmemorialet, som, i anledning af rådgifvande
åtgärden den 25 Augusti 1837, då ett i 25 år fortfarande anslag af Handels
och sjöfartsfonden för ofvannämnda ändamål tillstyrktes, uppfattar den sats,
att, i anseende till egenskapen af denna fond och rättigheten att derom disponera,
en å dess vägnar af Regeringen ensam ingången förbindelse endast för
tiden till nästinfallande Riksdag kan vara ovilkorlig; och denna sats eller lära,
hvilken icke förnekar, utan fastmera förutsätter, att en sådan disposition för
längre tid kan ega rum, om nemligen dervid iakttages den ordning, gällande
Grundlagar föreskrifva, befiunes hvarken ny eller för vårt närvarande Statsskick
främmande.
Enligt 1 §. i RikdagsOrduingen, äro Rikets Ständer Svenska Folkets
representanter och kunna i utöfningen af deras Riksdagsmannabefattning icke
bindas af andra föreskrifter, än Rikets Grundlagar. Dessa lagar, hvilka, jemlikt
83 §. Regeringsformen, skola i hvarje serskildt fall efter deras ordalydelse
tillämpas, innehålla bland annat de stadganden: i Regeringsformens 64 §., att
så väl Rikets ordinarie Statsmedel och inkomster, som hvad under namn af
extraordinarie utlagor eller bevillningar till StatsVerket af Rikets Ständer anslås,
skola vara under Konungens disposition, att till de af Rikets Ständer pröfvade
behof och efter den upprättade Staten anordnas; samt uti 76 §., att,
utan Rikets Ständers samtycke, Konungen icke kan lån in- eller utrikes
göra eller Riket med ny gäld belasta; hvaremot uti Grundlagarne icke lärer
kunna uppletas någon föreskrift, innefattande inskränkning för Rikets Ständer
i afseende på medels anordnande eller skuldsättning. Vid sådant förhållande
och enär begreppet Rikets Ständer, efter Grundlagens uppfattning, äfven torde
få betraktas såsom liktydigt med Svenska folket, måste det äfven ligga i sakens
natur, att, på lika sätt, som fullmyndige personer i allmänhet äro berättigade
att sluta giltiga förbindelser om sin egendom, Rikets Ständer ega rättighet att
gifva anordningar och ingå förbindelser af den beskaffenhet, att, utan afseende
ä lid, Svenska folket med sin egendom derför i legalt hänseende blifver ansvarigt.
Men då således uppenbarligen, enligt både Grundlagens föreskrift och
sakens egen natur, Rikets Ständers behörighet i afseende å skuldsättning och
anordning af medel är af annan egenskap och omfattning, än den, som i dessa
hänseenden tillkommer Regeringsmakten, kan icke heller från den omständigheten,
att Rikets Ständer vid åtskilliga tillfällen meddelat beslut om anslag af
258
allmänna medel eller förordnande härom för längre tid än till nästpåföljande
Riksdag, dragas någon slutföljd om beskaffenheten af den dispositionsrätt, Regeringsmakten
grundlagenligt tillkommer öfver medel, som genom bidrag från
allmänheten influtit eller skola samlas.
Jemte det 5'7 §. Regeringsformen uttryckligen förmår, att Svenska folkets
urgamla rättighet, att sig beskatta, utöfvas af Rikets Ständer allena, är i
de efterföljande §§. till och med 65 §. vidare utredt, hvad som förstås med
denna rättighet och huru beskattningen verkställes, så ock huruledes Konungen
eller Regeringsmakten eger att Statens behof uppgifva samt till disposition
och anordning alla Statsmedel innehafva; men hvarken i dessa stadganden eller
annorstädes i Grundlagarne göres undantag eller inskränkning för något fall,
der beskattningsrätten skulle af någon annan än Rikets Ständer utöfvas. Under
denna Rikets Ständer förbehållna rätt måste följaktligen vara inbegripna
alla utgifter, som ifrån Folket för dess eller Statens gemensamma nytta utgöras,
och således jemväl afgifterna till Handels och sjöfartsfonden, hvilken,
tillförne benämnd KonvoyKassan, allt sedan år 1839, då fråga derom af Rikets
Ständer väcktes, varit och ännu är underkastad Rikets Ständers StatsUtskotts
och Deras Revisorers granskning. Det är ock nogsamt bekant, att dessa afgifters
utgörande, såsom fondens eller kassans fordna benämning antyder, i början
härledt sig ifrån behofvet att med väpnad makt skydda handeln och sjöfarten,
men att, sedan detta behof åtminstone till större delen upphört, deras fortfarande
utgående åsyftar andra medel till befrämjande af nämnde vigtiga näringsgrenar;
hvarföre äfven, enligt Rikets Ständers år 1835 gjorda framställning,
den fordna benämningen af KonvoyKassa utbyttes emot den, afgifternas föremål
närmare motsvarande, af Handels och sjöfartsfond. Hvad i 3 §. Ansvarighetslagen
för Konungens Rådgifvare af den 10 Februari 1810 förmäles rörande
afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till enskildes gemensamma
nytta och beqvämlighet, kan destomindre hafva afseende å afgifterna till Handels
och sjöfartsfonden, som ändamålet med de sistnämnda, hvilka utgå efter
enahanda beräkningsgrund öfver hela Riket, ostridigt är befordrande af Folkets
eller Statens, men icke blott enskildes eller vissa korporationers, fördel och bästa;
hvadan ock samma afgifter blifvit ställda omedelbart under Regeringens
förvaltning, då de förra åter, för att kunna befordra de dermed afsedda ändamål,
icke ingå till Regeringens disposition. Det torde således få anses ådagalagdt,
att Rikets Ständer hafva grundlagenlig rätt att, på lika sätt, som i afseende
å andra allmänna afgifter eger rum, besluta angående afgifternas till
Handels och sjöfartsfonden utgörande och användande, äfvensom att pröfva
desammas behöflighet. Och då detta beskattningsärende icke till sin egenskap
259
förändras, om än Rikets Ständer hittills, helt och hållet eller till någon del,
eftergifvit de dem i förrberörde hänseenden tillkommande rättigheter, helst
emot Grundlagens bestämda föreskrift hvarken någon häfd eller äldre bruk
lärer kunna åberopas; måtte Rikets Ständer äfven, i den mån de vilja göra
Deras nyssnämnda rättigheter gällande, dertill vara grundlagenligt befogade.
Med dessa ifrån Regeringsformen hämtade åsigter om beskaffenheten af ifrågavarande
ärende, hvilka Rikets Ständer synas hafva gillat, då De, på sätt redan
förmäldt är, tagit befattning med och granskat den förr så kallade KonvoyKassan
och den nu varande Handels och sjöfartsfonden, bör man jemväl betrakta
denna fonds tillvaro såsom beroende af Rikets Ständers vid hvarje Riksdag
fattade beslut, ehuru Rikets Ständer, enligt hvad Deras tvänne serskilda,
under den 23 Februari 1835, till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelser utmärka,
vid detta tillfälle icke begagnat sin beslutande rätt i vidsträcktare måtto, än
hvad angår frågan om användande af de å nämnde fond beräknade öfverskott.
Jemte den sålunda Kongl. Maj:t i allmänhet medgijna dispositionsrätt, öfverlemnade
ock Rikets Ständer till Kongl. Maj:t att, såsom orden lyda ”af öfverskotten
på afgiften till Handels och sjöfartsfonden anvisa medel för befrämjande
af Trollhätte Kanals och Slussverks bringande till lika dimensioner
med Götha Kanal, så vida Kongl. Maj:t skulle finna ett sådant bidrag från Statens
sida erforderligt och kunna meddelas, utan att lägga hinder i vägen
för andra för handelns och sjöfartens betryggande oundgängligen nödiga åtgärder.
” Dessa vilkor för bidragets meddelande måtte innefatta en serdeles vigtig
inskränkning hvad beloppet angår, helst detsamma, såsom beroende af
disponibel tillgång å fondens öf verskott, ej kunde af Rikets Ständer närmare
eller till siffran bestämmas. Någon inskränkning till tiden behöfde deremot
icke ifrågasättas, så vida serskilda anvisningar å tillgångar, som äro underkastade
förändring, vanligen, enligt Regeringsformen, anses inskränkta till
nästefterföljande Riksdagen, om icke uttryckligen annorlunda stadgas; men ett
sådant uttryckligt stadgande bar vid detta tillfälle ej blifvit meddeladt. Att
Rikets Ständers mening varit, alt bidraget till Kanalens ombyggnad icke skulle
i obestämd eller längre tid fortfara, ulan kunde, åtminstone till en början,
begränsas inom tidrymden intill nästföljande Riksdag, synes nog uppenbart
äfven deraf, alt Rikets Ständer, såsom en möjlig tillgång för bidragets utgörande,
egentligen afsett Handels och sjöfartsfondens dittills öjverskjutande
behållning, hvilken kunde fortfarande påräknas endast så länge de till fonden
ingående afgifter förblefvo oförändrade. Sådana partiella, om än otillräckliga,
bidrag hafva tillförne vid åtskilliga tillfällen blifvit af Rikets Ständer meddelade;
och det är ännu i minne, huruledes, vid flera Riksdagar, anslag succes
-
260
sive beviljades för anläggning och utförande af Götha Kanal, som likväl utgjorde
ett vida större företag, än det ifrågavarande. För öfrigt och om än framställning
till Rikets Ständer gjordes i afseende å de för Trollhätte Kanals ombyggnad
erforderliga kostnader, mätte ändock ej kunna med fog påstås, alt
Rikets Ständer, genom Deras yttrande om ett bidrag dertill, åsyftat, att detta
arbete, sorn ett enskildt bolag erbjudit sig att utföra och för hvilket kostnaderna
beräknades till 1,620,000 R:dr, utom inlösen al gamla Kanalverket,
skulle till betydligare del bekostas af allmänna medel, oaktadt Staten ej erhölle
någon deleganderätt i Kanal- och Slussverket. Detta förhållande synes
likväl, genom anmärkta rådgifvande åtgärderna, hafva tillkommit, då bidraget,
efter 60,000 R:dr årligen i 25 års tid, i det hela utgjorde ett sammanlagdt
belopp af 1,500,000 R:dr, men Bolaget icke destomindre skulle försäkras att,
under full eganderätt, besitta Kanal- och Slussverket samt tillgodonjuta inkomsten
deraf, jemte andra förmåner, endast med förbindelse, dels att kanalen
framgent underhålla, hvilket dessutom Bolagets egen fördel kräfde, dels att,
efter tjugufem års förlopp ifrån arbetets början, om kostnaderna icke med
200,000 R:dr öfverstego den för arbetet beräknade summa, till Kongl. Majrt
och Kronan erlägga en, i jemförelse med bidraget ringa, afgift af 10,000 R:dr
årligen samt, i allt fall, allt hvad * be hålin a inkomsten öfvcrstege 100,000 R:dr;
en summa, hvilken således, vid samma tid, kunde såsom behållen inkomst
påräknas och årligen skulle Bolagets delägare, för deras emedlertid räntegifvande
bidrag, tillfalla. Vid betraktande af dessa omständigheter torde ej heller
Konungens Rådgifvares tillstyrkande kunna ifrån Pvikels Ständers ofvanberörde
yttrande härledas.
Å svarande sidan äro emedlertid äfven uppgifna åtskilliga andra fall,
der anslag, likartade med det nu ifrågaställda, skola blifvit beviljade å Handels
och sjöfartsfonden, utan att Konungens Rådgifvares åtgärder dervid blifvit
af Konstitutionsutskottet anmärkta. Men som förhållandet med dessa
åtgärder, hvilka ej utgöra föremål för min embetstalan, icke lärer kunna i
någon mån inverka på frågan, huruvida de i förevarande mål anmärkta och
åtalade rådslag må betraktas såsom grundlagsvidriga eller icke, synes, å min
sida, något bemötande af nyssberörde framställning ej heller vara erforderligt.
Då jag vidare anmärkt, att det under den 25 Augusti 1837 till nya
Trollhätte KanalBolag gifna löfte om ett bidrag ifrån Handels och sjöfartsfonden
under 25 års tid finnes så ställdt, att anspråk på dess uppfyllande, utan
samband med egande rätten till kanalen, kunde öfverlåtas, oell att dylika öfverlåtelser
jemväl blifvit befordrade genom accepter, som icke innehöllo annat
vilkor
261
vilkor, än att Bolaget skulle uppfylla silia förbindelser; har deremot i förklaringen,
med åberopande af hvad StatsRådsProtokollet den 23 Mars 1838 innehåller,
sökt visas, att Statens tillbörliga säkerhet blifvit iakttagen; i sammanhang
hvarmed invändes, att på egentliga föremålet för anmärkning och åtal, nemligen
anvisandet af ett anslag för längre tid än till nästa Riksdagen, anslagets
lyftning af sjelfva Bolaget eller af dess rätts innehafvare ej hade något inflytande.
I afseende härå bör jag vördsamt erinra, att, utom det ovanliga deri,
att ett af Statsmedel för visst ändamål och till viss person utlofvadt årligt
anslag skulle, på sätt tillstyrkt blifvit, icke blott iklädas egenskapen af en i
hvar mans hand gällande förbindelse, utan äfven, genom meddelande af serskilda
accepter på en gång för hela tiden, ytterligare bekräftas, i närvarande
fall först torde förtjena uppmärksamhet, att kontrakt med ofvannämnda Bolag
om kanalarbetet var afslutadt, utan att den sednare åtgärden dervid betingades
eller utfästes, hvilken följaktligen ej heller kunde å Bolagets sida fordras eller
behöfde å Statens sida medgifvas: att, i all händelse, begge omförmälda förhållanden
destoheldre måtte finnas anmärkningsvärda, som, oansedt det vid accepterna
fästade vilkor, att nemligen Bolaget skulle noggrant uppfylla sina i erhållet
privilegium uttryckta åligganden, i detta hänseende betryggade Statens
rätt och säkerhet, andra dervid icke förutsedda eller då icke för handen varande
omständigheter möjligen kunde yppas eller under en längre tidrymd inträffa,
hvilka tillintetgjorde eller inskränkte Bolagets anspråk att anslaget fortfarande
tillgodonjuta, men hvilka, sedan accepterna å anslagets utbetalning, med behörigt
tillstånd, blifvit ifrån Bolaget till annan ägare öfverlåtna, en främmande
innehafvare deraf tilläfventyrs kunde vägra att såsom laga hinder för sin betalningsrätt
erkänna; och att, så vida tvist derom blefve oundviklig, Lagens
stadganden i 4 Kap. 4 och 5 §§. Utsökningsbalken, hvilka utmärka den
skillnad i fråga om betalningsrätten, som äger rum emellan en till viss person
utgifven förbindelse och den, som till innehafvarén är utställd och i hvar
mans hand gällande, ej skulle lemna serdeles stöd åt den föreställning, att Statens
eller det allmännas säkerhet blifvit genom ofvannämnda åtgärder tillräckligen
förvarad.
På sätt anmärkningsmemorialet och ett sedermera den 25 sistlidna Januari
afgifvet skriftligt anförande utvisa, har StatsRådets den 25 Augusti 1837
närvarande Herrar Ledamöters inför Hans Maj:t Konungen gjorda uppgift, att
Handelshuset Schön & Komp:s anbud angående utförande af kanalens ombyggnad
icke väsentligen afvek från de i detta afseende uti Kongl. Kungörelsen
34
262
den 9 December 1836 fastställda åligganden och förmåner, gifvit anledning
till den anmärkning å min sida, att omförmälda uppgift varit mot verkliga
förhållandet stridande i så målto, som det till Schön & Komp. utlofvade bidrag
af 60,000 R:dr årligen under en lid af 25 år skulle utgöra, för hela tiden
af 25 år, 250,000 R:dr större bidrag, än det i Kungörelsen omförmälda
vilkorliga bidrag af 50,000 R:dr årligen, förutsatt att äfven detta skulle i 25
år men icke längre behöfvas.
Sedan riktigheten af denna beräkning blifvit bestridd och med företedda
uträkningar äfven sökt vederläggas, har jag uppgjort bilagde specifika kalkyl
med iakttagande dels af de grunder, som Rikets Ständers Statsutskott uti
Memorial till Rikets Ständer den 19 Mars innevarande år, N:o 481, följt vid
beräkning af kostnaden för Trollhätte kanals och slussverks ombyggnad, jemte
gamla aktiernas i nämnde kanal inlösen, samt årliga inkomsterna af kanalen
och slussverket, dels ock af de föreskrifter, som uti ofvanberörda Kungörelse
lemnäs rörande aktieägarnes fördelar i afseende å anslag från Statens sida samt
utdelning å aktierna; utvisande denna kalkyl, att det i Kungörelsen utlofvade
Statsbidrag af 50,000 R:dr årligen skulle efter det 20:de året icke vidare vara
behöfligt för amortering, till kapital och fem procents ränta, af hvad Bolaget
inom ett maximum af En million R:dr för företaget successive tillskjutit eller
upplånat utöfver 700,000 R:dr och de tillgångar, som öfverskott å inkomsten
af farten genom Trollhättan och Götha eif lemna; hvarföre ock, jemlikt föreskriften
i den Kongl. Kungörelsen, nyssberörda Statsbidrag borde vid ofvannämnda
tid, eller 20:de året, hafva upphört. Och då häraf inhämtas, att det
bidrag från Statens sida, som ovilkorligen, enligt Handelshuset Schön & Komprs
anbud, erfordrades för hela tiden af 25 år, skulle med vida mer än 250,000
R:dr öfverstiga det bidrag, som i den Kongl. Kungörelsen bestämdes, samt att
följaktligen skillnaden emellan dessa begge ifrågaställda bidrag åtminstone icke
blifvit för hög af mig beräknad, torde derigenom äfven få anses ådagalagdt,
att Schön & Komp:s anbud i en ganska väsentlig del afvek från de uti 1836
års Kungörelse utlofvade fördelar.
I anledning af Svarandernes slutliga yttrande, att det i alla afseenden
vore oriktigt att betrakta beviljandet af ett fortfarande anslag på en fortfarande
tillgång såsom en upplåning, belastande Riket med gäldj bör jag vördsamt
erinra, att den tillgång, hvarifrån meranämnde anslag skulle utgå, icke kan
med säkerhet antagas vara fortfarande under hela den för anslagets utgående
bestämda tidrymd, enär, enligt hvad jag här ofvan sökt visa, Rikets Ständer
måste anses grundlagenligt berättigade, att vid hvarje Riksdag fatta beslut om
upphörande af alla afgifter till Handels och sjöfartsfonden, hvarigenom samma
263
fond äfven skulle komma att försvinna; oell att, vid sådant förhållande, den i
förklaringen uppställda jemförelse emellan nu ifrågavarande disposition och utöfningen
af Konungens grundlagenliga rätt, att embets och tjenstemän utnämna,
ej heller synes vara hit lämplig.
Efter sådan granskning af förklaringens innehåll, behöfver jag endast
tillägga, att ordalydelsen i '76 §. Regeringsformen nog tydligen utvisar, det
öfverträdelse!' emot denna §. kunna äga rum icke blott genom upplåning, ulan
äfven derigenom att Riket på annat sätt blefve med ny gäld belastadt.
Med åberopande i öfrigt af anmärkningsmemorialets innehåll, föranlåtes
jag alltså vördsamt fullfölja åtalet emot de i denna punkt svarande Herrar Ledamöter
af Konungens StatsRåd, genom hvilkas anmärkta tillstyrkanden, som
åsyftat Statens förbindelse till gäldande af en betydlig, förut icke existerande
utgift, en uppenbar öfverträdelse af 76 §. Regeringsformen blifvit begången.
Uti s.dra punkten, rörande anmärkningar emot de rådgifvande åtgärder,
i följd af hvilka dels anslag ifrån extra utgiftsmedlen till betalning af
Kongl. Theaterns skulder blifvit beviljade och dels TheaterDirektionen erhållit
autorisation att för samma ändamål upptaga lån, torde, af hvad å svarande
sidan deremot är andraget, lämpligen kunna först bemötas StatsSekreterarens
Herr Presidenten Skogmans serskildt gjorda erinran, att i anmärkningsmemorialet
icke blifvit omnämndt det förhållande, att Herr Presidenten, som redan
de 7 December 1833, då frågan om Theaterns förändrade organisation af
Kongl. Maj:t afgjordes, hade afgifvit ett förslag i detta ämne, sedermera den
20 Juni 1837, betraktande saken endast ur den finansiella synpunkten, tillstyrkte
Theaterns upphörande, hvarigenom utvägar till skuldernas skyndsamma
betalning skulle hafva, utan ytterligare utgift för Statsverket, vunnits.
I anledning häraf och ehuru någon tillämpning af denna erinran icke
är gjord, får jag vördsamt anföra, att StatsRådsProtokollet för den 7 December
1833, hvaruti Herr Presidentens rörande Theaterns organisation afgifna
förslag skall igenfinnas, legat utom gränsen för den granskningsrätt, sednaste
Riksdags Konstitutionsutskott ägt att utöfva, samt följaktligen icke blifvit af
Utskottet infordradt eller kommit till min kunskap. Det af mig, efter KonstitutiousUtskottets
anvisning, ifrån vederbörande StatsDepartement begärda,
men endast i Transsumt meddelade Protokollet för den 20 Juni 1837 lemnar
väl icke någon annan upplysning derom, att Herr Presidenten vid detta tillfälle
tillstyrkt Theaterns upphörande, än att hans då gjorda tillstyrkande af
serskilda anslag till betalning af Theaterns skulder förutsatte , det Theatern komme
att fortfarande bibehållas, hvilket äfven är i anmärkuingsmemorialet omförmäldt.
Men om det än antages, att Herr Presidenten först föreslagit Theaterns upp
-
264
hörande, måtte icke destomindre sednare delen af hans rådgifvande åtgärd,
hvilken Herr Presidenten jemväl vid ett annat tillfälle, nemligen den 13 December
samma år, åberopat, innebära en gällande anledning till det emot honom
anställda åtal.
Angående de flera i denna punkt anmärkta rådslag är uti mitt förra
memorial omständligen visadt, huruledes, vid de begge sistnämnda tillfällen,
StatsSekreteraren och StatsRådets öfriga närvarande Herrar Ledamöter tillstyrkte,
att till betalning af Theaterns skulder, utom den för sådant ändamål
förut beviljade summa, ett ifrån och med år 1838 årligen utgående och efter
beräkning i tretton påföljande år erforderligt anslag måtte af extra utgiftsmedlen
anvisas; hvilket anslag af Kongl. Majit, vid sednare tillfället, lills vidare beviljades,
med tillstånd för TheaterDirektionen att emedlertid upptaga lån; —
huruledes vidare den 10 Augusti 1838 i samma hänseende föreslogs anvisning
af medel till och med år 1849; hvilket Kongl. Majit i så måtto biföll, som
TheaterDirektionen tilläts att upptaga ett lån, för liqviderande hvaraf en viss
summa årligen ifrån och med år 1839 skulle af extra utgiftsmedlen till Direktionen
utbetalas; och huruledes ändtligen den 28 September 1839, då Theaterns
skuld definitift reglerades, Konungens Rådgifvare tillstyrkte icke blott
bemyndigande för TheaterDirektionen att, till liqviderande af Theaterns dä
återstående skuld, få upptaga lån, utan äfven, jemte fortfarande af äldre ifrån
extra utgiftsmedlen anordnade anslag, utfärdande befallning till StatsKontoret
att ytterligare för uppgifna ändamålet, tillhandahålla TheaterStyrelsen en viss
summa årligen ifrån och med år 1840 till och med år 1848; hvartill Kongl.
Majit behagade lemna Sitt nådiga bifall.
Då jag anmärkt, att, så vida Kongl. Majlis nådiga autorisation till låns
upptagande, i förening med anordnande af medel till dess betalning, mäste
åsyfta en borgensförbindelse för Riket, ofvannämnda rådslag syntes innebära
en öfverträdelse af Regeringsformens 76 §., är dervid i förklaringen invändt,
att hvarken af Grundlagarnes mening och bokstaf eller af vanliga begreppet
om skuldsättning torde kunna förstås, huruledes Riket skuldsättes derigenom,
att till liqviderande af Theaterns skuld användes tillgångar, som, enligt Rikets
Ständers ännu ej förändrade eller återkallade beslut af den 10 April 1810,
blifvit till Kongl. Maj:ts Egen nådiga disposition anslagna> nemligen de å
RiksStatens Åttonde hufvudtitel uppförda så kallade extra utgiftsmedlen: att
dessutom uti alla de Theaterförvaltningen lemnade tillåtelserna att upptaga lån,
för att reglera Theaterns skulder, denna inrättning varit och vore ensam låntagare,
och att medgifvandet af dessa upplåningar ursprungligen hvilat på den
grund, att, om Theatern framdeles upphörde och ändamålet med bidrag af
265
Statsmedel ej mera funnes, dess derigenom disponibla materiel, jemte dess lokal,
skulle användas lill skuldens godtgörande: att, i händelse framdeles extra
utgiftstiteln skulle indragas eller så nedsättas, att ifrågavarande bidrag derifrån
ej mera kunde utgå, dess anlitande af sig sjelft förfölle, utan någon långifvares
rätt, att af Staten fordra bidragets fortsättande; och att allt ifrån år 1821
flera anordningar å extra utgiftsanslaget till betäckande af Theaterns brist och
skulder blifvit beslutade att utgå under loppet af flera år, utan att dervid tillförne
af Rikets Ständer eller något Deras Utskott anmärkning skett.
Hvad å min sida här ofvan uti Irsta punkten är yttradt i afseende å
andra uppgifna förhållanden, hvilkas beskaffenhet mig icke tillkommer att undersöka,
emedan de ej utgöra ämnen för min talan, bör jag äfven nu vördsamt
åberopa, tilläggande blott, att sådana förhållanden, om hvilka, så vida
de ägt rum, fullständig kännedom svårligen kan erhållas, i allt fall ej kunna
förklara Grundlagens mening, om den icke, efter sin ordalydelse, dermed instämmer.
I korta men bestämda ordalag bjuder Regeringsformens '76 §.: ”Utan
Rikets Ständers samtycke kan Konungen icke lån in- eller utrikes göra, eller
Riket med ny gäld belasta.” Både med detta Grundlagsbud, som icke antyder
något undantag, och med vanliga begreppet om skuldsättning torde kunna
förenas att betrakta, såsom upptagande af lån, hvarje åtgärd att, medelst
någon, vare sig allmän eller enskild, inrättnings skuldförbindelse samt derför,
å Statens vägnar, serskildt utfäst ansvarighet eller gifven anvisning å
framtida eventuella Statsmedel, bereda tillgångar, hvilka eljest skulle saknas.
Sådana åtgärder synas hafva blifvit vid ofvannämnda tillfällen, antingen tillstyrkta
eller utan erinran lemnade. Ehuru Theaterinrättningen visade sig såsom
ensam låntagare, var den likväl icke ensam ansvarig för lånens betalning,
icke ens i första rummet, utan blott under förutsättning, att Theatern framdeles
skulle komma att upphöra och att dess tillhörigheter då kunde till skuldens
godtgörande användas. Den egentliga betalningsskyldigheten skulle åligga
RiksStatens Åttonde hufvudtitel, i följd af de å densamma för sådant ändamål
gifna anvisningar; och meningen dermed var utan tvifvel att betrygga Theaterns
långifvares rätt och säkerhet. Att serskilda bevis eller förbindelser i
detta hänseende blifvit utfärdade, synes väl icke af liandlingarne, och har ej
heller annorledes kunnat upplysas. Det lärer dock vara ostridigt, att redan
sjelfva anvisningarne, i synnerhet med afseende å deras egenskap af offentliga
handlingar, borde och, åtminstone af den mindre erfarne, skulle anses innebära
tillräcklig säkerhet, för alt i följd deraf kunna påräkna betalning, helst
något annat inskränkande vilkor dervid icke var fästadt, än möjligheten af
266
Theaterns upphörande, då anslagen till dess skulders gäldande lomme att indragas,
men i hvilket fall tillgång dertill skulle på annat sätt beredas. Deremot
och med erkännande, att Åttonde hufvudtiteln, hvilken, likasom RiksStatens
öfriga hufvudtitlar, af Rikets Ständer vid hvai’je Riksdag regleras, kan
undergå förändring och tilläfventyrs nedsättas, ”så att de till Theatern anvisade
bidrag ej mera knnde utgå,” är nu å svarande sidan invändt, att i sådant
fall ”dess anlitande af sig sjelft förfölle, utan någon långifvares rätt att
af Staten fordra betalning.” Denna tanka, om den verkligen ingick ibland
motiverna till ofvannämnda rådgifvande åtgärd, torde emedlertid befinnas af
lika vigt och inflytelse, som det uppgifna vilkoret af Theaterns framtida upphörande;
och den hade fördenskull äfven, likasom detta, förtjenat rum i StatsRådets
Protokoll, hvarifrån den naturligtvis skulle hafva influtit i de offentliga
handlingar, hvilka till rättelse för Theaterns långifvare blefvo tillgängliga. Uppgiften
af detta tänkbara förhållande hade ock, efter hvad synas vill, varit af
nöden, för att sålunda kunna med otvifvelaktig visshet afvärja Theaterns långifvares
möjliga anspråk att af Staten erhålla betalning; i h vilken fråga Konungens
Rådgifvares öfvertygelse icke äger kraften af ett Domslut. Vare nu härmed
huru som helst, så är det likväl ådagalagdt, att de anmärkta rådgifvareåtgärderna,
utan något i nyssnämnda hänseende gjordt förbehåll, åsyftat en
tinder flera, ända till tretton år fortfarande anordning eller anvisning å Statsmedel,
hvilka till större delen icke voro, vid omförmälda tillfällen, att tillgå,
och hvilka, enligt Regeringsformens föreskrift, ej heller kunde för längre tid,
än till nästföljande Riksdagen disponeras: att dessa anvisade medel skulle användas
till betalning af Theaterns skulder, hvilka således blefvo, såsom det
kallades, fonderade ; och att TheaterStyrelsen skulle bemyndigas att emedlertid,
för beloppet af sina skulder, upptaga lån, hvilka, till kapital och ränta,
kommo att med samma medel infrias. Å dessa rådgifvande åtgärder har äfven,
medelst Kongl. Majrts nådiga Beslut, verkställighet följt.
Vid sådana förhållanden och enär den å svarande sidan åberopade omständighet,
att, i uppgifven händelse, Theaterinrättningens långifvare icke
skulle äga rätt att af Staten erhålla betalning, destomindre lärer inverka på
beskaffenheten af sjelfva rådgifvande åtgärderna, som denna omständighet ej
blifvit dervid åberopad, och, ehvad påföljd den i framtiden må medföra, det
i allt fall är icke blott kraften eller följderna af dessa åtgärder, utan äfven deras
åsyftning, som utgör föremål för anmärkning och åtal i denna punkt, och
som qvarstår, om än laga hinder emot följderna skulle möta; bör jag äfven
antaga såsom lagligen styrkt, hvad i förra memorialet blifvit anmärkt, att nemligen
meranämnda rådgifvande åtgärder, såsom åsyftande en borgensförbindelse
267
för Riket, innebära en öfverträdelse af det i Regeringsformens 76 §. stadgade
förbud emot låns upptagande utan Rikets Ständers samtycke.
För öfrigt och då sednare delen af denna anmärkningspunkt redan är i
mitt förra memorial omständligen uppfattad, och hvad deremot i förklaringen
blifvit anfördt icke synes förändra beskaffenheten af det sålunda anmärkta förhållandet,
anser jag tillräckligt att nu upprepa och till Höga RiksRättens pröfning
hemställa: om icke, enär ändamålet med de af Rikets Ständer vid hvarje
Riksdag beviljade så kallade extra utgiftsmedel endast kan vara att betacka utgifter,
hvilka emellan Riksdagarna tillkomma, icke tåla uppskof och således ej
kunna af Rikets Ständer pröfvas, men sådana omständigheter ej med skäl kunna
åberopas i afseende å Theatern, hvars skuldsatta belägenhet dessutom för
längre tid tillbaka varit kunnig, Konungens Rådgifvares förslag om flera ars
fortfarande anordningar ifrån nämnda medel till betalning af de utaf TheaterDirektionen
upptagande lån, likaledes afvika ifrån uttryckliga föreskriften i
Regeringsformens 64 §., att alla Statsmedel skola till de af Rikets Ständer profvare
behof och efter den upprättade Staten användas.
Såsom följd af hvad nu, rörande i:sta och 2:drci punkterna, å min
sida är ytterligare andraget till styrko för behörigheten af de deri framställda
anmärkningar, och då härvid återstår mitt yttrande i fråga om vederbörandes
ansvarighet, finnér jag mig befogad till det vördsamma påstående, att Herrar
före detta och ännu varande StatsRådsLedamöter, jemte f. d. StatsSekreteraren
samt t. f. Föredraganden, hvilka, på sätt liandlingarne visa och i anmärkningsmemorialet
beskrifves, deltagit uti rådslagen angående ofvannämnda ärenden,
måtte pröfvas hafva, genom sina rådgifvande åtgärder, gjort sig skyldige till
öfverträdelse!’ af 76 §. Regeringsformen och, hvad rörer 2:dra punkten, äfven
till förbiseende af hvad 64 §. föreskrifver, samt fördenskull anses och dömas
enligt 5 och 10 §§. i Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare af den 10
Februari 1810; hvarjemte och enär, jemlikt dessa rådgifvande åtgärder, Statens
skuldsättning och anvisningar å dess medel ägt rum, såsom härhos fogade
handlingar ådagalägga, jag vördsamt yrkar, att Svaranderne måtte åläggas att,
i mån af hvarderas deltagande i dessa åtgärder, ersätta hvad af Statens medel
för sådana ändamål redan blifvit användt eller framdeles kommer att användas.
Hvad slutligen angår 3:dje punkten, som afhandlar frågan om den å
Kongl. Kabinettskassans vägnar ingångna borgensförbindelse för den så kallade
Barthelemyfondens skuld, samt innefattar serskilda anmärkningar emot de svarande
Herrar StatsRådsLedamöter, f. d. StatsSekreteraren, Herr Presidenten
Skogman, Id. E. Herr StatsMinistern för Utrikes Ärendena, Friherre Stjerneld
268
och Herr StatsRådet Ihre, förekommer dervid först den anmärkning, som afser
Herr Presidenten Skogmans, under den tid, han varit Statssekreterare,
vidtagna åtgärd att, jemte numera aflidne ExpeditionsSekreteraren Bergius,
kontrasignera Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 26 November 1826, om
upptagande af ett lån å 50,000 R:dr Hamburger Banko på Bartbelemykassans
vägnar med borgen af Kabinettskassan.
Med en framställning angående Ön S:t Barthelemy samt dess politiska
och finansiella öden, inleder Herr Presidenten sitt egentliga svaromål, hvari
anföres: att han, om våren 1826 tillkallad vid en öfverläggning om S:t Barthemys
angelägenheter hos sedermera framlidne StatsMinistern för Utrikes
Ärendena H. E. Herr Grefve af Wetterstedt, hvarvid nu äfven aflidne Herr
StatsRådet Grefve Wirsell och ExpeditionsSekreteraren Bergius varit närvarande,
vid detta tillfälle tillstyrkt upptagande af ett lån, jemte andra utvägar,
för att söka betäcka en brist, som redan ägde rum: att någon tid derefter
Herr Presidenten skall blifvit af H. E. Herr Grefve af Wetterstedt anmodad
att, jemte ExpeditionsSekreteraren Bergius, med sitt namn bestyrka en på
Franska språket författad autorisation af Hans Maj:t Konungen till upptagande
af ett lån för Barthelemyska kassans räkning under garantie af Kabinettskassan;
och att Herr Presidenten ansåg sig icke böra vägra denna underskrift, hvars
form och beskaffenhet samt gemensamhet med ExpeditionsSekreteraren Bergius
skulle, efter Herr Presidentens förmening, nogsamt ådagalägga, att den icke
gafs af honom i egenskap af Statssekreterare för Handels och finansärendena:
att autorisationen icke varit eller bordt vara föremål för öfverläggning
inför Konungen uti StatsRådetj och att följaktligen något
StatsRådsProtokoll derom icke kunnat föras; af hvilka uppgifna förhållanden
Herr Presidenten dragit den slutsats, att hans åtalade åtgärd icke kunde
grundlagenligt vara föremål för Rikets Ständers KonstitutionsUtskotts anmärkning
och ej heller för Höga PiiksRättens pröfning.
Sedan Höga RiksRätten, uppå min derom gjorda anhållan, behagat icke
allenast införskaffa den originalhandling, om hvars egenskap sålunda uppstått
fråga, utan äfven tillåta mig att, vid muntligt förhör, uppgifva de omständigheter,
angående hvilka Herr Presidentens ytterligare utlåtande syntes af nöden,
har ett sådant förhör den 21 sistlidna Juni ägt rum; hvarvid Herr Presidenten
erkänt sin å omförmälda handling tecknade underskrift i det skick den
befunnes, men i öfrigt åberopat hvad förklaringen innehåller samt öfverlemnät
till Höga RiksRätten att bedöma hvad afseende derå borde fästas, tilläggande
blott, att då ifrågavarande handling icke utgått från StatsRådet, Herr Presidenten
-
269
ten ej kunde se, att ändamålet med dess undertecknande af honom och ExpeditiönsSekreteraren
Bergius vore annat, än att de såsom vittnen skulle bestyrka
handlingens riktighet; och att Herr Presidenten ej heller kunde om förloppet
dervid erinra sig annat, än han förut uppgifvit. Det tillhör mig nu att
närmare undersöka Herr Presidentens svaromål, hvars första del, eller framställningen
rörande ön S:t Barthelemy, lämpligen kan, såsom för saken främmande,
å sido lemnäs.
Ofvannämnde uti Hans Maj:t Konungens höga namn utfärdade handling
är icke blott i dess inledning och slut likstämmig med de ifrån RegeringsMakten
utgående handlingar, utan äfven, likasom dessa ofliciela handlingar,
försedd med Kongl. Maj:ts höga namnteckning, tillika med underskrifter af
personer, hvilka i kraft af sina embeten ägt eller kunnat äga behörighet dertill,
nemligen Herr Presidenten Skogman, som då beklädde ett StatsSekreterareEmbete
och i sådan egenskap tillhörde Konungens StatsRåd, samt
ExpeditionsSekreteraren Bergius, som var anställd i Kolonialärendenas Departement
och der innehade tjenstegrad närmast intill DepartementsChefen,
i hvilkens ställe han kunnat vid tillfället vara till tjenstgöring förordnad,
på sätt ofta i StatsExpeditionerna tillgått. Dessa underskrifter, långt skiljda
ifrån Konungens höga namnteckning, befinnas nederst på sidan åt högra
hörnet, begge med deröfver i liggande eller lutande ställning dragna linier, såsom
en kontrasignation alltid betecknas. I handlingen kungöres Kongl. Majrts
nådiga beslut, att, till betäckande af Barthelemy kassans utgifter, ett lån å
50,000 R:dr Hamburger Banko skulle för nämnde kassa, med borgen af
Kahinettskassan, upptagas, och meddelas ibland annat befallning till då varande
StatsMinistern för Utrikes ärendena, Chefen för KolonialDepartementet,
Herr Grefve af Wetterstedt att, å båda Kassornas vägnar, utfärda och aflemna
de handlingar och förbindelser, som för ändamålet voro nödiga. Denna
lånnegosiation angick således tvänne serskilda Kassor, ställda under förvaltning,
den förra af Kolonialärendenas Departement och den sednare af Utrikes
Departementet, för hvilka begge Departement II. E. Herr Grefve af Wetterstedt
var Chef och i sådan egenskap inför Kongl. Maj:t föredragande af de till
Depar temen tena hörande ärenden. Af Kongl. Maj:t, i Dess nådiga skrifvelse,
anbefalld att utföra sjelfva lånnegosiationen, var emedlertid Herr Grefve af
Wetterstedt lagligen förhindrad att kontrasignera den akt, som innefattade en
sådan befallning, dertill följaktligen en annan embetsman måste utses. Men
det kunde tilläfventyrs finnas nödigt att hvardera Departementet representerades
genom en kontrasignant. På detta sätt förklaras, efter hvad synas vill,
oemotsägligt, anledningen hvarföre ExpeditionsSekreteraren Bergius, såsom an
-
270
ställd vid KolonialDepartementet, å dess vägnar kontra signerat denna handling.
Huruledes och med hvilken behörighet en kontrasignation derå af Herr
Presidenten Skogman tillkommit, torde åter kunna tinna en giltig förklaringsgrund
deruti, att Herr Presidenten, som då tillhörde Konungens StatsRåd
samt följaktligen kunde företräda ej mindre det ena än det andra StatsDepartementet,
om han dertill förordnades, erhållit uppdrag att, å Kabinettskassans
vägnar, denna kontrasignation meddela, eller att i allt fall Herr Presidentens
innehafda embete icke ansågs vara för handläggning af detta ärende främmande.
Att tvänne kontrasignanter funnos, kunde ej heller väcka något tvifvelsmål
om deras egenskap, enär ett sådant förhållande icke förbjudes i Grundlagen
och, vid ifrågavarande tillfälle, äfven syntes med ärendets serskilda beskaffenhet
väl förenligt.
Dessa betraktelser erbjuda sig sjelfmanade vid skärskådan af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande nådiga skrifvelse, med kännedom tillika om den helgd, Grundlagarne
velat åt hvarje sådan handling förvara; och deras vigt förminskas visserligen
icke genom Herr Presidentens föregifvande, huruledes hans underskrift
skall hafva tillkommit, ett föregifvande, som dessutom är alldeles obestyrkt,
af ingen anledning göres sannolikt, men af alla förekomna omständigheter motsäges
samt följaktligen ej synes förtjena något afseende. Enahanda föregifvande
skulle äfven kunna begagnas vid hvarje annat tillfälle, då någon ansvarig
embetsman kontrasignerat en under Konungens höga namn utfärdad handling;
men det måtte ej vara på sådant sätt, som den konstitutionela ansvarigheten
upphör. Förgäfves lärer således Herr Presidenten hafva invändt, att underskriften
icke gafs af honom i egenskap af Statssekreterare; ty om än detta
ärende icke direkt tillhörde hans embetsbefattning, kunde ändock detsamma»
beredning och expedition hafva blifvit åt Herr Presidenten uppdragna, och
hans ansvarighet för denna åtgärd qvarstod icke destomindre oförminskad. Om
sjelfva åtgärden innefattade ofvannämnde handling det enda allmänt tillgängliga
beviset, som emedlertid nogsamt vittnade, att Herr Presidentens underskrift
hade håde formen och beskaffenheten af en vanlig kontrasignation.
Hvad de inför Konungen i StatsRådet eller angående ministeriella mål förda
Protokoll om detta ärende kunde innehålla, var deremot obekant. Det har
likväl äfven blifvit invändt, att den utfärdade autorisationen till låns upptagande
för Earthelemykassans räkning med Kabinettskassans borgen icke bordt
vara föremål för öfverläggning inför Konungen i StatsRådet, och att således
något StatsRådsProtokoll deröfver icke kunnat föras; men utom det att frågan
kunnat i StatsRådet förekomma, om den icke blifvit såsom ministerielt mål
handlagd, är under rättegången upplyst, att protokoll i ministeriella ärenden
271
angående samma fråga ej heller finnes, och att följaktligen Herr Presidentens
åtgärd icke kan med något Protokoll skyddas.
Hvad serskildt beträffar den anmärkta garantien af Kabinettskassan, har
Herr Presidenten anfört, att denna kassa, som skulle oriktigt anses vara densamma
som Ministerkassan eller anslaget på Andra hufvudtiteln för MinisterStaten,
vore sammansatt af serskilda medel, som dertill af Kongl. Maj.t, icke
af Rikets Ständer, anvisades, och stående under Kongl. Majrts fria disposition,
utan föregående anmälan derom i StatsRådet; samt att den icke utgjorde någon
del af Statsverket, och dess förrherörde garanti, äfven om den blefve utkräfd,
följaktligen icke kunde Riket med skuld belasta.
Härvid får jag vördsamt erinra, att å min sida blifvit omnämnd, icke
Ministerkassan, utan Kabinettskassan, såsom varande den, hvilken blifvit ålagd
borgensansvarighet för Barthelemykassaus skuld: att Kabinettskassan, ehuru Rikets
Ständer icke omedelbarligen till densamma anvisa några medel, likväl,
efter hvad bekant är och med Riksdagsförhandlingar kan ådagaläggas, om det
skulle bestridas, allt intill närvarande tid varit sammansatt, till större delen,
af vissa summor utaf anslaget till MinisterStaten och ifrån extra utgiftsmedlen,
jemte Norrska Statskassans mindre bidrag: att således Kabinettskassan, så vidt
bidrag* dertill ifrån RiksStalens Andra och Åttonde hufvudtitlar ingå, utgöres
af Statens medel, hvilka af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag beviljas; och att,
vid sådant förhållande, en denna kassa utöfver dess dåvarande tillgångar ålagd
borgen för Barthelemykassaus räkning synes hafva åsyftat Rikets eller Statens
skuldsättning i samma mån, som framdeles ingående Statsmedel dervid påräknades.
Med stöd af dessa skäl och omständigheter, hvilka torde fullkomligen
ådagalägga, alt Herr Presidenten Skogmans åtalade åtgärd är grundlagenligt
föremål för KonstitutionsUtskottets anmärkning och således äfven för Höga
RiksRättens pröfning, bör jag nu anse Herr Presidenten hafva, genom sin, under
den lid han var Statssekreterare, tecknade kontrasignation å Kongl. Maj:ts
ofvanomförmälda nådiga skrifvelse den 7 November 1826, icke allenast gjort
sig skyldig till förbiseende af 76 §. Regeringsformen, utan äfven, vid det förhållande,
alt Protokoll angående detta ärende icke blifvit fördt, brutit emot
38 §. samma Grundlag.
I anledning af hvad anmärkt blifvit emot H. E. Herr StatsMinistern
Friherre Stjernelds åtgärd, att den 10 April 1839 förnya Kabinettskassans borgensförbindelse
för de å Barthelemykassans vägnar, vid ofvannämnda låns upptagande,
utgifna förskrifningar, har Hans Excellens, i förklaringen häröfver,
dels åberopat, alt Kabinettskassans ifrågavarande borgen, hvilken icke vore in
-
272
gången såsom för egen skuld, ej heller kunde anses innefatta sådant belastande
med gäld, hvarom i 76 Regeringsformen förmältes, dels sökt visa, att icke,
på sätt i anmärkningsmemorialet uppgifves, dessa borgensförbindelser varit
öfveråriga, då förnyelsen deraf skedde, dels ock antydl, likasom Herr Presidenten
Skogman, att Kabinettskassan icke tillhörde Statsverket.
Till bemötande häraf och jemte det jag vördsamt åberopar hvad bär ofvan
å min sida angående Kabinettskassans rätta egenskap upplyses, får jag vidare
andraga, att en borgen, om än icke ingången såsom för egen skuld, likväl
ostridigt måtte innefatta en skuldförbindelse, så vida möjligheten af hufvudgäldenärens
oförmåga att sjelf betala alltid kan förutsättas; hvarföre, och då
förbudet i nyssanförda grundlagsstadgande gäller skuldsättning i allmänhet samt
följaktligen af hvad namn och beskaffenhet den vara må och utan hänseende
till tid, när betalningsskyldighet kan inträda, en borgen, sådan som den ifrågavarande,
äfven måtte kunna under detta förbud begripas.
Hvad åter angår förnyelsen af denna borgen, tillåter jag mig vördsamt
hänvisa till den ibland handlingarne befintliga afskrift af en utaf de flera å
Bartlielemykassans vägnar utgifna förskrifningar, hvilka alla, hvad namnteckningar
och påskrifter angå, skola vai’a lika lydande. Af denna handling inhämtas:
att förskrifningarne, utgifna å Rarthelemykassans vägnar den 31 December
1826, äro undertecknade af då varande StatsMinistern för Utrikes
Ärendena Herr Grefve af Wetterstedt, kontrasignerad af O. E. Bergius, samt
borgensföidfindelserna samma dag uthändigade och å Kabinettskassans vägnar
undertecknade af Id. E. Herr Grefve af Wetterstedt och E. Lagerheim; hvarjemte
å samma handlingar finnes en den 12 Juli 1836 af Herr Grefve af
Wetterstedt, med kontrasignation af O. E. Bergius, undertecknad påskrift af
lydelse, att den ”förestående förbindelsen, som då blifvit för Herr Grefven
uppvisad, till full kraft och verkan förnyades.”
Med åberopande af dess handlingars innehåll, och som H. E. Herr Friherre
Stjerneld å sin sida förmenat, att Herr Grefve af Wetterstedts sistnämnda
påskrift måtte hafva afsett både skuld- och borgensförbindelserna, hvilka
begge voro af honom, såsom Chef dels för KolonialDepartementet och dels
för Kabinettet, uthändigade, får jag, för min del, fästa uppmärksamhet å det
förhållande, att, då namnen under den sednare påskriften äro desamma, som
finnas under de å Bartlielemykassans vägnar utgifna förskrifningar, Kabinettskassans
borgensförbindelser deremot visa andra namnteckningar, hvilket nogsamt
utmärker den skillnad, som emellan dessa begge kassor var iakttagen; i
anseende hvartill och enär icke styrkt är, att de under påskriften af år 1836
befintliga namnteckningar vid den tiden varit för Kabinettskassan gällande,.
273
samt Herr Grefve af Wetterstedt ej heller bevisligen ägt rättighet att ensam å
denna kassas vägnar någon förbindelse sig ikläda, jag nu, likasom tillförne, hör
betrakta Kabinettskassans äldre borgen, såsom icke vid nyssnämnda tillfälle
förnyad, år 1839 hafva varit öfverårig samt till all kraft och verkan upphört;
derföre jag äfven nödgas fortfarande anmärka, att H. E. Herr Friherre Stjerneld,
medelst sin den 10 April sistberörda år tecknade förnyelse af denna Kabinettskassans
borgen, ånyo belastat kassan dermed och sålunda bidragit tillen
öfverträdelse af 76 §. Regeringsformen; kunnande jag destomindre frångå den
i anmärkningsmemorialet gjorda erinran dervid, att Hans Excellens denna åtgärd
utan lagligen förbindande befallning verkställt, som ärendet visserligen
måtte hafva bordt enligt 11 §. Regeringsformen behandlas.
Den af mig slutligen väckta anmärkning emot ej mindre Herr Presidenten
Skogman, än äfven II. E. Herr StatsMinistern Friherre Stjerneld, tillika
med Herr StatsRådet Ihre, för begången öfverträdelse af 58 §. Regeringsformen,
medelst underlåtenhet att inför Kongl. Maj:t väcka fråga om Kabinettskassans
meranämnda borgen, så att frågan kunnat till Rikets Ständer inberättas,
bar å svarande sidan blifvit bemött med samma skäl, som bär ofvan
äro anförda i afseende å beskaffenheten af denna kassa och dess löftesans varighet.
Och då dessa skäl, efter hvad jag tror, i det föregående äro vederlagda,
återstår för mig endast att förnya denna anmärkning, såsom den blifvit i mitt
förra memorial framställd.
Mitt vördsamma slutpåstående i denna punkt är, att II. E. Herr StatsMinistern
Friherre Stjerneld och Herr Presidenten Skogman, för hvad emot
dem i ofvanberörde måtto förekommit, anses och dömas enligt 5 och 10 §§•
i Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare af den 10 April 1810; hemställande
till Höga RiksRättens pröfning, hvilken laga påföljd för den emot
Herr StatsRådet Ihre serskildt anmärkta öfverträdelse af Regeringsformens 58
§. må, i anledning af 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken, äga rum.
Sockholrn den 27 September 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. G. Vördsamt Memorial.
Sedan i den af mig, å Embetes vägnar, genom min ansökning Lii. G. instämda
sak emot de Herrar Ledamöter af Hans Majrt Konungens StatsRåd,
hvilka tillstyrkt Kongl. Maj:ts den 1 Februari 1840 fattade beslut, angående
274
utbyte af förste Majorsboställe! vid Westmanlands Regemente ÖsterBennebäck
emot egendomen WestTerna, Höga RiksRällen, vid pröfning af den å svarande
sidan i förklaringen öfver mitt anmärkningsmemorial framställda invänning,
att Rikets Höglofl. Ständers Konstitutionsutskotts åtgärd, att anmärka och till
åtal förvisa detta rådslag, måtte finnas stridande emot 105 §. Regeringsformen
och 11 §. af Ansvarighetslagen, genom beslut den 14 sistlidne Juni, sig utlåtit,
att hvad i ofvanberörde hänseende blifvit invändt icke hindrade sakens
vidare handläggning, får jag i följd deraf vördsamt afgifva bufvudsakligt yttrande,
i öfverensstämmelse med de af Konstitutionsutskottet lemnade föreskrifter.
För att ådagalägga, att af händandet från Kronan af någon sådan dess
egendom, hvarom nämnes i 77 §. Regeringsformen, icke skall hafva, vid ifrågavarande
tillfälle, blifvit tillstyrkt, är i förklaringen ibland annat anfördt: att,
efter språkbruket, byta icke vore detsamma som afhända: att byte af jord
emot jord vore att i stället för den jord, man ägde, tillförvärfva sig annan
jord, som man ansåge för sig förmånligare; samt alt riktiga ordbegreppet härvid
dessutom skulle bevisas af stadgandet i 3 Kap. 1 §. Jordabalken, att, om
arfvejord skiftas emot annan jord å landet, sådant skifte ej må af Bördeman
klandras; äfvensom att den vidsträckta rätt till utbyte af ägor, som i sednare
Skiftesförfattningar medgifves, tillräckligen skulle styrka, att den utsträckning,
som velat gifvas åt föreskriften i Regeringsformens 77 §., grundade sig på en
oriktig tydning af orden afhända och bortbyta.
Att, enligt språkbruket, ordet byta icke utesluter begreppet afhända,
utan tvertom är under detta sednare ett species och således deri inbegripes,
torde inhämtas ej mindre af det vanliga uttrycket: ”afhändande genom byte,”
hvilket jemväl blifvit af vederbörande embetsmyndigheter uti nu ifrågavarande
bytesmål begagnadt, än äfven deraf, att i skiftesbref emellan enskilde ordet
”afhända” nästan alltid förekommer, och att i Bytesbref å Kronans sida vanliga
formeln från längre tid tillbaka varit: att bytesliemnianet ”afhändes Kongl.
Maj:t och Sveriges Krona” samt tillegnas den andra kontrahenten. Likasom i
3 Kap. 1 §. Jordabalken det stadgande förekommer, att, om arfvejord skiftas
emot annan jord å landet, denna sednare blifver arfvejord i den förras ställe,
innehåller äfven 17 Kap. 2 §. Ärfdabalken, att, om någon försålt sin arfvejord,
den derför undfångna köpskillingen i vissa fall måste ikläda sig arfvejords
egenskap. Med lika skäl, som förstnämnda lagrum kunde bevisa, att
skifte eller byte, enligt lagens bestämmelser, icke vore ett afhändande, skulle
således äfven i förutsatta fall 17 Kap. 2 §. Ärfdabalken ådagalägga, att en försäljning,
der fullt gen fullo erhölles, ej heller kunde såsom ett afhändande betraktas.
Då emedlertid en framställning i denna sednare syftning icke ens
275
lärer vara tänkbar, torde häraf äfven följa, att, för bestämmande af skiljaktigheten
emellan begreppen ”byta” och ”afhända,” förståberopade lagrum 3 Kap.
1 §. Jordabalken icke kan tjena till upplysning eller ledning.
77 §. Regeringsformen stadgar: ”Kungsgårdar och Kungsladugårdar med
dertill lydande Hemman och Lägenheter, Kronoskogar, Parker och Djurgårdar,
Krono- och Stallängar samt Laxfisken och andra Kronofisken samt Kronans
öfriga Lägenheter må Konungen icke utan Rikets Ständers samtycke genom
försäljning, förpantning eller gåfva, eller pä något annat sätt, kronan afhända.
” Ått ”byte,” ehuru i denna §. icke serskildt upptaget, likväl under paragrafens
stadgande är inbegripet, måtte finnas uppenbart, om man eftersinnar,
att de sätt eller så kallade laga fång, hvarigenom fast egendom kan förvärfvas
eller i afseende å äganderätten öfvergå i annan mans hand, uti 1 Kap. 1 §.
Jordabalken af allmänna Lagen uppräknas och äro fem, nemligen arf, skifte,
köp, gåfva och pant: att uti 77 Regeringsformen af dessa olika förvärfningssätt,
med undantag af arf, hvilket der ej kan ifrågakomma, köp har sin motsvarighet
i ordet försäljning samt pant och gåfva blifvit serskildt nämnda;
och alt således bland de uppräknade fern laga fång endast återstår ett, nemligen
skifte eller, såsom det i kameralstil äfven kallas, ”byte,” hvilket kan
med de i sislherörde §. förekommande orden ”eller på något annat sätt” vara
afsedt. En lika ordställning med den i åberopade grundiagsparagrafen finnes
äfven uti nästföljande 78 §., der det heter; ”Ej må någon del af Riket kunna
derifrån söndras genom försäljning, förpantning, gåfva eller å annat dylikt
sätt;” men att genom denna sednare §. det icke skulle vara Regeringsmakten
förbudet att bortbyta en provins eller någon del af Riket till någon utländsk
Makt, endast motsvarande vederlag i någon utlänsk provins eller landsträcka
erhölles, lärer vara högst betänkligt att antaga. Och då således torde få anses
otvifvelaktigt, att föreskriften i 77 §. Regeringsformen äfven angår byte i allmänhet,
eller den handling, allmänna Lagen under benämning af skifte omtalar,
men uti detta mål fråga icke är om sådant ägoutbyte, som enligt Skiftesförfallningarne
i vissa fall bör äga rum, derest påstående af någon jordägare
derom väckes, synes en undersökning, huruvida elt dylikt ägoutbyte, då Kronans
jord är i fråga, kan lagligen stå tillsammans med eller vara stridande
emot bestämmelserna i nyssnämnde vid detta tillfälle ej heller erfordras.
