# ID: svediakorp-gov2114
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 121,935
# sentences: 2,302
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


45
litet, som hos Öfverståthållare-embetet, förebragt eller ens erbjudit någon bevisning
till bestyrkande af hvad lian uppgifvit dels om särskildt för dagen
eller tillfället meddelade ordres, de der ej heller voro att i allmänna orderjurnalerna
igenfinna, och dels om några vid samma tillfälle befunna
folksamlingar och deras otillbörliga uppförande emot militären, hvilka tilldragelsers
verklighet således kunde åtminstone ifrågasättas. Yid sådana omständigheter
och enär häraf ville synas, som skulle laga anledningar till meranämnde
häktningsåtgärder icke hafva varit för handen, måste den sålunda,
med oförminskad vigt, ännu qvarstående klagan öfver dessa åtgärder, liksom
klagandernas i sammanhang dermed gjorda uppgifter om militärpatrullernas
våldsamma förfarande vid berörde tillfälle, lagligen påkalla undersökning,
på det alt icke allenast Hr öfversten Daevel, såsom innehafvande befälet och
åtminstone vid ett tillfälle sjelf tillstädes, utan ock öfrige närvarande befälhafvare
samt slutligen de tjenstgörande af manskapet, hvilka antingen anbefallt
eller verkställt de öfverklagade airesteringsåtgärderna, fingo hvar i sin
ordning redogöra för desamma och för hvad dervid kunde hafva sig tilldragit;
efter hvilken undersökning liden vore inne att närmare urskilja, huruvida
, enligt lag, ansvarstalan emot befäl eller manskap borde fullföljas, och
klagandernes anspråk på upprättelse, för hvad dem öfvergått, kunde understödjas.
Vidkommande åter klagandernas anmärkningar emot deras behandling
sedan de blifvit i häkte vid högvakten inbragte, så ehuru löjtnanten
Mesterton, såsom då varande befälhafvare derstädes, sökt förklara- dessa anmärkningar,
återstod likväl äfven härvid att utreda, dels om vederbörande
iakttagit, så vidt de kunnat, hvad författningarna i allmänhet och den för
O 7 7 ö
vakthafvande officer utfärdade instruktion särskildt stadgade angående häkta
O
O
de personers omvårdnad, dels ock hvilken orsak kunde hafva vållat alt, oaktadt
klaganderne redan om aftonen eller natten till häktet anländt, deras
förflyttning derifrån till stadens häkte, som, enligt hvad nyss åberopade instruktion
förmår, bort ske tidigt påföljde morgon, ändock ej förrän sednare
på dagen gått i verkställighet; på hvilken utredning berodde, om och i
hvad måtto anmärkningarne i berörde ämne förtjenade afseende.
Af hvad sålunda förekommit och då målet rörde angifna fel och förseelser,
begångne af personer, som tillhörde krigsståndet, fann jag mig föranlåten att, likmätigt
14 Kap. 12, 13 och 14 §§ Krigsarliklarne, öfverlemna detta mål till
handläggning af Krigsfiskals-embetet, dit handlingarne i målet, jemte skrifvelse
af den 21 November 1838, öfversändes, med anmodan att hos Kongl.
KrigsHofrätten icke allenast börja åtal emot kommendanten Hr öfversten
46
Daevel, med påstående om lians förpligtande att uppgifva eller visa de ordres,
lian vid ifrågavarande tillfälle erhållit eller ansett sig befogad att sjelf
meddela, utan afven begära, att den i ofvanomförmälda delar nödig ansedda
undersökning matte varda förordnad ocb vid vederbörlig krigsdomstol, i närvaro
af allmän åklagare ocb enskilde klaganderne, företagen; hvarefter och
sedaiv undersökningen blifvit fulländad och nämnde domstol sig yttrat, så
vidt målet derstädes kunde pröfvas, samt i öfrigt hänskjutit detsamma till
Kongl. KrigsHofRättens omedelbara afdömmande, Krigsfiskalsembetet skulle äga
att derutinnan vidare utföra den talan, som lag ocb sakens beskaffenhet
fordrade.
I anledning af Krigsfiskalsembetets, i öfverensstämmelse härmed, uti
memorial den 6 nästderpåföljde December, till en början framställda yrkande
om målets förvisning till upptagande ocb undersökning vid blandad KrigsRätt,
blef detsamma, jemlikt Kongl. KrigsHofRättens beslut den 12 i nämnde
månad, öfverlemnadt till bemälde Rätt, som hade att i målets hela vidd
anställa noggrann och fullständig undersökning, hvarvid KrigsRällcn ålåge,
dels att, jemte Hr öfversten Daevels förpligtande att osilkorligen vid KrigsRätten
förete de skriftliga förhållningsordres, han för den 21 meranämnde
Juni kunde hafva erhållit, eller ock uppgifva och styrka, af hvem berörde
ordres, i händelse de blifvit muntligen meddelade, utfärdats, noga undersöka
Hr öfverslens förfarande i afseende å de af honom på aftonen nyssnämnde
dag anbefallde arresleringsåtgärder, dels att inkalla och böra befälet öfver
de vid tillfället å Nya Bron ocb trakten deromkring utsände patruller
ocb det manskap, som samma patruller utgjort, samt ransaka angående klagandernes
arrestering och behandling så väl dervid, som efter (let de blifvit
till häktet i högvakten å Kongl. Slottet inbragte; hvarefter KrigsRätten,
hvilken det tillhörde att meddela utlåtande i hvad målet anginge underbefäl
ocb manskap, borde ransakningen jemte KrigsRättens utslag till Kongl.
KrigsHofRätlen insända, på det Hr öfversten fige veis och andre officerares
förhållande vid åtalade tillfället, efter det Krigsfiskalsembetet deröfver sig
utlåtit, måtte komma under Kongl. KrigsHofRättens omedelbara pröfning
och afdömmande.
Vid den undersökning, som häruppå af KrigsRätten företagits och hvarvid
särskildt tillförordnad aktor fört talan, äro af klaganderna, bland hvilka
snickaren Billing under rättegången aflidit, ansvarspåståenden för begångne
olagligheter i tjensten vid ifrågavarande tillfälle, aftonen den 21 Juni 1838,
framställde dels emot korporalen Nils Halfvardsson, gardistenka Anders
47
Rönnqvist, Nils Tholin, Isak Nilsson och Anders Hjelte, alla vid Kongl.
Svea lifgarde, samt soldaterna vid lifkompagniet af Södermanlands Kongl,
regemente Erik Fritz och Pehr Ahl, dels ock emot Hr öfversten Daevel, Hr
öfverstelöjtnanten E. F. v. Munck, löjtnanten Mesterton, underlöjtnanten friherre
K. Stjernstedt samt löjtnanten grefve S. G. Sandels; varande i anledning
af KrigsRättens lill Hr öfversten Daevel framställda fråga, huruvida han
för den 21 ifrågavarande Juni erhållit några särskilda förhållningsordres
och, i sådant fall, af hvem dessa ordres blifvit utfärdade, af Hr öfversten
uppgifvet: att någre särskilde förhållningsordres för tillfället icke blifvit honom
meddelade, utan att han sjelf, med den rätt honom såsom kommendant
tillkomme, enligt 1819 års Kongl. TjenslgöringsReglemente, 2 Del. 1
Kap. 1 och 4 §§, 8 § 1 mom. och 12 § 2 morn., jemte Kongl. Majrts nådiga
instruktion för kommendanten af den 31 Juli 1796, gifvit befallning, att
Norrbro och trakten deromkring skulle hållas fria från folkskockningar, och
att, när sådana der bildade sig, de borde genom utsände patruller skingras;
samt att Hr öfverstens berörde befallning grundade sig på 99 och 100 §§
af Kongl. TjenstgöringsReglementets andra del samt 9 Kap. 14 § och 6 Kap.
12 § i Kongl. Krigsartiklarne, jemte Kongl. Stadgan angående våldsamheters
förekommande i Stockholms Stad af den 5 April 1737.
Efter fulländad undersökning, har KrigsRätten, genom utslag den 3
Maj 1839, sig utlåtit: att, hvad först beträffade korporalen Halfvardsson, så
hade väl löjtnanten Holm uti sitt slutpåstående anfört, att Halfvardsson natten
emellan den 21 och 22 Juni 1838 utöfvat sjelfmyndighet vid verkställigheten
af de honom gifne ordres att söka skingra en på södra ändan af Norrbro
då befintlig folksamling, uti hvilken löjtnanten Holm sig befunnit, samt
genom utropet, alt han fasttagit en af samlingen, gifvit anledning till befallningen
om löjtnanten Holms arrestering; men emedan Halfvardsson hvarken
erkänt, att han vid berörde tillfälle på något sätt med ord eller gerning
emot löjtnanten Holm sig förgått, eller att han fällt omförmälda utrop, hvilka
omständigheter löjtnanten Holm ej eller i ringaste måtto styrkt eller erbjudit
sig att bevisa, funne KrigsRätten, som vid sådant förhållande ansäge
Halfvardsson icke hafva varit vållande till eller delaktig uti löjtnanten Holms
arrestering, hvilken, enligt hvad under ransakningen blifvit upplyst, Hr öfversten
Daevel anbefallt samt gardisterna Rönnqvist och Tholin verkställt,
skäligt förklara löjtnanten Holm hafva saknat fog lill sitt emot Halfvardsson
framställda ansvarspåslående, hvilket alltså ogillades; att enär, vidkommande
löjtnanten Holms angifvelse emot Rönnqvist och Tholin, att de, vid löjtnan
-
48
tens afförande från Norrbro lill högvakten, skulle emot honom fällt oqvädinsord
och, oaktadt löjtnanten ej visat någon motsträfvighet, förfarit på ett
så våldsamt salt, att de derför borrie ansvara enligt 6 Kap. 14 § i Kongl.
Krigsai tiklarne den 31 Martil 1798, Rönnqvist och Tholin förnekat, alt de
vid tillfället på ringaste sätt med ord eller gerning förolämpat eller misshandlat
löjtnanten Holm, samt denne icke åstadkommit eller sokt förebringa
någon bevisning till deras öfverlygande derom, och den af löjtnanten anmärkta
samt af Rönnqvist och Tholin erkända omständighet, atL de vid hans
afförande hållit honom i kragen, icke kunde, i betraktande af de vid ransakningen
utredde förhållanden, anses hafva varit obehörig eller ens öfverflödig,
hlefvo Rönnqvist och Tholin jemlikt 17 Kap. 33 § Rättegångsbalken
från ansvar i målet frikände; att emot gardisterna Nilsson och Hjelte väl
vore af vice auditören Nils Johan Tiliander, uti det af honom, såsom aflidne
snickaren Billings rättegångsbiträde, afgifna slutpåstående, deruti Billings
fader paraplymakare!! Jonas Gabriel Billing sig förenat, andraget, att, då
efter hvad ransakningen gåfve vid handen, icke någon annan, än Nilsson
och Hjelte, verkställt Billings gripande och öfverlemnande till den patrull
af Kongl lifgardet till häst, som sedermera alfort honom till högvakten,
samt Billings häktande varit olagligt, yrkades å Nilsson och Hjelte ansvar
eldigt 20 Kap. 7 § Missgérningsbalken och 9 Kap. 16 § i Kongl. Krigsartiklarne;
men som under ransakningen icke med någon tillförlitlighet kunnat
utredas, att Nilson och Hjelte varit de, som gripit och häktat snickaren
Billing, hvilket förhållande Nilsson och Hjelte bestridt, samt Billing i lifstiden
ej velat vidkännas, hlefve vice auditören Tiljanders berörde ansvarspåstående
ogilindt; samt att, hvad slutligen anginge skräddaren Norells yrkande
om ansvar å soldaterna Fritz och Ahl för deras förfarande mot Norell,
då de från Norrbro lill fängelset å högvakten honom afförde; så enär Norell
icke anklagat Fritz och Ahl för någon dervid föröfvad misshandling,
utan endast för det de, såsom Norell sig uttryckt, ”handgripligen affört honom
lill häktet”, samt, vid betraktande af de i afseende å Norells uppförande
vid tillfället förekomne omständigheter, den af Fritz och Ahl erkända åtgärd,
att hafva med händerna fästhållit Norell, icke kunde anses hafva varit
obehörig eller innebära någon förolämpning, förklarades Norells ansvarspåstående
emot Fritz och Ahl, såsom ohefogadt, icke förtjena afseende; och
underställdes detta utslag, så vidt det angeck Nilson och Hjelte, jemlikt
Kongl. Förordningen den 8 Sept. 1829 Kongl. KrigsHofRättens pröfning;
äfvensom
49
äfvensom målet, i hvad elei rörde Hr öfversten Daevels samt öfrige vederbörande
officerares förhållande i tjernsten vid åtalade tillfället jemte de under
rättegången i öfrigt uppkomne och dermed sammanhang ägande frågor, öfverlemnades
lill Kongl. KrigsHofRättens omedelbara pröfning och afdömmande.
Öfver KrigsRättens utslag hafva löjtnanten Holm och skräddaren Norell
hos Kongl. KrigsHofRätten anfört besvär, deröfver vederbörande sig förklarat
och KrigsRätten med utlåtande inkommit, hvaremot Holm och Norell
afgifvit påminnelser; Och sedan Krigsfiskalsembetet den 21 September 1840
i målet afgifvit slutligt embetsutlåtande samt Hr öfversten Daevel deröfver
sig förklarat och i anledning deraf, så väl Krigsfiskalsembetet som
Holm och Norell inkommit med påminnelser, har Kongl. KrigsHofRätten,
genom utslag den 13 Juni 1842, jemte det yttrande meddelades rörande
särskilde förekomne frågor i rättegången, beträffande sjelfva saken
fastställt KrigsRättens nyss anförda angående korporalen Halfvardsson, gardisterna
Rönnqvist, Tholin, Nilsson och Hjelte samt soldaterna Fritz och
Ahl meddelade utslag, samt, i hvad målet tillhörde Kongl. KrigsHofRättens
omedelbara afdömmande, hufvudsakligen i likhet med hvad Krigsfiskalsembetet
anfört, sig utlåtit, att emedan, hvad först anginge löjtnanten
Holms klagan öfver hans af Hr öfversten Daevel anbefallda arrestering, upplyst
vore, att vid ifrågavarande tillfälle, natten emellan den 21 och 22 Juni
1838, större folksamlingar fört oljud å den så kallade Nya Bron emellan
Norrmalm och Staden, samt Hr öfversten, hvilken det i egenskap af kommendant
ålegat att tillse och vaka öfver ordningens och lugnets bibehållande
inom hufvudsladen, varit både berättigad och pligtig att, till förekommande
af sådane fredsstörande uppträden, som den förutgångna natten sig tilldragit,
reqvirera och beordra militärpatruller, för att skingra uppkommande folksamlingar;
alltså och emedan icke allenast de patruller, hvilka fått ordres att
aflägsna de vid tillfället å Bron uppkomna folksamlingar, tillika erhållit bestämd
befallning att, innan åtgärder emot dem vidtogos, uppmana folket alt
åtskiljas och icke uppehålla sig på detta ställe, utan ock Öfverståthållare-embelet,
genom kungörelse, redan förmiddagen den 21 Juni anslagen å allmänna
och andra ställen i hufvudstaden samt införd i den på eftermiddagen
samma dag utkomna Statstidningen, erinrat allmänheten att afhålla sig från
oordning och icke deltaga i folksamlingar samt villigt ställa sig till efterrättelse
de tillsägelser, som till ordningens bevarande af vederbörande meddelades,
vid äfventyr för den ohörsamme att vidkännas de påföljder, sorn iaJust.
-Ombudsmans Emb.-Berätt. för åren 184% och 7843. i
gens hela stränghet kunde medföra; ty och enär styrkt vore, att löjtnanten
Hohn, hvilken icke kunde sakna kännedom om Öfverståthållare-embetets, på
sätt som skett, allmänneligen kungjorda uppmaning, befunnit sig omkring
klockan ellofva ofvanberörde natt bland en större folksamling vid södra ändan
af Nya Bron, från hvilken hörts oljud, hvisslingar och hurrarop, samt
att patrullen, sorn, efter hvad på ed hörde vittnen intygat, med foglighet
sökt förmå folket att åtskiljas, blifvit bemött med otidighet fran åtskillige
personer i folkhopen, hvaribland löjtnanten Holm särdeles utmärkt sig för
motsträfvighet och, svängande en käpp emot patrullen, yttrat, att ingen
kunde förneka honom att stå hvar och huru länge han behagade eller hade
rättighet att visa honom ifrån stället, ansåge Kongl. KrigsHofRätten, vid sådant
förhållande och då löjtnanten Holm icke åtlydt tillsägelsen att från
Bron sig aflägsna, Hr öfversten Daevel, i kraft af dess befattning såsom kommendant,
i öfverensstämmelse med 9 Kap. 14 § i Kongl. Krigsartiklarne
den 31 Mars 1798 samt 5 Kap. ICO § l och 2 mom. i andra delen af
Kongl. TjenstgöringsReglemeutet den 1 Mars 1819, hafva ägt anledning till
den af honom meddelade befallning om löjtnanten Holms arrestering, och
pröfvade alltså rättvist Hr öfversten från allt ansvar i denna del befria. —
Rörande sedermera skräddaren Norells öfver olaga häktande förda klagan,
hvilken, utom hvad i detta afseende emot Hr öfversten Daevel anmärkts,
jemväl blifvit utsträckt lill åtgärder, som Hr öfverstelöjtnanten Munck och
kaptenen friherre C. F. Posse skulle vidtagit; så emedan icke någon särskild
omständighet blifvit kaptenen friherre Posse, som tillhört den af Hr öfververstelöjtnanten
Munck sjelf anförda division, till last lagd och friherren,
som vid sådant förhållande icke kunde, emot 17 Kap. 15 § Rättegångsbalken,
utestängas från vittnesmål, på ed förklarat, att den person, hvilken,
enligt vittnens berättelser, sökt att, i stället för att åtlyda allmäningen till
folket att åtskiljas, tränga sig igenom divisionens trenne leder, hvarvid lian
gått in på manskapet, s\ängt omkring sig med ett paraply, varit mycket
häftig och uppfört sig såsom hade han varit af starka drycker öfverlastad,
varit skräddaren Norell, och att han derföre blifvit, på Hr öfversten Dsevels
befallning, arresterad, funne, vid sådant förhållande, Kongl. KrigsHofRätten
någon påföljd härutinnan icke böra drabba Hr öfversten Daevel eiler Hr öfverstelöjtnanten
Munck. Ytterligare och i afseende på den af Holm och
Norell gemensamt väckta talan om ansvar å Hr öfversten Daevel derför, att,
sedan de den 21 Juni 1838, klockan emellan ellofva och tolf på natten,
blifvit arresterade, till högvakten afförde och insatte i arrestrummen en trap
-
51
pa upp, fler de förblifvit till middagstiden påföljde dag, deras behof icke
blifvit annorledes uppfyllde, än att dem till hvilobädd lemnals tomma
sängar med brädbottnar samt till förfriskning endast vatten, inburet i
ö O *
ämbar, utan glas eller ens en skopa; så alldenstund upplyst vore, att, till
följd af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 8 September 1824, hvarigenom, med
afseende på olämpligbeten deraf, att en af Kongl. Slottets flyglar till arrestruin
användes, anbefaldt blifvit, att med November månads början samma
år allt begagnande deraf till sådant ändamål komme att upphöra, alla sängkläder
och möbler blifvit från arrestrummen borttagne, men att i 11 §. 28
mom. i orderjurnalen för Kongl, högvakten funnes stadgadt, att personer,
hvilka nattetid af vakt eller patrull, för oljud, otidigt uppförande, fylleri
och ohörsamhet emot patrullernas tillsägelser, arresterades, skulle derstädes
förvaras lill dager och derefter försändas till de vakter eller arrester, dit
de hörde; fördenskull och då härvid tillika förekomme, dels att de å Kongl,
högvakten befintlige förvaringsrum icke kunde, med hänseende till nyssberörde
Kongl. Bref, betraktas såsom egentliga högvaktarrester eller allmänna
häkten, der det, jemlikt 16 § 1 Art. 1 Kap. 2 delen af 1819 års Kongl.
TjenstgöringsReglemente, ålåge kommendant i främsta rummet att hafva tillsyn,
dels att Holm och Norell icke gittat visa, att Hr öfversten Daevel, såsom
kommendant i Stockholm, under sin disposition ägde sängkläder och
möbler att användas uti förenämnde förvaringsrum för personer, som af
nyssanförda orsaker der insattes, eller att han kunnat, men underlåtit att, vid
den tid på den långt framlidna natten, då Holm och Norell, såsom arresterade,
ankommo Lill Kongl. Slottshögvakten, ifrån vederbörande emhetsmyndigheter
reqvira hvad Holm och Norell, hvilka Hr öfversten haft full anledning
att genast till något af stadens allmänna häkten förvisa, för deras
beqvämlighet i detta afseende äskat, dels ock att någon annan förfriskning,
än vatten, icke heller den tiden på dygnet, då krogar och källare varit tillslutna,
kunnat anskaffas, ansåge Kongl. KrigsHofRätten någon påföljd, för
hvad Hr öfversten Dasvel sålunda velat till last läggas, icke eller böra äga rum.
— Beträffande löjtnanten Holms och skräddaren Norells yrkande om ansvar
å löjtnanten Mesterton och friherre Stjernstedt jemväl för åsidosatt tillsyn
ocli vård om Holm och Norell under deras arrestetid; så enär klaganderna
icke styrkt, att löjtnanten Mesterton och friherre Stjernstedt uraktlåtit någon
dem, i egenskap af vakthafvande, åliggande skyldighet i afseende på
omsorgen för Holm och Norell under dessas vistande i häktet öfver natten,
helst uppgifterna, att svårighet sig företett att nattetid anskaffa mat, samt
52
att behörig anmälan 0111 fångarnes förflyttande från högvakten blifvit på morgonen
gjord, icke blifvit å Holms eller Norells sida motsagda, blefvo löjtnanten
Mesterton och friherre Stjernstedt från allt ansvar i målet befriade; och
då, hvad anginge Holms emot löjtnanten grefve Sandels gjorda angifvelse, att
han skulle låtit den af honom förda patrull marchera med fälld bajoneLt
emot folket, örn äfven ett sådant förfarande ägt rum, hvilket likväl blifvit
af grefve Sandels bestridt, Holm i allt fall medgifvit, att han icke på något
sätt blifvit af nämnde patrull eller dess befälhafvare förfördelad, Jemnades
Holms mot grefve Sandels härutinnan väckta påstående utan afseende.
Slutligen och hvad angeck den af parter och vittnen fordrade godtgörelse för
deras rättegångskostnader samt inställelse vid Blandade KrigsRätten, funne
Kongl. KrigsHofRälten, det slik ersättning i mål af beskaffenhet, som detta,
icke kunde, emot Kongl. Brefvet den 22 Nov. 1749, dem tillerkännas.
M ed detta Kongl. KrigsHofRätlens utslag, som först den 30 Augusti
samma år 1842 lill mig insändes, hafva parterna å ömse sidor låtit sig
åtnöja.
Sedan i det föregående och i åberopade ställen af Riksdagsberältelsen
är visadt, huruledes undersökningarne angående 1838 års händelser utvecklat
och slutat sig i de flera fåll, då fråga varit dels om ordningsstörande uppträden,
bestående likväl mera i oljud och utlåtelse!’, än i gerning, dels om
embetsmyndigheternas öfverklagade åtgärder, medelst hvilka, enligt uppgifterna
derom, enskilda personer skola blifvit misshandlade eller utan laga
skäl häktade, bör här tillika nämnas, att vid andra tillfällen under samma
tid rörelser och lill oordning syftande företag af å gatorna befintliga folksamlingar
blifvit försporda, deder äfven varit föremål för laga undersökning,
utan att lemna synnerligt anmärkningsvärda resultat. Men ibland dessa händelser
återstår ännu att omförmäla den till omständigheterna och följderna
utan tvifvel vigligaste, nemligen det uppträde, som vid Södermalmstorg och i
trakten omkring Stadshuset ägt rum den 19 Juli, hvarvid betydliga våldsgerningar
utöfvals af större folksamlingar samt flera personer derunder blifvit
dödade eller mera eller mindre svårt skadade. Ehuru högeligen beklagansvärda
sådana tilldragelser än må finnas, och om, å ena sidan, något
försvar icke rältsenligl kan egnas åt våldsgerningar, begångna vare sig af
53
färre eller flera personer, torde likväl, å den andra, intrycket af följderna
utaf sådana gerningar, der våld mötes med våld, i väsentlig mån mildras,
så vida embelsmyndigheternas åtgärder dervid kunna, genom den för tillfället
tvingande nödvändigheten, rättfärdigas. I sednare hänseendet synes
då redan förtjena största uppmärksamhet, alt ej heller någon klagan öfver
åtgärderna vid detta tillfälle, hvarken omedelbarligen derefter eller under
den ransakning, som sedermera angående ifrågavarande uppträde försiggått,
blifvit anmäld af enskilda personer eller deras rätts innehafvare, i anledning
af de vid tillfället limade större och ringare skador. Emellertid och enär
äfven derförutan sådana åtgärder böra skärskådas, har jag icke underlåtit att
gifva akt på fortgången och slutet af undersökningen i detta mål, hvilken,
efter föranstaltande af Konungens JustitieRansler och i närvaro af lillfördnad
aktor, Öfverståthållare-embetet för polisärenden börjat samt Kongl. SlottsRätten
för Stockholms Slott och Stad fortsatt och fulländat.
I nära öfverensstämmelse med hvad angående sjelfva händelsen är nogsamt
bekant för hufvudstadens innevånare, finnes genom den hållna undersökningen
äfven ådagalagdl, huruledes, såsom det vill synas, i anledning af
uppstått rykte, att för tryckfrihetsbrott lill fästningsstraff dömde och i Stadsliushäklet
då förvarade assessoren Crusenstolpe ofvanberörde dag, den 19
Juli, skulle afföras till Waxholms fästning, folksamlingar nämnde dag vid
Stadshuset tillkommo och fram på aftonen ökade sig, så att Göthgatan derutanför,
ända ned emot Södermalmstorg, jemte Pettermyndesbacke voro alldeles
uppfyllde. Folkmassan, som till en början genom hurrande och annat
oljud störde ordningen, skred efter hand till våldsamheter, i det att emot
Stadshuset, der vid tillfället militärvakt var posterad, en mängd stenar kastades,
hvarigenom alla i detta hus åt Pettermyndesbacke belägna fönster
inslogos och Stadshusets portar, ehuru å inre sidan tillbommade med jernstänger,
syntes gifva efter och vara nära att instörta. Då härvid, lill våldsamheternas
afböjande, den på vakt vid Södermalmstorg varande militärslyrka,
under befäl af vakthafvande officeren, ryckte upp till Stadshuset, hlef äfven
denna trupp af den mångfaldigt talrikare folkhopen bemött med smädeliga
och hotande utlåtelse)' och anfallen med stenkastning, hvarunder befälhafvaren
och de fleste af manskapet mer eller mindre svårt skadades, och
truppen nödsakades att draga sig tillhaka, efterföljd på samma sätt af de angripande,
som af befäihafvaren uppmanades att afstå från angreppet och
varnades för följderna, derest vapen måste begagnas. Omsider och när,
ulan afseende å dessa uppmaningar, stenkastningen fortfor samt de angripande
54
nalkades närmare intill truppen och syntes vilja öfvergå till ytterligare våldsamheter,
lät befälhafvare!! emot dem aflossa några skott, hvarefter de allägsnade
sig. Emellertid fortfor stenkastning emot Stadshuset och den der posterade
vakt, ibland hvilken flera skadades och af hvilken äfven, vid det att
de angripande syntes vilja i huset intränga, några skott aflossades, med den
påföljd, att vidare angrepp der upphörde. Ifrån högvakten vid Kongl. Slottet
ankom slutligen en militärförstärkning, som likaledes med stenkastning
öfverföils, och, när dermed, oaktadt flera gånger upprepade varningar, icke
upphörde, af befälhafvaren beordrad, lossade flera skott emot den å angränsande
Mariegatan befintliga folksamling, ifrån hvilken angreppet fortfor, men
hvilken derefter, likasom det å öfriga ofvannämnda ställen samlade folket,
småningom skingrade sig, så att ungefärligen vid midnattstiden lugnet var
återstå 1 Idt. Så vidt utrönas kunnat, hade, under dessa tilldragelser, tre personer
blifvit dödsskjutna och flera sårade.
Under ransakningen har någon anstiftare till, eller deltagare uti sjelfva
våldsgerningen icke kunnat upptäckas vidare, än att en sedermera förrymd
och icke ertappad skeppskock, vid namn Lars Olsson, uppgifvits såsom särdeles
verksam vid våldet; men för delaktighet idet oljud, som föregått och åtföljt
våldsamheterna, hafva blifvit tilltalade förre gardisten Lars Fredrik
Fritzberg, boktryckeri-konstförvandten Carl Magnus Blanxius och kardmakaregesäilen
Johan Wessman, af hvilken likväl Fritzberg under loppet af ransakningen
afvikit och sedermera icke kunnat ertappas.
Efter fullbordad ransakning och med föranledande af hvad derunder
förekommit, har aktor, som dels förbehållit sig öppen talan emot Fritzberg,
då han kunde varda ertappad, dels funnit sig icke äga befogenhet att emot
Wessman framställa något ansvarspåstående, för öfrigt yrkat, att Blanxius,
såsom med halft skäl besvärad att medelst skrik och hurrarop hafva deltagit
i uppträdet, i sådant hänseende måtte åläggas värjemålsed; hvarjemte,
vid det förhållande, att varningar och bemödande att återställa ordningen in
7
O Ö
genting uträttat, ulan våldsambeterne slutligen blifvit vända emot militärvakterna,
hvilka icke annorledes än genom begagnande af sina vapen förmått
värja sig emot folkhopens angrepp, aktor, som ansett dessa trupper, jemlikt
6 Kap. 12 § i Kongl. Krigsartiklarne, ansvarsfrie för den skada till lif eller
lem, som vid tillfället blifvit de angripande tillfogad, i afseende hvarå någon
klagan ej eller blifvit förd, hemställt, att Kongl. SlottsRätten i den
delen af målet ville meddela det yttrande, hvartill omständigheterna sålunda
föranledde.
55
Genom utslag den 6 Mars 1840, har Kongl. SlottsRätlen, jemte det
Wessman blifvit från ansvar i målet frikänd och, i afseende å Fritzberg och
Lars Olsson, aktor lemnats öppet att, när de kunde varda hos SlottsRätten
inställda, emot dem utföra den talan, hvartill befogenhet förefunnes, deremot,
af anförda orsaker och under åberopande af 17 Kap. 29 § Rättegångsbalken,
ålagt Blanxius att med ed vita och betyga, det han, vid ifrågavarande
tillfälle, icke hurrat eller skrikit, till hvilken eds afläggande bestämdes
den 10 nästderpåföljde April, derefter och när sig visat om eden
fullgjordes eller icke SlottsRätten ville angående Blanxius vidare meddela utlåtande;
derförutan, beträffande aktors hemställan i afseende å militärvakternas
ansvarsfrihet lorden skada, som utaf dem blifvit de angripande tillskyndad,
SlottsRätten, hvilket det, jemlikt 14 Kap. 12 § 8:de momentet af
Kongl. Krigsartiklarne, tillhörde att ransaka och döma i mål angående öfvervåld
emot postkarl, vakt eller patrull, enär derom, till följd af aktors
förde talan, ifrågavarande undersökning blifvit verkställd, förklarat aktors
ofvanberörde hemställan icke lill vidare utlåtande af SlottsRätten föranleda;
Hvarefter och sedan konstlörvandten Blanxius å den till edgången utsatta
dag, vid målets upprop, uteldifvit, i anseende hvartill aktor yrkat, att
Blanxius, som sålunda åt eden brustit, måtte, för hvad honom i saken till
last läge, jemlikt Kongl. Excessplacatet af år 1737, fällas till fängelse vid
vatten och bröd, under så många dagar SlottsRätlen kunde finna skäligt bestämma,
bemälde Rätt, genom utslag den 13 nästpåföljde Juni, sig slutligen
utlåtit och ansett Blanxius hafva brustit åt den honom uppdragne ed och
således vara förvunnen att hafva vid åtalade tillfället ropat och skriat, samt
derför, med stöd af allmänna lagens stadgande i 21 Kap. 8 § Missgerningsbalken,
fällt honom att böla fem daler silfvermynl med 1 R:dr 32 sk. banko
eller, i brist af böter, straffas med fyra dagars fängelse vid vatten och bröd.
Och har, i anledning af aktors uti underdåniga besvär öfver SlottsRättens
utslag fullföljda påslående om svårare ansvar å Blanxius, Kongl. Maj:t med
Dess Högsta Domstol beslutat och under den 1 April 1841 meddelat det
Utslag, att Kongl. Majit ej funnit skäl vara anfördt, som till ändring i öfverklagade
utslaget kunde föranleda.
D O
Vid den hos mig förehafda granskning af Magistratens i Alingsås år
1839 afgifne fånglistor för kronohäktet derstädes hade befunnits, alt listan
O O '
56
för April månad under den 9:de upptog, såsom införpassad och inkommen,
Börje Nilsson från Stenshult, hvilken, enligt utdrag af saköreslängden för
Marks Härads lagtima sommarting år 1838, skall blifvit fälld att böta försutet
vite 6 R:dr 32 sk. och, såsom af berfiälde HäradsRätt å hösttinget året
förut ansedd förfallen till försutet vite 13 R:dr 16 sk., dömd alt, vid bristande
tillgång dertill, afstraffas, för tiel förstnämnda, med fjorton dagars
och, för det senare, med tre veckors enkelt fängelse, för undergående af
hvilket fängelsestraff han vid månadens slut var i häktet qvar; men att deremot
i Maj månads lista, med enahanda anteckning i afseende å det Börje
Nilsson ådömda straff, förmäldes, alt han skulle blifvit den 1 i nämnde månad
frigifven efter slutad bestraffning, enligt Kongl. Götha HofRätts utslag;
varande det exemplar af samma fånglistor, som till Konungens JustilieKansler
ingått, härutinnan lika beskaffadt.
1 anledning häraf och enär det, jemlikt anförda innehållet af HäradsRättens
saköreslängd, Börje Nilsson ådömda förvandlingsstraff var svårare, än
lag stadgade, och all upplysning saknades om tillkomsten och lydelsen af
Kongl. HofRätlens i sistnämnda fånglista åberopade utslag, samt i öfrigt beskaffenheten
af den i samma fånglista befintliga anteckning lemnade rum för
tvifvelsmål om dess riktighet, infordrade jag från vederbörande de till närmare
utredning af dessa omständigheter erforderliga handlingar, ibland hvilka
HäradsRättens saköreslängd, såsom i fånglistorna var antecknadt, befanns
innehålla särskildt utsatta straff för de Börje Nilsson ålagde vitesböter, men
de af Magistraten till Konungens Befallningshafvande i Länet insände förteck
v.
< o n
ningar öfver utbetalde fångtraktamenlen i ofvannämnda kronohäkte under
April och Maj månader förrberörde år utvisade, att Börje Nilsson, i häktet
ingången den 9 April, blifvit frigifven först den 14 Maj, och att kostnaden
för hans underhåll under fjorton dagar af Maj månad blifvit uppförd till 2
R:dr u sk. 4 rst. B:ko, hvilket belopp, efter hvad Konungens Befallningshafvande
i dess till mig aflåtna skrifvelse tillkännagifvit, äfven blifvit af
allmänna medel godtgjordt. De öfrige handlingarne ådagalade, att Magistraten,
uti en den 14 nästderpåföljde Juni daterad och den 17 i samma månad
till Kongl. HofRätten inkommen skrifvelse, inberättat, att de, enligt
HäradsRättens bifogade saköreslängd, Börje Nilsson ådömda böter, till hvilkas
gäldande han ej ägde tillgång, icke blifvit på en gång förvandlade, samt
tillika af sådan orsak, under åberopande af föreskriften uti Kongi. Brefvet
den 26 Maj 1827, anhållit alt undfå beslut om det straff, han i ena bot
borde
57
borde undergå; hvarefter Kongl. HofRätten, genom dess den 27 Juni meddelade
och till Magistraten för verkställighet öfversända utslag, förordnat, att
Börje Nilsson, i händelse han saknade tillgång till de honom ådömda vitesböter
gäldande, skulle, jemlikt Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, undergå
tre veckors fängelse i allmänt häkte.
Vid granskning af hvad sålunda förekommit, visade det sig, dels alt,
enligt utdraget af HäradsRättens saköreslängd, de å särskilda tider Börje
Nilsson ådömda vitesböter blifvit af HäradsRätten, ehuru under loppet af
samma ting, likväl icke vid samma tillfälle och i ena bot, utan hvar för
sig, till fängelsestraff förvandlade, dels ock att, enligt sammanstämmande
uppgifter i fånglistorna ifrån förenämnda häkte och förleckningarne å der
utbetalde fångtraktamenten, Börje Nilsson för bestraffningens undergående
inkommit i häktet den 9 April 1839; äfvensom det syntes, af hvad nyssberörde
förteckning för Maj månad innehöll, vara tillförlitligen utredt, att
Börje Nilsson, som icke utgått ur häktet förr än den 14 i nämnde månad,
således till fullo utstått de i HäradsRäLtens saköreslängd upptagne särskilda
bestraffningar af tillsammans fem veckors fängelse, då likväl de honom
ädömda vitesböter rätteligen kunnat, på sätt genom Kongl. HofRättens sedermera
gifna utslag stadgades, i ena bot försonas med fängelse i tre veckor.
Om åter omförmälda förteckningars och de af Magistraten afgifna fånglistors
innehåll med hvarannan vidare jemfördes, var skiljaktigheten dem emellan
särdeles anmärkningsvärd, i det att, ehuru de förstnämnde i tydliga och
oförändrade ordalag, såsom redan är anfördt, utvisade Börje Nilssons qvarhållande
i häktet ifrån och med den 9 April till och med den 14 Maj,
samt April månads fånglista äfven antydde, att han vid månadens slut var
qvar i häktet till undergående af de bestraffningar, som voro i HäradsRättens
åberopade saköreslängd utsatte, fånglistan för Maj månad, den 31 afslutad
och å Magistratens vägnar, af dess ordförande borgmästaren Haldan Unger
expedierad, likväl innefattade den synbarligen någon förändring undergångna
anteckning, att Börje Nilsson blifvit, efter slutad bestraffning, frigifven
redan den 1 Maj, med tillägg, att sådant skett ”enligt Kongl. HofRättens
utslag”, hvilket dock först den 27 derpåföljde Juni utfärdades och till Magistraten
öfversändes samt följaktligen dessförinnan ej kunde i den redan alslutade
fånglistan antecknas eller rimligtvis föranleda till Börje Nilssons frigifvande
i förutgångna månaden. Lika anmärkningsvärdt var äfven, att Magistraten
och dess ordförande, som bort äga sig bekant, det Börje Nilssons
Just-Ombudsmans Emb.-Berält. för aven 1842 och j843. ®
58
bestraffning gått i verkställighet under loppet af April och Maj månader,
icke destomindre ansett sig tillständigt att, på sätt som skett, genom den
af ordföranden, å Magistratens vägnar, under den 14 Juni till Kongl. HofRätten
aflåtna skrifvelsen, med förtigande af berörde förhållande, anmäla
frågan om förvandling af de Börje Nilsson ådömda vitesböter, såsom då ännu
på verkställighetsåtgärd beroende, samt, med åberopad anledning af 1827
års Kongl. Bref, hemställa denna fråga till Kongl. HofRättens pröfning; ett
förfarande destomera eftertänkligt, som Öfverdomaren derigenom blifvit förledd
alt pröfva ärendet, utan att laga ändamål dermed eller någon påföljd
deraf för den redan bestraffade var att förvänta, och detta förfarande äfven,
så vida hvarken okunnighet eller glömska af hvad förut sig tilldragit kunde
förebäras, syntes uppenbara andra afsigter, hvilka, om de varit för handen,
skulle tillintetgöra den trovärdighet, en offentlig embetsmyndighet i alla sina
förhandlingar vore berättigad att fordra, men just derföre icke finge, genom
otillbörliga förfoganden, ansvarsfritt förspilla.
I följd af hvad sålunda blifvit anmärkt och enär det vore af vigt, att
alla omständigheter i detta mål blefvo med noggrannhet undersökta och utredda,
uppdrog jag, genom skrifvelse den 30 April 1840, åt Advokalfiskalsembetet
i Kongl. Götha HofRätt att emot Magistraten och dess ordförande
inför Kongl. HofRätten anställa talan, med yrkande af laga undersökning ej
mindre om förhållandet med de för Magistratens räkning i April oell Maj
månaders fånglistor befintliga, nu ifrågaställda anteckningar, än ock rörande
anledningen till och sättet för utfärdande af Magistratens förenämnde lill
Kongl. HofRätten aflåtna skrifvelse; hvarefter och sedan derigenom eller annorledes
alla nödiga och tillgängliga upplysningar vunnits, Advokatfiskals-embelet
ägde att emot vederbörande, hvilka i omförmälde afseenden kunde fin
O
7
nas skyldige, vidare fullfölja åtalet och afgifva det slutliga påstående om ansvar
och ersättning:, hvartill las: och sakens beskaffenhet föranledde.
o O
Till fullgörande häraf har denna sak blifvit hos Kongl. HofRätten anhängig,
hvarvid till en början, uti afgifvet memorial, Advokatfiskals-embelet
dels anmärkt, att af originalfångjurnalen, hvilken blifvit infordad och kommit
Advokalfiskals-embetet tillhanda, inhämtades i afseende å Börje Nilsson,
att en om honom i fånglistan förut införd anteckning, synbarligen af annan
beskaffenhet, blifvit förändrad till de nu i stället befintliga orden: ”qvar i
häktet,” äfvensom att tiden, hvarunder Börje Nilsson åtnjutit fångförplägning,
i fånglistan upptagits lill både fjorton och tjuguen dagar, ehuru sistnämnda
siffertal, hvilket befunnits något utsuddadt, icke syntes ämnadt att
59
såsom gällande qvarslå, dels ock äskat Magistratens och dess ordförandes förklaring
öfver de i min ofvananförda skrifvelse upptagne anmärkningar, jemte
utredning af följande omständigheter:
l:o Hvem som fört fångjurnalen för Maj månad 1839, utskrifv i t samma
månads fånglistor samt verkställt eller låtit föranstalta om de i dessa handlingar
skedda anteckningar, förändringar och tillsatser?
2:o Hvilken eller hvilka under loppet af April, Maj och Juni månader
nämnde år förvaltat borgmästare-embetet i Alingsås och när ombyte af Magistratens
ordförande inträffat, samt hvilken i sådan egenskap tjenstgjorde, när
skrifvelsen lill Kongl. HofRätten angående Börje Nilssons bestraffning expedierades?
3:o
När ordföranden hos Magistraten anmält frågan om samma skrifvelse
och hvilka ledamöter, som, jemte den förstnämnde, beslutat dess expedierande?
4:o
Om ledamöterne vid detta tillfälle haft eller sökt taga kännedom om
fångjurnalens innehåll, i hvad den angeck Börje Nilsson?
5:o Om och på hvad sätt eller i hvad mån redovisningen för Kongl.
Maj:ts och Kronans kostnader för fångars underhåll konnne lill Magistratens
kännedom och af Magistraten verificerades? i hvilket fall Magistraten ock
bort erfara, att Börje Nilsson qvarhållits i häktet icke tre, utan fem veckor,
och att lian blifvit lösgifven en månad förr än Magistratens skrifvelse till
Kongl. Hofrätten expedierades; samt
6:0 När Kongl. HofRättens utslag af den 27 Juni 1839 kom Magistraten
tillhanda ?
Under det att borgmästaren såsom riksdagsfullmäktig vistades i Stockholm,
hafva Magistratens öfrige ledamöter inkommit med förklaring och deri
tillkännagifvit, att tillförordnade vaktmästaren C. P. Dahlberg under Maj
månad 1839 fört fångjurnalen vid kronohäktet i Alingsås och äfven upprättat
samma månads fånglistor; men att Magistratens bemälde ledamöter icke
hade sig bekant, hvem som verkställt eller låtit föranstalta om de i dessa
handlingar skedde anteckningar; att borgmästaren oafbrutet förvaltat sitt embete
under hela året 1839 och till den 8 Januari 1840, då en af rådmännen
inträdde i utöfningen af borgmästare-embetet; att Magistratens protokoller
för April, Maj och Juni månader 1839 icke upptoge något om den
ifrågakomma, till Kongl. HofRätten aflåtna, skrifvelsen rörande förvandling i en
bot af de Börje Nilsson ådömda böter, och att förklaränderna om samma
skrifvelses tillvaro saknade kännedom; att förklaranderne icke ägt eller sökt
60
taga kännedom om fångjurnalens innehåll, emedan fångvården och hvad dertill
hörde, enligt Kongl. Brefvet den 17 November 1837, ensamt tillkommit
borgmästaren, som derför åtnjutit arfvode intill början af år 1840; att
vaktmästaren vid häktet å kostnaderne för fångarnes underhåll upprättade
förteckningar, hvilka, jemte nödige verifikationer, öfverlemnades för granskning
till borgmästaren eller den magistratsperson, som hade uppsigten öfver
häktet; att, då denna granskning i förevarande fall tillkommit borgmästaren,
förklaranderne icke varit i tillfälle att i afseende på anmärkta förhållandet
göra någon upptäckt; och att förklaranderne icke kunde upplysa, när Kongl.
HofRättens ofvanberörde utslag af den 27 Juni 1839 ankommit, emedan Magistratens
post vanligen leinnades till borgmästaren; anhållande förklaranderne,
hvilka icke skulle hafva haft ringaste del i hvad åtaladt blifvit, att derföre
varda från åtalet skiljde.
Af Advokatfiskals-embetet är derefter, uti ytterligare memorial anfördt,
att den vid kronohäktet i Alingsås år 1839 förda jurnal visade, det Börje
Nilsson i häktet insattes den 9 April, äfvensom att uti den kolumn af jurnalen,
hvarest till kontroll å gjorda utbetalningar för fångars underhåll
antecknades, huru många dagar den häktade hvarje månad qvarsutit, varit
för Börje Nilsson infördt dagatalet tjugoett, som dock blifvit utsuddadt
och i stället insatt talet fjorton, hvilket sednare vore påtagligen oriktigt,
helst från den 9 April, då Börje Nilsson lill häktet inbragtes, till månadens
slut eller den 30:de räknades tjugoen, men icke fjorton dagar; att af
berörde jurnal för Maj månad derjemte inhämtades, att Börje Nilsson qvarsätt i
häktet vid månadens början och, enligt anteckningen, ”den 14 frigafs,” och att
kostnaden för Börje Nilssons underhåll dessa fjorton dagar, å 7 sk. 8 rst. om
dagen, i jurnalen rätteligen blifvit utförd till 2 R:dr n sk. 4 rst.; att den
från Magistraten till Konungens Befallningshafvande aflemnade och å jurnalen
grundade redogörelse öfver utbetalningar, som skett för fångars kosthåll under
April och Maj månader 1839, likaledes vitsordade, att Börje Nilsson varit häktad
i förstnämnde månad tjugoen dagar, som, å 7 sk. 8 rst. för dagen, kostat 3
R:dr 17 sk., samt i Maj månad ytterligare fjorton dagar, derför kostnaden
utförts till 2 R:dr ix sk. 4 rst.; att äfven i denna redogörelse funnes infördt,
,?att Börje Nilsson blifvit den 14 Maj frigifven efter undergången bestraffning;”
att borgmästaren å Magistratens vägnar, uti aflåten skrifvelse till
Kongl. HofRätten en månad derefter eller den 14 Juni, med åberopande af
Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827, anhållit om bestämmande af det straff,
som Börje Nilsson borde i ena bot undergå; i anledning hvaraf Kongl. Hof
-
61
Rällen, dit nämnde skrifvelse ankom den 17 Juni, dagen derefter fa tia t beslut,
som genom utslag af den 27 i samma månad expedierades, innehållande,
alt Börje Nilsson skulle, i stället för ådömda fem, undergå allenast tre
veckors fängelse; att borgmästaren emellertid, uti en den 26 Juni till Konungens
Befallningshafvande i Elfsborgs län aflåten skrifvelse, anmält, att
förutgångne eller Maj månads fånglistor varit längre tid färdige att till Konungens
Befallningshafvande insändas, ”utom i en omständighet, som vore
”beroende på Kongl. HofRättens redan fjorton dagar väntade förvänd lingsbe”slul
om en till afstraffning inkommen bötfälld person”; hvarefter borgmästaren
den 29 i samma månad, sedan han inhändigat omförmälda beslut,
till Konungens Befallningshafvande inskickat fånglistorne; alt vid granskning
af så väl nämnde fånglistor som ock dem för April månad, hvilka borgmästaren
låtit efter vanligheten utskrifva i tre exemplar, för Kongl. HofRättens,
JustitieKanslerens och JustitieOmbudsmannens räkning, inhämtades, att
uti listorna för April Börje Nilsson vore antecknad såsom qvarsittande i häktet
för straffets undergående, likasom alt uti Maj månads listor funnes om
Börje Nilsson en så lydande anteckning: ”den lista Maj frigifven efter ut”stådd
bestraffning enligt Kongl. HofRättens utslag”, uti hvilken anteckning
synbarligen skett förändring sålunda, att datum, som från början stått utförd
t att vara den 14, blifvit genom utskrapning af siffran 4, förändradt till
den 1; hvarjemte orden: ”enligt Kongl. HofRättens utslag” voro tecknade icke
af samma hand, som utskrifvit listorna, utan med en stil, som syntes likna
borgmästarens; och att förfalskningen af datum visade sig deslomera påtaglig,
som Börje Nilsson bevisligen lösgafs den 14, men icke den 1 Maj;
samt att anteckningen, att lösgifvandet varit föranledt af Kongl. HofRättens
utslag, vore uppenbarligen lögnaktig, enär samma utslag icke gafs eller kom
Magistraten tillhanda förrän sex veckor efter det Börje Nilsson blifvit på fri
fot ställd. Och har Advokatfiskals-embetet, vid betraktande tillika af hvad
Magistratens ofvanbemälde ledamöters förklaring innehöll, ansett den slutsats
kunna dragas, att borgmästaren, i följd af embetspligt och mot af Kongl.
Majit bestämdt årligt arfvode, ägt skyldighet att hafva vård och uppsigt öfver
kronohäktet i Alingsås, till hvilken befattning väsentligen hörde, att laga
noga kännedom om fångjurnalen jemte de derå grundade och till borgmästarens
granskning öfverlemnade räkenskaper öfver Kronans utgifter för
fångarnes kosthållning, och att borgmästaren således borde ansvara för dessa
handlingars riktighet, synnerligast hvad anginge fånglistorna, dem han sjelf,
å embetets vägnar, underskrifvit och till vederbörande expedieiat. Med
62
afseende å hvilket allt Advokatfiskals-embetet allordrat borgmästaren förklaring
rörande följande omständigheter:
l:o Att uti fångjurnalen för April månad det derstädes utförda antal af
tjugoen dagar, som Börje Nilsson under loppet af samma månad varit häktad
blifvit utplanadt och i stället infördt det origtiga antalet fjorton dagar;
2:o Att fastän fånglistan för Maj månad rätteligen upptagit, att Börje
Nilsson frigafs den 14 i samma månad, detta datum genom verkställd utskrapning
af siffran 4, blifvit förändrad t till den 1 Maj; och
3:o Att borgmästaren, för hvilken berörde förfalskningsåtgärd ej syntes
vara främmande, icke i rätt tid, utan först en månad efter det Börje Nilsson
blifvit frigifven, företagit sig att å Magistratens vägnar, men utan dess
öfriga ledamöters vetskap och utan rådplägning med dem, hos Kongl. HofPuätten
anhålla, att den af HäradsRätten genom särskilda beslut Börje Nilsson
ådömda och af honom redan undergångna bestraffning måtte af Kongl.
HofRätten i ena bot utsättas enligt Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827.
Uti häröfver afgifven förklaring har borgmästaren, som antagit det förhållande
såsom fullständigt utredt, att Börje Nilsson qvarliållits i häktet från
den 9 April till den 14 Maj 1839, ehuru han bort lösgifvas den 1 i sistnämnde
månad, men likväl hemställt, om icke tillförordnade fångvaktmästaren
Dahlberg, som fört fångjurnalen, borde i ämnet höras, i öfrigt anfört:
att borgmästaren för nämnde felaktighet visserligen till någon del stannade i
juridisk ansvarighet, men att samma felaktighet icke blifvit begången af honom,
utan tillkommit dels derigenom, att bemälde Dahlberg underlåtit att
för borgmästaren uppvisa eller låta uppvisa den förpassning och den handling,
på grund hvaraf Börje Nilsson skulle tili straff befordras, och dels derigenom,
att Dahlberg, utan en sådan anmälan, på eget bevåg verkställt bestraffningen,
om förloppet hvarvid borgmästaren skall varit i okunnighet intill
dess han fick del af Advokatliskals-embetets anmärkningsmemorial; alt
Dahlberg, i egenskap af vaktmästare vid Alingsås kronohäkte bunden af ed
till det ansvar och de förbindelser, hvartill allmän lag, särskild instruktion
och förmäns befallning honom förpligtade, haft skyldighet att på eget ansvar
föra fångjurnalen, som städse af vaktmästaren innehades och for hvars
riktighet endast han kunde ansvara; att Dahlberg blifvit af borgmästaren
vid flere tillfällen förständigadt, att icke under något vilkor, utan borgmästarens
hörande, i häktet till bestraffning intaga någon person, hvilken genom
särskilda beslut blifvit fälld till böter och häkte, då dessa påföljder icke
blifvit vederbörligen förvandlade i en bot; att borgmästaren om förändringen
63
i fångjurnalen icke ägde någon kännedom, emedan han knappt sett samma
jurnal och bestämdt aldrig haft den i sin hand; att Konungens Befallningshafvande
redan för några år tillbaka förordnat, att vaktmästaren Dahlberg
ägde direkte reqvirera och uppbära nödiga medel till fångunderhållet vid
häktet, af hvilken anledning oell då de anmärkningar, Konungens Befallningshafvande
genom Landskontoret sedermera någon gång gjort emot räkenskaperna
för nämnde medel, varit riktade endast emot Dahlberg, borgmästaren
ansett sig icke tillkomma annan befattning med berörde räkenskaper, än att,
sedan de blifvit af Dahlberg uppsatte och underskrifne, desamma till Konungens
Befallningshafvande öfversända; alt, hvad anginge fånglistorna för
Maj månad 1839, Dahlberg upprättat och underskrifvit dem, likasom alla
föregående under hans tjenstetid, och dermed infunnit sig hos borgmästaren,
som, efter erhållen försäkran om deras riktighet, underskrifvit dem i närvaro
af Dahlberg, hvilken genast återtagit desamma, för att inlemna dem på
Postkontoret, så att borgmästaren icke ägt den ringaste kännedom om hvarken
det ena eller andra af hvad vid dem blifvit tillgjordt; att anteckningen
i fånglistorna, det Börje Nilsson blifvit frigifven enligt Kongl. IIofRätlens
utslag, hvilken anteckning borgmästaren medgåfve vara lögnaktig, icke blifvit
gjord af borgmästaren, utan, honom ovetande, af Dahlberg, hvars intygande
om detta allt borgmästaren påkallade; samt slutligen, i fråga om skrifvelsen
till Kongl. HofRätten, att borgmästaren, som mot slutet af April månad
1839, i ändamål att afgifva summarisk redogörelse för kronouppbörden
i Alingsås, afrest till Wenersborg, derifrån han återvändt framuti Maj, en
längre tid derefter af Dahlberg emottagit framställning i afseende på ansökning
om förvandling af de Börje Nilsson ådömda böter, hvilken ansökning
borgmästaren, under förmodan, att Dahlberg fullgjort hvad på honom
i thy fall ankommit, insändt till Kongl. HofRätten, utan att om förhållandet
med Börje Nilssons intagande i häktet och bestraffning hafva ägt ringaste
kännedom, i följd hvaraf borgmästaren ej eller kunnat hysa någon afsigt att
samma förhållande dölja.
Sedan Kongl. HofRätten, med bifall lill Advokalfiskals-emhetets skriftligen
gjorde anhållan, genom utslag den 10 Febr. 184-1 förstäudigat RådstufvuRätten
i Alingsås att förekalla vaktmästaren Dahlberg och affordra honom
bestämda svar å flere af Advokatfiskals-embetet uppgifna frågor, har förhör
i sådant hänseende inför RådstufvuRätten den 3 påföljde Mars för sig gått,
hvarvid Dahlberg förmält, att lian, hvarje gång fångar anländt till Alingsås
kronohäkte, sökt borgmästaren, i ändamål att förete de handlingar, på
64
grund hvaraf bestraffningen skulle verkställas, hvilka besök dock ofta skett
förgäfves, emedan borgmästaren vistats borta stundom hela veckan, stundom
längre lid; hvarföre fångarne vid sådane tillfällen blifvit afstraffade i öfverensstämmelse
med de utslag och saköreslängds-utdrag, som varit förpassningarne
följaktige; att Dahlberg icke kunde påminna sig, huruvida han sökt
borgmästaren, i ändamål att hos honom förete den förpassning eller det utslag,
som angeck Börje Nilsson; att Dahlberg icke hos borgmästaren tillkängifvit,
när Börje Nilsson, efler undergången bestraffning, ställdes på fri fot,
emedan sådant icke varit öffigt; att, beträffande anmärkta förändringen i
fångjurnalen för April månad 1839, hvilken Dahlberg fört och sjelf haft om
händer, dagantalet tjugoen vore det rätta, men att talet fjorton blifvit af
honom genom misskrifning införd t; att, hvad anginge fånglistorna för Maj
månad samma år, Dahlberg personligen aflemnat desamma till borgmästaren
den 14 påföljde Juni; att den fånglista, hvarpå befanns anteckningen: ”JustilieKanslers-embetets
exemplar”, blifvit af Dahlberg egenhändigt utskrifven,
men alt de båda andra exemplaren voro skrifne af hans son Gustaf; att uti
berörde fånglistor då fanns antecknadt, att Börje Nilsson den 14 Maj blifvit
frigifven efter undergången bestraffning, men att några dagar efter det fånglistorna
blifvit lill borgmästaren aflemnade, bud ankommit till Dahlberg med
tillsägelse, att han skulle infinna sig hos borgmästaren, som då yttrat, alt
utslag rörande Börje Nilsson ankommit från Kongl. HofRätten, samt att ändring
från fem till tre veckor borde i listorna till vägabringas, hvarvid borgmästaren
tillika yttrat den förmodan, att han eljest möjligen kunde för ifrågavarande
bestraffning blifva fälld att böta tjugo eller tjugofem R:dr; att
Dahlberg, på borgmästarens begäran, återtagit fånglistorna och af de i kolumnen
för afstraffningstiden införda siffrorna 14 utplånat den senare, äfvensom
Dahlberg med egen hand i alla tre exemplaren gjort det tillägg: ”enligt
Kongl. HofRättens utslag”; att fånglistorna derefter samma dag blifvit till
borgmästaren öfverlemnade; att Dahlberg hvarken ägt annan kännedom om
tillvaron af nyssnämnda utslag, än borgmästarens yttrande derom, eller alvelat,
hvilka åtgärder, borgmästaren för delsammas tillvägabringande vidtagit;
att fånglistorna blifvit, så väl denna gång som eljest, till Konungens
Befallningshafvande insände genom borgmästarens försorg; att räkenskaperna
öfver Kronans kostnader för fångarnes underhåll i häktet under Maj månad
1839 blifvit, på samma gång som fånglistorna för berörde månad, till borgmästaren
öfverlemnade; att den i dessa räkenskaper gjorda anteckning derom,
att
65
att Börje Nilsson i häktet njutit underhåll till den 14 i nämnde månad, då
han på fri fot ställdes, vore med. sanna förhållandet öfverensstämmande; att
räkenskaperna äfven denna gång, såsom förr öfligt varit, blifvit af borgmästaren
insände till Konungens Befallningshafvande, men att Dahlberg icke
kunde upplysa, när sådant skett; att de medel, som erfordrats för fångars
underhåll uti kronohäktet i Alingsås och för deras forslande emellan detta
och andra häkten, blifvit reqvirerade af Dahlberg från Elfsborgs läns landskontor,
dermed borgmästaren således icke haft bestyr; och att Dahlberg icke
kände, huruvida borgmästaren, i följd af nyssnämnde förhållande, ansett sig
pligtig att med räkenskaperna företaga någon granskning.
Efter det Börje Nilsson, som äfven blifvit hörd, uppgifvit sitt anspråk
till 5 R:dr 12 sk. riksgäldssedel’ såsom ersättning för det genom ifrågaställda
verkställighetsåtgärd honom tillskyndade lidande, har Advokatfiskals-embetet,
i sitt slutpåstående, med frånträdande af talan i fråga om den i fångjurnalen
skedda förändring, enär densamma någon skada eller olägenhet icke medfört,
i öfrigt andragit, att borgmästaren, på grund af Kongl. Maj:ts förutnämnde
skrifvelse den 17 Nov. 1837, haft sig såsom oeftergiflig embetspligt
ålagdt att granska fångförpassningarne eller de bestraffningsbeslut, som åtföljde
dem, hvilka i Alingsås kronohäkte infördes, befordra samma beslut till
laglig verkställighet, kontrollera räkenskaperna vid häktet, expediera fånglistorlja
och i öfrigt hafva tillsyn öfver fångvården och hvad dertill hörde; hvaraf
följde, att om han försummat att laga noga kännedom om de personer,
som, för undergående af straff, blifvit inbragte till häktet, om han, ehvad
nödige medel blifvit till honom eller direkte till fångvaktmästaren öfversände,
underlåtit anbefalld kontroll å de öfver samma medel hållna räkenskaper, om
han dervid icke tillsett, dels att de fångar, för hvilkas underhåll kostnad
blifvit Kronan påförd, funnits i häktet, och dels om de varit derstädes q varhållne
under den tid, redogöraren uppgifvit och kostnaden beräknat, eller
om borgmästaren, utan föregången granskning af fånglistorua, meddelat derå
sin embetsunderskrifl till bestyrkande af deras riktighet och öfverensstämmelse
med verkliga förhållandet, men samma handlingar efteråt befunnits innefatta
falska uppgifter, så måste sådant allt ligga honom till last, såsom
uppsåtligen af grof vårdslöshet tillkomna förseelser; att borgmästarens försäkran
om okunnighet, rörande hvad som skett och icke bort ske, vederlädes
dels genom borgmästarens erkännande, att han redan i Maj månad
1839 af vaktmästaren Dahlberg emottagit framställning om förvandling
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 1842 och j843. 9
66
af de Börje .Nilsson ådömda böter, dels genom bemälde Dahlbergs räkenskaper,
som för kontroll och granskning legat under borgmästarens ögon, dels
genom de af honom altesterade och expedierade fånglistorna, dels ock genom
de flere, af borgmästaren vidtagna ofvanomförmälda åtgärder; att det icke
ens vore tänkbart, att borgmästaren varit okunnig om detta allt och hvad
han skrifvit Lill Kongl. HofRätten och Konungens Befallningshafvande, men
om ock motsatsen inträffat, kunde en så beskaffad frånvaro af eftertanke och
en så beskaffad liknöjdhet om embelspligteis uppfyllande icke antagas såsom
gällande ursäkt; Hvarföre lill förbrytelser af särdeles svår beskaffenhet
måste hänföras, att borgmästaren en hel månad efter det Börje Nilsson uthärdat
sitt ådömda fängelsestraff utverkat beslut af Kongl. HofRätten om
mildring i samma redan verkställda straff, och att borgmästaren, efter inhändigande
af detta beslut, tillvägabragt sanningslösa anteckningar i fånglislorna,
det ena och andra i stadgad afsigt att dölja sin försummelse att inom
rätter tid till behörig förvandling anmäla de böter, som genom HäradsRättens
särskilda utslag blifvit Börje Nilsson ådömda; I följd hvaraf och då
borgmästaren jemväl, genom anmärkta förfarandet, förspillt den trovärdighet,
som borde vara oskiljaktig från en offentlig myndighets förhandlingar, Advokatfiskals-embetet
yrkat, att borgmästaren, som icke tagit varning af de
flera tillrättavisningar, Kongl. HofRätten tid efter annan honom meddelat,
måtte, enligt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, varda, för sitt nu åtalade lika
nesliga som svåra embetsfel, dömd att på ett års tid skiljas från sitt innehafvande
embete med dertill hörande löninkomster och förmåner, samt att
dessutom ersätta ej mindre Kongl. Maj:t och Kronan med 2 R:drnsk.4 rst.
banko för Börje Nilssons underhåll fjorton dagar under Maj månad 1839,
än äfven Börje Nilsson med af honom fordrade 5 R:dr. 12 sk. riksgäldssedel1
för det honom öfvergångna olagliga lidande.
Uti förklaring häröfver har borgmästaren, under fortsatt bedyrande, att
han före emottagandet af Ad vokatliskals-einbetets första memorial icke ägt
kännedom om anmärkta förändringa ine och tillsatserna i fånglistorna, anfört,
att hans oskuld i detta hänseende ytterligare bekräftades af vaktmästai’en
Dahlbergs medgifvande, att denne tillvägabragt berörde förändringar och tillsatser;
att omförmälda bedyrande icke förringades af Dahlbergs osannfärdiga
och obestyrkta uppgifter, de der likväl icke sträckt sig dertill, att den i
fånglistorna gjorda anteckningen: ”enligt Kongl. HofRättens utslag” blifvit
verkställd på borgmästarens uppmaning, hvilken anteckning alltså stöde för
Dahlbergs räkning, visande, att det varit han, som velat fördölja, huruledes
67
Börje Nilsson blifvit afstraffad och i öfverensstämmelse hvarmed utskrapningen
af siffran 4 af honom blifvit verkställd, i afseende på hvilka Dahlbergs
förfoganden hvarken något uppsåtligt eller nesligt lage borgmästaren till last;
att påståendet, det borgmästaren, om än det af honom uppgifna förhållande
vore för handen, likväl måste ansvara för oriktigheternas tillvaro, berodde
på pröfning, men att grunderna för ansvaret blefvo betydligt olika för det
blott förutsatta och för det verkliga felet; att då, enligt lag, borgmästarens
ord vore åtminstone lika sildt som motsidans, borgmästaren trodde si sr åsia
O 7 O O O
högsta fog att påyrka tillgodonjutandet af den rätt, hvarje oförvunnen ti 11-  komme; att då borgmästaren i sin förra förklaring uppgifvit, att den af
borgmästaren till Kongl. IIofRätten aflåtna skrifvelse om nedsättning af de
o O O
Börje Nilsson ådömda bestraffningar varit föranledd af Dahlbergs framställning
derom efter borgmästarens hemkomst från Wenersborg fram uti Maj
månad, vore dermed hvarken sagdt eller menadt, att samma framställning
skett just i den månaden; att borgmästaren erinrade sig, det lian, då Dahlberg
gjorde nämnde framställning, om hvars behörighet borgmästaren icke
hyst ringaste tvifvel och derom all forskning således uteblef, gifvit sin belåtenhet
tillkänna med det tillägg, att om Dahlbergs anmälan icke skett och
Börje Nilsson kommit att oriktigt straffas, borgmästaren skulle blifvit fälld
till ansvar; att borgmästaren, om han erhållit underrättelse om tiden, när
Börje Nilsson inkommit till häktet, eller att bestraffningen redan blifvit verkställd,
hvilket Dahlberg tvertom fördöljde, visserligen icke den 14 Juni, då
borgmästaren antog, att Börje Nilsson var under bestraffning, hade gjort ansökning
om förvandling af de Börje Nilsson ådömda böter, genom hvilken
åtgärd borgmästaren kommit att begå ett fel just i den stund, han ansett
sig uppfylla en embetspligt; samt att Dahlberg, sora ej förnekat borgmästarens
andragande i berörde hänseende, om borgmästaren varit borta när Börje
Nilsson lill häktet infördes, i hvilket fall borgmästaren ej kunnat förekomma
hvad som inträffat, bort om bötesförvandlingen göra anmälan hos Magistraten
eller den af dess ledamöter, som, efter hvad Dahlberg hade sig bekant,
i särskilda fall meddelade besked.
Genom utslag den 13 Oktober 1842 bar Kongl. HofRätten i målet sig
utlåtit och funnit det vara upplyst, dels att borgmästaren, ehuru Börje Nilsson
qvarhållits i Alingsås kronohäkte från den 9 April till den 14 Maj 1839,
likväl å embetets vägnar undertecknat och sålunda intygat riktigheten af
Maj månads i tre exemplar upprättade, af borgmästaren, enligt vid handlingarne
fogad skrifvelse, den 29 påföljde Juni till Konungens Befallnings
-
68
hafvande i Elfsborgs län insända fånglista för nämnde häkte, hvilken inne
O
O
fattat den dubbla osanning, att Börje Nilsson blifvit den 1 Maj ur häktet
lösgifven och att detta skett i följd af Kongl. HofRättens utslag, och dels
att borgmästaren, sedan Börje Nilsson utstått de honom genom särskilda utslag
ådömda bestraffningar, hos Kongl. HofRätten gjort anmälan om berörde
bestraffningars förvandling i en bot; Och emedan dessa borgmästarens tillgöranden,
ehvad de skett uppsåtligen, för att dölja verkliga förhållandet med
Börje Nilssons bestraffning, eller, på sätt borgmästaren föreburit, tillkommit
af okunnighet om hvad i afseende på Börje Nilsson sig tilldragit, hvilket
dock icke vore sannolikt vid betraktande af borgmästarens den 26 Juni till
Konungens Befallningshafvande aflåtna skrifvelse, innehållande, det borgmästaren
underlåtit att insända fånglistan i afvaktan på Kongl. HofRättens förvandlingsbeslut,
måste läggas borgmästaren lill last såsom embetsfel af särdeles
svår beskaffenhet, enär borgmästaren i förra fallet förspillt den trovärdighet,
en offentlig myndighet borde äga, och i det sednare ådagalagt, att
borgmästaren helt och hållet åsidosatt den tillsyn öfver fångvården och hvad
dertill hörde, han såsom ett tjensteåiiggande och under dermed förenadt
ansvar, emot åtnjutande af årligt arfvode, fått åt sig uppdragen; Ty och då
Börje Nilsson, efter hvad utredt vore, kommit alt undergå fängelse i fjorton
dagar längre än vederbort, hvilket ej kunnat inträffa, om borgmästaren
nämnde tillsyn behörigen utöfvat, pröfvade Kongl. HofRätten, med tillämpning
af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, lätt vist döma borgmästaren att, för
ifrågavarande embetsfel, under sex månaders tid varda skiljd från sitt inneliafvande
borgmästare-embete med dertill börande löninkomster och förmåner,
samt alt ej mindre ersätta Kongl. Majrts och Kronans kostnad för Boije
Nilssons underhåll i häktet berörde 14 dagar med 2 R:dr a sk. 4 rst., än äfven
godtgöra Börje Nilsson för hans obehöriga lidande med af honom fordrade 3
R:dr 24 sk. banko; Men då Advokalfiskals-embetet icke fullföljt talan emot
Magistratens öfrige ledamöter och något felaktigt förfarande ej heller läge
dem i målet till last, blefvo de derifrån skiljde.
Öfver detta Kongl. HofRättens utslag äro hos Kongl. Maj:t underdåniga
besvär af borgmästaren Unger anförda, hvilka ännu icke till pröfning förekommit.
Sedan Löfångers Tingslags HäradsRätt, genom utslag den 18 Maj 1839,
under åberopande af 56 Kap. 1 § och 55 Kap. 5 § Missgerningsbalk?!!,
69
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779 och Kongl. Förklaringen den 23
Mars 1807, dömt Catharina Larsdotter i Fjällstugan att, för begånget tvefaldt
hor, straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd samt undergå enskild
skrift,! men tillika stadgat, bland annat, att den Catharina Larsdotter
ådömda kroppsplikt icke finge verkställas förr än ett år efter det hon framfödt
barn; Och Kongl. HofRätten, hvars pröfning HäradsRättens beslut blifvit
understäldt, medelst utslag den 19 nästderpåföljde Juli, sig utlåtit och
med sistbemälde Rätt funnit Catharina Larsdotter för sitt brott böra, jemlikt
de af HäradsRätlen i denna del åberopade Lagens rum och Kongl. Författningar,
undergå fängelse vid vatten och bröd i tjugoåtta dagar samt enskildt
skriftas och aflösas; så hade, enligt hvad fånglistorna från länshäktet i
Umeå för Juli och nästderpåföljde fyra månader utvisade, det förordnande
blifvit meddeladt, att, fastän Catharina Larsdotter med Kongl. HofRättens
utslag förklarat sig nöjd, den henne ådömda bestraffning likväl icke skulle
få verkställas förr än ett år förflutit från det bon i början af November
1838 fram föd t barn; af hvilken anledning Catharina Larsdotter till den 8
November 1839 afbidat början af bestraffningen vid vatten och bröd, samt derefter
först i December månad samma år från häktet lösgifvits *).
Vid granskning af denna verkslällighetsålgärd syntes mig anmärkningsvärdt,
att, dä Kongl. HofRätten, som fastställt HäradsRättens utslag i hvad
det angeck den Catharina Larsdotter ådömda bestraffning, icke meddelat något
förordnande om uppskof dermed, än mindre HäradsRättens utlåtande i
denna del gillat, ett sådant uppskof med bestraffningen, som HäradsRätten
åsyftat, icke desto mindre ägt rum, i strid emot 25 Kap. 5 § Rättegångsbalken,
som utmärkte, att i mål af underställningsegenskap icke Underrätts,
utan Öfverrätls utslag måste tjena till grund för bestraffningens verkställighet,
dervid sålunda i förevarande fall skolat tillses, att densamma, oberoende
af förenämnde utaf HäradsRätten gillia, men af Kongl. HofRätten icke
gillade föreskrift, i laga ordning skei t. I detta hänseende innehölle 3 Kaj).
6 § Straffbalken det allmänna stadgande, att kroppsplikt, ådömd häktad
qvinna, som är hafvande, må uppskjutas sex veckor efter det hon föd t häfver;
hvaraf äfven måste följa, att uppskof längre tid, än den sålunda bestämda,
icke borde äga rum, så vida ej andra omständigheter dertill föranledde;
deremot Kongl. Förordningen den 10 April 1810, angående mildring
*) Anmärkningsmål af enahanda beskaffenhet förefinnas tillförne i Embelsberattelsen
för åren 1836 och 1837, pag. 17 och 22.
70
i straffet för lägrad qvinna och uppskof med bestraffningen för lägersmålsbrolt,
om än denna för specielt fall stiftade lag ulan anmärkning kunde
tjena till efterrättelse äfven för andra fall, der sakfälld qvinna befunnes på
fri fot, likväl destomindre borde tillämpas, när hon vore häktad, som sådant
ej lät sig förena med lagens ofvan anförda allmänna bud, hvilket otvifvelaktigt
afsåg att förekomma den sakfälldas lidande genom uppskof med bestraffningens
verkställighet en längre tid under fortfarande häkte. Med tillämpning
af dessa grunder hade således Kongl. HofRättens utslag, så snart Catharina
Larsdotter förklarat sig dermed nöjd, kunnat befordras till verkställighet;
och hennes qvarhållande i häktet, på sätt som skett, endast i afbidan
på sådan verkställighet, hade följaktligen tillskyndat henne ett otillbörligt
lidande, äfvensom slaten en onödig kostnad, medelst hennes underhåll
längre tid än vederbort.
Öfver hvad sålunda blifvit anmärkt och, genom aflåten skrifvelse af den
17 December 1840, Konungens Befallningshafvande i Westerbottens län meddeladt,
afgaf Landshöfdinge-embetet derstädes, under den 7 Januari 1841,
skriftligt utlåtande, deruti uppmärksamhet ville fästas å de omständigheter:
att Kongl. HofRätten, genom dess ofvanberörde utslag, som den 7 Augusti
3839 ankommit, ej upphäft HäradsRättens utslag, hvarmedelst uttryckligen
förklarats, att den Catharina Larsdotter ådömda bestraffning icke finge verkställas
förr än ett år efter det hon födde barn; att orsaken till uppskofvet
med bestraffningen antecknats i fånglislorna, utan att någon anmärkning
förut försports; alt Kongl. HofRätten, under den 28 November 1831, på
sätt dess i afskrift bilagda bref skulle innehålla, bestämdt yttrat, det Kongl.
Förordningen den 10 April 1810 innefattade en allmän till efterrättelse gällande
föreskrift; att Catharina Larsdotter, jemlikt vederbörande fångbeljentes
bevis, gifvit sitt medhafda barn di, till dess det blifvit henne fråntaget så
tidigt, att hon, efter anställd besigtning af behörig barnmorska, förlorat
mjölk i brösten innan hon insattes tili undergående af fängelse vid vatten
och bröd; samt att Catharina Larsdotter, såsom dömd till urbota bestraffning,
dessförinnan icke bort ställas på fri fot, emedan henne då lemnats tillfälle
att förnya förbrytelsen, utan att hafva försonat den förra.
Hvad Landshöfdinge-embetet i dess utlåtande anfört och uppgifvit, kunde
jag icke för gällande antaga. Kongl. HofRättens ofvannämnda utslag af den
19 Juli 1839 innehöll icke ett gillande af HäradsRättens beslut i alta delar,
men antydde tydligen det, hvari Kongl. HofRätten dömde lika med HäradsRätten,
nemligen i fråga om den sakfälldas ansvar enligt lag, och sistbe
-
71
malde Rätts yttrande om uppskof med bestraffningens verkställighet, som
lemnades utan afseende, behöfde följaktligen icke särskildt upphäfvas, helst i
detta mål, af underställnings egenskap, Kongl. HofRältens domslut var den
enda handling, som borde lända till efterrättelse. Kongl. HofRättens skrifvelse,
med hvilken dess utslag till Konungens Befallningshafvande öfversändes,
”för att vederbörande kungöras och i laga ordning till verkställighet befordras”,
kunde ej heller gifva anledning till den förmodan, att bestraffningen
skulle uppskjutas, på sätt HäradsRätten yttrat. Det i fånglistorna antecknade
förhållande, att ett sådant uppskof icke destomindre ägt rum, blef
visserligen icke, sedan det vid fånglistornas granskning inhämtades, lemnadt
utan erinran, hvilket min ofvanberörde till Konungens Befallningshafvande
aflålna skrifvelse nogsamt utmärkte. För öfrigt och beträffande Kongl. HofRättens
åberopade bref af den 28 November 1831, innefattade detta bref
svar å Konungens BefälIningshafvandes anmälan angående en för tredje gån
gen
lägersmål dömd qvinna, hvilken blifvit till länshäktet införd, för att i
brist af böter undergå kroppsplikt, men hvilken bestraffning, enär hon fortfarit
att gifva sitt medhafda barn di, ehuru mera än ett år förflutit sedan
barnet framföddes, Konungens Befallningshafvande funnit sig för det då varande
icke kunna tillåta, och hvadan Konungens Befallningshafvande begärt,
att Kongl. HofRätten måtte föreskrifva, huru i detta och andra tilläfventyrs
inträffande dylika fall borde förfaras; lydande svaret, att som i fråga om
verkställigheten af den bemälda person ådömda bestraffning, Kongl. Förord
ningen
den 10 April 1810 angående mildring i straffet för lägrad qvinna
innehölle en allmän till efterrättelse gällande föreskrift, Kongl. HofRätten
ansåge dess yttrande i denna fråga icke vara af nöden; och kunde ej eller å
hvad Konungens Befallningshafvande för öfrigt andragit något afseende hafvas,
utan ankomme på Konungens Befallningshafvande att i detta af dess
egen embetsåtgärd beroende mål lag och beskaffenheten likmätigt förfara.
Men då häraf torde utan allt tvifvel inses, att Kongl. HofRättens förklarande
om allmänligheten af den i 1810 års Kongl Förordning meddelade föreskrift
endast afsåg qvinnas bestraffning för lägersmålsbrott, hvarom vid tillfället
var fråga, och för hvilken förbrytelse den brottsliga ej borde, i afbidan
på bestraffningens verkställighet, i häkte hållas, syntes deremot af detta
i det särskilda fallet meddelade och sålunda bestämda förklarande ingen anledning
förekomma, det Kongl. HofRättens mening varit, att högstberörde
Författning skulle tillämpas i andra mål, minst i sådana, der den brottsliga
72
vöre häktad; hvadan det förmenta stöd, Konungens Befallningshafvande af
Kongl. HofRättens omförmälda bref velat hämta, alldeles förfölle.
Uppå dessa jemte de flera i min förrnämnda skrifvelse andragna skäl
och då härtill kom, att Konungens Befallningshafvande, enligt särskilda författningar,
ägde makt att föranstalta om vårdande af spädt eller minderårigt
barn,, hvars moder vore häktad och skulle undergå kroppstraff eller afföras
till allmän arbets- eller korrektionsinrättning, ansåg jag mig föranlåten alt
fullfölja anmärkningen emot Konungens Befallningshafvandes förfarande vid
ifrågaställda tillfälle, såsom emot lagens bestämda föreskrifter stridande, på
det att rättelse deri för framtiden i lika beskaffade fall måtte iakttagas, samt
ersättning till den enskilda, för hennes lidande, och till staten för bennes
underhåll längre tid i häktet än vederbort, i laga ordning beredas; hvarföre
jag ock, i skrifvelse den 30 Mars 1841, med öfverlemnande af de till målet
hörande handlingar, anmodade Advokatfiskals-embetet i Kongl. HofRätten att,
i omförmälde afseende, inför Kongl. HofRätten emot Konungens Befallningshafvande
anställa och utföra den talan, hvartill lag och målets beskaffenhet
gåfvo anledning.
Efter Advokatfiskals-embetets, till fullgörande häraf, föregångna åtal emot
Landshöfdingen och Landssekreteraren, hvilka för den i ofvanberörde måtto
anmärkta åtgärd voro ansvarige, har Kongl. HofRätten, genom utslag den 11
Oktober 1842, jemte förklarande, att då, efter hvad upplyst vore, landshöfdingen
under rättegången allidit, åtalet i hvad det honom angeck komma att
förfalla, beträffande Advokatfiskals-embetets talan emot landssekreteraren sig
utlåtit, att emedan Kongl. HofRättens öfver Catharina Larsdotter den 19 Juli
1839 fällda utslag, hvilket, sedan hon dermed förklarat sig nöjd, jemlikt
stadgandet i 23 Kap. 5 § Rättegångsbalken, varit den handling, som vid
verkställighet af det Catharina Larsdotter ådömda straff bort lända till efterrättelse,
icke innehöll, att med sådan verkställighet skulle uppskjutas ett
år efter det hon framfödt barn, hvadan ali verkan af HäradsRättens i det
afseendet gifna föreskrift förfallit och med ärendet bort förfaras efter hvad
lag och författningar derutinnan stadgade; Ty och som 3 Kap. 6 § Straffbalken
förmådde, att då qvinna, som skulle undergå kroppsplikt, vore hafvande,
med straffet borde uppskjutas sex veckor efter det hon födt hade,
samt undantaget derifrån genom Kongl. Förordningen den 10 April 1810
endast hade afseende å kroppsstraff för qvinna, som med lönskaläge sig försett,
och således ej lagligen kunnat på förevarande fall lämpas, hvartill
Kongl.
'73
Kongl. HofRällens åberopade skrifvelse af den 28 November 1831 icke eller
gifvit skalig anledning; Alltså ocb enär, i följd häraf, Catharina Larsdottter,
som redan i November månad 1838 blifvit förlöst, bort, genast efter det Konungens
Befallningshafvande den 7 Augusti 1839 eniottagit Kongl. HofRätlens
utslag, på bestraffningen insättas, derest särskilde hinder derför icke mött,
men lill sådana hinder icke kunde hänföras de af landssekreteraren åberopade
omständigheter, att Catharina Larsdotter sjelf gifvit sitt barn di, och att
hon saknade försvar och näringsfång, äfvensom det af Catharina Larsdotter
uti ett af henne utgifvel, hos Kongl. HofRätten företedt betyg uppgifna förhållande,
att bestraffningen, tidigare verkställd än som skett, kunnat medföra
våda för både hennes och barnets lif, om en sådan uppgift äfven den
tid, hvarom vore fråga, varit af benne gjord, icke bort utan undersökning
af läkare lill uppskof med straffet föranleda, funne Kongl. HofRätten skäligt,
jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, fälla landssekreteraren att, för det
olagliga uppskofvet under tiden från den 7 Augusti till den 8 November
1839 med verkställigheten af det Catharina Larsdotter ådömda kroppsstraff,
böta femtio daler silfvermynt med 16 R:dr 32 sk. banko samt ersätta Kongl.
Maj:t och Kronan hvad, enligt vederbörlig uträkning, åtgått till Catharina
Larsdotters underhåll i häktet berörde tid med 12 R:dr 4 sk. banko; Men
då Catharina Larsdotter i förrberörde betyg förklarat sig anse åtalade åtgärden
ej hafva bringat henne i något lidande, förfölle frågan om den yrkade
ersättningen till henne.
Efter underdåniga besvär, hvilka af landssekreteraren öfver Kongl. HofRättens
utslag blifvit anförda, beror äfven detta mål på Kongl. Majtts pröfning.
Genom utslag den 25 Juli 18.37 hade G i Hbergs HäradsRält, under åberopande
af 40 Kap. 1 och 3 §§ Missgerningsbalken, Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1807 och Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813, dömt Eskil
Andersson från Åshammar att böta för första resan stöld utan inbrott till
värde af 11 R:dr 38 sk. tredubbla beloppet, som beräknats till 34 R:dr 36 sk.,
för sabbatsbrott 3 R:dr 16 sk. och fylleri första gången likaledes 3 R:dr ig
sk. samt undergå uppenbar kyrkoplikt, eller att, vid saknad tillgång till böterna,
i stället straffas med tjugofyra dagars fängelse vid valten och bröd,
hvilken bestraffning ock kommit till verkställighet; Och som, jemlikt 40
Just.'Ombudsmans
74
Kap. 1 § Missgerningsbalken, kroppsplikt för stöld ej finge beräknas högre
än efter det stulnas värde, hvilket i förevarande fall utgjort 11 R:dr 3S sk.,
samt detta belopp, jemte de för sabbatsbrott och fylleri ådömde böter6R:dr
32 sk., eller sammanräknade 18 R:dr 24 sk. banko, som motsvarade mera än
40 men icke öfverstege 60 daler silfvermynt, rätteligen bort, enligt 5 Kap.
4 § Straffbalken sådant detta Lagens rum lydde innan förändringen deraf
år 1841, förvandlas till sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, samt
den sakfällde sålunda, till följd af HäradsRättens mot tydlig lag stridande
utslag, undergått den vida svårare bestraffningen af tjugofyra dagars dylikt
fängelse, anmodade jag, i skrifvelse den 15 September 1838, Ad vokatfiskalsembetet
i Kongl. Svea HofRätt att mot häradshöfdingen, under hvars ordförande
omförmälda olaga dom blifvit meddelad, anställa talan om ansvar
och ersättning, enligt lag och sakens beskaffenhet.
Öfver det af Advokatfiskals-embetet, af sådan anledning, anställda och
i behörig ordning utförda åtal har Kongl HofRätlen den 24 Januari 1843
meddelat dess utslag af innehåll, att då HäradsRätten, genom ofvanberörde
utslag, vid bestämmande af Eskil Anderssons bestraffning förfarit oriktigt i
så måtto, att, ehuru Eskil Andersson, jemlikt stadgandet i 40 Kap. 1 §
Missgerningsbalken, bort, för första resan stöld af gods till värde af 11 R:dr
38 sk., böta tredubbla beloppet deraf med 35 R:dr 18 sk. eller, vid bristande
tillgång, för tjufnaden plikta med kroppen dock ej högre än efter stöldens
värde, samt följaktligen och då Eskil Andersson, som tillika gjort sig skyldig
att böta för sabbatsbrott 10 daler och för fylleri 10 daler, skolat, enligt
de uti 5 Kap. 4 § Straffbalken och Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827 stadgade
grunder, i saknad af tillgång att gälda böterna så väl för tjufnaden
som öfriga förbrytelserna, undergå sexton dagars fängelse vid vatten och
biöd, HäradsRätten beräknat stöldens tredubbla värde till 34 R:dr 36 sk.
samt stadgat, att Eskil Anderson skulle, i brist af böter, undergå tjugofjua
dagars fängelse vid vatten och bröd; och Eskil Andersson, i följd af HäradsRättens
utslag, som blifvit lill verkställighet befordradt, kommit att straffas
med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd mera, än å hans förbrytelser
bort följa, blefve häradshöfdingen, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
dömd att, för hvad honom, såsom HäradsRättens ordförande, sålunda
till last läge, böta etthundrade daler silfvermynt med 33 R:dr 16 sk.
banko samt ersätta den skada, Kongl. Maj:t och Kronan fått vidkännas derigenom,
att Eskil Andersson i häkte förblifvit åtta dagar längre än vederbort,
med 1 R:dr 4 sk. samma mynt; men då, enligt hvad upplyst vore,
75
Eskil Andersson aflidit, innan han i anledning af åtalet blifvit börd, komme
Advokalfiskals-embetets gjorda hemställan om ersättning lill Eskil Andersson
för hans lidande att förfalla.
Af Wadsbo HäradsRätts vid lagtima ting i Binneberg den 14 Juni
1839 afkunnade utslag hade jag inhämtat, huruledes bemälde Rätt ansett
försvarslöse manspersonen Anders Olofsson från Sköfde saker att hafva genom
inbrott föröfvat stöld till värde af 16 R:dr 20 sk. banko; hvarför och enär
han blifvit, medelst RådstufvuRättens i Sköfde utslag den 22 nästförutgångna
Maj, förklarad skyldig till ansvar för det han innehaft dyrk, HäradsRätten,
med tillämpning af 40 Kap. 1 och 6 §§ Missgerningsbalken, 5 Kap. 1 §
Straffbälken, Kongl. Förordningen den 9 December 1756 och Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, dömt Anders Olofsson, hvilken ej tillförne bevisligen
varit för olofligt tillgrepp lagförd, att i en bot straffas med tretiofem
par spö och derefter undergå uppenbar kyrkoplikt; hvilken bestraffning
äfven blifvit till verkställighet befordrad.
Vid granskning af detta utslag och ehuru HäradsRätten underlåtit att
deri, på sätt 11 punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 föreskref,
utsätta de olika straff af böter med penningar och kroppsplikt, som,
enligt dess mening, lagligen kunde följa å de särskilda brott, hvarför den
brottslige dömdes, för att sedan uträkna och förvandla de olika bestraffningarne
till det slag af straff, som var svårast, förekom likväl otvifvelaktig!,
att, då stöldens värde icke utgjort mera än 16 R:dr 20 sk. banko, som motsvarade
sjutton par spö, och det tillika föröfvade inbrottet skolat straffas
med nio par spö, tillhopa tjugosex par, HäradsRättens afsigt varit, att dessutom,
i anledning af Sköfde RådslufvuRätts utslag, hvarigenom den brottslige
blifvit pröfvad skyldig till ansvar för innehafvande af dyrk, till närande
st ralf ytterligare skulle läggas det af nio par spö, som Kongl. Förordningen
den 9 December 1756 för sistberörde fall stadgar, och att sålunda borde i
en bot å dö mas den bestraffning af tretiofem par spö, som utslaget innehöll.
Ett domslut, härled t från sådana grunder, syntes mig uppenbarligen
vara stridande emot lag. Under samma lagsökning anklagad dels för olofligt
innehafvande af dyrk och dels för inbrottsstöld, hade ofvanbemälde person
blifvit inställd inför Sköfde RådstufvuRätt, som endast ägde att upptaga
76
frågan om förstnämnda brott och i denna del, på sätt som skett, pröfva den
anklagades ansvarighet, utan att dervid kunna eller behöfva betrakta följderna
af det emot honom äfven angifna brott, som tillhörde annan domstols
upptagande och pröfning. Denna domstol åter, eller HäradsRätten, som likaledes
ansåg den anklagade saker till inbrottsstölden, borde slutligen bestämma
det straff, hvartill han, för sina brott, lagligen var förvunnen. I
sådant hänseende tillhörde det HäradsRätten att öfverväga hvartdera brottets
beskaffenhet och tillse, det icke, emot hvad lag stadgar, likartade brott
särskildt bestraffades, utan att dervid RådstufvuRältens föregångna pröfnings
utslag lage i vägen. Om till exempel RådstufvuRätlen pröfvat den anklagade
skyldig till ansvar för inbrott i afsigt att stjäla, hade HäradsRätten, der
han blifvit förvunnen till annat, jemte stöld, föröfvadt inbrott, säkerligen
icke tillåtit sig att ålägga honom särskildt straff af nio par spö för hvartdera
inbrottet, utan funnit begge rätteligen kunna med berörde straff en gång
försonas, emedan brotten voro likartade. Men såsom brott af lika art måste
utan tvifvel anses fullbordadt brott och uppsåt dertill, helst då de af
lagen lika bestraffas. 1 annat fall åter, eller om uppsåtet ansågs mindre
straffvärdt än dess fullbordan, gällde den allmänna regeln, att' det större
brottet inbegrep det ringare. I den af HäradsRätten tillämpade Kongl.
Förordningen den 9 December 1756 stadgades, att, ”på det dyrkar och förändrade
falska nycklar, till stölders utöfvande, icke må brukas, Kongl. Majrt
funnit godt förordna, att det tjenstehjon eller den lösa person, som dädanefter
blefve funnen att hos sig hafva dyrkar eller falska nycklar, skulle,
fastän ej någon skada skett, ändå afstraffas, mannen med nio par spö och
qvinnan med sju par ris eller deremot svarande fängelse vid vatten och
bröd”. Då lagstiftaren således antagit, att blotta innehafvandet af dyrk i
vissa fall utmärkte uppsåt att begå inbrott, och att enahanda ansvar derför,
som för verkstäldt inbrott, skulle äga rum, måtte äfven deraf, med tillämpning
af hvad redan sagdt vore, oemotsägligen följa, att för dessa begge, lika
ansedda och med lika ansvar belagda, brott, om de under samma lagsökning
emot en person förekommo, de särskilda bestraffningar, hvilka för hvartdera
i särskilda fall voro stadgade, destomindre kunde lagligen beräknas, som,
genom en sådan beräkning, i strid emot lagens tydliga mening och dermed instämmande
allmänna rättsgrunder, måste inträffa, att svårare straff skulle
drabba den, som i mindre mån sig förbrutit, än det, hvartill den gröfre,
till två eller ännu flera inbrott förvunne, brottslingen kunde anses förfallen.
Och emedan, enligt dessa grunder, ofvannämnde persons bestraffning rätteligen
77
bort bestämmas sålunda, att lian, som för den af honom begångna stöld, efter
dess värde 16 R:dr 20 sk. banko, var skyldig till straff af sjulton par
spö, skulle derjemte, för inbrott och olofligt innehafvande af dyrk, straffas
med nio par samt följaktligen umgälla sina förbrytelser i en bot med tjugosex
par spö och uppenbar kyrkoplikt; Men HäradsRätten, uti dess ifrågavarande
utslag, emot sådana, af lagen tydligt angifna grunder, beräknat särskilda
straff för hvardera af de tvenne sistnämnda förbrytelserna och pu
detta sätt kommit att stadga den svårare bestraffningen af tretiofem par
spö, genom undergående af hvilken bestraffning den sakfällde alltså blifvit
ett otillbörligt lidande tillskyndad; fann jag mig föranlåten att, genom skrifvelse
till Advokatfiskals-ernbetet i Kongl. Götha IIofRätt af den 18 November
1840, uppdraga åt bemälde embete att emot den särskildt förordnade
domhafvanden, hvilken med HäradsRätten fattat lagstridiga domslutet, föra
den talan om ansvar derför och ersättning till den sakfällde, som af lag och
sakens beskaffenhet påkallades.
Öfver det, till följd häraf, inför Kongl. HofRälten af Ad vokatfiskals-embetet
anställda åtal, har tillförordnade domhafvanden blifvit hörd och, uti
afgifven förklaring, hufvudsakligen andragit, att sedan Sköfde RådstufvuRätt
pröfvat Anders Olofsson skyldig till det ansvar, Kongl. Förordningen den 9
December 1756 för innehafvande af dyrk bestämmer, HäradsRätten icke
skulle hafva ägt att upphäfva eller tillintetgöra verkan af RådstufvuRättens
så beskaffade domslut, helst, då den ena Underdomstolen ansett den tilltalade
skyldig till ett visst brott och utsatt den lag, hvarefter han borde dömas,
den andra Underdomstolen hvarken skulle vara berättigad eller pligtig
att ingå i undersökning om grunderna för en sådan åtgärd, hvarföre tillförordnade
domhafvanden destomindre tvekat att, vid meddelandet af HäradsRättens
anmärkta beslut, jemväl tillämpa det af RådstufvuRätten, för det
speciela, inom dess jurisdiktion fullbordade brottet af dyrkens innehafvande,
bestämda ansvar, som, utom det att i förevarande fall icke vore fråga
att utsätta straff för särskilda inbrott, i hvilken händelse lagens föreskrift i
40 Kap. 6 § Missgerningsbalken, i afseende på iteration af sådant brott,
gjort tillämpningen tydlig och klar, HäradsRätten, derest den förfarit enligt
en annan åsigt, skolat helt och hållet förbise den i RådstufvuRättens utslag
åberopade Kongl. Förordningen den 9 December 1756, hvilken, efter tillförordnade
domhafvandens förmenande, icke antydde, att innehafvandet af
dyrk beträffades såsom ett uppsåt att begå inbrott, men deremot utgjorde
en speciel lag, hänförlig endast till en viss folk-klass och innehållande, att
78
den skulle utan skonsmål lillämpas. Hvaremot Advokatfiskals-embetet fullföljt,
hvad först anmärkt blifvit, och slutligen yrkat, att tillförordnade domhafvanden
för sitt åtalade förfarande måtte meddelas den tillrättavisning, som
Kongl. HofRätten efter grunderna i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken pröfvade
rättvist bestämma; med hemställan tillika, att som, enligt hvad Landshöfdinge-embetet
i Skaraborgs län tillkännagifvit, Anders Olofsson icke kunnat
anträffas, för att affordras yttrande om och hvad upprättelse han äskade för
uthärdad hårdare bestraffning, än vederbort, samt underrättelse hvar han
sig uppehölle ej heller kunnat vinnas, Anders Olofsson måtte bibehållas vid
rättigheten till rekonventionstalan, när han sig till utförande deraf kunde
anmäla. Och har Kongl. HofRätten, medelst utslag den 22 Juli 1842, sig utlåtit
och funnit det varit mot lagens grund och mening stridande, att, då en
person under samma lagföring tilltalades för dyrks innehafvande och för inbrott
i afsigt att stjäla, å honom tillämpas särskildt straff för hvartdera
brottet; hvarföre och du tillförordnade domhafvanden af uttrycken i RådstufvuRättens
utslag ej bort anse sig förhindrad att lagenligt bestämma den bestraffning,
hvartill Anders Olofsson för alla sina förbrytelser gjort sig skyldig,
samt domhafvanden således oriktigt förfarit derutinnan,att han, utom de för
inbrottet stadgade nio par spö, jemväl ådömt Anders Olofsson särskildt nio
par spö för innehafvande af dyrk, Kongl. HofRätten velat domhafvanden om
detta sitt misstag, till rättelse vid dylika fall i framtiden, erinra; äfvensom
Anders Olofsson lemnats öppet, att särskildt väcka fråga om ersättning för
honom, utöfver lag, öfvergånget lidande, i -fall han funne sig dertill befogad.
Det resultatet, hvartill HofRätten sålunda kommit och hvarigenom den
tilltalade domaren undgått allt ansvar för sin olagliga åtgärd, syntes mig lika
litet slå tillsammans med HofRättens öppet uttalade omdöme om denna åtgärd,
som något stöd derför vore att hämta ifrån lagens stadgande i 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken. Om i sednare hänseendet ville åberopas Advokatfiskals-embetets
yttrande i slutpåslåendet, att domaren, ”för sitt anmärkta förfarande,
måtte meddelas den tillrättavisning, som HofRätten, efter grunderna
i nyssnämnda lagrum pröfvade rättvist bestämma”, kunde med skäl deremot
invändas, att detta yttrande, om det än mindre omsorgsfullt och bestämdt
uppfattade min föreskrift i remissen, att talan om ansvar borde utföras,
likväl genom yrkad tillämpning af det lagens rum, som handlade om
domares embetsfel, afsett den tillrättavisning för den tilltalade, som instämde
med grunderna i samma lagrum, deri icke omtalades någon annan tillrättavisning,
än den som vore åtminstone med bötesansvar förenad. Att efter
79
sådane grunder HofRätten bort bedöma dea tilltalades embetsfel, måste äfven
vara otvifvelaktigt, belst dea au begagnade, mea i lag icke omtalade
utvägen, att endast varna honora för ett förnyad t misstag af samma art,
hvarken uppfyllde lagens fordran, eller medförde dess kraft, så vida tilläfventyrs
den tilltalade ansåg sig icke förbunden att en sådan varning efterkomma.
1 följd häraf och då, såsom under rättegången blifvit ådagalagdt
och HofRätten äfven antagit, Wadsbo HäradsRätts angående Anders Olofsson
meddelade beslut i anmärkta del befanns uppenbarligen stridande emot
lag, ansåg jag mig böra, genom besvär af särskildt förordnad! ombud, hos
Kongl. Maj:t i underdånighet öfverklaga HofRättens utslag och, med anhållan
om ändring deri, framställa det påstående, att domhafvanden, som med HäradsRälten
fattat det lagslridiga beslutet, derför måtte på det sätt tillrättavisas,
att, enligt de i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken stadgade grunder, han
blefve fälld att böta med penningar det belopp, åtalade embetsfelet pröfvades
kunna förtjena; öfver hvilken besvärstalan domhafvanden sig i underdånighet
förklarat samt HofRätten underdånigt utlåtande afgifvit.
Kongl. Majrts med Dess Högsta Domstol beslutade Utslag af den 19 sistlidna
Mais innehåller, att Kongl. Majrt funnit skäl icke hafva förekommit,
som kunde föranleda till ändring i HofRättens öfverklagade utslag; om hvilket
beslut Högsta Domstolens deri deltagande Ledamöter, Hrr JustitieRåden
Themptander, Stråle, Bredberg, Nyblceus , Nordenstolpe och Grefve C. Sparre
si2 förenat.
O
Likasom i nästföregående mål bade jag, i anledning af Jerfsö HäradsRätts
å urtima ting den 16 Januari 1840 meddelade utslag, anmärkt, att
HäradsRätten, som ansett torparesonen Anders Andersson Larm förvunnen
att hafva dels gemensamt med annan person begått inbrottsstöld medelst begagnande
af dyrk, hvilken sedermera skulle förkommit, dels ensam vid annat
tillfälle föröfvat olofligt tillgrepp, dels ock förfärdigat och innehaft fem
stycken falska nycklar eller dyrkar, med hvilka han, enligt eget erkännande,
på eLt och annat ställe gjort försök att bereda sig ingång till lästa rum, i
afsigt att stjäla, derför, under åberopande af 40 Kap. 1 ocb 6 §§ samt 41
Kap. 1 § Missgerningsbalken, Kongl. Förordningen den 9 December 1756
och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, pröfvat Larm skyldig till sträft’
af spö, för inbrott nio par, för innehafvande af falska nycklar eller dyrkar
80
nio par och för stöld till värde af 7 R:dr 22 sk. 8 rst. åtta par, samt i följd
deraf dömt honom att i en hot straffas med tjugusex par spö och derefter
undergå uppenbar kyrkoplikt; hvilket utslag, hvarmed den sakfällde låtit sig
nöja, till verkställighet i vanlig ordning kommit.
