# ID: svediakorp-gov2103
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 23,504
# sentences: 631
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 222, 5gg
Stads- och Warnums landsförsamlingar måtte, för ombyggandet af deras
gemensamma, ytterst förfallna Kyrka erhålla ett lånebiträde af Staten, batva
Rikets Ständer för omförmälda Kyrkobyggnad beviljat nämnde Stadsoch
Landsförsamlingar ett låneunderstöd af 25,000 R:dr B;co att, emot 3
procents ränta och 2 procents årlig capital-afbetalning, af allmänna medel
utgå, i mån af Kyrkobyggnadens fortgång och sedan försainlingarnes egna,
härtill disponibla tillgångar först blifvit använda.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o 222.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1845.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Slåndel dea 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse^ orri en gratification åt
Academie-Adjunden Ramström för genom inrättandet och
vidmagthållandet af Stockholms Lyceum ädagalagde förtjenster
om ungdomens bildande.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-CJtskms Ull., N;ris 69 och
117, samt Först. Stats-Utsk:s Mern. N:o 322.)
S. A. K.
Vid pröfning af hos Rikets Sländer gjord framställning om årligt anslag
till en i hufvudsladen belintlig enskild läro-inrättning, kallad Stockholms Lyceum,
hafva Rikets Ständer vunnit kännedom derom, alt berörde, af Academie-Adjuncten
C. O. Ramström inrättade undervisnings-anstalt från början
utgjort en experimental-skola, hvaruti föreståndaren sökt bringa till förening
äldre och nyare skolmelhoder, genom begagnande af de fördelar,
600 Expedilions-Uskot-ets Forslag till and. Skrifvelse, N.o 222.
sorn hvarje method kunnat erbjuda, samt derjemte tillämpat egna rön i
denna väg; att under de flera år, Adjuncten Ramström oafbrutet, med försakande
af tillfällen till befordran i lärare- eller pivsierlig väg, egnat sin
verksamhet åt arbeten och forskningar, rörande uppfostringsväsendet, han
efterhand lyckats gifva ifrågavarande läroinrättning den utbildning, att derifrån,
efter genomgången lärocurs, utexaminerats ej allenast en mängd utmärktare
lärjungar, af hvilka de, som ernat beträda den Järda eller tjenstemanna-bauan,
omedelbart till Academien afgått, utan ock ynglingar, hvilka
förut ansetts oläraktiga, men hvilkas anlag här blifvit framkallade och
utvecklade; samt att dessa vigtiga resultat måst köpas med betydande uppoffringar
af läroanstaltens stiftare, hvilken, utan allt understöd af Staten,
nödgats af enskilda tillgångar bekosta sina många försök att gifva skolan
den möjligaste fulländning, samt derförutan aflöna lärare och underhålla
skol-inventarier; och hafva, vid dessa forhållanden, Rikets Ständer, med
afseende å Adjuncten RamströmSy genom inrättande och vidmagthållande
af Stockholms Lyceum, ådagalagde förtjenster om ungdomens bildande, å
Riksgälds-Contoret till E. K. M:s Nådiga disposition anvisat en summa af
Tre Tusende Riksdaler Banco; med anmälan hvarom Rikets Ständer få hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, att derest, elter anställande undersökning
om den vid nämnde Lyceum följda läromethod och den framgång, densamma
må hafva vunnit, Adjuncten Ramström skulle finnas vara förtjent af ifrågavarande
uppmuntran från Statens sida, E. K. M:t i Nåder täcktes låta
berörde 3,000 R:dr B:co, såsom gratification till honom utbetalas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o 223,
Expeditions-TJtskoltets Förslag lill und. Skrifvelse, iV.-o 2u3. 6of
N:o 223.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den al Maj i845.
Presle-Slåndet d( n ai — —
Borgare-Sliindet den ai — —
Bonde-Ståndet den aa — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring af
4 $ i Kongl. Förordningen den to Juni 1841, rörande
by sättning.
(Lag-Utsk. Bet. N:o 60, Ull., N:o 95 och Mern. N:o 116).
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om upphäfvande
af 4 § i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841, hvarigenom stadgas att,
för fordran, som i gäldenärens concurs blifvit bevakad, eller för hvilken
lian en gång varit bysatt, bysättning ej vidare må honom åläggas, derest
anledning ej är att gäldenär undandöljer tillgång, som efter concursen eller
bysätlniugeu honom tillfallit, samt han ej gitter med ed styrka, att han
sådan tillgång ej eger; så hafva Rikets Ständer, vid pröfning af denna (råga,
funnit, att hvarken med rättsgrund, god ordning eller klokhetens fordringar
vore öfverensstämmande, alt låta den omständigheten, att gäldenären
en gång afträdt sin egendom till sine borgenärers förnöjande, nära nog tjena
honom såsom fribref alt icke vidare behöfva betala de skulder, för hvil
ka
liqvid ur massans tillgångar ej kunnat erhållas. I sjelfva verket måste
nemligen hvarje gäldenär anses lika skyldig att ansvara sina borgenärer för
full betalning af alla deras fordringar, ehvad de tillkommit förr än lian
gjort concurs eller sedermera; men genom ifrågavarande stadgande göres en
skillnad emelian gäldenärens serskilda skulder, till förmån för de senare
tillkomne fordringsegarne, hvilket synes så mycket mera obilligt, som desse,
hvilka anförtrott honom sitt gods, sedan hans obestånd blifvit kändt,
baft större anledning att vid medlens utlemnande betinga sig erforderlig
säkerhet för återbetalningen, än de, hvilka lemnat honom försträckningar
under den lid, han allmänt ansetts vederhäftig. Ifrågavarande lagbud skulle
äfven kunna lemna tillfälle till flerehanda bedrägerier och derigenom
förorsaka förluster, enär den, som öfvertager en annans skuldsedel, högst
sällan torde vara i tillfälle att vinna fullständig kännedom om alla serskil
Bih.
till R. St. Prot. 184S. 10 Sami. t Afd. 76
602 Expeditions-Utskottets Första g till tind. Skrifvelse, N.-o 223.
da förhållanden, som dermed kunna vara förenade, och således lätteligen
kunde erhålla ett document, hvilket, ehuru detsamma, enligt ordalydelsen,
vore af beskaffenhet, att på grund deraf bysättningstvång borde kunna användas,
likväl förlorat denna strängare executiva kraft, till följd deraf, att antingen
gäldenären förut varit för samma skuld bysatt eller efter skuldsedlens utfärdande
gjort concurs. Det kan visserligen icke pekas, att sådane omständigheter
kunna förekomma, hvilka göra det i hög grad billigt, alt gäldenären,
sedan han redligen uppgifvit sina tillgångar till sina borgenärers förnöjande,
bör sedermera befrias från äfventyret af bysättning; men att förhållandet
icke är sådant med alla cessionanter, torde ej heller kunna bestridas,
och den, som, efter att i många år hafva uppehållit sine fordringsegare
i deras rätt, slutligen, tvungen till concurs, offentliggör sin för t viflade
ställning och ådagalägger, alt han en längre tid varit på obestånd, förorsakadt
genom hans egen okloka hushållning, men att han det oagtadt fortsatt
rörelsens bedrifvande utan ringaste sannolikhet att derigenom kunna
reda sig utur den iråkade förlägenheten, synes ej böra sättas i tillfälle att
ytterligare gäcka sina borgenärer derigenom, att han, medelst cessions-ansökningen,
för all framtid befriar sig från äfventyret att blifva i bysättningshäkte
insatt. Lämpligast torde således, enligt Rikets Ständers åsigt, åt
Concurs-domaren böra öfvérlemnas att pröfva, huruvida en sådan förmån
må gäldenär tillkomma eller ej.
På grund af dessa skäl hafva Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat,
att omförmälde lagstadgande må erhålla följande förändrade lydelse:
Har gäldenär gjort concurs, ankomme det på Goneurs-Domaren att
pröfva, huruvida för fordringar, som i concursen bevakade blifvit, bysättning
å gäldenären sedermera må ega runn Om gäldenärs skyldighet att för
sin gäld svara med hvad han framdeles ärfva eiler förvärfva kan, skils i
Concurs-Lagen.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M, i underdånighet anmäla.
Stockholm den 22 Maj 1845.
Expedilions-TJIskallets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 224' 6o3
N:o 224.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse,, i anledning af Kongl.
Muj:ts Nådiga Propositioner, angående antagande af dels
ny Strafflag, dels ock Lag om verkställigheten af fängelsestraff'.
(Lag-Utsk:s Bet., N:ris 94 och 120).
S. A. K.
Uti aQåtne Nådiga Propositioner af den 17 och 19 December nästlidet
år, har E. K. M. behagat till Rikets Ständers antagande öfverlemna Förslag
dels till en förbättrad brottmålslag, under benämning af Strafflag, dels
til 1° serskild lag om verkställighet af fängelsestraff; och få Rikets Ständer,
till svar å Högstberörde Nådiga Propositioner, underdånigst anmäla, det
Rikets Ständer väl ej medhunnit alt vid innevarande Riksmöte fullständigt
granska och pröfva de af E. K. M. till Rikets Ständers antagande såmedelst
öfverlemnade Nådiga Lagförslag; men att Rikets Ständer dock, med
erkännande utaf behofvet af en ny brottmålslag, antagit de hufvudgrunder
derför, som innefattas i 2 och 6 Capitlen af Förslaget till ny Strafflag
samt i den serskilda Fängelselagen, nemligen:
a) att allmänna straffarterne böra vara följande :
1. Dödsstraff,
2J
3.1
4.
5./ Fängelse i sju grader,
9. Böter;
fc) att fängelsestraffen böra vara:
första grad, på lifstid,
andra grad, från åtta till och med tio år,
6t>4 Expeditions-Ulskotlets Förslag till und. Skrifvelse> N.o 224.
fjerde grad, från fyra till och med sex år,
femte grad, från två till och med fyra år,
sjette grad, från sex månader till och med två år,
sjnnde grad, från och med trettio lill och med etthundraåltatio dagar,
c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter, inrättade
dels till ensamhetsfängelse, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det så
kallade Philadelphia-systemet, dels till gemensamhetsfängelse, i hufvudsaklig
likhet med det så kallade Auburn-systemet;
att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse
skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i sjunde eller sjette grad;
e) att, då de i lagen bestämda fängelstraff verkställas i ensamhetsfängelse,
en viss del af strafftiden skall afkortas;
/) alt böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett visst minsta och
högsta belopp, dock med förbehåll att för serskilda fall, der så pröfvas
nödigt, härifrån göra undantag;
g) att böter, vid saknad tillgång till deras gäldande, skola förvandlas till
fängelse, som dock bör vara af lindrigare art, än det fängelse, hvilket såsom
urbota straff ådömes;
K) att utom föistnärnnda allmänna straffarter, vissa brott jemväl må beläggas
med den serskilda påföljd, all den dömde ej må i allmänt värf
brukas;
if att härförutan serskilda straff för embetsman böra vara;
1. afsättning;
2. mistning af embete;
Å) att Domaren skall ega att, inom vissa i lagen utsatta gränsor, mäta straffet
efter brottets beskaffenhet samt dervid förekommande mildrande eller
försvårande omständigheter;
att denna åt Domaren lemnade latitud vid straffmätningen icke blott
må gälla inom en viss straffart eller grad deraf, utan bör äfven, i de
fall, der sådant pröfvas nödigt, i lagen utsträckas till mer än en straffart
eller grad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
Expeditions-V t skottets Förslag lill u .d. Skrifvelse, N.-o n5
Go5
N» 225.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 21 Maj 184S.
Preste-Ståndet den a( — —
Borgare-Ståndet den 21 — ——
Bonde-Ståndet den 22 — —
Fikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om förändring och
tillägg uti Bank-Lagen den 1 Mars i83o.
(Banko- och L»g-Utsk:ns Bet., N:o 5.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer under innevarande Riksmöte beslutat, alt Bankens
capital-öfverskott eller grundfond må, utom beräkning al Bankens fasta
egendom och inventarier, fastställas till ett belopp af Tio millioner R;dr
B;eo och att möjligen inträffande capital-förtninskning under året således
skall af vinsten ersättas; så hafva Rikets Ständer, för betryggande af Bankens
säkerhet, funnit det vara af vigt, att grund-fondens belopp varder uti
Bank-Lagen bestämdt, hvadan Rikets Ständer, för sin del, beslutat, att,
genom utfärdande allmän kungörelse, 4 § i Bank-Lagen den 1 Mars 1830
n å upphäfvas och förändras till följande lydelse: Bankens Capital-öfverskott
eller Gruud-fond skall, utan beräkning af Bankens fasta egendom och inventarier,
utgöra en summa af Tio millioner R;dr Banco, hvadan möjligen
inträffande Capital-förmiuskniug under året af vinsten ersältes; hvilket Rikets
S'änder få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c
-
Stockholm den 22 Maj 1845„
6o6
Expedilions-U tskolUts Förslag lill und SkriJ velse, V.-o 226.
N:o 226.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den 11 Maj 1845.
Preste-Slåndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse > angående ny Ansvarighets*
Lag för Rikets Ständers Fullmägtige i Banken.
(Banko- och I/tg-Ulsk:ns Mern. N:o 6).
S. A. K.
Genom Nådig kungörelse af den 10 Juni 1841 har Kongl. Maj:t förordnat,
alt 2 § uli Ansvai ighets-Lagen för Rikets Ständers Fullmägtige i
Banken af den 12 Mars 1830, angående utbetalning af större och mindre
Creditiven, hvilken upphört att ega tillämpning, sedan berörde Crediliv
blifvit anvisade på Rikgälds-Contoret, skall från samma Ansvarighets-Lag
utgå; men då 4 § i nämnde Lag hänvisar till den straffbestämning, 1 mom.
af 2 § innefattar, hafva Rikets Ständer för sin del beslutat och få hos E.
K. M:t iiTunderdånighet anhålla, alt en i omförmälde hänseenden förändrad
Ansvarighets-Lag för Rikets Ständers Fullmägtige i Banken må blifva utfärdad,
så lydande:
,§1-
Underlåta Fullmägtige att, vid det tillfälle, då, enligt Regerings-Fermens
50 §, Konungen, i samråd med dem och med Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
annan Riksdagsort än Hufvudstaden utsätter, noga iagttaga
och tillstyrka hvad de för det allmänua finna mest. lämpligt och nyttigt,
ankomme det på de sammankommande Rikets Ständer alt pröfva, huravida
Fullmägtige, en eller flere, gjort sig oförtjenle af Rikets Ständers förtroende,
eller böra under ransakning till laga ansvar ställas.
§ 2*
Beträdes Fullmägtig att af försummelse eller egennytta hafva underlåtit,
öfverskridit eller afvikit från de föreskrifter, som Banco-Utskottet ellef
Revisorer enligt 72 § Regerings-Formen och 70 § Riksdags-Ordningea
meddelat, eller i gällande Banco-Ordningar till bestämd åtlydnad stadgade
äro, må målet genast hos Rikets Ständers Justilie-Ombudsman anmälas,
Expedilions-Utskoilets Förslag lill tind. Skrifvelset N-o 226.
hvilken åligger, alt detsamma skyndsamt hos Kongl. Maj;l och Rikets Svea
Jlof-Rätt åklaga. Skulle, efter anställd laga undersökning, den anklagade
befinnas brottslig, fälles han, utom i de fall denna Lag serskildt uppgifver, lill
ansvar och ersättning efter omständigheterne, enligt 18 Cap. Ilandels-Balken.
§ 3.'
Beträdes en eller flere af Fullmägtige att, i hvad till Bankens angelägenheter
hörer, hafva emottagit och åtlydt någon annan befallning eller
föreskrift ifrån eho det vara må, än af Rikets Ständer, deras Banco-Utskott,
eller, med de i Riksdags-Ordningen och Instructioner utstakade villkor, af
Rikets Ständers Revisorer, utan atL deremot hafva gjort alla de föreställningar
och protester, det af Banco-Utskottet vid 1809 och 1810 årens Riksdag
för Fullmägtige utfärdade Reglemente föreskrifver, vare den eller de, sora
till beslutet bidragit, förlustige så väl Rikets Ständers, som ock annat allmänt
medborgerligt förtroende. Tillskyndas, genom Fullmägtiges förhållande, härvid
Banken eller dess credit något lidande, skola den eller de brottslige, jemte
skadeersättning, dömas till fästning på två till högst fem^ år, efter omständighelerna,
dock utan arbete.
§ 4.
Som Banco-Fullmägtige ej ega att öfverlägga i närvaro af något ombud
från Konungen eller Regeringen, och det är föreskrifvet, att, derest
beinälde ombud, efter derom gjord föreställning, vägrar att sig aflägsna,
Fullmägtige då böra uppskjuta öfverläggningen och afsluta sessionen; hafva
den eller de, som denna föreskrift brutit, förverkat Rikets Ständers förtroende;
och bör en sådan förseelse af nästkommande Revisorer genast anmälas
hos Rikets Ständers Justitie-Ombudsman och dermed förfaras på sätt i
2 § stadgadt är.
§ 5.
Underlåta Fullmägtige att vid någon fråga af vigt höra Understyrelsen,
hvars skriftliga utlåtande derom bör Fullmägtiges protocoll biläggas,
eller åsidosätta Fullmägtige den noga tillsyn, som dem åligger, att BancoVerket
efter Banco-ordningarne och den antagna arbetsmethoden blifver
för va liad t, föi hålles med deras ansvarighet, i hvarje af dessa fall, på sätt i
2 § omförniäles.
§ 6.
Reser Fullmägtig bort, utan behörig skedd anmälan hos OrdförandeD,
6oS Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrivelse, N.o aaff.
eller han, eller Ordföranden, utan med öfrige Fuilmägtige gjord öfverenskommelse,
och derigenom försummar sammanträde eller annorledes afhåller
sig från Fullmägtiges sammankomster, ulan all ega och tillkännagifva
iaggiltigt förfall, vare han för hvarje försummadt sammanträde förfallen till
Tio Riksdaler Banco böter, som afdrages arfvodet och tillfaller Bankens
armbösse-medél.
5 7-
Fatta Fuilmägtige beslut, då icke två tredjedelar af deras fulla antal
3r närvarande, eller utan att hvar och en till protocollet kunnat, på salt
66 § af Riksdags-Ordningen föreskrifver, yttra sin mening, eller hindras
någon att vid underdåniga expeditioner till Kongl. Maj:t bifoga sin serskilda
mening, derest Bankens hemligheter derigenom icke röjås, ege samma
ansvar rum, och förfares på sätt i 2 § stadgadt är; och skall, i dessa och
alla andra fall, den, som sig icke till protocollet yttrat, anses hafva bejakat
pluralitetens beslut.
§ 8.
Förbryter Fullmägtig sig i något af förutnämnde fall, emellan Revisionerne,
eller då Rikets Ständer ej äro tillstädes, anmäles och beifras sådant
af Rikets Ständers Justitie-Ombudsman; och afhålie sig tilltalad Fullmägtig
från utöfningen af sin befattning intill dess han blifvit genom laga
kraftvunnen dom frikänd.
§9*
Är den tilltalade eller åklagaren missnöjd med Hof-Rättens dom i
dessa mål, ege han att deröfver, i den ordning i allmänhet för brottmål
stadgadt är, anföra underdåniga besvär, hvilka hos Kongl. Maj.t, uti Dess
Högsta Domstol, upptagas och profvas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o 227.
