# ID: svediakorp-gov2111
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 97,787
# sentences: 2,670
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


— 287 —
lätteligen kunna förfaras; hvarföre en rymligare och mera passande
lokal för denna, i afseende å landets näringar, vigtiga inrättning visserligen
vore af behofyet högt påkallad.
Chalmerska Slöjdskolan I €xötlieborg>
De uti Kongl. Kammar-Rätten, för år *84© utan och för år x84i
med anmätkningar, granskade räkenskaperna utvisa:
Uebel,
år 1840. år 1841.
Balans från föregående året:
Behållning r,32o: 47-
2.
697: 22.
Ir
Uppbörd:
Årligt statsanslag å Riks-Statens grde Huf-
vndtitel 3,ooo: —
—
4,000: —
•
Donationsmedel från Frimurare-Barnhuset 3,ooo: —
—
3,000: —-
Dito frän Dito , till under-
hållande af Skolans fasta egendom, , 166: 32.
—
3oo: —
Extra inkomst ......... —
—
20: —
S:r 6,166: 3a.
—
7,320: —
Summa 7.487: 3i.
2.
8,017: 22.
I.
Credit»
Utgift;
Aflöning . 3,616: 3a.
—
3,6'00: —
—
lustrumenter, Materialier, tekniska Sam-
lingar m. m. samt diverse . . . , 3,173:25.
r.
2,492: f3.
8»
S:r 6,790: 9.
1.
6,092: r3.
8r
Balans, till påföljande året i
Behållning . 697:22.
r.
926: 8.
5»
Bliånt kapital ...... • • . —
—
r,ooo: —
—
.S:r 697: 22.
Fr
1,925: 8.
5.
Samma 74.87:31.
\ '
2.
8,0*7: 22-,
ff.
i
?rA'*’ Utaf f)'(le Hufvndlitelns medel har denna Skola, till oeh med år
1840, uppburit 3,ooo R:dr årligen; men, för att bereda Skolan en nödig
ansedd utvidgning, uppfördes för densamma af Rikets sednast församlade
Ständer ett till 4.000 R:dr årligen förhöjclt anslag , och
hvilken summa Skolan för år 184* äfven fått emottaga.
Enligt hvad räkenskapen för sistberörde år omförmäier, lärer dock
den beviljade tillökningen i anslaget befunnits alltför otillräcklig, för
att dermed kunna åstadkomma den utsträckning af undervisningen,
som med det okade anslaget afsågs; hvadan Direktionen funnit lämpligast
att af 184* års anslag, mot 6 procents raula, utlåna 1,000 R:dr.
Kongl. Slottets i Stockholm Byggnads medel.
Räkenskapen för år 1840 har i Kongl. Kammar-Rätten blifvit
granskad utan anmärkning, men den för år 1841 med anmärkning.
Utgifter och inkomster redovisas sålunda:
Debet „ 0
ar 1840 ar 1811,
Balans från föregående året:
Behållningar ......... 0,621:29 2. 2,872: i 1. 4-
Uppbörd'.
Af Riks-Statens 8:de Hufvudtitel . . 15.55*: 3^2. — 24 44^: —
Auktionsmedel ........ — — i 338: 3o. 8.
S:r i 5,55 i: 82. — 25,706:’46. 8.
Summa 18,173:13.
2.
28,659:10. —
Creilit.
Utgift:
Dags ver kspenningar
.... . 1,009: 25.
10.
6,346: ii. —
Materialier ....
. .... 1,244:28.
8.
3,767: 3o. —
Inventarier ....
—
39: 25. 4.
fiandtverksarbeten
4-
4.281: 33. 2.
Diverse .....
254: 16.
—
1,579: 23. —
Transport 10,699: 17.
10.
16,014:26. 6.
Transport ic
»,699:
17-
10.
16,014:26.
6.
Årfvoden till Ståthållaren å Stockholms
Slott. . , . , .
4oo:
4oo: —
„ Sekreteraren ....
3oo:
—
3oo: —
„ Konduktören ....
420:
420: —
-
„ Materialförvaltaren . .
36o:
36o: —
„ Räkenskapsföraren .
3oo:
_
3oo: —
- -
„ Pådrifvaren, dagsverks-
penningar
270:
270: —
Till Trägårdens underhåll ....
3oo:
3oo: —
.
„ Lås och Fönsters underhåll i Kongl.
Slottet
5oo:
.
5oo: —
„ inköp af Statyer I,
,200:
-
„ Orgel verkets i Slottskyrkan reparation
55.:.
32.
—
S:r i5,3oi:
I.
IO.
18,864: 26.
(i.
Balans till påföljande året:
Behållning
CO
H
I T.
4-
9794: 3i.
6.
Summa 18,173:
i3.
2.
28,659: 10.
•—
Uti i84<j års räkenskaper äro således upptagna 551 R:dr 3a sk.,
som blifvit förskottsvis lyflade af 1841 års medel; utgörande i84oårs
anslag, enligt stat, i5,ooo R:dr och 1841 års dito 26,000 R:dr Banko.
Räkenskaperna utvisa icke hvarest behållningen finnes; och anse
Revisorerne, att densamma bordt vara uti Rikets Ständers Bank insatt
samt behörigt bevis deröfver företedt.
Kongl. Hlottcts i Slockholm Polig-, Lys- och
Renhållning.
Dess räkenskaper för år 1840 äro granskade i Kongl. KammarRälten
med anmärkningar.
E3cbel. ? 0
ar 184©.
Bulans från föregående året:
Behållning .  79: a5. 11.
Transport 79: 2 5. ir.
37
— 290
Transport 70: 23. 11.
Uppbörd:
Statsanslag i6,544: ^3. 2.
Balans till påföljande året:
Skulder 4>°94: 13- 5.
Summa 20,718: id- 6.
Credit.
Balans från föregående året:
Skulder 3,6o>4: 46- 8.
Utgift:
Löner och Underhåll 3,816: 23. 8.
Slottsbonares aflöning  5oo: — —
Vedbärares och Vedsågares aflöning ...... 3,000: — —
Begrafningshjelp  53: 23. 6.
Expenser
85: i3. —-
Benhållning, Fönsterkitlning, Snöskottning m. rn. i,634: n. 4‘
Pumpars, Brandredskaps och Golf boningens underhållande
511: 27. 8.
Lyshållning
. . 6,037: 87. 4>
Slottsknektarnes beklädnad  ,34a: i5. 4-
Diverse
>32: 8 —
S:r r7,ii3: 15. 1 o.
Summa 20,718: i4- 6.
Revisorerne hafva ej funnit något att anmärka vid berörde redogörelser.
Då Rikets sednast församlade Ständer öfverlemnat anslaget för
polis- , lys- och renhållningen inom Kongl, Slottet. 1 Stockholm lill
Hans Kongl. Majrts Egen höga disposition, så har, efter år 1840,
granskningen af dessa räkenskaper i Kongl. Kammar-Rätten och af
Rikets Ständers Revisorer upphört.
Kongl. Mof»Stallets XSeparationsmedel.
Dessa räkenskaper äro i Kongl. Kammar-Ratten granskade utan
anmärkningar för båda åren , och hafva ej heller föranledt lill någon
erinran af Revisorerne.
— 291 —
I® el» :'t.
år 1810. år *841.
nalalis fran föregående Uret:
Behållning  200:37. 6. 71:30.10.
Uppbörd:
Statsanslag
000: — — 2,000: — —
Balans till påföljande året:
skulJ • • •
. • — 663: ri. 2.
Summa 2,200:37. 6. 2,?34:42. —
Credit. J
Utgift:
Dagsverkspenningar „ .
341: 16. 8. 1,596: 19. —
Mäterialier . .
1,141: — — r)'23:32.
Handtverksarbeten ....... 640: 3o. — i5q:22. —
Diverse
6: 8. — 55: 17. —
S:r 2,129: 6. 8. 2,734:42. —
Balans till påföljande året:
Behållning . . . .. . . ..... 71:30. 10. — —
Summa 2,200:37. 6. 2,734: 42' —
Wröllningholms ocli övartkjil Kottg!. I.nstsloth
Räkenskaperna hafva blifvit granskade i Kongl. Kammar-Rätten
lör år i84° utan, men för år 1841 med anmärkningar.
15 ebet.
år 18-10. år 8841.
Balans från föregående året:
Behållningar och Fordringar . . . 671: 2. 4- 1,344- 8*
Uppbörd:
Statsanslag
16,756: 24. — 15,607: [5. 5.
Upptaget Lån 2,600: — — 2,000: — —■
Arreud.eaied.el,
S:r 22,458: 12. 8. 2 1,8o5: 3. 5.
Summa 23,029: i5. — 23,149: 32. r.
— 292
Credit
Utgift:
Aflöningar och Pensioner för tjenste
män och betjening
Aflöning åt arbetsfolk och bandt
verkare
Materialier och Inventarier . . .
Diverse utgifter
Inbetalda lån och räntor . . .
4,099: 16. — 4,°4it 2°. —
10,408: 33. io. 9,883: 3. 2.
3,375:44- JI- 4488: 15.
2,600: 10. 4- 1,860: x. 8.
1,200:25. 3. 1,415: 4°- —1
r 21,684:34. 4. 21,688:32. 3.
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordringar . . . i,344:28. 8. 1,460:47-10.
—■an——mtMf——fwhwiii f ■
Summa 23,029: x5. — 23,149: 32. 1.
Under den 16 Maj 1840 och den 3i Januari 184*» äro> för fullbordande
af en quaibyggnad, upptagna 2.’ne lån å tillhopa 4>6oo R:dr,
äfvensom under åren i834, 1837 och i838 trenne dylika lån, å tillsammans
6,663 R:dr 16 sk., blifvit af enahanda anledning upptagna;
å hvilka lån ränta är vorden godtgjord , jemte x3863 R:dr 16 sk. i
lapitalafbetalning. Revisorerne anmärka härvid , att för dylika lån
särskild räkning bör föras och årligen till kapital och ränta afslutas ,
att deraf må ses, till hvad belopp hvarje års intrader blifvit anticiperade.
Haga Kongl. Lustslott
Båda årens räkenskaper äro granskade i Kongl. Kammar-Rätten
utan anmärkning, samt utvisa följande förhållande:
Debet.
är 1840. är 1841-
Balans från föregående året:
Behållning . 4»^49: *4- 11 • 5,557: 24. 10,
Inkomst:
Af Kongl. Stals-Kontoret anordnadt 3,000: — — 3,000: — —
Diverse, såsom arrendemedel, auktionsmedel,
bidrag från Ulriksdals Slolts
kassa
1,616. 16. 11. 2,227* *
S:r 4,616: 16. ir. 4.227: — —
Summa 9,165: 3i. |o. 9,784: 24. 10,
— 293 —
Credit.
Utgift'.
Aflöning
. 2,284: 2,284:
Diverse utgifter, såsom reparationskostnader,
inventariers uppköp, mudder
koslnader
m. m., 1,324: 7. — 4»17^: 10. 8.
S:r 3,6o8: 7. — 6,459: io. 8.
Balans till påföljande året:
Behållning 5,557:24.10. 3,325: 14. 2.
Summa 9,165: 3i. 10. £>>784: 24. io^
Af de balanserade behållningarna voro, vid 1840 års slut, 4>429
R:dr i sk. 4 rst. och, vid 1841 års slut, 1,929 R:dr 1 sk. 4 rst. insalta
i Banken. Behållningen i kassan utgjorde år 1840: 1,128 R:dr
23 sk. 6 rst., samt år 1841: 1,396 R:dr 12 sk. 10 rst.
Från statsanslaget för Kongl. Lustslottet Ulriksdal har år i84o
blifvit till anslagssumman för Haga Kongl. Lustslott Öfverflyttadt, på
grund af Kongl. Brefvet den 27 Mars i83o, ett belopp af 611 R:dr
25 sk. 4 rst.
Haga Lustpark,
Debet
ar 1840. år 1841.
Balans från föregående året:
Behållning
i44:33. 3. J5;: 29. 1;
Inkomst 1,749: 3. 8. 2,o56:45. 2.
Summa 1,893: 36. 11; 2,214•'26. 3.
Credit.
Utgift S *•••♦*•? ; L736: 7.IO. 2,104:39. 6*
Balans till påföljande året:
Behållning * 157:29. 1. 109:34. 9.
Summa 1,893: 36. 11. 2,214:26. 3.
Uti 1841 års utgifter ingå till Sloltskassan levererade 25o R:dr
Banko.
a
— 29$ —
Vid 5841 Ars räkenskaper anmärkes, det de endast beslå af månadtligen
afslutade kassaredogörelser, utan sammandrag för bela åiet,
livarigenom inkomster och utgifter på det hela icke, såsom vederbordt,
varit åskådliga.
Ulriksdals Kongl. Slolt.
Räkenskaperna äro granskade i Kongl. Kammar-Rätten utan anmärkningar
för båda åren samt utvisa.:
Debet.
år 1840. .år 1841.
Balans frän föregående äret;
Behållning
42 2:33. 5.
4p3: 24 1.
Inkomst;
Statsanslag
Arrende och Bjresmedel m. m. . .
5,5oo: — —
1 973: — —
5,5oo: — —
2,648:17. 3.
S:r
7,473:
.8,148: 17. 3.
Summa
7,895:33. 5.
8,642:41. 4.
Credit.
Ltgift;
Aflöning
Slottets m. fl. bj^ggnaders underhållande
Diverse ................
Till Haga Slotlskassa, med anledning
a£ Kongl Brefvet den 27 Mars 1 83o,
2,828:32. —
2,881: 16 —
1,080: ,3a. —
611:2.5. 4-
2.482: — —
3,346: 3o. —
1,899:32. 10.
S:r
7,402: 9. 4.
7728: 14 • [0,.
Balans till påföljande äret:
Behållning ...
4p3:24- f ■
913: 26 6.
Summa 7,898: 33. 5. 8,64.1: 4'■ 4;
Af behållningen til! år 1842 voro kontant i kassan 828 R:dr 42 sk,
6 rsb samt beroende af lagsökning 87 R:dr .32 sk.
— 295
Ulriksdals Trägård.
Debet
Balans från föregående året i
Behållning
år 1840.
10: 41 - 5*
år 1841.
Inkomst .........
2,819:22. —
3,195: 19. 5.
Balans till påföljande året:
Skuld . . , . , . . , . j y
378:4». 1.
Summa
8,209: 8. 6.
3,195:1g. 5.
Credit.
Balans från föregående året:
Skuld
- ■ ■ - —-
378:4». r.
Utgift ..........
3,209: 8. 6.
2,8 r6: 26. 4-
Summa
3,209: 8 6.
3,195; 19. 5.
Gripsholms Kongl lustslott
Af Räkenskaperna, sorn granskats i Kongl. Kammar-Rätten för
år 1840 utan och för år 1841 tued anmäikningar, inhemtas följandet
Debet.
Balans från föregående året:
år 1840.
är 1841.
Behållningar och Fordi ingar . . .
2,598: 29. 2.
2 868: 4»- 3.
Inkomst:
Statsanslag ..........
Arrenden och diverse ......
1,470:
1,061: 38. 9.
i,47o: — —
1,427:36. 9.
S:r
2,531: 38. 9. .
2,897:36. 9.
dumma
5,i 3o: 19. 11.
5,766; 29. —
— 296 _
Credit
Utgift:
Åflöningar,
Pensioner m. fl. utgifter ; 2,26c 27. 8. 2,077:34. —
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordringar . . . 2,868: t\o- 3. 3,688:43. —
Summa 5,i3o: 19. 11. 5,766: 29. —
Utaf ofvanstående behållning till år 1842, voro 692 R:dr 24 sk.
5 rst. utestående fordringar och 2,996 R:dr 18 sk. 7 rst. i kassan.
I anledning af den under flera år, i förhållande till löpande utgifter,
stora kassa-behållningen, anse Revisorerne densamma böra, genom
utlåning, göras fruktbärande.
Kongl. Svenska Akademien.
Räkenskaperna, sorn i Kongl. Kammar-Rätten blifvit för begge
åren reviderade utan anmärkningar, hafva ej heller föranledt till någon
erinran (rån Reyisorernes sida. Inkomster och Utgifter redovisas
sålunda:
Wehet
år 1840. ar 1841.
Balans från föregående året:
Behållning  — — 16: 3a. —
Uppbörd :
Statsanslag . i,5oo: — — i,5oo: — —
Summa i,5oo: — — r,5i6:32. —
Credit.
Utgift:
Aflöning . . . * : ^ . * ; p 1,483: 16. — i<458: 16. —
Balans till påföljande året:
Behållning . , . .  16:33. — 58: 16. —
Summa i,5qo: — — i,5i6:3a. —
— 297 —
Kongl. Witterhets-, Historie- och
Antiqvitets-Akademien.
Af Räkenskaperna, sona blifvit för begge åren granskade i Kongb
Kammar-Rätten utan anmärkningar, inhemtas:
Bebet.
o 7 , hr 1840. år 1811,
balans fran föregående året:
Fordringar  8,r66: 3a. — 8i66:32. —
Uppbörd:
Af Statsanslaget  842: 8.— 864:32, —
„ Extra Utgiflsmedlen .... —— —,
1,298: 42.
,, Hans Majrt Konungens Egen handkassa
833; 16. —
Ljusmedel  60: 29. — 48: r3. —
Intressen å utlånta kapitaler . . . 465: 24. 2. 465: 24, 2.
Eörsäljningsmedel . . . . . 88: 8. —
- -I
S:r 2289:37. 2. 2.677:15. 2.
Balans till påföljande året:
Skulder  432: 10 9.  —
Summa 10,888: 3i. 1 1. 10, sTöTT^T!
Cretlit
Balans f/än föregående uret:
Skulder
280:43. 2- 43a: 10. 9.
Utgift:
Aflöning
. 2 13: 16. — 235: 4o. —
Ljuspenningar
60:29. — 48: i3.
Inlösta fynd och märkvärdigheter . 527: 12- 1. 1,382: 7. 9.
Utdelningsjettoner 1,333: 16. — 225: 16. —
För tryckning af Akademiens handlingar
100: 156: 8. —
Uppköpta böcker .... 66:36. 8. r39: 9. —
Diverse  13p: 3g. — 58: 6 8.
f S:r 2 441: 4. g. 2,245: 4. 5„
38~~
— 298 —
Bilans till påföljande året:
Fordringar 8,i66:3a. — 8,i66:32. —
Summa 10,888: 31. 11. 10,843:47* 2.
Revisorerne hafva härvid ej funnit något att erinra.
1841 års utbalanserade fordringar, 8,166 R:dr 32 sk., utgöras af
utlånta kapitaler jemte räntor.
Kongl- Musei Expen»medel.
Räkenskapen för år 1840, granskad i Kongl. Kammar-Rätten utan
anmärkning, visar, att, utom års-anslaget, 33 R:dr 16 sk., för ifrågavarande
år funnits en behållning från år «83g af 1 R:dr 21 sk., således
tillsammans 34 R:dr 3^ sk., hvaraf under loppet af året utbetalts 3a
R:dr 28 sk. och såsom behållning till år 184* utbalanserats 2 R:dr
9 sk., hvilka oek, sedan års-anslaget upphört, i anseende lill den förhöjning
af 5,ooo R:dr, sorn Rikets Ständer vid sednaste Riksdag beviljat
Kongl. Museum, blifvit i dess räkenskaper för år 184 1 redovisade.
Räkningarne öfver anslaget för Kongl. Musei Tafvelsamling,
som blifvit granskade i Kongl. Kammar-Rätten för begge åren utan
anmärkningar, hafva ej från Revisorernes sida till någon erinran föranledt,
och inhemtas förhållandet af följande Tabell :
Debet.
år 1840. år 1841.
Balans från föregående året:
Behållning
2,092:27. — 1.898:3r. —
Uppbörd:
Årsanslaget  5oo: — — 1,000: -t- —
Af expensmedels anslaget  —-— — — 2: 9 —
S:r 5oo: — — 1,002: 9. —
Summa 2,592: 27. — 2,900: 40. —
Credit.
Utgift:
Arfvoden och Reparationskostnad för
Taflor  693: 44* — l,o54: 24. 10.
— 299 —
Balans till påföljande äret:
Behållning 1,898: 31.— 1,846:15. 2.
Summa 2,892: 27. — 2 9 10: 40. —
Den behållning, som vid 184 r ^rs slut, enligt räkenskaperna, fin nes
ulbalanserad, 1,846 R:dr i5 sk. 2 rst, ari Banken insatt och med
bilagd altest vederbörligen styrkt.
Revisorerne hafva tagit Kongl. Museum i ögonsigte. Det inskränkta
utrymmet hindrar samlingarnes uppställning på ett mera passande
sätt, ehuru deras vårdare förtjenstfullt begagnat den nuvarande trånga
lokalen. Önskligt vore, att förslag till erhållande af en tjenligare lokal
för de här förvarade samlingars och konstalsters ändamålsenliga
uppställning och ordnande kunde vid nästkommande Riksdag framläggas,
på det Rikets Ständer må blifva i tillfälle att anvisa nödiga
n»edel för ett National-Museum, värdigt vårt land.
Kongl. Akademien för de Fria Konsterna.
Dess för båda åren utan anmärkningar i Kongl. Kammar-Rätten
granskade räkenskaper utvisa:
Debet.
år 1810 år 1841.
Balans från föregående året:
Behållningar
1 4?3:44- 1» 1054; 37. 9.
Uppbörd :
Af Statsanslaget . 3,568:36 — 7,100: — —
Diverse  3o: — — 3o:
S:r 3,598:36, — 7,13o: — —■
Summa 5,072:32. 1. 8,184:27, 9.
— 300 —
Credit.
Utgift:
Arfvoden
843:36. —
1,337:
24.
—
Dito för modellers hållande . . . .
1,600: — —
3,487:
24.
—
Stipendier
i4o: — —
80:
—
—
Prismedaljer
136: 8. 6.
128;
•4-
3.
Lyshållning
444: 11. 10.
483:
7*
1.
Bibliotheket, Samlingarne, Rit- och
Skrifmaterialier
633: 17. 2.
1,636:
5.
8.
Diverse
220: 26. 10.
32 2.
>7-
4-
S;r
4.018: 4. 4-
7,474-' 44-
4-
Balans till påföljande året:
Behållningar
__,.o54:: 27. 9.
7°9:
31.
5.
Summa
5,072: 32. I .
8,184:
27.
9.
Någon anmärkning från Revisorernes sida har härvid ej förekommit.
Behållningen, sorn vid 1841 års slut utbalanserats med 709 R:dr
3i sk. 5 rst., var i Banken insatt och attest deröfver räkenskaperna
bifogad.
Vid Revisorernes besök den 16 nästlidne November, be furin os
Akademiens samlingar, såsom vanligt, väl vårdade. Jemväl företeddes
modeller och ritningar till den nja byggnaden, hvarför anslag vid
sistförflutna Riksdag beviljades, och af hvilken byggnad den eria flygeln
är under tak.
Kong). Musikaliska Akademien.
Räkenskaperna hafva i Kongl. Kammar-Rätten undergått revision
för år i84o med och för år 1841 utan anmärkningar. Inkomster och
utgifter redovisas på följande sätt:
JHcbet.
år 1810. år 1841
Balans fi ån föregående året :
Behållningar och Fordringar .... 2,679: 16. 7. 3,074'- 10 9.
— 301
—
Uppbörd;
Statsanslag
Räntor å utlånta kapitaler ....
1,700: —
136: 4 3-
2.
1,700: — —
161: 43. 2.
S:r
.,836:43.
2.
1 ,i"6i: 43. 2.
Summa
Credit.
4.516: ii.
9-
4.936: 5. 1 1.
Utgift:
Aflöning ..........
Sammanträdes- och Belönings-Jettoner
Skrifmaterialier och Expenser
1,233: 16.
133: 16.
75: 17.
—
1,2 16: 32. —
n 3: 16. —
91: 14. —
S:r
1,442: 1.
—
1,431:14- —
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordrinear . . .
3 074: 10.
9-
3,5 r4: 3g. 1 r.
öu mina
4,5i6: i i.
9-
4 g36: 5. i 1.
Af de behållningar och fordringar,
som vid
1841
års slut utba-  3,514: 39. 1 r.
utgör: kontant behållning i kassan . 5i4;3g. i i.
ullånt kapital 3,ooo: — —
3,5 14: 3g it.
Härvid har någon anmärkning ej förekommit.
Kongl. Theatern.
Dess räkenskaper, hvilka för begge spelåren blifvit i Kongl. Kammar-Rätten
granskade utan anmärkningar, utvisa följande förhållande:
Spelåret. Spelåret.
Debet.
1840-1841. 1841—184S.
Balans från föregående äret:
Behållningar och Fordringar , . . 18,789: 10. 4- 1 i»of>4: 15. 5-
Uppbörd:
Ärliga anslag  42’2^0" — — 4o,noo: — —
Recettmedel ........ i22,o53:45. — (>6.425:38. —
Hyror af Operalmset  3,692: 32. — 3,552:32. —
Extra inkomster ....... 2852:26. 4- 2-799: '3 '•
S;r i>7o.849: 7- 4- i42-777- 35. 1.
Balans till påföljande året:
Skulder  i3,528:40 — 36.248: 32. 11.
Summa 203,176: 9 8. 190,090:35. 5-
Credit.
Balans från föregående året:
Skulder .
16,000: — — 13,5 281 4
Utgift:
Aflöning och Omkostnader .... 176,1 • 1: 42• i7°>4^0-27‘ 4*
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordringar. ■ . . it,o64: 15. 5.  6,'Qi: 16. t.
Summa 203,176: 9. 8. 190,090:35. 5.
Spelårels 1841 — 1842 utbalanserade behållningar
och fordringar
6,101: 16. 1.
äro: kontant behållning i kassan . . . 101: 16. 1.
Theater-kassans fordran å anslaget
för 1831 års lån .... 6,000:
__  6,ioi: 16. 1.
Någon erinran härvid från Revisorernes sida har ej förekommit.
Då något statsanslag för denna Inrättning nu mera icke finnes,
anse Revisorerne Kongl. Theaterns redogörelser hädanefter icke böra
vara underkastade Rikets Ständers Revisorers granskning.
— 303 —
Kongl. Serafimer-Ordens-Gillet.
(Allmänna Hospitals- oclc Barnhus-fonden).
Af Räkenskaperna, hvilka för begge åren granskats i Kongl. Kammar-Rätten
utan anmärkning, inhemtas:
Debet.
år 1840 år 1811.
Balans från föregående året:
Behållningar och Fordringar . . . 8o5,5pp: 43. 3: 794.8p3: 18. io.
Inkomst :
Grundräntor, Kronotionde och andra
Ordinarie Inkomster samt Sparimål
Ersättning för, genom Götha Kanals
anläggning, förlorad jord . . . .
Räntor å utlånta kapitaler .
Diverse inkomster
i 15,754: 42-
1,14ö: 45.
5,538: 39.
3,635: 4.
3.
6.
5.
130,823: 9. m .
1,135: 15. 11.
4.534:39. 5.
4,463: 17. 10
S:r
* 35,075: 35
2.
i3o,956:35. i.
Balans till påföljande året:
Öfverlevereringar
.
. 3,9p6: 18.
2.
3,896: 35. 7.
Skulder
4-
3o.3Q9' 0. 4.
1 41 *°b 1: 19.
6.
34,195.' 34. 1 '*
Summa
971,736: 39.
11.
960,045: 40. 10.
Credit.
Balans från föregående året:
Öfverlevereringar och Skulder .
37'e99'- 39-
1 ■
41 ,o51: 19. 6.
Afskrifning
för åtskilliga orsaker
* 0,144:24-
4-
7,340: 3. 7.
— 304 —
Utgift'.
Aflöning 19,071: 21. — 19,886:46- 4.
Pensioner  101I 18. 8. 3i6:32.
Uppfostringshjelp I3,025:44• — 1 2,6 41: 12. —
Understöd för sjuk vårds-anstalterna . 2,533: 16'. — 2,533: 16. —
Underhåll 54,607:15. 4- 59,164: 6. 6.
Förmalnings, Malt- och Bryggnings
kostnader
469:20. 5. 5po: 38. 9.
Medikamenter  642: 26. 3. 659:43. t r.
Beklädnad 6,o43:3i. 4 3-,"87:26. 7.
Ved, Ljus och Olja 7.306:28. 3. 7>35g: i5. 10.
Anmärknings-procent  117:29. 9. 289:40. 5.
Skrifmaterialier  790: 4- 8- 846:36. 1.
Postporto  88: 8. — 91:38. —-
Begrafningskostnader  1 q4: 16. 6. 197: 4°- 8-
Nybyggnad och Reparationer . . . 16,186: 9. 6. 3,721:16. 8.
Ränta å insatta kapitaler .... 982: 35. 2. 1,251:27. 3.
Rese- och Traktamentskostnader . . 156: 37. 6. 242:29. 6.
Diverse extra utgifter  6,263: 18. 8. 7,734: 1 71 6.
Inventariers upphandling . . . . 4°8: 8. 8. 971:27. —
S:r 128,989: 5. 8. 121,537:31. —
Balans till påföljande året :
Behållning i kontant samt spanmål
och proviantpersedlar 4f)>2^3: 10. 3. 51,229: 35- 6.
Ut lån ta medel jemte obetald, ränta . 104.260:21. 7. 78,662: 29. 3-
Fordringar hos diverse Verk, fonder
och personer 22420: ^.11. 23,726:22. 2.
Utestående kionoskatter och andra
fordringar 21,421:39 7. 27,721:45.11.
Propjrie balanser
558: 8. — 1,941:3o. 5-
Förskotter
78157:15. 5. 87020: — 6.
Fastigheter och Inventarier .... 518820: i5. r. .519,914: i5. —-
S:r 794,893: 18 10. 790,216:34. Q
Summa
971,726:39.11. gÖO,o45: 4°. JO
Härvid
har någon erinran ej förekommit. Lånehandlingarne befunnos,
vid anställd inventering, i god ordning. Revisorerne hafva
tagit kännedom af en dem förevisad, omsorgsfullt upprättad Liggare
- 305 —
öfver Serafimer-Ordems Gillets hus och byggnader i landsorterna, jem
-
te dervid fogade, väl uppgjorda ritningar*
I ansende till utiderhåilstagarnes i sednare tider ökade antal och
uppförandet af nya byggnader m. m., hafva fondens behållningar betydligt
nedgått, så a 11 Inrättningen synes vara hotad med att snart
blifva oförmögen att motsvara sitt ändamål.
EongL Lasarett»>Direbt!onen.
Räkenskaperna, hvilka granskats i Kongl. Kammar-Rätten för år
i84o utan och för år 1841 med anmärkningar, utvisat
Debet.
ar 1810. år 1841.
Balans från föregående året:
Fordringar ...... acjö,o3i: 7. 5. •a8p.6a5: a a. 9.
Inkomst:
Befordringsafgift ...... . 6a5: 3.-— 664:45- 5.
Statsanslag . * . . 5,000: —- — 5,ooo: — —
Inkomster vid kollekter, bröllopp och
barndop . . . •. . . . -1,523: i. 5* 1,777:33. 3.
Lasaretts-inskrifningsafgift . . .. 9,662:3g. ■ -8. 9,845:4°* —
Spektakel- och Biljardafgilter . . 222:24- — 217:38. 5.
Burskaps- och Embetsafgifter . . 41 * 44* — 35: 16. —
Kongl* Nummer-Lotteriets bidrag . 518: 5. 6. 5oo: — —
Kortstämplingsafgift
* 207: I2- — ^D‘42, —
Stockholms Stads Drätsel-Kommis
missions
bidrag . . 10,000: — — 10,000:
Restitutionsmedel . — — 4:45* 6.
Rönnowska Donationsfonden . . . 600: — — 700: — —
Bötesmedel .. ........
33: 16. —
Testa men tsm edel ....... i,3oo: — — 100: — —
Intressemedel ....... . . 14.754: 3. 7. i4.3o5: 35. 1.
"Sn7 44454:37. 2. 43^385:20. 8.
Balans till påf öljande året'.
Skuld ........ . . . i,3p5: 4- 6. i,645:33. 6.
Summa 335,881: 1. 1. 334.656: 28. 11.
39
Credit
Balans från föregående året:
Skuld • • • ; • g g j e . . 1,747:44- _5- i.395: 4- ^
Afskrifning:
Enligt Kongl. Lasaretts-Direklionens
beslut,  — — 572: 38- —
Utgift:
Underhåll 3a,960: 8. 7. 32,873:3q. —
Aflöning .......... 4’8q3: *6 — 4-898: —
Egendomskostnad
1,357:43. — 3,i’i8: 9. —
Diverse . . . . . 5,596: 10. 4> 3,461: 8. 7.
S:r 44,507: 29. I r. 44>°46: 24. 7-
Balans till påföljande året:
Fordringar ......... 289,625:22. 9. 288,642* 9- to.
Summa 335,88r: r. i. 334,656: 28. 1 r.-
Uppbördsmannen vid Kongl. Lasaretts-Direktionen har uppburit:
år 1840 * • • • • * .. • 1,390: 4 6.
„ 184-1 * - r • • • • * * • • • - i,3t4: *4- ,-
derigenom att 3 procent af alla Lasarettet tillflytande inkomster beräknats-
Men då bland dessa inkomster äfven ingå : statsanslaget
6,00a R:dr, de af Drätsel-Kommissionen levererade 10,000 R:dr 0. s. v.,
med hvilka summors uppbärande något särdeles besvär ej kan vara
förenadt, och procentberäkning rimligtvis ej bör komma i fråga å andra
medel, än dem Uppbördsmannen indrifver; anse sig Revisorerne
äga allt skäl att instämma i föregående Revisorers yttrande, angående
olämpligheten af ett dylikt aflöningssätt.
Af behållningar och fordringar vid 1841 års slut, 288,642:9. i©»-  voroi enligt attest, i Banken innestående 2,906: i3. 2.
Lasaretts-inskrifningsafgift . , , . . 284: 8. —
Rönnowska donationsmedel  673: 7. 9,
afl. Lif-Medikus Weners testamente . . 74c 4°- &•
lätlånta kapitaler och upplupna intressen 284,066: 36. 3.
288,642:9. lo.
— 307 —
Uti skrifvelse till Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern
af den 21 nästlidne Oktober, hafva Revisorerne, som inhemtat, att ett
kapital af omkring 274,000 R:dr utgör fonden för Kongl. SerafimerOrdens-Lasarettet,
genom deras Ordförande begärt, att — då tillförlitlig
kännedom af en Inrättnings ställning , utan inventering af låneakterna,
ej kan erhållas; då ifrågavarande fond, ehuru till stor del
uppkommen genom enskildes donationer, numera likväl utgör grunden
för en Inrättning, som blifvit af så stor vigt för det allmänna, att en
rubbning derutinnan genom en tänkbar och möjlig mindre säkerhet
skulle åstadkomma för hela Staten kännbar förlust; och då det äfven
för gifvarne borde vara af vigt, att säkerheten tryggas genom all den
noggranna granskning, som efter statsförfattningen är möjlig, hvarigenom
ock förebyggas alla anledningar till misstankar om förvaltningen
— nådig befallning måtte utverkas till Kongl. Lasaretts-Birektionen
att, för inventering af Revisorerne, hålla tillgängliga säkerhelshandlingarne
för alla Serafimer-Lasarettets tillgångar; men, uti svar af den 17
påföljde November, har Hans Excellens meddelat, att som nämnde
Lasarett af statsmedel åtnjuter endast ett ringa belopp , som icke ens
motsvarar Inrättningens årliga utgifter, och Lasarettets fordringar uppkommit
genom frivilliga gåfvor, hvilka utgöra dess enskilda tillhörighet,
hvars förvaltning icke, enligt Revisorernes Instruktion, vore föremål
för deras granskning, Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse med Dess
den 3o Oktober 1841 uti enahanda fråga fattade nådiga beslut, ansett
Direktionen icke kunna anbefallas att de begärda säkerhetshandlingarne
för uppgifvet ändamål utlemna.
Hvilket Revisorerne härigenom få hos Rikets Ständer anmäla.
Serafimer-Lasarettet besöktes den 16 sistlidne November af Revisorerne,
hvilka dervid funno denna välgörande och för hela Landet
vigtiga inrättning, uti ett skick, som uppfyller alla rättmätiga anspråk.
Nämnde Lasarett, som vid den tid Herr General Direktören m. m.
Ekströmer öfvertog inseendet deraf, var försedt med i4o sängar, lemnar
nu utrymme för 3oo sjuka, ett antal, som nästan beständigt vårdas
vid inrättningen. Sådant oaktadt och fastän antalet af dem, sorn
sakna all tillgång för gäldande af sjukvårdskostnaden, är ganska stort,
har likväl denna nedgått till ett medium af 20 sk. per dag för hvarje
sjuk. Detta Lasarett, som talrikt besökes af unga Läkare, kan jemväl
anses vara i hög grad nyttigt och utgöra ett bufvudsakligt villkor för
Svenska Läkares fullständiga bildning i sitt yrke.
— 30$
Revisorerne besågo, den 16 nästlidne November, Stockholms Stais
och Läns Kurhusoch hvarvid befanns, alt denna inrättning, tillräcklig
för att väl sköta roo sjuka, nu ofta måste inrymma dubbla antalet.
Högsta sjuknummern under året bär nemligen varit 208, och detta alltför
stora antal patienter bar derföre vållat, att vården icke alltid svarat
emot hvad sorn erfordrats. Genom Direktionens och den nuvarande
Öfver-Läkarens nitiska bemödanden,, hafva dock de nödvändigaste förbättringarne
inom det ena huset kunnat vidtagas, hufvudsakligen i följd
deraf, att matinrättningen , sorn förut varit upplåten på entreprenad ,
öfvertagits af Direktionen sjdf, som dymedelst besparat 3,000 Rrdr,
hvilka användts till inventariers anskaffande m, ra.
Mycket återstår likväl ännu att önska vid nämnde sjukhus, vigtigS
för samhället i anseende till den farliga sjukdomen, äfvensom derföre
att yngre Läkare, på hvilka vården af Läns-Kurhusen sedermera beror,
endast der kunna genom klinisk undervisning inhemta nödig praktisk
erfarenhet. Öfver-Läkaren tiilhandagår dem härmed utan särskild
vedergällning, genom såväl theoretiska föreläsningar, sorn klinisk undervisning;
men för ett fullständigt meddelande af den sednare, erfordras
de sjukes behöriga klassifikation , hvilken inom den trånga lokalen är
omöjlig. En tillbyggnad synes derföre oundviklig och torde kunna
verkställas genom upptagande af ett amorteringslån, blott Rikets Ständer
medgifva, att medel till ränta och amortissement kunna erhållas
dymedelst, att kurhusafgiften , sorn nu till sitt högsta belopp uppbäres
inom Stockholms Stad och Län, bestämdes till denna summa för hela
den till lånets amorterande nödvändiga tid; hvilket oek Revisorerne
anse sig böra,, i anseende till inrättningens stora vigt, tillstyrka, äfvensom
att Rikets Ständer måtte, å Carolinska Institutets Stat, för ÖfverLäkaren
vid Kurhuset anslå en mindre professorslön , med villkor::
1:0 Att inrättningen försättes och fortfarande underhålles uti det
skick, att klinisk undervisning der lämpligen kan meddelas ;
2:0 Att Öfver-Läkaren alltid till för binde» att hålla såväl kliniska
sorn theoretiska föreläsningar i läran om och medlen emot ifrågavarande
farliga sjukdom ;
3:o Att Stockholms Stad medgifver kurhusafgiftens utgående med
12 sk. Banko för hvarje mantals- och skattskrifven person för den tid,
som åtgår till det för nödig tillbyggnad erforderliga amorteringslånet,
eller åtminstone för de emellan Riksdagarna löpande åren.
— 309' —
Danviks Hospital.
Räkenskaperna, hvilka för år 1840 i Kongl. Kammar-Rätten blifvit
granskade med anmärkningar, halva för år 1841 ännu icke derstädes
undergått revision.
år £$40. år 1841.
Debet.
Span mål.
Balans från fö-  regående äret:.
Tillgångar och
Fordringar . 189. 13,5.
Penningar.
77,569: 37. 5.
Spanmål.
1 88. 81,6.
Penningar.
68,894:37. 6.
Uppbörd:
Hemmansräntor
och Arrenden 2,037. 20,9.
Tomtöremedel —
Kost- och Un-  derhållsmedel  —
Iniressemedel —
Tolagsmedel  —
Diverse medel —
11,340:44- 7-  113: 17. —
4,93o: 17. 4.
3,232: ii.8.
4.100: 26. 2.
13,969: 43. 9.
2,038. 21,8..
11,595: 39. 7.
128: 43. 6.
4,638:21.6.
3,174: 21. 8.
4,165: 7.2.
7,711:21.—
S:r 2,037. 20».
37,687:16. 6
2,o38 21,8..
31,4 • 4: IO- 5-
Balans till föl-  jande året:
Skulder . . . 229. 17,»..
r,64o:35.4.
2 20. 0,4.
1,790: 35. 7.
Summa 2,456. i9,s..
116,897: 3i. 3.
2,447. M>8*
102 ,099: 35.6-
Creclit.
Balans från fö*
regående året:
Skulder - - iq3. a,».
1,321: 3.6-
229. 17,1.
1,640: 35. 4-
Afskrifning:
i Hemmansräntor
och Arrenden - 65. *1,8. 527: — 63- *4,8. 29. 4.
— 310 —
Utgift:
Löner och Arf
voden
. . 4^7- 9.3- 7,254:18.9. 545.27.— 7-059: 10. 8.
Kost och Underhåll
. . 546. 2s.— 16,664:21.11. 5o3. 4.— 19,856: 6.10.
Medikamenter,
Beklädnad
samt diverse
utgifter. . 975. — 22,235:31.7. 920. 2.— 7,446:47-TI
-
S:r 2,009. S 3_
46,i54:24.3. 1.969. 1 —
34,362:17. 5.
Balans till föl-
jande året:
Behållningar och
Fordringar . 188. si>6.
68,894: 37. 6. 185- 0,9
65,662: 1. 5.
Summa 2,456. 19,5. 116,897:31.3. 2,447- n's- 102,099:35. 6.
I Hospitalet intagne personer utgjorde vid slutet af
1840. 1841.
i Enkhuset . ; 4 ..... . 36. — 37.
å Hospitalet, åtnjutande fribröd . . 3. — 2.
fattigbröd . 2 23. — 215.
21'
å Dårhuset, åtnjutande fribröd . . . i4- — 16.
fattigbröd . . g3. — 97.
226. —
107. — ix3.
Tillsammans 369. — 367.
Revisorerne hafva genom deras Ordförande, uti skrifvelse den 17
sistlidne Oktober, begärt, det Hans Excellens Herr Justitie Stats-Ministern
måtte utverka Kongl. Maj:ts nådiga befallning till Direktionen
öfver Danviks Hospital, att, i ändamål af inventering, hålla för Revisorerne
tillgängliga kassans säkerhetshandlingar för åren 1840 och 1.84 *•
Till svar härå, har Hans Excellens, den 25 i samma månad, meddelat,
att Kongl. Maj:t, med afseende dels derå, att de tillgångar Direktionen
förvaltar, icke i vidsträcktare måtto utgöras af allmänna bidrag,
än det anslag af 241 Tunnor 24 kappar kronotionde-spanmål *
— 311
som årligen utgår till Hospitalet, och hvilket eifordras för dess till
vida högre belopp uppgående årliga utgifter, så att anledning icke är,
att deraf kunnat uppkomma någon besparing att mot hypothek utlånas,
och dels att Revisorerne icke äro behörige att granska säkerhetshandlingar
för de af Hospitalet genom enskilda personers gåfvor eller
på annat sätt, utan tillskott af statsmedel, ägande fordringar, funnit sig
icke böra meddela den begärda befallningen till Hospitals-Direktionen.
Hvilket Revisorerne härigenom få hos Rikets Ständer anmäla.
Drottninghnset.
Dess räkenskaper, granskade i Kongl. Kammar-Rätten för år i84o
med och för år 1841 utan anmärkningar, hafva ej föranledt till någon
erinran från Revisorerne.
Debet.
Balans från föregående året:
Behållningar och Fordringar . .
Inkomst:
Statsanslag
Intressen • ♦
Hyresmedel *
Qvarlåtenskapsmedel
Doneradt kapital
Diverse •
ar 1840. år 1841.
71,175:38. 8. 71,368:14. 2.
2,090: — —
2,2q5: 16. 3.
80: — —
901: 3i. 6.
3,333: 16. —
2,197: 31. 7.
80:
555:37. 8.
600: — •—
25: 45. —
r 5,366:47. 9. 6,792:34, 3.
Skuld
Balans till påföljande året:
Credit.
. i,3oo: 1,300; 4, —
Summa 77,842:38. 5. 79,461: 4. 5.
Balans från föregående året:
S'kuld
1,352: i,3oo: —
— 312 —
Utgifter.
Underhåll och Pensioner .... 3,106: — — 3,676:16. —
Aflöning samt Omkostnader . • . 2,016:24. 3. 3,238: 12. 8.
S:r 5,122:24. 3. 6.914:28 8.
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordringar . . • 71.368: 14* 2. 71,246:23. q.
Summa 77,842:38. 5. 79,461: 5.
Af ofvannämnde behållning till år 1842 , voro 70,169 R:dr 1 sk.
fordringar hos diverse Verk och personer, samt i Banken innestående
1,077 B:dr 22 9 rst* Banko.
Vid verkställd inventering befunnos säkerhetshandlingarne vara i
god ordning.
Upsala Kongl. Universitet.
Räkenskaperna, som granskats i Kongl. Kammar-Rätten för begge
revisions-åren utan anmärkningar, utvisa följande förhållande: (Se
Tab. N:o 3.)
Lika med hvad vid 184' åps Statsrevision ägde rum , få nu församlade
Revisorer göra anmäikning vid det ofullkomliga af räkenskaperna,
i hvad som har afseende å redovisningen för Akademiens utlånta
kapitaler, i thy att fullständiga förteckningar eller rotlar saknas
å alla de före år 18/jo beviljade lån, hvarigenom man ej blifver i tillfälle
utröna, huruvida medlen uteslå emot inteckningar, borgen eller
annan säkerhet.
I anledning af det, genom så väl 1840 som 1841 ärens räkenskaper,
ådagalagda förhållande, att stora summor i åtskilliga af Akade
miens
kassor, särdeles i Stipendiefonderna, ligga ofruktbara, såsom t. ri.
för år 1841 i Stieglerska Fonden ...... 5,q34: 20. 10.
i Falkenbergska Dito
2,3qé: 17. 7.
i Hedmanska Dito .... • •• • 1,898: 42- 6.
få Revisorerne fästa uppmärksamhet å nödvändigheten för vederbörande,
att icke lemna något tillfälle för medlens säkra förräntande obagagnadt.
Bilaga till 1848 Ars Revisions-Berättelse angående Statsverket, sid. 3ia.
® a 1» e 11 Mso. 8.
Utdrag af Upsala Ikongf. Universitets Räkenskaper.
^ år 184®. år 1841.
ISebet.
Egna medel. DlVoch0 Fonder °ner Magnat-Stipendier. Egna medel. ^''Tch Fonder?01' Magnat-Stipendier,
Balans från föregående året:
Fordringar ......... 100,453: g. 5. J2,3g3: a3. 7. 243,701:32. 7. 107,585:4o. —■ 72,664:45. 3. 245,184:23. di
Uppbörd:
Statsanslag 14,290: 32. —
— —■' —■' 22,790: 32. — — — '—*— -— —
.Räntor, Arrende- och Försäljnings
medel
samt insatta Kapitaler m. m. 104,199: 25. 3. 7,817:43- — 12,002:37. 3. 101,460:22. 7. 8,65o.‘2i. 5. 12,066: 32. 8.
Balans till påföljande året:
Skulder
53,658: —10. 1,576:35. 2. 5i2:i2. 4- 55,o43: —to. 1,754:26. 8. i6i:3o. 5.
Summa 272,601:19. 6. 81,787: 5. 9, 256,2i6:34- 2. 286,879:47- 5. 83,069:45. 4- 257,412:38. 3.
Ci* e slit.
Balans från föregående året:
Skulder ....... i . . 54.45g: 3. 6. 674:27. 9. 417: r- 53,658: —10. 1,575:35. 2; 612:.12. 4*
Utgift:
Löner, Arfvoden, Pensioner, Gratialer,
Materialier m. m 11©,556: 24. — 8,447: 28. 9" 10,615:1 r» — 116,370: — 6. 9,106:42- 4- 9>9°4: I4* 9*.
Balans till påföljande året:
Fordringar . i ; 107,585:4o- — 72,664:45- 3. 245,184:23. 2. n6,85i:,46. **
Summa 272,601:19, 6. 81,787: 5. 9. 236,216:34» 2. 286,879:47- 5. 83,069:45. 4- 267,412:38. 3.
Bilaga till i8f3 års Revisions-Be/äl telse angående Stats Vet ket, sid. 3t3i
Debet.
Balans från föregående året:
Tabell \:o 4.
Utdrag af Lunds Kongl. Universitets Räkenskaper
år 184f>.
Stimma».
*. „ .. i Diverse Donationer
Esna medel. Qch Eondel,
Behållningar och Fordringar „ . 143,989:2*. — I0y,838: i5. 3 251,827:36. 3.
år I84ff.
Egna; medel.
i5o,445;36. i. 109279:35. 4* 259,725:23. 5.
Diverse Donationer.
och Fonder. Surams~
Uppbörd:
— — — 1 i,55or — —
Statsanslag . . , . . .. . . „ 1 i,55o: — —
Bä nior, Arrendemedel, Försal jn ing smedel,
insalta Kapitaler m. m. . . 6i,oio:36. 6. 8,690: 4- 6. 69 700:41- ~
Balans till påföljande året'.
Skalder.
20,670:17. 8. 5.992:29. 2.
20,000: — — — — 20,000: — —
66,169:34 ii- 9,852.: 2. r. 76,021:37. —-
a5 690: 3. 2. 4,372: 10. 5. 30,062: i3» 7.
Summa 287,220: 27. 2. 122,021: —rt. 369,741:28. 1. 202,606:20. 2. 120,606:47- 10. 606,009:26.
Credit.
Balans fi ån Jöregående äret:
Skulder .......... .17,224:4u 4* 8,429 1. 8. 23,053:43. —
Utgift:
Löner, Arfvoden, Pensioner, Gratialer,
Materialier m. m.. ..... 69,549:4^- 9- 6,812:11.11. 76,362: 9. 8.
20,670:17. 8. 5,992:29. 2. 26,662:46. 2.
79,86c 23, 5. 5,732:40- 5. 85,594.: »5. 10.
Balans till påföljande året :
Behållningar och Fordringar . . . i5o,443:36. r. 109,279:35. 4 259,725:23. 5. 161,773: 33. r. 111,778:26. 3. 273,552:11. 4-
Summa 237,220:27. 2. 122,621: —11. 369,741:28- 1. 262,3o5: 26. 2. i23,5o3:47-1 o. 385,809: 26. —
— 313 —
Lunds Kongl. Universitet.
Dess räkenskaper, som för år 1840 i Kongl, Kammar-Rätten undergått
granskning utan anmärkningar, hafva för år 1841 ännu ej
derstädes reviderats. (Se Tab. N:o 4)*
Den af 1841 års Statsrevisorer omförmälda balanspost å 7,5i8R:dr
33 sk. 1 1 rst., utgörande kronotionde, sorn dels indragits, dels på annat
sätt frångått Akademien och blifvit på militien indeldt, förekommer
äfven i nu granskade räkenskaper, och synes 1841 års afgifne anmärkning
böra qvarstå om summans indrifning eller befordrande till
afskrifning.
Konsistorierna.
För Revisorerne hafva varit tillgängliga räkenskaperna för sme
år, eller från den den 1 Juli 1840 till den 3o Juni 1841 och från
den i:sta Juli samma år lill den 3o Juni 1842, af hvilka de för förra
redovisnings-året afgifna räkenskaperna blifvit i Kongl. Kammar-Rätten
reviderade dels med dels utan anmärkningar, hvaremot de för sednare
året ännu ej hunnit derstädes undergå granskning.
Å Revisorernes sida, hafva nämnde räkenskaper gifvit anledning
till följande anmärkningar:
1:0. Beträffande den olika uppbörds- och redovisnings-procent,
som vid olika Domkapitel äger rum, instämma Revisorerne helt och
hållet uti hvad af 1841 års Revision blifvit yttradt, och anse Revisorerne
det således vara af behofvet på kalladt, att en Kongl. Författning
varder utfärdad, som å hvarje slag af uppbörds- och redovisningsmedel
bestämmer en viss, vid alla Domkapitel till samma belopp
utgående procent.
2:0. Revisorerne hafva ej heller kunnat undgå att fästa uppmärksamhet
dervid, att Räkenskapsförvaltarne flerestädes innehafva en större
kontant behållning, än som för bestridande af löpande utgifter kan
erfordras, och hvaraf en del följaktligen bordt förräntas. Såsom exempel
härpå, må anföras, att Räkningen för Kassa-Emerilorum i Skara
40
— 314 —
Stift upplager en kontant behållning för i84«—1841 af 4 409^:<^r 2sk. 4 rst.
ochföri84i —1842 af 3,314 b;dr 4 sk- 4 rst-> samma Kassas Räkning uti
Strengnäs Stift för 1841 —1842 en kontant tillgång af 2,554 R:dr 24 sk.
7 rst., hvilken dock, enligt vunna upplysningar, kort efter räkenskapens
afslutande skall blifvit utlånad; äfvensom att uti Christianstads Skolas
så kallade Större Kassa finnes utlånta för sednare året endast 61
R:dr 42 sk- 2 rst., då kontanta behållningen deremot uppgick till 728
R:dr 19 sk. 9 rst.; en behållning, så mycket mindre behöflig, som
Kassans utgifter under samma år, efter afdrag af influtna och utgifna
löningsmedel, endast utgjorde 4 R:dr. Äfven uti Skolans Bibliothekskassa
och så kallade Mindre Kassa förefunnos kontant 821 R:dr 24 sk.
8 rst., som, för bestridande af dessa Kassors föga betydliga utgifter efter
afdrag af påräknade inkomster, icke heller varit erforderliga. Föregående
årets räkenskaper för sistnämnde Skolas Kassor utvisa ungefär
samma resultaler.
3:o. Ifrån flera Domkapitel har saknats Redogörelse för de af Rikets
Ständer till svagt lönte Skollärare anvisade löneanslag. Ehuru
det är ingen tvifvel, att dessa anslag årligen i Kongl. Stats-Kontoret
genom Domkapitlen lyftas och till vederbörande utdelas, anse dock
Revisorerne det vara med god ordning öfverensstämmande, att årlig
redovisning för dessa medel aflemnas till Kongl. Kammar-Rätten af
så väl den ena Stifls-Styrelsen som den andra.
4:0. Ehuru väl medel till så kallade Stipendia Collectanea för
medellösa Studerande vid Akademien eller Gymnasium, efter hvad
Revisorerne förmoda, uppbäras i alla Stift, saknas dock från flera
Domkapitel redogörelse för dessa medel; hvilket ock Revisorerne, för
.vinnande af likstämmighet äfven i denna del, anmärka.
5:o. Revisorerne anse sig äfvenledes böra göra erinran vid den
olikhet emellan Stift-Styrelsernas räkenskaper, som äger rum deruti,
att, vid vissa Domkapitel, dessa underskrifvas af Biskopen och samtlige
Consistoriales, vid andra åter endast af Konsistorie-Notarien, då stundom
Biskopen och Konsistorii Ledamöter, stundom åter endast 2:ne af
dessa sistnämnde intyga den af Notarien afgifna räkningens riktighet.
Revisorerne anse Biskopen och samtlige Consistorales vara de redovisningsskyldige,
och hvilka derföre böra i denna egenskap underskrifva
de till Kongl. Kammar-Rätten ingående allmänna Slifts-räkningarne;
desamme dock obetaget att vid medlens förvaltning och räkenska
-
315
pernäs uppgörande begagna biträde af Konsitorie-Notarien eller annan
skicklig och pålitlig man.
6:0. Vid åtskilliga Gymnasier och Skolor underskrifva Rektorerna
ensamme de af dem afgifna räkenskaperna, men desamma böra under
redovisningsskyldighet, med eller utan anmärkningar, underskrifvas af
Kollegii samtlige Ledamöter, såsom i Kongl. Skolordningen stadgas;
då äfven förfaller det i formen olämpliga, som på vissa ställen äger
rum, att Skolornas Kolleger intyga riktigheten af Rektorernas räkenskaper.
7:0. Af medel, tillhörande Skara Stifts Kassa Emeritorum, utestå i
konkurser 2,186 R:dr 7 sk. 6 rst., för arrende och besparade vederlagsmedel
äfvensom för upplupen 3 års ränta å ett utlemnadt lån,
hvilken omständighet Revisorerne ansett sig böra anmärka, emedan
handlingarne ej utvisa, huruvida, i afseende på dessa från de föregående
årens räkenskaper balanserade poster, Konsistorium iakttagit hvad
detsamma ålegat, nemligen: dels att fordra borgen för öfvertaget arrende
och utlånta vederlagsmedel, dels att i tid indrifva så beskaffade
restantier.
8:0. I afseende på Redogörelsen för samma Stifts Stipendie-kassa,
hafva Revisorerne likaledes anmärkt, att ej mindre än Tio års räntor,
eller 800 R:dr Banko, fått upplöpa å ett Häradshöfdingen Lundström
meddeladt lån, äfvensom 3 års räntor, eller i38 R:dr, å ett annat
till Kyrkoherden Beronius gifvet lån; och anse Revisorerne det hafva
tillhört Konsistorium att samma Jån, med upplupna räntor, i tid indrifva,
för att ej blottställa Stipendiekassan för en, såsom det nu synes,
oundviklig, ganska betydlig förlust; varande anmärkning i detta
hänseende äfven gjord i Kongl. Kammar-Rätten.
p:o Uti Räkningen för Wexiö Stifts Bibliothekskassa för år 1841
—1842 förekommer ett förskott i 3:ne poster af 208 R:dr, för inköp
af ett parti skolböcker, som skola Gymnasie- och Skolungdomen
mot betalning tillhandahållas; hvilket förskott bordt i samma Räkning
utbalanseras till framtida redovisning och ersättning för Kassan, i den
mån dessa böcker varda försålda.
10:0 Uti 1841 och 1842 års Räkning för Strengnäs Stifts Bibliothekskassa
är upptagen en kontant inbetalning af i5o R:dr för ett, såsom
det anföres, till Gymnasii enskilda Kassa gifvet lån, hvilket likväl
— 316 —
till belopp icke finnes bokfördt hvarken i den ena eller andra Kassaräkningen.
11:0. Revisorerne anse det äfven vara med god ordning öfverensstämmande,
att från hvarje Domkapitel till Kongl. Kammar-Rätten
ingå årliga redovisningar öfver influtna och utbetalta stamboks- och
kollektmedel.
Elementarskolan i Stockholm,
hvars räkenskaper som i Kongl. Kammar-Rätten för begge åren undergått
granskning utan anmärkningar, utvisa:
©ebet.
år 1840. år 1841.
Balans från föregående året:
Behållningar af böcker och inventa-  rier m. m
8,928: 32.
3.
9,195:
12.
1.
Inkomst:
Statsanslag
6,800: —
—
6,800:
—
—
Ilalfårsafgift af Lärjungarne ....
1,845: -
—
1,840:
—
—
Diverse
117: 2.
6.
1,590:
9
6.
S:r
8 762: 2.
6.
1 o,23i':
.9
6.
Summa
1 7,690: 34-
9-
19,425:
21.
6.
Credit.
Afskrifning
. 451:40.
8.
7.867:
3.
/.
L t gift:
Löner och Arfvoden
. 7,491: 8.
—
7,684:
26.
—
Diverse utgifter
55a: 22.
—
85o:
28.
3.
S:<
8,o43: 3o.
—
8,535:
6.
3.
Balans till påföljande året:
Behållningar och Fordringar . . .
9,195: 12.
1.
3,023:
12.
3.
Summa
17,690: 34.
9•
19,425:
21.
r>
r
Den är 184* utbalanserade tillgången  3,023: 12. 3.
utgöres af kontanta penningar . , , , 2,326: 23. —
oell fordringar  716:37. 3.
3,023: 12. 3.
Vid denna räkenskap hafva Revisorerne ej funnit något att erinra.
Bergsskolan i Fahlan.
Dessa räkenskaper, som i Kongl. Kammar-Rätten för begge åren
undergått granskning med anmärkningar, hafva från Revisorernes sida
ej till någon anmärkning föranledt, och inhemtas ställningen af följande
Tabell: 0 1
Debrt.
vilie. , »r ä§10. år 1841.
ti alans från föregående äret:
Skuld  16: 4°. 6. 5: 36, ri.
Inkomst:
Malerial-medel
5oo: 5oo; _ _
Stipendie-dito
800: 800:
Ar t vodes dito  ,)20o: 1,200:
Rese- dito
3oo: 3oo:
Försäljnings- dito
6:3r. 2.
-s:r 2,800: — — 2,806: 31. 2.
Summa 2,816:40. 6. 2,812:20. 1.
Credit.
Utgift:
Till Iiistrumenter, Malerialier, Byggnader
och Reparationer m. m. . . 1,676: 37. 7. 2,198:25. 2.
„ Stipendier och Arfvoden m. m. . 556: 2. — 200: —- —
„ Extra Lärare  392: 16, — 24'*24. —
„ Resekostnader  185: 44- — 148:47. —
S:r 2811: 3. 7. 2.789: — 2.
— 318 —
Balans till påföljande året:
Skuld
. . 5:36.ii. 23: tp. ii.
Summa 2,816:40. 6. 2,812:20. x
-
Kongl, oell Hvitieldtska Stipendiefonden.
Af dessa räkenskaper, som blifvit i Kongl. Kammar-Rätten granskade
för år 1840 med och för år 1S41 utan anmärkningar, hafva
Revisorerne inhemtat, att större summor, såsom t. ex. Stipendiefondens
fordringar för afvelsgården Tofterstads arrende, från åren 1816
med 1820, 4>i56 R:dr 24 sk. samt i,o35 R:dr 47 h°s aflidne Öfverste-Löjtnanten
Virgin blifvit, genom Kuratorernes den 5 Augusti
1842 och 2:dra Februari 1843 gifna, af Kongl. Kammar-Rätten gillade
Utslag, befordrade till afskrifning i 1841 ärs räkenskaper.
Någon egentlig Instruktion, hvarefter Kuratorerne, vid förvaltningen
af denna fond, hafva att sig rätta, finnes icke utfärdad ; men då vid
frågor om lägenheters utarrendering, kapitalers utlånande, med flera
vigtiga angelägenheter, stadganden, som bestämma vidsträcktheten af
Kuratorernes ansvar, synas, för fondens skyddande för förluster, vara
af nöden, få Revisorerne å detta förhållande fästa uppmärksamhet och
hemställa, huruvida det icke må anses erforderligt att en tjenlig Instruktion
för Stipendie-Kuratorerne med görligen första utarbetas och till efterlefnad
påbjudes.
Å conto för låntagare saknas anteckning om den säkerhet, som
för de utlånta kapitalerna presterats.
liandtkyrkornas i Skåne, Halland, Blekinge oell
Bolms JLän
räkenskaper hafva vid denna Statsrevision äfven undergått granskning.
De af 1841 års Revisorer gjorda anmärkningar emot åtskilliga utgifter,
som utgått i flera Församlingar, dels åt Kyrkoherdar, dels åt
319 —
Skollärare, Orgelnisten Klockare, Orgeltrampare och Barnmorskor, kunna
nu anses vara utaf vederbörande Kyrkoföreståndare nöjaktigt förklarade;
men deremot qvarstå anmärkningarne emot de stora kassa-behållningarne
och sättet för medlens utlåning. Att Pastorerne sjelfve
upptaga lån i sina egna Kyrkors kassor, lärer väl icke kunna dem förvägras,
dock borde noggrannare tillses, att fullkomlig säkerhet varder
lemnad äfven för så beskaffade lån. Att detta icke alltid är händelsen,
torde inses deraf, att t. ex. Brågarps Kyrko-räkenskap balanserar
för år 1840 icke mindre än 1,840 R:dr och Nefvitshögs Kyrkas räkning
3,o6o R:dr, utgörande fordran i Prosten Larsens sterbhus, hvilka
fordringsbelopp i 1841 års räkenskaper finnas ökade med tvenne års
tillagd ränta, utförd på förra stället till 209 R:dr och på det sednare
till 35o R:dr, äfvensom att räkenskapen för Glumslöfs Kyrka upptager
166 R:dr 32 sk. och den för Qvistofta g5i R:dr, såsom fordran i
Professor Rosenskjölds sterbhus. Enligt hvad redogörelsen tydligen
visar, äro häraf 5oo R:dr af Professorn Jänta ”utan säkerhet.”
I afseende på de större kassabehållningarne finnes visserligen för
de flesta fall uppgifvet, att medlen innehållas för någon förestående
utgift till beslutad reparation, nybyggnad, orgel eller ringklocka, men
det inträffar icke sällan, att samma — till och med större — kassabehållning
äfven förekommer i sednare års räkenskaper, der äfven enahanda
utgifter omnämnas. Och vill af detta förhållande synas, som utgifterna
ej varit så nära för handen, att icke medlen kunnat utlånas och
dymedelst inbringa ett eller flera års räntor.
I åtskilliga Församlingar hafva de medel, som ej mot annan
säkerhet kunnat utlånas, blifvit insatta i någon närbelägen Sparbank,
hvarest 5 procents ränta erhållits, och anse Revisorerne denna
utväg kunna i de flesta fall vidtagas, för att erhålla intresse å de stora
summor, som nu ligga alldeles ofruktbara i kassorna.
Expens-medels Räk ni n gar ne
för Kongl. May.ts Kansli,
„ „ Justitie-Revisionen,
„ » Svea Hof-Rätt,
— 320 —
för Kongl. Götha Hof-Rätt,
„ „ Idof-Rätten öfver Skäne och Blekinge,
„ „ Krigs-Hof-Rätten,
„ „ Sundhets-Kollegium,
„ „ Kammar-Rätten,
„ „ Bergs-Kollegium med Kontroll-Verket,
„ „ Öfver-lntendznts-Embetet,
„ „ Bibliotheket,
„ ,, Styrelsen öfver Fängelser och Arbetsinrättningar
samt
„ „ General-Landtmäteri-Kont or et
äro uti Kongl. Kammar-Rätten reviderade för båda åren 1840 och
1841 utan erinran, hvaremot de för
Kongl. Kammar-Kollegium
och „ Stats-Kontoret
äro granskade för år i84o med, men för år 184 1 äfven M£a«anmärkning.
Vid samtliga dessa räkenskaper hafva Revisorerne icke funnit
något att eiinra.
Zoologiska Riks-Museum uti Vetenskaps-Akademiens hus besöktes
den 2:drs sisth November af Revisorerne, som funno allt i utmärkt
godt skick. Dock saknas nödigt utrymme för de rika Samlingarne,
hvilka oupphörligt tillväxa. Med anledning häraf och då hela Skelettsamlingen
och en stor del andra i vetenskapligt hänseende dyrbara
Samlingar nu måste uti packlårar och lådor förvaras å vindarne, anse
Revisorerne sig böra till Rik ets Ständer hemställa, huruvida icke lämpligt
vore, att medel anslogos, antingen till hyra eller inköp af lokal
för embetsmännen, al hvilka en del nu bo i huset, samt för nödiga
verkstäder, hvarigenom eldsfara äfven aflägsnades från detta Museum
och betydligt ökadt utrymme för Samlingarne vunnes. Om sedermera
i framtiden en öfvervåning uppfördes, vore i detta afseende icke något
öfrigt att önska.
— 321 —
Kongl. Btbliotheket har jemväl blifvit af Revisorerne besökt. Anslaget
till böckers inköp förhöjdes vid nästlidne Riksdag till 5,ooo
R:dr, hvaraf 1,000 R:dr i 3:ne år finge användas till arfvoden för extra
biträden vid Bibliothekets ordnande och Katalogers upprättande. I
följd häraf, har hela öfra afdelningen af fiibliothekssalen, innefattande
vid pass 20,000 Volu mer, blifvit ordnad, å nyo uppställd, och signerad,
förutan åtskilliga andra arbeten. Hela Samlingen utgör nu
omkring 70,000 Yolumer.
Ortopediska Institutet.
Genom de uppoffringar en enskild man härå nedlagt, är ifrågavarande
Inrättning, den enda i sitt slag här i landet, uti utmärkt godt
skick. 3:ne sjuke, hvilket antal, jemlikt Rikets Ständers vid ansla*gets
beviljande fästade villkor, här bordt kostnadsfritt årligen vårdas, hafva
äfven, enligt hvad Revisorerne, vid deras besök den 14 nästlidne November,
inhemtade, hvarje år varit å Inrättningen intagne; och har,
enligt samma föreskrift, äfven en Läkare vid Institutet erhållit undervisning.
Institutet synes vara förtjent af Rikets Ständers fortfarande
hägn, helst den sjukdom, der vårdas, är ganska allmän i Sverige.
JSavigations-Skolan i Stockholm har blifvit besökt af Revisorerne,
som dervid inhemtade, att Stockholms Stad, på ett utmärkt tillfredsställande
sätt, uppfyllt hvad Rikets Ständer, vid anslagets beviljande,
föreskrifvit såsom villkor, i thy att ett större stenhus å en särdeles
passande lokal blifvit för Skolan uppfördt, och hvilket nästa år med
säkerhet förmodas vara färdigt. Inrättningen besökes nu af 32 elever,
eller fullt det antal, sorn den nuvarande lokalen medgifver.
Institutet för Döfstumma oell Dlinda.
Räkenskaperna för detta Verk granskas, enligt af Kongl. Majit
faststäldt Reglemente, utaf dertill särskilt utsedde Revisorer, hvilka de
41
322 —
sednare gångerna alltid valts ur Riks-Stånden, en af hvarje; men tro
Revisorerne sig dock, fastän dessa räkenskaper äro förut i tryck kungjorda,
på detta ställe böra inrycka resultatet deraf:
Den sista Revisions-Berättelsen utvisar,, alt Institutet, sorn sedan
år 1841 åtnjuter ett statsanslag af 10,000 R:dr, haft summa inkomst:
1840. 1841. 184*4.
i3,2i2: 5. i i. i 4 > 5 0 3: 19. 11. i3 382.- 5. 9.
samt att utgifterna för samma år belöpt sig till:
12,348:32, 2. 11,74.9: 19- 8, 11,767: 27, 3,
hvadan ett öfverskott för dessa trenne år af summa 5,232 R:dr Banko
uppkommit, hvilket, lagdt till Institutets förut samlade fond, utgör en
behållen summa af 79,592 R:dr 32 sk., hvaraf fastigheter och inventarier
till ett belopp af , . . . . , , . . .. 32,136: — —
och emot inteckning ullånta medel . . .... . 48 466:32. —.
Detta för den lidande menskligheten så välgörande Institut besöktes
af Revisorerne och befanns uti ett utmärkt skick samt på de sednare
åren betydligt förbällradt, dels genom en utvidgad lokal, så alt
eleverna af båda könen nu bebo. hvar sitt hus,, och äfven bättre utrymme
vunnits för de vid Inrättningen varande Snickare- SmedsSkräddare-
och Skomakare-Verkstäderna, dels genom flera för så väl
de döfstummas som de blindas undervisning högst nyttiga uppfinningar,
för hvilka Institutet hufvudsakligen har att tacka sin Föreståndares
ädla och outtröttliga ansträngningar.
Genom ofvannämnde utvidgning och de tillökade anslag, Rikets
sist församlade Ständer lemnat, kunna omkring 700 elever vårdas vid
Institutet, hvilket antal dock ej blifver fyldtföir än nästa år, af orsak
att förslag dertill först nu ifrån Konsistoi ierna hunnit inkomma och
behörigen pröfvas, och är delta mindre antal orsaken till de under de
sednare åren uppkomna behållningar..
Enligt de statistiska Tabeller öfver de döfstummas antal i Riket,
sorn af Tabell-Kommissionens Sekreterare blifvit uppgjorda, uppgår
dessa olyckliges antal i hela Riket, med undantag af Stockholm, till
1.999, °ch enligt den beräkning Institutets Föreståndare uppgjort öfver
huru många elever, som vid Institutet borde vårdas, på det alla döfstumma
måtte kunna här erhålla uppfostran och bildning, ifrån 10 till
i5> års, ålder, hvilken tid är den kortaste, sorn åtgår för en fullstän
-
— 323 —
dig kurs i liär meddelade läroämnen,, så befinn es det, att nära nog
dubbla antalet, eller omkring i^o elever, här borde årligen vårdas»
For hvar och en, som ser huru dessa, genom sitt lyte, förut så olyckliga
och blottställde varelser, vid denna Inrättning, inom få år blifva
förvandlade, ej endast till nyttiga och tänkande menniskor, de der erhålla
nödig kännedom så väl i Religionen, som i öfriga allmänna kunskaper
samt i något handtverk för deras framtida bergning, titan äfven
kunna vinna en höjd af själsbildning, sorn är alldeles förvånande, — såsom
exempel hvarpå, må anföras, att en af eleverne, blott 16 år gammal,
har en högst ovanlig kännedom i Astronomien, — måste den önskan
lifligt framstå, alt Statens tillgångar framdeles måtte medgifva
en så stor förhöjning i det härtill bestämda anslaget, att ofvannämnde
antal elever här må kunna intagas, och dymedelst alla sålunda vanlottade
olyckliga personer åtnjuta en uppfostran, som ifrån ett nära
110g djurlikt tillstånd upphöjer dem till bildade och nyttiga medlemmar
i samhället.
Det återstår sedan alltid att bilda en Inrättning äfven för blinda,
ty dertill passar hvarken denna samma lokal, ej heller förslå medlen
i någon mån dertill. Vid Institutet finnes blott en blind person, derstädes
underhållen på H. M. Konungens bekostnad, men denna har
också der erhållit all den undervisning, som genom sednare tiders
välgörande uppfinningar kan åt de sålunda vanlottade meddelas, hvarigenom
denna person ej blott kan läsa och skrifva, utan i öfrigt inhemta!
kännedom i alla de kunskapsgrenar, sorn höra till en god
uppfostran.
Äfven sådane olycklige finnas inom vårt land till det stora antalet
af 2,63g, hvarjemte antalet af dem, sorn äro både döfstumma och
blinda, uppgår till <32; Och kunna Revisorerne ej annat än väcka kommande
Ständers uppmärksamhet på och till deras behjertande framställa
behofvet af äfven en sådan Inrättning inom vårt land, der
så många vanlottade varelser, de der nu ligga den enskilda välgörenheten
till last, skulle kunna erhålla en bildning, hvarigenom de gjordes
mindre beroende af andra menniskors hjelp.
En passande lokal dertill skulle kunna erhållas genom den midt
emot de Döfstummas Institut belägna lägenheten Manilla, H. Majrt Konungen
tillhörig, den Revisorerne våga vara förvissade om, att H„ Maj:t,
med sin kända välgörenhet, med nöje skulle upplåta till ett så godt
ändamål, om Rikets Ständer till en sådan Inrättning framdeles skulle
anslå de nödiga medlen.
— 324 —
Danviks Hospital och Dårhus
har blifvit af Revisorerne besökt. Denna välgörande Inrättning, grundad
dels på de af Konungarne Gustaf I och Gustaf II Adolf donerade
hemman och räntor, dels på enskildes gåfvor, består af: Hospitalet,
der 2ig personer för närvarande åtnjuta underhåll; Dårhuset,
hvarest 124 nier och mindre vansinnige vårdas, samt särskilt af det,
synnerligen på Kniggeska fonden grundlagda Enkhuset, der 42 personer,
emot en lindrig betalning, erhålla bostad och vård, Med sköterskor
och tjenstehjon, utgör hela personalen 4'5, då år 1812 endast
omkring 200 personer här kunde underhållas.
Dessa Inrättningar hefunnos uti ett det välgörande ändamålet
motsvararande skick, om också medgifvas måste, att lokalen vid det
egentliga Dårhuset möjligen är för trång för tillämpandet af den nyare
■jnethoden för dårars kuraliva behandling. Anmärkas hör emedlertid,
alt Dårhuset, genom nödvändigheten att hysa älven sådane olycklige
bland Hufvudstadens befolkning, egentligen blott är en å Hospitalet
tillkommen utväxt, hvarföre man ock icke lämpligen kan bedömma
detsamma ur den strängaste synpunkt, helst Dårhuset synes fullt motsvara
hvad efter den äldre nrethoden ansågs vara riktigt i afseende på
vansinniges botande. Önskligt vore, om sådane dårar, hvilka kunna
h jelpas, blefvo flyttade lill en mera tjenlig lokal, t. ex. 'Fridhem, och
Danviks Dårhus endast användes till förvaringsslälle för de egentligen
iukurable.
Telegraf-Inrättningen
besågs den 25 nästlidne November af Revisorerne, hvilka dervid förnummo,
att det anslag för anskaffande af telegraf-persedlar Rikets
Ständer, den 7:de Juni 1841 (skrifvelsen N:o 872), medgåfvo till utgående
af Postmedlen, ej tillfallit Inrättningen, af uppgifvet skäl att
nämnde medel icke dertill lemnat tillgång.
Revisorerne besökte den cjtde innevarande månad Utrednings förrådet
å Skeppsholmen samt funno detta rika och för Armeen vigtiga
Förråd i vanlig utmärkt ordning. Ett nytt Besigtningshus, hvartill an
-
— 325
slag vid näsllidne Riksdag beviljades, var nu uppfördt oell befanns både
prydligt i yttre hänseende och väl ioredl. Kostnaden härför hade
varit ovanligt billig. En åskledare hade äfven å det större Förrådshuset
blifvit anbragdt,
Veterinär-Inrättningen.
Dess alltmer sig ökande samlingar af skeleller och anatomiska
preparater befunnos vackra och så väl ordnade, sorn lokalen medgaf.
Gfymnnstislia Central-Iiistltntet.
Revisorerne, som härvid hade tillfälle erfara de utmärkta framsteg
denna vigtiga vetenskap gjort, besågo jemväl lärosularne för anatomiska
och gymnastiska föreläsningar äfvensom Instistutets Bibliolhek,
en gåfva at dess utmärkte Föreståndare, och de, med hänsigt till deri
korta tid som förflutit sedan början skedde, särdeles vackra anatomiska
samlingarne, uppkomna genom den nitiska Lärarens och Militärelevernes
arbeten.
Räkenskaperna för de båda revisions-åren visa följande resultat:
Debet.
år 1840 år 1811.
Jtsalans från föregående året:
Behållning  3oo: 3oo;
Jnkotnst:
Statsanslag 2,000: — —
Dito, enligt Kongl. Brefvet den io:de
Mars 1837, lönetillökningar . . 5oo: — —  — —
För Materielcn, Ljus, Ved m? m. . 187:34. — 633:16. —
S:r 2,687: 24. — 633: 16. —
— 326 —
Balam till påföljande äret:
Skuld . . .  — —
1.5 -7 5:
— —
Summa 2.987: —
2,5o8:
16. —
Credit.
Utgift:
Till Aflöning och Löneförhöjningar m. m. 2,5oo: — —
„ Malerielens underhållande, Ved,
Ljus m. m.  187:24. —
1,950:
558:
16. —
5:r 2 ÖÖ7: 1 4 —
2,5,j8:
16. —
Balans till påföljande Året:
Behållning .......... 3oo: — —
Summa 2,987: 24. —
2,5o8:
16. —
Orsaken till skillnaden emellan 1840 och 1841 års aflönings-summor
härleder sig deraf, att endast 3me ejvartals löner lör det sistnämnde
året i räkenskaperna upptagits.
De emot flere af förestående punkter anmälda Reservationer äro
intagna i Revisionens Piotokoll.
För de i denna Berättelse införda Tabellers riktighet till liflian
är Kamreraren vid Stats-Revisionen ansvarig.
Uti a flåten skrifvelse till Kongl. Maj:t, hafva Revisorerne i underdånighet
anhållit om nådig befallning tili Kougl. Stats-Kontoret att
utbetala så väl de arfvoden, Revisorerne, jemlikt 3 §. uti Instruktionen,
bestämt för de tjenstemän, hvilka under denna förrättning med kanslioch
kameral-biträde tillhandagått, som den vaktbetjeningen tillagde
aflöning, jemte kostnaderna för ljus, skrifmaterialier m. m.
Jemlikt 68 §. Riksdags-Ordningen, bestämmes liden för nästa Revision
af Stats-Verket till den i5 September 1840, så vida icke Ri
-
— 327 —
kels näst härefter sammanträdande Ständer tinna skäl att annorlundar
förordna.
Stockholm den n December 1843,
Höglofl. Ruhlerskapets och Adelns Ledamöterr
HUGO fl A. MILTON. N, A. SILFVERSCHIÖLD.
G. STJERNGRANAT. L. G. v. CELSING.
NILS af ZELLÉN. CARL af FORSELL.
Hagvar diga Preste-Ståndets Ledamöter'.
C. A. AGARDH. C. G. BERLIN. J. C. BILLINGDAHL;
ANDERS SANDBERG. JOIL NORRMANN. M. KLINTBERG.
Vällojl. Borgare-Ståndets Ledamöter:
AND BERG. CARL VALLET. J. MALMBORG.
C. A. KRAKAU. P. O. NORIN. JOHAN FRISTEDT»
Hedervärda B onde-Ståndets Ledamöter:
P ERIKSSON. A. NILSSON. J. KYLANDER..
HANS HANSSON. M. MÅNSSON. P. PERSSON.
A. V. Kock.
Bilaga JLft. A. till 1843 års Revisions-Berättelse angående Stats-Ver ket.
Sammandrag af Kapital-Räkn
Debet.
Balans från den 3i December i83g:
9,231:
Öfverlevereringar .
Skulder ....
Återstående utgifter
Reservationer å Statsanslagen
6 1, 2,538:17.10. 27,958: 4. 2. 39,727: 28. 1.
1,461,039:24.6.  2,429,304:29.10. 3,890,344: 6.4.
130,383:35.8. — — _ 130,383:35.8.
2,552,300: 8. 5.
2,552,300: 8. 5.
Ordinarie Afkortning ■
Extr aordinarie Dito •
Anordning utom Stat
Anordning efter Riks-Stat
Anslagna medel
Besparingar
Reservationer .
afgå:
111,532:43. 2.
1,940,691:24.11.
13,635,500: 39 10.
återstå: utgångna
återgångna .
Anordning enligt Extra Statsregleringen
Riksgälds-Kontorets andel
Äter leverering till Riksgälds- Kontoret af Mindi
Af skrif ningar
Ökade Reservationer • . . .
Jterlyftade Depositioner ....
Levereringar ......
Balans den 3i December 18fo :
Kontanta Behållningar , 735,467: 2. —
Behållningar af Bergseffekter 127,260: 31. —
Dito af Fastigheter 304,439:30. 3.
Dito af Inventarier 117,559: 10, 3.
Behållning af Spantnål . 250,198:36. 2.
Fordringar .... 421,039: 6, 6.
Utlånta medel . . . 188,298:40. —
Innestående Kronouppbörd, levererad
inom den 30 April 1841, 2,998,431:10, 8.
„ den 31 Augusti 1841, 254,129:32,6.
resterande d. 1 Sept. 1841, 334.790: 20. 10.
Förskotter .... 1,913,630:43. 2.
Anmärkta Poster . ' . , 7,740: 47. 5.
Propiie Balanser , . 149,579:26.11
11,365,738: 4. 10. )
217,538:14. 11.)
2,052,224:20. 1.
e Kreditivet
17,059': 11. 6. 1,504,847:39.6.
. _ 616,121: 5 1.
46,928: 23 5.
20,632:14.3.
837,656: 23. 2.
2,125,483: 1. —
2,399 450: 12
105,886:31.
7.9,873: 26.
2,302:42
1,102: 10.
12,055:31.
3.
1.
4.
10.
10.
4.
556 109: 24. 7
29,261: 28 4
41,389: 43. 9.
312,045:41. 2.
55,879: 7 9.
20,805:29 -
2,257,374: 5. _
127,260:31. -  920,560:35. 4
164,487:33. 8.
270,831: 2. 5.
1,258,695:29. 8.
2,313,781:41- —
5,953,990:47. 6
339,277: 43.11
456,053: 42.11
2,227 979:31. 2
64 722: 18. —
182,440:39. 3
Stats-medel.
4,152,954
184,246
365,824
134,660
11,583,276
19
9
316,999
6
6
352,134
36
7
54,300
6
10
113,672
11
11
7,802,566
Riksgälds-medel.
2,538
151,351
29,507
2,578,392
11
Summa | 25,060,635| 9| 9|
2,617,730 22
5,379,519146
10
Diverse Verks
och anoorstädes
debiterade medel.
2,457,262
109,251
1,244,826
100,000
2,200
382,560 25
372,431 17
10
2 6,167,160 41
Summa.
6,612,755
184,246
626,427
1,408,994
11,583,276
316,999
352,134
100,000
56,500
113,672
382,560
2,950,823
16,587,457
16
9| 10,835,6931431 — | 4!,275,849| 3| 6;
t
ngen till 1840 års Riks-Hufvudbok.
Credit.
Balans från den 3i December i83g:
Kontanta Behållningar . 1,033,835:17. 7.
Behållningar af Bergseffekter 191,581:21. 4.
Dito af Fastigheter - - -
Dito af Inventarier
Behållning af Spanmål
Fordringar ....
Utlånta medel , . .  j
Innestående Kronouppbörd, levererad
inom den 30 April 1840, 2,921,741:15. 6.
„ den 31 Aug. 1840, 223 683: 25. —
resterande d. 1 Sept. 1840, 362,905:28.11,
Föl sköller .... 1,851,067: 8. 5.
