# ID: svediakorp-gov2113
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 114,715
# sentences: 2,891
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
8ÅHHHUKBIB JBBIKSWHPAHaWIHI
VID
Urtima Riksdagen i Stockholm
År 1844.
ÄNDRA SAMLINGEN.
1^2 Aftl el ii i ii g en:
Rikets Ständers Revisorers samt Jastitice-Ombnäsmans
Berättelser.
mili b & m n k
Justitice-Ombudsmannens Berättelser m. m.
TILL
RIKETS HÖGLOFLIGE STÄNDER
eräitelse
AF
DERAS JUSTITIE-OMBUDSMAN,
AFGIFVEN VID URTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM AR 1844.
S<L©££iij0i:.m, 1844.
P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
i
Vördsamt
Memorial.
Af Rikets Högloft Ständer, under Riksdagen åren 1840 och 1841, fortfarande
hedrad med förtroendet att vara Deras Justitieombudsman, är mig åter tillfälle
lemnadt att inför Rikets Högloft Ständer, å innevarande, af Kongl. Maj:t
beramade Urtima Riksdag, aflägga en allmän redogörelse för min Embetsförvältning,
iakttagande dervid äfven hvad Embetets innehafvare för öfrigt
ä%oer‘ . ... . ...
Redan vid förra tidskiftet hafva de grunder blifvit angifna, efter hvilka
jag uppfattat och dittills sökt uppfylla Embetets bestämmelse, utan att någon
anmärkning deremot då förekommit. Det torde således nu i detta hänseende
vara tillräckligt att vördsamt åberopa samma grunder, såsom jemväl under den
sedermera förflutna tiden följda.
4
jR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Utom den allmänna tillsyn öfver Lagars efterlefnad af Domare och Em»
hetsman, som, enligt Regeringsformen och Rikets Högloft. Ständers Instruktion,
är Justitieombudsmannen ålagd, och hvars utöfvande beror af hans egen urskiljning
och pröfning, linnes i nämnda Grundlags 106 § beskrifvet det särskilda
och vigtiga fall, då han, enligt derom meddeladt förordnande, är pligtig
att såsom åklagare emot offentlig myndighet uppträda.
Äfven under sistförlidna Riksdag har detta fall, såsom bekant är, inträffat,
i det att Rikets Högloft. Ständers Konstitutionsutskott, som granskat de
inför Hans Maj:t Konungen i Dess Statsråd och uti den af Kongl. Maj:t, vid Dess
frånvaro, förordnade Regering hållna protokoll för tiden ifrån och med början af
nästförutgångna Riksdagen till början af den dåvarande, funnit skäl att, likmätigt
sist åberopade Grundlags stadgande, ställa under tilltal inför Riksrätt
de Herrar Ledamöter af Statsrådet, hvilka vid åtskilliga tillfällen deltagit antingen
derstädes i rådgifvande åtgärder eller uti Kongl. Regeringen i fattade
beslut, de der blifvit såsom olagliga anmärkta; i följd hvaraf Utskottet, genom
tretio särskilda skrifvelser, som jag emottagit dels den 16 Juni och dels den
4 Augusti 1840, uppdragit åt mig att rörande hvarje sålunda anmärkt mål
talan emot vederbörande i laga ordning utföra. Sedan, uppå derom hos RiksRättens
Herr Ordförande gjord anmälan, denna Domstol sammanträdt och bifallit
den af mig äskade kallelse å de Herrar Ledamöter af Konungens Statsråd,
emot hvilka åtal skulle äga rum, har, under fortsättning af rättegången,
min embetstalan i hvarje mål blifvit fullföljd och slutligen utförd samt å vederdelosidan
med svar bemött; varande RiksRättens Dom i saken den 2 Juli
1842 offentligen afkunnad. Hvad angår den fullständiga redogörelse, sora för
o o O O
denna rättegångs utförande och slut erfordras, får jag vördsamt härjemte öfverlemna
de i sådant afseende redan från trycket utgångna handlingar.
Ett annat fall, då särskildt uppdrag till vidtagande Embetsåtgärder kunde
vara att förvänta, omförmäles uti Instruktionens 12 §, det nemligen, om Rikets
Höglofl. Ständer, Deras Bankoutskott eller förordnade Revisorer skulle finna
skäl att ställa Fullmäktige i Banken eller RiksgäldsKontoret under tilltal; men
någon åtgärd af sådan beskaffenhet har hvarken i följd af särskildt uppdrag
dertill eller af annan laga anledning ifrågakommit.
Beträffande tillsynen å Domare och Embetsmän i allmänhet, bör i första
rummet icke lemnäs obemäldt, det lika litet med föranledande af anförda klagomål
sorn. eljest kunnat upptäckas någon af de i Regeringsformens 101 § beskrifna,
oförmodade händelser, då Embetets innehafvare vore förbunden att
Konungens Högsta Domstol eller någon af Dess Ledamöter tilltala.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
5
I afseende å öfriga offentliga myndigheter, hafva väl merendels enskilda
personers angifvelser och klagomål, vid omedelbar pröfning eller efter infordrade
upplysningar om förhållandena, funnits obefogade eller, sedan anledningen
till klagan blifvit undanröjd, lem näts utan vidare påföljder; hvaremot,
vid andra tillfällen, då angifvelsens eller klagomålets beskaffenhet så fordrat,
äfvensom i följd af de vid allmän granskning af Lagskipningen väckta och
vederbörande meddelade anmärkningar, så vidt dessa icke, såsom behörigen
förklarade eller till framtida rättelse erkända, kunnat förfalla, åtal emot vederbörande
blifvit förordnade och i laga ordning anställda för öfverklagade eller
anmärkta tilldragelser, hvilka, om än icke någon gäng härrörande ifrån egennytta,
vrång visa eller väld, likväl synts innefatta fel i eip betets utöfning,
vare sig genom åsidosättande af skyldigheter eller genom öfverträdelse af Jagar
och ■författningar eller misstag vid deras tillämpning, ofta medförande skada
eller otillbörligt lidande för enskilda samt i de fall, då vederbörande sökt att sina
åtgärder försvara, äfven af detta skäl påkallande laglig beifran. Emedlertid
och då min vid förra Riksdagen aflagda redogörelse visade, huruledes ifrån år
1834 till och med är 1839 en vida större mängd sålunda fullföljda anmärkningsmål,
än någonsin tillförne, förekommit, hvartill äfven särskilda, då uppgifna
anledningar tvifvelsutan bidragit, kan det icke undgå uppmärksamhet,
att, under den sedermera förflutna tiden, antalet af sådana anmärkningsmål i
lika betydlig mån minskats. Till denna förändring hafva, såsom jag i sednare
årsberättelserna redan angifvit, flera orsaker samverkat. Ibland dessa torde
nemligen, hvad brottmålslagskipningen angår, kunna räknas, att de åtskilliga,
i några fall ofta återkommande anmärkningar, hvilka under de förutgångna åren
af mig blifvit väckta emot domareåtgärder, de der antingen varit lagstridiga och
tilldragit sig genom vårdslöshet, eller ock ådagalagt uppenbara misstag om lagens
rätta förstånd och tillämpning, troligen genom de lid efter annan af
trycket utkomna berättelser, vunnit en större allmänlighet, hvarigenom, då
man erfarit, att sådana lagskipningsfel blifvit anmärkta och åtalade, ett noggrannare
aktgifvande å sig sjelf kunnat bos lagskiparen främjas, der så af nöden
varit, eller ock förut fattade meningar om vissa lagstadganden och deras
tillämpning förändras och beriktigas i samma mån, som de deremot anförda
skäl blifvit af den bögre lagskipande makten gillade och godkända eller eljest
på öfvertygelsens väg förmått göra sig gällande. En annan orsak till denna
förändring igeniinnes otvifvelakligt uti det lika vigtiga, som tillbörliga och önskvärda
förhållande-, att Konungens JuslitieKansler sedan år 1840 äfven egnat
en oafbruten tillsyn åt dessa ämnen, såsom följd hvaraf och då sålunda hans
6
11. St. Just. Ombudsm. Emb-Berättelse den 11 Juli 1844.
och JustitieOmbudsmannens ömsesidiga embetsverksamhet utöfvas, med iakttagande
af den uti Instruktionen för den sistnämnde antydda ordning, att i allmänhet
och i vanliga fall Herr JustitieKansleren må hafva tillfälle att företrädesvis
skärskåda domares och andra embetsmäns åtgärder, de bos mig i
detta hänseende förekomna anmärkningar desto oftare dels redan funnits vara
af Herr JustitieKansleren gjorda, dels sedermera blifvit af honom upptagna,
som i de flesta fall likhet i åsigter emellan begge Embetenas nu varande innehafvare
ägt rum. Till den sålunda iakttagna minskningen af här fullföljda
anmärkningsmål, egentligen i fråga om oriktigt ådömda kroppsstraff, är en
ytterligare orsak att hämta ifrån de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer vid
sistförlidna Riksdagen beslutade författningar, om ändring i 5 Kap. 4 §. Straffbalken,
i afseende å grunderna för bestraffning af fängelse vid vatten och bröd,
samt om beräkning af kroppsplikt för stöld, som ligger i tveböte, den förra
undanrödjande möjligheten af åtminstone de till sina följder svårare misstag vid
tillämpningen af åberopade lagrum, hvilka dittills icke sällan försports, och
den sednare upphäfvande ett tilläfventyrs hos någon ännu återstående tvifvelsmål
om rätta förståndet af en speciel lag.
En omständlig redovisning för mina Embetsåtgärder i allmänhet, så vidt
de blifvit till slut bragta, innefattas uti de genom trycket Allmänheten meddelade
berättelser för åren 1840, 1841, 1842 och 1843, den sednare afslutad
den 30 nästlidne April. Dessa Berättelser, af hvilka den sistnämnda ibland
annat afhandlar tvenne mål, som, i deras upprinnelse varit af min embetsåtgärd
beroende och af anförda skäl äfven bort, på sätt som skedt, upptagas,
varda således nu, till fullgörande af min redovisningsskyldighet, för Rikets Högloft.
Ständer vördsamt framlagda. Hvad för öfrigt under Embetets förvaltning förekommit,
inhemtas af de vid Expeditionen förda Diarier och Registratur, hvilka,
jemte dertill hörande handlingar, komma att till Rikets Högloft. Ständers LagUtskott
inlemnas.
I sammanhang med hvad allmänna redogörelsen gifver vid handen, bör
jag vördsamt påkalla särskild uppmärksamhet å de i förenämnda berättelser,
för åren 1840 och 1841 pag. 84 samt för åren 1842 och 1843 pag. 123 sammandragna
uppgifter å alla under loppet af dessa fyra år hos HofRätterna i
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-B erätt else den 11 Juli 1844.
7
riket afgjorda mål, deruti Domare och andra Embetsman varit under tilltal
ställda, utvisande tillika kortligen beskaffenheten och utgången af dessa mål.
Vid den öfversigt af det hela, som dessa uppgifter lemna, finnes sålunda ^ att
under berörde tidrymd, med undantag af trenne händelser, nemligen den ena,
då en Embetsman vid ett af de förvaltande Verken blifvit dömd sitt innehafvande
embete förlustig, den andra, då en tillförordnad Domhafvande förklarats
ovärdig att elornare-embetet vidare förvalta, och den tredje, ela en
ordinarie Domare är vorden på viss tid ifrån embetets utöfning skiljd, de öfriga
fall, då anklagade blifvit sakfällde, icke ansetts svårare, än att ansvarigheten
stannat vid böter, samt, hvad målens beskaffenhet angår, endast till
mindre del varit att hänföra till egentliga embetsfel, såsom olaga dom eller
beslut, men till större delen bestått i ringare förseelser, eller ock försummelse
med handlingars eller domböckers expedierande. Börande dock slutligen erinras,
att i denna beräkning, omfattande de af HofRätterne afgjorda mål, icke
kunnat ingå det hos KammarRätten afdömda balansmål, om hvars beskaffenhet
och utgång Berättelsen för åren 1842 och 1843 pug. 6 och följande lemnar
upplysning.
För att söka iakttaga mitt åliggande att utreda iagskipningens tillstånd,
ett åliggande, hvars svårighet att uppfylla för Embetets innehafvare tillförne
är visad och, såsom jag hoppas, erkänd, har jag, i likhet med hvad förut ägt
rum, äfven uti Berättelsen för åren 1840 och 1841 pag. 83 och följande, hufvudsakligen
enligt de af Hans Exellens Herr JustitieStatsministern till Kongl.
Maj:t afgifna underdåniga Berättelser om Justitieförvaltningen i riket och med
ledning tillika af särskildt inhemtade upplysningar, meddelat en ifrån förutgångna
tider fortsatt sammanfattning af Domstolarnes och Konungens Befallningshafvandes
göromål under åren 1838, 1839 och 1840; hvarjemte i min
sednare berättelse, oaktadt derstädes, af uppgifven orsak, ytterligare fortsättning
i detta ämne hvad angår de efterföljande åren saknas, ändock är i korthet
redogjordt för slutliga utgången af de under dessa år afdömda grofva
brottmål.
Emedlertid och då ingen anledning sig företett, alt lagskipande makten
under de sednaste åren ådagalagt mindre verksamhet än tillförne, bör här i
betraktande tagas, å ena sidan, vidden och mångfalden af denna verksamhet
och, å den andra, de oordningar derutinnan och de i embetsutöfning begångna
förseelser, som, på sätt ofvan är utredt, emot vissa vederbörande blifvit an
-
8
II. St. Just. Ombudsm. Ei/ib,-Berättelse den 11 Juli 1844.
märkta och åtalade. Från denna jemförelse, ehvad antalet eller beskaffenheten
af sistnämnda händelser afses, kan man oek otvifvelaktigt hemta grund
för den tillfredsställande slutsats, att samina upplysning, rättrådighet och
drift, som förr utmärkt lagskipningen i riket, ännu äro dervid bibehållna,
och att sålunda dess vigtiga bestämmelse och ändamål må anses, genom de
lagskipande i allmänhet, uppfyllda.
Enligt Instruktionens 17 § skjddig att ”inhämta fullständig kunskap om
anledningarne till åklagade personers häktande och om tiden för deras hållande
i fängsligt förvar”, får jag vördsamt hänvisa till hvad årsberättelserna
i detta afseende upplysa, samt tillika åberopa de öfriga Embetet tillhörande
handlingar, hvilka tili Rikets Höglofl. Ständers LagUtskotts granskning skola
allein nas.
Berättelsen för åren 1840 och 1841, pag. 94 och följande, innehåller
rörande detta ämne, utom annat, summariska uppgifter dels å alla under åren
1838, 1839 och 1840 för brott dömda och till bestraffnings undergående å
fästningarne och allmänna arbetsinrättningarne insatta personer, dels å de
vid hvartdera årets slut derstädes samt i Läns- och Stadshäktena qvarvarande
fångar, deribland äfven räknade de, hvilka för vanart eller försvarslöshet å
arbetsinrättningarne ingått; äfvensom i Berättelsen för åren 1842 och 1843, pag.
129, förekommer en sammandragen uppgift af dömda fångars antal, till och med
slutet af sistnämnda år; visande dessa uppgifter en ständigt, år efter annat
fortfarande tillökning af fångpersonalen i det hela, ehuru under de sednare
åren antalet fångar af qvinkön i någon, likväl ringa mån minskats. Denna
årliga tillökning belöper nu, liksom de förutgångna åren, till större delen
å antalet af dem, hvilka, såsom vanartade eller försvarslösa, blifvit till allmänna
arbetsinrättningarne dömda, och bekräfta sålunda ytterligare befogengenheten
af den utaf mig tillförne gjorda erinran emot lagstiftningen i detta
ämne och angelägenheten af ändring och rättelse i densamma. Ett vigtigt
steg i detta afseende innebär utan tvifvel det af Kongl. Maj:t under den 8
Augusti 1842 fattade beslut, till följd hvaraf en KronoArbetsCorps i fyra
särskilda klasser blifvit inrättad, vid hvilken, i slutet af år 1843, voro anställda,
jemte pionnierer å Carlsborgs fästning, andra till allmänna arbetsiorättningarne
dömda fångar af mankön, utgörande sammanräknade 1,151
man
Jl. St. Just. Onibudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
9
man, till större delen likväl ännu under särskild vård och tillsyn qvarhållna,
men den öfriga och mindre delen å flera fria arbetsställen förlagd, utan
att olägenhet eller äfventyr deraf blifvit förspordt. Om man på detta sätt
småningom, i stället för dem, som i följd af vanart, eller blott för lättja
och försvarslöshet, med ständig tillökning fortfarit att befolka korrektionsinrättningarne
och sålunda fallit staten till last, under det de sjelfva oftast
sett möjligheten för deras återgång till samhället slängd, skulle kunna bilda
idoge, skicklige och om eget anseende mone arbetare, hvilka, då de öfvervunnit
fordna laster eller fel, finge påräkna deltagande, uppmuntran och,
för fullkomlig pålitlighet, den slutliga belöning att såsom frie i samhället
åter upptagas, skulle man derigenom icke blott uppställa den säkraste gräns
för behofvet att fortfarande i ökadt mått anlita de så kallade korrektionsinrättningarne,
utan tilläfventyrs äfven bereda, för framtiden, den förändring,
att nämnde inrättningar blefve af nöden endast för personer, om
hvilkas förbättrade uppförande man eljest icke kunde göra sig förhoppning,
och att, efter sålunda minskadt behof af utrymme, möjligheten visade sig alt
åt dessa inrättningar gifva en annan organisation, än den nuvarande, hvilken
befunnits föga eller intet motsvara ändamålet. Denna lika vigtiga som
nödvändiga reorganisation återstår ännu att utföra.
Hvad fångvården i öfrigt beträffar, så äro, i fortsättning af hvad jag
tillförne ägt tillfälle att derom anföra, upplysningar meddelade uti berättelsen
för åren 1842 och 1843 pag. 129 i afseende å de flesta Läns-'och Stadsfängelser
i norra delen af riket, af hvilka de försLnämnda, måhända med ett
undantag, befunnits, likasom Länsfängelserna i allmänhet, antingen otillräckliga
eller åtminstone till deras plan och inredning föga ändamålsenliga.
Af begge Statsmakterna är ock behofvet af ett förändradt fängelsesystem
pröfvadt och erkändt. Förhandlingarne rörande detta ämne vid sistförflutna
Riksdag bevittna, att Rikets Höglod. Ständer, i hvad på dem ankommit, icke
blott egnat synnerlig omsorg åt ämnets utredning, utan äfven, för utförande
af ett nytt och förbättradt fängelsesystem anslagit vida större summor,
än Kongl. Majit i Dess proposition angående Statsverkets tillgångar och behof
i sådant afseende äskat. I anledning häraf har ock Kongl. Majit redan under
den 14 Augusti 1841, efter föredragning tillika af Kongl. KainmarKollegii
och Styrelsens öfver fängelserna och arbetsinrättningarne år 1840 afgifna
underdåniga utlåtanden angående Länsfängelsernes förbättring, genom nådig
skrifvelse till nyssbemälda Styrelse förklarat, att, då Kongl. Majit, som den
R. St. Just. Ombuclsm. Emb.-Berättelse 1844. 2
10
11. St. Just. Ombudsm. Emb.-Eerättelse den 11 Juli 1844.
30 förutgångna Mars, med bifall till Rikets Ständers derom gjorda hemställan,
förordnat, att en Lagberedning (om hvilken här nedan vidare kommer
att förmälas) bland annat äfven borde undersöka och uppgöra förslag till de
förändringar i fängelsesystemet, som med ett nytt lagverk måste införas, ansett
det vara för tidigt att innan Lagberedningen inkommit med dess underdåniga
förslag, fatta något definitivt beslut i fråga om den allmänna inrättningen
af fängelserna i riket, Kongl. Maj:t velat för det dåvarande inskränka
Sitt yttrande till dels sådana preliminära åtgärder, som syntes nödiga
att vidtaga, för att erhålla skyndsam och fullständig kännedom angående
alla de särskilda omständigheter, hvilka borde lagas i betraktande vid utförande
af denna vigtiga angelägenhet, dels några sådana speciela åtgärder i
afseende å fängelsernas förbättrande, som icke utan olägenhet eller våda för
den allmänna säkerheten syntes kunna uppskjutas och som, efter all sannolikhet,
skulle finnas passande för hvilket system, som vid fängelsernas slutliga
ordnande kom me att väljas; varande Kongl. Maj:ts i begge dessa hänse*
enden fattade beslut tillika meddelade. Och har sedermera verkställigheten
af de anbefallda preliminära åtgärderna till större delen för sig gått; äfvensom,
i följd af Kongl. Majrts ytterligare gifna förordnanden, nybyggnad af
Länsfängelset’ i Hufvudstaden och i städerna Fahlun, Gefle, Carlstad, Linköping
och Christianstad blifvit börjad, samt förändring eller utvidgning af sådana
fängelser å andra ställen företagen. Den tidpunkt synes fördenskull
vara i annalkande, då många brister och olägenheter i fångvården skola
finnas afhulpna.
Regeringsformens i dess 100 § meddelade föreskrift, att Justitieombudsmannen,
jemte redogörelse för sin embetsförvaltning, skall ”anmärka
lagars och författningars brister och uppgifva förslag till deras förbättring”,
utgjorde tvifvelsutan den grund, enligt hvilken Rikets Höglofl. Ständer, vid
sislförlidna Riksdag, då frågan angående det å nyo öfverlemnade, af f. d.
Lagkonnnitteen uppgjorda förslag till allmän civil- och brottmålslag förevar
och en nödig ansedd ytterligare granskning af detta förslag beslöts, innan
detsamma kunde vidare i grundlagsenlig ordning handläggas, vilie hafva uppdragit
åt sitt ombud att i en sådan granskning deltaga. Sedan Kongl. Maj:t,
med bifall lill hvad Rikets Ständer rörande detta ämne beslutat och framställt,
förordnat en Lagberedning af fem ständige Ledamöter., för de af
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
11
Rikets Ständer afsedda ändamål och för att jemväl afgifva underdånigt yttrande
öfver förslag till författningar, innan desamma af Kongl. Maj:t i
Statsrådet slutligen blefvo pröfvade, samt att JustitieStatsministern, såsom
Ordförande, två Ledamöter af Konungens Högsta Domstol, JustitieKansleren
och Justitieombudsmannen voro berättigade att bivista denna Lagberednings
sammanträden och deltaga i granskningen af dess arbeten, när
dessa Embetmäns öfriga göromål sådant rnedgåfve; har jag fördenskull, i
följd af Rikets Iiöglofl. Ständers ofvannämnda ovilkorliga uppdrag, ansett mig
skyldig att oafbrutet och efter förmåga egna mitt deltagande åt denna vigtiga
angelägenhet. Att närmare redogöra för dess behandling och fortgång,
torde derföre äfven vara min pligt.
Uti Berättelsen för åren 1840 och 1841 är redan omförmäldt, huruledes,
i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts den 28 Augusti sistnämnda år
slutligen meddelade förordnande, Lagberedningen sedermera blifvit organiserad
och med början af år 1842 trädt i verksamhet; likasom uti Berättelsen
för åren 1842 och 1843 i korthet är antydt, huru och i hvad mån Lagberedningens
arbete blifvit fullföljdt. Med åberopande häraf öfvergår jag
till följande vördsamma framställning af ämnet i allmänhet.
Det af Rikets Högloft. Ständer fattade och af Kongl. Maj:t gillade beslut,
enligt hvilket Lagberedningen förordnades, innehåller, att, innan de förslag
lill civil och kriminallag, hvilkas beredning till antagande skulle utgöra
föremål för denna Kommittés åliggande, till hufvudsaklig pröfning bos Rikets
Ständer förekomme, den ytterligare granskning af dessa förslag borde
företagas, som för ändamålets vinnande vore af nöden; hvarföre åt Lagberedningen
updrogs att, ”med jemförelse af de vid lagförslagen gjorda anmärkningar,
ytterligare granska och genomgå desamma.” Denna ytterligare granskning
borde således, efter Lagberedningens uppfattning af föreskriften, utgöra
vilkor och grund för de öfriga åtgärder, som skulle äga rum och gemensamt
förutsätta lagförslagets antagande. Men då lagförslaget ännu icke hos Lagstiftande
makten till pröfning förevarit, har man ej heller trott, att den föreskrifna
granskningen skulle inskränkas till öfvervägande af redan gjorda
anmärkningarne och införande i förslaget af de deri sålunda tillstyrkta förändringar,
så vidt de funnos antagliga. Man har derföre ansett sig förpligtad
att undersöka hvar och en af dessa, ej sällan ganska vigtiga anmärkningar,
och att, vid deras jemförande med lagförslaget, likaledes undersöka,
hvad detta i öfrigt innehåller, för att ej blott välja emellan de förra och
12
i?. St. Just. Omludsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
det sednare, utan oek, der betänklighet mött vid antagande af någotdera,
försöka uppställande af något annat, som kunde i stället antagas.
Då man i denna syftning betraktat Lagberedningens åliggande och hunnit
blifva något närmare bekant med föremålet för dess arbete, har det visat
sig omöjligt att i förväg beräkna, huru mycket af hela detta föremål,
förslaget lill civil och kriminallag med alla dervid gjorda anmärkningar,
skulle inom den förelagda tiden, eller ”till den lagtima eller urtima Riksdag,
som näst efter tre år ifrån den sislförflutna infölle,” kunna hinna vara
genomgånget och granskadt. För att af arbetet, så vidt det inom denna
tid medhunnes, förvänta något gagn, har man derföre bort vara omtänkt
att börja med den del deraf, som, af heliofvet mest påkallad, tillika vore
den, hvilken, utan nödvändigt sammanhang med det öfriga, kunde förekomma
till antagande. Man har således gjort början med Kriminallagen, eller
hvad sorn i lagförslaget heter ’'Slraff’balken,” hvars bearbetning också ingått
uti fullgörandet af Kongl. Maj:ts, genom nådig remiss, Lagberedningen meddelade
befallning att särskildt afgifva underdånigt yttrande om nödiga förändringar
i domstolsorganisalionen och fängelsesystemet, hvilka ämnen likaledes
uti Rikets Högloft. Ständers omförmälda beslut särskildt nämnas såsom
föremål för Lagberedningens befattning.
Besvarande af nämnde nådiga remiss har icke blott erfordrat öfversigt
af den föreslagna, i tvenne delar skiljda ”Rättegångsbalken,” så vidt den
angår Domstolarnes inrättning och verksamhet, utan äfven förutsatt bestämmande
af Lagberedningens mening i de delar af kriminallagen, som röra
straffsättet och användbarheten af ett nytt fängelsesystem, såsom utväg till
straffsättets förbättrande, och hvilket äfven på domstolsinrättningen i så måtto
har inflytande, som behofvet af fängelsers antal samt följaktligen beräkningen
af fängelsereformens kostnader beror af domstolsdistrikternas indelning, och
denna åter af sjelfva domstolarnes beskaffenhet. Yid behandling af dessa
ämnen hafva undersökningarne fått en ny utsträckning derigenom, att ett
annat straffsystem, än det af Lagkommitteen föreslagna, kommit i fråga.
För bestämmande af omdömet härutinnan har varit nödigt att inhämta alla
tillgängliga underrättelser om beskaffenheten och de genom användandet utrönta
verkningarne af ena och andra systemet, samt att, efter sorgfällig jemförelse,
utveckla begreppen om hvartderas fördelar och olägenheter. Härförulan
har, efter särskild nådig remiss, Lagberedningen ålegat att i underdånighet
utlåta sig öfver en af Rikets Högloft. Ständer, vid ofvannämde Riksdag, väckt
och till Kongl. Maj:t hemställd fråga om förliknings-kommitteers inrättande,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse d. 11 Juli 1844.
13
hvilken fråga, såsom ägande sammanhang med domstols-organisationen,
lämpligen bort gemensamt med denna behandlas. Varande sålanda, under
den 16 December 184-2, affattade och sedermera till Kongl. Maj:t i underdånighet
insända Lagberedningens underdåniga utlåtanden l:o angående domstolarnes
organisation, 2:o om de straff, som i ny allmän kriminallag böra
bestämmas och 3:o rörande Förliknings-kommitteer; hvilka utlåtanden, särskildt
till trycket befordrade, härbos vördsamt öfverlemnas.
Handläggningen af omförmälda ämnen har, såsom visadt är, från början
af år 1842, då Lagberedningen konstituerades, upptagit dess tid tills
slutet af samma år, hvarefter först den speciela granskningen af Straffbalken
eller Lagkommitteens förslag till brottmålslag kunnat begynnas. Dittills hade
man varit betänkt uppå att behandla denna samtidigt med den del af
lagförslaget, som rörer rättegången i brottmål, så att dessa ämnen måtte
till samfäld pröfning bos lagstiftande makten på en gång vara färdiga. Men
då öfverläggningarne genast visade omöjligheten att medhinna båda dessa
ämnen inom den förelagda tiden, och de ej heller, efter Lagberedningens
tanke, med hvarannan hade det sammanhang, att ju icke sjelfva strafflagen
kunde varda pröfvad, antagen och tillämpad, oberoende deraf, huruvida nu
gällande rättegångsordning bibehölles eller ändrades, fann man sig nödsakad
att inskränka arbetet till brottmåls-lagförslaget allena. Den speciela granskningen
af nämnda lagförslag har ock blifvit fulländad i April månad innevarande
år; hvarefter Lagberedningen sysselsatt sig med slutlig justering af
förändrade lagtexten, jemte dertill hörande motiver, så att omarbetade förslaget,
med motiver och dervid gjorda reservationer, kunnat vid Lagberedningens
allmänna sammanträde den 21 nästlidne Juni framläggas och til!
protokollet fogas.
Sedan Kongl. Maj:t, enligt den underrättelse Statstidningen meddelat,
under den 20 förutgångna Maj i nåder ytterligare utsett och förordnat till
arbetande Ledamöter i Lagberedningen ExpeditionsSekreteraren m. m. J. G.
Richert samt Juris Professorerne Doktor C. J. Schlyter och Doktor P. E.
Bergfalk, hafva dessa nya Ledamöter äfven ingått uti Lagberedningen vid
dess ofvanberörde sammanträde, då jemväl, med föranledande af hvad Ordföranden,
Hans Exellens Herr JustitieStatsministern anfört om Kongl.
Maj:ts nådiga afsigt med bemälde ledamöters tillförordnande, sålunda blifvit
förfogadt, att de skulle äga tillfälle att taga kännedom om förrnämnda, redan
uppgjorda förslag innan det af Lagberedningen till expedierande afslu
-
14
II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 11 Juli 1844.
tades. Emedlertid och när det kan vara tvifvelaktigt, huruvida omständigheterna
medgifva mitt deltagande i den ytterligare handläggning vid ärendet,
som af nämnde förfogande må blifva en följd, har jag för min del ansett
tillbörligt att tills vidare åberopa det redan framlagda förslaget, jemte de af
mig emot detsamma, angående vissa ämnen, afgifna reservationer.
Ehuru, vid betraktande af dessa förhållanden, det torde vara svårt att
med säkerhet bestämma, om någon del af det nya Lagverket må kunna vid
innevarande Riksdag till grundlagsenlig behandling förekomma, bör man likväl
hysa grundad förhoppning derom, då Kongl. Maj:t, enligt Herr Justitie
Statsministerns utsago, tillkännagifvit Sin nådiga vilja vara, att brottmålslagförslaget,
sedan det ifrån Lagberedningen inkommit, skall till företagande
i sådant afseende vidare handläggas.
Genom Rikets Höglofl. Ständers ofvan omförmälda, särskilda uppdrag i
afseende på lagstiftningen, har mitt allmänna åliggande härutinnan erhållit
en bestämd riktning och ett gifvet föremål af den omfattning och vigt, att,
om detta uppdrag tillbörligen iakttoges, ringa tid och tillfälle återstått att
för öfrigt fortfara med den närmare granskning af nu gällande lagar, som
varit nödig för utförande af speciela anmärkningar emot dessa och uppgörande
förslag till ändring i vissa delar deraf. Hvad brottmålslagstiftningen
angår, der, såsom Rikets Höglofl. Ständer sjelfve i Deras förrnämnda skrifvelse
uttalat, beliofvet af förändring blefve med hvarje dag mera bjudande,
har jag emedlertid trott mig böra ytterligare fästa uppmärksamhet å några
ämnen af större allmänlighet, de flesta deribland redan vid sistförflutna
Riksdag väckta; äfvensom, i följd af Rikets Höglofl. Ständers vid samma
Riksdag å nyo fattade beslut, frågan om indragning af vissa allmänna domstolar
bort ytterligare upptagas. I den föreställning, att de förra kunna afliandlas
och pröfvas, oberoende af ett nytt lagverks antagande, emot hvars
grunder de för öfrigt icke strida, och att den sednare destoheldre nu må
vinna önskad framgång, som äfven denna instämmer med samma grunder,
anser jag mig fördenskull pligtig att till Rikets Höglofl. Ständers högt upplysta
pröfning vördsamt öfverlemna följande Lagstiftningsfrågor.
Rikets Höglofl. Ständer, hvilka vid trenne hvar efter annan följande Riksdagar
bifallit frågan om indragning af vissa allmänna domstolar, hade vid sistförflutna
Riksdagen, rörande denna fråga, stannat i det beslut, att en författning
skulle utfärdas, hvari stadgades: •
R. St. Just. Omluilsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
15
l:o att alla KämnersRätter skulle från en bestämd tid upphöra, och
sådana mål och ärenden, som, enligt lag och särskilda författningar, hörde
till KämnersRätt, derefter omedelbarligen upptagas af RådslufvuRätt, på sätt
redan sker i de städer, der KämnersRätt ej är; börande jemväl de hos
KämnersRätt anhängige gjorda mål, hvilka icke voro afslutade när bemälde
Rätt upphörde, öfverlemnas till vederbörande RådstufvuRätt att der vidare
handläggas;
2:o att LagmansRätter likaledes skulle upphöra på det sätt, alt vad,
som emot HäradsRätts eller HäradssyneRätts beslut erlades eller anmältes
sednare än tre veckor före sisla lagtima Lagmanstinget samt ej å det
Tinget fullföljdes, borde hänvisas till fullföljd hos vederbörande HofRätt,
och att de saker, hvilka, å Lagmansting fullföljda, icke derstädes innan årets
slut afgjordes, äfven skulle till HofRätts handläggning öfverlemnas;
3:o att RiddaresyneRätter ock borde afskaifas, och de af HäradssyneRätt
afdömda tvister om ägor och bolstada skäl hos vederbörande IIofRätt och
derifrån vidare hos Konungen i Dess Högsta Domstol fullföljas.
I sammanhang härmed och såsom följd af detta beslut, förordnades äfven
dels upphäfvande och dels ändring af åtskilliga Lagens rum. Hvarjemte
och enär hinder möjligen kunde möta för verkställighet af omförmälda lagförändring
vid den tid, Rikets Ständer ville bestämma, samt öfverflyltandet
af KämnersRätlernas domsrätt till RådstufvuRätterne torde hafva den följd, att
för några bland Rikets Städer flere afdelningar af RådstufvuRälterna blefvo
erforderliga och för öfrigt åtskilliga reglementariska föreskrifter rörande deras
organisation samt målens och arbetets fördelning kunde finnas af nöden, Rikets
Ständer öfverlemnade till Kongl. Maj:t att, efter vederbörandes hörande
och i öfverensstämmelse med den föreslagna författningens grund, att endast
en Underrätt skulle finnas, så i släderne som å landet, vidtaga de anstalter
och åtgärder samt stadga och till efterrättelse kungöra de reglementariska
föreskrifter, hvilka pröfvades lämpliga för RådstufvuRätternas organiserande
och ordnande.
Sedan detta Rikets Ständers beslut blifvit, genom Deras skrifvelse af den
10 Juni 1840, hos Kongl. Majit i underdånighet anmäldt, meddelades å
rikssalen den 10 Juni 1841 Kongl. Maj:ts nådiga svar, af innehåll, alt, med
afseende å särskilda angående LagmansRätterna anförda förhållanden, och enär
det nya Lagförslaget icke kunde till slutlig pröfning hos Konungen och Rikets
Ständer förekomma, Kongl. Majit icke funnit tillräckliga skäl att då införa
den ifrågavarande förändringen, utan vägrade Sitt bifall såväl lill forsla
-
16
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
get om indragning af LagmansRätterna, som ock till det, i sammanhang
dermed, föreslagna afskaffandet af RiddaresyneRätter och KämnersRätter.
Rikets Höglofl. Ständers på allmänt kända och erkända skäl grundade,
vid trenne Riksmöten stadigt vidhållna mening rörande denna vigtiga fråga,
innefattar tvifvelsutan en tillräckligt bjudande anledning att åter upptaga
densamma. Såsom följd häraf och med åberopande tillika af hvad i afseende
å samma ämne, uti Lagberedningens ofvannämnde utlåtande angående
domstolarnes organisation är anfördt, hemställer jag ock vördsamt, alt meranämnda
fråga må hos Rikets Höglofl. Ständer ånyo till grundlagsenlig
handläggning förekomma.
Vid pröfning sistförlidna Riksdag af min då gjorda vördsamma framställning
och flera inom de Respektive RiksStånden väckta motioner, beslöto
Rikets Höglofl. Ständer, för deras del, afskaffande af uppenbar kyrkoplikt,
på sätt Deras lill Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse den 8 December
1840 utvisar. I nådigt svar härå, meddeladt å rikssalen den 10 Juni
1841, förklarade Kongl. Maj:t Sig dela den af Rikets Ständer uttryckta åsigt,
att kyrkoplikten vore ett föga lämpligt straffmedel, hvarföre Kongl. Maj:t
gerna skulle se detsammas utbytande emot något annat mera ändamålsenligt;
men i betraktande deraf, att förslaget blifvit utsträckt äfven till tjufnadsbrott
och då emot samma förslag blifvit anmärkt, att en betänklig rubbning
i nuvarande straffsystem syntes uppkomma, derest tjufnader, första
och andra resan föröfvade, endast skulle medföra penningeböler och enskild
skrift, ansåge Kongl. Maj:t Sig förhindrad att förslaget bifalla.
Af dessa förhandlingar vill det synas otvifvelaktigt, att begge Statsmakterna
sammanstämt i den mening, att uppenbar kyrkoplikt vore olämplig
och öfverflödig i afseende å alla de brott, för hvilka den såsom påföljd,
jemte annan bestraffning, blifvit stadgad, endast med undantag af stöld.
Vid sådant förhållande och då icke destomindre den skiljaktighet i meningar,
som i sistnämnde del ägt rum, föranledt dertill, att förslaget i det hela
kommit att förfalla, och all anledning är, att den i omförmälda del ti 11-  kännagifna betänklighet äfven torde blifva undanröjd, om, samtidigt med
kyrkopliktens afskaffande, lagens stadgande i fråga öm stöld ändrades sålunda,
att detta brott, första och andra gången föröfvadt, icke finge, såsom
hittills, försonas med böter, utan skulle ovilkorligen med urbota straff
elier kroppsplikt beläggas, lärer ock gällande skäl vara förhanden att ytterligare
-
JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
17
terligare Inga hela frågan i öfvervägande; och jag hör alltså vördsamt förnya
min derom tillförne gjorda framställning:
Till de stadganden, som i brottmålslagskipningen esomoftast vinna
tillämpning, kunna hänföras föreskrifterna om sättet, huru förbrytare åter
upptagas i den Kristna Församlingens gemenskap, eller de påbud, sorn angå
uppenbar Kyrkoplikt samt enskildt Skriftermål och aflöpning. Icke allenast
såsom ett vilkor för brottslingens återförening med kyrkan, utan äfven såsom
en oundviklig påföljd vid flera gröfre och jemväl ringare förbrytelser,
är den förra, eller så kallade offentliga syndabekännelsen, anbefalld. Numera
användes den dock veterligen icke i andra fall, än då brott är begånget,
och i sammanhang med tillika ådömd annan bestraffning, ehuru 1686 års
Kyrkolag i 10 Kap. omförmäler två händelser, då uppenbar skrift skulle
äga rum, oaktadt något egentligt lagbrott icke blifvit föröfvadt. Det är
nemligen ålagdt både den, som genom den större bannlysningen blifvit
skiljd från församlingens gemenskap, och i vissa fall en hvar, som icke
undviker den bannlystes umgänge, att på detta sätt försona sig med den
förolämpade kyrkan. Ganska sällan, och tilläfventyrs aldrig, torde bannlysning
hädanefter komma i fråga; och nyssberörde, nästan bortglömda föreskrifter,
synas följaktligen numera oanvändbara; men de hafva likväl här
Loit nämnas, såsom icke uttryckligen upphäfna eller förändrade.
Deremot förekommer uppenbar kyrkoplikt desto oftare, såsom tillägg
till straff för lagbrott. Den är, genom allmänna lagen och särskilda Författningar,
stadgad i följande fall:
l:o För den, som, obetänkt och af hastighet, lastar Gud, Hans heliga ord
och Sakramenter; 1 Kap. 1 § Missgerningsbalken;
2:o För den, som efter lag gjort sig skyldig lill dödsstraff, men njuter
förskoning derifrån; dock med undantag för ett brott, derom i Kongl.
Brefvet den 27 Juni 1765 är särskildt förordnad!; Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807, 43 punkten 1 momentet;
3:o För den, som begår stöld eller står tjufsrätt; ibidem, 7 mom.
4:o Uti tvegiftesbrott, för den förut gifta personen; ibid. 13 mom.
5:o För den, som föröfvar blodskam eller lägersmål i förbudna leder, derå
dödsstraff är utsatt, men af nåd eftergifves; ibid, 14 mom.
6:o För den, som varit drucken eller eljest gjort oljud i kyrka under Gudstjenst;
ibid. 16 mom.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1844. 3
18
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
7:o För elen, som, drucken eller oskriftad, går till Nattvarden, eller gör
det, oaktadt han af presten är varnad att afhålla sig derifrån; ibid.
17 morn.
8:o För den, sorn i kyrka, under Gudstjenst, öfverfaller någon med hugg
och slag; ibid. 18 mom.
9:o För den, som skuffar eller stöter annan eller kifvar och träter med
honom i vredesmode i kyrka under Gudstjenst, eller annorstädes, der
Gudstjenst hålles; ibid. 19 mom.
10:o För den, som slår eller smädar sina föräldrar; Kongl. Brefvet den 28
Februari 1793;
liro För kona, hvilken, för vållande till sitt fosters död, dömes till straff
efter sednare momentet i 16 Kap. 1 § Missgerningsbalken; såsom
Kongl. Reskriptet till Götha HofRätt den 12 Oktober 1787 sedermera
blifvit tillämpadt;
12;o För den, som dömes till hel mansbot; Kongl. Brefvet den 14 November
1746; och
13;o För Apothekare, som i annan, än tillåten ordning utlemnar Arsenik,
och såmedelst vållar någons död; Kongl. Förordningen den 15 Juni
1787, § 6.
Pet är nogsamt bekant, alt uppenbar kyrkoplikt leder sitt ursprung
från kristendomens första tidehvarf, då ett offentligt erkännande och afbedjande
inför Gud och församlingen af begångna synder var ett oeftergifligt
vilkor för affällingens eller brottslingens återupptagande i kyrkans gemenskap,
derifrån laster eller brott honom utestängt. Småningom och allt efter som
kyrkostyrelsens makt tillväxte, öfvergick vilkoret till bestämda lagbud,
som, till befrämjande af den så kallade kyrkotukten, genom kanoniska lagen
fastställdes, och sedermera i flera länder och jemväl hos oss, under
olika modifikationer, bibehållit sig intill närvarande tid. Oaktadt århundradens
häfd således kan åberopas för helgden af en inrättning, som i början
medförde omisskännliga fördelar, hafva tankarne om dess verkningsförmåga
och nytta, i sednare tider, varit delade.
Redan år 1734 utlalades den mening, som utan tvifvel på vigtiga
skäl föranledde uteslutande från lagen af hvarje stadgande om kyrkoplikt,
med undantag af det, sorn i 1 Kap. 1 § Missgerningsbalken förekommer.
Då emedlertid allmänna tänkesättet, mäktigare än Lagstiftarens fördragsamma
vishet, kort derefter, på sätt Kongl. Brefvet till alla HofRätterna af
den 20 December 1735 visar, utverkade ett särskildt, genom Kongl. Brefvet
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätt else den 11 Juli 1844.
19
elen 20 December 1737 ytterligare bekräftadt påbud, ”att med kyrkoplikten
borde förblifva efter förra vanligheten, intilldess den redan föreslagna nya
Kyrko-ordningen kunde vid nästderpåföljde Riksdag öfverses;” ägde man ändock
all anledning till den förmodan, att de förra betänkligheterna deremot,
åter väckta och öfvervägda, snart måtte göra sig gällande; men likasom den
förväntade nya Kyrko-ordningen sedermera och allt hittills uteblifvit, synes
hufvudfrågan, eller den om sjelfva inrättningens lämplighet, icke hafva
kommit under vidare skärskådan, åtminstone ej vunnit elt förtjent afseende,
då i stället, tid efter annan och slutligen genom 1807 års Kongl. Förklaring,
kyrkoplikten blifvit dels i vissa fall upphäfven, dels i andra åter
stadgad; i sammanhang hvarmed föreskrifter jemväl meddelats, i ändamål
att, oaktadt den dömdes motvilja, bringa kyrkoplikten till verkställighet.
Det har stundom varit tvifvel underkasladt, huruvida uppenbar kyrkoplikt
borde anses endast såsom ett försoningsmedel, eller såsom en del af
bestraffningen. Kyrkolagen lemnar stöd åt den förra meningen. Deremot
torde å andra sidan kunna invändas, alt hvarje offentlig botgöring egentligen
är främmande för den protestantiska trosbekännelsen, äfvensom att lagen,
då den för personer, som ej tillhöra Lutherska kyrkan, utsatt stockstraff
i stället för kyrkoplikt, syntes antyda, att begreppet om straff vore med
den sednare förenadt. De, som antagit sistnämnda mening, synas emedlertid
numera, utan alt inlåta sig i bedömande om kyrkopliklens lämplighet
i allmänhet, endast afse, att den borde för ljufnadsbrott bibehållas, såsom
behöfligt för att afskräcka från sådana brott, så vida det derför, första gången,
i lagen bestämda straff icke skulle i detta hänseende göra tillfyllest.
Ehvad man utgår från den ena eller andra af omförmälda olika synpunkter,
och äfven om man icke vill erkänna någondera såsom allena riktig,
hvilket torde komma sanningen närmast, lärer bibehållandet af denna
slags påföljd numera svårligen kunna försvaras, så vida densamma, från
begge synpunkterna betraktad, synes i närvarande tid lika olämplig, sorn
ändamålslös. Förbrytarens ånger öfver sitt brott, om den är uppriktig, bor
i hjerlat, och den offentliga förödmjukelsen bidrager hvarken att förhöja
dess värde, eller att stärka de goda föresatser till förbättring, han kan hafva
fattat. Sättet, huru han bör söka försona sig med Gud, lärer destomindre
kunna och böra genom menskliga lagar föreskrifvas, som det ligger
utom gränsen af mensklig förmåga att bedöma halten af hans moraliska
förderf eller felsteg; och försoningen med församlingen för den förargelse,
som åstadkommits, består icke i det offentligen aflagda, stundom aftvungna
20
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
löftet om förbättring, utan i ett förbätlradt uppförande, som småningom
kan återställa den aktning och det förtroende, han förverkat.
Betraktar man åter kyrkoplikten såsom en bestraffning, kunna alla
de inkast deremot göras, hvilka, såsom bekant är, blifvit framställda mot
de så kallade skamslraffen i allmänhet. Det torde emedlertid vara öfverflödigt
alt här upprepa hvad sålunda är anfördt, för att ådagalägga olämpligheten
af vanärande straff, och huruledes dessa tillsatser till andra bestraffningar
ej äga någon till förbättring verkande inflytelse på brottslingen
och, så vidt för andra åsyftas varning och afsky för brottet, förfela
ändamålet. Men ehvad skamstraffen komma att afskaffas eller icke, hvarom
fråga likväl ej torde kunna lämpligen väckas ulan i sammanhang med pröfningen
af det föreslagna nya straffsystemet i det hela, bör här tillika anmärkas,
alt kyrkan är det minst passande ställe och Gudstjensten det sämst
valda tillfälle för verkställigheten af sådant straff; ty en brottslings utställande
på plikt pallen eller, såsom den vanligen benämnes, skampallen, störer
andakten så väl hos hvarje ömtåligt sinne, som hos den obildade åskådaren,
hvilkens nyfikenhet derigenom lillfredssLälies. Härtill komma utomdess
de förargelseväckande uppträden, som, genom den dömdes motvilja eller
tredska att underkasta sig domen, icke sällan inträffa, och svårigheten,
stundom omöjligheten, att genom tvångsmedel förmå honom dertill, helst
det beror af hans undergifvenhet eller halsstarrighet, huruvida lagen kan
verkställas eller icke. För öfrigt må äfven nämnas, att fullgörande af uppenbar
kyrkoplikt, som endast å Söndag kan äga rum, merendels ådrager
den brottslige en längre tids häkte, än eljest varit af nöden, samt ej mindre
derigenom, än ofta genom nödvändigheten af hans forslande flera gånger
lill kyrkan och åter till fängelset, förökar det allmännas, ändock be
tydliga,
kostnader för fångars underhåll och vård.
Att på en gång upphäfva alla i detta ämne gifna föreskrifter, ulan
alt utsätta någon annan påföljd för den, som skulle afskaffas, torde emedlertid
ur liera skäl vara betänkligt; Och då enskildt skriftermål, dervid för
brytaren,
ostörd af andra föremål för betraktelser, endast sj^sselsälles med
andliga, måtte uppfylla religionens sanna fordran i afseende å hans försoning
med församlingen, lika tillräckligt som uppenbar kyrkoplikt, utan alt
medföra de olägenheter, som ifrån denna äro oskiljaktiga, synes det förstnämnda
lämpligen kunna användas vid alla de tillfällen, då den sednare,
enligt nu gällande stadganden, bör ådömas.
B. St. Just. Ombuclsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 21
På dessa grunder hemställer jag vördsandigen, att, i grundlagsenlig
ordning, en allmän författning må beslutas och utfärdas, af innehåll:
Alt, med upphäfvande af hvad genom lag och särskilda författningar
är vordet stadgadt, angående uppenbar kyrkoplikt och om ansvar
för den, som vägrar att den undergå, i stället varder förordnad t, att i
alla de händelser, der uppenbar kyrkoplikt, i förening med annat straff,
såsom påföljd för brott, hittills ägt rum, skall hädanefter till enskildt
skriftermål dömas.
Om denna vördsamma hemställan vinner bifall, torde deraf blifva en
följd, att Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, angående upphörande af
stockstraffet, varder ändrad så vidt derigenom stadgas, ”att, i den händelse
alt främmande religionsförvandt hort undergå stockstraff i stället för uppenbar
kyrkoplikt, underrättelse från predikstolen i kyrkan, vid hvilken stockstraffet
skolat verkställas, bör meddelas om den felandes namn och brottets
beskaffenhet”; ett stadgande, som då synas kunna alldeles förfalla.
Utom den i det föregående redan uppgifna anledning, förekomma flera
orsaker, hvarföre lagens stadganden om stöld synas påkalla granskning. Den
allmänna straffbestämmelse af böter, som lagen för en mängd brott utsätter,
finnes nemligen äfven utsträckt till stöld, första eller andra gången föröfvad,
med undantag endast för vissa svårare ansedda arter af detta brott. Denna
straffbestämmelse, om den möjligen i äldre lider, när penningen var mera
sällsynt och följaktligen ägde ett högre värde, än i de sednare, kunde anses
tillräcklig, för alt icke blott bestraffa brottsliga gerningar, utan äfven afskräcka
från begående af sådana, har emedlertid, enligt nyare lagstifningsgrunder,
i allmänhet befunnits lika litet lämplig, som mot ändamålet svarande;
hvarföre ock, der dessa grunder redan vunnit tillämpning, nämnda
straffart qvarstår endast för mindre brott och förseelser. Till sådana kan
likväl icke hänföras stöld, som innefattar ett otillbörligt ingrepp uti den af
Samhället åt hvarje dess medlem försäkrade äganderätt och ej mindre derföre
än i anseende till gerningens egen beskaffenhet stämplar förbrytaren
med vanfräjd. Lagstiftarne af år 1734 voro ock, för vissa fall af delta brott,
ytterligt stränga, i det att t. ex. för kyrkotjufnad och för tredje gängen
annan stöld öfver etthundra daler silfvermynt dödsstraff stadgades. Denna
ytterliga stränghet undanröjdes väl genom Kongl, förordningen den 20 Januari
1779, som, ännu gällande, utbyter dödsstraffet emot straff af spö el
-
22
TI. St. Just. Ombudsm. Enib.-Berättelse den 11 Juli 1844.
ler ris och lifsticlsfängelse; men en sådan straffpåföljd, lika litet som den
skärpning i bestraffningen, lag och särskilda författningar för andra arter af
stöld föreskrifva, står ändock icke i tillbörligt förhållande till det straff af
endast böter, lagen för första och andra resan stöld i allmänhet bestämmer,
oberäknadt uppenbara kyrkoplikten, hvilken tillkommer vid alla tjufnadsbrott
samt dessutom vid flera förbrytelser, som kunna med böter försonas.
För att afhjelpa denna uppenbara ojemnhet i lagstiftningen och då fråga nu
icke skäligen lärer kunna uppslå att i förstnämnda hänseende tillvägabringa
en lagförändring, vore således destoheldre af nöden att förändring i
det sednare ofördröjligen ägde rum, som det ostridigt måtte kunna antagas,
att stöld i allmänhet förtjenar svårare bestraffning, än bötesansvar. Lämpligaste
straffet vore utan tvifvel fängelse på kortare eller längre tid, med
afseende å de olika omständigheter, under hvilka brottet blifvit föröfvadt,
på sätt i förslaget till ny brottmålslag äfven är tillstyrkt. Men enär tjenliga
straffinrättningar ännu icke linnas, torde för närvarande urbota bestraffningen
icke kunna bestämmas annorledes, än efter den i 40 Kap. 1 § förr
åberopade balk lagda förvandlingsgrund, eller utsättas i svårare kroppsplikt,
än fängelse vid valten och bröd, såsom närmast öfverensstämmande med de
af Lagstiftande makten sjelf vid flera tillfällen och synnerligast vid förra
Piiksdagen tillkännagifna åsigler angående de straffarter, som för närvarande
kunna väljas.
Med stöd af hvad nu är anfördt, får till Rikets Högloft. Ständer jag
vördsamt hemställa, att, med ändring af hvad lagen innehåller, att stöld
första och andra gången kan försonas med böter, det allmänna stadgande
måtte beslutas, att stöld alltid skall med kroppsplikt straffas.
För den händelse, alt denna hemställan bifalles, bör jag tillika uppgifva
förslag lill förändrad' lydelse af Missgerningsbalken i följande delar:
40 Kap.
1 §. Hvar som första gången stjäl gods eller penningar, öfver tio daler;
”vare, efter stöldens värde, förfallen till kroppsplikt enligt de i 5 Kap.
4 § Slraffbalken stadgade grunder”.
3 §. Yarder tjuf för stöld andra gången lagförd, ”straffes, som i 1 §
sagdt är, efter det stulnas värde, ökadt med en tredjedel deraf”. Kommer
han tredje gången åter — — — — å kronans fästning.
/?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 11 Juli 1844.
23
42 Kap.
1 §. Stjäl, snattar eller uppsåtliga förfar eller undandöljer tjenstehjon,
eller annan betjent, något af dess husbondes egendom; ”vare straffet derför
dubbelt” mot annat snatteri och tjufnad.
3 §. Stjäl skeppare, forman eller deras folk, hvad dem gifvet är att
föra eller förvara, ”ehvad det är litet eller mycket”*); gälde det åter, och ”straffas,
som i 40 Kap. 1 §. sagdt är, med kroppsplikt efter stöldens värde, ökadt
med en tredjedel deraf’’. I tby fall vare samma lag, der gästgifvare eller
krögare från gästen sljäl.
43 Kap.
1 §. Sljäl man å åker, eller äng, säd skuren eller oskuren, hö eller
halm, stackad eller ostackad; "slånde dubbel tjufsrätt. Om stöld af annan
mans häst, boskap eller annat kreatur, som går i bete ute å marken, inom
eller utom hägnad, vare lag, som särskildt stadgadt är”**).
46 Kap.
2 §. Nu stjäl någon mindre än hundrade dalers värde; ”stånde dubbel
tjufsrätt”, arbete ock dertill, vid Konungens slott eller fästning ett eller flera
år, efter som brottet är till.
3 §. Hvar som stjäl något af annan under gudstjensten, antingen inne
i kyrkan, och annorstädes, der uppenbar gudstjenst hålles, eller stjäl ute å
kyrkovall häst, eller hvad det är; ”stånde dubbel tjufsrätt”.
Då Rikets Höglofl. Ständer, vid sistförlidna Riksdag, på sätt Deras under
den 23 September 1840 till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse visar, biföllo
det af mig hemställda förslag om förändrad lydelse af 41 Kap. 2 § Missgerningsbalken;
anser jag mig äga grundad anledning att nu vördsamt förnya samma
förslag, så lydande:
Angående rätta förståndet af logens stadgande i 41 Kap. 2 § Missgerningsbalken,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 20 Januari
1779, hafva, vid tillämpning deraf, hos Lagskipningen skiljaktiga meningar
uppkommit i fråga, huruvida det der omförmälda brott, att locka öfvermaga,
egna barn, omyndig, underhafvande, eget tjenstfolk eller inhyseshjon
*) Orden: ”ehvad det är litet eller mycket”, införda enligt stadgandet i Kongl. Brefvet
den 17 Januari 1741.
**) Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, 19 punkten.
24
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
att stjäla, ovilkorligen bör, utan afseende på det stulna godsets värde, medföra
ansvar såsom för andra resan stöld, eller om, i händelse värdet ej går
öfver 10 daler, snatteribot må ådömas. Hvarförutan, i saknad af bestämd
föreskrift, ovisshet kan uppstå, angående det straff, hvartill den gör sig
skyldig, som andra gången begår sådant tjufnadsbrott, då värdet af det tillgripna
icke stiger öfver 100 daler.
Till stöd för den salsen, aLL brottets egenskap af stöld eller snatteri
bestämmes af det stulnas belopp, anföres vanligen: att öfverskriften till förevarande
Kapitel, äfvensom 2 och 3 §§ deraf ovedersägligen handla om både
stöld och snatteri: att anledning följaktligen saknas till den förmodan, alt
lagstiftaren velat ur 2 § utesluta det sednare begreppet, hvilket icke heller
af ordalydelsen tydligen utmärkes: att, ehuru hustjufnad medför större ansvar,
än ifrågavarande förbrytelse, snatteribot der äger rum; och att tillfyllestgörande
skäl för antagande af den strängare tolkningen sålunda icke
äro för handen.
De, sorn ej finna sig öfvertygade af dessa grunder, invända deremot,
att det skäl, man trott sig finna i uppställningen af 41 Kap., ej kan antagas
såsom gällande, enär straffbestämmelserna för tjufnadsbrott i allmänhet
icke blifvit i lagen med fullständig systematisk noggrannhet ordnade: alt
det af 42 Kap. 1 § nämnde balk hämtade exempel destomindre innefattar
något bevis för den förra satsens riktighet, sorn de i 3, 4 och 5 §§ af
samma Kapitel uppräknade förbrytelser, likmätigt Kongl. Brefvet den 17
Januari 1741, anses såsom stölder, ehvad mycket eller ii tet blifvit tillgripet:
att beskaffenheten af ifrågavarande brott, med afseende på det nedriga
i bevekelsegrunderna hos förbrytaren, otvifvelaktigt förljenar sträng bestraffning:
att detta lagrum endast omtalar tvenne straffbestämmelser, af hvilka
den sednare är jemförlig med den för tredje gången stöld stadgade bestraffning:
att sålunda, om snatteribot här skulle äga rum, en lämplig gradation
emellan straffen för dylika brott, första och andra resan begångna, saknas,
och ingen grund gifves för bedömande af itererad brottslighet, i fall det
stulnas värde ej öfversliger 10 daler; samt slutligen, att lagens uttryckliga
bud: ”stånde samma rätt, som den der andra gången stulit,” måtte lösa hvarje
tvifvelsmål, sedan det genom Kongl. Brefven den 16 Februari 1738 och den
16 Maj 1764 är vordet förklaradt, att den, som en gång straffad för stöld,
.sedermera föröfvar snatteri, skall straffas lika, som hade han begått stöld
andra gången.
Vid
II. St. Just. Ombudsm. Ernb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
25
Vid öfvervägande af dessa å ömse sidor anförda skäl, synas de sednare
äga företrädet af en närmare öfverensstämmelse med lagens rätta mening
och förstånd.
Beträffande åter frågan, huruledes den, som andra gången beträdes
med den i åberopade lagrum beskrifna gerning, bör straffas, då stölden ej
stiger öfver 100 daler, så torde, vid jemförelse emellan nämnda lagrum och
40 Kap. 3 § Missgerningsbalken, med säkerhet kunna antagas, att straffet
bör vara lika, som för tredje resan stöld till enahanda belopp, ehuru sådant
icke blifvit utsatt, antingen af förbiseende, eller ock derföre, att denna analogi
ansetls tillräckligt tydlig, utan att densamma behöft vidare uttryckas.
Enär således lagen i ena hänseendet lemnat anledning till olika tolkning
och i det andra möjligen kan missförstås, varder härmed till Rikets
Höglofl. Ständer vördsamligen hemstäldt, att 41 Kap. 2 § Missgerningsbalken
i grundlagsenlig ordning må förändras till följande lydelse:
Lockar någon eller bjuder öfvermaga att stjäla med sig, ”ehvad det
är mycket eller litel”; eller gör mannen det med sin hustru; föräldrar
med sina barn; förmyndare med den omyndiga; förman med den som
står under hans lydnad; husbonde eller matmoder med sitt tjenstefolk eller
inhyseshjon; stånde samma rätt, som den der andra gången stulit.
”Varder han åter med sådan gerning funnen, straffes såsom för tredje resan
stöld”; och den, som var lockad eller buden alt stjäla, straffes sorn
annan tjuf, der han till mogen ålder kommen är.
Kongl. Brefvet den 1 April 1773, med förklaringen deröfver af den 30
i samma månad, samt Kongl. Brefven den 25 Januari 1782, den 18 Juni
1807 och den 21 Juni 1820, angående andra och tredje gången itererade
inbinitsstölders bestraffande, hafva särdeles i sednare tider inom lagskip
ningen
uti alla instanser blifvit tillämpade efter olika åsigter, hvilka, vid
särskilda tillfällen, ömsom gjort sig gällande, i så måtto, som en del förmenat,
att den skärpning i straffet, dessa författningar, utöfver allmänna
lagens stadganden, påbjuda, borde äga rum, då någon dömes för snatteri
eller stöld, jemte andra eller tredje gången föröfvadt inbrott, men andre
deremot, såsom vilkor för den skärpta bestraffningens ådömande, antagit, att
inbrottet hvarje gång skulle hafva skett i förening med tjufnad, eller, med
andra ord, att den brottslige begått '"inbrottsstöld”.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse, 1844. ^
26
II. St. Just. Ombudstn. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
En sällan i äldre tider mindre förspord skiljaktighet i åsigter är till
sina följder nog vigtig, att föranleda till uppmärksamhet, undersökning och
rättelse.
För en fullständig utredning af frågan torde äfven vara nödigt att i
minnet återkalla hvad 1734 års lag och öfriga sedermera utkomna författningar
derom innehålla.
Sedan uti Missgerningshalkens 40 Kap. blifvit stadgadt, dels i 1 och 3
huruledes stöld i allmänhet första, andra, tredje och fjerde gången skulle
med straff beläggas, dels i 6 §, att inbrott i afsigt att stjäla skulle särskildt
straffas med nio par spö eller sju par ris, och denna bestraffning sedermera,
för hvarje förnyadL blott af samma art, fördubblas samt, för fjerde
gången, uppgå till tretiosex par spö eller tjugosju par ris; utkom, under
den 20 December 1745, Kongl. Förordningen ”angående straffets skärpande
1'ijr ljufvar”, hvarmedelst förordnades, att den, som begick inbrott med stöld
skulle varda hängd; öfver hvilket laghud den förklaring, genom Kongl. Brefvet
den 1 Juli 1746, meddelades, att det, emot sin ordalydelse och då lagen
gjorde skillnad emellan stöld och snatteri, icke kunde tillämpas, när inbrott
skett, men det dervid tillgripna ej öfverstigil tio dalers värde, utan borde
i sådant fall den brottslige dömas till det straff, 6 § i 40 Kap. Missgerningsbalken
innehölle, samt, i fall han något snattat, böta hälften af värdet och
andra gången fulla värdet. Derefter och i likhet med hvad uti Kongl. Reglementet
för rättegången i armeen den 1 Februari 1770 blifvit föreskrifvet
angående inbrotLsstölders bestraffande, förordnade Kongl. Brefvet till samtlige
Hofrätlerna af den 1 April 1773, att inbrotlsstölder skulle vid Domstolarne
afdömas på det sätt, att den brottsliga första gången afstraffades
med nio par spö för sjelfva inbrottet, jemte kroppsplikt efter lag i mån af
ljufnadens värde, och för den, som andra gången dermed beträddes, ökades
straffet med tvenne års fästningsarbete, men då brottet tredje gången förofvades,
borde del med dödsstraff beläggas; hvaruppå Kongl. Brefvet af den
30 i samma månad kemnade den förklaring, dels alt nyssnämda stadgande
äfven borde för qvinna, som beginge inbrottsstöld, tillämpas, med den skilnad
af ris och arbete, som lagen för qvinnor utsatte och dem passande vore,
dels ock att, utom den i 40 Kap. 3 och 6 §§ Missgerningsbalken å andra
gången ölvad stöld och inbrott utsatta tillökning i straffet, den brottslige
skulle dömas till två års arbete. Då sedermera lagens stadgande i 40 Kaj).
3 § nyss åberopade Balk, att stöld tredje gången utöfver etthundra daler
och fjerde gången, ehvad det stulna vore mer eller mindre, skulle medföra
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse d. 11 Juli 1844.
27
dödsstraff, blifvit ändradt genom Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779,
som i stället utsatt bestraffning för sådana brott till spö eller ris efter
stöldens värde samt lifstidsarbete å fästning, förklarades ytterligare uti Kongl.
Brefvet den 25 Januari 1782, att, såsom följd af den i 1779 års Kongl.
Förordning lagda grund, all de i flera särskilda fall af stölder stadgade dödsstraff
komme att upphöra, och då 6 § i 40 Kap. Missgerningsbalken, hvilken
egentligen handlar om straff å inbrott i afsigt att stjäla, så väl första
och andra, som tredje och fjerde gången, vore uti allmänna lagen vid dess
år 1779 i flera ruin företagna granskning bibehållen, utan någon skärpning
i straffet i anledning af 1773 års Kongl. Bref, det äfven vore otvifvelaktig!,
alt det i samma Kongl. Bref föreskrifna dödsstraff för tredje gången inbrottsstöld
upphört, och att i stället fästningsarbete, jemte kroppsplikten uträknad
efter Ijufnadens värde, borde den brottslige ådömas, men att likväl, enär
hos tjuf, som för tredje gången öfvad inbrottsstöld blifvit lag förd och ej
låtit sig rätta af de förut honom ågångna straff, föga bättring vore att förvänta,
den lill sådant brott skyldige, ehvad det stulna voro litet eller mycket,
skulle lifstidsarbete åläggas; och komme för öfrigt det i 1773 års
Kongl. Bref, för den, som andra gången med inbrottsstöld beträdes, utöfver
lagens sladgande utsatta två års fästningsarbete att till rättelse uti dömande
följas. I anledning af gjord förfrågan, meddelades vidare, uti Kongl. Brefvet
till Götha HofRält af den 18 Juni 1807, det förklarande, att tredje resan
tjufnad af mindre värde än etthundra daler, sorn tillika utgjorde andra
resan inbrottsstöld, skulle, jemte bestraffning i öfrigt efter lag, beläggas med
fem års straffarbete, hvaraf tre år belöpte för tjufnaden, såsom tredje gången
ulöfvad, och två år för det tjufven en gång förut under inbrott stulit.
Slutligen utfärdades Kongl. Brefvet den 21 Juni 1820, kungjordt genom HofRälternas
Cirkulär och innehållande, att Kongl. Majit, som fästat uppmärksamhet
å befunnen olika tillämpning af 1773 års Kongl. Bref, jemte sedermera
utkomna författningar, angående bestraffning för andra resan inbrott,
hvilken ömsom är vorden ådömd, ömsom uteblilvit viel de tillfällen, då
värdet af det som genom skedt inbrott tillgripits ”icke fullt uppgått till 3
R:dr 16 sk.,” varit omtänkt att genom förklarande af rätta förståndet i detta
ämne förekomma en sådan olikhet i lagskipningen, och i anledning deraf
velat gifva åt förenämnde Bref med förklaringen deröfver af den 30 i samma
månad den med rälta förståndet öfverensstämmande tydning: att den,
som en gång lidit straff för inbrott, men åler för andra gången, i afsigt alt
stjäla, dermed beträdes, skall, utan afseende på värdet af det dervid till
-
28
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelsc d. 11 Juli 1844.
gripna, i oell för sjelfva inbrottet vara förfallen till de i 1773 års Kongl.
Bref utsatta tvenne års arbete, mannen å någon kronans fästning ocb qvinna»
å tukthus.
Vid jemförelse emellan dessa särskilda, tid efter annan utkomna författningar,
hvilka, med undantag af Kongl. Förordningen den 20 December
1745 och den del af 1773 års Kongl. Bref, som angår stadgande af bestraffning
för tredje gången inbrottsstöld, ännu äro lill efterlefnad gällande, lärer
det finnas uppenbart, huruledes, i öfverensstämmelse med den redan i
Kongl. Brefvet af år 1746, under en strängare lagstiftning, uttalade grundsats,
att, då inbrott föröfvas, men det, som dervid tillgripes, icke öfverstiger
tio daler silfvermynts värde ocb således hvarken första eller andra gången
kan svårare, än såsom snatteri straffas, någon skärpning i bestraffningen utöfver
hvad lagen för inbrottet stadgar ej heller bör äga rum, Kongl. Brefvet
den 1 April 1773 och förklaringen deröfver af den 30 i samma månad
i bestämda ordalag samt förnåndigast genom åberopande af 40 Kap. 3 och
6 §§ Missgerningsbalken tydligen utmärka, att de hafva afseende endast å
den händelse, då någon, en gång förut straffad, icke för inbrott allena, utan
för inbrottsstöld, andra gången belrädes dermed, nemligen med stöld, som
genom inbrott skett, för hvilka förenade brott sålunda, den utöfver bestraffningen
i nyssnämnda lagrum utsatta tillökning af tvenne års straffarbete
skulle äga rum; äfvensom i Kongl. Blefven den 25 Januari 1782 och den
18 Juni 1807, enligt deras här ofvan anförda ordalydelse, lika uttryckligen
angifves, i det förra, att fråga endast var att, med ändring af 1773 års
Kongl. Bref, så vidt deri för tredje gången inbrottsstöld stadgades dödsstraff,
i stället och således enligt de i samma Kongl. Bref för öfrigt lagda grunder
bestämma, huruledes den, som icke låtit sig rätta af de förut honom ågångna
straff, nemligen för första och andra gången med inbrott föröfvad stöld,
skulle för sådant brott, tredje gången föröfvadt, straffas, ehvad det stulna
vore litet eller mycket, ocb i det sednare eller 1807 års Kongl. Bref, att
bestraffning för stöld första ocb andra gången, den ena i förening med inbrolt,
skall hafva föregått, om den, som å nyo belrädes med inbrottsstöld
af mindre värde än etthundra daler, må, utöfver det i lagen utsatta straff,
ådömas två års straffarbete derföre, att inbrott vid stölden skett.
Sådana äro de ursprungliga grunderna för lagstiftningen i detta ämne,
hvilka dock icke igenfinnas uti den på Kongl. Majrts befallning år 1807 ulgifna
så kallade Lagsamling, der ofvannämnde Kongl. Bref af åren 1746,
1773, 1782 ocb 1805 äro icke fullständigt, utan endast i sammandrag an
-
B. St. Just. Ombudsm. Enib.-Berätt. den 11 Juli 1844.
29
förda och, hvad de begge sistnämnda angår, äfven mindre riktigt uppfattade
i så måtto, som anledning derigenom gifves till deras förmodade innehåll
sålunda, alt, ehvad inbrott, första eller andra gången föröfvadt, skett i förening
med stöld eller icke, en derefter begången inbrottsstöld ändock skulle
medföra den i samma Kongl. Bref stadgade skärpning i bestraffningen, följaktligen
stöld med andra gången inbrott två års straffarbete, och med tredje
gången inbrott sådant arbete för lifstiden. Om denna anmärkta uppfattning
af sistnämnda tvenne Konungabref, hvilken utan tvifvel kunnat missleda
den lagskipande, så vida icke urkunderna blifvit rådfrågade, äfven inverkat
på den lagstiftningsåtgärd, Kongl. Brefvet den 21 Juni 1820 innehåller,
eller om andra orsaker föranledt dertill, är svårt att afgöra; men
det torde vara oemotsägligt, att sjelfva åtgärden, hvarigenom den tydning
åt 1773 års Kongl. Bref gifves, att det dersammastädes utsatte staff af tvenne
års arbete skulle, när den, som en gång lidit straff för inbrolt, dermed
åter beträdes, böra tillämpas, ”utan afseende å värdet af det dervid tillgripna,
” således ehvad förra gången inbrottet varit med stöld förenadt eller ej,
eller sednare gången värdet af det tillgripna ”icke fullt uppginge till 3 R:dr
16 sk.” eller öfverstege nämnde summa, ej står väl tillsammans med det
stadgande, som man ville tyda, men hvars tillämpning, efter hvad ofvan är
utredl, förutsätter, att den brottslige skall vara saker till ”andra resan inbrottsstöld;”
helst redan Kongl. Brefvel af år 1746 afser och uttryckligen
ifrån skärpning i bestraffningen undanlager de händelser, att inbrott skett,
men det dervid tillgripna, första eller andra gången någon dermed beträdes,
icke öfversliger tio dalers eller 3 R:dr 16 sk. värde. Icke deslomindre måste,
för alt sluta af ordalydelsen i 1820 års Kongl. Bref, antagas, det meningen
icke varit att ändra eller upphäfva någotdera af nyssnämnde stadganden,
utan endast alt tyda eller förklara det ena af dem, och det vill
derföre synas nödigt alt framför allt ät delta Kongl. Bref i sin ordning gilves
ett förtydligande, så vida de ursprungliga lagstiftning sgrunderna skola
till sin fulla kraft återställas.
De nu anförda förhållanden ådagalägga nogsamt, hurusom lagstiftningen
i ett ämne, genom lid efter annan tillkomna stadganden, kan innebära
motsägelser och åtminstone hos de lagskipande väcka tvifvelsmål om stadgandenas
rätta förstånd och tillämpning. För att afhjelpa dessa olägenheter
i förevarande fall, kunde del tilläfventyrs anses tillräckligt, att 1820
års Kongl. Bref i grundlagsenlig ordning undanröjdes. Men det är fara värdi,
att derigenom ändock icke skulle upphöra den skiljaktighet i meningarne,
30
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
som under en längre tids lagskipning sig inritat; och det synes i all händelse
lämpligast, att de spridda stadgandena i ämnet, så vidi de anses böra
qvarstå, sammanföras i en författning, som tydligen angifvet’ de tillfällen,
då deras tillämpning hör äga rum.
Med föranledande af detta allt är fördenskull till Rikets Höglofl. .Ständer
min vördsamma hemställan, alt ofvannämnda Kongl. Bref af åren 1746,
1773, 1782, 1805 och 1820 mätte tagas under skärskådan; och att, efter öfvervägande
af deras innehåll, Rikets Höglofl. Ständer, för sin del, besluta utfärdande
af en författning, hvarigenom, med upphäfvande af Kongl. Brefvet
flen 21 Juni 1820, förordnas:
Att, i likhet med den i Kongl. Biefvet den 1 Juli 1746 lagda grund,
inbrott i afsigt att stjäla skall, i de fall, då tillgrepp tillika icke skett eller
det tillgripna icke öfversliger tio daler silfvermynts värde och således första
eller andra gången ej anses svårare än snatteri, så ock då stöld tillika
första gången är föröfvad, straffas hvarje gång på sätt 6 § i 40 Kap. Missgerningsbalken
innehåller, utan någon tillökning i bestraffningen, om icke
för värdet af det tillgripna enligt 47 Kap. eller 40 Kap. 1 § samma Balk:
Att den, som en gång blifvit för stöld med inbrott straffad och å nyo
med sådan gerning beträdes, skall, för den sålunda andra gången föröfvade
inbroltsslölld, jemte ansvar i öfrigt enligt lag, ådötnas det i Kongl. Brefven
af den 1 och 30 April 1773 stadgade straffarbete i två år:
Att den, som, efter utstådda bestraffningar för första och andra gången
stöld, den ena med inbrott förenad, ytterligare genom inbrott föröfvar stöld,
som ej öfversliger etthundra dalers värde, skall, utom den påföljd af kroppsplikt
och tre års straffarbete lagen ålägger, derutöfver, på sätt Kongl. Brefvet
den 18 Juni 1807 förmår, i tvenne år till sådant arbete hållas; och
ändlligen
Att den, som icke låtit sig rätta af de bestraffningar, han undergått
för första och andra resan inbrottsstöld, ulan åter med inbrott föröfvar stöld,
ehvad det är litet eller 1113'cket, derför, jemte kroppsplikt enligt lag, skall,
lik mäligt Kongl. Brefvet den 25 Januari 1782, till straffarbete i all sin
tid dömas.
Uti 16 Kap. Jordabalken af nu gällande lag finnas följande föreskrifter
meddelade;
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
31
7 §. ”Rymmer landbo bort inom stämnolid, och finnér jordägaren honom
på vägen, thå lian afviker; håfve våld hemta honom åter, och alt thel
han med sig förer. Häfver landbo salt sig neder å annan ort; lite jordägare
Befallningshafvanden therom til, och bote landhon, för olaga afflyttning,
tijo daler, jordägarens ensak, eller thens, som jordägarens rätt häfver; och
alle the, sorn med voro at hjelpa landbon afflytta, böle hvarthera fem daler.”
8 §. ”Ställer sig landhon til värn, och får han skada, eller the honom
värja ville; vare alt ogildt. Varder han, eller någor af them dräpen;
bote, som i Missgierningsbalken skils. Får jordägaren, som efterkommer,
eller ilie med honom äro, någon skada, sår, blånad eller blodvite; 1igge
alt i tveböte. Kommer dråp ther i; vare straffet, sorn om edsöre stadgadt
är.”
Sjelfva innehållet af dessa laghud hänvisar att söka deras upphof i de
sednare seklerna af medelliden. Något deremot svarande återfinnes hvarken
i Landskapslagarna eller i Konung Magnus Ericssons lagbok. Deras aristokratiska
syftning antyder deras tillkomst i sammanhang med eller till följd
af aristokratiens utveckling inom fäderneslandet. Katholska presterskapel,
som, redan mäktigt i och för sig sjelf, stödde sina anspåk på eller åtminstone
hämtade sin rikedom af det Lill dess förmån inrättade välbekanta andliga
frälset, samt Adeln, hvars makt uppkommit eller vunnit stadga genom
inrättningen af det så kallade verdsliga frälset, sökte begge alt utvidga sin
inflytelse och vinna ytterligare fördelar på folkets bekostnad. Verkningarna
häraf blifva mot slutet af medeltiden allt mer märkbara och visa sig bland
annat lemligen tydligt uti de då meddelade lagstadganden, från hvilka ofvananförda
§§ i nu gällande lag leda sitt ursprung. Den fordna jemlikheten
var, om icke upphäfven, åtminstone brulen, och försök gjordes att ställa
landbo eller brukare af annans jord i enahanda beroende af jordägaren, som
i afseende på legodräng och dess husbonde ägde rum. Wexiö Stadga, gifven
torsdagen före midsommarsdagen år 1414, innehåller i 13 §, att om
landbo rymde innan bolagstseckio (legostämma), hade jordäganden våld föra
honom åter med boskap hans, och om landbo stod i värn och fick skada,
han eller de honom värja ville, utan dråp, skulle allt vara ogildt, hvaremot
för dråp skulle hötas 20 mark; men fick jordäganden, som efter kom,
eller de med honom voro någon skada i dråp, skulle det allt ligga i tveböte.
Dessa bestämmelser infördes oförändrade i 23 Kap. Jordabalken af
1442 års Landslag, med tillägg att landbo, för sår lillfogadt jordägaren,
32
Pi. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
modifikationer kommit att inflyta i 16 Kap. Jordabalken af 1734 års allmänna
lag.
Det torde böra anmärkas, att husbonde, jemlikt 26 Kap Tingmålabalken
Landslagen ägde sjelf hämta åter legohjon, som före stämmodag öfvergaf
antagen tjenst. Förändring häruti har dock längesedan skett, och redan
i 1686 års tjenstehjonsstadga | hän vises husbonde att med laga medel förrymd!
tjenstehjon återtaga. Så vida förklaringsgrunden till bibehållande af
föreskriften om förrymd landbos återhämtning icke bör sökas uti den aristokratiska
tendens, som påstås hafva varit rådande i 1720 och 1723 års
Regerings- oell Privilegiiförfallningar, skulle vid sådant förhållande den
tanken lätt kunna uppstå, att berörde föreskrift snarare af förbiseende, än
af grundad öfvertygelse om dess behöflighet och användbarhet, kommit att
inflyta i Jordabalken, dit den för öfrigt visserligen icke hörer. Det kan ej
nekas, att det från början sökta ändamålet, jordägarens husbondevälde öfver
landbo, vanns genom ett lagbud, som i sin mån bidrog att stadfästa
den sednares beroende af den förres godtycke. Dess ändamålsenlighet för
en tid, då verkställande makten i Slaten ännu icke var behörigen ordnad
eller gränsorne för dennas verksamhet bestämda, torde icke vara tvifvel
underkastadt; men numera är förhållandet helt annat. 1 Kap. 1 § Utsökningsbalken
utsätter skyldighet för Konungens Befallningshafvande att förhjelpa
en hvar till dess rätt, och 4 § i samma Kap. innefattar förbud att
gripa bemälde myndighet i embetet. En till förmån för jordägare stiftad
undantagslag, oförenlig med dessa hofsamma och kloka administralionsgrundsatser,
erfordrades icke 1736 och är för närvarande ännu mindre behöflig.
Vida vigtigare angelägenheters utförande måste anförtros å den offentliga
exekutiva makten, åt hvilken den ifrågavarande jemväl utan våda torde kunna
öfverlemnas, och den särskilda exekutionsrätten, hvilken under sednare
tider sällan eller aldrig lärer begagnats, torde utan all slags olägenhet eller
rubbning kunna afskaflås.
I fall detta förslag vinner bifall, böra till följd deraf de uti 8 § af
16 Kap. Jordabalken stadgade särskilda straffbestämmelser äfven upphöra
att vara gällande. Den här afsedda händelse kunde icke mera inträffa, ty
i och med detsamma jordägarens särskilda exekutionsrätt försvinner, måste
jemväl det större skydd, honom ansetts böra tillkomma, äfvensom det slags
rättslöshet, hvaruti landbo nu kan försättas, tillika upphöra. E(t återgående
till likhet i anspråk på hägn af lagen för personer, af hvilka den ene
icke
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 11 Juli 1844.
33
icke äger eller rätteligen bör tiga något förmanskap öfver den andre, pikallas
dessutom af sjelfva rättvisan. Dräpes tjenstehjon under omständigheter,
likartade med de här omförmälda, lärer det svårligen kunna påslås,
att målet bör bedömas efter andra grunder än dem, som angående dråp i
allmänhet finnas utstakade. Att landbo i olaga tid öfvergifver ett till brukning
emottaget hemman, är utan tvifvel ett fel, hvilket i civilt hänseende
benämnes kontraktsbrott. Han belägges ock med deremot svarande böter,
3 R:dr 16 sk.; men icke hör han derför ställas utom lagen. Gäldenär, som
mot förbud afviker orten, skall hämtas åter och böta dubbelt så mycket,
men hvarken får borgenären sjelf föra honom tillbaka, eller mot böters erläggande
döda honom, i fall han mot sådant försök ställer sig till värn.
Om delta icke kan bestridas, söker man förgäfves att uppställa någon rättvis
grund för ett lagbud, som mäter en flyende landbos lif efter penningens
måttstock, då vården om menniskolif i öfrigt anses af den vigt, att
brott deremot icke med annat än dödsstraff kan försonas.
DeL låter sig icke heller lätt bestämma, hvilket lagrum i Missgerningsbalken
egentligen afsetts uti den i Jordabalken gifna hänvisning. Af ordalydelsen
vill dock synas, alt dråp å landbo skulle beläggas med böter.
Manne 28 Kap. vore tillämpligt? Deremot kan göras det inkast, all landbo,
genom sitt sjelflörsvar, bör betraktas såsom vållande lill all den skada,
honom vederfares; äfvensom att ifrågavarande § icke bestämdt förutsätter
vållande hos dråparen eller ens utesluter uppsåt att dräpa. Än mindre kan
bär menas 25 Kap. 1 §, emedan landbo hvarken är ogerningsman eller bör
ligga ogild. Uti 29 Kap. 1 § finnes ej eller frågan tillfredsställande besvarad,
ty brottet kan hafva skett med uppsåt eller af vållande. Och några
andra närmare tillämpliga stadganden torde icke dess mindre svårligen kunna
i Missgerningsbalken uppsökas.
Man har velat söka förklaringsgrunden till stadgandet i 16 Kap. 8 §
Jordabalken uti forfattarnes förmenta föreställning, att dråp i allmänhet
skulle, liksom i Landslagen, komma alt beläggas med böter, och att de af
sådan orsak ansett tillräckligt att, med uteslutande af sjelfva beioppet, temligen
troget afskrifva det gamla stadgandet i ämnet. Straffbuden för dråp
uppställdes dock sedermera efter helt andra grundsatser, och häraf tros oredan
hafva uppkommit. Gissningen må vara grundad eller ej. Deraf rättfärdigas
likväl icke speciallagen, om hvilken, utan särdeles farhåga för misstag,
det omdöme torde kunna fällas, att densamma saknar stöd af allmän
H. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1844. b
34
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
rättvisa, star i strid mot lagens grundsatser i öfrigt, och kan, utan ali
olägenhet och rubbning samt utan att något annat stadgande sättes i dess
ställe, helt och hållet afskaffas.
I anledning af hvad sålunda är anfördt, får till Rikets Höglofl. Ständers
upplysta pröfning samt grundlagsenlig behandling jag vördsamt öfverlemna
det förslag:
l:o Att 16 Kap. 7 § Jordabalken måtte förändras till följande lydelse:
”Rymmer landbo bort inom stämmotid, böle för olaga afflyttning tio
daler, jordägarens ensak, eller dens, som jordägarens rätt häfver; och alla
de, som med voro att hjelpa landbon afflytta, bote hvardera fem daler,
” och
2:o Att 8 § i samma Kap. och Balk må förklaras hafva upphört att
vara gällande.
Med förnyande af ett vid Riksdagen åren 1834 och 1835 fattadt beslut,
angående förtydligande af Kongl. Brefvet den 25 September 1777 i afseende
å tiden, när fråga må uppstå om häktande af person, tilltalad för brott emot
5 Kap. 1 § Missgerningsbalken, funno, vid sistförflutna Riksdagen, Rikets
Höglofl. Ständer godt för sin del besluta, att genom utfärdande författning
skulle, såsom ett af Kongl. Brefvet den 25 September 1777 föranledt undantag
från allmänna lagens stadgande i 1 Kap. 2 § Straffbalken, förordnas,
det ej någon må häktas för brott emot 5 Kap. 1 § Missgerningsbalken, förrän
efter det Konungen förklarat undersökningen derom böra fortgå.
Huruledes detta lagstiftningsärende vid förra tillfället kom att förfalla
och vid det sednare slutades, är af sista Riksdagens förhandlingar bekant.
Emedlertid och med skyldig uppmärksamhet å en sålunda, vid tvenne
Riksdagar, af Rikets Höglofl. Ständer enstämmigt uttalad mening, till stöd
för hvilken vigtiga skäl äfven blifvit anförda, anser jag rnig pligtig att frågan
ytterligare till grundlagsenlig behandling anmäla; hemställande alltså
vördsamligen, det måtte Rikets Höglofl. Ständer nu för tredje gången förena
Sig om beslutet, att en författning i förevarande ämne, af innehåll som ofvan
sagdt är, bör utfärdas.
För bibehållande af ordning och lydnad inom krigsmakten samt för att
tvinga hvarje medlem deraf till ett punktligt och noggrant fullgörande af
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 35
dess tjenslåligganden, har det hos oss, likasom i andra länder, ansetts nödigt
att stifta särskilda lagar, hvilkas bud krigaren är underkastad. Det får icke
nekas, alt jemväl mindre felaktigheter och oordningar inom en arme kunna
medföra förderfliga verkningar; och som det helas bestånd varit lagstiftarens
egentliga ögonmärke, synes individernas anspråk på en skonsam eller åtminstone
mensklig behandling, i afseende på bestraffningssätt och straffmått,
någon gång hafva fått vika för hufvudändamålet, den så kallade disciplinen,
hvilken man lärer föreställt sig icke kunna, utan denna uppoffring, med säkerhet
vidmakthållas. Endast farhåga för förslappning i krigstukten angifvet
förklaringsgrunden till den ovanliga hårdhet, hvaraf Krigsartiklarna den 31
Mars 1798 lemna talrika vedermälen. Häraf torde äfven den sorglöshet härleda
sig, hvarmed den extrajudiciel bestraffningsrätten öfver manskapet nästan
oinskränkt öfverlemnades åt befälets godtycke. Menliga verkningar af
öfverdrift i förra och obestämdhet i sednare hänseendet uteblefvo icke, och
det upptäcktes snart, att tillbörlig hofsamhet och försigtighet blifvit åsidosatle
vid författandet af Krigsartiklarna.
Då fråga väcktes om organisation af allmänna beväringsmanskapet, fastades
uppmärksamhet vid de speciallagar, dem hvarje medborgare under
loppet af fem år skulle lyda, och Kongl. Maj:t behagade, till följd af Rikets
Ständers i underdånighet framställda önskningar, förordna, att krigslagarne
skulle öfverses och granskas. Men emellertid och enär en längre lid erfordrades
till fullbordande af ett så grannlaga arbete, fann Kongl. Majit nödigt,
att, genom tvenne Cirkulär af den 26 November 1812, det ena till samtliga
Regementscheferne och det andra till vederbörande Befälhafvare vid de särskilda
Flottorna, påbjuda förändringar i Krigsartiklarne och Tjenstgöringsreglementen
i vissa fall, i hvad de angingo såväl Landtarmeen, som Flottornas
trupper och manskap.
Härigenom mildrades straffen i många fall; gatulopp afskaffades helt och
hållet, spöslitning inskränktes, och begge uUyyttes emot prygelstraff; hvarjemte
särskilda gradationer af arrest eller visst antal prygel i den extrajudiciel
bestraffningen, äfvensom rättigheten att densamma ålägga, jemte sättet
för dess verkställande, med noggrannhet bestämdes.
Kort förut eller den 12 Oktober sistnämnda år hade Kongl. Majlis nådiga
Förordning om inrättningen af allmänna beväringsmanskapet utkommit,
uti hvars 18 § förklarades, att beväringsmanskapet, sedan det blifvit till
tjenst uppbådadt, skulle vara underkastadt samma lydnad och skyldigheter,
36
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
som åläge elen öfriga Krigsmakten enligt Författningar och Krigsartiklar,
elter hvilka äfven förbrytelser deremot komme att straffas.
Detta stadgande gäller för beväringsmanskapet i hela riket, dock med
den uti 16 § af Kongl. Cirkuläret till Regementscheferne föreskrifila inskränkning,
att för de beväringsskyldige på ön Gottland, skulle hvad Kongl.
Ma j:t särskildt den 2l Mars 1811 förordnat, förblifva gällande, utan att de
i nyssnämnda Cirkulär meddelade stadganden deruti skulle göra någon ändring.
Yid sitt åtagande af en allmän beväring, hade öns invånare fästat
det vilkor, alt militära bestraffningssättet borde förändras, och Kongl. Maj:t
behagade härtill lemna Sitt nådiga bifall samt genom nådigt Bref af den 21
Mars 1811 till högste Befälhafvaren på ön, så vidt det angår manskapet,
rörande detta ämne, hufvudsakligen förordna följande:
1) att 1798 års Krigsartiklar, i afseende på militärbrottens qvalifikation,
och hvad deruti om militärens skyldigheter stadgas, förblifva oförändrade;
2) alt berörde Krigsartiklar skola tjena till grund i allt, der korpo-1
reit Straff ej är stadgadt; 3) att all korporel bestraffning af gatulopp och
spöstraff för militärbrott, derå dödsstraff i Krigsartiklarna ej utsatt finnes,
borttages, och deremot ensligt fängelse i mörkt rum införes; varande särskild
lorvandlingstariff i sådant hänseende upprättad; 4) att extrajudiciel
bestraffningen må utgöras af dessa gradalioner: a) arrest från och med 24
timmar till och med 8 dagar i eget qvarter; b) arrest från och med 8 till
och med 15 dagar i eget qvarter, utan sällskap; c) arrest från 15 till och
med 30 dagar på högvakt; och d) arrest från 30 till och med 45 dagar
på högvakt i ensligt rum, med vissa särskildt bestämda inskränkningar; samt
5) att mål rörande förbrytelser, som icke innefatta egentligt mili Lärbrott,
och hvilkas bestraffning allmänna lagen utsätter, böra af ordinarie domstolar
afgöras.
Vid granskning och jemförelse af nu omförmälda författningar samt
Kongl. Krigsartiklarna af år 1798, förefinnas, i afseende på bestraffning,
bestraffningssätt och rättegångsordning för beväringskarl från Gottland samt
beväringsskyldig från något af rikets öfriga landskap, följande hufvudsakliga
skiljaktigheter:
l:o Beväringskarl i allmänhet skall, för brott, derå Krigsartiklarna utsätta’spöstraff,
undergå denna bestraffning, så vida ärans förlust, uppenbar
kyrkoplikt eller fängelse på fästning jemväl följa bör; hvaremot beväringskarl
på Gottland, om han begått militärförbrytelse> clömes till fängelse i
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättclse den 11 Juli 1844. 37
mörkt ensligt rum, och, om han föröfvat annat brott, belägges med det i
allmänna lagen utsatta stral!’. *
2:o För militärbrolt, derå Krigsartiklarna utsätta gatulopp eller spöslitning,
skall den förre dömas, enligt särskild förvandlingstariff, till prygel; den
sednare deremot får icke underkastas denna skymfliga behandling, utan skall
i stället hållas i ensligt fängelse uti mörkt rum.
3:o För olofligt undanhållande från tjenstgöring, första resan rymning,
dubbel legotagning, monderingspersedlars förskingring och dryckenskap eller
sofvande på post, skall den brottslige, så vida lian tillhör beväringsmanskapet
på fasta landet, straffas, i fredlig tid med fyratio prygel och i krig (när
mildrande omständigheter sig förete och någon synnerlig skada deraf icke
handt) med femtio prygel; men är han inskrifven vid Gottlands beväring,
skall han dömas, i vissa fall, att arkebuseras och i andra till en bestraffning,
som efter stadgade förvandlingsgrunder stundom motsvarar och någon
•gång kan öfverskrida nyssnämnda prygelstraff.
4:o Extrajudiciel bestraffning för manskap och således äfven för beväringskarl
består i arrest, fängelse i mörkt rum, eller vid vatten och bröd
samt prygel, högst femtio på en dag; hvaremot den beväringsskyldige på
ön Gottland, såsom förut är antydt, icke kan extrajudicialiter afstraffas annorledes,
än med arrest i ensligt rum högst fyratiofem dagar.
5:o Då beväringskarl i allmänhet olofligen undanhållit sig från tjenstgöring
eller begått något af öfriga i 3:dje punkten uppräknade brott, utsätter
Vederbörande befälhafvare extrajudicialiter det straff, hvartill han gjort sig
skyldig; men har den på Gottland föröfvat sådan förbrytelse, skall derom
vid KrigsRätt ransakas och dömas.
6:o Till Krigsdomstols pröfning höra alla mål angående brott, begångna
af krigsman i eller under tjensten, eller dermed gemenskap ägande ämnen.
KrigsRätten vid Gotllands beväring åter får endast till pröfning upptaga
mål rörande egentliga militärbrott, hvaremot alla andra brottmål böra af
de ordinarie domstolarna afgöras.