Expedit iont-Uukotlels Förslag lill und. Skrifvelse# N.o as7. 609
N:o 227.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående den till
skolorna i Städer inom Lunds Stift utgående Helgonskyld.
(Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-ULsk. Ull. N:o 120.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, vid sistförflutna Riksdag, uppå Kongl. Maj:ts
derom aflåtna Nådiga Proposition, godtfunnit bevilja ett årligt anslag af
3,856 R:dr 45 sk. 4 r;st till Calhedral-Skolan i Lund, hvarigenom skolans
behof af den Helgonskyld, 1,047 tunnor korn, som, jemlikt Kongl. Brefvet
den 24 Mars 1824, borde af Klockar nes i Lunds Stift helgonskyldssäd indragas
och till berörda Skolas inrättande användas, komrne att upphöra,
hvarjemte Rikets Ständer beslutat, att de församlingar inom Lunds Stift,
■ f hvilkas helgonskyldskorn påräknats bidrag till meranämnde Skola, borde,
så vidt de förbundo sig att uteslutande till folkundervisningens befrämjande
inom församlingarne använda samma bidrag, bibehållas vid oqvald
besittning deraf; så har hos Rikets nu församlade Ständer anmärkt blifvit,
dels alt den rättvisa, som genom ofvanberörda åtgärd kommit de församlingar
till godo, från hvilka helgonskyldskorn sålunda skulle hafva utgått till
Lunds Calhedral-Skola, icke sträckt sig till eller vederfarits de församlingar
inom Lunds Stift, som voro belägna inom 2;ne mil ifrån städerna, och
hvilka församlingar, enligt ett af Konung Christian IV meddeladt förordnande,
som genom Malmö Recess af år 1662 bekräftades, ännu måste utbetala
sin helgonskyld lill städernas skolor, dels ock att dessa väl icke kunde
undvara den inkomst, som den anslagna helgonskylden beredt dem, men
att det likväl vore orättvist, alt kringliggande landtförsamlingar skulle löna
lärare i städernas skolor, då de sjelfva voro i största behof af den utgående
helgonskylden för sina egna barns undervisning, samt städernas invåna
Bih.
till R. St. Prot. 1845. 10 Sami. 1 Afd. 77
Expeditions-Ulskotlets Förslag till und. Skri/velsej N.o 227.
re icke iemnade något bidrag till lärares aflöning hvarken vid Lärdoms*
Skolorna eller Academien.
Rikets Ständer, som tagit detta ärende under behörigt öfvervägande,
hafva väl dervid icke varit i tillfälle att nog tillförlitligen och fullständigt
utreda förhållandet med ifrågavarande helgonskyld eller den rätt, på grund
hvaraf de inom Lunds Stift belägna Städers skolor åtnjutit och för lärares
underhållande åtnjuta helgonskyldskorn från de inom 2:ne mils afstånd från
samma städer varande församlingar; men som det synes billigt, att, då
den helgonskyld, som af öfrige församlingar inom Stiftet, jemlikt högstberörda
Kongl. Bref af den 24 Mars 1824, bort utgå till Lunds CathedralSkola,
blifvit vid dessa församlingar bibehållen, under vilkor att till folkundervisningens
befrämjande inom församlingarne användas, jemväl ifrågavarande
inom 2:ne mil från städerna belägna landsförsamlingar finge åtnjuta
enahanda förmån, få Rikets Ständer härmedelst i underdånighet anhålla,
att E. K. M:t täcktes, efter anställd undeisökning, dels om den rätt,
på grund hvaraf i Lunds Stift varande Städers skolor åtnjuta helgonskyldskorn
af de inom 2:ne mil från städerna belägna Landtförsamlingar, och
dels till huru stort belopp denna helgonskyld till skolorna utgår, låta vid
nästinstundande Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna den Nådiga
Propositionen i ämnet, som E. K. M:t kan finna vara af omständigheterna
påkallad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 Maj 1845.
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und Skrifvelssj N:0 228. 6»l
N:o 228.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj i845.
Preste-Slåndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om förändrad beräkningsgrund
för Båtsmans-vacance afgiften af ny roterad
jord inom Blekinge Län.
(Siats- samt Allm. Besv. och Ekou.-Utsk:s Uti. N;o 128).
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer framställning blifvit gjord om förändrad beräkningsgrund
För Båtsinansvacance-afgiflen af nyroterad jord inom Blekinge
Län, så hafva Rikets Ständer i afseende härå inhemtat, hurusom, med
anledning af tid efter annan väckte frågor om förändring och jemkning uti
Båtsmansindelningen i samma Län, genom anställd undersökning utredt blifvit,
att rättelse hufvudsakligen vore af nödenuti det olika och ojemna sätt, hvarpå
rustningen af hemman utgjorts. I sådant afseende hade nemligen förekommit,
bland annat: att Blekingska hemman deltogo i båtsmanshållet i mån
af sina grundräntor, men för öfrigt efter sin vid indeluiugstiden befunna
beskaffenhet, så att bättre hemman rustade för lägre, men sämre hemman
för högre rustningsdalertal af hemmanens räutor; att endast ett mindre antal
hemman hade räntor jemnt motsvarande rustningsdalertalet, hvilka
hemman hvarken betalade öfverskotts- eller erhöllo tillskoltsräntor; att liqvider
deremot inträffade för de öfrige hemmanen sålunda, alt, der räntan
var större än rustningsdalertalet, hemmanet presterade båtsman för detta
dalertal, men erlade ränteöfverskottet till uppbördsmannen, hvaremot, der
räntan var mindre än rustningsdalertalet, hemmanet fick af uppbördsmannen
ett, skillnaden mellan grundräntan och rustningsdalertalet jemnt motsvarande,
tillskott; samt alt ränta och rustningskostnad länge varit hvarandra
nära motsvarande, men att sedermera, genom myntets försämring, ett högst
ojetnnt förhållande mellan räntor och effectiv rustning uppkommit, så att
öfverskottsräntorne under sednare tider utgjorde allenast en ringa del af
verkliga rustningskostnaden. •— Vid dessa förhållanden hade Kongl. Maj:t,
uti till Rikets åren 1834 och 1835 församlade Ständer aflåten Nådig skrifvelse,
jemte meddelandet af Sitt beslut i andra med indelningsjemkningcn i
6lä Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 228.
Blekinge gemenskap ägande frågor, gifvit Rikets Ständer tillkänna, det Kongl,.
Maj:t i afseende på sättet för öf verskottsränlornes prestation funnit: att
dessa räntor väl borde lill ränteägarnes förmån framdeles utgöras med förvandling
efter årlig markegång å de till båtsmans-rustningen enligt 1685
års eontract hörande prestationer, men icke egentligen under de år 1835
varande räntegifvande hemmansägares åbotid; att detta liqvidationssätt, för
att undvika en våldsam rubbning i äganderätten, kunde vidtaga först efter
20 års förlopp, räknadt från och med år 1834, under hvilken tiderymd
ombyten af åbo vanligen inträffade och blifvande åboer kunde på räntornes
förändrade liqvidationssätt förberedas;, alt innehafvarne af sistnämnde
Lemman, hvilka, heldre än att räntorne sålunda liqvidera, önskade deltaga
i effectiv rustning med närbelägna rusthåll, som borde åtnjuta motsvarande
rustningsliilskctt, skulle äga i föreskrifven ordning derom göra ansökning;
att då upplyst blifvit, att en del räntegifvande hemman vid skattläggningstidén
fått så höga, hemmanen i sednare tid icke motsvarande räntor sig
åsätta, alt dessa räntor, förvandlade från ett ringa penningebelopp till effeetiv
rustningskostnad, skulle tilläfventyrs kunna förorsaka hemmanens ödesmål
och undergång, ägarne af sådane hemman skulle få söka nedsättning
i räntan lill likhet med andra räntebetalande hemman; samt att, lill betäckande
af den brist, sorn genom så beskaffad räntenedsätlning kunde inträffa
för de räntetillskott-tagande rusthållarne, kunde, jemte Kronans behållna
indelnings-öfverskotts- eller reserv-räntor, användas de i Blekinge
vid 1826 års extra roteringsjemkning tillkomna ungefärligen 25 nya ordinarie
rotar, genom erläggande för dem af en efter markegång rustningskostnaden
motsvarande vaeance-afgift; i hvilket fall dessa anslag borde från
och med år 1835 komma gamla båtsmansindelningen tillgodo, samt under
Kongl. MajHs Befallningshafvandes och serskild af rusthå-jlarne sammansatt
Directions vård och förvaltning tills vidare helt och hållet och i framtiden»
så vidt de erfordras, disponeras och förräntas till understöd för Blekingska
båtsmanhållet.
I sammanhang härmed bade Kongl. Maj;t äfven underrättat Rikets
Ständer, att Kongl. Maj;t funnit förhöjning uti vscu-nee-afgiften i Blekinge
för ledige båtsmansnuramer af gamla stammen, utöfver de 8 R:dr, hvarmed
sådan afgift dittills utgått, icke lämplig, minst innan de rustande kommit
af tillskotts-räntornas förhöjning i åtnjutande.
Enligt underdånig skrifvelse af den 29 December 1834, hade Rikets
Ständer gillat; de af Kong1. Majit, sålunda föreslagna åtgärder lill jemkning
af indelni.ng«besväret i Blekinge, endast med den förändring, ali anstånds
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o 228, 613
tiden för öfverskottsgifvarne att erlägga räntorne efter markegångsförvandling,
skulle inskränkas lill tio år; och hade Kongl. Maj;t, med bifall till
denna förändring, i Nådigt bref af den 14 Juli 1835 till Förvaltningen af
Sjö-Ärendena, Kammar-Collegium och Stats-Contoret, anbefallt verkställighet
af hvad Kongl. Maj:t och Rikets Ständer i ämnet beslutal.
Derefter hade Kongl. Majits Belallnin"hafvande i Blekinge Län, i afseende
å verkställigheten af högstberörde Nådiga föreskrifter, genom skrifvelse
den 26 November 1835 hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmält,
bland annat, att af Kronans behållna indelnings-öfverskotts- eller reservräntor,
som rätteligen skulle kunna kallas ”oindelta och reserv-räntor”,
hvilka blifvit afsedda alt betacka den brist, som, i anseende till den räntegifvande
hemman medgifna rättighet att söka lindring i dem åsatte räntor,
genom en slik räntenedsättning skulle uppkomma för tillskottsräntetagarne
af gamla båtsmansindelningen, de förstnämnde räntorne, år 1826 indelte
till ungefärligen 25 nya rotar och, efter denna förrättnings upphäfvande,
af 1834 och 1835 årens roterings-comitéer satta i dalertal efter ordinarie
indelningsgrund, motsvarande 32^-1 rotar, hvaraf vacance-afgift borde
utgöras, voro af enahanda natur med ötverskotts-räntegifvande hemman, på
hvilken grund bemälde comitéer jemväl skola för nämnde rotar föreslagit
10 års anstånd med rustningsskyldigbetens utgörande elter markegång, samt
att de sednare åter, eller reserv-räntorne, voro, likasom tillskotts-ränlorne,
redan anslagne den gamla båtsmansindelningen till fyllnad; vid hvilka förhållanden
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i underdånighet hemställt; att
de af 1834 och 1835 årens comitéer till ordinarie indelnings utgörande
upptagne 32i| rotar måtte från och med det år, då Nådig fastställelse ä
berörde förmaning vunnes, och intill år 1844, utgöra sina räntor såsom
dittills utan förvandling, men sedermera efter markegång; och alt reservräntorne
likaledes lingö från och med år 1844 utgå efter markegång, men
intill dess, såsom förut, eiler efter samma grund som öfverskotlsräntorna.
Uti häröfver afgifvet gemensamt utlåtande af den 30 November 1838,
hade Förvaltningen af Sjö-Ärendena och Kammar-Collegium öfver berörde
framställningar sig yttrat; och dervid, ehuru bemälde Embetsverk ansåge
Kongl. Maj;ts Befallningshafvandes förslag, alf. de dittills oindelta räntorne
äfvensom reserv-räntorne skulle, i likhet med de förut indelta öfverskott»-  räntorna, få till år 1844 utan förvandling utgå, icke saknade skäl och billighet,
likväl underställt Kongl. Majlis Nådiga pröfning, huruvida, emot
hvad Kongl. Majlis och Rikets Ständers beslut derom innehölle, någon jemkning
i berörda omständighet kunde medgifvas.
Expeditions-Utski ttets Förslag lill und. Skrifvelse3 IV'.o 228.
Vid föredragning af berörde underdåniga utlåtande, hade Kongl.
Maj;t, enligt Nådigt bref den 15 Januari 1839, förklarat, att, enär
Kongl. Majrt gemensamt med Rikets Ständer beslutat, alt ifrågavarande
Kronan behållna räntor skulle från och med 1835 komma de rusthållare,
som af lindring funnos i behof, till godo, på det sätt, att för da
rotar, som af dessa räntor uppkommit, erlades en efter markegång
rustningskostnaden motsvarande vacance-afgift» Kongl. Majrt icke kunde härutinnan
medgifva någon jemkning, som i allt fall skulle lända gamla rusthållsindelningen
lill förlust, i samma mån den (jente räntegifvarne till fordel,
utan borde hvad i afseende på dessa räntor redan funnes föreskrifvet,
lända till behörig underdånig efterrättelse.
Till följd af den räntegifvare förunnade rättighet att få söka nedsättning
i den vid skattläggningstiden åsätta ränta, hade en mängd hemmansägare
om vinnandet af sådan nedsättning sig hos Kongl. Majrts Befallningshafvande
anmält; men emedlertid och innan dessa frågor blifvit afgjordt,
hade den rustningskostnaden efter markegång motsvarande vacance-afgifleu
af de vid 1834 och 1835 årens roteringsförrättning till ordinarie indelnings
utgörande upptagne hemman blifvit, vid debiteringen af 1841 års Kronoutskylder,
hemmanen efterräkningsvis för sex år, från och med år 1835,
påförd och efter Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes beslut till uttagande fastställd.
I anledning af dessa åtgärder blefvo hos Kongl. Maj:t af hemmansägare
i Ramdala, Wallby och Winberga byar inom Ramdala socken, af
Ronneby köpings samt Djupadahls och Högatorps ro. fl. jordägare samt af
åtskilige hemmansägare i Bräkne och Listers Härad underdåniga besvär anförde,
uti hvilka vederbörande anhöllo om befrielse från eller lindring i den
retroaclivt påförde vacance-afgiften; och sedan Kammar-Collegium och Kammar-Rätten
med infordradt underdånigt utlåtande inkommit, hade Kongl.
Majrt, med gillande deraf, i Nådigt Bref den 23 Juli 1842 förklarat, att,
vidkommande den af en del klagande yrkade befrielse från ifrågavarande
afgift, så vidt den icke blifvit dem affordrad inom den for kraf af Kronoutskylder
bestämda tid al tre år, frågan härom borde serskildt i laga ordning
utföras, samt att hvad anginge åtskillige klagandes underdåniga anhållan,
att den rote-vacance-afgift, som skulle utgöras, icke måtte på en gång
de skattskyldige affordras, utan få utgå på det sätt, att ett års resterande
afgift efterräkningsvis kunde, jemte det löpande årets, få erläggas, Kongl.
Maj:t funné godt att samtlige klaganderne en sådan lindring förunna, på det
sätt, att de skattskyldige, så vidt prescription emot dem vore öppen och de
i följd deraf kunde tillförbindas att ifrågasatta afgiftea för ett eller annat
Expediiions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 328. 6i5
af de då förflutna åren betala, blefvo tillåtna att för 2:ne år i sender, nemligen
för det löpande året och efierräkningsvis för ett restår, afbörda sig
berörda utskyld, med vilkor likväl, att de restskyldiges under ägande eller
besittningsrätt innehafvande jord blefve för resterne i ansvar.
Slutligen hafva Rikets Ständer inhemlat, att i afseende å nyssnämnde
prescription för utkräfvandet af de föiflutne årens vacance-afgifter, hvarom
serskild talan varit hos Kongl. Majus Befallningshafvande förd och till
Kammar-Rätten fullföljd, sistnämnde Embetsverk, genom Utslag den 19
December 1844, enär den för klagandetnes hemman belöpande vacance-afgift,
hvilken, jemlikt Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, från och med samma
år borde utgöras, ej inom 3;ne år från uppbördsårets utgång blifvit för
år 1835 klaganderne afiordrad, pröfvat i törmågo af Kongl. Brefvet den 20
October 1741, skäligt ogilla den till utbekommande af samma års afgift af
Konungens Befallningshafvande meddelade utmätningsåtgärd; och blef till
följd häraf Konungens Befallningshafvandes öfverklagade beslut på det sätt
rättadt, att, derest vacance-afgiften för åren 1835 och 1836 skulle sammanlagdt
öfverskjuta hvad för åren 1836 och 1837 rätteligen borde utgöras,
det öfverskott, som på sådant sätt kunde komma de skattskyldige till godo,
borde dem kostnadsfritt återställas.
Efter denna utredning af förhållandena med Båtsmansindelningen i
Blekinge, lärer väl icke kunna bestridas, att den öfverkiagade påföringen af
vacance-afgiften för de nya ordinarie båtsmansrotarne i nämnde provins till
ett den verkliga rustningskostnaden efter markegång motsvarande belopp,
så vidt prescription för en sådan påföring varit öppen, skett i öfverensstämmelse
med Kongl. Maj;ts och Rikets Ständers gemensamma beslut, utom
det att en dylik beräkningsgrund för vacance-afgifter i allmänhet är stadgad
för sådane afgifler af de rotar och rotedelar, med hvilka den nya Ordinarie
Soldat- och Båts mans ro ter in gen öfver hela Riket redan blifvit till*-  ökad eller ytterligare kommer att okas; och Rikets Ständer finna visserligen
på grund häraf vederbörande Rusthållare icke vara lill åtnjutande af den
lindring vid vacance-afgiftens utgörande, som blifvit föreslagen, berättigade.
Men åtskillige omständigheter förekomma likväl, som, enligt Rikets Ständers
tanka, skulle göra lindring i berörde hänseende af billigheten påkallad. I
sådant ändamål har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad derå, att
vacance-afgiften för gamla båtsmansindelningen i Blekinge utgått med 8 R:dr
banco för hvarje nummer, i hvilken afgift, på sätt Kongl. Brefvet den 14
Juli 1835 utvisar, förhöjning icke ansetts lämplig; att denna olikhet i
rustningsbördan mellan de gamla och nya ordinarie Båtsmansrotarne varit
646 Expeditions-Vtskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 228.
för de sednare så mycket iner betungande, sorn Rusthåliarne icke fått uppbära
tillskottsräntorne efter markegångsförvandling under den tid af tio år,
den förhöjda vacance-afgiften varit till utgörande påbjuden; att denna afgift,
sedan densamma genom Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835 bestämdes, icke
blifvit såsom andra Kronoutskylder debiterad för hvarje år, genom iagttagandet
af hvilket debiteringssätt den icke torde hafva känts i väsendtlig
man tryckande, utan först år 1841 eller 6 år efter dess påbjudande och
retroactivt för denna tid de rustande påförts, samt derefter genom Kongl.