I anledning af hvad uti förklaringen, jemte hänvisning till svaromålet
uti en annan hos Höga RiksRätten äfven anhängig sak, vidare andrages, för
att ådagalägga, att 77 §. icke kunde lämpas på militieboställen, med hvilkas
förvaltning Rikets Ständer icke skulle hafva ringaste befattning och hvarom de
icke hade att något förordna, bör jag äfven nu vördsamt erinra, att en sådan,
27 6
till inskränkning i Rikets Ständers grun dlagenliga rätt föranledande, tolkning
af 77 §. icke kan å min sida antagas. Om än Rikets Ständer icke taga någon
befattning med förvaltningen at militieboställen, följer icke deraf, att de
eftergifvit sin rätt i fråga om. deras afhändande ifrån Kronan; oell något bevis
på en sådan i laga ordning stadgad eftergift å Rikets Ständers sida är ej
heller i förklaringen anfördt. Deremot måtte 77 §. just genom det deri, efter
uppräkning af Kronans betydligare egendomar, tillagda uttrycket: Kronans öfriga
lägenheterj lika tydligt som bestämdt utmärka, att icke någon henne tillhörig
lägenhet, af hvad namn och beskaffenhet den vara må, blifvit undantagen
ifrån förbudet emot afhändande utan Rikets Ständers samtycke; och att
detta förbud således gäller Kronans alla så beskaffade tillhörigheter, äfven de till
boställen upplåtna, hvilka icke destomindre äro vid deras krononatur bibehållna.
Uti förklaringen är äfven uppgifvet, att en mängd exempel kunde anföras
derå, att sedan 1809 års Statsskick utbyten af alla slags boställen blifvit,
utan Rikets Ständers samtycke, af Kongl. Maj:t beslutade och till verkställighet
anbefallda, utan att sådant veterligen föranledt anmärkning, än mindre
laga åtal emot Konungens Rådgifvare; hvarjemte serskildt nämnes, att utbyte
af ett boställe vid Lotsstaten år 1839 skall blifvit beslutadt. Men då,
utom det att Konungens Rådgifvares åtgärder vid dessa tillfällen äro obekanta,
sådana åtgärder icke utgöra ämnen för min embetstalan, och deras beskaffenhet
i allt fall ej kan hafva inflytande på frågan, huruvida nu åtalade åtgärden
må anses lagstridig eller icke, saknar jag laglig anledning att å omförmälda
förhållanden fästa vidare uppmärksamhet.
I följd af här ofvan till stöd för åtalet utvecklade grundel’, och enär de •
i mitt anmärkningsmemorial åberopade författningsstadganden, nemligen 28 §.
i Privilegierna för Ridderskapet och Adeln den 16 Oktober 1.723, Kongl. Stadgan
den 9 December 1682, 4 §. 10 mom. och Kongl. Förordningen den 4
Februari 1771, hvarken blifvit genom någon sednare Författning uttryckligen
ändrade eller upphäfna, eller stå i strid med nu gällande Grundlagar, slutar
jag med vördsam framställning af det påstående, att de tilltalade Herrar Ledamöter
af Konungens StatsRåd, jemte föredragande StatsSekreteraren, såsom
de der, medelst deras rådgifvande åtgärd i denna sak, handlat emot uttryckliga
förbudet i 77 §. Regeringsformen, äfvensom emot öfriga nyss åberopade
Författningar, derför måtte enligt 5 och 10 (\(\. af Ansvarighetslagen för Konungens
Rådgifvare den 10 Februari 1810 ansedde och dömde varda.
Sockholm den 27 September 1841.
C. L. LANDIN.
277
PROTOKOLL,
hållet 1 RiksRätten i Stockholm den 30 Augusti 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena,
Amiralen
Herr Presidenten
Herrar JustitieRåden
Herr Y ice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr HofRättsRådet
Herr KammarRådet
Herr KommersRådet
Herr KammarRättsRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr A miralitetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Friherre Cederström.
Westerstrand.
Herr Vice
Friherre Nordenskjöld.
von Hartmansdorff.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmarck.
Uggla.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
Herr Presidenten von Hartmansdorff tillkännagaf, att sedan han blifvit
i nåder utnämnd till President i Kongl. KammarRätten och således jemlikt
102 § Regeringsformen vore Ledamot af RiksRätten, hade Herr Presidenten
ansett sig pligtig att i nyssnämnde egenskap vid detta tillfälle sig inställa;
men enär Herr Presidenten i en af de punkter, som utgjorde föremål för åtal
inför RiksRätten, var sjelf anklagad och följaktligen Herr JustitieOmbudsmanRiksRciltsHandlingarj
/(..-de Häftet. 36
STOCKHOLM, Nohdströmska Boktrycksrikt 1842,
278
nens vederdeloman, funne Herr Presidenten sig jäfvig att med saken taga Domarebefattning.
Detta jäf godkändes af RiksRätten, hvarefter Herr Presidenten
von Hartmansdorff afträdde.
Pi’otokollet för den 28 sistlidne Juni, hvilket undertecknad i förmaket
uppläst för Herr Justitieombudsmannen Landin, justerades derefter inför
RiksRätten.
Vid upprop förekommo nu Herr Justitieombudsmannen och bland Svaranderne
StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke samt f. d. StatsSekreteraren Herr
Presidenten von Hartmansdorff. Herr Friherre Lagerbjelke företedde en, med
anledning af RiksRättens medgifvande den 14 sistlidne Juni, under den 8
nästpåföljde Juli utfärdad, af H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, f. d. StatsRådet
Herr Friherre Åkerhjelm, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, f. d. StatsRådet
Herr Presidenten Friherre von Schulzenheim, f. d. StatsRådet Herr
Grefve Hård, f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre,
f. d. StatsSekreterarne Herrar Presidenterne Skogman och von Hartmansdorff
samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne Herrar ExpeditionsChefen Munthe,
KansliRåden Ulfsparre och Bohm samt ExpeditionsSekreteraren Riben undertecknad,
på Herr f. d. StatsRådet Poppius eller den han i sitt ställe förordnade
ställd och af denne sistnämnde för sig och öfrige förenämnde Svarander på
Herr Friherre Lagerbjelke öfverlåten fullmakt att å allas vägnar emottaga Herr
JustitieOmbudsmannens slutpåståenden samt uppgifva erforderlig tid för deras
besvarande.
Sedan Herr Presidenten von Hartmansdorff på derom gjord och af Herr
Justitieombudsmannen medgifveu hemställan fått bortgå, uppropades stämningsansökningen
Lit. E.j hvarefter Herr Justitieombudsmannen uppläste oell
i två exemplar aflemnade skriftligt slutpåstående i de uti denna ansökning upptagne
anmärkningspunkter.
I öfrigt anförde Herr Justitieombudsmannen. Åtskilliga oförutsedde hinder,
hvaribland Herr Justitieombudsmannen ville nämna dels Rikets Ständers
åt honom, jemte öfrige Komitterade till tryckfrihetens vård, gifne uppdrag att
ombesörja tryckningen af sista Riksdagsbeslutet samt Grundlagarnes omtryckning,
ett uppdrag, som nästan dagligen sysselsatt Herr Justitieombudsmannen,
dels ock behofvet för Herr Justitieombudsmannen alt under sommaren njuta
åtminstone någon ledighet, hade, i förening med det arbete, Herr Justitieombudsmannen
nedlagt å nu uppläste slutpåståendet till ansökningen Lit. E.,
vållat, att Herr Justitieombudsmannen ej hunnit sammanfatta sine anföranden
i de ämnen, som förekomma i ansökningarne Lit. F. och G. Herr Justitieombudsmannen
fann sig derföre föranlåten att i nämnde hänseende begära
279
ytterligare anstånd. Detta skulle dock ej erfordras längre, än som åtgick till
tryckningen af så väl det afgifna slutpåståendet i Lit. E. som öfrige slutpåståenderne
och ännu otryckta handlingarne, eller tre, högst fyra veckor; och då
Svaranderne redan förbehållit sig att få beräkna tiden för afgifvandet af deras
vidare svaromål från delfåendet af samtlige slutpåståenderne, skulle genom
det nu ifrågaställde anståndet något egentligt uppehåll i sakens fortgång ej
uppkomma.
Härå svarade Herr Friherre Lagerbjelke, under förnyande af berörde
förbehåll, att derest RiksRätten pröfvade de af Herr Justitieombudsmannen
anförde grunder hafva lagligen hindrat honom från utförandet af sin talan,
Herr Friherren för sin och öfrige Svaranders del icke hade något att emot
det begärda anståndet påminna.
Sedan Parterne afträdt, öfverlade RiksRätten till följande, för dem åter
inkallade, afsagde
Beslut.
Med bifall till Herr JustitieOmbudsmannens begäran om anstånd för att
afgifva vidare påståenden, hvilken begäran af Herr Friherre Lagerbjelke ej
blifvit bestridd, uppskjutes rättegången till Måndagen den 27 nästkommande
September kl. X förmiddagen, då Herr Justitieombudsmannen eger att afgifva
slutpåståenden i de mål, der sådant nu icke skett, samt Svaranderne böra tillstädeskomma
för att deraf undfå del.
Dupplettexemplaret af slutpåståendet till ansökningen Lit. E., likasom
18 af Herr Justitieombudsmannen aflemnade exemplar utaf hvad under tiden
blifvit färdigtryckt af RiksRättens handlingar i förevarande sak, tillställdes nu
Herr Friherre Lagerbjelke, hvarefter Parterne afträdde, och RiksRättens Herrar
Ledamöter åtskiljdes kl. 1 på dagen.
In fidem
/. A. C. Quensel.
280
PROTOKOLL,
hållet 1 RiksRätten i Stockholm den 27 September 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Westerstrand.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice
Amiralen
Friherre Nordenskjöld.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Herr Vice Amiralen
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Herr GeneralLöjlnanten
Lorichs.
Herr HofRättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fagersten.
Herr KommersRådet
Leyonmarck.
Herr KammarRättsRådet
Uggla.
Herr KrigsRådet
Branting.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Herr AmiralitetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Protokollet för den 30 nästlidne Augusti blef, efter föregången uppläsning
för Herr Justitieombudsmannen Landin och StatsRådet Herr Friherre
Lagerbjelke, justeradt inför RiksRätten.
Enär Parlerne härefter påropades, förekommo Herr Justitieombudsmannen
och Svaranderne StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, Herr f. d. StatsRådet
Poppius, f. d. StatsRådet Herr Presidenten von Schulzenheim, Herr
StatsRådet Ihre och f. d. tillförordnade StatsSekreteraren Herr KansliRadet Ulfsparre,
af hvilka Herr Justitieombudsmannen och Herr Friherre Lagerbjelke
icke hade någon anmärkning att göra emot berörde, för dem upplästa Protokoll
för den 30 nästlidne Augusti.
281
Nu uppropades
l:o.
Ansökningen Lii. F.j hvarvid Herr Justitieombudsmannen uppläste och
afleinnade i två exemplar slutpåstående i de häruti förekommande frågor.
2:o.
Ansökningen Lii. G.j dertill Herr Justitieombudsmannen äfven författat
skriftligt slutpåstående, som upplästes och ingafs i hufvudskrift och duplett.
På framställd fråga om tiden, som Svaranderne ansågo erfordras för vidare
svaromål, förklarade Herr Friherre Lagerbjelke, att Svaranderne önskade
rådrum dermed till den 17 Januari nästkommande år.
Sedan Herr Justitieombudsmannen medgifvit det sålunda begärda rådrum,
anförde Herr f. d. StatsRådet Poppius, att då i de fleste anklagelsepunkterna
åtskillige bland Svaranderne hade gemensam talan, så att vid författandet
af svaromål öfverläggningar dem emellan blefve af nöden, hvai'af
följde, att dertill fordrades mera tid, än om hvardera Svaranden för sig utarbetade
svaromål, så förmodade Herr StatsRådet, att, när Herr Justitieombudsmannen
behöft ett halft år för att afgifva slutpåståenden, den af Herr
Friherre Lagerbjelke begärda tid till förklaring öfver samma påståenden ej
skulle finnas för lång.
Efter det Parterne afträdt till förmaket, öfverlade PiiksRätten till detta,
för dem åter inkallade, afsagde
Beslut.
I anledning af hvad Svaranderne begärt och Herr Justitieombudsmannen
medgifvit, uppskjutes rättegången till Måndagen den 17 Januari nästkommande
år 1842 kl. X förmiddagen, då Parterne skola åter komma tillstädes,
och Svaranderne vara beredde att å Herr JustitieOmbudsmannens slutpåståenden
afgifva svar.
Duplettexemplaren af de i dag afgifne slutpåståenden tillställdes Herr
Friherre Lagerbjelke, å Svarandernes vägnar, hvarefter Parterne afträdde, och
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes klockan 5 1 på dagen.
In fidem
J. A. C. Quensel.
282
Förklaringar af de tilltalade Ledamöterne af Konungens
StatsRåd öfver JustitieOmbudsmannens emot dem afgifna
slutpåståenden, inlemnade till RiksRätten den 17
Januari 1842.
Till Höglofliga RiksRätten.
Herr Justitieombudsmannen har, vid åtskillige af de här förekommande
anklagelsepunkterne, i valet af ansvarspåståenden frångått de anvisningar
derföi’, som uti den af Konung och Ständer stiftade Ansvarighetslag befinnas;
och sedan han sjelf uppgifvit, att den § i Regeringsformen, som han förment
vai’a i den anmärkte rådgifvandeåtgäi'den öfverträdd, icke finnes i Ansvarighetslagen
uppnämnd, har han detta oaktadt, i strid med samma Lags 6 §, i
flere mål fullföljt sin talan, och dervid valt ansvarsbestämmelser ur allmänna
Lagen.
Med anledning häraf, och i öfverensstämmelse med hvad svaranderne i
de afgifne förklaringarne rörande denna del af saken vördsamt anfört, anse vi
undertecknade skyldige oss sjelfve och våra efterträdare, att nu framställa
hvad Grundlagen och Ansvarighetslagen utstakat för åtals anställande och utförande
mot Konungens ansvarige Rådgifvare.
Uti Regeringsformens 106 § stadgas: att då någon af StatsRådets Ledamöter
finnes hafva ”uppenbarligen handlat emot denna Regeringsforms tydliga
”föreskrift, eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf och af andra Rikets gälTande
Lagar, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådane öfverträdel”ser,
eller dem vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning,
då ege Konstitutionsutskottet att ställa en sådan under tilltal af
Justitieombudsmannen inför RiksRätt,” och vidare: alt, ”Då StatsRådets Le”damöter
finnas hafva, på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar skyldige,
”döme dem RiksRätten efter allmän Lag och den serskilda Författning, som
”till bestämmande af sådant ansvar utaf Konungen och Riksens Ständer fastställd
varder.” Denna serskilda Författning, hvarefter ansvaren skola bestämmas,
stadgar i dess 1, 2, 3, 4 och 5 §§ ansvaren för öfverträdelser af Regeringsformens
39, 40, 41, 42, 43, 110, 91, 92, 93, 94, 63, 57, 60, 73,
66, 68, 72, 78, 65, 74, 76, 77, 79, 80 och 13 §§ samt af TryckfrihetsFörordningen,
och hän viser i dess 5 §:s andra punkt, samt 7 och 8 §§ till
allmänna Lagen, med utmärkande af Lagrummet: när rådslagen, eller under
-
283
Idina föreställningar, eller uppsåtligt och bevisligt fördöljande af någon upplysning,
eller uraktlåtet vägrande af kontrasignation, föranleder till skada
för Konung och Rike, eller när någon derigenom lider skada till lif, ära
eller personlig frihet, utan laga ransakning och dom, eller någons frid i
hans hus varder störd, eller någon förvises från ort till annan, och Ansvarighetslagen
utmärker således på det nogaste de förbrytelsers beskaffenhet, för
hvilka straffen skola hemtas från allmänna Lagen. För alla andra öfverträdelser
af Grundlagen, bestämmer denna Ansvarighetslag i dess 6 §, huru härmed
skall förhållas, med de orden: ”Uraktlåter StatsRådsLedamot m. m. att
”de öfrige dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifne, men i denna ansvarighetslag
icke serskildt uppräknade pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra,
”ankomme det på Riksens Ständer att hos Konungen göra sådan anmälan,
”hvartill 107 §. Regeringsformen dem berättigar.”
Regeringsformen och Ansvarighetslagen öppna således t vänne utvägar för
yrkande af ansvar å StatsRådets Ledamöter för Grundlagarnes öfver trädande,
nemligen den, sorn öfverlemnas till judiciel embetsmyndighet att bereda och
afgöra, och den, som öfverlemnas till Rikets Ständers bedömande. Då den
förra af dessa utvägar, ehuru af juridisk beskaffenhet, likväl endast rörer lagstridiga
rådslag och icke åtgärder, och dessa rådslag, såsom egentligen utgörande
politiska förbrytelser, ej träffa i allmänna Lagen sina specielt utmärkte straffbestämmelser,
blef det en nödvändighet, för Domstolens, sakförarens och de
anklagades rättelse och ledning, att genom ett serskildt stadgande bestämma
dessa ansvar, i förhållande till förbrytelsernas beskaffenhet och i öfverensstämmelse
med den skillnad, Grundlagen sjelf emellan dem uppdragit i dess 106
och 107 §§. Detta är skedt, och Ansvarighetslagen, hvars grundlagsenliga tillkomst
och egenskap af att innehålla utvecklingen af ansvarsparagrafer i Regeringsformen
af ingen lärer kunna bestridas, måste således böra gälla till iakttagande,
äfven för Sakföraren inför RiksRätten.
På dessa grunder tro vi honom ej kunna grundlagsenligen ovilkorligt
fullfölja och med ansvarspåståenden beledsaga hvarje af Konstitutionsutskottet
honom öfverlemnadt mål, än mindre efter behag dervid välja ansvarsbestämmelser;
ty finnes den beifrade förbrytelsen uppräknad i Ansvarighetslagen,
måste ansvarsbestämmelsen hemtas från denna, eller, genom dess hänvisning,
från allmänna Lagen; och finnes ej förbrytelsen deri omnämnd, är
saken ej föremål för behandling efter 106 § Regeringsformen.
Emot afvikelse från dessa föreskrifter måste undertecknade svarande således
protestera.
284
Första anmärknings punkten Lit. A., angående Rikets Ständers vid Riksdagen
1834 och 1835 stadgade och till Kongl. Maj:ts gillande öfverlemnade
förslag till Ny YexelLag.
Till svaromål å denna punkt åberopa undertecknade svarande hvad de
i deras förklaring derom anfört.
Andra anmärkningspunkten Lit. A., angående Kongl. Maj:ts beslut i anledning
af Rikets Ständers förslag till Lag för enskilda Banker.
Till svaromål i denna punkt åberopa undertecknade svarande hvad de
i deras förklaring derom anfört.
Tredje anmärkningspunkten Lit. A., rörande Förordningarne 1838, om.
Mosaiske Trosbekännares skyldigheter och rättigheter.
Utom den i förklaringen framlagde bevisning, att allmänna Lagen genom
desse anmärkte Stadganden icke undergått någon förändring, i afseende på
hvad den bjuder i 8 § 20 Kap. Ärfdabalken och 7 § 17 Kap. Rättegångsbalken,
torde böra erinras: att detta sistnämnde lagbud handlar om personer,
både af utländsk härkomst med annan trosbekännelse än den Evangeliska,
och af inhemsk härkomst och Evangelisk trosbekännelse: att samma lagbud
bestämmer de undantag vid edgång, som för desse personer, enär de befinnas
sakna vanligen dertill erforderlige qvalifikationer, böra iakltagas, och att
edgång efter Domarens pröfning varit Mosaiske trosbekännare medgifven, ifrån
deras första bosättning i landet. Uttrycket ”enligt Svensk lag,” som i Förordningen
af den 30 Juni 1838 rörande Mosaiske trosbekännare förekommer,
Rosenblad.
Åkerhjelm.
Löwenhielm,
von Schulzenheim.
R o senblad.
von Schulzenheim.
Löwenhielm.
Skogman.
och
285
och hvars betydelse, att låta lagen vara gällande, Hr Justitieombudsmannen
söker underkänna, utmärker dock klarligen åsyftningen att handla med lag,
icke mot lag, och det klandrade tillägget: ”utan andra inskränkningar än Grundlagarne
bestämma och sjelfva Förordningen stadgar,” borttager ingalunda, såsom
Hr Justitieombudsmannen förmenar, den föregående meningen, då det icke
lärer kunna visas, hvarken i Grundlagarne eller i Förordningen något ord, som
befriar slike Svenske undersåtare som de ifrågavarande från skyldigheten att,
i hvarje på dem tillämpligt fall, underkasta sig hvad Sveriges lag förmår.
Den utvägen, Hr Justitieombudsmannen begagnat, att genom en klyftig analys
af ordställningen i Förordningen komma till en tolkning af de anmärktes
mening, som skulle fälla dem, motväges för öfrigt af förordningens anledning
och motiver att, genom ett nytt, med lagar och författningar öfverensstämmande
stadgande, undanrödja det ofullständiga i de förut varande bestämmelserne
rörande detta ämne, och af den, vid vederbörande EmbetsMyndigheters
tillämpning af samma stadgande, ej missförstådda afsigten dermed, att nemligen:
ställa den i Sverige bosatte Mosaiske korporationen under gällande lagar
och författningar, såsom andra der bosatte utlänningar, hvilket förut i alla delar
ej varit förhållandet. Hr JustitieOmbudsmannens meningstolkning, som
för detta fall likväl ej åsyftar ansvar, torde således inför den upplyste, rättvise
och opartiske Domarens pröfning icke tillintetgöra afsigtens tillvaro och
värde, om än densamma kunnat i eftersattsen vara fullständigare uttryckt.
Beträffande åter den af Hr Justitieombudsmannen anmärkte och med
ansvarspåstående beledsagade omständigheten, att ett uttryck i edsformuläret
för Christen befinnes olika med det, som Mosaiske trosbekännare vid
edgång uttalar, och att i följd deraf den sednare svär: ”viel Guei och hans
heliga Lag” i stället för: ”vid Gud och hans heliga Evangelium,” hafva Svaranderne
i sin förklaring redan upplyst, att enahanda olikhet med den Christna
eden existerade förut och grundade sig på det så kallade JudeReglementet
1782, från hvilken tid Mosaiske trosbekännare svurit vid Abrahams, Isacs
och Jacobs Gud och den heliga Torah’n.
Den anmärkte olikheten med edgångsformeln i allmänna Lagen tillkom
således för närmare 60 år sedan, genom en annan Regerings tillgörande, och
var, såsom ej lärer förnekas, påkallad af förnuft och sann christendom, och
den nya redaktionen deraf uttrycker samma mening och åberopar samma sak
som den förra, nemligen Gud och hans heliga Lag. Skulle deremot dess förkortning
och ordval sådant oaktadt af Hr Justitieombudsmannen anses vara
37
286
en förändring, så vore detta en förändring i Judarnes ed och icke i Sveriges
Lag eller lagskipning, ty i den förra har denna edsforrael aldrig varit införd,
och i den sednare inträdde den, såsom nämndt är, långt före närvarande Statsförfattning.
Anmärkningen härför mot de nu inför rätta anställde Kongl. Rådgifvarne
och det derpå grundade ansvarspåståendet synes således utmärka ett
nit, som ej känner några gränsor.
Uti ingressen till dessa påminnelser hafva vi Svarande klarligen framlagt,
hvad de till rättelse för Sakförare inför RiksRätt gällande Lagar innehålla,
och vi åberopa nu detta vårt anförande med full tillämpning på denna
fråga. Och utom det, att vi i detta vårt vördsamma anförande, likasom i
förklaringen deröfver, hvilken vi till alla delar åberopa, anse oss hafva fullkomligt
ådagalagt, att någon öfverträdelse af Regeringsformens 87 § i våra
rådslag härvid ej blifvit begången, åberopa äfven vi det af Hr Justitieombudsmannen
sjelf angifne förbållandet, att samma § ej finnes i Ansvarighetslagen
uppnämnd; och vi hade föreställt oss, att detta bordt anses vara
ett laga hinder för Hr Justitieombudsmannen att fortgå med anmärkningar
och ansvarspåståenden i denna sak. Men då han detta oaktadt icke allenast
anser svaranderna hafva öfverträtt nämnde grundlagsparagraf, och på den
grund fullföljt sin talan, utan äfven derjemte valt straffbestämmelser ur allmänna
Lagen, som gå från böter till förlusten af Embete samt skadeersättning
och i vissa fall ända till förlusten af lif eller ära, så synes han till och med
velat öppna utsigt för rubricerandet af ett förment formfel genom rådslag_,
till ett genom dom begånget brott. Ett sådant handlingssätt återkallar beklagligtvis
minnet af en tid, då man i Sverige under det förflutna seklet skapade
strafflagar i politiska frågor mot anklagade Embetsman, när sådane lagar för
tillfället saknades.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhielm.
Åkerhjelm. von Schulzenheim. Skogman.
287
Fjerde punkten, rörande forum för tvister emellan Staten och Götha
KanalDirektion eller emellan Bolaget och Direktionen, i följd af Kongl.
Brefvet den 1 Februari 1836.
Till Svaromål å denna punkt åberopar undertecknad svarande hvad han
i sin förklaring derom anfört.
Skogman.
Memorialet Lil. B., rörande kreditiv å utrikes ort för Banken.
Sedan Svaranderne i sin förklaring, hvilken de nu i allo åberopa, redan
visat, och Hr Justitieombudsmannen i sitt nu afgifna ansvarspåstående medgifvit,
att den mening, hvarför de anklagas, ej öfvergått, såsom han sjelf yttrar:
”till Rådslag om handling,” stannar man i förvåning deröfver, att Hr
Justitieombudsmannen detta oaktadt behandlar saken, som vore denna mening
ett rådslag till handling. Regeringsformens 106 §, äfvensom dess 38,
omtalar endast beslut och deraf följande åtgärd, och Ansvarighetslagens 3 §,
källan hvarifrån Hr Justitieombudsmannen hemtat stöd för sitt ansvarspåstående,
handlar blott om ansvar, då, såsom orden lyda: ”Konungens Rådgifvare
tillstyrkt Konungen att vidtaga sådant steg, hvilket uppenbarligen är
”stridande emot Regeringsformens bokstafliga föreskrift uti” derefter åberopade
§§, och bland dessa äfven den 72.
För att emedlertid åstadkomma denna förvandling af tanka till handling,
anför Hr Justitieombudsmannen, att samma tanka sjntes vara af
vigt och ega inflytande pä en så beskaffad angelägenhet, som den ifrågavarande,
så vida i behofvets stund bifall till den af Rikets Ständer i förväg
gjorde anhållan icke kunnat med säkerhet påräknas.
Långt ifrån att stärka Hr JustitieOmbudsmannens ansvarskraf, synes
denna argumentation försvaga det; ty att af den möjliga förutsättningen, att så
vida ett fall kommer att inträffa, och dess utgång då ej med säkerhet kan
påräknas, göra ett lagbrott och derför yrka embetets förlust, dertill lemna
våra lagar lyckligtvis icke den ringaste anledning, långt mindre någon rättighet.
För öfrigt förekommer härvid, att denna såsom brottslig angifna tanka
alldeles icke är något afstyrkande af den gjorda anhållan, utan endast en åsigt
öfver villkoren för dess behandling, om frågan i en framtid möjligen skulle
förekomma. Denna framtid har likväl ännu icke inträffat, och rimligen blir
288
det först, när sådant sker, och afslag följer å nämnde nu livilande anhållan,
som ett Konstitutionsutskott kan i följd deraf väcka åtal emot de Rådgifvande
i saken; huruvida detta åtal skulle grundas på 106 eller 107 § Regeringsformen,
beror af det dåvarande KonstitutionsUtskoltets uppfattning af sin bestämmelse;
denna hafva vi emedlertid alltid ansett vara att utan mannamån
och förföljelseanda ifra för Grundlagarnes helgd.
Hr JustilieOmbudsmannens argumentation i afseende på svarandernes
anförande i deras afgifne förklaring, rörande Kongl. Maj:ts förbindelse att i
helgd bevara Myntbestämningslagen af den 1 Mars 1830 och Lagen för Rikets
Ständers Bank, samt sambandet emellan denna helgds bevarande och tydliga
åsyftningen i 16 § Regeringsformen, kräfver ett tillägg till hvad de redan
härom yttrat.
Dessa lagar äro, såsom anfördt är, en stiftelse af Konung och Ständer,
och kunna ej ändras utan begges samtycke. Deras helgd är således garanterad
af Konungen, och det är en Konungens grundlagsenliga pligt och rättighet att
i dem ej tillåta någon rubbning, som han anser stridande mot Grundlagarne.
Regeringsformens 16 § bjuder, att Konungen ”ingen får afhända låta något
”gods, löst eller fast, utan ransakning och dom, i den ordning, Sveriges Lag
”och laga stadgar föreskrifva.” Den här åberopade Mynlbeslämnings och dermed
öfverensstämmande Bankolagen innebära de grunder och bestämma den
grundfond, hvaruppå värdet af Rikets mynt skall hvila, och faller delta värde,
så uppkommer deraf oundvikligen en rubbning i alla eganderältsförhållanden,
som, åstadkommen i laglig ordning, är en olycka och, i olaglig, derjemte ett
våld. Ått Bankens belastande med utrikes skuld kan, genom räntor och kapitalafbetalningar
derå, förminska Bankens behållningar och rörelsekapitalet
inom landet, måste vara otvifvelaktigt, och följderna deraf kunna blifva en
verklig rubbning i grunderna för Myntbestämnings och Bankolagarne. För
den, som garanterat sistnämnde Lagar, får och kan det således icke vara likgiltigt,
huru en sådan låntransaktion till belopp, tid och villkor uppgöres. Konungens
medverkan härtill åstadkommer deremot ingen rubbning i Rikets Stan
I
. ®
ders rätt alt ensamme lemna deras Bankoförvaltning de förordnanden och
stadgar, som uti 72 § Regeringsformen äro omnämnde, enär dessa föreskrifter,
för att vara gällande, ingalunda få ligga i strid med Grundlagarne eller de på
dem grundade serskilda Lagar, och denna egenskap lärer ej kunna förnekas 1830
års Myntbestämnings och Bankolagar. På enahanda sätt, som detta, måste
äfven Rikets Ständer vid 1834 års Riksdag hafva betraktat saken, enär de,
efter erhållandet af Kongl. Maj:ts nådiga Skrifvelse af den 25 Maj 1835, hvars
289
innehåll Konstitutionsutskottet 1840 tagit till grund för delta tilltal inför
RiksRätt såsom grundlagsbrott, icke dervid gjorde den ringaste erinran.
Om således äfven en blott yttrad åsigt öfver sättet för uppfyllandet af
en gjord begäran skall antaga naturen af beslut och handling, som afslår denna
begäranj såsom de anklagande synas vilja uppställa saken, så erfordras ändock
en alldeles egen tolkning af Grundlagarne, för att finna detta handlingssätt
emot dem stridande, än mindre utgörande en uppenbarlig öfverträdelse
af deras tydliga föreskrift. Både i förvandlingen af tanka till handling, och
i bedömmandet af denna sednares beskaffenhet inför Regeringsformens 106 §,
förekommer derföre KonstitutionsUtskottets och Hr JustitieOmbudsmannens
öfverensstämmande förfarande i denna sak blottadt på alla grunder.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Memorialet Lit. C., angående afslag på ansökning af enskild man att få
i Stockholm anlägga en Theater.
I anledning af anmärkningen Lit. C., angående afslag på ansökning af
enskild man att få i Stockholm anlägga en Theater, har Hr Justitieombudsmannen
äfven ansett sig kunna gora ansvarspåstående, oansedt han förklarar,
alt lagen, der ansvaret skall sökas, ej på något ställe afhandlar eller omtalar
en sådan händelse, som den ifrågavarande.
Det skulle synas, som vore ett slikt förklarande af beskaffenhet, att
undanrödja allt vidare behof för svaranderna att till sitt försvar något mera
anföra, än hvad deras förklaring, som här till alla delar åberopas, innehåller;
men då Hr Justitieombudsmannen fortfar att vilja förblanda en för tillfället
gifven afslagsresolution med patent på ett privilegium exclusivum, det vill bär
säga, att Resolutionen till afslag för den sökande skulle innebära, att ett sådant
privilegium, i samma afseende lemnadt en annan, vore ett hinder för bifall,
så torde några ord från svarandernas sida ytterligare vara nödiga, för att göra
saken fullt klar och visa, att påståendet, det dess behandling är en öfverträdelse
af Grundlagen, är lika blottadt på stöd från den, som Ansvarighetslagen
är ulan all ansvarsbestämmelse för detta fall, och allmänna lagen utan
all rimlig tillämpning derpå.
Rosenblad.
o
Åkerhjelm.
von Schulzenheim.
Löwenhielm.
Skogman.
290
Sökandens, f. d. Aktören Bergs, ansökning att få anlägga en Theater
afslogs, såsom redan är anfördt, endast för det närvarande, hvilket tydligen ådagalägger,
att skälen, sorn gulde för afslaget, voro tillfälliga och ulan bestämd tid
för deras tillvaro, hvilket hade varit omöjligt, om något monopolium, som
alltid har bestämd tid, varit hindret för bifall å berörde ansökning. Sednare
tillåtelser att öppna Theater i hufvudstaden bevisa ytterligare, att den Kongligas
tillvaro ej grundar sig på någon monopolisk rätt. Både hos Kongl. Maj:t
och hos Dess Befallningshafvande i Städerne har, efter sig för tillfället företeende
omständigheter, bifall och afslag å Theaterinrältningar och andra dylika slags
offentliga skådespel alltid varit gifna, utan att detta sednare någonsin blifvit
rubriceradt såsom bevis af lemnadt monopolium åt de förut varande, än mindre
för denna orsak af någon beifrats. Frågan är ett ordningsmål, i Sverige
likasom i alla andra länder, och den har såsom sådan hittills betraktats, så väl
från Kongl. Maj:ts sida som från Rikets Ständers.
Kongl. Theatern i Stockholm är ingen entreprenad i någons hand, och
den förlust, hvarmed densamma nästan årligen framgått, har Kongl. Maj:t, dels
af egna medel, dels genom ett lofligt användande af Statsmedel, väl låtit reglera,
men detta har icke skett i egenskap af entreprenör och på grund af de
förbindelser, som åtfölja slikt öfvertagande, hvadan ock de få perioder af vinst,
eller rättare af öfverskott från ett år till ett annat, som Theatern företer, ingalunda
kommit Kongl. Maj:t och Kronan lill godo. I samma förhållande stå
dessa resultater af Thealerrörelsen, i afseende å korporationer och enskilde, af
hvilka ingen kan tillvälla sig dess vinst, eller befinnes förbunden att åtaga sig
dess förlust, der ej förbrytelse eller tjenstefel varit till denna sednare orsak.
Det torde således vara omöjligt att med någon grad af rimlighet kunna intvinga
Kongl. Theatern till ett företag, upprättadt, fastställdt och bibehållet,
till vinjiing för Kongl. Maj:t och Kronan eller enskilde personer och korporationer,
och lyckas icke detta försök, så innefattar också afslaget på Hr
Bergs ansökning icke den ringaste öfverträdelse af Regeringsformens 60 §.
Aär härtill kommer, att Ansvarighetslagen, såsom Hr Justitieombudsmannen
sjelf anmärker, ej omnämner slikt fall som detta, och dess användande i ansvarsväg
således försvinner, måste utvägen att i detta ändamål vända sig till
allmänna lagen, äfven om denna här vore tillämplig, hvilket vi på redan anförde
skäl bestrida, vara så mycket orimligare, som ingen öfverträdelse af Regeringsformen
eller någon annan af Rikets gällande lagar uti ifrågavarande
hänseende egt rum.
Hr Justitieombudsmannen synes emedlertid ej besvärad af denna saknad
af lagöfverträdclse och lagtillämplighet, ty för att vinna den sednare, till
-
291
skapar lian lika med. Konstitutionsutskottet den förra, genom tillsatsen af ett
icke existerande monopolium. Val må det medgifvas sakförare att för sitt
ändamål tolka och tyda uppgifna fakta; men att bilda sådane för att dymedelst
bana sig väg till påståenden om ansvar och bestraffningar, ligger utan tvifvel
utom gränsen af embetspligtens fordringar.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Åkerhjelm. von Schulzenheim.
Memorialet Lil. D., första punktenangående fortfarande InqvarteringsTolag
på Ull, som lill Staden Norrköping inkommer.
Utom hvad i Förklaringen, som vi våge tro, temmeligen fullständigt
blifvit utredt, angående Tolagens natur, samt till bevisande af den princip,
att denna, enligt hitintills antagna grundsatser, aldrig varit betraktad såsom
varande af bevillningsnatur, och således icke likartad med de i 60 § Regeringsformen
uppräknade BevillningsTitlar, utan tvärtom städse ansetts vara
inbegripen bland de uti denna § icke uppräknade afgifter, hvarom undantaget
i 3 § Ansvarighetslagen handlar, få vi nu ytterligare andraga följande:
Sjelfva benämningen Tolag (Zulage) utvisar, att dermed icke förstås
någon del af TullBevillningen, utan ett tillägg till densamma, hvilket tillägg,
här i Sverige sedan långliga tider successivt åt vissa Släder efter olika grunder
och till olika municipala ändamål anvisadt, så mycket mindre lärer kunna
subsumeras under 60 § Regeringsformen, som denna §, tydligen hänförande
sig till den förutgående 59, endast handlar om Bevillningar, som äro afsedde
att fylla Statens behof utöfver de Ordinarie Inkomsterne. Huruvida
nu alla möjliga afgifter af hvad namn som helst, äfven de som hafva till
loremål enskildas gemensamma nytta ”och beqvämlighet,” borde ingå i beräkningen
af StatsVerkets behof, för att från Statsverket sedermera åter utgå,
och sålunda med Slatsulgifterne sammanföras, vore en fråga, hvarom åsigterne
må kunna vara delade; men säkert är, att dylika afgifter aldrig varit hitintills
i Sverige så betraktade; — derom vittnar 60 § Regeringsformen, sarnmanstäld
som sig bör med den 59, derom vittnar undantaget i 3 § Ansvarighetslagen.
Hvad Tolagen serskildt beträffar, hafva de båda Statsmakterne
städse ansett den vara inbegripen bland de sistnämnda undantagen. — Konungen
har nemligen alltid bestämt och beviljat Tolag åt de Städer, som deraf
visat sig vara i behof; och Rikets Ständer hafva ej ifrågasatt grundlagsenlighe
-
292
ten af dessa tillgöranden. Till bestyrkande häraf, må utom flerfalldiga exempel,
för många för att här kunna alla upprepas, endast i korthet anföras hvad
vid 1834 och 1835 årens Riksdag sig i detta afseende tilldrog: nemligen att
den motion, sora föranledde Rikets Ständers underdåniga skrifvelse angående
reglering af den till Stapelstäderne utgörande Tolagen, blef, af Allmänna Besvärs-
och Ekonomiutskottet, men icke af BevillningsUtskottet behandlad.
Eger nu Kongl. Maj:t rätt att i allmänhet pålägga och tilldela Tolag,
måste häraf följa, att, oaktadt TullTaxan af den 20 Juni 1835 innehåller befrielse
från allmän Tolag å införd Ull, rättigheten dock så mycket mera måste
hafva förefunnits att, på sätt sorn skett, medgifva fortfarande af den
serskilda afgift å samma vara, som i Norrköping under namn af IncjvarteringsTolag
dittills blifvit erlagd.
Med Hr Justitieombudsmannen erkänna vi naturligtvis, att bestämmandet
af Bevillningen ingår uti den beskattningsrätt, hvilken, enligt Regeringsformens
57 §, det tillkommer Rikets Ständer allena att utöfva; men vi påstå
deremot, såsom vi i förklaringen och äfven här ofvanföre hafva sökt ådagalägga,
att Tolagen icke kan, utan till följe af helt och hållet nya och ändrade
stadgar och föreskrifter, hänföras till Bevillningen. Minst kunna vi medgifva,
att Tolagen skulle kunna anses iklädd Bevillningsnatur, derföre att stadgarne
derom influtit i underrättelserne till TullTaxan. Sådant har endast skett lill
de trafikerandes beqvämlighet, och derföre alt Tolagen vanligen utgår med
vissa procent af tullvärdet.
Det har å svarande sidan aldrig varit yttradt, att ifrågavarande Inqvarle1’ingsTolag
varit afsedd att bestrida Tjenstemännens i Norrköping löner. Blott
exempelvis hafva löner för Städernes Tjenstemän blifvit uppräknade bland de
flera föremål, hvartill Tolagen i allmänhet varit anvisad; men så länge städernes
tjenstemän, såsom hitintills, anses såsom dessa enskilda korporationers men
icke Statens Tjenstemän och löntagare, förmode vi i alla fall, att bidrag till
deras aflönande med fog kunna hänföras lill benämningen af afgifter, som hafva
enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet till föremål, enär det här förekommande
ordet ”gemensamma” tillräckligen utesluter föreställningen om någon
individuel enskildhet.
Vidare torde få tilläggas, att 3 § i Ansvarighetslagen gör förhöjande
af Kronans inkomster, till ett bestämdt villkor för den ansvarsföljd, som från
60 § Regeringsformen skulle kunna härledas; och då något sådant förhöjande
här icke egt eller kunnat ega rum, finna undertecknade häruti ett ytterligare
stöd
293
stöd för deras förmenande, att 60 § Regeringsformen icke kan vara hit tillämplig,
och att, genom deras nu åtalade underdåniga tillstyrkande, icke eller
något inbrott mot meranämnde § i verkligheten egt rum.
Sluteligen och då Hr Justitieombudsmannen äfven emot oss åberopat
73 § Regeringsformen, tro undertecknade sig, till bemötande häraf, höra fästa
uppmärksamheten derpå, att undantaget i Ansvarighetslagens 3 § från 60 §
Regeringsformen (hvilket undantag står i öfverensstämmelse med den 59) skulle
sakna ali betydelse, om det icke vore tillämpligt äfven på 73 § Regeringsformen,
det vill säga, om denna § afsåg andra pålagor och utskrifningar, än
dem, som äro ämnade att fylla Statsbehof, och kunna lända till förökande af
Kronans inkomster.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade.
Rosenblad. Löwenhielm,
von Schulzenheim. Skogman.
Andra punkten, angående Kongl. Maj:ts beslut om broafgift för käril,
innehållande väta varor, som sjöledes till Stockholm inkomma.
Under åberopande af hvad i förklaringen är anfördt beträffande denna
punkt, tro svaranderne, att hvad derutöfver nu blifvit vid första punkten ytterligare
af dem andraget, är så till alla delar tillämpligt på denna punkt, att de
anse all annan påminnelse å deras sida vara öfverflödig, än en enkel anhållan
om denna tillämpning.
Ros enblad. Löwenhielm. Åkerhjelm.
von Schulzenheim. Gyllenhaal. Skogman.
Tredje punkten., angående nedsättning i afraden för Riddarhytte Kopparverk.
Vid denna punkt anse svaranderne i afseende på sjelfva saken sig en-dast
behöfva åberopa den af dem redan afgifne förklaring. Hvad åter beträffar
Hr JustitieOmbudsmannens, jemte yrkadt ansvar i öfrigt, i denna punkt
gjorde hemställan, att de tilltalade måtte förklaras skyldige att ersätta Kongl.
Majit och Kronan skillnaden emellan det belopp, hvartill afraden af Riddarhytte
Kopparverk kunnat, enligt Kongl. Resolution af år 1744, framgent påräknas, och
/
294
det ringare, som numera till följd af beslutade nedsättningen af samma afrad
kommer att utgå; så, utom det att ersättningsskyldighet i mål af ifrågavarande
beskaffenhet icke lärer lagenligt kunna ega rum, förekommer härvid,
dels att det icke är gifvet, att Kronan genom det fattade beslutet
kommit eller kommer ätt vidkännas någon förlust, dels att, om en sådan
förlust skulle ega rum, det icke lärer blifva möjligt att den till beloppet
bestämma. Kronan hade nemligen i många år, eller allt sedan år
1804, icke erhållit i årlig afrad af ifrågavarande Kopparverk mer, än dels
hvart 40, dels hvart 30 Skeppund. Egaren hade begärt, att den förut medgifne
nedsättningen till hvart 40 Skeppund måtte än ytterligare beviljas.
Det har icke blifvit af Hr Justitieombudsmannen bestridt, att Kongl. Maj:t
egt att medgifva en sådan nedsättning för viss tid genom tid efter annan utfärdande
Resolutioner; hade detta skett, så hade Kronans inkomst af Kopparverket
blifvit mindre, än hvad den genom det nu klandrade beslutet utgjort.
Det är äfven en möjlighet, att, i händelse den beviljade nedsättningen icke
hade mellankommit, verket antingen icke kunnat drifvas utan måst nedläggas,
eller också den årliga tillverkningen icke kunnat uppgå till det belopp, som
blef möjligt just genom lindringen i afraden; äfven i detta fall hade Kronans
inkomst af verket blifvit ringare, än hvartill den genom det klandrade beslutet
blifvit bestämd.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Ros enblad. Stjerneld. Löwenhielm.
Ulfsparre.
Fjerde punktenangående beviljad tullfri införsel så väl af alla de materialier
och instrumentalier, sorn för vissa fartygs utrustande till
livalfiskfångst och för fiskets bedrifvande varda från utrikes ort anskaffade,
som ock af de hemkommande lasterne utaf hvalfiskfångstens
produkter.
Utan afseende å den förklaring, som blifvit afgifven rörande den rådgifvande
åtgärd, hvilken föregått Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 1 Februari
1840, hvarigenom tullfri införsel så väl af alla de materialier och instrumentalier,
hvilka för vissa fartygs utrustande till livalfiskfångst och för fiskets
bedrifvande blef vo från utrikes ort anskaffade, som ock af de hemkommande
lasterne af hvalfiskfångstens produkter är vorden beviljad, har Hr Justitie
-
295
Ombudsmannen uti sitt slutpåstående yrkat, att, så vida nämnde åtgärd funnes
lagstridig, de Ledamöter af StatsRådet, som deri deltagit, måtte varda
underkastade det ansvar, som Högloft. RiksRätten, med tillämpning af 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken, pröfvar rättvist bestämma. Då emedlertid Hr Justitieombudsmannen
ej gittat vederlägga de flere skäl, sorn i vår afgifna förklaring
blifvit framställde för att ådagalägga, det ifrågavarande Rådgifvareåtgärd
icke kan betraktas såsom grundlagvidrig och följakteligen icke eller såsom
lagstridig, gjorde det visserligen tillfyllest att, till bemötande af Hr
JustitieOmbudsmannens ofvanberörde ansvarspåstående, endast åberopa hvad
vi redan anfört; men då Hr JustitieOmbudsmannens påstående utgår ifrån
och stödjer sig på den förutsättning, att det genom grundlagen är Konungen
betaget att nedsätta tullafgifter eller derifrån befria, böre vi ej underlåta att
fästa Högloft. RiksRättens uppmärksamhet på så väl det oriktiga af denna
åsigt, som de menliga följder för samhället, hvilka af denna Hr JustitieOmbudsmannens
tydning af grundlagen vore att befara.
Med begreppet af ekonomisk lagstiftning, hvarunder onekligen frågan
om tullafgifter hörer, låter icke förena sig den sats, att ändring deraf ej skulle
kunna utan Rikets Ständers medverkan åstadkommas. Det ligger i naturen af
tullafgifter, att de böra lämpas efter de olika förhållanden, som i handel och
näringsföretag inträffa, och att uppskjuta med deras nedsättning eller upphörande,
då sådant af behofvet påkallas, leder alltid till enskild och allmän förlust
och står ej tillsammans med en klok Statshushållning. För att afböja
sådane förluster är Konungen, ehuru af grundlagen betagen att pålägga skatter,
dock fullkomligen oförhindrad att, om Kongl. Maj:t finner nyttigt och
godt, förbjuda in- och utförsel af varor, som i Tulltaxan ej äro belagda med
dylikt förbud, äfvensom att nedsätta tullafgifterna, eller derifrån helt och hållet
frikalla. Såsom bevis härå kunde mångfalldiga exempel anföras under loppet
af hela tidskiftet allt ifrån 1809; men vi skola inskränka oss, vid detta
tillfälle, att serskildt omnämna ett bland de sednaste, som egt rum den 4
April 1840, då Kongl. Maj:t fann lämpligt att nedsätta tullen å utgående
stångjern från 32 sk. till 16 sk. per Skeppund, hvilken förändring, ehuru af
betydlig inflytelse på tullintraderna, och oaktadt densamma väckte sådan uppmärksamhet
hos Konstitutionsutskottet, att det ansåg sig befogadt? reqvirera
StatsRådsprotokollet rörande detta, efter Riksdagens början afgjorda, ärende,
dock lemnades af bemälda Utskott utan all anmärkning. Häraf erfares: att
tullnedsättning å jern af detta Utskott åtminstone ej ansetts oloflig; ty ärendets
egenskap af att vara behandladt och afgjordt efter Riksdagens början har
296
Utskottet i ett annat mål i denna rättegång visat ej vara hinderlig för åtals
anställande.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
osenblad. Stjerneld.
Åkerhjelm. Lagerbjelke,
von Schulzenheim. Ihre. Munthe.
Memorialet låt. E.} angående förmenta öfverträdelser af de föreskrifter om
dispositionen utaf Statsmedel, som innefattas i 62, 64 och 65 §§ af
Regeringsformen.
Uti Hr JustitieOmbudsmannens påstående, i afseende på de å 2 och 3
Hufvudtitlarnes besparingar sedan 1834 anvisade extra lönefyllnader och arf-voden
till vissa Embetsverk, förekommer åtskilligt, som kräfver utredning,
påminnelser och erinran från svarande sidan.
Undertecknade svarande hafva uti den afgifne förklaringen i denna fråga
anfört, att första Statsregleringen under närvarande Statsförfattning beslöts
i öfverensstämmelse med Regeringsformens 62 och 64 §§, och de få nu till
en början närmare utreda grunderna för denna deras åsigt.
Med hänsigt till ändamålen och lämpade efter de uppgifna pröfvade
behofven, fördelar lagstiftaren i den förstnämnde af dessa §§ de för Statsutgifterne
påräknade tillgångarne i lika många serskilda summor som llufvudtitlar
samt hänför under hvarje titel en af dessa summor; och uti den sednare
ställer han förenämnde tillgångar under Konungens disposition att anordnas
i öfverensstämmelse med den på ofvannämnde sätt upprättade Staten.
Vid första tillämpningen af dessa stadganden, förklarade då varande
Rikets Ständer i underdånig skrifvelse den 10 April 1810: ”att de, med afseende
ej mindre på Riksstyrelsens befriande från olämpliga inskränkningar i
”dess dispositionsrätt öfver Statsmedlen, än äfven till försäkrande åt nationen
”af dessa medels användande till bestämda ändamål, enhälligt fastställt vissa
”hufvudtitlar och för hvarje af dem anslagit serskilda summor att inom sjelf”va
titeln af Kongl. Maj:t fritt och obehindradt disponeras
Häruti visar sig klarligen, att samma Rikets Ständer, som antogo Regeringsformen
och som sålunda torde böra anses häst i tillfälle att uppfatta dess
verkliga mening och betydelse, funnit den i förrbemälde Grundlagsparagrafer
utmärkte afsigt vara, att å ena sidan de bestämda utgiftsändamålen ej måtte
förfelas, och å den andra, att Riksstyrelsen ej måtte förhindras att för hvarje
297
titels föremål fritt disponera de summor, som densamma tillkomma. Sammanföres
denna uppställning med stadgandet i Piegeringsformens 65 §: ”att dessa
”medel (titlarnes) icke må annorlunda användas än fastställdt blifvit;” så har
man Grundlagens vilkor för användandet af titlarnes tillgångar klarligen utmärkte,
och gränsen för den fria dispositionen utgjord af gränsen för hvarje
Litel. Dessa i Grundlagen bestämda demarkationslinier gälla till lika åtlydnad
för begge Statsmakterna, och ingendera af dem kan utsträcka eller inskränka
gränsen för ifrågavarande dispositionsrätt, utan begges samverkan, på sätt
Grundlagen stadgat. Sådan var också 1810 års Rikets Ständers uppfattning af
Grundlagens, i detta afseende bokstafligen uttryckte, mening, och svårt vore
derföre att vilja förneka dess giltighet.
Genom mindre utgift å en titel, än vid en Statsreglering varit beräknadt,
och genom Statsverkets till högre belopp stundom uppgående inkomster,
än Piikets Ständer i deras kalkyler upptagit, uppkomma, som kändt är, disponibla
tillgångar emellan Statsregleringsperioderna, hvilka ej erhållit några speciella
föremål för användandet, än mindre kunnat ingå i Statens fastställande.
De förra af dessa tillgångar äro Titlarnes så kallade Besparingar, de sednare de
allmänna öfverskotten.
Från första Statsregleringsperioden till 1812, reserverades öfverskotten,
då deremot vid samma årets Riksdag Rikets Ständer öfverläto så väl de reserverade
som de blifvande till Kongl. Maj:ts disposition. Men vid 1815 års
Riksdag ansågo Rikets Ständer öfverskotten böra ingå till RiksgäldsKontoret,
hvaremot Kongl. Maj:ts fortfarande fria dispositionsrätt öfver Titlarnes besparingar
inom hvarje titel icke i ringaste mån sattes i fråga. På enahanda
sätt hafva Rikets Ständer allt från Statsförfattningens antagande intill 1834
betraktat detta ämne, och den uppfattning af Regeringsformens här citerade
§§, hvarefter 1810 års Statsreglering uppgjordes, har under denna tidrymd
städse varit gällande. Med ett penndrag synes likväl Hr Justitieombudsmannen
vilja tillintetgöra detta på många års häfd hvilande begrepp om meningen
och sjTtet af nämnde grundlagsstadganden, och detta tillintetgörande
anser han ligga uti Rikets Ständers underdåniga'skrifvelse den 6 Oktober 1834.
Uti denna underdåniga skrifvelse yttra Rikets Ständer, att de funnit Kongl.
Majrts höga rätt vara att till de med en hufvudtitels anslag åsyftade ändamål
disponera öfver sådane besparingar, som inom titelns ordinarie anslag kunna
uppkomma; och att denna Kongl. Maj:ts fria dispositionsrätt vore oundgänglig,
samt att, bland föremålen derför, borde räknas tillfälliga arfvoden och traktamenten,
men icke löner på ordinarie Stal, hvadan Rikets Ständer förklarade
sig hafva beslutit, att detta sednare icke skulle,få ske. Häruti erkännes icke
298
allenast Kongl. Maj:ts fria dispositionsrätt öfver besparingarne, utan den förklaras
till och med vara oundgänglig; men, jemte utmärkande af vissa föremål
för besparingarnes användande, meddelas häri äfven ett förbud deraf till andra,
hvarom hvarken Grundlagarne eller föregående Rikets Ständer yttra ett
ord. Detta förbud, hvilket Rikets Ständer ikläda egenskapen af beslut, utgör
således i sjelfva verket en förklaring af Grundlagen, och på sådan väg, som
denna, tillåta icke Grundlagarne slik åtgärd. Yid föredragningen häraf inför
Kongl. Maj:t i StatsRådet den 28 Oktober 1834, instämde Konungens Rådgifvare
uti de åsigter i sak, som lågo till grund för dessa Rikets Ständers underdåniga
framställningar; men då de derjemte innehöllo föreskrifter, som endast
Grundlagarne kunde lemna, inskränktes rådslagen i följd häraf till sådane iakttaganden,
som öfverensstämde med bevarandet af Kongl. Maj:ts grundlagsenliga
rätt.
Emot dessa rådgifvandeåtgärder hade väl icke bordt förväntas anmärkningar
efter 106 § Regeringsformen och derpå följande ansvarspåståenden,
emedan bägge delarne synas ligga utom den af Grundlagarne derför öppnade
rätt; men om än man för ett ögonblick ville antaga, att Rikets Ständers här
omförmälda förbud i afseende på besparingarnes anvisande till löner på ordinarie
Stat egde kraft af Grundlagsstadgande, förekommer härvid den omständigheten,
att anvisningar af denna tillgång till lön å ordinarie Stat icke egt
rum, enär det af Kongl. Maj:t till Rikets Ständers pröfning 1834 framlagde
förslag till nya ordinarie Stater för de Embetsverk, hvarom här är fråga och
hvarför dessa föreslagne lönbelopp skulle å behörig Statstitel uppföras, ingalunda
blef antaget. Den gamla ordinarie Staten måste derföre bibehållas, ty
Grundlagarne tillåta endast ordinarie Staters tillkomst, sedan Rikets Ständer
pröfvat de af Kongl. Maj:t derför uppgifne behof och antagit det förslag till
stat för dem, som blifvit Ständerna för detta ändamål förelagdt, och de extra
lönefyllnader och arfvoden, som till berörde Embetsverk utgått från ofvannämnde
tid, utöfver det belopp sistnämnde Stat utsätter, hafva, till följd af Kongl.
Maj:ts vederbörande meddelade beslut, utgått af besparingarne och således icke
ökat den för ordinarie Staten fastställde utgiftssumman — ett förhållande,
som, på sätt i förklaringarne ådagalägges, äfven inträffar med den högre Presidentslönen
i Kongl. KammarRätten, ehuru densamma ej utgått af besparingarne
utan af Rikets Ständers anslag för den gamla ordinarie Staten.
Hvad som emedlertid måste blifva följden af slikt Rikets Ständers vägrande,
som det här anförde, att fylla ett uppgifvet och klarligen ådagalagdt ordinarie
Statsbehof, är en förlägenhet i Statsförvaltningens gång, som kan blifva
menlig och, såsom vid detta tillfället var förhållandet, kan bereda omöjlighe
-
299
ten, att i alla administrationens grenar så besörja nationens angelägenheter och
gälda hvarje Embets- och Tjenstemans uppfyllda pligter, att både Statens oell
deras billiga rätt motsvaras.