Enligt redan angifna grunder och då i förevarande fall, der icke ens
det förmenta stödet af annan domstols förutgående beslut i någon del af
målet kunde anföras, utan målet i allo berott på IdäradsRättens pröfning,
ofvanbemälde persons bestraffning rätteligen bort bestämmas på det sätt, att
han, som för begångna stölder, efter deras sammanräknade värde 7 R;dr 22
sk. 8 rst., var skyldig till straff af åtta par spö, skulle derjemte, för inbrott
och olofligt innehafvande af dyrkar, straffas med nio par samt följaktligen
umgälla sina förbrytelser i en bot med sjutton par spö, jemte uppenbar kyrkoplikt;
öfverlemnade jag, på sätt min under deri 1 Mars 1841 aflåtna skrifvelse
vidare utvisar, till Advokatfiskals-embetet i Kongl. Svea HofRätt att i
laga ordning tilltala häradshöfdingen, såsom ansvarig för IdäradsRättens lag
O
O Q O O
stridiga domslut; Och sedan denna talan blifvit behörigen utförd, hvarunder
ej mindre häradshöfdingen med särskilda förklaringar inkommit, än äfven
Anders Andersson Larm ägt tillfälle att ersättningsanspråk anmäla, har Kongl.
HofRätlen häröfver, genom utslag den 3 Mars 1843, sig yttrat, att som
Kongl. Förordningen den 9 Dec. 1756, hvarigenom, till förekommande af
stölders föröfvande, blifvit stadgadt, att det tjenstehjon, eller den lösa person,
som finnes hos sig hafva dyrkar eller falska nycklar, skall, fastän icke
någon skada derigenom skett, ändå straffas, man med nio par spö och qvinna
med sju par ris, eller deremot svarande fängelse vid vatten och bröd, tydligen
utmärkte blotta innhafvandet af slika verktyg i det fall, hvarom i
Författningen lörmältes, såsom ådagalagdt uppsåt att begå inbrott för att
stjäla, samt vid del förhållande, alt i grofva brottmål försök lill brott och
verkställande af sjelfva gerningen ej kunde efter allmän rättsgrund vid en
lagföring med särskildt straff beläggas, HäradsRätten följaktligen förfarit emot
lag i thy, att Anders Andersson Larm blifvit, genom HäradsRättens ifrågavarande
utslag, för begånget inbrott samt försök dertill medelst begagnande
af dyrkar eller falska nycklar, med hvilka det likväl ej lyckats honom att
sådan gerning föröfva, på en gång dömd till ansvar, särskildt för inbrott och
särskildt för innehafvande af dyrkar eller falska nycklar, med aderton par
spö, hvilken bestraffning, jemte den för stöld till välde af 7 R:dr 22 sk. 8
rst. banko, till åtta par spö bestämda, Anders Andersson ock, efter hvad
ostridigt
81
ostridigt vore, sedermera undergått, med tillhopa tjugosex par spö, eller nio
par spö utöfver hvad å hans brottslighet lagligen följa bort, alltså profvare
HofRätten, utan afseende å livad häradshöfdingen, under hvilkens ordförande
omförmälda lagstridiga domslut blifvit fattadt, till sitt urskuldande
anfört, rättvist förklara, det skulle häradshöfdingen, för hvad honom sålunda
till last folie, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, plikta femtio daler
silfvermynt med 16 R:dr 32 sk. banko samt i ersättning till Anders Andersson,
för det honom utöfver lag tillskyndade lidande, utgifva det fordrade
beloppet tretio R:dr nämnde mynt.
Uti en till mig inlemnad skrift hade kommissionslandtmätaren L. A.
Burman, i ändamål att laga åtal måtte anställas emot häradshöfdingen i
Jemtlands Norra Domsaga, Johan Montelius, angifvit, att bemälde häradshöfding
skulle hafva för nio af honom, å Rödöns HäradsRätts vägnar, särskilda
år från och med 1813 till och med 1837 utfärdade, vid angifvelseskriften
bilagde, fastebref, beräknat och tagit högre lösen, än gällande Expeditionstaxor
stadgade; Förmälande Burman tillika, att de, som utgifvit för
hög lösen, önskade att densamma återfå.
Efter erhållen kommunikation af dessa handlingar, med anmodan att,
i utlåtande deröfver, uppgifva de grunder, efter hvilka lösen för ifrågavarande
fastebref blifvit beräknad, hade häradshöfdingen Montelius, uti det, jemte
återställda handlingarna, inkomna utlåtandet, först erinrat, att af de företedda
fastebrefven blott ett tillhörde kommissionslandtmätaren Burman, men
de öfriga skulle af honom olofligen åtkommits utaf andra personer, dem ovetande,
hvilka han osannt och obestyrkt, utan fullmakt, föregifvit återbegära
den lösen, de förmentes hafva för högt erlagt; men att ej annan än målsägare
eller allmän åklagare hade rättighet att föra talan om högre lösen och
dess återbekommande. I afseende å sjelfva saken och hvad dervid anginge
de sju fastebref, som funnos utfärdade efter det 1821 års Kongl. Taxa för
expeditionslösen blef till efterlefnad gällande, uppgaf häradshöfdingen, att då,
enligt samma taxa, lösen för fastebref å egendom skulle beräknas i mån af
köpskillingens belopp, och denna kunde bestå af varor och prestationer,
sorn blifvit betingade att antingen på en gång eller årligen i vissa personers
lifstid erläggas, samt följaktligen endast kunde tagas i beräkning, men
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 184% och 7843. 11
f
82
densamma äfven vid mångfaldiga tillfällen bestämdes både i penningar och
prestationer årligen i någons lifstid, under den allmänna benämningen af
”ärligt födoråd”, annan utväg för bestämmande af fastebrefslösen icke skulle
finnas, än att beräkna de årliga prestationernas värden såsom ränta, svarande
mot ett visst kapital, hvilket, sammanlagdt med den i köpafhand!ingen utsatte
penningsumma, blefve köpskillingen; att, efter denna angifna grund
och med upptagande af prestationernas lägsta värde såsom ränta till fem
procent och beräkning af ett deremot svarande kapital, häradshöfdingen stadgat
och utsatt lösen för de ifrågavarande fastebrefven på följande sätt: fastebrefvet
af år 1836 till Nils Persson å skattehemmansdelen N:o 1 i Mjäla,
köpsumma i penningar 450 R:dr, och årligt födoråd till tvenne personer,
värderadt minst till 30 R:dr, utgörande fem procent årlig ränta å ett kapital
af 600 R:dr, sålunda köpskillingen beräknad till 1050 R:dr, för hvilket
fastebrefvets lösen uppginge till 3 R:dr 12 sk., men funnes påtecknad till
endast 2 R:dr 12 sk.: fastebrefvet af år 1825 till Carl Andersson å skattehemmanet
N:o 1 i Mjäla, köpsumma i penningar 1333 R:dr 16 sk. och årligt
födoråd till tvenne personer, värderadt till 28 R:dr 16 sk., som i årlig ränta
svarade emot kapital 566 R:dr 32 sk., köpskillingen således beräknad till
1,900 R:dr, hvarför lösen utgjorde åtecknade beloppet 4 R:dr: fastebrefvet
af år 1837 till Eric Persson å skattehemmanet N:o i i Mjäla, köpsumma i
penningar 480 R:dr, jemte en och en half tunna korn, som den tid, köpet
skedde, allmänneligen gälde 8 R:dr tunnan, samt dessutom årligt födoråd
för tvenne personer, minst skattadt til! 22 R:dr 24 sk., årlig ränta å ett kapital
af 450 R:dr, eller köpskillingen tillhopa 942 R:dr, hvarefter lösen
blifvit beräknad och påtecknad med 3 R:dr: fastebrefvet af år 1833 till Nils
Persson å skattehemmanet N:o 1 i Hufvulsviken, köpsumman 928 R:dr och
ärligt födoråd till tvenne personer, hvilket, uppskattadt till 20 R:dr, motsvarade
räntan å kapital af 400 R:dr, hela köpskillingen således 1328 R:dr,
och lösen derefter bestämd till 3 R:dr 24 sk.: fastebrefvet af år 1835 till
landtmätaren Burman å ett torp vid Ytterån under Hufvulsviken, köpsumma
i penningar 566 R:dr 32 sk. och årligt födoråd till en person, minst
värdt 12 R:dr 24 sk., som utgjorde ränta å 250 R:dr, eller i köpskilling
tillhopa 816 R:dr 32 sk., derför lösen bort vara 2 R;dr 36 sk., men blifvit
åtecknad med 2 R:dr 24 sk.; samt fastebrefven af åren 1834 och 1831 å
nyssnämnda torplägenhet, med enahanda födorådsbeting, som, jemte kontante
köpsummor, i det förra till Eric Persson 430 R:dr 8 sk., utgjorde
sammanräknad köpskilling af 680 R:dr 8 sk., och lösen således 2 R:dr is sk.
83
men modererad till 2 R:dr 12 sk., och i det sednare till Eric Ersson 377
R:dr 37 sk. 4 rst., klefve 627 R:dr 37 sk. 4 rst., hvarför lösen uppginge till
åtecknade beloppet 2 R:dr 12 sk. Beträffande åter de öfriga hegge fastebrefven,
det ena af år 1813 till Nils Nilsson å halfva skaltehemmanet Mjäla
N:o 1 och det andra af år 1818 till Nils Johansson å skattehemmanet N:o
1 i Wejmor, hvilka fastebref funnos åtecknade lösen med karta sigillata,
det förra 2 R:dr 40 sk. 6 rst. och det sednare 4 R;dr 22 sk. 6 rst; så kunde
väl, efter 22 och 27 års förlopp, hvarunder dessa handlingar varit i andras
händer, hafva fallit ur minnet, af hvilken grund eller anledning lösen för
nämnde fastebref blifvit beräknad till derå tecknade belopp; men efter den
vana, ifrån häradshöfdingens företrädares embetstid, allmogen behållit att
dels låta lagfartshandlingarne ligga qvar hos domaren under hela lagfartsti
den
och, när fasta fallit, betala hela lagfartskostaden på en gång, dels ock
vid första uppbudets beviljande återtaga k öpafh and lingen samt, vid andra
och tredje uppbudens sökande, uppvisa blott första uppbudsprotokollet, deruti
köpskriften var intagen, hade, efter häradshöfdingens förmenande, visserligen
handt, vid dessa tvenne fastebrefs utfärdande, att hela eller en del
af öfriga lagfartskoslnaden för kartor och lösen blifvit sammanräknad med
lösen för fasLebrefvet och derå tecknad, hvilket häradshöfdingen ock ville
ådagalägga, genom de efter sådana olika händelser uppgjorda och, en för
hvartdera tillfället, till åtecknade lösen och karta sigillata närmast passande
uträkningar, dervid han medgaf, att lösen för hvartdera fastebrefvet endast
uppginge till 1 R:dr. 24 sk. samt karta sigillata till det förstnämnda hlefve
30 sk. o rst. och till det sednare 1 R:dr 21 sk.; med afseende å hvilket uppgifna
förhållande och ehuru det icke vore häradshöfdingen obekant, att lösen
och karta sigillata rätteligen borde tecknas å den handling, som löstes,
men detta ej kunnat iakttagas, såvida sjelfva handlingen vid tillfället ej varit
tillgänglig, häradshöfdingen förmenade, att en så beskaffad förseelse, begången
emot 1801 och 1812 års Expeditionstaxor, hvilka blifvit upphäfna
genom den af år 1821, numera svårligen kunde åtalas, i synnerhet då
rnålsägarne dermed under 27 och 22 års tid åtnöjts och ännu voro nöjda.
I öfrigt och för att visa, det icke någon obehörig egennytta förledt häradshöfdingen
vid beräkning af lösen för sistnämnda begge fastebref, ville lian
åberopa, dels att han, enligt ofvannämnde af honom uppgjorde uträkning,
tagit mindre lösen för det ena, än hvartill han ägt rättighet, dels ock att
han icke ens tagit någon betalning för den vanliga undersökningen, om de
uppbudna hemmanen voro intecknade för skuld till sådana allmänna kassor,
84
alt tredje uppbuden icke fått beviljas förr än fordringsägaren dertill samtyckt,
för hvilken undersökning, oförtydt detsamma som gravationsbevis, hvarför
1812 års taxa bestämde lösen till 1 R:dr 32 sk., särskildt beräknad lösen icke
varit förr än genom 1821 års taxa förbjuden.
Yid öfvervägande af detta mål och då häradshöfdingen Montelii erinran
j afseende å kommissionslandtmätaren Burmans behörighet att föra talan i
målet, utom hvad detsamma rörde det honom enskildt tillhöriga fastebrefvet,
icke kunde inverka på allmänna åklagaremaktens rättighet och pligt att granska
de på ofvanberörde sätt till dess kännedom komna offentliga handlingar
samt tillse, om och i hvad mån domarens förfarande vid beräkning af lösen
för samma handlingar kunde till anmärkning och åtal föranleda; borde jag
ej heller underlåta den i sådant hänseende nödiga pröfning af detta angifna
förhållande, jemte de af häradshöfdingen till stöd derför åberopade grunder;
hvarvid, efter tidens ordning, först förekom frågan om de tvenne äldsta
fastebrefven af åren 1813 och 1818, för hvilka, enligt häradshöfdingens eget
medgifvande, den å hvartdera i en summa tecknade lösen med karta sigillata
öfversteg det belopp, dessa begge afgifter, enligt då gällande Expeditionstaxa
och karte sigillate Förordning, rätteligen utgjort; ett förhållande, som
häradshöfdingen sökt förklara sålunda, alt, af uppgifna orsaker, antingen hela
eller en del af öfriga lagfartskostnaden för kartor och lösen torde hafva blifvit
sammanräknad med lösen för fastebrefvet och derå tecknad. Men enär
denna förmening, som hvarken af anteckningen å sjelfva fastebrefven, eller
af någon annan bestyrkande omständighet understöddes, följaktligen icke, åtminstone
ej för det då närvarande, borde antagas eller mildra egenskapen
af förseelsen, sådan den enligt handlingarne sig visade; och den af häradshöfdingen
derjemte anförda omständighet, att de författningar, efter hvilka
förseelsen skulle bedömas, redan för längre tid tillbaka upphört att vara
gällande, destomindre kunde medföra den emot rättsgrunder i allmänhet stridande
påföljd, att förseelsen skulle utan åtal lemnäs, som någon viss preskriptionstid
för sådant åtal icke var stadgad, och nu gällande författningar
ej heller undanröjde anledningen dertill; ansåg jag, i betraktande tillika af
hvad emot häradshöfdingen i samma ämne, rörande en sednare tid, vore att
anmärka, häradshöfdingens nu omförmälda förfarande och hvad han till sitt
försvar andragit icke kunna godkännas, utan böra, med fullföljd af anmärkningen
deremot, på domarens pröfning ankomma. Hvad sedermera angeck
de sju här ofvan beskrifna fastebref, för hvilka lösen skolat beräknas och
utgå enligt Expeditionstaxan af den 15 Maj 1821; så hade häradshöfdingen,
85
med påstående, att han ieke för någotdera af dessa fastebref utsatt högre
lösen, än vederbort, uppgifvit den beräkningsgrund, han dervid skulle hafva
följt. Om man än ville medgifva antagligheten af denna beräkningsgrund,
i saknad af någon bestämmelse härom i åberopade författningar, kunde likväl
sådant medgifvande icke äga rum, då ett bestämdt stadgande i detta afseende
funnes. Expeditionstaxan innehöll nemligen, att lösen för fastebref å
egendom skulle beräknas i mån af ”köpskillingen, eller, der någon sådan ej
funnes utsatt, egendomens värde efter sista bevillningstaxeringen”. Tillämpligheten
häraf till de ifrågavarande fall, då för såld faslighet både viss köpsumma
och årligt födoråd blifvit betingade, likasom till den af häradshöfdingen
uppgifna händelse, att köparen, såsom köpskilling eller godtgörelse
för fastigheten, förbundit sig endast till utgörande af varor och prestationer,
som årligen skulle i vissa personers lifstid erläggas, syntes ej kunna vara underkastadt
tvifvelsmål. I sistnämnde fall vore oemotsägligt, att någon ”köpskilling”,
i detta ords rätta bemärkelse, enligt både lag och språkbruk,
”icke funnes utsatt”, men att köpaftalet grundade sig på andra villkor; då
följaktligen ingen annan grund för beräkning af fastebrefslösen kunde eller
linge antagas, än ”egendomens värde efter sista bevillningstaxering”. I de
förra åter, der både kontant köpsumma och så kalladt födoråd årligen under
vissa personers lifstid blifvit utfästa, vore förhållandet åtminstone till
x
någon del enahanda; och med afseende derå borde det ock lemnäs åt domarens
egen ompröfning att antingen efter nyss angifnä grund, eller ock efter
den betingade köpsumman, utan beräkning af födorådet, fordra sin tillständiga
expeditionslösen, dock alltid med rättighet att, i händelse af skillnad
emellan bevillningsvärdet och köpsumman, antaga det högre beloppet för
det lägre. Åberopade författning, hvilken på omförmälda sätt stadgade tvenne
grunder för bestämmande af fastebrefslösen, nemligen efter köpskillingen eller
efter egendomens bevillningsvärde, gåfve deremot icke någon anledning eller
något behof att uppsöka och använda en tredje grund, hvilken, om den antoges,
måste belraktas såsom lagstridig och godtycklig. Att den af häradshöfdingen
uppgifna och af honom följda äfven vore obillig, visade sig uppenbart.
Vid de köpslut om fast egendom, då, jemte viss bestämd köpsumma,
årligt födoråd betingades, skedde detta merendels till förmån för ålderstigna
personer, efter hvilkas frånfälle födorådet upphörde att gravera egendomen,
utan att någon emot detsamma svarande kapitalbetalning ifrågakomme;
och det vore, vid sådant förhållande, icke rimligt att jemföra denna
under flera eller färre år utgående afgäld med ränta lill lägsta vanliga belopp
86
å motsvarande kapital, och att, genom sammanräkning af detta kapital med
den i penningar betingade köpesumman, uppgöra en så kallad köpskilling,
som icke blifvit utfäst, och som utan tvifvel vore vida högre än egendomens
verkliga värde. Men sådana godtyckliga och obilliga uträkningar till stegring
af fastebrefs lösen voro just förekomna genom författningens ofvananförde
alternativa stadganden, af hvilka någotdera, vid hvarje tillfälle, kunde
och borde tillämpas. Om häradshöfdingen icke destomindre, efter hvad han
påstått, varit öfvertygad om behörigheten af den utaf honom i detta hänseende
följda beräkningsgrund, förekomme det emellertid besynnerligt, att
samma öfvertygelse icke gjort sig gällande i fråga om fastebrefvens kartering,
hvarvid, ehuru de under tiden utfärdade förordningar om stämplade pappersafgiften
uttryckligen angåfvo enahanda grunder för beräkning af fastebrefs
kartering, som för dess lösen, karte sigillate beloppet å hvartdera af de
ifrågavarande fastebrefven vä( merendels i någon mån öfverstege det emot
betingade köpskillingen svarande, men icke uppginge till den för lösens beräknande
uppgjorda köpskilling, hvilket åtminstone syntes utmärka, att häradshöfdingen
i detta afseende, då kronans rätt borde afses, ej varit lika
nogräknad, som i fråga om sin egen fördel af en högre expeditionslösen.
I följd af hvad sålunda blifvit anmärkt och då, efter min tanke, den
af häradshöfdingen Montelius antagna grund för beräkning af den meranämnde
fastebref åteeknade och derför utfordrade lösen uppenbarligen var stridande
emot både ordalydelsen och rätta förståndet af 1821 års expeditionstaxa och
således, ej mindre hvad angeck dessa nu angifna fall, än äfven till förekommande
af enahanda missbruk hädanefter, borde efter laga pröfning undanrödjas,
samt i öfrigt, på sätt ofvan omförmäldt vore, häradshöfdingens förklaring,
i afseende å de begge äldre fastebrefvens lösen, ej eller kunnat för
gällande antagas, fann jag mig föranlåten att, uti skrifvelse den 31 Augusti
1840, anmoda Advokatfiskals-embetet i Kongl. Svea HofRätt att emot härads
'
O
höfdingen, för dess anmärkta öfverträdelse af åberopade författningar, utföra
den talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet gåfve anledning.
Sedan Advokatfiskals-embetet, inför Kongl. HofRätten, anställt en sådan
talan och dervid, på ofvan, antydda grunder, dels yrkat, att häradshöfdingen
Montelii anmärkningemot kommissionslandtmätaren Burmans behörighet, att
uti omförmälda måtto väcka talan, måtte lemnäs utan afseende, dels ock,
beträffande sjelfva saken, med åberopadt stöd jemväl deraf, att de i Kongl.
KammarRättens ProvinsKontor och Kongl. KammarArchivet förvarade bevillningstaxeringslängder,
utom i fråga om torpet vid Ytterån, för hvilket
87
något taxeringsvärde icke blifvit åren 1830 och 1833 utsatt, visade, det ifrågavarande
hemmansdelar och torp alltid blifvit taxerade till lägre värde, än
de kontante köpskillingsbeloppen, yrkat, att häradshöfdingen, såsom, efter
Advokalfiskals-embelets åsigt, öfvertygad att hafva för omförmälda nio fastebref
beräknat och uppburit högre lösen, än vederbort, måtte, på grund af
ofvan anförda Kongl. Författningar, dömas att böla för sådan förseelse, i afseende
å de åren 1813 och 1818 utgifne två fastebref, 16 R:dr 32 sk., och
för hvartdera af de öfriga sju fastebrefven, utfärdade efter det 1821 års expeditionstaxa
blef till efterlefnad gällande, 20 R:dr eller tillsammans 156
R:dr 32 sk. banko, samt derjemte förpligtas att till vederbörande återställa
hvad häradshöfdingen för en hvar af dessa expeditioner utöfver taxorna i
lösen uppburit; öfver hvilket påslående häradshöfdingen Montelius sig förklarat
och, med vidhållande af de utaf honom, för beräkning af oftanämnde
lösen, förut uppgifna grunder, yrkat, att det emot honom anställda åtal rörande
de under åren 1813 och 1818 utfärdade tvenne fastebref icke borde
till ansvar föranleda, och, hvad åter angeek de öfrige sju fastebrefven, framställt
den åsigt, att, derest häradshöfdingen, vid beräknandet af derför belöpande
lösen möjligen skulle hafva misstagit sig, något ansvar äfven i denna
del icke skäligen kunde honom ådömas; så har Kongl. HofRälten, genom
utslag den 23 Januari innevarande år, sig utlåtit: att, beträffande först häradshöfdingen
Montelii erinran, så väl emot landtmätaren Burmans behörighet
att ifrågavarande förmenta tjenstefel angifva, som emot åtals anställande
för häradshöfdingeus anmärkta förfarande före år 1821; så och då, om äfven
antagas skulle, att Burman icke ägt att till beifran anmäla annan förseelse,
än hvarigenom han sjelf blifvit oförrättad, sådant i allt fall, enär allmän
åklagare, utan hänsigt till sättet, hvarpå embetsmäns åtgöranden i och för
embetet kunde blifva för honom kände, hade åliggande att, för hvad derutinnan
oriktigt förelupit, åtal anställa, icke kunde äga inflytande i fråga om
behörigheten af förevarande åtal; samt det förhållande, att genom Kongl, taxan
för expeditionslösen den l5Maj 1821, angående tjenstemans förfarande, att å
expedition anteckna icke riklig lösen, hvilket förfarande till förseelse hänföres,
blifvit meddeladt annat stadgande att, i stället för det i ämnet dittills
gällande, tjena till efterrättelse, icke kunde, på sätt häradshöfdingen förmenat,
omintetgöra ansvarigheten för de förseelser i berörde hänseende, hvilka
timat före sistnämnda författnings tillkomst, funne Kongl. HofRätten hvad
häradshöfdingen härutinnan erinrat icke förtjena vidare afseende; Och emedan,
vidkommande derefter sjelfva målet och hvad, i afseende å de efter
88
1821 utfärdade sju fastebref, vöre anmärkt, de varor och förmåner, hvilka
köparne genom saluafhandlingarne förbundit sig att, utom visst penningbelopp,
till säljarne årligen utgöra, utan att genom afhandlingarne tillika blifvit
bestämdt, huru stort belopp af köpskilling dessa varor och förmåner
skulle anses motsvara, icke borde betraktas såsom köpskilling i den bemärkelse,
detta ord uti Kongl. Taxan den 15 Maj 1821 förekomme, vid bestämmandet
af de grunder, efter hvilka häradshöfding må för fastebref taga lösen;
Och häradshöfdingen Montelius följaktligen, på sätt Advokatfiskals-emtet
anmärkt, i förevarande fall bort så tillämpa nämnde taxa, att lösen beräknats
antingen efter de vid sista bevillningstaxeringen egendomarne åsatte
värden, eller ock endast efter de i saluafhandlingarne i penningar bestämda
köpskillingsbelopp; Ty och då, enligt hvad Advokatfiskals-embetet uppgifvit
och häradshöfdingen icke bestridt, de hemman och lägenheter, å hvilka
ifrågavarande fastebref voro utfärdade, utom torpet vid Ytterån, derå något
taxeringsvärde ännu åren 1830 och 1833 icke varit satt, blifvit vid bevillningstaxeringarne
näst före de tider, då saluafhandlingarne tillkommit, upptagna
till lägre värden, än de uti samma afhandlingar bestämda köpskillingsbelopp
i penningar, och sålunda ostridigt vore, att den å de särskilda fastebrefven
tecknade lösen öfverstege hvad häradshöfdingen, efter nyss anförda
grund, ägt att såsom lösen för fastebrefven fordra; funne Kongl. HofHätten,
att häradshöfdingen Montelius, vid beräknande af lösen för ofvanberörde efter
år 1821 utgifna fastebref, förfarit i strid emot de uti förutnämnde Kongl.
Taxa befintliga föreskrifter, dock att, med hänsigt till de grunder, häradshöfdingen
för sitt åtalade förfarande anfört, och enär berörde föreskrifter för
tillämpning i denna fråga icke voro fullt tydliga och bestämda, annan påföljd
för häradshöfdingen härutinnan icke borde äga rum, än att häradshöfdingen
skulle, likmätigt stadgandet i 4 punkten af meranämnde Kongl. Taxa, gifva
åter de belopp, som blifvit utöfver rätta lösen för fastebrefven uppburna,
nemligen, till Carl Andersson i Mjäla 24 sk., till torparen Eric Ersson i Ytterån
42 sk,, till Nils Nilsson i Mjäla 24 sk., till Eric Persson i Tullus 24
sk., till landtmätaren Burman 18 sk., till Nils Pehrsson i Mjäla 18 sk., och
till Eric Persson i Mjäla 1 R:dr 6 sk., allt banko; Och som, hvad anginge
fastebrefven af åren 1813 och 1818, derför lösen skolat efter lägenheternas
hemmanstal beräknas, häradshöfdingen, enligt anteckning å dessa handlingar,
sig tillgodofört och uppburit, efter afdrag för deri inbegripen karta sigillata,
dermed fastebrefven funnos belagde, för det förra, 2 R:dr io sk. 6 rst. och
för
89
för det sednare 3 R:dr l sk. 6 rst., då, enligt Kongl. Taxan af den 17 Maj
1801 ocb Kongl. Förordningen den 3 December 1812, hvilka den lid, förenämnde
fastebref utfärdats, skolat tjena till efterrättelse, lösen för hvartdera
fastebrefvet, hvilket angått mindre del än helt hemman, icke bort öfverstiga 1
R:dr 24 sk.; alltså och då hvad häradshöfdingen uppgifvit angående åtskilliga
afgifter för andra expeditioner eller embetsålgöranden, derför ersättning
skulle vara uti den åtecknade lösen inbegripen, icke i någon mån vunnit
sannolikhet och följaktligen måste lemnäs utan allt afseende, pröfvade Kongl.
HofRätten, jemlikt ofvan åberopade taxa den 27 Maj 1801, rättvist fälla häradshöfdingen
Montelius, för det han sålunda fordrat högre lösen, än honom
enligt samma taxa tillkommit, att böta sexton R:dr 32 sk. banko, hvarförutan
häradshöfdingen ålåge, att till den eller dem, som samma lösen erlagt, återbära
hvad för dessa expeditioner blifvit orätt fordradt, nemligen för fastebrefvet
af år 1813, med 34 sk. 6 rst. och för fastebrefvet af 1818, med 1
R:dr 25 sk. 6 rst., allt banko. — Varande hos Kongl. Majit underdåniga besvär
häröfver af häradshöfdingen Montelius anförda.
O
IIos mig hade vice skolläraren från Lye socken på Gottland, sergeanten
Gustaf Svensson andragit, att, under de åtskilliga vid Gottlands Södra HäradsRält
anhängiga rättegångar, hvari han såsom antingen kärande eller svarande
varit nödsakad alt inlåta sig, domhafvanden derstädes, häradshöfdingen
Carl Reinhold Kökeritz skall hafva icke allenast förhållit Svensson hans
lagliga rätt i så måtto, som häradshöfdingen, efter Svenssons förmenande,
sjelf åtagit sig ad vokalskap för Svenssons vederparler, utan äfven inför domstolen
uti grofva oqväden emot Svensson utfarit; hvilket förhållande Svensson
äfven skulle hafva redan år 1840, för laga beifran anmält hos Konungens
JustitieKansler, utan att annan åtgärd eller verkan af den gjorda angifvelsen
försports, än att Svensson, hvilken inför HäradsRätten företett bevis
öfver berörde klagomåls ingifvande, förklarats berättigad att hos Kongl.
Svea IlofRätt göra ansökning om förordnande af ojäfvig domare i häradshöfdingens
ställe uti de vid HäradsRätten anhängige, Svensson rörande mål; I
anseende hvartill och för att af häradshöfdingen utkräfva upprättelse och ersättning
för missfirmande af Svenssons person och rätt, samt derjemte i sin
mån verka till det bästa för Häradets innevånare, hvilka, med få undantag,
skulle äga anledning till klagan öfver häradshöfdingens förfärande, Svensson
Just.-Ombudsmans Emb.-Bcrätt. för åren i842 och i84&-
90
anhållit om min em betså Igard, för att få häradshöfdingen ställd' under laga
tilltal för ofvan omförrnälda emot honom gjorda angifvelse!'; i hvilket afseende
Svensson äfven, rörande den sistnämnda af dessa angifvelser, företett
åtskilliga skriftliga intyganden, med begäran tillika, att jag malte taga del
af ej mindre den fullständiga anklagelseakt, han skulle hafva till Hr JustilieKansleren
inlemnat, än äfven den af Svensson till Kongl. HofRätten ingifna
ansökning om ojäfvig domare i HäradsRätten, jemte dervid fogade handlingar;
förbehållande sig Svensson i öfrigt all laga bevisningsrätt rörande sina
angifvelser samt tillgodonjutande af ersättning utaf häradshöfdingen för kostnader,
förluster och tidspillan.
Sedan Svensson jemväl, i afsigt att styrka sitt föregifvande, att samma
klagomål, som det nu anförda, förut blifvit hos Konungens JustitieKansler
anmäldt, inlemnat dels Kongl. Majrts nådiga Utslag af den 22 September
1840, uppå Svenssons underdåniga ansökning, att ett af Gottlands LagmansRätt
till Södra HäradsRätten återförvisadt mål, hvilket sislbemälde Rätt
skulle, genom beslut vid 1839 års hösteting, ålagt Svensson att ånyo instämma,
måtte, oaktadt detta beslut vunnit laga kraft, ändock få till pröfning
förekomma, å hvilken ansökning Kongl. Majrt funnit något afseende icke
kunna fästas, dels ock bestyrkt afskrift af Kongl. Majrts, under den 25
Januari 1841, till Dess Befallningshafvande i Gottlands län aflåtna nådiga
skrifvelse, hvarmedelst, i anledning af Svenssons underdåniga ansökning att
få såsom ambulatorisk skollärare på Gottland skattskrifves, eller ock vinna
tillåtelse att inom länet vid förekommande fall bevaka Kongl. Majrts och
Kronans rätt, som, efter sökandens förmenande, skulle ofta åsidosättas genom
försumlighet af kronobetjeningen, emot hvilken, äfvensom emot domaren
i orten, åtskilliga tillvitelser blifvit af sökanden framställda, Kongl. Majrt,
efter att hafva inhämtat Dess Befallningshafvandes utlåtande, deri på anförda
skäl och med erinran, alt sökandens nyssberörde tillvitelser voro obestyrkta
och riktade mot personer, utmärkte för rättvisa och ordentlighet,
Konungens Befallningshafvande till alla delar afstyrkt nådigt bifall till ansökningen,
i nåder behagat till svar och sökandens förständigande förklara,
det Kongl. Majrt funnit samma ansökning icke något afseende förtjena; så
hade, vid efterfrågan i Konungens JustitieKanslersExpedition, den upplysning
erhållits, att, utom Svenssons sistnämnda lill Kongl. Majrt i underdånighet
ställde ansökning, hvilken, ingifven till Kongl. Majrts tjenstgörande
kabinettskammarherre, blifvit, jemte åtföljande handlingar, kuverlerad och
med Svensson sjelf öfversänd lill bemälde expedition, samt derifrån till ve
-
91
derbörande StalsDepartement aflemnats, för den vidare behandling, ansökningen
kunde erfordra, och, såsom ofvan för mäld t är, redan vunnit, Hr JustitieKansleren
icke emottagit någon af Svensson undertecknad skrift eller anklagelseakt,
och således ej ägt anledning, att rörande den fråga, hvarom
Svenssons till mig ingifna klagoskrift handlade, vidtaga någon embetsåtgärd;
hvaremot den af Svensson hos Kongl. IlofRätten gjorda ansökning, som han
likaledes åheropat, lemnat bekräftelse derå, att lläradsRätten, vid förehafvande
af tvenne der anhängige, Svensson rörande mål, genom särskilda beslut
af den 2 och 9 Februari 1841, med afseende å Svenssons uppgift, alt
hans förrberörde, enligt Hr kabinettskammarherrens företedde bevis, lill JustilieKanslers-embetet
öfverlemnade underdåniga ansökning skulle innefatta
anmärkningar emot domhafvanden, häradshöfdingen Kökeritz, förklarat denne,
jemlikt 13 Kap. 1 § Rättegångsbalken, jäfvig att med nämnde mål taga
vidare befattning; af hvilken orsak Kongl. HofRätlen ock förordnat annan
domare att i HäradsRätten desamma handlägga.
Efter inhämtande af dessa upplysningar blef Svenssons klagoskrift, jemte
dervid bilagde handlingar, kommunicerad häradshöfdingen Kökeritz, för att
dess utlåtande deröfver afgifva; I följd hvaraf, och efter ytterligare föreläggande
att sådant iakttaga, häradshöfdingen, i det insända utlåtandet, anfört,
alt hvad anginge Svenssons klagan deröfver, att häradshöfdingen skulle hafva
förhållit honom hans lagliga rätt, HäradsRättens tillika öfverlemnade protokoll
uti den tvist, hvarom handlades i Kongl. Maj:ts vid klagoskriften bilagda,
nådiga Utslag af den 22 Sept. 1840, skulle ådagalägga, det någon
lagstridig åtgärd icke vore med samma mål vidtagen, och att, beträffande
åter angifvelsen, att häradshöfdingen oqvädat Svensson, allt afseende å de
klagoskriften åtföljande betj^g bestriddes, helst dessa betyg skulle vara med.
Svenssons egen stil skrifna; uppgifvande häradshöfdingen tillika, huruledes
inför HäradsRätten den 21 Maj 1839 Svensson, sedan han, såsom protokollet
innehölle, företett LagmansRättens dom af den 8 Augusti 1838, hvarigenom
en rättegång, deri han var kärande, blifvit till HäradsRätten återförvisad,
och honom i anledning deraf förständigats, att saken skulle påföljande
ting till handläggning förekomma, icke skall velat åtnöjas med detta besked,
utan pockande påfordrat handlingarnes återställande, hvadan häradshöfdingen
funnit sig föranlåten att förklara, det han icke ansåge sig pligtig ifrån domstolen
tillhandahålla Svensson några handlingar, och att derjemte förehålla
honom att icke genom otidig och ej af behofvet påkallad efterhängsenhet
falla häradshöfdingen besvärlig, hvarunder ock möjligen, det han, för att icke
92
synas vilja träda sanningen för nära, ej ville motsäga, något mindre valdt
uttryck honom undfallit; under hvilka omständigheter och då domaren, som
i 22 DomareReglen vore ålagdt att tala saktmodiga med dem, som komma
till rätta, ändock ej vore betaget att använda stränghet, om han dertill genom
rättsökandes egensinnighet och ohörsamhet tvingades, häradshöfdingen
förmodade, att den tillrättavisning, han gifvit Svensson, ehuru måhända nog
skarp, ej måtte läggas häradshöfdingen till last, såsom hade han trädt sitt
åliggande, att hålla domstolen i helgd, för när. Och har slutligen häradshöfdingen
hemställt, huruvida Svensson, hvilken ej mindre genom anmärkningarne
i afseende å behandlingen af de honom rörande mål, än äfven genom
det tillika antydda förhållande, som skulle Gottlands Södra härads innevånare
utan undantag hafva att klaga öfver orättvist förfarande af häradshöfdingen,
angripit honom till heder och ära, kunde undgå att derför ansvara.
Vid öfvervägande af delta allt och då Svensson i siir klagoskrift icke
uppgifvit, huruledes eller när häradshöfdingen Kökeritz skulle hafva åtagit
sig advokatskap för Svenssons vederparter, än mindre sökt att uppgiften
derom genom åberopade bevis styrka, samt någon anledning till ett sådant
förhållande ej heller förefunnes uti de hos mig företedda HäradsRättens protokoll,
ansåg jag för närvarande laga skäl saknas att å Svenssons berörde
uppgift fästa vidare uppmärksamhet. Beträffande åter Svenssons klagan deröfver,
alt han skulle hafva blifvit inför HäradsRätten af häradshöfdingen Kökeritz
bemött med grofva oqväden, så emedan Svensson, till bestyrkande deraf,
företett tvenne skriftliga intyganden, hvilka hufvudsakligen om-förmälde, huruledes
häradshöfdingen vid ett tillfälle den 21 Maj 1839 dels uti domstolen
och dels i sitt rum emot Svensson sig förhållit, äfvensom ett tredje betyg,
hurusom häradshöfdingen skulle hafva vid andra tillfällen Svensson
bemött; men häradshöfdingen deremot, under bestridande af allt afseende
å nämnde intyganden, såsom med Svenssons egen stil skrifna, uppgifvit,
att Svenssons uppförande inför domstolen nyssnämnde dag skulle hafva
varit otillbörligt, samt tillika förklarat, att häradshöfdingen, som derför
velat tillrättavisa Svensson, möjligen dervid låtit undfalla sig något mindre
valdt uttryck; kunde jag af dessa ömsesidiga, icke sammanstämmande utsagor
destomindre hämta säkra grunder för pröfningen af Svenssons klagan, sorn,
å ena sidan, emot häradshöfdingens bestridande, laga vitsord icke finge gifvas
å de af Svensson företedda intyganden, innan deras utgifvare blifvit
hörde, och, å den andra, häradshöfdingens utlåtande inskränkte sig till uppgift
om öfverklagade särskilda händelsen den 21 Maj 1839, så vidt den ägt
93
runi inför domstolen, utan att ens härom någon upplysning eller bekräftelse
meddelades af HäradsRättens vid rättegångens förehafvande hållna protokoll,
hvilket endast uppfattade hvad rörande sjelfva saken förefallit; I anseende
hvartill och betraktande af beskaffenheten utaf en angifvelse, sorn utmärkte,
alt domaren skulle hafva, med åsidosättande af det lugn och det allvar, honom
i embetets utöfning ålåge att iakttaga, nedlåtit sig till den rättsökandes
ofredande medelst oqväden, hvarför denne sednares uppförande icke i något
fall finge lända domaren till ursäkt, jag ej eller ansåg mig kunna vägra bifall
till Svenssons begäran att få, vid anställande åtal emot den angifne domaren,
tillgodonjuta rättigheten att bevisa sin angifvelse, om han sådant gitte. För
detta ändamål öfverlemnade jag, jemte skrifvelse den 11 Juli 1842, lill Advokalfiskals-embetet
i Kongl. Svea HofRätt att talan i denna sak, enligt dess
beskaffenhet och likmätigt lag, emot häradshöfdingen Kökeritz anställa och
utföra; i sammanhang hvarmed Advokatfiskals-embetet äfven skulle äga att
upptaga och efter omständigheterna sig yttra angående bemälde häradshöfdinges,
i dess utlåtande, gjorda hemställan om Svenssons ansvarighet för
hvad i klagoskriften blifvit uppgifvet, dels om behandlingen af de honom
rörande mål, dels om häradshöfdingens, vid embetets utöfning i allmänhet,
ådagalagda förfarande.
Efter det Advokalfiskals-embelet, till följd häraf, hos Kongl. HofRätten
börjat sin talan, så vidt den rörde angifvelsen emot häradshöfdingen Kökeritz
att hafva i dess egenskap af domhafvande i Gottlands Södra HäradsRätt
dels inför domstolen och dels utom densamma Svensson medelst oqväden
förnärmat; samt häradshöfdingen, som derpå lemnats tillfälle att rörande de
emot honom sålunda angifne förhållanden vidare sig yttra, uti afgifven förklaring,
med åberopande af hvad, på sätt ofvanberördt är, af häradshöfdingen
redan blifvit anfördt, vidgått, dels alt han, vid rät tegå n gs till fä l le t den 21
Maj 1839, uppretad af Svenssons otillständiga, flere gånger itererade påfordran,
att genast återbekomma eir af honom till HäradsRätten inlemnad, utaf
Gottlands LagmansRält meddelad dona, utlåtit sig, det häradshöfdingen icke
vore pligtig ifrån domstolen hålla parter handlingar tillhanda och aldraminst
den, hvars enda sysselsättning vore att genom oskäliga rättegångar tillskynda
parter och domare besvär, dervid häradshöfdingen benämnt Svensson
med tvenne grofva oqvädinsord; dels ock, att, efter det häradshöfdingen ur
Rätten uppstigit, och Svensson infunnit sig uti häradshöfdingens rum samt
ytterligare i en pockande ton affordrat honom ifrågakomma handlingar, häradshöfdingen,
häröfver ånyo försatt i uppretad sinnesstämning, under åter
-
94
upprepande af ofvan omförmälda, efter hvad han sjelf insåg, ohelänkta oell
högst olämpliga uttryck, Svensson afvisat; med erkännande hvaraf häradshöfdingen
underkastade sig det ansvar, Kongl. IIofRätten funne med lag öfverensstämma;
bar Advokatfiskals-embetet slutligen, hvad angeck nyssnämnda
emot häradshöfdingen Kökeritz åtalade och af honom erkända förfarande,
yrkat, att han, med anledning af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken och 60 Kap.
6 § Missgerningsbalken, måtte dömas att derför böta 75 daler silfvermynt;
Äfvensom och då Svensson uti sin klagoskrift angifvit, att häradshöfdingen
Kökeritz skulle i mål, som Svensson till HäradsRätten instämt, för Svenssons
vederparter åtagit sig advokatskap, och att innevånarne i häradshöfdingens
domsaga, snart sagdt utan, eller åtminstone med få undantag, hade alt
klaga öfver orättvist förfarande från häradshöfdingens sida, men Svensson
hvarken uppgifvit, huruledes eller när häradshöfdingen berörde advokalskap
sig åtagit, ej eller till stöd för dessa tillmälen företett bevisning, vid hvilket
förhållande de sålunda emot häradshöfdingens embetsförvaltning framställ
O
O
de angifvelser ej ansågos böra eller kunna annorlunda betraktas, än såsom
honom, i och för utöfningen af domare-embetet, gjorde sanningslösa, smädeliga
och förnärmande beskyllningar, Advokatfiskals-embetet påstått, det
måtte Svensson, enligt 18 Kap. 8 § Missgerningsbalken och Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, dömas att böta 50 daler silfvermynt och göra
häradshöfdingen Kökeritz offentlig afbön; hemställande Advokatfiskals-embetet,
huruvida Svensson, i enlighet med sitt derom väckta yrkande, kunde någon
ersättning för kostnader, besvär och tidspillan tillerkännas. Hvaröfver, sedan
ej mindre häradshöfdingen Kökeritz, än Svensson af slutpåståendet erhållit
del och med särskilda förklaringar inkommit, Kongl. HofRätten, genom utslag
den 20 Februari innevarande år, sig utlåtit: att som till stöd för angifvelserna,
att häradshöfdingen Kökeritz skulle förfarit orättvist emot de
fleste innevånare inom domsagan, och i mål angående Svensson åtagit sig
advokatskap för Svenssons vederparter, och således obehörigen sökt alt dem
gynna, Svensson icke uppgifvit sig hafva att åberopa annan upplysning, än
som Mårten Mårtensson Lingvide, Sven Fredriksson Ålmungs, Johan Petter
Sundberg, Jacob Jacobsson Sigulds, Olof Olofsson och Nils Olofsson Bjerges,
handlanden Gardell, löjtnanten Lecke, Hans Malmqvist, enkan Stina Maja
Bjerges och pigan M. H. Lyander, derest de blefvo i målet på ed hörde,
skulle kunna meddela, en hvar af de fyra förstnämnde personerna, om den
förolämpning, som honom vid förhör hos HäradsRätten af häradshöfdingen
Kökeritz vederfarits, och de öfrige om det förhållande, att då särskilda, af
95
Svensson uti ett mål åberopade, vittnen intygat, aLt Svensson och hans hustru
blifvit misshandlade, häradshöfdingen Kökeritz skulle yttrat det vara
synd, att Svensson och hans hustru icke blifvit ihjälslagna; men Mårten
Mårtensson, Sven Fredriksson, Sundberg och Jacob Jacobsson, emot 17 Kap.
7 § Rättegångsbalken, ej finge såsom vittnen höras angående den förolämpning,
sorn en hvar af dem sålunda skulle fått vidkännas; och det förhållande,
som öfriga personerna skulle kunna vitsorda, äfven om detsamma vore ådagalagdt,
ej utgjorde bevis, alt häradshöfdingen Kökeritz sökt gynna Svenssons
vederparter; alltså och då vid detta förevetande, vittnesförhör med omförmälda
persons ej borde äga rum, samt Svenssons i öfrigt uti förklaringen
gjorda hemställan, att honom måtte lemnäs tillfälle att före målets pröfning
personligen hos Kongl. HofRätten förete originalhandlingar och erhålla
underrättelse om ytterligare bevisning vore af nöden, ej eller, då Svensson
redan haft tillräckligt rådrum att sin talan utveckla och styrka, kunde bifallas,
blefve häradshöfdingen Kökeritz från dessa angifvelser befriad; Men
enär häradshöfdingen, efter hvad han, i öfverensstämmelse med Svenssons
uppgifter, vidgått, ej mindre under det häradshöfdingen, såsom ordförande i
JläradsRätten, handlagt mål rörande Svensson, än äfven i sitt enskilda ruin
å tingsstället, då Svensson besökt honom, för att återbekomma rättegångshandlingar,
med oqvädinsord förolämpat Svensson; pröfvade HofRätten, i förmågo
af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, rättvist att fälla häradshöfdingen
Kökeritz, att höta sjuttiofem daler silfvermynt med tjugufem R:dr banko;
Och då, på sätt berördt vore, till stöd för ofvananmärkta, af Svensson emot
häradshöfdingen gjorda tillmålen alt hafva förfarit lagstridigt emot de flesta
innevånare inom domsagan och jemväl i mål, som rört Svensson, sökt gynna
hans vederparter, någon bevisning icke blifvit af Svensson förebragt, men,
vid jemförelse af Svenssons andraganden härutinnan, sig visade, att Svensson
endast af förhastande och oförstånd gjort samma tillmålen, funne Kongl.
HofRätten Svensson, för hvad sålunda honom till last låg, ej kunna svårare
anses, än att han skulle, jemlikt 14 Kap. 7 § Rättegångsbalken, böta tjugu
daler silfvermynt med sex R:dr 32 sk. banko, eller, i brist af tillgång dertill,
hållas fjorton dagar i fängelse; och blef, vid sådan utgång af målet, Svenssons
emot häradshöfdingen Kökeritz väckta anspråk på kostnadsersättning
ogilladt.
96
Emot en tillförordnad domhafvande i Listers härad af Blekinge län, häradshöfdingen
M. Bergqvist, äro flera åtal, dels för i embetets utöfning begångna
förbrytelser och dels för annat brott, i laga ordning utförda och afdömda,
på sätt af infordrade handlingar inhämtas.
Sedan Bonden Nils Månsson i Efvaryd, Hoby socken och Blekinge län, till
RådstufvuRälten i Wexiö instämt lasarettssysslomannen G. E. Nordgren med påstående,
att han, som till Smålands privatbanks afdelningskontor i nämnde stad
inlemnat ett å 400 R:dr banko lill privatbanken ställdt, den 16 Mars 1841 dateradt
lånreversal, försedt med Nils Månssons namn och bomärke, såsom låntagare,
och namnen Sven Jonsson å N:o 64 och Per Jonsson å N:o 62 Efvaryd, såsom
löftesmän, måtte tillförbindas alt uppgifva och styrka af hvilken Nordgren
emotlagit berörde reversal och till hvilken hail öfverlemnat lånbeloppet,
samt Nordgren, i följd deraf, upplyst, att han fått samma reversal sig
tillsändt ifrån häradshöfdingen Bergqvist och till honom öfversändt lånbeloppet;
så har, efter det reversalet blifvit företedt och Nils Månsson förklarat,
att hans namn och bomärke derunder vore falska och tillkomna utan
hans vetskap, stadsfiskalen C. W. Laurin, å tjenstens vägnar, inför RådstufvuRätten
tilltalat häradshöfdingen Bergqvist för hans förfarande med ifrågavarande
reversal, hvaröfver hörd, bemälde häradshöfdinge förklarat: att vid
tillfälligt sammanträdande med Nils Månsson, denne skall hafva frågat Bergqvist,
om han ville biträda Nils för erhållande af penninglån i Smålands
privatbank, dertill Bergqvist löfval medverka; att någon tid derefter till
Bergqvist ankommit två för honom okände personer, hvilka, sedan de uppgifvit
sina namn och hemvist, å Nils Månssons vägnar anmodat Bergqvist ej
mindre att skrifva behörig skuldförbindelse till upptagande af lån i nämnde privatbank,
än äfven att ombesörja handlingens afsändande och uttagande af lånet,
till vinnande hvaraf de lofvat sin borgen och derföre sig inställt, för alt få
deras namnteckning af domaren i orten vitsordad; att, i anledning af det
samtal, som förut ägt rum med Nils Månsson, Bergqvist ansett icke betänkligt
att författa lånreversal på uppgifven summa 600 R:dr banko samt
vitsorda samtlige vederbörandes säkerhet och egenhändiga namnteckning, efter
verkställighet hvaraf lånhandlingen blifvit afsänd till lasarettssysslomannen
Nordgren, som uttagit och till Bergqvist öfversändt lånbeloppet, hvilket en
af löftesmännen, som sedermera hos Bergqvist sig inställt, å låntagarens vägnar
fått emottaga; att vid den tid, då berörde lån skulle inbetalas eller omsättas,
begge löftesmännen ånyo inställt sig hos Bergqvist och aflemnat 200
R:dr
97
R:dr banko till omsäIlning samt, å egna och Nils Månssons vägnar, anmodat
Bergqvist jemväl åtaga sig detta uppdrag, i följd hvaraf Bergqvist författat
och vitsordat det nu ifrågavarande reversalet, hvilket, jemte omsättningsbeloppet,
han öfversända till Nordgren, sorn lika med förra gången ombesörjt
ärendet; samt att, då Bergqvist sedermera från Nordgren erhållit underrättelse
om Nils Månssons tillgörande i saken, Bergqvist genast af egna
medel inbetalt lånbeloppet; deremot, under bestridande af hvad häradshöfdingen
Bergqvist sålunda uppgifvit, rörande lånreversalens tillkomst, Nils
Månsson enständigt påstått, att desamma utfärdats utan hans medgifvande
och vetskap samt voro helt och hållet falska; i afseende hvarå han företett
ett af prosten och kyrkoherden C. P. Wulff den 24 September 1841, å pastors-embetets
vägnar, ulfärdadt betyg af innehåll, att i Efvaryds by hvarken
då funnes eller på 20 år funnits någon hemmansägare med sådana namn,
som de å ifrågavarande lånreversal tecknade löftesmäns; att hemmanen i
Efvaryds Byelag hade numren 65 lill och med 77; att de hemman inom
Hoby socken, som erhållit numren 62 och 64, kallades, det förra Torp och
det sednare Kultåkra, samt att å dessa två hemman under sednast förflutna
20 åren icke funnits någon ägare med omförmälda namn; hvarförutan tingskrifvarne
J. P. Ruth och J. Edlund, hvilka bevittnat det nu ifrågavarande
lånreversalet, på ed hörde, sammanstämmande intygat: alt de egenhändigt
undertecknat berörde handling såsom vittnen, men ej kunde bestämma, huruvida
låntagare och löftesmän dervid varit tillstädes eller icke, emedan vittnena
flera gånger, på Bergqvists begäran, i sådan egenskap bestyrkt låndokumenter
och andra handlingar, äfven i sakägarnes frånvaro. Och sedan
stadsfiskalen, med hänseende till hvad under ransakningen förekommit, hemställt,
om icke häradshöfdingen Bergqvist gjort sig skyldig till ansvar efter
8 Kap. 3 § Missgerningsbalken, samt Nils Månsson äfven yrkat, att Bergqvist
måtte sakfällas och förpligtas att ersätta Nils Månssons kostnader i
målet, har RådstufvuRätten, genom utslag den 4 Juli 1842, med anförande,
huruledes ifrågaställda lånreversal å 400 R:dr, genom häradshöfdingen Bergqvists
försorg, tillkommit samt af honom blifvit begagnadt och under rättegången
äfven inlöst, förklarat, att, då skada å ena eller fördel å andra sidan
ej inträffat genom anmärkta förfarandet, hvilket, såsom tillkommet under
einbetsmanna ansvar och ulöfhingen af domare-embetet, icke tillhörde
RådstufvuRättens handläggning eller bedömmande, och då för öfrigt å Bergqvists
sida någon så beskaffad förbrytelse, som 8 Kap. Missgerningsbalken
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 7842 och 7843. ld
98
afsåge, icke skulle förefinnas, enär hans uppgift om anledningen för reversalets
tillkomst och sättet huru dervid tillgått i afseende på löflesmännen
icke blifvit på något sätt vederlagd, RådstufvuRätten saknade laglig anledning
att fälla Bergqvist till ansvar på sätt å vederdelosidan blifvit yrkadt; men
som Bergqvist genom erkända förfarandet föranledt rättegången och genom
sitt förfallolösa uteblifvande från Rätten vid särskilda tillfällen ökat de kostnader
och det besvär, Nils Månsson fått vidkännas, förpligtades Bergqvist
att med 100 R:dr banko godtgöra Nils Månssons rättegångskostnader, deri
dock vore inbegripen den ersättning, Nils Månsson blifvit dömd att förskottsvis
utgifva till de i målet hörda vittnena.
Härefter har Kongl. Götha HofRätt, lill hvars pröfning RådstufvuRättens
utslag blifvit hemställdt och der Nils Månsson genom besvär fullföljt sin talan,
medelst utslag den 2 Maj 1843 sig utlåtit, att Kongl. HofRätten, vid
öfvervägande af hvad, på sätt ofvan förmäldt är, och i öfrigt under ransakningen
förekommit, samt enär Bergqvist icke gittat förebringa någon bevisning
till bestyrkande af hvad han för sitt fredande uppgifvit, funne honom
vara lagligen förvunnen att hafva i Nils Månssons namn, utan dennes vetskap
och samtycke, till Smålands privatbank utfärdat lånreversal och derunder
tecknat diktade personers namn såsom löftesmän samt å den sålunda
falskeligen tillkomna handlingen upplånat penningar; hvarför Bergqvist förklarades
saker till ansvar enligt 8 Kap. 3 § Missgerningsbalken, och derjemte
förpligtades att till Nils Månsson utgifva det af RådstufvuRätten bestämda
ersättningsbelopp; men som emot Bergqvist jemväl förekommit, att han, som,
då ifrågavarande falska handling upprättades, var tillförordnad domare i Listers
Härad af Blekinge län, å samma handling, pä häradshöfdinge-embetets
vägnar, meddelat bevis, att låntagaren och löftesmännen voro véderhäftige,
erkänt förbindelsen och derå tecknat bomärken, samt det icke tillhörde Kongl.
HofRätten att döma öfver Bergqvists förseelse vid nämnda embetes utöfning,
blefve målet i den delen förvisadt till handläggning af Kongl. HofRätten öfver
Skåne och Blekinge, som, vid målets slutliga afgörande, bestämde ansvaret
för det förfalskningsbrott, hvartill Bergqvist sålunda var förklarad saker;
i hvilket afseende ett exemplar af utslaget jemte ransakningshandlingarne skulle
till bemälde Kongl. HofRätt öfverlemnas.
Inför sistnämnde Kongl. HofRätt är sedermera af Advokatfiskals-embelet
derstädes åtal i detta mål emot häradshöfdingen Bergqvist utfördt, hvarvid
Advokatfiskals-embetet andragit, att under ransakningen vore tillförlitligen
uppdagadt, det häradshöfdingen Bergqvist, i sin innehafda egenskap af tillför
-
99
ordnad domare i Listers Härad, försett ifrågavarande, af honom sjelf derefter
till omsättning begagnade lånreversal med sitt, på häradshöfdinge-embetets
Tagnar och under häradets insegel, gifna intygande beträffande låntagares och
löftesmäns vederhäftighet, egenhändiga namnteckningar och erkännande af
förbindelsen, och sådant allt, ehuru, efter hvad Bergqvist sedermera måst
tillstå, håde låntagare och möjligen äfven löftesmännen vid tillfället varit
frånvarande, samt de sistnämnde varit och förblifvit för Bergqvist okände
personer, hvilkas tillvaro, åtminstone å den antydda orten, icke heller kunnat
upptäckas; vid hvilket förhållande och då Bergqvist sålunda, efter Ad vokatfiskals-embetets
förmenande, borde anses lagligen öfverlygad, att i fullföljd
af den förfalskning, till hvilken han af Kongl. Götha HofRätt förklarats saker,
hafva missbrukat det honom anförtrodda domare-embete till meddelande af
ett oriktigt och falskt bevis, som sedermera i hufvudsaklig mån bidragit till
möjligheten för honom att af den falska handlingen i afsedda ändamålet sig
begagna, Advokatfiskals-embetet yrkat, alt Kongl. HofRätten, vid bestämmande
af Bergqvists straff för åtalade och redan bedömda förfalskningsbrollet, ville
emot honom, för berörde grofva missbruk af domare-embetet, tillämpa ett
sådant svårare ansvar, som närmast öfverensslämde med de för dylika fall i
8 Kap. Missgerningsbalken gifna st adga 11 den; hvaremot häradshöfdingen Bergqvist,
öfver detta påstående hörd, åberopat sin förklaring inför RådstufvuRätlen
i Wexiö samt, under försäkran, att han, utan att misstänka svek,
verkligen erhållit Nils Månssons uppdrag att utverka ifrågavarande lån, anhållit
att skonsamt bedömas, för det han af godtrogenhet handlat orätt. Varande
härförutan hos samma Kongl. HofRätt särskilda åtal emot häradshöfdingen
Bergqvist anställda i följande mål.
I öfverensstämmelse med en af mig gjord anmärkning dervid, alt Listers
Hära dsRätt, genom särskilda den 30 November 1840 fattade beslut, med
tillämpning af 5 Kap. 4 §. Straffbalken, ålagt dels skräddaren Johannes
Svensson från Månasken, såsom saknande tillgång till gäldande af honom för
slagsmål ådömda böter 20 R:dr banko, att i stället undergå tjugo dagars
fängelse vid vatten och bröd, dels ock torparen Magnus Pettersson i Wäghult
att, vid saknad tillgång lill böter för tredje resan fylleri, 13 R:dr 16
sk. nämnde mynt, straffas med sexton dagars dylikt fängelse, hvilka bestraffningar
äfven gått i verkställighet; men, jemlikt åberopade lagrum, såsom det
lydde innan förändring deri genom Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841
stadgades, de Johannes Svensson ådömda böter, motsvarande sextio daler
silfvermynt, rätteligen bort vara försonade med endast sexton dagars fängelse
100
vid vatten och Lröd, samt det belopp, hvartill Magnus Pettersson blifvit
pliktfalld, motsvarande fyratio daler, skolat afl jenas med tolf dagars fängelse
af nämnde beskaffenhet, och de sak (alde således, till följd af HäradsRättens
oriktiga förvandlingsbeslut, kommit alt hvardera undergå fyra dagars fängelse
vid vatten och bröd utöfver hvad enligt lag bort dem åläggas, har, enligt
min derom under den 10 Oktober 1842 aflåtna remiss, Advokalfiskals-embetet
tilltalat häradshöfdingen Bergqvist, för HäradsRättens, under hans ordförande,
sålunda fattade, såsom lagslridiga anmärkta beslut, samt derefter, då
Bergqvist, i afgifven förklaring, erkänt åtalade felaktigheterna, såsom af tillfälligt
förhastande tillkomna, yrkat ansvar å honom jemlikt 1 Kap. 12 §
Rättegångsbalken, med tillika åliggande skyldighet så väl att återgälda Kongl.
Majit och Kronan den enligt räkning åtgångna kostnad till fångunderhåll under
obehörigen förlängda slrafftiden, som ock att godtgöra Johannes Svensson
och Magnus Pettersson derigenom tillskyndad t lidande; i hvilket afseende
hörde, dessa personer hvar för sig fordrat 3 R:dr banko för hvarje dag deras
straff blifvit otillbörligen utsträckt; deröfver Bergqvist icke aktat nödigt att
sig förklara.
Vidare och efter det Konungens JustilieKansler emot häradshöfdingen
Bergqvist anmärkt, att husmannen Nils Larsson i Hosaby, som, af Listers
HäradsRätt fälld till 8 Ridr 16 sk. böter för svordom, dryckenskap, smädeord
och slagsmål, af samma HäradsRätt, under Bergqvists ordförande, genom
beslut den 21 Juli 1841, förklarats skyldig, jemlikt 5 Kap. Straffbalken,
att, i brist af tillgång till böterna, umgälla desamma med tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, i stället jemlikt 4 § i nämnde Kap. och Balk,
äfven sådant detta lagrum lydde i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841,
bort dömas till åtta dagars så. beskaffadt fängelse, samt häradshöfdingen
Bergqvist, i afgifven förklaring, erkänt riktigheten af berörde anmärkning,
har, till följd af Hr JuslitieKanslerens remiss, Advokalfiskals-embetet yrkat,
att Bergqvist, för den klandrade och erkände felaktigheten måtte fällas till
ansvar enligt grunderna i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken och dessutom förpligtas
ej allenast godtgöra, enligt räkning, Kongl. Majit och Kronan kostnaden
till Nils Larssons utspisning i häktet under fyra dagar öfver den tid,
som för hans bestraffning rätteligen skolat utgå, utan äfven ersätta Nils
Larsson för hans otillbörliga lidande, hvarå denne sistnämnde äfven gjort
anspråk till ett belopp af minst 30 Ridr banko; öfver hvilket allt Bergqvist
icke haft annan förklaring att afgifva, än att Nils Larssons ersättningsanspråk
syntes vara öfverdrifvet.
101
Slutligen har förekommit, hurusom Listers HäradsRätt, under ordförande
af häradshöfdingen Bergqvist, genom utslag den 21 Juli 1841, föreski ifvit,
alt pigan Maria Eriksdotter i Agerum, som saknade tillgång att gälda henne
för oloflig bränvinsförsäljning ådömda böter 10 R:dr, i stället, enligt 5
Kap. Straffbalken, skulle afstraffas med åtta dagars fängelse vid vatten och
bröd; i anledning hvaraf Maria Eriksdotter blifvit den 3 Mars nästpåföljde
år instäld i länshäktet i Carlskrona, men Konungens Befallningshafvande i
Blekinge län, sorn ansett nämnde förvandlingsbeslut icke vara lagenligt, i
skrifvelse till Kongl. HofRätten den 11 i sistberörde månad, begärt Kongl.
HofRällens föreskrift, huru med verkställigheten af förvandlingsstraffet borde
förfaras; hvarefter och sedan Kongl. HofRätten till Kongl. Majrt hemställt,
om icke Kongl. HofRätten, utan hinder af den laga kraft, som åkommit
ifrågavarande förvandlingsbeslut, finge i laglig ordning förordna om böternas
förvandling, ocb om icke, enär Maria Eriksdotter varit hållen i häkte från
den 3 till den 16 Mars 1842, då hon på Kongl. HofRättens befallning ställdes
på fri fot, Kongl.. Maj:t skulle täckas förklara, att Maria Eriksdotter derigenom
försonat den förbrytelse, för hvilken ansvar blifvit henne ådömd t,
Kongl. Maj:t, jemte meddelande af Dess beslut uppå Kongl. HofRättens framställning,
låtit handlingarne öfverlemnas till Hr JustitieKansleren, som, uti
skrifvelse lill häradshöfdingen Bergqvist, anmärkt, att ofvanberörde förvandlingsbeslut
vore stridande emot ej mindre stadgandet i 63 § af Kongl. Förordningen
om grunderna för bränvinsbränning och försäljning den i9 Juni
1835, än äfven föreskriften i 63 § af den i samma ämne sedermera och
förr än straffet korn till verkställighet utgifna Kongl. Förordning den 6 Augusti
1841, enligt hvilka §§ Maria Eriksdotter skolat umgälla sin förseelse
med allenast en veckas fängelse, i stället för den bestraffning af åtta dagars
fängelse vid valten och bröd, HäradsRätten bestämt; Och då Hr JustitieKansleren,
efter det Bergqvist i sin förklaring häröfver medgifvit orikligheten
af berörde angående Maria Eriksdotter meddelade förvandlingsbeslut, uppdragit
åt Advokatfiskals-embetet att Bergqvist derför tilltala, har bemälda
embete, i fullföljd af den sålunda gjorda anmärkningen, framställt det påstående,
att Bergqvist för åtalade förfarandet måtte, jemlikt grunderna i 1
Kap. 12 § Rättegångsbalken, ådömas lämpligt ansvar, med hemställan derjemte
om icke, ehuru Kongl. Maj:t i Dess ofvanberörde beslut förklarat, att Maria
Eriksdotter skulle anses genom redan undergånget fängelse hafva umgällt den mot
henne åtalade förseelse, det likväl, då upplyst vore, alt Maria Eriksdotter
qvarhållits i häkte åtminstone fem dagar utöfver den fängelsetid af en vecka,
102
som rätteligen skolat å hennes förbrytelse tillämpas, borde åligga Bergqvist
att godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan för kostnaden och Maria Eriksdotter
för lidandet under den sålunda obehörigen utsträckta fängelsetiden; och äro
handlingar,ne i detta mål delgifna ej mindre Maria Eriksdotter, än häradshöfdingen
Bergqvist, men sedermera af dem återställda, utan att yttrande
af någondera inkommit.
Kongl. HofRälten, som lill pröfning och afgörande företagit alla ofvannämnda
mål i ett sammanhang, har, genom utslag den 30 Oktober sistlidna
år 1843, sig utlåtit och, vid öfvervägande af hvad i de särskilda frågorna
emot häradshöfdingen Bergqvist förekommit, förklarat, att emedan, jemte
det Bergqvist af uppenbar vårdslöshet felat vid tillämpning af lag i åberopade
besluten angående Johannes Svensson, Magnus Petterson, Nils Larsson
och Maria Eriksdotter, hvilka i följd deraf kommit alt undergå, de tre förstnämnde
fyra dagars fängelse vid vatten och bröd och Maria Eriksdotter fem
dagars enkelt fängelse mera, än å deras förbrytelser efter rätt tillämpad lag
följa bort, häradshöfdingen Bergqvist dessutom vore lagligen förvunnen att
hafva, å häradshöfdinge-embelets vägnar, med sitt namn och häradets insegel
bestyrkt ett af honom meddeladt sanuingslöst bevis, derigenom han, för
egen vinning, såsom domare fulländat det förfalskningsbrott, hvartill han af
Kongl. Götha HofRält förklarats saker; pröfvade Kongl. HofRälten rättvist,
att häradshöfdingen Bergqvist, som, genom dess anmärkta förfarande i honom
anförlrodt embetes ärende, enligt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, gjort
sig ovärdig att dädanefter i domarevärf begagnas, skulle, jemlikt sista momentet
i 3 § af 8 Kap. Missgerningsbalken, för förfalskningsbrott mista äran
och böta tjugosex R:dr 32 sk. till treskiftes emellan Kongl. Maj:t och Kronan,
Wexiö stad och advokatfiskalen; hvarjemte Bergqvist ålåge, att, utom
den ersättning till Nils Månsson, Kongl. Götha HofRält bestämt, godtgöra
dels förenämnde Johannes Svensson, Magnus Petterson och Nils Larsson,
hvilka för tillskyndadt obehörigt lidande fordrat upprättelse, med tolf R:dr
till dem hvardera, och dels Kongl. Maj:t och Kronan för den kostnad, som
åtgått till deras och Maria Eriksdotter underhåll under ofvanberörde fängelsetid,
med sammanräknade 1 R:dr 15 sk. io,r|ö- rsl., allt banko.
Emot detta utslag har hos Kongl. Maj:t häradshöfdingen Bergqvist anfört
underdåniga besvär, som ännu äro på nådig pröfning beroende.
103
Uti en till mig ingifven skrift hade länsnotarien Johan Erik Sellström
anmält och med bifogade handlingar sökt styrka, huruledes Rektors-embetet
vid Kongl. Universitetet i Upsala, genom promotorial från Konungens Befallningshafvande
i Stockholms län, emottagit Sellströms ansökning om laga
verkställighet af ett utslag, hvarigenom en af Sellström lagsökt person blifvit
ådörndt att betala 240 R:dr banko, jemte ränta och expenser, samt derefter,
i anledning af Konungens Befallningshafvandes särskilda skrifvelser, uti
aflåtna svar af den 27 Juli samt den 10 och 27 Augusti 1841, meddelat
den underrättelse, att Rektors-embetet skulle hafva, jemte skrifvelse, med
posten den 23 näslförutgångna Juni till Konungens Befallningshafvande insändt
det utfordrade beloppet, utgörande tillsammans 271 R:dr 4 sk; I anseende
hvartill och då emellertid inträffat, att någon sådan skrifvelse icke
skulle kommit Konungens Befallningshafvande tillhanda, samt, äfven med
förutsättande deraf, att uppgiften om medlens öfversändande vore sanning,
Rektors-embetet ändock syntes hafva begått en försumlighet derutinnan, att
omförmälda betydliga penningremiss blifvit med posten expedierad, utan att
brefvet varit försedt med behörig rekommendation, Sellström anhållit om
sådana åtgärders vidlagande, att Rektors-embetet måtte varda ålagdt ersätta
honom ofvannämnde 271 R:dr 4 sk. jemte ränta derå och den ytterligare
förorsakade kostnaden.
Efter erhållen del af Sellströms skrift hade Rektors-embetet, i dess deröfver
infordrade och lill mig inkomna utlåtande, under fortsatt uppgift, att
Rektors-embetet, till fullgörande af hvad i Konungens Befallningshafvandes
promotorial blifvit begärd t, föranstaltat om verkställighet af det öfverlemnade
utslaget, emottagit de gäldenären afFordrade medlen och insändt desamma
med posten till Konungens Befallningshafvande, i sådant hänseende tillika
åberopat dels bevis från postkontoret i Upsala, som styrkte, att derifrån den
23 Juni 1841 uppå Universitetets fribrefsbok afgått ett till Konungens Befallningshafvande
släldt bref, hvilket desto säkrare till Stockholm framkommit,
som någon anmärkning om dess uteblifvande icke vid postkontoret här
i staden skett, utan summan af alla med samma post afsända bref blifvit
qvitterad, dels ock det med Rektors-embetets konceptbrefbok ådagalagda förhållande,
alt detta bref angått ifrågavarande ärende och varit af penningarne
åtföljd t, hvilken uppgift förmentes böra äga vitsord, så länge Konungens
Befallningshafvande icke förmält, att under nämnde dag någon skrifvelse i
annat ämne ifrån Rektors-embetet eller Universitetet ankommit; hvarjemte och
i anledning af Sellströms erinran, alt det bref, med hvilket penningarne
104
skulle blifvit inskickade, icke varit forsed t med behörig rekommendation,
Rektors-embelet förklarat, det något stadgande veterligen icke funnes, som
ålade embelet, att under postrekommendation öfversända de, på omförmälda
sätt, för enskild persons räkning indrifna medel, än mindre att dervid iakttaga
så kallad öppen rekommendation, enär sådana säkerhetsmått icke vore i
det allmännas angelägenheter myndigheter emellan föreskrifna; äfvensom
Rektors-embelet icke kunnat föreställa sig, att Kongl. Postverket, såsom sjelf
en Statens inrättning, skulle vara så belt och hållet fritaget från vårdandet
af en utaf Statens vigtigaste angelägenheter, att hvarje lill embetsmyndighet
stählt bref skulle kunna, likasom enskildes orekommenderade bref, utlemnas
till hvilken okänd person som helst, hvilken om dessas utbekommande i
postluckan sig anmälde, ej eller att någom embetsmyndighet, till afhemtande
af dess post, begagnade andre tjenare än sådana, om hvilkas både redlighet
och ordentlighet den kunde vara fullt öfvertygad. Och enär dessutom något
rekommenderadt bref icke kunde från postkontoret utbekommas, utan att
den, till hvilken brefvet vore släldt, antingen sjelf afhemtade detsamma eller
meddelade fullmakt till dess utbekommande, men den ena embetsmyndigheten
icke torde äga befogenhet att förutsätta, det hvarje annan embetsmyndighet
ville underkasta sig sådant besvär och omgång, hade äfven i detta
hänseende Rektors-embetet trott sig vara ursäktadt, som icke oombedt låtit
förse sina skrifvelse!- med postverkets rekommendation; anmärkande Rektorsembetet
för öfrigt, att Sellström, som, i stället att begagna enskildt ombud
i detta mål, valt den mindre kostsamma och beqvämare utvägen, att utverka
Konungens Befallningshafvandes förord lill Rektors-embetet alt ombesörja
utslagets verkställighet och medlens öfversändande, icke ägt fog förutsätta,
att Rektors-embetet skulle till följd deraf åtaga sig något ombudsmanskap för
honom, med derpå beroende ansvarighet. I stöd af hvilket allt Rektors-embetet
förmenade, det något sådant tjenstefel eller försummelse i öfverklagade
fallet icke kunde embetet till last räknas, att i följd deraf någon ersättningsskyldighet
lill klaganden borde detsamma lagligen åläggas.
Sedan jag, med anledning af hvad sålunda angående detta ärende anfördt
blifvit, uti skrifvelse till Konungens Befallningshafvande i Stockholms län,
jemte meddelad underrättelse om skriftvexlingens innehåll, begärt upplysningar
i afseende å några för bedömande af länsnotarien Sellslröms anspråk
nödiga omständigheter, hade Konungens Befallningshafvande i svar derå förmält,
att alla till Kongl. Postkontoret härstädes ankomna, till Konungens
Befall
-
105
Befallningshafvande eller Landshöfdinge-embelet adresserade bref, under förra
året afhemta Is och då ännu afhemtades turvis af enspännaren E. Carlsson
och vaktmäklmästaren J. P. Wiström, hvilka båda städse gjort sig kände
för utmärkt redlighet och ordentlighet: att uti den fullmakt, som för brefvens
uttagande blifvit dem meddelad och å postkontoret aflemnad, är vordet
stadgadt, att alla rekommenderade bref borde i postkontoret inskrifvas uti en
för sådant ändamål inrättad postbok, för att uti densamma sedermera af
landssekreteraren eller landskamererare!! q vitteras: att brefven till Konungens
Befallningshafvande, likasom till de öfriga embetsverken i Stockholm, å
postkontoret af dess tjenstemän afskiljdes och aflemnades till den, som hade
posten för veckan: att brefven, så snart de blifvit från postkontoret afhemtade,
vanligen emottogos å landskansliet, der de öppnades, af landshöfdingen,
om han vore tillstädes, eller annars af landssekreteraren eller landskamrerare!!,
men, då post ankom sedan sessionen å landskansliet var slutad eller å helgedag,
aflemnades hemma hos landshöfdingen, der de af honom öppnades,
hvarefter de, så vida de ej påkallade skyndsammare åtgärd, påföljande söcknedag
insändes å landskansliet eller landskontoret, allt efter ärendets beskaffenhet:
att posten ifrågavarande dag den 24 Juni 1841, i anseende till
dåvarande helgedag, af vaktmästaren Wiström aflemnades hos Hr landshöfdingen,
der den, när han var utgången, emottogs af hans tjenstefolk och inlades
i rummet utanför lians eget skrifrum: att då posten sedermera af Hr
landshöfdingen öppnades, hade ibland brefven hvarken det nu förkomna eiler,
så vidt Hr landshöfdingen kunde sig erinra, något annat bref ifrån Reklors-embetet
eller universitetet i Upsala funnits: att, då Rektors-embetets
skrifvelse af den 27 Juli ankom, Konungens Befallningshafvande, som icke
kunnat förmoda annat, än att ett bref, inneslutande så stor summa penningar,
skulle vara med rekommendation försedt, ansåg sig icke hafva anledningvidtaga
annan åtgärd, än att å Kongl. Postkontoret efterhöra, om något rekommenderadt
bref ifrågavarande eller efterföljande postdag från Rektors-embetet
ankommit; och att, efter ankomsten af bemälda embetes sednare skrifvelse,
af den 10 Augusti, ytterligare efterfrågningar väl blifvit gjorda, utan
att några vidare upplysningar vunnits, enär brefvet icke syntes hafva varit
af sådan beskaffenhet, att detsamma påkallat någon särskild uppmärksamhet.
Vid öfvervägande af detta allt och då befogenheten af länsnotarien Sellströms,
enligt ofvanomförmälda anledningar, emot Rektors-embetet väckta
ersättningsanspråk berodde derpå, huruvida Rektors-embetet kunde anses
Just.-Ornbudsmans Emb.-B er ätt. för åren i84& och 1843. 14
10G
hafva åsidosatt dess åliggande i detta mål, fann jag, i frågans dåvarande
skick, anmärkningsvärd!;, alt, efter hvad upplyst och erkändt blifvit, Rektorscmbetet
emottagit Konungens Befallningshafvandes i Stockholms län skrifvelse
den 8 April 184-1, som, uppå Sellströms ansökning, innefattade begäran
att befordra det dervid bilagda utslaget till verkställighet, antingen genom
gäldenärens bysättning, eller genom emottagande af fordringsbeloppet, samt
dess qvitterande och öfversändande med posten till Konungens Befallningshafvande;
och att lleklors-embetet, som med poslbevis - styrkt, att under
den 23 nästderpålöljde Juni på Kongl. Universitetets fribrefsbok från Upsala
algått ett till Konungens Befallningshafvande stäldt bref, derjemte, med åberopande
af sin konceptbok, sökt visa, att det afgångna brefvet, som Konungens
Befallningshafvande, enligt dess sedermera gjorda anmälan, icke skall
hafva inhämligat, angått ifrågavarande ärende och varit ålföljdt af den utsökta
penningsumman, utgörande, tillika med återställda förskottsmedel till
gäldenärens bysättning, 271 R:dr 4 sk. banko; hvaremot Rektors-embetet,
medgifvande att delta bref icke blifvit under postrekommendation afsändt,
påstått, att till iakttagande af sådan åtgärd, i afseende å de för enskild persons
räkning uttagna medlen, embetet icke skulle hafva varit förpligladt. Nu
ehuru Rektors-embetet icke ägt någon i lag stadgad skyldighet att taga befattning
nied detta, genom Konungens Befallningshafvandes promotorial, inkomna
utsökningsärende, såsom beroende på enskild persons ansökning* och
Rektors-embetet således kunnat, med återsändande af handlingarne, förvägra
all åtgärd dervid, lill dess sökanden sjelf eller genom laga ombud sig anmält,
mäste likväl, efter min tanke, anses »tvifvelaktigt, att då Rektors-embetet
icke undandragit sig det biträde, hvarom Konungens Befallningshafvande
anhållit, ärendet antagit egenskapen af en hos exsekutor i behörig
ordning sökt handräckningsåtgärd, hvilken under embetsmanna ansvarighet
bort ombesörjas, och hvilken, i detta fall, af den ena embetsmyndigheten
begärd och af den andra utförd, egentligen afsåg den enskildes rätt att, i
hvad på hvardera ankom, påräkna säkerhet för hvad sålunda under offentlig
vård var anförtrodt. Kungl. Kungörelsen den 16 Juli 1788, sorn handlar
härom, innefattade den uttryckliga föreskrift, alt, till säkerhets befrämjande,
alla vederbörande, hvilka vid kronans eller andra publika verk hafva att besörja
om afgående brefs expedierande med posten, hvilka innehålla penningar
eller andra angelägna handlingar, åligger att förse sig med laga bevis
från postkontoret om brefvets verkliga inlemmande, samt att den penningsumma,
eller hvad annan angelägenhet det vara må, som remitteras bör
107
verkligen är deruti innesluten; och det vid påföljd, att, derest ett sådant
bref, utan della försigtighetsmåtts iakttagande, förkommer och skulden dertill
icke kan på någon viss person ledas, den, som sådant försummar,
skall icke allenast vara skyldig alt genast ersätta kronans eller det publika
verkets skada och förlust, utan ock straffas såsom för begånget embetsfel.
Med tillämpning af denna föreskrift, ansåg jag äfven, i motsats mot Rektorsembetets
påstående, dess åliggande hafva varit att, vid ifrågavarande tillfälle,
för att värja sig ifrån äfventyret af ansvar och ersättning, taga vederbörligt
postbevis, icke blott om brefvets inlemnande, utan ock deröfver, att den penningsumma,
som skulle remitteras, verkligen varit deruti innesluten; helst i
annat fall och då, såsom nu inträffat, brefvet förkommit, laga bevisning om
dess innehåll, derom Rektors-embetets egen brefkonceptbok allena icke ägde
vitsord, ej heller torde kunna företes. Åberopade Kongl. Kungörelse förutsätter
likväl såsom vilkor för dess tillämpning emot den, som försummat
iakttaga det föreskrifna försigtighetsmåttet, att, då ett sådant bref förekomme,
skulden dertill icke kunde på någon viss person ledas; och i detta hänseende
ägde Rektors-embetet tvifvelsutan rättmätigt anspråk att få undersökta
och lagligen pröfvade alla de å dess sida anförda omständigheter, sorn med
denna händelse hade sammanhang, och de ytterligare förhållanden, hvartill
anledningar under sakens utförande kunde förefinnas, vare sig angående det
ifrågavarande brefvels afsändning och fortskaffande med posten, eller rörande
orsakerna dertill, att det icke kommit Konungens Befallningshafvande tillhanda,
och hvad Konungens Befallningshafvande härutinnan i dess utlåtande
ändragit.
Då, enligt sådana åsigter, jag icke kunde godkänna hvad Rektors-embetet
i dess afgifna utlåtande åberopat till bemötande af länsnotarien Sellströms
ansökning, ansåg jag mig ej heller böra förvägra honom det bit rade, som han
begärt och som var nödigt, på det hans omförmälda ersättningsanspråk mätte
i laga ordning komma under domarens pröfning. Jag öfverlemnade fördenskull,
medelst skrifvelse den 29 Mars 1842, denna sak till Advokalfiskalsembetet
i Kongl. Svea HofRätt, för att derstädes-emot vederbörande, hvilka
ägt att taga och äfven tagit befattning med ifrågavarande ärende, anställa och
utföra den talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet kunde föranleda, och
hvarvid Advokatliskals-embetet äfven hade att tillse, det sökanden, efter honom
beredt tillfälle att blifva ytterligare hörd, om han önskade att af denna
förmån sig begagna, blefve till sin lagliga lätt förhulpen.
108
Sedermera och med anledning af länsnotarien Sellströms under den 12
November sistnämnde år bos mig skriftligen gjorda anmälan, att lian, som för sin
ifrågavarande fordran då mera blifvit till fullo liqviderad, återkallade det af
honom emot Rektors-embetet väckta betalningspåstående, efterfrågade jag i
hvad skick denna till Advokatfiskals-embetet öfverlemnade sak befanns, dervid
inhämtades, att, sedan Kongl. HofRätten, uppå Advokatliskals-embetets
hemställan, förelagt Rektors-embetet att uppgifva, huruvida det tilltrodde sig
kunna på någon viss person leda skulden dertill, att ofvanomförmälda bref
icke till Konungens Befallningshafvande framkommit, Rektors-embetet, uti
dess till Kongl. HofRätten insända och Advokatfiskals-embetet meddelade utlåtande,
tillkännagifvit, att ehuru påtagligt det vore, att, så vida ifrågaställa
fribref, hvars afgång från Upsala postkontor blifvit styrkt, enligt uppgift icke
till Konungens Befallningshafvande eller landshöfdinge-embetet i Stockholms
län framkommit, skulden dertill måtte sökas antingen hos postkontoret i
Stockholm, eller hos den betjent, som derifrån afhemtat Konungens Befallningshafvandes
bref elen dag, då ifrågavarande brefvet dit ankommit, Rektors-embetet
likväl icke vore i tillfälle bestämdt uppgifva eller styrka, hvilken
af de vid postkontoret eller hos Konungens Befallningshafvande anställde tjenstemän
eller betjente den vårdslöshet eller brottslighet, hvarförutan brefvets
förkommande icke kunnat äga rum, hufvudsakligen borde ti Ilsk lifvas; Men då
Rektors-embetet äfven å sin sida felat deruti, att det icke försett sig med
Upsala postkontors bevis öfver meranämnde brefs innehåll, hade Rektorsembetet,
enligt bifogadt qvitto, tillfredsställt länsnotarien Sellströms yrkande,
och förmodade, sedan all vållad skada sålunda blifvit ersatt, att den andel i
berörde oordning, som ansåges ligga embetet till last, måtte ursäktas. Utvisande
Sellströms åberopade qvitto, att han den 11 November fått emottaga
beloppet af sin fordran, äfvensom ränta och expenser, med tillsammans 290
R:dr banko.
Under sådana omständigheter och fastän Rektors-embetet förmält sig icke
kunna på någon viss person leda skulden dertill, att ifrågavarande, utan
rekommendation afsända bref, som skall hafva innehållit den till gäldande af
länsnotarien Sellströms fordran uttagna summa, gått förloradt, men likväl
nu mera det äfventyr och den förlust, som i följd deraf och meddelst Rektors-embetets
anmärkta underlåtenhet, att taga bevis öfver penningarnes afsändning,
kunnat drabba Sellström, vore undanröjda derigenom, att Rektorsembetet,
med erkännande af sin föreseelse, godtgjort honom fulla beloppet
af hans fordran, jemte ränta och kostnadsersättning, syntes mig sakens för
-
109
hållande i så väsendtlig mån förändradt, att Kongl. Kungörelsen den 16 Juli
1788, angående förseelse af beskaffenhet som denna, icke kunde i allo vinna
tillämpning; I anseende hvartill och då högstberörde kungörelse, som stadgade
ansvarighet för förseelsen endast i det fall, att skada derigenom skett
och skulden till sådan skada icke kunde på någon viss person ledas, följaktligen
antydde, att hufvudsak!iga föremålet för åtal i dylika fall måste vara,
att åt den genom förseelsen lidande bereda skadeersättning, som äfven ingick
i den bestämda ansvarspåföljden och utan tvifvel vunnes säkrare på sätt som
skett, än om skulden kunnat på annan person ledas, i hvilken händelse vederbörandes
försummelse icke destomindre utan ansvarighet aflupit, det, enligt
min tanke, kunde antagas, att vidare anmärkning emot vederbörande, som
redan guldi t all den genom försummelsen timade skada, ej skäligen borde
äga rum. Jag beslöt derföre, att det af Advokatfiskals-embetet i denna sak
började åtal skulle förfalla; hvarom, medelst skrifvelse af den 29 December
sistnämnda år, Advokatliskals-embetet äfven underrättades.
Enligt hvad af infordrade handlingar upplystes, hade Bjäre HäradsRätt,
uppå anmälan af dess tillförordnade ordförande, genom beslut den 18 April
1840, dels stadgat ett vite af 6 R:dr. 32 sk. banko, utom ansvar efter lag, för
vederbörande sterbhusdelägare, att inom tre månader efter dödsfallet låta förrätta
bouppteckning efter aflidna personer, med undantag af sådana barn,
som ej efterlemnade några tillgångar, och att bouppteckningen derefter till
HäradsRätten i föreskrifven ordning inlemna, dels ock förordnat, att det
skulle åligga sterbhusdelägare, hvilka sådant dittills uraktlåtit, att, vid enahanda
vite, föranstalta om fullgörande af nämnde föreskrift och bouppteckningarne
till HäradsRätten påföljde sommarting ingifva; om hvilket allt domhafvanden
skulle låta utgå kungörelse, att tre söndagar från predikstolarne
i Häradets kyrkor uppläsas; Varande i följd deraf kungörelse utfärdad, deruti
domhafvanden tillika åtvarnat vederbörande att icke, på sätt dittills oftast
skall skett, till boutrednings- och skiftesmän antaga okunniga och oskickliga
personer, helst sådana förrättningar, enligt föreskriften i Kongl. Bi-efvet
den 27 Maj 1801, dädanefter alltid underkändes, och annan utredningsman
blefve förordnad att förrättningen verkställa.
Vid granskning af HäradsRättens ofvannämnda förfarande, syntes uppenbart,
att detsamma, under formen af lagskipning, egentligen vore att hänföra
till lagstiftningsärenden, med hvilka domaren icke ägde att sig befatta,
110
utom i de fall, då det af lagen uttryckligen medgåfves; oell då livarje åtgärd
af honom i dylika ärenden, 0111 den skulle anses behörig och ansvarsfri, måste,
likasom hans beslut i allmänhet, vara grundad å skäl och öfverensstämmande
med lag, samt följaktligen undersökas borde, huruvida dessa vilkor
vid ifrågavarande tillfälle funnos iakttagna eller åsidosatta, kunde i della
hänseende med allt fog anmärkas, att, med undanlag af stadgandet i 10
Kap. 5 § Byggningabalken, att, der åverkan oftare sker, domaren må vite
förelägga, allmänna lagen icke i något fall tillåtit honom bestämma serskildt
äfvenlyr för underlåtenhet alt fullgöra dess bud, och alt, vid närmare betraktande
af nyss anförda lagstadgande, det visade sig, alt detsamma vore
tillämpligt endast på särskildt anmälda fall, men ingalunda kunde utsträckas
derhän, alt domaren linge genom eli allmänt och fortfarande vite förhöja
det i lag för åverkan i skog stadgade ansvar och derigenom i sjelfva verket
förändra lagen; en makt, hvilken i afseende å andra mål, der lagen icke gifvit
domaren tillstånd att ens i något fall stadga vite och der föreskrifterne i gällande
lag och författningar således mäste anses innefatta alla för deras efterlefnad nödiga
ansvarsbestämmelser, destomindre kunde honom tillhöra, som Regeringsformen,
hvilken i 87 och 88 §§ förmår, att Rikets Ständer äga gemensamt med Konungen
stifta och förklara allmän civil- och kriminal- samt kyrkolag, sålunda
meddelade föreskrift angående det enda sättet för sådana lagars tillkomst
O O
och förändring. Ofvanomförmälda af HäradsRätten fattade och, efter hvad
den af domhafvanden utfärdade kungörelse antydde, jemväl i Häradets kyrkor
till allmän efterrättelse kungjorda beslut, hvarigenom, utom den i lag
bestämda påföljd, vite blifvit stadgadt för underlåtenhet alt i rätt tid upprätta
och lill domstolen ingifva bouppteckningar, innebar ovedersägligen ett
tillägg till allmänna lagens föreskrifter och afhandlade således eli ämne,
hvarmed det endast tillkommit lagstiftande makten att sig befatta. Dessa
O o
föreskrifter voro dessutom i lagen med den noggranhet uppfattade, att ett
tillägg dertill från domarens sida, om det än icke vore i formell hänseende
lagstridigt, likväl saknade all befogenhet, såsom icke i någon mån af behofvet
påkallad t, helst bestämmelserna i 9 Kap. Ärfdabalken, behörigen tillämpade,
tillräckligt förebygde vådan af bouppteckningars försummande, enär,
utom den icke obetydliga ansvarspåföljd, hvarmed sådan underlåtenhet afefleriefvande
make eller andra vederbörande vore belagd, det äfven funnes
stadgadt, hvad till förhindrande af slik försummelse ålåg domaren, och det
följaktligen blefve ytterst en försummelse från hans sida, om sådana missbruk,
som syntes hafva föranledt HäradsRättens ifrågavarande beslut, kommo
lil
att äga rum. I hvad samma beslut rörde de sterbhusdelägare, som dessförinnan
försummat bouppteckningars ingifvande, vore det förelagda vitet således
destomera obefogad t, som domaren tycktes icke hafva iakttagit den honom
för befordrande af åsyftade ändamålet i 9 Kap. 5 § Ärfdabalken lemnade
föreskrift, att ”sätta godset i qvarstad och låta laga uppteckning derå
ske”. Enligt dessa grunder och då, äfven utan hänseende lill olämpligheten
och obehötlighelen af HäradsRältens nämnda beslut, detsamma, på sätt anfördi
blifvit, i allt fall befunnes stridande ej mindre emot allmänna lagens,
grund, än äfven emot Regeringsformens tydliga föreskrifter angående sättet
för civillags stiftande och förändring, ansåg jag det vara af synnerlig vigt,
att en sådan lagstridig åtgärd blefve i behörig ordning undanröjd, och att
ett så beskaffadt ingrepp af lagskipande makten uti hvad, efter grundlagens
uttryckliga stadgande, endast tillkomme den lagstiftande, icke lemnades utan
beifran; hvarföre jag, under anförande af dessa omständigheter, uti skrifvelse den
28 Maj 1842, uppdrog åt Advokatfiskals-embetet i Kongl. HofRälten öfver
Skåne och Blekinge att emot tillförordnade domhafvanden, såsom ansvarig
för IläradsRättens beslut, anställa och utföra elen talan, lag och sakens beskaffenhet
påkallade, med yrkande tillika, att samma beslut måtte ofördröjeJigen
upphäfvas, den i följd deraf utfärdade kungörelsen återkallas och underrättelse
derom Härades innevånare på lika sätt offentliggöras; hvarförutan,
1 händelse under sakens utförande, upplysning kunde vinnas derom, att i de
begge andre lill samma domsaga lydande härader enahanda åtgärder, som de
ifrågavarande, skulle hafva blifvit vidtagna, Advokatfiskals-embetet borde,
efter förekommande omständigheter, åtalet äfven till sådana åtgärder utsträcka.
Uli förklaring öfver Advokalfiskals-embetets, i öfverensstämmelse med
ofvanberörde grunder, afgifna anmäl kningsmemoriai, har tillförordnade domhafvanden
anfört: att ifrågavarande beslut tillkommit i följd af gjord framställning
utaf en namngifven kyrkoherde inom Häradet, angående åtgärds
vidtagande för erhållande af fattigprocent ur sterbhus, hvarest bouppteckningar
icke förrättats, att, då berörde beslut,, derigenom vite stadgats för bouppteckningars
ingifvande efter redan aflidne personer, icke kunde Lydas emot
detsammas innehåll eller såsom hänförligt äfven lill sterbhus efter framdeles
aflidande personer, domhafvanden ansåg beslutet icke vara stridande emot
gällande lag, utan endast åsyfta att dermed uppfylla den domaren i 9 Kap.
2 § Ärfdabalken lemnade föreskrift; äfvensom att, enligt hans förmenande,
tillämpning af 5 § i samma Kap. endast kunde ifrågakomma efter af alfvin
-
112
gar väckt talan, helst endast deras rätt af stadgandet deri vore beroende,
enär öfrige arfvingar skulle tillfalla hvad den försumlige förbrutit samt i annat
fall domaren komma alt uppträda såsom åklagare och domare i en och
samma sak; hvarförutan domhafvanden anhållit, att derest Kongl. HofRätten
skulle finna oflanämnde beslut böra ogillas, påståendet om kungörande deraf
i Häradets kyrkor måtte lemnäs utan afseende.
Efter det Advokatfiskals-embetet infordrat och fått emottaga särskilda
utdrag af Norra och Södra Åsbo HäradsRätters domböcker, för vinlertingen
1840, deraf sig visat, att, i afseende å bouppteckningars ingifvande, sistnämnde
RäLt den 20 Februari och Norra Åsbo HäradsRätt den 23 Mars, under
ordförande af samma tillförordnade domhafvande, fattat enahanda beslut
med det mot Bjäre HäradsRätt anmärkta, har, i afgifvit slutpåstående, Advokalfiskals-embetet,
som utsträckt sin talan jemväl emot berörde åtgärder,
yrkat, dels att tillförordnade domhafvanden, för dess åtalade felaktiga förfarande,
måtte fällas till ansvar, enligt grunderna i 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
dels ock att samtlige ofvannämnde beslut måtte upphäfvas och de
derom utfärdade kungörelserna offentligen återkallas; hvilket påstående äfven
blifvit af tillförordnade domhafvanden med svar bemött.
Genom utslag den 25 innevarande månad, har Kongl. HofRätten sig
utlåtit, att, alldenstund tillförordnade domhafvanden, genom ifrågavarande af
Norra och Södra Åsbo samt Bjäre lläradsRätler, under bans ordförande faLtade
beslut och i följd deraf vidtagna åtgärder, tillåtit sig att, i strid emot
gällande Regeringsform, utöfver de i 9 Kap. Ärfdabalken, stadgade påföljder,
föreskrifva ansvar för sterbhusdelägare att låta upprätta och till bemälde
Rätter ingifva bouppteckningar efter inom nämnde Härader boende personer,
pröfvade Kongl. HofRätten rättvist upphäfva samma beslut och, i förmåga af
12 Kap. 1 § Rättegångsbalken, fälla tillförordnade domhafvanden att, för
berörde lagstridiga domareålgärd, böta Iretiotre R:dr 16 sk. banko; hvarjemte
Kongl. HofRätten föreskref, att dess utslag skulle delgifvas Konungens Befallningshafvande
i Christianstads län, med anmodan, att i nämnde Häraders
kyrkor låta kungöra, att, i följd deraf, verkan af ofvan omförmälda beslut
komme att upphöra.
Sedan, till följd af förekommen anmärkning vid granskning af fånglistorna
från Götheborgs länshäkte, sora skulle Lane HäradsRätt hafva oriktigt
för
-
113
förfarit uti två särskilda derstädes förehafda raal, afgjorda medelst utslag,
det ena den 14 Februari 1842, angående ynglingen Carl Gustaf Björk och
drängen Adolf Magnus Lidman, samt det andra, den 2 nästderpåföljde Maj,
rörande Magnus Andersson från Boråsmyran, jag ifrån vederbörande infordrat
HäradsRättens omförmälda utslag, oell häradshöfdingen, under hvilkens
ordförande desamma blifvit fattade, uti insänd skrifvelse tillkännagifvit, att
han, .för felaktigt förfarande i nämnda mål, redan varit af Advokatfiskals-embetet
i Kongl. Götha HofRätt under tilltal ställd; bör jag icke
underlåta att för beskaffenheten och utgången af denna sak redogöra,
samt i sådant afseende meddela, huruledes Lane HäradsRätt, som
den 24 Januari 1842, vid då pågående Vinterting, fullbordat ransakning
angående Björk och Lidman, häktade och tilltalade för stöld, sedermera
medelst utslag vid tingets slut den 14 Februari, under åberopande af 40
Kap. 1 § Missgerningsbalken, Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och
Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, dömt dem, såsom förvunne till
åtalade stölden, att hvar för sig böta det stulnas värde, 9 R:dr ig sk., tredubbelt
med 28 R:dr banko eller, derest tillgång till böter saknades, i stället
straffas med femton dagars fängelse vid vatten och bröd samt undergå uppenbar
kyrkoplikt; hvarefter, i anledning af de besvär Björk öfver samma
utslag anfört, Kongl. HofRätten pröfvat målet i hvad det besväranden angeck
och förklarat honom icke kunna åt saken fällas, samt öfverlemnat
hundlingarne til! Advokatfiskals-embetets åtgärd.
Då Advokatfiskals-embetet sedermera anställt talan emot häradshöfdingen
och dervid andragit, att 1 Kap. 2 § Straffbalken samt Kongl. Brefven
den 18 Oktober 1750 och den 11 December 1766 innefattade tydliga föreskrifter,
hurusom brottmål, deri någon funnes häktad, borde utan uppskof
fullföljas, viii påföljd af ansvar och ersättning för den domare eller annan
embetsman, genom hvars vållande någon delinqvent blefve uppehållen i fängelse
längre tid tili behöfligt vore; och att, vid jemförelse emellan 40 Kap.
1 § Missgerningsbalken och 5 Kap. 4 § Straffbalken, sistnämnde § sådan den
lyder i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, det vore klart, att böter
för första resan stöld till belopp af 9 R:dr 16 sk. eller 28 daler silfvermynt,
vid saknad tillgång, borde försonas med nio dagars fängelse vid vatten och
bröd; i följd hvaraf Advokatfiskals-embetet anmärkt såsom felaktigt, att HäradsRätten,
änskönt de i målet tilltalade personer hållits häktade, likväl icke
genast efter det ransakningen blifvit fullbordad, utan först tre veckor der
Just
.-Ombudsmans Emi.-Berätt- för uren 784% och 7843. D
114
efter, meddelat utslag och dervid förvandlat de böter, som ådömdes Lidman
och Björk, till femton i stället för allenast nio dagars fängelse vid valten
och bröd; har häradshöfdingen, uti häröfver afgifven förklaring, hufvudsakligen
anfört, att då, ransaknings- och utslagsdagarne oräknade, antalet af de
dagar, under hvilka Björk och Lidman hållits häktade utöfver förmenta behofvet,
icke utgjorde tre veckor eller öfverskrede den tid, inom hvilken häktad
person borde för domstol ställas, och ifrågavarande mål förekommit å
sista ransakningsdagen af tinget samt både protokoll och utslag skolat uppsättas
i den ordning målen vid Linget förekommit, med hänseende hvartill
häradshöfdingen haft att ordna, uppsätta och låta utskrifva etthundraåtta
mål framför nu ifrågavarande, utom de så kallade småprotokollerna, hvilket
allt blifvit fullbordadt på tjugo dygn efter ransakningsdagarne, häradshöfdingen
förmenade Advokatfiskals-embetet hafva utan fog och billighet klandrat
hans förfarande i den delen, särdeles som de af Advokatfiskals-embetet
åberopade författningar egentligen skulle afse urtima ting, men 2 Kap. 3 §
Rättegångsbalken deremot föreskref, huru vid lagtima ting borde tillgå, hvilka
sistberörde föreskrifter äfven skola iakttagits; hvaremot häradshöfdingen
erkände anmärkningens riktighet i afseende å bötesför vandi ingen, dervid Felaktigheten
skulle härledt sig från misstag, som undfallit hans uppmärksamhet.