Anmärkta Poster f . 10,006: 14. 9.
Proprie Balamer . . 176,040: 17. 7.
314,611:14. 3.
123,034:18. 2.
298,003: 27. 11.
801,530:42. 1.
195,294:15. 8.
15,492:12. 1. 1,361,523:14. 2.
619,248: 45. 6.
-r — 49,754:10. 2.
17,251:38. 8.
1,018,328: 7. 11.
2,186,135: 2. 6.
2,410,850:43.10.
191,581:21. 4.
933,860:11. 9.
172,788:28. 4.
315,255:18. 7.
1,819,859: 2. —
2,381,429:18. 2.
2,411,098:16.11.
108,451: 9 2.
83,947:36. 7.
2,560:15. 5.
1,102: 10.10
13,072:38. 8.
. 625,729: — 9.
31,720:47. 6.
53,959: 21.11.
371,332:38. 7.
58,245: 16. 6.
20,699:36. 8.
5,958.568: 33.
363,855: 33.
500,812: 39.
2,224,960:14.
69,353: 42.
209,812: 44.11.
1840 års Kronouppbörd '
Riksgälds-Kontorets bidrag, 1840 års Statsbristsumma .
Extra Statsreglerings-anslag .
Anvisning å Mindre Kreditivet , . . .
Äterdebiteringar af förskotter och å 9:de Hufvudtiteln utgångna lån
Mmskade Reservationer
Depositioner
Levereringar
1,145,190:
55,483:13. 7.
Balans den 3i December 1840:
Öfverlevereringar . . 18,070:16.10. 419:40. 5. 20,344: 6. 6. 38,8.34:15. 9.
Skulder .... 1,1.39,394: 16. —
2,254,333: 7. 5. 3,393,727:23. 5.
Återstående Utgifter . . 158,549:37. 6.
— — 158,549:37. 6.
Reservationer å Statsanslagen 2,099,439:20. 10.
— —
— — 2,0.99^439: 20. 10
Stats-medel.
8,503,335
11,277,970
1,200,673
96,668
566,532
3,415,453
43
Riksgäldssedel.
2 2,635,724 43
i
2,743,375,10
419140
I
Diverse Verks
och annorstädes
debiterade medel.
6,413,928
1,555,219
145,000
404,627
42,241
2,274,677
13 11
Summa.
17,552,989
15,576,565
1,200,673
13
7
145,000
—
96,668
23
9
566,532
47
6
404,627
7
8
42,241
13
10
5,690,551
1
6)
Summa | 25,060,635) 9| 9) 5,379,519)46) 9| 10,835,693(43)-1 41,275,849) 3| 6
Bilaga Ut* B* till 1843 års Revisions- Berättelse angående Stats-Ver ket.
Sammandrag af Kapital-Räkn
Debet.
Balans från den 3i December 1840
Öfverlevereringar . . , 18,070:16.10.
Skulder ,
Återstående utgifter . ,
Reservationer å Statsanslagen
419:40. 5. 20,344: 6. 6. 38,834:15. 9.
1,139,394:16. —  2,254,333: 7. 5. 3,393,727:23. 5.
158,549:37. 6. ~
158,549:37. 6.
2,099,439:20.10.
2,099,439:20.10.
Ordinarie Afkortning •
Extraordinarie Dito ■
Anordning utom Stat
Utgifter enligt Riks-Stat.
Anslagna medel
afgå : Besparingar
114,625: 4. 9.
1,897,912: 4. 6.
Reservationer . . .
återstå: utgångna
11,739,004:46. 7.1
återgångna
121,138: 1. 8. J
Utgifter enligt Extra Statsregleringen *
Riksgälds-Kontorets andel
Afskrif ningar
Ökade Reservationer
Jterlyftade Depositioner
13,872,680: 9. 6.
2,012,537: 9. 3.
Levereringar
Balans den 3i December
Kontanta Behållningar
Behållningar af Bergseffekter
Dito af Fastigheter
Dito af Inventarier
Dito af Spanmål
Fordringar ....
TJtlånta medel ,
, Innestående Kronouppbörd,
inom den 30 April 1842,
„ den 31 Aug. 1842,
resterande d. 1 Sept. 1842,
Förskotter ....
Anmärkta Poster
Proprie Balanser
1841:
852,946:41. 6.
215,599:45. 8.
307,633:30. 3.
119,045:22.10.
399,038:45. 8.
1,021,752: 45.
45,764: 28.
levererad
3,009,966: 40.
245,191: 2.
374,433:46.
1.629,030:18.10.
6,747: 6. 6.
160,098:21. 3.
4.
7.
1.
5.
23,889: 24.
—
1,512,591:15.
5.
2,38.9,427:32.
11.
——— —
—
• —
—
215.599: 45.
8.
— —
—
616,121: 5.
1.
923,754: 35.
4.
— —
—
50,463:17.
5.
169,508:40
3.
.— —
—-
23,783: 40.
8.
422,822: 38
4.
——
—
758,561:32.
6.
1,780,314: 29.
10.
———— —
—
2,155,999:41.
2.
2,201,764: 21.
9.
2,438,112: 43
11.
481,082: 38.
9.
5,92.9.162: 26
8.
128,282: 39
10.
32,924: 22.
3.
406,398: 16.
2.
68,802: 38.
5.
59,546: 8.
3.
502,782:45.
1.
2,006:23.
1.
380,989: 29.
3.
2,012,026: 23.
2.
1,111:19.
7.
33,176: 4
..
41,034: 30.
1.
27,479: 22.
1.
20.732: 8
11.
208,310: 4.
3.
Stats-medel.
3,415,453
199,766
318,960
133,931
11,860,143
344,238
772,207
141,505
142,857
8,387,250
10
11
Riksgälds- medel.
419
151,196
30,176
2,555,801
2,689,685
34
18
Diverse Verks
och annorstädes
debiterade medel.
2,274,677
103,788
890,862
503,481
425,632
11 6,125,972
11
23
Samma.
5,690,551
199,766
573,945
1,054,971
11,860,143
344,238
772,207
141,505
142,857
503,481
2,981,433
17,202,908
Summa | 25,716,314-)—(ll| 5,427,280110| 31 10,324,414(45( 81 41,468,0091 8|l0
ngen till 1841 arg Riks-Hufvud bo k.
Credit.
Balans från den 3i December 1840:
735,467: 2.
127,260: 31.
304,439:30.
117,559: 10.
250,198: 36.
421,039: 6.
188,298:40.
Kontanta Behållningar
Behållningar af Bergseffekter
Dito af Fastigheter
Dito af Inventarier
Dito af Spanmål
Fordringar ....
TJtlånta medel
3.
3.
2.
6.
Innestående Kronouppbörd , levererad
inom den 30 April 1841,
„ den 31 Augusti 1841,
resterande d. 1 Sept. 1841,
Förskotter . . .
Anmärkta Poster .
Proprie Balanser .
2,998,431:10. 8.
254,129:32. 6.
334,790: 20.10.
1,913,630:43. 2.
7,740:47. 5.
149,579: 26.11.
17,059:11.
6.
1,504,847:39.6.
2,257,374: 5.
—
— —
127,260: 31.
— —,
—
616,121: 5.1.
920,560: 35.
4.
46,928:23. 5.
164,487: 33.
8.
—
—
20,632:14. 3.
270,831: 2.
5.
'
.—
837,656: 23. 2.
1,258,695:29.
8.
—•
2,125,483: 1.—
2,313,781: 41.
—
2,399,450: 12.
3.
556,109: 24.7.
5,953,990: 47.
6.
105,886:31.
1.
29,261: 28. 4.
339,277:43.11.
79,873: 26.
4.
41,389: 43. 9.
456,053: 42.11.
2,302: 42.10.
312,045:41. 2.
2,227.979:31.
2.
1,102:10.10.
55,879: 7.9.
64,722:18.
—
12,055: 31.
4.
20,805:29. —
182,440: 39.
3.
1841 års Kronouppbörd
Riksgälds-Kontorets bidrag, 1841 års Statsbristsu
nima
Extra Statsreglerings-anslag
1,608,500:
321,145:38. —
Ater debiteringar af förskotter och å 9:de Hufvudtiteln utgångna lån
Minskade Reservationer
Depositioner
Levereringar
Balans den 3i December 1841:
\
Öfverlevereringar . . 65,552:22. 4.
Skulder .... 1,675,211:19. 4.
Återstående Utgifter . . 267,347:16.11.
Reservationer å Statsanslagen 2,013,474:27.10.
2,882: 15. 1. 9,608:44. 4.
2,123,137:28.11.
78,043:33. —
3,798,349: — 3.
267,347:16.11.
2,013,474: 27.10.
Stats-medel.
7,802,566
11,680,262
1,929,645
53,431
228,822
4,021,585
38
Riksgäldssedel.
8 2,617,730 J 22
10 2,806,667121
-i —
2,882
15
Diverse Verks
och annorstädes
debiterade medel.
6,167,160
1,494,211
470,642
59,653
2,132,746
25 3
Samma.
16,587,457
15,981,142
1,929,645
53,431
228,822
470,642
59,653
6,157,214
16
10
38
10
U
29
5
30
Summa | 25,716,314)—|ll| 5,427,28o|lo| 3| 10,324,414|45| 8[ 41,468,009) 8jl0
Bilaga till 18 43 års Revisions-Berättelse angående Stats-Fer ket.
litt. F.
Kongl. Styrelsens Fordringar.
Af Malmö Kori ektions-lnräIlning ....
„ Hof-Rätts-Rådet Trägärdh
„ General-A ud i tören och Riddaren Netzel
Kammar-Rälts-Rådet och Riddaren Uggla
„ Kalmar Slott
„ Assessoren Wallberg ,
,, Kapitenen Roos ....
„ Kamreraren D’Aillys sterbhus
„ Kapitenen Bonander . . .
„ General-Tull-Styrelsen . .
„ Götheborgs Fästning . . .
„ Ny-Elfsborgs Dito ....
„ Carlstens Dito ....
„ Fältkamreraren Zetterström
„ Kongl. Serafimer-Ordens Gillet
„ Kongl. Stats-Kontoret . .
„ Sekreteraren Wahlberg . .
nusmedel
från Blekinge
Län
Dito
99
Kalmar
Dito
Dito
99
Christianstads
Dito
Dito
99
Elfsborgs
Dito
Dito
99
Gefleborgs
Dito
Dito
99
Gottlands
Dito
Dito
99
Götheborgs
Dito
Dito
99
Hallands
Dito
Dito
99
Jemtlands
Dito
Dito
99
Jönköpings
Dito
Dito
99
Kopparbergs
Dito
Dito
99
Kronobergs
Dito
Dito
99
Malmöhus
Dito
Dito
99
Norrbottens
Dito
Dito
99
Skaraborgs
Dito
Dito
99
Stockholms
Dito
Dito
99
Södermanlands
Dito
Dito
^Vermlands
Dito
Dito
99
Westerbottens
Dito
Dito
99
Wester-NorrlandsDito
Dito
99
Westmanlands
Dito
Dito
99
Örebro
Dito
Dito
99
Östergöthlands
Dito
Hebbeska Testamentsfonden ....
Af Bokhållaren Säfboms sterbhus • •
„ Majoren Venus
„ Stockholms Stads Militär-Corps . •
Enligt Södra Korrektions-Inrättningens Conto
„ Norra Dito Dito
„ Norrköpings Dito Dito
„ Götheborgs Dito Dito
Malmö Arbets- och Korrektions
Fangelses
Dito
99
99
99
Landskrona Fästnings
Carlstens Dito
Ny-Elfsborgs Dito
Kassaräkningen . •
Dito
Dito
Dito
Influtna med*!
från den 31 December
1841 till
den 19 Oktober
1843.
Behållning i
kontant.
Behållning i
Faitighct.
Fordringar:
Summa.
Utestående
Ho,
Förskotter.
Hos diverse per-  soner och In-
För verkställda
Fordringar.
Redogörare.
rättningar.
arbetan.
6 25
8i 3a
100
5,ooo -
49: 18
42
_7
15
10
5
46
2
jo
4
i5
13
1
8
i5
23
53
206
1
160
i,33 x
5,702
4,52p
60
10 26
|
7i
8132
36
45
5
42
32
26
[ o
39
42
11
3
5‘
43
5
44
24
I C:
35
32
21
4?
24
6
7,110
155
56
1,702
2,607
.904
478
4,443
12
3
31
994
78
583*39
26
32
44
I I
40
37
46
46
4°
•4
20
11
3| 54.000
11 7,000
?)-
!
76
C9
58
13
'7
38
'9
36
3,o56
'DO
3f
2,4 1 1
237
2 c
i5
6>992
23
5o
58
15o
268
4211
42! —
16 —
•9
2
93
396
22
3 36
36
4?
3,106 23
1 1,699 3.9
5,978
i° 30,174
20,291
70
13,5o6
6,.992
23
6
81
5d
58
15o
268
100
1
23
93
3.96
5.000
4.9
7.1 'o
76
*9
'9
22
36
36
47
18
•7
38
1 o' 26
58! 19
7 —
8 32
13 36
42; 11
42 —
25
32
16 —
13
42
7
i5
1 o
5
46
2
IO
4
15
i3
1
8
i5
24
53
3,312
3,107
1,860
i,331
42,76
DO
36
45
5
42
32
26
I o
39
5
42
II
3
5
44
34
43
26
3 2
45
/,
24,877 4
58,i85 12
41
23,411
5,826
48
9.91
75
583
36
>4
2 0
3‘o
6
t 1
Summa |»7.5^7 [ 221 21 19,161134) r 11 6t ,ooo| — | - |0,22d| 2911 o| 760 j 4 . | 4j 2,048(441 4) iÖ,ö43J45| 4 j 64,042 j 241 3| 187,2711 2|
Stockholm af Kongl. Fångvårds-Slyrelsens Kammar-Kontor den 7 Oktober 1843.
J. A. Hjorkman.
På gifven anledning, meddelas i ödmjukhet, dels att för Norrköpings och Götheborgs Korrektions-Inrältningar, hvilkas åbyggnader äro brandförsäkrade, balanseras, såsom
”behållning i Fastighet”, de i förestående uppgift intagna försäkringssummor, tillsammans 61,000 R:dr, men alt deremot för de öfriga Inrältningarne, hvilkas åbyggnader icke äro
brandförsäkrade, någon så beskaffad behållning följaktligen mke heller kan vara i räkenskapen synlig, samt dels att Kammar-Kontoret, innan utredning af Kongl. Styrelsens i räkenskapen
balanserade fordringar hinner försiggå, icke är i tillfälle att kunna upplysa, hvilka af samma fordringar (eller huru stort belopp deraQ må anses säkra eller osäkra.
— Dock är det att förmoda, det en betydlig del häraf endast beror på liqvids uppgörande emellan lnrättningarne. Kunnande Kammar-Kontoret icke underlåta att här vördsammeligen
förnya sin förut gjorde anmälan, det ifrågavarande balans-utredning omöjligen kan verkställas med närvarande arbetspersonal, hvilken är alltför ringa till och med för de
löpande göromål, hvaraf Kammar-Kontoret är särdeles öfverhopadt.
Stockholm af Kongl. Fångvårds-Styrelsens Kammar-Kontor den 9 Oktober 1843.
J. Björkman,
Bilaga till 1843 års Revisions-Berättelse angående Stats-Ferket.
litt. C.
Kongl. Räntekammaren.
Till Civil-Statens Pensions-Inrättning'.
Vakans-besparingar efter aflidne Medicinal-Råderne Hagströmmer
och Roth, 289:36. —
Till Dito (
Begrafningshjelps besparing; för
1835 och i836 elter afskedade
Kronofogden Bratt , , , 358: 17. 10.
Upsala Län.
Civil-Statens Pensions-Inrättning tillkommande Begrafningshjelps-besparingar
efter aflidne Häradsskrifvarne
Berg och Gullbergsson samt LandtRäntmästaren
Ångman .... 178: — 2.
Dito dito efter Landtmätaren Ridderbjelke
100: — —
Östergöthlands Län.
648: 5. 10.
273:
Dito dito för i83q, Vakans-besparing efter från
tjensten dömde Landt-Räntmästaren Tollin . . . 222:11. I.
Calmar Län.
Dito dito för 1838, Vakans-besparing efter till Borgmästare
utnämnde Lands-Sekreteraren
Lundstedt
225:4^- 2«
Dito dito för 183g, efter aflidne Landshöfdingen
Nordenankar 641: i3. 10.
867: 11. *—
Transport
2,010:28. 1.
Transport
Jönköpings Län.
Till Civil-Statens Pens iöns-Inrättning, Vakansbesparing
för 1840, efter Hof-Rätts-Rådet
Collin, .......... 292:44. —
Dito dito för 1840, efter Häradshöfdingen
Holm, ........ 18: 36. —
Dito dito för 1840, efter Provincial
Läkaren
Eneroth, ....... 185: 1. 3.
Elfsborgs Län.
Dito dito för r84o» lill åtskilliga personer
Westmanlands Län.
Länsmannen Bomberg tillkommande Lönetillökning för
år i8.35., som för samma år blifvit oriktigt besparad,.
Wester- Norrlan ds Län.
Civil-Statens Pensions-lnrättning tillkommande Vakans-besparing
för 1840, efter afskedade Andre
Landtmätaren Stagnell, . . ., . .. . - . .
Summa
496’: 33. 3..
324." 35. 11..
39:37. 8.:
28:4 o- —
a,900: 3o. 11.
Bilaga till i8j3 års Revisions-Berättelse angående Stats-V^erket.
JLit S>
Armeens Ackords-Ämor teringsfond tillkommande Ackords-räntor
för 1839, efter till andre Regementer transporterade Under-Löjtnanterne
Montgomery och Nyblaeus, . 6: — —
Medikamentspenningar för 1840, för LifRegementets
Korporalen m. m.. . . a5r — —
3i: - —
Malmöhus Ränteri.
Armeens Ackords-Amorterings jond tillkommande Ackordsräntor
för i83g, efter till andra Regementer
transporterade Ryttmästarne Annerstedt och
Sjöcrona, . t . .
, . . 76: 24. —
Summa 10^:24* —
I
Utredning, som visar hvad af den, till undsättning efter 1830 och följande års missväxter, anslagna Kreditivfond,
En Million Riksdaler Banko, i landet ntestod vid slutet af år 1841.
»ebet. Credit.
Afdrifningar Omkoitnader, Återbetalning
Utestående vidl839 och Afkortninger Remisslage och kontant åren Utestående *id .
ära »lat åren 1840 och 1841; Prisskillnad m. m. 1840 och 1841. 1841 års slut. Anmärkning(IV .
Kronobergs Län.
795:24i — Efter i83o års missväxt . . —— — —— — — — — 793:24. — Motstående 795 R:dr 34 sk-> hvilkas betalande Gäldenärerne sakna tillgång,
komma att, jemlikt Kongl. Kammar-Rättens skrifvelse den 17 April 1837,
afskriivas uti 1842 års räkenskap.
Hallands Län.
ii,733: 3. 8. Efter i83o och 1831 års
missväxter ...... 4,357: 33. 7. — — —- —— -— — 7,375: 18. 1. Till Länets Ränteri levererade
3i: 8. 9.
„ afskrifning anmälda och Kongl. Kammar-Rättens pröfning
underställda
. • • 7<344: 9- 4.
S:r 7,376: 18. 1;
j3,495:32. 3. Efter 1837 års missväxt , . 2,804.* l5. 2. 28:3a. x. 9,067:46. 6. i,5g4:36. 5. Levererade till Ränteriet år 1843 T . * • • 276:41. 3.
För bristande tillgång, kommer anmälan af Kongl. Majrls Befallningshafvande
att hos Kongl. Kammar-Rälteu göras om afskrifning
af:
i Halmstads Fögderi utestående 1,297: 6. ie„
Fjäie Dita dito 6: 4* 4*
i,3o3:ir. 2.
På panters försäljning beroende ...... »4; 32- —
1.317: 43. 2.
S:r 1,5q4: 36. 5.
Götheborgs och Bohus Län.
4,661: 16. 4- Efter i83o års missväxt . — — 2. 3. 37:32. 4* 4,633:29. 10. Till Länets Ränteri levererade
/
På försäljning af panter beroende
■ . 4ii3 '4: 3j- 4-
S:r 4-633: 29. 10.
2^<9.97: — — Efter i837 års dito : . — — 28:4i- 9- •9,968: 6. 3. 4>000* — “ Under år 1842 kontant levererade
846:20. 8.
Återstoden kommer, enligt Kongl. Brefvet den 6 September
1843, att afskrifvas .......... - • • 3.153: 37. 4.
S:r 4,000: — —•
Elfsborgs Län.
8,966:34. 9. Efter 1887 års missväxt . . 4,346:24. 6. 7:33. 9. 4,612:24. 6.  — —
63,649: 14. 11. Transport ii,5o8.*25. 3. 65: 11. 9.33,676:13. 7.18,399:13.4*
Bilaga till 18 43 års Revision$-Be rättelse angående Stats-Verket.
HL 21. JE!-.
Summarisk Räkning öfver det af Rikets Ständer är 1830 beviljade Uadsättnings Kreditiv, från samma år
till och med år 1841,
Debet.
Rikets Ständers Riksgälds-Kontor levererat . .. „ i,ooo;ooo: —
Inkomster:
Räntor, förnämligast erlagda af Handlande, sorn erhållit
förskott till spanmåis-uppköp, 2.
Observationer och ersättningar . . 8,619: 4. 1.
Vinst på försäljningar ..... 22,709: 39. ro.
45,443l X7. x •
Salans till ur 1S42.
c, v ' i • k
Anmärkt remiss till Kongl. Räntekammaren
’n‘. — —
Öfverlevereringar  654-’ 38. 9.
Stats-Verkets fordran för af dess förråd
inom Norrbottens Län öfyerlåten
spanmål , . . . . . 3,956: — 10.
4,6ti:39. 7.
Summa Banko R:dr i,o5o,o55: 8. 8.
CrrilH.
Af skr ij ning ar: - — ■ — . . ..
Af Kongl. Maj:t samt Rikets Ständer beviljad afkortning
till i/3:del af primitiva skulderna efter
i83o och 1833 års missväxter i Westerbottens
Län
. . . 73,430:41. i.t*
Dito i Norrbottens Dito .... 108,22.4:25. 3.
Grundade pä Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
och Kongl. Kammar-Rättens
beslut ...... 38,635: 19. 6.
Förlust på försäljningar ..... 12,889: 12. 7.
Förluster under spanmåls-transporter 2,682: 43- 6.
Omkostnader
25,230:37. 3.
Mag a sins-Uppbörds mäns afskrifnings
proceut
.
I7,i44: 37. 4-
. _  278,238: 25. 4*
Till Rikets Ständers Riksgälds-Kontor
återlevererat
100,000: — —
Balans till år 1842.
Behållning i Kongl. Räntekammaren
och Ränterierna 95,o5o: 5, I.
Utestående fordringar i Lsnen, enligt
bifogad Utredning, . i * . 576,766: 26. 3.
671,816: 31. 4-
Summa Bauko R:dr i,o5o,o55; 8. 8.
Bebet. Credit.
Afskrifniugar och Omkostnader, Återbetaljing Uteslåtnde
Utestående vid Afkortoingar åren Remisslage och kontant åreu vid 1841
1839 åra slut. 1840 och 1841. P.isskillnad n>. m. 1840 och 1841. Sfi slut.
66,649: i4* «i. Transport 1 i,5o8: 35. 3. 65: 11. 9. 33,676: i3. 7. 18,399:13. 4- Anmärkningar:
Skaraborgs Län.
2,510:28. 9« Efter i83o års missvext. 101: i3. 2. 2: 5. 6. 1,528:28. 2. 878:29. 11. Levererade under åren 1842 och 184^ . . • . * « * ,? ■ 753:33. 4
På afskrifning beroende . ■ 124:44- 7
S:r 878: 29. 11
i,333:16. — „ i83j års dito. i , —* 1:32. — x,33i:32. — — —
Wermlands Län.
i6,5i6: 16. — Efter 1837 års missväxt .
71:28. 2. i3,6o6: 7.10. 2,838:28. — Kontant levererade r .. i 2,507:44. 9/
Omkostnader
4: 1 5. 3.
I konkurser bevakade 326: z6. —
Kopparbergs Län.
36,246: 2. 6. Efter i83o med i833 års
missväxter ..... — —■ 20:4-i. U» 5,594: 3.11. 3o,63i: 4* 8. Levererade kontant ; ,
Omkostnader ..............
Afskrifna jemlikt Kongl. Brefvet den 19 Januari 1842
Utestående enligt Restlangder ........
90,3io:46. 11. Efter i836 och 1837 ^rs
S:r 2,838:
28.
—
. . i,4o5:
41.
.9-
i5.
—
. . 25,520:
36.
11.
. . 3.7ö3:
7-
—
S:r 3o,63i:
4-
8.
» 1 UW WV/li t KJ j Ul u
missväxter . . . . , ’—— — — 80:46. 10. 37,259: 6. 8. 52,970: 4**. 5.Återbetalda .................... 3,896:31. 7
Afskrifna jemlikt Kongl. Brefvet den 19 Januari 1842 .... 26,642: 19. 10
Utestående:
hos personer, som åtagit sig tillhandahålla allmogen
spanmå), , > .......... 614: 38. —
„ Undsättningstagare . i 21,917: — -
Gefleborgs Län.
20,121:41* 4- Elter i8-36 och 1837 års
22,531: 38
S:r 52 970:41. 5.
missväxter ( — 23:44* 4- 20,324: 12. 6. 839: —■ 6. Kontant levererade . ... . . 776 — 6.
i,o65: 16. — „ i838 års missväxt 1 Afskrifna . • 68: *— —
S:r 839: — 6.
Wester-Norrlan ds Län. ' ~ ‘
25,4o3: 2. 9. Efter i83o och 1833 års 1
2o 000. “'fiVä^er* , , ,. >  8,397: — — 4p,Oo6: 2, 9. Inbetalda 9 5a5: U. II,
- • „ 1836 och I837 ars ditoj Utestående förskotter hos Handlande  5,245:
r8o,.56:4,. n. Transport ,, ,6ofl: 38. 5. *66: ,8. G.,21,717: 8. 8, ,67,9o5: 3. “ h" ”ISÄr' . . aS.»*: 38. ...
, 3o,48o: 38 10.
S:r 40,006: 2. 9.
19 c bet.
Utestående vid
1839 åiS »lut
280,156: 41 - 2.
5,75o: 28. 4-
151,397: 19- 5.
4o,322: 3o. 4.
Credit.
Afskrifningar och Omkostnader, Återbetalning konAlkortningar
åren Remisslage och tant åren 1840 Utestående vidi
1840 och 1841. Prisskillnad m. m0 och 1841' l84l års slut».
Tr ansport 11,609: 38. 5. 266118. 6.121,717:. 8. 8. 167,900: 4• • 3,
Jemtlands Län.
Efter 1836 och 1838 års
A nmårUningar
missväxter ...... —— — — 6:35. 10.. 5,299: 7. 8.
Westerbottens Län,
444’ 3b. 16. Återbetalda .. . .. . .. ..
: 88: 6. 3.
Utestående hos Majoren Rothlieb och beroende på exekutiv åtgärd 356: 26. 7.
Efter i83o och i833 års 4
missväxter l ,— 47:13. 8. 24,211:27. & 167,461: 8.. 5-
„ 1835 med 1837 dito dito 1
S:r 444* 3a. 1 o.
Levererade kontant ............
. ....
Behållen spanmål, med värde af
Omkostnader för spanmålens vård . ..........
Olif]viderade förskotter hos personer, sorn åtagit sig att xillhanda
6,
928: 10. 1.
875:: — —
2,349:
2,0.1 4:
71:
7* 9-  36. —
10, 4.
hålla spanmål åt allmogen,
Oredovisad assurance .. ........
Innestående hos Församlingar,, som erhållit kontanta
förskotter till spanmåis-uppköp,
Utestående för försåld spanmål m. m. .
©betala, undsättnings-spanmål,, med värde af
1 o,351: 13. 4.
1 29: 36. 3.
144,741: 38.. 8.
240,352: 2. 2.
Norrbottens Län.
Efter i83o och 1837 års
missväxter ....
163,026: 2’. 4*
S:r 167,461: 81 5.
40:21. — 68: 47'-11-'- 7,695:433 — 232,548:34'°- 3.
Kontant återbetalda .
. 5oq:
Omkostnader ....................... 556:
Afskrifna
In natura behållen spanmål, med värde af .. . . . ... . .. 1,5 58:
Levererad spanmål till Distrikt-Magasiner, med: värde af .. ., .. . 1.3,102:
Utestående Fordringari:
f. d. Magasinsförvaltaren Öqvists balans ..... .. 48*: 3b. —
hos Linspånadsfonden
56: 7. —
„ Pottaske-pannefonden ............ 1,976: 19. 3.
„ Undsättningstagare i Piteå Lappmark, kontant lån, .. 282:: — —
Undsättningstagare för erhållna spanmåls
försträckningar
.. .. . ... . . . . . 21 3,6q8:46.- 9-
på; afskrifning beroende
756:17. 4-
26. 8.
1 2.
26. 11.
43. 7.
4.2- 9-
6,562:3o. 1.
43,943:43. 1.
768486: 2. 7.
4,ooo:
4,ooo:
8,000: — •—
776,486: 2. 7.
Liqviden med Stats-Verket — — — — 6502
Dito Grosshandl.Liljewalch — — — — 22.193
S:r 11,65o: 11. 5. 1389: 1 q.• i 1. 187,679: 4r- —568,766: 26. 3
19. 1 r.. 21,750: 23. 2.
216,818:26. 4-  S:r 232,546:34. 3.
Liqvid är uppgjord år i84.3.-
Tillkommer:
Wester-Norrlands Län.
Efter i839 års missväxt — — —
—
— —- 4>°°0“; —
May asins fonden.
Till Distrikts-Magasiners inrättande
i Jemtland år 1841  — —  — 4,000: — —Liqvid år 1842..
Utbetalda enligt Kongl.- Brefvet den 16 April iS4p> och skola återbetalas inom
3:ne år.
S:r — — —
Summa 1 i,65o: 11. 5. 389:19.11, 187,679:4.V,-— 576,766: 26: 3:•
1
Kongl. Stats-Kontorets
underdåniga Utlåtande, i anledning af
1843 års Revisions-Beråttelse angående
det egentliga Stats-Verket.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Med öfverlemnande af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers
Berättelse, angående verkställd granskning af Stats-Verkets samt andra
af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
för åren 1840 och 1841, har Eders Kongl. Maj:t, uti nådig Remiss af
den 18 sistlidne December, som den 7 innevarande månad till Eders
Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor ankom, anbefallt Siats-Kontoret
att, i anledning af hvad samma Berättelse innehåller, rörande StatsVerkets,
Charla Sigillata-Verkels, Mynt- och Kontroll-Verkens samt
Undsättnings-krediti vmedlens förvaltning och räkenskaper, äfvensom
angående vissa, vid granskning af Landsböckerna och Länens särskilda
Utgiflsräkningar, förekomna omständigheter, afgifva underdånigt Utlåtande.
Då nu Stats-Kontoret fullgör denna nådiga befallning, i afseende
på hvad Stats-Verket beträffar, varda så väl, till följd af Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Remiss den 16 sistlidne Januari, i de frågor, sorn uti
Revisions-Berättelsen förekomma, rörande Riks-Statens 6:te Hufvudlilel,
som äfven angående hvad som rörer Mynt- och Kontroll-Verken, särskilda
underdåniga Utlåtanden afgifna.
Enär de vid Revisions-Berättelsen fogade räke nskaps-utdrag, tabeller,
beräkningar och uppgifter öfver Stats-Verkets ställning på det hela,
äfvensom om Stats-inkomsterna och i hvad mån dessa utfallit med öfverskotter
eller brister, om afkortningarne, anordningen utom stat, utgifterna
enligt stat, jemförda med den för ifrågavarande år gällande
Stats-reglering, om utslaget af liqviderna med Riksgälds-Kontoret angående
öfverskotter, brister och besparingar, samt förhållandet med reslantiernas
beskaffenhet och belopp den 1 September 1841 och 1842,
äro grundade på och öfverensstämma med, sä väl Stats-Verkets räkenskaper,
som den af Stats-Kontoret, före revisionsförrättningens början,
till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet afgifna och till Revisorerne af
1
-
2
lemnade Berättelse, kan följaktligen Stats-Iionloret dervid icke hafva
något att anföra.
Revisorernes framställning om Stats-Verkets Reservfond innefattar
ett ämne, som tillförene utgjort föremål för Rikets Ständers och deras
Revisorers uppmärksamhet; men då delta ämne, likasom Revisorernes
yttrade åsigter om ett förändradt formulär till Riks-Hufvudbokens afslutning
och om alla Extra Ordinarie Stats-inkomsters inleverering till
Riksgälds-Kontoret, icke kunna eller böra annorlunda, än i ett sammanhang,
behandlas, får Stats-Kontoret först sig i underdånighet yttra
öfver de särskilda erinringar och anmälanden, som af Revisorerne, efter
granskningen af Stats-Verkets förvaltning och räkenskaper, blifvit
gjorda.
Jemte öfverlemnande af Tabeller å Hufvudtitlarnes besparingsmedel,
hafva Revisorerne upprepat innehållet af 6 §. utaf sist församlade
Ständers beslut. Härvid är ej annat att omförmäla, än
att Eders Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref den 2 Februari 1842, förklarat,
att Eders Kongl. Maj:t, vid förekommande frågor om användandet
af å Hufvudtitlarne uppkommande besparingar, vill besluta med
den rätt, Eders Kongl. Majit, enligt Grundlagarne, tillhörer; och har,
för verkställigheten af hvad Rikets Ständers förrberörde beslut innehåller,
och hvartill Eders Kongl. Majit för öfrigt lemnat nådigt bifall, StatsKontoret,
likmätigt föreskrifterna uti högstberörde nådiga Bref, under
den 22 April 1842, utfärdat Cirkulär till Eders Kongl. Majlis samtlige
Befallningshafvande i Länen och Cheferne för Indelta Regementerna,
angående lönebesparingar vid vakanser genom dödsfall, afsked eller
förflyttande till lönlös beställning, samt, under den 26 Oktober sistlidet
år, jemväl aflåtit Cirkulär till Eders Kongl. Majlis samtlige Befallningshafvande,
äfvensom lill Chefs-Embetena vid Indelta och Värfvade
Regementer och Corpser, med Formulärer till förteckningar öfver de
årliga besparingarna å lönings- och andra stats-anslag; hvarförutan
Stats-Kontoret, på sätt Eders Kongl. Majit i nåder anbefallt, för åren
1841 och 1842 i underdånighet afgifvit Förteckningar å approximativa
besparingsbeloppen på Riks-Statens Hufvudtitlar, och hvilket hädanefter
kommer att för hvarje år äga rum.
Vid Revisorernes med räkenskapen instämmande framställning,
angående den, vid 1839 års slut, å 2:dra Hufvudtiteln befunna brist,
151,372 Ridr 24 sk. 3 rist, som år 1840 nedgått till 146,271 Ridr
47 sk. 11 rist, men, i anseende dertill att under åren 1841 och 1842
3 —
måst anordnas utgifter, tillhörande 1840 Ars 2:dra Hufvudtilel, med
ett belopp af 2,900 R:dr 30 sk. 11 r:st, ökats lill 149,172 R:dr 30 sk.
10 r:st, hvarmed summan, jemlikt föreskriften uti Eders Kongl. Maj:ls
nådiga Bref den 2 Februari 1842, blifvit uti 1841 års Riks-Hufvudbok
inom linien balanserad, är ej något att erinra; anseende sig likväl
Stats-Kontoret böra underdånigst upplysa, att sådana ytterligare utgifter,
hvilka äro att hänföra lill 2:dra Hufvudtiteln för 1840 och föregående
år, komma, i öfverensstämmelse med hvad Eders Kongl. Maj:t
uti nyssnämnde nådiga Bref förordnat, att öka bristen, så att det belopp,
som i 1841 års Riks-Hufvudbok balanseras inom linien, icke är
en bestämd eller oförändrad summa förr, än dylika utgifter upphöra
att vidare förekomma.
Bland de å 2:dra Hufvudlitelns besparingar under åren 1840 och
1841 anordnade utgifter, hafva Revisorerne ansett, att följande, i sin
mån, bidragit till den mindre fördelaktiga ställningen:
a) Justilie-Kansleren Nerman, som den 28 Mars 1840 blifvit i
nåder utnämnd lill Landshöfding i Kalmar Län, har fått, likmätigt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 12 September samma år, fortfarande
uppbära Justitie-Kanslerslönen, intill dess Landshöfdingen Nerman
kunde i behörig ordning komma i åtnjutande af hvad Staten för
Landshöfdingen i Kalmar beslår.
Justilie-Kansleren Nerman blef, vid tillträdandet af Justilie-Kanslers-embelet,
genom nådigt Bref den 14 September 1838, förklarad
berättigad att uppbära den samma embete anslagna lön på stat, från
och med månaden efter utnämningen, med villkor att, då, i följd af
särskilda förhållanden, honom medgafs befrielse från skyldigheten att
af Justitie-Kanslerslönen aftjena begrafningshjelp, hans sterbhus icke
ägde sådan lillgodokomma, derest han såsom Justilie-Kansler med döden
afginge. Såsom följd af detta medgifvande, behagade Eders Kongl.
Majit, uti ofvannämnde nådiga Bref den 12 September 1840, i anledning
af Landshöfdingen Nermans underdåniga ansökning, tillåta honom
att bibehålla Justitie-Kanslerslönen, intill dess lian i behörig ordning
lick tillträda Landshöfdinge-lönen, dock med villkor, alt någon begrafningshjelp
icke skulle hans sterbhus tillkomma, om han, såsom innehafvare
af sistnämnde embete, skulle med döden afgå.
b) Till ålskillige öfvertalige Embets- och Tjenstemän i f. d. Krigsoch
Eklesiastik-Expeditionerna af Eders Kongl. Maj:ts Kansli hafva, för
är 1840, blifvit af besparingarna utbetalda 8,180 R:dr 23 sk. 6 r:st.;
men då, såsom Revisörerne omnämnt, Rikets sednast församlade Ständer,
från och med år 1841, å Allmänna Indragningsstaten uppfört aflöningen
för dessa Embets- och Tjenstemän, är väl ock behörigheten af
dessas aflöning för år 1840 medgifven.
c) Angående de i detta moment omnämnda utbetalningar från
2:dra Hufvudlitelns besparingar af 2000 R:dr till vice Presidenten
Qviding, 800 R:dr till Vexei-Kontrollören i Götheborg, 400 R:dr lill
skrifvarehjelp och expenser för den, som i Hufvudstaden bestrider VexelKontrollörs-göromålen,
1,200 R:dr för tillökadt arbete vid Riks-Bokslutet,
samt 400 R:dr åt tillförordnade Sekreteraren i Stats-Kontoret,
får Stats-Kontoret åberopa dess derom afgifna underdåniga yttrande
den 28 Februari 1842, i anledning af enahanda anmälan uti de år
1841 församlade Revisorers Berättelse om granskningen af 1838 och
1839 årens räkenskaper.
d) Innan ännu frågan om fortfarande aflöning åt f. d. Stats-Sekreterarue
Grip och von Hartmansdorff hos Rikets Ständer förevar, täcktes
Eders Kongl. Maj:t, genom nådigt Bref af den 19 Maj 1840, förordna,
att desse Embetsman, hvilka, såsom följd af Stats-Rådets förändrade organisation,
blefvo indragne, voro, på grund af Eders Kongl. Majrts nådiga
fullmakter, berättigade att bibehålla sina löner, intill dess de blefvo
till andra embeten, med motsvarande eller högre lön på Rikets
Stat, i nåder utnämnde.
Sedan Eders Kongl. Maj:t aflåtit nådig skrifvelse i ämnet till Rikets
Ständer, men Rikets Ständer, det oaktadt, hvarken å Allmänna
Indragningsstaten uppfört löne-ersättningar åt bemälte Stats-Sekreterare,
eller meddelat yttrande af hvilka statsmedel dessa löne-ersättningar
borde, från den nya Stats-regleringens början, utgå, täcktes Eders
Kongl. Maj:t, i anledning af Stats-Kontorets underdåniga förfrågan, huru
med utbetalningen af omförmälda löne-ersättningar borde för framtiden
förhållas, genom nådigt Bref den 30 Juni 1841, förklara, att Rikets
Ständers vägran att berörde ersättningar å Allmänna Indragningsstaten
uppföra, destomindre kunde verka till rubbning af f. d. StatsSekreterarne
Grips och von Hartmansdorff, af Eders Kongl. Maj:t erkända
och dem tillförsäkrade, rätt att hållas skadeslöse för de löneförmåner,
hvilka åtföljt deras innehafda, endast i följd af en i grundlagsenlig
ordning vidtagen allmän reglering frånträdda, Stats-Sekreterare-embelen,
som Rikets Ständer sjelfve, vid slutadt Riksmöte, ansågo
sig af både billighet och rättvisa förbundne att lemna full löne-ersätt
-
— 5
ning åt Embets- och Tjenslemännen vid Nummer-Lotteri-Inrättningen,
äfvensom åt Ledamöterne af Rikets Allmänna Ärenders Beredning,
ehuru personalen vid dessa indragna Verk icke varit, såsom StatsSekreterarne
Grip och von Hartmansdorff, med fullmakter försedde,
eller Grundlagen åt förstnämnde’Inrättnings tillvaro gifvit samma stöd,
som åt Stats-Sekreterare-embetena; på grund af hvilka skäl, Eders
Kongl. Maj:t anbefallde Stals-Konloret att tills vidare, af under händer
hafvande medel, till förre Stats-Sekreterarne Grip och von Hartmansdorff
qvartaliter anordna och utbetala ett årligt belopp, svarande emot
den Stals-Sekreterare-lön med derunder inberäknad spanmål, hvar och
en af dem, intill slutet afår 1840, å Riks-Stalen åtnjutit; dock under
iakttagande af det för lönens uppbärande å Indragningsslat i allmänhet
stadgade villkor, att löne-ersältningarne borde minskas eller upphöra,
i den mån innehafvarne erhöllo af Stals-Verkets medel högre löneinkomster,
än de vid embetenas indragning innehade.
I följd af denna Eders Kongl. Majlts nådiga befallning, har StatsSekreterare-lönen,
4,000 R:dr årligen, med derunder inbegripna 260
Tunnor spanmål, för Stats-Sekreteraren Grip, som den 5:te sistlidne
December atled, blifvit anordnad för åren 1841, 1842 och 1843, samt
för nu mera Presidenten i Eders Kongl. Maj:ts och Rikets KammarRätt
von Hartmansdorff för år 1841 samt Januari och Februari månader
1842, hvarefter han Presidentslön tillträdde; Och uti nådiga Bref
af den 23 Augusti 1842 samt 18 Februari 1842, är förordnadt, att de,
till och med år 1842, förskottsvis härtill utbetalde aflöningsmedel skulle
ersättas af de under år 1841 uppkomna besparingar å Riks-Statens då
varande 2:dra Hufvudlitel, samt att den f. d. Stats-Sekreteraren Grip
för framtiden tillkommande löneersättning borde fortfarande af under
händer hafvande medel förskottsvis utbetalas, emot godtgörelse af de
tillgångar, Eders Kongl. Maj:t, uppå af Stals-Kontoret, vid hvarje års
slut, skeende underdånig anmälan, ville särskilt i nåder utse och bestämma;
derom, i afseende på ersättningen af denna löne-utbelalning
för år 1843, Siats-Kontoret, under den 20 sistlidne December, gjort underdånig
anmälan, hvarå Stats-Kontoret ännu icke fått emottaga Eders
Kongl. Maj:ts nådiga svar.
Vid Revisorernes förmälan, att Eders Kongl. Majit, uti nådigt Bref
den 22 December 1841, tillåtit Presidenten von Hartmansdorff alt uppbära
löneersättning såsom f. d. Siats-Sekreterare, intill dess Presidentslönen
kunde honom i behörig ordning tillfalla, ehuru Presidenten å
Stats-Sekreterare-lönen ej aftjent begrafningshjelp, anser Stats-Kontoiet
sig böra i underdånighet afgifva den upplysning, alt Eders Kongl.
Maj:t lemnat denna nådiga tillåtelse, med det villkor, som likaledes var
bestämdt för Presidenten von Hartmansdorffs befrielse från aftjenande
af begrafningshjelp, då han lill Stats-Sekreterare i nåder utnämndes,
eller att någon begrafningshjelp icke må bans sterbhus tillkomma, derest
han, såsom innehafvare al Presidents-embetet, skulle med döden afgå.
e) Dervid att, under åren 1840 och 1841, å 2:dra Hufvudtitelns
besparingar arfvoden åt adjungerade Ledamöter i Kammar-Rätten blifvit
utanordnade, synes Revisorerne så mycket mindre hafva haft skäl
att något erinra, som Revisorerne af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref
den 2 Juni 1837 och 19 Januari 1842 haft tillfälle inhemta, att dessa
tillfälliga arfvoden, i nåder beviljade för göromålens fortskvmdande
inom ett Embetsverk, just äro af sådan egenskap, hvartill Rikets Ständer,
enligt deras underdåniga skrifvelser af elen 6 Oktober 1834 och
12 Maj 1841, ansett, att besparingarne u Hufvudlitlarne böra företrädesvis
disponeras.
Att de för år 1842 utbetalda adjunklionsmedel blifvit afförda i
1841 års räkenskaper, grundar sig så väl på Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 19 Januari 1842, deruti förordnas, att samma medel borde
utgå af föregående årets besparingar å då varande 2:dra Hufvudtiteln,
som derpå, att, efter den nya Stalsregleringens inträdande med år 1842,
2:dra Hufvudtiteln blef helt annan, än den under samma nummer i
Riks-Staten förut upptagna, hvilken numera i sin helhet derstädes icke
återfinnes.
fj I afseende på Revisorernes anmälan, rörande utbetalda arfvoden
till adjungerade Ledamöter och vikarierande Tjenstemän i Kammar-Kollegium,
likmätigt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 25 Januari
1842, samt till adjungerade Ledamöter i Svea och Götha HofRätter,
enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 30 Augusti samma
år, åberopar Stats-Kontorel hvad uti föregående moment blifvit underdånigst
anförd t.
Med förmälan, att bristen på 3:dje Hufvudtiteln, som vid 1839 års
slut utgjorde 62,114 R:dr 4 sk. 4 r:st., vid 1841 års utgång nedgått
till 15,934 R:dr 8 sk. 6 r:st., hvilket belopp blifvit, med anledning af
Rikets Ständers beslut, i samma års Riks-Hufvudbok fördt inom linien,
hafva Revisorerne yttrat, att samma brist skulle likväl varit betydligt
mindre, om icke, under de båda revisionsåren, å besparingarne anordnats
utgifter, de der, såsom stridande emot Statsregleringen, hade, i
Revisorernes tanka, bordt kunna undvikas, nemligen:
l:o. Till General-Löjtnanten Lorichs, såsom Ordförande i ^KrigsHof-Rätten,
ett arfvode af 1,200 R:dr årligen.
I afseende å detta arfvode bar Siats-Kontoret ej annat att nu i
underdånighet upplysa, än hvad derom blifvit yttradt uti Slats-Kontorets
underdåniga Utlåtande den 28 Februari 1842, i anledning af 18i 1
års Revisions-Berättelse.
2:o. Beträffande Revisorernes uppgift, att Staten för Krigs-Hof-Rätten
skall hafva öfverskridits derigenom, att löner utgått till en Aktuarie
och en Notarie, hvilka tjenster nu mera genom innehafvarnes afgång
blifvit indragna, så är förhållandet härmed sådant, att, jemlikt
Eders Kongl. Majrts nådiga Bref den 11 Januari 1825, borde de å Stat
förut uppförda tvenne Nolarie-tjenster sammanslås till en, samt Aktuarie-heställningen
indragas och dennes göromål af Sekreteraren bestridas;
dock ägde desse Tjenstemän att fortfarande åtnjuta de dem, efter förut
gällande Stater, tillkommande löne-villkor, 395 R:dr 24 sk., med derunder
inbegripna 37 Tunnor span mål för hvardera årligen, intill dess,
vid skeende afgång, nya Slaten kunde tillämpas; och skulle de för
Notarien och Aktuarien beviljade löner ulgå af 3:dje Hufvudtitelns besparingar,
hvilket, enligt hvad Riks-Hufvudhöckerna för åren 1840 och
1841 utvisa, äfven skett. Aktuarien dog 1841, och nu mera är lönen
för Notarien jemväl indragen.
3:o. Uti Eders Kongl. Majrts nådiga Bref af den 25 Januari 1841
äro de skäl och orsaker omständligen utvecklade, som föranledt Eders
Kongl. Majit att i nåder förordna, det Presidenten i Krigs-Kollegium
borde fortfarande åtnjuta det årliga arfvode af 2,000 R:dr, som tillförene
varit honom liildeldt; dock att sagde arfvode borde från och med
1841 anordnas å anslaget till oförutsedda militär-hehof.
o
4:o. I anledning af Revisorernes uppgift, att, ehuru erforderlig tillgång
förefunnils på Staten för Generalitetet, aflöning till General-Befälliafvare
i Militär-Distrikterna, med flere, likväl blifvit anordnad på besparingarne,
år 1840, med 19,800 R:dr och, år 1841, med 18,108 R:dr
16 sk., hör Stals-Kontoret i underdånighet upplysa: att, då af hela Generalitets-Statens
slutsumma, 54,700 R:dr, de för 6 Fördelnings-Generaler
uppförde 36,000 R:dr skola, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 2 Februari 1833, rörande Indelta Armeens löne-reglering, af
8 —
Indelta Regementerna disponeras, intill dess deras en del Chefs-löner
kunna, efter innehafva ines afgång, till Regementerna återfalla, och detta
sistnämnda förhållande, ännu år 1841, icke mer än till en del inträffat;
deraf äfven följt, att den kontanta aflöning, som Eders Kongl.
Majit, tid efter annan, enligt nådiga Bref af den 18 Maj och 9 Juni
1837, den 11 Maj 1839 och den 1 Februari 1841, beviljat att utgå
till General-Béfälhafvarne i lista, 2:dra, 5:te och 6:te Militär-Distrikterna,
af de tillgångar, som dittills ifrån Indelta Regementerna återlemnats
till Generalitets-anslaget, blifvit anordnade, efter Staten för Generalitet,
af besparingarne; Varande dock, ifrån och med år 1842, utom
den, jemlikt Eders Kongl. Majlis nådiga Bref den 28 Mars 1829, utgående
lönen för Kavalleri-Inspektören, äfven aflöningen för nyssbemälte
4 General-Befälhafvare uppförd till utgående från GeneraliletsSlalen
:
för General-Befälhafvaren i lista Militär-Distriktet, full lön
och taffelpenningar m. m.,  6,0001 —
„ D:o i 2:dra dio D:o 6,000: —
„ Dio i 5:te d:o D:o 5,300: —
„ l):o i 6:te d:o D:o 4,500: —
eller med tillhopa R:dr 21,800: —
5:o. Af den, En af Rikets Herrar m. m. Herr Grefve G. Löwenhjelm,
i egenskap af Kavalleri-Inspektör, anslagna lön, 4000 R:dr, hafva
600 R:dr årligen utgått till den, som under liden bestridt embetet.
På Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande grundar sig detta förhållande,
som en längre tid fortvarit, utan att erinran dervid hvarken af
Rikets Ständer eller deras Revisorer tillförene blifvit gjord.
6:o. Då Revisorerne förmält sig hafva tagit fullständig kännedom
af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 10 Juni 1841, rörande nya
Lönings-Staterna för Lif-Garderne till Häst och Fot, hafva de ock deraf
inhemtat, hvilka åtgärder Eders Kongl. Majit till vidtagande i nåder
anbefallt, för den högre aflöningens påyrkade nedbringande till lika
belopp, som Staten består; Och bar således Stats-Kontoret ej något härom
att vidare i underdånighet upplysa.
7:o. I anledning af Revisorernes, likaledes berättelsevis, gjorda anmälan,
att Eders Kongl. Majit, genom nådiga Bref af den 3 Juli och
26 September 1840, i anseende lill varuprisernas stegring beviljat manskapet
-
9
skåpet vid de tre Gardes-Regementerna en tillökning af 1 sk. 4 r.st.
för hvarje natura-portion, och att denna utgift blifvit anvisad att utgå,
dels af 3:dje Hufvudtitelns besparingar, dels af anslaget till oförutsedda
railitär-behof; äfvensom alt
8:o. Lif-Bevärings-Regementet, genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 22 December 1837, undfått löneförbättring, har Stats-Kontoret
ej heller något vidare att i underdånighet yttra, än att, hvad sistberörde
löneförbättring angår, beloppet deraf utöfver stat, så länge ännu
aflöning till personalen vid f. d. Lif-Drabant-Corpsen utgår, vid
1843 års utgång var omkring 370 R:dr för år räknadt.
9:o. Vid 1815 års lönereglering för Artilleriet, blef lönen för
Tygskrifvare!) å Fredriks Skans icke å stat uppförd, emedan denna befattning
ansågs framdeles kunna indragas; men, uppå underdånig anmälan
af Krigs-Kollegium om behofvet af tjenstens bibehållande, fann
Kongl. Maj:t godt, att, uti nådigt Bref den 10 December 1816, dertill
lemna bifall; dock att Tygskrifvaren borde ålnöjas med half lön, eller
75 R:dr B:ko; men som anslag för detta belopp å stat icke fanns, blef
detsamma uppfördt att utgå å dåvarande 3:dje Hufvudtitelns besparingar;
hvilket allt sedermera fortfarit, och hvarom Eders Kongl. Maj:t,
under den 29 April 1830 och 30 Juli 1831, till Slals-Kontoret aflåtit
särskilda nådiga skrifvelser. Om lönen för ifrågavaixmde Tygskrifvare
bör, såsom Revisorerne anse, flyttas på Artilleriets ordinarie stat, lärer
väl komma att bero derpå, huruvida befattningen må pröfvas vara af
den egenskap, att den såsom permanent bör bibehållas.
10:o. Vid Krigs-Kollegii nya organisation, behagade Eders Kongl.
Maj:t, under den 7 Juli 1832, genom Stat bestämma de lönevillkor, som
de då indragne embets- och tjenstemän ägde åtnjuta, med villkor, att
desamma borde upphöra, i mån af innehafvarnes skeende afgång eller
befordran till högre eller motsvarande lönings-förmåner inora eller utom
Kollegium, eller ock förminskas i förhållande till det löne-, arfvodeseller
pensions-belopp, som bemälte innehafvare i framtiden kunde komma
att erhålla; och skulle det åligga Kollegium att, vid inträffande
ledigheter inom Verket, företrädesvis och så vidt omständigheterna det
medgåfvo, på ordinarie stat inflytta de personer, som voro på indragningsstaten
uppförde.
Bland de personer, som sistnämnde stat upptager, äro äfven Infe
uden ter ne vid Utrednings-förråden i Götheborg och Christianstad,
Majoren Barck och Öfverste-Löjtnanten Pvosentvist, med 650 R:drs årliga
expeklans-löner hvardera, hvilka löner, enligt föreskriften uti högst
2
-
10
/
herörde nådiga Bref, utgått och utgå af 3:dje, nu mera 4:de Hufvudtitelns
besparingar.
ll:o. Då Eders Kongl. Majit förklarat Sig, af skäl, söm innefattas
uti nådiga Brefvet den 24 November 1837, icke kunna instämma i Rikets
Ständers underdåniga åsigt, rörande Roteringsverket i Jemtland, behagade
Eders Kongl. Majit derjemte förordna, alt Eders Kongl. Majlis Befallningshafvande
i Länet borde höra rolehållarne och öfrige roteringsskyldige,
samt derefter till Eders Kongl. Majit i underdånighet inberätta, huruvida
de, emot det att Regementet än vidare förblefve nedsatt till 800 man,
ville, från 1836 års början, fortfarande tills vidare utgöra den, genom
Eders Kongl. Majits nådiga Bref den 21 November 1827, till bidrag i
roteringen bestämda vakans-afgiften; i hvilken händelse det genom
sistnämnde nådiga Bref fastställda Interims-Roterings-verk skulle fortfara
att gälla, intill dess en definitiv reglering, enligt af Eders Kongl.
Majit redan gillade grunder, kunde, — efter till Rikets Ständer aflåtande
förnyad Proposition i ämnet, — hinna verkställas; hvarjemte
Eders Kongl. Majit fann för godt medgifva, att det af Stats-Verket förut
lemnade bidrag, 6,666 Ridr 32 sk., i hemmansräntor finge under tiden,
från 1836 års början, utan afdrag för hvad deraf å de vakanta rotarne
belöpte, till fulla beloppet fördelas emellan de effektiv soldathållning
utgörande rotar, efter 8 Ridr 16 sk. för hel rote, som ock att, utom
den för rusthålls-hemmanen fortfarande rättigheten att åtnjuta 40 Daler
Silfvermynts ränta, på det sätt, att rusthållarne först innehölle
räntan af rustnings-summan och sedermera uppbure ett emot den dittills
i nne häfd a augments-räntan svarande penningebelopp utan förvandling,
samt derefter undfmge ersättning för hvad som uti anordnade
ränte-beloppet för hvarje Nummer bruste af dertill indelta och med förvandling
utgående räntor i Medelpad, det belopp af 1000 Ridr, som
förut, genom Eders Kongl. Majits nådiga Bref af den 19 November 1831,
varit de svagare rusthålls-hemmanen till understöd i rusLning tilldelad t
till 1834 års utgång, finge dessa hemman ytterligare tillgodokomma,
att från och med 1835 och tills vidare utgå af 3:dje Hufvudtitelns besparingar;
men om åter vederbörande roteringsskyldige skulle vägra
att den ifrågavarande vakans-afgiften erlägga, komme nådigt förordnande
alt meddelas om uppsättning och utgörande af effektiv rotering
för Regementets hela styrka, eller 1000 man, intill dess den slutliga
regleringen kunde försiggå.
Sedan, vid hållet sammanträde i Länet, rust- och rotehållarnes
Deputerade enhälligt stannat i det beslut, att antaga Eders Kongl. Majits
förrherörde nådiga förslag, täcktes Eders Kongl. Majit, genom nådigt
Bref den 1 Augusti 1838, förklara, att frågan dervid finge då bero, såsom
följd hvaraf och i anledning af Eders Kongl. Maj:ts Befallniugshafvandes
i Jemtlands Län reqvisition, Stats-Kontoret å 3:dje Hufvudtitelns
besparingar ulanordnade den ruslhåHarne i nåder tillagda ersättning
för åren 1839 och 1840 med de 2,000 R:dr, som utgjort föremål
för Revisorernes framställning i denna punkt.
12:o. Med anförande, att, lill följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga
Bref den 19 Juni 1840, 239 R:dr 42 sk. 8 r:st. blifvit af 3:dje IJufvudlilelns
besparingar utbetalda i ersättning för skjuts och underhåll
åt en Kommendering ur Elfsborgs Regemente, hvilken beordrats att i
Götheborg utgöra Kungsvakt under Hans Kongl. Höghet Kronprinsens
samt Hans Kejserliga Höghet Storfurstens af Ryssland vistande derstädes,
hafva Revisorerne ansett, att, då i Götheborg finnas förlagda nästan
liela Götha Artilleri-Regemente och en mindre del af Kronprinsens
Hussar-Regemente, nämnde Kungsvakt kunnat hafva af dessa trupper
utgjorts, utan inkallande af särskildt manskap; Men då Revisorerne af
förrberörde nådiga Bref haft tillfälle inhemta, alt ifrågasatte Kungsvakt
blifvit af Eders Kongl. Maj:t, genom nådiga General-Ordres den 4 Juni
1838, anbefalld, synes någon erinran härvid icke hafva bordt äga rum.
13:o. Vid Revisorernes tillkännagifvande, att, likmätigt Eders Kongl.
Maj:ls nådiga Bref den 1 Februari 1836, på anslaget till oförutsedda
militär-behof blifvit, under hvarje af åren 1840 och 1841, anordnade
1000 R:dr åt en utländsk Karte-gravör, samt att af 3:dje och 4:de
Hufvudtitlarnes besparingar likaledes 200 R:dr, såsom gratifikation åt
Gravören Lundgren, emot förbindelse å hans sida att tillöfva 2:ne elever
i de delar af gravyrkonsten, som angå sjö- och landt-karte-gravyren,
är ej annat att i underdånighet upplysa, än att Slats-lvontoret,
vid anordnandet af arfvodet åt Lundgren, tillsett och tillser, att fullgörandet
af villkoret derför utaf honom behörigen styrkes.
l4:o och 15:o. Beträffande Revisorernes anmälan, att, af anslaget till
oförutsedda militär-ulgifter, Eders Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref den 17
Mars 1840, beviljat Kapitenen Brunnström en ersättning af 300 R:dr
för tillsyn vid uppbyggandet af en Trossbod vid Herrevads Kloster för
Norra Skånska Infanteri-Regementets räkning, samt, uti nådigt Bref
den 10 Mars samma år, anbefallt utbetalning af 1,421 R:dr 44 sk.
2 r:st., utgörande kostnaden för en 12-pundig och en 6-pundig lavett
med förställare, hvilka Krigs-Kollegium, på nådig befallning, låtit förfärdiga
och afsända till Förenta Staterna i Norra Amerika, är ej något
å Stats-Kontorets sida att andraga, enär skälen för dessa utbetalningar
finnas utvecklade uti Eders Kongl. Maj:ls högstberörde nådiga Bref.
12 —
16:o. Angående Revisorernes erinran vid arfvodet, 160 R:dr, åt
Chefen för Topografiska Corpsen, för hans befattning med TelegrafInrättningen,
har Stats-Kontoret ej annat att i underdånighet yttra, än
hvad, i anledning af enahanda erinran vid 1838 och 1839 årens räkenskaper,
blifvit af Stats-Kontoret, uti dess, under den 28 Februari 1842,
afgifna underdåniga Utlåtande anfördt.
T7:o. Såsom Revisorerne uppgifvit, har Eders Kongl. Maj:t, genom
nådigt Bref af den 24 Maj 1841, tillagt Öfver-Kommendanten i Stockholm
ett årligt arfvode af 600 R:dr, att utgå af anslaget för oförutsedda
militär-utgifter, emedan Eders Kongl. Maj:t ansett Öfver-Kommendanten
behöflig för Hufvudstadens trygghet och lugn.
18:o. Förrberörde underdåniga Utlåtande af den 28 Februari 1842,
åberopas jemväl i afseende å Revisorernes uppgift om åtskilliga utgifter,
som förekommit dem vara af mera permanent egenskap.
Huruvida årliga anslaget, 600 R:dr, till Krigs-Vetenskaps-Akademien
må, såsom det synts Revisorerne, böra flyttas till den Titel, hvarå
anslagen till vetenskapliga föremål äro uppförda, torde komma i öfvervägande
vid blifvande Statsreglering.
19:o. Enär Revisorerne icke uppgifvit hvilka utbetalningar å 3:dje
Hufvudtitelns besparingar blifvit afförda i 1841 års Memorialbok, ehuru
anbefallda det påföljande året, är följaktligen något härvid ej att yttra;
likasom
20:o. angående Revisorernes anmälan om hvad Eders Kongl. Maj:t,
uti nådigt Bref den 16 April 1839, bifallit, rörande anskaffning af stöflor
och kavajer åt Tygstats-Kompaniet vid Svea Artilleri-Regemente.
Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den 24 Februari 1840 innehåller
specielt, af hvilka anledningar ändringar i åtskilliga anslag inom
4:de Hufvudtiteln af Eders Kongl. Majit ansågos nödiga, dock att slutsumman
borde instämma med den af Rikets Ständer fastställda Statens,
hvilket Revisorerne jemväl inhemtat hafva iakttagits.
Enär rättigheten att disponera besparingarne å Riks-Statens Hufvudtitlar,
och att, såsom följd deraf, hvad som under det ena året icke
användes, bör reserveras till ett påföljande, är instämmande med Rikets
Ständers, så väl under sednaste som föregående Riksdagar, till
Eders Kongl. Majit, om Slatsregleringen, aflåtna underdåniga Betänkan
-
13
den, kan Stats-Kontoret icke inse af hvad orsak Revisorerne ansett anslagen
å Riks-Stalens 4:de och 9:de Hufvudtitlar för år 1840 och föregående
år höra från denna allmänna grund undantagas.
Hvad 4:de eller numera 5:te Hufvudtiteln angår, hvars hela belopp
af Förvaltningen af Sjö-Ärenderna disponeras, visar 1840 års RiksHufvudbok,
grundad på Förvaltningens och Flottans Stationers räkenskaper,
huru med reservationerna ä denna titel sig förhåller; och i afseende
å 9:de Hufvudtiteln, eller Allmänna Indragningsstaten, hafva
Revisorerne utan tvifvel förnummit, att någon disposition å reservationerna
derå, äfvensom å de öfriga Riks-Statens Hufvudtitlar uppkomna,
icke ägt rum utom Titlarnes föremål, då under den verkställda granskningen
ingen anmärkning i slikt fall förekommit.
Uti förut åberopade underdåniga Utlåtande af den 28 Februari
1842, i anledning af Berättelsen om granskningen af 1838 och 1839
årens räkenskaper, har Stats-Kontoret uppgifvit orsakerna, hvarföre provision,
porto och stämpel-afgift för anskatfadt utländskt mynt blifvit
affördt å dåvarande 8;de Hufvudtitelns årliga förslags-anslag till observations-
och uppbördsprocenter, hvadan Stats-Kontoret ej har vidare
att tillägga i anledning af Revisorernes förnyade framställning, att berörde
provision och porto bordt för ifrågavarande 2:ne år påföras anslaget
för Minister-Staten och de Titlar, hvaraf Hamburger Banko utbetalas.
Med uppgift till hvilka belopp förslags-anslaget för fångars skjuts
och underhåll åren 1840 och 1841 blifvit öfverskridet, och hänvisning
för öfrigt till hvad Revisions-Berättelsen angående Fång-Styrelsen innehåller,
hafva Revisorerne, bland andra å detta hårdt anlitade anslag
förekommande utgifter, anmält sig hafva funnit, att, jemlikt Eders
Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 17 Oktober 1840, Fång-Styrelsens tillförordnade
Sekreterare, utom innehafvande Kanslist-lön, blifvit tillagdt
ett arfvode af 333 R:dr 16 sk., hvilken ersättning synts Revisorerne
hafva bordt utgå af Sekreterare-lönen.
Stats-Kontoret får härvid i underdånighet upplysa, att Sekreterarelönen
icke var ledig under år 1840, utan innehades af ordinarie Sekreteraren,
som af Eders Kongl. Maj:t var i nåder förordnad att förrätta
ett Revisions-Sekreterare-embete.
Den af Revisorerne i Berättelsen införda specifikation å anordningar
på anslaget för extra utgifter, åren 1840 och 1841, instämmer med
räkenskapen.
Revisorernes erinran dervid, att ränte- och kapital-betalning å
skulden för Lejonbackens ombyggnad äfven åren 1840 och 1841 blifvit
anordnad å anslaget för Kongl. Slottets underhåll, är lika med den,
som gjordes under granskningen af 1838 och 1839 årens räkenskaper.
Uti Stals-Kontorets, i anledning deraf, afgifna underdåniga Utlåtande,
hvilket här åberopas, är upplyst, ej allenast af hvad orsak förrberörde
betalning blifvit anvisad att utgå af byggnads-anslaget för Kongl. Slottet,
utan ock hvarföre, enligt Stats-Kontorets underdåniga förmodan,
den återstående skulden för berörde ombyggnad icke blef i Eders Kongl.
Maj:ts nådiga Proposition till Rikets Ständer vid sistförflutna Riksdag
omförmäld.
Bland anslagen å 7:de Hufvudtiteln äro, till byggnader och reparationer
af Kronans hus i Stockholm, 62,000 R:dr uppförda, derunder
25,000 R:dr för Kongl. Slottet. Lika med Revisorerne, anser ock StatsKontoret,
att detta sistnämnde belopp bör, vid skeende Statsreglering,
öfverflyttas till l:sta Hufvudtiteln.
Öfver hvad i Revisions-Berätlelsen förekommer, angående
Liqvid förhållandet med Höganäs Stenkolsverk,
Utbetalningen af 2,000 R:dr för Sjömätningar,
Anslaget af 3,333 R:dr 16 sk. för en väganläggning från Näs
Socken i Dalarne till Wermland,
Premier för Tjärn- och Pottaske-tillverkningen i Wermlands och
Westerbottens Län; samt
Hyra för Öfver-Ståthållare-Embetets och Slotts-Rätlens embetsrum,
afgifver Stats-Kontoret under denna dag särskildt underdånigt
Utlåtande, till följd af Eders Kongl. Majrts nådiga
Remiss den 16 sistlidne Januari.
Med åberopande af hvad Stats-Kontoret, uti dess underdåniga Utlåtande
af den 28 Februari 1842, anfört, att något bestämdt stadgande
icke skulle finnas för reserverande af besparingarne å anslaget för bles
-
15
seracle Officerare m. fl., anse Revisorerne den vid föregående Stats-Revision
häremot gjorda anmärkning välgrundad, samt att behållningen
bör i liqvid Riksgälds-Kontoret tillgodoföras.
Stats-Kontoret, som i berörde underdåniga Utlåtande utvecklat skälen
för en sådan reservation af anslaget, får, i afseende på det förflutna,
härvid, likasom Revisorerne, åberopa hvad förut är yttradt. I händelse
ett förändradt förhållande härutinnan för framtiden skall komma
att äga rum, beror sådant på bestämmande i behörig ordning.
Lika med Revisorerne, förmodar ock Stats-Kontoret, att de ännu
oinlösta Räntekammarens assignationer på Banken, från år 1774 till och
med år 1817, till ett sammanlagdt belopp af 280 R:dr 1 sk. 10 r:st,
sannolikt ej blifva till inlösen företedda; men innan summan i räkenskapen
åter debiteras, synes, genom allmän Kungörelse, någon viss tid
för assignationernas företeende till inlösning i Banken böra bestämmas.
I anledning af Revisorernes, i sammanhang med deras yttrande
om den af dem tagna kännedom, rörande Stats-Kontorets AdvokatFiskals
åtgärder i afseende på Krono-Uppbördsmäns proprie balanser,
gjorda framställning, nemligen att f. d. Landt-Räntmästaren Tollins oell
förre v. Kronofogden Landqvisls balanser, derför ingen tillgång finnes,
borde i räkenskapen afskrifvas, får Stats-Kontoret underdånigst nämna,
att en sådan afskrifning kommer att äga rum, då Stats-Kontoret erhåller
del af de beslut, sorn det tillhör Kammar-Rätten att derom fatta.
Memorialböckerna, vid hvilka Revisorerne, i afseende på afslutningssättet
och saknad fullkomlig öfverensstämmelse med Riks-Hufvudboken,
fästat uppmärksamhet, innefatta ingen slags räkenskap eller redovisning,
utan utgöra blott anteckningar lill Stats-Kontorets rättelse
vid anordningar och dispositioner. Ett betydligt belopp af utbetalningarna
verkställes direkte, dels från de förvaltande Verkens kassor, dels
från Landt-Ränterierna, och är deraf en naturlig följd, att dylika utbetalningar
icke kunna i detalj vara synliga uti Memorial- eller Anteckningsböckerna.
Emedlertid, och ehuru Riks-Hufvudboken, enligt
afslutade räkenskaper, specifikt visar förhållanderna med Rikets inkomster
och utgifter i alla dess mångfaldiga utgreningar, samt alltså är den
enda och rätta handling, som i redovisningsväg utgör föremål för Ri
-
kets Ständers Revisorers granskning, kommer likväl hädanefter, till
förekommande af all misstydning om rätta förhållandet, afslutningen
af Memorialböckerna att af Riks-Boksluls-Kontorets Kamrerare, som
dertill förklarat sig villig, verkställas.
Äldre balanserna uti Charta-Sigillata-Yerkets Hufvudböcker, för
hvilka någon tillgång icke finnes, komma, i den ordning målen derom
hinna af vederbörande Åutoriteter handläggas och slutligen afgöras, att
afskrifvasj och har Stats-Kontoret emedlertid ej underlåtit att, i hvad
på dess åtgärd berott, fortskynda dessa balansposters utredning.
Som, vid 1841 års slut, ett betydligt antal fullmakter och resolutioner
befanns vara outlöst, och då det är af vigt, att Stats-Verket erhåller
dess påräknade inkomster, hafva Revisorerne anmärkt detta förhållande
och ansett, att strängare åtgärder borde användas till ChartaSigiilata-medlens
indrifvande.
Uti del Utlåtande, Stats-Kontoret afgifvit öfver enahanda anmärkning
vid granskningen af 1838 och 1839 årens räkenskaper, och hvilket
Utlåtande innefattas uti Stats-Kontorets underdåniga yttrande af
den 28 Februari 1842, har Stats-Kontoret omförmält hvad dess åliggande
tillhörer, i afseende ensamt på anskaffning, tillhandahållande af
och redovisning för stämpladt papper, samt hvad Stats-Kontoret ändock
derutöfver tillgjort för indrifvandet af expeditionslösen för fullmakter
och resolutioner m. m,, och får fördenskull samma Utlåtande
nu underdånigst åberopa.
Efter det Rikets Ständer, under sednaste Riksdag, hos Eders Kongl.
Makt i underdånighet anhöllo, att Charta-Sigillata-papperet måtta varda
förfärdigad t vid Bankens Pappersbruk Tumba, hvarest detsamma, i afseende
å lätthet att från annat åtskiljas och svårighet att eftergöras,
skulle erhålla all möjlig fullkomlighet, behagade Eders Kongl. Maj:t, uti
nådigt Bref den 30 September 1840, anbefalla Stats-Kontoret att i underdånighet
yttra sig öfver den del af ärendet, som endast angick anskaffningen
af det för Charta-Sigillata-Kontoret erforderliga papper, ej
rörande förändring i papperets stämpling.
Uti
— 17
Uti det sålunda begränsade underdåniga Utlåtande af den 30 derpåföljde
December, anförde Stats-Kontoret: ”1 afseende på sättet för
anskaffning af papper till Charta Sigilla ta och detta pappers förseende
med hvit valörs-stämpel, torde böra i nåder .föreskrifvas, att Stats-Kontoret,
efter fastställande prof för beskaffenheten till format och godhet,
hvarje år hos Fullmäktige i Rikets Ständers Bank, inom Mars månads
slut, uppgifver de qvantiteter och valörer af papper så väl till skrifnings-
som biläggnings-chartor och till vexlar, som, i följd af konsumtionen
de föregående åren och behållningarna i Charta-Sigillata-Kontoret,
kan anses för ett följande år erforderligt; att levereringen sker genom
Bankens försorg till Charta-Sigillata-Kontoret successive och i den
mån papperet blifver af nämnde Kontor reqvireradt, samt börjas med
November månads ingång år 1841 och fortfar till dess de bestämda
qvantiteterna blifvit aflemnade och vid besigtning af Stats-Kontorets
Advokat-Fiskal godkända; hvaremot det papper, som möjligen kan varda
kasseradt, till Banken återställes; att hos Banken noga iakttages,
att papperet, på Charta-Sigillata-Kontorets anmälan, genast och utan något
dröjsmål Kontoret tillställes, på det förlägenhet ej må uppstå för
slämpladt pappers tillhandahållande för så väl Embelsverken och
Charta-Sigillata-Kontoret i Stockholm, som till afsändning, enligt ingående
reqvisitioner, till landsorterna; samt att priset för det papper
tili Charta-Sigillata, som af Banken kommer att levereras, icke lärer
böra öfverstiga de upphandlingspriser, hvarom Stats-Kontoret sednast med
enskilda leverantörer öfverenskommit, utgörande för papper till skrifningschartor
4 R:dr 44 sk., för dito till biläggningschartor 3 R:dr 44
sk., och för dito till vexlar 13 R:dr 16 sk., allt Banko, per Ris, hvarje
innehållande 20 rena böcker.”
Sedan Eders Kongl. Maj:t tagit detta ärende i nådigt öfvervägande,
täcktes Eders Kongl. Maj:t till Stats-Kontoret aflåta nådigt Bref den 16
November 1841, af det innehåll som Revisorerne uti sin Berättelse
omförmält.
Revisorernes framställning, att Stats-Kontoret, som i denna fråga ej
afgifvit något annat underdånigt Utlåtande, än det nu anförda, skulle
hafva till Eders Kongl. Maj:t afgifvit den förklaring: att missbruk och
underslef med Charta-Sigillata-pappers tillverkning ej beginges, är således
oförenlig med sanna förhållandet och förekommer så mycket mera
oväntad, som Revisorerne, under behandlingen af detta ärende, af de
3
— 18 —
dem särskilt företedda handlingar inhemtat, atl någon så beskaffad förklaring
icke från Stats-Kontoret afgifvits.
Den summariska räkning och dertill hörande utredning, som Revisorerne
låtit upprätta öfver förhållandet med Spanmåls-kreditiv-fonden,
instämmer med räkenskaperna.
Under sistlidne Riksdag beslutade Rikets Ständer ej allenast, huru
och på hvad sätt Staten, vid inträffande missväxter, lämpligast oeh
rättast borde bispringa med undsättningar, utan ock på hvad villkor
afskrifning finge ske och indrifning borde verkställas af de, sedan 1830
och följande årens missväxter, ännu oguldna undsättnings-skulderna, med
förbehåll, hvad Norrbottens och Westerbottens Län beträffade, att ingen
rubbning skulle äga rum i de tillförene meddelade föreskrifterna,
rörande inrättandet af Dislrikt-magasiner inom dessa Län.
Under sednare tider, då kreditiv-medel, för afhjelpandet af undsättnings-behof,
blifvit begärda, har Eders Kongl. Majrt, i enlighet med
de af Rikets Ständer bestämda och af Eders Kongl. Majrt i nåder gillade
grunder, mot Socknemännens gemensamma ansvarighet för återbetalningen,
i nåder anvisat erforderliga medel; och vill det synas som,
vid de mindre svåra och tillfälliga missväxter, der detta sätt att med
hjelp från Statens sida mellankomma blifvit begagnadt, delta skulle
säkrare, än tillförene varit fallet, medföra syftemålet: Statens godtgöreise
för de lemnade försträckningarne. Större och allmännare missväxter
åter påkalla, enligt hvad erfarenheten bekräftat, större och mera
omfattande åtgärder, och vid sådana händelser, eiler då Socknemän icke
se sig i stånd till — eller kunna gå i författning om — anskaffning af spanmål,
synes den utväg vara att vidtaga, som Rikets Ständer under föregående
Riksdagar antydt och Eders Kongl. Majrt jemväl i nåder funnit
böra begagnas, nemligen: att, såsom Revisorerne i sitt andragande äfvenledes
omnämnt, lemna förskott till enskilde Handlande, mot ställande
af full Säkerhet och mot skyldighet att hålla de behöfvande nödig
spanmål tillhanda.
I hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af Rikets Ständer under
sednaste Riksdag meddelade och af Eders Kongl. Majrt i nåder gillade
föreskrifter, behagade Eders Kongl. Majrt, angående afskrifning och behandling
af undsättnings-skulder, under den 19 Januari 1842, aflåta
Cirkulär till Eders Kongl. Majrts Befallningshafvande i de Län, som
ännu häftade för sådana obetalda skulder.
19
Såsom följd, dels af låntagarnes obestånd, dels af deras löftesmäns
frikallande från betalnings-ansvar, hafva redan betydliga summor
blifvit anmälda till afskrifning, och i den mån undersökningarne hinna
fortgå, komma än betydligare belopp till afkortning. Hvad särskilt
Norrbottens och Westerbottens Län beträffar, der de största fordringarne
finnas innestående och der grundfonder Lill Distrikt-magasiner borde
af hvad som inflyter blifva att påräkna, så är förhållandet i förstnämnde
eller Norrbottens Län af den beskaffenhet, Revisorerne derom förmält,
och vill det tvifvelaktigt förekomma, huruvida ens så mycket af
detta Läns undsättnings-skulder ingår, som fordras till fyllnad i grundfonden
för Länets Distrikt-magasiner, om ock, i följd af Eders Kongl.
Maj:ts fattande nådiga beslut, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
underdåniga hemställan i ärendet, hvaröfver Stats-Kontoret
sig nyligen i underdånighet utlåtit, en ytterligare sockenstämmoundersökning
skulle kunna leda derhän, att få utredt, hvilka gäldenärer
äro i de villkor, att de kunna och böra göra rätt för sig med de
mildringar och på den utsträckta tid, som för återbetalningen blifvit
tnedgifna.
Huru med indrifning och afskrifning af undsättnings-skulderna inom
Westerbottens Län sig förhåller, och om Distrikt-magasiner der blifvit
inrättade eller icke, derom saknar Stats-Kontoret ali underrättelse, fastän
Stats-Kontoret i ärendet afla ti t påminnelser till Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande, och sednast under den 26 sistlidne Januari, med
föreläggande, vid 25 R:drs vite, att afgifva svar sednast inom slutet
af innevarande månad.
Revisorerne, som förmält sig jemväl hafva granskat Länens Landsböcker
för åren 1840 och 1841, hafva dervid funnit följande omständigheter:
Att,
i anledning af det utaf föregående Revisorer uti deras Berättelse
framställda förslag, rörande Landsböckernas tidigare afslutande,
på det Riks-Hufvudboken må med dem öfverensstämma, Eders Kongl.
Maj:t, uti nådigt Bref den 6 April 1842, anbefallt Stats-Kontoret och
Kammar-Rätten att gemensamt Utlåtande afgifva, sedan samtlige Länsstyrelserne
blifvit hörde.
Härvid får Stats-Kontoret underdånigst nämna, att detta ärende, i
anseende till ytterligare infordrande från Eders Kongl. Maj:ts Befall
-
20
ningshafvande af upplysningar, hvilka från åtskillige af dera ännu icke
inkommit, för närvarande ej hunnit så beredas, som sakens vigt och
ämnets beskaffenhet påkallar, för afgifvandet af det underdåniga Utlåtandet.
Alt Revisorerne af Upsala och Stockholms Läns Landsböcker, äfvensom
af särskilt meddelade officiella upplysningar inhemtat, all Öfverste-indelningen
vid f. d. Adelsfane-Regementet, hvilken, eber förvandlings-uträkning,
år 1840 uppgick till 5,653 R:dr 23 sk. 7 r:st.,
och år 1841 till 6,229 R:dr 30 sk. 10 r:st., fortfarande uppbäres af
En af Rikets Herrar m. m. Herr Grefve Björnstjerna, i dess egenskap
af f. d. General-Adjutant för Armeen; men då berörde indelning, enligt
Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 2 Februari 1833, tagits i beräkning
vid Indelta Armeens lönereglering, samt Herr Grefve Björnstjerna,
såsom Svensk och Norrsk Minister vid Kongl. Stor-Brittaniska
Hofvet, åtnjuter de derför anslagna, ganska betydliga, aflönings-medel,
åberopa Revisorerne, i afseende härå, hvad förut i deras Berättelse blifvit
anfördt, angående ett likartadt förhållande med En af Rikets Herrar
m. m. Herr Grefve G. Löwenhjelm.
I afseende å denna framställning bar Stats-Kontoret ej vidare att
andraga, än hvad som derom tillförene blifvit i underdånighet anfördt.
Att slutligen, enligt Revisorernes tanka, uti Landsböckernas uppgörande
förefinnes en ofullständighet i det hänseende, att särskilda conti
der saknas för alla hufvudposter, t. ex. Lands-Stats-tjenstemännens, de
i Länet föriagda Regementers m. fl:s aflöning, hvarigenom det blifver
omöjligt att, utan en vidlyftig forskning i Fögderi-räkenskaperna, kunna
inhemta, huru mycket hvarje person för arel i aflöning åtnjuter.
De Länsstater, hvilka af Eders Kongl. Maj:t årligen i nåder fastställas,
visa aflönings-beloppen, så uti indelta räntor som i spanmål eller
penningar, som för hvarje tjenstegrad bestås. Af dessa Stater, jemte
de för Indelta Regementerna i nåder fastställda Indelningsverken
samt deras årsräkning^!’, som till Kammar-Rätten ingå, äro de upplysningar
att hemta, som Revisorerne ansett böra finnas i Landsboken,
hvilken, i händelse den skulle innehålla särskilda conli för alla de personer,
som hafva något alt få ifrån Stats-Verket, skulle blifva högst
vidlyftig. Stats-Kontoret nekar dock ej, att ett nytt formulär för Landsboken
kan vara behöfligt, och torde anstalt derom blifva en följd af
den fråga, som, enligt hvad ofvan är anfördt, handlägges gemensamt af
Stats-Kontoret och Kammar-Rätten, hvilket sistnämnde Verk hittills
21
ensamt med Landsböckerna, efter deras afgifvande från Lands-Kontoren
, haft befattning.
1 afseende på hvad Revisorerne anfört, beträffande Länens särskilda
Utgifts-räkningar, förekommer ej något att af Stats-Kontoret i underdånighet
upplysa.
Revisorerne hafva ansett, att Riks-Hufvudboken, ehuru med sorgfällighet
och ordning, enligt det stadfästade formuläret, förd, likväl saknar
de egenskaper, hvilka utgöra det väsendlligaste vid all räkenskap,
— enkelhet och tydlighet. Men emedan uppgörandet af förslag till ett
annat bokförings-sätt icke är någon lätt sak, och nj^a methoder i detta
afseende ej heller böra, utan en föregången noggrann pröfning, följas
och antagas, hemställa Revisorerne till Rikets näst härefter sammanträdande
Ständers pröfning, huruvida icke skäl vore för handen att utfästa
en belöning för den, som inom någon viss bestämd tid uppgifver
det mest enkla, lättfattliga och dock tillfyllestgörande formulär för
denna vigtiga räkenskap.