Under sådana förhållanden måste det för Riksstyrelsen vara en pligt
att ifrån andra, lofligen användbara tillgångar provisionelt anvisa nödiga medel,
för att medelst arfvoden och extra lönefyllnader förekomma ofvannämnde
betänkliga följder. Detta har skett, och de få, obetydliga anordningar å besparingarne,
som i följd af dessa åsigter sedan 1834 utgått, utöfver dem Rikets
då varande Ständer sjelfve ansågo böra såsom temporära tillökningar fortfara,
utgöra också, likasom dessa, vilkoret för möjligheten att besörja förvaltningens
gång, samt hemta sitt belopp från ett Statsförslag och, såsom nämndt
är, sin grund från skyldigheten att vårda det allmännas rätt, en åsigt, hvilken
sist varande Rikets Ständer synas hafva delat, då de antogo det förslag till
Stat för Kongl. KammarRätten, som Kongl. Maj:t vid 1834 års Riksdag förgäfves
framlade.
Detta förslag, som står i närmaste sammanhang med de rådgifvande
åtgärder rörande anvisningar å besparingarne, hvarifrån 1840 års Konstitutionsutskott
hemtat anledning att på samma Riksdag, då förslaget af Rikets Ständer
såsom väl grundadt antogs, ställa alla de dervid Rådgifvande under tilltal,
har derjemte den egenskapen att, likasom förhållandet är med de öfrige
Embetsverkens förändrade organisation, vara en följd af Rikets Ständers vid
llere Riksdagar framförde underdåniga önskningar och meddelade gillande, ty
oberäknadt de redan före 1818 af Rikets Ständer i detta afseende framställde
underdåniga meningar och åsigter, hegärde de formligen vid samma års Riksdag
en Kommittés nedsättande, för uppgörande af förslag till ny organisation
af Embets verken, hvilket skedde; hvarefter Kommitténs uppgjorde förslag öfverlemnades
till Rikets Ständers granskning vid 1823 års Riksdag, hvilka i följd
deraf ingingo till Kongl. Maj:t med underdånig önskan, ”att Kongl. Maj:t måtte
”täckas till verkställighet befordra de delar af detta förslag, som Kongl. Maj:t
”finnér leda till Styrelsens förenkling och till inskränkning i Embetsmännens
”antal.” Successiv verkställighet häraf följde också; och då Kongl. Maj:t vid
1828 års Riksdag meddelade Rikets Ständer sin afsigt att, i förening med de
pågående organisationerne, reglera Staterne vid samma Embetsverk, låto Rikets
Ständer disponibla löntillgångar qvarstå å 2:a Hufvudtiteln, för att användas
till löneförbättringar vid fortgående organisationsregleringar, hvarefter sista handläggningen
från Rikets Ständers sida af detta ärende var deras antagande af
det till förenkling i göromålen och tili inskränkning i Tjenstemännens antal
redan före 1834 bringade organisationsförslaget för Kongl. KammarRätten,
300
jemte åtskillige beslut rörande Statsregleringen, sorn härflöto af RiksStyrelsens
1834 framlagde och då afslagne enahanda organisations och aflöningsförslag.
Hade samma öde träffat dem vid 1834 års Riksdag, som vid den sista, i
stället för vägrandet att då uppföra deras summebelopp å ordinarie Stat och
anvisandet af extra lönefyllnaders utgående från 2:a Hufvudtitelns, för brist då
redan kände, besparingar, så hade bland andra helsosamma påföljder deraf det
äfven inträffat, att samma Titels besparingar vid 1840 års Riksdag företett
behållning i stället för brist.
Genom denna skildring af frågans behandling, af Grundlagens föreskrifter
och af Rikets Ständers önskningar, tillgöranden och skrifvelser i ämnet,
anse vi oss hafva ådagalagt, att vi i våra rådslag härvid hvarken brutit emot
Regeringsformens 62, 64 eller 65 §§, eller lem nät utan afseende, hvad Rikets
Ständer i följd af deras grundlagsenliga rätt beslutat, eller i form af önskningar
framställt, än mindre åsidosatt omsorgen om de allmänna förvaltningsåtgärdernas
behöriga besörjande. Att uppföra eller icke uppföra å ordinarie
Statstitlar de löner eller andre anslag, Kongl. Maj:t föreslår, är såsom redan är
anfördt, utan tvifvel Rikets Ständers grundlagsenliga rätt; men att vägra
Kongl. Maj:t dispositionsrätten inom dessa titlar af de utöfver Staten å deni
uppkommande besparingar, det har ännu icke sjelfva grundlagen gjort, och
det måste .alltså ej heller utan dess förändrande kunna af någon göras.
Likasom i sitt första Memorial, har Hr Justitieombudsmannen äfven
uti det sednare upptagit och behandlat frågan om bristerne å andra Hufvudtitelns
besparingar, och, sedan han i det förstnämnde rubricerat Regeringens
anvisningar å titlarnes besparingar till extra lönfyllnader såsom öfverträdelser
af Regeringsformens 65 §, kommer han efter enahanda slags resonnemang
öfver nämnde brister, som i sitt första Memorial, äfven i det sednare till den
slutsats att anse sig böra fullfölja åtalet. Huruvida detta åtal och dess fullföljande
endast afse extra lönernes anvisande eller derjemte meranämnde brist,
naturligtvis såsom ansedd påföljd deraf, kan ej med nödig säkerhet slutas af
uttrycken och konklusionerne. Samma osäkerhet, huruvida brist-frågan ingår i
Hr JustitieOmbudsmannens slutpåstående om Embets-förlust och skadeersättning,
lemnar äfven hans uppställning deraf. Vare härmed emedlertid huru som
helst, anse svaranderne sig handla rättast, om de uppfatta afsigten i den strängaste
meningen och alltså behandla sitt svaromål i öfverensstämmelse med
denna uppfattning.
Jemte det Svaranderne beklaga, att deras fullständiga utredning i förklaringen
af detta ämne, nemligen frågan om oftanämnde brist, icke förmått,
i
301
i någon den ringaste mån, ändra eller modifiera Hr JustitieOmbudsmannens
sätt att bedöma saken och, som det vill synas af hans behandling af denna
och de öfriga frågorna, bans fattade föresats att, kosta hvad det ville, drifva
hvarje af Konstitutionsutskottet honom anförtrodt ämne, till yttersta gränsen
af ansvarskraf; anse d.e sig likväl, i detta svar på bans slutpåstående, böra
åberopa nämnde förklaring, så i denna del af frågan, som i alla öfrige. Några
erinringar och tillägg få de dock nu vördsamt anföra.
Alt af dispositioner inom utstakade gränsor af de tillgångar på Hufvudlitlarne,
sorn icke hvarken blifvit beräknade, eller för något användande fastställde,
göra en öfverträdelse af Regeringsformens 65 §, låter icke förena sig
roed denna §:s innehåll, eller med någon af de öfriges, som röra Statsregleri
ngen.
Att disponera medel annorlunda, än fastställdt blifvit, är visserligen lika
möjligt som fattligt; men att, der ingen fastställelse egt rum, ändock kunna
bryta emot densamma, är hvarken möjligt eller begripligt. Detta axiom, som
svaranderne åberopa till stöd för sitt försvar mot denna del af anmärkningen,
eger den klaraste tillämpning på saken, ty Hufvudtitlarnes besparingar, liksom
öfverskotten, tillhöra det slags Statstillgångar, som icke blifvit och icke kunna
blifva såsom de öfrige fastställde, och 65 § Regeringsformens uttryck: ”Dessa
”medel må icke annorlunda användas, än fastställdt blifvit;” kan rimligen
icke hafva afseende på okända medel, titan endast på de efter 62 § bestämde
summebelopp för hvarje titel, och dessas användande endast inom titeln, på
sätt vi i detta svaromål redan anfört. Beträffande åter fråga om ersättning
för bristen å andra Hufvud titelns besparingar, så förhåller dermed sig så, att
hvarje anmärkning med ansvarspåföljd för den vid 1834—1835 årens Riksdag
befunna brist förbjudes ovillkorligen af Riksdagsordningens 76 §; och i afseende
på den brist, som å dessa så kallade besparingar uppkommit emellan
nyssnämnde Riksdags början och den sistas, härflyter densamma, i afseende
på utgiften, till ganska ringa del från Regeringens anvisningar, och, till ganska
betydlig del, från de temporära lönfyllnader, som Rikets Ständer 1834 beslöto
skulle utgå af ofvannämnde titels besparingar. Att anmärkning skett
mot de förra, tro Svaranderne ej vara rättvist, och att ersättning lör dem
yrkas, anse de fullkomligen olagligt. Med samma beslut om Embetsverkens
iiya Stater 1834, som Rikets Ständer fattade 1840, hade begge dessa orsaker
till bristen undvikits.
Uti sina ansvarspåståenden behagar Hr Justitieombudsmannen äfven anföra
såsom betungande argumenter för de anklagade, att, emot Rikets Ständers afsigt
302
och begäran, en organisation sådan som KammarRättens blifvit uppgjord,
hvilken, såsom Hr Justitieombudsmannen vill låta förstå, beredt en nära hälften
utöfver förra anslaget ökad aflöningsstat, och att Rikets Ständer med sina
önskningar för en förbättrad organisation af Civila Embetsverken hufvudsakligen
afsett förenkling i arbetssättet och derigenom möjlig förminskning i antalet
af Embets och Tjenstemän.
Då Hr Justitieombudsmannen i detta, likasom i åtskilliga andra af sina
anföranden emot de anklagade, söker förringa den i deras rådslag åsyftade allmänna
nyttan, har han åtminstone icke kunnat påträffa något, som mera motverkar
hans afsigt, än hela denna resonnemang; ty svårt torde det blifva att
finna, det KammarRättens nya organisation icke innebär en klar förenkling af
arbetssättet; — att dess nya högre Aflöningsstat, än hvad den för en längre
tidrymd sedan uppgick till, är annat än nära detsamma, som den var inom
och utom gamla ordinarie Staten, då förslaget till denna nya Stat uppgjordes; —
att den successivt ökade aflöningssumman liar annan anledning, än de med
nära 100 procent ökade göromålen för detta Embetsverk under det sednare
decennium; att Rikets Ständer 1834, ehuru afslående Staten, likväl icke, dels
medgifvit löntillökningarnes fortgående så länge tjensternes innehafvare qvarstodo,
dels icke anhållit, att, om ökade aflöningar ej kunde genom förändrad
organisation undvikas, nästföljande Ständer måtte sättas i tillfälle att taga kännedom
om den erforderliga tillökningen, — och slutligen att just dessa sednare
Rikets Ständer icke antagit hela förslaget och uppfört det på ordinarie Stat,
derföre att de funnit organisationen ändamålsenlig och lönstaten behörigen
lämpad efter Tjenstemannapersonalens storlek och göromålens mängd. För öfrigt
torde böra tilläggas, att vid hvarje af de omorganiserade Embetsverken
antalet af Tjenstemännen blifvit förminskadt.
Hr Justitieombudsmannen har i anledning af dessa anklagelsepunkter,
likasom vid några andra, aktat nödigt att, utom den, med åberopande af Ansvarighetslagen,
yrkade påföljd för de anklagade, försöka, såsom här förut är
omnämndt, ett påstående om ersättningsskyldighet för det, som genom deras
åtgärder al Statens medel utgått; men då Hr Justitieombudsmannen härvid
ej kunnat åberopa, det något enda af de olycksfall, hvarom 16 § Regeringsformen
handlar, varit följder af de anklagades rådgifvande åtgärder i någon af
denna Irågas delar, blir hans nit att derför yrka samma ansvarspåföljd mot
dem, som ålägges Domare för i Embctets utöfning begånget brott, lika otillbörligt,
som påståendet derom är olagligt.
Hvad Hr Justitieombudsmannen uti dess afgifna slutpåståenden specielt
andragit i första punkten, angående förhöjda lönförmåner för Embets och
303
Tjenstemän i Kammar Rätten; i andra och tredje punkter ne, angående lönförmåner
för Ernhets och Tjenstemän i StatsKontoret; i fjerde punkten, angående
arfvode för tillförordnad President i KrigsKollegiwn; i femte och sjette punkterne,
angående anslag af Spanmål under löner på KrigsKollegii Stat och vid
Wermlands FältjägareRegemente; i sjunde och åttonde punkte/me, angående
fortfarande tillökta lönanslag för GardesRegementerne och Kronprinsens
HusarRegemente; i nionde punkten, angående anslag på tredje hufvudtitelns
besparingar för LifbeväringsRegementet, och i tionde punkten, angående fortfarande
kostnader, anvista på andra hufvudtitelns besparingar för FexelKontrollörsbefattningarne
i Stockholm, anse vi vara så vär genom den första
förklaringen, sorn genom hvad här ofvanföre blifvit i allmänhet jttradt, fullständigt
besvaradt, hvadan undertecknade inskränka sig inom att, hvad dessa
speciella punkter beträffar, åberopa så väl det nu anförda som förklaringen.
Första delen af Memorialet Lit. E. gäller för alla undertecknade, och
anförandet i de följande 10 punkterne, enligt hvar och ens deltagande.
Memorialet Lit. E., elfte punkten, angående ett å nionde hufvudtiteln beviljadt
lånunderstöd för iståndsättande af Häradshöfdingebostället
Allequia på Gottland.
Jemte åberopande af livad uti den afgifne förklaringen rörande denna
punkt blifvit anfördt, anse vi undertecknade oss endast behöfva fästa uppmärksamheten
derpå, att det lemnade understödet blott var ett lån, som i
stadgad ordning skall återbetalas, att det icke var ensamt Boställs och Tingshusbyggnadernes
iståndsättande som var i fråga, utan äfven boställsjordens upphjelpande
från högsta lägervall lill brukbart skick, och att det så mycket mindre
bör kunna betraktas såsom ett företag till endast enskild nytta, som det
åsyftade och äfven medförde för det allmänna den högst väsentliga förmån,
att rättvisan kunde emellan Domsagans innevånare skipas der, det enligt Lag
v. Hartmansdorff.
Bohm.
Rosenblad.
Aker hj elni.
Gyllenhaal.
Stjerneld.
Lagerbjelke.
Ihre.
Grip.
Löwenhielm.
von Schulzenheim.
Skogman.
Munthe.
Riben.
304
bör ske, och icke, såsom förut, såväl Domare som rättsökande nödgas söka
aflägse och obestämde ställen för Tingens hållande.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
i? osenblad. von Schulzenheim.
Ulfsparre.
Tolfte punkten, angående Postportofrihet för vissa Beskickningar å utrikes
ort, som icke redan deraf kommit i åtnjutande.
Äfven i denna punkt åberopas den redan afgifna förklaringen. Skulle
för ett ögonblick den af Hr Justitieombudsmannen framställda motsatta åsigten
medgifvas, underkändes i och med detsamma Kongl. Maj:ts höga rättighet,
att på grund af företeende omständigheter tilldela Fribrefsrätt åt något Embetsverk
eller någon Embetsman, som icke redan vore deraf i åtnjutande.
Denna rättighet i allmänhet har aldrig varit ifrågasatt, och mot tillämpningen
deraf till åtskilliga Kongl. Maj:ts Beskickningar hafva vi ej kunnat finna något
hinder, enär de onekligen äro att anse som Statens Embetsman, och deras
brefvexling i Embetsärende!! har samma officiella egenskap som de inrikes
E mbets verkens.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Åkerhjelm. von Schulzenheim.
Gj llenhaal. Skogman.
Memorialet Lii. E., trettonde punkten, angående försäljning af åtskilliga
hus och lägenheter tillhörande Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori samt
anslag af medel till utvidgning af samma faktori.
Det kan visserligen ej förnekas Ilr Justitieombudsmannen att förklara
77 § Regeringsformen annorlunda, än svaranderne förstå den, till följd af de
grunder de derför framlagt i förklaringen; men det är äfven dem medgifvet
att qvarblifva vid den öfvertygelse, att hvad sorn en gång är för ett visst
ändamål upplåtet till Konungens disposition, kan också för detsamma användas
och fritt disponeras, då det sker på ett nyttigt sätt; och att, då byggnader
inom en Kronans lägenhet hörande under viss titel kunna få nedrifvas
305
och borttagas, om det angeläget pröfvas, så må de ock med lika villkor kunna
försäljas, hvilket till exempel skett och ännu sker esom oftast med karaktershus
å Militieboställen. Svaranderne tro äfven, att då 5 § i Ansvarighetslagen
nyttjar den allmänna benämningen domäner för alla de lägenheter, 77 § dels
specifikt, dels i allmänhet, omrörer såsom de der icke kunna utan Rikets
Ständers medverkan försäljas, men de nu ifrågavarande byggnader icke rimligen
kunna hänföras under det begrepp, ordet domäner uttrycker, så kunna
svaranderne icke heller anses felaktiga efter 77 §, för det de tillstyrkt dessa
lägenheters försäljning. Svaranderne försäkra sig äfven, att då en längre tids
erfarenhet visat, dels att gevären vid Eskilstuna Faktori uppgått till en allt
för dryg tillverkningskostnad i anseende till Faktoriets dåliga beskaffenhet,
dels att de öfriga gevärsfaktorierna icke heller varit i stånd att årligen tillverka
ett erforderligt qvantum gevär; och då härigenom uppkommit ett, om
ock blott temporärt, öfverskott på föregående års anslag till gevärs fabrikation;
har en förnuftig omtanka fordrat detta öfverskotts användande till anstalters
vidtagande, hvarigenom Kronans Faktori så kunde utvidgas och förbättras, att
ett större antal gevär med betydligt nedsatt kostnad der kunde tillverkas,
hvadan i sjelfva verket det föremålet, hvartill anslaget varit gifvet, eller gevärstillverkning,
blifvit befrämjadt, enär Staten, genom det minskade tillverkningspriset,
i tidens längd mångfalldigt återfår de gevär, som med den till
byggnaden använde summan kunnat erhållas, om möjlighet varit att, under
tiden emellan 1834 års och sednaste Riksdag, densamma till gevärstillverkningen
använda.
Svaranderne kunna icke heller dela JustitieOmbudsmannens tanka, att
det skulle vara Konungen förmenadt att emellan Riksdagarne använda någon
del af de till ett visst ändamål af Rikets Ständer anslagne medel, för sådana
inrättningars tillvägabringande, utan hvilka det under tiden visat sig, att ändamålet
alldeles icke, eller blott ofullständigt under en lång framtid, skulle
kunna vinnas. Sålunda hafva till exempel medel, afsedde till förråders förstärkande,
hittills ofta blifvit använde till byggnader, hvaruti förråder skulle
förvaras. Den nu anmärkte Regeringsåtgärden har i jemförelse härmed det
företrädet, att den befordrat sjelfva åstadkommandet af den materiel, för hvilken
anslaget egt rum. Svarandernes försvar vid fråga om medlens disposition
ligger för Öfrigt i deras i svaromålet i denna sak förut framställde frågor,
hvilka Justitieombudsmannen, i deras tanka, långt ifrån nöjaktigt besvarat:
Åberopande således äfven dessa frågor och, hvad försäljningsåtgärderne beträffar,
det nyss anförde, samt hvad förklaringen dessutom innehåller, äro svaranderne
fullt öfvertygade, att anmärkningarna i begge hänseenderne och de slut
-
306
påståenden Justitieombudsmannen derpå byggt, skola af Höglofl. RiksRätten
fullkomligen ogillas.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm.
Åkerhjelm. Grip.
Fjortonde punkten, angående anslag till byggnader och reparationer vid
Lifgardets till häst kasern.
I denna punkt åberopas endast förklaringen af undertecknade:
R osenblad. Stjerneld. Löwenhielm. Åkerhjelm,
von Schulzenheim. Ihre. Ulf spar re.
Femtonde punkten, rörande en anvisning å anslaget för publika byggnader
i hufvudstaden till förändrad inredning af Kongl. Tlieaterns Salong.
Svaranderne åberopa deras redan i ämnet afgifne förklaring, med det
tillägg, att den anmärkte inredningen i Theatersalongen ingalunda var för
dess underhåll onödig; emedan det blef en nödvändighet, för en del af de öfrige
platsernes begagnande, att göra en ombyggnad i följd af den förminskning,
som den Kongl. Logen undergeck. Den obetydligt större inkomst för
Theatern, som härmed äfven åsyftades, förminskar hvarken behöfligheten eller
lagligheten af de för ändamålet disponerade medlen.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Stjerneld. Löwenhielm. Åkerhjelm.
Ulfsparre. Munthe.
Sextonde punkten, angående medgifvande för StatsRådet Hr Friherre
Johan Lagerbjelke, att å fjerde hufvudtitelns besparingar bibehålla en
lönfyllnad under den tid, Hr Friherren aftjente begrafningshjelp å
StatsRådslönen.
Förklaranderne vilja icke fortsätta tvisten med Justitieombudsmannen
om hvad med Rikets lagar förstås. Han må gerna behålla sin mening, 0111
blott förklaranderne tillåtas vidblifva deras, som är, att nied Rikets lagar icke
307
rimligen kan förstås andra än sådane, som tillkommit genom Konungs och
Ständers samverkan, men icke rent ekonomiska Författningar, som Konungen
ensam utfärdar, förändrar och upphäfver. Men vare härmed huru som helst,
så qvarstår alltid Konungens höga rätt att göra nådbevisningar, derifrån pekuniära
icke äro undantagne, och om Konungen har denna rätt, måtte det ock
vara Dess Rådgifvares alt tillstyrka utöfningen deraf, då gilltiga skäl dertill
för dem sig framställa. Anmärkningen lärer således i denna del förfalla, hvilken
föreställning man än må göra sig om Författningens natur af att vara,
eller icke vara en Rikets lag. Vidkommande åter det formela af dispositionen,
eller utgiftens anvisning på fjerde Hufvudtiteln, så bestrida förklaranderne,
hvad Justitieombudsmannen behagat antaga, eller att den ifrågavarande
serskilda aflöningen skulle hafva afsett endast det af Friherre Lagerbjelke tillträdda
StatsRådsEmbete; detta tillträdande var väl en anledning till utgiften,
men sjelfva utgiften var dock endast en fortsättning af det arfvode på fjerde
Hufvudtiteln, sorn lian tillgodonjutit på samma gång med den lön, som han
ännu bibehöll på nämnde titel; och de vigtiga tjensler, han gjort såsom Befälhafvande
Amiral i Carlskrona, i och för hvilken beställning arfvodet utgått,
utgjorde hufvudsakliga bevekelsegrunden för svaranderne att tillstyrka, såsom
en nådebevisning, det fortfarande åtnjutandet af detta arfvode, under den
korta tiden för begrafningshjelpens aftjenande å StatsRådslönen. Förklaranderne
kunna för deras del icke inse någon rimlig grund, hvarföre ett arfvode, åtnjutit
på fjerde hufvudtiteln af en Amiralsperson på grund af förordnande,
icke skulle böra utgå af samma titel, då samma Amiralsperson, ehuru StatsRåd
blefven, blifvit af serskilda anledningar vid meranämnde arfvode för någon
tid bibehållen. Förklaranderne tillförse sig, på dessa grunder, ett fullkomligt
frikännande från ansvar i och för deras rådgifvande åtgärder i denna sak.
Påminnelserne i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Gyllenhaal. Grip.
Memorialet L/t. F., angående rådgifvande åtgärder, som förmenas leda till
Rikets belastande med gäld.
Första punkten, om det för utvidgning och ombyggnad af Trollhätte Kanal
och Slussverk bevilljade anslag af Handels och Sjöfartsfonden.
Jemte åberopande af hvad de från svarandernas sida afgifne förklaringar
i delta mål innehålla, får, med anledning af Hr JustitieOmbudsmannens
308
påstående mot de häruti Rådgifvande Ledamöter af Konungens StatsRåd, vördsamt
anföras.
Likasom i anmärkuingsmemorialet emot de rådgifvande åtgärderna i
denna fråga, har Hr Justitieombudsmannen, i sitt påstående om ansvar för
dem, icke gjprt något afseende vid de så till olikhet i sak, som i rådgifvandepersonal,
härvid förekommande väsentliga skillnader, utan har i förra fallet
sökt framställa enahanda anmärkningsgrund, och i den sednare enahanda ansvarspåstående.
Den första beslutandeåtgärden af de i denna fråga anmärkte är antagandet
af Handelshusets Schön et Kompagni anbud, i afseende på öfvertagande
af Trollhätte Kanals och Slussverks ombyggnad, och i följd deraf beviljandet
åt detta Bolag af 60,000 R:dr Banko årligen i 25 år af Handels och Sjöfartsfonden
för ernåendet af detta ändamål. De derefter följande besluten i saken
utgöra följder af detta, och, med undantag af de medgifna accepterna, innebära
de ingen ny fråga.
Uti det första af dessa besluten var det fem af StatsRådets Ledamöter
som icke deltogo, och de ännu lefvande deribland skulle således kunna helt
oph hållet undandraga sig allt svaromål härutinnan; men då, såsom här ofvan
är anfördt, Hr Justitieombudsmannen icke behagat göra någon skillnad emellan
ursprungliga beslutet och de för dess utförande sedermera beslutade åtgärderna,
samt i synnerhet, då de i begge fallen gifne underdåniga tillstyrkanden,
äfven i desse svarandes öfvertygelse, ej innebära någon den ringaste utsträckning
af Kongl. Majrts grundlagsenliga beslutanderätt, så hafva de i sine
förklaringar öfver anmärkningarne ej tvekat att gemensamt med de förut deltagande
upptaga hela frågan till svaromål, och vilja äfven nu, i påminnelserna
vid de afgifne ansvarspåståenderna, förfara på enahanda sätt, under vördsamt
förklarande likväl, att de, som ej deltagit i det förstnämnde beslutet, härmed
protestera emot all ansvarstillämpning å dem, i följd af samma beslut.
Uti Hr JustitieOmbudsmannens den 27 September sistlidet år afgifna
slutpåstående i denna fråga, söker han bortresonera Kongl. Majrts, sedan många
år tillbaka utöfvade, af Rikets Ständer erkända dispositionsrätt öfver Handels
och Sjöfartsfonden, och bemödar sig äfven att borttaga det positiva i Rikets
Ständers sista underdåniga skrifvelse derom af den 23 Februari 1835. För
vinnande af det förstnämnde ändamålet, förnekar Hr Justitieombudsmannen
svarandernas i deras förklaring framställde sats, att afgiften, som hildar Konvoykassan,
eller, såsom den nu benämnes, Handels och Sjöfartsfonden, vore af
lika natur med Bak-, Bro-, Färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet och
bildade
309
bildade således en af de uti 60 § Regeringsformen ej omnämnde tillgångar,
för livilka Ansvarighetslagens 3 § i följd häraf gör undantag från de öfrige, i
samma § upprepade ansvaren; och Hr Justitieombudsmannen tvekar ej att,
såsom skäl för detta förnekande, förklara, det de så kallade Kon voja leifler na,
i olikhet med de andra, utgå efter enahanda beräkningsgrund öfver hela Riket
samt hafva till ändamål befordrande af Statens och Folkets fördel och bästa,
men icke enskilda korporationers, hvadan de, efter Hr JustitieOmbudsmannens
förmening, ej skulle kunna hänföras under det sistnämnda lagstadgandet.
Häremot må anföras: alt Båkafgifterna, lill exempel, också utgå efter
enahanda beräkningsgrund öfver hela Riket, att de likasom Kon voja fgifterna
härflyta från sjöfarten, och att deras användande till fyrars och båkars underhåll
lika specielt betryggar handeln och sjöfarten, som Konvoyafgifternas, samt
verkar i sin mån till samma korporationers och enskildas gemensamma nytta
och beqvämlighet som dessa. Om således det kan, såsom Hr Justitieombudsmannen
yttrar, sägas, att Konvoyafgifterna hafva till ändamål Folkets eller Statens
fördel och bästa, så måste detsamma med lika mycket skäl kunna sägas om
Båkafgifterna, ty hegge verka på samma väg partieLt till detta mål. Svaranderne
hemta derföre intet gillligt skäl af Hr JustitieOmbudsmannens åsigter i
detta ämne, mera än i något annat, att ändra sina, och fortfara derföre i det
påstående, att meranämnde afgifter lör handeln och sjöfarten innebegripas ibland
dem, som bland undantagen utmärkas i Ansvarighetslagens 3 §. När härtill kommer,
att dessa afgifter, så till uppkomst sorn fortfarande, berott af Kongl. Maj:ts
besörjande allt ifrån Statsförfattningens början; att de icke tillhöra någon hufvudtitel
eller äro i Statsregleringen innebegripne, utan ingå till det af Kongl.
Maj:t tillsatta KonvoyKommissariatet, och disponeras af detta, i enlighet med
Kongl. Maj:ts derom gifne förordnanden, och att Kongl. Maj:t, på sätt i svarandernas
förklaring upplyses, vid granskningsrättens öfverlätande öfver Konvoykassan
till Rikets Ständers Verk år 1829, förbehöll sig Dess fortfarande, deröfver
ej ännu bestridde dispositionsrätt; så lärer Hr JustitieOmbudsmannens
bemödande, att underkänna värdet och giltigheten af dessa, på Lagars mening
och mera än 30 års praxis grundade förhållanden, vara förgäfves.
Det andra försöket af Hr Justitieombudsmannen, att nemligen vilja, genom
en ensidig tydning af Rikets Ständers mening i den här åberopade underdåniga
skrifvelsen af den 23 Februari 1835, komma till den slutsatsen, att
de, i samma skrifvelse, inskränkt beloppet af bidraget lill Trollhätte Kanalbyggnad,
och tiden för dess utgående lill nästföljande Riksdag, uthärdar icke
heller en närmare granskning.
40
310
Med anledning af Kongl. Majlis nådiga Proposition till Rikets Ständer
om beviljandet af ett räntefritt lån af 1,000,000 R:dr banko för ifrågavarande
kanalbyggnad, och den saknade tillgången för detta lån, tillkom meranämnde
underdåniga skrifvelse. Uti densamma förklarade Rikets Ständer: att de an
sägo
detta företag (Trollhätte Kanalbyggnad) företrädesvis vigtigt för handelns
och sjöfartens befrämjande inom Riket, och att de till Kongl. Maj:t
öfverlemnade att, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna dispositionsrätt
af öfverskotten på af giften till Handels och Sjöfartsfonden, å dessa öfverskott
anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte Kanal och Slussverks
bringande till lika dimensioner med Götha Kanal, så vida Kongl. Maj:t skulle
finna ett sådant bidrag från Statens sida erforderligt och kunna meddelas,
utan att lägga hinder i vägen för andra för handelns och sjöfartens betryggande
oundgängligen nödiga åtgärder.
Häraf hafva de i saken rådgifvande StatsRådets Ledamöter inhemtat: att
Rikets Ständer ovillkorligen erkänt Kongl. Maj:ts allmänna dispositionsrätt öfver
Handels och Sjöfartsfondens öfverskott: att de till Kongl. Maj:t öfverlemnat att
af samma öfverskott utse medel till bidrag för Trollhätte Kanals och Slussars
bringande till icke mindre, än likhet med Götha Kanals dimensioner: att, i
afseende på hvad som härför kunde erfordras och, utan hinder i fyllandet af
andra behof för sjöfartens och handelns betryggande, kunde anvisas, sådant
skulle bero af Kongl. Maj:ts godtfinnande, och att, i följd häraf, tiden och
sättet för bidragets utgående och belopp berodde af hvad Kongl. Maj:t med
hänsigt till ändamålet och tillgången kunde finna nödigt och möjligt.
Med instämmande i Rikets Ständers åsigt om ifrågavarande kanalbyggnads
företrädesvis vigtiga beskaffenhet för handeln och sjöfarten inom Riket,
togs derföre i betraktande vid rådslagen den anvisade tillgångens för detta ändamål
disponibla belopp, i jeinnförelse med behofvet för ernåendet af nämnde af Rikets
Ständer afsedda ändamål; och då detta belopp icke kunde medgifva bidragets
utgående annorlunda än successivt, och förhållandet med ändamålets ernående
äfven var enahanda, — ty en kanal- och slussverksbyggnad fordrar tid, —
tillstyrktes beslutet att genom årliga tillskott understödja företaget. Följden af
denna dess behandling visar sig deruti, att, oaktadt alla de för handeln och
sjöfarten nödige utgifter blifvit af fonden och ifrågavarande öfverskott betäckte,
står Handels och Sjöfartsfonden i närvarande stund med ett öfverskott af omkring
~ million R:dr banko, och kanalbyggnaden befinnes betydligen framskriden.
Hade deremot de rådgifvande tillåtit sig enahanda tydning af
Rikets Ständers merbemälde underdåniga skrifvelse, som Hr JustitieOmbuds
-
311
mannens, och i följd deraf endast tillstyrkt bidragets utgående till nästföljande
Riksdag; så hade också, om Konungen följt detta råd, Rikets Ständers klart
uttryckta önskan, att få regleringen om Trollhätte Kanalbyggnad så uppgjord,
att densamma blefve satt i gång, fortginge och bringades till lika dimensioner
med Götha Kanal, aldrig kunnat uppfyllas; ty icke lärer det linnas någon
association eller enskild man så i saknad af allt sundt förstånd, att den åtager
sig ett företag af mera än 2 millioner Riksdalers kostnad på blotta förhoppningen
om ett bidrag dertill.
Det torde derföre blifva svårt att bevisa, det de rådgifvande åtgärderna
vid detta tillfälle utmärka annat, än ett omsorgsfullt uppfyllande af Rikets
Ständers, i oftanämnde underdåniga skrifvelse uttryckte mening och framställde
underdåniga önskningar, när de efter deras ordalydelse tillämpas; och
icke desto mindre yrkar man mot dem, som gifvit råden, förlusten af embete,
lön, pension, egendom. Det torde för öfrigt ej böra lemnäs utan förnyad erdman,
att, ehuru Kongl. Maj:t under den 9 December 1836 och 28 April
1837 af Handels och Sjöfartsfonden beviljat ett anslag af 20,000 R:dr banko
årligen i 10 år, för ombyggnad af Söder Sluss i Stockholm, utan derom af
Rikets Ständer gjord framställning och utan några Handelssocieteters hörande,
har denna åtgärd ej föranledt till någon anmärkning af Konstitutionsutskottet.
Uti sine påståenden har Hr Justitieombudsmannen sökt ånyo framställa
de i följd af ifrågavarande bidrag meddelade accepter, såsom en för Rådgifvarne
aggraverande omständighet, och han förespeglar härvid möjligheten af, att
Staten skulle nödgas infria dem, äfven om villkoret för detta infriande ej vore
uppfylldt, hvarvid 4 Kap. 4 och 5 §§ Utsökningsbalken såsom stöd åberopas.
Då lian härvid, likasom i anmärkningsmemorialet, nog summariskt vidrör de
rådgifvande åtgärderna, framkallar detta ett kort tillägg till det, svaranderne
i förklaringen häröfver anfört.
Det förekommer rent af obegripligt, huruledes accepterade anvisningar
till utbetalning af ett visst belopp penningar, först sedan ett i anvisningen
eller i accepten utfästadt villkor vore uppfylldt, skulle i någons hand ovillkorligen
kunna utkräfvas. Rådgifvande åtgärderna i afseende på denna del af
saken innefattade: aLt Direktionen för Trollhätte Kanal och Sluss ver ksbyggnad
måtte medgifvas få på viss bestämd summa ställa anvisningar på KonvoyKommissariatet,
alt infrias vid den tid och mot det villkor, som i Privilegium
och Kontraktet om Kanalbyggnaden voro stipulerade, hvarvid undertecknade
Rosenblad, Åkerhjelm, Schulzenheim och Gyllenhaal, för ett närmare
312
bestämmande, derjemte tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte anbefalla dess StorAmiralsEmbetes
tredje afdelning alt årligen tillse, huruvida dessa villkor vore
uppfyllde, och KonvoyKommissariatet att ej erlägga årsbidraget förr, än detta
uppfyllande vore sålunda utrönt och Kommissariatet tillkännagifvet. Med en
villkorlig invisning, eller en å invisning åtecknad villkorlig accept, lärer Innehafvaren
ej kunna vända sig till någon annan än invisaren, om utbetalning
vägras, helst då, såsom nu är förhållandet, dennes rätt att invisa pä en annan
grundar sig på ett emellan dem uppgjordt paktum, hvari den sednares förbindelse
att infria först gäller, sedan den förra fullgjort sin motsvarande förbindelse.
Skulle derföre allmänna lagen tillämpas på detta fall, lärer det snarare
blifva 6 § i Utsökningsbalkens 4 Kap., som bjuder: ”Häfver någor fått
”invisning å viss man, och får ej betalning af honom, njöte utmätning hos
”then, som in visningen gaf, med ränta till sex för hundrade,” än det lagrum,
som Hr Justitieombudsmannen i denna afsigt behagat anföra.
Med åberopande i öfrigt af sitt anmärkningsmemorial förklarar slutligen
Ilr Justitieombudsmannen, att rådgifvande åtgärderna i denna sak utgöra en
uppenbar öfverträdelse af Regeringsformens '76 §, hvaraf skulle följa, att Konungen,
genom det på Rikets Ständers underdåniga begäran till Trollhätte
Kanalbyggnad af en existerande disponibel tillgång lemnade bidrag, utan Rikets
Ständers samtycke gjort län in- elier utrikes, eller Riket med ny gäld
belastat; och ehuru Ansvarighetslagen för slik öfverträdelse, när den nemligen,
efter 76 §:s Regeringsformen ordalydelse och icke efter J ustitieOmbudsmannens
tolkning, bofinnes begången, endast utsätter Embetets förlust, tvekar
Hr Justitieombudsmannen likväl ej att godtyekligen dessutom yrka ersättning
för de anvisade medlen.
Förnyande hvad svaranderne redan i de afgifne förklaringame framställt
rörande rätta begreppet om Statens skuldsättning, får nu vördsamt tilläggas:
att de här anmärkte bidragen icke kräfva annan tillgång än den redan existerande:
att afgifterna, som bilda samina tillgång, kunna i öfverensstämmelse med
Grundlag och Ansvarighetslag fortfara, utan alt nya beslut eller åtgärder derföre
erfordras: att tillgångens redan betydliga öfverskott härigenom årligen
till vexa och lemna den sannolikaste förmodan, att ifrågavarande bidrag långt
löre den utsatta tiden skulle kunna utgå, och att, om emot all rimlig förväntan
dessa afgifters upphörande i framliden skulle beslutas, och i deras ställe
lån in- eller utrikes al Konungen utan Ständers samtycke för behofvet upplagas,
då först fråga rimligen kunde uppstå om ansvar mot de dervid rådgifvande,
för öfverträdelse af Regeringsformens '76 §. Att derföre nu anställa
313
åtal mot de rådgifvande i denna sak och yrka ansvar å deni för deras tillstyrkanden,
är lika ensidigt, sorn grundlöst och lagstridigt.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
o
Rosenblad. Stjerneld. Åkerhjelm,
von Schulzenheim. Gyllenhaal. Skogman.
Memorialet Ut. F, andra punkten, angående upptagande af lån för Theaterkassan
och anslag dertill af extra utgiftsmedlen.
I afseende på de å extra utgiftsmedlen för Kongl. Theatern beviljade
bidrag, fortsätter Hr Justitieombudsmannen sina förra bemödanden, att genom
uppställande af konstlade slutföljder söka att förvandla de till bestämdt belopp
och för bestämdt ändamål gjorda anvisningar å ett till Kongl. Majrts fria disposition
öfverlernnadt anslag, till ett beslut om låns upptagande för Statens räkning,
eller Rikets belastande med ny gäld.
Svaranderne hysa för mycken tillit till Högloflige RiksRättens upplysta
omdöme, för att befara förbiseende af den åtalade åtgärdens verkliga beskaffenhet,
och inskränka sig derföre till några lä erinringar i följd af aktors sednare
andraganden, hvarjemte de till alla delar åberopa livad de i förklaringen
häröfver anfört.
Hr Justitieombudsmannen förmäler, att några bevis eller förbindelser,
hvarigenom Staten iklädt sig ansvar för Thealerns skulder, icke förefinnas,
men förmenar likväl, att Regeringens autorisation lör Theaterförvallningen alt
upptaga lån och det i sammanhang härmed lättade beslutet, om anslag lill skuldens
amorterande, skulle innebära anledning för Theaterns långifvare att af
Staten fordra betalning för deras försträckning; tilläggande Hr Justitieombudsmannen
härjemte att, äfven om sådane anspråk icke hvilade på någon rättsgrund
eller kunde leda till någon påföljd, det i allt läll vore icke blott kraften
eller följderna af rådgifvande åtgärderna, utan äfven deras åsyftning, som
utgjorde föremål för anmärkningen och åtalet, och som qvarstår, om än laga
hinder emot följderna skulle möta.
Efter detta undanrödjande af följderna, behagar Hr Justitieombudsmannen,
med åberopande af sitt anmärkningsmemorial, antaga, att de rådgifvande
åtgärderna härvid åsyfta en Rikets skuldsättning, och på denna grund uppställer
han sitt påstående mot de rådgifvande af Embetets förlust och skadeersättning.
314
Det är i sanning en betänklig lära, Hr Justitieombudsmannen bär framställer,
att en antagen, det vill säga verklig eller förment, åsyftning i ett råd
slag
skulle kunna vara föremålet och grunden för ett åtal efter Regeringsformens
106 §. Då denna § läses, utan annan åsyftning än den, att honom
rätt uppfatta och tillämpa såsom samma Grundlags 83 § föreskrifver, finner
man deri, att det endast är: när uppenbar/ig handling mot Regeringsformens
tydliga föreskrift, eller tillstyrkande af öfverträdelse deraf eller af andra
Rikets gällande lagar, eller underlåtande att göra föreställningar emot s&idane
öfverträdelserJ eller deras vällande och befrämjande genom uppsåtligt
fördöljande af någon upplysning, genom rådslagen egt rum, som åtal inför
RiksRätt mot Riksstyrelsens ansvarige Rådgifvare grundlagsenligen kunna anställas
och utföras. För att således göra svarande parten vid detta tillfälle saker
till öfverträdelse af 76 § Regeringsformen, som förbjuder Rikets skuldsättning
utan Rikets Ständers samtycke, måste Hr Justitieombudsmannen bevisa,
att något af de här ofvan upprepade felstegen vid rådslagen blifvit begånget.
Detta har han dock icke gittat göra och lärer derföre ej böra förvänta
någon sådan påföljd, som hans här ofvan citerade påstående utmärker.
Beträffande sjelfva saken förekommer dervid, att någon upplåning af Staten
eller' för dess räkning till betäckande af Kongl. Theaterns skulder ingalunda
egt rum. Den reglering om dessa skulder, som Theaterförvaltningen ensamt
besörjt, var icke heller någon ny skuld för detta verk, utan en omsättning af
dess varande skulder, och åtgärden, att af Statsmedel, som i RiksStaten till
extra utgifter i allmänhet och utan bestämmande af föremål äro anslagne, lemna
Theatern ett temporärt understöd, var blott ett underlättande af denna
omsättning och alldeles icke något öfvertagande af Theaterns skuld.
Skillnaden emellan dessa tillgöranden och dem, hvarigenom Staten åbringas
skuldförbindelser, är derföre så uppenbar, att begreppen derom ej lära förvillas
hos någon, som vill och kan derå fästa uppmärksamhet.
För den händelse, att bristande tillgång för detta ändamål å extra utgiftsmedlen
uppstode, lärer Regeringen emedlertid ej underlåta, att, i hvad på
Henne kan ankomma, af andra tillgångar än Statsmedel understödja regleringen
af Kongl. Theaterns skuld, för hvars betäckande långifvaren i öfrigt kan påräkna
säkerhet i Theaterns materiel och afkastning för dess lokal.
Hvad serskildt beträffar frågan, huruvida Regeringen varit berättigad
att å extra utgiftsmedlen anvisa ifrågavarande bidrag, så lärer bedömandet
häraf ingalunda bero af den serskilda förklaring, Hr Justitieombudsmannen
315
ansett sig befogad gifva öfver ändamålet med dessa medel. Lagligen meddelade
föreskrifter tjena i detta fall ensamt till rättesnöre, och då dessa icke
förbjuda anvisningar för Theatern, hvilken dessutom vid den tid, då omförmälda
bidrag beviljades, egde serskildt anslag på Stat och således icke var
främmande för dispositioner å en för extra Statsutgifter bestämd tillgång, så
lärer rådgifvande åtgärden i denna del så mycket mindre kunna anses hafva
utgjort ett uppsåtligt afvikande från tydlig lag, som, utom att någon sådan i
detta hänseende ej finnes, har härigenom intet annat skett, än hvad föregående
Ständer godkänt.
I afseende på Hr JustitieOmbudsmannens yrkande af ansvar för öfverträdelse
af 64 § Regeringsformen, åberopa svaranderne hvad de om slikt yrkande
anfört.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhielm.
Åkerhjelm. Lagerbjelke. von Schulzenheim.
Gyllenhaal. Ihre. Skogman. Munthe.
Memorialet Lii. G., angående utbyte af första Majorsboställe! vid Westmanlands
Regemente Öster Bennebeck emot egendomen WestTerna.
Hr Justitieombudsmannen har medelst en sammanställning af 3 Kap.
1 § Jordabalken och 17 Kap. 2 § Ärfdabalken velat vederlägga förklarandernes
tanka, att, i den bemärkelse ordet förekommer i 77 § Regeringsformen,
afhända icke vore detsamma som bortbyta; men den omständigheten, att
sistnämnde lagrum i vissa fall ikläder undfången köpeskilling för arfvejord
egenskap af arfvejord, hvarmed åsyftats, att åt närmaste skyldemän, efter försäljningar,
uti köpeskillingen förvara samma arfsrätt, som i den försålda jorden
tillkotnme, är något helt annat än stadgandet i 3 Kap. 1 § Jordabalken, att
då arfvejord å landet skiftas, sådant skifte ej må af bördeman klandras, ty
flet sednare stadgandet har påtagligen sin grund deri, att jorden icke blifvit
afhänd, utan bortbytt emot annan fullt motsvarande, som i stället erhållits;
hvaremot i förra fallet bördeman är vid sin bördsrätt bibehållen, derföre att
jord blifvit afhänd utan motsvarande vederlag af samma egenskap. Byta är
icke detsamma som afhända, ty det finnes mer än ett sätt, utom de här serskildt
uppräknade, hvarigenom kronan kan för alltid, eller för längre eller
kortare tid, afhändas fast egendom, till exempel förläning, och måste det vara
316
derpå oell annat mera, men icke rimligen på byte, som orden eller pä annat
sätt i 77 § Regeringsformen hafva afseende, så mycket heldre, som det är
ett obestridligt faktum, alt byten med Kronans jord egt rum både för och
efter 1809, utan Rikets Ständers medverkan, och för vissa fall äro i allmänt
gällande Författning föreskrifue medelst den handling, allmänna lagen kallar
skifte, och hvilket, efter JustitieOmbudsmannens eget medgifvande, i kameralstil
äfven kallas byte, hvaraf allt påtagligen följer, att byte icke kan i 77
§ vara menadt, vare sig antingen genom så kalladt laga skifte eller på annat
sätt, ty i annat fall skulle det väl icke hafva underlåtits alt i Grundlagen deremellan
uppdraga en bestämd distinktion.
Den slutföljd, Justitieombudsmannen velat draga af ordställningen i 78
§ Regeringsformen, förfaller äfvenledes, om man besinnar den väsentliga skillnad,
som är emellan att bortbyta en provins till utländsk makt och att utbyta
ett kronan tillhörigt boställe emot annan jord, ty om Konungen nemligen
bortbytte en provins, så söndrades den ifrån Kronan Sveriges lydno, hvilket
Grundlagen förbjuder, men fastän Konungen bifallet bostället Bennebecks utbyte
mot WestTerna egendom, liar Bennebeck icke upphört att slå under Kronan
Sveriges lydno.
Detta må vara nog i fråga om tvisten, huruvida byta betyder detsamma
som afbända. Svaranderne hafva i deras förra svaromål redan förklarat densamma
i denna sak vara af mindre vigt. Tvistefrågan bär är, om Regeringsformens
77 § kan afse Militieboställen. Svaranderne hafva redan i deras förra
genmälen fullständigt ådagalagt, att så icke är, emedan Rikets Ständer icke
med Militieboställen förvaltning hafva den ringaste befattning. Militieboställen
tillhöra Indelningsverket, om hvilket 80 § och icke 77 § Regeringsformen
handlar; och 80 § föreskrifver ingen samverkan af Rikets Ständer i frågor om
Indelningsverket, så vidt det icke handlar om rubbning i dess hufvudgrunder:
på denna omständighet är det, som förklaranderne grundat deras öfvertygelse,
att Rikets Ständer, som icke hafva något med Militieboställens förvaltning
alt skaffa, icke heller haft eller hafva någon rätt att blanda sig i frågor
om utbyten af sådane boställen, der slika byten rubba ingenting i Indelningsverkets
hufvudgru nder.
Med stöd af allt detta, och då vi slutligen fortfarande äro öfvertygade
derom, att de serskilda äldre Författningar, Justitieombudsmannen till stöd för
sin talan i denna sak åberopat, äro här icke lillämplige, och dessutom till all
kraft
317
kraft och verkan upphäfne genom 80 § Regeringsformen, äro svaranderne fullt
förvissade, att Atalet och slutpåståendet i denna sak skola at Högloilige RiksRätten
i allo ogillas.
Påminnelserna i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Åkerhjelm.
Ihre. Grip.
Vi hafva nu fulländat vårt svaromål på de anklagelser och ansvarspåståenden,
som i denna rättegång mot oss blifvit rigtade, och vi öfverlemna
åt llöglofliga RiksRättens upplysta pröfning bedömandet af vårt hand
-
lingssätt.
I öfvertygelsen om den sjelfständiga pröfning våra här redoviste åtgärder
nu mera underkastas, sedan denna pröfning endast tillkommer våra Domare,
äro vi fullt försäkrade, att der lag ej fäller oss, der fäller oss intet inför
dom.
M. ROSENBLAD.
G. F ÅKERHIELM.
ALB. IHRE.
AUG. von HARTMANSDORFF.
GUST. FREDR. BOHM.
G. A. STIERNELD. CARL AXEL LOWENHIELM.
genom Ali. Ihre enl. fullmakt.
JOIL LAGERBIELKE.
CARL GYLLENHAAL.
C. G. GRIP.
GEORG ULFSPARRE.
D. v. SCHULZENHEIM.
C. D. SKOGMAN.
S. A. MUNTHE.
C. W. RIBEN.
Till Höga RiksRätten.
Af Rikets Ständers JustitieOmbudsmans slutpåstående i det vid Höga
RiksRätten mot förre Ledamöter af Konungens StatsRåd, och bland dem äfven
mot mig, anställde åtal för tillstyrkt afslag å HofSekreteraren Bergs underdåniga
ansökning att i hufvudstaden få uppföra skådespel, har jag erhållit del;
41
318
och jag finner mig deraf föranledd till följande anmärkningar vid hvad Ur
Justitieombudsmannen härutinnan anfört.
Hr Justitieombudsmannen yttrar först, ”att dä de ä förklarande sidan
åberopade äldre Riksdagsförhandlingar angående obehindradt tillstånd till
Theateranläggning i hufvudstaden ligga utom gränsen för det åtal, Ilr
Justitieombudsmannen vore pligtig att i denna sak utföranågon tillämpning
af dessa förhandlingar icke kunde ä Hr JustitieOmbudsmannens sida medgifvas.
” Något beqvämare och knapphändigare sätt, att söka frånkomma och
undanrödja all verkan af hvad vid föregående Riksdagar i detta ämne afhandlals,
synes icke kunna utfinnas; men om det är lika grundligt och rättvist,
torde få betviflas. Jag har visserligen aldrig gillat den åsigt, jag ofta hört
framställas, att en rådgifvande åtgärd, som ett Konstitutionsutskott icke anmärkt,
skulle deraf anses vara godkänd, och en sedermera förnyad rådgifvande
åtgärd i samma ämne icke lämpligen kunna åtalas; men att en rådgifvande
åtgärd, hvarom anmärkning, för derigenom begånget Grundlagsbrott,
formligen blifvit hos Konstitutionsutskottet gjord, af Utskottet pröfvad och,
efter fullständig motivering af åtgärdens enlighet med Grundlagen, afslagen;
hvilken åtgärd vid de sedan förlupne t vänne Riksdagarne icke blifvit
af Konstitutionsutskottet anmärkt, och deruti Rikets Ständer vid desse Riksdagar,
på derom gjorde motioner, icke funnit skäl att i önskningsväg hos Kongl.
Maj:t begära ändring, och den Rikets Ständer sålunda klarligen måste anses
hafva funnit icke vara stridande mot Grundlagen; att denna rådgifvande åtgärd,
under sådan synpunkt, skulle kunna blifva föremål för ansvar, det måste jag
bekänna, att jag icke trott rimligen kunna sättas ifråga eller påyrkas. Om i
de fall, der olika meningar om Grundlagens bud kunna möjligen framställas,
Konungens Rådgifvare icke kunna trygga sig vid den tolkning, de ansett vara
den rätta, då den blifvit formligen godkänd af ett Konstitutionsutskott, och
tvänne gånger af Rikets Ständer antagen och följd; så vet jag sannerligen icke,
huru de skola kunna ansvarsfrilt uppfylla sitt kall. För öfrigt, och om än
Hr Justitieombudsmannen, utan afseende å äldre Riksdagsförhandlingar i frågan,
må vara pligtig, på grund af KonstitulionsUtskollels föreskrift, anställa
åtal mot Konungens Rådgifvare i denna fråga, lärer deraf ej kunna dragas den
slutföljd, Hr Justitieombudsmannen deraf härleder, att nemligen vid detta
åtals behöriga undersökning och pröfning inför Domstol, hvad af förre Konstitutionsutskott
och Rikets Ständer i ämnet blifvit yttradt, skulle vara alt
anse såsom noll och af intet värde, utan all tillämpning, utan allt inflytande
till försvar för den anmärkte åtgärden.
319
I sitt vidare yttrande liar Hr Justitieombudsmannen velat lemna utan
all betydelse Grundlagens ord i den ifrågavarande 60 §: ”till vilming för sig
och Kronan eller enskilde personer eller korporationer K under anförande,
”att det för Kongl. Theatern fastställde monopolium utan tvifvel åsyftat den
enda derigenom möjliga vinning för densamma, att ensam och utan medtäflan
vara föremål för allmänhetens uppmärksamhet, och att dess bestånd sålunda
måtte tryggas, en vinning, hvarutöfver, omständig helerne likmätigt,
icke någon kunnat med fog begäras eller med säkerhet påräknasoch vidare:
”att i allt fall och derest åsyftad vinning af ett fastställdt monopolium
skulle uteblifva, lärer sjelfva åtgärden icke furnäs mera laglig och anmärkningsfri
än eljest.” Vanligen åsyftas med ett monopolium till ensamt
bedrifvande af en näring eller handtering, icke att med förlust göra det, utan
med vinning på ett eller annat sätt, derföre sökes det, eljest lärer det hvarken
sökas eller begagnas. Det är ock häruppå, sorn de ofvan anförde orden i
60 § Regeringsformen synas ha afseende, och derföre de ock sakna tillämpning
på förevarande fall, enär det var ostridigt och genom en längre tids erfarenhet
ådagalagdt och bevist, att den Kongl. Theatern, som äfven haft årligt Statsanslag
till understöd, fortgått, långt ifrån med vinning, eller ens åsyftad vinving
(hvilken visserligen i begge fallen är tänkbar och icke omöjlig), tvertom
med förlust för Staten. Hr Justitieombudsmannen medger ock sjelf, att någon
annan vinst, än tryggandet af Theaterns bestånd, deraf ej kunnat med
fog begäras; och hvad vinning detta må för Kronan innebära, kan ej inses,
ty hon har icke någon skyldighet eller pligt att Theatern uppehålla, hvadan
den mindre förlust, hon derpå lider, icke kan anses såsom någon vinst. Då
Hr Justitieombudsmannen i öfrigt yttrat: ”att när Konungens Rådgifvare
af styrkte enskild Theater inrättning i Stockholm, lärer en uteslutande rätt för
Kongl. Theatern anses vara påyrkad, och fastställelse sålunda sökt åt ett
monopolium derå,” synes Hr Justitieombudsmannen häraf vilja tillägga orden
i 60 § Regeringsformen: ”några monopolier fastställa” betydelsen, äfven af
fastställelse å ett redan gifvet monopolium; men en sådan betydelse kan efter
mitt omdöme alldeles icke ges åt dessa ord, emedan ett redan, före Regeringsformens
utfärdande, meddeladt monopolium, för den tid det beviljats, icke
behöfver fastställas, och det just derföre, att det icke kan annulleras. Med de
ifrågavarande orden: ”monopolier fastställa” förstås således icke på detta ställe
annat, än bevilja och utfärda nya monopolier, och samma ord äro derföre icke
i allt fall tillämpliga på den händelse, bär är i fråga, eller respekterandet af
en förut i långliga tider af den Kongl. Theatern åtnjuten rätt, att ensam ge
320
Theaterrepresentationer i Stockholm, så länge Regeringen fann sådant af förekommande
förhållanden lämpligen böra ega rum.
Yxkullsund den 27 December 1841.
M. G. DANCKWARDT,
f. (1. Stats-Sekreterare.
Till Höglofliga RiksRätten.
Uti sitt den 27 nästlidne September afgifne Embetsmemorial, Lil. F.j har
Hr Justitieombudsmannen, vid tredje punkten, sorn angår förhållandet med
Kabinettskassans borgensförbindelse för serskilde af KolonialDepartemeritet utfärdade
obligationer, förklarat sig vara föranlåten att ytterligare fullfölja samt
med påstående om ansvarstillämpning beledsaga den emot mig väckte anmärkning,
som skulle jag, medelst mitt tillgörande i omförmälde fråga, hafva bidragit
till en förment öfverträdelse af 76 § Regeringsformen.
