# ID: svediakorp-gov2102
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,947
# sentences: 2,492
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velsej N.o ti3.
dylik näringsrätt antagas och bibehållas endast tjenlig?, ordentlige och valfiäjdade
personer, hvilka antingen ställa borgen lör skattens utgörande eller
densamma i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att å landet,
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande PasLor
oell Socknemän, samt, der så anses nödigt, äfven Harads . Rätt,
blifvit hörde, meddela tjenlige, ordentlige och välfräjdade personer tillstånd,
under ofvannämnde villkor, till enahanda försäljning af bränvin,
på obestämd tid, men icke utöfver ett år, å ett eller annat ställe, vid
segel-led samt vid sommar- och vintervägar, som, utan att vara landsvägar,
allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet för forslande dtt synnerligen
fordrar, vid allmänna lands- och farvägar; och ege Kongl. Majrts Befallningshafvande
derjemte att, vid förutvarande innehafvares afgång, eller då
uäringsrätligheten af desse förverkas, eller på derom af Pastor och Socknemän
gjord anmälan, efter omständigheterna, omflytta eller indraga öfvei flödiga
Värdshus, Spisqvarter och andra Näringsställen. Pastor å landet vare
pligtig alt hvarje år, vid Walborgsmässo-sockneslämma, inhemta socknemännens
yttrande, huruvida något Värdshus, Spisqvarter eller annat näringsställe,
med ofvannämnde minuteringsrältighet, inom socknen bör indragas,
och i sådan händelse göra anmälan derom hos Kongl. Maj:t Befallningshafvande.
Om vid Grufvor, större Bruk och Herregårdar samt manufacturier,
värdshus för resande erfordras, och rättighet åslundas att under förutnämnde
villkor der utminutera bränvin, skall tillstånd för inrättande af dylika
Värdshus sökas hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som, efter Pastors
och Socknemännens hörande, derom förordnar.
Genom de i denna Förordning gifne stadganden om bränvinsförsäljning
afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt, som DistilleringsBolaget
i Stockholm, enligt contract, tillkommer.
§ 43.
Bränvin må väl i hela fastager, större eller mindre försäljas, men icke
utdelas eller utmätas i öppna farvägen eller offentliga samlingsplatser på
landet, i segel-leder, i ut- och landthamnar, samt vid stränder, ej eller å
torg, i hamn eller å öppen gata inom stad. Den häremot bryter, bote 20
R:dr banko och blifve derjemte, vid hvarje slikt fall, förlustig det bränvin,
hvaraf utdelningen eller utmätandet skett.
Till samma ansvar vare den förfallen, som å landsbygden far med
bränvin ifrån by tili by eller från gård till gård, att dermed köpslaga,
3oa
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N;o 123»
§ 44.
Den, som i minut försäljer bränvin, utan alt dertill vara berättigad,
bote första gången 10 R:dr banko. Sker sådan förbrytelse andra gången,
plikte lian 20 Rjlr banko. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången, eller
oftare, bote den tilltalade hvaije gång 40 R:dr banko. Är oloflig bränvinsförsäljning
af beskaffenhet att kunna hänföras till krog-rörelse, bote förbrytaren,
som ofvan i hvarje särskildt fall stadgadt är; och vare det i försäljningsrummet
befintliga bränvin, jemte de käril, hvaruti det finnes förvarade
beslag underkastadt och förverkadt.
Till enahanda ansvar vare äfven den förfallen, som, utan alt till bränvinsminutering
vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta bränvin
må till större eller mindre del på stället förtäras.
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på conior eller apothek må icke
bränvin med eller utan droguer eller andra tillsatser, emot eller utan betalning,
i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas vid ansvar, som
för oloflig bränvinsminutering här ofvan stadgadt är.
§ 45.
Gästgifvare, Källare- och Värdshusvärdar samt Spisqvarters- eller Näringsidkare,
som rättighet till bränvinsminutering innehafva, skola, derest
de försälja bi anvin, utan att mat derjemte för den, det begär, finnes alt
tillgå, vara förfallne till enahanda ansvar, som för oloflig bränvinsförsäl jning
här ofvan finnes stadgadt.
§ 46.
Under Sön- och andre Helgedagar må bränvin ej försäljas annorlunda,
än i minut å Gästgifvaregårdar och andra tillåtna minuteringsställen, vid
måltider; och böra alla minuteringsställen under Gudstjensterne vara tillstängde.
Bryter någon häremot, plikte första gången 20 R:dr banko. Sker
sådan förbrytelse andra gången eller oftare, bote förbrytaren 40 R:dr banko
för hvarje gång; och vare, med undantag af Gästgifvare, hvar och en,
som tredje gången återkommer, näringsrältigheten för alltid förlustig.
§ 47.
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet till brånvinsminutering»
eller den, sorn dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande
gäster, bränvin till en eller flera personer af den menighet, sorn är
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 123. 3os
församlad vid Ting, Uppbördsslämmor, Mantalsskrifning, Mönstringar, Auktioner,
Kronoskjutsningar, Skallgångar och andra sådane till större lo I k sa iu—
mankomster ledande förrättningar och anstalter, bote lian första gången 20
R:dr banko och sedan dubbelt. Yid enahanda ansvar må ej eller under
marknad bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, som antingen ega
rättighet att på stället utminutera bränvin, eller dertill hädanefter erhålla
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Länet, serskildt för hvarje marknad,
meddelde tillslånds-bref, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt,
som behofvet möjligen medgifver.
§ 48.
Beträdes någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han för hvarje
gång plikta det belopp, som for den olofliga bi än vinsförsäljningen, efter
dtss serskilda art och beskaffenhet, blifvit bestämdt.
§ 49.
Dan, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan är
'synbarligen öfverlastad, bote 10 P»;Jr banko första resan, och sedermera 20
R:dr banco för hvarje gång, sådan förbrytelse förnyas.
§ 50.
Å Näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är
tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig bränvinsföisäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
På gäslgifvaregårdar och andra tillåtna bränvinsminuteringsställen å
landet må, då biänviusminuteringen uLötvas, dörren tili skänkrummet icke
eller vara läst.
§ 51.
Ej må någon, som utminuterar bränvin, ega rätt lill utbekommande af
fordringar för det bränvin, han sålunda utlemnat på räkning eller credit.
§ 52.
I fråga om åtal för oloflig bränvinsförsäljning, ansvare mannen för
hustruns åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans
vilja och vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för dylik förbrytelse,
ehvad den blifvit begången af hans lagstadda tjenstehjon eller brän
-
3o2
Expediiions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsex N.-o 123.
mästare eller andre af hans husfolk eller i hans arbete antagne personer,
så vida visas kan, att sådant skett med husbondens vetskap och tillåtelse,
§ 53.
Hvad till förekommande af oloflig bränvins-försäljning är förordnadt,
må icke tillämpas å den, som under påstående tåg, med vederbörande befälhafvares
eller krono-betjenings vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt
dem af manskapet, hvilka blifvit hos honom iuqvarterade.
§ 54.
Ej må köpare till vittne antagas, i fråga om försäljning af det bränvin,
han sjelf sig tillhaudlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes
ojäfvig, må vittna derom, alt bränvin blifvit till andra personer, vid samma
tillfälle, försåldt.
§. 55.
Till förekommande af utländskt bränvins insmygande, bör å brännvin,
då det sändes ifrån stad med fartyg, som passerar saltsjö, tagas förpassning,
hvilken icke skall kunna af Tullkammaren utfärdas, innan försändaren aflemnat
tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne, tillverkningsbevis; äfvensom,
när bränvin föres ifrån skärgård sjöledes, slikt tillverkningsbevis
hör varan åtfölja. Äfven bör, då bränvin föres landvågen i större parti än
60 kannor, detsamma åtföljas af ett lika beskalfadt tillverkningsbevis.
Uraktlåter någon, hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock skeppsbesättningens
förråd, räknadt till fyra kannor på man, ej inbrgripes, vare
hränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter med tillverkningsbevis eller annorledes
tillförlitligen styrka, att detsamma är af inkemsk tillverkning.
Finnes detsamma vara å utländsk ort tillverkadt, straffes förbrytaren såsom
för oloflig införsel.
§ 56.
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af
bränvin, galle äfven för andra brända eller distillerade spirituösa drycker.
§ 57.
För de gästgifverier, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, kommer att i afseende
å denna försäljningsrätt, utom den yanliga bevillningen, erläggas ifrån 6
Expedilions-Vtskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 123.
3o3
till och med 50 R:dr B:co, samt för tillåtna värdshus, källare, spisqvarter
eller andre näringsställen ifrån och med 20 till och med 100 R:dr B:co,
efter deras mer eller mindre förmånliga rörelse, enligt pröfning af taxei
iugsinännen, hvilka böra bestämma en högre afgift, än den här i allmän^
het stadgade, då afsättningen anses vara af den betydenhet, att den, jemförelsevis
med andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
För de gästgifveriet’, hvilka anses endast såsom 6kjuls-ombylnings-ställen
och på denna grund äro ifrån bevillning, efter 2:dra art. Bevillnings-stadgan,
fria, skola innehafvarne, derest de vilja begagua minuterings-rättigheten,
erlägga minst 3 R:dr, ankommande på taxeringsmännen att denna afgift
förhöja.
Den, som vid marknader, Regementsmöten, auetioner och andra sammankomster,
efter vederbörligt tillstånd, utöfvar bränvins-minutering, äfvensom
marketentare i garnizons-ort, bör vid taxerings-comitéerne åläggas lämplig
bevillnings-afgift, i mon af sin rörelse; och skola, till upplysning i berörde
afseende, de em betsmyndigheter, som lemnat tillståndet, meddela vederbörande
skattskrifvare underrättelse om de personer, som erhållit tillåtelse
att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva.
Sjette Artikeln.
Föreskrifter i afseende på Författningens verkställighet.
§ 58.
Kongl. Majlis Befallningshafvande höra öfver efterlefnaden af allt,
hvad i denna Författning stadgadt blifvit, hålla allvarlig hand; och skall
det ovillkorligen åligga krono-, stads- och polis-betjente, samt andre i sådant
afseende vederbörligen förordnade personer att förbrytelser deremot
på det allvarsammaste beifra; egande det förutan alle och en hvar rättighet
alt förbrytelser emot denna Författning angifva och åtala, undantagande
barn emot föräldrar, samt tjenstehjon, under deri lid, de i tjensten äro, emot
husbondefolk; men rättighet att, så i städerne som på landet, anställa visitation
och göra beslag tillkommer endast Kronofogdar, Lands- och Stadsfiscaler,
Länsmän samt andre af Juslilise-Canzlers-Embetet elter Kongl. Majlis
Befallningshafvande förordnade personer, äfvensom polis- och stads-betjente
i städerne, hvar och en inom sitt dislrict, så vida ej, hvad Kronofogdar och
Länsmän beträffar, desse, genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter hos
3o4 Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o m3.
Kongl. Majit föregången underdånig anmälan, blifvit bemyndig de atl anställa
visitation äfven utom deras dislrict,
Då beslag göres, skall det ske i Iva tillkallade vittnens närvaro och efter
det brän vinsbrännings-redskapens innehafvare eller, i dennes frånvaro,
bans på stället varande ombud, eller någon af bans husfolk, derom blifvit
tillsagdåliggande det nämnde publike betjente att, när förbrytelser bos dem
af andra angifvas, målen lagligen instämma och utföra, dock på angifvarens
äfventyr och ansvar, om angifvelsen saknar grund eller anledning, eller
diktad är.
De fall undanlagne, då bränvinsbrännings-redskap, antingen ostämplade
eller stämplade, finnas af större innehåll, än egaren får dem bruka och
hvartill han sig anmält, eller mera än en femtondedel större, än stämpeln
utvisar, må, vid skeende beslag, hos någon till bran vinsbränning berättigad
och i behörig ordning antecknad, hvarken panna utbrytas och jemte tillhörande
redskap egaren fråntagas, eller rättighet till bränvinstillverkning honom
förmenas, innan efter föregånget laga åtal, första domstol i målet förklarat
redskapen förbruten, ulan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt besia?,
att, till förekommande af föi blandning eller förbytning, märka så beskaffad
panna och öfriga redskap, medelst påslående af en tjenlig stämpel.
§ 59.
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af hvad i
denna Författning är stadgadt, så väl om bränvinstillverkning, som örn
bränvinsbrännings-redskapens innehafvande och försegling, må alla tider på
dygnet anställas uti bräunerier, kök, brygg- och bageristugor samt andra
rum eller byggnader, hvilka för bränvinsbränning eller omdistillering af
bränvin kunna begagnas. Beslagare, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd,
dera lagligen tillkommer, böra vid dylika tillfällen synbart bära på
sig deras brickor eller andra för deni påbudna tecken, eller i brist deraf,
deras fullmagter eller förordnanden, hvilka, innan visitation eller beslag göres,
skola på stället uppvisas: vare likväl ordinarie, i orten kände och boende
Krono- och Stadsbeljente frikallade ifrån skyldigheten alt deras behörighet
till sådane förrättningar styrka.
Ingen må, vid 33 B:dr 16 sk. banko bot, vägra beslagare att på of
vanberörde
ställen visitation företaga; desse vare icke eller något ansvar för
densamma underkastade, oansedt någon förb-ytelse ej upptäckes, så vida
visitalioneu icke företages emellan klockan Nio om aftonen och Fem ora
mor
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 123. 3o5
morgonen, då, i händelse någon förbrytelse icke skulle finnas vara begången,
beslagaren bote 33 R:dr 16 sk. banko, egarens ensak.
Våldföras vid dessa och dylika tillfällen Krono- och Stadsbetjente eller
andre tillförordnade beslagare, eller sker våld, i anledning af redan gjordt
beslag, eller föröfva beslagare sjelfve våld i oträngdt mål, gånge dermed,
såsom Allmänna Lagen i 18 Cap. 8 och 9 §§ Missgernings-Balken, jemförd
med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, för slika fall utstakar.
Skulle under den tid, bränvinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas,
när han sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrun
nit,
så att undersökningan icke må för panne-egaren medföra olägenhet el
ler
skada.
§ 60.
Om någon af de betjente, som böra vaka öfver efterlefnaden af
denna Författning, sjelf bryter deremot, förmedelst olofligt innehafvande
af bränvinsbrännings-redskap, bränvinstillverkning eller försäljning, vare han
förfallen till dubbla böter, och miste tjensten,
§ 61.
Beträdas de i 58 § omförmälde betjente eller de, som förordnas att
bränvinsbrännings-redskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och i den tillsyn, dem åligger, öfver hörsammandet
af hvad här föreskrifves, må de, efter omständigheterne, alldedeles
eller på viss tid af vederbörande från tjensten skiljas, eller ock varda
belagde med det i 1 Cap. 7 § Utsöknings-Balken utsatta ansvar.
§ 62.
Alla i denna Författning utsatta böter, utom de, hvartill beslagare, enligt
59 §, fällas, skola, då de komma att utgå, i vederbörlig ordning fördelas
sålunda, att Församlingens fattige tillfaller en tredjedel och målseganden,
derest han saken vid Domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda
förbrytelserne hos Fiscaler eller Kronobetjente eller andre för tillsynen behörigen
tillförordnade personer angifne, samt målen af dem, på sätt 58 §
innehåller, instämde och utförde, då skall målsegande-rätten eller två tredjedelar
af böterne till hälften emellan angifvareu och åklagaren fördelas.
Bilt. till R. St. Trot. 184S. ro Sami., 1 A/d. 39
3o6
Expeditions-VtskoUets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 1i3
Bränvinsbrännings-redskap eller bränvin, som, jemte de käril, deruti
bränvinet förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så väl
redskapen sora bränvinet och kärilen på offentlig auction försäljas och beloppet
i sa köres-längden redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller
den metall, hvaraf annars redskapen består, skall med auctionsprolocoll
bestyrkas.
Till redskap, som förbrutne anses, räknas bränvinspanna med kittel,
pannbröst, hatt, pipor, slang och annan afkylnings-redskap, mäskvärmare och
rectifications-apparat samt hvad konst-redskap som helst, dock ej till större
del än som olofligen nyttjas eller innehafves.
§ 63.
Böter skola gälldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt
den räcker, med förvandling endast af bristen; börande fösamlingeus fattiges
rätt icke förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter
till och med — — — 10 R:dr — — — 7 dagar
från 10 — —■ — — 25 —- — — — 14 d:o.
„ 25 — — — — 50 — — — _ 21 d:o.
„ 50 — — —• — 100 — — — — 30 d;o.
„ 100 — — — 150 — — — _ 45 d:o.
,,150 — — — — 200 — — — — 60 d:o.
eller två månader o. s. v. Ej må dock någon, för bristande tillgång till
böter, mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterna må utgöra.
Under fängelsetiden bör fången till arbete hållas.
I de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna Författning, äfven
ålägges böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och, i
händelse tillgång till sabbatsbrottsböterne saknas, skall förvandling deraf
ega rum, enligt de grunder, som allmänna Lagen i 5 Cap. 4 § StraffBalken
utstakar.
§ 64.
Besvär, rörande debitering och taxering af de för tillverkning eiler
försäljning af bränvin bestämda afgifter, fullföljas i den ordning, som för
behandling af frågor om debitering och taxering af allmänna bevillningen
är föceskrifven.
Expeditions-Utskottels Förslag till tind. Skrifvelse, Nio 123. 307
Besvär öfver Kongl. j:ts BefälIningshafvandes beslut i frågor om
tillåtelse tili bränvinsförsäljuing i miuul, äfvensom angående omflyttning
eller indragning af värdshus, spisqvarter eller andre näringsställen, så väl i
sltiderne sorn på landet, anföras lius Kong'. Majit genom Djss Civil-Departement,
inom den tid, sorn för besvär olver Kongl. Majlis Befallningshaf
vandes
beslut i Politie-mål stadgad är.
Förbrytelter emot denna Förordning böra, så i stad, sora på landet,
vid allmänna Dorasfolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor o tu
oloflig bränvinsförsäljuing i de städer, der Poliskamrnare finnes, och i hvilka
dylika frågor uti hittills vanlig ordning behandlas. Då den tilltalade
skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse
undvikas. Åklagare, som besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda
kostnad och skada.
§ 63.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe,
der försäljning af bränvin i minut eger rum, i försäljningsrummet anslaget,
vid bot af 10 R:dr banko.
Hvad i denna Författning förordnats, skall tjena till efterrättelse ifrån
och med början af år 1846, ifrån hvilken tid hittills gällande föreskrifter
i ämnet komma att till kraft och verkan upphöra.
Stockholm den 23 Februari 1845,
308 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 1h3.
Formul air e
till
Mätnings- och Stämpling-bevis å bränvinsbrännings-redskapen. N:o
Ämnet hvaraf red-  skapen är förfär-  digad.
diameter.
| Mynningens
diameter.
! Bottnens
Höjd till midteln
af bottnen till
mynningen.
Luckor och öpp-  ningar pä
hatten.
Tillverkarens namnl
och hemvist.
o
*-s
o
c:
es-
Tillverkad.
Kopparslagarens
stämpel.
Q
CT-
w
o
5
o8
1
o*
p
2
ar.
1 är
Enkel ?
panna med löst wöst
Dubbel) utan)
Conisk Riatt med 00 tums
Cylindrisk jänSrör
koppar
00
00
00
00
—
1
1 st. oval af 6 t:s
diameter. 1
1 st. rund af 1 t:s
diameter.
TT 1 1 Veclificalions-apparat
XtiMkel Mastad vid hatten, att
/sättas emelton pannan
Dubbel\oc'i atkylnings-red-  /skapen .......
Mäskvärmare
—
—
—
Med (utan) ång-apparat
Redskapens rymd är
stämplad å pannans
t hals }
—.
—.
—
—
—
—
00
00.
\ ölversta delj
På panna, hatt, mäskvärmare och rectificalions-apparat åsatt min namnstämpel.
S. S. 184 „ N. N. den 184 .
(Justerarens namn.)
Expeditions-Utskottets Förslag till urnl. Skrifvelse, N.o 124.
3og
N:o 124.
Uppläst och godkäadt hos Ridd. och Adeln den ig Fehr. 1845.
Preste-Ståndet den ig — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förklaring
af Kongl. Kungörelsen den 1 October 1811, rörande vissa
iagttagelser vid besvär sskrifters och ansökningars inlem»
nande. (Lag-Utsk:s Bet. N:o 30 och Mern., ]N:o 64).