Innan Stats-Kontoret yttrar sig om detta Revisorernes förslag, torde
det i nåder tillåtas StaLs-Kontoret att i underdånighet anföra hvad, i
afseende på tillkomsten och fastställandet af det nu gällande Riks-Hufvudboks-formuläret,
blifvit tillgjordt.
I anledning af Rikets Ständers, år i8i3 församlade, Revisorers
tillkännagifvande, att Stats-Verkets inkomster för åren 1810 och 1811
icke kunnat tagas under granskning, i saknad af för samma år afslutade
Riks-Hufvudböcker, enär Landsböckerna, som bordt vara författade och
till Kammar-Kollegium insända ett och ett halft år efter redogörelseårets
slut, då ännu icke från alla Län inkommit, och sedan en fullständigare
inrättning af Riksboken samt Lands-Kontorens och Mili LieKon
Lorets Böcker befunnits nödig, i hvilket afseende Stats-Kommissarien
och Riddaren Widegren, på Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
till Rikets år 1815 församlade Ständers Stats-Utskott framgifvit, af
honom författade, upplysande kalkyler, hvarigenom Stats-Verkets ställning
vid 1810 års början och sedermera de följande åren kunde närmare
utredas; hade Rikets Ständer, som godkänt den af Stats-Koramissarien
Widegren uppgifna method, uti underdånig skrifvelse af den 1
— 22 —
Augusti *815, anhållit: att åtskilliga förändringar med Lands- och Militieböckernas
uppgörande och afgifvande mätte vidtagas; att Riks-Hufvudböcker
från och med 1810 till i8i5 måtte författas efter den af
Stats-Kommissarien Widegren, uti bifogad promemoria och formulär
till kalkyler och hufvudböcker, föreslagna method, hvilka hufvudböcker
borde vara färdiga till slutet af Juni månad år 1817, äfvensom RiksHufvudboken
för år 1815, hvilken komme att upptaga ej allenast StatsVerkets
inkomster och utgifter från och med den 1 Januari till och
med den sisla December, utan ock balanser af skulder och fordringar,
så vid årets början som vul dess slut, och borde vara behörigen alslutad
inom September månads utgång år 1817; att Riks-Hufvudboken
sedermera borde vara färdig inom ett år och två månader efter årets
slut; samt att en Slats-Kontorels Ledamot, hvartill Rikets Ständer foreslogo
Stats-Kommissarien Widegren, måtte få sig uppdraget att hafva
inseende öfver Riks-Hufvudboksdetaljen samt uppgifva och i underdånighet
föreslå hvad biträde af betjening, som till det grannlaga och
vigtiga arbetet, utom Boksluls-Kamreraren och dess Kammarskrifvare,
erfordrades. Såsom arfvode åt Stats-Kontors-Ledamoten, anslogo Rikets
Ständer 5oo R:dr för hvarje Hufvudbok, som efter nya methoden författades,
och anviste på öfverskolterna af Stats-Verkets inkomster den belöning,
som i nåder kunde finnas böra vederbörande betjening för det
tillökade arbetet tilldelas, jemte öfriga härvid förekommande utgifter,
samt uppdrogo åt sina Revisorer vid nästpåföljande revision att noga
undersöka, huruvida Lands- och Militieindelnings-böckerna blifvit efter
nya methoden författade, och de åsyftade ändamålen: säkerhet, korthet
och tydlighet, voro vunna, med hvad mera till Stals-Verksförvaltningen
hörde, samt att derom hos Eders Kongl. Maj.ts i underdånighet
göra anmälan och till kommande Rikets Ständer Berättelse afgifva.
Vid 1818 års Riksdag inhemtade Rikets Ständer, hurusom, för verkställigheten
af deras beslut om Riks-Hufvudböckers upprättande ifrån
och med år 1810, hinder uppstått genom Eders Kongl. Maj:ts en del
Befallningshafvandes underlåtenhet eller dröjsmål att till Stats-Kontoret
insända de till grund for detta arbete nödiga omslut af Lands-räkenskaperna.
Efter erhållen kännedom om de åtgärder, Eders Kongl. Maj:t,
i anledning af Rikets Ständers den 17 Februari 1818 aflåtna underdåniga
skrifvelse, i nåder vidtagit lill påskyndande af det angelägna och
maktpåliggande Riks-Hufvudboksluts-ai betet, för hvilket något hinder
förmodades icke vidare möta, tillkännagåfvo Rikets Ständer, uti underdånig
skrifvelse af den a5 Juni 1818, sig äfven hafva inhemtat, att,
jemte det Riksbokslut, Stats-Kommissarien Widegren fått sig af Rikets
- 23 —
Ständer uppdraget, Eders Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref den April
1816, anbefallt Stats-Kontoret att, ifrån i8i5år,s början, efter uppgifna
grunder och föreskrifter, upprätta ett annat Riks-Hufvudbokslut, skiljaktigt
från bemälte Stats-Kommissaries method; men att Piikets Ständers
Stats-Utskott, som sökt göra sig underrättadt om beskaffenheten
af dessa methoder och de delar, hvarutinnan de skilja sig från hvarandra,
icke kunnat i ämnet afgifva bestämdt utlåtande, då något bokslut
efter någondera methoden icke medhunnits. På det ett slut i denna
omtvistade fråga måtte vinnas och Rikets Ständer omsider uppnå
det åsyftade ändamålet: en Riks-Hufvudbok öfver Stats-Verkets inkomster
och utgifter, så beskaffad, att fullständig och tillförlitlig kännedom
om inkomsterna och redovisningen för desamma kunde derutaf inhemtas,
ansågo Rikets Ständer den enda utväg tjenlig: att en Riks-Hufvudbok
efter hvardera methoden uppgjordes, att Kammar-Kollegii och Kammar-Rättens
Utlåtande öfver dem infordrades, alt ärendet sedermera
öfverlemnades till Rikets Ständers nästkommande Revisorers granskning,
oell att det, vid nästföljande Riksdag, hos Rikets Ständer företoges till
slutlig pröfning, då de sjelfve blefve i tillfälle att bedömma hvilkendera
methoden, till säkerhet och pålitlighet, närmast uppfyllde ändamålet;
och önskade Rikets Ständer för öfrigt, att Stats-Kontoret måtte, i stället
för år 18 15, såsom Eders Kongl. Majit i nåder befallt, begynna och fortsätta
sitt Riks-Hufvudboksluts-arbete ifrån och med 1814 intill nästa
Riksdag, hvartill Rikets Ständer beslutit, att jemväl Stats-Kommissarien
"Widegrens Riksboksluts-arbete borde fortfara; och ägde Slats-Kommissarien
Widegren bibehålla den dittills honom till biträde anslagna betjening,
1 Kamrerare, 2 Bokhållare och 3 Kammarskrifvare, med full
aflöning på öfverskottsmedlen, lika med vederlikar på stat, intilldess
del honom uppdragna Riksboksluts-arbetet blefve fullbordadl; äfvensom
Stats-Kontoret, i afseende på det Verket uppdragna enahanda arbetet,
ägde disponera den, på dess ordinarie stat bestådda, men dittills besparda
aflöning för Boksluts-Kamreraren och Kammarskrifvaren, på
det något uppehåll för detta bokslut, genom saknadt biträde, icke skulle
mota. I sammanhang härmed, ansågo äfven Rikets Ständer, i afseende
på den af deras, år 1817 församlade, Revisorer yrkade förändring af
räkenskapsmel hoden i allmänhet, så att Lands- och Miiilie-böckerna afslutades
den 3i December, lika med den öfriga delen af Krono-räkenskapen,
någon åtgärd nödvändig lill skyndsammare slut på denna fråga,
hvilken ägde ett väsendtligt inflytande på den enklare och säkrare
redovisningen för Statens medel, som genom ett Riks-Hufvudbokslut
åsyftades och derforutan icke kunde vinnas.
— 24 —
Enär återgåendet till iS14 åps räkenskaper och uppgörandet af ett
Riks-bokslut för samma år skulle för det inskränkta arbetsbiträde, SlatsKontoret
hade att härtill påräkna, hafva fordrat en längre tid och således
fördröjt frågans utveckling, då deremot 1815 års Riksbokslut var
så vida avanceradt, att detsammas fullbordande, innan tiden för nästa
Stats-Revisions sammanträde inträffade, kunde emotses, blef detta sistberörde
fortsatt.
För Rikets Ständers, år 1820 församlade, Revisorer framlades RiksHufvudböcker
för åren 1810 och 1811 efter den af Siats-Kommissarien
Widegren uppgifna method, och för år 1815, efter den plan StatsKontorel
uppgjort; och,- ulan att sådant måtte kunna anses innebära
något upphäfvande eller leda till någon förändring af hvad Rikets Ständer,
i deras underdåniga skrifvelse af den 25 Juni 1818, hemställt om
infordrande af Kammar-Kollegii och Kammar-Rättens Utlåtande öfver
dessa Riksboksluts-methoder, innan ämnet till afgörande hos Rikets
Ständer förekomme, hvilket Utlåtande, i anseende dertill att 1815 års
Riks-Hufvudbok först vid början af September månad 1820 blifvit färdig,
ej hunnit afgifvas, afgåfvo Revisorerne, uti deras Berättelse, det
yttrande: att det efter Stats-Kommissarien Widegrens förslag författade
Bokslutet var en Kassabok, som upptog netto-inkomsten af blott StatsVerkets
medel för det föregående, i förening med en del af det löpande
årets, såsom Tull-, Post- och Charta-Sigillata-medel, hvarutaf
uppbörden visade sig endast sådan den vid kalender-årets utgång varit;
genom hvilken blandning af 2:ne års inkomster och denna Hufvudboks
afslutande under den 3i December å den verkliga netto-Inkomsten,
som då var ingången, Boken måste författas på grund af omslut
utaf Landsböckerna, hvilka ej borde vara upprättade förr än 1 1
år efter det, för hvilket skatterna utgjordes; hvarföre ock detta Riksbokslut
först 2 i år efter det, för hvilket intraderna debiterades, kunde
företagas till upprättande, ehuru, genom den vidtagna framflyttningen
af årsberäkningen, skulle synas, som sådant kunde ske efter [ i års
förlopp; och då denna Riks-Hufvudbok endast utvisade verkliga inkomsten
eller behållningen, men icke de disponerade eller afkortade indelta
Räntorna och Kronotionden, hvilka i en särskild del af Boken, utan
egentligt sammanhang med den förra, upptogos, samt för öfrigt icke
omfattade större del af uppbörden än Stats-Yerkets, saknades härutinnan
den fullständigare upplysning om skatternas beskaffenhet och belopp
på det hela, som i statistiskt hänseende eller för öfversigten af Nationens
allmänna bidrag är af väsendtlig vigt, äfvensom detta Riksbokslut,
slut, så vida en total och för uppbörds-säkerheten ganska vådlig förändring
af Lands- och Mililieboks-räkenskaperna skulle undvikas, var
förenadt med det vidlyftiga och kostsamma arbetet af förrberörde erforderliga
räkenskaps-ornslut, som icke skäligen kunnat åläggas Redogörar- -  ne i landsorterna, utan särskild vedergällning. Det, genom Stats-Konlorets
försorg, upprättade Riksbokslutet funno åter Revisorerne i ett sammanhang
fullständigt upptaga och redovisa hela Krono-uppbörden, så
väl Stats-Verkets, som den, hvilken till andra Verk ingår, jemte afkortningar
och dispositioner både utom och efter stal, och hvarutaf
Stats-Verkets ställning, ej mindre vid kalender-årets utgång än ock vid
uppbörds-årets och räkenskapstidens slut, kunde inhemtas; hvarförutan
denna Bok, såsom grundad på sjelfva räkenskapen, medförde säkerhet
i resultaterna samt kunde företagas till upprättande åtta månader efter
det år, för hvilket medlen utgå, och visade den sålunda på ett enkelt
och klart sätt all uppbörds beskaffenhet och belopp, jemte Stats-Verkets
alla utgifter och den behållning eller brist, som derå uppkommer, samt
meddelade alltså statistisk upplysning i alla de ämnen, som med uppbörd
och utgift i Riket hafva gemenskap, så att den med räkenskaper
mindre bevandrade granskaren med mera lätthet kunde genomgå denna
Hufvudbok, än den efter Widegrenska methoden uppgjorda, hvilken,
då den i uppställningen var mörk och icke eller gaf en med korthet
förenlig öfversigt af hvad den innefattade, således, åtminstone för den
ovane, försvårade utvecklingen af dess resultat. Af sådana skäl, dock
under erkännande af den förtjenst då framlidne Stats-Kommissarien Widegren
borde tilläggas, att, medelst uppgiften af dess förslag, hafva för-
anledt uppfinnandet och utvecklingen af den sednare planen, ansågo
Revisorerne den inom Slals-Iiontoret upprättade Riks-Hulvudboken äga
ett utmärkt företräde framför den efler Stats-Kommissarien Widegrens
method författade; och då den förra eller Stats-Kontorets, så vidt som
då varande förhållanden med uppbörds- och redogörelse-verket medgåfve,
uppfyllde det af Kongl. Majit och Rikets Ständer med inrättningen
af en sådan general-räkenskap åsyftade hufvudsakliga föremål —en
säker kännedom och beräkning af Nationens ulskylder samt Statens behof
efter hvarje års slut—, såsom ock lemnade tillfälle att i dessa vigtiga
grenar af statshushållningen upptäcka möjliga missbruk och dem rätta,
ansågo sig Revisorerne, med tillfredsställelse häröfver, böra tillstyrka
antagandet af den plan, Stats-Konloret följt vid detta Riksboksluts författande.
Derjemte, och enär Revisorerne inhemtat, att detta Riks-Hufvudboks-arbete
blifvit af Slals-Kamreraren i Stats-Kontoret, utom de
4
26 —
hans egentliga tjenst] åtföljande, icke obetydliga göromål, verksteldt,
ined ett inskränkt biträde, och att deremot den efter andra methoden
uppgjorda Riks-Hufvudboken fordrat kostnader till belopp af omkring
3o,ooo R:dr, gjorde Revisorerne, med afseende ej mindre, å det mödosamma
arbete bemälte Kamrerare haft, än ock å den utmärkta skicklighet
och förmåga, han i flera hänseenden vid bokslutets författande
ådagalagt, hos Eders Kongl. Maj:l underdånig hemställan, alt samme
Kamrerare, till uppmuntran och belöning för sådan sin förtjenst, måtte
varda tillagdt ett efter arbetets vidd lämpadt arfvode; hvilket Eders
Kongl. Maj:t till 3,ooo R:dr Banko täcktes i nåder bestämma.
Sedan vid i8a3 års Riksdag, dels ofvanstående 1820 års Revisorers
yttrande, dels deras förslag till ändringar i åtskilliga delar af Rikets
uppbörds- och redogörelse-verk, åsyftande en större fullständighet
i Riksbokslulet, kommit till Rikets Ständers kännedom, samt de inliemtat,
så väl alt, på grund af Kammar-Kollegii och Kammar-Rättens
afgifna underdåniga Utlåtande, derutinnan det, genom Siats-Kontorets
försorg, författade boksluts företräden äro närmare utredda och en ytterligare
förändring uti redogörelsesättet uppgifven, Eders Kongl. Maj:t,
under den 12 December 1821, för Landt-räkenskapernas reglerande i
öfverensstämmelse med Riks-Hufvudboken, i nåder fastställt de af vissa
Kommitterade upprättade formulär och förslag, enligt hvilka, på sätt
Rikets Ständers Revisorer äfvensom Kammar-Kollegium och KammarRätten
föreslagit, alla in natura ingående intrader skulle redovisas i penningar
med förvandling efter markegång, och äldre balanser från räkenskaperna
uteslutas, som att Rikels Ständers, år 1822 församlade, Revisorer
instämt i förre Revisorernes framställningar och tillstyrkanden
om antagande af den utaf Stals-Konloret uppgifna bokslutsrnelhod , med
den deråt, genom ofvanberörde tillägg och rättelser i delaljräkenskaper11a,
gifna större omfattning, och angående ytterligare regleringar af uppbörds-
och redogörelse-verket, samt uppgifvit hvad, under årets lopp,
vid boksluls-arbetel blifvit tillgjordt, äfvensom hemställt om det för
uppgörandet af ett Riksbokslut efter den af framlidne Stals-Kommissa1
ien Widegren uppgifna method, inrättade särskilda Kontors indragning,
tillkännagåfvo Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse af den 23 Oktober
1823, att den, i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Proposition rörande
S'nts-Verkeis tillstånd och behof, omförmälda liiks-Hufvudbok för år
1821, behörigen afslutad, blifvit einottagen af Rikets Ständers Statsutskott,
som yttrande deröfver till Rikets Ständer afgifvit.
Efter öfvervägande af allt hvad sålunda i ämnet förekommit, funno
Rikets Ständer: att det, redan vid 1809 och 1810 års Riksdag, i
27
sammanhang med då stadgade grunder och nya ordning för Stats-Verkels
förvaltning, nödigt ansedda Riksbokslut blifvit af Stats-Kontoret
uppgjordt på ett sätt, som icke allenast uppfyller det från början åsyftade
ändamålet, eller en sammandragen räkenskap öfver Siats-Verkets
medel, utan också lemnar en lika grundlig öfversigt af Statens hela
penninge-uppbörd i och för Styrelsens särskilda grenar; att Riks-Hufvudboken,
vid en sådan omfattning af Nationens hela penningeskalt, tillika
innebär en förut saknad statistisk upplysning, så väl i afseende på
beskaltningsverket och de beräkningar, hvarpå detsamma bör stödjas,
som huru medlen äro påräknade att för behofven användas;
att större säkerhet samt mycken lättnad och skyndsamhet i arbetet
vunnits derigenom, att bokslutet blifvit grundadt på Länens specialräkenskaper,
af hvilka ett exemplar till Stats-Kontoret insändes; att,
genom ofvanomförmälda regleringar af detalj-räkenskaperna, den förut
bestämda ordning i räkenskaps- och redogörelseverket, hvilken, af i
sednare lider tillkomna skatter eller andra inträffade förändringar, var
rubbad och försvårad, blifvit återställd på ett efter sådana ändrade
förhållanden lämpadt sätt, som medförer närmare kontroll å medlens
förvaltning och disposition; att uppbörden och levereringen af SlatsYerkets
inkomster, kort efter den vid uppbördsårets slut, den 3o April,
lör det förflutna året skeende summariska redovisningen, på sätt för
åren 1821 och 1822 ägt rum, i påföljande Juli månad kunde, genom
sammandrag öfver de inkommande Landt-räkenskaperna, utrönas i StatsKontoret,
som vidare vore i tillfälle att följa gången häraf; att, då
Riks-Hufvudboken, så snart specialräkningarne, enligt hvad föreskrifvet
var, till Oktober månad inkommit, kunde företagas till afslutning för
det föregående året, Stals-Verkets tillstånd följaktligen, i likhet med
hvad i Juli månad 1823 skett, kunde för Rikets Ständer eller deras
Revisorer framläggas under det nästföljande årets lopp; samt alt ifrågavarande
Riks-Hufvudbok, sorn visade Siats-Verkets ställning vid Irenne
särskilda terminer af året, nemligen: dels vid kalender-årets utgång,
dels vid uppbördsårets slut, den 3o April, och dels vid räkenskapstidens
förlopp, den 3i Augusti, var lättfattlig, klar och tydli" samt sålunda
i alla hänseenden väl ordnad. Och då Rikets Ständer, lika med deras
Revisorer och de Embetsverk, som granskat de efter skiljaktiga melhoder
utförda bokslut, ansett ett uteslutande företräde i alla delar ostridigt
tillkomma den af Stats-Kontoret inrättade Riks-Hufvudbok för år
1821, godkände och anlogo Rikets Ständer det härvid använda redogörelsesätt,
att tjena lill efterrättelse i fortsättningen af ifrågavarande räkenskap;
hvadan, på sätt äfven Rikets Ständers Previsorer hemställt,
det, för uppgörande af en Riks-Hufvudbok efter den af framlidne StatsKommissarien
Widegren uppgifna method, inrättade Kontor, hvars på
obestämd tid konstituerade personal åtnjöt arfvoden af öfverskotterna på
Siats-Verkets inkomster, med år i8a3 borde upphöra. Som det, enligt
Kongl. Brefvet den 13 Februari 18x i, inrättade och under Stals-Konlorets
styrelse ställda Boksluts-Kontor, med en efter den då uppgjorda mera
inskränkta plan för Riksbokslutet lämpad personal, icke möjligen
kunde medhinna de ökade göromålen vid det nya bokslutet, öfverlemnade
Rikets Ständer i underdånighet lill Eders Kongl. Maj:t att uti personalen
inom Stals-Kontorel förordna den tillökning, som för utförandet
af Riks-Hufvudboks-arbetet kunde, vid dessa förhållanden, pröfvas nödisf,
samt af öfverskotterna å Stats-Verkets intrader låta anordna, så väl
O '
lämpliga arfvoden för de vid förfallandet af 1821 års Hufvudbok begagnade
tjenstemän, hvartill Rikets Ständer ansågo en summa af 1,200
R:dr böra disponeras, som ock den för omförmälda personal belöpande
aflöningen, intilldess densamma framdeles kunde komma att å stat uppföras;
äfvensom Rikets Ständer i underdånighet tillkännagåfvo, att de,
med fästad uppmärksamhet på den allmänna vigten och nyttan af en
Riks-Hufvudbok, funnit skäligt att, såsom belöning för Stats-Kamrerarens
i Siats-Kontoret, vid upprättandet af 1821 års bokslut, ådagalagda förtjenst,
nit och skicklighet, tillägga honom en gratifikation af 3,000 R:dr
Banko.
Ett Riks-Boksluls-Kontor, med 1 Kamrerare, 1 Bokhållare och 4
Kammarskrifvare, aflönte lika med deras vederlikar inom Stats-Kontoret,
blef genast organiseradt, och Riks-boksluts-arbetet i verket satt, så
aLt, från och med för år 1822 och allt framgent, Riks-Hufvudböcker, i
öfverensstämmelse med formuläret, på bestämda tider varit färdiga, och
lör Rikets Ständers Stats-Utskott och Revisorer tillgängliga; och hafva
alla de tillägg, som af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt
beslutits, blifvit med största noggranhet i Riks-Hufvudböckerna
intagna.
Bland dessa tillägg torde särskilt böra omnämnas det, som var en
följd af den, under den 27 Februari i83o, i nåder utfärdade, af Rikets
Ständer lill Eders Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse i underdånighet öfveriemnade,
förnyade Instruktion för Rikets Ständers Revisorer, i afseende
på deras befattning med Siats-Verkets granskning. Ända dittills
hade endast de Verks och Corpsers räkenskaper, som 1 edovisa allmän
Krono-uppbörd, såsom Kongl. Räntekammarens, Lands-Slaternas, Indelta
Regemenlernas, Tull-, Post-, Charta-Sigillata- och Kontroll-Verkens m. fl:s,
blifvit i Riks-Hufyudboken intagna, med afförande å behöriga Riks-Stats
-
titlar af de summor, som de, med Krono-uppbörden ej någon befattning
ägande, förvaltande Verken tillkommo och af Stats-Kontoret blifvit
anordnade till utbetalning; men, enligt i, 2, och 3 §§. i i83o års
Instruktion, måste äfven dessa förvaltande Verks, såsom Krigs-Kollegii
och Förvaltningens af Sjö-Ärenderna med deras Underafdelningars, KrigsAkademiens,
m. fl:s, från och med för år 1839, inlagas i Riks-Hufvudboken,
hvilken derigenom blifvit, åtminstone till en tredjedel, vidlyftigare
än förut, och hvarigenom en tillökning i arbete förorsakats, som
af de ordinarie tjenstemännen ej kunnat medhinnas, utan måst verkställas
med biträde af extra ordinarier, lill hvilkas aflönande Eders
Kongl. Maj:t årligen täckts i nåder anvisa å behörig Hufvudtitels besparingar
1,200 R:dr.
Riks-Hulvudboken är visserligen, i följd så väl af detta tillägg,
som af skyldigheten att särskilt redovisa resultaterna af Stats-regleringarnes
många minutiösa detaljer, ganska vidlyftig. Men att den är invecklad
och mörk, hvilket lärer vilja säga detsamma, som att den saknar
enkelhet och tydlighet, kan Stats-Kontoret icke medgifva. För mindre
djupforskande ögon, vanda att se bokslut med en enda kassa-förvaltning,
må den afskräckande vidlyftigheten möjligtvis hafva gifvit anledning
till ett så oblidt omdöme, hvilket uppenbart strider emot omdömen
af de insigtsfulla män, som deltagit i de ofvan anförda, fördelaktiga
yttranden, grundade på använd möda att närmare skärskåda
Riks-Hufvudbokens många, men nödvändiga beståndsdelar. I de till
hundradetal många Kassornas special-räkningar, uppgjorda efter gifvet
formulär, debiteras inkomster, afföras utgifter och upptagas balanser under
bestämda, med Riks-Staten och andra regleringar öfverensstämmande
titlar, med sina underafdelningar, der sådana äro nödiga, såsom t. ex.
en inkomsts statistiska specificerande efter debiterings-grunderna samt
fördelning i afkortade, behållna och resterande belopp o. s. v. Specialräkningarnas
titel-summor sammandragas sedan i en General-räkning för
hvarje Verk, exempelvis en sådan för hvarje Län, upptagande LandtRänteriets,
Fögderiernas, m. fl:s special-summor. Från General-räkningarna
ingå titel-summorna på Inkomst- och Utgifts-sammandrag, särskilda
för hvarje titel och, till undvikande af mångdubbladt antal, försedda
med kolumner för titlarnas underafdelningar. Titel-sammandragens
summor ingå derefter på Hufvud-sammandrag, i hvilka Inkomster
och Utgifter, så vidt de höra till Riks-Staten, genom kolumner, äro
jemförda med Riks-Stats-summorna, till utrönande af brister eller öfverökotter
å Inkomster och brister, besparingar eller reservationer till vidare
utbetalning å Utgifter. Från General-räkningarna gå balanserna
30
direkte till ett II ufvud-sammandrag öfver desamma. Slutligen upptager
Kapital-räkningen Hufvud-sammandragens summor af inkomster, utgifter
och balanser, särskilt för Slals-Verket och särskilt för andra Verk
och Inrättningar. Alt förslag till någon enklare Riks-boksluts-met bod,
sorn tillika är säker och tillfyllestgörande, skall genom det rundligaste
löfte om belöning kunna framkallas, anser Stats-Kontoret vara mera a!t
önska, än att hoppas.
En annan fråga är den, om möjligheten att i Riks-bokslutet tillvägabringa
en minskad vidlyftighet. I första rummet förekommer härvid,
såsom önskvärd, en större enkelhet i Stats-regleringarna. Till ju
mindre antal Inkomsl-t it larne och deras debiterings-grunder kunna reduceras,
och ju färre villkoren och föreskrifterna om de anslagna medlens
disposition äro, ju mindre vidlyftigt blir Riks-bokslutet. Det andra
hufvudsakliga medlet till vidlyftighetens minskning vore en återgång
till hvad Riks-bokslutet var före år i83o. Fördelen af den då skedda
utvidgning, före hvars införande Stats-Kontoret aldrig i frågan blifvit
bordt, synes visserligen vara den, att för Riks-Stats-anslagen fås en mera
detaljerad redovisning i sjelfva Riks-Hufvudboken och alt deruti ses,
hvilka behållningar hos de förvaltande Verken finnas; men denna fördel
molväges af olägenheten deraf, att just dessa behållningar, som kunna
bestå af kontant, förskotter, inventarier, fastigheter, m. m., icke äro af
samma natur, som behållningarne i Slals-Verkels kassor, och således ej
kunna användas till hvilka Statens behof som helst, utan utgöra tillgångar,
inskränkta till vissa bestämda föremål. För att i någon mån
afhjelpa denna olägenhet, hafva debels-balanserna måst ökas med reservationer
till motsvarande belopp, hvarigenom äfven reservationerna till
sin natur blifvit delade i tvenne slag: elt hvartill endast allmänt disponibel
tillgång finnes, och som beror på anordning af Stats-Kontoret,
enligt hvad Eders Kongl. Majit i nåder redan förordnat eller ytterligare
forordnar; och ett, som kan kan hafva flera slags, dels disponibla, dels
odisponibla tillgångar, om hvilkas användande det blott tillhörer vederbörande
förvaltande Verk och Auktoriteter att besluta. Då Rikets
Ständers Revisorer alltid äro försedda med biträde af en Kamrerare,
kan af denne utur de förvaltande Verkens Revisions-Berättelser sammandrag
öfver deras redovisnings-summor göras, och ändamålet alt få se
total-beloppen i alla fall vinnas, utan att Riks-Hufvudboken dermed
behöfver belastas; Och då i83o års Revisions Instruktion nu upphört
att vara gällande, är deraf undanröjdt ett hufvudsakligt hinder för Riksbokslutets
återställande i det skick, hvari det var, innan samma Inslrnkion
utfärdades, hvilket återställande så mycket hellre torde kunna bi
-
31
fallas, som derigenom särskilda aflöningsmedel i och för Riks-bokslutet
blifva obehöfliga, och som Rikets Ständer, vid tvenne Riksdagar, afslagit
Eders Kongl. Maj:ts nådiga Propositioner om sådana medels uppförande
på stat.
Uti uppställningen af Riks-Hufvudbokens form ingick planen, att
alla de intrader, som af Kronans Uppbördsman för andra Verks räkning
indrifvas, skulte till stats-intrader blifva förvandlade, emot det
att Verken, genom anslag på Riks-Slaten, erhöllo hvad dem tillkomme;
hvilket äfven Rikets Ständer vid i8a3 års Riksdag, för sin
del, biföilo. Detta har likväl ej af Verken blifvit medgifvet, förmodligen
af fruktan för att blifva ställde under Rikets Ständers godtycke
och att se sina tillgångar vid Stats-regleringarna genom indragningar
förminskade. Då således någon verkställighet af den åsyftade
regleringen, som mycket skulle hafva förenklat Krono-uppbörds-verket,
ej är att emotse, och dessa Verks medel kunna å ett särskilt sammandrag
hopföras med stats-medlen, till utrönande af Krono-uppbördens
belopp på det hela, vore det skäl att i särskildt conto för hvarje Verk
införa dess medel och afsluta dess liqvid med Stats-Verket, som skulle
anses hafva, såsom skuld till Verken, allt hvad vid årets slut för deras
räkning i Stats-Verkets kassor innestode; i följd hvaraf endast Statsmedel
komme att i Riks-Hufvudbokens sjelfva afslut, elier kapital-räkningen,
ingå, och denna blefve en koncentrerad redovisning för den
egenLliga Suts-Verks-förvallningen. Härigenom skulle kapital-räkningen
blifva mycket förenklad, ehuru någon tillökning i arbete vid upprättandet
af de särskilda liqviderna komme att förorsakas.
Om hvad Revisoieine, på grund af Stats-Kontorels hemställan i
dess Berättelse till sisla Riksdagen, föreslagit, angående de så kallade
Landt-räntornas beräkning i Riks-Staten, såsom inkomster för det år,
xjnder hvilket de inflyta, vinner bifall och kommer till verkställighet,
skall detta ej obetydligt bidraga till Riks-Hufvudbokens så väl förenkling
som tidigare alslutande; och åberopar Stats-Konloret i underdånighet
det anförande härom, som i Revisoi emes Berättelse blifvit intaget;
kunnande den åsyftade förändringen gå för sig utan all slags rubbning
i nuvarande förhållanden med Ki ono-uppbörds- och redogörelse-verket.
Vid införandet af en sådan inkomst-beräkning, i afseende på landträntorna,
uppkommer väl i Stats-regleringen för öfvergångs-året en brist
i inkomst, enär de landt-räntor, som efter förra melhoden deri skulle
intagas, blefvo derifrån uteslutna; men derigenom inträffar likväl för
Stats-Verket ingen kassa-förlägenhet, emedan, till fyllande af denna
brist, då, såsom förut i sjelfva verket årligen varit fallet, i saknad af
32
sednare influtna inkomstmedel, en tillgång till stats-behofvens fyllande
är för handen uti den, af sammansparda äldre behållningar bestående,
så kallade Reservfonden> hvilken derefter i räkenskapen ej mera blifver
synlig.
Revisorerne hafva anfört, att, som denna fond redan under en
längre tid ådragit sig allmän uppmärksamhet, och de mest skiljaktiga
föreställningar derom varit gängse, Revisorerne skulle önskat, att den
fullständiga utredning om rätta förhållandet med densamma, som Rikets
Ständer vid sistförflutne Riksdag, (skrifvelsen N:o 213), begärde, hade
kunnat blifva fullbordad i så god tid, att Revisorerne deraf kunnat erhålla
all den upplysning i ämnet, som verkligen erfordrades. Då detta
likväl ej skett, hafva Revisorerne ansett sig nu böra meddela hvad
de, efter sorgfällig forskning, vid deras förrättning kunnat inhemta;
hänvisande derjemte lill hvad i83c> års Revisions-Berättelse samt Statsutskottets
Utlåtande N:o 353 af den 6 Oktober 1840 angående reservfonden
innehålla.
Då Rikets Ständer, efter hvad kan inhemtas af ofvanberörde underdåniga
skrifvelse, daterad den 6 Februari 1841» icke fästat något afseende
å i83p års Revisorers, till ”häfvande af reserv- eller grundfondens
rörlighet och fluktuation”, gifna åtskilliga förslag, — om hvilka StatsKontoret,
uti dess underdåniga Utlåtande af den 6 Februari 1840, yttrat:
att det funnit Revisorernes framställningar i dessa ämnen mera invecklade
och svårfattliga, än hvad instämmer med en enkel och klar
behandling af Stats-Verks-förvaltningen, — och Rikets Ständer, i afseende
på reservfonden, endast anhållit 0111 nådig befallning till Stats-Kontoret,
att, uti näst afgifvande Riks-Hufvudbok, eller för år i83g, låta,
efter verkställd och till nödig upplysning dervid fogad utredning öfver
allt hvad som kunde till omförmälda reservfond vid nämnde års början
hänföras, samma fond under särskild titel uti berörde Hufvudbok
upptaga, hvarvid, i händelse fonden under årets lopp, genom försäljning
af deruti inbegripna effekter m. m., skulle hafva undergått någon
förändring, utredning deröfver vid utgående balansen borde bifogas, äfvensom
att med fondens afskiljda redovisning allt framgent borde på
enahanda sätt förhållas; tror Stats-Kontoret, att, ehuru i83p års Revisorers
yttranden i detta ämne blifvit af 1843 års Revisorer, genom åberopande,
ånyo upptagna, något vidare till deras vederläggning ej behöfves,
än hvad i Stals-Kontorets ofvanberörde underdåniga Utlåtande är
omständligt anfördt. Genom nådig Remiss af den 17 Mars 18/^1, har
33
val Stals-Kontoret blifvit anbefaldt att öfver Rikets Ständers skrifvelse
afgifva underdånigt Utlåtande; men Stats-Kontoret — som förut, i underdåniga
Utlåtandet af den 6 Februari 1840, omförmält, att införandet
i räkenskaperna af ett särskildt conto öfver reservfonden, deri
bokföring borde ske vid hvarje tillfälle, då denna beböfde anlitas,
skulle mycket inveckla Riksbokslutet, hvilket, för att kunna redovisa
alla i mängd vid Stats-regleringarne upptagna mindre detaljer, redan
är högst vidlyftigt — har med en inskränkt tjenstemanna-personal,
som ej utan yttersta ansträngning kunnat verkställa de, i följd af
sista Riksdagens förhandlingar, ökade kuranta göromålen, omöjligen
hittills medhunnit den både svåra och vidlyftiga utredningen af hvad
verkligen bör räknas tillhöra reservfonden; och detta får Stats-Kontoret
i underdånighet anföra såsom orsak, att Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallning ännu ej blifvit fullgjord.
Instämmande uti hvad Revisorerne anfört om denna fonds tillkomst
och ändamål, kan Stats-Kontoret likväl ej medgifva riktigheten af deras
meddelade utredning af densammas beskaffenhet. Denna utredning,
ehuru betydligt ökande vidlyftighelen af Revisions-Berättelsen, innefattar
dock ej annaL, än hvad af Riks-Hufvudböckernas balans-sammandrag
inhemtas, och utvisar inga andra resultater än balansernas summor i
kapital-räkningarna. Af sjelfva benämningen reservfond synes följa,
att en sådan består uti medel, tillgängliga för de utbetalningar, till
hvilkas bestridande den bör hållas i reserv. Således kunna, i första
rummet, icke härtill föras värden å fastigheter och inventarier, hvilka
långt ifrån att kunna genom försäljning realiseras till kontant tillgång,
äro oundgängliga för det allmännas materiella och bestämda behof.
Revisorerne hafva väl erinrat, att de i Riks-Hufvudboken upptagna fastigheter
och inventarier utgöra blott en obetydlig del af hvad Svenska
Stats-Verkel äger (t. ex. kronolägenheter, förråder, skepp m. m.), och
att det mest rikliga och konseqventa i detta hänseende vore, alt antingen
allt eller intet af det allmännas så beskaffade tillhörigbeter uti
Riks-Hufvudboken upplages, samt att, om det förra alternativet vinner
bifall, fasligheters och inventariers värden böra föras inom linien, till
skillnad från den del af reservfonden, som utgör ett verkligt förlagskapilal
(l. ex. spanmålsförskolter o. s. v.) samt alltså måste uti räkenskaperna
i vanlig ordning redovisas; men Revisorerne halva, det oaktadt,
uti sin utredning, såsom reservfondens tillgångar upptagit fastighets-
och inventarie-värden, hvilka derifrån bordt uteslutas. Enligt gäl
5
-
_ 34 —
lande föreskrifter, böra väl värden å de under hvarje Verks vård hörande
fastigheter och inventarier uti dess räkenskaper upptagas; dock
som en mängd af sådana Kronans tillhörigheter finnas (t. ex. skepp,
ekevirkes-förråder, be värings- och utredningspersedlar o. s. v.), å hvilka
värdena, med deras förändring genom afgång och tillkomst, svårligen
kunna med någon tillförlitlighet årligen redovisas, får Siats-Kontoret, i
denna del instämmande i Revisorernes yttrade mening, i underdånighet
hemställa, att sådana värden, der de förekomma, må i special-räkenskaperna
få föras inom linien och ej upptagas i Riks-Hufvudboken.
Men, utom fastighets- och inventarievärden , finnas äfven i Riks-Hufvudboken
andra balanserade behållningar, som ej kunna såsom tillgångar
räknas höra till reservfonden. Sådana äro lån af för detta 9:de,
numera 6:te Hufvudtitelns anslag för jord- och bergsbruket samt handeln
och näringarne, förskotter från Hufvudtitlarnes anslag, utgångna
och till ytterligare redovisning återdebiterade, samt behållningar hos
de förvaltande Verken. Detta allt är bestämdt för vissa föremål och
kan ej, till större eller mindre del disponibelt i kassa, för stalsbehofven
i allmänhet användas. Hit kunna äfven räknas restantierna å krono-uppbörden,
af Revisorerne likaledes såsom reservfondens tillgångar
upptagna. Uti de sista Statsregleringarna bafva Rikets Ständer såsom
en inkomst för Riks-Staten beräknat allt hvad af de från ett föregående
år balanserade restantierna inflyter; och hvad således, såsom en inkomsttitel,
bör redovisas och till sitt öfverskott ingå i liqviden med
Riksgälds-Kontoret, kan aldrig såsom reservfond blifva disponibelt, ehuru,
för den statistiska fullständigheten, krono-uppbörden i sin helhet
måste debiteras, hvaraf är en nödvändig följd, att restantierna ingå i
balansen till ett följande år.
Detta är hvad Stats-Ivontoret nu kunnat i allmänhet erinra vid
Revisorernes utredning af reservfonden. Att mola denna med en fullständig
och riktig utredning, —ett arbete, som, enligt hvad ofvanföre
är i underdånighet anfördt, blifver svårt och vidlyftigt, och som ej
kan ulan undersökningar i special-räkenskaperna verkställas, — medgifver
ej den korta tid, inom hvilken, enligt Eders Kongl. Maj:ls nådiga
Remiss, detta underdåniga Utlåtande bör vara afgifvet. Införes den
af Stals-Kontoret föreslagna förändring uti inkomst-beräkningen af landträntorna,
blifver detta arbete öfverflödigt.
Det har för Revisorerne, vid granskningen af deras egen utredning
till alla dess beståndsdelar, förefallit mindre lätt förklarligt, hvarföre
icke de från reservfonden utbetalda förlagssummor i sjefva verket blif
-
35
vit åter synliga genom en inträffande större penningetillgång vid den
lid, då betydligaste delen af statsbidragen för det föregående året till
Kongl. Räntekammaren influtit; Ocb härrörer, enligt Revisorernes tanka,
otydligheten härutinnan från hopblandningen af de verkliga an-lagen
samt öfverskotterna derå, och hvilken hopblandning påstås uppkomma
endast derigenom, att dessa sednare först efter Riks-Huf vudbokens
afsiulande aflemnas till Riksgälds-Kontoret, och sålunda äro under 1 ~
års tid tillgängliga, för att kunna användas till för dem främmande ändamål,
hvarföre också Stats-Kontoret sällan blifver i behof att lyfta
statsfylInads-summan förr, än liqviden med Riksgälds-Kontoret skall
uppgöras; hvadan Revisorerne ej kunnat underlåta att uttala den öfvertygelse,
att det skulle leda så väl till en klarare öfversigt af reservfonden,
som i öfrigt till reda och enkelhet både i Stats-förvaltniugen
och i räkenskaperna, om, på sätt af llere motionärer vid fem föregående
Riksdagar och vid 1823 års Riksmöte af samtliga Stånden, beträffande
tullbevillningen, yrkats, alla de extraordinarie inkomsterna inflöto
till Riksgälds-Kontoret, såsom hittills med den allmänna bevillningen
ägt rum, för att utaf Fullmäktige derstädes, efter särskilda anordningar,
till Stats-Kontoret, i mån af behof, utbetalas för de af Piikets
Ständer pröfvade ändamål.
Det ligger i sakens natur, att, då Stats-Verkets inkomster af så
många kassa-förvaltningar uppbäras, öfverskotterna å dessa inkomster ej
kunna från Stats-Verket aflemnas förr, än deras belopp genom deras räkenskapssamrnandrag
är kändt, hvilket inträffar först då Riksbokslulet
är fullbordadt. Således händer, att hos Stats-Verket någon tid innestå
sådana öfverskotter, dock mera på papperet än i verkligheten; ty Riksgälds-Kontoret,
som skolat öfverskotterna från Stats-Verket emottaga,
har haft till skyldighet att till Stats-Verket betala en årlig stalsfyllnadssumma,
vida öfverstigande det belopp, hvartill öfverskotterna kunnat
uppgå, och af hvilken Stats-Kontoret låtit hos Riksgälds-Kontoret,
långt öfver den bestämda uttagningstiden, innestå hvad till kassaförstärkning
ej varit erforderligt. Öfverskotterna kunna alltså anses, äfven före
deras formella aflemnande till Riksgälds-Kontoret, hafva varit använda
för detta Verks behof eller till dess nytta, och ej, såsom Revisorerne
anfört, till främmande ändamål; derom Revisorerne kunnat öfvertyga
sig, medelst jemförelse mellan Kongl. Räntekammarens årsredogörelse
och dess räkning med Rikets Ständers Bank, på hvilken alla utgifter,
post för post, assigneras. Det skall äfven af Bankoräkningen visa sig,
att under medlet af sommaren, då iandträntorna för det föregående
36
året hunnit inflyta, Kongl. Räntekammarens Bankobehållning varit
högst betydlig och tillkännagifva tillvaro af en åter inkasserad reservfond,
hvaraf beloppet snarare skolat ökas än minskas, om för den löpande
tiden liqvid öfver statsfyllnaden och öfverskolterna mellan Statsverket
och Riksgälds-Kontoret kunnat successift uppgöras.
Efter de tid efter annan högt uppdrifna beräkningarna af StatsVerkets
inkomster, har det inträffat, att många inkomsttitlar utfallit
med brister; och då af de ibland utgifterna uppförda mångå förslagsanslagen
nästan intet varit för årsbebofvet tillräckligt, har det, lör fyllande
af brister så väl å inkomster som å utgiftsanslag, varit för Statsverket
oundgängligen nödigt att hafva öfverskotter atL tillgå. Saknas
en sådan tillgäng, inträder för Stats-Verket nödvändigheten att kunna,
utom den anslagna statsfyllnadssumman, hafva sig anvist ett kreditiv,
på hvilket uttagningar kunna göras, till kassafyllnad vid inträffande
behof. Alt sådant komme atL medföra ränteförlust för Riksgälds-Kontoret
och inveckling af dess liqvider med Stats-\ erket, tolde ej kunna
bestridas.
Enligt livad StaLs-Kontoret, uti ett gemensamt med Krigs- och Kammar-Kollegierna
samt Kammar-Rätten afgifvel underdånigt Betänkande
af den 29 April 1828, yttrat, är Stals-Konloret af den tanka, att det
strider emot en riktig fördelning af Statsmakternas funktioner, att Rikets
Ständer, förbigående den verkställande makten, sjelfva utfärda Bevillningsförordning
och genom en af dem ti lisa tL Auktoritet, som emottager
och förvaltar bevillningsmedlen, i uppbördsväg utöfva ett slags
förmanskap öfver Statens embets- och tjenstemän, samt att det vore rättare,
ledande till förenkling i redogörelseverket och undanrödjande af
mycken omgång, om allmänna bevillningen inflöte till Stats-Verket,
som deraf i alia fall skall erhålla största delen, och om RiksgäldsKontoret
derifrån erhölle så väl den beräknade mindre andelen, som
blifvande öfverskott. Det nu varande förhållandet, ehuru ej bestämdt
uttryckt i grundlag, har likväl för sig gammal häfd, och någon ändring
deruti lärer aldrig kunna medgifvas. Men så mycket mindre
statsrätlsenligt vore det, om äfven andra allmänna intrader skulle gå
samma väg. Stats-Kontoret medgifver väl, att det i verkställigheten
kan vara likgiltigt, om den bestämda, årligen lika, aflevereringssurnman
af postmedel lemnäs tili Stats- eller Riksgälds-Verket.
Samma förhållande kan sägas vara med Städernas salu-accis, hvilken
utgår till bestämdt belopp. Deremot har Tull-Verket, som visserligen
i föi valtniugsväg ej lyder under Stats-Kontoret, dock skyldighet att,
till kontroll öfver den till belopp obestämda tulluppbördens redovisning,
afgifva årlig räkning för densamma till Stats-Kontoret, som de,
efter afdrag af Verkets utgifter, behållna tullmedlen emottager; och
skulle, i händelse Revisorernes förslag ginge i verkställighet, en sådan
kontroll öfverflytlas till Riksgälds-Kontoret. Vid uppbörden af brcinvinsafgiften
och charta-sigillata-medlen förekomma flera förvaltningsåtgärder,
om hvilka dels Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnar, dels
Stats-Kontoret bestyr, såsom bran vinsbränningens inställande på vissa
tider, bränvinsbränningsredskapens försegling, Charta-Sigillata-ombudsoch
försäljningsmäns antagande, pröfningen af de sistnämndes afgifna
borgensförbindelser o. s. v. Sådana, med kontrollen öfver uppbörden
oskiljaktigt förenade, befattningar synas ej rimligen kunna öfvertagas af
Riksgälds-Kontoret. Detta lärer ock till någon del hafva varit insedt
af sista Riksdagens Stats-Ulskott, som från en då ifrågasatt öfverflyttning
från Stats- till Riksgälds-Verket af extra statsmedlens emottagande,
uttryckligen undantog charta-sigillata-medlen.
Att Rikets Ständer ej äga rätt att härom ensamme besluta, bevisar
just den af Revisorerne åberopade tilldragelsen vid 1823 års Riksdag.
Om tullmedlens inlevererande till Riksgälds-Kontoret hade Rikets
Ständer då beslutat, och låtit sådant i Riksdagsbeslutet införa.
Men, genom nådig skrifvelse af den 4 December 1823, ogillade Eders
Kongl. Maj:t detta beslut, såsom stridande emot grundlagarne, och det
blef i följd deraf gjordt om intet.
Stats-Kontoret delar ej deras farhågor, som tro, att de flera gånger
förnyade försöken härutinnan åsyfta att tillegna Rikets Ständers Ombud
en makt att, då de så för godt finna, genom vägrad utbetalning göra
Slals-Verket redlöst; hvilket kan förhindras, dels genom Stats-Verket
grundlagsenligt tillförsäkrad rätt, att, när som helst inom året, lyfta
större eller mindre del af årliga statsfylInadssummau och derjemte erhålla
medel till fyllande af derutöfver uppkommande brister, dels genom
utvägen att genast, till vinnande af rättelse, sammankalla Rikets
Ständer; och Stats-Kontoret, som alltifrån början af Januari och sedan
bela året igenom successift måste verkställa Stats-Verkets utbetalningar,
hvilka vid årets slut till ringa del, på långt när ej motsvarande olevererade
tull-, post- och andra medel, återstå, skulle, till vinnande af
den både lugna och viga utvägen att, genom reqvisition hos RiksgäldsKontoret,
alltid erhålla nödig kassaförstärkning, ej draga i betänkande
att tillstyrka bifall lill hvad Revisorerne föreslagit, så vida ej de anförda
ovederläggliga skälen voro deremot.
— 38 —
Revisions-Berättelsen återställes härjemte, och Stats-Kontoret framhärdar
tued djupaste vördnad, trohet och nit,
S tor mä k tigs te A 11 e r n åd i g ste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
P. WESTERSTRAND.
C. E. af Tuneld. L. G. af Sillén. Til Nyström.
P. G. Welin.
Slockholm den 27 Februari 1844.
A. V. Kock. P. K. Ahlbom.
39 —
Kongl. Stats-Kontorets
underd. Utlåtande, i anledning af hvad
1843 års Revisions-Beråttelse innehåller
rörande/, d, gide Hufvudtitelns anslag.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
I afseende på den del af sednast församlade Rikets Ständers Revisorers,
under den 11 December förlidet år, afgifna Berättelse, rörande
verkställd granskning af Stats-Verkets förvaltning och räkenskaper för
åren 1840 och 1841, som angår gjorda erinringar vid utbetalningar å
Riks-Statens dåvarande 9:de, nu mera 6:te Hufvudlitel, har Eders
Kongl. Maj:t, genom nådig Remiss sif den 16 sistlidne Januari, behagat
infordra Dess och Rikets Siats-Kontors underdåniga Utlåtande; till åtlydnad
hvaraf, Stats-Kontoret, jemte Remisshandlingens återställande,
får underdånigst anföra följande:
Med förmälan, att, i anledning af Direktionens för Höganäs Stenkolsverk
underdåniga anhållan om ytterligare anstånd med kapilal-afbetalning
å det af Bolaget upplagna lån, hvarå 5 procents årlig ränta
från 9:de Hufvudtiteln utgår, samt om utbekommande af sagde ränta
för ett år, från den 1 April 1839 till samma dag år 1840, Eders
Kongl. Maj:t, uti nådigt Bref den 26 Juni sistnämnde år, förklarat ansökningen
om anstånd med kapital-afbetalningen icke kunna bifallas
annorlunda, än att detsamma ej föranledde till högre ränte-utgift, än
som, efter förut stadgade grunder, borde utgå, i händelse kapital-afbetalningarne
i föreskrifven ordning verkställdes, och i följd hvaraf en
successiv årlig minskning af 500 R:dr dädanefter borde äga rum i StatsVerkets
bidrag till berörde ränteliqvid — hafva Revisorerne, som förnummit,
att, i följd af högstberörde nådiga Bref, 5,000 R:dr under år 1840
och, likmätigt Eders Kongl. Maj:ls nådiga Bref den 20 April 1841,
4,500 R;dr blifvit under samma år utbetalda, med instämmande uti
föregående Revisorers i ämnet framställda anmärkning, ansett ifrågavarande
bidrag höra helt och hållet indragas, derest Bolaget ej verkställer
de stadgade kapital-afbetalningarna.
Stats-Kontoret, som, uti dess under den 28 Februari 1842 afgifna
underdåniga Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers Revisorers år
1841 afgifna Berättelse, rörande denna fråga i underdånighet sig yttrat,
40 —
får samma yttrande nu åberopa, med det tillägg, att, då Eders Kongl.
Maj:t i nåder förordnat, att räntan årligen bör minskas med 500 R:dr,
svarande mot 5 procent å det belopp af 10,000 R:dr, som Stenkolsverket
borde årligen afbetala å det lån, 120,000 R:dr, Direktionen till
Verkets drift ägde upptaga, hvilken minskning iakttagits så, att sednaste
räntebetalningen, sistlidet år, endast utgjorde 3,500 R:dr, fortgår
alltså denna räntenedsättning numera, i öfverensstämmelse med villkoret
för bidraget, hvilkeL Eders Kongl. Majit i nåder beviljade, lill befordrande
af ett allmänt nyttigt ändamål, af anslaget å då varande 9:de
llufv udtiteln till jordbrukets, handelns och näringarnas underhjelpande,
hvilket var släldt till Eders Kongl. Maj:ts höga disposition.
I afseende å Revisorernes förnyade framställning derom, att de,
under hvarje af åren 1840 och 1841, å 9:de Hufvudtiteln, för sjömätningar
anordnade 2,000 R:dr och för sjökarteverkets fortsättande 1,000
R:dr bordt egentligen tillhöra Handels- och Sjöfarts-fonden, har StatsKonloret
ej något att tillägga dess i denna fråga, uti förrberörde Utlåtande
af den 28 Februari 1842, afgifna underdåniga yttrande.
Då numera en särskild Styrelse för Väg- och Vattenbyggnader
tinnes, ankommer det på Eders Kongl. Majits nådiga godtfinnande, huruvida,
såsom Revisorerne ansett, denna Styrelse jemväl må öfvertaga
den befattning, som Kommitterade för Norra Väganläggningar hittills
varit anförtrodd.
De, jemlikt Eders Kongl. Majits nådiga Bref den 26 Juli 1840, till
Eders Kongl. Majits Befallningshafvande i Wermlands och WesteVNorrlands
Län inbetalda 1,000 R:dr ät hvardera, utgöra ej allenast
premier för befrämjandet af tjäru- och potlaske-tillverkningen, ulan
jemväl premier för betydligare uppköp af nämnde artiklar; och då
Eders Kongl. Majit tillika i nåder förordnat, att anslagen borde af
Länens Hushållningssällskaper disponeras för ifrågavarande ändamål, med
villkor, att premier för ti 11verkning af nämnde artiklar icke linge utgifvas
till högre belopp, än 25 procent af tillverkningsvärdet, innefattas
uti deLta villkor sättet, huru medlen borde af Hushållssällskaperna,
hvilka ej till Kammar-Rätten afgifva redovisning, användas för det afsedda
behofvet.
Be
-
— 41 —
Beträffande den åren 1840 och 1841 verkställda utbetalning af
1,000 R:dr årligen till hyra för Öfver-Stålhållare-Embetets och SlottsRätlens
embetsrum i Westinska egendomen, hvilken utbetalning sednaste
Revisorer, likasom de föregående, ansett kunna besparas, emedan
Revisorerne förmoda, att tjenlig lokal i Kronans hus för dessa Embetsverk
må hafva funnits, så är detta en fråga, hvaruti Stats-Kontoret,
sorn med publika husen i Stockholm ej har befattning, följaktligen ej
eller kan lemna någon upplysning; varande berörde hyra, genom Kongl.
Brefven af den 26 November 1823 och 31 December 1828, anslagen
att ulgå af Allmänna Indragningsstaten.
Stals-Kontoret framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäkligste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligligste
tjenare och undersäter,
P. WESTERSTRAND.
C. E. af Tuneld. L. G. af Sillén. Tu. Nyström.
P. G. Wei.in.
Slockholm den 27 Februari 1844.
A. V. Kock. P V. Ahlbom
6
-
Öfver-Direlxtörs-Embetets
vid Kongl. Myntverket
anderd. Utlåtande, i anledning af anmärkningarna
vid detta Verks räkenskaper
för åren 1840 och 1841.
Storiöälitigste Allernådigste Konung!
Genom nådig Remiss, har Eders Kongl. Maj:t läckts infordra vederbörandes
förklaringar, i anledning af Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers afgifna Berättelse öfver Myntverkets räkenskaper
för åren 1840 och 1841.
Sedan Myntmästaren och tillfördnade Mynt-Kamreraren, uti deras
härhos underdånigst bifogade Utlåtande, fullständigt utredt de af Rikets
Ständers Revisorer, under litteris c> g och k af deras afgifna Berättelse,
anmärkta förhållanden i afseende på ved- och kol-inköp, räkenskapernas
form, samt sättet att, vid 184l års slut, till följande året
utbalansera Myntverkets behållningar; återstår för Öfver-Direktörs-Embetet,
som i dessa ämnen, för egen del, icke har något att tillägga
utöfver hvad nämnde tjenstemän anfört, att upptaga och besvara öfriga
vid Myntverkets förvaltning under de nämnde åren gjorda anmärkningar.
Beträffande först hvad Rikets Ständers Revisorer yttrat i afseende
på det nuvarande Öfver-Direktören anslagna särskilda arfvode för tillsynen
vid och ledningen af Myntverkets raaehin-verkstad, så äro skälen
för det ifrågavarande arfvodets utgående fullständigt upptagna uti Eders
Kongl. Maj:ts, genom Bref till Stats-Kontoret af den 2d Februari 1842,
meddelta, så lydande nådiga beslut;
”Efter inhemtande af Edert, den 26 näsllidne månad, afgifna Utlåtande,
. bafve WI förevarande [af undertecknad Öfver-Direktör gjorda)
underdåniga ansökning Oss föredragas låtit; och då, på sätt vid
”flera föregående tillfällen blifvit i underdånighet intygad t och jem väl
”nu af Eder vitsordadt, de betydliga förbättringar, hvilka de sednare
”åren blifvit å Myntinrättningen tilivägabragta, i hufvudsaklig mån få
”tillskrifvas Öfver-Direktör Almroths härvid ådagalagda utmärkta nit
”och sakkännedom; då den än vidare behöfiiga tillsynen och ledningen
”af de Myntverket tillhörande byggnads- och machineri-arbeten äfven
”'inåste förutsätta särskilda kunskaper, i så väl theoreliskt som praktiskt
”hänseende, utöfver dem Almroth, i sin egenskap af Öfver-Direktör för
”Mynt- och Kontroll verken , eller för fullgörande af sina egentliga em”belsåligganden,
är pligtig innehafva; då någon uppoffring af tid och
”moda för dessa särskilda omsorger destomindre bör kunna af Öfver”D
i re k tö ren i denna hans egenskap fordras, som de löneförmåner, dem
”lian för sin embetsförvaltning åtnjuter, icke motsvara hvad för andra
”med hans befattning närmast jemförliga embeten bestås; alltså håfve
”WI, på dessa skäl, funnit godt i nåder tillerkänna Öfver-Direktören
”Almroth rättighet att det honom, genom Wara nådiga Bref den 2 November
1833 och 9 Maj 1835, tillagda arfvode framgent åtnjuta, så
”länge han fortfar med den särskilda tillsynen å de till Myntverket
”hörande byggnader och machinerier, jemte ledningen af den, för här”vid
erforderliga förändringar och reparationer, å Myntet befintliga mekaniska
verkstad; och enär WI ansett så väl det å Myntverkets inkomst
af kopparinyntningen redan uppkomna eller framdeles uppkom”mande
öfverskott, som ock den högre betalningen utöfver intrinseka
”värdet för fmsilfret, som till enskilda försäljes, och den af enskilda
”idkare erlagda betalning för silfvers valsning, utgöra sådana tillgångar,
”dem WI åge alt till Myntverkets tjenstemän disponera, såsom vedergällning
för särskilda omsorger om fullkomnande af Mynt-lillverknin”gen
och dertill hörande redskap; vilje WI å dessa tillgångar hafva
”det ifrågavarande, genom ofvan åberopade nådiga Bref bestämda, arf”vodet
i nåder anvisadt.”
Och torde vid detta tillfälle äfven få anmärkas, att Öfver-Direktören
vid Veterinär-Inrättningen äfvensom Öfver-Direktören vid Teknologiska
Institutet hvardera, jemte husrum, i lön åtnjuta 2,000 R:dr
B ko utom öfriga förmåner, äfvensom alt Eders Kongl. Maj:t täckts
fastställa lönen för Öfver-Direktören för Väg- och Vattenbyggnader till
2,666 R:dr 32 sk. De inkomster, Öfver-Direktören för Mynt- och Kontrollverken
nu åtnjuter, lära således icke med skäl kunna anses för
högt tilltagna, särdeles sorn honom åligger styrelsen af och ansvaret
för tvenne särskilda Verk, och han derjemte, i sammanhang dermed,
fått sig uppdragna göromål, sorn förut icke tillhört innehafvarne af de
platser vid dessa Verk, han bestrider
Till
förfullständigande af hvad Rikets Ständers Revisorer, under
littera cl, anfört i afseende på den hos Kongl. Stats-Kontoret skedda
försäljningen af 456 Tt> bättre och 2,552 S> sämre kopparviktriol, intagas
här i underdånighet de, så väl vid den derå anställda auktionen, sorn
vid det om försäljningen fattade beslutet, förda protokoller, så lydande:
u
”Protokoll, hållet i Kongl. Maj:ts och Rikets Stals-Kontor elen 8 September
1841. S. D. Jemlikt i allmänna tidningarna införd kungörelse,
”var auktion utsatt, att denna dag kl. 1 förrättas inför Kongl. Statskontoret,
till försäljning af Kongl. Maj:t och Kronan tillhöriga, å
”stora Jern- och Metallvågen härstädes upplagda partier garkoppar,
”hammarskatlsjern och kobolt, äfvensom af flera särskilda partier kop”parviktriol;
— — — — — — — — —. — — —”
”Efter tillkännagilvande häraf, tog auktionsförrättningen sin bör”jan,
dervid effekterna utropades i nedanstående ordning, och inropades
”af: — — — — — — — — — — — — — —”
K opp ar v i k trio l.
”jN.o
1.
200 it bättre sorl,
elier 7 sk. 6 r:st. lE:t, af Stadsmäkl. W evlandt.
”N:o
2,
cirka 256 W d:o,
efter 7 sk. H:l, af D:o | D:o.
”N:o
3.
200 W sämre sort
, erhölls intet anbud.
”N:o
4,
200 —
d:o
d:o.
”N: o
5,
200 —
d:o
d:o.
"N: o
6,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
7,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
8,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
9,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
10,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
11,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
12,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
13,
200 —
d:o
d:o.
”N:o
14,
352 —
d:o
d:o.
”Sedan auktionen sålunda försiggåLt, tillsades spekulanterne alt afträda,
under det Kongl. Slals-Konloret pröfvade anbuden; hvarefter
Tor spekulanterne, åter inkallade, tillkännagafs, det Kongl. Statskontoret
funnit godt antaga samtliga anbuden, med undanlag af dem å
”kopparviktriolen.”
”Utdrag af Protokollet, hållet i Kongl. Maj:ls och Rikets Statskontor
den 1 Oktober 1841. S. D. Som Kongl. Slals-Kontoret fann godt
antaga det af Handelsbolaget här i Staden S. L. Lamm & Son skrifte”ligen
gjorda anbud af Elfva skillingar Banko per S> för den bättre
”och Fyra skillingar Banko per W för den sämre sorlen af den vid
”Kongl. Myntverket, enligt räkenskaperna, befintliga kopparvitriol, utgörande
af förstnämnde sorlen 456 W och af den sednare eller sämre
— 45 —
”sorten 2,552 alltså ägde bemälte Handelsbolag att, uppå anmälan
”hos t. f. Mynt-Kamreraren A. G. Berndes samt emot erläggande till
”honom af den belöpande betalningen, Trehundra Sjutton Riksdaler 8
”skil 1 ingar Banko, berörde partier kopparvitriol utbekomma.”
Och bar således Stats-Verkets bästa behörigen blifvit iakttaget,
helst som den bättre kopparviktriolen betaltes något öfver det pris, som
förut derför kunnat erhållas, samt den sämre proportionaliter lika val,
då afseende göres på dess beskaffenhet.
I afseende på Rikets Ständers Revisorers anmälan, sub littera e,
rörande en Myntverkets fordran bos Öfver-Intendents-Embetel af 1,411
R:dr 10 sk., för husbyggnads-koslnader å Mynthuset, får Öfver-DirektörsEmbetet
underdånigst upplysa, att skrifvelse till Öfver-lnlendents-Embetet
redan under den 21 Juni 1841 expedierades, så lydande:
”Med anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 16 Augusti 1836,
”får Öfver-Direktörs-Embetet för Kongl. Myntverket härmedelst, för framdeles
liqvid, i afskrift öfversända de af Kongl. Kammar-Rätten utan
”anmärkning granskade räkningarna för stora Mynthusets, år 1836 verkställda,
utvändigt reparation, hvarå besigtning då, genom Kongl. Öfver”Intendenls-Embetets
försorg, verkställdes, uppgående dessa räkningar lill
”ett sammanlagd t belopp af 1,240 R;dr 42 sk.”
”Derjemte öfverlemnas äfven, på grund af Kongl. Brefvet den 11
”Augusti 1837, tvenne stycken af Konduktören Hagerman attesterade
”räkningar å tillsammans 170 R.dr 16 sk. för några nödiga befunna reparationer
i Mynlgravörs-bostället, för hvilka Kongl. Myntverket vid
”tillfälle jemväl lärer få påräkna ersättning.”
Ärendets afslutande beror således icke på Myntverket, utan på Öfver-Intendents-Embetet
och på den medeltillgång för liqvid, som å dess
årliga anslag kan förefinnas.
Rörande det, under littera f, af Rikets Ständers Revisorer omförmalda,
från Banken till Myntverket, vid realisationens början, lemnade
förskott i penningar och koppar, får Öfver-Direktörs-Embetet, utöfver
hvad Rikets Ständers Revisorers Berättelse innehåller, underdånigst anföra
följande:
Det nu ifrågavarande förskottet blef vid realisationens början, enligt
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 18 Mars 1830, från
Banken anvisadt i och för myntningens oafbrutna bedrifvande, på den
grund att kostnaderna derför med säkerhet kunde beräknas långt öfverstiga
det belopp, som kunde blifva att tillgå genom det, uti Riks-Staten,
till Myntverkets drift och underhåll uppförda anslag. Redan år 1835
gjordes hos Eders Kongl. Maj:t af dåvarande Öfver-Slyrelsen för Myntverket
underdånig hemställan derom, att afskrifning af nu ifrågavarande
förskott måtte vid en blifvande Riksdag nådigst föreslås, emedan
myntningen nästan alldeles uteslutande skett för Bankens räkning, och
den derför influtna myntskatten af | procent icke på långt när kunnat
betäcka myntningskostnaderna, samt den från Banken lemnade kopparen
icke uppgått till hvad af sådan erfordrats för silfvermyntets loyering,
så att Banken uti delta återfått långt mera koppar, än dea tillskjutit.
Förhållandet har sedermera varit enahanda, ty, under åren
1830 till och med 1842, har Myntverket till Banken lemnat nära
5,000,000 R:dr Specie i myntad t silfver, motsvarande ungefärligen 13 \
millioner R:dr R:ko, för hvilka endast i direkta myntningskostnader
kunna beräknas omkring 170,000 R:dr B:ko. Myntskatten å det präglade
beloppet har deremot endast utgjort cirka 100,000 R:dr B:ko, så
att Myntverket, äfven i händelse det befrias från betalningsskyldighet
för nu ifrågavarande 47,755 R:dr 45 sk. 7 r:st., likväl omedelbarligen
i och för Bankens förseende med speciemynt måst göra en högst betydlig
utgift af sina egna tillgångar.
Då nu härtill kommer, att Myntverkets hela kontanta behållning i
Bankosedlar icke ens förslår till betäckande af Rikets Ständers Banks
fordran och dessutom behöfves disponibel till bestridande af en tvifvelsutan
snart erforderlig betydligare silfvermyntning, alldenstund Bankens
förråd af större silfvermynt efter nya myntfoten är i det aldra
närmaste medtaget, och kostnaderna för en sådan myntning icke kunna
bestridas af Myntverkets årliga, genom ett tid efter annan försämradt
myntvärde, högst betydligt minskade statsanslag, som allt ifrån
1780-talet varit till ziffran nära oförändradt; synas alla skäl vara för
handen till ett beslut, som medgifver afskrifning ur Rikets Ständers
Banks räkenskaper af ofta omförmälda, för Bankens nytta helt och
hållet använda, förskott i penningar och koppar. På en sådan afskrifning
synes så mycket mera förhoppning böra få äga rum, som StatsUtskottet
vid sistlidne Riksdag, efter tagen kännedom af en från ÖfverDirektörs-Embetet
infordrad Promemoria, uppå samma grunder, som här
blifvit framställda, ansett tiden, då återgäldandet kan inträffa, vara obestämd,
och om ett sådant förhållande underrättat Banko-Utskottet.
Dervid togs jemväl i betraktande, att guld- och silfver-behållningarne
vid Myntet icke ens äro tillräckliga, att ensamma lemna erforderligt
material till myntningens drifvande på dessa metaller och till att omedelbarligen
godtgöra enskilda personers eller grufvebolags till förmynt
-
— 47
ning aflemnade poster; i följd hvaraf» för myntningsarbetenas behöriga
fortgång, guld och silfver alltid måste på räkning från Rikets Ständers
Bank aflemnas, hvadan ock det år 1830 från denna beviljade myntningsbidrag
i Bankosedlar och koppar icke eller kan gäldas af Myntverkets
Dukat- eller Specie-fonder.
Med djupaste vördnad framhärdar,
Stormäk tigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majtts
tropligtigste, underdånigste
tjenare och undersåte,
X, Willi. Almroth.
Stock Irol m den 28 Februari 1844.
Seb. Tham.
48
Utlåtande i anledning af Rikets Ständers Herrar Revisorers
Berättelse rörande Kongl. Myntverket, vid granskning af
Stats-Verkets räkenskaper och förvaltning för år 1840
och 1841'
Efter erhållen del af Rikets Ständers Herrar Revisorers Berättelse,
i hvad. densamma rörer Kongl. Myntverket, få undertecknade, Kongl.
Myntets tjenstemän, i afseende å punkterna sub l i t te lis c, g och h, som
kunna utgöra föremål för vårt yttrande, upplysningsvis följande andraga:
l:o. (Lit. c.) Att veds och kols m. fl. effekters upphandling under
hand, såsom alltifrån äldre tider vanligt, utan hållen entreprenadauktion,
dels föranledts af ovisshet om större eller mindre behof, i beroroende
af tillfälligt större eller mindre myntning, och dels ansetts, under
kontroll af Öfver-Direktören, som äger, i förhållande till behofven,
besluta om så väl den lämpligaste tiden för upphandlingarne som prisernas
antaglighet, kunna medföra snarare besparing än förlust för
Kongl. Myntverket, äfvensom att, i jemförelse med det äfven å Mälaresidan
belägna Garnisonssjukhuset, hvarest årligen begagnas cirka 400
famnar ved, ehuru icke några kol, vid inhemtad upplysning, det befunnits,
alf, i medeltal för åren 1840 och 1841, Kongl. Garnisonssjukhuset,
enligt entreprenad-konlrakler, betalt för björkved 7 R:dr 2f sk.
samt för lall- och granved 5 R:dr 8 sk., då deremot Kongl. Myntverket,
likaså i medeltal för samma år, vid upphandling, under hand, betalt
för björkved 7 R:dr 1 sk. 6 r:st. samt för, bland ved af tall och
gran 4 R:dr 46 sk. 6 rist. allt Banko per famn.
2:o. (Lit. g.) Att, vid öfvervägande af sednast församlade Rikets
Ständers hemställan om upprättande af särskilda conti öfver kostnaderna,
särskilt för myntning af hvarje metall och för hvarje olika myntsort,
Kongl. Majit, under den 28 Augusti 1841, i betraktande af de fyrfaldiga
hinder, som, efter Kongl. Mjmtstyrelsens vid flera Statsrevisioner
derom afgifna upplysningar, förekomma emot en så beskaffad
räkenskapsföring, i nåder pröfvat Kongl. Mvntels Hufvudböcker böra i
denna del förblifva oförändrade.
3:o. (Lit. h-) Alt, för fullständighet i öfversigten af Kongl. Myntverkets
ställning och för möjligast aproximativ beräkning af hvarje särskildtårs
myntningskostnader, oundgängligt är, att i balansräkningen upptagas
ej allenast Kongl. Myntverkets kontanta tillgångar å kassaräkningen
-
49
gen och å så kallade Öfver-Direktörs-Embetels deposilions-räkning i Banken,
utan ock Kongl. Myntverkets fordringar, likasom värdet i Bankomynt
af behållningarne i ved och kol m. m.; deraf alls icke kan föranledas
minsta anledning till förvillelse eller ovisshet om Kongl. Myntverkets
egentliga kontanta tillgångar, enär de speciella räkningarne i
Hufvudboken, hvilka ligga till grund för balansräkningen och deruti
anvisas, fullständigt upplysa, antingen beloppet utgöres af medel i kontant
eller af fordringar, eller af vissa partier förbrukningseffekter till
utförd t värde i Bankomynt.
Stockholm den 29 Februari 1844.
J. A. Gr an dinson.
A. G. B errid e s.
50
• •
Kongl. Ofver-Post-Direktörs-Embetets
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers anmärkningar vid granskningen
af Postverkets förvaltning och räkenskaper.
Underdånigste Utlåtande.
Enligt erhållen nådig Remiss af den del utaf Rikets Ständers sednast
församlade Revisorers Berättelse, som rörer Postverkets förvaltning
och räkenskaper för åren 1840 och 1841, får Öfver-Post-DirektörsEmbetet
nu deröfver afgifva underdånigst Utlåtande.
Revisorerne hafva anmärkt, att, genom följande utgifter utöfver
stat, nemligen:
År 1840. Till nybyggnad och utrustning af Ångfartyget
Sverige  167,474: 7. 5.
„ Förlust på samma fartygs resor emellan
Stockholm och Köpenhamn  667: 35. 3,
År 1841. Till nybyggnad ocb utredning af Postång
farlyget
Activ  37,272: 42. 1.
„ D:o d:o af Postjakten Postiljonen 12,907: 40. 5.
„ Reparation och utrustning af Ångfartygen
Sverige och Svenska Lejonet .... 16,841: 5. 4.
„ Förlust på sistnämnde 2:ne fartygs resor
emellan Stockholm och Köpenhamn . . 19,397: 3. —
en brist i inkomsterna emot utgifterna vid Verket uppstått och måst af
förra årens behållningar fyllas; hvadan dessa sednare, som vid 1839
års slut utgjorde R:dr 282,314: 22. —
minskats år:
1840 med .... 41,042: 42. 4.
och år 1841 med .... 168,334: 34. 7. 209377- 28 11
och vid sistnämnde års slut uppgingo endast till . . 72,936: 41. 1.
dervid Revisorerne, i afseende på de med Ångfartygen Sverige och
Svenska Lejonet verkställda resor emellan Stockholm och Köpenhamn,
yttrat, att dessa resor väl afsett befordrandet af posten mellan nämnde
städer, äfvensom fortskyndandet af postgången emellan Hamburg och
51
Stockholm; men att det af förekomne anledningar vore sannolikt, att
berörde resor varit i väsendtlig mån beräknade på inkomst af passagerare
och fraktgods, ehuru resultatet af det år 1840 härmed anställda
försök synes hafva bordt tillräckligt öfvertyga om felaktigheten af denna
spekulation, hvilken dessutom, enligt Revisorernes tanka, icke öfverensstämde
med det af Rikets Ständer, vid medgifvandet af Postmedelsöfverskottets
användande, afsedda ändamål.
Till bemötande af hvad sålunda anmärkt och yttradt blifvit, torde
Öfver-Post-Direktörs-Embetet, för dess del, endast behöfva anföra:
AtL byggnaden af Ångfartyget Sverige blifvit företagen och verkställd,
till åtlydnad af derom, uti skrifvelse den 9 Mars 1838, Embetet.
gifven nådig befallning, föranledd troligen deraf, att Postverket då
icke ägde något för färder öfver större haf tjenligt Ångfartyg, att i förekommande
fall använda.
Att byggnaden af Ångfartyget Activ var af ett obestridligt behof
påkallad, så vida ön Gottland under en lid, då alla andra provinser i
Riket efter hand erhållit nya eller förbättrade postgångar, icke skulle
fortfarande förblifva allt för mycket vanlottad i afseende på poslkomraunikationen
med så väl de öfriga delarne af Riket, som utrikes orter;
hvarförutan öns vigt för Riket otvifvelaktigt fordrade, att lämpliga
och i möjligaste mån reguliera poslförbindelser med densamma ägde
rum, hvilka förbindelser icke kunnat under någon del af året tillvägabringas,
med mindre än att ett Ångfartyg dertill ensamt egnades.
Att byggnaden af Postjakten Postiljonen likaledes var nödvändig,
i föijd af den Postkonvenlion, som år 1840 emellan Sverige och Preussen
blef afslulad.
Att af den uti 1841 års räkenskaper, under titel: Postångfartygen
Sveriges och Svenska Lejonets reparations- och utruslningskostnad samt
förläggande i vinterqvarter, afförda summa 16,841: 5. 4., R:dr 12,640:
15. 6., åtgått till anskaffande och insättande uti sistnämnde fartyg
af 2:ne nya ångpannor och en ny skorsten; en utgift, som icke heller
kunde undvikas, enär detta fartyg påföljande år behöfdes för post-ångbåtsfartens
underhållande emellan Arstad och Stralsund, dertill Ångfartyget
Motala, såsom redan gammalt och med ångmachiner af mindre
hästkraft försedt, endast såsom reservfartyg kunde begagnas; samt
Att då de, sednare på året 1840, med Ångfartyget Sverige verkställda
resor emellan Slockholm och Köpenhamn egentligen icke medförde
någon förlust för Postverket, emedan den summa af 667 R:dr
— 52
35 sk. 3 r:st., som under denna rubrik blifvit upptagen, i a 11L fall åtgått
för fartygets nedresa från Stockholm, der det blef inredt, lill Carlskrona,
der det, gemensamt med andra Postverkets fartyg, borde vårdas,
någon tillräcklig erfarenhet af dessa resor väl ieke kunde hem tas för
bedömmandet på förhand af det resultat, sorn de i behörig tid annoncerade
och följande året företagna resorna med 2:ne Ångfartyg emellan
nämnde städer (dervid flere andra städer under vägen anlöples), skulle
lemna; Varande för öfrigt uppoffringar af Postverket för posters och
resandes befordrande, i sednare tider, icke så ovanliga, och anspråk derå
icke eller sällsynta, de der ock någon gång af Rikets Ständer blifvit
understödda.
Vidare hafva Revisorerne ansett den vid Hufvudboken fogade Balans-berättelse
vara mindre upplysande i så måtto, sorn den icke omnämner
året, då hvarje särskild balanspost tillkommit, och sålunda ej eller
letrmar tillräcklig ledning för bedömmande, huruvida åtgärder för balansernas
undanrödjande blifvit med tillräcklig skyndsamhet vidtagna.
De Postverkets Hufvudböcker bilagda Balans-berättelser hafva blifvit,
i öfverensstämmelse med föreskriften i Kongl. Brefvet den 17 Oktober
1823, upprättade efter det för Tullverkets räkenskaper fastställda
formulär; rnen dylika Berättelser, som hädanefter afgifvas, kunna
visserligen blifva mera ändamålsenliga och upplysande, om de upptaga
året, då hvarje särskild balans-post tillkommit; hvilket ock, så vidt sådant
pröfvas nödigt, skall framdeles iakttagas.
Slutligen hafva Revisorerne funnit anmärkningsvärdt, dels alt anmälan
om afskrifning af förskjutna traktamenlskoslnader, 54 R:dr 4 sk.,
till nu mera aflidne Postmästaren Hvasser, ännu är beroende af de utaf
Öfver-Posl-Direktörs-Embelet, redan under den 6 Februari 1838, hos
Kansli-Rätten begärda upplysningar, dels att, enligt den af Eders Kongl.
Maj;ts Norska Regerings Handels- och Finans-Departement meddelade
upplysning, afgörandel af frågan, rörande Svenska Postverkets åren
1815, 1816 och 1817 tillkomna fordran, 16,485 R:dr 34 sk. 2 r:st.,.
hos det Norska St a Is-Verket, h vilar i afvaklan på Departementets, redan
under den 27 Februari 1824, lill då varande Siats-Ministern för
Utrikes Ärenderna gjorda framställning i ämnet, och dels alt målen, rörande
de från 1840 lill år 1841 balanserade förskolter af skjuts- och
traktaments-penningar till t. f. Ledamöter i blandade Post- och Rådstufvu-Rälter,
icke varit vid sistnämnde års slut af vederbörande Domstolar
afgjorda, och att således åtgärder till dessa förskotters indrifvande
ej kunnat vidtagas.
— 53 —
I anledning häraf har Öfver-Post-Direklörs-Erubetet trott sig böra
i underdånighet upplysa: alt sedan, genom dess den 27 Juni 1843 utfärdade
och af Eders Kongl. Majrts och Rikets Kammar-Rätt den 20 derpå
följde Juli fastställda Resolution, afskrifning af den sedan förra åren
balanserade posten, 54 R:dr 4 sk., som utgjorde förskjuten skjuts- och
traktaments-kostnad för aflidne Postmästaren i Enköping Hvasser, blifvit
medgifven, denna post kommer i sistlidet års Hufvudbok att definitift
afföras; att Öfver-Post-Direklörs-Embetet tills vidare icke har något att
tillgöra i afseende på indrifning eller afskrifning af Svenska Postverkets,
i dess räkenskaper sedan längre tid tillbaka balanserade, fordran
hos det Norska; samt att, hvad vidkommer de uti 1840 och 1841 årens
Balans-berättelser upptagna förskotter af skjuts- och traktaments-penningar
till t. f. Ledamöter i blandade Post- och Rådstufvu-Rätter, hvilka
förskotter uppgå till ett sammanräknadt belopp af 200 R:dr 34 sk. 4 r:st.,
Öfver-Post-Direklörs-Embetet hittills ej varit i tillfälle att någon ersättning
för dem indrifva, enär laga kraftvunna Utslag i dithörande mål
ännu ej kommit Embetet tillhanda; skolande, efter det Postverket numera
blifvit försedt med en Ombudsman, Embetet hädanefter årligen
låta tillställa honom en förteckning öfver de till påföljande år balanserade
poster, för alt vidtaga de åtgärder till balansernas utredning, som
på honom möjligen kunna ankomma.
De remitterade handlingarne varda härhos i underdånighet återställda.
Stockholm den 10 Maj 1844.
Efter Nådigste Förordnande,
Gust. PEYRON.
J. PV. Grundelstjerna.
54
Kongl. General-Tull-Styrelsens
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års Revisions-Beråttelse
rörande Tullverkets förvaltning
och räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
I anledning af hvad Rikets Ständers Revisorer, uti deras sistlidet
år afgifna Berättelse om verkställd granskning af Stats-Verkets samt
andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1840 och 1841, i afseende å Tullverket anmärkt, åligger
det General-Tull-Styrelsen, enligt nådig Remiss, att till Eders
Kongl. Maj:t afgifva underdånigt Utlåtande.
Efter att hafva om förmält de behållningar och fordringar i Tullverkets
räkenskaper, som balanseras vid 1841 års slut, hafva Revisorerne,
i likhet med hvad vid 1839 års revision ägt runi, anmärkt,
att till gratifikationer åt ordinarie tjenstemän afiförts, för år 1840: 8,613
R:dr 16 sk., och för år 1841: 9,123 R:dr 16 sk., utan att behörigheten
af dessa utgifter blifvit styrkt genom något i Protokollerna åberopadt
stadgande, äfvensom att gratifieringen vore nog långt utsträckt,
särdeles som gratifikationer blifvit tillagda sådana tjenstemän, hvilkas
inkomster i och för innehafvande befattningar betydligt öfverstiga hvad
andra Verks tjenstemän i motsvarande grader åtnjuta.
I afseende härå får General-Tull-Styrelsen underdånigst upplysa: att
utbetalningen af berörde gratifikationer, sorn utgått af det lill Styrelsens
disposition ställda extramedels-anslaget, grundar sig på Kongl. Brefvet
den 28 Juli 1813; och enär Styrelsen, uti dess den 29 Januari 1840
afgifna underdåniga Utlåtande, rörande Rikets Ständers Revisorers, vid
1839 års revisionsförrättning gjorda, enahanda anmärkningar, omständligen
omförmält hvad som för ämnets utredande varit erforderligt, åberopar
Styrelsen i underdånighet innehållet af berörde Utlåtande.
Revisorerne hafva fästat uppmärksamhet dervid, att, ehuru den af
Eders Kongl. Maj:t i nåder fastställda Omkostnads-staten ej blifvit till
summan öfverskriden, en betydlig skiljaktighet likväl företer sig emellan
de i samma nådiga Stat upptagna anslag till arfvoden och diverse
utgifter och de derför verkställda utbetalningar, samt ansett, att de
under året å ett anslag uppkomna besparingar böra komma Stats-Ver
-
55
ket lill godo, hellre än att utbetalningar utöfver de fastställda staterna
äga rum.