Det erfordras icke för ändamålet af ifrågavarande framställning alt ingå
i närmare undersökning om riktigheten af de grundsatser, som vid Krigsartiklarnas
stiftande gjort sig gällande, om dessa lagars föregifna stridighet
med rikets Grundlagar, om deras, oaktadt skedda förändringar, någon gång
öfverklagade hårdhet o. s. v. I händelse dessa eller andra bristfälligheter
förefinnas, lära desamma blifva afhulpna vid den af Kongl. Majit i nåder
anbefallda och ännu förehafvande revision af krigslagarne. Men som de här
38
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1841.
ofvan anmärkta skiljaktigheter emellan föreskrifterna i 1811 års Kongl. Bref
och 1812 års Kongl. Cirkulär, efter mitt omdöme, kunna, utan rubbning i
det gällande systemet, rättas, har jag ansett mig böra derå fästa Rikets Höglofl.
Ständers uppmärksamhet, och får i sådant afseende vördsamt anföra.
Den olikhet inför lagen, som genom dessa författningar är fastställd
för invånarne uti särskilda delar af riket, later svårligen med giltiga skäl
försvara sig. Att till exempel skildtvakt, sorn funnes sofvande eller drucken
på post, skall, om han tillhör Gottlands beväring, i hilt arkebuseras, då annan
krigsman för samma brott extrajudicialiter straffas med femtio prygel,
lärer vara lika mycket stridande mot allmän rättvisa, som det synes oformligt,
att den förre för öfriga i 8 § af 1812 års Cirkulär omförmälda förbrytelser
skall ställas inför KrigsRätt och lagligen dömas, under det att den sednare
kan extrajudicialiter straffas.
Å ena sidan kan det visserligen invändas, att den här antagna tolkning
af 1812 års Cirkulär vore för sträng, och att afsigten aldrig varit, att beväringsskyldig
på Gottland skulle straffas hårdare eller dömas annorlunda, än
hans like på fasta landet; men ehuru sannolikt det sednare än kan synas,
måste å andra sidan tagas i betraktande, att lagens bokstaf är tydlig och
klar, samt att en sådan tydning är deremot stridande, hvadan hvarken domaren
eller officeraren lärer våga att densamma biträda.
I nu nämnde fall har beväringskarl i allmänhet stundom fördelen af en
lindrigare bestraffning, men i alla andra hänseenden har den på Gottland företrädet.
Befriad från spö- och prygelstraff för militärförbrytelser, dem KrigsRätt
äger afdöma, kan han icke extrajudicialiter underkastas sistberörde bestraffning,
samt är berättigad att, lika med hvarje annan medborgare, för
egentliga lagbrott svara inför vederbörande territorialdomstol, hvarigenom
lian äfven undgår den skärpning af straffet, som Krigslagarna för vissa brott
utsätta.
Orsaken hvarföre de mildare åsigter, hvilka gjort sig gällande vid stiftandet
af den särskilda Krigslagen för ön, icke vunnit lika vidsträckt tilllämpning,
då förändringarna af 1812 vidtogos, lärer böra sökas i Sveriges
dåvarande politiska ställning till främmande makter. Man torde hafva ansett
vådligt att, vid början af det stora Europeiska krig, hvaruti Riket
måste deltaga, alltför mycket mildra den dittills rådande ytterliga strängheten
i militära lagstiftningen, och man synes hafva föreställt sig, att något
undantag i afseende på allmänna beväringen, utan fara för krigstukten, då
icke kunde beviljas. Det är åtminstone svårt att upptäcka något annat skäl,
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 39
hvarföre beväringsskyldig i allmänhet blifvit utesluten från elen mildare behandling,
som hans like på ön får erfara, då han felar.
Orsaken, om den varit den nu angifna, har längesedan försvunnit, och
tiden synes vara inne att borttaga dess verkan. Några olägenheter af de lindrigare
straffarler, som användas vid Gottlands beväring, hafva icke försports,
och klagomål öfver förslappning i krigstukten derstädes hafva icke
eller låtit höra sig. Erfarenhetens tillförlitliga vittnesbörd kan således åberopas
för speciallagens lämplighet; och rättvisan kräfver, att hårdare straffarter
icke antagas, än som uppfylla det åsyftade ändamålet, samt att alla
må anses lika inför lagen.
Folkets tänkesätt angående kroppsstraff hafva i sednare tider märkbart
förändrat sig. Spöstraffen betraktas med afsky och prygelstraff bär jemväl
en förnedrande pregel. Förgäfves påstår man motsatsen, hvad den sednare
straffärten beträffar. Allmänheten, som äger domsrätten härutinnan, ser saken
ur en annan synpunkt. Det synes icke eller billigt, alt landets ungdom,
kallad att fullgöra sin vapenöfnings-skyldighet, eller för det allvarsammare
och högtidligare ändamålet att försvara fäderneslandet, blottställes
eller åtminstone kan blottställas att, för förseelser, hvilka ofta icke
innebära någon moralisk skuld, offentligen slita spö eller mindre offentligt
pryglas.
Extrajudiciel bestraffning lärer vara nödvändig inom krigsmakten, der
ovilkorlig lydnad, äfvensom ögonblicklig rättelse af begångna fel erfordras;
men det torde hvarken vara nödvändigt eller ändamålsenligt, att bestraffningssätt
användas, hvilka förnedra den straffade i hans eget och andras omdöme.
Känsla för äran, hvilken man hos krigaren så högt värderar, väckes
och underhålles visserligen icke derigenom. Utomdess ligger det i sakens
natur, att den extrajudiciela bestraffningsrätten lemnar ringa garantier för
ett opartiskt utslag. Den tilltalade är blottställd för möjlig inverkan af befälhafvarens
passioner, hans hat, vrede eller nycker, hvilka tilläfventyrs icke
alltid äro utan inflytelse vid bedömande af brottets qvalifikation och bestämmande
af straffgraden. Förmenar den dömde sig hafva lidit orätt, står det
honom fritt att klaga, men straffet skall icke destomindre verkställas. Är han
oskyldig, kan den efteråt beviljade upprättelsen icke uppväga skymfen och
lidandet; och om han förtjent straff, saknar han stundom icke anledning att
klaga öfver sjelfva lagens obevekliga stränghet.
Stadgandet i Kongl. Brefvet af år 1811, att förbrytelser, som ej innefatta
egentligt militärbrott, skola af ordinarie Domstolarne afgöras, äger
40 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
likaledes företräde framför Krigsartiklarnas föreskrift i samma ämne. Det
liar varit en mycket omtvistad fråga, huruvida särskilda domstolar erfordras
eller icke. Småningom har man sett den öfvertygelse temligen enhälligt
Stadga sig, att de, med ganska få undanlag, äro öfverflödiga. Till undantagen
höra dock Krigsdornslolarne. Krigaren, som förbryter sig i tjernsten, kan
icke lämpligen ställas till rätta vid allmän domstol; hans verksamhet, liksom
hans bestraffning, bör vara skyndsam. Begår han annat brott på utrikes
ort, kan han icke återsändas hem för att dömas, då Krigsrätt finnes på
stället och målet säkrast utredes, der brottet skett. Deremot kunna och böra
alla brott utom tjensten, då de inom riket begås, åtalas vid allmän domstol.
Der kan krigaren för sådana brott, ulan någon förnärmelse för sig eller
tjensten, svara. Detta gäller ännu mer i afseende på den beväringsskyldige,
hvilken, genom sitt femåriga inträdande i krigstjenst, ingalunda bör
finna sig afsöndrad från den allmänna medborgerlighet, sorn i ett konslilutionelt
samhälle är af så stor vigt.
Med stöd af hvad nu blifvit anfördt, och enär det synes vara af beliofvet
påkalladt, dels att föreskrifterna uti ifrågavarande Författningar med
hvarandra bringas i närmare öfverensstämmelse, och dels att de mildare bestraffningssätt,
som äga rum för förbrytelser, begångne af beväringsmanskapet
på Gottland, jemväl må antagas i afseende på beväringsmanskapet i alla öfriga
delar af riket, har jag ansett mig böra vördsamt till bepröfvande öfverlemna, om
icke Rikets Idöglofl. Ständer skulle finna lämpligt att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t genom allmän författning förordna:
l:o att det, genom Kongl Brefvet lill högste Militärbefälhafvaren på
Gottland den 21 Mars 1811, för beväringsmanskapet på öu fastställda militära
bestraffningssätt må antagas i afseende på sådant manskap i öfriga delar
af riket, samt alt enahanda rättegångsordning, som beträffande förbrytelser,
de der ej innefatta egentligt militärbrott, gäller på Gottland, jemväl
må till ämpas, då beväringsskyldig från annan ort i riket för dylik förbrytelse
till ansvar ställes; och
2:o att den ändring af 1798 års Krigsartiklar, som, genom 8 §§ i Kongl.
Cirkulären den 26 November 1812, blifvit gjord så väl i straffet för vissa
uti sislberörda lagrum uppräknade brott, som i fråga om rättigheten alt bestraffningen
ålägga, jemväl må äga tillämpning, då någon af manskapet vid
Gottlands beväring begått sådant brott; dock att samma bestraffning skulle
utsättas i öfverensstämmelse med de uti Kongl. Brefvet den 21 Mars 1811
stadgade grunder.
För
IL St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrättelse den 11 Juli 1844. 41
För att behörigen fullgöra livad mig enligt 18 § af Instruktionen åligger,
har jag genast efter det Kongl. Majrts nådiga Bref och Påbud angående
förevarande Urtima Riksdag är vordet kungjordt, medelst skrifvelse den 28
sistlidne Maj, hos Hans Exellens Hr JustitieStatsministern anhållit, att de
förklaringar öfver Lagen, som Kongl. Maj:t genom Dess Högsta Domstol, uppå
inkomna förfrågningar af Domare och Embetsman, gifvit sedan början af sist—
förflutna Riksdag, måtte varda samlade och mig meddelade; I anledning hvaraf
Hr JustitieStatsministern uti skrifvelse af den 22 derpåföljde Juni, jemte öfverlemnande
af en bestyrkt afskrift af Kongl. Majrts under den 29 Oktober
1842, till Dess och Rikets Svea HofRätt afiåtna nådiga Bref, om förklaring
af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 rörande hysättning, tillkännagifvit,
att detta Kongl. Bref vore den enda lagförklaring af ifrågavarande beskaffenhet,
som ifrån nästlidne Riksdags början blifvit utfärdad. Vidare och
då, i öfverenssstämmelse med hvad 19 och 21 §§ Regeringsformen stadga,
frågan om denna af Konungens Högsta Domstol gifna lagförklaring blifvit,
på sätt Högsta Domstolens protokoll äfven utvisade, hos Konungen anmäld
och Dess mening deruti inhämtad, samt, för vinnande af fullständig kännedom
om allt hvad denna fråga rörde, nödigt vore att hafva tillgång till det
inför Kongl. Maj:t i Statsrådet vid ärendets förehafvande hållna protokoll,
har jag ansett mig böra, till följd af hvad Tryckfrihetsförordningens 2 § i
afseende å sådana, jemte andra från offentligheten undantagna, handlingar
stadgar, uti ytterligare skrifvelse hos Hr JustitieStatsministern anmäla min
anhållan om tillstånd att nyssberörde protokoll utbekomma; med bifall hvartill
transsumt af protokollet öfver justitiemål, hållet inför Konungen i Statsrådet
den 29 Oktober 1842, då frågan slutligen afhandlats, blifvit den 6
innevarande månad mig tillstäldt.
Af de sålunda samlade, denna fråga rörande handlingar, inhämtas hufvudsakligen
följande förhållande:
Uti underdånig skrifvelse d. 27 Oktober 1841 anmälde en Division af Kongl.
Svea HofRätt, att derstädes vid förehafvande af inkomna besvärsmål, hvilkas
pröfning vore beroende af den omständigheten, huruvida gäldenär kunde för
hvarje fordran, som genom laga kraftvunnet utslag blifvit fastställd, dömas
till hysättning, sedan vid utmätning tillgång till dess gäldande hos honom
befunnits brista, betänkligheter i afseende å rätta förståndet af 1 § i ofvannämnda
Kongl. Förordning yppats, till upplysning om hvilkas beskaffenhet
anfördes: att förr än ifrågavarande Förordning utfärdades, hade, jemlikt 1734
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1844. ^
42 i?. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelsc den 11 Juli 1844.
ars Lag samt de sedermera meddelade Författningar, bysättning kunnat ådömas
gäldenär dels såsom straff för vårdslöshet, dels såsom säkerhet å hans
person innan lagsökning ännu blifvit emot honom anställd eller hunnit fulländas,
dels såsom medel att framtvinga tilläfventyrs undandöljda tillgångar:
att med Förordningen syntes, efter föranledande af de genom trycket offentliggjorda
förhandlingar, som densamma föregått och dermed ägde sammanhang,
Lagstiftande Makten väl haft till syfte, att afskaffa de två första slagen
af bysättning, utom i vissa händelser för gäldenär, som befunnes i konkurstillstånd
eller erhållit reseförbud, men att det tredje slaget, eller bysättning,
såsom medel att framtvinga undandöljda tillgångar, skulle hufvudsakligen
qvarstå, dock med de inskränkningar, att tvångsmedlet ej finge i
särskilda fall användas, innan gäldenär haft rådrum att sjelfmant framskaffa
sina tillgångar, och i andra åter ej borde vidare tillämpas, då tvångsmedlet
kunde anses overksamt eller visshet vunnits, att gäldenären redan aflemnat
alla sina tillgångar till borgenärens förnöjande; hvaremot dessa förhandlingar
icke utmärkte, det meningen varit, att i afseende å gäldenärens behandling
skärpa gällande föreskrifter: att det visserligen ej kunde påstås, att Lagstiftande
Makten velat i dessa föreskrifter meddela den skärpning, att gäldenär
skulle kunna i flera fall, än dittills ägt rum, bysättas utan föregånget försök
till utmätning, dock förekomme icke heller anledning dertill, att man
velat förordna, att ett utmätningsförsök skulle godkännas såsom bevis derom,
att gäldenär dervid icke varit i tillfälle att undandölja någon tillgång, än
mindre ansett ett fruktlöst aflupet utmätningsförsök böra i något fall utgöra
hinder för borgenär att njuta bysättning: att Förordningens 4 §, enligt
hvilken gäldenär vore med de i samma § stadgade vilkor underkastad bysättning
för hvarje fordran, som blifvit i hans konkurs bevakad, syntes fastmera
leda till den föreställning, att gäldenär i allmänhet borde kunna bysättas
för alla slags fordringar utan afseende å deras beskaffenhet, helst i
annat fall skulle, i strid med de i ämnet yttrade mildare åsigter rörande
gäldenär, som gjort konkurs, kunna uppkomma, att sådan gäldenär blefve,
under de i sist åberopade lagrum bestämda vilkor, förpligtad att, vid äfventyr
af bysättning, infria en skuld, för hvilken en slik påföljd ej kunnat före
konkursen honom ådömas: att, med afseende å dessa grunder samt derå, att
2 § i 8 Kap. Utsökningsbalken icke blifvit genom Förordningen upphäfven,
HofRätten väl funne all anledning vara att antaga, det ifrågakomna, uti Förordningens
1 § gifna föreskrift: att för fordran, som genom utslag vore
fastställdj borgenär finge, der han det äskade, njuta by sättning å gäldenär,
JR. St. Just. Omhudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 43
efter tliy derom i hvarje fall vore stadgadt, skulle, enligt Lagstiftande
Maktens mening, innefatta ett allmänt stadgande derom, alt bysättning finge,
på enahanda sätt, som ditintills ägt rum, ådömas gäldenär för domfäst fordran
af hvad beskaffenhet, som helst, med endast de inskränkningar, om
hvilka uti Förordningens öfriga §§ förmäldes; men att meranäinnde §:s ordalydelse
dock vore af den beskaffenhet, att bysätlning kunde under olika
synpunkter tillämpas antingen i flera eller färre fall, än de, der den sålunda
syntes hafva varit åsyftad; enär, om §:n, uti hvilken icke funnes antydt,
huruvida utmätning i något fall borde föregå bysättning, uppfattades
såsom ett allmänt stadgande om rättighet för borgenär att njuta hysättning
för fordran af hvad beskaffenhet som helst, samma §, enligt dess då varande
lydelse, kunde leda derhän, att hysättning ådömdes för alla domfästa
fordringar, utan föregånget utmätningsförsök, hvaremot, i händelse §:ns ordalydelse,
betraktad för sig sjelf och utan hänsigt till de förhållanden, under
hvilka Förordningen tillkommit, ensamt toges till grund för lagens tolkning,
åt Förordningen i denna del skulle kunna gifvas den tydning, att borgenär
icke vore berättigad att njuta bysättning för andra, än sådana domfästa
fordringar, för hvilka en dylik påföljd blifvit genom särskild författning
eller lag stadgad; hvaraf vidare biefve den följd, att då, i fråga om hysättning
för domfäst fordran, grundad å skuldsedel, ställd till viss man, utan
rättighet att låta den komma i annans hand, accepterad räkning eller annat
dylikt fordringsbevis, ej funnes andra, vid den tid Förordningen utfärdades,
gällande föreskrifter, än dem, som innefattades uti 5 Kap. 10 § och 8 Kap.
2 § Utsökningsbalken; men det förra lagrummet blifvit genom Förordningen
helt och hållet upphäfvet, och det sednare åter, enligt hvad de detsamma
föregående och efterföljande §§ utmärkte, egentligen hade afseende på hysättning,
såsom säkerhet å gäldenär före lagsökning, och i öfrigt icke innefattade
bestämdt stadgande, att bysättning skulle ske, utan endast innehölle
förbud emot bysättning i uppgifna händelser, bysätlning för ålskillige fordringar
ej kunde, i brist af tydlig föreskrift, ådömas: att i anseende härtill
och då, efter hvad HofRätten hade sig bekant, några af Kongl. Majrts Befallningshafvande
samt jemväl ledamöterne på HofRättens öfrige tre Divisioner,
som redan pröfvat mål af likartad beskaffenhet med de ofvan omförmälde,
slädnät i olika meningar om rätta tillämpningen af ifrågavarande §;
men af synnerlig vigt vore, att i en fråga, sorn i lagskipningen ofta förekomme
och ägde inflytande på allmänna krediten, all ovisshet om lagens
rätta förstånd, och osäkerhet i dess tillämpning, deraf anledningar till rätts
-
44
11. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
tvister ofta sig härledde, blefve, så vidt ske kunde, undanröjd, hade HofRätten
ansett sig böra, med stöd af 19 § Regeringsformen, i underdånighet
hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes i nåder meddela förklaring öfver rätta
meningen af ofvanberörde föreskrift uti 1 § af förordningen den 10 Juni
1841 samt, i händelse densamma icke skulle anses medföra rättighet till bysättning
för alla slags fordringar, som blifvit genom utslag fastställda, tillika
bestämma, huruledes, i sådant fall, det uti 4 § i samma Förordning gifna
stadgande om bysättning för fordran, som blifvit i gäldenärs konkurs bevakad,
rätteligen bör förstås och tillämpas. Varande öfver denna HofRättens
hemställan infordradt Konungens JustitieKanslers underdåniga utlåtande, deri
anfördes: att ej mindre Kongl. Maj:ts den 3 Juli 1840 till Rikets Ständer
aflåtna nådiga proposition med förslag till förändrade stadganden rörande
bysättning, än äfven Rikets Ständers i anledning deraf aflåtna underdåniga
skrifvelse och förslag i ämnet, enligt hvilket den ifrågakomne Författningen
blifvit af Kongl. Maj:t i nåder beslutad, syntes omisskänneligen utmärka, att
afsigten med de föreslagna och stadgade förändringarne endast varit den att,
jemte afskaffande af bysättning såsom en föregående säkerhet å gäldenärens
person innan lagsökning ännu blifvit emot honom anställd eller hunnit fulländas,
samt beredande af lämplig anståndstid för löftesman, som åtagit sig
annans gäld, efter löpande förskrifning eller invisning, såsom sin egen, tillika
förekomma det missbruk, att bysättning, hvilken icke borde betraktas
annorlunda, än såsom ett tvångsmedel att förmå gäldenär att, så vidt möjligt
vore, utan uppehåll göra rätt för sig, skulle kunna fortfara längre, än
som för nyssnämnde ändamål vore oundgängligen nödigt, eller intilldess,
på ett genom lag godkändt sätt, ådagalades, att gäldenärens alla tillgångar
blifvit till borgenärernas förnöjande öfverlemnade; men alt från de för omförmälda
förslag anförda grunder icke kunde hämtas någon anledning dertill,
att Lagstiftaren skulle hafva åsyftat jemväl den inskränkning i användandet
af bysättningstvång, att det icke finge äga rum för andra fordringar,
än sådane, i afseende hvarå dylik påföljd för underlåten betalning vore genom
särskild författning stadgad, nemligen dels i vexelmål och dels för fordringar
efter löpande förskrifningar eller invisningar: att afsigten, alt låta
bysättningstvånget fortfara för fordringar af alla slag, fastheldre syntes vara
uppenbar, äfven derigenom, att föreskriften i 8 Kap. 2 § Utsökningsbalken,
”att den ej må för gäld bysättas, sorn har gods i riket, deraf han gälda och
”rätt göra kan”, blifvit bibehållen; men hvilken föreskrift, som, efter upphäfvande
af de i samma Kap. meddelte stadganden rörande bysättning, så
-
IL St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 45
som en, lagsökningen föregående säkerhet å gäldenärs person, då mera måste
antagas hafva afseende på bysättning i den mening, som genom 1841 års
Författning deråt gifvits, skulle qvarstå utan ändamål eller verkan, om bysättning
endast ägde rum för fordringar af ofvanberörde särskilda beskaffenhet,
enär omförmälde föreskrift hvarken vore behöflig eller tillämplig vid
fråga om vexelskulder, samt hysättningen för skulder, grundade på löpande
förskrifningar eller invisningar, så länge den strängare exekutiva kraften och
dermed äfven den i särskilda Författningar bestämda rättigheten att erhålla
bysättning fortfore, genast finge användas vid bristande kontant betalning,
oaktadt gäldenären ägde gods att gälda med: att JustitieKansleren alltså icke
tvekade att antaga, det 1 § uti Kongl. Maj:ts ifrågavarande Förordning af
den 10 Juni 184-1 innefattade ett i utbyte emot 10 § i 5 Kap. Utsökningsbalken
gifvet allmänt stadgande, att borgenär ägde njuta bysättning å gäldenär
för domfäst fordran af hvilken beskaffenhet som helst, samt att de vid
slutet af §:n tillagda orden: ’’efter thy derom i hvarje fall är stadgadt”, endast
antydde, att hvad lag, angående sättet och ordningen för vinnande af
bysättning, i olika fall föreskrefve, jemväl förblefve gällande och borde iakttagas:
att af föreskriften i ofvan åberopade 2 § uti 8 Kap. Utsökningsbalken,
sådan densamma, efter de i nämnde Kap:s öfrige stadganden gjorde ändringar,
nu qvarstode, jemväl vore uppenbart, att bysättning i allmänhet och
derest icke, för särskilda fall, annorlunda funnes uttryckligen förordnadt, ej
finge äga rum förr, än utmätning enligt 5 Kap. nämnde Balk föregått och
såmedelst utrönt blifvit, att gäldenären saknade tillgång till skuldens gäldande:
att JustitieKansleren hämtade ytterligare stöd för dessa åsigter från
innehållet af Rikets Ständers LagUtskotts, i anledning af den Kongl, propositionen
afgifna och af Rikets Ständer godkända betänkanden, samt särskildt
från de omständigheter, dels att ett hos Rikets Ständer framställdt yrkande
om ett tillägg till 1 §, hvarigenom skulle uttryckas, att borgenär först efter
anställd utmätning ägde att njuta bysättning å gäldenär, är vordet afstyrkt
på ingen annan grund, än den, att derigenom skulle upphäfvas den strängare
exekutiva kraft, som, enligt Kongl. Förordningen den 19 Maj 1756,
vore löpande skuldsedlar tillagd, dels ock att Utskottet, i anledning af gjord
anmärkning, att bysatt gäldenär borde frigifvas, när han till borgenär uppgåfve
full tillgång, vare sig i lös eller fast egendom, meddelat det yttrande,
att ett särskildt stadgande i dylik syftning syntes vara så mycket mindre
af behof vet påkalladt, som, enligt 5 Kap. 10 § och 8 Kap. 2 § Utsökningsbalken,
bysättning icke i allmänhet kunde äga rum emot någon annan än
46
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bcrältclse den 11 Juli 1844.
den, som ej hade något att gälda med, eller ej kunde sätta pant eller borgen,
samt i afseende på de undantag härifrån, som ägde rum för löpande
förskrifningar, det förekomme, att dessa icke kunde förbjudas, utan väsentlig
rubbning i alla redan bestämda kreditförhållanden: att JustitieKansleren, på
sätt sålunda blifvit anfördt, af 1 § i 1841 års omförmälda Förordning, jemförd
med 5 Kap. 1 § och 8 Kap. 2 § Utsökningsbalken, funne det vara
otvifvelaktigt, att borgenär ägde njuta bysättning å gäldenär icke allenast i
vexelmål och för fordran enligt löpande förskrifning eller invisning, som
icke förlorat den sådan förbindelse tillagda strängare exekutionskraft, allt såsom
derom i hvarje fall särskildt vore stadgadt, utan ock för alla andra genom
utslag fastställda fordringar af hvilken beskaffenhet som helst, när i
afseende på dessa sednare lagligen styrkt blefve, att gäldenär saknade full
tillgång lill skuldens betalande; dock i alla dessa händelser med de vilkor
för öfrigt, som uti 2,3, 4 och 6 §§ i nämde Förordning äro bestämde; och
att då emedlertid, såsom IlofRättens underdåniga skrifvelse innehölle, dels
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och dels inom HofRätten olika meningar
uppstått om lagens rätta förstånd i denna del, JustitieKansleren ansåge
sig böra på det sätt understödja den af HofRätten i dess berörde skrifvelse
gjorda underdåniga hemställan, att JustitieKansleren tillstyrkte, det Kongl.
Majit täcktes, i den ordning 19 § Regeringsformen bestämde, meddela en,
med de af JustilieKanslerens yttrade åsigter öfverensstämmande förklaring
om rätta meningen af stadgandet i 1 § af Kongl. Förordningen den 10 Juni
1841; h varigenom HofRältens tillika gjorda vilkorliga hemställan om förklaring
i afseende på innehållet af 4 § i berörde nådiga författning konime
att förfalla.
Då ärendet härefter i IJögsla Domstolen den 6 April 1842 förekom,
voro Ledamöterna af skiljaktiga meningar, hvarvid Herr Justitie Rude t G.
A. Sparre yttrade: ”Sedan vid granskning af det förslag till författning i
ämnet, hvarmed de för vissa åtgärders vidtagande i afseende på förslagen
till ny civil- och kriminallag förordnade kommiLterade den 3 December
1839 till Kongl. Maj:t inkommit, och hvilket innefattat hemställan om upphäfvande
af 10 § i 5 Kap. Utsökningsbalken, Högsta Domstolens fleste Ledamöter,
på anförde grunder, ansett sig icke kunna tillstyrka antagande af
förslaget i denna del, men det härom föreslagna stadgandet likväl icke allenast
influtit i Kongl. Maj:ts till Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition,
utan äfven blifvit af Rikets Ständer, uti deras i ämnet afgifna, från den
nådiga propositionen i andra delar, genom tvenne redaktionsförändringar,
JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
47
afvikande förslag, upptaget; och Högsta Domstolen, hörd öfver sistnämnde
förslag, som till grunderna öfverensstämde med Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
förmält sig finna föremålet för Högsta Domstolens yttrande då endast
vara omförmälde tvenne redaktionsförändringar, emot hvilka någon anmärkning
ej förekommit; anser jag, änskönt något skäl för afskaffandet af bysättning
uti det i nämnde § afsedda fall, eller då vid utmätning hos gäldenär,
full tillgång att gälda med saknas, icke blifvit anfördt, hvarken uti
kommitterades förslag, uti det inför Kongl. Maj:t i Statsrådet förda protokoll,
då ärendet der förevar, uti den Kongl, propositionen, eller uti Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse, det likväl ej kunna antagas, att lagstiftarens afsigt
varit annan, än som uttryckes uti det på ofvanberörde sätt tillkomna
och i ordalagen bestämda stadgandet om upphäfvande af 10 § i 5 Kap.
Ulsökningsbalken. Vid sådant förhållande och enär berörde § varit det
enda lagrum, enligt hvilket, innan Förordningen den 10 Juni 1841 utkom,
kunnat till bysättning dömas, då, till gäldande af fastställd skuld i allmänhet,
tillgång hos gäldenären vid utmätning saknats, men, efter hvad anmäldt
blifvit, olika meningar uppstått angående författningens rätta tillämpning,
anser jag, för min del, mig böra i underdånighet tillstyrka sådan
förklaring af ifrågavarande Förordning, att bysättning ej må ådömas på den
grund, att, vid utmätning hos gäldenär, tillgångar att gälda med saknas,
samt alt följaktligen stadgandet i Förordningens 4 § ej har afseende på fordringar
i allmänhet, utan endast på sådane fordringar, för hvilka, efter
särskilda författningar, besättning äger runi.”
Häruti instämde Hr Justitie Rådet Grefve C. Sparre.
Hr JustitieRädet Grefve Snoilsky utlät sig: ”Ehuru i allmänhet, vid
yppad fråga om förklaring af ett lagställe, om hvars rätta tydning olika
meningar hos domare uppstått, det är såsom nödigt ansedt, att af de yttranden
och grunder, som blifvit anförda vid lagens stiftande, söka utforska
dess mening, synes dock slutföljden af en sådan forskning icke böra sträckas
derhän, att genom förklaringen omintetgöres hvad lagbudet har tydligt
och bestämdt, och hvarigenom skulle inträffa, att en lagförändring åstadkommes,
som endast tillhör Konungen och Rikets Ständer att gemensamt meddela.
Vid efterseende af hvad som föregått utfärdandet af Förordningen den
10 Juni 1841 om bysältning, finnes, att sedan den kommitté, hvilken blifvit
i nåder förordnad att uppgöra tablå öfver förslagen till ny civil- och
kriminallag, i anledning af erhållet nådigt uppdrag, författat och till Kongl.
Maj:t i underdånighet öfverlemnat förslag till förändrade stadganden angå
-
48 II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den il Juli 1844.
ende bysättning, och hvarvid kommitterade, bland annat, hemställt om upphäfvande
af 10 § i 5 Kap. Utsökningshalken; hafva Högsta Domstolens fleste
ledamöter, hvilka i ämnet blifvit hörda, på anförda skäl afstyrkt berörde
hemställan; att uti den af Kongl. Maj:t till Rikets Ständer derpå aflåtna
nådiga proposition ett med nämnde hemställan öfverensstämmande stadgande
intagits, och hvilken proposition sedermera blifvit, till dess hufvudsakliga
delar, af Rikets Ständer antagen, dervid erinran endast skett vid tvenne
mindre omständigheter, åsyftande förändring i redaktionen; samt att Högsta
Domstolen, hörd öfver sistnämnda erinringar, och anseende föremålet för
Högsta Domstolens yttrande dåmera endast vara omförmälde tvenne redaktionsjemkningar,
i underdånighet tillstyrkt deras antagande, såsom till deras
grund öfverensstämmande med den aflåtna nådiga propositionen; hvarefter
och enär Kongl. Maj:t å rikssalen täckts dertill lemna Sitt bifall, Förordning
är vorden utfärdad, hvaruti, såsom orden lyda, med upphäfvande af
10 $ i 5 Kap. Utsökningshalken j, jemte andra uppgifna lagställen, särskilda
stadganden meddelats, när hysättning borde äga rum. Att de kommitterade,
hvilka uppgjort det första förslaget till ifrågavarande författning, icke
skola haft för afsigt att borttaga bysättning i allmänhet, har jag väl nu
hört påslås, men skulle någon anledning till sådan förmodan af deras yttrande
kunna uppstå, synes densamma dock böra vika för kommitterades i
betänkandet nytjade ord, hvari upphäfvande af nämnde lagrum tydligen
uttryckes, och hvilket sedermera vunnit Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
bifall, fastän under pröfning af lagförslaget uppmärksamheten blifvit fästad
dervid, att 10 § i 5 Kap. Utsökningshalken borde bibehållas, samt berörde §
liittils varit det enda lagrum, efter hvilket, innan Förordningen utkom, Domare
och Exekutorer ägt att till bysättning döma; och jag finnér således
någon förklaring, huruvida så beskaffad hysättning hädanefter må åläggas,
icke erfordras eller kunna i den ordning, frågan derom nu blifvit väckt,
meddelas; hvaremot jag, på grund af de olika meningar, som, efter hvad
anmäldt blifvit, uppstått rörande tillämpningen af 4 § uti ifrågavarande
Förordning, anser mig böra i underdånighet tillstyrka den förklaring, att
stadgandet i nämnde § icke har afseende på fordringar i allmänhet, utan
endast på sådane fordringar, för hvilka enligt särskilda författningar Insättning
äger rum.”
Ilr Justitie Rådet Engelhart förenade sig med Hr JustitieRådet Grefve
Gustaf Adolf Sparre.
Hr
11. St. Just. Ombudsin. Emb.-Bercittelse den 11 Juli 1844.
49
Hr JustitieRädet Ny bl ceus yttrade: ”Hvarken lili kommilterades förslag,
eller uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Rikets Ständer, eller uti Rikets
Ständers underdåniga skrifvelse, med flera hithörande handlingar, finnes
uttryckt någon afsigt att upphäfva bysättning för det fall, då, vid utmätning
hos gäldenär, tillgång att gälda med saknas. Deremot finnes kommitterades
motiv antyda, det kommitterade ansett rättigheten för fordringsägare
i allmänhet att i nämnde fall använda bysättningstvång grundas på
något genom särskild författning meddeladt stadgande, samt således qvarstå,
änskönt 10 § i 5 Kap. Utsökningsbalken upphäfdes; och, på sätt JustitieKansleren
anmärkt, har Lagutskottet, i dess af Rikets Ständer bifallna utlåtande
under den IG November 1840, besvarat vissa inom Bondeståndet gjorda anmärkningar
på ett sätt, som antyder, det Lagutskottet ansett den föreslagna
författningen icke upphäfva borgenärs rätt till bysättning å gäldenär efter anstäldt
ulmätningsförsök. Förordningens 4 §, hvilken handlar om bysättningsrätt
för i konkurs bevakad fordran, då anledning är, att gäldenär undandöljer
tillgång, skulle också äga föga tillämpning, i händelse den icke afsåge
fordringar i allmänhet, utan endast de mest exekutiva, enär väl sällan händer,
det konkursmål utredas så skyndsamt, att tiden för dessa fordringars
strängare exekutiva kraft icke redan förflutit före konkursutredningens slut;
och den utan förändring bibehållna föreskriften i 8 Kap. 2 § Utsökningsbalken;”
ej må den för gäld bysättas, som gods i riket äger, deraf han gälda
och rätt göra kan,” skulle numera, efter upphäfvande af de i samma Kapitel
rörande bysätlning såsom en lagsökningen föregående säkerhet, meddelte
stadganden, vara utan ändamål och verkan, om ej bysättningstvång fortfar
att utgöra en påföljd af saknad tillgång vid utmätning. Det af Högsta
Domstolens fleste ledamöter, i anledning af kommitterades förslag, afgifna
yttrande, innefattade väl, bland annat, ett afstyrkande af hvad förslaget i
rubriken nämner om 10 § i 5 Kap. Utsökningsbalken; men såsom skäl för
detta afstyrkande blef likväl ej åberopadt, att den i allmänhet, efter anstäldt
utmätningsförsök, medgifna rättighet lill bysättningstvång å gäldenär
skulle upphöra, om samma del af förslaget antogs; och den omständighet, att,
emot Högsta Domstolens hemställan, stadgandet om upphäfvande af nämnde lagrum
influtit i Kongl. Maj:ts nådiga proposition, samt sedermera blifvit i Rikets
Ständers förslag bibehållet, bevisar således e. m. o. icke uttryckligen, att de
lagstiftande makterna åsyftat afskaftånde af bysättningstvång för nämnde fall.
Ii. St. Just. Ombudsm. Emb,-Berättelse 1844- ^
50 R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berdttclse den II Juli 1844.
Man behöfver ej eller uti en sådan afsigt söka orsaken till upphäfvandet
af denna §, hvilken i första perioden, af innehåll: ”har gäldenär ej
något att gälda med, då må han bysättas”, föreskref bysättning såsom påföljd
af gäldenärs oförmåga att betala, och i sednare perioden gjorde gäldenärs
befrielse från bysättningshäktet beroende af domarens pröfning angående
fattigdomens tillkomst, samt följaktligen, i begge dessa hänseenden, var
oförenlig med den grundsats, hvarpå Förordningen hvilar, eller att bysättning
ej är rättmätig ur annan synpunkt, än såsom ett tvångsmedel att förmå
gäldenär till framlemnande af sina tillgångar, och bör upphöra, då en af
lagstiftaren godkänd bevisning erhållits om gäldenärs oförmåga. I följd
häraf och enär författningens nyss anförda grund inträffar icke blott på de
vexlar samt löpande förskrifningar och invisningar, hvilkas strängaste exekutiva
kraft är i behåll, utan på fordringar i allmänhet, finner jag mig böra,
till vinnande af likhet i författningens tillämpning, i underdånighet tillstyrka
utfärdande af den förklaring, att med Förordningens rätta förstånd instämmer,
att derest, vid utmätning hos gäldenär, tillgångar att gälda med
ej finnas, må, om borgenär det äskar, bysättning åläggas, under iakttagande
af de vilkor, som uti 2, 3, 4 och 6 §§ äro bestämde; och anser jag
HofRätlens tillika gjorda vilkorliga hemställan om förklaring i afseende
på innehållet af 4 §, genom den sålunda föreslagne förklaringen, komma
att förfalla.”
Hr JustitieRådet Bredberg utlät sig: ”Föremålet för Högsta Domstolens
närvarande öfverläggning kan icke vara: hvilka stadganden angående bysättning
måga finnas mest lämpliga eller rätlsenliga? — ett ämne, derom Högsta
Domstolen redan, dels vid granskning af f. d. lagkommitteens förslag
lill ny civillag och dels i anledning af Kongl. Maj:ts tillernade nådiga proposition
till Rikets Ständer vid sislförflutna Riksdag, omständligen sig yttrat,
— utan endast, huru börden, efter Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut, kungjorda Förordningen af den 10 Juni 1841 förstås
och tillämpas? — Högsta Domstolens åliggande är således nu icke alt tilleller
afstyrka vissa föreskrifter, utan blott att, så vidt det anses behöfligt,
meddela förklaring öfver de redan gifna. Någon grund för denna förklaring
kan Högsta Domstolen destomindre hämta från dess egna förrnämnda utlåtanden,
som författningen icke med dem öfverensstämmer. Vid detta förhållande
synes Högsta Domstolens omdöme i frågan böra byggas på ordalydelsen
af omförmälda författning, deruti motiver för densammas innehåll ej
äro anförda; och först i den händelse, att lydelsen finnes otydlig, anser jag,
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
51
för min del, Högsta Domstolen äga att i handlingarne om de öfverläggningar,
som föregiiigo Kongl. Maj:ls och Rikets Ständers beslut, forska efter
grunderna derför. Nu visar sig härvid, att innan ifrågavarande författning
utkom, det enda gällande lagbud, som stadgade bysättning för fastställda
fordringar i allmänhet, när, efter försök till utmätning hos gäldenären, tillgång
till betalning saknades, var 5 Kap. 10 § Utsökningsbalken. Denna §
hafva Kongl. Maj:t och Rikets Ständer, enligt ingressen till Förordningen den
10 Juni 1841, uttryckligen upphäfvit, men deremot, genom samma författnings
1 §, bibehållit bysättning 'efter thy derom i hvarje fall är stadgadt,”
och således, då 1 § icke kan hafva förnyat hvad genom ingressen var upphäfvet,
låtit bysättningen qvarstå endast i de fall, derför vissa fordringar,
på grund af deras särskilda beskaffenhet, rätt till bysättning är borgenär
förbehållen. Mot en så beskaffad tolkning strider icke författningens 4 §,så
vida ordet: ”fordran,” hvilket här förekommer, likasom ordet: ”gäld” i föregående
3 §, hänföres till hvad i 1 § sägs och följaktligen till de fall, der
om bysättning särskildt stadgadt är. Icke eller är förenämnde tolkning
oförenlig med bibehållandet af 2 § i 8 Kap. Utsökningsbalken, innefattande
alt ”ej må den för gäld bysättas, som gods i riket äger, deraf han gälda
och rätt göra kan, eller gitter sätta pant eller borgen,” ty denna §, som ej
utgör något positivt lagbud eller för vissa händelser anbefaller bysättning,
utan inskränker rättigheten dertill, står i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med en del af de icke upphäfna särskilda stadganderne om borgenärers bysättningsrält,
t. ex. 10 och 11 punkterne af Förordningen om oriktiga assigneringar
på vexelbanken den 10 December 1741 samt 11 Art. 4 § i Vexelstadgan
den 21 Januari 1748, äfvensom med de anförda grunderna i Kongl.
Förklaringen angående ovilkorliga förskrifningar den 22 Februari 1770.” —
Af dessa skäl anser jag Förordningen den 10 Juni 1841 vara tydlig
deruti, att den i 5 Kap. 10 § Utsökningsbalken stadgade rätt till bysättning
vid bristande tillgång till betalning för fastställda fordringar i allmänhet
numera icke äger rum, och tillstyrker alltså alt, i anledning af Svea HofRätts
underdåniga förfrågan, må meddelas sådan förklaring, som JustitieRådet
Grefve Gust. Ad. Sparres yttrande innefattar.”
Hr JustilieRäclet Stride yttrade: "Den tolfte domare regeln säger: ”Domaren
agte i all lag hvad hans uppsåt var, som lagen gjorde, annars varder
hon missbrukat och vender till ett annat sinne, än hans mening var,
som lagen gjorde.” Om denna regel är nödvändig att iakttaga vid lagars
tillämpning i allmänhet, så vida den med lagen åsyftade rättvisa skall äga
52
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
rum, så torde detta ännu mera böra vara Domarens ögonmärke när fråga
är, att förklara lag. För att rätt förstå lagens mening, måste man återgå
till dess uppkomst; tillse hvilka motiver, som föranledt densamma, och
hvilka syftemål varit af lagstiftaren afsedda. Då nu fråga är om en författning,
som ännu icke är årsgammal och der förhandlingarne ligga oss så nära,
skulle det synas såsom hade det icke hort vara svårt att utreda författningens
rätta mening. Likväl visar sig förhållandet i detta fall hafva varit
mera inveckladt än man hort vänta sig. En historisk öfversigt öfver
frågans behandling blir det enda medlet att reda omdömet. Kongl.
Maj:t anbefallde den 7 Mars 1839 särskilde kommitterade att öfverse
då gällande lag om bysättning och deri föreslå förändring eller jemkning.
I anledning deraf afgåfvo kommitterade den 25 November samma år deras
underdåniga yttrande, hvaruti, såsom grundsats antages: ”att bysättning är
ett tvångsmedel, hvilket bör upphöra, då gäldenär under edelig försäkran
uppgifvit sine tillgångar.’’ — I öfverensstämmelse dermed innefattade kommitterades
förslag till författning angående bysältning uti rubriken: upphäfvande
af 10 § i 5 Kap. Ulsökningsbalken: uti 3 § att bysatt gäldenär,
som hos Konungens Befallningshafvande aflemnade förteckning å alla sina
tillgångar och riktigheten deraf med liflig ed besannade, skulle, under föreskrifne
vilkor, utur bysättningshäkte genast lösgifvas: uti 4 § att gäldenär,
sorn vid början af konkurs sitter uti bysättningshäkte, varde, sedan han besvurit
bouppteckningen, derutur lösgifven: uti 5 §, att gäldenär, hvars
egendom blifvit till borgenärer i konkurs afträdd, vare fri från bysättning,
utom i det fall, som i 49 § af Konkurslagen den 12 Mars 1830 säges;
samt uti 6 §, att ”för fordran, som i gäldenärs konkurs bevakad blifvit eller
för hvilken han en gång varit bysatt, bysättning ej må kunna honom sedan
åläggas, der borgenär ej visar skälig anledning, del gäldenär undandöljer
tillgång, sorn efter konkursen elier bysättningen honom tillfallit och till
gälds betalning gå bör, samt gäldenären i ty fall ej gitter hos Konungens
Befallningshafvande eller inför Domstol med ed styrka, att han sådan tillgäng
ej äger.” Det kan synas tvifvelaktigt, huruvida delta kommitterades
förslag åsyftade att 10 § i 5 Kap. Ulsökningsbalken skulle till all kraft och
verkan upphäfvas eller icke. Man skulle nästan kunna antaga det sednare,
då man finner, att stadgandet i 3 § angående redan bysatt gäldenär icke
kan lämpas till den, som vid anstäldt utmätningsförsök funnits sakna tillgång,
men icke gjort konkurs eller blifvit dertill af borgenärerne tvungen,
samt att stadgande saknas, huru förhållas borde i det fäll, att gäldenär icke
II. St. Just. Ombudsm. Eini?.-Berättelse den 11 Juli 1844. 53
gitte gå eden. Meningen skulle då hafva varit den, att, efter anstäldt utmätningsförsök,
gäldenären väl borde kunna bysättas, men att det sedermera
ankomme på honom sjelf att begagna den utväg, 3 § antyder för att
blifva ifrån häktet frigifven. Sedan Kongl. Maj:t den 24 Januari 1840 öfverlemna!
kommitterades förslag till Högsta Domstolen, för att, i ändamål
87 § Regeringsformen omnämner, deröfver underdånigt! utlåtande afgifva,
och ärendet den 21 derpåföljde Februari blifvit uti Högsta Domstolen föredraget,
yltrade Högsta Domstolens ledamöter den 19 Mars sine meningar.
De fleste ledamölerne åberopade dervid det vid granskningen af förslaget till
ny civillag afgifna yttrande angående bysältning, samt ansågo dels, ”att
gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i konkurs afträdd, ej annorlunda
borde från bysältning vara fri, än intilldess sådan slutlig dom i konkursen
fallit, att bestämdt blifvit, huruvida de bevakade fordringarne vunnit
fastställelse till betalning och derigenom visat sig, i hvad mån de kunna
med afträdde tillgångar gäldas;” dels ock ”att icke borde förändras nuvarande
lagbud derom, alt då gäldenär vid konkursens böljan är bysatt,
han blifver i bysättningshäkte qvarhållen, derest ej borgenär, som honom
bysätta låtit, bifaller, aLl han må lösgifvas, eller ock gäldenär visar, att
hans obestånd tillkommit endast af olyckor”. I följd häraf, ansågo Högsta
Domstolens bemälde ledamöter sig ej kunna tillstyrka antagandet af hvad
kommitterades ifrågavarande förslag i rubriken nämner om 5 Kap. 10 § Utsökningsbalken
eller förslagets innehåll i 3, 4, 5 och 6 §§. Andre stadganden
i förslaget, hvarom nu icke är fråga, blefvo äfven af Flogsta Domstolens
bemälde ledamöter afslyrkte; men emot 1, 2, 8 och 9 §§ samt 7 §:s sednare
moment hade de ej något att erinra. En Ledamot ansåg sig, af särskilda
skäl, ej kunna å förslaget tillstyrka bifall. Häraf inhämtas, att Högsta
Domstolens fleste ledamöter icke godkänt den af koinmitterade framställda
grundsats, att bysättning borde upphöra, då gäldenär med ed fästat uppgiften
af sine tillgångar, på antagande hvaraf den föreslagna författningen hufvudsakligen
livilade.- Då ärendet den 3 Juli 1840 förekom inför Kongl.
Majrt i Statsrådet, antog och gillade Kongl. Maj:t ett förslag till författning,
väsendtligen förändradt emot kommitterades, hvaröfver Flogsta Domstolen
blifvit hörd, och Kongl. Majlis proposition till Rikets Ständer hlef i enlighet
dermed afgifven. Uti rubriken qvarstår: ”upphäfvande af 10 § i 5 Kap.
Ulsökningsbalken;” den 3 § innehåller: ”gäldenär, hvars egendom blifvit till
borgenär i konkurs afträdd, må ej bysättas för gäld, som han före konkursens
början gjort, utom i det fall, som i 49 § af Konkurslagen den 12 Mars
54
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
1830 säges. Är gäldenär vid början af konkurs i bysättningshäkte, varde,
sedan han bouppteckningen besvurit, derutur lösgifven;” 4 § är i enlighet
med 6 §i kommitterades förslag; och 6 § innehåller jemväl: ”att bysatt gäldenär
förblifve i häkte intilldess han rätt för sig gjort, der han ej i ofvan stadgade ordning,
eller efter borgenärens medgifvande, varder lösgifven.’-’ Kongl. Maj:ts proposition
till Rikets Ständer innehåller,att”bysättning ej kan betraktas annorlunda,
än såsom ett tvångsmedel att förmå gäldenär att, så vidt möjligt är, utan uppehåll,
göra rätt för sig, och detta skäl för bysättningens användande upphör, så
snart gäldenärs egendom blifvit till konkurs afträdd, och bouppteckningens
riktighet är af honom med ed fästad, emedan då måste, intilldess motsatsen
visas eller göres sannolik, antagas såsom verkligt, alt gäldenär ej äger
flere tillgångar. Då man nu jemför kommitterades förslag med det af Kongl.
Majit till Rikets Ständer framställda, visar sig den väsendtliga skillnad, att
då det förra afsåg, att gäldenär äfven utan att göra konkurs, skulle kunna
få med ed fästa uppgiften af sine tillgångar och derigenom undgå bysättning,
upptager deremot Kongl. Maj:ts proposition, såsom enda utvägen till bysättningstvångets
undvikande, att gäldenär i konkurs afträder sin egendom och
beedigar bouppteckningen. Att detta i vissa delar innefattar ett upphäfvande
af 10 § i 5 Kap. Utsökningsbalken, är tydligt, ty enligt della lagbud
kunde gäldenär både qvarhållas i häkte under konkursens lopp och jemväl
efter konkursens slut ådömas bysättning för deruti bevakad och fastställd
fordran, i händelse tillgång till densammas gäldande vid anstäldt utmätningsförsök
saknades. Således kan man förklara anledningen hvarför nämnde lagparagraf
uti rubriken nämnes såsom upphäfven; men att Kongl. Majit afsett,
att nämnde lagbud äfven i andra fall ej vidare skulle vara gällande, och bysättning
upphöra att vara ett tvångsmedel till betalnings erhållande jemväl då
konkurs icke inträffat, det synes mig ingalunda öfverensstämma med innehållet
af Kongl. Majlis lill Rikets Ständer aflåtna nådiga proposition, och jag
kan derföre icke föreställa mig, att sådan varit Kongl. Majits mening.
Under föi handlingarne hos Rikets Ständer af ifrågavarande lagstifningsärende
har, så vidt mig velerligt är, ingen anledning förekommit, det någon
ansett ändamålet med författningen vara att borttaga bysättningstvånget i
annat fall, än då konkurs inträffade; och uti underdånig skrifvelse den 30 Januari
1841 yttra Rikets Ständer: ”alt de öfverklagade missbruken af bysättningstvånget,
så vidt möjligt är, borde kunna förekommas genom de föreskrifter,
hvilka den nådiga propositionen innefattar och hvilka hufvudsakligen
öfverenstämma med de i förslaget till allmän civillag följda grunder,
B. St. Just. Ombudsm. Emb-Berättelse den 11 Juli 1844.
55
nemligen: att gäldenär dels skall, om hans egendom afträdes till borgenärerne,
befrias från bysättningshäkte, sedan han bouppteckningen besvurit,
dels ej kan bysättas för fordran, som blifvit bevakad i hans konkurs eller
för hvilken han en gång varit bysatt, derest han med ed betygar, att han
ej undanhåller egendom, som honom sedermera kunde tillfallit.” Rikets Ständer
föreslogo endast tvenne smärre reduktionsförändringar uti det förslag till
författning Kongl. Maj:t framställt, och sedan Högsta Domstolen deröfver
den 17 Februari 1841 blifvit hörd och ej haft något emot samma förändringar
att erinra, samt Kongl. Maj:t den 8 derpåföljde Juni antagit Rikets Ständers
förslag, blef ifrågavarande Förordning den 10 i samma månad å Rikssalen
utfärdad. Den 1 § deruti lyder: ”för fordran, som genom utslag
är fastställd, njute borgenär, der han det äskar, bysättning å gäldenär efter
thy derom i hvarje fall är stadgadt." Här står icke: i de fall, hvarom
särskildt är stadgadt, hvilket torde böra hafva varit ordalagen, i fall endast
vissa fordringar varit afsedda. Orden "i hvarje fall” utmärka deremot, efter
mitt omdöme, tydligen att Lagstiftaren ansett, att i hvarje fall funnes särskildt
stadgadl, huru bysättning borde äga rum, således äfven då gäldenären
saknade åtkomlige tillgångar till skuldens betalande. Då nu hvarken Kongl.
Maj:ls till Rikets Ständer framställda proposition eller Rikets Ständers underdåniga
skrifvelse gifver minsta anledning dertill, att bysättning för saknad tillgång
till gälds betalning skulle försvinna i annat fall, än alt gäldenären afträdde
sina tillgångar till borgenärerna och beedigade bouppteckningen, samt det
icke torde böra förutsättas, att Lagstiftaren velat antaga andra lagbud, än de,
för hvilkas stiftande skäl och grunder blifvit anförde, anser jag mig äga fullkomlig
anledning att hemställa, det Kongl. Maj:t måtte låta utfärda den förklaring
öfver ifrågavarande Förordning af den 10 Juni 1841: att då olika
meningar hos domare uppstått derom, huruvida de uti rubriken till samma
Förordning förekommande ord, ”med upphäfvande af 10 § i 5 Kap. Ulsökningsbalken”
böra så förstås, att nämnde § vore till all vidare kraft och
verkan upphäfven, eller icke, och angeläget vore att Förordningen blefve öfver
allt lika tillämpad; hade Kongl. Maj:t ansett sig böra fästa afseende derå
att, då Förordningens egentliga syftemål vore, att gäldenär, som medelst
beedigande af den till konkurs afgifna bouppteckningen styrkt, att han saknar
andra tillgångar till gäldens betalning, än dem han till borgenärerne
afträdt, icke vidare vore underkastad bysättningstvång såsom dåmera utan
ändamål, för att förmå gäldenären att betala sin skuld, kunde det deremot
icke vara Lagstiftarens afsigt, att gäldenär, hvilken icke begagnade den ut
-
56
B. St. Just. Ombudsm. Enil/.-Berättelse den 11 Juli 1844.
väg, lagen lemnar honora, att genom konkurs undvika bysättning, jemväl
skulle derifrån vara befriad, hvadan Kongl. Maj:t funne skäligt förklara,
att hvad rubriken till förordningen innefattar derom, att 10 § i 5 Kap.
Utsökningsbalken vore upphäfven, endast bar afseende å de uti 3 och 4 §§
af Förordningen förekommande stadganden, så att, i afseende på de deruti
förekommande fall, tillämpning af 10 § 5 Kap. Utsökningsbalken ej vidare
kan äga rum.” Stadgandet uti 4 § af Förordningen, ”att för fordran, sorn
i gäldenärs konkurs bevakad blifvit eller för hvilken han en gång varit bysatt,
bysättning ej må kunna honom sedan åläggas,” instämmer fullkomligt
med de motiver, som legat till grund för Förordningen, nemligen att det
då bör antagas, att tillgång till gäldens betalande verkligen saknas; hvadan
bysältning ej vidare kan eller bör i något fall såsom tvångsmedel användas.
Något undantag innefattas icke uti §, och ordet ”fordran” utmärker,
enligt min tanke, bokstafligen all slags fordran, af hvad namn och beskaffenhet
den vara må. Lagbudet härutinnan synes mig vara tydligt och
klart. — Sedan jag således yttrat mig angående de förklaringar af lag, sani
äro i fråga, anser jag det vara min pligt, alt derjemte fästa Högsta Domstolens
öfrige ledamöters uppmärksamhet på det särskilda förhållande, som
i afseende på detta ärendes behandling uppstått. De lagstadganden, som
skola förklaras, hafva blifvit af Högsta Domstolens ledamöter afstyrkte, och
då ej heller det af kommitterade afgifna förslag till författning oförändradt
blifvit af Kongl. Maj:t godkändt, synes mig, att Högsta Domstolens ledamöter
äro satte utur tillfälle att kunna med full tillförlitlighet bedöma syftemålet
med ett lagförslag, som blifvit af Kongl. Majit i Statsrådet antaget.
Det naturligaste hade väl i sådant fall varit, att Högsta Domstolen öfverlemnat
till Kongl. Majit, att ensam meddela den förklaring, Kongl. Majit funne
lämplig, men sådant öfverensstämmer icke med 19 och 21 §§ Regeringsformen.
Det åligger Högsta Domstolens ledamöter att yttra sine meningar. Då hvar och
en Ledamot för sig yttrar sig i enlighet med den åsigt, han fattat af ämnet,
kan likväl det besynnerliga förhållande uppstå, att rösterna utfalla så,
att frågan vore uti Högsta Domstolen slutligen afgjord, utan att Kongl.
Majlis röster deruti kunde göra någon ändring, och Kongl. Majit derigenom
blefve betagen möjligheten att förklara rätta förståndet af ett beslut, som
är Hans Eget och icke Högsta Domstolens. Skulle det inträffa, att, Högsta
Domstolens pluralitet misstagit sig om hvad som verkligen varit Konungens
mening med lagförslaget och hvilket då äfven torde få antagas hafva
varit
R. St. Just. 0mbiulsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 184-4.
57
varit Rikets Ständers mening, så vore det att förmoda, att vid nästkommande
Riksdag både Konungen och Rikets Ständer skulle blifva ense om att enligt
88 § Regeringsformen upphäfva den af Högsta Domstolens pluralitet
beslutade lagförklaring och utfärda en motsatt. För mig synes det såsom
önskligt, att en sådan sakens utgång kunde förekom mas; och jag tror mig
således hafva allt skäl att framställa denna fråga: finnes det någon laglig
utväg att förekomma densamma? Hade det inträffat, att, då ordningen kommit
till mig att yttra mig, fyra Ledamöter redan hade biträdt den mening,
som jag anser vara den rätta, så skulle jag hafva ansett det vara min pligt
att förklara, att ehuru jag funne de skäl antaglige, som för en sådan mening blifvit
yttrade,ansåge jag likväl det åligga mig att med min röst biträda den motsatta meningen,
på det att Kongl. Maj:t måtte äga öppet att meddela den lagförklaring,som
närmast öfverensstämde med den mening, Kongl. Maj:t sjell haft vid lagens stiftande.
Ett sådant förklarande hade jag ansett mig så mycket mera kunna med godt
samvete göra, som här icke är fråga om något domslut, hvarå enskild parts rätt
är beroende, utan om ett allmänt lagstadgande. Då nu nämnde förhållande
icke inträffat, utan deremot fern Ledamöter yttrat en emot min olika mening,
återstår mig icke annat, än att till desse Ledamöter hemställa, huruvida
icke någon bland dem skulle finna den af mig nu framställda åsigt
riktig, och på grund deraf begagna den i 23 Kap. 6 § Rättegångsbalken domaren
medgifna rätt att sin mening ändra eller förklara.’’
I anledning häraf yttrade Hrr JustitieRåden Bredberg, Engelhart och
Grefve Gust. Jd. Sparre, ”att de, — af hvilka Sparre icke deltagit i de Högsta
Domstolens utlåtanden, som blifvit i ämnet afgifna, innan Förordningen af den
10 Juni 1841 utfärdades, och Bredberg dervid gillat åsigter, som afveko
från dem, hvilka blifvit i Förordningen följda, samt Engelhart endast bidragit
till det sednare af berörde utlåtanden, hvilket afsåg de uti Rikets
Ständers lind. skrifvelse föreslagna tvenne redaktionsförändringar, — väl insågo,
att svårigheter för dem kunnat möta, derest de skolat bidraga till en sådan
förklaring öfver nämnde Förordning, som varit påkallad af deri gagnade uttrycks
otydlighet eller mindre fullständighet, eller någon motsägelse emellan
stadganderne i samma författning, eller emellan dem och annorstädes
meddelade, till efterlefnad ännu gällande föreskrifter, så att forskas bort,
hvad som rätteligen, och möjligen mer eller mindre i strid med författningens
bokstaf, må hafva varit Lagstiftarens mening och afsigt; men bemälde
Ledamöter, hvilka, innan de fullgjort den dem, enligt 19 § Regeringsformen,
R. St, Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1844. 8
58
IL St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse dea 11 Juli 1844.
ovilkorligen åliggande pligt att i ämnet sig utlåta, noga öfver vägat icke
allenast författningens innehåll och hvad sorn förekommer i de förhandlingar,
hvilka föregått och grundlagt densamma, utan äfven de, under nu förehafda
öfverläggningar, af Högsta Domstolens öfrige Ledamöter framställda
åsigter, hafva destomindre uti uppställningen och ordalagen i denna af Konung
och Rikets Ständer vidtagna författning funnit någon sådan otydlighet,
ofullständighet eller motsägelse, som det bud, hvarom nu är fråga, efter deras omdöme
är tydligt och bestämdt uttryckt och icke motsäges af eller står i strid med
något annat stadgande. — Efter det bemälde Ledamöter hos sig stadgat en sådan
öfvertygelse, har det för dem icke varit behöfligL, eller ens tillständigt, alt genom
jemförelse af de grunder, hvarpå författningen hvilar, och framställning af deras
enskilda omdöme, angående det ifrågakomna lagbudets större eller mindre gagnelighet
och öfverensstämmelse med andra stadganden, söka vägleda sig till
en förmodan, att Lagstiftaren möjligen kunnat mena något annat, än orden
i författningen tydligen utlocka, helst en förklaring med denna syftning
komrae att innebära en verklig ändring i författningen; och bemälde Ledamöter
skulle icke kunna för sig sjelfve dölja, det de, genom bidragande dertill,
öfverskrede den rätt, dem, enligt 19 § Regeringsformen tillkommer,
och tilläto sig att ingripa i den Konung och Rikets Ständer förbehållna
lagstiftningsmakt. På dessa skäl förklarade bemälde Ledamöter sig icke kunna,
i anledning af JuslilieRådet Stråles i ofvanberörde måtto gjorda uppmaning,
frånträda deras redan i saken afgifna yttrande.”
Äfvensom Hrr Justitie Rihlen Grefve Snoilsky och Grefve Carl Sparre >
under förklarande, att de icke eller ansågo sig kunna lagligen ingå på Hr
JustitieRådet Stråles ofvanberörde förslag, yttrade: ”genom de särskilda åtgärder,
som föregått Kongl. Majrts beslut angående utfärdandet af Förordningen
den 10 Juni 1841, rörande bysättning, har den fråga, som nu är under
afgörande, kommit i det invecklade skick, att lösningen deraf, på ett
för alla tillfredsställande sätt, svårligen torde numera vara möjlig. Uppmanade
ej mindre af frågans egen vigt, än af vår pligt i allmänhet såsom
beklädde med Konungens dyrbara förtroende att vara ledamöter i Högsta
Domstolen, bafve vi åt berörde grannlaga ämne egnat all den uppmärksamhet
och det begrundande, som stått i vår förmåga. De betänkligheter,
som dervid mött, hafva således icke kunnat undfalla oss; ock vi hade gerna
sett oss frikal lade från skyldigheten att lemna ett direkt yttrande, om
sådant kunnat med lag förenas, och i stället öfverlemnat frågans afgörande
jR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
59
till Konungens högre vishet. Men då ett sådant undandragande skulle, enligt
vår åsigt, innefattat ett uppenbart fel emot 19 § Regeringsformen, som
förmår, att då ”till Konungen inkomma förfrågningar om Lagens rätta mening
i sådane fall, som till domares åtgärd höra, Högsta Domstolen äger
att de sålunda sökta förklaringar gifva,” har för oss ej återstått annat, än
att, efter sig företeende omständigheter, pröfva frågan och efter bästa förstånd
deröfver oss utlåta. Det hafva vi gjort, och i den stund, vi afgåfvo
våra meningar, kunde majoritetens lanke och den utgång, målet derigenom
skulle erhålla, icke vara för oss känd. Visserligen medgifver 23 Kap. 6 §
Rättegångsbalken den rättighet åt domare att, sedan omröstningen i ett mål
är slutad, sin mening ändra eller förklara, dock endast när goda skäl och
orsaker dertill sig förete. För domarens sjelfständighet och anseende bör
likväl en sådan rättighet med största urskiljning och varsamhet af honom
begagnas; och lill närmare upplysning om rätta meningen af ett sådant lagens
medgifvande torde äfven böra anföras hvad ett Konungabref redan af
den 21 September 1688 stadgar: ”att en sådan ändring må ske icke af lust
eller benägenhet att infalla i andras röster och meningar”. Slutligen anse
vi oss böra förklara, att fastän vi, och måhända flera med oss, icke torde
kunna förutsäga hvad Konung och Ständer vid en kommande Riksdag finna
för godt besluta; skall dock medvetandet af våra afsigters renhet och att
hafva följt vår öfvertygelse låta oss ulan fruktan motse stundande lider.”
Ärendet har slutligen blifvit uti Statsrådet den 29 Oktober 1842 i underdånighet
anmäldt, dervid de då närvarande Hrr JustitieRåclen Bredberg
och Grefve G. A. Sparre åberopade deras i Högsta Domstolen afgifna utlåtanden,
hvaremot Hans Exellens Hr JustitieStatsministern och StatsRädets
öfrige tillstädesvarande Hrr Ledamöter enhälligt förklarade sig biträda den
af Hr JuslilieRådet Nyblaeus i Högsta Domstolen utvecklade mening, hvilken
jemväl till det hufvudsakliga instämde med hvad Hr JustitieRådet Stråle
derstädes, samt JustitieKansleren, uti afgifvet utlåtande, i underdånighet yttrat,
och öfverlemnade Stadsrådets ledamöter till Kongl. Maj:t, om icke, i fall
Kongl. Maj:t bifölle denna åsigt, ärendet, såsom ändock genom Högsta Domstolens
majoritet på motsatt sätt afgjordt, kunde, i likhet med de mål, som
angå af Högsta Domstolen afgjorda fideikommissfrågor, expedieras under
Kongl. Maj:t Sekret, då det ock syntes lämpligast, att expeditionen skedde
genom bref till rikets HofRätter samt Öfre BorgRätten.
Kongl. Maj:t gillade Statsrådets omförmälda yttrande och hemställan,
samt behagade i nåder tillägga: ”enligt 21 § Regeringsformen har Konun
-
60
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
gen tvenne röster i Högsta Domstolen. Jemlikt 19 § tillhör det Högsta Domstolen
alt gifva lagförklaringar, och Konungen har icke i dessa frågor rätt
till veto. Således är Högsta Domstolen i detta hänseende iklädd en myndighet
utöfver Konungens och utöfver den, som Grundlagen tillerkänner Rikets
Ständer. Kongl. Maj:t har fästat Rikets Ständers uppmärksamhet på
nödvändigheten att ändra dessa stadganden, genom nådiga propositioner vid
Riksdagarne år 1823, 1829 och 1840. De tvenne förra propositionerna hafva
icke blifvit antagna. Den sednaste hvilar till afgörande vid nästa riksdag.
Nationen finnér sig således ännu fortfarande i samma ställning, som hittills,
till följd af ordställningen i denna §, som tillägger Högsta Domstolen en
uteslutande rätt att meddela lagförklaring, en rättighet, som Rikets Ständer
icke ä?a utan Konungens sanktion. Emedlertid och oaktadt de fel och miss
O
o
tag, som kunna ägt runi vid Grundlagens redigerande, vill Kongl. Majit likväl,
nu såsom alltid, gifva exempel af aktning för denna lags helgd.”
Efter dessa förhandlingar i ämnet, utfärdades Kongl. Maj:ts, under Dess
SekYet expedierade, Bref lill Svea HofRätt af den 29 Oktober 1842, hvilket
äfven finnes i Författningssamlingen för samma år under N:o 39 infördt;
varande uti detta Kongl. Bref den förklaring öfver förrberörde Kongl. Förordning
af den 10 Juni 1841 meddelad, ”att, sedan, genom nämnde Förordning,
10 § i 5 Kap. Ulsökningsbalken blifvit upphäfven, bysättning ej
må ådömas på den grund, att, vid utmätning hos gäldenär, tillgångar att
gälda med saknas, samt att följaktligen stadgandet i Förordningens 4 § ej
har afseende på fordringar i allmänhet, utan endast på sådana fordringar,
för hvilka, efter särskilda författningar, bysättning äger rum.”
Jemte anmälan om den sålunda meddelade lagförklaringen och då jag
äfven bör "tillkännagifva, om jag finner en sådan förklaring vara olämplig,
eller, under namn af förklaring, ny lag stiftad;” får jag i detta hänseende
vördsamt anföra.
Regeringsformen, som i 17 § stadgar, att Konungens ”domsrätt” skall
utöfvas af Dess Högsta Domstol, innehåller vidare i 19 §, att, om till Konungen
ifrån Domstolar och Embetsmän inkomna förfrågningar om lagens
rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra, Högsta Domstolen
ock äger att de sålunda sökta förklaringar gifva; i sammanhang hvarmed 21
§, som tillägger Konungen tvenne röster i de mål, hvilkas föredragning och
afgörande Han för godt finnér att i Högsta Domstolen öfvervara, äfven bjuder,
att alla frågor om förklaringar öfver lagen skola hos Konungen anmälas
och Dess röster deruti inhämtas och beräknas, änskönt Han icke i Hö?-
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den ii Juli 1844. 61
sta Domstolens öfverläggningar derom deltagit; äfvensom och sedan i 87 §
sagdt är, att Rikets Ständer äga gemensamt med Konungen makt att stifta,
förändra eller upphäfva civil-, kriminal- och kyrkolag, men att ej Konungen
utan Rikets Ständers samtycke, och icke Ständerna utan Konungens, må ny
lag göra eller gammal afskaffa, 88 §, deri tillägges, att med förklaring öfver
lag (af beskaffenhet som nyss nämnd är) skall förhållas som med sådan
lags stiftande, slutligen bestämmer, att de förklaringar, som lill svar på inkomna
förfrågningar om lagens rätta mening, Konungen genom Dess Högsta
Domstol emellan Riksdagarne gifver, kunna af Rikets Ständer ogillas, hvarefter
de icke längre äro gällande eller af Domstolarne iakttagas eller åberopas
må.
Dessa stadganden, med hvarannan jemförda, utvisa nogsamt, att den
rättighet, Grundlagen velat uppdraga åt Högsta Domstolen att gifva lagförklaringar,
är af annan beskaffenhet och mindre vigt, än den som i detta
afseende tillkommer lagstiftande makten sjelf. Då nemligen en lagförklaring,
af Konungen och Rikets Ständer meddelad, icke kan ändras eller upphäfvas
annorledes, än med Deras gemensamma bifall, kan deremot en af Högsta
Domstolen gifven lagförklaring af Rikets Ständer allena ogillas. Föreskrifterna,
huru en sådan förklaring må af Högsta Domstolen fattas, antyda ock,
att det är, icke Konungens lagstiftande rätt, utan egentligen Hans ”domsrätt,
” som dervid utöfvas på det sätt, att, under det lagstiftande maktens
funktioner hvila, lagens rätta mening urskiljes af bemälda Domstol, såsom
lagskipande maktens högsta organ, för att i tvifvelaktiga fall bereda enhet i
lagskipningen ej mindre derstädes, än vid öfriga domstolar; och att sålunda
Högsta Domstolen äger rätt och behörighet att rörande en fråga i allmänhet
stadga efter enahanda grund och på lika sätt, som den angående samma
fråga skulle i särskidt förekomna fall anse sig böra döma. Häraf lärer ock
ostridigt följa, att en af Högsta Domstolen meddelande lagförklaring, utan befogenhet
att vidröra eller motsäga hvad lagen med bestämda ord uttalar,
måste inskränka sig till att, i öfverensstämmelse med dessa, ”förklara”, hvad
lagen för öfrigt må finnas mindre bestämdt uttrycka. En vidsträcktare rättighet,
som Grundlagen visserligen icke åsyftat att åt Lagskipande makten
anförtro, skulle ock lätteligen kunna ingripa i Lagstiftande maktens egen,
utan tvifvel oinskränkta rätt att förklara, ändra eller upphäfva hvad lagen
innehåller. Det måtte således hufvudsakligen vara lagens ordalydelse, sorn
Högsta Domstolen äger alt taga i öfvervägande, ehuru, om tillfälligtvis förhandlingarne
vid lagens stiftande äro bekanta, äfven dessa kunna rådfrågas;
62
H. St. Just. Ombudsm. Emb.- Ber ätt else den 11 Juli 1844.
men om än detta tillfälliga förhållande äger rum, torde ändock, i valet
emellan beggedera, de sistnämnda böra vika för den förra, som måste anses
utgöra sista uttrycket af lagstiftarens mening och vilja.
Enligt sådana åsigter, hvilka Högsta Domstolen, vid ifrågavarande tillfälle,
tvifvelsutan velat iakttaga, visar det sig, huruledes Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, ”angående förändrade stadganden rörande bysättning,
” i sin inledning lillkännagifver Konungens och Rikets Ständers beslut
att, med ändring af åtskilliga föreskrifter i 8 Kap. Utsökningsbalken samt
”med upphäfvande af 10 § i 5 Kap. samma Balk och 50 § Konkurslagen,”
meddela allmänna lagbud i samma ämne; hvaraf måtte följa, att dessa laghud
äro satta i stället för dem, som blifvit ändrade eller upphäfda. I stället
för 10 § af Utsökningsbalkens 5 Kap., — hvilken, efter det förut i detta
Kapitel blifvit afhandladt, huru utmätning för domfäst skuld skall ske,
ändlligen stadgade, att ”gäldenär, som ej har något att gälda med, må bysättas,
der borgenär det äskar; sedan pröfve domaren huru hans fattigdom
tillkommen är, och gånge derom som i Handelsbalken sagdt är,” — finnes
sålunda det allmänna lagbud genom 1 § i Kongl. Förordningen meddeladt,
att ”för fordran, som genom utslag är fastställd, njute borgenär, när han
det äskar, bysättning å gäldenär, efter thy derom i hvarje fall är stadgadt;”
hvarjemte i 2 § medgifves visst anstånd med bysättning för löftesman, som
borgat för löpande förskrifning eller invisning. Efterföljande 3, 4 och 5 §§
åter innefatta de stadganden, som, i stället för 50 § Konkurslagen, hvilken
äfven blef upphäfven, samt de likaledes ändrade föreskrifterna i 8 Kap. Utsökningsbalken,
skulle gälla, nemligen dels om gäldenärs lösgifvande ur bysättningshäkte,
då konkurs yppas, dels huru bysättning å gäldenär, som
gjort konkurs eller förut varit för samma fordran bysatt, må äga rum och
dels i hvilket fall gäldenär kan redan under lagsökning bysättas; hvarefter
slutligen 6 § omtalar bysättnings fortfarande lill dess gäldenär rätt för sig
gjort, men upphörande, derest borgenär försummar att bysältningskostnaden
förskjuta.
Om dessa ”förändrade stadganden rörande bysättning” i sammanhang betraktas
och om tillika innehållet af de laga stadganden, som derigenom blifvit
ändrade eller upphäfda, öfvervägas, måtte det förekomma otvifvelaktigt,
att den nya Författningen åsyftar att mildra och inskränka de äldre stadgandena.
Emedlertid och då Förordningen ”upphäfver 10 § af 5 Kap. Utsökningsbalken”,
eller det enda lagrum, hvilket i allmänhet tillät gäldenärs
bysättning för domfäst skuld, dock under vilkor, att han ej hade något att
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
63
gälda med, men uti sin 1 § förmår, att borgenär, för fastställd fordran, äger
njuta bysättning å gäldenär, efter thy derom i hvarje fall är stadgadt, skulle
sistnämnda lagbud, i allmän bemärkelse taget, synas föranleda derhän, att gäldenär
alltid kunde bysättas för domfäst skuld, ehvad han ägde tillgångar eller
icke, helst till denna händelse ej torde böra lämpas lagens ännu qvarstående
föreskrift i 2 § af 8 Kap. Utsökningsbalken, hvilken blott afser den,
äfven i Förordningens 5 § särskildt afhandlade, preliminära bysättning, som
genom lemnande af pant eller, såsom i 4 § samma Kap. säges, till och med
endast genom ställande af personel borgen, kan återgå. Om det nu, å ena
sidan, antages, att det lagbud, 1 § innefattar, icke må, emot Förordningens
åsyftning, tolkas så ovilkorligt och vidsträckt, som nämndt är, torde jemväl,
å den andra, medgifvas, att samma lagbud, hvars tillämpning icke kan bero
af ett annat, förut eller1 samtidigt med dess stiftande upphäfvet, måste ti 11-  lämpas ”efter thy derom i hvarje fall är stadgadt”, genom Lag eller Författningar,
som ännu gälla. Under förutsättning häraf och då numera icke någorstädes
i Lagen igenfinnes stadgande om bysättning för domfäst skuld i
allmänhet, men deremot särskilda Författningar föreskrifva sådan påföljd för
gäldenär i vissa fall och äfven utan afseende å hans förmåga att göra rätt
“ O O
för sig, vill det äfven synas, att, emot hvad ifrågavarande Kongl. Förordning
med uttryckliga ord uttalar om uppliäfvande af 10 § i 5 Kap. Ulsökningsbalken,
stadgandet i dess 1 § icke må betraktas såsom angående bysättning
för domfäst skuld i allmänhet och af den? orsak att tillgångar bos
gäldenär saknas; Äfvensom och så vida detta lagbud innefattar en allmän
bestämmelse för bysättnings erhållande, det sedermera i 4 § förekommande
stadgandet, hvars ordalydelse ej heller står i strid med en sådan tolkning
af det förra, således torde hvarken böra eller kunna annorledes än i öfverensstämmelse
med detta tillämpas.
Af hvad nu vördsamt anfördt är, mäste, enligt min tanke, äfven följa,
att, så vidt af ifråga varande Kongl. Förordnings ordalydelse fattas kan, den
deröfver genom Kongl. Brefvet den 29 Oktober 1842 meddelade förklaring
icke må anses innebära det förhållande, som skulle derigenom ny lag vara
stiftad. Men då det icke bör nekas, att Lagstiftande maktens egna förhandlingar,
hvilka föregått det beslut, i följd hvaraf 1841 års Kongl. Förordning
blifvit utfärdad, synas föranleda dertill, att afsigten varit att bibehålla bysättning
för domfäst skuld i allmänhet, såsom tvångsmedel alt framkalla tillgångar
hos gäldenär, der de möjligen finnas, bör jag icke åsidosätta den vördsamma
hemställan, att Rikets Höglofl. Ständer, om, vid nu skeende ytterli
-
64
IL St. Just. Onibudsm. Emb.-Berättelse den il Juli 1844.
gare pröfning af frågan, samma afsigt gör sig gällande, måtte, med stöd af
87 och 88 §§ Regeringsformen, besluta, icke blott att ofvannämnde genom
Kongl. Brefvet den 29 Oktober 1842 gifna lagförklaring, såsom oförenlig med.
lagstiftarens afsigt och således olämplig, varder ogillad, utan äfven att Kongl.
Förordningen den 10 Juni 1841 i anmärkta delar förklaras på det sätt, att,
utan afseende å hvad uti inledningen dertill nämnes om upphäfvande af 10
§ i 5 Kap. Utsökningsbalken, lagbudet i Förordningens 1 §, om borgenärs
rätt till bysättning å gäldenär, skall äga tillämpning vid alla tillfällen, då
tillgång till domfäst gälds betalning hos honom saknas, under iakttagande i
öfrigt af de vilkor, som för hvarje fall äro stadgade.
I följd af hvad Instruktionens 14 § stadgar, varda härhos bilagda de
ifrån Kongl. Stats Departementen insända förteckningar å alla af Rikets Höglofl.
Ständer vid sistförflutna Riksdag fattade beslut och gjorda framställningar, hvilka
förteckningar, jemte ett nödigt tillägg dertill, utvisa, huruledes de flesta
ibland omförmälda beslut och framställningar blifvit af Kongl. Maj:t antingen
gillade, utfärdade och i verket ställda, eller ock utan afseende lemnade;
hvaremot de öfriga, på sätt eller af orsaker samma bilagor äfven antyda,
icke blifvit i underdånighet föredragna eller i nåder afgjorda; och äro dessa
sednare innefattade i Rikets Höglofl. Ständers underdåniga skrifvelser, hvilka
uti 10:de Samlingen af samtlige Riksståndens protokoll vid samma Riksdag
igenfinnas under följande nummer, nemligen:
hos Kongl. Justitie Departementet
N:o 173 af den 19 December 1840, angående reglering af Rikstatens
3:dje Hufvudtitel, i hvad denna skrifvelse afser KrigsHofRättens indragning
(428 *);
N:o 208 af den 30 Januari 1841, i den del, denna skrifvelse rörer
Svenska undersåters skyldigheter, när de vilja bosätta sig eller resa utrikes
(430);
]N:o 251 af den 1 Mars 1841, angående en förklaring öfver 5 § i Kongl.
Förordningen om stängselskyldigheten den 9 Februari 1802 (55);
*) Det här och i följande punkter sist utsatta siffertal utvisar den nummer, under hvilken
hvarje skrifvelse igenfinnes i Bilagorna till denna Embetsberättelse.
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
65
N:o 299 af elen 17 April 1841, angående reglementarisk» stadganden
för Förliknings-kommitteer (67);
N:o 313 af den 30 April 1841, angående granskning af författningarne,
rörande krigsmanskaps kasserande för begångna brott (435);
N:o 319 af den 5 Maj 1841, i fråga om föreskrifter rörande Judarnes
rättigheter och skyldigheter (70);
N:o 326 af den 12 Juni 1841, angående tillägg vid 2 Art. 4 § Legostadgan
den 23 November 1833 (82);
N:o 379 af den 9 Juni 1841, angående ändring i Riksaktens stadgande
rörande val af förmyndare för omyndig Konung (80); och
N:o 402 af den 12 Juni 1841, om ändringar af Författningarne rörande
laga försvar, samt inrättande af tvångsarbetshus m. m. (83);
hos Kongl. Landtförsvars Departementet
N:o 173 af den 19 December 1840, angående reglering af Riksstalens
3:dje Hufvudtitel, beträffande 17:de punkten om förläggande af någon artilleristyrka
i Norrland; 25:te punkten i afseende å stater för KrigsKollegii
Departementer, samt 36:te punkten i fråga om underhållet af Lifgardets
till häst kasern och lyshållningen i nämnde regementes stallbyggnader; äfvensom
den slutligen gjorda underdåniga anhållan om framställning af en
omfattande plan till försvarsverkets organisation i dess helhet (101);
N:o 181 af den 30 December 1840, angående lindring i roterings- och
rustningsskyldigheten i Jemtlands län (104);
N:o 218 af den 6 Februari 1841, i anledning af väckt fråga om befrielse
för rusthållare från skyldigheten att under krig remontera och att ersätta
förlorade persedlar (lil); och
N:o 317 af den 5 Maj 1841, angående förlängning af de med rusthållarne
vid åtskillige afsuttna regementen och korpser afslutade kontrakt om
bästvakansafgifts utgörande m. m. (124);
hos Kongl. Sjöförsvars Departementet
N:o 170 af den 19 December 1840, i hvad denna skrifvelse afser anhållan
om uppgörande af en plan för sjöförsvaret (144;
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse 1844. 9
66 B. St. Just. Ombudsin. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
N:o 228 af den 13 Februari 1841, i den del denna skrifvelse angår
båtsmans-beklädnadens förbättring och beklädnadsbestyrets öfvertagande af
Kongl. Maj:t och Kronan (147); och
N:o 373 af den 7 Juni 1841, i hvad denna skrifvelse rörer frågan om
vattenledningen till Carlskrona (151);
hos Kongl. Civil Departementet
N:o 32 af den 1 Juli 1840, angående upphörande af Vexelkontrollörsbefatlningarne
i Stockholm och Göteborg (157);
N:o 160 af den 12 December 1840, i hvad denna skrifvelse angår upphörande
af BergsTingsRätter, Grufve-, GrufveTings- och BergsRätler samt
HallRätter (427);
N:o 174 af den 23 December 1840, angående reglering af 9:de Hufvudtiteln,
i hvad denna skrifvelse rörer inrättandet af ett landtbruksinstitut
å Ulltuna kungsgård (174);
N:o 186 af den 20 Februari 1841, angående utfärdande af Författningar
om näringsfrihetens bestämmande (184);
N:o 225 af den 13 Februari 1841, angående bildande af undervisningsanstalter
för skeppbyggeri, i hvad denna fråga angår norra delen af riket (179);
N:o 226 af den 13 Februari 1841, i hvad denna skrifvelse afser särskilda
föreskrifter rörande Skiflesstudgans tillämpning på Gottland (180);
N:o 254 af den 3 Mars 1841, angående förändring i beräkningen af
konsuladafgifter m. m. (186);
N:o 300 af den 17 April 1841, angående BergsKollegii indragning (192);
N:o 309 af den 21 April 1841, angående granskning af nu gällande
Instruktion och Taxa för justering af mått, mål och vigt (194);
N:o 344 af d en 26 Maj 1841, angående åtgärder och stadganden i afseende
på strömmingsfisket (202);
]N:o 351 af den 2 Juni 1841, angående slångjernssmidet och den gröfre
jernhanteringen samt kolhandeln i riket (203);
N:o 363 af den 4 J nili 1841, angående iakttaganden, då hytteägare
äskar att få idka slång jernsmide (205);
N:o 370 af den 5 Juni 1841, angående åtgärder för att påskynda antagandet
af nya systemet för mått, mål och vigt (207); och
N:o 407 af den 14 Juni 1841, angående ny Förordning om hemmansklyfning
och jordafsöndring från hemman (211);
E. St. Just. Omludsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
67
hos Kongl. Finans Departementet
N:o 92 af (len 23 September 1840, angående förnyande af väckt fråga
om delägarerätt uli Civilstatens Pensionsinrättning för Borgmästare i rikets
städer, utom Stockholm, samt för dessa tjenstemäns enkor och barn (247);
N/o 93 af den 23 September 1840, angående Kommissionslandtmätares
berättigande till delaktighet i Civilstatens Pensionsinrättning (246);
N:o 109 af den 30 September 1840, angående transito- och nederlagsrätt
för Slilö hamn på Gottland (291);
N:o 126 af den 27 Oktober 1840, angående åtskilliga ännu icke åter
ställda
förbindelser, rörande Svenska statens fordna utländska skuld (265);
N:o 139 af den 5 December 1840, angående förnyad besigtning och
skattläggning af utmarken på Öland (274);
N:o 182 af den 30 December 1840, angående dagsverksskyldigheters
utgörande till kungsgårdar och boställen (289);
N:o 213 af den 6 Februari 1841, angående afskild redovisning för
Statsverkets s. k. reservfond (299);
N:o 244 af den 27 Februari 1841, i hvad denna skrifvelse angar förändrade
föreskrifter i afseende å markegångssättningen (306);
N:o 270 af den 20 Mars 1841, om öfverseende och granskning af Författningarne,
rörande mynt- och kontrollverken (312);
N:o 275 af den 29 Mars 1841, angående utfärdandet af en Byggnadsordning
för kronohemman, som äro lill boställen åt civilstaten anslagna (315);
N:o 295 af den 17 April 1841, om Postförfattningarnes öfverseende,
sammanförande och ulgifvande på trycket (327);
N:o 324 af den 8 Maj 1841, i hvad denna skrifvelse angår levererin
gen
af ränte- och manlalskolen till Stora Kopparbergs bergslag (336);
N:o 331 af den 12 Maj 1841, om ändring lill vissa delar i föreskrifterna
rörande förvaltningen af Häradsallmänningarne (340);
N:o 361 af den 2 Juni 1841, angående förhöjning af de för missbruk
af fribrefsrättighet stadgade böter (351); och
N:o 408 af den 14 Juni 1841, i anledning af Kongl. Majrts nådiga remiss
af handlingarne i fråga om anskaffande och inredning af annan tjenlig
lokal för då varande H. K. H. Kronprinsens stall (361); samt
hos Kongl. Ecklesiastik Departementet
N:o 80 af den 9 September 1840, i hvad denna skrifvelse angår tilivägabringande
af förbättring i Universitetens styrelselagar (381);
68
R. St. Just. Ombudsm. Ernb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
N:o 131 af den 11 November 1840, angående yrkad ersättning för
forslingen af presterskapets i Lappmarken löningsspannmål (387);
N:o 237 af den 13 Februari 1841, angående reglering af kyrkoväsendet
på Gottland (400);
N:o 329 af den 8 Maj 1841 , angående vissa bestämmelser i afseende å
komministers- och klockarlönerna samt grunderna för beräkning af s. k.
likstol (406);
N:o 335 af den 12 Maj 1841, angående ny organisation af Frösö skola
i Jemtland (407);
N:o 401 af den 12 Juni 1841, med förslag till stadga om fattigvården
i riket (414); och
N:o 4l2 af den 14 Juni 1841, i hvad den angår dispositionen af en
del utaf anslaget till folkundervisningens befrämjande (415).
Slutligen och med anledning af Instruktionens 21 §, får jag vördsamligen
anmäla, att, efter sistförlidna Riksdag, Kongl. Resolutioner uppå de under
Riksdagen ingångna besvär och ansökningar icke blifvit mig meddelade förr
än denna dag, då jag emottagit följande:
l:o af den 17 Mars 1841, uppå Riksdagsfullmäktigen Nils Magnussons
från Calmar län underdåniga ansökning om ytterligare en frimarknads hållande
i Södra Wi kyrkoby;
2:o af den 5 Maj 1841, uppå Riksdagsfullmäktige Petter Pehrssons från
Jönköpings län och Nils Magnussons från Calmar län underdåniga ansökning
om tvenne årliga marknaders hållande vid torpet Kongsbro;
3:o af den 24 Maj 1841, uppå Riksdagsfullmäktigen David Anderssons
underdåniga ansökning om tvenne årliga marknaders hållande vid Quibille
gästgifvaregård i Halland;
4:o af den 30 Juni 1841, uppå Riksdagsfullmäktigen Håkan Nilssons
från Christianstads län underdåniga ansökning om tvenne årliga kreaturs
marknaders
hållande inom Vestra Göinge Härad;
5:o af den 7 Juli 1841, uppå Riksdagsfullmäktigen Måns Månssons
från Calmar län underdåniga ansökning om ytterligare en marknads hållande
i Fagerhults socken eller förändrad termin för den redan derstädes
tillåtna marknad;
B. St. Just. Ombudsm. Emb.-B er ätt else den 11 Juli 1844.
69
6:o af den 30 Oktober 1841, uppå Riksdagsfullmäktigen Pehr Östmans
från Södra Ångermanland underdåniga ansökning om understöd af allmänna
medel för uppmuddring af Storö fiskehamn i WesterNorrland;
7:o af den 30 Oktober 1841, uppå en af Riksdagfullmäktigen Nils
Strindlund ingifven underdånig ansökning i åtskilliga Södra Ångermanland
rörande ämnen;
8:o af den 27 Mars 1843, uppå Riksdagsfullmäktigen Johannes Johanssons,
såsom ombud för Oroust och Tjörns Häradshmar, underdåniga ansökning
om befrielse från utgörande af vägrödjningsafgift;
9:o af den 29 September 1843, uppå Riksdagsfullmäktigen Nils Strindlunds,
å invånarnes i Södra Ångermanland vägnar, underdåniga ansökning
om erhållande af någon lämplig plats i Stockholm för upplag af ved från
norra orterna; samt
10:o af den 17 April 1844, i anledning af Riksdagsfullmäktiges af BondeSlåndet
från Götheborgs och Bohus län underdåniga ansökning angående
Köpings rättigheter för Fjällbacka fiskeläge.
Kommande dessa Kongl. Resolutioner att till Hedervärda BondeStåndets
Kansli öfverlemnas.
Slockholm den 11 Juli 1844.
C. L. Landin.
J. N. Söllscher.
R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse 1844.
10
Bilagor
till R. St. Justitie Ombudsmans Embets-Bercittelse den 11 Juli 1844•
Uppgift
på Rikets Ständers under Riksdagen åren 1840 och 1841 aflåtna underdåniga
skrifvelser, hvilka ankommit till Kongl. Maj:t uti Dess Justitie Departement,
jemte anteckning af de åtgärder, som i anledning deraf blifvit vidtagne.
1_:o af den 4 Mars 1840 angående af Rikets Ständer godkända förslag
till ändringar i Rikets Grundlagar i fråga om en ändamålsenligare
organisation af StatsRådet (1. *).
Kongl. Maj:t har bifallit detta Rikets Ständers förslag, hvarom underrättelse
blifvit Rikets Ständer på Rikssalen den 16 Maj 1840 meddelad.
*&\o af den 29 April 1840 angående åtskilliga andra förslag till ändringar
i Rikets Grundlagar (6).
Föredrogs i StatsRådet den 5 oell 24 Maj 1841, dervid Kongl. Maj:t antagit
Rikets Ständers förslag, utom i afseende på ändring i 61 och 72 §§ Regeringsformen,
15 och 22 §§ Riksdagsordningen samt 1 § TryckfrihetsFörordningen,
hvilka förändringar Kongl. Maj:t icke behagat godkänna.
3:o af den 13 Maj 1840 angående val af Justitieombudsman och
dess Suppleant (12).
1840 den 26 Maj i StatsRådet anmäld; och skulle denna skrifvelse läggas
till handlingarne.
4>o af den 3 Juni 1840 om ändring i Kongl. Förordningen den 16 Juli
1776 angående straff för den, som försåtligen öfverfaller husbondefolk
(20).
Detta förslag är af Kongl. Maj:t bifallet, och Förordning i ämnet utfärdad
den 10 Juni 1841.
5:o af den 13 Juni 1840 angående upphäfvande af den genom Kongl.
Brefvet den 3 Juni 1752 HofRälterne medgifna tillåtelse att döma Lill
lottkastning i dråpmål (19).
*) Det i slutet af hvarje rubrik utsatta siffertal utvisar Skrifvelsens nummer i 10 Samlingen
af Bihanget till samtlige Riksståndens protokoll vid 1840 och 1841 årens
riksdag.
Bih. till R. St. Prot. 1844- z Sami. f
2 Bil. till R. St. Just. Omhudsm. Emi.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Denna Rikets Ständers hemställan är i nåder bifallen, och Kungörelse derom
utfärdad den 10 Juni 1841.
U:o af den 1 Juli 1840 angående ändring och förklaring af 2 och 3
§§ af 12 Kap. Rättegångsbalken (31).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t förklarat Sig icke
äga skäl att antaga den föreslagna förändringen.
§*:o af den 1 Juli 1840 angående väckt fråga om arfvode åt RådhusRätterne
i Städerne utom Stockholm och Göteborg; för behandling af
O o
förekommande tullmai (27).
1840 den 7 December är detta ärende i StatsRådet afgjordt på det sätt, att
för hvarje slutligen handlagdt tullmai utöfver ett antal af sex skulle ersättning
erhållas med 10 R:dr banko.
af den 29 Juli 1840 angående domfört antal nämndemän vid
husesyner å prestebol (44).
Denna hemställan är bifallen, och Kungörelse derom utfärdad den 10
Juni 1841.
8>:o af den 29 Juli 1840 angående förändrad lydelse af 4 § i 4 Kap.
Utsökningsbalken (45).
1841 den 8 Juni har Kongl. Maj:t förklarat Sig icke kunna antaga detta
Rikets Ständers förslag.
lOo af den 29 Juli 1840 dels om kroppspliktens utsättande i fängelse
vid vatten och bröd, då förvandling sker i brist af tillgång till
böter, och dels om straff för inbrott i afsigt att stjäla samt för olofligt
innehafvande af dyrk, fickstöld och mjölkning af annans ko, får
eller get ute å marken (46).
Kongl. Maj:t har bifallit denna Rikets Ständers hemställan, hvarom särskilda
Författningar äro utfärdade den 10 Juni 1841.
11 :o af den 29 Juli 1840 om rättighet för parter att deras till domstol
ingifne handlingar återbekomma _(47).
1841 den 8 Juni har Kongl. Maj:t vid föredragning af detta Rikets Ständers
förslag förklarat Sig icke vilja detsamma antaga.
l£:o af den 22 Augusti 1840 om afskaffande af skärpning utaf dödsstraffet
(61).
Denna Rikets Ständers hemställan är af Kongl. Majrt bifallen, och Förordning
i ämnet utfärdad den 10 Juni 1841.
13:o af den 9 September 1840 angående tillägg i 17 Kap. 32 §
Rättegångsbalken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen deö 20 Januari
1779 (76).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 11 Juli 1844.
3
Kongl. Majit har i nåder bifallit denna hemställan, hvarom Förordning den
10 juni 1841 blifvit utfärdad.