Härförutan och med företeende af Lane HäradsRätts ofvanberörde den
2 Maj 1842 meddelade utslag, hvarigenom Magnus Andersson i Boråsmyran,
för innehafvande af stulet gods lill värde af 5 R:dr 44 sk. banko, blifvit
dömd alt böta 17 R:dr 36 sk. och undergå uppenbar kyrkoplikt eller, i brist
af böter, straffas med elfva dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken
sistnämnde bestraffning kommit till verkställighet, har häradshöfdingen anhållit,
att då jemväl beröide förvandlingsstraff, af enahanda orsak, som åberopats
rörande Lidman och Björk, blifvit bestämdt högre än vederbort, häradshöfdingen
derför mätte varda dömd i sammanhang med det redan förevarande
åtalet; hvarjemte han, som afsagt sig rättigheten att vidare i målet
varda hörd, företett dels särskilda bevis, att han i länets ränteri levererat
kostnaden för Lidmans utspisning med vatlen och bröd i sex dagar med 38
sk. 9§ rst. samt för Magnus Andersons lika beskaffade underhåll i fem dagar
med 24 sk. banko, dels ock ett af Magnus Andersson algifvet betyg derom,
att han, för det lidande honom tillskyndats genom svårare bestraffning än
vederbort, blifvit af häradshöfdingen godlgjord.
Efter det Konungens Befallningshafvande i Götheborgs och Bohuslän,
uppå anmodan af Kongl. HofRälten, dels upplyst, att Lidman undergått den
115
honom ådorrule bestraffning nf femton dagars fängelse vid vallen och bröd,
dels insänd t uppgift å kostnaden så väl för Lidmans och Björks underhåll i
häktet från och med den 25 Januari lill och med den 14 Februari, uppgående
till 4 R:dr 32 sk. för hvardera, som ock för Lidmans utspisning med
vatten och bröd i sex dagar, utgörande 28 sk. ;>-£ rst. banko, äfvensom bevis
af denne sednare, alt han, för sitt obehöriga lidande, af häradshöfdingen
undfått godtgörelse, dels ock anmält, att något yttrande ifrån Björk, hvars
vistelseort vore okänd, icke kunnat införskaffas; är saken vidare och slutligen
utförd af Advokalfiskals-embetel, som erinrat, alt, vid jemförelse emellan
stadgandet i 2 Kap. 3 § Rättegångsbalken och föreskriften i de af Advokalfiskals-embetet
förut åberopade författningar, det syntes uppenbart, att
brottmål angående häktade personer, ehvad dessa mål vid lagtima eller urtima
ling lörekomme, borde med ali skyndsamhet fullföljas, äfven om handläggning
af mindre angelägna mål derunder mäste hvila, vid hvilket förhållande
och då häradshöfdingen icke ens uppgifvit, att de mål, hvilka han
ansett sig böra utarbeta framför utslaget angående Lidman och Björk, varit
angelägnare än detta mål, det följaktligen läge häradshöfdingen till last såsom
embetsfel af ansvarig beskaffenhet, att han icke genast efter afslutad ransakning
meddelat utslag angående Lidman och Björk, utan dermed dröjt tre
veckor längre än behofvet kraft, hvarförutan, emot tydlig lag, Lidman, Björk
och Magnus Andersson blifvit dömde att undergå, de två förstnämnde hvardera
sex och den sednare fem dagars fängelse vid vatten och bröd, mera än
vederbort; yrkande Advokatfiskals-embetet, att häradshöfdingen, för sålunda
vid domare-embetets utöfning ådagalagdt sjelfsvåld, i ena, och grof vårdslöshet,
! andra hänseendet, mätte fällas till det ansvar, Kongl. HofRätten pröf
vade
rättvist bestämma, samt derjemte förpligtas att godtgöra Kongl. Majit
och Kronan kostnaden för Lidmans och Björks underhåll i häkte, under den
lid dröjsmål ägt rum.
Genom utslag den 15 Juni sistlidna år har Kongl. HofRätten sig utlåtit,
att emedan, i öfverensstämmelse med de af Advokatfiskals-embetet åberopade
lagstadganden, det ålegat IläradsRätlen att utslag rörande Björk och Lidman,
då dessa hållits häktade, utan dröjsmål, efter det ransakningen blifvit
afslutad, meddela, hvilket, enär densamma icke varit vidlyftig, kunde hafva
ägt runi sist å tredje dagen derefter, men häradshöfdingen för det, utöfver
berörde tid, inträffade dröjsmål af aderton dagar icke förebragt någon giltig
ursäkt, hvartill kotmne, att HäradsRätten, på sätt anmärkt blifvit, dömt Björk,
Lidman och Magnus Andersson att undergå fängelse vid valten och bröd, de
116
två förstnämnde hvardera sex och den senare fem dagar längre än vederbort,
pröfvade Kongl. HofRätlen, med tillämpning af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
rättvist döma häradshöfdingen att, för sålunda ådagalagd försummelse och
uppenbar vårdslöshet vid doinare-embetets utöfning, böta femtio R:dr banko
samt med åtta R:dr samma mynt ersätta den kostnad, Kongl. Majrt och Kronan
fått vidkännas derigenom, att Björk och Lidman qvarhullits i häkte aderton
dagar längre, än som erfordrats, hvarjemte Björk lemnades öppet att, för
sitt obehöriga lidande, i laga ordning söka godtgörelse.
På sätt af mig infordrade handlingar utvisade, hade Carlstads KämnersRätt,
som, genom utslag den 21 September 1841, med åberopande af Kongl.
Förordningen den 19 Juni 1835, fällt enkorna Stina Ignell och Maria Carlsson
att, för första resan oloflig bränvinsminutering, böta 10 R:dr banko hvardera,
derefter, uppå anmälan, att tillgång hos bemälde personer saknades till
böternas gäldande, genom beslut den 7 Januari 1842, stadgat, att de sakfällda
skulle i stället hvar för sig undergå fjorton dagars häkte, hvilka förvandlingsstraff
jemväl kommit till verkställighet; och som, oaktadt den at
KämnersRätten i dess första utslag åberopade författning samt Kongl. Förordningen
af den 6 Augusti 1841, hvilken var gällande när sednare beslutet
meddelades, sammanstämmande inneliöllo, att vid förvandling af böter, ådömda
enligt dessa författningar, till och med 10 R:dr kunde försonas med sju
dagars fängelse, kämnersRätten, för sådan bötessumma tillämpat det dubbelt
svårare straff af fjorton dagars fängelse, anmodade jag, i skrifvelse den 28
Oktober nästlidne år, Advokatfiskals-embetet i Kongl. Svea HofRält att emot
vederbörande, hvilka deltagit i KämnersRättens anmärkta, uppenbarligen lagstridiga
beslut, anställa och utföra den ansvars- och ersättningstalan, hvartill
lag och sakens beskaffenhet föranledde.
Uppå Advokatfiskals-embetets, i följd deraf, emot KämnersRättens ordförande
och tvenne ledamöter utförde åtal, deröfver, sedan upplyst blifvit,
att en af desse sednare afiidit, ordföranden och den efteriefvande ledamoten
sig förklarat, har Kongl. IIofRätten, genom utslag den 16 af innevarande
månad, enär, på sätt ofvan berördt är, KämnersRätten stadgat, att ifrågavarande
personer, hvilka saknade tillgång till de dem ådömda böter 10 R:dr,
skulle desamma aftjena med fjorton, i stället för allenast sju dagars fängelse,
117
hvartill bötesbeloppet, enligt Kongl. Förordningarne den 19 Juni 1835 och
den 6 Augusti 1841, rätteligen skolat förvandlas, med tillämpning afl Kap.
12 § Rättegångsbalken, fällt KämnersRättens ordförande och ledamöter att,
för berörde lagskipningsfel, hvar för sig böta tjugo daler silfvermynt med
6 R:dr 32 sk. samt ålagt dem att gemensamt, eller hvilkendera gälda gitte,
ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för de sakfälldas underhåll i häktet
under sju dagar längre än vederbort med två R:dr 2 sk. banko, hvartill
efter vederbörandes uppgift, samma kostnad uppgått.
Till mig hade Stockholms Stads Bevillnings Pröfningskommite, insändt
ett utdrag af dess protokoll för den 18 November 1840, hvaraf inhämtades,
huruledes kommiteen, som, vid afgörande af assessoren J. Dubbes förda klagan
öfver honom af stadens Taxeringskommilé ålagd bevillning, uppskjutit
att bestämma hvad åtgärd kunde anses nödig i afseende på det skrifsätt,
Dubbe i besvärsskriften begagnat, sedermera förehaft deona fråga och, efter
tagen närmare kännedom om skriftens innehåll, funnit samma skrift vara
affattad i så förklenliga och förnärmande ordalag emot Taxeringskommitteen,
att uppå enhällig framställning af de närvarande ledamöter, hvilka i sistbemälda
kommités förhandlingar deltagit, och i betraktande af det skydd och
den säkerhet, ledamöter uti Taxerings- och Pröfningskommiteen i och för
utöfningen af deras kall ägde att, på grund af 173 §. Bevillningsförordningen
den 12 Maj 1835, lika med. riksdagsmän, tillgodonjuta och som uti lil
§ Regeringsformen och 77 § Riksdagsordningen vore dessa sednare försäkrade,
kommiteen ansett sig hvarken böra eller kunna förbise detta assessoren Dubbes
handlingssätt och derföre beslutat att öfverlemna hans ifrågavarande skrift
till mig, för vidtagande af sådane åtgärder, hvartill densamma kunde föranleda;
Och som det af Pröfningskommiteen i omförmälda måtto angifna
förhållande icke kunde annorledes, än efter anställande laga åtal, af domaren
urskiljas, uppdrog jag, genom skrifvelse den 27 Januari 1841, åt stadsfiskalen
assessoren A. Salomonsson att ett sådant åtal i detta mål emot ofvanberörde
besvärsskrifts författare vid behörig domstol anställa samt lag och
målets beskaffenhet likmätigt utföra.
Till följd häraf har detta mål blifvit af assessoren Salomonsson instämdt
till Stockholms KämuersRätt, der bemälde aktor, till bestämmande af åtalet }
118
anmärkt, att, efter det Dubbe uti sin ofvannämnde besvärsskrift, fört klagan
deröfver, alt lian, som var handlande borgare i Wisby och derstädes
för sin behållna inkomst skattskrifven, likväl äfven blifvit, för handelsrörelse
i Stockholm, påförd en afgift af 75 R:dr samma mynt, ehuru han icke
skulle härstädes idka någon handel, och oaktadt en sådan jemväl tillförne
skedd debitering är vorden dels genom Kongl. Maj:ts, dels genom KammarRättens
utslag ogillad, Dubbe, med afseende härå framställt den beskyllning,
att Taxeringskommitéen, förmedelst dess öfverklagade debitering förar 1840,
”qvalt omförmälda utslag, samt upphäfvit sig lill domare öfver högste instansen”;
hvarjemte Dubbe, med anhållan att få med påminnelser bemöta
den förklaring, som, enligt hans förmodan, komme att i anledning af de
anförda besvären Taxeringskommitteen affordras, vidare yttrat, aLt då ”Ilrr
taxeringsman med dyr ed förpligtat sig, att iakttaga så väl medborgares som
statens rätt och bäsLa, blefve det icke utan intresse att skärskåda berörde
förklaring, för att tillse, i hvad mån Hrr taxeringsman förmådde öfverskyla
det edsbrott i afseende på ifrågavarande debitering, sorn nu emot dem
öppet framstode”.
Häröfver hörd, har assessoren Dubbe, med erkännande, att lian vore
författare till deri åtalade besvärsskriften och att han densamma egenhändigt
undertecknat, dels förklarat, att det begagnade uttrycket ”edsbrott” icke finge
sålunda förstus, som hade han dermed velat säga, att taxeringsmännen begått
mened, utan att detta uttryck endast haft afseende på Dubbe sjelf,
emedan han, derigenom aLt Taxeringskommittén debiterat honom för en icke
anmäld inkomst, skulle hafva gjort en falsk uppgift och således brutit emot
den ed han såsom borgare och undersåte aflagt; och att, hvad åter beträffade
det i samma skrift förekommande tillmäle, att taxeringsmännen ”qvalt
Kongl. Maj:ts och KammarRättens utslag”, Dubbe med berörde, likasom med
det förutnämnde uttrycket, icke haft för afsigt att skymfa taxeringsmännen,
utan blott velat med dessa ord yttra, att taxeringsmännen, vid utöfningen
af deras befattning, icke attenderat till omförmälda utslag; dels ock sedermera
sökt ådagalägga, att de anmärkte uttryckens begagnande icke innefattade
någon brottslighet, vid det förhållande, att, på sätt Dubbe jemväl med
ett företedt protokollsutdrag styrkt, Taxeringskommittéens öfverklagade åtgärd,
att påföra Dubbe ifrågavarande afgift, blifvit, såsom ansedd hafva af
misstag tillkommit, utaf Pröfningskommittéen ogillad och undanröjd; hvarefter
och sedan KämnersRätten, medelst beslut den 3 Maj 1841, af anförda
skäl, samt under åberopande af 8 Kap. 2 § och 10 Kap. 25 § Rättegångs
-
119
balken, förklarat sig icke äga alt döma öfver så beskaffade förbrytelser, som
de emot Dubbe angifne, ulan insändt protokollen och handlingarne i målet
lill Kongl. Svea HofRätt, för den vidare åtgärd Kongl. IlofRätten funne skäligt
vidtaga, men Kongl. IlofRätten, hvarest parterna å ömse sidor häröfver
anfört besvär, genom utslag den 25 derpåföljde Oktober, med undanrödjande
af KämnersRättens omförmälda beslut, visat målet åter till bemälde Rätt,
för alt detsamma ånyo förelaga och dermed lag och sakens beskaffenhet
likmätigt förfara, assessoren Dubbe, vid målets ytterligare handläggning
af KämnersRätten, slutligen föregifvit bland annat, att den person, som på
anmodan renskrifvit bans meranämnde besvärsskrift, dervid kommen till den
punkt i samma skrift, som börjades med de här ofvan citerade orden: ”Hrr
taxeringsman hafva med dyr ed förpligtat sig”, etc. i stället för att troget
afskrifva slutmeningen, så lydande: ”för att tillse i hvad mån Hrr taxeringsman
förmå öfverskyla det edsbrott, i afseende på mig” etc., hvilket uttryck
konceptet skulle hafva innehållit, deremot, enär bemälde person icke uppfattat
meningen häraf, Dubbe oåtspord, i så målto förändrat uttrycken, att
han i det renskrifna exemplaret af besvärsskrift, i stället för nyss anförde
mening, satt orden: ’’i afseende på ifrågavarande debitering”; hvarpå Dubbe
skulle, utan att genomläsa skriften, och alldeles okunnig om den förändring,
ordalagen deruti undergått, tecknat sitt namn under samma skrift, som derefter
blifvit lill Pröfningskommitleen inlem nåd; till bestyrkande af hvilka
föregifvande!! Dubbe företett tvenne särskilda skriftliga betyg, med begäran
alt få desamma af utgifvarne edeligen bekräftade.
Ulan afseende å de sålunda af assessoren Dubbe afgifna förklaringar, de
der, efter aklors tanke, voro så väl emot hvarandra, som emot tydliga ordalagen
uti den åtalade besvärsskriften stridande, har aktor framställt det
slutpåstående, att assessoren Dubbe, för de anmärkta, enligt aklors åsigt,
mot ledamöterne af Taxeringskommilteen förnärmande yttranden, måtte
ådömas det uti lil § Regeringsformen och 77 § Riksdagsordningen stadgade
ansvar, hvilket påstående åter blifvit af Dubbe bestridt; Derefter KämnersRällen,
medelst slutligt utslag den 22 Juni 184-2, jemte yttrande i fråga
om Dubbes begäran att få uppgifna vittnen hörda, vidare angående sjelfva
saken sig utlåtit: att som assessoren Dubbes skrifsätt och de ordalag, han
nyttjat i den åtalade besvärsskriften mot taxeringsmännen, hvilka ägde lika
skydd med Rikets Ständers ombud, betraktade dels för sig dels ock i deras
sammanhang och syftning, uti sig uppenbart innefattade uppsåtliga smädelser,
de der likväl icke å heder och ära gingo; alltså och då Dubbes
120
härom afgifna förklaringar funnos vara af elen beskaffenhet, att de icke kunde
o O '
förtjena laga afseende, samt vid betraktande deraf, dels att ifrågakomne
skriftliga förnärmanden ingalunda voro att hänföras till de i Regeringsformens
lil § och Riksdagsordningens 77 § antydde ofredanden med ord eller gerning,
dels ock att Rikels Ständers ombud, i och för deras kall, ej kunde
anses i värdighet efter Konungens embetsman, pröfvade KämnersRätten, med
tillämpning af 18 Kap. 8 § Missgerningsbalken, jemförd med 60 Kap. 5 §
samma balk och Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, skäligt ålägga
Dubbe att, för de af honom i nämnde skrift mot taxeringsmännen nyttjade
smädeliga uttryck, böta etthundra daler silfvermynt med tretiotre R:dr
16 sk. banko samt inför KämnersRätten göra Taxeringskommittéen offentlig
afbön.
Jemte det, i anseende till angifvelsens beskaffenhet, berörde utslag är
vordet Kongl. HofRättens skärskådan understäldt, hafva besvär deröfver blifvit
af parterna, å ömse sidor, anförda hos nämnde HofRätt, som, genom
utslag den 3 Febr. 1843, med ogillande af assessoren Dubbes derstädes
framställda anhållan dels om vittnens hörande och dels om målets återförvisning
till KämnersRätten, sig yttrat, att emedan Dubbe, uti de af honom
till Pröfningskommittéen ingifna, ofta omförmälde besvär, skrifvit vanvördliart
och missfirmande emot Taxerineskommittéens ledamöter, till hvilken
O o 7
händelse de af åklagaren åberopade lagrum och stadganden dock icke voro
lämpliga; pröfvade Kongl. HofRätten rättvist, det assessoren Dubbe skulle,
med anledning af 9 Kap. 4 § Utsökningsbalken och 14 Kap. 7 § Rättegångsbalken,
böla femtio daler silfvermynt, med sexton R:dr 32 sk. banko, och sin
förgripelse inför KämnersRätten offentligen afbedja. Varande öfver detta
Kongl. HofRättens utslag underdåniga besvär hos Kongl. Maj:t anförde af assessoren
Dubbe; hvilka besvär ännu icke till pröfning förekommit.
På enahanda sätt, som i nästförut afliandlade mål är anfördt, hade
Stockholms Stads år 1841 församlade Bevillninsis- Pröfnin^skommitté, enligt
insändt utdrag af dess protokoll för den 15 November samma år, anmält,
att bandfabrikören T. Hirsch Hirschson, uti en till kommitléen ingifven skrift,
innefattande besvär öfver honom af stadens Taxeringskommitté för berörde
år
121
år påförd bevillning, ny t tjat så förklenligt! och förnärmande ordalag emot
sistnämnde kommitté, att Pröfningskommitteen ansett sig icke kunna lemna
sådant utan uppmärksamhet samt derföre beslutat, att öfverlemna besvärsskriften
Lill den vidare åtgärd, sorn kunde äga rum.
Sedan jag, i anledning af denna anmälan, hvilken först den 7 Februari
1842 lill mig inkom, genom skrifvelse af den 28 i samma månad lill stadsliskalen
assessoren Salomonsson, förordnat åtals anställande emot fabrikör! n
Hirsch, och målet i följd deraf blifvit till Stockholms KämnersRätt instämdt,
har aktor derstädes emot Hirsch anmärkt, huruledes han, uti sin ifrågavarande
besvärsskrift, yttrat, dels i afseende på beloppet af de utskylder honom
för år 1841 blifvit påförda, det lian ”önskade finna litet mera eftertanka
hos de pröfvande, än alt kunna gilla väderspåmäns omdömen, det
mästa grundande sig på illvilja, afundsjuka och inlolleiance”; dels att han,
för att kunna ådagalägga, att påföringen vore för hög, ”ansett sig först böra
kunna undanrödja de förenämnde obehagliga egenskaperna”, hvarvid han
jemväl uttryckt den önskan, att ”den ed vederbörande aflagt, bunde deni
till mensklighet”; dels ock slutligen, i afseende ä de utskylder, hvilka blifvit
för Hirsclds broder, såsom fabriksbetjent, debiterade, förmält, att ”om
oväld komme i beräkning, denna påföring just stämplade karakteren på det
bela, i enlighet med hvad ofvan omförmäldt blifvit, i afseende på niotiverna.
” Hvaremot Hirsch, uti häröfver afgifven förklaring, sökt tyda dessa af
honom begagnade ord och uttryck så, att de, om än obetänksamma och till
någon del meningslösa, likväl icke kunde anses missfirmande eller smädliga;
Och då aklor sedermera, uti sitt slutliga yttrande, anfört de skäl, med hvilka
han ansett förklaringens innehåll vederlagdt, samt i följd deraf fullföjt åtalet
och yrkat bestraffning å Hirsch, hvilken derefter inkommit med ytterligare
förklaring, hvaruti han, jemte bemötande af slutpåståendet, anhållit, att
han i all händelse måtte tillgodonjuta öfverseende, då han, som icke sjelf
författat besvärsskrilten, ej skulle vara nog kunnig i svenska språket, för alt
urskilja, om något anstötligt i samma skrift förekommit; har KämnersRätlen
tagit målet under pröfning och, genom utslag den 30 nästderpåföljde April,
sig yttrat, att, då Hirch, uti sin meranämnde besvärsskrift begagnat de af
aktor anmärkta utlåtelser, och något afseende icke kunde hafvas på de förklaringar
Hirsch åt berörde, synnerligen skymfliga och taxeringsmännen förklenande
utlåtelser velat gifva, KämnersRätten, som vid jemförelse emellan
de af aktor, till stöd för dess påstående, åberopade Författningar, 173 §.
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren 18 42 och 1848■ 1 d
122
Bevillningsförordningen den 12 Maj 1835, på grund hvaraf Taxeringskommitteens
ledamöter i oell för utöfningen af deras kall ägde tillgodonjuta enahanda
skydd sorn riksdagsmän, och lil § Regerinsformen samt 77 § Riksdagsordningen,
funne, vid det förhållande, att Taxeringskommittéen redan
varit upplöst, då ifrågavarande skrift blifvit af Hirsch till Pröfningskommitteen
ingifven, den af aktor yrkade straffbestämmelse icke vara på förevarande
full tillämplig, deremot ansåge Hirsch, som, genom den åtalade skriftens
inlemnande till Pröfningskommitteen, åt densamma boredt offentlighet och
sålunda densamma utspridt, skvldig, att, med anledning af GO Kap. 5 § 2
mom. Missgerningsbalken, böla ett hundra daler sillVermynt med tretiotre
R:dr 16 sk. banko, samt derförutan göra offentlig afbön.
Kongl. Svea HofRält, till hvars vidare skärskådan KämnersRätten hemställt
sitt beslut, som äfven blifvit af parterne å ömse sidor öfvei klagadt,
har, genom utslag den 28 Oktober 1842, förklarat, att som Hirsch uti sina
lill Pröfningskommitteen ingifna, ofvanomförmälda besvär, skrifvit vanvördligt
och missfirmande emot Taxeringskommilléens ledamöter; till hvilken
händelse dock de af åklagaren åberopade lagrum och stadganden ej voro
lämplige, pröfvade HofRätten rättvist, det skulle Hirsch, med anledning af
9 Kap. 4 § Utsökningsbalken och 14 Kap. 7 § Rättegångsbalken, böta femtio
daler silfvermynt, med sexton R:dr 32 sk. banko, och sin förgripelse inför
KämnersRätten offentligen afbedja; Och skulle Hirsch, vid bristande tillgång
till dessa böter, i stället hållas i tre veckors fängelse; hvilket HofRätteus
utslag, såsom af Hirsch i underdånighet öfverkiagadt, ännu är på Kongl.
Majlis nådiga pröfning beroende.
Hvad angår tillsynen å domare och öfrige offentliga myndigheter, bör
vid detta tillfälle, likasom i förra berättelserna skett, äfven nämnas, att,
utom de anmärkningsvärda förhållanden i detta hänseende, för hvilka i det
föregående är redovisadt, förvaltningen af ej mindre judieiela, än administrativa
embeten föra nied t till flera anmärkningar och åtal, om hvilkas beskaffenhet
och utgång jag likaledes bort inhämta nödiga underrättelser. Enligt
hvad dessa gifva vid handen, kunna alla sådana af Rikets HofRätler
åren 1812 och 1843 upptagna och pröfvade ärenden, dertill äfven räknade
de här ofvan omförmälda under samma tidrymd afgjord», sammanfattas och
indelas på följande sätt:
123
Antalet af mål, hvilka,
emot domare eller andra em-  belsmyndighéter åtalade, slutat
sig med ansvar eller annan rät-
Af Kongl. Svea
Hof—Rätt.
Af Kongl. Gö-  tha HofRätt.
Af Kongl. Hof-  Rätten öfver
Skåne och Ble-  kinge.
Summa.
telse, har utgjort:
1842.
1843.
1842.
1843.
1842.
1843
För olaga dom eller!beslut
i tvistemål eller brottmål . . .
11
12
11
9
—
10
53
För försummelse med hand-  lingars eller domböckers insän-  dande, eller förseelser mot ex-  peditionstaxan
36
28
6
Fi-
2
1
86
För andra fel eller försum-  melser i embetsutöfniugen . . .
8
4
16
lt)
1
4
43
Summa
55
44
33
32
3
15
182
Härtill komma de mål, uti
h vilka de angifne blifvit frikän-  de, dels genom utslag: ....
5
1
8
7
4
5
30
dels derigenom, att målen af-  sk rifvi Is, eller utan pröfning
fått förfalla
1
7
3
7
3
3
24
Summa
6
8
11
14
7
8
54
Summa Summarum
61
52
44
j 46
10
23
236
Antalet af de tilltalade har deremot, enär vid flera tillfällen samma
domare eller embetsmyndighet varit för särskilda förseelser anklagad, icke
stigit till högre, än 158, hvaraf i Kongl. Svea HofRätts jurisdiktion 82, i
Kongl. Götha HofRätts 57 och i Kongl. HofRättens öfver Skåne och Blekinge
124
19. Till upplysning om det märkbart större antalet åtal och tilltalade hos
Kongl. Svea HofRätt, jemförelsevis emot det hos de begge andra HufRätterna,
gäller äfven för ifrågavarande tvenne år den i sednasle Berättelsen af samma
anledning gjorda erinran, alt detta förhållande egentligen inträffar i afseende
å försummelse med domböckers insändande, hvarför åtal hos sistnämnda
TlofRäller i allmänhet icke äger rum förr, än efter föregången anmaning
till en hvar vederbörande, att sin åsidosatta skyldighet fullgöra,
men hos den förstnämnda åter omedelbart börjas emot alla, som på sådant sätt
sig försummat och nu äfven, till ett antal af 18 hvartdera året, eller för
begge tillsammans 36, i beräkningen ingått. Slutligen är att märka, dels
att, med undantag af de tvenne här ofvan omförmälda mål, det ena angående
borgmästaren Unger, som blifvit på viss tid från embetets utöfning
skiljd, och det andra angående häradshöfdingen Bergqvist, som förklarats
ovärdig att domare-embetet bekläda, för de öfriga sakfällde icke i något mål
ifrågakommit svårare ansvar, än böter, med eller utan ersättningsskyldighet,
dids ock all i tre mål, der de anklagade äro frikända ifrån enskilde klagandes
emot dem gjorda angifvelse!-, de obefogade angifvarne blifvit dömda till
böter och i två af dessa fall tillika att göra offentlig afbön, af hvilka fall
det lindrigare bedömda förekommit hos Kongl. Svea HofRätt, och de sistnämnde
svårare hos de tvenne andra HofRätterna, ett hos hvardera.
Med anledning af 13 § i JustilieOmbudsmannens instruktion, och sedan
jag tillförne under min embetstid, åren 1835 och 1836, anställt resor i Rikets
vestra och södra landskap, företog jag sistlidna år en embetsresa till
norra delen af Riket; och besöktes först Westmanlands län, samt vidare Stora
Kopparbergs, WesterNorrlands, Gefleborgs och Upsala län.
Hos Konungens Befallningshafvande i dessa län granskades, ej mindre i
Landskanslterna än i Landskontoren, diarier, resolutions- och protokollsböcker
samt öfriga handlingar för året, äfvensom för del näslförulgångna,
hvarvid inhämtades, att de länsstyrelserna tillhörande mål och ärenden i
allmänhet blifvit med ordning och tillbörlig skyndsamhet handlagda; ett
förhållande, hvarifrån undantag likväl ägde rum hvad angår Landskontoren
i Westmanlands och WesterNorrlands län, der, å förra stället under ordinarie
landskainererarens sjuklighet och å det sednare, i anseende till de liera
125
under förut varande landskamererarens tjenstetid förefallna oordningar och underslef,
åtskilliga ärenden dels längre och dels kortare lid befunnits efterliggande
till dess de, genom andra till nämnde beställningar förordnade tjenstemän
efter hand innevarande året redan blifvit och, så vidt de ännu återstodo,
snart kunde blifva företagna och lill slut befordrade, deråt Hrr Landshöfdingar
i dessa län egna t och fortfarande ville egna sina omsorger, särdeles nödiga
samt med utmärkt nit och urskiljning äfven iakttagna i WesterNorrlands
län, der, vid förre landskamererarens och landträntmästarens afgång, utom
andra oordningar, en betydligare balans å de under deras förvaltning och
vård stålblå allmänna och enskilda medel yppats. Härförulan anmärktes
beträffande landskontoret i Upsala län, att det derstädes förda Diarium icke
meddelade upplysning om handläggningen af inkomna mål och ärenden;
hvarföre och då sådan upplysning hufvudsakligen måste hämtas af anteckningar
å inkommande akter, jemförda med protokoll och expeditionsböcker, det
ej heller 1111 kunde med säkerhet bestämmas, 0111 dröjsmål med ärendenas
afgörande och expedition förefanns. Vederbörande, som icke beslridde anmärkningens
befogenhet, förklarade tillika, alt ändring häri för framtiden
kunde och borde äga rum. För öfrigl voro landskansliernas och landskontorens
handlingar öfver allt i väl ordnade arkiv förvarade, på de flesta ställen
likväl blott de, som angingo den sednare tiden och längst för hundrade
år tillbaka; hvaremot de, som tillhörde en äldre tid, i anseende till bristande
utrymme, icke allestädes kunnat på samma sätt bibehållas, utan funnos
å mera aflägsna förvaringsrum sammanlagda.
Under vistandet i städerna Westerås, Hernösand och Upsala, hade jag
tillfälle att taga kännedom om dervarande Konsistoriers förhandlingar, hvilka,
efter hvad de lill granskning aflemnade diai ier, protokoll och registratur för
innevarande året och det nästförutgångna gåfvo vid handen, syntes ådagalägga
den ordning och det nit i embetsutöfningen, som af dessa myndigheters
upplysning och erfarenhet roed skäl kunde förväntas. I afseende å sättet
att hålla diarium öfver inkommande mål och ärenden inhämtades, hvad
stiftskonsistorierna angår, alt Hr Biskopen i Wesleiås stift, såsom i längre
tid der varit öfligl, sjelf ombesörjde diarii förande; hvaremot vid Konsistorierna
i Hernösand och Upsala diarium, på sätt vanligtvis sker, fördes af
Konsistorii notarien. Å sistnämnde tvenne ställen gjordes tillika den anmärkning,
att diarium icke innefattade några anteckningar, som utvisade, när och
huruledes inkomna mål blefvo handlagda eller afslutade, hvarom således icke
annorlunda, än genom jemförelse med protokoll och registratur kunde er
-
126
hållas reda, hvilket åter försvårade möjligheten alt kontrollera ärendenas behöriga
gång. Olägenheten häraf insågs äfven af vederbörande sjelfva och
skulle, efter hvad de yttrade, genom framdeles inrättande fullständiga diarier
afhjelpas. Beträffande åter akademiska konsistorium i Upsala, var det lika
oväutadt, som anmärkningsvärdt att erfara, det hvarken diarium eller annan
anteckning öfver inkommande ärenden, utom i afseende å de lill Rektors-embefet
hörande lagsökningsmål, någonsin funnits, ulan hade alltid så
tillgått, att inkommande handlingar, som emotlogos vanligen af Rektor eller
ock af akademisekreleraren, sedermera ademnades tilt föred rasmin" vid
7 O O
konsislorii näslpåföljaude sammanträde, hvarefter protokoll och registratur
skulle gifva ledning, när upplysningar om ärendena och deras behandling
ville sökas. Det otillbörliga häri var uppenbart och folie utan tvifvel vederbörande
sjelfva till last, genom besväret och svårigheten alt erhålla upplysningar,
då dessa funnos af nöden; 1 anseende hvartill och då i all händelse
det allmännas rätt och säkerhet fordrade, att hvarje offentlig myndighets
förhandlingar må kunna behörigen redovisas, hvilket ej kunde ske, om
den första och enklaste kontrollen, som ett diarium eller en annan dylik
anteckning angående alla inkommande mål onekligen innefattade, skulle alldeles
saknas, vederbörandes uppmärksamhet fastades på den högt bjudande
nödvändigheten deraf, att ju förr desto heldre gå i författning om införande
här, likasom annorstädes, af ordentliga diarier eller deremot svarande minnesböcker.
Börande slutligen, i afseende å samtliga Konsistorierna, nämnas,
att deras arkiv voro, endast med ringa undantag, fullständiga och i allmänhet
utmärkt väl vårdade.
Uti ofvannämnde släder, äfvensom i städerna Sala, Hedemora, Fahlun,
Sundsvall, Hudiksvall, Söderhamn och Gefle öfversågos RådstufvuRätlens,
Magistratens och, der KämnersRätter finnas, äfven dessa domstolars arkiver.
För synnerlig fullständighet och ordning voro de i Fahlun och Gelle utmärkta.
Den omsorg, öfriga vederbörande egnat åt vården af dem anförtrodda
enskilda oell allmänna handlingar, lemnade, hvad de sednare åren
» O 7 7
beträffade, icke rum för någon anmärkning af synnerlig vigt; men i afseende
å äldre handlingar inträffade på flera ställen, att de dels saknades och dels
funnos utan ordning sammanlagda. Såsom orsak härtill kunde, hvad Sundsvall
angår, åberopas den år 1803 staden öfvergångna vådeld, hvarvid arkivet
lill stor del förstördes. I allmänhet torde dock egentliga orsaken till de
anmärkta bristerna igenfinnas i åsidosättande af nödig uppmärksamhet och
ordning, samt uraktlåtenhet alt behörigen verkställa den i lag föreskri Ina in
-
127
venteiing, då arkiv ifrån en lill annan embets- eller tjensteman öfver-lemnäs.
Der ja» fann mig föranlåten att rörande detta ämne framställa anmärkningar,
lofvade vederbörande alt skyndsamt vidtaga alla för ändamålets vinnande
nödiga och verkställbara åtgärder.
Vid Stadsdomstolarna och Magistraterna bevistades deras sessioner, der
sådana vid tillfället af min närvaro ägde rum. Och granskades allestädes
deras protokoll oell domböcker för innevarande året, äfvensom för det niislförutgångna,
der dessa sistnämnda voro tillgängliga och icke lill renovation
ullemnade. Ärendenas behandling föranledde icke till några hufvudsakliga
anmärkningar, utan syntes fast mera ådagalägga, alt vederbörande i allmänhet
med nit och omsorg fullgjort deras tjenståligganden. Afvikelscr häi ifrån
bemärktes likväl vid tvenne domstolar i så målto, som uti deras protokoll,
hvad förebafda brottmål angar, undersökning och beslut merendels funnos
alltför summariskt uppfattade samt oftast icke ens de lagrum och författningar
anförda, hvarå besluten grundades; ett förfarande, som vore oförenligt
med lag och stadgad ordning, samt derföre påkallade rättelse, den vederbörande
äfven, uppå erinran derom, utläste sig att iakttaga. Hvarförutan bos
RådslufvuRätten i Söderhamn upptäcktes, alt Rättens protokoll icke blott
för innevarande året, utan äfven för åren 1841 och 1842, ännu voro ofullständiga
samt i vissa delar endast beslodo uti de vid sessionerna föida an
O
teckningar;
i anseende hvartill ock då tillika upplystes, att bemälde Rätt ledan
blifvit bos Kongl. Svea HofRält tilltalad för dröjsmål alt lill Kongl.
HofRätten insända renoveradl exemplar af protokoll och dombok för år 1841,
vederbörande allvarligen anmanades att skyndsamt om uppsättning och beliöi
ig expedition af alla nu ofullständiga protokoll gå i författning.
Beträffande slutligen domstolarne å landet, inhämtades äfven förhållandena
med dessa i följande fall. Uli Tuhundra, Siende och Snefringe häraders
domsaga inom Westmanlands län uppvisade domhafvanden derstädes
domböckerna jemte öfiiga protokoll för de sednast förflutna fem åren, hvilka,
så vidt liden medgaf, granskades. Domhafvanden i Österdalarne företedde
innevarande årets handlingar för den del af domsagan, der domare-embetet af
honom sjelf förvaltas. 1 Medelpads domsaga inspekterades arkivet, som, inrymdt
i Sundsvalls stads kyrkotorn, syntes fullständigt och viii ordnadi,
hvarjemte de af domhafvanden förevisade domböcker och öfriga handlingar
för innevarande året öfversågos. For Norra Helsinglands domsaga befanns
bela arkivet i synnerligt god ordning samladt uti tingshuset inom Forssa härad,
der jemväl HäradsRätleus session vid det då började lagtima höstelinget
128
bevistades; äfvensom domhafvanden till granskning aflemnade innevarande
årets domböcker för alla lingen i domsagan. De hos domhafvanden i Westra
Helsingland förvarade, denna domsaga tillhörande handlingar, blefvo likaledes
aflemnade och genomsedda. Inom Södra Helsingslands domsaga befuunos,
O O O
uti en dertill i Mo sockens kyrka utsedd lokal, insalta och särdeles välordnade
domböcker och öfriga handlingar icke blott för den sednare Liden, utan ock
för den äldre, då hela Helsingland var under en domsaga förenad. Af domhafvanden
i Gestrikland öfvei lemnades domböckerna, jemte särskilda protokollen
för både innevarande året och det nästförutgångna. Vid sålunda inhämtad
kännedom om domare-embetels utöfning i ofvannämnde domsagor,
kunde jag, till egen och det allmännas tillfredsställelse, icke erfara annat, än
att vederbörande i allmänhet, hvar i sin stad, med nit och urskiljning förvaltade
sina vigtiga embeten.
Enligt hittills iakttagen ordning hade nu, i fortsättning af hvad sista
embetsberättelse!! pag. 83 och följande innehåller, bort meddelas en allmän
öfversigt af domstolarnes och öfriga judiciela embetsnyyndighelernas göromål
efter år 1840; men då nödiga upplysningar härom hufvudsakligen mäste
hämtas utur de lill Kongl. Maj:l al Hans Exellens Hr JustitieStatsministern
afgifna berättelser om Justitieförvallningen i riket, och sådan berättelse ännu
icke för sednare tid än år 1841 till Kongl. Maj;t inkommit, har jag
trott mig befogad att lemna detta ämne alldeles å sido, helst framställningen
deraf icke kunde omfatta längre tid än ett år och således ej skulle i allo
uppfylla sitt ändamål, i saknad af tillfälle till jemförelse emellan de resultat,
åtminstone tvenne års förvaltning gifvit. Emellertid och då det af flera
skäl torde finnas af vigt att känna slutliga utgången af de under sistförflutna
åren afgjorda brottmål, uti hvilka de brottsliga blifvit, enligt lag, förklarade
skyldiga lill dödsstraff, och angående hvilka mål jag derföre särskildt inhämtat
nödiga underrättelser, bör jag derom i korthet nämna, att sedan, på sätt i
min ofvanåberopade berättelse pag. 93 förmäles, åren 1830 till och med
1839 årl igen, i medeltal räknadt, visat 60 personer till döden dömda och,
af dessa, 17 afrättade och 43 benådade, men år 1840 upptagit ett antal af
51 dömda, af hvilka, då 49 blifvit benådade, endast 2 undergått dödsstraff,
så har under de efterföljande trenne åren, i nära öfverensstämmelse med året
1840,
129
1840, de dömdes antal hvarje år föga öfverstigit 50, ibland hvilka de flesta
af nåd erhållit eftergift af dödsstraffet, och icke flera än 2 år 1841, 3 år
1842 och 2 år 1843 sådan bestraffning utstått.
Såsom ägande nära gemenskap med Justitieförvaltningen, finnes i de
flesta af tillförne afgifna Embetsberättelser, jemte allmänna öfversigten af
denna förvaltning, en samtidigt dermed gående, utförligare uppgift af förhållandet
med de för brott eller såsom vanartiga och försvarslösa å fästningarne
och allmänna arbetsinrättningarne förvarade fångar, slutande sålunda
äfven denna uppgift, i sednaste berättelsen, med året 1840. Då af redan
angifven orsak förstnämnda hufvudsakliga ämne för närvarande icke vidare
afhandlas, skulle, genom särskild fortsättning af det sednare, ett dem emellan
bitti lis iakttaget och, i följd af deras beskaffenhet, naturligt sammanhang
afbrytas, utan att något vigtigt ändamål, genom detta afbrott och en
tidigare fortsättning af ämnet, torde kunna afses eller vinnas. Men ehuru,
enligt denna åsigt, sådan utförligare uppgift om fång väsendet, som i förra
berättelserna förekommit, nu uteblifver, bör jag likväl icke underlåta att
rörande detta ämne i allmänhet meddela upplysning derom, att de förbrott
till fästningsarbete eller längre tids fängelse dömda och till bestraffnings undergående
insalta fångar successive under de sistförflutna åren, likasom tillförne,
årligen ökats, så att ifrån slutet af år 1840, då de voro 1620, till
slutet af år 1843 deras antal uppgått till 1864; såsom ock att de för vanart
eller försvarslöshet till arbete på viss eller obestämd tid dömda personer,
ibland hvilka af mankön räknas pionnierer å Carlsborgs fästning, och
hvilkas hela antal vid 1840 års slut vore 2283, vid slutet af år 1842 uppstigit
lill 2356; hvarefter förhållandet undergått förändring i så målto, att,
till följd af Kongl. Maj:ts under den 8 Augusti sistnämnda år fattade beslut,
om inrättande af en ”krono-arbetskorps” i fyra särskilda klasser, fångar af
mankön blifvit vid denna år 1843 organiserade korps anställda till ett antal
af 1151; och då härtill räknas dels öfrige vid den tiden qvarvarande fångar
af mankön 1082, dels ock fångarne af qvinnkön, hvilka år 1840 voro 32'7,
men vid sistlidna års slut minskats till 308, har sålunda personalen i det
hela befunnits ytterligare ökad till 2541.
Under den af mig företagna embetsresa, borde äfven allmänna fångvården
utgöra föremål för min uppmärksamhet. 1 sådant afseende besöktes och
Just.-Ombudsmans Enib.-Derätt. för åren 1842 och 1848. 1 ^
130
inspekterades Läns- och Stadsfängelserna. Uti de mindre städerna, der endast
personer, som vid Stadsdomstolarne undergå ransakning, hållas i förvar och
der arresteringar mera sällan inträffa samt ofta ingen fånge finnes, syntes
följaktligen häktena i allmänhet uppfylla behofvet, helst fångarne, sedan underdomstolen
dömt, antingen lösgifvas eller förflyttas lill länets allmänna
häkte. Ibland Stadshäktena må särskilt nämnas det i Gefle, såsom innehållande
flera rymliga och väl inredda rum, som lemnade utväg att iakttaga
en lämplig fördelning af dervarande flera fångar.
Hvad åter angår Länshäktena, torde de tvenne inom WesterNorrlands
län befintliga, det ena nära intill Hernösand och det andra en åttondedels
mil ifrån Sundsvall, kunna räknas ibland de få, som motsvara behofvet, enär
fångarnes antal vanligtvis icke är större, än att, såsom vid besöken derstädes
äfven var händelsen, merendels blott en, högst tre i hvarje rum förvaras
och flera rum ändock stå alldeles obegagnade. Länshäktet i Upsala,
hvartill alla våningarne i ena Slottstornet äro upplåtna, syntes äfven, i afseende
å utrymme, vara tillräckligt, om, genom en lämplig indelning af de
nu varande större rummen, deras antal blefve ökadt och tillfälle sålunda
beredt att, mera än hittills kunnat ske, med urskiljning iakttaga den klassifikation
af fångarne, som, i afseende å olika förhållanden med dessa, må
finnas nödig, och ofta är af största vigt. A Länshäktet i Westerås, bestående
af nio rum i särskilda våningar af Slottet, befunnos, vid besöket der, icke
mindre än 13 så kallade transportfångar, hvilka, förutgångna dagen ankomna,
skulle till andra orter vidare försändas. Sådana, i flera häkten ofta inträffande,
ehuru snart öfvergående, tillökningar i fångpersonalen förorsaka,
såsom nu äfven bemärktes, att andra fångar, som förut varit ålskiljda, under
liden blifva sammanförda i färre rum. Detta menliga förhållande skulle likväl
vid nämnde häkte, efter hvad vederbörande tillkännagåfvo, framdeles affi
jelpas, genom byggnad och inredning af nya fängelserum, hvarmed början
redan var gjord. Alt Länshäktena i Fahlun och Gefle befinnas alldeles otillräckliga
och äfven i öfrigt mindre lämpliga, är allmänt bekant; i följd hvaraf
och sedan Rikets Ständer vid sistföriidna Riksdag anslagit betydliga medel
till uppförande af fängelser, der sådana må vara af nöden, byggnad af nya
större fängelser å bägge omförmälda ställen var företagen och ännu fortgår.
Någon anledning till anmärkning eller någon klagan öfver fångarnes
underhåll förekom hvarken i Städernas eller i Länens fängelser. Fångarnes
behandling i öfrigt syntes äfven öfverallt tillbörlig och ändamålsenlig. På
ett ställe klagade likväl tvenne fångar, hvar för sig deröfver, att de skola
131
blifvit af fångvaktmästare» misshandlade; men vid det af vederbörande härom
anställda förhör, återkallade den ena sitt klagomål, såsom ogrundadt, och
någon anledning till den andres klagan kunde ej heller ådagaläggas eller
utredas.
Om allmänna Sjuk vårds-anstalterna har jag likaledes, under ofvannämnda
resa, ägt tillfälle att göra mig underrättad, genom besök å Lasaretterna och
Kurhusen i städerna Westerås, Fahlun, Hernösand, Hudiksvall och Söderhamn,
der en ny, emot behofvet fullkomligt svarande, byggnad var uppförd
och till begagnande färdig, samt vidare i Gefle och Upsala. Allestädes syntes
ordning och snygghet rådande samt Läkares och Föreståndares åligganden
tillbörligen iakttagna.
Uti Hospitalerna i Upsala och Hernösand funnos intagna, å förra stället
165 och å det sednare 26 mer eller mindre sinnessjuka personer. Såsom
Centralhospital för norra delen af Riket, är det i Upsala anvisadt; utmärkande
sig denna Inrättning, ej mindre för ordning och renlighet, än äfven
för dervarande Styrelses och Läkares osparda bemödanden och omsorgsfulla
tillsyn i afseende å de beklagansvärda sjuklingarnes vårdande. Hvad
åter angår Hospitalet i Hernösand, var ej heller der något att erinra vid
sjuklingarnes behandling, så vidt den i nuvarande lokal kunde äga rum;
men denna lokal syntes hvarken tillräcklig eller ändamålsenlig. För att afhjelpa
dessa olägenheter samt till förekommande af alltför stort tillopp till
Cenlralhospitalet i Upsala och till undvikande af de längre transporterna dit
ifrån nordligaste delen af Riket, är ock författning vidtagen derom, att i
Hernösand anlägga ett större Hospital, hvartill nödiga byggnader å en staden
angränsande lägenhet redan voro under arbete.
Sedan, på sätt i sednaste Berättelsen förmäld t är, den af Kongl. Majit, i
anledning af Rikets SLänders skrifvelse den 3 Mars 1841 , förordnade Lagberedning,
som skulle äga att ytterligare öfverse och granska upprättade förslagen
till ny civil- och kriminallag, trädt i verksamhet med begynnelsen
af år 1842, har, till följd af Kongl. Majits särskilda nådiga Remisser, denna
Lagberedning under den 16 December 1842 affaltat och sedermera till Kongl.
Majit i underdånighet insändt sina Betänkande» dels angående Domstolarnes
organisation, dels angående de straff, sorn i ny allmän kriminallag borde
132
bestämmas, äfvensom sitt underdåniga utlåtande uti den hos Rikets Ständer
väckta fråga om inrättande af Förliknings-kommitleer; varande handlingarne
rörande dessa ämnen, med Kongl. Majrts nådiga tillstånd, till trycket befordrade
och på sådant sätt till allmänhetens kännedom meddelade. Hvarjemte
Lagberedningen företagit och fulländat den speciela granskningen af förslaget
till kriminallag eller, såsom den kallas, Straffbalk, så att i denna del nu
mera endast återstår slutlig justering af den förändrade lagtexten jemte dertill
hörande motiver, hvarmed början redan är gjord.
Stockholm den 30 April 1844.
C. L. Landi n.
J. 2V. Söllscher.
HANDLINGAR
angående de inför
#! i k s R ä 11,
i följd af Rikets Ständers KonstitutionsUtskotts vid Riksdagen
år 1840 fattade beslut,
af
Rikets Ständers Justitieombudsman
emot
/lera Ledamöter af Konungens Stats Råd
anställda åtal.
Till trycket befordrade för att biläggas JustitieOmbudsmannens afgifvande EmbetsBerättelse.
#€©€£$ ©g:JM,
NORDSTRÖMSKA BOKTRYCKERIET,
1841.
JustitieOmbudsmannens ansökningar till RiksRättens Ordförande,
aflemnade den 11 November 1840.
Lit. A.
Till Herr Presidenten i Kongl. Maj.ts och Rikets Svea HofRätt.
Rikets Högloft. Ständers vid innevarande Riksdag förordnade KonstitutionsUtskotts
serskilda, under den 9 sistlidna Juni aflåtna och den 4 derpåföljde
Augusti mig tillhandakomna skrifvelser meddela underrättelse derom,
att Utskottet, efter läsning af de inför H. M. Konungen i StatsRådet förda
protokoll och pröfning af dervid rörande nedannämnda mål förekomna anmärkningar,
funnit skäligt ställa under tilltal inför RiksRätt de Ledamöter af
StatsRådet, i följd af hvilkas, efter Utskottets tanka, i strid emot Regeringsformens
föreskrift uti 87 §. gjorda tillstyrkande, Kongl. Maj:ts nådiga beslut
äro fattade:
l:o angående det af Rikets Ständer vid Riksdagen åren 1834 och 1835
stadgade och till Kongl. Maj:ts gillande öfverlemnade förslag till ny VexelLag;
2:o angående Rikets Ständers vid samma Riksdag till Kongl. Maj:ts
stadfästelse hemställda förslag till Lag för enskilda Banker; och
3:o om utfärdande af Kongl. Förordningen den 30 Juni 1838, rörande
Mosaiska trosbekännares rättigheter och skyldigheter här i Riket, tillika med
den serskilda Ordningen om hvad de dädanefter i afseende å deras religion
m. m. hade att iakttaga; äfvensom
4:o Konstitutionsutskottet, angående Kongl. Majrts, i nådig skrifvelse
till Kongl. KammarRätten af den 1 Februari 1836, meddelade beslut, om bemälde
Rätts behörighet att upptaga och afdöma tvister emellan Götha KanalBolag
och dess Direktion eller Staten, ett ärende, som äfven bordt enligt förråberopade
Grundlagsbud behandlas, på enahanda sätt förordnat åtal emot Föredraganden,
f. d. StatsSekreteraren för Handels och finansärendena, såsom den
der underlåtit att likmätigt 38 §. Regeringsformen sin kontrasignation å omförmälda
beslut vägra.
Af sådana anledningar och till fullgörande af KonstitutionsUtskottets
derjemte mig gifna uppdrag att talan angående omförmälda mål emot veder
-
IV
börande i laga ordning utföra, får jag härigenom, ä embetes vägnar, likmätigt
102 och 106 §§. Regeringsformen samt 5 §. af Rikets Ständers för Deras
JustitieOmbusdman fastställda Instruktion, hos Herr Presidenten, såsom RiksRättens
Ordförande, äska laglig kallelse å de Ledamöter af Konungens StatsRåd,
hvilka, enligt hvad de inför Konungen i StatsRådet förda, uppå min
begäran utbekomna protokoll, vitsorda, deltagit i tillstyrkande af de angående
ofvannämnda ärenden eller någotdera af dem fattade beslut, nemligen:
H. E., f. d. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren,
m. in., Herr Grefve Mathias Rosenblad, uti de tre förstnämnda punkterna;
II. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. af K. M. O. m. m.,
Herr Friherre Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld, uti 3:dje punkten;
II. E., f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhjelm, uti Irsta, 2:dra och 3:dje punkterna;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm, uti Irsta och 3:dje punkterna;
f. d. StatsRådet, Presidenten, K. af K. N. O. m. m., Herr Gabriel Poppius,
uti Irsta punkten;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Hei’r Friherre David vonschulzenheim, uti irsta, 2:dra och 3:dje
punkterna, samt
f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KommersKollegium,
K. af K. N. O. m. m., Herr Carl David Skogman, uti 2:dra och 3:dje
punkterna, och derjemte angående hvad serskilt emot honom i 4:de punk
ten
är anmärkt,
för att inför RiksRätten svara uti dessa af Konstitutionsutskottet till åtal förvista
mål och äga tillfälle till förklarings afgifvande öfver hvad jag fidner mig
befogad att, vid åtalets fullföljd, andraga; i hvilket hänseende öppen talan
uti allt, som med denna sak har gemenskap, förbehålles. Stockholm den 2
November 1840.
C. L. LANDIN.
Lit. B.
l ill Herr Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets Svea HofRätt.
, Rikets Högloft. Ständers vid innevarande Riksdag förordnade Konstitutionsutskott
har, uti en den 9 sistlidna Juni beslutad och den 4 derpåföljde
Augusti af mig emattagen skrifvelse, tillkännagifvit, det Utskottet, som under
läsningen af de inför H. M. Konungen i StatsRådet förda protokoll ibland
annat anmärkt, huruledes, vid underdånig föredragning den 25 Maj 1835 af
då församlade Rikets Ständers, uti skrifvelse den 22 i samma månad, gjorda
anhållan om Kongl. Maj:ts nådiga bemedling i ministeriel eller annan väg,
i fall utländskt kreditiv för R. S. Banks räkning skulle upptagas, StatsRådets
närvarande Ledamöter tillstyrkt Kongl. Majrts å denna skrifvelse meddelade
svar, af sådan anledning och enär Utskottet funnit den i berörde tillstyrkande
uttryckta mening stridande emot 72 §. Regeringsformen, pröfvat skäligt att
ställa under tilltal inför RiksRätt nedannämnde f. d. Ledamöter och Föredragande
i StatsRådet, samt för detta ändamål anmodat mig att, efter äskad behörig
kallelse, denna sak i laga ordning utföra.
Till följd häraf och likmätigt 102 och 10G §§. Regeringsformen samt
5 §. af Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda Instruktion,
får jag härmed, å embetes vägnar, bos Herr Presidenten, såsom RiksRättens
Ordförande, äska laglig kallelse å följande f. d. Ledamöter af Konungens StatsRåd,
hvilka, enligt hvad det, efter begäran, erhållna StatsRådsProtokollet för
of vanberörde dag bestyrker, deltagit i detta ärende, nemligen:
H. E., f. d. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren
m. m., Herr Grefve Mathias Rosenblad;
II. E., f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhjelm;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm;
f. d. StatsRådet, Presidenten, K. af K. N. O., Herr Gabriel Poppius;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Herr Friherre David von Schulzenheim, och
Föredraganden, f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KommersKollegium,
K. af K. N. O. m. m., Herr Carl David Skogman,
för att inför RiksRätten svara i ofvanberörda till åtal förvista sak oell äga tillfälle
att afgifva förklaring öfver hvad framdeles vid käromålets fullföljd varder
anförd t.
Öppen talan i allt, som med saken äger gemenskap, förbeliålles. Stockholm
den 3 November 1840.
C. L. LANDIN.
VI
Lit. C.
Till Herr Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt.
Som R. H. S:s vid innevarande Riksdag förordnade Konstitutionsutskott,
genom en den 9 sistlidna Juni aflåten och den 4 derpåföljde Augusti mig tillhandakommen
skrifvelse, med tillkännagifvande, att Utskottet, vid pröfning af
hvad, under läsningen af de inför H. M. Konungen i StatsRådet förda protokoll,
ibland annat blifvit anmärkt, aktat nödigt att, i afseende å Kongl. Maj:ts
nådiga beslut angående Idof Sekreteraren C. F. Bergs underdåniga ansökning att
i hufvudstaden få anlägga en Teater till uppförande af allmänna skådespel,
ställa under tilltal inför RiksRätt nedannämnde f. d. StatsRådsLedamöter, såsom
de der hafva den 16 December 1836, medelst underdånigt tillstyrkande
i detta ärende, öfverträdt stadgandet i sista mom. af 60 §. Regeringsformen,
i följd deraf anmodat mig att, efter äskad behörig kallelse, detta mål i laga
ordning utföra; alltså och likmätigt 102 och 106 §§. Regeringsformen samt
5 §. i Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda Instruktion,
får jag härmed, å embetes vägnar, hos Herr Presidenten, såsom RiksRättens
Ordförande, äska laglig kallelse å f. d. Ledamöterne af Konungens StatsRåd,
hvilka, efter livad det, på begäran, utbekomna StatsRådsProtokollet för sistberörde
dag vitsordar, biträdt den anmärkta tillstyrkandeåtgärden, nemligen:
H. E., f. d. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren
m. m., Herr Grefve Mathias Rosenblad;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Herr Friherre David von Schulzenheim, och
Föredraganden, f. d. StatsSekreteraren, K. af K. N. O., Herr Magnus Georg
Danckwardt,
att inför RiksRätten svara i ofvanomförmälda till åtal förvista mål och äga
tillfälle att sig förklara öfver hvad framdeles, vid käromålets fullföljd, anmärkas
kan; förbehållande mig öppen talan i allt, som med målet äger gemenskap.
Stockholm den 3 November 1840.
C. L. LANDIN.
VII
Lit. D.
Till Herr Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt.
Af R. H. S:s innevarande Riksdag förordnade KonstitutionsUtskotts serskilda,
den 9 sistlidna Juni aflåtna och den 4 derpåföljde Augusti mig tillhandakomna
skrifvelse!’ inhämtas, att Utskottet, i anledning af hvad de inför
H. M. Konungen i StatsRådet samt inför den af Kongl. Maj:t, under Dess frånvaro,
förordnade Regering förda protokoll innehålla, pröfvat skäligt ställa under
tilltal inför RiksRätt de StatsRådets Ledamöter, emot hvilka blifvit anmärkt olagligheten
af deras, dels såsom Konungens Rådgifvare och dels i egenskap af
Ledamöter i Kongl. Regeringen, tillkännagifna meningar, angående följande,
å nedannämnda dagar afgjorda, ärenden:
l:o den 12 Mars 1836, angående Norrköpings Stad tillerkänd rättighet
att fortfarande uppbära så kallad inqvarteringstolag för den till Staden från
utrikes ort inkommande ull;
2:o den 16 Februari 1838, angående stadgande af viss afgift å målbara
våta varor, som sjöledes till Stockholm inkomma;
3:o den 15 Februari 1839, angående beviljad nedsättning uti den af
Riddarhytte Kopparverk utgörande kronoafrad, samt
4:o den 1 Februari 1840, angående Bolaget för hvalfiskfångst beviljad
tullfrihet för åtskilliga effekter och hemkommande produkter.
Och har Utskottet, som ansett omförmälda ärenden röra den Rikets
Ständer i allmänhet förbehållna beskattningsrätt, och till stöd för sina anmärkningar
åberopat, i afseende å första och andra punkterna, Regeringsformens
57, 60 och 73 §§., rörande den tredje Kongl. Förordningen den 27 Augusti
1723, §§. 1, 2, jemförd med flera lagstadganden, samt i fråga om den fjerde
60 och 61 §§. i nyssnämnda Grundlag, af sådana orsaker anmodat mig att,
efter äskad behörig kallelse, dessa anmärkningsmål i laga ordning utföra.
Till fullgörande häraf och likmätigt 102 och 106 §§. Regeringsformen
samt 5 §. i Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda Instruktion,
får jag härmedelst, å embetes vägnar, hos Herr Presidenten, såsom RiksRättens
Ordförande, äska laglig kallelse å de Ledamöter af Konungens StatsRåd,
hvilka, enligt hvad de, uppå min begäran erhållna, StatsRådsProtokoll
upplysa, deltagit i rådslagen uti ett eller flera af ifrågavarande ärenden, nemi.:
11. E., f. d. JustitieSlatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren,
m. m., Herr Grefve Mathias Rosenblad, uti alla ofvannämnda punkter;
VIII
H. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. af K. M. O. m. ra., Herr
Friherre Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld, uti 3:dje och 4:de punkterna;
II. E., f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhjelm, uti l:sta, 2:dra och 3:dje punkterna;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm, uti 2:dra och 4:de punkterna;
f. d. StatsRådet, Presidenten, K. af K. N. O. m. m., Herr Gabriel Poppius,
uti Irsta punkten;
StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m.m., Herr Friherre Johan Lagerbjelke, uti
4:de punkten;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Herr Friherre David von Schulzenheim, uti Irsta, 2:dra och 4:de
punkterna;
f. d. StatsRådet, K. af K. N. O. m. m., Herr Grefve Carl Gustaf Hård, uti
2rdra och 4:de punkterna;
f. d. StatsRådet, numera GeneralTullDirektören, K. af K. N. O. m. m., Herr
Friherre Carl Henric Gyllenhaal, uti 2:dra punkten;
StatsPiådet, R. af K. N. O. m. m., Herr Albrecht Elof Ihre, uti 4:depunkten;
f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KommersKollegium, K.
af K. N. O. m. m., Herr Carl David Skogman, angående l:sta och 2:dra
punkterna;
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, KansliRådet, R. af K. N. O. na. m., Herr
Georg Ulfsparre, angående 3:dje punkten, samt
f- d. tillförordnade StatsSekreteraren, ExpeditionsSekreteraren och R. af K. N. O.,
Herr Sven Abraham Munthe, angående 4:de punkten,
för att inför RiksRätten svara rörande dessa till åtal förvista mål och lemnäs
tillfälle att sig förklara öfver hvad framdeles, vid åtalets utförande, varder anmärkt;
under förbehåll å min sida att hafva öppen talan i allt, sorn med saken
kan äga gemenskap. Stockholm den 4 November 1840.
C. L. LANDIN.
IX
Lit. E.
Till Herr Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt.
Sedan R. H. S:s innevarande Riksdag förordnade Konstitutionsutskott
granskat de inför H. M. Konungen i StatsRådet samt inför den af Kongl. Majit,
under Dess frånvaro, förordnade Regering hållna protokoll, och i sammanhang
dermed pröfvat de rörande detta ämne ej mindre hos Utskottet omedelbarligen
väckta, än i Rikets Ständers Plena anmälda och derifrån remitterade frågor,
har Utskottet, genom serskilda under den 19 Maj, den 9 Juni samt den 6
och 7 Juli aflåtna skrifvelser, hvilka dels den 16 Juni och dels den 4 Augusti
mig tillhandakommit, meddelat de flera, utom andra likaledes beslutna, anmärkningar,
i följd af hvilka Utskottet funnit skäligt att ställa under tilltal
inför RiksRätt StatsRådets Ledamöter, de der antingen såsom Konungens Rådgifvare,
genom tillstyrkande eller underlätet afstyrkande, eller ock, såsom deltagande
uti den på ofvanförmälda sätt konstituerade Regeringen, föranledt
eller medverkat till åtskilliga af Kongl. Majit och Kongl. Regeringen fattade
beslut och anbefallda åtgärder, i afseende å anordnande eller anvisande af medel
till aflöningar och andra uppgifna behof; hvilka förhandlingar, efter Utskottets
tanka, varit stridande emot Regeringsformens 65 §. samt i vissa fall
emot 57, 62, 64 och 77 §§. af nämnda Grundlag.
De sålunda anmärkta, å serskilda tider vidtagna åtgärder och beslut
äro följande:
l:o Angående lönförhöjning för Kongl. KammarRättens Embets- och tjenstemän,
hvilka ifrån och med år 1835 blifvit inom detta Embetsverk utnämnde
eller befordrade;
2:o Angående så kallad lönfyllnadsförmån för en i Kongl. StatsKontoret
förordnad Ledamot;
3:o Angående dels Sekreterarelönens i Kongl. StatsKontoret anvisande
till en StatsKommissaries aflöning, och dels anslag af arfvode åt en tillförordnad
Sekreterare derstädes;
4:o Angående anslag af arfvode för förvaltning af Presidentsembetet i
Kongl. KrigsKollegium;
5:o Angående ökade spannmålsanslag för vissa löner å Kongl. KrigsKollegii
Stat;
6:o Angående ökadt spannmålsanslag för Chefen vid Wermlands FältjägareRegemente;
-
X
7:o Angående fortfarande lönförhöjning för Konungens LifGardesRegementen;
8:0
Angående fortfarande lönförhöjning för H. K. H. Kronprinsens
Hussar Regemente;
9:o Angående lönförbättring för LifBeväringsRegementet;
10:o Angående Vexelkontrollörsarfvodenas fortfarande anvisning till utgående
af besparingarna på Riksstatens Andra Hufvudtitel;
liro Angående beviljadt lån ifrån Riksstatens Nionde Hufvudtitel, för
iståndsättande af Häradshöfdingebostället Allequia;
12:o Angående postportoersättning för Konungens utrikes beskickningar,
anvisad till utgående af postmedlen;
13:o Angående de för Carl Gustafs Stads Gevärsfaktoris förändring och
utvidgning erforderliga kostnaders godtgörande, dels genom användning af en
del utaf anslaget för gevärstillverkning, dels genom försäljning af åtskilliga
nämnde Faktori tillhöriga lägenheter;
14:o Angående anvisning af medel från anslaget för publika byggnaders
i Stockholm reparation och underhåll, till reparation af Konungens LifGardes
till häst kasern och till anläggning af en ridbana för samma Regemente;
15:o Angående anvisning af medel från nyssnämnde anslag till förändrad
inredning af Kongl. Teaterns salong, och
16:o Angående Herr StatsRådet m. m. Friherre Johan Lagerbjelkes fortfarande
aflöning å Riksstatens Fjerde Hufvudtitel under den tid, han aftjenat
begrafningshjelp å StatsRådslönen.
Till fullgörande af KonstitutionsUtskottets mig gifna uppdrag, att talan
angående behandlingen af alla dessa ärenden emot vederbörande i laga ordning
utföra, och sedan jag, uppå derom gjord begäran, utbekommit de inför H. M.
Konungen och uti Kongl. Regeringen hållna protokoll, hvari samma ärenden
igenfinnas, får jag, å embetes vägnar, likmätigt 102 och 106 §§. Regeringsformen
samt 5 §. af Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda
Instruktion, hos Herr Presidenten, såsom RiksRättens Ordförande, äska laglig
kallelse å de StatsRådsLedamöter och Föredragande, hvilka, på ofvanbeskrifna
sätt, vid ett eller flera tillfällen, med tillstyrkande- eller med beslutanderätt i
handläggningen af ifrågavarande ärenden deltagit, nemligen:
H. E., f. d. JustitieStatsMinister 11, R. 0. K. af K. M. O., OrdensKansleren,
m. m., Herr Gi’efve Mathias Rosenblad, angående de ärenden, som äro
antecknade under punkterna N:ris 1 till och med 11 samt 13, 14 och 16;
H. E.,
II. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. äf K. M. O. m.m., Herr
Friherre Gustaf Niis Algernon Adolf Stjerneld, -angående punkterna N:ris
1, 2, 14 och 15;
II. E., f. d. StatsRådet, R. o. Iv. af K. M. O. ra. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhielm, angående punkterna N:ris 1, 2, 4 lill och med 10, 13, 14
och 15;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm, angående punkterna N:ris 1, 2, 4 till och med 10, samt 12
till och med 15 ;
f. d. StatsRådet, Presidenten, K. af K. N. O. m. m., Herr Gabriel Poppius,
angående punkterna N:ris 1, 2, 5, 6, 10, 11, 13 och 14;
StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Johan Lagerbjelke,
angående punkterna Nrris 1 och 2;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K.N. O.
m.m., Herr Friherre David von Schulzenheim, angående punkterna Arris
1, 2, 4 till och med 12 samt 14;
f. d. StatsRådet, K. af K. N. O. m. m., Herr Grefve Carl Gustaf Hård, angående
punkterna Nrris 1, 2, 4, 9 och 10;
f. d. StatsRådet, nu mera GeneralTullDirektören, K. af K. N. O. m. m., Herr
Friherre Carl Henric Gyllenhaal, angående punkterna Nrris 1, 2, 4, 9,
12 och 16 ;
StatsRådet, R. af K. N. O. m. m., Herr Albrecht Elof Ihre, angående punkterna
Nrris 1, 2 och 14;
f. d. tillförordnade HofKansleren och StatsSekreteraren, K. af K. N. O. m. m.,
Herr August von Hartmansdorff, angående 4:de punkten;
f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KoinmersKollegium, K.
af K. N. O. m. in., Herr Garl David Skogman, angående punkterna Nrris
1, 2, 3, 10 och 12;
f. d. StatsSekreteraren, K. af K. N. O., Herr Carl Gabriel Grip, angående
punkterna Nrris 4 till och med 9, 13 och 16;
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, KansliRådet, R. af K. N. O. m. m., Herr
Georg Ulfsparre, angående punkterna Nrris 11, 14 och 15;
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, KansliRådet, R. af K. N. O. m. m., Herr
Gustaf Fredric Bohm, angående Irsta punkten;
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, Expeditionssekreterare!! och R. af K. N. O.,
Herr Sven Abraham Munthe, angående punkterna Nrris 1, 2 och 15,
samt
XII
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, ExpeditionsSekreteraren och R. af K. N. O.,
Herr Carl Wilhelm Riben, angående 4:de punkten,
för att inför RiksRätten, hvar för sitt deltagande, svara uti of vanberörde till
åtal förvista mål och äga tillfälle till förklarings afgifvande öfver hvad, framdeles,
under åtalets utförande, varder anmärkt.
Öppen talan i allt, som med saken äger gemenskap, förbehålles. Stockholm
den 5 November 1840.
C. L. LANDIN.
Lit. F.
Till Herr Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets Svea HofRätt
Yid granskning af de inför H. M. Konungen i StatsRådet förda protokoll,
har R. II S:s innevarande Riksdag förordnade Konstitutionsutskott, såsom
i dess serskilda, den 9 sistlidna Juni aflåtna och den 4 clerpåföljde Augusti
mig tillhandakomna skrifvelse!- lormäles, ibland annat anmärkt, huruledes, under
förehafvande af tvänne hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmälda ärenden,
StatsRådets närvarande Ledamöter tillstyrkt de af Kongl. Maj:t derom beslutna
åtgärder, nemligen:
l:o Angående Kongl. KonvojKommissariatets bemyndigande att meddela
accepter till betalning af nya Trollhätte KanalBolags anvisningar å Handels
och sjöfartsfonden, och
2:o Angående beviljadt anslag ifrån extra utgiftsmedlen till betalning
af Kongl. Teaterns skulder samt autorisation för TeaterDirektionen att för
samma ändamål upptaga lån;
I anseende hvartill och då, efter Utskottets tanka, de sålunda gjorda
tillstyrkanden voro stridande emot 76 §. Regeringsformen och den sistnämnda
derjemte emot samma Grundlags 64 §., Utskottet funnit skäligt att derför
ställa Konungens Rådgifvare under tilltal inför RiksRätt.
Härförutan har Konstitutionsutskottet, uti en vid samma tillfälle af
mig emottagen skrifvelse af den 7 Juli, tillkännagifvit:
3:o Att, sedan af förekommen anledning blifvit infordrade nödiga upplysningar
om de åtgärder, hvilka vid serskilda tider ägt rum angående en, å
Kongl. Kabinettskassans vägnar, ingången borgensförbindelse för den så kallade
XIII
Barthelemyfondens skuld, Konstitutionsutskottet, sorn ansett de Konungens
Rådgifvare, hvilka om dessa åtgärders vidtagande och verkställighet förfogat,
derigenom dels öfverträdt Regeringsformens ofvanåberopade 76 §. och dels åsidosatt
stadgandet i 58 §., likaledes förordnat, att hem alde Rådgifvare, förderas
förseelser i dessa delar, skola under tilltal inför RiksRätt ställas.
Af sådana orsaker och till fullgörande af KonstitutionsUtskottets mig
tillika gifna uppdrag, att talan angående berörde mål emot vederbörande i laga
ordning utföra, får jag, likmätigt 102 och 106 §§. Regeringsformen samt 5 §.
i Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda Instruktion, å embetes
vägnar, hos Herr Presidenten, såsom RiksRättens Ordförande, härmedelst
äska laglig kallelse å Konungens nedannämnde Rådgifvare, hvilka, enligt hvad
de, uppå min begäran, utbekomna StatsRådsProtokoll i förstnämnda begge mål
samt de af Konstitutionsutskottet meddelade handlingar rörande det tredje
och sista gifva vid handen, deltagit i tillstyrkande eller utförande af de i dessa
mål beslutna åtgärder, såsom följer:
H. E., f. cl. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren,
m. m., Herr Grefve Mathias Rosenblad, uti de mål, hvilka äro omför
rnälda
i lista och 2:dra punkterna;
H. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. af K. M. O. m.m., Herr
Friherre Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld, uti alla tre punkterna;
H. E., f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhjelm och
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm, uti Irsta och 2:dra punkterna;
StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Johan Lagerbjelke, i
2:dra punkten;
f. d. StatsRådet, numera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Herr Friherre David von Schulzenheim,
f. d. StatsRådet, K. af K. N. O. m. m., Herr Grefve Carl Gustaf Hård och
f. d. StatsRådet, nu mera GeneralTullDirektören, K. af K. N. O. m.m., Herr
Friherre Carl Henric Gyllenhaal, uti lista och 2:dra punkterna;
StatsRådet, R. af K. N. O. m. m., Herr Albrecht Elof Ihre, uti 2:dra och 3:dje
punkterna;
f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KommersKollegium, K.
af K. N. O. m.m., Herr Carl David Skogman, uti alla tre punkterna, och
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, Expeditionssekreterare!! och R. af K. N. O.,
Herr Sven Abraham Munthe, uti 2:dra punkten,
XIV
att inför RiksRatten, livar för sitt deltagande, svara i ofvanberörde till åtal
för vista mål och äga tillfälle att sig förklara öfver hvad å min sida framdeles
varder anmärkt; Förbehållande mig öppen talan i allt, sorn med saken kan.
äga gemenskap- Stockholm den G November 1840.
G. L. LANDIN.
Lit. G.
Till Herr Presidenten i Kongl. Majds och Rikets Svea HofRätt.
Sedan R. II. S:s vid nu påstående Riksdag förordnade Konstitutionsutskott,
på begäran, erhållit del af det inför II. M. Konungen i StatsRådet
den 1 Februari innevarande år förda protokoll, rörande Kongl. Maj:ts beslut
om utbyte af Förste Majorsboställe! vid Westmanlands Regemente Bennebäck
emot egendomen WestTerna, har Utskottet, efter hvad dess, under den 9 sistlidna
Juni aflåtna och den 4 derpåföljde Augusti af mig emottagna, skrifvelse
gifver vid handen, pröfvat denna fråga och ansett de vid berörde tillfälle
närvarande Ledamöter af StatsRådet, hvilka i underdånighet tillstyrkt det sålunda
beslutade egeiidomsbytet, ehuru stridande emot Regeringsformens 77 §.,
jemförd med åtskilliga åberopade författningar, derför böra under tilltal inför
RiksRätt ställas; i hvilket ändamål Utskottet anmodat mig att, efter äskad behörig
kallelse, denna sak i laga ordning utföra.
Till följd häraf och likmätigt 102 och 106 §§. Regeringsformen samt
5 §. i Rikets Ständers för Deras Justitieombudsman fastställda Instruktion,
får jag härmed, å em betes vägnar, hos Herr Presidenten, såsom RiksPiättens
Ordförande, äska laglig kallelse å de Ledamöter af Konungens StatsRåd, hvilka,
efter hvad det, uppå min anhållan, utbekomna protokollet ådagalägger, deltagit
i den anmärkta tillstyrkande åtgärden, nemligen:
II. E., f. d. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O., OrdensKansleren
m. m., Herr Grefve Mathias Rosenblad;
H. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr
Friherre Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld;
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredric
Åkerhjelm;
f. d. StatsRådet, K. af K. N. O. m. m., Herr Grefve Carl Gustaf Hård;
XV
StatsRådet, R. af K. N. 0. m. m., Herr AlbrechL Elof Ihre, samt
Föredraganden, f. d. StatsSekreteraren, K. af K. IN. O., Herr Carl Gabriel Grip,
alt inför RiksRätten svara i denna till åtal förvista sak och äga tillfälle att
sig förklara öfver hvad framdeles, vid käromålets fullföljd, varder anfördt;
Förbehållande mig öppen talan i allt, som med saken kan äga gemenskap.
Stockholm den 7 November 1840.
C. L. LANDIN.
RiksRättens Ordförandes till Justitieombudsmannen aflåtna
skrifvelse.
Till Rikets Ständers Justitieombudsman, HofRätts Rådet och R. af
K. Dl. O., Herr Carl Ludvig Landin.
I anledning af Herr JustitieOmbudsmannens hos mig, såsom Ordförande
i RiksRätten, gjorda begäran om kallelse å flere, dels redan afgångne, dels nu
varande Ledamöter af H. M. Konungens StatsRåd, att inför RiksRätten svara
i serskilda af Rikets Ständers Konstitutionsutskott till åtal förvista mål, har
jag utsatt RiksRättens sammanträde till Måndagen den 30 i innevarande månad,
klockan tolf på dagen, uti Riddarsalen å Stockholms Slott, hvarom jag får
underrätta Herr Justitieombudsmannen, med anmodan, att Herr JuslitieOmbudsmanngn
behagade dervid tillstädeskomma. Stockholm den 23 November 1840.
På dragande kall och embetets vägnar
ERIC G. v. ROSÉN.
XVI
PROTOKOLL
hållet i RihsRätten i Stochholm den 30 November 1840.
Närv ar ande:
Ordföranden, Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets Svea HofRätt, Skattmästaren
vid Kongl. Maj:ts Orden, K. af K. N. O. och R. af Konung
Carl Xlllrs Orden, Herr Eric Gabriel von Rosén.
samt Ledamöterne:
Presidenten i Kongl. Maj:ts och Rikets KammarKollegium, K. m. St. K. af K.
S. O., Herr Friherre Jacob Cederström.
Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets StatsKontor, K. af K. N. O., Herr
Pehr Westerstrand.
Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets KammarRätt, K. af K. N. O. och af
Kongl. Danska DannebrogsOrden, Herr Johan Petter af Billbergh.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Yice Amiralen, K. m. St. K. af K.
S. O., Herr Otto Gestaf Nordenskjöld.
Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets KommersKollegium, K. af K. N. O.
m. m., Herr Carl David Skogman.
Presidenten i Kongl. Majrts och Rikets BergsKollegium, f. d. StatsRådet, Sekreteraren
vid Kongl. Majrts Orden, K. af K. N. O. m. m., Herr Friherre
David von Schulzenheim.
JustitieRådet, K. af K. N. O., Juris utriusque Doktorn, Herr
Sven Themptander.
JustitieRådet och K. af K. N. O., Herr Nils Wilhelm Stråle.
JustitieRådet och K. af K. N. O., Herr Carl Eric Isberg.
JustitieRådet och R. af K. N. O., Herr Georg Nordenstolpe.
Högste Befälhafvaren för den vid liufvudstaden förlagda Station af Kongl. Majrts
Flotta, Yice Amiralen, K. m. St. K. af K. S. O., Herr
Carl Fredrik Coyet.
Högste Befälhafvaren öfver de i liufvudstaden tjenstgörande Trupper, GeneralFöjtnanten,
ÖfverKonnnendanten för Stockholms Garnison, Förste Adjutanten
hos II. M. Konungen, SekundChefen för Konungens Andra LifGarde,
tillförordnade Ordföranden i Kongl. Majrts KrigsHofRätt, K. m.
St. K. af K. S. O. m. m., Herr Carl Fredrik Lorichs,
xvii
Herr HofRättsRådet och R. af K. N. O. Pehr Adoef Sköldberg.
Herr Kammar Rå det och R. af K. N. O. Lars Olof Fägersten.
Herr KommersRådet, IlofMarskalken och R. af K. N. O. o. W. O.
John Adolf Leyonmark.
Herr KrigsRådet och R. af K. N. O. Anders Harald Branting.
Herr StatsKommissarien och R. af K. N. O. Carl Eric af Tuneld.
Herr BergsRådet och R. af K. N. O. David Wolrath Tribler.
Uti sju serskilda den 11 i denna månad till Herr Presidenten och
Ordföranden ingifna ansökningar, hade Rikets Ständers Justitieombudsman,
HofRättsRådet och R. af K. N. O., Herr Carl Ludvig Landin förmält, att R. S:s
vid innevarande Riksdag tillsatta Konstitutionsutskott, enligt till honom aflåtna
skrifvelser, ställt under tilltal inför RiksRätten de Ledamöter af H. M. Konungens
StatsRåd eller den af Kongl. Majit under Dess frånvaro tillförordnade
Regering, jemte Föredragande, hvilka deltagit uti eller medelst afgifvet tillstyrkande,
åsidosatt afstyrkande eller uraktlåten vägran af kontrasignation, medverkat
till följande Kongl. Majlis eller den Kongl. Regeringens beslut, angående:
Enligt ansökningen Lit. A.
l:o Det af Rikets Ständer vid Riksdagen åren 1834 och 1835 stadgade och
till Kongl. Majits gillande öfverlemnade förslag till ny YexelLag.
2:o Rikets Ständers vid samma Riksdag till Kongl. Maj:ts stadfästelse hemställda
förslag till Lag för enskilda Banker.
3:o Utfärdande af Kongl. Förordningen den 30 Juni 1838, rörande Mosaiska
Trosbekännares rättigheter och skyldigheter här i Riket, tillika med den
serskilda ordningen om hvad de dädanefter i afseende å deras religion
m. m. hade att iakttaga.
4:o Kongl. KammarRättens behörighet att upptaga och afdöma tvister emellan
Götha KanalBolag och dess Direktion eller Staten.
Enligt ansökningen Lit. B.
Rikets vid sistlidna Riksdag församlade Ständers, i skrifvelse den 22
Maj 1835, gjorda anhållan om Kongl. Maj:ts nådiga bemedling i ministeriel eller
annan väg, i fall utländskt kreditiv för R. S. Banks räkning skulle upptagas.
XVIII
Enligt ansökningen Lit. C.
HofSekreteraren C. F. Bergs underdåniga ansökning att i hufvudstadeu
få anlågga en Teater för uppförande af allmänna skådespel.
Enligt ansökningen Lit. D.
l:o Norrköpings Stad tillerkänd rättighet att fortfarande uppbära så kallad inqvarteringstolag
för den till Staden från utrikes ort inkommande ull.
2:o Stadgande af viss afgift å målbara våta varor, som sjöledes till Stockholm
inkomma.
3:o Beviljad nedsättning uti den af Riddarhytte Kopparverk utgörande kronoafrad.
4:o Bolaget för hvalfiskfångst beviljad tullfrihet för åtskilliga effekter och hemkommande
produkter.
Enligt ansökningen Lit. E.
l:o Lönförhöjning för Kongl. KammarRättens Embets- och tjenstemän, hvilka
från och med år 1835 blifvit inom detta embetsverk utnämnde eller befordrade.
2:o Så kallad lönfyllnadsförmån för en i Kongl. StatsKontoret förordnad Ledamot.
3:o Dels Sekreterarelönens i Kongl. StatsKontoret anvisande till en StatsKommissaries
aflöning, och dels anslag af arfvode åt en tillförordnad Sekreterare
derstädes.
4:o Anslag af arfvode för förvaltning af Presidentsembetet i Kongl. KrigsKollegium.
5:o Ökade spannmålsanslag för vissa löner å Kongl. KrigsKollegii stat.
6:0 Ökadt spannmålsanslag för Chefen vid Wermlands FältjägareRegemente.
7:o Fortfarande lönförhöjning för Konungens LifGardesRegementen.
8:0 Fortfarande lönförhöjning för H. K. H. Kronprinsens HussarRegemente.
9:o Lönförbättring för LifBeväringsRegementet.
10:o Yexelkontrollörsarfvodenas fortfarande anvisning till utgående af besparingarna
å Riksstatens Ändra Hufvudtitel.
ll:o Beviljadt lån ifrån Riksstatens Nionde Hufvudtitel, för iståndsättande af
Häradshöfdingebostället Allequia.
12io
XIX
12:o Postportoersättning för Konungens utrikes Beskickningar, anvisad till utgående
af postmedlen.
13:o De för Carl Gustafs Stads Gevärsfaktoris förändring och utvidgning erforderliga
kostnaders godtgörande, dels genom användande af en del utaf
anslaget för gevärstillverkning, dels genom försäljning af åtskilliga nämnde
Faktori tillhöriga lägenheter.
14:o Anvisning af medel från anslaget för publika byggnaders i Stockholm reparation
och underhåll, till reparation af Konungens LifGardes till häst
kasern och till anläggning af en ridbana för samma Regemente.
15:o Anvisning af medel från nyssnämnde anslag till förändrad inredning af
Kongl. Teaterns salong.
16:o StatsRådet m. m. Herr Friherre Johan Lagerbjelkes aflöning å Riksstatens
Fjerde Hufvudtitel under den tid, han aftjenat begrafningshjelp å StalsRådslönen.
Enligt ansökningen Lit. F.
1 :o Kongl. KonvojKommissariatets bemyndigande att meddela accepter till betalning
af nya Trollhätte Kanalbolags anvisningar å Handels och sjöfartsfonden.
2:o Beviljadt anslag från extra utgiftsmedlen till betalning af Kongl. Teaterns
skulder samt autorisation för TeaterDirektionen att för samma ändamål
upptaga lån.
3:o En å Kongl. Kabinettskassans vägnar ingången borgensförbindelse för den
så kallade Barthelemy fondens skuld; och
Enligt ansökningen Lit. G.
Utbyte af Förste Majorsbostället vid Westmanlands Regemente Bennebäck
emot egendomen WestTärna.
Hvarjemte Herr Justitieombudsmannen, under åberopande af dels Konstitutionsutskottets
honom gifna uppdrag att de beslutade åtalen i laga ordning
utföra, dels ock 102 och 106 §§. Regeringsformen samt 5 §. af Rikets Ständers
för deras Justitieombudsman fastställda Instruktion, hos RiksRättens Ordförande
äskat kallelse å nedannämnde Herrar Ledamöter af StatsRådet och den
Kongl. Regeringen äfvensom Föredragande, att inför RiksRätten svara, livar uti
sina, af ofvanom förmälda till åtal förvista mål, nemligen:
III
XX
H. E., f. d. JustitieStatsMinistern, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve
Mathias Rosenblad, i punkterna Nrris 1, 2 och 3 i ansökningen Lit. A;
i ansökningarne Lit. B och Lit, C; Arris 1, 2, 3 och 4 i ansökningen
Lit. D; Nrris 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, 14 och 16 i an
sökningen
Lit. E; Nrris 1 och 2 i ansökningen Lit. F, samt i ansökninningen
Lit. G.
H. E., StatsMinistern för Utrikes ärendena, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr
Friherre Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld, i punkterna Nro 3 i ansökningen
Lit. A; Nrris 3 och 4 i ansökningen Lit. D; Nrris 1, 2, 14 och
15 i ansökningen Lit. E; Nrris 1, 2 och 3 i ansökningen Lit. F, samt i
ansökningen Lit. G.
H. E., f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Grefve Carl Axel
Löwenhjelm, i punkterna Nrris 1, 2 och 3 i ansökningen Lit. A; i ansökningen
Lit. B; Nrris 1, 2 och 3 i ansökningen Lit. D; Nrris 1,2,
4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 14 och 15 i ansökningen Lit. E, samt Nrris
1 och 2 i ansökningen Lit. F.
f. d. StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Gustaf Fredrik
Åkerhjelm, i punkterna Nrris 1 och 3 i ansökningen Lit. A; i ansökningarne
Lit. B och Lit. C,* Nrris 2 och 4 i ansökningen Lit. D; Nrris 1, 2,
4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 12, 13, 14 och 15 i ansökningen Lit. E; Nrris 1
och 2 i ansökningen Lit. F, samt i ansökningen Lit. G.
f. d. StatsRådet och Presidenten, K. af K. N. O. m. m., Herr Gabriel Poppius,
1 punkterna Nro 1 i ansökningen Lit. A; i ansökningen Lit. B; Nro 1 i
ansökningen Lit. D, samt Nrris 1, 2, 5, 6, 10, 11, 13 och 14 i ansökningen
Lit. E.
StatsRådet, R. o. K. af K. M. O. m. m., Herr Friherre Johan Lagerbjelke, i
punkterna Nro 4 i ansökningen Lit. D; Nrris loch2 i ansökningen Lit. E,
samt Nro 2 i ansökningen Lit. F.
I. d. StatsRådet, nu mera Presidenten i Kongl. BergsKollegium, K. af K.N. O.
m. m., Herr Friherre David von Schulzenheim, i punkterna Nrris 1, 2
och 3 i ansökningen Lit. A, i ansökningarne Lit. B och Lit. C.; Nrris 1,
2 och 4 i ansökningen Lit. D; Nrris 1, 2, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12
och 14 i ansökningen Lit. E, samt Nrris 1 och 2 i ansökningen Lit. F.
1. d. StatsRådet, K. af K. N. O. m. m., Herr Grefve Carl Gustaf Hård, i
punkterna Nrris 2 och 4 i ansökningen Lit. D; Nrris 1, 2, 4, 9 och 10
i ansökningen Lit. E; Nrris 1 och 2 i ansökningen Lit. F, samt i ansökningen
Lit. G.
XXI
f. d. SlatsRådet, numera GeneralTullDirektören, K. af K. N. O. m. m., Herr
Friherre Carl Henric Gyllenhaal, i punkterna N:o 2 i ansökningen Lit. D;
N:ris 1, 2, 4, 9, 12 och 16 i ansökningen Lit. E, samt N:ris 1 och 2
i ansökningen Lit. F.
StatsRådet, R. af K. N. O. m. m., Herr Albrecht Elof Ihre, i punkterna N:o 4
i ansökningen Lit. D; N:ris 1, 2 och 14 i ansökningen Lit. E; N:ris 2
och 3 i ansökningen Lit. F, samt i ansökningen Lit. G.
f. d. StatsSekreteraren, nu mera Presidenten i Kongl. KommcrsKollegium, K.
af K. N. O. m. m., Herr Carl David Skogman, i punkterna N:ris 2, 3
och 4 i ansökningen Lit. A; i ansökningen Lit. B; N:ris 1 och 2 i ansökningen
Lit. D; N:ris 1, 2, 3, 10 och 12 i ansökningen Lit. E, samt
N:ris 1, 2 och 3 i ansökningen Lit. F.
f. d. StatsSekreteraren, K. af K.N. O., Herr Magnus Georg Danckwardt, iden
uti ansökningen Lit. C. omförmälda punkt,
f. d. StatsSekreteraren och tillförordnade Idof Kansleren, K. af K. N. O. m. m.,
Herr August von Hartmansdorff, i punkten N:o 4 i ansökningen Lit. E.
f. d. StatsSekreteraren, K. af K. N. O., Herr Gabriel Grip, i punkterna N:ris
4, 5, 6, 7, 8, 9, 13 och 16 i ansökningen Lit. E, samt i ansökningen
Lit. G.
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, KansliRådet och R. af K. N. O., Herr
Georg Ulfsparre, i punkterna N:o 3 i ansökningen Lit. D, samt N:ris 11,
14 och 15 i ansökningen Lit. E.
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, KansliRådet och R. af K. N. O., Herr
Gustaf Fredrik Bohm, i punkten N:o 1 i ansökningen Lit. E.
f. d. tillförordnade StatsSekreteraren, ExpeditionsSekreteraren och R. af K. N. O.,
Herr Sven Abi’aham Munthe, i punkterna N:o 4 i ansökningen Lit. D;
N:ris 1, 2 och 15 i ansökningen Lit. E, samt N:o 2 i ansökningen Lit. F.
f. d. tillfördnade StatsSekreteraren, ExpeditionsSekreteraren och R. af K.N. O.,
Herr Carl Wilhelm Riben, i punkten N:o 4 i ansökningen Lit. E.
I anledning häraf och sedan, uppå Herr Presidentens och Ordförandens
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda anhållan om uppgift å de personer,
hvilka för närvarande åtnjuta Kongl. Maj:ts förtroende att vara Högste Befälhafvare
öfver de i hufvudstaden tjenstgörande trupper och den härstädes förlagda
del af Kongl. Maj:ts Flotta, Kongl. Maj:t låtit genom Chefen för Landtförs
varsDepartementet, jemlikt skrifvelse den 17 innevarande månad, till nådigt
svar meddela, att Herr GeneralLöjtnanten Lorichs och Herr Vice Amiralen
XXII
Coyet innehafva nämnde befäl, den förre vid trupperne och den sednare vid
flottan, hade Herr Presidenten och Ordföranden utsatt RiksRättens sammanträde
till denna dag, klockan 12 på dagen, uti Riddarsalen å Stockholms Slott
samt dertill kallat RiksRättens ofvauupptagne Herrar Ledamöter, tillika med
Herr KaromarRättsRådet och R. af K. N. O., Göran Gustaf Uggla och Herr
AmiralitetsKammarRådet Johan Carl Widin, äfvensom Herr Justitieombudsmannen
derom blifvit underrättad.
Sedan RiksRättens Herrar Ordförande och Ledamöter, med undantag af
Herrar KammarRättsRådet Uggla och AmiralitetsKammarRådet Widin, hvilka
låtit anmäla hinder för inställelse i dag af sjukdomsförfall, till hvars bestyrkande
den se thia re jemväl företett behörigt läkarebyg, nu tillstädeskommit, samt
Herr Presidenten 'von Rosen gifvit tillkänna, att han, i anseende till nödvändigheten
för RiksRätten alt genast vid första sammanträdet äga biträde af Sekreterare
och Protokollsförande, tillkallat Assessoren i Kongl. Majrts och Rikets
Svea HofRätt, Göran Magnus Arell och undertecknad, Fiskal i samma Kongl.
HofRätt, af hvilka, på Herr Presidentens förslag, Assessoren Arell antogs till
Sekreterare och undertecknad att föra protokollet; så anmälde Herr Presidenten
von Rosen vidare, att han ansett sig icke kunna, emot ordalydelsen af 102 §.
Regeringsformen, till Ledamot i RiksRätten kalla tillförordnade Herr Presidenten
i Kongl. Krigs Kollegium, och att, ehuru Herr HofRättsRådet Landin, såsom
ett af de två äldste Råden i Kongl. Svea HofRätt, jemlikt åberopade §.
vore medlem af RiksRätten, Herr Presidenten likväl i förevarande fall, der
Herr HofRättsRådet i sin tillika innehafvande egenskap af Rikets Ständers
Justitieombudsman vidtagit de åklagareåtgärder, hvilka föranledt RiksRättens
sammanträde, funnit någon fråga icke kunna uppstå om Herr IIofRättsRådets
kallande som Ledamot till sammanträdet.
Efter inhämtad upplysning, att samtlige RiksRättens närvarande Herrar
Ledamöter tillförne aflagt domareed, upplästes nu Herr JustitieOmbudsmannens
of vanberörde ansökningar. Som deraf befanns, att Herrar Presidenterne
Skogman och Friherre von Schulzenheim blifvit, såsom Konungens f. d. Rådgifvare,
sjelfve tilltalade i åtskilliga af de anmärkta punkterna, och derigenom
voro såsom Herr JustitieOmbudsmannens vederdeloman att betrakta, ansågo
bemälde Herrar Presidenter för deras del sig vara, jemlikt 13 Kap. 1 §. Rättegångsbalken,
af laga jäf hindrade att med saken domarebefattning taga. Dessa
jäf gillades af RiksRätten, hvadan Herrar Presidenterne Skogman och Friherre
von Schulzenheim uppstodo och bortgingo.
Herr Presidenten von Rosen uppgaf, att han är syskonebarn i skyldskap
med H. E. f. d. JustitieStatsMinisteru Herr Grefve Rosenblad, på grund
XXIII
hvaraf och då II. E. vore tilltalad, i 26 bland de 30 till åtal för vista punkterna,
och i förstnämnde 26 punkter jemväl, i mer eller mindre mån, förekom
anmärkning emot hvar och en af de öfrige svaranderne, hvilka således
jemte II. E. voro derutinnan sakägare, Herr Presidenten ansåg sig likaledes
enligt åberopade lagens rum jäfvig att i saken vara domare. RiksRätten fann
det uppgifna skyldskapsförhullandet utgöra lagligt jäf för Herr Presidenten von
Rosen att döma i saken, så vidt den rörde H. E. Herr Grefve Rosenblad.
I följd häraf afträdde Herr Presidenten von Rosén, och Herr Presidenten
Friherre Cederström , såsom äldste i tjenst varande Presidenten, intog,
jemlikt stadgandet i 102 §. Regeringsformen, Ordförandeplatsen; deruppå Herr
Presidenten af Billbergh yttrade, att ehuru Herr Presidenten efter erhållen
kallelse infunnit sig härstädes, ansåg sig likväl Herr Presidenten, enligt Grundlagen,
icke vara behörig Ledamot i RiksRätten. Utom det att, efter Herr
Presidentens tanka, Lagstiftaren uttryckt den allmänna grundsats, att hvarje
medlem af RiksRätten borde vara i utöfning af det embete, som berättigade
honom till säte derstädes, stadgade åberopade 102 §. i Regeringsformen bestämdt
för Presidenter, alt de böra vara i tjenst. Då det vore kändt, att Herr
Presidenten af Billbergh för närvarande åtnjuter ledighet från utöfningen af
Presidentsembetet i Kongl. Kammar Rätten, ansåg ock Herr Presidenten det
icke vara förenligt med anförda stadgande i 102 §. Regeringsformen, att Herr
Presidenten vore Ledamot i RiksRätten. Herr Presidenten hade väl hört emot
denna mening invändas, att de i nämnda stadgande förekommande orden ’'i
tjenst varande” borde anses liktydiga med ”ordinarie f men då 83 §. Regeringsformen
bjuder, att Grundlagarne skola efter deras ordalydelse, i hvarje
fall, tillämpas, hade berörde invändning icke kunnat förändra Herr Presidentens
öfvertygelse.
Då 102 §. Regeringsformen bland Ledamöter i RiksRätten upptager
Presidenterne uti alla Rikets Kollegier, och Herr Presidenten af Billbergh är
President uti KammaiRätten, funno RiksRättens öfrige Ledamöter den omständighet,
att Herr Presidenten af Billbergh för det närvarande ej är tjenstgörande,
icke innefatta hinder för Herr Presidenten att vara Ledamot uti
RiksRätten.
Härefter fick Herr Justitieombudsmannen företräda, i ändamål att styrka
sin behörighet att inför RiksRätten föra den talan, han anmält, dervid han
inlemnade ej mindre Rikets Ständers den 14 nästlidna Maj för honom utfärdade
förordnande att vara Deras Justitieombudsman, än äfven R. S. KonstitutionsUtskotts
serskilda till Justitieombudsmannen aflåtna skrifvelser under
den 19 Maj, 9 Juni samt 6 och 7 Juli innevarande år, uti hvilka, samman
-
XXIV
häftade i sju omslag och fördelade i enahanda ordning, som med anmärkningspunkterna
blifvit iakttagen i Herr JustitieOmbudsmannens ofvanbeskrifne ansökningar,
han blifvit anmodad att ifrågavarande åtal utföra; och sedan Herr
Justitieombudsmannen, på begäran, erhållit underrättelse om hvad i afseende
å RiksRättens organisation i ofvanomförmälda måtto förelupit, yttrade Herr
Justitieombudsmannen, att, efter det RiksRätten sig sålunda konstituerat, Herr
Justitieombudsmannen, under förbehåll af sin lagliga rättighet såsom part, att
äfven i samma ämne sig yttra, men hvarmed lämpligast torde böra uppskjutas
till dess vederparterne blifvit kallade och fått tillfälle att vara tillstädes, nu
ville inskränka sig till begäran, det RiksRätten måtte vidtaga den åtgärd, 102 §.
Regeringsformen föreskrifver.
lifter det Herr Justitieombudsmannen afträdt, beslöt RiksRätten, att
svaranderne, H. E. f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblad, H. E.
StatsMinistern för Utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld, H. E. f. d. StatsRådet
Herr Grefve Löwenhjelm, f. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm,
Herr f. d. StatsRådet Poppius, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, f. d.
StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim, f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård,
f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, f. d. StatsSekreteraren
Herr Presidenten Skogman, Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt,
Herr f. d. StatsSekreteraren och tillförordnade HofKansleren von Hartmansdorff,
Herr f. d. StatsSekreteraren Grip, f. d. tillförordnade StatsSekreteraren
Herr KansliRådet Ulfsparre, f. d. tillförordnade StatsSekreteraren Herr
KansliRådet Bohm, f. d. tillförordnade StatsSekreteraren Herr Expeditionssekreteraren
Munthe och f. d. tillförordnade StatsSekreteraren Herr Expeditionssekreteraren
Riben skulle skriftligen kallas att Måndagen den 11 Januari nästkommande
år 1841, klockan 12 på dagen, inför RiksRätten sig inställa, för
att af hvad Herr Justitieombudsmannen, som vid samma tillfälle äfven bör
sig infinna, kan hafva att anföra, undfå del, att svaromål derå afgifva; hvilket
beslut för Herr Justitieombudsmannen, åter förekallad, afsades; hvarefter Herr
Justitieombudsmannen bortgick.
Formulär till de beslutade kallelserna fastställdes härefter, och RiksRättens
■Herrar Ledamöter åtskiljdes klockan i till 3 eftermiddagen.
In fidem
/. A. C. Quensel.
1
JustitieOinbudsmauncns Anmärkiringsmemorial, ingifna till
RiksRätten den 11 Januari 1841.
Lif- A. Vördsamt Memorial.
Till Höga RiksRättens upptagande och pröfning har jag, å embetes vägnar,
i följd af R. H. S. KonstitutionsUtskotts mig.meddelade förordnanden, och
genom min redan ingifna ansökning Lit. A, vördsamt öfverlemna! åtskilliga
till laga åtal för vista mål, angående hvilka talan af mig nu bör vidare utföras
i öfverensstämmelse med de af Konstitutionsutskottet för hvarje mål
stadgade grunder.
l:a Punkten.
Vid sistförflutna Riksdag hade Rikets Ständer, jemte skrifvelse af den
23 April 1835 x), till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat ett, efter af dem
anförda grunder, upprättadt förslag till så kallad VexelLag, angående både
inrikes och utrikes vexlar, och anhållit, att Kongl. Maj:t, med upphäfvande
af dess förnyade Vexelstadga den 21 Januari 1'748, tillika med öfriga i ämnet
sedermera utfärdade författningar, täcktes omförmälda lagförslag i nåder
gilla och fastställa; i sammanhang hvarmed Rikets Ständer äfven i underdånighet
uttryckt den önskan, att, i händelse förslaget vunne Kongl. Maj:ts nådiga
bifall, Kongl. Maj:t måtte genom serskild Författning, som liktidigt med
VexelLagen kunde promulgeras, meddela de reglementariska föreskrifter, Kongl.
Maj:t i nåder kunde pröfva nödiga, i stället för sådana till börs-och mäklareordning
hörande lagbestämmelser, som innefattades uti de författningar, hvilka
till upphäfvande blifvit föreslagna.
Af det inför H. M. Konungen i StatsRådet den 9 Maj 1835 hållna
protokoll öfver Justitieärenden inhämtas, att sedan Konungens Högsta Doin
-
*) Bihanget till RiksStåndens Protokoll vid Riksdagen åren i834J och i835. io:de
Samlingen, i:a Afdelningen, N:o 323.