Brefvet den 23 Juli 1842 bestämts till utgående för 2 år i sender, tilldess
afgiften för alla reståren blifvit gulden; samt slutligen att, på sätt hus Rikets
Ständer uppgifvits, meranämnde vacance-afgift, som är anslagen tili
understöd för den gamla båtsmansindelningen i länet, icke ännu skall hafva
kommit densamma till godo.
I betragtande af dessa förhållanden och då utgörandet af den dubbla
vacance-afgiften måste blifva serdeles betungande, anse sig Rikets Ständer
böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M., efter undersökning,
huruvida och till hvad belopp vacance-afgiften för de nya ordinarie rotarne i
Blekinge, hvilken afgift, tillika med Kronans reservräntor, borde, jemlikt
Kongl. Brefvet den 14 Juli 1835, användas till betäckande af den brist,
som genom nedsättning i räntorne för en del räntegifvande hemman under
gamla båtsmansindelningen skulle för tillskottstagande rusthållare uppkomma,
varit, i följd af beviljade räntenedsättningar, för nämnde ändamål behöflig,
täcktes meddela Rikets näst sammanträdande Ständer förslag lill den
nedsättning i beloppet af vacance-afgiften för nu sednast förflutna tio år,
hvilken, utan förlust för räntelillskottstagare, må kunna de nya rotarne förunnas,
samt att E. K. M. emedlertid och intill dess en sådan definitif reglering
af vacance-afgiften för ifrågavarande tid varder af begge Statsmagterne
fastställd, måtte bereda vederbörande den ytterligare lindring vid afgiftens
utgörande, utöfver hvad redan genom Kongl. Brefvet den 23 Juli
1842 blifvit i Nåder medgifvet, som E. K. M. kan tiana lämplig och af
behof vet påkallad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 Maj 1845.
N:o 229.
Exp dilion* -Utah. Hels Förslag till und Skrifvelse, N:0 22g. 617
N:o 229.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj i845.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —-
Bonde-Slåndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
nytt Banco-Reglemente.
(Banko-Utsk. Meta. N:o 71.)
S. A. K.
Med öfverlemnande af nytt Reglemente för Banco-Verkets Styrelse och
Förvaltning, få Rikets Ständer, i afseende å de delar utaf hittills gällande
Banco-Reglemente, som vid innevarande Riksdag undergått förändring, underdånigst
anhålla, ej mindre det E. K. M:t täcktes låta utfärda Nådig Kungörelse,
angående tillämpningen af de flera eller färre deribland befintliga
stadganden, hvilka äro af egenskap att fordra en dylik åtgärd; än äfven,
att i samma Nådiga Kungörelse måtte få inflyta det förklarande, att Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 13 Maj 1830 fortfarande gäller till efterrättelse
i de delar, som icke blifvit genom den sålunda utfärdande Kungögörelsen
förändrade eller upphäfne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 Maj 1845.
B ib. till R. St. Prot. 184S> 10 Sami. 1 dfd.
78
GiS Bxpedilions-V'slottets Forslag till und. Skrifvelse, lil.-o
N:o 230.
Uppläst ocb godkändt hos Ridd. och Ådeln den Maj i845.
Presle-Ståndet den a3 —• —
Borgare-S landet den a3 — —
Bonde-Ståndet den a3 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående gemensamma
ransakningshäkten och tingsställen för serskilda härader.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 127;.
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit erinradt, huruledes Rikets sednast församlade
Ständer, genom underdånig skrifvelse den 5 Juni 1841, angående
anstalter för en förbättrad långvård, anmält, att, enär häradernes
i 26 Cap. 4 § Byggninga-Balken bestämda skyldighet att bygga häradsfängelser
icke kunde utsträckas derhän, alt bäraderne borde vidkännas de
betydligt ökade byggnadskostnader, som måste blifva förenade med de i nämnda
skrifvelse åsyftade anstalter för en förbättrad fångbehandling, borde
dessa fängelsers ombyggnad och inredning till celler af allmänna medel
bekostas, samt i sammanhang dermed anhållit, att vid uppgörande af plan
för dessa fängelsers ordnande inom hela Riket måtte iagttagas, att, till besparing
af kostnad, antalet varder i möjligaste måtto inskränkt, äfven derigenom,
att läns- och stadshäkte tillika begagnas för angränsande landsort.
Härmed hade Rikets Ständer jemväl den afsigt, att fångar skulle kunna i
ransakningshäkten qvarhållas under ransakningstiden och således först, efter
det första domstol meddelat utslag, afsändas till länshäktena. Nödvändigheten
att serskilda härader finge gemensamt ransakningshäkte vore följagtligen
af Rikets Ständer redan erkänd, och då tingsstaden för ransakning ocb
dom öfver häktad person i allmänhet måste vara invid elier i granskapet
af fängelset, der den häktade förvaras, så innefattade berörde erkännande
ett medgifvande, å Rikets Sländers sida, alf mångå härader erhålla sina
tingsställen för sådana ransakuingsmål, likasom sina häkten, utom häradernes
vanliga områden. lVJen en så beskaffad förändring i nuvarande förhållanden,
den der ingrep i allmänna rättegångsordningen, syntes dock bör*
stödjas på ett bestämdt bgbud; och det vore jemväl nödigt, att, i sammanhang
härmed, ett stadgande meddelades, som utvidgade Nämndens jba
-
Expeditions-V tskottels Förslag til! und. Skrifvelse, N.o a3o.
619
hörighet att deltaga i ransakningsmål rörande häktade personer, enär det
kunde blifva betungande för Nämnden att, utan ersättning, ofta göra resor
till ett mera aflägset tingställe, samt medföra onödiga besvär och kostnader
jemte tidsförlust, om, när Domhafvanden till en och samma dag utsatt
ransakning öfver serskilda brott, begångna inom flera härader, t. ex. 3
eller 4, ända till 21 eller 28 Nämndemän beliöfde vara tillstädes, för att
skiftvis taga plats vid dombordet. Dessa olägenheter skulle emedlertid
kunna afhjelpas, derest alla de härader, som hade gemensamt häkte, betraktades
såsom en samfälld jurisdiction, beträffande mål, deri häktad person
tilltalas.
Vid öfvervägande af detta ämne hafva Rikets Ständer insett vigten
och nödvändigheten af en författning i den syftning, att, då den tilltalade
är häktad, skulle i hvarje Domsaga, änskönt den består af flera Härader, med hvar
sin tingsstad, kunna ransakas och dömas på ett enda ställe, beläget iuvid ransakningshäktet.
Det af Rikets Ständer vid sistförflutna Riksmöte afsedda mål skulle
nemligen derförutan ej kunna fullständigt uppnås, ej eller då fattade beslut om
ransakningshäktens ombyggnad, hvartill medel jemväl blifvit anslagna, komma
till verkställighet; fördelarne deraf inses lätt, om man tager i betraktande,
att de betydliga kostnader, som Slaten nu måste vidkännas för fångtransporter,
då den tilltalade flera gånger måste undergå ransakning, till större
delen undvekes, äfvensom att dylika transporter, som ofta lemna tillfälle
till flykt, dessutom ej hafva något välgörande inflytande på fångar, serdeles
som deras sammanvaro med andra fångar ofta derigenom komrne att äga
rum, så framt icke hvarje fånge skulle serskildt transporteras, hvilket åter
alltför mycket skulle öka omförmälda kostnader. Att under ransakningstiden
en sådan sammanvaro menligt inverkar på anklagades sinnesstämning
och förhållanden, har erfarenheten nogsamt bevittnat och det är just denna
erfarenhet, som i första rummet grundlagi Rikets Ständers i denna del
vid sista Riksdag fattade beslut.
I afseende på Nämndens ijenstgöringsskyldighet förekommer väl, att,
så vida icke Nämnden skall besväras alltför mycket, nödigt är, att de närmast
boende Nämndemännen kunna anlitas vid nu ifrågavarande förrättningar,
och således att andra än de, som egentligen tillhöra den HiiradsRätt,
till hvilken målet hörer, kunna komma alt utgöra ledamöter af Rätten;
men hvarje Domsaga kan, oansedt den utgöres af flera Härader med
serskilda tingsstäder, i sjelfva verket betraktas såsom en jurisdiction, enär
nemligen på alla ställen samma person är Ordförande i Rätten och den
hufvudsakligen ansvarige, samt endast ledamöternes tjenstgöringsskyldighet
020 Expectiuons-Uiskotlcts Förslag till lind. Skrifvelse, N.o aJa
är begränsad inom vissa Districter, hvilka dock gemensamt utgöra el t belt*
Emedlertid synes den nu åsyftade regleringen af berörda tjenstgöring böra
innefatta, dels att alltid någon eiler några af Nämnden från det Härad,
hvarest brottet blifvit begånget, koinme att biträda, enär deras när varö torde
vara af vigt för meddelande af upplysningar, hvilka de, såsom med förliållanderne
i orten närmast bekanta, torde bäst kunna lemna, dels ock alt
Nämnd må kunna tagas endast från den Domsaga hvarest brottet blifvit
föröfvadt, emedan sådant öfverensstämmer med grundsatserna i lagstift»
ningen,
I öfrigt och derest åtal emot häktad person under lagtima Ting förekommer,
hafva Rikets Ständer funnit något hinder ej möta för åtalets
upptagande dervid, och således att Författningen ej bör ovillkorligen
innehålla, att sådant åtal skall vid häktet verkställas, äfvensom Rikets Ständer,
sedan anslag vid innevarande Riksdag blifvit beviljad t till ersättning
åt vittnen i gröfre brottmål, ej fästat afseende vid den omständighet, att
så beskaffade vittnen hädanefter kunna komma att besväras med längre
resor än nu är förhållandet.
Rikets Ständer hafva alltså funnit skäligt, för sin del, besluta utfärdande
af en författning, hvarigenom stadgas, som följer: Utan hinder af
Domsagornas nuvarande indelning, må, efter t hy, sorn Konungen derom
förordnar, serskilda härader hafva gemensamt häkte, inrättadt för de häktades
förvarande i enrum, så ock, i närheten af det häkte, gemensam tingsstad,
hvarest ransakas och dömas må i brottmål, der häktad person tilltalas
för gerning, den han begått inom något af de härader, för hvilka häktet
gemensamt är. Ransakning och dom i sådant mål till höre den HäradsRätt,
inom hvars domvärjo gerningen, som åtalas, blifvit begången; dock
må Nämnd tagas äfven från annat af de tili samina domsaga hörande härader,
för hvilka häktet gemensamt är,,
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M, i underdånighet anmäla»
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 23 Maj 1845,,
Expcdilions-Ulskottels Forsing lill and. Skrifvelse j N.o z3l.
N:o 231.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj I&J.5.
Preste-Slåndet den 23 — —
Borgare-Slåndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående ändringar
och tillägg i K ngl. Förordningen om Prestval den 1 A~
pr il 1843.
(Lag- samt Allm. Bsv. och Ekon.-Utsk. Bet. N:o 31 och
Mom. N:o 44.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som fästat uppmärksamheten vid åtskilliga föreskrifter
uti nu gällande Nådiga Förordning om Prestval af den 1 April 1843, lufva
dervid trott sig böra, i afseende härå, hos E, K. M. i underdånighet föreslå
de förrändringar och tillägg, hvarom har nedan Sörmäles, nemligen:
5 Art. 17 § har följande lydelse: ”För hvarje egendom och lägenhet
”röste egaren, ehvad han derstädes bor eller ieke, så vida han densamma
'genom eget folk eller hälftenbrukare förvaltar. För boställe röste, under
”samma vilkor, innehafvaren. Är egendom eller lägenhet emot hyra, arrende
eller andra vilkor upplåten åt annan person, som för dess utskyider
”ansvarar, röste den sistnämnde, så framt egaren ej styrker, att han denna
”rättighet sig sjelf uti contractet förbehållit; för frälse-skaltejord röste under
”enahanda vilkor, som för annan egendom, jordegaren eller arrendatorn.
"Landlbönder, som hädanefter antagas och utgöra de å hemmanet belöpande
utskyider, bevillning för egande-rätt deruti inbegripen eller icke, ege
’*ock rösträttighet, der icke genom contract anuorlunda bestämdt varder.’
Rikets Ständer hafva deremot, hvad angår den sålunda bestämda olikhet
emelian arrendator och landlbonde, ansett, att af den genom Rikets
Ständers ömsesidiga begifvanden år 1809 stadgade likhet emellan medborgare
af alla stånd i afseende på besittning af jord, äfven hör följa, att
10strät tighet vid prestval i enahanda förhållande bletve till fullkomlig likhet
emellan aila jenskad, samt alt åboer å frälsehemman, enär de derför
utgöra alla åtföljande publika utskyider, i allmänhet borde åtnjuta samma
jäll vid valet af själasörjare, som verkliga hemmansägare.
Sirt Expcditions-Vskottets Förslag till tind. Skri/velse, N.o »3t.
På denna grund och enär enligt lag någon skillnad emellan arrendator
och landtbo icke äger rum, samt bestämmandet af olika rösträttighet vid
prestval för dem, vid sådant förhållande, utom det att en sådan skillnad
icke lärer finnas med rättvisa öfverensstämmande, otvifvelagtigt måste föranleda
till tvister och rättegångar, enär en person, som innehafver en annans
egendom enligt conlract, utfärdadt senare än förevarande Förordning,
om han anses för arrendator, äger rösträttighet, men, om han belragtas såsom
landtbo, icke äger sådan rättighet, ehuru benämningen landtbo och arrendator,
enligt lag, innefatta samma begrepp; alltså och då föregående
moment uti §, angående rösträttighet för dem, som emot hyra, arrende eller
andra villkor innehafva annans egendom, är så allmänt och omfattande,
att det tydligen äfven inbegriper landtbönder och deras rösträttighet,
få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att §:ns sista moment eller orden:
”Landtbönder, som hädanefter antagas och utgöra de å hemmannet
”belöpande utskylder, bevillning för äganderätt deruti inbegripen eller icke,
'åge ock rösträttighet, der icke genom contract annorlunda bestämdt varder,*’
måtte utur förevarande 17 § helt och hållet utgå.
Enligt 7 Artikelns 45 § skall, efter omröstningens slut och sedan
hvarje profpredikants röstetal blifvit i begge längderne utfördt, valförrättare i,
innan acten slutas, tillkännagifva valets utgång, samt meddela besvärshänvisning;
och då det ej kunnat undfalla Bikets Ständer, huru vigtigt och välbetänkt
stadgandet är, alt vallängdens summering verkställes genast i de
röstandes närvaro och att valets utgång tillkännagifves, innan förrättningen
slutas, emedan misstroende med deraf uppkommande obehag och tvister
derigenom säkrast undvikes, hafva Rikets Ständer likväl å andra sidan trott
sig böra lemna uppmärksamhet lill det af erfarenheten vitsordade förhållande,
att ifrågavarande stadgande understundom är overkställbar! inom
församlingar, der en roed vidlyftiga och svårhandterliga siffertal behäftad
röstberäkning inträffade; hvadan och då i lag icke bör ovillkorligen påbjudas
hvad som icke alltid kan verkställas, Rikets Ständer ansett nödigt, att
ifrågavarande stadgande så modifieras, alt i de fall, då vallängdens summering
icke är verkställbar å valdagen, dermed lemnäs uppskof till nästa
söknedag, samt att, till förebyggande af ändringar eller tillägg i vallängden,
densamma innan förrättningens slut i de röstandes närvaro inlägges i omslag,
som med valförrättarens samt utsedda ombuds sigill förses, och alt
denna försegling blifver orubbad, till dess summeringen i valförrättarens
och ombudens närvaro verkställes; i hvilket fall valets utgång nästderpåföljande
Sön- eller Helgedag bör för församlingen tillkännagifvas, med un
-
Expeditions-Vtskottets Förslug till und. Skrifvelsej lf.-o s3h
derrätlelse, att besvärstiden räknas från den dag, då valets utgång kungöres.
Oell få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, i underdånighet föreslå,
att 45 § måtte erhålla följande tillägg: Förrättas val i församling,
der stort antal af röstande samt rösternas fördelning i brutna ojemna tal
gör det omöjligt att, utan valförrättningens oskäliga förlängande, innan dess
slut summera vallängden, då må, enär på framställning af valförrättare!!
de fleste närvarande röstägande så besluta, med längdens summering till nästa
söcknedag anstå. I sådan händelse skola dock, innan förrättningen afslutas,
de röstande välja ombud att vallängdens summering öfvervara; hvarefter
längden, jemte dertill hörande handlingar, inlägges i omslag, som med
valförrättarens samt någon af bemälde ombuds sigill förses; och blifver
denna försegling orubbad, till dess den på tid, som för summeringen utsatt
är, i valförrättarens och ombudens närvaro bry tes. Yalförrältaren vare
då ock skyldig att nästföljande Sön- eller Helgedag låta meddela församlingen
underrättelse om valets utgång; och beräknas besvärstid i delta fall
från den dag, då valets utgång kungöres.
Slutligen och då, jemlikt ifrågavarande Förordning, icke mer än ett
exemplar erfordras af de å frågo- och valdagen hållna Protocoll, samt desse
böra till Dom-Capitlet genast efter valet insändas, hvaraf åter inträffa?,
att intetdera af dessa Piotocoll komme alt finnas qvar inom församlingen,
hafva Rikets Ständer, enär berörde handlingars tillgänglighet derstädes dock
i flera fall kunde vara nödig, men det för de eljest tillräckligt sysselsatte
förrättningsmännen skulle blifva nog mödosamt att under sjelfva förrättningarne
föra Protocoll in duplo, ansett nyttigt samt derjemte verkställbart,
utan serdeles tillökning i valförrättarens göromål, att en af honom och valnotarien
vidimerad afskrift af hvarldera Protocollet varder i Kyrkokistan
qvarlemnad; — och få Rikets Ständer alltså i underdånighet hemställa,
att ett stadgande derom måtte i 7:de Artikelns 46 § intagas och
denna § således erhålla följande förändrade lydelse:
rAlla skriftliga voteringssedlar &c. — — ■— — — — samt insändas
ofördröjligen, tillika med ena exemplaret af vallängden och de på frågooch
valdagarne hållna Protocoll, till Consistorium. — Det andra exemplaret
af vallängden, äfvensom en af valförrättaren och valnotarien till rigtighelen
bestyrkt afskrift af Frågo- och Valdags-Protoeollen, qvarlemuar vaiförrättaren,
att i kyikokistan förvaras."
Rikets Ständer framhärda &c.
Stocksholm den 23 Maj 1845.
Expeehnons-Ulskotte ts Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2ÖJ.
N» 232.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 23 —- —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga proposition, angående åtgärder till behöf'vandes
undsättning i missväxtår.
(Stats-Utsk. Ull., K:, is 160 och 305, samt Mern. N:o 316
och Först. Stats-Utsk. Mern. N:o 323.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i ändamål att, efter inträffade
missväxter, till behöfvandes undsättning användas, till Kongl. Majrts
Nådiga disposition öfverlemnat dels de medel, som kunde inflyta såsom tull
å till Sverige inkommande utländsk spanmål, och dels hvad som redan vore
eller ytterligare Liefve återbetaldt å det vid 1828—1830 årens Riksdag
beviljade Spanmåls-undsättnings-Creditiv; hvarförutan ett serskildt Crediliv
å 100,000 R:dr på Riksgälds-Contoret anvisades, för att, i händelse af behof,
förskottsvis och emot ersättning af först inflytande tullafgifter för spanrnål,
vara för dylika undsättningar under missvexlår tillgängligt; har E. K.