Att vid början af ett år kunna med noggranhet beräkna sådana
utgifter, som intill delsammas slut blifva erforderliga för bestridande
af utbetalningar, de der äro beroende dels af förändring i priser och
olika åtgång af persedlar, dels af behofvet att vidtaga hvarjehanda tillfälliga
och oförutsedda ekonomiska åtgärder, såsom förhållandet är vid
Tullverket, möter oemotsägligen svårigheter, som icke ens af det mest
vanda förutseende torde kunna öfvervinnas. Af sådan anledning hafva
ock åtskilliga å den, vid årets början, uli jemna summor upprättade Omkostnads-staten
uppförda anslag, och deribland det till ”diverse utgifter”,
enligt Statens uttryckliga lydelse, ansetts som förslagsberäkningar; och
enär sta Isbeloppet på det hela icke blifvit öfverskridet, samt utgifternas
inskränkning inom hvartdera af förslagsbeloppen lätteligen kunde
menligt inverka på Tull-administrationens vederbörliga och ändamålsenliga
handhafvande, har Styrelsen, lika litet under åren 1840 och 1841,
som för den föregående tiden, ansett sig förhindrad att öfverskrida förslagsbeloppet,
enär nödvändigheten, för en eller annan anslagstitel, sådant
påkallat.
Hvad särskilt angår frågan om ”arfvodes”-anslaget, som å Omkostnadsstalen
varit upptaget, år 1840 till 4,250 R:dr, och år 1841 till
4,450 R:dr, men under hvilken titel utbetalts: det förra året 6,241 R:dr
24 sk. och det sednare 6,475 R:dr 32 sk., får General-Tull-Styrelsen underdånigst
upplysa, att dessa sistnämnda summor innefatta äfven de
till 3:ne af Eders Kongl. Maj:t i nåder förordnade Extra Rese-Inspektorer
utbetalda arfvoden, å 1,000 R:dr B:ko för hvardera eller tillsammans
3,000 R:dr årligen, hvilka, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den
26 Mars 1836 och 2 November 1838, skola utgå af besparingarna å
samtliga statsanslagen, samt fördenskull, till följd af deras natur, icke
kunna vid de årliga statsregleringarna tagas i någon beräkning.
Beträffande Revisorernes anmälan, att åtskilliga Tull-Inspektorer
undfått ersättning, af till och med 100 R:dr B:ko hvardera, för den
minskning i inkomster, de fått vidkännas derigenom, att rättigheten till
idkande af branvinsminutering upphört, utan att någon författning eller
något beslut, på grund hvaraf berörde ersättning utgifvits, blifvit
antydd, bör Styrelsen i underdånighet upplysa: att omförmälda ersättning,
sorn endast tillkommit Inspektorerne vid Stockholms bevakningslullar,
utgått af de till Styrelsens disposition ställda extra medel och
grundar sig på Eders Kongl. Maj:ts nådiga Utslag af den 5 September
— 56 —
1832; att ersättningen anslogs endast åt dåvarande lnspektorerne, samt
att densamma vid deras afgång successive indragits och numera alldeles
upphört.
Slutligen hafva Revisorerne yttrat den önskan, att licencer, som
under åren 1840 och 1841 förekommit i stort antal och synnerligast
ägt rum i afseende å tull för Engelska stenkol, machiner, flyttsaker,
Finsk spanrnål och kreatur, hädanefter måtte så sparsamt som möjligt
meddelas.
Emedan så beskaffade licencer grunda sig dels på Eders Kongl.
Maj:ts särskilda nådiga beslut, dels på Eders Kongl. Majlis och Rikets
Kommerse-Kollegii å författningarna slödda medgifvande, lärer det icke
tillkomma General-Tull-Slyrelsen att något yttrande derom afgifva.
Remiss-akten återställes i underdånighet och General-Tull-Slyrelsen
framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligligste
tjenare och undersåter,
Carl GYLLENHAAL.
J. F. Fåhraus. Isr. Tauvon.
Stochholm den 21 Februari 1844.
W. Karström.
Kongl.
— 57 —
• •
Kongl. Ofver-Intendents-Embetets
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 Sfs
iievisorers Berättelse om granskningen af dess
räkenskaper.
Underdånigste Memorial.
Uti den af Rikets Ständers sednast församlade Revisorer afgifua
Berättelse om verkställd granskning af i84o och 184* årens räkenskaper
för Ötver-Inlendents-Embetet förekomma följande erinringar:
1:0 i afseende pä de uti Öfver-Intendents-Embetets ruin, natten till
den 28 April 1840, genom inbrott bortstulna och, i afbidan på möjliga
upplysningar, fortfarande balanserade 4>o85 R:dr 4i sk- 4 r:st-> att
de publika Verk, hvilka äga rättighet att assignera på Banken, enligt
Revisorernes tanka, ej höra innehafva större kassa, än behofvet oundgängligen
fordrar; och
2:0 att, för bedommande af priserna å verkställda arbeten, behöriga
Entreprenad-auktions-prolokoller bordt vara räkenskaperna följaktiga.
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majrts, den 18 nästlidne
December, härå meddelade nådiga Remiss, får Öfver-Intendents-Embetet
underdånigst anföra, att mot de af Revisorerne yttrade åsigter visserligen
icke kan i allmänhet vara något att invända. Upplysningsvis får
Öfver-Intendents-Embetet likväl underdånigst anmäla, det Embetet städse
iakttagit, att icke hafva i kassan större kontant behållning, än som
motsvarat beloppet af förestående kända och beviljade utbetalningar,
hvilka ock vid den tid, då stölden föröfvades, uppgingo ungefärligen
till hvad i kassakistan fanns inneliggande.
Vidkommande Revisionens anmärkning i afseende på Enlreprenndauktions-protokoller,
får Öfver-Intendents-Embetet underdånigst anföra:
att sådana Protokoller icke blifvit räkenskaperna bilagda, af den orsak
att dessa Protokoller, i afseende på föremålet för desamma, icke innehålla
någon upplysning utöfver hvad som varit att inhemta af de, räkenskaperna
alltid åtföljande, enlreprenadkontraklerna.
Den nådiga Remissen återställes härmed i underdånighet. Stockholm
af Öfver-Inlendents-Kontoret den 8 Mars 1844-
Efter nådigste förordnande,
F. BLOM.
Gustaf Fredr. Bohm.
8
— 58 —
Kongl. Konvoj-Kommissariatets
Hildert}. Utlåtande, i anledning a f 1843 ars
Revisorers anmärkningar vid Kommissariatets
räkenskaper.
Storma lt tigste Aller nå di g-ste Konung!
Genom nådig Remiss af den t6 sistlidne månad, har Eders Kong}.
Maj:t till Konvoj-Kommissarialet öfverlemna!: Rikets Ständers sednast
församlade Revisorers Berättelse, i hvad den rörer verkställd granskning
af Konvoj-Kommissariatets räkenskaper för åren t84o och i84i»
med nådig befallning alt deröfver med förklaring till Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet inkomma så tidigt, alt densamma, efter föregången
underdånig anmälan inför Eders Kongl. Maj:t, måtte kunna inom
medlet af nästa månad till Fullmäktige i Rikets Ständers RiksgäldsKontor
öfverlemnas.
I anledning häraf får Konvoj-Kommissariatet underdånigst anföra:
Sedan Rikets Ständers Revisorer anmält, det Kommissariatets räkenskaper,
så väl för de utgifter och kostnader, som äro gemensamma för
Sverige och Norrige, sorn för alla öfriga å Handels- och Sjöfartsfonden
särskilt anvisade utgifter, blifvit i Eders Kongl. Maj:is och Rikets Kammar-Rätt
för båda revisions-åren 1840 och 184 *» utan anmärkningar
granskade, och i medföljande Tabell summariskt uppsatt resultaterna af
Kommissariatets räkenskaper för dessa år; hafva de i §§. i, 2, 3,
5, 6, 7 och g framställt åtskilliga, ur Kommissariatets handlingar hemtade
förhållanden och underrättelser, vid hvilka Konvoj-Kommissariatet,
för sin del, ej har något att rätta eller erinra; och då dessa af
Revisorerne sålunda berättelsevis anförda förhållanden för öfrigt icke
innebära någon anmärkning emot Konvoj-Kommissariatet, torde vidare
upprepande eller förklaring deraf ej erfordras.
I §. 8 yttra deremot Revisorerne: under litel, ”Inköp af Känsö
"karantänsplats med hus och byggnader , upptaga begge årens Hufvud”böcker
en fordran af 8,ooo R:dr, i afseende hvarå räkenskaperna väl
"upplysa, att berörde plats och byggnader blifvit, med åberopande af
"ett Kongl. Bref, hvars datum ej uppgifves, år 1838 inköpta af fram
-
— 59 —
”lidne Handlanden Gavins arfvingar, utan att dock omnämnes, hvarpå
”denna fordran kan vara beroende, eller när och huru densamma skall
’’godtgöras.” I anledning häraf får Konvoj-Kommissariatet upplysa, att
det ifrågavarande nådiga Brefvet är af den i5 December i83y, hvilket,
efter att hafva meddelat Karantäns-Kommissionen nådig befallning alt
för begärde 8,000 R:dr B:ko, för Eders Kongl. lVGj:ts och Kronans räkning,
inköpa de af Kommissionen förut förhyrda lägenheter på Känsö,
tillika bestämmer, att meranämnde belopp komme att af Handels- och
Sjöfartsfonden utgå. Det är således ett öfverflöd, eller rättare! en oriktighet,
hvarigenom dock naturligtvis ingen skada inträffat eller kunnat
inträffa, att denna utbetalning blifvit balanserad såsom en Konvoj-Kommissariatets
fordran, och har Kommissariatets redogörare erhållit föreskrift
att denna oriktighet i nästa bokslut behörigen afhjelpa.
I §. 10 meddela Revisorerne de förändringar i betalningsvillkoren,
som blifvit Carlstads Hamn- och Kanalbolag beviljade för dess ur Handels-
och Sjöfartsfonden erhållna lån, äfvensom att Eders Kongl. Majit,
genom nådigt Bref af den 18 Mars i843, i nåder tillåtit, att de 3o,ooo
R:dr, som år [836 blifvit från nyssnämnde Fond ullånta lill f. d. Direktionen
för Segelfarlen emellan Wenern och Hafvet, må, jemte upplupen
ränta, ur Konvoj-Kommissariatels räkenskaper alföras, hvarvid Revisorerne
, i afseende å förut vidtagna åtgärder rörande denna sålunda
afskrifna låneförsträckning, hänvisa till föregående Revisions-Berättelse
och tillika fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på Konvoj-Kommissariatels
underdåniga Utlåtande öfver nämnde Berättelse, deruti slutligen
yttras: ”att reversen af en Kongl. Direktion, sorn är skyldig ställa sig
”Kongl. Maj.ts nådiga föreskrifter till ovillkorlig efterrättelse, nära nog
”utgör en tom formalitet bredvid dessa föreskrifter”; förmenande Revisorne,
att om en Direktion, med antagande af denna förklaring, anser
sådana förbindelser för ”en tom formalitet”, de icke kunna medföra någon
säkerhet för det erhållna lånets återbetalning. — Sadan är också verkligen
Konvoj-Kommissarialels öfvertygelse, så vida blott frågan är om Kongl.
Direktioner, skyldiga att ovillkorligen rätta sig efter Eders Kongl. Majlis
nådiga beslut. Af huru mycken vigt och välde särskilda förbindelser
än äro enskilda emellan, äfvensom emellan Kronan å ena och enskilda
personer eller bolag å andra sidan, der dessa förbindelser utgöra egentliga
bevisningsgrunden, äro emellan tvenne ”Kongliga” Direktioner, hvilka
måste ställa sig Eders Kongl. Maj:ts nådiga föreskrifter till ovillkorlig
efterrättelse, reverser, gifna af den ena Direktionen till den andra,
att lyda dessa föreskrifter, öfverflödiga och kunna vid sidan af samina
— 60
föreskrifter åtminstone ej vara annat än en formalitet. Båda Direktioneine,
skyldige att efterkomma en Konglig befallning, måste naturligen,
om denna så bjöd, både försträcka ett lån och ordentligen återbetala
ett lån, på så sätt den Kongl, befallningen innehölle, utan att gifva
några reverser sig emellan, och deremot, oaktadt alla gifna förskrifningar,
så väl inställa alla inbetalningar å den ena sidan som alla fordringar
å den andra, om en ny nådig befallning sådant fordrade. Att en
dylik revers ej således kan vara af någon betydelse, synes bäraf kunna
vara klart, och då förbållandet i det enskilda fall, hvarom här är
fråga, eller emellan Konvoj-Kommissariatet och f. d. Direktionen för
Segelfarten emellan Wenern och Hafvet, just var det bär framställda,
torde Revisorernes förundran öfver den ifrågavarande meningen
endast deråt kunna förklaras, att innehållet deraf icke för
dem varit rätt klart.
Då Revisorerne slutligen yttra, att konvoj-afgiften eller bidragen
till Handels- och Sjöfartsfonden borde, likasom ”andra” bevillningsmedel,
ingå till Riksgälds-Konloret, så må det äfven tillåtas Konvoj-Kommissariatet
att undcrdånigst framlägga sin motsatta öfvertygelse, alt
dessa medel, såsom varande något helt annat än en bevillning, just af
denna anledning, ej böra dit ingå. Öfver dessa medel, härflytande
dels af den ”Licent”, som Rikets handlande borgerskap åtagit sig för
ett visst ändamål, och i förvaltningen hvaraf samma borgerskap ännu
äger del, och dels af det bidrag, som Norska Stats-Verket tillskjuter,
har dispositionsrätten alltid varit Eders Kongl. Maj:t förbehållen, jemväl
genom Rikets Ständers åtskilliga beslut, och sednast i Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse af den a3 Februari 1835. Det var först
vid sista Riksdag, som läran om konvoj-afgiftens bevillningsnalur uppkom
och försöktes, men rönte ett så allvarsamt motstånd, att den förföll
derigenom att två Riks-Slånd stannade emot två. Då icke dessmindre
nuvarande Revisorer räkna Handels- och Sjöfartsfonden bland
”andra” bevillningsmedel, så bör Konvoj-Kommissariatet ej underlåta
att anmärka oriktrghelen af denna föreställning, och hvarmed frågan
om medlens ingående till Riksgälds-Kontoret måste förfalla. Skulle deremot
syftningen endast vara att, med bibehållande af Eders Kongl.
Maj:ts höga dispositionsrätt öfver Fonden, medlen borde hos RiksgäldsKontoret
förvaras, så kan Konvoj-Kommissariatet icke inse någon nytta
deraf, att de från Rikets Ständers Bank, der de nu äro på räkning deponerade
och i mån som de inflyta deponeras, blott i samma ändamål
öfverflyllas Lill Rikets Ständers Riksgälds-Kontor.
— 61 —
Remisshandlingarne återställas härjemte underdånigst, och Konvoj-Kommissariatet
framhärdar med djup undersåtlig vördnad, trohet
och nit,
Stormäk ti gste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
nndersåter och tjenare,
C. D. SKOGMAN.
J. Kreuger. C. Arfvedson. \Y. Haffner.
J oh. Schön.
Stockholm den 29 Februari t844-
M. F. Åberg.
— 62 —
Kongl. Kommerse-Kollegii
urulerd. Utlåtande, i anledning af 1943
års Revisorers Berättelse, angående redovisningen
för Karanlänsmcdlen.
Stormäktig ste Allernådigste Konung!
Med öfverlemnande af ett transumt utaf Rikets Ständers Revisorers
den t t sisllidne December afgifna Berättelse, i hvad densamma angår
förvaltningen af och räkenskaperna för de under Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kommerse-Kollegium ställda karantänsmedel, har Eders Kongl.
Maj:t behagat anbefalla Kollegium att uti förevarande ämne inkomma
med underdånigt Utlåtande.
Efter tagen kännedom af berörde del utaf Rikets Ständers Revisorers
Berättelse, har Kollegium funnit någon annan omständighet icke påkalla
yttrande från Kollegii sida, än den af Revisorerne gjorda erinran,
alt hvarken räkenskaperna eller Eders Kongl. Maj:ls deruti åberopade
nådiga Bref af den 18 Mars sistlidne år innefatta upplysning, af hvad
anledning behållningen af de till Kollegium influtna karantäns- och undersöknings-algifter
kommit Handels- och Sjöfartsfonden till godo, i
stället för att ingå till Siats-Verket, sorn förskjutit kostnaden för karantänsans
ta Hernas upprättande.
I anledning häraf får Kollegium i underdånighet anmäla, att, under
den tid cholerasjukdorren var gångbar i Europa, ombesörjandet af
obser va lions-karanläns-be va kn ingen vid inloppsorlerna till Rikets stapelstäder
och i dessa städers hamnar var anförtrodt dels åt städerna sjelfva,
dels ock, der Eders Kongl. Majit fann sådant erforderligt, åt särskilda
för delta ändamål tillförordnade personer, samt alt, i förra fallet,
städerna ägde att uppbära de för nämnde bevakning fastställda afgifter,
hvilka åler i det sednare fallet uppburos för Statens räkning och, sedan
den i Slockholm organiserade Karantäns-Kommissionen för Rikets
östra kust blifvit upplöst, ingingo till Kollegium, jemte redovisningen
för samma uppbörd.
Då, vid omförmälde karantäns-bevaknings upphörande, hos Kollegium
fråga uppstod, huruvida det öfverskott, som förefanns efter det
alla de för samma bevakning af Staten förskjutna kostnader och öfriga
dervid bestridda utgifter blifvit medelst de inllulna afgiflerna godtgjorda,
— 63 —
borde antingen reserveras och hädanefter, såsom förut, förräntas af Kollegium,
för att vara tillgängliga för de första mest angelägna utgifter,
som kunde erfordras, i händelse Riket framdeles komme att hotas af
smiltosamma farsoter, eller öfverlemnas lill Stals-Verket eller ingå lill
Handels- och Sjöfartsfonden, hvaraf kostnaderna för Känsö Karanlänsinrättning
bestridas, anhöll Kollegium i underdånighet om Eders Kongl.
Maj:ls nådiga beslut i förenämnde hänseende; lill svar hvarå Eders
Kongl. Maj:t täcktes, på sätt Rikets Ständers Revisorer omförmäll, enligt
nådig skrifvelse af den 18 Mars förlidel år, förordna, att behållningen
af obsei valions-karantäns-medlen borde till Konvoj-Kommissariatet
öfverlemnas, för alt, likasom Handels- och Sjöfartsfonden tillgångar i
allmänhet, förvaltas samt för de behof, som dermed kunna afses, vara
tillgängliga; och till följd häraf bar Kollegium till Konvoj-Kommissariatet
öfversändt meranämnde behållning, utgörande 6,567 R:dr 45 sk. 5 r:st.
Eders Kongl. Maj:t har otvifvelaktigt, vid fattandet af högstberörde
nådiga beslut, ansett närmast förenligt med tillkomsten af ifrågavarande
medel, som uppburils uteslutande af handeln och sjöfarten, att de ingingo
lill den fond, som är bildad för befrämjande af handelns och sjöfartens
bästa, och hvaraf alla kostnader för Känsö Karantänsinrällning
bestridas.
Den nådiga Remissen återslälles i underdånighet, och Kollegium
framhärdar med djupaste vördnad,
Stormäk tigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts
underdånigste, tropligtigsle
undersåter och tjenare,
C. D. SKOGMAN.
A. P. v. SYDOW.
Slockholm den 3i Januari 1S44-
A. Brändström.
— 64 —
Kongl. Krigs-Kollegii
Artilleri-Afdelnings
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse, angående granskningen
af nämnde /t/delnings råkenkaper.
Storma htigste Allernådigste Konung!
Öfver de af Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, efter verkställd
granskning af Arlilleri-Afdelningens räkenskaper för åren 1840
och 184•» dervid gjorda, under paragrafer upptagna, anmälanden samt
erinringar, har Kollegium nåden afgifva infordrade förklaringar i den
ordning paragraferna föranleda, och således
hvad beträffar Ordinarie Statsmedels-räkenskupen:
§. 1. Rikets Ständers Revisorer anmäla, det de utaf Eders Kongl.
Ma:jt nådigst stadgade nya räkenskaps-formulärer blifvit iakttagna; och
då någon erinran dervid icke förefinnes, fordrar denna paragraf icke något
utlåtande från Kollegium.
§. 2. Revisorerne fästa uppmärksamhet vid, att den ringa afkastningen
utaf jorden till Mariebergs för Artilleri-Läroverkets behof upplåtna
egendom, icke varit fullt tillräcklig för betäckande af förvallningsoch
brukuingskostnaden under åren 1840 och 184*, samt anser derföre,
”atL så beskaffade förluster för framtiden kunde undvikas, om egendo”inen
tillhörande jord blefve å offentlig auktion till den mestbjudande
”utarrenderad.” I anledning häraf får Kollegium i underdånighet upplysa:
att, till underdånig följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
den 5 Februari 183c>, den, sedan längre tid tillbaka, mosslupna och ringa
äring gifvande ängsmarken, tillhörande Mariebergs kronoegendom,
skolat efter hand uppodlas och derefter åter till gräsmark igenläggas,
med användande af tillgången eller inkomsten af jorden för odlingskoslnadens
betäckande; och då Kollegium förmodade, att detta lämpligast
skulle åstadkommas, genom ängsmarkens odlings upplåtande lill enskilds
omtanka, och såsom villkor vid lägenhetens ularrendering på vissa
år, mötte härvid hinder af de skriftliga erinringar deremot, hvilka
ej mindre Befälhafvaren för Läroverket, än ock Chefen för å egendomen
stationerade Raket-Corps framställt, då angeläget vore, det marken, som
är
är af obetydligt utrymme, framgent såsom hittills, hl ifver tillgänglig
för Läroverkets praktiska öfningars verkställande, samt för Raket-Corpsens
exercis och experimenter, som årligen ägde rum, men kunde möta många
uppehåll och olägenheter af ersättningsanspråk, om arrendator ei hölje
disposition af terrängen; Kollegium, som sålunda varit omtänkt på
ilen utväg, hvilken Revisorerne föreslagit, föran lä Is likväl, af berörde
skäl, alt derifrån afstå. Orsaken lill den ringa afkomslen af marken,
mot derå använda kostnader, voro Revisorerne i tillfälle utaf räkenskaperna
inhemta, då de hade funnit odlings-förelagels beskaffenhet sådant
hafva föranledi; men har ersättning vunnits under påföljande år, och
är vida större behållning af marken framdeles att förvänta.
Revisorerne hafva förnj^at tillförene gifven tillstyrkan hos Rikets
Ständer, det skulden till Militie-Boställs-Kassan å köpeskillingen för
Mariebergs egendoms inköp år 1816, nu utgörande 33,8q3 R:dr 3r) sk.
7 r:st., och till Riksgälds-Kontoret, 14,000 R:dr, ”mätte infrias af Staten
på en gång, till undvikande af bokföringen af ränteliqviderna med åtskilliga
publika Verk"”; uti hvilken förmånliga åsigt äfven Eders Kongl.
Maj:t lärer i nåder instämma.
Vidare anmäles, huruledes Befälbafvaren för Läroverket, Majoren
Friherre Wrede, för hvartdera af revisionsåren, fått, på grund af Revisorerne
lillhandakommet Kongl. Bref af den 13 Januari 1824, använda 200
R:dr lili tryckning af Lärokurser och lill flera opåräknade utgifter, mot
redogörelse derför endast inför General-Fäll-Tygmästaren och Chefen
för Artilleriet, hvarföre ”Revisorerne ej varit i tillfälle erfara, huru
samma medel blifvit använda.” Men då ändamålet med denna anmälan
ej finnes uppgifvet, tror Kollegium sig derom ej böra något yttrande
afgifva.
Under §. 3 anmärka Revisorerne, efter upplagande af de medelsposter,
hvilka uigåtl till uppförande af Tyg- och Hof-Rättshns uti Christianstad,
att i,3oo R:dr, hvilka Eders Kongl. Maj:t i nåder anslagit såsom
arfvode till Byggnads-chefen , Majoren Hjelm och Redogöraren, Kamreraren
Grahm, "bordt afföras uti conto (Ör nybyggnad, men icke drabba
conto öfver gemensamma extra utgifter." Härom får Kollegium i
underdånighet upplysa: att omforma Ida arfvodesbelopp, i,3oo R:dr, rätteligen
finnes intaget uti conto för nybyggnadens totala kostnad uti 1841
års Artilleri-Afdelningens Statsmedels Hufvudbok, pag. i<)4*
Med framställning uti 4 §•> att vid llufvudböckerna förefinnas, Krutträkningen
åtföljande, sammandrag öfver ullemnadt krut, ”dels för Kro
-
— Gö
-
rans räkning och dels lill Verk och Inrättningar ulan betalning”, förmäla
Revisorerne, det de ”icke kunnat igenfinna några qviltenser från
Inrättningar, hvilka denna förmån tillkommit, ej eller inhemtat, huru
mycket krut, som på sådant sätt blifvit disponeradl”, samt anse erforderligt,
att för framtiden upprättas tvenne särskilda sammandrag, upptagande
det ena det för Kronans behof ullemnade qvantum krut, och
det andra hvad åtskilliga Verk och Inrättningar utan betalning erhållit,
med utsättande hvilka dessa Verk varit, samt verificerad redogörelse för
det erhållna krutet.”
Till upplysning om hvad sålunda finnes andraget, får Kollegium
underdånigst anföra: det qvittenser för alla skedda utgifningar af krut
hafva varit för Revisorerne alt tillgå u!i Krnlförräds-redogörelserna,
hvarest icke något sådant saknas. De, uppå Rikets Ständers underdåniga
begäran, i nåder anbefallda Ki uträkningar, hvilka llufvudböckerna
nu åtfölja, öfverensstämma med derför gifna formulärer, men har Kollegium
trott sig böra härvid foga hänvisning lill de ej igenfunna verifikationerna
för åren 1840 och 1841 för ullemnadt krut utan betalning,
hvaraf, bland annat, finnes, det förstnämnde år blifvit utgifna till Bolaget
för väganläggning emellan Borås och Borgstena 20 Centner gammalt
krut, till underdånigt fullgörande af Eders Kongl. Majlis nådiga befallning
uti Bref den 17 Mars 1840, derför någon redovisning bos Kollegium
icke skolat äga rum; varande qvitto för denna ulleverering bilagdi
Förrådsräkningen N:o 28 uti BokslufS-verifikationernas ii:le Band.
De föreslagna sammandragen utöfver dem, hvilka Kruträkningarna åtfölja,
tror Kollegium icke vara behöfliga, men, för lättad tillgång lill verifikationshandlingarna,
förordnar nu Kollegium, det hänvisning dertill
skall uti Kruträknings^sammandragen hädanefter vederbörligen iakttagas.
Revisorernes anmälanden uti 5 och 6 §§. erfordra ej någon upplysning;
men får, angående de uti 7 §., under nedanstående littera uppgifna,
uti HulVudböckerna löpande balanser, Kollegium i underdånighet
anföra:
a) Hvad beträffar det, sedan år >822, balanserade återstående belopp,
12,627 R:dr 45 sk. 7 r:st., utaf bokfördt. värde för då till försäljning
uti Medelhafshamnar afsändl sämre slags krut, derom Revisorerne
åberopat ”sednast församlade Rikets Ständers underdåniga anhållan, alt
antingen liqvid mätte, så fort ske kan, beredas, elter oek beloppet i
laga ordning lill afskrifning befordras”, så får Kollegium i underdånighet
anföra, att, sedan Kollegium, till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga
föreskrift, under den 6 Oktober 184 b allålit till Eders Kongl. Maj:ts
— 67 —
Slals-Miuister för Utiikes Ärenderna ytterligare skrifvelse, om vidtagande
af åtgärder till vinnande af slutliqvid för det uppdrag om krutets
försäljning, som blifvit lemnadt till förre Grosshandlaren Wallen, hvilken,
alltsedan år 1822, varit utrikes vistande, samt Kollegium haft nåden
till Eders Kongl. Majit, under den 3 Mars 1842, afgifva underdånig
Berättelse om hvad sig i detta ärende från början tilldragit, hvaraf,
bland annat, inhemlas, det Kronan långt före detta undfått full betalning
för |:delar af den afsända krullasten samt på återstående |:delar,
likaledes afräkningsvis, 11,609 ^:c^’ *4 s^' 2 r:st-» ^ar Kollegium fått
emottaga den, u i Revisorernes Berättelse åberopade, till Ulrikes-StatsMinislern
ingångna underrättelse från Eders Kongl. Majlis General-Konsul
i Tripoli af den 10 Juni 1842, det Wallen då ännu lefde; men
bar sedermera någon redogörelse icke från honom ingått, och lärer
Eders Kongl. Majlis Siats-Minister ej underlåta att egna detta ärende
dess uppmärksamhet, så att slut i målet må kunna, efter Rikets Ständers
önskan, vinnas.
b) Slutliga handläggningen utaf aflidne Krigs-Kassören Brattströms
balans har länge ankommit å utredning af konkursmassan efter honom
och dess äfven aflidna hustru, samt är nu beroende af Eders Kongl.
Majlis och Rikets Kammar-Rätts tillgörande, med efterrättelse af Eders
Kongl. Majlis nådiga skrifvelse derom af den 11 Juli 1841.
c & d) Med de för aflidne Tygvaktaren Tiljander och Kapilenen
Klingspor samt aflidne Kapiten Benzelstjerna balanserade poster fortfar
det af Kollegium, under den 7 Mars 1842, uti underdånigt Utlåtande
öfver förra Slals-Revisionens Berättelse, uppgifna förhållande, att slutet
dermed är beroende å Kammar-Rättens tillgörande i anledning af derom
af Arlilleri-Afdelningen underställda Utslag.
e) Det belopp af 12,666 R:dr 82 sk., hvilket är uppgifvet vara
uti de granskade Hufvudböckerna balanseradt, såsom förskott till Direktör
Theofron Munckteil, för åtagen macliin-leverans och uppsättning
uti Carl Gustafs Stads nya Gevärsfaktoris hus, är vid utgången af nästlidet
år, då slutliga handläggningen af åtagandet blifvit fulländadt, vederbörligen
redovisadt.
Uti 8 §. förtecknas vidare de få balanser, hvilka dels för medellöshet
hos de skyldige ej kunnat indrifvas, dels finnas än beroende af
slut uti rättegångar samt konkursutredningar. Sålunda beror slutliga åtgärden
vid aflidne Kapiten Gummelii och aflidne Uppbördsman Westgrens
balans, stor 1,474 ^:<lr 44 n r^st-, hvarå år i843 den i3
— 68 —
Juni ii ro inbetalda 209 R:dr, på afskrifningsärendets handläggning, sedan
Eders Kongl. Maj:t, genom nådig Dom den 16 November 1842, befriat
aflidne Chefen för Svea Artilleri-Regemente, General-Adjutanten
Hygrells sterbhus från ansvarighet för åtalad disposition af större delen
af Gummelii tjensle-ackords-summa, hvilken varit seqveslerad för balansen,
som nu utgör 1,264 R;d>’ 44 s^* 11 r'sb
Slutliga åtgärden vid balansen, 417 b;clr 3i sk. 2 r:st., för Kapiten
Tidholms och Uppbördsman Östlings sterbhus ankommer å det nådiga
beslut, som kan, efter anförda underdåniga besvär, uti Eders Kongl.
Maj:ts Högsta Domstol vinnas för förre Kommendanten, Öfverste Panchén,
hvilken blifvit af Krigs-Hof-Rälten, genom Utslag den 9 Februari
1842, skyldig känd att ansvara for bristen, emedan bevakning af skulden
uti Tidholms konkurs blifvit af Öfversten försummad.
Sedan å upplösta Handelsbolaget Jac. De Ron & Söners skuld,
42 R:dr 16 sk. 3 r:st., endast erhållits utdelning af 1 R:dr 3g sk. 1
r:s!., åerslår bristen, 4° R-‘)r 24 s^- 6 r:st., till afskrifning, hvarom
anmälan från Advokalfiskals-Embetet införväntas.
För bestyrkt fattigdom: hos Snickaren Wallin, skyldig 66 R:dr
4 sk. 1 r:sl., — hos Läderhandlanden Wigelius, skyldig (efter afbetalning
å af Revisorerne uppgifna 200 Riksdaler utaf 17 R:dr 3 sk.
3 r:si.) nu 182 R:dr 44 sk. 9 r:sl., — hos Tygskrifvaren Wahlberg
neli Major von Wolcker, skyldige 220 R:dr 26 sk. 10 r:st. för bristande
förrådspersedlar, samt hos afskedade Tygvaklaren Zelling för enahanda
persedlar 178 R:dr 3g sk. 3 r:st., hafva fordringarna hos dem icke
kunnat indrifvas; men emedan de lefva, hafva afskrifningar för posterna
än icke kunnat äga rum, hvaremot Advokatfiskalen har sig ålagd
skyldighet alt årligen, genom vederbörande Konungens Befallningshafvande,
söka underrättelse örn gäldenärernes förmåga att å deras skulder
något gälda.
Genom nådigt Bref den 17 December 1822, har Eders Kongl.
-Majrt föreskiifvit enahanda undersökning, som ock blifvit iakttagen, angående
tillgången hos än lefvande Öfverste Bddts, sedan åren 1793 och
1794, löpande balans, stor 2,942 R:dr 19 sk. 2 r:st., och, uti nådig skrifvelse
den 31 Juli 1829, nådigst förordnat, det en balans af 84 R:dr 16
sk, för ur Riket afreste Löjtnant Barck icke får afskrifva» förr, än til 1 -  lörlitlig underrättelse ingått det Barck ulan tillgångar aflidit.
Aflidne Uppbördsman Treslovs och dess kontrollant, äfven aflidne
Major Wernbergs balans, 1,786 R:dr 26 sk. 6 r:sl., har varit under in
-
69
drifning; men då Wernbergs enka hos Eders Kongl. Majit i underdånighet
sökt att af gunst och nåd varda befriad från berörde, af Kammar-Rätten
domfästa, summas utgifvande, hvaröfver Kollegium, under
den 3o November nästlidet år, aigifvit infordradt underdånigt Utlåtande,
beror vidare åtgärd uti målet å förväntadt Eders Kongl. Maj:ls beslut
öfver nåde-ansökningen.
Räkenskaperna för Extra Stat s-anslagen.
Vid disposition af medel för gevärstillverkningen erinras, det Husqvarna
Gevärsfaktoris ägare år 184 > utbekommit i förskott t<),ooo U:dr.
Verifikalionshandl ingar ne för detta förskott utvisa behörigheten af utgiften,
på grund af kontrakt för 2,000 st. gevär, hvilka påföljande året
blefvo slutbesigtigade samt levererade. Vidare anmäles dyrheten af tillverkade
modell-gevär vid Carl Gustafs Stads Kronofaktori, såsom studsare
med slagkruts-antändning af ny invention samt så kallade vallgevär,
hvarvid jemväl Kollegium tillförene fast uppmärksamhet, mea mast
finna nöjaktiga de upplysningar derom, hvilka erhållits, nemligen, attén
ny inventions- och modellliliverkning förutsatt åtskilliga orngöringar och
försök, förrän ändamålet af det nya eiler förbättrade geväret, vid undersökning
deraf, ansetts vunnet. Att ilen större proftill verkningen af slagkrutsgevär
utaf Konduktör Gernandts modell blifvit dyrare, än gevär
af den äldre 1S15 års modellen, ligger dels uti behofvet af anskaffning
utaf förändrade verktyg och hufvudsakligen uti den högre arbetskostnaden,
till des arbetarne blefvo inöfvade uti den förändrade tillverkningen.
Den anmärkta betydliga kassation af gevärspipor vid denna
tillverkning förklaras deraf, att förordnadl blifvit, det i möjligaste måtto
borde begagnas pipor från Faktoriets gamla förråd deraf, tillkommet
under en äldre tid, då pipsmidet varit mindre pålitligt, eller ock eLt
sämre jern hade blifvit användt. Med begagnande af pipor af det stora
gamla upplaget å sådana lill forsöksgevär åsyftades hushållning;
men förklaras deraf, ej mindre den stora kassalionen af pipor, än ock
den större arbetskostnaden genom bearbetning af gevär, hvars pipor
sedermera elfer efter profskjutning måste kasseras.
Vid formen af ofvannäinnde Kronofakloris räkenskaper erinra Revisorerne,
som orden lyda: ”att densamma, som länge öfverklagats såsom
invecklad och otydlig, ännu oförändrad, foreter samma olägenhet”,
hvarföre de föreslå åtskilliga förändringar. Kollegium, som, efter öfvertagande
af Faklori-öfverstyreisen år iS36, insett, att den redogörelsemelhod,
hvilken från Faktoriets forsta anläggning i Carl Gustafs Stad varit följd,
70
icke vore svarande emot behofvet, afgaf derom, under den i i Januari
l838, omständligt underdånigt Betänkande, med hemställan om förändring;
men följde derå Eders Kongl. Muj:ls nådiga skrifvelse den 16
April 183g, hvarefter den gamla räkenskapsformen än vidare skulle bibehållas.
Efter det Faktoriet, i följd af inträffade dödsfall år 1840,
erhållit, vid 1841 års ingång, både ny Styresman, Redogörare oell fram
på året Rustmästare, fauns nödigt alt, från oell med samma års början,
låta införa den godkända enklare redogöt elseme! hod, som är fastställd
för Kronans verkstäder i allmänhet, och då, till efterföljd för delta aloch
framdeles, åtskilliga närmare bestämmelser blifvit från Kollegium
gilna, hvad beträffar material- och persedelräkenskapen, förmodar Kollegium,
att hvad Revisorerne åsyftat skall fullkomligen vinnas.
Sedan Rikets Ständers Revisorer funnit gagneligt att, genom ombud
från de fyra Stånden, hvilka infunnit sig å Kronans Faktori i Carl
Gustafs Stad, taga kännedom af deltas beskaffenhet m. m., och derefter,
med Eders Kongl. Maj:ts genom Juslitie-Slats-Ministern tillkännagifva
nådiga tillåtelse, mottagit, uti deras Berättelse intagna, af bilagor åtföljda
svar å Revisorernes till Kollegium afgifna förfrågningar, angående
Faktori-egendomens inköp och Verkets anläggning derstädes samt röjande
under sednare åren tillkomna betydliga byggnader för Faktoriets
utvidgning o. s. v., hafva Revisorerne förmält svars-skrifvelsen vara
”sakrik och upplysande”, och att af den från Revisorernes delegerade
Ledamöter inkomna berättelse inhemtals, det nybyggnaderna å stället
äro ”med mycken omsorg uppförda och synas blifva ändamålsenliga.”
Emedan gevärsbesigtningen, hvilken synts Kommitterade nog sträng,
medfört starka kassationer, hafva Revisorerne uttryckt den önskan, alt
gevären måtte ”delas i tvenne klasser, samt att de som, för mindre felaktighet
ej approberades för krigsbruk, men dock kunna vara användbara,
måtte vid exercis och vaktgöring få begagnas eller ock till enskilda
försäljas”, hvaraf besparing och andra förmåner förmodas kunna
vinnas.
Då fullständigt bemötande häraf erfordrar vidlyftigare detalj, och
då frågan härom icke synts vara föremål för Revisorernes bedömmande,
får Kollegium, jemte åberopande af hvad dess ofvannämnde Berättelse
till Revisorerne härom innehåller, endast i underdånighet upplysa: det
större kassationer egentligen inträffat å gevärspipor, de der äro vådliga
alt använda af mindre pålitlig beskaffenhet; att, utan noggrannhet och
behörig uppmärksamhet vid tillverkningen samt tidiga kassationer af
bvad odugligt är, hastigt ett vårdslöst arbete skulle sig inrota, sorn in
-
— Tinan
kori komme all medföra ännu större kassalioner, med desamma
åtföljande betydligare kostnader; alt tilldelande af ej tillförlitliga gevär
åt trupp, skulle minska soldatens angelägna förtroende för dess vapen;
att uti Kronans förråder finnes tillräcklig tillgång å äldre, till fredsbruk
afsalia, gevär; och att dryg kostnad för stockning jemte öfrig mundering
af gevärspipor af icke fullgod beskaffenhet, eller för endast exercisbehof
i fredstid, skulle tillskynda Slaten onyttig utgift. Försäljning
lill enskilda af något parti soldatgevär kan alltför sällan inträffa, oell
all utbjuda vapen, som för, dess egentliga ändamål ej kunnat anses
tillförlitliga eller godkännas, lärer Eders Kongl. Majrt icke tillåta.
Vidare förekommer Revisorernes anmälan af balanserna uti extra
Stals-anslagsräkningen, nemligen:
a) Förskott lill förre Förvaltaren af Nyköpings Verkstad Morsing,
stort 5,ooo R:dr, å kostnaden af derstädes beställda artilleri-sadelställningar,
genom försorg af Major Åkerstein, derom rättegång länge varit
anhängig, och hvarom den upplysning vunnits, att i dessa dagar förhör
inför Svea Hof-Rätt i målet ägt rum, och att beslut blifvit fattadt,
det deposition uti enskilda taka händer till belopp af 5,612 R:dr 22 sk.
3 r:sl., för sammanstämmande Domars fullgörelse, skall för Krigs-Kollegii
räkning uti Rikets Ständers Bank insättas; varande tillförene för
denna rättegång nedsatta, för doms fullgörelse, uti Öfver-Stålhållare-Embelels
Kansli 1,182 R:dr 16 sk., samt uti Stats-Kontoret med qvarstad,
belagde 1,025 R:dr 16 sk. af bemälte Majors lönelillgångar, så all säkerhet
vunnits för tillhopa 7,820 R;dr 6 sk. 3 r:st. Banko.
b & cj Att tillgångar för gäldande af förre Hofslagaren Engvalls
och Fakloren Treuligers skulder alldeles saknas, är i vederbörlig ordning,
genom Kollegii Advokatfiskal, utrönt; men kunna ej frågorna om
fordringarnas afskrifning ännu behandlas, mot den antagna grundsats
att ej afiora fordran så länge gäldenär lefver.
Revisorerne hafva jemväl omförmält, att, i öfverensstämmelse med
sednast församlade Rikets Ständers begäran samt Eders Kongl. Majlis
nådiga Bref den 7 Juli i84<, inom raden, uti Kollegii räkenskaper är
balanserad en summa stor 32,i56 R:dr 43 sk. 1 r:st., förskjuten, af i83o
års extra statsanslag lill anskaffning af gevär, för nybjrggnad af Carl
Gustafs Stads Gevärsfaktori, och örn afskrifning hvaraf frågan blifvit
uppskjuten till nästa Riksdag; hvilket Kollegium skolat i underdånighet
anmäla.
72
SIu' ligen är lillkännagifvet, del Revisorerne icke funnit skäl för
någon anmälan vid afgifna 1840 och 184* årens Räkningar för extramedlen
till beslyckning af försvarsverk å Waxholms Fäslning.
Den nådiga Remissen Aterställes härvid underdånigsl, och Kollegium
har nåden framhärda med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste A11 ernådigsle Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
nnderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON,
D. W- SILFVERSTOLPE. C. J. SALOMON.
■Slockholm den i4 Mars i844-
J. Öfverström.
An.
— 73 —
Anvisning till Verifikationer för år 1840 skedda utlevereringar
af Krut lill förbrukning för publika behof.
Krut.
Sammandraget vid årets Hufvudbok åtföljande Kruträkning itupp!
ager ett totalt utgiftsbelopp af 6,111. 28.
som utgöres af följande, Krutförråden emellan, förflyttade
krutpartier till Krutdepoternes reglerande, nemligen:
Från Carlsborg afsända till Götheborg, se Carlsborgs Förrådsräkning
N:o 3 i9:e Bandet, 320. —
— Dito till Jönköping Dito Dito 20. —
— Fliseryds Krutbruk till Stockholms
Arkli, se fol. 4632 i 5:e
Dito,  1,000. —
— Husby Klosters Dito till Dito,
se fol. 4343 i Dito, .... 500. —
— Stockholms Arkli till Dito Ammunitionsförråd,
se N:o 44 i
12:e Dito,  100. —
— Torsebro Krutbruk lill Götheborg,
se fol. 4531 i 5:e Dito, 100. —
— Åkers Dito lill Stockholms Arkli,
se fol. 4461 i 5:e Dito, 1,200. — 3m) __
Carlskrona Amiralitetsförråd, utgifvet till
Flottans behof, enligt räkningen N:o 1 i
9:e Bandet  390. —
— Landskrona, till saluteringar å
åtskilliga Fästningar gammalt
Engelskt krut, enl. lörråds-räk
ningen
N:o 29 i lire Bandet, . i 7o. —
— Stockholms Arkli till Kongl.
Förvaltn. af Sjö-Ärenderna, enligt
förrådsräkningen N:o 44 i
i 9:e Bandet,  500. —
— Dito till Kongl. Flottans Station
i Stockholm, enl. räkn. N:o
44, pag. 41 & 43 i 12:e Bandet, 150. —
Transport 1,815. — 3,240. —
10
74
Transport 1,815. — 3,240. —
Från Stockholms Arkli till fästningsarbetenaå
Waxholm, enl. räkn.
N:o 44 pag. 37 i 12:e Bandet, 30. —
— Jönköpings förråd till Bolaget
för väganläggningen emellan
Borås och Borgstena, enl. K:gl.
Brefvet den 17 Mars 1840, se
räkn. N:o 25 i ll:e Bandet, 20. —
— Åkers Krutbruk till Förvaltningen
af Sjö-Ärenderna och
Mariebergs Läroverk, se fol.
4461 i 5:e Bandet, .... 7. 30. j §72 3()
Besten af utgifvet krut utgöres af till samtliga
Regementer och Corpser af alla vapen, för
exercis och målskjutningar, anordnadt krut,
sorn af Chefs-Embetena årligen inför KrigsKollegium
redovisas; varande vederbörandes
(jvittenser å hvad som erhållits förrådsräk
ningarne
följaktiga, och uppgår detta år till 998. 98. gjjj 28
Anvisning till Verifikationer för år 1841 skedda utlevereringar
af Krut till förbrukning för publika behof.
Krut.
Sammandraget vid årets Hufvudbok åtföljande Kruträkning ®-
upptager ett totalt utgiftsbelopp af .
6,254. 81.
som utgöres af följande, krutförråden emellan, förflyttade
krutpartier till Krutdepöternes reglerande, nemligen:
Från Carlsborgs Förråd till Götheborgs Dito, enligt förrådsräkningen
N:o 2 i 9:e Bandet, 400. —
— Dito till Stockholms Arkli, Dilo
N:o 2 i 9:e Dito, .... 800. —
— Fliseryds Krutbruk till Carlsborg
fse fol. 5o6g 1,000.
Dito till Jönköping ,jj>5:eBand. 100. —
Transport 2,300. —
75
Transport 2,300. —
Från Husby Klosters Krutbruk till
Ridö Krutdepot . .}sefoi.4787 400. —
— Dito till Carlsborg t)i5:eBand. 1(100. —
— Stockholms Amunitionsförråd
till Stockholms Arkli, se räkn.
N:o 45 i ll.e Bandet, . . 100. —
Torsebro Krutbruk till Christianstad,
se fol. 4969 i 5:e Dito, 500. —
— Åkers Dito till Stockholms Arkli.
. . . * . *?se fol.4907 300. ■—
— Dito till Ridö Krutdepot) l5:e Bani1- 400. — 5 100
— Stockholms Arkli till Kongl. Flottans Station
i Stockholm, enl. räkn. N:o 46 pag.
39 & 41 i ll:e Bandet, . . 200. —
— Carlstens Förråd till fästningsbyggnadsarbetena
derstädes, enl.
räkn. N:o 6 p. 101 i 9:e Bandet, 30. —
— Stockholms Arkli till Löjtnan
ten
Nordensvan, föranställande
försök med bombkanoner, se
räkn.N:o46 p.47 i ll:e Bandet, 50. —
— Waxholms Förråd till fästningsarbetena
derstädes, enl. räkn.
N:o 35 pag. 54 i 10:e Bandet, 15. 72. 295 72
Resten af utgifvet krut utgöres af till samtliga
Regementer och Corpser af alla vapen, för
exercis och målskjutningar, anordnadt krut,
som af ChefsEmbetena årligen inför KrigsKollegium
redovisas; varande vederbörandes
qvittenser å hvad som erhållits förrådsräkningarne
följaktiga, och uppgår detta år till 859. 9.
6,254. 81.
76
Kongl. Krigs-Kollegii
F ortifikations-Afdelnings
uuderd. Utlåtande, i anledning af
1843 års Revisorers Beråttelse om
granskningen af nämnde. Afdelnings
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Af den Berättelse Rikets Ständers sednast församlade Revisorer afgifvit,
efter verkställd granskning af, bland annat, 1840 och 1841
årens räkenskaper för de under Krigs-Kollegii vård och förvaltning
ställda allmänna anslag och fonder, har Eders Kongl. Maj:t läckts lemna
Kollegium del, för afgifvande af den förklaring eller de ytterligare
upplysningar, som af berörde Berättelse anses påkallade.
Till underdånigste fullgörande häraf, får Krigs-Kollegium, till
bemötande af hvad Revisorerne yttrat och anmärkt vid Redogörelserna
för de till Kollega Forlifikations-Afdelning hörande allmänna fonder, i
underdånighet anföra:
l:o. Till öfverensstämmelse med Chefens för Ingeniör-Corpsen
derom gjorda anhållan, anordnade Krigs-Kollegium, den 10 Juni 1841,
emot redovisning af vederbörande, 1000 R:dr B:ko på Waxholms Fästnings
ordinarie stat för samma år; men då straxt härefter utreddes,
att Fästningens ordinarie statsanslag, såsom följd häraf, blifvit öfverskridet,
under det motsvarande belopp af Fästningens extra anslag befanns
odisponeradt, förordnade Kollegium, genom upp- och afföringsordres
af den 15 Juli 1841, på sätt räkenskaperna för samma är jemväl
utvisa, att ifrågavarande 1,000 R:dr borde det ordinarie anslaget af
extra anslaget godtgöras; vid hvilket sålunda upplysta förhållande Eders
Kongl. Maj:t nådigst täcktes finna, att det inträffade misstaget, derigenom
ingen förlust eller annan olägenhet for Eders Kongl. Maj:t och
Kronan uppkommit, genast efter detsammas inträffande och mer än
tvenne år innan den nu gjorda anmärkningen blifvit väckt, är vordet
af Kollegium behörigen rättad t.
Ett nära lika förhållande inträffar med de 1000 R:dr Banko, hvilka,
enligt hvad Revisorerne ansett sig böra anmärka, uppå reqvisition
77
af Chefen för Ingeniör-Corpsen, den 9 November 1841 blifvit af KrigsKollegium,
af under händer ägande medel, anordnade i och för de i
Stockholms skärgård pågående befäslningsarbelen, och hvilken summa,
enär ordinarie anslaget härtill för året redan var lill fullo assigneradt,
utgjorde ett förskott uppå följande årets anslag; och då upphandlingar
af materialier och effekter för bedrifvande af ett följande års arbeten
understundom måste, såsom bär inträffat, redan under det nästföregående
året verkställas, samt erforderliga medel derför tidigt i beredskap
hållas, täcktes Eders Kongl. Maj:t nådigst pröfva, att Kollegium icke
saknat anledning för utgifvande af det anmärkta förskottet, som i räkenskaperna
blifvit för sitt afsedda ändamål fullständigt redovisadt och
i öfrigt, vid den tid detsamma beviljades, kunnat af Kollegium anordnas,
utan rubbning i de öfriga försorger, hvilka Kollegium samtida
ålegat.
2:o. De förskottsmedel, lill belopp af 400 R:dr 36 sk. Banko, som,
på grund af anställda besiglningar och upprättade kostnadsförslag, under
åren 1836 och 1837, af Krigs-Kollegium emot redovisning anordnades till
Gränse-Befälhafvaren, Majoren m. m. Bergenstråle, i och för islåndsätlande
af kasern-byggnaden vid Haparanda, hunno icke, före bemälte Majors
kort derefter inträffade död, af honom redovisas och blefvo alltså, genom
Kollegii Advokatfiskal, i den aflidnes konkurs bevakade. Sedan
Eders Kongl. Majlis och Rikets Svea Hof-Rält, genom laga kraftvunnen
Dom den 10 Juli 1840, fastställt Kollegii fordran, att med förmånsrätt
af massans tillgångar utgå, och Advokatfiskals-Embetet, i skrifvelse
den 20 Oktober samma år, begärt, att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Norrbottens Län ville tillhålla sysslomännen i konkursen
att ofördröjligen inbetala ifrågavarande medel, tillkännagaf
Eders Kongl. Majus Befallningshafvande, i svar den 9 Juni 1841, att
dä under tiden aflidne Öfversten och Riddaren A. Möller varit god
man i Majoren Bergenstråles konkurs, utan att någon veterligen blifvit
lill syssloman vald i Möllers ställe, samt då den sistnämndes sterbhusdelägare
undandragit sig att krafvel fullgöra, på den grund att Öfverste
Möller icke om händer haft några konkursmassan tillhöriga medel,
hvaraf Kollegii fordran kunnat gäldas, begärde AdvokatfiskalsEmbetet,
i skrifvelse den 25 Juni 1841, att, enär Öfverste Möllers
sterbhusdelägare icke styrkt det af dem uppgifna förhållande, de mätte
af Eders Kongl. Majus Befallningshafvande förståndigas att ofördröjligen
redovisa för konkursmassans tillgångar, för hvilkas förvaltning Öfverste
Möller, i egenskap af massans gode man, enligt Konkurs-lagen bordt
78
ansvara och tillgångarna borgenärerne tillhandahålla, så framt ej visas
kunde, att Öfversten för sin befattning härmed decharge erhållit;
men ehuru, enligt hvad Advokatfiskals-Embetets Diarier upplysa, sistnämnde
anhållan blifvit, i skrifvelse!’ den 29 Juli 1842, den 23 Februari
1843 och den 26 Januari 1844, hos Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
förnyad, har något svar från berörde Embetsmyndighet ännu
icke fått emottagas.
Vid sådant förhållande varder Advokatfiskals-Embetet, under
denna dag, af Krigs-Kollegium förständigadt, att, derest Eders Kongl.
Majlis Befallningshafvande i Norrbottens Län icke, före slutet af nästinstundande
Mars månad, besvarat de af Advokatfiskals-Embetet i
ofvanberörde konkurs- och redovisnings-mål aflåtna flera skrifvelser,
sådant Kollegium tillkännagifva, då Kollegium icke vill uppskjuta,
att Eders Kongl. Majlis Befallningshafvandes förfarande hos JustitieKanslers-Embetet
anmäla, till den åtgärd, sorn af omständigheterna
påkallas.
3:o. Sedan äldre förhållanden med förrymde Fortifikations-Uppbördsmannen
å Carlsborgs Fästning, Kamreraren K. N. Hallströms balans
redan blifvit, i den af Kamreraren vid Krigs-Kollegii ForlifikalionsAfdelning
Nisser, den 5 Oktober 1843, afgifna och af Revisorerne bifogade
berättelse, uppgifna, återstår för Kollegium att i underdånighet
upplysa, det Kollegium, sedan Advokatfiskals-Embetet, under den 3
innevarande Februari, med sitt Utlåtande i berörde balansmål inkommit,
den 14 i samma månad anbefallt Kamrerarne vid Kollegii Fortifikations-
och Utrednings-Afdelningar att balans-räkning, på grund af
räkenskaperna samt de vid Krigs-Rätt hållna undersökningar, uppgöra;
hvarefter och sedan balansens belopp blifvit, genom Resolution af Kollegii
berörde Afdelningar, på för handen varande skäl bestämd, målet
kommer att till vidare behandling öfverlemnas till Eders Kongl. Maj:ts
och Rikets Kammar-Rätt, i den ordning 11 §. af Eders Kongl. Maj:ts
för detta Embetsverk utfärdade nådiga Instruktion den 15 Oktober 1831
föreskrifver.
4:o. Slutligen och då Revisorernes uppmärksamhet blifvit fästad
dervid, att för Advokalfiskalen N. Lindbergs erhållna lån ur En per
mille Fonden någon ränta icke under året 1841 blifvit levererad,
har Kollegium skolat i underdånighet tillkännagifva, att detta lån, så
till kapital som ränta, redan är vordet, under den 22 Juli 1843, till
fullo återbetald t.
— 79 —
Hvad af Revisorerne i öfriga omständigheter anmäldt och yttradt
blifvit, är icke af beskaffenhet att påkalla något bemötande från Kollegii
sida.
Krigs-Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON.
C. MEIJER. CARL D. FORSBERG.
Stockholm den 21 Februari 1844.
S. C. Nisser.
80
Kongl. Krigs-Kollegii Underhålls-Afilelnings
underd.
Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse om granskningen
af denna A/delnings räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Med anledning af Eders Kongl. Majrts nådiga Remiss å Rikets
Ständers sednast församlade Revisorers afgifna Berättelse, angående
verkställd granskning af Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-Kollegii
räkenskaper för åren 1840 och 1841, får Kollegium härmedelst i underdånighet
sig utlåta öfver hvad nämnde Berättelse, i afseende på de under
Kollegii Underhålls-Afdelning ställda fonders förvaltning och redovisning,
innehåller.
Rikets Ständers Revisorer, som icke funnit någon anmärkning vid
Underhålls-Afdelningens räkenskaper äga rum, hafva, rörande säkerhetshandlingarna
för 1829 års Mötes-passevolans-fond, anmält, att, ehuru
vederbörande redogörare skall hafva upplyst, att högre belopp än 4,000
R:dr B:ko icke blifvit till någon emot revers med borgen utlånt, äfvensom
att Krigs-Kollegium beslutat, det Fondens medel icke la utlånas,
utan mot godkända inteckningar i fast egendom, Revisorerne dock funnit,
att en skuldsedel å 4,000 R:dr, med derå tecknad borgen, är utgifven
den 25 Maj 1843, hvaraf ville synas, som skulle antingen berörde
beslut då ännu icke varit gällande, eller ock, i motsatt fall, sistnämnde
lånesumma ursprungligen utgjort högre belopp, än som för utlåning
emot revers varit bestämdt.
Kollegium anser sig, i anledning af hvad Revisorerne sålunda anmält,
endast böra underdånigst upplysa, att Revisorerne, vid inventeringstillfället,
icke framställt någon anmärkning emot ifrågavarande lånedokuments
säkerhet, och att lånesumman då icke heller öfversteg det maximibelopp,
som för lån på namn med personel borgen får meddelas,
samt att lånet sedermera blifvit förmedelst omsättning förminskadt.
Vidare hafva Rikets Ständers Revisorer, i afseende på sättet för utlåningen
af de under Afdelningens förvaltning ställda fonder, hvilkas
räkenskaper af Revisorerne granskas, anfört följande:
”Då
81
"Då allmänna medel skola göras fruktbärande, är, efter Revisorer”nes
öfvertygelse, lämpligast och minst äfventyrligt, både för kassan och
”för dess förvaltare, alt utlåningen verkställes emot inteckning i fast
egendom, eller till säkerheten dermed jemförliga publika papper.”
”Iakttagandet af ett så beskaffadt utlåningssätt är måhända mer än
"eljest af vigt i en penningeförvallning, der, såsom i Kongl. Krigs-Kol”legium,
pröfningen af lånehandlingarne besörjes af högst tre, till en
”del ombytliga Ledamöter, hvilka icke alltid kunna äga den hos en
”Diskont-Styrelse erforderliga kännedom om hvarje lånsökandes ställning
”och tillgångar, icke, lika med en sådan Styrelse, kunna frigöra sig för
”insinuationer från hvarjehanda håll, och icke heller torde i alla händelser
anses underkastade laga ansvar för kassans limade förluster.”
”Emedlertid har, på sätt nu granskade räkenskaper och handlingar
”utvisa, en stor del af de under Krigs-Kollegii Underhålls-Afdelning
”ställda kassor hittills blifvit och varder fortfarande utlånad endast
”emot namnförbindelser, de flesta numera innefattande skyldighet för
”låntagaren att, i vanlig diskontväg, hvar sjette månad afbetala en femtedel
af kapitalet.”
”Med anledning häraf och då, i afseende på de under Kongl. Krigs"Kollegii
vård ställda enskilda kassor, hvilkas räkenskaper af Rikets
”Ständers Revisorer granskas, Kongl. Maj:t den 26 Oktober 1840 ulfär”dat
förnyadt Låne-Reglemente, som stadgar, alt bemälte kassors tillgångar
skola, emot inteckning i fast egendom, förräntas, eller tili in”köp
af godkända allmänna räntebärande papper användas, tillstyrka
”Revisorerne, att Rikets Ständer måtte i underdånighet anhålla, det
”Kongl. Maj:t täcktes i nåder förordna, att, i den mån de ofvan ifrågavarande,
på namn utgifna lån, å hvilka en femtedel hvart halft år af”betalas,
till Krigs-Kollegii fonder ingå, medlen må, lika med hvad i
”Kol leg i i kassor äger rum, göras fruktbara, antingen mot intecknings”såkerhet
eller i publika papper, som löpa med ränta, samt att åter de
"lån å namn, med hvilka nyssberörde återbelalningsskyldighet icke är
”förenad, må i behörig ordning infordras, för att, på nu uppgifna sätt,
”föriäntas.’’
Att utlåning mot intecknings-säkerhel och godkända allmänna räntebärande
papper medförer flera fördelar, än utlåning mot namnsäkerhet,
är en åsigt, hvars riktighet aldrig torde hafva blifvit ifrågasatt.
Huruvida d nna åsigt blifvit följd och tillämpad vid utlåningen af de
under Kollegii Underhålis-Afdelnings förvaltning ställda fonder, hvilkas
räkenskaper Rikets Ständers Revisorer granska, torde bäst ådagaläg
11
-
gas derigenom, att lån mot namnsäkerhet icke från någon af de i Rikets
Ständers Revisorers Berättelse omnämnda fonder utaf Kollegium
numera meddelas. Att likväl 1829 års Mötespassevolans-fond, vid den
af Revisorerne anställda inventering, innehade och ännu innehar skuldförbindelser
med personel borgen, härleder sig derifrån, att, sedan Eders
Kongl. Maj:t, i nådigt Bref den 25 Januari 1842, anbefallt Kollegium
foga anstalt derom, att de till Underhålls-Afdelningens förvaltning ställda
särskilda fonder erhölle sina egna, på hvarje fond ställda eller på
densamma transporterade säkerhetshandlingar för hvad som emot ränta
då vore eller dädanefter blefve utlånt, Kollegium, till underdånig åtlydnad
deraf, förordnade, att gamla Mölespassevolans-fonden, hvilken,
såsom lån emot 6 procents ränta, innehade det 1829 års Mötespassevolans-fond
tillhöriga kapital, skulle detsamma återbetala på sådant sätt,
att, af gamla Passevolans-fondens innehafvande skuldsedlar, ett antal
på sammanlagdt 74,800 R:drs lånebelopp, motsvarande samma kapital,
skulle transporteras på 1829 års Fond, till hvilken alla å de transporterade
förbindelserna, från och med den 1 Juli 1842, förfallande kapital-
och ränte-afbelalningar skulle ingå. Genom skedda omsättningar
med en femtedel hvarje halft år, hafva de på sistnämnde Fond sålunda
öfverflyttade lånen småningom amorterats till ett, vid innevarande
års början, återstående belopp af 26,163 R:dr 16 sk. Hvad som genom
kapital-inbetalningar å dessa lån influtit, har, i enlighet med Eders
Kongl. Maj:ts, den 26 Oktober 1840, utfärdade Låne-Reglemente, tid
efter annan åter utlånats mot inteckning i fast egendom, på hvilket
sätt äfven de ännu emot namnsäkerhet utestående medlen komma att
göras fruktbara, i den mån de, efler omsättningstidernas förlopp, till
Fonden ingå och tillfälle till utlåning mot inteckningssäkerhet yppas.
Från någon af de öfriga under Underhålls-Afdelningens förvaltning
ställda fonder, som af Rikets Ständers Revisorer granskas, hafva icke
heller lån mot namnsäkerhet blifvit af Kollegium meddelade; ty jemväl
för dessa fonders förräntande har det, genom högstberörde LåneReglemente,
i första rummet anbefalda utlåningssätt, nemligen mot
fastighetspant, blifvit iakttaget; likväl och då, oaktadt Kollegium, genom
kungörelser i allmänna tidningarna, flera gånger tillkännagifva,
att lån, emot de uti meranämnde Låne-Reglemente stadgade villkor,
kunde från dessa fonder erhållas, det icke lyckats att städse få medlen
emot fem procents årlig ränta utlånade, har Kollegium, för att
emedlertid bereda fonderna en eljest uteblifven ränteinkomst, ej mindre,
efter erhållet nådigt tillstånd, inköpt Armeens Ackords-amorteringsFonds
med dels 5, dels 4 procents ränta löpande obligationer, äfven
-
som, emot annan sådan pant Låne-Reglementet föreskrifver, utlånt ofruktbara
liggande medel tills vidare, eller på 6 månaders uppsägningstid,
emot 4^ procents årlig ränta, än ock, lill följd af Rikets Ständers vid
1834—1835 års Riksdag fattade och af Eders Kongl. Maj:t i nåder
gillade beslut, insatt Trosspassevolans- och Nya Mötespassevolans-fondernas
ofruktbara behållningar på den sistlidet år af Rikets Ständers
Bank öppnade Upplånings-räkning, emot erhållna obligationer, löpande
med 3 procents ränta och 6 månaders ömsesidig uppsägning.
Efter denna underdåniga framställning om utlåningssättet för ifrågavarande
fonder, torde lätteligen inses, att Revisorernes yttrande, det
en stor del af de under Kollegii Underhålls-Afdelning ställda Kassor
hittills blifvit och fortfarande varder utlånad endast mot namnförbindelser,
icke är på verkliga förhållandet grundadt, utan att de särskilda,
i Revisorernes Berättelse omförmälda fondernas disponibla tillgångar,
med undantag af det belopp, som af de till 1829 års Fond från gamla
Passevolans-fonden öfverflyttade lånen ännu återstår, äro utlånade
mot sådan säkerhet Revisorerne afsett, eller mot inteckning i fast egendom
och godkända räntebärande papper. Då, med hänsigt härtill, den
af Revisorerne gjorda framställning, åsyftande nådig föreskrift derom
att, i den mån på namn utgifna lån, å hvilka en femtedel hvarje halft
är afbetalas, till Kollegii fonder ingå, medlen må göras fruktbara, antingen
mot inteckningssäkerhet eller i publika papper, som löpa med
ränta, samt att de lån å namn, med hvilka nyssberörde återbetalningsskyldighet
icke är förenad, må infordras, för att på nu uppgifna sätt
förräntas, synes icke hafva varit af behofvet påkaliad; anser Kollegium
något bemötande af de motiver, Revisorerne för en sådan framställning
uppgifvit, icke å Kollegii sida erfordras.
Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormäktigste A Iler nådigs te Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigsle, tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON.
G. SÖDERBERG. J. L. BÄCK.
Stockholm den 19 Mars 1844.
C. F. Laurén. R. G. Murray.
— 84 —
Kongl. Krigs-Kollegii
Utrednings - Afdelnings
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Afdelningens råkenkaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Till följd af Eders Kongl. Majlis nådiga Remiss A Rikets Sländers
sednast församlade Revisorers afgifna underdåniga Berättelse om verkställd
granskning af Eders Kongl. Majlis och Rikets Krigs-Kollegii räkenskaper
för åren 1840 och 1841, får, i afseende å de under Kollegii
Utrednings-Afdelnings disposition ställda ordinarie och extra statsanslag
för denna tid, Kollegium, enär emot anslagsmedlens förvaltning
eller redovisning någon anmärkning i nämnde Berättelse icke förekom-'
mit, endast upplysningsvis i underdånighet anmäla, att de utbetalningar,
som utöfver anslagen eller ock förskottsvis ägt rum: till rese- och
traktaments-kostnader för militäre embets- och tjenstemän, till arfvoden
åt en del af Kongl. Krigs-lIof-Rättens Ledamöter, till ved och ljus
för fästnings- och garnisonsorter, och till arfvoden och kostnader för
Redaktionen af en Författningssamling för Krigsväsendet till lands, alla
äro grundade på fastställda stater och Eders Kongl. Maj:ts särskilt gifna
nådiga förordnanden, samt att de i 1841 års Hufvudbok balansera^
de fordringsposter: hos Kongl. Spanska Regeringen, hos Fabrikören Fougls
Enka, för förskjutna rese- och traktamentskostnader till Ledamöterna i
en uti Hernösand hållen Krigs-Rätt, och hos General-Adjutanten m. m.
Grefve v. Rosen, äro, på sätt Rikets Ständers Revisorer omförmält och
den vid nämnde Hufvudbok fogade balans-relation utvisar, dels erkända
, dels på utredning eller indrifning beroende.
Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majlis
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON.
G. SÖDERBERG. A. H. BRANTING.
Stockholm den 1 Mars 1844.
C. F. Laurén. C. G. Bagge.
— 85
Kongl. Krigs-Kollegii
underd. Utlåtande, i anledning af
1843 års Revisorers Berättelse om
granskningen af Militie-BoställsKassans
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:t har, genom nådig Remiss af den 18 sistförllulne
December, täckls lemna Dess och Rikets Krigs-Kollegii Indelnings-
och Boställs-Afdeluing del af den Berättelse, som Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer afgilvit, efter förrättad granskning,
bland annat, af 1840 och 1841 års räkenskaper för den under Kollegii
vård ställda Militie-Boställs-Kassan; och som Revisorerne tillkännagifva,
att någon anmärkning vid dessa räkenskaper icke ägt rum;
att de deruti verkställda afskrifningar af åtskilliga tillförene balanserade
poster varit stödda uppå behöriga och af Revisorerne gillade grunder;
att sjelfva räkenskaperna ådagalägga reda och tydlighet i bokföringen;
samt att, vid anställd inventering af Kassans säkerhetshandlingar,
desamma befunnits väl vårdade och i utmärkt god ordning; täcktes
Eders Kongl. Maj:t nådigst inhemta, att, vid så beskalfadt förhållande,
Revisorernes Berättelse i denna del icke påkallar något yttrande eller
förklaring från Krigs-Kollegii sida.
Krigs-Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON.
C. J. SALOMON. Carl D. FORSBERG.
Stockholm den 21 Februari 1844.
J. A. Hasselström
86
Kongl. Krigs-Kollegii
underd. Utlåtande, i anledning af
1843 års Revisorers Berättelse om
granskningen af ^Vadstena Krigsmanshus-Kassas
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådlgste Konung!
Genom nådig Remiss af den 18 December nyss förflutna år, har
Eders Kongl. Maj:t behagat lemna Dess och Rikets Krigs-Kollegium del
af den Berättelse, som Rikets Ständers sednast församlade Revisorer afgifvit,
efter verkställd granskning, bland annat, af 1840 och 1841 års räkenskaper
för den under Kollegii förvaltning ställda Wadstena Krigsmånsh
us-Kassan.
Revisorerne hafva i denna Berättelse förklarat, att de mot Kassans
räkenskaper icke haft något att anmärka, samt att, vid inventering af
Kassans säkerhetshandlingar, desamma befunnits i särdeles god ordning;
och då den, vid slutet af Berättelsen, i hvad denSamma rörer förvaltningen
af de under Krigs-Kollegii vård ställda Kassor, af Revisorerne
fogade hemställan, att de lån, som uppå namn blifvit utgifna, måtte i
behörig ordning varda infordrade, och medlen, emot säkerhet i fast
egendom eller medelst inköp af godkända, allmänna räntebärande papper,
göras fruktbara, icke har afseende å Krigsmanshus-Kassan, hvars
alla tillgångar allenast uppå sist omförmälda tvenne sätt finnas förräntade,
täcktes Eders Kongl. Maj:t nådigst finna, att Revisorernes Berättelse,
i hvad densamma vidrörer Krigsmanshus-Kassans vård och redovisning
under ifrågavarande tvenne år, icke lemnar rum för något KrigsKollegii
yttrande eller förklaring.
Krigs-Kollegium framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Aller nåd igste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
Gust. PEYRON.
A. H. BRANTING. Cahl D. FORSBERG.
Stockholm den 21 Februari 1844.
O. E. Wåhlberg.
— 87 —
Direktionens öfver
Amiralitets-Krigsmans-Kassans
undcrd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers anmärkningar vid granskningen
af nämnde Kassas räkenskaper.
Stormäktig ste Allernådigste Konung!
Genom nådig Remiss den Uste dennes, har Eders Kongl. Majit i
liåder behagat infordra Direktionens underdåniga Utlåtande öfver den
del af Rikets Ständers Revisorers, under den 11 December 1843, afgifna
Berättelse om verkställd granskning af Stats-Verkets jemte tillhörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1840 och 1841,
som beträffar Amiralilets-Krigsmans-Kassan.
De erinringar, som Rikets Ständers Revisorer framställt, innefatta
följande punkter:
l:o. Yrkande, att då Amiralitets-Krigsmans-Kassa» undfår direkt
statsanslag på nuvarande 9ie Hufvudtiteln, såsom centonal-ersättning,
likasom en andel af En per mille afgiften vid fastighetsköp, som erlägges
till Wadstena Krigsmanshus, jemte af- och tillträdesafgift vid åboombyte
på de till Båtsmanshåilet i Blekinge och Södermöre Härad i
Kalmar Län indelta hemman, så borde dess räkenskaper, åtminstone
för den del deraf, som utgöres af allmänna medel, underkastas någon
offentlig granskning, hvarigenom det äfven skulle blifva möjligt tillse,
att dess inkomster riktigt inflöto.
2:o. Att vederbörandes synnerliga uppmärksamhet må fästas vid
det föihållande, att af- och tillträdes-afgifter väl af Blekinge Läns
Landsbok synas hafva influtit för år 1840 och till Amiralitets-Krigsmans-Kassan
blifvit levererade med 3,152 R:dr 2 sk. 1 rist., samt att
för år 1841 dessa afgifter utgjort 3,214 Ridr 28 sk. 11 rist.; men att
inga verifikationer, som bestyrka uppbördsbeloppet, kunnat igenfinnas,
samt att af Länsräkenskaperna för Kalmar Län icke synes, som skulle
för Södermöre Härad några sådana afgifter influtit och kommit Amiralilets-Krigsmans-Kassan
tillgodo, oaktadt, efter beräkning, Kassan bordt
undfå, endast i aflrädesafgift, 2,790 Ridr 19 sk. 8 rist, utom tillträdesafgift;
hvarföre en noggrann undersökning icke blott för de nu ifrågavarande
2:ne åren, ulan jemväl för de föregående måtte företagas.
Till underdånigt utlåtande häröfver får Direktionen, hvad l:a
punkten beträffar, anföra, det, enligt Eders Kongl. Maj:ts för Kassan
fastställda Reglemente den 26 Oktober 1838, dess räkenskaper och
förvaltning äro underkastade en öfver-revision, som hvarje 3:e år sammanträder,
vald, på sätt 113 §. i samma nådiga Reglemente föreskrifver,
af Flottans samtlige Stater. Revisions-Berättelsen utgifves af trycket
efter revisionens slut, hvadan Direktionen ej kan finna annat, än
att här verkligen en offentlig granskning äger rum, ehuru af andra
Revisorer än Rikets Ständers; men enär denna Kassa bevisligen är
grundlagd genom Amiralitets-Staternas enskilda sammanskotter, hvilka
allt sedermera fortfarit och blifvit ökade, så att de, till exempel, för
år 1842 uppgått till 18,749 R:dr 46 sk. 3 r:st B:ko, hvilka afgifter
äro vida betydligare, ände såkallade statsbidragen; så måste väl grauskningsrätten
förutsättas med största noggranhet utöfvas af dem, som
hafva mesta intresse, att se Kassans tillväxt och förkofran. Hvad statsbidragen
angår, så äro de flesta allenast ersättningar för andra inkomster,
som Kassan förut ägt. Centonalen, som utgick med 1 procent af
Amiralitetets embels- och tjenstemäns aflöningar m. m., enligt Kongl.
Förordningen den 11 Maj 1696 och flera föreskrifter, var afsedd till
pensioneringsbidrag för ålderstigna eller i Rikets tjenst skadade personer
af gemenskapen. Flottans embets- och tjenstemän beta Ide denna
afgift, genom afdrag i Kassorna å sina löner, direkte till AmiralitetsKrigsmans-Kassan;
men vid 1835 års Riksdag beslöts, att Stats-Verket
skulle öfvertaga centonalens inkassering och i stället tillhandahålla
Pensionskassorna en rund summa i ersättning. Vid 1840 års Riksdag
funno Rikets Ständer skäl att befria embets- och tjenstemän från centonals
erläggande, hvadan och då denna inkomst således skulle frångått
Amiralilets-Krigsmans-Xassan, om annan ersättning ej vunnits, Rikets
Ständer anslogo ett visst belopp dertill, hvarmed Amiralitets-KrigsmansKassan,
i stället för den af Flottans personal förlorade direkta inkomsten,
undfår sin ersättning. Vidare erhåller Krigsmans-Kassan på Flottans
Stat, enligt Kongl. Brefvet den 30 Juni 1818, en ersättning med
3,000 R:dr för Kassan frångångna, såkallade Arm- och Lastpenningar i
Sverige och dess underlydande Provinser, som beräknats till 18,000
Daler Silfvermynt årligen, hvilket, efter Daler Silfvermyuts sanna värde,
utgjorde vida mer än den erhållna ersättningen. Dessa medel äro
således endast vederlag för Kassan frångångna intrader, hvilka, utan
Kassans eller dess Styrelses förvållande, gått förlorade. Att tillse det
medlen rätteligen användas till anvist ändamål, är visserligen Rikets
Stan
-
Ständers Revisorers åliggande, men detta måste här vara penningarnes
öfverlemnande åt den autoritet som vederbör; dessutom skulle Direktionen
i underdånighet tro, att då de ifrågavarande medlen användas
gemensamt med Kassans öfriga, viri a betydligare inkomster, så torde
granskning af Kassans räkenskaper ej kunna eller böra ske på annat
sätt, än som nu tillgår, i öfverensstämmelse med 113 och följande §§.
i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Reglemente för Amiralitets-KrigsmansKassan
den 26 Oktober 1838; hvarförutan 1 §. i samma nådiga Reglemente
tillförsäkrar Amiralitets-Staterna, att denna Kassa skall, såsom
Staternas egen, vara ansedd samt försäkrad om hägn och beskydd för
allt intrång och sammanblandning med andra Verk och Stater m. m.;
varande i öfrigt denna Kassas räkenskaper, på grund af Kongl. Brefvet
den 5 November 1/98, undantagna från all redovisningsåtgärd af
Eders Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-Rätt.
De öfriga af Rikets Ständers Revisorer, såsom statsbidrag, omnämnda
Kassans inkomster, beslå uti: Af- och Tillträde safgiften vid alla köp
af bålsmans-ruslhållshemman i Blekinge samt Södermöre Härad af Kalmar
Län; '.‘del utaf den till Wadstena Krigsmanshus ingående En per
mille af giften vid fastighetsköp, och i idel utaf Treprocentsaf giften utaf
Ecklesiastik-Statens lönebevillning.
Af- och tillträdesafgiften har först tillkommit genom Kongl. Förordningen
den 11 Maj 1696, hvarigenom förordnades, att då Båtmanshållet
och Indelningen i Södermöre och Blekinge i vissa mål hade
gemenskap med och samma egenskap som rusthållsrättigheterna och
ryttarehåll, så borde, liksom vid rusthållen, en liten afgift vid ti 11-  och afträdandet af indelningshemmanen erläggas. Då bestämdes, att
den, som tillhandlade sig rättighet till båtsmanshåll, skulle erlägga 2
Daler. Om flere tillhandlade sig sådan rättighet, borde hvardera betala
1 Daler 16 öre. Den sorn sålde skulle erlägga 1 Daler 16 öre.
Genom Kongl. Kungörelsen den 4 Maj 1778, stadgades, huru afoch
tillträdesafgifterna till Wadstena Krigsmanshus-Kassa borde utgå,
samt huru de skulle redovisas. För anträde till rusthålls ägande eller
åborättighet, vare sig genom köp, gåfva, ari, skifte, införsel å pantförskrifning
eller upptagande af ödesmål, betalar tillträdaren, i ett for
allt, En R:dr Specie för hvart helt rusthåll och i proportion för mindre
delar, dock ej för mindre än gidel. Säljare- eller aflrädes-afgiften
borde med ett för hundra af hela köpesumman betalas, utan allt
undantag, antingen den var större eller mindre, och kommer denna
12
90
afgift ovägerligen att utgå, antingen rusthållet säljes på auktion eller
eljest föryttras och transporteras, efter laga afhandling, af Kongl. Majit
och Kronan eller private emellan, i eller utom börd. Uti nådig skrifvelse
den 6 December 1782 till Amiralitels-Kollegium , samtyckte Kongl.
Majit i nåder, att, vid de under Båtmansindelningen i Blekinge och Södermöre
hörande lägenheters af- och tillträdande, måtte afgiften hädanefter
beräknas Amiralitets-Krigsmans-Kassan på samma sätt, som sådant,
genom lia och 3:e §§. uti Kongl. Majlis nådiga Kungörelse af den 4
Maj 1778, för Wadstena Krigsmanshus blifvit faststäldt.
Krigsmans-Kassans andel i En per mille afgijten till Wadstena
Krigsmanshus-Kassa har uppkommit på det sätt, alt sedan, genom
Kongl. Kungörelsen den 23 Januari 1811, blef stadgadt, det vid köp
af all fast egendom så i städerna, som på landet, En per mille till
Krigsmanshus-Kassan skulle inbetalas, hemställde Deputerade till utarbetande
af nytt Reglemente för Amiralitets-Krigsmans-Kassan, att den,
genom Kongl. Majits ofvannämnde nådiga Kungörelse, stadgade En per
mille afgift måtte för alla köp af roterade båtsmanshemman i Riket
och husköp i Carlskrona Stad Amiralitets-Krigsmans-Kassan tillfalla;
med hvilken fråga Rikets Ständer ansägo sig ej böra taga befattning,
emedan den ej hade inflytande på Siats-Verkets tillstånd: och sedan
Kongl. Krigs-Kollegium förklarat sig ej kunna med uppgörande af förslag
till En per mille afgiftens fördelning tillhandagå; så täcktes Kongl.
Majit, uppå förnyad hemställan af Direktionen öfver AmiralitetsKrigsmans-Kassan,
genom nådig skrifvelse den 23 Juli 1831, förklara,
det sistnämnde - Kassa borde undfå en åttondedel af hela inkomsten
ifrån Wadstena Krigsmanshus-Kassa. Det belopp af 4,859 Ridr 46 sk.
7 r:st., som Rikets Ständers Revisorer uppgifva hafva influtit för år
1840, är för 2:ne år, eller för åren 1837 och 1838, och utgör håde
andelen i En per mille afgiften och i afgiften utaf Ecklesiastik-Slatens
bevillning.
Den frivilliga afgift med 3 procent af Ecklesiastik-Stalens lönebevillning.
, som Presterskapet vid 1810 års Riksdag sig åtagit och som
sedermera fortfarit, hvaraf Amiralitets-Krigsmans-Kassan, enligt Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse den 23 November 1824, undfår -idel, kan ej
betraktas annorlunda, än såsom en tillfällig inkomst, hvilken kan upphöra,
så snart Presterskapet ej längre vill dermed fortfara.
Redovisningen utaf af- och tillträdes-afgifterna har sålunda tillgått,
att Kronofogdarne antingen levererat medlen till Landt-Ränteriet, eller
91
direkte till Amiralitets-Krigsmans-Kassan desamma aflemnat. På detta
sätt förklaras anledningen hvarföre i Landsböckerna för Kalmar Län ej
visar sig någon influten af- och tiilträdes-afgift, hvilken likväl kommit
Kassan tillgodo för år 1840 med 2,941 R:dr 45 sk. 8 r:st. B:ko och för
1841 med 3,371 R:dr 9 sk. 2 r:st. B:ko. Någon föreskrift om inleverering
af medlen direkte till Kassan eller till Länets Ränteri har ej funnits,
hvarföre Kassan emottagit dem från hvilket håll som helst, i synnerhet
som, vid leverering direkte, den Räntmästarne tillerkända retoislage
för Kassan blifvit bespard. Emellertid och för enhets vinnande,
finner Direktionen, i synnerhet sedan Rikets Ständers Revisorer fästat
uppmärksamhet dervid, icke något hinder vara, att ju Kronofogdarne
framdeles till Landt-Ränterierna i Blekinge och Kalmar Län afleverera
af- och tillträdes-afgiften, så mycket hellre som Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1826, i 13 §., dertill gifver anledning, hvilken nådiga författning
likväl endast gällt Wadstena Krigsmanshus-Kassa, intilldess densamma,
i följd af Direktionens öfver Amiralitets-Krigsmans-Kassan derom
gjorda underdåniga hemställan, genom Kongl. Kungörelsen den 14 November
1842, äfven, för tillämpliga delar, blef gällande för AmiralitetsKrigsmans-Kassan.
Hitintills har kontrollen öfver denna Kassans inkomst
handhafvits på det sätt, att, enligt Kongl. Götha Hof-Rätts skrifvelse
den 9 Februari 1747, ”skulle Krono-Befallningsmannen, vid hvarje
”Tings slut, inlemna sin Uppbörds-längd på krigsmanhus-afgiften och
”låta den clå först med Uppbuds-protokollet jemföras samt dess riktighet
med namn och Härads-signetet bekräfta, allenast att berörde jem"föring
med nödig aktsamhet förrättades.” Emellertid synas Domhafvanderna
hafva längre fram undandragit sig den dem, genom Kongl.
Hof-Rättens ofvannämnde beslut, åliggande skyldighet, hvarföre Direktionen
öfver Amiralitets-Krigsmans-Kassan derom hos Kongl. Hof-Rätten
fört klagan, hvarpå Kongl. fiof-Rätten, under den 3 Januari 1800, anbefallde
vederbörande Domhafvande i Blekinge och Söderinöre, att dädanefter
noga iakttaga och fullgöra hvad Kongl. Hof-Rätten, under den
9 Februari 1747, föreskrifvit; hvilket ock sedermera oafbrutet efterkommits.
Sedan Revisorerne öfver 1837, 1838 och 1839 års räkenskaper
för denna Kassa trodde sig finna, att de ifrågavarande afgifterna ej med
tillbörlig säkerhet infloto, hemställde de i underdånighet, det Kongl.