14:o af d en 9 September 1840 om ändring i 24 Kap. 8 § samt 34
Kap. 1, 2 och 3 §§ Missgerningsbalken (73).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld; och har Kongl. Majit dervid vägrat
bifall till denna hemställan.
15:o af den 9 September 1840 om ansvar å den, som slår in annans
fönster (74).
Kongl. Majit har bifallit detta förslag och låtit utfärda Förordning i ämnet
den 10 Juni 1841.
16:o af den 9 September 1840 om grunden för förvandling till fängelse
vid vatten och bröd af böter för sådan stöld, som ligger i
tväböte (77).
Jemväl detta förslag bar Kongl. Majit bifallit och låtit utfärda Kungörelse
derom den 10 Juni 1841.
l*:o af den 23 September 1840 angående enskild persons förpligtande
att under vissa vilkor afstå äganderätt till jord, m. m. för allmänt
ändamål (75).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Majit förklarat Sig ej
då vilja antaga Rikets Ständers hemställan, men hänskjutit frågan till behandling
i sammanhang med förslaget till allmän civil-lag.
18:o af den 23 September 1840 om så kallade undantags-kontrakters
intecknande (88).
1841 den 8 Juni har Kongl. Majit vid föredragning af denna Rikets Ständers
hemställan vägrat Sitt bifall dertill.
10:o af den 23 September 1840 om förklaring af 41 Kapitlet 2 §
Missgerningsbalken (89).
1841 den 8 Juni har Kongl. Majit förklarat Sig icke då vilja godkänna denna
hemställan, men hänskjutit frågan till vidare öfvervägande i sammanhang
med förslaget till ny brottmålslag.
2Ö:o af' den 23 September 1840 angående upphäfvande af allmänna
lagens stadgande i 25 Kap. 7, 11 och 16 §§ Rättegångsbalken m.
fl. föreskrifter angående summa appellabilis (98).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Majit förklarat Sig anse
Rikets Ständers förslag icke hafva visat sig så af behofvet påkalladt, att detsamma
borde antagas afskildt från öfriga, tilläfventyrs framdeles blifvande
förändringar i rättegångsordningen.
4 Bil. till R. St. Just. Ombudsm, Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
21:o af den 23 September 1840 angående ändring i 5 Kap. 4 §
Straffbal ken. (99).
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers hemställan, hvarom Förordning den
10 juni 1841 blifvit utfärdad
%2:o af den 30 September 1840 angående inskränkning i allmän åklagares
rätt att anställa åtal å brott emot 14 Kap. 3 § Missgerningsbalken
(107).
1841 den 8 Juni är denna Rikets Ständers hemställan i StadsRådet anmäld
och af Kongl. Maj:t afslagen.
23:o af den 10 Oktober 1840 om fördelning af böter för försummad
lagfart å fast egendom (117).
Denna Rikets Ständer hemställan är af Kongl. Maj:t bifallen, och Förordning
derom utfärdad den 10 Juni 1841.
24:o af den 10 Oktober 1840 angående upphäfvande af KämnersRälter,
LagmansRätter och RiddareSyneRätt samt ändring eller
upphäfvande af åtskilliga lagens rum rörande rättegångsordningen
(114).
1841 den 8 Juni i StalsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t vägrat bifall till
denna Rikets Ständers hemställan.
25:o af den 10 Oktober 1840 angående ändring i vissa delar af lagens
stadganden om giftorätt och arfsrätt m. m. (113).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld; och har Kongl. Maj:t icke lemnat bifall
till Rikets Ständers förslag, men förklarat, att detsamma borde blifva
föremål för vidare behandling i sammanhang med förslaget till allmän civillag.
26:o af den 11 November 1840 angående åtgärder för vinnande af
skyndsamhet vid måls handläggning af domstolarne (134).
1841 den 20 September har Kongl. Maj:t vid föredragning häraf icke funnit
skäl bifalla Rikets Ständers förslag i ämnet; men öfverlemnat frågan om
utarbetande af arbetsordningar för samtlige domstolarne till Lagberedningens
behandling.
2?:o af den 11 November 1840 angående skyldighet för domstolarne
att till presterskapet meddela uppgift, då personer inför domstol
erkänna, att lägersmål skett under äktenskapslöfte, m. m. (136).
1841 den 16 November i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t stadgat,
att då, efter häfdande utom äktenskap, äkta makars eller äkta barns rätt,
i följd af parters erkännande inför domstol, eller domstolsbeslut, någon tillkomma
kan, skall underrättelse derom genom domstolens försorg ofördröjligen
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bercittelse den 11 Juli 1844. 5
lemnäs vederbörande presterskap i de församlingar, till hvilka personerna
höra; hvarom Cirkulär Lill samtlige HofRätterne och Öfre BorgRätten blifvit
utfärdad l.
28:o af den 11 November 1840 angående offentlighet vid Poliskammare
(135).
Kongl. Maj:t har vid anmälan af detta ärende den 8 Juni 1841 ej bifallit
Rikets Ständers hemställan, men hänskjutit frågan till behandling af Lagkommitteen.
*JS):o af den 18 November 1840 angående närmare lagbestämmelse,
huru förfaras bör, då, vid lagfarts sökande, fullständiga åtkomsthandlingar
saknas (145).
1841 den 8 Juni i Statsllådet anmäld, dervid Kongl. Majit vägrat sanktion
å Rikets Ständers hemställan.
30:o af den 18 November 1840 om ändring i 68 § 1 mom. Konkurslagen
(144).
Rikets Ständers förslag är af Kongl. Majit antaget, och Förordning härom utfärdad
den 10 Juni 1841.
Stro af den 2 December 1840 om verkställighet af Kämners och
HäradsRätters beslut samt om förändring af tiden för LagmansRätters
sammanträden (149).
1841 den 8 Juni är denna Rikets Ständers hemställan af Kongl. Majit i
StatsRådet afslagen.
32:o af den 8 December 1840 angående ändring i 6 Kap. 5 § Rättegångsbalken
samt Kongl. Förordningen om Stockholms stads styrelse
af den 12 December 1672 (153).
1841 den 8 Juni blef denna hemställan i StatsRådet anmäld, men icke af
Kongl. Majit bifallen.
33:o af den 8 December 1840 angående den uppenbara kyrkopliktens
afskaffande (151).
1841 den 8 Juni i StatsRådet föredragen, dervid Kongl. Majit förklarat Sig
ej vilja antaga Rikets Ständers förslag, men öfverlemnat ärendet tillbehandling
af Lagkommitteen.
34:o af den 8 December 1840 angående skärpning af straffet för
skogsåverkan (154).
1841 den 8 Juni vid föredragning häraf har Kongl. Majit vägrat bifall å
Rikets Ständers hemställan.
35:o af den 8 December 1840 i fråga om stockstraffets upphörande.
(152).
6
Bil. till II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätt. den 11 Juli 1844.
Rikets Ständers förslag är af Kongl. Maj:t bifallet, och Förordning derom utfärdad
den 10 Juni 1841.
36=o af deu 12 December 1840 angående ändring i 4 och 5 §§ 17
Kap. Ärfdabalken och 3 § 8 Kap. Jordabalken samt om upphäf
vande
af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762 (161).
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t vägrat bifall å
detta Rikets Ständers förslag, med förklarande, att detta ämne borde blifva
föremål för vidare behandling i sammanhang med förslaget till ny allmän
371 o af den 12 December 1840 angående upphäfvande af en del
särskilda domstolar (160).
1844 den 10 April har Kongl. Maj:t förklarat, att Nedre BorgRättens, Öfre
BorgRättens, SlottsRättens för Stockholms Slott och Stad samt utom Stockholm
varande SlottsRätters domsrätt, äfvensom Riksmarskalks-embetets ägande
befattning med utsökningsärenden skulle upphöra. I öfrigt rörande BergstingsRättens
m. fl. domstolars upphäfvande är frågan öfverlemnad lill CivilDepartementet.
38:o af den 16 December 1840 angående reglering af utgifterna under
RiksStatens 8:de hufvudtitel, såvidt den angått tillökning i anslaget
för fångars skjuts och underhåll, m. m., öfverflyttandet till
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket af förvaltningen
utaf de medel, som för fångväsendet i dess helhet erfordrades,
tillsättandet af särskild pastor vid Malmö allmänna arbets och korreklionsfängelse,
samt åtgärders vidtagande för att minska olägenheten
och kostnaden för forsling af pionniererne vid Carlsborgs fästning, då
de i följd af begångne förbrytelser skola undergå bestraffning, äfvensom
en polisgevaldiger anställande vid fästningen (165).
1841 den 15 Februari, den 20 September och 23 November äro dessa frågor
i StatsRådet anmälde, dervid Kongl. Maj:t beslutat, att StatsKontoret och
Fångvårdsstyrelsen skulle om det beviljade anslaget underrättas; att statsmedlen
för fångväsendet i dess helhet skulle till Fångvårdsstyrelsen öfverflyttas,
samt att slottspastor i Malmö skulle tillsättas; hvaremot Kongl.
Maj:t ansett Rikets Ständers framställning i fråga om pionnierers forsling
för undergående af bestraffning samt en fånggevaldiger anställande vid Carlsborg
icke föranleda till någon åtgärd.
39o af den 23 December 1840 angående reglering af utgifterna under
RiksStatens 2:dra hufvudtitel (175).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.--Berättelse den 11 Juli 1844. 7
1841 den 1 Februari i StatsRådet anmäld; och skulle skrifvelser angående
de af Rikets Ständer beviljade lönanslag till vederbörande afgå.
-10:o af den 30 December 1840 i fråga om ändring af 3 och 4 §§ i
8 Kap. Handelsbalken och upphäfvande af Kongl. Förordningen den
1 Oktober 1752 angående straffets skärpande för mätare, som beträdes
med oriktigt mätande (184).
1841 den 8 Juni i SlatsRådet anmäld; och har Kongl. Maj:t icke funnit
skäl bifalla Rikets Ständers förslag i fråga om ändring af 3 § 8 Kap. Handelsbalken,
men deremot gillat samma förslag i hvad det angått upphäfvande
af Kongl. Förordningen den 1 Oktober 1752 samt antagande af ett tillägg
lill 4 § i nämnde Kap. och Balk, angående hvilken ändring Förordning blifvit
utfärdad den 10 Juni 1841.
41:o af den 4 Januari 1841 angående sättet för besvärs anförande
emot beslut i frågor om brott emot Politie Författningarne (192).
Detta Rikets Ständers förslag är af Kongl. Maj:t bifallet, och Förordning i
ämnet utfärdad den 30 April 1844.
42:o af den 20 Januari 1841 angående ändring i Kongl. Förordningen
den 24 Augusti 1813 emot fylleri och dryckenskap (187).
1841 den 16 November i StatsRådet anmäld, och Förordning i ämnet under
samma dag utfärdad.
43:o af den 27 Januari 1841 i fråga om vilkorliga utmätnings-resolutioner
(205).
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers hemställan och låtit utfärda Förordning
i ämnet den 10 Juni 1841.
44:o af den 30 Januari 1841 angående upphörande af Konungens
tvenne röster i Högsta Domstolen (203).
1841 den 7 Juli i StatsRådet anmäld; och blef denna skrifvelse lagd till
handlingarna.
45:o af den 30 Januari 1841 angående landsfiskalstjensternas afskaffande
(209).
1841 den 11 Mars i StatsRådet föredragen, dervid Kongl. Maj:t förklarat Sig
icke vilja godkänna Rikets Ständers ifrågavarande förslag.
4@:o af den 30 Januari 1841 angående förslag till förändrade stadganden
rörande bysättning (204).
Rikets Ständer förslag är antaget, och Förordning härom utfärdad den 10
Juni 1841.
4?:o af den 30 Januari 1841, i hvad den afser förändrade stadganden
rörande utlänningars rätt att inkomma och vistas i Riket (208).
8 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelsc d. 11 Juli 1844.
1841 den 4 September blef denna skrifvelse i StatsRådet anmäld, men Kongl.
Maj:t fann dervid icke skäl att till Rikets Ständers gjorda hemställan lemna
bifall.
48:o af den 6 Februari 1841 angående upphäfvande af det i Kongl.
Förordningen den 8 December 1756 för allmogen medgifna undantag
från allmänna lagens stadgande i 6 § 1 Kapitlet Giftermålsbalken
Kongl. Maj:t har bifallit Rikets Ständers förslag, derom Kungörelse blifvit
utfärdad den 10 Juni 1841.
49:o af den 13 Februari 1841 angående stadgande, att ej någon må
för brott emot 5 Kapitlet 1 § Missgerningsbalken häktas förr än
Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå (233.)
1841 den 8 Juni i StatsRådet föredragen, dervid Kongl. Maj:t förklarat Sig
icke finna skäl att till Rikets Ständers förslag lemna bifall.
50:o af den 13 Februari 1841 angående arfvode för den person,
som förordnas till bestridande af Justitieombudsmannen Landius
HofRättsrådsembete (222.)
1841 den 1 Mars i StatsRådet anmäld; och skulle skrifvelse om Rikets Ständers
beslut afgå till Svea HofRätt och StatsKoiitoret.
51:o af den 13 Februari 1841, i anledning af väckt fråga om ett
lagstadgande, som berättigar fordringsägare att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
erhålla Promotorial i lagsökningsmål (232.)
1841 den 8 Juni har Kongl. Maj:t vid föredragning af detta ärende afslagit
Rikets Ständers förslag.
52:o af den 18 Februari 1841 angående ändring af Kongl. Förbudet
mot dueller och slagsmål af den 22 Augusti 1682 och dermed
sammanhang ägande Författningar, m. ra. (238.)
1841 den 8 Juni blef denna Rikets Ständers hemställan af Kongl. Maj:t afslagen.
53:o af den 18 Februari 1841 angående vederbörandes förständigande,
att Kongl. Förordningen den 7 Oktober 1805 om ansvar för
militärtjenstemäns öfverfallande upphört att vara gällande (243.)
Kongl. Maj:t har bifallit denna hemställan, och Cirkulär i ämnet till samtliga
HofRätterna och SlottsRätlen för Stockholms Slott och Stad är utfärdad
t den 22 Juni 1841.
54o af den 18 Februari 1841 angående hvad iakttagas bör vid
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva
(242).
1841
Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Enil.-Berätt else den 11 Juli 1844. 9
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t icke funnit skäl
alt till d ra ga v ar a nd e fiemställan lemna bifall.
5ä:o af den 1 Mars 1841 angående en förklaring öfver 5 § i Kongl.
Förordningen om stängselskyldigheten den 9 Februari 1802 (251.)
Sedan HofRälterna, JuslitieKanslern och Högsta Domstolen afgifvit yttranden
i ämnet, beror frågan på Kongl. Maj:ts afgörande.
af den 1 Mars 1841 om Bankens oell RiksgäldsKontorets forum
privilegialum (247.)
Kongl. Majit har bifallit Rikets Ständers förslag, hvarom Kungörelse är utfärdad
den 10 Januari 1841.
5?:o af den 1 och 29 Mars 1841 angående dels förklaring af 88 §
Konkurslagen den 12 Mars 1830, dels ock upphäfvande af hvad
stadgadt blifvit till inskränkning i rättigheten för köpare af fast egendom,
deri vissa Inrättningar hafva inteckning, att erhålla 3:dje uppbudet
(248 och 274.)
Rikets Ständers förslag är af Kongl. Majit bifallet, och särskilda Kungörelser
i dessa ämnen utfärdade den 10 Juni 1841.
58:o af den 3 Mars 1841 angående granskning och beredning af förslagen
till Allmän Civil- och Kriminallag (249.)
Denna hemställan är af Kongl. Majit bifallen, och personer förordnade att
ifrågavarande granskning och beredning verkställa.
59:o af den 10 Mars 1841, i anledning af Kongl. Majits nådiga proposition
angående upphäfvande af hvad nu stadgadt är om lagförklaringars
utfärdande af Högsta Domstolen (260.)
1841 den 7 Juli är denna skrifvelse i StatsRådet anmäld; och skulle läggas
till handlingarne.
60:o af den 10 Mars 1841 i anledning af nådig proposition angående
ändring i 109 § Regeringsformen och 80 § Riksdagsordningen
(262.)
Denna skrifvelse är den 7 Juli 1841 i StatsRådet anmäld, och blef lagd till
handlingarne.
61:o af den 10 Mars 1841, i anledning af nådig proposition derom,
att Rikets Ständer skola hvart tredje år till lagtima Riksdag sammankomma
samt om föremålen för urtima Riksdagar (261.)
1841 den 7 Juli blef denna skrifvelse i StatsRådet föredragen och lagd till
handlingarne.
62:o af den 18 Mars 1841, i anledning af väckt fråga om lönersättning
för en Häradshöfding i Wermland (265.)
° o
Bih. till R. St. Prot. 7844' 2 Sami. *
10 Bil. till Ti. St. Just. Omhudstn. Eini.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Denna Rikets Ständers hemställan är genom nådig skrifvelse den 7 April
1841 meddelad SlatsKontoret tili iakttagande och vederbörandes förstän
digande.
©3:o af den 18 Mars 1841 angående gemensam lag för inrikes och
utrikes vexlar (266.)
1841 den 8 Juni har Kongl. Maj:t förklarat Sig vara förhindrad att lemna
Rifall lill detta Rikets Ständers förslag.
64:o af den 20 Mars 1841 om upphörande af Riddarhusets forum
privilegiatum (271.)
Denna Rikets Ständers hemställan är bifallen, och Förordning den 10 Juni
1841 derom utfärdad.
af den 29 Mars 1841 angående ändring af 14 Kapitlet 96 § i
Krigsarlicklarne rörande fördelning af böter (276.)
1841 den 6 Augusti blef denna hemställan af Kongl. Majrt i StatsRådet
afslagen.
m o af den 29 Mars 1841 angående reglering af Allmänna Indrag
.
. O Q O o
ningsstaten, såvidt den angått 5:te punkten deri, om understöd åt Professoren
Schlyter för utgifvande från trycket af Sveriges gamla lagar
samt litte punkten, om pensionsrätt för de vid fångvården anställde
tjenstemän och vaktbetjente (277.)
1841 den 24 Maj täcktes Kongl. Maj:t gilla Rikets Ständers beslut angående
de vid fångvården anställde tjenstemäns och vaklbetjenstes pensionerande,
hvarom samt angående innehållet af Rikets Ständers skrifvelse i öfrigt vederbörande
skulle underrättas.
6*:o af den 17 April 1841 angående meddelande af reglementariska
stadganden för organiserandet af förlikningskommitteer (299.)
1841 den 20 September i StatsRådet anmäld, och Lagberedningens utlåtande
är infordradt.
m:o af den 21 April 1841 angående beräkning af de i Lagar och
Författningar utsatte penningebelopp, i händelse ett utaf Rikets Ständer
i underdånighet föreslaget förändradt myntsystem vinner Kongl.
Majrls nådiga bifall (308.)
1841 den 7 Juli i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Majrt förklarat denna
fråga hafva förfallit, i följd af Kongl. Majlis förut meddelade beslut angående
det föreslagna nya myntsystemet.
®^:o af den 30 April 1841 angående tillägg i 2 Kapitlet 29 § af
Krigsarlicklarne (314.)
1842 den 20 April i StatsRådet föredragen och af Kongl. Majrt afslagen.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. Ii
?0:o af den 5 Maj 1841, i fråga om föreskrifter rörande Judarnes
rättigheter och skyldigheter (319.)
Sedan KommersKollegii utlåtande blifvit infordradt, beror frågan för närvarande
på Kongl. Maj:ts afgörande.
«H_:o af den 8 Maj 1841 angående ändring i RiksAktens 7 § (323).
1841 den 15 Juli blef denna skrifvelse i StatsRådet anmäld och lagd lill
liandlingarne.
72:o af den 8 Maj 1841 om ändring i 87 § i Regeringsformen
(322.)
1841 den 7 Juli i StatsRådet anmäld och lagd till liandlingarne.
O O
73:o af den 8 Maj 1841 angående stadganden rörande fångvården
(328->
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:t bifallit Rikets
Ständers hemställan angående utsträckning af stadgandet i 17 Kap. 11 §
Rättegångsbalken: men deremot icke funnit skäl bifalla Rikets Ständers för
O
O 7
slag om straffbestämmelse för fånge, sorn begår brott emot den, som öfver
honom tillsatt är, och tillika förklarat Rikets Ständers anhållan om sammanförande
af gällande föreskrifter angående fångvården icke då böra till någon
åtgärd föranleda, enär Kongl. Maj:t i detta ämne redan förut meddelat befallning
till Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket.
74:o af den 8 Maj 1841 med förslag till lag mot olofliga folksamlingar
(320.)
1841 den 8 Juni blef detta Rikets Ständers förslag af Kongl. Maj:t i SlalsRådet
a fs la ge t.
?5:0 af den 26 Maj 1841 med öfverlemnande af förslag till ny ansvarighetslag
för Fullmäktige i RiksgäldsKontoret (343.)
Detta Rikets Ständers förslag är af Kongl. Maj:t gilladt och lag i ämnet utfärdad
den 10 Juni 1841.
?6:o af den 1 Juni 1841 angående ändringar i ansvarighetslagen för
StatsRådets ledamöter (352.)
1841 den 8 Juni i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Majit icke funnit skäl
»illa Rikets Ständers förslag.
77--0 af den 2 Juni 1841 med förslag till lag för enskilda Banker (358.)
1841 den 4 September blef denna skrifvelse i StatsRådet anmäld, och, såsom
inkommen så nära Riksdagens slut, att förslaget ej hann pröfvas i den
ordnin" 87 § Regeringsformen föreskrifver, lagd till liandlingarne.
' 38:o af den 5 Juni 1841 angående anstalter för en förbättrad fångvård
(366.)
12 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Etnb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
1841 den 14 Augusti har Kongl. Maj:t, i anledning af denna Rikets Ständers
hemställan, anbefallt vidtagande af åtskilliga åtgärder för det af Rikets
Ständer åsyftade ändamål.
79:o af den 7 Juni 1841 rörande anslag för adjungerade ledamö
ter
i Svea och Göta HofRält (374.)
1841 den 11 September i StatsRådet anmäld och lagd till handlingarne.
m: O af den 9 Juni 1841 angående ändring i RiksAktens stadgan
den
rörande val af förmyndare för omyndig Konung (379.)
Denna Rikets Ständers hemställan har blifvit öfverlemnad till behandling af
den år 1839 förordnade Kommitté för afgifvande af betänkande rörande vissa
Sverige och Norrige gemensamt angående ämnen.
81:o af den 9 Juni 1841, i anledning af Kongl. Majrts proposition
angående extra Statsanslag för den af Rikets Ständer begärda Lagberedning
(382.)
1841 den 28 Augusti är denna skrifvelse i StatsRådet anmäld, hvarefter
Kongl. Majrt fallat beslut angående aflöning för Lagberedningens personal.
82:o af den 12 Juni 1841 angående tillägg vid 2:dra Art. 4 § Le
gostadgan
den 23 November 1833 (326.)
Rörande detta ärende är Styrelsen Öfver fängelser och arbetsinrättningar i
riket anbefalld att inkomma med utlåtande, hvilket ännu icke blifvit afgifvet.
83-o af den 12 Juni 1841 om ändringar af Författningarne, rörande
laga försvar, samt inrättande af tvångsarbetshus, m. m. (402.)
.1 anledning af denna Rikets Ständers skrifvelse är utlåtande infordradt från
Styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket, hvilket utlåtande
ännu icke inkommit.
84:o af den 14 Juni 1841 angående verkställd granskning af de i
StatsRådet förde Protokoll (389 & 403.)
1841 den 15 Juli är denna skrifvelse i StatsRådet anmäld och lagd tili
handlingarne.
85:o af den 16 Juni 1841 angående öfverlemnande lill Rikets Ständer
af nådig proposition om en ändamålsenlig förändring i nuvarande
Nationalrepresentation (414.)
1843 den 20 November i StatsRådet anmäld, dervid Kongl. Maj:l förklarat
denna Rikets Ständers skrifvelse icke föranleda till någon åtgärd.
Stockholm den 26 Juni 1844.
Upprättad af
C. F. fV. Lamberg,
t. i. Archivarie i Justitie StatsExpeditioHeii.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1841. 1>
Förteckning å Rikets Ständers vid 1840 och 1841 årens Riksdag till Kongl.
Maj:t, genom Dess f. d. Krigs-Expedition eller numera LandtförsvarsDeparteinenlets
KansliExpedilion, aflålna underdåniga skrifvelser, jemte Kongl.
Ma j:ts i anledning deraf fattade beslut eller vidtagna åtgärder.
W«:o °) Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 8 April 1840,
angående medels anvisande i och för Carlsborgs fästningsbyggnad
samma år (4.)
1840 den 11 Maj föredragen; och nödige föreskrifter vederbörande meddelade.
HV.o af den 22 April 1840, angående väckt fråga om förändring i
tillsynen å de till boställen åt Cheferne m. fl. Tjenstemän vid Båtsmanskompanierne
fordom upplåtne kronohemman (7.)
öfverlemnad till SjöförsvarsDepartementet.
af den 1 Juli 1840, angående beräkningen af traktamenten till
Städernas Magistratspersoner och Borgare vid syner och andra förrättningar
för Kronans räkning (29.)
1840 den 27 Juli föredragen; och nådig skrifvelse till Rikets Ständer afla ten
under den 4 nästpåföljde Augusti.
89:o af den 22 Augusti 1840, angående revision för framtiden af en
vid Westerbottens Regemente af Statsmedel bildad fond (58.)
1840 den 30 November föredragen; och nådig skrifvelse till Rikets Ständer
aflåten den 7 December samma år.
90:o af den 22 Augusti 1840, om ändring i Kongl. Maj:ts nådiga
Tågordning (63.)
1842 den 6 September föredragen i sammanhang med vederbörande Em*
betsverks afgifna underdåniga förslag till ny Tågordning; och utfärdades
samma dag Kongl. Maj:ts nådiga Förordning om truppers och persedlars fortsk
a Ilande.
91:o af den 23 September 1840, angående ändring i KavalleriRegemenlernes
uniformer (78.)
1840 den 17 Oktober föredragen; och öfverlemnad till KommandoExpediLjonen.
1842 den 8 Oktober, sedan KrigsKollegium saint vederbörande GeneralBefälhafvare
och RegementsChefer blifvit hörde, genom KommandoExpeditionen
anmäld; och förklarade Kongl. Maj:t Sig icke vilja något i berörde afseende
förändra, i följd hvaraf Kavalleriets nuvarande uniformer skulle oförändrade
bibehållas.
*) Ordningsnummer!) i denna och följande förteckningar, gående från början i en följd,
är tillsatt vid tryckningen.
14 Bil. till R. St. Just. Ombuäsm. Etnb.-Berättelse den II Juli 1844.
93:o af den 2.3 September 1840, angående ersättning till Nämndemän
och Fjerdingsman för syner och värderingar m. m. (87.)
1842 den 25 Januari föredragen, och Kongl. Kungörelse i ämnet samma
dag' utfärdad.
93:o af den 26 September 1840 i anledning af Kongl. Majtts nådiga
proposition om medels anvisande till gevärsfabrikationen (90)
1840 den 17 Oktober föredragen; och KrigsKolIegium om] Rikets Ständers
beslut underrältadt.
af den 10 Oktober 1840, angående rättighet för Rotehållare
inom åtskilliga härader af Skaraborgs Län alt erhålla utsyning på
kronoparkerne Halle och Hunneberg (115.)
Öfverlemnad till FinansDepartementet.
95:0 af den 17 Oktober 1840, angående förändring i sättet för bedömandet
af Salpeters halt och beskaffenhet (121.)
1844 den 6 Mars föredragen. Då något lämpligare sätt, än de redan föreskrifna
och hittills använda eld- och smältprofven, icke med säkerhet kunnat
uppgifvas för pröfningen af halten och beskaffenheten hos den rå salpeter,
som för Kronans samt Krutbrukens räkning emottages, fann Kongl.
Maj:t några förändrade föreskrifter i berörde hänseende icke för närvarande
kunna meddelas.
JM»:o af den 27 Oktober 1840, om befrielse från rotering för Torps
Kyrkoherdeboställe å Dahlsland (128.)
1841 den 6 Oktober föredragen; och fann Kongl. Maj:t, enligt vederbörandes
underdåniga tillstyrkan och med bifall till hvad af Rikets Ständer alternativt
hemstäldt blifvit, skäligt förordna, att bostället Torp, såsom stamrote,
väl skall äfven framgent i ordinarie knektehållet qvarstå, men deremot, från
1841 års början räknadt, af ingående rotefrihets- eller vakansmedel njuta
ersättning i kontant för roleringsbesvärets fortsatta utgörande.
»f:o af den 18 November. 1840, angående upplösning af Invalidinrättningen
vid Ulriksdal (137).
1840 den 31 December föredragen; Och fann Kongl. Maj:t icke skäl att
bifalla Rikets Ständers anhållan om upphörandet af berörda Inrättning.
98:o af den 8 December 1840, angående traktamenten för städernas
magistratspersoner och borgare vid syner och andra förrättningar
för kronans räkning (150).
1841 den 18 Januari föredragen, och blef, med bifall till Rikets Ständers
anhållan, nådig Kungörelse i ämnet samma dag utfärdad.
99o af den 16 December 1840, angående reglering af utgifterne å
Rikstatens 7:de Hufvudlilel (164).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 15
1841 den 3 Februari föredragen genom FiiinnsDeparlementet samt, i hvad
densamma rörde anslaget till pensioner för militäre embels- och tjenstemäns
enkor och barn, LandtförsvarsDepartementet meddelad.
1841 den 9 November anmäld genom LandtförsvarsDepartementet; och
Direktionen öfver Armeens Pensionskassa underrättad om Rikets Ständers
beslut i afseende å berörde pensionsanslag.
H©d:o af den 18 December 1840, angående den ersättning, inqvarteringsgifvare
bör tillkomma för mat, som lemnäs tågande trupper
m. m. (169).
1841 den 9 November föredragen; och nådig Kungörelse i ämnet samma
dag utfärdad.
lOlro af. den 19 December 1840, angående regleringen af utgifterna
under Riksstatens 3:dje Hufvudtilel (173).
1841 den 25 Januari föredragen; och vederbörande embetsverk derom för
stäiuligade
lill behörig efterrättelse i hvad på dem ankom.
l:o Beträffande det af Kongl. Maj:t äskade, men af Rikets Ständer vägrade
anslag af 4200 R:dr, såsom lön för KrigsKollegii president; så ock i
betraktande deraf, att bemälda Kollegium, för det närvarande och intill dess
en annan organisation af detta embetsverk blefve utarbetad och af Kongl.
Maj:t i nåder gillad, ej kunde umbära en president eller chef, förordnade
Kongl. Maj:t, att det genom Kongl. Brefvet den 26 Oktober 1838 för en
tillförordnad president i KrigsKollegium bestämda arfvode, stort 2000 R:dr
årligen, fortfarande borde utgå samt från 1841 års början och tillsvidare
af anslaget för oförutsedda militära behof utbetalas.
1841 den 11 Mars, sedan StatsKontoret sig utlåtit, föredrogs ånyo frågan
om de för KrigsKollegium begärda, men af Rikets Ständer vägrade
16 4 tunnor spannmål under lönerna för KrigsKollegii embels- och tjenstemän;
och beslöts, att den årliga tillökningen för berörda spannmål skulle
å anslaget lill oförutsedda utgifter från och med 1841 års början anordnas,
under vilkor, att, vid först sig yppande ledigheler inom Kollegii personal,
indragning af spannmålen under de ledigblifvande lönerna ovilkorligen skulle
verkställas, intilldess merberörda 163| tunnor spannmål från staten försvunnit
och till fullo blifvit besparade.
2:o Kongl. Maj:t ansåg någon förändring af KrigsHofRäIlens organisation
icke för närvarande kunna äga rum, ulan borde frågan om denna domstols
förbättrande eller bibehållande behandlas i sammanhang med den nya Kriminallag,
som gemensamt af Konung och Rikets Ständer komme att antagas;
Hvarom Note ur protokollet till JustitieDeparteinentet expedierades..
IG Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Etnb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
3:o De af Rikets Stander, i afseende å Slaten för Geneialitetet, gjorda
underdåniga hemställanden öfverlemnades till KommandoExpeditionens föredragning
samt anmäldes derefter ytterligare i StalsRådet den 8 Juli 1841;
och förklarade Kongl. Maj:t, efter pröfning af hvad härvid förekom, Sig vara
sinnad att i nuvarande skick oförändradt bibehålla organisalionerne på G
Militärdistrikter.
4:o Ny stat för KommandoExpeditionen utfärdades den 22 Februari
1841, hvarjemte å 3:dje Hufvudtitelns anslag till oförutsedda militära utgifter
anvisades hvad, som till belopp af högst 850 R:dr årligen kunde till expenser
för KommandoExpeditionen komma att erfordras.
7:o Frågan om indragning af det Öfverkommendanlen i Stockholm bestådda
arfvode 600 R:dr blef, i och för pröfningen af en Öfverkommendants
behöflighet för den militära bevakningens handhafvande inom hufvudstaden
och kontrollen Öfver densammas utöfning, öfverlemnad till KommandoExpeditionen,
uppå hvars föredragning Kongl. Maj:t i nåder belöt, att en Generalsperson
skulle fortfarande, i egenskap af Öfverkommendant, föra befälet
öfver hufvudstadens garnison; Och då denna fråga härefter, den 24 Maj
1841, i StatsRådet ytterligare anmäldes, blef det Öfverkommendanten tillförne
bestådda årliga arfvode 600 R:dr anvisad t att från 3:dje Hufvudtitelns
anslag till oförutsedda militära utgifter utgå.
9:o Rikets Ständers i underdånighet framställda önskan, att kommendantsbeställningarne
i de städer, som ej äro befästade och hvarest ringa eller
ingen garnison år förlagd, måtte vid nuvarande innehafvares afgång indragas,
samt kommendanternas bestyr med visering af pass och dylikt öfverlemnas
till de civile myndigheterne, meddelades KommandoExpeditionen och
blef derefter i kommandoväg, den 8 Juli 1841, Kongl. Maj:t föredragen; hvarvid
Kongl. Maj:t fann Sig icke kunna den önskade indragningen i nåder
bifalla.
10:o KrigsAkademien skulle förblifva i sitt närvarande skick, intilldess
en allmän reglering kunde ske' af Rikets uppfostrings- och undervisningsanstalter.
13:o Sedan, i anledning af Rikets Ständers vägran att bevilja det för
Exercissquad roner äskade anslag, KrigsKollegium med infordradt underdånigt
utlåtande inkommit, föredrogs frågan härom ånyo den 27 Juli 1841;
och enär Rikets Ständers uti skrifvelse den 30 December 1840, angående
anvisande af ett årligt anslag af Statsmedlen såsom ersättning för den dittills
erlagda mötespassevolansafgiften, bland annat förklarat, att de till Kongl.
Bil. till R. St. Just. Omludsm. Etnb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 17
Maj:t i underdånighet öfverlemnade att använda berörde anslag för indelta
armeens vapenöfningar, på sätt Kongl. Maj:t för ändamålets vinnande funne
nyttigast, förordnade Kongl. Maj:t, att all den kostnad för indelta KavalleriRegementenas
och Corpsernas ExercisSquadroner eller rekryt- och remontmöten,
som, efter pröfning af Sqvadronernas styrka och öfningstid för hvarje
år, ansåges oundvikligen höra äga rum, skulle, så vidt det uppå 3:die Hufvudtiteln
härför bestådda särskilda anslag 22,000 R;dr årligen icke funnes
tillräckligt, från och med år 1841 och intilldess sistnämnde anslag kunde
O ' O
varda i förhållande till verkliga behofvet förböjdt, utgå af vederlaget för
den upphörda mötespassevolansen. Den i gamla passevolanskassans räkenskaper,
såsom fordran för de under äldre år gjorda försträckningar till ExercisSqvadronernas
underhåll, balanserade summa 5,333 R:dr 16 sk., till hvars
återgäldande tillgång saknades, skulle få afskrifvas.
14:o En tillförordnad särskild Kommitté anbefalldes att utreda och uppgifva
det i militäriskt och ekonomiskt afseende lämpligaste sätt, på hvilket
det vore möjligt att inom kortaste tid nedsätta LifgardesRegementenas, jemlikt
1831 års Interimsstater, hittills åtnjutna aflöningsanslag till hvad Riksslaten
består. Sedan Kommittéen sitt betänkande i ämnet afgifvit samt GeneralBefälhafvaren
i 4:de MilitärDistriktet, KrigsKollegium och StatsKonloret
sig deröfver utlåtit, föredrogs detta ärende ånyo i StatsRådet den 10 Juni
1841; hvarvid, för att inskränka LifgardesRegementenas aflöningssummor så
nära lill de af Rikets Ständer före år 1831 för dessa Regementen beviljade anslag,
som, utan försvagande af Regementenas tjenstbarhet, ske kunde, i nåder beslöts,
dels indragning af åtskilliga Officers- och Underofficers platser jemte
en del af Regementenas musikpersonal samt af tio hästar vid Lifgardet till
häst, dels ock nedsättning af det högre befälets och stabernas löner, men
med bibehållande af Subaltern- och Underbefälets och manskapets vilkor
oförminskade, genom hvilken reglering den dittills utgående aflöningskostnaden
för LifgardesRegementena komme att minskas med tillhopa 12,335
R:dr, som borde Statsverket successive, eller i den mån afgång genom dödsfall,
afsked eller befordran inträffade, besparas, och emedlertid skulle från
1841 års början utbetalas af besparingarne å 3:dje Hufvudtileln till så stoit
belopp, som, under den tid indragningen fortginge, för hvarje år kunde erfordras.
Skillnaden åter på det hela emellan anslagen å Riksstaten och Interimsstaterna,
utgörande 18,568 R:dr 27 sk. 6 rst., skulle godtgöras af:
Bih. tilt R. St. Prof. 7844■ 2 Sami. ^
18 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. JSmb.-Bcrättclse den 11 Juli 1844.
indragningar och lönnedsätlningar, efter hvad ofvan är omför
mäldt
. -
12,335: — —
besparing å spannmål under lönerna
278: — —
anslagen till Kavallerihästars furagering och remontering, för
hvad som motsvarade de genom indragning af 10 hästar
uppkommande besparingar
1,365: ■— —
hvarefter bristen komme, intilldess de nya Slaterne kunde af
Rikets Ständer för deras del varda gillade och fastställde,
att af anslaget till oförutsedda militära behof ulga med ett
kalkulalionsvis antaget belopp af  4,590: 27. 6.
18,568: 27. 6.
blifvandes dock berörde brist minskad och Statsverket till nära halfva beloppet
godtgjord genom indragning och besparing till 3:dje Hufvudlitelns allmänna
tillgångar af beklädnadsanslaget för de till indragning afsedde Underofficerare.
15:o Yederbörandes utlåtande och förslag infordrades i anledning af
Rikets Ständers vägran att bevilja det för Kronprinsens HussarRegemente
begärda anslag 1,321 R:dr 29 sk.; hvarefter denna fråga till slutligt afgörande
föredrogs den 30 November 1841; och fastställdes dervid, att från
1842 års början blifva gällande, en ny Stat, hvaruti, genom nedsättning af
det högre befälets, Stabens och Sqvadronsbefälels löner samt indragning till
en del af de nämnda personal i 1830 års Inlerimsstat bestådda furagepenningar,
Regementets aflöningsanslag på det hela blifvit jemkadt och nedsatt
till det af Rikets Ständer härför bestämda belopp. Kongl. Maj:t förordnade
för öfrigt, att den nya Staten med deruti upptagna nedsatta lönbelopp
först skulle tillämpas i den mån innehafvare af de lill förminskning bestämda
löner genom dödsfall, afsked eller befordran från sina då ägande beställningar
afgingo; samt att till betäckande af skillnaden emellan 1830 års
Interimsslat och den nya Staten, utgörande 2,661 R:dr 39 sk., i främsta
rummet skulle användas de å förra Staten besparade 268 tunnor spannmål,
hvarefter fyllnadsbeloppet borde utgå af anslaget å 4:de Hufvudtiteln för
oförutsedda militära behof.
17:o Beträffande Rikets Ständers underdåniga hemställan om förläggan
O
OO
de af något Artilleri i Norrland, förklarade Kongl. Maj:t, att, så snart det
förslag till organiserande och förläggande af någon ai tilleristyrka i Westerbotten
och Jemtland, om hvars uppgörande nådig befallning redan meddelats,
hunnit blifva slutligen afgjordt, ville Kongl. Maj:t förelägga Rikets Ständer
detsamma, åtföljdt såväl af utredning öfver de för verkställigheten er
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 19
fördel lige kostnader, som af nådig proposition om de derför nödige medels
anvisande.
22:o StatsKontoret anbefalldes att upprätta förslag till ny Stat för Gottlands
NationalBeväring, med iakttagande af den utaf Rikets Ständer för nämnde
Beväring beviljade tillökning.
25:o KrigsKollegium erhöll likaledes nådig befallning att inkomma med
förslag till Stater för Kollegii Departementer, inskränkande sig inom de af
Rikets Ständer anvisade anslag.
31:o Enär det tillförne bestådda anslaget till värfnings- och rekapitulationspenningar
1000 R:dr årligen blifvit från Riksstaten uteslutet, förordnade
Kongl. Majit under den 11 Mars 1841, sedan StatsKontoret blifvit
bordt, att af anslaget till oförutsedda militära utgifter skulle utbetalas de
tillfälliga och uti gällande Passevolanskontrakter med de värfvade Regementena
vilkorligt bestämda ersättningar för genom smittsamma sjukdomar
förloradt manskap, hvilka framgent och intill nästa riksdag tilläfventyrs
kunde ifrågakomma.
32:o Beträffande anslaget till ersättning åt inqvarteringsgifvare för mat,
som lemnäs tågande trupper m. rn., ville Kongl. Majit fatta Dess nådiga beslut
vid föredragning af Rikets Ständers rörande samma ämne särskildt aflåtna
skrifvelse af den 18 December 1840.
36:o Frågan om underhållet af Lifgardets till häst kasern och stallbyggnader
samt lyshållningen i de sednare remitterades till vederbörande
för nödig undersökning och utredning m. m.; hvarefter Kongl. Majit, rörande
Stallarnes underhåll, den 16 Mars 1842 i nåder förordnade, att Öfverila
tendén tsEmbetels befattning dermed skulle tillsvidare fortfara; och har
frågan i öfrigt ännu ej kunnat till slulligt afgörande företagas.
37io Som Rikets Ständer under den 30 December 1840 aflåtit särskild
underdånig skrifvelse angående den årliga Mötespassevolansens öfverflyttande
till Statsverket, ville Kongl. Majit vid föredragningen deraf fatta Dess nådiga
beslut i detta ämne.
Slutligen öfverlemnades till KommandoExpeditionen Rikets Ständers underdåniga
anhållan, att en omfattande plan till försvarsverkets organisation i
dess helhet måtte näst sammanträdande Ständer föreläggas; och blef denna
fråga, när densamma derefter den 8 Juli 1841 i kommandoväg ånyo föredrogs,
tillsvidare uppskjuten.
l©2:o af den 30 December 1840, angående upphörande af mötespassevolansafgiften
för manskapets underhåll vid indelta Kavalleriet
och Infanteriet (176.)
20 Bil. till II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
1841 den 22 Februari föredragen; och nådig skrifvelse samma dag till Rikels
Ständer aflåten.
t$mo af den 30 December 1840, angående armeens förseende med
byxor af blåtL med livitt meleradt kläde (179.)
1841 den 14 December anmäld och öfverlemnad lill KommandoExpeditionen.
1842 den 20 Januari genom KommandoExpeditionen föredragen, men enär
upplyst blifvit, att antagandet af sådant klädesslag, som Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit, skulle, om äkta blå färg användes, lända, icke till besparing,
utan fastmer till ökad utgift, fann Kongl. Maj:t frågan om armeens
förseende med grå i stället för blå byxor böra förfalla.
104:o af den 30 December 1840, angående lindring i roteringsoch
rustningsskyldigheten i Jemtlands län (181.)
1842 den 3 December föredragen; och beslöts, att provinsen Jemtland skulle,
i enlighet med ett af Krigs- och KammarKollegierne uppgjordt förslag,
omroteras, dock under förbehåll, att, derest den nya roteringen skulle utfalla
med en sådan förminskning i nummerstyrkan, som Kongl. Maj:t prof vade
oförenlig med fordringarne för landets försvar, provinsens nuvarande indelning
till rust- och knektehåll komme att fortfara, intilldess Rikets Ständer
anvisat nödiga medel till försvarsverkets upprätthållande på annat sätt inom
denna del af riket; hvarjemte erforderlige förberedande åtgärder för den beslutade
omroteriimen anbefalldes.
O
J[ö5:o af den 20 Januari 1841, angående sättet för utgörandet af
städernas, utom Stockholm, inqvarteringsbesvär samt om en jemnare
och rättvisare fördelning deraf (188.)
1841 den 15 Februari föredragen; och Inqvarteringsordning för städerna,
utom Stockholm, utfärdad den 22 i samma månad.
af den 20 Januari 1841, angående ett lill Rikets Ständers
granskning öfverlemnadt förslag till ny Inqvarteringsordning för Stockholms
stad (189.)
1841 den 15 Februari föredragen; och nådig skrifvelse den 11 derpåföljde
Mars till Rikets Ständer aflåten.
HLCIfho af den 20 Januari 1841, angående ersättning till innehafvarne
af sådane i rotering qvarstående hemman, som ifrån Kapellanstill
Skolmästareboställen blifvit eller blifva förvandlade (199.)
1841 den 24 Maj föredragen; och kungörelse i ämnet derefter, på nådig befallning,
genom Krigs- och KammarKollegierne utfärdad den 28 Augusti
samma år.
Bil. till II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 21
108:o af den 6 Februari 1841, angående dels föreskrifter, i afseende
på förhandlingar emellan rust- eller rotehållare och soldat om
lönvilkoren, dels tryckning af knektekontraklen, ni. m. (214.)
1841 den 15 Juli föredragen; och anbefalldes nödiga åtgärder för samlande
och utgifvande från trycket af de för hvarje regemente gällande knektekontrakt,
jemte deruti tid efter annan gjorda tillägg eller förändringar; hvaremot,
enär KrigsKolIegium upplyst, det några klagomål öfver befälets inverkan
uppå de under sednare åren inom de indelta Regementena afslutade legok
on Ira k ter och derutinnan utstakade vilkor hvarken vid Generalmönstringar
eller eljest skola blifvit anförda, Kongl. Maj:t fann Rikets Ständers i denna
del gjorda underdåniga framställning icke till någon åtgärd för det närvarande
föranleda.
109:o af den 6 Februari 1841, i anledning af väckt fråga om Smålands
Ilussarregementes afsittning, emot erläggande af hästvakansafgift
(215.)
1841 den 11 Mars föredragen; men i betraktande af kavalleriets ringa styrka
i förhållande till de öfrige vapnen, ansåg Kongl. Maj:t Sig icke kunna
Rikets Ständers önskan i förevarande fråga bifalla.
llOio af den 6 Februari 1841, angående fri tillverkning af bergskrut
(217.)
1843 elen 8 April föredragen; men som af de i ämnet afgifna yttranden sig
visade, att allmänna tänkesättet bland de i saken närmast intresserade icke
vore så stadgadt eller enstämmigt, alt tillräcklig grund deraf kunde hämtas
för afskaffandet af hittills vidtagne anstalter för tillverkningen af bergskrut;
så och i betraktande derjemte af åtskilliga andra, kruttillverkningen i allmänhet
rörande förhållanden, fann Kongl. Maj:t Rikets Ständers förevarande
underdåniga anhållan icke kunna bifallas.
Ill o af den 6 Februari 1841, i anledning af väckt fråga om befrielse
för rusthållare från skyldigheten att under krig remontera och
att ersätta förlorade persedlar (218.)
1841 den 11 Mars föredragen; och skulle samtlige rustande höras i ämnet,
hvarefter KrigsKolIegium borde med eget betänkande till Kongl. Majit inkomma
minst ett år före nästinfallande lagtima riksdags öppnande. KrigsKollegii
sålunda infordrade betänkande har sedermera inkommit, men ännu
ej hunnit lill pröfning förekomma.
112:o af den 13 Februari 1841, angående förändring uti de lill
rese- och traklamentskoslnader uppförde anslag (227.)
22 Bil. till JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berältelse den 11 Juli 1841.
1841 den 30 Mars föredragen; och fann Kongl. Maj:t att, innan nådigt beslut
fattats öfver Rikets Ständers, uti skrifvelse den 20 Januari samma år,
gjorda underdåniga hemställan rörande dels skjutslegans förhöjning, dels ock
inskränkning i det embets- och tjenstemän efter 1827 års Resereglemente
bestådda antal hästar, någon annan åtgärd icke erfordrades, än att, då anslaget
å dåvarande 4:de Hufvudtiteln till rese- och traktamentskostnader
jemväl vidrördes uti förevarande skrifvelse, en afskrift af denna, jemte note
nr protokollet, tillställdes Sjöförsvarsdepartementet.
113:o af den 13 Februari 1841, angående en uppkommen brist i
1839 års anslag för Beväringsmanskapets vapenöfningar (230.)
1841 den 11 Mars föredragen; och KrigsKoliegium samt StatsKontoret derom
underrättade.
l*4:o af den 3 Mars 1841, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition,
angående anslag till understöd för de i hufvudstaden förlagde
Garnisonsregementens matinrätlningar (256.)
1841 den 30 Mars föredragen; och StatsKontoret jemte öfrige vederbörande
derom underrättade.
115:o af den 6 Mars 1841, angående förskott å anslag till bedrifvande
af befästningsarbetena vid Carlsborg och i Stockholms skärgård
(258.)
1841 den 30 Mars föredragen; och vederbörande derom underrättade.
116:o af den 6 Mars 1841, angående transport af kronomanskap
(259.)
1841 den 30 Mars föredragen; och öfverlemnades till SjöförsvarsDepartementet,
i hvad som rörde Rikets Ständers underdåniga hemställan om utseende
af andra och flere samlingsplatser för Båtsmanskompanierne inom Blekinge
län.
Afgj ordes i öfrigt den 6 September 1842 i sammanhang med det af vederbörande
Embetsverk upprättade förslag till ny Tågordning.
ll^o af den 20 Mars 1841, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
åren 1835, 1837 och 1839 afgifna berättelse om samma år
verkställd granskning af Statsverkets samt andra af allmänna medel
bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1832—•
1837 (269.)
1841 den 20 Augusti anmäld genom FinansDepartementet och LandtförsvarsDepartementet
meddelad i nedan o inför malde punkter.
1841 den 6 Oktober genom LandlförsvarsDepartementet föredragen; och
hvad vidkom
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 23
2:o Rikets Sländers anhållan, alt gratifikationer till officerare och flyttningshjelp
till tjenstemän vid Militärstaterna icke måtte anvisas på 3:dje
Hufvudlitelns anslag till oförutsedda behof, ville Kongl. Maj:t, vid tillfällen
af dylika anvisningars meddelande framdeles, taga denna anhållan i nådigt
öfvervägande.
3:o Vederbörandes utlåtanden infordrades, i anledning af hvad Rikets
Ständer anfört rörande ersättning till KrigsKollegii Forlifikationsafdelning
förmedel, ulbetalde till reparationsarbeten vid Haga lustslott; hvarefter denna
fråga ånyo föredrogs den 7 November 1841; och som ulredt blifvit, att
Haga Slottskassa saknade tillgång att den ifrågavarande ersättningen utgifva,
tillät Kongl. Maj:t, att Fortifikationskassans anspråk på ersättning fick för
denna gång förfalla.
4:o Rikets Ständers anhållan, att pensioner lill aflidne tjenstemäns enkor
och harn icke vidare måtte på Militieboslällskassan anvisas, skulle, så
som
icke fordrande någon åtgärd för det närvarande, få framdeles, då likartad
fråga kunde uppstå, förekomma till det nådiga afseende, Rikets Ständers
yttrade åsigt påkallade.
9:o Kongl. Maj:t anbefallde i nåder Direktionen öfver Invalidinrättningen
alt för framtiden så inrätta de af Direktionen med enskilda personer
uppgörande kontrakter, att skadeersättningar ej vidare komme i fråga.
15:o Beträffande Rikets Ständers underdåniga anhållan rörande hvad
som vid utlemnandet af exercisammunition från artilleriets förråd syntes
böra iakttagas, aflät Kongl. Maj:t Lill KrigsKollegium nådig befallning att
hålla hand deröfver, att, när sådan ammunition från Kollegium underlydande
förråd mot betalning utlemnades, värdet af sjelfva krutet blefve afskildt och
upptaget bland krulförsäljningsraedlen, hvilka för hvarje år borde till SlatsKontoret
aflevereras, äfvensom att i öfrigt, så väl i uppställningen af räkenskaperna
som i detaljerna deraf, söka tillvägabringa den största möjliga
tydlighet och fullständighet.
10:o I anledning af Rikets Ständers underdåniga anhållan, att lånförsträckningar
från extra anslagsmedel till de ordinarie ej vidare måtte äga
rum, lät Kongl. Maj:t afgå nådig befallning till KrigsKollegium att så beskaffade
dispositioner, som de af Rikets Ständer i förrherörde afseende antydda,
för framtiden sorgfälligt undvika.
17:o Med afseende på Rikets Ständers underdåniga anhållan rörande behandlingen
af frågor om anstånd med fullgörande af afslutade kontrakt om
leveranser, anbefalldes KrigsKollegium bland annat hålla hand deröfver, att
anstånd med leveranser utöfver den i kontrakt bestämda tid ej beviljades,
24 Bil, till R. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den li Juli 1844.
så framt icke olyckor eller andra af leverantören icke beroende tillfälligheter
föranled t berörde tids öfverskridande, samt att leverantör, som erhållit
förskott, skulle, antingen anstånd beviljades eller icke, erlägga fem procents
ränta å förskottet från den i kontraktet bestämda levereringsdag, med afräkning
likväl för värdet af de före samma dag af honom levererade och
godkända persedlar.
19:o Hvad Rikets Ständer i underdånighet framställt rörande gratifikationers
meddelande åt behöfvande officerare, ville Kongl. Maj:t, vid inträffande
sådane tillfällen, taga i nådigt öfvervägande.
20:o Vederbörande förständigades alt iakttaga hvad af Rikets Ständer
blifvit hemstäldt i afseende på de å furageringsanslageu för Lifgardet till
häst och Kronprinsens Hussarregemente utbetalde förskott.
29:o KrigsKollegium anbefalldes att, till ernående af det utaf Rikets
Ständer åsyftade ändamål, med hänsigt till Artilleriafdelningens återstående
fordran för den år 1822 till utrikes ort gjorda försäljning af krut, vidtaga
de på Kollegium ankommande åtgärder.
30:o Kongl. Majrt beslöt, i anledning af Rikets Ständers underdåniga anhållan,
rörande anvisningar å 3:dje Hufvudtilelns anslag till rese- och traktamentskostnader
för militäre embels- och tjenstemän, att framdeles vid dylika
anvisningars meddelande all den inskränkning skulle iakttagas,, som med
rikets gagn stöde att förena.
3l:o Slutligen meddelades KrigsKollegium och Kommitlerade för Salpeterärendena
nödige föreskrifter angående afskrifningen af den i Salpeterfondens
räkenskaper såsom Carl Gustafs stads gevärsfaktoris skuld balancerade
summa.
118:o af den 29 Mars 1841, angående Mötes- och Trosspassevolansfondernes
framtida disposition samt de 3:ne Mötespassevolansfondernes
sammanförande till en enda fond (272.)
1841 den 7 Juli föredragen; och förklarade Kongl. Majrt Sig icke vilja för
närvarande vidtaga någon förändring i afseende på de 3:ne Mötespassevolanskassornas
förvaltning och redovisning, utan borde dermed i förut vanlig ordning
förfaras, intilldess annorlunda af Kongl. Majrt i nåder förordnades.
ll»:o af den G April 1841, angående rättighet för åtskillige Rotehållare
vid Westerbottens Fältjägareregemente alt återbekomma dem
oriktigt påförd vakansafgift (281.)
1841 den 24 Maj föredragen; och Kongl. Majrls Befallningshafvande i Norrbottens
län derom underrättad.
12©:o
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 25
120:o af den 15 April 1841, om upphörande af desåkallade portpenningarne
vid Christianstad (286.)
1841 d en 4 Juni föredragen; och beslöts, att ifrågavarande portpenningar
skulle med nämnde månads utgång upphöra, hvarom vederbörande förständigades,
med underrättelse, att det såsom vederlag för portpenningarne beviljade
anslag finge från den 1 derpåföljande Juli från StatsKontoret reqvireras.
121:o af den 17 April 1841, angående ersättning för slitning af
soldaternes klädespersedlar m. m. under arbetskommenderingar för
enskilda bolags eller korporationers räkning (297.)
1843 den 29 Maj föredragen; och allmän kungörelse samma dag utfärdad,
rörande ersättning till Rotebållarne i och för det ökade besvär desse få vidkännas
genom soldaternes frånvaro.
Hvad åter beträffade den begärda slitningsersättningen för rnunderingarnes
nötning, fann Kongl. Maj:t, enär Kongl. Maj:ts förirpde nådiga Instruktion
för BeklädnadsDirektionerne vid de indelta rolerade Infanteriregementena
af den 7 Maj 1842 innehölle sådant stadgande, som med Rikets Ständers i
detta hänseende uttryckta önskan öfverensstämmer, någon åtgärd i anledning
deraf nu icke vara erforderlig.
af den 21 April 1841, angående förändring i södra Skånska
Infanteriregementets rotering, i följd af f. d. Adelsfaneboställenas befrielse
från ordinarie roterings utgörande (307.)
1841 den 4 Juni föredragen; och Krigs- och KammarKollegierne derom underrättade.
f23:o af den 30 April 1841, angående granskning af författningarne
rörande krigsmanskaps kasserande för begångna brott (313.)
1842 den 10 December föredragen och öfverlemnad till JustitieDepartementet.
124:0 af den 5 Maj 1841, angående förlängning af de med Rusthållarne
vid åtskillige afsuttne regementen och corpser afslutade kontrakt
om hästvakansafgifts utgörande m. m. (317.)
1841 den 30 Juni föredragen; och blef, enligt StatsRådets hemställan, lill
KrigsKollegii utlåtande remitterad.
KrigsKollegii utlåtande bar sedermera inkommit, och målet hvilar oafgjordt.
125:o al den 5 Maj 1841, angående södra bataljonens af Bobus
läns regemente förändring till ständigt infanteri (318.)
1842 den 14 November föredragen; och biföll Kongl. Maj:l så till vida hvad
af Rikets Ständer för deras del beslutadl blifvit, att bataljonen under ytter
Bih.
lill R. St. Prot. 7844■ 2 Samt. 4
26 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
ligare tio år, räknadt från den 1 Januari 1843, finge fortfara att blifva infanteri,
under hvilken tid Rusthållarne vid bataljonen skulle få åtnjuta enahanda
lindring i skyldighet till sina soldaters underhållande, som år 1777
blifvit Rotehållarne vid regementets norra bataljon i nåder förunnad, med
undantag likväl af Trosspassevolansafgiften, som af Rusthållarne vid södra
bataljonen komme att tills vidare erläggas; dock under uttryckligt förbehåll,
att det af Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, i den ordning 80 § Regeringsformen
stadgar, komme att bero, huruvida södra bataljonen skulle, efter den 31
December 1852, än ytterligare såsom infanteri tjenstgöra eller borde till kavalleri
åter uppsitta; samt att, derest Rikets Ständer i uppgörande Statsregleringar
för de år ifrågavarande lindring de rustande förunnades, icke skulle
till Kongl. Maj:ts disposition anvisa tillräckliga medel till betäckandet af de
kostnader för underhållandet af södra bataljonens materiel, som af Staten
från 1843 års början öfvertoges, Kongl. Maj:t då vore oförhindrad att detta
Sitt nådiga beslut genast återkalla.
l'26:o af den 8 Maj 1841, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
framställning, i fråga om inötespassevolansens upphörande och de
deraf bestridda kostnaders öfverflyttande på Statsverket (321.)
1841 den 24 Maj föredragen; och nådig skrifvelse i ämnet samma dag till
Rikets Ständer allåten.
12?:o af den 8 Maj 1841, i fråga om rättighet för vissa häraders
innevånare att till knektestugors uppförande taga timmer å kronoparkerne
Råda åsar, Ledsjömo m. fl. (325.)
Öfverlemnad till FinansDepartemenlet.
128;o af den 19 Maj 1841, angående de af Kongl. Maj:t, i-och för
befästningsarbeten äskade extra Statsanslag (340.)
1841 den 30 Juni föredragen; och vederbörande derom underrättade, hvarjemte
Chefen för IngeniörCorpsen anbefalldes att inkomma med betänkande
och förslag i afseende å Rikets Ständers framställda anhållan, att korrektionister
och arbetsfångar samt arbetslöse personer måtte till befästningsarbetena
företrädesvis användas. Sedan det sålunda infordrade betänkandet inkommit,
anmäldes detsamma den 29 Oktober 1842; och fann Kongl. Maj:t
i anledning deraf något beslut icke vidare erfordras.
129:o af den 26 Maj 1841, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga remiss
å aflidne assessoren Widegrens enkas ansökan om pension (342.)
1841 den 7 Juli föredragen; och StatsKontorel derom underrättadt.
130o af den 2 Juni 1841, angående pröfningen af tvister i anledning
af gjorda anmärkningar vid BeklädnadsDirektionernas räkenskaper
(356.)
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 27
1841 den 30 November föredragen och bifallen i så måtto, att ifrågavarande
räkenskaper, efter granskning i KrigsKollegium, skulle, jemte möjligen dervid
"jorde anmärkningar, till KammarRätten för slutlig granskning insändas.
131:o af den 2 Juni 1841, angående anslag till bestridande af restitutioner
åt rotehållarne vid Uplands regemente för orätt erlagde
klädpenningar (359.)
1841 den 7 Juli föredragen; och vederbörande derom underrättade.
132:» af den 2 Juni 1841, i anledning af Kongl. Majits nådiga tillkännagifvanden,
angående verkställd jemkning i provinsen Skånes ordinarie
rotering (360.)
1841 d en 7 Juli föredragen; och vederbörande derom underrättade.
133» af den 7 Juni 1841, angående åtskilliga af Kongl. Majit äskade
extra Statsanslag för försvarsverket till lands (372.)
1841 den 15 Juli föredragen; och vederbörande derom underrättade.
134» af den 9 Juni 1841, i anledning af Kongl. Majits nådiga
framställning angående en uppkommen brist i 1840 års anslag till
Beväringsmanskapets vapenöfningar (384.)
1841 den 24 Juli föredragen; och vederbörande derom underrättade.
135:» af den 10 Juni 1841, angående ersättning till rotehållare vid
Norr- och Westerbottens Fältjägarekorpser för rotefrihetsmedel inom
Norr- och Westerbottens län (391.)
1841 den 24 Juli föredragen; och vederbörande derom underrättade.
136» af den 10 Juni 1841, i anledning af Kongl. Majits nådiga
framställning om eftergift af personela utskylder för afskedade, till
underhåll berättigade soldater och deras vederlikar under expektanstiden
(393.)
Öfverlemnad till FinansDepartementet.
13*:» af den 12 Juni 1841, angående ersättning åt vissa Kommendanter
för sportler, förlorade till följd af Kongl. Majits nådiga förordning
den 3 Juli 1840 om prejning från rikets fästningar af örlogs-
och andra fartyg (399.)
1841 den 24 Juli föredragen; och anbefalldes KrigsKollegium att från vederbörande
Kommendanter infordra och, jemte eget utlåtande, till Kongl.
Majit insända specifik uppgift å sådane i laglig ordning af dem under åren
1830—1839 uppburne sportler, hvilka i följd af Kongl. Förordningen den
3 Juli 1840 gatt förlorade. 1841 den 23 November, sedan KrigsKollegium
med sålunda infordrade uppgift och utlåtande inkommit, anmäldes ärendet
ånyo och öfverlemnades till CivilDepartementet.
28 Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
af den 14 Juni 1841, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
proposition angående vilkoren för nedläggandet af Norrtelje gevärsfaktori
(406.)
1841 den 27 Juli föredragen och bifallen; hvarom vederbörande underrättades,
jemte det Krigs-, Kammar- och BergsKollegierne erhöllo uppdrag att
på föreskrifne vilkor med bruksägaren Arfvedson afsluta öfverenskommelse!!
om Gevärsfaktoriets nedläggande.
Kollegiernes i följd häraf ined bemälde Bruksägare afslutade afhandlingar
gillades den 23 Januari 1844, hvarigenom Faktoriet upphörde.
139o af den 14 Juni 1841, angående Statsanslag till fattigvården
för manskap af värfvade Armeen och Flottan (411.)
1841 den 24 Juli föredragen och öfverlemnad till EcklesiastikDepartementet,
äfvensom en afskrift tillställd SjöforsvarsDepartementet; hvarjemte Kongl.
Maj:t i nåder förordnade, att Cheferne för Landt- och Sjöförsvars- samt EcklesiastikDepartementena
skulle i samråd öfverenskomma om och bestämma den
andel af ifrågavarande medels anslag, som tillkomme hvartdera af Landtoch
SjöforsvarsDeparleme~nlena.
140o af den 15 Juni 1841, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga
skrifvelse, angående den nya ordinarie Soldatroteringen i riket (419.)
1841 den 6 Oktober föredragen och allmän kungörelse i ämnet, på nådig
befallning, genom KrigsKollegium, Förvaltningen af Sjöärendena och KammarKollegium
utfärdad den 20 derpåföljde November.
Stockholm i LandtförsvarsDepartementets K ansi i Expedition d. 17 Juni 1844.
M. G. von Sckantz.
Förteckning på de af Rikets sist församlade Ständer aflåtna underdåniga
skrifvelser, hvilka af Kongl. Sjöfors varsDepartementet åtgärdats, med uppgift
jemväl på de vidtagna åtgärderna.
14I:o den 22 April 1840, om Kompanichefs- oell Kompaniskrifvareboställena
(7.)
Den 27 Juli 1841 i underdånighet föredragen, och nådiga föreskrifter meddelade,
huru med tillsynen öfver arrendatorer och löftesmän m. m. förhållas
bör.
142:o den 9 September 1840, om pension för ViceAmiralen G. af
Klints enka (70.)
Den 3 Oktober 1840 i underdånighet föredragen, och under samma dag nådigt
bref expedieradt till Kongl. StatsKontoret om Rikets Ständers beslut.
Bil. lill R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 29
143:o den 23 September 1840, om en af f. d. löjtnanten J. W. af
Uhr sökt pension, hvilken Rikets Ständer icke funnit skäl att bi
falla
(91.)
Den 17 Oktober 1840 föredragen inför Konungen och, såsom icke fordrande
någon åtgärd, lagd till handlingarne.
I44:o den 19 December 1840, om reglering af flottans hufvudtitel,
samt med anhållan om uppgörande af en plan för sjöförsvaret (170.)
Den 25 Januari och den 22 Februari 1841 i underdånighet föredragen. Den
22 December 1841 en SjöförsvarsKommitté i nåder förordnad. Den 29 Maj
1843 Kommitteens underdåniga betänkande och förslag anmäldt i StatsRådet.
145:o den 30 December 1840, om vissa städer tillagd rättighet alt
återbekomma erlagd rotefribelsbevillning (185.)
Den 8 Februari 1841 i underdånighet föredragen, och nådig föreskrift meddelad
om den beviljade ersättningens utbetalning.
146 o den 20 Januari 1841, att liggetidsbesparingar tillfalla Amiralitetskrigsmanskassan
(195.)
Den 15 Februari 1841 i underdånighet föredragen, och underrättelse meddelad
vederbörande om Rikets Ständers beslut, samt liggetiden fastställd till
4 månader.
14?:o den 13 Februari 1841, om anslag i stället för kojer och täcken
samt om båtsmansbeklädnadens förbättring och beklädnadsbestyrets
öfvertägande af Kongl. Majrt och Kronan (228.)
Den 20 Augusti 1841 frågan om kojer och täcken i underdånighet föredragen,
och föreskrifter i ämnet vederbörande lemnade, samt särskildt förordnande
meddeladt rörande Rusthållarnes i Blekinge skyldighet att förse sine
Båtsmän med klädessäckar. Den 28 Maj 1842 frågan om beklädnadens öfver
tagande af Kronan i underdånighet föredragen, och Rotehållarne berättigade
att vid Generalmönstringarne gifva sina tankar i ämnet tillkänna, hvilket
skett vid 2:dra och 3:dje distrikten. D. 28 Mars 1844 Landshöfdingarne
anbefallde att vid utlysande möten inom Irsta och 5:te distrikten låta dervarande
Rotehållare sig yttra. Den 29 Maj 1844 enahanda åtgärd vidtagen
vid 4:de distriktet.
14S:o den 13 Februari 1841, om utsockne frälsehemmanens i Halland
ordinarie rotering (206.)
Den 23 Februari 1844 i underdånighet föredragen, och målet afgjordt så,
att utsockne frälsehemmanens skyldighet att draga ständig rotering blifvit
ytterligare fastställd; men skall nådig proposition aflåtas om lindring i Båtsmanshållet;
kommande emedlertid vakansafgiften icke att uttagas.
30 Bil. till It. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1841.
149o den 20 Mars 1841, om användande af besparingar å Extra
och expektant staten (269).
Den 30 November 1841 i underdånighet föredragen, och nådiga stadganden
mfna.
o
150o den 21 April 1841, om sättet för lotspenningar erläggande
(310).
Den 20 Augusti 1841 i underdånighet föredragen, då Kongl. Majit i nåder
beslöt, att Ständernas begäran skulle iakttagas vid den omarbetning af LotsReglementet,
som är under händer.
*51:o den 7 Juni 1841, om extra statsanslag för försvarsverket till
sjös (373).
Den 29 September 1841 afgjordes frågan om ekevirkesinventeringen i Carlskrona,
och densamma är sedermera verkställd; varande i sammanhang dermed
en dylik inventering äfven förrättad i Stockholm och Göteborg. Den
6 Oktober 1841 afgjordes frågan om bombkanonernas upphandling. Den 6
Oktober 1841 fastställdes plan för nya dockbyggnadsarbetet, hvilket pågår.
Den 30 November 1841 och den 19 Januari 1842 afgjordes frågan om anslaget
för fyrinrättningen. Fyrbyggnaderne äro dels pågående, dels redan
färdige. Ännu återstår utredning af frågan om vattenledningen till Carlskrona,
hvilken beror på undersökningar i orten och yttrande från Befälhafvande
amiralen.
152:o den 15 Juni 1841, om den nya båtsmansroteringen i riket (420).
Den 6 Oktober 1841 i underdånighet föredragen. Pröfningen af roteringsverken
är fulländad, och längderna lära komma alt öfverlemnas till nästa
Ständer att för deras del fastställas.
Stockholm af Kongl. SjöforsvarsDepartementet den 31 Maj 1844.
IV. Gynther'.
Uppgift på de underdåniga skrifvelser från Rikets Ständer vid 1840 och
1841 årens Riksdag, hvilka till Kongl. Majit ingifvits och tillhört Kongl.
Civil Departementets underdåniga föredragning, äfvensom angående de åtgärder,
som dermed vidtagits;
153 den 11 April 1840, om Kungörelsers utfärdande angående
RiksgäldsKontorets befrielse från expeditionslösen, m. m. (5).
Kongl. Majit har, med bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning,
under den 2 Juni 1840 härom utfärdat allmän Kungörelse.
Bil. till II. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berätt. den 11 Juli 1844. 31
154:o den 2 Maj 1840, om undersöknings anställande, angående
Riksarkivets förflyttning till SundhetsKollegii hus (8).
Under den 11 Maj 1840 har Kongl. Maj:t, på sätt Rikets Ständer hemställt,
förordnat om verkställigheten af den i förrberörde afseende begärda undersökning.
155:o den 4 Mars 1840, angående förändrad organisation af StatsRådet
(1).
Vid underdånig föredragning häraf, den 17 Mars 1840, beslöt Kongl. Maj:t,
att nådig skrifvelse skulle till Rikets Ständer afgå, med förklarande, att
Kongl. Maj:t ämnade gifva nådigt samtycke åt ifrågavarande Grundlagsförändring,
men ville derförinnan fästa Ständernas uppmärksamhet på de sammanhang
dermed ägande regleringar och lönanslag.
156o den 13 Juni 1840, angående afskaflande af extra länsmän
utan lön (21).
1 anseende till det af Rikets Ständer beviljade lönanslag för länsmännen i
riket, b varigenom de inom Blekinge län varande extra länsmän kommit på
ordinarie stat, ansåg Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning den 26 Oktober
1840 af Rikets Ständers förrberörde skrifvelse, den deri gjorda underdåniga
framställning icke påkalla någon åtgärd.
15 V:o den 1 Juli 1840, angående upphörande af Vexelkontrollörsbefattningarne
i Stockholm och Göteborg (32).
Sedan handelssocieteterne i Stockholm och Göteborg samt KommersKollegium
sig i ämnet utlåtit, blef Rikets Ständers skrifvelse i underdånighet anmäld
1841 den 20 April, då Kongl. Maj:t fann denna Rikets Ständers anhållan
böra företagas till pröfning i sammanhang med frågan om ny vexelstadga
och mäklareordning.
O O
158:o den 11 Juli 1840, angående ändring i Författningarne om
lumpsamling (36).
Vid underdånig föredragning häraf den 13 April 1842, ansåg Kongl. Maj:t
det ej vara nödigt eller lämpligt bifalla den af Rikets Ständer begärda förklaring
eller ändring uti berörde Författningar, men lät genom Cirkulär anbefalla
Konungens Befallningshafvande att med stränghet vaka deröfver, att
hvad Kongl. KommersKollegii kungörelse den 9 Februari 1824 i detta afseende
stadgar, varder noga iakttaget.
159o den 15 Juli 1840, angående ändring i Författningarne om
grunderna för befordran till civile embeten och tjenster (39).
1841 den 23 Oktober anmäld, då Kongl. Maj:t förklarade, det Kongl. Maj:t,
i hvarje förekommande fall, ville å vigten af hvad Rikets Ständer i före
varande
afseende framställt, fästa skäligt afseende.
32 Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
160» deri 29 Juli 1840, angående förbud mot enskilda lotteriföretag
samt försäljning af lotter för utländska lotteriers räkning (48).
Sedan Högsta Domstolen och Lagberedningen blifvit hörde, bar Kongl. Majit
den 21 Mars 1844, med bifall till Rikets Ständers hemställan, utfärdat nådig
Förordning angående förbud mot lotteriinrättningar och försäljning af
lotter till utländska lotterier.
161:o den 3 Augusti 1840, angående säl skildt anslag för ar 1840
till vattenkommunikationer och andra allmänna arbeten (53).
Vid underdånig. föredragning häraf, den 29 Augusti 1840, befallde Kongl.
Majit Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader att afgifva yttrande
om den utvidgade arbetsplan för 1840, som, med beräkning af förra årens
afsatte medel, lämpligen kunde bestämmas; Och genom nådigt bref den 10
Oktober samma år har Kongl. Majit gillat det af Styrelsen i berörde afseende
ingifna förslag.
16Äo den 12 Augusti 1840, angående utsedde ledamöter i Hemliga
Utskottet (57).
I underdånighet anmäld och lagd till handlingarna.
163» den 22 Augusti 1840, angående ändring af 12 § i PatentFörordningen
af år 1834 (62).
Efter det Högsta Domstolen sig i ämnet yttrat, blef Kungörelse om ändring
af 12 § i PatentFörordningen utfärdad den 30 December 1841.
164io den 5 September 1840, angående frågan om Calmar läns fördelning
i 2:ne (66).
Vid underdånig anmälan häraf, den 26 September 1840, befallde Kongl.
Majit, att den underdåniga skrifvelsen, såsom ej fordrande någon åtgärd, skulle
läggas till handl inga me,
165;o den 9 September 1840, angående förbud för tjenstemän att
innehafva mer än en lön på stat (82).
I underdånighet anmäld den 3 Oktober 1840, då Kongl. Majit, som ansåg,
att någon orubblig grundsats i detta hänseende icke kunde, vid närvarande
förhållanden, lämpligen bestämmas, befallde att skrifvelsen skulle läggas till
handlingarna.
166o den 9 September 1840, angående omfattningen af blifvande
Förordningar i Kameral-, Ekonomi- och Politie-mål (79).
Föredrogs i underdånighet den 3 Oktober 1840, då Kongl. Majit, som ansåg
några föreskrifter utöfver dem Kongl. Majit, i anledning af enahanda
framställning vid 1830 års Riksdag, redan meddelat, icke lämpliga, fann nå
-
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 33
gon åtgärd i anledning af Rikets Ständers nu gjorda framställning i ämnet
icke vara att vidtaga.
16?:o d en 23 September 1840, angående lönregleringen för Landtstat-1
jens tern än n en (83).
Genom nådigt bref den 17 Oktober 1840, behagade Kongl. Maj:t anbefalla
KammarKollegium och StatsKonloret att inkomma med förslag till fördelning
af det till lönregleringen för länsmännen beviljade anslag; äfvensom dessa
båda Embetsverk till kännedom och verkställighet erböllo del af öfriga inne
O
O
hållet af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse. Sedan år 1841 den 18
December Kollegiernas förslag inkommit, gaf Kongl. Majit, den 9 Februari
1842, befallning om lönanslagets fördelning.
tm-o den 23 September 1840, angående granskning af de under
KommersKollegii förvaltning ställde fonder (84).
Sedan KommersKollegium med infordradt yttrande inkommit, bar Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref den 27 Juli 1841, förklarat, att anmärkningen
rörande fabriksidkaren Fellings förlagslån icke föranledde til! någon åtgärd;
och, i afseende på anmärkta förhållandet med hufvudboken för gamla ulldiskont-fonden,
förordnade Kongl. Maj:t, att hädanefter i hufvudboken skall,
på sätt KommersKollegium hemställt, för hvarje år upptagas ett omslut,
innefattande på ett ställe ett sådant sammandrag, som Rikets Ständers Revisorer
åsyftat. — Beträffande anmärkningen i afseende å de af gamla ulldiskontfonden
betalda medel till inlösen af aktier i magasinshuset, i Norrköping, beslöt
Kongl. Majit, att hvad af den anmärkta summan ej erfordrades till inkon
al aktier, hvarom öfverenskommelse under en af Kollegii president företagande
resa kunde träffas, skulle genast derefter och sist inom den 15 September
1841 till ulldiskont-fonden inbetalas, hvarefter medel till inlösen af
återstående aktier i berörde magasinsbyggnad, vid hvarje sig dertill yppande
tillfälle, finge af nämnde fond utassigneras.
Hfif$:o den 30 September 1840, angående tiden för tillämpning af
den nya Föi fattningen om brån vinsbränningen (108).
Under den 26 OkLober 1840 bar Kongl. Majit, med bifall till Rikets Ständers
underdåniga anhållan, härom utfärdat allmän Kungörelse.
lillio den 23 September 1840, angående anslag till understöd för inrättande
af ullsorleringsanstalter i Göteborg och Malmö (97).
Sedan KommersKollegium med infordradt underdånigt utlåtande inkommit,
har Kongl. Majit genom nådigt bref den 12 Maj 184l meddelat Kollegium
de för anslagets ändamålsenliga användande nödiga föreskrifter.
Bih. till R. St. Prot. j844- 2 Sami. ^
34 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Ernb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
13 lo den 30 September 1840, angående underhållande på Statens
bekostnad af vissa delar af nya vägen mellan Wermland och Jemtland
(101).
Genom nådigt bref den 2 November 1840 anbefallde Kongl. Maj:t Dess Befallningshafvande
i Gefleborgs, Stora Kopparbergs och Jemtlands län att, på
sätt Rikets Ständer föreslagit, ånställa undersökningar, till utrönande af verkliga
behofvet af ifrågavarande understöd, samt föreslå i hvad mån, på hvad
sätt, samt huru lång tid detsamma borde utgå. — Verkställighet häraf har
följt, men de nödige ansedde bidragen kunna ej meddelas utan att tillgång
dertill af Rikets Ständer anvisas.
lf2:o den 17 Oktober 1840, i fråga om en friare kolningsrätt i
Norra Provinserna (120).
1844 den 11 April har Kongl. Majrt bifallit Rikets Ständers hemställan samt
derom, äfvensom anstående vissa andra stad oanden rörande bejrasnandet af
-i ^ . Ö O
kronoskogarne i de norra länen, lä til nådigt bref afgå Lill vederbörande.
13*3:0 den 11 November 1840, i fråga om upphörande af Skinskattebergs
Bergslag (130).
I öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer yttrat, har Kongl. Maj:t, genom
nådigt bref den 16 Februari 1842, förordnat, att Heds och Gunnilbo
socknar, äfvensom, med någon jemkning i afseende på beskattningen, Skinskattebergs
socken, än vidare må bibehållas vid deras bergslagsprivilegier.
134:o den 23 December 1840, angående reglering af 9:de Hufvudtiteln
(174).
Genom särskilda nådiga bref af den 25 Januari 1841, har Kongl. Maj:t till
behörigt iakttagande lemnat vederbörande embelsmyndigheter del af hvad
Rikets Ständer härutinnan beslutit. Derjemte förordnade Kongl. Majrt en
kommitté, för utarbetande af förslag till organiserande af ett landtbruksinstitut
å Ultuna kungsgård, hvilket förslag, hvaröfver Landtbruks Akademien
i sistlidne Maj månad sig yttrat, nu beror på Kongl. Majrts nådiga pröfning;
och blefvo, genom nådiga cirkulärbref, Konungens Befallningshafvande, utom
i Skaraborgs och Upsala län, förständigade att uppgifva, huruvida, i afseende
på öfriga tillgångarne för agronomiska läroanstalters anläggande, med de
dervid fästade vilkor, något understöd för så beskaffad anstalt kunde för något
eller några län sökas; i följd af hvilka uppgifter 5 lägre landtbruksskolor
sedermera blifvit organiserade. — Beträffande frågan om leverering till
RiksgäldsKontoret af ManufakturDiskontens vinstmedel, har Kongl. Maj:t deröfver,
sedan KommersKollegii utlåtande inkommit, under den 30 Oktober
1841, beslutit, att det belopp af 14,000 R:dr banko, som hittills årligen å
Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 35
berörde vinstmedel anordnats till Tecknologiska Institutet, dädanefter och sä
länge en motsvarande summa är å Riksstaten för detta behof anslagen, må
af samma vinstmedel till RiksgäldsKontoret i behörig ordning levereras.
o den 20 Januari 1841, angående Skjutsningsanstalterna i riket
(201).
Sedan KammarKollegium utlåtande afgifvit, blef detta ärende i underdånighet
anmäldt den 21 September 1841, då Kongl. Maj:t förklarade, att hvad
Rikets Ständer föreslagit, lör närvarande icke kunde af Kongl. Maj:t i nåder
bifallas; men att Kongl. Maj:t ville i nåder vara betänkt på hvad härutinnan
framdeles borde tillgöras.
den 30 Januari 1841, angående fördelning af kostnaden för
vattenafledning Lill beredande af samfällig jords odling (207).
Sedan KammarKollegium och Högsta Domstolen med underdåniga utlåtanden
inkommit, har Kongl. Majit, under den 30 November 1841, utfärdat nådig
Förordning i ämnet.
lilio den 6 Feb mari 1841, angående upphörande af det så kallade
liemförarebåtgillet i Göteborg (210).
1841 den 1 Mars remitterad till Kongl. Majlis Befallningshafvande i Göteborg
att höra vederbörande. — 1841 den 13 December besvarad. — 1842
den 16 Februari har Kongl. Majit uti nådigt bref förklarat, att den Hemföra
reha Lgil let i Göteborg tillerkände rätt till varutransporter derstädes må,
under hittills gällande vilkor, ännu lills vidare fortfara; dock med någon
inskränkning i afseende på trädvarutransporter.
lifSio den 6 Februari 1841, angående ändring i Förordningen den 22
April 1829, rörande passhandlingar för fartyg, som segla utrikes
(221).
Vid underdånig föredragning häraf den 1 Mars 1841, förklarades den gjorda
framställningen förfalla, sedan Kongl. Majit den 22 Februari samma år redan
beslutit de jemkningar i nämnde Förordning, hvarom Rikets Ständer
nu anhållit.
1 den 13 Februari 1841, angående bildande af undervisnings
anstalter
för skeppsbyggeri (225).
Genom nådigt bref den 17 Mars 1841 anbefallde Kongl. Majit KommersKollegium
att i detta hänseende underhandla med ägarne till större skeppsvarf,
ett i norra och ett i södra delen af riket, samt, då ändamålsenlig uppgörelse
kunnat träffas, densamma Kongl. Majits pröfning underställa, samt
tillika föreslå de närmare bestämmelser, som kunna finnas lämplige. — 1842
den 16 Februari utfärdades nådigt Reglemente för Skeppsbyggeriinsliluten.—
36 Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Emb.-B er ätt else den 11 Juli 1844.
1843 den 6 Maj organiserades Skeppsbyggeri-instilut i Carlskrona; hvaremot
Kongl. Maj:t, i anledning af KommersKollegii anmälan, att något sådant
icke kunnat till vägabringas i norra delen af riket, genom nådigt bref den
22 Februari 1844, förklarat, att med vidare åtgärder i det afseende! må tilis
vidare anstå.
> 18©:o den 13 Februari 1841, angående ändring i Skiftesstadgan uti
vissa delar, samt angående särskilda föreskrifter rörande densammas
tillämpning å Gottland (226).
Sedan, enligt nådig befallning, Öfverdirektören för landtmäteriet yttrat sig
rörande de föreslagna ändringarne i Skiftesstadgan, föredrogs ärendet den 2
Maj 1844, då Kongl. Maj:t fann Skiftesstadgan böra i de uppgifna delarne
förblifva oförändrad. —- I afseende å frågan om Skiftesstadgans tillämpning
på Gottland, blef den 5 Maj 1841 en kommitté förordnad att i ämnet afgifva
utlåtande, hvilket, sedan det den 14 Maj 1843 inkommit, remitterades
till Öfverdirektören för landtmäteriet, hvars yttrande deröfver den 31
Maj 1844 afgifvits.
l®l:o den 13 Februari 1841, angående inrättande af Navigationsskolor
(229).
1841 den 30 Mars i underdånighet anmäld, hvarefter genom flere Kongl,
bref erforderliga föreskrifter blefvo meddelade för inrättandet af Navigationsskolor
i Stockholm, Göteborg, Gefle, Calmar oell Malmö, för hvilka Skolor,
som åren 1841 och 1842 organiserades, Reglemente blifvit af Kongl. Maj:t
under den 7 April 1841 utfärdadt. Äfven hafva lägre Navigationsskolor inrättats
i Carlshamn, Wisby och Hernösand, samt blifvit försedde med särskilda
Reglementen.
182:o den 23 December 1840, angående reglering af 2:dra Hufvudtiteln,
i hvad den rörer CivilDepartementet (175).
Viel hvad Rikets Ständer härom beslutat, har Kongl. Maj:t, vid underdånig
föredragning häraf den 8 Februari 1841, funnit godt låta bero, utom hvad
angår frågan om en särskild länsman inom Mölltorps socken af Skaraborgs
län, hvilken tjenst kommer att tillsättas vid den slutliga reglering i afseende
på länsmanstjensterna, som Rikets Ständer i skrifvelse den 20 September
1840 öfverlemnat till Kongl. Maj:t att verkställa; Om hvilket allt Kongl.
Maj:t förständigade StatsKontoret till kännedom och behörig verkställighet.
183:o den 18 Februari 1841, angående upphäfvande af den i
BergsKollegii Kungörelse den 7 Februari 1785 brukande bergsmän
förbehållne lösningsrätt till fjerdeparter i Fahlu grufva (236).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb-Berättelse d. 11 Juli 1844. 37
Sedan vederbörande blifvit hörde, har Kongl. Maj:t, genom nådigt bref den
7 Augusti 1843, förklarat Sig under nuvarande förhållanden icke finna skäl
att, mot bergsmännens bestridande, upphäfva hvad i afseende å denna lösningsrätt
stadgadt är.
184:o den 20 Februari 1841, angående utfärdande af Författningar
om näringsfrihetens bestämmande (186).
Förslag till stadga angående handeln i Städerna föredrogs i underdånighet
den 13 November 1843, då Kongl. Maj:t fann godt att med ärendets pröfning
uppskjuta.
185:o den 1 Mars 1841 , i anledning af proposition om ökade anslag
för ManufakturDiskontens utlåningar (224).
Sedan KommersKollegium i anledning häraf inkommit med anbefaldt utlåtande
och förslag till fördelning af ifråga varande krediti vtillökning, har Kongl.
Maj:t, genom nådigt bref den 5 Maj 1841, förordnat, att, utom de 200,000
R:dr, som till förlagslån å Manufaktur diskontfonden äro afsatte, skulle ytterligare
300,000 R:dr för detta ändamål användas.
186: o den 3 Mars 1841, angående förändring i beräkningen af konsuladafgifter
m. m. (254).
1841 den 7 April remitterad Lill KommersKollegium, som, i anseende till
åtskilliga härmed i sammanhang slående regleringar, ännu icke med underdånigt
utlåtande i ämnet inkommit.
18I:o den 6 Mars 1841, med anmälan af hållet val till ledamot i
Hemliga Utskottet (257).
Den 30 Mars anmäld, då Kongl. Maj:t befallde, att skrifvelsen skulle läggas
till handlingarne.
188:o den 29 Mars 1841, angående bestämmande af dag för Riksdagens
slut (267).
Den 30 Mars i underdånighet anmäld.
189:o den 18 Mars 1841, angående beredande af Tångtägt å hafsstränderna,
äfven för hemman, som dervid ej äro belägne (263).
Sedan, i följd af Kongl. Majrts, genom nådigt bref den 20 April 1841, gif
na
befallning till Dess Befallningshafvande i Hallands län att inkomma med
yttrande, om och hvilka åtgärder i detta hänseende lämpligen må kunna
vidtagas, Kongl. Majrts Befallningshafvande den 22 Maj 1844 härom sig yttrat,
har Kongl. Majrt, under den 20 Juni samma år, förklarat annan åt
gärd
i administrativ väg icke behöfva vidtagas, än att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
skulle anbefallas att, då dess bemedling i afseende på anspråk
å tångtägt kunde varda af menigheter eller enskilde anlitad, vid utlysande
38 Bil. till K. St. Just. Ombuäsm. Einb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
sammanträden med vederbörande söka tillvägabringa godvilliga föreningar om
sadan delaktighet i tångtägten för äfven de hemmansägare, hvilkas områden
icke sträcka sig till hafsstranden, som, ulan inskränkning i någons lagliga
rätt, må kunna medgifvas.
lS®:o den 1 April 1841, angående åtgärder för Ullkulturens befrämjande
(279).
Vid pröfning af hvad Rikets Ständer i detta ämne beslutit, har Kongl. Majit,
sedan KommersKollegium deröfver afgifvil underdånigt utlåtande, funnit den
af Rikets Ständer föreslagna inskränkning i den hittills både för sorterad
och icke sorterad ull medgifna lånrättighet till endast sorterad ull, icke vara
förenlig med Rikeis Ständers ytlrade afsigt att uppmuntra en allmännare
handelsrörelse med inhemsk ull, hvadan Reglementet i denna del kommeatt
blifva oförändradi; hvaremot Kongl. Majit, med bifall till Rikets Ständers
i öfrigt härutinnan fattade beslut, genom nådigt bref den 14 Augusti 1841
härom till kännedom och verkställighet förståndigat KommersKollegium samt
utfärdat allman kungörelse, angående ändring i 1 och 3 §§ af UlldiskonlReglementet,
i afseende på räntan, äfvensom beloppet af lånen i förhållande
till ullens värde.
19t:o den 3 A piil 1841, angående enskilda Theatrars anläggande i
hufvudstaden (278).
I underdånighet anmäld den 27 April 1841, då Kongl. Majit, som ej fann
lämpligt att för närvarande meddela något allmänt stadgande i detta afseende,
förklarade Sig vilja, vid förekommande frågor om inrättandet af enskilda
theatrar i hufvudstaden, för hvarje särskildt fall pröfva dervid förekommande
skäl och omständigheter för bifall eller afslag.
192:o d en 17 April 1841, angående BergsKollegii indragning (300).
1841 den 29 September remitterad till Kollegii utlåtande, hvilket ännu ej
inkommit.
!93:o den 21 April 1841, angående åtgärder till förekommande af
omtryckning af vissa handlingar till Bihanget till RiksStåndens protokoll
(303).
Med bifall lill denna Rikets Ständers anhållan, har Kongl. Majit, genom nådigt
bref den 24 Maj 1841, till behörigt iakttagande derom förständigat
StatsKontoret och KommersKollegium.
194:o den 21 April 1841, angående granskning af nu gällande Instruktion
och Taxa för justering af mått, mål och vigt (309).
1841 den 12 Maj i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit, med anledning
af denna Rikets Ständers anhållan, genom nådigt bref af den 24 i nämnde
Bil. till II. St. Just. Ombudsm. Ernb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 39
månad, anbefallde Öfverdirektören vid landtmäteriet alt inkomma med förslag
till allmän Författning i detta afseende, äfvensom till Taxa å arfvoden
för justering och kröning. 1844 den 3 Juni har Öfverdirektörens yttrande
och förslag i afseende å Taxan för justering af mått, mål och vigt inkommit.
195:o d en 15 April 1841, angående sammanslående af de Bankoräkningar,
hvarå det ManufakturDiskonten beviljade understöd är anvisadt.
(288).
1841 den 5 Maj i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t, med gillande af
Rikets Ständers härutinnan vidtagna beslut, genom nådigt bref, dateradt
samma dag, till behörig kännedom och efterrättelse deraf lemnat vederbörande
Embetsmyndighet del.
19©:o den 30 April 1841, angående vilkoren för befordran till Länsmanstjensler
(316).
Sedan KammarKollegium sig yttrat, har Kongl. Majrt den 22 December 1841,
med bifall till Rikets Ständers gjorda anhållan, genom nådigt bref anbefallt
KammarKollegium att derom utfärda Cirkulär lill samtlige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
O
19f:o den 30 April 1841, angående lånbidrag för inlösen af Landshöfdingeackorderna
(311).
Uti nådigt bref af den 7 Juli 1841, anbefalldes StatsKontoret ombesörja inlösen
af Landshöfdingeackorden efter de af Rikets Ständer uppgifna grunder;
och har verkställighet häraf sedermera följt.
198:o den 8 Maj 1841, angående den lösen, som tillkommer NotariusPublicus
(327).
1842 den 2 Februari har Kongl. Maj:t härom utfärdat nådig kungörelse.
199:o den 12 Maj 1841, angående närmare bestämmelser för kolmätning
inom bergslagerna (333).
Kongl. Majrt bar, i anledning af denna Rikets Ständers framställning, sedan
BergsKollegium blifvit bordt, under den 19 Juni 1843, utfärdat allmän Kungörelse,
angående förändrade grunder för kolmätning inom bergslagerna.
!$35©:o den 12 Maj 1841, i fråga om köpingsprivilegier för Trelleborgs
by (336).
1843 den 29 Maj har Kongl. Majrt, sedan vederbörande blifvit hörde, funnit
godt att, under vissa vilkor, bevilja köpingspri vilegier för Trelleborg.
2©.l:o den 26 Maj 1841, angående Landtmäteritaxans öfverseende
(345).
1844 den 2 Maj är allmän Kungörelse utfärdad om ändring af en § i Taxan,
i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer begärt.
40 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
202:0 cl en 26 Maj 1841, angående åtgärder oell stadganden i afseende
på Strömmingsfisket (344).
Sedan RammarKollegium sig i ämnet yttrat, har år 1843 i December infordrats
från Landshöfdingarne i de norra länen ytterligare upplysningar,
hvilka ännu från två Landshöfdingar saknas.
203:o den 2 Juni 1841, angående Stångjernssmidet och den gröfre
jernhandteringen samt kolhandeln i riket (351).
1841 den 30 Juni remitterad till BergsRollegium, som endast i afseende å
kolhandeln afgifvit utlåtande, hvilket inkom till CivilDepartementet den 5
Februari 1844.
2®di:o den 2 Juni 1841, angående förändrade föreskrifter om Fångforslingen
(362).
Den 7 Juli 1841 blef Cirkulär till samtlige Ronungens Befallningshafvande
utfärdadt, i öfverensstämmelse med hvad Rikets Ständer begärt.
2IM»:o den 4 Juni 1841, angående iakttagauden, då hytleägare äskar
att få idka stångjernssmide (363).
1841 den 30 Juni remitterad till BergsRollegium, som ännu ej afgifvit yt
trande
i ämnet.
2 m :o den 5 Juni, angående Statsanslag för fiskeriernas upphjelpande
(365).