RiksRattsHandlingarj 1:a Häftet■ 1
STOCKHOLM, Nordsthö.vska Boktryckkmet 1841.
2
stol öfver ifrågavarande lagförslag afgifvit underdånigt utlåtande och dess Heste
Herrar Ledamöter, med anmärkning emot två*speciela delar af förslaget,
för öfrigt i juridiskt hänseende icke funnit någon betänklighet att i underdånighet
tillstyrka detsammas antagande, blef detta ärende i underdånighet föredraget
nyssnämnde dag, hvarvid i StatsRådet äfven voro tillstädes tvänne
af Högsta Domstolens Ledamöter jemte Konungens J ustitieKansler. Under
öfverläggningen härom yttrade sig Herr StatsRådet Poppius, som, uppå anförda
skäl och efter anställd jemförelse emellan 87 och 89 §. §. Regeringsformen,
samt med antagande i följd deraf, att lagstiftningen i afseende å den
utländska vexelrörelsen och vexelhandeln, såsom egentligen hörande till Statsekonomien
och angående den större handeln emellan olika folkslag, rätteligen
kunde hänföras, icke till den förra, utan till den sednare af nyssnämnda
grundlagsparagrafer, på sätt hittills äfven skall blifvit iakttaget, i underdånighet
tillstyrkte, att då Rikets Ständers förslag innefattade både inrikes och
utrikes vexelhandeln, Kongl. Majit måtte i nåder vägra Sitt bifall till detta
förslag i sin helhet. Herr JustitieKansleren åter ansåg hufvudsakliga föremålet
för stadganden håde om inrikes och om utrikes vexelhandeln, eller sättet,
hvarpå Svensk undersåte skulle lörpligtas att infria sina förbindelser eller
vexlar antingen till landsmän eller utlänningar, utgöra ett lagstiflningsämne,
samt ville derföre och med anförande tillika af andra grunder i underdånighet
hemställa, om icke Kongl. Majit skulle täckas bifalla Rikets Ständers förslag, med
det uttryckliga förklarande, att Kongl. Majit genom denna Dess sanktion ej i
minsta målto afstode ifrån Dess höga rätt att äfven dädanefter besluta och
förordna i de delar af denna författning, deri Kongl. Majit så väl efter grundlagen,
sorn Rikets Ständers förutgångna beslut, ägde ensam beslutanderätt, utan
Ständers medverkan annorledes, än genom uttryckta önskningar. Under åberopande
af tillförne afgifna yttranden, utvecklade Högsta Domstolens Herrar
Ledamöter vidare de skäl, uppå hvilka, efter deras tanka, ifrågavarande förslag
borde i hela dess vidd, såsom Civillagstiftning, i enlighet med 87 §. Regeringsformen
behandlas. Hvaremot StatsRådets öfriga Ledamöter, D. E.
Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve
Löwenhjelm samt Herrar StatsRåden, Friherre Åkerhjelm och Friherre
von Schulzenheim förenade sig om det underdåniga tillstyrkande, i likhet
hvarmed Kongl. Majit behagade förklara: Rikets Ständers förslag till VexelLag
innefattade icke allenast stadganden i afseende på inrikes vexlar, hvilka då ännu
icke voro härstädes antagna, utan ock upphäfvande af då gällande Författningar
och andre föreskrifters meddelande angående vexelrörelsen här emellan
och utrikes orter. Förra frågan, eller den om inrikes vexlar, utgjorde en
3
Lagstiftning hörande till allmän Civillag, till rättelse för medborgare inom
landet, utan beroende af hvad uti samma ämne i andra länder kunde vara
stadgadt. Att den sednare frågan åter, som rörde utrikes vexlar, icke vore
att hänföra till allmän Civillag, kunde inhämtas deraf, att det lagrum i
1734 års Lag, eller 17 Kap. 14 §. Handelsbalken, som bestämde en sedermera
upphörd förmånsrätt i gäldbundet bo för vexelfordran, i öfrigt lemnade
hänvisning till hvad serskildt om vexel vore stadgadt; hvarföre ock Rikets
Ständer tillförene vid 1815 års Riksdag endast önskningsvis hos Kongl. Maj:t
gjort framställning, att Författningarne om utrikes vexlar kunde öfverses, och
Kongl. Maj:t derefter, med lemnad uppmärksamhet å Rikets Ständers önskan,
utfärdat Förordningen den 12 Juni l8l6 angående vissa delar af • vexelhandeln,
jemte liera sednare föreskrifter i ämnet. Dessutom lage det i sakens
natur, att förhållandena med vexlar, dragna emellan Sverige och utrikes ort,
måste vara underkastade påföljd af utländska gällande stadganden, så att inträffande
förändringar deruti kunde föranleda behof här af skyndsamma åtgärder
för handeisiiiteresset. Då Rikets Ständer likväl i ett förslag till Lag
sammanfört gemensamma stadganden för både inrikes och utrikes vexlar, och
Kongl. Maj:t således icke kunde lemna bifall till detsamma, utan att på en
gång godkänna föreskrifter i ett ämne, som, efter hvad anfördt vore, icke
fordrade behandling i öfverensstämmelse med 87 §. Regeringsformen; funné
Kongl. Majit Sig hindrad att lemna Dess samtycke till Rikets Ständers förslag
i den omfattning och form, detsamma blifvit framstäldt; men emedan
Kongl. Majit länge önskat att, till den inhemska industriens ytterligare upplifvande
och förkofran, finna en sådan lagstiftning om inrikes vexlar införd,
sorn Rikets Ständer åsyftat, ville Kongl. Majit genom contraproposition föreslå
Rikets Ständer, att för inrikes vexlar antaga en Lag af enahanda lydelse
med Rikets Ständers eget förslag, ifrån hvilket dock borde uteslutas hvad
som kunde hafva tillämpning å vexlar dragna emellan Sverige och utrikes
ort; hvarjemte i nåder förklarades, att Kongl. Maj.t, vid pröfning, så fort sig
göra lät, om ändring af Författningarne rörande utrikes vexlar, komme i
tillfälle att taga i betraktande livad Rikets Ständers förslag derom upptoge.
I afseende å de Herrar Ledamöters af StatsRådet afgifna yttranden,
hvarigenom Rikets Ständers ifrågavarande Lagförslag blifvit afstyrkt, åligger
det mig att erinra, huruledes i allmänna Lagen anledning icke finnes till
skillnad emellan lagstiftningen om inrikes och utrikes vexlar, hvilket ock vill
synas af hvad 4 Kap. 6 §. Utsökningsbalken angående in visningar stadgar
uti så vidsträckta ordalag, att äfven in visningar ställda å utländsk man och
utländskt mynt, eller hvad man kallar vexel, skulle kunna derunder begripas.
4
Om man häremot åberopar den hänvisning, 14 §. af 17 Kap. Handelsbalken
gifver till hvad om vexel serskildt är stadgadt, torde dervid kunna invändas,
att meningen här icke varit att afhandla vexelrätten i allmänhet,
så vida hela detta Kapitel endast angår borgenärers rätt och företräde för
hvarannan till gäldbunden egendom, eller med ett ord: Konkursmål, samt
derföre äfven på Hera ställen lemnar dylika hänvisningar till andra stadganden.
Det må äfven nämnas, att Kongl. Majlis förnyade Vexelstadga den
21 Januari 1748 var, såsom det heter, af Rikets Ständer vedertagen, och att
många Författningar, som i allmänna Lagen ej finna rum, blifvit och ännu
blifva på enahanda sätt stiftade. Det lärer ock böra såsom en allmän regel
antagas, qtt vid afgörandet af frågan, till hvilkendera lagstiftningen, den Civila
eller den Ekonomiska, ett ärende hörer, uppmärksamheten må fästas
mindre vid den behandling ärendet tillförne erhållit, än vid beskaffenheten
af det ämne, hvaruti Lag skall stiftas, och det torde i sådant fall svårligen
kunna nekas, att en VexelLag, som hufvudsakligen angår rättsförhållanden
emellan Svenska medborgare, är att hänföra under begreppet af Civillag,
men icke till de i 89 §. Regeringsformen nämnde Lagar och Författningar,
som röra Rikets allmänna hushållning, helst sedan Rikets Ständer, som inskränkt
sitt Lagförslag till stadgande af sådana rättsförhållanden, derjemte,
såsom redan förmäldt är, till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemnat att
serskildt utfärda de reglementariska föreskrifter, som stöde i sammanhang med
Vexellagen och till den Ekonomiska lagstiftningen hörde.
På sådana grunder, och då Regeringsformens 87 §• tillerkänner Rikets
Ständer rättighet att med Konungen deltaga i stiftande af Civillag, varder
Konungens Rådgifvares åtgärd att af motsatta anledningar afstyrka bifall till
Rikets Ständers meranämnde Lagförslag, anmärkt såsom stridande emot Grundlagens
nyss åberopade bud.
2:a Punkten.
Af den anledning att vid sistförflutna Riksdag flera framställningar
blifvit inom RiksStånden gjorde om behofvet och nyttan af en Lag för enskilda
Banker, hade Rikets .då församlade Ständer, sorn kommit till den öfvertygelse,
att bildandet af Bolag till Bankrörelses bedrifvande med egna, tryckta
eller graverade kreditsedlar, såsom medel att småningom tillvägabringa ett
fullkomnadt Banksystem, skulle för landet och näringarne medföra väsendtliga
fördelar, tillika funnit angelägenheten deraf, att för dessa Bolag meddelades
sådana lagbestämmelser, hvilka lemnade allmänheten all den trygghet,
hvarpå den kunde äga anspråk, utan att betaga Bolagets Bankrörelse den fri
-
5
het, som för industriens utveckling erfordrades; i hvilket afseende Rikets
Ständer, för deras del, antagit ett förslag till Lag för enskilda Banker, hvilket
derefter blifvit till Kongl. Maj:t öfverlemnadt jemte underdånig skrifvelse af
den 19 Maj 1835 2), deri Rikets Ständer anhöllo, att Kongl. Maj:t, efter
pröfning af förslaget, måtte å detsamma nådig fastställelse meddela.
Sedan Kongl. Maj:t i StatsRådet, vid underdånig föredragning af detta
ärende genom JustitieExpeditionen den 30 i nyssnämnda månad, i nåder
förklarat, att ehuru omförmälda Lagförslag så sent inkommit, att fråga om
dess behandling i öfverensstämmelse med 87 §. Regeringsformen förfallit,
Kongl. Maj:t likväl ville uppå föredragning genom Handels och FinansExpeditionen,
från hvilken Expedition Kongl. Maj:ts Kungörelse om inrättande af
enskilda Banker eller Diskonter den 24 Januari 1824 utfärdats, tillse, huruvida
Rikets Ständers aflemnade förslag kunde till ändring i denna Kungörelse
gifva anledning; hade efter hvad StatsRådsProtokollet öfver Handels och
Finansärenden den 4 nästderpåföljde November vidare utvisar, en sådan ytterligare
föredragning inför Kongl. Maj:t ägt rum, hvarvid då varande StatsSekreteraren,
Herr Presidenten Skogman, tillika med StatsRådets öfrige Ledamöter,
hvaribland D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och
Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, samt Herr StatsRådet Friherre von
Schulzenheim, i underdånighet yttrade, att då någon allmän Lag för enskilda
Banker icke hunnit, i enlighet med Regeringsformens 87 §., under den förflutna
Riksdagen af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt stiftas, det ej
eiler kunde anses lämpligt, att en serskild ny Författning rörande detta ämne
i administrativ väg utfärdades; men i anledning af det ifrån Rikets Ständer
inkomna förslag, hemställdes derjemte, om icke Kongl. Maj:t täcktes förklara,
att, när dädanefter frågor om stiftande af enskilda Bank-associationer eller om
stadfästelse af Reglementen för sådana inrättningar kunde uppstå, Kongl. Majit
ville i hvarje serskildt fall tillse i hvad mån, de uti Rikets Ständers förslag
innefattade allmänna grunder kunde tillämpas, till vinnande af den fullkomliga
säkerhet emot missbruk af dylika inrättningar, som omsorgen för allmänt väl
påkallade. Till hvilket underdåniga yttrande Kongl. Majit äfven behagade
lemna Sitt nådiga bifall.
Emot ofvannämnda rådgifvande åtgärd föranlåtes jag anmärka, att den
enskildhet i lagstiftning, som dervid åsyftats, men hvilken Rikets Ständer
genom det afgifna allmänna lagförslaget velat motverka, är stridande emot
2) Bihanget till RiksStåndens Protokoll 1834 och 1835, loide Samlingen, aldra Afdelningen,
N:o 348.
6
87 §. Regeringsformen, dels emedan Kongl. Kungörelsen den 24 Januari 1824,
såsom af Rikets Ständer till alla delar antagen och stadfästad i 6 §. af Lagen
för R. S:s Bank den 1 Mars 1830, jemlikt ördalydelsen i samma §., icke kunnat,
utan af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt afskaffas eller förändras;
dels ock emedan ett af Rikets Ständer till Kongl. Majrts sanktion aflemnadt
lagförslag ej bordt på det sätt antagas, att en del deraf, styckad från
det öfriga, utan Rikets Ständers bifall, i administrativ väg med den gällande
Lagen införlifvades.
3:e Punkten.
Under den 30 Juni 1838 utfärdades Kongl. Maj:ts nådiga Förord
ning,
angående Mosaiska Trosbekännares skyldigheter oell rättigheter här i
Riket, samt under den 13 Augusti samma år en serskildt stadgad Ordning
rörande hvad Mosaiska Trosbekännare hade att dädanefter iakttaga, i afseende
på utöfning af deras religion och bestyret inom deras församling m. m. I den
torra förklarades, ibland annat, att Mosaiska trosbekännare, födde i Sverige
eRer som, utrikes ifrån inkomne och i Riket bosatte, blifvit eller blefvo af
Kongl. Majrt till Svenska undersåtar upptagne, skulle dädanefter, i alla hänseenden,
vara ställda i lika rättsförhållanden med öfrige Svenska undersåter,
enligt Svensk Lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter och förmåner, som tillkommo
Svenska undersåter i allmänhet, utan andra inskränkningar, än Sveriges
Grundlagar för utrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämde,
eller i denna nådiga Förordning voro stadgade angående förbud för Mosaisk
trosbekännare, att, utan Kongl. Maj:ts serskilda nådiga tillstånd, köpa fast egendom
på landet, att välja eller kalla Prest eller Kyrkobetjening inom Svenska
För samlingar ne, att vara ledamot i Direktioner eller Kommissioner, som hafva
befattning med Kyrkoärender eller Undervisningsverket och att deltaga i val
till sådana befattningar eller uti öfverläggninear och beslut om dylika arn
> • ■ -
uen. Uti 6 §. af den serskilda Ordningen stadgades åter, att vid eds afläg
gande
af Mosaiska trosbekännare inför Domstol eller annan Embetsmyndighet
borde följas samma edsformulär, sorn i allmänhet voro fastställda, med den
skillnad likväl, att Mosaiska trosbekännare skulle svära ”vid Gud oell Hans
heliga Lag”, då öfriga Svenske undersåter svära ”vid Gud och Hans heliga
Evangelium.”
Efter hvad StatsRådsProtokollet öfver handels och Finansärenden för
den 23 Juni samma år gifver vid handen, hade, vid föredragning af detta
lagstiftningsärende, ej mindre Statssekreterare» Herr Presidenten Skogman,
än StatsRådets öfriga närvarande Ledamöter, D. E. Herr Justitie StatsMinistern
7
Grefve Rosenblad, Herr Statsministern för utrikes ärendena Friherre Stjerneld
och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm samt Herrar StatsRäden Friherre
Åkerhjelm och Friherre von Schulzenheim i underdånighet tillstyrkt omförmälda
författningar, sådana de sedermera hlefvo utfärdade.
Vid granskning af rådgifvande åtgärden i detta mål förekomma följande
omständigheter anmärkningsvärda:
l:o Att förklarandet i sjelfva Förordningen, det Mosaiska trosbekännare
dädanefter skulle i alla hänseenden ställas i lika rättsförhållanden, enligt Svensk
Lag, samt tillgodonjuta enahanda rättigheter och förmåner, som Svenska undersåter
i allmänhet, utan andra inskränkningar, än Grundlagarne bestämde och
Förordningen, såsom ofvan är nämndt, stadgade, synes innefatta ändring i
hvad allmänna Lagen föreskrifver, dels uti 20 Kap. 8 §. Ärfdahalken, att
den sorn af annan lära är ej må vara förmyndare, och dels i 17 Kap. 7 §.
Rättegångsbalken, att ochristen, eller den, som af sådan lära är, att han om
vittneseden en falsk och skadlig mening häfver, ej må vittna; och
2:o Att föreskriften i 6 §. af den serskilda Ordningen, om Mosaiska
trosbekänuares edgång, så vidt denna föreskrift kan afse vittnesed, likaledes
förändrar den i 16 §. af sistnämnde Kapitel och Balk för sådan ed fastställda
lydelse i så måtto, sorn deri hetintliga orden: ”Gud och Hans heliga Evangelium”
blifvit utbytta emot orden: ”Gud och Hans heliga Lag.”
Såsom följd häraf måste äfven antagas, att ofvanbemälde Herrar SlalsRådsLedamöter
i anmärkta delar tillstyrkt öfverträdelse af Regeringsformens
87 §., som förmår, att Civillag ej må af någondera Statsmakten, utan den
andras samtycke, göras eller afskafias,
A:e Punkten.
StatsRådsProtokollet öfver handels och fmansärcnden för den 23 Januari
1836 upplyser, huruledes, vid underdånig anmälan af den klagan, 1834
års Direktion för Götha KanalBolag i underdånighet fört öfver Bolagets vägran
att meddela Direktionen decharge för dess förvaltning, och Direktionens i sammanhang
dermed framställda begäran, att, i händelse denna klagan icke i administrativ
väg till pröfning upptoges, Kongl. Maj:t matte i nåder bestämma
vid hvilken domstol, Direktionen ägde ätt sin tidan emot Bolaget om erhållande
af den vägrade dechargen anställa och utföra, fråga tillika uppkommit
om behörig domstol för upptagande af de tvister, hvilka antingen i afseende
å förrnämnda decharge eller af annan anledning kunde, angående rättsförhållanden
emellan Götha KanalBolag och dess Direktion eller annorledes uppstå;
dervid föredragande Statssekreterare», Herr Presidenten Skogman och Stats
-
8
Rådets Öfriga närvarande Herrar Ledamöter i underdånighet hemställde, att,
före ärendets slutliga pröfning, Kongl. Maj:t måtte deröfver inhämta Dess Högsta
Domstols underdåniga utlåtande. Kongl. Maj:t fann godt att Dess Beslut
i ämnet genast meddela, och förklarade således, att Dess och Rikets KammarRätt,
på grund af 2 Art. 16 och 23 mom. i den för detta Embetsverk den
15 Oktober 1831 fastställda Instruktion, vore behörig och pligtig att alla tvister
af omförmälda beskaffenhet i första rummet upptaga och afdöma, hvarefter
desamma fingo genom besvär hos Kongl. Maj:t i Dess Högsta Domstol
fullföljas.
Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till KammarRätten, innefattande nyssnämnda
Beslut, blef sedermera under den 1 nästderpåföljde Februari expedierad,
med kontrasignation af Herr Presidenten Skogman. 3)
I anledning af detta förhållande och enär frågan om laga Domstol i
ofvanberörde fall angick förklaring af 10 Kap. Rättegångsbalken, så vida de
t vister, som kunna uppstå emellan Staten och Götha KanalBolag, eller emellan
Bolaget och dess Direktion, äro, hvad rättegångsordningen rörer, lika med
andra tvister, hvilka det tillhör de allmänna Domstolarne att, efter stämning, i
föreskrifven ordning upptaga och afgöra, helst icke genom någon författning
blifvit härom annorlunda förordnad!; och det följaktligen, enligt 19 §. Regeringsformen,
tillkommit Konungens Högsta Domstol, att den ifrågakomma förklaringen
öfver Lagens rätta mening, sedan fråga derom af Domstol blifvit
väckt, meddela, hvarå StatsRådets samtlige Ledamöter tvifvelsutan äfven hade
afseende, då hemställan om Högsta Domstolens föregående hörande gjordes;
föranlåtes jag härmed framställa den anmärkning emot Herr Presidenten Skogman,
såsom föredragande af ärendet, att han, genom sin kontrasignation, till
verkställighet befordrat Kongl. Maj:ts i detta ärende fattade beslut, i stället för
att, på sätt samma Grundlags 38 §. bjuder, sin rättighet och pligt likmätigt,
göra föreställningar deremot, samt, om Kongl. Maj:t ändock yrkat utfärdande
af Beslutet, kontrasignation derå vägra.
Öfver hvad således anmärkt blifvit, lärer vcderbörandes förklaringar
infordras; hvarefter det gunstigt torde mig tillåtas, att med ytterligare andragande
inkomma. Stockholm den 11 Januari 1841.
C. L. LANDIN.
3) Svensk Författningssamling för 1836, N:o 6 pag. i.
Lit. B.
Vördsamt Memorial.
9
Angående den till åtal inför Höga RiksRätten af R. H. S. Konstitutionsutskott
förvisade sak, hvilken uti min å embetes vägnar gjorda ansökning
Lit. B. uppgifves, får jag vördsamt andraga följande.
Sedan, vid sistförflutna Riksdag, Rikets Ständer, såsom De hos Kongl.
Majit i underdånig skrifvelse af den 30 Mars 1835 1) anmält, stadgat grunderna
för Deras Banks rörelse och förvaltning, samt dervid ibland annat förordnat.
att, till förstärkande af Bankens metalliska kassa, Deras Fullmäktige
skulle ega att, i den mån behof deraf gjordes, och äfven med användande af
de till Bankens grundfond hörande Statsobligationer, förskaffa sig å utrikes
ort kredit eller kreditiv till ett belopp motsvarande högst Två Millioner
Riksdaler Silfver, efter 1664 års förändrade myntfot, framställde Rikets Ständer
till Kongl. Majit, i ytterligare skrifvelse af den 22 nästderpåföljde Maj 2),
Deras i anledning af nyssnämnde förordnande beslutna underdåniga anhållan,
att, derest Fullmäktige kunde blifva i behof af Kongl. Majits bemedling i ministeriel
eller annan väg, för att, till realisationens upprätthållande, bereda
Banken kredit eller kreditiv, samt Fullmäktige derom gjorda underdånig anmälan,
Kongl. Majit då täcktes en sådan bemedling i nåder meddela. Denna
Rikets Ständers skrifvelse blef föredragen inför Kongl. Majit i StatsRådet den
25 i sistnämnde månad, då, efter tagen kännedom af densamma och af det
skick, hvari frågan om Bankoreglementets öfverlemnande till Kongl. Majit af
Rikets Ständer sig befunne, samt, med hänsigt till Riksdagens skyndsamma
afslutande, Kongl. Majit, enligt StatsSekreterarens och StatsRådets underdåniga
tillstyrkande, behagade i nåder förordna om den under samma dag till Pukets
Ständer afgångna skrifvelse3), hvari Dem tillkännagifvits, att Kongl.
Majit, med stöd af Grundlagens anda, af aldrig öfverträdd häfd och af Svenska
Folkets rätt, ansåg en åtgärd, af beskaffenhet som den ifrågavarande, ej
lagligen kunna till vägabringas, utan de bägge StatsMakternas samverkan, och
att, i följd deraf, Kongl. Majits biträde i sådant fall komme att bero af en
förutgången pröfning af behofvet och lämpligheten af en dylik åtgärd, äfvensom
af naturen utaf de vilkor som dervid blefvo fästade.
') Tryckta Bihanget till RiksStåndens Protokoll vid Riksdagen 1834 och 1835. io:de
Samlingen, i. Afdelningen, N:o 314-
2) Samma Afdelning, N:o 35i.
3) Samma Bihang, i. Samlingen, t. Afdelningen, N:o 8o.
2
10
Såsom Konungens dåvarande Rådgifvare hafva, efter hvad StatsRådsProtokollet
öfver Handels och Finansärenden för nyssberörde dag utvisar,
D. E., Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet
Grefve Löwenhjelm, Herrar StatsRådcn, Friherre Åkerhjelm, Poppius och 1111
mera Presidenten Friherre von Schulzenheim samt Föredraganden, Herr
StatsSekreteraren, Presidenten Skogman, genom deras tillstyrkande, biträdt
den mening, Kongl. Maj:ts ofvanuämnde nådiga skrifvelse uttrycker, att nemligen
kreditif för Bankens räkning icke skulle kunna upptagas, utan bägge
Statsmakternas, det vill säga Konungs och Ständers, samverkan.
Till bemälde Herrar f. d. StatsRådsLedamöters afgifvande förklaring,
föranlåtes jag nu, vid käromålets fullföljd, enligt KonstitutionsUtskoltets föreskrift,
anmärka, att den sålunda af dem tillstyrkta meningen är stridande
emot '72 §. Regeringsformen, enär denna paragraf tillägger Rikets Ständer
rätt att ensamt besluta i allt, som rörer styrelsen och förvaltningen af Deras
Bank, hvartill således äfven hörer att för dess behof inrikes eller utrikes upptagna
lån. de der icke kunna säga belasta Riket, då Banken är en Rikets
Ständers enskilda Inrättning; förbehållande mig att, sedan vederbörande sig
förklarat, få med ytterligare andragande inkomma. Stockholm den 11 Januari
1841.
C. L. LANDIN.
Lit- c- Vördsamt Memorial.
Vid fullföljd hos Höga RiksRätten af det utaf R. II. S. Konstitutionsutskott
beslutade åtal i den sak, hvarom min å embetes vägnar gjorda anmärkning
Lil. C. förmäler, får jag, till närmare utredande af sakens beskaffenhet,
förete de inför IT. M. Konungen i StatsRådet förda Protokoll öfver
Kammarärenden för nedannämnde dagar, hvaraf inhemtas, huruledes
den 11 April 1835 i underdånighet blifvit föredragen en af f. d. Aktören,
Idof Sekreteraren C. F. Berg ingifven underdånig ansökning om nådigt tillstånd,
att i Stockholm få anlägga en Theater, i ändamål att å densamma för
allmänheten uppföra skådespel. Sedan öfver denna ansökning, till följd af
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, Direktören vid Dess Hofkapell och Spektakler
inkommit med underdånigt utlåtande, deri nådigt bifall till det af Berg sökta
tillstånd blifvit, med åtskilliga dervid föreslagna vilkor tillstyrkt, och sökan
-
11
den, i anledning af berörde utlåtande, inlenniat underdåniga påminnelser,
anmältcs ärendet åter i StatsRådet, först den 30 Juni förrnämnde år, då
Kongl. Maj:t fann godt att med slutliga afgörandet uppskjuta i afbidan på
vederbörandes berättelse, luiru Kongl. Theaterns spelår, i ekonomiskt hänseende,
aflupit, samt ytterligare den 13 nästderpåföljde Augusti, vid hvilket
tillfälle tillförordnade Föredraganden, jemte StatsRådets öfrige i rådslaget deltagande
Ledamöter, på anförda skäl, i underdånighet tillstyrkt nådigt bifall
å den gjorda underdåniga ansökningen, utan afseende å de af Direktören för
Hofkapellet och Spektaklerne, i dess underdåniga utlåtande, föreslagna vilkor.
Kongl. Maj:t förklarade Sig vilja med målets afgörande än vidare uppskjuta.
Uti en sedermera den 18 April 1836 ingifven skrift, anhöll sökanden i
underdånighet, det Kongl. Maj:t täcktes meddela Dess nådiga Beslut öfver ifrågavarande
underdåniga ansökning. Och då målet å nyo föredrogs i StatsRådet
den 16 December samma år, yttrades i underdånighet af Föredraganden,
Herr StatsSekreteraren Danckwardt, Herr StatsRådet, Friherre Åkerhjelm
och H. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, hvilka icke öfvervarit
målets sednaste föredragning den 13 Augusti 1835, att de icke funno några
förändrade omständigheter sig förete, sorn kunde föranleda till annat beslut
öfver ifrågavarande ansökning, än det Kongl. Maj:t tillförene på dylika
ansökningar, såsom StatsRådsProtokollen för den 4 September 1822 och den
6 Februari 1828 innehöllo, meddelat; Och under åberopande af de allmänt
kända skäl, som blifvit anförda och legat till grund för nämnde beslut, ansågo
dc sig derföre böra i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t till ansökningen
icke behagade lemna nådigt bifall; äfvensom Herr StatsRådet, Friherre
von Schulzenheim, hvilken vid förra tillfället instämt i den af Konungens
öfriga Rådgifvare yttrade mening, i underdånighet tillstyrkte, att, i anseende
till närvarande förhållanden med deli Kongl. Theatern, deraf ville synas, som
den åtminstone tills vidare kom me att fortfara, Kongl. Maj:t nu icke täcktes
den underdåniga ansökningen bifalla. Kongl. Maj:t beslöt, att, på enahanda
skäl, som dylika ansökningar förut af Kongl. Maj:t blifvit afslagna, Kongl. Majit
för det dåvarande ej kunde till sökandens underdåniga anhållan lemna bifall.
Emot ofvanbemälde Herrar f. d. StatsRådsLedamÖter, hvilka deltagit i
rådslaget den 16 December 1836, får jag, enligt Konstitutionsutskottets föreskrift,
anmärka, alt den, genom deras tillstyrkandeåtgärd i detta mål, för
Kongl. Theatern yrkade uteslutande rätt, att ensam i hufvudstaden för allmänheten
uppföra skådespel, är stridande emot sista momentet af 60 §. Regeringsformen,
som bjuder, att Konungen ej må, till vinning för Sig och
Kronan eller enskilda personer och korporationer, några monopolier fast
-
12
ställa. Utbedjande mig, att, sedan denna anmärkning blifvdt med svar å
vederdelosidan mött, få vidare yttrande i saken afgifva. Stockholm den 11
Januari 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. D. Vördsamt Memorial.
Då bos Höga RiksRätten talan af mig å embetes vägnar fullföljes, angående
de af R. H. S. Konstitutionsutskott tili laga åtal förvista mål, hvilka
uti min ansökning Lit. D äro uppgifna, får jag, jemte nödig utredning af
målens serskilda beskaffenhet, vördsamt utveckla de af Konstitutionsutskottet
i afseende å dessa mål framställda anmärkningar.
1 :a Punkten.
Af det inför H. M. Konungen i StatsRådet förda Protokoll öfver Handels
och Finansärenden för den 12 Mars 1836 inhämtas underdåniga föredragningen
af en utaf Norrköpings Stads Äldste i underdånighet gjord ansökning,
att sedan, genom stadgandet i Tulltaxan den 30 Juni 1835, att tolag
å all slags ull, som från utrikes ort till Sverige anländer, icke vidare fmge
beräknas, Norrköpings Stad gått miste om en icke obetydlig del af silia påräknade
inkomster, samt denna förlust vore destomer bekymrande, som, efter
den riktning handeln, genom Götha kanals öppnande, måste taga, inkomstkällorna
af denna näringsgren minskades, och endast manufaktur ier ne återstodo,
jemte handeln med sådana råämnen, som för deras skull införskrefvos
och förbrukades, hvaribland ullen utgjorde det betydligaste, Kongl. Maj:t, med
afseende jemväl å Stadens oundgängliga behof af ifrågavarande så kallade inqvarteringstolag,
hvilken till säkerhet för en Stadskassans skuld, tillkommen
för en större brobyggnad, redan under många kommande år vore förpantad,
täcktes i nåder meddela den förklaring öfver förrberörda stadgande i Tulltaxan,
att den frihet för tolag, som vore beviljad för ull, icke skulle sträcka
sig till inqvarteringstolagen, utan att samma afgift framgent finge uppbäras,
åtminstone för inkommande ull, med tre procent af värdet; Och hade Kongl.
KominersKollegium, uti infordradt och afgifvet utlåtande öfver denna ansökning,
i underdånighet anmält, att som den i Tulltaxan fastställda tullafgift
å inkommande ull icke utgjorde mer än två skillingar per U., skulle, i hän
-
13
delse delta råämne äfven korn me alt vidkännas inqvarterings-tolag med l;s
procent af varans tull värde, införseln deraf blifva så litet betungad, att sådant
hvarken å tillverkningen af kläde eller priset på denna vara kunde medföra
någon ofördelaktig inverkan; vid hvilket förhållande och enär Kollegium derjemte
af inkomna upplysningar i denna fråga funnit, att Norrköpings Stad
vore, för bestridande af sina under sednare åren betydligen ökade utgifter för
Stadens allmänna byggnader och inrättningar, i verkligt behof att få åtnjuta
ifrågavarande tolagsinkomst, samt Deputerade för fabrikssocieteterna i nämnde
Stad, hvilka blifvit i ämnet hörda, jemväl förklarat sig icke vilja bestrida bifall
till underdåniga ansökningen, Kollegium hemställde, att tills vidare och
så länge ej tullen å inkommande ull Klefve förhöjd, och den af Kongl. Maj:t
i nåder anbefallda allmänna regleringen af tolagen i Rikets Städer icke hunnit
verkställas, Norrköpings Stad måtte fortfarande få uppbära inqvarteringstolag
för inkommande ull till det belopp, hvarmed densamma dittills utgått.
jemlikt StatsSekreterarens och StatsRådets i underdånighet yttrade mening,
fann Kongl. Maj:t godt i nåder gilla och bifalla hvad KommersKolle
gium
i förrberörde måtto underdånigst hemställt och föreslagit.
I afseende å rådgifvande åtgärden i detta mål, hvarom sig förenat
D. E. Herr Justitie Statsministern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve
Löwenhjelm, Herrar StatsRäden Poppius och Friherre von Schulzenheim samt
StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, bör jag erinra, att då, på sätt
förmäldt är, den vid sistlidne Riksdag fastställda Tulltaxa innehåller, att ull
skall vara fri från tolag, det under form af förklaring tillstyrkta stadgande,
att så kallad inqvarteringstolag å till Norrköping inkommande ull linge beräknas,
synes utmärka ett upphäfvande af Rikets Ständers beslut i en fråga af
beskattningsnatur, samt följaktligen innefatta ingrepp i den beskattningsrätt,
som, enligt 57, 60 och 73 §§. Regeringsformen, är Rikets Ständer allena förbehållen,
helst den föreslagna afgiften, efter hvad i underdåniga ansökningen
an ty des, icke uteslutande afsett de föremål, nemligen inrättningar till enskildas
gemensamma nytta och beqvämlighet, angående hvilka 3 §. i Ansvarighetslagen
för StatsRådet af den 10 April 1810 gör ett undantag i fråga om på
läggande
af vissa afgifter, som i Regeringsformens 60 §. icke omnämnas. Och
kan jag fördenskull icke undgå att anmärka denna rådgifvande åtgärd såsom
emot Grundlagens åberopade ljud stridande.
2:a Punkten.
På sätt StatsRådsProtokollet öfver Handels och Finansärenden för den 16
Februari 1838 utvisar, föredrogs i underdånighet ett af serskildt förordnade
14
Kommitterade afgifvet betänkande, angående Stockholms Stads Drätselverks
inkomst och utgiftsstater 1). Till betäckande af den brist på medel, som härvid
sig visade, hade Kommitterade föreslagit, ibland annat, att för alla till
Stockholms Stad ankommande målbara våta varor, som icke betala tull eller
tolag, matte erläggas en serskild afgift, beräknad till 4 rst. per kanna. Till
detta förslag funno likväl Konungens Rådgifvare ej skäl att tillstyrka nådigt
bifall; men då de stora och tunga käril, hvaruti flytande varor vanligen äro
inneslutna, nödvändigt skulle tillfoga Stadens broar, hamnskoningar och quaier
särdeles skada, samt då dessa käril dittills ej varit underkastade någon serskild
broafgift, i likhet med hvad för lakegods ägt rum; tillstyrktes i underdånighet,
att, såsom ersättning för Stadens kostnad att underhålla broar och quaier
till nytta och beqvämlighet för trafiken med dylika varor, Stadens kassa måtte
för alla till Stockholm sjövägen in- eller utrikes ifrån ankommande målbara
våta varor i fat uppbära, såsom bro- och quaiafgift, 24 skiilingar banko för
hvarje fat af 60 kannors rymd och i proportionerlig! förhållande derefter för
fastager af större eller mindre kannetal, genom hvilken, af billigheten påkallade,
broafgift Stadskassa!! väl korinne att, efter nu gjordt öfverslag, tillskyndas
en något tillökad inkomst utöfver det belopp, Kommitterade i detta fall beräknat,
äfven utöfver den af dem kalkylerade förhöjda intrad af vågpenningar
för varor, som å metallvåg afvägas, men som dock syntes vara behöflig, dels
till bestridande af sådana extra omkostnader, hvilka endast approximativt kunnat
utföras, och dels, såsom ytterligare bidrag till anslag för Stadens publika
byggnader, eller för amortering af Stadens skuld.
Uti detta underdåniga yttrande, hvartill Kongl. Maj:t lemnade Dess
nådiga bifall, deltogo D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och
Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, Herrar StatsRåden, Friherre Åkerhjelm,
Friherre von Schulzenheim, Grefve Hård och Friherre Gyllenhaal samt StatsSekreteraren,
Herr Presidenten Skogman.
Aid ett så beskaffad! yttrande nödgas jag, likasom i nästförestående
mål, anmärka, att den tillstyrkta afgiftens påläggande synes innefatta ingrepp
i den, enligt 57, 60 och 73 §§. Regeringsformen, Rikets Ständer allena förbehållna
beskattningsrätt, enär, i förevarande fall, afgiften utgör en ny, af
Rikets Ständer ej gillad pålaga å varor, sorn förut varit derifrån befriade, och
att således, då härtill kommer, att densamma, antagen till utgående efter annan
grund och till högre belopp, än Kommitterade uppgifvit och påräknat,
icke blifvit inskränkt lill de ändamål, angående hvilka 3 §. i Ansvarighets
-
Serskildt tryck'!.
15
lagen för StatsRådet af den 10 April 1810 tillåter vissa afgifters fastställande,
utan tillika uttryckligan beräknats såsom nödig för andra behof, Konungens
Rådgifvares tillstyrkande jemväl måste innebära en öfverträdelse af hvad nyssnämnda
Grundlagsparagrafer till iakttagande stadga.
3:c Punkten.
Protokollet öfver Kammarärenden, hållit den 15 Februari 1839 införden
under I I. \I, Konungens frånvaro tillförordnade Regering, upptager följande förhållande.
Ägaren till Riddarhytte Kopparverk i Westmanland, hvilken, genom
nådig Resolution den 1 Juli 1830, erhållit tillåtelse att under tio år, räknade
från 1829 till och med 1838, afbörda Kronans afrad med hvarje 40:de SkU.
koppar, med vilkor, att densamma efter nämnde tids slut skulle till vanligt
belopp, eller, enligt Kongl. Resolutionen den 13 November 1744, med hvarje
20:de 8!<U. utgöras, hade i lifstiden, på anförda skäl, i underdånighet sökt, det
täcktes Kongl. Maj:t i nåder tillåta Kopparverkets innehafvare att under ytterligare
tio år tillgodonjuta enahanda lindring i tiondeafgiften af verket. —
Kongl. BergsKollegium, sorn, uti infordradt underdånigt utlåtande öfver ansökningen,
dels upplyst, att kopparskatten från Riddarhyttan redan 1804 nedså
t tes och utgick ända till 1828 med hvarje 40:de SkU, och dels vitsordat,
att sökanden med betydliga kostnader försatt verket i det förbättrade skick,
att koppartillverkningen, som förr besteg sig till högst 100 SkU. eller något
derutöfver, numera uppginge till 300 å 400 SkU., hade vidare anfört, att
Kollegium, med lmfvudsakligt afseende å sistnämnda förhållande, hvaraf Statsverket
i en framtid äfven kuncle påräkna serskild fördel, genom på stället
ökad rörelse och deraf sannolikt beroende högre årlig koppartillverkning, och
enär Kongl. Maj:t, genom nådig Förordning af den 21 Juni 1831, för framtiden
godkänt den allmänna grund för dylika bergverks taxerande, att endast
30:dedelen af tillverkningsbeloppet borde, såsom afgift till Kronan, utgå, i
underdånighet tillstyrkte, att Riddarhytte Koppar verksägare, i stället för den
på viss tid sökta nedsättningen till hvarje 40:de SkU. , måtte dädanefter få
tillgodonjuta den icke oskäliga förmån, att äfven för detta verk taxeringsgrunden
liefve förändrad till öfverensstämmelse med innehållet af nyss åberopade
Kongl. Förordning, så att kronoafraden af koppartillverkningen derstädes skulle
komma att utgöras med hvarje 30:de SkU. — Sökandens arfvingar fullföljde
sedermera ansökningen om nedsättning i afraden till hvarje 4Q:de SkU under
tio är, och tilläde den underdåniga anhållan, att, efter denna periods förlopp,
afgiften för framtiden måtte fastställas till hvarje 30:dc SkU.
16
Herr KansliRådet Ulfsparre, i egenskap af tillförordnad Statssekreterare
föredrog detta mål inför Kongl. Regeringen, som på det sätt afgjorde målet,
att, i anseende till de i och för kopparverkets bedrifvande och upprätthållande
vid Riddarhyttan i sednare tider af ägaren gjorda betydliga uppoffringar, och
då, genom Kongl. Förordningen den 21 Juni 1831, Kongl. Maj:t, med bifall
lill hvad Rikets Ständer för sin del beslutit, i nåder stadgat, att afgiften till
Kronan af de bruk och bergverksanläggningar, som dädanefter skattlades af den
klass, för hvilken årliga afgiften utginge med vissa procent af tillverkningens
belopp, skulle efter enahanda grund, eller till hvar 3():dedel deraf bestämmas,
Kongl. Regeringen fann skäligt från och med år 1839 bevilja Riddarhytte
Kopparverksägare lika förmån, eller den lindring i afraden, att de i stället för
hvarje 20:de endast må erlägga hvarje 30:de SIM af koppartillverkningen.
Uti detta beslut deltogo D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad,
Herr StatsMinistern för utrikes ärendena, Friherre Stjerneld och Herr
StatsRådet Grefve Löwenhjelm.
Yid granskning af förevarande mål bör jag fästa uppmärksamhet derå,
att den af Riddarhytte Kopparverk utgående kronoafrad, genom Kongl. Resolutionen
den 13 November 1744 stadgad till hvarje tjugonde Skeppund af tillverkningen,
måste anses tillhöra Kronans ordinarie inkomster: att Kongl. Förordningen
den 27 Augusti 1723 uti 1 och 2 §§. försäkrar en hvar jordägare,
vare sig innehafvare af frälsejord eller skatteman, rättigheten att bruka bergverk
å egna ägor, så länge som han det förmår och till Kronan dess tillständiga
rätt deraf utgör: att dessa, likasom öfriga, för Kronans ordinarie inkomster
gällande lagar numera icke må räknas ibland dem, hvilka Konungen äger
att, enligt 89 §. Regeringsformen, stifta eller förändra: att Kongl. Förordningen
den 21 Juni 1831 har afseende endast å nya bruk och bergverksanläggningar
och deras taxering, mrn icke å de förut varande och redan skattlagda,
samt följaktligen ej heller synes kunna i fråga om dessa sednare tillämpas:
och att, då Kongl. Instruktionen för Kammar Kollegium i 6 (y 1 mom. ålägger
Kollegium att hålla hand deröfver, att redan fastställda grundskatter å bergverk
icke i annan än laglig ordning ändras, denna föreskrift äfven synes förutsätta,
att ingen förändring i beloppet af fastställd afrad må annorledes och
utan KammarKollegii förutgångna yttrande äga rum.
Dessa omständigheter, hvilka, vid målets pröfning på sätt och i den
ordning som skett, icke torde hafva kommit i betraktande, föranleda till den
anmärkning, att förrbemälde Herrar Ledamöter och Föredragande i Kongl.
Regeringen, vid fattande af beslutet om nedsättning af den för Riddarhyttan
fastställda
17
fastställda kronoafrad, öfverträdt de, genom ofvanåberopade Kongl. Förordning
al år 1723, för bergverks bedrifvande i allmänhet stadgade beskattningsgrunder.
\:e Punkten.
I anledning af en enskild mans hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
framställning, rörande understöd för utrustande af fartyg till hvalfiskfångst,
bade underdåniga utlåtanden blifvit infordrade från så väl Kongl. KommersKollegium,
som KonvojKommissariatet. Då, på sätt Sta tsRå dsPr o tok olle t öfver
Handels och finansärenden för den 1 Februari nästlidna år visar, sistnämnda
Embetsmyndighets betänkande i underdånighet föredrogs, och sedan ärendet
antagit egenskapen af en mera allmän fråga, nemligen om och hvilka förmåner
borde erbjudas dem, som vilja utrusta fartyg till hvalfiske, tillstyrkte tillförordnade
StatsSekreteraren, Herr ExpeditionsChefen Munthe, med hvilken Herr
StatsRådet Grefve Hård instämde, att åt de sex första Svenska fartyg, som
från Svensk hamn utrustades till hvalfiskfångst, mätte, under stadgade vilkor,
jemte ett visst premium, beviljas tullfri införsel ej mindre för den fiskredskap
och öfriga effekter, som till berörde fiskes bedrifvande erfordrades, än
äfven för den tran och andra artiklar, som medelst hvalfiskfångst kunde beredas.
StatsRådets öfriga Ledamöter, D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve
Rosenblad och Herr StatsMinistern för utrikes ärendena Friherre Stjerneld,
samt Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm, Friherre Lagerbjelke, Friherre
voir Schulzenheim och Ihre ville, under förutsättning, att för bedrifvande af
denna industrigren kunde till vägabringas ett bolag, åt hvilket understöd af
allmänna medel kunde gifvas, i underdånighet hemställa bland annat, att tullfri
införsel af så väl alla de malerialier och instrumentalier, dem bolaget i och
för vissa fartygs utrustande och för fiskets bedrifvande vilja från utrikes ort
anskaffa, som ock af de hemkommande lasterna utaf hvalfiskfångstens produkter.
Kongl. Majit fann skäligt i nåder bifalla hvad StatsRådets flesta Ledamöter
i underdånighet yttrat och tillstyrkt.
Nu emedan 61 §. Regeringsformen bjuder, att alla afgifter, hvilka Rikets
Ständer under de i samma Grundlags 60 §., der bland annat Sjötullsafgifter
nämnas, om förmälda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af det år, under
hvars lopp den nya bevillningen af Rikets Ständer fastställd blifver, föranlåtes
jag anmärka, det Konungens förrbemälde Rådgifvare, genom sina i underdånighet
gjorda förslag om tullfrihet för sådana fall, der den eljest ej kunnat äga
rum, tillstyrkt en öfverträdelse af hvad åberopade Grundlagsstadganden föreskrifva.
3
18
Sedan vederbörande afgifvit förklaring öfver hvad i dessa mål blifvit
anmärkt, förbehåller jag mig vördsamt att få ytterligare utlåtande härutinnan
afgifva. Stockholm den 11 Januari 1841.
C. L. LANDIN.
Lit, E. Vördsamt Memorial.
Inför Höga RiksRätten åligger det mig att å embetes vägnar fullfölja
talan angående de flera mål, hvilka, af R. H. S. Konstitutionsutskott till laga
åtal förvista, uppräknas uti min förut ingifna ansökning Lit. E. I sådant
afseende och i öfverensstämmelse med de af Konstitutionsutskottet, till stöd för
dess anmärkningar, i hvarje serskildt mål anvisade grunder, finner jag mig
befogad till detta vördsamma anförande; hvarvid den i ansökningen redan
uppgifna ordning iakttages.
isa Punkten.
Kongl. Maj:t hade, uti Dess till Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag
aflåtna nådiga Proposition angående StatsVerkets tillgångar och behof1), ibland
annat i afseende å regleringen af utgifterna å RiksStatens Andra Hufvudtitel,
meddelat underrättelse derom, att den i Kongl. Maj:ts Proposition vid nästförutgångna
Riksdagen omförmälda reglering af Kongl. KammarRättens tjenstemannapersonal
och stat blifvit fullbordad, i förening med utfärdad ny instruktion.
Och ehuru tjenstemännens antal blifvit förminskadt, hade likväl denna reglering,
i anseende till förra lönernas erkända otillräcklighet och göromålens ökade
mängd, dels genom serskildt fattade beslut om föremålen för KammarRättens
embetsbefattning, dels i följd af inskränktare personal, förorsakat en betydlig
tillökning utöfver förra staten, hvilken tillökning Kongl. Maj:t föreslog till uppförande
på stat med 15,075 R:dr 28 sk. 9 rst. och derunder inbegripna 1353
tunnor spanmål. Varande emedlertid KammarRättens, genom Kongl. Maj:ts
nådiga Instruktion den 15 Oktober 1831, förändrade organisation befordrad till
Tryckta Hillänget till RiksStåndens Protokoll vid Riksdagen i834 och t835,
i:a Samlingen, i:a Afdelningen, pag. 7.
19
verkställighet och den såmedelst åstadkomna löntillökning anvisad till utgående
af Andra Hufvudtitelns besparingar.
I sådant skick förekom denna fråga till ompröfning hos Rikets Ständer,
i sammanhang med dem åliggande regleringen af RiksStatens enskilda
hufvudtitlar.
I underdånig skrifvelse af den 6 Oktober 1834 2), hvarmedelst Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t anmälte Deras beslut angående några med regleringen
af RiksStaten gemenskap ägande allmänna frågor, tillkännagåfvo Rikets
Ständer, uti första punkten, att då, i samma mån penningevärdet vunne
stadga, beräkning af spanmål under lönerna blefve öfverflödig, Rikets Ständer
ansett, att, vid anslående dädanefter antingen af nya löner eller förhöjning af
gamla, i förra fallet ingen spanmål och i det sednare endast det förut varande
tunntalet finge under lönerna begripas, samt uti 4:de punkten, att, vid
pröfningen af Statsverkets behof, Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad
derå, hurusom tid efter annan besparingarna uppå andra och tredje hufvudtitlarne
blifvit disponerade till förhöjning af vissa Embetsverks eller Korpsers
ordinarie löningsstater, och huruledes detta förhållande derefter gifvit anledning
att begära ökade anslag å Hufvudtitlarna, och bifall härtill beredt möjligheten
af nya besparingar, hvilka åter på lika sätt användts. Ostridigt vore
det Kongl. Maj:ts höga rätt, att till de med Hufvudtitelns anslag åsyftade
ändamål disponera äfven sådana besparingar, som inom titeln vid ordinarie
anslagen kunde uppkomma, och hvilken fria dispositionsrätt vore oundgänglig,
på det Kongl. Majit måtte vara i tillfälle att låta bestrida sådana kostnader,
som, vid staternas reglerande ej förutsedda, under tiden mellan Riksdagarne
funnos nödvändiga, och hvartill så väl mindre brister i dessa titlars förslagsanslag,
som ock tillfälliga arfvoden och traktamenten kunde räknas; men deremot
voro löner och löningsförmåner icke af denna beskaffenhet, utan borde
dessa rätta sig efter den Statsreglering, som en gång blifvit fastställd och
hvilken måste betraktas såsom gällande intilldess densamma i vederbörlig ordning
förändrades. Och då Rikets Ständer funnit iakttagandet af •förenämnda
ordning i afseende på löningsstaterna vara af stor vigt, hade Rikets Ständer
beslutit, att de under Riksstatens hufvudtitlar uppkommande besparingar dädanefter
icke fingo användas till några bestämda lönanslag på stat. I sammanhang
med denna fråga och enär Rikets Ständer jemväl tagit i öfvervägande,
huru förhållas borde med de Embetsverk och Korpser, hvilka sedan förra
Riksdagen blifvit reglerade med högre aflöningsstater, än de af Rikets Ständer
2) Samma Bihang, loide Samlingen, usta Afdelningen, N:o i5o.
20
fastställda, och af de dem tillagda förmåner kommit i åtnjutande, hade Rikets
Ständer väl velat medgifva, att det högre aflöningsbeloppet mätte fortfarande,
så länge då varande innehafvare qvarstodo, få tillgodonjutas, och skillnaden
deremellan och den gamla staten, såsom hittills skett, utgå af de på Hufvudtitlarna
uppkommande besparingar; men Rikets Ständer anhöllo tillika, att
Kongl. Maj:t ville vara i nåder betänkt på en förändrad organisation af dessa
Verk och Stater, hvarigenom de förut varande tillgångarna måtte finnas tillräckliga,
eller, om någon förhöjning deri blefve af nöden, uppskjuta regleringens
definitiva fastställande, till dess Rikets näst derefter sammanträdande
Ständer blefvo i tillfälle att af förslaget taga kännedom och yttra sig om anvisande
af den i anslaget erforderliga tillökning.
Då Rikets Ständer sedermera, genom Deras under den 30 i samma
månad aflåtna skrifvelse 3), till Kongl. Maj:t i underdånighet inberättade, huruledes
De verkställt regleringen af utgifterna under Riksstatens Andra Hufvudtitel,
hvarvid äfven till pröfning förekommit frågan om den, såsom följd
af en sedan förra Riksdagen fullbordad reglering af Kongl.. KammarRättens tjenstemannapersonal
och stat, förorsakade tillökning utöfver förra staten, af Kongl.
Maj:t föreslagen till uppförande å stat ined 15,075 R:dr 28 sk. 9 rst. jemte
derunder beräknade 1,353 tunnor spanmål, förmälte Rikets Ständer, i '7:de
punkten angående denna fråga, att, vid jemnförelse emellan den för KammarRätten
förut gällande stat och den sålunda fastställda, det befunnits, dels att
nya löner blifvit uppförda för en vice President med 2000 R:dr och för en
ÖfverRevisionsKommissarie med 1600 R:dr, dels att de förut varande Assessorerna
blifvit benämnde för KammarRättsRåd, med derefter lämpad aflöning
af 1600 R:dr, och dels att, vid bestämmande af det högre lönbeloppet för
tjenstemännen inom Verket i allmänhet, afseende syntes ej hafva blifvit lemnadt
deråt, att icke obetydliga belopp inginge till fördelning emellan KammarRättens
tjenstemän, dels såsom lösen för utgående expeditioner och dels såsom
anmärkningsprocent; och då för öfrigt Kongl. Maj:t, i Dess nådiga proposition
vid förra Riksdagen, rörande detta Embetsverk förklarat, att, om förslaget till
ny organisation då varit pröfvadt, frågan om aflöningen lämpligen kunnat förekomma
i sammanhang med den föreslagna lönförbättringen för Ledamöterna
i Rikets HofRätter, med hvilka KammarRätten vore jemnförlig; men den nya
aflöningsstaten för KammarRätten i flera delar skiljde sig ifrån den för IlofRätterna
af Rikets Ständer fastställda, både i (jenstgrader och i lönbelopp,
och det nu uppgifna behofvet af ökadt årligt anslag till en del vore en följd
3) Samina ställe, Nio 170.
21
af en sådan olikhet i lönregleringen, samt dessutom indragningsstaten skulle
tills vidare komma att vidkännas en årlig icke obetydlig utgift, hade Rikets
Ständer, med afseende derjemte å StatsVerkets knappa tillgångar, funnit Sig
icke kunna bifalla förrnämilda tillökta utgifters uppförande å stat. I öfverensstämmelse
hvarmed Rikets Ständer, uti sammanfattningen af de under Andra
Hufvudtiteln hörande utgiftssummor, för KammarRätten endast beräknat
och upptagit det belopp af 33,174 R:dr 19 sk. 3 rst. banko, som vid förutgångna
Riksdagen blifvit uppfördt.
Af de inför Kongl. Maj:t i StatsRådet hållna protocoll öfver Handels
och linansärenden inhämtas, huruledes, den 18 Oktober 1834, StatsSekreteraren,
med underdånig anmälan, att ett KammarRättsRåds embete genom
dödsfall var ledigt, derjemte och då Rikets Ständer, efter hvad kändt vöre,
vägrat anslag för den tillökta aflöning, som blifvit en följd af KammarRättens
förändrade organisation och nu utginge af besparingarna å Riksstatens Andi’a
Hufvudtitel, i underdånighet hemställde, om icke Kongl. Maj:t, vid detta förhållande
och med afseende å angelägenheten att i möjligaste måtto minska
anvisningarna å nämnda besparingar, skulle finna godt i nåder förordna, att
lönen för den tjensteman, som till KammarRättsRåd i den yppade ledigheten
blefve i nåder utnämnd, måtte nedsättas ifrån 1600 R:dr till 1200 R:dr med
motsvarande minskning i tunntalet af den under lönen inbegripna spanmål,
och att Kongl. Maj:t, vid framdeles inträffande ledigheter så väl inom KammarRätten
som andra Embetsverk, hvilka hade lönanslag på Andra Hufvudtitelns
besparingar, måtte i nåder pröfva, huruvida någon lika beskaffad nedsättning
af lönbelopp eller annan förändring, ledande till minskad utgift å
samma Hufvudtitel, kunde, utan olägenhet för Rikets tjenst, vidtagas; hvilken
underdåniga hemställan, deri StatsRådets öfriga Ledamöter instämde, Kongl.
Maj:t fann godt i nåder bifalla; hvarefter Kongl. Maj:t den 6 derpåföljde December,
vid underdånig föredragning af Rikets Ständers ofvanberörda skrifvelse
af den 30 Oktober, behagade i nåder förklara, att KammarRättens förändrade
organisation, likasom den af andra Embetsverk, blifvit af Kongl. Maj:t utförd
pä den af Rikets Ständer gillade grund, att tjenstemännens antal, så vidt för
göromålens gång ansetts lämpligt, förminskats och deras löner förbättrats; att
Kongl. Maj:t i följd deraf ansåg någon betydligare nedsättning i KammarRättens
då varande aflöningsbelopp eller indragning af der varande Embets- och
tjenstemän svårligen kunna beredas, men att Kongl. Maj:t emedlertid velat,
sä vidt omständigheterna medgifvit, gå Rikets Ständers önskningar till mötes,
på sätt Kongl. Maj:ts nyssberörda den 18 Oktober fattade beslut gåfve vid
handen; i och för verkställigheten af hvilket nådiga beslut bemälda Embets
-
22
verk borde ytterligare i nåder förständigas, att, innan en tjenstbefattning vid
samma Verk såsom ledig kungjordes och förslag dertill upprättades, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet föreslå den nedsättning i lönbeloppet, som omständigheterna
medgåfvo, samt derom afvakta Kongl. Majrts nådiga förordnande till
egen och sökandens efterrättelse. Då sedermera, vid inträffade ledigheter inom
Kammar Rättens Embets- och tjenstemannapersonal, enligt Kammar Rättens derom
vid hvarje tillfälle gjorda underdåniga hemställan, frågor af omför mälda
beskaffenhet hos Kongl. Maj:t eller Kongl. Regeringen till pröfning förekommo,
meddelades deröfver beslut, i öfverensstämmelse med; vederbörande Föredragandes
och öfriga närvarande StatsRådsLedamöters yttrade meningar, att de
lediga tjensterna skulle återbesättas, med rättighet för dem, som dertill utnämndes
eller förordnades, att tillgodonjuta löninkomst enligt den af Kongl.
Maj:t år 1831 reglerade nya stat, dock så att endast den del deraf, som motsvarade
hvad efter KammarRättens gamla, af Rikets Ständer fastställda stat
varit bestådt, finge såsom lön på stat uppföras, men fyllnaden utgå, under
namn af arfvode, från Ändra Hufvudtitelns besparingar. Sålunda beslöts nedannämnde
dagar, att befordran eller förordnande till följande ledigblifna Embeten
och tjenster, med fortfarande af derför enligt 1831 års stat bestämda
lönbelopp, skulle äga rum, nemligen:
1835 den 6 Maj, ÖfverKommissarietjensten, som likväl, med afseende
å besparingarnes tillfälliga beskaffenhet, borde tillsättas endast genom förordnande,
och hvarför lönen komme att af samma besparingar, såsom arfvode,
utgå; vidare Sekreterare- och Advokatfiskalstjensterna, en Revisorsbeställning i
högre löngraden, en förste Vaktmästare och en annan Vaktmästare:
S. å. den 14 Juli, tvänne Revisorer, hvaraf en i högre löngraden dock
endast genom förordnande, samt en ProtoNotarie:
S. å. den 11 September, enligt då varande Kongl. Regeringens beslut,
en Revisor, att tills vidare förordnas, en Notarie och en Kammarskrifvare:
S. å. den 28 November, en Kammarskrifvare:
S. å. den 5 December, en Kammarskrifvare:
S. å. den 12 December, en Kommissarie:
S. å. den 19 December, vice Advokatfiskalstjensten:
1836 den 27 Februari, en Kanslist:
S. å. den 19 Mars, en Revisor:
S. å. den 4 Juni, en Kammarskrifvare:
S. å. den 13 Juli, en Vaktmästare:
S. å. den 10 Augusti, en Revisor i högre löngraden:
S, å. den 7 September, en Revisor i högre löngraden:
23
S. å. den 9 November, en Revisor:
S. A. den 9 December, en Revisor:
1837 den 10 Mars, en Notarie och tvänne Kammarskrifvare; hvarvid
likväl då varande StatsSekretcraren för Kämmarärendena, äfven tillstädes, sig
yttrat och, med åberopande af Kongl. Maj:ts ofvannämnda nådiga beslut den
18 Oktober 1834, samt i följd af de redan yppade betydliga bristerna å Andra
Hufvudtitelus besparingar, i underdånighet hemställt, att lönerna vid de
ifrågavarande tjensterna måtte till deras gamla belopp tills vidare bestämmas:
S. å. den 30 Juni, en Kanslist:
S. å. den 28 Juli, en ProtoNotarie:
1838 den 9 Mars, förenade Aktuarie och Registratorsbeställningen:
S. å. den 23 Juni, en Revisor och en Kanslist:
S. å. den 11 September, en Kammarskrifvare:
1839 den 6 Februari, enligt då varande Kongl. Regeringens beslut, en
Revisor i högre löngraden:
S. å. den 3 April, likaledes en Revisor:
S. å. den 8 Maj, äfven enligt Kongl. Regeringens beslut, en Kammarskrifvare;
och slutligen
1840 den 11 Januari, en Kanslist och en Revisor.
Härförutan och sedan Kongl. Maj:t den 4 November 1835, enligt StatsSekreterarens
och StatsRådets öfriga Ledamöters underdåniga hemställan, behagat
i nåder förklara, att ett då genom innehafvarens frånfälle ledigt varande
KammarRättsRåds embete komme att återbesättas, men att, med fästadt alseende
å den knappa tillgången på Andra Hufvudtitelns besparingar, den person
, som till detta embete i nåcler utnämndes, ej kunde dervid tills vidare
tilläggas högre aflöning, än som genom Kongl. Brefvet den 18 Oktober 1834
blifvit bestämd, eller 1200 R:dr banko årligen med derunder inbepripen
spanmål; förekom ytterligare den 5 Maj 1837, i sammanhang med underdånig
anmälan genom dödsfall om en å nyo inträffad ledighet ibland KammarRättens Ledamöter,
frågan om Ledamöternas lönevilkor, hvarvid StatsSekreteraren och StatsRådets
öfriga Ledamöter, med undantag af en, som ansåg aflöningen för yngsta
KammarRättsRådet böra bibehållas vid 1200 R:dr på sätt Kongl. Maj:t förut i
nåder stadgadt, förenade sig om det rådslag att, med afseende å den, genom Kongl.
Maj:ts samma dag i annat mål fattade beslut, beredda minskning i utgift å Andra
Hufvudtitelns besparingar, i underdånighet tillstyrka, det yngsta Ledamoten
i KammarRätten äfven måtte erhålla full KammarRättsRåds aflöning,
dock så att 1200 R:dr utginge såsom lön å stat, och 400 R:dr såsom arfvode
å Aladia Hufvudtitelns besparingar; derjemte enhälligt i underdånighet hem
-
24
ställdes, att den genom dödsfallet ledig blifna högre Ledamotslönen måtte
få tillträdas af det närmast i ordningen dertill varande KammarRättsRådet;
hvilken sistnämnda hemställan Kongl. Maj:t äfven behagade gilla; likasom Kongl.
Maj:t den 26 i sistnämnde månad i nåder biföll hvad StatsRådets flesta Ledamöter,
på sätt nyss förmäldt är, i afseende å yngsta KammarRättsRådets
aflöning dädanefter, tillstyrkt.
Hvad åter angår PresidentsEmbetet i KammarRätten, visar StatsRådsProtokollet
för den 9 December 1836, att, sedan då varande vice Presidenten,
som, enligt nådigt förordnande, förvaltat berörde lediga Embete, i underdånighet
sökt afsked ifrån den af honom i Kongl. GeneralTullStyr elsen innehafde
förste DepartementsChefsbeställning, och StatsSekreteraren, jemte underdånig
anmälan af denna med bans tillstyrkande beledsagade ansökning, i underdånighet
anhållit att få vid samma tillfälle jemväl hemställa, om icke
Kongl. Maj:t, derest sökanden, som ännu en längre tid syntes kunna, till gagn
för Kongl. Maj:t och Riket, i Kammar-Rätten påräknas, vore villig att frånträda
sitt derstädes innehafde vicePresidentsembete och dermed förenade lönförmåner,
hvilka för Ändra Hufvudtiteln borde besparas, skulle täckas i nåder
förordna honom att fortfara med förvaltningen af det lediga PresidentsEmbetet
i nämnde Lerk, samt tillägga honom, för utöfningen af detta Embete,
ett årligt arfvode af 3,500 R:dr banko, att utgå af Andra Hufvudtitelns
besparingar; ansågo deremot StatsRådets öfriga Ledamöter, hvilka äfven tillstyrkte
nådigt bifall till of vanberörde afskedsansökning, härvid anledning förekomma
till den underdåniga hemställan, att Kongl. Maj:t måtte i nåder
täckas vid detta tillfälle utnämna och förordna vicePresidenten att vara President
i KammarRätten, med tillgodonjutande af den efter nya staten för
samma Embete bestådda lön, jemte taffelpenningar, utgörande tillsammans
4,200 R:dr banko; och enär Författningarne icke medgåfvo, att en Embetsman,
sorn vore i åtnjutande af ordinarie lön på stat, linge på annan stat uppbära
pension, samt följaktligen, i fall sökanden till President i KammarRätten
i nåder utnämndes, den honom på Tullverkets stat i annat fall tillkommande
pension af 2,500 R:dr borde besparas, så länge han af Presidentslönen
vore i åtnjutande, men härigenom en betydlig minskning på det hela skvdle
uppstå i de sammanlagda lönförmåner, han hittills innehaft, och hvilka utgjort
6000 R:dr banko, trodde bemälde StatsRådsLedamöter sig böra underdånigst
föreslå, det Kongl. Maj:t behagade i nåder tillägga honom ett fyllnadsanslag
af 1,333 Ralr 16 sk. banko, att af extra utgiftsmedlen utbetalas, så
änge, i följd af Presidentslönens innehafvande, den sökanden ifrån Tullverket
-
25
ket tillkommande pension blefve besparad. Äfvensom vidare i underdånighet
tillstyrktes, att den ledig blifvande vicePresidentslönen måtte för Andra Hufvudtiteln
besparas. Och behagade Kongl. Maj:t, med gillande af detta underdåniga
tillstyrkande, icke allenast bevilja sökanden afsked ifrån första DepartementsChefsEmbetet
i GeneralTullStyrelsen, med rättighet till en årlig pension
af 2,500 R:dr, utan äfven i nåder utnämna och förordna honom till
President i KammarRätten, med åtnjutande i behörig ordning af Presidentslönen
efter nya staten jemte dertill hörande taffelpenningar, samt derjemte
tillägga honom ett fyllnadsanslag af 1,333 R:dr 16 sk. årligen, att af extra
utgiftsmedlen utbetalas; hvaremot den honom tillerkända pension vid Tullverket
borde besparas för den tid, han vore i verkligt åtnjutande af Presidentslönen
i KammarRätten; och komme vicePresidentslönen derstädes att för
Andra Hufvudtiteln besparas.
Deltagande, antingen såsom Konungens Rådgifvare eller såsom Ledamöter
och Föredragande i Kongl. Regeringen, uti de angående ofvannämnda ärenden
meddelade beslut, hafva varit vid följande tillfällen, nemligen:
H. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, den 6 Maj, d. 11
September, d. 28 November, d. 5, 12 och 19 December 1835, d. 27 Februari,
d. 19 Mars, d. 4 Juni, d. 13 Juli, d. 9 November och d. 9 December
1836, d. 10 Mars, d. 5 och 26 Maj samt d. 30 Juni 1837, d. 9 Mars,
d. 23 Juni och d. 11 September 1838, d. 6 Februari, d. 3 April oell d. 8
Maj 1839 samt d. 11 Januari 1840;
II. E. Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena, Friherre Stjerneld, d.
23 Juni och d. 11 September 1838 samt d. 6 Februari och d. 3 April 1839;
H. E. Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, d. 6 Maj, d. 11 September,
d. 28 November, d. 5, 12 och 19 December 1835, d. 27 Februari, d. 19
Mars, d. 4 Juni, d. 13 Juli, d. 10 Augusti, d. 7 September, d. 9 November
och d. 9 December 1836, d. 5 och 26 Maj 1837, d. 9 Mars, d. 23 Juni och
d. 11 September 1838, d. 6 Februari, d. 3 April och d. 8 Maj 1839;
Herr StatsRådet Friherre Åkerhjelm, d. 6 Maj, d. 28 November, d. 5
och 12 December 1835, d. 27 Februari, d. 9 November och d. 9 December
1836, d. 10 Mars, d. 5 och 26 Maj 1837, d. 9 Mars och d. 23 Juni 1838,
tl. 8 Maj 1839 och d. 11 Januari 1840;
Herr StatsRådet Poppius, d. 6 Maj, d. 14 Juli, d. 28 November, d.
5, 12 och 19 December 1835 samt d. 19 Mars och d. 4 Juni 1836;
Herr StatsRådet Friherre Lagerbjelke, d. 11 Januari 1840;
Herr StatsRådet Friherre von Schulzenheim, d. 6 Maj, d. 14 Juli, d.
4
26
11 September, cl. 28 November, cl. 5, 12 och 19 December 1835, cl. 27
Februari, cl. 19 Mars, d. 13 Juli, d. 10 Augusti, d. 7 September, d. 9 November
och cl. 9 December 1836, cl. 10 Mars, d. 5 och 26 Maj och cl. 28
Juli 1837, cl. 9 Mars, cl. 23 Juni och cl. 11 September 1838 samt cl. 11
Januari 1840;
Herr StatsRådet Grefve Hård, cl. 10 Mars, cl. 5 och 26 Maj, d. 30
Juni och d. 28 Juli 1837, cl. 9 Mars och 11 September 1838 samt cl. 11
Januari 1840, dock uti beslutet af den 5 Maj 1837 endast i afseende å den
lediga KammarRättsRådslönens öfverflyttande till en redan förordnad Ledamot;
Herr StatsRådet Friherre Gyllenhaal, d. 30 Juni och d. 28 Juli 1837,
d. 9 Mars och cl. 11 September 1838 samt d. 11 Januari 1840;
Herr StatsRådet Ihre, cl. 11 Januari 1840;
StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, d. 6 Maj, cl. 11 September,
cl. 28 November, cl. 5, 12 och 19 December 1835, cl. 27 Februari, cl.
19 Mars, cl. 4 Juni, cl. 13 Juli, cl. 10 Augusti, cl. 7 September, cl. 9 November
och cl. 9 December 1836, sistnämnde dag endast hvad angår tillsättande
af en Revisorsbeställning, cl. 10 Mars, cl. 5 och 26 Maj, cl. 30 Juni
och cl. 28 Juli 1837 samt d. 9 Mars och cl. 23 Juni 1838;
Tillförordnade StatsSekreteraren, Herr KansliRädet Bohm, d. 14 Juli
1835, och
Tillförordnade StatsSekreteraren, Herr ExpeditionsChefen Munthe, cl.
11 September 1838, cl. 6 Februari, cl. 3 April och cl. 8 Maj 1839 samt cl.
11 Januari 1840.
Då alla ofvannämnda beslut om de åt Kongl. KammarRättens sedan år
1835 befordrade eller utnämnde Embets- och tjenstemän beviljade lönförmåner,
enligt den af Kongl. Majrt år 1831 tills vidare, för detta Embetsverk,
inrättade högre aflöningsstat, nu böra granskas, i afseende å Konungens Råclgifvares
tillstyrkanden, eller Föredragandes och Ledamöters i Kongl. Regeringen
yttrade meningar, visar sig oemotsägligt, att dessa beslut äro stridande
emot Rikets Ständers redan omförmälda, vid sistlidna Riksdag meddelade förordnanden,
dels angående sjelfva allöningsstaten, hvilken Rikets Ständer, efter
pröfning af Kongl. Majrts nådiga Proposition om tillökadt anslag derför, velat
utan någon förändring eller tillökning bibehålla vid det tillförne fastställda
beloppet, dels angående dispositionen af de å Riksstatens Hufvudtitlar uppkommande
besparingar, hvilka dädanefter ej lingö användas till några bestämda
lönanslag på stat, helst till sådana anslag måtte kunna hänföras icke blott
anordnad aflöning för ett nytt embete, oaktadt anslag dertill blifvit af Rikets
Ständer alldeles vägradt, utan äfven de för andra embeten och tjenster, ut
-
27
99 99
99 99
öfver den af Rikets Ständer prof vade och fastställda staten, tillökade löninkomsters
fortsatta anordnande, åtminstone så länge förmodade tillgångar dertill
funnos. Härvid förekommer dessutom, att icke ens detta vilkor blifvit åberopadt,
så vidt Protokollet för den 9 December 1836 föranleder, i afseende
å tillstyrkt aflöning efter nya staten för då utnämnde Presidenten i Ivammarllätten,
och att för öfrigt alla utöfver fastställda staten ökade lönanslag
blifvit anvisade till utgående af Andra Hufvudtitelns besparingar, ehuru ingen
tillgång å denna hufvud titel befunnits, utan öfverassignering derå ägt rum,
hvilken, eldigt Rikshufvudböckerna, utgjort:
för år 1832 ---------- R:dr 18,246: 32. 6.
„ „ 1833 ----- „ 40,181: 16. 9.
„ „ 1834 - „ 54,758: 1. 11.
1835 - - „ 3,715: 17. 8.
1836 ---------- „ 6,480: — 4.
1837  - - - „ 6,780: 41. 2.
tillsammans R:dr 130,162: 14. 4.
Jemte en i Rikets Ständers år 1837 försam lade Revisorers
berättelse omtalad summa af - - R:dr 4,696: 37. 2. 4).
Regeringsformen, som i 57 §. förbehåller Rikets Ständer allena vid allmän
Riksdag utöfningen af Svenska folkets urgamla rätt att sig beskatta, och
i följd deraf uti 62 §. tillerkänner Rikets Ständer rättigheten att pröfva Statsverkets
behof och åtaga sig en deremot, utöfver Statens ordinarie inkomster,
svarande bevillning, så ock att fastställa, huru serskilda summor deraf skola
till serskilda ändamål användas, och dessa summor under bestämda hufvudtitlar
uti Riksstaten anslå, samt vidare i 64 §. stadgar, att så väl Rikets ordinarie
Statsmedel och inkomster, som hvad, under namn af extra ordinarie
utlagor och bevillningar, till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola, under
Konungens disposition ställda, till de af Rikets Ständer pröfvade behof och
efter den upprättade Staten anordnas, bjuder slutligen i 65 §., att dessa medel
icke må användas annorlunda, än faststäldt blifvit, och att StatsRådets
Ledamöter äro ansvarige, om de lala afvikelse derifrån äga rum, utan att till
Protokollet föreställning deremot göra samt anföra hvad Rikets Ständer i denna
del förordnat.
Dessa Grundlagens bud, hvilka nogsamt utmärka Rikets Ständers rättighet,
att ordna Statsverkets tillgångar och utgifter, måtte sålunda lika tyd
-
Rikets Ständers Revisorers öfver Statsverkets förvaltning afgifna Berättelser år
1835, p. 17, år 1837, P- '4 och år 183g, p. 19.
28
ligt ådagalägga Rikets Ständers behörighet, icke blott att bifalla eller, på sätt
i förevarande fall skett, vägra de anslag, Konungen äskat, utan äfven att besluta,
det Statens medel, vare sig de till vissa summor beräknade inkomster,
om öfverskott deri skulle finnas, eller de till serskilda ändamål eller hufvudtitlar
gjorda anslag, om besparingar deraf uppstå, icke må användas till fyllande
af uppgifna behof, hvilka Rikets Ständer ägt tillfälle att pröfva och funnit
icke vara för handen, följaktligen ej heller till bestämda lönanslag, angående
hvilka en sådan pröfning vägrande utfallit; ett beslut, hvars grundlagliga
begränsning synes obestridlig, helst dervid tillika blifvit urskiljd och uttryckligen
erkänd Kongl. Majlis höga rätt, att disponera om dessa öfverskott
och besparingar för bestridande af oförutsedda kostnader eller tillfälliga utgifter,
hvilka emellan Riksdagarna förekomma och kunna finnas nödvändiga.
Med tillämpning af hvad sålunda vördsamt är anfördt, och enär, vid
de fyrfaldiga förut beskrifna tillfällen, då hos Kongl. Majit eller uti Kongl. Regeringen
frågor förekommit om återbesättande af lediga embeten och tjenster
i Kongl. KammarRätten, StatsRådets ofvanbemälde, vid hvarje tillfälle närvarande,
Herrar Ledamöter, med de undantag, som äfvenledes äro utmärkta,
uti deras, antingen med tillstyrkande eller med afgöranderätt, yttrade meningar,
understödt de beslut, hvarigenom till dessa lediga embeten och tjenster
befordrade, eller till deras förrättande förordnade personer blifvit tillagde löninkomster,
enligt den af Kongl. Majit är 1831 för KammarRätten upprättade,
men af Rikets Ständer vid derpåföljde Riksdagen icke fastställda, aflöningsstat;
måste det äfven antagas, att Herrar StatsRådsLedamöter, genom så beskaffade
yttranden, medverkat dertill, att Statens medel äro använda annorlunda,
än faststäldt blifvit, i stället för att, sin pligt likmätigt, göra föreställning
deremot samt anföra hvad Rikets Ständer härutinnan förordnat, ett
förfarande desto mera eftertänklig!, sorn Andra Hufvudtiteln, uppå hvars föregifna
besparingar dessa utöfver fastställda Staten ökade utgifter anvisats och
utgått, redan år 1832 varit öfver dess behållna tillgångar anlitad och sedermera
årligen blifvit, genom nyssberörda och andra derå anordnade utgifter,
till större eller mindre belopp ytterligare skuldsatt; hvilket, efter hvad flera
förekomma omständigheter ådagalägga, icke lärer hafva varit Konungens Rådgifvare
i allmänhet och minst Herr StatsSekreteraren Skogman obekant.
På sådana grunder åligger det mig att anmärka alla de ifrågavarande
al förbemälde Herrar Ledamöter i StatsRådet samt Ledamöter och Föredragande
i Kongl. Regeringen afgifna yttranden, såsom öfverträdelse!’ af hvad Regeringsformens
65 §. till iakttagande stadgar.
29
2:ära och 3:eije Punkterna.
Dessa punkter, såsom bägge angående lönförmåner för Embetsman i
Kongl. StatsRontoret, synas lämpligen kunna i sammanhang af handlas.
Sedan Kongl. Maj:t, i Dess ofvanomförmälda nådiga Proposition till Rikets
Ständer vid sistlidna Piiksdag5), ibland utgifterna å Riksstatens Andra Hufvudtitel
föreslagit, att, då mecl afseende å den betydliga tillökning i Kongl.
StatsKonlorets göromål, som ägt rum efter den med detta embetsverk år
1825 skedda reglering, en tillökning i dess personal af en Ledamot, en Advokatfiskal
och fyra andra tjenstemän vore nödvändig, för dessa tillökta tjenstemän
löner, i likhet med hvad andre i samma grader bestodes, måtte på
stat uppföras till ett sammanräknadt värde af 5,200 R:dr banko med 494
tunnor spanmål; hade Rikets Ständer, i Deras underdåniga skrifvelse den 30
Oktober 1834, angående regleringen af utgifterna under nyssnämnda Hufvudtitel
6), uti 4:de punkten på anförde skäl förklarat sig icke kunna bifalla de
för ifrågavarande nya embets- och tjenstemän föreslagna löner vidare, än åt en
Advokatfiskal, för hvilken blifvit anslagen och på stat uppförd en aflöning af
1200 R:dr, dock utan någon spanmåls beräkning derunder.
De inför II. M. Konungen i StatsRådet förda Protokoll öfver Handels och
finansärenden innehålla, att då, efter det Kongl. Maj:t under tiden den 12
April 1834, i anseende till uppgifna behofvet af tillökad ledamotspersonal i
StatsKontoret, i nåder förordnat då varande Sekreteraren att såsom ledamot
tills vidare göra tjenst, den 1 Februari 1836 hos Kongl. Maj:t anmältes
Presidentens i StatsKontoret underdåniga hemställan, att nyssbemälde tillförordnade
Ledamot derstädes måtte varda i nåder befordrad till ordinarie
StatsKommissarie, ej mindre StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman,
än 11. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, jemte en annan nu
mera afliden StatsRådsLedamot, i underdånighet tillstyrkte denna föreslagna
befordran, med vilkor, att den befordrade komme att tjena med dess förut
innehafde Sekreterarelön till dess StatsKommissarielön kunde, vid blifvande
ledighet, honom tillfalla; deremot förslaget afstyrktes af StatsRådets öfriga närvarande
Ledamöter; Och behagade Kongl. Majit, sedan närmare upplysningar
rörande behofvet af det ytterligare StatsKommissarieembetet blifvit inhämtade,
den 5 nästderpåföljde Mars, enligt förstbemälde StatsRådsLedamöters underdåniga
tillstyrkande till nyssnämnda Embete i nåder utse och förordna
5) Bihang till RiksStåndens Protokoll 1834 0<di 1835, osta Samlingen, irsta Afdelningen
, pag. 5.
6) Samma bihang, io:de Samlingen, irsta Afdelningen, Nio 170.
30
Sekreteraren i StatsKontoret, med bibehållande af hans innehafde Sekreterarelön.
Hvarefter den 7 Maj samma år, i anledning af Stats Kontorets underdåniga
hemställan om nådigt förordnande för en af tjenstemännen derstädes, att
den lediga Sekreteraretjensten tills vidare förrätta, emot ett årligt arfvode, som
StatsKontoret, i anseende till de utgifters betydlighet, som redan voro anvisade
att utgå af Andra Hufvudtitelns besparingar, föreslagit till 800 R:dr, StatsSekreteraren
och StatsRådets öfriga Ledamöter, jemte underdånigt tillstyrkande
till förra delen af berörde hemställan, förklarade, att de, i betraktande å ena
sidan af det erkända behofvet utaf något serskildt lönanslag för Sekreteraresysslans
förrättande, så länge densamma åtföljande lönen innehades af sist utnämnde
StatsKommissarien, samt å andra sidan, af den knappa tillgången på
Andra Hufvudtitelns besparingar, hvarå ett sådant anslag lämpligast borde anvisas,
underdånigst hemställde, att Kongl. Maj:t täcktes i nåder anslå en summa
af 400 R:dr årligen, att af dessa besparingar tills vidare utgå såsom serskildt
arfvode för tjenstförrättande Sekreteraren, som derförutan skulle äga att sin
redan innehafda Kanslistlön bibehålla; hvilket underdåniga förslag Kongl. Maj:t
äfven fann godt i nåder gilla.
Vidare inhämtas, att sedan. Kongl. Maj:t, under den 16 Februari 1833,
beviljat StatsKontorets Ledamöter en löntillökning af 400 ll:dr årligen samt,
genom nådig skrifvelse den 22 Januari 1834, anvisat sådan löntillökning för
år 1833 att utgå af RiksStatens åttonde Hufvudtitels anslag till extra utgifter
och derjemte förklarat Sig vilja serskildt i nåder förordna, huru dermed för
år 1834 och påföljande år skulle lörhållas, hade Kongl. Maj:t, den 6 Maj 1835,
i anledning af Presidentens i StatsKontoret underdåniga anhållan, det Kongl.
Maj:t måtte täckas ett sådant förordnande för nästförflutna året meddela och
dervid tillåta, att lönetillökningen finge, likasom år 1833, i anseende till bristande
tillgång å Andra Hufvudtiteln, utgå af extra utgiftsfonden, behagat icke
allenast tillägga en hvar af StatsKontorets ordinarie Ledamöter och Föredraganden
derstädes för Magazinsärendena en för år 1834 beräknad lönfyiluad
al 400 R:dr, att förskottsvis af extra utgiftsmedlen utgå emot ersättning af
Andra Hufvudtitelns besparingar, utan äfven förklara, att enahanda lönförmån
linge tillgodokomma den då mera tillförordnade Ledamoten i StatsKontoret för
den tid af året han tjenstgjort, eller för åtta månader, med 266 R:dr 32 sk.
När detta ärende i samma ordning sedermera de efterföljda åren i underdånighet
anmältes, nemligen 1836 den 23 Januari, 1837 den 13 Januari och
1838 den 2 Februari i StatsRådet, 1839 den 25 J anuari i då varande Kongl.
Regering och 1840 den 1 Februari i StatsRådet, blef äfvenledes vid hvarje
tilllällc förordnad^, att, för det då förflutna året, ett, i likhet med år 1835
31
till utgörande anvisadt, arfvode af 4-00 R:dr, som hvardera af de äldre Stats-.
Komraissarierne och Föredraganden för Magazinsärendena korame att fortfarande
åtnjuta, jemväl skulle utgå till ofvanbemälde StatsKontoret biträdande Ledamot,
hvilken emedlertid år 1836, såsom redan är nämndt, befordrades till ordinarie
Stats Kommissarie, med bibehållande af sin förut innehafda lön såsom Sekreterare.
Närvarande StatsRådsLedamöter, då dessa beslut fattades, voro:
H. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, vid alla tillfällen ifrån och
med år 1836;
II. E. Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena, Friherre Sterneld, år 1840;
H. E. Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, åren 1836, 1837, 1838 och 1839;
Herr StatsRådet Friherre Åkerhjelm, åren 1837, 1838 och 1840;
Herr StatsRådet Poppius, år 1836;
Herr StatsRådet Friherre Lagerbjelke, år 1840;
Herr StatsRådet Friherre von Schulzenheim, åren 1836, 1837, 1838 och 1840;
Herr StatsRådet Grefve Hård, åren 1838 oell 1840;
Herr StatsRådet Friherre Gyllenhaal, år 1838;
Herr StatsRådet Ihre, åren 1839 och 1840;
StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, åren 1836, 1837 och 1838, samt
tillförordnade StatsSekreteraren, Herr ExpeditionsChefen Munthe, åren 1839
och 1840.
Hvad nu först angår frågan om utnämning af en ordinarie StatsKommissarie,
med denna emhetsmans bibehållande vid sin förut innehafda Sekreterarelön,
föranlå tes jag framställa den anmärkning, att ofvan för stbem alde tvänne
Herrar StatsRådsLedamöter, hvilka den 1 Februari 1836 tillstyrkt detta beslut,
dervid handlat emot 65 §. Regeringsformen i så måtto, som deras tillstyrkande
afsåg, att den af Rikets Ständer åt Sekreteraren i Sta tsKontoret anvisade lön
tills vidare skulle användas till aflöning för en StatsKommissarie, oaktadt Rikets
Ständer, sorn vid Statens reglerande pröfvat behof vet af en sådan aflöning,
densamma afslagit.
Dernäst och i afseende å det af Herr StatsSekreteraren och StatsRådets
öfriga Herrar Ledamöter den 7 Maj samma år tillstyrkta beslut, om anslag af
400 R:dr årligen ifrån Andra Hufvudtitelns besparingar åt xlen i StatsKontoret
tjenstförrättande Sekreteraren, bör jag emot Herr StatsSekreteraren serskildt
anmärka, att, ehuru det vid berörde tillfälle åtminstone för honom icke kunnat
vara obekant, att på Andra Hufvudtitelns besparingar ingen tillgång för
nya utgifter fanns, enär bristen på dessa besparingar redan vid 1833 års slut
öfversteg 58,000 lhdr, Herr StatsSekreteraren likväl inför. Kongl. Maj:t omtalat
32
en sådan tillgång såsom befintlig, ehuru knapp, och således äfven genom detta
uppsåtliga döljande af en upplysning, som han, i kraft af sitt embete, var
skyldig att meddela, i sin mån vållat, att bristen å dessa besparingar, på sätt
i första punkten är anfördt, årligen blifvit ökad.
Beträffande sedermera de, år efter annat, ifrån och med. 1836 till och
med 1840, beslutade anordningar af 400 R:dr årligen, så kallad lönfyllnad
för yngste StatsKommissarien, synes det först påkalla uppmärksamhet, att,
vid denna frågas förehafvande den 23 Januari 1836, likasom nästförutgångna
tillfället den 6 Maj 1835, något yttrande af Konungens Rådgifvare icke är
till Protokollet afgifvet: att icke destomindre i Protokollet för den 13 Januari
1837 förefinnes den tili syftningen obestämda mening, att Konungens då närvarande
Rådgifvare åberopade hvad de i afseende å denna lönfyllnad skola
förut i underdånighet yttrat; och att Protokollet för den 2 Februari 1838
förmäler, hurusom Konungens Rådgifvare, lika med hvad de skola yttrat vid
de förutgångna tillfällen, då samma fråga förevarit, i underdånighet afstyrkte
beviljande af det ytterligare anslaget; att deremot uti Kongl. Regeringens Protokoll
för den 25 Januari 1839 annat anförande icke förekommer, än att, i
likhet med hvad Kongl. Majit för de förflutna åren i nåder medgifvit, den
ifrågakomma lönfyllnaden beviljades; och slutligen att i StatsRådsProtokollet för
den 1 Februari 1840 utlåtande i frågan å Konungens Rådgifvares sida alldeles
saknas.
Om och huruledes detta förhållande må kunna förklaras, torde bero af
de vid hvarje tillfälle närvarande Herrar StatsRådsLedamöter, synnerligast af
dem, hvilka, vid tillfället år 1838 tillstädes, antingen vid förutgångna eller
vid efterföljande tillfällen, dels stillatigande öfvervarit och dels hiträdt de öfriga
angående denna fråga fattade beslut.
Emedlertid får jag vidare i sjelfva saken anmärka, att den, på sätt
förmäldt är, åt yngste eller fjerde StatsKommissaren, för åren ifrån och med
1835 till och med 1839, beviljade och på åttonde Hufvudtiteln af extra utgiftsmedlen,
emot ersättning af Andra Hufvudtitelns besparingar, anordnade
lön tillök ning, hvilken af Rikets Ständer i Deras fastställda Statsreglering destomindre
blifvit afsedd, som den för en sådan embetsman begärda lön blifvit
alldeles vägrad, följaktligen är ett så beskaffadt lönanslag, som emot Rikets
Ständers förråberopade skrifvelse af den 6 Oktober 1834, angående några
med Statsregleringen gemenskap ägande frågor, icke bordt å besparingarne anvisas:
att det således, enligt de i Irsta anmärkningspunkten närmare utvecklade
grunder, måtte hafva varit Konungens Rådgifvares skyldighet att icke låta afvikelse
-
33
vikelse ifrån samma beslut äga rum, utan att till Protokollet föreställning deremot
göra samt anföra hvad Rikets Ständer i den delen förordnat, helst Andra
Hufvudtiteln alltsedan år 1832 icke haft några besparingar, utan blifvit belastad
med hvarje år, till och med 1837, stigande öfverassignering, om hvilken brist
StatsKontorets President, vid hvarje tillfälle då fråga om detta lönanslag anmältes,
jemväl erinrat, och hvarför anslaget blifvit tills vidare anordnadt å
extra utgiftsmedlen: men att icke destomindre de vid dessa tillfällen närvarande
Herrar StatsRådsLedamöter, med åsidosättande af nyssnämnde i 65 §.
Regeringsformen dem föreskrifna skyldighet, dels icke meddelat något yttrande,
såsom förhållandet varit åren 1836 och 1840, dels vid ett tillfälle, nemligen
år 1837, åberopat hvad dc förut skola i ämnet yttrat, hvarigenom likväl, då
ett sådant yttrande icke kunnat igenfinnas i StatsRådsProtokollen, efter det
Rikels Ständer fattat Deras beslut, stadgandet i förrberörda Grundlagsparagraf
ej heller kan anses iakttaget, dels sedermera år 1838, likaledes under åberopande
af tillförene afgifna, men icke befintliga yttranden, väl afstyrkt lönanslagets
beviljande, men utan att anföra hvad Rikets Ständer i denna del
förordnat, dels slutligen år 1839, såsom Föredragande och Ledamöter i Kongl.
Regeringen, biträdt det då fattade beslut, hvarmedelst meranämnde lönanslag
för nästförflutna året, i likhet med hvad tillförne skett, beviljades.
4:cle Punkten.
I anledning af Kongl. Majrts, uti Dess nådiga Proposition till Rikets
Ständer vid sistlidna Riksdag 7), gjorda beräkning, att, ibland andra utgifter
ä KiksStatens Tredje Hufvudtitel, lön för en President i Kongl. KrigsKollegium,
som för det dåvarande icke vore anslagen, borde upptagas med 4,200 R:dr
och derunder inbegripna 304 tunnor spannmål; hade Rikets Ständer, i Deras
skrifvelse af den 6 jNovember 1834, angående regleringen af utgifterna under
nämnde Hufvudtitel, Irsta punkten 8), meddelat det underdåniga svar, att,
då De ansågo, det Ordförandeplatsen i KrigsKollegium kunde, till lindring i
Statsverkets utgifter, bestridas af någon bland de flera Generaler, hvilka, genom
Kongl. Majrts nådiga förordnande, blifvit tills vidare ifrån all tjenstgöring befriade,
ehuru de åtnjöto icke obetydliga inkomster, Rikels Ständer funnit sig
icke kunna bifalla den ifrågaslällda Presidentslönens uppförande på stat.
StatsRådsProtokollen för Krigsärenden gifva vid handen, att sedan, den
24 Januari 1835, vid underdånig föredragning af Rikets Ständers nvssberörde
7) Bihanget till RiksStåndens Protokoll iB3T oell i835, usta Afdeln., usta Sami., p. r3.
8) Samma Bihang, io:de Sami., usta Ahlelin, iV:o 184-
5
34
skrifvelse, StatsRådets Ledamöter, hvilka på anförda skäl trodde, att nödvändigheten
af serskildt lönanslag för Presidentsembetet i KrigsKollegium förr
eller sednare ovilkorligen måste inträffa, i underdånighet tillstyrkt, det Kongl.
Maj:t täcktes besluta, att vid nästkommande Riksdagen till Rikets Ständer aflåta
ny nådig Proposition om ett sådant anslags beviljande, och Kongl. Maj:t,
som i nåder förklarade Sig då i allmänhet icke vilja besluta om förnyade Propositioner
vid kommande Riksdagen, den 27 nästderpåföljda Februari, behagat
bifalla StatsRådets Ledamöters underdåniga tillstyrkande, att tillförordnade Presidenten
i KrigsKollegium, som för detta embetes bestridande icke åtnjöte någon
inkomst, måtte i detta afseende från och med innevarande året och tills vidare
tilläggas en summa af 1000 R:dr årligen såsom taffelpenningar, att utgå af
Tredje Hufvudtitelns anslag till oförutsedda behof; så och då Kongl. Maj:t den
1 September 1837 tillkännagaf, det Kongl. Maj;t funnit nödigt att, i anledning
af tillförordnade Presidentens i KrigsKollegium timade död, förordna om förvaltande
af detta Presidentsembete, och att, enär någon Presidentslön på Kollegii
stat icke vore uppförd, ett arfvode borde anvisas åt den person, som
komme att till embetets förvaltande förordnas, tillstyrkte Föredraganden oell
StatsRådets öfriga Ledamöter, att ett arfvode för sådant ändamål måtte få
månadtligen utgå af Tredje Hufvudtitelns besparingar, hvilka, enligt hvad Föredraganden
upplyste, dertill för det dåvarande lemnade tillgång, på det, i
händelse behof eller förekommande omständigheter sådant påkallade, Kongl.
Maj:t, vid hvarje månads utgång, måtte vara oförhindrad att härom annorlunda
förordna. Hvarefter Kongl. Maj:t åt den, vid samma tillfälle, till Presidentsembetets
förvaltning tills vidare utsedde Generalsperson behagade anslå,
såsom arfvode, 333 R:dr 16 sk. i månaden utaf nyssnämnda besparingar.
Äfvensom sedermera, den 26 Oktober 1838, efter underdånig anmälan, att
han, i anseende till ett annat honom i nåder anförtrodt embete, vore hindrad
att med förvaltningen af PresidentsEmbetet fortfara, StatsSekreterarens och
StatsRådets öfriga Ledamöters underdåniga tillstyrkande föregick Kongl. Maj:ts
nådiga beslut, att till sistnämnda embetsbefattning tills vidare förordna en annan
Generalsperson emot ett årligt arfvode af 2000 R:dr, att likaledes af Tredje
Hufvudtitelns besparingar utgå. I dessa rådslag del togo, vid förra tillfället
eller år 1837: Herrar StatsRåden, Friherre Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim
och Friherre Gyllenhaal samt, i egenskap af Föredi’agande, Herr
ExpeditionsSekreteraren Riben; och vid sednare tillfället eller år 1838:
H. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, Herrar StatsRåden, H. E.
Grefve Löwenhjelm, Friherre Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim, Grefve
Hård och Friherre Gyllenhaal, Herr StatsSekreteraren von Hartmansdorff, i
35
egenskap af tillförordnad HofKansler, samt Föredraganden, Herr StatsSekreteraren
Grip.
Och emedan, på sätt ofvan anfördt är, Rikets Ständer pröfvat det föregifna
behof vet af lönanslag för President i KrigsKollegium och, efter sådan
pröfning, förklarat detta behof icke vara för hand samt, på grund deraf, från
KrigsKollegii stat uteslutit det i berörde ändamål begärda anslaget; alltså och
enär, efter hvad Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 6 Oktober 1834,
i dess fjerde, till innehållet redan åberopade, punkt, antyder, besparingarne å
RiksStatens Hufvudtitlar blifvit ställda till Kongl. Maj:ts nådiga disposition, att
användas till kostnader, hvilka vid staternas reglerande ej varit förutsedda,
men icke till sådana, som af Rikets Ständer blifvit onödiga förklarade; synes
häraf, enligt de i första anmärkningspunkten anförda grunder, den slutföljd
böra dragas, att förrbemälde Herrar StatsRådsLedamöter och Föredragande, då
de vid bägge ifrågavarande tillfällen eller vid ettdera af dem, i underdånighet
yttrat sig angående anslag af serskilda arfvoden ifrån Tredje Hufvudtitelns
besparingar, för de personer, åt hvilka, hvar efter annan, förvaltningen af
Presidentsembetet i KrigsKollegium i nåder blifvit anförtrodt, derigenom hafva
tillstyrkt medels användande annorlunda än stadgadt blifvit; hvilken rådgifvandeåtgärd,
såsom en öfverträdelse af Regeringsformens 65 §., härmed varder
anmärkt.
5:te och 6:tc Punkterna.
Jemte framställning af nästförut afhandlade afhandlade fråga om lönanslag
för en President i KrigsKollegium, hade Kongl. Majrt, i Dess nådiga
Proposition till Rikets Ständer 9), förmält, att dessutom, vid KrigsKollegii nya
reglering och organisation, uppkommit ett behof utöfver förra staten af 497
R:dr 3 sk. 2 rst., med 163i tunnor spannmål under penningelöner beräknad;
äfvensom Kongl. Maj:t föreslagit, att den för Chefen vid Wermlands FältjägareRegemente
förut anordnade lön måtte ökas med 678 R:dr 16 sk., jemte
30 tunnor mera spannmål under lönen.
Rikets Ständer, hvilka, på sätt redan förmäldt är, genom skrifvelsen
af den 6 Oktober 1834, angående några med Statsregleringen gemenskap ägande
frågor, Irsta punkten 10), till Kongl. Majrt i underdånighet inberättat Deras
beslut, att, vid anslående dädanefter af nya löner eller förhöjning i gamla, i
9) Bihanget till RiksStåndens Protokoll 1834 och i835, irsta Sami., irsta Afdeln., p. i3.
,0) Samma Bihang, io:de Sami., irsta Afdeln., Nro i5o.
36
förra fallet ingen spannmål och i det sednare endast det förut varande tunntalet
finge under lönerna beräknas, anmälte derefter, i Deras underdåniga skrifvelse
af den 6 nästderpåföljde November, angående regleringen af utgifterna
under Tredje Hufvudtiteln X1), uti Irsta punkten: att De beviljat uppförande
af det föreslagna penningebeloppet å KrigsKollegii stat, men utan tillökning i
det förut varande spannmålsanslaget; och uti örte punkten: att, livad angick
frågan om lönförhöjning för Chefen vid Wermlands FältjägareRegemente, Rikets
Ständer icke kunnat bifalla någon förändring i den för samma Regemente
vid nästförutgångna Riksdagen reglerade och då förhöjda aflöningsstat.
Enligt StatsRådsProtokollet för Krigsärenden den 24 Januari 1835, då
Rikets Ständers sistnämnda skrifvelse i underdånighet föredrogs, förenade sig
StatsSekreteraren och StatsRådets öfriga Ledamöter om de underdåniga tillstyrkanden
i afseende å ifrågavarande ämnen: att, då Rikets Ständer, som beviljat
tillökning af 497 R:dr 3 sk. 2 r:st. för KrigsKollegii Aflöningsstat, deremot
vägrat att anslå de under lönerna beräknade 163i tunnor span mål, hvarmed
den föreslagna nya staten öfverskjöte den gamla, men anledning till en
sådan högre beräkning äfven skulle förekomma, Kongl. Maj:t i nåder måtte
finna för godt, med begagnande af Dess konstitutionella rätt, att disponera
öfver anslagen inom Hufvudtitlarna, att, då genom vidtagna regleringar öfverskott
å den under lönerna beräknade spanmålen uti andra stater uppstått,
förordna det ifrågastälda (så kallade) brist uti KrigsKollegii stat borde af samma
öfverskott fyllas genom motsvarande öfverflyttning från de stater, der öfverskott
uppstått, intill nästföljande Riksdag, då förnyad Proposition i detta
ämne torde till Rikets Ständer få göras; och att Kongl. Maj:t, jemte i enahanda
ordning förnyad framställning angående den af Rikets Ständer afslagna
löntillökning för Wermlands FältjägareRegementes Chef, torde i Nåder finna
godt, att den af Rikets Ständer äfven vägrade tillökning af 30 tunnor spanmål
under lönerna vid detta Regemente måtte, såsom en brist, fyllas på samma
sätt, som den lika beskaffade å KrigsKollegii Stat. Och blefvo dessa underdåniga
tillstyrkanden af Kongl. Majrt bifallna.
I afseende å detta ärende, hvari deltagit D. E. Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, Herrar StatsRåden
Friherre Åkerhjelm, Poppius och Friherre von Schulzenheim samt Herr
StatsSekreteraren Grip, nödsakas jag anmärka, att då Rikets Ständer i allmänhet
bjudit, det inga nya anslag af spanmål under lönerna finge ske, och i följd
*') Samma stalie N:o 184-
37
deraf äfven vägrat det begärda förhöjda spanmälsanslaget å KrigsKollegii stat
samt ej heller velat medgifva någon förändring i förut fastställda staten för
Wermlands FältjägareRegemente, bemälde Herrar StatsRådsLedamöter, hvilka
icke destomindre yttrat, att ökade spanmålsanslag för bägge dessa stater kunde
äga rum, dervid förbisett Rikets Ständers konstitutionella rätt. att dels, enligt
Regeringsformens 62 §., fastställa, huru serskilda summor skola till serskilda
ändamål användas, och dels, eldigt 64 §., pröfva de behof, till hvilka,
och fastställa den stat, efter hvilken Rikets medel anordnas, samt följaktligen
emot 65 §. af samma Grundlag tillstyrkt, att sådana medel mätte annorlunda
användas, än faststäldt blifvit.
lule ofih 8:de Punkterna.