Maj:t ville vidtaga sådan åtgärd, som för framtiden kunde trygga Kassan
i afseende på sin rätt, och för den förflutna tiden lemna den möjliga
ersättning, som lagliga förhållanden medgåfvo. Direktionen begärde
i anledning häraf hos vederbörande Konungens Befallningshafvande,
— 92 —
att Häradsskrifvarne måtte åläggas inlemna årliga Förteckningar å alla
de hemman, sorn under ett föregående år förändrat åboer, samt att
dessa Förteckningar af Lands-Kamreraren skulle bestyrkas, och under den
25 Maj 1841 behagade Eders Kongl. Maj:t, med gillande af denna åtgärd,
i nåder förklara, att dervid måtte bero tills vidare och intilldess
detta ämne kan blifva föremål för behandling enligt 117 §. i Reglementet.
Sedermera hafva Häradsskrifvarnes Förteckningar inkommit
äfven för äldre åren, hvilka föranledt flera och vidlyftiga anmärkningar
vid Kronofogdarnes i Blekinge och Södermöre räkningar för dessa
år; och efter infordrad förklaring deröfver, hafva redan 8,990 R:dr 6
sk. 4 r:st. för denna tid influtit, dock är ännu åtskilligt deraf i outredt
förhållande och på förklaring öfver ytterligare anmärkningar beroende.
Krigsmans-Kontorets underdåniga förklaring får Direktionen härjemte
underdånigst bifoga, och tillika återställa Eders Kongl. Mapts
nådiga Remiss.
Direktionen har nåden framhärda med djupaste undersåtlig vördnad,
nit och trohet,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
0. G. NORDENSKÖLD.
C. OSTERMAN. S. M. v. KRUSENSTIERNA.
Gust. SHELDON. C. J. HUBENDICK.
Carlskrona den 29 Februari 1844.
J. J. Hartelius. C. A. JVolijn,
— 93
Amiralitcts-Krigsinans-Kontorets
infordrade underd. Förklaring, i anledning
af 1S-13 års Revisorers anmärkningar.
Stormäktigste Allcrnådigste Konung!
Sedan Rikets Ständers Revisorer den 11 December sistlidet år afgifvit
Berättelse om verkställd granskning af Stats-Verkets med tillhörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1840 och 1841,
har Eders Kongl. Maj:t, under den l:sta dennes, funnit godt i nåder inhemta
Direktionens öfver Amiralitets-Krigsmans-Kaksan underdåniga Utlåtande
(sedan vederhörandes underdåniga förklaringar infordrats) öfver
åtskilliga af bemälte Revisorer, uti elt den nådiga Remissen föl jäktigt
Utdrag af Berättelsen, framställda åsigter, rörande dels förändring i den
Amiralitets-Krigsmans-Kassan, enligt gällande författningar och Reglemente,
underkastade granskning, dels kontrollen öfver de Kassan tillslagna
af- och ti11 Lrädes-afgifter vid åbo-ombyte på de till Båtsmanshållet
i Blekinge och Södermore Härad i Kalmar Län indelta hemman,
hvilka afgifler Revisorerne förmena icke hafva till Kassan ingått i öfverensstämmelse
med författningarnes syfte och föreskrifter.
Amiralitets-Krigsmans-Kontoret, af Direktionen ålagdt att med underdånig
förklaring häröfver inkomma, går nu att denna pligt underdånigst
fullgöra genom undertecknad, Kontors-förman, som, i sådan
egenskap, sedan Mars månad 1842 delat ansvaret för Kontorets åtgärder
med den, sedan den tiden, tillsatta tjenstemanna-personalen.
Rikets Ständers Revisorer framställa först: ”att, då denna fond,
”(Amiralitets-Krigsmans-Kassan), åtnjuter icke obetydliga statsbidrag,
"Revisorerne anse dess räkenskaper, åtminstone för den del deraf, som
”utgöres af allmänna medel, höra underkastas någon olfentlig granskning,
hvarigenom det kunde blifva möjligt tillse, att dess inkomster
"riktigt inflyta.”
Enär denna framställning åsyftar icke mindre, än en rubbning af
Kassa-delägarnes sig förbehållna och genom Reglementet stadfästade
rätt, att, utan allt intrång af och sammanblandning med andra Verk
och Stater, bibehållas oförkränkta vid granskningen af Kassans styrelse
och förvaltning, så torde det icke vara ur vägen att Kontoret vågar taga
denna fråga i ett noggrannaje betraktande.
— 94 —
Att underkasta Kassan en separat offentlig granskning för den deS
af dess fond, som utgöres af statsbidrag, synes Kontoret ett tillgörande,
som i verkställigheten blefve, snart sagdt, omöjligt, med den redogörelseform
och fördelning af fonden, sorn, enligt nu gällande Reglemente,
äger rum. Det visar sig nemligen af det åberopade nådiga Reglementet,
att Kassans inkomster och utgifter äro fördelade i tvenne
fonder, Pensions- och Gratials-fonden, hvardera med sina bestämda
förmåner och skyldigheter, och att dessa fonder äfven dela sinsemellan
de, på grund af särskilda förhållanden, Kassan tillerkända statsbidrag,
i mån af sina påräknade behof, så att det eea anslaget kommer
den ena fonden, och det andra den andra, tillgodo. Inkomster och
utgifter redovisas väl efter särskilda titlar, men några bestämda anslagsbelopp
för hvarje utgiftstitel äga ej rum, lika litet för statsbidragen,
som delägarnes. Denna grund-idé är också, efter Kontorets underdånigste
tanke, den enda, som kunnat göra sig gällande vid räkenskapernas
reglerande för en Inrättning, der inkomster och utgifter icke äro peremtoriska
till beloppet, utan tillfälliga, det ena året större, det andra mindre.
Att ändra denna form, kunde medföra äfventyrliga följder, hvilka
endast kunna förutses af den förvärfvade erfarenheten om en slik
Inrättnings flerfaldiga förhållanden, men att ställa dessa i dager, skulle
föranleda till en alltför vidlyftig utveckling af ämnet, som icke nu lärer
vara af nöden; hvarföre Kontoret vågar underdånigst antaga, att tillräckligt
i denna del blifvit anfördt, för att styrka, det räkenskapernas
granskning måste i ett sammanhang försiggå.
Uttrycket ”offentlig granskning”, hvaraf Rikets Ständers Revisorer
sig begagna, synes förutsätta, att Revisorerne icke anse den granskning,
Kassan för närvarande är underkastad, vara offentlig. Om med detta
uttryck endast afses Rikets Ständers Revisorers åtgärd i detta afseende,
så medgifves åsigten. Men månne den granskning, som nu vidtages, icke
må trygga Rikets Ständer? Kassans öfver-revision, kallad till detta förtroendevärf
genom samtlige delägarnes val, låter till trycket befordra
dess Berättelse med de bilagor, som erfordras för att offentliggöra Kassans
ställning. Det åligger i första rummet Kassans betjening, med lika
ansvar som för andra publika Verk är stadgadt, att pröfva alla till
Verket ingående räkenskaper, och anmärkningarne afgöras i första instansen
af Verkets Styrelse, och, om obelåtenhet med dess beslut uppstår,
i den andra, af Eders Kongl. Maj:t, som har högsta vården öfver
Kassans styrelse och förvaltning. Öfver-revisionen verkställes derefter
af delägare, hvilka alla, genom beskaffenheten af deras ställning, äro i
tillfälle att sig förvärfva snart sagdt daglig erfarenhet af Verkets för
-
— 95 —
handlingar; hvilka diskutera, i allmänna sammankomster, alla frågor rörande
förändringar i den fastställda förvaltningen, och tillika äga rätt,
att derutinnan föreslå ändringar och rättelser. Och månne ej denna
öfver-revision, som har det största intresse af Inrättningens förkofran,
må anses tillräckligt garanterande för Rikets Ständer, hvilka dessutom
vid anslagens beviljande icke konditionerat någon särskild granskningsrätt
deröfver? Och när Inrättningen uppfyller sin bestämmelse, än mer,
frodas och ökar sina åtaganden tili Statens afskedade, åldrige tjenares och
deras frånfallna enkors och barns trefnad, hvilket förhållande vid hvarje
öfver-revision ådagalagts; månne då något tvifvel å Statens sida må äga
rum, att dess omfattning ju icke är till föremålet molsvaradt och således
ändamålet dermed uppfyldt?
Men det torde, vid ett närmare begrundande, uppdagas, att det
just är, i första rummet, det äldre prerogativ, Inrättningen åtnjutit och
ännu oförryckt innehar, i afseende på granskningen af dess förvaltning,
som befordrat Inrättningens existens till icke ringa båtnad för Staten,
trots de i fordna dagar gjorda ingrepp i Kassans grundfond, då icke
mindre än 36,533 Daler Silfvermynt, som Stats-Verket var skyldigt till
den så kallade Krigimans-Kassans Armbössa, alltsedan 1640-talet, icke
blifvit betalda, hvarken till utfäst ränta eller kapital, utan ännu, ehuru
ur räkenskaperna afförda, qvarstå balanserade i minnet, såsom en
Statens gravation och — en sorglig erfarenhet för Verket af Statsmaktens
fordna inflytelse i administrationen. Vissheten nemligen, att sjelfva
få deltaga i Kassans vård, beskydda dess fond, pröfva Styrelsens förhandlingar,
stadga Inrättningens bestånd, bestämma dess hjelpkällor i
behofvets stund m. m., har förenat med det subjektiva intresse, som
ursprungligen grundläde Inrättningen, ett objektivt, lika, om ej mer,
imponerande å dess bestånd, än det förra. Af denna moraliska impuls
synes hafva blifvit en följd, att delägarne omfattat alla tillfällen att, med
stora uppoffringar, icke blott uppresa Inrättningen ur dess iråkade förlägenhet,
utan bringa henne i det ändamålsenligaste skick och betrygga
dess fortfarande bestånd. Men månne väl denna omfattning kunde fortfarande
påräknas, månne nitet ej kunde kallna och förtrytelse segra öfver
den kloka beräkningen, derest delägarne finge erfara en inkräktning
å det gebit, de i århundraden odlat, hägnat och försatt i ett blomstrande
läge? Detta synes åtminstone vara ett befarande, som torde förtjena
alt tagas i omsorgsfullt betraktande, innan nya åsigter förmå göra sig
gällande.
Rörande uppgifterna och framställningen af Centonalen och En per
mille-afgiften, torde ej böra förbigås oanmärkt, alt centonalen utgick
från fordna !ider af Flottans personal, såsom enskildt bidrag, till dess
den sedermera, emot ersättning till Kassan, enligt Rikets Ständers beslut,
öfver togs af Stats-Verket vid dess räkenskapers reglering år 1835.
Det är först vid sista Riksdag, som upphörandet af denna kontribution
till Stats-Verket beslutats; hvadan också Rikets Ständer, som dessa åtgärder
vidtagit utan Kassa-delägarnes hörande, ålåge hålla Kassan skadeslös
för denna vid grundläggningen påräknade inkomst — och någon
granskningst ätt öfver Kassans förvaltning lärer väl denna ersättning icke
kunna medföra emot delägarnes minne, enär anslaget icke varit i detta
afseende villkoradt, eller af delägarne sökt, utan utgått i egenskap
af ett rättmätigt anspråk å Kassans sida.
Hvad dernäst vidkommer En per mille-afgiften för fastighetsköp,
så är uppgiften härom underkastad en felaktighet. Det är nemligen väl
till ziffran riktigt, att 4,859 R:dr 46 sk. 7 r:st. inllutit lill Kassan år
1840, och 2,837 R:dr 44 sk. 3 r:st. år 1841 från Wadstena Krigsmanshus,
men dessa poster utgöra trenne års inkomster, eller 1837, 1838
och 1839 års, icke blott af En per mille-afgiften, utan äfven af Ecklesiastik-Statens
bevillning, hvilken sednare afgift Presterskapet frivilligt
åtagit sig att tills vidare utgöra, och således hvarken kan med visshet
påräknas, såsom en fortfarande inkomst eller ett statsbidrag, medförande
någon granskningsrätt, enär den är en frivillig gåfva, gifven utan
villkor af en enskild korporation.
Hvad slutligen angår de så kallade af- och tillträdes-afgifterna, så
äro dessa, från urminnes tider, Kassan tillerkända, utan att dermed
varit förenadt annat villkor i afseende på kontrollen, än den författningarne
föreskrifva, och hvilken det ålegat och ännu åligger Kassan att
sjelf, i enlighet dermed, verkställa. Men utvecklingen af Revisorernes
framställning rörande dessa afgifter, sorn utgör andra afdelningen af
Berättelsen, tarfvar en särskild underdånig förklaring, hvaraf Eders
Kongl. Majit i fortsättningen värdes allernådigst inhemta, att någon fara
för framtiden icke möjligen kan äga rum, det ju icke detta anslag skall
ingå till Kassan, i öfverensstämmelse med författningarna och ändamålet.
Vigten af denna fråga torde få ursäkta den vidlyftighet, Kontoret
nödgas underdånigst vidtaga i och för dess utredande.
Revisorerne uppgifva! ”att, enligt Blekinge Läns Landsbok upptagesr
”såsom leverering för år 1840, 3,152 R:dr 2 sk. 1 vist., och for år 1841,
”3,214 R:dr 28 sk. 1 rist., utan att några verifikationer, bestyrkande
”riktigheten af beloppet kunnat igenfinnas, hvaremot några slika medel
”icke influtit från Södermöre Härad i Kalmar Län, m. m.’’
Att
Att Landsböckerna icke visa rälta förhållandet härmed, härrörer
deraf, att 1778 års Kongl. Förordning, sorn egentligen och endast rörer
de Wadstena Krigsmanshus tillkommande slika afgifter af Kavallerirusthåij,
men, på grund af Kongl. Brefvet den 6 December 1782, blifvit,
i hvad ”beräkningen deraf rörer”, äfven stadfästadt till efterföljd
för Amiralitets-Krigsmans-Kassans enahanda inkomst, lika litet sorn äldre
författningar, föreskrifver, att dessa medel skola i Bänteriet levereras.
Redovisningen derför, sorn varit Kronofogdaine uppdragen, har alla
tider ingått direkte till Krigsmans-Kassan, försedd med behöriga Lagfarlsprotokoller
från Domstolarne i Häraderna samt bestyrkta afskriften af köpbref
och andra handlingar, och har Kassans betjening verkställt granskningen
deraf, enligt föreskrifter. Del har dock icke förvägrats de Fogdar,
hvilka funnit det lämpligt, att i Ränteriet nedsätta, under loppet
af året, hvad som derunder influtit, innan fullständig indrifning hunnit
verkställas och sluträkning uppgöras; men en slik deposition lärer
ej ansetts nödvändig eller särdehs förmånlig för Kassan, enär dermed
varit förenad, dels en afbränning, nemligen Räntemästarens remisslage,
dels den påföljd, att medlen, som först, efter det räkenskaperna inkommit
och depositionen af dervid befintliga Ränleri-qvittens inhemtats,
kunnat infordras, genom denna procedur ofta legat borta eller ofruktbara
för Kassan en längre tid, än som skett i vidrigt fall, då de vanligen
sednast i Augusti månad, vid hvilken tid Kronofogdarne egenhändigt
till Krigsmans-Kassan aflemnat räkenskapen, till hela beloppet ingått.
Det visar sig också, att för Blekinge Län, der medlen merändels
deponerats i Ränteriet, (troligen mest af det syfte att förskaffa LandtRäntemäslaren
en liten profit), beloppen i Landsboken aldrig fullkomligen
öfverensslämt med Kassans Böcker. Så är äfven förhållandet med
de 1111 af Revisorerne uppgifna belopp för 184-0 och 1841, då till Kassan
influtit för det förstnämnda året 3,270 R:dr 9 r:st., ej 3,152 R:dr
2 sk. 1 r:st., och för det sistnämnda 3,258 R:dr 30 sk. 1 r:st, ej 3,214
R:dr 28 sk. 1 r:st., som Landsböckerna visa. Dessa olikheter i Böckerna
härröra, dels deraf att Fogdarne, vid räkenskapens aflemnande, direkte
levererat i Kassan differensen emellan de under tiden skedda deponeringar
i Ränteriet och Kassans saldo enligt räkningarne, dels deraf
att anmärkningar vid granskningen uppstått, hvilkas belopp sedermera
direkte ingått. Beträffande särskilt Södermöre Härad, så belyses af
hvad förut underdånigst är anfbrdt, att både ordentliga redovisningar
och de, på grund deraf, Kassan tillkommande belopp, genom Kronofögidarne
sjelfve, blifvit direkte i Kassan aflemnade, och har i öfrigt aldrig
13
— 98
Läns-Styrelserna hittills haft någon befattning med dessa räkenskapers
handläggning, men komma hädanefter att dermed åtgärda, i öfverensstämmelse
med föreskriften i Eders Kongl. Maj:Ls nådigste Förordning
den 9 Maj 1826, angående afgifterna till Wadstena Krigsmanshus, hvilken
nådiga Förordning, på grund af Eders Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse
den 14 November 1842, nu mera kommer ’1 tillämpliga delar”
att belefvas äfven för Amiralitets-Krigsmans-Kassan.
Att nuvarande Krigsmans-Kontoret ej åsidosatt dess pligt att bevaka
äfven denna Kassans inkomst, som visserligen för det förflutna
lidit intrång, genom uraktlåtenhet af nya åboer å rusthållet! att verkställa
lagfart, hvarå åtal, tyvärr, icke alltid i behörig tid af kronoåklagarne
skett, men hvilken olägenhet, genom Kongl. Förordningen
den 10 Januari 1841, för framtiden synes vara förebygd, visar sig deraf
att Kontoret, straxt efter undertecknads anträde till Kamreraretjensten
och efter inhemtad kännedom om nyss underdånigst åberopade
nådiga Kongl. Förordning af år 1826, redan under den 12 September
1842, lill Direktionen ingick med anhållan, att högst åberopade nådiga
Förordning, rörande Wadstena Krigsmanshus enskilt, måtte blifva,
genom Direktionens embetsålgärd, fastställd till efterlefnad äfven för
Amiralitets-Krigsmans-Kassan. De åtgärder, som sedermera blifvit vidtagna,
nemligen att, i enlighet med föreskriften i samma nådiga Kungörelse,
från Häradsskrifvarne i Blekinge Län och Södermöre Härad
infordra Förteckningar å alla skedda åboförändringar i Häraderna under
de föregående 10 åren, eller ifrån och med 1831 till och med 1840,
och den noggranna granskning, som derefter försiggått af så väl räkenskaperna
som Lagfartsprotokollerna för dessa år, genom kollationering
med Mantalslängden^, hvarigenom vidlyftiga efterräkningar uppstått mot
försumlige åboer, och i följd hvaraf betydliga penningebelopp dels redan
influtit, dels ännu bero på utredning och indrifning, mer än rättfärdiga
Kontoret i detta afseende och visa, att det gått längre i nit,
än dess pligt fordrat, såsom icke underkastadt skyldigheten af granskningsåtgärderna
med redan prof vade och dechargerade räkenskaperx
hvarmed Kontorets nuvarande betjening icke haft någon föregående befattning,
och hvilka granskats icke efter de nu antagna grunder, utan
i enlighet med äldre författningar och föreskrifter, af hvilka en del
enkom blifvit gifna för Amiralitets-Krigsmans-Kassan, vid afgörande t af
framställda frågor från det granskande Verket. Och får Kontoret allerunderdånigsL
förmäla, att alla af- och tillLrädesafgifter för Södermöre
Härad, äfven de af Rikets Ständers Revisorer anmärkta, ingått för till
och med. år 1842, med alla efterräkningarna för de 10 åren, och utgör
— 99 —
tolala beloppet för samma Härad för år 1840 icke mindre än 2,941
R:dr 45 sk. 8 r:st., ehuru Revisorerne aproximalivt beräknat dem till
endast 2,800 R:dr, enligt en beräkningsgrund, som, ehuru analogisk
den tjckes vara, likväl icke slår fast inför erfarenhetens pröfning,
hvarvid säkrare grunder måste göra sig gällande, för alt komma till
det rätta resultatet. Samma förhållande är med Bräkne och Listers
Härader i Blekinge Län, för hvilka likaledes ifrågavarande afgifter redan
till fullo ingått; men hvad Östra och Medelstads Härader angår, är
indrifuingen för efterräkningarna af 10 års-restantierna ännu beroende
på laglig handräckning.
Af hvad Kontoret sålunda haft nåden allerunderdånigst förklara
värdes Eders Kongl. Maj:t allernådigst inhemta, att Rikets Ständers anslag
till Amiralitels-Krigsmans-Kassan uppfylla sin bestämmelse, och att
de af Ständernes Revisorer gjorda framställningar icke lära kunna föranleda
till ändring i Verkets, genom Reglementet garanterade och bestämda,
gransknings- samt förvaltuingsgrunder.
Med djupaste underdånigste vördnad, nit och trohet, har nådem
fia mhärda,
Stormäktigsle, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
C. A. Wolijn.
Carlskrona af Amiralitets-Krigsmans-Konloret den 15 Februari 1844.
Chefens för Topografiska Corpsen
underd. Ullåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse angående granskningen
af räkenskaperna vid nämnde Corps.
Underdånigste Memorial!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
får jag öfver Rikets Ständers Revisorers anmärkningar vid Topografiska
Corpsens räkenskaper för åren 1840 och 1841 underdånigst afgifva
följande förklaringar.
Herrar Revisorer anmärka: l:o. Att en skuld till Kongl. Krigs
Kollegium
af 4,000 R:dr icke blifvit balanserad, och att behörigheten
af den ersättning, som med 2,000 hvartdera året ägt rum, icke blifvit
styrkt på annat sätt, än med Kollegii qvittens å beloppet.
Förhållandet med denna Topografiska Corpsens skuld till Kongl.
Krigs-Kollegium inhemtas fullständigt af 1839 års räkenskaper och af
dervid i bestyrkt afskrift bilagda Kongl. Bref af den 12 Oktober samma
år, det sednare innehållande så väl nådigt bifall till ett i underdånighet
sökt och på Kongl. Krigs-Kollegium anvisadt förskott af
4,000 R:dr, som ock föreskrift om sättet och tiden för detsammas återgå
ldande. Någon anmärkning vid sättet att redovisa della förskott har
icke af Kammar-Rätten blifvit gjord, hvarken vid 1839, 1840 eller
1841 års räkenskaper. Det af Herrar Revisorer anmärkta oriktiga i
dessa räkenskaper tyckes också vara af mindre betydenhet.
2:o. Att den vid årets slut varande kassabehållning icke blifvit
af Chefen attesterad.
Så länge den visserligen riktiga method iakttogs, att alla under
året förekommande utgifter och inkomster upptogos i samma års räkenskaper,
kunde dessa ej alltid afslutas förr, än inpå följande året, i Mars
eller April månad, af den orsak att nödiga räkningar och verifikationer
från landsorterna icke förr än vid denna tid inkommo.
Deraf inträffade, såsom under åren 1840 och 1841, att den i rä
kenskaperna
balanserade behållning icke öfverensstämde med den verkliga
i kassan, och till och med att af den sålunda debiterade behållningen
icke något återstod, emedan den, under tiden från årets början
101
till räkenskapernas afslulande, blifvit disponerad till sådana utgifter, som
tillhörde det löpande året och således kunde i räkenskaperna upplagas.
Men sedan nu mera Kongl. Kammar-Rätten förordnat, att alla efter
årets slut inflytande medel, äfvensom skeende utgifter, skola, ehuru
tillhörande föregående året, upptagas och redovisas i det påföljande,
så kan bokslut genast uppgöras vid årets utgång, hvarvid den balanserade
behållningen mäste blifva lika med den verkligen befintliga och kan
då af Chefen för Corpsen atlesteras; hvilket äfven för de elter år 1841
afgifna räkenskaper blifvit iakttaget.
I hvilket afseende i öfrigt räkenskaperna sakna nödig fullständighet,
hafva Herrar Revisorer icke uppgifvit; hvadan ock någon annaa
förklaring icke lärer vara af nöden, än den, att nu brukliga räkenskapsform
blifvit af Kongl. Kammar-Rätten godkänd och sedan 1831
oförändrad bibehållen.
Stockholm den 8 Februari 1844.
Carl AKRELL.
Corps-Chef,
— 102 —
Chefens för Ingeniör-Corpsen
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse angående granskningen
af nämnde Corps räkenskaper.
Underdånigste Memorial!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts mig, genom nådig
Remiss af den 18 sistlidne December, meddelade befallning att inkomma
med Utlåtande öfver härbos återfoijande Utdrag af Rikets Ständers
Revisorers, den 11 December sistlidet år, afgifna Berättelse om
verkställd granskning af Stats-Verkets jemte tillhörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1840 och 1841, och hvilket berörde
Utdrag afser Eders Kongl. Maj:ts mig nådigst anförtrodda Ingeniör-Corps,
får jag underdånigst anmäla, att, såsom Rikets Ständers Revisorer
anmärkt, det under hvarje af berörde år till en Materialbokhållare,
å Tredje Hufvudtitelns besparingar, utgångna arfvode af 150 R:dr
i och för vården och redovisningen för Stockholms Pontonförråd , rätteligen
utgått, till följd af föreskriften i Eders Kongl. Maj:ts nådiga Erel
den 30 Januari 1838; äfvensom att, såsom ock anmärkt blifvit, deri
under nämnda år till Sekreteraren och Kanslisten vid Corpsen, af ofvanbemälda
besparingar, utbetalda lönetillökning af 200 R:dr hvartdera,
året, jemte tillhörande spanmålsförhöjning, utgått på grund af Eders
Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 22 Augusti 1827.
De äfvenledes anmärkta, på Allmänna Indragningsstaten förflyttade
atlöningarne för Majoren och Riddaren Gillberg, Löjtnanten Lithander
och Fältkamreraren Felin, hafva enligt föreskrift fortfarande utgått,
såsom gällande intilldess nämnde tjenstemän afgå eller vinna befordran.
Stockholm den 13 Februari 1844.
J. P. LEFRÉN.
Chef för Ingeniör-Corpsen.
K. E. Kindblad.
— 103
Guvernörs-Embetets vid
Kongl. Krigs-Akademiens
underd. Utlåtande, i anledning af
1843 års Revisorers Beråttelse om
granskningen af Krigs-Akademiens
räkenskaper,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Till följd af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning i Remiss af den
18 December 1843, hvarigenom Guvernörs-Embetet för Eders Kongl.
Majrts Krigs-Akademi, jemte erhållen del af ett Utdrag af Rikets Ständers
Revisorers, under den 11 December 1843, afgifna Berättelse om
verkställd granskning af Stats-Yerkets samt tillhörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1840 och 1841, i hvad som rörer
Eders Kongl. Maj;ls Krigs-Akademi, fått nådig befallning att afgifva
underdånigt Utlåtande, för att, efter förutgången underdånig anmälan
inför Eders Kongl. Maj:t, till Fullmäktige i Riksgälds-Konloret öfverlemnas,
att till trycket befordras; får Guvernörs-Embetet i underdånighet
anföra, att då Berättelsen icke innehåller annat, än en framställning
af granskningsarbetets resultat, och att vid Akademiens räkenskaper
ingen anmärkning, å Revisorernes sida, förekommit, torde omforma 1-  da Berättelse icke till något vidare underdånigt Utlåtande föranleda.
Den nådiga Remissen Bifogas i underdånighet.
Guvernörs-Embetet framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majtts
underdånigste, tropligtigste tjenare,
A. A. A. AMMILON.
Carlbergs Slolt den 6 Februari 1844.
S. D. Stellberg. Anton Rosenquist.
Chefens för Landtforsvars-Departementets
Kommando-Expedition
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års Revisorers
anmärkningar vid nämnde Expeditions
räkenskaper.
Stor makt ig s te Allernådigste Konung!
Genom Remiss af den x8 December förlidet år, har Eders Kongl.
Maj: t i nåder behagat infordra undertecknads undei dåniga Utlåtande öfver
Rikets Ständers Revisorers Berättelse om den år 1843 förrättade
Statsrevision af Genera l-Ad jutants-Expeditionens för Armeen, nu
mera Landtförsvars-Departementets Kommando Expeditions, räkenskaper
för åren 18/fO och 184'• Till underdånig åtlydnad hvaraf, jag, med
åberopande af angifna förhållandet, att berörde räkenskaper befunnits i
Eders Kongl. Majtts och Rikets Kammar-Rätt granskade utan anmärkning,
får i underdånighet upplysa: att så väl de, utöfver årliga stats
anslaget,
uppburna och vid i84o års början i behåll varande 651 R:dr
3i sk. 2 r:st., som de, jemlikt Kongl. Brefven den i4 December 1839
och 24 Mars 1840, anordnade 1 100 R:dr, efter deras användande för
Expeditionens behof, blifvit redovista, dels af f. d. General-Adjutanten
för Armeen, Hans Excellens m. m. Herr Grefve Brahe, enligt räkning
af den 16 Maj 1840, och dels af f. d. Stats-Rådet, General-Löjtnanten
111. ni. Herr Friherre Cederström, enligt räkning af den 8 December
samma år, på så sätt att Eders Kongl. Maj:t, genom Dess höga påskrift
A berörde räkningar, i nåder godkänt medlens disponerande, innan
läkningarna till Kammar-Rättens granskning ingingo.
Beträffande de til! Kommando-Expeditionen i öfrigt och på grund
af Kongl. Brefvet den 22 Februari 184 1 anordnade medelsbelopp, som
uti Herrar Revisorers Berättelse upptagas under 2:ne särskilda poster,
nemligen elen ena å 282 R:dr 24 sk. och rien andra å 85o R:dr, så
har den förra, enligt det uti högslberörde Kongl. Bref afsedda ändamål,
blifvit behörigen redovist, och, med stöd af Eders Kongl. Majtts sistbevörde
dag och år i nåder fastställda Stat för Landtförsvars-Departementels
Kommando-Expedition, är utaf den sednare posten utbetald en summa
af 717 R-'dr 5g sk. 4 r:s*- s3nR balanseradt til! påföljande räkning
105
x32 R:dr 8 sk. 8 r:st, allt i enlighet med f. d. Stats-Rådet, GeneralLöjtnanten
m. m., Herr Grefve Morners till Kammar-Rätten öfverlemnade
redovisningar af den 20 April 1842.
Den nådiga Remissen bifogas i underdånighet.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormak ti gste Aller 11 ådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
Ed. A. PEIJRON.
Stockholm den 9 Februari x844-
Fr. Widbom.
14
106
Öfver-Komraenilanteiis och Kommendantens
i Stockholm
underd. Utlåtanden, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Kommendants-Expeditionens räkenskaper.
U n d e r d å n i g s t e Memorial!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts mig, genom Chefen
för Landtförsvars-Departementet, i skrifvelse af den 19 nästlidne
December, meddelade nådiga befallning, får jag nåden nämna, att jag
infordrat Kommendanten, Öfversten m. m. Daevels yttrande öfver det
nämnde skrifvelse åtföljande Utdrag af Rikets Ständers Revisorers, under
den 11 December 1843, afgifna Berättelse om verkställd granskning
af Stats-Verkets, jemte tillhörande fonders, tillstånd, styrelse och förvaltning
åren 1840 och 184 f, och får nåden samma yttrande, här bifogadt,
i underdånighet öfverlemna. Stockholm den 5 Februari 1844*
C. F. LORICHS,
Öfver-Kommendant.
Fredr. Freidenfelt.
Till Herr Öfver-Kommendanten för Stockholms Garnison!
Herr General-Löjtnanten m. m. har infordrat mitt yttrande öfver
det mig kommunicerade Utdrag af Rikets Sländers Revisorers, under elen
11 December 1848, afgifna Berättelse om verkställd granskning af StatsVerkets
jemte tillhörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren
1840 och 184I5 och får jag, med anledning deraf, äran nämna, att min
fordran för förskjutna medel till bestridande af utgifterna vid Kongl.
107
Öfver-Kommendants-Expedition för Stockholms Garnison under sednare
hälften afår iS/fi, utgörande 5og R:dr 41 sk- 3 r:st. Banko, blifvit
mig, till underdånig åtlydnad af Kongl. Maj:ts nådiga Bref af den i3
April 1S42, genom Kongl. Majrts och Rikets Stats-Kontor liqviderad,
och har jag derå till nämnde Embetsverk afgifvit behörigt qvitto, äfvensom
i påföljande årets räkenskaper uppfört nämnde fordran såsom utbekommen.
Stockholm och Kongl. Öfver-Kommendants-Expedition den
5 Februari 1844-
Carl Ludv. Daevel.
Kommendant.
108
Direktionens öfver InvalidInrättningen
underd.
Utlåtande, i anledning af 1843 ars
Revisorers Berättelse, rörande granskningen
af denna Inrättnings räkenskaper.
Stormäktig ste Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning,
uti Remiss den 18 sisllidne December, får Direktionen öfver InvalidInrättningen,
i anledning af Rikets Ständers Revisorers Berättelse under
den 11 i nyssnämnde månad, om den af dem förrättade Statsrevision,
i hvad den angår nämnde Inrättning, i djupasie underdånighet anföra:
Att Direktionens Redogörare i allo och således äfven i den af Rikets
Ständers Revisorer anmärkta punkt, rörande räkningen med låntagarne,
ställt sig lill efterrättelse det af Eders Kongl. Maj:t stadfästade
och till efterföljd från och med år 1840 anbefallda formulär till redogörelsen
för af Direktionen örn händer hafda medel; men att Direktionen
anser hinder icke möta för den af Revisorerne härutinnan i frågasatta
förändring, så att särskild räkning fores med hvarje låntagare,
derest Eders Kongl. Maj:t täckes dertill lemna nådigt bifall.
Beträffande anmärkningen derom, att kassabehållningen, vid 1840
års slut, funnits i räkenskapen obestyrkt, får Direktionen underdånigst
upplysa, att intyg af Direktionens dåvarande Ledamot, f. d. Slats-Sekreteraren
Grip, om befintligheten af 1840 års kassabehållning blifvit tili
Kongl. Kammar-Rätten ingifvet, men möjligen kommit ati ej biläggas
densamma, vid dess öfverlemnande till Rikets Sländers Revisorer. Dessutom
är denna behållning upptagen i 184 r års räkenskap och således
derigenom bestyrkt; hvilken räkenskap af Rikets Ständers Revisorer blifvit
vid samma tillfälle som föregående årets granskad.
Direktionen framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
Stormäkl igste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och iropligtigsie
tjenare och öndersåter,
M. BRAHE.
Axet. MÖLLERHJELM.
Stockholm den g Mars 1844-
Fritz Rythén.
109
Direktionens öfver
Allmänna Garnisons-Sjukhuset
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse angående nämnde
Sjukhus,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Genom nådig Remiss af den 18 December nästlidet år, har Eders
Kongl. Majit täckts infordra Direktionens öfver Allmänna Garnisonssjukhuset
underdåniga Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers Revisorers
Berättelse om år 1843 förrättad Statsrevision, i hvad densamma
rörer nämnde Sjukhus för åren t84o och 18415 och får, till följd deraf,
Direktionen underdånigst anmäla, att Direktionen icke har något att
tillägga utöfver hvad de till Kongl. Kammar-Rätten afgifna räkenskaperna
innehålla, helst Rikets Ständers Revisorer, vid kalkyl och uppgifter
i öfverensstämmelse med räkenskaperna, icke haft något emot förvaltningen
att erinra.
Direktionen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majits
underdånigste och trojpligtigste
tjenare och undersater,
C. F. LORICHS
M. G. ANKARSVÄRD. Fredr, af KLERCKER.
F. EHRENSVÄRD. A. H. BRANTING. Cari, THELNING.
Stockholm den 5 Mars 1844-
dug. Grandinson
-
110
Förvaltningens af Sjö-Arenderna
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Förvaltningens och Flottans Stationers samt
Lotsverkets räkenskaper.
S t o r m ä k t i g s t e Allernåcligste Konung!
Genom nådig Remiss den i sisllidne Februari å härhos återgående
transumt af Rikets Ständers Revisorers år 1843 afgifna Berättelse om
den samma år verkställda granskning af Stals-Verkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning
åren t84o och 184 < » liar Eders Kongl. Maj:t, i hvad rörer dessa årens
räkenskaper för Förvaltningen af Sjö-Ärenderna och Flottans Stationer
samt Lotsverket, behagat infordra Förvaltningens underdåniga Utlåtande;
och får, i anledning häraf, Förvaltningen följande i underdånighet
anföra:
Hvad först beträffar det Rikets Ständers Herrar Revisorer dels
anmärkt, dels anmält, angående lönebesparingarnas på Riks-Statens
Fjerde Hufvudtitel användande till årliga arfvoden eller gratifikationer,
samt dispositionen af samma Hufvudtitels statsanslag lill exercis och
till oförutsedda utgifter; så, enär de utbetalningar, som af dessa medel
ägt rum, och hvilka bemälte Revisorer ansett sig böra till Rikets Ständer
anmäla eller anmärka, grunda sig på Eders Kongl. Majrts för hvarje
särskilt fall meddelade nådiga föreskrifter, anser sig Förvaltningen af
Sjö-Ärenderna icke äga att något yttrande deröfver meddela, men, i
hänseende dertill att Rikets Ständer bestämt, det nämnde exercis-anslag
skulle så fördelas, att deraf för Linieflottan utfördes 2-5,ooo R:dr och
för Skärgårdsflottan 20,000 R:dr, får i underdånighet anföra, att Förvaltningen
hittills ej haft nåden emottaga något stadgande om iakttagande
af en slik fördelning af detta anslag.
Vidkommande Rikets Ständers Revisorers anmälan, att, för beredande
af tillgång på medel för Flottans nybyggnad och underhåll, blifvit
af Åttonde Hufvudtiteln för den Fjerde anordnade åtskilliga belopp,
så anser sig Förvaltningen af Sjö-Ärenderna, i afseende derå, endast
böra åberopa den förklaring Rikets Ständers Revisorer sjelfve deröfver
afgifvit.
lil
I afseende åler å Revisorernes yrkande, att Rikets Ständers, i underdånig
skrifvelse den i9 December i84o, Eders Kongl. Maj:t delgifna
beslut om, bland annat, den fördelning emellan Linie- och Skärgårdsfloltorna
af Fjerde Hufvudlilelns materialanslag i penningar, alt
utaf detta anslag borde för sistnämnde Flolta årligen afsättas ett minimi-belopp
af i85,ooo R:dr icke blifvit iakttaget, till stöd för hvilket
yrkande Rikets Ständers Revisorer genom zifferuppställning sökt ådagalägga,
att Skärgårdsflottan för år i84i> från och med hvilket nämnde
anslags fördelning skulle taga sin början, bekommit tillsammans endast
120,512 R:dr 3i sk. 5 r:st., äfvensom att på hela materialanslaget för
samma år uppstått ett öfver kott af omkring 4°>000 R‘dr, utan att af
räkenskaperna eller andra handlingar kunnat inhemtas, att det sålunda
uppkomna förmenta öfverskott å årsanslaget till Flottans nybyggnad
och underhåll blifvit, i öfverensstämmelse med Ständernes omförmälda
beslut, särskilt afsatt för Stockholms och Götheborgs Stationer; så får
Förvaltningen underdånigst anföra, alt som någon allmän föreskrift icke
blifvit i nåder meddelad om iakttagande af den anslagsfördelning, hvarom
Rikets Ständer gjort underdånig hemställan, men Eders Kongl.
Majit, vid regleringen af Fjerde Hufvudtiteln för år 1841 » behagat så
fördela det årets kontanta materialanslag emellan Flottans Stationer, att
af della blifvit Carlskrona Station tilldelade 423,3i8 R:dr 33 sk. 3 rist.,
eliel', med afdrag af deruti för Skärgårdsvapnet tillhörande Ångfartyg
m. m. inberäknade 4^,71 1 R.'dr 5 sk. 3 rist., ett belopp af 379,607 Rldr
28 sk., Stockholms Station, 119,825 Rdr 3o sk. 9 rist., och Götheborgs
23,963 Rldr 12 sk., samt alltså för Skärgårds- och Ångfartygen erhållits
187,500 Rldr, eller 2,5oo mera än Rikets Ständer dertill anvisat,
af hvilka särskilda anslagsbelopp, pi sätt de deröfver uppgjorda liqvider
utvisa, något öfverskott deraf icke uppkommit vid Carlskrona Station,
men deremot vid Eders Kongl. Majlis Flotta i Stockholm blifvit
reserverade 3,208 Rldr 10 sk. 9 rist., och vid Götheborgs 1,478 Rldr
34 sk. 6 rist., hvilka medel för nämnde Stationers behof användls.
Då Förvaltningen af Sjö-Ärenderna nu, såsom den vågar hoppas,
tillräckligen ådagalagt det oriktiga i Rikets Ständers Revisorers oivanberörde
påståendes förra del, återstår att ådagalägga det mindre riktiga
i detsammas sednare del, eller i hvad det rörer Förvaltningens af Revisorerne
benämnda ofullständiga Berättelse.
Genom Kongl. Cirkuläret den 14 Augusti 1841, är det de förvaltande
Verken endast ålagdt, att, vid hvarje inträffande Statsrevision,
till ledning för granskningen af Stats-Verkets räkenskaper, uppgöra och
— 112 —
i underdånighet ingifva till Eders Kongl. Majit ställda Berättelser om
de förhållanden, sora Embetsverkens Hufvudböcker och dithörande
handlingar närmare utreda, jemte behöriga Generalsammandrag af de
räkenskaper, som vid den förestående Revisionen skola utgöra föremål
för Rikets Ständers Revisorers granskning; men någon föreskrift, att
ifrågavarande Berättelser böra antingen innefatta någon detaljerad redogörelse
för hvarje administrativ förvaltningsgrens förhandlingar under
de förekommande revisionsåren, eller framställa skälen och ändamålen
för hvarje af de i räkenskaperna upptagna inkomst- och utgiftsposter,
finnes icke i nåder meddelad. I öfverensstämmelse med ofvan hogstberörde
nådiga Cirkulär samt i fullkomlig likhet med hvad hittills i enahanda
fall, under en längre följd af år, anmärkningsfritt ägt rum, upprättade
och insände Förvaltningen af Sjö-Ärenderna sin ifrågaställa, af
behöriga Generalsammandrag åtföljda, Berättelse, hvadan och då, i
hänseende till de uti denna förekommande uppgifter, någon erinran om
oriktighet icke skäligen kunnat göras, Förvaltningen anser den benämning
af ofullständig, hvilken blifvit samma underdåniga Berättelse tillagd,
vara oförtjent. Och för öfrigt, om Rikets Ständers Revisorer,
utom de upplysningar, Förvaltningens af Sjö-Ärenderna omförmälda Berättelse
och Generalsammandrag, i afseende å penningeställningen, nöjaktigt
lemnade, äskat närmare underrättelse om hvad under loppet af
åren i84o och 1841 blifvit vid Flottans Stationer till vidmakthållande
och förkofran åtgärdadt, så hade vägledning derför kunnat erhållas af
Eders Kongl. Maj:ts för Förvaltningen af Sjö-Ärenderna utfärdade nådiga
Instruktion af den 18 Januari 1841 j '6 §• 2 morn., då deraf befinnes,
det Förvaltningen åligger, att i Februari månad hvarje år till
Eders Kongl. Majit inkomma med Arbets- med flera Berättelser, hvilka
alla Rikets Ständers Revisorer kunnat ifrån Kongl. Sjöförsvars-Departementet
erhålla; hvarförutan den omständigheten icke torde böra lemnäs
oanmäld, att Rikets Ständers sednast församlade Revisorer, om de, såsom
förut öfligt varit, från Förvaltningen reqvirerat dess protokoller och
registratur för sagde år, kommit i tillfälle att med fullständig tillförlitlighet
bedömma den väsentligaste delen af Sjöförsvars-Administrationens
tillgöranden under åren 1840 och 1841 -
Slutligen, och hvad angår Rikets Ständers Revisorers anmärkning,
att bland behållningarna för nyssnämnde a:ne år äro, såsom balanserade
förskotter till Carlskrona Station, sedan år i836 upptagna, dels 20,000
R:dr, kostnader för nådigst anbefallda rustningar samt åtskilliga försvarsanstalters
iståndsättande sistberörde år, till hvilka statsanslag saknats,
— 113
näts, dels 316 R:dr 12 sk. 8 r:st., ersättning åt Majoren Palander för
hans, vid tillträde af Tionde Kompaniet vid Sjö-Artilleri-Regementet, häfda
kostnader för komplettering af Kompaniets beklädnad, som befunnits
bristfällig, men till hvilken ersättning förre Kompani-Chefens konkursmassa
ej lemnat tillgång, får Förvaltningen i afseende å det förra
beloppet underdånigst upplysa, att Eders Kongl. Maj:t, dels, under den
n Maj i836, i nåder förordnat, att alla för ofvannämnde rustningar belöpande
utgifter borde utaf Förvaltningen, af under händer hafvande
medel, förskjutas emot ersättning, som framdeles skulle komma att anvisas,
och dels, under den iSJuni samma år, nådigst förklarat sig vilja
med anvisande af ersättning för kostnader till lavettage och andra försvarsanstalter
å Kungsholmen och Drotlningskär tills vidare och intilldess
desamma, efter arbetets fullbordande, blifvit till fullo kända, uppskjuta,
men då tillgång för godtgörande af förenämnde 20,000 R:dr icke
torde kunna af fästningsbyggnadsfonden påräknas, tinner Förvaltningen sig
bora i den af Rikets Ständers Revisorer yttrade åsigt om nödvändigheten af
denna summas afskrifning i räkenskapen instämma; och beträffande de
förskjutna 316 R:dr 12 sk. 3 r:st., är det att förmoda, det frågan om
sagde förskott snarligen skall afslutas, enär densamma för det närvarande
är dragen under och beror på Eders Kongl. Maj:ts Högsta Domstols
pröfning och beslut.
Jemte Remisshandlingarnes återställande, framhärdar Förvaltningen
med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
und< rdänigste oell iropfigiigste
tjä nare och undersåter,
J. KREUGER.
Cmt. J. BLOMSTEDT. R. W. ] DEC K BORG.
Jon. Cari. WIDIN.
Referent.
Slockholm den 7 Mars i844-
C M, af Lehnberg.
15
114 —
Styrelsens för Allmänna
Väg- och Vattenbyggnader
underd. Utlåtande, i anledning 3f
1843 års Revisorers Berättelse om
granskningen af Styrelsens räkenskaper.
Underdånigsle Memorial?
Till följd af nådig Remiss den r6 sistlidne Januari å den af Rikets
Ständers sednast församlade Revisorer afgifna Berättelse pin verkställd
granskning af Stats-Verkets, jemte tillhörande fonders, tillstånd»
styrelse och förvaltning åren i84° oc^ 184 •» i hvad den rörer Styrelsen
för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, får Styrelsen, jemte Remisshandlingarnes
återställande, underdånigst anföra, att då Revisorernes
framställning af zifferförbållandet i Styrelsens räkenskaper for dessa
år samt af andra ur handlingarna hem tade underrättelser ej påkalla
några rättelser, och Revisorerne ej eller, i anledning af hvad de sålunda
anfört, gjort några anmärkningar eller dragit slutsatser, som behöfva
upplysas eller vederläggas, mer än i en enda omständighet, har Styrelsen
egentligen endast dervid att afgifva Utlåtande. Denna omständighet
är Revisorernes uppgift, ”att Styrelsen i enskildt hus hyrt lokal
för sina sammanträden och samlingar för 45t> R:dr om året, och deras
förmodan, att denna utgift skulle kunna undvikas och behöfligt utrymme
för delta Verk beredas uti något af Statens hus här i Stockholm.”
Sannt är visserligen, att Styrelsen hyrt rum i omförmälda ändamål för
45o R:drs årlig hyra, men samma räkenskaper och handlingar, som Revisorerne
i detta afseende åberopa, visa först och främst, att hyran,
som Styrelsen verkligen betalar, sedan ett rum blifvit uthyrd t, utgjort
och utgör hlott 4°o R:dr om året, och sedermera alt Styrelsen till
denna utgift erhållit nådigt tillstånd i Kongl. Brefvet den g November
*84o, först efter det undersökning i officiel väg föregått, huruvida några
tjenliga lägenheter i Kronans hus för ändamålet voro att tillgå, och
upplyst blifvit att så icke vöre förbållandet.
Stockholm den 29 Februari 1844.
A
A. E. von SYDOW.
M. F. Aberg.
— 115 —
Direktionens öfver Allmänna
Barnhus-Inrättningen
lindert!. Ullätande, i anledning af i843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
tiämndr Inrättnings räkenskaper.
Stormäktigste Alle må di g ste Konung!
Genom Remiss, i följd af Eders Kongl. Maj:ls nådigste befallning,
har Direktionen öfver Allmänna Barnhus-Inrättningen i Stockholm undfått
del af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers, den t t December
ont verkställd granskning af Stats-Verkels och tillhöran
de
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1840 och 1841» afglida
Berättelse, i hvad densamma rörer Barnhus-Inrättningen, och hvaröfver,
i denna punkt, Direktionens underdåniga Utlåtande är infordradt.
Rikets Ständers Revisorer hafva uttryckt den önskan, att kommande
Ständer måLte bevilja ett anslag, till uppförande af en för Barnhuset
erforderlig tillbyggnad, hvarför lokal finnes, och hvarigenom dels
sjuknummern inom -sjelfva Inrättningen skulle betydligt minskas, då en
stor del af de späda barnen icke vidare blefvo utsatta för drag och kyla,
dels särskilda sjukrum kunde erhållas och behörig skötsel lemnäs
åt de sjuka barnen; äfvensom, och då det vore af särdeles vigt för det
allmänna, 0111 nuvarande Läkaren sattes i tillfälle, att, jemte meddelande
af klinisk undervisning, genom föreläsningar å Carolinska Institutets
lokal, bibringa yngre Läkare kännedom om barnsjukdomar och deras
botande, men nämnde Läkare, som af Barnhusets fonder åtnjuter endast
Sexhundra Sextiosex Riksdaler 32 sk. Banko i årlig lön, samt,
genom trägenheten af sin befattning, hindras ifrån all enskild praktik,
icke kunde, utan vedergällning, en sådan undervisning lemna, Revisorerne
ansett sig böra till Rikets Ständer hemställa, att en lön, motsvarande
hvad Professorerne vid nämnde Institut åtnjuta, måtte beviljas,
att utgå, så länge Öfver-Läkaren fortfar att, jemte den kliniska undervisningen
å Barnhuset, vissa timmar hvarje vecka hålla föreläsningar i
läran om barnsjukdomar, under villkor likväl, att Barnhuset försättes
och underhålles i det skick, som för en dylik undervisnings meddelande
erfordras.
1 anledning af hvad Rikets Ständers Revisorer sålunda anfört, förenadt
med det vitsord, hvilket de, angående Barnhus-Inrättningens till
-
— 116 —
stånd, meddelat, afgifver Direktionen i underdånighet det utlåtande, att
den, erkännande den uppmärksamhet, som Revisorerne behagat fästa på
denna Inrättning, redan gått i författning om beredelser lill ett förslag,
att, genom erforderlig tillbyggnad, försätta Barnhuset i ett ändamålsenligt,
utvidgadt skick, oell alL, så snart bvggnadsförslaget, med dertill
hörande ritningar och kostnadsberäkning, bl ifver fulländadt, Direktionen
är sinnad, att, emedan Inrättningens egna tillgångar ej medgifva användandet
deraf till sådan byggnad, lill Eders Kongl. Maj:t inkomma
med en underdånig motiverad framställning om nådig Proposition till
Bikets näst sammanträdande Ständer, angående behöflig t anslag för Barnhus-Inrättningens
ifrågavarande tillbyggnad, hvarvid jemväl förulsältes,
att Barnhuset bör befinnas i ett sådant skick, som för en klinisk undervisning
å stället är af nöden.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar Direktionen öfver
Allmänna Barnhuset i Hufvudstaden,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts
underdånigsle, troplisligste
tjenare oell undersåter,
Maur.
E. G. RUNEBERG.
N. J. EKDAHL.
Joh. WEDBERG.
A. M. BRINCK.
J. D. AHLBERG.
J. KIHLSTEDT.
A. J. LYCHOU.
LEWENHAUPT.
B. C. BERGMAN.
A. F. SCHULTZ.
J. W. BOSTRÖM.
C. G. BLOM C:son.
Olof Hindbeck.
Jacob WESTIN.
Stockholm den 22 Februari 1S44*
117
Direktionens öfver Armeens
Pensions-Kassa
underd. Utlåtande, i anledning af j843 års
Revisorers Berättelse rörande nämnde Kassa.
Stormäktigste Allernådigste Korning!
Genom nådig Remiss af den t<8 sistlidne December å härlios återgående
XJldrag af Rikets Ständers Revisorers, under den ii December
i843, afgifna Berättelse om verkställd granskning af Stats-Verkets, jemte
tillhörande fonders, tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1840 och
1841, har Eders Kongl. Maja, i hvad samma Berättelse rörer Armeens
Pensions-Kassa, behagat infordra Direktionens ofver nämnde Kassa underdåniga
Utlåtande; Och får, till åtlydnad häraf, Direktionen i afseende
derpå, att annan redovisning för statsbidragen till Armeens PensionsKassa
åren 1840 och 1841, än genom Utdrag af Kassans Hufvudböeker
för ifrågavarande 2.'ne år och dervid bilagda exemplar af utfärdad Pensionskungörelse
för hvartdera året, icke blifvit till Rikets Ständers Revisorer
från Direktionen aflemnad, underdånigst anföra och åberopa hvad
som, beträffande Armeens Pensions-Kassa, de statsbidrag Kassan åtnjuter
och redovisningen för desamma, förekommer i Direktionens infordrade
och lill Hans Excellens, Herr Juslitie-Stats-Ministern, i skrifvelse
af den g November 1841, afgifna Utlåtande, i anledning af den
utaf Rikets Ständers Revisorer vid Statsrevisionen sistnämnde år väckta
fråga om erhållande af en fullständig redovisning för alla under Direktionens
vård ställda medel; varande hvad Direktionen vid delta tillfälle,
såsom stöd för sitt, af Eders Kongl. Maj:t sedermera gillade förlåtande,
anförde, af följande innehåll: ”Otillräckligheten af de tillgångar
”Slaten kunde lemna, för pensionering af Armeen tillhörande militäre
”och civile embets- och tjenstemän vid afgång ur tjenst, till följd af ål”der
eiler erhållna blessyrer och ådragen bräcklighet, framkallade vid
”1706 års Riksdag förslag inom Krigs-befälet, alt, medelst inrättande
”af en egep Pensions-Kassa och, genom egna uppoffringar dervid, kom"ma
Staten till biträde i omsorgen, att med underhåll förse Armeens
'militäre och civile embets- och tjenstemän efter erhållet afsked. Förslaget
antogs och bifölls af Rikets Ständer samt stadfästades af Kongl.
”Maj:t, genom nådig Förordning och Reglemente den 10 Januari 1757.’’
— 118
”Vid Kassans inrättande anslogos henne vakans- och liggetids-be”sparingarne
af lönerna vid Militär-staten, hvarjemte, och som Armeens
”Pensions-Kassa befriade Wadstena Krigsmanshus-Kassa från allt åliggande
för framtiden att pensionera Armeens Befäl, Pensions-Kassan i
”stället et höll ? af Krigsmanslmsets inkomster årligen. Härförulan har
”blifvit på Pensions-Kassan, från och med år i83o, öfverlåten den lone”mnehåliuing,
sorn i vakanser efter afskedade militäre personer, under
'naum af begrafningshjelp, förut till Stats-Verkel ingått.”
”Dessa äro de bidrag af Slaten, som Pensions-Kassan åtnjutit, och,
”hvad särskilt beträffar ?:delarne af Wadstena Krigsmanshus inkomster,
”med inskränkning till de så kallade äldre inkomsterna, för närvarande
”åtnjuter, men hvilka på långt när icke äro tillräckliga för ändamålet,
”hvarföre hvad som utöfver samma statsbidrag varit för pensioneringen
”af nöden, måst fyllas genom tillskott af Armeen.”
”Örn det icke kan bestridas, att Staten har förbindelse att med
”lämpligt underhåll förse Armeen tillhörande embets- och tjenstemän,
”då ålder eller följderna af erhållna blessyrer nödga att lemna tjensten,
”mäste äfven tagas för gifvet, såsom följd af en slik förbindelse, att
”Statens anslag lör pensioneringen bordt och böra i främsta rummet för
”ändamålet användas; och då dessa anslag varit otillräckliga, ligger äf”ven
i sakens natur, att något uppslag af statsbidragen icke kunnat ske,
”och att Armeens Pensions-Kassas fond måste hafva tillkommit af Ar”meens
egna tillskott; hvarföre ock denna fond rätteligen bör anses så”som
en Armeens tillhörighet.”
”Statsbidragen och Armeens Pensions-Kassas egna tillgångar ingå
”uti gemensam redogörelse. En speciel granskning af redovisningen för
'Me förra kan således icke äga rum, utan att äfven vidröra redogörelsen
”lör de sednare.”
”Rikets Ständers Revisorers granskningsrätt bör väl icke anses vidsträcktare,
än att tillse, det bidragen af Staten blifvit anviinda för det
”ändamål, i hvilket de äro gifna, nemligen till pensionerande af Öfver”och
Under-befäl samt civile tjenstemän från Armeen.”
”För en sådan granskning hafva, i likhet med hvad som skett till
”föregående Statsrevisioner, äfven nu blifvit till Rikets Ständers Herrar Revisorer
öfverlemnade, för åren i83Soch iS3c>, dels Utdrag ur Armeens
”Pensions-Kassas Hufvudböeker, upptagande så väl beloppen af statsbi”dragen,
utom räntan å för delta Krigsmanshus-kapitalet, enär densam'ina
ingår i räntan å Pensions-Kassans egna kapital, som ock summan
— 119
”af under året utbetalda pensioner, dels äfven exemplar af Direktionens
''från trycket ulgifna Pensions-kungörelser, och livarmed allt ådagaläg”ges,
det Statens bidrag till Pensions-Kassan på långt när icke varit
”för den Pensions-Kassan åliggande pensioneringsskyldighet tillräckliga.
”En på sådant sätt lemnad redovisning för statsbidragen bar vid förra
”Statsrevisioner befunnits tillfyllestgörande, hvilket jemväl bordt forvän”tas;
ty om Rikets Ständer kunde äga att, i vidsträcktaste mening ta”get,
granska förvaltningen af Armeens Pensions-Kassa, borde väl med
”denna rätt äfven anses förenad den för hvarje Stat naturliga skyldighet,
alt sjelf och uteslutande pensionera sina afskedade tjenstemän, och
”Armeen såmedelst alldeles befrias från alt med egna dryga uppoffrin”gar
deltaga i en sådan, Staten ensamt tillhörande, skyldighet.”
Att statsbidragen tili Armeens Pensions-Kassa icke varit tillräckliga,
för alt ensamt dermed kunnat bestridas den Kassan åliggande pensioneringsskyldighet,
och att dessa följaktligen icke till någon del hafva
grundlagt Kassans fond, hvilken tillkommit genom Armeens egna bidrag
och således är att anse såsom en Armeens tillhörighet, för att till
dermed afsedt ändamål användas, visar sig tydligen deraf, att ehuru
ined året in5S statsbidragen inflöto, men pensionerna frän Kassan först
år 1761 utbetaldes, hade Kassan, såsom af underdånigst bi 1 agda Tablå
inhemtas, under Aren 1761 med 1767, i pensioner och begrafningshjelj>
ntbetalt 208,017 Daler 3oi Öre mera, än hvad de under åren r788 med
1767 influtna statsbidragen sammanlagdt utgjort; hvilket utbetalda, statsbidragen
överskjutande belopp icke uppväges af den ränta på ränta å
samma bidrag, som kan anses hafva Kassan under tiden tillflutit; hvartill
kommer, att redan år 1768 öfverstego utbetalda pensioner och begrafningshjelp
beloppet af under året influtna statsbidrag, hvilket förhållande
sedermera allt framgent varit enahanda.
Vid sådant förhållande synes någon mera omfattande redovisning
för Armeens Pensions-Kassa till Rikets Ständer och deras Revisorer icke
billigtvis böra ifrågakomma, än alt behörigen visas hvad statsbidragen
och pensionsutgiften årligen utgjort, då dermed ådagalägges, att dessa bidrag
på långt när icke varit tillräckliga för pensioneringens bestridande.
Direktionen har för denna åsigt hemtat ytterligare stöd från 12:te
punkten af Eders Kongl. Majlis nådiga Cirkulär den i4 Augusti 1841 till
samtliga förvaltande Verken, angående deras åligganden i och for revisionen
af Stals-Verkets styrelse och förvaltning, hvilken punkt tydligen
förut sätter, i afseende på de räkenskaper, hvilka till Rikets Ständers Revisorers
granskning skola förekomma, en forutgången revision i Eders
— 120
Kongl. Majlis och Rikets Kammar-Rätt. Armeens Pensions-Kassas räkenskaper
deremot hvarken äro eller hafva någonsin varit underkastade revision
i Kammar-Rätten. Enligt i, 8, i4 och 19 §§. af det utaf Eders
Kongl. Maj:t för Armeens Pensions-Kassa fastställda nådiga Reglemente
af den i5 Februari 1840, står denna Kassa under styrelse af Armeen,
genom Krigsbefäl eller Fullmäktige, hvilka under Eders Kongl. Maj:ts
nådiga stadfästelse förordna om Kassans förvaltning; hvarjemte granskningen
af denna förvaltning likaledes tillkommer Armeen, genom Krigsbefälet,
Armeens Fullmägtige eller utsedda Revisorer från Armeen, hvilka
i sådant ändamål på vissa derför bestämda tider sammanträda.
Af dessa bestämda föreskrifter samt af hvad i öfrigt blifvit anfordt,
bär Direktionen ansett sig förhindrad att Lill Rikets Ständers Revisorer
kunna lemna annan redovisning för Armeens Pensions-Kassa, än den
till Revisorerne öfverlemnade för statsbidragen till nämnde Kassa.
Beträffande beskaffenheten af de aflemnade Utdragen ur Hufvudböckerna
för åren 1840 och 184 r > hafva Revisorerne fästat uppmärksamhet
vid det förhållande, att Armeens Pensions-Kassas andel i Krigsmanslmsmedlen,
af uppgifvet skäl, icke finnes vara lill uppbörd tagen i Utdraget
ur 1841 ;°,rs Hufvudbok, då likväl i samma Utdrag bordt synas det belopp,
51,801 R:dr 29 sk. 7 r:st., sorn "Wadstena Krigsmanshus-Kassas
räkenskaper för år 1S41 allöra, såsom under samma år till Armeens
Pensions-Kassa levereradt, och hvilket äfven blifvit, å Pensions-Kassans
vägnar, af dess Ombudsman qvitleradt.
Med anledning häraf, får Direktionen i underdånighet anföra, att då
kapital-räkningen i Armeens Pensions-Kassas Hufvudbok bör upptaga
hvarje inkomst- och utgifls-tilel till det belopp, densamma föråret verkligen
utgjort, hafva Pensions-Kassans Adelar af Wadstena KrigsmanshusKassas
äldre inkomster för år 1S41 icke kunnat i kapital-räkningen ingå
och utföras, innan deröfver erhållits liqvid, som utvisade deras belopp
för året; och hvad angår den åberopade, under året 1841 Rån
"Wadstena Krigstnanshus-Kassa verkställda levereringen till Armeens Pensions-Kassa,
så hafva dessa medel blifvit levererade, dels under den
3o Juni, i afräkning på jhdelarne för år 1840, med . . 4o,ooo: —
dels den 3o December, såsom återstod af ?:delarne för
år 1839, med 11,851: 29. 7.
Summa B:ko 5i,85i: 29. 7.
De särskilda beloppen, derå af Pensions-Kassans Kassör meddelade
och utaf Kassans Ombudsman annoterade qvittenser blifvit aflemnade,
äro
— 121 —
äro väl till uppbörd tagna i Hufvudboken, men hafva, af nyss uppgifven
anledning, icke kunnat i kapital-räkningen inflyta och särskilt utföras.
Ehuru levereringarne från Wadstena Krigsmanshus-Kassa till Armeens
Pensions-Kassa icke afse Pensions-Kassans inkomst för det år,
levereringarne verkställas, utan föregående år, kunna likväl, om så skulle
äskas, till kommande Statsrevisioner äfven aflemnas Utdrag ur räkenskaperna
öfver beloppen af levereringarne från Wadstena KrigsmanshusKassa
under de år revisionen skall omfatta.
Och hvad slutligen angår Revisorernes tillkännagifvande, att Armeens
Pensions-Kassa skall vara den enda, som, ehuru åtnjutande statsanslag,
vägrat att till Revisorernes granskning utlemna sina räkenskaper,
täcktes Eders Kongl. Majrt nådigst finna Direktionens förfarande i detta
fall tillfredsställande förklaradt, genom de anförda särskilda förhållauden,
som med Armeens Pensions-Kassa äga rum, och hvaraf Direktionen
måst anse sig förhindrad, att annan redovisning för statsbidragen
afgifva, än den som blifvit aflemnad.
Direktionen har nåden framhärda med undersåtlig vördnad, nit och
trohet,
Stormäktigste, Allernåd igste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåter,
Maur. LEWENHAUPT.
H. KALMBERG. G. A. ÖSTBOM. F. O. SILFVERSTOLPE.
Gust. SCHURER v. WALDHEIM. C. H. MÖLLERSVÄRD.
Slockholm den 29 Februari 1844*
C. Åhman. Johan O. Jonson.
16
122 —
Armeens Pensions-Kassa tilljlutna 3f5:clelar af Wadstena Krigsmanshus-inkomsteräfvensom
Vakans- och Liggetids-besparingar,
samt från Kassan till Delägare utbetalda Pensioner
och Begrafningshjelp, under nedan upptagna är.
Levererade
3/5>: de lar
Wallstena K
månsh us-in
sterna.
af
.rigs-
(om-
Vakan*-
och
Liggetids-
besparingar.
Samma
D:r — Öre
IR:p.mynt.
Utbetalda
Pensioner och
Begrafnings-  hjelp* [
År 1*5S
78,678.
18.
3,990.
1.
82,668.
19.
—
„ 1*59
101,470.
31.
10,220.
10.
111,691.
9.
—
1760
83,073.
86,702.
11
13,524.
44,367.
8
96,597.
19'
„ 1*61
23.
26i.
131,070.
17.1.
54,080.
9.
„ 1*63
75,000.
—
34,108.
2/.
109,108.
2.
105,289.
10.
„ 1*63
75,000.
—
79,044.
31$.
154,044.
31-1.
186,195.
29.
„ 1*64
70,000.
—
70,421.
14$.
140,421.
14i.
229,405.
16.
„ 1*65
100,000.
—
81,495.
10.
181,495.
10.
255,257.
14.
„ 1*66
103,000.
—
29,414.
7.
132,414.
7.
289,624.
!?•
„ 1*6*
20,000.
—
36,676.
8.
56,676.
8.
284,353.
24>,
S:a D:r K:p.mt
792,925.
19.
403,262.1224.
1,196,188.
94.
1,404,206.
8.
Utöfver statsbidragen, har Kassan, för pensionerin-  gen, utgifvit af egna tillgångar
D:r
208,017.
3Qi.
1,404,206.
8.
Stockholm den 29 Februari 1844.
C» Åhman■
— 123 —
Styrelsens för Fängelser
och Arbetsinrättningar
underd, Ullåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse om granskningen
af räkenskaperna får anslagen
till Fångvården.
Stormäktig ste Allernådigste Konung!
Genom nådiga Remisser af den 7:e och 9:e i sisllidne Februari
månad, har Eders Kongl. Maja nådigst anbefallt Styrelsen öfver Fängelser
och Arbetsinrättningar i Riket, att afgifva underdånig förklaring
öfver Rikets Ständers Revisorers anmärkningar vid förvaltningen, under
åren 1840 och 1841, af de medel, som varit anslagna för fångars vård
och underhåll.
Sedan, med anledning häraf, och då den embetsman, sorn under
förenämnde två år förvaltat Kameral-Departementet hos Styrelsen, nu
mera erhållit afsked samt undertecknad, t. f. Ordförande, i sin dåvarande
egenskap af Kansliledamot och såsom ofta frånvarande på inspeklionsresor,
under nämnde tid nästan icke deltagit i samma förvaltning,
Styrelsen funnit sig nödsakad, att, för utredning af de utaf Revisorerne
anmärkta förhållanden, begära åtskilliga upplysningar från Styrelsens
ordinarie Ordförande, General-Direktören m. m. Livijn, som nu
åtnjuter tjenstledighet, har General-Direktören till Styrelsen aflemnat
underdånigst bifogade Promemoria, innefattande förklaring öfver de
fleste af Revisorernes anmärkningar; och anhåller Styrelsen att få, sdsom
underdånig förklaring, för egen del, åberopa nämnde handling,
hvarförutan Styrelsen anser sig böra till hvad densamma innehåller i
underdånighet göra några tillägg.
Revisorerne hafva föreslagit, att, till vinnande af enhet och besparing
vid uppbörden, de så kallade rasp- och spinnhus-medlen måtte
upphöra att till Styrelsen direkte ingå och i stället inflyta i Stats-Kontoret,
samt att Styrelsen skulle erhålla ersättning härför med ett motsvarande
belopp på stat.
Häremot finnér Styrelsen, för sin del, icke något vara att erinra;
dock lärer det icke tillkomma Styrelsen att i underdånighet yttra sig
öfver lämpligheten deraf, att denna ringa inkomst fortfarande, såsom
särskild statsintrad, i Riks-Staten upptages. Styrelsen får blott upplysningsvis
meddela, ali berörde medel, efter medeltal för 5 år, utgjort
382 R:dr 17 sk. 11 r:st. B:ko årligen.
Efter det, vid afgifvandet af den uppgift, som borde tjena till ledning
för granskningen af fångvårdsmedlens förvaltning, Styrelsen bos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet tillkännagifvit, att den mängd af
göromål, som åligga Styrelsen oell dess tjenstemän, hvarken lemnat tid
eller arbetskraft öfriga, för aLt verkställa en fullständig utredning af de
uti 1841 års räkenskaper, såsom tillgångar och fordringar, utbalanserade
medel, hafva Revisorerne erinrat, att Styrelsens tjenstemannapersonal
blifvit ökad och löner, ungefärligen motsvarande vederlikars i Kollegierna,
för tjenstemännen beviljade, samt att derföre omförmälde utredning,
i brist på arbetsbiträde, ej syntes hafva bordt underlåtas; hvarjemte
Revisorerne yttrat, alt då de saknat en högst nödig utredning af
ofvannämnde balanser, återstode för dem endast att anmäla, det en
stor del af fordringarne, sedan flera år tillbaka, oförändradt balanserats
i räkenskaperna, och att Revisorerne af meddelade handlingar ej kunnat
inhemta, huruvida vederbörande, i allt hvad på dem berott, sökt bereda
Staten liqvid och redovisning för en del uppgifna poster.
I afseende härå torde Styrelsen få i underdånighet åberopa hvad
General-Direktören Livijus Promemoria derom innehåller; och derjemte
ytterligare i underdånighet anföra:
Sedan Styrelsen, vid 1842 års början, erhållit förökade åligganden,
uppstod hos Styrelsen genast tvifvel om möjligheten, att med då befintlig
tjenstemannapersonal medhinna de göromål, som från omkring
30 särskilda embetsmyndigheter blifvit på Styrelsen öfverflyttade. Emedlertid,
då Styrelsen ännu icke haft tillräckligt rådrum att bedomina
vidden af sina nya pligter, och i följd deraf saknade erfarenhet om
verkliga behofvet af ökad arbetspersonal, samt Styrelsen var i ovisshet,
om ej förlägenheten möjligen kunde snarare vara en tillfällig följd af
den inträffade förändringen, än något förhållande, som skulle fortfara,
så hade Styrelsen icke någon säker grund eller anledning att då ännu
göra underdånig hemställan om någon definitiv tillökning i Embetsverkets
personal. Styrelsen kunde derföre icke vidtaga andra åtgärder,
för att komma i tillfälle att medhinna de anförtrodda göromålen, an
att hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begära tillökning i arbetsbiträdet
för särskilda tillfällen, då sådant visade sig vara oundgängligen
nödvändigt; i anledning hvaraf Eders Kongl. Maj:t jemväl, genom
nådigt Bref den 14 Augusti 1843 och den 10 sistlidne April, nådigst
beviljat dylik tillökning jemte utbetalande af särskilda arfvoden.
— 125 —
Numera är visserligen otillräckligheten af de hos Styrelsen anställde
tjenstemän genom erfarenheten tillfyllest bekräftad, enär, oaktadt
all använd möda, icke ens alla de löpande göromålen, ännu mindre
äldre och nyare mål af vidlyftigare beskaffenhet, kunnat medhinnas
samt betydliga arbetsbalanser sålunda hota att uppkomma. Styrelsen
har ock derföre varit betänkt att afgifva underdånigt förslag till
den utvidgning af Embetsverket, som nuvarande förhållanden påkalla
för arbetets behöriga fortgång, och ehuru Styrelsen varit mycket upptagen
af en mängd ärenden, som icke medgifvit dröjsmål, är förslaget
nu så nära utarbetadt, att Styrelsen inom kort kan i underdånighet
underställa detsamma Eders Kongl. Majlis nådiga pröfning.
Innan Styrelsen lemnar detta ämne, begagnar Styrelsen tillfället,
att i underdånighet fästa Eders Kongl. Majrts nådiga uppmärksamhet
derpå, alt de utestående fordringar, hvilkas utredning, genom Eders
Kongl. Majlis nådiga Bref lill Styrelsen af den 30 November 1841, blifvit
i nåder anbefalld, ingå uti samma balanser, som här ofvan blifvit
omförmälda, och hvilka till större delen blott härleda sig från felakti
«
ga
bokföringsåtgärder; och torde hvad Styrelsen bär ofvan anfört derföre
jemväl få gälla såsom ursäkt, hvarföre Eders Kongl. Majits nyssnämnde
nådiga befallning icke är vorden i underdånighet fullgjord.
I anledning af den utaf Revisorerne omförmälde förlust till belopp
af 415 Ridr 6 sk. 6 rist. Riksgälds som blifvit Södra Korrektionsinrättningen
tillskyndad genom en af korrektionister verkställd förfalskning
af så kallade Premielistor, har, enligt Styrelsens förordnande, ersättningstalan
blifvit af Styrelsens Ombudsman utförd emot då varande Arbetschefen
vid Korrektionsinrättningen, Kapiten-Mekanicus Modeer; men
sedan två Domstolar ogillat Styrelsens påstående, har målet icke vidare
blifvit full föl jd t.
Revisorerne hafva anmärkt, att ”så väl uti Styrelsens som de särskilda
Korrektionsinrättningarnes räkenskaper saknas inventarie-conto,
”upptagande deri befintliga effekter jemte värdet derå.”
Häremot får Styrelsen underdånigst erinra, att Förteckningar öfver
persedlar finnas bilagda alla Korrektionsinrättningarnes räkenskaper;
hvarjemte Styrelsen skolat underdånigst anmäla, att Styrelsens KammarKontor
blifvit anbefaldt att uppgöra och årsredogörelsen bilägga Förteckningar
öfver Styrelsens möbler och inventarier, samt alt Styrelsen icke
skall underlåta att afhjelpa hvad i öfrigt kan finnas ofullständigt i ofvannämnde
Förteckningar, när Styrelsen, för öfriga göromål, får tillfälle
att sysselsätta sig med ordnande af fångvårdens räkenskapsverk i dess
helhet.
126 —
Beträffande Revisorernes anmärkning, att åtgärder icke vidtagits
för indrifning af Södra Korrektionsinrättningens balanserade fordran i
aflidne Kamreraren Söderströms sterbhus, och hvilken indrifning, på
sätt General-Direktören Livijn uti dess Promemoria omförmält, beror
på afgörande af anmärkningar emot Söderströms räkenskaper, får Styrelsen
i underdånighet tillkännagifva, att detta anmärkningsmål är af
särdeles vidlyftig beskaffenhet, hvadan detsammas företagande och pröfning
måst eftersättas för andra ärenden, hvilka icke medgifvit uppskof.
I anledning af Revisorernes yttrande, att åtskilliga uppgifter för
år 1841 icke kunnat meddelas, i saknad af Styrelsens underdåniga Berättelse
om fångvården i Riket berörde år, får Styrelsen, jemte underdånigerinran,
att den Berättelse, som till ledning vid Revisorernes arbete,
bör afgifvas, för håda åren kommit dem tillhanda, i afseende på
dröjsmålet med den underdåniga Årsberättelsens aflemnande, i underdånighet
åberopa hvad Styrelsen härom anför i nämnde underdåniga Berättelse,
sorn nu oförtöfvadt till Eders Kongl. Majit i underdånighet öfverlemnas.
Uti det, under den 19 sistlidne April, särskilt i nåder remitterade
Utdrag af Rikets Ständers Revisorers Berättelse är omförmäldt, att
under ifrågavarande tvenne år blifvit af anslaget till fångars skjuts och
underhåll, genom Kongl. Brefven den 10 Juli 1840 och den 28 Augusti
1841, anordnade, utom lönerna, gratifikationer för åren 1838 och
1839 till åtskilliga tjenstemän hos Styrelsen med tillsammans 1,000
R:dr, samt att t. f. Sekreteraren hos Styrelsen, utom innehafvande kanslistlön,
under den 17 Oktober 1840, fått sig i nåder tillagdt ett arfvode
af 333 R:dr 16 sk. B:ko, hvilken ersättning synts Revisorerne hafva
bordt utgå af Sekreterarelönen.
Styrelsen anser sig i afseende härpå böra i underdånighet upplysa:
att de omförmälda gratifikationerna, som med 500 R:dr B:ko hvartdera
året utgått, varit beviljade dels såsom någon tillökning i arfvodena för
dem af Styrelsens ordinarie tjenstemän, hvilkas göromål så ökat sig,
att den för längre tid tillbaka bestämda, högst ringa aflöningen icke
skäligen kunde anses motsvara arbetet och dels såsom uppmuntran till extra
ordinarie tjenstemän, som med flit egnat sig åt Embetsverket och hvilkas
biträde icke utan dylik vedergällning kunnat påräknas, då några utsigter
till befordran inom Styrelsen, i anseénde till dess dåvarande fåtaliga
tjenstemannapersonal, icke företedde sig; samt att den ersättning
för Sekreterareijenstens bestridande år 1839, som borde tillkomma Kanslisten
hos Styrelsen, icke skäligen kunde affordras ordinarie Sekretera
-
— 127 —
ren, enär dennes tjenstledighet från sin befallning ho^'Styrelsen var
föranledd deraf, att han erhållit nådigt förordnande alt under tiden
förvalta ett Revisions-Sekreterareembete.
De i nåder remitterade handlingarne återställas i underdånighet,
och Styrelsen framhärdar med djupaste vördnad, trohet och nit,
Stormäktigste, Aller nådig ste Konung!
Eders Kongl, Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
P. J. NETZEL.
Nu,s Aug. FREDIN. R. Th. CEDERSCHIÖLD.
Stockholm den 21 Maj 1844.
L. S.
E. A. F. Lindencrona.
_ 128 —
Ordförandens för Styrelsen öfver
Fängelser och Arbetsinrättningar
Promemoria, i anledning af 1843 års Revisorers
anmärkningar vid Styrelsens räkenskaper.
Promemoria.
Genom nådig Remiss under den 7 sistlidne Februari, har Styrelsen
öfver Fängelserna och Arbetsinrättningarna i Riket erhållit, för underdånig
förklarings afgifvande, del af de anmärkningar, Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer trott sig befogade att framställa emot Styrelsens
förvaltning af de allmänna medel, som, under loppet af åren
1840 och 1841, varit anslagna till bestridande af åtskilliga utgifter i
och för fångvården. I denna förvaltning har, jemte mig, Herr Kammar-Rätts-Rådet
och Riddaren G. G. Uggla deltagit; men sedan han
numera erhållit nådigt afsked från sin befattning såsom Kameral-Ledamot
inom Styrelsen, och då varande Kamreraren Carl Raab med döden
afgått, skulle lätt kunna hända, att Styrelsen, endast med ledning af
hvad Protokollerna härom innehålla, kunde sakna någon upplysning af
beskaffenhet att lägga en eller annan bland Revisorernes anmärkningar
både i full och i sann dager; och af detta skäl är det, som jag, genom
sjuklighet hindrad att för det närvarande deltaga uti Styrelsens öfverläggningar,
ansett mig böra aflemna denna Promemoria, till den kraft
och verkan Styrelsen må finna densamma förtjena.
Af den anledning att uti Styrelsens räkenskaper för år 1841 finnas
upptagna från äldre år åtskilliga balanser, hvilkas utredande skall hafva
blifvit förhindradt af den mängd göromål, som åligga Styrelsen och
dess embetsman samt hvarken lemnat tid, ej heller arbetskraft öfrig
för en fullständig utrednings verkställande, hafva Revisorerne, ehuru
de ansett sig icke tillkomma att bedömma detta förhållande, likväl anmärkt,
att Styrelsens embetsmanna-personal blifvit ökad och löner, ungefärligen
lika med deras vederlikars i Kollegierna, beviljade; hvadan
en sådan utredning, i brist på arbetsbiträde, ej synes hafva bordt underlåtas,
helst ett fördröjande sätter Styrelsen ur tillfälle att begagna
sig af de utestående medlen, till ett belopp af 14,740 R:dr 42 sk. 2
r:st., hvilket för ett Verk, som i alla fall så drygt betungar Staten,
äro
äro af högsta behof påkallade, helst fordringarne, ju längre de utestå,
blifva an mera osäkra och svåra att indrifva.
Utan att här ingå i någon undersökning, huruvida rättvisa och
billighet påkallat en undersökning om det uppgifna skälet lill dröjsmålet
ägde grund eller icke, torde uppmärksamhet likväl kunnat fästas
derå: att Fångvårdsstyrelsen, vid dess första början, blifvit betraktad
såsom ett — alt man så må säga — bihangsverk, hvars embets- och
tjenstemän, i anseende till knappheten af dem tilldelade arfvoden, måste,
för en högst nödtorftig bergning, tillika biträda vid andra Embetsverk
och sålunda dela sin lid emellan flera; att den tillökning, som
l\evisorerne uppehålla sig vid, ägde rum år 1841 samt föreslogs och
beviljades med afseende på Styrelsens åligganden vid denna tid och området
af dess dåvarande verkningskrets; men att de förra, sedan den tiden,
högst betydligen ökats, om ej fördubblats, genom öfvertagandet af
liela förvaltningen af de för fångars vård och underhåll anslagna medel,
af bestyret med fängelsebyggnaderna inom Länen, af redovisningen för
de medel, som äro anslagna för uppförandet af nya Länsfängelser å flera
ställen, af upprättandet och organisationen af Krono-ArbelskarlsKompanierna
saint anskaffning af proviant och nödig beklädnad m. m.
för dessa, af verkställighets-åtgärder för den af Kongl. Maj:t i nåder anbefallda
ulspisnings-staten för fångar o. s. v., hvilket allt, af beskaffenhet
att ej kunna uppskjutas, måste i första rummet handläggas; till bestyrkande
hvaraf, det torde blifva nödigt att bilägga utur Diarier och
Expeditions listor uppgjorda Förteckningar öfver inkomna mål och afgångna
expeditioner; att vidare, under loppet af år 1842, eller just vid den
lid, då det föregående årets räkenskaper skulle uppgöras, ej mindre Kamera
Heda moten, som äger egentliga befattningen med räkenskapsverket,
lemnat tjernsten, än oek Kamreraren, som fått sig uppdraget att utreda
balansen och jemväl borde afsluta räkenskaperna, med döden afgått,
samt begge blifvit efterträdde af personer utom Verket, samt följaktligen,
till en början, saknande kännedom om förhåll and ema inom Styrelsen;
och alt slutligen en del af de balanserade medlen innestå uti
konkurser, och afbetalningar årligen göras å en annan större post, om
hvars efterskänkande af nåd underdånig ansökning blifvit lill Kongl.
Maj:t ingifven. Åt dessa förhållanden torde likväl någon uppmärksamhet
böra skänkas, så vidt de röra frågan, om vederbörande gjort ”hvad
på dem ankomma kunnat”, för beredande af liqvid för ofvanberörde balanserade
medel, och önskligt bade äfven varit, om en större uppmärksamhet
blifvit fästad vid det uppgifna hindret, då möjligtvis nödvändig
-
— 130
helen blifvit insedd, att förse Styrelsen med en för ärendernas jemna
gång behöflig och tillräcklig embets- och tjenste manna-personal med
verkliga löner, pensionsrätt m. m., i likhet med deras vederlikar vid
Genera 1-Tull-Styreisen, hvilket Embetsverk tjenade vid Styreisens organisation
till förebild, helst göromålen vid det sednare äro lika äfventyrliga
samt lika angripande kropps- och själskrafterna, som möjligtvis
vid det förra.
Liqviden för de försfcottssummor, som blifvit af Styrelsen utlemnade
till Korrektionsimätlningarne i Norrköping och Götheborg, är under
uppgörelse, och hafva de på det sätt uppkommit, att Styrelsen upphandlat
i Stockholm elfekter för nämnde Inrättningars behof, utan att
beloppen kunnat i deras räkenskaper upplagas förr, än räkningarne blifvit
dit öfversända och liqviderade. Skulle genom en dylik åtgärd, såsom
Revisorerne befara, falska föreställningar om Styrelsens tillgångar
uppkomma, så loide sådana lätt förfalla, då man tager erforderlig kännedom
om rätta förhållandet.