Efter det RommersRollegium med underdånigt utlåtande inkommit, har
Rongl. Maj:t å det för ifrågavarande ändamål af Rikets Ständer beviljade anslag
anvisat medel, dels tili understöd, dels till premier, samt genom nådigt
bref den 28 April 1842 derom förständigat RommersRollegium för behörigt
iakttagande. Derjemte anbefalldes VetenskapsAkademien låta utarbeta en
enkel och lättfattlig praktisk afhandling om bästa sättet att fiska sill, torsk
m. m. Varande en sådan afhandling i Juni månad 1844 till Rongl.
Maj:t ingifven.
201^:0 den 5 Juni 1841, angående åtgärder för att påskynda antagandet
af nya systemet för mått, mål och vigt (370).
Uti nådigt bref den l5 Juli 1841 erhöll VetenskapsAkademien uppdrag att
utarbeta en för allmänheten lättfattlig och med komparativa tabeller försedd
afhandling j ämnet; hvilket ännu icke blifvit verkstäldt.
2tl®-'o den 9 Juni 1841, angående utdelning af BondeStåndets förhandlingar
i representationsfrågan (381).
Cirkulärbref härom har den 27 Juli 1841 afgått till samtlige Rongl. Maj:ts
Befallningshafvande.
Bil. till B. St. Just. Qmfatdsm. Emb.-Bcrciltelsc den 11 Juli 1844. 41
Den 9 Juni 1841, angående KonvojKommissai iatels upphörande
(380).
1842 den 28 September i underdånighet anmäld., då Kongl. Maj:t, på anförde
skäl, förklarade, alt KonvojKommissariatet komme tills vidare att under
dess nuvarande form bibehållas.
21©:o den 10 Juni 1841, angående utbetalning af LandtbruksAkademiens
hos Statsverket innestående byggnadskapital (396).
Nådigt bref har under den 24 Juli 1841 utfärdats till vederbörande aukloriteter,
för behörig verkställighet af hvad Rikets Ständer sålunda beviljat.
551 %:o den 14 Juni 1841, angående ny Förordning om hemmansklyfning
och jordafsöndring från hemman (407).
Remitterades den 14 Augusti till Högsta Domstolen, hvarjemte Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande genom Cirkulär blefvo anbefallde att i samråd med utsedde
kommitterade afgifva yttranden i frågan örn minimum för hemmansklyfning
etc. Sedan desse yttranden inkommit och KammarKollegium deröfver
sig utlåtit, blefvo äfven desse handlingar remitterade lill Högsta Domstolen,
hvars underdåniga utlåtande i ämnet den 7 Juni 1844 inkommit.
2158:0 den 14 Juni 1841, angående anslag för kommunikationer och
andra allmänna arbeten (405).
Till följd af hvad Rikets Ständer härutinnan beslutit, har Kongl Maj:t, under
den 6 Augusti 1841, fastställt Instruktion och Aflöningsstat för den efter
StorAmiralsEmbetets upplösning organiserade Styrelsen för allmänna
väg- och vattenbyggnader; och hafva Lid efter annan förordnanden meddelts
om anslagens fördelning m. m.
551*$:o den 15 Juni 1841, angående 2000 Riksdaler gratifikation åt
TabellKommissionens Sekreterare (415).
1841 den 24 Juli afgick nådigt bref till StalsKonloret om medlens -utbetalning.
58l4:o den 5 Juni 1841, med förslag till BränvinsbränningsFörordning
(367).
Den 6 Augusti 1841 utfärdades allmän Förordning.
5815:o den 9 Juni 1841, angående vissa bestämmelser rörande liefordringar
lill högre Embeten, samt embets- och tjenstemäns och
hofpersonalens rang, äfvensom angående upphörande af karaktersfullraakler
(349).
flitt, till R. St. Prot. 1844. 2. Saint. 6
42 Bil. till B. St. Just. Ombudsm, Emi/.-Berättelse den 11 Juli 1844.
1841 elen 23 Oktober i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit ansåg Rikets
Ständers underdåniga framställning icke kunna föranleda lill någon åtgärd
eller något för framliden bindande beslut.
Stockholm den 4 Juli 1844. N. F. (Vallensteen.
Uppgift på Rikets Ständers vid sislföi flutna riksdag till Kongl. Majit
uti Dess FinansDeparlements Expedition ingifna underdåniga skrifvelse!’ samt
på de åtgärder, hvilka dervid ägt rum.
»16:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående Professor P.
H. Lings enkas underdåniga ansökning om bibehållande af den hennes
man i lifstiden tillagda lönförhöjning (2).
Om Rikets Ständers härvid anmälda beslut har StslsKontoret blifvit i nådigt
bref af den 13 April 1840 lill behörig efterrättelse försländigadt.
21»:o angående Riksdagskostnadernas bestridande omedelbart genom
RiksgäldsKonloret (3).
Rikets Ständers beslut har rinder den 13 April 1840 blifvit SlatsKontoret i
nåder meddeladt, i afseende på de utgifter i och för riksdagen, sorn af Kongl.
Majit anbefallas.
i anledning af väckt fråga om Kronoparken Wahraskogens
upplåtande till en allmän lastageplats vid Wenern (11).
Efter inhämtande af vederbörandes utlåtanden, i underdånighet anmäld den
30 Mais 1841, då Kongl. Majit i nåder biföll, att en härtill tjenlig jordrymd
Krogsudde benämnd må åt ortens invånare lill allmän lastageplats
upplåtas.
angående upphäfvande af det vid sista riksdag fattade beslutet
om Rikets Ständers garanti för vissa hypotheksföreningars skuldförbindelser
(1/).
1840 den 20 Juni i underdånighet anmäld; nådig Kungörelse härom utfärdad
under den 3 Juli.
i anledning af LandlRänlmästaren J. E. Bloms underdåniga
ansökning om eftergift af 3:ne års oguldna räntor för Örebro qvarn (18).
Rikets Ständers i della ämne anmälda beslut har genom nådigt bref af den
3 Juli 1840 blifvit KammarKolleg ium och StatsKontoret till behörig efterrättelse
meddeladt.
22j(.:o i anledning af gjord ansökning om nedsättning i arrendet för
hemmanet Neder järfva Nio 2 (22).
Bil. lill II. Sl. Jusi. Ombitclsm. Emb.-Berättelse den II Juli 1844.
43
Med bifall lill Rikets Sländers härvid f*alindo beslut, liar Kongl. Maj:t miller
den 27 Juii 1840 KammarKollegium oell SlatsKontoret härom försländigat.
222:o angående f. d. Arrendatorns al' Rinkeby hemman i Stockholms
län Kamereraren H. Ii. Krulmeijers ansökning om befrielse från skyldighet
alt ersätta den genom hemmanens sednare ularrendering kronan
tillskyndade förlust (23).
Rikets Ständers af Kongl. Majit gillade beslut har under den 27 Juli 1840
blifvit KammarKollegium oell StatsKonlorel lill egen och vederbörandes ellerrättelse
i nåder meddeladt.
223-o angående Majoren U. G. von Konows ansökning om åtnjutande
af pension (28).
Om hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet anmält, har under den 27
Juli 1840 SlatsKontoret erhållit nådigt förständigande.
22-ft:o angående Landträntmästaren i Malmö, Lagmannen J. WulfTs
ansökning om rättighet att vid afskedstagande erhålla pension lill
fulla beloppet af innehafvande lön (30).
1840 den 20 Juli i underdånighet anmäld; påkallade ej någon åtgärd.
225 :o angående Stadsmäklaren J. Nordblads ansökning ali till skatte
få lösa den under Ulriksdals Kungsgård hörande lägenheten Stocksund
(34).
22%o angående Grosshandlaren L. Tydens enahanda ansökning beträffande
lägenheten Sveden (35).
Om Rikets Ständers i afseende på dessa ansökningar fattade beslut hafva vederbörande
under den 4 Augusti 1840 blifvit i nåder förständigade.
22f:o i fråga om kronohemmanen i Stockholms län Nederjerfvas
och Bergås anslående till boställen för Landtstatsljenstemän (37).
1840 den 16 November i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit fann denna
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse icke föranleda till ändring af Kongl.
Majlis under den 14 December 1833 redan ineddelta nådiga beslut angående
förening af Fährenluna härads fögderi, med Sollentuna och Wallentuna
häraders samt Danderyds skeppslags fögderi, äfvensom angående dispositionen
af nuvarande Häradsskrifvareboställena Troxhammar och lilla Urvik.
228:o om upphäfvande af GeneralTullstyrelsens Cirkulär den 10
Februari 1838 och dervid gjordt tillägg den 30 Juli samma år, rörande
kontrollerna vid allastning från Norr- och Westerbol lens län af
lax och smör (41).
Med afseende å hvad GeneralTullslyrelsen uti häröfver afgifvet utlåtande
anfört och upplyst, har Kongl. Majit medelst nådigt bref till bemälda Sty
-
44 Bil. till B. St. Just. Ombudsin. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
reise af den 21 December 1840 förklarat någon förändring uli ifrågavarande
stadganden för det närvarande ej böra äga runi.
22»:o om förbud mot enskilda lotteriföretag samt försäljning af lotter
till utländska lotterier (48).
Allemnad till GivilDepartementsExpeditionen den 17 Augusti 1840.
23<*:o angående lönregleringen i följd af StatsRådets förändrade organisation
(55).
Örn Rikets Ständers beslut och hvad vid verkställigheten deraf borde iakttagas,
har StatsKontoret uti nådigt bref af den 29 Augusti 1840 blifvit förstå
ndigad t.
231:o angående ett förändrad t myntsystem (56).
Uli skrifvelse af den 24 Maj 1841 hafva Rikets Ständer härå fått emottaga
Kongl. Maj:ts nådiga svar.
232:o äng ående Arrendatorn C. A. Carlbergs ansökning om förlängdt
arrende å hemmanen Hogsta, Lombarudd och Norrby på Lofön (51).
anledning af S. F. Lannges ansökning om prolongation af
arrendet å Lunda kronohemman eller skatteköp derå (52).
234:o i anledning af f. d. Grosshandlaren H. Weners ansökning om
förlängdt arrende å Svartsjö kungsladugård (50).
Rikets Ständers af Kongl. Majit gillade beslut i dessa 3;ne mål har genom
nådiga bref af den 5 September 1840 blifvit KammarKollegium till behörig
efterrättelse meddelad t.
5535:o i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om arrendefri
upplåtelse åt staden Kongelf af åtskilliga smärre tomter vid Bohus
raserade fästning (49).
Förordnande härom under den 6 Maj 1843 i nåder meddeladt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Rikets Ständers underdåniga hemställan.
236: o om ändring i ansvarsbestämmelserna för den räkningshafvare
i Banken, som utan föregången kollationering assignera)- å sin räkning
derstädes (60).
Allmän nådig Kungörelse i anledning häraf utfärdad under d. 30 Juni 1841.
237:o angående bestämd preskriptionstid för emottagande i Kronans
uppbörd af Bankens utelöpande transportsedel’ samt sedlar å 2 och
3 R:dr Banko å olärgadt papper (59).
Härom har Kongl. Majit under den 30 November 1840 låtit allmän nådig
Kungörelse utfärda.
238:o angående för invånarne i vissa orter af Dalarne sökt dels anstånd
med betalning dels afskrifning af skuld för erhållna spannmålsundsältningar
(42).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. limh.-Berättelse den 11 Juli 1844. 4a
Kongl. Majits i öfverensstämmelse med Rikets Ständers härvid yttrade mening
fattade beslut bar genom nådiga bref af den 14 December 1840 blifvit
StatsKonloret och Kongl. Majlis Befallningshafvande i Stora Kopparbergs
län lill behörig efterrättelse meddeladt.
angående indragning af Kongl. Nummerlotteriet (67).
I underdånighet anmäld i sammanhang med Rikets Ständers skrifvelse
sub. Nio (277).
angående förre Häradsskrifvare!! J. F. Hagelins underdåniga
ansökning om förhöjd pension (72).
241:o angående pension för Bokhållaren Sture (69).
242:o angående ett staden Söderhamn beviljadt lånunderstöd (68).
243:o angående fråga om pension för Agronomen Stephens enka (71).
(Jin Rikets Ständers uti dessa 4 skrifvelse!’ i underdånighet anmälda beslut
hafva under den 3 Oktober 1840 vederbörande erhållit nådigt förständigande.
*J44:o angående en ansökning af Arrendalorerna af Nyqvarns qvarn
och bro att bibehållas vid arrendet af dessa lägenheter (85).
1840 den 3 Oktober i underdånighet anmäld. Fordrade ej någon åtgärd.
245:o angående rättighet för enkan efter aflidne professor Fries
att retroaktivt beräkna en henne tillagd pension (86).
Rikets Ständers härvid anmälda, af Kongl, Majit gillade heslut har StalsKontoret
under den 10 Oktober 1840 till behörig efterrättelse delgifvits.
24®:o angående Kommissionslandtmätares berättigande till delaktighet
i Civilstatens Pensionsinrältning (93).
24«:o angående förnyande af förut väckt fråga om delägarerätt uti
Civilstatens Pensionsinrältning lör Borgmästare i rikets städer med
undantag af Stockholm samt för dessa tjenstemäns enkor och barn (92).
Häröfver hafva Civilstatens år 1842 församlade Fullmäktige, enligt Kongl.
Majlis nådiga befallning, hörde blifvit, hvarefter Direktion för Civilstatens
Pénsionsinrättning borde underdånigt utlåtande i timnet afgifva, hvilket utlåtande
nyligen inkommit.
248:o i anledning af förekommen fråga om Kungsladugården Halltorps
på Öland återvinnande till Kronan (94).
Med afseende å hvad JuslitieKanslersEmbetet och Kongl. Majlis Befallningshafvande
i Calmar län härvid i underdånighet anfört och upplyst, har
Kongl. Majit under den 15 Maj 1843 i nåder förklarat skäl ej vara för handen
till anställande af talan örn återvinnande till Kronan af berörde Kungsladugård.
46 Bil. lill II. St. Jusi. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
24®:o angående eftergift af Kronans rätt lili ett efter Komminister
Wetterströms enka fallet danaarf (95).
Under den 17 Oktober 1840 liar Kongl. Maj:t i nåder bifallit, alt ifrågavarande
danaarfsmedel må användas pä sätt Rikets Ständer uppgifvit.
250:o angående pension å allmänna Indragningsslaten för f. d. SlatsSekreteraren
Danckwardt (96).
Till behörig efterrättelse bar genom nådigt bref af den 26 Oktober 1840
SlalsKonloret erhållit del af hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet
anmält och bestulit.
25*:o i anledning af föreslagna förändringar i afseende å så väl beskaffenheten
och stämplandet af ChartaeSigillalaeKontorets papper och
Tullverkets stämpelsedlar, som ock i sättet för spelkorts stämplande
(106).
Under den 18 Januari 1841 har Kongl. Majit, efter vedel hörandes hörande,
i nåder bifallit, alt den af Rikets Ständer föreslagna förändring med Tullverkets
stämpelsedlar må bringas till verkställighet, under iakttagande af hvad
GeneralTullStyrelsen för sådant ändamål föreslagit; och beträffande korlslämplingen
har under den 23 Februari 1842 allmän Kungörelse i nåder utfärdats.
I betraktande åter af den ökade kostnad antagandet af Rikets Ständers förslag
rörande förändrad t sätt för ChartceSigiliataspapperets tillverkning och
stämpling skulle medföra och då, enligt vederbörandes anmälan, något missbruk
eller underslef vid tillverkningen af detta papper eller eljest medelst
begagnande af falska chartfesigillataestämplar ännu icke försports, förklarade
Kongl. Majit under den 16 November 1841, att de förut i berörde hänseenden
meddelade föreskrifter än vidare borde tjena lill efterrättelse. I anledning
af sedermera vunnen erfarenhet, att tillverkning af falskt slämpladt
papper och ulprångling af sådant papper verkligen ägt rum, bar Kongl.
Majit, genom etL sednare beslut af den 29 Maj 1843, förordnal om chartaesigillaloepapperets
förfärdigande och stämpling i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förslag: kommande allmän kungörelse att särskildt
utfärdas om liden, då med det nya charlaesigillataepapperels begagnande
början skall tagas m. m.
25>2-'o angående tiden för tillämpningen af den blifvande nya Författningen
rörande bränvinsbränningen (108).
Allemnad lill CivilDepartementets Expedition.
25!i:o i anledning af framslälldt förslag, att halfva lulluppbörden
för inkommande utländska stenkol mätte till understöd lör Höganäs
stenkolsverk anvisas (105).
Bil. lill R, St, Jast, Onibudsm, Emb.-Berättelse elen 11 Juli 1844-, 47
1841 den 17 Oktober i underdånighet anmäld. Påkallade ej någon åtgärd.
254:o angående f. d. Landshöfdingen sedermera StatsRådet afWingårds
anhållan om befrielse från räntas utgörande för ett honom lill
ersättning ådömdt belopp, härrörande från Klemanska balansen (103).
Rikets Ständers härvid anmälda beslut har för behörig verkställighet blifvit
under den 2 Februari 1842 StatsKontoret i nåder meddeladt.
255:o angående fråga om fortfarande tills vidare af anslaget för Rikets
allmänna ärenders Beredning (100)
Jemte det Kongl. Maj:t, i följd af hvad Rikets Ständer härvid
denna fråga förfalla, förklarade Kongl. Maj:t i nåder, att å Rikets Ständers
i sammanhang härmed yttrade önskan om förminskning af Vaktbetjeningspersonalen
afseende ej kunde, i anseende lil! härvid upplysta förhållanden,
i nåder fästas.
256:0 i fråga om befrielse från Göta Kanalbolag ålagd bevillning
för utdelade vinstmedel (llö).
Om hvad Rikets Ständer härvid beslutit, hafva vederbörande under den 2
November 1840 erhållit nådigt förständigande.
O O
25f:o angående rättighet för rotehållarne inom utskillige härader
inom Skaraborgs län att å kronoparken Halle- och Hunneberg erhålla
utsyning af virke för sina knektestugors uppbyggande (115).
Med afseende å hvad KammarKollegium och öfriga vederbörande uti infordrade
utlåtanden i anledning af denna och en särskildt i enahanda ämne
a flå ten skrifvelse sub. N:o (337) underdånigst anfört och upplyst, har Kongl.
Maj:t vid föredragning af detta mål den 26 Juni 1844 funnit Rikets Ständers
härvid gjorda framställning icke kunna bifallas.
258:o angående kronohemmanet Karlebys anslående lill boställe för
Kronofogden i Wadsbo fögderi af Skaraborgs län (110).
Rikets Ständers härutinnan fattade beslut har under den 2 November 1840
blifvit KammarKollegium meddeladt, jemte befallning att, när tiden för ti 11-  lämpning af samma beslut inträffar, i underdånighet föreslå de åtgärder, som
för verkställigheten deraf erfordras.
25»:o angående Bredaryds m. fl. socknar i Jönköpings län beviljad
. ersättning af skatteköpskilling för hemmanet Rannäs Hollstagården
(118).
Rikets Ständers af Kongl. Maj:t gillade beslut har under den 16 November
1840 blifvit vederbörande till efterrättelse meddeladt.
26«:o i fråga om upphäfvande af Förordningen den 27 April 1742
och Förklaringen den 4 Juli 1745, angående förbud emot guld- och
silfverrnynts utförande ur riket samt nedsmältande (122).
48 Bil. lill II. St. Just. Ombudsxn. Emi.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Allmän nådig Kungörelse härom ulfärdad under den 11 April 1844.
261:o an gående åtskillige Redogörare inom Jönköpings län beviljad
befrielse från ålagd ersättning af oberäknade bevillningsafgifter (119).
Till egen och vederbörandes efterrättelse bar Kongl. Maj:t uti nådigt bref af
den 16 November 1840 KammarRälten härom förständigat.
i anledning af arrendatorns af Edeby hemman på Lofön A.
Odelbergs ansökning om förlängning af arrendet (123).
angående arrendatorns af Kronohemmanet Söderby i Lofö
socken M. Rundstedts ansökning om förlängning af arrendet (124).
angående kronofogden assessor C. J. Lagercrantzs ansökning
om förlängdt arrende af Barkaby kronohemman eller om skatteköp
derå (125).
Om Rikets Ständers beträffande dessa 3:ne ansökningar i underdånighet anmälda,
af Kongl. Maj:ts gillade beslut, hafva medelst nådiga bref af den 20
September 1841 vederbörande blifvit till behörig efterrättelse förständigade.
265:o angående åtskilliga ännu icke återställda förbindelser rörande
Svenska Statens fordna utländska skuld (126).
Särskilda åtgärder för vinnande af det utaf Rikets Ständer åsyftade ändamål
hafva under den 4 Maj 1844 blifvit af Kongl. Maj:t i nåder anbefallda.
S®®:o angående ersättning för åren 1839 och 1840 till de dagsverksskyldige
under Marieholms och Cathrinebergs LandshöfdingeEostälie
(127).
Hvad R ikets Ständer härvid medgifvit och beslutit, har Kongl. Maj:t uti
nådigt bref af den 23 November 1840 meddelat KammarKollegium och
StatsKontoret till egen och vederbörandes efterrättelse.
angående preskriptionstid, inom hvilken åtskilliga äldre fördringsposter
böra från Banken uttagas (133).
Allmän Kungörelse härom är under den 6 Augusti 1841 i nåder ulfärdad.
J§®S:o äng ående tiden, då StatsRåd må kunna med bibehållande af
lönen såsom pension å allmänna Indragningsstalen uppföras (132).
1841 den 30 J uni i underdånighet anmäld, hvarvid Kongl. Maj:t förklarade
Sig icke kunna gilla det utaf Rikets Ständer uppgifna vilkor för SlatsRåds
Ledamots pensionsrält.
angående tillökning uti skattefrihetsdygnen vid masugnar (140).
Rikets Ständers härvid gjorda hemställan bifallen, och nådig Kungörelse i
ämnet utfärdad under den 25 Januari 1842.
angående förändringar i vilkoren för det vid sisla Riksdag
beviljade lån för återuppbyggande af Staden Wenersborg (143).
^ *?1:o
Bil. till B. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den li Juli 1844. 4-9
Om Rikets Ständers härvid anmälda och af Kongl. Maj:t gillade beslut hafva
under den 14 December 1840 vederbörande blifvit i nåder förständiga
de.
i anledning af förekommen fråga om den s. k. Ollonsgäldens
afskaffande (188).
Vid det af vederbörande härvid upplysta förhållande har Kongl. Majit under
den 5 November 1842. i nåder förklarat Sig vilja lill Rikets nästsammanträdande
Ständer aflåta nådig proposition om förenämnda afgifls upphörande.
i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående lönregleringen
för de under StatsDeparlementen lydande Expeditioner
(158).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutit, har uti nådigt bref af den 21 December
1840 blifvit StatsKontoret lill behörig efterrättelse meddeladt.
2*3: o angående traktamente för städernas magistratspersoner och
borgare vid syner och andra förrättningar för Kronans räkning (150).
Öfverlemnad till LandtförsvarsDeparlementet.
2f4:o angående förnyad besigtning och skattläggning af utmarkerna
på Öland (139).
Kongl. Majlis Befallningshafvande i Calmar län, sorn erhållit nådig befallning
att låta genom landtmätare och vederbörande skattläggningsmän noga
undersöka markens beskaffenhet och dervid föreslå den eftergift af eller lindring
uti ulmarksskatten, som kunde pröfvas böra äga rum, har, med öfverlemnande
af undersöknings- och skattläggningshandlingarna, uti skrifvelse den
20 Juni 1844 i ämnet afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillstyrkt,
att den vid skaltläggningsförrällningen föreslagna ränlenedsättningen, tillsammans
utgörande 774 tunnor 26^- kappar hälften råg och hälften korn, måtte
i nåder bifallas, och den qvarstående räntan, i och för kronoräkenskapernas
förenkling och till lättnad för räntegifvarne vid liqviden, fastställas till
utgörande för hvarje hemman eller hemmansnummer i jemn t tunne- eller
kapptal med uteslutande af bråken, hvarigenom äfven en ytterligare, ehuru
obetydlig lindring skulle heminansinnehafvarne tillgodokomma. Medelst nådig
remiss har KammarKollegium sedermera blifvit anbefalldt att underdånigt
utlåtande i ämnet afgifva.
2?5 :o om förändrad aflöning för Tullverkets tjenstemän och betjening
samt upphörande af sportler och cxpeditionsafgifter (155).
Nådig Kungörelse angående upphörande af de såsom hufvudsaklig^ bidrag till
Tulltjenstemännens aflöning påbjudna sporlelafgifter har under den 3 DeBih.
till R. St. Prof. i844- 2 Samt. ^
50 Bil. tilt II. St. Just. Oinbiidsm. Emi/.-Berdt telse den It Juli 1844.
cember 1842 blifvit utfärdad samt GeneralTullSlyrelsen särskildt i nador
fötsländigad oin tion häraf föranledda förändrade lönresrleringen.
o O ö
angående Lagmans oell Häradshöfdinge-räntans samt sterbhusafgiftens
upphörande (157).
Kongl. Maj:t har under den 11 Mars 1841 härå lill Rikets Ständer nådigt
svar allåtit samt allmän Kungörelse i ämnet utfärdat.
2f angående öfverflyllning a allmänna Indragningsslaten af de å
Nummerlotteriets slat uppförda löner och ständiga arfvoden m. m.
(168).
I anledning häraf har under den 4 Juni 1841 nådigt svar om lotteriets upphörande
till Rikets Ständer aflålils, samt allmän Kungörelse och nådiga bref
i ämnet lill vederbörandes efterrättelse utfärdats.
2f8:o angående regleringen af utgifterna under Riksstatens lista Hufvud
ti tel (1G2).
Örn Rikets Ständers reglering af anslagen å denna Hufvudlitel hafva Stais
o
O O
Kontoret och Riksmarskalks-embelet under den 3 Februari 1841 blifvit i
nåder försländigade, äfvensom om särskilda i sammanhang härmed meddelade,
af Rikets Ständers framställningar föranledda beslut.
220:o angående regleringen af utgifterna under Riksstatens 2:dra
Hufvudlitel (175).
Innehållet af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse har uti nådigt
bref af den 3 Februari 1841 blifvit SlalsKontoret meddeladl; hvarjemte
särskilda verkställighetsåtgärder blifvit anbefallda ide delar, sorn tillhört FinansDepartementets
föredragning, och lill de öfrige vederbörande Departementens
föredragning öfverlemnade de på deras åtgärd beroende frågor.
280: o angående regleringen af utgifterna under 3:dje Hufvudliteln (173).
1840 den 31 December i underdånighet anmäld. Öfverlemnad till Landtförs
varsDepartementsExpeditionen.
281:o angående regleringen af utgifterna under 4:de Hufvudtiteln
(170).
Efter underdånig anmälan den 31 December 1840 i nåder öfverlemnad till
Sjöfors varsDepartementsExpeditionen.
282:o angående dito under 5:le Hufvudliteln (172).
Öfverlemnad likaledes, enligt nådigt beslut af den 31 December 1840, lill
Eeklesiast i kDepar temen tsExpedi lionen.
283:o ang fiende dito under Gite Hufvudliteln (1G3).
Enligt nådigt beslut af samma dag, öfverlemnad till CivilDepartemenlsExpeditionen.
Bil. lill II. St. Just, Ombiulsm. Euib.-Bevättelsc elen (1 Juli 1844. 51
284:o angående dilo under 7:de Hufvudliteln (164).
Om livad Rikets Ständer härvid beslulit, har Kongl. Maj:l uli nådigt bref af
den 3 Februari 1841 StalsKunlorel lil! kännedom oell efterrättelse torsland
i gal.
angående regleringen af utgifterna under 8:de Ilufvudli
leln
(165).
Kongl. Maj:t, sorn lälil genom Justitie- och LandlförsvarsDeparteinenlen Sig
i underdånighet föredragas Rikets Ständers framställningar angående fåug
vårdsanslagen
och lösningspriset för salpetern, har i öfrigt lemnat StalsKontoret
del af hvad Rikets Ständer angående regleringen af denna Hufvud titel
beslulit*
angående dito under 9:de Hufvudliteln (174).
Enligt nådig befallning den 31 December 1840, öfverlemnad till CivilDepartementet.
angående dilo under 10:de Hufvudliteln (171).
Öfverlemnad, enligt nådig befallning af samma dag, till Ecklesiastik DeparlementsExpeditionen.
J2§8:o angående den lullafgift, som af Kongl. Danska Regeringen
uppbäres för Svenska fartyg, hvilka passera Öresund (178).
Vid underdånig anmälan af denna underdåniga skrifvelse, befallde Kongl.
Maj: t alt densamma skulle lill Utrikes Departementet öfverlemnas.
angående dagsverksskyldighetens utgörande till Kungsgårdar
och boställen (182).
Efter pröfning af vederbörandes häröfver afgifna utlåtanden, har, för frågans
ytterligare utredande, en särskild lokalundersökning blifvit i nåder anbefalld
alt under detta års sommar för sig gå.
*290:0 i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om krediliviätt
i Rikets Ständers Rank för Stockholms stads DrälselKommision
(183).
Om Rikets Ständers härå afgifna svar hafva vederbörande under den 3 Februari
1841 i nåder underrättats.
S9H:0 i fråga om transito- och nederlagsrätts beviljande för Slilö
hamn på Gottland (109)/
Slutliga pröfningen af denna, åtskilliga gånger i underdånighet anmälda fråga
har af Kongl. Maj:t i nåder uppskjutits.
292:o i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om pensioner
åt f. d. SlalsRådcn Hrr friherre Åkerhjelm och grefve Hård (196).
52 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Af Rikets Ständers härå »dälna svar har Statskontoret genom nådigt biet’ al
den 15 Februari 1841 erhållit del, i afseende på utbetalningen af det för
grefve Hård bestämda pensionsbeloppet.
anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om afskrifning
eller ersättning af åtskilliga dels pä öfverskotten af Statsverkets
inkomster anordnade, dels från Statskontoret af under händer hafvande
medel bestridda utgifter (198).
Om hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet anmält och besiutit, har
Kongl. Majit under den 22 Februari 1841 StatsKontoret lill behörig kännedom
och efterrättelse i nåder förständigat.
angående försäljning till skatte af Kronans en del fisken m.
m. (194).
KammarKollegii utlåtande i anledning häraf är under den 17 Mars 1841
infordradt; hvarvid Kollegium tillika skulle äga afgifva åtskilliga särskildt
anbefa 1 lda upplysniugar.
295:o angående afskrifning af undsätlningssklilderna i Norr- och
Westerbottens län (200).
I anledning häraf har Kongl. Maj:t under den 22 Februari 1841 anbefallt
StatsKontoret att inkomma med underdånigt yttrande i afseende å allt, hvad
med denna fråga äger sammanhang, samt dervid tillika afgifva en fullständig
utredning öfver beloppet och beskaffenheten af samtliga undsättningsskulderna,
efter inhämtande hvaraf särskilda verkställighetsåtgärder, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Rikets Ständers hemställan, blifvit anbefallda genom
nådigt Cirkulärbref af den 19 Januari 1842, in förd l uti Författningssamlingen,
äfvensom sedermera Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i Norrbottens
län i sådant afseende meddelats särskilda nådiga föreskrifter, som af omständigheterna
påkallats.
296o i fråga om vissa förmåners beviljande för invånarne inom
Westerbottens och Norrbottens län (193).
Efter inhämtande af KommersKollegii och GeneralTullStyrelsens häröfver infordrade
underdåniga utlåtande, har Kongl. Maj:t, i sammanhang med förslagen
lill förnyade Tullförfattningar, under den 15 Maj 1843 tagit detta ärende
i nådigt öfvervägande och, på grund af hvad bemälde Embetsverk i underdånighet
anfört och upplyst, funnit Rikets Ständers härvid gjorda framställning
icke kunna i nåder bifallas.
29* :o angående StalsKontorets befrielse från vidare befattning med
det staden Wexiö beviljade byggnadslånet (211).
Bil. till JR. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelsc den 11 Juli 1844. 53
Härom hafva under den 17 Mars 1841 vederbörande erhållit nådigt förständigande.
angående förhöjning i lönanslagen för gästgifvare i Herjeådalen
(212).
lietta Rikets Ständers beslut har under den 17 Mars 1841 blifvit vederbörande
till efterrättelse i nåder meddelad t.
29»o angående afskiljd redovisning för Statsverkets s. k. reservfond
(213)."
StatsKontorets häröfver infordrade utlåtande är till Kongl. Maj:t uti Dess FinansDepartementsExpedilion
nyligen inkommet.
3OO:0 angående dels nedsättning i lösen för vågattester å jern och
andra vågförda effekter, som hos Banken eller lånkontoret i Göteborg
belånas, dels ock förändrade föreskrifter för anskaffningen af s. k.
Förnyelsebevis (219).
Efter inhämtande af vederbörandes underdåniga yttranden, bar Kongl. Maj:t
Hilder den 7 December 1841 allmän nådig Kungörelse härom utfärdat.
301> angående förändring uti de till rese- och Iraktamcnlskoslnader
uppförda anslag (227).
Aflemnad till LandlförsvarsDepartementet.
302-‘o i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga proposition om försäljning
af åtskilliga Kronolägenheter (223).
Om Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers härutinnan sammanstämmande beslut
har uti nådigt bref af den 17 Mars 1841 KammarKollegium blifvit till behörig
efterrättelse i nåder förständigadt.
O O
303o i anledning af väckt fråga om allmän frihet till hämtning af
tjärvéd å Kronoskogar i de Norra länen (239).
Efter inhämtande af KammarKollegii och öfriga vederbörandes underdåniga
utlåtanden, har Kongl. Maj:t under den 26 Juni 1844 i nåder bifallit Rikets
Sländers hemställan, på sätt och med iakttagände af de kontrollföre
skrifter,
KammarKollegium härvid i underdånighet föreslagit.
3Ö4:o angående ifrågaslälld förlängning af det Panllån-inrätlningen
i Stockholm beviljade lånunderstöd af allmänna medel (231).
Af hvad Rikets Ständer härvid besluti t, har Kongl. Ma j:t uti nådigt bref al
den 30 Mars 1841 lemnat Öfverståthållare-embetet del.
395:o angående ifrågasatt uppförande å allmänna Indragningsslaten al
lönersättning åt f. d. Stalssekreterarne Grip och v. Hartmansdorff (240).
Vid föredragningen häraf har Kongl. Maj:t|punnit Rikets Ständers vägran, ali
berörda ersättningar å Allmänna Indragningsstaten uppföra, destomindre kunna
54- Bil. lilL B. St. Jusi. Ombudsrn. Emb.-Ba‘ditelse den 11 Juli 1844.
verka lill rubbning af f. d. Statssekreterarne Grips ocit v. HartinansdorlTs, af
Kongl. Maj:t erkända och dem tillförsäkrade lätt att hållas skadeslösa för ele
lönförmåner, hvilka åtföljt deras innehafda, endast i följd af en i grundlagsenlig
ordning vidtagen allmän reglering frunt rädd a slatssekreterare-embeten,
sorn Rikets Ständer sjelfva ansett sig af både billighet och rättvisa förbundne
att lemna full lönersättning åt embets- och tjenstemännen vid nummerlotteriinrättningen,
äfvensom åt ledamöterna af Rikets allmänna ärenders Beredning,
ehuru personalen vid dessa indragna Verk icke varit, såsom statssekreterarne
Grip och v. Hartmansdorff, med fullmakter försedd eller Grundlagen åt
förstnämnda inrättnings tillvaro gifvit samma stöd, som åt statssekreterareembetena,
hvadan Kongl. Maj:t, under den 30 Juni 1841, i nåder anbefallt
Dess och Rikets SlatsKontor alt tills vidare af under händer hafvande
medel till förre Statssekreterarne Grip och v. Hartmansdorff qvartaliter anordna
och utbetala ett årligt belopp, svarande emot den statssekreterarelön
med derunder inberäknad spannmål, livar och en af dem intill slutet af år
1840 å Riksstaten åtnjutit, dock under iakttagande af det för löners uppförande
å Indragningsstalen i allmänhet stadgade vilkor, att lönersättningarna
minskas eller upphöra i den mån, innehafvarne erhålla af Statsverkets medel
högre löninkomsler, än dé vid embelenas indragning uppburit.
£ItMS:o om förändrade föreskrifter dels i afseende på markegångssättningen,
dels ock i fråga om terminen för uppbördens redovisande pu
Gottland (244).
I afseende pä frågan om tiden för markegångstaxornas upprättande, hafva
samtliga Länsstj^relserna äfvensom deputerade för markegångssättningen blifvit
hörde, hvarefter KammarKollegium och SlalsKontoret underdånigt betänkande
i ämnet afgifvit. Beträffande åter frågan om uppbördslermin på Gottland
är, efter vederbörandes hörande, särskildt beslut fattad t under den 2
Februaii 1842, innefattande afslag å Rikets Ständers hemställan, på grund
af de upplysningar vederbörande auktoriteter härvid afgifvit.
30S*:o i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om ökade
tillgångar för ManufakturDiskontens utlåningar (224).
Aflemnad till CivilDepartemenlsExpcdilionen.
308:o angående ändring uti mantalspenningarnes beräknande (250).
Kungörelse härom är under den 7 April 1841 i nåder utfärdad.
309:o angående drängdagsverkens utgörande af åtskilliga hemman å
Wisingsö, i stället för hemmantalsränta (252).
Med bifall tili Rikets Ständers härvid gjorda hemställan har Kongl. Majit
under den 18 Juni 1842 låtit nådiga bref i ämnet till vederbörande afgå.
Bil. till Ii. St. Just. Om budsm . Em b.-Berättelse den lt Juli 1844. 55
angående stärnplingen af spelkort samt afgiflen derför (255).
Härom liar Kongl. Maj:t under den 23 Februari 1842 allmän nådig Kungörelse
utfärdat.
SÄJdo angående extra anslag lill befrämjande af göromålens gång
inom KammarKollegium (264).
Om hvad Piikets Ständer härvid beslutit, har Kongl. Maj:t uti nådigt bref
af den 20 April 1841 underrättat KammarKollegium, med befallning alt inkomma
med underdånigt förslag i afseende på det beviljade anslagets användande,
i mån af behofvet, lill aflöning åt adjungerade ledamöter eller vikarierande
tjenstemän inom bennjlda Kollegium.
:o om öfverseende och granskning af författningarna rörande myntoch
kontrollverken (270).
Uppå i anledning häraf under den 20 April 1841 meddelad nådig befallning,
har StatsKontoret den 22 Juli 1843 inkommit med förslag till förnyade författningar
i detta ämne.
313:o angående Rikets Ständers Revisorers åren 1835, 1837 och
1839 afgifna berättelse om samma år verkställd granskning af Statsverkets
samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1832—1837 (269).
Endast med undantag af en föreslagen förändring i räkenskapsföringen vid
myntverket, som, i anseende till hvad vederbörande upplyst, ansetts icke
kunna vidtagas, har Kongl. Maj:t i öfrigt bifallit hvad Rikets Ständer härom
i underdånighet hemställt, och under den 28 Augusti 1841 härom meddelat
vederbörande nådigt förständigande.
314:0 angående eftergift af en vid arbets- och korreklionsinrättningen
i Norrköping yppad balans (273).
Om hvad Rikets Ständer härvid beslutat, har Kongl. Maj:t under den 27
April 1841 vederbörande till ef errättelse och behörigt iakttagande i nåder
förständ i ga t.
3 É 7®:o angående utfärdandet af en byggnadsordning för Kronohemman,
som äro lill boställen åt Civilstaten anslagna (275).
KammarKollegium har i anledning häraf erhållit nådig befallning alt utarbeta
förslag till förnyad Boställsordning för Civilstaten, hvarmed Kollegium
ännu ej inkommit.
angående reglering af allmänna Indragningsstaten (277).
Uti nådigt bref af den 20 April 1841 har innehållet af denna Rikets Ständers
skrifvelse blifvit StatsKontoret till efterrättelse meddeladt, med tiilkännagifvande,
att beslut om i öfrigt erforderliga verkställighetsåtgärder kom
-
5G Bil. till R. St. Just. Qmbudsm. hnb.-Berättelse den II Juli 1844.
mer alt fallas uppå föredragning af Justitie- och Sjöförsvars- samt EcklesiaslikDepartementen.
:u ?:<> angående förlängning af den vid sista Riksdag bestämda tid
för fulländandet och brandförsäkiandet af cle byggnader i Wenersborg,
hvartill allmänna lånnnderstöd erhållits (280).
Härom har Kongl. Maj:t uti nådigt bref af den 5 Maj 1841 förständiga!
Dess Befallningshafvande i Elfsborgs län lill egen och vederbörandes underdåniga
efterrättelse.
31.8:o äng ående pension för aflidne bankofullmägtigen Anders Danielsons
enka och oförsörjda barn (285).
Rikets Ständers härvid anmälda, af Kongl. Maj:t i nåder gillade beslut har
uti nådigt bref af den 5 Maj 1841 blifvit SlatsKontoret till behörig efterrättelse
meddeladt.
319:o om ersättning till Pensionsinrättningen för Skånska städernas
enibets- och tjenstemäns enkor och barn för den å nämnde inrättning
öfverlåtna fordran hos Kongl. Maj:t och Kronan (283).
Härom hafva under den 8 Juni 1841 vederbörande blifvit i nåder först
ändigade.
320:o angående landskamreraren, kammarrättsrådet Lindberg förunnad
befrielse från ersättningsskyldighet i och för kronofogden
Hoflings balans (284).
Rikets Ständers härvid i underdånighet anmälda beslut har Kongl. Maj:t under
den 5 Maj 1841 i nåder gillat, med förklarande, att den medgifna eftergiften
af kammarrättsrådet Lindbergs betalningsskyldighet ej må sträcka
sig till hvad KammarRältens Advokatfiskal såsom aktoialsarfvode eldigt förfa
11 ni n ga me tillkom mer.
i anledning at Kongl. Majlis nådiga remisser uppå Ledamölernas
uti Rikets allmänna ärenders f. d. Beredning underdåniga
. O O
ansökningar att få såsom pension bibehålla de af dem i berörda egenskap
innehafda arfvoden (287).
Med gillande af hvad Rikets Ständer härvid anmält och beslutit, har Kongl.
Maj:t derom låtit nådigt bref under den 27 April 1841 till StalsKontorel afgå.
angående ett i nåder äskadt särskildt anslag till befrämjande
af göromålens gång inom StatsKonloret (290).
1841 den 8 Juni i underdånighet anmäld, då Kongl. Maj:t liit bero vid
den handläggning, frågan hos Rikets Ständer erhållit.
323:o angående tiden för nästa revision af Stals-, Banko- och Riksgäldsverkens
räkenskaper och förvaltning (291).
Genom
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 57
Genom allmän kungörelse och särskilda kallelser hafva under den 15 Juli
1841 vederbörande blifvit i vanlig ordning härom underrättade.
324:o med öfverlemnande af förnyad instruktion för Rikets Ständers
Revisorer, i hvad som rörer deras befattning med Statsverket
(289).
Härå har Kongl., Maj:t uti skrifvelse af den 10 Juni 1841 aflåtit nådigt svar
till Rikets Ständer.
325:o angående be viljad t understöd för de brandskadade i Falkenberg
(293).
Om detta Rikets Ständers af Kongl. Maj:t gillade beslut bar Kongl. Maj:t,
under den 12 Maj 1841, förständigat Dess Befallningshafvande i Halmstads
län, till egen och vederbörandes efterrättelse.
326:o an gående tillämpning af föreskrifterna om kronobrefbäringen
(294).
Vid det af JustitieKanslersembetet uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande
upplysta förhållande, har Kongl. Maj:t under den 28 Augusti 1841
ansett någon åtgärd å Dess sida för närvarande icke erforderlig i följd af
Rikets Ständers härvid gjorda hemställan, dock har Kongl. Maj:t förständigat
JustitieKanslersembetet att, derest anledning till jemkning eller rättelse
uti nu gällande föreskrifter i afseende på kronobrefbäringen framdeles yppas,
då derom göra underdånig anmälan.
32? :o om Postförfattningarnas öfverseende, sammanförande och utgifvande
på trycket (295).
Förslag i detta ämne införväntas från ÖfverPostdirektörseinbetet, som redan
afgifvit särskildt yttrande i fråga om föreskrifterna angående rekommenderade
bref.
328:o i anledning af väckt fråga om förhöjd skjutslega vintertiden
emellan Grisslehamn och Eckerön samt om befrielse för Wäddö sockens
invånare från skyldighet att underhålla vissa byggnader vid
Grisslehamn (296).
Efter inhämtande af ÖfverPostdirektörsembetets häröfver infordrade underdåniga
utlåtande, har Kongl. Majt under den 25 Juli 1843, med bifall tili
Rikets Ständers underdåniga anhållan i afseende på skjutslegan för så väl
resandes som posternas fortskaffande vintertiden emellan Grisslehamn och
Eckerön, pröfvat skäligt i nåder förhöja denna lega från 2 R:dr 32 sk. till
5 R:dr banko för hvarje häst; äfvensom Kongl. Maj:t, enligt ÖfverPostdirektörsembetets
underdåniga hemställan, i nåder tillåtit, att, så länge postBih.
till R. St. Prot. i844- 2 Sami. 8
58 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Bercittelse den il Juli 1844.
föringen med båt mellan nämnde stationer bestrides med kronans manskap
och båtar, och postrotarne alltså från denna postföring njuta befrielse, brohufvudet
i hamnen vid Grisslehamn må, lika som sjelfva hamnbyggnaden,
på Postverkets bekostnad underhållas; hvaremot Kongl. Maj:t i öfrigt funnit
någon särskild eftergift af den byggnads- eller underhållsskyldighet, som, enligt
lag och författningar, Wäddö sockens invånare åligger, ej kunna i nåder
beviljas.
329o om sammanslående af de Bankoräkningar, hvarå det ManufakturDiskonten
beviljade understöd i Banken är anvisadt (288).
Aflemnad till CivilDepartementet den 28 April 1841.
330:o angående åtgärder i afseende på den afgift, som under namn
af bro- och kajafgift uppbäres för till Stockholm sjöledes inkommande
målbara varor (301).
Vid föredragningen häraf, jemte vederbörandes i ämnet afgifna underdåniga
utlåtanden oell förklaringar, har Kongl. Maj:t under den 25 Februari 1843
förklarat någon ändring i hvad genom Kongl, brefvet af den 23 Februari
1838 blifvit angående förenämnda afgift stadgadt, icke för det närvarande
böra äga rum, hvarjemte Kongl. Maj:t, som funnit ett förändradt redovisningssätt
för hufvudstadens Drätselverk vara af behofvet påkalladt, särskilda
föreskrifter derom meddelat.
331 o a ngående erläggande af lotspenningar i vissa fall på en gång
för flera stationer (310).
Aflemnad till SjöförsvarsDepartementet den 28 April 1841.
332:o i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om utbyte
af den så kallade fölingen till hemkommande fartygs besättningar
emot ett årligt anslag af tullmedlen (306).
1841 den 5 Maj i underdånighet anmäld, då Kongl. Majit förklarade förenämnda
fråga, i följd af Rikets Ständers beslut, för det närvarande förfalla.
333:o om rättighet för postiljoner att medhafva förbudssedlar (298).
Uti nådigt bref till ÖfverPostdirektörsembetet af den 24 Juli 1841, har
Kongl. Majit, med gillande af Rikets Ständers hemställan om kungörelses
utfärdande i delta ämne, i nåder förordnat, att hvad härvid af ÖfverPostdireklörsembetet
till iakttagande föreslagits, borde genom nämnda Embete
till allmän kännedom och efterrättelse kungöras.
334:o i anledning af Kongl. Majrts nådiga proposition om särskildt
anslag för Kongl. Theatern (312).
1841 den 8 Juni i underdånighet anmäld. Underrättelse om Rikets Ständers
beslut TheaterStyrelsen meddelad.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättclse den 11 Juli 1844. 59
335 :o om lånbidrag till inlösen af Landshöfdingeackorden (311).
Aflemnad Lill CivilDepartementet.
33«:o angående levereringen af ränte- och mantalskolen till Stora
Kopparbergs bergslag samt om nedsättning af vites- och tredskoböterua
för underlåtenhet att kolen in natura leverera (324).
Rikets Ständers anhållan beträffande nämnda böter i nåder bifallen i enlighet
med vederbörandes uti infordradt utlåtande afgifna tillstyrkande. Vidkommande
mantals- och räntekolen, har en särskild undersökning genom
dertill utsedda Kommitterade på nådig befallning nyligen blifvit verkställd.
337:o angående ifrågaställd rättighet för Kinne och Kinnefjerdings
häraders invånare i Skaraborgs län att till knektestugors uppförande
erhålla utsyning af virke å kronoparkerna Råda Asar, Ledsjömo, Stenåsen,
Waraskogen och Kinneskogen (325).
1844 den 26 Juni i underdånighet anmäld i sammanhang med Rikets Ständers
i enahanda ämne aflåtna underdåniga skrifvelse sub. N:o (257).
338:o angående några med Statsregleringen gemenskap ägande frågor
(332).
Efter inhämtande af StatsKontorets underdåniga utlåtande, bar Kongl. Maj:t,
jemte förklarande, att Kongl. Majit vid förekommande frågor om användande
af å hufvudtitlarna uppkommande besparingar ville besluta, med den rätt,
Kongl. Majit enligt Grundlagen tillhörer, uti nådigt bref till StatsKontoret
af den 2 Febr. 1842 anbefallt de särskilda verkställighetsåtgärder, hvartill
denna Rikets Ständers underdånigå skrifvelse i öfrigt föranledt.
339:o i anledning af Kongl. Majlis nådiga proposition om rättighet
för Direktionen af Armeens pensionskassa till ett räntebärande kreditiv
i Rikets Ständers Bank (330).
Hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet anmält, har Kongl. Majit uti
nådigt bref af den 22 Juni 1841 Direktionen öfver Armeens Pensionskassa
till kännedom meddelat.
340:o om ändring till vissa delar i föreskrifterna rörande förvaltningen
af Häradsallmänningarna (331).
Till följd af Kongl. Majlis nådiga befallning, har KammarKollegium i detta
ämne afgifvit underdånigt betänkande, som nu är på Kongl. Majits nådiga
pröfning beroende i sammanhang med åtskilliga af t. f. Chefen för Skogsinstitutet
gjorda framställningar i afseende på Häradsallmänningarnes förvaltning.
341ro i anledning af krigskommissarien C. G. Lallerstedts ansökning
om förlängning af arrenderätten till Starby Kungsladugård i Östergöthland
(338).
60 Bil. till R. St. Just. Ombuclsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
Rikets Ständers härvid anmälda, af Kongl. Majit gillade beslut har blifvit
uti nådigt bref af den 7 Juli 1841 KammarKollegium till behörig efterrättelse
meddeladt.
342:o angående pension för aflidne sekreterarens vid LandtbruksAkademien
Granbergs enka (339).
Med gillande af Rikets Ständers härvid anmälda beslut, har Kongl. Majit
derom under den 30 Juni 1841 StatsKontoret i nåder förständigat.
343:o om kungörande af en ny instruktion för Rikets Ständers Revisorer
för RiksgäldsVerket (341).
Härå har Kongl. Majit, under den 10 Juni 1841, i sammanhang med pröfningen
af Rikets Ständers skrifvelse sub. Nio (324), nådigt svar Rikets Ständer
meddelat.
344:o om kungörande af taxa å expeditionslösen i Rikets Ständers
Bank samt dertill hörande Diskontverk och Lånkontor (346).
Kongl. Majits nådiga förklarande i anledning häraf har uti aflåten nådig
skrifvelse af den 10 Juni 1841 blifvit Rikets Ständer meddeladt, och Kungörelse
angående taxa å ifrågavarande expeditionslösen under samma dag i
nåder utfärdad.
345:o om förändrade grunder för beräkningen och fördelningen af
stämmoböter (350).
Med bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning, har Kongl. Majit
under den 15 Juli 1841 allmän nådig Kungörelse i ämnet utfärdat.
346:o angående tillämpningen af Rikets Ständers skrifvelse!’ rörande
liqviden af undsättningsskulderna (347).
Härom hafva vederbörande erhållit nådigt förständigande i sammanhang
med Rikets Ständers underdåniga skrifvelse sub. Nio (295).
343':o i anledning af Kongl. Majits nådiga remiss af f. d. kronofogden
Hellbergs ansökning om eftergift af kronans andel i honom ådömda
anmärkningsmedel (348).
Innehållet af denna Rikets Ständers underdåniga skrifvelse har, till kännedom
och efterrättelse, blifvit under den 30 Juni 1841 vederbörande i nåder meddeladt.
348:o med förslag till Lag för enskilda Banker (358).
Aflemnad till JusLitie StatsExpeditionen.
349:o med anhållan, att de af Kronan afyttrade kronoskogar och
parker i riket ej måtte få styckas i mindre lotter, än de blifvit af
Kronan försålda (354.)
Efter inhämtande af KammarKollegii underdåniga utlåtande, har detta mål
blifvit den 31 Januari 1843 till CivilDepartementet öfverlemnadt.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 61
350o angående förändrade grunder för beskattningen af Stångjernstillverkningen
i Riket (357).
Nådig Kungörelse om nedsättning i hammarskatten af stång- och ämnesjeriilillverkningen
i riket utfärdad under den 18 Februari 1843.
351:o angående förhöjning af de för missbruk af fribrefsrättighet
stadgade böter (361).
ÖfverPostdirektörsembetets häröfver i nåder infordrade utlåtande införväntas.
352:o angående förändrad fördelning af Riksstatens Hufvudlitlar (364).
Hvad Rikets Ständer härvid i underdånighet anmält och beslutit, har uti nådigt
bref af den 14 Augusti 1841 blifvit SlatsKohtoret till kännedom och
efterrättelse i nåder meddeladt.
353:o angående granskning af Seglalionsordningen (371).
Förnyad nådig Författning i detta ämne utfärdad under den 15 Maj 1843.
354ko angående städernas saluaccis (386).
1841 d en 14 Augusti i underdånighet anmäld. Påkallade ej någon åtgärd.
355:o angående lindring i postföringsskyldigheten m. m. (385).
Uti härom till ÖfverPostdirektörsembetet aflåtet nådigt bref af den 3 December
1842, införd t uti samma års Författningssamling, har Kongl. Maj:t
meddelat särskilda föreskrifter om postskjutslegans förhöjning m. m., och i
nåder befallt ÖfverPostdirektörsembetet ombesörja beslutets kungörande i de
delar, som borde komma till postförarnes kännedom.
356:o ang ående ändringar i Kongl. Förordningen till förekommande
af oloflig in- eller utförsel af varor (387).
I anledning häraf och af särskilda till Kongl. Maj:t ingifna ansökningar i
enahanda ämne, har Kongl. Maj:t, på grund af hvad härvid förekommit och
erfarenheten under den förflutna tiden vid handen gifvit, under den 22 December
1841 utfärdat förnyad nådig Förordning lill förekommande af oloflig
in- eller utförsel af varor.
35 7 :o angående ett af Kongl. Maj:t äskadt extra anslag till Landshöfdinge-residenshus
(398).
Rikets Ständers härvid anmälda beslut har föranledt dels inköp af en egendom
till Landshöfdingeresidens i Piteå, dels åtgärder för uppförande af ett
nytt Landshöfdinge-residenshus i Wexiö och tillbyggnad af det i Wenersborg.
358:o angående Räntmästares befrielse från skyldighet att för remisslage
erlägga bevillning (392).
1841 den 7 Juli i underdånighet anmäld. Fordrade ej särskild åtgärd.
359:o med förslag till förnyad Författning om stämplade pappersafgiflen
(369).
62 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb-Berättelse den 11 Juli 1844.
Kungörelse härom under den 16 November 1841 i nåder utfärdad.
3©0:o an gående Kongl. Maj:ls nådiga proposition om åtgärder till
behöfvandes undsättning i missväxtår (394).
Om innehållet af denna Rikets Ständers skrifvelse har Kongl. Majrt, uti
nådigt bref af den 23 November 1841, StatsKontoret till kännedom och efterrättelse
förständigat, med befallning derjemte alt om Rikets Ständers beslut
länsstyrelserna underrätta.
361:o i anledning af Kongl. Maj:ls nådiga remiss af handlingarna i
fråga om anskaffande och inredning af annan tjenlig lokal för H. K.
H. Kronprinsens stall (408).
Genom nådigt bref af den 6 Augusti 1841 bar Kongl. Majrt förständigat Öfverintendents-embetet
att inkomma med yttrande, huruvida och på hvad sätt
en emot behofvet svarande utvidgad lokal för nämnda hofstall må kunna
beredas, med iakttagande dervid af den nedsättning i kostnaden, som Rikets
Ständer ansett kunna äga rum, vare sig genom antagandet af en mindre
kostsam byggnadsplan eller genom anskaffandet af annan för ändamålet tjenlig
lokal. Utlåtandet nyligen inkommet.
3@2:o om utfärdande af en Kungörelse angående Bankens på 10 och
14 sk. kopparmynt gällande sedlar (413).
Medelst Cirkulärbref af den 24 Juli 1841, som finnes uti Svensk Författningssamling
infördt, har Kongl. Majrt i nåder anbefallt Landshöfdingarne att
hvar inom sitt län utfärda kungörelse af det innehåll, Rikets Ständer i underdånighet
föreslagit.
O O
363:o ang ående beviljad utbetalning af begrafningshjelp efter aflidne
Landträntmästaren J. T. Alm (418).
Härom har Kongl. Majrt uti nådigt bref af den 6 Augusti 1841 förständigat Dess
Befallningshafvande i Westerås län, med befallning att om Rikets Ständers
af Kongl. Majrt gillade beslut aflidne Landträntmästaren Alms Sterbhusdelägare
underrätta.
3©4:o i anledning af Kongl. Majrts nådiga remiss af bruksidkaren A.
W. Gyzanders Enkas och Sterbhusdelägares ansökning om befrielse
från ådömd betalning af en uppbördsborgen (410).
Om Rikets Ständers härvid fattade beslut hafva, under den 6 Augusti 1841,
vederbörande erhållit nådigt förständigande.
365:o angående beräkningen af Statsverkets inkomster för år 1841
och följande åren intill nästa Riksdag (388).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutat, har Kongl. Majrt uti nådigt bref af
den 24 Juli 1841 StatsKontoret till kännedom och efterrättelse meddelat.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber ätt else den 11 Juli 1844. 63
366» angående de i Regeringsformens 63 § föreskrifna kreditivsummors
belopp (404).
Rikets Ständers i afseende på beloppet af dessa kreditivsummor och sättet
för deras tillhandahållande fattade beslut har, uti nådigt bref af den 23 November
1841, blifvit SlatsKontoret till behörig kännedom meddeladt.
367 :o angående anslag för reparation af f. d. Nummerlotteriets åt
SundhetsKollegium upplåtna hus samt till arfvoden åt tjenstemän och
biträden vid Riksarkivet (421).
Allemnad lill EcklesiaslikDepartementet.
368:o med öfverlemnande af de upprättade RiksStaterna (368).
Jemte nådigt bref af den 14 Augusti 1841, hafva dessa Stater blifvit till
StatsKontoret öfverlemnade, för att lända till behörig efterrättelse.
36®:o med öfverlemnande, af förslag till ny författning angående
bränvinsbränningsrättigheten (367).
Allemnad till CivilDepartementet.
370:o med öfverlemnande af förslag till ny Tulltaxa (377).
Under -den 23 Oktober 1841 har Kongl. Majit, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förslag, i nåder utfärdat taxa å tullafgifterna för
inkommande och utgående varor, jemte tariff för kreditupplaget och transito
afgiften, att tjena till efterrättelse från och med den 1 Januari 1842.
3fl:o med öfverlemnande af den nya Bevillningsförordningen och
med anhållan om åtskilliga upplysningar för bestämmande vid Riksdag,
som näst härefter infaller, i hvad mån rättelse uti minimi tariffen
öfver hemmansvärdet kan anses böra äga rum (378).
Bevillningsförordningen i vanlig ordning promulgerad. I frågan om uppgifter
till grund för hemmanstaxeringsvärdets bestämmande hafva från länsstyrelserna
infordrade yttranden och förslag inkommit.
372:o i anledning af Kongl. Majrts nådiga proposition om eftergift
af personela utskylder för afskedade, lill underhåll berättigade soldater
under expektanstid (393).
Denna underdåniga skrifvelse, innefattande anmälan, att stadgande i öfverensstämmelse
med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, i den nya Bevillningsförordningen
influtit, fordrade i följd häraf ej någon åtgärd.
Stockholm den 29 Juni 1844. A. F. Normelin.
Förteckning på Rikets Ständers vid Riksdagen åren 1840 och 1841 lill
Kongl. Majit uti Dess Ecklesiastik DepartementsExpedition ingifna underdåniga
skrifvelser, med uppgift på de åtgärder, som dervid ägt rum.
64 Bil. till R. St. Just. Omliudsm. Emb.-Ber ätt else den 11 Juli 1844.
373o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående afskrifning
utaf ett Carl Johans församling i Göteborgs och Bohuslän af CholeraKreditivet
beviljadt lån (10).
Om förenämnde af Rikets Ständer beviljade afskrifning har Kongl. Majrt,
under den 9 Juni 1840, vederbörande i nåder förständigat.
374:o om anslag Lill en vid Stora Råby i Skåne inrättad Räddningsanstalt
för moraliskt vanvårdade barn (16).
Hvad Rikets Ständer härvid beslutit, har Kongl. Maj:t, under den 19 Juni
1840, Dess Befallningshafvande i Malmöhus län och Biskopen i Lunds stift,
till vederbörandes förständigande, i nåder meddelat.
3 5*5:0 om ifrågastäldt anslag till ett i Göteborg inrättadt naturhistoriskt
museum (15).
Om Rikets Ständers härutinnan fattade beslut hafva vederbörande, under den
19 Juni 1840, blifvit i nåder förständigade.
3f@:o an gående tillåtelse för Sällskapet till vexelundervisningens befrämjande
att bibehålla den åt Normal-skolan upplåtna Marie f. d.
bränneribyggnad (24).
Uti nådig skrifvelse af den 27 Juli 1840 hafva StatsKontoret och Direktionen
för bemälde Sällskap blifvit om Rikets Ständers beslut underrättade.
377 :o angående öfverlåtande till Malmö fattig-arbetsinrättning af
kronans rätt till ett derstädes fallet danaarf (26).
Kongl. Majrt har i nådigt bref af den 27 Juli 1840, till vederbörandes förständigande,
meddelat Dess Befallningshafvande i Malmöhus län det beslut,
Rikets Ständer härutinnan vidtagit.
3?8:o om anslag till Kathedralskolan i Lund i stället för dertill
anvisadt helgonskyldskorn (25).
Hvad Rikets Ständer beträffande denna fråga beslutit, har Kongl. Majrt, under
den 27 Juli 1840, i nåder meddelat Consistorium Ecclesiasticum i Lund
samt öfrige vederbörande till behörigt iaktagande och underdånig efterrättelse.
37f*o angående befordringsrätt för läkare hos menigheter på landet
(40).
Med bifall till Rikets Ständers underdåniga framställning, har Kongl. Majrt,
under den 17 Oktober 1840, allmän nådig Kungörelse i ämnet utfärdat.
38«:o om upplåtande till Upsala Central-hospital af några kronoparken
Åsen och Ulltuna kungsladugård tillhöriga jordar (43).
Hvad
Bil. till II. St. Just. Ombtidsm. Emb.-Berättelse dea 11 Juli 1844. G5
Hvad Rikets Ständer härutinnan yttrat neli
diga bref af den 5 September 1840, meddelat SerafiraerOrdensgillet och öfrige
vederbörande.
381:o angående granskning af Universitetens Styrelselagar (80).
Med bifall till Rikets Ständers härutinnan gjorde framställning, bar Kongl.
Maj: t den 19 Januari 184-2 förordnat vid b vartdera Universitetet ett GranskningsUlskott,
som äger att underdånigt betänkande oell förslag i ämnet afgifva.
angående rättighet för Tiondegifvare i Skåne att lösa Kyrkornas
behållna tionde efter årlig markegång (81).
Sedan underdåniga utlåtanden från Konungens Befallningshafvande i Malmöhus-
och Christianstads län, Biskops-embetet i Lunds stift samt KammarKollegium
och SlatsKontoret inkommit, har Kongl. Maj:t, som bifallit Rikets
Ständers härutinnan gjorda anhållan, derom under den 5 November
1842 nämnde Kollegier, till vederbörandes förständigande och kungörande i
vanlig ordning, i nåder underrättat.
383:o angående ett Historiarum Adjunkten vid Upsala Universitet
beviljadt anslag, så länge lian besörjer de Professoren E. G. Geijer
åliggande examina och tentamina (102).
Hvad Rikets Ständer i berörde afseende beslutit, bar Kongl. Maj:t den 2(i
Oktober 1842 vederbörande i nåder meddelat.
384:o a (igående öfverlåtelse lill Kyrkoherdebostället i Westra Tollstads
socken af kronoängen Skinnarvrån (104).
Rikets Ständers härutinnan fattade beslut bar Kongl. Maj:t, under elen 2 November
1840, KammarKollegium till vederbörandes förständigande i nåder
meddelat.
385:o angående beloppet af den behaglig tids förläningsspannmål,
som vid ledigblifvande pastorat bör bibehållas, och om återstodens
användande (lil).
Hvad Rikets Ständer, till svar å Kongl. Majits i ofvanberörde ämne aflålna.
nådiga proposition, i underdånighet anmält, har Kongl. Maj:t, medelst Cirkulärbref
den 9 November 1840, KammarKollegium, SlatsKontoret, Konungens
samLlige Befallningshafvande och Stiftens Konsistorier Lill behörigt iakttagande
meddelat.
•dm-, o om aflemnande till RidsgäldsKontoret af f. d. KansliStyrelsens
handkassa (129).
Kongl. Majit, som afslagit Rikets Ständers härom gjorda framställning, har,
i nådigt bref af den 14 December 1840, befallt, alt ifrågavarande medel
Uih. lill R. St. Prot. r844- * Sami. ^
GG Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1841.
skola af StatsKontoret emottagas, och den årliga räntan för det af Kongl.
Maj:t förut bestämda ändamål användas.
angående yrkad ersättning för forslingen af presterskapets i
Lappmarken löningsspannmål (131).
Under den 7 December 1840 bär Kongl. Maj:t i nåder befallt KammarKollegium
och StatsKontoret att underdåniga utlåtanden häröfver afgifva.
38§:o om åtnjutande af den från Hernösands stift till Upsala
domkyrka årligen utgående spannmål (156).
Sedan samtlige vederbörande häröfver blifvit hörde, har Kongl. Maj:t, som
funnit några nya skäl icke hafva blifvit anförde, hvilka kunna föranleda till
ändring uti Dess under den 17 Mars 1824 och den 13 Mars 1835 i förenämnde
fråga meddelade nådiga beslut, förklarat Sig vilja bibehålla domkyrkan
i Upsala vid dess i berörde hänseende af ålder innehaide rättigheter;
hvarom vederbörande Konsistorier under den 11 Oktober 1843 blifvit i nåder
löi.ständ igade.
389lo angående beviljadt anslag lill det af professoren, doktor N.
Akerman i Stockholm inrättade Orthopediska Institut samt arfvode
till bemälde professor (166).
Hvad Rikets Ständer härom beslutit och anmält, har Kongl. Maj:t, under
den 18 .rännäri 1841, vederbörande i nåder meddelat.
390=0 angående dispositions- och jordäganderälten till de s. k. Kyrkohemmanet!
i Halland (159).
Kongl. Majit, som under den 20 November 1843 förklarat Sig icke kunna
Rikets Ständers önskan om en allmän undersökning härutinnan bifalla, har,
vid förnyad underdånig föredragning den 18 April innevarande år af ett i
berörde afseende framställdt underdånigt förslag, beslutit att nådig proposition
i ämnet lill Rikets Ständer aflåta.
391-0 angående reglering af utgifterna å Riksstatens 5:te Hufvudlilel
(172),
Kongl. Majit, som i nåder antagit de af Rikets Ständer beslutade tillökningar
och förändringar i anslagen å denna Hufvudtitel, förutom den derå vilkorligt
uppförda ersättning för belöpande ränta å f. d. KansliStyrelsens handkassa,
har, i nådiga bref af den 25 Januari och den 22 December 1841,
StatsKonloret och öfrige vederbörande derom förständigat.
3»*:o äng ående reglering af utgifterna å Riksstatens Gite Ilufvudtilel
(163).
Hvad Rikets Ständer i afseende på regleringen af berörde Hufvudtitel beslutat,
bar Kongl. Majit gillat och StalsKontoret samt öfrige vederbörande,
under den 25 Januari 1841, till underdånig efterrättelse meddelat.
Bil. till 21. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 67
393^0 angående reglering af utgifterna under Riksstatens 10:de Hufvud
litel (171).
Om Rikets Ständers af Kongl. Maj:t gillade beslut, rörande reglering af anslagen
å förenämnde Hufvudtilel, hafva SlatsKontoret och öfrige vederbörande
under den 25 Januari 1841 blifvit i nåder förståndigade.
394:o om aflöning åt läraren vid en ifrågaslälld skola på Öland
(177).
Kongl. Maj:t bär, efter inliämtadt underdånigt utlåtande af Konsistorium i
Calmar, under den 5 Maj 1841 i nåder bifallit inrättandet af en apologistskola
i staden Borgholm.
395o angående nedsättning i försäljningspriset å Svensk Författningssamling
(180).
Efter inhämtade upplysningar från Redaktionen af berörde Författningssamling,
har Kongl. Maj:t, vid underdånig föredragning af detta ärende den 14
Augusti 1841, funnit Rikets Ständers derom aflålna skrifvelse till någon ytterligare
åtgärd icke föranleda.
39«:o angående befrielse från ersättandet af uppburna förskott lill
utgifter i följd af cholera farsoten (197).
Hvad Rikets Ständer härutinnan beslutit, har Kongl. Majit den 8 Februari
1841 Dess Befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, till vederbörandes
förständigande, i nåder meddelat.
39»:o om anslag för en Farmaceutisk läroanstalt i Hufvudstaden
(19°)* ... . .
Sedan SundhelsKollegium och ApotekareSocielen med underdåniga utlåtanden
häröfver inkommit, har Kongl. Majit, i nådig skrifvelse af den 5 Maj 1841,
låtit handlingarne i målet lill Rikets Ständers Statsutskott öfverlemna.
39<§:o angående Kurhusafgiftens fortfarande (202).
Kongl. Majit har under den 7 Juli 1841 härom utfärdat allmän Kungörelse och
i nådigt bref af den 27 Mars 1845 gillat den af KommersKollegium, lill
förekommande af veneriska smittans spridande genom från utrikes orter inkommande
skeppsfolk, föreslugne förändring i Kollegi kungörelse af den 6
Maj 1839.
399:o om anställande af ytterligare en lärare vid hvardera af Skolorna
i Umeå, Piteå och på Frösön i Jemtland (216).
Med bifall till Rikets Ständers i ofvanberörde hänseende gjorda underdåniga
hemställan, har Kongl. Majit för verkställigheten deraf, under den 11 Mars
1841 , lill Konsistorium i Hernösand allåtit nådig skrifvelse.
400-'o angående reglering af Kyrkoväsende! på Gottland (2374.
68 Bil. till R. St. Jusi. Ombttdsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
I nådiga bref lill Kammar'Kollegium samt Konungens Befallningshafvande
och Konsistorium i Wisby af den 27 Mars 1843, har Kongl. Maj:t anbefallt
vidtagandet af åtskilliga, för en slutlig reglering af della ärende erforderliga
åtgärder.
O o
401 :o angående föreskrifter i afseende på byggnadsskyldighet och
husesyner å klockarebol (235)
Kongl. Majtl har under den 19 Juli 1841 låtit härom utfärda allmän Kungörelse.
402 :o med förklaring i fråga om ilen för de sex äldste professorerne
vid båda Universiteten beviljade löntillökning (268).
Med bifall lill Rikets Ständers härutinnan gjorda framställning, bar Kongl.
Maj:t, under den 27 April 1841, vedel börande derom förständigat.
4O&0 om anslag för sammanträden af Skandinaviska naturforskare
och läkare (282).
Om Rikets Ständers af Kongl. Maj:t gillade beslut hafva vederbörande, medelst
nådiga bref af den 5 Maj 18+1 , blifvit lörständigade.
404xi angående handlingars aflemnande lill Riksarkivet från StatsExpedilionerne
(292).
Vid underdånig föredragning, den 4 Juni 1841, af förrberörde hemställan,
fann Kungl. Majit densamma för del närvarande icke påkalla någon åtgärd.
405 lo om anslag lill förändrande af den i Strömstad befintliga Pedagogi
till Apologistskola (305).
Med bifall till Rikets Ständers ofvannämnde underdåniga anhållan, bar Kongl.
Majit för verkställigheten deraf, under deji 21 Maj 1841, aflåtit nådig skrif
velse
till Konsistorium i Göteborg.
401®-' o angående vissa bestämmelser i afseende å Komministers- och
hdockarlönerna samt grunderna för beräkning af s. k. Likstol (329).
Sedan vederbörande Konsistorier häröfver blifvit hörde, har Kongl. Majit
frön Dess samtlige Befallningshafvande äfvensom Kammai Kollegium infordrat
underdåniga utlåtanden, hvilka den 1 Maj innevarande år inkommit.
40’t'to angående ny organisation af Frösö skola i Jemtland (335).
Efter inhämtade utlåtanden af Hernösands Konsistorium och Revisionen öfver
Rikets elementarläroverk, har Kongl. Majit, vid underdånig föredragning af
detta ärende den 2 sistlidne Februari, beslulit att i sammanhang med Skol
Revisionens
underdåniga betänkande detsamma lill nådig pröfning företaga.
40®: o angående lokal för Riksarkivet samt Vitterhets-, Historie- och
AntiqvilelsAkademiens samlingar (337).
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Ber ätt else den 11 Juli 1844. 69
Med bifall till den af Rikets Ständer härutinnan gjorda hemställan, har Kongl.
Maj:t, under den 8 Juni 1841, derom till Rikets Ständers Statsutskott aflåtit
nådig skrifvelse.
43$?4o angående upphörande, med vissa undantag, af den dubbla
tjenslårsberäkningen (355).
Sedan 11. K. II. K ronprinsen Universitetens Kansler, Consistoria Ecclesiaslica
och Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk med underdåniga
utlåtanden häröfver inkommit, har Kongl. Maj:L under den 6 Oktober
1842 till samtlige vederbörande härom allåtit nådigt Cirkulärbref.
om anslag lill islåndsättande af Riddarholmskyrkan samt Konungagrafvarne
i Wreta och Warnhems Klosterkyrkor och till uppförande
af kyrkor i Finnmarken inom Carlstads stift (375).
livad Rikets Ständer härvid beslutit och hemställt, har Kongl. Majrt, under
den 7 Juii 1841, i nåder gillat och SlatsKontoret samt öfrige vederbörande
till underdånig efterrättelse meddelat.
4É4:o angående ifrågaställdt anslag tilt planering af Voltigegården
vid Gymnastiska Centralinstitutet (376).
Om hvad Rikets Ständer härutinnan beslutit, hafva vederbörande, genom nådigt
bref af den 7 Juli 1841, blifvit försländigade.
-Sr 12:o angående vilkoren för det lill en Farmaceutisk läroanstalt i
Stockholm beviljade anslag (383).
Sedan ApotekareSocieteten, häröfver hörd, uppå anförde skäl yttrat, att Societeten
icke förmådde uppfylla hvad Rikets Ständer för åtnjutande af förenämnde
anslag föreskrifva, har Kongl. Maj:t, medelst nådigt bref af den 11
Juni 1842, förständiga! vederbörande', alt det af Rikets Ständer vilkorligt
beviljade anslaget icke komme alt begagnas.
41 3:o angående extra Statsanslag för undervisningsverket, vetenskaperna
och de sköna konsterna (395).
Om Rikets Ständers härutinnan meddelade, af Kongl. Maj:t gillade beslut,
hafva SlatsKontoret och öfrige vederbörande under den 15 Juli 1841 blifvit
i nåder försländigade.
414o med förslag till Stadga om fattigvården i riket (401).
Sedan Konungens samtlige Befallningshafvande och Sliftens Konsistorier äfvensom
RammarKollegium med anbefallda underdåniga utlåtanden inkommit,
och Konungens Högsta Domstol sig häröfver yttrat, har Kongl. Maj:t, vid
föredragningen af detta ärende den 18 April innevarande år, beslutit alt
detsamma i sammanhang med den under handläggning varande nya Förfaltningen
om laga försvar till afgörande företaga.
70 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Etnb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
415:o angående allmänna stadganden och anslag till Folkundervisningens
befrämjande (412).
Under den 18 Juni 1842 har Kongl. Majit härom utfärdat allmän Stadga,
och sedan Konungens Befallningshafvande sami Stiftens Biskopar blifvit hörde,
medelst Cirkulärbref af den 5 Februari 1844, dels i nåder bestämt fördelningen
af en del utaf det lill Folkskolelärares åflönande beviljade anslag,
dels infordrat ytterligare upplysningar i ämnet.
416 a Dgående eftergift af Kronans rätt till ett i staden Christinehamn
fallet danaarf (409).
Hvad Rikets Ständer härutinnan beslulit, har Kongl. Majit gillat och genom
nådigt bref af den 19 Juli meddelat Dess Befallningshafvande i Carlstads
län, till vederbörandes underdåniga efterrättelse.
41?:o angående en Amanuenserne vid Kongl. Biblioteket beviljad
lönersättning (416).
Hvad af Rikets Ständer härvid blifvit besluladt och anmäldt, har Kongl.
Majit den 9 Juli 1841 StatsKontoret till behörigt iakttagande i nåder meddelat.
418:o angående ett lån af allmänna medel till Carlskrona stads pastorat
(417).
Rikets Ständers i berörde afseende fattade beslut har Kongl. Majit, under
den 19 Juni 1841, Dess Befallningshafvande i Blekinge län, lill vederbörandes
kännedom och efterrättelse, i nåder meddelat.
419:0 om anslag för en Arbetsinrättning i Eskilstuna fristad lill beredande
af arbetsförtjenst för stadens fattige (697).
Sedan de af Rikets Ständer fästade vilkor vid utbetalandet af härtill anslagne
medel blifvit behörigen uppfyllde, har Kongl. Majit, under den 13 November
1843, i nåder gillat den för Arbetsinrättningen i Eskilstuna fristad
upprättade plan och vederbörande derom förständigat.
42Ö:o angående ändring i Författningarne om Sockneslämmor samt
om Kommunalstyrelsers bildande (400).
Allmänna nådiga Förordningar hafva i anledning häraf under den 29 Augusti
1843 blifvit utfärdade.
421:o om anslag till reparation af f. d. Nummerlotteriets hus, för
inrymmande af SundhetsKollegiuin och FältläkareKontoret, samt till
arfvoden åt tjenstemän och biträden vid Riksarkivet (421).
Sedan ritning och kostnadsförslag lill förändrad inledning af ofvannämnde
hus blifvit på nådig befallning upprättade, har Kongl. Majit, under den 22
December 1841, samma ritning i nåder stadfästat och förordnat om utrymmande
åt RiksgäldsKonloret af SundhetsKollegii förra hus.
Bil. till R. St. Just. Omludsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 71
422:o angående utdelning af Bondeståndets förhandlingar i representationsfrågan
(381).
1841 den 7 Juli öfverleinnad lill CivilDepartementet.
423:o F inansDepartementets protokollsutdrag, med transsumt af Rikets
Ständers skrifvelse, angående regleringen af 2:dra hufvud ti teln (175).
Hvad Rikets Ständer, i afseende på de till EcklesiastikDepartemenlels föredragning
hörande ämnen, härutinnan beslutit och anmält, har Kongl. Maj:t,
under den 15 Februari 1841, vederbörande till efterrättelse och behörigt
iakttagande meddelat.
424:o Dito dito, angående reglering af Allmänna Indragningsstalen
(277).
Om Rikets Ständers härvid meddelade beslut i de till EcklesiastikDepartemenlet
hörande ärenden har Kongl. Maj:t, genom nådiga bref af den 8 Juni
1841, vederbörande till behörigt iakttagande förständigat.
425:o LandtförsvarsDepartemenlets protokollsuldrag, med öfverlemnande
af Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, angående anslag till
fattigvården för manskap af värfvade armeen och flottan samt för
sådane personer, hvilkas mantalsskrifningsort icke kunnat utrönas (411).
Kongl. Majit har, under den 7 December 1841, 14 September 1842 och 18
December 1843, meddelat vederbörande underrättelse om årliga fördelningen
af det för berörde ändamål beviljade anslag mellan Landt- och Sjöförsvarssamt
EcklesiastikDepar temen tena, och, i afseende på sistnämnde behof, under
den 7 December 1841 aflåtit Cirkulärbref till ÖfverStåthållaren och Konungens
samtlige Befallningshafvande.
Stockholm den 10 Juli 1844.
F. O. Silfverstolpe.
Tillägg lill föreslående Förteckningar:
426:o Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 2 Maj 1840, angående
väckt fråga om förändrad lokal för Riksarkivet (8). Fortsättning
från N:o 154.
Den 4 Augusti 1840 har Kongl. Majrt aflåtit nådig skrifvelse lill Rikets Ständers
Statsutskott, jemte underrättelse om utgången af den begärda undersökningen.
Se Bihang till R. St. Prot. 1840 1 Sami. 1 Afdeln. N:o 80.
72 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emi.-Berättelse den 11 Juli 1844.
43^:0 (leii 12 December 1840, angående upphäfvande af’ en tiel särskilda
domstolar (160). Fortsättn, från N:o 37.
Den 22 Juni 1841 blef en afskrift af denna skrifvelse öfverlemnad från Justitie
StatsEvpeditionen till CivilDeparteinenlsExpedilion, i afseende å BergsRätterna
och HallRälterna. — I frågan om BergsRätternas upphörande afvaktas
det utlåtande, BergsKollegium, enligt Kongl. Majrls nådiga befallning
al den 2 September 1840, åligger att afgifva öfver Kommilterades för en
förändrad organisation af Bergsstyrelsen och Bergsstaten ra. m. underdåniga
förslag i ämnet. — Frågan om HallBälternas upphörande hvilar i afvaklan
på Högsta Domstolens infordrade underdåniga utlåtande, angående upphörande
af Stockholms Stads Kollegier.
43§:o den 19 December 1840, angående reglering af utgifterna under
Riksstatens 3:dje Hufvudtitel (173). Fortsättn, från Nio 101, 2:dra
punkten.
Sedan frågan om KrigsHofRättens indragning blifvit till JuslitieDeparte
rnentet
den 27 Januari 1841 öfverlemnad, jemte Nole af protokollet öfver
LandlFörsvarsärenden för den 25 i samma månad, bar ytterligare åtgärd
härvid icke ägt rum.
43f$:o den 30 December 1840, angående den tullafgift, som af Kongl.
Danska Regeringen uppbäres för Svenska fartyg, hvilka passera Öre
sund
(178). Fortsättn, från N:o 288.
Efter träffad konvention i afseende å Öresundska tullen, bar Kongl. Maj:t
under den 22 December 1841 härom utfärdat allmän nådig Kungörelse, införd
i samma års Författningssamling N:o 66.
o O
4SO:o den 30 Januari 1841, så vidt denna skrifvelse angår Svenska
undersåters skyldigheter, när de vilja bosätta sig eller resa utrikes
(208), Jfr. N:o 47.
Den 7 Februari 1844 öfverlemnad från CivilDepartementet till JustitieDe
parteinentet,
och beror på underdånig föredragning bos Kongl. Maj:t.
431:o den 13 Februari 1841, angående förändring uti de till reseoch
traktamentskoslnader uppförda anslag (227). Fortsättn, från N:o 112>.
En afskrift af denna skrifvelse öfverlemnades den 18 April 1841 från Sjöfors
varsDeparte mentet till Förvaltningen af Sjöärendena.
433:o den 13 Februari 1841, angående föreskrifter i afseende på
gesällers kringvandrande (234).
Den 8 Juni 1843 öfverlemnad från CivilDepartementet lill JustitieDepartementet;
och har under den 16 Januari 1844 blifvit utfärdad Kongl.
Majlis
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 73
Maj:ts nådiga Förordning i ämnet, införd i samma års Författningssamling
N:o 2.
433o den 6 Mars 1841, angående transport af kronomanskap (259).
Fortsättn, från N:o 116.
Fi Agan om utseende af andra och flera samlingsplatser för Båtsmanskompanierna
inom Blekinge län har, uppå SjöforsvarsDepartementets underdåniga
föredragning, blifvit den 2 Februari 1842 af Kongl. Maj:t afgjord, samt flera
samlingsplatser utsatta.
434> den 29 Mars 1841, angående reglering af allmänna Indragningsstaten
(277). Fortsättn, från N:o 316.
Den 22 Juni 1841 genom SjöförsvarsDepartementet i underdånighet inför
Kongl. Maj:t anmäld, i hvad skrifvelsen angick samma Departement.
435:o den 30 April 1841, angående granskning af författningarne
rörande krigsmanskaps kasserande för begångna brott (313). Fortsättn.
från N:o 123.
Den 22 Augusti 1843 anmäldes i underdånighet genom JustitieDepartementet
detta ärende, då Kongl. Maj:t beslöt, att detsamma skulle af Högsta
Domstolen tagas i öfvervägande i sammanhang med frågan om förändrad lagstiftning
angående laga försvar m. m., hvilken fråga ännu berodde på Styrelsens
öfver fängelser och arbetsinrättningar utlåtande; hvarjemte Kongl.
Maj:t, i afseende på den tillika väckta fråga om granskning af gällande föreskrifter,
rörande extra judiciela bestraffningar för Armeens och Flottans manskap,
fann vidare förordnande om företagande af en sådan granskning, såsom
inbegripen i det uppdrag Förstärkta KrigsIJofRätten redan erhållit, icke vara
af behofvet påkallad t.
436:o den 30 April 1841, angående afskaffandet af slafveriet på ön
St. Barthelemy (315).
Den 21 Mars 1842 lät Kongl. Maj:t infordra Guvernörens på St. Barthelemy
underdåniga utlåtande, som föredrogs inför Kongl. Maj:t den 30 Juli samma
år, då Kongl. Maj:t beslöt att genom afgående skrifvelse meddela rikets näst
sammanträdande Ständer de upplysningar om denna fråga och om åtgärderna
till dess lösande på ett tillfredsställande och af Kongl. Majrt ej mindre än
af Rikets Ständer önskadt sätt, som nyssberörda utlåtande innehåller.
43? :o den 2 Juni 1841, med anhållan, att de af Kronan afyttrade
kronoskogar och parker i riket ej måtte få styckas i mindre lotter,
än de blifvit af Kronan försålda (354). Fortsättn, från N:o 349.
Under den 8 April 1843 har Kongl. Maj:t låtit nådigt bref afgå derom, att
vederbörande Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skola hålla noga hand deröfBih.
till R. St. Prot. i844■ 2 Sami. 10
74 Bil. till IL St. Just. Ohibtidsm. Einb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
ver, att sådan sönderstyckning, som Rikets Ständer omförmält, icke må
verkställas, utan att vid den indelning i lotter, som för afyttrandet från
Kronan ägt rum, framgent må förblifva.
438:o den 12 Juni 1841, angående ersättning åt vissa kommendanter
för sportler, förlorade till följd af Kongl. Förordningen den 3 Joli
1840 om prejning från Rikets fästningar af örlogs och andra fartyg
(399). Fortsättn, från N:o 137.
Den 11 Juli 1842 har Kongl. Maj:t, uppå CivilDepaftemenlets underdåniga
föredragning, i nåder förordnat om sportelersättningen.
Stockholm al R. H. S. JustitieOrnbudsmans Expedition den 11 Juli 1844.
Tabell, utvisande hvarest åtgärderna i anledning af Rikets Ständers vid 1840
och 1841 årens Riksdag allålna, i 10:de Samlingen af Bihanget till RiksStåndens
Protokoll för samma Riksdag införda Skrifvelse!’, finnas upptagna
i StatsDepartementens afgifna Förteckningar, jemte Tillägget dertill.
(Första siffertalet betecknar skrifvelsens nummer i nyssberörda samling och det sednare talet
nummern i förenämnda Förteckningar eller Tillägg.)
1.
155.
16.
374.
34.
225.
51.
232.
69.
241.
87.
92.
99
1.
17.
219.
35.
226.
52.
233.
70.
142.
88.
18.
2.
216.
18.
220.
36.
158.
53.
161.
71.
243.
89.
19:
3.
217.
19.
5.
37.
227.
54.
•)
230.
72.
240.
90.
93.
4.
86.
20.
4.
38.
*)
55.
73.
14.
91.
143.
5.
153.
21.
156.
39.
159.
56.
231.
74.
15.
92.
247.
6.
2.
22.
221.
40.
379.
57.
162.
75.
17.
93.
246.
7.
87.
23.
222.
41.
228.
58.
89.
76.
13.
94.
248.
99
141.
24.
376.
42.
238.
59.
237.
77.
16.
95.
249.
8.
154.
25.
378.
43.
380.
60.
236.
78.
91.
96.
250.
99
426.
26.
377.
44.
8.
61.
12.
79.
166.
97.
170.
9.
°)
27.
7.
45.
9.
62.
163.
80.
381.
98.
20.
10.
373.
28.
223.
46.
10.
63.
90.
81.
382.
99.
21.
11.
218.
29.
88.
47.
11.
64.
O)
82.
165.
100.
255.
12.
3.
30.
224.
48.
229.
65.
*)
83.
167.
101.
171.
13.
**)
31.
6.
99
160.
66.
164.
84.
168.
102.
383.
14.
32.
157.
49.
235.
67.
239.
85.
244.
103.
254.
15.
375.
33.
50.
234.
68.
242.
86.
245.
104.
384.
Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844. 75
105.
253.
140.
269.
171.
287.
199.
107.
232.
51.
268.
402.
106.
251.
141.
*)
*>
99
393.
200.
295.
233.
49.
269.
313.
107.
22.
142.
172.
282.
201.
175.
234.
432.
99
117.
108.
252.
143.
270.
99
391.
202.
398.
235.
401.
99
149.
99
1(59.
144.
30.
173.
280.
203.
44.
236.
183.
270.
312.
109.
291.
145,
29.
99
101.
204.
46.
237.
400.
271.
64.
110.
258.
146.
*)
99
428.
205.
43.
238.
52.
272.
118.
lil.
385.
147.
*)
174.
286.
206.
148.
239.
303.
273.
314.
112.
*)
148.
*)
99
174.
207.
176.
240.
305.
274.
57.
113.
25.
149.
31.
175.
39.
208.
47.
241.
*)
275.
315.
114.
24.
150.
273.
99
182.
99
430.
242.
54.
276.
65.
115.
94.
99
98.
99
279.
209.
45.
243.
53.
277.
316.
99
257.
151.
33.
99
423.
210.
177.
244.
306.
99
66.
116.
256.
152.
35.
176.
102.
211.
297.
245.
*)
99
424.
117.
23.
153.
32.
177.
394.
212.
298.
246.
*)
99
434.
118.
259.
154.
34.
178.
288.
213.
299.
247.
56.
278.
191.
119.
261.
155.
275.
99
429.
214.
108.
248.
57.
279.
190.
120.
172.
156.
388.
179.
103.
215.
109.
249.
58.
280.
317.
121.
95.
157.
276.
180.
395.
216.
399.
250.
308.
281.
119.
122.
260.
158.
272.
181.
104.
217.
110.
251.
55.
282.
403.
123.
262.
159.
390.
182.
289.
218.
lil.
252.
309.
283.
319.
124.
263.
160.
37.
183.
290.
219.
300.
253.
284.
320.
125.
264.
99
427.
184.
40.
220.
48.
254.
186.
285.
318.
126.
265.
161.
36.
185.
145.
221.
178.
255.
310.
286.
120.
127.
266.
162.
278.
186.
184.
222.
50.
256.
114.
287.
321.
128.
96.
163.
283.
187.
42.
223.
302.
257.
187.
288.
329.
129.
386.
99
392.
188.
105.
224.
307.
258.
115.
.99
195.
130.
173.
164.
284.
189.
106.
99
185.
259.
116.
289.
324.
131.
387.
99
99.
190.
397.
225.
179.
99
433.
290.
322.
132.
268.
165.
38.
191.
*)
226.
180.
260.
59.
291.
323.
133.
267.
26.
99
285.
389.
192.
193.
41.
296.
227.
301.
112.
261.
262.
61.
60.
292.
293.
404.
,325.
134.
166.
99
135.
28.
167.
°)
194.
294.
99
431.
263.
189.
294.
326.
136.
27.
168.
277.
195.
146.
228.
147.
264.
311.
295.
327.
137.
97.
169.
100.
196.
292.
229.
181.
265.
62.
296.
328.
138.
271.
170.
281.
197.
396.
230.
113.
266.
63.
297.
121.
139.
274.
97
144.
198.
293.
231.
304.
267.
188.
298.
333.
76 Bil. till R. St. Just. Ombudsm. Emb.-Berättelse den 11 Juli 1844.
299.
67.
319.
70.
341.
343.
362.
204.
383.
412.
404.
366.
300.
192.
320.
74.
342.
129.
363.
205.
384.
134.
405.
212.
301.
330.
321.
126.
343.
75.
364.
352.
385.
355.
406.
138.
302.
O)
322.
72.
344.
202.
365.
206.
386.
354.
407.*
211.
303.
193.
323.
71.
345.
201.
366.
78.
387.
356
408.
361.
304.
*)
324.
336.
346.
344.
367.
369.
388.
365.
409.
416.
305.
403.
325.
127.
347.
346.
99
214.
389.
!L
410.
364.
306.
332.
99
337.
348.
347.
368.
368.
390.
411.
139.
307.
122.
326.
82.
349.
215.
369.
359.
391.
135.
99
425.
308.
68.
327.
198.
350.
345.
370.
207.
392.
358.
412.
415.
309.
194.
328.
73.
351.
203.
371.
353.
393.
136.
413.
362.
310.
331.
329.
406.
352.
76.
372.
133.
99
372.
414.
85.
99
150.
330.
339.
353.
°)
373.
151.
394.
360.
415.
213.
311.
335.
331.
340.
354.
349.
374.
79.
395.
413.
416.
417.
99
197.
332.
338.
99
437.
375.
410.
396.
210.
417.
418.
312.
334.
333.
199.
355.
409.
376.
411.
397.
419.
418.
363.
313.
123.
334.
*)
356.
130.
377.
370.
398.
357.
419.
140.
435.
335.
407.
357.
350.
378.
371.
399.
137.
420.
152.
314.
69.
336.
200.
358.
348.
379.
80.
99
438.
421.
367.
315.
436.
337.
408.
99
77.
380.
209.
400.
420.
99
421.
316.
196.
338.
341.
359.
131.
381.
422.
401.
414.
317.
124.
339.
342.
360.
132.
99
208.
402.
83.
318.
125.
340.
128.
361.
351.
382.
81.
403.
84.
*) Skrifvelser, sora endast innefattat en anmälan eller ock, i anseende till återreiniss
eller särskildt beslut, ej blifvit expedierade.
**) Utfärdade förordnanden.
***) Se Kommitterades till tryckfrihetens vård berättelse den n Juli 1844-
TILL
Högloft* Stäntrcc
Berättelse
AF
Deras till Tryckfrihetens vård utsedde Kommitterade,
Af gifven vid Urtima Riksdagen i Stockholm år 1844.
Vördsamt Memorial.
Till fullgörande af Rikets Höglofl. Sländers åt Deras till Tryckfrihetens vård
utsedde Kommitterade, genom öppet förordnande vid sistförflutna Riksdag den
10 Juni 1841, gifna uppdrag att vaka deröfver, det så väl Grundlagarne med de
deruti vid samma Riksdag antagna förändringar, vid skeende omtryckning af dessa
Lagar, som ock Rikets Höglofl. Ständers förafskedade RiksdagsEeslut blefve felfritt
tryckta, hafva Kommitterade, sedan ett utskrifvet exemplar af RiksdagsBeslutet
blifvit från Rikets Höglofl. Ständers ExpeditionsUIskotts Kansli aflemnadt,
sammanträdt och öfverenskommil: att först skulle företagas trjmkningen af
RiksdagsBeslutel, som i stället för de uti skrifna exemplaret in margine vid
vissa paragrafer tecknade titlar, hvilka komrno att uteslutas, skulle efterföljas
af ett upprältadt register, deri kortligen innehållet af hvarje paragraf
antyddes: att vid tryckningen och kollationeringen af nämnda Beslut hufvudskriften,
eller den med samtliga RiksStåndens godkännande åtecknade så
kallade Löparen, borde lända till efterrättelse och för sådant ändamål ifrån
vederbörande infordras: att, sedan RiksdagsBeslulet lemnat pressen, tryckningen
af Grundlagarne genast skulle företagas; och att, i afseende å verkställigheten
af Kommilterades åliggande för öfrigt, tre af dem, hvaribland Ordföranden,
skulle gemensamt sammanträda, för att granska de ifrån Redaktionen
af Svensk Författningssamling ankommande sista korrekturarken, hvaraf,
efter det anmärkta felaktigheter blifvit rättade, förnyade afdrag borde
2
företes, lill dess tillstånd till tryckningen meddelades; hvarförutan, i händelse
under den skeende' granskningen någon fråga yppades, som kunde sy- '
nas tvifvelaktig, öfrige Kommitterade komme att till öfverläggning derom
■ ii ^
sammankallas.