Berörde § innehåller, såsom kändt är, det stadgande: ”att Konungen icke
”kan, utan Rikets Ständers samtycke, lån in- eller utrikes göra, eller Riket
”med ny gäld belasta.” En förbrytelse emot samma § förutsätter alltså i
främsta rummet, att genom den anmärkta åtgärden gäld skall hafva uppkommit.
Och första frågan blifver då här, huruvida Kabinettskassans omförmälde,
af mig förnyade borgensansvarigbet kan anses innefatta någon skuldsättning
i allmänhet, eller i den mening, som med ordalydelsen af 76 § Regeringsformen
instämmer. Detta måste jag fortfarande bestrida; ty så väl enligt
theorien, som jemlikt vår och andra länders positiva lagstiftningar, äro
skuld och borgen två olika begrepp, med serskilda villkor och rättsverkningar,
hvilka cj få med hvarannan godtyckligt förblandas. Alldraminst kan sådant
med framgång försökas der, på sätt i närvarande fall inträffar, borgen ej är
utfäst såsom för egen skuld. Löftesmannens juridiska ansvarighet består då,
jemlikt 10 Kap. 8 § Handelsbalken, endast deruti, att utgifva ”det gäldenären
sjelf ej gälda gitter;” vid hvilket förhållande en sålunda ingången borgensförbindelse
icke för löftesmannen medför någon, med skuldsättning jemnförlig,
inför lag gällande betalningsskyldighet, i annan händelse och förr, än sedan
det till låntagaren försträckte belopp blifvit hos denne utsökt, men han i laga
ordning befunnits till gäldande af sin skuld, i större eller ringare mån, sakna
till gång. Ingendera af berörda nödvändiga förutsättningar eger rum i afseende
321
]>å Kabinettskassans ifrågavarande garanti för KolonialDepartementets skuldförskrifningar,
och en blott oell bar, i sig sjelf mer än osannolik möjlighet, att
dessa förhållanden skulle tilläfventyrs i framtiden kunna komma att inträffa,
lärer ej göra tillfyllest, för att, i närvarande stund, till egenskapen af verklig,
proprie gäld, förvandla en borgensförbindelse, icke ens af proprie art. Att
äfven 76 § Regeringsformen endast alser sådan effektiv oell aktuel skuldsättning,
hvartill en borgen af nyssberörde beskaffenhet aldrig kan hänföras, följer
klarligen af §:s ordalydelse, som icke annorledes, än i sammanhang med
förbud emot upptagande af län för Rikets räkning, omtalar dess belastande
med gäld, och sålunda oskiljaktigt förbinder detta sednare begrepp med det
förstnämnda; likasom ock enahanda förhållande bestyrkes af Ansvarighetslagen,
i hvars 5 § den nu ifrågavarande 76 § Regeringsformen rubriceras såsom
”angående Rikets fördjupande i skuld och upptagande af lån,” under förklarande
derjemte, att endast uppenbarliga öfver trä delser af Grundlagens bokstaf veliga
föreskrift härutinnan utgöra föremål för åtal och ansvarspåföljd.
Men, såvida en åtgärd skall innefatta förbrytelse emot oftanämnde 76
§ Regeringsformen, erfordras icke allenast tillvaron af en obestridlig skuldsättning
(hvilket förhållande jag tror mig hafva visat här ej vara för handen) utan
äfven, enligt lagbudets bokstafliga innehåll, att den förmenta gälden obestridligen
belastar Riket, det vill säga: stadnar på Rikets — ej på någon annans -—
ansvar och betalningsskyldighet.
Med afseende härå behöfde jag nu, till undanrödjande af den emot mig
väckta anklagelse för grundlagsbrott af nyssnämnda art, allenast åberopa det al
Höglofl. RiksRätten nogsamt kända förhållande, hurusom vid sistförflutne Riksdag,
sedan till Rikets Ständer framställning blifvit gjord angående vissa Kabinettskassans
behof och förbindelser, dervid bland annat kassans omförmälda
garanti för KolonialDepartementets skuld är vorden serskildt uppgifven, —
Rikets Ständer, långt ifrån att anse sig ens utur moralisk eller politisk synpunkt,
mindre i lagligt hänseende, förbundne till någon ansvarighet för Kabinettskassans
nu ifrågavarande, eller öfriga uppgifne transaktioner, fastmera
vägrat allt anslag för dessa behof; utaf hvilket Rikets Ständers beslut, huru
O ö 7 . . . i .
helst detsamma än må hafva tillkommit och blifvit motiveradt, åtminstone
det är en klar och oemotsäglig följd, att man i närvarande stund ej kan påstå
det vara utredt och gifvet, att Kabinettskassans borgensförbindelse verkligen
tillhörer oell belastar Riket. Likväl måste äfven denna omständighet vara, ej
blott uppgifven och förutsatt, utan lagligen stjrkt, innan ett åtal angående öfverträdelse
af 76 § Regeringsformen kan med befogenhet väckas och fullföljas.
322
Ehuru således Högloft. RiksRätten lärer finna Rikets Ständers nyss anförde
beslut ovillkorligen ligga i vägen för Hr JuslitieOmbudsmannens talan i
denna del, vill dock jag, å min sida, ej grunda mitt slutliga försvar härutinnan
på en under rättegången tillkommen omständighet, hvars inträffande jag,
såsom Embetsman och enskild medborgare, djupt beklagar, ulan går jag, med
den anklagades rätt och pligt, att ytterligare bemöta de af åklagaren anförda
skäl, och söka ådagalägga huruledes, äfven i förevarande punkt, åtalet, från
dess ursprung och oberoende af sednare tillfälligheter, saknat stöd af Lag.
I ändamål att, emot svarandernes bestridande, visa det KabinettsKassans
förbindelser äro Statens och belasta Riket, anmärker Hr Justitieombudsmannen
uti slutpåståendet: att nämnde Kassa skall intill närvarande tid hafva
varit till betydligaste delen sammansatt af bidrag från anslaget till MinisterStaten
och från extra utgifts medlen, och så till vida utgjorts af tillgångar från
andra och åttonde Hufvudtitlarne, hvilka af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
beviljades; och att, ”vid detta förhållande, en KabinettsKassan, utöfver dess
”dåvarande tillgångar (?) ålagd borgen för BarlhelemyKassan, syntes hafva åsyf”tat
Rikets eller Statens skuldsättning i samma mån, som framdeles ingående
”Statsmedel dervid påräknades.” Såsom stöd för ett åtal, hvilket endast kan
grundas på bevisning om uppenbar öfverträdelse, i rådslag lill handling, utaf
tydlig lag, åberopas således här, att den anmärkta åtgärden synes hafva åsyftat
Statens skuldsättning i en viss män, medelst ett obehörigt påräknande af
medel, som framdeles förväntades komma att inflyta! Om denna slutledning,
å ena sidan, utmärker en för den anklagade gynnsam varsamhet hos åklagaremakten,
går den dock, å den andra, nog långt inpå uppsåtens och syftningarnes,
från juridisk undersökning fridlysta område; och man frestas att dervid
tänka tillbaka på det, under Franska revolutionens skräcktider rubricerade
brott, som bestod uti iråkad ”misstanka för alt vara misstänkt.” Men jag fäster
mig ej vidare vid dessa uttryck, utan vågar påkalla Högloft. RiksRältens
uppmärksamhet å det serskilda förhållande, som med KabinettsKassan sig företer,
i så måtto, att denna Kassa bildas af medel, som dertill af Kongl. Maj:t,
efter godtfinnande och omständigheternes föranledande, men ej af Rikets Ständer
vid Statsregleringarne, anvisas, och att samma Kassa i öfrigt står under
Kongl. Maj:ts omedelbara, fria, disposition, utan behof af föregången anmälan
derom i StatsRådet, utan att vara underkastad granskning af Statsverkets Revisorer
eller Kongl. KammarRätten, och utan annan redovisningsskyldighet för
förvaltningen, än den Konungen enskildt kan behaga af vederbörande inom
Kabinettet äska och till formen bestämma. Detta allt utvisar nogsamt, att
323
KabinettsKassan icke utgör någon del af Statsverket, eller eljest kan räknas
bland Pakets förvaltande Inrättningar; oell då endast på Kongl. Maj:ts nådiga
förordnande ankommer, så väl att pröfva, af hvilka slags disponibla tillgångar
KabinettsKassans behof skola förses, som ock aLt till serskilda ändamål använda
extra utgifts medlen äfvensom besparingarne å Ministeranslaget, lärer den
tillfälliga omständighet, att medel bland annat från nyssnämnde två källor
blifvit till KabinettsKassan anvisade, icke kunna förändra Kassans verkliga
egenskap i förhållande lill Statsverket och Riket, lika litet som någon förvandling
härutinnan skulle inträffa, i händelse bidrag från omförmälde håll upphörde
att KabinettsKassan tilldelas, utan Kongl. Maj:t funne utväg att på annat
sätt fylla Kassans samtliga behof.
Då jag nu tror mig hafva visat, att de väsentligaste villkoren för ett
åtal enligt 76 § Regeringsformen, nemligen tillvaron af verklig gäld och Rikets
belastande dermed, ingalunda få antagas inträffa i afseende å närvarande
fall, är det en mera likgiltig omständighet, huruvida KabinettsKassans ifrågakomne
borgen, såsom Hr Justitieombudsmannen ansett och vidhåller, varit
genom preskription dödad vid den tid, då min klandrade påskrift af den 10
April 1839 å obligationerne tecknades; hvaremot jag å min sida åberopat,
att den af H. E. Grefve af Wetterstedt år 1836 meddelade förnyelse af de
då uppvisade obligationerne afsett icke blott sjelfva skulden, utan äfven KabincltsKassans
löftesförbindelse.
Angående förhållandet härmed upplysa handlingarne, att, sedan Kongl.
Maj:t, uti nådig skrifvelse den 7 November 1826, jemte beslutande af en låneoperation
för BarthelemyKassans räkning och med KabinettsKassans ansvarighet,
anbefallt och bemyndigat H. E. Hr Grefve af Wetterstedt, i uttryckligen
utmärkt egenskap af dels StatsMinister för utrikes ärenderne, dels ock
Chef för KolonialDepartementet, att å de begge Barthelemy och KabinettsKassornas
vägnar ”utfärda alla de dokumenter och förbindelser, som för berörde
”angelägenhets bringande till slut erfordrades;” samt H. E. häruppå, den 31
December nämnde år 1826, med åberopande af denna Kongl. Maj:ts nådiga
befallning, för hvarje del af lånebeloppet, å en och samma handling serskildt
tecknat ej mindre Barthelemyfondens skuldförbindelse än ock KabinettsKassans
borgen derför, så har H. E., i Juli månad 1836, under fortfarande utöfning
både af StatsMinistersEmbetet och af Chefskapet för KolonialDepartementet, å
serskilde af de handlingar, hvilka, såsom nämndt är, innefattade på en gång
skuld- och borgensförbindelser, meddelat en så lydande påskrift: ”Förestående
”förbindelse, som denna dag blifvit för mig uppvisad, varder härmed till full
324
”kraft och verkan förnyadoch förekommer härvid i öfrigt, att afsigten, hvari
berörde påskrift, vid ohligationernes uppvisande, för publik räkning, äskades,
icke synes hafva kunnat vara inskränkt till allenast sjelfva låneförskrifningens
förnyelse, eller förenad med afstående från borgenssäkerheten; att en vägran
af löftesförbindelsens innebegripande i den begärda förnyelsen skulle hafva saknat
allt ändamål, enär det, sådant oaktadt, lika fullt berott af sedelinnehafvaren
att, på annan grund, enligt lag och Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800,
förvara och påstå fortfarande verkan af de, jemte skuldsedlarne, uppvisade
borgensskrifterne; — att fastän sakens beskaffenhet fordrat, att, vid obligationernes
första utgifning, skuld och löftesförbindelserne skrifvits serskilt, hvar
för sig, någon anledning deremot ej varit för handen att, vid samtidigt uppgifvande,
genom samma person, af dessa, å en och samma handling befintliga
förbindelser, meddela mera än en, för dem begge gemensam påskrift härom;
samt att då, i händelse meningen skulle hafva varit att från förnyelse utesluta
den, å låndokumentet jemväl tecknade borgensförbindelsen, sådant otvifvelaktigt
bordt yttryckligen gifvas tillkänna, så innehåller likväl påskriften af den
12 Juli 1836 icke något, som i ringaste mån antyder en dylik afsigt, utan ådagalägger
fastmera ordalydelsen af samma påskrift, att de då uppvisade obligationerne
blifvit ”till juli kraft och verkan” således utan någon inskränkning,
förnyade, hvilket förhållande, vid samfälldt betraktande af ofvan anförde omständigheter,
synts mig ännu klarare framstå i dagen.
Emot denna tillämpning af H. E. Hr Grefve af Wettersfcedts ifrågavarande
påskrift anmärker Hr Justitieombudsmannen: att namnen under berörde
påskrift voro desamma, som funnos under BarthelemyKassans ursprungliga
förskrifningar, men att Kabinettskassans borgensförbindelser deremot skulle visa
”andra namnteckningar” hvilket förmenades nogsamt utmärka en emellan dessa
begge kassor iakttagen skillnad; att icke styrkt vore, det namnteckningarne under
påskriften af år 1836 vid den tiden varit för Iiabinettskassan gällande;
samt att framlidne II. E. Hrj Grefve af Wetterstedt ej ”bevisligen egt rättighet”
att ensam å denna kassas vägnar någon förbindelse sig ikläda. Men, må det
tillåtas mig att fråga: Var ej H. E. Hr Grefve af Wetterstedt, genom Kongl.
Maj:ts nådiga Bref den '7 November 1826, uttryckligen bemyndigad, att ensam
utfärda alla å KabinettsKassans vägnar för låneoperationen erforderlige förbindelser
och handlingar? Följde ej af detta åt Hans Excellens sålunda gifne uppdrag,
äfvensom af Hans Excellens ännu år 1836 innehafde Embete, såsom Statsminister
för utrikes ärenderne, att Hans Excellens, och icke någon annan, var den, som
egde att, då, jemte låneförskrifningarne, KabinettsKassans borgensförbindelser
för
325
för Hans Excellens uppvistes, meddela intyg, så väl om uppvisandet, som angående
förnyelsen? Fanns väl, genom lrögstberörde nådiga förordnande eller eljest,
föreskrifven någon viss form ens för sjelfva de ursprungliga förbindelser nes
utfärdande? Och kan, vid sådant förhållande samt enär, såsom ofvan är antydt,
icke mera än en gemensam anteckning å hvarje handling vid tillfället
erfordrades, någon vederläggande slutföljd hemtas från den omständighet, att
H. E. Hr Grefve af Wetterstedts oftanämnde påskrift af den 12 Juli 1836,
hvilken — till öfverflöd — finnes med kontrasignation af en person, nu mera
jemväl aflidne Hr ExpeditionsSekreteraren Bergius, försedd, icke derhos är
vorden, lika med KabinettsKassans borgensförbindelse år 1826, kontrasignera!,
af dåvarande KabinettsSekreteraren Baron E. Lagerheim, men hvars berörde
befattning vid garantiens förnyande år 1836 redan upphört? Jag hemställer
till Höglofl. RiksRätten, huruvida ej nu anförde förhållanden i afseende å påskriften
af år 1836 skäligen berättigat till den öfvertygelse, att samma påskrift,
för de dermed försedda dokumenter, innefattat förnyande både af borgen och
af skulden; och jag vill blott tillägga, att då man funnit sig oförhindrad att
nu påkalla och mig affordra ”bevisning” rörande afsigten och förhållandet i
öfrigt med en redan afliden Embctsmans, Hr Grefve af Wetterstedts ifrågakomne
tjensteåtgärd, en sådan bevisning, enär ej mindre bemälde Hr Grefve
än Hr ExpeditionsSekreteraren Bergius äro urståndsatte att angående beskaffenheten
af samma åtgärd meddela förklaring och vitsord, icke kunnat åstadkommas
mera tillfredsställande än den här blifvit lemnad. I allt fall lärer det ej
vara med en laga rättegångsordning förenligt att grunda åtalet emot den efterlefvande
på en tydning af hädangångnes tillgöranden och afsigter, hvilkens
ti oriktighet desse sednare möjligen kunnat ådagalägga, om de blifvit derom tillsporde
och hörde.
Jag har redan antydt huruledes jag, för min del, finner frågan om
borgensförbindelsernes preskription icke vara af något väsentligt inflytande på
målets pröfning i lagligt hänseende. Men det gifves en ännu högre synpunkt,
nemligen den moraliskaj, hvarutur saken påkallar att bedömas. Om det nu i.
allmänhet anses af hedrens lag förbjudet att, på grund allenast af en så beskaffad
formel invändning, sorn den angående preskription, undandraga sig
verkan af en åtagen förbindelse, hvilken eljest medgifves vara ouppfylld, så
synes man ej, utan våldförande af känslan för det rätta och värdiga, böra
kunna framställa den fordran, att den offentliga Embetsmannen, som handlar
i Konungens namn, skulle, vid påföljd af hardt ansvar, vara pligtig att iakt
42
-
326
taga ett handlingssätt och begagna utvägar, som enskilde emellan ej kunde annat
än betraktas såsom otillatne. Det är likväl en sådan fordran man drifver,
då man, under grundlös förutsättning, att borgensförbindelsen år 1839 varit
preskriberad, förmenar detta bordt hafva leda derhän, att förbindelsens förnyande
vägrats, och Kabinettskassan förklarat sig ej mera behöfva vidkännas
densamma.
Att nyssberörde anmärkning, om än icke saknande vigtig betydelse,
likväl ej innefattar något juridiskt försvarsskal, inser jag fullkomligen. Men
jag är nog lycklig att, i nu omförmälda punkt, kunna åbei’opa ännu ett förhållande,
som oemotsägligen ådagalägger, att Kabinettskassans samtlige ifrågavarande
borgensförbindelser, oberoende deraf, huruvida de år 1836 blifvit förnyade
eller icke, dock vid min påskrift, den 10 April 1839, varit med full
verkan gällande, äfvensom att den åtgärd, man velat föra mig till last, endast
skett till verkställighet af en derom i laga ordning meddelad, för mig till
ovillkorlig efterlefnad gällande föreskrift. Kongl. Maj:t har nemligen, enligt
det till Höglofl. RiksRätten förut i saken ingifna Protokoll af den 17 Mars
1839, i nåder anbefallt mig, jemte tillförordnade Chefen för KolonialDepartementet,
Hr StatsRådet Ihre, ätt förnya de ifrågavarande obligationerne, samt
dervid uttryckligen förklarat, att denna förnyelse afsåge, så väl sjelfva skuldförbindelserne,
som ”fortvaron af KabinettsKassans ansvarighet.” Då man
härvid ihogkommer, att Konungen är Den, under hvars omedelbara höga disposition
KabinettsKassan lyder, oell hvilken således måste ega att, å Kassans
vägnar, i främsta rummet ingå och erkänna förbindelser, lärer man ovillkorligen
skola finna, alt Kassans omförmälda borgen icke kunnat anses vara upphörd
i den stund, då Konungen, medelst nyss anförde befallning, tillkännagifvit
och medgifvit motsatsen.
Hvad åter angår Hr JustitieOmbudsmannens fullföljda anmärkning derom
, att ifrågavarande ärende skulle hafva bordt hos Kongl. Maj:t behandlas i
enlighet med 11 § Regeringsformen, samt att, då sådant icke skett, beslutet
angående borgens förnyande måtte anses ej hafva blifvit i behörig form utfärdadt
och således icke heller varit till efterlefnad lagligen bindande, så får jag,
till bemötande häraf, blott svara: att 11 § Regeringsformen föreskrifver sättet
för handläggningen af Ministeriella mål; att under denna benämning, eldigt
sakeus natur och den i Grundlagen numera uttryckligen intagne förklaring,
icke förstås andre ärenden, än sådane, ”sorn angå Rikets förhållande till främmande
makter;” att frågan om förnyande af en Kabinetts Kassans borgensförbindelse,
till inrikes innehafvares säkerhet, icke angått Rikets förhållande till
327
någon främmande makt, och således uti intet afseende varit af egenskap att
hafva bordt behandlas enligt 11 § Regeringsformen, och att, då samma förnyelse
endast innefattat ett förordnande angående nyssnämnde, under Kongl.
Maj:ts fria disposition stående kassa, men någon föreskrift af viss form för så
beskaffade förordnanden och befallningar icke finnes i Grundlagen eller annorstädes
gifven, måste det ankomma på Kongl. Maj:t att, i hvarje serskildt fall,
bestämma sättet för beslutets utfärdande; hvilket i förevarande fråga, lämpligen
och ulan anledning till ringaste tvekan om befallningens förbindande kraft,
skett medelst ett Protokoll, expedieradt af den Embetsman, nemligen tillförordnade
KabinettsSekreteraren, till hvars tjenstebefattning KabinettsKassans angelägenheter
närmast höra.
Härmed slutar jag nu det svaromål, som i förevarande anklagelsepunkt
mig ålegat att afgifva; och jag- vågar anse mig hafva ljusligen ådagalagt, att
anklagelsen härutinnan är lika olaglig till sin grund och form, som blottad
på giltiga skäl i sak. För en åtgärd, som ej varit eller bordt vara föremål
för öfverläggning i StatsRådet, och icke heller haft egenskapen af Ministerielt
mål, 'är jag, med åberopande af 106 § Regeringsformen, vorden ställd under
åtal inför RiksRält, oaktadt sådant åtal, enligt samma §:s innehåll och ordalydelse,
endast kan väckas rörande rådslag, sorn anmärkas vid granskning af
StatsRådets Protokoller, eller af något i Ministeriélla ärenden fördt. Jag har
visat, huruledes berörde åtgärd, rätteligen bedömd, endast består deruti, att
jag, å en kassas vägnar, hvilken ej tillhör Statsverket eller Rikets drätsel, på
Kongl. Maj:ls i laglig ordning lemnade nådiga befallning, meddelat påskrift om
fortfarande verkan af en icke proprie borgensförbindelse, hvilken jag, i följd
af Kongl. Majrts eget förklarande och andra omständigheter, måste anse hafva
varit ännu med full kraft gällande före och i den stund, då min omförmälda
påskrift egde rum. Men utan afseende härå och fastän Regeringsformen och
Ansvarighetslagen icke medgifva åtal för annat, än uppenbara öfverträdelser af
Ijdlig lag och boksta/Uga föreskrifter, påstår man och vidhåller, att jag i sådan
måtto brutit emot 76 § Regeringsformen och bidragit till Rikets belastande
med ny gäld, samt yrkar i följd häraf intet mindre, än att jag måtte dömas
hafva förverkat mitt ännu icke frånträdda Embete! Jag öfverlemnar med
full tillförsigt till Höglofl. RiksRätten att göra tillämpningen af dessa sammanställningar,
och tillägger blott, att åtalet af mig, till alla delar, och på alla
grunder, beslrides.
Slutligen, då Hr Justitieombudsmannen fullföljt serskildt påstående om
öfverträdelse af 58 § Regeringsformen, derföre att fråga om KabinettsKassans
328
meranämnde borgensförbindelse ieke blifvit af mig framställd vid Kongl. Majrts,
sistlidne Riksdag aflåtne, proposition angående Statsverkets tillstånd och behof,
får jag härutinnan blott anmärka, att 58 § Regeringsformen icke igenfinnes
bland de i Ansvarighetslagen den 10 April 1810 uppräknade stadganden, för
förbrytelse emot hvilka, påföljd i nämnde lag föreskrifves, och att vid sådant
förhållande anmärkningen i förevarande del icke, emot 6 § i merberörde lag
och 106 § Regeringsformen, utgör föremål för åtal inför RiksRätt, eller kan
till någon ansvarspåföljd föranleda. För att till öfverflöd visa äfven detta åtalets
obefogenhet i sjelfva saken, får jag vördsamt hänvisa, till hvad som af
mig, dels i min första förklaringsskrift, dels ock vid detta tillfälle blifvit ytlradt
angående KabinettsKassans rätta egenskap, samt om orsakerne, hvarföre
icke Kassans ifrågavarande borgen erfordrat att för Rikets Ständer uti propositionen
om Statsverket uppgifvas. Slockholm den 1'7 Januari 1842.
G. A. STIERNELD,
genom Alb. Ihre enligt fullmakt.
Uti förestående förklaring, i hvad angår det, jemväl emot mig, fullföljde
åtalet angående förment åsidosättande af 58 § Regeringsformen, instämmer
jag för egen del. Stockholm som ofvan.
ALB. IHRE.
Till Höglofliga RiksRätten.
I anledning af Rikets Ständers JustitieOmbudsmans till Höglofliga RiksRätten
aflemnade slutpåståenden får jag, för de mig rörande punkter, dels
vördsamt åberopa de skäl och omständigheter, som mine öfver Hr Justitieombudsmannens
anmärkningsmemorialer afgifne förklaringar innehålla, och
hvilka jag icke anser vederlagda eller försvagade genom Hr JustitieOmbudsmannens
mer och mindre tvungna slutledningar, dels ock instämma uti hvad
de öfrige i saken delaktige f. d. StatsRådsLedamöter vid dessa punkter nu
ytterligare anfört. Jag anhåller derjemte vördsamligen att, hvad serskildt beträffar
anmärkningen emot ett för Barthelemiska kassans räkning, med borgen
af Kabinettskassan, upptaget lån, få tillägga, det Rikets Ständers vid sista Riksdag
i denna fråga fattade beslut uppenbarligen ådagalägger, att Riket genom
den anmärkta åtgärden icke blifvit med gäld belastadt, och att följaktligen
329
densamma, såsom jag ock förut haft äran anföra, hvarken bort inför Konungen
i StatsRadet förekomma, eller kan utgöra föremål för Höglofliga RiksRättens
pröfning.
Med vördnad och undergifvenhet öfverlemnar jag de emot mig, i egenskap
af f. d. Statssekreterare för Handels och finansärendena, gjorda anklagelser
till Höglofliga RiksRättens upplysta och rättvisa pröfning. I alla händelser
skall jag emot denna rättegång söka tröst i vissheten derom, att genom de
åtalade åtgärderna enskild mans rätt ej blifvit kränkt eller våda för Riket uppkommit,
äfvensom i den förhoppning, jag hyser, att beskaffenheten af de anmärkningar,
som ett särdeles nitiskt Konstitutionsutskott emot Konungens förra
Rådgifvare framställt, skall, opartiskt pröfvad gemensamt med Rikets tillvexande
välstånd, inför samtid och efterverld ådagalägga, att vid den tidpunkt,
som utgör föremål för klandret, Svenska Folket, under sin åldriga och
stora Konung, varit på en gång väl regeradt och fritt, så i ord, som handling.
Stockholm den 17 Januari 1842.
C. D. SKOGMAN.
Till Höglofliga RiksRätten.
Uti det svar på Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial, som
redan den 29 sistlidne Mars till den Höglofliga RiksRätten aflemnades, voro
några allmänna betraktelser framställda, hvilka, härledda från den uppenbara
syftningen af Sveriges ännu gällande Regeringsform, i dess helhet uppfattad,
samt serskildt bekräftad utaf dess ordalydelse i 106 §, syntes vara nödiga till
bestämmande af den åklagaremakt, sorn nyssnämnde grundlagsparagraf medgifver
Rikets Ständers Konstitutionsutskott. Man föreställde sig, att Hr Justitieombudsmannen,
antingen skulle, i fall han tilltrodde sig att vederlägga dessa
betraktelser, manligen framgå med ett allvarligt försök dertill, eller ock, i
motsatt händelse, tinna sin rättsinnighet, sin sjelfständighetskänsla samt aktningen
för det höga kall, som Rikets Ständer, i Svenska Folkets namn, men
icke det åklagande Utskottet, honom anförtrott, oeftergifligen kräfva, att öppet
erkänna riktigheten af de utvecklade begreppen om betydelsen af Regeringsformens
106 § och om den hofsamhet, som dess tillämpning fordrar, samt
derefter rätta sitt vidare handlingssätt. Men intetdera af dessa skäligen väntade
alternativ har inträffat. Hr Justitieombudsmannen bar sorgfälligt undvikit
att inlåta sig i någon storartad, hans upphöjda embete värdig, diskus
-
330
sion öfver de principfrågor, som uti inledningen till svaromålen på lians anmärkningsmemorial
blifvit framställde, men deremot, under synbart bemödande,
att inom den hvardagliga advokatyrens område neddraga denna rättegång
af hög politisk och historisk betydelse, fullföljt till slutliga ansvarspåståenden
hvarje af de trettio, mestadels småaktiga anklagelser, som till hans åtgärd blifvit
hänviste.
Dessa anklagelsers oskälighet är redan ådagalagd och skall än ytterligare
ådagaläggas i de speciela förklaringarne öfver Hr JustitieOmbudsmannens ofvanberörde
slutpåståenden. Men likasom förut må det, vid detta tillfälle, vara
tillåtet att underställa den Ilöglofl. RiksRätten några allmänna anmärkningar,
föranledda af Hr JustitieOmbudsmannens sätt att utföra denna rättegång.
Man behöfver endast flygtigt genomläsa hans långa deduktioner, för att
genast upptäcka, alt han, i stället att frimodigt medgifva den ringa vigten af
KonstitutionsUtskottets anklagelser, velat visa sin beredvillighet att i det yttersta
förfäkta dem. Ingen åklagarekonst förmår dock vända bort Regeringsformens
i bestämda ordalag uttryckta stadgande, att Konungens Rådgifvare endast
dä kunna ställas under tilltal inför RiksRätten, när de ",uppenbarligen handlat
emot denna Regeringsforms tydliga föreskrift eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf och af andra Rikets gällande lagar, eller underlåtit att göra föreställningar
mot sådana öfverträdelser, eller dem vållat genom uppsåtligt fördöljande af
någon upplysning.” Hade några sådana uppenbarliga och uppsåtliga öfverträdelser
af tydlig lag med fog kunnat de anklagade före vitas, så skulle det väl
hafva varit för Hr Justitieombudsmannen ganska lätt att helt enkelt sammanställa
de klara fakta, som ansåges hafva utgjort öfverträdelserna, med de öfverträdda
tydliga lagbuden. Men just vidlyfligheten af hans argumentationer och
dessas tillkonstlade beskaffenhet bevisa nogsamt, att hvarken de föregifna lagbrotten
varit uppenbarliga d. v. s. obestridliga, eller de lagbud, emot hvilka
förbrytelser skulle hafva egt rum, tydliga i den af honom antagna tolkningen.
Man har ej aktat nödigt att söka tillgång till KonstitutionsUtskottets Protokoller.
Men, örn de intyga, att, såsom det blifvit allmänligen berättadt, ett större
eller mindre antal bland Utskottets Ledamöter funnit de af en omvexlande,
stundom ganska ringa, majoritet beslutade anklagelserne vara oskäliga, så torde
äfven af denna dissensus ibland män, de der alla blifvit hedrade med samma
Rikets Ständers förtroende, kunna slutas, att anledningarne tillåtalen icke varit
så ovedersägliga och så vigtiga, som 106 § Regeringsformen förutsätter.
Uti den ofvanåberopade inledningen till redan afgifna förklaringar är
anmärkt, med stöd af nyssnämnde Regeringsforms §, att åtal ej kan lagligen
331
anställas vid RiksRätt mot Konungens Rådgifvare för andra förmenta öfverträdelser
af Grundlagarnes föreskrifter, än dem, som Ansvarighetslagen af den 10
Februari 1810 noggrant uppräknar och bestämmer. Ibland de underdåniga
rådslag, för hvilka 1840 års Konstitutionsutskott hemtat anledningar till anklagelser
inför den Höglofl. RiksRätten, förekomma dock åtskilliga, till hvilka
den i Regeringsformen åberopade Ansvarighetslagen icke ens af Hr Justitieombudsmannen
kunnat anses användbar. Man hade då väntat, att han skulle
förklara sig vara häraf förhindrad att i dessa delar utföra, eller åtminstone
att ända till slutliga straffpåståenden fullfölja det åtal, som Konstitutionsutskottet,
under förbiseende af Ansvarighetslagens bestämda bud, hastat att besluta.
Men äfven denna rättmätiga väntan har ej blifvit uppfylld. När Hr Justitieombudsmannen
icke kunnat från oftanämnde serskilda Ansvarighetslag, hvaruti
alla de fall, då Konungens Rådgifvare må kunna inför RiksRätt tilltalas, äro
specificerade, hemta någon anledning att söka ådraga de tilltalade bestraffning,
har hans åklagarenit tagit sin tillflygt till allmänna Lagen och Rättegångsbalkens
1 Kap:s 12 §, hvilken stadgar ansvar för förseelser, som kunna förevitas
domare i allmänhet. För att kunna lämpa denna lagparagraf till Regeringsärenden
och till de rådslag derom, som inför Konungen afgifvas, har Hr Justitieombudsmannen
fästat sig vid orden: Allmän Lag„ hvilka förekomma i
106 § Regeringsformen, men likväl i oskiljaktigt, genom ordet och antydt,
sammanhang med hänvisningen till den serskilda Författning, som, för bestämmande
af Konungens Rådgifvares juridiska ansvarighet, utaf Konungen och Rikets
Ständer skulle varda fastställd. Sedan denna utaf samma Konstitutionsutskott,
som boredt Regeringsformen och Riksdagsordningen, äfven föreslagne
Ansvarighetslag blifvit utaf Rikets Ständer stiftad samt af Konungen antagen och
den 10 Februari 1810 utfärdad, så borde det vara obestridligt, att, endast
så vida serskilda den allmänna lagens bud i densamma åberopas, dessa må
användas mot Konungens Rådgifvare vid åtal af hvad de, i sådan egenskap,
gjort eller underlåtit. Men om också Hr Justitieombudsmannen ville förneka
den juridiska regeln, att en yngre lag gäller framför en äldre, en speciel framför
en allmän, så innehåller dock den ifrågavarande Ansvarighetslagen uti 6 §
ett bestämdt stadgande, mot hvilket försöket att supplera densamma med 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken står i en uppenbar stridighet. Der säges uttryckligen:
”Uraktlåter StatsRådsLedamot, eller Konungens Rådgifvare i kommandomål,
att de öfrige dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifne, men i denna Ansvarighetslag
icke serskildt uppräknade, pligter och föreskrifter iakttaga och fullgöra,
ankomme det på Rikets Ständer, att hos Konungen göra sådan anmälan,
hvartill 107 § af Regeringsformen dem berättigar, med iakttagande af de vill
-
kor, samma § i dess sednare mom. stadgar.” Häraf är ovedersägligen klart,
att hvarken Konstitutionsutskottet egt laglig makt att besluta, eller Hr Justitieombudsmannen
varit lagligen befogad att till slutliga straffpåståenden utföra
det åtal, som blifvit anställdt för förmenta öfverträdelse!' af de flera §§ i
Regeringsformen, hvilka icke finnas i Ansvarighetslagen uppräknade. Väl föreskrifver
5 § af denna serskilda lag ansvar för Konungens Rådgifvare äfven efter
1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, men endast i de fall, då fråga vore om skada
eller lidande, som blifvit tillskyndad enskild man, eller der det, såsom ett
accessorium, må förbindas med det egentliga straffet. Ordet dessutom utvisar
här tydligen, att berörde § i allmänna Lagen aldrig kan ensam och oberoende
utaf Ansvarighetslagens specifika uppgifter af de förbrytelser, för hvilka Konungens
Rådgifvare må inför RiksRätt tilltalas, i sådan rättegång anföras.
Hr Justitieombudsmannen har undvikit att i allmänhet yttra sig öfver
den framställda fordran, att, ”derest fråga kunde uppstå om rätta meningen
af något grundlagsstadgande, hvilket syntes vara öfverträdt, så borde de begrepp
derom, som föregående Ständers och deras KonstitutionsUtskolts handlingssätt
ådagalagt, få, till ett åtals afvärjande, ega autentik giltighet; emedan
eljest all stadga och konseqvens i Grundlagarnes tillämpning samt, i följd deraf,
allt förlitande på deras värn mot någon tillfällig parti-ifver skulle försvinna.”
Alen i sina slutpåståenden, rörande speciela anklagelsepunkter, har Hr Justitieombudsmannen
likväl röjt den förlägenhet, hvaruti han blifvit bragt genom
åtskilliga anförda exempel, hvilka ådagalägga, huruledes 1840 års Konstitutionsutskott
angifvit såsom straffbara sådana rådslag och åtgärder, hvilka dock varit
fullkomligen enliga med dem, som föregående Ständer och Konstitutionsutskott
godkänt, eller ock föranledda af deras uttryckliga beslut och utaf deras uppenbarade
tydning af desamma grundlagsbud, för öfverträdelser hvaraf anklagelser
nu egt rum. Än har Hr Justitieombudsmannen påstått, att Rikets Ständer
vid något tillfälle kunnat eftergifva sin rätt att deltaga i lagstiftningen
(s. 179), hvilket skulle innefatta en godtycklig egenmäktighet, som ej mera
tillkommer den ena än den andra lagbundna Statsmakten; — än åter har han,
för att komma undan besvärliga antecedentia, begagnat den utvägen att förklara
dem ligga utom gränsen för hans embetstalan (ss. 191, 196, 199 m. 11.).
Märkvärdigast är likväl att, sedan det är visadt, huru i t vänne fall, der det
sista Konstitutionsutskottet funnit de tillstyrkanden, som någre ibland de
anklagade i underdånighet afgifvit, böra vid RiksRätt beifras, dessa dock varit
öfverensstämmande med Kongl. Maj:ts uti andra lika beskaffade mål fattade
nådiga beslut, för hvilka rådslagen blifvit af samma Konstitutionsutskott godkända,
333
kända, hvarvid inträffat de besynnerliga omständigheter, att berörde oklandrade
beslut beredt Ledamöter af det eljest stränga och efter anledningar till åtal
sorgfälligt forskande Utskottet sökta fördelar; så har Hr Justitieombudsmannen
äfven vägrat att å dessa förhållanden, såsom icke utgörande ämnen för
bans embetstalan, fästa uppmärksamhet (ss. 199, 276). Man har ingalunda
fordrat, såsom Hr Justitieombudsmannen dock tyckes vilja låta påskina, att
hans, redan tillräckligen utsträckta, embetstalan bordt omfatta äfven andra
föremål, än dem, som Konstitutionsutskottet honom anvisat; men man har
väntat, att han icke skulle anse de grundlagsbud tydliga och uppenbarligen
öfverträdda, om hvilkas rätta förstånd och tillämpning föregående Ständer
och Konstitutionsutskott samt jemväl det nu anklagande Utskottet ådagalagt
sig hysa samma begrepp, sorn de trott sig likaledes vara berättigade att hylla,
hvilka afgifvit de klandrade rådslagen.
När Hr Justitieombudsmannen icke velat inlåta sig i någon diskussion
Öfver de allmänna rättssalser, som blifvit grundade på tydliga och bestämda
lagbud, må det ej förundra, att han lem nät utan uppmärksamhet det anspråk
på billighet, sorn är framstäldt då det ansetts hafva ”tillkommit, om ej ovillkorligen
ålegat, Konstitutionsutskottet, utöfvande vid pröfningen af Konungens
Rådgifvares handlingar ett slags Jurybefattning, att bedöma, huruvida icke
dervid anmärkta förmenta afvikelser från i Grundlagarne föreskrifna former
varit ländande till allmänt gagn och vid sådant förhållande bordt lemnäs obeifrade.
” Det kan icke erkännas, att ens några formela förseelser blifvit begångna;
men om ock dertill skulle kunna hänföras de rådslag, hvarigenom
man, utan allsköns hänsigt på egna intressen, endast sökt, enligt öfvertygelse
och med ed bekräftad pligt, att i helgd bevara den lagliga Konungamakten,
eller att främja allmänt nyttiga anstalter, att bringa Rikets Ständers beslut
och yttrade afsigter till möjlig verkställighet, att bereda för de förvaltande
Embetsverken förmåga till fortgående drift, under en ständig tillväxt af dem
åliggande göromål o. s. v.; om, säger jag, de underdåniga rådslagen i slika och
likartade fall verkligen hade varit i något formelt afseende felaktiga — hvilket ej
medgifves, — så torde likväl skäl ej hafva saknats att fordra, så väl af Konstitutionsutskottet,
som af Hr Justitieombudsmannen, åtminstone något offentligt
ekännande af afsigternes renhet.
Flera samhällen, begåfvade med fria författningar, hafva i äldre och
nyare tider företett varnande exempel af det maktmissbruk, som tillfälliga,
mer eller mindre allmänt herrskande, passioner, när de icke varit återhållne
43
I
334
af sorgfälligt vårdade lagars kraft, kunnat inkräkta åt politiska partiers ledare,
hvilka, under sken af nit för folkets rätt, sökt undanrödja de Styrelsens organer,
som de ansett vara hinderliga för utförandet af sina ännu vidsträcktare
afsigter. Äfven vårt fäderneslands häfder förvara skamliga minnen af sådana
förhållanden. Vid slutet af den tid, som kallades frihetens, men var partiyrans,
anklagades af Rikets Ständers då mäktiga SekretaUtskott och af deras
så kallade JustitieDeputation Rådsherrar, sådane som: en Ulrik Scheffer, en
Stockenström, en Hermansson m. fl. för det de, ibland mycket annat lika beskaffadt,
medgifvit tillåtelse lill införsel för Konungens Stall af något utländskt
jernkram till ett värde af 137 R:dr; alt de tillstyrkt utnämningen till en
ÖfverJägrnästarebeställning i Skåne af den man (J. C. Toll), hvilken sedermera
, såsom detta betydliga landskaps GeneralGuvernör, ådagalade en administrativ
förmåga, som förvärfvade honom dess innevånares odelade aktning och
tillgifvenhet; att de likaledes, med afseende på dåvarande Landshöfdingens i
Gefleborgs Län, sedermera ÖfverStåthållaren Friherre Carl Sparres förord, hade
tillstyrkt Konungens beslut, att till LandsSekreteraretjensten derstädes, framför
en något äldre, men mindre duglig Notarie i Svea HofRätt, befordra en erkändt
skicklig extra Fiskal derstädes (S. M. Nordin), hvilken, efter flere honom
derefter anförtrodde vigtiga embeten och värf, slutligen, såsom Landshöfding
i ett vidsträckt Län, gjorde sin tjugutvå-åriga styrelse af samma provins
utmärkt genom stora, i alla tider minnesvärda anstalter till dess upphjelpande
o. s. v. För dessa och andra likartade föregifna lagbrott dömdes de anklagade
Rådslierrarne att vara sina embeten förlustige. Men de dömdes icke af någon
oväldig domstol, utan af samma Rikets Ständer, ibland hvilka det för dagen
herrskande partiet hade utvalt deras åklagare.
Det var med ännu outplånad hågkomst af detta och all annan i frihetens
och folkets namn utöfvad laglöshet, som stiftarne af 1809 års Regeringsform
och af den derpå grundade Ansvarighetslagen för Konungens Rådgifvare
stadgade, till dessas skydd mot orättvisa förföljelser af en blind parli-ifver,
eller af otillbörliga lystnader, de serskilda noga bestämda föreskrifter, hvilkas
helgd jag funnit mig af Hr JustitieOmbudsmannens slutpåståenden i denna
rättegång befogad att å nyo yrka.
Åberopande mig i öfrigt, såsom vore det här ordagrant upprepadt, allt
hvad förut så väl i allmänhet, som angående de speciela anklagelsepunkterna,
är anfördt uti förklaringarne öfver Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmeinorial,
går jag nu att vördsamt framställa, såsom tillägg till berörde förklaringar,
några ytterligare anmärkningar vid Hr JustitieOmbudsmannens serskilda
slutpåståenden.
335
(Ti/l Lit. A., första punkten).
Uti Ansvarighetslagen af den 10 Februari 1810 finnes Regeringsformens
87 § icke nämnd bland dem, för öfverträdelsen hvaraf Konungens Rådgifvare
kunna inför RiksRätt tilltalas. Till juridiskt besvarande af Hr JustitieOmbudsmannens
påståenden i de punkter af anklagelsen Lit. A., hvilka förutsätta, att
Regeringsformens nyssnämnda § skulle hafva blifvit öfverträdd, vore, såsom
förut i allmänhet är anfördt, fyllestgörande att blott åberopa 6 § i Ansvarighetslagen.
Men, för att inför det allmänna omdömet ytterligare rättfärdiga
äfven sådana rådslag, hvaraf den Högloflige RiksRätten icke lärer finna någon
pröfning sig tillhöra — och endast i denna afsigt — vill jag med en och annan
anmärkning bemöta Hr JustitieOmbudsmannens ifrågavarande påståenden,
grundade, i brist af tydliga lagbud, på af honom tillkonstlade argumentationer.
En med synbarlig möda sammanväfd deduktion är den, hvarigenom
Hr Justitieombudsmannen sökt visa, att det af Rikets Ständer vid 1834—-35
årens Riksdag till Kongl. Maj:ls nådiga stadfästelse öfverlemnade förslag lill en
ny och utvidgad VexelLag hade bordt, jemväl i det som derutinnan rörde
utrikes vexelhandeln, hänföras under 87 § Regeringsformen, det vill säga behandlas
såsom en yrkad förändring af förut stiftad Civillag. Utan afseende
på deu formela ordning, i hvilken alla föregående Stadgar och Författningar
angående vexelhandeln emellan Sverige och andra länder tillkommit och blifvit
stiftade; utan afseende på det erkännande af Konungens höga rätt att i sådana
mål allena förordna, som, vid framfarna Riksdagar under nu gällande Regeringssätt,
Rikets Ständer och deras Konstitutionsutskott ådagalagt; utan afseende
på den i 17 Kap. 14 § liandelsbalken af 1734 års allmänna Lag gifna
och i det nya förslaget lill allmän Civillag bibehållna förklaringen, att vexel
vore ett föremål för serskildt stadgande; utan afseende på LagUlskottets vid
1809 års Riksdag yttrade öfvertygelse, att gränsskillnaderne emellan den civila
och ekonomiska lagstiftningen svårligen kunde a priori uppdragas, men att,
intilldess de blefve specielt bestämda, (hvilket ännu ej skett) borde de Författningar,
hvilkas ämnen icke influtit i 1734 års Lagbok, bära namn af ekonomiska;
— utan afseende på alla dessa skäl, som i svaret på Hr JustitieOmbudsmannens
anmärkningsmemorial äro anförde, har han dock fortfarit att
söka göra gällande KonstitutionsUtskottets vid sist öfverståndna Riksdag frambragta
samt af honom till vidare utbildning upptagna föreställning, att de
skulle hafva förbrutit sig mot Rikets Ständers lagstiftningsmakt, som, med stöd
af deras egna åtgärder och medgifvande!!, funnit sig vara pligtigealt i helgd bevara
336
Konungens rätt att allena ordna de internationella förhållanden, hvilka genom
stadgar för vexelrörelsen emellan handelsorter fordra att efter tillfälliga omständigheter
bestämmas. Gerna må Hr Justitieombudsmannen anse sina begrepp
i detta mål vara rättare, än alla äldre. Men jag vågar påstå, att han, likasom
förut det anklagande Konstitutionsutskottet, saknat allsköns fog att vilja
tillämpa ansvar för rådslag, hvilka, ehvad skälen derför gillas eller icke gillas,
dock ingalunda kunna finnas stridiga mot tydlig lag; ty icke må det vara
brottsligt, att öfver förevarande ämne för skiljaktiga meningar hafva tänkt och
tänka annorlunda, än 1840 års Konstitutionsutskott och dess sakförare?
Under förutsättning, att denna tankefrihet är mig medgifven, tillåter
jag mig att betvifla riktigheten af åtskilliga i Hr JustitieOmbudsmannens deduktion
framställda alldeles nya satser. En sådan är den, att den omtvistade
”lagstiftningsfrågan egentligen handlar om Jinanciela rättsförhållanden, men
icke angår kommerciela ämnen eller föremål, i annat hänseende, än att dessa
hufvudsakligen föranleda behofvet af en sådan lagstiftning.” Efter hittills öfligt
språkbruk, åtminstone i offentliga skrifter, har man inskränkt begreppet
om ”jinanciela rättsförhållanden” till sådana, som hafva till föremål Statsinkomster
och Statsutgifter, men icke penningerörelsen emellan enskilda personer.
Deremot hafva så väl utländska, som svenska rättslärare alltid, så vidt jag
vet, hänfört Vexelrätten. under den kommerciela lagstiftningen och framställt
densamma såsom en gren af handelsrätten, hvartill den ganska naturligen
egnar sig icke allenast genom vexelns egenskap af universelt betalningsmedel,
utan ännu mera genom den att utgöra en vära med ständigt skiftande börspris.
Också, andra exempel af främmande lagstiftningar att förtiga, blef vexelrätten
icke intagen i Napoleons Gode Civil, utan i dess Gode de Commerce,
och de StatsRåd, hvilka utvecklade motiverna till sistnämnda lag, yttrade sig:
”ordet vexelbref kan ej uttalas, utan att tanken genast dermed förbinder handeln,
utan att man ihågkommér dess inflytande på folkens välfärd, på deras
förkofran, på Staters rikedom och makt.” De anförde ock, att uppfinningen
af vexlar var för verldshandel!! en lika vigtig tilldragelse, som upptäckterne
af Kompassen och af Amerika. Den åsigt af vexelrätten, enligt hvilken den
skulle egentligen handla om financiela förhållanden, men endast medelbarligen
om kommerciela, var således lika främmande för mig, som för de Franska
StatsRåden.
Icke mindre ny, än denna Hr JustitieOmbudsmannens åsigt, är hans
föreställning om ”hvad man kallar vexel.” Dermed förstår han ”invisning å
utländsk man och å utländskt mynt.” Om också den Svenska Vexelstadga!!
I
337
af 1748 icke lika fullständigt, som andra länders lagar och rättslärare, bestämmer
begreppet af vexel, gifver hon dock ingen anledning att inskränka detsamma
blott till en art af invisningar, hvilkas egentliga skiljaktighet från vanliga
sådana skulle bestå deruti, att de ställas å utländsk man och utländskt
mynt. Ett vexelbref, utgifvet af Svensk man i Stockholm, att betalas i Hamburg,
London eller Paris af annan der vistande Svensk man, bar hittills ansetts
vara icke mindre begripet under de serskilda Författningar, som bestämma
vexelrätten, än då det ställes af Svensk man på en Tysk, Engelsk eller
Fransysk. Egenskapen af vexel kunde väl ej heller, efter ordalydelsen af 1748
års Stadga, frånkännas en, i sadan form afgifven invisning ifrån Svensk ort,
lydande å Svenskt mynt, att betalas å utrikes ort, der detta mynt vore gångbart,
såsom det t. ex. intills nyligen varit i Finland. Den i juridiskt afseende
väsentliga skillnaden emellan blott invisning och vexel — dem Hr
Justitieombudsmannen dock idkeligen söker att förblanda — bestämmes af den
sistnämndes egna, i lag strängt föreskrifna form och i den stränga betalningsrätt,
som vexel innebär, under villkor, att den stadgade ordningen för dess afsändning,
omlopp samt företeende till accept och betalning blifvit noggrant
iakttagen. Denna ordning är likväl, uti ganska vigtiga omständigheter, olika
föreskrifven i olika Staters Vexelstadgar. Icke sällan har således den önskan
blifvit yttrad, att flere eller färre handlande nationers Vexellagar måtte, genom
öfverenskommelse!’ mellan deras Styrelser, bringas till likstämmighet. Att
Sveriges Regeringsform uti 12 § tillerkänner Konungen rättighet att sluta afhandlingar
med främmande Regeringar om sitt folks handelsangelägenheter, lärer
Hr Justitieombudsmannen icke vilja bestrida, och till sådana föremål för
underhandlingar har jag, enligt mina begrepp om vexelrörelsens nära sammanhang
med kommerciela förhållanden, föreställt mig, att frågor, hvilka möjligen
kunde uppstå om sammanjemkning af skiljaktigheterne emellan Sveriges och
andra Staters vexelordningar, böra hänföras. Jag har ock trott, alt, om någon
utländsk makt utfärdade en för Svenska handeln menlig Yexellag, tillkomme
det Sveriges Konung att derutinnan, genom reciprocitetsåtgärder, utverka förändring.
Det är tänkbart, ehuru icke sannolikt, att någon främmande Regering
antoge den af Hr Justitieombudsmannen yrkade läran, att vexel ej är
annat, än ”invisning ställd å utländsk man och utländskt mynt,” samt i följd
deraf upphäfde den stränga rätt till ofelbar och skyndsam betalning, vare sig
af acceptant, trassent eller endossent, som vexelbref innebära. Skulle det då
icke stå i vår Konungs makt att genast, utan sammankallande af en Urtima
Riksdag och utan afvaktan af Ständernas samtycke, förklara vexlar, utställde af
338
den främmande Regeringens undersåter på Svensk man till betalning i Sverige,
vara blotta in<visningar?
Det har förekommit oväntadt, att Hr Justitieombudsmannen, sedan lian
framställt alldeles nya begrepp om vexelrätten, likväl synes antaga en synnerlig
stabilitet af vexelordningar. ”Att,” säger lian, ”stadganden angående
utrikes vexlar skulle slå i visst beroende af främmande Staters vexelförfattningar
och förändringar deri, är väl uppgifvet, men att detta beroende kunde
befinnas af den vigt och det inflytande, att ärendet derföre skulle behandlas
i annan ordning, än för civillagstiftningen är föreskrifven, bekräftas åtminstone
icke af erfarenheten, som upplyser att 1748 års Vexelstadga med deri
till och med 1763 skedda förändringar kunnat ega bestånd till år 1798 och,
jemte de genom Förordningen af sistnämnde år gjorda tillägg och rättelser,
oförändrad bibehållas till år 1816, utan att sedermera och efter den tillkomna
Författningen påkalla ytterligare lagstiftningsåtgärd, förr än fråga derom år
1835 af Rikets Ständer väcktes.” En ännu märkligare erfarenhet af VexelFörfattningars
långliga bestånd skulle Hr Justitieombudsmannen hafva kunnat
hemta frän andra länder. Men, under den lifliga rörligheten af handelns allt
mer och mer utvecklade skick, har just de fordna VexelOrdningarnes ålder
föranled t flerestädes till revisioner af dem och till stiftandet af nya. Sålunda
fanns i Frankrike nödigt, att genom åtskilliga bestämmelser uti den Napoleonska
Code de Commerce förändra den dittills hufvudsakligen gällande Förordningen
angående vexelhandeln af 1673. Vid dessa företeelser inom den handlande
verlden, vill det synas, som skulle år 1835 vara mindre, än någonsin
förut, lämpligt, att vilja gifva åt en Svensk handelsförfattning rörande utrikes
vexlar den stabilitet, som en civillag, bestämmande inrikes rättsförhållanden,
krafvel’.
Att stiftarne af 1734 års allmänna lag icke utan moget betänkande derifrån
uteslutit allt, som rörde vexelhandeln, är numera fulleligen styrkt. Ifrån
trycket har för några månader sedan utkommit LagKommissionens förslag till
bemälde Lagverk, jemte Rikets Ständers öfverläggningar och beslut vid granskningen
af detsamma. Deraf synes, (sid. 119) att fråga uppstått, huruvida icke
någi'a stadganden om vexlar borde uti Ilandelsbalken införas. Men ”Ständerne
funno, att detta icke hörde till allmänna Lagen.” De ansågo densamma icke
ens böra innefatta något om inrikesj ännu mindre om utrikes vexlar.
Dock, huru helst man härom må tänka, torde det vid oväldig pröfning
mcdgifvas, att den på förut och nu anförda skäl grundade öfvertygelse, som
bestämt underdåniga tillstyrkandet i detta mål, icke förtjent att såsom straff
-
339
bar åtalas, äfven om Ansvarighetslagen ej lagt emot sådant åtal ett obestridligt
hinder.
{Till Lil. B.).
Man borde tro, att endast rådslag till verkställda handlingar, när dessa
ansåges vara stridande mot de Grundlagarnes bud, dem Ansvarighetslagen
uppräknar och bestämmer, skulle kunna vid RiksRätt åtalas. Men Hr Justitieombudsmannen
har utfört och i sina slutpåståenden fullföljt ett sådant utaf
Konstitutionsutskottet yrkadt åtal emot underdånigt tillstyrkande till en mening,
som Kongl. Maj:t yttrat i nådigt svar på Rikets Ständers underdåniga anhållan,
att derest BankoFullmäktige kunde blifva i behof af Kongl. Maj:ts höga bemedling
till att bereda Rikets Ständers Bank kredit eller kreditiv för upptagande
af ett utländskt lån, Kongl. Maj:t måtte täckas en sådan bemedling i nåder
meddela.
Under åberopande af den förut afgifna förklaringen rörande denna anklagelsepunkt,
må nu endast anmärkas, att den uti 72 § af Regeringsformen
Rikets Ständer medgifna rätt, att förordna om förvaltningen af deras Bank,
icke synes innefatta någon dem allena tillkommande makt att skuldsätta densamma
hos främmande nationer, att derigenom möjligen ådraga hela Riket
vådor och förluster, samt att, till lidande för oräkneliga enskilda medborgare,
måhända störa säkerheten af den realisation, som genom den af Kongl. Maj:t
och Rikets Ständer gemensamt fastställda Myntbestämningslagen och lagen för
Rikets Ständers Bank, begge af den 1 Mars 1830, blifvit stadgad. En framställning
lill Rikets Ständer af Kongl. Maj:ts mening, att till sådan Bankens
skuldsättning utom Riket erfordrades de begge Statsmakternes samverkan, må
väl icke skäligen kunna anses vara klandervärd, ännu mindre värd att beifras
genom juridiskt åtal mot Konungens Rådgifvare.
Hr Justitieombudsmannen bar medgifvit, att denna mening icke öfvergått
till handling; men lian lägger möjligheten deraf till grund för sitt ansvarspåstående.