Revisorerne hafva fäslat uppmärksamhet vid nödvändigheten af bestämda
numrerade ulspisningsslaters utarbetande för friska fångar,
rättade efter mer eller mindre svårt arbete, för sjuke och i cell förvarade
fångar m. m. Och i anledning af denna framställning torde nu
böra upplysas: att, sedan Styrelsen, först uti dess underdåniga skrifvelse
den 27 Maj 1841, angående inrättandet af en Krono-Arbets-Corps,
samt vid frågan om der anställda personers förplägning, framställt nyttan
af bestämda ulspisningsstaler för fängslade personer, och, i sammanhang
dermed, framlagt sammandrag af provianteringsslaterna och utspisningslistorna
vid ej mindre åtskilliga militära Corpser här i landet, än
ock vid härvarande, äfvensom flera utländska fängelser, samt sedermera
uti underdånig skrifvelse den 11 December samma år, om alla för
fångvården utgående utgifters upptagande uti en Hufvudbok, räkenskapernas
beskaffenhet m. nr., sökt återföra uppmärksamheten till samma
ämne; så har Styrelsen fatt emottaga Kongl. Majrts nådiga befallning
under den 14 Maj 1842, att till verkställighet befordra särskilda, vid
den nådiga skrifvelsen vidfogade, numrerade utspisningsslater. Härvid
inträffade likväl, att Styrelsen fick från Kommendanterne å Fästningarne,
Kongl. Majus Befallningshafvande i Länen samt andra, som hade
närmaste befattning med verkställigheten, emottaga anmälanden om de
svårigheter, som dervid mötte, med hänseende lill dels lokala förhållanden,
dels knappheten och otillräckligheten af den bestådda kosten,
dels ock omöjligheten att å alla orter i Riket och vid ömsom stigande,
131 —
ömsom fallande varuvärden, kunna upphandla matvaror för det i staterna,
ända till tiotusendelar af runstycken, uträknade och fiverade pris.
Styrelsen såg sig då försatt i nödvändighet att i underdånighet anmäla
detta förhållande hos Kongl. Maj:t, med hemställan tillika, att det
förra utspisningssättet måtte få fortfara, intill dess undersökningar kunde
hinna föregå för ärendets behandlande; hvartill Kongl. Maj:t täcktes,
den 29 December 1842, lemna nådigt bifall. Sedermera hafva upplysningar
blifvit från vederbörande infordrade, utan alt Styrelsen ännu, i
anseende till dagligen förefallande och angelägna göromål, fått rådrum
att till granskning företaga de högst vidlyftiga handlingarne, ännu mindre
att utarbeta ett förslag till nj^a utspisningsstaler, hvarvid jemväl
bör i betraktande komma: huru stort qvantum af föda möjligtvis tarfvas
för en persons nödtorftiga underhåll under olika förhållanden; om
de matvaror, som i hvarje landsort hufvudsakligen ingå i menighetens
vanliga föda; om födoämnenas nutritiva förhållanden sins emellan
o. s. v.
Sedan Rikets Ständers Revisorer utur Styrelsens Protokoll inhemta
t, att den, under loppet afår 1841, afslagit ett af Fabrikören August
Bergman gjordt anbud att låta vid Norra Koriektionsinrättningen spinna
30,000 W 1 1 strängs bomullsgarn, hvilket anbuds antagande Föreståndaren
vid Inrättningen tillstyrkt, af det skäl att behöfligt tillfälle
lill arbete skulle derigenom beredas, hafva Revisorerne, då sysselsättning
utgör villkoret for en dylik Inrättnings bestånd, och den ej alltid
finnes att tillgå för fångarne vid Norra Korreklionsinrältningen, samt
då afseende bordt mera fästas på vinsten för Inrättningen att erhålla
en beställning, som på två års Lid kunnat bereda ett passande- och säkert
arbetstillfälle, än på en lindrig nedsättning i priset, anmärkt detta
Styrelsens förfarande; men innan en sådan anmärkning lärer få antagas
såsom grundad, måste det ulan tvifvel först vara ådagalagdt, att
en sådan brist på arbete ägt, under loppet af åren 1841 och 1842,
rum vid Norra Korreklionsinrättningen, att Styrelsen kunnat derifrån
hemta skäl för en nedsättning under det vanliga arbetspriset. Uppgifterna
öfver dagsverken och förfärdigade arbeten vid denna Inrättning
under nämnde år upptaga, att år 1841 hafva, af 114,378 dagsverken,
6,279 gått utan förtjenst förlorade, i anseende dertill att personerna varit
mindre arbetsföra och overksamma, och det följande året, utaf
108,146 dagsverken, 4,289 för personernas mindre arbetsförhets och
oduglighets skull. Men om än dessa mindre arbetsföra och odugliga
kunnat användas till bomullsspånad, hvilket icke är utredt, så förefunnos
likväl flera andra skäl, hvarföre Styrelsen, ehuru den nogsamt har
132
sig bekant, huru många svårigheter understundom möta för erhållande
af arbeten åt fängslade personer, ansåg sig, oaktadt tillstyrkande af
Föreståndaren, hvars göromål betydligen lättades genom liqviders uppgörande
med en enda person för ett enda arbelssiag, än med hundratals
andra konkurrenter, böra afslå Fabrikören Bergmans anbud. Utom
det i Protokollet anförda skäl, eller att arbetsförtjenslen skulle, enligt
gjorda beräkningar, alltför mycket understiga hvari eljest för dylik
spånad vid Inrättningen betalas, skulle en dydik nedsättning snart kunnat
föranleda andra konkurrenter alt yrka samma förmån och slutligen
rubba beräkningen af arbetslönerna i allmänhet. Ett större antal personers
användande för detta arbete hade derjemte medfört nödvändigheten
alt afvisa en mängd kunder, som en längre tid anlitat Korrektionsinrättningen,
och då dessa måst söka sig andra utvägar att få sina
arbeten verkställda, hade sannolikt inträffat, alt, sedan bomullsparliet
hunnit afverkas, eller Bergman att få sin Mekaniska Fabrik i ordning,
ett betydligare antal fångar befunnits utan arbete, och att flera år
kunnat förflyta, innan Inrättningen, måhända ej utan pekuniära uppoffringar,
hunnit återvinna det förtroende och den konkurrens, hvarigenom
den nu är i tillfälle att sysselsätta der förvarade personer. Jag
förmodar alltså, att Styrelsen alldeles icke frånträdt de för ledningen af
en industri-anstalt allmänt gällande grundsatser, då den afslog Bergmans
anbud; och om han ej fann sig belåten med Styrelsens beslut,
stod honom ju alltid öppet, att, genom vederbörligen anförda besvär,
sjelf gifva sin missbelåtenhet tillkänna.
Med anledning af åtskilliga vid Södra Korrektionsinrältningen utestående
fordringar, hvaribland flera från äldre tider och andra tvist
underkastade, hafva Revisorerne, ”alldenstund så beskaffade Inrättningar
som dessa, genom det lägre pris, hvartill de kunna beräkna sina
”dagsverken, alltid böra vara tryggade emot andras medtäflan, ansett
”det fördenskull böra, såsom en ovillkorlig regel, antagas, att om ej
”kredit i något fall lemnades från någon af de Styrelsen underlydande
”Inrättningar, så skulle säkerligen arbete ändå erhållas och framlida
”förluster undvikas.” För egen del, instämmer jag lill alla delar deruti,
att, om ingenting utborgas, så uppkomma ej heller några fordringar,
på hvilka förluster kunna göras; men huruvida det får för säkert anlagas,
att arbete kan alltid erhållas vid Korrektionsinrättningarna, genom
prisernas fällning långt under de gångbara, är ett förhållande,
som möjligtvis kan dragas i tvifvelsmål. Utom del att den allmänna
regeln, det den, som är i behof af arbete, står, vid tillgång på arbetande
händer, i ett beroende förhållande lill den, som har att lemna
133
arbete, och alt den förre ofta får lämpa sig efter den sednare, har
Styrelsen icke hitintills hyst den öfvertygelsen, att arbetspriserna vid
Korrektionsinrättningarna borde så lågt nedsättas under de vanliga, att
arbetena derstädes tryggades mot all medtäflan, och alt dessa Inrättningar
sålunda tillskansade sig, på Statens bekostnad, nionopolium på vissa
arbetsslag. Styrelsen har fått emottaga flera klagomål öfver den menliga
verkan, lägre priser å arbeten, verkställda vid Korreklionsinrällningarna,
medföra å den frie arbetarens arbetsl il Igångar och bergningsutvägar;
och så väl af detta skäl, som ock för att i någon mån minska de
dryga kostnader, Staten får vidkännas å nämnde ställen, till personalens
underhåll, har Styrelsen trott sig böra, så vidt möjligt varit, närma
sig de vanliga priserna, oberoende af all verkan på arbetslönernas inbetalning,
helst Styrelsen, genom Protokolls-utdrag af den 30 December
1826, redan förordnat, alt ingen tillverkning finge från Inräliningarne
afhemtas, innan betalning blifvit för densamma erlagd. Något
kreditsystem har alltså aldrig blifvit af Styrelsen adopleradt; men att
ett sådant, della oaktadt, utbildat sig, mäste tillskrifvas beskaffenheten
af den industriella rörelse, som å dessa ställen idkas. Afslutade
kontrakter eller öfverenskommelse!' om arbetens förfärdigande, enrot
derför å vissa tider uppgjord liqvid och erlagd betalning, upphäfva ej
sällan nyssberörde stadgande. Ofta inlemnas större partier af råämnen
lill förädlande, och i den mån de blifva färdiga, afhemtas de i
mindre poster, utan att betalning vid hvarje tillfälle föregår, innan sluträkning
hunnit uppgöras. Föreståndaren, som det i första rummet åligger
att bereda sysselsättning åt Tångarne, kan ock anse såsom dertill
bidragande, att åt säkra kunder, särdeles sådana, som lid efter annan
inlemna varor, äfven utlemna sådana, utan att straxt bekomma kontant
betalning, af farhåga alt förlora dessa konkurrenter och genom stränga
eller chikanerande åtgärder afskräcka andra. Mångfaldiga andia förhållanden
oafsedda, hvilka icke äro obekanta för den, som har med industriella
företag alt göra, helst han ganska väl vet, att den som beror
af andra, för alt erhålla arbete, icke kan föreskrifva andra villkor,
än dem arbetslemnaren göd känner. För öfrigt slår Föreståndaren sjelf
i ansvar, om Styrelsens ordres öfverskridas; och hvad fordriugsbeloppet
angar, så äro numera blott 12,315 R:dr 20 sk. 8 r:st. af de utestående
fordringarna till och med år 1841 obetalda, hvaraf uppenbarligen kan
synas, ali Styrelsen sjelf funnit det vara dess ovillkorliga åliggande alt
gä i föi fattning om samina fordringars indrifvande, ulan särskilda påminnelser.
livad angår Inrättningens fordran uti Kamreraren Söderströms
134
•sterbhus, hvilken också utgjort ett föremål för Revisorernes uppmärksamhet,
så beror dess indrifvande på slutliga afgörandet af de anmärkningar,
sorn äro gjorda vid Inrättningens räkenskaper för den tid , då
Söderström der bestridde Kamreraretjensten. Emedlertid är denna fordran
bevakad i hans konkurs.
Revisorerne hafva anmärkt en nog betydlig skillnad emellan kostnaden
för sjukvården under åren 1840 och 1841, uppgående det förra
året lill
1,789: 22. —
det sednare till
1,133: 9. 11.
Delta förhållande har ej heller undfallit Kongl. Sundhets-Kollegii uppmärksamhet,
och har, i anledning deraf, Läkarens å stället förklaring
blifvit infordrad, hvarigenom utredt blifvit, att år 1840 en långvarig
frossepidemi, derunder chinasalt mäst inköpas för mer än 500 R:dr,
herrskat inom Inrättningen. Denna förklaring har ansetts nöjaktig, på
sätt inhemtas kunnat af handlingarna.
Å fästningarna samt andra ställen, der personer hållas till tvångsarbete,
åtnjuta dessa två marker bröd om dagen. Samma förhållande
har, ulan tvifvel, ägt rum vid Södra Korreklionsinrältningen; men då,
under der förefallande byggnader, den ena brödmarken utgick från
byggnadsfonden, blef blott den andra upptagen uti den för Inrättningen
i nåder fastställda stat. Sedan byggnadsarbetet upphörde, har den,
under benämning af lillskottsproviant, godlgjorts af arbetsinkomsten och
sålunda minskat rena behållningen af densamma. Men, utom denna
tillökning under byggnadsarbetets fortgång, utdelades äfven åt arbelariie
både bränvin och öl, till ett belopp år 1828 af 4,528 kannor bränvin
och 11,556 kannor öl.
År 1829 af 4,024 kannor bränvin och 238 fat öl.
„ 1830 „ 3,836 dito dito 271 dito,
„ 1831 „ 2,076 dito dito 24 dito.
Sedermera har Styrelsen, år efter år, sökt minska denna bränvinsutdelning,
hvartill korrektionisterne trodde sig äga en bestämd rättighet,
och uppgick den, på sätt Revisorerne anmärkt,
år 1840 lill  832 kannor 4 jungfrur.
„ 1841 till
873 „ 2
deruti inbegripet hvad som blifvit till sjukhuset och Läkarens disposition
aflemnadt. Men det följande året, eller i April månad 1842, upphörde,
efter åtskilliga förut vidtagna åtgärder lill brånvinskonsumlionens
minskande, all bräll vinsutdelning, och har efter den tiden denna
vara icke lofligen funnits inom Inrättningen. Numera och sedan Revi
-
135
sorerne ledi uppmärksamheten på delta ämne, torde också de skäl böra
uppgifvas, hvilka förmådde Styrelsen att i detta förhållande gå med
en viss varsamhet till väga. Ett hastigt och oföiberedt afbrott i en
häfdvunnen vana bade möjligtvis kunnat framkalla våldsamma utbrott,
äfvenlyrliga för den allmänna säkerheten och svåia alt dämpa; om dessa
vållade oordningar af gröfre beskaffenhet eller blodspillan, hade
Styrelsen kunnat derföre göras ansvarig. Då bruket af kaffe, sou» varit
medgifvet vid Norra Korrektionsini åttningen, afskaffades vid ungefärligen
samma tid, aflopp sådant icke utan buller och oro. Emedlertid
var den rättelse, Revisorerne fordra, redan veikslälld innan fråga
derom väckles, och då kostnaden för inköp af del bränvin, som utdelades,
godtgjordes af korrektionisternes premier och arbetsförtjenst, utan
alt det allmänna derför fick vidkännas någon utgift, tyckes ärendet
egentligen ligga inom polisordningens gebit.
Såsom stridande emot Kongl. Maj:ts nådiga stat för Södra Körrektionsinrältningen,
hafva Revisorerne anmärkt: ”att ehuru Kapiten Mo”deer,
sorn haft inseende öfver Bomullsfabriken derstädes, lill fullo åtnjutit
3 procent af den fallande arbetsinkomsten, har en af Styrelsen
”tillförordnad Verkmästare icke deslomindre derutöfver erhållit, på
”grund af Styrelsens- beslut under den 9 April 1836 , 2 procent af
■”samma inkomst.” Detta förhållande, som ägt rum allt ifrån sistnämnde
år, Ulan att hafva blifvit föremål för anmärkningar af Rikets Ständers
tillförene församlade Revisorer, tarfvar nu att närmare utredas;
dervid i första rummet förekommer ett af Styrelsen, den 24 Mars 1834,
med Handelsbolaget A. L. Lamm & Komp. afslutadt kontrakt, om upprättande
å Södra Korreklionsinrättningen af Fabrik för bomullsväfnad,
och uti hvilket var betingadt, dels alt tillsynen vid Fabriken skulle
handhafvas af Bolaget, genom en af det utsedd person, dels ock att de
premier, som kunde tillkomma arbelarne för flit och skicklighet, skulle
af Bolaget lill dem utdelas, ibland annat uti matvaror och äfven öl.
Härigenom inträffade, att en person, oberoende af Styrelsen, innehade
ett förmanskap inom Inrättningen, att ett slags marketenteri, der fanns,
och alt fylleri och oordningar oftare föreföllo inom Bomullsfabriken,
äfvensom ej heller bör förbises, att verkslällarne af de våldsgerning»!-,.
som vid denna tidpunkt gjorde Korrektionsinrältningen lill ett föremål
för allmän afsky, utgingo till större delen från denna Fabrik. Till ordningens
återförande måste åtgärder vidtagas, men , så vidi dessa rörde Bomullsfabriken
, fann Styrelsen sig bunden af det tioåriga kontraktet. Den erbjöd
således Bolaget att, med upphäfva lide af det äldre, afsluta ett nytt kontrakt.
Förslaget antogs och nu aflalades den 9 Api il 1836, bland annat: alt,
— 136 —
rudimalerierna skalle af Fabrikanten aflemnas till en af Styrelsen tillförordnad
oell aflönad Verkmästare; alt tillsynen öfver arbetet, som då
bedrefs på mer än 100 stolar, skulle af denne bandhafvas; och alt lian
skulle tillställa Fabrikanten och inför honom redovisa det färdiggjorda
arbetet, i öfverensstämmelse med vissa fastställda reglor. Men genom
denna öfverenskommelse bade Styrelsen iklädt sig ansvar för hvad som
till förarbetande inlemnades; och erfarenhelen hade redan visat, att en
icke obetydlig del af tillverkningarna galt förlorad, genom ytterlig vårdslöshet
vid arbetet eller okynne och skadebegär, samt mycket af rudimaterierna
blifvit undansnilladt eller förstörd t. För alt förekomma sådant,
fordrades en noggrann och sträng tillsyn, och denna kunde endast
Verkmästaren handhafva, derföre fann Styrelsen också skäligt att
ålägga honom ansvars- och ersättningsskyldighet för hvad han emotlog,
och tillädes honom, i sammanhang dermed, egentligen såsom en godlgörelse
för den risk han underkastade sig, de af Uevisorerne anmärkta
tvenne procent, hvilka alltså mindre äro ali anse för en Verkmästaren,
i och för hans tjenst, tillkommande fördel, ty derför njuter han sin
lön, utan egentligen som en premie för det äfventyr, ansvaret för det inlemnade
medför; och utgå dessa procent, äfvensom lönen, alldeles icke af
de å stat anslagna medel, ulan af den vid Fabriken fallande arbetsvinsten.
Revisorerne hafva anmärkt, att ved blifvit, utan auktion, upphandlad
för Södra Korreklionsinrätlningen; och torde, i anledning deraf, böra
upplysas: att Styrelsen, som i Mars månad 1840 erhöll anbud å 800
famnar tall- och granved om eirka y qvcirters längd, emot ett pris af
4 R:dr 40 sk. per famn , desloheldre antog det sålunda gjorda anbudet,
som så beskaffad ved, ehuru endast innehållande i längd 5 a 6 c/var~
ter, måst de föregående åren betalas med omkring 5 R:dr famnen; att
björkved för nämnde år upphandlats på auktion 4 en 19 påföljde Juni
månad; att, i afseende på anskaffningen af 1841 års vedbehof, upphandlingsauklion
hållits den 25 Juni 1841, men dervid gjorde anbud,
nemligen 9 R:dr för björk- samt 5 R:dr 40 sk. för tall- och granveden,
funnits i förhållande till gångbara priser så höga, att Styrelsen
ansåg det med Kronans fördel mera förenligt, om veden under hand
upphandlades, hvarom ock Inrättningens Kamrerare, under den 29 i
samma månad, undfick Styrelsens befallning att besörja; samt slutligen,
alt medelpriset vid den i följd häraf verkställda upphandlingen utgjort,
på sätt räkenskapen utvisar, för björk- 8 R:dr 26 sk. 3 r:st. och för
Barr veden 5 R:dr 18 sk. 11 r:st. Bauko,
Den
137
Den balans, som yppats vid Norra Korrektionsinrättningen, liar
gifvit anledning till anmärkningar och framställningar från Revisorernes
sida, så beskaffade, att ett fullständigt utredande af sanna förhållandet
med denna balans högligen påkallas. I detta hänseende lärer först
böra erinras, att balansen är till sitt upphof äldre, än den Inrättning,
i hvars räkenskaper den nu förekommer, då af handlingar synes, att,
när Föreståndaren vid f. d. Krono-Spinnhuset å Långholmen, Majoren
Venus, lemnade denna Inrättning och kort derefter fann sig befogad
att afträda sin egendom till sina borgenärers förnöjande, bevakades i
konkursen, för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning, utestående fordringar
för Spinnhuset, till ett belopp af 1,717 R:dr 17 sk. q r:st., hvilka
gäidenären ålades, genom Stockholms Rådhus-Rätts Dom den 16 December
1829, att Spinnhuset godtgöra; men, med ändring af detta beslut,
fann Kongl. Svea Hof-Rätt, under hvars pröfning frågan blifvit
dragen, genom Dom af den r3 Augusti i83o, skäligt att ålägga Majoren
ansvarsskyldighet för endast a5 R:dr 10 sk, 5 r:st. Emellertid finnas
uti 1827 års räkenskap för Norra Korrektionsinrättningen upptagna,
från Södra Korrektionsinrättningens räkenskap utbalanserade 6,489 R:dr
11 sk. 5 r:st , utan att handlingarne upplysa, af hvilken anledning de
blifvit derstädes intagna, och om Föreståndaren, Assessoren Wallberg,
öfverlagd indrifvandet af dessa fordringar under upphördsmanna-ansvar
eller såsom kommissionär; och 11 tes tå af samma fordringar ännu 2,344
R.dr >2 sk. 8 r:st., hvaraf 55g R:dr 4° sk. 6 r:st. motsvaras af en
genfordran.
Då Rikets Ständers Revisorer sammanträdde år 1835, hade hufvudredogörelsen
för år i833 kort förut inkommit, och utevar ännu den för
föregående året, hvartill såsom orsak uppgafs den mängd al göromål,
sorn så upptog Föreståndarens tid, att nyssnämnde räknings afslutande
ej kunnat medhinnas. Sanningen af denna uppgift kunde ej helier bestridas,
då vid denna, för 3oo fångar beräknade, Inrättning, endast
finnas på stat uppförde en Föreståndare, en Revisor och en Bokhållare,
denne sednares tid så upptagen genom räkningars förande öfver till förarbetande
inlemnade varor, dessas fördelning arbetarne emellan, liqviders
uppgörande öfver arbetshjonen, arbeten och premier, räkningars
med konkurrenterne uppgörande och utskrifvande, att hans åliggande
ofta påkallat främmande biträde på hans egen bekostnad. Föreståndaren
hade åter på sin del handhafvandet al ordning, disciplin och
snygghet inom Inrättningen, den dagliga provianteringen, utdelning af
beklädnad och andra behof, omsorgen 0111 arbelstillgångars beredande,
— 138' —
förandet af Resconto-boken, afslutande af hufvud redogörelsen för hela
Inrättningen, uppgörandet af liqvider och indrifvandet af betalning för
verkstäldt arbete af dem, som derom anlitat Inrättningen, och hvilkas
antal under tiden uppgått till omkring 200 personer årligen. Att detta
var mycket fordradt af en ehdä person, lärer svårligen kunna nekas; och
i andra länder, der större fängelser äro anlagda, finner man Föreståndarens
befattning skiljd från den ekonomiska detaljen och i synnerhet
från redovisningen för arbetet. Emellertid upptogo de dagliga och löpande
goro målen så betydligt af Föreståndarens tid, att redogörelseverket
kom att stå tillbaka, ehuru Wallberg underhöll ett, understundom
tvenne skrifvarebi träden på egen bekostnad. Utan afseende likväl
härpå, sökte Styrelsen att, genom de tvångsmedel den ägde att använda,
förmå Föreståndaren att skyndsamt inlemna sina redogörelser,
och inkommo, till följd deraf, under loppet af icke fullt 5| år Hufvudböeker,
med åtföljande räkningar öfver proviant, beklädnad m. m., för
då återstående eller följande 7 år; hvilket dock hade den påföljd, att
Revisorns anmärkningar vid dessa räkenskaper komrao att ingå i hvarandra,
på sätt den vid Styrelsens, den g Augusti fcrlidet år, allåtna
skrifvelse fogade Uppgift närmare utreder.
För att dock få dessa intrasslade förhållanden närmare utredda och
kunna bevaka Kongl. Maj:Is och Kronans rätt, ansåg jag mig böra, uti
en underdånig Promemoria, den 2q December i838 hos Kongl. Maj:t
anmäla, både att den vid Styrelsen anställde Revisorn uppbar den honom
anslagna lön å Norra Korrektions-Inrättningens stat, och att göromålens
inom Inrättningen mängd och beskaffenhet påfordrade ett ytterligare
biträde,, på det att räkenskaperna ej måtte, såsom ditintills skett,
ligga efter, hvarpå Styrelsen, under den 29 Maj iSBp, i underdånighet
föreslog, att Föreståndaren vid Norra Korrektions-Inrätlningen måtte,
på anförda skäl, erhålla ett årligt anslag för ett nödigt skrifvare-biträde;
men i Kongl. Majus nådiga Bref under den r4 December 1840
förordnades, att Revisors-beställningen skulle blifva obesatt och att frågan
örn skrifvarhjelp skulle förekomma i sammanhang med regleringen
af staterna. Men emellertid förordnade Styrelsen: dels att Föreståndaren
skulle hvarje vecka till Styrelsens Kamrerare inlemna specificerad
Uppgift öfver hvad som blifvit inbetaldt eller utgifvet vid
Inrättningen under loppet af den föregående; dels den 24 Februari
1840, att Bokhållaren borde månadtligen till Styrelsen inkomma roed
Utdrag af de så kallade Debitors-listorna, utvisande hvad under månadens
lopp förarbetats och förtjent blifvit, och hvilka Listor till Revisorn
öfverlemnades; dels ock, den 10 derpå följa 11 de December, att
— 139 —
Kamreraren och Revisorn vid Styrelsen skulle vid Norra Korrektionsinrättningen
undersöka förhållandet med räkenskapsverket och derom
afgifva berättelse; hvarefter de, den 14 Mars följande året, tillkännagåfvo,
att de, i anseende till brådskan med afslutandet af i83c>
års Hufvudbok, ej kunnat hålla en dylik undersökning; men sedan Styrelsen,
den 4 påföljande Juni, förelagt viss tid, inom hvilken samma
berättelse skulle vara vid ansvar aflemnad, inkommo de den 16 i samma
månad med berättelse, hvilken jag anser böra Styrelsens Utlåtande
vidfogas; och begärde Wallberg, hvars helsa, genom täta ‘sjukdomsanfall,
särdeles efter en honom i April månad i839, genom våld af
tvenne korrektionister, öfvergången misshandling, allt mer försvagades,
dervid han synbart förlorade minnet, i September månad år 1840
tjenstledighet, sorn då beviljades, samt inlemnades räkenskaperna för
de trenne sista qvarlalerna berörde år, den 1 September 184*» då den
uppgifna kassa behållningen fanns redan vara i Rikets Ständers Bank
nedsatt för Styrelsens räkning.
Efter denna, för ett oväldigt bedömande af sakens rälta sammanhang,
nödvändiga framställning, torde uppmärksamhet nu böra fästas
vid Revisorernes anmärkningar, bland hvilka förekommer: ”att Wallberg
”skall i flera år underlåtit att afgifva redogörelse för sin förvaltning,
”och, i trots af tid efter annan förelagda vitén, och först sedan dessa
”vilen, hvaraf ett redan förelädes honom den 20 Januari i836 och det
”sista den 29 Januari 1842, upplupit till det ovanliga beloppet af 2000
”R:dr, hvaraf endast de, till hvilka han lagligen blifvit fälld, uppgå tili
”740 R:dr Banko, hade Styrelsen ansett sig böra suspendera honom fiån
"tjensten; hvarefter han sedermera lärer, i anseende till beskaffenheten
”af denna balans, blifvit under sommaren 1842 i häkte inmanad.”
Härvid är likväl att erinra: att Wallberg, år efter år, såsom ock kunnat
af ofvanberörde, till Justitie-Kanslern inlemnade Uppgift, deraf Revisorerne
lära haft del, inhemtas, afgifvit, ehuru sednare än vederbort
och efter förelagda vilen:
Redogörelsen för år i833, den 23 Februari i835,
„ „ i834, den 6 April i836,
„ „ r835, den 12 October samma år,
„ „ i836, den a3 September 1837,
„ ,, 1837, den 23 April 1889,
„ „ i838, den 9 November samma,ar,
„ „ 1839, den 29 Juli 1840 och
„ „ 1840, den 1 September 1841;
140 —
att Styrelsen ieke liar sig bekant eller förmår utreda, hvarifrån Revisoierne
hemtat den underrättelsen, att beloppet af de Wallberg ålagda
vilen uppgått till det ovanliga beloppet af 2000 R:dr Banko, hvarom
Styrelsen varit alldeles okunnig, intilldess en af de till Revisorernes biträde
anställde tjenstemän infann sig bos Styrelsen, för att erhålla del
af det Protokoll, hvarigenom detta vite blifvit Wallberg förelagdt; men
som något sådant Protokoll aldrig funnils, så kunde Revisorernes sålunda
gjorda begäran ej viltfaras; att om alla Wallberg, under hans
22-åriga tjenstetid, förelagda vitén skulle uppgå till oflanämnde summa,
men han endast blifvit ätlö.md 74° R:dr, så måste deraf handgripligen
följa, att lian i allmänhet fullgjort hvad honom är vordet förelagdt, och
att samma förelägganden ej saknat påföljd; att dessa vitén, till största
delen, tillkommit, för att förmå Wallberg till förklaringars afgifvande
öfver anmärkningar, gjorda vid revisionen af hans inlemnade räkenskaper;
att sedan Wallberg, under åberopande af det sjuklighetstillstånd,
hvari han de sednare åren sig befunnit, hos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhållit att blifva från ulgifvandet af dessa böter förskonad,
Kongl. Majit, af gunst och nåd, behagat dertill bifall lemna; att Wallberg,
redan den 18, September 1840, erhållit permission och alltså var
skiljd från sin tjenstebefattning, då han, den 29 Januari 1842, suspenderades
frän det dermed förenade arfvode; och att denna suspension
egentligen tillkommit, såsom förelagdt och försutet vite, sedan Styrelsen
länge funnit fruktlösheten af all bestämma vitespåföljd i penningar.
Dernäst hafva Revisorerne, än en gång, yttrat, att ”kredit-systemet
”äfven i detta fall visat sin menliga verkan,” hvarom intet annat är att
säga, än att Styrelsen, på sätt ofvan ädagalagdt är, aldrig infört eller
medgifvit någoL kredit-system; men om en Föreståndare skulle, med
öfverträdelse af gifna föreskrifter, utlemna varor innan arbetslönen blifvit
godtgjord, kan förhållandet dermed ej kontrolleras, åtminstone icke
med den lätthet, Revisorerne föreställa sig. Utan dagliga inventeringar i
magasiner och arbetsrum, kan den kontrollerande ej känna hvad af arbetet
är uttaget eller icke. Om balansen uppkommit genom kassabrist,
hade den kunnat upptäckas på sätt Revisorerne angifva; men nu fanns
ingen kassabrist, utan har balansen blifvit upptäckt vid granskningen
af räkenskaperna och de undersökningar deraf varit en följd, och hvilka
medtagit en längre tid, i anseende dertill, att i Balansförteckningarne
funnos äldre fordringar, ända från f. d. Spinnhuset, sammanblandade
med yngre, till en del innestående i konkurser, tvistiga eller ock
beroende på kontrakter, bestämmande en viss betalningstid m. m. Att
låta inventera utestående fordringar, lärer svårligen låta sig göra; utan
— 141 —
ar del lättare att indrifva dem, hvarom påminnelser ej heller saknats
Föreståndarens suspension derföre att han, öfverhopad af en mängd
olikartade göromål, ej kunde, inom behörig tid, medhinna alla, var ett
steg af en i flera hänseenden betänklig beskaffenhet. En skicklig Fängelse-föreståndare
är en för framgången af Inrättningens förnämsta syftemål,
som är fångarnes moraliska förbättring, alltför vigtig person, för
att, utan den mest trängande anledning, skiljas från sin befattning, helst
om denne, under en långvarig tjenstetid, ådagalagt det nit och de förtjenster,
att dessa blifvit erkända af de fleste, som besökt denna Inrättning,
så väl inhemska som utländingar. En sådan person är det icke
sä lätt att ersätta, om man betraktar hans befattning utur en annan
synpunkt, än den af en vanlig redogörare vid en Fabrik.
I afseende på beskaffenheten af den utaf Revisorerne omrörda balansen,
anser jag böra upplysas, alt densamma för närvarande, och
sedan 6,102 R:dr 37 sk. blifvit indrifna, utgöres af:
Utestående fordringar för veikstäldt arbete vid f. d. Spinnhuset, och af
hvilka fordringar de yngsta äro öfver i5 år ganda, . 2,344 • I2, 8.
Öfveråriga fordringar, tillkomna under Assessor Wallbergs
tjenstetid,
. . 317: ix. 5.
Såsom utestående balanserade fordringar, men för hvilka
qvittenser af Assessor Wallberg äro företedda, . 1,410: 14. 5.
af dessa äro likväl sedermera en och annan liqviderad,
och åtskilliga synas blifva tvist underkastade.
Fordringar i konkurser, dels bevakade, dels obevakade, 3,628: 33. 3.
Fordringar hos personer, hvilkas vistelseort är okänd, . 387: 10. 11.
Fordringar, hvarå räkningar blifvit ulskrifna och med
debitorerne kommunicerade, för att sedermera indi ifvås, 2,2o5: 2. 2.
Fordringar, bevakade i konkurser, som ännu ej äro utredda,
«..
806. 10. 8.
Fordringar, hvarå räkningar blifvit bos Styrelsen klandrade,
5,488: 2g. 4.
Fordringar hos personer, boende utom Stockholm, till
hvilkas utbekommande handräckning är vorden sökt, 224: i5. 1.
Fordringar, hvilka ännu icke kommit till slutlig utredning,
ehuru åtgärder blifvit derföre vidtagna, . . . 1,586: 10. 10.
Summa R:dr 18,448: 11. £)•
— 142 —
Detta belopp hafva Revisorerne ”förklarat de kontrollerande, sorn
”skola underlåtit att vidtaga åtskilliga af Revisorerne antydda saint af
”klokhet och vanlig omtanka för det allmännas rätt föreskrifna åtgärder,
”svårligen kunna undgå att med egna tillgångar ansvara för, om vid
”slutlig utredning befinnes, att Staten icke kan på annat sätt godtgöras.”
Hvaremot jag, för egen del, endast åberopar hvad Svensk Lag och Rättegångsordning
bjuda och befalla. Dessa innehålla, att angifvaren skall
med skäl och bevis styrka sanningen af sina tillmålen och uppgifter;
att den anklagade äger ovillkorlig rätt att varda hörd oell få sig förklara;
och att angifvelsen upptages och pröfvas vid laglig Domstol, der
skäl och bevis, men ej tycken eller andra afsigter skola läggas till
grund för, beslutet; hvarföre ej heller för det närvarande Revisorernes
framställning förtjenar någon vederläggning.
Utredningen af Götheborgs Inrättnings fordran, tili ett belopp af
13,420 R:dr, lör levereradt vadmal har uteblifvit af redan anförda orsak,
eller de löpande göromålens mängd, som ej lemnat tid öfrig för
vidlyftigare undersökningar; men hvad medlens indrifvande angår, så
lärer sådant ej kunna verkställas, då samma medel redan åren i833—•
i835 äro använda till betäckande af utgifter vid Södra Korrektionsinrättningen.
Vid den af Revisorerne gjorda erinran, att år 1840. . i2,3o4 R:dr
och år 1841 7»8c>4 „
utgått från Landtränteriet i Malmö och äro upptagna såsom redovisade
uti den vid Malmö Fästnings- och Korrektions-fängelse anlagda Fabrik,
torde endast böra upplysas, att nämnde medel utgått såsom ersättning
för å Fabriken tillverkade beklädnadsmaterialier, oell att Fabrikens Hufvudböcker
nu tili Koncl. Kammar-Rätten ingifvas.
O O
«%”Då af uppgjorda Tabeller visat sig, att kostnaden för fångars vård
”och underhåll, hvartill år 1840 voro af Rikets Ständer anslagna
”245,380 R:dr och år 1841 345,680 R:dr, uppgått det förra året till
”523,102 R:dr 17 sk. 6 r:st., eller med mer än dubbla summan öfver”skjutit
det kalkylerade beloppet, och för 1841 till 562,471 R:dr 16 sk.
”4 r:st., eller 217,091 R:dr 16 sk. 4 r:st- utöfver det beräknade för”slags-anslaget,
hafva Revisorerne, åberopande Kongl. Maj:ts nådiga Proposition
till sednast församlade Rikets Ständer, angående StatsVerkets
”tillstånd och behof, uti hvilken yttras, att besparing i utgifterna kun”de
för framtiden vinnas, dels genom vissa af erfarenheten anvisade
”förfoganden i afseende på ekonomien och arbetsvinsten inom Korrek”tionsinrättningarne,
dels ock genom förändrade stadganden om fattig
-
143 —
”Vården och försvarslöse personer, yttrat sig ej kunna, under förutsättning,
att ofvan anförda nådiga Proposition var grundad på en af Styrelsen
uppställd beräkning, finna annat, än att den alltför stora skillnaden
mellan det äskade anslaget och den summa som åtgått, härledt
”sig derifrån, att Styrelsen ej, som vederbort, iakttagit de nödiga förfo”ganderna,
lill vinnande af besparing i utgifter och i afseende på ekonomien
och arbetsvinslen vid Inrättningarne, sorn i den Kongl. Propositionen
omnämnas.” Om allt detta är likväl ej att säga stort annat,
än att Styrelsen aldrig blifvit affordrad, aldrig afgifvit och ej heller
den tiden kunnat afgifva något förslag till stat för utgifterna i och för
fångvården. Styrelsen hade då, såsom den för densamma utfärdade nådiga
Instruktion utvisar, endast öfverinseendet och ledningen i allmänhet
af fångvåiden i Riket, besörjandet af den del af förvaltningen vid
Fäslningsfängelserna, som rörde fångbeklädnaden, sängkläderna, ved
och lysningsämnen, samt vissa delar af byggnadsunderhållet, tillika
med speciella tillsynen i allo, jemte förvaltningen af allmänna Arbetsoch
Korrek tionsinrät Ininga i ne i Riket, dit Malmö Fäslningsfängelse
räknades. Alla öfriga utgifter disponerades af Befälhafvande Amiralen
i Carlskrona, af Kongl. Krigs-Kollegium, af Kommendanterna å Fästningarne,
af Öfver-Ståthåilare-Embetet i Stockholm och Konungens Befallningshafvande
i alla Länen samt redovisades i Kongl. Krigs-Kollegii
eller Flottans Hufvudböcker och i Länens Särskilda Räkenskaper öfver
extra utgiftsmed len. Om ett generelt förslag då kunnat afgifvas, var
sådant möjligt endast för Kongl. Stats-Kontoret, hvarifrån medlen utanordnades.
Numera kan sådant låta sig göra, sedan Kongl. Maj:t,
med anledning af Styrelsens derom gjorda underdåniga framställning
och Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 16 December 1840, i
nåder förordnat, den a3 November i84r, att redovisningen för behöfliga
medel till fångars vård och underhåll skola till Fångvårds-Styrelsen
ingå och i dess Hufvudbok inflyta. Vidkommande åter beskyllningen,
att Styrelsen ej, sorn vederbort, iakttagit besparingar, så hafva Revisorerne
ej uppgifvit hvilka de besparingar äro, som af dem åsyftas och
Styrelsen skall hafva åsidosatt; den lemnäs alltså i det värde den■-'möjligtvis
kan förtjena. Upplysningsvis må emellertid anföras, att fångvårdsutgiftema
i många år varit, äfvensom fångantalet, i ett beständigt stigande.
Uti RiksHufvudboken för åri835 upptagas dessa utgifter till 884,098: 36. 1.
1836 till 4°5>202: — 6.
1837 till 418,091: 26.10.
1838 till
492,084: 39. 9.
i83q till 5a6,513: 80.^9.
144 —
1840 till 507,2p4: 32. 7.
1841 till
546,q58: 4* 9-
och ökades år 1840 antalet af fångar inom Fästningar och Korreklionsinrättningar
med 109 personer och följande året med 134; hvarutinnan
en af de orsaker, som föranleda fångvårds-utgifternas stigande, torde
igenfinnas, utan att det står i Styrelsens förmåga alt sadant förhindra,
emedan den ej kati bortvisa till fängelse dömda och dit ankomna personer,
som ock sedermera böra der underhållas.
”Af det skäl, att vanan att till oinskränkt belopp öfverskrida det i
”staten bestämda anslag ej måtte fortfara och i framtiden leda till
”misshushållning, hvartill grunden bör sökas i det anmärkta kreditsystemet,
likasom till de fleste andra missförhållanden, hafva Rtvisorer”ne
yttrat sig anse det vara Fångvårds-Styrelsens första pligt och ut”göra
en af dess angelägnaste omsorger, att, på grund af föregående
”arens resultat samt med ledning af räkenskaper och handlingar, åt”minstone
lill nästa Riksdag, uppgöra så tillförlitliga kalkyler, alt Regeringen,
på grund af dem, må kunna äska och Rikets Ständer bevilja
”ett anslag, som i verkligheten svarar mot behofvet, och ej, som hitintills
skett, till sitt nära dubbla belopp öfverskrides.”
Hvad verkan kredit-systemet, till hvilket Revisorerne ånyo återkomma,
kan hafva utöfvat på de stigande utgifterna till fångvårds-kostnaderna,
torde icke vara lätt att inse, vid jemnförelse af den summa,
sorn under loppet af många år skall gått förlorad, och den årliga tillväxten
af nämnde utgifter. Det star i alla fall fast, att Styrelsen aldrig
godkänt ett formligt kredit-system. För undvikande af de följder,
sorn åtfölja ett på beställningar och arbetens emottagande fotadt industri-system,
hemställde Styrelsen redan år i836, att Armeens förnödenheter
måtte, så vidt möjligt vore, fä tillverkas vid Korrektionsinrältningarne,
på sätt i Holland och andra Stater, till vinst för det allmänna,
tillgår, utan att likväl dertill vinna nådigt bifall, i anseende till
Rikets Ständers föreskrift, att dylika förnödenheter skola genom entremenad-auktion
upphandlas. Dtredt är det ej heller, om statens öfverskridande
är en följd af nödvändigheten att underhålla ett, år efter ar,
växande antal fångar, eller ock en vana; men i förra fallet lärer detta
förfarande ej få tillskrifvas vanan, ej heller läggas Fångvårdsstyrelsen
till last. Huruvida det kan vara möjligt att uppgöra så beskaffade och
säkra kalkyler, att Regeringen må kunna, på grund af dem, äska och
Rikets Ständer bevilja ett anslag, som i verkligheten motsvarar behofvet,
kan ock blifva tvifvel underkastadt. Dertill erfordras en förutseende
för
-
— 145 —
förmåga, i afseende på antalet af de fångar, som årligen kunna, emellan
en Riksdag och en annan, ådömmas fängelsestraff, varuprisernas
förhöjning eller fallande under olika år, inträffande olyckshändelser,
förändringar eller förbättringar i lagstiftningen m. m. Är sådant åter
ej möjligt, så torde ett förslags-anslag på vinst och förlust ej kunna
undvikas. Emellertid har likväl Styrelsen, redan länge öfvertygad om
nyttan af en provisionel kalkyl öfver dessa utgifter, och sedan den fått
emottaga bestyret med samtliga fängelserna, redan under den 3o December
1842, infordrat förslag och upplysningar från alla Rikets Fängelser
och Korrektionsinrättningar, för att, med ledning af dem och af
1842 års räkenskaper, de enda Styrelsen har att tillgå, uppgöra en
General-Stat för Fängelserna, och gjordes dermed ock början förliden
höst; men detta arbete afbröts af den mängd kuranta göromål, som då
tillströmmade, utan hopp att kunna fortsättas, åtminstone så länge Styrelsen
befinner sig i saknad både af nödig arbetspersonal och af tillräckliga
rum för arbetenas verkställande och handlingars förvarande.
Oaktadt Revisorernes ännu en gång uttalade önskan, att Styrelsen
med det aldrasnaraste måtte vidtaga ofvanomförmälda besparingar ”och
”förfoganden, hvarigenom den för samhället i alla fall tunga bördan
”må kunna nedsättas till sitt minsta möjliga belopp,” torde likväl detta,
ehuru alldeles instämmande äfven med min önskan, ej kunna af Styrelsen
verkställas, innan den fått sig bekant, hvilka de besparingar och
förfoganden äro, som Revisorerne här afse, och huruvida de äro verkställbara
eller icke.
Till sättet för ordningens och disciplinens handhafvande inom
Korrektionsinrättningarne höra ej mindre Revisorernes anmälan derom,
hurusom, enligt på stället erhållna upplysningar, nykomne korrektionister
alltid insättas i cell, på det att fångbetjeningen och öfrige vederbörande
må lära känna deras lynne, än ock deras yttrande, att det
syntes Revisorerne, som någon sysselsättning borde lemnäs sådane fångar,
åtminstone efter trenne dagars vistande i cell. Sanna förhållandet
är emellertid detta: att alla ankommande fångar insättas i cell;
att de, som tillförene icke varit å Korrektionsinrätlningen intagne, utur
cellen lösgifvas, sedan Predikanten å stället med dem anställt förhör
samt hunnit anteckna deras föregående lefnadsomständigheter, hvilket
merändels sker inom två till tre dagar; att de, som befinnas hafva förut
varit å Inrättningen, men blifvit derifrån lösgifne, åläggas att i cellen
qvarstanna från fjorton dagar till och med någon gång tre månader, i
förhållande till dels de förbrytelser, med hvilka de blifvit under fri
-
— 146 —
hetstiden beträdde, dels missbruk af dem meddelade pass, dels ock de
flera eller färre gånger de till Korrektionsinrättningen återkommit. Och
har en längre tids erfarenhet visat, att detta behandlingssätt ofta fruktas
mera, än straffet å sjelfva brotten, som kunna under frihetstillståndet
begås, och äfven afhåller sådane, som någon gång begå förbrytelser,
i afsigt att derigenom blifva till nämnde Inrättningar återsände.
Jag anhåller, att Kongl. Styrelsen ville låta denna Promemoria
medfölja de Utlåtanden, Styrelsen kan finna nödigt att afgifva öfver
Rikets Ständers Revisorers ifrågavarande anmärkningar. Stockholm den
29 April 1844.
CLAS LIVIJN.
— 147 —
*
Stuteri-Ofv er-Styrelsens
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers anmärkningar vid Stuteriernas
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Genom nådig Remiss af den 16 sistlidne Januari, liar Eders Kongl.
Maj:t behagat infordra Stuteri-Öfver-Styrelsens underdåniga förklaring i
afseende å vissa delar af StatsVerkets jemte tillhörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning åren 1840 och 184*•
Hvad först angår det vid Stuteri-Öfver-Styrelsens redogörelse för år
1841 anmärkla förhållande, att Fem års underhåll på en gång blifvit
utbetaldt för en i WesterNorrlands Län stationerad landtbeskälare, får
Öfver-Styrelsen i underdånighet anföra, att någon reqvisition å ersättning,
under omförmälda tid, icke blifvit gjord af den person, som vårdat
och underhållit ifrågavarande hingst, samt att, då Öfver-Styrelsen
icke genom årliga mönstringar kunde erhålla tillförlitlig kännedom om
denna hingsts tillstånd, emedan, i anseende till stationsortens aflägsenhet,
sådant skulle hafva medfört alltför stora kostnader, Öfver-Styrelsen
fann betänkligt att, utan af hingsthållaren gifven anledning, öfversända
ersättning för underhåll af en beskälare, som tilläfventyrs kunde
vara så vanvårdad, att denna ersättning icke bordt utgå. I öfrigt halden
af Rikets Ständers Revisorer yttrade åsigt, att utgifter, tillhörande
det löpande året, icke böra öfverskjutas på det följande, alltid blifvit,
af Stuteri-Öfver-Styrelsen följd.
Som Rikets Ständers Revisorer dernäst yttrat, att den provision af
24 sk. per Tunna, som blifvil utbetald till Kapiten Påhlman för uppköp,
magasinering af och ansvar för 800 Tunnor bafra för Ottenby Stuteris
behof, vore något hög, får Stuteri-Öfver-Styrelsen i underdånighet förklara,
att, enär upphandling af ett så betydligt parti icke kunnat verkställas
utan flera företagna resor, samt magasinshyra jemväl är inbegripen
uti denna provision, Stuteri-Öfver-Styrelsen hvarken kunnat eiler
skäligen bordt häruti yrka någon nedsättning.
Då, i hvad anmärkningarne röra Ottenby Stuteri, Stallmästaren
Beyer, såsom Stuteriets Chef, sig förklarat samt Stuteri-Öfver-Styrelsen
148
icke bar något att dervid tillägga, får, jemte återställande af de nådiga
Remisshandiingarne, Öfver-Styrelsen samma förklaring nu i underdånighet
öfverlemna.
Stuteri-Öfver-Styrelsen framhärdar med djupaste undersåtlig vördnad,
trohet och nit,
Stormäk tigste, Allernådigste Konung!.
Eders Kongl. Maj:ts
tropligtigste och underdånigsfe
tjenare och undersåte,
G. A. HIERTA.
Stockholm den 6 Mars 1844-
J. A. Lundström.
149
Chefens för Ottenby Stuteri
förklaring öfver R, St:rs Revisorers
anmärkningar vid räkenskaperna för
nämnde Stuteri.
Till Kongl. Sluteri-Öfver-Styrelsen!
I följd af Kongl. Stuteri-Öfver-Slyrelsens skrifvelse af den 3i sistlidne,
får jag härmed i största ödmjukhet afgifva min förklaring öfver
de anmärkningar, som af Rikels Ständers Revisorer blifvit gjorda vid
Ollenby Stuteriinrättnings räkenskaper för åren i84o och 1841 •
Herrar Revisorer hafva funnit, att räkenskaperna i allmänhet saknade
erforderlig noggrannhet, redighet och fullständighet. Enligt Kongl.
Majlis nådiga Instruktion för Bokhållaren vid Ottenby Stuteri af den
18 Mars 1837, tillkommer det honom att, med egen ansvarighet för
ziffrans riktighet, ordentligt föra de till Inrättningen hörande räkenskaper.
Det ofördelaktiga omdöme om räkenskapernas beskaffenhet, Herrar
Revisorer förutskickat, lärer således icke drabba mig; och med den
mångfaldiga omtanka och sysselsättning, som åtfölja min befattning,
skulle skyldigheten att ansvara äfven för räkenskapernas förande verkligen
vara öfver Rofvan betungande; hvarvid jag likväl får äran nämna,
alL handhafvandet af kassan ändå tillkommer mig, som gör mitt biträde
nästan dagligen nödvändigt.
Då Bokhållaren Noring, alltsedan Inrättningens början, fört räkenskaperna,
utan att några större anmärkningar dervid förekommit, sorn
haft till följd någon betydlig återbäring till Inrättningens kassa, så har
jag icke heller funnit skäl att tro mig behöfva lemna något biträde i
detalj vid räkenskapernas förande; och om det måhända bör medgifvas,
att Noring icke är, -hvad man egentligen menar med ordet kameralkarl,
så har jag, under dess tretton-åriga tjenstgöring såsom Bokhållare
vid Inrättningen, icke någonsin ägt skäl att misstro, det han med vett
och vilja sökt bereda sig någon otillbörlig vinning af Stuteriets medel,
hvarken genom räkenskapernas oredliga förande eller på annat sätt.
Den af Herrar Revisorer uppgifna felaktigheten, att hvad såsom
skuld uti 1840 års räkning utbalanseras, är uti 1841 års räkning till
olika belopp inbalanseradt, har förut i Kongl. Kammar-Rätten blifvit
150 —
anmärkt, och förklarats på ett sätt, som visat att någon förlust derigenom
för Stuteri-Inrättningen icke inträffat, hvarföre oek anmärkningen
fått, utan påföljd, förfalla. Det oriktiga i räkenskaspsformen qvarstår
likväl, och räkningarne hafva äfven några mindre brister i afseende på
hänvisningar till verifikationer etc.; men det kan dock lända något till
Bokhållarens ursägt, att räkenskaperna för år i84o (de egentligen klandrade)
voro de första som uppställdes efter sist stadfästade formuläret,
och att således ovanan dervid åstadkommit någon del af dessa förseelser.
Om iakttagande af mera noggrannhet vid räkenskapernas uppgörande
har emellertid Bokhållaren Noring af mig erhållit de allvarligaste
föreställningar, och då han försäkrat sig härpå vilja använda största
sorgfällighet, bör jag tro att så sker.
Jemte det Herrar Revisorer ansett den provision af 16 skilling
B:ko per Tunna, som enligt ackord blifvit betald till Kapiten Påhlman
för uppköp och magasinering af 800 T:r hafra, vara något hög, hafva
Revisorerne fästat uppmärksamhet dervid, att Bokhdlaren Noring uppburit
66 R:dr 1-7 sk., såsom ersättning för traktamente och skjuts vid
en resa till Söderköping för eftersyn och vård af nämnde post hafra,
hvilken utgift, i Revisorernes tanka, kunnat till stor del besparas, om
entreprenad-auktion hållits för uppköp af hafran, med skyldighet för
entreprenören att leverera den besigtningsgild å stället, hvarigenom äfven
undvikits äfventyret för Staten af varans försämring före dess ankomst
till bestämd ort.
Först sedan på flera orter och hos flera personer försök blifvit
gjorda, att emot något antagligt pris erhålla det för Stuteriet behöfliga
qvantum hafra här på stället levereradt, men dessa misslyckats, vidtogs
den utväg, att genom kommissionär uppköpa hafrepartiet i Lidköping,
der, enligt inhemtade underrättelser, denna vara gällde lägst. —
Härvid var oundvikligt att till kommissionären utfästa den provision,
sorn så väl här i orten, som i Lidköping, är allmänt antagen, eller 16
sk. B:ko per Tunna. Det fartyg, som för hafrans hitförande från Lidköping
var befraktadt, blef af motvind så uppehållet, att det ej hann
längre än till Söderköping, förrän det af is hindrades att fortsätta resan,
oaktadt detsamma afgick från Lidköping den 17 Oktober.
Men oaktadt de sålunda tillkomna opåräknade omkostnaderna, uppgick
hafran, då den omsider hit anlände, likväl icke till högre pris,
151
än atl det, med afseende på varans utmärkta godhet och hvad den här
gällde, kunde anses till och med billigt. — Om hafre-uppköpet skolat
ske genom entreprenad-auktion och med förbindelse att, inom bestämd
tid, levereras besigtningsgild på stället, skulle den säkert kommit att
kosta 26, om icke 5o procent mera, helst ingen, utan utsigt på någon
större vinst, ingått på en så äfventyrlig affär.
Ottenby den 24 Februari 1844-
J. W. BEIJER.
— 153
Kommitteens för Salpeter-Ärenderna
underd. Utlåtande, i anledning al 1843 års
Revisorers Beråttelse, angående granskning
af Salpeter/ondens räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Med återställande af det transumt ur Rikets Ständers sednast församlade
Revisorers underdåniga Berättelse, rörande Salpeterlondens förvaltning
under åren 1840 och 1841, hvilket Eders Kongl. Maj:t täckts
genom nådig Remiss, öfverlemna till Kommitteen för Salpeter-Ärenderna,
med befallning att öfver hvad derutinnan af Revisorerne blifvit framstäldt
afgifva underdånigt Utlåtande, får Kommiteen, till åtlydnad häraf,
nu i underdånighet anföra följande, efter ordningen i Revisorernes
framställning.
l:o. Den uti 1840 års Salpeter-räkenskap med 345 R:dr 39 sk. 7
r:st. afförda observations-procent blef från Kommitteen, uti skrifvelse af
den 16 November samma år, till Eders Kongl. Maj:ls och Rikets Kammar-Rätt
öfverlemnad; men att qvitto derå sedermera ej bekommits,
torde ej böra falla Kommitteen till last, och är det otvifvelaktigt, att,
om summan ej behörigen ingått, Kammar-Rätten icke underlåtit att
derom göra allt hittills saknad påminnelse.
2:o. Afskrifningen af de i räkenskaperna balanserade 55,500 R:dr
bar skett, i följd af Rikets Ständers fattade beslut och Eders Kongl.
Maj:ts derom aflåtna nådiga befallning. Nästan alla de öfriga afskrifningarne
hafva tillkommit, först efter det genom noggrann undersökning
utrönt och upplyst blifvit, alt någon ersättning ej varit att påräkna,
alldenstund de personer, som kunnat dertill skyldiga kännas, för
flera år tillbaka med döden afgått, ulan alt efterlemna ringaste tillgång.
1 öfrigt och då inventarier samt äldre salpetersjudnings-pannor,
som under en längre tid begagnats, nödvändigt försämras och ofta blifva
alldeles obrukbara, är deraf en naturlig följd, att deras värde slutligen
måste antingen lill hela beloppet, eller åtminstone till någon del,
ur räkenskaperna afföras.
3:o. Rörande Salpeterfondens under åren 1840 och 1841 vunna
tillväxt, torde, efler hvad Revisorerne derom andragit, vidare yttrande
af Kommitteen öfverflödigt anses.
4:o.
— 153 —
4:o. Samtliga proprie balanserna bero på utredning hos vederbörande
auktoriteler, och ej på något Kommitteens tillgörande.
5:o. Slutligen, vidkommande de af Direktionen öfver Eders Kongl.
Maj:ts Hof-Kapell och Spektakler utgifna, af Eders Kongl. Majrts och
Rikets Stats-Kontor accepterade, obligationer, å hvilka lån ur Salpeterfonden
blifvit beviljadt, lärer, enär om deras antaglighet intet tvifvel
yttrats, något utlåtande af Kommilteen icke erfordras.
Kommitteen framhärdar med undersåtlig vördnad, trohet och nit,
S tormä k tigste, Al lernådigste Konung!
Eders Kongl. Ma j: ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter,
M. ROSENBLAD.
V. WESTERSTRAND.
Stockholm den 12 Februari 1844.
D. Krutmejer.
20
'•*v
154
Öfver-Ståthållarg-Embetets
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse om granskningen
af Rakningen för Kronans Publika Hus.
Stormälitigste Allernådigste Konung!
Med anledning af Eders Kongl. Majrts nådiga Remiss och dermed
åtföljande Utdrag af Rikets Ständers Revisorers Berättelse om granskningen
af Stats-Verkets jemte tillhörande fonders förvaltning, åren 1840
och 1841, får Öfver-Ståthållare-Embetet, rörande Räkningen för Kronans
publika hus i Stockholm, i underdånighet anmäla, att den af Revisorerne
yrkade, förändrade förm för räkenskapernas uppgörande redan
med år 1843 blifvit iakttagen, samt att, för utbetalningens behörighet
af de anordnade afloningsbeloppen för Krono-Uppbördsverket och Vedgårds-staten,
gällande stater och Kongl. Bref finnas åberopade i StatsKontorets,
räkenskaperna bilagda, anordningar, äfvensom att blott en enda
person varit, de ifrågavarande åren, på indragning å sistnämnde stat
med 26 R:dr 32 sk. för hvartdera året upptagen.
Vidkommande Öfver-Ståthållare-Embetets Kanslis Depositions-räk -  ning för besagde år, så skall Öfver-Ståthållare-Embetet föranstalta, att
den del af äldre årens balans, från 1715, 1752 och 1755, som ännu i
Räkningen qvarstår, enligt Revisorernes tillstyrkan, varder med snaraste
till afskrifning anmäld.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte.
Maur. LEWENHAUPT.
Stockholm den 15 Maj 1844.
P. E. Ingelgren.
155
Direktionens för Teknologiska
Institutet
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse, ang;de granskningen
af nämnde Instituts förvaltning
och räkenskaper.
Stormäktig ste Aller nådig ste Konung!
Genom nådig Remiss, har Eders Kongl. Maj:t anbefallt Direktionen
för Teknologiska Institutet, att, i afseende på den af Rikets Ständers
Revisorer den 11 sistiidne December afgifna Berättelse, angående Teknologiska
Institutets räkenskaper och förvaltning under åren 1840 och
1841, till Eders Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt Utlåtande,
hvilken nådiga befallning Direktionen nu får i underdånighet fullgöra.
Rikets Ständers Revisorer hafva anmärkt, ”att ingen Berättelse fun”nitSj
rörande Institutets ställning under revisionsåren, till ledning vid
”räkenskapernas granskning”, äfvensom att lnventarie-förteckning ej är
räkenskaperna bifogad.
Hvad den första omständigheten angår, förekommer, att afgifvandet
af Berättelse angående Institutets ställning hittills hvarken varit
anbefalldt eller af förra Revisorer fordradt; men möter ej hinder att sådant
fullgöra, om Eders Kongl. Majit i nåder förordnar, att en dylik
Berättelse hädanefter skall till Rikets Ständers Revisorer afgifvas. För
att emedlertid ådagalägga Institutets verksamhet under revisionsåren,
har till sist församlade Revisorer uppgift på Elevernes antal under samma
år blifvit aflemnad.
Beträffande bristen på lnventarie-förteckning, får Direktionen underdånigst
anföra: att, då Kongl. Kammar-Rätten år 1832 anmärkte,
det en sådan Förteckning borde upprättas, Direktionen upplyste, att
från Institutets början blifvit förd en så kallad Liggare, hvilken upptager
alla Institutets effekter och inventarier, sorn tid efter annan tillkommit
eller blifvit anskaffade, och att det vore ett alltför vidlyftigt
och tidsödande arbete, att bilägga en afskrift deraf vid hvarje års räkenskaper;
men att samma Liggare skulle hållas Kongl. Kammar-Rättens
Revisions-Departement tillhanda, när så påfordrades. Härvid har
Kongl. Kammar-Rätten låtit bero, och förmodar Direktionen i underdånighet,
att Eders Kongl. Majit skall finna tillfyllestgörande, om nämnde
Liggare blifver äfven för Stats-Revisorerne tillgänglig.
156
, I anledning af Revisorernes anmärkning, att. vid 1840 års räkenskaper
ej finnes bilagd Förteckning öfver de af Eleverne samina är förfärdigade
modeller och varuprof, väsend Lilga redskap oell preparater, å
hvilka deremot Förteckning finnes för år 1841, får Direktionen endast
i underdånighet anmäla, att Direktionen, efter erhållen kännedom om
Revisorernes anmärkning, före revisionens slut låtit tillställa Revisorerne
omförmälda, önskade Förteckning.
I den af Revisorerne gjorda framställning, "att en rymligare och
mera passande lokal för denna i afseende på landets näringar vigliga
Inrättning är af behofvet högt påkallad’’, instämmer Direktionen till
alla delar, och vågar i detta afseende underdånigst fästa Eders Kongl.
Majrls uppmärksamhet derpå, att ej allenast Rikets Ständers Revisorer
af 1838 och 1839 års räkenskaper funno "lokalen för det åsyftade
ändamålet för inskränkt”, utan ock att Direktionen, uti underdånig skrifvelse
den 30 December 1839, framställt de hufvudsakligaste skälen för
Institutets utvidgning och till ny lokal föreslagit den nedra, vid sjön
belägna delen af Komrnerse-Kollegii gård å Riddarholmen, samt bifogat
kostnadsförslag och ritningar, äfvensom en plan, hvarigenom en sådan
nybyggnad, medelst försäljning af Institutets nuvarande hus, skulle
kunna utan särdeles kostnad åstadkommas.
Då emedlertid af en bätlre och mera utvidgad lokal samt en större
och ändamålsenligare konstruerad byggnad nästan helt och hållet
beror, i hvad mån Teknologiska Institutet kommer att motsvara sitt
ändamål, anser Direktionen icke olämpligt att nu i korthet underdånigst
framställa de hufvudsakligaste anmärkningar, som förete sig emot
Institutets nuvarande lokal och byggnad.
Institutets läge vid Mäster Samuels gränd å Norrmalm är mindre
lämpligt, emedan det icke är centralt, i följd hvaraf många elever,
som bo t. ex. på Söder, nödgas åtskilliga gånger om dagen tillryggalägga
en alltför lång väg, för att komma till och ifrån Inrättningen.
Såsom beläget i en tätt bebygd del af Hufvudsladen och på alla
sidor omgifvet af hus, är Institutet blottstäldt för eldfara; och å Institutets
gård, som är trång och af sjelfva huset innesluten, kunna, i
händelse af eldsvåda, erforderliga släckningsanslalter icke riktigt användas.
Huset är ej heller beläget nära vatten, hvilket likväl är af högsta
behof, icke allenast vid inträffande eldsvåda, utan äfven till de vid
Institutet dagligen förefallande arbeten, för hvilka, äfvensom för en
157
ångmaschiu i verkstäderna, vatten nu mäste med betydlig kostnad koras
från Norrström.
Husets indelning i många, men små och spridda rum är mindre
ändamålsenlig, än om det innehöll ett mindre antal, men större salar;
hvarigenom undervisningen och ordningens bibehållande skulle betydligen
lättas.
Det nuvarande husets trossbottnar äro så svaga och lill och med
förruttnade, att samlingar och varuprofver i de öfra våningarna måste
uppställas snarare med afseende på deras större eller mindre tyngd, än
efter deras egentliga platser i det teknologiska systemet; och husets
nedra våning är så obeqväm och tuktig, att den till de flesta behof
numera föga kan användas.
Vid Institutet hållas dagligen 5 särskilda reguliera föreläsningar,
men för desamma finnes icke mer än ett enda ordentligt Auditorium,
emedan till det andra begagnas en afstängning i en större tambur eller
vaktrum, der folk ständigt passerar, hvarigenom undervisningen
störes.
Verkstäderna och ritsalen äro till den grad trånga och otillräckliga,
att i de förra två elever ofta få nöja sig med samma fdstäd, och
ett icke obetydligt antal elever, som sysselsättas med ritning, måste
mellan lektionstimmarna begagna det i tamburen afstängda auditoriet.
Särskilda rum för undervisningen i några af de vigligaste enskilda
industrigrenar saknas alldeles.
Bibliotheket uppfyller på långt när icke sitt ändamål, så länge en
stor del böcker, af brist på utrymme, ej kunna uppställas på de platser,
hvilka de i följd af sitt innehåll egentligen böra intaga, för att
lätt kunna uppsökas. — Bibliotheksrummet nyttjas derjemte till Kansli;
och något särskilt läsrum för dem, som på stället vilja begagna de litterära
tillgångarna, finnes ej heller.
Med modell- och varuprofs-salarna är förhållandet ännu särine. De
äro för små, att rymma de dyrbara samlingar, Institutet numera äger,
ehuru ändå Direktören afstått det största af sina boningsrum lill modellsal.
— Såsom Revisorerne anmärkt, måste åtskilliga dyrbara maschiner
och modeller placeras på vindarna, der de lätteligen kunna skadas.
Vid en eldsvåda skulle en sprutslang ej kunna föras fram dem emellan,
utan att åstadkomma en total förstöring. — Då, af brist på utrymme,
varuprofs-samlingarna äro alltför mycket hoppackade, försvåras derigenom
deras förevisande i hög grad. — Alla dessa samlingar kunna
158
slutligen, under sådana förhållanden, icke uppställas efter något ordentligt
systern, som likväl vore nödvändigt, för att, enligt Institutets plan,
genom sjelfva uppställningssättet, begrepp måtte kunna meddelas om
konstmedlens natur och ändamål samt om konstalstrens frambringande
och beskaffenhet.
Den nådiga Remissen återställes i underdånighet, och Direktionen
framhärdar med djupaste vördnad, nit och trohet,
S tor m ä k tigs te , Aller nådigs te Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste, tropligtigste
undersåter och tjenare,
C. D. SKOGMAN.
A. P. v. SYDOW. G. M. SCHWARTZ. Ad. ZETHELIUS.
Stockholm den 22 Februari 1844.
L. S.
G. A. Lundhcjuist.
159
Direktionens för Chalmerska
Slöjdskolan
underd. Utlåtande, i anledning af 1843
års Revisorers Berättelse angående
granskningen af denna Skolas råken
-
Storinäktigste Allernådigste Konung!
Till underdånig åtlydnad af nådiga Remissen af den 16 sistl. Januari
oell med återställande af Rikets Ständers Herrar Revisorers, i
utdrag, nådigst meddelade anmärkning vid Chalmerska Slöjd-skolans
räkenskaper för år 1841, får Direktionen öfver bemälda Skola i underdånighet
afgifva följande förklaring.
Rikets Ständers Herrar Revisorers anmärkning synes hufvudsakligen
åsyfta att erhålla upplysning öfver hvad som förmått Direktionen att
icke genast använda de af Eders Kongl. Maj:t och Rikets Ständer beviljade
1000 R:dr af det sist begärda beloppet, 4ooo R:dr, som fyllnad
i det primitift sökta årliga anslaget, 7000 R:dr, hvilka först vid 1834
och sedan vid 1840 års Riksdagar blifvit, i härom väckta motioner,
begärda och ådagalagda såsom fullt behöfliga i och för denna, för det
praktiska, industriella intresset så mycket vigtigare vetenskapliga bildningsanstalt,
som den, i hela södra delen af Sverige, är den enda.
Behöfligheten af det begärda anslaget är lemnad obestridd, och synes
till och med godkänd i respektive Utskottens Utlåtanden i ämnet vid
förenämnda Riksmöten.
Med fullt erkännande af Herrar Revisorers i den nu meddelade
anmärkningen uttryckta åsigt, att ”den beviljade tillökningen i anslaget
”befunnits alltför otillräcklig, för att dermed kunna åstadkomma den
”utsträckning af undervisningen, som med det ökade anslaget afsågs”,
finner sig Direktionen särdeles lycklig, att just uti detta, med all sanning
enliga yttrande återfinna verkliga motivet till anmärkningens föremål.
Hellre än alt med den partiel t erhållna årliga tillökningen i anslaget
företaga små partiella utvidgningar af Skolan, ansåg sig Direktionen
handla mera i Chalmerska Slöjdskolans och den vetenskapliga sakens
intresse, då den besparade dessa medel, till dess att de, sam
-
— 160 —
*
manlagda, kunde, utan att störande inverka på planens helhet, användas
Denna tidpunkt är nu redan inträffad, och användandet så väl
af dessa i Irenne år besparade medel, som af de 1,000 R:dr, Skolan likaledes
för löpande året har, som nådigst beviljadt anslag, att för
hoppas,
är af Direktionen heslutadt på ett sätt, som, så vidt villkoren
för dessa nådiga bidrag det medgifva, qvadrerar med den beböfliga och
högst önskvärda utvidgningen af Slöjdskolan, hvilken af Direktionen
kommer att företagas enligt uppgjord plan, och alltid i denna vetenskapliga
bildningsanstalts syfte och anda.
Direktionen hoppas således i underdånighet att hafva, medelst så
väl sitt förra som nu sednare fattade beslut, ådagalagt, sitt piigtskyldiga
nit för Skolans vård, gagn och bästa, och vågar dertill foga yt
trandet
af sin förhoppning alt sålunda hafva gjort sig förtjent af Eders
Kongl. Majtts nådiga hägn och skydd, att vid ett nästblifvande Riksmöte
erhålla fyllnaden, 3,ooo R:dr, uti det, från början, som nödigt
för Skolans progressiva fullkomnande, underdånigst begärda årsanslaget
7,000 R:dr; stödjande i öfrigt dessa sina underdåniga förhoppningar på
det växande förtroende, denna vetenskapligt bildande anstalt för praktisk
användbarhet, synes allt mer och mer, äfven från aflägsnare
landsorter, vinna.
Med djupaste underdånighet, trohet och nit, framhärda
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
underdånigste och trojpligtigste
tjenare och undersater,
På Direktionens våg nar,
Carl G. LÖWENHJELM.
Carl PALMSTEDT.
Götheborg den 1 Mars 1844-
Riks
-
— 161 —
Riks-Marskalks-Embetets
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Stockholms Slotts och de Kongl. Lustslottens
räkenskaper.
Underdånigste Utlåtande!
Sedan Eders Kongl. Majit behagat i nåder inhemta Riks-MarskalksEmbetets
underdåniga Utlåtande, i anledning af åtskilliga uti Rikets
Ständers sednast församlade Revisorers Berättelse förekommande anmärkningar
vid räkenskapen öfver användande af byggnadsanslaget till Stockholms
Slott, samt vid Drottningholms, Haga och Gripsholms Lustslotts
räkenskaper, har Riks-Marskalks-Embetet, i afseende på anmärkningen
vid förstnämnde räkenskap, infordrat Utlåtande af vederbörande redogörare,
som deruti anfört: att årliga byggnadsanslaget tili Stockholms Slott
utgör 25,000 R:dr B:ko, deraf likväl, jemlikt Kongl. Brefvet den 5 Mars
1831, 10,000 R:dr samma mynt årligen användas till kapital- och ränteafbetalningar
å de till Lejonbackens ombyggnad upptagna lån, så att
effektiva byggnadsanslaget utgör endast 15,000 R:dr nämnde mynt; att
det uti 1841 års räkning upptagna högre belopp uppkommit genom tillägg
af den de! utaf 1840 års anslag, som vid 1841 års början ännu icke
hunnit användas och utbetalas; samt att, då i sista månaden af hvarje år
medel blifva uttagna, dels till betalande af arbeten, som varit påräknade
att under året verkställas och af sådan anledning i det upprättade årsförslaget
uppförda, men sedermera, af en eller annan orsak, icke blifvit
verkställda, och dels tiil lemnande af förskotter på arbeten, som ännu
vid årets slut icke hunnit fullbordas, det icke är möjligt att, vid årets
slut, undvika större eller mindre behållning, hvilken det dock vore en,
endast till tidsutdrägt ledande, omväg, att i Rikets Ständers Bank insätta,
enär densamma genast i början af det följande året måste, till
bestridande af då oundgängliga utgifter, användas; uti- hvilket allt RiksMarskalks-Embetet,
för dess del, jemväl instämmer.
Beträffande åter anmärkningarna vid Drottningholms, Haga och
Gripsholms Lustslotts räkenskaper, har Riks-Marskalks-Embetet, i anledning
deraf, infordrat och får härhos underdånigst öfverlemna vederbörande
21
162
Ståthållares underdåniga Utlåtanden, dem Riks-Marskalks-Embetet, sorn
äfven instämmer i hvad hem alte Ståthållare anfört, således jemväl för
egen del underdånigst åberopar.
De remitterade handlingarne varda barbos i underdånighet återställda.
Stockholm den 26 Mars 1844.
M. BRAHE.
W« von Schoultz,
- 163
Ståthållare-Embetets
vid
Drottningholms och Svartsjö Lustslott
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års Revisorers
Berättelse angående granskningen af dessa Slotts
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Efter det Ståthållare-Embetet vid Drottningholms och Svartsjö Kongl.
Lustslott erhållit del af Rikets Ständers år 1843 församlade Revisorers
afgifna Rerättelse om granskningen af nämnde Lustslotts räkenskaper, hvarvid
Revisorerne hemställt, att då, enligt hvad räkenskaperna utvisade,
åtskilliga lån voro i och för quaibyggnaden vid Drottningholm upptagna,
särskild räkning deröfver mätte föras och årligen till kapital och ränta
afslutas, så att deraf må visas till hvad belopp hvarje års intrader blifvit
anticiperade; får Ståthållare-Embetet underdånigst anföra, att uti sistlidet
års redogörelse och framgent, intilldess lånen blifvit till fullo guldna,
lånebeloppen skola varda intagna och obetalda andelen balanserad.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
aldraunderdånigste, tropligtigste
undersåte och tjenare,
Carl LÖWENHJELM.
Drottningholm den 23 Mars 1844.
A. P. Sandström.
— 164 —]
SStåtbåUare-Embetets
vid
Haga Lustslott
wnderd. Utlåtande, i anledning afl843ärs
Revisorers Berättelse om granskningen af
räkenskaperna för nämnde Slott.
Stormäktigste Ållernådigste Konung!
Då uti Rikets Ständers Revisorers, linder den 11 December förlidet
år, afgifna underdåniga Berättelse om verkställd granskning af StatsVerkets
jemte tillhörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren
1840 och 1841, förekommer såsom anmärkning, att vid de månadtligen
afslutade kassa-redogörelserna för Haga Lustslotts Trägård icke något
sammandrag varit uppgjordt, hvarigenom inkomster och utgifter på det
hela kunnat vara åskådliga; så får Ståthållare-Embetet i underdånighet
anmäla, att, med denna anledning, vid 1843 års och framgent afgifvande
redogörelser för Haga Lustslotts Trägård alltid ett sammandrag öfver
årets inkomster och utgifter skall blifva bifogadt.
Med djupaste vördnad, nit och trohet framhärdar,
Stormäktigste Ållernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
onderdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåte,
Carl GYLLENHAAL.
Stockholm dea 26 Februari 1844,
Axel Fröling.
— 165 ~
Ståthållare-Embetets
vid
Gripsholms Blott
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
räkenskaperna för detta Slott.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Sedan Rikets Ständers Herrar Revisorer, uti deras afgifna Berättelse
för åren 1840 och 1841, i hvad den rörer Gripsholms Slott, ansett,
att den, i förhållande till utgifter, stora kas.sabehålhiingen härstädes
borde genom utlåning göras fruktbärande, så har mitt underdåniga Utlåtande
deröfver blifvit infordradt. I anledning deraf, får jag i underdånighet
tillkännagifva, att kassabehållningen blifvit af de härstädes, åren
1842 och 1843, in- och utvändigt verkställda, högst nödiga reparationer
och förbättringar, hvaribland må nämnas renovation och upputsning af en
del af Kongl. Slottets Tallesamling m. m., betydligen minskad. Förhållandet
vid 1842 års slut upplyses af underdånigst bilagda Sammandrag
af samma års räkenskap, som i April månad förlidet år härifrån
allemnades. Vid 1843 års slut uppgår kontanta behållningen, utom ej
förfallna hyror, till icke fullt 500 R:dr B:ko, som, då räkenskapen hinner
inkomma, närmare ådagalägges.
Deraf täckes Eders Kongl. Majit i nåder finna, att någon utlåning
af Slottets kassabehållning, som är för användande under innevarande år
alldeles nödvändig, för närvarande svårligen kan ske; men skulle framdeles,
genom besparingar, någon betydligare behållning kunna åstadkommas,
finner jag, lika med Herrar Revisorer, visserligen nyttan deraf, om
Eders Kongl. Majit täckes i nåder tillåta mig att, genom utlåning emot
lull säkerhet, göra den fruktbärande.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majits
underdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåte,
Gust. PEYBOM.
Gust. A. Sturnegk.
— 166 —
Sammandrag af Räkningen öfver Inkomster och Utgifter vid
Gripsholms Kongl. Slott för år 1842.
Debet.
Balans från föregående året:
Behållningar och Fordringar  3,688: 43. *—
Inkomst:
Statsanslag
1,470:
Arrenden och Hyror  938: 11. 3.
Diverse
, . . . 275:. 38. 4.
Summa 6,372: 44. 7.
Credit.
Utgift:
Alhön ingar, Pensioner, med flera utgifter och verkställda
arbeten ............... 4,275: 24. 9.
Balans till år 1843:
Kontant  1,528: 16. 8.
Dels icke influtna, dels icke förfallna
arrenden och hyror  569: 3. 2.
— — 2,097: 19. 10.
Summa 6,372: 44. 7.
Af den vid Gripsholms Slott förvarade konsept-räkenskap rätteligen
sammandraget; betygar
Gust. A. Sturnegk.
— 167 —
Kong*. Lasarets-Direktionens
lindert]. Utlåtande, i anledning af 1843 års Re-visions-Bei
ättelse örn granskningen af Serajimer-Latarettet)
räkenskaper.
Stormaktigste Ållernådigste Koanng?
Genom nådig remiss af den 6:te sisth Februari, har Eders Kongl.
Maj:t täckts infordra Dess Serafimer-Ordens Lasaretts-Direktions underdåniga
Utlåtande, i anledning af hvad Rikets Ständers Revisorer, uti
deras om 1843 års Statsrevision afgifna Berättelse, framställt i afseende
å Lasaretts-Direktionens räkenskaper för åren 1840 och 1841 och de
deruti, såsom lön till Direktionens Uppbördsman, med 3 procent å uppbörden
afförda belopp, hvarvid Revisorerne, lika med näst föregående Revisorer,
yttrat sig anse ett sådant aflöningssätt för DirektionensUppbördsman
icke vara lämpligt.
Till underdånig åtlydnad af högstberörde nådiga förskrift, får Lasaretts-Direktionen
underdånigst anföra: att då, i anledning af det, allt sedan
år 1751 följda, sätt för Uppbördsmännens vid Lasaretts-Direktionen aflönande,
medelst afföring i räkenskaperna af 3 procent å årliga uppbörden,
anmärkningar blifvit, särdeles vid de sednare årens räkenskaper, framställda,
, dels uti Ofver-Revisions-Departementet hos Eders Kongl. Majrts
och Rikets Kammar-Rätt, dels ock af Rikets Ständers Revisorer, har
Direktionen, för att söka bereda det dylika anmärkningar må för framtiden
undvikas, samt enär en bestämd aflöning alltid, så väl för löngifvare
som löntagare, äger företräde framför en så beskaffad, som den
osäkra, hvilken Direktionens Uppbördsman hittills åtnjutit, genom beslut
den 8 November sistlidet år, förklarat, det Direktionens nuvarande Sekreterare
och Uppbördsman skall, frän och med sistberörde år och framgent,
så länge han vid tjensten förblifver, undfå, utom ersättning med 33 Bullio
sk. B:ko för skrifmaterialier, en bestämd lön, i ett för allt, af Ett
Tusen Tvåhundra Riksdaler samma mynt årligen, äfvensom att Direktionen,
uti dess till Eder Kongl. Maj:t och Ordens-Kapitlet, den 27:de November
förlidet år, afgifna underdåniga Berättelse, angående förvaltningen
af Serafimer-Ordens-Lasarettets angelägenheter, haft nåden anmäla nyssberörde
af Direktionen fattade beslut, samt derå undfått nådig sanktion.
— *68 —
De remitterade handlingarne återställas underdånigst; och SerafimerOrdens-Lasaretts-Direktionen
framhärdar med djupaste vördnad, trohet
och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Majrts
■ v
underdåiMgste, tropligtigste
tjenare och iindersåter,
M. ROSENBLAD M. BRAHE.
Stockholm den 29 April 1844.
Math. Roseh,.
— 169 —
Konsistor» Academici i Upsala
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Upsala Akademis räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
I afseende på de af Rikets Ständers Revisorer, uti afgifven Berättelse
af den il December 1843 om verkställd granskning af Stats-Verkets
jemte tillhörande fonders tillstånd, styrelse oell förvaltning åren 1840 och
1841, gjorda underdåniga framställning, i hvad Upsala Kongl. Akademi
angår, får, till underdånigste åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga
befallning, Konsistorium Academicum underdånigt Utlåtande afgifva.
Revisionen har anmärkt, hurusom, vid redovisningen af Akademiens
utlånta kapitaler, fullständiga förteckningar eller rotlar saknas å alla de
före år 1840 beviljade lån, derigenom det icke kunde utrönas, huruvida
medlen utestå emot inteckningar, borgen eller annan säkerherhet. Ehuru
frågan här rätteligen bör angå sådana kapitaler eller kapitaliserade behållningar,
som å de, i sednare tider, af Rikets Ständer Akademien beviljade
statsanslag möjligen kunnat göras, och hvilka behållningar, egentligast
tillhörande materielen eller vissa Akademiska Inrättningar, naturligtvis
icke kunna vara af någon särdeles betydenhet, och ehuru för öfrigt
större delen af Akademiens utlånta medel utgöra räntebärande, af
enskilda gjorda, stipendie-stiftelser och sålunda icke kunna i berörda
hänseende anses lika med Akademiens egna kapitaler; likväl och
då det icke bör nekas, att ifrågavarande lånerotlar bidraga till
räkenskapens både förtydligande och fullkommande, och afhjelpandet af
denna brist icke för Räkenskaps verket vid Akademien kan anses vara
förenadt med något särdeles ökadt besvär, vill Konsistorium föranstalta
att med näst ingifvande räkenskap sådana förteckningar eller rotlar bifogas
skola.
Beträffande derefter de» af Stats-Revisionen gjorda anmärkning, som
skulle större summor i åtskilliga af Akademiens kassor, särdeles i stipendiefonderna,
ligga ofruktbara, såsom t. ex. för år 1841: i Stieglerska
fonden
5,934:20. 10.
i Falkenbergska dito  2,396: 17. 7.
i Hedmanska dito  1,898:42. 6.
så bör Konsistorium underdånigst upplysa, att så icke är förhållandet.