M:t, uti »flåten Nådig Proposition till Riket Ständer den 6 Augusti sistlidet
år, jemte tiilkännagifvande, hurusom, under den sedan sista Riksdag förflutna
tid, med undantag af tillfälliga, jemförelsevis mindre betydliga understöd
till några af hagelskada eller likartade missöden hemsökta orter, något
undsättuingsanslag icke kommit i fråga att utlemnas, samt att följagtligen,
under nämnde tidrymd, hvarken de, i afräkning å det äldre undsättningscreditivet
influtne och till Riksgälds-Contoret återbetalda summor behöft
för det dermed afsedda ändamål begagnas, eller det serskilda fyllnads-creclitivet
anlitas, likväl, enär detta tillfredsställande förhållande ingalunda
syntes böra leda till förbiseende af möjligheten, att de kommande årens
skördar misslyckas, samt angelägenheten att i sådant fall ega medel och utvägar
till afvärjande af förlägenhet och nöd, behagat i Nåder föreslå, det
Rikets Ständer, för att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid 1840—.
1841
Expedilions-Utskoilels Förslag till und. Skrifvelse, N-o i3si.
6a5
1841 årens Riksdag fastställda och sedermera tillämpade grunder, användas
lill behöfvandes undsättning vid och efter inträffad missväxt, måste anvisa:
l:o den å 1830 års undsältnings-creditiv tillgängliga behållning, jemte
hvad ytterligare kan inflyta ;
2:o de tullmedel för inkommen utländsk span mål, som, med tillämpning
af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse om stadigvarande tullafgifter å
spanmål under tiden från och med den 1 November 1841 till 1844 års
slut, ingått, eller vidare ingå, äfvensom den tullintägt för spanmål, som
hädanefter under lika förhållanden kan komma att ega rum; och
3:o ett serskildt crediliv, som, i händelse af inträffande behof, må
kunna förskottsvis och emot ersättning från de först inflytande tullafgifterne
för spanmål vara till undsättning för behöfvande i missväxtår att tillgå;
öfverlemnande E. K. M:t åt Rikets Ständer, att för detta creditiv bestämma
en summa, som, så vidt förutses kunde, vore svarande emot det
dermed åsyftade vigtiga ändamål.
Denna E. K. M:s Nådiga framställning hafva Rikets Ständer i öfvervägande
tagit, och dervid funnit angeläget vara att, jemväl vid innevaran^
de Riksdag, serskilda tillgångar anvisas till E. K. M:s Nådiga disposition
för sådane understöd af allmänna medel, hvilka, i händelse af inträffande
missväxt under någotdera af de nästkommande åren, kunna oundgängligen
erfordras, hvadan Rikets Ständer, på sätt E. K. M:t i Nåder föreslagit, till
E. K. M:s Nådiga disposition, för behöfvandes undsättning vid och efter
inträffade missväxter, fortfarande anvisat:
l:o hvad som utaf 1830 års Undsättnings-Créditiv-medel influtit, och
dels är i Rikets Ständers Bank innestående, dels blifvit till Riksgälds-Contoret
återlemnadt, jemte hvad som af dessa medel ytterligare kan inflyta
genom återbetalning af härutaf meddelade låneunderstöd eller försäljning af
den till sådana understöds godtgörande levererade spanmål;
2:o de medel, hvilka sedan början af November månad år 1841 ingått
såsom Tullafgifter för till Riket införd utländsk spanmål, äfvensom de
hädanefter, under fortfarandet af en stadigvarande spanmålstull, ingående
enahanda afgifter; och
3;o ett Creditiv af 100,000 R:dr B:co, att i Riksgälds-Contoret lyftas,
när E. K. M:t finnér de för öfrigt anslagna tillgångarne vara otillräckliga;
dock bör hvad som å detta Creditiv lyftes af först inflytande tullafgifter
för spanmål återbetalas.
I fråga om grunderne för ofvanberörde undsättningsmedels användande,
hafva Rikets Ständer ansett, att för afhjelpandet af den nöd, som till
Bih, till R, St Fröt, 1845, 10 Sami, 1 Afd, 79
6a6 Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse , N:0 2Ö2.
följd af mer eller mindre allmänna missväxter, eller andra olyckor uppkommit,
böra företrädesvis begagnas sådane utvägar, hvarigenom de behöfvande
beredes tillfälle att, medelst biträden vid allmänt nyttiga arbeten,
kunna sig försörja ; alt en mindre summa bör ställas till E. K. M:s Nådiga
disposition, att utan återbetalningsskyldighet kunna användas till undsättning
åt sådane behöfvande, hvilkas belägenhet hvarken medgifver tillgångar
till återbetalning, eller tillfälle till arbetsförtjenst eller medför åliggande
för andra att dem uppehålla; samt att för öfrigt medlen endast böra användas
till låneunderstöd utan ränta, roed bestämd återbetalningstid och
root derför ställd säkerhet af de större eller mindre menigheterne gemensamt,
eller ock hvad annan ansvarighet, E. K. M:t pröfvar kunna godkännas.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, få Rikets Ständer alltså i underdånighet
anhålla, att vid tilldelandet af understöd åt behöfvande vid
och efter inträffade missväxter måtte iagttagas:
att tillfällen, så vidt omständigheterne medgifva, måtte beredas för de
behöfvande att, genom sysselsättning vid allmänna arbetsföretag, förskaffa
sig medel till uppehälle;
att af förenämnde till E. K. M:s Nådiga disposition ställda medel högst
50,000 R:dr B;co måtte användas till undsättning, utan återbetalningsskyldighet,
endast åt sådane behöfvande, som icke ega att påräkna understöd af
sina Co mm un er, icke äro i tillfälle att genom arbetsförtjenst sig försörja,
samt ej heller i stånd att af sina tillgångar åstadkomma någon återbetalning;
att i Öfrigt medlen endast måtte disponeras till låneunderstöd, utan
ränta, med bestämd återbetalningstid, och mot derför ställd säkerhet af
de större eller mindre menigheterne gemensamt, eller ock hvad annan ansvarighet,
E. K. M. pröfvar kunna godkännas.
Slutligen och på det den contanta behållning, som genom influtne
tullafgifter på från utrikes ort införd spanmål uppkommit, må under tiden,
intilldess samma behållning behöfver användas för sådane utbetalningar,
hvarför den är afsatt, kunna för andra Statsutgifter begagnas och i allmänna
rörelsen åter ingå, få Rikets Ständer jemväl i underdånighet anhålla,
att denna behållning, i likhet med hvad som angående inbetalningarne å
1830 års undsättnings-creditiv förut är stadgadt, må till Riksgälds-Contoret
öfverlemnas, emot skyldighet för detta Veik, att de sålunda emottagna
medlen vid skeende reqvisition E. K. M., för det med dem afsedda ändamål,
tillhandahålla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 24 Maj 1845.
Expeditions-Utskotiels Förslag lill und. Skrifvelse, N.o %33. 627
N:o 233.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1845.
Preste-Slåndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den a3 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändringar
i sättet för utgörande af indelta räntor samt om dessas
jemte tionde-spanmålens indragning till Stats-Ver ket, m. m.
(Stats-Utsk. Uti. Ntris 287 och 324.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva, vid så väl innevarande Riksdag som flere af
de föregående, framställningar blifvit gjorda om de indelta rantornes indragning
till Stats-Verket, emot anvisning af motsvarande contanta anslag
åt vederbörande, samt om alla räntors och kronotiondes framtida utgörande
i contant, utan uppsägningsrätt hos räntegifvare; hvarjemte Rikets Ständer
tagit kännedom af E. K. M:s och och Rikets Stals-Contors den 18 December
1839 afgifna förslag, att, till befordrande af redighet i räkenskaperne
och enhet vid löners anslående, Stats-Verket måtte öfvertaga samtliga indelningarne
och i stället förse deras innehafvare med penningelöner, hvarigenom
den billiga förmån skulle tillskyndas indelningsgifvare, att de, lika med
dem, som böra utgöra sin afrads- eller tionde-spanmåi direkte till kronan, ej
allenast befriades från forsellönens erläggande, utan äfven egde begagna den
i allmänhet medgifna optionsrätten i afseende på spanmålens leverering antingen
in natura eller i penningar efter markegång.
Hvad nu först angår frågan om indelta räntors indragning till StatsVerket,
emot anvisning af motsvarande contanta anslag, finna Rikets Ständer
det vara ostridigt, att, genom räntors och tiondes utgående till vissa inrättningar
och embetsman, många och väsendtliga olägenheter tillskyndas
läntegifvarén, emedan räntetagaren är berättigad, att, utan afseende på
större eller mindre möjlighet för den förstnämnde att fullgöra sitt åliggande,
och utan afseende på årsvext, tillgångar och gällande pris, till leverering in
natura uppsäga de uppsägbare persedlarne, äfvensom att, utan afseende på
otjenligt väglag eller andra svårigheter, få spanmålen forslad en viss våglängd,
— hvarmedelst räntetagaren kan ega tillfälle att fordra en öfverdrifvet
hög lösen. För indelningstagaren åter inträffar, att hau sent får upp
-
SxS Expedilions-Utskottels Förslag till uud. Skrijvelse, N.o 233-.
bära lönen och stundom med kostnad och besvär måste besörja indrifning
deraf hos flere serskilda personer, hvarjemte han ofta äfventyrar att få emottaga
spanmål, utan möjlighet att med fördel förvandla densamma till
de penningar, hvaraf han egentligen är i behof. Lönen blifver till sitt belopp
mycket olika det ena året emot det andra, och någon säker beräkning
på det löpande årets inkomst kan aldrig utaf honom uppgöras. Stats-Verkei
har af den omnämnde dispositionen den olägenheten, att räkenskaperne
blifva mera invecklade och att de till serskilta corpser anvisade räntor måste
intagas i flere redogörelser.
Rikets Ständer hafva derföre ansett en förändring härutinnan, och indragning
till Stats-Verket af de till Corpser, Stater, Verk och Inrättningar
ansiagne räntor och kronotionde, både vara önsklig och böra verkställas, så
vida åtgärden kan ega rum, utan Stats-Verkets alltför dryga betungande
och utan att någon derigenom blifver i sin lagliga rätt förnärmad, samt så
vida trygghet vinnes, att Statens tjenst, framgent likasom hittills, kan, äfven
vid de mest oblida skiften och föränderliga förhåliandeu, fortfarande och
till det allmännas båtnad blifva bestridd. Undantag måste således, åtminstone
tills vidare, ega rum i afseende på sådana räntor, som in natura utgöras
i och för något serskildt Verks drift, äfvensom förändringen icke kan
för löntagare, utan godvilligt medgifvande, inträda förr än vid förflyttning
från nu innehafvande tjenstebefattning, och dessutom måste, i Rikets Ständers
tanka, åtskilliga härmed sammanhang egande frågor tagas i skärskådande.
Om nemligen alla ifrågavarande räntor och kronotionde till Stat-Verket indragas,
måste nuvarande indelningshafvare, likasom andre löntagare, erhålla
sina löner i penningar qvartaliter under årets lopp, ty hvad räntegifvare nu
erlägga, ingår ej förr än under det påföljande årets fyra första månader.
Verk och Inrättningar äro jemväl berättigade, att erhålla dem tillerkände
anslag, om ej qvartaliter, åtminstone vid hvarje års utgång, och således innan
uppbörden från de skal tskyldige ingått. Härigenom kommer Stats-Verket
i nödvändighet att utgifva ett förskott, motsvarande hela beloppet af
de till kronan sålunda indragne räntor och kronotionde. Löntagares hittills
i allmänhet knappa vilkor kunna, lika litet som de till Academier, Verk
och Inrättningar ansiagne inkomster, förminskas, utan måste fortfarande bibehållas
vid sitt nuvarande belopp, och ersättningen för t. ex. spanmål
dem således oafkortad tillerkännas jemte nu stadgade forseliön. Men dymedelst
att allt hvad räntegifvare nu erlägga hädanefter Liefve kronan behållet,
och någon forlön således icke vidare af dem utgåfves, måste
Stats - Verket också vidkännas en större utgift, än sorn motsvaras af de
Expedilions-UlskoUels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 233. 629
inflytande räntornes belopp; hvarjemte Rikets Ständer ej för bisett den
omständigheten att, om räntegifvare bibehållas vid nu ägande rättighet att
leverera räntepersedlarne in natura, Staten torde, när goda skördar inträffa,
få emottaga ett större qvantum spanmål än hitintills, hvarigenom ut-vidgning
af kronans magasiner samt, pä vissa orter, någon tillökning i magasinsförvaltarepersonalen
kunde blifva erforderlig. Svårigheten att afsätta
den levererade spanmålen, omkostnaderne vid dess försäljning och förlusterne,
då den en längre tid blifver qvarliggande, torde ock stundom förorsaka
förökad utgift, eller minskad behållning för Stats-Verket.
Rikets Ständer hafva ej varit i tillfälle alt fullständigt och med tillförlitlighet
utreda beloppet af de under indelta ordinarie räntan samt kronotionde-spau
målen till löntagare anordnade summor, skiljdt från hvad som
utgår till Verk, Inrättningar och Rusthåll, emedan uti de häröfver befintlige
uppgifter är summariskt hopräknadt så väl det till dessa ändamål anslagne
belopp, som boställsräntor och hvad som utgör Rusthållens egna ursprungliga
hemmans- och jordeboks-räntor. För bestämdt utrönande af
desse forhållanden erfordras en noggran undersökning i orterne, men Rikets
Ständer hafva emedlertid, ehuru blott genom approximatif beräkning, trott
sig finna, ali utaf den vid innevarande Riksdag beräknade indelta ordinarie
räntan R:co R:dr 1,762,000: — —
och indelta tionde-spanmålen . . . 634,170: — — 2 396 170-
vid pass hälften, eller i rundt tal beräknad t .... 1,050,000; — —
måste antagas vara anslaget tili löntagarej och att vid
pass i eller ungefärligen  850,000:
sannolikt utgör det, som är öfverlåtet till academier, verk
och inrättningar, äfvensom rusthåiis-augment m. m.; ■—
samt alt det öfriga
496,170:
består af boställs-räntor och Rusthålls hemmans-räntor.
Åt löntagare, verk och inrättningar m. fl. äro under indelta räntor
och Kronobonden nu anslagne circa 168,000 tunnor spanmål, deraf forlön
utgör 56,000 R:dr.
Enligt denna beräkning skulle, i fall Stats-Verket, såsom ofvanberördt
är, öfvertager de indelta räntorne och kronobonden, samt i stället tilldelar
åt vederbörande coolanta löner och anslag, Stats-Verket sannolikt få vidkännas
ett för framtiden stående förskott af 1,900,000 R:dr, eller måhända
närmare 2 millioner R:dr Banco oell en årlig förlust af omkring 56,000
63o Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o i33.
B:dr, oberäknadt räntan å förskottssumman och den ökade magasineringskostnaden.
Bikets Ständer hafva likväl ansett de genom förändringen för räntegifvare
uppkommande fördelar så betydliga, den för alla skatte- och kronohemmansåboer
erhållande likhet i villkor så magtpåliggande, samt undanrödjandei
af missbelåienheten emellan räntegifvare och räntetagare så vigtigt,
att Bikets Ständer icke tvekat för sin del besluta indragning till Statsverket
utaf alla indelningar m. m., emot ersättning af motsvarande contanta
anslag; men, på det att Staten må vara försäkrad derom, att dessa
löner och anslag skola framgent såsom hittills rätta sig efter de olika tidernas
vexlande pris och motsvaras af de utskylder, Stats-Verket i stället öfvertager,
och hvilka utgå med förvandling efter årliga markegångar, hafva
Bikets Ständer funnit nödvändigt, att ifrågavarande löner och anslag, sedan
deras hittills varande belopp uträknats, bestämmas uti natura-persedlar, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den för hvarje Län nu gällande persedelförteckning.
För att emedlertid befordra större jemlikhet uti lönen
eller anslaget för hvarje år och undvika ett årligt förnyande af alla berakliingarne,
bör hädanefter på löners och anslags contanta belopp uträkning
endast ega rum hvart femte år, medelst förenämnde, för hvarje lön
eller anslag bestämda, persedlars förvandling till penningar, efter de sednast
förflutna tio årens medelpris, enligt markegångsförfattningarne, samt
det sålunda bestämda värdet gälla i fem år.
På det att i framtiden, då löntagare, verk och inrättningar icke vidare
ega rätt att till leverering in natura uppsäga sine räntor, markegångsprisen
ej måtte, till dessas förfång, kunna bestämmas lägre än vederbör och
med verkliga förhållanden öfverensstämmer, anse Bikets Ständer markegången
för de under löner och anslag inbegripne persedlar böra sättas vid den
tid af året, då försäljning allmänt skett och erfarenheten ådagalagt, hurudana
prisen i sjelfva verket varit, men icke, såsom nu tillgår, innan afsättning
i allmänhet egt rum, och man vet, hvad priset kan komma att blifva.
Att de betydliga räntor, hvilka äro såsom augment åt rusthållare anvisade
för rustningens uppehållande jemväl böra till Stats-Verket ingå och med
contant ersättas, anse Bikets Ständer vara alldeles nödvändigt, så vida den
ifrågaställda åtgärden skall kunna erhålla den fullständighet, som ensamt
lemnar visshet om en allmännare belåtenhet med förändringen. När alla
andra räntegifvare i afseende på åliggande utskylder ställas i lika förhållande,
vore det, enligt Bikets Ständers tanka, i hög grad olämpligt, om en
dass af dem, eller de, hvilka utgöra räntor, anslagne till rusthållens under
-
Expeditions-Utskoltets Förslag till und Skrifvelsej N.o 233. 631
stod, skulle qvarstå uti en annan belägenhet än alla öfriga, och egarne af
rusthållen kunna icke ega skälig anledning till klagan, då de erhålla fullt
motsvarande ersättning genom contant, på bestämd tid årligen utgående
Statsanslag, utan att besväras med utlösande af jordeboks-extract, eller mottaga
räntepersedlar och stundom påkalla laglig åtgärd för att utbekomma
siu rätt. Beloppet af de räntor, hvilka såsom augment eller rusthållens
egna hemmantals- och jordeboks-räntor äro anslagne till underhållande af
rustningen, uppgår öfverhufvud årligen öfver hela Riket till circa 800,000 R:dr.
Då det emedlertid är af högsta vigt, att regleringen må, fastän indelningarne
upphöra, likväl erhålla det bestånd, 80 § Regerings-Formen tillförsäkrar
Indelnings-Verket, anse Rikets Ständer, att någon förändring i afseende
å beloppet af de löner och anslag, hvilka vid regleringen bestämmas,
icke må kunna tillvägabringas ulan Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers
gemensamma beslut.
Enär en så vigtig och uti invecklade, med hvarandra sammanhang egande
förhållanden ingripande förändring, som den ifrågavarande, måste vid
verkställigheten föranleda vidlyftiga utredningar och medföra pröfningen af
så många locala och personella frågor, att man ej kan förutse, huru lång
tid härtill möjligen åtgår, hafva Rikets Ständer ansett, alt beslutet om tidpunkten
för förändringens sättande i verket lämpligast bör öfverlemnas åt
Kongl. Maj:t och ensamt bero af Kongl. Maj:ts höga profning och bedömande.