S. A. K.
Under förmälan, att Kongl. Kungörelsen den 1 October~1812, rörande
vissa iagttagelser vid besvärsskrifters och ansökningars inlemnande, skall
blifvit olika tolkad, så väl i E. K. M:s och Rikets Ilof-Rätter, sorn i Högste
Domstolen, i så måtto, att sakegare, som egenhändigt undertecknat besvärsskrifter
eller ansökningar, men icke bifogat fullmagt till skrifternes ingifvande,
än ansetts hafva gjort sig förlustige sin talan, än blifvit dervid bibehållne,
bar bos Rikets Ständer blifvit yrkadt, att, sorn berörde anmärkta
skiljaktighet i domares åsigter vöre vådlig för enskilde och föranledde osäkerhet
i lagskipningen, en förklaring mätte varda utfärdad, till undanrödjande
deraf; hvarjemte blifvit heinstäldt, att, då i de fleste fall den mening
gjort sig gällande, alt fullmagt icke erfordrades, derest besvärsskrift eller
ansökning blifvit af sakegaren egenhändigt undertecknad, denna mening
mätte förklaras såsom den rätta; och hafva Rikets Ständer, i anledning häraf
godfunnit för deras del besluta, att, med afseende å yppade skiljagtiga
meningar om rätta tydningen af högstberörde Kongl. Kungörelse, rörande ett
noga iagttagande af hvad lag och författningar påbjuda vid besvärsskrifters
och ausökningars inlemnande, varder förklaradt, att, om sakegaren egenhändigt
undertecknat besvärsskrift eller ansökning, som till Kongl. Maj:t samt
vederbörande Collegier eller Embetsman ingifves, utgör den omständighet,
att fullmagt för ingifvande* ej blifvit bifogad, icke hinder för skriftens eller
ansökningens upptagande till pröfning.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 Febr. 1845.
3(0 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, ZVlo isS.
N:o 125.
Uppläst och godkändt hos Ridd, och Adeln den 19 Febr. 1845.
Preste-St Andel den 19 — —
Borgare-Ståndet den au — —
Bonde-Ståndet den au — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om ändring af 8, g och 10 SS
i t'] Cap. Handels-Balken samt förklaring af 2 S i samma
Capitel. (Lag-Utsk. Bet., N:o 15 och Uti. JN:o 66).
S. A. K.
Medelst den 1 Aug. sistl. år aflåten Nådig Proposition, har E. K. M.
föreslagit Rikets Ständer att, med upphäfvande af 8. 9 och 10 §§ i 17 Cap.
Handels-Balken, samt Förordningen den 22 Nov. 1791, angående städernes förmonsrält
bos deras uppbördsman, och 3 morn. i Förordningen den 18 Dec.
1823, angående enskildes förmonsrält för medel, som uppbördsman enligt tjenstepligt
emottagit, i stället antaga nedanstående, med 11, 12, 14 och 15 §§
i 22 Cap. Handels-Balken af Lag-Comitens förslag till allmän Civil-Lag hul»
vudsakligen öfverensstämmande lagbud:
”Har någon fått inteckning i gäldenärs fasta egendom, ege förmonsrätt
i samma egendom och i den afgäld, som under concurstiden deraf faller
för hufvudstol, så ock för ränta intill betalningsdagen; dock gälle förmonsvätt
till ränta, som före concursens början upplupen är, ej för längre tid
än tre år. Är fast egendom intecknad för fleres fordringar, och räcker den
ej till för alla, håfve den, som äldre inteckning eger, företräde. Sedan tages
omyndiges fordran i hufvudslol och ränta, till betalningsdagen, hos föräldrar
och förmyndare ut. Äro förmynderskap flere, egen de omyndige sig
emellan lika rätt. Derefter skola, utan förmonsrätt sig emellan, gäldas:
Kyrkors, Fattigcassors och Socknemagasins fordringar hos deras föreståndare;
Kronans, städers och allmänna af Konungen stadfästade cassors, penningeverks
och inrättningars fordringar hos de tjenstemän, som äro satte att deras
inkomter uppbära, för hvad af sådan uppbörd hos dem innestår; så ock
enskildes fordringar hos embets- eller tjenstemän för egendom, som desse,
i och för embete eller tjenst, emottaga*’.
Hvarjemte E. K. M. i Nåder föreslagit, att, såsom en följd af denna
lagföräadring och Lill förtydligande af 2 § 17 Cap. Handels-Balken, förkla
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 126. 3u
ras måtte: att hvad sistnämnde lagrum innehåller om faddergåfva, som är
iorvaudlad och ej i behåll, icke må lämpas till den händelse, då omyndig
för sådan faddergåfva eger fordran hos föräldrar eller förmyndare, i hvilket
fall, elter hvad ofvanför om omyndigs fordran i allmänhet är sagdt, skall
förfaras; äfvensom att, på det öfverförmyndare och andra vederbörande må
ega erforderligt rådrum att vidtaga de försigtighetsmått, som, med anledning
af ifrågavarande lagförändring, kunna anses nödige, densamma icke må blifva
gällande i de concurs- eller förmonsrättstvister, som hos vederbörande
embetsverk redan äro, eller under loppet af första året efter det år, då den
nya Författningen blifver utfärdad, göras anhängige.
Denna Nådiga Proposition hafva Rikets Ständer i behörigt öfvervägande
tagit, men icke funit skäl densamma bifalla; hvilket Rikets Ständer få till
svar i underdånighet anmäla. '
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 126.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Fehr. 1845.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståodet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående grufegares
åläggande att deltaga i fattigvården.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Bet., N:b 22.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har uppmärksamhet blifvit fästad derå, att i de
trakter, der grufvor funnos upptagne, församlingarnes fattigvård ofta belastades
med en mängd utblottade grufarbetares och deras hustrurs eller enkors samt
barns underhåll, utan att församlingarne kunde af grufegarne dertill erhålla
3i2
Expeditions-Ulskotlels Förslag till und. Skrifvelsej N:o 126.
ringaste bidrag; till vinnande af lättelse hvarutinnan och såsom med billighet
öfverensstämmande blifvit föreslaget, att egare lill grufvor måtte tillförbindas
att, gemensamt med öfrige invånare i den församling, der grufvan är
belägen, bidraga till de fattiges underhåll.
Rikets Ständer, som för deras del finna ett sådant åläggande öfverensstämma
med den uti Kongl. Kungörelsen den 14 Februari 1811 uttryckta
grundsats, att ”skyldigheten alt försörja de fattige, vare sig äldre eller barn,
skall anses åligga hvar och en, som icke sjelf är i behof af annans hjelp”
hafva dessutom erfarit, hurusom, på flere ställen, serdeles vid de större
gi ufve-fälten, åtgärder och beslut uti omförmälde syftning redan blifvit vidtagne,
äfvensom, att orter finnas, der grufegarne frivilligt inrättat serskild
fattigförsörjning för grufarbetarne, och att, å andra åter, grufegarnes bidrag
till församlingens allmänna fattigförsörjning äro genom öfverenskommelse bestämda;
men då, hvarken genom högslberörde Kongl, kungörelse, eller gegenom
någon annan författning, grunden för bestämmandet af de afgiflers
belopp, hvarmed grufegarne skola till fattigvården bidraga, blifvit stadgad,
och det ej eller kan anses vara satt utom allt tvifvel, huruvida en grufegare,
då han icke är bosatt inom den församling, der grufvan är belägen, må
vara ovilkorligen förpligtad att till fattigvården derstädes bidraga; alltså,
och till vinnande af bestämda föreskrifter i berörde hänseende, få Rikets
Ständer hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes i Nåder
förordna, att grufegare skola, ehvad de äro boende inom den församling,
der grufvan är belägen, eller icke, vara skyldige att för denna sistnämnde
lemna bidrag till fattigvården i den församling, der grufvan finnes,
eller arbetarne äro boende, så vida ej annorlunda emellan grufegare och församlingen
aftaldt ar, och att, der öfverenskoonmelser om beloppet af grufegares
afgifter lill fattigvården icke redan blifvit tiälFade, grunden för bestämmandet
af nämnde afgifter skall, derest grufegarne och församlingarne
icke kunna derom åsämjas, af E. K. M:s Befallningshafvande, efter vederbörandes
hörande, fastställas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 127
Expeditions-Utskottels Förslag lill und Skrifvelse, N.o 127. 3i3
N:o 127.
Uppläst och goilkämlt hos Ridd. och Adeln den ig Febr. i845.
Preste-Slåndet den ig — —
Borgare-Siandet den aa — —
Bonde-Ståndet den 32 — —-
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändring
i 4> $ och 6 24 Cap, Byggninga-Balken.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk;ns Bet., N:o 5
och Mein., N:o 24).
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 29 Augusti förlidet år, har E. K. M. behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, huruledes tid efter annan i serskilda
landsorter uppstått bi andstods-bolag, som begärt och vunnit Kongl. Majlis
Nådiga stadfästelse och hvilkas behöflighet och gagn vitsordades af det allt
mera vexandé förtroendet för sådana inrättningar; att deras ändamålsenliga
verksamhet emedlertid försvårades och inskränktes, så vida egare och innehafvare
af hemman, hvilka ingått i dessa bolag, skola det oagtadt vara underkastade
skyldighet att deltaga i de brandstods-ersättningar, hvarom stadgas
i 4, 5 och 6 §§ af 24 Gap. Byggninga-Balken, samt att genom Kongl, (resolutionen
på allmogens besvär den 9 D-cember 1766 § 43 och Kongl.
Förklaringen häröfver den 17 Augusti 1770, hvad beträffar brandstods-föreningar,
som inom serskilda pastorat eller socknar ingås, samt Förordningen
den 15 Juni 1818, i afseende på allmänna Brandförsäkrings-veiket, hade
undantag från nämnde lagrum redan blifvit gjorda; och syntes de för dessa
undantag gällande skäl hufvudsakligen äfven ega tillämpning på ifrågavarande
holag, då de med Konungens lof och stadfästelse upprättas.
Pä grund häraf har E. K. M. i Nåder föreslagit Rikets Ständer att,
med ändring af 4, 5 och 6 §§:ne i 24 Cap. Byggninga-Balken, det blefve
stadgadt, som följer:
”Den egare eller innehafvare af hemman, hvilken, för sin åbyggnad
eller någon del deraf, eller för säd, foder eller boskap, sora till gårdens
bruk tarfvas, tagit försäkring i brandstods-bolag, som för orten är af Konungen
stadfästadt, vare ej, så länge han i bolaget qvarstår, pligtig att gälBih.
till R. St. Prot. 18^.5. 10 Sami. 1 Afd, 40
3*4
Expedilions-Ulskcttcls Forsing till uncl. Sk-’ ifveise j N'.o 12y.
da brandstods-ersättning, hvarom i Lag eller derpå grundad förening stadgas,
och deremot ej eiler berättigad till den godtgörelse för liden brandskada,
sorn efter lag elier föreningen skolat honom tillkomma,”
”Hvad en del brandstodsbolags, af Konungen sladfästade, Reglementen
innehålla, afvikande från den sålunda gifna föreskrift, kommer i följd häraf
att förfalla.”
”Uppgift på de hemman, hvilkas egare eller innehafvare, efter hvad
ofvanberördt är, deltaga i ortens af Konungen stadfästade brandstodsbolag,
skall, till efterrättelse i fråga om andra hemman, af bolagets styrelse meddelas
vederbörande embetsmyndighet, då så påfordras.’'’
Rikets Ständer hafva tagit detta ärende under behörig pröfning och
hysa den öfvertygelse, alt de under sednare åren länsvis stiftade Brandstods-bolag,
i samma mohn, som de utgöras af ett vida större antal delegare,
än de i lag afsedda, härads- eller socknevis ingångne, Bran ds tods-fören ingar
höra blifva för delegarne mindre betungande, samt att nämnde bolags stiftelser
jemväl för dem, sorn brandskada lidit, mäste i samma förhållande,
som delegarnes antal är större och den förmögenhet betydligare, hvilken ersättningsansvaret
åligger, innebära större säkerhet om erhållande af full
godtgörelse; hvartill äfven kommer, att uti ifrågavarande bolag inträde är
öppet äfven för egare lill sådana dyrbarare verk och byggnader, hvilka antingen
varit helt och hållet uteslutne från rättigheten till deltagande i Härads-
eller socknevis inrättade branstodsföreningar, eller ock endast fått deruti
ingå på sådana villkor, alt ingen verklig fördel kunnat dem derigenom
tillskyndas.
Då nu dessa bolags ändamålsenliga verksamhet, såsom af E. K. M. i
Nåder anmärkt blifvit, uti icke ringa mohn förlamas, så länge egare och innehafvare
af hemman, hvilka uti dem ingått, äro pligtige att jemväl deltaga
uti de hrandstods-ersättningar, hvarom stadgas i 4, 5 och 6 §§.'ne 24
Gap. Byggninga-Balken, hafva Rikets Ständer funnit desto billigare, att de
från denna skyldighet befrias, som det bör stå hvar och en fritt att ingå i
den försäkrings-anstalt, han kan finna för sig lämpligast, utan att tvingas
derigenom ikläda sig en dubbel ansvarighet inom tvänne bolag, hvilken
åsigt jemväl redan finnes antagen uti tillförene utfärdade, ofvan åberopade,
Författningar till förmon för ej mindre socknevis ingångna föreningar, än
äfven allmänna Brandförsäkrings-verket för byggnader å landet.
Instämmande således till alla delar uti de af E. K. M. Nåd isst uttala»
de åsigter, hafva Rikets Ständer Hval funnit den i Nåder föresl.gna lagförändringen
kunna medföra den följd, att, om antalet af de egare och inne
-
EScpcdilions-Utskottets Förslag till u cl. Skrifvelse, N.o 1^'j.
3i5
hafvare af hemman, hvilka ej ingå i or lens, af Konungen stadfästade, Brandstodsbolag
blefve ringa och brandskada för någon af dem inträffade, en
serdeles dryg brandstod korame alt af de öinge utgöras, hvadan och då
lagstiftningen synes så mycket hellre höra söka förekomma ett dylikt förhållande,
hvarigenom ett icke obetydligt lidande kan oförskyldt tillskyndas
enskilde medborgare, som skyldigheten att sins emellan gilva brandstod hittills,
enligt nu gällande lag, varit och äfven hädanefter kommer alt förblifva
ett tvång för dem, hvilka icke genom inträde uti serskildt af Konungen
stadfästade Brandstods-Inrättningar vunnit befrielse från åliggandet alt deltaga
uti de gamla, Härads- eller socknevis inrättade brandstods-föreningarne,
Rikets Ständer ansett angeläget, att någon betänketid må lemnäs allmänheten
att bereda sig på den inträffande förändringen, så att, innan Författningen
träder i verkställighet, hvar och en må hinna afgöra och besluta,
huruvida han bör i de nya bolagen ingå, eller, med fara för de drygare brandstods-utgifter,
som möjligen kunna honom drabba, qvarstå i de gamla föreningarne;
och hafva Rikets Ständer trott, att i nämnde hänseende etl rådrum
af sex månader bör lemnäs.
I följd af hvad Rikets Ständer sålunda underdånigst anfört, och då E.
K. M:s Nådiga Proposition i ämnet ej grundlagsenlig! kan med någon förändring
eller modificalion antagas, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anmäla, det Rikets Sländer funnit sig vara förhindrade att ifrågavarande
Nådiga Proposition bifalla, men deremot för sin del beslutat:
alt, i fråga om skyldigheten att gifva och rättigheten att erhålla brandstod,
en förändring uti hittills i detta ämne, i 24 Cap. Byggninga-Balken, gifna
föreskrifter bör genom serskild Författning varda påbjuden, sådan som
följer:
Den egare eller innehafvare af hemman, hvilka för sin åbyggnad, eller
någon del deraf, eller för säd, foder eller boskap, som till gårdens bruk
tarvas, tagit försäkring i brandstodsbolag, som för orten är af Konungen
stadfästadt, vare ej, så länge han i bolaget qvarstår, pligtig att gälda brandstods-ersältning,
hvarom i lag eller derpå grundad förening stadgas, och deremot
ej eller berättigad till den godtgörelse för liden brandskada, som, efter
lag eller föreningen, skolat honom tillkomma.
Hvad en del Brandslods-bolags, af Konungen stadfästade, Reglementen
innehålla, afvikande från den sålunda gifna föreskrift, kommer, i följd häraf,
att förfalla.
Uppgift å de hemman, hvilkas egare eller innehafvare, efter hvad ofvanberördt
är, deltaga i ortens af Konungen stadfästade Brandstods-bolag,
3i6 Expeditions-lltshotttls Förslag till und. Skrifvlscj N.o 128.
skall lill efterrättelse, i fråga om andra hemman, af Bolagets styrelse meddelas
vederbörande embetsmyndighet, då så påfordras; dock blilver denna
Förordning icke gällande förr, än sex månader efter densammas kungörande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 128.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. i845.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående afvittringarnes
skyndsamma verkställande i ffester-Dalarne.
(Adim. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 110.)
S. A. K.
I anledning af hos Rikets Ständer förd klagan öfver de olägenheter,
allmogen i åtskilliga socknar af Westei-Dalarna, hvarest afvittringar ännu
icke försiggått, må.^te vidkännas i saknad af full dispositionsrätt öfver deras
skogar, dervid är vordet uppgifvet, att af skogarne i Wester-Dalarne
allenast de, sorn tillkomma Floda, Nås och Järna Socknar, efter dem öfvergångne
allmänna storskiften, blifvit emellan Kronan och hemmansegarne afvittrade,
och att, änskönt allmänt storskifte för mångå år sedan öfvermått
iÅppelbo socken, någon dylik skogsafvittring derstädes hvarken emellan Kronan
och hemmans-egarne eller emellan desse sednare ännu blifvit verkställd,
samt Malungs och Lima socknar troligen under en lång följd af år foi t farande
skola blifva i saknad af dylika för deras invånare högst behöfliga åtgärder,
hafva Rikets S'änder, funnit sig föranlåtne att hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det E. K. M. läcktes i Nider anbefalla vederböra ode
Expedition s-Utsf>ottets Förslag till und. Skrifrelse, N.O 12Q. 3i 7
att tillse, det afvittringarne i Wester-Dalarne med all möjlig skyndsamhet
varda verkställda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 129.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående åtgärder att
befordra skyndsammare antagande af det nya systemet /dr
mått, mål och vigt.
(Allm. Bes v.- och Ekon.-Utsk. Bet., N:o lil.)
S. A. K.
För att i möjligaste målto påskynda ett snart införande af det redan
vid 1823 års Riksdag utaf Rikets Ständer antagna nya system för Rikets
mått, mål och vigt, anhöllo Rikets sednast församlade Ständer, uti den 5
Juni 1841 derom aflåten underdånig skrifvelse, alt Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes låta genom Dess Vetenskaps-Akademi utarbeta en kort handledning
i ämnet, med comparativa tabeller samt anbefalla vederbörande, att undervisning
skall i folkskolorna ifrån Ar 1842 meddelas oni ifrågavarande, på
deci mal-räkning fotade, system, äfvensom alt, så snart någon allmännare
kännedom derom kan anses vara spridd, Kongl. Maj:t täcktes, dock sednast
inom Tio år, låta utfärda Nådig Författning om delta systems antagande
till efterlefnad; och då fråga härom vid innevarande Riksmöte ånyo blifvit,
väckt, hvarvid är vordet upplyst, alt Kongl. Majrt åt Dess Vetenskaps-Akademi
i Nåder uppdragit att utarbeta en handbok i förrberörde afseende för
att vara i folkskolorna tillgänglig, samt att detta arbete äfven vöre underhandläggning,
ehuru ännu icke färdigt, få Rikets Ständer hos E. K. M. å
nyo i underdånighet anhålla, att, sedan den handbok uti ifrågavarande ämne,
hvilken Vetenskaps-Akademien fått sig uppdraget alt utarbeta, blifvit
färdig, E. K. M. i Mader täcktes anbefalla vederbörande, att undervisning i
3i6 Expedidons-Utskoltets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o t3o.
folkskolorna målte meddelas uti det nya, på decimal-iåkningen grundade,
systemet för mått, mål och vigt, samt att, så snart någon allmännare kännedom
derom kan anses vara spridd, E. K. M. läcktes låta utfärda Nådig
Författning om det nya systemets antagande till efterlefnad från den tid,
E. K. M. kan finna lämpligt bestämma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 130.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. i845.
Preste-Ståndet den 19 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ytterligare
utvidgad smidesrätt inom Bergslag.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:s Bet., N:o 116).
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Stander för deras del medgifvit, att
nya smiden skulle inom Bergslagen få anläggas vid de masugnar, hvarest
tackjernsblåsningen under de tio sistförflutna åren uppgått till minst 2,500
Sk:pp. tackjern årligen, så har, på grund deraf, under nu pågående Riksmöte
blifvit yrkadt, att smidesrälten inom Berslagen måtte varda ytterligare
utvidgad, enär högst få masugnar genom nyssnämnde föreslagna ti 11-  verkningsbelopp skulle komma i åtnjutande af den beviljade smidesrälten;
och få af sådan anledning, Rikets Ständer, instämmande till alla delar uti
de vid sistlidne Riksdag af Rikets Ständer yttrade åsigter i afseende på
fördelarne af en i allmänhet utvidgad smidesfrihet, så val inom sora utom
Bergslag, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, der 2:ne masugnar under
de sistförflutna Tio åren haft en årlig tillverkning af sammanlagdt
Expcdiiions-Viskotlets Förslag lill tind. Skrifvelse, IV.o i3l. 3i<j
2,500 Skepp, tackjern, de måtte berättigas att anlägga en stångjernshärd
med oinskränkt smidesrätt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Febr. 1845.