Med iakttagande af dessa stadganden, har RiksdagsBeslutet blifvit tryckt
och med 1841 års Författningssamling under N:o 40 utlemnadt.
Sedan, vid härefter börjad tryckning af Regeringsformen, betänkligheter
uppstått, huruvida i denna Grundlags 11 §, som, genom Konungens och Rikets
Ständers vid Riksdagen fattade gemensamma beslut, i vissa delar erhållit
förändrad lydelse, sista perioden skulle anses vara utesluten eller icke,
hafva Kommitterade den 22 September förrberörde år sammanlrädt och af
de handlingar, hvilka borde tjena till ledning för omdömet i denna omständighet,
inhämtat: att ifrågakomne 11 §, innan ändring deri vid sistlidlie
Riksdag af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer afgjordes, haft följande lydelse: ”De
”Ministeriella målen må Konungen låta bereda och handhafva på det sätt, Ho”nom
lämpligast synes. Stats-Ministern för Utrikes-Ärenderne tillhör, att
”dessa mål inför Konungen föredraga och anmäla, i närvaro af HofCanzle”ren,
eller, om lian icke kan tillstädes vara, någon annan Stats-Rådets Le”damot.
Är Stats-Ministern frånvarande, föredrage HofCanzleren, elfer den
”Stats-Rådets Ledamot, sorn Konungen äfven i detta fall tillkallade. Sedan
''Konungen af dessa Embetsman in hem tåt lili Protocoll anförda råd, för
”hvilka de blifva ansvarige; fatte Konungen, i deras närvaro, besluten;
”Åliggapde det HofCanzleren, eller den Konungen förordnar, att Protocollet
”föla. Af sådane Beslut må Konungen låta till StatsRådets kunskap komma,
”hvad Honom nyttigt synes, så att äfven någon kännedom af denna Riks”Styrelsens
gren mätte hos Stats-Rådet finnas”: att uti det vid nästförutgångna
Riksdagen år 1834 till Rikets Ständer af Deras Konstitutionsutskott algi
Ina ”Memorial, med förslag lill Grundlagsändringar, åsyftande en ändamälsenligare
organisation af Stats-Rådet” *), Utskottet, sorn ansåg definitionen på
ministeriela mål böra inflyta i 11 §, äfven uppgifvit den redaktionsförändring,
som deraf föranleddes, nemligen: ”Ministeriela mål, hvarmed förstås
”alla de^ som angå Rikets förhållande till främmande magter, må Konungen
”låta hos Stats-Rådet finnas”: att, ehuru hos Rikets Ständer icke
någon direkt erinran emot denna föreslagna redaktionsförändring förekom,
Utskottet likväl, enär, vid granskning af Utskottets förslag i det hela, samtlige
RiksStånden anmärkningsvis yrkade, att HofKanslerens Departement,
*) Bihang till R. St. Prot. för åren i834 och i835, 3 Sami. JNT:o 34-
3
hvars bibehållande med någon förändring Utskottet föreslagit, måtte nr Statsrådets
sammansättning uteslutas, hvarigenom äfven andra förut icke väckta
O ’ O
grundlagsändringar blefvo nödiga, i följd häraf, uti ett sednare memorial*),
föreslagit ibland annat, att uti 11 § redaktionen af de 3:ne första perioderna
måtte sålunda jemkas: ”Ministeriela målen anmäla, i närvaro af någon
”annan Siats-Rådets Ledamot. Är — — — föredrage den Stats-Rådets Le”damot,
som Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan — — — — besluten;
Åliggande det den dertill serskildt förordnade, att Protocollet. föra.”:
att frågan om denna grundlagsförändring, sålunda beredd, livilat till nästderpåföljde
Riksdag, vid hvars början till Rikets Ständer ifrån Deras Konstitutionsutskott
inkom uppgift å det från förra Riksdagen h vilande förslaget, angående
Statsrådets förändrade organisation, samt till de grundlagsförändringar, som
blefvo en följd af HofKanslersbefattningens föreslagna upphörande**), uti
hvilken uppgift anfördes, å ena sidan, grundlagsstadgandena sådane de då
voro gällande och, å den andra, förslagen till ändringar deri, hvarvid förslaget
till ändring i 11 § Regeringsformen upptogs sålunda: ”Ministeriella
”mål, hvarmed förstås alla dej som angå Rikets förhållande till främmande
”Magier, må Konungen låta bereda och handhafva på det sält Honom lämpligast
synes. Stats-Ministern för Utrikes Ärenderne tillhör alt dessa mål
”inför Konungen föredraga och anmäla i närvaro af någon arnum Stats-Rå”dets
Ledamot. Är Stats-Ministern frånvarande, föredrage den Stats-Rådets
”Ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan Konungen
’’af dessa Embetsman inhemtat till Protocoll anförda råd, för hvilka de
”blifva ansvarige, falte Konungen, i deras närvaro, besluten; åliggande
’’det den dertill serskildt förordnade att Protocollet föra.”: att, sedan Rikets
Ständer gillat och antagit de angående omförmälda ämnen föreslagna grundlagsförändringar,
underdånig anmälan derom skett hos Kongl. Maj:t, genom Rikets
Ständers af Deras Expeditionsutskott uppsatta skrifvelse den d Mars 1840*°*),
hvari alla förändringarne voro införda och deribland den ifrågavarande 11 § lika
lydande med dess af Konstitutionsutskottet, såsom nyss förmäldt är, uppfattade
innehåll; och behagade Kongl. Maj:t i nåder till alla delar bifalla dessa af Rikets
Ständer beslutade grundlagsförändringar^): alt, då sedermera och elter det
Rikets Ständer äfven pröfvat och afgjort de öfriga ifrån den förra Riksda
-
*) Samma Samling N:o
**) Bihang till R. St. Prot. 1840 och 1841. 3 Sami. N:o 1.
***) Bihang till R. St. Prot. i84o och 184>- t° Sami. 1 Afdeln. N:o 1.
4*) Bihang till R. St. Prot. 1840 och 1841 • 1 Sami. 2 Afdeln. N:o 1.
4
gen hänskjutna grundlagsändrings-förslag, Konstitutionsutskottet till Rikets Ständer
i ett sammanhang inkommit med uppgift på alla de af samtliga RiksStånden
godkända *), 11 § Regeringsformen deribland blifvit anförd på följande
sätt: ”Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, sorn angå Rikets förhål”lande
till fremmande Magter, må Konungen låta — — — anmäla, i när”varo
af någon annan Stats-Rådets Ledamot. Är — — föredrage den Stats
"”Rådets
Ledamot, som Konungen äfven i detta fall tillkalle. Sedan
”besluten; åliggande det den dertill serskildt förordnade att Protocollet föra.
”Af sådana hos Stats-Rådet finnas.”; samt att denna §, lika lydande
härmed, blifvit jemväl uti RiksdagsBeslutet ibland de af Rikets Ständer antagna
och af Kongl. Maj:t i nåder gillade grundlagsstadganden uppfattad.
Af hvad sålunda förekommit, funno Kotnmitterade det vara upplyst:
att de vid 1834 och 1835 årens Riksdag, i sammanhang med Konstitutionsutskottets
förslag om en förändrad organisation af Statsrådet, tillika föreslagna
redaktionsförändringar af Regeringsformens 11 § endast åsyftat, dels
att gifva en bestämd karakter åt Ministeriela målen, dels ock att, sedan,
lill följd af samtliga RiksStåndens yrkande, förslaget i förstnämnde hänseende
rättats så, att HofKanslerens embete skulle alldeles upphöra, derföre
jemväl utur 11 § utesluta denne Embetsman, som der nämndes, och i stället
införa: "någon annan StatsRådets Ledamot”, för att sålunda bibehålla
den förut, vid föredragningen af ministeriela mål, stadgade ordning: att deremot
icke ens fråga blifvit väckt, än mindre förslag uppgjordt om ändring
af samma grundlagsstadgande i öfrigt, ifrån hvilket någon viss del eller period följaktligen
ej heller kunde anses genom Utskottets ofvanberörda förslag skiljd: att
detta, af Rikets Ständer utan anmärkning lemnade förslag h vilat, såsom ett Rikets
Ständers utlåtande, hvaröfver, på sätt 56 § förmår, först vid påföljde Riksdagen,
och då endast med Ja eller Nej kunde beslutas: att, omän, uti KonstitutionsUtskottets
vid sistlidna Riksdag gjorda uppgift om detta hvilande
utlåtande, blott anfördes de perioder af 11 §, angående hvilka förändring
blifvit föreslagen, den sista, oförändradi bibehållna, perioden af samma §
dock tillika inhämtades utaf det derjemte anförda grundlagsstadgandet, såsom det
dittills var gällande: alt i allt fall icke KonstitutionsUtskottets ornförmälda uppgift,
utan resultatet af sjelfva förhandlingarne i detta ämne vid förra Riksdagen
utgjort föremål för Rikets Ständers pröfning, hvilken sålunda utföll, att det
hvilande förslaget till ändring ill § af Rikets Ständer antogs: att Rikets
Ständers
*) Bihang till B. St. Prot. 1840 och 184»• 3 Sami. N:o g.
5
Ständers till Kongl. Majit aflåtna underdåniga skrifvelse, hvarigenom denna och
andra, af Rikets Ständer antagna grundlagsändringar till Kongl. Maj:ts nådiga bifall
hemställdes, väl kunde synas mindre fullständig i så måtto, som 'äfven derstädes
endast upptogos de perioder af 11 §, hvari rättelse var föreslagen
och af Rikets Ständer bifallen; hvilket likväl ej måtte inverka på beskaffenheten
af Rikets Ständers härom fattade och genom andra offentliga handlingar
kunniga beslut: samt äntligen att Rikets Ständer, godkännande Konstitutionsutskottets
sedermera gjorda sammandrag af alla utaf Rikets Ständer
antagna grundlagsförändringar, i öfverensstämmelse dermed, uti det likaledes
godkända RiksdagsBeslutet, uppfattat meranämnde grundlagsstadgande med
bibehållande deri af den sisla, icke till upphäfvande föreslagna perioden, som
börjas med orden: ”Af sådane beslut” — —.
Enligt Kommitterades tanke syntes af detta allt äfven följa, att den -  ifrågavarande sista perioden i 11 § Regeringsformen, hvilken, då grundlagsenlig
behandling till beredande af ändring deri icke föregått, ej varit föremål för
Rikets Ständers pröfning, än mindre blifvit af Rikets Ständer upphäfven, ej borde
utur Regeringsformen vid dess då skeende omtryckning uteslutas. Emellertid
och i betraktande deraf, att frågan om den lydelse, ett grundlagssladgande,
hvilket måste anses vara af begge StatsMakterna beslutadt, skulle i
en till allmän efterrättelse utgående offentlig handling erhålla, icke borde af
den ena StatsMaklens Ombud allena behandlas, och då uti förevarande fall
frågan äfven syntes angå rälta förståndet af ett Konungens i RiksdagsEeslutet
intagna yttrande, ansågo Kommitterade, med anledning jemväl af 36 §
1 mom. Riksdagsordningen, alt den Ledamot af Konungens Statsråd, hvilken,
enligt nyssberörde lagrum, ägt öfvervara RiksdagsBeslutets justering i
de delar, det rörde Konungens yttranden, borde erhålla del af hvad i frågan
förekommit, innan med tryckningen af Regeringsformen vidare fortginge.
Sedan i följd häraf Ordföranden, jemte skrifvelse den 23 ofvannämnde
September, till Hans Exellens Herr JustitieStalsMinislern öfverlemnat en
skriftlig framställning af förhållandet, i enlighet med hvad här ofvan förmäldt
är, har Herr JustilieStatsMinislern uti embetsskrifvelse den 11 näst
derpåföljde December lillkännagifvit, att frågan om den lydelse, som 11 §
Regeringsformen borde hafva, blifvit anmäld för Kongl Maj:t, som, efter
granskning af hvad Kommillerades Ordförande andragit, funnit någon åtgärd
ej kunna vidtagas till förändring i lydelsen af den ifrågavarande perioden
af 11 § Regeringsformen, utan Rikets Ständers lemnade bifall; Efter inhändigandet
af hvilken skrifvelse Kommitterade den 14 i nyssnämnde månad
Bih. till R■ St. Prot. i844• 2 Sami. 11
6
beslutat att låta fortsätta tryckningen af Regeringsformen, hvarvid den
nyssnämnde perioden i 11 § komme att, såsom oförändrad, qvarstå. Med i
öfrigt egnad oafbruten omsorg åt det Kommitlerade gifna granlaga uppdrag,
hafva sålunda blifvit tryckta uti 184-1 års Författningssamling, Regeringsformen
under N:o 47, Riksdagsordningen under N:o 68 och Tryckfrihetsförordningen
under N:o 71.
Bland Kommilterade har sedan sistförflutna Riksdag den förändring ägt
rum, att, efter det KansliRådet Nils Magnus af Tannström afl idi t, Lektorn
vid Stockholms Gymnasium, Professoren m. m. Lars Magnus Enberg blifvit
den 1 Juli 1842 i den ordning 108 § Regeringsformen föreskrifver, utsedd
och kallad att det sålunda bland Koinmitterade ledigt blifna rum intaga,
äfvensom efter Herr StatsRådet Fredrik Otto Silfverstolpe, hvilken, sedan
lian är vorden kallad till medlem af Konungens Statsråd, förklarat sig lemna
den plats, han bland Koiumitterade innehaft, blifvit i stället på lika sätt
den 1 nästlidne Juni invald Expeditionssekreterare!! i Kongl. FinansDepartementets
Expedition m. m. Nils Wilhelm af Zelle'ti.
Hvilket allt till Rikets Hög loll. Ständer härmed vördsatnligen inberättas.
Stockholm den 11 Juli 1844.
G. L. LANDIN.
NILS af ZELLÉN. C. G. STUART. JON. ULLBERG.
ABR. PETTERSSON. PÄR ULMGREN.
./. N. Sall seker
STOCKHOLM, 18.f4 P- A. Nobstedt & Söner . Kongl Boktryckare.
RIKETS STÄNDERS
mbets-B er ätt el se
för åren 1840 och 1841.
—*4 &&&■ oöQOi) —
S$©C£lj©£jn, 1842.
P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
"•W
■ ; • 1 « 'i
Oen Berättelse, som, enligt Regeringsformen ocli Rikets Ilöglofl. Ständers
Instruktion för Deras Justitieombudsman, nu genom trycket till allmän
kännedom meddelas angående detta, vid sistförlidna Riksdag, åter mig anförtrodda
embetes förvaltning åren 1840 och 1841, omfattar således till
större delen en tidrymd, under hvilken Riksdagen fortvarade.
För hvarje innehafvare af ett förtroende-embete bör det otvifvelaktigt
vara af stor vigt att, i afseende å dess utöfning, inhämta ett omdöme af
den eller dem, hvilka lemnat förtroendet, likasom det alltid måtte utgöra
högsta målet för hans önskningar och hans största tillfredsställelse, om ett
sådant omdöme skulle utfalla gynsamt, gillande den förvaltning, han efter
bästa förstånd och öfvertygelse sökt utföra. För mig har detta vigtiga tidsraoment
under ofvannämnda Riksdag ägt rum. Förhandlingarne dervid och
deras resultat hafva uppfyllt de mest öfverdrifna anspråk och förhoppningar,
om jag hade kunnat hysa sådana. Det må dock tillåtas mig att deri
se ett erkännande af mina allvarliga bemödanden att verka och handla enligt
embetets bestämmelse, och en anvisning till fortgående, i samma riktning,
på den bana, sora ytterligare blifvit mig förelagd. Alltid ihågkommande,
med vördnadsfull tacksamhet, dessa bevis af välvilja och förtroende
— ibland de högsta och mest dyrbara en medborgare kan åtnjuta —
bör jag deri äfven finna en ny uppmaning till iakttagande af mina pligter
och ett säkert stöd vid deras utöfning.
Under sådana för mig tillfredsställande förhållanden, går jag att aflägga
min redogörelse.
Efter att hafva undfått Rikets Höglofl. Ständers den 13 Maj 1840 utfärdade
förordnande att embetet å nyo tillträda, emottog jag, dels den 16
Juni och dels den 4 Augusti samma år, Deras KonstitutionsUtskotts tretio
särskilda, till mig aflåtna, skrifvelser, uti hvilka Utskottet, som förehaft
granskning af de inför Hans Maj:t Konungen i Dess StatsRåd och uti den
af Kongl. Maj:t, vid tillfällen af Dess frånvaro, förordnade Regering hållna
protokoll för tiden ifrån början af nästförutgångna Riksdagen till början af
den då varande, meddelat underrättelse om sina beslut, att, likmätigt 106
§ Regeringsformen, ställa under tilltal inför RiksRätt de Herrar Ledamöter
af StatsRådet, hvilka deltagit antingen derstädes i rådgifvande åtgärderna
eller uti Kongl. Regeringen i fattade besluten rörande åtskilliga mål
och ärenden, de der i hvarje fall blifvit uppgifna samt till deras beskaffenhet
anmärkta; hvarjemte Utskottet åt mig uppdragit att talan härutinnan
emot vederbörande i laga ordning utföra. I anledning af min, till
fullgörande häraf, hos RiksRättens Herr Ordförande gjorda anmälan, har
denna domstol sammanträdt första gången den 30 November nyssnämnda
år, då, med bifall till mitt yrkande, kallelse utfärdats å de Herrar Ledamöter
af Konungens StatsRåd, emot hvilka åtal skulle äga rum; derefter,
under rättegångens fortsättning, min embetstalan, angående hvarje af Konstitutionsutskottet
anmärkt mål, blifvit fullföljd och hufvudsakligen utförd
samt å vederdelosidan med svar bemött; hvaruppå slutligen RiksRättens
dom öfver hvad sålunda förekommit offentligen afkunnats nedan sist
antecknade dag den 2 Juli 1842. Handlingarne angående denna rättegång
äro särskildt till trycket befordrade och således redan för allmänheten tillgänglige;
hvarföre det torde, vid detta tillfälle, göra tillfyllest att hänvisa
till deras innehåll. Dessa handlingar komma äfven att till Rikets Ständer
vid nästinstundande Riksdag öfverlemnas.
Uti den till Rikets Ständer vid sistförlidna Riksdagen af mig afgifna
embetsberättelse (pag. 148) hade jag, i afseende å lagskipningens tillstånd
i Riket, ägt tillfälle att anföra de sakförhållanden och grunder, hvilka syntes
mig lemna stöd åt det omdöme, att lagskipande makten i allmänhet,
genom upplysning, rättrådighet och drift, motsvarat sin vigtiga bestämmelse
i samhället. Detta omdöme jäfvas ej heller, utan fastmera bekräftas
af sednare tidens erfarenhet. En fortfarande tillsyn å lagskipningen, ej
mindre än granskningen af de hos mig, angående särskilda händelser, anförda
klagomål, har väl under loppet af de begge sistförflutna åren, likasom
tillförne, föranledt till anmärkningar, hvilka, derest de ej blifvit behörigen
förklarade eller annorledes kunnat förfalla, medfört anställande af
laga åtal; men det bör icke lemnäs obemäldt, att antalet af dessa anmärkningsmål
den sednare tiden minskats, hvartill flera orsaker torde hafva
samverkat. Om ibland dessa, hvad brottmålslagskipningen angår, må räknas,
att de åtskilliga, i några fall ofta återkommande, anmärkningar, hvilka
af mig under de förutgångna åren blifvit väckta emot domareåtgärder,
de der antingen varit uppenbart lagstridiga och tilldragit sig genom vårdslöshet,
eller ock, enligt min tanka, ådagalagt uppenbara misstag om lagens
rätta förstånd och tillämpning, troligen genom de af trycket utgångna
berättelserna, vunnit en större allmänlighet, och att sålunda, då man
erfarit sådana lagskipningsfel anmärkta och beifrade, domarens eget noggrannare
aktgifvande å lagens föreskrifter kunnat främjas, der så varit af
nöden, eller ock hans förut fattade meningar om vissa lagstadganden och
deras tillämpning förändras och beriktigas i samma mån, som de till vederläggning
af dessa meningar anförda skäl blifvit af den högre lagskipande
makten gillade och godkända, eller ock förmått att på öfver tyge Isens väg
göra sig gällande; så är det emedlertid otvifvelaktigt, att en annan orsak
till ofvannämnda minskning igenfinnes uti det vigtiga och önskvärda förhållande,
att Konungens Justitiekansler åt dessa ämnen egnat och fortfarande
egnar en oafbruten uppmärksamhet, hvarigenom hans och Justitieombudsmannens
ömsesidiga embetsverksamhet kan äga rum i öfverensstämmelse
med den ordning, som instruktionen för den sistnämnde antyder,
att nemligen i allmänhet och i vanliga fall Konungens Justitiekansler
må hafva tillfälle att företrädesvis skärskåda domares och andre embetsmyndigheters
åtgärder. En tredje orsak till den sålunda iakttagna minskningen,
egentligen hvad angår anmärkningsmål i fråga om oriktigt ådömda
kroppsstraff, är äfven att hämta ifrån de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer,
vid sistförlidnu Riksdagen, beslutade Författningar, dels om ändring af
5 Kap. 4 § StrafFbalken, i afseende å grunderna för bestraffning af fängelse
vid vatten och bröd, dels om beräkning af kroppsplikt för stöld, som ligger
i tveböte, undanrödjande, i förra fallet, möjligheten af de uppenbara,
men likväl ofta försporda, misstag vid tillämpningen af nyss åberopade
lagrum, och, i det sednare, de tilläfventyrs ännu återstående tvifvelsmål
om rätta förståndet af en speciel lag.
För öfrigt och då, i likhet med tillförne iakttagen ordning, i denna
berättelse endast komma att anföras de mål och ärenden, hvilka blifvit med
slut afhulpna, bör jag tillika erinra derom, att många ibland dessa leda
deras upprinnelse ifrån de förutgångna åren samt åtskilliga äfven äro omförmälda
i mina förr afgifna embetsberättelse!’, hvilka i sådana fall meddela
de upplysningar, som för en fullständig kännedom om hvarje mål
kunna behöfvas.
Ordningen fordrar att först till fortsättning upptaga den, i följd af
Rikets Höglofl. Ständers vid Riksdagen åren 1834 och 1835 fattade beslut,
af Deras fullmäktige i Banken till JustitieOmbudsmannens embetsåtgärd
öfverlemnade sak, hvartill inledningen igenfmnes uti min för nyssberörde
år afgifna embetsberättelse (pag. 58).
Sedan, på sätt tillförne är anfördt, Ad vokatFiskalen i Kongl. Svea HofRält
erhållit det uppdrag, att hos Kongl. HofRätten begära undersökning
med ej mindre de tjenstemän inom Rikets Ständers Bank, som ägt befattning
med inlösande af en på Kongl. Räntekammarens räkning i Banken
utställd, men sedermera falsk befunnen assignation, stor 7,900 R:dr B:ko,
försedd med ordningsnummer 25 och daterad den 11 Januari 1830, än ock
dc tjenstemän och betjente i Kongl. StatsKontoret eller Räntekammaren,
som tillhört vården och kontrollen öfver blanketterna till Räntekammarens
assignationer, så att utrönas måtte alla de omständigheter, hvilka kunde
äga inflytande på ifrågaställd ersättning för den Banken, genom berörde
falska assignalions inlösande, tillskyndade förlust, samt om och i hvad mån
någon af bemälde tjenstemän och betjente densamma vållat; har AdvokatFiskalen,
till fullgörande häraf, vidtagit de förberedande åtgärder, hvilka
lör sakens fullständiga utredning ansågos nödiga, samt derefter, uti ett den
— 7 —
6 Februari 1839 till Kongl. HofRätten ingifvet memorial, jemte öfverlemnande
af ej mindre ofvanberörde den 12 Januari 1830 af Banken inlösta
assignation, än äfven det formulär för Räntekammarens assignationer, hvilket,
af Kongl. StatsKontoret Bankostyrelsen tillhandasändt, å berörde tid tjenade
till efterrättelse för Bankens tjenstemän vid pröfningen af nämnde assignationers
antaglighet, andragit, att, vid jemförelse af ifrågavarande assignation
med omförmälda formulär, det väl syntes nästan otvifvelaktigt,
att till assignationen blifvit begagnad en af Kongl. Räntekammarens då brukliga
assignationsblanketter, enär assignationen så till papper som tryck och
hvitstämpel ägde med formuläret den mest träffande likhet; äfvensom det,
i betraktande af ändamålet med och vigten utaf desse assignationsblanket
O
O
ter samt angelägenheten att i möjligaste måtto söka förebygga hvarje missbruk
af desamma, ej eller kunde nekas, att genom det i Kongl. StatsKontoret
på den tiden ölliga bruket att, utan tillsyn af någon verkets embets- eller
tjensteman, låta vaklbetjeningen ensam föranstalta ej allenast om tryckning,
skärning och förvaring af nämnde assignationsblanketter, utan äfven om de
O
O O '
sammas stämplande, i mån af behof, med Kongl. StatsKontorets, under
samma vaktbetjenings vård befintliga, vanliga sigill och deras aflemnande i
sådant skick till bokhållaren i Kongl. Räntekammaren för besörjande af
sjelfva assignationens utskrifning, icke något af de försigtighetsmått, sorn
bort och kunnat äga rum, varit vidtaget till förekommande af desse assignationsblanketters
obehöriga begagnande; men att, då från Kongl. StatsKontoret,
på AdvokatFiskalens anhållan, lemnade upplysningar utvisade,
att, i afseende å Kongl. Räntekammarens assignationer, näst deras öfverensstämmelse
med de i Kongl. StatsKontorets anordningar till utbetalning
beordrade summor, den hufvudsakliga vigten alltid ansetts böra fästas vid
underskrifterna, hvarföre ock sjelfva blanketterna ej varit under Kongl.
Räntekammarens speciella vård, och att vid den lid, förenämnde falska assignation
af Banken inlöstes, nyss omförmälda ordning varit vid handhafvandet
af dessa blanketter följd, samt någon föreskrift om vården och kontrollen
öfver blanketterna då ej funnits, vid hvilket förhållande en sådan
vård och kontroll icke kunde sägas hafva såsom tjenstepligt ålegat någon
af tjenstemännen i Kongl. StatsKontoret eller Räntekammaren och följaktligen
icke eller blifvit utaf någon bland dem försummad; i anseende b var
-
Lill och ela den vaktbetjent i Kongl. StatsKontoret, sorn vid ifrågavarande
tiden ombesörjt tryckning, skärning, förvaring och stämpling af assignationsblanketterna,
kammardrängen C. G. Söderberg, redan den 22 Juni
1831 a (lidit, AdvokatFiskalen ansåge, med stöd af det, hvartill dittills
förekomne handlingar i målet föranledde, sig ej äga laglig befogenhet att,
rörande den underlåtna vården och kontrollen öfver assienationsblanketter
O
na,
äska undersökning med någon af Kongl. StatsKontorets eller Kongl.
Räntekammarens tjenstemän eller betjente; hvaremot, beträffande vederbörande
tjenstemäns inom Banken förfarande vid inlösande derstädes af ifrågavarande
assignation, AdvokatFiskalen hufvudsakligen anmärkt, hurusom
väl förekomme, å ena sidan, att denna assignation till papper, tryck och
hvilstämpel fullkomligen liknade det formulär till Kongl. Räntekammarens
assignationer, hvilket Kongl. StatsKontoret, uti skrifvelse den 16 December
1829, tillsändt Herrar Fullmäktige i Banken, för att från början af
år 1830 tjena vederbörande tjenstemän inom Banken till kontroll vid godkännande
och inlösen af berörde assignationer, äfvensom att ej mindre den
i sjelfva assignationens kontext med bokstäfver skrifna summa, utvisande
assignationens belopp, utan äfven Kongl. Räntmästaren J. L. Karslröms
och då varande Bokhållaren, nu mera Kongl. Räntmästaren G. af Wåhlbergs
under assignationen tecknade namn vid första och flyktigt påseende
hade mycken likhet med handskrifna innehållet af Kongl. Räntekammarens
då brukliga assignationer samt nyssbemälde personers namnteckningar å
formuläret, men att dock, å andra sidan, måste erkännas, så framt en noggrannare
jemförelse anställdes emellan den falska assignationen och nämnde
formulär, att, i både den handskrifna delen af kontexten och bemälde personers
namn, uppå den förra förefunnes en viss darrning i stilen, som hvarken
ägde rum i dessa personers egenhändiga namnteckningar å det sednare eller i
den handskrifna delen af de assignationer, som af Kongl. Räntekammaren den
tiden utfärdades; att stilen i ordet ”Januarii” å ifrågavarande assignation
vore af annan beskaffenhet än stilen i den öfriga handskrifna delen af assignationens
kontext, ett förhållande, som likväl icke ägde rum å de af
Kongl. Räntekammaren vederbörligen utgifna assignationer, der allt till
sjelfva kontexten hörande, som med hand tecknades, städse funnits och
ännu
ännu funnes skrifvet af samma person och med lika stil, samt slutligen och i
synnerhet att emellan Herr Presidenten och Kommendören P. Westerstrands
namn å omförmälda assignation och hans egenhändiga namnteckning på
formuläret förefunnes en genast i ögonen fallande olikhet, bestående deri,
att Herr Presidentens namn å den förra dels ej ägde den raskhet i stilen,
som utmärkte hans namn å det sednare, dels ock blifvit tecknadt med mera
rundade bokstäfver, än som igenfunnes i Herr Presidentens egenhändigt
skrifna namn, och med en darrning och osäkerhet i handen, dertill minsta
spår i detta sednare saknades; att, för Bankens eller den assignerings-berättigades
tryggande mot förluster, ej blott ett flyktigt påseende, utan den
noggrannaste pröfning af hvarje på Banken ställd assignation, som derstädes
företeddes till inlösen, vore af angelägenheten påkallad, kunde lika litet
bestridas, som att, just för befordrande af denna noggranna pröfning
och befrämjande i möjligaste måtto af kontroll i Banken deröfver, att någons
assignationsrätt ej blefve obehörigen begagnad, den anstalt vidtagits,
att hvarje allmänt verk eller enskild person, som innehade rättighet till
assignering på Banken, dit inlemnade formulär eller så kallad Firma för
sina assignationer, med hvilket de inkommande assignationernä, innan de
till inlösen godkändes, borde jemföras; att om till sådana assignationer begagnades
särskildt inrättade blanketter, och detta, såsom sig borde, vore
Banken tillkännagifvet genom firmans tecknande å en sådan, så ehuru visserligen
ej kunde nekas, att blanketternas särskilda inrättning blifvit vidtagen
till försvarande och förebyggande af assignationsrättens begagnande
utaf någon obehörig, och att vid assignationers approbering i Banken största
uppmärksamhet följaktligen torde fästas äfven å utseendet af de blanketter,
som lill uppviste assignationerna blifvit nyttjade och å deras öfverensstämmelse
med formulär-blanketten, kunde dock så mycket mindre medgifvas,
att uppmärksamheten borde och finge inskränkas endast dertill, sorn
obestridligt vore, att hvarje assignation hämtade sin gällande kraft mera
från underskriften än från blanketten, hvarföre äfven hufvudsakliga vigten
syntes böra fästas vid den förra, och lika stor, om icke större, noggranhet
följaktligen användas vid jemförelsen af densamma med firman å assignationsformuläret,
än vid jemförelse af blanketterna till dessa handlingar,
2
— 10
helst svårligen kunde bestridas, att det vore lättare att till fullkomlig likhet
eftergöra en tryckt blankett, än att efterapa ett egenhändigt skrifvet
namn, och att något fullkomligen pålitligt försigtighetsmått mot det förra
knappast vore tänkbart; samt att, då emedlertid vid den pröfning af ifrågavarande
assignation och dess jemförelse med det gällande formuläret till
Kongl. Räntekammarens assignationer, som den 12 Januari 1830 i Banken
föregingo Kamererarens, ÖfverKrigskominissarien Carl Berghs påskrift örn assignationens
godkännande till inlösen af Banken, ofvananförda olikheter så
till den skrifna kontexten, som hufvudsakligen namnteckningarne och synnerligen
Herr Presidenten Westers Irands, hvilka ägde rum emellan denna
assignation och berörde formulär, icke upptäcktes eller åtminstone ansågos
icke vara af beskaffenhet att påkalla någon närmare efterfrågan rörande tillkomsten
af assignationen innan densamma approberades till inlösen, AdvokatFiskalen
icke kunde skilja sig från den öfvertygelse, att bemalde Kamererare,
som vid tillfället förde Kongl. Räntekammarens räkning i Vexelbanken,
och hvilken det, enligt 1800 års då gällande arbetsordning för
Bankens embets- och tjenstemän, följaktligen tillhörde att, före approberingen
af assignationen, granska densamma, dervid ej Lillvägagått med den
noggranhet, som åtgärdens obestridliga vigt fordrade, utan deremot, med
åsidosättande af den, enligt AdvokatFiskalens tanka, högst maktpåliggande
närmare jemförelsen af namnteckningarne under den ifrågavarande, till inlösen
upp vista, assignationen, med namnteckningarne å assignationsformuläret,
endast eller, emot hvad ske bort, hufvudsakligen fästat uppmärksamhet på
sjelfva blanketten till assignationen och, enär densamma ägde likhet med
blanketten till formuläret, ansett assignationen vara riktig och antagningsgild
till inlösen af Banken; hvarjemte AdvokatFiskalen anhållit, att, i anledning
af hvad sålunda anmärkt blifvit rörande Kamereraren ÖfverKrigskommissarien
Berghs åtgärd med ifrågavarande assignations godkännande,
samt enär den underrättelse af Kommissarierna i Banken blifvit AdvokatFiskalen
meddelad, att, förutom benxälde Kamererare, äfven Kommissarien
G. Londieer och då varande Kontorsskrifvare!! Hofjunkaren C. W. Tigerschöld
skola haft befattning med assigna tionens inlösen, förklaringar i ämnet
kunde varda ej mindre ÖfverKrigskominissarien Bergh, än äfven Kommissarien
Londieer och Hofjunkaren Tigerschöld alfordrade.
— 11 —
Uti de häröfver afgifna förklaringar är vordet anfördt, af ÖfverKrigskommissarien
Bergh: att då AdvokatFiskalen medgifvit, att den ifrågavarande
assignationen till papper, tryck och åsatt hvitstämpel fullkomligt
liknat Kongl. Räntekammarens vid inlösningstillfället gällande formulär,
och Kongl. HofRätten, genom dess den 13 Augusti 1833 meddelade
dom i anledning af AdvokatFiskalsEmbetets i Kongl. StatsKontoret hos
O O
Kongl. HofRätten anställda talan om Bankens förpligtande att ansvara för
den genom oftanämnde assignations inlösen uppkomna förlust, lemnat
samma vitsord i berörde hänseende, ÖfverKrigskommissarien ansåg det
böra få antagas för obestridligt, att assignationen i dessa omständigheter
vore riktig; att ÖfverKrigskommissarien hyste den öfvertygelse, att assignationen
jemväl i öfrige delar vore riktig och hämtade stöd för denna öfvertygelse
af Kongl. HofRältens berörde dom, deruti förklarades, att Kongl.
Räntmästarne Karslröms och af Wåhlbergs under samma assignation befintliga
namn, äfvensom den å assignationen skrifna kontext ägde mycken
likhet med namn och kontext å formuläret; att, enligt ÖfverKrigskommissariens
tanka, den af AdvokatFiskalen anmärkta olikhet i ordet ”Januarii”
vore af ingen betydenhet, enär assignationsfirmor eller formulärer vanligen
icke voro daterade, och det, i följd deraf, ej eller kunde vara något
åliggande för den approberande att fästa synnerlig uppmärksamhet å den
olika stil, hvarmed dessa ord möjligen kunde vara skrifna; att ÖfverKrigskommissarien
ej ville bestiida, alt tilläfventyrs större raskhet röjdes uti
Herr Presidenten Westerstrands namnteckning under firman, än i den under
assignationen, men deraf följde icke, att namnet vore falskt, ty få personer
ägde den förmåga att vid alla tillfällen skrifva sitt namn i alla afseenden
lika, och åtskillige omständigheter verkade otta olikhet häruti; samt
att AdvokatFiskalens yttrande, att vid assignationers granskning hufvudsakligaste
vigten skulle fästas vid namnteckningarne, såsom svårare att efterapa
än blanketterna, och att en försummelse i detta fall å ÖfverKrigskommissariens
sida skulle hafva vållat den såsom felaktig ansedda approbationsåtgärden,
icke kunde af ÖfverKrigskommissarien godkännas, helst
inom Bankoverket, der den största och tillförlitligaste erfarenhet i detta
afseende vore att inhämta, den åsigt städse blifvit följd, alt namn lätteligen
kunde efterapas till fullkomlig likhet med de rätta, och att den säk
-
— 12 -
raste kontrollen mot förfalskning måste sökas uti papperet, trycket och
synnerligast stämplingen; — af Kommissarien Londieer: att, jemlikt hvad ett
förklaringen bilagdt transsumt af den arbetsordning, som gällde vid den tid
ifrågavai’ande assignation inlöstes, skulle utvisa, granskningen af de till
Banken inkommande assignationer och af deras enlighet med de förut insände,
hos Kamererarne förvarade firmorna ensamt och uteslutande tillhörde
den Kamererare, som förde assignationsräkning och på eget ansvar assignationerna
godkände, samt att den Kommissarie, som tillika med en
Bokhållare eller Kontorsskrifvare ombesörjde expeditionen af de begärda
utgående dokumenterna i afseende å nämnde assignationer, endast ålåge
att tillse, det dessa blifvit genom Kamererarens påskrift till riktigheten
godkända, såsom följd hvaraf Kommissarien Londieer pustode, att, om vid
approbationen af ifrågavarande assignation något fel blifvit begånget, detsamma
icke kunde till last föras Kommissarien, hvars vid assignationens
inlösande hafde befattning således icke ens bort föranleda till bans inblandande
i målet; och af Hofjunkaren Tigerschöld: att lian, efter tagen kännedom
af den förklaring, Kommissarien Londieer aflemnat, till alla delar
förenade sig med hvad bemälde Kommissarie i saken anfört.
Efter af förklaringarne erhållen del, bar AdvokatFiskalen, uti ytterligare
den 28 Augusti samma år 1839 till Kongl. HofRätten inlemnadt
memorial, med tillkännagifvande, att han icke ägde laglig anledning att
emot Kongl. StatsKontorets eller Räntekammarens tjenstemän och betjente
eller Kommissarien Londieer och Hofjunkaren Tigerschöld föra någon ansvars-
eller ersättningstalan i målet, vidkommande ÖfverKrigskommissarien
Bergh andragit, att AdvokatFiskalen väl ej kunde frångå den yttrade
öfvertygelsen, att, derest ÖfverKrigskommissarien, hvilken, i hans egenskap
af Kamererare i Banken, ifrågavarande assignation lill inlösen approbera!
och genom denna åtgärd föranled t Banken att samma assignation såsom
riktig antaga och derför gifva motsvarande valuta i penningar, vid
den för pröfningen af assignationens riktighet anställda jemförelse emellan
densamma och då gällande, i Banken förvarade , formulär för Kongl. Räntekammarens
assignationer, fästat icke blott en flygtig blick på den skrifna
delen af assignationens kontext samt namnteckningarne derunder, då likheten
dem emellan vore missledande, ulan en noggrann uppmärksamhet,
13 —
den anmärkta damringen i stilen både i kontexten och synnerligen i namnteckningarne
samt framför allt i Herr Presidenten Westerstrands namn,
hvilken darrning icke förefunnes i namnteckningarne å formuläret, svårligen
kunnat undgå att upptäckas samt väcka misstänka om assignationens
beskaffenhet och följaktligen föranleda till efterfrågan om förhållandet med
densamma, innan den af ÖfverKrigskommissarien godkändes till inlösen
af Banken; men att AdvokatFiskalen, som tillika ansåg åtskillige andra
omständigheter, hufvudsakligast i anmärkningsmemorialet redan uppgifna,
äfvensom den af ÖfverKrigskommissarien Bergh åberopade, om mängden af de
hvarje dag inkommande assignationer, hvilkas granskning, jemte öfriga tjenstepligter,
honom ålegat, i märklig mån lända till hans urskuldande, i betraktande
af dessa omständigheter, till Kongl. HofRättens bepröfvande hemställde,
huruvida, äfven om någon uraktlåtenhet i afseende å granskningen
af ifrågavarande assignation, innan densamma approberades till inlösen af
Banken, borde ÖfverKrigskommissarien Bergh till last läggas, denna uraktlåtenhet
vore af den svåra beskaffenhet, att densamma kunde såsom
uppenbart tjenstefel honom tillräknas, samt föranleda lill hans dömande till
ansvar och skyldighet alt gifva Banken ersättning för den förlust, sorn
Banken genom inlösande af assignationen fått vidkännas. Varande jemväl
sistberörde memorial kommuniceradt med ÖfverKrigskommissarien Bergh,
som, med anledning deraf, uti till Kongl. HofRätten aflemnad ytterligare
förklaring, hufvudsakligen åberopat hvad han förut till sixr befrielse från
ansvar i målet anfört, med erinran derjemte, att ÖfverKrigskommissarien
icke, såsom AdvokatFiskalen antagit, skall ägt rådrum och tillfälle att,
för den händelse, att assignationen förekommit tvetydig, derom göra förfrågningar,
utan att det, enligt instruktionen, tillhört ÖfverKrigskommissarien
att genast derå teckna approbation eller kassation.
Genom Utslag den 5 Maj 1840 har Kongl. HofRätten i målet sig
utlåtit, att ehuru Kamererare!!, ÖfverKrigskommissarien Bergh till inlösen
godkänt ifrågavarande på Kongl. Räntekammarens räkning med Rikets Ständers
Bank å '7,900 R:dr banko utställda assignation, och Banken, till följd
deraf, infriat samma assignation, hvilken Herr Presidenten Westerstrand
samt Kongl. Räntmästarne Karström och af Wåhlberg sedermera förklarat
vara falsk; likväl och emedan berörde assignation ej allenast till papper,
— 14 —
tryck och åsatt hvitstämpel, utan ock till den skrifna kontexten jemte
Kongl. Räntmästarne Karströms och af Wåhlbergs namn befunnes äga så
mycken likhet med det formulär eller så kallade firma, som vid inlösen af
Kongl. Räntekammarens assignationer tjenade till efterrättelse för Bankens
tjenstemän å den tid, då förstnämnde assignation inlöstes, att, med afseende
å den skyndsamhet, hvarmed det, enligt gällande arbetsordning, ålegat
ÖfverKrigskommissarien Bergh att, angående assignationens godkännande
eller förkastande, yttrande meddela, det icke kunde läggas ÖfverKrigskommissarien
till last, att hans uppmärksamhet undfallit de vid hastigt påseende
mindre märkbara skiljaktigheter, som, vid skedd jemförelse, förefunnos
emellan Herr Presidenten Westerstrands namnteckning å nyssnämnda
formulär och hans namn å ifrågavarande assignation samt stilen i ordet
Januari och öfriga kontexten af samma assignation, funne Kongl. IdofRätten
sådana omständigheter icke hafva i målet förekommit, att ÖfverKrigskommissarien
Bergh kunde dömas till ansvar eller skyldighet att den Banken
genom inlösen af omförmälda assignation tillskyndade förlust ersätta.
Af förut tillkännagifvet laga jäf hindrad att i afseende å denna sak
utöfva det mig anförtrodda embete, har jag, likasom tillförne isamma fall,
begagnat den rätt, 25 § i den för Justitieombudsmannen fastställda instruktion
medgifver, och således till deri man, som vid sistförlidna Riksdagen
förordnades att mig efterträda, i händelse jag innan nästa Riksdag
skulle afgå, nemligen Herr Lagmannen och tillförordnade KrigsIlofRättsRådet
L. J. Rhodin öfverlemnat Kongl. IIofRättens ofvanberörcle dom,
jemte skrifvelse af den 21 Maj sistnämnda år, med anmodan att, å JustitieOmbudsmansEmbetets
vägnar, vidtaga de åtgärder, som, på Embetet beroende,
kunde finnas nödiga; i följd hvaraf Herr Lagmannen, genom skrifvelse
till AdvokatFiskalen i Kongl. HofRätten af den 25 samma månad,
med förmälan, att annan åtgärd i saken ansåges då icke kunna ifrågakomma,
än att tillse, det Kongl. IIofRättens derutinnan meddelade utslag,
hvarigenom Rikets Ständers Bank blifvit all ersättning frånkänd, icke måtte
vinna laga kraft, utan blifva till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning öfverlemnadt,
anmodat AdvokatFiskalen att fullfölja den emot Kamereraren i Banken,
ÖfverKrigskommissarien Bergh anställda ansvars- och ersättningstalan,
medelst anförande af underdåniga besvär öfver det i afseende å hans för
-
- 15
farande gifna utslaget. Och har AdvokatFiskalen sådant fullgjort samt i
de till Kongl. Maj:t ställda besvären, under åberopande af hvad hans till
HofRätten ingifna embelsmemorial innefattar, anhållit, det Kongl. Maj:t i
nåder täcktes pröfva och afgöra, huruvida, om någon uraktlåtenhet i afseende
å noggranheteu vid granskningen af ifrågavarande falska assignation,
innan densamma approberades till inlösen af Banken, må böra Kamereraren
ÖfverKrigskommissarien Bergh till last föras, denna uraktlåtenhet må
vara af den svåra beskaffenhet, att densamma bör honom såsom uppenbart
tjenstefel tillräknas samt honom i följd derafådömas ansvar och skyldighet
att hålla Banken skadeslös för den förlust, Banken fått vidkännas genom
assignalionens inlösen. Varande denna sak ännu beroende på Kongl Maj:ts
nådiga pröfning.
Ibland de flera af mig emot Domare och andre Embetsmyndigheter
väckta anmärkningsmål, för hvilka, upptagna uti min vid sistförlidna Riksdags
början aflemnade berättelse, slutlig redovisning ännu återstår, förekommer
(pag. 23) den sak, hvarom dersammastädes förmäldt är, huruledes
Kongl. Svea IdofRätt, uppå dess AdvokatFiskalsEmbetes anställda åtal
emot särskildt tillförordnad Ordförande jemte Ledamöter uti Sigtuna Rådstufvu-Rätt,
hvilka, på sätt anmärkt och visadt blifvit, deltagit i bemälde
Rätts domslut, hvarmedelst sedermera aflidne Tullbevakningslnspekloren i
nämnde stad, Borgmästaren Johan Falck Larsson, tilltalad för det han,
som anhållit ett ifrån Stockholm till Sigtuna ankommet parti kaffe, såsom
oförpassadt, derefter med begagnande af ett oriktigt betyg beredt sig utväg
att Lill ägaren återställa varan, utan att redovisa stadgade afgifter för
mera än en del deraf, är vorden för denna förseelse dömd till den svåra
bestraffning, Kongl. Förordningen den 23 Juni 1825 stadgade för tulltjensteman,
som gynnat eller befordrat oloflig införsel af varor, samt af sådan
anledning förklarad skyldig att träda i allmänt häkte, dit han äfven
afförts, genom Utslag den 29 Maj 1839 sig utlåtit och funnit, att det af
RådstufvuRätten, lill stöd för dess domslut åberopade lagstadgande icke
varit emot dess bestämda ordalydelse, å Borgmästarens åtalade förseelse
tillämplig, och att således RådstufvuRättens åtgärd, att på grund deraf
ådöma Borgmästaren urbota straff, hvartill, såsom en ytterligare härifrån
härledd följd, kommit förordnandet om hans häktande och införande till
Smedjegårdshäktet, borde föras RådstufvuRätten till last och till ansvar såsom
för felaktig dom föranleda; dervid Kongl. HofRätten likväl, med fästad
uppmärksamhet å flera andragna omständigheter, och då RådstufvuRätten
måste anses hafva, mera i saknad af ett å förseelsen fullt tillämpligt laghud,
än af uppenbar vårdslöshet eller oförstånd bedömt den tilltalades förfarande
på sätt som skett, pröfvat RådstufvuRättens tillförordnade Ordförande
och Ledamöter, för hemälde Rätts felaktiga dom, endast böra tillsammans
böta Etthundra daler Silfvermynt med Tretiotre R:dr 16 sk. och
till Borgmästaren Falcks Sterbhusdelägare utgifva ersättning för det honom,
genom domen och deraf följda häktande, tillskyndade lidande och skada
med ett jemkadt belopp af Sextiosex R:dr 32 sk. banko; hvarförutan tillförordnade
Ordföranden, som för tvenne utlemnade expeditioner beräknat
och uppburit högre lösen än vederbort, derför blifvit fälld att plikta
Fyratio R:dr; öfver hvilket Kongl. HofRättens Utslag, så vidt det angår
RådstufvuRättens förfarande i målet angående Borgmästaren Falck, ej mindre
Åd vokatFiskalsEmbetet, än RådstufvuRättens Ordförande och Ledamöter
hos Kongl. Maj:t anfört underdåniga besvär; fullföljande Ad vokatFiskalsEmbetet
sitt förut framställda påstående om svårare ansvar å de tilltalade;
deremot desse yrkat att varda ifrån all ansvarighet befriade.
Om det icke kan motsägas, att Domarens första och vigtigaste åliggande
är, att göra sig redo för beskaffenheten af det mål, som beror af hans
pröfning, och att uppenbara misstag i detta hänseende, i samma mån som
derigenom skada eller personligt lidande åstadkommes, påkalla rättelse och
allvarligt ansvar, torde ej heller kunna förnekas allmänna åklagaremaktens
befogenhet att beifra ifrågavarande sak, hvilken, efter hvad tillförne är
visadt, företer ett, lyckligtvis sällspordt, exempel på domareåtgärder af
sådan art, medelst hvilka en tilltalad tjensteman blifvit, under åberopande
af lag, som ej rimligen varit till den emot honom angifna förseelse lämplig,
icke blott ansedd saker till groft brott, som ej timat, utan äfven af
samma anledning beröfvad sin personliga frihet och sålunda obehörigen
förnärmad
— 17
förnärmad i sina rättigheter och sitt anseende såsom medborgare och innehafvare
tillika af annat vigtigare embete. Enligt sådana åsigter hade jag
funnit mig förpligtad att låta AdvokatFiskalsEmbelet fullfölja sin talan i
saken, hvilken, efter de äfven å vederdelosidan anförda besvär, sålunda i
sin hela vidd kommit under Kongl. Maj:ts nådiga skärskådan i Dess Högsta
Domstol.
Denna sak är numera afgjord. Vid afgörandet har, på sätt Högsta
Domstolens protokoll för den 12 April innevarande år innehåller, den skiljaktighet
i meningarne de närvarande Herrar Ledamöter emellan yppats, att
Herrar JustitieRuden Themptander och af Rolen förklarade sig finna skäl icke
vara å någondera sidan antonii, som lill ändring i HofRättens öfverklagade
utslag kunde föranleda, samt Herr JustitieRådet Grefve Carl Sparre för sin del
fann ej skäl att i HofRättens utslag göra annan ändring, än att RådstufvuRältens
tilltalade Ordförande och Ledamöter, för hvad dem i målet till
last lage, skulle tillsammans böta Etthundra R:dr banko sålunda, att Ordföranden
erlade fyratio R:dr och de öfrige hvar för sig tjugo R:dr; hvaremot
Herrar JustitieRuden Isberg, Engelhart och Gref ve Snoilsky förenade
sig om det slut, att de funno, med afseende å det skick, hvaruti åtalet
emot Borgmästaren Falck för haus, såsom Tullbevakningsinspektor, begångna
felaktigheter hos RådstufvuRätten förekommit, samt vid öfvervägande af
hvad parterna, hvar emot annan, i nu förevarande mål andragit, RådslufvuRättens
förfarande icke vara af den beskaffenhet, att ansvars- och ersättningsskyldighet
borde dess Ordförande och Ledamöter ådömas, hvarföre, med
ändring af HofRättens utslag, de från AdvokatFiskalsEmbetets anställda åtal
frikändes; i och hvarmed något yttrande öfver de af AdvokalFiskalsEmbetet
anförda besvär icke erfordrades. I öfverensstämmelse med hvilken
sednare, af tre ibland Högsta Domstolens Herrar Ledamöter tillkännagifna
mening, såsom frisägande de tilltalade och således gällande emot de tre
öfriga Herrar Ledamöters yttrade meningar, Kongl. Maj:ts Utslag under
sistnämnda dag är utfärdadt.
3
- 18
Af Riksdagsberättelsen (pag. 139) inhämtas, att, sedan Kongl. Svea
HofRätt, i anledning af AvokatFiskalsEmbetets derstädes förda talan emot
tillförordnade Polismästaren i Stockholm, Häradshöfdingen O. Hultberg, angifven
att hafva låtit prygla trenne för olofligt tillgrepp angifna personer,
i afsigt att förmå dem till bekännelse, genom Utslag den 10 December
1839, ansett Häradshöfdingen till denna förbrytelse saker och förklarat,
att han derför gjort sig förlustig det af Kongl. Maj:t i nåder honom lemnade
förtroende att Polismästaretjensten förvalta samt följaktligen borde
från utöfningen deraf genast skiljas, äfvensom att han vore skyldig att för
det lidande, som i ofvanberörde måtto blifvit bemälde personer tillskyndadt,
till dem utgifva ersättning, angående beloppet hvaraf vidare yttrande
likväl, i anseende till deras frånvaro, då ej kunde meddelas, detta Kongl.
HofRättens Utslag blifvit till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning liemstäldt i
följd af anförda underdåniga besvär både af AdvokalFiskalsEmbetet och af
Häradshöfdingen Hultberg.
Uppå föredragning af saken inför Konungens Högsta Domstol den 24
Augusti 1841, i närvaro af Herrar JustitieRäden Themptander j Hackman,
Nordenstolpej Grefve Snoilsky_, Grefve G. A. Sparre och af Holén,
bar enhälligt det beslut blifvit stadgadt, att då, efter hvad dervid anmältes,
Häradshöfdingen Hultberg genom döden afgålt, all fråga om ansvar i
detta mål borde förfalla, men att, i afseende å den honom ålagda ersättningsskyldighet,
vid HofRättens yttrande komme att bero. Varande i likhet
härmed Kongl. Maj:ts Utslag under sistnämnda dag utfärdadt.
Hvad åter beträffar de öfriga emot Häradshöfdingen Hultberg väckta
åtal, hvilka, såsom i Riksdagsberättelsen äfven förrnäles, voro hos Kongl.
HofRätlen anhängiga; så enär Hultberg aflidit innan han öfver dessa särskilda
af AdvokatFiskalsEmbetet började åtal blifvit hörd, hafva desamma
följaktligen ej heller kunnat till vidtagande af ytterligare åtgärder å bemälde
embetes sida föranleda; hvarföre ock vidare redovisning för dessa
anmärkningsmål, såsom nu mera förfallna, icke är af nöden.
— 19
På salt Riksdagsberättelsen (pag 131) innehåller, hade, i anledning af
Svarfvaremästare Wedeubergs och Ullströms klagan deröfver, att de, den
21 Juli 1838 på aftonen, blifvit å allmän gala här i staden af en patrull
utaf Konungen Lifgarde till häst öfverfälle och medelst sabelhugg misshandlade,
undersökning om denna händelse föregått vid KrigsRätt, derifrån,
genom anförda besvär öfver dess beslut, målet inkommit till Kongl. KrigsIIofRätten,
som, genom Utslag den 20 November 1839, dömt befälhafvare!!
vid nämnde patrull Fanjunkaren Stoltenburg samt dervid tjenstgörande korporalerne
Almqvist och Richenberg, den förre, dels för det han vid berörde
tillfälle, emot honom meddelade ordres, anbefallt patrullen att hugga in på
en närvarande folksamling, och sålunda föra nied t den klaganderne öfvergångna
misshandling, dels ock för det han afgifvit oriktig rapport om den verkställda
patrulleringen, alt, jemte de af KrigsRätlen honom ålagda böter för
såramål och gatufredsbrott, undergå sammanräknade sju månaders arrest å
högvakt eller fästning, derunder sällskap icke finge honom tillåtas, samt
Almqvist och Richenberg åter, hvilka, utan att hafva förmärkt den af befälhafvaren
meddelade befallning, ändock under patrullens marsch huggit
efter de å stället sig uppehållande personer, att derföre nedflyttas till gardister
och hvar för sig straffas med sextio prygel; och ej mindre Stoltenburg,
än Almqvist och Richenberg, hvilkendera af dem häst gälda gitte,
att ersätta klagandernes utgifter Lill det belopp, KrigsRätten stadgat, jemte
lösen för KrigsHofRättens utslag. Uti hvilket utslag de sålunda sakfällde
hos Kongl. Majit i underdånighet sökt ändring, eller ock att af nåd varda
från dem ådömde ansvars- och ersättningsskyldighet befriade.
Häröfver har Kongl. Majit med Dess Högsta Domstol beslutat och under
den 13 April 1840 meddelat nådigt Utslag af innehåll, att ehuru,
hvad först anginge Fanjunkaren Stoltenburg, Gardisterne Hallbergs och
Ågrens vittnesmål icke kunde tilläggas vitsord i fråga om beskaffenheten
af de ordres, Stoltenburg skall, vid öfverklagade tillfället, till patrullmanskapet
och deribland äfven bemälde Hallberg och Ågren utdelat, funne
Kongl. Majit likväl, med afseende på hvad i målet för öfrigt förekommit,
icke skäl att i KrigsHofRättens utslag, i hvad det rörde Stoltenburg, göra
ändring; äfvensom beträffande Korporalerne Almqvist och Richenberg samma
utslag blefve faststäldt; med förpligtelse tillika för de sakfällde att
20 -
gemensamt ersatta Svarfvarne Wedenberg och Ullström hvad till lösen af
Kongl. Maj:ts Utslag åtginge. Och vidkommande slutligen den sökta nåden,
funne Kongl. Maj:t icke anledning att bevilja Stoltenburg någon mildring
i hvad honom ådömdt blifvit; men af gunst och nåd ville KongL
O 'O O
Maj:t förskona Almqvist och Richenberg från den dem ålagda bestraffning
af degradation och prygel, samt tillåta, att de i stället finge umgälla sin
förbrytelse, hvar för sig, med en månads fängelse.
I Högsta Domstolen hade, enligt hvad protokollet för den 13 nästförutgångna
Mars utvisar, Herrar JustitieRåden Themptander, Bredberg,
Engelhart, Grefve Snoilsky och, nuvarande Herr SlatsRådet, Friherre Stael
von Holstein samt, i egenskap af MilitärLedamöter, Hans Excellens Herr
Gener al Löjtnanten Grefve Brahe och sedermera aflidne Herr KonterAmiralen
C. af Klint deltagit i målets pröfning och förenat sig om det
beslut och, i afseende å nådansökningen, om det underdåniga tillstyrkande, i
likhet hvarmed ofvanomförmälda nådiga Utslag är affattadt.
O O
Kongl. Götha Hofrätts den 21 Juni 1839 meddelade, i Riksdagsberättelsen
(pag. 36) omförmälda, Utslag, hvarmedelst, uppå Ad vokatFiskalsEmbetets
talan emot Domhafvande!! i Åhs IläradsRätt, för bemälde Rätts
beslut i fråga om förvandling af Kongl. Majrts och Kronans andel uti de
Elias Johansson från Rågårdsslätt, för oloflig bränvinsbränning, ådömda böter,
Kongl. IlofRätten förklarat HäradsRätten hafva till dess anmärkta åtgärd
haft skäl, hvarföre all fråga om påföljd af AdvokatFiskalsEmbetets
mot Domhafvande!! anställda åtal komme att förfalla, hade blifvit hos
Kongl. Maj:t öfverklagadt genom underdåniga besvär, deri AdvokalFiskalsEmbetets
talan fullföljdes.
Öfver dessa besvär har Kongl. Maj:t, uti det med Dess Högsta Domstol
beslutade Utslag af den 30 Juni 1840, sig yttrat och funnit Domhafvandens
i HäradsRätten anmärkta förfarande icke vara af den beskaffenhet,
att detsamma kunde, enligt 1 Kap, 12 § Rättegångsbalken, såsom fel i
embetets utöfning, Domhafvanden till last föras, i följd hvaraf åtalet ogillades.
Uti hvilket slut, enligt hvad Högsta Domstolens protokoll för sist
-
— 21 —
nämnde dag upplyser, de flesle närvarande Ledamöter, nemligen Hernin
Justitie Ruden Stråle, Isberg Grefve C. Sparre och, nu varande Herr StatsRådet,
Friherre Stael von Holstein sammanstämt; hvaremot Herrar JustitieRåden
ThemptanderNyblaeus och Backman yttrat: handlingarne visade,
att, efter det Elias Johansson af HäradsRätten blifvit fälld för oloflig
bränvinsbränning alt böta 50 R:dr, deraf tvåtredjedelar blifvit dels betalte
dels ock af åklagaren efterskänkta, bemälde Rätt, i anledning af väckl fråga
om förvandling af återstående tredjedelen, dertill Elias Johansson saknade
tillgång, i beslut den 24 Oktober 1837 förordnat, det Elias Johansson
skulle umgälla Kongl. Majrts och Kronans lott i samma böter med två
veckors fängelse; men som, vid det förhållande, att hela bötesbeloppet 50
R:dr, enligt 63 § i Kongl. Förordningen den 19 Juni 1835, i brist aftillarån»
förvandlas lill tre veckors fängelse, Elias Johansson, enär Härads
O
O O
Rätten antagit den af åklagaren gjorda eftergift och således fråga endast
uppstått om förvandling af Kronans andel i samma böter, bort, enligt de
föreskrifter, som meddelas i Kongl. Brefven den 5 Februari 1768 och den
27 Oktober 1820, ådömas blott en veckas fängelse, pröfvade dessa Herrar
JustitieRåd rättvist alt, med bifall till klagandens fullföljda påstående, i
så måtlo ändra IlofRältens utslag, att HäradsRätten förklarades hafva i den
anmärkta omständigheten oriktigt förfarit; i följd hvaraf Domhafvanden
skulle godtgöra Kronans kostnad för Elias Johanssons underhåll i häktet
en vecka, utgörande, enligt uträkning från LandsKontoret i Wenersborg,
En R:dr 5 sk. 8 rst. banko *),
Sedan Kongl. Majrt, som, i anledning af anförda underdåniga besvär,
genom särskilda med Dess Högsta Domstol beslutade utslag, hvilka redan
i ofvanåberopade Berättelse (pag. 43 och 48) äro omförmälda, pröfvat flera
emot Undei Domare anställda åtal, i afseende å anmärkt oriktig tillämpning
af Kongl. Brefvet den 20 December 1737, när för hustjufnad, sorn ligger i
tveböte mot annan stöld, kroppsplikt af fängelse vid vatten och bröd skulle
*) Jemför Embetsberättelse*» för åren 1836 ocb J837? pag. 89.
— 22 —
ådömas enligt 5 Kap. 4 § Slrailbalken, såsom delta lagrum lydde innan
ändring deri af Kongl. Maj.t och Rikets Ständer, vid sistfbrlidna Riksdagen,
fastställdes och genom Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 kungjordes,
sammalunda förehaft och, på sätt äfven hos Rikets Ständer, uti ett tillägg
till min berättelse, blifvit anmäldt, medelst utslag den 14 Februari 1840,
afgjort, det lika beskaffade anmärkningsmål, som, upptaget i berättelsen (pag.
50), angått ÖfverDomstols förfarande och derföre varit till Kongl. Maj:ts
omedelbara pröfning hemstäldt; hafva de öfriga mål af enahanda beskaffenhet,
men angående, likasom de förstnämnde, UnderDomarcs åtgärder, hvilka ,
enligt berättelsens innehåll, voro genom anförda besvär till Kongl. Maj:t i
underdånighet fullföljda, nu mera blifvit, genom Kongl. Maj:ts å särskilda
tider meddelade nådiga utslag, till slut befordrade.
Ibland dessa räknas de tre särskilda, af Kongl. HofRätten öfver
Skåne och Blekinge den 80 Augusti 1839 afgjorda åtal (pag. 52), hvilka
AdvokalFiskalsEmbetet derstädes utfört, nemligen emot Domhafvanden i
Åsbo HäradsRätt, för beinälde Rätts beslut, enligt hvilket bestraffning för
hustjufnad blifvit stadgad lill sexton, i stället för rätteligen tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, emot KämnersRälten i Malmö, som ålagt en
person, för hustjufnad och annan stöld, bestraffning af tjuguåtta, i stället
för rätteligen tjugufyra dagars fängelse vid vatten och bröd, samt emot en
tillförordnad Domhafvande i Östra HäradsRätt, genom hvars beslut tvenne
om slöld af fisk ur fiskredskap förvunne personer blifvit dömde att hvardera
straffas med åtta, i stället för rätteligen fyra dagars fängelse vid vatten
och bröd. Och hafva de, å AdvokatFiskalsEmbetets sida, anförda underdåniga
besvären öfver llofRältens utslag i berörde mål, deri ansvarspäslående
emot vederbörande fullföljdes, den 3 Juli 1840 blifvit föredragna
i Konungens Högsta Domstol, då, efter öfvervägande af hvarje mål, de
närvarande fleste Ledamöter, Herrar JuslitieRåden Themptander, Engelhart
, Bachman och Grefve C. Sparre förenade sig om det yttrande, i öfverensstämmelse
hvarmed Kongl. Maj:ts särskilda nådiga Domslut äro aflatlade;
hvaremot Herrar JustilieRäden Stråle, Isberg och, numera Herr
StatsRådet, Friherre Staél von Holstein funno skäl icke vara anförda,
föranledande lill ändring i HofRällens öfverklagade utslag. Varande Kongl.
Majlis under nyssnämnde dag utfärdade Domslut, här sammandragne utur
- 23 —
de särskilda expeditionerna, af följande lydelse: att sorn Lagen i 40 Kap.
1 § Missgerningsbalken innehölle, att den, hvilken första gången stjäl gods
eller penningar öfver 10 daler, skall böta tre gånger så mycket som det
stulna är värdi och, om han ej orkar böta, plikta med kroppen, dock ej
högre än efter stöldens värde; hvarefter det stadgades uti 42 Kap. 1 §
nämnde Balk: ”stjäl, snattar eller uppsåtliga förfar eller undandöljer tjenstehjon
eller annan betjent något af dess husbondes egendom, ligge det allt i
tveböte mot annat snatteri och tjufnad”, samt uti 43 Kap. 2 §, att den,
som stjäl fisk utur annan mans dammar, sumpar eller lisketyg, det vare
i tveböte; alltså och ehuru, genom Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
är vordet förklaradt, att, der böterna äro dubbla, bör ock kroppsplikten
för den, som ej orkar böta, fördubblas, så att den, som för annan stöld skulle
afstralfas med fyra par spö eller tre par ris, bör för de i 42, 43 och 46 Kapitlen
Missgerningsbalken uppräknade stölder slita åtta par spö eller sex par ris;
likväl och emedan detta Kongl. Bref endast omnämnde, huru kroppsplikten
fördubblas i den händelse, att böter skola till spö eller ris förvandlas, samt
således, när, vid jemförelse af stadgandena uti 5 Kap. 1 och 4 §§ Straffbalken
inhämtades, att tre daler räknas emot ett par spö och fyra daler
emot ett par ris, deremot något visst dalertal icke räknades emot en dags
fängelse vid vatten och bröd, utan böters förvandling i detta fall verkställdes
efter en helt annan beräkningsgrund, än den, som för deras förvandling
till spö eller ris är vorden utsatt, det icke kunde anses öfverensstämma
med lagens rätta grund och mening, den Domaren skall noga
pröfva och derefter döma att, vid fråga om för hustjufnad eller för stöld
af fisk utur annor mans fisketyg ådömda böters förvandling till fängelse vid
vatten och bröd, kroppsplikten, uträknad efter stöldens enkla värde, derefter
fördubblades, i stället för att, i enlighet med ofvannämnde lagens
rum, efter del stulnas dubbla värde, på en gång uträknas och bestämmas;
ty ansåge Kongl. Maj:t det (i hvartdera af dessa mål) åtalade beslutet
icke hafva varit med rätta förståndet af lagens föreskrifter enligt, men
funne den förelupna oriktiga lagtillämpningen icke vara af sådan beskaffenhet,
att ansvar derå borde följa.
— 24 —
Emot Kongl. HofRättens öfver Skåne och Blekinge den 20 December
1839 gifna utslag angående det af AdvokatFiskalsEmbetet derstädes anställda,
uti berättelsen (pag. 54) beskrifna, åtal i afseende å Wemmenhögs
HäradsRätts lagstridiga beslut, hvarmedelst tvenne personer, hvilka olotligen
tillgripit fyra kappar växande potates, värderade till 16 sk. banko,
derför blifvit dömde, såsom för stöld af växande säd eller hö, att, utan
afseende å det stulnas ringa värde^ stånda dubbel tjufsrätt och, i blist af
böter, hvardera straffas med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd samt
dessutom undergå uppenbar kyrkoplikt; hade likaledes hos Kongl. Majit i
underdånighet blifvit anförda besvär, deruti, med fullföljd af AdvokalFiskalsEmbetets
talan emot Domhafvanden i HäradsRätten, sökt visas, att,
dåHofRätten, lika med hvad AdvokatFiskalsEmbetet anmärkt, dels förklarat
HäradsRätten hafva, emot lag, dömt ofvanbemälda personer att stånda
tjufsrätt för ett tillgrepp, som rätteligen, enligt 40 Kap. 5 § Missgerningsbalken,
bort såsom snatteri anses, dels ock funnit HäradsRättens dubbla
beräkning af kroppstraffet oriktig, om än det förra felet icke tillkommit,
HofRätten deremot saknat laga skäl till den slutsats, att dessa lagskipningsfel,
af hvilka synnerligast det förstnämnda syntes vara lika uppenbart,
som till sina följder för de sakfällda eftertänkligt, ändock ej skulle till någon
ansvarighet för Domhafvanden föranleda; varande i underdånighet yrkadt,
att Domhafvanden måtte, för olaga domslutet, fällas till ansvar likmätigt
1 Kap. 12 § Rättegångsbalken samt ersätta den Kronan, genom de
sakfälldes underhåll i häktet, tillskyndade förlust.
Häröfver har Kongl. Maj:t genom Dess med Högsta Domstolen beslutade
Utslag af den 7 September 1841 sig utlåtit och funnit besvären icke
föranleda lill ändring i HofRättens utslag; hvarom, enligt Högsta Domstolens
protokoll för samma dag, de närvarande Ledamöter, Herrar JustitieBtalen
Isberg, Bredberg, Engelhart, Grefve Snoilsky, Grefve C. Sparre,
Gref ve G. A. Sparre och af Rolen sig förenat.
Uppå
— 25 —
Uppå de besvär, AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anfört öfver HofRättens den 27 Maj 1839
gifna utslag, deri HofRätten, i anledning af bemälde Embetes, på sätt
Riksdagsberättelsen (pag. 49) visar, anställda åtal emot tillförordnad Domhafvande
i Säfvedahls HäradsRätt, enligt hvars beslut en för hustjufnad
dömd person blifvit ålagdt kroppsstraff af sexton, i stället för rätteligen tolf
dagars fängelse vid vatten och bröd, väl gillat AdvokatFiskalsEmbetets anmärkning
och funnit HäradsRättens åtalade förfarande oriktigt, men likväl
förklarat någon ansvarighet derför icke kunna Domhafvanden ådömas; har
slutligen Kongl. Maj:t under den 5 Oktober 1841 meddelat Dess i Högsta
Domstolen beslutade Utslag af innehåll, att Kongl. Majit funne AdvokatFiskalsEmbetets
underdåniga klagan icke föranleda till annan ändring i
HofRättens öfverklagade utslag, än att tillförordnade Domhafvanden i IläradsRätten
skulle ersätta Kongl. Majit och Kronan kostnaden för ofvannämnde
sak fäll de persons underhåll i häktet fyra dagar längre än vederbort. Uti
hvilket beslut Herrar JustitieRåden Bredberg, Nybloms> Backmanj Grefve
C. Sparre och Grefve G. A. Sparre sammanstämt; hvaremot Herr JustitieRådet
Isberg för sin del ansett de underdåniga besvären ej föranleda till
ändring i HofRättens utslag.
Efter livad af Wädtle HäradsRätts utslag den 17 Februari 1838 inhämtats,
hade bemälde Rätt, med åberopadt stöd af Kongl. Brefven den
1 Maj 1745 och den 20 December 1737, stadgat, att Drängen Magnus
Svensson från Rösserud, hvilken, för stöld ute å marken till värde af 6
Riksdaler banko, fälldes att böta sex gånger nämnde belopp med 36
Ridr, skulle, vid bristande tillgång till dessa böter, i stället straffas med
sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken bestraffning lian äfven
undergått; och som IläradsRätten sålunda för nämnde tjufnad, hvilken ligger
i tveböte, beräknat kroppsplikten dubbelt emot hvad den för annan
stöld till enahanda värde skolat stadgas, i stället för att, i enlighet med
en laglig och af mig tillförne påyrkad tillämpning af de åberopade Kongl.
4
— 26 —
Brefven, bestämma straffet efter etet stulnas dubbla värde, som i detta mål
utgjort 12 R:dr eller 36 daler si Ifver mynt, motsvarande tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, anmodade jag, medelst skrifvelse den 15 Juli
1839, AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt att, för berörde oriktiga
lagtillämpning, emot tillförordnade Domhafvande!! i HäradsRätten,
föra den talan om ansvar och ersättning, hvartill lag och sakens beskaffenhet
gåfve anledning.
Öfver AdvokatFiskalsEmbelets i följd häraf utförda åtal och sedan
tillförordnade Domhafvanden, uti afgifven förklaring, sökt visa det anmärkta
beslutets förenlighet med lag, har Kongl. HofRätten, genom utslag den 8
April 1840, sig utlåtit, att, enär Kongl. Brefven den 20 December 1737
och den 1 Maj 1745 endast innehölle, att den för stöld i lag stadgade
kroppsplikt af spö eller ris finge, i mål rörande tillgrepp från husbonde
eller ute å marken, fördubblas, och i förevarande fall Magnus Svensson, i
brist af tillgång till böter, enligt lag ådragit sig straff af tolf par spö,
svarande mot 36 daler eller tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, samt
den omständighet, att sistnämnde straffart blifvit tillämpad, icke kunde till
förhöjdt ansvar föranleda, utan med lag och sakens beskaffenhet instämde,
att hvilketdera slag af straff användes, straffet i begge fallen skulle blifva
enahanda och motsvarigt, funne Kongl. HofRätten, att Magnus Svensson,
på sätt anmärkt blifvit, rätteligen bort dömas endast lill tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd, samt att HäradsRätten följaktligen orätt förfarit;
med förständigande hvarom tillförordnade Domhafvanden förpligtades att
med 24 sk. ersätta Kongl. Majrt och Kronan kostnaden för Magnus Svenssons
underhåll i häktet fyra dagar längre, än vederbort, samt att med
fordrade Åtta R:dr banko godtgöra Magnus Svensson för det honom åbiagta
obehöriga lidande.
I lika måtto och sedan anmärkt blifvit, hurusom RådstufvuRätten i
Köping, medelst utslag den 16 Juli 1838, under åberopande af Kongl.
Brefvet den 20 December 1737, förklarat, att Drängen Anders Häggbom,
i brist af tillgång till honom, för första resan hustjufnad till värde af 9
— 27 -
R:dr 10 sk. banko, ådömda böter 55 R:dr 12 sk., skulle straffas med tjugofyra
dagars fängelse vid vatten och bröd, då likväl den för berörde hustjufnadsbrott
belöpande kroppsplikt af fängelse vid vatten och bröd, derest
densamma blifvit bestämd efter det stulnas dubbla värde, 18 R:dr 20 sk.
eller 55^ daler silfvermynt, icke utgjort mera än sexton dagars dylikt fängelse,
hvadan den sakfäilde således, i följd af RådstufvuRättens beslut, undergått
sådant fängelsestraff åtta dagar längre, än lagligen bort äga rum, har
AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Svea HofRätt, till fullgörande af min under
den 2 December 1839 aflåtna remiss och i öfverensstämmelse med de
af mig i lika beskaffade mål förr angifna grunder, emot de RådstufvuRättens
ledamöter, som till berörde olagliga beslut bidragit, inför Kongl. HofRätten
anställt talan om ansvar och ersättning; öfver hvilket åtal, efter det
Häggbom förklarat sig icke göra anspråk på ersättning för det honom, genom
det oriktiga förvandlingsbeslutet, tillskyndade lidande, Kongl. HofRätten,
genom utslag den 27 Januari nästlidne år, sig utlåtit, att ehuru
Kongl. HofRätlen, lika med AdvokatFiskalsEmbetet, ansåge, det Häggbom,
vid bristande tillgång till de böter, hvartill han för ifrågavarande hustjufnadsbrott
gjort sig förfallen, rätteligen bort dömas att undergå endast
sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, funne likväl Kongl. HofRätten,
med afseende å så väl ordalydelsen i 1737 års Kongl. Bref, som ock de
skiljaktiga meningar angående dess rätta förstånd', hvilka dels hos lagstiftande
makten och dels hos särskilda domstolar sig yppat, RådstufvuRättens
anmärkta beslut icke kunna anses hafva tillkommit af uppenbar vårdslöshet
eller oförstånd, än mindre vara att hänföra till öfriga i 1 Kap. 12 §
Rättegångsbalken omförmälda fall, samt att RådstufvuRättens ledamöter så
O
O
ledes icke kunde i målet till ansvar eller ersättningsskyldighet dömas.
Genom utslag den 11 Maj 1838 hade Höks HäradsRätt, som dömt
Drängen Jonas Eriksson från Wessinge att böta, för hustjufnad till värde
af 4 R:dr 18 sk., sexdubbelt med 25 R:dr 24 sk. och, för annan stöld till
belopp af 5 R:dr 22 sk., tredubbelt med 16 R:dr 18 sk. samt undergå
uppenbar kyrkoplikt, tillika stadgat, att Jonas Eriksson, i händelse tillgång
28 —
till böterna saknades, skulle straffas med tjugofyra dagars fängelse vid vatten
och bröd, hvilken bestraffning äfven kommit till verkställighet. Vid
granskning af detta utslag syntes uppenbart, att HäradsRätten beräknat för
b vartdera tjufnadsbrottet särskildt kroppsstraff, eller för enkla stölden åtta
dagars fängelse vid vatten och bröd samt för hustjufnaden, med straffets
fördubbling, tillagt sexton dagars dylikt fängelse; hvilka beräkningsgrunder
dock, enligt min tanka, vore emot lag stridande. I förra hänseendet kunde
nemligen af föreskrifterna uti 11 punkten af Kongl. Förklaringen den
23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827 inhämtas, att då böter
för särskilda brott på en gång till kroppsstraff förvandlas, böterna eller
de penningebelopp, hvilka dervid i vissa fall tagas i beräkning, borde sammanläggas
och straffet derefter, men icke särskildt för hvarje del, bestämmas,
hvilket fastmera bort iakttagas, då, såsom här inträffat, brott af
enahanda slag, ehuru ett af dessa qvalificeradt, vore i fråga; och i det sednare
åter, eller angående kroppsplikt för hustjufnad, förekommo de af mig
tillförne i lika beskaffade fall uppgifna skäl för den tillämpning af det i
HäradsRättens utslag åberopade Kongl. Brefvet den 20 December 1737,
att, när kroppsstraff af fängelse vid vatten och bröd till godtgörande af
ådömda böter stadgades, sådant straff borde bestämmas efter det stulnas
dubbla värde; med iakttagande af hvilka grunder och då de af Drängen
Jonas Eriksson föröfvade stölders värde tillsammans utgjort Nio R:dr 40 sk.,
hvaraf 4 R:dr 18 sk. hustjufnad, som ligger i tveböte, HäradsRätten, som,
enligt ordalydelsen i 1737 års Kongl. Bref, kunnat ålägga den brottslige
vid bristande tillgång till böter, bestraffning af femton par spö, rätteligen
bort döma honom att straffas med sexton dagars fängelse vid vatten och
bröd, såsom, vid jemförelse af de i 5 Kap. 1 och 4 §§ Straffbalken beskrifna
grunder, belöpande för hustjufnadens dubbla och öfriga stöldens
enkla värde, 14 R:dr 10 sk., samt likaledes svarande emot det spöstraff^
som lagligen kunnat åläggas. I följd häraf och medelst skrifvelse den 29
Juni 1839, uppdrog jag åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt
att för HäradsRättens berörde mot lag uppenbarligen stridande utslag, hvarmedelst
den vida svårare bestraffning af tjugofyra dagars fängelse vid vatten och
bröd, hvilken Jonas Eriksson undergått, blifvit honom ådömd, emot till
-
- 29 —
förordnade Domhafvanden i denna Rätt anställa och utföra laga ansvarsoch
ersättningstalan.
Öfver det sålunda af AdvokatFiskalsEmbetet anställda åtal och efter
derom emellan bemälde embete samt tillförordnade Domhafvanden föregången
skriftvexling, hvarunder den sistnämnde erkänt sig hafva felaktigt förfarit
derutinnan, att böterna för enkla stölden och hustjufnaden icke blifvit
på en gång till kroppsstraff förvandlade, men under åberopande af ordalydelsen
i 1737 års Kongl. Bref i öfrigt sökt försvara riktigheten af den
vid hustjufnadsböternas förvandling följda, ofvananmärkta förvandlingsgrund,
har Kongl. HofRätten, genom utslag den 6 April nästlidne år, sig yttrat
och funnit IläradsRätten hafva vid förvandling af ifråga varande Jonas Eriksson
ådomda böter, på sätt anmärkt blifvit, lagstridigt förfarit samt derföre
dömt tillförordnade Domhafvanden att böta sexton R:dr 32 sk. banko och
ålagt honom att godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan en R:dr 10J rst., som
åtgått till Jonas Erikssons underhåll i häktet åtta dagar utöfver hvad vederbort;
hvarjemte Jonas Eriksson, hvilken icke kunnat anträffas och i målet
höras, öppet lemnats, att emot tillförordnade Domhafvanden framdeles
anmäla det ersättningspåstående, hvartill Jonas Eriksson kunde finna sig befogad.
KämnersRätten i Götheborg hade, medelst utslag den 1 Juni 1838,
under åberopande af 40 Kap. 3 § och 42 Kap. 1 § Missgerningsbalken,
Kongl. Förordn. den 20 Januari 1779, Kongl. Brefvet den 20 December
1737 och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, dömt drängen Jonas
Jacobsson, en gång tillförne för stöld straffad, att, för hustjufnad till värde
af 6 R:dr 32 sk. banko, förenad med andra resan stöld, böta det stulnas
sjudubbla värde med 46 R:dr 32 sk. eller, om bötestillgång saknades och då
han, enligt företedt läkarebetyg, vore besvärad med sådana åkommor, att
spöstraff för hans framtida helsa kunde blifva menligt, i stället straffas med
tjug u fy ra dagars fängelse yid vatten och bröd och dessutom undergå uppenbar
kyrkoplikt; hvilken bestraffning äfven till verkställighet kommit.
I anledning af detta domslut kunde jag icke undgå att anmärka, huruledes,
likmätigt de af KämnersRätten åberopade lagstadganden, deribland
1737 års Kongl. Bref, såsom det rätteligen skulle förstås och tillämpas, den
sakfällde vid bristande tillgång till böter, och enär han ej kunnat uthärda
det straff af nilton par spö, hvartill han i stället varit lagligen förfallen,
bort åläggas bestraffning af fängelse vid vatten och bröd efter det stulnas
dubbla värde 13 R:dr 16 sk., eller 40 daler silfvermynt, sammanräknad t
med det emot iterationsstraffet, fem par spö, svarande penningebelopp 15
daler, tillhopa 55 daler silfvermynt, hvilken bestraffning följaktligen skolat
stanna vid sådant fängelse i sexton dagar, likaledes motsvarande spöstraffet,
om endast detta, förvandlings vis, tagits i beräkning; hvaremot, efter hvad
otvifvelaktigt syntes, KämnersRätten, som bestämt den svårare bestraffningen
af ljugufyra dagars fängelse vid vatten och bröd, dervid, med åsidosättande
af nu angifna grunder, först beräknat till dagtalet dubbel kroppsplikt
för hustjufnadsbroltet emot den för enkel stöld till samma värde belöpande,
eller sexton dagars fängelse, och särskildt tillagt, för itererad
brottslighet, den i andra graden emot fem par spö svarande bestraffning
af åtta dagars fängelse vid vatten och bröd; Med afseende å hvilka begge
omständigheter och då KämnersRättens utslag alltså icke blott utmärkte
en oriktig tillämpning af gällande stadgaden i fråga om bestämmande af
kroppsplikt för hustjufnad, utan äfven ådagalade samma uppenbart felaktiga
tillämpning af de tydliga och för hvarje domare med urskiljning lätt
begripliga lagbuden angående sammanräkning af flere slag af straff och deras
förvandling i ena bot, som i lika beskaffad! fall af mig tillförne emot
bemälde Rätt anmärkt*), är vorden genom Kongl. Götha HofRätts den 25
Augusti 1836 meddelade, af Kongl. Majit nu mera fastställda, utslag ogillad,
med KämnersRätten lemnadt förständigande att framdeles, i dylik
fråga, ställa sig lag till noggrann efterrättelse, jag, uti skrifvelse den 8
Juli 1839, med närmare utveckling af grunderna för ofvannämnda anmärkningar,
anmodade AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt att emot
de KämnersRättens ledamöter, hvilka förenat sig om olaga domslutet, hvarigenom
den sakfällde blifvit ådömdt fängelse vid vatten och bröd åtta dagar
längre, än vederbort, föra talan om ansvar och ersättning, efter lag
och sakens beskaffenhet.
*) Se Embetsberättelse)! för åren 1836 och 1837, pag. 43.
— 31 —
Till följd häraf är åtal af AdvokatFiskalsEmbetet anstäldt emot ordföranden
och den ledamot i KämnersRätten, hvilka till anmärkta beslutet
bidragit; och har, efter föregången skriftvexling, Kongl. HofRätten, genom
utslag den 24 Januari 1840, sig utlåtit, att enär Drängen Jonas Jacobsson
för ifrågavarande hustjufnadsbrott till belopp af 6 R:dr 32 sk., enligt
lagens stadganden i 40 Kap. 1 och 3 §§ och 42 Kap. 1 § Missgerningsbalken
samt 5 Kap. 1 § Straffbalken, i brist af böter, ovillkorligen ådragit
sig bestraffning af nitton par spö, hade, enär hinder mött för åläggande
af nämnde kroppsstraff, endast detsamma bort vid förvandlingen till fängelse
vid vatten och bröd afses, samt följaktligen sistnämnde bestraffning,
efter den i 5 Kap. 1 och 4 §§ Straffbalken stadgade beräkningsgrund, bestämmas
allenast till sexton dagar; men som KämnersRätten deremot, meri
fördubbling af de för stölden efter dess enkla värde belöpande åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd, till det sålunda uppkomna antalet af sexton
dagar lagt ytterligare åtta dagars dylikt fängelse, såsom motsvarande de i
lag för iteration af stöld utsatte fem par spö, och dymedelst kommit till
det lagstridiga slut att ådöma tjugufyra dagars fängelse vid vatten och bröd,
samt sålunda dels misstydt Kongl. Brefvet den 20 December 1737, enligt
hvilket endast straff af spö eller ris finge i hustjufnadsmål fördubblas, dels
för sin villomening i öfrigt icke tagit rättelse af det genom Kongl. HofRättens
och Kongl. Maj:ts ofvanberörde utslag afgjorda åtal, deri KämnersRätten
erhållit besked derom, att i mål, der ansvar ägde rum för andra
resan stöld, endast förvandling af spöstraffet kunde komma i fråga; pröfvade
Kongl. HofRätten, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,rättvist döma
KämnersRättens ordförande och bemälde ledamot att, för åtalade felaktiga
domslutet, hvardera böta Tretiotre R:dr 16 sk. banko samt att gemensamt
ersätta Kongl. Majit och Kronan kostnaden för Jonas Jacobssons underhåll
i häktet åtta dagar längre, än vederbort, uppgående, enligt vederbörande»
uppgift, till 36 sk. 7t2,j rst.; hvarjemte Jonas Jacobsson, hvilken vistades
å obekant ort och således ej kunnat affordras yttrande, huruvida han för
det honom öfvergångna obehöriga lidande äskade godtgörelse, lemnades öppet
att, efter befogenhet, derom särskildt väcka talan.
I anledning af de sakfälldes öfver detta utslag anförde underdåniga besvär,
liar Kongl. Majit i Dess Högsta Domstol, genom Utslag den 5 Oktober näst
-
Helne år, sig utlåtit och funnit skäl icke vara anfördt, som kunde verka
ändring i Kongl. HofRättens utslag.
Om denna mening förenade sig Herrar JustitieRåden Bredberg, Nyblaeus,
Backman, Grefve C. Sparre och Grefve G. A. Sparre; hvaremot
Herr JustitieRådet Isberg ansåg klagandernes åtalade förhållande icke vara
af sådan beskaffenhet, att det borde ådraga deni ansvar efter 1 Kap. 12 §
Rättegångsbalken.
Sedan jag, med anledning af en uti Blekinge länshäktes i Carlskrona
fånglista för April månad 1835 befintlig anteckning, att Båtsmannen Jöns
Silfver, i brist af ådörnda böter, 6 R:dr 32 sk. för obehörig persons hysande,
en skilling för snatteri och 3 R:dr 16 sk. för vederparts missfirmande,
undergått tolf dagars fängelse vid vatten och bröd samt tre dagars enkelt
fängelse, uti allålen skrifvelse anmodat Konungens Befallningshafvande
O O
i nämnde Län att infordra och till mig insända det beslut, i grund hvaraf
O 7 O
Silfver blifvit till omförmälda straff befordrad; så hade Konungens Befallningshafvande,
efter hvad i dess ankomna svar tillkännagafs, först ifrån vederbörande
domare begärt och erhållit sådan del af samma beslut, som
innefattades uti ett transsumt af Bräkne HäradsRälts protokoll den 3 i ofvansagde
månad, och derefter, då af verifikationerna till saköresredovisningen
inhämtats, att den af vederbörande Kronolänsman bestyrkta afskrift af
nämnde beslut, som legat till grund för Silfvers bestraffning och medföljt
vid hans insändande till häktet, var af olika innehåll med det af Domhäfvanden
senast meddelade, anbefallt Länsmannen att aflemna det till honom
från HäradsRätten expedierade utslag i original; hvilka begge handlingar,
jemte Domhafvandens med den förslberörde följaktiga skrifvelse, blefvo af
Konungens Befallningshafvande till mig öfversände.
Af dessa handlingar inhämtades, att de till Länsmannen expedierade
protokoll innehöll, huruledes, sedan han styrkt, det åtskillige af Rätten till
böter fällde personer, ibland hvilka Båtsmannen Silfver för ofvan uppräknade
bötessummor, saknade tillgång till böternas gäldande, och Länsmannen
derföre yrkat förvandling af dessa till lämpligt kroppsstraff, Häradsrätten
förordnat,
förordnat, bland annat, alt, såsom orden lydde, ”Per Håkansson den äldre,
Jon Gummesson och Båtsmannen Silfver skulle afstraffas hvardera med tolf
dagars fängelse vid vatten och bröd samt Silfver dessutom med tre dagars
fängelse”; hvaremot det af Domhafvanden till Konungens Befallningshafvan
O
7 o o
de aflernnade transsumt af samma protokoll och beslut visade, som skulle
Silfver, särskildt och ej tillika med andre nämnd, blifvit dömd att straffas
med fyra dagars fängelse vid vatten och bröd samt dessutom med elfva
dagars enkelt fängelse; i öfverensstämmelse med hvilken sistnämnda handling
Domhafvanden, i dess förutnämnda skrifvelse, jemväl förmält, att Silfver
väl vore ådömdt femton dagars fängelse, hvaraf fyra vid vatten och
bröd, men icke tolf dagars dylikt fängelse och tre dagars enkelt, hvilket
äfven utgjorde femton dagar, samt att, om fånglistan skulle innehålla något
annat, det säkert härrört af misskrifning; hvadan Domhafvanden be
O
O
gärt, att hans anmälan derom måtte åtfölja Konungens Befallningshafvandes
svar till mig, på det anmärkningen, utan vidare omgång, måtte blifva behörigen
utredd. Yid öfvervägande häraf och oansedt Domhafvandens sålunda
gjorda framställning trodde jag detta mål förtjena en särdeles uppmärksamhet.
I öfverensstämmelse med föreskrifterna i 47 Kap. Missgerningsbalken,
2 och 56 §§ af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Legostadga för husbönder
och tjenstehjon den 23 November 1833 samt 10 Kap. 1 § Utsökningsbalken
och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, hade nemligen
förrberörde, Båtsmannen Silfver ådömda böter bort förvandlas i ena bot till
enkelt fängelse; hvaraf följde, att, ehvad det till Länsmannen extraderade
protokoll eller del sedermera till Konungens Befallningshafvande insända
transsumt deraf innefattade HäradsRättens å tinget afsagda beslut, hvarken
det ena eller andra instämde med lag; och att således svårare straff blifvit
den sakfällde, för hans förseelser, ålagdt, än lagligen bort äga rum, åf
hvilka det svåraste jemväl gått i verkställighet. Men utom detta lagstridiga
förfarande, som, härledt antingen från orätt fattadt domslut eller från
föregifven misskrifning i extraderade protokollet, medfört lika menlig påföljd
för den sakfällde och derföre icke borde utan åtal lemnäs, förekom
här vidare den synnerligen anmärkningsvärda omständighet, att de tvenne
särskilda från Domhafvanden utgångna expeditioner af samma beslut, an
5
-
34 —
gående förrbemälde person, både lill sjelfva meningens uppställning och i
fråga om straffbestämmelsen, vore alldeles olika; hvilket icke syntes kunna
förklaras såsom misskrifning, i vanlig bemärkelse taget, utan fastheldre uppenbarligen
röjde, om icke ett försök att, med den sednare handlingens
innehåll, motverka anmärkningen rörande den förras, åtminstone frånvaro
af all tillsyn vid expedition af denna; i ena eller andra fället lika förnärmande
enskild rätt, som kränkande den helgd, sådan offentlig handling
borde tillkomma, samt innefattande ett embetsfel, som, begånget uppsåtligen
eller af uppenbar vårdslöshet, syntes påkalla alfvarlig beifran; och anmodade
jag derföre, i skrifvelse den 31 December samma år, AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. HofRätten öfver Skåne och Blekinge att, angående begge
oförmälda ämnen, inför Kongl. HofRätten emot Domhafvanden anställa åtal
och dervid först äska bans yttrande i afseende å IläradsRättens oriktiga
domslut och anmärkta skiljaktigheten emellan de utfärdade expeditionerna,
samt målet i öfrigt, efter omständigheterna, laglikmätigt utföra.
Uti förklaring öfver AdvokalFiskalsEmbetets anmäi kningsmemorial,
har Domhafvanden, under fortsatt förebärande, att det utdrag af fläradsRättens
protokoll, som legat till grund för Båtsmannen Silfvers bestraffning,
blifvit felaktigt utskrifvet, medgifvit, att Silfver, lill följd deraf, lidit svårare
straff, än vederbort, samt vidare dels yttrat, att det senast expedierade
protokollsutdraget icke skulle utvisa, att Silfver särskildt och ej tillika
med andre blifvit dömd, enär samma protokollsutdrag, extraheradt af bela
förvandlingsbeslutet, endast upptoge hvad deraf rörde Silfvers ifrågaställa
bestraffning, dels förmenat, att de Silfver för obehörig persons hysande
ådömda böter, såsom icke till vitesbot hänförlige, bort, jemlikt 4 § Kongl.