Uti Kongl. Majrts meranämnde, till Rikets Ständer vid nästförlidna
Riksdag, alla tua nådiga Proposition, 12) hade vidare, i afseende å utgifterna
på T r edje Hufvudtiteln, blifvit anfördt, att, enligt de för Konungens LifGardesRegementen
fastställda, så kallade interimsstater, grundade på den förändrade
organisation, Kongl. Maj:t, till befordrande af deras tjenstbarhet, funnit
nödigt vidtaga, erfordrades, utöfver de för dem vid Riksdagen näst förut
anvisade stater, följande summor:
för LifGardet till Häst - - R:dr 6,835: 21. 6.
„ Svea LifGardet - - - „ 5,866: 27. —
„ Andra LifGardet - - - „ 5,866: 27. —
tillsammans R:dr~ 18,568: 27. 6.-
likasom, vid ny reglering af H. K. H. Kronprinsens HussarRegemente, en
tillökning på det hela ägt rum af 1,321 R:dr 39 sk,; hvilka nya utgifters
uppförande på stat blefve af Kongl. Maj:t äskadt.
Rikets Ständers underdåniga svar härå, genom Deras skrifvelse angående
regleringen af Tredje Hufvudtitelns utgifter af den 6 November 1834, 13)
i 4:de och 5:te punkterna, lydde, att sorn Rikets Ständer förutgångna Riksdagar,
vid beviljande af ökadt anslag för GardesRegementerna med tillsammans
14,993 R:dr 11 r:st., åsyftande egentligen förbättring i Underbefälets
löner och i mathållningen för truppen, tillika anhållit, att utväg för tillökning
i det högre Befälets löner måtte beredas genom någon minskning i dess
personal, men de nu ifrågakomua ytterligare anslag för GardesRegementena
12) Bihnnget till RiksStandens Protokoll i834 och i835, irsta Samlingen, irsta Afdelningen,
p. i3 och 14.
,3) Samma Bihang, torde Samlingen, irsta Afdelningen, Nro 184-.
38
hufvudsakligen afsåge förhöjning i Befälets löner, Rikets Ständer icke kunnat
sistnämnda anslag bifalla; och att då, vid anställd jemnförelse emellan den
förut gällande och den nya staten för Kronprinsens HussarRegemente, befunnits,
att med ytterligare anslagssumman likaledes hufvudsakligen åsyftades
lönförbättring för det högre Befälet, Rikets Ständer på samma skäl, som i
afseende å GardesRegementena blifvit anförda och vid förra Riksdagen föranledde
afslag å då väckta enahanda fråga om tillökning för detta HussarRegementes
stat, icke kunnat det nu begärda anslaget bevilja.
Af StatsRådsProtokollen öfver Krigsärenden inhämtas, att sedan Kongl.
Maj:t den 24 Januari 1835, vid underdånig föredragning af Rikets Ständers
nyssnämnda skrifvelse, i nåder förklarat, att innan någon förändrad reglering
af ofvanomförmälda Regementens stater förordnades, StatsKontorets underdåniga
utlåtande deröfver skulle infordras, hvarvid borde upplysas, om och
hvilka tillgångar inom Tredje Hufvudtiteln kunde förefinnas, till betäckande
af de brister i då varande (interims) staterna, som genom Rikets Ständers
vägran af tillökning i anslagen dertill uppstått, förekom detta ärende åter den
9 December 1836, då StatsKontoret afgifvit det anbefallda underdåniga utlåtandet,
deri StatsKontoret, dels efter utredning af förhållandet med Tredje
Hufvudtitelus besparingar yttrat den förmodan, att, i händelse några nya betydliga
dispositioner å dessa besparingar ej tillkomme, äfven intill nästa Statsreglering
tillgång deraf för LifGardesRegementenas aflöning efter Interimsstaten
ej skulle komma att saknas; dels derjemte hemställt, om icke enahanda
författning, som Kongl. Maj:t, i afseende på den för KammarRättens aflöning,
enligt nya Staten, tillkomna betydliga tillökning, stadgat och sedermera tillämpat,
måtte vidtagas vid GardesRegementenas aflöning, helst ett hastigt återgående
till gamla staten skulle rubba den, enligt i nåder anbefalld reglering,
påbörjade och i flera afseenden nyttiga ammorteringen af Officerarnes
ackorder; dels ock andragit, att den för Kronprinsens HussarRegemente äskade
tillökning, som utgjorde skillnaden emellan det större anslag i penningar
och det mindre tunn tal spanmål in natura, som nya staten upptoge emot
den gamla, sedan år 1831 blifvit, till dess verkliga belopp, efter beräkning
af spanmålen enligt ortens markegångspris, helt och hållet å förrnämnda besparingar
afförd, och syntes äfven fortfarande deraf kunna godtgöras, så länge
den till större eller mindre del komme att äga rum. Yid öfvervägande af
ämnet funno StatsSekreteraren och StatsRådets öfriga Ledamöter, att, hvad
beträffade GardesRegementenas stater, Kongl. Majrt vore så mycket mera obehindrad
att deruti göra de förändringar, omständigheterna kunde påkalla,
som dessa stater endast ad interim blifvit i nåder fastställda. Men med af
-
39
seende å tillika uppgifna förhållanden och då, efter den utredning öfver Tredje
Hufvudtitelns besparingar, StatsKontoret leinnat, anledning för det dåvarande
icke förekom att, i anseende till befarad brist på tillgångar, rubba
den lönreglering och organisation, Kongl. Maj.t under den 15 Januari 1831
åt dessa Regementen gifvit; — då den af StatsKontoret föreslagna åtgärd att
dela aflöningsbeloppen i löner och arfvoden, åtminstone hvad angeck GardesRegementena
till fot, der de tillökade utgifterna utöfver Rikets Ständers anslag
till stor del tillkommit genom dessa Regementens förändrade organisation,
utan att bestå i egentliga löntillökningar, vore föga verkställbar och ledande
till rubbning af vederbörandes pensionsrätt; och då, likasom arf vodens uppförande
på stat i stället för löner antydde de förras provisionella natur, ett sådant
förhållande lika så väl vore, hvad GardesRegementena anginge, redan
uttryckt genom deras benämning af Interimsstater; ansåge StatsRådet sig böra
i underdånighet tillstyrka, att Kongl. Maj:t för det dåvarande täcktes inskränka
Sitt nådiga beslut i afseende å dessa Regementen till den förklaring,
det Kongl. Maj:t, på alla anförda grunderna, funne i nåder för godt, att tills
vidare låta vid GardesRegementenas gällande Interimsstater utan förändring
förblifva; dock att StatsKontoret ägde att hvarje år, efter nyss afslutad Rikshufvudbok,
inkomma med uppgift å besparingstillgångarne å Tredje Hufvudtiteln,
på det Kongl. Maj:t derefter måtte blifva i tillfälle att vidare fatta det
beslut, hvartill omständigheterna kunde föranleda. Och vidkommande Kronprinsens
HussarRegementes stat, så enär den mindre betydligt ökade utgift,
den upptoge utöfver Rikets Ständers anslag, äfvenledes till största delen varit
föranledd af Regementets förändrade organisation och endast till ringa del utgjordes
af någon egentlig löntillökning samt till mera än halfva beloppet vore
från anslaget för materielen öfverflyttad och, i anseende till mindre behof nu
än tillförne af spanmål in natura, ytterligare minskades vid tillfällen af ett å
denna vara gällande högre markegåugspris, än statspriset, funne StatsRådet,
lika med StatsKontoret, denna, ofta till stor del och möjligen någon gång till
hela beloppet, mera nominella än verkliga tillökning kunna och böra, på sätt
som hittills, å besparingarne vidare afföras. Bifallande Kongl. Majrt hvad StatsRådet
sålunda tillstyrkte.
Detta rådslag, hvarom D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad
och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm
och Friherre von Schulzenheim samt Föredraganden, Herr StatsSekreteraren
Grip sig förenat, gifver anledning att å nyo erinra, huruledes Rikets
Ständer, i deras förr åberopade skrifvelse af den 6 Oktober 1834, 4:de
punkten, i afseende å de Korpser, hvilka sedan förutgångna Riksdagen blifvit
40
reglerade med högre aflöningsstäter, än de af Rikets Ständer fastställda, och
af de dem tillagda förmåner kommit i åtnjutande, väl medgifvit, att det högre
aflöningsbeloppet fortfarande, så länge tjensternas då varande innehafvare
qvarstodo, finge tillgodonjutås, och skillnaden deremellan och den gamla staten,
såsom dittills skett, utgå af de pä Hufvudtitlarna uppkommande besparingar,
men derjemte anmält Sitt beslut, att besparingarne dädanefter icke måtte anvisas
till några bestämda löneanslag på stat, och Sin anhållan, att Kongl. Maj:t
i nåder ville vara betänkt på en förändrad organisation af dessa stater. Med hänsigt
till detta af Rikets Ständer fattade beslut, och då Rikets Ständer jemväl sedermera,
vid pröfningen af de ifrågavarande för GardesRegementerna och Kronprinsens
HusarRegemente föreslagna tillökade utgifter, funnit sig icke kunna
desamma bevilja, men ofvanbemälde Herrar StatsRådsLedamöter likväl, hvad
GardesRegementerna angår, utan att ens samtycka till StatsKontorets förslag
om aflöningsbeloppens delning i löner och arfvoden, tillstyrkt fortfarande tills
vidare af dessa Regementens såkallade interim sstater, oberoende af allt annat,
än en möjligen sig yppande brist å Tredje Hufvudtitelns besparingstillgångar,
samt likaledes ansett det ifrågaställda högre lönanslaget för Kronprinsens HussarRegemente
kunna bibehållas och å samma besparingar tills vidare afföras; föranlätes
jag, uppå dessa och de öfriga i l:sta anmärkningspunkten åberopade, här
tillämpliga skäl, framställa den anmärkning, att ifrågavarande tillstyrkanden,
hvilka, så vidt de icke inskränkt sig till tjensternas då varande innehafvare,
åsyftat användande af Rikets medel annorlunda än faststäldt blifvit, följaktligen
innefatta en uppenbar öfverträdelse af hvad 65 §. Regeringsformen i delta
afseende bjuder.
9:de Punkten.
I sammanhang med regleringen af Tredje Hufvudtiteln, hade Kongl. Maj:t,
genom samma nådiga Proposition 14), slutligen föreslagit, att från LifBeväringens
stat 4,561 R:dr 18 sk. med derunder inbegripna 340 tunnor spanmål,
för qvarstående personer af f. d. LifDrabantKorpsen, måtte på IndragningsStat
öfvergå, hvarigenom utväg skulle beredas till en förbättrad reglering af
Lif Beväringens stat. Men Rikets Ständer svarade, i Deras ofvanom förm alda
skrifvelse af den 6 November 1834, Urte punkten 15), att, då LifBeväringRegementets
stat i stadgad ordning, eller i mån af den, förra LifDrabantKorpsen
-
14) Rihanget lill RiksStåndens Protokoll i834och 1835. nsta Sami., usta Adeln., p> 16.
33} Samma Bihang. io:de Sam!., usta Afdeln., N:o 184.
41
Korpsen tillhörande, personals afgång, lomme att gå i verkställighet, Rikets
Ständer, i betraktande derjemte af Statsverkets knappa tillgångar, ansett sig
icke kunna medgifva den till ökad direkt statsutgift föranledande öfverflyttningen
af f. d. LifDrabantKorpsens aflöningssumma på allmänna IndragningsStaten.
Då sedermera, efter hvad StatsRådsProtokollet för Krigsärenden den 15
December 1857 utvisar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet föredrogs GeneralAdjutantens
för Arméen underdåniga Memorial, med dervid bilagda handlingar,
angående LifBeväringsRegementets aflöning, yttrade Föredraganden, Herr
StatsSekreteraren Grip i underdånighet, att, då Rikets Ständers ofvannämnda
beslut, fastän hinderligt för en definitiv reglering af delta Regementes stat,
likväl innebure ett erkännande af regleringens behöflighet, den Kongl. Majit ock,
efter StatsSekreterarens mening, vore berättigad att, med begagnande af befintliga
disponibla tillgångar, provisionelt tillvägabringa, Herr StatsSekreteraren destomindre
droge i betänkande att i underdånighet tillstyrka en billig och nödig förbättring
i lönvilkoren för Regementets personal, att under benämning af arfvoden tills vidare
utgå, som, på sätt Statslvontoret upplyst, Tredje llufvudtitelns besparingar
dertill för det dåvarande lemnade tillgång; i hvilket afseende och jemlikt föreslagna
grunder för beräkning af sådana arfvoden, Herr StatsSekreteraren äfven tillstyrkte,
att den genom denna reglering uppkommande tillökning i LifBeväringsRegementets
Statsanslag, utgörande 4,248 R:dr 38 sk., måtte anvisas att tills vidare
utgå af omförmäida besparingar, emot det att till desamma ingingo ej mindre
den fortfarande tillökningen å de af Statsanslaget för f. d. LifDrabantKorpsen
odisponerade 386 tunnor spanmål under lönerna, när Riksmarkegångspriset
derå öfverstege 6 R:dr tunnan, än ock all sådan spanmålstillökning å LifBeväringsRegementets
förra stat, som, tillika med de utur staten uteslutna beklädnadspenningarne,
ej öfversköte de nu föreslagna tillökningsarfvoden, jemte
hvilka sådana öfverskott borde, tills afgång skedde, åtnjutas af då varande
löninnehafvare, äfvensom de genom inträffade ytterligare förminskning i LifDrabantKorpsens
återstående personal på dess anslag uppkommande behållningar;
och hvarförutan ett för ena BataljonsChefen serskildt faststäldt anslag af
60 R:dr årligen framdeles kunde för Statsverket besparas; dock borde, i händelse
af nådigt bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget, Stats Kontoret erhålla
nådig befallning att vid hvarje års slut till Kongl. Maj:t i underdånighet inkomma
med uppgift, huruvida tillgång till utbetalande af det för lönförbätlringen
fortfarande erforderliga belopp då uppå Tredje Hufvudlitelns besparingar
förefunnes. Hemställande StatsSekreteraren för öfrigt, af anförda orsaker, att
den föreslagna lönförbättringen, om den i nåder bifölles, måtte tillämpas re
-
42
trönk ti vt ifrån och med den 1 nästförutgungna Juli. I detta underdåniga
yttrande instämde Herr StatsRådet Friherre Gyllenhaal tiil alla delar, samt
D. E. Herr JustitiéStatsMinistern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve
Löwenhjelm, Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim
och Grefve Hård, endast med den skiljaktighet, att de ansågo vid detta
tillfälle ej några skäl, mera än vanligt, vara för handen för en retroaktiv tillämpning
af den nya interimsstaten, hvilken derföre syntes böra från och
med nästinstundande året taga sin böran. Och behagade Kongl. Maj:t i allo
gilla hvad StatsSekreteraren i underdånighet tillstyrkt och föreslagit.
Vid granskning af detta ärendes behandling, och enär ifrågavarande af
StatsRådets ofvanbemälde Herrar Ledamöter enhälligt tillstyrkta lönförbättring
för LifBeväringsRegementet, hvilken benämning man än må tillägga densamma,
måste vara ett bestämdt lönanslag på stat, anvisadt till utgående af Tredje
Hufvudlitelns besparingar, så länge sådana finnas, men Rikets Ständer, i underdåniga
skrifvelsen af den 6 Oktober 1834, angående några med Statsregleringen
gemenskap ägande allmänna frågor, 4:de punkten, anmält Sitt beslut, att
de under Riksstatens Hufvudtitlar uppkommande besparingar dädanefter icke
måtte användas tili sådana lönanslag, och sedermera, genom skrifvelsen af den
6 derpåföljda November, i underdånighet förklarat Sig ej heller kunna medgifva
någon förändring i den för LifBeväringsRegementet upprättade och fastställda
stat; bör jag, under åberopande tillika af de i Irsta anmärkningspunkten anförda
grunder, för att ådagalägga behörigheten af Rikets Ständers nyssnämnda
om besparingarnas disposition fattade beslut, jemväl anmärka, det Konungens
Rådgifvares tillstyrkande i detta mål, att använda medel annorlunda än fastsläldt
blifvit, måtte vara stridande emot 65 §. Regeringsformen.
10:de Punkten.
Efter att hafva vid tväune förutgångna Riksdagar, på sätt Rikets Ständers
till Kongl. Majrt aflåtna underdåniga skrifvelse!- utvisa, väckt fråga om
indragning af Vexelkontrollörsbefattningarne i Stockholm och Götheborg, såsom
öfverflödigt, med förklarande tillika, att, om de pröfvades böra fortfara, det
berodde af Kongl. Majrt att anordna de dertill erforderliga kostnader af den
till Kongl. Majrts disposition, i och för extra utgifter, uppförda årliga anslagssumma;
förnyade Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag, genom underdånig skrifvelse
af den 24 April 1834 l e), deras framställning om upphörande af nyss
-
16) Biliangct till RiksSlumleiis Pr.otokoll iBjJ °vl> i8j5, male Sami., irsla Afdela.,
JNro 23.
nUimilia tjenstebefattningar, och alihöllo derjemte, att, om de vidare skulle bibehållas,
de derför utgående arfvoden icke matte å besparingarna på Riksstatens
Andra Hufvudtitel anordnas.
Enligt hvad StatsRådsProtokollen öfver Handels och finansärenden gifva
vid handen, blef Rikets Ständers sistomförmälda skrifvelse, den 29 November
samma år, Kongl. Maj:t i underdånighet föredragen, hvarvid Statsllådet, med
anledning af Rikets Ständers anhållan, i underdånighet tillstyrkte, att Vexelkontrollörsbefattningarne
måtte med årets slut indragas, samt tillika uppgåfvo,
huruledes de dittills meddelade uppgifter å vexelsluten, ifall Kongl. Maj: t fann
deni framgent behöfliga, skulle kunna, utan Vexel Kontrollörers biträde, erhållas.
Men då Kongl. Maj:t vid detta tillfälle uppsköt ärendets pröfning, och StatsKontoret
sedermera, i underdånig skrifvelse af den 1 April 1835, anmälte,
att de vanliga Vexel kontrollör sarf vodena blifvit reqvirerade, men att, enär det
vid afslutandet af Rikshufvudboken för år 1832 visat sig, att tle utbetalningar
på Andra Ilufvudtitelns besparingar, hvilka intill nämnde års slut ägt rum,
öfverstigit tillgångarna, och anledning ej vore, att denna tillgång sedermera
blifvit mera tillräcklig, StatsKontoret ansett sig, jemte tillkärinagifvande deraf,
böra anhålla om Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, huruvida och af hvilken
fond dessa arfvoden skulle fortfarande utgå, oansedt den förändring, som genom
myntbestämningen kunde vara åstadkommen i afseende å angelägenheten
att genom serskildt förordnade personer vexelsluten kontrollera; så förklarade,
vid underdånig föredragning häraf, den 16 nästderpåföljde Maj, StatsRådets
närvarande Ledamöter, alt de åberopade deras ofvannämnda, den 29 November
1834, afgifna underdåniga yttrande, men att de likväl, då Vexelkontrollörerna
emedlertid fortfarit med utöfningen af de åt dem uppdragna befattningar, och,
enligt hvad då mera förekommit, frågan om förändrade föreskrifter för utrikes
vexelhandel!! i allmänhet vore ämnad att innan kort till nådig pröfning anmälas,
i underdånighet hemställde, om icke StatsKontoret mätte anbefallas, att
de för Vexelkontrollörsbefatlningarne anslagna arfvoden för innevarande årets
birsta och andra qvartal anordna af Andra Hufvudtitelns besparingar, derå dessa
arfvoden dittills varit anvisade; förmodande tillika, att innan slutet af då instundande
Juni månad Kongl. Maj:t skulle täckas så väl pröfva den allmänna
frågan om förändrad Vexelstadga för utrikes handeln, som ock dervid slutligen
bestämma, huruvida Vexelkontrollörsbefattningarne borde fortfara eller indragas.
Och behagade Kongl. Maj:t blott i nåder förordna, att StatsKontoret ägde fortfara
med utbetalningen af de åt Vexelkontrollörerna i Stockholm och Götheborg
anslagna arfvoden af Andra Hufvudtitelns besparingar, till dess Kongl. Maj:t,
i sammanhang med frågan om utrikes Vexelstadga!!, fattat Sitt beslut rörande
44
dessa befattningars indragning eller fortfarande. När derefter, den 5 Maj 1837,
anrnältes, att Vexelkontrollören i Stockholm, tillika Ledamot i KommersKollegium,
genom döden afgått, förenade sig StatsRådets Ledamöter om det underdåniga
tillstyrkande, att, till beredande af besparing för Andra Hufvudtiteln,
den, som förordnades till hans efterträdare i bemälde Kollegium, äfven måtte
åläggas att bestrida den af honom i lifstiden med 1,200 R:dr innehafda befatt
ning såsom Vexelkontrollör, emot vedergällning af 400 R:dr, såsom ersättning
för skrifvarelljelp och omkostnader i och för befattningens utöfning. Hvilket
tillstyrkande Kongl. Maj:t täcktes i nåder gilla.
Af hvad sålunda förekommit, och då Rikets Ständer, i oftaåberopade
skrifvelse af den 6 Oktober 1834, 4:de punkten, tillkännagifvit Sitt beslut,
att de under RiksStatens Hufvudtillar uppkommande besparingar icke dädanefter
måtte användas till några bestämda lönanslag å stat, och Sin åsigt af
Kongl. Maj:ts rätt att disponera sådana besparingar, sorn inom titeln vid ordinarie
anslagen kunde uppkomma, hämtar jag anledning till anmärkning dervid,
att Konungens Rådgifvare, dels den 16 Maj 1835, icke allenast tillstyrkt Vexelkontrollörsarfvodenas
ytterligare, för första hälften af året, anvisande å Andra
Hufvudtitelns besparingar, utan äfven, då Kongl. Majrts i detta ämne fattade
beslut syntes förutsätta än längre fortfarande utbetalning af dessa arfvoden,
underlåtit att deremot göra föreställning, dels den 5 Maj 1837, vid fråga om
återbesättande af då lediga Vexelkontrollörsbefattningen i Stockholm, likaledes
tillstyrkt, för den som skulle dertill förordnas, en mindre vedergällning, att
utgå på enahanda sätt som tillförene; och detta allt ehuru bekant var, att å
Andra Hufvudtitelns besparingar, i anseende till år efter annat gifna anvisningar
derå utöfver tillgångarna, ingen behållning, utan en betydlig brist ägde
rum; vid hvilka tillstyrkanden Rikets Ständers ofvanberörde, under den 24
April och den 6 Oktober 1834, lemnade föreskrifter om samma besparingars
disposition blifvit åsidosatta och följaktligen, emot 65 §. Regeringsformen, öfver
(rädda. Dertill hafva med sina rådslag bidragit, vid bägge ifrågavarande
tillfällen, D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet
Grefve Löwenhjelm, Herrar SlatsRåden Friherre Åkerhjelm och Friherre
von Schulzenheim, samt StatsSekreteraren Herr Presidenten Skogman, och derjemte
vid förra tillfället Herr StatsRådet Poppius och vid det sednare Herr
StatsRådet Grefve Hård, emot hvilka fördenskull anmärkningen i detta ämne
är riktad.
litte Punkten.
Af SlatsRådsProtokollet öfver Kammarärenden för den 23 Januari 1836
45
upplyses, att sedan, i anledning af Häradshöfdingens i Gottlands Norra Härad
underdåniga ansökning, att af allmänna medel erhålla ett anslag eller lånunderstöd
af 5000 R:dr banko, såsom nödigt för iståndsättande af det honom ålön
anvisade Häradshöfdingebostället Alleqvia, hvarå han redan skulle hafva nedlagt
betydliga kostnader, KammarKollegium och StatsKontoret afgifvit infordrade
underdåniga utlåtanden, deri Kamin ar K ollegi u i n tillstyrkt det af sökanden
begärda lånunderstöd, och StatsKontoret förmält sig anse någon annan
utväg, i händelse af nådigt bifall till KammarKollegii förslag, icke gifvas, än
att lånbeloppet måtte anvisas å de till Kongl. Majrts disposition å RiksStatens
Åttonde Hufvudtitel uppförda extra utgiftsmedel, derest icke, med afseende
derå, att ifrågavarande understöd till betydlig del vore erforderligt för boställets
jordbruk och häfd, Kongl. Majit skulle finna för godt anvisa lånbeloppet
å Nionde Hufvudtitelns tillgångar; så behagade Kongl. Majit, vid underdånig
föredragning af detta ärende, förklara, att, då enligt de handlingar, sökanden
företedt och hvad hans underdåniga ansökning i öfrigt innehölle, fullständigt
utredt och styrkt blifvit, att, i anseende till hans tvänue närmaste företrädares
i tjensten iråkade obestånd, deras sterbhus saknat ali tillgång att godtgöra de
betydliga husrötebrister, som under deras tjenstetid tillkommit å förenämnda
Häradshöfdingeboställe, hvilket sökanden således fått emottaga i ett högst förfallet
tillstånd, så till åbyggnad som häfd, men, enligt författningarne, varit
berättigad att tillträda i fullt laga stånd, Kongl. Majit, i öfverensstämmelse med
hvad Föredraganden och StatsRådet i underdånighet tillstyrkte, fann godt i
nåder bifalla, att sökanden till boställets iståndsättande erhölle, af tillgångarna
å RiksStatens Nionde Hufvudtitel, ett räntefritt lån af 5000 Ridr banko, som
på tillika föreskrifvet sätt skulle återgäldas.
Angående den rådgifvandeåtgärd som föregått detta beslut, ooh hvari
deltagit H. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad, Herrar StatsRåden
Poppius och Friherre von Schulzenheim samt Föredraganden, Herr t. f. StatsSekreteraren
och KansliRådet Ulfsparre, bör jag anmärka, att, så vida uppå
Nionde Hufvudtiteln, innefattande anslag för åkerbrukets, handelns och näringarnas
befrämjande, alla utgifter måste åsyfta företag, som äro allmänt nyttiga,
samt följaktligen någon anledning icke förefinnes dertill, att sådana behof,
som det ifrågavarande, der endast boställshafvarens enskilda nytta kommit
i beräkning, blifvit vid samma Hufvudtitels reglering afsedda, rådgifvandeåtgärden
i anförda fall äfven måtte innebära, att hafva emot Regeringsformens
65 §. tillstyrkt, det Rikets medel skulle användas annorlunda, än faststäldt
blifvit.
r 46
11:tcf:PunJctcn.
Efter hvad af S ta IsRådsPro tokolle t öfver Handels och finansärenden för
den 1 September 1837 inhämtas, hade då tillförordnade StatsMinistern för
utrikes ärendena, med hämtad anledning af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse!'
till ÖfverPostDirektörsEmbetet af den 22 April och 30 September 1830 samt
den 231Juli 1831, hvarigenom blifvit förordnadt, dels att Svenska PostKontoren
i Greifswald och Hamburg må under vissa vilkor frankera de till Kongl.
Maj:ts Beskickningar vid främmande Hof, från Kabinettet för utrikes bref veklingen,
afgående bref samt jemväl utlösa sådana bref, som från Beskickningarne
med StatsMinisterns för utrikes ärendena eller Kabinettets adress till dessa
Postkontor anlände, dels att Kongl. Maj:ts Beskickning i Wien, i anseende till
den i Österrikiska Staterna påbjudna så kallade tvåiigsfrankering, må, med iakttagande
af i nådiga skrifvelsen förstnämnda dag stadgade vilkor, äga tillstånd
att till erhållande af ersättning insända räkningar öfver utbetald postporto,
till Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att, då erfarenheten visat,
att, till följd af de i åtskilliga främmande länder gällande postförfattningar
och i allmänhet ålagda frankeringstvång, Kongl. Maj:ts utrikes anställda Beskickningar,
med undantag af dem i St. Petersburg, Berlin och Haag, icke
kunnat tillgodonjuta den, genom ofvannämnda nådiga skrifvelse, dem tillerkända
portofrihet, Kongl. Majit måtte i nåder tillåta, att de af Kongl. Majlis
Missioner, hvilka sålunda af ofvanomförmälda orsak ännu i mer eller mindre
mån betungades med postportoafgift för den ministeriela bref vexlingen, må, i
likhet med hvad redan blifvit Beskickningen i Wien beviljadt, erhålla rättighet
att, under enahanda vilkor, till ÖfverPostDirektörsEmbetet insända räkningar
för utbetald postporto, äfvensom att denna förmån, i händelse af nådigt
bifall, måtte varda dem tillgodoräknad ifrån och med början af nästförutgångna
året 1836. Och denna underdåniga hemställan, som understöddes
af närvarande Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim
och Friherre Gyllenhaal samt Föredragande StatsSckreteraren, Herr Presidenten
Skogman, fann Kongl. Majit skäligt i nåder bifalla.
I afseende å Postmedlens disposition hade emedlertid, vid förutgångna
Riksdagen, Rikets Ständer, i Deras underdåniga skrifvelse af den 30 Oktober
1834, angående Riksstatens Andra Hufvudtitel, 13:de punkten,17) gifvit tillkänna
, att De, sorn ansett sig icke böra antaga behållna inkomsterna tili högre
belopp än 100,000 Ridr, beviljat, att tills vidare Postverkets stat finge, enligt
17) Bilianget till RiksStåndens Protokoll 1834 oell i835, Kode Samlingen, ira Afdelningen,
,N:o 170.
47
Kongl. Maj:ts nådiga proposition, utföras med 350,000 R:dr, jemte 68 R:dr
36 sk. 6 r:st i indeld lön, för att, med bibehållande af då varande aflöningss
ta ter, företrädesvis användas till Postinrättningens ytterligare förbättrande
samt till understöd och befrämjande af de gagneliga diligensinrätillingarne.
Med anledning af dessa förhållanden och enär Ministerstaten, för hvilken
Rikets Ständer å samma hufvudtitel lemnat ett årligt anslag af 266,666
R:dr 32 sk., icke matte kunna anses, för det nu uppgifna behof vet, äga något
anspråk på de af Rikets Ständer för Postverket förbehållna och företrädesvis
till sjelfva Postinrättningens förbättrande anvisade medel, kan jag ej heller
undgå att anmärka ofvannämnda Herrar StatsRådsLedamöters understödjande
af Herr t. f. SlatsMinislerns för utrikes ärendena underdåniga hemställan, såsåsom
en åtgärd att, emot 65 §. Regeringsformen, tillstyrka medels användande
till andra ändamål, än de af Rikets Ständer fastställda.
13:dc Punkten.
Då inför Kongl. Majit i StatsRådet den 16 Maj 1835, på sätt Protokollet
öfver Krigsärenden för nämnde dag gifver vid handen, i underdånighet
föredrogs Kojnmitterades till reglering af Gevärstillverkningens ändamålsenliga
bedrifvande, aflåtna underdåniga skrifvelse, deruti Kommitterade, som funnit
hufvud grunderna för en framtida gevärsfabrikation först böra bestämmas innan
man skrede till utvecklingen af dithörande detaljer, i underdånighet framställt
dessa hufvudgrunder, sådana, Kommitterade dem uppfattat, under afvaktan
för ämnets vidare behandling af Kongl. Majrts nådiga beslut, yttrades i underdånighet
af Föredraganden, Herr StatsSekreteraren Grip, att han, som deltagit
i Kommitterades arbeten och till alla delar instämt uti deras i betänkandet
framställda åsigter så väl i afseende å de allmänna hufvudgrunderna för
ifrågavarande reglering, som ock i vissa förekomna detaljer, jemväl ansåg sig
böra i underdånighet tillstyrka, det Kongl. Maj:t i nåder täcktes icke allenast,
med gillande af dessa grunder, tillåta Kommitterade att i öfverensstämmelse
dermed behandla återstående till ämnet hörande detaljer, utan äfven i de af
Kommitterade redan antydda speciela delar i nåder besluta och förordna, ibland
annat, att, till beredande af tillgångar tili den af Kommitterade föreslagna
förändring och utvidgning af Gevärsfaktoriet vid Carl Gustafs Stad,
hvartill erfordrades en kostnadssumma af 92,027 R:dr 33 sk, 4 r:st., Faktoriets
sliphus, piphammare samt en dertill hörande räckhammare, jemte stångjernshammare
med skärverk, i räkenskaperna upptagna lill ett värde af 17,793
R:dr 24 sk. 5 r:st. måtte, genom KrigsKollegii försorg, få på offentlig auktion,
så fort sig göra lät, till den mestbjudande försäljas, samt, utom andra före
-
48
slagna medel att fylla bristen, dertill förskottsvis i första rummet användas
det temporära öfverskott af 32,156 R:dr 43 sk. 1 r:st., hvilket, enligt hvad
Kommitterade utredt, i anseende till det minskade antalet gevär, som under
åren 1835 till och med 1839 komma att för Kronans räkning tillverkas,
under tiden uppstode å det för dessa år disponibla gevärsanslag. I hvilket
underdåniga yttrande StatsRådets öfriga Ledamöter, D. E. Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm samt
Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm och Poppius instämde; och hvartill
Kongl. Maj:t behagade lemna Dess nådiga bifall; Derefter Kongl. Maj:t, den 21
November samma år, uppå StatsRådets underdåniga hemställan, i nåder förordnade,
att ofvannämnda Faktoriet tillhöriga vattenverk och byggnader linge,
utan auktion, öf veila las till Eskilstuna fristad, emot den af förrhemälde Kommitterade
såsom tillgång beräknade köpeskilling, 17,793 R:dr 24 sk. 5 r:st.,
samt på sätt och med vilkor i öfrigt, Kommitterade, sammanstämmande med
Kongl. KommersKollegium, i underdånighet föreslagit.
Emot rådgifvande åtgärden i detta mål förekomma tvänne serskilda
anmärkningar, nemligen:
l:o Att StatsRådets Herrar Ledamöter, enär de tillstyrkt Kongl. Majrt
att besluta om försäljning af de till Faktoriet hörande och i Kronans ägo varande
lägenheter, dervid handlat i strid emot Regeringsformens 77 §., som
bjuder, det Konungen icke må, utan Rikets Ständers samtycke, någon egendom
eller lägenhet, genom försäljning eller annorledes, Kronan afhända; och
2:o Att, då i anledning af Kongl. Maj:ts, vid sistlidna Riksdag, afgifna
nådiga proposition om Statsverkets tillgångar och behof,18) deruti, ibland
extra anslagen, begärdes för tillverkning af 15,000 gevär 300,000 R:dr., Rikets
Ständer, på sätt deras underdåniga skrifvelse af den 22 Januari 1835 19)
innehåller, beviljat, till anskaffande af 9000 gevär, ett anslag af 180,000 R:dr,
men hvarken i denna skrifvelse, eller i den vid förutgångna Riksdagen under
den 30 November 1829, så vidt den rörer det i samma afseende då beviljade
anslag, ibland föremålen för dessa, till anskaffande af ett visst antal gevär,
anslagna medel blifvit omnämnda eller afsedda förändringar eller utvidgningar
at någotdera utaf de förut befintliga Gevärsfaktorier, Herrar Stätsllåds Ledamöter,
hvilka icke destornindre tillstyrkt att för ett sådant af Rikets Ständer
icke
IS) Bihanget till RiksSlåndens Protokoll 1834 °cR 1835, i:a Samlingen, issia Afdelningen,
png. 3l.
,9) Samma Bihang, io:de Samlingen, i:sta Afdelningen, N:o 278.
49
icke faststäldt, ändamål, måtte användas de 32,156 R:dr 43 sk. 1 r:st., som
af nämnde anslag utgjorde endast ett temporärt öfverskott, tillkommet derigenom,
att, enligt tillika gjordt tillstyrkande, den emot anslaget beräknade gevärstillverkningen
i samma mån skulle, under de påföljde åren, minskas, sålunda
äfven i detta fall boredt en öfverträdelse af 65 §. Regeringsformen.
14:e Punkten*
Genom underdånig skrifvelse af den 15 December 1834 20), hvaruti
hos Kongl. Maj:t anmäldes den af Rikets Ständer vid sistlidna Riksdag verkställda
granskning af StatsKontorets förvaltning och räkenskaper för år 1831,
jemte åtskilliga andra afgifna redogörelser, hade Rikets Ständer, ibland annat,
i anledning af Kongl. Majrts under den 22 December 1831 meddelade förordnande,
att ett förskott af extra utgiftsfonden, anordnadt till uppförande af ett
hus vid LifGardets till häst Kasern, borde fonden godtgöras af 1832 års anslag
till de i Stockholm varande publika byggnaders underhåll, förmält, det
ifrågavarande utgiften icke syntes vara af beskaffenhet, att hafva bordt påföras
sislberörde anslag, och hvarföre Rikets Ständer äfven anhållit, att detsamma
dädanefter icke måtte till kaserners nybyggnad eller underhåll disponeras.
StatsRådsProtokollen öfver Kammarärenden meddela upplysning om åtskilliga
af Kongl. Maj:t sedermera rörande detta ämne fattade Beslut. Sålunda
fann Kongl. Maj:t, den 5 Augusti 1835, uppå Föredragandens och StatsRådels
underdåniga tillstyrkande, i nåder godt tillåta, att vid LifGardets till häst
Kasern en ridbana, hvarför kostnaden utgjorde 2,912 R;der, skulle samma år
uppföras, så vida, emot ersättning af nästpåföljde årets byggnadsanslag för de
publika husen i Stockholm, medel dertill genast kunde förskjutas af extra utgiftsmedlen;
hvilket beslut, uppå Handels och finansexpeditionens underdåniga
föredragning, den 13 i samma månad, såsom Protokollet dervid utvisar, på
det sätt befordrades till verkställighet, att, då extra utgiftsfonden för året icke
lemnade någon tillgång för bestridande af nämnde förskott, Kongl. Maj:t ville
i nåder hafva anbefallt StatsKontoret att den till ifrågavarande byggnadsarbete
erforderliga summa af under händer hafvande medel förskottsvis utbetala emot
ersättning af nästa årets byggnadsanslag. Vidare och sedan öfver Rikets Ständers
ofvanberörde skrifvelse StatsKontoret afgifvit infordradt underdånigt utlåtande,
deri StatsKontoret beskrifvit, huruledes LifGardets till häst Kasern
dittills blifvit, så till nybyggnad som underhåll, utan allt deltagande å
20) Ofvan åberopade Bihang, io:de Sami., irsta Afdeln., N;o a4i.
7
50
Regementets sida, af allmänna medel och i sednare tider af anslaget för publika
husen i Stockholm bekostad, men tillika, i anledning af Rikets Ständers
förn vade framställning i detta ämne, förmält, att Kongl. Majit i och för verkställigheten
af en å Svea LifGardes Kasern nödig ansedd större reparation,
genom serskilda nådiga bref under åren 1825, 1826, 1827 och 1829, beviljat
utbetalning till Regementets disposition af de dertill erforderliga medel,
dels utaf anslaget till oförutsedda militära utgifter dels af Tredje Hufvudtitelns
besparingar; blefvo handlingarne angående detta ärende den 19 December ofvannämnde
år i underdånighet föredragna, hvarvid upplystes, att icke några
andra Kasernbyggnader, än LifGardesRegementets till häst, hvarken till nybyggnad
eller underhåll, blifvit af anslaget för publika husen i hufvudstaden
bekostad; och att Kongl. Majit, enligt Dess nådiga Bref den 12 December 1827,
deruti bland annat förordnades, om bildande af en serskild fond till reparation
och underhåll af de bägge andra GardesRegementernas Kaserner, medelst
innehållning af en del af deras kontanta inqvartering, deremot, med afseende
å det skiljaktiga förhållande, sorn i viss mån inträffade med LifGardet till
häst, och så länge detta förhållande fortfore, funnit något afdrag å inqvarteringsmedlen
vid samma Regemente icke böra för kasernunderhållet äga runi.
En är likväl samma förhållande ännu existerade och i följd deraf ifrågaställa
underhållsskyldighet icke då, mera än förut, kunde Regementet åläggas, samt
någon utväg, att af andra allmänna medel än byggnadsanslaget underhållskostnaden
bestrida, icke funnes, enär Riksstatens Tredje Hufvudtitel, den enda
som i sådant hänseende kunde komma i fråga, icke lemnade någon tillgång
dertill, fann Kongl. Majit, i enlighet med Föredragandens och StatsRådets underdåniga
tillstyrkande, godt i nåder förklara, att, i sakens dåvarande skick,
kostnaderna för underhållandet af kasernbyggnaderna för LifGardet till häst
borde, på sätt dittills skett, jemväl dädanefter tills vidare af anslaget för de
publika husens i hufvudstaden underhållande bestridas. I öfverensstämmelse
härmed behagade Kongl. Majit ytterligare, den 13 Juli 1836, eldigt hvad
Föredraganden och StatsRådet i underdånighet tillstyrkte, förordna, att åtskilliga
då uppgifna angelägna reparationer vid nämnde LifGardes kasern, beräknade
till en kostnad af 2,887 R:dr 16 sk., finge samma år verkställas, såframt
sådant genom ÖfverlntendentsEmbetets försorg, kunde åstadkommas, utan att
kostnaden för arbetets utförande, hvartill årets byggnadsanslag icke lemnade
någon tillgång, behöfde liqvideras förr än i början af nästpåföljda året, då kostnaden
skulle af det årets anslag utgå. Slutligen och då, den 14 Maj 1839,
inför den i nåder förordnade Regeringen anmältes det af ÖfverlntendentsEmbetet
upprättade Generalförslag öfver årets reparationer å Kronans hus och
51
byggnader i hufvudstaden, hvarvid äfven blifvit beräknad en reparation å LifGardets
till häst kasern, fann Kongl. Regeringen, till följd af Kongl. Majrts förråberopade
förordnande af den 12 December 1827, sig föranlåten, att, enär
ingen serskild tillgång för kasernens underhållande förefunnes, för den ifrågavarande
reparationen å densamma disponera på enahanda sätt, som dittills skett,
och biföll derföre ÖfverlntendentsE mbetets förslag.
Yid så beskaffade omständigheter och så vida Rikets Ständers, genom
Deras åberopade skrifvelse, hos Kongl. Majit i underdånighet gjorda anhållan,
att anslaget för de publika byggnaderna i hufvudstaden icke måtte användas
lill kaserners nybyggnad eller underhåll, haft afseende å dispositionen af de
till vissa ändamål anordnade medel, samt följaktligen, vid jemnförelse af 57,
64 och 65 §§. Regeringsformen, bordt tjena till efterrättelse, men samma anhållan
icke blifvit iakttagen vid meddelande af ofvanomförmälda beslut, hvarigenom
anvisning å berörde anslag skett till kostnader för nybyggnad och reparation
vid LifGardets till häst kasern, och såsom giltig anledning hvartill ej
heller lärer kunna gälla, att tillgångar till sådana kostnaders bestridande af
andra, för ändamålet användbara, medel skola saknats, åligger det mig att
anmärka detta emot Grundlagens bud stridiga förhållande i afseende å de Herrar
StatsRådsLeda möter, hvilka, antingen genom tillstyrkande eller med afgörande
rätt, biträdt dessa å uppgifna dagar fattade beslut, nemligen: den 5
Augusti 1835, Herrar StatsRåden Poppius och Friherre von Schulzenheim;
den 19 December samma år och den 13 Juli 1836, D. E. Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, tillika med
Herr StatsRådet Friherre von Schulzenheim; och den 14 Maj 1839, H. E.
Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld, jemte Herrar
StatsRåden Friherre Åkerhjelm och Ihre; samt vid alla dessa tillfällen, i egenskap
af Föredragande, t. f. StatsSekreteraren, Herr KansliRådet Ulfsparre.
15:tc Punkten.
På sätt Protokollet öfver Handels och finansärenden, hållet inför den af
Kongl. Maj:t i nåder tillförordnade Regering den 15 Maj 1839, gifver vid
handen, tillkännagaf t. f. StatsSekreteraren, Herr ExpeditionsChefen Munthe,
hurusom Kongl. Maj:t uti StatsRåd, hållet i Christiania den 4 i samma månad,
vid pröfning af serskilda Kommitterades underdåniga betänkande och förslag i
fråga om Kongl. Teaterns bibehållande eller dess upplösning, behagat förklara,
ibland annat, att, till förekommande af den brist i Teaterns påräknade behof,
som, oaktadt anbefallda besparingar i utgifterna, kunde komma att äga rum,
åtskilliga till beskaffenheten anförda förändringar i afseende å Teatersalongens
52
inredning finge äga rum; i anledning hvaraf Kongl. Regeringen, som ville förständiga
vederbörande om skyndsam verkställighet af de sålunda anbefallda
förändringar, tillika, i fråga 0111 anvisande af dertill nödiga medel, hvarvid
t. f. StatsSekreteraren för Kammarärendena, Herr KansliRådet Ulfsparre, uppå
serskild kallelse, var tillstädes, fattade det beslut, att en summa af 1000 R:dr
skulle, för detta ändamål, afsättas å anslaget för de publika byggnadernas i
hufvudstadeu reparation och underhåll; uti hvilket beslut deltogo, såsom Ledamöter
af Kongl. Regeringen, H. E. Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena
Friherre Stjerneld samt Herrar StatsRåden, H. E. Grefve Löwenhjelm och Friherre
Åkerhjelm.
Härvid förekommer, att omförmälda, i nåder anbefallda, förändringar i
Teaterns salong, åsyftande hufvudsakligen större inkomst för Teatern, ej torde
kunna hänföras till husets underhåll, men att likväl det anslag, hvarifrån medel
till bekostande af sådana förändringar skulle tagas, blifvit af Rikets Ständer
anvisadt endast till underhållet af de publika byggnaderna, deraf äfven synes
följa, att de sålunda anordnade medel äro, emot 05 §. Regeringsformen, använda
annorlunda än faststäldt blifvit; en grundlagsöfverträdelse, som fördenskull,
emot ofvannämnde Herrar Ledamöter i Kongl. Regeringen, jemte bägge
vid tillfället närvarande Herrar t, f. Statssekreterare, härmedelst varder anmärkt.
16:de Punkten.
StatsRådsPro tokolle t öfver Krigsärenden för den 29 November 1839
upptager följande mål.
Herr StatsRådet och Vice Amiralen Friherre Lagerbjelke, som till förstnämnde
embete af Kongl, Maj:t i nåder kallades den 21 nästförutgångna Juni,
och dittills på Kongl. Majits Flottas stat endast innehaft KontreAmiralslön,
men tillika, i egenskap af Befälhafvande Amiral i Carlskrona, hvilken befattning
lian nu lemnat, af besparingarna å Riksstatens Fjerde Hufvudtitel uppburit
skillnaden emellan KontreAmirals och Vice Amiralslönerna, hade hos. Kongl.
Majit i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit i nåder täcktes förklara Herr
Friherren berättigad att, under den tid, StatsRådslöneu skulle innehållas till
grundläggning af derför påräknad begrafningshjelp, få uppbära full Vice Amiralslön
med tjenstgöringspenningar och spannmålsersättning, såsom instämmande
med Kongl. Majits förut, under den 30 Marn 1839, gifna nådiga förklarande,
att minskning uti innehafvande lönförmåner icke borde uppkomma genom eli
befordran, som utgjorde ett bevis af Kongl. Majits nådiga förtroende; hvilken
anhållan Förvaltningen af Sjöärendena och StatsKontoret, i deras deröfver afgulna
underdåniga utlåtanden, förmält sig icke kunna understödja, hufvudsak
-
53
ligast derföre, att Herr Friherre Lagerbjelke på stat innehaft endast KontreAmiralslön,
men icke ViceAmiralslön, och således ej heller någon begrafningshjelp
å denna sednare lön aftjenat.
Yid underdånig föredragning af detta mål yttrade StatsSekreteraren,,
det han ansåge Herr Friherre Lagerbjelke ovilkorligen vara berättigad att, under
den tid han aftjenade begrafningshjelp å StatsRådslönen, bibehålla den af
honom innehafde KontreAmiralslön, men deremot icke äga någon i författningarna
grundad rätt att derjemte få uppbära de till samma lön hörande tjenstgöringspenningar
och fyllnaden uti Yice Amiralslön med tjenstgöringspenningar,
enär han å dessa aflöningsdelar icke aftjenat begrafningshjelp, och det af
Herr Friherren åberopade prejudikat ingalunda vore tillämpligt på honom,
som blifvit befordrad icke till annan lön inom samma stat och med samma
tjenståligganden som förut, utan till Embete på annan stat, hvilket gjorde det
omöjligt för honom att fortfara i utöfningen af hans förra embetsbefattning.
Men då Herr Friherren, under nådårsbesparingsticlen å StatsRådslönen, sålunda
skulle komma att vidkännas en betydlig minskning i förut innehafda inkomster,
samt den serskilda af honom såsom Befälhafvande Amiral i Carlskrona
uppburna lönfyllnad i Yice Amiralslön med tjenstgöringspenningar allt sedan
från och med Juli månad icke utgått och ej heller vore till något bestämdt
ändamål under vakanstiden afsedd, på sätt fallet vore med tjenstgöringspenningarne,
hvilka så väl under permitterings som vakanstiden för ett
annat nyttigt ändamål skulle besparas; trodde StatsSekreteraren sig kunna så
vida understödja Herr Friherre Lagerbjelkes underdåniga ansökning, att Kongl.
Majit, med afseende å hvad härvid serskildt förekomme, täcktes i nåder tillåta
honom att för den tid, han aftjenade begrafningshjelp å StatsRådslönen,
få uppå Fjerde Hufvudtitelns besparingar, jemte sin förra KontreAmiralslön,
uppbära den af honom tillika innehafde lönfyllnad 1500 R:dr i Vice Amiralslön
med tjenstgöringspenningar, hvilken lönfyllnad för sex månader utgjorde
750 R:dr. Uti detta underdåniga yttrande instämde tvänne af StatsRådets
Herrar Ledamöter; hvaremot de öfriga Herrar Ledamöter, enär, på sätt StatsSekreteraren
utredt, Herr Friherre Lagerbjelke icke vore lagligen berättigad
att, under den ifrågavarande tiden, få, jemte KontreAmiralslön på stat, jemväl
uppbära de dermed åtföljande tjenstgöringspenningar samt skillnaden emellan
nämnde lön och Vice Amiralslönen med tjenstgöringspenningar, förklarade
sig icke kunna hans underdåniga ansökning tillstyrka. Och behagade
Kongl. Majit- i nåder bifalla den af StatsSekreteraren, yttrade mening.
Som uti denna af Herr StatsSekreteraren Grip yttrade mening, hvilken
II, E, Herr JustitieStalsMinistern Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Fri
-
54
herre Gyllenhaal biträdt, obetingadt och uppå de af SlatsRådet enhälligt antagna
skäl erkännes, att Herr Friherre Lagerbjelke icke ägt någon i författningarna
grundad rätt till den af honom sökta förmån, att få, under det lian
aftjenade begrafningshjelp å StadsRådslönen, bibehålla den honom, utöfver förut
innehafvande lön å stat, tillerkända serskilda aflöning för en befattning, den
han då mera lemnat; men Konungens nyssnämnde Rådgifvare detta oaktadt
tillstyrkt en sådan förmåns tillgodonjutande och derjemte föreslagit anordning
af de dertill erforderliga medel ifrån Riksstatens Fjerde Hufvudtitel, för hvilken
ändamålet med denna anordning måtte hafva varit alldeles främmande,
sedan Herr Friherre Lagerbjelke i nåder blifvit till embete å en under Andra
Hufvudtiteln hörande stat kallad, föranlåtes jag slutligen framställa anmärkning
äfven emot denna rådgifvande åtgärd, såsom innefattande icke blott en erkänd
öfverträdelse af Rikets Lagar, angående Embets och tjenstemäns aflöning under
det den så kallade begrafningshjelpen aftjenas, utan äfven ett åsidosättande af
hvad 62 och 64 §§. Regeringsformen, om behörig användning af allmänna
medel, bjuda.
Sådana äro de anmärkningar, i afseende å Konungens Rådgifvares förfaranden
i nu afhandlade mål, hvartill Höglofl. KonstitutionsUtskottels ofvan
åberopade beslut föranleda; och anhåller jag vördsamt, att, sedan vederbörande
öfver dessa anmärkningar sig förklarat, få min talan härutinnan vidare,
efter Lag och de serskilda ämnenas beskaffenhet, iakttaga. Stockholm den 11
Januari 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. F. Vördsamt Memorial.
De till Höga RiksRättens upptagande och pröfning, i följd af R. II. S:s
KonstitutionsUtskotts beslut, öfverlemnade mål, hvilka uti min redan ingifna
ansökning Lit. F nämnas, komma att utgöra ämnen för den embetstalan, jag
nu går att, i enlighet med de af Konstitutionsutskottet till rättelse dervid
meddelade föreskrifter, vördsamt utföra.
55
lista Punkten.
Inför H. M. Konungen i Dess Statsllåd hade, på sätt derstädes hållna
Protokoll öfver Handels och finansärenden utvisa, till behandling förevarit fråga
angående ombyggnad och utvidgning af Trollhätte Kanal och Slussverk samt
dermed gemenskap ägande ämnen. Dervid hade, den 9 December 1836, dåvarande
StatsSekreteraren, jemte anmälan, att underdånigt utlåtande från StorAmiralsembetet
inkommit rörande så väl sättet att tillvägabringa ett bolag för
utförande af berörde företag, som vilkoren å Statens och Bolagsmännens sida
för ett dylikt bolags oktroyerande, samt under åberopande af de åsigter, som
uti af serskilda Kommitterade angående verkställigheten af nämnde ombyggnad
afgifvet betänkande blifvit framställda och, efter hvad StatsRådsProtokollet
för den 15 September 1835 förmäles innehålla, i allmänhet af Kongl. Maj:t
i nåder gillade, företett en kalkyl öfver Handels och sjofartsfondens ställning
vid 1836 års slut, deraf inhemtades, att det bidrag, som antingen af StorAmiralsEmbetet
eller af förrbemälde Kommitterade blifvit föreslaget, kunde af
nämnde fond utgå, utan att medtaga något af hvad, som för andra utgifter
vore påräknadt. På grund häraf hemställdes ock, alt de för segelledens fullkomnande
mellan Wenern och Vesterhafvet erforderliga arbeten vid Trollhättan
och Götha eif måtte få öfverlemnas till ett nytt enskildt bolag, åt hvilket
ett understöd af Handels och sjöfartsfonden borde beviljas, allt under vissa
tillika föreslagna vilkor och deribland den förmån, att från och med det år,
då arbetet börjades, årligen af berörde fond erhålla ett bidrag af 50,000 R:dr
banko, som komme att fortfara intilldess allt hvad bolaget inom ett maximum
af En million R:dr för företaget successive tillskjutit eller upplånat utöfver
700,000 R:dr banko och de tillgångar, som öfverskott å inkomsten af nuvarande
fart genom Trollhättan och Götha eif lemna, blifvit till kapital och
feni procents ränta till fullo återbetaldt. Och blef denna hemställan af Kongl.
Maj:t i nåder bifallen; hvarefter Kongl. Kungörelsen, deruti nyssanförda anbud
om understöd åt ett blifvande bolag finnes upptaget, under samma dag
utfärdades.
Något bolag kom likväl icke till stånd inom den till dess bildande bestämda
tid den 15 Mars 1837.. Deremot erbjöd sig sedermera Handelshuset
i Stockholm Schön et Komp. att öfvertaga arbetet, bland annat mot vilkor,
att ifrån och med 1838 års början af Handels och Sjöfartsfonden erhålla ett
årligt bidrag af 60,000 R:dr, hvilket skulle fortfara i 25 år eller till och med
1862, och hvarje år i Januari månad till Schön & Komp. eller dess rättsinnehafvare
utbetalas. Den 25 Augusti 1837 anmäldes i underdånighet detta
anbud af Herr StatsSekreteraren Skogman, i närvaro af Herrar StatsRåden Fri
-
56
herre Gyllenhaal och Friherre von Schulzenheim, hvarvid, enär det i Kongl.
Kungörelsen den 9 December 1836 omförmälda bolag, ämnadt att utföra utvidgandet
af Trollhätte kanal och slussar, icke kunnat bildas och ifrågavarande
anbud icke väsendtligen afveke från de i samma kungörelse fastställda åligganden
och utlofvade förmåner, i underdånighet tillstyrktes, att berörde anbud
måtte i nåder antagas. Hvilket tillstyrkande Kongl. Maj:t fann godt i nåder gilla.
Den 2 Februari 1838, då D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad
och Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm samt Herrar StatsRåden, Friherre
Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim, Grefve Hård och Friherre Gyllenhaal
voro närvarande-, föredrog Herr StatsSekreteraren, Presidenten Skogman
i underdånighet Handelshuset Schön & Kompanis, å egna och medin tressenters
vägnar, underdåniga ansökning, att, jemte det nådigt privilegium å ombyggnaden
af Trollhätte kanal och slussverk måtte utfärdas, Konvoj Kommissariatet
måtte erhålla nådig föreskrift, ej mindre att till den blifvande Direktionen för
nya Trollhätte kanalbolag årligen utbetala det ur Handels och Sjöfartsfonden
beviljade anslaget 60,000 R:dr för hvarje år, än äfven att under Januari månad
1838 hålla Direktionen det årets anslag tillhanda, men för de påföljande
åren verkställa utbetalningarna på fyra serskilda terminer, nemligen den 1
Februari, den 1 Maj, den 1 Augusti och den 1 November, med 15,000 R:dr
hvarje gång och med rättighet för Direktionen att å nämnde belopp utfärda
anvisningar och å desamma af Konvoj Kommissariatet erhålla accept till infriande
på bestämda terminer, dock utan erläggande af ränta.
I anledning häraf och med hemställan, att nådigt privilegium för bolaget,
innefattande dess rättigheter och skyldigheter, måtte utfärdas och kontrakt
mellan Kronan och bolaget afslutas samt ett afgifvet och i vissa delar
ändradt förslag till bolagsreglor i nåder gillas, tillstyrkte Herr StatsSekreteraren
slutligen, att det bolaget beviljade årliga anslag af 60,000 R:dr i 25 år måtte
utbetalas, för år 1838 genast mot ställd säkerhet för arbetenas fullföljd under
året och med afdrag af hvad redan förskottsvis blifvit utgifvet, samt för år
1839 och följande år på de af bolaget föreslagna fyra terminer, med 15,000
R:dr hvarje gång, och med rättighet för bolaget att, genom sin Direktion, å
nämnda belopp utfärda assignationer, som af Konvoj Kommissariatet skulle accepteras
till betalning på bestämda terminer utan ränta. I detta tillstyrkande
instämde StatsRådets öfrige Herrar Ledamöter; dertill Kongl. Maj:t äfven behagade
lemna bifall, och hvarom, genom nådig skrifvelse, KonvojKommissariatet
skulle förständigas.
I närvaro
57
I närvaro af samma Herrar StatsRådsLedamöter, som nyssnämnda dag
voro tillstädes, anmäldes af Herr StatsSekreteraren, den 23 derpåföljde Mars,
att KonvojKommissariatet inkommit med underdånig förfrågan, huruvida Kongl.
Maj:ts ofvanberörde nådiga beslut om accepterande till inlösen af nya Trollhätte
kanalbolags förenämnda anvisningar afsåge, att Kommissariatet antingen
borde på en gång acceptera de af 1 »olagat för 24 år uthändigade och företedde
anvisningar, eller endast ägde att meddela accept å så stort belopp, som bolagets
.Direktion hvarje år hade att af Handels och sjöfartsfonden uppbära; uti
hvilket ämne KonvojKommissariatet i underdånighet anhållit om sei’skild föreskrift.
Enligt utförligt andragna grunder och deribland hufvudsakligast, att accepter,
af KonvojKommissariatet tecknade å bolagets ifrågaställda anvisningar,
icke kunde medföra vidsträcktare förbindelse till deras infriande, ehvad de
funnos i bolagets eller annan mans hand, än som vöre en följd af Kongl.
Maj:ts beslut, den 2 Februari 1838, om sättet och vilkoren för anslagets utbetalande
: att bolaget komme, under en tid af 6 till 7 år, att vidkännas utgifter
till ett sammanräknadt belopp af öfver två millioner R:dr banko, hvaremot
bidraget af Handels och sjöfartsfonden endast successive i 25 år finge uppbäras,
en tidrymd, hvarunder dessutom flera förändringar med nämnde fond
kunde inträffa: att bolaget, som, med fästadt förtroende till Regeringens beslut,
icke låtit afskräcka sig från företaget genom föreställningen, att i en framtid
Handels och sjöfartsfondens tillgångar kunde för det beviljade bidraget blifva
otillräckliga, jemväl underkastat sig äfventyret af den beräknade kostnadssummans
möjliga öfverskridande; och att Staten deremot icke äfventyrade annat,
än att möjligen kanal- och slussverkets ombyggnad komme att tills vidare inställas;
tillstyrkte Herr StatsSekreteraren i underdånighet, att, till verkställighet
af Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till KonvojKommissariatet den 2 Februari
1838, Kommissariatet må äga att på de nya Trollhätte kanalbolags Direktions
anvisningar å 1839 och påföljande årens anslag, som i öfverensstämmelse med
ett serskildt formulär utfärdades, med åberopande af det sätt och de vilkor,
Kongl. Majtts för bolaget utfärdade privilegium af den 2 Februari 1838 utfäste,
meddela äfven efter visst formulär uppställda anteckningar, som innefattade
accepter till betalning å utsatta förfailotider af det bidrag, som årligen
skulle från Handels och sjöfartsfonden utgå; dock under förbehåll, att, derest
anvisningarna ej innehöllo åberopande af det sätt och de vilkor, som Kongl.
Maj:ts högstberörde nådiga privilegium utfäste, denna mening komme att i
Kommissariatets anteckningar å anvisningarne införas.
8
58
Pä serskildt anförda skäl tillstyrkte Herr StatsRådet Grefve Hård, äfvensom
H. E. Herr StatsRådet Grefve Löwenhjelm, nådigt bifall å StatsSekreterarens
underdåniga hemställan. Herr StatsRådet Friherre Åkerhjelm, med hvilken
StatsRådets öfrige Herrar Ledamöter sig förenat, anförde också serskilda
grunder för sin mening, att det icke syntes kunna medföra någon förlust för
Staten, att KonvojKommissariatet meddelade accepter å alla anvisningarna vid
den ingångna oktroyens början, om vissa afsedda iakttagelser ägde rum, samt
tillstyrkte, att Kommissariatet mätte i nåder förständigas att i de anbefallda
accepterna å BolagsDirektionens anvisningar uttrycka det vilkor: att de skola
infrias emot det vilkor och på det sätt, Kongl. Majits bolaget gifna privilegium
af den 2 Februari 1838 utfäste, så vida ej denna klausul vore i anvisningarna
intagen.
Kongl. Maj:t, som i nåder ansåg de ifrågaställda accepterna ej kunna,
på grund af beslutet den 2 Februari, fordras för längre tid än det löpande
året, bebagade tillika förklara, att, sedan det nya bolaget, enligt sitt åtagande,
infriat det äldre Trollhätte kanalbolagets aktier, till belopp af 419,376 R:dr, och
i StatsKontoret deponerat berörde aktier eller nedsatt deras motsvarande penningevärde
i Banken, Kongl. Majit ville fatta ett beslut i mån af den makt,
Grundlagen tillerkänt Konungen.
Den 6 April, då samma Herrar Ledamöter, med undantag af Herr StatsRådet
Grefve Hård, voro närvarande, och Herr StatsSekreteraren i underdånighet
anmälte, att Direktionen för Trollhätte nya kanalbolag, i underdånig
ansökning, tillkännagifvit bolaget vara beredt att på föreskrifven tid inlösa
Trollhätte gamla kanal och slussverk, med anhållan, att, sedan deposition af
aktierna i StatsKontoret eller deras värde i Banken skett och bevis derom
blifvit företedt hos KonvojKommissariatet, bemälde Embetsverk måtte förständigas
att meddela de begärda accepter å bolagets anvisningar; tillstyrkte Konungens
Rådgifvare äfven, under åberopande af hvad till Protokollet den 23
förutgångna Mars blifvit i underdånighet yttradt, att Direktionens underdåniga
ansökning måtte i nåder bifallas. Men Kongl. Majit förklarade, att sedan inlösen
af gamla Trollhätte kanal och slussverk blifvit verkstäld och Direktionen
för nya Trollhätte kanalbolag styrkt, att aktierna i gamla kanalen blifvit behörigen
deponerade, ville Kongl. Majit taga Direktionens underdåniga anhållan
i öfvervägande och derom meddela det beslut, som med rättvisa och allmänt
bästa öfvei’ensstämde.
Ärendet förekom slutligen den 23 Juni samma år, hvarvid Herr StatsSekreteraren,
i närvaro af D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad,
Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld och Herr Stats
-
59
Rådet Grefve Löwenhjelm, samt Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm och
Friherre von Schulzenheim, i underdånighet föredrog oftanämnde BolagsDirektions
underdåniga ansökning, att sedan Direktionen inlöst och hos Kongl. StatsKontoret
deponerat 7,497 aktier i Trollhätte gamla kanal och slussverk samt
derjemte i R. S. Bank insatt ett belopp af 7,693 R:dr, svarande emot lösningspriset
för 128 aktier, som ej blifvit till inlösen företedda, Kongl. Maj:t täcktes,
i öfverensstämmelse med Dess nådiga förklarande den 6 förutgångna April,
meddela beslut rörande accepters tecknande af KonvojKommissariatet å Direktionens
anvisningar på anslagen ur Handels oell sjöfartsfonden.
Åberopande ånyo hvad till Protokollet den 23 Mars i underdånighet
blifvit yttradt oell tillstyrkt, hemställde Konungens Rådgifvare, att KonvoyKom
missaria tet måtte bemyndigas att accepter för hela det återstående anslaget
af Handels och sjöfartsfonden från och med 1839 till och med 1862 meddela,
på sätt och med vilkor vid berörde tillfälle föreslagits.
Kongl. Maj:t fann godt i nåder bemyndiga KonvojKommissariatet att
genast meddela accepter å af Direktionen för Trollhätte nya kanalbolag utfärdade
anvisningar på det af Handels och Sjöfartsfonden bolaget i nåder beviljade
årliga anslag, till ett sammanräknadt belopp af 420,000 R:dr, svarande mot
lösningssumman för Trollhätte gamla kanal och slussverk eller— sedan anslaget
för år 1838 redan blifvit utbetaldt — för sju år, från och med 1839 till och
med 1845, att successive, på bestämda terminer, med 15,000 R:dr hvarje termin
och utan ränta, till anvisningarnas innehafvare betalas. Härjemte ville
Kongl. Maj:t hafva försäkrat bolaget, att, så snart ombyggnadsarbetet blifvit
fullbordadt och i behörig ordning besigtigadt och godkändt af dertill förordnade
sakkunnige personer, och visshet således erhållits om kanalens tillgänglighet
för handelssjöfarten enligt fastställda dimensioner, bolaget skulle på en gång
erhålla dylika accepter å anvisningar för de öfriga årens anslag från oeh med
1846 till och med 1862, under det uttryckliga vilkor, att bolaget framgent
vakade öfver kanalens och slussarnas underhåll, noggrant iakttoge sina åtagna
förbindelser och icke förnärmade de Götha kanalbolag, genom nådigt privilegium
af den 11 April 1810, tillagda rättigheter.
Hvad nu angår de här ofvan beskrifna rådgifvande åtgärder, föranlåles
jag anmärka, att, i anseende till egenskapen af den såkallade Handels och sjöfartsfonden
oeh rättigheten att derom disponera, en å samma fonds vägnar af
Regeringen ensam ingången förbindelse endast för tiden till nästinfallande Riksdag
kan vara ovilkorlig; ett förhållande, som, enligt hvad Herr StatsSekreteraren
Skogman den 23 Mars 1838 synes hafva velat antyda, hvarken kunde
eller borde vara nya Trollhätte kanalbolag obekant: att icke destomindre det
60
under den 25 Augusti 1837 nämnda bolag gifna löfte, om ett bidrag ifrån
denna fond årligen under tjugofem års tid, finnes så stäldt, att anspråk på
dess uppfyllande, utan samband med äganderätt till kanalen, kunde öfverlåtas;
ocb att dylika öfverlåtelser jemväl blifvit befordrade genom de å bolagets anvisningar
uppå alla årens anslag, af Konvoj Kommissariatet meddelande accepter,
sorn icke innehöllo annat vilkor, än att bolaget skulle uppfylla sina förbindelser;
hvartill kommer, att Herr StatsSekreterarens och Stais Håde ts öfrige den
25 Augusti 1837 närvarande Herrar Ledamöters inför H. M. Konungen gjorda
uppgift, att Handelshuset Schön & Komp:s anbud icke väsendtligen afvek
från de i Kongl. Kungörelsen den 9 December 1836 fastställda åligganden och
utlofvade förmåner, varit emot verkliga förhållandet stridande åtminstone i så
måtto, som i högstberörde Kungörelse, ibland förmånerna för ett bildande bolag
till Trollhätte kanals ombyggnad, utlofvades ett bidrag ifrån Statens sida
af 50,000 R:dr årligen i 25 års tid, men Schön & Komprs anbud deremot
innefattade förbehåll om ett sådant årligt bidrag af 60,000 R:dr i lika lång
tid, och således, för hela tiden af 25 år, 250,000 R:dr större bidrag, än i
Kungörelsen förutsattes; hvilket svårligen torde kunna såsom en oväsendtlig
omständighet betraktas.
I följd häraf och enär Konungens Rådgifvare, på sätt ofvan utredt är,
tillstyrkt anordnande af anslag ifrån Handels och sjöfartsfonden för en längre
tid och accepters meddelande uppå anvisningarna å hela detta anslag, oberoende
af andra omständigheter, än att det nya kanalbolaget, åt hvilket ett sådant
bidrag blifvit utlofvadt, skulle sina åtagna förbindelser i afseende å kanalens
ombyggnad behörigen fullgöra, måste det äfven såsom uppenbart antagas,
att genom dessa tillstyrkanden, som åsyftat Statens förbindelse till gäldande af
en betydlig, förut icke existerande utgift, öfverträdelse af Regeringsformens
76 §. blifvit begången, hvilken paragraf stadgar, att Konungen icke kan, utan
Rikets Ständers samtycke, lån in- elier utrikes göra eller Riket med ny gäld
belasta.
2:dra Punkten.
StatsRådsProtokollen öfver Handels och finansärenden upplysa, att sedan
hos Kongl. Maj:t vid t vänne tillfällen, den 4 Oktober 1834 och den 13 Augusti
1835, fråga förevarit om Kongl. Teaterns skuld och serskilda utvägar till densammas
liqviderande, i hvilket afseende ett förslag äfven hade blifvit uppgjordt,
hvaröfver Kongl. Maj:t vid sistnämnda tillfälle förklarat Sig vilja inhämta StatsRådets
framdeles afgifvande underdåniga yttrande, Klef denna fråga åter företagen
den 20 Juni 1837, dervid dåvarande StatsSekreteraren, Herr Presidenten
61
Skogman, i ett skriftligen afgifvet yttrande, utredde, huruledes Kongl. Teaterns
skulder uppkommit och att dessa den 1 Juli 1836 uppgingo till ett sammanräknadt
belopp af 104,350 R:dr 45 sk. 4 rst. banko, deraf 66,701 R:dr 43
sk. 4 rst. tillkommit före år 1834 och återstoden sedermera. I sammanhang
härmed och enär Teaterns iråkade skuld, i händelse Teatern fortfarande bibehölles,
borde regleras, tillstyrkte Herr StatsSekreteraren, ibland annat och under
vissa vilkor, att till ränta och kapitalafbetalning å nämnde återstående
skuld måtte, utöfver 5000 R:dr, hvilka redan förut blifvit beviljade att årligen
under viss tid utgå, ifrån och med 1838 af extra utgiftsmedlen i nåder anslås
ytterligare 5000 R:dr årligen att, jemte de förut anvisade, fortfarande utgå
intilldess hela skuldsumman till kapital och ränta vöre betald, hvilket borde
vara verkstäldt inom tretton år; uti hvilket tillstyrkande H. E. Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr StatsRådet Friherre Åkerhjelm instämde.
Ärendet afgjordes ej vid detta tillfälle, utan förekom ytterligare den 13
December samma år, då förenämnde Herrar StatsRådsLedamöter jemte StatsRåden,
H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, Herr Grefve 'Hård, Herr Friherre von
Schulzenheim och Herr Friherre Gyllenhaal voro närvarande. Herr StatsSekreteraren
anmälde i underdånighet, hurusom Direktionen för Kongl. Maj:ts HofKapell
och Spektakler, under förmälan, att Kongl. Teaterns skuld, medelst
skedd afbetalning, minskats så att den utgjorde den 30 nästförutgångna Juni
101,991 R:dr 38 sk. 7 rst., underdånigst gifvit tillkänna, att endast 32,000
R:dr af denna skuld voro fonderade genom anvisning å StatsKontoret af 5000
R:dr årligen, hvaremot för betalningen af det öfriga beloppet 69,991 R:dr 38
sk. 7 rst., derunder inberäknadt det efter cholerasjukdomens utbrott i hufvudstaden
1834 af Statsmedlen erhållna förskott 10,000 R:dr, all tillgång saknades.
StatsRådet åberopade samfäldt det underdåniga yttrande, som vid förra tillfället
afgafs, med tillägg, att, om Kongl. Maj:t skulle finna för godt att än
vidare uppskjuta frågan om den definitiva regleringen af Teaterkassans skulder,
Kongl. Maj:t likväl nu mätte fatta nådigt beslut om godtgörande af de 10,000
R:dr, som, på sätt nyss är nämndt, blifvit af statsmedlen lemnade i förskott
till Teaterkassan.
Kongl. Ma:;t behagade, jemte anvisande af medel till betäckande af sistom
för malde förskott, besluta, att det till amortering af Teaterkassans äldre
skuld anslagna belopp 5000 Ilrdr årligen skulle fortfarande utgå intilldess hela
skuldsumman, som, efter afdrag af förskottet å 10,000 R:dr, utgjorde 91,991
R:dr 38 sk. 7 r:st., blifvit till fullo betald eller serskildt reglerad, hvarjemte
vederbörande autoriserades att, i den mån af Teaterkassan nu upplånta me
-
62
del varda uppsagde, till betalning deraf upptaga nya lån inom maximum af
sistberörde summa.
I närvaro af Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm, Friherre von Schulzenheim,
Grefve Hård och Friherre Gyllenhaal, föredrog tillförordnade StatsSekreteraren,
Herr Expeditionschefen Munthe, den 10 Augusti 1838, Teaterdirektionens
i underdånighet gjorda anmälan om behofvet för Tealerkassan
att genast erhålla ett utonioixlentligt understöd af 12,000 R:dr, såsom vilkor
för möjligheten att under samma månad kunna öppna Teatern samt för att
freda dess materiel från utmätning oell åtskilliga bland dess personal, som
ägde innestående aflöning till belopp af 17,000 R:dr, från bysättning.
Tillförordnade StatsSekreteraren och StatsRådet framlade i underdånighet
till nådig pröfning och fastställelse en upprättad plan till betalning af
Teaterns skulder, genom hvilken, om den i nåder gillades, frågan angående
förskott till afhjelpande af Teaterstyrelsens dåvarande penningeförlägenhet
komme att förfalla. Enligt denna plan, som stödjer sig på en redogörelse af
Teaterstyrelsen, utgjorde Teaterkassans skuld, såsom det heter, ”för närvarande,
” således den 10 Augusti 1838, 108,238 R:dr 24 sk. 11 r:st. eller, efter
afdrag af det under loppet af 1834 mottagna förskott 10,000 R:dr, till
hvars betalning medel redan blifvit anvisade, 98,238 R:dr 24 sk. 11 r:st.,
derifrån ytterligare kunde afdragas dels den redan fonderade skulden och dels
ett serskildt belopp, som för summornas jemnande under året 1838 kunde å
StatsKontoret till Teaterkassans disposition anvisas, då Teaterkassans återstående
icke fonderade skuld utgjorde 71,000 R:dr. Till betäckande af sistberörde
skuld föreslogs i underdånighet, att Teaterstyreisen kunde i nåder
bemyndigas att upptaga ett lån till lika belopp eller 71,000 R:dr; äfvensom,
under förutsättning af Kongl. Teaterns framgena bibehållande, i underdånighet
hemställdes, att, för liqviderande af så väl dessa 71,000 R:dr med derå
upplöpaiide räntor, som räntorna å 26,000 R:dr af den redan fonderade skulden,
Teater styrelsen måtte erhålla nådig försäkran att, utom förut genom
Kongl. Brefven den 18 Maj 1831, den 8 December 1832 och den 13 December
1837 beviljade anslag af serskildt anvisade tillgångar, utbekomma:
inom den 1 Oktober 1838 _______ R:dr 3,000: — —
samt före Juni månads utgång nedannämnde år:
1839 ------- „ 3,000:
1840, 1841 och 1842, hvardera året 7,000:
1843, 1844 och 1845, d:o „ 10,000:
samt 1846, 1847, 1848 och 1849, d:o „ 12,000:
63
Kongl. Maj:t behagade i nåder tillåta, att ett lån af 15,000 R:dr finge,
emot högst 5 procents ränta, af Teaterdirektionen upptagas, för liqviderande
hvaraf 3,000 R:dr årligen komme alt från och med år 1839 och intilldess
lånet, med derå upplöpande räntor, blifvit återbetaldt, af extra utgiftsmecllen
utgå och till Direktionen utbetalas.
Den definitiva regleringen af Teaterkassans skuld blef således ytterligare
uppskjuten, men förekom slutligen till öfverläggning hos Kongl. Maj:t i
StatsRådet den 28 September 1839. Dervid voro närvarande D. E. Herr JustitieStatsMinistern
Grefve Rosenblad och Herr StatsMinistern för utrikes ärendena
Friherre Stjerneld, Herrar StatsRåden Friherre Åkerhjelm, Friherre
Lagerbjelke, Friherre von Schulzenheim, Grefve Hård, Friherre Gyllenhaal
och Ihre samt Herr'tillförordnade StatsSekreteraren Munthe, hvilken sistnämnde
i underdånighet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t måtte i nåder bemyndiga Teaterdirektionen
att, till liqviderande af Teaterns dittills icke fonderade skulder,
den 1 Juli samma år uppgående i kapital och räntor till 57,707 R:dr
44 sk. 5 r:st., få, emot Direktionens obligationer och 5 procents ränta, upptaga
ett lån stort 58,000 R:dr banko, att inom loppet af nio år ocb således
innan den 1 Juli 1848 återbetalas, samt att Kongl. Maj:t täcktes i nåder
tillåta, att, till räntans godtgörande å nämnde lån och kapitalets successiva
förminskning i den ordning, uppgjord plan utvisade, de genom Kongl. Brefven
den 18 Maj 1831, den 8 December 1832, den 13 December 1837 och
den 17 Augusti 1838, till betalning af Teaterns äldre skulder anvisade och
af extra utgiftsmedlen anordnade anslag, af hvilka
till 1845 års slut skulle utgå ------- R:dr 2,000: — —
till 1842 d:o d:o - 3,000:
till 1839 d:o d:o 5,000:
och Lill 1844 d:o d:o - - - - „ 3,000:
måtte oafkortadt till och med 1848 fortfarande till Teaterstyrelsen utbetalas;
och alt i följd deraf StatsKontoret måtte undfå befallning att, oberoende af de
anvisningar, hvilka i ofvanåberopade fyra Kongl. Bref innefattades och som
redan voro inom viss tid begränsade, ytterligare för nu uppgifna ändamål
tillhandahålla Theaterstyrelsen
den 1 Juli 1840 ------ R:dr 5,000:
„ „ „ 1841 -------„ 5,000:
„ „ „ 1842 ------ - „ 5,000:
„ „ „ 1843  „ 8,000:
„ „ „ 1844 -------„ 8,000:
„ „ „ 1845 -------„ 11,000:
64
Den 1 Juli 1846 ------ R:dr 1.3,000:
„ „ „ 1847  „ 13,000:
„ » » 1848  - - „ 12,430:
StatsRådets samtlige Herrar Ledamöter instämde i hvad Herr tillförordnade
StatsSekreteraren i underdånighet tillstyrkt; och Kongl. Maj:t behagade dertill
lemna Sitt nådiga bifall.
Af hvad sålunda i detta mål förekommit, hemtar jag anledning till
följande anmärkningar, nemligen:
l:o Att, så vida Kongl. Maj:ts nådiga autorisation till låns upptagande,
i förening med anordnande af medel till dess betalning, måste åsyfta en
borgensförbindelse för Riket, Konungens ofvanbemälde Rådgifvares, vid serskilda
tillfällen, yttrade tillstyrkanden till meddelande af en sådan autorisation
för Teaterdirektionen äfven synes innebära en öfverträdelse af 76 §.
Regeringsformen, som icke tillåter att Riket må, utan Ständernas samtycke,
med gäld belastas; och
2:o Att, då ändamålet med de af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
beviljade, så kallade Extra utgifsmedel endast kan vara att betäcka utgifter,
hvilka emellan Riksdagarne tillkomma, icke tåla uppskof och således ej kunna
af Rikets Ständer pröfvas, men sådana omständigheter ej torde med skäl
kunna åberopas i afseende å Teatern, hvars skuldsatta belägenhet dessutom
för längre tid tillhaka varit kunnig, Konungens Rådgifvares förslag om flera
års fortfarande anordningar ifrån nämnde medel, till betalning af de utaf
Teaterdirektionen upptagande lån, likaledes afvikit ifrån uttryckliga föreskriften
i Regeringsformens 64 §., att alla Statsmedel skola till de af Rikets Ständer
pröfvade behof och efter den upprättade Staten anordnas.
3:djc Punkten.
Min nu förevarande embetstalan angår slutligen den sak, om hvars serskilda
beskaffenhet de ifrån Höglofl. Konstitutionsutskottet öfverlemnade handlingar
meddela följande upplysningar.
Af en enskild handling, bouppteckning hållen efter aflidne KommersRådet
Paul Edvard Eileen den 24 Mars 1830, inhämtas, att bland tillgångarne
i Filéens sterbhus voro upptagna tjugofyra stycken obligationer, utgifna
å S:t Barthelemyfondens vägnar, hvardera till belopp af 2,500 R:dr Hamburger
banko, eller tillhopa å 60,000 R:dr samma mynt. Af dessa obligationer
förmäldes i bouppteckningen tjugo stycken under N:o 1 till och med 20 vara
utgifna
65
ntgifna deli 31 Detembcr 1826, livaiemöt uppgift salsnäs om lingen, du de återstående
fyra förbindelserna med serienummer fran och med 17 till och
med 20 blifvit utfärdade. Tillvaron af dylika obligationer, försedda med borgensansvarighet
tecknad å Kongl. Kabinettskassans vägnar, är ytterligare bestyrkt
genom Rikets Ständers sednast försandade Herrar Revisorers berättelse*),
Iivari förmäles, att sju stycken af dessa förbindelser, hvilkas innehåll
Eileen i testamente gifvit ät vissa allmänna inrättningar, blifvit i anseende
till vppad tvist om arf efter gifvaren, jemlikt Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift,
deponerade i Kongl. StatsKontoret. Beskaffenheten åter af samma obligationer
utrönes af en bestyrkt afskrift utaf förbindelsen N:o 14, hvilken Kongl. Räntmästaren
IN. E. Muller den 5 Maj sistlidna år 1840 meddelat, tillika med intyg,
alt hufvudskriften för det dåvarande befunnes i StatsKontorets vård, äfvensom
att sex andra dylika obligationer, under samma dag utfärdade och
med serienummer 15 till och med 20 utgifna, hvardera å 2,500 R:dr Hamburger
Banko, der voro förvarade. Förskrifningen N:o 14, författad på fransyska
språket och undertecknad Grefve af Wetterstedt med kon trasignatur af
Ö. E. Bergius, innehåller ett af Id. E. Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena
Grefve af Wetterstedt i lifstiden, under åberopande af Kongl. Maj:ts honom
den 7 November 1826 gifna uppdrag, gjordt åtagande å Barthelemykassans
vägnar att på bestämd förfallodag till sedelinnehafvaren betala en lånfången
summa stor 2,500 R:dr Hamburger Banko, jemte sex procent årlig ränta. Å
denna skuldförbindelse, utgifven den 31 December sistnämnda år, finnes en
samma dag af Grefve af Wetterstedt och E. Lagerheim undertecknad borgensförsäkran,
hvarmedelst Kabinettskassan, såsom det heter, på Kongl. Maj:ts befallning,
tillförbindes att ansvara för betalning, till hufvudstol och ränta, af
berörde förskrifning. Derå finnes vidare: l:o En af Herr Grefve af Wetterstedt,
med kontrasignalur af 0. E. Bergius, den 12 Juli 1836 underskrifven
anteckning så lydande: ”Förestående förbindelse, som denna dag blifvit för
mig uppvisad, varder härmed till full kraft och verkan förnyad;” 2:o En af
numera Herr StatsRådet A. Ihre, med kontrasignalur M. F. Åberg, den 10
April 1839, under åberopande af Kongl. Maj:ts den 17 nästförutgångna Mars
gifna befallning, undertecknad förnyelse af KolonialDepartementets förrberörde
lån förbindelse, som i sådant ändamål blifvit för Departementet uppvist; och
3:o En samma dag, under enahanda åberopande, af IL E. Herr StatsMinistern
*) Rikets Ständers Revisorers år 183g afgifna Berättelse öfver Statsverkets förvaltning,
pag. 29.
9
66
för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld och Herr StatsRådet Ihre, på Kabinettskassans
vägnar, undertecknad förnyelse af dess ”förestående ansvarighet” för
oftanämnda lånförbindelse.
Ibland liandlingarne förekomma äfven, dels bestyrkt afskrift af ett utaf
Kongl. Maj:t den 7 November 1826 på fransyska språket aflåtet nådigt bref,
kontrasigneradt C. D. Skogman och O. E. Bergius, hvarmedelst Kongl. Maj:t,
under nådigt tillkännagifvande af Sitt höga beslut, att, till betäckande af de
utgifter, som af Bar thelemy kassan borde utgå, ett lån å 50,000 R:dr Hamburger
Banko skulle för nämnde kassa, med borgen af Kabinettskassan, upptagas,
hvilken upplåning det i nåder uppdrogs åt sedermera aflidne StatsRådet Herr
Grefve Wirsén att besörja, hvarjemte Kongl. Maj:t i uåder anbefallde StatsMinistern
för Utrikes ärendena, Chefen för KolonialDepartementet, H. E. Herr
Grefve af Wetterstedt att, å båda kassornas vägnar, utfärda och till Herr
Grefve Wirsén aflemna de handlingar och förbindelser, som voro nodiga för
utförande af den anbefallda lånnegociationen; dels ett inför H. M. Konungen
hållet, på fransyska språket af J. G. Paykull den 17 Mars 1839 författadt,
Protokoll, som utvisar, att H. E. Herr Friherre Stjerneld, i sin egenskap af
StatsMinister för Utrikes ärendena, och Herr StatsRådet Ihre, såsom Chef för
KolonialDepartementet, uti bilagdt memorial underdånigst anmält, hurusom
innehafvärne af de 24 obligationer, hvardera å 2,500 R:dr Hamburger Banko,
hvilka år 1826 blifvit af H. E. Herr Grefve af Wetterstedt i lifstiden utfärdade
å Barthelemykassans vägnar, med borgen af Kabinettskassan, tillkännagifvit
sig vara sinnade att, till afböjande af förlust genom befarad praescription,
antingen bevaka förskrifningarna i Herr Grefve af Wetterstedts sterbhus, eller
uppsäga dem till betalning hos kassorna, derest dessas ansvarsförbindelser icke
förnyades; i anledning af hvilket förhållande Herr Friherre Stjerneld och Herr
StatsRådet Ihre ansågo sig böra i underdånighet inhämta Kongl. Maj:ts nådiga
vilja och befallning; hvarpå Kongl. Maj:t behagade uppdraga åt bemälde Herrar
att förnya förenämnde tjugofyra lån- och borgensförbindelser.
För öfrigt och uppå framställning af KonstitutionsUtskottets Herr Ordförande,
att Utskottet måtte erhålla del af de inför Kongl. Majrt rörande Handels
och finansärenden i StatsRådet samt angående Ministeriella mål förda Protokoll,
som innefattade Kongl. Majrts nådiga beslut angående det den 7 November
1826 meddelade uppdrag åt Herr StatsRådet Grefve Wirsén att negociera
och H. E. Herr Grefve af Wetterstedt att upptaga och ikläda Barthelemyfonden
betalningsskyldighet samt Kabinettskassan borgens ansvarighet för ofvanomförmälda
lån 50,000 R:dr Hamburger Banko, har ifrån f. d. HofKanslersEmbetet den
13 sistlidne Maj det svar erhållits, att något öfver Handels och finansärenden
67
fördt Protokoll rörande nyssnämnda ämne icke funnes, äfvensom att något
Protokoll i Ministeriella ärenden angående samma sak icke vore i Kongl. Kabinettets
eller HofKanslersExpeditionens Arkiver förvaradt.
Genom hvad sålunda blifvit upplyst torde, jemte det styrkt är, att
Kabinettskassan blifvit iklädd löftesförbindelse för ofvanberörde å S:t Barthelemy
kassans vägnar utgifna obligationer, kunna anses ådagalagdt, att Statsverket,
enär Kabinetts- eller Ministerkassan bildas af de medel, Rikets Ständer
dertill anslå, och följaktligen tillhörer Riket, är vordet, genom ifrågavarande
löftesförbindelser, hvilkas ingående Rikets Ständer destomindre kunnat medgifva,
som de derom saknat kännedom, emot stadgandet i 76 §. Regeringsformen
med gäld belastadt; eftersom löftesförbindelse, äfven då den, hvad nu
är fallet, icke såsom för egen skuld blifvit ingången, likväl alltid lärer innefatta
en skuldförbindelse.
Under förutsättning häraf och med åheropande af hvad sålunda är upplyst,
får jag angående denna sak, i följd af KonstitutionsUtskottets föreskriil,
anmärka:
l:o emot Herr Presidenten Skogman, att han genom sin, under den tid
han var Statssekreterare, tecknade kontrasignation å Kongl. Majrts ofvanomförmälda
nådiga skrifvelse den 7 November 1826, ej mindre gjort sig skyldig
till förbiseende af 76 §. Regeringsformen, helst Herr Presidenten, medelst sin
underskrift å Kongl. Majrts herörde beslut, måste, oaktadt beslutet icke blifvit
i StatsRådet fattadt, anses hafva detsamma i egenskap af Statssekreterare kontrasignerat,
enär ett motsatt förhållande icke blifvit uttryckligen utsatt, icke
ens antydt, än ock, vid det förhållande, att icke något Protokoll i målet blifvit
fördt, brutit emot 38 §. i nyssåberopade Grundlag, som förklarar Föredraganden
ansvarig derför, att de af honom kontrasignerade, från Konungen utfärdade,
befallningar instämma med deröfver förda Protokoll;
2:o emot H. E. Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld,
att, ehuru H. E. Herr Grefve af Wetterstedt, genom förnyelsen den 12
Juli 1836 af de å Barthelemyfondens vägnar utgifna förskrifningar, icke tillika
uttryckligen förnyat Kabinettskassans borgensförbindelser för skulden, hvaraf
följer, att de sistnämnda år 1839, såsom varande öfveråriga, till sin kraft och
verkan upphört, 11. E. Herr Friherre Stjerneld likväl, medelst sin den 10 April
sistberörde år tecknade ytterligare förnyelse af Kabinettskassans ifrågavarande
löftesförbindelser, ånyo belastat kassan med en borgen, som redan var förfallen,
och såmedelst bidragit till en öfverträdelse af 76 §. Regeringsformen, helst
denna gäld alltid måste anses vara ny för Riket, intilldess den blifvit af Rikets
Ständer samtyckt; ett förfarande, hvilket desto heldre måste betraktas
68 :
såsom bestämdt stridande emot nyssåberopade §. i Grundlagen, som H. E.,
vid förnyelsens meddelande, ställt sig tili efterrättelse en från Kongl. Maj:t
utgifven befallning, saknande kontrasignation af vederbörande embetsman oell
således icke lagligen förbindande; och
3:o emot Herr Presidenten Skogman, H. E. Herr Friherre Stjerneld och Herr
StatsRådet Ihre, att bemälde Herrar gjort sig skyldige till öfverträdelse af 58 §.
Regeringsformen, Herr Presidenten i så måtto, att han, som afvetat tillkomsten af
oftaomförmälda borgensförbindelser, sådant oaktadt, vid beslutets fattande rörande
Kongl. Majrts Proposition år 1834 till Rikets Ständer om Statsverkets tillstånd,
icke om samma förbindelser väckt någon fråga och således med sin tystnad i
berörde afseende bidragit dertill, att Rikets Ständer blifvit i okunnighet om
en gäld, som belastade Statsverket; samt H. E. Herr Friherre Stjerneld och
Herr StatsRådet Ihre åter, dymedelst, att de icke om denna Kabinettskassans
skuld yppat fråga, då Kongl. Maj:ts Proposition angående Statsverkets tillstånd
vid innevarande Riksdag afläts.
Vördsamt anhåller jag, att Höga RiksRätten täcktes öfver anmärkningarna
i dessa mål inhämta vederbörandes förklaringar och tillåta mig att, efter
deraf erhållen del, med ytterligare and rågaliden inkomma. Stockholm den
11 Januari 1841.
C. L. LANDIN.
Eit. G. Vördsamt Memorial.
Vid laga utförande inför Höga RiksRätten af den, genom R. H. S;s
KonstitutionsUtskotts skrifvelse, till åtal förvisade och uti min ansökning
Lii. G. upptagna sak, får jag vördsamt andraga följande.
Enligt hvad det inför II. M. Konungen i StatsRådet förda Protokoll
öfver Krigsärenden den 1 Februari 1840 utvisar, bade, sedan Chefen för
Westmanlands Regemente uti memorial af den 7 Juni 1837 i underdånighet
hemställt, att första Majorsboställe! vid nämnde Regemente Öster Bennebäck
måtte, i anseende till dess aflägsenhet från Chefsbostället Frövi :och läge på
gränsen af Regementets stånd, få utbytas mot den, med hänsigt till både
läge och öfriga förhållanden, till Majorsboställe mera passande egendomen WestTerna,
hvars ägare förklarat sig benägen att på bytet ingå, samt Kongl,
Krigs- och KammarKollegierna häröfver blifvit hörde, Kongl. Maj:t den 3 Oktober
sistberörde år anbefallt Dess Befallningshafvande i Westmanlands Län
att låta å Bennebäck och å WestTärna förrätta behörig undersökning,, värdering
och syn. I anledning häraf hade väl syn och besigtning blifvit under
6g
derpåföljde November månad af Domaren i orten verkställd; men för skattevärderingens
förrättande hade hinder mött af den orsak, bland annat, att nödiga
kartor å de begge egendomarne saknats, hvadan skattevärderingen måst
uppskjutas till följande året, hvaremedlertid egorna på begge ställena Blifvit
affattade och på karta lagde. Efter det härmed under Augusti månad 1838
hunnit till slut, inkom Förste Landtmätaren i Länet till Konungens Befallningshafvande
med protest emot förrättningens fortgång, hemställande, att
det föreslagna hylet mätte förfalla, på det anförda skäl, att genom egendomarnes
då fulländade affallning skulle blifvit ådagalagdt, att Bennebäcks boställe
förmedelst dess vidsträckta ägovidd, serdeles i skogsmark, hade ett
större värde än WestTerna, hvilken protest blef af Konungens Befallningshafvande
anmäld hos Kongl. Maj:t, som i anledning deraf, under den 28 September
1838, behagade till svar meddela, att då det hinder för verkställigheten
af de genom Kongl. Brefvet den 3 Oktober 1837 anbefallde skattevärderingar,
som genom felande kartor och beskrifningar uppstått, redan i
Augusti månad 1838 blifvit undanröjdt, hade desamma genast derefter med
begagnande af den då gynsamma årstiden bordt företagas, och Konungens
Befallningshafvande således varit obefogad att Kongl. Majit med nyssberörcle
framställning besvära, helst anledning dertill jemväl saknats, enär den omständighet,
att Bennebäck hade en mångfaldigt större areal än WestTerna,
vid beslutets fattande om skattevärderingarne.redan var kändt; tillföljd hvaraf
Kongl. Majit anbefallde värderingarnes skyndsamma företagande, så vidt frost
och snöfall deremot icke lade- hinder i vägen. Skattevärderingarne hade sedermera
under nästderpåföljde Oktober månad blifvit verkställda, men ogillades
af Krigs- och KammarKollegierna, i anseende till åtskilliga begångna felaktigheter,
hvarefter och sedan, enligt dessa Embetsverks meddelade föreskrifter,
förnyade skattläggnings- och värderingsåtgärder försiggått i Juni månad
1839, samt. skattläggnings-och värderingsinstrumenterna blifvit behörigen upprättade,
Konungens Befallningshafvande och ChefsEmbetet, m.ed handlingarnes
insändande till bernälde Kollegier, i underdånighet tillstyrkte lii fall till det
föreslagna bytet. Vid målets slutliga öfverlemnande till Kongl. Majit hade
Krigs- och KammarKollegierna i afseende å värdet af hvardera af de begge egendomarne.
anfört: örn WestTerna: att till denna egendom om 2:ne mantal
skatte, det ena Nio 1, stam till Nio 124 vid f. d. Östra Westmanlands Kompani
af Lif Regementet, och det 2:dra eller Nio 2, incleladt till knektehåll och
vid den tiden Stamhemman å Roten Nio 136 vid AV äsby Kompani och Westmanlands
Regemente för ^giclels roteandel, innehades: Åkerjord 121 tunnland
31,9 kappland, reducerad till 99 tunnland 26,267 kappland af första gra
-
70
elen, ansedde att tillhopa afkasta 842 tunnor 30 kappar spannemål, eller, fördelade
på hvarje årgång, 421 tunnor 15 kappar, samt lil tunnland 12,4
kappland Ängsmark, reducerad till första graden 91 tunnland 0,4 kappland,
gifvande i årlig afkastning af första gradens hö 329,688 sommarlass, samt 224
tunnland 6,7 kappland skogs och betesmark, efter afdrag af de 2 tunnland 2
kappland åker och 21 kappland ängsmark, som ägaren af WestTerna förbehållit
sig att från egendomen afsöndra till erforderligt utmål och utrymme för
dess vid egendomen anlagda mjöl- och sågqvarn jemte tegelbruk, hvilka verk,
i sednare tider tillkomna och ej uti gårdens skattläggning inbegripna, han från
bytet undantagit och som således icke vid skatte värderingen tagits i beräkning,
men hvarå serskild afgäld blifvit af Kongl. Maj:t fastställd; att för ofvannämnda
efter bytet bibehållna ägorymd skulle uppkomma en grundränta
af 225 Daler 23 Öre 14|- penningar, evalverade till 75 R:dr, lisk. 9^1 r:st.,
hvarförutan kronotionde skulle påföras med 28 tunnor 3 kappar, hälften
råg och hälften korn; att egendomen i bevillningsvärde var taxerad till 17,567
R:dr och den till 9,700 R:dr brandförsäkrade åbyggnaden derå, enligt serskildt
instrument, värderad till 13,159 R:dr 21 sk. 6 r:st.; samt att, vid den
serskildt skedda komparativa värderingen, behållna af kastningen, före bytet,
blifvit uppskattad tili 910 R:dr 29 sk. 5 r:st. eller i kapitalvärde å 6 procent,
utan beräkning af åbyggnaden, till 15,176 R:dr 43 sk. 2 r:st, men,
efter bytet, af kastningen beräknad till 999 R:dr 33 sk. och kapitalvärdet till
16,661 R:dr 22 sk.; samt om Östra Bennebäcks boställe: att det af ålder
bestått af 3 mantal, som sedermera blifvit förmedlade till 1| mantal oell innehade
åker med en areal vidd af 110 tunnland 31,6 kappland, reducerad till
65 tunnland 9,533 kappland första gradens jord, ansedde att afkasta 412 tunnor
22,2 kappar spannemål, eller å hvardera årgången 206 tunnor llyL kappar,
äng till en vidd af 355 tunnland 6,8 kappland, som, reducerade till 224
tunnland 0,800 kappland i första graden, antagits afkasta 307,091 lass hö eller
reducerade 211,891 lass hö af första graden, samt i skogsmark
tunnland. kappland.
Utskog till - 3088. —• 13,-.
och hemskog med betesmark - -- -- -- -- 680. — 0,3.
eller tillhopa 3768. — 13,3.
hvaraf afräknats till betesmark - - - - 407: 22,i.
samt till gårdsbehofven ------ 702: — 1109
221
hvarefter till skattläggning återstode 2658. — 23,2.
eller med tillägg af oduglige mossar, reducerade till - - 41. — 8,8.
Summa öfverloppsskog 2700 tunnland;
71
att sedan denna skogsmark blifvit uppskattad till mantal, grundräntan för
alla till Bennebäck hörande ägor uppgick till 219 Daler 20 Öre 22|| penningar
eller 73 R:dr 10 sk. 6*1 r:st. med samma hemmantal, Skattläggningsmännen
åsatt, samt dessutom kronotionde 13 tunnor 24| kappar spannemål;
att egendomen vore taxerad till ett bevillningsvärde af 10,600 l\:dr, liela åbyggnaden,
enligt serskildt deröfver upprättadt instrument, värderad till 7,260
R:dr 28 sk., men icke brandförsäkrad, samt egendomens afkastning uppskattad
till 817 R:dr 28 sk. 5 r:st. före bytet och efter bytet, då en friare disposition
af skogen inträffade, men skattebidragen ökades, till 953 R:dr 21 sk.
9 r:st, och kapitalvärdet, i förhållande derefter uträknadt å 6 procent, i förra
fallet till 13,626 R:dr 25 sk. 7 r:st. och i det sednare till 15,890 R:dr 42
sk. 6 r:st.; Och hade Kollegierna vidare på anförda skäl i underdånighet tillstyrkt
nådigt bifall till det ifrågakomma bytet, så att WestTerna skattehemman
2 mantal, sådana de blifvit till ägoomfång skattevärderade, dädanefter
måtte blifva boställe åt Förste Majoren vid Westmanlands Regemente, med
öfvertagande af den ränta och kronotionde, Bennebäck dragit; men sistnämnda
boställe, förmedladt till mantal, deremot öfvergå till skattenatur samt
på detsamma ofverflyttas den grundränta och kronotionde, som var WestTerna
hemman åsatt, med skyldighet tillika att utgöra de WestTerna förut åliggande
rust- och roteringsbesvär, jemte öfriga skyldigheter och besvär, som i
följd af skattenaturen lagligen borde Bennebäcks hemman efter bytet drabba;
Dock skulle, innan bytet till verkställighet befordrades, ägaren af WestTerna
styrka, att de inteckningar, hvarmed denna egendom kunde vara besvärad,
blifvit infriade och dödade, så att samma egendom, fri från alla gravationer,
måtte öfvergå till Kongl. Majrts och Kronans ägo samt Förste Majorens bruk
och nyttjande såsom boställe, utan efterräkning för den öfverbyggnad, som
vid WestTerna då förefanns eller någon mellangift för hvad WestTerna eljest
i värde kunde öfverstiga Bennebäck, hvilket allt borde Kongl. Maj:t och Kronan,
såsom blifvande jordägare, tillfalla, med skyldighet för dåvarande ägaren
af WestTerna, såsom tillika boställshafvare, att underhålla de hus, han emottoge,
och för den vid WestTerna tilläfventyrs varande husröta ansvara, såsom
hade han enligt laga syn bostället i fullt stånd tillträdt; men hvaremot Bennebäcks
blifvande ägare äfven skulle vidkännas den husröta, som, vid boställets
afträdande till honom, möjligen kunde förefinnas, utan vidare laga syn i
följd af bytesförhandlingen å någotdera stället.