N:o 131.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. iS/jo, T'-
Presle-Ståndet den £9 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående indragning
af Bergsfogde tjensterne.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Ull., N:o 120.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit föreslaget, att Bergsfogde-tjensterne, såsom
numera mindre behöfliga, måtte indragas och de dermed förenade åligganden
öfverlernnas åt Kronobetjeningen.
Vid pröfning af denna fråga hafva Rikets Ständer inhemlat, dels att,
enligt gällaude Instruction och tid efter annan utfärdade författningar,
Bergsfogdarnes åligganden äro, utom den allmänna tillsynen öfver grufvors
upptagande och bearbetning, samt jernförädlingen i allmänhet, att årligen
lill Bergs-Collegium insända förteckningar, så väl öfver blåsningarne, sorn.
öfver Stångjerns- och manufaclur-smidet i Riket, jemte dithörande uppgiftet j
att, efter Bergs-Collegii föreskrift, försegla och utrifva slångjernshärdar; att
vid Bergstings-Rätterne bevaka E. K. M:s och Kronans rätt och utföra Dess
talan; att verkställa utmätningar, värderingar och försäljning’ af Bergsmans-hemman,
samt att debitera och af Bruks- och Bergverken uppbära
de kronan deraf tillkommande utskylder, såsom tionde-afgift,
hammarskatt m. m., äfvensom att emottaga åtskillig annan penningeuppbörd
till Grofve- och Bergslags-cassor m. m.; —• dels att nu va
rande
staten upptager Bergsfogdarnes antal till sexton, hvilka tillsammans
320
Exped'tions-V(skottets Förslag till und. Skrifvelse a N.o i3t.
åtnjuta i årlig lön 2,026 R:dr 16 sk. Btco, men icke någon af dem till högre
belopp än 196 R:dr 24 sk. samma mynt, utom Bergsfogden i Verm
land,
som, jemte 110 R:dr i lön, innehar boställe; dels ock, att Bergs-Collegium,
i anledning af i Nåder tillförordnade Commiterades underdåniga yttrande
om Bergs-Domstolarnes samt Bergs-Statens i orterna reorganisation,
i underdånighet sig utlåtit: att, derest E. K. M., med bifall till Commitera<ies
derom framställda förslag, skulle besluta, att, till förenkling af KronoUppbörds-verket,
de ordinarie Bergs-utskylderne borde af vederbörande Kronofogdar
hädanefter indrifvas och redovisas, Bergsfogdarnes antal val kunde
inskränkas till sex, eller till en för hvarje af nuvarande Bergmästaredömen,
men då det jemväl ålåge desse tjenstemän alt bevaka kronans rätt vid allmänna
Domslolarne och vid förefallande undersökningar m. m., hvartill
komme angelägenheten deraf, att desämma måtte, i händelse af behof, kunna
till B;rgmästare-förrättningars verkställande förordnas, så ansåge Collegium,
i öfverensstämmelse med Commiterades derom yttrade tanke, att löneförmonerne
böra derefter någorlunda lämpas, men äfven att framgent ej
eller någon må till Bergsfogde förordnas, så framt han ej undergått vedeibörlig
Bergs-exa men.
Vid öfvervägande af hvad sålunda förekommit, hafva Rikets Sländer ansett
i betraktande böra lagas: att Geschworner för närvarande hufvudsakligen
åligger att hafva tillsynen öfver grufve-brytning och hvad dermed sammanhang
eger, hvarjemte desse tjenstemän, såsom varande behörigen examinerade,
vanligen blifva, i händelse af behof, till Bergmästare-förrättningar
förordnade; att för öfrigt Bergsfogdarnes bestyr med krono- och annan uppbörd,
samt utmätningar, jemte åliggandet att bevaka kronans rätt m. m.,
synas böra utan svårighet kunna å Iironofogdarne och Häradsskrifvarne m.
fl. öfverflyttas, hvadan, och då härtill kommer, att antingen Bergmästare
elier Geschworner lätteligen torde blifva i tillfälle att afgifva de årliga förleckningarne
till Bergs-Collegium öfver tackjerns- och smides-till verkningarne,
äfvensom att utrifva stångjerns-härdar, samt att med större sakkännedom,
än som hos de oexaminerade Bergsfogdarne kunde förutsättas, utöfva
tillsyn öfver jernförädlingen, Rikets Ständer, med fästadt afseende dessutom
å nödvändigheten af alt undanrödja de olägenheter, som uppkomma deraf,
att Bergsfogdarnes nuvarande löner icke i allmänhet förslå till deras bergning,
få hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att de Bergsfogdarne hittills
åliggande göromål måtte, i mon af innehafvarnes afgång öfverflyttas dels
på vederbörande Kronofogdar oeh Häradsskrifvare i afseende på debiteringen
Expc Utions-Utskollcls Förslag till tind. Skrifvelse, A7.o i3i'. 321
och uppbörden af Kronans inkomster, samt actoraters utförande ro. ro., och
dels på Bergmästare och Geschworner, hvad deras befattning vid bergsväsendet
vidkommer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Febr. 1845.
N:o 132.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Febr. 18^5.
Preste-Slåndet den i9 — —
Borgare-Ståndet den 22 — —
Bonde-Ståndet den 23 — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrifvelse, angående undanrödjande
af stadgade hinder för Adelsmäns befordran till
Tjenstebefattningar i Städerna.
(Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 121.)
S. A. K.
Sedan, genom Konungs och Ständers sammanstämmande beslut, 17 §
i Regerings-Forraen numera undergått deri förändring, att vid tillsättande
af Lrdamolsplatser uti Högsta Domstolen hädanefter intet afseende kommer
att fästas deruppå, huruvida sökanderne äro af frälse eller eller ofrälse stånd,
och såmedelst det sista stadgandet blifvit upphäfvet, på grund hvaraf Adelsman
kunde, under åberopande af sin börd, framställa anspråk på befordran
i Statens tjenst, hvadan Ridderskapet och Adeln hädanefter icke hade
något annat att i detta afseende stödja sig vid, än skicklighet och förtjenst,
så har, jemte det Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit fästad på billigheten
deraf, att nyssberörde qvalificationer, der de finnas, också borde få
i allo göra sig gällande, fråga hos Rikets Sländer blifvit väckt, huruvida
sådant för närvarande vore förhållandet, enär Adelmän ännu ansågos vara
uteslutne från rättigheten att vinna befordran vid städernas Embetsverk.
Bih. till R. St. Prot, 184$, 10 Sami. 1 A/d. 41
Expeditens-Utskottets Förslag till tind. Skri/velse, N.-o t33.
Rikets Ständer hafva, vid öfvervägande häraf, tagit kännedom om de
under äldre tider utfärdade stadganden, hvilka afse den nu ifrågaställa
inskränkningen i Adelsmäns befordringsrätt; och då de förhållanden, hvaruppå
de från fordna tider tillkomna föreskrifter i ämnet sig grunda, nu
icke förefinnas, samt de serskilda Stånds-intressena alltmera vika för en allmän
medborgerlig anda, hafva Rikets Ständer, med hänsigt jemväl till den
i Regerings-Formen uttalade grundsats, att vid alla befordringar afseende
endast bör fästas å de sökandes skicklighet och förtjenst, men icke å deras
börd, trott sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla om utfärdande
af den förklaring, att det skall stå hvarje Svensk man, utan afseende på
börd, öppet att, vid återbesättande af lediga embeten, tjenster och beställningar
i städerne, komma i åtanka i den ordning, för hvarje serskildt embete,
tjenst eller befattning finnes stadgadt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Februari 1845.
N:o 133.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1845.
Presle-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den t Mars —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i fråga om ändringar
uti Kongl. Stadgan, angående folkundervisningen i Riket
af den 18 Juni 1842.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uisktns Bet., N:o 40.)
S. A. K.
Vid pröfning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar om ändringar
eller tillägg uti Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen
i Riket, hafva Rikets Ständer funnit den i högstberörde Stad
-
Expeditions-Ulskottets Fönlag till tind Skrifvelse, IV:0 »33.
gas 1 § 1 mora, intagne föreskrift, att ’i hvarje stadsförsamling och hvarje
socken på landet bör finnas minst en helst fast, skola, med vederbörligen
godkänd lärare”, ehuru denna föreskrift icke synes böra kunna tydas så,
alt alla de, hvilka i församlingarna antagas lill Lärare, vare sig i de fasta
eller i de ambulatoriska mindre skolorna, ovillkorligen skola ega hela det
kunskapsmått, sorn i Stadgans 6;te § är för Lärare i Folkskolan föreskrifva,
dock lill förekommande af missförstånd, erfordra ett förtydligande,
hvarvid hos Rikets Ständer i betraktande kommit, hurusom, fastän det visserligen
vore önskvärdt, om alla de, åt hvilka det vigtiga kallet att undervisa
landets barn är anförtrodt, egde de kunskaper, sorn äro stadgade för
ulexaminering från Folklärare-Seminarierne, sådant dock ej torde kunna
vinnas förr än i en framtid, då uti Seminarierne hunnit bildas ett erforderligt
antal Skollärare, hvadan man till en början torde få nöja sig med en
examinerad lärare i hvarje socken, eller i författningen stadgadt skol-district,
och med att låta besörja undervisningen i de smärre ambulatoriska skolorne
genom personer, för hvilkas antagande till lärare det ej behöfver utgöra
ett oundgängligt villkor, att ega hela det i nyssberörde § stadgade kunskapsförråd.
Vidare och då Rikets Ständer inhemtat, att på flera oiter mycket återslår
både för folklärares bildande och folkskolors inrättande, hvadan Rikets
Ständer befara, att hvad, som i detta hänseende ännu ej blifvit verkställda
mångenstädes icke kan medhinnas inom den i Stadgans 1 § 3 mom.
dertill utsatta tid, som tilländalöper den 18 Juni 1847, hafva Rikets Ständer
ansett tiden för lärarnes anskaffande och de fasta skolornas inrättande
böra förlängas med ett år, eller lill den 18 Juni 1848.
Slutligen hafva Rikets Ständer ock, vid det förhållande, att soldaten,
synnerligen å landet, befinner sig i allmänhet uti en bättre ekonomisk belägenhet,
än torparen och statkarlen, som dock enligt Stadgan erlägger skol*
afgifter, funnit billighet och rättvisa fordra, att jemväl den förstnämnde
icke varder befriad från skyldigheten att bidraga, medelst berörde afgifts
utgörande, till sina barns undervisning, —- en befrielse, som endast bör tillkomma
den fattige och medellöse; i öfverensstämmelse med hvilken åsigt
Rikets Ständer ansett nödigt, alt ordet >Jskattskyldig'*, i 4:de §:ns 4:de
morn., blifver utbytt emot orden: "skattskyldig samt inom mantals- och
skattskrifnings-åren varande.*’
På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, få Rikets
Ständer alltså hos E. Ii. M. underdånigst anhålla, att E. K. M. täcktes
3z4 Expditions-Utskottets Förslag lill tind. Skrifvelse, N-o 133.
låta intaga de bär ofvan omförmälda förändringar uti högstberörde Nådiga
Stadga, och att således
i §:ns 1 mom. må erhålla följande lydelse:
I hvarje stadsförsamling och hvarje socken å landet bör finnas minst
en, helst fast, skola, med en eller flere lärare, af hvilka en ovilkorligen
skall hafva uppfyllt de för lärare vid folkskola här nedan stadgade fordringar,
men de öfriga kunna antagas, utan att de uppfyllt dessa fordringar,
endast de af Skol-styrelsen anses till uppförande och sedlighet godkände,
samt pröfvas ega förmåga att meddela undervisning uti det i 7:de §;n stadgade
minimum af kunskaper. Såsom undantag härifrån må dock tvänne
eller flere till samma pastorat hörande stadsförsamlingar eller socknar på
landet kunna sig om en skola förena, der en ringare folkmängd och öfriga
förhållanden en sådan förening påkalla;
att förra delen af 1 §:ns 3 mom. ändras till följande:
Lärares anskaffande och folkskolors inrättande bör sättas i verket inom
den 18 Juui 1848; &c.
och att förra delen af 4 §:ns 4 mom. erhåller denna lydelse :
För att bereda tillgång till lärarnes sålunda bestämda aflöning, bör,
der ej andra medel härtill finnas, dels ett årligt bidrag af minst Iva och
högst sex skillingar banco af hvarje skattskyldig samt inom mantals- och
skattskrifningsåren varande person i församlingen utgöras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Mars 1845.
Expeditions -Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o l34•
3a5
N:o 134.
^Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 1 Mars —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif velse, i anledning af Kongl.
May.ts Nådiga Proposition, angående anslag till boskapsskötselns
befrämjade i Riket, medelst anläggande af Stam-Holländerier.
(Stats- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Utsk., Bet., N:o 46).
S. A. K.
Uti Nådig Proposition af den 25 Julli förlidet år, har E. K. M. behagat
i Nåder gifva Rikets Ständer tillkänna, att, sedan landtbruket numera vunnit
den förkofran, att med undantag af svårare missväxtår, Riket inora sina
gränsor frambringade spanmål ej allenast för eget behof, men äfven derutöfver
till afsättning å utrikes orter, E. K. M. ansåge, att omtankan för denna
vigtiga näringsgrens vidare utveckling i främsta rummet borde rigtas åt
boskapsskötseln, de åtgärder, som tid efter annan vidtagits till ullculturens
befrämjande, hade verkat icke blott en förökad production af sjelfva varan,
utan ock en bättre behandling deraf, hvilket haft till följd dess större användbarhet
och högre värde. En lika vigtig del af landtbruksnäringen vore
hornboskaps-skötseln, som icke finge tillbakasättas, om landtbruket på det
hela skulle kunna göra de ytterligare framsteg, som den allmänt vaknade
andan för dess förbättring gåfve en tillfredsställande anledning att hoppas.
Erfarenheten hade redan bekräfLat, att olika boskapsracer, oaktadt de njöto
samma underhåll, dock merendels lemnade en olika afkastning af de producter,
som med deras underhållande afsäges, och derföre hade jemväl enskilde
jordegare allt mer och mer rigtadt sina bemödanden derhän att utfinna
och tillegna sig de racer, som, med behörigt afseende på climat och
andra local-forhållanden, kunde anses vara de mest lämpliga. Men i ett
land, der brist på capital i allmänhet holle industrien tillbaka från de hastigare
framsteg, hvaraf dea eljest vore mägtig, kunde ej förväntas, att
landtbrukaren, öfverlemnad åt sina egna krafter, skulle utsätta! sig för vådan
af den möjliga förlust, som uppköpet af dyrbara racedjur och deras långyäga
transport från aflägsna länder medförde, äfven om han kunde lijlyä
-
3s6 Expedilions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N:0 l34-
gabtinga de medel, som dertill fordrades; och om än sådant vore händelsen,
så skulle det likväl icke kunna påräknas, att de sålunda uppköpta racedjuren
skulle införas till så stort antal och så jemnt i Riket fördelas, att
tillgång derpå kunde anses vara beredd åt alla dem, som skulle vilja sig
deraf begagna. Sådana enskilda företag, ehuru berömliga och nyttiga, saknade
jemväl den säkerhet för sitt framlida bestånd, som framför allt erfordrades,
om den derigenom åsyftade förädling af inhemska boskapen icke
skulle blifva ofullständig och osäker i afseende å dess framtida utveckling.
Vid dessa förhållanden hade behofvet af bättre boskapsracers införskaffande
genom Statens försorg blifvit mera allmänt insedt, och E. K. M:t
hade i sådan syftning fått emottaga underdåniga ansökningar af Hushållnings-Sällskapen
i Upsala, Södermanlands, Wester-Norrlands, Jönköpings
och Cal mare Län, hvarjemte Landtbruks-Academien, hvars underdåniga utlåtande
i ämnet blifvit infordradt, afgifvit en framställning om föremålets
stora vigt och om de åtgärder, som ansågos för ändamålet böra vidtagas.
Lika med Landtbruks-Academien, ansåge E. K. M. det vara af stor
vigt, att Stam-floiländerier af utmärkt hornboskap och af sådana racer, som
för olika orters local-förhållanden kunde anses vara bäst passande, blefve
på allmän bekostnad anskaffade, äfvensom att dessa Holländerier, som till
en början kunde inskränkas till ett antal af åtta, med omkring 20 djur
hvardera, lämpligast skulle öfverlåtas till enskilde, för saken nitiske och
skicklige, jordbrukare, mot vissa villkor och deribland erläggande af ett i
förhållande till stamhjordens storlek bestämdt antal goda racedjur, så att, i
mon af stammarnes tillväxt, racerne kunde utspridas genom organiserandet
af djdika Stamholländerier i Rikets alla Län.
Enär prisen på god race-boskap vore omväxlande, och äfven de olika
racerne stöde i ganska olika värden — högre för de stora, eller så kallade
sidlands-racerne, lägre för de mindre, eller bergs-racerne —, kunde svårligen
kostnaden för omförmälda inköp i förväg bestämdt uppskattas; men
med afseende derå, att Sveriges omväxlande local-förhållanden fordrade
tillgång på begge dessa samt måhända en eller annan så kallad mellan-race,
hade, enligt de sannolika beräkningar, som kunnat uppgöras med ledning
af hvad om dylika uppköp för andra länder under de sednare åren blifvit
bekant, kostnaden för anläggandet af åtta Stamholländerier, om 20 djur
hvartdera, ansetts uppgå till minst 55,000 R:dr och högst 70,000 R;dr B:co.
På grund häraf har E. K. M. i Nåder föreslagit, att Rikets Ständer,
för ofvanomförmälda ändamål, måtte anvisa behöflige medel, till ett belopp
äf minst 55,000 och högst 70,000 R:dr, med öfverlemnande åt E. K. M.
Expedition -Utskottets Förslag till und. Skri/velsej IV:o i34. 3*7
alt, efter pröfning af förhållandena vid blifvande uppköp och med villkor
af behörig redovisning, såsom för andra statsmedel, närmare bestämma den
erforderliga summan, att anordnas inom sistberörde belopp, då E. K. M.
jemväl ville meddela de reglementariska stadganden, som, till controllerande
al medlens rätta användande samt försäkrande af anstaltens framgena
bestånd och förkofran, blefve af nöden.
Efter öfvervägande häraf och dervid tillika tagen kännedom af de i
E. K. M:s Nådiga Proposition omförmälda Hushållningssällskaps, äfvensom
Landtbruks-Aeademiens framställningar och utlåtanden, få Rikets Stander i
förevarande vigliga ämne underdånigst anföra följande:
Om det bör antagas, att åkerbruket utgör Sveriges, så väl som en stor
del af andra länders förnämsta eller modernäring, och sålunda den vigligaste
delen af allmänna hushållning-m, så lärer det ej kunna nekas, att
denna näring, åtminstona hos oss, ej skulle hafva egt bestånd, än mindre
hunnit sin nuvarande utveckling, om icke dermed varit förenad en annan,
nemligen boskapsskötseln. Dessa begge, af hvarandra beroende näringar
hafva likväl icke rönt lika uppmuntran eller gått hand i hand framåt, utan
har den sednare i mera än ett århundrade fått på ett i ögonen fallande
sätt stå tillbaka. Under det åkerbruket numera hunnit den höjd, att det
ej allenast fyller landets behof af spanroål, utan ock i gynsamma år lemnar
öfverskott till utförsel, måste ladugårdsproducter införskrifvas för öfver
tre millioner Riksdaler årligen.
Att .likväl land Imannen i Sverige i fordna dagar under Guslaf I:s
och ännu under Guslaf II Adolfs regeringstid, använde jordens productionsförmåga
åt delta håll med sådan framgång, att smör, talg och kreatur
utgjorde export-artiklar; derom vittnar historien. Andra länder hafva
egnat tillbörlig uppmärksamhet åt denna näringsgren och uti åtskilliga är
den uppdrifven ganska högt, t. ex. i vårt grannrike Danmark.
Orsakerne till det inom Sverige i detta hänseende ofördelaktiga förhållande
äro flerahanda. Härtill kunna väsendtligen räknas: alt kreaturens
mängd icke blifvit afpassad efter fodertillgången; att mera afseende fästats
å djurens antal, än å deras beskaffenhet; att fodertillgången icke genom
betesmarkens och ängarnes bättre skötsel och, der så ske kunnat, genom en
utvidgad odling af gräs, skidväxter och rotfrukter blifvit ökad i förhållande
till kreaturens mängd; att tillräcklig omsorg icke blifvit fästad å valet af
afvelsdjur; och att kreaturens skötsel blifvit vanvårdad. Drssa omständigheter,
synnerligast den sista, torde äfven vara orsak dertill, att någon in
-
3i8 Expeditions-Vlskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o i3/p
hemsk constant boskapsrace, om än försök till bildandet deraf varit gjordt,
egentligen ej finnes.
Då det icke lärer konna bestridas, att boskapsskötselns bedrifvande på
ett mera ändamålsenligt sätt både bör och kan verkställas, så uppstår fråga,
huru härmed skall tillgå. Rikets Ständer anse den inhemska boskapens
förbättrande och utbildande till god race böra utgöra början, och hufvudsakligaste
medlet för en sådan förädling vara utländska afvelsdjurs införskrifvande;
men, på det att denna åtgärd må blifva så verksam, som behofvet
påkallar, hör den icke vidtagas i alltför liten scala elier för ensidigt.