Hvad beträffar frågan om alla räntors och kronotiondes framtida utgörande
i contant utan uppsägningsrätt hos räntegifvare; så vore Uet
visserligen tor Stats-Verket iordelakligt om all leverering in natura upphörde
och utskylderne inflöto endast i contant, helst Stats-Verket derigenom
undginge det med indelta räntornes indragning förknippade äfventyr att få
emottaga en dubbelt större qvantitet spanmål än som nu är fallet; men då
de skattskyldige, hvilka utgöra kronan behållna räntor, för närvarande ega
optionsrätt, att antingen leverera in natura eller betala med contant, så
skulle, om de nu förpligtades att ovillkorligen alltid lösa natura-persedlarne
med penningar, räntegifvarne försättas uti en mindre förmånlig ställning,
än den, hvari de nu befinna sig. Omständigheter inträffa ofta, som
vålla en trög spanmåls-afsättning, och i fall skatterne vid en sådan tidpunkt
ovillkorligen skulle utgöras med penningar, blefvo utan tvifvel, uti sädesrika
orter, prisen å spanmål ytterligare nedtvingade, helst större qvantiter
måste under en koitare lid försäljas, samt den hittills varande utvägen, att
låta räntetagare, genom mångfaldigad speculation och enskild omtanka, af
-
6la Expedilions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelsej JV.-o 23j.
yttra sina spanmå Israil tor, hade upphört. Visserligen kan ruan antaga, att i
en betydlig del af Pviket, uti de norra provinserne, äfvensom i Bergslagsorterna,
leverering in natura aldrig ifrågakommer, meri de provinser, der
åkerbruket är mera ulvidgadt, spanmåls-productionen i följd deraf betydlig
och afsättningstillfällen tidtals saknas, skulle möjligen genom förändringen
blifva lidande, och der kunde lätteligen inträffa, att en och en half tunna
spaumål medtogs för att inbringa lösen för en. Rikets Ständer äro således
af den mening, att, ehuru ovillkorlig lösen med penningar, i stället för räntegifvares
rättighet att efter eget val leverera in natura, vore för Statsverket
af icke ringa vigt, ett sådant åliggande likväl blefve för räntegifvarne
så menligt, att Rikets Ständer icke velat för närvarande besluta annat
än räntegifvarnes hörande i frågan. Uti de orter, hvarest desse åtaga sig
att allt framgent erlägga sina utskylder endast i contant, kan större jemnhet
uti skattebördor beredas, om på sätt Rikets Ständer för löntagare, Verk
och Inrättningar bestämt, å räntepersedlarne hvart femte år sättes ett värde
i öfverensstämmelse med medeltalet af sednast förflutna 10 årens markegångspris
samt lösen för dem under nästpåföljande fem år utgöres efter
sålunda faststäldt pris. Markegång för dessa prisbestämmelser bör, i likhet
med hvad ofvanberördt är, sättas efter den tid, då afsättning allmännast
ägt rum, och icke på förhand, innan man erfarit årets pris.
På samtelige dessa skäl och grunder hafva Rikets Ständer för sin del
beslutat följande:
l:o Alla till indelta löntagare, till Verk och Inrättningar, Rusthåll m.
m., anslagne räntor och kronotionde skola blifva Kronan behållne, med undantag
tilis vidare af dem, hvilka, enligt contract eller privilegier, utgå ia
natura för vissa Verks drift, såsom koi-räntorne till Fahlu Koppar-Verk,
Sala Silfver-Verk m. fl.
2:o Boställen, hemman och lägenheter, som till Regementen och Corpser,
Civile och Ecclesiastike Löntagare, Academier, Veik och Inrättningar af
hvad namn som helst äro anslagne och hvilkas afkastning af dem, eller
för deras räkning, disponeras, förblifva fortfarande, såsom hitintills, orubbadt,
tili vederbörandes egen disposition.
3:o För löntagare anslås ersättning i contant af Statsmedel, motsvarande
hittills varande inkomster, att qvartaliter under året utgå; för Verk och
Inrättningar, Rusthåll m. m. anslås likaledes motsvarande ersättning i con
tant,
att vid hvarje års slut utgå.
4: o
Expediiions-Ulskollets Förslag till lind Skrifvelsej N.o *33. 633
4:o Dessa ersättningsbelopp beräknas och beslärnmas till likhet med.
hvad iukomslerne i medeltal utgjort efter hvarje Läns serskilda, af Karrmar-Collegium
fastställde markegång under de sista 10 åren 1836-—1845,
forsellöuen för spanmål inberäknad. För hvarje Lonings - Stat, Verk eller
Inrättning bör slutsumman bestämmas till det jemna tiotal, som är närmast
den uppgjorda beräkningen.
5:o Den fö'- ersättningsbeloppen sålunda uppgjorda beräkning, bör derefter,
på sätt pröfvas lämpligast, förvandlas till natura - persed lar, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med den för hvarje Län nu gällande persedel-förteckning,
hvarvid dock framdeles förenkling torde komma att vidtagas, med
anledning af den framställning i ämnet, sorn Rikets Ständer nu anhålla,
att E. K. M;t i Nåder måtte täckas vid nästa Riksdag afgifva.
6:o Sålunda bestämda Stater kunna derefter icke utan Kongl. Maj;ts
och Rikets Ständers sammanstämmande beslut förändras.
7:o Den ersättning, som under de första fem åren 1846—1850 kati
komma att utgå i contant, utgöres efter beräkningen uti 4:de punkten; men
derefter uträknas dess belopp å nyo för hvarje fem år efter då sednast förflutna
10 årens medelmarkegångspris å de natura - persedlar, hvilka enligt
femte punkten blifvit bestämde att motsvara contanta beloppet.
8:o Indragning till Kronan af löntagares räntor och kronotionde verkställes
vid hvarje blifvande vacance eller förflyttning; men det tillåtes alla,
som det åstunda, att förut få utbyta sina indelningar mot de contanta
anslagen. Augmenlsräntor, samt de räntor och kronotionde, sorn äro anslagne
åt Verk och Inrättningar, indragas till Kronan ofördröjligen, så snart E.
K. M:t finner förändringen kunna sättas i verket.
9:o Markegång, hvarpå de uti 7:de punkten föreskrifna nya beräkningar
höra sig grunda, sättes hädanefter årligen uti April månad, med iagttagande,
att de under sistförflutna sex månader i orten gångbara pris der^
vid tagas till bestämdt rättesnöre för de persedlar, till hvilka räntornes beräknade
värde blifvit förvandladt.
Rikets Ständer få, med anmälan härom, jemväl underdånigst anhålla,
det E. K. M:t måtte lemna Sitt Nådiga bifall till förändringen och att E.
K. M:t täcktes anbefalla verkställighet deraf så tidigt, som möjligen
ske kan.
På det att Stats-Verket må kunna med någon sannolikhet beräkna
hvad belopp af natura-persedlar, som af räntegifvare kunna komma att uti
de serskilda orterne levereras, få Rikets Ständer likaledes i underdånighet
Bih. till R. St. Trot. 1845. 10 Sami. 1 Afd. 80
53|
Expeditions-Utskoltels För lag till und. Skrifvelse, N.o 23^.
anhålla, alt E, K. M:t täcktes låta alla räntegifvare Läns- eller Districtvis.
höras, huruvida de önska att framgent bibehålla sin nu ägande optionsrätt»
eller huruvida de åstunda att för framtiden ovillkorligt erlägga räntor och
kronotionde i contant. Uti de orter, der räntegifvare ingå på sistnämnde
förslag, komma alla räntor och kronotionde att dädanefter betalas efter hvarje
fem år uträkuadt och för de fem nästkommande åren bestämdt medeltal af
sednast förflutna 10 årens markegångspris på hvarje persedel, som finnes
uti hemmantals- och jordeboks-ränlan, äfvensom på kronobonden. För åren
1846 till och med 1850 gäller medeltalet af markegången för åren 1836
—1845, och derefter sker ny uträkning för de nästkommande fem åren, o.
s. v. allt framgent. Den markegång, sorn bör ligga till grund för dessa uträkningar,
skall sättas uti April månad, enligt föreskrifterne i 9 punkten.
För de räntegifvare» hvilka förbehålla sig optionsrätt till leverering in natura,
eller betalning i contant, blifva nu gällande föreskrifter till deras kraft
och verkan fortfarande bibehållne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
N:o 234.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj i&jS.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Eonde-Ståndet den 24 — —
Mikels Ständers underdåniga Skrijvelse, angående beredande
af ny loeal Jör Riks* Archi vet.
(Stats-Ulsk. Uti., N:iis 211 och 311 samt Mern.» N:o 330)..
S. A. K.
Vid senast för flutna Riksdag medgåfvo Rikets Ständer,, alt det af Riks*
gälds-Gontoret nu begagnade hus finge användas tili framlida loeal för Riks
-
Expeditions - Utskottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o 234-
635
Arelli vet samt, i mån af utrymme och behof, till förvarande af Kongl.
Wittei hets-, Historise- och Autiq vitets-Academiens samlingar, emot det att
Sundhets-Collegii dåvarande, på Riddarholmen jemväl belägna embetshus i
stället blefve till Riksgälds-Contoret öfverlemnadt; hvarjemte Rikets Ständer
beslöto, att sistnämnda hus, under iagttagande af all lämplig och ändamålsenlig
besparing i kostnaderne, borde, i öfverensstämmelse med de för verkställigheten
häraf meddelade föreskrifter, iståndsättas och, för dess begagnande
till local för Riksgälds-Contoret, behörigen inredas; hvilket beslut
likväl, enligt hvad Fullmägtige i Riksgälds Contoret anmält, af anförda orsaker,
icke kunnat till verkställighet befordras, då Rikets Ständer i Juli månad
nästlidet år sammanträdde.
Under sådant förhållande och jemte det Rikets Ständer numera kommit
till öfvertygelse derom, att det af Sundhels-Collegium tillförene begagnade
hus, i anseende till dess läge, beskaffenhet och utrymme, är olämpligt
till local för Riksgälds-Contoret, hafva Rikets Ständer fått emottaga ett
forsäljningsanbud å det vid hörnet af Slottsbacken och Skeppsbron belägna,
aflidne Hof-Marskalken, Friherre G. Ridderstolpes sterbhusdelägare tillhöriga
hus, hvilket, emot en köpesumma af 100,000 R:dr B:co, deraf §:del borde
erläggas vid tillträdet samt |;del 3:ne månader derefter o. s. v. skulle
den 1 instundande October kunna aflernnas. Och som detta anbud synts förtjena
Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet, enär, genom antagandet deraf, en
i alla afseenden passande och ändamålsenlig local för Riks-Archivet eller
Riksgälds-Contoret och jemväl andra Allmänna Embetsverk skulle kunna
erhållas, hafva Rikets Ständer sökt förskaffa sig fullständig kännedom om
husets beskaffenhet och dervid funnit de i upprättad beskrifning meddelade
fördelagtiga uppgifter med verkliga förhållandet öfverensstämmande, äfvensom
att byggnaden, efter den för icke längesedan derå verkställda både utoch
invändiga reparation, är i mycket godt och väl underhållet skick, hvadan
åtminstone under den närmaste framtiden ingen betydligare kostnad
synes erforderlig för husets underhållande eller iståndståndsättande; i betraktande
hvaraf, äfvensom af husets solida byggnadssätt samt storlek och
belägenhet, Rikt Is Ständer ansett den äskade köpesumman, 100,000 R:Jr, icke
öfverstiga denna egendoms verkliga värde.
Jemte den fördelaktiga belägenheten och beskaffenheten af här ofvan
omförmälda hus, hafva Rikets Ständer jemväl ansett följande omständigheter
tala för detsammas inköpande och begagnande företrädesvis till' framtida
local för Riks-Archi vet. Härigenom komma nemligen ett både tillräckligare
och tjenligare utrymme för uppställandet af Archivets handlingar alt
636
Expedit iöns-Utskottets Förslag till rind. SkrifvelseIV.-o 2 3f.
beredas, än det som finnes att tillgå i Riksgälds-Contorets nuvarande lius,
hvilket senare, för att kunna inrymma dessa med hvarje år ökade handlingar,
troligtvis inom en föga aflägsen framtid måste genom en kostsam
tillbyggnad utvidgas. Deremot är och fötblifver det förra huset för sådant
ändamål destomera tillräckligt, som ett eller annat af de härtill för närvarande
upplåtna stora hvalf under Kongl. Slottet jemväl framdeles torde af
Riks-Archivet kunna utan olägenhet begagnas, i fall det äger sin hufvudsakliga
local så nära derinvid. Dessutom torde kostnaderne för inredningen
af detta hus sannolikt blifva betydligt mindre, än för de förändringar uti
inredningen af Riksgälds-Contorets hus, hvilka för Archivets inrymmande
derstädes ovillkorligen erfordras. Ock kunde likaledes ej allenast den dubbla
flyttningen af först Riksgälds-Contoret och sedermera Riks-Archivet samt
dermed förenade kostnader undvikas, utan ock inredandet af Riksgälds-Contorets
nya local och Contorets afflyttning från dess nuvarande hus icke behöfva
afvaktas, innan Riks-Archivets samlingar kunde i sin framtida local
uppställas och ordnas, hvarmed början i sådant fall förmodligen skulle kunna
ske under instundande höst.
I betraktande af ofvan uppgifna omständigheter och förhållanden, hafva
Rikets Ständer beslutat, att aflidne Hof-Marskalken, Fi iherre G. Ridderstolpes
sterbhusdelägares vid Skeppsbron, emellan Slottsbacken och Saltcompagniegränden
belägna hus må, emot den derför äskade köpesumma, Ett
Hundra Tusen Riksdaler Banco, af Riksgälds-Contoret inköpas, för att, derest
E, K. M. dertill lemnar Sitt Nådiga samtycke, begagnas för det ändamål,
hvartill det hus, Riksgälds-Contoret nu innehar, af Rikets sednast församlade
Ständer anvisades, eller, i motsatt fall, upplåtas till local för Riksgälds-Contoret,
jemte det eller de allmänna Embetsverk, för hvilka E. K,
M. och Rikets Ständer kunna anvisa embetsrum uti samma hus; börande, i
sednare fallet, Riksgälds-Contoret, inom den 15 April 1846, afträda det af
Contoret hittills begagnade hus; och hafva Fullmäglige i Riksgälds-Contoret
blifvit bemyndigade att afsluta köpet om förenämnde hus, samt att ofördröjligen
gå i författning härom, så att huset den 1 nästkommande October
må kunna antingen af E. K. M. och Kronan, för Riks-Archivets räkning,
emottagas, eller ock af Riksgälds-Contoret tillträdas.
Betiäffande det till Embetsrum åt Suudhets-Collegium tillförene begagnade,
men numera till Riksgälds-Contorit afträdda hus, så har dess ytterst
bristfälliga beskaffenhet under loppet af ej mindre denna än nästföregående
Riksdag blifvit för Rikets Ständer uppgifven, och hvarvid inhemtats,
alt kostnaden för husets iståndsättande och iuredande samt en vedbods upp
-
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelsej IV:o 637
förande, uti häröfver upprättadt förstag, är vorden beräknad till 20,994 R;dr
B:co, ehuruväl ett anbud alt efter entreprenad verkställa dessa reparalionsoch
inrednings-arbeten upptagit endast en summa af 15,800 R:dr, häruti
dock ej inbegripen kostnaden för de alla i rummen äfvensom å vinden erforderliga
hyllor och skåp. Enär nu Rikets Ständer hysa den åsigt, att
det ökade värde, sistnämnda hus, genom dess reparerande, skulle erhålla,
ingalunda komme all moLsvara reparationskostnaden, och då detta hus i
dess nuvarande skick är mindre användbart till local för något allmänt
embetsverk, hvaremot detsamma, i anseende till dess belägenhet invid Riddarholuishamnen,
utan tvifvel skall vid en blifvande försäljning betalas
med dess fulla värde; alltså och enär härtill kommer, att husets öfverlåtande
lill enskildt begagnande icke bör kunna medföra någon egentlig våda
för Kronans ett stycke derifrån belägna, fristående och mycket högre hus,
hafva Rikets Ständer godtfunnit, alt frågan om iståndsältandet och inredandet
af det hus, Sundhets-Collegium tillförene begagnat, må förfalla, samt
att deremot samma hus, genom Fullmägtiges försorg, hör af Riksgälds-Contoret
försäljas på det sätt, Fullmägtige pröfva för det allmänna mest fördelaktigt
och ändamålsenligt.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 24 Maj 1845.
N:o 235.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1845.
Preste-Slåndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den — —
Rikets Ständers underdåniga Skrijvelses i fråga om a/yttrande
till Stockholms Stad af den Staten tillhöriga s. k. Fatebursegendomen
å Riddarholmen•
(Slats-Utsk:s Uti. N:o 318 samt Mera. N:o 331).
S. A. K.
Uti en till Rikets Ständers Stats-Utskott den 6 innevarande månad
638 Expedit i oris-Ulskolle.ts Förslag till lend. Skrifvelse, N.o 2°S
\
aflålen Nådig skrifvelse, har E. K, M:t behagat gifva Uiskottet tillkänna, att
sedan, i anseende till den årligen stigande Ångbåtstrafiken å Mälaren och
i följd deraf nödig befunnen förlängning af den vid Riddarholmen befintliga
lastagebro, fråga blifvit vackt, dels om upplåtande för berörde ändamål
af den plats å Riddarholmen, sorn för det närvarande af den Kongl. Fatburen
upptages, dels ock om förflyttning af nämnde tvättinrättning till nedra
delen af den Commerce-Collegii hus tillhörande tomt, samt inredning till
fatbur för Kongl. Hofvet af de å sistnämnde tomt varande stallbyggnader,
de der till begagnande, såsom sådane, ej vidare korame att för Kongl. Hofvets
räkning afses, så har Stockholms Stads Drätsel-Commission, uti underdånig
skrifvelse den 19 sistlidne Mars, fästat E. K. M:s Nådiga uppmärksamhet
å de fördelar för del allmänna, sorn genom Falbursegendomens öfverlemnande
till Stadens disposition skulle kunna beredas, ej blott med
hänsigt till ofvanuppgifne för Ångbåtstrafikens underlättande erforderliga åtgärd,
utan ock i anseende till den utväg, som dymedelst vunnes för Staden,
att gifva åt den nuvarande, öster om fatbursegendomen belägna Gymnasii-byggnaden
en af omständigheterne högst påkallad utvidgning; med anledning
hvaraf Commissionen i underdånighet hemställt, om icke iftåga•varande
egendom kunde varda till Stockholms Stad upplåten för en köpeskilling
af 16,666 R:dr 32 sk. Banco; och då E. K. M:t, som, i fråga om
den Kongl. Fatburens föreslagna flyttning till Commerce-Collegii tomt, inhemtat
bemälde Collegii underdåniga utlåtande, vid öfvervägande af detta
ärende tagit i betragtande den väsendtliga nytta, hvilken, genom fatbursegendomens
användande på ofvan omförmälde sätt, skulle för det allmänna
uppkomma, och derjemte funnit något hinder för fatburens förläggande å
Commerce-Collegii tomt icke möta, samt enär i öfrigt den af Drätsel-Commissionen
för nyssnämnde, i bristfälligt skick befintliga egendom erbjndne
köpesumma icke allenast fullt betäckte kostnaden för fatbureus flyttning,
utan ock, såsom ersättning för tomten, lemnade ej obetydligt öfverskott, fair
E. K. M:t, med afseende jemväl derå, att Stockholms Stad till kostnaderne
för dervarande läroverk årligen bidroge med en i Stat bestämd summa af
10,000 R;dr, till Rikets Ständer öfverlemnat, huruvida icke Diätsel-Commissionens
ofvanberörde anbud må antagas, och Fatbursegendomen, i ÖfverInlendents-Embetets
räkenskaper upptagen till ett värde af 10,416 R:dr 32
sk., alltså emot den uppgifne köpesumman, 16,666 R:dr 32 sk., till S adén
afyllras, under villkor, att egendomen varder till utvidgad local för Stockholms
Gymnasium, äfvensom till ans alter för Ångbåtstrafiken å Mälaren
använd, samt med rättighet för E. K. M:t att af köpesumman disponera så
Expcditions-TJIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 235.