Vid detta ärendes föredragning inför Kongl. Maj:t uti StatsRådet ofvanförstnämnda
dag, den 1 Februari 1840, anförde Föredraganden, Herr StatsSekreteraren Grip, att, då
han funue det vara fullständigt utredt, att Kongl. Majit och Kronan uti WestTerna egen
-
72
dom, sådan den blifvit uppgifven och skattevårderad, skulle erhålla fullt vederlag för Bennebäcks
boställe; att utbytet af Bennebäck emot WestTerna sknlle lända till påtaglig fördel
så väl för dåvarande som för blifvande indelningshafvare, äfvensom att WestTerna hemmans
belägenhet gåfve detsamma, såsom Förste Majorsboställe, ett för tjenstgöringens inom
Regementet jemna och säkra gång obestridligt företräde framför dåvarande Förste Majorsbostället
Bennebäck; så ansåge sig StatsSekreteraren, lika med Krigs- och KammarKollegierna,
äga full anledning i underdånighet tillstyrka nådigt bifall till ifrågakomma byte, på
sätt oeh i den ordning samt med alla de vilkor och förbehåll, Kollegierna föreslagit; uti
hvilket underdåniga tillstyrkande instämde D. E. Herr JustitieStatsMinistern Grefve Rosenblad
och Herr StatsMinistern för Utrikes ärendena Friherre Stjerneld samt Herrar StatsRåden,
Friherre Åkerhjelm, Grefve Hård och Ihre, af hvilka Herr Grefve Hård tillika erinrade,
att, ehuru med sannolikhet kunde antagas, att Bennebäcke boställe, i anseende till
den dertill hörande betydliga skogsrymd och den större fördel, som enskild ägare kunde
deraf draga, skulle vid försäljning uppgå till högre värde, än hvartill detsamma, efter den
anställda komparativa värderingen, ansetts uppgå och möjligen äfven högre än det, hvartill
WestTerna skulle kunna inköpas., denna omständighet likväl, på anförda skäl, ej kunde
vid frågans afgörande förtjena särdeles uppmärksamhet; och Herr Friherre Åkerhjelm för
sin del tilläde, att, enligt tillförlitlig utredning, Kronans, Regementets osh Boställshafvarens
fördelar vid det föreslagna bytet voro öfvervägande, om än Bennebäcks betydliga skog och
nära belägenhet intill stora koibehöfvande jernbruk toges i beräkning. Hvaremot tvänne äfven
närvarande Herrar StatsRåd, hufvudsakligen med afseende å den till Bennebäck hörande
förträffliga skog af icke mindre än 3,435 tunnland, som kunde skattas tiil minst tio R:dr
tunnlandet och således vida öfverstego WestTernas antagna värde, funno sig, för det dåvarande,
icke kunna tillstyrka det föreslagna bytet, utan ansågo, att, innan detsamma af
Kongl. Majit beviljades, en förnyad noggran besigtning och värdering af skogen på Bennebäck
borde ägarinn; Och behagade Kongl. Majit i nåder gilla StatsSekreterarens, af StatsRådets
pluralitet biträdda, yttrande.
Efter denna framställning angående sakens beskaffenhet och utgång, återstår för mig
nu att, till fullgörande af KonstitutionsUtskottets föreskrift, emot de Konungens Rådgifvare,
som tillstyrkt det föreslagna egendomsbytet, anmärka, att, hvilka skäl dertill än må föreiinnas,
så vida det aldrig lärer kunna ifrågasättas, att ju icke Majorsboställe! Bennebäck
varit Kronan tillhörigt, ett sådant, utan Rikets Stunders samtycke, beslutad t afhändande
af Kronans fasta egendom strider emot uttryckliga stadgandet i 77 §. Regeringsformen,
jemförd med privilegierna för Ridderskapet och Adeln den 10 Oktober 1723 §. 28, dertill
kommer, hvad Militieboställen serskildt angår, att utbyte deraf, emot Kongl. Stadgan och
Förordningen den 9 December 1682, 4 §. 10 moni., upplifvad genom Kongl. Förordningen
den 4 Februari 1771, icke kan äga rum; såsom följd hvaraf jag äfven måste antaga, att
ofvannämnde Herrar StatsRådsLedamöter, medelst deras anmärkta rådgifvandeåtgärd, handlat
både emot Grundlag och andra gällande Stadgar; förbehållande mig att, sedan denna anmärkning
blifvit med svar å vederdelosidan mött, få ytterligare i saken anföra hvad nödigt
finnes. Stockholm den 1] Januari 1841.
C. L. LANDIN.
73
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 11 Januari 1841.
JVärvar ande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Gederström.
samt Ledamöterne:
Herrar Presidenterne. Westerstrand.
och af Billbergh.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice Ami
Nordenskjöld.
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Coyet.
Lorichs.
Sköldberg.
Fägersten.
Leyonmark.
Branting,
af Tuneld.
Widin.
Tribler.
ralén
Herrar JustitieRåden
Herr Vice Amiralen
Herr GeneralLöjtnanten
1 lerr HofRättsRådet
Herr KammarRådet
Herr KommersRådet
Herr KrigsRådet
Herr StatsKommissarien
Herr A mirali tetsKammarRådet
Herr BergsRådet
Herr AmiralitetsKammarRådet Widin, som af sjukdom varit hindrad
att vid förra sammanträdet den 30 November sistlidna år tillstädeskomma,
hade nu sig infunnit och intog, efter meddelad upplysning, att han redan aflagt
Domareed, sitt säte i RiksRätten; men Herr KammarRättsRådet Uggla, hvilken
å den af Sekreteraren utfärdade skriftliga underrättelse om RiksRättens
sammanträde tecknat, att Herr KammarRättsRådet deraf haft del, kom, sådant
oaktadt, icke tillstädes och hade ej heller något förfall anmält.
Sedan undertecknad, på tillsägelse, för Herr Justitieombudsmannen Landin
i förmaket justerat det vid RiksRättens sammanträde den 30 November
nästlidna år förda protokoll, i hvad det rörde hans dervid gjorde andragande!!,
blef nu samma protokoll inför RiksRätten uppläst och justeradt.
Riks Reit ts Handlingar, i;a Häftet. 10
74
Till följd af RiksRättens förrnämnde den 30 November fattade beslut
och sedan klockan slagit Tolf samt anmälan skett, att flere af parterna voro i
förmaket tillstädes, uppropades nu parterna, och företrädde dervid ej mindre
Herr Justitieombudsmannen, än äfven, bland svaranderne, f. d. StatsRådet,
H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, f. d. StatsRådet Herr Friherre Åkerhjelm,
Herr f. d. StatsRådet Poppius, StatsRådet Herr Friherre Lagerbjelke, f. d. StatsRådet
Herr Friherre von Schulzenheim, f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård, f. d.
StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, f. d. StatsSekreterarne,
Herr Presidenten Skogman, Herr von Hartmansdorff och Herr Grip,
samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne, Herr KansliRådet Ulfsparre, Herr
KansliRådet Rohm, Herr ExpeditionsSekreteraren Munthe och Herr ExpeditionsSekreteraren
Riben personligen. För IL E. f. d. JustitieStatsMinistern
Herr Grefve Rosenblad åter inställde sig KommersRådet, Kammarherren och
R. af K. N. 0., Herr Bernhard Emanuel Rosenblad, hvilken ingaf dels en af
H. E. undertecknad skrift, deruti H. E. anmält, att han, i anseende till sin
höga ålder af nära 83 år och dermed åtföljande krämpor, vöre förhindrad att
inför RiksRätten personligen sig inställa, dels ock H. E:s den 7 i denna månad
utgifna fullmakt för Herr KommersRådet att, å H. E:s vägnar, inför RiksRätten
sig infinna, emottaga Herr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial
och aflemna H. Ers förklaring samt sedermera emottaga Herr JustitieOmbudsmannens
ytterligare anförande och ingifva H. Ers svaromål derå. Från
H. E. StatsMinistern för Utrikes ärendena Herr Friherre Stjerneld och Herr
f. d. StatsSekreteraren Danckwardt voro bevis inkomne, att å dem utfärdade
kallelserna blifvit dem tillställda; och hade Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt
den 2 i denna månad uthändigat en af Herr KansliRådet Ulfsparre nu
företedd fullmakt för inneliafvaren att, å Herr f. d. StatsSekreterarens vägnar,
inför RiksRätten denna dag sig inställa och dervid aflemna en af Herr f. d.
StatsSekreteraren författad förklaring i den fråga, deruti Herr f. d. StatsSekreteraren
vore under tilltal ställd. Deremot var H. E. Herr Friherre Stjerneld
hvarken sjelf eller genom ombud tillstädes; dock hade H. E., efter hvad Herr
Friherren och Ordföranden tillkännagaf, i skrifvelse till Herr Friherren oda
Ordföranden den 5 i denna månad anmält, att II. E. vore af sjukdom hindrad
från inställelse.
Herr Justitieombudsmannen yttrade, att, med afseende å de af H. E.
Herr Grefve Rosenblad i dess skrift till RiksRätten åberopade omständigheter,
Herr Justitieombudsmannen för närvarande icke yrkade fl. Ers personliga inställelse,
utan medgåfve, det H. E. finge sin svarandetalan genom det förordnade
ombudet iakttaga. Då åter H. E. Herr Friherre Stjerneld hvarken styrkt
75
det af honom anmälda sjukdomsförfall eller åt någon uppdragit att hans talan
vid detta tillfälle bevaka, hemställde Herr Justitieombudsmannen till RiksRätten
att i anledning deraf vidtaga den åtgärd, som lagligen borde äga rum.
Emedlertid och enär H. E. Herr Friherre Stjernelds uteblifvande och Herr f. d.
StatsSekreteraren Danckwardts frånvaro ej syntes böra hindra att, då öfrige
svaranderne nu voro tillstädes, de särskilda hos RiksRätten af Herr Justitieombudsmannen,
å embetes vägnar, anmälda åtal blefvo till vidare handläggning
upptagna, anhöll Herr Justitieombudsmannen, det RiksRätten måtte låta
upprop i dessa mål för sig gå, hvarvid Herr Justitieombudsmannen komme i
tillfälle att, efter upprop af det mål, deri Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt
vore svarande, angående hans af Herr KansliRådet Ulfsparre företedda
fullmakt sig yttra.
Nu lät RiksRätten uppläsas
l:o.
Herr JustitieOmbudsmannens ansökning Lit. A.; hvarefter Herr Justitieombudsmannen
uppläste sitt till samma ansökning hörande anmärkningsmemorial,
som sedermera i två exemplar inlemnades, jemte deruti åberopade StatsRådsProtokoller,
nemligen:
vid första punkten öfver Justitieärenden den 9 Maj 1835.
■vid andra punkten öfver Handels och finansärenden den 4 November 1835.
vid tredje punkten öfver Handels och finansärenden den 23 Juni och 21
September 1838.
vid fjerde punkten öfver Handels och finansärenden den 23 Januari 1836.
2:o.
Ansökningen Lit. B.; och uppläste Herr Justitieombudsmannen jemväl
härvid sitt till utveckling af det i denna ansökning anmälda åtal författade
anmärkningsmemorial samt inlemnade detsamma tvefaldt, tillika med StatsRådsProtokollet
öfver Handels och finansärenden den 25 Maj 1835.
3:o.
Ansökningen Lit. C. Efter uppläsning af Herr JustitieOmbudsmannens
till åtalet i denna del hörande anmärkningsmemorial, som, jemte deruti åberopade
StatsRådsProtokoll öfver Kammarärenden den 11 April, 30 Juni och
13 Augusti 1835 samt den 16 December 1836, ingafs, erinrade Herr Justitieombudsmannen,
att Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardts af Herr Kansli
-
76
Rådet Ulfsparre företedda fullmakt icke innefattade uppdrag att, å hans rägnar,
föra talan, hvarföre Herr Justitieombudsmannen, som ansåg Herr f. d.
StatsSekreteraren icke hafva i någon måtto efterkommit den å honom utfärdade
kallelse, anhöll, att RiksRätten måtte förordna om den ytterligare åtgärd,
som för Herr StatsSekreterarens inkallande pröfvades lämplig.
4:o.
Ansökningen Lit.D. Äfven i afseende å de här förekommande åtal hade
Herr Justitieombudsmannen författat anmärkningsmemorial, som upplästes och
ingafs, jemte dessa protokoll i StatsRudet eller den Kongl. Regeringen, nemligen
:
vid första punkten öfver Handels och finansärenden den 12 Mars 1836.
roid andra punkten öfver Handels och finansärenden den 16 Februari 1838.
rvid tredje punkten öfver Kammarärenden den 15 Februari 1839.
'vid fjerde punkten öfver Handels och finansärenden den 1 Februari 1840.
5:o.
Ansökningen Lit. E. Herr Justitieombudsmannen uppläste skriftligt
anmärkningsmemorial och inlemnade ej mindre detta än följande protokoll i
StatsRådet eller den Kongl. Regeringen:
vid första punkten öfver Handels och finansärenden den 18 Oktober och 6
December 1834, den 6 Maj, 14 Juli, 11 September, 4 och 28 November
samt 5, 12 och 19 December 1835, den 27 Februari, 19
Mars, 4 Juni, 13 Juli, 10 Augusti, 7 September, 9 November och
9 December 1836, den 10 Mars, 5 och 26 Maj, 30 Juni och 28
Juli 1837, den 9 Mars, 23 Juni och 11 September 1838, den 6
Februari, 3 April och 8 Maj 1839 samt den ll Januari 1840.
vid andra och tredje punkterna öfver Handels och finansärenden den 1 Februari,
5 Mars och 7 Maj 1836, den 6 Maj 1835, den 23 Januari
1836, den 13 Januari 1837, den 2 Februari 1838, den 25 Januari
1839 och den 1 Februari 1840.
•vid fjerde punkten öfver Krigsärenden den 24 Januari 1835, den 27 Februari
1836, den 1 September 1837 och den 26 Oktober 1838.
vid femte och sjette punkterna öfver Krigsärenden den 24 Januari 1835.
vid sjunde och åttonde punkterna öfver Krigsärenden den 13 December 1834,
den 24 Januari 1835 och den 9 December 1836.
•vid nionde punkten öfver Krigsärenden den 15 December 1837.
77
vid tionde punkten öfver Handels och finansärenden den 29 November 1834,
den 16 Maj 1835 och den 5 Maj 1837.
vid dessa tio punkter gemensamt öfver Handels och finansärenden den 28
Oktober 1834.
vid elfte punkten öfver Kammarärenden den 23 Januari 1836.
vid tolfte punkten öfver Handels och finansärenden den 1 September 1837.
vid trettonde punkten öfver Krigsärenden den 16 Maj, 30 Juni och 21 November
1835 samt den 18 Maj 1838.
vid f jortonde punkten öfver Kammarärenden den 5 Augusti och 19 December
1835, den 13 Juli 1836 och den 14 Maj 1839 samt öfver Handels
och finansärenden den 13 Augusti 1835.
vid femtonde punkten öfver Handels och finansärenden den 15 Maj 1839.
vid sextonde punkten öfver Krigsärenden den 29 November 1839.
Och anförde Herr Justitieombudsmannen härvid muntligen, att som,
efter hvad det uppläste anmärkningsmemorialet upplyste, första punkten deraf
innefattade, ibland annat, anmärkning emot Konungens Rådgifvares den 9 December
1836 yttrade tillstyrkande, i enlighet hvarmed Kongl. Maj:t samma
dag behagade nämna President i Kongl. KammarRätten, med rättighet för honom
att tillgodonjuta lön, jemte taffelpenningar, efter den af Kongl. Maj:t år
1831 för KammarRätten antagna nya stat, och denna anmärkning, hvilken så
ledes
konrme att utgöra föremål för RiksRättens bedömande, anginge en af
RiksRättens Ledamöter, nemligen Herr Presidenten af Billbergh, som till berörde
embete i nåder förordnades, ansåg Herr Justitieombudsmannen sig af Lagens
stadgande i 13 Kap. 1 §. Rättegångsbalken om jäf för Domaren äga giltigt
stöd för den hemställan, om icke Herr Presidenten af Billbergh vore jäfvig
att. såsom Domare uti pröfningen af detta mål deltaga.
6: o.
Ansökningen Lii. F.; hvarvid Herr Justitieombudsmannen likaledes
uppläste och ingaf anmärkningsmemorial, åtföljdt af dessa handlingar, nemligen:
vid
första punkten StatsRådsProtokoll öfver Handels och finansärenden den
9 December 1836, den 25 Augusti 1837 samt den 2 Februari, 23
Mars, 6 April och 23 Juni 1838.
vid andra punkten StatsRådsProtokoll öfver Handels och fmansärendeu den
4 Oktober 1834, den 13 Augusti 1835, den 20 J uni och 13 December
1837, den 10 Augusti 1838 och den 28 September 1839.
78
vid tredje punkten
a) IIofKanslersEmbetets skrifvelse den 28 April 1840 till Ordföranden
i R. S:s Konstitutionsutskott.
b) och
c) HofKanslersEmbetets serskilda under den 13 Maj 1840 till samma
Ordförande aflåtiia skrifvelser.
d) Utdrag af StatsUtskottets protokoll den 24 Mars 1840.
e) Afskrift af en utaf framlidne H. E. StatsMinistern för Utrikes
ärendena Herr Grefve Wetterstedt, å BarthelemyKassans vägnar,
den 31 December 1826 utgifven, på fransyska språket författad
förskrifning N:o 14 å 2,500 Riksdaler Hamburger Banko, med
derå befintliga borgensförbindelse och öfriga påskrifter.
f) Afskrift af ett inför Hans Majit Konungen den 17 Mars 1839 i
Christiania på fransyska språket fördt protokoll angående förnyande
af åtskilliga lika beskaffade förskrifningar.
g) Ett i nämnde protokoll åberopadt underdåningt memorial afH. E.
Herr Friherre Stjerneld och Herr StatsRådet Ihre.
h) Afskrift af Kongl. Majits den 7 November 1826 gifne antorisation
för upptagande af ett lån för BarthelemyKassans räkning.
i) Afskrift af ett den 11 Juli 1827 af H. E. Herr Grefve Wetterstedt
utfärdadt bevis, att lian emottagit lånesumman.
k) Transumt af Bouppteckningen den 24 Mars 1830 efter KommersRådet
Paul Eduard Filéen.
/) Kongl. Majits den 27 Februari 1836 aflåtna nådiga skrifvelse angående
Filéenska Testamentsmedlen.
ni) Kongl. Majits nådiga skrifvelse den 19 Mars 1840 till StatsUtskottet
angående ön S:t Barthelemy.
Yttrande Herr Justitieombudsmannen för öfrigt i denna del muntligen:
Af första punkten i hithörande anmärkningsmemorialet inhemtades, att
åtal vore anstäldt emot Konungens Rådgifvare för deras tillstyrkande åtgärder
dels i afseende å anslag från Handels och sjöfartsfonden till understöd för ombyggnad
af Trollhätte Kanal och Slussverk dels ock om bemyndigande för
Konvoj Kommissariatet att acceptera de anvisningar å ett sådant anslag, som af
Direktionen vid det emedlertid bildade nya Trollhätte KanalBolag blefve utgifna,
i hvilket sednare hänseende Direktionen vid flera tillfällen till Kongl. Majit
med underdåniga framställningar inkommit. StatsKalendern meddelade upplysning
derom, att RiksRättens Ledamot, Herr Presidenten Westerstrand, sedan
bolagets stiftelse, varit och ännu vore Ordförande i dess Direktion. I
79
denna egenskap hade Herr Presidenten tvifvelsutan deltagit i Direktionens rörande
detta ämne gjorda framställningar och således, jemte Direktionens öfriga
Ledamöter, såsom sökande, å bolagets vägnar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
sig anmält uti den fråga, som komme att utgöra ämne för RiksRättens
pröfning. Yid sådant förhållande och då Herr Presidenten för sig eller sina
hufvudman kunde af målets utgång härstädes hafva att vänta nytta eller skada,
kunde Herr JustitieOmbusdmannen icke undgå att, med åberopande af
13 Kap. 1 §. Rättegångsbalken, yrka, det Herr Presidenten Westerstrand måtte
förklaras jäfvig att detta mål, såsom Domare, öfvervara.
7:o.
Ansökningen Lit. G. Yid Herr JustitieOmbudsmannens äfven härutinnan
uppläste och ingifne anmärkningsmemorial var fogadt utdrag af StatsRådsProtokollet
öfver Krigsärenden den 1 Februari 1840.
Härförutan inlemnade Herr Justitieombudsmannen dels Bihang till samtlige
RiksStåndens Protokoll vid Urtima Riksdagen åren 1834 och 1835, l:sta
Samlingen, 1 och 2 Afdelningarne samt 10:de Samlingen, 1 och 2 Afdelningarne,
dels ock Rikets Ständers Revisorers åren 1835, 1837 och 1839 afgifna Berättelser.
Då svaranderne härefter lemnades tillfälle att i anledning af de framställda
jäfsanmärkningarna och i öfrigt i fråga om RiksRättens sammansättning
sig yttra, förklarade H. E. Herr Grefve Löwenhjelm, å egna och öfrige tillstädes
varande svaranders vägnar, att de, för deras del, icke hade några jäf emot
RiksRättens Ledamöter att anföra; och f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård tilläde,
att då, hvad serskildt anginge de af Herr Justitieombudsmannen emot Herrar
Presidenterne Westerstrand och af Billbergh gjorda jäfsanmärkningar, bemälde
Herrar Presidenter destomindre skulle kunna af förevarande saks utgång vänta
nytta eller skada, som RiksRättens utslag deruti icke kunde leda till rubbning
af de förhållanden, hvilka genom Kongl. Maj:ts Beslut i anmärkta ärendena
blifvit bestämda, ansåg Herr Grefven berörde anmärkningar icke böra bifallas.
Sedan Herr StatsRådet Ihre och Herr KansliRådet Ulfsparre, på tillfrågan,
förmält sig vilja emottaga de afgifne anmärkningsmemorialen, den förre
å H. E. Herr Friherre Stjernelds vägnar och den sednare för Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardt samt om kommunikation af samma memorial med
bemälde svarande besörja, förklarade Herr Justitieombudsmannen, att han, på
det skriftvexlingen icke måtte uppehållas, för sin del, ej hade något att emot
det föreslagna kommunikationssätlet invända; dock att Herr Justitieombudsmannen
härigenom icke ville hafva medgifvit, att H. E. Herr Friherre Stjerneld
äfven framdeles under rättegången blefve från personlig inställelse frikallad;
80
hvaremot Herr Justitieombudsmannen, med afseende å beskaffenheten af den
sak, deruti Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt vore tilltalad, icke ville
bestrida, att Herr f. d. StatsSekreteraren finge genom behörigen befullmäktigad!
Ombud svara.
Parterne fingo nu afträda.
Yid öfverläggning i anledning af de jäfsanmärkningar, Herr Justitieombudsmannen
framställt emot Herrar Presidenterne Westerstrand och af Billbergh,
ansågo Herr KammarRådet Fägersten och Herr JustitieRådet Isberg , för
deras del, pröfningen af dessa anmärkningar böra anstå intilldess, genom granskning
af de ingifna handlingarna, sakens sammanhang hunnit närmare utredas;
men RiksRättens öfrige Herrar Ledamöter funno nämnde anmärkningar vara
af beskaffenhet att nu genast böra afgöras.
I följd häraf fortsattes öfverläggningen rörande omförmälda jäfsanmärkningar,
hvarunder 1 lerr Presidenten JVesterstrcind anförde, att, äfven om icke,
såsom Herr Justitieombudsmannen anmärkt, Herr Presidenten eller nya Trollhätte
Kanalbolag, i hvars Direktion Herr Presidenten vore Ordförande, kunde
anses hafva nytta eller skada af sakens utgång att vänta, Herr Presidenten,
som i nyssnämnda egenskap deltagit uti och ingifvit serskilda af Direktionen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet gjorda ansökningar i afseende å tillstånd för
Konvoj Kommissariatet att meddela accepter å Direktionens anvisningar på Handels
och sjöfartsfonden, i allt fall vore att betrakta som bolagets fullmäktig i
berörde mål, der de rådgifvandeåtgärder blifvit vidtagna, hvilka utgjorde före»-  mål för åtalet i första punkten af Herr JustitieOmbudsmannens ansökning
Lit. F- Denna omständighet, hvilken Herr Presidenten ansåg utgöra jäf för
sig att i nämnde punkt döma, ville Herr Presidenten anmäla till pröfning
i sammanhang med den emot honom af Herr Justitieombudsmannen framställda
jäfsanmärkning.
RiksRättens fleste Herrar Ledamöter funno, att med pröfningen af det
serskilda jäf, Herr Presidenten Westerstrand, på sätt berördt är, anmält, borde
uppskjutas till dess en närmare kännedom af handlingarna vore tagen, än den
RiksRätten hittills varit i tillfälle att inhemta; hvaremot Herr AmiralitetsKammarRådet
IViclin, Herr JustitieRådet Nordenstolpe samt Herrar Presidenterne
af Billbergh och Friherre Cederström förklarade sig beredde, att, likasom
Herr Presidenten Westerstrand redan gjort, i sakens närvarande skick, meddela
utlåtande i denna jäfsfråga.
Yid pröfning af Herr JustitieOmbudsmannens jäfsanmärkningar voro
meningarna skiljaktiga, hvarföre omröstning skedde, dervid
Herr
81
Herr BergsRådet Tribler yttrade, att han fann de af Rikets Ständers
Justitieombudsman emot Herrar Presidenterne Westerstrand och af Billbergh
framställda anmärkningar, enligt grunderna i 13 Kap. 1 §. Rättegångsbalken,
innefatta jäf för Herrar Presidenterne att hvar i sitt af ifrågaställde ämnen
sig yttra.
Herr Amirali te LsKam marila de t IVi din och SlatsKommissarien af Tuneld
instämde i detta yttrande.
Herr KrigsRådet Branting deremot utlät sig, att han ansåg nämnde
anmärkningar icke, enligt 13 Kap. 1 §. Rättegångsbalken, innefatta laga jäf.
Herr KommersRådet Leyonmarck förenade sig med Herr KrigsRådet
Branting.
Herr KammarRådet Fägersten åter med Herr BergsRådet Tribler.
Herr HofRättsRådet Sköldberg med Herr KrigsRådet Branting.
Herr GeneralLieutenanten Lorichs med Herr BergsRådet Tribler.
Herrar A iceAmiralen Coyet och JustitieRådet Nordenstolpe med Herr
KrigsRådet Branting.
Herr JustitieRådet Isberg yttrade: Då Herr Presidenten i Kammar
Rätten
af Billbergh i och för detta embete varit och ännu är i åtnjutande af
den lön, emot hvars belopp åtal förekommer i första punkten af memorialet
Lil. Ej funne Herr JustitieRådet, med godkännande af den utaf Herr Justitieombudsmannen
framställda anmärkning, Herr Presidenten af Billbergh icke
kunna anses ojäfvig att såsom Domare deltaga i pröfningen af samma åtal;
hvaremot, i afseende å Herr Presidenten Westerstrand, Herr JustitieRådet ej
fann sådana omständigheter ådagalagda, som kunde utgöra laga jäf, i följd hvaraf
den framställda anmärkningen af Herr JustitieRådet ogillades.
Herrar JustitieRåden Stråle oda Themptander äfvensom Herr ViceAmiralen
Nordenskjöld delade Herr KrigsRådet Bräntings tanka, men
Herrar Presidenterne af Billbergh, Westerstrand och Friherre Cederström
instämde i Herr BergsRådet Triblers mening, derför Herr Presidenten
af Billbergh, i hvad honom sjelf angick, jemväl ville hemta stöd af det förhållande,
att han i egenskap af President i Kongl. KammarRätten deltagit i
bemälde Rätts vid liera tillfällen gjorda underdåniga hemställan, att 1831 års
stat för KammarRätten måtte, såsom ansedd nödig för arbetets jemna och obehindrade
gång, äga bestånd.
11
82
I följd af denna omröstning blef, i öfverensstämmelse med de flesta
Ledamöternes mening, för parterna, ater förekallade, afkunnadt detta
Beslut.
RiksRätten finnér den af Rikets Ständers Justitieombudsman emot Herr
Presidenten af Billbergh framställda anmärkning, enligt grunderna i 13 Kap.
1 §. Rättegångsbalken, innefatta jäf för Herr Presidenten att angående ifrågaställda
ämne sig yttra; Hvaremot RiksRätten anser hvad Herr Justitieombudsmannen
emot Herr Presidenten Westerstrand anmärkt icke, enligt åberopade
lagrum, utgöra laga jäf.
Enär svaranderne härefter tillfrågades, huru lång tid de ansågo sig behöfva,
för att i saken sig förklara, tillkännagaf H. E. Herr Grefve Löwenhjelm
för sig och medsvarande, att de i sådant afseende anhöllo om rådrum i två
månader från delfående! af Herr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial;
i sammanhang hvarmed Herr f. d. StatsRådet Poppius framställde den begäran,
i hvilken öfrige svaranderne instämde, att, till undvikande af det besvär
och den tidsutdrägt, som blef ve en följd deraf, att svaranderne, hvilka icke i
allt hade gemensam svarandetalan, samtligen hade att tillgå allenast den af
Herr JustitieOmbudsmanen aflemnade duplett af memorialen, ett exemplar deraf
måtte hvardera svaranden tillställas, samt att den begärda förklaringstiden måtte
beräknas från den dag, svaranderne kommo i tillfälle att, på sådant sätt, erhålla
del af memorialen.
Efter det Herr Justitieombudsmannen förklarat sig ej hafva något att
erinra emot den å svarande sidan nu gjorda hemställan, fann RiksRätten skäligt
bifalla, att hvardera svaranden må undfå ett exemplar af de afgifne anma
rk ni ngsiuemor ialen, i de delar som honom röra; Och uppskjöts vidare handläggningen
af saken till Måndagen den 25 i denna månad, kl. 12 på dagen,
då parterna hade att åter sig infinna och hvaremedlertid anstalt om dylika
exemplars anskaffande skulle fogas.
Parterna afträdde, och sedan Sekreteraren fått tillsägelse att till nästa
sammanträde kalla Herr KammarRättsRådet Uggla, åtskiljdes RiksRättenS Herrar
Ledamöter kl. \ 4 eftermiddagen.
In (klem
/. A. C. Quensel.
83
JustitieOmbudsmannens Anförande till RiksRätten den 25
Januari 1841.
Vördsamt Memorial.
Xj ti det till Höga RiksRätten den 11 af innevarande månad ingifna
anmärkningsmemorial, hvarigenom min embetstalan rörande de i förutgångna
ansökningen Lil. F. nämnda mål utföres, förekommer under första punkten,
utom de hufvudsakliga anmärkningarna emot åtskilliga Herrar StatsRådsLedamöters
rådgifvandeåtgärder i fråga om anslag ifrån Handels och sjöfartsfonden
till nya Trollhätte Kanal- och SlussverksBolag, den erinran i afseende å rådslaget
den 25 Augusti 1837, att Konungens då närvarande Rådgifvares gjorda
uppgift, att Handelshuset Schön & Kompis anbud till verkställighet af kanalens
ombyggnad icke väsendtligen afvcke ifrån de i Kongl. Kungörelsen den 9 December
1836, för detta arbete, fastställda åligganden och utlofvade förmåner,
varit emot verkliga förhållandet stridande åtminstone i så måtto, som i högstberörde
Kungörelse ibland förmånerna för ett bildande bolag till kanalens ombyggnad
utlofvades ett bidrag ifrån Statens sida af 50,000 R:dr årligen i 25
års tid, men Schön & Kompis anbud deremot innefattade förbehåll om ett
sådant årligt bidrag af 60,000 R:dr i lika lång tid, och således, för hela tiden
af 25 år, 250,000 R:dr större bidrag, än i Kungörelsen förutsattes *).
1 anledning häraf och enär i det föregående af samma anmärkningspunkt
redan är anfördt hvad åberopade Kongl. Kungörelsen i berörde afseende
innehåller, nemligen att det blifvande bolaget skulle ifrån och med det år, då
kanalens ombyggnad börjades, årligen undfå ett bidrag af 50,000 R:dr, som
kornme att fortfara intilldess allt hvad bolaget inom ett maximum af En million
R:dr för företaget successive tillskjutit eller upplånat utöf ver 700,000 Ridr
och de tillgångar, som öfverskott å inkomsten af nuvarande fart genom Trollhättan
och Götha eif lemna, blifvit till kapital och fem procent ränta återbetaldt;
anhåller jag nu att, till närmare utveckling af ofvanomförmälda erinran,
endast få tillägga det förklarande, att den på förenämnda sätt anmärkta skiljaktighet
emellan Kongl. Kungörelsens innehåll och Handelshuset Schön & Kompis
*) Se här ofvan pag, 60.
84
anbud grundar sig på den förutsättning, att de i Kongl. Kungörelsen omtalade
successiva tillskott eller lån, sorn linge för kanalarbetet göras, utöfver 700,000
R:dr och inkomsten af nuvarande kanalfarten, skulle, äfven om de uppgingo
till maximisumman En million R:dr, kunna med belöpande räntor till fullo
återgäldas på 25 års tid; hvilket berodde på tiden, då tillskotten gjordes eller
lånen upptogos, samt på vilkoren för deras återgäldande; och att dessutom
möjligtvis dessa tillskott eller lån icke blefvo, till hela påräknade beloppet, för
arbetets utförande af nöden; men att deremot, utan afseende å sådana omständigheter,
enligt Schön & Komprs anbud, ovilkorligen erfordrades det årliga bidraget
af 60,000 R:dr i 25 år; hvarigenom en eventuel skillnad till uppgifna
beloppet af Statens bidrag i förra fallet emot det sednare kunde }rppas.
Stockholm den 25 Januari 1841.
C. L. LANDIN.
85
PROTOKOLL,
hållet i RihsRättcn i Stochholm den 25 Januari 1841.
JV ärvar ande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herrar Presidenterne Westerstrand.
och af Billbergh.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice Amiralen
Nordenskjöld.
Herrar J usti tieRåden Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Herr V ice Amiralen Coyet.
Herr GeneralLöjtnanten Lorichs.
Herr IIofRättsRådet Sköldberg.
Herr KammarRådet Fägersten.
Herr KrigsRådet Branting.
Herr Stats Kommissarien af Tuneld.
Herr Amirali tetsKammarRådet Widin.
Herr BergsRådet Tribler.
Herr KommersRådet Leyonmark var, på sätt insändt Läkarebetyg
utvisade, af opasslighet hindrad alt denna dag i RiksRätten sig infinna,
och Herr KammarBättsRådet Uggla, som erhållit underrättelse om detta
sammanträde, hade inkommit med en skrift, deruti han, under åberopande
af en den 11 i denna månad till Herr Friherren och Ordföranden aflåten
skriftlig anmälan af sjukdomsförfall för inställelse berörde dag, tillkännagifvit,
att samma förfall ännu forlfore, till bestyrkande hvaraf Herr KarnmarRättsRådet
bifogat ett af Kongl. LifMedikus Carl Dellwik den 22 dennes
utgifvet betyg af innehåll, att Herr KammarRättsRådet, i anseende
till försvagad hälsa, vore i behof af frihet från alla göromål. Herr Friherren
och Ordföranden vitsordade , alt han vid hemkomsten efter sista
sammanträdet erhållit den i nämnde skrift åberopade anmälan.
jRiksRättsHandlingar, 2:a Häftet. 12
STOCKHOLM, PfoXosTRäjrtsitA. JBonTHtcxnmaV 1841.
86
Underlecknad hade i förmaket uppläst RiksRättens Protokoll den 11
i denna månad för ej mindre Herr Justitieombudsmannen Landin, än
H. E. f. d. StatsRådet Herr Grefve Löwenhjelm, f. d. StatsRådet Herr Friherre
Åkerhjelm, Herr f. d. StatsRådet Poppius, StatsRådet Herr Friherre
Lagerbjelke, f. d. StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim, f. d. StatsRådet
Herr Friherre Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, f. d. StatsSekreterarne
Herr Presidenten Skogman, Herr von Hartmansdorff och Herr Grip,
samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne Herr KansliRådet Ulfsparre,
Herr KansliRådet Bohm, Herr ExpeditionsChefen Munthe och Herr ExpeditionsSekreteraren
Riben, äfvensom för H. E. f. d. JustitieStatsMinistern
Herr Grefve Rosenblads Ombud Herr KommersRådet Rosenblad; och blef
nu samma Protokoll inför RiksRätten justeradt; deruppå bemälde Parter
och Ombud förekallades och förklarade, på tillfrågan, att de emot Protokollet
icke hade något att anmärka. F. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal
företedde en för honom af f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård denna
dag utgifven fullmakt, att i stället för Herr Grefven, som af opasslighet
vore hindrad att sig inställa, ej blott öfvervara Protokollsjusteringen, utan
jemväl emottaga Herr JustitieÖmbudsmannens Anmärkningsmemorial i de
delar Herr Grefven rörde. Likaledes hade H. E. StatsMinistern för Utrikes
Ärendena Herr Friherre Stjerneld, hvilken i skrift till RiksRätten anmält
sig af fortfarande sjuklighet hindrad att i dag inställa sig härstädes samt
dervid hilagt ett af StadsLäkaren i ^Vadstena Doktor L. M. Hjertstedt den
19 dennes meddeldt betyg derom, att Hans Excellens lider af sjukdom så,
att han ej kan lemna sina rum, utfärdat en af Herr StatsRådet Ihre härvid
ingifven fullmakt för Herr StatsRådet, att å Hans Excellenses vägnar
emottaga de handlingar, RiksRätten kunde komma att med Hans Excellens
kommunisera.
Herr Justitieombudsmannen förmälte, att, med afseende å innehållet
af det Läkarebetyg, som från H. E. Herr Friherre Stjerneld inkommit,
Herr Justitieombudsmannen icke hade något att påminna dervid, att Hans
Excellens vid detta tillfälle vore genom Ombud tillstädes, äfvensom Herr
Justitieombudsmannen medgåfve, det Herr Friherre Gyllenhaal, på grund
af den fullmakt, han företett, finge nu iakttaga Herr Grefve Hårds rätt.
Derjemte uppläste och ingaf Herr Justitieombudsmannen ett skriftligt
anförande, innefattande tillägg till och förklaring af hvad Herr Justitieombudsmannen
andragit i det den 11 af innevarande månad ingifne anmärkningsmemorial
till ansökningen Lit. F och första punkten deraf.
87
Sedan H. E. Herr Grefve Löwenhjelm fått emottaga duplett-exemplaren
af Herr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial, samt ej mindre
Hans Excellens än öfrige tillstädesvarande Svarander och Herr KommersRådet
Rosenblad, å H. E. Herr Grefve Rosenblads vägnar, undfått
hvar sitt tryckta exemplar af samma memorial, äfvensom Herr StatsRådet
Ih re, Herr Friherre Gyllenhaal och Herr KansliRådet Ulfsparre serskilda
exemplar för att tillställas H. E. Herr Friherre Stjerneld, Herr Grefve
Hård och Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt, så förständigades Parterne,
att RiksRätten åter sammanträder Måndagen den 29 nästkommande
Mars, kl. 10 förmiddagen, då Parterne åter borde sig infinna, och Svaranderne,
öfver hvad anmärkt blifvit, afgifva förklaring. Afträdde.
Efter det RiksRätten, på anmälan, att Herr Justitieombudsmannen
begärt del af RiksRättens Protokoll, förklarat, att hinder icke mötte för
Protokollernas extraderande i den mån de blefvo justerade, åtskiljdes RiksRättens
Herrar Ledamöter kl. i 1 på dagen.
In fidem
J. A. C. Quensel.
88
Förklaringar af de tilltalade Ledamöterne af Konungfens
StatsRåd öfver JustitieOinbudsmannens anmäikningfsmemorial,
ingifna till RiUsRätten den 29 Mars 1841.
Till Höglofliga RiksRätten.
Då Rikets Ständer vid denna Riksdag egt tillfälle inse Rikets nuvarande
lyckliga belägenhet: freden bibehållen; Rikets sjelfständighet bevarad;
dess anseende utrikes stadgadt; de af Riksgäldskontoret upptagna
lån betalda; Statsinkomserne ökade, så att utskylderna kunna nedsättas;
betydliga öfverskott besparade, att till allmänt nyttiga föremål användas;
jordbruket, bergsbruket, fabriker och öfrige näringar i fortfarande tillväxt;
så förefaller det särdeles tänkvärdt, att de, som, under det dessa gynnande
förhållanden utvecklats, för längre eller kortare tid haft det vigtiga
förtroendet att vara Konungens Rådgifvare, och som varit vittnen till Hans
Maj:ts outtröttliga omsorger för Rikets väl, skulle af Konstitutionsutskottet
ställas under tilltal för deras rådslag i nästan alla Styrelsens grenar. Orsakerna
till denna åtgärd må vara hvilka som helst, är det dock för oss
en tillfredsställelse, att offentligen och inför en Domstol, som icke följer
andra grundsatser, än med Lag, rättvisa och billighet instämma, göra redo
för våra rådslag och i öppen dag lägga obefogenheten af de emot oss riktade
anklagelser. Med öfvertygelse derom och med det lugn, som åtföljer
fredade samveten, gå vi nu att förklara oss öfver de anmärkningar, som
Rikets Ständers Justitieombudsman, på grund af KonstitutionsUtskottets
beslut, emot oss framställt. Men dessförinnan må det oss Lillåtas att i
allmänhet yttra våra begrepp om beskaffenheten af den åklagaremakt, som
tillkommer Rikets Ständers Konstitutionsutskott.
Regeringsformen af den 6 Juni 1809 innehåller åtskilliga stadganden
rörande Rikets Styrelse, hvilka, då de i ett sammanhang betraktas, utvisa,
huruledes denna Grundlags stiftare sorgfälligt sökte undvika tvänne ytterligheter,
hvaraf Svenska Folket nogsamt erfarit lika förderfliga fcljder:
nemligen å den ena sidan, det oinskränkta monarkiska enväldet, och, å
den andra, en sådan Rikets Ständers allmakt, som, under den förflutna så
kallade frihetstiden, utöfvades i alla Styrelse värf, dels af dem sjelfva o
-
89
medelbarligen, dels af Rådsherrar, tillsatte genom deras val, undergifne
deras föreskrifter, samt tvungne att, för bibehållandet af deras förtroende,
ofta försaka alla anspråk på Konungens.
Ingendera af dessa ytterligheter medgifver 1809 års Regeringsform.
Dess 4 §. erkänner högtidligen Konungens rätt att allena styra Riket, men
begränsar den ock med vilkoret, att Konungen skall inhemta underrättelser
och råd af ett StatsRåd, till hvilket Han eger att välja det i 5 §. föreskrifna
antalet af Ledamöter. Desse, äfvensom serskildt hvarje föredragande
(Statssekreterare eller den hans embete förestår) skola för sina rådslag,
åtgärder eller försummelser vara underkastade ej allenast de anmärkningar,
som till Rikets'Ständers vidare behandling deras Konstitutionsutskott
har, efter granskning af StatsRådsprotokollen, rättighet att framställa, på
sätt 107 §. bestämmer, utan äfven, enligt 106 §., det juridiska åtal inför
RiksRätt, hvilket samma Utskott kan finna sig befogadt att förordna.
Det är likväl Konstitutionsutskottet icke tillständigt och vore ej heller,
efter vårt omdöme, förenligt med värdigheten af dess vigtiga kall, att
utan fyllest evidenta skäl samt stora betydelsefulla anledningar låta ett sådant
åtal anställas emot Embetsman, dem Konungen i nåder hedrat med
sitt högsta och höga förtroende. Ansåges det tillbörligt för det Utskott af
NalionalRepresentationen, som fått sig vården af Statsförfattningens helgd
och af dess grundlynne anförtrodd, att med oskäliga eller småaktiga anklagelser
draga Konungens Rådgifvare för rätta , så kunde snart den tid åter
inträda, då desse förklarades vara Rikets allena maktegande Ständers
fullmäktige, pligtige alt, under stundlig uppmärksamhet på sina principalers
ombytliga afsigter, framför allt söka göra sig förtjente till deras fortfarande
gunst.
Ordalagen i 106 §. Regeringsformen antyda den ädla och kloka hofsamhet,
som denna Grundlags Stiftare velat hafva iakttagen vid utofningen
af KonstitutionsUlskoLtets åklagaremakt, hvaraf ett godtyckligt eller ovisligt
bruk skulle göra densamma förhatlig, och derigenom, förr eller sednare,
kraftlös, om den någon gång i stora fall uppkallades till behöflig verksamhet.
I berörde §. säges uttryckligen, att det är för uppenbarliga öfverträdelser
af Regeringsformens och andra lagars tydliga bud eller för medverkan
dertill genom uppsåtligt fördöljande af någon upplysning, som Konstitutionsutskottet
må ega att ställa Ledamöter af Konungens StatsRåd under
tilltal inför RiksRätten. Desse, i öfrigt ingalunda alundsvärde, Embetsmän
må följaktligen icke ofredas med sådant tilltal för förmenta förbrytelser,
utan endast för otvifvelaktiga, ej heller för underlåtenhetsfel de der icke
90
blifvit begångna med vrångt uppsåt. Det öfverträdda lagbudet måste vara
tydligt och icke behöfva genom någon konstig argumentation så tydas } att
en anklagelse skulle kunna grundas derpå. Äfvenledes —1 ehuru, i sträng
mening, ändamål ej rättfärdiga medel — torde dock, när anledning till
åtal för någon afvikelse från i Grundlagarne föreskrifna former kunde emot
Konungens Rådgifvare sig förete, det tillkomma, om icke ovilkorligen åligga
Konstitutionsutskottet, utöfvande i slika fall ett slags Jurybefattning,
att pröfva huruvida icke det anmärkta formbrottet måhända varit ländande
till allmänt gagn, och att, om så förhölle sig, skäligen lemna detsamma
obeifradt.
Regeringsformens 106 §. hänvisar också, för att ännu närmare bestämma
gränsen, inom hvilken fordran af juridiskt ansvar å Konungens
Rådgifvare må inskränkas, till den serskilda lag derom, hvilken komme att
af Konungen och Rikets Ständer fastställas. Denna lag blef sedermera utfärdad
den 10 Februari 1810. Den uppräknar noggrant de §§. af Regeringsformen,
för öfverträdelse!’ hvaraf Konungens Rådgifvare kunna göra
sig skyldige till juridiskt ansvar, hvarefter den i §. 6 stadgar, att om StatsRådets
Ledamöter uraktlåta att de öfriga dem i Grundlagen uttryckligen
föreskrifna, men i ansvarighetslagen icke serskildt uppräknade, pligter
oeh föreskrifter iakttaga och fullgöra, ankommer det på Rikets Ständer att
hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill 107 §. Regeringsformen dem
berättigar. Häraf visar sig klarligen, att ett Konstitutionsutskott ej kan
lagligen låta anställa åtal -mot Konungens Rådgifvare inför RiksRätt för andra
förmenta Grundlagsöfverträdelser, än dem, som ansvarighetslagen uppräknar
och bestämmer.
Derest fråga kunde uppstå om rätta meningen af något Grundlagsstadgande,
hvilket syntes vara öfverträdt, så borde väl de begrepp derom,
som föregående Ständers och deras KonstitutionsUtskotts handlingssätt ådagalagt,
få, till ett åtals afvärjande, ega authentik giltighet. Eljest skulle
all stadga och konseqvens i Grundlagarnes tillämpning och, i följd deraf,
allt förlitande på deras värn mot någon tillfällig partiifvers vrånghet försvinna.
Sedan vi i korthet framställt dessa allmänna anmärkningar, öfvergå
vi nu till det besvarande i ett sammanhang af Hr JustitieOmbudsmannens
anklagelsepunkter, som, efter dessas serskilda föremål, åligger flere eller
färre ibland oss; härifrån likväl undantaget allt hvad som angår Barthelemiska
fondens obligationer och KabinettsKassans dermed inblandade ansva
-
91
righet, emedan dessa ämnen icke varit föremål för pröfning af Kongl.
Maj:t uli StatsRådet.
Anmärkning smemorialet Lit. A. angående några i administrativ väg
vidtagna beslut, hvilka förmenas hafva hort såsom lagfrågor
behandlas.
I ordningen den första är anmärkningen om det grundlagsvidriga ,
som Konstitutionsutskottet velat finna deri, att, sedan Rikets Höglofliga
Ständer vid 1834—35 års Riksdag till Kongl. Muj:ts nådiga pröfning och
stadfästelse i underdånighet öfverlemnat ett förslag till Yexellag, åsyftande
egentligen att framkalla och ordna en ny kreditrörelse medelst inrikes
vexlar, men äfven omfattande den länge öfliga utrikes vexelhandel,
så hafva, när detta ärende blifvit för Konungen föredraget, de ledamöter
af Dess StatsRåd, dem det nu anställda åtalet träffar, funnit sig böra
af anförda skäl underdånigst afstyrka Kongl. Majit att godkänna detta
förslag, så vidt det sträckte sig till vexelrörelsen emellan Sverige och
främmande länder, om hvilken det, efter deras omdöme, tillkomme
Konungen enligt 89 §. Regeringsformen att allena förordna; i följd hvaraf
Hans Majit ock förklarade sig vara hindrad att lemna sitt samtycke
till förslsget i dess helhet, men likväl vilja genom nådig kontraproposition
föreslå Rikets Ständer en med samma deras förslag enlig lag rörande
blott inrikes vexlar.
Det må ej förmodas, att Konstitutionsutskottet låtit sig hänföras till
den emot Konungens Rådgifvare i detta mål gjorda anklagelsen af förtrytelse
deröfver, att de vågat i underdånighet tillstyrka afslag å något, som
Rikets Ständer trott sig vara behörige att i form af lagförslag till Kongl.
Majits bekräftelse anmäla. Således torde det vara öfverflödigt att rättfärdiga
denna dristighet med den anmärkning, att Rikets Ständer äro sammansatte
af menniskor, underkastade, likasom andra, möjligheten att begå
misstag, samt att alltså den aktning, som dem visas bör, dock icke klafver
något erkännande af dess ofelbarhet, eller fordrar utaf Konungens Rådgifvare
uppoffring af friheten att, när de kunna anse ett af Rikets Ständer
faltadt beslut ej vara förenligt med Konungens lagbefästade rätt, då inför
Honom redligen framställa denna sin öfvertygelse. Dertill förbinder dem
ovilkorligen deras i besvuren Grundlag bestämda och ytterligare genom aflagd
embetsed bekräftade pligt. Skulle det ock hända, att den mening,
92
hvilken de yttrat och på anförda, uti StatsRådets protokoll förvarade, skäl
grundat, råkade sedermera alt af ett Konstitutionsutskott ogillas, så må
väl icke derföre, vid en sådan skiljaktighet i meningar, den ena först yttrade
böra såsom brottslig beifras.
Den egentliga frågan, i förevarande fall, angår icke sak utan form;
det vill säga, att Rikets Ständers förslag till utrikes vexelstadga ännu ej
var eller kunde varda föremål för väsendtlig pröfning af Kongl. Majit,
emedan det blifvit framstäldt i den ordning och efter den form, att Konungen
funnit sig af Grundlagen hindrad att deråt gifva Sin höga sanktion.
Härvid bör uppmärksamheten fästas å skillnaden emellan Regeringsformens
stadganden uti 87 och 8g §§. Enligt den förra äga Rikets Ständer att
gemensamt med Konungen stifta allmän Civil-, Kriminal- och Kyrkolag
och att sådan förut stiftad lag ändra och upphäfva. Frågor derom, närde
i RiksStåndens plena blifvit väckta, skola, sedan Lagutskottet är vordet
bordt, af Rikets Ständer afgöras, och hvad de föreslagit, öfverlemnas till
Konungen , som har att antingen gifva dertill sitt bifall, eller att detsamma
vägra, i sednare fallet med anförande af skälen för sitt beslut. Den 89 §.
åter innehåller, att af Rikets Ständer kunna väl väckas frågor om förändring,
förklaring och upphäfvande af lagar och författningar, som Rikets
allmänna hushållning röra, om stiftandet al nya sådana lagar samt om
grunderna för allmänna inrättningar af alla slag; men att Rikets Ständer
dock icke äga makt att i dessa mål annat eller mera besluta, än föreställningar
och önskningar att bos Konungen anmälas, hvarå Honom sedermera
tillkommer, att göra det afseende, som Han för Riket nyttigt finnér. Det
var under den sistnämnde af dessa Grundlagsparagrafer, som Konungens
Rådgifvare funno frågan om en ny stadga rörande vexelbandeln emellan
Sverige och främmande länder böra hänföras; och då ingen lärer vilja
uppenbarligen förneka vigten deraf, att Grundlagar hållas i helgd, och angelägenheten,
att de uti dem stadgade former för Regeringsärendenas behandling
noggrant iakttagas, så bar det väl icke bort anses för ett fel,
ännu mindre för en förbrytelse, att Konungens Rådgifvare yttrat i detta
mål sin öfvertygelse om den gräns emellan de båda Statsmakternas områden,
som Lagstiftaren bestämt för att förekomma ömsesidiga inkräktningar,
i början måhända föga märkliga och afsigtslöst gjorda, men slutligen ledande
till rubbning af hela Statsförfattningen.
Men, frågar man, hvilken är då skillnaden emellan föremålen för
allmän Civil- och Kriminallag samt för de lagar och författningar, som
angå
\
93
angå Rikels allmänna hushållning eller Regeringsärenden i allmänhet? Denna
skillnad är icke i någon bestämd och tydlig lag utstakad, och förmodligen
skall den aldrig kunna utstakas a priori genom någon alla möjliga
förhållanden omfattande och förutseende mensklig vishet. Också förklarade
Rikels Ständers LagUtskott vid 1809—10 årens Riksdag sig icke hafva
kunnat utarbeta något förslag, som skulle bestämma allmänna kännemärken
för de tvänne olika arter af lagar, hvarpå 87 och 89 §§. i Regeringsformen
hafva afseende, samt alltså, då frågor uppstått om ett gifvet mål borde af
bemälde Utskott eller af Besvärs- och Ekonomiutskottet behandlas, dels
måst följa den allmänt rådande öfverlygelsen, att de författningar, hvilkas
ämnen ej influtit i 1734 års lagbok, kunde bära namn af ekonomiska, dels
ansett för ekonomiskt hvad som, ehuru i allmänna Lagen intaget, likväl
synts vara af mera lokal eller tämporär beskaffenhet, hvilket lörfarande,
fastän provisoriskt, vore tilläfventyrs den enda regel att följa, intill dess
de grunder blifvit bestämdt uppgifna, hvarpå den i Regeringsformen angifna
skillnad egentligen bör hafva afseende. — Alt få de ämnen, som borde i
allmänna Civillagen bibehållas eller upptagas, urskiljde från dem, hvilka
tillhörde den Konungen allena förbehållna ekonomiska lagstiftningen, var
ock en bland de förnämsta anledningarne till förordnandet af den Lagkommitlee,
i hvars förslag till Handelsbalk några föreskrifter rörande vexelhandel
— då ännu endast utländsk — icke förekomma, utan endast upprepas
(i 4 Kap. 16 §•) ur 1734 års Lag (17 Kap. 14 §■) att om vexel är
serskildt stadgadt. Ett sådant undantag skulle väl icke hafva ägt rum,
om 1734 års Lagstiftare och den nya Lagkommiteen hade, såsom nu Hr
Justitieombudsmannen, anselt vexel å utländsk man och utländskt mynt
kunna under lagbuden om invisningar begripas — en mening, hvilken strider
mot tydlig föreskrift uti Kongl. Resolutionen den 7 Juli 1752 §. 21
och ej heller instämmer med den af andra rättslärde antagna, att ”hvad
man kallar vexel” är, i alla juridiska afseenden och i sjelfva den fordrade
yttre formen deraf, något belt annat än blott invisning.
Enär nu inga allmänna grunder blifvit stadgade för urskiljandet af
Civillagens och den ekonomiska lagstiftningens föremål, och detta problem,
hvilket Lagutskottet vid samma Riksdag, då våra nu gällande Grundlagar
stiftades, förklarade vara bland de svåraste s således ännu är och måhända
evinnerligen förblifver olöst, så torde, när serskilda frågor uppstå om rätt
tillämpning af Regeringsformens 87 och 89 §§., sådana begrepp böra få
gälla, som förut varit af de Lagstiftande Statsmakterna antagna. Yäl fram
-
94
ställes uti Hr JustitieOmbudsmannens memorial såsom ”allmän regel” det
påståendet, att ”vid afgörandet af frågan, till hvilkendera Lagstiftningen
”den Civila eller den Ekonomiska ett ärende hörer, uppmärksamheten må
”fästas mindre vid den behandling ärendet förut erhållit, än vid beskaf”fenheten
af det ämne, hvaruti lag skall stiftas;” men ehuru häruppå skulle
kunna svaras, att, då stadgandet om utrikes vexlar hufvudsakligen måste
handla om kommerciella rättsförhållanden mellan Svenskar och Utlänningar,
och således stå i visst beroende af främmande Staters vexelförfattningar
och förändringar i desamma, dess uppgörande också naturligast lämpar sig
för den lagstiftning, Kongl. Majit allena kan utöfva, må, under åberopande
af hvad förut härom blifvit yttradt, nu endast anmärkas, att denna regels
efterföljd skulle leda till ett högst äfventyrligt välde af det tillfälliga subjektiva
godtycke, hvilket icke ansåge sig bundet af det äldre förstånd,
som uttalat sig i en föregående lagstiftning. De Konungens Rådgifvare,
hvilka blifvit anklagade för underlåtenhet att iakttaga ofvanberörde regel,
må det väl ej förtänkas, att de icke velat göra sig skyldige till ansvar för
den förmätna egensinnighet, som densamma förutsätter, samt att de icke
heller kunnat anse den föreslagna Vexellagen, i dess utsträckning till Vexelrörelsen
öfver hela handelsverlden, allenast eller ens ”hufvudsakligen” —
såsom Hr Justitieombudsmannen förmenar — ”angå rättsförhållanden emellan
Svenska medborgare."
Med verkliga förhållandet är visserligen enligt Herr JustitieOmbudsmannens
uppgift, att Kongl. Yexelstadgan af den 21 Januari 1748 säges
uti ingressen dertill ”vara af Riksens Ständer vedertagen.” Men detta förhållande
bevisar dock icke hvad bevisas skulle, nemligen att den ansågs
för en Civillag. Det är bekant att, under det dåvarande Regeringssättet,
befattade sig Rikets Ständer med nästan alla, jemväl de obetydligaste, regeringsärender,
och utöfvade äfven den ekonomiska lagstiftningen, emellan
hvilken och den egentligen juridiska, eller så kallade Civila och Kriminella,
då icke erkändes den åtskillnad, som 87 och 89 §§. i 1809 års Regeringsform
antyda. AtL likväl ofvannämnda Vexelstadga icke den tiden betraktades
såsom en Civillag, i numera gällande mening, utan för en handelsförfattning,
visar sig tydligen deraf, att den blef utfärdad, ej från JustitieExpeditionen,
utan från den Expedition af Konungens Kansli, inom hvilken
då behandlades alla de Regeringsmål, som nu äro fördelade mellan
Inrikes-, Finans-, och EcclesiastikDepartementerna. De förändringar i denna
Vexelstadga och nya föreskrifter rörande utrikes vexlar, som i sednare
tiden blifvit beslutade och kungjorda, hafva alla utgått från Handels och
95
FinansExpedilionen, samt deribland den väsendtliga Förordning af den 12
Juni 1816, hvilken varit föranledd af Rikets Ständers endast önskningsvis
hos Kongl. Maj:t gjorda framställning, att författningarne om utrikes vexlar
måtte öfverses. Vid denna behandling af frågor, rörande sådana författningar,
hafva föregående Konstitutionsutskott icke haft något att anmärka.
Det var Konstitutionsutskottet vid 1840 års Riksdag förbehållet att härutinnan,
likasom i mycket annat, jäfva sina företrädares begrepp, samt af
egen högre vishet afgöra, att hvad med dessa begrepp och med Rikets
Ständers fordom ådagalagda egna åsigter fullkomligen öfverensstämde, vöre
numera så felaktigt, att det borde vid RiksRätt åtalas.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhj elm.
Akerhjelm. Poppius, von Schulzenheim.
AnmärkningsMemorialet Lit. A. 2:dra punkten,
angående Kongl. Maj:ts beslut i anledning af Rikets Ständers
förslag till Lag för enskilda Banker.
Sedan Kongl. Maj:t, uppå JustitieExpeditionens underdåniga föredragning
den 30 Maj 1835, förklarat, att, ehuru det af Rikets Ständer,
uti skrifvelse af den 19 i samma månad, öfverlemnade förslag till lag
för enskilda Banker så sent inkommit, att fråga om dess behandling i
öfverensstämmelse 8y i Regeringsformen förfallit, Kongl. Majit likväl
ville, uppå underdånig föredragning genom Handels och FinansExpeditionen
, från hvilken Expedition Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
om inrättande af enskilda Banker eller diskonter den 14 Jan. 1824 blifvit
utfärdad, tillse, huruvida nämnde förslag må kunna gifva anledning
till ändring i sagde Kungörelse; så har Kongl. Maj:t, vid detta ärendes
anmälan genom Handels och FinansExpeditionen den 4 Nov. 1835 funnit
godt bifalla StatsSekreterarens och StatsRådels då yttrade mening:
”alt det icke vore lämpligt för det närvarande, att vid ofvanuppgifna
förhållande med lagförslaget en serskild förnyad författning om enskilda
Banker skulle i administrativ väg utfärdas; men att, när hädanefter fråga
uppstode om stiftande af dylika inrättningar, Kongl. Majit måtte i hvarje
serskildt fall pröfva i hvad mån de uti Rikets Ständers underdåniga förslag
innefattade allmänna grunder mä kunna tillämpas till 'vinnande af
den fullkomliga säkerhet emot missbruk sorn omsorgen för allmänt
väl påkallade.
Emot denna Rådgifvande åtgärd har Rikets Ständers Justitieombudsman
anmärkt: att den enskildhet i lagstiftning, som dervid åsyftats, men
hvilken Rikets Ständer genom det afgifna lagförslaget velat motverka,
är stridande emot 8y S. i Regeringsformen, dels emedan Kongl. Kungörelsen
den 14 Januari 1824, såsom af Rikets Ständer till alla delar
antagen och stadfästad i 6 §. af lagen för Rikets Ständers Bank den 1
Mars 1830, jemlikt ordalydelsen i samma §. icke kunnat utan af Kongl.
Maj:t och Rikets Ständer gemensamt af skaffas eller förändras; dels ock
emedan ett af Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts sanktion öfverlemnadt
lagförslag ej bort på det sätt antagas_, att en del deraf, styckad från
det öfriga, utan Rikets Ständers bifall, i administrativ väg med den
gällande lagen införlifvades.
De af Hr Justitieombudsmannen sålunda anförde tvänne omständigheter
hafva ej inträffat; ty Föredraganden och StatsRådet hafva icke tillstyrkt
hvarken af skaff ande eller ändring af Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824 eller antagande till större eller mindre del af det förslag lill lag för
enskilda Banker, som Rikets Ständer hade till Kongl. Maj:t öfverlemnat,
men litlen för Riksdagens afslutande ej medgaf att, i den för lagfrågors behandling
stadgade ordning, pröfva och afgöra; ej heller hafva de tillstyrkt
förslagets inför!ifvande med nämnde kungörelse. De hafva tvertom, på
sätt StatsRådsprotokollet ådagalägger, yttrat dels att, under närvarande
omständigheter, utfärdandet af en förnyad författning om enskilda banker
i administrativ väg icke vore lämpligt, dels att pröfning skulle i hvarje
serskildt fall äga rum, huruvida de i förrberörde lagförslag framställda
allmänna grunder kunde vinna tillämpning. Dessa allmänna grunder innefattade
egentligen vissa financiella bestämmelser, oberoende af den juridiska
delen i förslaget och likartade med dem Kongl. Maj:t förut, såsom vilkor
vid oklroy för enskilda banker, föreskrifvit. Lagen för Rikets Ständers
Bank af den 1 Mars 1830 innehåller väl i 6 §., alt enskilde må bolag inrätta
till bankrörelses bedrifvande, under iakttagande af hvad genom
Kongl. Kungörelsen af den 14 Januari 1824 redan angående enskilda
bankinrättningar är stadgadt eller framdeles af Kongl. Majit och Rikets
Ständer stadgadt varder, och berörde kungörelse har på detta sätt vunnit
helgd af lag; men 3:dje momentet i samma Kungörelse lemnar deremot
97
Kongl. Maj:t obegränsad rätt att pröfva beskaffenheten af bolagsreglor
och utläningsreglemente för en enskild bankinrältning och att bevilja sökt
oktroy, då dessa finnas ändamålsenliga. I följd häraf har Kongl. Maj:t
varit och är oförhindrad, att vid oktroys meddelande åt enskildt bankbolag
föreskrifva de ytterligare bestämmelser och kontroller, som finnas af
nöden till fullkomlig säkerhet emot missbruk. Exempel på en sådan åtgärd
företer det under den ty November i83ij, således sednare än lagen för
Rikets Ständers Bank, utfärdade privilegium för Wermlands provincialbank j
och någon anmärkning emot beslutet derom, såsom varande i strid med
lagen för Rikets Ständers bank eller Kongl. Kungörelsen af den 14 Januari
1824, ägde vid påföljande Riksdag icke rum. Till Höglofl. RiksRätten hemställes
för öfrigt, om det icke förtjent motsatsen af klander, att ytterligare
säkerhet för allmänheten vid de sedan sista Riksdag inrättade enskilda
banker blifvit sökt och beredd genom tillämpning af de financiella grunder
för sådana inrättningar, som Rikets Ständer godkänt och om hvilka
intet är uti 1824 års Kungörelse stadgadt.
Förklaringen i denna punkt gäller för undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm.
von Schulzenheim. Skogman.
'3:dje punkten,
angående vissa stadganden dels i Kongl. Förordningen af den 3o
Juni 1838 om Mosaiska Trosbekännarcs skyldigheter och rättigheter
här i Riket, dels uti en den 13 Augusti samma är utf ärclad
Ordning, rörande hvad Mosaiska trosbekännare hade att
iakttaga i afseende på utöfning af deras religion och bestyret
inom deras församling m. m.
Hr Justitieombudsmannen yttrar, att StalsRådets Ledamöter tillstyrkt
omförmälda författningar, sådana de blifvit utfärdade, och anser Rådgifvande
åtgärderna dervid anmärkningsvärda i följande omständigheter:
l:o att förklarandet i sjelfva Förordningen, det mosaiska trosbekännare
dädanefter skulle i alla hänseenden ställas i lika rättsförhållanden,
enligt Svensk lag, samt tillgodonjuta enahanda rättigheter och förrhåner,
som Svenska undersåtare i allmänhet, utan andra inskränkningar, än
Grundlagen bestämde och Förordningen stadgade, syntes innefatta än
-
98
dring i hvad allmänna Lagen föreskrifver dels uti 20 kap. 8 §. Ärfdabalken_,
att den som af annan lära är ej må vara förmyndare, och dels
i iy kap. y $. Rättegångsbalkens att ochristen eller den, som af sådan
lära är, att han om vittneseden en falsk och skadlig mening häfver, ej
må vittna;
2:o att föreskriften i 6 §. af den serskilda Ordningen om Mosaiska
trosbekännares edgång, så vidt denna föreskrift kan afse vittnesed, likaledes
förändrar den i 16 §. af sistnämnde kapitel och balk för sådan ed
fastställda lydelse i så måtto, som deri befintliga orden: Vid Gud och
Hans heliga evangelium_, blifvit utbytta mot orden: Vid Gud och Hans
heliga lag. Och har Hr Justitieombudsmannen ansett i följd häraf böra
antagas, att StatsRådets Ledamöter i anmärkta delar tillstyrkt öfverträdelse
af Regeringsformens 8y §. j som förmår, att Civillag ej må af någondera
Statsmakten utan den andras samtycke göras eller afskaffas.
Till besvarande af Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningar emot
dessa rådslag, anse vi oss till en början böra visa, att, så väl före som
efter nu varande Statsförfattning, hvarje stadgande rörande Mosaiske trosbekännare
blifvit vidtaget i administrativ väg och att det hittills icke från
någondera Statsmaktens sida varit ifrågasatt, att detsamma tillhört annan
lagstiftning än den, hvarom Regeringsformens 89 §. handlar. Sålunda utfärdades
Reglementet för Judarne i Riket af den ay Maj iy8a genom KommersKollegium,
på Kongl. Maj:ts befallning derom, kontrasignerad af dåvarande
StatsSekreteraren för handels och finansärendena Friherre Johan
Liljencrantz. Flere förklaringar öfver samma Reglemente äro sedermera af
Kongl. Maj:t i administrativ väg gifne och af KommersKollegium på nådig
befallning kungjorde.
Yid 1823 års Riksdag framställde Rikets Ständer, i följd af deras
allmänna Besvärs och EkonomiUtskotts afgifna betänkande, i underdånig
skrifvelse af den 15 September samma år, den önskan, att Judar måtte
genom allmän färjattning förbjudas att köpa fastighet på landet, samt
domare vid ansvar förständigas att hädanefter icke bevilja uppbud och fasta
å egendomar på landet försålda till Judar; hvarjemte Rikets Ständer i underdånighet
hemställde j att de personer af Judiska nationen, som låta
döpa och i Christna religionen uppfostra sina barn, måtte komma i oinskränkt
åtnjutande af Svensk medborgarerätt_, och således undantagas
från det allmänna förbudet emot besittning af fast egendom på landet;
och blef Rikets Ständers förenämnde underdåniga skrifvelse genom Kongl.
Maj:ts Handels och FinansExpedition i underdånighet föredragen.
99
Uti en vid 1834 års Riksdag aflåten underdånig skrifvelse anhöllo
Rikets Ständer, att Judar, som med behörigt tillstånd till Riket inflyttat
och sig derstädes bosatt, äfvensom deras barn, må äga frihet att besöka
alla publika skolor samt Gymnasier och Universiteter i Riket, med vilkor,
att de underkasta sig gällande skolordning och lagar.
Det är alltså endast genom framförda önskningar lill Kongl. Maj;t,
på sätt 89 §. i Regeringsformen föreskrifver, som Rikets Ständer behandlat
detta ämne, och Kongl. Maj:Is tid efter annan derom fattade beslut, ehuru
tillkomna utan Rikets Ständers deltagande, hafva icke förr än vid denna
Riksdag föranledt till någon anmärkning från Rikets Ständers sida.
Kongl. Förordningen af den 30 Juni 1838, som utgick från begreppet
om den Regeringspligten att icke tillåta personers bosättning och industriella
verksamhet inom landet, utan att de ställdes under landets gällande
lagar och författningar, tillerkänner Mosaiska trosbekännare, födda inom
Sverige, eller som, från utrikes ort inkomne, blifvil eller blifva till Svenska
undersåter upptagne, samma förmån, som barn af andra i Sverige bosatta
utlänningar alltid åtnjutit, den nemligen, att anses såsom Svenskar
och lika med dem behandlas i alla de fall, der serskilda discjualifikationer
icke genom Grundlagen eller Allmänna Lagen äro stadgade, och det skulle
med största skäl kunna betraktas såsom en ofördragsamhet, den vårt lands
upplysning icke gillar och Regeringsformens 16 §. icke ens tillåter, om någre
undersåter, för det de bekänna sig till en viss religionslära, förnekades
hvad lagarne medgifva alla. Sjelfva uttrycket i högstberörde Förordning,
"att mosaiska trosbekännare hädanefter skola i alla hänseenden ställas i lika
rättsförhållanden, enligt Svensk lag, samt tillgodonjuta enahanda rättigheter
och förmåner, som Svenske undersåter i allmänhet,” ådagalägger klarligen,
att de undantag för personer af annan troslära än den rena evangeliska,
hvarom almänna lagen i de af Hr Justitieombudsmannen åberopade
8 §. 20 kap. Ärfdabalken och 7 §. 17 kap. Rättegångsbalken handlar,
ingalunda äro ändrade eller upphäfne genom detta uttryck, — ty enlighet
med lagen är icke i strid mot densamma,— och ingen domare lärer således
nu mera än förr finna sig genom oftaberörde Förordning tvekande eller
förhindrad , att på mosaiska trosbekännare tillämpa de åberopade lagbuden ,
helst de kunna komma i fråga att användas äfven på personer af urgammal
Svensk härkomst, som blifvit i annan troslära uppfödda, eller på afkomlingar
af främmande i Sverige bosatta religionsförvandter.
Beträffande Hr JustilieOmbudsmannens andra anmärkning, rörande
ordalagen för mosaiska trosbekännares edgång, enligt 6 §. i den serskilda
100
Ordningen, få vi vördsamt anföra, att ifrågavarande trosbekännare, ehuru
de varit Svenske undersåter och medborgare, hittills alltid aflagt ed med
uteslutande af orden ”Gud och hans heliga Evangelium,” och med begagnande
i deras ställe af uttryck motsvarande dem, som i förrberörde 6 §.
äro för detla fall föreskrifva, och förnekas kan icke, alt utan en sådan
iakttagelse mosaiske trosbekännares edgång vore ett tanklöst gyckleri. Det
i administrativ väg utfärdade, nu upphörda, 1782 års Reglemente för Judarne
i Riket innehöll äfven en likartad föreskrift med den nu anmärkta.
Förklaringen i 3:dje punkten gäller för undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhielm.
Åkerhjelm, von Schulzenheim. Skogman.
Aide punkten,
rörande forum för tvister emellan Staten och Götha KanalDirektion
eller emellan Bolaget och Direktionen, i följd af Kongl.
Brefvet den i Fehr. 1836.
Xlii 4:de punkten af memorialet Lit. A har Hr Justitieombudsmannen,
i anledning af Kongl. Maj:ts den 1 Febr. 1836 utfärdade nådiga beslut
angående forum i vissa fall för Götha KanalDireklion, serskildt emot
undertecknad, Skogman, såsom föredragande, anmärkt, att som frågan
om laga domstol i förevarande fall angick förklaring af i o kap. Rättegångsbalken,
och det följaktligen, enligt 19 §. Regeringsformen, tillkommit
Konungens Högsta Domstol, att den ifrågakomma förklaringen öfver lagens
rätta mening, sedan fråga derom af domstol blifvit väcktmeddela,
hvarå StatsRådets samtliga Ledamöter tvifvelsutan äfven hade afseende,
då hemställan om Högsta Domstolens föregående börande gjordes, jag,
genom min kontrasignation, till verkställighet befordrat Kongl. Maj:ts i
delta ärende fattade beslut, i stället för att, på sätt Regeringsformens 38
§. bjuder, min rättighet och pligt likmätigt, göra föreställningar deremot,
samt, om Kongl. Majit ändock yrkat utfärdande af beslutet, kontrasignationen
derå vägra.
Jag anhåller att få något utförligare, än i Hr JustitieOmbudsmannens
Anmärkningsmemorial skett, utveckla upphofvet och fortgången af ett ärende,
hvilket, ehuru jag deltagit i.samma rådslag med Konungens öfrige,
i denna punkt icke anklagade Rådgifvare, föranledt serskildt åtal inför
RiksRätten emot mig såsom föredragande. 1834
101
1834 års Direktion för Götha KanalBolag, nemligen Ordföranden,
Grefve Arved Posse, samt ledamöterne B. Rosenblad, Friherre von Steyern,
Grefve B. von Platen, Carl Arfvedsson, J. G. Schwan, C. A. Warberg,
G. F. Nicander och Gust. Lagerheim förde hos Kongl. Maj:t underdånig
klagan öfver KanalBolagets vägran att meddela bemälde Direktion decharge
för dess förvaltning och anhöll derjemte om bestämmelse i afseende på forum
för tvister emellan Götha KanalBolag och dess Direktion eller annorledes,
såsom uti Hr JustitieOmbudsmannens memorial är anfördt. I anledning
häraf infordrade Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 17 December
1835, den efterföljande Direktionens underdåniga utlåtande, serskildt
i frågan om decharge för förra Direktionen, och serskildt rörande den af
samma Direktion väckta frågan om bestämmande af forum, sedan Bolaget
vid dess dåvarande sammankomst blifvit i begge dessa ämnen hördt.
Direktionens den 13 Januari 1836 afgifna utlåtande (undertecknadt
på Direktionens vägnar af C. J. af Nordin och N. Sandblad) innehöll följande
i frågan om forum:
”Eders Kongl. Maj:t har äfven anbefallt Direktionen att serskildt
yttra sig rörande forum för den rättegång, som klaganderne, derest decharge
i annan väg ej kunde vinnas, ansett sig nödsakade att till utverkande deraf
emot bolaget anställa. Ehuru någon sådan rättegång icke torde komma
att för denna gång äga rum, finnér dock Direktionen, till åtlydnad af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga föreskrift, sig pligtig i underdånighet tillkännagifva
sin Lanke, att rättsförhållandena emellan Kanalbolaget och dess Direktion
borde bedömas efter de grunder, som lagen angående sysslomanskap i allmänhet
stadgar; att när Direktionens redogörelse för förvaltningen ej godkännes
och decharge vägras, det åligger bolaget att uppträda såsom kärande;
att för utförande af bolagets talan den i 18 kap. 9 §. Handelsbalken för
klander af Sysslomans förvaltning föreskrifna tid mäste iakttagas, samt att,
om den tid försittes, Direktionen är frikallad från all vidare efterräkning.
Häraf skulle väl synas följa att, ehvad bolaget omedelbarligen anställde
rättegång eller den föranleddes genom provokatorisk stämning från Direktionens
sida, forum borde bestämmas med tillämpning af 10 kap. 4
Rättegångsbalkenj och att således Stockholms Stads KämnersRätt vore behörig
Domstol, enär under dess jurisdiktion de bolagsstämmor hållas, vid
hvilka Direktionen väljes, grunderna för förvaltningen stadgas, samt Revisorernes
berättelse om deraf skedd granskning till bolaget öfverlemnas, och
der äfven Direktionens fleste sammankomster i de förvaltningen rörande
14
102
ärenden under den sednare tiden äfven egt rum. Men då det öfverväges,
att IianalDireklionens befattning är af en mera omfattande egenskap än
syssla man n a uppär a g enskilda emellan _, i det alt den ej blott rörer aktieegarne,
utan äfven i betydlig män inverkar på det allmännas rätt; att
kanalen, för hvars fullbordan Staten gjort dryga uppoffringar och förlänat
åtskilliga förmåner, må varda tillbörligen underhållen, hvadan icke allenast
Direktionens Ordförande af Eders Kongl. Majit utnämnesmed ansvarighet
att bolagets förbindelser uppfyllas; utan ock en ledamot i Direktionen
utses af Rikets Ständers Bank, intilldess annorlunda förordnadt varder;
så anser Direktionen för dess del det förhållande i viss mån inträffa,
sorn utmärkes i 16 mom. 2 Ort. af Eders Kongl. Majits nådiga Instruktion
för Dess ock Rikets Kammar Rätt den i5 Oktober i83i; och hemställer
utur detta skäl underdånigst, 0111 ej Eders Kongl. Maj:t, med stöd af a3
mom. i nämnde artikel, skulle täckas i nåder förklara, alt, dä om KanalDirektionens
för valtning, i anledning af vägrad decharge derför, tvist
uppstårj densamma må af Kongl. KammarRätten omedelbarligen upptagas
och af göras.”
De uti förrberörde utlåtande åberopade momenter af KammarRältens
Instruktion lyda som följer:
2 Art. 5 §.
”KammarRätten eger alt upptaga och afgöra: — — — —
16:o. Talan å försummadt fullgörande af sådana skyldigheter, som
uti privilegier blifvit städer, societeterj bolag eller enskilde personer ålagde,
i afseende på någon af Kongl. Majit eller Rikets Ständer dem förlänad
inkomst eller rättighet.
23:o. Hvad för öfrigt Kongl. Maj:t kan vid synnerliga tillfällen finna
nödigt att, såsom egande gemenskap med KammarRältens befattning, förvisa
till dess åtgärd.”
Efter denna historiska framställning må den anmärkning tillåtas, alt
genom bestämmande af forum för ifrågavarande tvister efter den ort, der
bolagss Lamma hållits eller Direklionsmöten egt rum, kom me detsamma alt
bero af de tillfälliga omständigheterna, om dessa sammankomster varit utsatta
i Stockholm eller i landsorten, eller om de i hufvudstaden haft sin
lokal i en trakt af staden eller i en annan. Möjligtvis kunde ock hända
att en sammankomst förflyttades ifrån ett ställe till ett annat och att så
lunda
olika forum i samma sak kunde komma i fråga.
103
Jag har visserligen dellagit i StatsRådets underdåniga tillslyrkande,
alt, innan frågans slutliga pröfning, 1 JögsLa Domstolens underdåniga utlåtande
skulle inhämtas; men detta innebär icke öfvertygelse eller erkännan -  de, att den borde såsom lagförklaring anses och behandlas, helst Högsta
Domstolens utlåtanden blifvit af Kongl. Maj:t infordrade i åtskilliga mål af
mera omfattande och till och med mera juridisk beskaffenhet, som sedermera
blifvit genom Handels och FinansExpedilionen afgjorda, såsom till
exempel Förordningen emot oloflig införsel eller utförsel af varor, Seglationsordningen,
Förpassningsstadgan med flere.
Regeringsformen stadgar i 38 ”Skulle den föredragande finna nå”got
Konungens beslut vara stridande emot denna Regeringsform, gore han
”i StatsRådet derom föreställning. Yrkar Konungen ändock, att ett sådant
”beslut skall utfärdas, vare det då den föredragandes rättighet och pligt
”att sin kontrasignation derå vägra samt nedlägge han i följd deraf sitt
”embete.”
I förevarande fall egde jag så mycket mindre anledning att finna det
af Kongl. Maj:t fattade beslut vara stridande emot 19 §. i Regeringsformen,
som frågan icke blifvit af domstol väckt såsom förklaring om lagens
rätta mening j utan i administrativ väg framställd till erhållande af en ny
föreskrift, som de af StatsRådets närvarande Ledamöter, hvilka egentligen
hade kännedom af juridiska frågor, icke i detta hänseende yttrade någon
betänklighet, och de ofvanåberopade §§. i KammarRättens Instruktion iemnade
stöd för beslutet. Då jag således icke insåg eller fann elen förmenta
grundlagsstridigheten j kunde och borde jag icke vägra min kontrasignation
— en åtgärd, som efter min åsigt af Grundlagens anda och Konungens
deri befästade Majestet, åsyftade endast det osannolika fall, då Konungen
skulle yrka utfärdande af ett beslut, som, i uppenbar strid med Regeringsformen,
kränkte enskild persons rätt eller vållade allmän våda för
Riket.
För öfrigt må upplysningsvis anföras, att genom beslutet örn forum
för tvister rörande Götha KanalDirektion någon olägenhet hittills ej egt
rum, enär så beskaffad tvist icke uppstått, samt alt Kongl. Maj:t äfven
tillförene i administrativ väg förordnat om serskildt forum och jurisdiktion
för bolag och deras direktioner. Sålunda innehålla de den 2 Maj 1782 och
3 Mars 1806 utfärdade Kongl, privilegier för kompanier till bedrifvande af
handel på Ostindien, att kompanierna förunnas egen jurisdiktion öfver alla
sina betjente i land och till sjöss, samt att alla mål och tvister, som kunna
yppas antingen emellan kompanierna och deras intressenter, eller emel
-
104
lan kompanierna och någon annan, som angå Ostindiska handeln, skola
förekomma och afdömas uti KommersKollegium, under hvars jurisdiktion
kompanierna och deras Direktioner lydde.
Förklaringen i denna punkt rörer endast undertecknad,
Skogm an.
Anmärkning smemorialet Lit. B., angående frågan ani ett kreditiv
på utrikes ort för Rikets Ständers Bank.
Då Rikets Ständers, uti skrifvelse af den 22 Maj i835 framställda
underdåniga anhållan om Kongl. Maj:ts bemedliug i Ministeriel eller
annan väg för beredande af ett kreditiv på utrikes ort för Banken, derest
sådant för realisationens upprätthållande blefve af nöden, den 25 i
samma månad föredrogs inför Kongl. Maj:t; så beslöts, enligt StatsSekreterarens
och StatsRådets underdåniga tillstyrkande, att Rikets Ständer
skulle i afgående skrifvelse tillkännagifvas: ”att Kongl. Maj:t, med stöd
”af Grundlagens anda, af aldrig öfverträdd häfd och af Svenska folkets
”rätt, ansåg en åtgärd af beskaffenhet, som den ifrågavarande, ej lagligen
kunna tillvägabringas utan de begge Statsmakternas samverkan, och
”att, i följd deraf, Kongl. Maj:ts biträde i sådant fall komme att bero
”af en förutgången pröfning af behofvet och lämpligheten af en dylik åt”gärd,
äfvensom af naturen utaf de vilkor, som dervid blefvo fästade.”
Herr Justitieombudsmannen har, enligt KonslitutionsUtskottets föreskrift,
anmärkt, att den sålunda af StatsSekreteraren och StatsRådet tillstyrkta
meningen är stridande emot '72 §. i Regeringsformen, enär denna
paragraf tillägger Rikets Ständer rätt att ensamt besluta i allt, som
rörer styrelsen och förvaltningen af deras Bankj hvartill således äfven
liörde, att för dess behof inrikes eller utrikes upptaga lån, de der icke
kunna sägas belasta Riket, då Banken är en Rikets Ständers enskilda
inrättning.
Till bemötande häraf få vi vördsamt anföra, att det rådslag, som
utgör föremål för anmärkningsmemorialet Lit. B., innefattar dels ett omdöme
om hvad Grundlagens anda och Svenska folkets rätt ansågos i förevarande
fall fordra, dels ett tillkännagifvande af de omständigheter, som,
vid pröfning af en framdeles skeende underdånig anhållan om Kongl.
Maj:ts bemedling för upptagande af ett utländskt kreditiv för Banken, kunde
verka på Kongl. Maj:ts bifall till en sådan bemedling, den Kongl. Maj:t
105
egde grundlagsenlig rätt att bevilja eller afslå. I följd af Kongl. Maj:ts
delaktighet i stiftandet af Myntbeslämningslagen och Lagen för Rikets Ständers
Bank, begge af den 1 Mars 1830, samt enligt Regeringsformens tydliga
åsyflning uti 16 §., uppkommer Kongl. Majrts förbindelse att äfven å
Sin sida vårda dessa lagars orubbliga vidmakthållande, och det är derföre
Kongl. Maj:ts höga rätt, äfvensom Dess pligt, att, i allt hvad på Kongl.
Maj:t beror, söka afvärja åtgärder, som kunde menligt inverka på nämnde
lagars framgena verkställighet. Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse af den 25
Maj 1835 kom Rikets Ständer tillhanda innan Riksdagens slut, och det synes
vara särdeles ofördragsamt att nu anställa åtal emot en menings som
aldrig öfvergålt till rådslag om handling och följaktligen ej kan innebära
öfverträdelse af Regeringsformens 72 §., om äfven denna §. vore på frågan
tillämplig. Först sedan Rikets Ständers Fullmäktige i Banken hade till
Kongl. Maj:t inkommit med underdånig anhållan om dess bemedling till
upptagande af ett utländskt kreditiv för Banken, och denna anhållan blifvit
utaf StatsRådet afstyrkt, hade anmärkning emot Rådgifvande åtgärden
kunnat ega rum, enligt 107 §. Regeringsformen, derest samma åtgärd
ansetts innebära åsidosättande af Rikets sanskyldiga nytta. Lyckligtvis var
realisationen så ändamålsenlig och de öfriga besluten om dess verkställande
voro så väl beräknade, att behof af utländskt kreditiv för Banken icke
uppstått, och hela frågan derom kan numera anses hafva förfallit. Den af
Hr Justitieombudsmannen vid slutet af anmärkningen framställda sats, att
de af Rikets Ständers Bank inrikes eller utrikes upptagna lån icke kunna
sägas belasta Riket j synes för öfrigt vara af den vådliga beskaffenhet, att
den gerna hade kunnat förbigås; eller skulle väl de åtgärder, som vidtagas
af Rikets Ständer, i egenskap af Svenska folkets Representanter, böra och
kunna betraktas, såsom vore de utan all inflytelse på Sveriges Rike. Troligt
är i alla fall, att ett kreditiv för Banken å utrikes ort icke hade erhållits
utan Kongl. Maj:ts bemedling och medverkan.
Förklaringen i denna anmärkningspunkt åberopas af undertecknade:
Ro senblad.
Åkerhjelm,
von Schulzenheim.
Löwen hielm.
Poppius.
Sko gma n.
106
Anmärknings memorialet Lit. Cangående af slag pä ansökning af
enskild man att fä i Stockholm anlägga en Theater.
Herr Justitieombudsmannen har, enligt KonstitutionsUtskotlets föreskrift,
härvid anmärkt, att den genom rådslaget i detta mål den 16
December 1836, för Kongl. Theatern yrkade uteslutande rätt, att ensam
i llufvudstaden för allmänheten uppföra skådespel, är stridande emot
sista momentet i Regeringsformens 6o f. _, som bjuder att Konungen ej
må, till vinning för Sig och Kronan eller enskilda personer eller korporationer,
några monopolier fastställa.
Till bemötande af denna anmärkning få vi vördsamt anföra: att sjelfva
afslagsresolutionen vid detta, likasom vid flera föregående lika beskaffade
tillfällen, ingalunda hvilar på antagandet, än mindre på erkännandet af
någon uteslutande rätt för den Kongl. Theatern, utan den innehåller endast
en vägran för det närvarande, hufvudsakligen på de i det underdåniga
tillstyrkandet åberopade skäl, att genom de Kongl. Theatrarnes återupprättande
1818, allmänhetens behof och rättmätiga fordringar i delta
afseende blifvit uppfyllde, och alt erfarenheten visat, det den skådespelen
begagnande publikens anlal vore för inskränkt, att bereda vidmakthållandet
af flere theatrar, i synnerhet som de redan varande ej ntan betydliga bidrag
kunde uppehållas: att, enär Theaterinrättning i Stockholm ej får
anläggas, utan hos Kongl. Majit dertill begärdt och erhållet tillstånd, det
också måste vara Kongl. Majits ostridiga rätt, att, i följd af vid tillfället
sig företeende giltiga skäl och omständigheter, vägra dylik begäran: och
slutligen att ingen tids erfarenhet visat, det de Kongl. Theatrarnes tillvaro
beredt någon vinning för Kongl. Majit och Kronan, utan tvertom för
Kongl. Majit föranledt betydliga årliga utgifter, och för Staten intill närvarande
Riksdag utgiften af ett årligt bidrag. Jemte dessa, till en del kända
förhållanden, torde vi få anföra några andra i samma ämne, hvilka, ehuru
de ej ansetts bindande eller vägledande för nuvarande Konstitutionsutskott,
likväl ega, såsom vittnande om föregående Rikets Ständers och deras Utskotts
upplysta begrepp om Grundlagar och former, ett värde som ej lärer
kunna underkännas.
Då en dylik anmärkning som den ifrågavarande vid 1823 års Riksdag
försöktes, torkbräde dåvarande Konstitutionsutskott i följd deraf: att dä
den citerade 6o §. Regeringsformen synes desto mindre tillämplig j som
Kongl. Theaterinrättningarne i Stockholm j långt för detta tillkomna j
aldrig medfört för Kongl. Majit och Kronan någon uteslutande vinning,
107
utan tvertom betydliga kostnader, och då derjemte beviljandet af ett nytt
Theaterprivilegium , nu likasom alltid förut beroende på Kongl. Majus
nådiga välbehag, skulle troligen vid en ökad konkurans hafva bered
den enskilde Entrepenörens undergång och de redan befintliga, mot hufvudstadens
folkmängd svarande Thea t/' arnes skada, kan den uppgifna
anmärkningsanledningen af Utskottet ej gillas.
Vid 1828 års Riksdag väcktes motion om anhållan hos Kongl. Maj:t,
alt anläggandet af en enskild theater i Stockholm ej måtte möta hinder.
Besvärs och EhonomiUtskottet, till hvilket motionen remitterades, föreslog
slutligen, att Rikets Ständer måtte behaga anse den väckta frågan såsom
obehöflig, enär anläggandet af en enskild theater i Stockholm ej lärer
förvägras, utan inträffande af sådana hinder, i hvars pröfning och bedömande
Utskottet ej kunde ingå. Denna mening bi folio Rikets Ständer.
Under 1834 års Riksdag gjordes äfven motion i samma ämne. Frågan
behandlades af Allmänna Besvärs och Ekonomiutskottet, som, lika
med hvad nästföregående Besvärs och EkonomiUtskolt först anfört, yttrade,
att då flera Theatrar i Stockholm skulle kunna så förminska de Kongl.
Theatrarnes inkomster, att deras bestånd derigenom undergräfdes, och
anslag för deras återupprättande då komme att b eliof v as, anläggandet
af Theatrar i Stockholm må tillåtas med den inskränkning, att vissheten
att der ega en god och i fullständigt skick fortfarande Theater icke
genom en sådan tillåtelse må äfventyras. Då två Stånd stannade mot två
i beslotet häröfver, förföll frågan.
Efter denna utredning af saken, föras vi helt naturligen till den slutsatsen,
att hvarken Rikets Ständer eller någon deras delegation eller medlem
hittills ansett vägrandet af begärdt tillstånd att anlägga enskild Theater
i Stockholm, innebära fastställande af ett monopolium till vinning
för Kongl. Majit och Kronan eller enskilde personer och korporationer,
ty då hade de visserligen icke behandlat frågan såsom här är visadt; och
för oss synes det klart, att der ej exclusiv rätt att ensam bedrifva en anläggning
blifvit lemnad, der är ej monopolium i fråga, och ej hinder för
andra att begära och för den afgörande autoriteten att bevilja dem enahanda
frihet. På något annat än en sådan exclusiv rätts fastställande, har,
efter vår mening, förenämnde grundlagsföreskrift ej afseende, och denna
vår åsigt hemta vi af Grundlagens ordalydelse, såsom den hittills varit
förstådd. Det torde för öfrigt böra tilläggas, att frågor om sådana slags
publika inrättningar, som Theatrar, alltid varit behandlade såsom ordningsmål,
underkastade behörig myndighets pröfning och afgörande i hvarje ser
-
108
skildt fall, enligt för banden varande, med omsorgen örn allmän nytta och
allmän ordning förenade omständigheter, och att hvarken vägran eller bifall
till begäran härom någonsin ansetts såsom öfverträdelse af Regeringsformens
60 §. sista momentet, ehuru mycket ett afslag än kunnat misshaga
den sökande.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
R o senblad. Jkerhj elm. von Schulzenheim.
An m ä rhn in g sm cm o ria let Lif. D., angående åtskilliga beslut, som
förmenas innefatta ingrepp i Rikets Ständers beskattningsrätt.
i:sta punkten,
rörande fortfarande inqvarteringstolag på ull, som till Staden
Norrköping inkommer.
Yid denna punkt har Hr Justitieombudsmannen anfört, alt, då den
vid sistlidne Riksdag fastställda Tulltaxa innehåller, att ull skall vara fri
från tolag, det under form af förklaring, utaf SlatsRådet den 12 Mars
1836 lillstyrkta stadgande, att så kallad inqvarteringstolag å lill Norrköping
inkommande ull finge beräknas, synes utmärka ett upphäfvande
af Rikets Ständers beslut i en fråga af beskattningsnatur, samt följaktligen
innefatta ingrepp i den beskattningsrätt, som enligt 57, 60 och 73 §§.
i Regeringsformen är Rikets Ständer allena förbehållen, helst den föreslagna
afgiften, efter hvad i Norrköpings Stads Äldstes underdåniga ansökning
antydes, icke uteslutande af sett de föremål nemligen inrättningar
till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighetangående
hvilka 3 §. i Ansvarighetslagen för StatsRådet af den 10 April 1810
gör ett undantag i fråga om erläggandet af vissa afgifter, som i Regeringsformens
60 §. icke omnämnas; hvarföre ock Hr Justitieombudsmannen
ej kunnat undgå att anmärka denna rådgifvande åtgärd såsom emot
Grundlagens åberopade bud stridande.
Till förklaring öfver anmärkningen i denna punkt anhålle vi att få
först framställa den allmänna grund, som hittills blifvit följd vid regleringen
af Ständernas inkomster genom afgifter på handeln och sjöfarten.
Ifrån äldre tider hafva dessa afgifter, enligt serskilda Kongl. Privilegier
och Resolutioner, utgått under olika benämringar och efter olika grunder,
109
eler, i anseende till både föremål och belopp, i nästan hvarje stad. Äfven
efter antagandet af 1809 års Regeringsform, har Kongl. Maj:t, vid flerfaldiga
tillfällen, förordnat om förändrade regleringar af sådana afgifter till
städerna, utan att de på något sätt ansetts inbegripne under de i Herr
JusLilieOmbudsmannens anmärkningsmemorial åberopade paragrafer i Regeringsformen,
och utan att under föregående Riksdagar anmärkning deremot,
i grundlagsenlig ordning, egt rurh. Ansvarighetslagen för StalsRådet stadgar
i 3 §. ansvar för den StatsRådsledamot, som tillstyrker Konungen att
vidtaga sådant steg, hvilket uppenbarligen är stridande emot Regeringsformens
bokstaf iga föreskrift uti 57 §. rörande Rikets Ständers beskattningsrätt,
eller uti 6o till förhöjande af den bevillning Rikets Ständer sig
åtagit, eller af sådana artiklar, hvilka i densamma till bevillning räknas,
allt sådant till f örökande af kronans inkomster: dock härunder icke tegn'j)
ne sädane i denna 6o §. ej omnämnde af gifter j hvilkas föremål är o
inrättningar till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet j såsom
båk-, bro-, färg- och andra afgifter af dylik beskaffenhet. Denna samtidigt
med det njra Statsskicket tillkomna lag ådagalägger, att afsigten med
de åboropade §§. i Regeringsformen ej varit att inskränka Kongl. Maj:ls
beslutande rätt i frågor om Städernes tolag och andra lokala afgifter, hvilka
ej bidraga till förökande af kronans inkomster.
Med tillämpning af denna grund, och i öfverensstämmelse med hvad
i dylika fall tillförene skett, var Kongl. Maj:t oförhindrad att, oansedt den
befrielse från allmän Stadstolag, som för ull äfven vid införsel stadgas i
den af Kongl. Maj:t under den 20 Juni 1835 utfärdade Tulltaxa, medgifva
fortfarande af den serskilda afgift å samma vara till förmån för Norrköpings
stad, som under namn af inqvarteringstolag dittills erlagts, äfven då införselstullen
på ull var högre än nu. Hr JustitieOmbudsmannens anförande,
att sistnämnde afgift icke uteslutande afsett de föremål, som i 3:dje §. af
Ansvarighetslagen omförmälas, nemligen inrättningar till enskildas gemensamma
nytta och beqvämlighet, synes icke vara grundadt på verkliga
förhållandet. Städernes tolag och andra dera tillagda afgifter användas,
enligt serskilda Kongl, Privilegier och Resolutioner, dels lill fyllnad i lönanslagen
för deras tjenstemän, dels för anstalter lill båtnad för handeln
och sjöfarten, äfvensom för deras offentliga byggnader; och handlingarne
upplysa, på sätt Hr JustitieOmbudsmannens memorial jemväl innehåller,
att Norrköpings stad, der under sednare tiden flere byggnader och inrättningar
för Stadens räkning blifvit med berömlig verksamhet utförde, egde
Ilo
behof att, till godtgörande af dervid uppkomna större kostnader, fortfarande
uppbära inqvarteringstolagen på ull med ^ procent af tullvärdet. Denna
afgift, emot hvilken klädesfabrikanlerne sjelfve icke hade något att erinra
, har således användts och användes till gemensam nytta så väl för
Stadens invånare, som för de derstädes trafikerande, och kan icke hänföras
under pålagor, som tillhöra kronans inkomster.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhjelm. Poppius,
von Sch u Izenliei m. S ko grua n.
2:dra punkten ,
angående Kongl. Maj:ts beslut om broafgift för käril, innehållande
våta varor, som sjövägen till Stockholm ankomma.
Likasom vid l:sta punkten i anmärkningsmeinorialet Lit. D. har llr
Justitieombudsmannen anmärkt, att denna af StalsRådet tillstyrkta afgifts
påläggande synes innefatta ingrepp i den, enligt 57, 60 och 73 §§.
i Regeringsformen, Rikets Ständer förbehållna beskattningsrätt, enär i
förevarande fall afgiften utgör en ny, af Rikets Ständer ej gillad > pålaga
å varor, som förut varit derifrån befriade, och alt således, då härtill
kommer, att densamma, anlagen till utgående efter annan grund och lill
högre belopp, än Stadens kommitterade föreslagit och beräknat, icke
blifvit inskränkt till de ändamål, för hvilka 3 §. i Ansvarighetslagen
för SlatsRådet tillåter vissa afgifters fastställande, ulan tillika uttryckligen
påräknats såsom nödig lör andra behof_, Konungens Rådgifvares
tillstyrkande jemväl måste innebära en öfverträdelse af hvad nyssnämnde
Grundlagsparagrafer till iakttagande stadga.
Under vördsamt åberopande af hvad vid nästföregående anmärkningspunkt
N:o 1 blifvit anfördt till ådagaläggande af Kongl. Maj:ts höga rätt
att besluta om Städernas tolag och andra dem tillagda afgifter å varor eller
fartyg, i följd hvaraf Kongl. Maj:t varit oförhindrad att förordna om
den afgift, som utgör föremål för anmärkningen i 2:dra punkten, anhålla
Förklaranderne att få serskildt yttra sig i anledning af Hr JustitieOmbudsmannens
vid sistnämnde punkt gjorda framställningar.
Broafgiften å käril, innehållande våta varor, kan icke anses såsom
en alldeles ny pålaga _, enär en fullkomligen enahanda slags afgift från
äldre lider egt rum för så kalladt lakegods, och ingan giltig grund finnes,
lil
hvarföre ett fat vin eller bränvin, upplagdt på Stockholms kaj, skulle
vara fritt från en pålaga till staden, sorn utgår för en bredvid liggande
tunna sill eller bott. Lika litet som andra afgifter till städerne har denna
pålaga kunnat eller beböft vara föremål för Rikets Ständers gillande,
och Kongl. Maj:t var i sitt beslut derom på intet sätt bunden af det föslag
stadens kommitterade afgifvit, helst deras beräkning undergick förändring i
följd af Kongl. Maj:ts vägran till den förhöjning i afgifterne uti metallvåvågen,
hvarom de hade gjort underdånig framställning. Om genom Kongl.
Maj:ts beslut i afseende på broafgiflen för våta varor någon högre inkomst
tilläfventyrs blifvit Stadskassan tillskyndad; så härrör det deraf, att samma
afgift utsträcktes jemväl till sädane varor införda frem utrikes ort, hvilka
efter kommitterades förslag skulle derifrån varit befriade. De af Hr Justitieombudsmannen
omförmälda andra ändamål, hvartill afgiften ansetts nödig,
äro fullkomligen lika beskaffade med dem 3 §. i Ansvarighetslagen
uppräknar, såsom ledande till enskildas gemensamma nytta och beqvämlighet.
Slutligen må det tillåtas oss vid denna punkt nämna, att en vid nu
påstående Riksdag väckt motion om upphörande af ifrågavarande broafgift
blifvit såsom ekonomisk fråga behandlad och af 3:ne RiksStånd afslagen.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhjelm.
Åkerhjelm. v:n Schulzenheim.
// å r d. Gy 11 e niia al. Skogman.
3:dje punkten,
angående nedsättning i a/raden för Riddarhytte Kopparverk.