Således för en händelse, som icke handt, borde, efter hans
rättsbegrepp, jag straffas. Jag skulle brista i aktning mot den Höglofl. RiksRätten,
om jag icke inskränkte svaromålet på detta sällsamma påstående, till
en enkel antydning af dess orimlighet.
(Lil. D.).
Hr JustitieOmbudsmannens slutkonst, ”att som 27 § i underrättelserne vid
Tulltaxan föreskrifver, att ull vore från Tolag befriad, så vore ock derigenom
340
ådagalagdt, att bestämmelserne, huruvida Tolagsafgift för en viss vara borde
utgöras eller icke, ansetts af begge Statsmakterne ostridigt tillkomma Rikets
Ständer allena,” är sannerligen egen i sitt slag. Lika klart det är, att bestämmelserne
angående Tullafgifterne äro Rikets Ständer allena förbehållne, lika
uppenbart blir det ock, att hvad Rikets Ständer i afseende på detta ämne
förordna, ej kan utgöra ett af begge Statsmakterne vidtaget beslut, samt vidare
att, om Rikets Ständer skulle, vid tillgöranden, som på deni ankomma, råka
att utsträcka sine föreskrifter utöfver gränserne för deras lagstiftningsrätt, sådant
alldeles icke kail eller bör förbinda den andra Statsmakten till inskränkning
i de åtgärder, som äro denne förbehållne. Vöre annorlunda, så gåfves
ej mer någre garantier för Grundlagarnes helgd, emedan det ej behöfves mer
än att genom hvarjehanda föreskrifter, hvilka fått inflyta i TullLagarne, upphäfva
och omintetgöra, så väl Grundlagen, som ock öfrige lagar,' hvilka dock
fordra begge Statsmakternes samverkan. Om Hr Justitieombudsmannen, såsom
lian sjelf yttrar, ej har sig bekant, hvad en hvar utan tvifvel varit och är i
tillfälle att inhemta, att åtskillige afgifter gifvas för ändamål, sorn ej få eller
kunna förblandas med sådane, hvilka begripas under den allmänna beskattningen
och räknas bland hela Rikets inkomster, är visserligen att beklaga. Men
Hr JustitieOmbudsmannens verkliga eller låtsade okunnighet härom skall, såsom
jag förmodar, ej kunna utgöra någon grund för hans yrkande, att de Konungens
Rådgifvare, hvilka, på anförde skäl, tillstyrkt Tolag å ull, som till Norrköping
införts, uppsåtligen handlat mot klar lag i de åberopade 57, 60 och
77 §§ af Regeringsformen; och det så mycket mindre, som Tolag, enligt
Ansvarighetslagens förklaring, ej kan begripas under 60 § Regeringsformen,
hvilken endast förbjuder förökande, utan Rikets Ständers samtycke, af kronans
inkomster.
{Lit. E).
Innan serskilda förklaringar afgåfvos öfver de i Hr JustitieOmbudsmannens
anmärkningsmemörial under Lit. E. sammanställda anklagelsepunkter,
ansågs nödigt, att i allmänhet ådagalägga, huruledes Rikets Ständer allt ifrån
den Riksdag, då Regeringsformen stiftades, samt vidare under alla följande
intill den af åren 1834—35, ovillkorligen erkänt Konungens uti 62 och 64
§§ aJ nyssnämnde ”främsta” Grundlag bestämda makt, att förordna om fördelning
och användning till speciela Statsbehof af de summor, sorn, för hvarje
större klass af sådana mångfalldiga behof, Rikets Ständer under bestämda hufvudtitlar
uti RiksStaten anslå. Denna framställning har Hr Justitieombudsmannen
-
,341
mannen sött uti sitt slutpåstående alt vederlägga medelst en sådan tydning
af de ofvananförda grundlagsbuden, som ej är förenlig med deras ordalydelse
eller med den tillämpning deraf, hvilken, under ett fjerdedels århundrade,
varit i Rikets Ständers anordningar gällande. Jag föreställer mig, alt den
Högloft RiksRätten torde finna betänkligt att inlåta sig i någon afgörande pröfning
af Hr Justi tieOm buds mannens ifrågavarande grundlagstolkning, enär densamma
vidrör en Statsrättlig principfråga, hvaröfver, om också Regeringsformens
derom handlande ordalag ansåges medgifva skiljaktiga meningar — hvilket
jag bestrider — , det dock icke lärer tillkomma någon domstol att fälla
ett, inom de lagstiftande makternes område, möjligen ingripande utslag. Flera
bland de anklagelser, dem Konstitutionsutskottet uppdragit åt Hr Justitieombudsmannen
att utföra, eller, rättare sagdt, de flesta kunde synas hafva till
syftemål, att påkalla en sådan utöfning af den Högloft. RiksRättens vigtiga
kall, hvarigenom Domaremakten skulle småningom komma att stadga grundlags
förklaringar > i stället alt endast tillämpa grundlagarnes hud. Men jag gör
mig förvissad, att någon sådan, emot Svenska Statsförfattningens anda och
syftning vidrig afsigt, derest den kunnat ingå i anklagelsernes beräkningar,
icke varder af den Högloft. RiksRätten främjad genom något prejudikat, hvilket
möjligen kunde förr efter sednare leda till vådliga följder i en helt annan
riktning, än den, som man måhända nu deraf väntat.
Ehuru öfverflödigt det sålunda torde vara, vill jag likväl med några
få anmärkningar blotta svagheten af de skäl, som Hr Justitieombudsmannen
framställt mot den redan afgifne förklaring, hvars hela lydelse jag i öfrigt
åberopar.
Hr Justitieombudsmannen har sökt gifva en blott tillfällig betydelse
åt Piikets Ständers uti deras underdåniga skrifvelse om Statsregleringen af den
10 April 1810 yttrade, samt vidare uti 12 § af Riksdagsbeslutet den 2 Maj
samma år upprepade och högtidligen bekräftade erkännande af Kongl. Maj:ts
höga rätt, enligt 62 och 64 §§ Regeringsformen, att inom hvarje bland de
fastställda hufvudtitlarne af RiksStaten ”fritt och obehindradt disponera” de å
densamma uppförda anslagssummor. Detta erkännande vill Hr Justitieombudsmannen
hafva betraktadt såsom beroende af Rikets Ständers beslut vid hvarje
ny Riksdag, i följd hvaraf det skulle hafva tillkommit 1834—35 årens Ständer
alt, under medgifvande likväl af principen, genom serskilda deremot stridande
förbehåll, upphäfva detsamma. Men den frågan, som Hr Justitieombudsmannen
sålunda sökt alt förvända, handlar icke om sjelfva den föränderliga
44
342
Statsregleringen vid den ena eller andra Riksdagen, utan om rätta förståndet
af 62 och 64 §§ i Regeringsformen, hvilka bestämma de oföränderliga villkor,
som Rikets Ständer vid alla Statsregleringar hafva att iakttaga. Ofelbarast
må väl Regeringsformens Stiftare, 1809—40 årens Ständer, anses hafvaför stått
de ifrågavarande paragraferne af densamma; och deras tydning deraf, uttryckt
i den åberopade underdåniga skrifvelsen äfvensom i Riksdagsbeslutet, hör utan
tvifvel gälla såsom authentik.
Ytterligare bekräftelse af denna tydning innefatta förhandlingarne rörande
30 § af Riksdagsordningen. En fullständig utveckling af deras innehåll
skulle här blifva alltför vidlyftig. Det må således endast omnämnas, att i det
första förslaget till berörde paragraf syntes Regeringsformens stadgande angående
Statsanslagens sammanförande under vissa hufvudtitlar vara förbisedt, men
sedan dervid och vid andra obestämdheter anmärkningar blifvit inom RiksStånden
gjorda, omarbetades hela paragrafen till dess nuvarande lydelse, enligt
hvilken all granskning af Statsverkets räkenskaper bör inskränkas till eftersigt
”huruvida gjorda eller förordnade utbetalningar af Statsmedlen icke öfverstigit
beloppet af de hufvudtitlar, hvilka uti Rikets Ständers vid nästförflutne Riksdag
uppgjorda Statsreglering blifvit fastställda.” När den sålunda förändrade
redaktionen förekom uti BorgareStåndet till skärskådande, yttrade sig en synnerligen
aktad Ledamot af det dåvarande Konstitutionsutskottet, framlidne
Assessorn Johan Gottlieb Gahn, ibland annat, sålunda: ”Man bör komma ihåg,
alt då för bestämmandet af den summa, som Ständerne för en viss hufvudtitel
hafva att anslå, man uppgör ett förslag, innehållande så detaljeradt, som
man kan, alla derunder hörande serskilda utgifter, så gifve man icke genom
detta förslag och bör icke gifva Kongl. Maj:t en ovillkorlig föreskrift, huru alla
utgifter inom denna hufvudtitel noga skola bestridas. Det vore en orimlighet
att vid hvarje Riksdag pretendera förese det förmånligaste sättet af alla utgifters
anordnande i detalj till nästa Riksdag. Konstitutionsutskottet har vid
denna paragrafs första redaktion, i anseende till sjelfva saken, ej haft annan
mening, än vid den sednare; men som orden ”huruvida medlenenligt med
hvad Rikets Ständer fastställt, blifvit vederbörligen använde” möjligen någon
gång kunde gifva anledning till granskning och klander af serskilda utgiftsposter
inom samma hufvudtitel, såsom afvikande ifrån de af Rikets Ständer
för liufvudsummans bestämmande upprättade förslag, så har redaktionen blifvit
förändrad, efter Utskottets tanka, lill mera tydlighet och bestämdhet.”
Dessa ord af en man, hvilken verksamt deltagit i uppgörandet af förslagen till
Regeringsformen samt sedan af Riksdagsordningen, torde böra anses mera tillförlitligen
upplysa samma Grundlagars äfven i nog tydliga ordalag uttryckta
343
mening, än den konstiga argumentation, hvarmed Hr Justitieombudsmannen
nu trettio år derefter sökt tyda denna mening så, att ”det måtte bero, icke
af Konungerij utan af Rikets Ständer> att förordna om fördelningen af hvarje
titels hufvudsumma emellan de föremål, som tillhöra titeln.”
Ehuru Ilr Justitieombudsmannen nödgats medgifva, att ”de å anslagen
för hufvudtitlarne möjligen blifvande öfverskott eller besparingar ingenstädes i
Regeringsformen omnämnas” samt följaktligen icke äro undantagne från det
allmänna stadgandet i denna Grundlags 64 §, har han likväl förnekat Kongl.
Maj:ts, med samma paragrafs lydelse uppenbarligen enliga samt af Rikets Ständer,
ej blott vid äldre Riksdagar ovillkorligen, utan äfven vid den af år 1834
(ehuru då blott till principen) erkända höga rätt, att förordna om sådana besparingars
användande till de behof, hvilka utgöra föremål för hvarje serskild
hufvudtitel. Detta hans försök att supplera Regeringsformen med sina egna
så kallade ”slutsatser,” härledda från grundlösa premisser, samt vidare att på
sådana slutsatser, antagna att ersätta saknaden af något för det åsyftade ändamålet
användbart stadgande i tydlig lag, godtyckligen grunda straffpåståeuden —
detta försök skall för samtid och efterverld framvisa den nu anställda och utförda
rättegången i dess synbarligaste skepnad af oskälighet. Regeringsformens
omisskänneliga afsigt, att lemna Konungen den ifrågavarande dispositionen öfver
möjliga besparingar å hufvudtitlarne, fordrar ej vid detta tillfälle att rättfärdigas,
men jag anser mig likväl kunna emot Hr JustitieOmbudsmannens
inpå Statsklokhetens omi’åde utsväfvande argumenter framställa den anmärkning,
att en Styrelse, hvilken ej skulle hafva makt att, inom gränsorna af
vissa bestämda hufvudtitlar, använda till de derunder sammanförda behof hvad
af de fastställda totala anslagssummorna kunde i en eller annan speciel utgift
besparas, egde ej eller något intresse att söka bereda sådana besparingar, för att
med dem afhjelpa hinder för nyttiga anstalter, eller för lagskipningens och administrationens
verksamhet samt krigsmaktens erforderliga skick. En Regering,
så fjättrad, som Hr Justitieombudsmannen önskar, utaf den anslagen beviljande
Statsmaktens små beräkningar af speciela utgiftsposter, hade mindre egen
verkningsförmåga, än en vanlig förvaltare af någon större landt- eller bruksegendom.
Men en så fjättrad och så till obetydlighet nedsatt Konung ville
1809 års Ständer icke gifva Svenska Folket, i stället för en enväldig. Derom
vittnar, i hela sitt sammanhang uppfattad och i sina serskilda bestämmelser
rätteligen tolkad, den Regeringsform, som de stiftade.
Hvad serskildt angår anmärkningen, att anvisning å de så kallade besparingarne
egt rum till vida högre belopp än tillgångar dertill varit beredde,
344
så undfaller det ej någon, som ingår i lugn och oväldig granskning af hela
sammanhanget härmed, alt flere alldeles egne förhållanden sig förete, hvilka
samverkat oemotståndligen till det resultat, som slutligen skolat sig utveckla.
Det är förut visadt, huru annorlunda ej kunnat ske, än att anordningar måst
ega rum å besparingar, hvilka i sjelfva verket ej kunnat vara bestämdt kände
förr än två år derefter. Rättesnöret dervid har varit en kalkylalion, grundad
på iakttagelser under fortsatt mångårig erfarenhet. På sådant sätt har det tillgått
under hela tiden af Sveriges närvarande Statsskick, och någon brytning
i de vanliga förhållanderne har ej uppstått eller kunnat uppstå, derest icke
sådane omständigheter inträffat, hvilka ej kunnat emotses, då anordningar i
vissa fall kommit i fråga.
För tillfredsställande af Rikets Ständers egne önskningar och derom gjorde
framställningar, hade Kongl. Maj:t anbefallt åtgärder, hvarigenom vigtiga förändringar
tillvägabragts i organisationen af åtskillige bland de förvaltande Embetsverken.
Den förmodan borde väl ej varit underkastad klander, att skyndsamt
fullbordande af hvad, sorn önskats, skulle omfattas med tillfredsställelse,
helst Rikets Ständer ej ens äskat att deltaga i organisationsåtgärderne, och desse
för öfrigt äro af beskaffenhet att höra till föremålen för Regeringsärenden.
Kongl. Maj:t täcktes derföre anbefalla verkställighet af de förändrade organisationerne,
och som tillgångar beräknades å besparingar inom andra Hufvudtiteln,
så mötte hvarken hinder eller betänkligheter mot anvisningar å nämnde
besparingar, för att utgå ad interim till löner och andra utgifter, de der
bade sin upprinnelse af om förmälda organisationsåtgärder, under skälig förväntan,
att vid Rikets Ständers snart instundande sammankomst, de beräkningar
till fastställande af Hufvudtitlarnes belopp skulle godkännas, hvilka lades till
grund för Statsförslaget; men vid den derefter inträffade Riksdagen ansågo
Rikets Ständer sig befogade att vägra anslag till hvad efter desse beräkningar
erfordrades, att å ordinarie Stat uppföras, motsvarande de i följd af vissa
Embetsverks organisation ökade utgifter, under förklarande tillika —- märkom
det väl! — att de Embets och Tjenstemän, hvilka fått sina löner anvisade å
besparingarne, skulle framgent förblifva deraf i åtnjutande. Rikets Ständer,
på hvilka det beror att vägra anslag till förhöjning af de serskilda Hufvudtitlarnes
totalsummor, men ej att inlåta sig i dispositionen af möjliga besparingar
å de fastställde, hvilken disposition, såsom förut är visadt, tillkommer
Konungen, hafva igenom dessa deras förordnanden gjort anvisningar på ovissa
tillgångar, utan att ega eller ens söka inhämta kännedom, huruvida desse sednares
obestämda och obestämbara belopp kunde svara emot de förra bestämda.
De hafva tillika gifvit dessa anvisningar en utsträckning i anseende till tiden,
345
semi ej star väl tillsammans med Hr JnstilieOmbudsmannens påstående: ”att
besparingar endast lä påräknas och användas för bestridande af utgifter, hvilka,
vid Statsreg/eringen ej förutsedde, under tiden mellan Riksdagarne linnas af
nöden, såsom brister i förslagsanslag samt tillfällige arfvoden oell traktamenten.
” Genom allt detta och då sig visar, att de omnämnde anvisningarne
fortfarande, i egenskap af bestämde lönanslag, under loppet af flere år slutligen
uppgå till liela den summa fullt ut, som motsvarat den befintliga bristen
å i synnerhet andra Hufvudtiteln, så måste Rikets Ständer sjelfve anses hafva
vållat den oreda i hvad angår de ifrågavarande besparingarne och deras användande,
hvaröfver så ändelösa beskärmelser låtit sig spörjas. En hvar som gör
sig mödan att närmare undersöka och granska alla de förhållanden, hvilka inverka
på rättsenlig upplösning af frågorne, så väl om rättigheten att disponera
Hufvudtitlarnes besparingar, som verkliga användandet deraf, skall säkerligen ej
kunna annat än högeligen ogilla det förfarande, hvarigenom man vill hvälfva
all skuld för hvad, som vid en flyktig anblick kan synas klandervärdt, på de
Konungens Rådgifvare, hvilka varit i verksamhet under tidskiftet från 1834,
ehuru grunderna till det mesta, som nu utgör klandrets föremål, blifvit lagde
genom successivt förut vidtagne, från Rikets Ständers beslut härrörande och af
föregående Konstitutionsutskott godkände åtgärder, och ehuru de Rådgifvare,
dem man nu velat belasta med hela massan af anklagelser, för de inträffade
bristerne deruti, ej ega annan delaktighet, än att de någon gång och det jemväl
i mindre vigtiga fäll, samt då fråga uppstått om verkställighet af redan
förut fattade beslut, funnit sig befogade att tillstyrka sådane dispositioner pä
besparingarne, hvarigenom det endast varit möjligt alt bereda tillgångar för
behof, hvilka, om de iemnats ouppfyllde, ej blifvit utan menlig inverkan,
någon gång på enskild rätt och välfärd, oftast på handhafvande af ordning,
verksamhet och drift i de allmänna ärenden, hvaraf en eljest måhända oundviklig
vanvård skulle hafva förorsakat Statsverket oberäkneliga förluster.
Hr Justitieombudsmannen vill icke medgifva någon åtskillnad emellan
årliga arfvoden och bestämda lönanslag å Stat. Den undfaller likväl icke
någon, som betänker de förras temporära och de sednares permanenta, till
varaktiga rättsanspråk föranledande, egenskap. Rikets Ständer allena hafva
vid 1834 års Riksdag, genom sina anvisningar af ständige löner på Hufvudtitlarnes
besparingar, gjort sig skyldiga till sådane, dem i öfrigt icke tillkommande,
dispositioner af dessa, som Hr Justitieombudsmannen sökt tillvita
Konungens Rådgifvare, och för hvilka han emot dem gjort påståenden om ett
bland de hårdare straff, som Ansvarighetslagen bestämmer.
346
Jag må ej bestrida möjligheten deraf, att då Rikets Ständer yttrat sina
önskningar om en förbättrad organisation af de Civila Embetsverken, de kunnat,
såsom Hr Justitieombudsmannen ”med visshet antager ” göra sig den
illussion, att desse deras önskningar kunde nöjaktigt uppfyllas ulan förökade
kostnader för Statsverket; men jag tillåter mig bestrida möjligheten, att inom
ett samhälle, der folkmängden oupphörligen tillväxer, der alla Civilisationens
verkningar till godt och äfven till dermed oundvikligt ondt allt mer och
mer utvidga sig, der handel och näringar, under en ständig utveckling, bilda
nya sammanväfningar af allmänna och enskilda förhållanden, alt — säger jag —
förbättringar i Statsförvaltningens gamla skick kunna åstadkommas, utan förhöjda
anslag af medel för dess mera ändamålsenliga verksamhet. I synnerhet
anser jag det icke hafva varit möjligt, att de ökade göromålen inom ett sådant
verk, som Kongl. KammarRätten, kunnat vederbörligen bestridas af ett förminskad
t antal Tjenstemän. Väl har Hr Justitieombudsmannen förklarat det icke
vara ”tänkbart,” att, om Rikets Ständer med sina yttrade önskningar föranledt en
dyrare organisation af nyssnämnde Embetsverk, de vid en påföljande Riksdag
vägrat det derför begärda högre anslag; men om icke blott tänkbarheten, utan
ock om verkligheten af en sådan, vid 1834 års Riksdag förelupen, oriktighet
vittnar de sednast församlade, ingalunda för slöseri i sådana fall utmärkta,
Sländernes godkännande af samma anslags behöflighet, hvilket deras företrädare
vägrat, samt deras beslut att upptaga beloppet deraf i beräkningarne af Kongl.
KammarRältens ordinarie aflöningsstat. Den af Hr Justitieombudsmannen
anmärkte felaktigheten, att ej förminska tjenstemannapersonalen i KammarRätten,
skulle således beslå deri, att tidigt är insedt hvad Rikets Ständer sednare
erkänt.
Hvad jag nu baft äran att här ofvan vördsamt anföra, eger sin tillämpning
på de öfrige mig personligen rörande anklagelsepunkterne. Jag anser
mig kunna så mycket heldre förbigå att upptaga dem hvar för sig, som Hr
JustilieOmbudsmannens slutpåståenden om samma anklagelsepunkter egentligen
ej innehålla annat, än ett återupprepande, fastän i omvexlande ordställningar
och meningsformer, af hvad förut blifvit af Hr Justitieombudsmannen andraget
och framslälldt, samt, hvad sjelfva saken angår, den i alla fall blifver föremål
för nogaste pröfning af upplyste, rättrådige och sjelfständige Domare.
För att likväl ej lemna alldeles obemärkt det sätt, på hvilket Hr Justitieombudsmannen
söker undanrödja anförde skäl mot anklagelsen i de serskilda
lallen, må det vara tillåtet att för exempel få något omständligare ännu vidröra
någon bland föremålen för dem. Elfte punkten under Lit. E. angår be
-
347
viljadt understöd på nionde lmfvudtiteln endast såsom lån, för iståndsättande
af Häradshöfdingebostället Allequia på Gottland. Det befanns, att detta boställe
i följd af tilldragelser, uti hvilka den närvarande Boställshafvaren ej hade
någon del, eller att någon åtgärd till rättelse deri numera icke kunde vidtagas,
var så väl till jordens bruk, som till åbyggnad nära nog i ödesmål, så att
Domaren ej kunde der bafva sin bostad, eller Tingen der hållas, eller Häradets
handlingar derstädes förvaras, allt till mångfalldiga olägenheter för Domareembetet
och rättvisans skipande mellan häradets innevånare. Vid fråga om
häradets skyldighet att bekosta boställets iståndsättande, hade vederbörande
myndighet, genom utslag som vunnit laga kraft, förklarat, att Häradet endast
kunde tillförbindas att lill en viss del dertill bidraga. Erforderlige tillgångar
förefunnos ej till bestridande af de för ändamålet belöpande om kostnader ne,
uppgående enligt företedt besigtningsinstrument till 8,661 R:dr 9 sk. banko.
På sådane grunder ansågs det sökta understödet ej kunna skäligen vägras, i
synnerhet då det uti sin egenskap af lån borde i sinom tid återbetalas. Uti
sitt slutpåstående härom utvecklar Herr Justitieombudsmannen först sin åsigt
om de ändamål, för hvilka nionde lnifvudtitelns anslag kunna tillitas, hvarefter
han vidare upptar till betraktande frågan, huruvida iståndsättande af det omnämnda
Häradshöfdingebostället må rätteligen begripas under de föremål, på
hvilka föreskrifterne om användande af nionde hufvudtitelns anslag må tillämpas
eller icke? Herr Justitieombudsmannen ordar ett och annat härom, hvaraf
likväl annan slutsats ej kan med någon visshet dragas, om ej den, att Hr
Justitieombudsmannen känner sig böjd att anse ifrågavarande ärende vara af
beskaffenhet, att på en gång röra så väl det allmänna som det enskilda.
Slutligen synes likväl det enskilda taga öfverhanden, emedan Herr Justitieombudsmannen
återtar sin förut gjorde anmärkning, att Rikets medel här blifvit
använde annorlunda än stadgadt blifvit. Hr Justitieombudsmannen antager
således lill grund för sitt påstående om ansvar å Konungens Rådgifvare,
hvilkas åtgärder endast kunna juridiskt behandlas efter den för dem stiftade
serskilde Ansvarighetslag: l:o att understödet för det ifrågavarande IJäradshöfdingeboställets
iståndsättande till byggnader och jordbruk är uppsåtligen beviljadt,
i strid mot föreskrifterne om dispositionen af medel på nionde hufvudtiteln,
ändock dessa föreskrifter, enligt ordalydelsen, likväl omfatta jordbrukets
befrämjande; och 2:o att boställets iståndsättande angick boställsbafvarens enskilda
nytta ocb ej åsyftade allmänt gagn, för hvilket sednare ändamål de
omnämnde allmänna medlen voro att användas, ändock det ligger uppenbart
för en hvar, som skåda vill, att boställshafvarens enskilda fördel här ej kunde
vara annat än ett tillfälligt accessorium till ett högre allmänt gagn, som der
-
348
med stod i förening; eller skulle väl Hr Justitieombudsmannen, hvilken sjelf
är en bland högre väktare i allt hvad som länder till lagarnes handhafvande
i landet, verkligen vara af den mening, att åtgärder, i sin mån syftande att
befordra Domareembetets tillbörliga utöfning bland en hel menighet, icke vore
att betrakta annorlunda, än att enskild fördel dermed velat befrämjas?
Härmed har jag nu fulländat hvad jag förmått, för att söka värja mig
mot de af Konstitutionsutskottet föranledde och af Hr Justitieombudsmannen
fullföljde anklagelserna i hvad de röra mig personligen. Det må tillåtas mig
att slutligen yttra några ord om karakteren af denna märkvärdiga rättegång.
Minnet deraf kommer att i Sveriges häfder förvaras, sannolikt sammanstälclt
till mer eller mindre fullständig jemnförelse med minnena af de förföljelser,
hvarmedelst, under den fordna s. k. frihetstiden, den för dagen segrande partiifverns
ledare trodde sig kunna befästa sitt tillfälliga välde, men, emot sina
beräkningar, sjelfve verkade mäktigast till dess fall.
Antalet af de nu anklagade och af anklagelserne samt dessas oskälighet
och småaktiga art måste genast i oväldiga sinnen framkalla en mot de anklagades
vedersakare vidrig känsla. Man skall deraf finna, huru flitigt man forskat
efter lagöfverträdelser, för hvilka Konungens Rådgifvare måtte kunna tilltalas.
Men man skall ock då betänka, att om ibland rådslagen rörande de
många tusende ärenden, som under loppet af fem år blifvit utaf Kongl. Majit
afgjorda, det spanande omilda nitet icke kunnat upptäcka flera än trettio, att
såsom förmenta lagbrott angifvas; och örn ibland dessa trettio åklagade rådslag
intet enda varit, såsom 106 § i Regeringsformen förutsätter, uppenbarligen
stridande mot tydlig lag, intet enda af sådan vigt, att en rättegång derför mot
Ledamöter af Konungens StatsRåd skäligen bordt anställas, intet enda härfllitet
från vrångt uppsåt eller egennytliga afsigter, intet enda för Konungen och
Riket skadligt, men alla åsyftande allmänt gagn; så mäste väl en hvar af de
sjutton anklagade, hvilka såsom föredragande eller StatsRåd beredt och tillstyrkt
Kongl. Majits höga beslut i de mångå tusende målen, kunna anses hafva varit
sorgfällig att noga och samvetsgrant iakttaga Regeringsformens och andra gällande
lagars föreskrifter. När man vidare besinnar, att den anklagande ifvern
förnämligast varit vänd mot män, som offrat sina bästa krafter åt fäderneslandets
tjenst under mångårigt oförvitligt förvaltande af flerartade vigtiga embeten
och allmänna värf, samt deribland mot sådane, hvilka bordt kunna vänta att
fö
349
få njuta, ostörde af tadel och förföljelser, det lugn för sig och sina familjer,
som de, med ålderns och mödornas rätt dertill, sökt och ernått; så skall,
utan tvifvel, sansade och rättsinnige medborgares omdöme ännu mera ogilla
KonstitutionsUtskottets nu gjorda bruk af en makt, hvilken fordrar att med
ädel hofsamhet användas, om den icke skall blifva förhatlig och i otid utnött,
samt derigenom, ifall stora anledningar någon dag påkallade dess rättmätiga
verksamhet, då befmnes kraftlös.
Den glesa slöja, som ännu höljer det inre af händelser och tillbud,
med hvilka denne rättegång synes stå i nära sammanhang, skall förr eller
sednare blifva lyftad. Då hafva de anklagade att vänta rättvisa äfven i en
mera omfattande dom, än den, hvarigenom, såsom de med full tillförsigt
vördsamt förmoda, den Höglofl. RiksRätten lärer freda deras rykten och välfärd
mot ett politiskt anfall under juridisk skepnad, för hvilket de lättast
åtkomliga föremålen varit — Konungens Rådgifvare.
t
Flera bland dessa, hvilka med de anklagade deltagit i de angifne rådslagen,
har döden befriat från grämelsen att se sig, för redligt uppfyllande af
svåra pligter, lönade med den i nationens namn utöfvade behandling, som de
ännu qvarlefvande fått erfara. Men äfven de bortgångnes minnen har fordrat
det försvar, hvarmed de ännu qvarvarande sökt att frimodigt bemöta Hr
JustitieOmbudsmannens påståenden. Stockholm den 17 Januari 1842.
GABR. POPPIUS.
45
350
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm elen 17 Januari 1842.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten Westerstrand.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Konter
-
Amiralen
Kreuger.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Herr Vice Amiralen
Coyet.
Herr GeneralLöjtnanten
Lorichs.
Herr HofRättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fägersten.
Herr KonnnersRådet
Leyonmarck.
Herr KrigsRådet
Branting.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Herr Amirali tetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Sedan Herr KonterAmiralen Kreuger blifvit i nåder utnämnd till Chef
för Förvaltningen af Sjöärendena efter Herr Vice Amiralen Friherre Nordenskjöld,
var Herr KonterAmiralen underrättad om detta RiksRättens sammanträde
samt infann sig nu och tillkännagaf, att han redan aflagt Domareed.
Herr KammarRättsRådet Uggla hade uti ingifven skrift anmält sig hindrad
från inställelse af sjukdomsförfall, till hvars bestyrkande han jemväl företett
ett af Kongl. Lifmedikus Carl Dellwik denna dag utgifvet betyg af innehåll,
att Herr KammarRättsRådet vore så svag, att han ej kunde företaga något arbete,
som fordrade eftertanka, och med svårighet förmådde gå.
Protokollet för den 27 September nästlidet år, som, i hvad det rörde
de parter, hvilka då tillstädesvarit, blifvit af undertecknad för dem uppläst,
351
justerades inför RiksRätten, hvarefter, då parterne påropades, företrädde Herr
Justitieombudsmannen Landin samt Svaranderne, H. E. Herr Grefve Löwenhjelm,
f. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm, StatsRådet Herr Friherre
Lagerbjelke, Herr f. d. StatsRådet Poppius, f. d. StatsRådet Herr Friherre von
Schulzenheim, f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre,
f. d. StatsSekreterarne Herrar Presidenterne Skogman och von Hartmansdorff,
Herr f. d. SlatsSekreteraren Grip och f. d. tillförordnade StatsSekreterarne
Herrar ExpeditionsChefen Munthe, KansliRåden Ulfsparre och Bohm samt
ExpeditionsSekreteraren Riben. Herr StatsRådet Ihre inlemnade dels en af
H. E. Statsministern för utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld den 4 innevarande
månad utfärdad fullmakt för Herr StatsRådet att, å Hans Excellens’s
vägnar, underteckna och aflemna det svaromål, som i dag korn att till RiksRätten
ingifvas, dels ock en af Hans Excellens undertecknad skrift, innefattande
anmälan, att Hans Excellens vore hindrad att vid detta tillfälle sig inställa,
till bestyrkande hvaraf jemväl bifogades StadsLäkaren i Wadstena Doktor
L. M. Hjertstedts den 5 dennes utgifna betyg derom, att Hans Excellens, som
vistas i landsorten, lider af sjukdom, som gjorde en längre resa under vintern
vådlig för hans hälsotillstånd. Detta förfall godkändes af Herr Justitieombudsmannen
, som tillika, vid gjord anmälan, att f. d. StatsRådet Grefve Hård sedan
sista rättegångstillfallet aflidit, förklarade, att sådant vore honom bekant,
så att vidare bevis derom å hans sida icke fordrades.
Härefter uppropades på enahanda sätt, som tillförne under rättegången
egt rum, Herr JustitieOmbudsmannens serskilda ansökningar, nemligen:
l:o.
Ansökningen Lii. A., hvarvid Herr Friherre Åkerhjelm uppläste skriftlig
förklaring öfver Herr JustitieOmbudsmannens slutpåstående i de uti denna ansökning
förekommande frågor.
2:o.
Ansökningen Lit. B. Förklaringen härutinnan upplästes af Herr Friherre
Åkerhjelm.
3:o.
Ansökningen Lit. C. Äfven härvid uppläste Herr Friherre Åkerhjelm
förklaring, hvarjemte Herr KansliRådet Ulfsparre, såsom Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardts omhud, läste denne sistnämndes skriftligen författade
ytterligare svaromål i denna del.
352
4:o.
Ansökningen Lit. D. Förklaringen lästes af Herr Friherre Åkerhjelm.
5:o.
Ansökningen Lit. E. Likaledes härvid uppläste Herr Friherre Åkerhjelm
förklaring.
6:0.
Ansökningen Lit. F. I de två första punkterna häraf läste Herr Friherre
Åkerhjelm förklaring, och Herr StalsRådet Ihre uppläste vid tredje punkten
hvad II. E. Herr Friherre Stjerneld och Herr StatsRådet sjelf i afseende
derå vidare hade att andraga, äfvensom Herr Presidenten Skogman uppläste
ett af honom rörande de serskilda punkterne i denna ansökning författadt anförande,
och
7:o.
Ansökningen Lit. G. Förklaring härutinnan lästes af Herr Friherre
Åkerhjelm.
De sålunda uppläste förklaringar inlemnades härefter, då hvad Herr Friherre
Åkerhjelm uppläst, befans sammanfördt i ett häfte, undertecknadt af
H. E. f. d. Justitiestatsminister!! Herr Grefve Rosenblad, H. E. Statsministern
för utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld genom Herr StatsRådet Ihre,
H. E. Herr Grefve Löwenhielm, Herrar Friherrarne Åkerhjelm, Lagerbjelke,
von Schulzenheim och Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, Herigar Presidenterne
Skogman och von Hartmansdorff, Herr f. d. StatsSekreteraren Grip, Herr
ExpeditionsChefcn Munthe, Herrar KansliRåden Ulfsparre oell Bohm och Herr
ExpeditionsSekreteraren Riben; tillkännagifvande H. E. Herr Grefve Löwenhielm,
att Herr f. d. StatsRådet Poppius icke undertecknat denna förklaring,
utan ville afgifva sitt svaromål serskildt.
Herr f. d. StatsRådet Poppius anförde: Den massa af anklagelser, som
blifvit hopad öfver Konungens nu under tilltal ställde Rådgifvare, drabbade
väl icke Herr StatsRådet belt och hållet, men hans andel derutaf var dock
tung nog för skuldror, redan tryckta af år och mödor, och Herr StatsRådet
hade derföre ansett sig böra serskildt svara i de ämnen, som honom rörde,
och utbad sig få uppläsa hvad han i sådant afseende nedskrifvit.
Herr Justitieombudsmannen erinrade härvid: RiksRätten hade genom
beslut den 29 Mars nästlidet år utstakat den ordning, som, med anledning af
Herr JustilieOmbudsmannens indelning af de serskilda åtalen, borde vid deras
353
utförande ega rum. Denna ordning var äfven i dag iakttagen ej mindre af
RiksRätten, som låtit hvarje af Herr Justitieombudsmannen instämd sak serskildt
uppropas, än äfven af öfrige Svaranderne, då de vid sådane upprop
serskildt svarat i hvarje sak. Herr Justitieombudsmannen trodde således, att
jemväl Herr StatsRådet Poppius bordt ställa sig nämnde beslut till efterrättelse,
och hemställde till RiksRätten och Herr StatsRådet sjelf, om icke hans förklaring
åtminstone borde anses afgifven serskildt för hvarje serskild sak, den omfattade,
helst härigenom Herr StatsRådets rättighet, att i förklarings väg andraga
allt hvad han nödigt aktade, en rättighet, den Herr Justitieombudsmannen
ingalunda hade för afsigt att Herr StatsRådet betaga, syntes icke kunna
lida någon inskränkning.
Herr StatsRådet Poppius genmälte: Det vore långt från honom att vilja
hindra Herr Justitieombudsmannen att vid rättegångens utförande begagna de
ordalag och den tankeledning, Herr Justitieombudsmannen för sina afsigter och
ändamål fann nödige; men formen och innehållet af förklaringen öfver Herr
JustitieOmbudsmannens påstående ansåg Herr StatsRådet, enligt den enda rättegångsordning,
som af Lag och förnuft godkändes, bero allenast af honom, såsom
anklagad. Hvarje häi’emot stridande åtgärd vore inqvisitorisk och gående
derpå ut att tvinga den tilltalade svara så, som åklagaren önskade. Herr StatsRådet
hade icke och trodde ej heller, att någon förväntade hos honom benägenhet
att afgifva en förklaring, sorn vore Herr Justitieombudsmannen behaglig,
men Herr StatsRådet önskade gifva den så, att den kunde af Domaren
gillas. Utur denna synpunkt hade Herr StatsRådet, efter sitt omdöme, valt
formen och sättet för förklaringen; och då för öfrigt Herr StatsRådet icke stod
här, som en soldat i ledet, skyldig att svara vid upprop nummer efter nummer,
upprepade Herr StatsRådet sin anhållan att nu få uppläsa sin förklaring,
sådan han skrifvit den.
Sedan Herr Justitieombudsmannen till RiksRättens bepröfvande öfverlemnat,
huruvida något undantag för Herr StatsRådet Poppius kunde uti ifrågakomne
hänseende medgifvas, men tillika gjort det förbehåll, att i alla händelser
de af Herr Justitieombudsmannen instämda sakerne måtte betraktas
såsom skiljda i handläggning och utförande; så tillät RiksRätten Herr StatsRådet
Poppius att uppläsa sin förklaringsskrift, hvarefter Herr Justitieombudsmannen
egde tillfälle deremot påminna hvad han nödigt aktade.
Efter det Herr StatsRådet i anledning häraf uppläst berörde skrift, förnyade
Herr Justitieombudsmannen sin hemställan till RiksRätten, huruledes
denna förklaringsskrift borde till Protokollet uppfattas, med förmälan derjemte,
att uppställningen af densamma syntes medgifva, att den ordnades under de
354
serskilda mål, uti hvilka Herr StatsRådet Poppius vore svarande; och anhöll
Herr Justitieombudsmannen för öfrigt om rådrum till någon dag i början af
nästkommande Februari månad för att, efter tagen närmare kännedom af de
i dag aflemnade förklaringarne, få göra de ytterligare andraganden, hvartill af
samma förklaringar eller eljest anledning kunde förekomma.
H. E. Herr Grefve Löwenhjelm förklarade å egne och öfrige svarandérnes
vägnar, att de på det högsta bestrida Herr Justitieombudsmannen rättighet
att nu, sedan han gjort sine slutpåståenden, och vederparterne deröfver
sig förklarat, ytterligare uttänja rättegången, hvars slut svaranderne med längtan
emotsågo, hvarjemte, sedan Herr Justitieombudsmannen, under vidhållande
af sin begäran, anmärkt, att då, såsom här är fallet, rättegång å ömse
sidor föres skriftligen vid första instansen, ligger det nästan i sakens natur,
att konferenserne måste slutas med ett förhör, dervid dock alltid svaranderne
tillkom sista ordet, H. E. Herr Grefve Löwenhjelm tilläde, att svaranderne
icke ville under något villkor inlåta sig med Herr Justitieombudsmannen i
muntligt tvistande, så att, i händelse det medgafs Herr Justitieombudsmannen
att vidare sig yttra, detta måtte ske skriftligen.
På tillsägelse afträdde Parterne under Riksllättens öfverläggning till detta,
för dem åter inkallade, afsagde
Beslut.
RiksRätten finner, att det af Herr f. d. StatsRådet Poppius upplästa
anförande kommer att i den ordning detsamma blifvit uppläst till Protokollet
upptagas; viljande RiksRätten vid sakens pröfning och serskilda punkter deraf
taga i öfvervägande hvad Herr StatsRådet Poppius, samma punkter rörande,
nu anfört.
I öfrigt finner RiksRätten skäligt att, i anledning af Herr Justitie
ombudsmannens
gjorda anhållan, utsätta nytt sammanträde till Lördagen den
5 nästkommande Februari kl. 11 förmiddagen, då Parterne ega att sig åter
infinna, och Herr Justitieombudsmannen må andraga hvad han aktar nödigt.
Sedan Herr StatsRådet Poppii förklaring blifvit till RiksRätten ingifven,
tillställdes så väl denna som öfrige förklaringarne Herr Justitieombudsmannen,
hvarefter Parterne bortgingo, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl.
i 3 e. m.
In fidem
J. A. C. Quensel.
355
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 5 Februari 1842.
N är var anele.
Ordföranden, Herr Presidenten
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr
Amiralen
Herrar JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjlnanten
Herr HofRättsRådet
Herr KammarRådet
Herr KommersRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr Amirali tetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Friherre Cederström.
Westerstrand.
Konter
-
Kreuger.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmarck.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
Herr KammarRättsRådet Uggla hade anmält, att han af fortfarande
sjuklighet vore hindrad att bevista RiksRättens sammanträde i dag.
Protokollet för den 17 nästlidne Januari, hvilket undertecknad uppläst
för parterne, justerades inför RiksRätten; och då härefter parter ne påropades,
förekommo Herr Justitieombudsmannen Landin samt Svaranderne H. E. f. d.
StatsRådet Herr Grefve Löwenhjelm, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke,
Herr f. d. StatsRådet Poppius, f. d. StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim,
f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, t. d.
StatsSekreterarne Herrar Presidenterne Skogman och von Hartmansdorff, Herr
f. d. StatsSekreteraren Grip, saint f. d. tillförordnade StatsSekreterarne Herrar
ExpeditionsChefen Munthe, KansliRådet Ulfsparre och ExpeditionsSekreteraren
356
Riben. Herr Friherre von Schulzenheim anmälde, att f. d. StatsRådet Herr
Friherre Åkerhjelm af hastigt påkommen opasslighet vore hindrad från personlig
inställelse och derföre, jemlikt fullmakt, som nu ingafs, uppdragit åt Herr
Friherre von Schulzenheim att hans talan föra; äfvensom Herr Expeditionschefen
Munthe företedde en för honom af f. d. tillförordnade StatsSekreteraren
Herr KansliRådet Bohra, som i anseende till inträffadt hinder ej kunde sig infinna,
utfärdad fullmakt, att vid detta tillfälle bevaka Herr KansliRådets talan.
Herr Justitieombudsmannen förklarade, att då, efter hans föreställning,
Herr Friherre Åkerhjelms personliga närvaro i dag ej var af nöden,
samt Herr Justitieombudsmannen hade sig bekant det för Herr KansliRådet
Bohm uppgifna förfall och för sin del detsamma godkände, Herr Justitieombudsmannen
följaktligen ej hade något att vid desse begge Svaranders frånvaro
påminna.
Herr Justitieombudsmannen återställde nu de vid sista rättegångstillfället
emottagne förklaringarne; hvarefter, på Herr JustitieOmbudsmannens
begäran, upprop skedde af
l:o.
Ansökningen Lii. A. Härvid anförde Herr Justitieombudsmannen ordagrant:
Första
punkten angår Konungens Rådgifvares åtgärd i anledning af
Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens Riksdag stadgade och till Kongl.
Maj:ts gillande öfverlemnade förslag till ny Yexellag.
Jemte det alt å svarande sidan åberopas hvad till bemötande af anmärkningsmemorialet
är anfördt, har Herr StatsRådet Poppius i dess serskilda
förklaring vidare afhandlat tvisteämnet och derunder ibland annat uppgifvit,
att förhandlingarne vid stiftande af 1734 års lag skulle utvisa, att frågan om
utrikes vexelrörelsen var skiljd ifrån civillagstiftningen. I anledning häraf och
med förnyande af hvad å min sida förut är anfördt derom, att i äldre tider
ämnena för civila lagstiftningen och för den ekonomiska icke voro bestämdt
urskiljda, på sätt nu gällande Regeringsform stadgar, får jag vördsamt erinra,
att de omförmälda förhandlingarne väl utmärka, att frågan om lagstiftning för
vexelrörelsen ej skulle i hela sin vidd förekomma i sammanhang med lagverket
i allmänhet, men ingalunda ådagalägga, att Rikets Ständer afsagt sig deltagande
i denna lagstiftning, helst motsatsen nogsamt visade sig vid den sedermera
år 1748 utfärdade Vexelstadgan, hvilken var af Rikets Ständer vedertagen.
Åid granskning af hvad Herr StatsRådet i öfrigt andragit, skall det utan
tvifvel
357
tvifvel befinnas, att Herr StatsRådet sysselsatt sig mera med andra länders
lagstiftning, än med upptagande och vederläggning af de ifrån Svensk Grundlag
och Lag hemtade skäl och omständigheter, hvilka, i mitt slutpåstående anförda
till stöd för det af Konstitutionsutskottet anmärkta förhållande, derföre
kunna af mig, utan behof af ytterligare tillägg, åberopas, då anmärkningen
nu vördsamt hemställes till Höga RiksRättens pröfning.
I andra punkten angående Konungens Rådgifvares åtgärd i anledning af
Rikets Ständers vid ofvannämnde Riksdag till Kongl. Maj:ts stadfästelse insända
förslag till Lag för enskilda Banker, äfvensom i tredje punkten angående
vissa delar af de rådslag, som föregått de under den 30 Juni och 13 Augusti
1838 utfärdade Kongl. Författningar om Mosaiske trosbekännares skyldigheter
och rättigheter här i Riket, anser jag, vid detta tillfälle, tillräckligt att vördsamt
förnya hvad rörande dessa punkter tillförne å min sida är anmärkt och
slutpåståendet vidare, till bemötande af förklaringen öfver mitt första memorial,
innehåller.
I afseende å mitt yrkande om ansvar, med tillämpning af 1 Kap. 12 §
Rättegångsbalken för de Herrar Ledamöter af Konungens StatsRåd, hvilkas rådslag
i ofvannämnde Irenne ärenden blifvit anmärkta såsom stridande emot
87 § Regeringsformen, innefattar sednare förklaringen en utveckling af det
redan i den förra antydda förhållande, att emot Konungens Rådgifvare anmärkta
öfverträdelser af andra stadganden i Grundlagarne, än de i Ansvarighetslagen
serskildt nämnda, ibland hvilka 87 § ej förekommer, icke skulle kunna
medföra någon juridisk ansvarighet eller ens böra af Domstolen till pröfning
upptagas, så vida samma Ansvarighetslag i 6 § förmår, alt, om Konungens
Rådgifvare underläte att de öfriga dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifna,
men i Ansvarighetslagen icke serskildt uppräknade pligter och föreskrifter iakttaga
och fullgöra, det ankomme på Rikets Ständer att hos Konungen göra sådan
anmälan, hvartill 107 § Regeringsformen dem berättigar.
Ehuru det kunde göra tillfyllest att häremot åberopa det motiv för yrkade
ansvarigheten, som i slutpåståendet kortligen uppfattas, utber jag mig
likväl att få ytterligare fästa uppmärksamhet derå, hurusom Regeringsformens
106 §, — hvilken bemyndigar Rikets Ständers Konstitutionsutskott, att ställa
under tilltal inför RiksRätt den eller dem af Konungens Rådgifvare, som linnas
hafva ”uppenbarligen handlat emot denna Regeringsforms tydliga föreskrift
eller tillstyrkt någon öfverträdelse deraf eller af andre Rikets gällande lagar”
in. m., och i det följande stadgar, att ”då StatsRådets Ledamöter finnas hafva,
på sätt ofvanberördt är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem RiksRätten
358
efter allmän lag oell ilen serskilda författning, som till bestämmande af sådant
ansvar utaf Konungen och Rikets Ständer fastställd varder,” — sålunda i de
mest allmänna och oinskränkta ordalag synes inbegripa, såsom föremål för
Utskottets anmärknings- och anklagelserättighet samt följaktligen såsom ämnen
för RiksRältens pröfning och dom, alla rådgifvande åtgärder, angående hvilka
ämnen som helst, de der, efter Utskottets föreställning, kunna hänföras under
de kategorier af grundlagsbrott eller öfverträdelser af andra Rikets Lagar,
sorn ofvannämnde 106 § förutsätter. 107 § åter afser inga egentligen positiva
förseelser, utan underlätet iakttagande af Rikets sannskyldiga nytta, eller bristande
oväld, nit, skicklighet och drift hos Föredragande; af hvilka anledningar
Rikets Ständer, om de linna Rikets väl det kräfva, kunna hos Konungen anmäla
deras önskan, att han ville ur StatsRådet och ifrån Embetet skilja den
eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. Det mätte åtminstone vara
tvifvelaktigt, huruvida den rättighet och det sätt för granskning och anmärkning
i afseende å Konungens Rådgifvares embetsutöfning i allmänhet, som
106 § velat åt Representationen förvara och åt dess delegerade uppdragit, skulle
kunna i annan ordning, än Regeringsformen för Grundlagsförändringar medgifver,
till större eller mindre del upphäfvas eller inskränkas, hvilket likväl
synes hafva inträffat, om man af hvad Ansvarighetslagen i 6 § innehåller,
ville draga den slutföljd, att uppenbara öfverträdelser af Regeringsformens tydliga
föreskrifter i andra fall, än de i Ansvarighetslagen serskildt uppräknade,
icke skulle kunna af Konstitutionsutskottet till laga åtal förvisas. Under dessa
förhållanden och då något hinder eller förbud emot åtals anställande äfven i
dylika fall hvarken uti citerade § eller å annat ställe af denna Ansvarighetslag
i bestämda ordalag uttalas, torde anförda stadgandet kunna medgifva en
förklaring deraf, som är förenlig med Regeringsformens 106 §, nemligen den,
att i andra fall, än de i Ansvarighetslagen serskildt uppgifna, om icke Konstitutionsutskottet,
å Rikets Ständers vägnar, skulle finna fullkomliga skäl att
tillämpa 106 §, Konstitutionsutskottet kan begagna den i 107 § anvisade utväg
till anmärknings framställande, hvarefter det ankommer på Rikets Ständer
att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill sist åberopade § dem berättigar.
Denna åsigt, som icke motsäger, utan står väl tillsammans med,
106 §:s ordalydelse, har tvifvelsutan gjort sig gällande hos sednaste Riksdags
Konstitutionsutskott, då dqt beslutit att ställa under tilltal inför RiksRätt de
Herrar Ledamöter af StatsRådet, hvilka genom deras rådslag i ofvannämnde
mål, efter Utskottets tanka, öfverträdt Regeringsformens 87 §. Och då mig
ålegat att å embetes vägnar utföra åtalet efter de af Utskottet angifna grunder,
har det i följd deraf äfven varit min pligt, att slutligen framställa det
359
ansvarspåstående, hvartill de serskilda anmärkningarnes beskaffenhet och 106 §
Regeringsformen, jemförd med Ansvarighetslagen, kunna föranleda, på det att,
efter sålunda fulländad aktion, Höga RiksRälten må vara i tillfälle att i denna
sak, efter omständigheterna, laglikmätigt döma.
Beträffande jjenie punkten, deri anmärkes f. d. StatsSekreteraren Herr
Presidenten Skogmans åtgärd alt, genom dess kontrasignation, till verkställighet
befordra Kongl. Maj:ts beslut om stadgande af forum för tvister emellan
Götha Kanalbolag och dess Direktion samt emellan Bolaget och Staten, får jag
vördsamt åberopa hvad å min sida redan är anfördt och påslådt.
2:o.
Ansökningen Lit. B. Herr Justitieombudsmannen anförde: I denna
sak, innefattande åtal emot de Konungens Rådgifvare, hvilka tillstyrkt Kongl.
Majrls svar uppå Rikets Ständers vid Riksdagen 1834 och 1835 gjorda anhållan
om Kongl. Maj:ts nådiga bemedling, i fall utländskt kreditiv för Rikets
Ständers Banks räkning skulle upplagas, synes mig de sednast afgifna serskilda
förklaringarne, om de än mindre noggrant uppfatta, likväl icke förändra de
omständigheter, jag i mitt slutpåstående, till vederläggning af förklaringen öfver
anmärkningsmemorialet och i öfverensstämmelse med den af Konstitutionsutskottet
för åtalet lagda grund, haft tillfälle alt andraga, hvarföre jag nu kan
inskränka mig till åberopande af hvad mina förra anföranden innehålla.
3:o.
Ansökningen Lit. C. Herr Justitieombudsmannen androg härvid: Efter
granskning af serskilda förklaringarne öfver min utförda Embetstalan emot de
Herrar StatsRådsLedamöter, hvilka tillstyrkt Kongl. Maj:ts beslut uppå HofSekreteraren
Bergs ansökning att få i hufvudstaden anlägga en Theater, anser
jag mig, hvad sjelfva saken beträffar, endast behöfva förnya mitt slutpåstående,
såsom innefattande, jemte nödiga påminnelser emot svaromålet å mitt
anmärkningsmemorial, den närmare utveckling af åtalet, som med KonstitulionsUtskottets
föreskrift är förenlig. I frågan åter om yrkande af ansvar
för anmärkta rådgifvande åtgärden, med tillämpning af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
utber jag mig vördsamt att i detta hänseende få åberopa, såsom
vore det nu upprepadt, hvad jag uti den förut i dag inför Höga RiksRälten
förehafda sak Lit. A. i lika beskaffad fråga haft tillfälle att anföra.
4:o.
Ansökningen Lit. D. Äfven härutinnan erinrade Herr Justitieombudsmannen
med egna ord: Ibland respektive Svaranderna i denna sak, såsom
360
deltagande i de Konungens Rådgifvares åtgärder, hvilka utgöra föremål för
åtal uti de här förekommande andra och fjerde punkterna, har varit f. d.
StatsRådet Herr Grefve Hård, hvilken, efter hvad bekant är, numera genom
döden afgått. Vid sådant förhållande bör jag vid detta tillfälle vördsamt tillkännagifva,
alt atalet, så vidt det angår beinälde Herr Grefve och StalsRåd,
må såsom förfallet anses.
Då deremot min embetstalan bör fullföljas emot öfriga respektive Svaranderna
i denna sak, hvilkas nu afgifna serskilda förklaringar derföre blifvit
af mig granskade, finner jag desamma, i hvad de röra sjelfva anmärkningsfrågorna
och deras beskaffenhet, icke å min sida erfordra ytterligare bemötande,
då jag i mitt slutpåstående, med erinringar emot hvad förut å svarande
sidan blifvit anfördt och nu hufvudsakligen åberopas, uppgifvit de grunder
för anmärkning och åtal i hvarje fall, som ifrån KonstitutionsUtskottets derom
gifna föreskrifter kunna härledas. Förnyande således hvad jag redan haft
äran andraga i afseende å respektive Svarandernas anmärkta embetsåtgärder:
uti första punkten, angående fortfarande inqvarteringstolag å ull, som lill Staden
Norrköping införes, uti andra punkten, angående stadgande af viss afgift
å målbara våta varor, som sjöledes till Stockholm inkomma, uti tredje punkten,
angående beviljad nedsättning i den af Riddarhytte Kopparverk utgörande
Kronoafrad, och uti fjerde punkten, angående Bolaget för hvalfiskfångst beviljad
tullfrihet för åtskilliga effekter och hemkommande produkter; får jag endast
vördsamt tillägga, att min, i sammanhang med ansvarsyrkandet, gjorda hemställan
om ersättningsskyldighet för de tilltalade Herrar Ledamöter och Föredragande
i Kongl. Regeringen, hvilka bilrädt beslutet om nedsättning af Riddarhyttan
Kronoafrad, grundar sig å det till stöd för min talan åberopade Lagens rum,
1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, hvaremot, till styrko för respektive Svarandernas
yttrade förmening, att en sådan ”ersättningsskyldighet i mål af ifrågavarande
beskaffenhet icke lärer lagenligt kunna ega rum,” något lagstadgande ej
blifvit uppgifvet och ej heller torde kunna igenfinnas; och matte för öfrigt ersättningsskyldigheten,
såsom härledd ifrån det verkligen inträffade förhållande,
att afraden blifvit till visst belopp nedsatt, icke vara beroende af föreställningen
om möjliga händelser i framtiden, derest samma nedsättning ej egt rum.
5:o.
Ansökningen Lit. E. Härutinnan yttrade Herr Justitieombudsmannen:
Innan jag utlåter mig i sjelfva saken, får jag vördsamt förklara, alt min embetstalan,
så vidt den afsell numera aflidne f. d. StatsRådet Herr Grefve
Hård, såsom med öfrige i denna sak svarande Herrar StatsRådsLedamöter del
-
361
tagande i åtskilliga af de hår anmärkta åtgärder och beslut, må, i anseende
lill hans under rättegången limade död, förfalla.