Öfverlemnas den uteslutande åt den enskilda omtankan, så måste
den, enligt privat-företags natur och i följd af de ringare medel, som hos
en enskild kunna påräknas, vara alltför inskränkt till sina verkningar, osäker
till varaktigheten och således icke utöfva något stort eller allmänt inflytande
på boskapsafvelns förbättrande. Försök, som lemna hopp om fördelaktigare
resultat, hafva visserligen i detta hänseende af enskilde egendomsegare
blifvit gjorda, medelst införskrifning af hornboskap utaf de för
Sveriges förhållanden ansedda tjenligaste racer från England, Skottland,
Holland och Schweitz; men dessa försök, till hvilkas anställande endast få
enskilde ega förmögenhet, kunna hvarken nog hastigt eller mera omfattande
komma landet till godo.
Rikets Ständer anse derföre, att staten bör mellankomma med understöd
för boskapsskötselns upphjelpande och att detta understöd icke må
vara så otillräckligt, att ändamålet dermed förfelas; för hvilken åsigt hemtas
ytterligare stöd af de förmånliga verkningar, Statens biträde åt andra
dylika näringar, såsom fårafveln, medfört. Enligt Rikets Ständers öfvertygelse,
innefattar E. K. M.-s förevarande Nådiga Proposition ett ganska ändamålsenligt
förslag, så väl för bildandet af de tjenligaste boskapsracer, som
för afvelsdjurens spridande till serskilda delar af Riket; men Rikets Ständer
anse likaledes E. K. M. böra vara oförhindrad att af det anslag, som
till stamholländeriers inrättande beviljas, äfven i annan väg bereda uppmuntran
och förkofring åt boskapsskötseln, såsom genom utdelning af prsemier
för framvisandet af vackra inhemska djur, hvilket medels användande
uti England varit af så väsendtligt inflytande på boskapsafvelns förbättring
inom detta land. Det anslag, som för anläggandet af åtta stamholländerier,
med 20 djur i hvartdera, ansetts eiforderligt, utgörande, enligt
den Nådiga Propositionen, minst femtiofem tusende och högst sjuttio
tusende Riksdaler, synes icke vara för Staten af den betydenhet, att dessa
an
-
Exp ditiöns-Utsk Heta Förslag till lind Skrifvelsej N:0 l34•
anstalters understödjande dermed bordt förvägras, då man söker ett så vigtigt
mål, som boskapsskötselns bringande derhän, att producterne deraf
icke må behöfva från utrikes ort till Riket iuforskrifvas. Dessutom skall,
på sätt i E. K. M:s Nådiga Proposition jemväl omförmäles, den fond, hvilken
blefve till stamholländeriers inrättande använd, komma att, så snart
Rikets alla Län, efter den för holländerierne uppgjorda plan, hunnit blifva
med stamhjordar försedde, lemna en ränta, disponibel för de ytterligare åtgärder
till landlbrukets befrämjande, soto, på den ståndpunkt, der det då
befunne sig, kunna anses nödiga, och hvaraf äfven följer, alt nämnde fond
hvarken lili capital elier ränta vore att anse såsom förlorad.
På grund af dessa och öfriga i E. K. M:s Nådiga Proposition anförda
skäl, samt i betraktande jemväl deraf, att stamholländerierne skulle upplåtas
åt enskilde persouer och således ej för Staten medföra någon underhållskostnad,
hafva Rikets Ständer å Riksgälds-Contoret anvisat en summa för
en gång af Sjutio tusende Riksdaler 13:co till E. K. M:s Nådiga disposition
för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln i Riket, så väl genom
Stamholländeriers bildande, hvartill äfven kor af inhemska racer må användas,
samt ädla racedjurs införskrifning och framdeles utdelning af premier,
som genom de åtgärder i öfrigt, E. K. M. kan i Nåder linna lämplige för
befordrandet af denna fäderneslandets vigtiga angelägenhet.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M:t, i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Mars 1845.
Bih. till R. St, Prot. 10 Sami, 1 AJd. 184S■
42
33o
Expeditions-Ulskollets Förslag till imd. Skrifvelse, N.-o 135
N:o 135.
Uppläst och godkändt, hos Ridd. och Adiln den 26 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Slåndet den 1 Mars —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en del i
' Krigslagarne antagna straff,
(Lag- samt Allm. Besv.- oell Ekon.-Utsk:s Bet:de N:o 13 och
Mern. N:o 26.)
S. A. K.
Rikets Ständer, som till pröfning förehaft väckt fråga om afskaffande
af det i Krigslagarne stadgade prygelstralfet, hafva dervid tagit i betraktande,
hurusom lagstiftningen i allmänhet mer och mer till syftemål antagit
att, vid bestämmandet af straff, företrädesvis söka välja sådana bestraffningar,
som, medelst den inverkan, de utöfva på den straffades
inre väsende, kunna bereda hans förbättring. Delande denna åsigt, kunna
Rikets Ständer således icke gilla sådana straff, som förnedra menniskan
och icke verka till den brottsliges förbättring, utan till hans förhärdelse;
hvadan och enär prygelstralfet onekligen hörer till sistnämnde art af straff,
Rikets Ständer icke skulle tveka att i underdånighet tillstyrka dess afskaffande
helt och hållet, derest icke betänkliga hinder och svårigheter deremot
för närvarande mötte. Sedan nemligen, genom Kongl. Circulaire-Brefven
den 26 November 1812, de i Krigs-artiklarne utsatta straff afgatulopp
och spö blifvit, det sednare dock med vissa undantag, utbytta emot prygel,
och detta straff alltså numera utgör en hufvudsaklig beståndsdel af straffen
för brott emot Krigslagarne, synes detsamma ej kunna aldeles borttagas,
utan en omskapning af nämnde lagar i deras helhet, hvarigenom stadgades
andra straff, som voro afpassade efter hvarje brotts olika art, och
som alltid voro verkställbara, hvilket sednare icke är fallet roed fängelsestraff,
då de icke under alla förhållanden, såsom under marscher eller då
indelta armeen vistas hemma på roten, lämpligen kunna användas; hvartill
kommer, dels att, till följd af E. K. M:s Nådiga befallning, en omarbetning
af Krigslagarne för närvarande förehafves, och det icke bör betviflas,
att ju frågan om prygelstraffets afskaffande och införandet af andra, mera
ändamålsenliga, straff dervid tagas i noggrannt öfvervägande, dels ock att
minskning i prygelstraffets begagnande dessutom redan är beredd, ej min
-
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-O i3S. 331
dre genom de i högstberörde Nådiga Circulaire meddelade bestämda föreskrifter,
att fängelsestraff bör ådömas för mindre förseelser af manskapet,
derest icke tillfälle saknas att sådant straff verkställa, än jemväl derigenom,
att, jemlikt Kongl. Maj:ts Nådiga föreskrift i Circulaire-Bref till samtlige
Regements Cheferne, noggranna uppgifter om och för hvilka förseelser prygelstraff
inom de serskilda Piegementena ega rum, till E. K. M. höra
ingifvas.
Deremot hafva Rikets Ständer funnit det vara af nöden, att använ.
dandet af ifrågavarande, svåra och kränkande, straff, såsom extra judiciel
bestraffning, i möjligaste måtto inskränkes, hvilket mål, efter Rikets Ständers
förmenande, lämpligast skulle vinnas derigenom, att bestraffning med
prygel ej finge extra judicialiter åläggas, med mindre den felaktige förut,
efter föregångna varningsgrader och lindrigare bestraffningar, blifvit nedflyttad
uti en så kallad slraff-class; och då Rikets Ständer äro öfvertygade,
att de reglementariska föreskrifter, sorn erfordras för tillämpning af denna
grundsats, hvilken bör kunna, oberoende af de förväntade nya Krigslagarne,
genomföras, lämpligast och säkrast öfverlemnas till E. K. M., såsom
krigsmagtens högste Befälhafvare, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
det E. K. M. täcktes i Nåder vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom användandet
af prygelslraffet, såsom extra judiciel bestraffning inom den värfva-,
de och indelta arméen, i möjligaste måtto inskränkes.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet å
de skiljaktigheter, som, vid jemnförelse emellan 1798 års krigsartiklar och
de, såsom undantag derifrån, dels uti Kongl. Brefvet den 21 Mars 1811,
med serskildt hänseende Lill Gottlands Beväring, dels ock genom ofvanberörde
Nådiga Circulaire af den 26 November 1812, hvad angick arméen i
öfrigt, meddelade stadganden, förefinnas i afseende på bestraffning, bestraffningssätt
och rättegångsordning för beväringskarl från Gottland samt beväringsskyldig
från Rikets öfriga landskap, hvarvid Rikets Ständer ansett
den olikhet inför lagen, som genom dessa författningar blifvit fastställd för
invånare uti serskilda delar af Riket, svårligen kunna med giltiga skäl
försvaras; och då några olägenheter af de lindrigare straffarter, som använ*
das i afseende å Gottlands beväring, hvarken försports, eller klagomål öfver
förslappning i krigstukten derstädes låtit höra sig, så att erfarenhetens tillförlitliga
vittnesbörd således må kunna åberopas för den å Gottland härutinnan
gällande special-lagens lämplighet, samt rättvisan kräfver, att hårdare
straffarter icke antagas, än som erlordras för det åsyftade ändamålet,
hafva Rikets Ständer trott, att, om äfven extra judiciel bestraffning vore
33-2
Expeditions-Utskotlels Forslag till tind. Skrifvelse, N.-o i3S
oundgänglig inom krigsmakten, der ovillkorlig lydnad samt ögonblicklig rättelse
af begångna fel erfordrades, det dock hvarken blefve nödvändigt eller
ändamålsenligt, alt bestraffningssätt användas, hvilka förnedra den straffade
i hans eget och andras omdöme; till följd hvaraf och då synnerligen det
serskilda stadgandet i Kongl. Brefvet af år 1811, att förbrytelser, som ej
innefatta egentligt mililär-brott, skola af ordinarie domstolarne afgöras, synes
ega företräde framför Krigs-Artiklarnes föreskrift i samma ämne, Rikets
Siänder funnit behofvet påkalla, dels att föreskrifterne uti ifrågavarande
författningar med hvarandra bringas i närmare öfverensstämmelse
och dels att de mildare bestraffningssätt, sorn ega rum för förbrytelser, begångna
af beväringsmanskapet på Gottland, jemväl varda antagna, i afseende
på beväringsmanskap i alla öfriga delar af Riket.
Öfverlygade således ora rättvisan och behofvet af förändrade stadganden
i berörde afseende, desto hellre, som Rikets Ständer uti den underdåniga
skrifvelse af den 3 Juli 1812, hvarigenom Beväringens inrättande bifölls,
uttryckligen anhållit, att Kongl. Majit täcktes genom bestämd lag
föreskrifva, det Beväringsmanskapet ej, i och för fel i tjensten eller utan
föregången laglig dom, må kunna bestraffas med nesliga eller kroppsstraff,
af hvad beskaffenhet som helst, och ej underkastas andra militära bestraffningar,
än arrest, cassalion och dödsstraff, hafva Rikets Ständer likväl ieke
lemnat ur sigte den omständigheten, att de för Gottlands Beväringsmanskap
stiftade serskilda lagar, hvilka tillkommit med afseende på det förhållande,
att samma manskap ej får till tjenstgöring utom Gottland användas,
»ro för Beväringsmanskapet i Rikets öfriga delar tillämpliga och verkställbar,
endast då detta manskap är under vapenöfning hemma i landet, derförutan
rättvisan fordrar, att, under det Beväringsmanskapet i krig tjenstgör
jemte den ständiga krigsmakten, lagarne för dem äro lika.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det E. K. M. täcktes, genom allmän författning,
förordna:
l;o att i fredstid må ej mindre det genom Kongl. Brefvet till Högste
Militär-Befälhafvarén på Gottland den 21 Mars 1811 för Baväringstna tiska-,
pet på ön fastställda militära bestraffningssätt antagas i afseende på sådant
manskap i öfriga delar af Riket, än ock enahanda rättegångsordning, sorn,
beträffande förbrytelser, de der ej innefatta egentligt militärbrott, gäller på
Gottland, tillämpas, då någon af Beväringsmanskapet från annan ort i Riket
för dylik förseelse tili ansvar ställes; och
Expedilions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, Dl;o 136.
2:o att den ändring i 1798 års Krigs-artiklar, som, genom 8:de § i
Kongl. Circulairet den 26 November 1812, blifvit gjord, så väl i stralfet
för vissa uti sistberörde lagrutn uppräknade brott, som, i fråga om rättigheten
att bestraffningen ålägga, jemväl må ega tillämpning, då någon af
manskapet vid Gottlands beväring begått sådant brott; dock att samma bestraffning
skall utsättas, i öfverensstämmelse med de uti Kongl. Brefvet den
21 Ma rs 1811 stadgade grunder.
Rikets Ständer framhärda &c.]
Stockholm den 1 Mars 1845.
N:o 136.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 26 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 26 —
Borgare-Ståndet den 1 Mars —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående updhäfvande
af Kongl. Brefven den g dpril i8o5 och den 6 No
vember
jS22j rörande rättigheten till svedjande inom Blekinge
Län.
(Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 27).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer bar i betraktande förekommit, hurusom, vid jemförelse
af de för Riket i allmänhet och de serskildt för Blekinge Län i fråga
om svedjande nu gällande föreskrifter, sig visar, att då, enligt Kongl. Förordningen
om skogarne i Riket af den 1 Aug. 1805, samt Kongl. Kungörelsen
af den 2 Mars 1819, svedjande å skattehemman i allmänhet endast är
förbjudet å sådane, utom åker, äng och rätter beteshage belägne egor, som
bestå af sandmo samt bergaktig och stenbunden mark, der Kongl. Majus
Befallningshafvande dock, efter sig företeende omständigheter, kan svedjan
-
334- Expeditions-Utskottets Forslag till uiul. Skrifvelse, Nio l36.
de tillstädja, så får, inom Blekinge Län, jemlikt Kongl. Brefven af den 9
April 1805 vell den 6 November 1822, svedjande väl försiggå å mark af
sistnämnde beskaffenhet, utan att tillstånd dertill behof ver sökas, men deremot
icke ega runi å någon mark, der bok finnes växande, vare sig inom
eller utom rätter hägnad eller beteshage med den inskränkning likväl, att
der endast en eller annan bok växer bland surskogen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
eger meddela tillåtelse till svedjande å sådan mark.
Då således det för Rikets öfrige provinser stadgade förbud emot svedjande
grundar sig på markens beskaffenhet och dess orenlighet till svedjande,
hvaremot bokskogens skyddande finnes utgöra grunden för de inskränkningar,
sorn svedjerättens utöfning inom Blekinge Län är underkastad,
men egare af frälsejord, genom högstberörde Kongl. Förordning af år 1805,
blifvit bibebållne vid deras rättighet att efter eget godtfinnande använda
devas enskilda skog, och Krono-skatte-hemmans egare, enligt samma Kongl.
Förordning, blifvit lillaggde en fri egande- och dispositions-rätt öfver så väl
bok som andre bärande träd med undantag af ek; alltså och enar grunden
för den inom Blekinge Län i förevarande hänsende gällande special-lag således
upphört, efter det vården om bok-skogen, som dermed afsetts, blifvit
till hemmansegarne sjelfve öfverlemnad, samt markens beskaffenhet och icke
det derpå växande trädslag synes, så väl inom Blekinge Län som Rikets
Öfrige Provinser, böra utgöra den enda naturliga grunden för förbud emot
svedjande, få, till vinnande af enbet uti lagstiftningen, hos E. K. M. Rikets
Ständer underdånigst anhålla, att Kongl. Brefven den 9 April 1805 och den
6 November 1822, angående rättigheten till och vilkoren för svedjande inom
Blekinge Län, måtte till all kraft och verkan varda uppliäfne och de
för svedjande i allmänhet inom Riket bestämde föreskrifter förklaras gällande
äfven för nämnde Län.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Mars 1845.
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelsej N.o i3<j.
335
N:o 137.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 26 — —
Borgare-Ståndet den 1 Mars —
Bonde-Stuudet den i — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förtydligande
af Kongl. Brefvet den 10 Maj 1815.
(Lag- samt Allm. Bes7.- och Ekon.-Utsk. Bet., N:o 4ochUtf
N:o 29>
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer liar blifvit yrkadt, att Kongl. Förordningen den 13
Sept. 1790, sorn föreskrifver, att inora hvarje socken eller härad ploglag skola
inrättas, hvilka hvartdera tilldelas elt stycke af de allmänna vägar, sorn
derinom finnas, att medelst plogning och skottning vintertiden vidmakthålla,
äfvensom Kongl Brefvet den 10 Maj 1815, hvilket stadgar, att den,
som uragtlåter skyldigheten att förrätta suöplogning och skottning, skall
böta 3 R:dr 16 sk., borde förtydligas, enär genom berörde stadganden icke
blifvit i bestämda ord uttryckt, om vid hvarje sådan förseelse hela ploglaget
gemensamt, eller om hvarje delegare sei skildt skulle erlägga det stadgade
vitet, hvilket haft till påföljd, att så väl Under-Domstolar, som jemväl
Hof-Rätterne, derom hyst delade åsigter, så att en del Domstolar dömt
hela ploglaget tillsammans att böta berörde vite, utan afseende derå, om
plogfogden eller någon enskild dalegare i ploglaget vållat försummelsen, och
andre åter fällt delegarne i ploglaget, huru stort deras antal än varit, att
hvar för sig utgifva vitesbeloppet, samt, slutligen, några endast ålagt den enskilde
delegaren, som försummelsen vållat, ansvarspåföljd.
Vid öfvervägande häraf hafva Rikets Ständer, som funnit ett förtydligande
och närmare bestämmande af den i 2 mom. uti högstberörde Kongl.
Bref för försummad snöplogning och skottning stadgade påföljd vara af behofvet
påkallade, utgått från den åsigt, att på de orter, der snöplog-lag äro
inrättade, bör ansvaret drabba den, som är hufvudman för ploglaget eller
den så kallade plogfogden, så framt han underlåter att, vid inträffande behof,
kalla öfrige delegarne till snöskottning, men deremot desse sednare.
om de försumma att hörsamma kallelsen eller att ordentligen verkställa5
skottningen. Då likväl, vid tillämpning af dessa grunder, det icke
undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, att, derest vid svåra snöfall snö
-
336
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 138.
ploglag kunde åsidosätta snöskottnings skyldigheten utan annat äfventyr, än
att hufvudmannen skulle plikta det ringa beloppet af 3 R:dr 16 sk., ploglagen
icke sällan kunde finna det mera med sin beqvämlighet öfverensstämmande
alt sammanskjuta denna mindre betydliga bötes-summa, än att verkställa
snöskottningen, hafva Rikets Ständer, med fästadt afseende å angelägenheten
deraf, att det för ifrågavarande försummelse stadgade vite må
kunna verka till det dermed åsyftade ändamål, att allmänna vägarne vintertiden
hållas farbara, ansett nödigt, att, då plogfogde låtit berörde försummelse
komma sig till last, det nu stadgade vite af 3 R:dr 16 sk. må
höj-is till 6 R:dr 32 sk. B.co.
Rikets Ständer få alltså hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det
måtte, med ändring och förklaring af 2 mom. af Kongl. Brefvet den 10
Maj 1815, förordnas, att om å de orter, der snöploglag äro inrättade, hufvud
mannan för ploglaget uragtlåter att, vid inträffande snöfall, till plogning
och skottning buda dem, som uti ploglaget äro indeldte, skall han böta 6
B:dr 32 sk., och att om den, som är i ploglaget indelad, försummar att
efter erhållen kallelse arbetet verkställa, denne skall plikta 3 R:dr 16 sk.;
äfvensom att, der ej snöploglag äro inrättade, den väglottsegare, hvilken underlåter
sin skyldighet att snöskottning och plogning verkställa, likaledes
skall plikta 3 R:dr 16 sk. B:co.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Mars 1845.
N:o 138.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 26 Febr. 1845.
Preste-Ståndet den 2b — —
Borgare-Ståndet den 1 Mars —
Bonde-Ståndet den 1 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Piteå och
Luleå städers ordinarie båtsmanshåll.
(Siats-Utsk:s Mern, N:o 173).
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse den 24 September sistlidet år, har E.. K. M., för
den
Expcditions-Utskollcts Förslag till und. Skrifvelse, N.-o i3g.