Hr Justitieombudsmannen har härvid anmärkt, att den af nämnde
Kopparverk utgående, genom Kongl. Resolutionen den 13 November 1744
stadgade, kronoafrad måste anses tillhöra kronans ordinarie inkomster;
att Kongl. Förordningen den 27 Augusti 1723 uti 1 och 2 §§. försäkra
en hvar jordegare rättigheten att bruka bergverk å egna ägor, så länge
som han det förmår och till Kronan dess tillständiga rätt deraf utgör;
att desse, likasom öfrige för Kronans ordinarie räntor gällande, lagar
numera icke må räknas ibland dem, hvilka Konungen eger att enligt
Regeringsformens 89 §. sLifta eller förändra; att Kongl. Förordningen den
21 Juni 1831 har afseende endast å nya bruk och bergverksanläggningar
112
och deras taxering, men icke å de förut varande och redan skalllagda;
samt att, då Kongl. Instruktionen för KammarKollegium i 6 §. 1 mom.
ålägger Kollegium hålla hand deröfver, att redan fastställda grundskatter
å bergverk icke i annan än laglig ordning ändras, denna föreskrift äfven
syntes förutsätta, att någon förändring i beloppet af fastställd afrad ej
må utan KammarKollegii förutgångna yttrande ega rum.
Dessa omständigheter anser Hr Justitieombudsmannen föranleda till
den anmärkning, att de i ofvanåberopade 1723 års Förordning stadgade
beskattningsgrunder blifvit uti detta mål öfverträdde.
Förklaranderne få i anledning häraf upplysa , att Riddarhytte Kopparverk
blef, såsom varande beläget på Kronoskattegrund, först skattlagdt
i enligt med Kongl. Förordningen den 27 Augusti 1723 till hvart 10:de
skeppund af tillverkningen; men att denna afrad, genom Kongl. Resolutionen
den 13 November 1744, nedsatles till hvart 20:de skeppund. Det var
således genom sistnämnde Kongl. Resolution, och icke genom det nu klandrade
beslutet, som de uti 1723 års Förordning stadgade beskattningsgrunder
frånträddes.
Fullkomligt instämmande med Hr Justitieombudsmannen deruti, att
de för Kronans ordinarie inkomster gällande grunder icke må af Kongl.
Maj:t, utan Rikets Ständers medverkan, förändras eller upphäfvas, anse
förklaranderne, alt det beslut, som utgör föremål för anmärkning i denna
punkt, ej bör kunna till en sådan åtgärd hänföras. Någon ändring af allmän
grund för ordinarie räntas utgörande har derigenom icke skett, utan
endast i ett specielt fall nedsättning blifvit medgifven i en afrad, hvilken
till sitt belopp årligen omvexlar, såsom beroende på tillverkningsqvantileten.
Äfven hemmansräntor kunna, vid serskilda omständigheter, utan Rikets Ständers
medverkan nedsättas eller förmedlas. Vid ifrågavarande kopparverk
hade tid efter annan lindring uti den verket åsätta afrad ansetts af behofvet
påkallad. Kongl. Maj:t hade beviljat sådan lindring ända till hvart 40:de
Skeppund intill 1838 års slut, och då denna tidpunkt nalkades, sökte egaren
att få ytterligare njuta samma nedsättning. Han styrkte, att han å
verket nedlagt högst betydliga kostnader, hvarigenom tillverkningsbeloppet
stigit ifrån 100 till 3 å 400 Skeppund årligen, så att i alla fall Statsverket
skulle erhålla större inkomst deraf än förut, oberäknad t den serskilda
förmån, som skulle i en framtid uppkomma genom ökad rörelse på stället.
Ded hade berott på Kongl. Maj:t att ytterligare medgifva nedsältningen genom
lid efter annan utfärdande Resolutioner; men Kongl. Förordningen den
21 Juni 1831 hade under tiden, på Rikets Ständers begäran, utkommit,
113
hvaruti, just på det skäl, att den dittills gällande beskattningsgrunden ansågs
för dryg och icke förenlig med Kronans eller enskildas fördel, afraden
för bergverksanläggningar, som derefter skattlades, bestämdes lill hvart 30:de
Skeppund. Det syntes då vara mera öfverensstämmande med rättvisa och
billighet alt försätta det ifrågavarande kopparverket i afseende på afgiften
till Kronan i samma ställning med dessa sednare, än att, såsom förut skett,
Devi 1 ja lindringar under viss tid till större förlust för Kronan. Att 1831
års Förordning hade afseende endast på nya bergverksanläggningar var en
följd deraf, att egare till de redan varande bergverken, som voro högre
beskattade, icke hade i allmänhet begärt nedsättning i afraden.
Någon föreskrift i Regeringsformen eller Ansvarighetslagen, som genom
det i denna punkt åtalade beslut skulle vara öfverträdd, har icke blifvit af
Hr Justitieombudsmannen åberopad, och finnes ej heller.
Hvad beträffar anmärkningen, att KammarKollegium bade bort i
målet höras; så förekommer, att detsamma redan var anhängigt och BergsKollegii
utlåtande ensamt infordradt, innan den åberopade Instruktionen
för KammarKollegium utfärdades; att det visserligen hade kunnat gå an,
att, sedan BergsKollegii utlåtande inkommit, jemväl i ämnet höra KammarKollegium;
men att, då ingen föreskrift finnes, som stadgar, att det ena
eller andra Kollegii utlåtande skall i de hos Kongl. Maj:t anhängiga mål
inhemtas, måtte det bero i första rummet på föredraganden, och ytterst på
Kongl. Maj:t, alt i hvarje fall pröfva, huruvida ytterligare upplysningar
äro af nöden eller serskilda Embetsverks yttranden erfordras.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld.
Lowenhjelm. Ulfsparre.
Quie punkten,
angående beviljad tullfri införsel så väl af alla de material ier
och instrument alier, som för vissa fartygs utrustande till hvalfisk
fångst och för fiskets bedrifvande varda från utrikes ort
anskaffade, som ock af de hemkommande lastcrne utaf hvalfislf
ångstens produkter.
Enär 61 $. i Regeringsformen bjuder, att alla afgifter, hvilka Rikets
Ständer under de isamma Grundlags 60 §., der, bland andra, sjötullsaf
-
114
gifter nämnas, omförmälda titlar beviljat, skola utgöras intill slutet af
det ur, under hvars lopp den nja bevillningen af Rikets Ständer fastställd
blifver, har Hr Justitieombudsmannen funnit sig föranlåten anmärka,
att Konungens Rådgifvare genom sina förslag om tullfrihet för
sådane fall, der den eljest icke kunnat ega rum, tillstyrkt en öfverträdelse
af hvad åberopade Grundlagsstadganden föreskrifva.
Förklaranderne, som genom sitt ofvanberörde underdåniga tillstyrkande
sökt befrämja en industrigren, hvilken kunde blifva af stor nytta
för Riket och för hvars införande flera fördelar under framfarna Regeringar
varit beviljade, få, till bemötande af Hr JustitieOmbudsmannens anmärkning,
anföra: att stadgandet i Regeringsformens 61 §., det alla afgifter,
sorn Rikets Ständer under de i 60 §. bestämda titlar beviljat, skola
utgå till slutet af det år, under hvars lopp den nya bevillningen af Rikets
Ständer fastställd blifvit, uppenbarligen har afseende endast på tiden, ifrån
hvilken en ny beskattning skall taga sin början, och ej innebär något hinder
för Kongl. Maj:t, alt medgifva minskning i tull eller befrielse derifrån,
när sådant leder till allmän och enskild fördel. Konungens rättighet härtill
är tvertom grundlagd i Regeringsformens 60 §., som förmår, att allmänna
afgifter af hvad namn och beskaffenhet sorn helst icke kunna ulan
Rikets Ständers samtycke förhöjas, men icke innehåller något förbud emot
deras nedsättning, när omständigheterna det fordra. Denna §. hade utan
tvifvel blifvit helt annorlunda affattad, derest Kongl. Maj:t och Piikels Ständer
haft för afsigt, vid Regeringsformens stiftande, alt förhindra möjligheten
af all tullnedsättning. Alt sådan tolkning af Grundlagen efter ordalydelsen
är den rätta, bekräftas fullkomligen deraf, att många förändringar
i tulltaxan, ledande till afgifternas nedsättning, blifvit af Kongl.
Maj:t vidtagne under den tid de åberopande Grundlagsparagraferne varit
gällande, utan att dessa förändringar föranledt till anmärkning eller åtal.
Såsom exempel härå åberopa vi Kongl. Kungörelserna af den 29 November
1827, den 24 Augusti 1833, den 23 November samma år och den 9 Maj
1835, att förtiga den mängd dels Författningar för serskilda förhållanden,
dels Resolutioner på enskilda ansökningar, som Kongl. Maj:t, enligt StalsRådets
tillstyrkande, till lättnad för handeln och sjöfarten samt lill näringarnes
upphjeipande utfärdat. För öfrigt må anmärkas, hvad den beviljade
tullfriheten för hvalfiskfångstens produkter beträffar, att intet slags fiskfänge,
idkadt med inhemska fartyg, vidkännes liär i landet tull för sin afkastning,
då den hem fores; samt, i afseende på befrielsen från tull å redskap och
inventarier för fartygens utrustande och hvalfiskets bedrifvande, atldesam
-
115
ma icke ens äro till beskaffenhet i Sverige kända, än mindre bär tillverkas.
— Då det nu ifrågavarande beslutet om eftergift af tull är det enda,
hvilket till åtal inför RiksRätt anmärkts, ibland de många lika beskaffade
Resolutioner, som på enskilda ansökningar blifvit sedan sista Riksdag utfärdade
och af hvilka tvenne rört ledamöter i Konstitutionsutskottet, så synes
deraf otvunget följa, att Utskottet ansett alla de öfriga icke stå i strid
med den rättighet, Kongl. Maj:t enligt Regeringsformen eger att i detta
hänseende lindra sina undersåters bördor; samt att b valfiskfångsten, som
är förenad med så många faror och äfventyr, jemväl haft det missödet,
att anmärkningen emot de densamma beviljade förmåner, hvilka voro oundgänglige
för sjelfva företagets inledning, innefattar en besynnerlig afvikelse
ifrån en allmän och erkänd grundsats.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld.
Åker hj elrn. Lagerbjelke.
von Schulzenheim. Härd.
Ihre. Munthe.
Anmärkningsmemörialet Lit. E., angående förmenta öfverträdelser
af de föreskrifter om dispositionen utaf Statsmedel, som innefattas
i 62, 64 och 65 §§. af Regeringsformen.
Förklaranderne anhålla, att först få framställa de grunder, hvilka
sedan antagandet af 1809 års Regeringsform varit följde vid utöfningen af
den, jemlikt 64 §. i samma Grundlag, Kongl. Majrt tillkommande dispositionsrätt
öfver de till Statsverket anslagna medel; och att sedermera, serskildt
för hvarje punkt, anföra hvad de anse af nöden till bemötande och
vederläggning af Hr JustitieOmbudsmannens speciella anmärkningar.
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 10 April 1810, om den
vid dåvarande Riksdag fastställda Slatsregleringen, innehöll:
”Att Rikets Ständer, med afseende ej mindre på RiksStyrelsens befriande
från olämpliga inskränkningar i dess dispositionsrätt öfver Stats”medlen,
än äfven till försäkrande åt Nationen af dessa medels användande
lill bestämda ändamål, enhälligt fastställt vissa hufvudtitlar och för
116
”hvarje af dera anslagit serskilda summor, att inom sjelfva titeln af
”Kongl. Maj:t fritt och obehindradt disponeras
Della Rikets Ständers, med 62 och 64 §§. i Regeringsformen öfverensstämmande,
beslut har alltsedan oförändradt tjent till rättelse för så väl
Statsmedlens användande, som granskningen deraf, så att de, enligt 62 §.
af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag, efter beräkning och öfverslag, af
specialsummorna, för de serskilda lmfvudtitlarne bestämda slutsummor
blifvit af Kongl. Maj:t fritt disponerade, utan annan inskränkning, än att
föremålen för anvisningarne tillhört den hufvudtitel, hvarå de skett, och
utan häraf föranledda anmärkningar eller åtal från föregående Konstitutionsutskotts
sida. Regeringsformens 64 §. förmår: att så väl Rikets ordinarie
Statsmedel och inkomster, som hvad under namn af extra ordianrie utlagor
eller bevillningar till Statsverket af Rikets Ständer anslås, skola vara
under Konungens disposition, att till de af Rikets Ständer prof vade behof
och efter den upprättade Staten anordnas. Detta Grundlagsbud omtalar
den upprättade Staten, d. v. s. RiksStaten för hufvudtitlarnes slutsummor,
icke Stater för Specialutgifterne hörande till hvarje titel, och har
fortfarande varit så förstådt och tillämpad!, att Kongl. Maj:t egt förordna
icke allenast om fördelningen af hvarje titels hufvudsumma emellan de föremål,
som tillhöra titeln, utan ock om användandet på samma sätt af de
på anslagen uppkommande tillfälliga besparingar, som, ingenstädes i Regeringsformen
omnämnde, icke kunnat af Rikets Ständer för prof vade behof
anvisas, helst deras blifvande både tillkomst och belopp äro vid Riksdagarne
okända. Kongl. Maj:ls dispositionsrätt öfvor besparingar på anslagen
för de serskilda lmfvudtitlarne har också aldrig varit ifrågasatt; tvertom
hafva Rikets Ständer, med erkännande af denna rätt, förklarat den vara
oundgänglig; men vid utöfningen af densamma har det förhållande uppstått,
att, då beloppet, hvarå dispositioner göras, icke blifver utrönt förr
än nära två år efter hvarje löpande räkenskapsår, anvisningarne tillfälligtvis
kunnat öfverskjuta den verkliga tillgången, hvilket varit och måste vara
så mycket svårare att undvika, som vid jemförelsen af flera års utrönta besparingar,
olikheter finnas dem emellan af två till tre gånger mera eller
mindre det ena året än det andra, hvarigenom en slutsats från ett föregående
år till ett efterföljande icke lemnar någon säkerhet för beräkningen
i afseende på det sednare. Denna nära till omöjlighet gränsande svårighet,
att i förväg bedöma besparingarnes blifvande belopp, har jemväl Rikets
Ständers Statsutskott vid denna Riksdag insett och till afhjelpande deraf
föreslagit
117
föreslagit för 2:dra, 3:dje och 4:de liufvudtitlarne vissa summor att under
åren 1841 och 1842 i stället för besparingarne disponeras, hvarefter under
de påföljande åren de dåmera till beloppet kända besparingarne för 1841,
och så vidare, skulle få användas.
De brister för anvisningar på en hufvudtitels besparingar, som något
år tillfälligtvis uppstått, hafva måst öfverföras på titelns anslag för det
påföljande året, för att af tillkommande besparingar godtgöras, derest Rikets
Ständer ej funnit skäl att dem afskrifva, såsom det skedde vid sista
Riksdag med en då uppstådd brist å RiksStatens 7:de hufvudlitel. Sjelfva
dispositionerne å besparingarne äro ej i strid med föreskriften i Regeringsformens
65 §., att de för Statsverket anslagna medel icke må annorlunda
användas än faststäldt blifvit; ty denna föreskrift, sorn afser, att anslaget
för hvarje hufvudtitel ej må användas till föremål, främmande för titeln,
har vid hvarje sådan disposition blifvit uppfylld, hvaremot den tillgång
besparingarne lemna, så myckel mindre kan utgöra ett anslag för vissa af
Rikets Ständer prof Vade behof j som den är tillfällig och till beloppet
okänd, samt derföre omfattar alla en titel tillhörande föremål, efter Kongl.
Majlis Nådiga pröfning af behofven. Den omständigheten, att anvisningar
å besparingarne lid efter annan funnits öfverstiga den sedermera utrönta
tillgången, har, såsom en följd af sakens natur, ej heller föranledt till åtal
af Rikets Ständers Konstitutionsutskott vid föregående Riksdagar.
Uti en vid sista Riksdagen den 6 Oktober i834 aflåten skrifvelse anmälte
deremot Rikets Ständer, att de funnit det vara Kongl. Maj:ts höga
rätt, att, till de med en hufvudtitels anslag åsyftade ändamål_, disponera
öfver sådana besparingar, som inom titelns ordinarie anslag kunna uppkomma,
och hvilken Kongl. Majrts fria dispositionsrätt vore oundgänglig, på
det kostnader, vid Slatsregleringen oförutsedde, men under tiden mellan
Riksdagarne pröfvade af nöden, må kunna bestridas, och hvartill borde
räknas tillfälliga arjvoden och traktamenten, men att löner och löningsförmåner
på ordinarie Statj i Rikets Ständers tanka, icke vore af denna
beskaffenhet, utan borde desse rätta sig efter den Statsreglering, som en
gång blifvit fastställd och måste betraktas såsom gällande intill dess densamma
i vederbörlig ordning förändras, samt att Rikets Ständer alltså beslutat,
att de under RiksStatens hufvudtillar uppkommande besparingar
hädanefter icke må anvisas till något bestämdt lönanslag på Stat. Rikets
Ständer medgåfvo likväl härvid, att de sedan föregående Riksdag beviljade
högre aflöningar för vissa embetsverk och korpser matte fortfara
118
och skillnaden deremellan oell den gamla Slalen utgå af besparingarne,
så länge tjensternes nuvarande innehafvare qvarstå; men anhöllo tillika,
att Kongl. Majit måtte vara betänkt på en förändrad organisation af dessa
verk och stater, hvarigenom de förut varande tillgångarne må finnas till—
räcklige, eller, om någon förhöjning deri blefve nödig, uppskjuta definitiva
regleringen till dess Rikets nästkommande Ständer blifvit i tillfälle att taga
kännedom- och yttra sig om den i anslagen erforderliga tillökning.
Detta Rikets Ständers , utöfver Regeringsformens 62 och 64 §§. sträckta ,
beslut synes så mycket mindre med dem förenligt, som Rikets Ständers
deri bestämda rätt att utmärka ändamålen, hvartill de till RiksStaten anslagna
Statsmedel få användas, afser endast sådana föremål, som Rikets
Ständer till behofvet pröfvat, och hvartill de på grund deraf anslagit serskilda
summor: hvarförutan samma beslut står i strid med Rikets Ständers
här ofvan åberopade skrifvelse af den 10 April 1810, samt med premisserna
i sjelfva deras underdåniga skrifvelse af den 6 Oktober 1834, enär
brist å besparingarne jemväl kunde uppstå genom anvisningar af tillfälliga
arfvoden. I anledning af sistberörde skrifvelse tillstyrkte Föredraganden
och StatsRådet, på sätt StaLsRådsprotokollet för Handels och Finansärenden
den 28 Oktober i83f utvisar, det nådiga förklarande, hvad z.dra hufvudtileln
angickj att de sedan föregående Riksdagen på dess besparingar anvista
lönanslag varit föranledda af Rikets Ständers vid samma Riksdag,
likasom vid flera föregående Riksdagar, gjorda framställningar om de civila
Embetsverkens förändrade organisation; att denna organisation blifvit utförd
i allmänhet på den af Rikets Ständer gillade grund , att tjenstemännens
antal förminskats, men deras löner förbättrats i förhållande tillökade
göromål; att Kongl. Maj:t alltså egt skälig anledning till den förmodan,
att, i likhet med hvad vid föregående Riksdagar skett, de tillökta lönanslagen
skulle af Rikets Ständer på Stat beviljas; att Kongl. Majit för öfrigt
insåge olämpligheten att på tillfälliga besparingar inom hufvudtitlarne anvisa
bestämda fortfarande lönanslag, och att Kongl. Majit ville, vid förekommande
frågor om dispositioner å hufvudtitlarnes besparingar, derom
besluta i öfverensstämmelse med den rätt, som enligt Grundlagen Kongl.
Majit tillhörde: samt ändtligen att, beträffande frågan huru föihållas borde
med de Embetsverk, som erhållit lönfyllnadsanslag på besparingarne, men
hvilkas uppförande på Stat blifvit af Rikets Ständer vägradt, det skulle bero
af pröfning i hvarje serskildt fall, vid inträffande ledighet, hvad förändring
med desamma må kunna vidtagas, som blefve ledande till besparing
utan men för Rikets tjenst. — I afseende på 3:dje och 4:de hufvud
-
119
titlarne_, igenfinnes uti SlatsRådsprolokollet öfver Krigsärenden för den i3
December i834 ett yttrande af då närvarande StatsRådsLedamöter, deri
väl oliimplighelen i allmänhet erkändes, att anvisa fortfarande bestämda
lönanslag på tillfälliga besparingar, men deremot icke afsågs någon inskränkning
af Kongl. Maj:ts dittills utöfvade dispositionsrätt efver anslagen på
nämnde titlar, hvilken ock Kongl. Maj:t i samma protokoll sig uttryckligen
förbehöll, under förklarande, att Kongl. Maj:t derefter, såsom förut, ville
använda besparingarne inom 3:clje och 4:de hufvudtiLiarne till Statens, Arméens
och Flottans bestånd och bästa.
Efter denna allmänna framställning af de hittills gällande grunder
för dispositioner å anslagen för RiksStatens serskilda hufvudtitlar, öfvergå
Förklaranderne att punktvis besvara Herr JustilieOmbudsmannens speciella
anmärkningar uti memorialet Lit. E. Förrberörde grunder äro tillämplige
på dem alla.
1 ista punkten,
angående förhöjda lönförmåner för Embets och Tjenstemän i
Ä ammar Rätten.
Vid granskning af de flera, sedan år 1835 fattade och i Hr Justitieombudsmannens
memorial uppräknade, beslut om lönförmåner för Embets
och Tjenstemän i KammarRätten, har Hr Justitieombudsmannen ansett
oemotsägligt, att dessa beslut äro stridande mot Rikets Ständers vid
sistlidna Riksdag meddelade Förordnanden dels angående sjelfva aflöningsstaten,
dels om dispositionen af de å RiksStatens hufvudtitlar uppkommande
besparingar; samt af sådan anledning och under åberopande af
57 , 62 och 64 §§. i Regeringsformen, antagit att Konungens Rådgifvare,
genom deras tillstyrkanden af de anmärkta besluten, medverkat dertill,
att Statens medel äro använda annorlunda än faststäldt blifvit, utan att
de, sin pligt likmätigt, gjort föreställning deremot, ett förfarande destomera
eftertänkligt, som andra hufvudtiteln, uppå hvars föregifna besparingar
desse utöfver Staten ökade utgifter anvisats och utgått, redan år
1832 varit öfver dess behållna tillgångar anlitad och sedermera ytterligare
skuldsatt, hvilket icke lärer hafva varit Konungens Rådgifvare i
allmänhet och minst undertecknad, Skogman, obekant: och har Hr Justitieombudsmannen,
på sådana skäl, anmärkt alla ifrågavarande till
-
120
styrkanden såsom öfverträdelser af hvad Regeringsformens 65 $. till
iakttagande stadgar.
Med vördsamt åberopande af hvad förklaranderne här ofvan yttrat
om grunderne för dispositionen af de till Statsverket anslagna medel, få
de, hvad denna Irsta punkt beträffar, serskildt anföra: att de för Embetsoch
Tjenstemän i KammarRätten beviljade lönförmåner å 2:dra hufvudtitelns
besparingar hafva utgått för ändamål tillhörande samma titel och
att sjelfva anvisningarne således äro fullkomligen laglige; ty medlen äro
icke använda annorlunda än faststäldt blifvit_, d. v. s. lill föremål främmande
för hufvudtiteln, så att anmärkning eller åtal ej kunnat ega rum,
med mindre anledningar dertill velat sökas i den tillfälliga omständigheten,
att besparingarne icke lemnat full tillgång för de derå anviste utgifter.
Denna tillfällighet åter kunde icke tagas i beräkning vid den tidpunkt, då
anvisningarne gjordes; emedan, ehuru lätt det var att uppgifva föregående
dispositioners sammanlagda summa, de blifvande besparingarnes större eller
mindre belopp då icke var kändt, och blef, såsom förut är anfördt, ej
utrönt förrän omkring 2:ne år derefter: hvartill kommer, att besparingarne
för de 5 år, som föregingo år 1831, sammanlagde utvisade tillgång utöfver
derå anvisade utgifter, och att det närmast föregående lemnade betydligt
öfverskott. De sedan sista Riksdag beviljade lönanslag för KammarRättens
Embets- och Tjenstemän utgöra dessutom icke nya anvisningar, utan endast
fortsättning af hvad, enligt den år 1831 för detta Embetsverk uppgjorda
nya organisationen, tillförne utgått, och dessa lönanslag hafva, med få undantag,
tillfallit Tjenstemän, som sedan sista Riksdag i KammarRätten
qvarstått , ehuru icke alla framgent i samma grad. Att bristen för KammarRättens
aflöning efter nya Staten blef så betydlig, härrörde egentligen
deraf, att detta Embetsverk, hvars göromål under de sista 10 åren nära
fördubblats, har i de lägre graderne oaktadt den år 1831 skedda minskning,
ett större antal Tjenstemän än andra verk, och att följaktligen flera
löner i dessa grader måste förhöjas öfver deras förut alltför ringa belopp.
Angelägenheten och ändamålsenligheten af den redan sistnämnda år vidtagna
reglering af KammarRätten bevisas äfven deraf, att förstärkta StatsUtskottet
vid denna Riksdag på Stat nppfört den bristande summa af
omkring 15,000 Riksdaler, som sedan samma år på besparingarne utgått,
och hvars uppförande på andra liufvudtitelns anslag Rikets Ständer vid sista
Riksdag vägrade. Om ett sådant uppförande då hade egt rum och.
serskildt anslag beviljats för den jemväl å besparingarne anvista summa af
omkring 8,000 R:dr för öfyertaliga Tjenstemän i Krigs och Ecclesiastik
-
121
ExpediLionerne, hvilken förstärkta StatsUtskottet vid denna Riksdag öfverliyttat
på Allmänna IndragningsStaten, så hade anvisningarne på besparingarne
derigenom minskats med 23,000 om året eller, för 6 år med 138,000
R:dr, sorn utgör mera an hela den för åren 1832 till och med 1837 uppkomna
och i Herr JuslitieOmbudsinannens memorial omförmälda brist af
130,162 R:dr 14 sk. 2 rst. Denna brist blef således en oundviklig påföljd
af Rikets Ständers vid sista Riksdag fattade beslut, dels att icke, enligt
Kongl. Muj:ts nådiga proposition, ibland anslagen å andra hufvudtiteln upptaga
ordinarie LöningsStater för de på deras begäran och i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med deras åsigter, nyorganiserade civila Embetsverken,
dels att, sådant oaktadt, anvisa dessa löningars fortfarande utgående till
fullt belopp å nämnde titels besparingar, ehuru den redan åren 1832 och
1833 å titeln uppstådda brist af något öfver 58,000 R:dr då var känd och
den för 1834, sedermera utrönta af omkring 54,000 R:dr, kunde förutses.
Om derföre Rikets SLänders ofvanberörde beslut ej egt rum, så hade bristen
icke förefunnits, och de emot oss nu i följd deraf anställda åtal hade äfven
utebli f vi t. Under de 3 åren från och med 1835 till och med 1837
utgjorde bristerne å andra hufvudtiteln tillsammans 16,976 R:dr 11 sk. 2
rst. eller i medeltal omkring 5,600 R:dr om året, ett belopp, hvartill ökade
tillfälliga besparingar lätt hade kunnat lemna tillgång. För öfrigt bör i
betraktande tagas att Kongl. Maj:ts, enligt StatsRådets underdåniga tillstyrkande,
den 3o Oktober i834 fattade beslut innebar allt det afseende å
Rikets Ständers om KammarRättens aflöning gjorda framställning, som med
Rikets tjenst var förenligt och att de anmärkte, sedan sista Riksdag beviljade,
lönförbättringar för Embels och Tjenstemän i detta verk alla utgått
såsom arfvoden och icke såsom bestämda lönanslag på Stat, med undantag
af Presidentslönen; men oberäknadt att detta Embetes tillsättande var
lika grundlagsenlig!, som behörigt, indrogs och besparades samtidigt med
beslutet derom vice Presidentslönen af 2,000 R:dr, hvarigenom utgiften förandra
hufvudtiteln blef mindre, än om, med fortfarande af sistnämnde
lön, en President hade blifvit utnämnd med lön efter gamla Staten, som
för 1830 utgick med 2,849 R:dr 46 sk. 5 rst.
Förklaringen vid Esta punkten åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld Löwenhjelm.
Åkerhjelm. Poppius. Lagerbjelke,
mon Schulzenheim. Hård. Gyllenhaal.
Ihre. Skogman. M u n t li e.
Boh m.
122
2tära och 3:äje punktcrnc,
angående lönförmåner för Embets och Tjenstemän i Statskontoret.
Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial i dessa punkter angår
3:ne serskilda rådgifvande åtgärder:
l:o utnämning af en ordinarie Statskommissarie med denna Embetsmans
bibehållande vid sin förut innehafda Sekreterarelön, oaktadt Rikets
Ständer, som vid Statens reglerande pröfvat behofvet af en ny Statskoinmissarielön,
densamma afslagit;
2:o anslag af 400 R:dr årligen å 2:dra hufvudtitelns besparingar,
tillstyrkt den 7 Maj 1836 för tjenstförrättande Sekreteraren i Stskontoret;
hvarvid undertecknad, Skogman, såsom föredragande, serskildt föres lill
last, att, ehuru vid berörde tillfälle, åtminstone för honom icke kunnat
vara obekant, att på 2;dra hufvudtitelns besparingar ingen tillgång för
nya utgifter fanns, enär bristen redan vid 1833 års slut öfversteg 58,000
R:dr, han likväl inför Kongl. Maj:t omtalat en sådan tillgång såsom befintlig,
ehuru knapp, och således genom detta uppsåtliga döljande af en
upplysning, som lian i kraft af sitt embete var skyldig att meddela, i
sin män vållat att bristen på dessa besparingar årligen blifvit ökad;
3:o de, är efter annat, ifrån och med år 1836 till och med år 1839,
beslutade anordningar af 400 R:dr årligen, såsom lönfyllnad för yngsta
Stalskommissarien, att utgå af extra utgiftsmed len, emot ersättning af
2:dra hufvudtitelns besparingar.
Äfven dessa rådgifvande åtgärder har Hr Justitieombudsmannen ansett
vara stridande emot Regeringsformens 65
I anledning häraf få Förklaranderne anföra de skäl och omständigheter,
som bestämt deras underdåniga tillstyrkanden af ifrågavarande anslag,
om hvilka Kongl. Maj:t ostridigt haft rätt att förordna.
Då Statskontorets Stat år iSs5 reglerades, skedde det med den inskränkning
i personalens antal, att för ärendenas behöriga gång det blef
oundgängligt, alt alla Embets och Tjenstemän derstädes skulle vara uti
fortfarande oafbruten verksanhet. Sedan den tiden hafva flera nya göromål
för Statskontoret tillkommit, och då Presidenten, som bäst är i tillfälle
att bedöma behofvet, anmälte nödvändigheten af en ny ledamot, fordrade
omsorgen för Rikets tjenst att tillstyrka nådigt bifall dertill, helst
göromålen i Statskontoret äro af den beskaffenhet att de mindre än i andra
Embetsverk tåla uppskof. Vid flera tillfällen har det förut i embetsverken
inträffat, att personer blifvit befordrade till högre tjenstegrad med
123
Bibehållande af förut innehafda lönvilkor, intilldess lön efter graden kunnat
dem i behörig ordning tilljalla. Så skedde äfven här, och en behöflig
förstärkning i antalet af Statskontorets ledamöter tillvägabragtes först
utan någon uLgift för Staten, och sedermera endast med en tillökning af
de 400 R:dr årligen, som uppå Statskontorets underdåniga anmälan om
nödvändigheten af arfvode åt tjenstförrättande Sekreteraren, för sådant ändamål
anslogos genom Kongl. Majrts beslut af den y Maj i836 och den 10
Mars i83y j uti hvilket sistnämnda StatsSekreteraren för kammar ärendena
med sitt tillstyrkande deltog.
De, uppå serskild underdånig anmälan, hvarje år beviljade så kallade
lönfyllnader för yngsta Statskommissarien, och som af extra utgiftsmedlen
utbetalts, ega så fullkomligen egenskap af tillfälliga arfvoden, att någon anmärkning
emot dessa dispositioner icke skäligen bort äga rum.
Ilvad den af llr Justitieombudsmannen härvid emot undertecknad,
Skogman, riktade anmärkning beträffar, att hafva uppsåtligen döljt en
upplysning, som jag i kraft af mitt StatsSekreterareembete var skyldig
meddela, att nemligen bristen på 2:dra hufvudtileln årligen ökats; så får
jag vördsamt förklara, att förhållandet med den å samma hnfvudtitel uppkomna
brist var så allmänt kändt, att det hvarken kunde fördöljas eller
behöfde vid hvarje tillfälle upprepas, samt att då jag, uti mitt underdåniga
yttrande till StalsRådsprotokollet för den 7 Maj 1836, i förbigående omnämnde
2:dra hufvudtitelns knappa tillgångar, sådant ej innebar något förnekande
af den förut varande bristen, utan endast anfördes såsom ett skäl
för mitt tillstyrkande, att arfvodel å tjenstförrättande Sekreteraren i Statskontoret,
som detta Embetsverk hade föreslagit till 800 R:dr, måtte nedsättas
till 400 R:dr. För mig personligen är det dessutom en tillfredsställelse
att hafva varit ett tillfälligt medel till förökande af2:dra hufvudtitelns
tillgångar och följaktligen till bristens förminskning, enär under den tid af
5 år, ifrån hösten 1833, till hösten 1838, som jag utan lönens åtnjutande
förvaltade Presidentsembetet i Kongl. KommersKoliegium , en besparing af
omkring 16,000 R:dr uppkommit, motsvarande största delen af de anmärkta
nya anvisningar å titelns besparingar, hvari jag sedan sista Riksdag såsom
Rådgifvare deltagit.
Förklaringen vid 2:dra och 3:dje punkterna åberopas i hvad hvar
och en rörer, af nndertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhjelm. jkerhj elin.
Poppius. Lagerbjelke. von Schulzenheim. Härd.
Gyllenhaal. Ihre. Skogman. Munthe.
124
4:de punkten,
angående arfvode för tillförordnad President i Kongl. KrigsKollegium.
Föremål för Hr JustitieOmbudsmannens åtal i denna punkt äro de
rådgifvande åtgärder af den / September i83y och den 26 Oktober i838,
enligt hvilka åt Generalspersoner, som utsågos att tills vidare förvalta
Presidentsembetet i KrigsKollegium, arfvoden anslogos att utgå af 3:dje
liufvudtitelns besparingar, i förra fallet med 333 R:dr 16 sk. i månaden,
i det sednare med 2000 R:dr om året.
Hr Justitieombudsmannen har härvid anfört 2:ne omständigheter,
den ena, att Rikets Ständer skola, efter pröfning af behofvet utaf lönanslag
för President i KrigsKollegium, uti skrifvelse af den 6 November
1834, förklarat detta behof icke vara för hand, och derföre från KrigsIvollegii
Stat uteslutit den för ändamålet begärda summa; den andra, att
Rikets Ständer, i deras här ofvan åberopade skrifvelse af den 6 Oktober
samma år, hade antydt det besparingarne å RiksStatens hufvudtitlar blifvit
ställde till Kongl. Maj:ts disposition för kostnader, som vid Staternes
reglerande icke varit förutsedde, men ej till sådana, som af Rikets Ständer
blifvit onödige förklarade, från hvilka omständigheter Herr Justitieombudsmannen
ledt sig till den slutsats, att de Rådgifvande härigenom
gjort sig skyldige till öfverträdelse af Regeringsformens 65 §.
Förklaranderne kunna ej undgå att härvid först anmärka, det Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse af den 6 November 1834 ej innehåller ett
ord derom, att Rikets Ständer ansett behof icke vara för hand af lönanslag
för Presidentsembetet i KrigsKollegium, d. v. s. af sjelfva embetet,
enär Staten icke bör eller kan fordra tjenst utan lön. — Rikets Ständer
förklarade blott sig ej kunna bifalla Presidenlslönens uppförande på Stat,
och sådant under förutsättning att, till lindring i Statsverkets utgifter,
icke till besparing af allt lönanslag, tjenstfrie Generalspersoner, som fått
behålla sina löninkomster, kunde till Ordförande i Kollegium förordnas.—
Ått allt lönanslag för detta embete skulle besparas, kunde så mycket mindre
vara Rikets Ständers mening, som Rikets Ständer utan tvifvel hade sig
bekant, dels att Presidenten i KrigsKollegium är Ordförande i dess alla
serskilda afdelningar, der jemte honom sitta endast 2:ne Ledamöter, och
der han således är en omistlig person, dels att embetet är af den beskaffenhet,
att det icke får i kommandoväg tillsättas, som vill säga, att ingen
kan
125
kan dertill beordras _, hvaraf naturligtvis följer, alt då ingen utan någon
slags ersättning lärer vilja åtaga sig en så vigtig och ansvarsfull befattning,
fönanslag är dertill ovilkorligen af nöden, det må nu utgå under namn af
traktamente, taffelpenningar, arfvode eller bestämd lön, vara på Stat uppfördt
eller, då sådant icke är fallet, på besparingarne anvisadt. — Men,
säger Konstitutionsutskottet vid denna Riksdag, och lika med det Hr Justitieombudsmannen,
det sednare hafva Rikets Ständer i deras underdåniga
skrifvelse af den 6 Oktober 1834 förbjudit, då de beslutat, att besparingar
inom hufvudlillarne ej vidare må anvisas till bestämda lönanslag. — Förklaranderne
få deremot, under förnyadt åberopande af de rörande Kongl.
Majrls dispositionsrätt öfver anslag på hufvudtitlarnef framställda grunder,
yrka, att ett sådant Rikets Ständers beslut skulle vara oförenligt med Grundlagens
föreskrifter, sådane de hittills varit uppfattade och tillämpade, så
vida dermed kunnat åsyftas en inskränkning af Kongl. Maj:ts rätt att om
de på tillarne uppkomne besparingar fritt disponera. — Denna lätt är också
mången gång, såsom just af förevarande mål ådagalägges, ovilkorligen
nödvändig. Kongl. Majit föreslog Rikets Ständer vid 1834 års Riksdag att
å Stat uppföra en viss lön för Presidentsembetet i KrigsKollegium, hvars
oumbärlighet, enligt den fastställda organisationen af detta embetsverk, är
ovedersäglig. Rikets Ständer lemnade härtill ej bifall, sedan de äfven nyss
förut, såsom Konstitutionsutskottet och Hr Justitieombudsmannen tyda deras
mening, förklarat titlarnes besparingar icke kunna af Kongl. Majit mellan
Riksdagarne disponeras till någon utgift, som, ehuru vid Statens reglering
förutsedd, blifvit af Rikets Ständer underkänd. — Antagom för ett
ögonblick, att detta beslut blifvit i sådan uppfattning tillämpadt. —Deraf
hade följt, att då beslutet å ena sidan måst efterlefvas, men å den andra
ingen kunnat Grundlagsenligt förpligtas alt utan någon aflöning emottaga
förvaltningen af embetet, detsamma måst hållas ledigt, hvarigenom åter,
i anseende till bristande fulltalighet, Kollegium hade stannat i fullkomlig
overksamhet, ett förhållande, som skulle ha medfört de största olägenheter.
Alt beslut grundlagsenligt skulle kunna fattas, hvarigenom Statsbestyrets
jenina gång afbröls eller gjordes omöjlig, strider emot samhällets ändamål
och den heliga pligt, som Regeringsformens 16 §. Konungen ålägger. Det
var alltså både öfverensstämmande med Kongl. Maj:ts höga rätt och ledande
till Rikets sannskyldiga nytta, att anslag för förvaltningen af Presidentsembetet
i KrigsKollegium beviljades. — De dertill anvista summor å 3:dje
126
hufvudtitelns besparingar hafva för öfrigt utgått såsom tillfälliga arfvoden,
icke i form af bestämda löningsförmåner på Stat.
Förklaringen i 4:de punkten åberopas af undertecknade:
Ros enb lael. Löwenhielm. Åkerhj elni.
von Schulzenheim. Hård. Gyllenhaal,
von Hartmansdorff. Grip. Riben.
5:te och 6:te punkterne,
rörande anslag af Spanmdl under löner på KrigsKollegii Stat och
vid lVermlands FältjägareRegemente.
Då Rikets Ständer, såsom l:sta punkten i deras underdåniga skrifvelse
af den 6 Oktober 1834 innehåller, beslutat, att vid anslående derefter
af nya löner eller förhöjning i gamla, i förra fallet ingen spanmål och
i det sednare endast det förut varande tunntalet må under lönerna beräknas;
så bar Herr Justitieombudsmannen anmärkt, att de Konungens
Rådgifvare, som tillstyrkt ökade Spanmålsanslag af 163J tunnor för KrigsKollegium,
och 30 tunnor för Chefen vid Wermlands Regemente, förbisett
Rikets Ständers grundlagsenliga rätt, att dels enligt Regeringsformens
62 §. fastställa, huru serskilda summor skola till serskilda ändamål användas,
och dels enligt 64 §. pröfva de behof, hvartill Rikets medel
anordnas, samt följaktligen handlat emot 65 §. i samma Grundlag, som
förmår, att sådana medel ej må annorlunda användas, än faststäldt blifvit.
Till stöd för sin anmärkning i denna punkt har Hr Justitieombudsmannen
åberopat Rikets Ständers beslut i afseende på beräkning af spanmål
under nya eller förhöjda löner, som dädanefter beviljas; men Förklaranderne
få deremot anföra, att vid den klandrade Rådgifvareåtgärden om
spanmålsanslag för KrigsKollegium och Wermlands FältjägareRegemente
fråga icke var hvarken om nja eller förhöjda lönerj enär aflöningssta terne
blifvit fastställde för KrigsKollegium år 1831 och för nämnde regemegte år
1830, samt att således Rikets Ständers förrberörde beslut, som angår endast
löningsstater, hvilka derefter komma att fastställas, icke är på förstnämnde
löningsstater tillämpligt. — Anledningen till fortfarandet af det tillökta
spanmålsanslaget för KrigsKollegium finnes tillräckligen utredt i StatsRådsprotokollet
för den 24 Januari 1835 och, i afseende på de för Wermlands
FältjägareRegemente ytterligare anslagna 30 tunnor spanmål, torde det böra
upplysas, att de icke, såsom anmärkningsmemorialet, med föranledande
127
af en genom skrif eller tryckfel tillkommen oriktig uppställning i Kongl.
Maj:ts vid 1834 års Riksdag lill Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, innehåller, utgöra förhöjning för RegementsChefen,
utan, på sätt StatsSekreterarens för Krigsärendena samma
nådiga proposition åtföljande yttrande utvisar, erfordrats till fyllande af en
brist, sorn vid upprättandet af Regementets aflöningsstat uppstod, för att
bringa alla SubalternOflicerare till lika lönförmåner både i penningar och
i tunntal af derunder beräknad spanmål. — Föröfrigt bör härvid i betraktande
tagas, att full tillgång för begge de anmärkta spanmålsanslagen förefanns
genom dylik på 3:dje hufvudtiteln beräknad och för andra regementer
uppförd spanmål, som vid Specialstaternes slutliga reglering besparades,
såsom StatsRådsprotokollet för den 24 Januari 1835 upplyser. — Förklaranderne,
som icke betvifla det ju Högloflige RiksRätten skall godkänna hvad
de här ofvan anfört om Konungens grundlagsenliga rätt att anvisa utgifter
på hufvudtitlarnes tillfälliga besparingar, hysa derjemte den öfvertygelse,
att denna rätt skall finnas ännu tydligare framstå, då fråga är om disposition
af bestämda, vid Specialstaternes reglering tillvägabragta besparingar
å vissa sådana Stater, till betäckande af de brister, sorn å andra uppkommit.
Förklaringen i 5:te och 6:te punkterna åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm. Åkerhjelm.
Poppius. von Schulzenheim. Grip.
7 :de och 8 :dc punkt erne ,
angående fortfarande tillökta lönanslag för Gardes Re gementerna
och Kronprinsens HusarRegemente.
Anmärningarne i dessa punkter äro riktade emot de rådslag, sorn
föregått Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den 9 December 1836 om fortfarande
tillämpning af de för GardesRegementerne den 15 Januari 1831
i nåder fastställda InterimsStater, samt om fortsatt anvisning på 3:dje
hufvudtitelns besparingar af den skillnad, som å den likaledes i nåder
fastställda Staten för Kronprinsens IlusarRegemenle af den 9 September
1830 uppkommit i jemförelse till anslaget å RiksStatens 3:dje hufvudtitel;
hvilka rådslag Hr Justitieombudsmannen jemväl ansett innebära en uppenbar
öfverträdelse af Regeringsformens 65 §. för så vidt de icke röra
de af Rikets Ständer, uti deras underdåniga skrifvelse af den 6 Oktober
1834, medgifna fortfarande anslag till tjensternes dåvarande innehafvare.
128
Då Rikets Ständer vid 1834 och 1835 års Riksdag beslöto, alt vid
de, sedan nästföregående Riksdag, reglerade Embetsverk och Korpser med
högre aflöningsstater, än de af Rikets Ständer vid Statsregleringen beräknade,
det högre aflöningsbeloppet finge fortfarande, så länge Ijensternes dåvarande
innehafvare qvarstodo, tillgodonjutas, och skillnaden deremellan
och gamla Staten, såsom dittills, af besparingarne utgå, meddelade Rikets
Ständer intet yttrande, huru i framtiden borde förhållas för den händelse,
att de högre löningsbeloppen, änskönt icke af Piikels Ständer på ordinarie
Stat uppförda, dock kunde af Kongl. Maj:t finnas vara så nödvändiga, att
de, intilldess sådant skedde, och så länge tillgängliga medel dertill förefunnos,
borde utgå: hvaremot Rikets Ständer framställde den underdåniga
anhållansom här ofvan är anförd, men af Hr Justitieombudsmannen i
dess memorial icke omförmäles, att Kongl. Maj:t ville vara i nåder betänkt
på en förändrad organisation af dessa Verk och Stater, så att förut varande
tillgångar kunde blifva tillräcklige, eller, om någon förhöjning deri vore af
nöden , uppskjuta definitiva fastställandet till dess Rikets nästkommande
Ständer blifvit i tillfälle att af förslaget taga kännedom och yttra sig om
anvisandet af den i anslaget erforderliga tillökning. Denna Rikets Ständers
anhållan hafva Förklaranderne vid sina rådslag i de nu anmärkta punkterna
efter ordalydelsen följt, då de l:o, enligt hvad protokollet för den
24 Januari 1835 utvisar, i underdånighet tillstyrkte, att Kongl. Maj:t täcktes
anbefalla vederbörande RegemenlsChefer att inkomma med underdåniga
förslag till ny reglering af dessa Regemenlers Stater, begränsad inom de
befintliga ordinarie tillgångarne, hvilket tillstyrkande Hr Justitieombudsmannen
ej heller omförmält; 2:o då de, sedan Kongl. Maj:t icke härtill
lemnade bifall, utan gjorde frågorna beroende endast af tillgång på 3:dje
hufvudtitelns besparingar, efter det skick, hvari målen genom detta nådiga
beslut kommit, den 9 December 1836 i underdånighet tillstyrkte, hvad
GardesRegementerna beträffade, interimsstaternas fortfarande tillämpning
blott så länge titelns besparingstillgångar det medgåfvo, hvarigenom i sjelfva
verket alla lönerna vid dessa Regementen bibehöllo beskaffenheten af
arfvoden tills vidare, och jemväl under enahanda förutsättning af sådana
tillgångar, Statens för Kornprinsens HusarRegemente fortsatta tillämpning
endast tills vidare; samt då de ändlligen 3:o, på de skäl, StatsRådsprotokollet
för den 13 Januari 1840 utvecklar, i underdånighet föreslogo Kongl.
Maj:t att vid den då instundande Riksdagen i propositionen om Statsverkets
tillstånd och behof gora förnyad nådig framställning om uppförande
på ordinarie Stat af dessa ökade anslag, hvilka, utgörande för Gardes
-
129
Regemenlerna tillsammans 18,568 R:clr 27 sk. 6 rst. och för Kronprinsens
HusarRegemenle en föränderlig, till högst 1,321 R:dr 39 sk. uppgående,
summa, ovedersägligen kunna betraktas såsom obetydliga, då de jemföras
med 3:dje hufvudtitelns totalsumma af nära 3,300,000 Riksdaler.
Till de skäl för fortfarandet af GardesRegementernas interimsstater,
som StatsRådsprotokollet för den 9 December 1836 innehåller och Ilr Justitieombudsmannen
till en del upptagit, kan ytterligare läggas, att utgifternas
begränsning inom ordinarie anslagen icke var möjlig utan förändring
af Regementernas nya organisation och att en minskning i deras numerära
styrka, äfven i andra hänseenden betänklig, icke skulle leda lill åsyftad
besparing, enär derigenom lika stora, om icke större kostnader å andra håll
förorsakades, oberäknadt den olägenhet landet finge vidkännas genom inkommendering
i sådant fall af trupper från landsorterne till nödvändig förstärkning
af den då alldeles otillräcklig blifvande garnisonen samt orättvisan
emot befälet att nedsätta dess, i jemförelse till tjensteåligganden och
ställning i samhället, nog knappa lönvilkor.
För öfrigt förekommer härvid, att, ehuru vid sista Riksdag anmärkningsanledning
anmältes emot dispositioner å 3:dje hufvudtitelns besparingar
till betäckande af skillnaden emellan GardesRegementernas inlerimsstater
och de för dem å RiksStaten uppförda anslag, hvilka dispositioner
voro alldeles likartade med de nu åtalade, samma anmärkningsanledning
likväl af dåvarande Konstitutionsutskott ogillades.
Förklaringen i nästföregående 2:ne anmärkningspunkter åberopas af
undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm. Åkerhjelm,
ven Schulzenheim. Grip.
9:de punkten,
angående anslag på 3:dje hufvudtitelns besparingar för Lifbeväring
s Regementet.
Med åberopande af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 6
Oktober 1834 i 4:de punkten, har Herr Justitieombudsmannen, såsom
stridande emot Regeringsformens 65 §., anmärkt den rådgifvande åtgärd,
enligt hvilken en ny stat för LifbeväringsRegementet blef den 15 December
1837 fastställd med förbättring i lönvilkoren för Regementets
personal, att, under benämning af arfvoden, och emot vissa så väl i
130
protokollet, sora i Hr JustitieOmbudsmannens memorial, upptagna vilkor,
med en summa af 4,248 R:dr 38 sk. tills vidare utgå af 3:dje hufvudtilelns
besparingar, ehuru Rikets Ständer vid 1834 års Riksdag, med
afseende jemväl å Statsverkets knappa tillgångar, icke bifallit Kongl.
Maj:ts då gjorda förslag att, till beredande af tillgång för en sådan lönförbättring,
f. d. LifdrabantKorpsens aflöningssumma inåtle med 4,561
R:dr 18 sk. på allmänna IndragningsStaten öfverflyttas.
Ulan att ånyo upprepa de grunder för Kongl. Maj:ts dispositionsrätt
öfver Statsmedlen, enligt hvilka Kongl. Maj:t var oförhindrad att å 3:dje
liufvudtitelns besparingar anvisa ifrågavarande lönanslag, få Förklaranderne
endast anföra, alt samma anslag beviljades såsom arfvoden tills vidare och
med begränsning inom befintliga tillgångar; att de följaktligen ej kunna
anses såsom lönförmåner på ordinarie Stat, samt att Rikets Ständer icke
förnekat deras behöflighet, ehuru den för ändamålet vid sista Riksdag föreslagna
öfverflyttning på allmänna Indragningsstaten icke bifölls, med afseende,
såsom orden, enligt ett då antaget talesätt i Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse lydde, å Statsverkets knappa tillgångar. — Endast i
det fall, att Konungens Rådgifvare hade tillstyrkt summans uppförande på
Indragningsstaten, synes anmärkning om öfverträdelse af Regeringsformens
föreskrifter hafva bort ega rum.
Förklaringen i 9:de punkten åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm. Åkerhj elm.
von Schulzenheim. Hård. Gyllenhaal. Grip.
10:dc 'punkten,
angående fortfarande kostnader, allvist a på o.: dra hufvudtitelns
besparingar, för VexelKontrollörsbeJåt t ning arne i Stockholm och
Götheborg.
Hr Justitieombudsmannen har vid denna punkt anmärkt, att genom
Konungens Rådgifvares tillstyrkanden den 16 Maj 1836 och den 5 Maj
1837, Rikets Ständers den 24 April och den 6 Oktober 1834 lemnade
föreskrifter om dispositionen af 2:dra hufvudtitelns besparingar blifvit
åsidosatta, och följaktligen, emot 65 §. Regeringsformen, öfverträdda.
På sätt StatsRådsprotokollet för den 20 November 1834 utvisar och i
Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningsmemorial jemväl omförmäles, till
-
131
styrkte Föredraganden och StatsRädet i underdånighet nådigt bifall till Rikets
Ständers, uti skrifvelse af den 24 April nämnde år, förnyade underdåniga
hemställan om upphörande af Vexelkontrollörsbefattningarne i Stockholm
och Götheborg, samt uppgåfvo tillika förslag, huru uppgifter om
vexelsluten, i fall Kongl. Maj:t fann dem framgent behöfliga, skulle kunna
utan kostnad för Staten erhållas. Då Kongl. Maj:t uppsköt afgörandet af
denna fråga, blef deraf en nödvändig följd, att de Yexelkontrollörerne tillagde
löningsförmåner, som alltsedan år 1816 utgått af 2:dra hufvudtitelns
besparingar och sålunda ej inneburo någon ny eller tillökt anvisning å desamma,
måste fortfarande på samma sätt som dittills utbetalas; men en
ytterligare besparing af 800 R:dr om året uti de ursprungligen till 1,800
R:dr uppgående och år 1828 till 1,200 R:dr nedsätta, kostnaderna för
Vexelkontrollörsbefattningen i Stockholm blef sedermera beredd genom Föredragandens
och StalsRådets underdåniga tillstyrkande till protokollet för
den 5 Maj 1837, då beslut togs om samma befattnings bestridande derefter
med anslag af endast 400 R:dr om året till expenser.
Anmärkningen i denna punkt, hvari förklaringen åberopas af undertecknade:
jRos
enblad. Löwenhj elni. Åkerhjelm. Poppius,
von Schulzenheim. Hård. Skogman.
förekommer alltså lika oväntad, som den är ogrundad.
1 i:te punkten,
angående ett ä y:de hufvudtiteln beviljadt länunderstöd för istdndsättande
af Häradshöfdingebostället Allequia pä Gottland.
Emot denna anvisning har Hr Justitieombudsmannen anmärkt, att
så vida uppå 9:de hufvudtiteln alla utgifter måste åsyfta företag, som äro
allmänt nyttiga, samt följaktligen någon anledning ej förefinnes dertill,
att sådana behof som det ifrågavarande, der endast boställsinnehafvarens
enskilda nytta kommit i beräkning, blifvit vid titelns reglering afsedda,
rådgifvande åtgärden i anförda fall måste innebära, att hafva emot Regeringsformens
65 §. tillstyrkt, det Rikets medel skulle användas annorlunda
än faststäldt blifvit.
Förklaranderne få härvid upplysa, att, vid nuvarande innehafvarens
tillträde till Häradshöfdingetjensten i Gottlands Norra Domsaga, boställshuset,
som äfven är Häradets Tingshus, befanns i det förfallna tillstånd,
132
att det för sitt ändamål var alldeles obrukbart, äfvensom boställets jord
var i ett nära till ödesmål gränsande skick. På flera år bade Tingen ej
kunnat i tingshuset hållas och de i Arkivet befintlige äldre handlingar voro
lill större delen förmultnade eller förstörde. De sednare årens handlingar,
tagne i domliafvandens enskilda förvar, hade med honom flyttat från det
ena stället till det andra, och Tingen hade måst hållas i Wisby Stad,
ehuru äfven detta var förenadt med flera svårigheter. Fråga hade uppstått
om Häradets skyldighet att ensamt bekosta iståndsättandet af det gemensamma
tings och bostadshuset, men genom laga kraftvunnet utslag var förklaradt,
att Häradet endast i viss mån borde dertill bidraga, hvilket bidrag
också blifvit lemnadt. För det öfverskjutande behofvet äfvensom till
boställsjordens upphjelpande ifrån dess vanhäfd, funnos inga medel, enär
uti de bägge sista företrädarnes sterbhus alla tillgångar saknades för gäldande
af dessa kostnader, som enligt instrumentet öfver af och tillträdessynen
uppgingo till 8,661 R:dr B:co. Att, emot sitt begifvande, ålägga
tillträdande Häradshöfdingen af egna medel bestrida dessa kostnader, var
icke förenligt med rättvisa eller billighet. Vid ett sådant förhållande, och
då Kongl. Maj:t, genom ifrågavarande lån utål 9:de hufvudtitelns till Kongl.
Maj:ts disposition ställda medel, kunnat befrämja ett allmänt nyttigt, för
titeln icke främmande ändamål, hvarunder iståndsättande af ett till åbyggnaden
och jordens bruk alldeles förstördt Häradshöfdingeboställe skäligen
borde begripas, helst detta kunde ske utan att Staten derigenom kommer
alt vidkännas någon egentlig utgift, enär den förskjutna summan skall i
stadgad ordning återbetalas; så synes den ifrågavarande åtgärden icke bort
lemna grundade anledningar till klander, och ännu mindre till anklagelse
inför RiksRätt.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Poppius,
von S c hill ze like i rn. U lfs p a r r e.
12: te punkten,
angående Postportofrihet för vissa beskickningar ä utrikes ort,
sorn icke redan deraf kommit i åtnjutande.
Enär MinisterStaten, för hvilken Rikets Ständer å 2:dra hufvudtileln
lemnat ett årligt anslag at 266,666 R:dr 32 sk., icke måtte kunna anses,
för
»*>3* 133
för det nu uppgifna behofvet, ega något anspråk på de af Rikets Ständer
för Postverket förbehållna och företrädesvis till sjelfva Postinrättningens
förbättrande anvisade medel, har Hr Justitieombudsmannen anmärkt
StatsRådets tillstyrkande i denna fråga såsom en åtgärd, att, emot 65 §.
i Regeringsformen, medel må användas till andra ändamål, än de af
Rikets Ständer fastställda.
Till svaromål härå anföra Förklaranderne, att deras underdåniga tillstyrkande
af den 1 September i83y, emot hvilket anmärkning i denna
punkt är riktad, innebär blott en tillämpning af de den 22 April och 3o
September t83o samt den ä3 Juli i83i af Kongl. Maj:t i ämnet fattade
nådiga beslut, emot rådgifvande åtgärderne hvarvid anmärkning af Konstitutionsutskottet
vid sista Riksdag ej skett; samt att för öfrigt Statens Embetsverk,
äfvensom flere serskilde Embetsmän, utan afseende på de för
dem anvista lönanslag eller expensmedel njuta portofrihet för deras brefvexling
i embetsärenden, hvilken frihet för dem, som hafva sådan brefvexling
på utrikes orter, sträcker sig till alla så väl dit afgående, som derifrån
ankommande bref, så att de deraf härrörande kostnader, likasom andra
utgifter vid Postverket, blifva af uppbörden direkte godtgjorde eller
derå afskrifne, innan något för Postinrättningens förbättrande disponibelt
öfverskott kan uppkomma.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Ak erlij elm. von S cliulzenheim.
Gjr llerihaal. Skogman.
13:de punkten,
angående försäljning af åtskilliga lius och lägenheter tillhörande
Carl Gustafs Stads Gevärsfaktori samt anslag af medel till
utvidgning af samma faktori.
Efter framställning af hvad i detta mål förekommit, bar Hr Justitieombudsmannen
emot rådgifvande åtgärderne dervid anmärkt:
l:o att tillstyrkandet om försäljning af de lill faktoriet hörande och
i kronans ägo varande lägenheter är i strid med Regeringsformens 77 §.,
som bjuder att Konungen icke må, utan Rikets Ständers samtycke, någon
Kronans egendom eller lägenhet, genom försäljning eller annorledes,
afhända:
' j rt
m
2:o att, då, vid sista Riksdag, Rikets Ständer till anskaffande af 9000
gevär beviljade ett anslag af 180,000 R:dr, men i beslutet derom ibland
föremålen för dessa medel icke blifvit omnämnde eller afsedde förändringar
eller utvidgningar af någotdera af de förut befintliga gevärsfaktorier,
öfverträdelse af Regeringsformens 65 §. beredis genom tillstyrkandet,
att för ett sådant af Rikets Ständer icke fastsläldt ändamål använda de
32,156 R:dr 43 sk. 1 rst. som å berörde anslag utgjorde endast ett temporärt,
genom minskning i gevärstillverkningen uppkommet, öfverskott.
Till bemötande af dessa Hr JustitieOmbudsmannens anmärkningar få
Förklaranderne, hvad först beträffar försäljningen af åtskilliga lägenheter
under Carl Gustafs Stads gevärsfaktori, vördsamt anföra: att, enligt deras
öfvertygelse, med de i Regeringsformens 77 §. dels under bestämda benämningar
uppräknade, dels under det allmänna uttrycket, Kronans öfriga lägenheter^
inbegripne tillhörigheter förstås endast sådane, af hvilka Kronan
drager skatt, ränta eller inkomst, hvarföre de ock, uti 5 §. Ansvarighetslagen
för Konungens Rådgifvare, sammanföras under den gemensamma benämningen
Kronans domäner; men ingalunda sådane, hvilka till gagn och
nytta för någon serskild inrättning finnas till Konungens disposition under
en bestämd hufvudtitel och således upphört att vara domäner. — Med de
ifrågavarande lägenheterne är detta förhållandet, såsom af protokollet öfver
krigsärenden för den 16 Maj 1835 inhemtas. — Uti berörde protokoll göres
bestämd åtskillnad emellan de till faktoriet hörande, men för detsamma
helt och hållet umbärliga lägenheterna af sliphus, piphammare, räckhammare
och stångjernshammare med skärverk, hvilkas försäljning tillstyrkes,
emot köpesummans användande just tiil förbättringar vid den inrättning,
hvartill de hörde, och emellan de under faktoriegendomen lydande mjölqvarn
samt åker och ängsmark, hvilke, såsom för faktoriet icke behöflige,
aro för Statsverkets räkning utarrenderade, och om hvilkas försäljning nådig
proposition till Rikets Ständer i underdånighet tillstyrktes. Förklaranderne
äro så långt ifrån att tro sig med deras rådslag i denna fråga hafva
öfverträdt Regeringsformens 77 §., att de fast hellre anse, att skälig anledning
till anmärkning emot dem, enligt dess 107 §., skulle hafva förekommit,
om de tillstyrkt uppskof med ofvanberörde verks försäljning till Rikets
Ständers sammankomst, under hvilken tid de skulle hafva ytterligare förfallit
och faktoriet varit i mistning af en tillgång, utan hvilken det icke
nu kunde, såsom händelsen är, stå i nytt, fullbordadt och ändamålsenligt
skick.
135
Den andra anmärkningen i denna punkt livilar på ännu lösare grund
än den första. Den vederlägges genom besvarandet af följande frågor, hvilket
vi till Hr Justitieombudsmannen sjelf öfverlemne:
Kunna gevär tillverkas utan machiner och hus, deri de förra uppföras
och användas?
Om för gevärstillverkningen erfordras hus, machiner och verktyg, är
det att använda anslag för anskaffning af gevär, för annat än sitt ändamål,
då det lill någon del disponeras för inrättningar, utan hvilka gevär af erforderlig
godhet icke kunna åstadkommas, och hvarigenom sedermera tillverkningskostnaderne
förminskas?
Hafva ej i alla tider anslag till materiel blifvit använde äfven för
sådane anstalter, medelst hvilka denna materiel frambringas?
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Löwenhielm. Åkerhjelm.
Poppius. Grip.
14.'de punkten,
angående anslag till byggnader och reparationer vid Lifgardets
till häst kasern.
Hr Justitieombudsmannen bar härvid anfört, att då Rikets Ständers,
i underdånig skrifvelse af den 15 December 1834, hos Kongl. Maj:t
gjorda anhållan, alt anslaget för de publika byggnaderna i Ilufvudstaden
icke måtte användas till kaserners nybyggnad eller underhåll, haft afseende
å dispositionen af de till vissa ändamål anordnade medel, samt
följaktligen, vid jemförelse af 57, 64 och 65 §§• i Regeringsformen, bort
tjena till efterrättelse; men samma anhållan icke blifvit iakttagen vid
meddelandet af de beslut, hvarigenom anvisning å berörde anslag skett
till kostnader för byggnad och reparation vid LifGardets till häst kasern,
Hr Justitieombudsmannen ansett det åligga honom att anmärka detta
emot Grundlagens bud stridiga förhållande.
De upplysningar, sorn torklaranderne härvid få aflemna, skola, efter
deras tanke, fullständigt ådagalägga anmärkningens obefogenhet.
Kasernbyggnaden för LilGardet till häst börjades redan före 1809
under inseende af tillförordnade Kommitterade, och kostnaderne dervid bestriddes
af serskildt anvista Statsmedel. Då sedermera vid 1810 års Statsreglering
ett årligt anslag af 15,000 Riksdaler till Hofstall och kasernbygg
-
136
nader på Stat uppfördes till disposition af en serskild Direktion, fortsattes
tillsynen å kasernbyggnaden af samma Direktion till år 1817. Genom.
Kongl. Brefvet af den 16 April samma år blef ifrågavarande kasernbyggnad,
i likhet med öfriga publika husen i Hufvudstaden, ställd först under
SlottsbyggnadsDirektionens, och, efter dess upplösning, enligt Kongl. Brefvet
af den 15 December 1818, från och med år 1819 under ÖfverlntendenlsEmbetets
tillsyn och vård. Kasernbyggnaden för LifGardet till häst har
således, allt ifrån dess fullbordan, varit räknad bland Kronans publika hus
i Hufvudstaden, och ÖfverlntendentsEmbetet har, på sådan grund, uti de
för hvarje år uppgjorda förslag rörande användandet af anslaget för dessa
hus, upptagit lill verkställighet de å kasernbyggnaden nödiga befunna reparationsarbeten;
så att alltsedan 1817 kostnaderna för sådana arbeten utgått
af berörde anslag. Någon erinran deremot har icke af Rikets Ständer
eller deras Revisorer blifvit gjord förrän vid 1832 års Revisionsförrättning,
då anmärkning framställdes dervid, att byggnadsanslaget fått vidkännas
kostnad i berörde afseende, men hvilken anmärkning vid påföljande Riksdag
likväl lemnades utan afseende. Vid hvarje Riksdag hafva Rikets Ständer
bestämt anslaget till underhåll af publika busen i Hufvudstaden, utan
någon föreskrift, att kostnaderne för kasernbyggnadens underhållande ej
finge deraf bestridas. Något sådant förbehåll skedde ej heller vid sista
Riksdag: och Rikets Ständers af Hr Justitieombudsmannen åberopade skrifvelse
af den 15 December 1834 innefattade endast en anhållan, att byggnadsanslaget
icke måtte användas till kaserners nybyggnad och underhåll,
men utan att Rikets Ständer då anviste några andra medel att dertill i
stället användas. Redan genom Kongl. Brefvet af den 12 December 1827,
hvilket blifvit lemnadt utan anmärkning från Rikets Ständers sida, hade
Kongl. Majit på anförda utredda skäl förklarat LifGardesRegementet till
häst icke kunna, på sätt som för de andra GardesRegemenlernas kaserner
egde rum, genom afdrag på inqvarteringsmedlen lemna något bidrag till
underhållet, och då Kongl. Majit icke hade några andra medel att dertill
använda, skulle deraf ha blifvtt en gifven följd, att, om Kongl. Majit bifallit
Rikets Ständers förrberörde anhållan, ifrågavarande kasernbyggnad skolat
till allmän skada hafva förfallit, hvilket med skäl hade kunnat föranleda
till en mera grundad anmärkning emot de Konungens Rådgifvare, som ej
sökt att genom sina rådslag sådant afvärja.
Förklaringen i denna anmärkningspunkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhielm. Åkerhjelm.
Poppius. von Schulzenheim. Ihre. Ulfsparre.
r
137
15:dc punkten,
rörande en anvisning ä anslaget för publika byggnader i hufvud-"
staden till förändrad inredning af Kongl. Theaterns Salong.
Sorn ifrågavarande förändrade inredning hufvndsakligen åsyftade större
inkomst för Kongl. Theatern och den för verkställigheten anordnade
summa af 1000 R:dr ej torde kunna hänföras till husets underhåll, men
det anslag, hvarifrån medlen togos, blifvit af Rikets Ständer anvisadt,
endast för underhåll af de publika husen i hufvudstaden; så har Hr Justitieombudsmannen
ansett deraf följa, att de sålunda anordnade medlen
äro, emot 65 §. i Regeringsformen, använda annorlunda, än faststäldt
blifvit.
Föiklaranderne få häremot anföra, att det så kallade byggnadsanslaget
icke är anvisadt endast för de publika busens yttre underhåll, men att
äfven deras inredning och inre reparation måste af detta anslag bekostas.
Undantag härifrån i viss mån gäller endast i afseende på de rum och lägenheter
i publika hus, hvilka begagnas såsom boställe af Embets och Tjenstemän,
med underhållsskyldighet enligt Kongl. Reglementet af den 11 Januari
1820, hvilket med närvarande fall alldeles icke inträffat. Också har
på förrberörde sätt byggnadsanslaget alltid, utan anmärkning, varit användt,
äfven i afseende på Operahuset, der t. ex. åtskillige föreslagne nödige förbättringar,
ledande till Theaterns bästa och förmån, just genomförändringar
i Salongens inredning, blefvo af Kongl. Majit den 26 Mars iS3i bifallne,
och kostnaden, beräknad till 3,886 R:dr 40 sk., anvisades att utgå af
anslaget för de publika busen i hufvudstaden. Rådgifvande åtgärden härvid
blef likväl ej af Konstitutionsutskottet vid påföljande Riksdag ansedd
såsom stridande emot Regeringsformens 65 §.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Stjerneld. Löwenhielm. Åkerhjelm.
U If sparr e. Munthe.
16:t!e punkten,
angående medgifvande för Stats Rådet Hr Friherre Johan Lagerbjelke,
att å f\:de hufvudtitelns besparingar bibel tälla en lön fyllnad
under den tid, Hr Friherren af t jente begrafningshjelp ä
Stats Rådslönen.
Då vid öfverläggningen härom af StatsRådets samtliga närvarande
Ledamöter erkändes, att Hr Friherre Lagerbjelke icke egt någon i författningarne
grundad rätt till den af honom sökta förmån, att få, under
det han ■ afljente begrafningshjelp å SlatsRådslönen, bibehålla den honom,
utöfver förut innehafvande lön på Stat, tillagda serskilda aflöning för en
befattning, den han dåmera lemnat; så liar Hr Justitieombudsmannen
emot de Ledamöter af StalsRådet, som sådant tillstyrkt och derjemte
föreslagit anordning af de dertill erforderliga medel å RiksStatens 4:de,
för sådan utgift främmande hufvudtitel, anmärkt, att deras rådgifvande
åtgärd härvid innefattade icke blott en erkänd öfverträdelse af Rikets
lagar rörande Embets och Tjenstemäns aflöning under det begrafningshjelp
aftjenas, utan ock ett åsidosättande af hvad 62 och 64 §§. Regeringsformen
om behörig användning af allmänna medel bjuda.
Förklaranderne kunna icke inse emot hvilka Rikets lagar deras rådgifvande
åtgärd i detta mål strider. Det kan icke vara allmänna lagen,
ej heller Regeringsformen. Här är fråga blott om de så kallade Nådårsförfattningarne,
från hvilkas reglementariska föreskrifter, enligt hvad Statskontoret
i dess underdåniga utlåtande af den 28 Oktober 1839 upplyst,
undantag flera gånger egt rum i serskilda, fastän icke med förevarande
fullkomligen likartade, fall, Förklaranderne hafva visserligen erkänt, att
Hr Friherre Lagerbjelke icke hade någon laglig rätt lill den af honom
sökta, men af förklaranderne endast till en del tillstyrkta och af Kongl.
Majit medgifna förmån, att, under hegrafningshjelpsbesparingen å StatsRådslönen,
få behålla, jemte KontreAmiralslönen, hvartill han var ovilkorligen
berättigad, åtskilliga andra löningsförmåner. Om han äfven lill dessa
varit enligt författningarne berättigad, hade han ej behöft derom göra
ansökning. Men då Konungen har obestridlig rätt att, på förekomna skäl
och omständigheter, göra undantag från speciella författningar; så lärer ock
StatsRådets rätt att sådant tillstyrka eller afstyrka vara obestridlig. Denna
rätt hafva förklaranderne i förevarande mål utcfvat; hvarvid naturligtvis
deras uppfattning af de skäl och omständigheter, som talade för bifall, i
139
elen del det blifvit lemnadt, till Sökandens begäran, varit annan, än de
StalsRådsLedamöters, som förenade sig i afstyrkande. Förklaranderne ansågo
nemligen, att, då Sökandens emottagande af ett StatsRådsembete för
honom medförde icke allenast en minskning i årliga löninkomster, utan ock
en betydligare uppoffring under begrafningshjelpens aftjenande, i händelse
författnipgarne derom blefve på honom strängt tillämpade, de borde för
denna om Fottan och det allmänna högt förtjenta Embetsman tillstyrka
ett undantag till hans förmån från föi fattningarnes allmänna föreskrift,
dervid de likväl, af skyldig omtanka i afseende på hushållning med Statens
medel, ville, att undantaget ej skulle utsträckas så långt, alt någon
ökad utgift derigenom tillskyndades Statsverket. Förklaranderne tillstyrkte
således tillåtelse för Sökanden, att under begrafningshjelpstiden få uppbära
de af honom såsom befälhafvande Amiral åtnjutna serskilda löningsförmåner,
hvilka under tiden blefvo 4:de hufvudtiteln besparade; men de afstyrkte
en sådan tillåtelse i hvad den angick de KontreAmiralslönen på
Stat åtföljande tjenstgöringspenningar, emedan desse, såsom protokollet omförmäler,
ej kunde under tiden Lill titeln ingå, och deras beviljande skulle
hafva förorsakat en dubbel utgift. Att deras tillstyrkande var med billighet
öfverensstämmande, synes äfven deraf, alt, enligt vid denna Riksdag
fattadt beslut, StatsRådsLedamöter numera få tillträda deras embeten utan
begrafningshjelps aftjenande och utan beräkning af hittills vanliga afgifler,
en förmån, som deras företrädare icke åtnjutit.
Men Hr Justitieombudsmannen har äfven anmärkt, att förklaranderne
i detta mål öfverträdt Regeringsformens 62 och 64 §§. För dem är det
omöjligt att inse, det en anvisning på 4:de hufvudtiteln för en SlatsRådsLedarnot,
sorn dock fortfar att vara Amiralsperson och således tillhörande
Flottan, skulle för titeln vara främmande derföre, att fortsatt åtnjutande
af den extraaflöning, han i sednare egenskapen uppburit jemte annan ordinarie,
hvilken han såsom StatsRåd var ovillkorligen berättigad att å
samma titel uppbära, blifvit af serskilda anledningar beviljad.
Förklaringen i denna sista punkt af anmärkningsmernorialet Lit. E.
åberopas af undertecknade:
Ro senblad. Gyllenhaal> Grip.
140
Anmärk nin g smemörialct Lit. F., angående rådgifvande åtgärder,
som förmenas leda till Rikets belastande med gäld.
lista punkten ,
om det för utvidgning och ombyggnad af Trollhätte Kanal och
Slussar beviljade anslag utaf Handels och Sjöfartsfonden.
Efter framställning af de i denna fråga inför Konungen i StatsRådet
hållna rådslag, har Hr Justitieombudsmannen funnit sig föranlåten dervid
anmärka, att, i anseende till egenskapen af den så kallade handels
och sjöfartsfonden och rättigheten att derom disponera, en å samma fonds
vägnar af Regeringen ensam ingången förbindelse endast för tiden till
näst infallande Riksdag kan vara ovilkorlig; att icke destomindre det under
den 25 Augusti 1837 nya Trollhätte Kanalbolag gifna löfte om ett
bidrag ifrån denna fond årligen under 25 års tid finnes så stäldt, att
anspråk på dess uppfyllande, utan samband med eganderätten till kanalen,
kunde öfverlåtas, och att dylika öfverlåtelser jemväl blifvit befordrade,
genom de, å bolagets anvisningar uppå alla årens anslag, till
meddelande af KonvojKommissariatet, tillstyrkta accepter, som ickeinneliöllo
annat vilkor, än att bolaget skulle uppfylla sina förbindelser: hvartill
kommer, enligt Hr JustitieOmbudsmannens förmenande, att Föredragandens
och StatsRådets öfrige, den 25 Augusti 1837, närvarande Ledamöters
inför Kongl. Maj:t gjorde uppgift, att Handelshusets Schön & C:s
anbud icke väsendtligen afvek från de i Kongl. Kungörelsen den 9 December
1836 faststälda åligganden och utlofvade förmåner, varit mot
verkliga förhållandet stridande åtminstone i så måtto, som i högstberörde
Kungörelse, ibland förmånerne för ett bildande bolag till Trollhättekanalens
ombyggnad, utlofvades ett bidrag ifrån Statens sida af
5o,ooo R:dr årligen i s5 års tidj men Schöns & C:s anbud deremot
innefattade förbehåll om ett sådant årligt bidrag af 60,000 R:dr i lika
lång tidj och således för hela tiden af 25 år 250,000 R:dr större bidrag,
än i Kungörelsen förutsattes; hvilket svårligen torde kunna såsom en
oväsendtlig omständighet betraktas.
I följd häraf och enär Konungens Rådgifvare tillstyrkt anordnande
af anslag ifrån handels och sjöfartsfonden för en längre tid och accepter
s meddelande uppå anvisningarne å hela detta anslag, oberoende af
andra omständigheter, än att det nya Kanalbolaget, åt hvilket ett sådant
bidrag
141
bidrag blifvit utlofvadt, skulle sina åtagna förbindelser i afseende på
Kanalens ombyggnad behörigen fullgöra, bar Hr Justitieombudsmannen
ansett det äfven böra såsom uppenbart antagas, att genom dessa tillstyrkanden,
som åsyftat Statens förbindelse till gäldande af en betydlig förut
icke existerande utgift, öfverträdelse af Regeringsformens y6
blifvit begången _, hvilken stadgar, att Konungen icke kan, utan Rikets
Ständers samtycke, lån inrikes eller utrikes göra eller Riket med ny
gäld belasta.
Den lära, som Hr Justitieombudsmannen, under åberopande af KonstitulionsUtskottels
föreskrifter, härvid framställt, att nemligen beslut om
anslag af allmänna medel icke kunde vara ovi/korligt för längre tid_, än
till nåstpåföljände Riksdagj är lika ny, som den, i förklarandernes tanke,
är förderflig för samhällets bestånd och förkofran. Enligt densamma skulle
samhället förvandlas till ett bolag, som borde upplösas eller förnyas hvart
femte år, och äfven förr, om urtima Riksdag inträffade. — All säkerhet för
framtiden, alla större företag, som erfordrade kreditens och associationsandans
förenade bemödanden, skulle derigenom gå förlorade. Lyckligtvis står denna
lära i strid med hvad Sveriges Rikets Ständer vid ffera tillfällen beslutat,
hvarå såsom exempel endast må anföras, att de är 1810 beviljade Götha
Kanalbolag en i a5 år fortfarande diskonträtt i Banken, och år /835 autoriserade
deras Fullmäktige i Riksgäldskontoret att för en tidrymd af till
och med 38 år meddela garanti för lån, upptagna af hypotheksföreningar.
Besynnerligt vore, om Rikets Ständer skulle, i afseende på medel, sorn. af
dem disponeras, hafva vidsträcktare rätt än Konungen, för de medel, som
stå under dess disposition.
Hvad den anmärkta anvisningen å handels och sjöfartsfonden beträffar,
så har Kongl. Maj:t, sedan längre tid tillbaka och äfven efter antagandet
af 1809 års Regeringsform, egt fri dispositionsrätt öfver denna, under
de i 3 §. Ansvarighetslagen uppräknade afgifter inbegripna, fond, eller
Konvojkassan, såsom den förut kallades, och denna dispositionsrätt har vid
flere tillfällen blifvit af Kongl. Maj:t utöfvad, utan att någon anmärkning
deremot från Rikets Ständers sida skett. Då Kongl. Maj:t, i sammanhang
med en den 27 Februari 1830 utfärdad Instruktion för Rikets Ständers
Revisorer, medgaf att, jemte andra förut endast i KammarRätten granskade
kassor, äfven Konvoykassans räkenskaper ifrån och med dem för år 1829
må af Rikets Ständers Statsutskott och deras Revisorer granskas, förbehöll
sig Kongl. Maj:t, på sätt Dess den 22 Januari 1829 till Rikets Ständer af
-
142
låtna nådiga skrifvelse utvisar, samma dispositionsrätt som tillförne öfver
denna kassa, hvilken Ar 1835 fick benämning af handels och sjöfartsfond.
Denna Kongl. Maj:ts dispositionsrätt är jemväl uttryckligen erkänd af Rikets
Ständer, så väl i deras underdåniga skrifvelse af den 13 Februari 1835,
angående det för deras del fattade beslut i afseende på handels och sjöfartsfonden,
som ock uti deras den 23 Februari samma år} härvid i bestyrkt
afskrift bilagda, underdåniga skrifvelse om bidrag af Staten för att bringa
Trollhätte kanal och slussverk till lika dimensioner med dem Götha kanal
eger; hvarvid Rikets Ständer, som ansågo delta företag företrädesvis vigtigt
för handelns och sjöfartens befrämjande inom Riket, till Kongl. Majit öfverlemnade
att, utom den Kongl. Maj:t i allmänhet medgifna dispositionsrätt
af öfver skotten på af giften till handels och sjöfartsfonden, å dessa
öfverskott anvisa medel för befrämjandet af Trollhätte kanal och slussverks
bringande till lika dimensioner med Götha kanal. Någon inskränkning
till belopp eller tid är i denna underdåniga skrifvelse icke ifrågasatt,
ehuru det var klart äfven för den lösligaste uppmärksamhet, att handels
och sjöfartsfondens öfverskott under den korta tiden lill nästa Riksdag ej
kunde lemna tillgång för så stort bidrag, som erfordrades för ombyggnaden
af Trollhätte kanal och slussverk, helst Rikets Ständer sjelfve, äfven med
förutsättning af fördubbladt bidrag ifrån Norrige, beräknade nämnde öfverskott
till endast 100,000 a 120,000 R:dr årligen; men den till Rikets Ständer
i afseende på ombyggnaden gjorde framställning utvisade behof af 1
million Riksdalers räntefritt lån, jemte bidrag från Götha Kanalbolag och
tillskott af obetalda 45 procent å Gamla Trollhätte Bolags Aktier. Bidraget
mäste alltså på flera Ar fördelas; ty hvarken gamla Trollhätte Kanalbolag,
eller ett för ändamålet bildad t nytt bolag hade velat eller kunnat
åtaga sig ombyggnadsarbetet uppå löfte om tillgängligt bidrag endast till
nästa Riksdag. Ett likartadt anslag, som det för sistnämnde arbete, beviljades
å handels och sjöfartsfonden genom Kongl. Brefven af den g December
1836 och 2.8 yl pr il t83y för ombyggnad af Södersluss i
Stockholm hvartill 20j000 R:dr ärligen i to år anvistes: och denna disposition
har ej blifvit föremål för serskild anmärkning af Konstitutionsutskottet,
som ej heller riktat någon sådan emot den rådgifvande åtgärd,
då genom Kongl. Kungörelsen af den g December i836 första löftet gafs
om ett i längre tid förfarande anslag å handels och sjöfartsfonden åt det
nya. bolag, som för utvidgning och ombyggnad af Trollhätte kanal och
slussar skulle bildas, sedan gamla bolaget bestämdt vägrat att åtaga sig
detta arbqtes utförande. Jemväl å de under RiksStatens liufvudtitlar upp
-
143
förda Statsmedel hafva, under den förflutna tiden, flera en längre tid
fortj'arande anslag blifvit, af Kongl. Majit beviljade, och upplåningar ä
dem grundade , utan att sådant föranledt till åtal af föregående Konstitutionsutskott.
Såsom exempel härpå må anföras de genom Kongl. Brefven
af den 14 Oktober i83o och den 1g Januari i833 anvista anslag å 9:de
hufvudtileln för hamnbyggnaderna i Helsingborg och Halmstad_, samt de
genom Kongl. Brefven af den 10 Mars 1824 och den 23 Mpril i83i gjorda
anvisningar på byggnadsanslaget för Stockholms Slott och på extra utgiftsmedlen
för kostnaderne vid Lejonbackens ombyggnad. I alla dessa fall
blefvo de för arbelsföretagens skyndsammare och i följd deraf mindre kostsamma
bedrifvande erforderlige medel anskaffade genom upplåning emot
successiv återbetalning med de beviljade anslagen, och Statskontoret anbefalltes
att meddela accepter å de anvisningar, som af Direktionerna för
hamnbyggnaderna i nämnde Städer utfärdades på de för dessa företag anvista
summor.
KonstitutionsUtskottets vid denna Riksdag om ifrågavarande disposition
å handels och sjöfartsfonden gjorda anmärkning är alltså i strid med.
Rikets Ständers och KonstitulionsUtskottens vid föregående Riksdagar hysta
och ännu icke jäfvade åsigt af saken: och det är svårt att fatta, huru det,
som under en längre tidrymd ansetts för rätt, kan på en gång blifva orätt.
Hr Justitieombudsmannen har fästat serskild uppmärksamhet vid den
rådgifvande åtgärd, enligt hvilken det nya Trollhätte Kanalbolag gifna löfte
om ett årligt bidrag af handels och sjöfartsfonden i 25 års tid blifvit så
stäldt, att anspråk på dess uppfyllande kunde öfverlåtas utan samband
med eganderätten till kanalenoch att dylika öfverlåtelser jemväl blifvit
befordrade genom de å bolagets anvisningar uppå alla årens anslag, till
meddelande af KonvoyKommissariatet, tillstyrkta accepter, som icke innehöllo
annat vilkor, än att bolaget skulle sina åtagna förbindelser i afseende
på kanalens ombyggnad behörigen fullgöra•
På sätt till StatsRådets protokoll för den 23 Mars 1838 blifvit utförligen
yttradt, kunde meddelandet af accepter å anvisningar uppå ett eller
flera års anslag af det för ombyggnad af Trollhätte kanal och slussar utlofvade
bidrag icke medföra bättre rätt för innehafvaren af sådana anvisningar,
eller. annan eller större betalningsskyldighet för handels och sjöfartsfonden,
än som följde af Kongl. Maj:ts den 2 förutgående Februari
fattade beslut om sättet och vilkoren för anslagets utbetalande, enligt 12
§. i det under samma dag för nya Trollhätte Kanalbolag utfärdade nådiga
privilegium, och hvarvid det väsendtliga vilkor var fästadt, att bolaget
144
skulle noggrant uppfylla sina i berörde privilegium uttryckta åligganden
och förbindelser, ett vilkor, som enligt Föredragandens och StatsRådets underdåniga
tillstyrkanden äfven skulle i accepterna inflyta. — För hela beloppet
af anslaget under de 7 första åren, eller byggnadstiden, egde Staten
full säkerhet uti gamla Trollhätte kanal och slussverk, som det nya bolaget
hade inlöst med kontant utgifna 419,375 R:dr B:ko, och efter ombyggnadens
fullbordan var ju hufvudändamålet med anslaget vunnet, så att det
för Staten blef alldeles likgiltigt, om derefter detsamma, på de årligen bestämda
terminer, utbetaltes till bolaget eller till den eller dem, som vore
innehafvare af dess rätt, helst kanalens framtida underhåll var genom föreskrifterna
i 8 §. af privilegium belryggadt. På det egentliga föremålet
för anmärkning och åtal, nemligen anvisandet af ett anslag för längre tid
än till nästa Riksdag, har anslagets lyftning af sjelfva bolaget, eller af dess
rätts innehafvare, icke något inflytande.
Såsom en aggraverande omständighet har Hr Justitieombudsmannen
anfört, att Föredragandens och StatsRådets öfrige, den 25 Augusli 1837
närvarande Ledamöters inför Kongl. Maj:t gjorda uppgift, att Handelshuset
Schöns & C:s anbud icke 'väsendtligen afvek från de i Kongl. Kungörelsen
den 9 December 1836 fastställda åligganden och ullofvade förmåner, varit
mot -verkliga förhållandet stridande i så måtto, att elt bidrag från Statens
sida utfästes i ena juliet af endast 5o,ooo Riksdaler, men i det andra af
6ö,ooo R:dr årligen i 25 års tid. Denna Hr JustitieOmbudsmannens uppgift
är icke med -verkliga förhållandet enlig; ty högstberörde Kongl.
Kungörelse utlofvar i 5:te punkten af de ett blifvande nytt bolag erbjudna
förmåner ”att från och med det år, då arbetet börjas, årligen al handels
och sjöfartsfonden erhålla ett bidrag af 5o,ooo Riksdaler Banko, som kommer
att fortfara intilldess allt hvad bolaget inom ett maximum af en
million Riksdaler jör jöretaget successive tillskjutit eller upplånat utöfver
700,000 Riksdaler och de tillgångar, som öfverskott å inkomsten lemnade,
blifvit till kapital och med 5 procents ränta till fullo återbetaldt.
— Anslaget af 50,000 Riksdaler är således icke beviljadt för bestämda 25
år, såsom Hr Justitieombudsmannen i anmärkningsmemorialet Lit. F. anfört,
utan för den obestämda tiden, under hvilken en för ändamålet upplånad
eller tillskjuten summa blifvit återbetald med 5 procents ränta.
Uti ett sednare afgifvet memorial har Hr Justitieombudsmannen sökt
utveckla, att den i memorialet Lit. F framställda anmärkning om skiljaktighet
emellan innehållet af Kongl. Kungörelsen den 9 December 1836 och
Handelshuset Schöns & C:s anbud grundade sig på den förutsättning, att
145
den i Kungörelsen till upplåning raedgifna summan af högst en million
Riksdaler hade kunnat med belöpande räntor till fullo återgäldas på 25
års tidj hvilket berodde på liden, då tillskott gjordes eller lån upptoges,
samt på vilkoren för deras återgäldande; hvarförutan det hade kunnat inträffa,
att hela det påräknade beloppet icke för arbetets utförande blifvit
af nöden, samt att sålunda, då enligt Schöns & C:s anbud ett bidrag af
60,000 R:dr årligen i 25 år erfordrades, en eventuel skillnad uti beloppet
af Statens bidrag i förra fallet emot det sednare kunnat uppstå.
Det kan ej annat än förekomma oväntadt, alt Herr Justitieombudsmannen
grundat en bestämd tillvitelse emot Konungens Rådgifvare på så
obestämda förutsättningarhvilka kunnat inträffa eller icke inträffa, och
på åtskilliga sätt mångfaldigas. — Måhända var det just osäkerheten om det
blifvande bidragets verkliga belopp, i förening med farhåga för kostnadsförslagets
otillförlitlighet, som vållade, att den genom Kongl. Kungörelsen
af den 9 December 1836 erbjudna aktieteckning endast forén, i jemförelse
till den erforderliga kostnaden, högst ringa summa antogs. — För öfrigt
må härvid upplysningsvis nämnas, att enligt de beräkningar, som uppgjordes
af en bland de serskilda Kommitterade, som Kongl. Maj:t hade förordnat
till förberedande af åtgärderna för Trollhätte kanal och slussverks ombyggnad,
och hvilka beräkningar åtföljde Kommitterades underdåniga betänkande
af den 6 Augusti i835, det utaf Kommitterade föreslagna Statsbidrag
af 50,000 R:dr årligen hade behöft utgå i 30 år, för att amortera
en million R:dr. — Utbetalning af 50,000 R:dr i 30 år utgör eltsammanräknadt
belopp af 1,500,000 R:dr eller lika med den summa, hvartill 60,000
R.drs utbetalning i 25 år sig bestiger.
Desse beräkningar biläggas härvid i bestyrkta afskrifter.
Hr Justitieombudsmannen har äfven egnat serskild uppmärksamhet åt
den omständigheten, att, enligt hvad undertecknad, Skogman, såsom föredragande,
den 28 Mars 1838 synes hafva velat antyda, det förhållande,
att anslaget kunde vara o vilkorlig t endast för tiden till nästa Riksdag, hvarken
borde eller kunde vara nya Trollhätte Kanalbolag obekant.
De uttryck i Föredragandens då afgifna yttrande, som tilläfventyrs
föranledt denna Hr JustitieOmbudsmannens förmodan, äro följande:
”1 öfrigt borde i betraktande tagas, att nya Trollhätte Kanalbolag
”komme alt under en lid af 6 å 7 år vidkännas utgifter till ett samman”räknadt
belopp af öfver 2 millioner R:dr B:ko, hvaremot bidraget af han”dels
och sjöfartsfonden endast successive i 25 år finge uppbäras, en tidrymd,
hvarunder dessutom flere förändringar med nämnde fond möjligen
”kunde inträffa; att bolaget, som, med fästadt förtroende till Regeringens
146
”beslut, icke låtit afskräcka sig från företaget genom föreställningar, att i en
”framtid handels och sjöfartsfondens tillgångar kunde för det beviljade anklaget
blifva otillräcklige, jemväl underkastat sig äfventyret af den beräk”nade
kostnadssummans möjliga öfverskridande; tnen att deremot Staten
”icke äfventyrade annat, än att möjligen kanal och slussverkets ombyggnad
”komme att tills vidare inställas.”
Det är svårt att inse, huru dessa ord kunnat gifva anledning till den
af Hr Justitieombudsmannen här ofvan yttrade förmodan, eller huru densamma,
om den vore grundad, inverkar på hufvudfrågan, enär det anmärkta
yttrandet endast innefattar de enkla satser, att utgiften af mera än
2 millioner R:dr öfverstiger bidraget 1J million; att denna utgift komme
att utgå på en vida kortare tidrymd, än det successiva, icke räntebärande,
bidraget; att handels och sjöfartsfondens inkomster äro föränderlige, såsom
bärflytande från en förändringar underkastad källa; samt att bolaget, i
händelse de blefvo otillräcklige, äfventyrade åtminstone dröjsmål med bidragets
afbetalning.
Till slutligt bemötande af Hr JustiteOmbudsmannens påstående, att,
genom de i denna punkt anmärkta rådgifvande åtgärder, öfverträdelse af
76 §. Regeringsformen blifvit begången, få Förklaranderne samfäldt anföra,
att det i alla afseenden är origtigt att betrakta beviljandet af ett fortfarande
anslag på en fortfarande tillgång såsom en upplåning, belastande
Riket med gäld. Efter denna åsigt skulle hvarje Konungens utnämning
till en tjenst, hvars innehafvare icke utan ransakning och dom kan derifrån
skiljas och således för en längre tid förvärfvar rätt till lönens åtnjutande,
innebära en skuldsättning för Riket, enär utgiften kan komma att
fortfara långt efter nästpåföljande Riksdag. Konungens grundlagsenliga utnämningsåtgärd
innefattar visserligen en förbindelse för Riket att tillhandahålla
de för lönen erforderliga medel, men icke kan denna förbindelse
rimligen anses såsom en skuldsättning i den bemärkelse, hvarom 76 §.
Regeringsformen handlar; ty så väl Rikets ordinarie inkomster, som de anslag,
hvilka derutöfver erfordras och genom bevillningar fyllas, lemna
framgent tillgång för utgiften: och enahanda förhållande är med de anvista
utgifterna å handels och sjöfartsfonden, som har sin serskilda inkomst,
den der, så länge nu gällande stadganden äro oförändrade, icke kan utan
Konungens samtycke upphöra.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Åkerhjelm, von Schulzenheim.
Hård. Gf 11 en ha al. Skogman.
147
2:dra punkten,
angående upptagande af lån för Tlieaterkassan och anslag dertill
af extra ut giftsm,edlen.
Efter en sammandragen framställning af hvad StatsRådsprotokollerna
för den 4 Oktober 1834, den 13 Augusti 1835, den 20 Juni 1837, den
13 December sistnämnde år samt den 10 Augusti 1838 och 28 September
1839 i denna fråga innehålla, har Hr Justitieombudsmannen deraf
bemtat anledning till följande anmärkningar:
l:o Alt så vida Kongl. Majrts autorisation till låns upptagande af
Tlieaterkassan, i förening med anordnande af medel till deras betalning,
måste åsyfta en borgensförbindelse för Riket, Konungens Rådgifvares,
vid serskilda tillfällen, yttrade tillstyrkanden till meddelande af sådan
autorisation för TheaterDirektionen, äfven synes innebära en öfverträdelse
af y6 §. Regeringsformen, som icke tillåter, att Riket må, ulan
Ständernes samtycke, med gäld belastas; och
2:o att, då ändamålet med de af Rikets Ständer vid hvarje Riksdag
beviljade, så kallade extra utgiftsmedel endast kan vara att betäcka utgifter,
hvilka mellan Riksdagarne tillkomma, icke tåla uppskof, och således
ej kunna af Rikets Ständer pröfvas; men sådane omständigheter
ej torde med skäl kunna åberopas i afseende på Theatern, hvars skuldsatta
belägenhet dessutom för längre tid tillbaka varit kunnig, Konungens
Rådgifvares förslag om flera års fortfarande anordningar ifrån nämnda
medel, till betalning af de utaf TheaterDirektionen upptagande lån,
likaledes afvikit ifrån uttryckliga föreskriften i Regeringsformens 64
att alla Statsmedel skola till de af Rikets Ständer pröfvade behof och
efter den upprättade Staten anordnas.
Under åberopande af hvad vid nästföregående anmärkningspunkt blifvit
anfördt till ådagaläggande deraf, att anvisning af anslag för längre tid
än till nästföljande Riksdag hittills ej varit ansedt och icke rimligen bör
kunna anses såsom upplåning och således icke innebär öfverträdelse af Regeringsformens
76 §., torde vi serskildt i afseende på denna anmärknings
föremål få anföra följande:
Hvarken af Grundlagarnes mening och bokstaf, eller af det vanliga
hittills godkända begreppet om skuldsättning, lärer det kunna förstås, huruledes
Riket skuldsättes derigenom, att Kongl. Maj:t, till liqviderande af
Kongl. Thealerns skuld, använder tillgångar, som, enligt Rikets Ständers
ännu ej förändrade eller återkallade beslut, uti underdånig skrifvelse af den
148
10 April 1810 Kongl. Majit meddeladt, blifvit till Kongl. Maj:ts egen nådiga
disposition anslagnej nemligen de å RiksStatens 8:de hufvudtitel uppförde
så kallade extra utgiftsmedlen. Till detta negativa bevis på anmärkningens
obefogenhet, få vi tillägga det positiva, att uti alla de, Kongl.
Tlieaterförvaltningen lemnade, uti Herr JustitieOmbudsmannens anförande
omförmälde tillåtelserna att upptaga lån för att reglera Kongl. Theaterns
varande skulder, denna inrättning varit och är ensam låntagare, och att
medgifvandet af dessa upplåningar ursprungligen hvilat på den grund, att
samma inrättnings materiel, jemte inkomsten af dess lokals uthyrande,
skulle användas till skuldens godtgörande i händelse Theatern upphörde,
och ändamålet, att lemna densamma bidrag af Statsmedel, ej mera förefunnes;
— att uti de under en sednare tid fortsatte enahanda lånetillåtelserne,
denna grund ingalunda borttages, och att, uti Kongl. Theaterns sista
organisation, dess tillvaro bestämmes endast för fem år i sender, vid
hvilken periods slut det kommer att bero af Theaterns ekonomiska tillstånd,
om den utan skuldsättning kan forlfara, eller om dess upplösning blifver
nödig, då primitiva utvägen, att genom realiserande af dess materiel och
användande af dess lokals afkastning sätta densamma i tillfälle att uppfylla
dess återstående förbindelser, står öppen att begagna. — För den väl
icke länkbara händelsen, att extra utgiftstiteln skulle indragas, och Sverige
utgöra det undantag bland Stater, alt på sin RiksStat ej ega någon tillgång
för bestridande af extra utgifter, eller att nämnde anslag så nedsattes, att
ifrågavarande bidrag derifrån ej mera kunde utgå, förfaller dess anlitande
af sig sjelft, utan någon långifvares rätt, att af Staten fordra bidragets
fortsättning, hvilket äfven måste bevisa, att Staten derför ej blifvit skuldsatt,
samt att alltså Regeringsformens 76 §. ej synes kunna med någon
rimlig grund tillämpas på ifrågavarande dispositioner af Statsmedel. För
öfrigt torde härvid ej böra lemnäs oanmäldt, att från 1821 intill den tidpunkt,
då nuvarande KonstitutionsUtskotts granskningsrätt vidtog, flere anordningar
å extra utgiftsanslaget lill betäckande af Kongl. Theaterns brist
och skulder blifvit beslutade att utgå under loppet af flere år, och hvarken
af Rikets Ständer, eller något deras Utskott, har under denna 12:åriga period
anmärkning dervid skett. — Då, enligt Riksdagsordningens 76 §. oanmärkte
rådgifvande åtgärder gälla såsom godkände, och någon till ansvarighet
förbindande granskning deraf ej mera kan ske, synes väl ett förhållande,
som det här åberopade, hvilket vittnar om en från Rikets Ständers sida
fortfarande, lika uppfattning af Grundlagarnes mening, så mycket hellre
böra
149
böra gälla de ansvarige Rådgifvarne till ledning och rättelse vid tillämpningen,
till skydd vid granskningen, som motsatsen skulle ställa Grundlagarnes
tolkning under godtyckets makt, så i rådslagen som i rättigheten
att anställa åtal mot de Rådgifvande.
De af Hr Justitieombudsmannen uppgifna föremål för extra utgiftsmedels
användande tillhöra rätteligen den ena af de summor, sorn, enligt
Regeringsformens 63 §., böra vid hvarje Riksdag, för oförutsedde händelserj
till Kongl. Maj:ts disposition anslås, eller det så kallade mindre kreditivet,
och en synbar motsägelse inträffar, då Hr Justitieombudsmannen
först yttrar, att extra utgiftsmedlen afse behof, som ej kunnat af Rikets
Ständer pröfvas, och sedermera för anvisningar å samma medel vill tillämpa
slutmeningen i Regeringsformens 64 §., att alla Statsmedel skola till
de af Rikets Ständer pröfvade behof anordnas. — Jemte Hr JustitieOmbudsmannens
förklarande, att ändamålet med de af Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag beviljade så kallade extra utgiftsmedel endast kan vara att
betäcka utgifter, hvilka mellan Riksdagarne tillkomma, ej tåla uppskof och
således icke kunna af Rikets Ständer pröfvas, har Hr Justitieombudsmannen
tillagt, att Theaterns skuldsatta belägenhet, såsom för längre tid tillbaka
kunnig, ej skäligen synts utgöra ett sådant utgifts fö re mål, och att
Konungens Rådgifvares förslag om flere års fortfarande anordningar från
nämnde medel till godtgörande af de utaf TheaterDirektionen upptagande
lån således afvikit ifrån uttryckliga föreskriften i Regeringsformens 64 §.,
”ali alla Statsmedel skola till de af Rikets Ständer pröfvade behof och ef”ter
den upprättade Staten anordnas.”
Denna lära om en villkorlig dispositionsrätt öfver extra utgiftsmedlen
finner intet stöd i Grundlagarne, hvilka icke förneka Kongl. Majit att under,
likasom mellan Riksdagar, använda de till dess disposition ställda Statsmedel
i allmänhet, enär behof inträffar och dess fyllande pröfvas nödvändigt
och behörigt, och i synnerhet måste detta gälla i afseende på de ifrågavarande,
för hvilkas anordnande Rikets Ständer icke utöfva någon pröfningsrält,
hvarken till föremål j tid eller behof. Den uti 62 och 64 §§.