Med undantag af den i Ränterikassan befintliga, till ständigt förefallande
utgifter, löne förskotter m. m. alltid, till större eller mindre belopp, erforderliga
behållningen, finnes ingen, under Konsistor» disposition och vård
— 170 —
ställd kassa eller fond belastad ined några outlånta kontanta behållningar;
ehuru räntan å desamma, eller åtminstone å de liesta, hittills uteslutande
blifvit redogjord bland Akademiens allmänna medel, och
i ersättning lör förvaltningskostnaderna Akademien godtgjord. Hvad nu
särskilt vidkommer ifrågasatta stipendiefonder, så hafva, genom Konsistorii
Akademie!, uppå Inspectörum Stipendiorum derom gjorda hemställan—
den, meddelade resolutioner under den 12 December 1842, utaf besparingarne
i Stieglerska stipendie-stiftelsen jemna 5,000 R:dr Banko blifvit
med sjelfva den primitiva fonden sammanslagna och, från och med nästpåföljde
års början, efter fem för hundrade förräntade, och, under ilen 14
December nästlidet år, besparingai ne i Falkenbergska stipendiet, till ett
jemnt belopp af 2,400 R.dr samma mynt, likaledes blifvit med den ursprungliga
kapitalfonden förenade, att, från och med detta års början, till
samma procents ränta varda fruktbara; men i afseende på besparingame
i Hedmanska stipendiefonden, så har dermed någon sådan åtgärd icke
annu kunnat vidtagas, dels, medan denna stiftelse står, enligt lydelsen
af Testatricis förordnande den 16 Juli 1765, under tillsyn af den äldste
i Kinmanska slägten, som så väl om dispositionen af stipendiet som om
en god hushållning med kapitalet äger att besörja, dels ock emedan om
användandet af de besparade stipendie-medlen särskild fråga varit väckt,
sorn först under loppet af år 1842 blifvit definitift afgjord.
Den nådigst remitterade handlingen får Konsistorium Academieum härhos
underdånigst bifoga.
Med underdånigste vördnad, trohet och nit framhärda,
Storm äktigste, Allernådigste Konung
Eders Kongl. Maj:ts
allerunderdånigste och tropligtigste
tjenare och undersåten,
E. G. GEIJER.
' Kongl. Akad. n. v. Rektor.
Jon. Thorsander. Christ. Fr. Fahlcrantz. A. E. Knös. J. E. Boéthius.
J. C. Lindblad. C. O. Deli.den. G. Wahlenberg.
H. W. R ömanson. Isr. Hwasser. C. IL Bergstrand. L. P. Walmstedt.
D. M. Schedvin. P. D. A. Atterbom. E. Fries.
W. F. Palm bi ad. E. Aug. Schröder. J. Sellcn. A. F. Svanberg.
Chr. Jac. Boström.
C. J. Malmsten. Olof Wingqvist. Otto Fr. Tullberg.
Upsala den 27 Mars 1844*.
J. H. Haak.
171
Konsistorii Academici i Lund
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers Berättelse om granskningen af
Lunda Akademia räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
I anledning af hvad Rikets Ständers sednast församlade Revisorer
framställt, att den af 1841 års Stats-Revisorer omförmälda balanspost å
7,518 R:dr 33 sk. 11 rst., utgörande kronotionde, sorn dels indragits,
dels på annat sätt frångått Akademien och blifvit på Militien indeld, äfven
uti de af dem granskade räkenskaper förekommit, och att den år
1841 äfgifna anmärkning om summans indrifvande eller befordrande till
afskrifning synes böra qvarstå, har Eders Kongl. Maj:t, genom Hans
Kongl. Höghet Kron-Prinsen, detta Universitets Kansler, behagat i nåder
infordra Konsistorii Academici underdåniga Utlåtande.
Vid fullgörande af denna nådiga befallning, vågar Konsistorium Academieum,
som uti dess, den 3 Mars 1842 afgifna, underdåniga förklaring,
i anledning af ifrågavarande, utaf 1841 års Stats-Revisorer då framställda,
anmärkning, någorlunda fullständigt utredt, huru med omfrågade balanspost
sig förhåller, för denna gång inskränka sig dertill att, med öfverlemnande
af från Akademi-Kontoret infordrad Specifikation öfver Kongl.
Akademiens fordran, endast åberopa hvad nyssnämnde underdåniga förklaring
innehåller, den Konsistorium till alia delar vidblifver, och af hvilken
en afskrift barbos i underdånighet bifogas; anseende Konsistorium
sig likväl böra vid detta tillfälle förnya den underdåniga anhållan, att;
det fortfarande må vara Konsistorium i nåder tillåtet att inkomma med
— 172 -
underdånigt Betänkande, angående beredandet af ersättning för den inkomst,
som för detta Universitet sålunda gått förlorad.
Med djupaste undersåtlig vördnad, trohet och nit framhärda,
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
imderdanigste,. trophgtigste tjena*®
och undersåter
B. M. BOLLM E ER.
Joh. Henr. Thomander. C. J. Scht.yter. J. Sönnerberg.
J. Pramberg. J Brag. Cart. F. Beri.ing.
E S. Bring. C. G. Brunius.
J. W. Zetterstedt. A W. Ekelund.. Carl August Hagberg..
Joh. Gustaf Ek,
Lund den 28 Februari 1844.
L. S.
C. J. Zetterström.
(Konsistorii Academici åberopade underdåniga förklaring finnes tryckt
bland Utlåtandena i anledning af 1841 års Revisions-Berättelse, sid.
341—343).
t
— 173 —
Specifikation
af den i Lunds Akademis räkenskaper balanserade Akademiens
hos Kongl. Maj:t oell Kronan för bortmist Tionde.
Råg. Korn. Bafra. Smör.
Utredning af Balansposterna.
I:o. Indragen Tionde till Kronans
Magasin:
år 1718.
Tiondesmör från Befallningsman Stares
Fögderi, efter 1776 års valvation,
beräknad å 14 sk L®, ......
— ~ 5: 13.
år 181»
Kronotionde från Befallningsmännen
Grönqvists, Krooks, Brandts Fögderier
samt Kyrkot onde från Petreji, Klercka
och Hisings Inspektioner, efter vederbörliga
förklaringar ocb efter afdrag
af öfverlevereringar, utgörande Råg 877
T:r skäppor, å 6f Dir: Korn, 190
T:r 5| skäppor, å 5 Dir och Hafra 22 T:r
skäppor, ä 2| Dir, lill ett sammanräknadt
värde af 6,315 Dir 29 öre 44 pgr,
de'på äro afskrifna i 822 Dir 16 öre 6
pgr och Iiqviderade a,231 Dir 10 öre,
hvarefter, enligt Akademi-Räntmästaren
Svenonii uträkning, pag. 114 i 1733; års
Räkning, Akademiens återstående fordran
utgjorde, utan någon uppgift på
det motsvarande spanmålsbeloppet, 262
Dir 2 öre 22j pgr, efter 1776. å s valvation
beräknade till. ...... - . —
8:o Bortmist och dels på Milit ien
indeld dels under titeln Säterifrihet,
afkortad Kronotionde från
Oxie, Skytts, KFemmenhögs,.
Kjunils och Frosta Härader utgörande,
enligt Lands-Kamreraren Winbergs
Jordeboks-exlrakt af den 22:
Oktober 1730, i original intaget i 1736
års Räkning pag 331—336 — Råg
53 T:r 44 kpr, Korn 78 T:r 18|
kpr och Hafra 53 T:r 27 kpr årligen,
efter kronovärdi 2 Dir 8 öre för Råg
och Korn samt 1 Dir a öre för
Hafra::
Horst debiterad i 1737 års Bob, enligt Akademi -  Räntmästaren Svenonii Liqvidation den
26 Oktober 1739, pag. 160-170 i samma
Bok, Irån och med år 1718 till ocb>
med lisö, belöpande till - • . • • 1,752. 284. 2,591.2f. 1.773.27.  —
transport 1,752.28|. 2,591. 24. 1,773.27. 5:13.
fordran
Banko.
1: 31. 2|.
43: 32 84.
45:15. 11.
— 174 —
Transport 1,752.28f.
värde efter 1776 års valvation . . .
För åren 1751—1733 samma qvantum spanmål.
elier samma priser, med en årlig
(elräkning af li rst,
159.12|.
För 175* likaledes  53. 4p.
Dessutom lör samma år: Kronobonden f ån
Niro l Måsby i Nöbbelöfs Socken och
Ljunits Härad, hvilket hemman låg i
ödesmål, efter ofvannämnda priser och
valvation, pag. 83 i 173* års Bok, . . 191.
För är 1753 likaledes  53. 4p.
För åren 1756—1776, utom nyssnämde
spanmåi, på grund af LandshofdingeEmbetets
Utslag den 17 Oktober 1757,
pag. 251 i 1756 års Hufvudbok, Kronotionde
från Westra Wirestad^ Bösarps
Socken och Skylts Härad, Håg 24 kpr,
Korn 2 T:r 3 kpr och Hafra 24 kpr, eller
tillsammans årligen Råg 53 f.-r
28p kpr, Korn SO T:r 21p kpr, Hafra
24 T:r 15 kpr, efter samma priser och
valvation, dervid dock, genom missräkning
i 1770 års Bok, penmngevärdet
blifvit med 103 Dir 22; öre, eller B:ko
17: 13. 6., för litel beräknadt . .
Item för åren 1777 och 1778, efter 36 sk.
för Råg och Korn och 18 sk för Hafra,
Likaledes efter samma piis för åren
1779-17S6
Likaledes för åren 1787—18O6, efter samma
beräkningsgrund, men med 3 rst.
högre värde än föregående åren,
«3:o För inlevererade medel af
Norra Knäs torps marle n, ellerBislops-Hästhagen,
till LandlRänteriel:
Dels
ordinarie ränta för åren 1687—1719,
å 52 !>lr, eller 8 R:dr 32 sk. årligen, .
Dels Kronotionde, 6 T:r Hafra årligen för
samma år, å 1 Dkr 4 öre eller 9 sk., enligt
Liqvidation pag. 244 etc. i 1743 års
Bok, grundad på Kongl. Brefvet den 3
Aug. 1681 och Kansli-Immission den 3
Aug. 1687 pag. 444 i samma Bok . .
2,59125. 1,773.27. 5:13 45:15 11
1,961:25. 1;.
235. 19;. 161. 9. 178: 15. —
78.18;. 53.27.  59: 21.1*.
34f. 1.3;.  29.11.
78.18L 53. 27.  59:20.10.
1,692.22;. 1,142. 27.  1,255: 9. —
161.74. 108.30.  242.18.—
644.29. 435. 12.  969. 24. —
1,612. i, 1,083 12.  2,423:41 —
Summa 4,761 24; 7,095 9J. 5,016. 4;. 5.13.7,518:33.11.
1,129.14|.
107.20J.
430. 9.
. . 1,075.206
Alltsedan 1807, liar Kongl. Maj:t och Kronan icke blifvit debiterad
för den, under N:r 2, här ofvan upptagna årliga kronotiondepost, utan att
det af räkenskaperna kan skönjas, med hvad rätt Kronofogdarne, sedan
den tiden, upptagit uppbörden så mycket mindre, som nämnde belopp.
Lunds Akademi-Kontor den 28 Februari 1844.
J. M. Löfmark.
— 175
Summarisk Förteckning öfver den Crona Tjonde uti Oxie,
Skiuts, Wemmenhög, Frosta och Linnus Härader, sorn dels
till Cavalleriet blefvit indelt och dels under Säterie-Frihet innehållen
, dels förmedlat till Rusthållens bibehållande och dess förbättring,
för hvilcket allt Academien bör Jiiuta ansättning nemi.
Crono Tjonde.
Oxie Härad.
Råg, Korn. Hafra.
Ingelstads Sochn
. 2: 7 tfa. 2: 22 i/s. 3: 12.
Husie Sochn 2: 24. 4: — 2: —
Hökiöpinge
8: 24. 11: 18. 5: 24.
Sallerup ........... 3: 31 1/3. 7: 19 i/a. 7. 6.
Summa 17: 15. 25: 24. 18: 6.
Skiuts Härad.
l/illa Slågarps S:n ....
Kyrkiokiöpinge
Boderup
Käng
Stora Hammar
. . . .
2: —
2: 6.
10 1/3
6: i/s.
4: 11 i/a.
3: — 1
3: 24. 1.
— 18. —
10: 31:/*. 3:
6: 2Ci/a. —
18.
6.
.3.
31 3/4.
20.
Summa
14: 28./s.
24: 223/8. 7:
() 3/4.
11 rem ni enh ags 11 :d.
Wästra Wemmenhögs S:n
1: 9.
2: 13 i/a. 2:
13 i/a.
1: 33. 10:
30.
Essie
. . . .
3: lCi/2.
5: 2C*A. 2:
12.
Sohlberga
.
7: 21.
7: 6. 8:
lC3/l.
Summa
14: 191/2.
17: 6 3/1. 23:
3 51/4.
— 176 —
Liunits Härad.
Södra Willie S:n — 12. — 24. — 12.
Nöbbelöf S:n 1— — —• •— —-3.
Kattslösa S:n
— 12. •— — —
Snorsta S:n  2: 27. 4: 281/2. 2: 30.
Skårby S:n
— 18. — 30. 1: 0.
Summa 3: 33. 6: 101/2. 4: 15.
Frosta Härad.
Harlösa Sockn
2: 161/2. 4: 27. — —
Sammandrag.
Oxie Härad .
17: 15. 25: 24. 18: 6.
Skiuts Härad 14: 28 1/8. 24: 223/8 7:63/4.
Wemmenhögs Härad 14: 19 1/2. 17:6 3/4.23:351/4.
Liunits Härad
3: 33. 6: 101/2. 4: 15.
Frosta Härad 2: 161/2. 4: 27. — —
Summa Summarum 53: 4 1/8. 78: 185/8. 53: 27.
Att förestående Fembtijotre Tunnor 6 15/36 kanna geller 53 T:r 4 1/8 k pr)
Råg, Siuttioåtta Tunnor 15/36 kanna (eller 78 T:r 18 5/8 kpr) Korn och
Fembtijotre Tunnor 6 fjerdingar (eller 53 T:r 27 kpr) Bafra, sorn dehls
till Militien här i Skåne är indelt och dehls under Säterijes fri j het innehafves,
utgå af the Sochner, hvarest hela Crono Tijonden, efter Kongl.
Fundationen af d. 11 Junii 1561, varit Donerad Lunde Scholae, sorn
sedermehra klefvet Academien och Biskoppen, ljkmätigt Kongl. Resolutioner,
förlänt; sådant lemnäs härmed till bewijs af Malmö Unus Lähns
Landz Contoir d. 22 October 1739.
//. Wittberg.
(Sigill.)
Ofverensstämmelseii med den i Akademiens Hufvudbok för år 1736,
pag. 331—338, intagna Originalförteckning, med det undantag, att den
derstädes använda fördelningen i fjerdingar och kannor här blifvit förändrad
till den nu brukliga kapperäkningen, intygar; Lunds AkademieKontor
den 19 Februari 1844.
J. M. Löfmark.
— 177
Extract af Kongl. Maij:ts Allernådigste bref till hans Hög
Gref. Excell:ce Kongl. Råd och Prcesidenten i Högloft
Kongl. Cammar-Collegium Hög välborne Ii:r Grefve Fabian
Wrede, Dal. Slockholm den 17 Januari 1694.
Först, hvad den begiärte Refusion widkommer för det som uthaf Communitetz
anslagne underhåld intet har uthgådt, härrörande deraf at wij
A:o 1690 wid General-Munstringen haf: anslaget några Rusthäld till förbättring
97 t:r 1 skp. Råg 142 T:r 4 skp. Korn af förhögningen på
Cronotijonden i Norra Asbo och Bjähra Härader, hvilken förhögning till—
förende Communitetet till underhåld har warit anslagit. Hafwandes fuller
beme.-te Communitet Pro A:no 1091 niutit derföre wederlag, nren intet
för d:se twenne senare Åhren 692 och 93. Så tillåte wij i Nåder at
sådan Refusion för bemekte Åhr Communitetet må blifwa anordnat, uthaf
några Restantier och öfverskåtz Medell i Skåne, hafvandes Cammereraren
Adlersten såledz at inrätta indelningz wärket det man hwarken för i
Alu- eller framdelis må behöfwa att röra förhögningen på d:se Cronotijonder,
hvilka wij tilförende Communitetet hafva låtit anslå, emedan wij
förnimma at Rusthållen på annat sät kunna få des fylnad.
CAROLUS.
Carl Piper.
Rätteligen afskrifvet efter pag. 171 i 1710 ars Hufvudbok, intygar
J. M. Löfmark.
23
— 178
Konsistoriernas
infordrade underd. Utlåtanden, i anledning
af Revisorernes anmärkningar,
rörande beräkningen af uppbörds- och
redovisningsprovisioner å de under
Konsistoriernas f örvaltning ställda
fonder och medel.
Upsala Ärkestifts Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning att inkomma med underdånigt
Utlåtande, i anledning af hvad Rikets Ständers förlidet år församlade
Revisorer, jemlikt Konsistor» meddeladt transumt af deras öfver den förrättade
Statsrevisionen afgifna Herättelse, anfört och framställt, rörande
åtskilligt vid förvaltningen af de under Konsistoriernas vård ställda kassor
och medel, går Konsistorium att härmedelst i underdånighet fullgöra..
Hvad i 1 och 2 mom. af bemälda transumt innefattas, torde detta
Konsistorium i underdånighet få anse såsom icke påkallande något dess
yttrande.
Deremot bör 3:dje mom. så mycket mer här föranleda ett yttrande,
som detta Konsistorium är ett ibland dem, från hvilka redogörelse inför
Kongl. Kammar-Rätten hitintills saknats för de af Rikets Ständer till
svagt lönade Skollärare utgående anslag. Härmed är likväl ingalunda
medgifvet, att dessa medel uppbäras och utdelas utan all vederbörlig
kontroll. Tvertom vågar Konsistorium anse densamma redan så fullständig,
att en ytterligare redogörelse för dessa medel åtminstone icke är
oundgängligen påkallad. Kongl. Stats-Kontoret har nemligen, efter den
noggrannaste pröfning af härifrån ingångna uppgifter och beräkning af
förut befintliga tillgångar, i öfverensstämmelse med gällande nådiga föreskrifter,
bestämt beloppet af de kontanta medel, som årligen af Domkapitlet
derifrån reqvireras och genom detsamma till vederbörande Lärare,
såsom lönefyllnad, utdelas. Det inseende Kongl. Kammar-Rätten å
dessa medels förvaltning skulle komma att utöfva, blefve således inskränkt
till en kontroll öfver medlens behöriga utdelning till vederbörande Lärare.
Men desse känna nogsamt, hvar för sig, den andel, som dem tillkommer,
och skulle säkerligen sjelfve icke underlåta att, tidigare än sådant kan
ske inom Kongl. Kammar-Rätten, anmärka och åtala, i händelse deras
179 —
tillstandiga rätt i någon man eftersattes eller kränktes. Hela åtgärden
med en redovisning i detta afseende inför Kongl. Kammar-Rätten skulle
således egentligen icke föranleda till annat, än en af behofvet icke påkallad
tillökning i det arbete, som redan, utöfver hvad skäligt är, trycker
expeditionen i allmänhet vid Rikets Konsistorier, och särdeles vid iletta.
Också är en sådan redovisning ingenstädes Konsistorium uttryckligen ålagd;
men skulle Eders Kongl. Maj:t i nåder finna densamma så behöflig, att
nådigt stadgande derom bör meddelas, anhåller Konsistorium underdånigst,
att dervid den vidd och utsträckning, redovisningen bör komma att äga,
bestämdt måtte föreskrifvas, helst Rikets Ständers Revisorers nu ifrågavarande
anmärkning till ordställningen innehåller en ofullständighet och
obestämdhet, som, i fall, med begagnande endast af densamma i den
form den nu erhållit såsom grund, ett nådigt stadgande i ämnet utfärdades
, skulle lemna Konsistorium i fullkomlig ovisshet, om ej redovisningsskyldigheten
sträckte sig både till 1833 och till 1819 års interims-lönemedel
samt till djeknepenningarne, ja till sjelfva det gamla kronotiondeanslaget.
För öfrigt anhåller Konsistorium underdånigst, att, i händelse
af ett sådant påbud, Kongl. Kammar-Rätten, i förening dermed, måtte
förständigas att vederbörande Konsistorier meddela ett formulär för den
nya redovisning i detta hänseende, som såmedelst blefve dem ålagd.
Det yrkande, sorn innefattas i 4 och 11 momenterna af det Konsistorium
meddelade transumtet, och enligt hvilket årliga redovisningar skulle
till Kongl. Kammar-Rätten ingå öfver influtna och utdelade kollektmedel
till medellöse Studerande, samt stamboks- och kollektmedel till Kyrkors
nybyggnad och reparation, åsyftar en tillökning i härvarande redovisares
åligganden, som af behofvet ingalunda är påkallad och som Konsistorium
derföre underdånigst anhåller, att Eders Kongl. Majit, genom afslag till
framställningen, måtte förebygga. Stamboks- och kollektmedlen blifva
nemligen, lika litet som öfriga dylika uppbörder, t. ex. lasarettsmedlen,
kollekterna lill Eklesiastikverket i Lappmarken, Institutet för blinda och
döfstumma, Sjömanshuset, Stiftets Bibelsällskap med flera, undandragna
vederbörande emottagares kontroll; och äfven å den skyldighet, KonsistorieNotärien,
såsom redovisare, åligger i afseende på uppbörd och utdelning
af kollekterna till medellöse Studerande utöfvar Konsistorium den tillsyn,
detsamma tillkommer.
f 5:te och Gite momenterna yttra Herrar Revisorer åsigter och grunda
derpå yrkanden, till ådagaläggande af hvilkas uppenbara oriktighet, endast
torde böra underdånigst åberopas de i gällande författningar medde
-
— 180 —
lade föreskrifter. Att redovisningsskyldigheten, livad Domkapitlen héträffar,
åligger Konsistorie-Notarien och ej, såsom Revisorerne förmena,
samtliga Consistoriales gemensamt, inses tydligen af Kongl. Brefvet den
1 Juni 1791, jemfördt med Kongl. Förordningen den 12 Mars 1830,
och styrkes ytterligare af Kongl. Brefvet den 3 September 1810, angående
redovisningen af Wadstena Krigsmanshusmedel, m. fl. stadgande)!.
Beträffande åter samma skyldighet i afseende på Elementar-Läroverkens
kassor, stadgas derom i Skolordningens 2 Sect. 3 Kap. 2 $., att
”Rektor håfve vård, ansvar och redogörelse för dessa kassor,” samt i
7 §. ”att årliga räkenskaperna vid de kassor, för hvilka Rektorerne ansvara
och redovisa, skola af Läroverkets Kollegium, före afsändandet, revideras
och underskrijvas.” Vid sådant förhållande, vågar Konsistorium
underdånigst anse, att just den praxis, som inom detta Stift äger rum, att
nemligen Domkapitlets räkenskaper underskrifvas, icke af Biskop och
Consistoriales, utan af Konsistorie-Notarien, såsom ensam redovisningsskyldig,
men af Biskop och Consistoriales granskas och med deras
underskrift till riktigheten erkännas, samt att Elementar-Läroverkens
räkenskaper af vederbörande Rektor, såsom redovisningsskyldig, underskrifvas,
men till riktigheten af Läroverkets Kollegium styrkas, icke innehåller
något ”i formen olämpligt,” utan tvertom noga sammanhänger
med hvad i gällande författningar är föreskrifvet.
Linköpings Stifts Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Det Utlåtande, Eders Kongl. Maj:t, under den G:te i denna månad, i
nåder infordrat rörande de flere anmärkningar, Rikets Ständers sist samlade
Revisorer trott sig böra göra, under granskningen af samtliga Konsistoriernas
räkenskaper för åren 1840 den 1 Juli till 1842 den 30 Juni,
får detta Konsistorium härmed i underdånighet afgifva.
Revisorerne anmärka först den olika uppbörds- och redovisningsprocenten,
som vid olika Konsistorier äger rum, och instämma i hvad af 1841
år Revision blifvit yttradt om behofvet af en Kongl. Författning, som
för hvarje slag af uppbörds- och redovisningsmedel bestämmer en viss,
vid alla Domkapitel till samma belopp utgående, procent.
Konsistorium har redan, under den 26 Februari 1842, med anledning
af anmärkningar i samma syfte från nyss åberopade 1841 års Revision,
och, under den 27:de April samma år, i följd af 2:ne Kongl. Kammar
-
— 181 —
Rättens enskilda Resolutioner, haft tillfälle att utförligen framlägga siria
åsigter i detta grannlaga ämne, och bör således nu inskränka sig inom åberopandet
af dessa sina tvenne i underdånighet afgifna yttranden.
Revisorerne hafva för det andra fästat uppmärksamhet dervid, att
Räkenskapsförvaltarne flerestädes innehafva en större kontant behållning,
än som för bestridande af löpande utgifter kail erfordras; men då denna
anmärkning icke drabbar detta Konsistor» kassaförvaltare, äger Konsistorium
icke att härvid något genmäla.
Det anmärkes för det tredje, att från flera Domkapitel saknats redogörelse
för de af Rikets Ständer till svagt lönte Skollärare utgående
löneanslag. Och ehuru Revisorerne icke tvifla, att dessa anslag i Kongl.
Stats-Kontoret, genom Domkapitlen, lyftas och till vederbörande utdelas,
anse de likväl med god ordning öfverensstämmande, att årlig redovisning
för dessa medel aflemnas till Kongl. Kammar-Rätten af så väl den ena
Stifts-Styrelsen som den andra.
Denna anmärkning lärer grunda sig på ett misstag om dessa löneanslags
uppkomst och natur, enär med samma skäl en fullständig redovisning
lör alla af Staten åt Skolverken anslagna löner borde till Kongl.
Kammar-Rätten årligen inlemnas; något, som Eders Kongl. Majit lärer
pröfva hvarken af behofvet vara påkalladt eller till någon bättre ordning
ledande.
Interimsstaten är en gång för alla, ehuru blott tills vidare, uppgjord.
Stats-Kontoret utassignerar dessa, så väl som andra statsmedel. Konsistorierna,
löntagarnes rätta kommissionärer, qvittera dem och äro dessutom
skyldiga för alla möjliga besparingar särskilt redovisa.
Den fjerde anmärkningen rörer de så kallade Stipendia Collectanea.
Huru dessa medel af de öfriga Konsistorierna redovisas, äger detta Konsistorium
sig icke bekant; men bör upplysa, att de här af vederbörande
kassaförvaltare till vederbörande Rektorer remitteras, hvilka derför i
sina årliga räkenskaper redovisa; hvilka räkenskaper, af Konsistorium ytterligare
granskade och godkända, till Kongl. Kammar-Rätten öfverl
em 11 as.
Hvad den femte anmärkningen angår, har vederbörande, i första
rummet ansvarige, kassaförvaltare, såsom sådan, ensam underskrifva de
till Kongl. Kammar-Rätten ingående allmänna räkenskaperna från Lin
-
— 182 —
köpings Stift. Dessa räkenskaper hafva sedan af Domkapitlet blifvit vederbörligen
granskade, och har Domkapitlet, genom ordentligt Protokollsutdrag,
hvilket alltid räkenskaperna till Kongl. Kammar-Rätten åtföljer,
gifvit tillkänna, att Domkapitlet granskat och godkänt räkenskapen — och,
i följd deraf, för densamma i allo åtagit sig fullt ansvar.
Domkapitlet lärer väl icke böra tillförbindas att sjelf vara kassaförvaltare
och kan det icke eller vara med god ordning öfverensstämmande,
att underskrifva en annans räkning, men väl att för densamma ikläda sig
det i författningarne Domkapitlet ålagda ansvar.
Hvad Domkapitlet i underdånighet anfört, rörande denna femte anmärkning,
gäller äfven om den sjette, enligt hvilken Gymnasie- och SkolKollegiernas
samtliga Ledamöter borde, under redovisningsskyldighet, underskrifva
Gymnasie- och Skol-Rektorernes årliga räkenskaper.
Dessa Kollegiers Ledamöter utgöras ganska ofta af vikarier för
månader oell för halfår. Hvilken ny säkerhet för kassorna skulle beredas
genom desses underskrift, kan Domkapitlet svårligen inse. Läroverkets
Chef, Rektorn, är utan tvifvel, såsom sjelf kassaförvaltare, den i
första rummet ansvarige. Kollegium inom Skolorna, bestående af Kolleger,
intygar, att medlen äro enligt räkenskapen använda, med hvad mera.
Något ytterligare har Konsistorium hittills icke aktat nödigt att vid alla
öfnga Stiftets Skolverk föreskrifva. Hvad särskilt Gymnasie-Rektors
räkenskaper angå, får Domkapitlet åberopa hvad som i underdånighet, i
afseende på Revisorernes fjerde anmärkning, här ofvanföre blifvit upplyst.
Den elfte och sista anmärkningen rörer stamboks- och kollektmedlen,
för hvilka Revisorerne vilja, att årliga redovisningar skola till Kongl.
Kammar-Rätten från hvarje Domkapitel ingå.
Dessa medel, insamlade genom frivilliga gåfvor, för ett af Eders
Kongl. Maj:t för hvarje särskildt tillfälle bestämdt, enskildt, fromt ändamål,
lära väl icke kunna räknas bland sådana allmänna medel, som inför
Statens högsta kontrollerande Embetsverk, Kammar-Rätten, böra redovisas.
De insamlas dels i Kyrkorna, dels i de enskilda husen inom hvarje
Församling, och öfversändas af vederbörande Presterskap, jemte reversal
och Stamboken in originali, till Kontraktsprosten och genom honom till
Domkapitlet, hvars Notarie uppgör för hvarje kollekt och Stambok ett
183 ~
generelt reversal för hela Stiftet och som, sedan det i Domkapitlet blifvit med
verifikationerna jemfördt och riktigt befunnet, öfversänder den behållna
summan, jemte redovisningen, till det Domkapitel eller den Auktoritet, som
vederbör, hvilken slutligen för den rätte och ende målsmannen redovisar.
Presterskapet inom Församlingarne och Kontraktsprostarne fullgöra
små åligganden i afseende på dessa insamlade medel, utan all afgäld.
Konsistorie-Notarierne hafva för desamma fått beräkna sig sex procent.
Skara Stifts Konsistor» underdåniga Utlåtande. 1
Ofver de från Eders Kongl. Majit till Skara Konsistorium i nåder
remitterade, af Rikets Ständers Revisorer gjorda, anmärkningar vid Skara
Gymnasii räkenskaper för åren 1840—1841 samt 1841—1842 får Konsistorium,
jemte remisshandlingens återställande, i djupaste underdånighet
härmed afgifva sin Förklaring.
Konsistorium, som ansett sig böra inhemta Gymnasie-Rektorns för
år 1840—1841, numera Kyrkoherden G. Guldbrands yttrande i ämnet,
har tillika nåden att härhos detsamma till Eders Kongl. Majits nådiga
pröfning i underdånighet bifoga.
Hvad först angår 2:dra punkten af Revisorernes granskning, får lindel
tecknad, J. Collén, som året 1841—1842 förvaltade Gymnasie-Rektorsembetet
härstädes, öfverhufvud instämma i den af Ky rkoherden Guldbrand
underdånigst aflemnade förklaring, med endast det tillägg, att en
väsendtlig orsak, hvarföre den betydliga summan af 3,314 R:dr 4 sk. 4
rst Ranko funnits kontant inneliggande i Kassa-Emeritorum vid mitt
rektorsårs slut, äfven varit den, att en del af dit inflytande räntor och
medel först så sent kunnat ingå, att desamma ej hunnit utlånas före den
tid, inom hvilken räkenskaperna afslutas.
Rörande vidare sjunde punkten af anmärkningarne, att nemligen
2,186 R:dr 7 sk. 6 rst Ranko af Emeriti-Kassan utestå i konkurser, tillkommer
Konsistorium att underdånigst upplysa:
l:o att för de arrende- och besparade vederlags-medel, som i
nämnde summa ingått, visserligen fullgiltig säkerhet varit ställd,
— 184 —
men att kassans temporära saknad af dessa penningar föranledts af den
efter framlidne Uppbördsmannen, Amanuensen Lindblad, yppade konkurs,
till följd hvaraf process för närvarande är anhängig i Kongl. KammarRätteu,
angående frågan, huruvida Konsistorium eller bemälte Lindblads
borgesman skola kännas skyldige att nämnde brist ansvara;
2:o att anmärkningen om en obetald Tre års ränta å ett utlemnadt
lån nu mera förfaller, sedan en, under rektors-året 1841—1842, mot vederbörande
borgesman anställd, men då icke slutad lagsökning haft till
följd, att så väl lånekapitalet, stort 600 R:dr B:ko, sorn upplupna räntan
till kassan influtit.
I fråga om 8:de granskningspunkten, får Konsistorium underdånigst
yttra:
l:o rörande de i Stipendiekassan balanserade Tio års räntor å
Häradshöfdingen Lundströms lån, att, sedan lånekapitalet, 1,333 R:dr
16 sk. B:ko, utgörande Scherpingska Stipendiefonden, blifvit till bemälte
Häradshöfding utlånadt, mot inteckningssäkerhet i hemmanet Possagården
Källby, och detta hemman skulle på exekutiv auktion försäljas,
nödgades Konsistorium, för att freda Stipendiefonden från förlust, inropa
hemmanet, hvarefter Konsistorium detsamma på annor nian öfvferlåtit,
mot den af Konsistorium bjudna köpeskillingen, som något understeg det
inteeknade kapitalet, men för hvars erläggande Konsistorium ändock måste
medgifva temligen långa betalningsterminer. Het gafs, under sådana
förhållanden, ingen annan utväg, än att inställa den årliga stipeudie-utdelningen,
hvadan Konsistorium, år från år, debiterat och balanserat de uppluppna
räntorna, i den akt och mening, att ilen nämnda köpeskillingen,
sorn ginge med ränta, skulle, i den mån densamma inflöte, kunna göras
fruktbärande, intilldess det ursprungliga lånekapitalet hunnit att al dessa tillgångar
betäckas. 1 sådant afseende har Konsistorium, under ilen 21
Februari 1841, till Kongl. Majit ingått med en underdånig framställning
i ärendet, hvaröfver Konsistorium afbidar nådigt beslut, sedan de åtgärder.
sorn i anledning af den underdåniga anhållan blifvit nådigst anbefallda,
hunnit vidtagas, och hvilka kommit att fördröjas derigenom, att efter
aflidne Häradshöfding Lundström inträffat konkurs, i hvilken dom icke
ännu fallit.
2:o I afseende på den anmärkta Tre års räntan å ett till Kyrkoherden
Beronius utlemnadt lån, att, sedan ifrågaställa 138 R:dr blifvit ur räkenskaperna
för året, från den l:sta Juli 1838 till samma dag 1839, uteslutna,
— 185 -
mea hos Kongl. Kammar-Rätten emot detta uteslutande förekommit anmärkning,
liar, rörande förhållandet, till Kongl. Kammar-Rätten ingått
vederbörande Rektors förklaring; och hafva emedlertid berörde 138 R:dr
blifvit i räkenskaperna återupptagna, medan Konsistorium afvaktar Kongl.
Kammar-Rättens tillstånd att, på grund af nämnde förklaring balansen
för alltid få afföra.
Angående slutligen Revisorernes anmärkning, om lämpligheten af
årlig redovisnings afgifvande till Kongl. Kammar-Rätten öfver influtna
kollekt- och stamboks-medel, finner Konsistorium, för sin del, ingenting
att deremot invända.
Förre Lektorn vid Gymnasium i Skara, Kyrkoherden Magister
G. Guldbrands Förklaring, i anledning af anmärkning arne
vid nämnde Gymnasii räkenskaper.
Vid den granskning af Stats-Verkets, jemte tillhörande fonders
räkenskaper, tillstånd, styrelse och förvaltning, som af Rikets Ständers
sednast församlade Revisorer blifvit företagen, hafva Revisorerne gjort
anmärkningar vid åtskilliga Konsistoriers räkenskaper. Bland dessa anmärkningar
förekommer äfven specielt den, rörande Gymnasie-Rektors
räkenskaper i Skara Stift för år 1840—1841, att Räkningen för Gassa
Emeritöruin upptager en kontant behållning af 4,409 R:dr 2 sk. 4 rst.,
hvilken summa Revisorerne ansett större, än sorn erfordrats för bestridandet
af löpande utgifter, och hvaraf således en del bordt förräntas. Dä
denna anmärkning närmast träffar mig, sorn från den 1 Juli 1840 tilt
den 30 Juni 1841 beklädde Rektorsembetet vid Skara Gymnasium, och
då Högvördiga Domkapitlet i Skara, till följd af från Eders Maj:t aflåten
nådig befallning att inkomma med underdånigt Utlåtande , befallt mig
afgifva min förklaring i ämnet, utbeder jag mig underdånigst att nu få
denna underdåniga förklaring inför Eders Maj:t aflemna.
Gymnasiernas Rektorer hafva, vid de flesta Stifts Läroverk, betydliga
allmänna medel att förvalta under sitt rektors-år; vid Skara Gymnasium
uppgå dessa medel till öfver 50,000 R:dr B:ko. Under sådana förhållanden,
fordras den yttersta noggrannhet och försiktighet af förvaltande Rektor,
för att tillse, det vid skeende utlåningar godkänd och full säkerhet lemnäs
af låntagarne, så att förvaltaren hvarken skadar sig sjelf eller de
allmänna kassorna. Men pröfningen och erhållandet af full säkerhet för
— 186 —
lånen medtager alltid mycken tid genom de intyg af auktoriteter, såsom
inteckningar, gravationsbevis m. m., som äro nödvändiga för öfvertygelse»
om den erbjudna säkerhetens fullgodhet. Härtill kommer äfven den
omständigheten, att ett eller flera lån stundom uppsägas af låntagaren
och inbetalas så kort tid före rektors-årefs slut, att förvaltaren omöjligen
kan hinna föranstalta om ny utlåning före sin afgång.
Då nu Rektors-räkenskaperna måste sluta med en viss dag, och
nämnde räkenskaper således måste utvisa kassornas tillstånd vid denna
tidpunkt, så täcktes Eders Maj:t nådigst finna, att en kassas räkning,
viden viss tidpunkt, möjligen kan utvisa en större kontant behållning, än
som skäligen bordt inneligga, utan att förvaltaren derföre bör misstänkas
för försumlighet. Sådant har förhållandet varit, med hänseende till de
allmänna kassorna vid Skara Gymnasium, under den tid jag, i egenskap
af Rektor Gymnasii, hade förvaltningen af dem mig uppdragen. Jag
hade visserligen hastigt kunnat utlåna de innevarande medlen, ty låntagare
fattas alldrig, helst i en penningefattig ort: men jag ansåg mig bättre
sörja för kassornas säkerhet och förkofran dermed, att jag något afbidade
låntagare, som lemnade fullgod säkerhet, än att låna till den först
kommande och derigenom möjligen kunna vålla deras förlust och kanske
obestånd.
Beträffande de öfriga punkterna af Revisorernes anmärkningar rörande
Skara Stifts kassor, såsom: att 2,186 R:dr 7 sk. 6 rst. i Gassa
Emeritonun utestå i konkurser för arrenden och besparda vederlagsmedel;
att tio års räntor, eller 800 R:dr, fått upplöpa å ett åt Häradshöfdingen
Lundström meddeladt lån, äfvensom 3 års räntor å ett annat, Kyrkoherden
Beronius gifvet lån; så dels är jag urståndsatt, på det afstånd jag
nu vistas från Konsistorium och nödiga handlingar , att utur minnet afgifva
ett tillförlitligt underdånigt utlåtande, dels är jag förvissad, att
Högvördiga Domkapitlet, som har under sin vård de för ett nöjaktigt
Utlåtandes afgifvande nödiga handlingar, ej underlåter att lemna de upplysningar
och förklaringar, sorn torde vinna Eders Maj:ts högt upplysta,
nådiga bifall.
Strengnäs Stifts Konsistor!! underdåniga Utlåtande.
Sedan Rikets Ständers, till granskning af Stats-Verkets räkenskaper,
sistlidet år församlade Revisorer äfven denna gång utsträckt sin
granskningspligt till Konsistoriernas räkenskaper, hvilka, såsom det vill
— 187 — ]
Konsistorium synas, utan stöd af Grundlagens föreskrift och RevisionsInstruktionen,
blifvit från Eders Kongl. Majrts och Rikets Kammar-Rätt
till Revisionen öfverlemnade; får, på nådigste befallning, öfver de anmärkningar
, som af bemälte Herrar Revisorer dervid blifvit gjorda , för
så vidt de angå Strengnäs, Konsistorium följande i underdånighet
genmäla:
l:o Det i denna punkt återupprepade behofvet af ett allmänt stadgande
om Konsistorie-Notariers uppbörds- och redovisnings-provision har,
genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande af den 9 sisth Februari,
redan blifvit afhjelpt, och kan fördenskull ej blifva föremål för något
ytterligare utlåtande. Endast emot den allmänna likformighets-grundsats,
från hvilken de flesta af Rikets Ständers Revisorers anmärkningar utgått,
må det tillåtas Konsistorium i underdånighet erinra, att lokalt olika skyldigheter
i en tjenstebefattning rättvisligen motsvaras af lokalt olika förmåner.
Så hafva troligtvis i ett större Stift en trägnare , mindre lönad
tjenstemöda och vidsträcktare ansvarsskyldighet för en vidlyftigare kassaförvaltning
blifvit uppmuntrade med någon drygare provision för uppbörd
öch redovisning i det ena Stiftet, än i det andra.
2:o Den upplysning, Revisionen säger sig hafva vunnit, om skedd
utlåning af den, vid bokslutet år 1842, i Strengnäs Läroverks Emeritikassa
befintliga kontanta behållning af något mer än 2,500 R:dr, får
Konsistorium i underdånighet vitsorda, endast tilläggande den förmodan,
att anmärkningen, äfven om den omförmälda upplysningen icke på förhand
vunnits, troligtvis alldeles uteblifvit, derest Herrar Revisorers uppmärksamhet
blifvit fästad på det förhållande, som af Räkningens Debet inhemtas,
att nemligen största delen af berörde kontanta behållning, nemligen
2,120 Rulr 19 sk. 5 rst. R:ko, under loppet af samma räkenskapsår
-till kassan influtit, och att säkra låntagare till allmänna medel icke genast,
då dessa inflyta, äro till finnandes.
3:o Den yrkade redovisningen inför Kongl. Kammar-Rätten af de
löneförbättrings-anslag, som blifvit Elementar-Läroverkens tjenstemän af
Rikets Ständer beviljade, måste, för sin del, Konsistorium anse både för
ändamålet öfverflödig, för den redovisande tjenstemannen, likasom för det
reviderande Embetsverket onödigt besvärande, och för Kammar-RättsArkivets
voluminösa räkenskaps-samiingar åtminstone ganska umbärlig.
Revisionen drager sjelf icke i tvifvelsmål, att ju lönemedlen ordentligen
lyftas och till löningstagare utbetalas; anmärknings-anledningen är då
allena liemtad af den ofvannämnda likformighets-principen, enär nemligen
— 188 —
en del Stifts-Styrelser afgifvit slik redogörelse, andra icke. Lättare, och
till förmån för de med ett årligen växande skrifningsarbete förut öfvernog
belastade Konsistorie-Notarierne, skulle den önskade likstämmigheten
vunnits genom tillstyrkt befrielse för alla ifrån en så alldeles fruktlös,
dubbel redovisnings, möda. Fullkomligt tillfyllestgörande måste det väl
vara, att löneutbetalningen kontrolleras af det Embetsverk, Domkapitlet,
som uträkningen deraf granskar och medlen reqvirerar, isynnerhet sorn
vederbörande löntagare sjelfve ej underlåta att sin rätt bevaka och utfordra,
4:.o Hvad i denna punkt yrkas, har väl härstädes varit iakttaget,
men kan visserligen, af samma skäl som uti nästföregående punkt blifvit
anförda, hvilka äfven gälla för kollekt-,stipendiers innehafvare, anses öfverflödigt,
och torde, i fall likstämmighet äskas, kunna öfverallt upphöra..
5:o & G;o Anmärkningarne i dessa punkter emot formen för räkenskapernas
underskrift vid några Domkapitel röra väl icke detta Stil t»
räkenskaper, hvilka alltid konsistorialiter eller kollegialiter underskritvas;
men af den anmärkta, föga vigtiga, olikformigheten, anser Konsistorium
ingen oordning, olägenhet, osäkerhet eller förlust kunna på något ställe
härledas,
10:o En, som det synes hufvudsakligare, anmärkning, hvilken det
åligger detta Konsistorium att förklara, är riktad emot bokföringen af en,
till förmån för Gymnasii naturhistoriska samlingar, år 1841 förärad penningsumma,
stor 150 R;dr, hvilken i Gymnasii Eihliotheks kassaräkning
blifvit debiterad såsom ett inbetaldt förskott ifrån Gymnasii enskilda kassa.
Förhållandet härmed är, att då sistnämnde kassa, förut skuldsatt, saknade
tillgångar att bestrida alla kostnader för anskaffande af glaslådor
m. m., till förvaring af Gymnasii, genom enskild frikostighet, under sednare
åren tillkomna naturaliesamlingar, dessa kostnader loide måst Bibliothekskassan
påföras, hvilkens föreståndare likväl ansett, sin pligt likmätigt,
att derför yrka ersättning af Gymnasiekassan, så snart densammas
intrader dertill lemnade tillgång. På denna grund uppfördes berörde
utgifter alltid i Bibliotheksräkningen under liera år, med tillägg af ordet
“förskottsvis”, men behöfde icke i Gymnasiekassan intagas såsom något
lån, hvilken benämning i revisionsanmärkningen oriktigt blifvit använd.
Vid den oväntade tillkomsten af förenämnde 150 Rtdr, hvilka till Bibliotekarien,
i egenskap af Gymnasiesamlingarnés vårdare, öfverlemnades,
föreslogs af honom, att genom dessa i räkenskapen godtgöra Bibliotheket
för en del af sina förskotter till naturaliesamlingarnes materiel och an
-
— 189 —
vända medlen till Bibliothekets liufvudföreniål, inköp af bocker. Förslaget
blef af Konsistorium godkändt, och enär ingen förlust, utan tvertom en
vinst, härigenom blifvit Bibliothekets och Gymnasii enskilda kassa beredd,
ehuru de anmärkta medlen icke kunnat i den sistnämndas räkenskap ingå,
såsom till densammas redovisare, Gymnasie-Rektorn, icke öfverlemnade,
dristar Konsistorium hoppas, att anmärkningen, fastän ej saknande skenbar
anledning, måtte genom denna förklaring hafva förfallit.
liro Angående denna punkt, åberopar i underdånighet Konsistorium
hvad vid den 3:dje anmärkningspunkten ofvan är i underdånighet anfördt.
Stamboks- och kollektmedel redovisas både inför det Konsistorium, som
dem remitterar och inför det, som dem emottager och qvittera!-,' och en
ytterligare redovisning inför Kongl. Kammar-Rätten skulle endast medföra
onyttig tidsspillan och möda så för den redovisande tjenstemannen,
som för den granskande auktoriteten. Härtill kommer, att specialverifikationerna
för stamboksmedlen innefattas i en mängd stamboksexemplar
— ett för hvarje Socken i Riket, hvilkas remitterande till
Stockholm skulle för postföringen medföra en särdeles tunga och för
Kongl. Kammar-Rätten både.ett minutiöst, föga båtande, revisionsarbete
och en, minst att säga, ofruktbar arkivfyllnad.
Westerås Stifts Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Sedan Eders Kongl. Maj:t, genom remiss den 6 dennes, täckts infordra
Konsistorii underdåniga Utlåtande, i anledning af Rikets Ständers
sednast församlade Revisorers, den 11 December sistlidet år, afgifna
Berättelse, i hvad den rörer Konsistoriernas räkenskaper öfver de under
deras vård stående kassor och fonder; så får Konsistorium, till åtlydnad
häraf, i den ordning Revisorernes anmärkningar i berörde Berättelse förekomma,
för sin del, underdånigst anföra, såsom föijer:
l:o Beträffande den olika uppbörds- och redovisnings-procent, - som
vid olika Domkapitel äger rum, samt Revisorernes. i anledning deraf,
yttrade mening, att en Kongl. Författning, som å hvarje slag af uppbörds-
och redovisningsmedel bestämmer en viss, vid alla Domkapitel
till lika proportioneradt belopp utgående, procent, vore af nöden; så har
Ivonsistorium, till följd af Eders Kongl. Maj:ts, den 12 Februari 1842,
till Konsistorium atlåtna nådiga remiss, i anledning af Rikets Ständers
år 1841 församlade Revisorers framställda enahanda åsigt, redan uti till
— 190
Eders Kongl. Maj:t. den 2 derpåföljande Mars aflåtet, underdånigt Utlåtande,
sig i ämnet yttrat, samt får, i öfverensstämmelse dermed, oell på
de i samma underdåniga Utlåtande anförda skäl, i underdånighet tillstyrka,
att Konsistorie-Notarien må af årliga upplupna intressemedel i de af
honom förvaltade, under Konsistor» vård stående kassor, få sig till godo
beräkna provision af sex procent, hvilken förmån Konsistorium ock anser
böra tillerkännas Rektor Gymnasii af räntemedlen i Gymnasii egen byggnadskassa;
hvarjemte Konsistorium, för den händelse att Eders Kongl.
Majit skulle finna för godt att denna provision af räntemedlen fastställa,
i underdånighet hemställer, att provisionen af inflytande vakansmedel
från lediga eklesiastika lägenheter, hvilken hittills utgått med sex procent
af beloppet, kunde nedsättas till tre procent.
2:o Revisoreme hafva vidare anmärkt, att räkenskapsförvaltarne
flerstädes innehafva en större kontant behållning, än som för bestridandet
af löpande årets utgifter kan erfordras. Rå ibland de speciella ställen,
der sådant skall hafva ägt rum, Westerås icke förekommer, så torde
ingen förklaring i detta hänseende, å Konsistor» sida, erfordras; dock
torde Konsistorium böra, i följd häraf, yttra sin åsigt, att beloppet af den
i kassorna inneliggande kontanta behållning icke annorlunda kan eller
bör bestämmas, än genom Konsistoriernas bepröfvande af för handen varande
behof och förekommande förhållanden.
3:o Vidkommande ytterligare Revisorernes anmärkning, att från flera
Domkapitel saknats redogörelse för de af Rikets Ständer, till förbättring
af Lärames löner vid Elementar-Läroverken, anslagna medel, så torde
icke heller denna anmärkning röra Läroverken inom Westerås Stift, enär
härifrån vederbörlig reqvisition å berörde löneförbättring, upptagande hvarje
Lärares namn och andel i anslaget, till Konungens Befallningshafvande
ingår, och medlen först utbetalas, efter sedan pröfning af besagde reqvisition
skett, hvilken såsom verifikation i Landt-Ränteriet aflemnas.
4:o Anmärkningen i detta moment träffar icke heller detta Konsistorium,
enär ordentligen verificerad Räkenskap öfver insamlade kollektmedel
till Stiftets fattige Studerande årligen till Eders Kongl. Maj:ts och
Rikets Kammar-Rätt ingår.
5:o och 6:0 Revisorernes yrkande dessa 5:te och (i:te momehter
äger icke heller tillämpning på detta Still, enär Konsistor» räkenskaper
härstädes, enligt hvad af ålder varit vanligt, alltid, innan de till Kongl.
Kammar-Rätten insändas, af Biskopen och Konsistor» samtlige Ledamöter
191
uriderskrifvas, samt för öfrigt, hvad Gymnasium och Skolorna i Stiftet
beträffar, räkenskaperna för det förras kassor och medel, af alla Lektorerna,
och de sednares, af Kollegiernas samtlige Ledamöter, på sätt i
nu gällande Skolordning stadgas, revideras och undertecknas.
Angående slutligen Revisorernes yttrande, att det vöre med god
ordning öfverensstämmande, att från hvarje Domkapitel till Kongl. Kammar-Rätten
ingingo årliga redovisningar öfver influtna och utbetalda stamboks-
och koliektmedel, så linner Konsistorium, derest sådant skulle föskrifvas,
att derigenom ett ökadt besvär måste förorsakas ej mindre för
Pastorer och Kontraktsprostar, hvilka, i stället för att, såsom nu sker,
verificera nämnde medel i de för hvarje år till Konsistorium ingående
hufvud-reversaler, skulle nödgas derjemte, såsom erforderliga verifikationer,
till Kongl. Kammar-Rätten insända speciella reversaler öfver meranämnde
medel, än ock för Konsistorie-Notarierne, hvilka, till sina förut
åliggande många göromål, finge sig ännu ett nytt anbefaldt; hvarförutan
Kongl. Kammar-Rättens kontroll-uppsigt komme att ökas med revision
af medel, som för Stats-Verket egentligen äro att anse såsom främmande,
och hvilken kontroll-uppsigt Konsistorium, för sin del, icke anser af beholVet
påkallad, enär behörig redovisning för ifrågavarande medel årligen
vid Domkapitlen skei-, och derest något tvifvelsmål öfver riktigheten
deraf skulle uppstå, så väl det Domkapitel, dit kollekt- och stamboksmedel
remitteras, som den Församling, hvilken deraf kommer i åtnjutande,
är i tillfälle att i hvarje Konsistorium undfå original-verifikationer
öfver insamlingens riktighet.
Wexiö Stifts Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Majrts derom gifna nådiga
befallning, får Konsistorium öfver de af Rikets Ständers sednast försandade
Revisorers anmärkningar, i afseende på de under Konsistoriernas
uppbörd, förvaltning och redovisning ställda kassor och medel, afgifva
följande underdåniga Utlåtande:
l:o Beträffande den olika uppbörds- och redovisnings-procent, som
vid olika Domkapitel äger rum, så instämmer Konsistorium uti så val
1841 som 1843 års Revisorers yttrande, att det nemligen är af behofvet
påkallad t, att en nådig Kongl, författning varder utfärdad, som för
— 192 —
hvarje slag af uppbörds- och redovisningsmedel bestämmer en viss, vid
alla Domkapitel till samma belopp utgående, procent.
Konsistorium har, under den 9:de Mars år 1842, på Eders Kongl.
Maj:ts nådiga befallning och med anledning af 1841 års Revisorers anmärkning.
häröfver afgifvit underdånigt Utlåtande, och får, med åberopande
af de skäl, som då framställdes, i underdånighet föreslå, att, med
undantag af provisionen för lasarettsmedlen, som, genom Kongl. Brefvet
den 7 Juli 1755, är bestämd till 3 procent, Notarien för öfriga medel,
som af honom uppbäras och redovisas, nemligen: kadukmedlen, Byggnadskassans
inkomster af vakanta eklesiastika lägenheter, kollektmedel och
stamboksmedel, må få åtnjuta en provision af sex procent.
2:o Angående den större kontanta behållning, som räkenskapsförvaltarne
flerestädes innehafva, anser sig härvarande Domkapitel ej böra sig
i underdånighet yttra, då skäl icke förekommit att något i detta afseende
mot detsamma anmärka.
3:o I afseende på redovisningen af så väl 1819 som 1833 års Interimsstat,
med de, jemlikt Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 1 November
1839, tillkomna löneförhöjningar och anslag till nya lärarelöner,
hvarpå Revisionens i denna punkt framställda anmärkning utan tvifvel har
afseende, finner Konsistorium skäl vara för handen, att likstämmighet vid
samtliga Domkapilen härutinnan iakttages, om en sådan kontroll öfver
medlens riktiga utbetalande till vederbörande anses af behofvet påkallad.
4:o Samma underdåniga yttrande får Konsistorium afgifva öfver
den i denna punkt framställda anmärkning om stipendia collectanea.
5:o Rörande räkningarnes underskrift, så har härstädes varit vanligt,
att hvar och en redogörare underskrifvit de af honom ingifvande
räkenskaper, hvilka samtliga, efter i Domkapitlet anställd granskning, till
deras riktighet undertecknas af Biskop och de Konsistorii-Ledamöter,
som för den dagen, då granskningen skett, varit närvarande. Skulle
den af Revisionen föreslagna förändring häruti anses mera ändamålsenlig,
så har Konsistorium, för sin del, häremot intet att andraga.
Hvad sjelfva förvaltningen af de större kassorna angår, hvilken är
uppdragen dels åt Rektor Gymnasii dels åt Decanus, så lärer det ej
kunna bestridas, att densamma, i anseende till hvaijekanda orsaker och
synnerligast ofta inträffande fallisementer bland låntagarne, är förenad
— 193
besvär och omtanka, som allt för mycket upptaga den tid, hvilken bättre
kunde egnas åt lärarekallet och öfriga en Konsistorie-Ledamot åliggande
göromål. Det vore derföre önskligt, att någon särskild person kunde
vid Gymnasierna antagas och af allmänna medel aflönas, åt hvilken dessa
befattningar, med hrad mera till det ekonomiska hörer, kunde uppdragas.
6:0 De kassor, öfver hvilka Hektor, enligt Kongl. Skolordningens 2 Sekt.
3 kap. 2 $., har vård, ansvar och redogörelse, äro: l;o Läroverkets egen
kassa, 2:o den till Läroverket särskilt hörande Premie- och Fattigkassan.
Dessa 2:ne kassor böra, innan de till Kongl. Kammar-Rätten afsändas,
enligt 6 och 7 §§. i anförda kapitel, undergå en dubbel revision,
först af Läroverkets Kollegium och sedermera af Domkapitlet. Skälet
till den granskningsiätt, som i 7 blifvit inrymd åt Läroverkets Kollegium,
ligger helt naturligt i ansvarsskyldigheten för den brist, som möjligen
skulle sig hos Rektor yppa. Kollegii Ledamöter äga alltså att, innan
de, jemte Rektor, underskrifva de af Rektor uppgjorda räkenskaperna,
granska räkningarnes beskaffenhet och medlens säkerhet; — och Konsistorium
får i underdånighet tillstyrka, att Skollagens välgrundade stadgande
i meranämnde :§ måtte vid alla Elementar-Läroverk noga efterléfvas
och handhafvas.
9:o Revisorerne hafva anmärkt, att uti Räkningen för Wexiö Bibliotheks
kassa, för år 1841—1842, förekommer ett förskott i 3:ne poster af
208 R:dr, för inköp af ett parti skolböcker, sorn skola Gymnasie- och
Skol-ungdomen mist betalning tillhandahållas, hvilket förskott bordt i samma
Räkning utbalanseräs till framtida redovisning och ersättning för kassan,
i den mån dessa böcker varda försålda.
I anledning af denna anmärkning, får Konsistorium i underdånighet
anföra: att, enligt hvad redogöraren för nämnde räkenskapsår anmält,
dessa penningar, på af Konsistorium gifven anordning, blifvit utbetalda,
och de de derför erhållna böcker till Bibliotheks-Amannuensen ölverlemnade,
för att ungdomen tillhandahållas, och att medlen för hvad deraf blifvit
försåldt, i nu till Kongl. Kammar-Rätten afgifvande Räkning, blifvit redovisade.
lfco Hvad Revisorerne slutligen anmärkt om redovisningen af influtna
och utbetalda kollekt- och stamboksmedel, anser äfven Konsistorium
vara med god ordning öfverensstämmande, om annars en sådan ytterligare
kontroll, än deu Konsistorierna hittills utöfvat, skulle anses vara erforderlig.
& 25
194
Lunds Stifts Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Konsistorium får härmed underdånigst öfverlemna vederbörande förvaltares
förklaring å de af Rikets Höglofl. Ständers Revisorer framställda
anmärkningar vid Christianstads Skolas räkenskaper.
Hvad Revisorerne yttrat om behofvet af en nådig Förordning, som
bestämmer en viss, vid alla Domkapitel lika utgående, procent af hvarje
slags uppbörds- och redovisningsmedel, anser Konsistorium vara i billighet
grundadt och till vinnande af enhet nödvändigt. Deremot kan Konsistorium
icke underlåta att underdånigst fästa Eders Kongl. 3Iajäs nådiga
uppmärksamhet vid olämpligheten af förslaget, det Domkapitlets
samtlige Ledamöter måtte åläggas underteckna Konsistor» räkenskaper.
Uppbörden tillkommer i första liand räkenskapsförare» och Decanus,
hvilken sednare åligger närmaste inseendet öfver kassa-förvaltningen.
Dessa tyckas då äfven böra stadna i ansvar för riktigheten af de på
dem ankommande åtgärder, då det deremot icke lämpligen tyckes kunna
åläggas Biskopen och Konsistorium att ansvara för hvad som endast står
under deras medelbara uppsigt.
Förre Rektor Scholm i Christianstad, Kyrkoherden
P. Bokhus underdåniga Förklaring.
I anledning af Rikets Ständers Revisorers mig meddelade anmärkning,
rörande förvaltningen af Christianstads Skolas kassor under åren
1840 och 1841, får jag, såsom dessa kassors förvaltare under nämnde
år, underdånigst afgifva följande förklaring:
l:o Angående så kallade Byggnads-kassan: att, enligt Kongl. Maj:tsBref
till Landshöfdingen i Christianstad den 25 Februari 1832, den i kassan då befintliga
kontanta behållningen, 474 R:dr Banko, skulle användas till den då
påbörjade nya skolbyggnaden, och som dessa 474 R:dr, ehuru till betalning
förfallna, dock, i anseende till fördröjda liqvider och redogörelse af skolbyggnadens
föreståndare, först i September 1841 uttogos, så blefvo de under tiden
balanserade i Skolans räkenskaper, ehuru kassans verkliga behållning, vid
bokslut den 1 Juli 1842, således i 1841 års räkning, endast utgjorde
255 R:dr 11 sk. 1 rst.; en tillgång i kassan, som för det i Skol-Direktionens
Reglemente fastställda ändamålet, nemligen skolhusets och skolinventariernas
underhåll, ingalunda torde kunna anses för stor.
2:o Rörande Skolans mindre- samt Bibliotheks-kassa: att kontanta
behållningen i den förra utgjorde, vid bokslut den i Juli 1842, således i
1841 års räkning, 340 R:dr 47 sk. samt i den sednare 321 R:dr 14 sk. 8 rst.
Då Rikets Ständers Revisorer sammanslagit dessa kassors behållning i
räkningen för år 1840, synes meningen vara, att dessa medel bordt i en
summa utlånas. I stället för ett dylikt sammanslående af särskilda kassors
medel, som i flera fall kan medföra olägenheter, ingaf jag, för några
år sedan, ett förslag till förändring i Christianstads skolkassor, innefattande
bland annat, att Bibliotheks- och mindre kassan, hvilkas ändamål
är enahanda, och då en Bibliotheks-kassa icke egentligen finnes för Lärdomsskolor
föreskrifven, måtte helt och hållet sammanslås, till undvikande
af de svårigheter och förluster, som ofta äro förenade med de många
små-kassornas utlåning i mindre poster, dervid sällan någon fullgod säkerhet
kan erhållas. Förslaget förnyades vid en skolvisitation år 1842,
emedan jag, under föregående åren, icke varit i stånd att för kassamedlens
utlåning i särskilda poster erhålla den fullkomliga säkerhet, som en
ansvarig förvaltare måste fordra, så vida meningen är, att han skall hushålla,
men icke negotiera med kassorna.
Bilaga lill Kyrkoherden Böklins underdåniga Förklaring.
Af Härdams skolhus större kassa har jäg uppburit 474 R:dr B:ko,
såsom bidrag till härvarande skolbyggnad, enligt Kongl. Maj:ts nådiga
Bref till Dess Befallningshafvande härstädes af ilen 25 Februari 1832;
som härmed qvitteras.
Christianstad den 9 September 1841.
Å Skol-Direktionens vägnar:
A. G. Eriksson.
Med Original-qvittenset lika tydande intyga
And. Grönwall, Olof Hörmans
196 —
Kalmar Stifta Konsistor» underdåniga Utlåtande.
Till underdånig åtlydnad af meddelad befallning om Utlåtande, rörande
vissa anmärkningar, gjorda af Rikets Ständers sist församlade Revisorer,
vid Domkapitlens till Kongl. Kammar-Rätten ingifna räkenskaper,
får Kalmar Domkapitel i underdånighet detsamma afgifva.
Beträffande första punkten, angående den olika uppbörds- och redovisningsprocenten,
sorn befunnits vid olika Domkapitel äga ram, får Domkapitlet
åberopa sitt, redan den 9 Mars 1842, afgifna underdåniga tillkännagifvande,
att någon annan dylik procent- eller provisions-beräkning, än
den Konsistorie-Notarien, för uppbörd af stamboks-, kollekt- och lasaretts-medel,
lagligen tillkommer, inom detta Konsistorium hittills icke varit
öflig.
2:o Att någon af härvarande Konsistorii räkenskapsförvaltare skulle
i kassa innehafva större kontant behållning, än som till löpande utgifter
skulle vara erforderligt, är så mycket mer utan exempel, som de icke
sällan, under motsatt förhållande, stadna i bekymmer för saknade tillgångar
till deras bestridande^
3:o Sådana, af Rikets Ständer till svagt lönte Skollärare gjorda, serskilda
löneanslag finnas vid Kalmar Stifts Läroverk inga andra, än den
från Kongl. Stats-Kontoret utgående djeknepennings-ersättningen, och! för
beloppet deraf göres årligen redovisning, i sammanhang med öfriga räkenskaper,
inför Kongl. Kammar-Rätten.
4:o Samma förhållande äger ram med de medel tillstipendiacollectanea
för medellöse Studerande, som af Domkapitlet uppbäras.
5:o Alla till Kongl. Kammar-Rättens granskning härifrån afgående
stifts-räkenskaper och redogörelser underskrifvas alltid af Biskopen och
samtlige Consistoriales gemensamt.
6:o Äfven de af Rektor Schola1 afgifna räkenskaper underskrifvas
af samtliga redovisningssk) ldige^Collegii Scolastici Ledamöter..
7:o Beträffande redovisning inför Kongl. Kammar-Rätten öfver influtna
stamboks- och kollektmedel, så har, till förmån för någon Församling
inom Kalmar Stift, några sådana medel, under de sist förflutna 10
— 197 —
a 12 åren, icke varit i fråga. — Nu pågår, med nådig tillåtelse, en sådan
insamling för Gårdby kyrkobyggnad här i Stiftet, för hvilken, på sätt
Revisorerne föreslagit, redovisning skall i sinom tid blifva gjord.
Götheborgs Stifts Koneistorii underdåniga Utlåtande.
Genom Föredraganden för Eklesiastik-Arenderna, Stats-Rådet och
Kommendören m. m., Biskopen, Herr Doktor Heurlin, har Eders Kongl.
Maj:t i nåder infordrat Konsistorii underdåniga Utlåtande, rörande den del
af Rikets Ständers sednast församlade Revisorers Berättelse, som innefattas
i härhos återgående tvenne Utdrag; och får Konsistorium samma
Utlåtande härigenom underdånigst afgifva.
l:o Beträffande första punkten, eller den olika beräkning af uppbördsoch
redovisnings-procenter, sorn vid olika Domkapitel äger rum, får Konsistorium,
för sin del, i likhet med Herrar Revisorer, underdånigst anhålla,
det, genom en utfärdande Kongl. Förordning, ifrågavarande procenter måtte
bestämmas. Vid detta Domkapitel har Notarien, alltsedan år 1837, icke
uppburit den ringaste provision för de årliga inkomster, som ingått till
Byggnads-kassan, Kassa-Emeritorum och Biskopshuskassan. Men då
dessa kassor af Notarien i första rummet redovisas, och räkenskapen af
honom föres, synes det ock billigt, att lian för sin möda erhåller någon
vedergällning: och skulle Konsistorium i detta hänseende i underdånighet
våga föreslå en lika provision af de till nämnde kassor årligen inflytande
medel, som Notarien, enligt Kongl. Brefvet den 7 Juli 1755, får beräkna
sig till godo af lasarettsmedlen, eller tre procent.
2 so Revisoremes anmärkning i andra punkte* är icke riktad emot
förhållandet inom detta Stift, hvadan Konsistorium icke anser något yttrande
af behofvet påkalladt. Konsistorium torde dock få fästa Eders Kongl.
Maj:ts nådiga uppmärksamhet på det förhållande, att icke sällan hinder
uppstå för utlåning af under Konsistorii vård varande medel, enär dessa
skola förräntas mot 6 procent och placeras på sådana händer, att nöjaktig
säkerhet för lånesumman presteras.
3:o Angående medlen till svagt lönta skolbetjente, får Konsistorium
underdånigst upplysa, att under denna benämning inga sådana af Kongl.
Stats-Kontoret blifvit till Konsistorii disposition, för detta Stifts behof, an
-
ordnade. Wäl utgjorde den i Kongl. Brefvet den 5 Oktober 1813 stadgade
afgiften för extra nådår vid inom Stiftet ledigvordna Pastorater en
särskild, så kallad Besparings-kassa, hvars inkomster mellan vikarier och
andre svagt aflönade Skollärare årligen fördelades; men sedan Kongl.
Brefvet den 25 Mars 1822 nådigst tillåtit, att ofvanåberopade intrader få
till Stiftets Kassa-Emeritorum ingå, hafva också de förut nämnde utdelningarne
till behöfvande Skollärare upphört, och desse i arfvode uppburit
hvad sednare stadganden dem tillägga. De lönetillöknings-medel utöfver
anslagen på 1819 års Interimsstat, som Kongl. Maj:ts utfärdade nådiga
Stat af den 14 Maj 1842 tillägger Lärarne vid Stiftets ElementarLäroverk,
blifva, enligt meddelad föreskrift, tertialiter hos Konungens Befallningshafvande
härstädes reqvirerade, derifrån utanordnade, å Landt-Ränteriet,
emot behöriga qvitenser å anordningarne, uppburna samt sedermera
till vederbörande liärare utdelade mot deras meddelade qvitto å fördelnings-reversalerna,
hvilka sednare i Konsistorium förvaras, alldenstund ingen
föreskrift blifvit lemnad, att de till Kongl. Kammar-Rätten skola
insändas.
4:o Stipenda collectanea insamlas visserligen äfven inom detta Stift,
samt utdelas till medellöse Studerande vid Rikets båda Universiteter emot
deras egenhändiga qvitenser, hvilka sedermera bland Konsistorii räkenskaper
förvaras. Att redogörelse för besagde medel inför Kongl. KammarRätten
hittills icke skett, härleder sig derifrån, att sådant icke finnes föreskrifvet.
Måhända liar det ock ansetts tillräckligt, att Konsistorierna af
de dit ingående qvittenserna blifvit förvissade, det de personer, åt hvilka
ifrågavarande medel årligen anslås, verkligen af desamma kommit i åtnjutande.
Kongl. Brefvet af den 13 Juli 1809 synes icke heller, i afseende
på|dylika medel, ålägga Konsistorierna annat, än att tillse, det stiftelsernas
ändamål uppfyllas.
5:o Den af Revisorerne anmärkta olikheten emellan underskrifterna
å Stifts-Styrelsernas räkenskaper härleder sig säkerligen också derifrån,
att i detta hänseende ingen föreskrift hittills varit meddelad. Vid Götheborgs
Konsistorium häfver, af ålder, ägt rum det förhållande, att räkenskaperna
ex officio underskrifvits af Notarien samt af 2:ne Konsistorie-Ledamöter,
hvilka af Konsistorium årligen utses, för att, i egenskap af Revisorer,
räkenskaperna granska, innan de till Kongl. Kammar-Rätten insändas.
Härigenom är också, i Konsistorii underdåniga tanka, ali nödig
kontroll vunnen. Konsistorii gemensamma redovisningsskyldighet synes
härigenom icke minskad, och enligt Kongl. Brefvet af den 1 Juli 1791,
— 199 —
är det i allt fall Notariens åliggande, att i forsta rummet redogöra för
o-m händer hafvande medel, hvadan han ock, i likhet med andra uppbördsman,
för sin uppbörd sätter behörig borgen, äfvensom Domkapitlet för medel,
sorn bemälte tjensteman till förvarande, förvaltning geller redovisning
emottagit, i hans egendom äger enahanda förmånsrätt, som den, hvilken
efter Lag gäller i afseende på uppbördsmans skuld till Kronan.
6:0 Herrar Revisorers anmärkning i 6:te punkten, rörande underskrifterna
å räkenskaperna för Gymnasium och Skolan, finner Konsistorium
väl behörig, enär hvad de derutinnan yrkat i Kongl. Skolordningen
är föreskrifvet, men skulle dock anse, det den gemensamma ansvarigheten
för samtliga Kollegii Ledamöter icke minskas derigenom, att t. ex».
Rektor ensam, å Kollegii vägnar, underskrifver räkenskaperna.
7:o Revisorernes yrkande, att hvarje Domkapitel årligen till Kongl.
Kammar-Rätten insänder redovisningen öfver influtna och utbetalda stamboks-
och kollektmedel, tror sig Konsistorium icke kunna biträda, enär
detta åliggande skulle medföra för Notarien ett mångfaldigt besvär, och
öfver höfvan öka hans redan förut vidsträckta göromål. Hvad dessutom
angår förhållandet inom detta Stift, får Konsistorium underdånigst upplysa,
att, enär kollekt- och stamboks-insamling för någon kyrkobyggnad
i Stiftet hunnit fullbordas, afsändas alltid af Notarien till vederbörande
Pastors-embete fullständiga räkningar och verifikationer öfver uppbörden.
När sedermera, såsom Konsistorium förmodar, dessa räkningar, jemte öfriga
kyrkoräkenskaper, blifva till Kongl. Kammar-Rätten insända, är ju
ock den äskade kontrollen vunnen, och Kongl. Kammar-Rätten sättes
således i tillfälle att pröfva, både huruvida medlen ordentligen ingått och
till sitt ändamål blifvit använda.
8:0 Hvad slutligen angår anmärkningarne vid Landt-Kyrkornas i
Halland och Bohus Län räkenskaper, delar Konsistorium visserligen
Herrar Revisorers härutinnan yttrade åsigter, och anser således både de
större kassabehållningame otillbörliga, samt äfven nödvändigt, att vid medlens
utlåning noggrant afseende fäste® på den säkerhet, sorn för lånebeloppet
lemnäs.
200 —
Carlstads Stifts Konsistorii underdåniga Utlåtande.
Eders Kongl. Majit har, under den 6 dennes, i nåder låtit till Domkapitlet
aflemna ett Utdrag af Rikets Ständers Revisorers, den 11 December
1843, afgifna Rerättelse om verkställd granskning af Stats-Verkets,
jemte tillhörande fonders, tillstånd, styrelse och förvaltning åren 1840 och
1841, med nådig befallning till Domkapitlet, att öfver de i detta Utdrag
förekommande ämnen, nemligen anmärkningar, af bemälde Revisorer gjorda,
öfver de från Konsistorierna till Kongl. Kammar-Rätten ingångna räkenskaper,
hvilka varit för Revisorerne tillgängliga för räkenskapsåren från och
med Juli månad 1840 till och med Juni månad 1842, afgifva underdånigt
Utlåtande så tidigt, att detsamma, efter föregången underdånig anmälan
inför Eders Kongl. Majit, kan, inom den i 7 §. 3 mom. af Instruktionen
för Rikets Ständers Revisorer bestämda termin, till Fullmäktige i Riksgälds-Kontoret
öfverlemnas, för att, jemte Revisions-Berättelsen och öfriga
deröfver infordrade Utlåtanden, till trycket befordras. Domkapitlet går,
till underdånig åtlydnad häraf, att det i nåder affordrade underdåniga Utlåtandet
härmed afgifva, i samma ordning, sorn anmärkningarna i det
meddelade Utdraget förekomma.
l:o Anmärka Revisorerne, i likhet med hvad vid 1841 års revision
blifvit yttradt, det behofvet påkallar, att en Kongl, författning varder
utfärdad, som å hvarje slag af uppbörds- och redovisningsmedel bestämmer
en viss, vid alla Domkapitel till samma belopp utgående, procent.
Då Domkapitlet, med anledning af förenämnde yttrande vid 1841 års
revision, under den 26 Februari 1842, afgifvit underdånigt Utlåtande i
detta ämne, och Kongl. Majit redan i nåder förklarat Sig vara sinnad
att en allmän författning i detta hänseende utfärda, finner Domkapitlet
nu intet vara att häröfver i underdånighet yttra.
2:o Hafva Revisorerne fästat sin uppmärksamhet dervid, att räkenskapsförvaltarne
flerestädes innehafva en större kontant behållning, än
som för bestridandet af löpande utgifter kan erfordras, och hvaraf följaktligen
en del bordt förräntas. Såsom exempel härpå, hafva Revisorerne
anfört Räkningen för Cassa Emeritorum, så väl i Skara som Strengnäs
Stift, äfvensom Räkningarna för så kallade större kassan, Bibliothekskassan
och så kallade mindre kassan vid Christianstads Skola. Enär
dessa anmärkningar icke särskilt angå de härifrån afgångna räkenskaperna,
och Domkapitlet alltid haft för regel, att hafva förräntat af kassornas
— 201 —
tillgångar så mycket, som, med afseende på oförutsedda eller beräkneliga
utgifter, kunnat utlånas, och hvarför fullgod säkerhet kunnat erhållas , anser
sig Domkapitlet icke i underdånighet behöfva att något häröfver yttra.
3:o Anmärka Revisorerne, att från flera Domkapitel saknas redogörelse
för de af Rikets Ständer, till svagt lönte Skollärare, utgående
löneanslag; och ehuru Revisorerne ej betvifla, att dessa anslag årligen i
Kongl. Stats-Kontoret, genom Domkapitlen, lyftas och till vederbörande
utdelas, anse dock Revisorerne vara med god ordning öfverensstämmande,
att årlig redogörelse för dessa medel aflemnas till Kongl. Kammar-Rätten
af så väl den ena Stifts,-Styrelsen, som den andra. För Domkapitlet är
ej klart, huruvida denna anmärkning afser endast särskilda understöd ,
som på några ställen blifvit vissa Lärare, nästan personligen, i nåder anslagna,
eller om den afser äfven de allmänna löneförhöjningarna för Elementar-Läroverkens
Lärare, eldigt de i nåder, den 22 April 1819 och
den 1 November 1839 , fastställda Interimsstaterna. För den händelse
att Revisorernes anmärkning afsåge detta förstnämnda slag af lönemedel,
hade Domkapitlet intet att i ämnet underdånigst yttra, enär sådana lönemedel
till detta Stift icke blifvit i nåder anslagna. Afser åter anmärkningen
de allmänna löneförhöjningarna, enligt nämnde Interimsstater, hvilka
löneförhöjningar numera icke af Kongl. Stats-Kontoret utbetalas, utan
lyftas i Landt-Ränteriet härstädes; har Domkapitlet nåden deröfver yttra:
att, om det väl kan synas med ordning öfverensstämmande, att, i afseende
på dessa medel, lika förfares vid alla Domkapitel, det dock icke
tyckes vara af behof påkalladt, att redovisning afgifves till Kongl. Kammar-Rätten
för dessa medel, ty Lärarne sjelfve, åt hvilka de äro anslagna,
kontrollera utan tvifvel säkrast deras utbetalande. Skulle ock, hvilket
väl ligger inom det möjliga, ehuru det, på grund af allmän erfarenhet,
ingalunda bör befaras, underslef kunna äga rum, genom uteblifven
sådan enskild kontroll; så skulle förlusten drabba endast den enskilde ,
som försummade att bevaka sin lätt. Och hvilken allmän kontroll kan
från förluster betrygga den enskilde, som i sådant fall icke sjelf iakttager
sina rättigheter? Endast i afseende på möjliga besparingar af dessa
medel synes en allmän redovisning böra äga nim, hvilket också här skett
och sker, genom redogörelsen för Stiftets Bvggnadskassa, dit sådana besparingar,
på grund af Kongl. Brefvet af den 7 Februari 1822, i detta
Stift skola ingå. Domkapitlet tror sig härmed hafva i underdånighet
ådagalagt, att den ifrågasatta redovisningen icke är behöflig. Härtill
kommer nu, att den skulle komma att åbringa löntagarne en kostnad,
26
— 202 —
derest icke något särskildt allmänt arfvode, i och för en sådan redovisning,
komme att utgå till en blifvande redogörare, ty Domkapitlet kan ej inse,
att någon kunde åläggas att för intet fullgöra ett sådant bestyr; icke
heller tror Domkapitlet, att någon alltid skulle stå till hands , som vore
villig att gratis ett sådant besvär sig åtaga. Härstädes har KonsistorieNotarien
hittills emottagit och utdelat dessa lönemedel, emot provision af
1/2 procent. Skulle, genom särskild redovisning i Kongl. KammarRätten,
ett ökadt besvär härmed tillkomma, torde sådant sannolikt ej
kunna ske, med mindre de enskilda Lärarne derför finge bestå ytterligare
1 /a procent; hvilket Domkapitlet finner obilligt, särdeles som ett yrkande
af en sådan redovisning icke blifvit af Lärarne sjelfve framstäldt.
4:o Anmärka Revisorerne, att redogörelser för så kallade stipendia
collectana icke inkomma från alla Domkapitel. Häröfver anser sig Domkapitlet
underdånigst icke behöfva att något yttra, enär redovisning för
dessa medel årligen härifrån till Kongl. Kammar-Rätten afgår.
5:o Erinra Revisorerne vid den olikhet mellan Stifts-Styrelsernas
räkenskaper, som äger rum deruti, att vid vissa Domkapitel dessa underskrifvas
af Riskopen och samtlige Consistoriales, vid andra endast af
Konsistorie-Notarien, då stundom Riskopen och Konsistorii Ledamöter,
stundom åter endast 2:ne af desse sistnämnde, intyga den af Notarien
afgifna räkningens riktighet. Anseende Revisorerne Biskopen och samtlige
Consistoriales vara de redovisningsskyldig©, och hvilka derföre böra
i denna egenskap underskrifva de till Kongl. Kammar-Rätten ingående
allmänna Stiftsräkningarna, desamma dock obetaget, att vid medlens förvaltning
och räkenskapernas uppgörande begagna biträde af KonsistorieNotarien
, eller annan skicklig och pålitlig man. Häröfver får Domkapitlet
i underdånighet yttra, att, ehuru Domkapitlet anser det vara en sak
af underordnad vigt, huru och på hvad sätt Biskop och Consistoriales
underskrifva de räkenskaper, som från dem afgå, Domkapitlet dock vågar
underdånigst tro, att det här följda sättet, att nemligen Konsistorie-Notarien,
lör de räkenskaper han förer, tecknar sig såsom räkenskapsförare samt,
efter verkställd granskning, Biskop och Consistoriales åteckna sitt erkännande
af räkningens riktighet, är fullt ut så lämpligt, som det af Revisorerne
antydda. Ty, om ock Biskop och Consistoriales äga gemensamt
ansvar för förvaltningen af medel, som stå under deras vård och
disposition, kan dock väl icke lämpligen mera än en föra räkenskapen
deröfver. Räkenskapsförare är ock Notarien både lämpligast och med:
stöd af författningar. Kongl. Brefvet den 1 Februari 1822, som handlar
— 203 —
om härvarande Läroverks allmänna kassor, angifver Konsistorie-Notarien
såsom Byggnadskassans räkenskapsförare. Den, enligt Rikets Ständers
underdåniga förslag,? af Kongl. Maj:t, den 12 Mars 1830, i nåder utfärdade
Förordning, angående förmånsrätt för Domkapitlen hos sina Notarier, lyder:
”För medel, sorn Konsistorie-Notarie, i eller för sin tjenst, till förvarande,
förvaltning eller redovisning emottagit, åge vederbörande Domkapitel i
denna tjeusteman-s egendom enahanda förmånsrätt, som den, hvilken efter
Jag tillkommer Upphö rdsmaiis skuld till Kronan”; ”så framt ej
Domkapitlet brustit i den tillsyn, eller efterlåtit det lagliga förfarande,
sorn Kongl. Brefvet den 1 Juni 1791 Domkapitlet ålägger.” Häraf
äfvensom af desi omständigheten, att Konsistorie-Notarien sätter borgen
för de medel, lian häfver om händer, svnes tydligen, både att Konsistorie-Notarien
anses för sjelfskrifven räkenskapsförare, och att han
står i ansvar i första hand, eller inför Domkapitlet, som åter i sista hand
bär ansvaret sig ålagdt. Häraf tyckes ock tydligen följa, att KonsistorieNotarien
bör teckna sig, såsom inför Domkapitlet ansvarig redogörare,
samt Domkapitlets Ledamöter, efter verkställd granskning, teckna sig, för
att på en gång erkänna riktigheten af Notariens räkning och sin ansvarighet.
Härmed hoppas ock Domkapitlet sig hafva i underdånighet visat,
att det sätt, hvarpå dess räkenskaper blifvit afgifna, både är lämpligt och
har stöd af gällande författningar.
6:0 Anmärka Revisoreme, att vid åtskilliga Gymnasier och Skolor
Rektorerne ensamme underskrifva de af dem afgifna räkenskaperna, ehuru,
enligt Re visor emes åsigt, desamma brira under redovisningsskyldighet,
med eller utan anmärkningar, underskrifvas af Kollegii samtlige Ledamöter,
såsom i Kongl. Skolordningen stadgas; då äfven skulle förfalla det
å formen olämpliga, sorn på vissa ställen äger rum, att Skolornas Kolleger
intyga riktigheten af Rektoremes räkenskaper. Härpå anser sig
Domkapitlet böra endast underdånigst upplysa, att, eldigt Kongl. Skolordningen
af den 16 December 1820, 2 Sect. 3 kap. 2 §., de Elementar-]
järnverk ens kassor, som här äro i fråga, stå under Rektors våld,
ansvar och redogörelse. Hvad angår det af Revisorerne anmärkta olämpliga
deruti, att Skolornas Kolleger intyga riktigheten af Rektorernes räkenskaper,
torde väl föga vara att dervid erinra, då man besinnar, att
detta intyg ej är att betrakta annorlunda, än antingen såsom blott och
bart en vidimation af den till Kongl. Kammar-Rätten afgående afskriften
af den original-räkning, som finnes i räkenskapsboken, eller ock tillika
såsom ett bestyrkande, att hvad i räkningen förekommer, beroende af
Kollegii beslut, är med detta beslut öfverensstämmande.