337
dan argärd, som från Rikets Ständers sida deraf kunde föranledas, täckts
gifva [likets Ständers Siats-Utskott tillkänna, alt Kongl. Maj:t, uti Nådigt
Rref den 1 Febr. 1841, förklarat Piteå och Luleå städers stadsjord, till så
stor del densamma är opriviligierad, böra med ordinarie båtsmanshåll beJäggas
samt, utan rubbning i den fastställda fördelningen Rikets städer emellan
af deras ordinarie båtsmanshåll, dervid densamma icke ingått i beräkning,
utgöra vacance-afgift intill nästa Riksdag, då frågan kunde blifva föremål
för Rikets Ständers öfverläggning, äfvensom alt Kongl. Majit under
den 18 Februari 1843 i Nåder tillåtit, att samma vacance-afgift för hvardera
af förenämnde städer skulle erläggas för en fjerdedels båtsmans-nummer,
till det belopp, afgiften i behörig ordning blefve fastställd; och då
Rikets Ständer anse omförmälde tillökning i båtsmanshållet icke i någon
märkbar nion inverka på den af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
redan fastställda beräkning af båtsmans-vacance-afgifternas belopp,' finna Rikets
Ständer berörde förhållande nu icke till någon åtgärd å Rikets Ständers
sida föranleda; hvilket Rikets Ständer få hos E. Ii. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 1 Mars 1845.
N:o 139.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars (845.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående
afskrifningar af utbetalda Statsmedel.
(^Stals-Utskis Uti., Ntris 80 och
åtskilligt
174.)
S. A. K.
Uti E. K. M:s vid innevarande Riksdag aflåtna Nådiga Proposition om
Bih. till R. St. Prot. i8^S. to Sami. 1 Afd, 43
333
Expeilitions-Vlskotlets Förslag till lind. Skrifvelse, N.O i3g.
Suts-Vefkets tillstånd och behof har framställning jemväl blifvit gjord angående
afskrifning eller ersättning, dels för åtskilliga under åren 18.38—
1841 å Inkomsl-titlarnes öfverskott anordnade förskottssuminor af tillhopa
18,051 R:dr 42 sk. 6 r:st, dels ock för andra, till ett sammanräknadt belopp
af 15,993 R:dr 28 sk. 3 r:st uppgående, utgifter, hvilka E. K. M:s och
Rikets Stats-Conlor åren 1841 och 1843 af under händer hafvande medel
bestiidt; varande specifika förteckningar å samtlige ofvanberörde utgiftsposter
bila g da E. K. M:s Nådiga Proposition; och få Rikets Ständer, till
svar härå, i underdånighet anföra följande:
På öfverskotten å Stals-verkets inkomster hade blifvit anordnade:
l:o Rotejemkuings-kostnader för år 1838 . . . 2,866: 35. 7.
dito dito „ 1839 . . . 2,573: —• 8.
dito dito „ 1840 . . • 3,409: 22. —
dito dito „ 1841 . . . 3,277: 7. 2.
för bestridande af hvilka utgifter några serskilda medel icke funnits anvisade,
hvadan det iagttagna liqvidations-sältet från 1841 och 1843 årens
Stats-revisorers sida icke föranled t någon erinran.
2:o Ådömd ersättning till arrendatorn af Pauliströms bruk, Bergmästaren
O. G. Öngren, 2,339 R:dr 42 sk. 10 r:st.; i afseende hvarå Rikets
Ständer inhemtat, det ifrågavarande utbetalning stödjer sig på laga kraftvunna
utslag och Kongl. Maj:ls den 30 November 1836 gifna dom, äfvensom
att köpeskillingen för berörde, numera af Kronan försålda, bruksegendom
tillgodokommit Öfverskotten å Stats-verkets inkomster.
3:o För upprättanda af formulairer till de förvaltande verkens räkenskaper,
1,818 R:dr 3 sk., hvilka, numera af Kongl. Maj:t i Nåder fastställda
räkenskaps-formulairers utarbetande egt rum till följd af Rikets Ständers
vid 1834-—1835 årens Riksdag derom gjorda framställning, och hade beloppet
af den för ändamålet nödiga kostnad måst, i saknad af serskildt dertill
beviljadt stats-ansiag, å öfverskotten anordnas, hvilken åtgärd ej eller
vid 1843 års Stats-revision föranledt någon erinran.
4:o Ersättning till innehafvare af roterade ecclesiastik-boslällen, 1,767
R:dr 27 sk. 3 r:st., hvilken ersättning, på sätt Kongl. R efvet den 6 December
1834, i öfverensstämmelse med Rikets då föisamlade Ständers beslut,
föreskrifver, skolat utgå af vacance-afgiften för jord, sorn, ehuru ordinarie
rotering underkastad, likväl icke pimsterar roteling in natura; men
sedan, jemlikt Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag fattade beslut, omföritoälde
vacance-afgifter blifvit, såsom en till Stats-verket inflytande inkomst,
uti Riks-staten upptagna, i följd hvaraf desamma icke vidare kunnat, såsom
Expedilions-Ulshottctt Förslag lill und. Skrifvelse, N:o l3g. 33g
i högstberörde Nådiga Bref är vordet stadgadt, till ifrågavarande ersättning
Ät roterade ecclesiastik-bosiällen användas, bade dylika ersättningar, enligt
Kongl. Brefvet den 22 December 1841, blifvit å öfverskotta» af Stats-verkets
inkomster anordnade, euär något serskildt stats-anslag härför icke varit
anvisadt.
Med afseende å hvad sålanda i ena och andra omständigheten förekommit
och enär de å Stats-verkets inkomster anordnade samt uti förrberörde
fyra punkter upptagna summor af tillsammans 18,051 R:dr 42 sk, 6
r:st. B:co redan äro vordne vid liqvid emellan Stats- och Riksgälds Contoren
till afforing befordrade, hafva Rikets Ständer godtfunnit den skedda aflöringen
af dessa utgiftsposter godkänna.
Af under händer hafvande medel äro följande utbetalningar bestridda:
5:o För doms fullgörande uti tvänne rättegångar emellan Kongl. Maj:t
och Kronan, å ena, och Öfverste-Lieutnanten H. J. Chierlins sterbhusdelegare,
å andra sidan, enligt Kongl. Brefvet den 21 December 1839, 524
R:dr 45 sk. 1 r:st.
Förenämnde summa, utgörande dels erlagda rotefrihets-bevillnings-afgifter,
tillsammans 399 R:dr, dels rotevacance-afgifler till belopp af 125
R:dr 45 sk. 1 r:st, hade Kongl. Majit och Kronan, genom Sollentuna Härads-Rätts
och Stockholms Läns Lagmans-Rätts sammanstämmande beslut,
fått sig ålagdt att till bemälde sterbhusdelegare utgifva; hvarefter medlen
måst i och för vads fullföljande hos Svea Hofrätt i vederbörlig ordning deponeras;
och som Stats-verkets ersättningsskyldighet i berörde hänseende
blifvit genom Kongl. Majits den 10 September 1841 gifna serskilda domar
slutligen i Nåder fastställd, hafva Rikets Ständer medgifvit, att nyssnämnde
524 R:dr 45 sk. 1 rist, må, vid näslblifvande liqvid emellan Stats- och
Riksgäldsverken, å stats-inkomsternes öfverskott afföras.
6:o Uti rättegången emellan Kongl. Majit och Kronan, å ena, samt f.
d. Dykeri- och Bergnings-Compagniet, å andra sidan, enligt Kongl. Brefvet
den 11 Januarii 1840, 5,143 R:dr 32 sk. 9 rist., och, jemlikt Kongl. Brefvet
den 19 September samma år, 972 Rldr 23 sk. 6 rist.
Sedan, jemlikt Kongl. Majlis Nådiga dom, bemälde Compagni fått sig
tillerkänd ersättning af Kronan, till belopp af 26,662 Ridr 34 sk. 3 rist.,
för den förlust, Compagniet vidkänts genom åtskilliga emellan Sverige och
främmande Magter ingångna Handels-ti'aclater, hade, i följd af anställd förnyad
rättegång, Kronan blifvit, medelst Stockholms Kämner-Rätts utslag,
förpligtad att lill Compagniet erlägga fem procents ränta å nämnde summa,
dels från den 22 Februari 1831 till den 3 April 1833, dels från den 23
34o
Expeditions-Ulskottels Förslag till anel. Skrifvelse, Nio l3g.
Mars 1835 till den 21 December 1836; hvarefter Rådstufvu-Rätlen, hvars
Dom af Svea Hof-Rätt gillats, tillagt Compagniet ytterligare ränta å 5,233
R:dr 6 sk. 4 r:st från den 3 April 1833 till den 21 December 1836; och
hafva, till fullgörande af sistnämnde domar, omförmälda medel blifvit i
vederbörlig ordning deponerade.
Som Kongl. Maj:t uti Dess Högste Domstol, under den 13 October 1842
i Nåder fastställt Hof-Rättens Utslag, och Dykeri-Compaguiels rättighet att
utbekomma nämnde deposilionlmedel således är slutligen bestämd, hafva
Rikets Ständer funnit skäligt, att beloppet deraf, tillsammans 6,116 R:dr 8
sk. 3 r:st, må, i likhet med de uti föregående punkter omnämnda medel,
alföras.
7:o Trycknings- m. fl. kostnader för Fattigvårds-Comiteen, enligt Kongl.
Brefvet den 1 Februari 1840, 2,510 R;dr 44 sk.
8;o Till aflöning At den Svenske Secreteraren och vaktbetjeningen hos
den af Kongl. Maj:t i Nåder förordnade Comilee för reglering af Unionsförhållandena
emellan Sverige och Norrige, samt till liqviderande af åtskilliga
andra för Comitéeus räkning förefallande utgifter, enligt Kongl.
Brefvet den 21 December 1839, 500 R:dr.
9:o Till Protocolls-Secreteraren N. A. Heurlin, i förskott på dess arfvode
såsom Secreterare hos Kyrkolags-Comitéen, enligt Kongl. Brefvet den
8 April 1843, 400 R:dr.
10:o Till samma Comites disposition för nödiga utgifter, enligt Kongl.
Brefvet af samma dag, 500 R:dr.
ll:o Till Protocolls-Seereteraren Heurlin, arfvode, svarande emot hvad
han, i följd af sin tjenstgöring såsom Secreterare hos Kyrkolags-Comiteen,
måst af sin Protocolls-Secreterare-lön afstå under April—September månader
1843, enligt Kongl. Brefvet den 29 September samma år, 200 R;dr.
12:o Dagtractamente för ledamöterne i sistnämnde Comité från och
med den 1 October till och med den 18 December 1843, jemte dem tillkommande
rese-kostnadsersättning, enligt Kongl. Brefvet den 29 September
samma år, 819 R:dr 14 sk.
13;o Rese- och tractaments-kostnadsersättning till ledamöterne och Secreteraren
i Revisionen öfver Rikets Elementar-läroverk, enligt Kongl. Brefvet
den 1 November 1843, 2,302 R:dr 23 sk. 8 r:st.
l4:o Till Ordförandens i nämnde Revision disposition för skrifmaterialier
m. m., enligt samma Kongl. Bref, 100 R:dr.
Enär de uti punkterna 7—14 upptagna kostnader utgått till ändamål,
hvilkas behöflighet och nytta för det allmänna icke kunnat ifrågasättas,
Expedilions-Vlskottets För:lag till lind. Skrifvelsej N.o 13g.
men till bestridande hvaraf serskilda anslag icke varit anvisade, hafva Rikets
Ständer medgifvit, att berörde kostnader, tillsammans uppgående till
7,332 R:dr 33 sk. 8 r:st, må, genom beloppets afförande å Öfverskotten af
Siats-Verkets inkomster, varda godtgjorda.
15:o För fullföljande af Kongl. Maj:ts och Kronans talan uti ett af
Svea IIof-Rätt afdömdt mål emellan Kronan och arrendatorn af Ryda
Kungsgård, M. Stangenberg> angående ersättning för husröta, enligt Kongl.
Brefvet den 14 September 1843, 1,815 R:dr 26 sk. 9 r:st, jemte 5 procents
ränta från den 1 Augusti 1841 till och med den 28 September 1843, 190
R;dr 42 sk. 6 r:st, tillsammans 2,006 R:dr 21 sk. 3 rist, hvilket belopp
blifvit å Upsala Läns depositionsräkning nedsatt.
Som, efter hvad Rikets Ständer erfarit, omförmälde tvistemål ännu
icke blifvit af E. K. M. i Dess Högste Domstol pröfvadt och afgjordt, samt
Stats-Verkets åliggande att utgifva ofvanberörde, genom Hof-Rättens och
Under-Domstolarnes sammanstämmande beslut, till betalning ådömda summa
följaktligen ej är slutligen bestämdt, hafva Rikets Ständer ansett sig i
detta sakens skick icke kunna till den i Nåder äskade godtgörelsen af ifrågavarande
2,006 R:dr 21 sk. 3 rist lemna bifall.
l6;o Kronan ådömd rättegångskostnads-ersättning, 13 R:dr 16 sk., uti
ett emellan Kronan och Bruksidkaren B. Beskows sterbhusdelegare m. fl.
anhängiggjordt mål, angående egande-rätten till åtskilliga laxfisken i Ljusne-elf;
varande nämnda summa, i och för underdånigt ändringssökande uti
Svea Hof-Rätts den 18 Augusti 1843 i målet gifna dom, hos Öfver-Ståthållare-Embetets
Canzli deponerad.
Enligt Rikets Ständer meddelad upplysning, är detta ärende ännu på
E. K. M:s Nådiga pröfning beroende, vid hvilket förhållande Rikets Ständer
funnit den Nådigst ifrågastälIda ersättningen af berörde 13 R:dr 16 sk. för
närvarande icke kunna bifallas.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 1845.
3{i Expeditions-Vtskottels Forslag till und. Skrifvelse, ff.o l4°-
N:o 140.
Uppläst och godkändt ho» Ridd. och Adeln den 17 Mar* 184S.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den a6 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med förklarande i
afseende d det /. d. Consulat-Secreteraren Thulstrup beviljade
understöd.
(Stats-Utsk;s Ull., N:o 183).
S. A. K.
Uti underdånig skrifvelse den 8 sistlidne Februari, angående regleringen
af utgifterne under Riks-Statens 9:de Hufvud-Tilel, hafva Rikets
Ständer hos E. K. M:t anmält deras beslut att å Allmänna IndragningsS.
aten tillägga f. d. Consulats-Secreteraren L. Thulstrup en pension af 400
R:dr årligen, räknadt från innevarande års böljan; och få Rikets Ständer
nu, enär afsigten med detta beslut varit att försäkra Thulstrup om en
tarflig utkomst på bans boga ålderdom, men icke att bereda hans borgenärer
någon förmån, underdånigst förklara, att nyssnämnde, f. d. Consilia tSecreteraren
Thulstrup tillagda pension blott utgör ett honom personligen
tillerkänd t understöd, hvarå borgenärer icke ega något anspråk.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 1845.
Expedition!-Utskottet! Förslag till utd. Skrifvelset N.o 141. 343
N:o 141.
Uppli»t och godkändt ho* Ridd. och Adeln den 17 Mnr* 1845.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 36 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående Häradsskrifv
varén J. Thysenius förunnad eftergift från ådömd skyldighet
att ersätta oriktigt af kortade Kronoutskylder.
(Stats-Utsk:s Ull. !N:o 106 och Mern. N:o 200;.
S. A. K.
Uti en den 2 September förlidet år till Rikets Ständers Stats-Ulskolt
aflåten Nådig Skrifvelse, liar E. K. M. behagat göra Nådig framställning
om Häradsskrifvare!! J. Thysenii frikallande, till någon del, från ådömd
skyldighet att ersätta origtigt afkorlade Kronoutskylder; uti hvilken fråga
Rikets Ständer inhemtal, huruledes, med anledning af vederbörande Revisions
yrkande, att bemälde Thysenius, jemte aflidne Kronofogden P. Cronas
sterbhusdelegare, måtte ersätta Kronan beloppet af de under åren 1831
—1835 dubbelt afkortade mantalspenningar och bevillning för mantalsskrifna
personer med fyra minderåriga barn inom Östra och Medelstads Häraders
Fögderi af Blekinge Län, Kammar-Rätten, genom Utslag den 9 December
1839, förklarat, att, som Kronofogden och Häradsskrifvare!! ålåge
gemensam ansvarighet för debitering och redovisning af Kronans räntor,
men vid det förhållande, att de för åren 1831 —1834 såsom dubbelt afkortade
anmärkta Krono-utskylder icke blifvit å årsproclamadagen, den 17
Juli 1837, efter aflidne Kronofogden Crona för Stats-Verkets räkning bevakade,
någon ansvarsskyldighet foljagtligen icke kunde bemälde Kronofogdes
sterbhusdelegare for sistberörde årens medel ådömas; så och enär, jemlikt
Kongl. Brefven den 31 Maj 1782 och 29 October 1812, der antingen
Kronofogde eller Häradsskrifvare vore död eller icke mägtade betala allt,
hvad i redovisning för Kronoräntor bruste, borde af den efterlefvande utkräfvas,
ålades Thysenius att ersätta Kongl. Maj:t och Kronan ifrågakomna,
under åren 1831, 1832, 1833 och 1834 orätt afkoi tade, medel, tillsammans
180 R:ir 3 sk. banco; hvaremot och då Kronans rätt till ersättning af
Cronas efterlemnade tillgångar blifvit, i afseende på de för år 1835 dubbelt
afkortade enahanda medel, genom vederbörlig bevakning å nämnde
344
Expediiions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelsej N;o 141•
proclamadag förvarad, Cronas sterbhusdelegare och Thysenius förpligtades
att detsamma gemensamt Kronan godtgöra.
Vid pröfning, den 9 November 1841, af Häradsskrifvaren Thysenii
öfver Kammar-Rättens ofvannämnde beslut i underdånighet anförda besvär
och i sammanhang dermed framställda underdåniga anhållan alt, om ej
annorledes, af gunst och nåd varda från den ådömda betalningsskyldigheten
(rikallad, har E. K. M. funnit skäligt att Kammar-Rättens omförmälde
Utslag, såsom på författningarne grundadt, i Nåder fastställa; hvarjemte,
med afseende å de för besväranden förekomna serskilda omständigheter,
E. K. M., uti högstberörde Nådiga skrifvelse, behagat i Nåder föreslå Rikets
Ständer, att Thysenius må njuta befrielse från skyldigheten alt till
Kongl. Majit och Kronan utgifva halfva beloppet, eller 90 R:dr 1 sk. 6
rist. af de för åren 1831, 1832, 1833 och 1834 i Östra och Medelstads
Häraders Fögderi orietigt afkortade Kronoutskylder, 180 R:dr 3 sk., för
hvilka hvarken kraf blifvit anstäldt hos Kronofogden Crona under dennes
lifstid, eller bevakning i hans sterbhus är vorden i laga tid ombesörjd ;
och har E. K. M. tillika i Nåder gifvit tillkänna, att, i afbidan af Rikets
Ständers beslut i denna fråga, Häradsskrifvaren Thysenius fått sig öppet
lemnadt att, emoL godkänd borgen, i Blekinge Läns Ränteri lyfta förrbtrörde,
der nedsatta, summa af 90 R;dr 1 sk. 6 rist banco.
Rikets Ständer halva ta«it detta ärende i öfvervägande; och då den,
genom Kammar-Rättens, af E. K. M. i Nåder gillade, Utslag af den 9 December
1839, Häradsskrifvaren Thysenius ålagda skyldighet att godtgöra
Kronan de för åren 1831—1834 dubbelt afkortade mantalspenningar och
bevillningsmedel, i cfseende hvarå anmärkning först vid granskning af
1835 års räkenskaper för Fögderiet blifvit af Revisionen framställd, icke
kommit alt till mera än halfva beloppet drabba bemälde Häradsskrifvare,
så framt å proclamadagen efter den med honom gemensamt redovisningsskyldige
Kronofogden Crona Stals-Vérkets ersättningsanspråk blifvit, på sätt
för 1835 års räkenskaper egt rum, reservationsvis bevakadt, jemväl i afseende
på sådana af Kronofogden upprättade äldre räkenskaper, i och för
hvilka, enligt Kammar-Collegii och Kammar-Rättens Kungörelse af den 18
Februari 1811, hans sterbhus kunde finnas böra fortfarande ansvara; så
och enär det icke är med billighet öfverensstämmande, att den af vederbörande
härutinnan begångna uraktlåtenhet skulle för Thysenius medföra
vidsträcktare betalningsskyldighet, än som egentligen skolat på honom belöpa,
halva Rikets Ständer godtfunnit alt, i enlighet med hvad E. K. M.
Nå
-
Expidiiions-Uiskottets Förslag, (ill lind. Skrifvelset N.o /^2.' 345
Nådigst föreslagit, förunna Häradsskrifvaren Thysenius eftergift af halfva
beloppet, eller 90 R:dr 1 sk. 6 r:st banco, utaf ifrågavarande för åren 1831,
1832, 1833 och 1834 origtigt afkortade och honom lill ersättning åd örn d-a
Kronoutskylder»
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E, K. M. härigenom
i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 26 Mars 1845.
N:o 142.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars i845.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående utarrendet
ringen af den invid Staden Nyköping belägna s. k. Lilla
eller Tyska Kungsladugården.