Vid granskning af hvad öfrige respektive Svarandernes sednare förklaringar
innehålla, igenfitines deri egentligen blott ett återupprepande af de satser,
hvilka i förut afgifna svaromålet uppå mitt anmärkningsmemorial sökt göras
gällande i afseende å den uti lörsta och nästföljande anmärkningspunkter,
till och med den tionde, ingående hufvudfråga 0111 dispositionsrätten öfver
de å RiksStatens hufvudtitlar uppkommande besparingar. Uti slutpåståendet har
jag redan egt tillfälle alt skärskåda och vederlägga dessa satser, i det jag tillika
omständligen visat de grunder för denna särdeles vigtiga frågas bedömande,
hvilka äro att hemta ifrån Regeringsformens i 62 och 64 §§ med tydliga ord
gifna föreskrifter, de der svårligen torde kunna förändras, på sätt respektive
Svaranderne likväl vilja påslå, genom hvad Rikets Ständer vid en eller flera
förutgångna Riksdagar rörande de med Statsregleringen gemenskap egande ämnen
yttrat eller förfogat. 1 denna öfvertygelse och då jag med säkerhet föreställer
mig, att Höga RiksRätlen, utan farhåga för den af respektive Svaranderna
förespeglade vådan att pröfva andra omständigheter, än de å deras sida
anförda, skall taga i noga öfvervägande hvad Parterna å ömse sidor andragit
samt gilla och bifalla hvad som lagligt finnes, åberopar jag i sådant ändamål
allt hvad uti mina förra skrifter ej mindre i ofvannämnda allmänna fråga,
än ock rörande hvarje serskild anmärkningspunkt innefattas. Endast i afseende
på en å Svarande sidan uppgifven omständighet uther jag mig att få tillägga
några ord. Det yttras nemligen, att jag, ”likasom i mitt första memorial,
äfven i det sednare upptagit och behandlat frågan om bristerna å andra
hufvudtitelus besparingar, men att af uttrycken eller konklusionerna ej kunde
med nödig säkerhet slutas, huruvida mitt åtal och dess fullföljande endast afsåg
de gjorda anvisningarne å hufvudtitelns besparingar till de såkallade extra
lönerna eller derjemte nyssnämnda brist,” och att ”samma osäkerhet, huruvida
brislfrågau inginge i mitt slutpåstående om embetsförlust och skadeersättning,
skulle äfven min uppställning deraf lemna.”
I anledning af denna erinran tillåter jag mig att vördsamt hänvisa till
hvad både i anmärkningsmemorialet och sedermera i slulpåståendet är anfördt
under första punkten, äfvensom under andra och tredje punkterna samt under
den tionde, utvisande nogsamt, hvad jag nu ytterligare upprepar, att icke blott
anvisningarne å andra hufvudtitelns föregifna besparingar lill löner åt embetsoch
tjenstemän i KammarRälten och StatsKontoret samt till arfvoden åt vexelkontrollörerna,
utan ock, såsom serskildt besvärande, den vid hvarje af dessa
punkter uppgifna och styrkta omständighet, att anvisningarne egt rum, oaktadt
brist på tillgång å hufvudtiteln funnits, utgöra föremål för åtalet i nämnde
362
punkter och följaktligen ingå i det slutliga påslåendet om ansvar och skadeersättning.
Förklaringarnes innehåll, rörande de återstående anmärkningspunkterna
ifrån den elfte till och med den sextonde och sista, påkallar å min sida ej
annat yttrande, än ett vördsamt åberopande af hvad jag, i afseende å dessa
punkter, redan andragit.
Beträffande slutligen det af mig, jemte ansvarspåståendet, framställda
yrkande, att respektive Svaranderne måtte, i mån af livarderas deltagande
uti de i denna sak anmärkta åtgärder, förklaras skyldige att ersätta hvad sålunda
af Statens medel utgått eller blifvit användt, hafva respektive Svaranderne
ansett nämnde yrkande lika otillbörligt som olagligt, då jag ”härvid ej
kunnat åberopa, att något enda af de olycksfall, hvarom 16 § Regeringsformen
handlar, varit följder af deras rådgifvande åtgärder i någon af denna frågas
delar.” Men som i denna sak är anmärkt och åtaladt, att, i följd af de flera
öfverklagade åtgärder, betydliga summor af Statens medel blifvit använda, på
sätt, sorn ansetts emot Grundlagens föreskrifter stridande, och derför ansvar å
vederbörande blifvit påstådt med tillämpning af 5 och 10 §§ Ansvarighetslagen,
samt härvid förekommer, att förstnämnda §, som för dylika förseelser
stadgar Embetets förlust, tillika i sednare momentet förmår, att, om genom
förseelsen någon skada eller förlust vållas, den sakfällde äfven skall anses
efter 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, hvilket lagrum bjuder, det skadan skall
af den skyldige fyllas, ett åliggande för den sakfällde, som, enligt allmänna
rättsgrunder, alltid betraktas såsom en ifrån förseelsen oskiljaktig påföljd, om
icke af Lagen undantag derifrån för vissa fall göras; kan jag icke undgå alt
vördsamt förnya mitt redan framställda påstående i bela dess vidd, följaktligen
äfven om respektive Svarandernes förpligtande att hvar i sin mån till
Staten gälda ersättning. För öfrigt och ehuru grunderna för denna ersättnings
utgörande äro ådagalagde genom redan företedda handlingar, nemligen dels
Str.tsRådsProlokollen, till deras innehåll omständligen uppfattade i mitt anmärkningsmemorial,
dels ock de vid slutpåståendet bilagda Kongl. Bref, hvari
verkställighetsåtgärderna för hvarje fall igenfinnas; — ehuru å svarande sidan
icke blifvit ifrågasatt, utan fastmera är medgifvet, att vederbörandes rådslag
och yttranden vid hvarje anmärkt tillfälle öfverensstämma med verkställighetsåtgärderna,
så att någon stridighet härom eller om grunderna för en ersättningsskyldighet
Parterne emellan icke uppstått; och ehuru Höga RiksRätten,
efter hvad jag förmodar, vid pröfriingen af mitt vördsamma yrkande i detta
ämne samt i händelse af bifall dertill, endast torde täckas bestämma grunderna
i allmänhet, efter hvilka ersättningsskyldighet för hvar och en af respektive
Svaranderne bör ega rum, men icke lärer ingå i specielt bestämmande af er
-
363
sättningsbeloppen, såsom i flera fall beroende på vidlyftiga utdrag ur mångåriga
räkenskaper, af hvilka de för år 1840 ännu icke äro afslutade; bar jag
likväl trott vara lämpligt, att min talan i denna sak slutas med en allmän
sammanfattning af de ersättningsanspråk, som, i anledning af åtalet i hvarje
anmärkningspunkt, enligt redan angifna grunder, äro å min sida väckta och
till Höga RiksRättens pröfning framställda. I sådant afseende uppgifves nu
följande: enligt första punkten, aflöningar till de inom Kongl. KammarRätten
från och med den 6 Maj 1835 till och med Januari månad 1840 utnämnde
eller förordnade embets- och tjenstemän, till de belopp, som dessa aflöningar
öfverstigit den af Rikets Ständer vid Riksdagen 1834 för detta Embetsverk
fastställda Stat, hvarvid likväl den inskränkning kommer att ega rum, att
enär derjemte, enligt den för KammarRätten fastställda nya Stat, åtskilliga
embeten och tjenster blifvit indragna, så att den så kallade bristen i KammarRättens
Stat för åren 1835 till och med 1839 utgjort 60,469 R:dr 17 sk.,
denna summa, jemte bristen för år 1840, som, i anseende dertill att räkenskaperna
för samma år ännu icke äro afslutade, ej kunnat uppgifvas, blifver
det högsta ersättningsbelopp, som i denna punkt fordras; enligt andra punkten,
så kallad lönfyllnad åt yngsta Ledamoten i Kongl. StatsKontoret för åren
1835 till och med 1839, å 400 R:dr för året, 2,000 R:dr; enligt tredje punkten,
arfvoden till tillförordnade Sekreteraren i Kongl. StatsKontoret för åren
1836 till och med 1840, 1,900 R:dr; enligt fjerde punkten, arfvoden till
tillförordnade Presidenter i Kongl. KrigsKollegium från och med 1837 års
fjerde qvartal till och med 1840, 8,666 R:dr 32 sk.; enligt femte punkten,
förhöjning i Kongl. IirigsKollegii aflöningsstat, medelst beräkning af 163^ tunnor
spannmål under lönerna för åren 1835 till och med 1840, 1,284 R:dr 7
sk. 6 rist.; enligt sjette punkten, förhöjning i lönerna vid Wermlands FältjägareRegemente,
medelst beräkning af spannmål under desamma för åren 1835
lill och med 1840, 178 R:dr 6 sk.; enligt sjunde punkten, aflöningar till
GardesRegementena för åren 1835 till och med 1840 till det belopp, som
dessa aflöningar tillgodokommit de under samma tid utnämnde och befordrade
af befälet vid dessa Regementen utöfver de af Rikets Ständer vid 1834 års
Riksdag för desamma fastställda Stater, hvilket för närvarande icke kan till
beloppet närmare uppgifvas, än att den så kallade bristen uti GardesRegemcntenas
Stater i det hela utgjort under åren 1835 till och med 1839,
för LifGardet till häst 17,572: 46. 5.
för Svea LifGardet . 50,981: 21. 9.
och för Andra LifGardet . 38,631: 34. 3.
utgörande tillhopa 107,186: 6. 5.,
364
hvartill kommer dea ännu icke utredda bristen för år 1840; enligt åttonde
punkten, aflöningar till det vid Kronprinsens Hussar liege men te åren 1835 lill
och med 1840 utnämnde och befordrade befäl, utöfver den af Rikets Ständer
år 1834 för nämnda Regemente fastställda Stat, med den inskränkning, att
enär, på lika sätt som i första punkten är upptaget, i följd af förändrad organisation
vid detta Regemente m. m., den så kallade bristen i samma Regementes
Stat för åren 1835 till och med 1839 utgjort 1,788 R:dr 1 sk. 7 r:st., denna
summa, jemte den ännu icke utredda bristen för 1840, blifver det högsta
ersättningsbelopp, som i denna punkt fordras; enligt nionde punkten, aflöningar
vid LifbeväringsRegementet för åren 1835 till och med 1840 till det belopp,
som dessa aflöningar öfverstigit den af Rikets Ständer för samma Regemente
fastställda Stat, med den inskränkning likväl, att, då den så kallade
bristen i sistnämnda Regementes Stat för åren 1835 till och med 1839 uppgått
till 5,271 R:dr 7 sk. 6 r:st., denna summa, jemte den ännu icke utredda
bristen för 1840, utgör det högsta ersättningsbelopp, hvilket i denna punkt
yrkas; enligt tionde punkten, arfvoden under åren 1835 till och med 1840
till VexelKontrollörerna i Stockholm 4,266 R:dr 32 sk. och i Götheborg
4,800 R:dr; enligt elfte punkten, understöd åt Häradshöfdingen i Gottlands
norra Domsaga för iståndsättande af Häradshöfdingebostället derstädes 5,000
R:dr; enligt tolfte punkten, postportoersättning i följd af Kongl. Brefvet den
11 September 1837 till Konungens utrikes beskickningar för åren 1836 till
och med 1840, 16,987 R:dr 26 sk. 3 r:st.; enligt trettonde punkten, den för
Gevärsfaktoriets vid Carl Gustafs Stad förändring och utvidgning anordnade
köpeskilling för faktoriets sliphus, piphammare, räckhammare och stångjernshammare
med skärverk, 17,793 R:dr 24 sk. 5 r:st., jemte de 32,156 R:dr -  43 sk. 1 r:st., som för samma ändamål anordnats från anslaget för gcvärslillyerkning;
enligt fjortonde punkten, utgifterna, som blifvit från anslaget till
de i Slockholm varande publika byggnaders underhåll anordnade, dels 1835
för uppförande af en ridbana vid LifGardets >till häst kasern, dels 1836 för
åtskilliga då uppgifna reparationer vid nämnda LifGardes kasern, dels ock
1839 för en ela upptagen ytterligare reparation å samma kasern, till belopp,
som granskade och godkända redogörelser öfver of vanberörde byggnadsföretag
och reparationer utvisa; enligt femtonde punkten, den å anslaget för de publika
byggnadernas i Stockholm reparation och underhåll afsatta summan 1,000 R:dr
till en år 1839 beslutad förändrad inredning af Kongl. Theaterns salong;
samt enligt sextonde punkten, lönfyllnad från fjerde bufvudlilelns besparingar
till Herr StatsRådet och Vice Amiralen Friherre Lagerbjelke under den tid,
lian aftjenat begrafningshjelp å StatsRådslönen, 750 R:dr.
Här
-
365
Härförutan inlemnade Hevi’ Justitieombudsmannen, till upplysning i afseende
a beräkningen af de ifrågaställda ersättningsbeloppen, dels två af tjenstemän
i StatsKontoret och Postverket, under åberopande af de vid desse Verk
förda räkenskaper, meddelade bevis angående beloppet af de bland anmärkte
utgifterna, hvilka från samma Verk utgått, dels ock transsumt af Kongl. Maj:ts
till Öfverlntendentsembetet aflåtne nådiga Bref af den 21 Juli 1836, angående
verkställande af åtskilliga reparationer i LifGardets till häst kasernbyggnader,
och af den 14 Maj 1839, angående Generalförslaget öfver samma års reparationer
å Kronans hus och byggnader i liufvudstaden.
6:o.
Ansökningen Lit. F. Hvad Herr Justitieombudsmannen härvid anförde,
lydde ordagrant som följer: Äfven i denna sak börjar jag med vördsamt tillkännagifvande
deraf, att min embetstalan, så vidt den rörer framlidne f. d.
StatsRådet Herr Grefve Hårds delaktighet med öfrige svarande Herrar StatsRådsLedamöter
i de under första och andra anmärkningspunkterna åtalade
rådgifvande åtgärder, numera genom hans frånfälle må anses upphöra.
Vid fullföljd af min talan emot öfrige respektive svarande måste jag, i
afseende å första anmärk)iingspunkten, angående beviljadt anslag ifrån Handels
och Sjöfartsfonden till Trollhätte Kanal och Slussverks ombyggnad, ånyo erinra,
att i sednare förklaringen, likasom i den förra, II. E. Herr StatsRådet Grefve
Löwenhjelms namn sakrias vid uppgiften af de Herrar StatsRådsLedamöter,
hvilka åberopa svaromålet i denna punkt; hvarföre och då StatsRådsProtokolleu
upplysa, att Hans Excellens vid de flesta tillfällen, nemligen den 2 Februari,
den 23 Mars, den 6 April och den 23 Juni 1838, deltagit i rådslagen rörande
detta ärende, jag vördsamt äskar, att Hans Excellens måtte i denna
fråga serskildt sig utlåta.
Emedlertid och enär, hvad beträffar sjelfva hufvudfrågan, sednare förklaringen
icke synes i någon mån förringa de grunder för åtalet i denna
punkt, hvilka, i slutpåståendet anförda, derföre nu till alla delar vördsamt
åberopas, anser jag mig endast böra fästa serskild uppmärksamhet på den nu
gjorda erinran, att jag i mitt påstående om ansvar för de rådgifvande åtgärderna
”icke gjort något afseende vid de så till olikhet i sak, sorn i rådgifvarepersonal,
härvid förekcmne skillnader” i så måtto nemligen, som ”den lörsta
beslutande åtgärden af de i denna fråga anmärkte vore antagandet af Handelshuset
Schön & Kompis anbud i afseende på öfvertagande at Trollhätte Kanal
och Slussverks ombyggnad och i följd deraf beviljandet åt
detta Bolag af 60,000
47
366
Ridr årligen i 25 års tid af Handels och sjöfartsfonden för ernående af detta
ändamål,” och ”de derefter följande besluten i saken utgjorde följder af det
förra och, med undantag af de medgifna accepterne, inneburo de ingen ny
fråga,” hvarföre de af respektive svaranderne, ”sorn ej deltagit i förstnämnda
beslut, protestera emot all ansvarstillämpning å dem i följd af samma beslut.’'
I anledning häraf anser jag mig blott behöfva vördsamt förklara, att mitt
anrnärkningsmemorial, med nödig fullständighet och enligt StatsRådsProtokollen,
upplager förloppet vid hvarje tillfälle, ifrågavarande ärende inför Kongl. Majit
till handläggning förekommit, jemte uppgift af de vid sådana tillfällen närvarande
Herrar StatsRädsLedamöter, så att något missförstånd i nyssnämnde hänseende
icke synes kunna ega rum; och att, sedan äfven i samma memorial
anmärkningen med sina grunder blifvit uppfattad, på sätt ske bort, i noggrann
öfverensstämmelse med livad Konstitutionsutskottet föreskrifvit, ett upprepande
deraf i slutpåståendet syntes öfverflödigt, helst utvecklingen af åtalet i
delta sistnämnda följde i enahanda ordning, som i det förra var iakttagen,
deraf ock nogsamt lärer inhemtas, att icke blott rådslaget af den 25 Augusti
1837, då antagande af Schön & Kompis ofvanomförmälda anbud samt beviljande
af årliga bidraget från Handels ocb sjöfartsfonden tillstyrktes, utan äfven
de sedermera gjorda tillstyrkanden om meddelande af accepter till betalning
af det beviljade bidraget äro betraktade ocb i följd deraf åtalade, livart för
sig, såsom öfverlrädelser af 76 § Regeringsformen, hvarföre ock det slutligen
yrkade ansvaret och den dermed förenade ersättningsskyldigheten måste afse
livar och en af respektive Svaranderna i samma mån, som det eller de rådslag,
hvari de deltagit, varda såsom lagstridiga bedömda.
Hvad i förklaringen är anfördt i afseende å andra anmärkningspunkten■,
angående upptagande af lån till betalning af Kongl. Theaterns skuld och anvisning
för sådant ändamål af de å RiksStaten anordnade extra utgiftsmedel,
kräfver å min sida ej något ytterligare bemötande, då jag, likasom respektive
svaranderne, hyser fullkomlig tillit till Höga RiksRättens upplysta omdöme och
således icke befarar, att deras ofullständiga och något vanställande uppfattning
af hvad mitt slutpåstående innehåller, inverkar på anmärkta åtgärdens verkliga
beskaffenhet, såsom den blifvil ådagalagd i samina påstående, hvilket alltså af
mig vördsamt åberopas.
Slutligen och hvad angår tredje anmärkningspunkten j afhandlande frågan
om den å Kongl. Kubineltskassans vägnar ingångna borgensförbindelse för den
så kallade Barlhelemyfondens skuld, hafva, å svarande sidan, Herr Presidenten
Skogman och H. E. Herr StatsMinistern Friherre Stjerneld, i deras serskilda
förklaringar, ibland annat sökt alt af det uppgifna förhållande, ali Rikets Stan
-
367
der vid sista Riksdag vägrat hegardt anslag för uppfyllande al Kabinettskassans
omförmälda garanti och andra behof, draga den slutföljd, att man i närvarande
stund ej kunde påstå det vara utredt och gifvet, att Kabinettskassans borgensförbindelse
verkligen tillhörde och belastade Riket. Och ehuru H. E. Herr
Friherre Stjerneld, för sin del, tillika förmält, det han ej ville grunda sitt
slutliga försvar härutinnan å en sådan under rättegången tillkommen omständighet,
anser jag likväl denna invänning, som Herr Presidenten Skogman bestämdt
framställt och trott vara tillräcklig alt värja honom ifrån åtalet i denna
punkt, böra närmare skärskådas. Just den omständigheten, alt framställning
till Rikets Ständer gjordes om anslag till ifrågavarande ändamål, måtte utan
tvifvel föranleda till en tanka, motsatt den, respektive svaranderne yttrat, så
vida frågan varit att af allmänna medel söka understöd för en kassa, som,
ehuru ställd under Konungens disposition, likväl är till större delen bildad af
sådana medel, för alt till Statens behof användas. Och då man besinnar, att
denna framställning gjordes i afsigt att bereda nämnde kassa utvägar att uppfylla
ingångna förbindelser, hvartill hon eljest skulle sakna tillgångar, torde äfven
derigenom vara ådagalagdt, att en skuldsättning föregått, om icke under
anspråk, åtminstone under förmodan, att den skulle med Statens medel gäldas.
Om nu delta förhållande är att hänföra till den händelse, hvarom Regeringsformens
76 § talar, hvilket å min sida, enligt KonstitutionsUtskottets föreskrift,
är påstådt och bör vidhållas, så lärer Rikets Ständers, deras rättighet likmätigt
uttalade, vägran, att anslå medel till betalning af en på omförmälda sätt
tillkommen och verkligen existerande skuld, icke kunna förändra egenskapen af
de åtgärder, hvarigenom densamma tillkommit, och således ej heller undanrödja
den påföljd, Ansvarighetslagen för sådana åtgärder utstakar.
Jemte det jag på dessa skäl bestrider, att något afseende å den nu framställda
invänningen må hafvas, och enär hvad H. E. Herr Friherre Stjerneld
för öfrigt i sin afgifna förklaring anfört, fastän särdeles vidlyftigt, likväl icke
synes i någon mån förändra sakens beskaffenhet eller Hans Éxcellens’s åtalade
tillgörande, får jag äfven i afseende å denna punkt vördsamt åberopa allt hvad
mina förra skrifter innefatta; fullföljande alltså emot respektive svaranderna
dels mitt påstående om ansvar enligt 5 och 10 §§ i Ansvarighetslagen af den
10 Februari 1810, dels min hemställan om tillämpning af 1 Kap. 12 §
Rättegå ngsbalken; och
7:o.
Ansökningen Lit. G. Herr Justitieombudsmannen yttrade: I denna
sak, angående beviljadt utbyte af förste Majorsboställe! vid Westmanlands Re
-
368
gemente ÖsterBennebäck emot egendomen WestTerna, bör jag först vördsamt
anmäla, det min embetstalan, sä vidt den afsett framlidne f. d. StatsRådet
Herr Grefve Hårds deltagande i rådslaget inför Konungen i omförmälda ärende,
må betraktas såsom förfallen.
Vidkommande åter de öfriga i denna sak svarande Herrar StatsRådsLedamöter
och deras sednast afgifna förklaring, saknar jag all anledning att
yttra annat, än ett vördsamt åberopande af hvad jag redan anfört och påstått;
hvilket allt till Höga RiksRättens upplysta pröfning hemställes.
H. E. Herr Grefve Löwenhielm anhöll härefter om tre veckors anstånd
för svaranderne att, i anledning af hvad Herr Justitieombudsmannen nu andragit,
sig yttra, samt att detta anstånd måtte räknas från den dag, då svaranderne
af samma andraganden undfinge del, en anhållan, deremot Herr
Justitieombudsmannen för sin del ej hade något att erinra; och beslöt RiksRätten,
att Protokollet öfver hvad i dag förekommit skulle justeras Måndagen
den 14 i denna månad kl. 12 på dagen, då RiksRätten för sådant ändamål åter
sammanträder, och Parterne böra sig infinna; hvarjemte RiksRätten, på serskild
af H. E. Herr Grefve Löwenhielm gjord och af Herr Justitieombudsmannen
medgifven hemställan, biföll, att de af svaranderna, hvilka då kunna vara hindrade
att sig infinna, må lemna uppdrag åt någon annan af svaranderna att,
å deras vägnar, tillstädeskomma.
Parterne afträdde, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. j till 1.
In fidem
/. A. C. Quensel.
369
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm elen 14 Februari 1842.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Konter
-
Friherre Cederström.
Westerstrand.
Amiralen
Herrar JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr HofRättsRådet
Herr KammarRådet
Herr KominersRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr AmiralitetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Kreuger.
Themptander,
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmarck.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
Sedan undertecknad i förmaket för de parter, hvilka sig infunnit, uppläst
Protokollet för den 5 i denna månad, justerades samma Protokoll inför
RiksRätten, hvarefter, vid upprop, Herr Justitieombudsmannen Landin, Herr
f. d. StatsRådet Poppius, f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal och f. d.
tillförordnade StatsSekreteraren Herr KansliRådet Ulfsparre förekommo, de tre
sistnämnde å egne och öfrige svarandernes vägnar.
Herr f. d. StatsRådet Poppius fick emottaga så väl transsumt af Protokollet
för den 5 innevarande månad, i hvad det innefattade Herr Justitie
-
370
Ombudsmannens då gjorda andraganden, som äfven afskrifter af de handlingar,
Herr Justitieombudsmannen vid samma rättegångslillfälle inlem nät; oell
fann RiksRätten skäligt att, med bifall till svarandernes då framställda begäran
om anstånd att, i anledning af berörde andraganden, sig yttra, uppskjuta
rättegången till Måndagen den '7 nästkommande Mars kl. 10 f. m., då parterne
böra åter sig infinna, och svaranderne ega anföra hvad de nödigt akta;
hvilket för tillstädeskomne parterne afsades.
RiksRätten biföll jemväl den härefter af Herr Friherre Gyllenhaal gjorda
hemställan, som Herr Justitieombudsmannen medgaf, att nemligen Herr
Friherren, i händelse han af embetsresor är hindrad att vid det nu utsatta
nästa rättegångstillfället personligen tillslädeskomma, må genom fullmäktig sin
svarande talan bevaka.
Då något vidare nu ej förekom, lingö parterne bortgå, och RiksRättens
Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. % till 1 på dagen.
In fulem
J. A. C. Quensel.
Anförande af dc tilltalade Ledamöterne af Konungens
StatsRåd, ingifvet till RiksRätten den 7 Mars 1842.
Till Högloflig;! IliksRätten.
Den märkvärdiga rättegång, som Rikets Ständers Justitieombudsman,
efter dertill emottaget uppdrag af Konstitutionsutskottet vid den sist öfverståndna
Riksdagen, emot oss utfört och fortsätter, för våra rådslag och handlingar,
såsom Ledamöter af Konungens StatsRåd, hade, efter fjorton månaders
förlopp, omsider hunnit derhän, att skriftvexlingen horde anses vara fulländad,
då vi den 17 sistlidne Januari kunde till den Höglofl. RiksRätten afgifva
våra förklaringar öfver Hr JustitieOmbudsmanneus s. k. shitpåståenden, fördröjda
under ett halft år sedan vi besvarat hans första anmärkningar. Men
med dessa hade dock hans talan icke nått sitt slut. Ifan begärde och erhöll
den Höglofl. RiksRättens tillåtelse, att ännu vidare fortsätta densamma uti
påminnelser vid våra förklaringar. Bland skälen till en så ovanlig begäran,
trodde vi omsider äfven kunna finnas det, att han måhända kände sig vara
öfvertygad, det hans påståenden saknade skäl, och att han vore, efter nogare
öfvervägande af hvad vi till värt försvar deremot anfört, sinnad att dem
frånträda. Men äfven härutinnan bedrogo oss våra föreställningar om egen
skapen
och bestämmelsen af det höga embete, hvilket blifvit Hr Justitieombudsmannen
utaf Rikets Ständer anförtrodt, och om hans uppfattning af
dess fordringar. De påminnelser, som han den 5 näsllidne Februari inför
den Höglofl. RiksRätten uppläste och hvaraf vi sedermera erhållit del, förete
endast ett ytterligare bevis på ihärdigheten af hans nit att rättfärdiga och utföra
KonsfitutionsUtskotlets anklagelser; — men ock tillika på ogörligheten
att förringa kraften af våra försvarsskal. Vi behöfva icke alt ännu en gång
upprepa och utveckla dessa, enär Hr Justitieombudsmannen, rörande de flesta
anklagelsepunkterna, inskränkt sin — såsom vi hoppas — sista — talan i
detta mål, till åberopande dels af KonstitutionsUtskottets ”föreskrifter,” dels
af sina förra anföranden, hvilkas brist på djupare och fastare grund, än den
nyssnämnda, vi tro oss hafva tillräckligen ådagalagt. Likväl förekomma uti
Hr JuslitieOmbudsinannens ifrågavarande påminnelser en och annan ny faktisk
uppgift, en och annan ny lagtydning, en och annan ny rältssats samt, fram
-
372
för allt, ett förut blott antydt, men nu verkligen utfördt och till ziffror specificeradt,
påstående om skadeersättning; och då detta ovilkorligen fordrar att
besvaras, finna vi oss, äfven i afseende på det öfriga nya i Hr Justitieombudsmannens
supplement till sina slutpåståenden, ehuru obetydligt det må
vara, icke böra eftergifva eller lemna obegagnad den rätt till sista ordet, hvilken
oss, såsom svarande, tillkommer.
Vid Lil. A.
Rörande frågan om behandlingen af det förslag till ny Vexelstadga,
hvilket Rikets Ständer, vid 1834 och 1835 årens Riksdag, öfverlemnade till
Kongl. Majrts förväntade Höga bekräftelse, äfven i afseende på utrikes vexlar,
liar Hr Justitieombudsmannen framställt några anmärkningar vid den serskilda
förklaring, som jag, Poppius, öfver denna anklagelsepunkt afgifvit. Han
förmäler, att jag skall hafva deruti ”sysselsatt mig mera med framställning af
”andra länders lagstiftning, än med upptagande och vederläggning af de från
”Svensk Grundlag och lag hemtade skäl och omständigheter, dem han, i sitt
”slutpåstående, anfört till stöd för det af Konstitutionsutskottet anmärkta förhållande.
” För att finna huru ogrundad denna uppgift är, fordras endast att
genomläsa — om än flygtigt -—- så väl min ofvannämnda förklaring, som ock
den föregående, deruti åberopade, hvilken jag gemensamt med de öfriga, i
denna sak anklagade, för mer än ett år sedan lemnade.
I båda dessa förklaringar hafva alla de konstigt sammanväfda argumenter,
hvarmed Hr Justitieombudsmannen sökt bevisa, att den utrikes vexelrörelsen
utgjorde ett föremål för allmän civil lagstiftning, och att det ifrågavarande
förslaget, jemväl härutinnan, bordt så behandlas, som 87 § Regeringsformen
föreskrifver, blifvit upptagna och omständligen vederlagda med skäl,
hemtade från ”Svensk Grundlag och Jjag” samt från authentik tolkning deraf,
uppenbarad i handlingar, yttranden och beslut af de båda högsta Svenska Statsmakterna.
Väl har jag icke för ofelbara ansett en Svensk lagkunnigs åsigter,
enligt hvilka, jemte åtskilligt annat förut ohördt, vexelrörelsen emellan Sverige
och främmande länder skulle egentligen vara ett föremål för den fmansiela,
men endast medelbarligen för den kommersiela lagstiftningen; och sant är,
att jag, emot de nyskapade begreppen härom, tillåtit mig att anföra de äldre,
hvilka ”så väl af utländske som af Svenska rättslärare” och af främmande nationers
lagstiftare varit antagna, Men jag tänkte, alt en anmärkning härom ej
vöre
373
vore otjenlig, då frågan icke rörde endast inhemska förhållanden, utan fastmera
sådana, som mäktigt bidragit att bestämma hela den nyare verldshandelns utvidgade
verksamhet och ordnade gång. Jag trodde att, vid bedömandet af
sådana Regeringsbeslut, hvilka rörde kommersiela angelägenheter af den vidsträckta
omfattning, som vexelrörelsen emellan Sverige och utrikes orter, kunde
det vara nyttigt att ega någon bekantskap äfven med ”andra länders lagstiftning.
”
Hr Justitieombudsmannen har ock sjelf motsagt sin ofvananförda uppgift,
då han upptagit, till vederläggning, det skäl, jag hemtat från förhandlingarne
vid stiftandet af 1734 års allmänna Svenska Lag, hvars lydelse uti 17
Kap. 14 § Handelsbalken blifvit åberopad i förklaringarna, så väl öfver hans
anmärkningsmemorial, som öfver hans slutpåstående. Det tycktes vara axiomatisk!
klart och ovederläggligt, att sedan Rikets Ständer, under öfverläggningarna
om nyssnämnde Balks innehåll, afgjort, att vexelrätten ”ej hörde till
allmänna Lagen,” kunde den, åtminstone hvad vexelrörelsen emellan Sverige
och främmande länder anginge, icke vara ett föremål för den art af lagstiftning,
hvarom handlas uti 87 § Regeringsformen, talande om tillkomst, förändring
och upphäfvande af allmän Civillag. Men likväl har Hr Justitieombudsmannen,
äfven efter erhållen underrättelse om detta uttryckliga förklarande af de
Rikets Ständer, hvilka stiftade 1734 års allmänna Lag och bestämde dess omfång,
fullföljt sitt påstående, att 87 § Regeringsformen blifvit öfverträdd, då
förslaget rörande den utrikes vexelrörelsen ej är vordet hos Kongl. Maj:t så
behandladt, som samma grundlagsparagraf fordrar. Hans anmärkning åter, att
”i äldre tider ämnena för civillagstiftningen och för den ekonomiska icke varit
”bestämdt urskiljda, på sätt nu gällande Regeringsform stadgar,” är hufvudsakligen
riktig, men tillämpningen deraf står dock icke väl tillsammans med det
utlåtande af LagUtkottet vid samma Riksdag, då denna nu gällande Regeringsform
antogs, hvilket — i förklaringen öfver Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial
anfördt — utvisar, att, för det bestämda urskiljandet af
den ena och andra lagstiftningens serskilda ämnen, måste läggas till grund just
denna 1734 års allmänna Lag, till hvilken vexelrätten förklarats icke höra.
Hr Justitieombudsmannen uttyder detta förklarande så, ”att ehuru frågan om
vexelrörelsen ej skulle i hela sin vidd förekomma i sammanhang med Lagverket
i allmänhet,” hade Rikets Ständer dock icke ”afsagt sig deltagande i
denna lagstiftning,” och till bevis härpå upprepar han det, redan i de ankla
48
-
374
gades förklaringar öfver hans anmärkningsmemorial vederlagda, skäl, att ”den
år 1748 utfärdade Vexelstadgan var af Rikets Ständer vedertagen.” Med den
aktning man är skyldig Rikets Ständer, och som åtminstone deras högsta Embetsman
må vara sorgfällig att ej förringa, torde det ej vara rätt förenligt att
anse dem, då de ovillkorligen förklarat ett ämne icke höra till allmänna Lagen,
hafva förborgat derunder den reservatio mentalis, att de dock icke afsagt
sig rättigheten, att en annan gång dit hänföra det; och särdeles oväntadt har
det varit att se denna deras förmenta rättighet nu yrkas, sedan de längesedan
upphört att påstå sig vara ”allena maktegande.” Det var en tid, då de så
kallade sig och då de i sjelfva verket det voro. Under denna tid blef 1748
års Vexelstadga genom Regeringens försorg författad; men innan hon, ifrån
Inrikes CivilExpeditionen såsom en komrnersiel Författning, utfärdades, meddelades
hon, likasom alla andra ekonomiska lagar, åt Rikets Ständer till deras
kännedom och bifall. Att vilja nu göra henne till en allmän civillag, emedan
uti öfverskriften eller ingressen säges, att hon blifvit af Rikets Ständer
vedertagen, det vill säga godkänd, vore en, utan afseende på det dåvarande
Statsskicket, uppgjord slutsats, i konseqvent öfverensstämmelse med hvilken
alla andra Regeringsärenden, hvaribland befordringar, äfven till de ringaste
tjenster, skulle vara föremål för den civila lagstiftningen, emedan, under den
så kallade frihetstiden, Rikets Ständer icke blott vedertogo, utan oftast omedelbarligen
beslöto, mångahanda stadgar och författningar derom. Genom en
sådan argumentation, derest den blefve vedertagen, skulle den i 87 och 89 §§
af nu gällande Regeringsform såsom princip stadgade, ehuru ännu i denna
stund icke speciclt bestämda, skillnaden emellan den allmänna civila och den
ekonomiska lagstiftningens områden beqvämligast kunna undanrödjas. Men
om ock de finnas, som kunde önska en sådan reform, hvarigenom hela vår
nuvarande Statsförfattning skulle förändras, så fordras likväl, för att genomdrifva
den, — så länge 81 § Regeringsformen qvarstår uti orubbad helgd, —
något mera än ett framkastadt argument af Rikets Ständers Justitieombudsman
i en rättegång, der endast tydlig Grundlag, men icke godtycklig grundlagstydning,
må gälla.
Sedan jag, Poppius, nu besvarat Hr JustitieOmbudsmannens påminnelser
vid min serskilda förklaring öfver hans slutpåståenden, återstår för alla
dem ibland oss, hvilka blifvit tilltalade för sådana föregifna öfverträdelser af
375
Regeringsformens föreskrifter, som i Ansvarighetslagen af den 10 Februari 1810
icke finnas uppräknade och bestämda, att yttra oss öfver den af Hr Justitieombudsmannen
å nyo försökta bevisningen, att 6 § i nyssnämnde Lag ej
bordt hindra detta åtal.
Ilr Justitieombudsmannen synes vilja ställa i fråga giltigheten af den
gränsbestämning, emellan föremålen för KonstitutionsUtskottets användande af
106 § Regeringsformen, och för Rikets Ständers af 107 §, som Ansvarighetslagen
noggrant och tydligen stadgar. Han finnér den inskränka -den förstnämnda
grundlagsparagrafens, enligt hans tolkning mera vidsträckta, brukbarhet,
och han anser det vara ”åtminstone tvifvelaktigt,” om sådant rätteligen
kunnat ske, ”i annan ordning, än Regeringsformen för grundlagsförändringar
medgifver.” Hans tvifvel härom torde hafva försvunnit, om han velat erinra
sig och betänka, att då Regeringsformens stiftare icke kunde, uti dess 106 §,
gifva speciela föreskrifter för utöfningen och verkningarna af den makt, som
de anförtrodde Konstitutionsutskottet, att låta vid RiksRätt tilltala Konungens
Rådgifvare, derest desse funnes hafva uppenbarligen kränkt Grundlagarnes tydliga
bud, så hänvisade de, för den fullständiga bestämningen häraf, till en
”serskild författning,” hvilken komme att ”utaf Konungen och Rikets Ständer
fastställas.” Denna Ansvarighetslag för Konungens Rådgifvare, hvilken vid
samma Riksdag, då Regeringsformen stiftades, blef föreslagen, ej af Lagutskottet
utan af Konstitutionsutskottet, samt af Rikets Ständer antagen och vidare
af Konungen bekräftad, är således att betrakta såsom ett bihang till nyssnämnda
Grundlags 106 § och såsom en authentik utveckling af dess endast i få
ord antydda mening. Det må vara, att de sålunda utvecklade speciella bestämmelserna
icke svara mot Hr JustitieOmbudsmannens vidsträcktare begrepp
om ”den rättighet, som 106 § Regeringsformen velat åt Representationen förvara
och åt dess delegerade (d. v. s. Konstitutionsutskottet) uppdragit.” Men
han lärer dock icke vilja neka, att den ifrågavarande Ansvarighetslagen är en
ännu gällande lag, som det endast kan tillkomma Konungen och Rikets Ständer
alt gemensamt upphäfva eller förändra. Också, oaktadt sitt tvifvel om
den grundlagsenliga tillkomsten af denna Lags 6 §, antager han slutligen dess
giltighet, men enär dess af oss åberopade stadgande ”icke i bestämda ordalag
uttalar något hinder eller förbud emot åtals anställande” äfven i andra fall,
än de i föregående §§ uppräknade, anser han detsamma ”kunna medgifva en
förklaring, sorn vore förenlig med Regeringsformens 106 §,” d. v. s. med hans
tydning deraf. Häremot må vi framställa den anmärkning, att, äfven om
376
Ansvarighetslagen icke anses för annat eller mera, än en Civillag, kan någon
förklaring deraf enligt Regeringsformens 88 § endast gifvas af Konungen och
Rikets Ständer, eller mellan Riksdagarne af Konungens Högsta Domstol. Med
den af Hr Justitieombudsmannen önskade lagförklaringen lärer han följakteligen
vänta förgäfves, alt den Höglofl. RiksRätten sig befattar.
Det är sant, att den omtvistade 6 § i Ansvarighetslagen icke i bestämda
ordalag uttalar något ”förbud;” men den innehåller deremot det ganska
tydliga positiva stadgandet, att om någon Ledamot af Konungens StatsRåd
uraktlåter andra i Grundlagen uttryckligen föreskrifna pligter, än dem, som
de första fem paragraferna af samma Ansvarighetslag serskildt uppräkna och bestämma,
ankommer det på Rikets Ständer att hos Konungen göra sådan anmälan,
hvartill 107 § Regeringsformen dem berättigar. Likasom alla andra
positiva lagstadganden, innebär ock detta ett förbud, fastän icke i öfverflödiga
ord uttaladt, mot öfverträdelser deraf. Rikets Ständer beböfde väl icke serskildt
förbjuda sitt Konstitutionsutskott att ingripa i den pröfningsrätt, hvaraf
de uttryckligen förbehöllo endast sig sjelfva utöfningen.
Men huruhelst Hr Justitieombudsmannen må söka utvidga Konstitutionsutskottets
makt att låta anställa juridiskt åtal mot Konungens Rådgifvare,
göra vi oss förvissade, att den Höglofl. RiksRätten icke till hufvudsaklig pröfning
upptager några andra bland de många anklagelserna mot oss, än dem,
hvilka angå de noggrant specificerade föremålen för den serskilda Lag, hvarefter
Ledamöter af StatsRådet skola — såsom dess rubrik lyder — ”för Embetsförseelser
af RiksRätt dömas.”
Vid Lit. £.
Hr JustitieOmbudsmannens påminnelser vid våra sista förklaringar, rörande
de flera anklagelser, som äro under Lit. E. i hans anmärkningsmemorial
och slutpåståenden sammanfattade, innehålla inga nya liufvudsakliga skäl, utan
endast ett allmänt åberopande af hans förra anföranden, dem han anser det
icke hafva lyckats oss att vederlägga. Härom tillkommer det den Höglofl. RiksRätten
att döma, och då vi äro lika öfvertygade, som Hr Justitieombudsmannen,
att dervid ”skall tagas i noga öfvervägande hvad parterne å ömse si
-
377
elor andragit,” må vi endast förklara, att vi icke, såsom ett obestämdt och
tvetydigt yttrande af Hr Justitieombudsmannen kunde synas oss förevita, velat
eller trott oss kunna hos vara oväldiga domare väcka ”någon farhåga för den
af oss förespeglade vådan att pröfva andra omständigheter, än de å vår sida
anförda.” Yi hafva sannerligen icke i detta mål varit de, som yrkat någon
ensidighet i pröfningen af anförda skäl, eller som förespeglat andra vådor, än
dem, som antagandet af de å Hr JustitieOmbudsmannens sida försökta grundlagstydningar
kunde, för den nuvarande Statsförfattningens bestånd, medföra.
Men icke heller hafva de faror, hvarmed Hr JustitieOmbudsmannens åklagarenit
botat oss, förmått skaka vår förtröstan på den Höglofl. RiksRättens samvetsgranna
och fasta rättrådighet.
Med det lugn, som denna förtröstan oss ingifver, hafva vi ock afhört
och läst de förvånande ersättningspåståeiiden, som Hr Justitieombudsmannen
ytterst framställt emot oss. Dessa nya påståenden äro accessorier till de hufvudsakliga,
dem vi redan besvarat och vederlagt. Gemensamt med dessa förutsätta
de en tydning af åtskilliga paragrafer i Regeringsformen, hvilken, såsom
vi förut visat, ej är förenlig med deras ordalydelse, ej med den anda,
som genomgår hela denna Grundlag, ej med flerfalldiga föregående beslut och
åtgärder af Hr JustitieOmbudsmannens principaler, Rikets Ständer. Men äfven
om berörde grundlagstydning icke vore så oriktig, som den är, och om
Hr Justitieombudsmannen hade haft något fastare stöd än densamma för sina
hufvudsakliga ansvarspåståenden, så företer dock hans nu utvecklade supplement
till dem, i och för sjelft betraktadt, en uppenbar stridighet mot ordalag
och mening i den till grund derför åberopade 5 § af Ansvarighetslagen. Der
säges, att den Konungens Rådgifvare, hvilken, genom öfverträdelser af förut
uppräknade paragrafer i Regeringsformen, gjort sig skyldig till embetets förlust,
skall dessutom straffas efter 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken för sitt lagstridiga
förhållande, ”om någon lider skada ” hvilka ord Hr Justitieombudsmannen
förbyter i de ytterst obestämda: ”om någon skada vållas.” Att lagbudet
med någon förstår enskild person, det ådagalägger ljusligen dess vidare
lydelse. Om någon lider skada —• heter det —• ”till lif, ära, eller
”personlig frihet, utan att lagligen förvunnen och dömd vara, eller förloras
”gods, löst eller fast, utan laga ransakning och dom, eller varder någons frid
”i hans hus störd, elier för vises någon från ort till annan, straffes etc.” Ingen
sådan skada kan tillfogas Staten. Till godtgörelse af den lesion, som Staten
lider genom de i Ansvarighetslagen specificerade embetsförseelser af Ko
-
378
nungens Rådgifvare, äro, i samina lag, egentliga straff för de serskilda fallen
noga bestämda, och en derutöfver sträckt talan om skadeersättning synes ej
tillkomma annan Ombudsman, än den enskilda någons, hvilken kunde hafva
att klaga öfver lidande genom berörde embetsförseelser. Men ingen sådan
någon, elier dess sakförare, har under denna rättegång emot oss uppträdt
eller kunnat uppträda, för att, med de stränga ansvarspåståendena af Rikets
Ständers Justitieombudsman, förena sina.
Hr Justitieombudsmannen åberopar ”allmänna rättsgrunder,” enligt
hvilka skadeersättning skall ”alltid betraktas såsom en från förseelsen oskiljaktig
”påföljd, om icke af lagen undantag derifrån i vissa fall göres.” Utan att inlåta
oss i någon omständlig granskning af denna sats, vilja vi blott anmärka,
att den serskilda Lag, hvarom nu är fråga, uttryckligen bestämmer de lagstridiga
åtgärder, för hvilka äfven sådant ansvar kan, emot Konungens Rådgifvare,
af enskild man yrkas, samt att, efter ”allmänna rättsgrunder,” strafflagar
ej medgifva att genom extensiv tolkning sträckas ut till andra fall, än dem
de förutsätta.
Sedan vi icke allenast förut vederlagt de hufvudsakliga ansvarspåståenden
af Hr Justitieombudsmannen, med hvilka hans ersättningstalan är accessoriskt
sammanlänkad, utan äfven nu visat, att denna talan dessutom är uppenbarligen
stridande mot klara ordalydelsen af det lagbud, hvarpå han velat
grunda densamma, kunde det synas vara öfverflödigt att afgifva något yttrande
öfver hans beräkningar af de yrkade ersättningarnas belopp. Men om ock
deras förvånande beskaffenhet ej kan undgå att genast bemärkas af våra domare
och af hvarje annan oväldig man, som har förmåga och läglighet att
granska dem, så böra vi dock ihågkomma, att det finnes en allmänhet, på
hvars omdöme sådana anspråk, som utföras i stora siffertal, hafva en synnerligen
förvillande verkan. För att icke 1111 och framdeles blifva af denna allmänhet
ansedde att hafva, genom våra åtalade rådslag, vållat för Staten några
pekuniära förluster, och det till den högst betydliga slutsumma, som Hr
Justitieombudsmannen, efter sin uppskattning, oss påför, finna vi oss föranlåtne
att ådagalägga några af de ögonskenligare felaktigheterna i hans räkning.
Man är van att uti sådana, af någon vidsträcktare omfattning, finna å
den ena sidan Debet och å den andra Credit. Men det sednare har Hr Ju
-
379
stitieOmbudsmannen alldeles utelemnat vid uppställningen af sina siffror. Han
torde dock icke vilja neka, att ju några ej obetydliga värden blifvit åt Staten
förvärfvade och beredda genom de utgifter, dem han fordrat att vi skola ersätta.
Sant är, att de förnämsta bland dessa värden äro af den egenskap,
att de icke kunna materielt mätas eller vägas och med siffror betecknas. Men
det skulle dock hafva varit skäligt, att Hr Justitieombudsmannen, åtminstone
i en anmärkning, fört oss till godo den, ehuru icke aritmetiskt bestämbara,
likväl ganska reela nytta, sorn både Staten och enskilda medborgare hemtat
af det llerfalldiga tjenstarbete, hvilket blifvit framkalladt och vedergäldt genom
de oss till last beräknade anslag å besparingar, dem Grundlagarne och åtskilliga
beslut af Rikets Ständer medgifvit Konungen rättighet att, inom RiksStatens
Hufvudtitlar, fritt disponera. Kostuaderne för detta Statens arbete, förrättadt
under fem förflutna år af dess tjenare, till ett icke ringa antal, fordrar
Hr Justitieombudsmannen, Svenska Folkets vårdare af Lag och Rätt, att vi
skola, af våra egna medel, gälda!!! Men ännu mera: Han fordrar ock, att vi
skola ersätta sådana Statsverkets förmenta förluster, som icke vi, men hans
principaler, vållat. Han har nemligen i sin räkning upptagit oss till last de
suramor, hvilka, efter Rikets Ständers vid 1834—35 årens Riksdag egna
anordningar å de of vanberörda besparingarna, utgått ej till endast temporära
atfvoden utan till permanenta löner; och dessa hade likväl kunnat i bestämda
siffertal uppfattas. Utan att ens antyda tillvaron af sådana anordningar, har
han vidare påstått, att vi likaledes skola betala byggnader och materialier m. m.,
som för Statens räkning blifvit anskaffade och dem Staten har i behåll eller
lill sin nytta förbrukat! Men vi må icke längre uppehålla oss vid den påtagliga
oriktigheten af den ersättningsräkning, hvarmed Hr Justitieombudsmannen
gifvit denna rättegång sin yttersta märkvärdighet.
Å vår sida skulle vi kunna ega skäl att framställa anspråk på något
mera, än frikännelse från de anklagelser, hvarmed vi blifvit besvärade. Om
Hr Justitieombudsmannen icke varit deras upphof, har han dock tillegnat sig
dem, genom ihärdigt utförande deraf och slutligen genom sina lagvidriga ansvarspåståenden.
Dessa har han väl sökt ställa bakom värn af det mot all
rekonvenlionstalan skyddade Konstitutionsutskottet, hvars ”föreskrifter” han
idkeligen åberopat. Men, ehuru vi ingalunda hafva orsak att uppträda såsom
detta Utskotts, eller, rättare taladt, dess majoritets försvarare, kräfver likväl
vår rättsinnighet den offentliga förklaring, att vi anse denna majoritet icke
hafva fordrat, icke velat fordra, icke ens väntat, att dess anklagelser skulle,
380
om vi under rättegången lyckats ådagalägga, att de saknade skäl, hvilket vi
tro oss hafva tillräckligen gjort, det oaktadt fullföljas, och sä fullföljas, som
Hr Justitieombudsmannen funnit det vara sig och sitt höga embete tillständigt.
Härutinnan har han handlat fullkomligen frivilligt. Vid detta förhållande
kunde vi ega full anledning att yrka tillämpning af 7 § i Instruktionen
för Rikets Ständers Justitieombudsman. Men hofsamhet äfven vid stridens
slut anstår oss, och vi känna icke behof af någon annan upprättelse än den,
som vi med full tillförsigt vänta i Höglofl. RiksRättens Dom, och vidare
i den, som samtida och efterkommande rättsinniga medborgare komma att
fälla,
Stockholm den 7 Mars 1842.
M. ROSENBLAD.
STIERNELD.
genom Alli. Ihre enligt fullmakt.
JOH. LAGERBIELKE.
CARL AXEL LÖWENHIELM.
G. F. ÅKERHIELM,
genom D. v■ Schulzenheim
enligt fullmakt.
D. v. SCHULZENHEIM.
ALB. IHRE.
CARL GYLLENHAAL.
GABR. POPPIUS.
C. D. SKOGMAN.
f. AUG. von HARTMANSDORFF. C. G. GRIP.
GUST. FREDR. BOHM. GEORG ULFSPARRE.
C. W. RIBEN,
genom Aug. von Hartmansdorff enligt fullmakt.
C. G. GRIP.
S. A. MUNTHE.
Proto
-
381
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 7 Mars 1842.
N är v ar ande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Westerstrand.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Konter-  Amiralen
Kreuger.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Herr Vice Amiralen
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Herr GeneralLöjtnanten
Lorichs.
Herr HofPiättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fägersten.
Herr KommersRådet
Leyonmarck.
Herr KrigsRådet
Branting.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Herr AmiralitetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Sekreteraren anmälte, att, enligt hvad StatsTidningen utvisade, Herr
KammarRättsRådet Uggla hos Kongl. Svea HofRätt begärt att få sin egendom
till borgenärer afstå, samt att desse blifvit kallade att öfver ansökningen höras;
och fann RiksRätten ett sådant förhållande utgöra hinder för Herr KammarRättsRådet
Uggla att RiksRätten, såsom Ledamot, biträda.
Eftet det Protokollet för den 14 nästlidne Februari var justeradt först
för parterna och sedan inför RiksRätten, skedde upprop, hvarvid förekommo
Herr Justitieombudsmannen Landin och af svaranderne H. E. f. d. StatsRådet
49
382
Herr Grefve Löwenhielm, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, Herr f. d.
StatsRådet Poppius, f. d. StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim, Herr
StatsRådet Ihre, f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, f. d. StatsSekreterarne
Herrar Presidenterne Skogman och von Hartmansdorff, Herr f. d. StatsSekreteraren
Grip samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne Herrar KansliRåden
Ulfsparre och Bohm och Herr ExpeditionsChefen Munthe, af hvilka
Herr KansliRådet Ulfsparre, som, enligt förut ingifven fullmakt, utför Herr
f. d. StatsSekreteraren Danckwardts talan, nu äfven inlemnade en af H. E.
f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblad den 15 nästlidne Februari
utfärdad fullmakt för Herr KansliRådet att iakttaga Hans Excellenses rätt och
talan vid alla de sammanträden, som kunde förefalla i anledning af Herr
JustitieOmbudsmannens ifrågavarande åtal. H. E. StatsMinistern för utrikes
ärendena Herr Friherre Stjerneld hade likaledes uti fullmakt den 1 i berörde
Februari månad, som Herr StatsRådet Ihre nu företedde, uppdragit åt Herr
StatsRådet att vid alla ännu återstående rättegångstillfällen för Hans Excellens
tala och svara, såsom vore han sjelf närvarande. Herr Friherre von Schulzenheim
tillkännagaf, att f. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm, som måst företaga
en resa till landsorten för besörjande af enskilda angelägenheter, hvilka
erfordrade ett längre vistande derstädes, än Herr Friherren vid afresan beräknat,
ännu icke till staden återkommit samt derföre lemnat Herr Friherre von
Schulzenheim en härvid företedd fullmakt att, å Herr Friherre Åkerhjelms
vägnar, ej blott underteckna den skrift, som i dag korn att till PuksRätten ingifvas,
utan äfven i öfrigt vid detta tillfälle svara. Och hade Herr Presidenten
von Hartmansdorff, enligt hvad han nu anmälte och med företedd fullmakt
af den 3 dennes styrkte, fått lika beskaffadt uppdrag af f. d. tillförordnade
StatsSekreteraren Herr ExpedilionsSekreteraren Riben, som, i anseende
till sin faders inträffade död, vore hindrad från personlig inställelse.
Herr Justitieombudsmannen förklarade, att han, med afseende å sitt
tillförne gjorda medgifvande för II. E. Herr Grefve Rosenblad att genom Ombud
svara och å det sednast företedda läkarebetyget angående JI. E. Herr Friherre
Stjernelds hälsotillstånd, samt enär Herr Justitieombudsmannen fann
Herr Friherre Åkerhjelms personliga inställelse icke vara nödvändig och godkände
det för Herr ExpeditionsSekreteraren Riben uppgifna förfall, icke hade
något att påminna vid deras frånvaro.
I anledning deraf, att Herr Justitieombudsmannen, på sätt Protokollet
för den 5 sistförflutne Februari visar, äskat serskildt utlåtande af II. E. Herr
Grefve Löwenhielm öfver den anmärkta omständighet, att i svarandernes afgifna
förklaringar Hans Excellenses namn saknas vid uppgiften af de Herrar
383
StatsRådsLedamöter, hvilka åberopade svaromålet i första anmärkningspunkten
af ansökningen Lit. F., anförde nu Hans Excellens, att då StatsRådsProtokollerne
utvisade, det Hans Excellens, såsom anmärkt vore, deltagit i flere af de
uti denna punkt åtalade rådslag och Hans Excellens undertecknat de afgifna
förklaringarne, hade del ock varit Hans Excellenses mening att instämma uti
hvad förklaringarne rörande nämnde punkt innehålla och hvilket derföre af
Hans Excellens åberopades; varande det endast en följd af förseelse hos renskrifvaren
af samma förklaringar, att Hans Excellens icke serskildt kommit att
nämnas bland dem, som afgåfvo svaromål i denna del.
Enär RiksRätten härefter, på Herr JustitieOmbudsmannens begäran, att
upprop af de serskilda ansökningarne måtte ske nu, såsom vid föregående tillfällen,
lät ansökningen Lit. A. uppropas, anhöll H. E. Herr Grefve Löwenhielm,
att då de andraganden, svaranderne hade att göra, till en stor del
rörde alla åtalen gemensamt, den skrift, deruti desse andraganden voro sammanfaltade,
kunde få på en gång uppläsas. Herr Justitieombudsmannen hemställde,
huruvida sådant kunde ega rum, med iakttagande af redan stadgad
ordning för rättegångens utförande; och biföll RiksRätten i så måtto den af
II. E. Herr Grefve Löwenhielm gjorda anhållan, som berörde skrift må uppläsas,
med Herr Justitieombudsmannen förbehållen rätt att, efter sålunda vunnen
kännedom af skriftens innehåll, göra de anmärkningar i nämnde afseende,
hvartill han kunde finna sig befogad.
Herr Friherre Lagerbjelke uppläste, i följd häraf, hvad denna skrift innehåller,
dels i allmänhet rörande alla åtalen gemensamt, dels ock serskildt i afseende
å dem, som förekomma i ansökningen Lit. A.; men då Herr Friherren
var i begrepp att fortsätta med serskilda erinringar vid ansökningen Lit. Ii.,
begärde och fick Herr Justitieombudsmannen ordet samt anförde: Under
förutsättning, att det tilläts Herr Justitieombudsmannen att fortfarande iakttaga
den ordning i rättegången, som han hittills följt, finge Herr Justitieombudsmannen
nu, sedan svarandernes ytterligare anförande i den sak, hvarom
ansökningen Lit. A. handlar, var uppläst, förklara, det han ansåg tillräckligt
att för sin del åberopa hvad lian tillförne anmärkt och påstått. Herr
Justitieombudsmannen skulle likväl, i afseende å yrkad tillämpning af 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken, kunna hemta vidare stöd från RiksRättens egna föregående
förhandlingar och derföre hänvisa till RiksRättens den 17 Januari 1835
gifna Dom, som ådagalägger, att uti den derigenom afdömda rättegång påstående
om ansvar å Konungens Rådgifvare varit af Herr Justitieombudsmannen
gjordt i enahanda syftning, och att RiksRätten samma påstående till hufvudsaklig
pröfning upptagit.