Förordningen den 27 Februarii 1804, förvandlas till fängelse vid vatten
och bröd, samt böterna för vederparts missfirmande inför rätta och för
snatteri, enligt 10 Kap. 1 § Utsökningsbalken och 47 Kap. Missgerningsbalken,
till elfva dagars enkelt fängelse; äfvensom, till granskning och
jemförelse inför Kongl. HofRätten, Domhafvanden sedermera föreledt HäradsRättens
konceptdombok för vintertinget år 1835, samt slutligen inlemnat
ett bevis af Båtsmannen Silfver, att han icke fordrade ersättning för det
honom öfvergångna obehöriga lidande. Hvarefter AdvokatFiskalsEmbetet^
uti afgifvet slutpåstående, med förmälan, att det ifrån Domhafvanden sed
-
nast utgångna protokollsutdraget funnits vara rätteligen transsumeradt utur
konceptdomboken, för öfrigt erinrat, att den af Domhafvanden åberopade
äldre Författning af år 1804, såsom stridande mot gällande Legostadga,
icke kunde utgöra laglig grund för straffbestämmelse, samt hufvudsakligen
och då obestridligt vore, att Silfver, på grund af den till Länsmannen af
Domhafvanden utlemnade expedition, lidit vida svårare straff, än enligt
lag bol t äga rum, men förebärandet om oriktig utskrift ur domboken desto
mindre kunde lända Domhafvanden till ursäkt, som hans ansvarighet för
alla från HäradsRätten utgående expeditioner måste, för bibehållande af
sådana offentliga handlingars helgd, vara ovillkorlig, yrkat, att Domhafvanden,
för sålunda ådagalagd uppenbar vårdslöshet i domareembetets utöfning,
måtte dömas till ansvar enligt 1 Kap. 1 § Rättegångsbalken; hvilket
påstående jemväl är vordet af Domhafvanden med svar bemött.
Medelst uLslag den 6 Maj 1840 bar Kongl. HofRälten i målet sig utlåtit
och funnit det ligga Domhafvanden till last, så väl att Båtsmannen
Silfver, hvilken, för passlös persons hysande, gjort sig förfallen att jemlikt
Kongl. Legostadgan den 23 November 1833 böta 6 R:dr 32 sk. samt
O O O
för dessa och öfriga honom ådömda böter skolat i ena bot undergå bestraffning
af sjutton dagars enkelt fängelse, i stället kommit att, genom Domha
f vandens anmärkta förfarande, undergå tolf dagars fängelse vid vatten
och bröd samt tre dagars enkelt fängelse, som ock att två särskilda, till
innehållet med hvarandra alldeles olika expeditioner af samma beslut, rörande
bemälde person, blifvit af Domhafvanden utlemnade; i följd hvaraf
Kongl. HofRälten, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, fällt Domhafvanden
att, för dess sålunda ådagalagda vårdslöshet i utöfningen af domareembetet,
böla Sexton R:dr 32 sk. banko.
Enligt hvad af infordrade handlingar upplystes, hade Askims IläradsRält
genom Utslag den 27 November 1838 rätteligen stadgat, att Drängen
Niklas Andersson från Össlöf skulle, vid bristande tillgång till honom för
första resan stöld samt fylleri och oljud ådömda böter, undergå tolf dagars
fängelse vid vatten och bröd; hvaremot det samma dag af tillförordnade
— 36 —
Domhafvanden, på HäradsRättens vägnar, utfärdade betyg, hvilket, till Konungens
Befallningshafvande i Götheborgs och Bohus Län insänd t, legat till
grund för Niklas Anderssons afstraffande, innehållit, att Niklas Andersson
blifvit af HäradsRätten dömd att, i brist af ofvanberörde böter, undergå
sexton dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken sistnämnda bestraffning
Niklas Andersson således utstått. Och har i anledning af AdvokatFiskalsEmhetets
i Kongl. Götha HofRätt, likmätigt min skrifvelse härom af den
30 Juni 1840, anställda åtal emot tillförordnade Domhafvanden, hvilken, uti
deröfver afgifven förklaring, erkänt felaktigheten af förenämnda embetsbetyg,
såsom varande af misstag tillkommen, Kongl. HofRätten, genom utslag
den 1 Februari 1841, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, fällt Domhafvanden
att, för sådant fel i domareembetets utöfning, böta 16 R:dr 32
sk. samt ålagt honom att med 15 sk. 5| rst. banko ersätta Kongl. Maj:t
och Kronan kostnaden för Niklas Anderssons underhåll i häktet fyra dagar
längre, än vederbort; hvarjemte Niklas Andersson, hvilken ej kunnat anträffas
och i målet höras, öppet lernnats att, i fall af befogenhet, särskildt
i laga ordning väcka talan om godtgörelse för det honom på omförmälda
sätt tillskyndade obehöriga lidande.
Uppå reqvisition hade blifvit till mig insändt ett utdrag af Sotholms
IläradsRätts dombok för den 28 November 1837 af innehåll, alt, efter
gjord angifvelse, Skäddarelärlingen Carl Petter Falk i Löflund, såsom den
der, dagen förut under då påstående ting, i förstugan till tingshuset fört
oljud och oväsende, hvarigenom allmän uppmärksamhet och förargelse
åstadkommits, blifvit af HäradsRätten dömd att, jemlikt 18 Kap. 2§ Missgerningsbalken,
böta 40 daler silfvermynt med 13 Rd:r 16 sk. banko eller,
i brist af dessa böter, strallas med sexton dagars fängelse vid vatten
och bröd.
Emot detta HäradsRättens beslut anmärkte jag, dels i afseende på behandlingen
af målet, att undersökningen om den Falk till last förda gerning,
så vidt protokollet upplyste, vore ofullständig, enär anteckning saknades,
ej mindre derom, huruvida Falk blifvit i saken hörd eller ens va
-
- 37 —
rit tillstädes vid dess handläggning, än äfven om den bevisning, som kunde
hafva grundat hans fällande, dels ock beträffande sjelfva saken, att,
dä, så vidt protokollet upplyste, anledning ej förekommit, att Falk ofredat
någon person eller skadat någons medhafde tillhörigheter, än mindre att
sådant skett för att hämnas, det af HäradsRätten åberopade lagrum, 18 Kap.
2 § Missgerningsbalken, icke vore i målet tillämpligt, samt slutligen, röjande
förvandling till kroppsplikt af de Falk ådömda böter, att HäradsRätten
dervid förfarit i strid mot stadgandet i 5 Kap. 4 § Straffbalken,
enligt hvilket samma böter, utgörande 40 daler i silfverinynt, bort försonas
med endast tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, i stället för den
svårare bestraffning af sexton dagars dylikt fängelse, som Falk, till följd
af HäradsRättens beslut, kommit att undergå; I anledning af hvilket allt
jag, medelst skrifvelse den 5 April 1839, anmodade AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Svea HofRätt att derstädes emot tillförordnade Domhafvanden
i ofvanbemälde HäradsRätt, såsom ansvarig för Rättens åtgärder och beslut,
anställa laga åtal.
Öfver AdvokatFiskalsEmbetets anmärkningsmemorial hörd, har tillförordnade
Domhafvanden, under uppgift, att lärlingen Falk å tingsstaden viii
förrberörde tillfälle icke allenast fört oljud, utan äfven med gerning ofredat
åtskilliga personer, erkänt protokollets anmärkta ofullständighet samt den
oriktiga bötesförvandlingen; derjemte Domhafvanden öfverlemna! ett af Falk
undertecknadt betyg, deruti han förklarat, dels att han vid åtalade tillfället
på nyssnämnda sätt sig förgått och, vid undersökningen inför HäradsRätten
närvarande, sådant erkänt, dels att han icke gjorde något anspråk
på ersättning för det honom genom HäradsRättens beslut tillskyndade lidande;
hvarefter och sedan AdvokatFiskalsEmbelet, i slutligt memorial,
vidare utvecklat och bestämt sin talan samt framställt ansvarspåstående,
deröfver Domhafvanden äfven afgifvit förklaring, Kongl. HofRälten, genom
utslag den 21 December 1841, sig utlåtit och funnit HäradsRättens protokoll
uti ifrågavarande mål vara så ofullständigt, att deraf icke kunde inhämtas
de för målets bedömande oundgängliga upplysningar om åtalade
brottets beskaffenhet och bevisningen derför; äfvensom HäradsRättens be
O
'
slut i saken dels, i följd af nämnde ofullständighet, syntes angå ett annat
brott än det, hvarom, enligt förklaringen och det i sammanhang dermed
— 38 —
från Falk företedda betyg, denne sednare varit förvunnen, dels ock vore
olagligt i thy, att på Falks förhållande, sorn, enligt nyssberörde utredning,
skall bestått deruti, att han å tingsstaden, bland annat, med våldsam
handling förfördelat åtskilliga personer, blifvit tillämpade de i 2 § af 18
Kap. Missgerningsbalken för betryggande af frid å vägen till kyrka och
rättegång stadgade fridsbrotlsböter, och detta utan bestämmande af särskild
ansvarspåföljd för den fridstörande gerningen; i anseende hvartill och då
derförutan förvandlingen af de Falk ådömda böter blifvit oriktigt bestämd
till och verkställd med sexton, i stället för tolf, dagars fängelse vid vatten
och bröd, — ett fel, som blifvit af samma tillförordnade Domhafvande,
såsom ordförande i Svartlösa HäradsRätt den 26 Juni 1837, begånget vid
förvandling af Bonden Carl Erik Persson i Ribby för åverkan ådömda böter
13 R:dr 16 sk., hvilket sistnämnde beslut nu jemväl, uppå AdvokatFiskalsEmbetels,
af Konungens JustitieKansler förordnade talan, utgjorde
föremål för Kongl. HofRättens pröfning, — Kongl. HofRätten, jemlikt 1 Kap.
12 § Rättegångsbalken, funnit skäligt fälla tillförordnade Domhafvanden,
för de honom sålunda i utöfningen af domareembetet till last komna olagligheter,
att böta Etthundra daler silfvermynt, med 33 R:dr 16 sk. banko.
Genom utslag den 13 Oktober 1836 hade Södra Åsbo HäradsRätt ansett
Husmannen Johan Olsson och hans hustru Elna Persdotter i Björnekulla
förvunne att hafva vanvårdat den förres barn af ett förutgåmret äk
O
O
tenskap samt gifvit dem med kalk och andre otjenliga ämnen uppblandad
föda, hvaraf barnen synts aflynade och utmagrade; för hvilket förfarande,
som ej borde utan ansvar aflöpa, HäradsRätten, med tillämpning af 17 Kap.
1 § och 61 Kap. 2 § Missgerningsbalken, dömt Johan Olsson och Elna
Persdotter att hvardera straffas med tolf dagars fängelse vid vatten och
bröd samt dessutom ersätta ej mindre det af annan person åt det ena af
barnen besörjda underhåll än äfven flera i målet hörda personers inställelsekostnader.
Upplysande Christianstads länshäktes fånglista, att, till följd af
HäradsRättens utslag, ofvanbemälde personer undergått de sålunda deni
ådömda kroppsstraff.
— 39 —
Med anmärkning dervid, alt HäradsRälten, som funnit Johan Olssons
och Elna Persdotlers åtalade förfarande vara af den svåra beskaffenhet, att
tillämpning af 17 Kap. Missgerningsbalken, som handlar om förgöring genom
förgift eller annorledes, hort äga rinn, icke destomindre underlåtit alt,
likmätigt hvad 25 Kap. 5 § Rättegångsbalken angående sådana mål ulan
inskränkning förmår, insända ransakningen och domen till HofRätten att
der skärskådas och pröfvas, genom hvilken underlåtenhet jemväl inträffat,
att HäradsRättens utslag, oaktadt sistberörde lagrums uttryckliga förhud
deremot, utan sådan föregången pröfning gått i fullbordan, hade jag tillika
fästat uppmärksamhet derå, att dc i samma utslag åberopade omständigheter
icke tillförlitligen utredde målets beskaffenhet eller bestämdt upplyste
hvad HäradsRätten velat, såsom fulleligen styrkt, föra de anklagade till
last, och således ej heller syntes rättfärdiga den af Rätten gjorda lagtillämpning;
af hvilka förenade anledningar och då detla mål i allt fall borde
till Öfverdomarens skärskådan hemställas, jag, i skrifvelse den 10 Juli
1837, uppdragit åt AdvokalFiskalsEmbetet i Kongl. HofRälten öfver Skåne
och Blekinge att, sedan HäradsRättens ransakning blifvit infordrad och till
Kongl. HofRälten öfverlemnad, tillse, om och i hvad målto densamma och
HäradsRättens derpåföljda beslut må finnas lagstridiga, samt ej mindre derutinnan
efter förekommande omständigheter, än i anseende till bemälde
Rätts uraktlåtenhet att målet Kongl. HofRätten underställa, emot tillförordnade
Domhafvanden föra det åtal, sakens beskaffenhet kunde laglikmätigt
påkalla.
Hos Kongl. HofRätten har, i följd häraf, AdvokatFiskalsEmbetet, efter
granskning af HäradsRättens infordrade ransakning i ofvanberörde mål, uti
afgifvel memorial andragit, att de under ransakningen förekomna, i memorialet
uppfattade, omständigheter icke kunde anses utgöra laglig bevisning
mot Johan Olsson och Elna Persdotter att hafva gifvit deras barn otjenlig
föda, i afsigt att dermed skada dem till lif eller helsa, och att HäradsRätten
sålunda saknat skäl att i målet tillämpa 17 Kap. 3 § Missgerningsbalken,
som uttryckligen förutsatte uppsåt alt någon med gift afdagataga;
hvadan och då HäradsRättens lagstridiga domslut för de sakfällda medfört en
obehörig bestraffning, AdvokalFiskalsEmbetet borde lägga tillförordnade Domhafvanden
till last ej mindre berörde felaktighet i domareembetets utöf
-
40 —
ning, än äfven hans uppenbara underlåtenhet af tydliga föreskriften i 25
Kap. 5 § Rättegångsbalken alt målet till Kongl. HofRättens pröfning hemställa.
Och sedan uti häröfver inkommen förklaring tillförordnade Domhafvanden
erkänt sist anmärkta felaktighet och derför underkastat sig laga
ansvar, men sökt försvara lagligheten af det klandrade domslutet med
åberopande af de vid ransakningen förekomne omständigheter, tillika
med den, att, enligt hvad tillförordnade Dondiafvanden vid målets
afdömande med visshet haft sig bekant, Johan Olssons barn, i motsats
mot deras vid HäradsRätlen gjorda uppgifter, inför KyrkoRådet
erkänt, att de en längre tid af föräldrarne icke fått annan än förskämd
föda; har AdvokatFiskalsEmbetet, uti ytterligare memorial, förmält sig
icke kunna frångå den åsigt, att det Johan Olsson och Elna Persdotter
ådömde ansvar ej lagligen kunnat, på grund af de i ransakningsprotokollet
upptagna omständigheter, ådömas, samt att, om de förhållanden,
tillförordnade Dondiafvanden i förklaringen åberopat såsom ytterligare
stöd för HäradsRättens öfvertygelse om de tilltalades brottslighet, antingen
vid ransakningen uppdagats, men icke fått i protokollet inflyta, eller blott
enskildt kommit till Domhafvandens kännedom, sådant i livilketdera fallet
som helst utvisade försumlighet hos Domhafvanden, att söka bringa undersökningen
till fullständighet, och borde, såsom en embetsfelaktighet, räknas
honom till last, i likhet med hans underlåtenhet att ransakningen till HofRättens
skärskådan insända; men då UnderRätts utslag i underställningsmål
ej kunde taga åt sig laga kraft innan det blifvit af Öfverdomaren pröfvadt,
samt en sådan pröfning af HäradsRättens ifrågavarande utslag lämpligen
borde föregå frågan om ansvar för de mot HäradsRättens Ordförande
anmärkta embelsfel, öfverlemnade AdvokatFiskalsEmbetet, innan åtalet vidare
fullföljdes, ransakningen angående Johan Olsson och Elna Persdotter
till Kongl. HofRättens granskning och afdömande.
Kongl. HofRätten, som i anledning häraf låtit ransakningshandlingarne
sig föredragas, har, genom utslag den 27 Juli 1838, funnit den emot
Johan Olsson och Elna Persdotter i målet framställde angifvelse vara af
sådan beskaffenhet, att HäradsRättens utslag bort, jemlikt 25 Kap. 5 §
Rättegångsbalken, Kongl. HofRättens pröfning underställas; hvadan och enär
samma.
— 41
samma utslag derförutan icke kunnat vinna laga kraft, Kongl. HofRätten,
utan hinder deraf, att det af HäradsRätten stadgade straff blifvit verksteldt,
ansett sig böra ingå i målets bedömande, dervid Kongl. HofRätten väl antagit
såsom utredt, att Johan Olssons två barn, genom föräldrarnes åtgärd,
fått otjenlig, med kalk och andra skadliga ämnen uppblandad föda, hvilket
ock, enligt förekommen anledning, baft menligt inflytande på deras helsa,
men, då det icke blifvit upplyst, att föräldrarnes berörde tillgörande skett
i afsigt att skada barnen till lif eller helsa, vid sådant förhållande och
med ogillande af HäradsRättens utslag, förklarat, att något ansvar i målet
icke bort ådömas Johan Olsson och Elna Persdotter, hvilka i följd deraf
från den af HäradsRätten dem ålagda ersättningsskyldighet jemväl befriats.
Då AdvokatFiskalsEmbetet sedermera utfört sin talan och, med fullföljd
af hvad tillförne blifvit anmärkt, framställt det påstående, att tillförordnade
Domhafvanden i HäradsRätten, för ifrågavarande under domareembetets
utöfning begångna felaktigheter, hvilka antogos vara af uppenbar
vårdslöshet tillkomna, måtte ådömas ansvar i öfverensstämmelse med de i
1 Kap. 12 § Rättegångsbalken stadgade grunder samt åläggas gifva de sakfällde
skälig upprättelse för dem, genom verkställigheten af HäradsRättens
olagliga domslut, öfvergånget lidande, i hvilket afseende de sjelfva, uti ingifven
skrift, gjort anspråk på en summa af 50 R:dr banko; har Domhafvanden,
äfven häröfver hörd, endast åberopat hvad han förut i målet andragit.
Hvarefter Kongl. HofRätten, medelst utslag den 11 Maj 1841, sig
utlåtit, att, ehuru Kongl. HofRätten, genom dess ofvananförda utslag, ogillat
HäradsRättens klandrade domslut, detsamma funnes icke hafva i den
mån saknat skäl och stöd af lag, att ansvar för HäradsRättens gjorda lagtillämpning
borde äga rum, hvadan AdvokatFiskalsEmbetets derom framställda
påstående icke kunde bifallas; men då HäradsRätten åsidosatt lagens
tydliga föreskrift, att utslaget Kongl. HofRättens pröfning underställa, och
derigenom obehörigen inträffat verkställigheten af berörde, sedermera undan
O
O sj
röjda beslut, pröfvade Kongl. HofRätten, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
rättvist döma tillförordnade Domhafvanden att, för detta lagskipningsfel,
böta Sexton R:dr 32 sk. banko, samt ersätta Johan Olsson och
Elna Persdotter för deras lidande med Tretiotre R:dr 16 sk. samma mynt.
6
— 42 —
Efter att hafva inhämtat, hurusom Njurunda HäradsRält, genom utslag
den 7 Juni 1837, under åberopande af 16 Kap. 5 § Missgerningsbalken,
dömt Pigan Stina Ersdotter Näström, för det hon utlagt och öfvergifva
sitt späda flickebarn, hvilket dock blifvit med lif upptaget, att straffas
med fjorton dagars fängelse och, sedan Stina Ersdotter förklarat sig åtnöjas
med utslaget, förordnat, att detsamma skulle till verkställighet befordras,
hvilket ock genast skett, hade jag, i anseende till det härvid anmärkta
förhållande, att HäradsRätten, ehuru den emot Stina Ersdotter åtalade gerning
varit att hänföra till ett af de brott, hvarom handlas i 16 Kap. 5
§ Missgerningsbalken, enligt hvilket lagrum hon äfven blifvit till ansvar
fälld, likväl underlåtit att, på sätt 25 Kap. 5 § Rättegångsbalken i dylika
fall föreskrifver, insända ransakningen och domen till Öfverdomarens vidare
skärskådan, åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Svea HofRätt, på sätt
min skrifvelse derom af den 10 September 1838 innehåller, öfverlemnat att
vidtaga de åtgärder, hvarigenom detta mål kunde varda af Kongl. HofRätten
upptaget och pröfvadt samt att emot Häradshöfdingen, som handlagt
målet, anställa och utföra den talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet
kunde föranleda. Till fullgörande hvaraf AdvokatFiskalsEmbetet i afgifvet
memorial, anmärkt IIäradshöfdingens underlåtenhet att, innan den Stina
Ersdotter ådömda bestraifning verkställdes, HäradsRättens ransakning och
utslag till Kongl. Hofllättens pröfning och skärskådande insända; af hvilken
anledning, och med bifall till AdvokatFiskalsEmbetets derpå grundade
anhållan, Kongl. HofRätten infordrat samma ransakning och utslag, jemte
Häradshöfdingens förklaring.
Sedan ransakningsmålet den 1 Februari 1839 blifvit af Kongl. HofRätten
till pröfning upptaget och HäradsRättens utslag dervid gilladt, samt
AdvokatFiskalsEmbetet, uti ytterligare memorial, å Häradshöfdingen yrkat
ansvar för hans anmärkta ofvanberörde underlåtenhet, deröfver Häradshöfdingen
äfven sig förklarat, har Kongl. HofRätten, genom utslag den
5 November 1840, sig utlåtit, alt då det emot Stina Ersdotter åtalade
brott, derför hon jemväl blifvit af HäradsRätten fälld till ansvar enligt 16
Kap. 5 § Missgerningsbalken, varit af den beskaffenhet, att hvad HäradsRätten
derom dömt, ej bort i fullbordan gå, utan HäradsRätten, jemlikt
25 Kap. 5 § Rättegångsbalken, ålegat att ransakningen och utslaget till
43 -
Kongl. HofRättens vidare skärskådande insända, men sådant likväl icke
skett, Kongl. Hofrätten, i förmågo af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, pröfvade
skäligt döma Häradshöfdingen att, för den felaktighet under embetets
utöfning, hån sålunda låtit komma sig till last, böta Femtio daler silfverinynt,
med Sexton R:dr 32 sk. banko.
RådstufvnRätten i Hernösand, som den 26 Januari 1836 dömt Drängen
Erik Ersson Selling från Finsvik att, för första gången fylleri under
marknad, plikta 6 R:dr 32 sk., hade sedermera dels genom utslag den 24
derpåföljde Oktober ansett honom, såsom ånyo med enahanda förseelse beträdd,
skyldig till det, för sådant brott andra gången, stadgade bötesansvar,
13 R:dr 16 sk., och dels uti ett den 31 December samma år meddelad t
utdrag af Rättens saköreslängd, jemte anteckning af begge nyssanförda beslut,
enligt hvilka Selling blifvit sakfälld till böter af sammanräknade 20
R:dr, förordnat, att han, i brist af tillgång, borde aftjena bötesbeloppet
med tjugu dagars fängelse vid vatten och bröd; hvilken bestraffning Selling
äfven undergått.
I afseende å RådstufvuRättens så beskaffade åtgärder anmärkte jag,
att, då beslutet af den 26 Januari 1836, hvarmedelst Selling dömdes för
första resan fylleri, icke, genom böternas uttagande eller deras förvandling
till kroppsstraff, kommit till verkställighet, samt vid sådant förhållande,
emot hvad 9:cle punkten af Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 bjuder,
det svårare ansvar, som enligt lag bör följa å förnyad brottslighet, ej finge
äga rum, Selling rätteligen skolat, för senare förseelsen, böta, likasom
första gången, 6 R:dr 32 sk. och, när förvandling af dessa böter och de
honom förr ådömda till enahanda belopp på en gång kommit i fråga, såsom
Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827 föreskrifver, för sammanlagda bötessumman,
13 R:dr 16 sk. eller 40 daler silfvermynt, åläggas den deremot,
enligt 5 Kap. 4 § Straffbalken, svarande kroppsplikt af tolf dagars fängelse
vid vatten och bröd: att PiådstufvuRätten således, då den, medelst beslutet
af den 24 Oktober, ådömde den sakfällcle det högre bötesansvar, som för
itererad förseelse är stadgadt, dervid förfarit emot lagens nyss anförda,
- u
bestämda föreskrift: att, om än detta sednare beslut varit med lag enligt
samt den sakfällde förfallen till ett sammanräknad! bötesbelopp af 20 R:dr eller
60 daler silfvermynt, detta belopp kunnat försonas med sexton dagars fängelse
vid vatten och bröd; och att följaktligen RådstufvuRätten, som i saköreslängden
utsatt bestraffningen till tjugo dagars dylikt fängelse, derigenom
gjort sig skyldig till en ytterligare, lika uppenbar lagöfverträdelse, som
ökat den sakfälldes ändock obehöriga lidande; med framställning af hvilket
allt jag, i skrifvelse den 10 September 1838, anmodade AdvokatFiskalsEmbetet
i Kond. Svea HofRätt att, för omförmälda lagstridiga åtgärder,
O ' O O O 7
emot RådstufvuRättens ordförande och ledamöter, hvilka deri deltagit, utföra
Iaea ansvars- och ersättningstalan.
O O
Öfver det, enligt sådana grunder, af AdvokatFiskalsEmbetet anställda
åtal, hvilket RådstufvuRättens tilltalade ordförande och ledamöter bemött
med svar samt dervid, under erkännande af anmärkta förseelserna, till sitt
urskuldande uppgifvit, dels att RådstufvuRätten, vid beslutets fattande den
24 Oktober, tagit för afgjordt, att de Selling för första resan fylleri ådömda
böter då redan blifvit erlagda eller aftjenade, och dels att den oriktiga
förvandlingen af bötesbeloppen tillkommit genom bristande uppmärksamhet
hos den RådstufvuRättens tjensteman, som med saköreslängdens upprättande
haft befattning, har Kongl. HofRätten, genom utslag den 22 December
1840, sig yttrat och funnit RådstufvuRätten hafva, på sätt i ofvanberörde
afseenden blifvit anmärkt, lagstridigt förfarit; i följd hvaraf och då hvad
RådstufvuRätten till sin ursäkt anfört destomindre förtjenade afseende, som
det ålegat RådstufvuRätten att, innan ansvar för itererad förseelse Selling
ådömdes, inhämta tillförlitlig kännedom, huruvida den honom förut ådömda
bestraffning på ett eller annat sätt kommit till verkställighet, samt den
oriktiga förvandlingsåtgärden icke finge tillräknas någon domstolens tjensteman,
utan RådstufvuRätten samfäldt, sorn densamma meddelat, Kongl. HofRätten
pröfvade skäligt döma RådstufvuRättens tilltalade ordförande och
ledamöter att, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken och Kongl. Brefvet
den 2 Maj 1766, för ofvanomförmälde felaktiga lagskipningsåtgärder, hvarigenom
Selling kommit att hållas i fängelse vid vatten och bröd åtta dagar
längre, än vederbort, gemensamt böta Femtio daler silfvermynt, med Sexton
R:dr 32 sk. banko, samt ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden för Sellings
— 45
underhåll i häktet under berörde åtta dagar; men enär Selling afsagt sig
anspråk på ersättning för det honom tillskyndade obehöriga lidande, lät
Kongl. HofRätten dervid bero.
Sedan, på sätt förr åberopade Riksdagsberättelse (pag. 31) innehåller,
ett af Mo HäradsRätt den 8 November 1837 fattadt beslut, hvarigenom
böter . för flera af samma person begångna förbrytelser blifvit för hvardera
förbrytelsen särskildt förvandlade, samt de sålunda tillkomna förvandlingsstraffen
sedermera sammanlagda, så att den sakfällde kommit att undergå
vida svårare bestraffning, än lagligen bort äga rum, utgjort föremål för
den emot Häradshöfdingen, såsom ansvarig för beslutet, riktade anmärkning,
i följd af hvilken Kongl. Götha HofRätt, uppå AdvokatFiskalsEmbetets
åtal, medelst utslag den 29 Juli 1839, fällt Häradshöfdingen att, för
berörde, mot tydlig lag stridande, af uppenbar okunnighet och oförstånd
tillkomna beslut, böta 50 R:dr banko samt gälda fordrad skade- och kostnadsersättning;
hade emedlertid af mig blifvit anmärkt, hurusom, under
bemälde Häradshöfdings ordförande, Wista HäradsRätt den 26 Maj 1838
meddelat det beslut, att Sjuderidrängen Anders Johannesson, derest han
saknade tillgång till de honom af HäradsRätten ådömda böter för en skuffning
24 sk. och för ohöfviska ord 16 sk., skulle straffas med åtta dagars fängelse
vid vatten och bröd, hvilken bestraffning han äfven undergått, i stället
för fyra dagars dylikt fängelse, hvarmed sammanlagda bötesbeloppet
utgörande endast 40 sk. enligt lag bort aftjenas. Då AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. HofRätten dels, efter min derom den 29 Juni 1839 aflåtna skrifvelse,
dels i anledning af Konungens JustitieKanslers remiss angående ett
af Tweta HäradsRätt, med samma ordförande, fattadt beslut, derigenom
lika beskaffad olaglighet blifvit begången, ytterligare emot Häradshöfdingen
fört åtal i afseende å hans förfarande vid begge sålunda anmärkta tillfällen,
är af honom, till bemötande deraf, hufvudsakligen andraget, att han
vid bestämmandet af ifrågavarande förvandlingsstraff följt enahanda grunder,
för hvilkas tillämpning, han sedermera i ofvanberörde måtto blifvit
af Konsrl. HofRätten till ansvar fälld.
O
- 46 —
Efter inhämtade yttranden rörande de ersättningsanspråk, som i detta
inål kunde göras, liar Kongl. HofRätten, genom utslag deli 6 Juli 1840,
sig utlåtit och väl funnit de sednast ifrågaställa straff-förvandlingar, på
sätt anmärkt blifvit och de uti Kongl. HofRättens ofvannämnda utslag af
af den 19 Juni 1839 upptagna skäl utvisade, vara stridande emot lagens
stadgande i 5 Kap. 4 §. Straffbalken; Men som Häradshöfdingen redan,
genom nyssberörde utslag, blifvit fälld till ansvar för tillämpning af just
samma förvandlingsgrunder, hvilka han förklarat sig hafva i afseende å nu
anmärkta åtgärder följt, och dessa tillkommit redan före det Häradshöfdingen
erhållit tillrättavisning för det uppenbara oförstånd och den okunnighet,
hvaraf besluten härrört, Samt, vid sådant förhållande, det icke borde,
i fråga om bötesansvar, räknas Häradshöfdingen till last, att han derförinnan
i lika beskaffade fall meddelat lika beslut, funne Kongl. HofRätten annan
påföljd i anledning af sednast utförda åtalen icke böra äga ruin, än
att Häradshöfdingen ålades att i ersättning till Kongl. Majit och Kronan,
för de sakfälldes underhåll i häktet längre tid, än vederbort, utgifva Två R:dr
och, såsom godtgörelse åt de sakfällde, för deras lidande, erlägga hvad de
i sådant afseende fordrat, med tillsammans Nio R:dr 16 sk. banko.
Genom skrifvelse den 16 Juli 1838 hade jag uppdragit åt AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. HofRätten öfver Skåne och Blekinge att derstädes
anställa åtal emot tillförordnade Domhafvanden, som med Södra Asbo HäradsRätt
den 19 April 1837 fattat det beslut, hvarigenom manspersonen
Ola Lundblad, vid bristande tillgång till honom, för första resan stöld till
värde af 4 R:dr banko, ådömda böter 12 R:dr samt åverkansbot 16 sk.,
blifvit ålagdt att straffas med tolf dagars fängelse vid vatten och bröd,
hvilken bestraffning, vid bestämmande hvaraf HäradsRätten syntes hafva
antingen tagit till grund tjufvaböternas belopp, eller ock beräknat särskildt
straff för livartdera brottet, syntes uppenbarligen strida dels emot 40 Kap.
1 § Missgerningsbalk en, som stadgar, att kroppsplikt för stöld ej borde
räknas högre än efter stöldens värde, dels emot 11 punkten i Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827, inne
-
— 47 —
hållande föreskrifter derom, att vid bristande tillgång till böter, ådömda
för särskilda brott, till och med genom särskilda utslag, förvandling till
kroppsstraff skulle ske efter böternas sammanräknade belopp, eller i förevarande
fall efter stöldens värde jemte den för åverkan ålagda bot, hvilka
tillsammans utgjort 4 R:dr 16 sk. eller 13 daler silfvermynt och, enligt 5
Kap. 4 § Straffbalken, kunnat med åtta dagars fängelse vid vatten och bröd
försonas.
Uppå AdvokatFiskalsEmbetets, enligt sådana grunder, utförda åtal emot
tillförordnade Domhafvande!!, som, i deröfver afgifven förklaring, erkänt,
att missräkning vid of vanberörde förvandlingsstraffs bestämmande ägt rum,
har Kongl. HofRätten, medelst utslag den 11 Maj 1841, enär, på sätt anmärkt
och erkänt var, Ola Lundblad, i följd af HäradsRättens ifrågavarande
beslut, undergått fyra dagars fängelse vid vatten och bröd utöfver hvad
honom, för angifna förbrytelserna, enligt lag rätteligen bort åläggas, för detta
lagskipningsfel, med tillämpning af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken fällt tillförordnade
Domliafvanden att böta Sex R:dr 32 sk. banko och ålagt honom
att med 16 sk. nämnde mynt ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden
för Lundblads underhåll i häktet fyra dagar, samt i öfrigt lemnat Ola
Lundblad, hvars vistelseort var obekant, öppet att om godtgörelse för det
honom, genom det felaktiga beslutet, tillskyndade lidande, emot tillförordnade
Domhafvande!! särskildt anställa talan efter befogenhet.
Med anmärkning, huruledes Faurås HäradsRätt, i utslag den 9 November
1838, förklarat Johanna Larsdotter i Ladstadlund skyldig att, vid
bristande tillgång till henne ådömda böter för tredje resan lägersmål 5 R:dr
och för ohemul angifvelse 6 R:dr 32 sk., straffas med sexton dagars fängelse
vid vatten och bröd, i stället för den bestraffning af tolf dagars dylikt
fängelse, hvilken, såsom motsvarande böternas sammanräknade belopp,
11 R:dr 32 sk., jemlikt 53 Kap. 3 § Missgerningsbalken, 5 Kap. 4 § Straffbalken
och 11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, rätteligen
bort ådömas, hade jag, uti skrifvelse af den 12 Mars 1840, uppdragit
åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt att tillförordnade Dom
-
— 48 -
hafvanden i HäradsRätten, för berörde felaktiga beslut, i laga ordning tilltala.
Och sedan detta skett, samt Domhafvanden, i afgifven förklaring, erkänt
den emot honom anmärkta felaktighet, har Kongl. HofRätten, genom
utslag den 25 November 1840, sig yttrat, att som tillförordnade Domhafvanden
underlåtit att egna tillbörlig noggranhet och urskiljning åt sin
tjensteåtgärd, då de ofvanbemälda Johanna Larsdotter ådömda böter af tillhopa
11 R:dr 32 sk. blifvit, på sätt han erkänt, förvandlade till sexton, i
stället för tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, funne Kongl. HofRät
O
O * O
ten, i förmågo af 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, skäligt ålägga tillförordnade
Domhafvanden att derför böta Tio R:dr banko och att, sedan Johanna
Larsdotter afstått ifrån anspråk på ersättning för det henne, genom straffets
verkställighet, åbragta lidande, endast godtgöra Kongl. Maj:t och Kronan
kostnaden för hennes underhåll i häktet fjna dagar längre än vederbort,
med 18 sk. nyssnämnda mynt.
Enahanda fråga, som i näst förut omförmälda tvenne anmärkningsmål
afhandlas, är jemväl af Kongl. Svea HofRätt pröfvad i följd af AdvokatFiskalsEmbetets
derstädes, enligt min skrifvelse den 21 Oktober 1839, anställda
åtal emot tillförordnade Domhafvanden i Säbrå HäradsRätt, hvilken
domstol, i utslag den 4 Juli 1838, stadgat, att hustru Magdalena Wikberg,
dömd att för första resan stöld till värde af 4 R:dr 16 sk. böta tredubbelt
med 13 R:dr 16 sk. samt för smädeord plikta 24 sk., skulle, vid bristande
tillgång till böterna, straffas med tolf dagars fängelse vid vatten och bröd,
ehuru bestraffningen, uträknad efter stöldens värde och sistnämnda bötesbelopp,
sammanlagda utgörande 4 R:dr 40 sk. eller 14t daler silfvermynt,
rätteligen bort stadna vid åtta dagars dylikt fängelse. Elti hvilken sak,
efter derom emellan AdvokatFiskalsEmbetet och tillförordnade Domhafvanden
föregången skriftvexling, hvarunder den sistbemälde påstått och velat
visa, det HäradsRättens beslut vöre lagligt, Kongl. HofRätten, medelst utslag
den 25 Januari 1841, sig utlåtit, att sorn 5 Kap. 4 § Straifbalken,
11 punkten i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 och Kongl. Brefvet
den
den 26 Maj 1827 tydligen utmärkte, att, vid bristande tillgång till böter,
ådömda för särskilda brott, till ocb med genom särskilda utslag, förvandling
till kroppsstraff borde ske efter böternas sammanräknade belopp; i enlighet
hvarmed hustru Wikberg rätteligen skolat ådömas endast åtta dagars
fängelse vid vatten och bröd, såsom motsvarande stöldens värde samt plikten
för smädeord, tillhopa 14p daler silfverin ynt; men Säbrå HäradsRätt,
emot berörde lagrum, vid bestämmande af kroppsstraffet för hustru Wikberg,
beräknat särskildt straff för b vartdera af de brott, hvartill hon ansetts
saker, samt dömt henne att undergå tolf dagars fängelse vid vatten
och bröd, eller fyra dagars fängelse utöfver hvad på hennes förbrytelser
lagenligt bort följa; alltså och då tillförordnade Domhafvande!!, i dess afgulna
förklaring, sökt att HäradsRättens ifrågavarande för vand lingsbeslut,
såsom efter hans förmenande lagligt, försvara, funne Kongl. HofRätten, jemlikt
1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, det tillförordnade Domhafvanden skulle,
för HäradsRättens anmärkta lagstridiga åtgärd, böta Femtio daler silfvermynt
med Sexton R:dr 32 sk. banko samt ersätta Kongl. Maj:t och Kronan kostnaden
för hustru Wikbergs underhåll i häktet under fyra dagar med 28 sk.
samma mynt; men då hustru Wikberg afstått från ersättning för det henne
obehörigen tillskyndade lidande, ansåge Kongl. HofRätten något yttrande
derom icke erfordras.
Detta utslag, hvaröfver hos Kongl. Maj:t underdåniga besvär af tillförordnade
Domhafvanden blifvit anförda, har Kongl. Maj:t, genom dess med
Högsta Domstolen beslutade Utslag af den 3 Mars innevarande år, fastställt;
otn hvilket beslut Högsta Domstolens dervid närvarande Ledamöter, Herrar
JustitieRåden Isberga Engelhart, Nordenstolpe, Grefve Snoilskyj Grefve
C. Sparre och Grefve G. A. Sparre sig förenat.
Då, till följd af min, under den 12 Mars 1840, AdvokatFiskalsEmbetet
i Kongl. Götha HofRätt meddelade skrifvelse, innefattande anmärkning
dervid, att Marks HäradsRätt, som den 16 Juli 1838 dömt Bengt Andersson
ifrån Sjöbo att för åverkan böla 26 R:dr 32 sk., oriktigt förvandlat
7
— 50
nämnde belopp till tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd, hvilken
bestraffning Bengt Andersson jemväl utstått, i stället för tjugo dagars dylikt
fängelse, som rätteligen, enligt 5 Kap. 4 § Straffbalken, bort stadgas,
tillförordnade Domhafvande!! i HäradsRätten, för detta oriktiga beslut, blifvit
af AdvokatFiskalsEmbetet inför Kongl. HofRätten tilltalad, dervid han erkänt
det mot honom anmärkta fel, har Kongl. HofRätten, medelst utslag den 31 Juli
1840, dömt tillförordnade Domhafvande!! att, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken,
för begångna förseelsen böta Tio R:dr banko, men, sedan han
visat, att kostnaden för Bengt Anderssons underhåll i häktet fyra dagar
längre, än vederbort, blifvit godtgjord, och att Bengt Andersson för sitt
obehöriga lidande erhållit nöjaktig upprättelse, ansett vidare utlåtande i dessa
afseenden icke erfordras.
Genom utslag den 7 Augusti 1839 hade Lane IdäradsRätt, som dömt
förre Soldaten Lars Erikson Glader att, jemlikt 40 Kap. 1 § Missgerningsbalken
och Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, för första resan stöld af
gods till värde af 11 R:dr banko, böta tredubbla beloppet, tillika, under åberopande
af 5 Kap. 1, 4 och 5 §§ Straffbalken, stadgat, att Glader, derest
lian ej kunde böterna gälda, skulle i stället undergå tjugofyra dagars fängelse
vid vatten och bröd; och som, enligt bestämda föreskriften i 40 Kap. 1 §
Missgerningsbalken, Glader, då han ej förmått böta, bort plikta med kroppen
efter tjufnadens värde, 11 R:dr eller 33 daler silfvermynt, samt följaktligen,
likmätigt 5 Kap. 4 § Straffbalken, umgälla sitt brott med endast
tolf dagars fängelse vid vatten och bröd, men HäradsRätten, som, efter
hvad det ville synas, tagit bötesbeloppet och icke stöldens värde till grund
för straffets bestämmande, sålunda olagligen stadgat den högst svåra bestraffning,
utslaget innehåller och den sakfällde äfven undergått, anmodade
jag, uti skrifvelse den 11 November 1840, AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl.
Götha HofRätt att emot Häradshöfdingen, som med HäradsRätten fattat
detta lagstridiga beslut, föra den talan om ansvar och ersättning, lag och
sakens beskaffenhet påkallade.
Sedan, uppå AdvokatFiskalsEmbetets härom utförda åtal, Häradshöfdingen
erkänt anmärkta förseelsen och visat, att den Kongl. Maj:t och
- 51 —
Kronan tillskyndade kostnad för Gladers underhåll i häktet längre tid, än
vederbort, blifvit till uträknadt belopp, 47 sk. 3 r. banko, af Häradshöfdingen
utgifven och i Götheborgs Läns Ränteri nedsatt, samt Glader,
hörd i afseende å den ersättning, han för det honom genom den hårdare
bestraffningen tillfogade lidande kunde fordra, förklarat, att han derför af
Häradshöfdingen blifvit nöjaktigt godtgjord, har Kongl. HofRätten, genom
utslag den 26 Maj 1841, dömt Häradshöfdingen, för hans anmärkta embetsfel,
att, jemlikt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken, böta Femtio R:dr banko, men,
vid nyssberörde förhållande, funnit något utlåtande i fråga om Häradshöfdingens
ersättningsskyldighet icke erfordras.
Med anledning af särskilda hos mig och Konungens JustitieKansler
anförda klagomål deröfver, att 1836 års lagtima Häradsting med ÖfverCalix
Socken, som, enligt utfärdad kungörelse, skolat börjas den 12 Mars
samma år, ej blifvit å utsatt dag företaget, utan den å tingsstaden församlade
menigheten måst den 14 i berörde månad med oförrättade ärenden
derifrån afresa, i anseende dertill att vederbörande Domhafvande sig icke
infunnit, hade åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Svea HofRätt blifvit uppdraget
att utreda öfverklagade förhållandet och mot Häradshöfdingen utföra
den talan om ansvar och om ersättning till vederbörande, som enligt lag och
sakens beskaffenhet kunde äga rum; uppå hvilket i vanlig ordning utförda åtal
Kongl. HofRätten, genom utslag den 26 Juli 1841, sig utlåtit, att som, på sätt
öfverklagadt blifvit, det till den 12 Mars 1836 utlysta lagtima ting med
ÖfverCalix tingslag, i saknad af Domare, då icke kunnat hållas, utan den
å tingsstaden församlade menigheten den 14 i samma månad måst med
oförrättade ärenden derifrån afresa; alltså och ehuru upplyst vore, att Häradshöfdingen
i Januari månad 1836 till Kongl. HofRätten insänd t sin tili
Kongl. Maj:t ställda underdåniga ansökning, att, på grund af bilagdt läkarebetyg
om sjukdomsförfall, erhålla ledighet från utöfningen af domareembetet
i, bland andre, ÖfverCalix tingslag under tre års tid, räknadt från den
11 Mars eller dagen innan ifrågavarande lagtima ting var utsatt att taga
sin början, samt denna ansökning sedermera blifvit af Kongl. Maj:t bifallen,
i
— 52 —
och det åberopade förfallet sålunda godkändt; likväl och emedan Häradshöfdingen,
änskönt lian bort förutse den händelse, som nu inträffat, att
nemligen Kongl. Maj:Is beslut i ämnet, om än Häradsböfdingens underdåniga
ansökning blefve derigenom bifallen, ej hunne meddelas så tidigt, att
annan person kunde, till följd af Kongl. HofRättens på grund af Kongl.
Maj:ts nådiga beslut gifna förordnande, tinget förrätta, ändock försummat
anmäla sig i allt fall vara i behof af ledighet från samma tings förrättande,
, samt Häradshöfdingen, hvilken, såsom ordinarie Domhafvande, ålegat
att tillse, det tinget blefve i laga ordning förrättadt, således ostridigt vållat,
att samma ting legat neder, men detta förfarande icke finge Häradshöfdingen
i svårare måtto till last räknas, än om han utan förfall från
tinget uteblifvit, pröfvade Kongl. HofRätten, med anledning af stadgandet
i 9 Kap. 1 §. Rättegångsbalken, rättvist fålla Häradshöfdingen att böta
Tretio daler si Ifver mynt, med Tio R:dr banko, samt gälda ersättning till de
personer, hvilka ingifvit räkningar å deras kostnader för inställelsen å tingsstaden;
hvaremot i afseende å andra likaledes sökande personer, enär deras
fullmäktig icke inkommit med några ersättningspåståenden, oaktadt tillfälle
dertill honom lemnats, Kongl. HofRätten ansåge något utlåtande för det då
varande icke erfordras.
Af ett, enligt begäran, insändt utdrag af Säfvedals HäradsRätts .Dombok
för sommartinget år 1839 hade jag inhämtat, huruledes efter föregången
undersökning angående ett emot Jonas Persson under Rya anstäldt åtal,
för det han, som för andra resan fylleri i kyrka’ under gudstjenst utstått
det honom, i brist af böter, ålagda kroppsstraff, och derefter den 12 Maj
nämnde år under bevakning blifvit inställd i Härryda församlings kyrka,
för att derstädes undergå den honom tillika ådömda uppenbara kyrkoplikt,
vid berörde tillfälle skall varit af starka drycker öfverlastad och vägrat att
kyrkoplikten sig underkasta, HäradsRätten, genom utslag den 1 derpåföljde
Juni, sig yttrat och ansett Jonas Persson, oaktadt hans nekande, lagligen
öfvertygad att vid ifrågavarande tillfälle hafva varit i rusigt tillstånd
och derjemte visat motsträfvighet att kyrkoplikten fullgöra; hvadan,Härads
-
— 53 —
Rätten,, som vid detta förhållande funnit den i 3 Kap. 4 § Missgerningsbalk
en stadgade bestraffning för den, sorn kommer drucken i kyrka, icke
kunna Jonas Persson åläggas, deremot, med åberopande af Kongl. Förordningen
den 24 Augusti 1813, 6 § i nyssnämnde Kapitel och Balk samt
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807, förklarat honom skyldig icke allenast
att böta för fylleri tredje gången 13 R:dr 16 sk. och för sabbatsbrott
3 R:dr 16 sk., tillhopa 16 R:dr 32 sk., utan ock att, för motsträfvigheten
att undergå uppenbara kyrkoplikten, straffas med fängelse vid vatten och
bröd i åtta dagar samt i följd deraf, jemlikt sist åberopade Kongl. Författning
och 5 Kap. 4 § Sira(fbalken, i ena bot umgälla sina brott med
tjugofyra dagars fängelse vid vatten och bröd; hvarefter han ånyo borde
inställas i Härryda kyrka för kyrkopliktens undergående; hvilket HäradsRättens
utslag, dermed den sakfällde slutligen förmält sig vara nöjd, sedermera
i vanlig ordning blifvit till verkställighet befordradL
Vid öfvervägande af detta mål och då jag delade HäradsRättens åsigt,
att under sådana omständigheter,, som här inträffat, Jonas Persson icke
bort åläggas den bestraffning, lagen stadgar för den, som kommer drucken
i kyrka, kunde jag icke undgå att anmärka, det Jonas Persson, af
samma orsaker, ej eller bort fällas till ansvar för sin vid berörde tillfälle
visade motsträfvighet att kyrkoplikten undergå. Ehvad man betraktade
kyrkoplikten såsom en botgöring och försoning med församlingen eller såsom
en del af bestraffningen för det begångna brottet,, syntes det ändock
vara oemotsägligt,, att denna förrättning hvarken borde elier kunde gå i
fullbordan, när den dertill dömde befunnes af starka drycker öfverlastad.,
Sådant förbjndes ej mindre af sjelfva förrättningens; egenskap och vigt, än
af rummets helgd, der den skulle verkställas; hvaraf följde att, då Jonas;
Persson synbarligen varit i rusigt tillstånd, han icke bort, på sätt likväl
skett, i kyrkan införas till kyrkopliktens undergående, utan densamma skolat
till annan tid uppskjutas. Om icke destomindre hans inställande i kyrkan
ägt rum, oell vederbörande derjemte sökt, fastän förgäfves, att bereda kyrkoplikten
till verkställighet, samt tjenstförrättande Prestniannen tillika, såsom
hans skriftliga anmälan om tilldragelsen syntes antyda, föreställt sig, att
Jonas Perssons visade motsträfvighet utgjort hinder för förrättningens fortgång
och följaktligen skulle med straff beläggas,, hade dessa förhållanden,.
— 54 -
hvilka ej hort missleda Domaren vid målets behandling och lagenliga pröfning,
icke innefattat skäliga anledningar till den anklagades sakfällande för
hans motsträfvighet att kyrkoplikten undergå, så vida rätteligen det enda
oell egentliga hindret deremot, hans af drycker öfverlastade tillstånd, härvid
i betraktande kommit, men vederbörandes otillbörliga bemödanden att
förrättningen, oaktadt detta lagliga hinder, till verkställighet befordra, både
kunnat och bort utan något afseende lemnäs.
Då, enligt sådana grunder, Jonas Perssons åtalade förseelse, till följd
af Kongl. Förordningen den 24 Augusti 1813 och 3 Kap. 6 § Missgerningsbalken,
rätteligen kunnat försonas med böter, för tredje resan fylleri 13
R:dr 16 sk. och för sabbatsbrott 3 R:dr 16 sk., hvilka, vid bristande tillgång
till deras gäldande, skolat umgällas med sexton dagars fängelse vid
vatten och bröd, hvarutöfver något ansvar för Jonas Persson lagligen ej
hort äga rum; men den af HäradsRätten, genom olaga tillämpning af straff
för hans så kallade motsträfvighet att kyrkoplikten undergå, ålagda bestraffning
blifvit stadgad till den vida svårare och ovilkorligen urbota af tjugofyra
dagars dylikt fängelse, derigenom obehörigt lidande den sakfällde tillskyndats,
samt Kongl. Maj:t och Kronan fått vidkännas en i annat fall tilläfventyrs
onödig kostnad för hans underhåll i häktet; uppdrog jag, medelst
skrifvelse den 30 Mars 1840, åt AdvokatFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt
att emot tillförordnade Domhafvande!!, som med HäradsRätten fattat
det oriktiga beslutet, utföra den talan om ansvar och ersättning till vederbörande,
som lag och sakens beskaffenhet påkallade.
Härförutan hade jag fästat uppmärksamhet å ett af den i Härryda
kyrka vid ofvanberörde tillfälle tjenstförrättande Prestman uthändigadt och
till HäradsRätten ingifvet betyg, af innehåll, att ”Jonas Persson, för kyrkopliktens
undergående i kyrkan inställd, dels varit med starka drycker belastad,
dels vägrat att inställa sig å pliktrummet; och då detta förhållande
vore stridande mot det skick och den stilla andakt, som vid gudstjensten
borde råda, blefve Jonas Persson återsänd till Konungens Befallnings
O
o
hafvande i länet, för att till ansvar för sin motsträfvighet befordras.” I
anledning häraf och då af ordalydelsen i detta betyg syntes, som skulle otvanbemälde
Prestman hafva föreställt sig, att Jonas Perssons visade motsträfvighet
att undergå kyrkoplikten otillbörligen hindrat verkställigheten
— 55 —
deraf, och att följaktligen, om denna motsträfvighet icke ägt rum, förrättningen
kunnat, oaktadt hans bemärkta sinnesförfattning, för sig gå; men,
enligt min redan yttrade mening, sjelfva förrättningens egenskap och vigt ej
mindre än rummets helgd förbjudit sådant under den sakfälldes synbart öfverlastade
tillstånd, hvilket således utgjort det egentliga hindret mot verkställigheten
samt både kunnat och bort föranleda till uppskof dermed och
hans aflägsnande från kyrkan, hvarom förrättningsmannen rätteligen ålegat
att skyndsamt förordna; ansåg jag mig böra, på sätt äfven skedde, genom sär-^
skild skrifvelse af samma dag, underrätta Domkapitlet i Götheborgs stift om
ifrågavarande ärende och förloppet dervid samt hemställa till Domkapitlets
oropröfning, om icke Prestmannens anmärkta förfarande, såsom oförenligt
med lag och stadgad ordning, påkallade tillrättavisning och erinran till
framtida iakttagande vid lika beskaffade tillfällen.
Uti härå den 20 Maj aflåtet svar hade Domkapitlet, med öfverlemnande
af Prestmannens infordrade förklaring, tillkännagifvit, att Domkapitlet
väl funnit uttrycken i bans ofvanberörde betyg tvetydiga, men ansett
sig likväl icke hafva någon ytterligare åtgärd att vidtaga. Af nämnde förklaring
inhämtades, att Prestmannen, vid ifrågavarande tillfället, af den
orsak, att Jonas Persson, innan lian i kyrkan inställdes, uti länsfängelset
blifvit till kyrkopliktens undergående af annan Prest vederbörligen beredd,
trott sig icke behöfva taga befattning med en sådan fånge eller ens se honom
förr än efter gudstjenstens slut, helst fångens inställande på pliktrummet
vanligen skedde af en Fånggevaldiger, och underrättelse derom ofta;;
icke meddelades tjenstförrättande Presten förr än han redan vore i kyrkan
hvarjemte vidare om förloppet vid meranämnde tillfälle uppgifvits, ”att han
af bullret i kyrkan, sedan gudst jensten var börjad, kunde märka, att något
ovanligt förehades, samt derföre anmodade klockaren att upphöra med sången,
och då församlingen tillfrågades hvad som vållade bullret, svarades*
alt fången vore rusig, vägrade att inställa sig på pliktrummet och i stället
stod bakom stolarne och spottade- öfver församlingen, hvarpå Prestmamxen,
bad leda ut honom, som ock skedde; af ordalydelsen i betyget skulle synas,
att fången redan varit inställd i kyrkan; det var således under gudstjensten,
som församlingen emot Jonas Persson gjorde anklagelsen* hvilken
ock af trenn.e församlingens ledamöter blifvit vitsordad,, och Prästmannen
i
- 56 -
hade endast tecknat densamma; häraf vöre, efter hans förmenande, tillräckligen
upplyst, att han hvarken förut, då han icke sett fången, eller
under gudstjensten kunnat upptäcka dennes rusiga tillstånd, emedan Prestmanuen
med honom före gudstjensten icke hade något att uträtta; endast
församlingen kunde det, och detta skedde också:” yttrande Prestmannen
slutligen den förhoppning, att han, såsom oskyldig i denna sak, mätte af
Domkapitlet från allt ansvar frikännas.
Vid jemförelse emellan uppgifterna i Prestmannens nu afgifna förklaring
och hans förrberörde einbetsbetyg, kunde visserligen påminnas, att
detta betyg, efter dess ordalydelse, icke, hvad anginge tilldragelsen i kyrkan,
utmärkte det förhållande, sorn i förklaringen beskrefves: att hvad egentligen i
anledning af betygets innehåll blifvit anmärkt, eller dess författares antydda
föreställning, att den vid tillfället rusige fångens motsträfvighet och den
förargelse, han derigenom åstadkommit, utgjort enda hindret emot kyrkopliktens
verkställighet, icke ens vore i förklaringen uttryckligen motsagdt;
och att, i all händelse, embetsbetyget, såsom en offentlig handling betraktadt,
borde utgöra grunden för bedömande af dess utgifvares åtgärd och
öfvertygelse, ehuru det sedermera blifvit af honom sjelf i märklig mån
jäfvadt. Men om man än ville antaga, att förloppet varit sådant, som i
förklaringen uppgåfves, syntes det ändock, som vore icke derigenom alla
anledningar till anmärkning i målet undanröjda. När sakfälld person, på
sätt här inträffat, efter föregången beredelse inställdes i kyrka till undergående
af uppenbar kyrkoplikt, skedde detta icke utan att dessförinnan anmälan
derom gjordes hos tjenstförrättande Prestmannen, hvilken ägde förordna
om allt hvad till gudstjensten hörde och i följd deraf äfven meddela
tillåtelse till kyrkopliktens verkställighet. Af honom i synnerhet måste
denna offentliga botöfning betraktas ifrån dess ursprungliga och andeliga
synpunkt, eller såsom ett medel för förbrytaren att, genom offentligt
erkännande af sitt brott och ånger deröfver, vinna försoning med Gud och
församlingen. Ehuru dertill i föreskrifven ordning beredd, kunde likväl
förbrytaren, särdeles om emellan beredelsen och kyrkopliktens verkställighet
någon tid förflutit, lätteligen hafva blifvit intagen af andra tankar och
således behöfva, innan sitt inträde i kyrkan, ytterligare förmanas, på det
att
i
— 57 —
att försoningsakten måtte, obehindradt och enligt sin bestämmelse, för sig
gå. Så vida icke detta ändamål ansåges likgiltigt, syntes det alltså för
tjenstförrättande prestmannen, om del än icke vore en ovilkorlig skyldighet,
likväl kunna utgöra en sann tillfredsställelse, att, innan han efter
gudsljenstens slut mötte förbrytaren, för att åter upptaga denne i församlingens
gemenskap, underrätta sig om hans sinnesförfattning och derigenom
äfven erfara, huruvida tilläfventyrs å hans sida ett så beskaffadt hinder
förefunnes, som kunde göra kyrkopliktens undergående lika olämpligt som
otillbörligt. En sådan omsorg, i afseende å förbrytaren iakttagen, skulle
ock, långt ifrån att nedsätta den presterliga värdigheten, snarare upphöja
den samt till och med kunna räknas för en pligt emot församlingen, i
samma mån ordets tjenare vore förbunden att, så vidt möjligt, förese och
vaka öfver allt, som under gudstjensten kunde främja församlingens uppbyggelse
och ostörda andakt. Vid ofvanberörda tillfälle hade tvifvelsutan, om
man blott efterfrågat fångens sinnesförfattning, den upplysning genast, med
lika visshet som någon stund senare, kunnat vinnas, att han varit af starka
drycker öfverlastad; hvaraf, såsom redan vore anmärkt och utan motsägelse
lemnadt, kyrkopliktens inställande blifvit en oundviklig följd. Nu
åter, då ingen efterfrågan i nämnde afseende ägde rum, inträffade den i
förklaringen beskrifna händelse, att, sedan fången varit i kyrkan inställd
och då, efter gudstjenstens början, Prestmannen förmärkte, att något ovanligt
förehades, gudstjensten på hans tillsägelse alldeles afbröts och församlingen
tillfrågades, hvad sorn vållade bullret, samt underrättelse på detta
sätt erhölls om fångens tillstånd och i högsta måtto förargliga uppförande,
hvarföre hans aflägsnande från kyrkan äfven föranstaltades. Ville man
medgifva, att detta uppträde, ej olikt ett polisförhör, dervid församlingen
framställdes såsom anklagare, varit oförenligt med rummets och gudsljenstens
helgd, men säkerligen kunnat förekommas derigenom, att Prestmannen förut
gjort sig underrättad om fångens sinnesförfattning och, med afseende derå,
förbjudit hans införande i kyrkan, kunde man ock med fog betrakta hela
tilldragelsen såsom egentligen vållad genom ett lyckligtvis sällsynt undantag
från Presterskapets i allmänhet ådagalagda omsorg om gudsljenstens värdiga
begående, som i hvarje församling, större eller mindre, vore för
8
58 —
lärare och åhörare lika vigtigt, och hvars främjande otvifvelaktigt utgjorde
en ibland den förstnämndes mest maktpåliggande pligter. Att likgiltighet
i detta hänseende antingen å hans sida eller hos församlingen icke kunde
medföra välgörande verkningar eller bära goda frukter, syntes åtminstone
ej kunna motsägas.
Dessa mina åsigter om saken och tjenstförrättande Preslmannens förhållande
dervid, antydande tillräckligt orsaken, hvarföre efter min tanka
uppmärksamhet å händelsen ej bort uteblifva, meddelade jag Domkapitlet
i skrifvelse den 9 Juni, jemte tillkännagifvande, att, då Domkapitlet,
som ägde närmaste vården om religionen och kyrkan samt otvifvelaktigt
äfven bäst insåge hvad i ämnet kunde vara nödigt, nyttigt och tillbörligt,
förklarat sig icke hafva någon ytterligare åtgärd i målet att vidtaga, jag
för min del kunde låta dervid bero.
Deremot är, till följd af min ofvanberörda remiss lill AdvokalFiskalsEmbetet
i Kongl. Götha HofRätt, åtal inför Kongl. HofRätten anstäldt emot
tillförordnade Domhafvanden, som i IiäradsRätten handlagt ifrågavarande mål
angående Jonas Persson. Till bemötande af AdvokatFiskalsEmbelets afgifna
embelsmemorial har tillförordnade Domhafvanden, uti sin förklaring, hufvudsakligen
anfört, att orsaken, hvarföre HäradsRätten ansett Jonas Persson
icke kunna fällas till ansvar för fylleri i kyrka, väl varit den, att han icke
kunde anses hafva kommit frivilligt dit, då han blifvit af bevakning inställd;
men att deraf icke följde, alt Jonas Persson, under det han uppehöll
sig i kyrkan, saklöst kunnat föröfva brott och, derför tilltalad, söka
sin ursäkt i det förebärande, att han såsom drucken icke bort i kyrkan
inställas; och då härtill komme, att 4 § i Kongl. Förordningen den 24
Augusti 1813 innefattade den föreskrift, att, om någon beginge brott i fylleri,
hans tillstånd ej finge lända honom till ursäkt, utan att han, jemte
ansvar efter berörde Kongl. Förordning, skulle vara underkastad alla de
påföljder, sorn lag och författningar i hvarje fall föreskrefvo, samt 43 punkten
10 mom. i Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 bestämde urbota
bestraffning för motsträfvighet att underkasta sig ådömd uppenbar kyrkoplikt,
men icke stadgade om saklöshet i den händelse motsträfvigheten ådagalades
i fylleri, trodde tillförordnade Domhafvanden sig icke hafva genom
— 59 —
åtalade beslutet oriktigt förfarit eller på grund deraf vara till ansvar eller
ersättning skyldig.
Sedan AdvokatFiskalsEmbetet inkommit med ytterligare memorial, deri
åtalet blifvit fullföljdt och ansvarspåstående emot tillförordnade Domhafvanden
enligt 1 Kap. 12 § Rättegångsbalken framstäldt, hvaröfver Domhafvanden
jemväl är vorden börd, har Kongl. HofRälten, genom utslag den 27 Juli 1841,
sig utlåtit, att ehuru det icke varit lämpligt, att låta den Jonas Persson ådömda
uppenbara kyrkoplikt, såsom en med skamstraff förenad försoning med Gud
och församlingen, för sig gå under det Jonas Persson befunnits öfverlastad af
starka drycker, och hans i detta tillstånd mot berörde förrättning visade motsträfvighet
således, i och för sig sjelf betraktad, destomindre bort anses
innefatta den af HäradsRälten honom till last förda förbrytelse, som med
grunderna för stadgandet i 48 punkten 10 mom. af Kongl. Förklaringen
den 23 Mars 1807 ovedersägligen öfverensstämde, att den motsträfvighet
eller det vägrande att undergå uppenbar kyrkoplikt, hvarför ansvar der
blifvit bestämdt, skulle föröfvas utaf en person, hvilken efter lag vore förbunden
alt undergå kyrkoplikten vid det tillfälle, då motsträfvigheten eller
vägrandet inträffar; af hvilket allt jemväl följde, att Jonas Persson rätteligen
bort, på sätt anmärkt blifvit, dömas allenast för tredje resan fylleri
och för sabbatsbrott till sammanräknade 16 R:dr 32 sk. böter eller, vid
bristande tillgång, sexton dagars fängelse vid vatten och bröd; dock som
det trotsiga och till allmännare uppmärksamhet komna sätt, hvarigenom
Jonas Persson, jemlikt vittnens berättelser, uti kyrkan satt sig emot Fånggevaldigerns
bemödande att honom å pliktrummet inställa, ingalunda varit
en ovilkorlig följd, fastän det i mer eller mindre mån kunnat föranledas,
af Jonas Perssons rusina tillstånd och Fåns^evaldigerns otillbörliga åtgärd
O OO o o o
att honom derunder i kyrkan införa, samt HäradsRätten deraf och af ordalydelsen
i åberopade Kongl. Förklaring samt Kongl. Förordningen den 24
Augusti 1813, kunnat hämta något stöd för det beslut, hvaruti HäradsRätten
i målet stannat, funné Kongl. HofRätten, att ansvar eller ersättningsskyldighet
för HäradsRättens åtalade förfarande i omförmälda fall ej skäligen
kunde tillförordnade Domhafvanden åläggas.
Vid öfvervägande af detta utslags innehåll och ehuru den omständighet,
på grund hvaraf ansvarspåslåendet emot tillförordnade Domhafvan
-
60 -
den icke bifölls, syntes vara af ringa, om ens någon, vigt emot de i det
föregående anförda skäl, uppå hvilka, med anmärkningens godkännande,
HäradsRättens förfarande ogillades, har jag likväl, med afseende tillika å
det sätt, hvarå frågan om det i samma mål emot ofvanbemälde Prestman
anmärkta förhållande fått slutas, låtit vid Kongl. HofRättens yttrande bero,
öfvertygad, att icke destomindre en lagöfverträdelse af beskaffenhet, som
den, hvartill HäradsRätten gjort sig skyldig, skall af hvarje betänksam
Domare inses och undvikas.
Uti en till mig ingifven skrift hade förre Komministern Carl Erik
o O
Sunddelius, med åberopande af bilagda handlingar, fört klagan öfver åtskilliga
af Domkapitlet i Linköpings stift vidtagna åtgärder och beslut i afseende
å Sunddelius och hans embetsförvältning; öfver hvilken klagan Domkapitlet,
efter deraf erhållen del, inkommit med utlåtande; hvaremot Sunddelius
afgifvit påminnelser och dervid fullföljt klagomålet i alla delar, med
påstående tillika om ersättning för de inkomster han, dels för redan bestridd
och dels under fortsatt tjenstgöring, kunnat påräkna, men genom
Domkapitlets förfarande skall utan laga skäl förlorat.
Vid granskning af handlingarne förekom, ibland de af Sunddelius anförde
klagoämnen, efter tidens ordning:
l:o Domkapitlets beslut i afseende å Sunddelii aflöning såsom vikarierande
Komminister i Wireda och Haurida församlingar under nådåret efter
aflidne Komministern Pettersson ifrån den 1 Maj 1836 till samma lid 1837.
Domkapitlet hade, efter hvad dess protokoll utvisade, den 30 Juni 1836,
på Kyrkoherdens anhållan, bestämt denna aflöning på det sätt, att, så
framt ej frivillig öfverenskommelse träffades, vikarien skulle, med undantag
af tio tunnor spannmål, hälften råg och korn, åtnjuta, jemte alla tjensten
i öfrigt åtföljande lönförmåner, hela afkaslningen af Komministerbostället;
och då Utredningsmannen i Komministern Pettersons sterbhus
sedermera hos Domkapitlet anmälte, att någon öfverenskommelse om aflöningen
icke kunnat emellan Nådårsinnehafvare!! och vikarien Sunddelius
— 61
uppgöras, samt derföre hegärde, alt den sistnämndes lönvillkor måtte i
kontanta penningar eller spannmål stadgas, meddelade Domkapitlet den 10
derpåföljde Augusti en ytterligare resolution af innehåll, att Domkapitlet
icke fann skäl att frångå dess i ämnet redan fattade (ordagrant åberopade)
beslut, hvilket således, enär frivillig öfverenskommelse icke kunnat träffas,
komme att tjena till efterrättelse, men att Domkapitlet likväl ansåg sig
böra, med anledning af den gjorda anmälan, förklara, att den åt Sunddelius
anslagna afkastningen af Komministerbostället icke kunde utsträckas till
åtnjutande af den då växande höstgrödan, hvilken, enligt i Stiftet vederlagen
och gällande praxis, tillkomme Nådårsinnehafvaren, hvaremot Sunddelius
ägde att instundande hösten för sin räkning höstså vid bostället.
Om dessa beslut med hvarandra jemfördes, ville det sjmas oversägligt,
att, så vida beslutet af den 30 Juni, hvarigenom vikarierande Komministern
Sunddelius blifvit, för tjenstgöringen under nådåret, tillerkänd,
bland annat, hela afkastningen af bostället, med undantag af tio tunnor
spannmål, hälften råg och korn, icke hade eller rimligen kunde hafva afseende
å boställets afkastning för annan tid än dåvarande nådåret, men desto
vissare i tydliga ordalag tillkännagifvit, att den vid bostället växande höstgröda,
såsom utgörande en del af hela afkastningen, skulle, lika med den
öfriga, vikarien tillgodokomma, som det tillika stadgade undantaget af tio
tunnor spannmål bestämdes äfven i det sädesslag, hvaraf höstgrödan bestod,
Domkapitlets sedermera den 10 Augusti meddelade Resolution, som, oaktadt
åberopande och bekräftelse af förra beslutet, likväl i fortsättningen förklarat,
att den åt Sunddelius anslagna afkastning af bostället icke kunde till åtnjutande
af växande höstgrödan utsträckas, sålunda i sistnämnda del ändrat
och upphäft detta äldre beslut och i samma mån minskat en Sunddelius
i laga ordning tillerkänd löninkomst, utan att någon ersättning derför kunnat
honom beredas genom den af Domkapitlet gifna anvisning, det han ägde
för sin räkning nya höstsådden verkställa, helst nådåret slutat den 1 Maj
1837, och bostället vid samma tid, likmätigt Kongl. Brefvet den 28 Januari
1697, Presterskapets privilegier af den 16 Oktober 1723, § 13, och
Kongl. Brefvet den 7 December 1753 , skolat af redan utnämnd Komminister
tillträdas. Vid sådant förhållande och då Domkapitlets den 30 Juni
62 -
meddelade beslut, såsom icke öfverklagadt, ovillkorligen och i allo bort, på
sätt Domkapitlet vid sednare tillfället äfven yttrat, tjena till efterlefnad ,
enär vänlig öfverensskommelse emellan vederbörande ej kunnat träffas; —
då följaktligen den af Domkapitlet icke destomindre vid nämnda tillfälle
stadgade förändring i förra beslutet måste, ehvad anledning dertill än kunde
åberopas, anses innefatta en åtgärd, hvarigenom lagens allmänna förbud
för embetsmyndighet, att ånyo upptaga och pröfva ett af densamma redan
afgjordt ärende, uppenbarligen syntes öfverträdt; och då härtill kom, att
Sunddelius, hvilkens rätt var ifrågasatt, icke ens blifvit börd öfver den
anmälan, hvarå Domkapitlets sednare resolution följde; vore det, enligt min
tanka, anmärkningsvärdt, att Domkapitlet, vid meddelandet af denna resolution,
i hvad den uppbäfde det äldre beslutet, förfarit lagstridigt och
derigenom tillika betagit Sunddelius en del af den löninkomst, han, enligt
samma beslut, ägt behörigen grundad rättighet att påräkna.
Af handlingarne inhemtades vidare, huruledes
2:o Domkapitlet, uti skrifvelse den 28 December 1836, med åberopad
anledning af flera inkomna underrättelser, det vice Komministern i Haurida
Sunddelius icke till församlingens nöje skulle vårda det honom anförtrodda
vikariat, anmodat KontraktsProsten att i lagligen utlyst Sockenstämma
med nämnde församling undersöka, om och i hvad mån Sunddelius, genom
verkliga fel i embetsförvaltningen eller genom otillbörligt förhållande i det
allmänna eller enskilda lefvernet, kunde dertill vara vållande; hvarom
Domkapitlet sedermera införväntade underrättelse. Då, till följd häraf,
Sockenstämma blifvit utlyst och den 29 Januari 1837 hållen under ordförande
af en annan Kyrkoherde, som KontraktsProsten, af sjukdom hindrad
att nämnde förrättning verkställa, dertill i sitt ställe förordnat, hade, enligt
hvad protokollet innehöll, församlingen förklarat sig icke kunna erinra
något emot Sunddelii egentliga embetsförvältning eller tillvita honom begångna
einbetsfel och ej eller anfört klagomål öfver hans förhållande i öfrigt,
men, i anseende till det ringa värde, han sjelf syntes sätta på sitt
kall, och då han icke skulle utmärka sig genom ett fredligt och förekommande
uppförande, tillkännagifva den förhoppning att, genom Domkapitlets
åtgärd, befrias från en Prestman, som, efter mistadt förtroende, icke mera
kunde verka någon uppbyggelse. Och hade Sunddelius, som undfått del af
— 63 —
detta sockenstämmoprotokoll, i anledning deraf till Domkapitlet inkommit
med skriftlig förklaring och deri sökt visa, att allt hvad i protokollet inllutit
om församlingens yttrade missbelåtenhet med honom och hans tjenstgöring
skulle befinnas emot sanningen och verkliga förhållandet stridande,
derföre han ock emot Sockenstämmans Ordförande, som fört protokollet,
framställt påstående om ansvar enligt 8 Kap. Missgerningsbalken, hvilken
angifvelse, sedan den sistnämnde deröfver blifvit hörd, Domkapitlet till
handläggning och afdömande vid allmän domstol hänskjutit.
Vid dess till mig i denna anmärkningspunkt afgifna utlåtande hade
Domkapitlet, till upplysning angående ifrågavarande skrifvelse af den 28
December 1836, bilagt två från Wireda och Haurida socknar i samma månad
till Domkapitlet inkomna ansökningar, att den af församlingen valde
Komminister måtte genast få inträda i embetets utöfning, såsom orsak hvartill
de sökande från Haurida uppgifvit, att det, i synnerhet forén Prestman,
kränkande och menliga rykte, som dit föregått Komministern Sunddelius,
under hans dervaro hunnit rättfärdiga sigj dels ock tvenne särskilda till
Biskopen aflåtna skrifvelser, den ena af KontraktsProsten, som, jemte förmälan,
att Sunddelius genom sitt lefverne skulle göra sig allmänt föraktad
och hatadj afstyrkt hans ytterligare anställande till tjenstgöring, sedan vikariatet
i Haurida upphört, och det andra af Landshöfdingen i Jönköpings
Län, hvilken, under uppgift att hafva ifrån trovärdiga personer emottagit
mångfaldiga klagomål angående Sunddelius och hans tjenstgöring i Haurida
församling samt äfven sjelf, då Sunddelius gjort besök i rättegångsväg, bemärkt
hans förhållande såsom oskickligt, påkallat Biskopens mellankomst
och begärt, att han ville låta KontraktsProsten göra en undersökning, då
resultatet troligen blefve, att Sunddelius genast borde från vikariatet skiljas;
med åberopande af hvilka omständigheter Domkapitlet i dess utlåtande andragit,
att Biskopen, som af flera inkomna enskilda klagomål och ytterligare
af KontraklsProstens skrifvelse med bekymmer inhämtat förhållandet
emellan Sunddelius och församlingen, ännu hoppats, att missnöjet skulle
upphöra, helst endast fem månader återstått till ordinarie Komministerns
ankomst; men att, sedan församlingen öppet och enhälligt derom gjort
officiel anmälan, nödvändigheten af församlingens hörande tydligen emotsetts,
och att den från Landshöfdingen ankomna skrifvelsen gjort Socken
-
64 —
stämmans ofördröjliga hållande nödvändigt; samt att, sedan stämman anfört
sina besvär, Sunddelius genast blifvit hörd, hvilket, innan dessa vore
kände och uttalade, väl icke lämpligen kunnat ske. — Emellertid och efter
det Domkapitlet, genom särskild resolution den 21 December, afslagit
ofvannämnde församlingars begäran om den valde Komministerns inträde
i tjenstgöring, fortfor Sunddelius med det honom anförtrodda vikariat lill
nådårets slut, utan att Domkapitlet derförinnan eller sedermera funnit sig
befogadt att, i anledning af hvad i Sockenstämman förekommit, någon ytterligare
åtgärd med detta ärende vidtaga.
Frågan, som här borde komma i öfvervägande, var utan tvifvel den,
huruvida Domkapitlets åtgärd att, på sätt som skett, låta vid Sockenstämma
undersöka angående Komministern Sunddelii förhållande i och utom
embelet, kunde anses med lag förenlig eller icke.
Kongl. Brefvet till samtliga Konsistorierna af den 21 Augusti 1786
innehöll uti 1 §, att, så snart en Prestman varder känd och angifven för
embetsfel och oordentligheter, Konsistorium i orten, der den angifne vistats,
bör, genom Prosten, häröfver anställa vederbörlig undersökning och, efter
inhämtad underrättelse om förhållandet, der han finnes skyldig, antingen
skriftligen eller genom Prosten göra honom tjenlig föreställning, eller ock,
der målet skulle vara af svårare beskaffenhet, inkalla en sådan Prestman
till Konsistorium, att der stå till laga ansvar för sin förseelse. Detta stadgande,
jemfördt med Kyrkolagens 24 Kapitel, Kongl. Förordningen om
rättegången vid Domkapitlen af den 11 Februari 1687 och Kongl. Brefvet
den 7 December 1787, utmärkte tydligen, att den undersökning, som, i
anledning af klagomål emot Prestman, må af KontraklsProsten förrällas,
vore en delegation af Domkapitlets lagenliga behandling af dylika ärenden
samt följaktligen afsåge målets behöriga utredande, till ledning och rättelse
för dess slutliga, af DomkapiLlet beroende pröfning. Men en sådan undersökning,
för att kallas vederbörlig och uppfylla sitt ändamål, syntes erfordra
icke blott den klagandes, utan äfven den anklagades hörande, hvilket
ock lämpligen borde genom KontraktsProstens försorg, efter omständigheterna,
antingen muntligen eller skriftligen försiggå, på det att Domkapitlet,
efter inhämtad underrättelse om förhållandet, måtte kunna målet, likmätigt
-
— 65 —
ligl dess beskaffenhet handlägga. Då det sålunda i allmänhet icke ansåges
vederbörligt eller tillräckligt, att vid undersökningstillfället böra endast den
klagande i den anklagades frånvaro, vore ett sådant ensidigt förhör ännu
betänkligare i fall den förres i obestämda ordalag tillkännagifna klagan påkallat
undersökningen, hvilken, om icke skyldig försigtighet och laglig ordning
iakttoges, då lätteligen kunde urarta till inqvisition. Af lika stor
vigt vore undersökningens förrättande å behörigt ställe. Inför Sockenstämma
kunde Prestman icke slå till rätta, och der kunde således ej eller vederbörligen
undersökas om de mot honom yppade klagomål. Kyrkolagens
24 Kap. föranledde väl dertill, att vid Biskopsvisitationer sådana klagomål
kunna i församlingens närvaro anföras och till utredning förekomma, men
hvarken denna lag eller öfriga ofvanåberopade Författningar antydde, att
vid andra tillfällen en undersökning, som i berörde afseende pröfvades nödig,
må i Sockenstämma företagas, och detta urskiljdes än närmare genom
Kongl. Förordningen den 26 Februari 1817, som noga utstakade, hvilka
ämnen tillhörde Sockenstämmas upptagande, hvaribland mål af ifrågavarande
beskaffenhet icke nämndes. — Med stöd af delta allt fann jag Domkapitlets
ifrågaställa förfarande föranleda till följande anmärkningar, nemligen:
att enär de till Domkapitlet inkomna underrättelser, det vikarierande Komministern
Sunddelius ej skulle till församlingens nöje vårda det honom anförtrodda
kall, ej innefattade någon af behörig person tiilkännagifven bestämd
anklagelse, som likväl Kongl. Brefvet den 21 Augusti 1786 syntes
förutsätta innan undersökning förordnades, Domkapitlet, just med afseende
å det obestämda i dessa underrättelser och med skäligt tvifvelsmål tillika
om tillförlitligheten af enskilda meddelanden, ägt all anledning att genast
lemna Sunddelius tillfälle till förklarings afgifvande, helst Domkapitlet
, sedan begge parterna sålunda blifvit hörda, kunnat med säkrare urskiljning,
än nu syntes hafva skett, pröfva, om och i hvad måtto en undersökning
i detta mål bort äga rum: att Domkapitlet, som förordnat, att
den nödig ansedda undersökningen skulle i allmän Sockenstämma företagas,
dervid icke ställt sig till efterrättelse den i nyssåberopade Kongl. Bref antydda
ordning för så beskaffade undersökningars förrättande och ej eller
derför kunnat hämta stöd af hvad Författningarne i öfrigt rörande dylika
9
— 66 —
mål stadgade; samt att Domkapitlet genom dess berörde förordnande icke
allenast, såsom följd deraf, åsidosatt det vigtigaste villkoret för ali undersökning,
det nemligen af begge parternas närvaro och hörande, utan äfven
i så måtto öfverträdt gränsen af densammas behörighet, som Domkapitlet,
utan att ens uppgifva beskaffenheten af de inkomna underrättelserna eller
någon derifrån hämtad anledning, hvarföre Sunddelius icke skulle till församlingens
nöje vårda vikariatet, lemnat, om icke en allmän uppmaning,
åtminstone ett fritt utrymme till framställande af hvarjehanda klagomål och
erinringar emot den vid tillfället frånvarande Prestmannen och hans embetsförvaltning;
hvilket undersökningssätt hvarken i allmänhet eller särskildt
för dessa mål kunde anses vara af lag medgifvet.
Handlingarne utvisade slutligen, hurusom
3:o Domkapitlet, på sätt dess protokoll den 29 April 1837 gaf vid
banden, vid uppkommen fråga, om och hvarest Sunddelius, hvilken den
1 nästderpåföljde Maj korame att lemna vikariatet i Haurida församling,
kunde tili annan tjenstgöring användas, funnit Sunddelius, i anseende till
de missnöjen, som mot honom blifvit flerestädes och särdeles på sista tjenstgöringsstället
anförda, för det dåvarande icke kunna missiveras; mot hvilket
beslut likväl en af Domkapitlets ledamöter sig reserverat, förklarande
för sin del, att, då några af de Prestmän, hvilka vid skeende adjunktregleringen
saknade plats, borde anställas i tjenstgöring, den gamle Komministern
Sunddelius och två KomministersAdjunkter, hvilka saknade utvägar
att, under afvaktan på en förändring i deras öde, subsistera, voro
framför andra berättigade till Konsistorii åtanka, helst, hvad Sunddelius
anginge, den omständighet, att missnöje blifvit emot honom anmäldt, icke
utgjorde tillräckligt skäl att de fakto skilja honom från ett embete, som
Konungens nåd honom återskänkt, så länge han ej blifvit för något fel till
ansvar ställd. Varande härom af Domkapitlet i dess utlåtande ytterligare
förmäldt: att de från nästan alla församlingar, der Sunddelius tjenstgjort,
försporda missnöjen voro genom officiella handlingar fulltygade: att Kongl.
Maj:ts nådiga Utslag af den 17 Maj 1826, hvarigenom Sunddelius blifvit
dömd prestembetet förlustig, ådagalade, huru han under sin ordinarie tjenstemannatid
sig förhållit: att, sedan han undfått nådigt tillstånd att åter
inträda i embetets utöfning vid 1828 års slut och blifvit till tjenstgöring
67 —
anställd 1831 i Gladhammars församling och år 1834 i Wirserum, tvister
om hans aflöning å dessa ställen yppats, och å det sednare dessutom svårare
klagomål afhörts; och att slutligen i Haurida församling missnöjet mot
Sunddelius stigit till sin största höjd; hvarföre och då han ej haft betänkande
att anklaga en SockenstämmoOrdförande för förfalskningsbrott, hvilket
troligen återfölle på honom sjelf, samt för öfrigt med bitterhet anfallit
Domare, andre tjenstemän och en hvar, som med honom kommit i beröring,
Domkapitlet ansett sig icke kunna, utan klander och ansvar, vidare
lemna själavård i hans händer, så vida icke märklig sinnes- och lefnadsförändring
hos honom sig företedde.
Vid närmare skärskådan af dessa utaf Domkapitlet åberopade omständigheter,
visade sig förhållanderna så beskaffade: att, sedan Kongl. Maj:t,
genom Utslag den 17 Mars 1826, förklarat, att dåvarande Komministern
Sunddelius, som genom mångfaldiga rättegångar, hvari han alltifrån 1812
varit invecklad, och sättet, hvarpå han desamma utfört, ådagalagt sådan
kitslighet och fortsatt trätgirighet, som i 19 Kap. 26 § Kyrkolagen belädes
med tjenstens förlust, gjort sig prestembetet och sin innehafda komministersbeställning
förlustig, Kongl. Maj:t, uppå särskilda af Sunddelius gjorda
underdåniga ansökningar, medelst nådiga beslut, dels den 21 derpåföljde
September, i så måtto beviljat honom nåd, som han, hvilken gjort sig förlustig
komministersbeställningen, skulle tills vidare jemväl skiljas från utöfning
af prestembetet, med föreskrift tillika för Domkapitlet att efter två
års förlopp afgifva underdånig berättelse om Sunddelii förhållande under
suspensionstiden, dels den 20 Oktober 1838, i nåder behagat förklara, att
som, efter hvad upplyst vore, icke något blifvit anmärkt emot Sunddelii vandel
och förhållande under de dåmera förflutna tvenne åren, Kongl. Maj:t funne, att
af den, enligt nyssnämnda nådiga beslut, Sunddelius ådömda och undergångna
bestraffning icke vidare vore något hinder för honom att, när tillfälle dertill yppades,
i utöfningen af hvad till prestembetet hörde åter inträda: att de efter
Sunddelii åter anställande till tjenstgöring yppade tvister angående hans aflöning,
så vidt Domkapitlets uppgifter derom föranledde, icke syntes utmärkta
af något otillbörligt förhållande å hans sida: att de i Virserum afbörda, såsom
svårare benämnda, klagomål redan blifvit af Domkapitlet, enligt hvad dess
den 9 Juni 1836 till Sunddelius aflåtna skrifvelse visar, på det sätt prof
-
_ 68 —
vade och afgjorda, att Domkapitlet i ett fall ogillat hans öfverklagade förfarande
och varnat honom för missbruk af hans presterliga myndighet, men
i ett annat, med afseende å Sunddelii afgifna förklaring, låtit bero vid det
honom gifna vänliga råd, att nied saktmod och skonsamhet hemöta sina
åhörare: att, ehuru vid den af Domkapitlet utlysta Sockenstämma med
Haurida församling hvarje innevånare derstädes ägt tillfälle att anklaga
Sunddelius för embelsfel eller oordentligheter, någon angifvelse i dessa afseenden
icke försports, utan endast en i allmänna ordalag uppfattad missbelåtenhet
med honom och hans tjenstgöring blifvit tillkännagifven, hvilket
Sunddelius likväl bestridt, med påstående, att det vid Sockenstämman förda
protokoll i denna del vore oriktigt; och slutligen att uti den rättegång, som i
anledning af omförmälda påstående yppats, Sunddelius, var den klagande,
men sjelf icke blifvit för brott eller embelsfel anklagad. — Domkapitlets
ofvanberörde beslut, att anse Sunddelius icke kunna missiveras, var, efter
min åsigt, både till grund och påföljd att hänföra till den, enligt 19
Kap. Kyrkolagen, Domkapitel tillkommande åtgärd, att utestänga Prestman
från embetsutöfning, när laga skäl dertill finnes. Yid betraktande af de till
stöd för detta beslut anförda omständigheter med hvad derom vidare blif
O
vit
utredt, syntes hvarken Sunddelii förhållande under ordinarie tjenstgöring,
derför han tillförne blifvit dömd och straffad, eller de sedermera
emot honom förda klagomål, hvilka Domkapitlet, genom dess skrifvelse den
9 Juni 1836, med slut afhulpit, vidare kunna honom till last räknas; likasom
det icke finge anses Sunddelius i någon mån besvärande, att rättegångar
om hans aflöning uppstått, så vida icke, å hans sida, i sjelfva saken
eller sättet att den utföra , någon otillbörlighet sig visat; och hvad
angick de öfriga mot honom yppade missnöjen, innefattade icke eller dessa
någon angifvelse för begångna embetsfel elier ens någon egentlig Sunddelius
tillvitad oordentlighet, utan tillkännagåfvo på sin höjd en af hans personliga
egenskaper alstrad obelåtenhet med honom såsom Prest och Själasörjare;
Och emedan, vid jemförelse med hvad Kyrkolagens nyssåberopade
Kapitel innehöll, dessa omständigheter, enligt min tanka, icke utgjorde
giltiga anledningar till prestmans skiljande ifrån tjenstgöring, hvilket Domkapitlet
ock syntes hafva insett, enär, oaktadt de voro kända, Sunddelius
icke destomindre tillåtits fortfara med det honom anförtrodda vikariat till.
— 69 —
nådårets slut, samL den af Sunddelius emot annan Prestman gjorda angifvelse,
innan deröfver blifvit dömdt, ej eller lagligen kunde medföra någon
påföljd för den förstnämnde, borde jag äfven anmärka, att Domkapitlets
ifrågaställda beslut, hvarigenom Sunddelius blifvit på obestämd tid utestängd
från presterlig tjenstgöring, hvartill lägenhet för honom eljest icke saknats,
måste anses lika oförenligt med Kyrkolagens stadganden i ty fall, som stridande
emot 2 § i 1786 års Kongl. Bref, hvilken ålägger Domkapitlet att låta
de prester, som ej innehafva ordentliga eller på stat uppförda sysslor, genast
efter behof lill tjenstgöring anställas.
I anledning af hvad sålunda vid Domkapitlets förfarande i ofvananförda
omständigheter var anmärkt, såsom ock i anseende till de af Sunddelius
gjorda ersättningsanspråk, anmodade jag, i skrifvelse den 25 Oktober
1838, AdvokalFiskalsEmbetet i Kongl. Götha HofRätt att emot Domkapitlet
anställa och utföra den talan, som med lag och sakens beskaffenhet
instämde.
Uti förklaring uppå AdvokatFiskalsEmbetets härom afgifna memorial,
har Domkapitlet hufvudsakligen andragit, beträffande första anmärkningspunkten:
alt då, inom Linköpings Stift, alltid det löpande årets höst«röda
räknades lill det föregående årets lönförmåner, hvilket måst hafva
n o '
varit Sunddelius bekant ifrån den tid han sjelf var ordinarie Komminister,
innefattade Domkapitlets beslut af den 30 Juni och den 10 Augusti 1836
ej någon motsägelse sins emellan, utan var det sednare endast ett af skyldig
försigtighet föranledt och sålunda nödigt förtydligande af det förra, på
grund hvaraf äfven höstgrödan år 1837 kommit Sunddelius tillgodo; beträffande
andra anmärkningspunkten: att de enligt Författningarne tillåtna
församlingssammanträden eller stämmor voro af två slag, det ena Biskopsvisitationer
och Prosteting_, hvilka borde utlysas och hållas, ingalunda af
Pastor, utan endast af Biskopen eller Prosten eller den de i sitt ställe förordnade,
och vid hvilka stämmor, der så väl lärare sorn åhörare borde, enligt
IiyrkoOrdningens 24 Kap. 7 §, utan annan kallelse än pålysningen
sig infinna, vid särskildt bestämdt ansvar och plikt, församlingen ej hade
någon beslutande rätt, som ej eller i allmänhet tillkomme Ordföranden
annorlunda än till bemedling, förlikning eller rättelse, utan dervid Ordföranden
hufvudsakligen endast ägde att undersökning företaga och proto
-
— 70 —
kollet deröfver till Konsistorium insända till den åtgärd, Kongl. Brefvet
den 21 Augusti 1786 i 1 § bestämde, och det andra slaget vanliga Sockenstämmor,
der Pastor, men ingen annan, vore Ordförande, och der församlingen
ägde beslutande rätt; att den klandrade stämman i Haurida var
ett af Biskopen anbefaldt extra Prosteting^ föranled t icke af enskilda meddelanden
från obehöriga personer, utan af officiella skrifvelser från Landshöfding,
Kontraktsprost samt från ordinarie Kyrkoherden och begge församlingarne;
att Sunddelius sjelf vållat, att undersökningen blef ensidig och
fick utseende af inqvisitorisk, enär han, som sjelf uppläst kallelsen till
stämman, dervid likväl icke, på sätt honom ovillkorligen ålegat, sig inställt;
samt att några menliga följder af undersökningen destomindre för
Sunddelius uppstått, som Domkapitlet, innan den af Sunddelius mot Ordföranden
i stämman gjorde angifvelse om förfalskningsbrott blifvit vederbörligen
pröfvad, ej kunnat vidtaga några åtgärder i anledning af de mot
Sunddelius i stämman gjorda tillvitelser; samt beträffande tredje anmärkningspunkten:
att vid adjunktsregleringen den 29 April 1837 flere äldre
Adjunkter och vikarier, i brist af lägenhet, ej kunde till tjenstgöring användas;
och så länge den princip, som af Domkapitlet hyllades, vore gällande,
att nemligen presten vore till för församlingens skull och ej församlingen
för prestens, kunde ålder och fattigdom ej anses medföra uteslutande
anspråk på missiv, samt att det följaktligen vore obilligt att ställa Stiftsstyrelsen
till ansvar derför, att gamla, afsigkomna prestmän befunnes oandvändbara
och måste åtnöja sig med en ringa pension, och än mera orättvist,
om sådant inträffade med en prest, öfver hvars trätgiriga och obändiga
lynne samt opresterliga förhållande allmänt klagats. Och ville Domkapitlet
alltså förmoda, att hvad i första och andra anmärkningspunkterna
innefattades, borde utan vidare afseende förfalla, enär den förra anmärkningen
troligen härledde sig från ett misstag om laga fardag vid Prestboställen
inom Linköpings Stift och en deraf beroende förvexling af
tillträdares och afträdares rättigheter, och i afseende på den andra styrkt
blifvit, att den åtalade stämman varit laglig och af behofvet påkallad samt
icke någons rätt dervid blifvit förbisedd, eller kränkt; äfvensom Domkapitlet,
så vida vederbörande embetsverk i allmänhet ej voro förpligtade att
använda hvarje hos dem anställd extra ordinarie tjensteman, äfven om han
— 71 —
saknade alla för en värdig och nyttig embetsman erforderliga egenskaper,
ville tro, att tredje anmärkningspunkten måtte förfalla.
Sedan, i anledning af AdvokatFiskalsEmbetets hos mig gjorda hemställan,
om och hvad afseende Domkapitlets förklaring kunde förtjena, jag,
uti skrifvelse till bemälda Embete af den 30 April 1839, utvecklat de
grunder, på hvilka, enligt min tanka, samma förklaring ej kunde såsom
nöjaktig antagas, samt tillika förordnat, huruledes åtalet borde fullföljas och
till slut befordras; så och efter det Sunddelius till Kongl. HofRätten inkommit
med särskilda skrifter, innefattande, bland annat, påstående om ersättning
för honom åbragt lidande, har AdvokatFiskalsEmbetet vidare handlagt
målet och omsider afgifvit dess slutliga memorial samt deri dels, under
åberopande af hvad mina till Embetet aflåtna skrifvelser innehålla,
yrkat, att Domkapitlets Ordförande och Ledamöter måtte, i mån af hvars och
ens delaktighet i åtalade besluten, dömas till ansvar enligt grunderna i 1
Kap. 12 § Rättegångsbalken, dels ock till Kongl. HofRättens pröfning öfverlemnat
Sunddelii nyssberörda ersättningspåstående, hvilket AdvokatFiskalsEmbetet
likväl förklarat sig icke kunna biträda i hvad det innefattade
anspråk på godtgörelse för den hösten 1836 vid Haurida Komministersboställe
bergade gröda, sedan upplyst blifvit, att 1837 års höstgröda
behörigen kommit Sunddelius till godo; deruppå jemväl detta AdvokatFiskalsEmbetets
memorial, tillika med Sunddelii särskilda påstående, blifvit af
Domkapitlet med svar bemött.