— 204 —
liro Slutligen förklara Revisorerne sig anse det vara med god ordning
öfverenstämmande, att från hvarje Domkapitel till Kongl. KammarRätten
ingå årliga redovisningar öfver influtna och utbetalda stamboksoch
kollektmedel. Domkapitlet har nåden häröfver i underdånighet yttra,
det Domkapitlet icke anser en , sådan redovisning vara behöflig, enär ingalunda
är att befara, att ju icke så väl Domkapitlen, som de Församlingar,
hvilka sådana medel tillfalla, tillräckligen kontrollera redovisningarnes
riktighet. Den föreslagna redovisningen inför Kongl. Kammar-Rätten
skulle således öka så väl redogörares sorn Kongl. Kammar-Rättens besvär,
utan att medföra någon nytta, hvilket icke torde få anses vara med
god ordning öfverensstämmande. Icke heller skulle det vara billigt, att,
utan motsvarande ersättning, öka redovisningsbesväret fö r Kons is tori e-Notarierne,
hvilka för det bestyr, de hittills haft med sådana medel, i öfverensstämmelse
med Kongl. Brefvet den 17 Mars 1768, fått innehålla 6
piocent. Att åter belasta medlen med en ännu större provision, då något
väsendtligt dermed icke vinnes, kan Domkapitlet i underdånighet icke
heller anse för rätt. Lämpligast är det således, i Domkapitlets underdåniga
tanka, att med dessa medels redovisning får förfaras härefter, som hittills.
Hernosands Stifts Konsistorii underdåniga Utlåtande.
Konsistorium, anbefaldt att afgifva underdånigt Utlåtande öfver Rikets
Ständers sistlidet år församlade Revisorers anmärkningar vid Konsistoriernas
räkenskaper, får i underdånighet anföra, det Konsistorium anser
dessa anmärkningar, så vidt dermed åsyftas bestämmande vid samtliga
Domkapitlen af en lika uppbörds- od» redovisnings-procent för om händer
hafvande medel, samt befordrande af enhet uti redovisningssättet, vara
väl grundade, och vågar alltså härtill i underdånighet tillstyrka Eders
Kongl. Majrts nådiga bifall.
Wisby Stifts Konsistorii underdåniga Utlåtande.
Till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts, genom Chefen för
Ecklesiastik-Departementet, under den 6 Februari detta år, gifna nådiga
— 205 —
befallning att inkomma med underdånigt Utlåtande, rörande en del af Rikets
Ständers sednast församlade Revisorers Berättelse, som i Utdrag
blifvit Domkapitlet meddelad, får Domkapitlet 1111 i underdånighet nåden
anföra, att, genom den stängda postkommunikationen, remissen så sent
kommit Domkapitlet tillhanda, att dess Utlåtande icke kunnat inom den
tid, som vederbort, aflemnas. — Hvad åter sjelfva Revisorernes anmärkningar
beträffar, så anser sig Domkapitlet böra till alla delar instämma uti
de åsigter, sorn i Revisorernes underdånigst gjorda hemställanden uttalas; och
hvad särskilt rörer redovisningen för de så kallade stipendia collectanea,
hvilken från detta Stift saknas, får Domkapitlet i underdånighet anföra,
att Domkapitlet icke haft sig bekant någon författning, som ålägger Domkapitlet
att redovisning öfver dessa medel aflemna, och att i anledning deraf
en sådan redovisning saknats.
— 206 —
Kuratorernes öfvar Kongl, och Hvitfeldtska
S tig an dle-In rä ttning en
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års Revisorers
anmärkningar vid räkenskaperna
för nämnde ätipendie-Inrättning.
Stormaktigste Allernådigste Konung!
Genom nådig remiss af den 6 nästlidne Februari, har Eders Kongl.
Maj:t anbefallt Kuratorerne öfver Kongl, och Hvitfeldtska Stipendie-Iurättningen
att hos Eders Kongl. Majit i underdånighet sig förklara, i anledning
af hvad Rikets Ständers år 1843 församlade Revisorer, på sätt
bifogadt transund; af deras afgifna Revisions-Rerättelse innefattade, anmärkt:
dels att, då Revisorerne af Stipendie-Inrättningens räkenskaper
för åren 1840 och 1841 inhemtat, hurusom Stipendiefondens fordringar
för afvelsgården Toftestads arrende för åren 1816 med 1820, 4.156
R:dr 24 sk., samt 1,035 R:dr 44 sk. hos aflidne Öfverste-Löjtnanten
Virgin blifvit, genom Kuratorernes, den 5 Augusti 1842 och den 2 Februari
1843 gilda, af Kongl. Kammar-Rätten gillade, Utslag, befordrade
till afskrifning i 1841 års räkenskaper ; men någon egentlig Instruktion,
hvarefter Kuratorerne, vid förvaltningen af Stipendiefonden, hade att sig
rätta, icke fanns utfärdad, samt vid frågor om lägenheters utarrendering,
kapitalers utlånande, med flera vigtiga angelägenheter, stadganden, som
bestämde vidsträcktheten af Kuratorernes ansvar, syntes, för Fondens
skyddande emot förluster, vara af nöden, Revisorerne å detta förhållande
velat fästa uppmärksamhet och hemställt, huruvida det icke måtte anses
erforderligt, att en tjenlig Instruktion för Stipendie-Kuratorerne med görligen
första utarbetades och till efterlefnad påbjödes; oell dels att å conto
för låntagare saknades anteckning om den säkerhet, sorn för de utlånta
kapitalerna presterats.
Till åtlydnad häraf, få Kuratorerne afgifva det underdåniga utlåtande,
att, sedan Eders Kongl. Majit, genom nådigt Bref under den 22
December 1836, anbefallt Kuratorerne upprätta underdånigt förslag till
Instruktion för Stipendie-Inrättningens styrelse och till Reglemente för
207 —
utlåning af Inrättningens medel, nuvarande Kuratorer, hvilka först dera
år derefter, undertecknad Landshöfding under loppet af sistfördutna år,
tillträdt de embeten, med hvilka kuratelen öfver Stipendie-lnrättningen
är förenad, ansett sig ej kunna utarbeta det nådigst anbefallda förslaget,
innan erfarenheten, genom en längre tids handläggning vid de till denna
befattning hörande, flerartade ärender, satt Kuratorerne i tillfälle att, med
tillräklig sakkännedom, det nådigst anbefallda uppdraget fullgöra; och
Kuratorerne skola härom gå i författning, så vidt tiden för deras öfriga
embetsgöromål det medgifver. Emedlertid få Kuratorerne fästa Eders
Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet deruppå, att de till Stipendiegodsen
hörande 2:ne säterierna Sundsby och Åby, med underlydande hemman, innehafvas
under arrende, enligt de af Eders Kongl. Majit för arrende-auktionerna
fastställda kontraktsvillkor, derom Eders Kongl. Maj:t jemväl
förklarat Sig vilja framdeles, när dessa arrenden upphöra, i nåder förordna,
och att alla öfriga stipendie-hemman och lägenheter bortstädjas och
upplåtas i enlighet med stadganderna i Kongl. Brefvet den 8 Mars 1815,
så att föreskrifter i detta afseende icke saknas; skolande Kuratorerne för
framtiden låta iakttaga, att i conto för låntagare komma att äfven antecknas
de för utlånta kapitaler ställda säkerheter; Och varda remisshandlingarne
härhos underdånigst återsända.
Kuratorerne framhärda med djupaste, undersåtlig vördnad, trohet
och nit,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
allmmderdånigste och tropllgtigste
tjenare och undersåte,
CARL G. LÖWENHJELM. A. BRUHN.
O. EKMAN.
Götheborg den 9 Mars 1844.
Joh, Brusewitz,
- 208
Lunds Stifts Konsistorii
underd. Utlåtande, i anledning af 1843 års
Revisorers anmärkningar vid Lan dt k yrkornås
räkenskaper.
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Med anledning af Eders Kongl. Majrts, Konsistorium meddelade, nådiga
befallning, att i underdånighet afgifva Utlåtande öfver Rikets Ständers
Revisorers anmärkningar vid Landtkyrkornas räkenskaper, vågar
Konsistorium aldraförst i underdånighet framställa, hurusom, med undantag
af den öfversigt, som ingår i ämnena för Biskopsvisitationer, Konsistorium
med kyrkoräkenskaperna ej af författningarne har sig ålagd någon
särskild befattning eller uppsigt, hvilken deremot de kontrollerande myndigheterna
tillkommer. Konsistorium, som delar de åsigter, hvilka innefattas
i Herrar Revisorers anmärkning, angående säkerhet för äfven sådana
lån af Kyrko-kassorna, som af Kyrkoherdarne innehafvas, har icke
underlåtit att härpå göra vederbörande uppmärksamme, äfvensom af Landshöfdinge-
och Biskops-Embetena föreskrift derom blifvit utfärdad. Beträffande
Glumslöfs Kyrkas fordran i Professor Rosenschölds sterbhus samt
Brågerups och Nefvitshögs i Prosten Larséns, känner Konsistorium bestämdt,
att sistnämnda fordran, den vida största bland dessa tre, varit påräknad
till utvidgande af Kyrkan, enligt kostnadsförslag och ritning, uppgjord före
Prosten Larséns frånfälle. Dylika ritningar erfordra dock nådig stadfästelse,
hvilken icke alltid, utan opåräknadt uppskof, kan erhållas; härtill kominer, att
entreprenörer , sällan eller aldrig äro nog bemedlade, att företaga större byggnader
utan stora förskotter, och dylika arbeten fordra deswKom ofta påkommande
utgifter, till hvilka äfven i en så behållen Kyrkokassa, som Nefvitshögs,
tillräckliga medel svårligen skulle vid hvarje tillfälle vara tillhands,
utan påräknadt lånebiträde af Kyrkokassan i Moderförsamlingen.
Af sådan eller någon dylik anledning, har sannolikt äfven Glumslöfs
— 209 —
Kyrkas fordran i Professor Rosenschölds sterbhus uppkommit. Beträffande
ändtligen penningarnas insättande i Sparbanker, mötes detta af hindret,
att dessa, i denna landsort, med tilläfventyrs blott ett undantag, ej ai
s: nuna långifvare emottaga större insats, än 100 R:dr Banko på året.
Med ali undersåtlig vördnad, nit och trohet framhärda,
Stormäktigste Allernådigste Konung!
Eders Kongl. Maj:ts
alterunderdånigste och tropljgtigste
tjenare och undersåten,
WILH. FAXE.
B. J:sx Bergqvist. H. Reuterdahl.
Joh. Henr. Thomander. H. F. Cedergren.
Lund den 21 Februari 1844.
H. A. Witt.
27
> . ■ : • • • v * t • -
: ' V r • ; :r V;.r.m , - :
n
■ : .v;
TILL
RIKETS HÖGLOFL. STÄNDER,
ANGÅENDE
P a it c 0-W c v ket,
i/ Rikets Ständers Revisorer
År 1843.
—»«*s- —
STOCKHOLM, 1844.
Tryckt hos P. A. Norstedt & Söner,
Kongl. Boktryckare.
Berättelse till Rikets Högloft Ständer, angående den
af Rikets Ständers Revisorer, i fortsättning från den
af 1841 års Revisorer förrättade granskning, så väl
af Bankens och Tumba Bruks afslutade räkenskaper
för åren 1841 och 1842, som af styrelsen
och förvaltningen vid dessa Verk; Gifven i Stockholm
den 14 December t 843.
Jemnlikt stadgandet i 68 § Riksdagsordningen och efter af Kongl. Maj:t, den
5 sistlidne Juli utfärdad Nådig Kungörelse, hafva undertecknade, för hvardera
Riks-Ståndet, i föreskrifven ordning, valde att öfverse Stats- Banco- och Riksgälds-Verkens
styrelse och förvaltning, samt de fonder och räkenskaper, hvilka
i sammanhang dermed höra granskas, den 15 nästlidne September sanimanträdt
i Banken, samt till en början företett de fullmakter och authorisationer,
som en hvar af oss egt att uppvisa, till bestyrkande af sin behörighet, att i
revisionsförrättniugen deltaga; vid hvilket tillfälle medelst transsumt af Höglott.
Riddarhus-Directionens Protocoll, styrkt blifvit, att undertecknade G.
Stjerngranat j L. G. von Celsing och C. G. af Forssell blifvit till Revisorer utsedde,
i stället för Herr Friherre J. Nordenfalk, Herr Lieutenanten O. Ramsaij
och Herr Bruks-Patronen G. E. af Geijerstam, hvilka, vid sistlidne Riksdag
till Revisorer valde, afsagt sig nämnde uppdrag.
Emot de aflemnade fullmakterne och authorisationerne har icke någon
erinran förekommit.
Efter det Revisorerne, enligt Instructionens Esta §, lifligen aflagt och
egenhändigt undertecknat den föreskrifne tysthetseden, i afseende å enskilde
personers förhållanden till Banken, hafva Revisorerne, vid lemnadt företräde åt
Bankens Öfver- och Under-Styrelse samt Fiscals-Embetet, emottagit följande
Berättelser, nemligen:
4
l:o Af Banco-Fullmägtige, dels om Bankens tillstånd, styrelse och förvaltning
i sin helhet, dels ock örn administrationen af Tumba Pappers-Bruk.
2:0 Af Direktionerne öfver Banco-Disconten, samt Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö.
3:o Af Bankens Under-Styrelse, med vidfogade serskildta Bei’ättelser af
Chefen och Commissarierne uti Låne-Canzliet samt Cheferne för Controll-och
Revisions-Afdelningen samt Boksluts-och Ekonomi-Aldeiningen; och
4:o Af Bankens Fiscals-Embete.
Revisions-arbetet är af Revisorerne företaget och ombesörjdt, på sätt här
nedan omförmäles:
Så väl Banco-Verkets Hufvudböcker och räkenskaper, för åren 1841 och
1842, som äfven Tumba Bruks Hufvud-Böcker för samma år, äro noggrannt
genomgångne och med verificationerne jemförde.
Under fästad uppmärksamhet på det af Rikets Högloft. Ständer vid sista
Riksdagen faststäldta Reglemente för Bankens styrelse och förvaltning, hafva
Revisorerne genomläst och till öfvervägande förehaft de uti ofvannämnde Berättelser
upptagne ämnen, samt genomgått, dels Banco-Fullmägtiges allmänna
och serskildta Protocoller, från och med den 15 September 1841, till och med
den 2 September innevarande år, dels Under-Styrelsens Protocoller öfver ärender,
angående Verkets inre förvaltning, och dels Commissariernes i Låne-Cansliet
Protocoller öfver de, med fastighets-och odlings-lånen gemenskap egande,
beslut och åtgärder, ifrån och med den 15 September 1841 till och med
nästlidne Juni månad, dervid nödige handlingar blifvit genomsedda i de ämnen,
som påkallat en närmare uppmärksamhet.
Revisorerne hafva äfven inventerat Bankens Cassör och förvaringsrum för
ädla metaller, färdigskrifne sedlar, lane- och säkerhets-handlingar, inlemnade deposita
m. m.; besett Mynt-och Medaille-Cabinettet, Stereotyperings verkstaden,
Tryckeriet och Brandanstalterne, samt besökt Expeditionsrummen och Tumba
Pappers-Bruk.
Sedan Revisorerne, dels utaf Berättelserne, med tillhörande Protocoller
och handlingar, öfver de, genom serskildt utsedde Rikets Ständers Ombud, årligen
förrättade revisioner af Banco-Discontens, Götheborgs och Malmö LåneContors
Räkenskaper, styrelse och förvaltning, dels ock utaf Directionernes för
nämnde Inrättningar serskildt afgifne Berättelser, jemväl egt tillfälle att in
-
5
hemta fullständiga upplysningar om Discont! örelsens gång vid Banco-DiscontVerket
i Stockholm samt Province Låne-Contoren; få Revisorerne härmed inför
Rikets Ständer anmäla i’esultatet af den sålunda verkställda Revisionen af
Banco-Verket i alla dess delar.
§ L
Angående Bankens Öf verstyrelse, samt densamma Styrelse åliggande
närmare tillsyn inom Banco Verket.
Inom Öfver-Styrelsens, af Rikets sednast församlade Ständer valda, personal
har någon förändring icke ägt rum.
Utöfningen af den Banco-Fullmägtige, enligt 6 § af Banco-Reglementet,
under den 15 Juni 184-1, åliggande närmare tillsyn öfver ordningens vidmakthållande
inom Banco-Verket, hafva Fullmägtige besörjt, fördelade på 3:ne Afdelningar,
hvilka, hvar för sig, inspecterat de under deras speciella tillsyn
ställde Departementer och Conior.
§ 2.
Bankens ställning och resultatet för öfrigt af Bankens nu granskade
räkenskaper.
De öfversigter af Bankens hela ställning vid 1841 och 1842 årens utgång,
hvilka, på grund af 5 § i Lagen för Rikets Ständers Bank, af den 1
Mars 1830, blifvit, efter hvartdera årets bokslut, uppgjorde och med Allmänna
Tidningarne utdelade, lemna fullständiga upplysningar, angående så väl Bankens
skulder och tillgångar, som dess utgifter under dessa 2:ne år samt användandet
af årens öfverskott; men till lättnad af jemnförelsen dem emellan och
ådagaläggande af rörelsens hufvudresultat för hvarje år, bifogas härhos serskildta
sammandrag, upptagande under
N:o 1. Bankens, genom lånerörelsen, förvärfvade contant influlne ränte-inkomster,
dess dermed bestridde egna ränteutgifter och förvaltningskostnader,
6
samt det totala öfverskott, som för hvartdera året, på räntorne uppkommit.
]N:o 2. Capitalräkningens vinster och tillväxter, jemnförde med de derå inträffade
förluster och nédsättningar, såsom grund för Capitalets tillväxt på
det hela; samt
N:o 3. Bankens samtlige tillgångar, jemnförde med dess samtlige skulder, utvisande
det, enligt räkenskapen, befintliga total öfverskott, eller Capitalet,
sådant det vid hvartdera årets utgång sig befunnit.
Sammandraget N:o 2 utvisar, att Bankens hela öfverskott, eller capital
tillgång,
sorn vid 1840 års slut utgjorde . . . B:co R:dr 9,118,568: 44. i.
och sedan Riksgälds-Contorets andel af Bankens
vinst och Capital-öfverskott vid 1839 års slut,
afdragits med — — 2,311,216: 41. 5.
återstod Banken tillhörigt — — 6,807,352: 2. s.
sedermera ökat sig
år 1841 med — — 796,726: 12. 2.
och år 1842 med — — 843,647: 29. 11.
så att, jemnlikt den tryckta öfversigten af Bankens
hela ställning, sammanfattad efter sistnämnde
års Bokslut, Bankens hela öfverskott,
vid 1842 års utgång uppgick tili .... — — 8,447,725: 44. 9.
§ 3.
Hankens Vexlings och Cassarörelse.
A. Förändringarne med Bankens tillgångar af Silfver och Guld, eller metalliska
Cassan, finnas specificerade uti den af Rikets Ständers år 1841 församlade
Revisorer afgifna Berättelse, och meddelas nu, såsom fortsättning deraf, följande
uppgift å de ifrån sistnämnde års början timade förändringar:
7
Utvexladt genom Special-Cassorne.
Silfvermynt.
Bankens metalliska Cassa i Silfver
myntadt och omyntadt, har effectivt:
Minskats.
1
Ökats.
1841 till och medd.31 Mars
,, ,, ,, 30 J um
4,050
276,300
—
—
258,879
44
7
698
36
-
„ „ „ 30 Septemb.
453,181
2
5
261,494
28
10
.
—
—
„ „ »31 Decemb.
184,748
17
2
172,568
33
3
—
—
S:r
918,279
19
7
692,943
10
8
698
36
—
1842 till och medd.31 Mars
196,372
251 9
177,126123
4
—
—
„ „ „ 30 Juni
1,156,761
15
7
1,159,794
44
2
—
—
„ „ „ 30 Septemb.
631,650
13
8
614,740
15
9
—
—
„ „ „ 31 Decemb.
133,166
5
—
142,669
10
5
—
—
S:r
2,117,950
12
-
2,094,330
45
8
—
1843 till och medd. 31 Mars
103,838147
6
92,079
15
1
—
—
„ 30 Juni
402,296
9
9
408,049
28
6
...
—
„ „ „ 2 Septemb.
81,448135
3
79,575
1
—
—
-
S:r
587,583
44
6
579,703 44
7
-
—
Summa
3,623,813
28
1
3,366,978
4111
698
36
—
Cassan i Silfver, som den 31
December 1840, uppgick tili
5,878,672
36
—
bar således, under tiden, effectivt minskats med . .
•
•
3,366,279
16
11
samt utgjorde, den 2 nästlidne September
•
. . .
R:dr
2,512,393
19
1
som, med tillägg af Cassan i guld vid samma tid, hvilken
eval verad till silfver, besteg sig till
507,917
26
visar totalbeloppet af Bankens då egande metalliska fond i
silfver R:dr
3,020,31o|45
1
Från och med 1841 års början, har Bankens Cassa i guld undergått följande
förändringar, nemligen:
8
Utgangne.
1841 lill och ined d. 31 Mars
, „ 80 Juni
„ „ „ 30 Septernb.
,, „ „ 31Decerab.
2,832
5,997
5,279
4,417
S:r| 18,525
tVef
txjV
1842 till och med d. 31 Mars
„ „ „ 30 Juni
„ ,, „ 30 Septemb.
„ „ »31 Decemb.
3,220
8,512
6,459
6,8651
TUff
tU
Ingåiigne.
58,583
35,860
AV
94,443 I
Minskning,
Ökning.
2,832
4,417
52,585
30,581
7,249
443
— I 3,220
8,069
6,459
6,365
-I 83,167
S:r| 24,557
1843 till och med d. 31 Mars
,, ,, ,, 30 Juni
„ „ „ 2 Septemb.
37,098
174,454
49,290
4431
24,114
4 7,698 ^6qjjI
174,454Ufc
49,290 m'I
S:r 261,4.} 91M
261,4891
Summa1304,522 M 94,886 Ml 292,802|m| 83,16
448,655
94,886
Cassan i guld, som den 31 December 1840, elter afdrag afDu
katskulden,
2,556, uppgick till
hvartill kommer under loppet af åren 1841 och 1842 inköpt guld
eller j 543,542
har således under tiden minskats med 1304,522
samt utgjorde den 2 sistlidne September (239,020
548,542
Uppå derom, för hvarje serskildt fall, gjord ansökning och på grund af
105 § 3 mom. uti gällande Banco-Reglemente, hafva följande antal silfver
plantsar
blifvit från Banken utlemnade, emot det i Myntbestämning-slagen stadgade
pris af 128 sk. Banco för hvarje R:dr Silfver med tillägg af stadgad
slagskatt, i procent, nemligen:
år 1841, 168 plantsar, godtgjorde Banken efter
Silfv.R:r 185,979:19. 3.medB:oR:r499,692:36. Vinst3747:32.u.
år 1842,124 d:o — 137,624:27.7. — — 369,772:6.5. — 2773:12. 9.
Summa 292plants. Silfv.R:r 323,603:46.10.med B:o R:r 869,464:42.7.Vinst 6520:45. 8.
Med
9
Med anledning af stadgandet i 105 § 1 morn. af gällande Banco-Regleraente,
hafva Banco-Fullmägtige hos Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium
begärt att, genom vederbörande Consuler, upplysning mätte införskaffas
och Fullmägtige meddelas, om och huruvida de uti nämnde § uppräknade utländska
silfvermyntsorter, efter år 1834, i afseende å halt och vigt undergått
någon förändring. Efter inbekommande af dessa upplysningar hafva Fullmägtige
bibehållit de prisbestämmelser, som för berörde silfvermynls in vexling finnas
upptagne uti den, under JNT:o 2 vid 1835 års Banco-Reglemente bifogade
tariff, med undantag hvad angår invexlingspriset för Zweidrittelstycken, hvilket
blifvit faststäldt till 32 R:dr 24 sk. ii rst. Banco för 1 Svenskt U. victuulievigt.
Vid bestämmandet af Bankens in-oell utvexlingspris å guld, hafva Fullmäglige,
med ledning af infordrade uppgifter öfver medelprisen å guld mot
silfver, under nästförutgångna året på Börserne i Hamburg, Amsterdam och
London samt, efter det uträkningar blifvit af Understyreisen upprättade, den
30 Mars 1842, nedsatt invexlingspriset, som år 1841 faststäldes lill 5 R:dr
30 sk., med 4 sk. eller till 5 R:dr 26 sk. Banco för hvarje ducat, men deremot
lemnat det då gällande utvexlingspriset af 5 R:dr 32 sk. oförändradt,
hvilka prisbestämmelser bibehöllos intill den 26 Juni innevarande år, då invexlingspriset
förhöjdés till 5 R:dr 23 sk. Sedermera hafva, såväl in-som utvexlingspiisen,
med föranledande af noteringarne i Hamburg å guld al marco,
blifvit, tid efter annan, dels förhöjde, dels åter nedsatte, hvarvid Fullmägtige
städse afsett, a.tt det sednare, eller utvexlingspriset, måtte så bestämmas, att
guld skulle kunna, för utländska liquider, ifrån Banken uttagas hellre än myntadt
silfver.
Efter sålunda bestämda pris hafva, under tiden från och med den 1 Juli
1841, lill samma dag detta år, blifvit invexlcide 2627 ducater med en vinst
för Banken af 142 R:d 46 sk. Banco, samt utvexlade 84,785 st., på hvilka
hvarken vinst eller förlust uppstått, enär utvexlingspriset, under hela nämnde
tid, varit lika med Bankens bokföringspris, eller 5 R:dr 32 sk. per ducat.
Som de trafiquerande funnit det vara med deras fördel förenadt att, vid
remisser till utlandet, använda, i stället för ducater, guld i omyntad form,
Revisorernes Berätt. ang. Bankoverket. 2
10
saint enär uttagning af det sednare äfven varit för Banken minst ofördelaktigt,
hafva Banco-Fullrnägtige, ined stöd af stadgandet i 105 § 3 inom. af
Banco-Reglementet, efter pröfning för hvarje serskildt fall, tillåtit, att efter det
vid tillfället gällande utvexlingspris, med tillägg af slagskatten T3T procent, fått
ifrån Banken utlemnas 68 st. Guldplantsar, innehållande, enligt Kongl. MyntVerkets
Attester, utom den i plantsarne befintliga myntskalten af procent,
IGSjTOSVott ducater, föryttrade för Banco l\:dr 930,965: 13 sk. 8 rst. med en
vinst för Banken af 2,792 R:dr 30 sk. 5 rst.
Det större anlitandet af Bankens metalliska Cassa, under sommaren och
hösten år 1841, samt i början af nästlidet år, härledande sig dels från förstnämnde
års mindre gynnsamma skörd, dels från invexling af ifrån Finland
hitkomne Bancosedlar till ett belopp, sorn anses uppgå till ungefärligen 5 millioner
R:dr Banco, dels ock samt förnämligast ifrån den mindre fördelaktiga
eonjuncturen för utskeppningen af landets förnämsta exportartikel, jernet, under
en tidpunkt, då införseln af utländska varor varit lika stor, om icke större,
än under föregående år, — föranlät Fullmägtige, då det vid uttagningarne
tillika visade sig att, utom hela specier, silfverplantsar syntes företrädesvis begärlige,
hvarigenom silfverforrådet medtogs för myntningens oafbrutna bedrifvande,
— att i tid vara betänkte på huru och på hvad sätt Bankens öfrige
silfverförråd, gamla specier, slagne före år 1830, och Spanska Piastrar, skulle,
om så erfordrades, med största fördel kunna i vexlingsväg användas. För
detta ändamål och till utrönande af det serskildta värde berörde myntsorter
kunde ega, dels såsom prägladt mynt, dels ock, i anseende till deras finare
halt, såsom handelsvara på utländska marknadsplatser, läto Fullmägtige, med
vissa quantiteter deraf, anställa profsmältning å Kongl. Mynt-Verket samt försäljning
i Hamburg.
Sedan den förra åtgärden blifvit verkställd, är deraf vordet upplyst och
styrkt, att 1000 R:dr Specier af gamla prägeln, vägande 68-,Vrr U. victualievigt,
vid nedsmältning i plants gifvit, jemte bitar i omslag, 68Tyi U. victualievigt,
som efter befunnen halt af TV^r, utgjorde i fint 60^% U., motsvarande
1004 R:dr 7 sk. n rst., hvarå vid skeende ulmyntning komine att afräknas
J procent mynlskatt med 7 R:dr 25 sk. 6 rst., då Banken till godo återstodo
996 R:dr 30 sk. 5 rst, Silfverspecie; alt 1000 st. Spanska Piastrar, i
victualievigt 63V& U. och i Bankens räkenskaper upptagne till 936 R:dr 7 sk.
11
4 rst. Specie, eller 2496 R:dr 19 sk. 6} rst. Banco, viel nedsmältning gifvit i
plants, jemte bitar i omslag, 63Ty<x ti victualievigt, som efter befunnen halt
af WA gjorde i fint 56V„VuV ti., motsvarande 945 R:dr 35 sk. 8 rst. SilfverSpecie,
hvarå vid skeende utmyntning komme att afräknas } procent myntskatt
med 7 R:dr 4 sk. g rst., då Banken till godo återstodo 938 R:dr 31 sk.
2 rst. Sill ver-Specie; samt att 1000 st. nötta Speciel- af gamla prägeln, vägande i
victualievigt G8T7Ö% U, vid nedsmältning gifvit 68r%\ ti, som, efter befunnen
halt af tVcV» utgjorde i fint 60TV%y0 ti., motsvarande 1002 R:dr 47 sk. 9 rst.,
hvarå vid skeende utmyntning komme att afräknas £ procent myntskatt med
7 R:dr 25 sk. 1 rst., då Banken till godo återstode 995 R:dr 22 sk. 8 rst.; så
att, i händelse af ommyntning, å hvarje 1000 obrukcule R:dr Specie af gamla
prägeln, komme att uppstå en förlust för Banken af 3 R:dr 17 sk. 7 rst. Silfver,
och å hvarje 1000 nötta Specier af samma prägel 4 R:dr 25 sk. 4 rst.
Silfver.
Genom anställd försäljning i Hamburg, har den upplysning vunnits, att
Piastrarne, 1 påse om 1154} st., vägande 133 mark å 14 1. 16 gr. eller i finsilfver
119: 2. 6., allt Cölnisk vigt, blifvit godtgjorde efter 27 mark 12 sk. för
mark fint, med 3,306 m. 5 sk. Hamb. Banco, motsvarande å 128 sk. för 1
R:dr Hamb. Banco, 2,938 R:dr 45 sk. 4 rst. Banco, eller för hvarje Piaster 122
sk. 2} rst. Banco, samt att Specie-Riksdalrarne, vägande 125 m. 1 1 å 13 1.
17 gr. halt, eller i fin-silfver 108: 15. 7., betalts efter 27 m. 13 sk. för m.
fint, med 3031 Il:dr 7 sk. Hamb. Banco, motsvarande 2,694 R:dr 29 sk. 4
rst., eller för hvarje R:dr Specie 129} sk. Banco.
Efter sålunda vunnen kännedom om Piastrarnes och de gamla Speciernes
utrönta, ofvanupptagna serskildta värden, samt då Banken i Maj månad nästlidet
år, saknade ett emot behofvet svarande förråd af Specie Riksdalrar, men
anskaffandet af sådane, genom ommyntning af Piastrar, eller af Specie Riksdalrar,
slagne före år 1830, föroraskade Banken betydliga kostnader; hvaremot
Piastrarnes utgifning till Allmänheten, i stället för Svenskt silfvermynt, efter
ett pris af 122 sk. Banco per stycke, tillskyndade Banken en vinst af 16 R:dr
40 sk. 8 rst. Silfver på hvarje 1000 Piastrar, utöfver det värde, hvartill desse
i Bankens räkenskaper funnos upptagne, samt dertill komme, att nedsättningen
af 2} i-st. Banco för hvarje Piaster under handelsvärdet i Hamburg, väl kunde
föranleda Exporteuren att hellre uttaga Piastrar än gångbart Svenskt Silfvermynt,
hvilket klefve både för honom och Banken fördelaktigare, men omöjligen
förorsaka desses exporterande under beräkning på annan vinst, än den,
12
sorn föranleddes af cursens ståndpunkt öfver pari, hafva Banco-Fullmägtigp,
enär Banco-Reglementet berättigade till Piastrars försäljning, samt priset 122
sk. öfverensstämde nied det af Rikets Ständer vid 1834 och 1835 Arens Riksdag
för Piastrars utvexling fastställda och icke ändrade pris, på dessa grunder,
och för att i möjligaste måtto söka minska utlagningen af Svenskt Siifvermynt,
under den 19 Maj 1842 beslutat att Piastrar finge ifrån Banken utlemnas,
dock endast i hela påsar, hvardera innehållande 1,154^ st., efter ett pris af
122 sk. Banco per st., hvaremot någon utvexling eller ommyntning af de
äldre Specierne ansågs icke böra ega rum. Detta pris har sedermera, med
ledning af c urs-noter i ngarne å Piastrar i Hamburg och London, Lid efter annan
blifvit förhöjdt och eller de serskildta, af Banco-Fu Hmäg Lige sålunda förändrade,
prisbestämmelserne hafva följande partier Piastrar blifvit ifrån Banken
utgifne, nemligen:
►- "3 >
^ r- d
rr
Antal
1
Försäljning
s-
Bokförin
^svärdet.
Utöfver det
sednare värdet
1842
å 128 st. perII:drSilf-  ver, med tillägg af
£ procents premie .
Påsar
ar om
hvarje.
Piastrar,
i R:dr Banco.
II:dr Silfver.
R:dr Banco.
influtet be-  lopp.
i
1,154}
2,921
22
5
1,080
44
9
2,882
23
4
38
47
1
den 19 Maj å 122 st.
pr st.
410
473,2761
1,202,911
25
4
443,182
1 1
6
1,181,819
14
8
21,092
10
8
den 10 Juni å 123
S3
95,809}
245,512
13
89,717
18
3
239,246
16
8
6,265
44
4
den 14 Juli å 123
st. 9 rst  „
28
32,321}
83,328
21
30,266
5
.
80,709
29
4
2,618
39
8
den 8 Augusti å
124 st. 3 rst. . „
82
94,655}
245,019
13
2
88,636
21
6
236,363
41
4
8,655
19
10
den 1 September
å 125 st  „
126
145,446
378.765
30
—
136,197
22
6
363,193
12
15,572
1 8
Summa
730
842,663}
2,158,458
28
11
789,080
27
6
2,104,214
41
4
54,243
35
7
1843
dea 9 Maj å 125 sk.
pr st.
182
210,088}
547,105
43
4
196,729
32
6
524,612
22
8
22,493
20
8
till Juni månads
slut å 126 sk. „
81
93,501
245,440
6
_
87,555
24
9
233,481
18
11,958
36
den 2 September „
a 126 sk  „
63
72,723
190,897 j 42
—
68,098
35
3
181,596]
30
—
9,301
12
Summa
1,056
1,218,976
3,141,902124
311,141,464] 24
-|
3,043,9051
16
-1
97,997
»i
3
13
Revisorerne anse sig härvid böra yttra den öfvertygelse, att Banco-Fultmäglige
handlat i öfverensstämmelse med Banco-Reglementets föreskrifter, samt
Bankens och det allmännas gemensamma fördel, då Fullmäglige medgifvit
Piastrars utlemnande, hvarigenom ej mindre en vinst tillskyndats Banken af
nära 100,000 R:dr Banco, utan äfven den förmon vunnits att, genom användande
af Piastrar, hvilka, i följd af serskildta förhållanden, i verldsmarknaden
ega ett högre väde, än som motsvaras af deras innehåll i fint silfver,—
kunnat betäckas en större vexelskuld än med ett lika stort qvantum Svenskt
Silfvermynt, hvilket, särdeles under en ogynnsam handels-conjunctur, måste
anses hafva varit för landet nyttigt.
Beträffande de å Piaslrarne bestämda pris, så enär desse i allmänhet
blifvit lämpade efter de, ej mindre af officiella handlingar inhemtade, än på
enskild väg införskaffade upplysningar om Piastrarnes omvexlande handelsvärde
å de utrikes orter, hvartill export af dem härifrån egt rum, eller Hamburg
och London, hafva Revisorerne icke eller i detta afseende funnit anledning
till någon erinran.
Slutligen och då af Bankens räkenskaper inhemtas att, under loppet af
år 184-2, utvexlats i Piastrar R:dr Silfver-Specie .... 789,080: 27. 6.
samt i Svenskt myntadt Silfver
1,167,625: 38. 7.
tro Revisorerne denna samtida uttagning af ett, de utvexlade Piastrarnes värde
öfverskjutande, belopp i Svenskt Silfvermynt, hvilket, åtminstone tili största
delen, äfven blifvit ifrån Riket utfördt, ådagalägga att de förras exporterande
icke utgjort föremål för någon serskild handels-speculation, enär i sådant fall
©tvifvelaktigt endast Piastrar, men icke Svenskt Silfvermynt ifrån Banken uttagits,
utan varit föranledt af den vanliga och allmänna oi’saken till ädla
metallers utförande, nemligen en fortfarande hög vexelcurs.
Sedan Banco-Fullmägtige, jemte öfverlemnande af 2:ne till deni inkomna
anbud, att, emot uppgifvet pris och betingade vilkor, till Banken leverera
silfver under loppet af nästkommande år, uti skrifvelse af den 24 nästlidne
October, begärt att undfå del af Revisorernes åsigter i afseende å berörde anbuds
ändamålsenlighet, hafva Revisorerne, under den 25 i samma månad,
utan att ingå i yttrande om de vid anbuden fästade vilkor, hvilka med full
sakkännedom endast kunde af Fullmägtige pröfvas, uttalat sin öfvertygelse
vara, att det under Bankens och det allmännas nuvarande ställning ålåge
14
Fullraägtige, att vidtaga alla de åtgärder till förstärkande af Bankens metalliska
Cassa, som äro med Banco-Reglementets syfte och anda förenliga, och
att således slutandet af köp om silfver, inom lagligen medgifna vilkor, borde
verkställas.
I anledning af Banco-Fullrnägtiges framställning, i skrifvelse af den 9
sistlidne November, angående rättighet att utställa vexlar å ett för Bankens
räkning upptagande Creditiv, hafva Revisorerne, öfver berörde fråga samt i
afseende å åtskilliga andra med Metalliska Fondens förstärkande gemenskap
egande ämnen, uti serskild skrifvelse af denna dag, gifvit Banco-Fullmägtige
sina tankar och åsigter tillkänna.
B. Förändringar med Bankens Sedel- och Depositions-skuld.
Bankens Sedel-och Depositions-skuld, som den 31 December 1840 utgjorde
2,556 Ducater och Riksdaler Banco 33,279,312: 38. n., utom 7,100 R:dr
i ad viserade, men då ännu ej inlöste in visningar, har vid nedanupptagne tidpunkter
förändrat sig på sätt som följer:
Ducater.
Riksdaler Ba
nco
1841,
Mars den 31
2,488
34,355,650
17
4
99
Adviserade Invisningar
21,600
—
—
99
Juni den 30
2,465
32,925,244
15
6
99
Adviserade Invisningar
39,900
—
—
99
September den 30
1,914
31,514,312
39
—
99
Adviserade Invisningar
14,000
—
—
December den 31
1,695
32,694,123
2
G
99
Adviserade Invisningar
18,100
—
—
1842,
Mais den 31
1,291
32,776,660
7
9
99
Adviserade Invisningar
15,700
—
—
99
Juni den 30
1,043
30,127,140
31
__
99
Adviserade Invisningar
-
48,500
—
99
September den 30
1,015
28,542,827
—
—
99
Adviserade Invisningar
32,400
—
—
15
Ducater.
Riksdaler Banco.
1842, December den 31
1,536
28,285,430
33
„ Ad viserade lnvisningar
81,000
—
—
1843, Mars den 31
1,265
27,851,448
6
6
„ Adviserade lnvisningar
91,000
—
—
„ Juni den 30 .'....
840
25,630,312
18
10
„ Adviserade lnvisningar
249,700
—
„ September den 2
770
24,808,919
37
2
„ Adviserade lnvisningar
158,800
—
—
Vid 1840 års slut stod Bankens reela Fond till Sedel- och Depositionsskulden
i ett så mycket fördelaktigare förhållande, än det af 2 till 5, att
Bankens egen metalliska tillgång, eval verad till Bancovärde, då öfversteg sistnämnde
förhållande med ett belopp af Banco Riksdaler 4,904,278: 46. io.
Sedermera har under nedanupptagne tidpunkter förhållandet härmed varit
Egna Guld och
Silfver-tillgångcns
belopp i R:dr B:co.
Deraf erforderligt
för att, som två till
5, motsvara Sedel-  och Depositions-  skolden.
Belopp utöfver för-  hållandet af 2 till
5, tillgängligt i äd-  la metaller, eval-  veradt till R:dr
Banco.
Belopp under pro-  portionen af 2
till 5.
1841
Mars d. 31
18,204,659
20
10
i
13,750,900
6
11
4,453,759
13
11
Juni d. 30
17,812,299
34
8
13,186,057
35
—
4,626,241
47
8
—
—
Sept. d. 30
17,288,273
46
8
12,611,325
6
—
4,676,948
40
8
—
—
Dec. d. 31
16,803,061
6
—
13,084,889
10
7
3,718,171
43
5
—
—
1842
Mars d. 31
16,312,477
7
9
13,116,944
3
1
3,195,533
4
8
—
—
Juni d. 30
13,173,962
3
1
12,070,256
12
5
1,103,705
38
8
—
—
Sept. d. 30
11,498,048
9
7
11,430,090
38
5
67,957
19
—
—
Dec. d. 31
11,081,528
29
9
11,346,572
13
2
—
—
265,043
31
5
1843
Mars d. 31
10,622,386
20
8
11,176,979
12
2
—
—
554,592
39
6
Juni d. 30
8,545,677
42
8
10,352,004
45
11
—
—
1,806,327
3
3
99
Sept. d. 2
8,054,162
24
3
9,987,087
43
S
—
-
1,932,925
19
5
16
C. Åtgärder i följd af B ane o-Reglementets 120 §.
Då i Juli månad sistlidet år, befanns, att metalliska Cassan och sedelstocken
hade närmat sig det uti 120 § af Banco-Reglementet omförmäldta
förhållande, af 2 till 5, vid hvars inträffande, enligt föreskriften i samma §,
sedelstocken i intet full får, genom någon af Banco-Styrelsen beroende åtgärd,
ökas, ansågo Banco-Fullmägtige att, ehuru detta ogynnsamma förhållande icke
härledde sig från något minskadt förtroende till Bankens sedlar, hvilka vid
liqvider inom landet, syntes vara mera begärliga än Silfvermynt, försigtigheten
dock fordrade, att åtgärder vidtogos till proportionens förbättrande.
För detta ändamål och, enär, genom Riksgälds-Contorets, tid efter annan,
uti Allmänna Tidningarne införde kungörelser om låns meddelande, emot hypothek
af vissa räntebärande papper, ett lämpligt tillfälle erbjöds, att kunna
tillvägabringa en minskning i den reglementariska sedelskulden, eller det sammanlagda
beloppet af Bankens utelöpande sedlar och på räkning i DepositionsAfdelningen
innestående behållningar, hvarigenom proportionen förbättrades,
utan någon indragning af den circulerande sedelstocken, hafva Banco-Fullmägtige,
å Bankens vägnar, sökt och erhållit följande lån, nemligen:
a) den 14 Juli sistlidet år, 543,750 R:dr Banco att, efter 6 månaders förlopp
återbetalas, med derå löpande 5 procents årlig ränta, emot hypothek
af Bankens innehafvande Arméens Accords Amoterings-Fonds Obligationer
å tillsammans 725,000 Riksdaler Banco, hvilket lån vid förfalloliden
betaltes.
b) den 19 October samma år, 600,000 R:dr med derå löpande 4 procents
årlig ränta, att återbetalas efter 3:ne månaders, antingen å Riksgälds-Contorets,
eller Bankens sida, föregången uppsägning och
c) den 23 Februari innevarande år, å 543,750 R:dr Banco, med 5 procents
derå löpande årlig ränta, att efter 3:ne månaders, antingen å RiksgäldsContorets
.eller Bankens sida, föregången uppsägning, emot lemnad säkerhet
af Arméens Aécords Amoterings-Fonds of vanberörde obligationer å
tillsammans 725,000 R:dr nämnda mynt.
De båda sednare länen bafva icke blifvit uppsagde, utan qvarstå såsom
en skuld till Riksgälds-Contoret.
Enär den genom berörde åtgärd åsyftade verkan, att förbättra förhållandet
emellan metalliska Cassan och sedelskulden, omintetgjordes i anseende till
den
17
den fortgående dagliga utvexlingen af silfver och guld; samt då, enligt stadgandet
uti 210 § af Banco-Reglementet, de till fond för utlåningen genom
Handels-och Närings-Disconten anvisade Bankens medel icke finge i nämnde
Discontrörelse användas, utan under iakttagande af föreskriften i l20§, hafva
Fullmägtige, för att, genom en förminskning i sedelstocken, bereda proportionens
förbättrande, utan att behöfva indraga berörde till fulla beloppet anlitade,
ullåningsfond, den 12 Januari detta år beslutat, att, på grund af BancoReglementets
217 §, af Allmänheten upptaga lån till belopp af En million
Riksdaler Banco, emot 2 procents ränta och 3 månaders ömsesidig uppsägning,
eller med 3 procents ränta och 6 månaders ömsesidig uppsägning, i ändamål
att med de medel, som sålunda inginge från Allmänheten, utbyta motsvarande
belopp af Bankens medel, hvilka till utlåning genom Handels- och NäringsDisconten
begagnas.
Upplåningssumman fördelades sålunda att 800,000 R:dr skulle upptagas i
Stockholm samt 100,000 R:dr vid hvartdera af Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö.
De genom upplåningen influtne belopp redovisas i § 8.
Efter öfvervägande af de uti Banco-Fullmägtiges serskilde Protocoller förekomne,
hvar för sig fullständigt utvecklade, olika meningar, rörande rätta
förståndet af stadgandet i 120 § uti nu gällande Banap-Reglemente, hafva Revisorerne,
uti serskild skrifvelse, gifvit Fullmägtige tillkänna, hvilkendera af
desse meningar Revisorcrne, för deras del, ansett vara med nämnde § ordalydelse
samt med andan och syftningen af det deruti innefattade stadgande,
mest öfverensstämmande.
D. Angående utmpntning af Bankens Guld-, Silfver- och Kopparf örråd.
Å Kongl. Mynt-Verket har, i nion af behof, och uppå derom gjord begäran,
blifvit prägladt och till Banken lefvereadt.
Revisortrnes Berätt. ang. Bankoverket.
3
18
Ducat er.
År 1841 sednare halfåret  13,836 st.
„ 1842
28,498 „
„ 1843 till den t Juli
49,020 „
Summa Ducuter 91,354 st.
Silf ver mynt.
År 1841 sednare halfåret R:dr Silver 399,250: 4i. 8.
„ 1842
„ 229,343: 29. 11.
„ 1843 till den 1 Juli
„ 938: 6. 9.
Summa R:dr Silfver 629,533: 6. 9.
Sedan, på sätt af 1841 års tryckta Revisious-Berätlelse pag. 17 inhemtas,
Banco-Fullmägtige uti underdånig skrifvelse, af den 17 September 1840, hos
Kongl. Maj:t anhållit, att Bankens egande förråd uti kopparskiljemynt af gamla
prägeln måtte, efter hand och i mon af behof utaf de, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning den 9 Maj 1835, fastställda serskildta valeurer, få till
Mynt-Verket aflemnas, för att nedsmältas och ommyntas lill skiljemynt af
nyaste prägeln, samt att Kongl. Maj:t, med afseende derå att Banken
inlöst detsamma efter räknevärdet, Nådigst täcktes tillåta, att omyntningen
af omförmälde kopparmynt, finge ske på de för Banken möjligast
billiga vilkor; så har Kongl. Maj.t, genom Nådigt Bref af den 23 Februari
1842, Banco-Fullmägtige meddelat, det Kongl. Maj:t så mycket hellre funnit
godt i Nåder bifalla, att det i Bankens lörråd befintliga gamla kopparskiljemynt
finge till om myntning vid Mynt-Verket einottagas, som den nuvarande
alltför stora mångfalden af skiljemyntssorter derigenom kunde undanrödjas;
hvarjemte Kongl. Maj:t, brträffande vilkoren för den sålunda beslutade'0111-  myntningen, pröfvat skäligt i Nåder förordna, alt meranämnde äldre skiljemynt
skulle Lill mynt-Verket öfverlemnas efter vigt och godlgöras Banken efter
ett pris af 150 R:dr för hvarje skeppund stapelstadsvigt, hvilket pris, efter
hvad Stats-Contoret skall hafva upplyst, med fillägg af 90 R:dr, såsom
myntningskostnad, jemt motsvarade räknevärdet för ett skeppund stapelstadsvigt
af de nya kopparmyntsorterne.
Med föranledande af detta Kongl. Maj:ts Nådiga beslut, har, för ominyntning,
till Kongl. Myntet blifvit alleinnadt:
19
Påfördt
Förut åsatt varde. Kongl. Myntet. Förlust.
År 1842
10,833: 16. — 9,508: 6. — 1,325: io. —
„ 1843 första halfåret . . . 10,833: i c>. — 9,502:24. — 1,330: 4o. -
Summa Banco21,666: 32. — 19,010:30. — 2,656: 2. —
I afbetalning å det sålunda mottagna äldre
kopparmyntet, har Mynt-Verket uti koppurskiljemynt
af nyaste prägeln till Banken aflemnat:
År 1842  Banco R:dr 6,800:
„ 1843 första halfåret  9,100: 15 900-
—
Och innestod således hos Mynt-Verket den 30
nästlidne Juni Banco R:dr 3,110: 30: —
Årsräkningar och Qvartalsuppgifter från Kongl. Myntet öfver från Banken
emottaget guld och silfver lill myntning, äro i behörig ordning afgifne och med
Bankens räkenskaper jemförde.
Genom utsedde Deputerade hafva Fulhnägtige deltagit uti de årliga inventeringarne
i Kongl. Mynt-Verket, utan att dervid någon anledning till an
-
märkning från FuUmägtiges sida förekommit.
Vid af Revisorerne, den 13 i nästlidne månad, förrättad inventering, har
förrådet af inyntadt Guld och Silfver samt Kopparskiljemynt uti större och
mindre General-Cassorne, euligt upprättade, verificerade Inventerings-Instrumenter,
utgjort:
Silfver.
I hela Riksdalrar  600:
„ halfva dito  12,000:
„ fjerdedels dito  46,500:
„ åttondels dito  690,000:
„ sextondels dito  12,900:
Af gamla prägeln, som blott in- men ej utvexlas . . .
756,000
348,032
Summa Silfver R:dr 1,104,032
20
Gul cl.
1,400 fyrdubbla ducater . . , 5,600
2,600 dubbla dito 5,200
30,200 enkla dito  30,200
Summa Ducater 41,000
Efter gamla prägeln .
Efter nyare prägeln
Af nyaste prägeln
uti 2 skillingar
„ 1 dito
„ | dito
„ 1 dito
„ i dito
Koppar skiljemynt.
48,233: 16.
4,500: —
52,733: 16.
. 13,200:
. 12,250:
. 8,250:
. 3,000:
‘ 1600: — —38,300:
Summa B:co R:dr 91,033: 16. —
E. Bankens sedlar och dermed gemenskap egande ämnen.
Bankens' utelöpande transportsedlar utgjorde, den 30 Juni 1841, enligt
samma års Re v isions-Be rättelse  921,976: 30. 8.
och äro ifrån samma dag till och med den 30 Juni detta
år inlöste  500,179: 29. -
till följd hvaraf, den 1 sistlidne Juli, återstodo oinlöste dylika
sedlar till belopp af B:co R:dr 421,797: i. 8.
Ibland desse utelöpande sedlar finnas ännu de uti ofvanberörde RevisionsBerättelse
serskildt omnämnde 4 sedlar, af hvilka 1 är utgifven å 10,000 R:dr
samt de 3:ne öfrige å 5000 R:dr hvardera.
Under tiden från den 31 Augusti 1841 äro, enligt hvad af Fiscals-Embetets
till Revisorerne afgifne Berättelse inhemtats, anhängiggjorde 24 ransakningsmål,
angående efterapning och förfalskning af Bankens äldre sedlar, uti
hvilka mål tillsammans 40 personer blifvit tilltalade.
21
Något mål, rörande efterapning och förfalskning af Bankens sedlar utaf
nyare formulären har, under nämnde tid, icke förekommit.
De uti 136 och 137 §§ af 1841 års Banco-Reglemente anvisade utvägar
till invexling i landsorterne af förslitne Bancosedlar, från och med 3 R:dr till
och med 8 sk. valeur, hafva, under tiden från den 30 Juni 1841, till den 1
Juli innevarande år, blifvit begagnade ej mindre af Låne-Contoren i Götheborg
och Malmö, än äfven af Skaraborgs, Jönköpings, Westmanlands, Östergöthlands,
Elfsborgs, Stora Kopparbergs, Örebro, Wermlands, Gefleborgs, We*
ster-Norrlands, Westerbottens, Christianstads, Hallands, Jemtlands och Norrbottens,
eller tillsammans 15 Län; varande under nämnde tid, såsom vexlingsförskotter,
utgifne:
Till Låne-Contoret i Götheborg B:co R:dr 160,000: — —
„ Låne-Contoret i Malmö  „ 90,000: — —
och till förenämnde 15 Län, tillhopa  „ 248,000:— —
Summa B:co R:dr 498,000: — —
Utestående vexlingsförskotten uppgingo, den 30 nästlidne Juni, till följande
belopp, nemligen:
Vid Låne-Contoret i Götheborg B:co R:dr 16,075: — —
„ Låne-Contoret i Malmö
„ 7,500: — —
och uti Länen sammanräknadt  ,, 44,755: 24. —
Tillhopa B:co R:dr 68,330: 24. —
Genom Bankens Fiscals-Embete hafva fyra lagsökningar blifvit, under
den tid denna berättelse omfattar, anstiillde till indrifvande af utgifne vexlingsförskotler,
hvilka lagsökningar dock numera äro, genom fullgjord liqvid,
afslutade.
Jemnlikt innehållet af 131 § i 1841 års Banco-Reglemente, hafva Rikets
sednast församlade Ständer tillåtit, att Bankens sedlar å ig, 12 och 8 sk. få
fortfarande, intill nästkommande Riksdag, förfärdigas och utgifvas på samma
sätt som ditintills, äfvensom att det i Banken varande förråd af färdige sed
-
22
lar å 14 och 10 skillingar kopparskiljemynt må, under tiden till nästa Riksdag,
i allmänna rörelsen utgifvas.
Af detta beslut vill det synas, som Rikets Ständer åsyftat, att utgifning
ifrån Banken af berörde småsedlar borde vid instundande Riksdag upphöra.
Revisorerne instämma desto hellre i en dylik åsigt, som Revisorerne tro, att,
sedan i följd af realisation och det i sammanhang dermed antagna myntsystem,
tillgång finnes på silfvermynt å så låga valeurer, som TV> i och i Riksdalersstycken,
berörde småsedlar icke torde kunna anses vara för de dagliga
liqviderne, inom den mindre rörelsen, vidare behöflige, utan lämpligen både
böra och, utan väsendtliga olägenheter, äfven kunna afskaflfas samt genom det
mindre silfvermyntet ersättas. Så vidt Revisorerne hafva sig bekant, finnes
icke, inom något annat land än Sverige, ett sedelmynt å så låga valeurer, som
de ifrågavarande. Ett fortsatt begagnande deraf härstädes inedförer en årlig
förlust för Banken af omkring 32,000 R:dr B:co, hvartill tillverkningskostnaden
vanligen uppgått, samt tillskyndar dessutom den större Allmänheten, genom
desse sedlars lätta förfalskning och förstörbarhet, icke obetydliga förluster.
På dessa skäl anse Revisorerne sig böra tillstyrka Rikets Ständer att, med
nästa Riksdag, all tillverkning och utgifning ifrån Banken af sedlar å 16, 12
och 8 sk. samt 14 och 10 sk. kopparmynt må upphöra. Och hafva Revisorerne
fästat Fullmägtiges uppmärksamhet derå, alt tillverkningen al skillingssedlar
måtte inskränkas till det oundgängliga behof, som ungefärligen för vexlingen
kan erfordras till 1843 års slut.
Revisorerne, hvilka vid granskning af Sedel-Contorets räkenskaper inhemtat
att utom den cassation af sedelpapper, som vid dess tillverkning å Tumba
eger rum, jemväl vid sedlarnes tryckning, numerering och underskrifning'mom
Banken, mindre partier af hvarje sedelslag blifvit, till följd af feltryck och vid
skrifningen begångna misstag, casserade, hafva låtit upprätta hosfogade uppgift,
litt. F., genom hvilken, tillika med den tabell öfver sedelpappers-cassationen
vid Tumba, som jemväl är bilagd, afgången på det hela af papper vid sedeltillverkningen
utrönes.
23
_§• 4.
Depositions-rör elsen.
För enskildes assignerings-räkningar i Depositions-Afdelningen, bar under
tiden från den 1 Juli 1841, till samma dag 1843, folie-afgift blifvit erlagd
till ett belopp af 8,424 R:dr Banco.
Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorer hafva af förekommen
anledning (tryckta Berätt. pag. 20) anmodat Banco-Fullmägtige lala tillse,
det assignering icke skedde å någon enskild persons räkning i Banken till
högre belopp, än att den folii-afgift, som Banken tillkommer, alltid kan godtgöras
af å räkningen innestående behållning.
Efter vederbörandes hörande, hafva Banco-Fullmägtige i anledning häraf
förklarat, att enär, likmätigt föreskriften i §. 140 af Banco-Reglementet, foliiafgift
beräknas efter antalet af ingångne assignationer, samt full visshet om
assignationernes antal icke kan vinnas, ej eller räkning öfver den belöpande
folii-afgiflen för ett tilländagånget år utskrifvas, förrän collationering af Assignantens
räkning i Banken blifvit verkställd, hvilken collationering kunde utan
äfventyr för räkningshafvaren fördröjas intill slutet af Januarii månad, och
för öfrigt det icke för vederbörande Kammererare i Depositions-Afdelningen vore
möjligt, att vid hvar och en inkommande assignation uppgöra en calcul öfver
den belöpande folii-afgiften, emedan en dylik calcul, som förutsatte behofvet
att öfverräkna antalet af alla ditintills inkomne assignationer, och att derå
vinna controll, skulle medtaga den tid, som för assignationers approbation
och bokföring erfordrades, samma förslag, såsom overkställbar t, borde förfalla;
hvarjemte beträffande den i sammanhang härmed väckte fråga, angående Bankens
rättighet att å en räknings behållning afskrifva ogulden folii-afgift, Fullmägtige
beslutat, det den af Fullmägtige den 30 Juli 1835 meddelade föreskrift
innehållande ”att efter det Assignanter sina räkningar i Banken för det
förflutna året, med Bankens Bok behörigen collationerat, vederbörande Kamererare
genast borde tillställa Assignauten eller hans Ombud granskad räkning
å den för året belöpande folii-afgift, hvilken, så framt densamma icke sist
inom Mars månad blifvit insatt och insättnings-attesten till Låne-Afdelningen
aflemnad, då skulle å innestående behållningen afskrifvas,” såsom befunnen
lämplig och ändamålsenlig, samt af Banco-Utskottet vid sislförllutne Riksdag
24
och af enskilde Assignanter utan anmärkning lemnad, borde fortfarande tjena
till efterrättelse; hvilken föreskrift Fullmägtige likväl ansett sig böra underställa
Rikets nästsammanträdande Ständers Banco-Utskott, med begäran att
fastställelse derå må i laga ordning beredas.
I anledning af Sysslomannens uti en enskild persons concurs vid början
af år 1842 ingifne ansökning, att utan erläggande af folii-afgift utbekomma
det på hans, i eget namn före cessionen öppnade räkning med Banken innestående
saldo, hafva Banco-Fullmägtige förklarat, att ehuru, i ändamål att
vinna befrielse från dylik afgift, någon serskild anmälan om upphörandet af
assignering å denne räkning icke förut blifvit hos Banco-Styrelsen gjord, Fullmäglige
likväl, enär upplyst vore, att nämnde person redan före den 1 Juni
1840 afträdt sin egendom till Borgenärernes förnöjande och behållningen å
den af honom enskildt förut hos Banken öppnade räkning, således allt sedermera
egentligen tillhört Borgenärerne i hans concurs, samt Concursmassor, i
följd af stadgandet i §. 139 af Banco-Reglementct, äro för deras hos Banken
på räkning innestående medel från folii-afgift befriade, funno skäligt bifalla
Sysslomannens förrberörde ansökning.
Detta förhållande hafva Revisorerne ansett sig böra för Rikets Ständer
anmäla, under hemställan, att den åberopade 139 §. i Banco-Reglementet
måtte erhålla ett förtydligande, som undanrödjer all tvetydighet vid framdeles
möjligen inträffande likartade händelser.
Sedan, i fråga om ersättning af Bankens eller Stats-Contorets Tjenstemän
för den förlust, som blifvit Banken tillskyndad derigenom, att en på Kongl.
Räntekammarens räkning med Banken utställd, såsom falsk ansedd assignation,
stor 7,900 R:dr B:co och daterad den 11 Januari 1830, blifvit den 12 i
samma månad af Banken inlöst, Banco-Fullmägtige, under den 14 Januari
1836, beslutat och uti skrifvelse samma dag meddelat Rikets Ständers JustitiseOmbudsman,
till hvilken handlingarne i målet blifvit öfverlemnade, att utredningen
och pröfningen i afseende å så väl Stats-Contorets, som Bankens
tjenstemäns förhållande och ansvarighet i berörde mål, borde verkställas uti
ett sammanhang och under ledning af en gemensam actor, dertill sedermera,
enligt hvad Justitiae-Ombudsmannen tillkännagifvit, Advocat-Fiscalen i Kongl.
I
25
Maj:ts och Rikets Svea Hof-Rätt blifvit utsedd; så liar Justitiae-OmbudsmansEmbetet,
uti skrifvelse af d. 20 sistlidne April, till Banco-Fullmägtige öfverleinnat
Kongl. Majrts i målet gifna nådiga Utslag, af den 30 November nästlidet
år, hvaraf inhemtas, att sedan Advocat-Fiscalen i bemälde Kongl. HofRätt,
Hof-Räts-Rådet Carl Henric Pfeifer, anfört besvär deröfver, att HofRätten,
hvarest klaganden, efter dertill erhållet förordnande af Rikets Ständers
Justitiae-Ombndsmans Suppleant, numera aflidne Häradshöfdingen J. J. Bergström,
fört talan emot Kamererare!! i Rikets Ständers Bank, Öfver-KrigsCommissarien
Carl Bergh, rörande ersättning för den förlust, som blifvit Banken
tillskyndad medelst inlösen af ifrågavarande falska assignation, genom
Utslag den 5 Maj 1840 sig utlåtit: att ehuru Bergh till inlösen godkänt, oell
Banken till följd deraf infriat ifrågavarande assignation, hvilken, undertecknad
med namnen P. Westerstrand, J. L. Karström och G. af Wåhlberg, dåvarande
Stats-Commissarien, numera Presidenten och Commendören af Kongl.
Nordstjerne-Orden Pehr Westerstrand, numera aflidne Kongl. Räntmästaren
och Riddaren af samma Orden J. L. Karström, samt dåvarande Bokhållaren
i Räntekammaren, numera Kongl. Räntmästaren och Riddaren G. af Wåhlberg,
inför Bankens Commissariat hörde, intygat vara falsk, under förklarande, det
icke någon af dem skrifvit de under samma assignation befintliga namn; likväl
och emedan assignationen ej allenast till papper, tryck och åsatt hvitstämpel,
utan ock till den skrifne contexten, jemte Karströms och Wåhlbergs namn,
befanns ega så mycken likhet med det formulär, eller så kallad firma, som
vid inlösen af Räntekammarens assignationer tjenade lill rättelse för Bankens
tjenstemän, då merberörde assignation inlöstes, att, med afseende å den skyndsamhet,
hvarmed det, enligt gällande arbetsordning, ålegat Bergh, att, angående
assignationens godkännande eller förkastande, yttrande meddela, det icke
kunde läggas Bergh lill last, att hans uppmärksamhet undfallit de, vid hastigt
påseende, mindre märkbara skiljaktigheter, som vid skedd jemförelse förefunnos
emelian Presidenten Westerstrands namnteckning å nyssnämde formulär och
hans namn å ifrågavarande assignation, samt stilen i det deruti befintliga
ordet ”Januarii” och öfrige contexten af samma assignation; ty fann Hof-Rätten
sådana omständigheter icke hafva i målet förekommit, att Bergh kunde dömmas
till ansvar eller skyldighet att den Banken, genom inlösen af omförmäide
assignation tillskyndade förlust ersätta; så har Kongl. Maj:t, som i Nåder låtit
sig föredragas ofvanberörde underdåniga besvär, funnit skäl icke vara anfördt
som till ändring i Hof-Rättens Utslag kunde föranleda.”
Rcvisorernes Berätt. ang. Bancoverket, 4
26
Sorn den af Bankens Tjenstemän, hvilken granskat och till inlösen godkänt
ifrågavarande falska assignation, eller Öfver-Krigs-Commissarien, Kainereraren
Bergh, icke kunnat, enligt Kongl. Maj:Ls högstberörde Nådiga Utslag,
åläggas, att den Banken derigenom förorsakade förlust ersätta, samt, enligt
hvad Fullmägtige meddeladt blifvit och jemväl inhemtas af den utaf Rikets
Ständers Justitiae-Ombudsman vid sednasle Riksdag afgifna Berättelse, pag.
6 —15, Actor i målet uti ett, den 6 Februari 1839 Lill Kongl. Hof-Rätten
ingifvet Memorial förmält, att ehuru vid jemförelse af berörde d. 12 Januari
1830 af Banken inlösta assignation, med det formulär för Kongl. Räntekammarens
assignationer, hvilket vid nämde tid tjenade till efterrättelse för Bankens
tjenstemän vid pröfningen af nämde assignationers antaglighet, det syntes
nästan otvifvelaktigt, att till assignationen blifvit begagnad en af Kongl. Räntekammarens
då brukliga assignations-blanketter, Actor likväl ansett sig, uppå
anförde skäl, ej ega laglig befogenhet, att, rörande den underlåtna vården och
controllen öfver Kongl. Räntekammarens assignations-blanketter, äska undersökning
med någon af Kongl. Stats-Contorets eller Kongl. Räntekammarens
tjenstemän eller betjente; alltså och enär, vid en sådan utgång af den till
Justitiae-Ombudsmannens handläggning öfverlemnade ersättningstalan, någon
utsigt för Banken icke funnes att på ett eller annat sätt, erhålla godtgörelse
för ofvanberörde falska assignation, hafva Fullmägtige beslutat, hos Rikets
nästsammanträdande Ständer hemställa, att beloppet af samma assignation,
7,900 R:dr B:co, hvilket ibland Bankens fordringar balanceras, måtte uti
räkenskaperne få afskrifvas.
§ 5.
Utlåningar till Staten och Bankens förhållande till vissa andra
Allmänna Inrättningar.
Å Riksgälds-Contorets skuld till Banken för 1808 års försträckta krigskostnader
äro, den sista December åren 1841 och 1842, ytterligare i afräkning
inbetalte
Capital R:dr 176,000.
och Ränttor  „ 306,240.
hvadan Bankens återstående fordran, vid 1842 års slut, utgjorde 3,696,000
Riksdaler.
27
Sedan Rikets sistförsamlade Ständer beslutat': att af Bankens, enligt 1839
års Hufvud-Bok, utöfver grundfonden varande vinst och capital-öfverskott,
3,311,216 R:dr 41 sk 5 rst., En million skulle reserveras, samt att återstoden,
Riksdaler 2,311,216: 41 sk. 5 rst., från och med år 1841 till Rikets Ständers
Riksgälds-Conlor, med en femtedel årligen, af Banken utbetalas; så hafva af
detta anslag
1841 den sista December lista femtedelen . . R:dr 462,243: 17. 10.
och 1842 d:o 2:dra d:o . . „ 462,243: 17. 10.
blifvit till Riksgälds-Contorets disposition, förmedelst insättning å dess räkning
i Depositions-Afdelningen, öfverlemnade.
Å inköpte 1,450 stycken Armeens Accords-Amorteringsfonds till betalning
efter utlottning, med 4 procents ränta utställde Obligationer, hvardera å 500
Riksdaler, eller en Capital-summa af 725,000 R:dr Banko, har intresse år
1842 influtit med 4,500 R:dr.
Till följd af Rikets Ständers år 1841 församlade Revisorers tillstyrkan
(tryckta Revisions-Rerättelsen pag. 22—24) hafva Banco-Fullmägtige, jemte
anmälan af de hinder, som möta för erhållande från vederbörande DiscontDirectioner
af sådane bevis öfver derstädes belånade Götha Canal-Aclier, som,
enligt de af Kongl. Majit i Nåder stadfästade Reglor för Götha Canal-Bolag,
berättiga till talans förande vid Bolagets sammankomster, uti underdånig skrifvelse
af den 27 Januari 1842, till Kongl. Majit öfverlemnat afskrift af det
utaf Fullmägtige, den 1 December 1836 fastställda, från Bolags-Reglorne
afvikande formulär till de bevis, som för berörde ändamål efter nämde tid
blifvit af Discont-Directionerne meddelade, för den åtgärd Kongl. Majit möjligen
kunde finna vara af behof påkallad, med hänseende till en förändrad
ordalydelse af om förmälde Bolags-Reglor.
Någon underrättelse, huruvida en dylik förändring sedermera blifvit af
Kongl. Majit i Nåder beslutad, har hitintills icke kommit Banco-Fullmägtige
tillhanda.
Som de utaf Götha Canal-Direction, i Bolagets namn och å dess vägnar,
till följd af 6:te punkten Litt. h i Rikets Högloft. Sländérs till Kongl. Majit
28
den 4 Junuari 1830 aflåtna underdåniga skrifvelse, utställda samt lill Banken
och Riksgälds-Contoret afleinnade tvänne likalydande förbindelser, af den 12
Augusti 1833, att med Bolagets egna tillgångar allt framgent canalen underhålla,
utan något Statens bidrag dertill, och att för all framtid Staten tillhandahålla
den andel i utdelningen af canalens blifvande inkomster, som 22 §
i Bolagets privilegier försäkrar och bestämmer, uti Augusti månad innevarande
år blefvo tio år gamla, hafva Fuilmägtige uti Banken och Riksgälds-Contoret,
på grund af stadgandet i Kongl. Majrts Nådiga Förordning, af den 13 Juni
1810, och Rikets Ständers Banco-Utskotls, genom Protocolls-Utdrag under
den 3 Mars 1829, meddelte serskildta föreskrift, ansett att ifrågavarande
förbindelser borde förnyas. I hvilket afseende uti skrifvelse, af den 22 December
sistlidet år, Directionen öfver Götha Canal-Bolag blifvit anmodad ombesörja
förnyelsen af omförmäldte förbindelser. Och sedan, i anledning häraf,
Directionen, vid utsatt serskild Bolags-stämma, erhållit Actieegarnes bemyndigande
att förnya ifrågavarande förbindelser; så hafva Fuilmägtige i Banken
och Riksgälds-Contoret ifrån Canal-Directionen fått emottaga de handlingar
och bevis, som styrka att omförmälde förbindelser blifvit i vederbörlig ordning
förnyade.
§ 6.
Förhållandet med Bankens Låne rörelse emot pant af silfver och
guld, vågförde effecter och Låne-Bankens Obligationer, samt emot
inteckning i fast Egendom, äfvensom med Bankens utlåningar till
Städer och Corporalioner, samt till Odlingars befrämjande.
Efter den sista Juni 1841 har förhållandet härmed varit följande:
Belåning af guld och silfver.
6,396 lån på . . . . R:dr 175,017.
13,818 d:o 366,144.
. . . . . 7,303 d:o „
189,729.
Summa 27,517 lån å tillsammans R:dr 730,890.
Inbetalningarne å detta slags lån, deruti inberäknade de genom omsättningar
och panlernes försäljning å auction liqviderade, hafva uppgått.
1841 sista halfåret
1842 hela året
1843 första halfåret
29
1841 sednare halfåret lill R:dr 189,790.
1842 hela året
348,347.
1843 första halfåret
165,402.
Summa R:dr 703,539.
hvaraf synes, att denna låne-rörelse 'år i ett beständigt tilltagande och att,
under de 2:ne år, som nu äro i fråga, 27,351 R:dr B:co mera är vordet utiånadt
än inbetaldt. De panter, som icke inom stadgad tid blifvit utlöste eller
omsatte, äro å öppen auction utbjudne och försålde, dervid för Bankens räkning
blott en pant behöft inropas.
Lån emot pant af Jern, Koppar och våg för de effecter.
Jemnlikt föreskrifterne uti §§ 156 med 163 af 1841 års Banco-Reglemente
och med iakttagande af de belåningspriser, sorn för hvarje halfår blifvit
af Banco-Fullmägtige fastställde, äro lån ullemnade:
i Stockholm
1841 sista halfåret 164 lån på R:dr 1,236,979.
1842 hela året  342 d:o „ „ 2,484,353.
1843 första halfåret 137 d:o „ „ 947,112.
i Götheborg
750,300.
1,409,090.
436,440.
Summa 643 lån på R:dr 4,668,444. 2,595,830.
hvaremot de verkställde inbetalningarne å sådane lån uppgått till:
i Stockholm
1841 sista halfåret R:dr 1,060.772: 19. 6.
1842 hela året „ 1,967,507: 32. 7.
1843 första halfåret „ 541,030: 26. 4.
i Götheborg
542,200.
748,620.
429,610.
Summa R:dr 3,569,310: 30. 5. 1,720,430.
1 anseende till den hämmade jern-exporten och jern-effeclernes i följd
deraf minskade värde, hafva Fullmägtige, i enlighet med stadgandet uti 157 §,
nedsatt belåningspriset i sistlidne Juni månad emot hvad det förut i flera
år varit.
Genom Bankens Fiscals-Embete äro 7 st. lån, emot pant af jern och vågförde
eflecter, i Concurser vederbörligen bevakade; men hvilka till Capital,
30
räntor och omkostnader, blifvit fullt liqviderade dels under anslagstiden, och
dels kort derefter.
Vid Låne-Contoret i Götheborg har icke något jernlån behöft att i förenämde
hänseende till Ombudsmannen utlemnas.
Å Metallvågarne i Stockholm och Götheborg har före skeppningens början,
inventering eller besigtning öfver panternas behöriga vårdande, årligen
blifvit förrättad, och hafva Banco-Fullmägtige dessutom, enligt innehållet af
Banco-Reglementets ICO §, i sistlidne Juli månad låtit besigtiga och inventera
de qvantiteter Jern-effecter, hvilka, såsom Bankens pant, då funnos förvarade
på vågarne i Gefle, Söderhamn och Sundsvall. De dervid gjorda anmärkningar,
i afseende å panternes vårdande å vågarne i förstnämnde 2:ne städer,
hafva blifvit med vederbörande eommunicerade, och öfver de afgifne förklaringarne
har Under-Styrelsens utlåtande blifvit infordradt.
Sedan Banco-Fullmägtige hos år 1841 församlade Revisorer framställt förfrågan
om rätta tolkningen och tillämpningen af stadgandet uti 161 § litt. d.
af nu gällande Banco-Reglemente, angående Vågaltesters förnyande, samt bemälte
Revisorer förmält, att de ansågo detsamma icke hafva afseende å andra
Vågar än Stockholms och Götheborgs, så hafva Fullmägtige, med tillkännagifvande
häraf och under förklarande, att Fullmägtige instämde uti den af Revisorerne
uttalade åsigt, under den 16 December nämnde år, anmodat Directionen
öfver Låne-Contoret i Götheborg samt Bankens Under-Styrelse, att låta
trycka och till begagnande tillhandahålla blanketter till skuldebref för lån å
jern och vågförde effecter i öfrigt lika med de nu befintliga formulairen, men
med införande af en till följande lydelse förändrad slutmening, "”utfästande vi
oss jemväl, att så vidt detta lån icke under tiden varder inbetaldt, vid påföljd
af dess utsökning, iakttaga den i Kongl. Kungörelen, under den 7 December
1841, meddelade föreskrift om inlemnande till Banken (Låne-Contoret)
af behörigt förnyelsebevis öfver Vågattesten inom Tolf månader från dess ntgifningsdag.
”
Belåning af Tackjern har hvarken tillförene, eller under den tid, denna
Revision omfattar, hos Banken egt rum.
3*1
Sedan Rikets sist församlade Ständers Banco-Utskott, med upphäfvande
af Bauco-Fullmägtiges, under år 1836, fattade beslut, i fråga oin ersättning
lör den förlust, Banken lidit, genom underlåten bevakning i Grosshandlaren
Andeis Broberg Anderssons Cuncurs af ett lån stort 5(10 R:dr Banco, som ,
Broberg hos Banken upptagit, emot pant af åtskillige jernellecter, under den
13 April 1840 förklarat, alt Utskottet, sorn vid öfvervägande af hvad i denna
fråga förekommit, icke kunnat finna, det domsrätt öfver Verkets Embets-och
Tjenstemän, uti ersättningsfrågor af dylik beskaffenhet, blifvit genom Allmän
Lag eller serskildta författningar och Reglementen, Banco-Fulimäglige tillagd,
och således icke kunde godkänna Fullmägtiges förfarande, utan åt Fullmägtige
öfverlemnat att låta i laga ordning, inför vederbörlig Domstol tilltala den eller
. .
dem, hvilka ansågos skyldige ansvara Banken för den förlust, som blifvit Banken,
i följd af den uraktlåtna bevakningen, tillskyndad; så har Bankens Fiscals-Embete,
enligt erhållen remiss, till Stockholms Stads Kämraers-Rält instämt
nu mera aflidne Banco-Commissarieu A. Toran samt aflidne Banco-Commissarierne
B. A. von Holstens och A. T. Gyllencreutzs sterbhusdelägare, med
påstående om deras förpligtande att ersätta den förlust Banken, i följd afbeinälde
Commissariers försummelse fått vidkännas, genom underlåten bevakning
i Grosshandlaren Anders Broberg Anderssons Concurs af ett utaf honom hos
Bunken, emot pant af jern upptaget lån å 500 R:dr B:co, samt att godtgöra
upplupen ränta derå, jemte ersättning för rättegångskostnaden; Och har Kämrners-Rätten,
på anförde skäl, pröfvat skäligt svaranderne från käromålet befria;
hvarefter Stockholms Rådhus-Rätt, der Fiscals-Embetet, efter erlagdt vad,
talan fullföljt, i Dom den 8 nästlid ne Maj, Kämners-Rättens berörde beslut
fastställt. Vid hvilken utgång af målet Fullmägtige, enligt Fiscals-Embetets
tillstyrkande, och då Banken emot sig hade 2:ne Domstolars sammanstämmande
beslut, låtit bero.
Till följd hvaraf och då Banken för det af Grosshandlaren Broberg Andersson,
å 500 R,‘dr B:co upptagna ofvanberörda lån icke hade att tillgodonjuta
annan ersättning, än de 217 R:dr 26 sk. 2 rst., hvilka, jemnlikt Fullmägliges
den 25 Augusti och 30 November 1836 fattade beslut, blifvit å aflidne
Commissarie!! Gyllencreutz^ lön innehållne och på räkningen ”Innehållningar
i Bcinco-Statens löner'* insatte för att derå förblifva slående intilldess
slutlig dom i målet meddelas, hade följakteligen skillnaden emellan dessa summor,
sam u-lgjorde Bankens förlust bordt hos Rikets nästsammanträdaude Sländers
Banco-Utskott till afskrifning anmälas; men då härvid förekommit, att
Commissarie!! Gyllencreutzs Sterbhusdelegare, under behandlingen vid Stock
-
32
holms Kämners-Rätt af nu ifrågavarande tvistefråga, framställt yrkande alt af
Banken utbekomma de å bemälde Commissaries lön innehållne 217 R:dr 26
sk. 2 rst.., samt Kämners-Rätten, som ansett sig icke kunna, i sammanhang
med ersättningsfrågan, detta yrkande till pröfning upptaga, hänvisat Sterbhusdelegare,
att derom serskildt i laga ordning sig anmäla och talan utföra, vid
hvilket förhållande det alltså kunde blifva på Domstols pröfning beroende, huruvida
Banken vore berättigad eller ej, att omförmälde innehållne löneandel
tillgodonjuta; hvadan Fullmägtige ansett, att med afskrifningsfrågan borde anstå,
intilldess sig visat huruvida Sterbhusdelegarne ämna berörde yrkande i
föreskrifven ordning fullfölja, hvarefter Bankens förlust först kunde blifva till
beloppet fullkomligen bestämd.
Lån emot hypothek af Låne-Bankens Obligationer.
Dylika lån hafva blifvit meddelade till följande antal och belopp, nemligen:
Emot pant af förr kallade Låne-Banco-Attester och Låne-Baneo-Capitaler.
1841 sista halfåret
18 lån på R:dr 64,400:
1842 hela året 12 dito 33,85b:
1843 första halfåret 7 dito 16,900:
Summa 37 lån på R:dr 115,155:
hvaremot inbetalningarne uppgått till:
1841 sista halfåret R:dr 75,276: 38. 5.
1842 hela året
61,185: 8. 5.
1843 första halfåret  „ 17,270: 33.7.
Summa R:dr 153,732: 32. 5.
hvadan i denna gren af lånerörelseli visar sig en förminskning af 38,577 R:dr
32 sk. 5 rst.
Några lån på Obligationer för inlemnadt silfver, eller så kallade silfversedlar,
äro icke utgifna under sednast förflutna 2:ne år; men deremot är utestående
beloppet af sådane lån förminskadt, dels medelst inbetalning och dels
genom qvittning, hvarigenom summan deraf vid sistberörde års slut, endast
utgjorde 529 R:dr 43. sk. 4 rst.
Län
33
Län emot inteckning i fast egendom.
Med stöd af den i Kongl. Kungörelsen under den 6 Mars 1830, dertill
lemnade tillåtelse, hafva följande, emot återbetalning i Silfver hos Banken upptagne
fastighetslån, blifvit fullt liqviderade:
Ladtegend omslån:
1841 sista halfår. 3 lån på återst:de Silfv. R:r 1,011: 4.— medB:oR:r 1,992: i. 7.
1842hela året 56dito  15,932:44. 1. „ 32,054: 8. 1.
1843 l:sta halfår.l2dito 2,751:13.8. „ 5,718:41.10.
Stadsegendomslån:
1841 sista halfår. 1 dito  507:13.— „ 987:47. 6.
1842helaåret 2 di to  1,362:32.— „ 2,588:40.“ 2.
Summa 74 lån på återst:deSilfv. R:r 21,565:12. 9. med B:o B:r 43,341:43. 2.
Afbetalningarne hafva utgjort .... 28,326: 2. 8.
hvadan en låneförminskning egt rum af49,891:i5. 5., och utestod den 30 sistlidne
Juni:
å Landtegendomslån Silfver R:dr 217,616: 4. 3.
å Stadsegendomslån  „ 42,786: 32. 4.
Summa Silfver R:dr 260,402: 37. 2.
Län till Städer och Corporationer.
Lunds Domkyrka har icke eller, under de 2:ne år, som nu äro ifråga,
begagnat större eller mindre del af det lånebiträde, till ett belopp af högst
33,000 R:dr B:co, som vid 1830 års Riksdag åt densamma beviljades.
Å de till Städer och Corporationer från Banken utgångna lån, är vordet
albetaldt:
1841 sista halfåret R:dr 2,760: 19. 10.
1842 hela året  ,, 2,809: 41. 6.
1843 första halfåret  „ 1,280: 36. 9.
Summa R:dr 6,851: 2. 1.
hvarigenom utestående beloppet af dessa lån är förminskadt till 63,010 R:dr
6 sk. 1 rst. B:co.
Revisorernes Berätt. äng. Bankoverket.
5
34
Jemlikt de i §§ 170—174 i 1841 års Banco-Regleinente bestämda återbetalnings
vilkor, äro utgifne:
Landtegendomslån:
1841 sednare halfåret  247 lån på R:dr 313,949:
1842 hela året  833 „ 1,001,215: 32. —
1843 första halfåret 131 „ 155,600:
Bruksegendomslån:
1842 hela året  2 „ 12,000: — —
Stadsegendomslån:
1841 sista halfåret 24 „ 56,507: 32. —
1842 hela året 28 „ 58,433: ie. —
1843 första halfåret 13 „ 28,850:
Summa 1,278 lån på R:dr 1,626,555: 32. —
Inbetalningarne hafva, omsältningarne oberäknade, uppgått till:
å Landtegendomslånen:
1841 sista hal fåret R:dr 127,537: 44. 3.
1842 hela arel  368,471: n. 5.
1843 första halfåret  „ 147,808: 37. 2.
å Bruksegendomslånen:
1841 sista halfåret  „ 18,717: u. 3.
1842 hela året  „ 21,555: 5. 4.
1843 första halfåret  „ 5,420: 42. 2.
å Stadsegendomslånen:
1841 sista halfåret  „ 26,544: 33 9.
1842 hela året  „ 59,403: 28. 4.
1843 första halfåret  „ 27,144: 39. 4.
å lånet till Gagnefs Sockens Skalte-Allmoge:
1842 hela året  „ 710: n. 4.
1843 första halfåret  „ 473: 3i.—
å Fastighetslånen emot 5 procents ränta:
1841 sista halfåret
6,330: 19. 3.
1842 hela året
„ 4.266: 7. 4.
1843 första halfåret  „ 1,986: — 7.
Summa R:dr 816,370: 34. 6.
Utlåningarne öfverstiga således inbetalningarne med 810,184 R:dr 45 sk. 6 rst.