384
Vidare och då i afseende å de mål, som innefattades uti ansökninganie
Lit. B., C. och D.j svaranderne icke tycktes hafva något serskildt andragande
att göra, hade Herr Justitieombudsmannen ej heller å sin sida något att
tillägga.
Sedan häruppå upprop skett af ansökningen Lit. E., uppläste Herr Friherre
Lagerbjelke hvad serskildt i afseende härå förekommer i ofvanomförmälda
skrift, hvilken, slutande dermed, inlernnades af H. E. Herr Grefve
Löwenhielm och befanns undertecknad af samtliga svaranderna eller deras ofvanbemälda
ombud, med undantag af Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt.
I förevarande sak yttrade Herr Justitieombudsmannen, att då svaran(lernes
anförande i afseende å ersättningsfrågan, såsom stridigt emot de uti
hvarje anmärkningspunkt fulleligen utredda omständigheter och beroende på
en oriktig tydning af åberopade sednare mom. af Ansvarighetslagens 5 §, icke
syntes förringa de skäl, Herr Justitieombudsmannen, till styrko för sitt påstående,
uppgifvit, Herr Justitieombudsmannen äfven ansåg tillräckligt att i
allo förnya hvad han härutinnan tillförne andragit, hvarmed han å sin sida
slutade aktionen i denna sak.
Hvad sedermera anginge saken Lit. F._, förklarade Herr Justitieombudsmannen,
att sedan H. E. Herr Grefve Löwenhielm afgifvit det af Herr Justitieombudsmannen
äskade utlåtandet i afseende å Hans Excellenses deltagande
uti l:sta anmärkningspunkten, samt för öfrigt hvarken uti denna punkt eller
uti de efterföljande 2:dra och 3:dje punkterna några ytterligare erinringar å
svarande sidan i dag förekommit, hade Herr Justitieombudsmannen nu mera
ej heller anledning att i denna sak yttra annat, än att, under åberopande af
sina förra anföranden, öfverlemna densamma till RiksRättens pröfning.
Slutligen och beträffande saken Lit. G._, hemställde Herr justitieombudsmannen
likaledes till RiksRättens ompröfvande hvad i denna sak anmärkt och
påstådt blifvit.
Härefter yttrade Herr Justitieombudsmannen med egna ord: Inför
Höga RiksRätten äro numera slutligen utförda de åtal, som, till följd af Rikets
Höglofl. Ständers KonstitutionsUtskotts vid sistlidna Riksdag fattade beslut,
mig, å Embetes vägnar, ålegat anställa emot åtskilliga f. d. och ännu varande
Ledamöter af Hans Maj:t Konungens StatsRåd. Parterne hafva i hvarje sak
egt tillfälle att andraga hvad de, hvar å sin sida, ansett nödigt, dervid man
i allmänhet å ömse sidor synts bemöda sig att begränsa sina andraganden
inom sjelfva ämnena för rättegången eller de omtvistade frågorna, jemte undersökning
om deras verkliga beskaffenhet. Undantag härifrån har likväl å
svarande sidan egt runi i så måtto, som dels, vid afgifvet svar uppå mina
385
serskilda anmärkningsmemorial, svaromålet företräddes af några allmänna betraktelser
om beskaffenheten af den åklagaremakt, som, enligt Regeringsformens
106 §, tillkommer Rikets Ständers Konstitutionsutskott, dels sedermera
en af respektive svaranderna, Herr StaLsRådet Poppius, uti sin serskilda
förklaring öfver mina slutpåståenden, i hvad de honom angå, yttrar missnöje
deröfver, att jag icke skall med något svar mött nämnde betraktelser, och i
sammanhang dermed underställer Höga RiksRätten ”några allmänna anmärkningar,
föranledda af mitt sätt att utföra rättegången, hvilket,” såsom tillika
antydes, ”icke skulle vara värdigt det upphöjda embete, jag beklädde, utan
förmenades röja ett synbart bemödande att inom den hvardagliga advokatyrens
område neddraga denna rättegång af hög politisk och historisk betydelse.” Det
vill synas, som borde Herr StatsRådet hafva varit lika belåten, som öfriga
respektive svaranderne, dermed att jag, på sätt som skett, förbigått de å
svarande sidan framställda allmänna betraktelserna. Men både härutinnan
och i öfrigt har Herr StatsRådet skiljt sig ifrån sina respektive medsvarande,
hvilka åter, då de icke velat biträda Herr StatsRådets allmänna anmärkningar
i afseende å rättegångens utförande, derigenom tydligt nog ådagalagt sin öfvertygelse
om arten af dessa anmärkningar, som för den oväldige än mindre kan
vara tvifvelaktig. Vid sådant förhållande kunde det äfven synas föga nödvändigt,
å min sida, att taga dessa anmärkningar under närmare granskning, helst
om jag vore förvissad, att Höga RiksRätten skulle serskildt yttra sig rörande
Herr StatsRådets underställning af desamma; men då ett sådant yttrande icke
med säkerhet torde vara att förvänta, och mitt stillatigande tilläfventyrs kunde
bos Herr StatsRådet, säkerligen ej hos någon annan, alstra den föreställning,
att hvad förklaringen i omförmälde afseende innehåller, vöre befogadt
och således oemotsägligt, utber jag mig vördsamt att nu, sedan rättegången i
de hos Höga RiksRätten anhängige mål är slutligen utförd och tillfälle således
erbjuder sig att öfverskåda densamma i hela sin vidd, utan att sammanblanda
de serskilda tvistämnena, få i korthet bemöta Herr StatsRådets ifrågavarande
andvaganden, hvilka synas ifrigt påkalla ett genmäle.— De allmänna bet rakt elser,
hvilka företrädde svaromålet uppå mina serskilda anmärkningsmemorial,
angingo, såsom redan är sagdt, beskaffenheten af den åklagaremakt, som, enligt
Regeringsformens 106 §, tillkommer Rikets Högloft. Ständers Konstitutionsutskott;
och härom kunde rimligen ingen tvist uppstå, då denna åklagaremakt
i nyssåberopade grundlagsrum finnes tydligen utstakad; men de åsyftade
tillika att framställa, såsom med Grundlagens bud oförenliga, de nu ifrågavarande,
af sistlidne Riksdags Konstitutionsutskott vidtagna åtgärder, i följd af
hvilka, likmätigt samma lagbud, Utskottet ställt Konungens ansvarige Rådgif
-
386
vare under tilltal inför RiksRätt. I detta hänseende åter hade Utskottet, som
redan, med Rikets Ständers rätt, uttalat sin mening, icke behof af annat försvar
för sine anklagelseåtgärder, än de i sig sjelfva inneburo och de till stöd för
hvarje utgärd förekommande skäl kunde ådagalägga; men i samma mån deras
behörighet sålunda styrktes, var ock i motsvarande fall den å vederdelosidan
åsyftade tillämpningen af de allmänna betraktelserna undanröjd. I följd häral
och enär, på sådant sätt, en med Utskottets äsigter öfverensstämmande
vederläggning af dessa betraktelser genomgår mina slutpåståenden i hvarje der
utförd anmärkningspunkt, bade det å min sida tvifvelsutan varit lika öfverllödigt,
som utan ändamål, att annorledes upptaga den å vederdelosidan i
detta ämne gjorda framställning, hvilket öfrige respektive svaranderne äfven
synes halva ansett, och hvaremot anledning till anmärkning minst torde förväntas
af den tänkande juristen, som väl måste erkänna, att rättsfrågor, om
än af politisk och historisk betydelse, likväl, så vidt de bero af Domarens
handläggning, pröfvas och afgöras efter lag och hvarje frågas serskilda beskaffenhet,
och att de, i sådant fall, aldrig genom deras sakenliga afhandlande,
men understundom genom ett så kalladt ”storartadt” försvar, kunna neddragas
inom den hvardagliga advokatyrens område. Emedlertid och då Herr StatsRådet,
ehuru sjelf svarande endast i vissa mål och ett mindre antal anmärkningspunkter,
ansett sig tillständigt att, utan uppdrag af öfriga respektive svaranderna,
uttala ett totalomdöme öfver KonstitutionsUtskottets alla anklagelser
och sättet för deras utförande, hvartill hans egenskap al part uti vissa ibland
dem icke gifver honom laga fog, kan jag ej underlåta att fästa uppmärksamhet
å ett sådant af Herr StatsRådet i förväg ultaladt omdöme, att nemligen
dessa anklagelser mestadels skulle vara småaktiga och af ringa vigt. Om man
häremot nu, vid en allmän öfversigt af KonstitutionsUtskottets tretio anklagelsepunkter,
inhemtar, att deribland befinnas anmärkningar angående dels åsidosättande
af Regeringsformens 87 § i fyra fall, af 72 § i ett fall, af 60 §
äfven i ett fall och af Grundlagens stadganden i afseende å beskaltningsärenden
i lyra fall, dels öfverträdelser af föreskrifterna i 65 § om allmänna medels
förvaltning och användande vid mångfalldiga, under sexton serskilda punkter
anförda, lall och till betydliga summor, af förbudet i 76 § emot Rikets belastande
med gäld, derom tre serskilda punkter handla, och af förbudet i 77 §
alt afhända Kronan dess fasta egendom, hvilket, icke destomindre vid ett
anmärkt tillfälle egt rum; torde det svårligen af någon kunna förnekas, alt
så beskalfade anmärkningar angå liera ibland de för Riket och dess innevånare
vigtigare ämnen. I betraktande häraf, lärer ock Herr StatsRådets ofvannämnde
omdöme visa sig lika välbetänkt, som hans anförande af några un
-
387
der den så kallade frihetstiden ti made händelser, så vidt dermed någon jemförelse
emellan dem och nu förevarande mål åsyftas. I fall åter, att Herr
StatsRådets omdöme blott afsett hans förmening, att större delen af KonstitutionsUtskottets
anklagelser icke skulle vara styrkta eller lagligen grundade,
måste väl Herr StatsRådet medgifva, icke blott att hans yttrande, i denna
bemärkelse taget, är skäligen oegentligt, utan äfven att de å svarande sidan
angående de serskilda anmärkningspunkterna anförda omständigheter, likasom
de å kärande sidan visade skäl för åtalet, ännu bero på Domarens pröfning
och således icke innebära någon osviklig säkerhet för åtalets följder. Hvad
Herr StatsRådet i öfrigt anmärkt, i afseende på mitt sätt att utföra rättegången,
hvilar hufvudsakligen på den föreställning, att de af Konstitutionsutskottet
beslutade åtal emot Konungens Rådgifvare skulle, genom något förfogande
å kärandens sida, kunna undandragas RiksRättens Dom; men denna föreställning
vinner icke något stöd af Regeringsformens förr åberopade 106 §, hvilken
deremot tydligt utmärker, att Konstitutionsutskottet allena i detta tall eger
åklagande rätt, och att,' enligt dess beslut, åtal bör i laga ordning utföras, för
att, i sådant skick bragta, kunna af Domaren hufvudsakligen pröfvas.
Med dessa påminnelser emot Herr StatsRådets allmänna anmärkningar
och med vördsam hänvisning derjemte till hvad jag i hvarje sak under rättegången
haft tillfälle anföra, öfverlemnar jag detta allt till Höga RiksRättens
skärskådan, under tryggt medvetande att hafva, efter bästa förstånd och öfvertygelse,
uppfyllt den embetspligt mig ålegat samt följakteligen, så vidt jag förmått,
motsvarat det dyrbara kail, Rikets Ständer i Svenska folkets namn mig
anförtrott.
Härå genmälte Herr StatsRådet Poppius: Herr JustitieOmbudsmannens
nu upplästa vidlyftiga anförande är, såsom jag i hast förmått uppfatta dess
innehåll, förnämligast rigtadt emot mig personligen. 'Deraf uppkommer både
skyldighet och rättighet lör mig aflemna åt Herr Justitieombudsmannen ett
svar. Förbunden Herr Justitieombudsmannen för den serskilda uppmärksamhet',
sorn han behagat egna mig, bör jag likväl anmärka, att de ämnen, han
nu vidrört, redan äro upptagna dels i de anklagades första gemensamma förklaring
öfver hans första a n m ä rkni ngs mern o r ial, dels ock i min serskilda försvarsskrift
öfver bans slutpåstående. Herr Justitieombudsmannen bar således
egt tid och rådrum att yttra sig i dessa ämnen, så väl i dess nyssnämnda
slutpåstående, som ock i dess sednare tredje anförande, hvartill honom ej heller
förnekats tillfälle. Han uppträder nu för fjerde gången uti ett mål, deri
två skriftvexlingar kunnat och bordt göra tillfyllest, och det för att återtaga
och börja å nyo hvad som redan bordt vara fulländadt. Jag skulle således ej
388
sakna full anledning att yrka, att hvad Herr Justitieombudsmannen nu sökt
ytterligare andraga, ej borde vinna något afseende, eller ens få runi i Högloft.
RiksRättens protokoll. I motsatt fall och då det är svarandens rätt att få
genmäla sin åklagare till sist, gör jag mig förvissad, att Höglofl. RiksRätten ej
skulle vägra mig att få del af Herr JustitieOmbudsmannens suplement och nödig
tid mig förelagd att derå afgifva formligt svar, i fall sådant af mig begärdes.
Det vill ock synas, som skulle hvad Herr Justitieombudsmannen nu
sednast yttrat, kunna innebära rika anledningar för mig att säga Herr Justitieombudsmannen
i förtroende hvarjehanda, föranledande att förlänga konversationen
oss emellan enskildt på behaglig tid; men, föreställande mig, att så väl
Höglofl. RiksRätten, som ock de anklagade, med hvilka jag har den äran att
vara medpart, icke skola se gerna, att med denna redan nog långvariga rättegång
må utdragas ännu längre på tiden och det utan annat ändamål, än att
tillfälle skulle derigenom beredas för Herr Justitieombudsmannen och mig att
mäta hvarandras stridskrafter uti en envigeskamp, hvari den gamle har så
mycket att befara af det unga modet och den friska viljan, frånsäger jag mig
så mycket heldre all rätt att få vidare del af Herr JustitieOmbudsmannens
nu gjorda additamenta och att i anledning deraf afgifva serskildt svar, som
jag tyckte mig förnimma, vid uppläsandet, att dessa additamenta, hvad sjelfva
saken angår, ej innehöllo något, som icke redan förut är tillfyllest afhandladt.
Måtte dessa ord vara de sista, som parterne uttala i denna rättegång
och dess ändtliga slut få bero på Höglofl. RiksRättens förväntade rättvisa Dom,
vare sig om formen eller i sjelfva hufvudsaken.
RiksRätten beslöt nu, att Protokollet för denna dag skulle justeras Måndagen
den 14 innevarande månad kl. 12 på dagen, då parterne, för sådant
ändamål, egde sig infinna; och sedan Herr Presidenten von Hartmansdorff,
jemte företeende af behörigt läkarebetyg, som innehöll, att Herr Presidenten,
i anseende till uppgifven sjuklighet, borde begagna helsovatten vid någon utländsk
brunn, jemte resor i ett blidare klimat, anhållit att få uti instundande
April månad företaga den sålunda nödiga resan till utrikes ort, utan hinder
deraf, att rättegången icke derförinnan hunne afslutas, samt Herr Justitieombudsmannen
niedgifvit och RiksRätten bifallit denna anhållan; så bortgingo
parterne, och RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. 12 på dagen.
In fidem
J. A. C. Quensel.
389
PROTOKOLL,
hållet i RiksRättcn i Stockholm följande dagar år 1842.
Den 14 Mars.
Närvar anele:
Ordföranden, Herr Presidenten
samt Ledamöterne:
Herr Presidenten
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Konter
Amiralen
Herrar JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
Herr HofRättsRådet
Herr KammarRådet
Herr KommersRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr Arn i rali tetsK a mm ar Råde t
Herr BergsRådet
Friherre Cederström.
Westerstrand.
Kreuger.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.,
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmarck.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
För Herr Justitieombudsmannen Landin, Herr f. d. StalsRådet Poppius
och f. d. SlatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim, hvilka i förmaket
sig infunnit, de två sednare å egne och öfrige Svarandernes vägnar,
hade undertecknad uppläst Protokollet lör den 7 i denna månad; och sedan
detsamma jemväl blifvit justeradt inför RiksRälten, förekallades bemälRiksRättsHandlingarj
S.-te Häflct.
STOCKHOLM, tryckt nos u, s. hjkrta , 1842.
390
de Parter och tillkännagåfvo, det de emot berörde Protokoll icke hade något
att anmärka; hvarefter, då något i rättégångéh nu ej förekom, parterne
förständigades, alt deras vidare inställelse kom att bero på skeende kallelse,
den de såledés égdé äfvåktft. Afträdde.
RiksRätten beslöt härefter att å nyo sammanträda Måndagen den 21
innevarande månad kl. 11 f. mj
Den 21 Mars.
Närvarande :
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 14 i denna månad).
Protokollet för den 14 i denna månad justerades inför RiksRätten.
Herr Presidenten Friherre Cederström tillkännagaf, att nu, sedan
skriftväxlingen var slutad och tillfälle sålunda beredt att fullständigt bedöma
åtalets beskaffenhet och syftning, Herr Friherren ville anmäla, det
han dels, på sätt företedt transsumt af Kongl. KammarKollegii Protokoll
den 21 Maj 1834 utvisade, dellagit uti det af Kollegium nyssnämnde dag
afgifna och i afskrift bifogade underdåniga utlåtande rörande egarens till
Riddarhytte kopparverk Brukspatronen C. F. Bohnstedts underdåniga ansökning
om nedsättning uti den af kopparverket utgörande kronoafrad, i anledning
af hvilken ansökning och den, hvarmed, efter bemälde bruksegares
död, hans Sterbhusdelegare i ämnet ytterligare inkommit, Kongl. Maj:t
fattat det i 3:dje punkten af ansökningen Lit. D. anmärkta beslut, dels
ock, enligt hvad som inhemtades af härvid likaledes ingifvet utdrag af
protokollet, hållet vid sammanträde med Kongl. Krigs och KammarKollegierna
den 21 December 1839, instämt i Kollegiernes då afgifna underdåniga
tillstyrkande af det sedermera utaf Kongl. Maj:t bifallna och uti ansökningen
Lit. G. åtalade utbytet af Förste Majors bostället Bennebäck
emot egendomen VestTärna. . Herr Friherren, som ansåg Lagens stadgande
i 13 Kap. 1 § Rättegångsbalken, att bland jäf för Domare räknas den omständighet,
att han i annan Rätt i samma sak Domare varit, böra lämpas
äfven till den händelse, då han, såsom Ledamot i administrativt Embetsverk,
i saken sig utlåtit, fann i anseende härtill för egen del, det han genom
omförmälda embetsåtgärder i mål, der de i berörde två punkter anmärkta
rådslag egt rum, vore jäfvig att i samma punkter döma; men Riks
-
391
Rättens öfrige Herrar Ledamöter fannö det uppgifna förhållandet icke innefatta
laga jäf.
Herr Presidenten Westerstrand, dels erinrade derom, att han, på sätt
Protokollet för den 11 Januari nästlidne år innehåller, i sammanhang med
den af Herr Justitieombudsmannen framställda anmärkning, att Herr Presidenten,
såsom den der skulle kunna vänta nytta eller skada af utgången
härstädes i den del af åtalet, som förekommer i första punkten af ansökningen
Lit. F.j angående Kongl. KonvojKomissariatets bemyndigande att
meddela accepter till betalning af nya Trollhätte Kanalbolags invisningar
å Handels- och Sjöfartsfonden, måtte förklaras jäfvig att målet Lit. F. öfvervara,
anfört, att, äfven om icke, såsom Herr Justitieombudsmannen
anmärkt, Herr Presidenten eller nya Trollhätte Kanalbolag, i hvars Direktion
Herr Presidenten vore Ordförande, kunde anses hafva nytta eller skada
af sakens utgång att vänta, Herr Presidenten, som i nyssnämnde egenskap
deltagit uti och ingifvit serskilda af Direktionen hos Kongl. Maj:t i
underdånighet gjorda ansökningar i afseende å tillstånd för KonvoyKomissariatet
att meddela accepter å Direktionens anvisningar på Handels- och
Sjöfartsfonden, i allt fall vore att betrakta såsom bolagets fullmäktig i berörde
mål, der de rådgifvande åtgärder blifvit vidtagne, hvilka utgjorde
föremål för åtalet i första punkten af ansökningen Lit. F., och att i anledning
af denna omständighet, den Herr Presidenten förklarat utgöra jät
för sig alt i nämnde punkt döma, RiksRättens öfrige Ledamöter uppskjutit
deras utlåtande, — dels åberopade hvad Herr Presidenten nämnde rältegångstillfälle
yttrat, med den nu tillagda upplysning, att Herr Presidenten
sjelf vore Aktieegare i Kanalbolaget, — dels ock anmälde, att Herr Presidenten,
som i egenskap af President i Kongl. StatsKontoret handlagt flere
bland de mål, der åtalade beslut blifvit tagne, ansåg sine åtgärder i två
af desse mål, nemligen de, som föranledt anmärkningarne i ansökningen
Lit. E. andra punkten angående såkallad lönfyllnadsförmån för en i Kongl.
StatsKontoret förordnad Ledamot och i tredje punkten angående dels Sekt
elerarelönens i Kongl. StatsKontoret anvisande till en StatsKommissaries
aflöning och dels anslag af arfvode åt en tillförordnad Sekreterare derstädes,
vara af olika beskaffenhet med dem, hvilka Herr Presidenten Friherre
Cederström i ofvanuppgifna mål vidtagit, och hvilka Herr Presidenten
Westerstrand ansett icke innefatta laga jäf för Herr Friherren. I berörde
två mål hade nemligen Herr Presidenten Westerstrand, enligt hvad
företedda handlingar upplyste, dels ensamt, å Embeles vägnar, hos Kongl.
Maj:t gjort underdånig hemställan så väl om nådig tillåtelse att utanordna
392
de i första punkten af ansökningen Lit. E. anmärkta löntiliökningarne,
som äfven om Sekreterarelönens anvisande till en StatsKommissaries aflöning,
dels gemensamt med StalsKommissarierne begärt anslag af arfvodet
till Sekreteraren. Och då Herr Presidenten således varit sökande i desse
mål, i hvilka de åtalade Regeringsbesluten följt, ansåg sig Herr Presidenten
jäfvig att döma i frågan, huruvida samma af honom sjelf påkallade
beslut voro laglige eller icke.
Som under öfverläggning i anledning häraf skiljaktiga meningar förmärktes,
skreds till omröstning, hvarvid Herr BergsRådet Tribler yttrade,
det han för sin del fann hvad Heil- Presidenten Westerstrand i anförde
måtto, såsom Embetsman åtgjort, icke kunna såsom laga jät anses, hvaremot
då Herr Presidenten, såsom delegare uti och fullmäktig för nya Trollhätte
Kanalbolag gjort de underdåniga ansökningar, som föranledt det i
första punkten al ansökningen Lil. F. åtalade beslut, Herr Presidenten ock,
enligt grunderne i 13 Ivap. 1 § Rättegångsbalken af Herr BergsRådet ansågs
jäfvig att i samma punkt döma.
Härmed förenade sig Herr AmiraliletsKammarRådet Widin.
Herr StalsKommissarien af Tuneld godkände för sin del de af Herr
Presidenten Westerstrand anmälda jäf.
Herr KrigsRådet Branting deremot ansåg hvad anfördt vore icke i
något hänseende innefatta laga jäf.
Herrar KommersRådet Leyonmarck och KammarRådet Fägersten instämde
i denna mening.
Herr HofRätlsRådet Sköldberg förenade sig med Herr BergsRådet
Tribler.
Herr GeneralLöjtnanten Lorichs med Herr KrigsRådet Branling.
Herr Yice Amiralen Coyet med Herr BergsRådet Tribler.
Herr JustitieRådet Nordenstolpe med Herr KrigsRådet Branling.
Herr JustitieRådet Isberg med Herr BergsRådet Tribler.
Herrar JustitieRåden Stråle och Themptander samt Herr KonterArniralen
Kreuger med Herr KrigsRådet Branling och
Herr P residenten Friherre Cederström med Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Då således, i fråga om Herr Presidenten Weslerstrands jäfaktighet i
afseende på åtalet i första punkten af ansökningeii Lit. F., lika många
röster utfallit för hvardera meningen och Herr Friherren och Ordföranden
beträdt den, enligt hvilken Herr Presidenten Westerstrand vore jäfvig att
i pröfningen af samma åtal deltaga; så skulle denna mening gälla.
393
Herr StatsKommissarien af Tuneldj hvars namn fanns tecknadt under
den af StatsKontoret i afseende å arfvodet för tillförordnade Sekreteraren
derstädes gjorda underdåniga framställning, anmälde äfven detta förhållande,
med förklarande, det han, i följd deraf, funne sig jäfvig att såsom
Domare vidare handlägga åtalet i tredje punkten af ansökningen
Lit. E.; men RiksRättens fleste Ledamöter förklarade det uppgifna förhållandet
ej innefatta laga jäf; hvaremot Herrar Presidenterne Friherre Cederström
och Westerstrand godkände det anmälda jäfvet.
Nu uppstod fråga, huruvida Ledamot af RiksRätten, som blifvit förklarad
jäfvig att i en eller flera punkter döma, vore behörig att och lämpligen
borde i afgörandet af de andra deltaga. Härutinnan förklarade RiksRättens
fleste Ledamöter, nemligen Herrar Presidenten Friherre Cederströnij
JustitieRåden Isberg och Nordenstolpe, Vice Amiralen Cojet, GeneralLöjtnanten
Lorichs, IIofRättsRådet Sköldberg, KammarRådet Fägersten,
KommersRådet Leyonmarck, KrigsRådet Branting och StatsKommissarien
af Tuneld, att då de anställda åtalen borde i ett sammanhang afgöras,
en Ledamots jäfaktighet i en punkt jemväl hindrade honom att i afgörandet,
så vidt det rörde de andra, deltaga.
Herrar Presidenten Westerstrand, KonterAmiralen Kreuger, JustitieRåden
Themptander och Stråle, AmiralitetsKamrnarRådet Widin och BergsRådet
Tribler deremot funno den omständighet, att RiksRältsLedamot blifvit
förklarad jäfvig att döma i en del af de trettio serskilda anklagelsepunkterna,
icke innefatta hinder för samma Ledamot att i pröfningen af
åtalet, så vidt det rör öfrige punkterna, deltaga.
Sedan i följd af pluralitetens beslut i denna fråga Herr Presidenten
Wester strand uppstått och bortgått, utsatte RiksRätten nytt sammanträde
till Måndagen den 4 nästkommande April kl. 10 f. m.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. i3 e. m.
394
I)en 4 April.
När varande :
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre
Cederström.
samt Ledamöterne:
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Konter-
Amiralen
Kreuger.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och
Nordenstoi.pe.
Herr Vice Amiralen
Coyet.
Herr GeneralLöjtnanten
Lorichs.
Herr HofRättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fagersten.
Herr KommersRådet
Leyonmarck.
Herr KrigsRådet
Branting.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
'Herr AmiralitetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Sedan RiksRätten för vidare handläggning af den härstädes anhängige
och sednast den 21 nästlidne Mars fö re hafde sak nu äter sam manträd t, börjades
läsningen af parternes växlade skrifter tillika med öfrige handlingar,
hvarvid följdes enahanda ordning, som vid anmärkningarnes framställande
och rättegångens utförande blifvit iakttagen.
På sådant sätt genomgicks denna dag Herr JustitieOmbudsmannens
Memorial Lit. A., B. och C.; och beslöt RiksRätten att å nyo sammanträda
den 11 i denna månad kl. 10 f. m.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
395
Den 11 April.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, sorn den 4 i denna månad).
Läsningen af handlingarne fortsattes denna dag till kl. 2 e. m.; och
medhanns hvad som rörde de i Memorialet Lit. D. förekommande fyra
serskilda punkter.
Nytt sammanträde utsattes liil den 14 dennes kl. 10 f. m.
Den 14 April.
När varande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 i denna månad).
I dag fortgick läsningen af handlingarne rörande de uti Memorialet
Lit. E. och de ellofva första punkterna deraf upptagne ämnen.
Nästa sammanträde utsattes till ilen 18 dennes kl. 10 f. m.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. 2 e. m.
Den 18 April.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 i denna månad).
Denna dag lästes handlingarne rörande 12, 13, 14, 15 och 16 punkterna
i Memorialet Lit. E. I afseende å 13 punkten eller frågan om de
för Carl Gustafs Stads Gevärsfaktoris förändring och utvidgning erforderlige
kostnaders godtgörande dels genom användande af en del utaf anslaget tor
gevärstillverkning dels genom försäljning af åtskilliga nämnda faktori tillhöriga
lägenheter, ansåg RiksRälten nödigt erhålla upplysning när och huru
Kongl. Maj:t och Kronan blifvit egare till ifrågavarande, lägenheter. Och
skulle anstalt af Sekreteraren fogas om införskaffande af handlingar, deraf
sådan upplysning kunde hemtas.
Härefter beslöts nytt sammanträde den 21 innevarande månad kl.
10 f. m.
396
Den 21 April.
Närv ar ande:
(Ordförande oell Ledamöter: desamme, som den 4 i denna månad).
Till följd af RiksRältens beslut, vid förehafvande den 18 i denna
månad af 13 punkten i Memorialet Lit. E., aflemnade Sekreteraren desse
handlingar, nemligen: ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 13 Oktober
1812, deruti Kongl. Maj:t, i anledning af väckt förslag om nedläggande af
Kongl. Maj:ts och Kronans vid Söderhamns stad varande Gevärsfaktori och
inrättande af ett sådant faktori vid det invid Eskilstuna Fristad belägna
Carl Gustafs Stads bruk, som blifvit Kongl. Maj:t och Kronan till inköp
erbjudet, förklarat, bland annat, att genom inköp af detta bruk skulle vinnas
ej blott utväg för inrättningen af ett fullständigt Gevärsfaktori, utan
ock det lika vigtiga och af Kongl. Maj:t afsedda Riksgagneliga ändamål att
förse Eskilstuna fristad med flere för dess bestånd och utvidgande oundgänglige
vattenverk; i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t i nåder förordnat,
att nämnde bruksegendom skulle för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
inhandlas samt, af dervarande vattenverk och lägenheter, stångjernsoch
ämneshammaren bibehållas, för alt deruti reparera eller nygöra gröfre
redskap för de gående verken jemte andre arbeten; äfvensom tvänne af
de sex vid bruket inrättade knip- eller stålhamra!’ samt af öfrige byggnaderna
de, som funnos nödige, borde för faktoriet och Fristaden bibehållas;
hvarjemte blifvit föreskrifvel, alt underdånigt förslag af serskildt förordnade
Kommitterade skulle afgifvas, huru de för desse vattenverk och faktoriets
drifvande icke erforderlige vattenfall in. m. kunde emot skäliga villkor till
Fristadens förmån användas; än äfven ett emellan dåvarande egaren till
Carl Gustafs Stads Bruksegendom, BergsRådet B. F. Rothoff, å ena, samt
Kongl. Maj:t och Kronan, å andra sidan, den 30 November samma år upprättadt
köpekontrakt, hvarigenom Rothoft’ lill Kongl. Maj:t och Kronan försålt
denna Bruksegendom, med dertill hörande strömfall, dammar och damfästen,
smedjor, qvarn, verkstäder, hus och byggnader.
Sedan desse handlingar blifvit uppläste, lät RiksRällen sig föreläsas
skriftväxlingen och handlingarne rörande de i Memorialen Lit. F. och G.
förekommande frågor.
Vidare
397
Vidare åtgärd vid saken uppsköts nu till den dag, som framdeles af
Herr Friherren och Ordföranden bestämmes och öfrige Herrar Ledamöter
kungöres.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. | till 3 e. m.
Den 31 Maj.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 sistlidne April).
RiksRättens Herrar Ledamöter sammanträdde nu efter kallelse af
Herr Friherren och Ordföranden, som tillkännagaf, alt, då en del Ledamöter
under Pingsthelgen varit från staden bortreste och sjukdomsförfall äfven
inträffat, detta sammanträde ej kunnat förr än till denna dag utsättas.
RiksRätten företog ytterligare granskning af handlingarne samt öfverläggning
i afseende å Domslutet, hvarmed fortsattes till kl. 2 e. m,
Den 6 Juni.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 sistlidne April).
Sedan RiksRätten den 31 Maj börjat samt den 2 och 4 i denna månad
fortsatt granskning af handlingarne och förehaft öfverläggningar i de
dervid förekomne serskilda frågor; så företogs nu saken till slutligt afgörande,
dervid RiksRätten lät bero vid Herr JustitieOmbudsmannens vid förhör
den 5 Februari innevarande år gjorda förklarande, att hans Embetstalan,
så vidt den afsåg Herr f. d. StatsRådet Grefve Hård, må, i anseende
till hans under rättegången timade död, förfalla.
I sjelfva saken, der äfven nu iakttogs den ordning, Herr Justitieombudsmannen
uppställt, förekom alltså först: Memorialet Lit. A. ij 2
och 3 punkterna: I afseende härå förenade sig RiksRättens fleste Herrar
Ledamöter om detta beslut: ”Vid granskning af hvad i dessa punkter anfördt
blifvit, funno nämnde Ledamöter, att då Regeringsformen den 6 Juni
1809 uti 106 § icke allenast bestämmer huru i der förutsatte fall Konsti
51
-
398
tutionsUtskottet eger ställa Ledamot' af StatsRådet under åtal inför RiksRätt,
utan ock stadgar, att StatsRådsLedamot, som kan finnas hafva, på
sätt der omförmäldt är, gjort sig till ansvar skyldig, bör af RiksRätt dömas
efter Allmän Lag och den serskilda Författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och Rikets Ständer fastställd varder;
och i sammanhang härmed en sådan serskild Författning, benämnd Ansvarighetslag,
den 10 Februari 1810 blifvit utfärdad, som, enligt öfverskriften,
utgör den Lag, hvarefter Ledamot af StatsRådet, Föredragande samt
den Embetsman, Konungen allmän befattning med Kommandomål uppdragit,
skola för embetsförseelser dömas, hvilken Ansvarighetslag uti serskilda
paragrafer uppräknar och bestämmer de Grundlagsbud, för öfverträdelse
hvaraf RiksRätt må döma till ansvar, som tillika finnes utsatt för hvarje
fall antingen uttryckligen eller genom hänvisning till Allmänna Lagen, äfvensom
samma Ansvarighetslag uti 5 § 2 punkten och uti 8 § innehåller
den föreskrift, att om, genom lagstridigt förhållande i Embetet af StatsPiådsLedamot
eller Föredragande, någon lider skada till lif, personlig frihet,
ära eller egendom, sådan Embetsman derföre bör dessutom straffas,
på sätt Allmänna Lagen i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken stadgar för Domare,
som vrång Dom fäller; hvaremot 6 § af Ansvarighetslagen förmår,
att om StatsRådsLedamot eller Konungens Rådgifvare i Kommandomål uraktlåter
alt öfrige dem i Grundlagen uttryckligen föreskrifna, men i Ansvarighetslagen
icke serskildt uppräknade pligler och föreskrifter iakttaga
och fullgöra, ankomme det på Rikets Ständer att hos Konungen göra sådan
anmälan, hvartill 107 § af Regeringsformen dem berättigar, med iakttagande
af de villkor, samma paragraf i dess sednare moment innehåller; så
och enär af dessa stadganden uti Regeringsformen och Ansvarighetslagen,
med hvarandra jemförde, uppenbart är, att fråga om förment öfverträdelse
af Grundlag icke kan komma under hufvudsaklig pröfning hos RiksRätten
i andre händelser än der, om öfverträdelse skulle hafva egt rum, RiksRätt
må kunna, i enlighet med Ansvarighetslagen, fälla till ansvar; men 87 §
Regeringsformen, emot hvilken Herr Justitieombudsmannen förmenat rådslagen
uti här ifrågavarande punkter vara stridande, icke finnes i Ansvarighetslagen
omnämnd, kan hvad Herr Justitieombudsmannen rörande desse
punkter anmärkt och påstått, icke till vidare pröfning upptagas.
Herr Friherren och Ordföranden samt Herr KammarRådet Fägersten
voro härifrån skiljaklige och yttrade, Herr Friherren och Ordföranden,
det han fann den af Svaranderne gjorda invändning om RiksRättens
behörighet att i förevarande fall döma, innefatta fråga om förklaring af
399
Grundlagens stadgande i 106 § Regeringsformen; och då sådan, emot föreskriften
i 83 §, ej kunde af RiksRätten meddelas, ansåg Herr Friherren sig
förhindrad att öfver samma invändning meddela något utlåtande, utan borde,
enligt Herr Friherrens tanka, RiksRätten i hvarje serskildt fall tillse
och bedöma, huruvida Allmän Lag eller Ansvarighetslagen skulle tillämpas.
Herr KammarRådet Fägersten utlät sig: Då 106 § Regeringsformen
förmår, att när StatsRådsLedamöter eller Konungens Rådgifvare i Kommandomål
finnas hafva gjort sig till ansvar skyldige, RiksRätten skall döma
dem efter Allmän Lag och den serskilda Författning, som till bestämmande
af sådant ansvar utaf Konungen och Rikets Ständer fastställdes, samt
detta bud, hvilket jemlikt 83 § borde efter ordalydelsen tillämpas, ej kunde
anses ändradt eller inskränkt af hvad Ansvarighetslagen stadgar, fann
Herr KammarRådet, att, ehuru åtalet i de ämnen, hvarom nu är fråga,
slutat med påstående om ansvar endast efter Allmän Lag, men ej efter
Ansvarighetslagen, RiksRätten ändock hade att samma åtal upptaga och
pröfva.
Lit. J. 4 punkten. Som 38 § Regeringsformen endast i den händelse,
att Föredraganden skulle finna något Konungens beslut vara emot
samma Grundlag stridande, innefattar föreskrift för Föredraganden, att emot
beslutet göra föreställning och, om Konungen ändock yrkar dess utfärdande,
sin kontrasignation derå vägra; men det inför Kongl. Maj:t i StatsRådet
förda Protokoll vid handläggningen af ifrågavarande ärende icke innehåller,
att SlatsSekreteraren funnit ärendet böra behandlas i den ordning,
som för förklaring af Allmän CivilLag är i Regeringsformen bestämd, och
alt Kongl. Maj:ts beslut således varit deremot stridande, ansåg RiksRätten
ofvannämnde § i Regeringsformen icke vara i förevarande fall tillämplig; i
följd hvaraf Herr Presidenten Skogman från åtalet i denna del befriades.
Memorialet Lit. B. Enär Svarandernes rådslag i förevarande fall
icke innefattar tillstyrkande af någon åtgärd till rubbning i den Rikets
Ständer uti 72 § Regeringsformen förbehållna rätt att hafva deras Bank
under egen garanti och vård, så att den ostörd må förvaltas af deras Fullmäktige,
efter de ordningar, stadgar och reglementen, hvilka redan äro
gjorda eller vidare af Rikets Ständer kunna göras, blef Herr Justitieombudsmannens
härutinnan förda embelstalan af RiksRätten ogillad.
Memorialet Lit. C. RiksRättens fleste Herrar Ledamöter förenade
sig om följande beslut: ”Då Ansvarighetslagen, som i 3 § bestämmer an
svar
för StatsRådsLedamot eller Rådgifvare i Kommandomål, hvilken kunde
hafva tillstyrkt Konungen att vidtaga sådant steg, det der vore emot
400
Regeringsformens föreskrift uti 60 § stridande, till förhöjande af den bevillning,
Rikets Ständer sig åtagit, eller af sådane artiklar, hvilka i densamma
till bevillning räknas, deremot hvarken uti denna eller någon af dess
öfriga paragrafer utsätter påföljd för rådslag, som skulle innefatta åsidosättande
af det i samma 60 § befintliga stadgande, att monopolier ej må till
vinning för Kronan eller enskilde fastställas; så och enär, på sätt här ofvan
uti 1, 2 och 3 punkterne af Memorialet Lit. A. förklaradt är, påstående
om grundlagsöfverträdelse ej kan komma under RiksRätts bedömande
i annan händelse, än der Ansvarighetslagen lemnar hänvisning till påföljd,
om sådan öfverträdelse skulle hafva egt rum, blef åtalet i denna del af
RiksRättens fleste Ledamöter icke till vidare pröfning upptaget.
Herr Friherren och Ordföranden samt Herr KammarRådet Fägersten
ansågo, på de af dem vid 1, 2 och 3 punkterne af Memorialet Lit. A.
anförde skäl, ansvarspåståendet i denna del hafva bordt af RiksRätten till
pröfning upplagas.
Memorialet Lit. D.j ij 3 och 4 punkterna. Härutinnan fattade
RiksRättens fleste Herrar Ledamöter detta beslut: ”Sorn den Norrköpings
stad beviljade så kallade inqvarteringslolag å dit inkommande ull samt brooch
kajafgiften för målbara våta varor, som sjöledes till Stockholm införas,
icke äro att hänföra till sådane nya pålagor, utskrifningar af manskap, penningar
eller varor, som, enligt 73 § Regeringsformen, ej må, utan Rikets
Ständers fria vilja och samtycke, i föreskrifven ordning påbjudas, uppbäras
eller fordras, funno nämnde Ledamöter svaranderne genom deras rådgifvande
åtgärder, i afseende å desse afgifter, icke hafva öfverträdt berörde
paragraf i Regeringsformen, hvarföre ock Herr JustitieOmbudsmannens påstående
om ansvar å dem efter 3 och 10 §§ i Ansvarighetslagen icke kunde
bifallas; och ehuru Herr Justitieombudsmannen tillika påstått, att desse
rådslag jemväl skulle vara stridande emot 57 och 60 §§ i Regeringsformen,
äfvensom att Kongl. Regeringens beslut om nedsättning i kronoafraden för
Riddarhytte Kopparverk och rådslaget vid den bolaget för idkande af hvalfiskfångst
beviljade tullfrihet innefattade öfverträdelser af de genom Kongl.
Förordningen af den 27 Augusti 1723 för bergverks bedrifvande i allmänhet
stadgade beskattningsgrunder samt 60 och 61 §§ i Regeringsformen, på
grund hvaraf Herr Justitieombudsmannen påkallat tillämpning af 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken; likväl och då här inträffar hvad, som med Herr
JustitieOmbudsmannens förut framställde påståenden efter detta lagrum varit
förhållandet, att Ansvarighetslagen icke upptager dessa fall bland dem,
för hvilka ansvar blifvit i samma lag bestämdt, blef, i öfverensstämmelse
401
med beslulet angående anmärkningarne i 1, 2 och 3 punkterne af Memorialet
Lit. A. samt i Memorialet Lit. C., Herr JustitieOmbudsmannens sistomförmälda
påstående icke till vidare pröfning upptaget.”
Äfven i denna del voro Herr Friherren och Ordföranden samt Herr
KammarRådet Fägersten i så måtto skiljaktige, som de, i öfverensstämmelse
nied hvad de förut yttrat, ansågo RiksRätten hafva bordt till pröfning
upptaga Herr JustitieOmbudsmannens i förevarande ämnen framställde
påståenden om ansvar efter 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken.
Memorialet Lit. E. 1 s 2, 3, 4* 5j 7j & ocä g punkterna. Riks
Rättens
fleste Herrar Ledamöter förenade sig om följande beslut: ”Sorn
62 § Regeringsformen förmår, att sedan Statsverkets behof blifvit af StatsUtskottet
uppgifna och af Rikets Ständer pröfvade, ankommer det på Rikets
Ständer att en deremot svarande bevillning sig åtaga samt att tillika
fastställa, huru serskilda summor deraf skola till serskilda ändamål användas
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti RiksStaten anslå;
och i 64 § af samma Grundlag finnes stadgadt, att så väl Rikets ordinarie
Statsmedel och inkomster, som hvad under namn af extra ordinarie utla
gor
och bevillningar till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola vara
under Konungens disposition, att till de af Rikets Ständer pröfvade behof
och efter den upprättade Staten anordnas; i öfverensstämmelse hvarmed
30 § i Riksdagsordningen innehåller, bland annat, att Rikets Ständers Statsutskott
eger efterse och granska, huruvida de gjorda eller förordnade utbetalningarne
af Statsmedlen icke öfverstigit beloppet af de hufvudtitlar,
hvilka i Rikets Ständers Statsreglering blifvit fastställda, samt, om, emot
Rikets Ständers beslut, de anslagne summorne till hvarje hufvudtitel äro
dragne Lill andra ändamål än dem, sorn under samma hufvudtitel höra,
eller något af Rikets Ständer faststäldt anslag är öfverskridet, anmälan derom
göra i Rikets Ständers plena emot den embetsman, som en sådan anordning
kontrasignerat; alltså och enär häraf är uppenbart, att då, å ena
sidan, de af Rikets Ständer fastställda hufvudtitlar utgöra den gräns, inom
hvilken Kongl. Maj:ts dispositionsrätt af Statens medel är inskränkt, det,
a den andra, är Kongl. Maj:t medgifvet att till föremål, hörande till
hvarje titel, fritt disponera de på titeln uppkommande besparingar, hvilken
rättighet Rikets Ständer uti deras underdåniga skrifvelse den 10 April 1810
angående den vid dåvarande Riksdag fastställda Statsreglering äfven erkänt,
funno RiksRättens fleste Ledamöter, att hvarken det i Rikets Ständers af
Herr Justitieombudsmannen åberopade skrifvelse den 6 Oktober 1834, deruti
Konungens dispositionsrätt öfver besparingarne jemväl medgifves, tillika
402
framställda förbehåll, att besparingarne ej finge till bestämda lönanslag
användas, ej eller den omständighet, att visse af Kongl. Maj:t uti dess nådiga
proposition om Statsverkets tillstånd och behof å hufvudtitlarne upptagna
summor icke blifvit af Rikets Ständer derå uppförda, hafva utgjort
hinder att, då besparingar å hufvudtitlarne funnits, derom på sätt som
skett förordna; i följd hvaraf svaranderne från ansvar för deras anmärkta
rådslag i detta hänseende befriades; och ehuru, då, på sätt förenämndt är,
RiksStatens hufvudtitlar utgöra den gräns, inom hvilken Konungen eger de
af Rikets Ständer anvisade medel disponera, Konungens Rådgifvare icke
bordt tillstyrka anvisningar på andra hufvudtilelns besparingar, utan att
kändt var, det sådana blefvo att tillgå; likasom det i synnerhet ålegat Föredraganden
för Handels ocl^ finansärendena, hvilken uti rådslagen om
ifrågavarande anvisningar å denna hufvudlitel deltagit, alL tillse, det icke,
såsom nu inträffat, andra hufvudtitelns anslag under flera år öfverskridits;
likväl och då icke visadt är, att till de således, utöfver hufvudtitelns belopp,
verkställda utgifter äro vordne använde medel, hvilka Rikets Ständer
för andra ändamål anvisat, så att här inträffat den händelse, 65 § Regeringsformen
omförmäler, att medel annorlunda användts, än faststäldt blifvit,
samt ifrågavarande rådgifvande åtgärder följaktligen icke kunna anses
vara uppenbarligen stridande emot Grundlagens tydligt föreskrift, funno de
fleste Ledamöterne, alt ansvar i denna del ej kan Svaranderne ådömas.”
Herr Friherren och Ordföranden instämde i detta slut på det tillagda
skäl, att, med Rikets Ständers minne, bristen å andra hufvudtitelns
besparingar i Statens räkenskaper balanseras inom linien till ersättning af
blifvande besparingar.
Herr JuslitieRådet Themptander utlät sig skriftligen: ”Lika med
RiksRättens fleste Herrar Ledamöter anser jag Kongl. Maj:ts Rådgifvare
icke hafva öfverträdt Regeringsformens 65 § så länge de här ifrågavarande
anvisningar kunnat utgå af besparingarne å RiksStatens hufvudtitlar. I den
mån de förra deremot ö f versk rid i t de sednare, hafva rådgifvande åtgärderne,
enligt min tanka, ledt till följder, som ej kunnat förenas med föreskriften
i nämnde §. Som det emedlertid är upplyst och af Herr Justitieombudsmannen
icke molsagdt, att beloppet af besparingarne ej förr än
närmare två år efter det löpande kan tillförlitligt kännas; alltså och ehuru
anledningar icke saknats, att misstänka besparingarnes å andra hufvudtileln
otillräcklighet för alla derå gjorda anvisningar, och det i synnerhet kunnat
tillhöra StatsSekreteraren för Finansärendena att hafva ungefärliga förhållandet
härmed närmare utredt, förekomma likväl, enligt min tanka, icke
403
fulla skäl att för uppenbar öfverträdelse af tydliga föreskriften i Regeringsformens
65 § till ansvar fälla Konungens i desse delar tilltalade Rådgifvare.
”
Lit. E. 10 punkten. Då Kongl. Maj:t icke bifallit Rikets Ständers
anhållan, alt YexelKontrollörsbefattningarne måtte indragas, samt, enligt
hvad bär ofvan är yttradt, Kongl. Maj:ts rättighet är, att till föremål, börande
till hvarje hufvudtilel, fritt disponera de på titeln uppkommande
besparingar, blefvo Svaranderne från Herr JustilieOmbudsmannens åtal i
denna punkt befriade.
Lit. E. 11 punkten. Enär RiksStatens Nionde hufvudtilel är bestämd
för åkerbrukets, handelns och näringarnes befrämjande, och ifrågavarande
anslag, hvilket såsom lån från denna titel utgått, icke må anses hafva varit
lör densamma främmande; fann RiksRätlen Herr JustilieOmbudsmannens
påslående i denna del ej kunna bifallas.
Lit. E. 12 punkten. Som det icke blifvit ifrågasatt, att ju Kongl.
Majit eger rättighet, att åt embets och tjenstemän, i embetsärender, meddela
frihet från portoafgift och bevilja ersättning för hvad, såsom sådan
afgift, blifvit af dem erlagdt, samt några allmänt gällande föreskrifter icke
kunnat åberopas, hvilka genom ifrågavarande ersättnings anvisande å postmedlen
må anses öfverträdde, blefvo Svaranderne från åtalet i denna del
befriade.
Lit. E. i3 punkten. Då af de i Protokollet för den 21 nästlidne
April närmare omförmälda handlingar, Kongl. Majlis nådiga bref den 13
Oktober 1812 samt KöpeKontrakt den 30 November samma år, utredt är,
att vid inköp af Carl Gustafs Stads Bruk redan varit åsyftadt, att en del
dervarande lägenheter skulle kunna till Eskilstuna Fristad öfverlåtas, fann
RiksRälten, att de ifrågavarande lägenheterne icke kunna hänföras till sådane,
hvarom 77 § Regeringsformen handlar, hvarföre och då i öfrigt anvisandet
af en del utaf anslaget för gevärslillverkningen till faktoriets utvidgning
och förändring afsåg gevärslillverkningens förbättring och ändamålsenligare
bedrifvande, RiksRätten pröfvade skäligt att åtalet i denna
del ogilla.
Lit. E. 14 punkten. Enär någon uppgift icke finnes meddelad, hvilka
byggnader böra till de publika husen i hufvudstaden räknas, så att deraf
kan bedömas, att de lill Kongl. Majlis och Kronans hus hörande Kasernbyggnaderne
vid Lifgardet till häst icke varit inbegripne bland dem, till
hvilkas underhållande ifrågavarande statsanslag varit af Rikets Ständer faststäldt,
fann RiksRätten anledning icke förekomma att anse 65 § i Rege
-
404
ringsforrnen vara genom de klandrade ålgärderne öfverträdd, hvadan ansvar
i denna punkt ej kunde ådömas.
Lit. E. i5 punkten. RiksRätten fann Herr JustitieOmbudsmannens
anmärkning i denna punkt destomindre kunna godkännas, som det till
Kongl. Theatern upplåtna hus ostridigt hörer till de publika byggnaderne
i hufvudstaden, och den nödig ansedda förändringen i husets ändamålsenligare
inredning icke kan annorlunda betraktas, än såsom föremål för anslaget
till de publika husens reparation och underhåll; i följd hvaraf Svaranderne
från åtalet i denna del befriades.
Lit. E. 16 punkten. Som, i enlighet med hvad här ofvan blifvit
yttradt, Kongl. Majrts rättighet att disponera de på hufvudtitlarne uppkommande
besparingar är i Grundlagen bestämd, och denna rättighet icke kan
vara inskränkt genom de, rörande embets och tjenstemäns lönvillkor i allmänhet,
gifna föreskrifter; alltså och då Herr StatsRådet Friherre Lagerbjelke
den tid, ifrågavarande förmån honom beviljades, innehade KonterAmiralslön
på fjerde hufvudtiteln, så att det beviljade anslaget å denna
hufvudtitels besparingar icke var för titeln främmande, pröfvade RiksRätten
skäligt att Svaranderne från åtalet i denna punkt frikänna.
Memorialet Lit. F. 1 punkten. RiksRättens fleste Herrar Ledamöter
förenade sig om följande beslut: ”Sorn Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 23 Februari 1835, angående bidrag af Staten för att
bringa Trollhätte Kanal och Slussverk till lika dimensioner med Götha Kanal,
öfverlemnat lill Kongl. Maj:t att, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna
dispositionsrätt af öfverskotten å Handels- och Sjöfartsfonden, å dessa
öfverskott anvisa medel för befrämjande af nämnde ändamål, så vida Kongl.
Maj:t, efter vederbörandes hörande, fann sådant bidrag från Statens sida erforderligt
och kunna meddelas, utan att lägga hinder i vägen för andra, för
Handelns och Sjöfartens betryggande oundgängeligen nödige åtgärder; och
af företagets vidd och beskaffenhet i öfrigt samt af den tillgång, som, enligt
hvad Svaranderne uppgifvit och å andra sidan icke blifvit bestridt, af
öfverskotten på Handels- och Sjöfartfonden årligen varit att påräkna, följer,
att företaget icke kunnat beredas genom anvisande endast af hvad fonden
till nästpåföljande Riksdag haft att lemna, så att anordningen måst utsträckas
derutöfver och för den tid, behofvet fordrat; alltså och då således tillstyrkandet
af detta anslag för en längre tid och af accepters meddelande
uppå anvisningarne å hela beloppet deraf icke är att betrakta såsom stridande
emot 76 § Regeringsformen, enligt hvilken Konungen ej kan, utan
Rikets
405
Rikets Ständers samtycke, lån in- eller utrikes göra, eller Riket med ny
gäld belasta, pröfvade RiksRätlens fleste Ledamöter skäligt att från Herr
JustitieOmbudsmannens i denna del förda embetstalan Svaranderne befria.”
Herr JuslitieRådet Stråle uppläste sin skrifteligen författade serskilda
mening, så lydande: ”Herr Justitieombudsmannen har grundat sin
talan hufvudsakligen derå att, i anseende till egenskapen af den såkallade
Handels- oell Sjöfartsfonden och rättigheten att derom disponera, en å
samma fonds vägnar al Regeringen ensam ingången förbindelse endast för
tiden till näst infallande Riksdag kunde vara ovillkorlig; hvadan Herr Justitieombudsmannen
förmenat, att, medelst de för längre tider till betalning
accepterade invisningar, Riket vore med gäld belastadt.
Deremot hafva förklaranderue hufvudsakligen anfört, dels att Konungen
sedan längre tid tillbaka och äfven efter antagandet af 1809 års Regeringsform
egt fri dispositionsrätt öfver denna, under de i 3 § Ansvarighetslagen
uppräknade afgifler inbegripna, fond eller KonvoyKassan, såsom den
förut kallades, och att denna dispositionsrätt hade vid flere tillfällen blifvit
af Kongl. Maj:t utöfvad, utan att någon anmärkning deremot från Rikets
Ständers sida skett, dels ock att då Rikets SLänder uti skrifvelse den 23
Februari 1835 öfverlemnat till Kongl. Maj:t att, utom den Kongl. Majit i
allmänhet ruedgifna dispositionsrätt af öfverskotten på afgiften till Handelsoch
Sjöfartsfonden, anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte Kanal och
slussverks bringande till lika dimensioner med Götha Kanal, deraf skulle
följa, att, då något bolag till verkställande af den åstundade Kanalbyggnaden
icke kunde tillvägabringas med mindre, än att anslag beviljades att
utgå för längre tid, än till nästa Riksdag, sådane anslag äfven ansåges vara
af Rikets Ständer medgifna.
Här förete sig således två omständigheter, hvilka torde böra hvar
för sig undersökas; den första, huruvida afgiften Lill Handels- och Sjöfartsfonden
kan hänföras till de uti 3 § Ansvarighetslagen uppräknade afgifter,
hvilka det tillkommer Konungen att utan Rikets Ständers medverkan påbjuda,
och i hvilket fall all vidare fråga om skedd skuldsättning måste förfalla,
eller om deremot nämnde afgift bör hänföras till 57 eller 60 §§ Regeringsformen,
i hvilket fall man kommer till den andra frågan, huruvida
antagas kan, att Rikets Ständer uti deras skrifvelse den 23 Februari 1835
medgifvit anslags beviljande för längre tid än till nästa Riksdag eller icke.