Genom utslag den 1 September 1840 har Kongl. HofRätten sig utlåtit och,
ehuru det befunnits, att en af Domkapitlets ledamöter, som deltagit i åtalade
besluten af den 10 Augusti och 28 December 1836, icke undertecknat
den i målet afgifna förklaringen, likväl ansett detta förhållande, med hänsigt
till målets särskilda beskaffenhet, icke utgöra hinder för det fullständigt
utredda åtalets hufvudsakliga pröfning, samt vidare i sjelfva saken yttrat,
att emedan, beträffande anmärkningen, att Domkapitlet skulle den 10
Augusti 1836 ändrat dess den 30 förutgångna Juni fattade beslut i fråga
om Sunddelii aflöning såsom vikarierande Komminister i Haurida församling
under nådåret från den 1 Maj 1836 till samma tid påföljde år 1837,
det vid sednare tillfället af Domkapitlet gifna förklarande, om det ock i
orden syntes innefatta en förändring af förra beslutet, likväl i sjelfva ver
-
— 72 —
ket destomindre inneburit någon sådan, som, enligt den i Linköpings Stift
sedan längre tider gällande, af Domkapitlet åberopade ocb till verkligbeten
icke ens ifrågaställa landssed, den der ingalunda kunde anses hafva oskäl
med sig, löpande årets växande höslgröda vid Ecklesiastikboställen i nämnde
Stift räknades till lönförmånerna för det föregående året, då den blifvit
utsådd, deraf äfven följde, att Sunddelii börande öfver den af utredningsmannen
i aflidne Komministerns sterbhus bos Domkapitlet gjorda hemställan,
angående den Sunddelius tillkommande aflöning, icke erfordrats,
enär Sunddelius, på grund af första beslutet, ägt samma, men ej någon
annan eller bättre rätt, än den, som honom ytterligare tillförsäkrades genom
senare resolutionen, hvilken tydligen blifvit meddelad i den på intet
sätt klandervärda afsigt, att förekomma de tvister, som eljest voro att förutse;
ty ocb då Sunddelius, hvilken endast ett år, från den 1 Maj 1836
till den 1 Maj 1837, tjenstgjort såsom vice Komminister i Haurida, efter
hvad tillförlitligen vore ådagalagdt, fått begagna den vid dervarande Komministersboställe
1836 års höst utsådda gröda, den lian lill annan man
försålt ocb för hvilken lian sjelf till en del uppburit köpeskillingen, hvars
återstod, först med qvarstad belagd, sedermera blifvit, så långt den räckt,
använd till godtgörande af bans skulder, och Sunddelius således icke blifvit,
genom Domkapitlets sednare resolution, i någon sin lagliga ocb tillständiga
rätt på ett eller annat sätt förnärmad, ogillades det i denna del väckta
samt utan lagligen gällande anledning fullföljda åtal ocb i sammanhang
dermed äfven Sunddelii obefogade ocb ohemula anspråk på ersättning för
ett års höstgröda vid Haurida Komministersboställe, så vidt samma anspråk
vore inbegripet uti det af honom gjorda ersältningskraf för honom åbragt
förment elände, skada ocb lidande. Vidkommande dernäst anmärkningen
rörande den förordnade och den 29 Januari t837 i Haurida Sockens kyrka
hållna Sockenstämma, derom, enligt hvad Domkapitlets protokoll utvisade,
Biskopen låtit den 28 December 1836 embetsbref afgå till vederbörande
Kontraktsprost, hvilket blifvit af Biskopen anmäldt till Domkapitlets protokoll
den 7 clerpåföljde Januari, utan att någon reservation deremot af
Domkapitlets öfriga närvarande Ledamöter då blifvit framställd; så ehuru
synnerligen giltiga skäl till denna undersöknings anställande, på sätt Biskopen
-
skonen i förklaringen anfört, förekommit så väl i de från Landshöfdingen
och KontraktsProsten till Biskopen aflåtna skrifvelser, som i de från Wireda
och Haurida Socknars invånare tili Domkapitlet inkomna ansökningar
om rättighet för utnämnde Komministern att tjernsten genast tillträda samt
om Sunddelii skiljande från det honom anförtrodda vikariat, funne likväl
Kongl. HofRätten, att Domkapitlet i denna del af målet oriktigt och felaktigt
förfarit derutinnan, att dels Sunddelius icke blifvit hörd öfver de
mot honom gjorda anmälanden innan förordnandet om undersökningen utfärdades,
hvilket möjligen, fast föga troligt, kunnat förekomma behof af
vidare åtgärd, dels undersökningen blifvit förrättad vid Sockenstämma och
icke vid ett så beskaffad t sammanträde, som i Kyrkolagen, under benämning
af visitation eller Biskops- och Prosteting, afsåges, dels ock Sunddelius
icke blifvit, sedan Sockenstämman beslutats, särskildt kallad att, för sin
rätts iakttagande, dervid sig infinna; men då hvad sålunda iåge Domkapitlets
Ordförande och Ledamöter till last uti ingen måtto kunde anses
hafva någon skada medfört, helst såsom sådan icke iinge räknas de för
Sunddelius visserligen menliga, men sjelfFörvållade påföljder af ansvar,med
böter och offentlig afbön, som blifvit honom, genom Norra Wedbo HäradsRätts
af HofRätten den 10 April 1839 fastställda utslag, ådörndt för den
ohemul», men slutligen inför rätta återkallade angifvelse, han i förening
med ärekränkande ansvarspåståenden framställt emot Ordföranden uti ifrågavarande
Sockenstämma; hvarföre och enär Biskopen, som underkastat sig
att ensam ansvara för hvad i afseende på denna Sockenstämma kunde prötvas
vara orätt tillgjordt eller underlätet, ansåges hafva afgifvit antaglig förklaring
öfver allt hvad i öfrigt blifvit i denna del af målet anmärkt, någon
ansvars- eller ersätlningspåföljd i anledning af denna anmärkningspunkt
icke kunde lagligen ådömas Biskopen eller de Domkapitlets Ledamöter,
hvilka varit närvarande den 7 Januari 1837, då Biskopen till protokollet
anmält den till KontraktsProsten om Sockenstämmans utlysande och förrättande
redan aflåtna skrifvelse; i följd hvaraf de i detta afseende framställda
påståenden lemnades utan vidare afseende. Och hvad slutligen angi
nge tredje anmärkningspunkten, som afsåg det den 29 April 1837 fattade
beslut, att för det dåvarande icke missivera Sunddelius, så enär Doni
10
-
— 74 —
kapitlet i alla anmärkta delar sig nöjaktigt förklarat, samt beslutet varit på
förekomna omständigheter i afseende å Sundd el ii dittills ådagalagda förhållande
väl grundad t, Liefve det mot Domkapitlet härom anställda åtal, tillika
med Sunddelii i denna del väckta ersättningspåstående, af Kongl. HofRätten
rättvisligen ogilladt; hvarjemte Kongl. IdofRätten förklarat, dels att
Domkapitlets hemställan om upprättelse enligt 7 § i Instruktionen för Justitieombudsmannen
lagligen icke kunde bifallas, dels att det af Domkapitlet,
på grund af 19 Kap. 23 § och 24 Kap. 16 § Kyrkolagen, framställda
ansvarspåstående mot Sunddelius icke tillhörde Kongl. HofRättens
omedelbara upptagande och pröfning, dels ock att Domkapitlets jemväl mot
Sunddelius gjorda yrkande om ansvar enligt 9 Kap. 11 § Handelsbalken,
såsom på Sunddelii ifrågaställde förhållande icke tillämpligt, lemnades utan
bifall och vidare uppmärksamhet.
Emot Kongl, HofRättens utslag, hvilket jag ansåg böra Kongl. Maj:ts
nådiga skärskådan underställas, anfördes så väl genom Lagmannen C. A,
Kock, enligt af mig erhållet uppdrag, som af förre Komministern Sunddelius
underdåniga besvär, dervid Lagmannen Koek först anmärkte i afseende
å rättegången, att, på sätt ofvauberördt är, en ledamot af Domkapitlet, ehuru
tilltalad såsom deltagande i öfverklagade besluten, icke blifvit hos HofRätten
i målet hörd; hvarföre i underdånighet hemställdes, om icke HofRättens
domslut borde i allo ogillas och målet till IdofRätten återförvisas,
för att iler, sedan den dittills frånvarande svaranden öfver åtalet
sig förklarat, i laga ordning pröfvas och afgöras; men derest målet ansåges
kunna, utan hinder af hvad sålunda syntes hafva emot en laga rättegångsordning
förelupit, till pröfning upptagas, fullföljdes, under åberopande af
de hos HofRätten anförda och ytterligare utvecklade skäl, AdvokatFiskalsEmbetets
mot Domkapitlet förda talan, i öfverensstämmelse hvarmed ändring
i HofRättens utslag i underdånighet yrkades.
Uppå dessa underdåniga besvär, hvaröfver Domkapitlets Ordförande:
och Ledamöter afgifvit underdånig förklaring och HofRätten med underdånigt
utlåtande inkommit, är Kongl. Maj:ts med Dess Högsta Domstol beslutade
Utslag meddeladt under den 29 Oktober 1841. Innehållet deraf, ej
mindre än den vid målets afgörande förefallna omröstning inhämtas af Högsta
Domstolens protokoll, såsom följer:
- 75 -
Hvad forst angick Biskopens, uti hans underdåniga förklaring, framställda
invändning, att, sedan Domkapitlets anmärkta ifrågavarande beslut
emot Sunddelius vunnit laga kraft, Sunddelius vore obehörig att i målet föra
talan; så enär detsamma rörer emot Domkapitlets Ordförande och Ledamöter,
på Sunddelii angifvelse, anstäldt åtal för förmenta tjenstefel samt af Sunddelius
i sammanhang dermed väckt anspråk på upprättelse och ersättning,
fann Högsta Domstolen å berörde invändning afseende icke kunna göras.
Och beträffande sedermera Lagmannen Kocks yrkande, att HofRättens utslag,
på den grund, att en tilltalad Ledamot af Domkapitlet icke blifvit hos
HolBätten hörd, måtte upphäfvas och målet, till ny laglikmätig behandling
derstädes, återförvisas; så emedan bemälde Ledamot, uti en af HofRätten
till Kongl. Majit insänd skrift tillkännagifva sig instämma uti de
förklaringar, Domkapitlets öfriga Ledamöter så väl hos HofRätten som hos
Kongl. Majit afgifvit, ansåg Högsta Domstolen nämnde yrkande derigenom
förfalla.
Vidkommande således ej mindre förre Komministern Sunddelii än
Lagmannen Kocks underdåniga ändringssökande i sjelfva saken, funno Högsta
Domstolens fleste Ledamöter, Herrar JustitieRåden Isberg, Nordenstolpe,
Grefve Snoilsky och Grefve C. Sparre skäl icke vara af klaganderna anfördt',
som kunde föranleda till ändring i HofRättens utslag; i öfverensstämmelse
med hvilken mening Kongl. Majlis Utslag alltså är utfärdadt.
Herrar JustitieRåden Bredberg, Nyblceus och Backman yttrade åter,
beträffande ändringssökandet i sjelfva saken och deribland först frågan om
de af Domkapitlet meddelade föreskrifter rörande afkastningen af Komministersbostället
uti Haurida församling, att ehuru, då Domkapitlet, i anledning
af utredningsmannens i Komministern Petterssons sterbhus gjorda begäran,
att Sunddelii lönvilkor under sterbhusets nådårstid måtte i kontanta
penningar eller spannmål bestämmas, ansett en närmare förklaring af
dess den 30 Juni 1836 i samma ämne gifna föreskrift erforderlig, sådan
förklaring icke bort meddelas annorlunda, än efter lemnadt tillfälle åt Sunddelius,
hvars rätt under frågan berodde, att derutinnan sig yttra, och följaktligen
laglig anledning icke saknats till den emot Domkapitlet i denna del
framställda och fullföljda anmärkning; dock som, i betraktande af hvad
under rättegången förekommit och HofRätten i dess öfverklagade utslag åbe
-
— 76 —
ropat, destomindre antagas kunde, att, genom Domkapitlets berörde underlåtenhet,
någon förlust blifvit Sunddelius tillskyndad, som han icke gittat
visa eller utreda, i hvad måtto eller till hvad belopp minskning i den honom
genom Domkapitlets förra beslut tillerkända inkomst kunde hafva, i
följd af den meddelade förklaringen, inträffat, prof vade Högsta Domstolens
bemälde Ledamöter hvad emot Domkapitlet i förenämnde afseende blifvit
anmärkt, till någon ansvars- eller ersättningspåföljd icke föranleda.
Rörande derefter den klagan, som i underdånighet blifvit fullföljd
öfver HofRättens beslut i afseende på Domkapitlets åtgärd att vid utlyst
Sockenstämma låta undersöka rörande Sunddelii förhållande såsom vikarierande
Komminister i Wireda och Haurida församlingar; så emedan härvid
förekom, att Domkapitlet af de klagomål, som öfver Sunddelii uppförande
dit inkommit, kunnat hämta skälig anledning tili anställande af sådan un
ö
O
dersökning, som uti Kongl. Brefvet den 21 Augusli 1786 omförmäles, äfvensom
att Sunddelius, änskönt ej särskildt kallad, likväl afvetat både tiden
och ändamålet för stämmans hållande och således varit oförhindrad, om
han velat, densamma bivista och sin derunder beroende rätt bevaka, funno
sistbemälde Herrar JustitieRåd hvad i denna punkt, på sätt HofRättens utslag
upptager, blifvit Domkapitlet till last förd t, icke utgöra embetsfel, hvarå
ansvar följa borde, samt gillade förthy HofRättens beslut i denna del.
Slutligen och hvad angick Domkapitlets öfverklagade förfarande att
hafva, i beslut den 29 April 1837, förklarat, att Sunddelius, i anseende till
de missnöjen, som emot honom blifvit flerstädes anförda, icke kunde för
det då närvarande missiveras; så enär af Kongl. Maj:ts nådiga Utslag den
30 Oktober 1828, hvarigenom Sunddelius berättigats att, när tillfälle dertill
yppades, i utöfning af prestembetet åter inträda, ej ovillkorligen följde,
att det ålåg Domkapitlet honom sådant tillfälle bereda, gillade Herrar JustitieRåden
härutinnan HofRättens öfverklagade beslut.
ö
Ibland de, jemlikt Kongl. Cirkulärbrefvet den 16 September 1830,
ifrån Konungens Befallningshafvande till mig insända kungörelser, hade befunnits
en utaf Konungens Befallningshafvande i Upsala Län under den 6
— 77 —
Mars 1839 utfärdad kungörelse af innehåll, att, då stadgandet i 5 Kap. 2
§ Utsökningsbalken, ”att hvad gäldenär minst umbära kan, såsom det han
sin näring idkar med, skall sist utmätas”, icke efterföljdes, om landtmannens
boskapskreatur, dragare och jordbruksredskap, ehuru dessa ofelbart
minst kunde af honom umbäras, toges i mät till hans skulders gäldande,
oaktadt han ägde annan betalningstillgång, blefve samtlige utmätningsförrättare
i länet förständigadt att ställa sig berörde lagstadgande till noggrannaste
efterföljd och således icke förr, än betalningstillgång i andra lösören
bruste, taga landtmannens dragare, boskapskreatur och jordbruksredskap i
mät, vid ansvar och skadeersättning efter lag.
Yid granskning af denna kungörelse anmärkte jag, att densamma innefattade,
jemte en påminnelse till underexsekutorerna inom Upsala län att
iakttaga lagens stadgande i 5 Kap. 2 § Utsökningsbalken, ett förklarande,
huruledes samma lagrum rätteligen borde förstås och tillämpas, hvars verkan,
i fall Domaren ansåge kungörelsen gällande, icke allenast rörde utmätningsmannen,
som gjordes ansvarig och förbands till ersättningsskyldighet om
lian afveke från den af Konung-ens Befallningshafvande meddelade tolkning
o o o
af lagbudet, utan äfven sträckte sig till fordringsägaren, hvars rätt emot
både gäldenären och löftesmannen genom den gifna förklaringen närmare
bestämdes; och då Regeringsformen innehölle, i 86 och 8'7 §§, att förklaring
öfver civillag ej linge utfärdas utan af Konung och Ständer gemensamt,
samt i 19 och 21 §§, att Konungen i Dess Högsta Domstol, då förfrågningar
från Domstolar och Embetsman inkommo om lagens rätta mening
i sådana fall, som till Domarens åtgärd hörde, ägde att de sålunda
sökta förklaringar meddela, hvilket alltså icke vore någon annan tillåtet,
ansåg jag Konungens Befallningshafvande, som det oaktadt genom ifrågavarande
kungörelse förordnat, huru 5 Kap. 2 § Utsökningsbalken borde
förstås .och tillämpas, derigenom hafva öfverträdt gränsen för sin lagliga
myndighet och felat emot grundlagens tydliga föreskrifter; i anseende hvartill
och enär den genom Konungens Befallningshafvandes kungörelse utfärdade
lagförklaring sålunda i formelt hänseende vore oriktig, samt vid sådant
förhållande ej erfordrades en närmare undersökning, som äfven kunde
ådagalägga dess afvikelse ifrån lagens grund och mening, jag, medelst
skrifvelse den 8 April förena runda år 1839, uppdrog åt AdvokatFiskalsEm
-
— 78 —
betet i Kongl. Svea HofRätt att hos Kongl. HofRätten yrka, det samma
kungörelse måtte upphäfvas, och Konungens Befallningshafvande, i händelse
detta påstående bifölles, förständigas att derom allmän kungörelse utfärda.
Uti afgifven förklaring öfver AdvokatFiskalsEmbetets, till följd häraf,
anställda talan, har Konungens Befallningshafvande hufvudsakligen anfört,
att den åtalade kungörelsen icke kunde anses innefatta en lagförklaring eller
på minsta sätt förnärma fordringsägares rätt, utan endast innehölle föreskrift
till utmätningsförrätlarne inom länet att ställa sig lili efterrättelse
lagens bokstafliga föreskrift i 5 Kap. 2 § Ulsökningsbalken, och alt det således
icke varit Konungens Befallningshafvandes afsigt att söka förtydliga
ntt lagrum, som aldrig varit missförstådt eller någon tvetydighet underkastadt;
men då dragare, boskapskreatur och jordbruksredskap vore en lätt
tillgänglig, ganska begärlig och i penningar lätt förvandlad vara; då det
visat sig, att icke alla underexsekutorer låtit sig af de lagliga hindren afhållas
från att onödigtvis taga denna för landtmannen oumbärligt nödvändiga
egendomsdel i mät, af hvilket obehöriga, fast icke alltid insedda och
öfverklagade, förfarande allmänt och enskildt lidande kunde uppkomma, särdeles
i sådan tid, då landtmannens belägenhet, till följd af felslagen skörd,
vore tryckande och utmätningarne talrika; och då skriftliga ordres lill vederbörande
icke kunde medföra den ändamålsenligare verkan, som en kungörelse;
ansåge Konungens Befallningshafvande utfärdandet af en tryckt erinran,
tili utmätningsmännen att följa lagen, och till landtmannen att vara
uppmärksam på sin lagliga rätt, hafva varit nyttigt och nödvändigt samt
ingalunda ingripande i lagstiftande makternas prerogativ; i anseende hvartill
och då ett upphäfvande af kungörelsen uppenbarligen vore i och för
sig förderfligt och ej eller kunde ske utan uppoffring, till någon del, af
det förtroende, som Konungens Befallningshafvandes föreskrifter borde hos
folket äga, Konungens Befallningshafvande hemställt, att det anställda åtalet,
såsom bygdt på en uppenbart oriktig grund, måtte ogillas.
Genom utslag den 23 Juni 1840 har Kongl. HofRätten sig utlåtit,
att ehuru ifrågavarande af Konungens Befallningshafvande den 6 Mars 1839
utfärdade kungörelse, hvarigenom samtlige ulmätningsförrältarne inom Upsala
Län blifvit anmanade att ställa sig det i kungörelsen åberopade lagbud,
5 Kap. 2 § Utsökningsbalken, till noggrannaste efterrättelse och i öfverens
-
stämmelse dermed äfven förfara vid utmätning af landtmannens dragare,
boskapskreatur och jordbruksredskap, icke innefattade någon lagförklaring,
och Konungens Befallningshafvande, hvilken det ålåge att hålla hand öfver
åtlydnaden af hvad angående utmätningsförrättares skyldighet och ansvar i
dem tillhörande ärenden är stadgadt, följaktligen icke, såsom anmärkt blifvit,
kunde anses hafva, genom utfärdandet af samma kungörelse, felat emot
grundlagarne och sålunda öfverskridit gränsen för sin lagliga myndighet;
dock sorn Konungens Befallningshafvande, uti sin förklaring, upplyst och
vitsordat, att ofvanberörde lagstadgande af de fleste utmätningsförrättare i
Länet vore kändt och blifvit efterlefvadt samt aldri» varit missförstådt eller
O
någon tvetydighet underkastadt, vid hvilka förhållanden en allmän och offentlig
anmaning till samtlige utmätningsförrättare om lagbudets efterföljd
och tillämpning syntes icke hafva varit af nödvändighet påkallad, samt,
om än det anLoges, hvad Konungens Befallningshafvande vidare anfört och
sökt ådagalägga, alt utfärdandet af en erinran, till utmätningsmannen att
följa lagen och till landtmannen att vara uppmärksam på sin rätt, kunnat
vara nyttigt, emot Konungens Befallningshafvandes kungörelse likväl före^
lomme, att den jemväl inneliölle föreskrifter, som kunde blifva hinderliga,
då fråga uppstode hos Konungens Befallningshafvande eller Domaren att, i
särskilda fall, efter omständigheterna pröfva förehafde och öfverklagade utmätningsåtgärder
samt ej mindre gäldenärers än fordringsägares väckte anspråk
antingen emot hvarandra eller emot utmätningsmannen, funne Kongl.
HofRälten skäligt att undanrödja merberörde kungörelse; hvilket beslut, sedan
det vunnit laga kraft, Konungens Befallningshafvande hade att i Länet
kungöra, på sätt det lämpligast kunde ske utan någon uppoffring af
det förtroende och den tillit, Konungens Befallningshafvandes påbud ofelbart
borde äga.
Af motiverna i detta utslag synes väl, som skulle Kongl. HofRätten
icke hafva velat antaga det vigtigaste, till stöd får åtalet åberopade
skäl, hvilket icke destomindre måtte utgöra hufvudgrunden för
tillämpningen af flera ibland de i det följande anförda omständigheter.
Emedlertid och då påståendet blifvit bifallet, har jag ansett Kongl. HofRätlens
yttrande kunna lemnäs utan vidare erinran ifrån min sida. Der
-
— 80 —
emot äro af Konungens Befallningshafvande underdåniga besvär öfver utslaget
anförda, hvilka ännu bero af Kongl. Maj:ls nådiga pröfning*).
Uti en af Magistraten i Wisby den 11 September 1839 utfärdad och
af Konungens Befallningshafvande i Gottlands Län den 13 i samma månad
allmängjord kungörelse, hade, bland annat, blifvit stadgadt, att hvar sorn
å de för afsalu bestämda torg och allmänna platser i staden Wisby å annans
vägnar afslutade köp, utan att derför genast erlägga betalning, skulle,
vdd vite af En R:dr banko, vara försedd med en af köparen underskrifven
fullmakt, deri borde nämnas, jemte personen, å hvilken fullmakten vore
utfärdad, varan, som ombudet ägde uppköpa, och tiden, för hvilken fullmakten
gällde, derifrån likväl undantagne tjenstehjon, som för deras husbondefolks
räkning verkställde inköp; äfvensom att upphandlare!!, det oaktadt,
vore skyldig att vid köpets afslutande erlägga skälig handpenning, om
säljaren det äskade, och att, för underlättandet af lifsförnödenheters anskaffande
åt stadens mindre bemedlade innevånare, icke någon, vid vite afEn
B:dr 32 sk. banko, finge före klockan tolf på dagen med landtmannen inlåta
sig i köp om malen eller omalen spannmål eller potates, till större
parti än en tunna; Och som denna kungörelse, i anmärkta delar, syntes
mig vara emot lag och författningar uppenbarligen stridande, anmodade jag,
uti skrifvelse den 13 December förrnämnde år, med framställning af
mina i sådant hänseende gjorda anmärkningar, ÅdvokatFiskalsEmbetet i
Kongl.
ö
*) Detta mål är sedermera afgjordt genom Kongl. Maj:ts med Dess Högsta Domstol
beslutade och under den 13 Juli utfärdade Utslag, innehållande, att Kongl. Maj:t
funnit Dess Befallningshafvandes anförda underdåniga besvär ej föranleda till ändring
i IlofRättens utslag; uti hvilket beslut, efter hvad Högsta Domstolens protokoll
utvisar, de närvarande Ledamöter, Herrar JustitieRäden Stråle, Nyblaeus,
Engelhart j Backman, Nordenstolpe Grefve Snoilsky och af Rolén sammanstämt;
hvarvid likväl Herr Justitie Rådet Engelhartj för sin del, åberopat det skäl, att
Hofftätten, genom dess ifrågavarande utslag, icke ålagt Konungens Befallningshafvande
något ansvar, utan allenast ogillat och upphäft en vidtagen embetsåtgärd,
och att detta sednare alltså utgjorde enda föremålet för hans klagan.
(Tillägg under tryckningen).
— 81
Kongl. Svea HofRätt att derstädes yrka, det Konungens Befallningshafvande
måtte åläggas att samma kungörelse i berörde delar, genom
förnyad kungörelse, återkalla; uppå hvilken af AdvokatFiskalsEmbetet utförda
talan Kongl. HofRätten, genom utslag den 25 Maj nästlidne år, sig
utlåtit, att enär ifrågavarande kungörelse, uti de af ÅdvokatFiskalsEmbetet
anmärkta delar, innefattade påbud, oförenliga ej mindre med köpares
och säljares rätt att, utan hinder af sådana inskränkande föreskrifter,
för hvilka i lag giltig grund saknades, sjelfva eller genom andra på
god tro afsluta köp, än äfven med den, enligt gällande författningar, landtman
förunnade rättighet att i städerna å anvista allmänna försäljningsställen,
utan inskränkning i afseende på tiden, få försälja malen och omalen
spannmål och potates i huru stort parti som helst; funne Kongl. HofRätten
skäligt att, med bifall till AdvokatFiskalsEmbetets framställda påstående,
förpligta Konungens Befallningshafvande, att genom ny kungörelse återkalla
den nu åtalade i de delar, deruti densamma varit föremål för AdvokatFiskalsEmbetets
talan.
Efter att hafva, i likhet med hvad förut under min embetstid är
iakttaget, inhämtat nödiga underrättelser angående de öfriga, emot Domstolar
och andra offentliga myndigheter förekomna, anmärkningsmål, hvilka,
i behörig ordning väckta, äfven blifvit uti Rikets HofRätter pröfvade och
afgjorda, slutar jag den speciella redogörelsen i detta ämne med en allmän
sammanfattning af dessa mål, jemte de af mig anmärkta, utvisande
deras antal, beskaffenhet och utgång. Uppå serskilda åtal har nemligen,
under loppet af åren 1840 och 1841, af HofRätterna blifvit stadgadt ansvar
eller ersättnings gäldande för den tilltalade, eller ock, utan sådana
påföljder, ogillande af öfverklagade embetsåtgärder, i följande fall:
11
Af Kgl. Svea
HofRätt.
Af K. Götha
Hof-Rätt.
Af Kg.1. Hof-  Rätten öfver
Skåne och
Blekinge.
Sum-
ma.
1840.
1841.
1840.
1841.
1840.
1841.
För olaga dom eller beslut i tviste-  mål eller brottmål
12
11
24
11
3
6
67
För försummelse med handlingars
eller domböckers insändande, el-  ler förseelser emot Expeditions-  taxan
34
33
6
2
6
4
85
För andra fel eller försummelser i
embetsutöfningen
4
8
2
9
2
2
27
Summa
50
52
32
22
11
12
179
Hvaremot i andra mål de angifne
äro frikände, dels genom Utslag:
8
10
9
6
3
3
39
dels derigenom, att målen blif-  vit afskrifna, eller utan pröfning
fått förfalla , . .
1
6
6
15
2
30
Summa
9
16
15
21
3
5
69
Summa Summarum
59
68
47
43
14
17
248
I afseende å den märkliga skiljaktighet, som här visar sig emellan anmärkningsmålens
antal i Kong!. Svea Ho filat t och i de bägge andra HofRätterna,
egentligen under rubriken af försummelse med handlingars eiler
domböckers insändande, bör den upplysning icke saknas, att i förstbemälde
IdofRätt, enligt dess lill ordnings befrämjande meddelade föreskrift, UnderDomares
uraktlåtenhet, att inom laga tid insända Domböcker, utan uppskof
af AdvokatFiskalsEmbetet åtalas, och att sådana åtal ägt rum år 1840 emot
28 och år 1841 emot 25 Domare samt följaktligen utgjort största delen af
de under nämnda rubrik sammanräknade mål; men alt deremot både i
Kongl. Götha HofRält och i Kongl. HofRätten öfver Skåne och Blekinge
den ordning är vidtagen, att vederbörande, hvilka i nyssberörde hänseende
sig försumma, väl understundom derför tilltalas, men merändels tjenligen
erinras att fullgöra sin eftersatta skyldighet; och då endast i de fall, att
— 83 -
fullgörandet icke destomindre skulle uteblifva, den anmärkta försummelsen
ytterligare beifras, uppstår häraf den följd, att sådana åtal derstädes icke
ofta förekomma och sällan föranleda till hufvudsakliga åtgärder.
För öfrigt synes det förtjena uppmärksamhet: att, ehuru ofvanomförmälda
af HofRätterna handlagda anmärkningsmål stigit till ett antal af 248,
de angifne eller tilltalade likväl, i anseende dertill, att vid flera tillfällen
särskilda åtal emot samma Domare eller Embetsmyndighet blifvit väckta,
endast utgjort 181: att ibland dessa 98 tillhört Kongl. Svea HofRätts, 65
Kongl. Götha HofRätts och 18 Kongl. HofRättens öfver Skåne och Blekinge
jurisdiktion: att, genom Kongl. Svea HofRätts af Kongl. Majit, i Dess Högsta
Domstol, fastställda Utslag, en Embetsman vid ett af de förvaltande Verken
blifvit dömd förlustig sitt innehafvande embete; hvarefter Kongl.
Majit, i anledning af underdånig ansökning, af gunst och nåd förskonat
denne f. d. Embetsman från de påföljder, som genom hans skiljande från
embetet skolat uppkomma: att de öfrige sakfällde endast är vordet
ådömdt bötesansvar, hvaribland räknas den mera sällsynta händelse af ansvarighet
för Nämnden uti en LagmansRätt, som, emot Ordförandens tillkännagifna
mening, enstämmigt vidtagit felaktiga åtgärder och lagstridiga
beslut i ett tvistemål; samt ändtligen alt ibland de mål, deri de angifna
eller tilltalade äro frikanda., förekommit fyra, hvari enskilda klagande
blifvit, för obefogade angifvelser, till böter fälida, och en af dessa tillika
ålagdt att göra offentlig afbön, hvilket sistnämnda fall hos Kongl. HofRätten
öfver Skåne och Blekinge ägt rum.
De förut af trycket utgångna Embetsberättelser, för åren 1834 och
1835 pag. 70 och följande samt för åren 1836 och 1837 pag. 101 och
följande, innefatta, i sammandrag utur dé af Hans Excellens Herr JustitieStatsMinistern
afgifna Berättelser om JuStitieförvaltningen i Riket och med
ledning tillika af särskildt inhämtade upplysningar, en allmän öfversigt af
Domstolarnes och öfriga judiciella Embetsmyndigheternas göromål ifrån
och med år 1830 till och med år 1837, jemte redovisning för utgången af
de vigtigaste. Hämtad ifrån samma källor, bör en sådan utredning af Lagskipningens
tillstånd iakttagas äfven för de sedermera förflutna åren, men
— 84-
den kan vid detta tillfälle ej sträckas längre än lill och med år 1840,
emedan fullständiga upplysningar för sistlidna året ännu saknas.
I Öfverensstämmelse härmed är den framställning sammanfattad, som i
det efterföljande meddelas:
Civila RattegångeÄrenden.
Domstol arne å Landet.
Här adsRätterna.
1838.
1839.
1840.
Konkursmål
572.
629.
Skuldfordringsmål
52,380.
46,767.
Andra tvistemål
32,557.
32,098.
Summa
85,509.
79,494.
Hvaraf förlikta
31,263.
27,802.
Oafgjorda vid årets slut
11,378.
10,379.
JigodelningsRätterna.
Ägodelnings- eller Skiftesmål
1,457.
1,500.
Hvaraf förlikta . . .
74.
53.
Oafgjorda vid årets slut
239.
269.
BergstingsRätterna.
Skuldfordringsmål
156.
189.
186.
Andra tvistemål
154.
lil.
157.
Summa
310.
300.
343.
Hvaraf förlikta
105.
57.
101.
Oafgjorda vid årets slut
75.
84.
103.
LagmansRättcrtia.
Ifrån HäradsRätterna vädjade tvistemål, jemte de från
\
förra året uppskjutna
5,124.
5,402.
5,225.
Hvaraf genom underlåten fullföljd eller förlikning för-
fallit
.
1,951.
2,364.
1,979.
— 85 —
1838. 1839. 1840.
Oafgjorda vid årets slut  437. 140. 196.
Af besluten motvädjade till Hofllätt  1,099. 1,046. 1,198.
\
Domstolarne i Städerna.
Ku mncrsRuttcrna.
Skuldfordringsmål . .
4,218. 4,305. 3,945.
Andra tvistemål  1,016. 856. 873.
Summa
5,23-4. 5,161. 4,818.
Hvaraf förlik ta
1,675. 1,615. 1,455.
Oafgjorda vid årets slut
. 297. 348. 334.
RådstufvuRutterna.
Konkursmål
1,047. 1,101. 998.
Skuldfordringsmål
2,374. 2,320. 2,224.
Andra tvistemål och från förra året uppskjut ne mål 1,471. 1,362. 1,339.
Summa  4,892. 4,783. 4,561.
Förlikte <■ 1,046. 1,091. 993.
Oalgjorda vid årets slut  844. 798. 694.
Ifrån KamnersRätterna vädjade mål hade utgjort . . 638. 661. 737.
Akademiska Konsistorierna i Upsala oell Lund.
Skuldfordringsmål  4; 6. 21.
Andra tvistemål  2. 3. 2.
Summa  6. 9. 23.
Hvaraf förlikta
2. 2. 8.
Oafgjorda vid årets slut  — 3. 3.
I i
Kongl. Nedre BorgRätten i Stockholm.
Skuldfordringsmål  48. 52. 42.
Andra tvistemål  77. 57. 57.
Summa
125- 109.
Hvaraf förlikta
19. 17. 18.
Oafgjorda vid årets slut  3. 5. 5.
t
— 86 -
ÖfverStåthållareEmhetet i Stochholm och öfrige
Konungens Befallningshafvande i Riket. .
Skuldfordringsmål, verkställighet ä Domar och "Utslag
i civila mål
1838.
74,430.
1939.
72,840.
1840.
70,477.
Ö f v e r-I) öirfs t o I Örn o.
Kongl. Svea HofRätt.
0 0 •
9 * *#*»«•
1838.
1839.
1840.
Oaf-
gjorda.
Konkursmål, instämda . . .'
17.
15.
23.
31.
„ vädjade
81.
84.
105.
24.
Tvistemål, instämda
. 16.
. 12.
15.
24.
„ vädjade
..
.365. .
. 364.
313.
197.
Fiskaliska Aktioner emot Domare eller andre Embetsmän
33.
29.
30.
10.
Besvärs-och Ansökningsmål, som genom Utslag afgöras .
97.3.
1,002.,
1,024.
151.
Kongl. Maj:ts nådiga Bref och Remisser .. .. .. ..
90..
, 96.
77.
3.
Andra af HofRälten handlagda ärenden . ....
1,894.
1,948.
1,937.
21.
• * Summa
3,469.
3,550.
3,524.
461.
Kongl. Gotha HofRätt.
Konkursmål instämda
9.
7.
„ vädjade
44.
38.
28.
Tvistemål, instämda
. . .
8.
8.
13.
10.
,, vädjade
314.
430.
460.
335.
Fiskaliska Aktionei-
68.
48.
46.
31.
Besvärs- och Ansökningsmål
645.
842.
713.
136.
Kongl. Maj:ts nådiga Bref och Remisser
200.
224.
209.
11.
Andra handlagda ärenden
2,245.
2,362.
2,249.
14.
Summa
3,526.
3,970.
3,737.
572.
— 87 —
Kongl. HofRätten öfver Skåne och Blekinge.
1838.
1839.
1840.
Oaf-
gjorda.
Konkursmål instämda
2.
3.
—
1.
„ vädjade
20.
16.
14.
2.
Tvistemål, instämda
1.
1.
1.
1.
„ vädjade
262.
274.
151.
37.
Fiskaliska Aktioner
26.
17.
8.
15.
Besvärs- och Ansökningsmål
468.
464.
440.
28.
Kongl. Maj:ts nådiga Bref och Remisser
31.
47.
30.
2.
Andra handlagda ärenden
581.
638.
523.
1.
Summa 1,391.
1,460.
J ,167.
87.
Kongl. Öfre BorgRätten i Stockholm.
Ifrån Nedre BorgRätten vädjade mål ... ...
9.
4.
5.
3.
Besvärs- och Ansökningsmål
40.
25.
25.
3.
Konungens Högsta Domstol>
der målen föredragas genom JtistftieRevisiönsExpe-
* - -
ditionen.
RevisionsSaker, ifrån Hof- och ÖfvefRätter fullföljda'
181. '
' 199.
' 192.
346.
Skiftesmål, ifrån ÄgodelningsRätterna genom besvär
,r » »
inkomna
lii.
102.
144.
107.
Besvärs- och Ansökningsmål, hvartill äfven räknas af
♦
ÖfverRättér, om lagförklaringar elfer af andra orsa-
ker gjorda hemställanden *). . .' . ...
1,349.
1,538.
1,480.
909.
KabinettsÄrenden eller sådana mål, söm omedelbarli-
r *
r * '
gen inför Kongl. Majit i StalsRådet förekomma
uppå JustitieRevisionens underdåniga1 föredragning
-534.
582.
675.
8.
*) Af dessa mai, hvilka,, enligt hvad i mina förra EmhetsBerätfelser omförmäles, utan åtskillnad
af deras beskaffenhet emottagas och föredragas, samt derföre, sammanräknade, uppgifvas, äro
ungefärligen en tredjedel civila; hvaremot de öfriga, såsom brottmål, rätteligen bort ibland
sådana här nedan beräknas.
Brottmål.
Domstolarne å Landet.
1838.
1839.
1840.
försmädelse mot Gud
2.
1.
3.
Gäckeri med den offentliga Gudstjensten eller dervid å-
stadkommen förargelse
22.
25.
Mened
17.
3.
12.
Mord, Dråp
23.
31.
38.
Förgöring genom förgift eller annorledes.
, försök till så-
dant brott
7.
4.
3.
Utan uppsåt eller af olycka vållande till
annans död . 43.
45.
51.
Barnamord, vållande till barns död, hvarom 16 Kap.
Missgerningsbalken handlar ....
18.
26.
Könsförbrytelser, som i 56 till och med
59 Kap. Miss-
gerningsbalken omtalas ......
9.
15.
19.
Tidelag eller uppsåt dertill . . . . „
6.
7.
7.
Mordbrand
4.
1.
B.öfveri,^ rån
6.
8.
7.
Förbrytelser med ord eller gerning emot
föräldrar eller
svärföräldrar
94.
94.
105.
Edsöresbrott och andra gröfre fredsbrott
12.
23.
25.
Förfalskningsbrott
75.
66.
84.
Stöld, snatteri
1,855.
1,637.
1,622.
Summa 2,200.
1,978.
2,028.
Hvaraf begångna *) af Mankön ....
2,013.
1,805.
1,797.
af Qvinnkön . . .
361.
389.
Mindre
*) Skillnaden emellan de sakfalldes och sjelfva brottens antal förklaras sålunda, att vid åtskilliga
tillfallen', särdeles hvad angar gröfre brott, flera personer varit delaktiga i samina gerning,
men att i andra fall åter en person blifvit för flera särskilda förbrytelser tilltalad och dömd.
/
— 89 —
Mindre brott och förseelser emot Tull-, Bränvinsbrännings-  och andra ekonomiska Författningar
1838.
13,721.
1839.
12,197.
1840.
13,172.
Tillsammans
15,921.
14,175.
15,200.
Hvarvid dock anmärkes, att de sakfHildes antal utgjort*)
17,813.
15,269.
16,098.
Dertill kommer: tilltalade, men frikände eller icke fällde
3,332.
3,015.
3,262.
Summa
21,145.
18,284.
19,360.
Sjelfmord
109.
129.
137.
Städernas Domstolar.
Gäckeri med den offentliga Gudstjensten eller dervid åstad-
kommen förargelse
6.
4.
5.
Mened
1.
1.
2.
Mord, dråp
2.
4.
5.
Utan uppsåt eller af olycka vållande till annans död .
7.
9.
15.
Barnamord, vållande till barns död
4.
9.
5.
Könsförl>rytelser emot 56—59 Kap. Missgerningsbalken .
—
2.
1.
—
1.
—
Mordbrand
2.
1.
1.
Röfveri, rån
3.
1.
2.
Förbrytelse med ord eller gerning emot föräldrar eller
svärföräldrar
18.
20.
16.
Edsöresbrott och andra gröfre fredsbrott
8.
12.
12.
Förfalskningsbrott
112.
97.
101.
1,525.
1,306.
1,275.
Summa
1,688.
1,467.
1,440.
Hvaraf begångne af Mankön
1,353.
1,165.
1,130.
af Qvinnokön  388. 398. 398.
Mindre brott och förseelser samt förbrytelser emot Tull-,
Bränvinsbrännings- och andra ekonomiska Författningar
, . . . . . . 5,780. 5,334. 6,249.
Tillsammans 7,468. 6,801. 7,689.
*) Se noten på föregående sida.
— 90 —
1838.
1839.
1840.
Hvarvid anmärkes, att de sakfdlldes antal utgjort . . .
6,752.
6,755.
7,018.
Dertill kommer: tilltalade, men frikände eller icke fällde
1,593.
1,447.
1,265.
Summa
8,345.
8,202.
8,283.
Sjelfmord
50.
59.
61.
Kongl. Slotts Rätterna.
För tjenstefel eller andra brott och förbrytelser sakfällde
70.
39.
49.
Tilltalade, men befriade eller ej fällde
24.
14.
12.
Summa
94.
53.
61.
Kongl. Nedre BorgRällen i Slockholm.
För mindre förbrytelser sakfällde
3.
3.
1.
Tilltalade, men befriade eller ej fällde
2.
1.
—
Summa
5.
4.
1.
Akademiska Konsistorierna i Upsala
och Lnncl.
För mindre förbrytelser sakfällde
1.
14.
25.
Tilltalade, men befriade eller ej fällde
—
2.
8.
Summa
1.
16.
33.
Sjelfmord
—
1.
—
KrigsRätterna.
För subordinationsbrolt, tjenstefel och andre förbrytelser
sakfällde
182.
166.
181.
Tilltalade, uien befriade eller ej fällde
16.
42.
3.9.
Summa
198.
208.
220.
Kongl. KrigsHofRätten.
Uti särskilda mål, dels lill omedelbar pröfning upptagna,
dels efter underställning eller besvär inkomna, sakfällde
123.
91.
63.
Tilltalade, men befriade eller icke fällde
29.
38.
13.
Summa
152.
129.
76.
91
Kongl. Kammar Rätten.
1838.
1839.
1840.
För uppbördsbrist eller tillgrepp af kronomedel tilltalade
Uppbördsman
8.
9.
3.
Öfver Stät hållareEmbetet i Stockholm och
öfrige Konungens Befallningshafvande i
Riket.
Ätalade fylleriförbrytelser
2,171.
1,669.
1,783.
Verkställighet af utslag i brottmål
5,226.
5,087.
5,370.
Kongl. Svea HofRätt.
Ransakningar i svårare brottmål, till omedelbar pröfning
inkomna
47.
65.
46.
— — ifrån UnderRätterna hemställda .
509.
587.
551.
besvärs- och Ansökningsmål, som genom Utslag afgöras
548.
647.
617.
Kongl. Majtts Bref och Remisser
106.
83.
70.
Andra handlagda ärenden
413.
374.
356.
Summa
1,623.
1,756.
1,640.
Kongl. Götha HofRätt.
Ransakningar, till omedelbar pröfning inkomna ....
2.
3.
2.
— ifrån UnderRätterna hemställda ....
511.
509.
495.
Besvärs- och Ansökningsmål, som genom Utslag afgöras
585.
573.
605.
Kongl. Maj:ts Bref och Remisser
99.
85.
91.
Andra handlagda ärenden
168.
162.
124.
Summa
1,365.
1,332.
1,317.
Kongl. HofRätten öfver Skäne och
Blekinge.
Ransakningar till omedelbar pröfning inkomna ....
—
—
1.
— ifrån UnderRätterna hemställda ....
160.
164.
203.
Transport
160.
164.
204.
- 92 -
1838.
1839.
1840.
.Transport
160.
164.
204.
Besvärs- och Ansökningsmål . . . .
296.
300.
244.
Kongl. Maj:ts Bref och Remisser .
116.
130.
124.
Andra handlagda ärenden
43.
36.
28.
Summa
615.
630.
600.
Konungens Högsta Domstol.,
uppå JustitieRevisionens föredragning.
Besvärs- och Ansökningsmål, beräknade ibland de civila
målen.
KammarRättsmål, hvarmed förstås Kronobalansmål, med
flera dermed gemenskap ägande redovisnings- och ersättningsfrågor
Ifrån KrigsDomstol inkomna eller eljest krigsmakten rörande
mål, hvilka af GeneralAuditören föredragas . .
Af Hof- och ÖfverRätter hemställda brottmål eller sådana,
deri de brottslige blifvit ålagde dödsstraff
Ibland sistnämnda mål hafva de, uti hvilka Högsta Domstolen äfven
pröfvat de anklagade enligt lag skyldiga till dödsstraff, sedermera, ehvad
de sakfällde sökt nåd eller icke, blifvit i underdånighet anmälda inför Konungen
i Dess StatsRåd. Angående brottens beskaffenhet och de sakfälldes
antal, så ock i fråga derom, huruvida dessa fått undergå dödsstraff eller
blifvit benådade, har, efter hvad Kongl. Maj:ts i berörde mål meddelade
Utslag gifva vid handen, förhållandet visat sig sålunda:
9.
9.
10.
86.
67.
30.
56.
56.
54.
- 93 —
Efterapning eller förfalskning af sedelmynt
Mord, dråp, förgiftning eller försök
till sådant brott .... . .
Barnamord
Tidelag , . .
Blodskam
Mordbrand
Röfveri, rån
Våld emot föräldrar
Embetsmans öfverfallande, våld å
förman
. . .
Subordinationsbrott, rymning ur
krigstjenst
Nidingstjufnad . .
1 8 3 8.
Under
gatt
döds
straff.
13
o
Benå
dade.
O
1 8 3 9.
Under
gått
döds
straff.
Benå
dade.
O
O
131 3j38113 5| 8|35|12
'T(T" '~5L 8. 47.
67^ 55?
1 8 4 0.
Under
gått
döds
straff.
Benå
dade.
O
O
Sun
24
78
20
1
4
4
16
1
11
1
21 — 134115 261147
2. 49^ 173
"51
7
102
20
1
4
4
17
1
H
1
173
Af de i förra Embetsberättelserna, för åren 1834 oell 1835 pag. 80
samt för åren 1836 och 1837 pag. 110, rörande detta ämne lemnade
uppgifter inhämtas, att, ifrån och med år 1830 till och med år 1837, antalet
af till dödsstraff dömda personer utgjort 481, hvaraf 122 män och
13 qvinnor, eller tillsammans 145 personer, undergått sådant stral! samt
241 män och 95 qvinnor, eller tillsammans 336 personer, njutit förskoning
derifrån. Räknas härtill de, enligt förestående sammandrag, åren 1838 och
1839 sa k fällde, så befinnes: att ifrån och med år 1830 till och med år
1839, eller under loppet af tio år, till dödsstraff äro dömda 603 personer,
ibland hvilka 169, hvaraf 140 män och 29 qvinnor, under
-
— 94 —
»ali della sira IT, mea de öfriga 434-, hvaraf 314 män och 120 qvinnor,
blifvit benådade och, med det enda i sistnämnda berättelse åberopade
undantag, till andra bestraffningar fällda. Högsta antalet har förekommit
år 1831, med 68 dömda och 21, som undergått dödsstraff, samt det lägsta
år 1837, med 52 dömda, af hvilka 16 lidit straffet; hvaremot år 1839,
då de sakfäilde varit 55, antalet af dem, som icke erhållit nåd, utan fått
utstå dödsstraff, nedgått till 8. Medeltalet för år räknadt har utgjort 60
dömda, 17 till lifvet straffade och 43 benådade. Med denna erfarenhet af
det sednast förflutna decennium, som visar föga skiljaktighet ifrån de två
nästförutgångna, måtte det utan tvifvel förtjena synnerlig uppmärksamhet,
att under första året af innevarande decennium eller år 1840, ibland 51
till dödsstraff skyldige, 49 blifvit benådade, och endast 2 med sådant straff
belagde; hvilket förhållande, om det icke antyder en, mera än tillförne,
stadgad mening i fråga om lämpligheten af dödsstraff i allmänhet, åtminstone
synes ådagalägga den öfvertygelse, att vår nu gällande Strafflag ide
flesta sådana fall är strängare, än tidell varfvets upplysning och de derigenom
utvecklade begrepp om en ändamålsenlig lagstiftning medgifva.
I fortsättning af förut gjorda uppgifter angående de för brott eller
såsom vanartiga och försvarslösa till arbete å fästningarne eller allmänna
arbetsinrättningarne dömda personer, hvilka, enligt hvad i Embetsberättelsen
för åren 1836 och 1837 pag. lil och 112 är visadt, vid sistnämnda
års slut utgjorde ett antal af 3,531, anföres här vidare, i hvad
mån förhållandena förändrat sig under de efterföljande åren till och
med 1840.
Föi brott dömde hafva varit under hvartdera af dessa åren:
I
— 95 —
1 8 3 8.
1 8 3 9.
1
8 4 0.
Ma n k ö n.
För
lifstid.
Viss
tili.
Summa.
För
lifstid.
Viss
tili.
Summa.
För
lifstid.
Viss
tid.
Summa.
Försmädelse emot Gud . .
Mord, dråp, förgöring ge-  nom förgift, försök till
—
1
l
—
1
l
—
l
1
sådant brott
46
54
100
68
47
115
69
53
122
Blodskam, våldtägt . . . .
2
1
3
2
1
3
9
2
4
Tidelag
—
10
10
—
10
10
—
6
6
Mordbrand
6
4
10
6
2
8
5
2
7
Röfveri, rån
Våld emot föräldrar eller
43
40
83
40
33
73
37
29
66
husbönder
Edsö res- och andra freds-
4
17
21
3
15
18
o
O
15
18
brott
Efterapning, förfalskning
eller utprångling af Riks-  bankens sedlar eller andra
1
63
64
1
35
36
1
51
52
förfalskningsbrott
16
38
54
12
42
54
19
42
61
Stöld
Allmänna medels försking-
465
597
1,062
525
565
1,090
530
645
1,175
ring, uppbördsbrist. . . .
Bedräglig eller vårdslös
—
3
3
—
2
2
—
5
5
konkurs
Subordinationsbrott, för-
—
17
17
—
19
19
—
15
15
mans öfverfallande ....
Rymning ur krigstjenst,
kronopersedlars försking-
11
30
41
9
20
29
11
16
27
ring • • • •
Lurendrägeri, tullförsnill-
—
418
418
—
404
404
—
351
351
ning, seglationsbrott . . .
Fylleri femte gången eller
—
20
20
—
13
13
—
14
14
derutöfver
—
43
43
—
51
51
66
66
Tryckfrihetsbrott
Enligt ÖfverRätts eller Kgl.
Majzts Beslut insatte på
obestämd tid, för att för-  mås till bekännelse af
angifna mord eller andia
1
1
2
2
1
1
brott, som å lif gå . . .
—
13
13
—
18
18
15
15
Summa | 594
1,370
1,964
666
1,2801 1,946)
677
1,329
2,006
— 96 -
18 3 8
.
1 8 3 9.
1
8 4 0.
Qvinnkön.
För
lifstid.
Viss
tid.
Summa.
För
lifstid.
Viss
tid.
Summa.
För
lifstid.
Viss
tid.
Summa.
Mord, dråp, förgöring ge-  nom förgift, försök till
sådant brott
Barnamord, groft vållande
till barns död
Blodskam, kopleri, skör-  lefnad
Mordbrand
Edsöres- eller andra freds-  brott
Förfalskningsbrott
Stöld
Fylleri femte gången eller
derutöfver
13
19
4
2
61
3
71
3
2
1
2
65
13
16
90
3
6
1
4
126
13
14
20
6
2
68
3
76
2
2
2
78
14
17
96
2
8
4
146
14
16
18
6
74
4
75
1
1
1
3
149
27
20
93
1
7
1
3
223
27
Summa
99
160
259
110
177
287
114
261
375
Man- och qvinnkön till-  sammans .
693
1,530
2,223
776
1,457
2,233
791
1,590
2,381
Vid hvartdera årets slut var
antalet af fångar
som
följer
1 8 3 8.
1 8 3 9.
1
8 4 0.
För brott dömda,
på lifstiden :
Mankön
Qvinnkön
559
94
653
594
104
698
627
103
730
på viss tid-
Mankön
Qvinnkön
607
139
746
1,399
604
155
759
1,457
706
184
890
1,620
För vanart eller försvars-  löshet dömda till arbete
på viss eller obestämd tid.
Mankön:
Waxholms fästning ....
Carlstens d:o ....
Landskrona d:o ....
45
1
3
—
—
42
3
—
—
49
3
—
—
Transport
49
—
1,399
45
—
1,457
52
—
1,620
*
1 8 3 8.
1 8 3 9.
1
8 i 0.
Transport
Allm. Arbetsinrättningen i
Carlskrona och å Kungs-  holmen
Amiralitetshäktet i Carls-  krona, lör sjuklighet kas-  serade arbetskarlar ....
Allm. Korrektionslnrättn.
i Malmö
Stockholms Södra Korrekt.
(nrättn
Pionnierer å Carlsborgs
lastning
TJti Läns- och Stockholms
Stads häkten qvarhållne
Korrektionister
Dito dito Pionnierer . .
49
370
24
393
560
307
144
103
1,950
1,399
45
381
400
612
338
179
90
2,045
1,457
52
352
372
6J2
291
214
63
k
1,956
1,620
Qvinnkön.
Stockholms Norra Kok-  inrättning
Norrköpings dito .....
Götheborgs dito ....
154
87
66
307
2,257
165
93
71
329
2,374
167
97
. 63
327
2,283
Summa Sumrnarum
—
—
3,656
—
—
3,831
—
—
3,903
Vid samma tidpunkter fun-  nos i Läns- och Stadsfän-  gelserna häktade:
Tilltalade eller dömda för
brott
Undergående fängelsestraff
för bristande tillgång till
vites- och ensaksböter , .
Anhållne såsom kringstry-  kande eller försvarslöse .
1,160
59
186
1,405
1,011
50
171
s
1,232
1,076
79
141
1,296
Således hela fångantalet
-1
-1
5,061
-1
-1
5,0631
-
-1
5,199
Om man, hvad angår fångar å fastningarne och allmänna arbetsinvättningarne,
erinrar sig de i mina förra Embetsberälleiser meddelade upp
13
-
— 98 -
lysningar, äger man tillfälle att göra följande jemförelse. Antalet af sådana
fångar under de förutgångna åren beräknades, likasom nu, vid en viss tidpunkt
hvarje år och utgjorde:
dömda för brott. . . .
,, för vanart eller
försvarslöshet
1825.
1827.
1830.
1831.
1832. 1833.
1834.
1835.
1836.
1837.
938
1,332
1,019
1,467
1,036
1,797
1,023
1,831
1,128 J 1,111
2,3051 2,231
1,102
2,262
1,169
2,104
1,295
2,092
1,327
2,204
Summa
2,270
2,4861 2,833
2,8541 3,4331 3,342
3,36-41 3,2731 3,3871 3,531
Det är sålunda utredt, att fångarnes antal, sorn år 1825 var 2,270,
men år 1840 uppstigit lill 3,903, följaktligen under loppet af sexton år
ökats med 1,633, utgörande nära 72 för 100 eller föga mindre än lie fjerdedelar
af det förstnämnda; och denna år efter annat, med trenne tillfälliga
undantag, successiva tillökning belöper ungefärligen lika ä de för brott dömda
samt å de för vanart eller försvarslöshet insatta, i förhållande tili antalet
inom hvardera klassen. Alt en sådan fruktansvärd tillökning i fångantalet
skulle fortfara, så länge ingen ändring i förfatlningarne angående
försvarslösa personer äger rum, har desto hellre kunnat förutses, sorn, utom
andra dertill samverkande omständigheter, det torde vara otvifvelaktig!, att
förfaringssättet med dessa personer äfven haft inflytelse å förökningen af
de för brott dömda, så vida med säkerhet kan antagas, att många, tilläfventyrs
de flesta ibland dem förut varit å allmänna arbelsinrättningarne
förvarade och, derifrån utgångna icke förbättrade, men kanske försämrade,
åtminstone fiendtligt sinnade mot samhället, söm synes förskjuta dem, saknat
lofliga utvägar till försörjning och derföre snart föröfva! eller återfallit i
brott. Emedlertid och sedan Rikets Ständer, vid sislförflulna Riksdag, egnat
sina omsorger jemväl åt detta vigtiga ärende, lärer den Lid icke vara
aflägsen, då en till nödvändigheten allmänt erkänd och redan förberedd rättelse
i den hit hörande lagstiftningen skall inträda och i verket ställas.
Genom förhandlingarne under sistförlidna Riksdag, angående de till
Rikets Ständer å nyo öfverlemnade förslag till allmän Civil-och Brottmåls
-
— 99 —
lag, är nogsamt ådagalagd Rikets Ständers afsigt att kraftigt befordra framgången
af denna vidtomfattande Lagstiftningsfråga, å hvars skyndsamma
handläggning och slutliga ordnande Rikets Ständer i samma mån äga ökade
anspråk. Af sådan orsak och då, i anledning af Rikets Ständers hemställan,
Kongl. Maj:t i nåder behagat förordna mig att, på sätt här nedan skall
förmälas, deltaga i de åtgärder, som för ändamålets vinnande ansetts af
nöden, har jag trott mitt åliggande vara att här meddela underrättelse om
denna maktpåliggande samhällsangelägenhet och hvad i afseende derå blifvit
tillgjordt.
Uti en till Kongl. Maj:t, under den 3 Mars 1841, allåten skrifvelse,
hade Rikets Ständer i underdånighet andragit, att, med afseende å Kongl.
Maj:ls nådiga tillkännagifvande om de hinder, som mött för afgifvande
nådig proposition om Civil- och Kriminal-lagförslagens slutliga pröfning,
Rikets Ständer funnit någon åtgärd till granskning eller antagande af dessa
lagförslag icke kunna å Rikets Ständers sida, under då varande Riksdag,
vidtagas; men då hela landet fästade högsta vigt vid frågan om ett förbättradt
Lagverk, särdeles i afseende å brotlraålslagstiftningen, der behofvet
deraf blefve med hvarje dag mera bjudande, och Rikets Ständer, för
deras del, ansågo sakens stora vigt och angelägenhet fordra, att, innan lagförslagen
till hufvudsaklig pröfning hos Rikets Ständer förekomme, den ytterligare
granskning af desamma klefve företagen, som för ändamålets vinnande
vore af nöden, funno Rikets Ständer sig höra till Kongl. Majrts bepröfvande
i underdånighet hemställa, om icke med de åtgärder, som för
beredande och utarbetande af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om det nya
lagverket erfordrades, äfven anordningar för en ytterligare granskning af
lagförslagen, i nyss uppgifna syftemål, kunde förenas; och ansågo Rikets
Ständer, för åstadkommande af en dylik beredning, följande åtgärder mest
ändamålsenliga, nemligen: att en Kommitté eller Lagberedning sammansattes
af JustitieStatsMinistern, två JustilieRåd, JuslilieKansleren och Justitieombudsmannen
samt fem andre af Kongl. Maj:t utsedde lagfarne män; alt
åt denna Beredning kunde uppdragas att, med jemförelse af de vid lagförslagen
gjorda anmärkningar, ytterligare granska och genomgå desamma; att
undersöka och uppgöra förslag till de förändringar i domstolurnes organis
sation och i fängelsesystemet, som med det nya lagverket måste införas, så
- 100 -
ock att utarbeta grunderna och ordningen för lagverkets proniulgerande och
sättande i verkställighet; att, i den mån de förberedande arbetena med
hvarje del af lagförslagen fulländades, en sådan del af lagverket blefve för
Kongl. Majit uti StatsRådet i underdånighet föredragen, och det derefter
slutligen beredda förslaget genom tryck allmängjordt; att dessa så ställdes,
att tryckningen af de sålunda beredda förslagen till Civil- och Kriminal-lag
kunde vara fulländad före den, vare sig lagtima eller urtima Riksdag, som
näst efter tre år från sistförflutna Riksdag in föl le, och att Rikets Ständer
då finge emottaga Kongl. Majits nådiga Proposition i ämnet; samt ändtligen,
att Lagberedningen äfven finge sig anförtrodt att redigera förslag till de särskilda
författningar, som vid och för det nya lagförslagets antagande och
promulgation kunde finnas behöfliga att tillika utfärdas.
I anledning häraf hade Kongl. Majit, uti nådig Proposition af den 30
i samma månad, gifvit Rikets Ständer tillkänna, det Kongl. Majit, som
med tillfredsställelse funnit den tidpunkt ändtligen nalkas, då Svenska folket
skulle komma i åtnjutande af en utaf samhällsordningens mest önskansvärda
fördelar, den att få lefva under hägnet af en lag, enkel i uppställning,
tydlig för tillämpning och lemnande ett jemlikt skydd åt hvarje medborgare,
utan anseende till villkor eller stånd, vid pröfning af Rikets Ständers
underdåniga framställning ansett det i synnerhet vara nödigt, att män
med erforderlig skicklighet och ledighet från annan embetsbefattning blefve
utsedde att utarbeta förslag till de särskilda författningar, som vid och för
det nya lagverkets antagande och promulgation måste utfärdas, äfvensom
för att granska de förslag till andra författningar, som derförinnan komme
att Kongl. Majits nådiga pröfning underställas, på det tillbörligt sammanhang
och enhet i författningsväsendet måtte åstadkommas; hvadan och då,
ehuru förslagen till ny allmän Civil- och Kriminal-lag redan undergått
granskning, jemväl i Kongl. Majits Högsta Domstol, en omarbetning likväl
erfordrades i vissa delar af dessa förslag, serdeles med afseende å den under
de sednare åren vunna ytterligare erfarenhet för bedömande af frågan
om lämpligaste sättet att använda straff-fängelserna, Kongl. Majit lunnit
godt på det sätt i nåder bifalla Rikets Ständers ofvanberörde underdåniga
hemställan, alt Kongl. Majit beslutat förordnandet af en Lagberedning af
fem
— 101 —
feni ständiga ledamöter, för de af Rikets Ständer afsedda ändamål och för
att jemväl afgifva underdånigt yttrande öfver förslag til! författningar, innan
desamma af Kongl. Majit i StalsRådet slutligen blefve pröfvade, samt
att JustitieStatsMinistern, såsom Ordförande, jemte en annan ledamot af
StatsRådet, JustitieKansleren och Justitieombudsmannen berättigades att
bevista nämnda Lagberednings sammanträden och deltaga i granskningen af
dess arbeten, när desse Embetsmäns öfriga göromål sådant medgåfve, och
att två af Högsta Domstolens Ledamöter, som dertill af Kongl, Maj:t skulle
utses, äfvenledes när deras öfriga göromål det lilläto, skulle äga att deltaga
i Lagberedningens granskning af sådana lagförslag, som tillhörde JustitieDepartementets
underdåniga föredragning.
Efter dessa förberedande beslut, och sedan Kongl. Maj:ts, i Dess nådiga
proposition, tillika gjorda framställning om anslag till aflöning för de
fem ständige Ledamöterne i Lagberedningen och till i öfrigt förefallande
utgifter, blifvit af Rikets Ständer bifallen, på sätt och med de villkor, deras
underdåniga skrifvelse af den 9 Juni visar, har Kongl. Majit, vid underdåniga
föredragning af nyssberörde skrifvelse, den 28 nästderpåföljde
Augusti i nåder beslutat, att omförmälda Lagberedning skulle sammanträda,
så snart de Ledamöter, som kornrne att utses, hunno samlas.
Om detta allt behagade Kongl. Majit, genom Dess till Lagberedningen
ställda skrifvelse af sistnämnde dag, i nåder meddela underrättelse;
hvarförutan serskilda nådiga förordnanden för Beredningens Ledamöter dels
under samma dag och dels sedermera utfärdades. I följd häraf och sedan
de utsedde Ledamöterne hunnit samlas, ägde Lagberedningens första sammanträde
rum den 21 December. Denna Lagberedning, hvari Hans Excellens
Herr JustitieStatsMinistern är Ordförande, utgöres i öfrigt af två Ledamöter
af Konungens Högsta Domstol, Herr JustitieRådet Isberg, tillika
förordnad vice Ordförande, och Herr JustitieRådet Grefve G. A. Sparre,
Herr JustitieKansleren Faxe och undertecknad, samt, i egenskap af ständige
eller arbetande Ledamöter, Herr RevisionsSekreleraren Dahlström, Herr
RevisionsSekreteraren A. W. Netzel, Herr HofRättsRådet och Lagmannen
Wretman, Herr KammarRådet Theorell och Herr Häradshöfdingen
Grefve Spens.
14
— 102 —
Med innevarande års början har Lagberedningen sålunda triidt i verksamhet
och under den sedermera förflutna tiden hufvudsakligen sysselsatt
sig med behandlingen af de lagstiftningsfrågor, angående hvilka Kongl. Ma j:t,
genom aflålna nådiga remisser, förelagt Beredningen att med särskilda underdåniga
utlåtanden inkomma, nemligen rörande Domslolsinrättningen i
allmänhet och, i afseende å Brottmålslagen, om slrafF-systemet och dess
tillämpning.
Till fullgörande af Rikets Ständers vid sistförlidna Riksdag, medelst
förordnande af den 10 Juni 1841, åt Deras Kommitterade till tryckfrihetens
vård gifna uppdrag, att vaka deröfver, det så väl Grundlagarne med
de deruti vid Riksdagen antagna förändringar, vid skeende omtryckning af
samma Lagar, som Rikets Ständers förafskedade Riksdagsbeslut blefve felfritt
tryckta, hafva Kommitterade företagit detta vigtiga göromål och deråt egnat
deras synnerliga omsorg; varande, efter sålunda föregången granskning, dessa
handlingar tryckta och i författningssamlingen för samma år intagna, Riksdagsbeslutet
under N:o 40, RegeringsFormen under N:o 47, Riksdagsordningen
under N:o 68, och TryckfrihetsFörordningen under N:o 71.
Stockholm den 2 Juli 1842.
C. L. Landin.
J. N. Söllscher.
RIKETS STÄNDERS
m b e t s-B e r ä 11 e l s e
i
tor åren 1842 och 1843.
ÖtOCfcfjOCfn, 1844.
P. A. Norstedt & Söner, Kongl. Boktryckare.
Då, till iakttagande af livad Regeringsformen och Rikets Högloflige Ständers
Instruktion för Deras Justitieombudsman föreskrifva, Berättelse angående
förvaltningen af Embelet nu åter genom trycket till allmän kännedom meddelas,
åligger det mig att redogöra för en sådan förvaltning under loppet
af åren 1842 och 1843.
Jemte slutligt utförande, förstnämnda år, af den sak, hvilken, till
följd af Rikets Ständers KönstitutionsUtskotts vid sistförlidna Riksdag fattade
beslut, bos RiksRätt var anhängig emot åtskilliga Herrar Ledamöter af Konungens
StatsRåd och genom RiksRättens Dom den 2 Juli samma år afgjordes,
såsom de angående denna sak särskildt till trycket befordrade handlingar
-ådagalägga, bar en allmän tillsyn å Lagskipningen och andra offentliga
Myndigheters förhandlingar bort utgöra föremål för embetsutöfningen,
lill verksamhet äfven påkallad dels af anledningar, hvilka omedelbarligen
under egen granskning förekommit, dels af enskilda personers, rörande vissa
händelser, hos mig anmälda klagomål; ibland hvilka likväl de förra ofta och
de sednare merendels, efter inhämtande af närmare upplysningar eller vederbörandes
utlåtanden, befunnits af den beskaffenhet, att de, antingen vid
erkännande af framställda anmärkningars behörighet eller genom nöjaktiga
förklaringar, eller ändtligen såsom följd af klagomålens obehörighet, kunnat
lemnäs utan vidare åtgärder eller anses böra förfalla; hvaremot de återstående
blifvit til! laga åtal förvisade, på sätt här nedan, så vidt dessa mål
redan äro af Öfverdomare!! pröfvade, skall omförmäias. Åberopande hvad
i Em betsberättelsen för åren 1840 och 1841 är anfördt såsom orsaker,
hvarföre, jemförelsevis emot de förutgångna åren, en fortfarande minskning
i anmärkningsmålen äfven under den sednast förflutna tiden sig visat, bör
4
jag tillika erinra, att, utom de mål, hvilka, ledande sin upprinnelse ifrån
en äldre tid, men slutligen afgjorda under sist förflutna tvänne år, här komma
att afhandlas, några ibland dem, som tillhöra sednare tiden, likaledes
torde förtjena särskild uppmärksamhet, med afseende dels å deras mindre
vanliga art, dels å de olika slut, hvari likartade frågor stannat. I förra
hänseendet skall utan tvifvel främst visa sig målet angående en tillförordnad
Domhafvande, angifven, tilltalad och dömd, icke blott för flera embetsförseelser,
utan ock för svårare missbruk af embetet och annat groft brott;
en tilldragelse, lika beklagansvärd, som det vitsord är tillfredsställande, att
den, inom det egentliga Domareembetet, under en längre tidsföljd, varit
utan exempel. I sednare hänseendet åter måtte det ej undgå att komma i
betraktande, huruledes anmärkta, uppenbart oriktiga, tillämpningar af lag,
om hvilka tillförne den pröfvande Öfverdomaren bestämdt uttalat sin mellin",
nu mera understundom lemnäs utan afgörande slut; ett förhållande, i
följd hvaraf tvifvelsmål om den rätta lagtillämpningen qvarstår och en önskvärd
enhet i lagskipningen lärer fortfarande uteblifva. För öfrigt och då JustitieOmbudsmannens
embetsutöfning, enligt Instruktionens innehåll, egentligen
afser de offentliga myndigheterna och deras förvaltare, men icke enskilda
personers förhållanden, må ej obemäldt lemnäs, att tvänne händelser
förefallit, i anledning af hvilka min embetsåtgärd blifvit äskad och beviljad,
för anställande af åtal emot enskilda, angifna för det de skola förgripit
sig emot dem, hvilka, enligt 173 § af nu gällande Bevillningsförordning, åtnjuta
samma skydd och säkerhet, som uti lil § Regeringsformen och 77 §
Riksdagsordningen äro Riksdagsmän tillerkända.
Uti den, jemlikt Rikets Ständers vid 1834 och 1835 årens Riksdag fattade
beslut, af Deras Fullmäktige i Banken till JustitieOmbudsmannens embetsåtgärd
öfverlemnade sak, angående en på Kongl. Räntekammarens räkning
i Banken utställd och derstädes inlöst, men sedermera falsk befunnen
assignation å 7,900 Riksdaler, hvarom sednast nämnes i Embetsberättelse!!
5
för åren 1840 och 1841 (pag. 6), hade, uppå begäran af Advokatfiskal i
Kongl. Svea HofRätt, som erhållit uppdrag dertill, undersökning inför Kongl.
HofRätten föregått med ej mindre de tjenstemän ibom Rikets Ständers
Bank, hvilka ägt befattning med inlösande af den falska assignalionen, än
ock de tjenstemän och betjente i Kongl. StatsKontoret och Räntekammaren,
som vården och kontrollen öfver blanketterna till Räntekammarens assignationer
tillhört, så att utrönas måtte alla de omständigheter, hvilka kunde
hafva inflytande på ifrågaställd ersättning för den Banken, genom assignationens
inlösande, tillskyndade förlust, samt om och i hvad mån någon af benuilde
tjenstemän och betjente densamma vållat; hvarefter Advokatfiskalen
slutligen, med tillkännagifvande, att han icke ägde laglig anledning att föra
någon ansvars- eller ersättningstalan emot Kongl. StatsKonlorets och Räntekammarens
tjenstemän och betjente eller emot de tjenstemän i Banken,
hvilka med assignationen haft befattning, utom hvad angeck Kamereraren derstädes
Öfverkrigskommisarien Bergh, hvilken ifrågavarande assignation till
inlösen approberat, i afseende å denne sistnämnde anfört de omständigheter,
som kunde å ena sidan räknas honom till last, men å den andra lända till
hans urskuldande, samt i följd deraf till Kongl. HofRätten hemställt, huruvida
den uraktlåtenhet, hvartill han tilläfventyrs funnes skyldig, vore af
den svåra beskaffenhet, att densamma kunde anses såsom uppenbart tjenstefel
samt föranleda till hans dömande till ansvar och ersättning; deröfver
K. HofRätten genom dess utslag den 5 Maj 1840 sig utlåtit och på andragna
skäl förklarat sådana omständigheter icke hafva i målet förekommit, att
Öfverkrigskommissarien Bergh kunde ansvar eller ersättningsskyldighet åläggas.
Varande samma utslag i anledning af Advokalfiskalens, enligt särskildt
förordnande, anförda underdåniga besvär, Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
understäldt.
Och bar i denna sak, under den 30 November 1842, Kongl. Maj:ts med
Dess Högsta Domstol beslutade utslag blifvit meddeladt, innehållande, att
Kongl. Maj:t funnit skäl icke vara anfördt, som till ändring i HofRättens
Utslag kunde föranleda.
Efter hvad Högsta Domstolens protokoll för nyssnämnde dag utvisar,
fa'ttades detta domslut enhälligt af Herrar JuslitieRåden Themptander, Stråle,
Isberg, Nj bl ceus och Nordenstolpe.
6
Vid sistförlidna Riksdag hade Rikets Ständer, dels genom Deras -år 1839
församlade Herrar Revisorers berättelse angående Statsverkets förvaltning,
dels på sätt min vid Riksdagens början afgifna Embetsberättelse (pag. 81)
visar, erhållit kunskap om den år 1837 uti Tullverkets uppbörds och kassörskontor
i Stockholm, vid uppbördsmanneus död, yppade betydliga balans,
hvars belopp slutligen, genom Kongl. Maj:ts den 7 Juni 1839 meddelade
Utslag, blifvit utredt och bestämdt. I sammanhang hvarmed af mig anmäldes,
att frågan om öfriga vederbörande Embets- och tjenstemäns ansvarighet
i följd af denna balans då var anhängig hos Kongl. KammarRätten,
der, likasom förut i sjelfva balansmålet, Advokatfiskals-embetet emot vederbörande
förde talan.
Äfven denna sednare sak är numera slutligen afgjord. Och ehuru, såsom
i Riksdagsberättelsen an ty des, Konungens JustitieKansler, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga befallning, egnat sin tillsyn åt målet i hela dess vidd, hvarföre
min embetsåtgärd, utom de förberedelser dertill, som genast vid balansens
yppande ägt rum, bort inskränka sig till aktgifvande å målets fortgång
och slut, har jag likväl trott, att dess synnerliga vigt i hänseende till
de förskingrade allmänna medlens betydliga belopp, och den icke mindre
vigtiga frågan, om och i hvad män ersättning derför utaf de Embets- och
tjenstemän, hvilka kunde hafva deltagit i förskingringen eller ock åsidosatt
dem åliggande uppsigt å uppbördsmannen, lagligen vore att påräkna, skulle
förbinda mig att å förhandlingarne härom fästa allmänhetens uppmärksamhet
och att tillika, enär denna berättelse äfven bör Rikets Ständer vid
nästinstundande Riksdag föreläggas, isynnerhet lemna mina höga Principaler
upplysning om saken och dess utgång, såsom nödig, då tvifvelsutan frågor
rörande rletta ärende komma att under Riksdagen anmälas. Af sådana anledningar
äro de hufvudsakligaste omständigheterna i denna sak sammanfattade
på sätt som följer.
Sedan Kongl. Maj:t, vid pröfning af Kongl. KaramarRättens Utslag den
21 December 1838 angående beloppet af den balans, uppbördstullförvaltaren
M. F. Finer i lifstiden sig ådragit, fastställt beloppet och beskaffenheten af
denna balans, och, uppå K. KammarRättens anmodan, Kongl. GeneralTullStyreisen
låtit upprätta och till K. KammarRätten insändl ett så kalladt
No vo Conto till den förut med Finer uppgjorda balansräkning, af hvilket
No vo Conto befinnes, alt balansen, jemlikt de af Kongl. Majit gillade grunder,
utgjorde af uppbördstnedlen, debiterade utaf Stockholms inkommande
sjötullskammare för år 183(3: 92,061 R:dr. ii rst. och för år 1837: 10,705
7
R:dr 45 sk. 9 rst. samt af kassörskassans medel för Ar 1836: 66,049 R:dr
47 sk. 5 rst. och för år 1837: 4,180 R:dr 5 sk. 4 rst., eller tillsammans
172,997 R:dr 3 sk. 5 rst. banko, till betäckande hvaraf Finers konkursmassa,
enligt afgifna redogörelser, icke lemnat större tillgång, än 47,952 R:dr 36 sk.
l rst; har inför K. KammarRätten Advokatfiskals-embetet, med förmälan,
huruledes en summa af 125,544 R:dr 15 sk. 4 rst. således vore att anse såsom
gifven förlust för Kongl. Maj:t och Kronan hos öppbördsmannen, enär
redogörelsehandlingarne i hans massa ådagalade, att de ännu icke realiserade
tillgångarne bestodo af osäkra fordringar, hvilka, till största delen i andra
konkurser bevakade, icke kunde tagas i beräkning för uppbördsbristens godtgörande,
vändt sin talan dels emot under rättegången aflidne tullförvaltaren
vid Stockholms inkommande Sjötullskammare Jonas Svensson, såsom den der
skulle hafva, lika med förut aflidne kontrollören vid samma tullkammare
Carl Axel Lennman, uppsåtligen frånträdt sina tjenstepligter, i ändamål alt
derigenom befrämja och fördölja de tillgrepp, Finer i lifstiden föröfvat å
den under Svenssons tjenstetid eller till 1836 års slut influtna tulluppbörd,
dels emot följande Embets- och tjenstemän vid Tullverket, de der skulle
hafva åsidosatt deras embets och tjensteåligganden och derigenom till den
timade balansen varit vållande, nemligen: Bokhållaren, t. f. Kontrollören i
sistnämnda tullkammare Carl Johan Behmer, Kontrollören vid uppbörds och
kassörskontoret Paul Victor Middendorff, Kamererare!! i Kammarkontoret,
Herr KammarRältsrådet Jacob Winroth, f. d. Revisorerne i Kammarkontoret,
Inspektoren Carl Anders Björkman och Bokhållaren Pontus Fredric
Winroth, Revisoren dersammastädes, ProtokolIsSekreteraren Eric Gustaf
Norström, f. d. KameralDepartemenlsChefen, Herr Presidenten, m. m.
Johan Petter af Billbergh, f. d. DeparlementsChefen, Herr Kanslirådet,
m. m. Johan David Valerius, DeparlementsChefen, Herr ExpedilionsSekreteraren
m. m. Johan Fredric Fåhraeus samt Hans Exellens, f. d. Justitie
StatsMinistern, m. m. Herr Grefve Arvid Posse, i sin fordna egenskap af
General-Tull-Direktör; under utförande af hvilken talan Advokatfiskals-émbetet,
som velat fästa uppmärksamhet derå, att den totala uppbördsbristen, såsom
härflytande från tvänne särskilda, under olika kontroller slående kassor,
nemligen tulluppbördskassan och kassörs- eller utgiftskassan, hvilka meri hvarannan
icke hade annan gemenskap, än att tullförvaltaren Finer förklarats
hafva varit rätter uppbördsman för dem båda, i sjelfva verket bestode af
tvänne balanser, för hvilka vederbörande» ansvars- och ersättningsskyldighet
borde mätas efter olika grunder, i enlighet med denna åsigt vidare afhand
-
8
lat hvardera frågan särskildt och på samma sätt framställt anmärkningar
emot svaranderne, hvilka, med undantag af kamereraren Svensson, inkommit
med förklaringar deröfver; hvarefter Advokatfiskals-embetet afgifvit slutligt
påstående, som likaledes blifvit af svaranderne bemött. Och har Kongl.
KammarRätten, medelst hufvudsakligt Utslag den 19 April 1841, sig utlåtit:
Hvad först rörde Advokatfiskals-embetets emot tullförvaltaren Svens
son
anställda åtal; så enär af tvänne under rättegången företedda läkarebetyg
upplyst och styrkt blifvit, att Svensson, hvilken 76 år gammal, efter åtskilliga
anfall af blodslag, sedan medlet af Juli månad 1836 för det mesta
varit af sjuklighet sängliggande och vid början af år 1840 blifvit sinnessvag,
saknande sundt omdöme och medvetande, ej kunnat i något ämne rediga
förklaringar afgifva, hvilka behörigen vitsordade förhållanden utgjort lagligt
hinder för Svensson att öfver hvad Ad vokatfiskals-embetet emot honom yrkat
och påmint sig förklara, ansåge K. KammarRätten, sedan Svensson då
mera genom döden afgått, åtalet emot honom komma att förfalla.
Hvad sedan angeck Bokhållaren Behmer, som med ingången af år 1837
efter förordnande emottagit kontrollörsbefattningen vid Inkommande Sjötullkammaren,
och emot hvilken Ad vokatfiskals-embetet anmärkt, att den
för nyss-sagde år å Tull-uppbördsmedlen uppstådda balans kunnat förekommas ,
i fall Behmer icke underlåtit alt göra anmälan om den oriktighet, som ägt
rum uti de efter 1837 års ingång afgifna rapporter öfver 1836 års resterande
uppbörd, idet dessa rapporter icke upptagit resterna till deras rätta och
lulla belopp, samt på sådan grund påstått, att Behmer borde berörde balans
tor år 1837 betala; så emedan af Ad vokatfiskals-embetet medgifvet
vöre, att med nyssnämnde år, då Behmer inträdde uti kontrollörsbefattningen
inom Inkommande Sjötullkammaren, veckouppgifterna äro vordne
författade i enlighet med verkliga förhållandet, och att ingen erinran emot
Behmer kunde göras om medverkan till den balans, Finer under Behmers
tjenstetid må hafva å uppbördsmedlen sig åsamkat, och den omständighet,
att uppbördsresterna, eller balanser från år 1836, icke blifvit till rikligt belopp
uppgifna i 1837 års veckorapporter, varit, såsom Behmer uppgifvit,
beroende derpå, att sedermera aflidne Kontrollören Lennman, som dessa
rapporter ensam underskrifva, icke gifvit Behmer del af desamma, hvarigenom
denne sednare, som i följd af iråkad sjukdom ej kunnat qvarstadna i
utöfninsjen af kontrollörsbefattninoren längre än till den 6 Februari 1837,
O O p
icke varit i tillfälle att på denna korta tid uti rapporterna, som hade afseen
-
9
' de på en tid, då lian icke tjenstgjovt såsom Kontrollör, skaffa den rättelse,
sorn vid en närmare granskning af förhållandet kunnat vara påkallad; ty och
då Behmer icke lagligen kunde ställas tili betalningsansvar för yppad brist i
en uppbörd, i anseende till hvilken han oklandradt ulöfvat föreskrifna kontroller,
pröfvade Kongl. KammarRätten rättvist Behmer från allt ansvar i
delta mål befria.
Beträffande derefter Advokatfiskals-embetets påstående emot Kontrollören
i Uppbördskontoret Middendorff, för underlåten tjenstepligt vid utöfningen
af kontrollörshefattningen; så emedan, hvad den till år 18.17 hänförda
brist i Uppbördskassan angeck, upplyst och medgifvet vore, alt veckorapporterna
från Inkommande Tullkammaren för detta år innefattat all för
året influten uppbörd, samt erinran emot det sätt, hvarpå Middendorff för
denna tid fullgjort sin kontrollpligt, icke vore gjord, pröfvade Kongl.
KammarRätten skäligt honom från Advokatfiskals-embetets påstående i anseende
lill 1837 års uppbördsbrist frikalla. Deremot och som, i afseende på
1836 års balans i Uppbördskassan, Middendorff till Kongl. General TullStyrelsens
Undersöknings-protocoll den 20 April 1837 yttrat, att han af
missförstånd förbisett stadgandet uti 2 § af den för Tullförvaltaren och Kontrollören
vid Tullverkets Uppbördskontor i Stockholm den 18 Juni 1823
utfärdade Instruktion, och till den af Kongl. Majrt för Finerska balansmålets
handläggning särskilt förordnade General TullStyrelses enahanda protocoll
den 22 September 1837 ett yttrande med lika syftning meddelat, samt
genom andra momentet uti ofvanåberopade § af Instruktionen för Uppbördskontoret
i Stockholm den allmänna föreskrift för kontrollören i samma kontor
vore gällande, att vid hvarje veckas slut jemföra inkommande, utgående
och inrikes tullkamrarnes uppgifter med tullförvaltarens uppbördsböcker och,
i fall någon skillnad skulle yppas eller anledning till förskingring al de under
uppbördstullförvaltarens särskilda vård bevarade tullmedel förefalla,
sådant hos Bokslutskamereraren genast anmäla, uti uppfyllande af hvilken föreskrift
Middendorff så helt och hållet brustit, att den anbefallda jemförelsen
emellan veckouppgifterna och uppbördstullförvaltarens uppbördsjurnaler,
hvad Inkommande Sjötullkammaren angeck, aldrig blifvit verkställd, hvilket
syntes deraf, att samma uppbördsjurnaler icke allenast en längre följd af
år varit osummerade, utan ock ägt luckor i bokföringen, stundom på hela
sidor; alltså och emedan, genom denna åsidosatta jemförelse, upphördsmannens
brottsliga företag blifvit möjliga och i betydlig mån underlättade, dertill
Just.-Ombudsmans Emb.-Berätt. för 1842 och 1848. ^
10
ock kom ine, att Middendorff beständigt tecknat sill namn under tJppböi dstullföivaltarens
uppbördsförslag för veckan och såmedelst gifvit styrka åt den
tanka, alt han fullgjort den enda honom genom Instruktion lillförbundna
skyldighet i afseende å uppbördens kontrollerande, hvilken skyldighet bestod
uti meromföi mälda jemförelse, samt hvad Middendorff anfört om den mer
eller mindre verkan, den kontrollören i ofvanberörde måtto anbefallda jemförelse
kunde medföra lill balansens förekommande, intet afseende förtjenade,
hälst det varit hans ovilkorliga pligt alt ställa sig Instruktionens föreskrifter
till efterlefnad; fann Kongl. Kammar-Rätten, i tillämpning af 1 kapitlet 12
§ Rättegångsbalken, jemförd med Kongl. Brefvet den 10 December 1756,
Middendorff icke kunna undgå att med sin egendom, så långt deli läckte, i
första rummet gälda 1836 års uppbördsbalans, samt dertill, i följd af sitt
uppenbara vårrislösande af sin tjenstpligt, vara sin vid Tullverkets uppbördskontor
innehafvande konlrollörssyssla för alltid förlustig.
Dernäst följde i ordningen den af Advokatfiskal embelet emot Kamereraren
Hr KammarRättsrådet Winroth anställda talan, sorn i första rummet
innefattade klander emot det sätt, hvarpå Hr KammarRättsrådet,
tillika med Advokatfiskalen vid Tullverket Lagerlöf, verkställt veckoinventeringarne
uti Uppbördskonloret, dervid Advokatfiskals-embelet laggt Invenleringsmännen
lill last, att de hvarken jemförl uppbördstullförvallarens uppbördsförslag
med hans uppbördsjurnal, eller sträckt sin forskning till kassörs
kassan, hvilken jemväl var uppbördstullförvallaren anförtrodd, hvarförutan
Inventeringsförrättningarne ansetts icke hafva kunnat erhålla nödig fullständighet
och den visshet om uppbördsmannens ställning i hela döss förvaltning,
som med Inventei ingarne var åsyftad; Dock som uti 7 § af 1825 års för
Uppbördskontoret i Stockholm utfärdade Instruktion, hvarigenom förordnades,
att hvarje måndag, eller första söcknedag i veckan, inventering skulle af
Kamereraren i Bokslutskontoret och Advokatfiskalen anställas öfver föregående
veckans uppbörd, någon annan föreskrift till inventeringsmännens efterrättelse
icke vore meddelad, än att de borde å veckoförslagen skriftligen attestera,
huruvida den kontanta behållningen, så väl af lefvererade, som deponerade
medel, vid inventeringen verkligen förefunnits, deruti någon underlåtenhet
icke blifvit emot Inventeringsmännen anmärkt, och den af Advokalfiskals-embetet
fordrade jemförelse af Uppbördstullförvallarens veckoförslag
med hans uppbördsjurnaler, ehuru nyttig denna jemförelse, såsom
förhållandena nu visade sig, kunnat vara, då den utan tvifvel ledt lill balansens
tidigare upptäckt, så mycket mindre kunde anses hafva ålegat inven
-
11
teringsmännen, sorn, vid iakttagande af den uti nyssåberopade Instruktions
2 § kontrollören uti Uppbördskontoret ålagde tjenstepligt, denna jemförelse
bordt vara öfverflödig, hvilken slutsats ock deslomer erbjudit sig, som
kontrollören utan erinran underskrifva uppbördsförslagen och dermed gifvit
helgd åt den tro, att han fullgjord t hvad Instruktionen honom förelagt;
alltså och då någon föreskrift om dessas Inventeringars utsträckning till
kassörskassan icke varit meddelad, hvadan Inventeringsmännen icke haft
någon på sådan föreskrift grundad skyldighet, att lill densamma sträcka sin
åtgärd, dertill ock slutligen komme, att, i afseende på de efter förslagen
och rapporterne befinteliga kontanta behållningar, erinran emot inventeringarne
icke egt rum; fann Kongl. Kammar-Rätten någon ansvarighet i anseende
till vecko-inventeriimarne icke kunna Kamereraren Hr KammarRätts
O
rådet
Winroth åstadna.
Hvad vidare angeck det af Advokatfiskals-embetet å Hr KammarRättsrådet
Winroth påstådde ansvar för 1836 års balans å Uppbördsmedlen;
så emedan icke allenast 2 § af Kongl. Maj:ts den 16 December 1803
för Kamereraren i Sjötullkontoret utfärdade och nu för Kamereraren i
Kammarkontoret gällande nådiga Instruktion stadgade, att, i anseende till
den makt för Kronans säkerhet, som derpå ligger, att Tullkamrarnes månadsjurnaler,
förslag och årsräkningar, så ock nummer- och persedelextrakter,
med flere till redogörelsen hörande verifikationer, varda inom stadgad
tid inlevererade, Kamereraren derå skulle hafva ett vakande öga och genast
skriftligen tillkännagifva, när han funne, att någon Tullkammare derutinnan
sin skyldighet åsidosatt, utan ock Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Reglemente,
hvarefter de vid Tullkamrarne och Tullinspectionerne i Riket anställde
tjenstemän och derunder lydande betjening i sina sysslor hafva sig
att rälta, den 1 October 1831 innehölle, uti 163 §, att, derest icke Tullkammarens
månadsförslag inom påföljande månadens slut inkommit eller
laga förfall derföre blifvit anmäldt, Kongl. GeneralTullStyrelsen, uppå vederbörande
Kamererares derom skeende anmälan, afstänger den felande från
tjensten, samt uti 170 §, att Tullkamrarne skola inom den 1 Mars påföljande
år till Kongl. GeneralTullStyrelsens Kammarkontor insända sin räkning
för föregående året, äfvensom att, derest denna årsredogörelse icke
blifvit afgifven inom den 1 påföljande Maj, Kongl. GeneralTullStyrelsen,
uppå vederbörande Kamererares anmälan, förordnar, att den skyldige, som
derigenom gjort sig sin tjenst för alltid förlustig, under tilltal ställes och
hans egendom med qvarstad belägges; ty och som Hr KammarRätts
-
12
rådet Winroth, oaktadt dessa lika tydliga, som bestämda sladganden, lågt
så ringa vigt på Inkommande Sjötullkammarens i flere år fortgående försummelse
med månadsförslagens och årsräkningarnes ingifvande på behöriga
tider, att Hr KammarRättsrådet derom aldrig hos Kongl. GeneralTullStyrelsen
gjort ordentlig anmälan, hvilken underlåtenhet haft till följd, att
Tullkammaren ostördt fått fortsätta berörde sin försummelse, den der i hufvudsaklig
målto underlättat uppbördsmannen i hans brottsliga förehafvanden; alltså
och då Hr KammarRättsrådet brustit uti fullgörandet af honom såsom
Kamererare föreskrifna tjenstepligter, och dymedelst varit vållande till
den förlust och skada för Kongl. Maj:t och Kronan som timat, pröfvade
Kongl. KammarRätten, likmätigt 1 Kapitlet 12 § Rättegångsbalken, jemförd
med Kongl. Brefvet den 10 December 1756, Hr KammarRättsrådet
Winroth icke kunna undgå att gälda skadan å 1836 års uppbördsmedel med
all sin egendom, så långt den räckte, i rummet näst efter kontrollören
Middendorff.
I afseende på den till år 1837 hänförda brist å uppbördsmedlen, för
hvilken brist påstående om betalning äfven blifvit emot Hr KammarRältsrådet
Winroth gjordt; så enär Inkommande Tullkammarens till veekoinvenleringarne
afgifne rapporter öfver 1837 års influtna tulluppbörd varit
fullkomligt riktige, och dessa rapporter, i förening med de derpå grundade
inventeringar, icke allenast varit den enda kontroll, som, i anseende till
Finers tidigt på året inträffade död, kunnat i helhet utöfvas, utan ock den,
som närmast och i första rummet ådagalagt uppbördsmannens ställning i
dess uppbördsförvältning, samt vid denna fullständigt utöfvade kontroll erinran
af något slag icke blifvit gjord, fann Kongl. KammarRätten, vid sådant
förhållande, Hr KammarRättsrådet icke kunna till ansvar fällas för
den till år 1837 hänförde balans å Tulluppbörden.
Beträffande Hr KammarRättsrådet Winroths ansvarighet för den elter
Finer yppade brist uti kassörs eller ulgiftskassan; så alldenstund, genom
Kongl. GeneralTullStyrelsens Beslut den 9 Juni 1827, Kamereraren i
Kammarkontoret blifvit ålagdt, att uti en dertill upprättad kontrabok emot
Rikets Ständers Bank behörigen annotera de utaf kassören utfärdade assignationer
å den i Banken då öppnade räkning för utgifts eller kassörskassan
och samma assignationer underteckna, med föranledande hvaraf, och då
kassörskontorets till Kongl. GeneralTullSty reisen ingifna förskotlsreqvisitioner
alltid varit med utlåtanden af Kammarkontoret åtföljda, Kammarkontoret
således, med afseende jemväl på den kontroll å kassören, sorn det
13
åläg kontoret att iakttaga, bordt tillse, om de på kassörskontorets bankoräkning
insalta medel blifvit behörigen använde och huruvida de utaf kassören
gjorda förskollsreqvisilioner varit af verkligt behof påkallade; men Hr
KammarRättsrådet Winroth, sådant oaktadt, uti sina angående kassörens
reqvisioner meddelta utlåtanden, i allmänhet inskränkt sig allenast till den
uppgift, att tillgången å berörde räkning varit medtagen, utan att närmare
utreda, om och i hvad mån förut anordnade förskottssummor äro vordne för
Tull verkets utgifter använde, innan förskottsreqvisitionerna blifvit af honom
tillstyrkte; fördenskull och emedan jemväl emot Hr KammarRättsrådet
förekom, icke allenast att han, som, till följe af hvad ej mindre 2 § af
1803 års för Kamereraren i Kammarkontoret gällande Instruktion, än 163
och 170 §§ uti 1831 års Kongl. TjenslgöringsReglemente innehölle, ovilkorligen
varit förbunden att tillse, det kassörskontorets månadsförslag och
årsräkningar på stadgade tider blefvo aflemnade, och att, om sådant icke
iakttogs, derom hos Kongl. GeneralTuliStyrelsen göra anmälan, icke fullgjort
det förra samt underlåtit det senare på enahanda sätt, som här
ofvan i afseende på Inkommande Sjötullkammarens månadsförslag och årsräkningar
ådagalagt vore, utan ock, att Hr KammarRättsrådet, under den
tid af år 1836, då han, uti Hr Presidenten af Billberghs ställe, förvaltat
Förste Departementschefsembetet och bland andra mål och ärenden äfven
föredragit de under samma, tid från kassörskontoret inkomne förskottsreqvisilioner,
med åsidosättande af sin pligt såsom tjenstgörande Ledamot af
Kongl. GeneralTuliStyrelsen, att tillse, det medel endast i mån af beliofvet
Lill kassören öfverlemnades, dessa förskottsreqvisioner tillstyrkt; ty och
som, genom underlåtenhet i omförmälda delar, Hr KammarRättsrådet
Winroth på en gång håde brustit uti iakttagandet af gifna föreskrifter och
beredt den oredlige uppbördsmannen tillfälle lill försnillningar och tillgrepp;
alltså pröfvade Kongl. KammarRätten, med stöd af ofvan åberopade Lagens
rum och Kongl. Bref, skäligt tillförbinda bemälde Hr KammarRättsråd,
att med sin egendom, så långt den räckte, i första rummet godtgöra Kongl.