639
stor elei, som erfordras för bestridande af de med Falburens föreslagna
flyttning förenade kostnader.
Rikets Ständer, som tagit denna E K. M:s Nådiga framställning i behörigt
öfvervägande, hafva dervid icke kunnat förbise så väl behofvet af en
utvidgad lastageplats för de från Mälarsidan till Stockholm ankommande
ångfartyg, hvilkas antal de sednare åren visat sig i ständigt tilltagande,
sora ock den genom nämnde behofs afbjelpande för trafiken uppkommande
lättnad, den der icke allenast för Stockholms Stad, ulan äfven för det allmänna
ot v i f ve lagtig t komrne att medföra väsendtliga fördelar. Genom upplåtande
till berörde ändamål af den plats å Riddarholmen, som för närvarande
af den Kongl. Fatburen upptages, kom me äfven Angfartygshamnen
alt på 2:ne serskilda ställen ega communicalion med Riddarholmsplanen;
hvilket förhållande onekligen skulle, vid tillfälle af inträffande eldsvåda, i
betydlig mån underlätta släcknings- och bergningsarbetet, äfvensom de vid
hamnen belägna publika byggnaders skyddande, hvarförutan äfven torde
böra i betragtande tagas, att, enligt hvad Dräisel-Commissionen i underdånighet
anföit, fatbursegendomens öfverlemnande till Stockholms Stads disposition
skulle bereda ett önskadt tillfälle att för härvarande Gymnasium,
hvilket i afseende på tocaten torde befinna sig bland de sämre lottade dylika
inrättningar i Riket, tillvägabringa en af omständigheterne högeligen
påkallad utvidgning såmedelst, att begge husen sattes med hvarandra i direct
förbindelse.
Vid sådant förhållande, och då, enligt Rikets Ständers tanka, billigheten
fordrar, att Staten äfven i sin mån bidrager lill befrämjande af ofvanuppgifne
ändamål, hafva Rikets Ständer funnit sig ega ali anledning bifalla, det
nuvarande Fatbuisegendomen må för berörde föremål till Stockholms Stad
afytlras, dervid likväl, i fråga om local för den nya Fatburen, Rikets Ständer
ansett Commerce-Collegii tomt härtill böra användas endast i den händelse
någon tjeniigare plats ej kan erhållas; äfvensom den omständighet torekommit,
att, enligt hvad Dr ätsel - Commissionens underdåniga skrifvelse
gifve)- vid handen, kostnader) lör ofvanberörde stallbyggnaders inredande
till fatbur blifvit uppskattad till 8,176 R:dr 28 sk., hvadan å deri af Commissionen
erhjudne köpeskilling, 16,666 R:dr 32 sk., skulle efter afdrag af
flyttnings- m. fl. kostnader uppstå ett öfverskott af omkring 8,000, ålit
Banco; men att, vid nämnde kostnadsförslags uppgörande, den å Comineree-Collegii
tomt befintliga södra flygelbyggnad tagits i beräkning så
-
Expeditions-UskoV ets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 235.
som användbar till boningsrum för den vid tvättinrättningen anställde personal,
hvaremot, enligt hvad af Commerce-Collegium numera blifvit upplyst
och vitsordadt, berörde flygelbyggnad oundgängligen erfordras såsom
local för inrymmande af Collega och Manufactur-Discontens archiver. Vid
sådant förhållande och då i följd häraf det torde blifva af nöden att, till
boningsrum för tvättinrättningens förestånderska och dervid anställde tjenstefolk,
å ifrågavarand etomt uppföra en serskild tillbyggnad, deraf lätteligen
skulle kunna inträffa, att kostuaderne för anläggande af elén nya fatburen i
sjelfva verket komme att öfverstiga den erbjudna köpesumman; hvilken
överskjutande kostnad, i händelse sådan skulle ifrågakomma, enligt Rikets
Ständers tanka, icke skäligen bör falla Stats-Verket till last, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra i så måtto bifalla E. K. M:s högstberörde Nådiga
framställning, att Rikets Ständer till E. K. M:t i underdånighet öfverlemna,
att för de uti den Nådiga skrifvelsen omnämnde ändamål låta försälja
fatburshuset med tillhörande tomt, samt att på någon lämplig plats låta
uppföra en byggnad, som fullkomligen motsvarar behofvet af fatbur;
och må, endast i händelse annan tjenlig local för Fatburs uppförande icke
finnes, Manufactur-Discontens tomt dertill användas, likväl utan alt någon
af de med Gommerce-Collegii hus sammanhängande flyglar härvid må tagas
i beräkning, och med villkor, alt kostnaden härför icke må öfverstiga den
för meranämnde fatburshus och tomt erhållande köpeskilling.
Hvilket Rikets Ständer härmedelst få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
N:o 23G.
Expeditions-TJtsholtets Förslag till und. Skrifvelse, JV.-o 236. jS^t
N:o 236.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj 1845.’
Preste-Ståndet den a3 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående öfve riem»
nandet till Kongl. Maj.t af det nja Reglementet för Riks»
gälds-Contoret.
(Stats-Utsk. Mern., N:o 329.)
S. A. K.
Sorn, i anseende till Riksdagens snara slut, ett serskildt exemplar af
det under innevarande Riksdag uppgjorda och numera till största delén af
Rikets Ständer gillade och fastställda Reglemente för Riksgälds - Contorets
framtida rörelse och förvaltning icke hinner att dessförinnan utskrifvas och
Sill E. K. M:t i underdånighet öfverlemnas; hafva Rikets Ständer lemnat
sine Fullmägtige i nämnde Contor uppdrag att, efter Riksdagens slut, ofördröjligen
till E. K. M., å Rikets Ständers vägnar, i underdånighet aflemna
eu bestyrkt afskrift af ifrågavarande Reglemente, med undantag likväl af
de delar deraf, som handla om Riksgälds-Contorets styrelse och betjening,
samt utredningen af f. d. Filial-Disconterne.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
Sih. titt R. St. Prot. i84$• » Sami. t AfA
81
642
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o i3j.
N:o 237.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 23 Maj i845.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
förslag till Lag för Enskilde Banker.
(Banco- och Lag-Utsk. Bet. N:o 1, Uti. N:o 2, Mern. N:o 3,
Mern. N:o 7, Banco-Utsk. Mern. N:o 76.)
S. A. K.
Som Rikets Ständer funnit den Författning, i kraft hvaraf Enskilde
Banker blifvit tillåtne, eller Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, jemförd
med 15 Gap. Handels-Balken, vara ofullständig, ej mindre uti föreskrifterne
om de for allmänna säkerheten nödige garantier vid enskilde Bankers
stiftande, än ock i afseende på bestämmande af föremålen, vilkoren och sättet
för dylika Bankers rörelse, äfvensom all föreskrift deruti saknas om de
controller öfver desse inrättningars verksamhet och utsträckning, samhället
hör ega rättighet att utöfva; så hafva Rikets Ständer, i likhet med hvad jemväl
vid de två sednast förflutne Riksdagarne af Rikets då församlade Ständer är
vordet hos E. K. M. i underdånighet anmäldt, ansett en fullständigare lagstiftning
i delta ämne, än den, som för närvarande förefinnes, vara af behofvet
påkallad; hvarvid och enär det vore betänkligt, atl, under nuvarande
penningeförhållanden, vidtaga en rubbning i de enskilde Bankernes hittills
åtnjutne lällighet att utgifva egne tryckte eller graverade cieditsedlar, Rikets
Ständer ansett enskilde Banker böra få bildas med bibehållande af
nämnde rättighet, under den ansvarighet och de vilkor, sorn bestämmas uti
det förslag till lag för enskilde Banker, hvilket Rikets Ständer för sin del
antagit, och som till E. K. M. Nådiga stadfästelse härhos i underdånighet
öfverlemnas; och få Riket Sländer derjemte i underdånighet anhålla, dels
att de uti berörde lag i R:dr B:co beslå inda penningebelopp måtte utföras i
den af E. K. M., med bilall till Rikets Ständers derom fattade beslut, antagne
myntenhet, dels oek att antingen såsom ett tillägg till lagen för enskilde
Banker, eller genom serkild kungörelse, det måtte förklaras, att hvad Kongl.
Kungörelsen den 14 Januari 1824 stadgar angående enskilde Banker och
Expeditions-ll tskottets Förslag till und. Skrifvelse, lf;0 643
Disconter, hädanefter skall gälla endast i afseende på sådane Banker, sorn redaa
är o inrättade, hvilka vidderas undfångne privilegier, under den derför återstående
tiden, måga orubbade bibehållas, derest de ej sjelfva önska att före
samma tids utgång få sina statuter förändrade till öfverensstämmelse med
ofvanberörde Lag.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
Förslag till Lag jör enskilda Banker samt vilkoren för dessas rörelse.
1 §.
Bankrörelse, med rättighet att utfärda tryckte eller graverade creditsedlar,
må utaf enskilde personer, endast i förening till Bolag, bedrifvas,
efter dertill af Kongl. Maj:t meddeladt tillstånd.
Då underdånig ansökning härom göres, böra till granskning och stadfästelse
bifogas ej mindre de för Bankbolaget uppgjorde grundreglor, än
ock Utlånings-Reglementet; och ankommer på Kongl Majit att, efter pröfning,
huruvida Bankinrättningen kan vara for landet fördelaktig eller menlig,
det sökta tillståndet bevilja, på högst Tio år, eller ock förvägra.
Så vida ansökning om Bankrörelses fortsättande blifvit af bolaget gjord
Aderton (18) månader inom nämnde tids utgång, kan tillståndet dertill
förnyas; dock aldrig utöfver Tio år för hvarje gång.
2 §.
Till Bankbolags stiftande erfordras minst Femtio (50) namngifne delägare,
under den ansvarighet, som i denna Lag bestämmes, med en teckningssumma
af minst En million (1,000,000) Riksdaler Baneo, motsvarande
Trehundra Sjutiofem Tusen Riksdaler Silfver-Specie.
Vid pröfning af bolagsreglorna bestämmer Kongl. Majit det högsta belopp,
hvarutöfver teckningssumman ej får gå.
3 §.
Enskild Bank eller dess Afdelning får endast i stad inrättas.
644
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o
4 §-
Delegarne i Bolaget böra inom sig utse en ansvarig och, efter Bolagets
godtfinnande, afsättlig Direction, för att, enligt utfärdad instruction och under
sådan controll af offentlig myndighet, som i denna Lag stadgas, Banken
förvalta samt i alla mål för Bolaget lagligen tala och svara.
5 §.
Bolagsreglornp, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda, böra
dessutom innefatta uppgifter och stadganden i följande ämnen :
a) om beloppet af teckningssumman eller grundfonden, deraf minst
Tjugufem (25) procent skola utgöras af Rikets gällande mynt;
b~) om antalet af Directionens ledamöter, som icke få vara färre
än fem;
c) om tiden och sättet för revisionen, som årligen förrättas, och revisionsberättelsens
kungörande i Tidningarne;
d) om tiden för ordinarie Bolagsstämma, som årligen hålles, villkoren
för sammankallande af extra Bolagstämma och om röslrättigheten;
e\ om sättet för ändring i bolags-reglorne;
f) om sättet för utlåningen och om creditiv-rörelsen; och
g') om deposition på upp- och afskrifnings-räkning.
6§.
Såsom säkerhet för den del af grundfonden, hvilken ej ovillkorligen
skall bestå af contanta medel, må begagnas ej allenast Rikets gällande mynt
samt controlleradt guld och silfver, utan äfven sådane fastighetsinteekningar,
actier eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer,
som för sådant ändamål af Bolaget godkännas, efter pröfning, uti hvilken
Konungens Befallningshafvande i Länet skall deltaga, med skyldighet att
Öfver säkerheten sig utlåta; börande hvad till grundfonden hörer i Landtränteriet
eller annat allmänt förvaringsrum nedläggas uti kassakista med
serskilde lås, dertill Directionen samt ett af Konungens Befallningshafvande
utsedt allmänt Ombud hafva hvar sin nyckel; Bolaget dock obetaget att,
om reda penningar sålunda nedsatte blifvit, dem återtaga i utbyte emot
annan säkerhet, sorn af Bolaget och Konungens Befallningshafvande godkänd
blifvit.
Bankens egne och andre enskilde Bankers actiebref få aldrig ibland
hypothek förgrundfond antagas. Ej må insatt grundfond genom utdelning
minskas, så länge Bankens rörelse fortfar.
Expedilions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 23y.
645
7 §• .
Förr än Banken får Öppnas och träda i verksamhet, skall iagttagas och
inför Konungens Befallningshafvande styrkas:
o) att inför Rådstufvu-Rätten i den stad, der Bankens hufvud-contor är
beläget, blifvit i hufvudskrift förevisade och uti Intecknings-Protocollet ordagrant
intagne, så väl den af Kongl. Maj:t utfärdade tillstånds-resolution,
som ock bolagsreglorne, samt att Rätten, på Bolagets bekostnad, låtit i allmänna
tidningarne införa kungörelse om det ingångna Bolaget;
att profblankelter till Bankens creditsedlar blifvit af Kongl. Maj:t
fastställda;
c) att uppgift på Bolagets delegare ej allenast blifvit aflemnad till
samma Rätt och uti dess Intecknings-Protocoll intagen, utan ock i allmänna
tidningarne kungjord ;
d') alt uppgift å de personer, som komma att underskrifva Bankens
creditsedlar, blifvit tillställd Konungens Befallningshafvande i Länet och i
allmänna tidningarne kungjord;
e) att till Banken blifvit inbetaide minst Tio (10) procent af grundfonden
eli er » :delar af det i 5 §, Litt. a, bestämda tillskott i Rikets gällande
mynt, äfvensom handlingar, hvilka Bolaget efter pröfning godkänt, aflemnade
till säkerhet derför, att återstoden af samma tillskott varder inom,
ett år i Banken insatt; och
att hvad som, enligt nästföregående §, utgör säkerhet för den öfriga
delen af grundfonden, blifvit till Banken inlemnadt och af Bolaget jemte
Konungens Befallningshafvande i redan föreskrifven ordning godkändt.
Då förändring med delegarne i Bolaget inträffar, skall uppgift derom,
efter hvarje Bolagsstämma aflemnas till Rådstufvu-Rätten, för att i dess Intecknings-protocoll
intagas samt i allmänna tidningarne införas; äfvensom,
enär någon förändring sker med de personer, som underskrifva Bankens
creditsedlar, sådan genast skall hos Konungens Befallningshafvande anmälas
och genom allmänna tidningarne kungöras.
s $.
Utom invisningar på Rikets Ständers Bank, i enlighet med derom gällande
föreskrifter, må ej af enskild Bank utfärdas andre tryckte eller graverade
förbindelser, än creditsedlar, ställde till innehafvaren att vid anfordran,
utan ränta, inlösas, och hvilka ej må lyda å mindre belopp, än Sex:
Riksdaler 32 sk. Banco, motsvarande Två R:dr 24 sk. silfver.
Bank-afdelning ege ej rätt att utgifva andra egne förbindelser, än till
viss man slälde invisningar å hufvud-contoret.
646 Expeditions-Vt skottets Förslag till und. Skrivelse, N.o 2^7.
9 §.
Ej må enskild Bank utgifva creditsedlar, och invisningar å Rikets Ständers
Bank till större sammaniagdt belopp, än som motsvaras af: l:o behållningen
i dess egne cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller sedlar;
2:o återstoden af depositionen i Rikets Ständers Bank; 3:o sådane Bolagets
odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypothek, som i 6 § nämnas;
Bankens egna lånehandlingar sålunda härvid icke inberäknade, och
4:o innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade cassa-crediliver, i den
man dessa anlitas, likväl aldrig till större belopp än Tjugufem (25) procent
af teckningssumman.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet
emellan Bankens tillgångar, samt beloppet af dess credit-sedlar och
invisningar skulle komma att rubbas, åligge det Banken att inskränka sin
utlånings-rörelse och inom en månad hafva återställt det rubbade förhållandet.
10 §.
Upplåning, vare sig på creditiv eller genom försträckning och deposition,
må ej heller af Banken göras, till högre sammanräknadt belopp, än
hälften af hvad å tecknad grundfond finnes i Banken insatt.
Alla fordringsbevis, hvilka för dylik upplåning utgifvas, äfvensom depositions-bevis,
skola ställas till viss person, eller visst Verk, samt innehålla,
att öfverlåtelse deraf må ske endast till viss man och efter föregången
anmälan i Banken.
11 §.
Yid utlåning ege Banken, då räntan ej är utfäst högre än efter Fem
för hundrade om året, och utlåning ej ställd på längre tid än Sex månader,
att afdraga räntan för hela lånetiden. Betalar låntagaren ej å förfa Ilodagen;
erlägge då under två månaders tid från nämnde dag En fjerdedel
procent i månaden såsom straffränta, eller tillhopa Två tredjedels procents
ränta för månad, samt från sistberörde tids utgång Sex procents ränta,
till dess betalning sker.
Vid fordringars utsökande njute enskild Bauk samma rätt till handräckning,
som Rikets Ständers Discont-Verk nu är eller framdeles varder
beviljad.
12 §.
Enskilda Bankers adier eller lottbref må icke i någon sådan Bank belånas.
Expeditions-Ulskottels Förslag till und. Skrifvelsej N:.o 2J7. 647
Då i Banken belånte varor icke inlösas vid förfallotiden, kunna de genast
derefter utan föregånget uppbud eller hembjudning föryttras genom
offentlig auction, hvarvid förhålles i enlighet med författningarne om försäljning
af utmätt lösegendom.
13 §.
Banken ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver; men
vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på auction
utbjudes, dervid Bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga; dock med iakttagande
deraf, att sådan egendom åter varder försåld, så snart det utan
förlust för Banken ske kan.
14 §.
Delegare i enskild Bank svaren, en för alla och alla för en, för uppfyllandet
af Bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning här nedan
stadgas:
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt eller med sådana sedlar,
sorn lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina creditsedlar,
äfvensom derest af densamma utfärdad invisning å Rikets Ständers Bank,
vid uppvisandet derstädes, i anseende till bristande behållning ej inlöses,
åtnjute borgenären ränta af den enskilde Banken efter Åtta för hundrade
om året, ifrån den dag, då betalning af creditsedel eller invisning vägrad
blifvit, intill dess inlösningen i Banken åter vidtager.
Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betalning, hvar och en af
Bankens borgenärer obetaget att väcka fråga om Bankens försättande i concurstillstånd,
derom anmälan bör ske hos Konungens Befallningshafvande,
som genast undersöker Bankens ställning. Gitter Directionen då ej visa, att
den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet
och att Banken alla sina borgenärer förnöja kan, åligge det Konungens Befallningshafvande
att låta inställa Bankrörelsen och öfverlemna målet till
O
Domstol, som beslutar att Banken i concurstillstånd försättes.
När concurs inträdt, har ock Bolaget förverkat rättigheten att vidare
begagna sig af det erhållne tillståndet till bankrörelses bedrifvande.
15 §.
Oberoende af den rätt, som i nästföregående § Bankens borgenärer tillägges,
ege innehafvare af creditsedel eller invisning, som ej inlöses, att genast
erhålla qvarstad å en eller flere Directionens Ledamöters egendom,
648 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2J7.
samt att, sedan en månad förflutit (rån den dag, credilsedels eller invisnings
inlösen vägrad blifvit, lagsöka en eller flere Directionens Ledamöter,
med samma rätt att använda utmätningstvång, sorn Lag och Författningar
1 allmänhet medgifva.
I alla de fall, då Ledamot af Directionen ej träffas hemma med lagsökning
eller å Bankens contor, äfvensom då flere Directionens Ledamöter
skola på en gång samfäldt sökas, kunna de, som med Konungens Befallningsliafvandes
eller Rättens bud gå, å Bankens contor bevisligen aflemna, eller,
om det linnes stängt, å dess dörr fästa skriftlig resolution eller kallelse; och
gäfle då sådan åtgärd såsom laga delgifvande.
16 §.
Hafva Directionens samtlige ledamöter undergått utmätning, men full
tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom ny lagsökning utkräfvas
under enahanda tvång hos den eller de lottegare, mot hvilka fordringsegaren
finnér för godt sin talan rigta.
17 §.
Af Bankens delegare eller deras arfvingar eller sterbhusdelegare vare
ej någon berättigad att under bolagstiden träda från Bolaget, eller sin lott
å annan person öfverlåta, med mindre Eolaget dertill samtycker, och det i
2 § stadgade minsta antal af delegare derigenom icke understiges.
Äro den, i afgången Bolagsmans ställe, inträdde nye delegarens grundfonds-handlingar
i ofvan föreskrifven ordning pröfvade och å bolagsstämma
godkände; då är, efter dess slut och sedan sex månader förflutit efter det
den timade förändringen blifvit hos Rätten anmäld och i allmänna tidningarne
kungjord, den afgångne delegaren ej ansvarig för annan Bankens
skuld, än den, hvarför han dessförinnan blifvit lagsökt.
18 §.
Den genom Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800 för skuldfordring
j allmänhet bestämda prescriptionstid af Tio år, ege ej rum i afseende på
enskilde Bankers creditsedlar och invisningar; ej heller skall bevakning deraf,
enligt concurslagen, erfordras i Bankens concurs eller i anledning af
årsstämning, som vid Bolagets upphörande må utfärdas å dess borgenärer;
hvaremot när Bolaget upplöses, hvilket Konungens Befallningshafvande bör
utan dröjsmål till Kongl. Maj:t inberätta, Kongl. Maj;t låter utgå Nådig kun
-
Exptditions-Utshollets Förslag till uncl. Skrifvelsej IV.o 2J7. 649
göielse derom, med föreläggande för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse
af Banken innehafver, alt, vid förlust af all betalningsrätt, förbindelsen
till inlösen uppvisa i Banken, inom Två år från kungörelsens dato;
börande densamma två gånger under hvartdera af dessa tvenne år från
predikstolarne uppläsas.
19 §.
Directionen vare skyldig så väl att, efter hvarje qvarlals slut, till Kongl.
Maj:i insända en öfversigt af Bankens ställning, som ock att hålla Bankens
räkenskaper och handlingar tillgängliga för den undersökning, som Kongl.
Maj.t möjligen kan finna för godt låta anställa, likväl utan att enskildes förhållanden
till Banken dervid få för allmänheten yppas,
20 §.
Har Banken i ett eller annat afseende afvikit från de föreskrifter, som
uti denna Lag äro gifne eller i fastställde Bolagsreglor öfverenskomne, ankom
me på Kongl. Maj:t att, uppå derom skeende anmälan, genom föreläggande
af vite i penningar eller, uti svårare fall, vid förlust af det till
Bankrörelsens bedrifvande erhållna tillstånd, tillhålla Bank-Styrelsen att det
felaktiga rätta.
21 §.
I afseende på enskilde Banker, hvilka icke utgifva egne creditsedlar,
galle hvad om Bolag i allmänhet uti Lag och Författningar nu är eller
framdeles varder stadgadt. Der dylik Bank, på sätt i 1 § af denna Lag
bestämdt blifvit, sökt och vunnit Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd till Baukrörelses
bedrifvande, må de i 11 och 12 §§ bestämde förmåner sådan Bank
jemväl tillgodokomma.
Bih. till R. St. Prot. 184S. to Sami. 1 A/d.
82
65o
Expeditions-Vtskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 208.
N:o 238.
Uppläst och godLändt hos Ridd. och Adeln den i3, Maj i845.
Preste-.Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Slåndet den 24 — _
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående upp häfvande
af skyldighet för revisionssökande att i Idof-Hatten
erlägga lösen för handlingarne i målet.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 126v.
S. A. K.
Då uti Kongl. Förordningen den 24 April 1754 stadgadt blifvit, bland
annat, att den part, som sökt att Kongl. Maj:t må pröfva Hof-Bätls Dom
eller Utslag, bör, inom viss tid efter det han Hof-Rättens tillstånd erhållit,
gifva in penningar till lösen för handlingarne, men derjemte, genom
Kongl. Brefvet den 31 Januari 1777, jemfördt med Kongl. Förordningen
den 12 November 1766, är vordet i Nåder förklarad!, att det ej vore nödigt,
alt acten afskrifves vid revisionssökande, utan borde densamma till
Kongl. Maj:t insändas, sedan parten derför efter taxa lösen erlagt, hafva
Rikets Ständer, med fästad uppmärksamhet å sistberörda förhållande, eller
att nämnda handlingar numera icke skola i Hof-Rätten afskrifvas, utan böra
i hufvudskrift till Konungen insändas, ansett det ej heller vara billigt,
att lösen för samma handlingar hos Hof-Rätten af revisionssökanden erlägges;
och hafva Rikets Ständer alltså funnit skäligt, för sin del, besluta,
att stadgandet i Kongl. Förordningen den 24 April 1754, att den part,
som sökt att Kongl. Majit må pröfva Hof-Rätts dom eller utslag, bör, inom
fjorton dagar efter det han Hof-Rättens tillstånd erhållit, gifva in penningar
till lösen för handlingarne, upphört att vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 24 Maj 1845,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i3g. 651
N:o 239.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Maj |845.
Preste-Ståndet den 23 — —
Borgare-Ståndet den 23 — —
Bonde-Ståndet den 24 —- —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om befrielse för revisionssökande
parter från skyldigheten att till Hof-Rätt ingifva
stämpladt papper till handlingarne i saken.
(Be v.- och Lag-Ulsk:s Bet. N;o 10).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit yrkad t, alt, enär Hof-Rätt i revisionss»k
numera i original insänder handlingarne till E. K. M:t, den sökande
måtte befrias från den i Kongl. Förordningen den 24 April 1754 bestämda
skyldighet att i Hof-Rätt med stämpladt papper belägga samma handlingar;
och som omförmälda handlingar redan, då de till Hof-Rätt ingifvas,
blifvit belagda med stämpladt papper till de belopp, som för dem, efter
deras serskilde egenskap, erfordras, hvadan Rikets Ständer anse någon ytterligare
skyldighet i denna del ej böra ega ruin, hafva Rikets Ständer för
sin del beslutat, att stadgandet i Kongl. Förordningen den 24 April 1754
derom, att revisionssökande parter, för rätt till underdånig talans fullföljd,
böra till Hof-Rätt ingifva stämpladt papper till handlingarne i saken, må
upphöra att vara gällande.
Hvilket Rikets Ständer härmed Tå i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
652
Expeditions- Utskullets Förslag lill und. Skrifvelse , N.o
N:o 240.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den a3 Maj i845.
Preste-Ståndet den n.Z — —
Borgare-Ståndet den a3 — —
Bonde-Ståndet den 24 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder
för utvecklingen af frågan om National-repre sent a tionens
ombildning. (Constit. Utsk:s Ull. N;o 49),
S. A. K.
Då, för den händelse Rikets nu församlade Ständer, under behandlingen
af förehafd fråga om National-representationens ombildning, icke, i stadgad
ordning, förena sig om antagandet af något representations-förslag, till
h vilande för grundlagsenlig behandling å nästa Riksdag, häraf synes med
allt fog kunna dragas den slutsats, att, änskönt representationsreformens behöflighet
allmäuligen och klart inses, frågan likväl, i afseende på sättet för
dess utförande, ännu icke är till alla delar så utredd, att omdömet hos
pluralitelen inom de serskilda samhällsclasserna kan i detta hänseende anses
tillfredsstäldt. Vid sådant förhållande och som emedlertid både Regering
och Folk otvifvelakligt nitälska för, att den vigliga reform-frågan icke
naå falla, utan bringas till ett önskligt slut, samt angeläget således är, att
samma fråga ej med Riksdagens utgång afbrytes, hafva, enär det vidare är
antagligt, att samlandet af de materialier, medelst statistiska uppgifter och
andra upplysningar, sorn för ärendets ytterligare beredning kunna erfordras,
lättare åstadkommes till följd af Regeringsmaktens förfogande, Riket Ständer
trott det icke vara olämpligt, att Rikets Ständer med förtroende frambära
till Konungen en underdånig anhållan om tjenliga åtgärder för fortsättning
emellan Riksdagarne af ärendets förberedande handläggning. Och fä Rikets
Ständer, i följd häraf, hos E. K. M. i underdånighet begära, att, så vida
något fullständigt representations-förslag icke varder å innevarande Riksdag
antaget att för vidare grundlagsenlig behandling hvila till den nästkommande,
E. K. M. behagade, på sätt E. K. M. lämpligast synes, låta til!
nästinstundande Riksdag bereda en ytterligare utveckling af frågan om Nalional-Represen
ta tionens om bild ning.
Rikets Ständer, framhärda &c.
Stockholm den 24 Maj 1845.
653
Register.
Öfver de af Rikets Höglcfliga Ständers Expeditions-Utskoitj
under 1844 och 1845 årens Urtima. Riksdag, afgifna förslag
till Rikets Ständers underdåniga Skrifvelser till Kongl.
Maj:t, m. m.
N:o
1. Underdånig Skrifvelse, om Kröningens firande under innevarande
Riksdag.
2. — angående Riksdagskostnadernas bestridande genom Riksgälds-Con
toret.
3. ■— angående verkställd omröstning öfver Högsta Domstolens Leda
möter.
4. —. om förändradt sätt för kröningspenningars utdelande.
5. — angående bestämmandet af en prescriptionslid för fordringsanspråk
i anledning af Götha Kanal-Bolags och Malmö f. d. Diskonters
utredning.
* 6. — i fråga om afgifterne vid utflyttning till utrikes ort.
7. — angående anskaffandet af Militär-poster, till bevakning vid Låne
Contoren
i Malmö och Götheborg.
8. — rörande af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagen och af Rikets Ständer
anlagen förändring af 87 § Regeringsformen.
9. — angående godkända förslag till ändringar i Rikets Grundlagar.
10. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphörande
af dess tvenne röster i Högsta Domstolen.
11. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om upphäfvande
af hvad nu stadgadt är rörande Lagförklaringars utfärdande af
Högsta Domstolen.
12. •—• rörande Riksdagens förlängande en månad.
13. — angående upphörandet af skyldigheten för Sockenhandtverkare att
förse sig med s. k. försvarsbref.
14. — i anledning af Rikets Ständers Revisorers Berättelser angående
1841 och 1843 årens granskning af de under Commerce-Collegium
ställda fonder och medel.
654
Register.
N:o
15. Underdånig Skrifvelse angående föreslagen nedsättning i räntan för
Ull-Discont-Creditivet, samt b-gagnandet af en del utaf samma
Crediliv för Manufactur-Discont-Fondens förstärkning.
16. —. angående arfvoden åt tre nya Ledamöter i Lagberedningen.
17. — angående befrielse för Lofta m. 11. Socknar i Linköpings Slift från
utgörande af Sockengångs-spanmål till Skol-lärare i Westervik.
1§. — i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående inteckning
af lifstidsstädja oell undantagsaftal m. m.
19. — angående tillhandahållandet af Gesällböcker.
20. — angående förhöjd dagspenning för till handllangning vid Militie—
boställs-byggnad kommenderadt manskap.
21. — angående tiden tor aflemnandet till Riksgälds-Conloret af öfver
skotten
å Stats-Verkets inkomster.
22. — angående Ollongäldens upphörande.
23. — angående upphörande af den s. k. Sölf- eller Husmansskatten i Bo
hus
Län.
24. — angående nedsättning i den för tackjerns-tillverkningen utgående
tionde-afgift.
25. — angående skyldigheten att med sqvadrons-märken förse kavalleri
hästar.
26. — angående de biand Stats-Verkets ordinarie inkomster upptagna
geruings-ören.
27. — angående val af Justitie-Ombudsman och dess Suppleant.
28. Förordnande för Hof-Rätts Rådet och Riddaren C. L. Landin att va
ra
Rikets Ständers Justitie-Ombudsman.
29. — för Magistrats-Sekreteraren, Lagmannen och Riddaren E. G. Ru
neberg
att vara Rikets Ständers Justitie-Ombudsmans Suppleant.
30. Uuderdåmg Skrifvelse, angående regleringen af utgifterna under Riks
Slatens
Forsta Hufvud-Titel.
31. — angående undersökning om Technologiska Institutets förvaltning.
32. — angående upplåtande af en jordryrnd, till byggnadsplats för nya
Observatorium i Upsala.
33. — angående afsöndring från f, d. Öfversle-bostället Näs Kungsgård
af 2:ue dithörande ålfisken.
34. — angående Kamereraren E. M. Dahlerus och Krigs-Rådet A. L.
Hauffman medgifven befrielse från dem ålagd ersätlningsskyldig
-
Register.
655
N:o
het, såsom controllanter å förre Krigscassören S. H, Brattströms
uppbörd.
35. Underdånig Skrifvelse, angående förtydligande af Kongl. Brefvet den
25 September 1777.
36. — angående skyldighet för Häradsskrifvare och Kronofogdar alt debi
tera,
uppbära och redovisa Brandstods-medel.
37. — Se N:o 53.
38. — angående från utrikes ort inkommande äkta bokgulds controll-be
handling.
39. — angående Stadsskolans i Sköfde förening med Folkskolan derstädes.
40. — angående inköp och utdelning af ett antal exemplar utaf Svenska
Fornskrift-Sällskapets Handlingar.
41. — angående upphäfvande af 3 § i 2 Cap. Giftermåls-Balken.
42.
angående kungörandet af handlingar, som af utländska sjöfarande
böra vid hitkomsten till Riket medföras, till bestyrkande af far
tygets
nationalitet.
43. _ angående upphörande af den nedsatta tullen å från Finland in
kommande
varor.
44. — angående afskrifning af Majoren C. Wenus' skuld till fordna
Spinn- och Corrections-inrättningen i Stockholm.
45. — angående ersättning till Elfkarleby gästgifveri-hemman i Upsala
* Län för förlorad mark, i följd af en väg-anläggning.
46. — angående upplåtande lill Solna församling af en Carlbergs Kungs
gård
tillhörande jordrymd.
47. — angående nedsättning af arrende-afgiften för Motala Krono-fiske
och Mjölqvarn.
48. — angående utsyning af virke å krono-skog inom Skaraborgs Län, för
knekte-stugors uppbyggande.
49. — angående bestämmande af viss lid, hvarifrån den i Kongl. För
ordningen
den 13 Juni 1800 bestämda prescriptionstid för fordringars
utsökande räknas må.
50. — angående förtydligande af de i Lag och serskilda Författningar in
nefattade
bestämmelser af straffet för inbrottsstöld.
51. — angående rättighet för Tiondegifvare i Skåne att få lösa den till
Stockholms Allmänna Barnhus anslagna kronotionde efter markegångspris,
med tillökning af i Lag stadgad forsellön.
52. — angående granskning af de i Stats-Rådet forde Protocoll.
6 “6
Register.
N:o
53. Underdånig Skrifvelse, angående ytterligare controller öfver vissa fö
reskrifters
efterlefnad inom Katholska församlingen i Riket.
54. —• angående en gåfva af allmänna medel till hemmansegare inom
Landa socken af Hallands Län.
55. — angående eftergift af en Kronofogden A. G. Lidinson ådömd er
sättningsskyldighet.
56. — angående ifrågastäld ytterligare begrafningshjelp efter aflidne Landt
Räntmästaren
J. F. Alm.
57. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angåeude ett yt
terligare
anslag af 4,000 R:dr årligen, till understöd för Rust- och
Rotehållare i Jemtland.
58. — angående ett årligt understöd för aflidne General-Directören, m,
m. C. Livijns efterlemnade enka.
59. — angående befrämjandet af smärre handaslöjder.
60. — angående skärpta controller i afseende på Kyrkoböckers förande,
m. m.j
61. — angående ansvar för förfalskning af Privat-Banks-sedlar.
62. i— angående ett tillägg till 1 § i 7 Cap. af Kongl. Maj:ts Nådiga
Stadga om Skiftes-Verket i Riket den 4 Maj 1827.
63. — angående inköp till Kyrkorna i Riket af en ny upplaga af Psalm
boken
med choralmelodierna och messan.
64. — angående godtgörande af 2:ne från Banken till Myntverket ulgifna
förskott.
65. — angående förbättring af Lots-Statens lönevilkor,
66. — angående tillgång till inköp af instrumentalier, m. m. för 3:ne Na
vigations
Skolor.
67. — angående ytterligare anslag till fullbordande af reparation å de vid
"Wreta klosters kyrka varande grafchor.
68. —■ angående aflöningsmedei, hvilka i lifstiden icke utbekommits af
nu mera aflidne Provincial-Läkaren, Assessoren D. F. Rudolphi.
69. — angående afskrifning af f. d. Stats-Tidningeus skuld till Stats
verket.
70. — angående öfverflyttning till Riksgälds-Contoret af befattningen med
det till Staden Wexiös återuppbyggande, efter den år 1843 Staden
öfvergångna eldsvåda, af allmänna medel beviljade låneunderstöd.
Register.
65?
N:o
7L Underdånig Skrifvelse, angående sökt lindring i betalningsvilkoren för
erhållna lån till återuppbyggande af Staden Wexiö.
72. ■— angående utdelningen af Justitie - Ombudsmannens Embets-Berät
telser.
73. — angående restitution af bevillning, erlagd inom Neder-Calix socken
af Norrbottens Län.
74. ■—• angående stämpling af Spelkort samt afgiften derför.
75. — angående kontroll emot missbruk vid Gårdfarihandelns idkande.
76. — angående Mäklare-slut i afseende på den så kallade leverans
handeln.
77. — angående föreskrifter, i afseende på byggnadslån till brandskadade
Städer.