3 § i Ansvarighetslagen innehåller, att under Artiklar, som till bevillning
räknas, icke begripes sådane i 60 § Regeringsformen ej omnämnda
406
afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar till enskildas gemensamma nyttaj
såsom Båk-, Bro-, Färj- och andra afgifter af dylik beskaffenhet. Nu frågas:
hvad förstås med enskildas gemensamma nytta? Är det medlens användande
eller den betalandes deraf hemtade nytta, som afses? Alla allmänna
afgifter hafva medelbarligen eller omedelbarligen till föremål nytta ,
hvilken då den rörer alla samhällets medlemmar är gemensam för de enskilda
personer, hvaraf samhället består och skulle således äfven kunna sägas
vara till enskildas gemensamma nytta. På sådant sätt skulle man kunna
argumentera sig dertill, att alla afgifter, af hvad namn de vara måga,
vore inbegripna under det ofvannäinnde undantaget. Sådan kan likväl icke
vara meningen och strider emot uttryckliga stadgandet i 60 § Regeringsformen
om hvad till bevillning räknas. Mig synes, att Lagstiftaren med
ifrågavarande uttryck icke haft afseende endast derpå, att medlen användes
till ett föremål, som medförde enskildas gemensamma nytta, utan egentligen,
att de enskilda personer, sorn erlägga afgiften, skola i mer eller mindre
mån hafva gemensam nytta af de inrättningar, som medelst afgiften
tillvägabringas. De anförde exemplen synas utvisa, att meningen är sådan.
Den, som erlägger Båkafgift, har nytta deraf att Båkar finnas, den, som
betalar broafgift eller färjpenningar, har nytta deraf att bro eller färja
linnes. Men, om man skulle förutsätta, att under benämningen Båkafgift
Allmogen å landet blefve ålagdt att betala afgift lill Båkars underhåll eller
att en Stads invånare blefve ålagdt att, såsom broafgift, betala afgifter att
underhålla en bro uti en annan landsort, som af dem icke begagnades, så
skulle jag icke tro, det någon ville påstå, att påbud om sådane afgifter
kunde försvaras med undantaget i 3 § i Ansvarighetslagen.
Upprinnelsen till Konvoyafgiften skulle tilläfventyrs kunna sökas i
stadgandet uti 3 Kap. Admiralskapsbalken, Sjölagen. Den der stadgade
afgift drabbade likväl endast de fartyg, som voro förenade till ett Adrniralskap
och utgjorde en Konvoy. Förhållanderne hafva sedermera förändrat
sig, och det har blifvit ett Statsbestyr alt dels med väpnad hand dels
medelst skänker skydda Svenska sjöfarten. Medelst Kongl. Maj:ts Förordning
och Kungörelse den 11 Februari 1779 stadgades, att, till någon lisa
för StatsVerket uti de till Handelns skydd förefallande utgifterj uppå
alla inkommande varor, för hvilka, enligt SjölullsTaxorna, licenten erlades,
skulle till förenämnde behof uppbäras en serskild Tullförhöjning_, som vid
uppbörden komme att beräknas och utgå till en femtedel utöfver licentens
belopp. Att denna afgift påbjöds af Regeringen, ulan Rikets Ständers medverkan,
vägleder icke omdömet, enär sjelfva TullTaxorna på enahanda sätt
l
407
af Regeringen ensam utfärdades. Drottning Uirika Eleonoras Försäkran
den 21 Februari 1719 innehåller uti 10 punkten, bland annat, att utan
Riksens Råds Råde och utan menige Ständers ja och samtycke ville Kongl.
Maj:t ej någre påbud och ordningar menige Riket angående, såsom krigshjelper,
gjärder, tullar eller andre pålagor och utskrifningar påbjuda; men
27 punkten af den samma dag fastställda Regeringsform utvisar, att KommersKollegium
hade omsorg om Tullordningars och Taxors utfärdande.
Konunga Försäkran af den 22 Mars 1720 innehåller uti 18 punkten enahanda
förbindelse, som den 10 punkten uti 1719 års Försäkran; äfvensom
Regeringsformen af den 2 Maj 1720 uti 5 punkten förmår, att Konungen
ej egde pålägga Undersåtarne, utan Ständernes fria samtycke, någre krigshjelper,
utskrifningar, tullar eller utgifter, och 33 punkten inskränker KotnmersKollegii
befattning till TullOrdningars och Taxors handha/vande.
Att sjelfva TullTaxorne af Regeringen utfärdades, finner man t. ex. deraf,
att ehuru kallelse lill Riksdag att börjas den 13 Juni 1771 utgick den 13
Februari samma år, utfärdades likväl två dagar derefter, den 15 Februari
1771, en ny SjötullsTaxa. Regeringsformen den 21 Augusti 1772 innehåller
uti 23 §, alt stora Sjötullen med dess uppbörd och beräknande, jemte
Småtullarne och Accisen, hörde, under vederbörande Öfver Direktörs skötsel
och förvaltande, till KammarKollegii uppsigt och förordnande, och 27 §
uppdrager åt KommersKollegium handhafvandet af TullOrdningar och Taxor;
men den 45 §, som stadgar, att Konungen ej må, emot Lag, Konungaed
och försäkran, pålägga Undersåtarne några krigshjelpei*, nya gjärder,
utskrifningar och andra afgifter, utan Rikets Ständers vetskap, fria vilja
och samtycke, nämner icke något om tullafgifterna. Det var således först
efter antagandet af 1809 års Regeringsform, som sjelfva tullafgifternes bestämmande
blef föremål för Rikets Ständers beslut; men Konungen fortfor
dock att ensam förordna om Konvoyafgiftens erläggande. Uti Kongl. Majrts
den 13 April 1825 utfärdade Kungörelse fastställdes en ny Taxa för Konvoyafgifternes
beräknande för inkommande varor, hvilka afgifter, vid jemförelse
med tullbeloppet, finnas ömsom öfverstiga, ömsom understiga tio
procent af detsamma. Genom Kongl. Kungörelsen den 10 September 1831
fastställdes Konvoyafgiften å inkommande vissa uppräknade varor i tre klasser
till fem, tio och femton procent af tullbeloppet och å utgående varor
till femton, tjugo och femtio procent. Sedan derefter Konvojafgiften på
utgående varor blifvit den 27 April 1833 nedsatt till hälften af det belopp,
Kongl. Maj:ts Kungörelse den 10 September 1831 innehåller, så förordnade
Kongl. Maj:t uti Kungörelse den 27 Februari 1835, att Konvoyafgiften å
408
utgående varor skulle ifrån och med samma års sjöfart och tills vidare upphöra.
Derefter biföll Kongl. Majit, enligt dess den 19 Juni 1835 utfärdade
nådiga Kungörelse, Rikets Ständers uti underdånig skrifvelse den 23 förutgångne
Februari gjorda anhållan, att Konvoytnedlen skulle från och med
nästpåföljde års början utgå under benämningen: Afgift till Handels- och
Sjöfartsfonden, att Konvoymedlen för inkommande varor skulle, under nyssberörde
benämning, ifrån den 1 Januari 1836 beräknas och erläggas med
tio procent af tullafgiften för inkommande varor och artiklar af alla slag,
samt att det möjligen blifvande öfverskoltet å Svenska handelns bidrag till
Handels- och Sjöfartsfonden skulle afsättas, för att, efter KommersKollegii
samt HandelsSocieteternas i Rikets större Stapelstäder hörande i hvarje fall,
der Kongl. Majit pröfvade nödigt att deras utlåtande inhemta, användas
till Svenska handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande så väl
utom som inom Riket.
Hade Konvoj^afgiften blifvit påbuden och fortfarande utgått endast
för de fartyg och deruti fraktade varor, hvilka ofverfarit sådane farvatten,
der kaperier äfventyrades, så skulle afgiflens användande, till förebyggande
deraf för desse Svenska skepp, kunnat, efter mitt omdöme, anses innefatta
en inrättning till enskildas gemensamma nytta. Nu har icke förhållandet
varit sådant. Afgiflen har från början blifvit påbuden såsom en Tullförhöjning
under en tid, då sådant kunnat af Konungen, utan Rikets Ständers
medverkan, verkställas. Alt Konungen äfven efter 1809 fortfarit att ensam
derom förordna, synes mig icke vara tillräckligt skäl, för att ådagalägga
afgiftens beskaffenhet, ty om undersökningen om sakförhållandet skulle
visa, att detta är annorlunda, än det som varit brukadt, synes mig, att
det sednare bör vika för det förra, och hvar sak återföras till hvad den
rätteligen bör vara. Granskar man noga vårt Statsskick sedan år 1809,
så torde man ock finna, att så väl å den ena, som å den andra Statsmaktens
sida begifvanden måst ega rum, för alt tillvägabringa de förhållanden,
Grundlagen åsyftat. Till dessa torde ock kunna räknas Kongl. Majits medgifvande,
alt Rikets Ständer må granska KonvoyKassans räkenskaper.
Genom hvad, på sätt berördt är, år 1835 förordnades, synes det
mig, att icke blott förändring af namn egt rum, så att afgiflen, i stället
för Konvoyafgift, kallas: Afgift till Handels- och Sjöfartsfonden, utan att
jemväl en väsendtlig förändring i sak inträffat. Konvoyafgiften hade från
början uteslutande lill föremål att skydda Svenska handeln från förluster
genom kaperier. Den hade således ett specielt ändamål, och endast derigenom,
att öfverskolter uppkommo, yppades tillfälle att använda desamma
409
för andra ändamål. Afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden är deremot
beräknad att lemna tillgångar till handelns och sjöfartens utvidgande och
befrämjande, ehuru de utgifter, som förr tillhörde KonvoyKassan, skola
deraf utgå. Den utgör en allmän afgift till bestridande af utgifter för allmänna
ändamål, och beloppet är faststäldt i enlighet med hvad Rikets Ständer
beslutat. Skulle man nu väl vilja påstå och antaga, att det vore Konungens
grundlagsenliga rätt att, utan Rikets Ständers samtycke, förhöja
afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, till hvad belopp som helst, och
på enahanda sätt besluta om den förhöjda afgiftens användande? Jag har
icke förnummit, att någon påstått detta, och likväl skulle sådan vara slutföljden,
om afgiften anses höra till undantagen i 3 § Ansvarighetslagen.
Då man jemför Regeringsformens 58, 59 och 60 §§, synas desamma
egentligen hafva afseende på RiksStatens reglerande, och den sistnämnde
afse de bevillningar, som Rikets Ständer ålägga Svenska folket, för att betacka
den brist, som visar sig uti StatsVerkets ordinarie inkomster, till bestridande
af de utgifter, RiksStaten upptager och Rikets Ständer i öfrigt
beviljat. Det finnes likväl andra afgifter, hvilka ostridigt bero på Rikets
Ständers beslut, utan att de likväl ingå uti Statsregleringen, t. ex. Kurhusafgiften.
Då den 61 § säger: Alla afgifter, som Rikets Ständer under
de i föregående § nämnda Titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det
år, under hvars lopp den nya Bevillningen af Rikets Ständer fastställd blifver,
så finnér man uti den 60 § hvarken Konvoyafgiften eller någon annan
dylik afgift nämnd, utan endast sådane Bevillningar, som äro beräknade
för fullgörandet af de utaf Rikets Ständer beviljade anslag. Att äfven dessa
kunna i visst fall, utan nytt beslut af Rikets Ständer, fortfara längre än
till nästa Riksdag, ses af 109 § Regeringsformen.
Yid öfvervägande af hvad nu blifvit anfördt, har jag, för min del,
icke kunnat antaga, att afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden bör hänföras
till sådane afgifter, som inbegripas under det i 3 § Ansvarighetslagen
gjorda undantag från 60 § Regeringsformen, utan anser deremot ifrågavarande
afgift utgöra en beskattning, hvarom det, jemlikt 57 § Regeringsformen,
tillkommer Rikets Ständer att besluta.
Hvad således angår den andra frågan eller om rätta förståndet af
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 23 Februari 1835; så har jag,
för min del, vid tvisters bedömande, der fråga är, huruvida en person
eftergifvit sin lagliga rätt eller icke, antagit såsom regel, att det otydliga
eller mindre bestämda i uttrycken bör tolkas till dens förmån, som skulle
hafva frånträdt sin lagliga rätt, emedan, om denne verkligen åsyftat en
410
sådan eftergift, den troligen blifvit klart och bestämdt utsagd, och det
obestämda i uttrycken deremot synes ådagalägga, att det icke varit uppenbart,
att eftergiften varit i fråga, hvadan den ej eller kan anses vara medgifven.
Uti underdånig skrifvelse den 23 Februari 1835, i anledning af
verkställd granskning af KonvoyKommissariatets förvaltning och räkenskaper
för åren 1831 och 1832, anförde Piikets Ständer, bland annat, att då
utgifterna från denna kassa mera hänförde sig till sådane föremål, som angå
handeln och sjöfarten i allmänhet, än till förhållanderne med BarbareskStaterne
enskildt, hade Rikets Ständer trott, att den hittills begagnade
titeln af Konvojmedel vore mindre lämplig; och som deras liufvudsakliga
föremål vore handelns och sjöfartens skyddande och befrämjande, hade
Rikets Ständer ansett afgifterne härför lämpligast kunna utgå under
titel: Afgift till Handels och Sjöfartsfonden. Med anledning deraf och
till lättnad för Svenska handeln samt i synnerhet till uppmuntran för export
af Svenska produkter, finge Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla^ att konvoyafgiften för alla utgående artiklar, så snart
Kongl. Maj:ts kungöraude af dess nådiga bifall dertill hunne allmäntgöras,
måtte helt och hållet upphöra; äfvensom att, i stället för den hittills erlagde
konvoyafgift å inkommande varor, som utgått olika för olika varor,
eller med dels fem, dels tio och dels femton procent å tullen, denna afgift
hädanefter, under ofvannämnde benämning, måtte, till enhets och enkelhets
vinnande, blifva beräknad med tio procent å alla importartiklar.
Ärliga öfverskoltet af berörde afgift beräknade Rikets Ständer till 100,000
a 120,000 Riksdaler Banko; i anledning hvaraf Rikets Ständer_, för sin
delj beslutat: alt det uppkommande öfverskoltet af bidraget från Sverige
må afsättas och, efter Kongl. Maj:ts och Rikets KommersKollegii samt HandelsSocieteternas
i Rikets större sjö- och handelsstäder hörande, användas
för Svenska handelns och sjöfartens utvidgande och befrämjande så väl
utom som inom Riket och således äfven kunna disponeras för Fyr- och Båkinrättningarnes
upphjelpande, så vida något ytterligare bidrag, utöfver hvad
deri redan blifvit i underdånighet tillstyrkt, kunde finnas erforderligt. Rikets
Ständers serskilda underdåniga skrifvelse af samma dag, den 23 Februari
1835, om bidrag från Statsverket, för alt bringa Trollhätte Kanal
och Slussverk till lika dimensioner med Götha Kanal, innehåller, dels att
Rikets Ständer ansett sig icke kunna bevilja Trollhätte Kanal- och Slussverksbolag
ett räntefritt lån af en million Riksdaler, dels ock att Rikets
Ständer, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna dispositionsrätt af
öfverskotten å afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden, ansett sig böra ser
-
411
skildt till Kongl. Maj:t i underdånighet Öfverlemna att å dessa öfverskott
anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte Kanal och Slussverks bringande
till lika dimensioner med Götha Kanal, så vida Kongl. Maj:t, efter
ofvannämnde vederbörandes hörande och efter verkställd pröfning och godkännande
af plan och kostnadsförslag för arbetets utförande, skulle finna
ett sådant bidrag från Statens sida erforderligt och kunna meddelas, utan
att lägga hinder i vägen för andra, för handelns och sjöfartens betryggande,
oundgängligen nödige åtgärder.
Ordalagen uti ofvannämnde underdåniga skrifvelser synas visserligen
utmärka, att Rikets Ständer ansett förändringen med Konvoyafgiften icke
kunna vidtagas, utan Kongl. Maj:ts samtycke, och att frågan icke blifvit
behandlad, såsom beskattningsärende; men deremot utmärkes dispositionen
af öfverskotten å Handels- och Sjöfartsfonden, såsom ett af Rikets Ständer,
för deras del, fattadt beslut. Såsom sådant kan detsamma, efter mitt
omdöme, icke utsträckas längre, än för den tid, Rikets Ständers dispositioner
af medel i allmänhet gälla, eller till nästa Riksdag, då andre Ständers
rätt, att derom förfoga, vidtager. I de fall åter, der Rikets Ständer ikläd t
Staten betalningsskyldighet för längre tid, än till nästa Riksdag, har sådant
blifvit uttryckligen beslutadt och förklaradt. Något uttryck, som skulle utmärka,
alt Rikets Ständer ville anvisa medel för längre lid, än lill nästa
Riksdag, förekommer icke. Meningen hade varit tydlig, å ena sidan, om
orden lydi: å dessa öfverskott till nästa Riksdag anvisa medel etc., och,
å andra sidan åter, om innehållet varit: å dessa öfverskott anvisa medel
för sä läng tid,, som erfordras för befrämjandet af etc. Nu finnas hvarken
de ene eller andre af desse tillagda ord, och derigenom har meningen
blifvit obestämd och tvetydig. Om förhållanderne vore sådane,
att det åsyftade ändamålet icke kunde vinnas med anslags beviljande
blott till nästa Riksdag, synes mig sådant icke utgöra tillräckligt skäl, för
att antaga, att Rikets Ständers mening verkligen varit att medgifva Konungen
en lill tiden obegränsad dispositionsrätt öfver Handels- och Sjöfartsfonden
framtida tillgångar. Hvad man kunde säga vore, att Rikets Ständers
medgifvande icke vore tillräckligt, för att åstadkomma det åsyftade
ändamålet, och att deras beslut icke kunde verkställas.
Då jag således, med tillämpning af den regel, jag här ofvan antydt,
för min del, anser, att Konungens Rådgifvare icke bordt tillstyrka Kongl.
Maj:t att antaga, det Rikets Ständer medgifvit disposition af öfverskotten å
Handels- och Sjöfartsfonden för längre tid, än till nästa Riksdag, kan jag
likväl icke deraf draga den slutsats, att genom de skedda acceplerna Riket
412
blifvit med gäld belastadt. Föreskriften uti 61 § Regeringsformen kan, på
sätt ofvan nämdt är, icke hänföras till afgiften till Handels- och Sjöfartsfonden,
som icke nämnes uti 60 §, och förhållandet visar sig äfven nu
vara sådant, att berörde afgift icke med sistförflutna Riksdag upphört, utan
fortfar att utgå, och ingen anledning har således visat sig dertill, att Handels-
och Sjöfartsfonden ej skulle ega tillgångar att bestrida de af Kongl.
Maj:t beslutade utbetalningar till nya Trollhätte Kanalbolag.
Blott i det fall, att Konungens Rådgifvare uppenbarligen handlat
emot Regeringsformens tydliga föreskrift eller tillstyrkt någon öfverträdelse
deraf och af andra Rikets gällande Lagar eller underlåtit att göra föreställningar
emot sådane öfverträdelser, eller dem vållat och befrämjat genom
uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, är det, sorn åtal, enligt 106 §
Regeringsformen, kan emot Konungens Rådgifvare anställas. Någon sådan
tydlig föreskrift i delta ämne, hvilken skulle vara uppenbarligen öfverträdd,
har jag icke kunnat upptäcka. Tvärtom innefatta de förhållanden, sora,
på sätt ofvan nämdt är, i afseende å Konvoymedlen tillförne egt rum, och
Rikets Ständers derom afgifna underdåniga skrifvelser tillräcklige anledningar
för ett motsatt omdöme, än .det jag, i enlighet med min öfvertygelse,
bär ofvan uttalat. För min del kan jag således icke bifalla det af Herr
Justitieombudsmannen i denna punkt emot förklaranderne framställde ansvarspåstående,
hvilket derföre af mig ogillas.”
Lit. F. 2 punkten: Som extra utgiflsmedlen på åttonde hufvud
tileln
äro ställde under Kongl. Maj:ts fria disposition för behof, som af
Kongl. Majrt bedömas, och således icke utgöra medel, hvilka af Rikets Ständer
anslås och fastställas för af dem pröfvade ändamål; alltså och då Regeringsformens
stadgande i 76 §, att, utan Rikets Sländers samtycke, Konungen
icke kan lån in- eller utrikes göra eller Riket med ny gäld belasta,
så mycket mindre må hänföras till det af Herr Justitieombudsmannen i
denna punkt anmärkta förhållande, att Direktionen för Kongl. Theatern
blifvit bemyndigad att upptaga lån för betalning af Theaterns skuld och
att för lånens infriande anvisning blifvit lemnad å en del utaf nämnde ut
giftsinedel,
som, enligt hvad uppgifvet och icke bestridt blifvit, Kongl.
Theatern uti dess materiel eger tillgångar, hvilka, i händelse af behof,
skulle kunna till skuldens betalande användas; fann RiksRätlen Svaranderne
genom deras rådslag i detta afseende icke hafva gjort sig skyldige till
ansvar och pröfvade derföre skäligt att dem från åtalet i denna del befria.
Lit.
413
Lit. F. 3 punkten. RiksRättens fleste Herrar Ledamöter förenade
sig om följande beslut: Vid öfvervägande af hvad anfördt blifvit, hade
desse Ledamöter funnit, att, enligt 6 § i 1812 års Riksdagsbeslut, Ön S:t
Barthelemy blifvit från Sveriges Statsförfattning och drätsel i alla delar
skiljd samt administrationen deraf till både inkomster och utgifter öfverlemnad
till Konungens egen höga disposition, under villkor att ej i något
fall belasta Svenska Staten, som alltså, på sätt parterne å ömse sidor ock
antagit, genom lån för Barthelemyfondens räkning icke kunnat skuldsättas;
och alldenstund, beträffande den för ifrågavarande lånbelopp, å så kallade
KabineltsKassans vägnar, likväl ej såsom för egen skuld, ingångne borgen,
förekommer, alt denna Kassa, hvilken ej någorstädes finnes upptagen att
höra till de Rikets Verk och Inrättningar, sorn Statsmedel förvalta, bildas
af tillgångar, härflytande från de, för ministeriella ändamål, dels af Svenska
dels af Norrska medel gjorda anslag, dem Konungen fritt disponerar,
samt sålunda ej innefattar några af Rikets Ständer serskildt för sådan Kassas
behof anvisade medel, de der specielt böra redovisas; vid hvilka förhållanden
och enär följakteligen frågan, om den af Konungen, den 7 November
1826, då varande StatsMinistern för utrikes ärendena, framlidne
H. E. Herr Grefve af Wetterstedt gifna, på franska språket författade autorisalion
att utfärda de för upptagandet af ofvannämnde lån nödige förbindelser
å Barthelemyfondens och Kabineltskassans vägnar, icke varit af den
beskaffenhet, att samma fråga bordt, såsom ett Regeringsärende, föredragas
i StatsRådet, Konungens beslut derom ej heller utgjort ämne för något
StalsRådsProtokoll eller fordrat kontrasignation af Statssekreterare; fördenskull
och då, på grund häraf, Herr Presidenten Skogmans namnteckning å
berörde autorisalion, äfven med afseende på den omständigheten, att densamma
jemväl finnes ' underskrifven af en annan, icke till antalet af Konungens
Rådgifvare hörande, person, huru som helst betraktad, icke kan
anses hafva ålegat Herr Presidenten i dess egenskap af dåvarande Statssekreterare
för Handels- och finansärendena; samt, ehuru Herr Justitieombudsmannen
i Memorial den 27 September sistlidet år a n tyd t, det Herr
Presidenten kunnat, efter förordnande, förvalta ett annat StatsDepartement
och, under sådan befattning, hafva erhållit uppdrag att kontrasignera oftanämnde
handling, Herr Justitieombudsmannen likväl någon bestämd anklagelse
i denna syftning emot Herr Presidenten icke utfört; och, i afseende
åter på H. E. Herr Friherre Stjerneld sig företer, att Hans Excellens
icke ursprungligen haft något alt skaffa hvarken med lånets upptagande eller
414
Kab inellskassans derför tecknade borgensförbindelse, utan endast, sedan
förre SlatsMinistern för utrikes ärendena utfärdat skuldebrefven, ined borgenspåskrifterne,
samt, enligt hvad en företedd afskrift af ett utaf desse
skuldebref utvisar, sedermera den 12 Juli 1836 derå tecknat: ”förestående
förbindelse, som denne dag blifvit för mig uppvist, varder härmed till full
kraft och verkan förnyad,” i fortsättning af dessa åtgärder den 10 April
1839 Kabinellskassans borgensansvarighet förnyat; så hade, af sådane skäl,
RiksRältens fleste Herrar Ledamöter ej kunnat anse H. E. Herr Friherre
Stjerneld och Herr Presidenten Skogman öfvertygade att, på sätt Herr
Justitieombudsmannen påstått, hafva öfverträdt, H. E. Herr Friherre Stjerneld
den 76 § samt Herr Presidenten Skogman icke allenast nyssnämnde §
utan jemväl den 38 § Regeringsformen, hvadan den emot dem, för åsidosatt
iakttagande af desse grundlagstadganden, yrkade ansvarspåföljd ej kunde
ega rum; äfvensom, hvad angår de af Herr Justitieombudsmannen emot
ej mindre 11. E. Herr Friherre Stjerneld och Herr Presidenten Skogman,
på grund af 58 § i Regeringsformen, än ock emot Herr StatsRådet Ihre,
under åberopande af nämnde § samt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, framställde
anmärkningar, bemälde Ledamöter, enär Ansvarighetslagen för StalsRådets
Ledamöter hvarken bland de §§ i Regeringsformen, för öfverträdelse
hvaraf RiksRält eger att ådöma ansvar, upptager den 58 §, eller i afseende
å ett sådant förhållande, som det anmärkta, hänvisar till Allmänna
Lagen, funno, i enlighet med hvad i åtskillige andra anmärkningspunkter
redan blifvit yttradt, Herr JustilieOmbudsmannens i denna del framställde
påståenden ej kuunna till vidare pröfning upptagas.
Herr Friherren och Ordföranden samt Herr KammarRådet Fägersten
voro jemväl i denna del skiljaktige i så målto, som de ansågo Herr
JustilieOmbudsmannens härutinnan förda talan hafva bordt, i hela sin vidd,
af RiksRätten pröfvas.
I öfrigt afgåfvos i denna punkt följande serskilda yttranden:
af Herr JustitieRådet Themptander: ”Hvad angår det förda åtal dels
emot Herr Presidenten Skogman, att han, medelst sin, under den tid
han var Statssekreterare för Handels- och finansärendena, tecknade kontrasignation
å Kongl. Maj:ls den 7 November 1826 för dåvarande StatsMinistern
för utrikes ärendena gifna autorisalion att, för ett lån af 50,000
Riksdaler Hamburger Banko, som skulle för Barlhelemykassans räkning upptagas
ock under tio år i mindre poster återbetalas, meddela borgen å
Kabinellskassans vägnar, skulle hafva icke allenast gjort sig skyldig till förbiseende
af det i 76 § Regeringsformen stadgade förbud emot Rikets bela
-
415
siande med gäld, utan äfven, vid det förhällande, att något protokoll angående
detta ärende icke blifvit fördt, brutit emot 38 § i samma Grundlag,
dels emot Herr StatsMinistern för utrikes ärendena H. E. Friherre
Stjerneld, alt Hans Excellens, medelst sin den 10 April 1839 tecknade
förnyelse af Kabinettskassans ofvannämnde då redan öfveråriga och förfallna
borgensförbindelse, å nyo dermed belastat kassan och såmedelst bidragit
lill en öfverträdelse af 76 § Regeringsformen; så alldenstund, under Parternes
tvist om naturen af den såkallade Kabinettskassan och huruvida den
tillhör Statsverket eller icke, det blifvit af Herr Justitieombudsmannen
medgifvet, att berörde kassa, till hvilken Rikets Ständer icke omedelbarligen
anvisa några medel, och sorn skall utgöras till större delen af vissa
summor från anslaget lill MinisterStaten och från extra utgiftsmedlen, tillika
innefattar ett mindre bidrag från Norrska Statskassan, och det icke blifvit
styrkt, eller ens föreburet, alt sistnämnde för Riket och Statsverket främmande
bidrag skulle varit otillräckligt och att något af de från Svenska
Statsverket komna blefve behöfligt till betäckande af hvad möjligen i följd,
af den här ifrågavarande villkorliga borgen kunde komma att den såkallade
Kabinettskassan affordras; fördenskull och enär det, enligt min tanke, ej
kan underkastas pröfning efter Svensk Lag och inför Svensk Myndighet,
hvad Konungen eger att om användandet af ett sådant främmande bidrag
lill Kabinettskassan förordna, i hvad ordning Konungens beslut derom böra
fattas och under hvad form de utfärdas; alltså pröfvar jag rättvist att ofvanberörde
åtal ogilla.
Beträffande den emot Herr Presidenten Skogman, II. E. Herr Friherre
Stjerneld och Herr Slatsllådet Ihre gemensamt i ig tade anmärkning
om förment förseelse emot Regeringsformens 58 §, så kan ett sä beskaffadt
åtal, enär berörde 58 § icke är nämnd i Ansvarighetslagen, på förut anförda
skäl, enligt min tanke, icke till pröfning upptagas.”
af Herr JustitieRådet Stråle: ”Då man läser 76 § Regeringsformen ”Utan
”Riksens Ständers samtycke kun Konungen icke lån in- eller utrikes göra,
”eller Riket med ny gäld belasta,” uppslår till en början den tanke, att Rikets
skuldsättande utan Rikets Ständers samtycke är en omöjlighet och kan
icke inträffa. Om så vore, då skulle ej eller någon skada för Riket genom
någon lill skuldsättning ledande åtgärd möjligen kunna uppstå, och ansvarsstadgande
derföre ej eller hafva varit af nöden. Det torde likväl visa sig,
att ett annat förhållande kan ega rum. Äldre Grundlagar innehöllo visserligen
icke något bestämdt förbud för Konungen att skuldsätta Riket, men
du Rikets Ständer ensamme utöfvade rättigheten att beskatta Svenska fol
-
416
ket, så följde äfven deraf, att medel till gälds betalande icke, utan genom
dem, kunde anskaffas, och alt, om sådant af dem vägrades, gälden blefve
obetald, och Riket således i sjelfva verket ej kunde, utan deras samtycke,
med gäld belastas. Likväl visar erfarenheten, att i förra tider gäld, utan
Rikets Ständers vetskap och samtycke, blifvit åsamkad, och att omständiglieternes
tvingande makt förmått Rikets Ständer att erkänna gälden såsom
Rikets skuld och till betalande deraf Bevillningar sig åtaga. Alt ett sådant
förhållande å nyo skulle kunna uppstå, sökte man förebygga genom stadgandet
i 76 § Regeringsformen. Densamma kan visserligen utgöra ett juridiskt
skäl för Rikets Ständer att undandraga sig betalning af all gäld, som,
utan deras vetskap och samtycke, kunde hafva tillkommit, men den kan
icke undanrödja alla de omständigheter, hvilka möjligen innebure en tvingande
nödvändighet för Rikets Ständer att, för Stalsbestyrens obehindrade
gång eller Statens värdighet eller säkerhet, åtaga sig en skuld, hvilken i
sjelfva verket vore Rikets, ehuru den icke i laglig väg tillkommit. Ur sådan
synpunkt kan man förklara tillkomsten af den uti Ansvarighetslagen
utsatte straffbestämmelse. Jemväl skulle det kunna inträffa, att, om Rikets
Ständer vägrade att godkänna skulden och ej åtoge sig betalningen
deraf, långifvarne, som innehade förbindelser, hvilkas lydelse innebure,
att skulden vore gjord å Statens vägnar, derför fordrade betalning af dem,
som till skuldförbindelsernes utfärdande medverkat; och i sådant fall kunde
det möjligen komma i fråga alt tillämpa sednare momentet i 5 § Ansvarighetslagen,
som hänvisar lill 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, och Rådgifvarne
ställas under tilltal inför RiksRätt, ehuru skulden icke blifvit såsom
Rikets erkänd och betald.
De anklagelser, som i denna punkt, i anledning af handlingar, som
från StalsUtskottet blifvit till Konstitutionsutskottet öfverlemnade, hafva
blifvit gjorde, äro riglade dels emot f. d. StatsSekreteraren numera Herr
Presidenten Skogman, för det StatsSekreteraren konlrasignerat en den 7 November
1826 af Kongl. Maj:t utfärdad autorisalion för dåvarande Statsministern
för utrikes ärendena H. E. Herr Grefve G. af Wetterstedt att
utfärda handlingar till upptagande utaf ett lån af 50,000 R:dr Hamburger
Banko för BarthelemyKassans räkning, med borgen af den så kallade KabinettsKassan,
dels oek emot StatsMinistern för utrikes ärendena H. E. Herr
Friherre G. A. Stjerneld för det Hans Excellens den 10 April 1839 förnyat
ofvannämnde, å KabineltsKassans vägnar ingångna borgen, genom
hvilka åtgärder Herr Justitieombudsmannen påstått, att Herr Presidenten
Skogman och II. E. Herr Friherre Stjerneld öfverträdt stadgandet uti 76 §
417
Regeringsformen, hvarförutan Herr Justitieombudsmannen serskildt yrkat
ansvar å Herr Presidenten Skogman derför att, enär ofvannämnde kontrasignation
blifvit meddelad, utan att något Protokoll i målet blifvit fördt,
Herr Presidenten bade brutit emot 38 § Regeringsformen.
Vid granskning af hvad i denna punkt å ömse sidor blifvit anfördt,
förekomma flera gjorda invändningar och deribland först det af Herr Presidenten
Skogman gjorda förklarande, att Herr Presidenten väl blifvit anmodad
att, jemte ExpedilionsSekreteraren Bergius, med sitt namn bestyrka
den ifrågavarande autorisationen, men alt Herr Presidentens underskrift
icke gafs af honom, i egenskap af Statssekreterare för Handels och finansärendena;
och då handlingen icke utgått från StalsRådet, kunde ändamålet
med dess undertecknande af Herr Presidenten och ExpedilionsSekreteraren
Bergius icke hafva varit annat, än handlingens bestyrkande af dem, såsom
viltnen.
Det har icke kunnat åberopas, att i något land bruket vore att med
vittnens underskrift bestyrka Regentens namnteckning å handlingar, som af
honom, i egenskap af Regent utfärdas. Att sådant icke varit fallet i Sverige
torde.vara ostridigt. Deremot stadgar 38 § Regeringsformen, att ”alla
”från Konungen utgående expeditioner och befallningar, utom i Kommando”mål,
skola, för att blifva gällandej konlrasigneras af den Föredragande.”
Herr Presidenten har ej gittat uppgifva någon omständighet, som skulle
ådagalägga, alt Herr Presidenten, såsom enskild man, varit kallad alt underteckna
handlingen. Att ExpedilionsSekreteraren Bergii underskritt i sådant
afseende skulle hafva tillkommit, har ej eller blifvit påstådt, och Herr
JustitieOmbudmannens uppgift, alt Bergius varit anställd vid Kolonialärendenas
departement, derunder Barthelemyfonden lyder, har icke blifvit bestridd.
Autorisationen innefattar två serskilda uppdrag, hvaraf det ena
rörde Bartbelemykassan och det andra Kabinellskassan, hvaraf tillkomsten
af två konlrasignalioner kan förklaras. Ej heller har Herr Presidenten uppgifvit,
att han vid ofvannämnde lid innehaft något annat embete eller bestridt
någon annan allmän befattning, än den af Statssekreterare för Handels-
och finansärendena. Vid sådant förhållande och då Herr Presidentens
ifrågavarande underskrift är försedd med det tecken, som vid kontrasignation
vanligen brukas, måste jag, för min del, antaga, att Kongl. Maj:ts
ofvannämnde den 7 November 1826 utfärdade autorisation är af dåvarande
StatsSelueteraren Skogman konlrasignerad.j
Anmärkningen, att handlingen icke utgått ifrån eller tillhört StatsRådet,
torde ej eller befinnas förtjena afseende. 7 § i Regeringsformen, sådan den
418
vid den ifrågavarande tiden lydde, bjuder: ”Konungen läte uti SlatsRådet
”sig föredragas och afgöre der alla RegeringsävenAev, utom de ministe”riella
eller dem, som angå Rikets förhållande till främmande makter samt
”Kommandomål, hvarmed förstås sådane, som Konungen, i egenskap af
”Högste Befälhafvare öfver Krigsmakten till Lands och Sjös, omedelbarligen
besörjer.” Till desse sednare synes det vara uppenbart, att utfärdandet
af ifrågavarande autorisation icke kan räknas. Att densamma skulle
röra Rikets förhållande till främmande makter, är icke uppgifvet eller visadt
och synes så mycket mindre kunna vara förhållandet, som lånet skulle
upptagas för Barthelemykassans räkning, hvilken är undantagen från Sveriges
Statsförfattning, administration och drätsel. Då här ej eller kunde
vara fråga om styrelsen af Konungens hof, med hvad dertill hörer, eller
Konungens enskilda angelägenheter, återstår icke annat, än alt autorisalionens
utfärdande utgjorde ett regeringsärende, som, enligt förenämnde 7 §
i Regeringsformen, borde i SlatsRådet föredragas.
Vidare är af H. E. Herr Friherre Stjerneld och Herr Presidenten
Skogman invändt, att Kabinettskassan icke utgjorde någon del af Svenska
Statsverket, enär den vore ställd under Kongl. Majlis omedelbara fria disposition,
utan behof af föregången anmälan derom i SlatsRådet, ulan alt vara
underkastad granskning af Statsverkets Revisorer eller KainmarRätten, och
utan annan redovisning för förvaltningen, än den Konungen enskildt kan
behaga af vederbörande inom Kabinettet äska och till formen bestämma.
Det har likväl icke kunnat bestridas, att till den såkallade Kabinettskassan
ingå så väl medel, som Lill MinisterStaten varit anslagne, som ock
serskilda dispositioner af extra utgiftsmedlen, och då det serskilda förhållande,
som, i afseende på förvaltningen och redovisningen, eger rum, efter mitt
omdöme, icke kan förändra Kabinettskassans egenskap alt vara en Statens
tillhörighet, ehuru utgörande en serskild förvaltning af Statsmedel, hvadan
alla dess förhandlingar måste vara gjorda för Statens räkning, kan jag, för
min del, icke finna, att hvad i ofvanberörde målto blifvit invändt, verkar
på omdömet i sjelfva saken.
Den omständighet, att lill ifrågavarande kassa ingå medel, som af
Norrska Statsverket tillskjutas, kan, efter mitt omdöme, icke förändra beskaffenheten
af de Svenska Statsmedel, som till förvaltning af ofvannämnde
kassa blifvit öfverlemnade.
Herr Justitieombudsmannen och Herr Friherre Stjerneld hafva hvar
emot annan ytlrat stridiga åsigter, huruvida den af Herr Grefve af Wetterstedt
den 12 Juli 1836 å skuldförbindelserne tecknade förnyelse jemväl
419
innefattade förnyelse af Kabinettskassans borgensansvarighet eller icke,
hvaruppå berodde, huruvida den af II. E. Herr Friherre Stjerneld den 10
April 1839 meddelade påskrift utgjorde en å nyo ingången borgen eller
blott fortsättning af den förut lemnade. Under H. E. Herr Grefve af Wetterstedls
lifstid har ingen fråga blifvit väckt, huru vidsträckt den af Herr
Grefven lemnade förnyelse vore alt anse, öfver hvilken fråga H. E. Herr
Grefve af Wetterstedt, om han lefvat, ensam varit behörig att afge förklaring,
och ej eller lärer numera någon pröfning af frågan, huruvida betalningsskyldighet
i följd af samma förnyelse lagligen ålåg Kabineltskassan
eller icke, i vanlig rättegångsväg kunna uppslå. Det torde således finnas
icke tillkomma RiksRälten att yttra sig om en sådan betalningsskyldighet
under en föregående tid egt rum eller ej. Det är emedlertid, enligt min
lanke, ostridigt, alt den af II. E. Herr Friherre Stjerneld tecknade borgensförbindelse
nu mera är den, på hvilken anspråk om betalning af Kabinettskassans
medel skulle kunna grundas, och att således, i fall någon Statens
skuldsättning derigenom hade egt rum, II. E. Herr Friherre Stjerneld måste
anses ansvarig för denna åtgärd, till vidtagande hvaraf Hans Excellens icke
kunnat förete något af Kongl. Maj:t, i den ordning 38 § Regeringsformen
föreskrifver, utfärdadt beslut.
Änleligen har det äfven blifvit af Förklaranderne anmärkt, att Rikets
Ständer vid sistförflutne Riksdag ”långt ifrån att anse sig förbundne
”till någon ansvarighet för Kabinettskassans ifrågavarande eller öfriga uppgifna
transaktioner, fastmera vägrat allt anslag för dessa behof, utaf hvil”ket
Rikets Ständers beslut, huru helst detsamma än må hafva tillkommit
”och blifvit motiveradt, åtminstone det vore en klar och oemotsäglig följd,
”att man i närvarande stund ej kunde påstå det vara utredt och gifvet,
”alt Kabinettskassans borgensförbindelse verkligen tillhörer och belastar
”Riket.”
I afseende härå torde det böra antecknas, att Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse af den 2 Juni 1841 (N:o 353) innehåller alt sedan ”Kongl.
Maj:t genom nådig skrifvelse lill StatsUlskoltet af den 31 December 1840,
under åberopande af det StatsUtskollet tillförne, genom afskrift af en till
Kongl. Maj:t af SlatsMinistern för utrikes ärendena afgifven underdånig
rapport, meddelade förhållande, att Kabinettskassan häftar för en under
de 15 år, som närmast föregått bemälde StalsMinisters inträdande i ernbetet,
åsamkad brist, för hvars successiva godtgörande nödige åtgärder blifvit
vidtagne, under förutsättning, att de af Kabinettskassan förut åtnjulne
anslag och tillgångar fortfarande skulle blifva alt påräkna, Kongl. Majit,
420
af anförde orsaker, fästat SlatsUtskottets uppmärksamhet på nödvändigheten
af att vid extra StatsRegleringens uppgörande taga förrberörde fråga i öfvervägande,
så hade Rikets Ständer förehaft detta ärende till pröfning, ”men
”icke funnit skäl vidtaga någon åtgärdi afseende å medels anvisande
”till det i högstberörde nådiga skrifvelse antjdda ändamål.”
Häraf har jag icke kunnat inhemta, att till Rikets Ständer någon
framställning blifvit gjord derom, att Rikets Ständer skulle såsom Rikets
gäld godkänna någon Kabinettskassans, i följd af ifrågavarande borgensförbindelse,
uppkomna skuld, eller att Rikets Ständer öfver en sådan fråga sig
utlåtit.
Efter att hafva öfvervägat hvad i ofvanberörde måtto blifvit invändt
och anmärkt, förekommer till pröfning frågan, huruvida Staten genom ifrågavarande
borgensförbindelse blifvit skuldsalt eller icke. Dervid finnér jag
väl, å ena sidan, att, i följd af den utaf Kongl. Majit den 7 November
1836 meddelade samt af dåvarande StatsSekreteraren för Handels- och finansärendena
kontrasignerade autorisation, de utfärdade, med borgen å Kabinettskassans
vägnar försedde, skuldförbindelserne äro af den lydelse, att innehafvarne,
på grund deraf, kunna väcka anspråk att af Statens medel
njuta betalning af deras fordringar; men, å andra sidan, förekommer, att
skuldsedlarne äro utfärdade å Barthelemykassans vägnar, hvilken kassa står
under Kongl. Maj:ts serskilda förvaltning och, lika med ön S:t Barthelemy,
är undantagen från Sveriges Statsförfattning, administration och drätsel:
att borgensförbindelsen icke är ingången, såsom för egen skuld, hvadan
betalningsanspråk emot Kabinettskassan icke kan väckas förr, än utredt
blefve, att Barthelemykassan saknar tillgång till skuldens gäldande: att,
om deremot en sådan händelse icke inträffar, utan skulden blifver af Barthelemykassans
tillgångar eller andre af Kongl. Maj:t dertill anvisade medel
betald, Staten ingalunda kan anses vara skuldsatt eller anledning förekomma
alt för ett sådant förhållande ådöma ansvar; samt att, så vidt utredt
är, hitintills ingen framställning skett derom, att Rikets Ständer skulle öfvertaga
skulden såsom Statens gäld, eller att fordringsegare begärt någon
Rikets Ständers åtgärd för att blifva förhulpne till betalning af deras
fordringar.
I sådant sakens skick finnér jag, för min del, mig icke för det närvarande
kunna slutligen bedöma, huruvida 76 § Regeringsformen i detta
fall blifvit öfverträdd eller icke och således ej eller nu för en sådan öfverträdelse
kunna ådöma ansvar, hvadan det af Herr Justitieombudsmannen
härutinnan
421
härutinnan emot H. E. Herr Friherre Stjerneld och f. d. StatsSekreteraren
Herr Presidenten Skogman nu gjorda påstående ej kan af mig bifallas.
Hvad angår den af Herr Justitieombudsmannen så väl emot H. E.
Herr Friherre Stjerneld och Herr Presidenten Skogman, på grund af 58 §
regeringsformen framställde anmärkning, som ock det emot Herr StatsRådet
Ihre, enligt berörde § samt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, gjorda
påstående, instämmer jag uti det af RiksRättens flesta Ledamöter fattade
beslut.
Beträffande slutligen den emot Herr Presidenten Skogman serskildt
förda talan; så emedan 9 § Regeringsformen föreskrifver, att uti alla mål,
som hos Konungen i StatsRådet förekomma, skall protokoll föras, hvilket
jemväl är uti 11 § föreskrifvet i afseende på de ministeriella målen, som
inför Konungen föredragas, och uti 15 § i vissa fall i afseende på Kommandomål;
samt 38 § uttryckligen innehåller, att alla från Konungen utgående
expeditioner och befallningar, utom i Kommandomål, skola, för att
blifva gällande, kontrasigneras af den Föredragande, som vare ansvarig
att de instämma med deröfver förda protokoll,* ty och sorn på iakttagande
af ofvannämnde föreskrifter, hvilka omfatta alla Regeringsärenden, hvaruti
Konungen besluter, beror, huruvida den ansvarighet, sorn, enligt Grundlagarne,
Konungens Rådgifvare, för deras rådslag, åligger, skall kunna ega
rum eller icke, och, då uppenbart är, att expeditionen icke kan öfverensstämma
med protokoll, så vida sådant icke blifvit fördt, ofvannämnde ordalydelse
tydligen innebär, att den Föredragande är ansvarig, så väl derför
att protokoll är fördt öfver det Konungens beslut, sorn af honom kontrasigneras,
som ock att beslutet öfverensstämmer med protokollet; alltså
och då Herr Presidenten Skogman icke kunnat åberopa eller förete något
inför Konungen fördt protokoll, hvarmed ofvannämnde af Herr Presidenten,
under den tid han var Statssekreterare för Handels- och Finansärendena,
kontrasignerade beslut öfverensstämmer, måste jag, min pligt likmätigt,
förklara, att Herr Presidenten härutinnan uppenbarligen handlat emot
Regeringsformens tydliga föreskrift, och pröfva r således, för min del, på
grund af 106 § Regeringsformen, rättvist fälla Herr Presidenten Skogman
till det ansvar, 8 och 10 §§ i Ansvarighetslagen den 10 Februari 1810 utstaka.
”
54
422
af Herr HofRcittsRudet Sköldberg: ”Beträffande åtalet emot f. d. Herf
StatsSekreteraren numera Herr Presidenten Skogman för det han skall»
jemte ExpeditionsSekreteraren Bergius i lifstiden, kontrasignerat en af Kongl.
Maj:t den 7 November 1826 lernnad autorisation åt dåvarande StatsMinistern
för utrikes ärendena att utfärda handlingar till upptagande af ett iån
på 50,000 R:dr Hamburger Banko för Barthelemykassans räkning, med
borgen af Kabinetlskassan, så har väl Herr Presidenten invändt, att berörde
underskrift icke af Herr Presidenten gifvits i egenskap af Statssekreterare
för Handels och Finansärendena, att autorisationen för upptagande af
lånet icke varit eller bordt vara föremål för Öfverläggning inför Konungen
i StatsRådet, och att något StatsRådsProtokoll derom icke kunnat föras, samt
att ändamålet med handlingens undertecknande af Herr Presidenten och
ExpeditionsSekreteraren Bergius icke varit annat, än alt de, såsom vittnen,
skulle bestyrka handlingens riktighet; men, utom det lika ovanliga, sorn.
högst oformliga deruti, att en Regerande Konungs underskrift skulle behöfva
bekräftas af vittnen, förekommer ej eller, enligt min tanke, någon omständighet,
som i ringaste mån gifver styrka åt detta förebärande, helst Herr
Presidenten icke ens gittat uppgifva, att han och ExpeditionsSekreteraren
Bergius varit närvarande när denna handling af Kongl. Maj:t undertecknades;
deremot och då handlingen innefattade en befallning till Utrikes StatsMinistern
att utfärda obligationer för lånet, försedde med borgen af Kabinettskassan,
och, enligt 38 § Regeringsformen, alla från Konungen utgående
expeditioner och befallningar, utom i Kommandomål, skola, för att vara
gällande, kontrasigneras af den Föredragande, någon annan anledning för
tillkomsten af Herr Presidentens namn under nämnde handling för mitt
omdöme icke framställer sig, än den, att Herr Presidenten, för att gifva
bandlingen förbindande kraft, försett den med sin kontrasignation, hvaråt
jemväl den omständighet, att ofvanföre namnet finnes ett sådant tecken,
som vanligen utmärker kontrasignation, lemnar ökad trovärdighet; och emedan
ostridigt är, att till den såkallade Kabinetlskassan inflyta medel, sorn.
af Rikets Ständer anordnas och utgå af Statens tillgångar, så kan, enligt
min öfvertygelse, det serskilda förhållande, att denna kassa är under Kongl.
Maj:ts höga disposition samt icke af Ständernas Revisorer granskas, ej förändra
eller upphäfva dess egenskap att vara en Piikets tillhörighet, dermed
bör förhållas i öfverensstämmelse med Regeringsformens föreskrifter, men
Herr Presidenten sjelf medgifvit, det ifrågavarande ärende hvarken blifvit
inför Konungen i StatsRådet föredraget eller något Protokoll deröfver földt*
423
kan jag, för min del, ej annat finna, än att Herr Presidenten Skogman,
genom sin kontrasignation å berörde handling, åsidosatt iakttagande af stadgandet
i 38 § Regeringsformen, samt måste derföre, min pligt likmätigt,
emot Herr Presidenten åberopa 8 § i Ansvarighetslagen.
I öfrige delar af åtalet under tredje punkten af Lit. F. instämmer
jag i samma yttrande, som RiksRättens pluralitet afgifvit.”
af Herr KrigsRådet Branting: ”Då administrationen öfver Ön S:t Bar
thelemy
blifvit skiljd från Sveriges StatsFörfaltning och öfverlemnad lill
Kongl. Maj:ts fria disposition, samt den såkallade Kabinettskassan ej genom
någon Författning är känd eller utgör någon del af Statsverket, hvartill
anslag af Rikets Ständer anvisas, och denna kassa alltså står under Kongl.
Majrls enskilda disposition, utan rättighet för Rikets Ständer att den granska,
följer häraf, att Kongl. Maj:ts nådiga beslut uti skrifvelse på franska
språket af den 7 November 1826 om låns upptagande, till belopp af 50,000
R:dr Hamburger Banko, för Barthelemykassans räkning, med borgen af
Kabinettskassan och autorisalion för numera aflidne II. E. Herr Grefve af
Wetterstedt att, å dessa båda Kassors vägnar, nödige skuldsedlar utfärda,
icke kunde blifva föremål för öfverläggning inför Konungen uti StatsRådet,
eller att Riket härigenom blifvit med gäld belastadt; så anser jag, att de
anmärkningar, som blifvit gjorda emot så väl Herr Presidenten Skogman,
som Herr StatsMinistern för utrikes ärendena Friherre Stjerneld och Herr
StatsRådet Ihre, för ifrågavarande lån, böra förfalla.”
Memorialet Lit. G. Då ifrågavarande från Kronan bortbytta hemman,
såsom anslaget till boställe för förste Majoren vid Westmanlands Regemente,
tillhört Indelningsverket och ej utgjort sådan Kronans egendom,
som, enligt 77 § Regeringsformen, icke får, utan Rikets Ständers samtycke,
genom försäljning, förpantning eller gåfva eller på annat sätt Kronan
afhändas, och fråga icke ens blifvit väckt derom, att genom detta byte
Indelningsverket skulle vara till sina hufvudgrunder rubbadl, blef Herr
JustitieOmbudsmannens i denna punkt gjorda påstående ogilladt.
Härefter beslöts, att RiksRätlen skulle sammanträda den 14 i denna
månad kl. 10 f. m. för justering af protokoll och Dom.
424
Den 14 Juni.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 sistlidne April, utom
Herr HofRättsRådet Sköldberg).
Protokollerne för den 21 Mars, den 4, 11, 14, 18 och 21 April samt
den 31 Maj och 6 Juni innevarande år, äfvensom RiksRättens sistnämnde
dag fattade Dom, upplästes till justering; och skulle samma Dom, efter anslag
å dörren till RiksRättens förmak, Lördagen Men 2 nästkommande Juli
kl. 10 f. m. offentligen afkunnas och ulgifvas till Parterne, hvilka i sådant
ändamål borde till inställelse hos RiksRätten serskildt kallas.
I öfrigt beslöt RiksRätten, att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det för RiksRättens Sekreterare och Protokollsförande måtte bestämmas
serskildt arfvode, hvilket RiksRätten föreslog för den förre till
Ett Tusende Två Hundrade Riksdaler och för den sednare till Sex Hundrade
Sextiosex Riksdaler 32 sk. Bauko, äfvensom att HofRältsPosten E.
Nyblad, hvilken, jemte uppassning vid RiksRättens sammanträden, fortskaffat
de flere kallelser, som under rättegången egt rum, samt Vaktmästaren
Gimberg, den der jemväl uppassat vid RiksRätten, kunde derför njuta
godtgörelse, Nyblad med Två Hundrade Riksdaler och Gimberg med Ett
Hundrade Riksdaler äfven Banko.
Den 2 Juli.
Närvarande:
(Ordförande och Ledamöter: desamme, som den 4 sistlidne April).
Till följd af RiksRättens beslut den 14 nästlidne Juni sammanträdde
RiksRätten och förekommo vid upprop Herr Justitieombudsmannen Landin
samt af Svaranderne H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, StatsRådet Herr Friherre
Lagerbjelke, f. d. StatsRådet Presidenten Herr Friherre von Schul
-
425
zenheim, Herr StatsRådet Ihre, f. d. StatsRådet GeneralTullDirektören Herr
Friherre Gyllenhaal, f. d. StatsSekreteraren Herr Presidenten Skogman,
Herr f. d. StatsSekreteraren Grip, samt f. d. t. f. StatsSekreterarne Herr
ExpeditionsChefen Munthe och Herr KansliRådet Bohm, personligen. Herr
StatsRådet Ihre och Herr ExpeditionsChefen Munthe voro jemväl, enligt
företedda fullmakter, tillstädes, den förre för H. E. StatsMinistern för utrikes
ärendena Herr Friherre Stjerneld och den sednare för f. d. StatsRådet Herr
Friherre Åkerhjelm och f. d. t. f. StatsSekreteraren Herr KansliRådet Ulfsparre.
H. E. f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblad hade infunnit
sig genom befullmäktigadt Ombud Herr KommersRådet B. Rosenblad.
Herr Friherre von Schulzenheim anmälde, att Herr f. d. StatsRådet
Poppius uppdragit honom tillkännagifva, det Herr StatsRådet af en resa i
offentligt värf vore hindrad hos RiksRätten sig inställa.
RiksRättens Dom afkunnades nu offentligen, hvarefter serskilda exemplar
deraf utgåfvos till Herr Justitieombudsmannen och Svaranderne. Afträdde.
Sedan så väl protokollet för den 14 sisLlidne Juni, som äfven delta
protokoll, blifvit inför RiksRätten justeradt, upplöstes RiksRättens sammanträde.
Iu fidem
/. A. C. Quensel.
Följande Rättelser iakttagas:
9
sid. 17
råd. star:
gjorda
läs:
10
„ 16
n
yy
tagna lan
n
yy
säga
n
.. 23o.24„
yy
anmärkning
n
12
„ 30
j)
yy
tre procent
v
13
3
V
yy
kläde
n
17
„ 23
yy
yy
att
v
19
” 4
enskilda o
n
23
33
l 29
22
Y)
V
yy
genom dödsfall om en ånyo
afhandlade afhandlade
n
yy
41
n “
„ 29
yy
yy
yy
inträffade
yy
52
54
: 1
n
yy
yy
1839
StadsRådslönen
yy
yy
91
30
Y7
n
dess
yy
93
„ 13
yy
yy
tämporär
yy
94
22
yy
yy
enligt
yy
103
” 26
yy
yy
Majestet
yy
107
3
V
yy
bered
yy
108
„ 24
yy
yy
April
yy
„ 31
yy
yy
Ständernas
yy
„ 33
yy
yy
benämmtgar
yy
112
v 36
yy
yy
Ded
yy
130
„ 29
yy
yy
1836
yy
136
„ 29
yy
yy
äfdrag
yy
139
„ 7
yy
v
fottan
yy
158
, 36
yy
yy
obligatione
yy
170
8
yy
yy
upplösning af förklaring
yy
197
„ 35
yy
yy
Grunglagarna
yy
253
» 34
yy
yy
verken
yy
273
„ 25
yy
yy
April
v
316
„ 16
yy
yy
bifallet
yt
529
„ 13
yy
yy
1836
yy
gjorde^
taga lan
sägas
ansökning
trefjerdedels procent
kläde
om
serskilda
om en å nyo genom dödsfall
afhandlade
inträffande
1819
StatsRådslöncn
deras
temporär ,
enlig
Majestät
beredt
F ebruari
Städernas
benämningar
Det
1835
afdrag
flottan
obligationerne
uppläsning af förklaringen
Grundlagarue
verkan
Februari
bifallit
1826
/
,
.
■l-äii «,
.ii: . :::■. - tti