(Stats-Utsk. Ull., N:o 201.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har hemställan blifvit gjord derom, alt, som deri
vid Nyköpings stad uti S:t Nicolai socken och Jönåkers härad belägna Lilla
eller såkallade Tyska Kungsladugården, hvilken, såsom ersättning för en
berörde stads hos kronan egande fordran, blifvit år 1642, emot viss stadgad
årlig afgift till kronan, åt staden upplåten och sednast af staden innehafts
på trettio-årigt arrende, räknadt från Midfastan år 1772, sedermera,
på grund af en den 17 Maj 1796 utfärdad Kongl. Försäkran, blifvit vid
nämnde arrendetids utgång, med undantag allenast af en beteshage och en
del af den s. k. Hemängen, hvilka lägenheters begagnande fortfarande staden
förbehållits, åt enskild person på arrende under femtio års tid upplåBih.
lill R. St. Prot. 184S. 10 Saini. 1 Afd. 44
346
Expeditions-U tskottels Förstag lill und. Skri/velse, IV.-o f/fi.
ten, Rikets Ständer måtte, till beredande af godtgörelse åt Nyköpings stad,
ej mindre för dess ifrågavarande gamla kronofordran, än ock for den förlast,
staden, i följd af arrenderättighelens till Tyska Kungsladugården upphörande,
alltsedan år 1802 fått vidkännas, förunna staden rättighet att vid
Midfastan år 1852, då de uti 1796 års Kongl. Försäkran bestämda 50 arrendeåren
tilländagå, emot enahanda vilkor, som under stadens sednaste
arrendetid varit fastställda, eller en modererad afgift, under trettio år på
arrende innehafva meranämnde Kungsladugård, samt staden derjemte erhålla
försäkring om framtida förlängning af samma arrende.
Af hvad sålunda och i öfrigt detta ärende förekommit hafva Rikets
Ständer funnit: att genom flere Kongl. Resolutioner och Riksdagsbeslut staden
Nyköping fått sig tillerkänd rättighet till erhållande af vederlag för
dess i följd af bortraistad fast egendom uppkomna kronofordran, hvars belopp
likväl numera icke lärer kunna bestämdt uppgifvas; att staden alltsedan
år 1642 tidtals varit i åtnjutande «f dylikt vederlag, ehuru detsamma under
serskilda tider till beskaffenhet och värde omvexla, samt att för närvarande
och sedan det år 1770, utan föregången arrende-auction, medgifna
treltio-åriga arrende af den vid staden belägna Lilla eller Tyska Kungsla
dugården,
vid 1802 års Midfasta tilländagått, staden i berörde afseende
icke åtnjuter annan godtgörelse, än afgiftsfritt begagnande af en ladugården
tillhörande beteshage, äfvensom af en del utaf den så kallade Hemängen.
Vid sådant förhållande anse Rikets Ständer billigheten fordra, att, efter
nuvarande arrendets utgång, Nyköpings stad förunnas rättighet att på lindriga
vilkor ånyo blifva i besittning af berörde arrende; men då, i anseende
till ovissheten om den ifrågavarande luonofordrans belopp, icke kan
bestämmas, hvad vederlag elier ersättning som derför bör staden tillgodokorn
ma, och således ej eller de vilkor, hvarunder upplåtelse af omförmälda
arrende raå ega rum, samt en dylik upplåtelse, utan föregången arrende
auction,
dessutom skulle stå i strid med de rörande förvaltningen af kronans
fasta egendomar gällande föreskrifter, hafva Rikets Ständer, med bifall
i så måtto till den i ämnet framställda anhållan, pröfvat skäligt för
sin del medgifva, att Lilla eller Tyska Kungsladugården, med undantag af den
dithörande såkallade Stadshagen och den åt Nyköpings stad nu upplåtna
del af Hemängen, hvilka tvenne sistnämnda lägenheter borde, på sätt för
närvarande eger rum, utan afgift tills vidare få af staden begagnas, må,
vid den tid och i den ordning, som, enligt de rörande Kungs- och Kungsladugårdars
utarrendering i allmänhet gällande Författningar, finnas stadgade,
lill arrende utbjudas å offentlig auction, hvarvid Kammar-Collegium,
Erptdilions-Vlskoliets Förslag till und. Skrifvelsej N.o t'43*
347
— jemte det vanliga minsta beloppet, —• jemväl bör bestämma en maximi-summa
såsom det högsta, hvartill arrendet får uppgå; och att Nyköpings
stad då må ega optionsrätt att arrendet af ifrågavarande Kungsladugård
öfvertaga, emot förbindelse att erlägga det vid auctionen erbjudna
högsta årliga arrendebelopp, äfvensom att i öfrigt fullgöra de vilkor, som i
afseende på samma arrende kunna af vederbörande embetsmyndigheter författningsenligt
bestämmas; — med anmälan om hvilket beslut, Rikets Ständer
få i underdånig anhållan, att, derest E. K. M. skulle läckas till detsamma
lemna Nådigt bifall, sådant måtte varda, till behörig kännedom och
efterrättelse, vederbörande i Nåder meddeladt.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 184-5.
N:o 143.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 1845.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} angående förändring
i "i:de § och upphäjvande af 8:de $ uti Jorda-Balkens
16 CapiteL
(Lag-Utsk. Bet., N:o 24 och Mern., N:o 71.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande kommit, hurusom den jordegare
uti 16 Cap. 7 § Jorda-Balken tillagda serskilda executionsrätt emot förrymd
landbo icke är förenlig med den visa samt till ordning och säkerhet ledande
grundsats, att ej någon egenmäktigt må sjelf taga sig rätt, och att, enär
jordegares rättigheter ej äro heligare än andras, en afvikelse för honom enskildt
från berörde grundsats hvarken är lämplig eller af behofvet påkallad,
jemte hvilken åsigt Rikets Ständer likväl, i betraktande af de förluster, hvarför
en jordegare skulle vara utsatt, derest landbo’n kunde, utan påföljd rym
-
343
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 144'
ni a frän hemmanet samt medtaga och förstöra den egendom, uti hvilken
jordegaren, enligt 17 Cap, 6 § Handels-Balken, eger förmonsrätt för husröta,
afrad och annan afgäld, ansett jordegaren böra bibehållas vid den i förstnämnde
lagrum honom jemväl lemnade och med lagstiftningen i öfrigt förenliga
rättighet att genom laglig myndighet få förrymd landbo med gods
hans återförd. Af sådan anledning, och då de uti 16 Cap. 8 § Jorda-Bal«
ken stadgade serskilda straffbestämmelser böra undanrödjas, sedan deri afsedda
händelse icke vidare kan inträffa, hafva Rikets Ständer, för deras del,
beslutat utfärdande af en Författning, hvarigenom stadgas:
att 7 § i 16 Cap. Jorda-Balken erhåller följande förändrade lydelse:
Rymmer landbo bort inom stämmotid, lite Jordägaren Befallningshafvande!!
till, att honom och allt det han med sig fört återhemta. Landbo skall ock
lör olaga afflyttning böta tio daler, jordegarens ensak, eller dens, som jordegarens
rätt häfver, och alla de, som med voro att hjelpa landbo afflytta,
bote hvardera fem daler; samt
att 8 § i samma Capitel och Balk förklaras hafva till all kraft och
verkan upphört.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 1845.
N:o 144.
[Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 1840.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring
af lagstiftningen, rörande bränvinsbränningen.
(Allm. Resv.- och Ekon.-Utsk., Uti., N:o 128).
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet på den ekonomiska lagstiftningens utveck
-
Expedilions-Utskottels Förslag lill und. Skrifvelsej N.O 144,
ling inom vårt land, hafva Rikets Ständer funnit, hurusom den vigtiga gren
af denna lagstiftning, som rörer bränvinsbränningen och dess beskattning, alltsedan
äldre tider och vid hvarje återkommande Riksdag, väl utgjort föremål
för allvarsamma strider emellan olika interessen och derföre äfven omvexla
efter än den ena åsigten och än den andra, allteftersom det ena eller
andra intressets, anhängare vunnit seger vid oinröstningarne, men just härigenom
aldrig förmått vinna den stadga, som endast kan hyggås derpå, att
principe, ej interesse, förestafvar lagen. Än har man förbjudit tillverkningen,
än ytterligt fiigifvit den, snart derefter lika ytterligt inskränkt densamma;
och då frukterna af alla dessa stridiga åtgärder tagas i betraktande,
måste fosterlandsvännen med sorg erkänna, att dessa frukter
just blifvit sådana, som de till följd af utsädet måst blifva, nemligen att
näringen, som dock, i anseende till massan af de pruducter, hvilka deruti
användas, troligen är för landets välstånd en af de vigtigaste, befinner sig,
såsom sådan, på en ytterst låg ståndpunkt, till oberäknelig skada för så väl
det allmänna, som den enskilde; att vårt landtbruk, till följd häraf, införts
på en så oriktig bana, alt nära idel af landets import utgöres af landtmanna-producter;
att staten af densamma ej erhåller en inkomst, som ens
någorlunda svarar emot hvad denna näring borde och kunde lemna, just
emedan producten är skadlig, samt slutligen, i förnämsta rummet, alt den
öfvat ett menligt inflytande å sedligheten och motverkat de ansträngningar,
som blifvit gjorda, för alt bland folket sprida bildning och gudsfi
u k la n.
Då, enligt Rikets Ständers tanka, följder af en så bedröflig och för
hela samhällets bestånd vådlig art sålunda hafva uppkommit af den hittills
följda lagstiftningen för berörde näring, och erfarenheten äfvenledes numera
torde hafva ådagalagt, att en, på sunda grundsatser byggd, bättre lagstiftning
härför knappt torde kunna erhållas på den väg, som hittills blifvit
följd, med mindre, än att ett på full sakkännedom och rationella grunder
byggdt förslag till författning i ämnet btifver ularbetadt och för Rikels
Siänder framlagdt, för att af dem discuteras och antagas, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, atl E. K. M. läcktes, med fästadt afseende så väl
å vårt lands förhållanden, som å hvad inom andra länder blifvit i afseende
på bränvinstillverkningen och beskattningen tillgjordt, låta af sakkunnige
män utarbeta elt förslag till författning, omfattande såväl nödiga reglementariska
föreskrifter för brävinstillverkningen, som den grund för beskattningen
å densamma, hvilken kan anses innefatta den säkraste controll, och att
35o Expeditions-Utskollets Förslag till und, Skrifvelset N.-o 14S
E. K. M. derefter täcktes i ämnet afgifva Nådig Proposition till Rikets nästsammanträdande
Ständer.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 1845.
N:o 145.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 17 Mars 184$.
Preste-Ståndet den 17 — —
Borgare-Ståndet den 17 — —
Bonde-Ståndet den 26 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Ränteförsäkrings-j
Lif-ränte- och Lifförsäkrings-anstalters inrättande
i Sverige.
(Allm. Besv. och Ekon.-Utsk:ns Bet., N:o 89 och Uti., N:o
129.)
S. A. K.
Då nyttan af väl ordnade Ränteförsäkrings-, Lif-försäkrings- och Lifränte-anstalter
genom främmande länders erfarenhet blifvit bestyrkt, hafva
Rikets Ständer, med kännedom härom, ansett det vara af vigt, att dylika
anstalter, såsom åsyftande alt bereda de mindre bemedlade folkklassernes
bergning och trefnad, samt att afvärja den nöd, som så ofta alstrar brott,
jemväl blefve inom vårt land inrättade, hvarmedelst äfvenledes den statseko
lomiska fördelen vunnes, att de betydliga preem i er, som nu utgå till
Englands och Tysklands Liflförsäkrings-auslalter, varda för landet besparade;
— och då alla hittills gjorda bemödanden att på enskild väg härstädes
bringa denna national-angelägenhet å bane strandat emot det motstånd, som
nya obekanta företag, synnerligen af en omfattning, som detta vanligen röna,
hafva Rikets Ständer trott det förfelade vackra ändamålet härutinnan icke
Expeditions-ZJtskotlets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 146. 35i
kunna uppnäs utan en kraftig medverkan af landets styrelse och representation.
Al sådan anledning få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E.
K. M. täcktes genom sakkunnige män låta utarbeta ett efter Sveriges förhållanden
lämpadt förslag, till inrättande af Ränleförsäkrings-, Lifförsäkringsoch
Lifränte-anstalter, och derefter Nådigst vidtaga de åtgärder, som för
dylika anstalters befordrande kunna anses mest ändamålsenliga.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 26 Mars 1845.
N:o 146.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Preste-Ståndet den 2 April —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående vissa förändrade
föreskrifter, i afseende på lagfart och nyttjander
ätts-inteckning.
(Lag-Utsk:s Bet. N:o 11, Uti. N:o 48 och Mern. N:o 72).
S. A. K.
Uti tillkännagifven Nådig afsigt att, genom en förbättrad lagstiftning,
fullständigare an hittills betrygga egande- och hypotheksrätten lill fast egendon),
liar E. K. M., medelst Nådig Proposition af den 1 Augusti förlid et
år, behagat fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på följande förhållanden:
I 4 Cap. 4 § Jorda-Balken stadgas, att, om någon säljer jord, hus
eller tomt, den han förr till annan sålt häfver, skall det köp vara gildt,
som först gjordes. Nu kan således hända, att den, som på god tro köpt,
lagfarit och betalt fast egendom, samt måhända äfven under längre tid
35a Expeditions-Utshullets Forslag lill und„ Skrifvelset !V:o 146•
vai it i besittning deraf, nödgas åt en äldre köpare, hvilken ej lagfarit med
sitt köp eller deråt gilvit någon offentlighet, afstå egendomen, utan annan
< isältningstalan, äu emot den bedräglige säljaren, som möjligen ingenting
eger. Detta menliga förhållande kunde afhjelpas, derest lagstiftningen blefve
byggd på den fullt rättsenliga grundsatts, att, om någon öfverlåter samma
fastighet åt tvenne, skall den öfverlåtelse gälla, derå lagfart först sker; dock
att, i händelse hegge köparne söka lagfart vid ett och samma rättegångstillfälle,
den äldre öfverlåtelsen bli Iver gällande.
Enahanda osäkeihet, som här ofvan förmäles, visar sig ock med hänseende
till inteckningar. Då nemligen Förordningen den 13 Juni 1800,
angående lagfart och börd, äfvensom Intecknings-Förordningen den 13 Juli
1818, 13 §, innefatta, att den, som köper fast egendom, kan, utan något
sitt äfventyr, dröja med lagfarten, i stad intill slutet af tredje månaden,
och på landet till det Ting, som infaller näst efter sex månader, från det
handeln slutad Lief, och att icke, med mindre den lid försummas, förre
egarens borgenärer hafva rättighet taga inteckning i fastigheten; så följer
häraf, att de inteckningar, som för den förre egarens skuld ske under tiden
emellan köppt och lagfarten, icke äro gällande, änskönt köpet vore för
rätten och borgenären okändt, då inteckningen gafs. Det kunde således
hända, att inteckning, ehuru meddelad med iagttagande af alla lagliga formaliteter,
ändock måste återgå och blifva kraftlös, utan att någon möjlighet
gåfves att sådant förese, vid den tid, då lånet sker. Detta borde förebyggas,
genom fullständig tillämpning af den grundsats, alt, vid uppkommande
stridiga anspråk egare och inteckningshafvare emellan, skall företrädet bero
deraf, antingen lagfarten eller inteckningen skett först; likväl så, att, om
flere sökt lagfart och inteckning vid samma rättegångstillfälle, inteckningssökanden
må vika för den nye egaren.
För öfrigt och då Förordningen om städsel och lego af jord på landet
den 13 Juni 1800 ej utesluter den tolkning, att arrende-contract, hvilket
intecknas sist vid det Ting, som infaller näst efter sex månader från
det contractet slöts, icke skall rubbas af köp, som under tiden sker, äfven
om köpet lagfares, innan arrende-contractet till intecknande uppvises, hvarigenom
köpare, som icke afslutat contractet, kan blifva lidande; så funnes,
alt äfven i detta hänseende erfordras förändrade och på ofvannämnde grundsatis
byggde stadganden.
E. K. M. har således, efter Siats-Rådets och Ilögsle Domstolens hörande,
i Nåder föreslagit Rikets Ständer alt, med ändring af 4 § i 4 Cap.
Jor
-
Expedilions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o
353
Jorda-Bdlken, hvad angår stadgandet, att, i händelse någon säljer jord, hus
eller tomt, den han förr till anuan sålt häfver, det köp skall vara gildt,
som först gjordes, Förordningen angående lagfait och börd den 13 Juni
1800, i fråga om rättighet för förre egarens borgenär att tiga inteckning,
derest ej anmälan till uppbuds erhållande sker inom viss tid, från det köpet
slutadt blef, samt Förordningen af nyssnämnde dag, rörande städsel och
lego af jord på landet, 3 niom., hvad angår tiden för intecknande af arrende-contract,
och med upphäfvande af 13 § i Förordningen om inteckning
i fast egendom den 13 Juli 1818, det varder förordnadt, som foijer:
§ I
Öfverlåter
någon eganderätt till fast egendom, den han förut till annan
öfverlåtil; galle den öfverlåtelse, derå, med företeende af laga åtkomsthandlingar,
lagfart först sökes; varder lagfart å de serskilda ofverlålelserna
sökt på samma rättegångsdag i staden eller vid samma ting å landet; galle
den öfverlåtelse, som först skedde.
§ 2.
Upplåter någon åt tvänne nyttjanderätt till fast egendom å landet,
njute den, som inteckning först söker, sin rätt till godo: sökes inteckning
af begge vid samma ting; varde den, till hvilken upplåtelsen först skett,
vid nyttjanderätten bibehållen.
§ 3.
Har, innan lagfart sökes af den, som eganderätt till fast egendom förvärfvat,
förre egarens borgenär, eller, i fråga om fastighet å landet, den, åt
hvilken nyttjanderätt är af förre egaren upplåten, sökt inteckning i egendomen;
då skall ej öfverlåtelsen af eganderätten ligga i vägen för inteckningen,
ulan må nye egaren, för hvad han förlorar, hålla sig till sin fån
gesman.
Sokes å samma rättegångsdag i staden, eller vid samma ting å
landet, både bleckning och lagfait, vike inteckningssökanden för den, som
eganderält:n förvärfvat, der ej inteckningssökandens anspråk är sådant, som
eger förmonsrätt elter 2 § i 11 Gap. Jorda-Balken.
§ 4”
Inteckning skall, för alt vara gällande, inom hvart tionde års slut förnyas,
på sätt redan stadgadt är.
Bilt, till R, St Prot. 184S• 'o Sami 1 A/d. 45
354 Expeditions-Vtskottels Förslag till lind. Skrifvelse, N.-o 146,
§ 5.
Söker någon lagfart, i grund af företedd handling, som hans fång visar,
men kan ej genast så styrka förre egarens åtkomst, att lagfarten
beviljas må; varde hans ansökning ej dess mindre upptagen och den företedda
handlingen i lagfartsprotocollet införd. Fullgör han sedan i stad inom
tre månader och å landet sist vid det lagtima ting, som infaller näst
efter tre månader, hvad till lagfartens vinnande nödigt är, eller stämmer
han sin talan inom den tid till Rätten in; då må lagfart eller inteckning,
som annan söker, antingen sedan den förres ansökning i protocollet
tecknad blef, eller å samma dag i staden, eller vid samma ting å landet,
icke lända honom till förfång. Försummar han hvad nu sagdt är, eller
åstadkommes ej under omförmälda rättegång den bevisning, som för lagfartens
beviljande erfordras, eller blifver icke inom lika tid, sorn här ofvan
i denna § stadgas, räknad från det laga kraftegande beslut meddelades, lagfarts-ansökningen
fullföljd; vare den förfallen.
§ 6.
Dessa stadganden gälla från och med nästkommande — månads början
(sex månader efter författningens datum) för de rättsförhållanden, som
derefter uppkomma.
Efter granskning af denna Nådiga Proposition, jemte de i Stats-Rådet
och Högste Domstolen i ämnet, hållna, till Rikets Ständer likaledes öfverlemnade,
protocoll, få Rikets Ständer deröfver härmedelst sig i underdånighet
yttra.
Det har icke undfallit Rikets Ständer, hurusom behofvet länge påkallat
en lag af den syftning, som ifrågaställde. Den osäkerhet i omförmälda
rättsförhållanden, som för närvarande eger rum, är till sina följder så skadlig,
så menlig för det allmänna, alt lagstiftaren bör söka medel till dess
afhjel pande.
Om det emedlertid, å ena sidan, kunde invändas, att ett frivilligt
träffad t aftal om rättigheter, som utgöra föremål för öfverenskommelse emellan
enskilde, bör blifva beståndande, möter deremot, å den andra, den
erinran, att den, som har anspråk att i sina rättigheter blifva betryggad af
lagen, måste jemväl iagttaga, hvad lagen fästat såsom villkor för sitt skydd.