Majrt och Kronan den balans å kassörstnedlen, hörande till år 1836, som
Finer i lifstiden sig ådragit.
Angående slutligen den till år 1837 hänförda brist i kassörskassan och
Hr KammarRättsrådets Winroths ansvarighet derför; så emedan, enligt
hvad handlingarne i Tullförvaltaren Finers balansmål ådagalade samt vidare
upplyst och af kontrollören Middendorff vid muntligt förhör 'inför Kongl.
KammarRätten erkänd t vore, Middendorff reqvirerat och uppburit alla de
14
förskollsposler, hvilka år 1837 intill Finers död blifvit till bestridande af
det årets kassörsutgifter beviljade, i öfverensstämmelse hvarmed ock omförinälde
handlingar var bilagd en af Middendorff med Finér uppgjord räkning,
deruti dessa medel, sammanlagde med en post på 4,000 R:dr banko, som aldrig
blifvit från kassörskontorets räkning i Banken uttagen, utan efter Finérs
inträffade död är vorden derifrån återflyttad lill GeneralTullStyrelsens
räkning N:o 1 i Banken, äro vordne till deras fulla belopp upptagne
och redogjorde såsom för Tullverkets räkning utgifne eller utei lefvererade,
vid hvilket förhållande Advokatfiskals-embetet ock uti dess slutliga yttrande
i Balansmålet icke väckt talan emot Finers sterbhus i afseende på berörde
förskottsmedel för år 1837, utan yrkat, att Middendorff, som tillåtit sig använda
en del af desamma till liqviderande af återstående utgifter för år
1836, dertill Finér i lifstiden erhållit mer än erforderliga summor, måtte
för ett sådant oriktigt ulgifvet belopp hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös;
ty och då den brist å kassörsmedlen, som efter balansräkningen sig
visade, endast tillkommit derigenom, att Middendorff, genom de i balansmålet
ågångne beslut, blifvit ansedd såsom biträde åt Finér, och att i följd
deraf hufvudsakliga tillgångarne efter Finér äro vordne proportionaliter fördelade
på de kassor, hvari brist yppats och för de år, under hvilka Finér
innehaft eller ansetts hafva innehaft de oredogjorde medlen; fann Kongl.
KammarRätten något ansvar för den på sådant sätt tillkomne balans uppå
1837 års kassörsmedel icke kunna Hr KammarRättsrådet Winrolh lagligen
tillförbindas; men som Hr KammarRättsrådet till last läse, att
O ' O 7
genom vanvård och underlåtenhet i åliggande tjenstepligter hafva främjat den
oredlige uppbörsmannens företag och i sin mån bidragit dertill, att denne
kunnat år 1836 balans sig ådraga; alltså och med åberopande af förenämnde
Lagens rum och Kongl. Bref, pröfvade Kongl. KammarRätten rättvist, det
skulle Hr KammarRättsrådet Winroth vara sin vid Tullverkets Kammarkontor
innehafvande kamereraresyssla för alltid förlustig.
Den emot Advokatfiskalen Lagerlöf gjorde anmärkning, åsyftande ansvar
för ofullständigt verkställda veckoinventeringar i Uppbördskontoret,
fann Kongl. KammarRätten, på de här ofvan, i fråga om Hr KammarRättsrådet
Winroth, anförda skäl, icke kunna till sådan påföljd föranleda,
utan bief Lagerlöf i denna del från ansvar befriad; men då han, vid de
hos Kongl. GeneralTullStyrelsen hällne undersökningar i detta mål, vidgått,
att han understundom, utan anmäldt förfall, från inventeringarne sig
afhållit och icke dess mindre inventeringshandlingarne underskrifva, hvari
-
15
genom Lagerlöf begått tjenstefel, som, ehuru skada derigenom icke skett,
likväl icke borde ulan ansvarig påföljd aflöpa, pröfvade Kongl. KammarRätten,
i förmågo af 1 Kapitlet 12 § Rättegångsbalken samt Kongl. Brefvet
den 10 December 1756, skäligt, det skulle merbemälde Advokatfiskal denna
sin förseelse, begången vid utöfvaiulet af en tjenstepligt, som hörde till
kontrollen och redovisningen af Kronans medel, umgälla med förlust af sin
vid Tullverket innehafvande Advokalfiskalstjenst med ihy åtföljande lön under
trenne månaders lid.
Vidkommande Advokatfiskals-embetets talan emot Inspektoren Björkman,
Bokhållaren Winroth och Protokollssekreteraren Nordström, hvilka, hvar efter
annan från och med år 1830 intill Finers död år 1837, i egenskap af Revisorer
granskat inkommande Sjötullkammarens månadsförslag, hade Advokatfiskals-embetet,
till grund för sitt påstående om ansvar och betalning
lör Finers uppbördsbalans, i följd af felaktigt anställd revision, andragit, dels
att Björkman icke åtalat det förhållande, alt Inkommande Tullkammaren uti
upphördsförslagen för December månader åren 1830 och 1831 bland utgående
balansen upptagit Skeppares och Besättningars föring, som förut tid
efter annan under årens lopp blifvit liqviderad och afförd, dels att så väl
Björkman, som Winroth och Nordström ulan erinran låtit bero dervid, aLt
icke allenast månadsförslagens kredit till betydlig del bestyrkts med lefvereringsqvitlenser
för en sednare tid än förslagen omfattat, utan ock att balanserne
från ett föregående år till ett efterföljande icke blifvit af Tullkammaren
uti månadsförslagen lill deras verkliga belopp upptagne, hvilken underlåtenhet
å Revisorernes sida Advokatfiskals-embelet ansett hafva bidragit
lill balansens längre föidöljande, som med fästad uppmärksamhet å berörde
felaktigheter icke kunnat ega rum; Och emedan, med den från Revisorernes
tjenstebefattning oskiljaktiga kännedom om sättet och ordningen för räkenskapers
revision i allmänhet, det ålegat Revisorerne, att glanska de algi
foa räkenskaperna icke allenast lill deras innehåll och sifli a, utan äfven i
afseende på giltigheten af de dertill hörande verifikationer, äfvensom Tullförfattningarnes
behöriga tillämpning och verkställighet, men Revisorerne,
oaktadt stadgandet i 4 § af 1825 års Instruktion för Tullverkets uppbördskontor
i Slockholm, att alla influtna medel skola minst tvenne gånger i veckan
insättas uti Banken, med iakttagande af hvilken föreskrift uppbörden
för månaden äfven bordt till största delen med lefveringsqviltenser för samma
tid bestyrkas, underlåtit, att vid rnånadsräkningarnes granskning anmärka
så väl nyssberörde, som öfriga af Advokalfiskals-embetet ifrågaställa
16
förhållanden, hvilka, derest behörig uppmärksamhet deråt blifvit egnad,
otvifvelaktigt betagit uppbördsmannen tillfälle att under en följd af år sitt
obestånd fördölja; ansåg Kongl. KammarRällen ofvanbemälde Revisorer,
hvilka sin tjenstepligt i förrberörde hänseenden åsidosatt och således hvar i
sin mån skada och förlust för Kongl. Maj:L och Kronan vållat, hafva, för
hvad dem sålunda Lill last låg, gjort sig till ansvar förfallne; dock som,
genom Kongl. KammarRättens, utaf Kongl. Maj:t i nåder fastställda, Utslag
af den 21 December 1838, bland annat, blifvit förklaradt, aLt den uppbördsbrist,
tullförvaltaren Finer i lifstiden sig åsamkat, icke kunde hänföras till
någon lid före 1836, fann Kongl. KammarRätten, hvad angeck Inspectoren
Björkman och Bokhållaren Winroth, de der i egenskap af Revisorer varit
tjenstgörande före den tid, till hvilken Finers balans sålunda är vorden hänförd,
något ersättningsansvar för samma balans icke kunna Björkman och
Winroth ådömas, ulan skulle de, med tillämpning af 1 Kapitlet 12 § Rättegångsbalken,
jemförd med Kongl. Brefvet den 10 December 1756, for deras
vid månadsräkningarnes granskning ådagalagde vårdslöshet, böta hvardera
Femhundrade daler silfvermynt med Etthundradesextiosex Riksdaler
trettiotvå skillingar banko till treskiftes; hvaremot protokollssekreteraren
Nordström, som granskat månadsräkningarne frän och med Juli
månad 1835 till och med Oktober månad 1836, hvilken nyssnämnde Oktober
månads räkning varit den sista, som, enligt hvad handlingarne upplyste
blifvit före Finérs död af Inkommande Sjötullkammaren afgifven, blefve,
jemlikt ofvanberopade Lagens rum och Kongl. Bref, ålagd t, att med sin
egendom, så långt den räckte, näst elter Ur KammarRättsrådet Winroth,
ersätta Kongl. Majit och Kronan så stor del af bristen å 1836 års inkommande
sjötulluppbörd, som, efter förhållande emellan hela uppbörden
för året och totala uppbördsbalansen, belöpte på det uppbördsbelopp, hvilket
från årets början till och med Oktober månads slut blifvit i räkenskaperna
debiteradt; men då månadsräkningarne för den tid, till hvilken
1837 års uppbördsbrist var hänförd, till Kammarkonloret ej heller ingått
före Finers död, och desamma således derförinnan icke varit granskning un
D
O
derkastade, kunde någon ersättning för sistberörde uppbördsbrist Nordström
icke åstadna.
Angående det emot Hr Presidenten af Billbergh, i egenskap af Förste
Departementschef, väckte ansvar, förekom ine först frågan om den å inkommande
sjötull uppbörden yppade balans; och ehuruväl Hr Presidenten,
så
17
så vidt det blifvit anmärkt, att Hr Presidenten icke haft tillsyn deröfver,
att månads och årsräkningarne i behörig tid ingått, sökt undandraga sig
ansvar derför egentligen på den grund, att anmälan om dröjsmål med
berörde redogörelsers afgifvande bort af Tullverkets Kammarkontor hos
Kongl. GeneralTullStyrelsen göras, innan det tillkommit Förste Departementschefen
att dervid lägga hand; likväl och alldenstund de tydliga och
bestämda föreskrifter, som 9 § af Kongl. Maj:ts för Kongl. GeneralTullStyrelsen
den 15 Juli 1825 utfärdade nådiga Instruktion innehöll, der orden
bland annat lydde: "att Förste Departementschefen tillhör att personligen
föra de kontroller mot Uppbördsman och den afräkning med Rikets
”Ständers Bank, som bevittna, att alla inflytande medel riktigt och ordentligen
i Banken insättas samt derifrån assigneras, samt vidare att emottaga
”och granska alla förslag och kalkuler, och hålla hand deröfver, att jurna”ler
samt månads och årsräkningar i rätt tid ingå”, icke kunde annorlunda
uppfyllas, än att Förste Departementschefen sjelf satt sig i verksamhet
att föra de förra och tillse, att de sednare på stadgade terminer inkommo,
äfvensom af dessa klara stadganden var en följd, att denna Förste Departementschefen
ålagde tillsyn öfver redogörelsernas afgifvande måste gå i bredd
och uti ingen måtto till sin verkställighet bero på det åliggande i enahanda
väg, som uti 1831 års TjenstgöringsReglementes 163 och 170 §§ var vederbörande
Kamererare föreskrifvet, med hvilka på en gång fortgående kontroller
Lagsliftaren måste anses hafva åsyftat att desto säkrare förekomma den
genom redogörelsernas sentidiga afgifvande för den oredlige uppbördsmannen
lättade utväg att tillgrepp föröfva och fördölja; fördenskull och som Hr
Presidenten af Billbergh icke utöfvat en sådan tillsyn öfver månadsförslagens
och årsräkningarnes afgifvande från Inkommande Sjötullkammaren, än mindre
fört eller iakttagit de kontroller, som bevittnat, att alla influtna medel
till Banken insattes, enär sagde Tullkammares ådagalagde försummelse så väl
med månadsförslagens, som årsräkningarnes inlemnande aldrig blifvit beifrad,
och de under flera år fortgående underslef, som Uppbördstullförvaltaren
tillåtit sig vid uppbördens leverering till Banken, i det vida mindre
belopp, än han emottagit, är vordet der insatt, och hvilka underslef ovilkorligen
skolat upptäckas vid jemförelse af månadsräkningarne från Inkommande
Sjötullkammaren och Generalförslagen med Bankoboken, varit hela
tiden för Hr Presidenten fördolde och okände; alltså och då, genom denna
underlåtenhet i tillsyn och kontroll, Hr Presidenten brustit uti fullgöJust.
-Ombudsmans Emb.-Berält. för 184‘2 och 1848. 3
18
rande af de för honom, såsom Förste Departementschef, uti Instruktion bestämda
åligganden, och i sin mån bidragit dertill, att uppbördsmairnen kunnat
tillgrepp föröfva, föröka och lång tid fördölja, samt den af Tullverkets
Kammarkontor meddelade, liandlingarne uti Finérs balansmål bilagde, jemförelse
emellan Inkommande Sjötullkammarens månadtliga uppbördsförslag
och Kammarkonlorets Bankobok ådagalade, att hela den till år 1836 hänförda
balans å uppbördsmedlen redan varit för hand, innan Hr Presidenten
i December månad samma år från sitt innehafda Departementschefsembete
vid Tullverket afgått, pröfvade Kongl. KammarRätten, i förmågo af 1 Kapitlet
12 § Rättegångsbalken samt Kongl. Brefvet den 10 December 1756,
rättvist förklara Hr Presidenten af Billbergh skyldig att, i rummet näst
efter Protokollssekreteraren Nordström, bålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös
för den uppbördsbrist, Tullförvaltaren Finér å Inkommande Sjötulluppbörden
för år 1836 sig ådragit.
Hvad derefter vidkom den å de så kallade kassörs eller utgiftsmedlen
uppkomna balans; så ehuruväl, på sätt i fråga om Kamereraren, Hr KammarRättsrådet
Winroths ansvarighet för samma balans är vordet anfördt,
det tillhört Kammarkontoret att göra sig underrättadt, om och i hvad mån
de förut på kassörens reqvisiton anordnade förskottssummor blifvit för Tullverkets
behof använde, innan ytterligare medels anordnande för dylikt ändamål
blifvit af kontoret tillstyrkt; likväl och alldenstund stadgandet i 150 §
af 1831 års TjenstgöringsReglemente, att, uppå kassörens anmälan, nödiga
medel skola utaf Kongl. GeneralTullStyrelsen anordnas efter band, som behofvet
det fordrar, förutsatte en pröfning af behofvet, den der måste föregå
medlens anordnande, och hvilken pröfning ostridigt ålåg Kongl. GeneralTullStyrelsen
och, af densamma i främsta rummet, Förste eller Kameral
Departementschefen, såsom föredragande och ägande närmaste inseendet öfver
räkenskaps verket med hvad dertill hörde; fördenskull och emedan de
från Kammarkontoret medelia utlåtanden öfver reqvisitionerna till kassörskassans
förstärkning aldrig innefattat någon upplysning, om eller huru de för
utgifternas bestridande förut anordnade medel blifvit använde, eller huruvida
kassörskassan varit i verkligt behof af ytterligare förskott, med undantag
allenast då qvartalsaflöningarne blifvit reqvirerade, samt Hr Presidenten af
Billbergh, i egenskap af Förste Departementschef, detta oansedt, underlåtit
att från Kammarkontoret infordra en närmare och mera upplysande utredning
af förhållandet i berörde hänseenden, än den, som uti kontorets afgifna
ofullständiga utlåtanden innefattades, och dertill vidare kom, dels att! Hr
19
Presidenten, under hvilkens närmaste inseende uppbörds och kassörskontoret
hörde, hos Kongl. GeneralTullStyrelsen icke hemställt om vidtagande af åtgärder
lill upplysning om kassörskassans ställning under tiden emellan månadsförslagens
aflemnande, i följd af hvilken underlåtenhet uppbördsmannen
kommit i tillfälle alt utgiftsmedlen godtyckligt använda, dels ock att Hr
Presidenten, med kännedom af sitt åliggande att, enligt Kongl. GeneralTullStjn-elsens
Instruktions 9 §, tillse, det icke andra utbetalningar ägde
rum, än de till protokollet beslutne, likväl låtit det Hr Presidenten bekanta
missbruk oanmäldt fortgå, att Bokslutskamereraren å kassörsmedien utfärdat
assignationer, om hvilka Kongl. GeneralTuIlSlyrelsens protokoll icke vittnade,
att de blifvit hos Styrelsen tillkännagifne; Ty och då Hr Presidenten,
såsom Souschef, beslutat en del af de assigneringar från Tullverkets så kallade
Generalkassa i Banken till den derstädes öppnade kassörsräkning, som i
fråga vore, och icke rättsenligt kunde undgå att stå i ansvar för dessa sina
beslut, de der för Kongl. Maj:t och Kronan verkat till förlust, som, med
iakttagande af den Kongl. GeneralTullStyrelsen åliggande pröfning, kunnat
förekommas, fann Kongl. KammarRätten Hr Presidenten af Billbergh icke
kunna undgå att i gäldandet af 1836 års balans å utgifsmedlen deltaga på
det sätt, att, då af hela den redovisningssumma, som enligt balansräkningen
kassörskassan år 1836 haft att använda och från hvilken balansen i denna
kassa för sagde år sig härledde, 20,000 R:dr äro vordne efter Hr Presidentens
afskedstagande från Tullverket anordnade, samt härförutan åtskillige
förskotter blifvit under den tid af samma år, Hr Presidenten, i GeneralTulldirektörens
frånvaro, dennes embete förvaltat, till kassörskontoret öfverflyttade,
så kom Hr Presidenten att ansvara för så stor del af balansbeloppet
för år 1836, som återstod, sedan, i följd af de utaf Kongl. Maj:t i Dess
nådiga Utslag i tullförvaltaren Fined-s balansmål gillade grunder, angående
tillgångarnes efter Finér proportionel liga fördelning på kassor och år, från
1836 års totala kassörskassa-brist afgått hvad som, efter förhållande emellan
hela debelsumman samt förrberörde i densamma inbegripne 20,000 R:dr,
kunde å dessa sistnämnda sig belöpa; Och skulle Hr Presidenten, i rummet
näst efter kamereraren Hr KammarRältsrådet Winroth, betala hvad efter
sådan grund hörde till den balans i kassörskassan, som under Hr Presidentens
tjenstetid såsom Förste Departementschef vid Tullverket år 1836 uppstått;
Men hvad angeck ofvanberörde förskotter, hvilka blifvit till kassörskassan
anordnade under den tid af samma år, som Hr Presidenten af Billbergh
förvaltat GeneralTulldirektörsembetet, fann Kongl. KammarRätten, up
-
20
på de redan, i fråga om Hr Presidentens ansvarighet för balansen å en del
af detta slags medel, anförda skäl, Hr Presidenten böra i sista rummet ersätta
den del af balansen för år 1836, som, efter förhållande emellan hela
debetsumman och totala kassörskassa-bristen, belöpte på de förskotter, hvilka
under den tid, Hr Presidenten varit i utöfning af GeneralTulldirektörsembetet,
blifvit till kassörskassan öfverflyttade.
Vidare förekom till pröfning Ad vokalfiskals-embetets påstående emot
Hr Kanslirådet Valerius, hvilket påstående åsyftade betalningsskyldighet, icke
allenast för den balans å kassörsmedlen, sorn uppkommit år 1836 under
den tid, Hr Kanslirådet varit i utöfning af Andre eller KansliDepartementschefsembetet,
utan ock för den brist, som sig yppat ej mindre å uppbördsmedlen,
än uti kassörskassan, sedan Hr Kanslirådet emottagit Kameral Departements
c h e fs e n i h e t e t.
Hvad nu först beträffade balansen i kassörs eller utgiftskassan för den
tid af år 1836, då Hr Kanslirådet innehade Andre Departementschefsembetet;
så hade väl Hr Kanslirådet sökt undandraga sig ansvar för berörde balans
hufvudsakligen af den anledning, att kamereraren alltid varit hörd öfver
kassörens reqvisitioner på förskott till utgiftskassan, och att, innan förskottet
bifallits, kamereraren, under vitsord om det sednast assignerade beloppets
användande och det nyas oumbärlighet, understödt req v isi donen,
och äfven kontrollanten, Kameral Departementschefen, tillstyrkt assigneringen;
men emedan, jemlikt livad förut, vid pröfningen af det enahanda
emot Förste eller Kameral Departementschefen Hr Presidenten af Billbergh
gjorde påstående, ådagalagdt var, de af kamereraren öfver kassörens penningereqvisitioner
meddelade utlåtanden, tvertemot hvad Hr Kanslirådet här ofvan
anfört, icke innefattat den ringaste upplysning i hvad mån eller på hvad
sätt, förut assignerade förskottssummor blifvit för Verket begagnade, och ej
eller Kameral Departementschefens tillstyrkanden till de begärde förskotten
kunde, såsom förment blifvit, göra tillfyllest för reqvisitionernas beviljande
eller berättiga Styrelsens öfrige ledamöter att undandraga sig den pröfning
af behofvet, som, i följd af stadgandet uti 150 § af 1831 års Kongl. TjenslgöringsReglemente,
vore ett Styrelsens omedelbara åliggande, helst Kongl.
GeneralTullSlyrelsen, jemlikt de för densammas sammansättning uti Kongl.
Brefvet den 24 November 1824 lagde och uti den sedermera för Kongl.
Styrelsen under den 15 Juli 1825 utfärdade Instruktion i allo bibehållna
grunder, vore i sina rådslag kollektif, i följd hvaraf hvarje ledamot af
Styrelsen, som i ett rådslag deltagit, måste, likaså väl som ledamöterne uti
21
livar och en annan Isollektif myndighet, vare sig domstol eller förvaltande
verk, ansvara för det eller de beslut, som under sådan kollektif rådplägning
kommit till stånd, så framt icke från beslutet skiljaktig mening blifvit till
protokollet tecknad; Ty och då detta sist omförmälda förhållande icke någon
gång hos Kongl. GeneralTullStyrelsen inträffat vid kassörsreqvisitioneruas
förehafvande, pröfvade Kongl. KammarRätten skäligt ålägga Hr Kanslirådet
Valerius att i betalningen af 1836 års kassörskassabrist deltaga på
det sätt, att Hr Kanslirådet, dels i rummet näst efter Hr Presidenten af
Billbergh, så vidt det angeck skyldighet för honom att betala den balans å
kassörsmedlen, hvilken under hans tjenstetid såsom Förste Departementschef
uppstått, komme att ersätta den brist, som, efter förhållande emellan totala
debetsumman och hela kassörskassabalansen, kunde belöpa på de förskotter,
som, då Hr Presidenten af Billbergh förvaltat Förste Departementschefsembetet,
blifvit under Hr Kanslirådets tjenstetid såsom Andre eller KansliDepartementschef
anordnade, samt dels att näst efter kamereraren Hr KammarRättsrådet
Winroth gälda den brist å samma medel, som efter här förut
bestämda grunder belöpte på de förskotter, hvilka af Kongl. GeneralTullStyrelsen
blifvit beviljade elen öfriga tiden af samma år, hvarunder Hr Kanslirådet
Valerius, vid de tillfällen då Hr KammarRätlsrådet Winroth tjenstgjort
såsom Förste Departementschef, ulöfvat Andre Departementschefsbefattningen.
Vidkommande sedan ansvarigheten för de efter Hr Kanslirådets tillträde
till Kameral Departementschefsembetet så väl år 1836 som år 1837 till
kassörskontorets disposition ställde förskottsmedel; så enär, enligt hvad här
ofvan vid pröfningen af det emot kamereraren, Hr KammarRättsrådet Winroth
påstådde ansvar ådagalagdt var, den brist, som i balansräkningen visade
sig å de till 1837 års utgifter anvisade medel, tillkommit derigenom, att
största delen af tillgångarne efter Finer blifvit proportionaliter fördelade på
kassor och år, och denna proportionerliga fördelning icke rättsenlig! kunde
blifva grund för ansvar, som endast ägde rum, der kontrollpligt vore underlåten
och skada skett, men icke, såsom i förevarande fall vore händelsen,
der hela redovisningssumman antingen blifvit för Verkets utgifter använd
eller återlevererad af den, som medlen under förvaltning haft, fann Kongl.
KarnmaRätlen något ansvar för den till år 1837 hänförda brist i kassörskassan
icke kunna Hr Kanslirådet Valerius åsLadna; hvaremot, i anseende
till de 20,000 R:dr, som under hans tjenstetid såsom Kameral Departementschef
äro vordne dels år 1836, dels ock år 1837 anordnade till kassörskas
-
22
san för bestridande af 1836 års utgifter, Kongl. KaramarRätten, på de bär
ofvan för Hr Presidenten af Billbergh anförda skäl, ansåg Hr Kanslirådet
Valerius icke kunna undgå att, i ordningen näst efter kamereraren Hr
KammarRätlsrådet Winroth, betala den brist, som efter proportionerlig fördelning
på kassor och år på berörde 20,000 R:dr uppstod.
Angående slutligen den brist, sorn efter balansräkningen visade sig uti
tulluppbörden för år 1837 och för hvilken brist Advokatfiskals-embetet jemväl
yrkat betalningsansvarighet emot Hr Kanslirådet Valerius såsom Kameral
Departementschef, så kunde, på de här ofvan i lika fråga emot kamereraren
Hr KammerRättsrådet Winroth framlagde skäl, på detta Advokatfiskals-embetels
påstående afseende icke fästas, utan blef Hr Kanslirådet från
ansvar i denna del frikänd.
Derefter följde att pröfva den af Advokatfiskals-embetet emot Hr Expeditionssekreteraren
Fåhraeus anställde talan, med påstående, att Hr Expeditionssekreteraren,
som i egenskap af Kansli Departementschef med Kongl.
GeneralTullStyrelsen deltagit i den åtgärd, hvarigenom icke allenast 20,000
K:dr Banko blifvit lill kassörskassan anvisade till bestridande af utgifter för
år 1836, utan ock alla år 1837 intill Finers död till samma ändamål öfverflyttade
förskottsmedel, måtte tillförbindas ersättningsskyldighet förden å
dessa medel uppstådde balans, emot hvilket påstående Hr Expeditionssekreteraren
invändt, att 150 § uti 1831 års Kongl. TjenstgöringsReglemenle icke
utmärkte, att Kongl. GeneralTullStyrelsen kollek tift skulle inlåta sig i
speciel granskning om behofvet af reqvirerade förskott till utgifters bestridande,
hvilken granskning förmentes icke kunna annorlunda verkställas, än
genom revision af flere till Kammarkontorets handläggning hörande räkenskaper,
och att, då Kammarkontoret öfver hvarje reqvisition å sådana medel
blifvit hörd t, samt Kameral Departementschefen, åt hvilken inseendet öfver
räkenskaps och redogörelseverket blifvit anförtrodt, emot reqvisitionerna ingen
erinran gjort, Hr Expeditionssekreteraren trott sig ansvarsfritt kunna biträda
derpå grundade beslut; men emedan af Reglementets nyssåberopade §,
som förmår, att medlen till aflöning och andra utgifter skola anordnas efter
band som behofvet det fordrar, tydligt vore, att Kongl. GeneralTullStyrelsen,
bos hvilken dessa medel borde omedelbart reqvireras, icke under någon förevändning
kunde undandragas skyldigheten att pröfva reqvisiotionernas mer
eller mindre nödvändighet, dertill någon granskning af räkenskaper varit så
mycket mindre erforderlig, som, jemlikt föreskriften uti 9 § af 1825 års
Instruktion för uppbördskontoret, eler skulle föras en afräkningsbok, som
23
upptog hvad för hvarje dag blifvit utbetaldt, och af hvilken användandet af
förut lemnade förskott med lätthet kunnat erfaras; Ty och med åberopande
af de skäl, som bär ofvan blifvit andragne så väl i afseende på Hr Presidenten
af Billberghs ansvarighet för kassörsbalansen, som i anseende till Hr
Kanslirådet Valerii, i egenskap af Kansli Departementschef, enahanda ansvarighet,
så vidt den blifvit grundad på Kongl. GeneralTullStyrelsens kollektiva
form, blefve, utan afseende på hvad för öfrigt i förklaring var anfördt,
Hr Expeditionssekreteraren Fåhraeus skyldig förklarad att, näst efter Hr
Kanslirådet Valerius, hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös för den balans
å 1836 års kassörsmedel, för hvilka bemälde Hr Kansliråd, i egenskap
af Kameral Departementschef, är vorden här ofvan ålagd betalningsansvarighet;
men i anseende till den brist, som efter balansräkningen visade sig
å kassörsmedleu för år 1837, frikändes Hr Expeditionssekreteraren Fåhraeus,
lika med Hr KammarRättsrådet Winroth och Hr Kanslirådet Valerius,
från ansvar.
Beträffande sist den emot H. E. f. d. GeneralTulIDirektören Hr grefve
Posse anställde talan, åsyftande Hr Grefvens förbindelse till ansvar för deså
väl uti inkommande Sjötullkammarens upphörd, som uti kassörskassan, efter
tullförvaltaren Finers död yppade balanser; så alldenstund, hvad balansen ä
tulluppbörden angeck, med förutseende deraf, alt General Tulldirektören i sin
vidsträckta och omsorgsfulla befattning icke kunde, såsom Rikets Ständer
bland annat i fråga om Tullverkets nya organisation i underdånighet föreslagit,
vara tillräckligen biträdd af en sekreterare och en kamererare, Kongl.
Maj:t uti dess nådiga Bref i delta ämne af den 24 November 1824 beslutat,
att tvänne Departementschefer, hvar med sin detalj, skulle i Styrelsen deltaga,
i öfverensstämmelse hvarmed icke allenast inledningen till den år 1825
för Kongl. GeneralTullStyrelsen utfärdade Instruktion innehöll, att öfverstyrelsen
af Tullverket uppdrogs åt en General Tulldirektör, biträdd af tvänne
Departementschefer, utan ock uti denna Instruktions 9 § de skyldigheter
blifvit för Förste Departementschefen utstakade, att personligen föra de kontroller
mot uppbördsman och den afräkning med Rikets Ständers Bank, sorn
bevittnade, att alla inflytande medel riktigt och ordentligen i Banken insattes
och derifrån assignerades, att tillse, det inga andra assigneringar ägde
rum, än de till protokollet beslutne, och att behållningarne på hvarje titel i
behörig tiel och oförryckte levererades till vederbörande Verk , alt emottaga och
granska alla förslag och kalkuler samt hålla hand deröfver, att jurnaler samt månads
och årsräkningar i rätt tid ingingo, revisionsarbetet med skyndsamhet och
24
ordning verkställdes och hufvudboken inom föreskrifven tid afslutades m. m.,
genom hvilka den General Tulldirektören biträdande Förste Departementschefen
ålagde skyldigheter Lagstiftaren omisskänneligen åsyftat, att från General
Tulldirektören skilja den speciela tillsynen öfver uppbörden och räkenskapsväsendet,
och med detta afskiljande i åligganden icke kunde stå tillsammans,
att General Tulldirektören borde följa redogörelseverket med den
af Advokatfiskals-embetet framställde närmare kontroll, hvilket yttermera
vann bekräftelse deraf, att, då för Departementscheferne vissa skyldigheter
blifvit utmärkte till iakttagande, ett sådant utmärkande icke ägde rum i
anseende till General Tulldirektören, såsom förbunden att egna uppmärksamheten
åt Verkets allmänna förvaltning i alla dess delar; Fördenskull och
som, i afseende på tulluppbördens redovisande, det icke kunnat emot Hr
Grefve Posse anmärkas, hvarken att Hr Grefven vid utöfningen af General
Tulldirektörsembelet brustit uti någon uttryckt kontrollerande pligt, eller
underlåtit vidtaga lagliga åtgärder i anledning af de anmälanden, som till
honom i ofliciel väg blifvit gjorda, utan de mot Hr Grefven framställda erinringar
grundade sig på det inflytande, en och annan förutsatt åtgärd förments
kunna hafva haft på balansens tidigare upptäckande; Alltså fann Kongl.
KammarRätten sådana omständigheter emot H. E. Hr Grefve Posse icke förekomma,
som till betalningsansvarighet för tulluppbördsbalansen föranleda
kunde, utan blefve Hr Grefven från Advokatfiskals-embetets påstående i denna
del af målet frikänd.
Hvad deremot balansen å kassörskassan beträffade; så emedan, på sätt
här ofvan i frågan om Hr Presidenten af Billberghs ansvarighet för denna
balans visadt vore, Hr Grefven varit pligtig att, under iakttagande af hvad
150 § i 1831 års Kongl. TjenstgöringsReglemente förmår, göra sig underrättad,
huruvida kassörskassan varit i behof af ytterligare förskott af medel
till utgifters bestridande och icke låta bero vid de af Kammarkontoret öfver
kassörens reqvisitioner meddelade utlåtanden, som icke gifvit vid handen,
huru och på hvad sätt elier i hvilken mån förut beviljade förskott blifvit
använde, innan Hr Grefven tagit sitt beslut om vidare medels ställande lill
kassörskontorets disposition, till uppmärksamhet hvarå Hr Grefven ägt en
särskild uppmaning i det förhållande, att Hr Grefven i sin egenskap af General
Tulldirektör, jemlikt Instruktions föreskrift, hade sig förbehållet att
uti alla förekommande mål, utan afseende på Departementchefeines yttrande,
allena besluta; Ty, och då af handlingarne upplyst var, att Hr Grefven
,
25
ven, åsidosättande all forskning i berörde afseende, till kassörskontoret anvisat
medel vida utöfver behofvet, och sålunda bernit uppbördsmannen tillfälle
att deraf föröfva tillgrepp, fann Kongl. KammarRätten, med tillämpning
af 1 Kapitlet 12 § Rättegångsbalken, jemförd med Kongl. Brefvet den
10 December 1756, H. E. Hr Grefve Posse icke kunna undgå att i sista
rummet betala den brist i nämnde kassa för ifrågavarande år 1836, som,
efter ofvan bestämda grunder, belöpte på de förskotter, hvilka på de tider
af året, hvarunder Hr Grefven i egenskap af GeneralTulldirektör varit tjenstgörande,
blifvit till kassörskassans förstärkande utanordnade; men för den
lika beskaffade bristen, som Lill år 1837 blifvit räknad, ansåg Kongl. KammarRätten
någon ansvarighet icke kunna Hr Grefven åstadna.
Slutligen förordnades, att Tullverkets Kammarkontor ålåge att, efter
de af K. KammarRätten utstakade grunder, författa uträkning öfver hvad
hvar och en af de till deltagande i balansernas betalning förbundna Embetsoch
tjenstemän borde gälda.
1 följd af de underdåniga besvär, ej mindre Advokalfiskals-embetet, än
de till ansvar och ersättningsskyldighet dömda svaranderne anfört öfver K.
KammarRätlens utslag, har Kongl. Maj:t med Dess Högsta Domstol pröfvat
denna sak, hvarvid i pröfningen deltagit Hrr JustitieRåden Themptander,
Sträte, Engelhart, Backman, Nordenstolpe, Grefve Snoilsky och Grefve G.
A. Sparre, emellan hvilka Hrr Ledamöter skiljaktighet i meningarne angående
vissa frågor ägt rum, på sätt Högsta Domstolens protokoll för den 6
Maj sistlidna år visar. Varande i öfverensstämmelse med pluralitetens mening
Kongl. Maj:t Utslag under nyssnämnde dag ulfärdadt af följande innehåll:
Hvad
angeck den talan Advokatfiskals-embetet fullföljt emot tullförvaltaren
Svenssons sterbhusdelägare, fann Kongl. Maj:t skäl ej hafva förekommit
lill ändring af KammarRättens Utslag i denna del af målet *).
*) Hr Justitie Rådet Themptander, som instämde i detta beslut, ville hämta skäl dertill,
äfven af det förhållande, att ej ens ifrågastäldt vore, att något af de utaf Fine'r
tillgripna uppbördsmedel kommit Svensson till godo, så att godtgörelse deraf kunde
på sådan grund hans sterbhus åläggas. Hvaremot Hr JustitieRådet Stråle yttrade
den skiljaktiga mening: ”1 afseende på den af Advokatfiskals-embetet emot aflid
ne
tullförvaltaren Svenssons sterbhus fullföljda talan förekommer, alt Svensson, då han
vid tvenne särskilda tillfällen blifvit, så väl genom GeneralTullStyrelsens som den
särskildt t. f. GeneralTullStyrelsens föranstaltande muntligen hörd, vid redig sinnes
Just-Ombudsmans
Emb.-Berätt. /or åren 18/2 och t843. ^
26
Beträffande konlrollören Behmer, som först vid 1837 års början tillträdt
kontrollörsbefaltningen i Inkommande Tullkammaren; så emedan ostri
-
författning erkänt, att de från Inkommande Sjötullskammaren afgifna veckorapporter
öfver uppbörden blifvit af Svensson undertecknade, utan att han jemfört desamma
med uppbördsboken och utan att tillse, att densamma varit riktigt uppsummerad;
hvaremot, sedan målet kommit till vidare handläggning i KammarRätten och advokatfiskal
emot Svensson afgifvit påståenden, denne, enligt företedde läkarebetyg,
befunnits oförmögen att förklaring afgifva och sedermera, utan att vidare varda hörd,
med döden aflidit.
Vid föregående tillfällen har jag yttrat min öfvertygelse, att statens tjenstemän, i
afseende på skyldigheten att ersätta den skada och förlust, som genom deras förseelse
eller vållande tillkommit, icke kunde betraktas annorlunda, än ombudsmän i allmänhet,
hvilka beträdas med att hafva försummat hufvudmannens rätt och bästa.
Då rättigheten för hufvudmannen, att för liden förlust njuta ersättning af ombudsmannen,
icke kan, efter mitt omdöme, genom dennes förr eller sednare inträffade död
tillintetgöras; anser jag förhållandet böra vara enahanda med Statens tjenstemän; och
om en tilltalad tjensteman aflider, innan han fått tillfälle att anföra hvad han till sin
ursäkt kunnat hafva att andraga, bör väl sådant vid sakens pröfning komma i betraktande,
men ingalunda tillintetgöra sjelfva ersättningsanspråket.
Åtalet emot tullförvaltaren Svensson innefattade, dels att han afvetat tullförvaltaren
Fine'rs uppbördsbalans och hulpit att densamma dölja, eller att han med uppsåt
afgifvit oriktiga veckorapporter, dels ock att han, genom dessa veckorapporter, vållat,
att Kongl. Maj:t och Kronan blifvit genom Fine'rs tillgrepp lidande, och borde
skadan ersätta. Den förra delen af åtalet, hvilket afsåg Svenssons fällande till ansvar,
kunde icke utan hans hörande utredas eller bedömas, och om ersättningsskyldigheten
endast derå varit grundad, hade den, genom Svenssons död, jemte ansvarspåståendet
förfallit. Nu åter grundar sig påståendet om ersättningsskyldighet endast
derå, att Svensson undertecknat och afgifvit de oriktiga veckorapporterne. För att
bedöma denna fråga erfordras, enligt min tanke, endast att känna, huruvida Svensson
varit skyldig att afgifva och verkligen undertecknat de ifrågavarande rapporterne.
Detta har han i lifstiden vid tvenne särskilda tillfällen inför vederbörande otvunget
vidgått och erkänt; och lika litet som någon anledning förekommer, alt betvifla
riktigheten af ett sådant erkännande, lika litet visar sig möjligheten deraf, att Svensson,
om han förklarat sig öfver advokatfiskalens påståenden, kunnat anföra någon
omständighet, som skulle hafva friat honom från skyldigheten att ersätta den skada,
som af de origtiga veckorapporterne varit en omedelbar följd.
Då nu uppenbart är, att de utaf Inkommande Sjötullkammaren afgifne veckorapporter
utgjorde kontroll derå, att uppbördstullförvaltaren till redovisning upptagit
alla influtna medel och jemväl skulle tjena till rättelse vid inventering af uppbördskassan;
så att när veckorapporten upptog mindre belopp än som verkligen under den
förflutna veckan influtit, uppbördstullförvaltaren derigenom lemnades tillfälle, att en
del af uppbörden undansnilla samt tillgreppet längre tid fördölja och föröka; alltså
pröfvar jag för min del rättvist, vid jemförelse af 1 kap. 12 § Rättegångsbalken med
27
digt är, att han i behörig ordning granskat de veckorapporter, som angått
sistnämnde års uppbörd, hvilka rapporter ock befunnits vara riktiga,
samt hans anmärkta underlåtenhet, att jemväl kontrollera de veckorapporter,
som under loppet af Januari och Februari månader särskildt afgåfvos
öfver medel, influtna för året 1836 debiterade tullafgifter, kunnat, på
sätt han uppgifvit, härleda sig från hans förmodan, att han icke hade att
skaffa med redovisningen för sistberörde afgifter, utan endast med den, som
afsåg debiteringen för år 1837: en förmodan, hvilken, om än oriktig och innefattande
ett missförstånd af åliggande tjenstepligt, dock icke utgjorde tillräcklig
anledning alt ålägga Behmer ersätta en del af Finers redan under
loppet af nästpåföljde Mars månad uppdagade balans, deslomindre, som det
icke må för fast antagas, att, derest Behmer anmält sig till kontrollering
jemväl af veckorapporterne lör 1836 års uppbörd, sådant skolat medföra en
ännu tidigare upptäckt af nämnde balans; alltså pröfvade Kongl. Maj:t rättvist
fastställa det slut, hvari KammarRälten i denna del af målet stadna
t
18 kap. 1 och 4 §§ Handelsbalken, förklara det hör bristen uti 1836 års tulluppbörd
i första rummet gäldas utaf aflidne tullförvaltaren J. Svenssons efterlemnade tillgångar.
*) Biträdande samma slut, anförde Hrr Justitie Råden Themptander och Stråle j hvar
för sig, särskilda skäl till stöd för deras mening. Af skiljaktig tanke voro Hrr JustieRåden
Engelhartj Nordenstolpe och Grefve Sparrehvilka sammanstämde i det
af den sistnämnde afgifna yttrande, att emedan Inkommande Sjötullskammaren ledan
under Januari månad år 1837 afgifvit felaktiga och emot rätta förhållandet stridande
veckorapporter, angående de under tiden influtna, men till föregående årets uppbörd
hörande, tullmedel; och Behmer, hvilken ifrån 1837 års början haft förordnande
att bestrida kontrollörstjensten vid Inkommande Tullkammaren, och hvarken begärt
eller erhållit någon tjenstledighet, i anseende till sin i Februari månad inträffade
sjukdom, varit, enligt 188 § i TjenstgöringsKeglementet den 1 Oktober 1831, lika
med tullförvaltaren i nämnde tullkammare, ansvarig för beskaffenheten afomförmälda
veckorapporter, hvilka ostridigt hade gemenskap med redogörelsen för den, under
Behmers tjenstgöring såsom kontrollör, influtna tulluppbörd, men han det oaktadt
låtit tullförvaltaren ensam afgifva dessa rapporter, utan alt dem granska, hvaraf åter
följt, att någon anmärkning vid veckorapporternas förrberörde oriktiga beskaffenhet
icke ägt rum; ty och som, i händelse Behmer, sin pligt likmätigt, hos vederbörande
anmält de fel, som i rapporterna förekommo och hvilka, vid dessas granskning och
jemförande med uppbördsboken, icke kunnat honom undfalla, sådant otvifvelaktigt
föraniedt en undersökning, som medfört FineVs afstängande från vidare tjenstbefattning,
hvarigenom ock den år 1837 inträffade balans å uppbördsmedien kunnat före
-
28
Vidkommande sedermera kontrollören Middendorf ansvarighet, fann
Kongl. Majit honom vara öfvertvgad ej mindre att, på sätt KammarRälten
sig yttrat, hafva år 1836 underlåtit den honom såsom kontrollör i uppbördskontoret,
enligt instruktion, åliggande granskning af Inkommande SjölulIska
mrnarens och nämnde kontors upprättade veckorapporter, hvilken granskning,
om den blifvit behörigen verkställd, skulle ledt lill upptäckt af den
uti dessa rapporter sedermera befunne oriktighet, att för lågt angifva de erlagde
tullafgifterne, och, vid anmälan härom, jemväl till tullförvaltaren Finérs
skiljande från sin uppbördsmannabefattning, än äfven att hafva i en sådan
underlåtenhet fortfarit, i afseende på veckorapporterne angående år 1837
influten uppbörd för föregående året, hvilka jemväl varit felaktiga. Hvarföre
och då Middendorff, genom denna sin visade grofva vårdslöshet och försummelse
i sina tjenstepliglers uppfyllande, vållat, det Finer under begge
ifrågavarande år fått tillfälle att åsamka sig balans af uppbördsmedlen, Kongl.
Maj:t pröfvade rättvist förklara, det Middendorff icke anfört skäl, sorn kunde
verka ändring i KammarRätlens utslag; men att, med rättelse af samma
utslag i hvad det blifvit af Advokatfiskals-embetet öfverklagadt, Middendorff
skulle i första rummet gälda den andel i Finers uppbördsbrist, som på 1837
sig belöpte.
I fråga om kamereraren i Kammar'kontoret, KammarRättsrådet Winroths
och advokalfiskalen Lagerlöfs förfarande vid veckoinvenleringaine, faun Kongl.
Maj:t hvarken skäl att bifalla Advokalfiskals-embelets fullföljda påstående, eller
att, i anledning af Lagerlöfs klagan öfver honom ådömdt ansvar, göra
ändring i KammarRältens beslut; äfvensom Kongl Maj:t, i afseende på åtalet
i öfrigt emot KammarRättsrådet Winroth, gillade KammarRältens utslag, så
vidt Winroth blifvit, jemte förlust af sin vid tullverket innehafvande kamreraresyssla,
förklarad skyldig alt i andra rummet, eller näst efter kontrollören
Middendorff, hålla Kongl. Maj:t och Kronan skadeslös för 1836 års
uppbördsbalans. Men som Winroth destoheldre måste anses hafva vållat, alt
Finer fått tillfälle göra tillgrepp jemväl af påföljande årets uppbördsmedel,
som Finer redan 1836, jemlikt 163 § i TjenstgöringsReglementet den 1 Okt.
1831, skolat från vidare tjenstutöfning skiljas, derest Winroth då fullgjort
byggas; alltså och enär Behmer följaktligen, genom underlåtenhet att sina tjenslepligter
fullgöra, varit i sin mån till nämnde balans vållande, pröfvade Hr JustitieRådet
rättvist att, med ändring af KammarRätlens utslag, känna Behmer skyldig att i
första rummet Kongl. Maj:t och Kronan samma balans ersätta.
29
sin skyldighet att hos GeneralTullStyrelsen anmäla, huruledes månadsförslager
oell årsräkningar för sent afgåfvos; pröfvade Kongl. Maj:t skäligt alt,
med ändring af KammarRältens utslag i denna del, ålägga Winroth,
att i här ofvan stadgad ordning ersätta äfven 1837 års uppbördsbrist; och
alldenstund, hvad vidare angeck bristen i kassörs eller utgiftskassan, Winroth,
i Kammarkontorets afgifna utlåtanden öfver Finers reqvisitioner å förskott
till nämnde kassa, dem tillstyrkt, fastän de icke af behofvet varit påkallade,
derom Winroth, hvars skyldighet det varit att grunda dessa utlåtanden
på inhämtad säker kännedom om verkliga förhållandet, kunnat och
bort utaf de under hans tillsyn stående räkenskaper vinna upplysning; samt
Winroth, efter det förskotten blifvit af GeneralTullStyrelsen beviljade, med
rättighet för Finer att dem från Rikets Ständers Bank pä tullverkets räkning
utassignera, dessutom åsidosatt sin i följd af föreskriften i bemälde Styrelses
beslut den 9 Juni 1827 åliggande skyldighet, att först då, när Finers räkenskaper
utvisade, det ett behörigt användande af redan erbållne medel föranledde
behof af ytterligare lyftning, förse Finérs assignationer med den för
desammas giltighet erforderliga påskrift, hvilken skyldighet Winroth äfven
för den lid af år 1836, hvarunder lian i GeneralTullStyrelsen tjenstgjort såsom
Förste Departementschef, fortfarande sig iklädt derigenom, att han sin
kamererarebefattning, i hvad den med assigneringen hade gemenskap, oafbrutet
ulöfvat; fördenskull och emedan Winroth, då han för öfrigt, i stället att,
såsom vederbort, anmärka det de år 1836 meddelte förskotter icke till förefallne
utgifter åtgått, det följande året tillstyrkt ytterligare förskotter och således
genom fortsatt felaktigt förfarande medverkat till öfverlemnande åt kassörskontoret
af de medel, å hvilka den brist uppstått, som, enligt hvad under
balansutredningen blifvit särskildt bestämdt, utgör 1837 års kassörsbalans;
ty pröfvade Kongl. Maj:t rättvist, att, med afslag å KammarRättsrådet
Winroths besvär, ålägga honom att i första rummet godtgöra 1836 och 1837
årens balans å kassörsmedlen. Finnande Kongl. Maj:l vid den utgång frågan
om KammarRättsrådet Winroths ansvarighet, såsom kamererare, sålunda erhållit,
något yttrande icke erfordras öfver hvad honom kunde lill last ligga
i egenskap af tjenstförrättande Departementschef under någon tid af år 1836.
H vad åter angeck åtalet emot inspektoren Björkman, bokhållaren Winroth
och protokollssekreteraren Norström; så emedan icke visadt vore, alt de,
hvilka hvar efter annan tjenstgjort såsom revisorer inom Kammarkontoret,
och i likhet med hvad tillförne kammarskrifvaren derstädes ålegat, varit
skyldige granska uppbördskontorets inkommande månadsräkningar, dervid haft
30
att ställa sig till efterättelse andra föreskrifter än de, som varit gifne bemälde
kammarskrifvare, uti den för kamreraren i förstnämnde kontor, under
den 16 Dec. 1803 utfärdade instruktion, samt enligt hvad densamma innehåller,
klaganderne icke kunde betraktas annorlunda, än såsom biträden åt
kamreraren, under hvars befattning och uppsigt de varit anställda, och till
hvilken de ägt att aflemna de anmärkningar, som, under revision af räkenskaperne,
kunde af dem författas; ty och som Kammarkontorels kamrerare
KammarRältsrådet Winroth icke uppgifvit, alt han, genom underlåten anmälan
från revisorernes sida, varit okunnig derom, att månadsförslagen eller
räkningarne för sent inkommit, eller att vid dem, såsom verifikationer,
fogade bankoattester öfver insatte uppbördsmedel varit utgifna å en tid, vida
sednare än den, för hvilken medlen redovisades, utan bemälde KammarRättsråd
tvertom medgifvit och erkänt, att revisorerne för honom sådant
anmält; hvartill komme, att kamreraren, till hvilken tullförvaltarens i uppbördskontoret
räkenskaper ingingo, innan de till revisorerne öfverlemnades,
med den minsta uppmärksamhet på de skyldigheter honom ålegat, icke kunnat
undgå sjelf iakttaga nyssberörde omständigheter, till den åtgärd, som i
anledning deraf varit af nöden; alltså pröfvade Kongl. Maj:t rättvist alt,
med ändring af KammarRättens utslag, befria Björkman, Winroth och Norström
från de emot dem väckta ansvars och ersättningspåståenden *).
*) Angående denna fråga utlät sig Hr JustitieRadet Grefve Sparre: Som Björkman,
Winroth och Norström i deras befattning såsom revisorer icke äro bland de embetsoch
tjenstemän, hvilka det åligger kontrollera , att tullverkets i Stockholm uppbördstullförvaltare
och kassörer iakttaga sina skyldigheter i afseende å uppbördens redovisande
inom föreskrifven tid, samt det icke är vordet Björkman, Winroth och Norström
till last földt, att de skota underlåtit fullgöra någon dem till efterrättelse gifven bestämd
föreskrift; men de likväl, på sätt advofiskalen Printzensköld anmärkt, vid månadsförsiagens
granskning i uppgifne omständigheter felaktigt sig förhållit, pröfvar
jag, för min del rättvist, med fastställande af det slut, deruti KammarRälten, i hvad
Björkman och Winroth angår, stadnat, förklara, hvad Norström beträlfar, att ersättningsskyldighet
för 1836 års uppbördsbrist icke kan Norström åläggas, eller svårare
ansvar honom drabba, än att han, för hvad honom till last ligger, skall böta
166 R:dr 32 sk. Bko.
Hr JustitieRadet Engelhart åter yttrade: Sorn Protokollssekreteraren Norström,
hvilken vid medlet af är 1835 till trär i t sin revisorsbefattning, vid granskning af de
från Inkommande Tullkammaren aflåtna månadsförslag, lemnat utan behörig anmärkning
det om grof oordning vid redogörelsen för tullverkets medel vittnande förhållande,
att ehuru dessa förslag skolat afgifvas för hvarje månad, sednast å tjugonde
dagen i den nästpåföljande månaden, desamma likväl, till bestyrkande af gjorda in
-
31
Vidare, och hvad beträffade Presidenten af Billbergh, pröfvade, på de
af KammarRätten anförda skäl, samt då honom jemväl till last låg, att han
lemnat utan anmärkning och rättelse uppbördskontorets af honom kända förfarande,
att icke, i enlighet med ovilkorliga föreskriften i 4 § af instruktionen
för uppbördskontoret den 18 Juni 1825, två gånger i hvarje vecka
uppbörden i Rikets Ständers bank insätta, Kongl. Maj:t rättvist fastställa öfverklagade
utslaget i hvad hans ansvarighet för 1836 års uppbördsbalans angick;
dock att, i följd af Kongl. Majrts i frågan rörande protokollssekreteraren
Norström fattade beslut, Presidenten af Billbergs ansvarighet vidtoge
näst efter KammarRältsrådet "Winroths; och alldenstund emot Presidenten
af Billbergh, i afseende å 1836 års balans uti kassörs och utgiftskassan förekom,
dels att, ehuru ej mindre af det inseende öfver Kammarkontoret, som
enligt 9 § i GeneralTullStyrelsens Instruktion den 15 Juli 1825, Förste Departementschefen
bör utöfva, än äfven af dennes skyldighet, att de till GeneralTullStyrelsen
inkomne kassörskontorets förskottsreqvisitioner i behörigt
skick föredraga, följde, att Presidenten af Billbergh bort hålla hand deröfver,
alt Kammarkontoret, sin pligt likmätigt, utredt de till upplysning om
behofvet af förskotten hörande omständigheter, och således om till kassans
sättningar i Rikets Ständers bank af de under månadens lopp influtna tullmedel, åberopat
förslagen bifogade insättningsbevis, utfärdade flere månader sednare; ett förhållande,
hvilket destoheldre bort ådraga sig Norströms uppmärksamhet, som detsamma
icke ens kunnat äga rum, derest månadsförslagen varit afgifna inom föreskrifven
tid; alltså, och då det enligt min mening måste antagas, att derest Norström i
vederbörlig ordning gjort anmälan angående berörde oordentlighet, en sådan åtgärd
skulle hafva medfört en undersökning och rättelse, hvarigenom tullförvaltaren Fine'r
betagits tillfälle att föröfva och dölja de af honom, »inder den tid Norström varit
revisor, begångna tillgrepp af tulluppbördsmedlen, pröfvar jag, för min del, rättvist
att, med ogillande af Norströms klagan och med bifall till advokatfiskalen Printzenskölds
emot honom fullföljda påstående, på det sätt ändra KammarRättens utslag,
att Norström skall i tredje rummet, eller näst efter KammarRättsrådet Winroth,
godtgöra hela den till år 1836 hänförda andelen af Finers uppbördsbalans; men,
ehuru jag anser enahanda underlåtenhet ligga inspektor Björkman och bokhållaren
Winroth till last, under den lid de revisorsbefaltningen innehaft; likväl och då, enligt
särskildt meddeladt beslut, icke någon del af ifrågavarande balans kan lill samma
tid hänföras, hvadan deras felaktighet ej eller må anses hafva ledt till förlust för
Kongl. Majit och Kronan, finner jag parterne icke å någondera sidan hafva anfört
skäl, sorn kati leda till ändring af det slut, hvaruti KammarRätten angående Björkman
och Winroth i målet stadnat. Herr JustitieRådet Themptander instämde uti
Herr Grefve Sparres mening.
32
disposition redan lemnade medel blifvit för tullverkets räkning använde,
Presidenten likväl, i berörde egenskap, både före och efter det han någon
tid af nyssnämnde år General Tulldiiektörsembetet förvaltat, tillstyrkt förskotternes
beviljande endast på grund af Kammarkontorets raeddelta utlåtanden,
hvilka icke ens antydt i hvad mån en sådan utredning ägt rum,
och dels att Presidenten af Billbergh, med åsidosättande af skyldigheten att
hålla hand öfver räkenskapernes behöriga afgifvande från uppbördsmännen,
lemnat oanmärkt, att under hans tjenstetid intill den 7 Dec. 1836 kassörskontorets
månadsförslag icke för sednare tid än April månad samma år inkommit;
fördenskull och då Presidenten af Billbergh, genom berörde sin underlåtenhet
att fullgöra hvad honom, i egenskap af Förste Departementschef,
ålegat, bidragit dertill, att oinförmälde balans kunnat uppslå; blef öfverklagade
Utslaget i denna del af målet på det sätt gilladt, att Presidenten af
Billbergh skulle näst efter kamreraren, KammarRätlsrådet Willioth, ersätta
den del af samma balans, som blifvit Presidenten utaf KammarRätlen lill
godtgörande ådömd w).
Hvad derefter rörde Advokalfiskals-embetets emot Kanslirådet Valerius
förde talan, i följd af förment felaktigt förfarande under den tid han varit
Förste Departementschef; så emedan tullförvaltaren Finers ännu vid Valerii
tillträde till nämnde befallning i medlet af December månad 1836 fortsatta
dröjsmål, att afgifva kassörskontorets månadsförslag från och med Maj månad,
skulle, om Valerius, enligt sitt i 9 § af GeneralTullStyrelsens instruktion
den
*) Härom ytlrade särskildt Hrr JustitieRåden Backman och Nordenstolpe j all på redan
anförda skäl och då 150 § i 1831 års reglemente innehölle, det nödiga medel till
aflöning och andra utgifter bort, på kassörens anmälan, efter hand, som behofvel
det fordrade, utaf GeneralTullStyrelsen anordnas, samt detta stadgande tydligen innefattade
skyldighet för GeneralTullStyrelsen att, innan medel anordnades, pröfva
behofvet deraf, hvilket åter ej kunde utrönas utan inhämtad uppysning, om förut
anordnade förskolter blifvit behörigen använde; men vid de tillfällen, då, under den
tid år 1836, som Presidenten af Billbergh, i General Tulldireklörens frånvaro, förvaltade
dennes embete, åtskilliga förskolter blifvit beviljade, någon närmare undersökning
om behofvet, som, utan vidlyftig granskning af räkenskaperne, genom infordranden
från Kammarkontoret af förslag öfver förut anordnade medels användande,
lätteligen kunnat verkställas, icke föregått, hvilken uraktlåtenhet varit lika oförenlig
med ett noggrant iakttagande af stadgandet i ofvan åberopade §, som vådlig för
det allmännas rätt, samt förty måste, då förlust inträffat, leda till ersättningspåföljd;
pröfvade bemälde Hrr Ledamöter rättvist gilla det slut, hvaruti KammarRätten i denna
del af målet stadnat.
33
elen 15 Juli 1825 grundade åliggande, alt hålla hand öfver dessa räkenskapers
inlemnande i rätt tid, hos GeneralTullStyrelsen anmält berörde dröjsmål,
hafva, jemlikt 163 § i TjenstgöringsReglementet för tullverkets tjenstemän
den 1 Oktober 1831, led t lill Finers afstängande från utöfningen af
sin tjenst; samt Valerius, då, genom hans underlåtenhet af denna tjenstepligt,
Finer kommit att det följande året få med uppbörden fortfara, varit
vållande dertill, att han kunnat å densamma ytterligare balans sig ådraga,
äfvensom Valerius till last kom, alt han lemnat ulan beifran och rättelse
den oordning, att uppbördskontoret icke tvenne gånger i hvarje vecka uti
banken insatt de influtne uppbördsmedlen; ty och som, hvad bristen i kassörskassan
angeck, Valerius, fastän honom, såsom föredragande i GeneralTullStyrelsen
af kassörskontorets förskotlsreqvisitioner, ålegat, på sätt här förut,
angående Presidenten af Billbergh, är vordet anfördt, alt innan han å
reqvisitionerna tillstyrkte bifall, tillse det behofvet af vidare förskott varit
ådagalagdt genom utaf vederbörande företagen utredning, huru till kontoret
förut anvisade medel blifvit använde, likväl endast, med föranledande af kammarkontorets
på all upplysning om en sådan utredning, blottade utlåtanden,
boredt, genom sin embetsåtgärd, meddelandet af ej mindre de den 31 Dec.
1836 och den 21 derpåföljde Januari lemnade, samt uti balansräkningen till
förstnämnde år hänförde 20,000 R:dr, än äfven de vidare under år 1837 till
kassörskontoret anviste förskotter, från hvilka 1837 års kassörsbalans sig härleder;
alltså och utan afseende å Valerii invändning, att balansen å uppbördsmedel!
blifvit under den ifrågavarande tiden af tullförvaltaren Finér minskad
med ett emot den uppkomna bristen i kassörskassan svarande belopp,
pröfvade Kongl. Maj:t rättvist fastställa KammarRättens utslag, i hvad derigenom
bestämmes Kanslirådet Valerii ansvarighet för den del af kassabristen,
som på omförmälde 20,000 R:dr sig belöper, och, med ändring af samma
utslag i öfrigt, ålägga honom att ersätta, näst efter kamereraren KarcmarRättsrådet
Winroth, 1837 års uppbörds och kassörsbalans c‘).
Angående Advokatfiskals-embetets påstående, att H. E. Hr Grefve Posse,
såsom f. d. General Tulldirektör, borde åläggas godtgöra balansen å uppbördsrnedlen,
fann Kongl. Maj:t skäl ej vara anfördt, som kunde föranleda till
ändring af KammarRättens utslag.
*) Ifrån detta beslut var Hr JustiticRildet Stråle skiljaktig i så måtto, som han, hvad
angeck de år 1837 till kassörskontoret anordnade medel, hvilka ansetts tillhöra samma
års utgifter, ej fann skäl alt i KammarRättens utslag göra ändring.
Just.-Omludsmans Emb.-Berätt. för uren 184% och 7843. 5
34
Slutligen och hvad vidkomme Advokatfiskals-embetets om ansvarighet
för kassörsbalansen framställda yrkande mot Kanslirådet Valerius, i afseende
å den tid, då han innehade andra Departementschefsembetet, samt Andre
Departementschefen Fåhraeus och H. E. Hr Grefve Posse; så emedan,
jemlikt 150 § i TjenstgöringsReglementet den 1 Okt. 1831, nödige medel
till aflöning och andra utgifter, de der efter gifna föreskrifter skola för tullverkels
räkning i Stockholm liqvideras, bort, på kassörskontorets anmälan,
efter hand, som behofvet det fordrade, utaf GeneralTullStyrelsen anordnas,
och behofvet af de medel, nämnde kontor reqvirera t, blifvit, innan beslut i
ämnet af GeneralTullStyrelsen fattades, underkastadt granskning utaf ej mindre
Kammarkontoret, till fullgörande af erhållen remiss att öfver reqvisitionerne
sig utlåta, än äfven af Förste Departementschefen, i följd af dess här
ofvan omförmälda åliggande att öfver Kammarkontoret hafva inseende och
att sådana ärenden, behörigen utredde, i GeneralTullStyrelsen föredraga, samt
både Kammarkontoret och Förste Departementschefen tillstyrkt beviljande
af de begärda medlen; ty och då, vid detta förhållande, Andre Departementschefen
och GeneralTulldirektören, hvilka icke, i de angående tullverket utfärdade
författningar, hafva sig ålagdt någon speciel granskning och kontroll
i afseende på dess räkenskaper och uppbörd, ej, ulan föranledande af särskilda
omständigheter, de der, så vidt handlingarne utreda, här icke inträffat,
haft skälig anledning att vidare efterfråga och undersöka behofvet och
användandet af de begärda förskotterne; fann Kongl. Maj:t, Hr Grefve Posses,
Kanslirådet Valerii och Departementschefen Fahraei åtgärd, att bifalla
medlens utassignerande för kassörskontorets räkning i vanlig, med särskild
kontroll å deras behöriga användande förenad ordning, icke utgöra någon
öfverträdelse af nyss åberopade stadgande, eller något i utöfningen af deras
embeten begånget fel, derifrån skyldighet för dem att godtgöra den inträffade
kassörsbalansen kunde härledas; hvadan Kongl. Majrt pröfvade rättvist att,
med ändring af KammarRättens utslag i denna del, Hr Grefve Posse och
u t O
Andra Departementschefen Fåhraeus samt Kanslirådet Valerius, i dess egenskap
af Andra Departementschef, från all ansvarighet för denna balans befria *).
*) Ifrån beslutet i denna fråga skiljde sig Hrr JiisticicRåden Backman och Nordenstolpe
hvilka instämde i det yttrande, att, på de af KainrnarRätten, i afseende å kassörskassans
balans för år i836, andragne skäl samt, under åberopande af hvad bemälde
Hrr ledamöter anfört i frågan om Presidenten af Billberghs ansvarighet, de
ansågo Hr Grefve Posse böra ansvara, på sätt KammarRätten stadgat, för en del af
nämnde kassabrist; samt att, hvad angeck Kanslirådet Valerii och Expeditionssekre
-
35
I öfrigt fann Kongl. Maj:t skäligt föreskrifva, att, i händelse hos någon
af dem, hvilka det nu blifvit ålagdt att ansvara för balansen både å uppbördsmedlen
och å kassörsmedlen, eller för en å både år 1836 och 1837
belöpande andel af endera eller begge dessa balanser, full godtgörelse icke
skulle kunna uttagas, tillgången hos honom bör fördelas på hvardera balansen
och hvardera året i ett mot beloppet svarande förhållande.
I anledning af sedermera utaf kontrollören Middendorff, KammarRätlsrådet
Winroth, Presidenten af Billbergh och Kanslirådet Valerius i underdånighet
gjorda ansökningar, att Kongl. Maj:t, med afseende å anförda omständigheter,
måtte täckas bevilja sökanderne den nåd, att de måtte förskonas från
den en hvar af dem ådömda ansvarighet eller åtminstone att, hvad angeck deras
skyldighet till ersättnings gäldande, med all verkställighet deraf linge anstå,
till dess afskrifning eller eftergift möjligen kunde ske, i hvilket hänseende
KammarRättsrådet Winroth och Presidenten af Billbergh i underdånighet
anhållit, att nådig framställning till Rikets Ständer mätte göras, samt
Kanslirådet Valerius ernade att till Rikets Ständer med ansökning inkomma;
har Kongl. Maj:t, sedan Dess Högsta Domstol ansett sig icke äga anledning
tillstyrka bifall å Middendorff^ och Winroths underdåniga anhållan, att af
nåd blifva förskonade från den dem ådömda påföljd att varda deras tjenster
lörlustige, samt tillika hemställt, att ansökningarne i öfriga delar måtte få
genom Finans Departementet Kongl. Maj:t i underdånighet föredragas, genom
Utslag den 7 December sistlidna år, i nåder förklarat Sig icke finna skäl att
sökandernes nyssberörde anhållan bifalla, men vilja, i afseende å hvad ansökningarne
i öfrigt innehålla, Sitt nådiga Beslut framdeles meddela.
teraren Fåhraei skyldighet alt, såsom Andra Departementsschefer, i viss mån ersätta
1836 års kassabrist, funno dessa Hrr Ledamöter ej skäl att i KammarRättens utslag
göra annan ändring, än alt, då Valerius och Fåhraeus vid i GeneralTullStyrelsen
förekomne frågor om förskotlers meddelande, lika med General Tulldirektören, deltagit
i beslut om slika förskotters beviljande, utan att dessförinnan hafva infordrat
besked, huruledes äldre förskotter blifvit använde, dem ock ålåge att i sista rummet,
gemensamt med den styrelsens ordförande, hvars beslut de biträdt, ansvara; hvaremot,
beträffande 1837 års kassabrist, bemälde Hrr Ledamöter i anledning af Advokalfiskals-embetets
klagan, på ofvan åberopade skäl och då vid förskotters beviljande
år 1837 ett lika felaktigt förfarande, sorn förut blifvit anmärkt, ägt rum, samt balans
i kassörskassan år 1837 jemväl inträffat, pröfvade rättvist att, med ogillande af
KammarRättens utslag i denna del, ålägga Hr Grefve Posse och Fåhraeus att, i sista
rummet, gemensamt ersätta den för år 1837 fastställda kassabrist.
36
För öfrigt och i fråga om verkställighet af Kongl. Maj:ts angående sjelfva
saken meddelade Utslag, inhämtas af handlingarne ibland annat, huruledes
hos K. KammarRätten AdvokaLfiskals-embetet yrkat, att, till godtgörande
af den ersättning, för hvilken, enligt högstberörde Utslag, ansvarighet
blifvit vederbörande ålagd, och hvilken, efter skedda uträkningar, utgjorde,
för Hr Presidenten af Billbergh 119,736 R:dr 36 sk. 9 rst. och för
Hr Kanslirådet Valerius 13,507 R:dr 21 sk. 7 rst., ej mindre K. GeneralTullStju’elsen
och K. Statskontoret måtte anmodas att låta innehålla hälften
af såväl den pension, bemälde f. d. Embetsman å Tullverkets stat ägde uppbära,
som den förres å allmänna indragningsstaten innehafvande Presidentslön
och den sednares arfvode, i egenskap af ledamot i f. d. Rikets allmänna
ärenders beredning, än ock, enär den borgen Hr Presidenten afBillbergh
ställt derför, att hans ägande en tredjedel uti Glasforss bruk och Hildnigsbergs
säteri i Wermlands län ej skulle intecknas, icke sträckte sig längre än
till den tidpunkt, då laga kraft vunnet utslag fallit i fråga om hans ansvarighet,
Konungens Befallningshafvande i Wermland jemväl anrnodas att låta
berörde fastigheter med qvarstad belägga, och Konungens Befallningshafvande
i Upsala län sammaledes att hos Hr Kanslirådet Valerius, som nu
vore i Upsala bosatt, låta utmäta och i laga ordning försälja den lösegendom,
haia der tilläfventyrs kunde innehafva; hvaröfver K. KammarRätten
redan den 7 och 21 Juli sistlidna år sig yttrat och, med bifall till hvad
Advokatfiskals-embetet äskat, dels förordnat, att i förstberörde ändamål skrifvelser
skulle till K. GeneralTullStyrelsen och Öfverståthållare-embetet afgå,
dels beslutat, att Konungens Befallningshafvande i Wermlands län skulle
genom bref anmodas att, till betryggande af Kronans säkerhet för det betalningsansvar,
som i ofvan omförmälda måtto blifvit Hr Presidenten af Billbergh
ålagdt, sätta hans uppgifna, i Gillbergs härad belägna, fasta egendom
under förbud emot försäljning eller förskingring, samt vidare foga anstalt
derom, att instrumentet, innefattande nämnda förbud, blefve vid det i häradet
nästinfallande lagtima ting företedt och i fastigheterna behörigen inlecknadt;
hvarjemte K. KammarRätten, som ansett den yrkade utmätningen och
försäljningen af Hr Kanslirådet Valeri! lösa egendom icke kunna för närvarande
bifallas, likväl, då borgen för förskingring eller annan säkerhet derför
ej är vorden ställd, velat anmoda Konungens Befallningshafvande i Upsala
län att berörda egendom med qvarstad belägga; hvilka af Kongl. KammarRätten
vidtagna åtgärder äfven blifvit hos Kongl. Maj:t af de ersättningsskyldige
i underdånighet öfverklagade.
37
Och är, genom Kongl. Maj:ts med Dess Högsta Domstol beslutade Utslag
af den 9 Februari innevarande år, förklarad!, alt Kongl. Maj:t ej funnit
skäl att i KammarRättens öfverklagade åtgärder göra ändring.
Enligt hvad Högsta Domstolens protokoll för nyssnämnde dag upplyser,
deltogo i pröfningen af detta ärende Hrr JustitieRåden Stråle, Njbheus,
Backman, Grefve C. Sparre, Grefve G. A. Sparre och af Rolen *).
Slutligen har Kongl. Maj:t, som, i följd af förenämnda, den 7 December
sistlidna ur gifna, nådiga Utslag, uppå dess Finans Departements föredragning
tagit i öfvervägande hvad ofvanbemälde till ansvar och ersättning
öoo O > .... 3
dömde embets och tjenstemans underdåniga böneskrifter i öfrigt innehöllo,
genom nådiga skrifvelse»' under den 13 nästlidna Mars till KamtnarRätten
och GeneralTullStyielsen, behagat meddela för deras kännedom och efterrättelse
samt till vederbörandes förständigande: att Kongl. Maj:t, oaktadt samtlige
ofvannämnde sökande, hvar i sin mån, gjort sig skyldige lill tjensteförsumrnelser
i afseende å de kontroller, som dem ålegat att å redovisningen
af de utaf tullförvaltaren Finer om händer hafde uppbördsmedel utöfva, likväl,
vid bedömmandet af sökandernes moraliska ansvarighet i nyssberörde
hänseende, funnit en väsendtlig skiljaktighet sig förete emellan beskaffenhet
af de anmärkta förseelserne hos aflidne tullförvaltaren Finers närmaste kon
-
*) Under öfverläggningen yppades skiljaktiga meningar, först i fråga om besvärens upptagande
till pröfning, hvarvid Hr Justitie Rådet af Rolen, som ansåg, att KammarRättens
öfverklagade åtgärder endast haft till föremål att hos åtskillige embetsmyndigheter
utverka qvarstadssäkerhet å pension och annan klagandernes egendom, men
att klagan öfver så beskaffad åtgärd ej lagligen må föras, för sin del fann skäligt,
med undanrödjande af den besvärshänvisning, KammarRätten meddelat, förklara, att
hvad klaganderne anfört icke nu kunde under vidare pröfning komma; uti hvilket
yttrande Hrr JustitieRådet G. A. Sparre instämde; deremot öfrige Hrr ledamöter
ansågo besvären böra till pröfning upptagas. I följd häraf fortsattes omröstningen
angående hufvudfrågan; och förenade sig Hrr JustitieRåden Stråle, C. Sparre och af
Rolen 0111 den mening, i öfverensstämmelse hvarmed Kongl. Maj:ts ofvannämnda Utslag
är utfardadt. Hr JustitieRådet Grefve G. A. Sparre åter, som, i följd af förra
omröstningen, ansåg sig böra antaga, att KammarRätten stadgat, det qvarstad skulle
läggas å pension och annan egendom, tillhörig klaganderne, förklarade vidare att,
enär den för KammarRätten den 15 Oktober 1831 utfärdade Instruktion icke berättigade
nämnde Rätt att sjelf med verkställighet af utslag i balansmål sig befatta,
utan det, enligt 32 §, tillhörde KammarRättens Advokatfiskal att påyrka sådan verkställighet
i laga ordning, det vill säga genom vederbörande Exekutor, Hr JustitieRådet
fann skäligt att KammarRättens ifrågavarande beslut undanrödja; hvilken mening
hufvudsakligen äfven af Hrr JustitieRåden Nyblieus och Backman biträddes.
38
trollanter, KammarRättsrådet Winroth och kontrollören Middendorff, och
den efterlåtenhet, som kunde låggas Presidenten af Billbergh och Kanslirådet
Valerius, såsom deltagande i Tullverkets styrelse, till last; helst de förre
varit i tillfälle att egna daglig uppmärksamhet åt Finers tjens tu löfning och
dervid bemärka hvarje till misstanka om underslef föranledande omständighet,
under det de sednare hvarken kunnat eller varit pligtige att utsträcka
sin embetsåtgard till en så beskaffad närmare tillsyn; hvarförutan de till sitt
urskuldande framför de förre hade att åberopa tillvaron af en föregående
speciel kontroll, som, vederbörligen iakttagen, för sig sjelf varit tillräcklig
att förekomma eller leda till upptäckt af möjliga tillgrepp. Jemte det Kongl.
Maj:t, under bufvudsakligt aktgifvande å dessa skiljaktiga förhållanden, ansett
Si" sakna anledning att genom någon från Dess sida vidtagande åtgärd
medverka till eftergift af ersättningsskyldigheten för förstnämnde tvenne kontrollerande
tjenstemän, hade Kongl. Maj:t, hvad åter beträffade Presidenten
af Billberghs och Kanslirådet Vaierii nådeönsökningar, funnit ofvan åbero
O
O
pade omständigheter, i förening med hvad sökanderne i öfrigt underdånigst
anfört, skäligen påkalla det afseende, att frågan om eftergift och afskrifning
af det ersättningsbelopp, hvarför desse embetsman enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Utslag af den 6 Maj sistlidna år kunde komma att häfta, finge lill
Rikets Ständer hänskjutas, dock att under tiden sådana säkerhetsmått, till
bevarande af Kronans rätt, blefve vidtagna, som kunde äga rum, utan att
sökanderne, i afvaktan af frågans slutliga afgörande, kommo att sakna medel
för egen och familjers skäliga utkomst: Och hade Kongl. Majit, som alltså
funnit KammarRättsrådet Winrolbs och kontrollören Middendorff^ förevarande
nådansökningar, så vidt desamma åsyftade eftergift af sökanderne ådömdt
ersättningsansvar i tullförvaltaren Finérs balansmål, äfvensom uppskof med
ersättningens iudrifvande, icke föranleda lill någon af Kongl. Majit beroende
åtgärd, deremot förklarat Sig vilja lill Rikets näst sammanträdande Ständers
pröfning och behjertande öfverlemna, huruvida icke den ersättningsskyldighet,
som i detta mål blifvit Presidenten af Billbergh och Kanslirådet Valerius
ålagd, måtte dem eftergifvas: dock borde, lill Kronans säkerhet, under
tiden qvarstad fortfarande äga rum å sökandernes fasta och lösa egendom
jemte öfriga tillgångar, med undantag, på sätt förut i likartadt fall blifvit i
nåder medgifvet, af innehafvande löner och pensioner; i följd hvaraf Kongl.
Majit äfven nådigst tilläte fri disposition ej mindre af hvad redan å af Billberghs
och Vaierii pensioner vid Tullverket och å Rikets allmänna Indragningsstat
blifvit, uppå vederbörande aktors yrkande och enligt KammarRät
-
39
tens beslut, innehållet, utan ock af den del utaf Presidenten af Billberghs
å KammarRältens stat före afskedstagande! innehafda Presidentslön, sora
blifvit med qvarstad belagd. Vidkommande särskildt KammarRättsrådet Winrolhs
oell förre kontrollören Middendorff^ underdåniga anhållan om återställande
af deras pensionsrätt inom Tullverket, förklarade Kongl. Majit Sig vilja
framdeles meddela Dess nådiga beslut; kunnande för öfrigt den af Middendorff
framställda begäran, att varda förflyttad lill annan tjenst vid Tullverket,
icke i dess nuvarande skick blifva föremål för nådig pröfning.
Då uti Riksdagsberättelsen omförmältes de i hufvudstaden år 1838 timade
uppträden, hvilka i hög grad togo allmänna uppmärksamheten i anspråk,
under det att klagomål af enskilda anfördes öfver vederbörande embetsmyndiglieters
förfarande i vissa fall, var dervid äfven tillfälle att meddela
närmare upplysningar i afseende å de deribland, angående .hvilka undersökning
redan bade blifvit fulländad och domarens pröfning föregått; men
det antyddes tillika, att förhållandena i andra, tilläfventyrs de vigtigaste,
delar icke voro utvecklade, och att således en fullständig framställning af
händelserna då ej kunde äga rum, ej heller ett säkert bedömmande af det
bela uppfattas *). Sedermera tid efter annan utredda och afslutade, ligga
nu jemväl dessa sednare händelser inom granskningens område; derom således
bör lemnäs underrättelse, hitintills uppskjuten, för att på en gång fullborda
teckningen af dem alla. Det torde icke behöfva erinras, alt om än
ifrågavarande händelser, i sammanhang öfverskådade, kunde gifva anledning
till betraktelser i mera allmän syftning, vore likväl sådana utom gränsen
för denna berättelse, hvilken bör inskränkas till anmärkning^ och klasioäm
7
o O
lienas judiciära behandling och utgång, för ett lagbundet samhälle tillfredsställande
i samma mån, som derigenom antingen, å ena sidan, embetsmyndigheternas
anmärkta och öfverklagade åtgärder kunna till fullo rättfärdigas,
eller, å den andra, deras iagöfverträdelser eller maktmissbruk varda rättade,
och de felande lill laga ansvar befordrade.
Ehuru icke egentligen liggande under denna synpunkt, men för att icke
utesluta något, som tillhör teckningen af meranämnde händelser, må,
efter tidens ordning, först nämnas det uppträde, som förefallit den 19 Juni
1838 dels i Kongl. Svea HofRätts embetsrum och dels i trakten nära derin
-
*) Se Riksdagsberättelsen pag. 127 och 131.
40
till, bestående i buller ocb oljud ibland den talrika folksamling, hvilken å
dessa ställen förefunnits vid tillfälle, då Kongl. HofRättens Utslag öfver assessoren
M. J. Crusenstolpe, tilltalad för brott emot tryckfrihetslagen, afkunnades.
Sedan, i följd af Konungens Juslitiekanslers anmodan, Öfverståthållare
embetet för polisärenden angående detta uppträde företagit undersökning,
hvilken sedermera blifvit, i närvaro af särskildt utsedd aktor, inför Kongl.
SloltsRätten för Stockholms Slott och Stad fortsatt och fulländad, hvarvid
det väl är vordet utredt, att i Kongl. HofRättens domsal ibland de derstädes,
vid nämnde tillfällle, talrikt församlade personer ropande, oljud och
stampningar låtit höra sig, men dock icke så bestämda upplysningar kunnat
vinnas, att anledning till åtal emot någon, för deltagande i dessa, rättegångsfriden
störande, oordningar förekommit; deremot flera personer blifvit
för annan delaktighet i uppträdet tillta talade; Så har Kongl. SlottsRätten
hufvudsakligen afgjort detta mål genom utslag dels den 18 Oktober 1839 och
dels den 3 Februari 1810, hvilka Kongl. Majrt, som i följd af underdåniga
besvär upptagit målet, medelst särskilda med Dess Högsta Domstol beslutade
Utslag af den 9 November 1841 och den 26 September 1842 fastställt; Varande
sålunda pröfvadt och dömdt, att tre af de tilltalade förklarades icke
hafva gjort sig till ansvar skyldige, och de två öfrige fälldes att böta, den
ena för borgfridsbrotl 26 R:dr 32 sk. och för oljud 1 R:dr 32 sk., tillsammans
28 R:dr 16 sk. och den andra, för rop och skriande å gata, 1 R:dr 32
sk. banko.
Ordningen leder dernäst till följande hos mig anmälda mål. Uti särskilda
skrifter hade tullinspektören löjtnanten Clas Johan Holm, snickaren
Zacharias Ludvig Billing och skräddaren Erik Norell klagat deröfver, att den
21 Juni 1838, klockan emellan 10 och 11 på aftonen, under deras vandring
å Norrbro här i staden, de skulle hafva blifvit, utan någon anledning
dertill å deras sida, anhållne och misshandlade af derstädes befintliga militär
patruller samt slutligen arressterade och till högvakten vid Kongl. Slottet
afförda, till hvilken sednare åtgärd i afseende å löjtnanten Holm, enligt
dennes uppgift derom, kommendanten i Stockholm, Hr öfversten C. L. Daevel
meddelat befallning; hvaremot Billing och Norell förmält, den förre, att
två man af Konungens lifgarde till häst skulle, på nämnde sätt, emot honom
förfarit, och den sednare eller Norell, alt han, likaledes anhållen af tvenne
infanlerisoldater, tillhörande Södermanlands eller Westmanlands regemente,
skulle
41
skulle blifvit våldsamligen inbragt lill högvakten under en officers anförande;
derförutan klaganderna besvärat sig öfver den behandling, de, likasom
åtskiilige andra, hvar för sig, samma afton dels af militärpalruller och dels
af polisbetjeningen arresterade personer, i häktet vid högvakten undergått i
så måtto, som de under deras vistande derstädes till påföljda dagen klockan
tolf, då de förflyttades till Rådstufvuhäktet, hvarken haft tjenlig hvilostad
eller ägt tillfälle att någon föda sig förskaffa.
I anledning häraf och efter inhämtad underrättelse, att ofvannämnde afton
polisbetjeningen och militärpatruller häktat elfva personer, ibland hvilka
klaganderna sig befunnit, och att derefter hos Öfverståthållareembetet i polisärenden
förhör med dessa personer ägt rum, hade jag, jemte det att Öfverståthållare-embetets
protokoll vid dessa förhör samt vederbörande polismyndigheters
utlåtanden, öfver hvad klagoskrifterna rörande dem innehöllo,
blifvit infordrade, genom särskilda under den 27 Juni och den 14 Juli berörde
år aflåtna skrifvelse!’ till Hr öfverkommendanten i Stockholm, äskat
förklaringar af kommendanten Hr öfversten Daevel och af de för högvakten
vid Kongl. Slottet den 21 och 22 i förenämnde Juni månad tjenstgörande
befälhafvare, samt tillika af förekomne anledningar begärt alt undfå del af
alla för högre och lägre befälhafvare förut eller tilläfventyrs nyssberörde dagar
utfärdade instruktioner eller ordres, i hvad desse angingo de förhållanden,
hvilka af militären under tjenstgöring borde, i afseende å andre personer,
med hvilka den komme i beröring, i allmänhet och vid tillfällen sådana
som de nu ifrågavarande iakttagas; Till följd hvaraf Hr öfversten Daevel,
under den 15 och 16 Juli samt den 24 Augusti, skriftligen sig förklarat
och derjemte öfverlemnat en förklaring af löjtnanten vid Westmanlands
regemente C. Mesterton; äfvensom jag under tiden ägt tillfälle att utur jurnalerna
öfver de för Stockholms garnison utfärdade ordres låta göra de utdrag,
som kunde tjena till någon upplysning i den af mig uppgifna fråga;
Och hade för öfrigt, redan den 7 Juli, Öfverståthållare-embetet till mig insändt
dess protokoll för den 22 och 23 Juni öfver de med ofvanbemälde
personer hållna förhör, hvaraf inhämtades, att dessa personer, hvilka den 21
Juni om aftonen och derpåföljde natt häktades, för det de skulle hafva fört
oljud å allmän gata samt deltagit i de folkskockningar och oordningar, som
då, efter uppgift, ägt rum, blifvit hörda i närvaro af stadsfiskalen advokatfiskal
J. G. Fredholm, såsom allmän åklagare, och hvar för sig förnekat
allt deltagande i sådane oordningar; i anseende hvartill, och ehuru Hr öf
Just.
-Ombudsmans Emb.-Berätt. för uren iS.j.u och 7843. G
42
versten Dasvel sedermera skriftligen anmärkt, att, enligt hvad vederbörande
patrullbefälhafvare till honom rapporterat, anledningen, hvarföre flera personer
vid förenämnde tid å den så kallade Nya bron blifviL arresterade, varit
samma personers okynnighet och sturskhet emot patrullerna samt ohörsamhet
att, oaktadt allvarlig tillsägelse, sig aflägsna, Öfverstå thållare-embetet
likväl, då inga rapporter från miiilärbefälhafvare, som närmare bestämde
de häktades förseelser, ingått samt åklagaren, oaktadt gjordt förbehåll, ej eller
anmält sig hafva någon bevisning att emot de anklagade åstadkomma,
funnit skäl diLtills icke hafva förekommit, alt de längre borde i häkte qvarhållas
och således förordnat deras lösgifvande, men derjemte förständigat dem
att icke ifrån staden afresa förr, än målet blifvit slutligen afdöindt.
Jemte åberopande af hvad hos Öfverståthållare-embetel var anmäldt angående
orsaken till de vid ifrågavarande tillfällen å Gustaf Adolfs torg och
Nya bron skedda arresteringar, anfördes af Ilr öfversten Daevel ytterligare:
alt ordres blifvit gifna att hålla nämnde ställen fria från folkskockningar;
att följaktligen, då sådana der bildade sig, patruller ditsändes, för att desamma
skingra; att de personer, hvilka genast hörsammade patrullernes tillsägelser
att aflägsna sig, ingalunda hindrades i deras väg, men alt deremot
de, hvilka satte sig emot vakten och bemötte den med otidighet eller ock,
likasom löjtnanten Holm, envisades att qvarstanna, blefvo arresterade till
följd af 9 Kap. 14 § och 6 Kap. 12 § Krigsarliklarne, 3 och 9 §§ af Kongl.
Stadgan angående våldsamheters förekommande i Stockholms Stad den 3
April 1737 samt 99 och 100 §§ af Kongl. Maj:ts nådiga TjenstgöringsReglemente
år 1819; förmälande dock Hr öfversten tillika, att han, såsom icke
på stället närvarande, då skräddaren Norell häktades, ej kunde öfver dennes
klagan sig yttra; Hvarförutan den förklaring, löjtnanten Mesterton, som vid
ofvannämnde tillfälle var befälhafvare vid högvakten å Kongl. Slottet, afgifvit,
meddelade upplysning derom, att de med särskilde patruller lill högvakten
ankomna arresterade personer, till ett antal af elfva, blifvit insatte
i der befintlige ledigvarande rum; att deras förflyttning till stadens vakt
icke hunnit verkställas förrän klockan 11 förmiddagen påföljde dag; och alt
derförinnan tillsägelse ät dem skett, att de, som önskade mat, skulle dertill
lemna penningar, hvilka likväl uteblifvil.
Sedan jag funnit nödigt att, för ett behörigt öfvervägande af de hos
mig i ofvanberörde afseende förda klagomål, afbida fullföljden och slutet af
den hos Öfverståthållare-embetet återstående undersökning om hvad å militärens
och pol isbet jeni ngens sida emot klaganderna blifvit angifvet och åla
-
43
ladt samt, lill beredande deraf, icke blott, tid efter annan, låtit efterfråga
fortgången af detta mål, utan äfven, genom särskilde skrifveiser till Öfverstålhållare-embetet,
ytterligare erinrat om angelägenbeten af målets företagande
och slutliga bandläggning, med begäran tillika alt erhålla del af undersökningsprotokollet,
fick jag omsider den 22 påföljde Oktober emottaga detta
protokoll, som, i dess fortsättning, gaf vid handen, att sedan Hr öfversten
Daevel, i anledning af Öfverståthållare-embetets anmodan, insändt förteckningar
å de personer af Konungens Svea lifgarde och Konungens lifgarde till
häst, hvilka vid ofvannämnde tillfällen, då åtskilliga arresteringar skedde,
varit kommenderade, för att utgöra patrullering å Gustaf Adolfs torg och
trakterna deromkring, samt derjemte tillkännagifvit, att, enligt hvad befälhafvaren
för den vid samma tillfälle tjenstgörande bataljon af Kongl. Södermanlands
regemente rapporterat, ingen arrestering af de från bataljonen utsände
särskilda detachementer blifvit verkställd, utan på reqvisition af pol isbet
jeni ngen eller andre vederbörande auktoriteter, Öfverståthållare-embetet
den 1'7 Juli, efter föredragning af dessa inkomna handlingar, förordnat, att
de i målet tilltalade personer skulle lill någon framdeles utsatt dag inkallas,
för att härom erhålla underrättelse; hvarefter och enär målet åter förekommit
den 24 derpåföljde September, då de fleste af de tilltalade sig inställt,
men tre af dem, hvaribland löjtnanten Holm, uteblifvit, Öfverslåthållare-embetet,
utan att vidare förhör synes hafva föregått, sig slutligen utlåtit, att
emedan, vid den hällne undersökningen, de i målet tilltalade personer icke
blifvit förvunne om någon så beskaffad förbrytelse, hvarå ansvar lagligen
ägde rum, blefvo ock samtlige tilltalade från allt ansvar frikände; i följd
hvaraf det dem gifna förbud, att från staden afresa, upphäfdes.
Efter att härförutan hafva inhämtat den underrättelse, att, utom det
på omförmälda sätt afslutade mål, deruti vidare talan af åklagaren eller å
angifvarens sida icke blifvit fullföljd, hos Öfverståthållare-embetet hvarken
anmälan skett eller undersökning förevarit angående oordningar eller oroliga
uppträden, hvilka, enligt uppgift, ifrågavarande dag skulle ägt rum, men om
hvilka Öfverståthållare-embetets förrberörde undersökningsprotokoll ej heller
lemnade någon upplysning, fann jag mig i tillfälle alt målet till skärskådande
företaga. Härvid kunde visserligen ifrågasättas, huruvida Öfverståthållare-embetet,
hvars bestämmelse och pligt vore, att vaka öfver allmänna ordningens
bibehållande och låta lagligen beifra anmälda öfverlrädelser deraf, visat skyldig
benägenhet eller förmåga att uppfylla ett sådant åliggande, då, vid den
så kallade undersökningen, hvad angeck de flera af militärpatruller ari este
-
44
rade personer, endast desse sistnämnde, i åklagarens närvaro, men icke de
patruller, som verksällt arresteringarue, blifvit hörda, ehuru Öfverslålhållareembetets
preliminärbeslut att infordra uppgift å det befäl och manskap, som
utgjort patrullerna, otvifvelaktigt antydde, att deras hörande ansetts af nöden;
hvilket likväl sedermera blifvit åsidosatt, när Öfverståtbållare-embetet,
efter tre månaders förlopp och flera under tiden gjorda påminnelser, ånyo
inkallat blott de anklagade och meddelat dem ett befrielseutslag, som ej i
någon mån syntes rättfärdiga de vidtagne och, efter hvad veterhgt var, af
flera bland dessa personer öfverklagade arresteringsåtgärderna. Det kunde äfven
erinras, att ej mindre åklagaren, än den vid tillfället tjenstgörande militär
eller, egentligare sagdt, dess befäl ådagalagt åtminstone liknöjdhet i afseende
å måiets fullföljd och utgång, hvilket dock tycktes hafva förtjent någon
uppmärksamhet å deras sida, då Krigsartiklarne och de för militären utfärdade
tjenstgöringsreglementen lika litet, som allmän lag, medgåfvo någon
persons häktande utan laga anledningar dertill, de der skulle icke blott obestyrkt
uppgifvas, utan äfven utredas och i bevis ledas. Men det var icke
Öfverståthållare-embetets förfarande i detta mål, än mindre åklagarens och
militarbefälels overksamhet dervid, som nu skulle i betraktande komma,
utan borde, sedan målet, i hvad det rörde angifvelse och åtal emot de vid
ofvannämnde tillfällen häktade personer, blifvit afgjordt, endast öfvervägas,
om och i hvad mån den hos mig af flera bland dessa personer förda klagan
öfver olaga arrestering, så ock öfver deras behandling dervid, kunde anses
befogad. Beträffande således de öfverklagade arresteringsåtgärderna, hade väl
Hr öfversten Daevel först hos Öfverståthåliare-embetet och derefter mera omständligt
uti sina till mig insända förklaringsskrifter uppgifvit åtskilliga förhållanden,
hvilka, med åberopad tillämpning af Krigsartiklarne, TjenstgöringsReglementet
och Kongl. Förbudet den 3 April 1737, skulle visa behörigheten
af dessa åtgärder. De sålunda uppgifna förhållanden, hvilka, om
de verkligen ägt rum, utan tvifvel kunnat förtjena afseende, voro likväl icke
i någon mån bekräftade genom den hos Öfverståthåliare-embetet hållna
undersökning, så vida denna undersökning deremot utmärkte, att de vid ifrågavarande
tillfällen af militärpali nilema anhållne personer icke funnits i ringaste
mån besvärade alt dervid hafva på något siitt sig förbrutit eller eljest
sig förgått, så alt de lagligen derför kunnat i häkte manas, hvadan de ock,
genom Öfverslåthållare-embelels utslag, oaktadt Hr öfveistens mot dem gjorda,
men obestyrkta anmälan, blifvit från allt åtal och ansvar befriade. Uti
de under tiden Lill mig ingifna förklaringsskriflerna hade Hr öfversten lika