78. — angående begrafnings- och öfriga kostnader, föranledda af Högst
salig
H. M. Konung CARL XIV JOHANS dödliga frånfälle.
79. — angående kostnaderne i och för Hans Maj:ts och Dess Höga Ge
måls
kröning.
80. — angående folii-afgiften för assignerings-räkning med Banken.
81. — angående medel till arfvoden, na. na. för Lag-Beredningen.
82. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Slatens Andra
Hufvud-Titel.
83. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Tredje Huf
vud-Titel.
84. —i angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Fjerde Huf
vud-Titel.
85. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Femte Huf
vud-Titel.
86. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Sjette Huf
vud-Titel.
87. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Sjunde Huf
vud-Titel.
88. — angående regleringen af utgifterne under Riks-Statens Åttonde
Hufvud-Titel.
89. — angående regleringen af Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel.
90. — angående Kurhus-afgiftens fortfarande.
91. — angående förändring i vissa delar af nu gällande lagstadganden
om giftorätt, arfsrätt och istadarätt.
Bih, till R. Si Prot. 184$. to Sami 1 A/d, 83
658 Register.
N:o
92. Underdånig Skrifvelse, angående åtskilliga i Götheborgs och Bohus
Läns Skärgård belägna liolmars upplåtande till fritt och allmänt
begagnande.
93. — angående Häradsskrifvaren J. Thysenii underdåniga ansökning om
befrielse från gäldande af ådömda anmärkningsmedel.
94. *— angående af f. d. Kronofogden C. Westlinger och f. d. Härads
skrifvaren
G. Lindfors sökt eftergift af ådömdt ersättningsansvar.
95. — angående f. d. Yice-Kronofogden J. P. Lundqvists underdåniga
ansökning om afskrifning af dess uppbördsbalans.
96. — angående förlängning af arrendet å Sundbyholms Kungsgård i Sö
dermanlands
Län.
97. — angående förändringar uti Rikets Elementar-Läroverk.
98. — med förslag till ett förändradt Mynt-System.
99. — angående Borgmästares i Städerna utom Stockholm, äfvensom Ko in
ni
issions-Land t mätares delaktighet i Civil-Statens pensions-inrättning.
100. — angående ersättning till Kapiten-Löjtnanten alugust Gosselmans
sterbhusdelägare för hans i lifstiden hafde kostnader, under en för
allmänt ändamål företagen resa till Södra Amerika.
101. —* angående utskrifning af registratur, som bort från Kongl. Majlts
Kansli-Expeditioner aflemnas till Riks-Arkivet.
102. — angående öfverlemnande af Landtbruks-Akademiens räkenskaper
till Rikets Ständers Revisorer.
103. — angående fullgörande af Under-Rätts dom i en del skuldfor
dringsmål.
104. — i anledning af Kongl. Mapts Nådiga Proposition, angående borge
närs
rätt att, efter anstäldt utmätningsförsök, använda bysättning.
105. — angående framtida bestämmelser, i afseende på handels- och sjöfarts-förhållandena
emellan Sverige och Norrige.
—— i anledning af Kongl. Majits Nådiga Proposition om ändringar i
17, 22 och 24 §§ Regeringsformen.
— i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om tillägg och
ändringar i 6, 15 och 43 §§ Regeringsformen.
—• i anledning af Kongl. Majit Nådiga Proposition om ett tillägg vid
1 § 9 mom. Tryckfrihets Förordningen.
— angående inrättande af en dubbel postgång emellan Gottland och
fasta landet.
106.
107.
108.
109.
Register.
N:o
110.
111.
112.
113.
114.
115.
11 G.
117.
118.
119.
120.
121.
122.
123.
124.
125.
Underdånig Skrifvelse, om bidrag af allmänna medel till anläggande
af eli Magasin för Kronotionde-Spanmål vid Mörbylånga köping
å Öland.
— i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss af åtskilliga underdåniga
ansökningar om restitution eller afkortning af bränvinsbrännings-bevillning.
rörande afskrifning af åtskilliga i förra Allmänna Magasins-fondens
räkenskaper balaucerade summor.
—- angående befrielse från ordinarie roterings skyldighet för Östra
Wingåkers församlings K}'rkoherde-boställe.
— angående upphörande af Invalid-Inrättningen å Ulriksdal.
— angående användandet af de under Stats-Contorets förvaltning ställda
äldre Depositionsmedel.
— I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition rörande använ»
det af en på Post-Verkets räkning i Rikets Ständers Bank innestående
summa.
— angående en prescriptionstid för liqviderandet af åtskilliga i Riksgälds-Contorets
räkenskaper balancerade äldre skuldposter.
•— i fråga om förändring i sättet för ersättning af hästar och persedlar,
som vid rusthålls-regementena under krig gå förlorade.
— angående utvidgandet af Apologist-klassen vid Fahlu högre lärdomsskola.
— angående inköp af boställe åt en Kapell-predikant i Undenäs församling
inom Skaraborgs Län.
— angående en del löneförmåner till Under-Oflicerarne vid 3;ne kooapagnier
af Helsinge Regemente.
— angående förändrad reglering af den åtskilliga hemman i Skaraborgs
och Elfsborgs Län medgifna rättighet till mulbete å krono
parken
Edsmären.
med Förslag till förändrade föreskrifter, angående villkoren för
tillverkning och försäljning af Bränvin.
—- angående förklaring af Kongl, kungörelsen den 1 Oktober 1812,
rörande vissa iagttagelser vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande,
— i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om ändring af 8,
9 och 10 §§ i 17 kapitlet Handels-Balken samt förklaring af 2 §
i samma kapitel.
66o
Register^
N:o
126. Underdånig Skrifvelse, angående grufegares åläggande att deltaga i fat
tigvården.
127. — angående ändring i 4, 5 och 6 §§ 24 kapitlet Byggnings-Balken.
128. — angående afvittringarnes skyndsamma verkställande i Vester-Da
larne.
129. — angående åtgärder att befordra skyndsammare antagande af det
nya systemet för mått, mål och vigt.
130. — angående ytterligare utvidgad smidesrätt inom Bergslag.
131. — angående indragning af Bergsfogde-tjensterne.
132. -—• angående undanrödjande af stadgade hinder för Adelsmäns befor
dran
till tjenstebefattningar i städerna.
133. — om ändringar uti Kongl. Stadgan angående folkundervisningen i
Riket af den 18 Juni 1842.
134. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående anslag
till boskapsskötselns befrämjande i Riket, medelst anläggande af
Stam-Holländerier.
135. — angående en del i Krigslagarne antagna straff.
136. — angående upphäfvande af Kongl. Brefvet den 9 April 1805 och
den 6 November 1822 rörande rättigheten till svedjande inom
Blekinge Län.
137. — angående förtydligande af Kongl. Brefvet den 10 Maj 1815.
138. — angående Piteå och Luleå Städers ordinarie båtsmanshåll.
139. •— angående åtskillige afskrifningar af utbetalda Statsmedel.
140. —> med förklarande i afseende å det f. d. Konsulat-Sekreteraren
Thulstrup beviljade understöd.
141. — angående Häradsskrifvaren J. Thysenius förunnad eftergift från
ådömd skyldighet att ersätta oriktigt afkortade Krono-utskylder.
142. — angående utarrenderingen af den invid Staden Nyköping belägna
s. k. Lilla eller Tyska Kungsladugården.
143. angående förändring i 7 § och upphäfvande af 8 uti JordaBalkens
16 C3p.
144. — angående förändring af lagstiftningen rörande bränvinsbränningen.
145. —■ angående Ränteförsäkrings-, Li frän te- och Liflorsäkrings-anstalters
inrättande i Sverige.
146. — angående vissa förändrade föreskrifter, i afseende på lagfart och
nyttjande-rätts inteckning.
147. — angående förändrade stadganden i afseende på utmätning.
Register.
N:o
148.
149
150.
151.
152.
153.
154.
155.
156.
157.
158.
159.
160.
161.
162.
163.
164.
165.
Underdånig Skrifvelse, angående afskrifning af utbetalda förskotter i
och för revisionen öfver Rikets Eiemenlar-Läroverk.
— i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående bestämmande
af vissa villkor för vinnande af dispositions- och jordägande-rält
till de så kallade Kyrkohemmanen i Halland.
—• i anledning af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, angående ett lån
för uppförandet af en Gymnastikbyggnad i Malmö.
— angående ett låneunderstöd för fullbordandet af den nya Sliflskyrkan
i Hernösand.
— angående öfverlåtelse till Haparanda stad af Kapitens-boslället vid.
Norrbottens Fältjägare-corps, Hapaniemi, N:o 1, i mantal.
—. i anledning af väckt fråga om ny Inqvarterings-Ordniug för Stockholms
stad samt andra i sammanhang dermed förekommande frågor.
— angående inqvarteringen i de Skånska städerne och Götheborg.
— angående ularrenderingen af ett Kronan tillhörigt Laxfiske i Umeå
Elf, invid Norrfors by.
— angående Stats-Verkets s. k. Reserv-fond m. m.
.— i fråga om Assessoren J. A. Törnemans och Revisoren J. G. Nyströms
bibehållande af sina löner vid det numera upphörda Kevisions-Contoret
för allmänna Magasins-ärendenas utredning.
— angående en skådepenning till åminnelse af Hans Maj;ts och Dess
Höga Gemåls kröning.
•— angående ändringar i stadgandena rörande sättet för Markegångsprisens
bestämmande m. m.
— i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående en förändrad
reglering i afseende på stapelstädernas Tolag.
— angående bokföringen af landträntor, m. m.
— i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Remiss å Kammar-Collegii
Berättelse angående Sala Silfververks ränte-ersättnings-fond, för redogörelsetiden
från och med den 1 November 1839 till samma
dag år 1842.
— angående åtskilliga Kyrkoherdars underdåniga ansökningar om löneförbättring
af indragen behaglig tids förlänings-spanmål.
— angående Krigs-Collegii Artilleri-Afdelnings skulder i och för inköp
af Mariebergs egendom.
— angående anslag lill befrämjandet af Slöjdexpositioner.
602
Register.
N:o
166. Underdånig Skrifvelse, angående åtgärder till upphjelpande af Sillfisket
i Bohuslänska skärgården.
167. — angående regleringen af planpenningar, m. m.
168. — angående föreskrifter i afseende på krono-brefbäringen.
169. — angående Båtsmans-roteringen för Fahlu stad.
170. — angående en förändring i utgörandet af beväringsskyldigheten å
Gottland.
171. — angående ett tillägg till 9 Cap. 8 § Handels-Balken samt Kongl.
Förordningen den 28 Juni 1798, i fråga om varors utborgande.
172. — med öfverlemnande af Förslag till ny Författning om stämplade
papper-afgiftens beräkning och utgörande0).
173. — i anledning af Rikets Ständers Revisorers afgifna Berättelser om
verkställda granskningar af Stats-Verkets samt andra af allmänna
medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under
åren 1838 till och med 1841.
174. — angående tiden för nästa Revision af Stals-, Banco- och Riksgälds
Verkens
räkenskaper och förvaltning.
175. — angående ett staden Sölfvitsborg beviljad t låne-understöd.
176. — i anledning af Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition angående sättet
för återbetalning af lån, beviljade utaf allmänna medel, till understöd
för vattenaftappningar, eller andra förberedande åtgärder
för större odlingsföretag.
177. — angående ersättning af allmänna medel, till vittnen i brottmål,
då den tilltalade saknar tillgång eller ersättningsskyldighet icke
kan honom åläggas.
178. — angående tillägg till Kongl. Förordningen den 9 November 1844, rö
rande
inteckning af ej mindre iifstidsstädja och undantagsafta!,än ock
all annan afhandling om nyttjanderätt till fast egendom på landet.
179. angående reserverandet af de vid 1840 och 1841 årens Riksdag anvisade
Statsbidrag för Hamnanläggningen vid Åhus och upprensningen
af Rottne-ån.
180. —* angående sättet, ordningen och villkoren för utbetalning af an
slags-
och lånesummor till befrämjande af odlingsföretag och allmänna
arbeten.
181. — angående förräntande af Ekeplanterings-Cassans medel.
*) Sjelfva Författnings-förslaget härom finnes tryckt efter Devillnings-Förordningen
i slutet af detta hand.
Register,
663
N:o
182. Underdånig Skrifvelse, angående åtskiiiige Rusthåll inom Westman
lands
Län ålagd dagsverksskyldighet m. m.
183. — angående inlösen af förläningar, upplåtna till Löfås Silfververk.
184. — i anledning af dels Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition, angående
förre Departemenls-Chefernes vid Genpral-Tull-Styrelsen, Presidenten
af Billberghs och Canzli-Rådet Vaaler ii befriande från ådömdl
ersätlnings-ansvar i målet, rörande den efter aflidne Uppbörds-Tullförvallaren
Finer yppade balans, dels hos Rikets Ständer
gjorda framställningar i i råga om beviljandet af enahanda eftergift
för förre kamererare!), Kammar-Rälls-Rådet Winroth och
förre Controlleuren Middendorff.
185. — i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Skrifvelse, i fråga om bildan
de
af ett National-Museum.
186. — om förändring i tiden for Krono-Uppbördsstämmorna.
187. — angående förändring i tiden för Krono-Uppbördsstämmorna på
Gottland.
188. — angående lindring i tionde- och räntegifvares skyldigheter.
189. — angående ändring af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, om
hvad iakttagas bör vid handel om lösören, som köparen låter i
säljarens vård qvarblifva.
190. — angående Tullbevillningen.
191. —- angående fattade beslut i afseende å Bankens Låue- och Credi
ti
vrörelse.
192. —■ angående Extra Statsanslag för allmänna arbeten ra. m.
193. — angående de till Em-åns upprensande beviljade Statsbidrag.
194. — i anledning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition, med Förslag till För
ordning
om jords eller lägenhets afstående for allmänt behof.
195. — om förändrad ordning för lagsökningsmåls behandling i vissa fall.
196. — om förändring af 24 Cap. 8 § Missgernings-Bilken, i afseende på
ansvaret för den, som i oträngdt mål och af vredesmode drager
och begagnar vapen.
197. — angående ändring i vissa Tullförfattningar.
198. —. i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående förän
drad
lydelse af 1 § i 23 Cap. Ärfda-Balken och tillägg lill 7 §
i 20 Cap. af samma Balk.
199. — om andi ing af 8 & i Kongl. Förordningen om Kyrko-Råd den 29
Augusti 1843.
Register.
N:o
200. Underdånig skrifvelse i anledning af väckt fråga örn upphäfvande af
Kongl. Resolutionen den 13 November 1747, angående inskränkning
uti en del socknars i Dalarne rättighet att använda skog.
201. — med öfverlemnande af ny Bevillnings-Stadga.
202. — angående en emot skedd nedsättning i personliga skydds-afgiften
svarande afgift till folkundervisningens befrämjande.
203. — i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående förhöj
ning
i anslagen till folkundervisningens befrämjande.
204. — angående beräkningen af Stats-Verkets inkomster.
205. — angående uppförandet af en Fyrbåk å Skäret Understen.
206. — angående stiftande af Lag för Aktie-bolag.
207. — angående förmånsrätt för förskott, lemnadt å varor, som blifvit
till försäljning emottagna.
208. — angående förändring af Stadganderne uti 17 Cap. 2 § Rättegångs
Balken
samt Kongl. Förklaringen den 15 October 1810.
209. Förordnande för de till tryckfrihetens vård utsedde Kommitterade, i
afseende på Grundlagarnes och Riksdagsbeslutets felfria tryckning.
210. — för Pastor-Primarius m. ro. Doctor A. Z. Pettersson, Expeditions
chefen
m. m. N. TV. af Zellen, Lagmannen m. m. Chr. Sundin,
Professoren m. ro. L. M. Enberg, Riks-Antiqvarieu m. m.
B. E. Hildebrand, samt Expediiions-Sekreteraren m. m. J. G.
Blickert, att vara Ledamöter i Kommitteen för Tryckfrihetens
vård.
211. — angående ett låneunderstöd för återuppbyggande af Conradsfprss
Bruk i Wermland.
212. — angående afskaffande af slafveriet på S:t Barthelemy.
213. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående Colo
nien
3:t Barthelemys återställande under Sveriges allmänna drätsel
och förvaltning.
214. — angående beviljad t lån för reparerandet och utvidgandet af Ny
köpings
Lärdoms-Skolas local.
215. '—. med öfverlemnande af Riks-Staten för åren 1845—4847.
216. — angående nedsättning af beloppet för summa appellabilis vid Råd
stufvu-Rätten
i staden Fahlun.
217. — angående dagsverksskyldigheter för hemmansegare å ön Hven.
218. -=- angående förändring af de i afseende på utarrendering af Kro
nans
fasta egendomar å landet nu gällande föreskrifter.
219.
Register.
£65
N:o
219. Underdånig Skrifvelse i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
angående ett lånebidrag för Götheborgs hamnbyggnad.
220. — angående de i 63 § Regeringsformen foreskrifua Creditiv-summor.
221. — om ett lån för uppbyggandet af en ny kyrka i Christinehamn.
222. — om en gratificatiou åt Akademi-Adjuncteu Ramström, för genom
inrättandet och vidmakthållandet af Stockholms Lyceum ådagalagde
förtjenster om unedomens bildande.
223. — angående ändring af 4 § i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841,
rörande bysättning.
224. — i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, angående anta
gande
af dels ny Straff-lag, dels ock Lag om verkställighet af fängelse-straff.
225. — om förändring och tillägg uti Bank-lagen den 1 Mars 1830.
226. — angående ny Ansvarighets-lag för Rikets Ständers Fullmäktige i
Banken.
227. — angående den till Skolorne i Städer inom Lunds Stift utgående
Helgonskyld.
228. — om förändrad beräkningsgrund för Bålsmans-vacance-afgiften af
nyroterad jord inom Blekinge Län.
229. — med öfverlemnande af nytt Banco-Reglemeute.
230. ■— angående gemensamma ransakningshäktet! och tingsställen för ser
skilda
härader.
231. — angående ändringar och tillägg i Kongl. Förordningen om Prest
val
den l April 1843.
232. — i anledning af Kongl. Majlis Nådiga Proposition, angående åtgär
der
till behöfvandes undsättning i missvextår.
233. — angående förändringar i sättet för utgörande af indelta räntor
samt om dessas jemte tioude-spanmålens indragning till Statsverket
m. m.
234. •— angående beredandet af ny local för Rikr-Arclrivet.
235. — i fråga om afyttrandet till Stockholms stad af den Staten tillhö
riga
så kallade Fatburs-egendomen å Riddarholmen.
236. — angående öfverlemnande! till Kongl. Maj:t af det nya Reglementet
for Riksgälds-Contoret.
237. — med öfverlemnande af Förslag till Lag för Enskilde Banker.
Bih. till R. St. Fröt. '845. to Sami. t AJd. 84
Mtgiiitr.
JiM
238. Underdånig Skrifvelse, angående upphäfvande af skyldighet för Re
yisionssökande
att i Hof-Rätten erlägga lösen for handlingarne i
målet.
239. — om befrielse för Revisionssökande parter från skyldigheten att till
Hof-Rätt ingifva stämpladt papper till handlingarne i saken.
240. — angående åtgärder för utvecklingen af frågan om Na tiona 1-Repre
sentationens
ombildning.
STOCKHOLM, Ecksteinska boetryckehiet, 1845.