Det är denna grundsalts, sorn gjort sig gällande i E. K. M:s förevarande
Nådiga förslag, och som ej eller är främmande för vår lagstiftning. Den
visar sig i det uti Nådiga Propositionen åberopade stadgandet i 20 § 3
Expedition;-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej N.o t/f.6. 355
inom. af 1798 års Kongl. Förordning, samt 13 § i Kongl. Förordningen
den 13 Juli 1818, att, om köpare af fast egendom försummar taga lagfart,
i stad inom tre månader, och å landet vid det ting, som infaller näst efter
sex månader, sedan köpet slöts, skola förre egarens borgenärer, som hafva
pantbrel eller annan klar förskrifning, derföre inteckning tillåten är, vara
berättigade att slik säkerhet erhålla, genom hvilket stadgande lagfart uttryckligen
tillädes en verkan utöfver den, som den förutgångna lagskipningen
gifvit påbudet derom i 1734 års lag.
Då emedlertid mångens rätt och fördel beror på säker kunskap om
rätte egaren till fast egendom, är ock offentliggörande af hvarje öfverlåtelse
af vigt. Sveriges äldre lagar fordrade jemväl för giltigheten af köpslut om
fast egendom, att det skulle ske offentligen och med iagttagande af vissa
föreskrifna formaliteter; och enär denna offentlighet numera åstadkommes
genom köpets lagfarande, bör äfven denna åtgärd utgöra ett väsendtlig vilkor
för köpslutets betryggande. Yid detta förhållande kunna Rikets Ständer
ej annat än gilla föreslagna stadgandet, att, om någon öfverlåter eganderätt
till fast egendom, den han förut till annan öfverlåtit, den öfverlåtelse
skall gälla, hvaråt offentlighet först gifves genom ansökning om lagfart;
likasom Rikets Ständer anse öfverensstämmande med rättvisa, att,
derest lagfart sökes å serskilda öfverlåtelser å samma dag i staden, eller
vid samma ting å landet, dea öfverlåtelse åter bör blifva gällande, som
först skett.
Enär de grunder, hvarpå berörde föreslagna stadgande hvilar, äro fullt
tillämplige, i afseende på de förhållanden, som utgöra föremål för 2 §;n i
det Nådiga förslaget, eller serskilda upplåtelser af nyttjanderätt af fastighet
å landet, följer, att Rikets Ständers, angående nämnde stadgande, fällda
omdöme jemväl i hänseende till detta sednare förnyas.
Då säkerheten fordrar, att den, som på grund af ett angående nyttjande-
eller inteckningsrält träffadt aftal med den person, hvilken sist lagfarit
med egendom, och således bör anses såsom egare dertill, lagligen sökt
göra denna rätt giltig, varder i sin rätt betryggad, hafva Rikets Ständer
funnit den bestämmelse, som i förslagets 3 § blifvit för sådant ändamål, i
förenlighet med förrberörde grunder, meddelad, vara både nödig och rättvis,
helst det beror på den nye egaren att gifva den af lagen fordrade offentlighet
åt sitt fång och såmedelst afvärja de olägenheter, som underlåtenheten
deraf skulle komma att medföra.
De öfriga stadgandena uti ifrågavarande Nådiga förslag hafva Rikets
Ständer likaledes funnit lämpliga och ändamålsenliga; men då derjemte fö
-
356
Expedit iöns-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o fö
-
rekommit, att det uti 2 §;n införda stadgande gör uti 16 §:n af 16 Cap.
Jorda-Balken, i hvad den rörer städsel och lego af jord å landet, alldeles
samma förändring, sorn i §:n i förslaget* innefattar uti 4 §:n i 4 Gap. af
nämnde Balk, hvilken i E. K. M:s Nådiga Proposition omnämnes såsom
ändrad, hafva Rikets Ständer, enär förstnämnde lagrum icke blifvit till ändring
föreslaget samt den Nådiga Propositionen icke må annorledes än i
dess helhet af Rikets Ständer antagas, för deras del beslutat alt, med afslag
å E. K. M;s förevarande Nådiga Proposition, antaga de deruti befintliga
stadganden, med förändring endast af den Nådigst föreslagna författningens
inledning, hvilken skulle erhålla följande lydelse: ”Med ändring af
4:de § i 4:de Cap. Jorda-Balken, hvad angår stadgandet, alt, i händelse
någon säljer jord, hus eller tomt, den han förr till annan sålt häfver, det
köp skall vara gildt, som först gjordes, 16;de §:n i 16 Gap. Jorda-Balken, i
hvad den innefattar föreskrift, att, om någon städjer hemman å landet till
tvenne, den skall behålla, som först stadde eller legde, Förordningen angående
lagfart och börd den 13 Juni 1800, i fråga om rättighet för förre
egarens borgenär att taga inteckning, derest ej anmälan lill uppbuds erhållande
sker inom viss tid, från det köpet slutadt blef, samt Förordningen
af nyssnämnde dag, rörande städsel och lego af jord på landet, 3 morn.,
hvad angår liden för intecknande af arrendecontract, och med upphäfvande
af 13 §:n i Förordningen om inteckning i fast egendom den 13 Joli
1818 det varder förordnadt, som föijer:” &c. &c. &c.
Hvilket Rikets Ständer få, såsom svar i ämnet, härigenom hos E. K.
M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
Exp< ditions-Utskottets Förslag till and Skri/velsej N:0 >47'
3 ?7
N:o 147.
Uppläst och godköodt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Presle-Slåndet den 2 April —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Jörändrade
sladganden i aj seende på utmätning.
(Lag- Ulsh. Bet., N:o 73.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva funnit billighet och ordning fordra, att gäldenär,
som genom utmätning skiijes från sin egendom, dervid för sin säkerhet
erhåller exseculors bevis om åtgärden och grunden derför, äfvensom att gäldenären,
hvilken, enligt Kongl. Förordningen den 21 Maj 1835, inom fjorton
dagar efter utmätningen måste hafva å behörig ort fullföljt den talan
emot förrättningen, hvartill han kan anse sig befogad, skyndsamt erhåller
del af den handling, som för talans utförande i första rummet är af vigt,
eller protocollet öfver förrättningen; och hafva Rikets Ständer ansett sådant
böra ske, derest gäldenär så fordrar, innan exsecutor leinnar förrättningsstället,
emedan den förre eljest, såsom nu vanligen är förhållandet,
blefve nödsakad företaga en serskild resa till exsecutor, för erhållande af
en handling, som högst sällan lärer blifva vidlyftigare, än att den vid tillfället
kan expedieras. Utan en tidsbestämmelse i denna del, komme gäldenärens
rätt i allt för hög grad att bero af exsecutors välbehag. Det
måste nemligen tagas i betraktande, att klagan öfver utmätnings-förrätlning
ej hindrar den utmätta egendomens försäljning, så framt Konungens Befallningshafvande
ej annorlunda förordnar, och att det således är nödigt för
gäldenären att snart blifva försatt i tillfälle att utföra sin talan, i händelse
den kunde föranleda till inställelse af utmätnings-åtgärden. I följd häraf
och under den åsigt tillika, att gäldenären bör utan afgift bekomma förslberörde
bevis, men emot ersättning, enligt gällande expedilions-taxa, erhålla
del af den vidlyftigare handlingen, eller protocollet öfver utmätniugs-förrättningen,
hafva Rikets Ständer för sin del beslutat, det stadgas må: att ulmätningsförrättare
bör, efter verkställd utmätning, men innan han från förrättningsstället
sig beger, om gäldenär så yrkar, emot lösen aflemna ordentligt
utmätningsprotocoli, innefattande fullständigt grunden för utmätningen, ut
-
358
Expeditions-ZJ tskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 148.
räkning å skuldebeioppet, så till capital, som ränta och lagsokriings-kostnad,
uppgift å de utmätta sakerne samt värdering; men fordrar ej gäldenär sådant
protocoll, vare utmätningsförrättaren ändå skyldig att utan lösen tillställa
gäldenären en skriftlig uppgift på skuldebeioppet samt grunden för
utmätningen, jemte dagen, då den blifvit verkställd.
Hvilket Rikels Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm dea 5 April 1845.
N:o 148.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Preste-Ständet den 2 April —
Borgare-Ståndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående afskrifning
af utbetalda förskotter i och för revisionen öfver Rikets
E/ementar-Läroverk.
(Stats.-Utsk. Uti., N:o 107.)
S. A. K.
Sedan Kongl. Majit, uti Nådiga Bref af den 1 November och 18 December
1843, anbefallt Stats-Contoret att af under händer hafvande medel
anordna och utbetala hvad till rese- och tractaments-ersättning m. m. för
den pä grund af Skolordningens föreskrift, i hufvudstaden sednast församlade
revisionen öfver Rikets Elemntar-Läroverk komme alt erfordras, samt
Stals-Contoret derefter, med anledning af Kongl. Majits tillika meddelade
Nådiga befallning, uti skrifvelse den 7 Juni förlidet år, till E. K. M. i
underdånighet öfverlemnat en uppgift å de för berörde ändamål af StatsContoret
utbetalda summor, tillsammans utgörande 4,518 R:dr 17 sk. 8 rist.
Expeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N-o 148.
B:co, under anhållan, att E. K. M. ville i Nåder aavis» medel till ersättning
af ifrågavarande utgifter, så har E. K. M., uti Nådig skiifvelse till Rikets
Ständers Stats-Utskolt al den 10 derpåföljde October, behagat föreslå
Rikets Ständer, att meranämnde förskottssumma må i Stats-Verkets räkenskaper
afskrifvas.
Enär härvid förekommit, att bemälde revisions sammanträdande 'egt
rum i följd af stadgandet uti gällande Skol-ordniug, samt att för bistridande
af förrberörde utgiftssumma, 4,518 R:dr 17 sk. 8 r:st., vid hvilken Rikets
Ständer icke funnit något att erinra, serskildt stats-anslag icke är vordet af
Rikets Ständer anvisadt, hafva Rikets Ständer, som, i anledning af E. K.
M:s Nådiga framställning om ersättning för åtskillige ifrån Stats-Contoret af
under händer hafvande medel verkställda utbetalningar, redan beslutat godtgörelse
al 2:ne uti Stats-Contorets ofvanuppgifne utgiftssumma inbegripne
poster af tillsammans 2,402 R:dr 23 sk. 8 r:st., hvilket beslut blifvit uti
underdånig skrifvelse den 26 Mars detta år hos E. K. M. anmäldt, nu godtfnnnit
medgifva, att jemväl öfriga uti E. K. M:s lill Rikets Ständers Statsutskott
aflålna Nådiga skrifvelse omnämda förskotter af tillhopa 2,115 R:dr
42 sk. må, genom beloppets afförande å öfverskotten af Stats-Verkets inkomster,
Slals-Coutoret ersättas.
Hvilket Rikets Ständer få, till svar, hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
36o
Exptditions-ZJIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 1^9.
N:o 149.
Uppläst och godkändt, hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Preste-Ståndet den 2 April —
Borgare-Slåndet den 1 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående bestämmande af vissa
vilkor för vinnande af dispositions och jordegande-rätt
till de så kallade kyrkohemmanen i Halland.
(S'als-Utsk. Ull., N:o 182.)
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, uti skrifvelse af den 12 December
1840, under andragande af flerfalldiga omständigheter och fni hållanden
till ådagaläggande af Kongl. Majits och Kronans jordegande- oell dispositions-rätt
till åtskilliga hemman i Halland, hvaraf vissa räntor äro kyrkor
och presterskap anslagne, i underdånighet anhållit, det Kongl. Mnjit
täcktes i Nåder föranstalta, att genom behörigen förordnadt ombud, å Dess
och Kronans vägnar, stämning till vederbörlig domstol blefve uttagen och
talan utförd om återvinnande af Kronans jordegande- och dispositions-rätt
till ifrågavarande hemman, hvaremot Preste-Ståndet, uti underdånig skrivelse,
som den 29 Mars 1841 till Kongl. Maj;t inkommit, jemte fram
ställning
af de förhållanden, som ansetts ådagalägga kyrkornes och presterskapets
dispositionsrätt till berörde hemman, yttrat den underdåniga förhoppning
och önskan, att Rikets Ständers i förenämnde hänseende gjorde
begäran icke må’te varda i Nåder bifallen; så och efter det Kongl, Majit,
som i anledning af dessa tvänne skrifvelser inhemtat ej mindre Consisto: ii
uti Götheborg, Kongl. Majlis Befallningshafvandes i Hallands Län och Karnmar-Collegii,
än ock Justitiae-Canzlers-Embetets underdåniga utlåtanden, vid
föredragning den 20 November 1843 af ifrågavarande ärende förklarat Sig
icke kunna lemna bifall till Rikets Ständers ofvannämnde underdåniga anhållan,
har E. K. M., under förmodan, det hufvudsakiiga afsigten med den
af Rikets Ständer begärda undersökning varit, icke egentligen att tillvinna
Kongl. Majit och Kronan en ringa, opåräknad, fördel, utan snarare att betrygga
åboerne å kyrkohemmanet! emot allt för höga och betungande al
gälder,
Expeditions-Utskottets Forsing till urd. Skrifvelse, N.o i49- 361
gäbler, samt bereda dessa åboer en möjlighet alt förvärfva jordegande- och
dispositions-rätt till hemmanen, hvilket ändamål E. K. M. i Nåder funnit
kunna vinnas på en enklare samt mindre besvärlig och kostsam väg, — af
sådan anledning till frågans slutliga afgörande, under den 5 Augusti sistlidet
år, till Rikets Ständer framställt följande Nådiga proposition:
l:o Kyrkorna och Presterskapet i Halland försäkras om framtida oqvaldt
åtnjutande al den afgäld af ifrågavarande kyrkohemman, hvilken kyrkorna
ocl» presterskapet, på grund af ingångne alhand lingar med nuvarande åboer
och arrendatorer, uppbära, så att afgälden för framtiden icke kan ökas eller
minskas;
2:o Nuvarande åboer och arrendatorer å dessa hemman tillförsäkras
deremot orubbad och oqvald besittning af sina, på grund af afslutade afliandlingar,
innehafvande hemman, emot förpligtelse att till kyrkorna och
presterskapet för all framtid oförändradt utgöra den afgäld, hvarom för det
närvaraade är ömsesidigt öfverenskommet;
3:o På sådana villkor anses dessa åboer och arrendatorer lika med innehafvare
af kronohemman, och berättigas således att genom skatte-köp, på
lika sätt som kronoåboer, förvärfva jordegande och dispositions-rätt till de
hemman, hvilka de nu på grund af afhanlingar innnehafva ;
4:o Den afgäld, utöfver ordinarie hemmans-räntan, hemmanen nu till
kyrkorna och presterskapet, på grund af afhaudlingar, utgöra, skall uti samma
hemmans jordeboks-iänta intagas till framtida ovillkorlig efterrättelse
så för hemmans-åboerne, som för kyrkorna och presterskapet;
5:o Vid beräknande af skatte-köpeskillingen, som till Kongl. Maj:t och
Kronan bör erläggas, kommer endast den äldre räntan att läggas till grund,
roen icke den nya räntan, sora, till följd af afhandlingar, för det närvarande
utgöres och äfven allt framgent skall utgöras.
Rikets Ständer hafva tagit E. K. M:s högstberörde [Nådiga proposition i
behörigt öfvervägande, men hafva icke funnit sig kunna dertill samtycka;
hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet tillkännagifva.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 5 April 1845.
Bih. till R. St. Prof. to Sami. t Aid. 1S4S.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o i5o*
N:o 150.
Uppläst och godkändi hos Ridd. och Adeln den 3» Mars 1845»
Preste-Slåndet den i April —
Borgare-Slåndet den 2 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående ett lån för uppfö•
randet af en Gymnastik-byggnad i Malmö.
(Siats-Utsk. Uti., N:o 215.)
S. A. K.
Sedan Lunds Stifts Domcapitel, för uppförandet af en Gymnastik-byggnad
för Lärdomsskolan i Malmö, bos E. K. M. i underdånighet anhållit
om ett låneunderstöd af allmänna medel å 8,000 R:dr, emot 3, högst 4
procents årlig ränta och återbetalningsskyldighet med 2, högst 3 procent
om året, samt Malmö stad, hvars röstegaude invånare blifvit häröfver hörde,
åtagit sig att, efter Gymnastik-byggnadens fullbordande, årligen i femtio
derpå följande år lill bemälde Dom-Chpitel inbetala 2 procent utaf den
till denna byggnad använda lånesumma af högst 8,000 R:dr, 'under villkor
”och förbehåll, att staden, hädanefter som hittills, njuter befrielse från all
”underhålls- och reparations-kostnad i och för skolans hus och lägenheter;”
så har, uti aflåten Nådig Proposition till Rikets nu församlade Ständer af
den 6 Augusti förlidet år, E. K.. M., enär ifrågavarande byggnad vore af
mycken vigt för Malmö Lärdoms-skola, och de uppgifna inbetalningarne, ensligt
hvad upplyst blifvit, kunde af Stiftets Byggn^ds-cassas påräknade inkomster
bestridas, föreslagit: att, af allmänna medel, ett lån af Atta Tusen
Riksdaler måtte för besagde ändamål beviljas Consistorium B:elesiastieum i
Lund, att innehafvas räntefritt under fem års tid och derefter återbetalas
på sådant sätt, att sex procent af det ursprungliga capital-beloppet årligen
erläggas, af hvilka sex procent tre procents årlig ränta godtgöres å den, vid
hvarje liqvid, återstående lånesumma, och det öfriga beräknas såsom cajötal*»
afbetalning, intilldess hela lånet sålunda blifvit återbetaldt.
På sätt i de Rikets Ständer meddelade handlingarue är uppgifvet, åsyftas
med detta låri det dubbla ändamål att på en gång erhålla local lör en
Gymnastik-inrättning, med liera lägenheter, vid Malmö högre lärdoms-skola
Ejrprdilions-UtskotleU Förslag till und. Skrifvelse, N:0 l5o. 365
©eli en prydlig byggnad, i stället för nuvarande bristfälliga, vid en mycket
besökt gata i nämnde stad. Och skulle enligt upprättadt kostnadsförslag
denna byggnad, som borde inredas lill erforderliga lägenheter för skolans
Rector, Gymnastiksal samt rum för lärare, komma att kosta något öfver
9,600 R:dr.
Hvad nu beträffar de boställslägenbeter, som genom den ifrågaställde
nya byggnaden borde beredas, så synes anskaffandet deraf icke mer i Malmö,
än i öfriga städer, der allmänna läroverk äro förlagda, böra utgöra föremål
för bidrag af Stats-verket, helst beviljandet häraf för den stad, hvarom nu
är fråga, ofelbart komme att föranleda anspråk å dylika bidrag till andra
städer med vida mindre folkmängd, rörelse och tillgångar.
Vidkommande åter det egentliga föremålet för låne-understödet, eller
tillvägabringandet af ett nu saknadt hus för Gymnastik-inrättningen vid
ofvannämnda skola, hafva Rikets Ständer, utan att förbise den stora nyttan
och vigten af dylika inrättningar vid alla uppfostrings-anstalter, likväl icke
Junnit åstadkommandet deraf lika magtpåliggande och oundvikligt, som beredandet
af deri for sjelfva skolundervisningen erforderliga loeal. Från det under
sista Riksdag beviljade lån af allmänna medel till utvidgandet af Carlstads
Läroverk, hvilket låneunderstöd blifvit af Lunds Dom-Capitel åberopadt
såsom praejudicat för det nu sökta, bör således icke kunna hemtas något
giltigt skäl för ett dylikt låås meddelande till ett föremål, som jemförelsevis
måste anses underordnadt. För öfrigt synes den saknade Gymnastik-localen
vid lärdoms-skolan i Malmö kunna och böra, på enahanda sätt
sorn vid andra sådana skolor, tillvägabringas utan Statens mellankomst, helst
om kostnaden för den dertill behöfliga byggnadens uppförande inskränkes
till hvad som kan erfordras för uppbyggandet af ett endast efter detta ändamål
lämpadt hus.
I betragtande häraf och då, enligt hvad jemväl inom Lunds Dom-Capitel
blifvit yltradt, skyldigheten för Stiftets Bygdnads-cassa att ej allenast
i första rummet återbetala en, i förhållande till föremålet, så betydlig lånesumma,
utan ock derjemte godtgöra all härå upplöpande ränta, möjligtvis
skulle under en längre framtid komma alt menligt inverka på denna cassas
förmåga att fullgöra andra för densamma under tiden ifrågakoromande Utbetalningar,
hafva Rikets Ständer, vid nu anförda förhållanden, icke funnit
skäl bevilja det till Gymnastik-byggnaden vid Malmö lärdoms-skola begärda
låneunderstöd.
364 Expeditions-ZJtskolLets Forslas, till und. Skrifvelse, N.-o iSl
Hvilket, till svar å E. K. M:ts härom aflåtna Nådiga Proposition, Rikets
Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
N:o 151.
Uppläst och godkändt hos Rädd. och Adeln den 3l Mars i845.
Preste-Ståndet den 2 April —
Borgare-Ståndet den 2 — —*
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående ett låneunderstöd
för fullbordandet af den nya Stifts-Kyrkan i
Hernösand.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 218.)