Regeringsformen Rikets Ständer förbehållna pröfning kan också rimligen ej
afse andra behof och föremål än dem , som vid Riksdag äro uppgitna och
kända, och Kongl. Majit är af Grundlagarne icke förbunden att underställa
Rikets Ständers pröfning några utgiftsföremål, som ej röra Statsverkets tillstånd
och behof, eller icke kräfva medel, öfver hvilka Kongl. Majit ej har
rätt alt disponera. Någon afvikelse från den af Hr Justitieombudsmannen
20
150
i detta afseende åberopade, i Ansvarighetslagen för StatsRådets Ledamöter
icke ens omnämnde, Regeringsformens 64> §. lärer således ej i något afseende
stå att finna uti ifrågavarande anordningar.
Lika med Hr Justitieombudsmannen erkännes, att Theaterns skuldsatta
belägenhet varit länge känd, då de nu anmärkta anordningarne tillstyrktes;
men deremot befanns, såsom handlingarne i målet visa, Theaterns
ställning sådan, att om dess skuldsatta belägenhet ej vid den tidpunkten
och på sätt som då skedde, blifvit definitivt reglerad, hade dess upplösning
varit oundviklig. Förlusten af en skådeplats, som i långa tiderymder utgjort
en för publiken värdig sinnesförströelse, och svårigheten om ej omöjligheten,
att under hvilken form som helst ersätta denna förlust, hade utan
tvifvel väckt samma allmänna, högt uttryckta saknad, som hufvudstadens
innevånare erforo, när de Kongl. Theatrarne år 1818 upphörde. Detta
sednare fallet föranledde då deras snara återupprättande, sedan deras ersättande
genom försöket af en privat Theaterinrättning ej velat lyckas,
och det var till undvikande af dessa påföljder, som Konungens Rådgifvare
föranleddes att tillstyrka de beslutade bidragen från extra utgiftsfonden,
hvilka bidrag dessutom ej lära kunna förnekas naturen af att icke hafva
tält uppskof.
Undertecknad, Skogman, anhåller vördsamt att få vid denna punkt
serskildt anföra: att Hr Justitieombudsmannen uti sitt anmärkningsmemorial
icke omnämnt det förhållande, att jag, som redan den y December
1833j då frågan oin Kongl. Theaterns förändrade organisation af Kongl.
Maj:t afgjordes, hade afgifvit ett förslag, åsyftande att för framtiden förebygga
brist å lillgångarne för Theaterns underhåll och deraf föranledda utgifter
för Statsverket, sedermera den 20 Juni i83y_, betraktande saken endast
ur den financiella synpunkten , tillstyrkte Kongl. Theaterns upphörande,
hvarigenom utvägar till skuldernes skyndsamma betalning utan ytterligare
utgift för Statsverket hade vunnits.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Löwenhjelm.
åkerhjelm. Lagerbielke, von Schulzenheim.
Hård. Gyllenhaal. Ihre.
Skogman. Munthe.
151
Anmärkning smemorialet Lit. G., angående utbyte af första Ma~
jorsbostället vid Westmanlands Regemente Öster Bennebeck emot
egendomen West Terna.
Hr Justitieombudsmannen har, lill fullgörande af KonstitulionsUlskotlets
föreskrift, emot de Konungens Rådgifvare, sorn tillstyrkt ifrågavarande
egendomsbyte, anmärkt, att, så vida det aldrig lärer kunna ifrågasättas,
att ju icke Majorsboslället Bennebeck varit Kronan tillhörigt, ett sådant,
ulan Rikets Ständers samtycke, beslutadt af händande af Kronans fasta
egendom strider emot uttryckliga stadgandet i 77 §. Regeringsformen,
jemfördt med privilegierna för Ridderskapet och Adeln den 16 Oktober
1723 §. 28; dertill kommer, hvad Militieslällen serskildt angår, att utbyte
deraf, emot Kongl. Stadgan och Förordningen den 9 December 1682
4 §. 10 morn., upplifvad genom Kongl. Förordningen den 4 Februari
1771 icke kan ega rum; såsom följd hvaraf Herr Justitieombudsmannen
antagit, aLt de StalsRådsLedamöter, som den 1 Februari 1840 deltagit i
denna Rådgifvande åtgärd, handlat emot både Grundlag och andra gällande
stadgar.
Igenom åtalet i det mål, hvarom anmärkningsmemorialet Lit. G.
handlar, bar Konstitutionsutskottet fulländat sitt verk. Icke tillfredsstäldt
med sina bemödanden, att uti StalsRådsprotokollerna för den tidrymd,
inom hvilken dess granskningsrätt synes lagenligen vara begränsad, hafva
uppsökt hvarje anledning, om också aldrig så ogrundad eller ringa, till
anmärkningar emot StatsRådets Ledamöter, har Utskottet, påtagligen serskildt
dertill uppmanadt, sträckt sin anmärkningsifver äfven tillen rådgifvande
åtgärd tillhörande en tid, dit Utskottet ej bade bort vända sina
blickar. Betraktar man delta förfarande ur en konstitutionel synpunkt, så
linner man, att Ansvarighetslagens 11 §. och 105 §. i Regeringsformen,
alltsedan deras tillkomst, varit så förstådde och tillämpade, att KonstitutionsUtskottets
granskningsrätt är inskränkt till de StatsRådsprotokoller, som
blifvit förda till den dag, då Riksdag börjats, och alt således Utskottet icke
varit befogadt att, i afsigt alt detsamma granska och vid ett eller flera
der upptagna mål göra anmärkning, till sig fordra ett StatsRådsprotokoll
förd t under pågående Riksdag; helst Utskottet derigenom ostridigt går i förväg
för ett efterföljande KonstitutionsUtskotts granskniugsrätt. Nuvarande
KonstitutionsUtskolls åtgärd att till åtal öfverlemna ett efter Riksdagens
början afgifvet rådslag, utan att fullständigt granska StatsRådsprotokollerna
intill samma tid, då rådslaget egt rum, strider emot den i yår brottmåls
-
152
lagstiftning gällande grundsats, att en för flera förbrytelser anklagad person
skall på en gång dömas, enär, om StatsRådels Ledamöter funnos i förevarande
fråga skyldiga lill öfverträdelse af Grundlagen , och derför till
ansvar fälldes, det kunde inträffa, att nytt åtal, omedelbart efter domens
verkställande, skedde för annan eller enahanda under tiden från Riksdagens
början till den 1 Februari begången förseelse, hvarför serskild påföljd
ådömdes, och de anklagade sålunda, tvertemot lagens mening, kornrne alt
lida dubbel bestraffning. Tillser man åter den politiska sidan af saken,
så visar sig klarligen, alt lagstiftarnes afsigt ej kunnat vara, att bereda
utöfning af granskningsrätt eller anställande af åtal angående åtgärder, som
vidtagits under påstående Riksdag; ty dels är det naturligt, att stridiga
opinioner om dagens händelser icke kunna bedömas med det lugn, som
för en opartisk pröfning erfordras, dels finnas uti protokoller öfver ministeriella,
och till och med för kommandomål, handlingar och beslut, hvilkas
offentliga spridande i otid af en klok Statskonst förbjudes, hvarföre man
ock i andra konstitutionella länder ofta hört förklaringar från Regeringens
sida, att omsorgen för Statens tjenst icke medgåfve äskade upplysningars
meddelande. KonslilutionsUtskotlets handlingssätt i denna fråga, om också
ett bestämdt förbud deremot i Grundlagen icke uttalas, är dock, såsom vi
förut anmärkt, stridande emot samma lags mening och hittills vunna tillämpning,
äfvensom det är oförenligt med god ordning och med den sans
och grannlagenhet, man af Utskottet eger rätt att fordra vid utöfningenaf
en hög, ehuru ansvarsfri, makt. Jemte det förklaranderne alltså här nedlägga
sin högtidliga protest emot Utskottets förfarande, få de på samma
gång vördsamt anmäla, att de icke vilja undandraga sig svaromål i hufvudsaken,
enär, då samma åtal möjligen kunde vid en kommande Riksdag
varda förnyadt, de hellre önska att nu gemensamt få anföra sitt försvar,
som skall blifva lika lätt, som målets tillkomst synes förkastlig.
Till bemötande af hvad Herr Justitieombudsmannen i delta mål anfört,
anse förklaranderne uppmärksamhet först böra fästas på den förmenta
öfverträdelsen af Regeringsformens 77 §. eller förebärandet, att de i rådslaget
delaktige StatsRådsLedamöler skulle hafva tillstyrkt of händandet från
kronan af någon sådan dess egendom, som i sagde §. omnämnes. Uti detta
mål är fråga om utbyte af ett militieboställe emot ett skattehemman,
och efter språkbruket är byta icke detsamma som afhända- Byle af jord
emot jord är att, i stället för den jord, man eger, tillför värfva sig annan
jord, som man anser för sig förmånligare. Riktiga ordbegreppet härvid
bevises dessutom af allmänna lagens stadgande i 3 kap. 1 §. Jordabalken,
153
alt om arfvejord skiftas emot annan jord å landet, sådant skifte ej må af
bördeman klandras; äfvensom den vidsträckta rätt till utbyte af ägor, sorn
i sednare skiftesförfattningar medgifves, vid tillämpningen hvaraf ofta händer,
att ej mindre kronohemman än boställen förlora innehafvande ägor
emot vederlag i annan jord, tillräckligen styrker, att den utsträckning,
som Konstitutionsutskottet och Herr Justitieombudsmannen velat gifva åt
föreskriften i Regeringsformens 77 §., grundar sig på en oriktig tydning af
orden afhända och bortbyta.
Men ville man ock antaga, att den handling, som kallas byta, vore
enahanda med den, som kallas afhända, så är de-t likväl, såsom här ofvan
vid 13 punkten i anmärkningsmemorialet Lit. E. är ådagalagdt, obestridligt,
att med de lägenheter, som i Regeringsformens 77 §. omnämnas, ej
kunna förstås sådane, sorn, till vissa föremål under vissa hufvudtitlar afsedde,
ej vidare tillhöra Kronans omedelbara disposition, eller hvaraf räntor,
arrenden eller andre inkomster icke mera omedelbarligen till Statsverket
ingå. — Allraminst kan denna paragraf lämpas på militieboställen,
med hvilkas förvaltning Rikets Ständer icke hafva ringaste befattning och
hvarom de icke hafva att något förordna, på sätt dem likväl är i samma
paragraf förbehållet i afseende å de lägenheter, hvarom den handlar. Ansvarighetslagen
skiljer bestämdt emellan Kronans lägenheter i allmänhet och
de till militieverket hörande boställen. —• Den omtalar nemligen i 5 §.
serskildt 77 §• i Regeringsformen rörande dispositionen af Kronans domäner,
under hvilken benämning boställen icke kunna uppfattas, och serskildt
80 §. om indelningsverket, till hvilket militieboställen höra. Härtill kommer,
att Rikets Ständers skrifvelser vid 1823 och 1834 årens Riksdagar,
som innehålla, att militieboställen ej må till skatte försäljas, icke nämna
något onij än mindre emot utbyten af sådana eller andra boställen: och
en mängd exempel kunde anföras derå, att, sedan 1809 års Statsskick,
utbyten af alla slags boställen blifvit, utan Rikets Ständers samtycke j af
Kongl. Maj:t beslutade och till verkställighet i laga ordning anbefallda, utan
att sådant hittills, förklaranderne veterligen, föranledt anmärkning, än
mindre laga åtal, emot Konungens Rådgifvare, ehuru en del af dessa exempel
ligga inom det nuvarande KonslitutionsUtskotlets granskningstid.
Kan och får det antagas, att hvad som i 30 års tid ansetts grundlagsenligt
må in casu _, af någon verklig eller tillgjord missbelåtenhet med
Konungens Rådgifvarepersonal, förvandlas till ett brott emot Grundlagen?
— Såsom förut är visadt, tänka förklaranderne det icke. Men Konstitutionsutskottet,
denna väktare öfver Grundlagens helgd, synes hafva före
-
154
ställt sig så Jont; ty innan anmärkningen i förevarande mål beslöts, bade
Utskottet, otvifvelaktigt lust StalsRådsprotokollet öfver Krigsäi'enden för den
14 Maj 1839, deruti förekommer ett i nåder beslutadt utbyte af ett boställe
vid Lotsstaten emot en lägenhet lydande under Follnäs, med fideibommissegenskap
behäftade och nuvarande Ordföranden i Konstitutionsutskottet
tillhöriga, egendom. — Naturligtvis bar Utskottet, vid läsningen af
detta protokoll, funnit nämnde åtgärd, sorn dock är alldeles likartad med
den nu anmärkta, laglig, ty i annat fall hade Utskottet ej kunnat underlåta
att deremot göra anmärkning; men de skäl och anledningar, sorn hos
Utskottet varit gällande, för alt i ena fallet framställa såsom stridande
emot Grundlagen och andra Stadgar hvad som i ett annat, lika beskaffadt,
fall med tystnad förbigåtts, förblifva dock alltid oförklarliga för alla andra,
iin Ledamöterne af närvarande Konstitutionsutskott, för hvilket dessa skäl
tjent lill ledning och driffjeder.
f)å Regeringsformens 80 §. icke blifvit lagd till grund för åtalet i
denna sak, anse förklaranderne sig ej til Islän digt alt borttaga HögloOiga
RiksRätlens lid med anförande af hvad de, om sådant skett, hade haft att
deremot invända.
Vidkommande sakens ekonomiska sida, så är dervid ingen anmärkning
framställd, och hade icke heller kunnat, grundlagsenlig!, inför Höglofliga
RiksRätten framställas. — Förklaranderne böra alltså icke vid denna
del af saken uppehålla sig, ehuru de äro öfvertygade, att en noggrann
skärskådning af handlingarne skall ådagalägga, att vid bytet intet blifvit
underlätet eller förbisedt, som kunnat lända lill bevarande af Kronans rätt
och fördel.
Det återstår nu endast att, då, enligt Herr JuslitieOmbudsmannens
yrkande, förklaranderne skola i della mål handlat icke blott emot Grundlag
, utan ock emot andra gällande stadgar, yttra några ord om halten af
sednare delen i detta påstående. — De stadgar, Hr Justitieombudsmannen
härvid åberopat, äro Ridderskapets och Adelns privilegier den 16 Oktober
1723 28 §., och Kongl. Stadgan den 9 December 1682: 4 §. 10 inom.,
upplifvad genom Kongl. Förordningen den 4 Februari 1771. Förklaranderne
bunna ej annat föreställa sig, än att då Konstitutionsutskottet lemnat Herr
Justitieombudsmannen föreskrift att till stöd för åtalet åberopa dessa författningar,
Utskottet anat den alltför lösa grund, sorn åtalet egde uti Regeringsformens
77 §. Den första af de åberopade författningarne tillåter
utbyten al Kronohemman till Frälseman, men under vilkor af medgifvande
Irån Rikets Ständers sida; den sista, upplifvande en förut död eller åt
-
minstone glömd gammal föreskrift, förbjuder åter vid vite, hvad militieboställen
angår, allt sökande om utbyten deraf. — Men också begge dessa
författningar äro döda. — Den förra föll nemligen genom Regeringsformens
77 §. sorn, enligt sin ordalydelse, anda och mening allt hittills varit så
förstådd och tillämpad, att utbyten af boställen blifvit af Kongl. Maj:t,
utan Rikets Ständers hörande, inedgifna, då vederlag erkållits lika mot lika
och ett för Kronan nyttigt ändamål vunnits. — Den sednare åter, af likartad
beskaffenhet med åtskilliga föreskrifter uti det numera i glömska fallna
Sollicitationsplakatet, har rimligen aldrig kunnat så tydas, att den förbjöd
underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t af behörig embetsmyndighet onr ett
för Kronan, indelningsverket och tjensten förmånligt utbyte af ett illa beläget
boställe. — Om likväl denna tydning kunde antagas, är i alla fall
sjelfva författningen upphäfven genom 80 §. i Regeringsformen, sorn i afseende
på indelningsverket föreskrifver Rikets Ständers medverkan endast L
de frågor, som angå rubbning i dess hufvudgrunder, men ingalunda omnämner
något förbud hvarken för underlydande autoritet att afgifva förslag
om utbyte af ett militieboställe, eller för Konungen att sådant, utan
Rikets Ständers deltagande, bifalla, så vidt rubbning i indelningsverkets
hufvudgrunder icke derigenom uppkommit.
Förklaringen i denna punkt åberopas af undertecknade:
Rosenblad. Stjerneld. Åkerhjelm.
Hård. Ihre. Grip.
Innan vi slute denna vår förklaring, nödgas vi ännu anmärka, att dä
61, 62, 64 och 87 §§. af Regeringsformen icke linnas upptagne i Ansvarighetslagen
ibland dem, för öfverträdelser hvaraf juridiskt åtal eger rum,
så hade de af oss, hvilka Herr JustftieOmbudsmannens memorialer röra i
sådana punkter, der till stöd för anklagelsen förenämnde Grundlagsparagrafer
åberopas, haft skäl att undandraga oss allt svaromål angående hvad
som i dessa punkter emot oss berfras. — Yi hafva dock ej velat lemna
obegagnadt det oss beredda tillfället, att inför det allmänna omdömet rättfärdiga
äfven de i berörde punkter åtalade rådslag; men förbehålla oss att,
i fall vi under sakens fortgång finne oss dertill befogade, ega vår rätt oss
förvarad att närmare utveckla skälen för vår öfvertygelse, det en annan
tillämpning af Regeringsformen och Ansvarighetslagen, än den vi antydt,
156
skulle innebära öfverträdelse af de gränsor, Lagstiftningen bestämt emellan
KonslitutionsUtskottets och Rikets Ständers beslutande rätt i frågor, som
vöra Konungens Rådgifvare.
Stockholm den 29 Mars 1841.
M. ROSENBLAD. G. A. STIERNELD. CARL AXEL LOWENHJELM.
genom Alb- Ihre enl. fullmakt.
G. F. ÅKERHJELM. JOIL LAGERBIELKE. GABR. POPPIUS.
D. v. SCHULZENHEIM. CARL G. HARD. ALB. IHRE.
CARL GYLLENHAAL. C. D. SKOGMAN. AUG. von HARTMANSDORFF.
C. G. GRIP. S. A. MUNTHE. GUST. FREDR. BOHM.
GEORG ULFSPARRE. C. W. RIBEN.
Till Hoga Riks Rätten.
Efter hvad Höga RiksRätten förordnat, åligger det mig att afge min
förklaring öfver Rikets Ständers JustitieOmbudsmans, enligt Konstitutionsutskottets
vid innevarande Riksdag gifne föreskrift, vid min Embetsförvaltning,
såsom Statssekreterare, gjorde anmärkning, att jag i underdånighet
tillstyrkt, det HofSekreteraren Bergs underdåniga ansökning att i Hufvudstaden
få anlägga en Theater till uppförande af allmänna skådespel icke
måtte af Kongl. Majit bifallas, hvilken tillstyrkande åtgärd, genom den
derigenom för Kongl. Theatern yrkade uteslutande rätt, att ensam i Hufvudstaden
för allmänheten uppföra skådespel, anföres vara stridande mot
sisla mom. af 60 §. Regeringsformen, som bjuder ”att ej må Konungen
till vinning för sig och Kronan eller enskilde personer och korporationer
några nionopolier fastställa."
I anledning häraf får jag, lill vederläggning af berörde anmärkning,
och lill försvar i öfrigt för den ifrågavarande Embetsåtgärden anföra:
l:o Att, om än de afslag å ansökningar å enskilde Theaterinrättningar
i hufvudsladen, Kongl. Majit meddelar, må betraktas som ett monopol
ium för Kronan eller den Kongl. Theatern, den ofvan anförda föreskriften
i 60 §. Regeringsformen icke lärer få anses här öfverträdd, då eli sådant
-
157
dant monopoliiim dels icke af Kongl. Maj:l blifvit faststäldt, utan lian
längre lid tillbaka egt rum, och endast af Kongl. Maj:t ur kända skäl hittills
respekterats, dels icke tillkommit för att medföra, ej heller medfört
någon vinning för Kronan eller den Kongl. Theatern, hvilken sistnämnde
det oaktadt, icke kunnat utan förluster, dem Staten måst godtgöra, uppehållas.
2:o livad Konstitutionsutskottet vid 1823 års Riksdag, i dess till Rikets
Ständer afgifne så kallade DechargcBelänkande, ur en lika åsigt yttrat
öfver en af Grefve C. Horn, med åberopande af 60 §. Regeringsformen,
gjord enahanda anmärkning mot det af Kongl. Maj:t år 1822 meddeldte
alslag å HofSekreteraren Åbergssons anhållan om tillstånd lill Theateranläggning
i Stockholm. Det lydde ordagrant sålunda: ”Då den citerade 6o
<$\ Regeringsformen synes destomindre tillämplig , sorn Kongl. The aterinrättningarna
i Stockholm, långt för detta tillkomne , aldrig medfört
för Kongl. Majit och Kronan någon uteslutande vinning, utan tvertom
betydliga kostnader, och då derjemte beviljandet af ett nytt TheaterTrivilegium,
nu liksom alltid förut, beroende på Kongl. Majits nådiga
välbehag, skulle troligen vid en ökad konkurrens hafva beredt den enskilde
Entreprenörens undergång och de redan befintlige, mot Huf vudstadens
folkmängd svarande Theatrarnes skada, kan den uppgifne anmärknings
anledningen ej gillas.”
3:o Att Rikets Ständer vid 1829 års Riksdag afslagit en af Friherre
Fredric Boije då gjord motion om framförande i önskningsväg af den underdåniga
anhållan hos Kongl. Maj:t, att anläggandet af enskild Theater i
Stockholm icke måtte möta något hinder; äfvensom en dylik motion vid
1835 års Riksdag, gjord af aflidne Grefve Otto Cronhjelm och Hr Rosenqvist
af Åkershult, icke blifvit af Rikets Ständer bifallen. Detta lärer få
bevisa, att Rikets Ständer sjelfve ansett afslag å dylike ansökningar icke
vara stridande mot Regeringsformen eller Rikets sannskyldiga nytta, och
att Kongl. Maj:t egde rätt att ett sådant afslag meddela samt äfven rätteligen
det meddelat vid de förhållanden med den Kongl. Theatern, som då
egt rum, och hvilka sedan fortforo; och
4:o Att i öfrigt någon anmärkning af KonslilutionsUlskolten vid 1829
och 1835 årens Riksdagar icke blifvit gjord vid de åren 182.8 och 1832 af
Kongl. Majit meddeldte afslag å Kapten Lindebergs då gjorde ansökningar
om tillstånd till Theateranläggning i Stockholm.
Huruvida jag, med afseende å del sålunda anförde och det allmänt
kända förhållande, att den Kongl. Theatern åstadkommit Staten årliga ut
21
-
158
gifter, hvilka otvifvelaktigt genom tillåtelse till nya Theaterinrättningar i
Hufvudstaden skolat ökas, haft ringaste anledning betrakta den anmärkte
Embetsåtgärden såsom Grundlagsstridig, eller på sätt en af Konstitutionsutskottets
Ledamöter, Grefve Spens, i sin reservation vid Utskottets DechargeBetänkande,
yttrat ”ganska anmärkningsvärd efter ioy Regeringsformen
det vill säga att Rikets sannskyldiga nytta icke härigenom
blifvit iakttageneller ens i öfrigt såsom olämplig eller oskälig, utan fastmera
såsom en fortsatt följd af den fortfarande enahanda ställningen
nied den Kongl. Theatern, det öfverlemnar jag nu lill en hvar att bedöma.
M. G. DANCKWARDT.
f. d. Statssekreterare.
Till Höglofliga RiksRätten.
Hr JuslitieOmbudsmannens memorial Lil. F., angår, uti 3:dje punkten,
förhållandet med Kabinellskassans tecknade garanti för ett af Barthelemyfonden
upptaget lån; hvarom Ilr Justitieombudsmannen funnit upplyst:
att Kongl. Majit, genom ett den 7 November 1826 aflåtet nådigt bref,
kontrasigneradt af undertecknad, Skogman, samt af dåvarande Sekreteraren
vid KolonialDepartementet, ExpeditionsSekreteraren O. E. Bergius, beslutat,
att ett lån till uppgifvet belopp skulle, för Bartbelemyfondens räkning och
med borgen af Kahinettskassan, genom framlidne Hr StalsMinistern för utrikes
ärenderne, H. E. Grefve af Wetterstedt, jemte Hr StatsRådet Grefve
af Wirsen, negocieras; attj på grund häraf, Herr Grefve af Wetterstedt,
efter att hafva, den 31 December 1826, å Bartbelemyfondens vägnar utfärdat
serskilda obligationer, hvardera å 2,500 R:dr llamb. B:ko med ränta
och viss förfallodag, vidare samma dag å desse förskrifning!!’, med åberopande
af Kongl. Majlis nådiga befallning, tecknat borgensförbindelse för
Kabinettskas$an att ansvara för deras infriande till hufvudstol och ränta;
att berörde obligationer derefter den 12 Juli 1836 blifvit af Hr Grefve af
Wetterstedt försedde med en så lydande påskrift: ”Förestående förbindelse,
”sorn denna dag blifvit för mig uppvisad, varder härmed till full kraft och
”verkan förnyad;” att, sedan Kongl. Majit, enligt hvad ett den 17 Mars
1839, under dess vistande i Konungariket Norrige, af derstädes tjenstförrättande
KabinettsSekreteraren hållet protokoll utvisar, af förekomne anledningar
anbefallt förnyandet af ifrågavarande lane och borgensförbindelser;
så har denna nådiga befallning blifvit den 10 påföljande April verkställd
medelst serskilde påskrifter å obligatione, nemligen för Barlhelemyfondens
eller låntagarens räkning, af mig, Ihre, såsom Chef för KolonialDeparte
-
159
menlet, och af undertecknad, Stierneld, i egenskap af StatsMinister för
utrikes ärenderne, å Kabinetlskassans vägnar; samt attj rörande Kongl.
Muj:ts här ofvan förstberörde nådiga beslut af den 7 November 1826, något
protokoll för Handels och Finansärenderne eller i Ministerielle mål förklarats
icke hafva varit hållet.
På grund af dessa förhållanden har Hr Justitieombudsmannen yttrat,
”det kunna anses ådagalagdt, att Statsverket, enär Kabinetts eller Minister”kassan
bildades af de medel, Rikets Ständer dertill anslogo och följaktligen
tillhörde Riket, blifvit genom ifrågavarande löftesförbindelser med gäld
”belastadt; eftersom,” enligt Hr JuslilieOmbudsmannens åsigt, ”löftesför”bindelse,
äfven då den icke blifvit ingången såsom för egen skuld, likväl
”förmenades alltid innefatta en skuldförbindelse;” under förutsättning hvaraf
och lill följd af KonslilulionsUlskoltels föreskrift, Hr Justitieombudsmannen
vidare anmärkt: ,
l:o Emot undertecknad, Skogman, att jag, genom min, under den
tid jag var Statssekreterare, tecknade kontiasignation å Kongl. Maj:ts omförmälde
nådiga skrifvelse den 7 November 1826, ej mindre gjort mig
skyldig lill förbiseende af 76 §. Regeringsformen, helst jag, medelst min
underskrift å Kongl. Maj:ts berörde beslut, mäste, oaktadt beslutet icke
blifvit i SlatsRådet fattadt, anses hafva detsamma i egenskap af Statssekreterare
kontrasignera!, enär ett motsatt förhållande icke blifvit uttryckligen
utsatt eller ens anlydt, än ock, vid det förhållande, att icke något
protokoll i målet blifvit fördt, brutit emot 38 §. i nyss åberopade Grundlag,
som förklarar föredraganden ansvarig derför, att de af honom kontrasignerade,
från Konungen utfärdade befallningar, instämma med deröfver
förda protokoll.
Till bemötande af Hr JustilieOmbudsmannens i denna punkt emot
mig anställda åtal, anhåller jag vördsamt att få upplysa och anföra följande:
Ön S:t Barthelemy kom under Svenskt välde genom traktaten med
Franklike af den 1 Juli 1784.
Uti Kongl, brefvet af den 26 September ijg3 säges denna Koloni
hafva lill 1792 års slut förorsakat Riket en kontant utgift af 274,240 R:dr
Specie.
Under det allmänna krig, som uppstod efter Franska revolutionen,
grogo flera handelsföretag sig till S:t Barthelemy, såsom en neutral plats:
och tullinkomsterna derstädes voro då icke allenast tillräckliga för utgifterna
på stället, utan lemnade ock tillfälliga öfverskott, som ända tillår 1812
ingingo lill Statsverket:
160
Viel 1812 års Riksdag beslöto Rikets Ständer, på sätt 6 §. i Riksdagsbeslutet
innehåller, ”ali ön S:t Barthelemy 3 äfvensom andra ultramarinsk»
”besittningar, hvilka framdeles kunna förvärfvas under Sveriges krona, skola
”undantagas ifrån Sveriges Statsförfattning, administration och drätsel
”för alt förvaltas efter de serskilda grunder, som antingen vid förvärfvan”det
blifvit eller blifva lagde, eller sedermera i behörig ordning tillkommit
”eller tillkomma: skolande, enligt Kongl. Maj:ts nådiga löfte och då ett
”serskildt Departement kommer att organiseras för ön S:t Barthelemys förvaltning,
hvilket ieke hädanefter kan komma att belasta Svenska Statsverket,
vid hvarje Riksdag till Rikets Ständers kunskap komma hvad i
”denna del af Styrelsen sig tilldragit, och hvad fördel för moderlandet
”deraf kunnat vinnas. Och enär något öf verskott af de till Departementet
influtna medel skulle sig yppa, skall deraf hållas till handa hvad som
”till fyllande af bristerne, der sådana skulle uppkomma, erfordras.”
Så länge det allmänna kriget varade, och sedan år 1812 fiendtlighet
ter utbrustit emellan England och Förenta Staterna i Norra Amerika, gaf
ön S:t Barthelemy betydliga öfverskott, hvilka af Kongl. Maj:t disponerades
för flera utgifter och föremål inom Sverige.
Uti 7 §. af 1815 års Riksdagsbeslut omtalas ett belopp af 318,288
R:dr 3 sk. 9 rst., som Kongl. Maj:l under åren 1812 ^ i8i3 och 181 f af inkomsterne
från S:t Barthelemy användt till Sveriges omedelbara nytta och
till lättnad för Svenska Statsverket och lisa i nationens bördor: i följd
hvaraf Rikets Ständer serskildt framburo inför Kongl. Maj:t gärden af
deras uppriktiga och vördnadsf ulla tacksamhet.
Sedan år 1815 allmän fred blifvit återställd, upphörde orsakerne till
den lifliga handeln på S:t Barthelemy. Inkomsterne af ön minskades i
samma förhållande: snart gåfvo de ej mera öfverskott och blefvo slutligen
otillräcklige för aflöningar och andra utgifter hörande till Koloniens förvaltning.
De på inkomsterne af S:t Barthelemy anvisade utgifter kunde ej
alla lika skyndsamt förminskas eller indragas, och härigenom uppstod en
årligen tillväxande brist, som sannolikt hade kunnat undvikas, om ofvanberörde
318,288 R:dr 3 sk. 9 rst. blifvit för Koloniens utgifter afsatte och
förräntade.
Den å Barthelemiska fonden sålunda uppkomna brist förorsakade
många bekymmer för dåvarande Chefen för KolonialDepartementet, framlidne
H. E. Hr Grefve af Wetterstedt, och gaf anledning lill flera öfverläggningar
emellan Hans Excellens och framlidne Presidenten Herr Grefve
Wirsén. I följd af den kännedom om handelsförhållandena i Westindien,
161
sorn jag ansågs hafva inhemlat under eli serskildt uppdrag på ön Guadeloupe
år 1814 och under besök samma år på S:t Barthelemy oell andra Weslindiska
öar, hlef jag, om jag rätt minnes, om våren 1826 tillkallad vid en
öfverläggning om S:l Barthelemys angelägenheter hos II. E. Hr Grefve af
Wetterstedt, hvarvid llr Grefve Wirsen och framlidne ExpedilionsSekreteraren
Bergius i KolonialDepartementet äfven voro närvarande. Så vidt det
är möjligt att, efter så lång tids förlopp, i minnet återföra hvad som yttrades
under en öfverläggning, hvarvid något protokoll icke hölls eller kunde
komma i fråga, tillstyrkte jag då, att, såsom enda utvägen att, under vanliga
fredliga förhållanden, bereda någon mellanhandel för ön S:t Barthelemy,
betydligen nedsatta lull och hamnafgifterne derstädes, samt derjemte att
i möjligaste målto minska Koloniens utgifter och söka, genom upptagande
af eli lån, slälldt på långsamt amortissement, betäcka den brist, som redan
egde rum. Någon tid derefter hlef jag af framlidne H. E. Hr Grefve af
Wetterstedt anmodad att, jemte ExpeditionsSekreteraren Bergius, med mitt
namn bestyrka en på Franska språket författad autorisation af Hans Maj:t
till upptagande af ett lån för Bartheleiniska Kassans rakning under garanti
af Kabinettskassan. Jag ansåg mig ej böra vägra denna underskrift, hvars
form och beskaffenhet samt gemensamhet med ExpeditionsSekreteraren Bergius
nogsamt ådagalägga, att den icke gafs af mig i egenskap af Statssekreterare
för Handels och Finansärendena; att autorisationen icke
varit eller bort vara föremål för öfverläggning inför Konungen uti
Stats Rådet j och att följaktligen något Stats Rådsprotokoll derom > med
hvilket beslutet derom skulle enligt Regeringsformens 38 §. instämma, icke
kunnat föras. Denna åtgärd är således icke grundlagsenligt föremål för
KonstitulionsUlskottels anmärkning och ej heller för RiksRältens pröfning.
Hvad serskildt beträffar den anmärkta garantien af Kabinettskassan, så är
denna kassa, som Hr Justitieombudsmannen oriktigt ansett vara densamma,
som Ministerkassan, eller anslaget på andra hufvudtilein för Ministerstaten,
sammansatt af serskilda medel, som dertill af Kongl. Maj:t, icke af Rikets
Ständer, anvisas, och stående under Kongl. Maj:ts fria disposition, utan föregången
anmälan derom i StatsRådet. Den utgör icke någon del af Statsverket,
och dess förrberörde garanti, äfven om den blefve utkräfd, kan
följaktligen icke Riket med skuld belasta.
2:o Emot mig, Stierneld, att, ehuru H. E. Grefve af Wetterstedt
ansågs, genom ofvanberörde påskrift af den 12 Juli 1836 å obligalionerne,
icke hafva uttryckligen förnyat jemväl Kabinetlskassans borgensförbindelser,
utan dessa sednare skulle år 1839 hafva, såsom öfverårige, lill sin kraft
162
och verkan upphört, jag likväl, medelst den af mig den 10 April sistnämnde
år tecknade ytterligare förnyelse af Kabinettskassans löftesförbindelser, å
nyo belastat kassan med en borgen, som redan var förfallen, och sålunda
bidragit till öfverträdelse af 76 §. Regeringsformen, helst denna gäld alltid
måste anses vara ny för Riket intill dess den blifvit af Rikets Ständer
samtyckt; äfvensom att jag, vid förnyelsens meddelande, skulle hafva ställt
mig lill efterrättelse en (rån Kongl. Maj:t ulgifven befallning, saknande
kontrasignation af vederbörande embetsman, och således icke lagligen förbindande.
Till besvarande af dessa anmärkningar, som gå ut derpå, att jag
skulle hafva öfverlrädt förbudet uti 76 §• Regeringsformen emot Rikets
belastande med ny gäld, får jag i främsta rummet, utan ali kunna biträda
Hr JustilieOmbudsmannens härutinnan yttrade åsigt, erinra , att ifrågavarande
borgen, hvilken ej är ingången såsom för egen skuld, icke nu lärer
kunna anses innefatta sådant belastande med gäld, hvarom i nyssberörde
§. förmäles, enär nemligen någon verklig skuldsättning och betalningsskyldighet
för den garanterande, K. a bi ne t Iskassan, hitintills ej egt runi, eller
kan, på grund af borgensförbindelsen, komma alt inträda i annan, änden,
ännu icke försporda, i sig sjelf föga tänkbara, händelse, att Kongl. Maj:ts
Barlhelemyfond, som upptagit lånet, skulle i laga ordning förklaras sakna
tillgång att detsamma infria. Jag kan således icke finna, att Kabinetlskassan,
genom dess borgen för nämnde lån, är belastad med gäld i den
mening som af 76 §. Regeringsformen, elter dess ordalydelse, må hämtas,
ulan lärer, om denna min öfvertygelse anses grundad, redan i fö 1 j11 häraf
all fråga om skedd öfverträdelse af nyssberörde §. förfalla. Herr Justitieombudsmannen
förmenar, alt Kabinettskassans ursprungliga borgensförbindelse
skulle hafva varit öfverårig och till all verkan förfallen, då den af
mig den 10 April 1839 upplifvades, samt drager häraf den slutsats, alt
jag, medelst berörde åtgärd, tillskapat en helt och hållet ny ansvarighet.
Men dessa förhållanden måste jag på det högsta bestrida. H. E. Hr Grefve
af Wetterstedt bade den 31 December 1826, i egenskap af Chef dels för
KolonialDeparlementet och dels för Kabinettet, utfärdat och underskrifvit
både Barlhelemyfondens skuldförbindelser och Kabinettskassans derå samma
dag tecknade borgen. Då nu H. E. sedermera den 12 Juli 1836, under
fortfarande utöfning af begge de nyssberörde befaltningarne, å hvarje
af de handlingar som innehöllo ej mindre Kabinettskassans garanti än
Barthelemyfondens förskrifning, meddelade påskrift derom, alt förestående
förbindelse, som blifvit för H. E. uppvisad, till full kraft och verkan
163
förnyadesj så synes mig klart ock otvifvelakligt, alt della förnyande lill
full kraft och verkan af de uppvisade skuld- och borgensförbindelserne afsett
lika mycket de sednare som de förra; hvilket i öfrigt torde sättas utom
all fråga vid betraktande deraf, alt obligationernes innehafvare, då
desse, till undgående af preskription, företeddes hos förvaltaren af både
Barthelemyfonden och Kabinettskassan, icke rimligen kunnat hvarken hafva
haft lör afsigt att, med afslående från borgensansvarigheten, vinna uppgifvande
allenast af »låntagarens skuldförbindelse, eller låta sig ålnöjas med
en påskrift, som icke försäkrat fortfarande giltighet så väl af garantien»
sorn af skulden. Också har Kongl, Maj:t, medelst beslutet den 17 Mars
1839, angående förnyelsen af Kabinellskassans löflesförbindelse, uttryckligen
gifvit tillkänna, att densamma då ännu vore gällande och såsom sådan af
Kongl. Maj:t erkändes.
Vid öfvervägande af detta allt, torde Höglofliga RiksRällen upplyst
inse, att Regeringsformens förbud emot belastande med ny gäld icke i
något fall eger tillämpning i afseende å den emot mig anmärkta embetsåtgärd
af den 10 April 1839. Ty om äfven, emot hvad här ofvan blifvit
anfördt, finge förutsättas, att Kabinettskassan tillhörde Statsverket, samt
att kassans omförmälde borgen vore att anse i likhet med en effektiv skuld,
har jag likväl icke till nyes i kläd t kassan denna ansvarighet, utan endast
meddelat vitsord och försäkran om fortfarande kraft och verkan af en redan
förut existerande, sednast den 12 Juli 1836 upplifvad löflesförbindelse.
Väl antyder Hr Justitieombudsmannen, att med ny gäld skulle förstås all
sådan som icke blifvit af Rikets Ständer samtyckt. Men denna förutsättning
lärer icke vara förenlig med innehållet och ordalydelsen af 76 §.
Regeringsformen, hvaraf synes, att begreppet om gäldens nyhet icke är
beroende af nyssnämnde förhållande, utan, enligt sakens natur, ankommer
derpå, huruvida gälden blifvit för tillfället gjord eller egt tillvaro sedan en
föregående tid.
Då jag nu haft tillfälle att utreda, huruledes det förfarande, som
blifvit mig till last földt, icke innefattar något åsidosättande af Grundlagens
bud, torde jag, i anledning af Herr JustitieOmbudsmannens sednare
anmärkning angående den form, hvaruti Kongl. Maj:ts nådiga beslut af den
17 Mars 1839 blifvit mig till efterlefnad meddeladt, endast behöfva erinra,
alt samma beslut icke rörde något ärende, som af Statssekreterare bort
föredragas och expedieras, eller syntes vara att hänföra lill sådane ministeriella
mål, om sättet för hvilkas behandling 11 §. Regeringsformen förmäler,
ulan endast angick ett förordnande i afseende å den under Konun
-
1G4
gens enskilda och omedelbara disposition stående Kabinettskassan; vid
hvilket förhållande jag, i så besk a fia dt fall, icke kunde för befordrande till
verkställighet af Kongl. Maj:ts nådiga beslut ifrågasätta erforderligbeten af
annan kontrasignation än utaf den person, sorn under Konungens vistande
i Norrige, der hvarken undertecknad, StatsMinisler, eller HofKansleren
voro föl ja k Lige, förrättade tjenst af Kabinettssekreterare och i sådan egenskap
utfärdade protokollet af den 17 Mars; och
3:o emot undertecknade, Skogman, Stjerneld qph Ihre, att vi
skulle gjort oss skyldige lill öfverträdelse af 58 §. Regeringsformen, jag,
Skogman, i så måtto att jag, sorn afvetat tillkomsten af ofta omförmälde
borgensförbindelser, icke derom väckt fråga vid beslutets fattande angående
Kongl. Maj:ts proposition år 1834 rörande Statsverkets tillstånd, och således
medelst tystnad i berörde afseende bidragit dertill, att Rikets Ständer
blifvit i okunnighet om ett förhållande, hvarigenom, enligt Herr Justitieombudsmannens
förmenande, Statsverket vore belastadt med gäld, samt
undertecknade, Stierneld och Ihre åter, dymedelst, att vi icke om samma
förhållande }?ppat fråga, då Kongl. Maj:ls proposition, angående Statsverkets
tillstånd vid innevarand Riksdag afläls.
I anledning häraf få vi vördsamt erinra, jag Skogman, emot hvilken
anmärkning i främsta rummet blifvit yttrad; alt då, på sätt jag ofvan
utredt, Kabinettskassan icke tillhörer Statsverket, så kunde eller borde ej
heller ifrågavarande för Barthelemyfondens räkning med eventuel garanti
af Kabinetlskassans upptagne lån, hvars fortfarande tillvaro och belopp
dessutom voro mig obekanta, utgöra föremål för framställning uti de nådiga
propositioner om Statsverkets tillstånd och behof, som blifvit af mig kontrasignerade
under min tjenstetid, såsom Statssekreterare för Handels och
Finansärenderne; samt undertecknade, Stierneld och Ihre: att Kabinettskassans
omförmälde borgensförbindelse i allt fall icke, såsom Herr Justitieombudsmannen
antagit, utgjorde någon gäld, hvilken må förutsättas hafva
bort på sådan grund för Rikets Ständer anmälas; och att, då vid innevarande
Riksdag, i likhet med hvad alltid tillförene egt rum, Utrikes Departementets
behof summariskt uppgafs, någon anledning ej var för handen
att, mera i afseende å ofvannämnde borgen än å Kabinetlskassans öfrige
förhållanden, ingå uti en speciel redogörelse. — Först sedan det inträffat,
att Rikets Ständer icke beviljade det generela anslag, som för Utrikes Departementet
var äskadt till ett under 18 föregående år oförändradi belopp,
blef det angeläget alt serskildt fästa uppmärksamheten å vissa delar af
Departe
-
165
Departementets behof samt att anmäla, för b vilha bland dess utgifter erfordrades
ytterligare medel, utöfver de otillräckliga tillgångarne å den nedsatta
Staten; och detta har jemväl numera skett, medelst väckande af den
fråga angående ersättning af Kabinettskassans brist, som för närvarande är
på Rikets Ständers pröfning beroende.
Stockholm den 29 Mars 1841.
G. A. STIERNELD. ALB. IHRE. C. D. SKOGMAM.
Senom Alb. Ihre enl. fullmakt.
22
166
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den
29 Mars 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten
Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herrar Presidenterne
Westerstrand.
och af Billbergh.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice Ami-
ralen
Nordenskjöld.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Herr GeneralLöjtnanten
Lorichs.
Herr JIofRättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fägersten.
Herr KommersRådet
Leyonmarck.
Herr KrigsRådet
Branting.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Herr Amirali tetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Enligt insände Läkarebetyg voro Herr Vice Amiralen Coijet och Herr
KammarRätlsRådet Uggla hindrade af sjukdom att RiksRätten denna dag
biträda.
Efter anmälan, att Protokollet för den 25 nästlidne Januari blifvit i
förmaket uppläst för Herr Justitieombudsmannen Landin och, bland Svaranderne,
H. E. f. d. StatsRådet Herr Grefve Löwenhielm, f. d. StalsRådet
Herr Friherre Åkerhjelm, Herr f. d. StatsRådet Poppius, StatsRådet
Herr Friherre Lagerbjelke, f. d. StatsRådet Herr Friherre von Schulzenheim
, f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård, f. d. StatsRådet Herr Friherre
Gyllenhaal, Herr StatsRådet Ihre, f. d. StatsSekreterarne Herr Presidenten
Skogman, Herr von Hartmansdorff och Herr Grip, samt f. d. tillförordnade
StatsSekreterarne Herr KansliRådet Ulfsparre, Herr KansliRådet Bohm,
167
Herr ExpeditionsChefen Munthe och Herr ExpedilionsSekreteraren Riben,
tillika nied Herr KommersRådet Rosenblad, såsom Ombud för H. E.
f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblad, justerades nämnde protokoll
inför RiksRätten.
Vid upprop, som härefter skedde, företrädde nyssuppräknade Parter
och Ombud och lemnade det uppläste protokollet utan anmärkning. Herr
SlatsRådet Ihre och Herr KansliRådet Ulfsparre anmälde sig jemväl
såsom Ombud enligt föreviste fullmakter, den förre för H. E. StatsMinistern
för Utrikes ärenderne Herr Friherre Stjerneld, hvilken, efter hvad
Hans Excellens i en af Herr StatsRådet Ihre tillika ingifven skrift förmälde
och dervid fogadt läkarebetyg vitsordade, af fortfarande sjuklighet hindrades
från inställelse, och den sednare för Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardt; Tillkännagifvande H. E. Herr Grefve Löwenhielm, att iian
och öfrige Svaranderne, med undantag af Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardt, fullgjort den dem åliggande förklaringsskyldighet på det sätt,
att de i en skrift behandlat alla de af Herr Justitieombudsmannen framställde
anmärkningar, utom den i 3:dje punkten af ansökningen Lit F, i
afseende hvarå serskild skrift blifvit författad, och att Hans Excellens vore
beredd att nu ingifva desse skrifter, deraf den förstnämnda blifvit undertecknad
af alla Svaranderne, utom Herr f. d. StatsSekreteraren Danckwardt,
och den andra af de bland Svaranderne, hvilka uti den deri vidrörde fråga
äro under tilltal ställde.
Herr Justitieombudsmannen, som dels förklarade, att, i anseende
till H. E. Herr Friherre Stjernelds styrkta sjukdomsförfall, Herr Justitieombudsmannen
icke hade något att erinra vid Hans Excellenses frånvaro,
dels ock förnyade sitt förra medgifvande, att Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardt må genom fullmäktig svara, gjorde för öfrigt, i anledning
af förrberörde uppgift om sättet för förklarings afgifvande, följande
andragande: Hos RiksRätten hade Herr Justitieombudsmannen, å Embetes
vägnar, genom sju serskilda ansökningar gjort anhängiga de åtal, Rikets
Ständers Konstitutionsutskott beslutit att anställa emot åtskillige Herrar
Ledamöter af Konungens StalsRåd. Till en sålunda ordnad indelning af
serskilda åtal hade Herr Justitieombudsmannen haft flera vigtiga skäl,
hemtade från ämnenas skiljaktiga beskaffenhet och den olika behandling,
dessa åtal, hvarje för sig, under rättegången tilläfventyrs erfordrade. Herr
Justitieombudsmannen betraktade dem alltså ännu såsom serskilda, ehuru
på samma gång instämda, rättegångssaker, hvilkas vidare utförande berodde
af Herr Justitieombudsmannen, såsom kärande, destoheldre som RiksRätten
168
icke meddelat andre föreskrifter i detta hänseende, än dem sorn varit nödige
för Svarandernes inkallande och kommunikation med Yederparterne af
Herr JustitieOmbudsmannens redan afgifne anmärkningsmemorial. Med
allmän rättegångsordning, som tillät käranden att bestämma sitt käromål i
hvarje sak, voro det ock förenligt, att svaromålet, vare sig muntligt eller
skriftligt, i samma ordning följde, d. v. s. inskränkte sig till den sak,
hvarom fråga vore, men icke omfattade andra emellan samma parter, om
än samtidigt, hos samma Domstol anhängige. En sådan sammanfattning,
vore den ock möjlig, så vida de serskilda käromålen utfördes af samma
kärande och tillhörde samma Domstols pröfning, syntes likväl mindre lämplig
då, på sätt här inträffade, Svaranderne i de serskilda sakerne icke äro
desamme, och vid delta förhållande ansåg Herr Justitieombudsmannen det
lämpligt vara att iakttaga den vanliga i lag stadgade formen. Under förutsättning,
att denna form för rättegången gällde äfven inför RiksRätten , och
då nu fråga vöre endast derom, men icke om de serskilda käromålens framdeles
hufvudsakliga pröfning af RiksRätten sjelf och dess förfogande derutinnan,
hvarom yttrande icke vore Herr Justitieombudsmannen tillständig t,
förmenade Herr Justitieombudsmannen det vara sin lagliga rättighet såsom
kärande att i hvarje serskild af honom instämd sak få emottaga serskildt
svaromål eller förklaring, för att sedermera komma i tillfälle att sin talan
i hvardera saken efter omständigheterna vidare utföra; och då denna rättighet
icke, å Herr JustitieOmbudsmannens sida, emot en laga rättegångsordning,
kunde eflergifvas, nödsakades Herr Justitieombudsmannen äfven
hemställa, huruvida icke ett sådant sätt för afgifvande förklaringar, å Svarandernes
sida, måtte varda iakttaget, och om icke följaktligen RiksRätten
nu, likasom vid rättegångstillfäliet den 11 Januari innevarande år, ville
låta upprop i hvarje serskildt instämd sak för sig gå, hvilket torde blifva
nödvändigt äfven derföre, att den Ledamot af Riksrätten, som medelst beslutet
nyssnämnde dag ansetts jäfvig att, såsom Domare deltaga uti instämde
saken Lit. E, icke mätte i handläggningen af denna sak deltaga.
I anledning häraf anförde Herr f. d. StatsRådet Poppius, att vid
granskning af förklaringsskriften det skulle finnas, att Svaranderne genom
sättet för denna skrifts författande hvarken felat enrot stadgad rättegångsordning
eller åsidosalt den redighet i framställningssätt, som varit erforderlig
och Herr Justitieombudsmannen skäligen kunnat begära. Val vöre
den afgifne förklaringen sammanfattad i ett band, men den innehöll serskilda
afdelningar ej blott för hvarje af Herr JustitieOmbudsmannens serskilda
ansökningar, utan för hvarje anmärkningspunkt i desse ansökningar,
169
med öfverskrift å hvarje afdelning af anmärkningens föremål samt slutlig
anteckning, hvilka bland Svaranderne voro förklarande i hvarje punkt. F.
d. StatsRådet Herr Grefve Hård ville jemväl emot Herr JustitieOmbudsmannens
ifrågavarande framställning hafva anmärkt, att densamma, för att
äga någon kraft, bort vara gjord då anmärkningsmemorialen med Svaranderne
kommuniserades, ty örn Svaranderne i farmen forsin förklaring begått
ett misstag, kunde delta numera icke rättas.
Efter den upplysning Herr f. d. StatsRådet Poppius, på sätt ofvan
förmäles, meddelat om innehållet af den åberopade förklaringsskriften, ville
Herr Justitieombudsmannen icke lägga hinder i vägen för skriftens uppläsande,
allenast RiksRätten tillät, att, såsom Herr Justitieombudsmannen
redan begärt, upprop i hvarje af Herr Justitieombudsmannen instämd sak
egde rum.
Sedan f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal, Herr f. d. StatsSekreteraren
von Hartmansdorff och Herr KommersRådet Rosenblad , efter
derom gjord begäran och med Herr JustitieOmbudsmannens begifvande,
fått aflägsna sig, den förstnämnde i anseende till uppgifven opasslighet och
de öfrige för andra göromål, lät RiksRätten, med bifall till hvad Herr
Justitieombudsmannen i ofvan anförde måtto hemställt, uppropas hvarje
anmärkningspunkt uti
fro.
Ansökningen Lit. A; hvarefter Herr Presidenten Skogman uppläste
utur förklaringsskriften de andraganden, sorn hade afseende å hithörande
ämnen.
2:o.
Ansökningen Lit. B. Herr Presidenten Skogman uppläste äfven förklaringen
i denna del.
3: o.
Ansökningen Lit. C. Förklaringen härutinnan, så vidt den förekommer
i den förut omförmälda skriften , upplästes af Herr Presidenten Skogman,
men den serskilda förklaring, Herr f. d. StalsSekreteraren Danckwardt
i denna punkt afgifvit, lästes af Herr KansliRådet Ulfsparre.
4:o.
Ansökningen Lit. D. Förklaringen i här förekommande ämnen lästes
af Herr Presidenten Skogman,
170
5:o.
Ansökningen Lit. E. Herr Presidenten af Billbergh j som genom
RiksRättens beslut den 11 nästlidne Januari är vorden förklarad jäfvig att
i det uti första punkten af denna ansökning upptagne ämne sig yttra, lemnade
vid upprop af samma punkt sitt säte i RiksRätten, under det Herr
Presidenten Skogman uppläste förklaring öfver hvad i berörde punkt anmärkt
blifvit, men återtog sedermera sin plats, derefter Herr Presidenten
Skogman fortfor med upplösning af förklaring i öfrige uti ansökningen anställde
åtal.
6:0.
Ansökningen Lit. F. Herr Presidenten Skogman uppläste förklaringen
i de två första punkterne häraf, samt Herr StatsRådet Ihre den serskilda
förklaring, som, efter hvad Id. E. Herr Grefve Löwenhielm tillkännagifvit,
blifvit uppsatt i afseende på åtalet i tredje punkten af denna ansökning.
7:o.
Ansökningen Lit. G; hvartill förklaringen upplästes af Herr Presidenten
Skogman.
De sålunda uppläste tre förklaringsskrifterne inlemades nu i två exemplar,
och Herr Justitieombudsmannen anhöll, att, i anseende till vidlyftigheten
af samma skrifter och nödvändigheten för Herr Justitieombudsmannen
att taga kännedom af flere handlingar och deribland sådane, till
livilka Herr Justitieombudsmannen hittills icke haft anledning att förskaffa
sig tillgång, Herr Justitieombudsmannen måtte lemnäs anstånd till någon
dag i medlet af nästkommande Juni månad för att sin talan vidare utföra,
men att emedlertid protokollet öfver hvad denna dag förlupit, kunde varda
justeradt, så fort sig göra lät. Å Svarande sidan förklarade Herr f. d.
StatsRådet Poppius, att fastän Svaranderne önskade, alt rättegången med
all möjlig skyndsamhet blefve afslutad, ville de dock icke bestrida Herr
Justitieombudsmannen det anstånd, han ansett sig i förenämnde afseende
behöfva.
Parterne afträdde och RiksRätten öfverlade till följande för dem åter
inkallade afsagde
Beslut.
För justering af denna dags protokoll sammanträder RiksRätten Måndagen
den 5 nästkommande April kl. 12 på dagen, då parterne jemväl
171
böra sig infinna; och uppskjutes i öfrigt handläggningen af de af Herr Justitieombudsmannen
anställde åtal till Måndagen den 14 nästkommande
Juni kl. 10 f. m., å hvilken tid det åligger Herr Justitieombudsmannen,
som nu får emottaga duplettexemplaren af de inlemnade förklaringarne,
att inkomma med sina slutpåståenden, samt Svaranderne att sig inställa,
för att af samma påståenden erhålla del.
Sedan nämnde duplettexemplar blifvit öfverlemnade till Herr Justitieombudsmannen,
anförde Herr f. d. StatsRådet Poppius, att han, till följd
af Kongl. Maj:ts nådiga förordnande att inspektera ett landtbruks institut i
Westergöthland, nödgades instundande sommar företaga en resa till nämnde
landskap, och att, ehuru Herr f. d. StatsRådet skulle bemöda sig att så
bestämma tiden för berörde resa, att han tillika kunde åtlyda det i RiksRättens
nyssafkunnade beslut honom gifne föreläggande att här vara till
städes den 14 Juni, vore det likväl en möjlighet, att omförmälde inspektion,
hvilken hvarken kunde inställas eller af annan person förrättas, lade hinder
i vägen för Herr f. d. StatsRådets inställelse inför RiksRätten. Herr
f. d. StatsRådet ville alltså anmäla detta förhållande, under hemställan om
icke det kunde honom tillåtas, att, i händelse nödigt blefve, iakttaga inställelse
vid RiksRätten genom Ombud.
Då Herr Justitieombudsmannen förklarade, att han för sin del icke
hade något att anmärka emot berörde hemställan, fann RiksRätten skäligt
till densamma lemna bifall; hvarefter parterne afträdde.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. f- till 2 e. m.
In fidem
/. A. C. Quensel.
I
173
PROTOKOLL,
hållet i RiksRätten i Stockholm den 5 April 1841.
Närvarande:
Ordföranden, Herr Presidenten Friherre Cederström.
samt Ledamöterne:
Herrar Presidenterne
Westerstrand.
och af Billbergh.
Chefen för Förvaltningen af Sjöärendena, Herr Vice Ami-
ralen
Nordenskjöld.
Herrar JustitieRåden
Themptander.
Stråle.
Isberg.
och Nordenstolpe.
Herr GeneralLöjtnanten
Lorichs.
Herr HofRättsRådet
Sköldberg.
Herr KammarRådet
Fägersten.
Herr KommersRådet
Leyonmarck.
Herr StatsKommissarien
af Tuneld.
Herr Amirali tetsKammarRådet
Widin.
Herr BergsRådet
Tribler.
Herr Vice Amiralen Cojet och Herr KammarRättsRådet Uggla, hvilka
icke biträdt RiksRätten den 29 nästlidne Mars, voro ej heller underrättade om
detta, endast för justering af det nämnde dag förde Protokoll utsatta, sammanträde,
och Herr KrigsRådet Branting kom icke tillstädes.
Af Parterne hade i förmaket sig infunnit Herr Justitieombudsmannen
Landin och Svaranderne, H. E. f. d. StatsRådet Herr Grefve Löwenhjelm , f. d.
StatsRädet Herr Friherre Åkerhjelm, Herr f. d. StatsRådet Poppius, f. d. StalsRådet
Herr Friherre von Schulzenheim, f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård,
Herr StatsRådet Ihre, denne sednare jemväl i egenskap af H. E. StatsMinistern
för Utrikes Ärendena Herr Friherre Stjernelds fullmäktig, f. d. StatsSekreteRiksRättsHandlingar,
3/dje Häftel. 23
STOCKHOLM, Nohdsthömska Boktr yckkhikt 1841
174
rame Herr Presidenten Skogman och Herr Grip samt f. d. tillförordnade StatsSekreterarne
Herr KansliRådet Ulfsparre, som tillika utför Herr f. d. StatsSekreteraren
Danckwardts talan, Herr KansliRådet Bohm och Herr Expeditionschefen
Munthe, äfvensom H. E. f. d. JustitieStatsMinistern Herr Grefve Rosenblads
Ombud, Herr KommersRådet Rosenblad. För desse hade undertecknad
i förmaket uppläst Protokollet för den 29 nästlidne Mars, och sedan samma
Protokoll derefter blifvit af RiksRätten justeradt, förekallades bemälde Parter
och Ombud, dervid dels f. d. StatsRådet Herr Grefve Hård anmälte, att
han af f. d. StatsRådet Herr Friherre Gyllenhaal blifvit anmodad att jemväl
för denne öfvervara protokollsjusteringen denna dag, dels ock Herr f. d. StatsSekreteraren
Grip företedde en för honom af Herr ExpeditionsSekreteraren
Riben utfärdad fullmakt att å Herr ExpeditionsSekreterarens vägnar i dag härstädes
sig inställa; förklarande samtlige tillstädeskomne Parter och Ombud,
att de emot det upplästa Protokollet för den 29 nästlidne Mars icke hade något
att anmärka.
H. E. Herr Grefve Löwenhjelm tillkännagaf härefter, att han för besörjande
af vigtiga enskilda angelägenheter vore nödsakad att instundande sommar
göra en resa till utrikes ort, och då tilläfventyrs Hans Excellens härigenom
kunde blifva hindrad från personlig inställelse vid RiksRätten den 14 nästkommande
Juni, hemställde flans Excellens om icke i sådan händelse det kunde
vara Hans Excellens tillåtet att vid nämnde rättegångstillfälle genom fullmäktig
svara. Efter det Herr Justitieombudsmannen, på tillfrågan, för sin
del medgifvit hvad Hans Excellens sålunda hemställt, fann ock RiksRätten skäligt
dertill lemna bifall. Afträdde.
RiksRättens Herrar Ledamöter åtskiljdes kl. 11 på dagen.
In fidem
J. A. C. Quensel.
175
JustiticOmlnulsmanncns slutpåståenden oell anföranden, ingifna
till RiksRätten den 14 Juni 1841.
Lit. A. Vördsamt Memorial.
Ofver elen talan, sorn inför Höga RiksRätten af mig, ;i Embetes vägnar,
blifvit gjord anhängig genom min ansökning Lil. och närmare omförmäles
i derpå följda anmärkningsmemorial, hafva Herrar Ledamöter af Hans Maj:t
Konungens StatsRåd, hvilka i denna sak äro svarande, inkommit med förklaring,
hvaraf jag undfått del, och hvars granskning mig åligger, då slutligt
yttrande å min sida nu afgifves.
Till bemötande af hvad anmärkningsmemorialet i första punkten innehåller,
angående behandlingen inför Kongl. Maj:t i StatsRådet af Rikets Ständers,
vid sistförflutna Riksdag, till Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse öfverlemnade
förslag till VexelLag, medelst afstyrkande bifall till detta Lagförslag, såsom
ansedt, i hvad det rörde utrikes vexelhandel!!, icke kunna begripas under
de lagstiftningsärenden, hvari, likmätigt 87 §. Regeringsformen, Rikets Ständer
lingö deltaga, utan böra hänföras till sådana, derom, enligt 89 §., Konungen
tillkomme att allena förordna; anföres i förklaringen, att inga allmänna grunder
finnas stadgade för urskiljande af civillagens och den ekonomiska lagstiftningens
föremål, och att således, när frågor uppstå om rätt tillämpning af
nyssnämnda grundlagsparagrafer, sådana begrepp borde få gälla, som förut varit
af Lagstiftande Makterna antagna, och i öfverensstämmelse med hvilka den
nu åtalade afstyrkande meningen skulle befinnas.
Om det än medgifves, att skillnaden emellan föremålen för allmän civil-,
criminal- och kyrkolag samt för de lagar och författningar, hvilka angå Rikets
allmänna hushållning, icke kan tydligai’e utstakas och bestämmas, än Regeringsformen
i 87 och 89 §§. beskrifver, torde likväl dessa lagstadganden, åtminstone
i dc liesta fall, gifva tillräcklig ledning för att med bestämdhet afgöra, huruvida
ett förekommande lagstiftningsärende rätteligen må räknas till de förra eller
till de sednare. Att vid ifrågavarande tillfälle något tvifvelsmål i detta hänseende
icke med skäl kunnat yppas, måste hafva varit förutsatt af Konungens Högsta
Domstol, som, grundlagsenlig! med StatsRådet deltagande i rådslagen öfver
ifrågavarande ärende, enhälligt afgifvit det underdåniga tillstyrkande, att, så
176
vida Kongl. Maj:t i nåder funne Lag för inrikes vexlar i Statsekonomiskt afseende
nyttigt, Rikets Ständers Lagförslag i dess helhet, således äfven i hvad
det angår utrikes vexlar, dervid endast i två speciela punkter anmärkningar
af Högsta Domstolens fleste Herrar Ledamöter blifvit gjorda, måtte af Kongl.
Maj:t antagas; en mening, som Konungens JustitieKansler, i egenskap af då
varande Ledamot af StatsRådet, äfven synes hafva delat. Denna af Rikets
Högsta Judiciela Myndighet yttrade mening om sakens beskaffenhet har ock
varit Rikets Ständers KonstitutionsUtskotts; och i samma mån skälen för densamma
äro ovedersägliga, men de för den motsatta meningen sakna verklig
vigt, lärer ock anmärkningen i denna punkt anses befogad.
Det är redan å min sida vördsamt anfördt, huruledes Rikets Ständer
inskränkt Sitt Lagförslag till stadgande af de rättsförhållanden, som, efter Deras
tanka, borde iakttagas i afseende å både inrikes och utrikes vexelrörelsen,
men tillika, efter hvad Deras jemte förslaget aflåtna underdåniga skrifvelse utvisar,
till Kongl. Maj:t öfverlemnat att serskildt utfärda de reglementariska
föreskrifter, som stöde i sammanhang med YexelLagen och till den ekonomiska
lagstiftningen hörde. Att förslaget är affattadt i fullkomlig öfverensstämmelse
med de sålunda angifna grunder, lärer ock få anses å svarande sidan medgifvet,
då ett annat förhållande icke blifvit på något sätt antydt. Genom den
härom i StatsRådet yttrade mening är likaledes erkändt, att en Lag för inrikes
vexelrörelsen, med den inskränkning i ämnets afhandlande, som Rikets
Ständers förslag iakttager, utgör föremål för civillagstiftningen, emedan den angår
rättsförhållanden emellan enskilda personer. Med detta erkännande, och
om det icke kan nekas, att en Lag för utrikes vexelrörelsen, under iakttagande
af samma inskränkning, jemväl uteslutande angår sådana rättsförhållanden
emellan enskilda, vare sig hufvudsakligen Svenska medborgare, såsom i anmärkningsmemorialet
yttras, eller utländske män, så vidt nemligen desses rättigheter
och skyldigheter skola bedömas af Svensk Domstol, hvarom här endast
kan vara fråga, måtte det svårligen kunna förenas, att bestrida denna sednares
lika bestämda egenskap af civillag och förvandla den till ett ämne rörande Rikets
allmänna hushållning, hvarmed den synes icke mera, men tvifvelsutan
mindre än inrikes vexel- eller penningerörelsen, hafva samband. Egentliga
orsaken till en sådan förvandling, såsom den i StatsRådets Protokoll utvecklade
mening uti förklaringen sammanfattas, skulle emedlertid ligga i den omständighet,
att stadgandet om utrikes vexlar hufvudsakligen måste handla om
kommersiela rättsförhållanden emellan Svenskar och utlänningar samt följaktligen
stå i visst beroende af främmande Staters vexelförfattningar och förändringar
i desamma, hvarföre dess uppgörande också naturligast lämpade sig
177
för den lagstiftning, Konungen allena kunde utöfva. Men utom det, att härvid
kan erinras, att denna lagstiftningsfråga egentligen handlar om jinansiela rättsförhållanden,
men icke angår kornmersiela ämnen eller föremål i annat hänseende,
än att dessa hufvudsakligen föranleda till behofvet af en sådan lagstiftning,
torde den åberopade omständigheten i allt fall lika litet förbyta frågans eljest
otvifvelaktiga natur, som sjelfva slutsatsen finner stöd i Regeringsformens 89 §.
utan en extensiv, i allmänhet icke tillåten, tolkning af Grundlagen, hvartill
dess ordaförstånd och lydelse i detta rum icke synes föranleda, och hvilken
dessutom motsäges af det stadgande, 87 §. i tydliga ordalag meddelar. Det
förra, i dess vidsträcktaste mening taget, måtte ändock ej innebära annan lagstiftning,
än deri något, allmänna hushållningen eller politien rörande, ämne
af handlas; det sednare deremot omfattar, utan undantag, alla ämnen, som tillhöra
allmänna civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningen, till hvilken förstnämnda
eller den civila synes naturligast lämpa sig frågan om rättsförhållanden
i afseenden å allmänna vexel- elier penningerörelsen, ej mindre den inländska,
än den utländska. Att sådana stadganden angående utrikes vexlar
skulle stå i visst beroende af främmande Staters vexelförfattningar och förändringar
deri, är väl uppgifvet, men att detta beroende kunde befinnas af den
vigt ocb det inflytande, att ärendet derföre skulle behandlas i annan ordning
än för civillagstiftningen är föreskrifven, bekräftas åtminstone icke af erfarenheten,
som upplyser, att 1748 års Vexelstadga, med deri till och med år
1763 skedda förändringar, kunnat ega bestånd till år 1798 och, jemte de genom
förordningen af sistnämnde år gjorda tillägg och rättelser, oförändrad bibehållas
till år 1816, utan att sedermera, och efter den då tillkomna författning,
påkalla ytterligare lagstiftningsåtgärd förr än fråga derom, vid ofvannämnda
tillfälle år 1835, af Rikets Ständer väcktes.
Härigenom torde vara ådagalagdt, att, om än inga allmänna kännemärken
och grunder blifvit bestämdt stadgade för urskiljande af civiliagens och
den ekonomiska lagstiftningens föremål, både kännemärke och grund för ett
sådant urskiljande i detta specie/a fall likväl finnas och uppenbara sig i sjelfva
ärendets natur och i de bestämmelser, Regeringsformens förr åberopade
stadganden innefatta, utmärkande tydligt nog, att frågorna om inrikes och om
utrikes vexelrörelsen, så vidt rättsförhållandena lör begge delarne afses, äro af
enahanda beskaffenhet, och att följaktligen lagstiftningen för begge måste vara
identisk, då icke är uttryckligen annorlunda föreskrifvet. Denna lagtolkning
synes närmare instämma med stadgandet i 83 §., att ”Grundlagarne skola efter
deras ordalydelse i hvarje serskildt fall tillämpas,” än att dess behörighet göres
tvifvelaktig af hvad Rikets Ständers LagUtskott vid 1809 och 1810 årens
]liksdag yttrat, angående ui’skiljande i allmänhet af de tvänne olika arter lagar,
hvarå 87 och 89 §§. hafva afseende; helst det icke lärer påstås, än mindre
med öfvertygelse antagas, att alla författningar, hvilkas ämnen ej influtit
i 1734 års Lagbok, endast derföre och utan undantag kunde bära namn af
ekonomiska, de der borde enligt 89 §. stiftas.
I allmänna Lagen finnes emedlertid lika litet sorn i Regeringsformen någon
anledning gifven till skillnad emellan lagstiftningen om inrikes och utrikes
vexlar. Emot denna redan i anmärkningsmemorialet gjorda erinran invändes
väl, att Lagen icke innefattar några föreskrifter om vexelrörelsen, hvilken tillförne
endast varit utländsk, och att 17 Kap. 14 §. Handelsbalken lemnar
den hänvisning, att om vexel är serskildt stadgadt. Men ehuru de speciela
stadganden, som för utländska vexelrörelsen funnits af nöden, blifvit meddelade
genom serskilda författningar, torde likväl deraf någon giltig anledning
till deras undandragande ifrån civillagstiftningen destomindre kunna hämtas,
som, utom det att lagen på många ställen ntmärker, att i äldre tider ingen
bestämd skillnad emellan nämnde lagstiftning och den angående Rikets allmänna
hushållning blifvit gjord, derstädes verkligen igenfinnas åtskilliga stadsanden
om vexel, såsom: dels rörande laga Domstol i vexelsaker och helland
O
J Q
lingen af sådana mål, dels i nyssåberopade lagrum, 17 Kap. 14 §. Handelsbalken
om förmånsrätt till betalning af vexelfordran i Konkurs (som dock en
ligt
sedermera utfärdad författning upphört) och der hänvisningen till hvad
serskildt om vexel stadgadt ärj endast antyder, att vexelrytteri i allmänhet
icke skulle på detta ställe afhandlas, dels ock i 4 Kap. 6 §. Utsökningsbalken,
der, efter hvad likaledes förut är anmärkt, stadgandet angående invisning,
dess art och påföljd, meddelas i så allmänna ordalag, att derunder äfven kan
begripas invisning å utländsk man och å utländskt mynt, eller hvad man kallar
vexel; en mening, hvilken icke synes stridande emot 21 §. i Kongl. Resolutionen
den 7 Juli 1752, så vida föreskriften derstädes, att inrikes orter
emellan gifna invisningar eller såsom vexlar författade obligationer, hvad deras
säkerhet och betalningsrätt angår, ej böra dragas under vexelstadgan, ändock
lärer medgifva, att vexel och frågan om dess betalning må under Lagen om
invisningar dragas, hvilket fastmera vexellagen uttryckligen bjuder, i händelse
den så kallade vexelrätten är försuten. I allt fall torde hvarken den omständigheten,
att vissa skiljaktigheter bemärkas emellan ”vexel och blott invisning,”
eller det ännu icke pröfvade och antagna förslaget till allmän civillag, som
upprepar ofvannämnda i nu gällande Lagén befintliga uttryck, i synnerlig måtto
bekräfta den föreställning, att lagstiftningen angående utrikes vexelhandeln borde
undantagas ifrån de mål, hvarå 87 §. Regeringsformen har afseende, eller sådana,
179
angående kvilka beslutanderätten tillkommer Konung och Ständer gemensamt.
Ibiand dessa räknas åtminstone ännu och torde framdeles komma att räknas
flera författningar, hvilka i det allmänna Lagförslaget icke fått något rum, vare
sig för ämnenas serskilda beskaffenhet, eller för den vidlyftighet, deras afhandlande
fordrat.
Emot hvad sålunda af Grundlag och allmän Lag kan inhämtas till urskiljande
af frågan om behörig lagstiftning rörande utrikes vexlar, synes i
detta hänseende vara af ringa, om någon, vigt, huruvida 1748 års, af Rikets
Ständer vedertagna, Vexelstadga och de förändringar deri, hvilka sedermera
till och med år 1798, eller före nuvarande Statsskick, tillkommit, blifvit utfärdade
ifrån JustilieExpeditionen eller ifrån någon annan Expedition af Konungens
Kansli, hvilket under samma tid ömsevis i andra mål kunnat ske,
utan åtskillnad af deras ”ekonomiska eller egentligen juridiska egenskap.” Efter
år 1809 åter kan väl anföras exemplet af Kongl, förordningen den 12 Juni
1816, föranledd af Rikets Ständers, vid 1815 års Riksdag, önskningsvis till
Kongl. Maj:t gjorda framställning om öfverseende af Vexelförfattningarna; men
då härvid i betraktande tages, dels att berörde förordning, ehuru deri förekomma
åtskilliga föreskrifter, som angå rättsförhållanden personer emellan i
afseende å vexelköp, likväl till större delen rörer ordningen och kontrollerna
vid vexelhandeln, mäklares skyldigheter och ansvarighet m. m., dels att Rikets
Ständers rätt till deltagande i lagstiftningen angående ett visst ärende kan vara
vid något tillfälle eftergifven, utan att den derföre må anses hafva vid andra
tillfällen upphört, torde detta exempel ej heller innefatta grundad anledning
att betvifla Rikets Ständers eljest obestridliga lagstiftningsrätt i detta mål, när
den vill af dem göras gällande, på sätt genom Lagförslagets aflätlande och öfverlemnande
äfven skett. Vid sådana omständigheter åtminstone måtte, med allt
skäl och utan äfventyr, den regel kunna efterföljas, att, vid afgörande af frågan,
till hvilkendera lagstiftningen, den civila eller den ekonomiska, ett ärende
hörer, fästa uppmärksamheten, mindre vid den behandling ärendet tillförne
erhållit, än vid beskaffenheten af det ämne, hvari Lag skall stiftas.
I enlighet med dessa åsigter är det min pligt, att betrakta Rikets Ständers
meranämnda förslag till VexelLag i hela dess vidd såsom tillhörande
civillagstiftningen och att fördenskull fortfarande påstå, det Herrar Ledamöter
af StatsRådet, hvilka af motsatta anledningar afstyrkt bifall till samma förslag,
dervid handlat i strid emot 87 §. Regeringsformen.
Uti 2:dra anmärktiingspunkten, som angår Konungens Rådgifvares,
vid föredragning genom Handels och FinansExpeditionen al Rikets Ständers,
sistlidna Riksdag, till Kongl. Maj:t insända förslag till Lag för enskilda Banker,
180
i underdånighet gjorda och af Kongl. Maj:t i nåder bifallna hemställan, att,
ehuru någon allmän Lag i detta ämne icke hunnit att, enligt Regeringsformens
87 §., under Riksdagen af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt stiftas,
tillämpning af de i Rikets Ständers Lagförslag innefattade allmänna grunder
framdeles i serskilda fall kunde ske, har jag anmärkt, att den enskildhet i
Lagstiftning, som med denna hemställan åsyftats, men hvilken Rikets Ständer
genom det afgifna allmänna lagförslaget velat motverka, är stridande emot nyssåberopade
Grundlagsbud, dels emedan Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824, angående inrättande af enskilda Banker och Diskonter, icke kunnat utan
af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt afskaffas eller förändras, dels
emedan ett af Rikets Ständer till Kongl. Maj:ts sanktion öfverlemnadt lagförslag
ej bordt på det sätt antagas, att en del deraf, styckad från det öfriga, utan
Rikets Ständers bifall, i administrativ väg med den gällande Lagen införlifvas.
Häremot invändes i förklaringen, att de tvenne omständigheter, hvilka
sålunda af mig blifvit anförda, ej skola inträffat; men om än Konungens
Rådgifvare icke, vid ifrågaställa tillfälle, uttryckligen tillstyrkt hvarken anskaffande
eller, i serskildt bestämda punkter, ändring af 1824 års kungörelse,
elier antagande till större eller mindre del af Rikets Ständers Lagförslag, eller
dess införlifvande med nämnde kungörelse, — hvilket anmärkningen ej heller
förutsätter, då genom de deri såsom skäl anförda omständigheter egentligen
velat visas det lagstridiga i åsyftningen och följderna af ifrågavarande rådslag,
— lärer det ändock icke kunna motsägas, att ett tillstyrkande eller en
hemställan, som går ut på ingenting mindre, än att, när frågor uppstode om
stiftande af enskilda Banker, Kongl. Maj:t måtte i hvarje serskildt fall
pröfva, i hvad mån de i Rikets Ständers förslag innefattade allmänna grunder
kunde vinna tillämpning, uppenbarar den afsigt och uttrycker den mening,
att, vid sådana serskilda tillfällen, högstberörde Kongl. Kungörelse, som
efter dess lydelse borde tillämpas, skulle kunna, om icke helt och hållet afskaffas,
åtminstone i någon mån ändras genom tillämpning af Rikets Ständers
Lagförslag, och detta förslag sålunda delvis, utan Rikets Ständers bifall, i
administrativ väg införlifvas med den gällande Lagen. Under vidgående af
det å min sida åberopade förhållande, att, i följd af Lagen för Rikets Ständers
Bank, meranämnda Kungörelse äfven vunnit helgd af Lag, är väl nu å
svarande sidan tillika förklaradt, att de allmänna grunder i Rikets Ständers
lagförslag, hvilkas tillämpning skulle hafva varit afsedd, innefattade egentligen
vissa finansiela bestämmelser, oberoende af den juridiska delen af förslaget och
likartade med dem, Kongl. Majrt förut såsom vilkor vid Oktroy för enskilda
Banker
181
Banker föreskrifvit i anledning af Kungörelsens drdje moment, som lemnar
Kongl. Maj:t obegränsad rätt att pröfva beskaffenheten af bolagsreglor oell utlåliingsreglemente.
Ett sålunda inskränkt syftemål finnes emedlertid icke i
den till StatsRåclsProtokollct uppfattade hemställan antydt. I allt fall torde
likväl böra antagas, att Rikets Sländers Lagförslag icke innehåller andra allmänna
grunder i detta ämne, än sådana, som Rikets Ständer ega att, gemensamt
med Kongl. Maj:t, pröfva och afgöra, men icke sådana, hvilka kunna
anses tillhöra Kongl. Majrts inom 3:dje momentet af Kungörelsen begränsade
pröfningsrätt vid hvarje serskildt tillfälle; och deraf synes otvunget följa, att
hvarje i admistrativ väg beslutad tillämpning af förslaget i en eller annan del,
vare sig i allmänhet eller vid vissa tillfallen, så vidt nemligen dervid afsåges
andra stadganden eller grunder än de i gällande Lagen upptagna och erkända,
ty eljest behöfde tillämpningen rimligtvis ej ifrågasättas, äfven mätte, i samma
män den eger rum, innebära antingen ändring i Lagen, eller förslagets inf Gräfvande
dermed i annan ordning, än Regeringsformen medgifver.
Att en så beskaffad, genom rådslaget i denna sak åsyftad enskildhet i
lagstiftning, som Rikets Ständer genom Deras afgifna Lagförslag velat motverka,
måtte anses stridande emot Regeringsformens 87 §., är således den anmärkning
emot StatsRådets i saken deltagande Herrar Ledamöter, hvilken, tillförne
framställd, mig åligger att ytterligare fullfölja.
I anledning af hvad uti 3:dje punkten är anmärkt vid den rådgifvande
åtgärd, som föregått utfärdande af Kongl. Förordningen den 30 Juni 1838
och serskilda Ordningen af den 13 Augusti samma år, begge angående Mosaiske
trosbekännare bär i Riket, att nemligen derigenom, i vissa delar, ändring af
allmänna Lagen blifvit tillstyrkt, och 87 §. Regeringsformen sålunda öfverträdd,
börjar förklaringen med en framställning, hvarmed vill visas, att, så
väl före som efter nuvarande Statsförfattning, hvarje stadgande rörande Mosaiske
trosbekännare blifvit vidtaget i administrativ väg, och att det hittills icke
från någondera StatsMaktens sida varit ifrågasatt, att detsamma tillhört annan
lagstiftning, än den, hvarom Regeringsformens 89 §. handlar.
Så vidt denna framställning afser ifrågavarande lagstiftningsärende i allmänhet
betraktadt, och huru dermed tillförne förfarits, torde yttrande derom
å min sida vara öfverflödigt, då föremål för anmärkning och åtal nu är, icke
rådgifvande åtgärden i det bela, ulan endast de delar deraf, hvilka anses innebära
tillstyrkande af ändring i allmänna Lagens stadganden. Det må likväl
nämnas, icke blott att Reglementet för Judarne i Riket af den 27 Maj 1782
är äldre än vår nuvarande Statsförfattning, hvarförinnan den skillnad Rege
24
-
182
ringsformen i 87 och 89 §§. uppställer ”emellan ekonomiska lagstiftningen och
elen egentligen juridiska” icke var erkänd eller iakttagen, utan äfven att, genom
lagstiftningen angående detta ämne sedermera och intill dess ofvannämnde
förordningar utfärdades, allmänna Lagstadgandsn lika litet blifvit ändrade,
som Rikets Ständer med Deras i ämnet framförda önskningar sådant
åsyftat, hvilket ej heller gerna kunnat ifrågakomma, så länge den grundsatsen
bibehölls, att åtminstone icke i politiskt eller juridiskt hänseende utvidga de
genom 1782 års Reglemente Judiska Nationens medlemmar här i Riket tillagda
förmåner och rättigheter. När deremot andra grundsatser ville göras gällande,
kunde utan tvifvel äfven andra former behöfva iakttagas.
Beträffande de tvänne omständigheter, som i afseende å rådgifvande
åtgärden blifvit anmärkta, förklaras vidare angående den förra, att 1838 års
Kongl. Förordning skulle tillerkänna Mosaiske trosbekännare härstädes samma
förmån, som barn af andra i Sverige bosatta utlänningar alltid åtnjutit, den
nemligen, att anses såsom Svenskar och lika med dem behandlas i alla de fall,
der serskilda dis q v a lif k atio ner icke genom Grundlagen eller allmänna Lagen
äro stadgade; och att sjelfva uttrycket i förordningen, ”att Mosaiske trosbekännare
hädanefter skola i alla hänseenden ställas i ilka rättsförhållanden, enligt
Svensk Lag, samt tillgodonjuta enahanda rättigheter och förmåner, sorn Svenske
undersåter i allmänhet,” skulle klarligen ådagalägga, att de undantag lör
personer af annan troslära än den rena evangeliskahvarom allmänna Lagen
uti de i anmärkningen härvid åberopade 8 §. 20 Kap. Ärfdabalken och
7 §. 17 Kap. Rättegångsbalken handlade, ingalunda voro ändrade eller upphäfna
genom detta uttryck — ty enlighet med Lagen vore icke i strid mot
densamma.
Emot antagande af denna förklaringsgrund torde likväl möta det vigtiga
hinder, att den svårligen kail hämtas ifrån sjelfva stadgandet, såsom det i orden
lyder. Der omtalas nemligen icke, att Mosaiske trosbekännare skulle tillgodonjuta
samma förmån, som barn af andra i Sverige bosatta utlänningar>
eller att, i afseende å de förstnämnde, de disc/valifikationer, sorni allmänna
Lagen voro stadgade, skulle iakttagas. Det säges deremot uttryckligen, att
Mosaiske trosbekännare skola i alla hänseenden ställas i lika rättsförhållanden
enligt Svensk Lag, m. m. som Svenska undersåter i allmänhet — hvilket
ändock, med tillämpning af åberopade satsen, att enlighet med Lagen
icke är strid emot densamma, skulle kunna liäntyda till de i allmänna Lagen
nämnda disc/valifikationer j om meningen här slutade, men det tillägges
— ulan andra inskränkningarj än Grundlagarne bestämma och sjelfva
förordningen stadgar; hvilket deremot, efter vanligt begrepp, måtte erbjuda
183
den tankeföljd, att inga andra inskränkningar eller undantag, än de således
gjorda, derföre ej heller de i allmänna Lagen beskrifna disqvalifikationer
skulle, i afseende å Mosaiske trosbekännare, få i betraktande komma. Om nu
författningens ordalydelse uppenbarligen antyder ett sådant stadgande, lärer ock
med fog kunna anmärkas, att detsamma synes innefatta ändring af hvad allmänna
Lagens ofvanåberopade bud föreskrifva.
Hvad uter angår sednare delen af denna anmärkningspunkt; så enär
hvad i förklaringen är anfördt, rörande den ifrågaställda, uti 6 §. af serskilda
Ordningen meddelade, föreskrift örn Mosaiske trosbekännares edgång, synes
hafva afseende å föreskriftens förmenta behörighet och tillämpning vid de tillfällen,
då sådan edgång lagligen är tillåten, men icke å det härutinnan anmärkta
förhållande, som förutsätter, det meningen varit, att vittnesed äfven
skulle kunna af dessa trosbekännare afläggas, anser jag tillräckligt att nu endast
förnya den redan gjorda erinran dervid, att nämnda föreskrift om Mosaiske
trosbekännares edgång, så vidt densamma kan afse vittnesed, i uppgifven
måtto förändrar den i 16 §. af 17 Kap. Rättegångsbalken för sådan ed fastställda
lydelse.
Oförändradt bör alltså fullföljas anmärkningen i denna punkt, att vid
rådslaget angående ofvan omförmälda författningar i uppgifna delar, hvilka anses
innefatta ändring af allmänna Lagens stadganden, öfverträdelse af Regeringsformens
87 §. blifvit tillstyrkt.
Efter sålunda slutad granskning af svaromålet i förenämnda tre anmärkning
spunkter och då dessa, uppfattade och utförda enligt Rikets Ständers
IionstitutionsUtskotts anvisning, härmed vördsamt öfverlemnas till Höga
RiksRättens bedömande, tillhör det mig äfven att afgifva yttrande om den
ansvarspåföljd, som för åtalade åtgärderna, så vida de linnas lagstridiga, må
ega rum. Regeringsformens 106 §. bjuder, att Konungens Rådgifvare skola,
för Embetsförseelser, dömas efter allmän Lag och den serskilda författning,
som till bestämmande af ansvaret är fastställd. Denna författning, eller AnsvarighetsLagen
af den 10 Februari 1810 beskrifver, i dess serskilda paragrafer,
flera sådana Embetsförseelser, för hvilka ansvar äfven är utsatt, men der
nämnes icke någorstädes det fall, då Konungens Rådgifvare kunna hafva tillstyrkt
öfverträdelse af hvad 87 §. Regeringsformen angående stiftande, ändring
eller upphäfvande af civil- och criminal- samt kyrkolag föreskrifver. Yid detta
förhållande och när emedlertid, såsom redan förmäldt är, först åberopade
Grundlagsbud hänvisar icke blott till AnsvarighetsLagen, men äfven, — utan
inskränkning till vissa mål eller utmärkelse af deras beskaffenhet, — till allmän
Lag, hvars stadgande i Rättegångsbalken, 1 Kap. 12 §., tvifvelsutan är
184
lämpligt både till Domare och till andre Embets- och Tjenstemän, kan jag icke
underlåta vördsam framställning af det påstående, att de Herrar Ledamöter af
Konungens StatsRåd, hvilkas rådslag i of vanberörde mål äro anmärkta såsom
stridande emot Regeringsformens 87 §., måtte, om sådan öfverträdelse af
Grundlagen blifvit begången, derför anses efter nyssanförda 1 Kap. 12 §. Rättegångsbalken
, med den tillämpning af detta Lagrum, som Höga RiksRätten,
vid öfvervägande af hvarje måls beskaffenhet och i mån af Herrar StatsRådsLedamöters
deltagande i rådslagen, pröfvar rättvist bestämma.
Vidkommande sedermera den i sista eller y .-c/e punkten gjorda anmärkning
emot f. d. StatsSekreteraren, Herr Presidenten Skogman, för det han,
genom sin kontrasignation å Kongl. Majrts nådiga skrifvelse till Kongl. KammarRätten
af den 1 Februari 1836 till verkställighet befordrat Kongl. Maj:ts i
StatsRådet meddelade beslut, enligt hvilket, såsom det i högstberörde skrifvelse
är uppfattadt, KammarRätten skulle vara behörig Domstol att upptaga och afdöma
tvister emellan Götha Kanalbolag och dess Direktion samt emellan Staten
och Bolaget, har Herr Presidenten i början af sin förklaring häröfver sökt fästa
någon uppmärksamhet dervid, att detta ärende, ehuru lian deltagit i samma
rådslag med Konungens öfrige, icke anklagade Rådgifvare, föranledt serskildt
åtal emot honom såsom föredragande.
Å min sida är tillförne uppgifvet, att ifrågavarande anmärkning afser, icke
rådslaget öfver sjelfva ärendet, utan den serskildt af Herr Presidenten, såsom
föredragande Statssekreterare, beroende åtgärd att kontrasignera Kongl. Maj:ts
derom lättade beslut, en åtgärd, för hvilken, enligt 38 §. Regeringsformen och
8 §. AnsvarighetsLagen, den föredragande ensam är ansvarig. Härigenom lärer
ock anledningen till det emot Herr Presidenten serskildt anställda åtal tillräckligen
ådagaläggas.
Hvad Herr Presidenten i öfrigt andragit, dels för att utförligare, än i
anmärkningsmemorialet skett, utveckla upphof vet och fortgången af detta ärende
och dels för att rättfärdiga åtalade åtgärden, föranleder till följande erinringar.
Ehuru i förklaringen, genom upprepande af den redan i anmärkningsmemorialet
omförmälda besvärs- och ansökningsskrift, hvarmed 1834 års Direktion
lör Götha Kanalbolag till Kongl. Maj:t inkommit, samt ordagrant införande
af efterföljande Direktionens deröfver afgifna underdåniga utlåtande i
frågan om forum, serdeles vigt vid dessa handlingars innehåll fästes, är likväl
svårt att finna, hvad tillämpning å anmärkningens bedömande desamma
skulle ega i annat hänseende, än att de gifvit anledning till frågans upptagande,
— om icke dertill må läggas, dels att denna fråga åtminstone i sistnärpn
-
185
da utlåtande blifvit afhandlad endast med afseende å förekommande tvister
emellan Bolaget och dess Direktion, dels att Direktionen erkänt, det sådana
rättsförhållanden borde bedömas efter de grunder, Lagen angående sysslomanskap
i allmänhet stadgar, och således, hvad forum derför angår, syntes
påkalla tillämpning af 10 Kap. 4 §. Rättegångsbalken, fastän Direktionen slutligen,
för andragna orsaker och med anledning af Instruktionen för Kongl.
KammarRätten, hemställt, om icke dylika tvister borde af KammarRätten
omedelbarligen upplagas och afgöras.
Af synnerlig vigt synes deremot vara StatsRådsProtokollets innehåll, att
nemligen den i sammanhang med förstnämnda Direktions klagomål (som emedlertid
förfallit) uppkomna fråga blifvit af StatsRådets samtliga Herrar Ledamöter,
ibland hvilka äfven föredraganden Herr Presidenten Skogman, uppfattad
såsom rörande ”behörig Domstol för upptagande af de tvister, som (af hvilken
anledning som helst) kunde angående rättsförhållanden emellan Götha kanalbolag
och dess Direktion eller annorledes uppstå;” derom i underdånighet
hemställdes, att Kongl. Maj:t täcktes inhämta Dess Högsta Domstols underdåniga
utlåtande före slutliga pröfningen af ärendet, hvilket emedlertid genast af Kongl.
Maj:t pröfvades på sätt redan förmäld t är, utan att Föredraganden deremot
gjorde någon föreställning.
Det bör å min sida antagas, att detta ärende, vare sig med eller utan
den vidsträcktare syftning detsamma under behandlingen deraf erhållit, måtte
hänföras till de lagstiftningsfrågor, som röra Lagens bestämmelser om behörig
Domstol i allmänhet, samt följaktligen angick förklaring af 10 Kap. Rättegångsbalken,
helst allmänna lagstadganden icke kunna vara och ej heller äro ändrade
eller bestämda genom den för Kongl. KammarRätten fastställda Instruktion.
Yäl åberopas derutur 16 och 23 mom. af 5 §. i 2 Artikeln, enligt hvilka
KammarRätten eger att upptaga och afgöra (enligt 16 mom.) talan å försummadt
fullgörande af skyldigheter, sorn i privilegier blifvit bolag, m. fl., ålagda
i afseende på någon af Kongl. Maj:t eller Rikets Ständer förlänad inkomst eller
rättighet, samt (enligt 23 mom.) hvad för öfrigt Kongl. Maj:t kan vid synnerliga
tillfällen finna nödigt att, såsom egande gemenskap med KammarRättens
befattning, förvisa till dess åtgärd. Men det torde härvid böra i betraktande
komma, att tvister emellan Staten och ofvannämnda Bolag kunna yppas i
andra hänseenden, än angående försummadt fullgörande af de Bolaget i privilegierna
ålagda skyldigheter och utan något samband dermed, men angående
rättsförhållanden i allmänhet: att tvisterna emellan Bolaget och dess Direktion
måste ”bedömas efter de grunder, som Lagen angående sysslomanskap i allmänhet
stadgar;” och att hvarken de förre eller de sednare synas hafva någon ge
-
186
menskap nied KammarRättens befattning som torde få anses inskränkt till
ärenden, hvilka egentligen röra Statens eller det allmännas rätt till åtnjutande
af dess intrader och till redogörelse för deras behöriga användande, men icke
kunna utsträckas till andra tvister, deri Staten eller det allmänna eger del, än
mindre till de, om rättsförhållandenj emellan Bolag och deras styrelser uppstående
tvister, hvilkas företagande vid ”olika fontin” icke mera för Götha
kanalbolag, än för något annat, rimligen lärer kunna bero af den tillfälliga
händelse, att bolagsstämmor och Direktionsmöten å flera serskilda orter hållas,
så vida en alltid mäste såsom förvaltningens hufvudort anses.
Att dessa omständigheter kommit i öfvervägande hos StatsRådets öfrige
Herrar Ledamöter och föranledt dem att med Föredraganden deltaga i underdåniga
tillstyrkandet, att Konungens Högsta Domstols underdåniga utlåtande
skulle inhämtas, torde ej blifva tvifvelaktigt, genom den af Herr Presidenten
härvid, för sin del, gjorda invänning, att ett sådant tillstyrkande ej innebär
öfvertygelse eller erkännande, att frågan borde såsom lagförklaring anses och
behandlas; en invänning, hvilken dessutom i förevarande fall lärer förtjena
lika litet afseende, som den efterföljande, att frågan icke blifvit af Domstol
väckt såsom förklaring om lagens rätta mening, utan i administrativ väg
framställd till erhållande af en ny föreskrift. Just detta synes fastmera hafva
bordt gifva all möjlig anledning till den betänklighet emot ifrågavarande lagstiftningsåtgärd,
som af Konungens öfrige Rådgifvare, genom tillstyrkandet att
böra Högsta Domstolen, måtte anses tillräckligen uttryckt, men som hos Föredraganden
bordt tillkännagifvas i serskild föreställning , och slutligen i handling
, hvilket, enligt 38 §. Regeringsformen, honom ålegat, så vida han bordt
och kunnat finna den händelse, som der förutsattes, hafva varit för handen.
En underlåtenhet af detta åliggande är icke mindre ansvarig derför att, såsom
i förklaringen upplyses, ”någon olägenhet, genom ifrågavarande beslut, hittills
icke ägt rum, då ingen tvist rörande Götha KanalDirektion skall uppstått;”
och den kan ej heller försvaras genom anförande af exempel, huruledes tillförne
i administrativ väg förordnats om serskildt forum och jurisdiktion för
bolag och deras Direktioner, emedan dessa exempel, hämtade ifrån åren 1782
och 1806, äro äldre än vår nu gällande Statsförfattning, samt följaktligen
numera sakna all tillämpning, derest de icke med Statsförfattningen sammanstå.
Jemte denna genom förklaringen påkallade utveckling af åtalet, såsom
det blifvit af Konstitutionsutskottet beslutadt, åberopas för öfrigt hvad anmärkningsmcmorialet
härom innehåller; och då jag sålunda föranlåtes att föra
Herr Presidenten Skogman till last, att han, i egenskap af Föredragande vid
187
ifrågavarande tillfälle, icke af anledning och på sätt, 38 §. Regeringsformen
bjuder, gjort föreställning emot Konungens of vanberörde beslut, än mindre
vägrat sin kontrasignation derå, utan detsamma genom meddelande af sådan
kontrasignation till verkställighet befordrat, bör jag äfven vördsamt yrka, att,
för ett sådant förfarande, om det prof vas vara lagstridigt, Herr Presidenten
måtte förklaras skyldig till den påföljd 8 §. ÅnsvarighetsLagen stadgar, så
vidt detta stadgande numera kan emot honom tillämpas, då hans innehafde
Statssekreterare befattning före detta upphört, och han för närvarande något
Embete inom StatsRådet icke bekläder.
Stockholm den 14 Juni 1841.
C. L. LANDIN.
Lit. B. Vördsamt Memorial.
Efter erhållen del af den förklaring, som till Höga RiksRätten inkommit
i anledning af min, å Embetes vägnar, enligt stämningsansökningen Lit.
B. och dertill hörande anmärkningsmemorialet, anmälda talan emot Herrar
f. d. Ledamöter af Hans Maj:t Konungens StatsRåd, hvilka deltagit i det rådslag,
som föregått Kongl. Maj:ts nådiga svar uppå Rikets Ständers, den 22 Maj
1835, under då påstående Riksdag, aflåtna skrifvelse, rörande ett kreditiv å
utrikes ort för Rikets Ständers Banks räkning, är jag nu i tillfälle att denna
min talan slutligen utföra.
Genom de i anmärkningsmemorialet åberopade handlingar är ådagalagdt,
att, då omförmälda rådslag föreföll, Rikets Ständer redan, i sammanhang med
i öfrigt stadgade grunder för Bankens rörelse och förvaltning, fattat Sitt beslut,
att, till förstärkande af Bankens metalliska Kassa, Deras Fullmäktige
skulle cga att, i den mån behof deraf gjordes, förskaffa sig å utrikes ort kredit
eller kreditiv till ett belopp, motsvarande högst Två Millioner Riksdaler silfver,
hvaremot Rikets Ständers hos Kongl. Maj:t, jemte anmälan om detta beslut, i
underdånighet gjorda ansökning endast afsåg, att derest, för beredande af nämnde
kredit eller kreditiv, Kongl. Maj:ts nådiga bemedling, i ministeriel eller
annan väg, kunde blifva af nöden, en sådan bemedling måtte i nåder meddelas.
Uti rådslaget häröfver antyddes, att en åtgärd af beskaffenhet, som den
ifrågavarande, ej skulle kunna lagligen till vägabringas utan begge StatsMakter
-
183
lias samverkan, och alt, i följd deraf, Kongl. Maj:ts biträde i sådant fall skulle
komma att bero af en förutgången pröfning af hehofvet och lämpligheten af
en dylik åtgärd äfvensom af naturen utaf de vilkor, som dervid blefvo fästade.
Den mening, som i detta rådslag uttryckes, är nu anmärkt såsom stridande
emot 72 §. Regeringsformen, hvilken bjuder, att ”Rikets Ständers Bank
förblifver hädanefter, som den hittills varit, under Rikets Ständers egen garantie
och vård, så att den ostörd må förvaltas af de Fullmäktige, hvarje
Stånd dertill förordnar, efter de Ordningar, Stadgar och Reglementen, hvilka
redan gjoi’de äro eller vidare af Rikets Ständer göras kunna.” Till den sålunda
Rikets Ständer förbehållna makt att ensamt besluta i allt, som rörer styrelsen
och förvaltningen af Deras Bank, måtte ostridigt höra rättigheten att
för Bankens behof inrikes och utrikes upptaga lån, de der visserligen kunna
sägas icke belasta Riket, då Banken är en serskild inrättning, hvilken, med
egna tillgångar och under Rikets Ständers garantie, lagligen ansvarar för sina
förbindelsers fullgörande. En sådan Rikets Ständer tillkommande rättighet har
ock, i afseende å inrikes låns upptagande, vid flera tillfällen varit utöfvad
och aldrig blifvit ifrågasatt, samt torde, hvad angår utrikes lån, ej eller kunna
ifrågasättas, enär hvarken Grundlag eller andra Laga stadganden föranleda
dertill, att i detta hänseende någon skillnad emellan inrikes eller utrikes lånrörelse
af denna beskaffenhet må göras.
Yäl anföres i förklaringen, såsom grund för rådslaget, icke blott Kongl.
Maj:ts delaktighet i stiftandet af MyntbestämningsLagen och Lagen för Rikets
Ständers Bank, begge af den 1 Mars 1830, utan äfven Regeringsformens åsyftning
uti 16 §.; men häremot synes med fog kunna invändas, dels att förstnämnda
begge Lagar, af hvilka den sednare uti 7 §. förmår, att alla stadgar
och reglementen angående Bankens rörelse och förvaltning skola upprättas
i noggran öfverensstämmelse med de i samma Lag fastställda grunder, icke
afhandla Bankens lånrörelse eller sättet, huru den må utöfvas, samt följaktligen
ej kunna anses i någon mån inverka på Rikets Ständers i Grundlagen
förvarade rätt, att allena derom förfoga; dels ock att den i 16 §. Regeringsformen
gifna föreskrift, att Konungen bör — •—• — ”ingen afhända eller afhända
låta något gods, löst eller fast, utan ransakning och dom i den ordning,
Sveriges Lag och laga stadgar föreskrifva,” icke mätte åsyfta att i någon mån
inskränka hvad Grundlagen på ett annat ställe uteslutande åt Rikets Ständer
förbehållit, än mindre att inrymma begge StatsMakterna i rättigheten att i
Bankens förvaltning deltaga.
Det