S. A. K.
Vid förehafd pröfning af gjord hemställan derom, att Hernösands stad
jemte Hernö landsförsamling måtte, för deras påbörjade kyrkobyggnads fullbordande,
utaf allmänna medel erhålla ett låneunderstöd af 40,000 R:dr,
emot viss årlig capitalafbetalning samt helst utan ränta, eller, i fall sådant
ej kunde beviljas, emot så lindriga ränte- och betalningsvillkor, som, med
hänsigt till härvid sig företeende serskilda omständigheter, ansågos böra
inedgifvas, har hos Rikets Ständer i betragtande förekommit, att, vid företagandet
af kyrkobyggnaden i Hernösand, ej blott församlingarnes ovedersägliga
behof af ett nytt, tillräckligt och värdigt tempel måste afses, utan derjemte
äfven de serskilda anspråk tillfredsställas, som, med hänsigt till den
nya kyrkans storlek och utseende, billigt vis kunde göras på en byggnad,
som skall blifva Rikets vidsträcktaste Slifts hufvud- eller moderkyrka, och
hvarest således detta Stifts förnämsta religiösa ceremonier skola firas; att, i
anseende härtill, kostnaden för den påbörjade kyrkobyggnaden, enligt hvad
upplyst blifvit, kommer att öfverstiga både den derför samlade fond och
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o tSu 365
de bidrag, som under byggnadstiden kunna af försa tillingarne utgöras; samt
att enahanda byggnadsföretag i framfarna tider blifvit med allmänna understöd,
dels i anslags- och dels i låneväg, befordrade; i anledning af hvilket
allt Rikets Ständer, med tillämpning af de vid sislförflutna Riksdag
meddelade stadganden, rörande återbetalningen af de för byggnads- och
odlings- m. fl. företag beviljade låneunderstöd, funnit skäligt tillåta, att,
för fullbordandet af den under byggnad varande Stiftskyrkan i Hernösand,
ett lån af Fyratio Tusen R:dr må af Riksgälds-Contorets medel utgifvas,
emot villkor att, sedan detta lån under fem års tid innehafts utan ränta,
fern procent af detsammas ursprungliga belopp till Riksgälds-Contoret före
hvarje års slut inbetalas, af hvilka fern procent först beräknas 3 procents
ärlig ränta å det återstående låne-capitalet, hvarefter det belopp, som derutöfver
skall erläggas, kommer att såsom capital-afbetalning å lånesumman
afgå, intilldess denna är till fullo godtgjord; börande, innan lånet från
Riksgälds-Contoret utlemnas, detta Verk hafva mottagit en af Hernösands
stads- och Hernö landsförsamlings kyrkoråd, efter härtill vid allmän sockenstämma
erhållet behörigt uppdrag, å församlingarnes vägnar utgifven
samt af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret godkänd förbindelse, att de i afseende
på samma lån af Rikets Ständer stadgade betalningsvillkor vederbörligen
fullgöra.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
366 E xpcditions-Ulskillcts Förslag till und. Skrifvelse, A':o tSt.
N:o 152.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mar* 1845.
Preste-Slåndet den a April —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående öfverlåtelse
till Haparanda stad af Capitens bostället vid Norrbottens
Fältjägare-corps, Iiapaniemi, N:o i, £ mantal.
(Stats-Uisk:s Uti., N:o 82 och 219).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer liar blifvit hemstäldt, att, till beredande af en
dels för utöfning af stadsmanna-yrken, dels för idkande af åkerbruk och ängsodling
såsom binäringar, erforderlig utvidgning af Haparanda stads jordområde,
Rikets Ständer måtte medgifva, att det till boställe åt Stabs-C*pitenen
vid Torneå Vacanta compagnie af Norrbottens Fältjägare-corps anslagne,
för närvarande utarrenderade, hemmanet Hapaniemi N:o 1, i mantal, i Haparanda
by, finge såsom donation åt staden öfverlemnas, eller ock, derest sådant
icke kunde bifallas, åtminstone tillåta Haparanda stad att emot en köpeskilling
af 3,000 R:dr B:co, som skulle räntefrit erläggas på 15 års lid
med 200 R:dr årligen, inlösa Hapaniemi hemman med hvad dertill hörer,
i hvilket sistnämnde fall, och enär den erbjudna köpesumman motsvarade
hemmansdelens hela värde, Kongl. Maj:t och kronan icke komme att tillskyndas
annan uppoffring, än det anslag, hvilket under nyssberörde tid
borde utgå i ersättning åt Fälljägare-corpsens löningsfond; varande till upplysning
i förevarande ämne och såsom skäl för det väckta förslaget hufvudsakligen
anfördt: att sedan, efter förlusten af Torneå stad, anläggningen af
en ny stad å Svenska sidan af Torneå eif funnits af behofvet påkallad oell
till plats derför blifvit utsedd den i Neder-Torneå socken, en mil från elfvens
utlopp belägne Önstinkentä utmark, så hade, enär denna plats sedermera
visat sig för ändamålet olämplig, Kongl. Maj:t under den 3 September
1828 i Nåder bifallit, att en köping linge anläggas uti Haparanda by
inom berörde socken å hvilken köping de för ofvannämnde stad utfärdade
privilegier blifvit, jemlikt Kongl. Kungörelsen den 10 December 1842, i
Nåder öfverflyttade; att till plats för Haparanda koping eller numera stad
blifvit upplåtet det af Statsverket för 4,000 R:dr inköpte kronoskatte-hem
-
Expedilions-Vlskottets Förslag till tind. Skrifvelset N.o »5a. J6y
manet Krook N:o 2, mantal, emot skyldighet för dem, som derstädes sig
bosatte, alt lösa gårdstomter elter derå bestämde värdell tillsanimanräkiiadt
belopp af 4,022 R:dr 24 sk., äfvensom att ansvara för hemmanets utskylder
och onera af alla slag; att utaf dessa gårdstomter numera blifvit, på
sätt en af stadens ordningsman utfärdad, handliugarne bifogad, förteckning
utvisade, af iuvånarne inlöste 52i stycken för 2,867 R:dr 24 sk., så att allenast
2Ti tomter, lill eLt värde af 1,155 R:dr, återstodo oinlöste; all ulskylderue
lill kronan, hvilka för hemmanet Krook utgjort endast 25 R:dr
årligen, sistlidet år för Haparanda stad, enligt bilagdt utdrag af uppbördsboken
för Torneå fögderi, uppgått till 932 R:dr 40 sk., hvarjemte Statsverket
af den vid Haparanda gränse-tullkammare inflytande uppbörd, hvilken
under åren 1839—1843 utgjort tillsammans 81,433 R.-lr, hemlade en icke
oansenlig inkomst; att, på sätt af tvenne serskilda utaf Cornmissions- och
Afviltrings-Landtmätaren H. TV. Hackzell samt1 Förste Landtmätaren och
Styresmannen for afvittriugsverket i Norrbottens Län J. Rutbeck d. 28
December sistlidet och den 2 Januari innevarande år utfärdade betyg inhemtas,
sedan Kongl. Maj;t, enligt Nådigt Bref den 4 October 1834,
förordnat, det borde Haparanda köping, eller numera stad, af den mark,
som Kongl. Majit och Kronan vid det emellan Sverige och Ryssland, under
loppet af åren l82t, 1822 och 1823, verkställde egoutbyte utaf Ryska kronan
inlöst, undfå skog för ett mantal, nämnde stad väl hade vid den i
Neder-Torneå socken förrättade allmänna afvittring, jemlikt Kongl. Majlis
Befallningsbafvandes i Länet den 23 Juli 1839 gifne och af Kammar-Collegium
den 4 April 1844 fastställde utslag for så väl berörde mantal sorn
lör det mantal, eller Krooks hemman under N;o 2 i Haparanda by, ä
hvars inegor staden är anlagd, fått sig tilldelad 78 Tunneland 7-yL kappelatid
åker och äng eller inrösningsjord, samt 2,448 Tunnland f y J_ kappland
skog eller afrösningsjord, tillsammans 2,526 Tunnland lslyl- kappland
duglig jord, och dessutom 334 Tunnland 8 kappland impedimenter, så att, otu
Irån nyssberörde såsom duglig uppgifne egovidd afdragas de på Krooks
hemman deraf belöpande 438 Tunnland 28^*-^- kappland, återslode 2,087
Tunland 17yLL4_ kappland, såsom den emui olvannäoiude ett mantal svarande
jordrymd; men att enligt hvad ofvan omformälde betyg jemväl upplysa,
största delen, eller 1,643 tunnland 8 ys&ö kappland al ifrågavarande,
Haparanda stad tillagde, skogsmark vore betagen å den nära tre mil från
stadan aflägsna Seskaiön i skärgården, och den öfriga mindre delen åter
emellan Nicka la och Sdvits byar på ett afstånd af tuera än två mil från
staden; att å Hiparanda stads på Seskarön befintliga utmark skogen tänge
-
363
Fxpeditions-T)t skottets Forslag till tind. Skr ijvelse, N.-o i5a.
»edan blifvit i det närmaste förstörd dels genom åverkan af Ryske undersåtare,
hvilka, intilldess ego-utbytet å Riks-gränsen år 1823 hunnit fullbordas,
allena innehaft berörde mark, dels genom en sistnämnde år inträffad
eldsvåda, och att jemväl den å stadens öfriga utmark varande skog blifvit
af angränsande orters invånare i betydlig nion anlitad och medtagen; att
för öfrigt staden icke egde odlingsmark att upparbetas till åker eller äng,
utan bestode dess utmark allenast af stenbundna trakter, sandhedar, kärr
och mossar; att, vid sådant förhållande, hade i mon af folkmängdens till -  vext i meranämnde stad, saknaden af nödig jord för odlingars anställande
blifvit för stadens i allmänhet medellöse och genom en kostsam bosättning
skuldsatte invånare, serdeles af handtverks- och arbets-classerne, alltmera
känbar, samt att detta behof på lämpligaste sätt och med ringa uppoffring
för det allmänna kunde afhjelpas genom den ifrågaställda donationen af Hapaniemi
boställe, hvilket, ehunj, i följd af sin mindre goda beskaffenhet, för
Stats-verket af föga vigt, vore, såsom gränsande intill stadens område, för
omförmälde ändamål företrädesvis tjenligt.
Rikets Ständer hafva ofvanberörde hemställan i öfvervägande tagit; och
då Haparanda stad, oaktadt den korta tiden af sin tillvaro, redan vunnit
en icke obetydlig förkofran, så alt jemlikt officiella uppgifter, vid sistlidet
års slut 17 handlande funnos derstädes bosatte, antalet af de stadens invånare
tillhöriga fartyg uppgick till 5 stycken om 387 lästers sammanräknad
drägtighet och beloppet af den vid dervarande Tullkammare samma år influtne
uppbörd bestigit sig till 24,473 R:dr li:co; samt då det till inköp af
plats för stadens anläggande lemnade förskott af 4,000 R:dr långt för delta
blifvit Stats-verket flerfaldigt godtgjordt, dels genom den redan till två tredjedelar
verkställde inlösen af de tomter, hvaruti stadsjorden fördelats, dels
genom stadens till omkring 930 R:dr om året uppgående directa krono-utskylder
samt inkomsterne af dervarande Tullkammare, hafva, med afseende
å dessa förhållanden, och enär stadens tilltagande välstånd och rörelse icke
allenast för kringliggande landsort, utan ock, i följd af de häraf framkallade
ökade Stals-inkomster, måste för det allmänna medföra en obestridlig
fördel, samt den uppoffring, Stats-verket komme att, för befrämjande af
detta ändamål, vidkännas genom ifrågavarande donation af Hapaniemi
hemman, icke är af den betydenhet, alt någon betänklighet i detta hänseende
synes böra möta för bifall lill omförmälda hemställan, Rikets Ständer,
för deras del, ansett vigtiga skäl tala för beviljande af den sökte förmonen
för Haparanda stad; men enär frågan, så vidt af de Rikets Ständer meddelade
-
Expedilions-XJtskoltels Förslag till lind. Skrifvelse, N.o röt.
3C9
lade handlingar han inhemtas, ännu icke befinnes så ulredd genom vederbörande
Chefs-embetes, Boställs- och Lönings-directions, Local-auctoriteters
och Collegiers utlåtanden, att Rikets Ständer äro i tillfälle att bedöma, huruvida
sådane rättsanspråk eller locala förhållanden förelinnas, som möjligen
kunde lägga hinder i vägen för Capitens-bostället Hapaniemis öfverlåtande
för ifrågavarande ändamål, få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet
anhålla, det täcktes E. K. M., sedan vederbörande utlåtande afgifvit, i Nådigt
öfvervägande taga, huruvida Capitens-bostället vid Norrbottens Fältjägare-corps
Hapaniemi N:o 1, J mantal, sedan det angående detsammas utarrendering
nu gällande contract tilländagålt, eller förr, i händelse öfverenskommelse
derom med arrendatorn kan träffas, må såsom donation åt
Haparanda stad för all framtid öfverlåtas, och dertill förunna Nådigt bifall,
så framt E. K. M. i Nåder pröfvar det sökta öfverlåtandet gagneligt och
med rättvisans fordringar förenligt; med underdånigt förklarande derjemte,
dels att Rikets Ständer, för deras del, så vida en rubbning af Indelningsverket
härigenom åstadkommes, medgifva boställets öfverlemnande till Haparanda
stad, dels att Rikets Ständer genom ett statsanslag, som kan pröfvas
motsvara ifrågavarande boställes afkastning, vilja bereda Fäitjägare-corpsens
löningsfond ersättning för berörde boställes öfverlåtelse till Haparanda
stad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
Bih. lill R. St. Prot. 1845. to Sami. 1 Afd.
47
370
Expeditions-Utskoilets Forslag lill lind. Skrifvelse, N:o t53.
N:o 153.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3r Mars i84^.
Preste-Ståndet den 2 April —
Borgare-Stå ridet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> i anledning af väckt
fråga om ny Inkvarterings-Ordning för Stockholms stad
samt andre i sammanhang dermed förekommande frågor.
(Stats-Utsk:s Uti., N;o 220).
S. A. K.
Sedan Rikets vid sistlidne Riksdag församlade Ständer, till svar å
Kongl. Maj:ts till dem aflåtna Nådiga Skrifvelse, angåeude dels ett, af serskilde
Comiterade' utarbetadt förslag till ny Inqvarterings-Ordning för
Stockholms stad, dels andre i sammanhang dermed förekomne frågor, uti
skrifvelse den 20 Februari 1841, bland annat, i underdånighet anhållit att,
för bedömande af detta ärende i dess helhet, erhålla nödige uppgifter å
kostnaderne för anskaffandet af casern åt Svea Artilleri-Regemente samt för
underhållet af de 3:ne Lif-Gardes-Régementenas caserner och Lifgardets
till häst stall, har E. K. M., efter det af sådan anledning de af Rikets
Ständer nödiga ansedde uppgifter blifvit från vederbörande Euibets-Verk
infordrade samt dessa uppgifter, åtföljda af kostnads-förslag och ritningar,
inkommit, uti Nådig skrifvelse den 16 September sistlidet år till Rikets
Ständer ånyo öfverlemnat frågan om den föreslagna Inqvarterings-Ordningen
för Stockholms stad, hvarjemte E. K. M. serskildt låtit till Rikets Ständers
Stats-Utskott i Nåder öfverlemna alla målet tillhörande handlingar.
Af dessa handlingar hafva Rikets Ständer inhemta t: att enär, i fråga
om anskaffande af casern åt Svea Artilleri-Regemente, någon för ifrågavarande
ändamål tjenlig, inom Stockholms stad belägen och staten tillhörig,
odisponerad byggnad eller tomt icke funnes, och således ny tomt måste anskaffas,
såsom lämplig härtill blifvit föreslagen en midt för Artillerigården,
emellan Riddaregatan och Nybrohamnen belägen plats, hvarvid likväl blefve
nödvändigt, att Stockholms stad till Kongl. Maj:t och Kronan afstode icke
allenast en del gator och öppna platser, utan äfven de i qvarteret Bodarne
belägne, tili enskilde personer upplåtne, tomter; att ej mindre Stockholms
Expedition':-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej IV:o 1^3. 371
starl, än äfven de enskilde tomt-innehafvarne på vissa villkor förklarat sig beredvilliga
afträda platsen, dervid likväl 30,000 R:dr ansågos åtgå till tomternes
inlösande från de enskilde innehafvarne hvilka tillika förklarat, det
de icke längre än till den 1 April detta år vidblefvo de af dem erbjudne
salu-villkor; att, enligt uppgjordt förslag, kostnaden för ifrågavarande caserns
och öfriga byggnaders uppförande beräknats till 315,000 R:dr eller,
då härtill lades ofvanupptagne utgift för anskaffandet af byggnadsplats,
30,000 R:dr tillsammans 345,000 R:dr, samt att, beträffande underhållet af
Lif-Gardes-Regementenas caserner och stallbyggnader m. m., så ansågés, på
grund af upprättadt syne- och värderings-instrument, till dervid erforderliga
byggnads- och reparations-arbeten sammaniagdt åtgå 82,724 R:dr 40
sk., hvarjemte den årliga underhållskostnaden för berörde byggnader beräknats
till 5,860 R:dr, allt Banco.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit, hvarvid, hvad
beträffar den af nuvarande innehafvare utaf en del tomter, sorn för nybyggnad
af casein åt Svea Artilleri-Regemente skulle blifva erforderlige, gjorda
förklaring, att de icke längre än till den 1 April innevarande år vidblifva
de af dem erbjudna salu-villkor, Rikets Ständer ansett dessa villkor, enligt
hvad handlingarne utvisa, vara så högt beräknade, att, äfven om tomternes
inlösen först framdeles skulle komma i fråga, beloppen derför kunna skäligen
antagas böra snarare blifva lägre, än högre, emot hvad nu blifvit begärdt,
så att något hinder för den ifrågavarande inlösen i en framtid, när
behof af tomterna för den föreslagne byggnadens verkställande uppstår, icke
torde vara att befara, äfven om köpet, enligt de nu gjorda anbuden, icke
inom den utsatte tiden afslutas; och då, vid beräknande af befintliga tillgångar
för anvisandet af sådane anslag, som äro afsedde att utgå för en
gång eller på viss bestämd tid, Rikets Ständer funnit, att medel till bekostande
af casern-byggnad för Svea Artilleri-Regemente och de ifrågaställda
reparationerne af Gardes-Regementenas caserner icke kunna beredas,
utan den allmänna bevillningens förhöjning eller Riksgälds-Contorets skuldsättning,
samt frågan om casernernes årliga underhåll af stats-medlen står
i ett så oskiljaktigt sammanhang med den om byggnaden och iordningställandet
af desamma, att dessa begge frågor icke kunna lämpligen åtskiljas,
finna, vid sådant förhållande, Rikets Ständer sig endast kunna hos E. K. M.
i underdånighet anmäla, det några medel för ifrågavarande ändamål för
närvarande icke finnas att anvisa.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm, den 5 April 1845.
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o iSf.
N:o 154.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Preste-Slåndet den 2 April
Borgare-Slåndet den 5 — —
Bonde-Slåndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inqvarte*
ringen i de Skånska städerne och Götheborg.
(Stats-Ulsk:s Uti., N:o 221).
S. A. K.
Med föranledande af Rikets Ständers den 20 Januari 1841 till Kongl.
Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse, angående grunderne för inqvarteringsbesvärets
utgörande af städerne utom Slockholm, har E. K. M., uti Nådig
skrifvelse den 16 Sept. sistlidet år, gifvit Rikets Ständer tillkänna, det E»
K. M., i afseende å den af Rikets Ständer vid förra Riksdagen önskade förändrade
förläggning af de i städerne inom Skåne garnisonerade trupper,
låtit till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna samtlige dithörande kostnadsförslag,
ritningar och öfriga handlingar, samt, i fråga om den förhöjda
inqvarterings-ersättning, som borde tillgodokomma vederbörande inqvarterings-tagare
i Götheborg, i Nåder gillat en af Krigs-Collegium och Sta,tsContoret
föreslagen tariff, så väl för inqvarterings-ersältningen som servicekostnaden,
utan att ändock för närvarande derå medela Nådig fastställelse,
hvaremot E. K. M:t ansett 1841 års Inqvarterings-Ordning för städerna
utom Stockholm i öfriga delar böra jemväl på Götheborgs stad tillämpas.
Hvad förra delen af den Nådiga Skrifvelsen beträffar, hafva Rikets
Ständer af dertill hörande handlingar inhemtat, att sedan, i anledning af
Rikets sednast församlade Ständers ofvan åberopade underdåniga skrifvelse,
Kongl. Maj;t, medelst Nådigt Bref den 30 Juni 1841, behagat förordua, att
af Kronprinsens Hussar-Regemente tvänne sqvadroner framdeles skulle förläggas
i Malmö, tvänne i Landskrona, en i Ystad och en i Helsingborg,
samt Krigs-Collegium, enligt erhållen Nådig befallning, med redan befintliga
tillgångar, ombesörjt åtskilige byggnads- och reparationsarbeten i städerne
Ystad, Helsingborg och Landskrona, så skulle nu erfordras serskilde anslag,
ej mindre till stall och ridhus i Landskrona, beräknadt till 50,767
R:dr 42 sk., än äfven dels för uppförande i Malmö af en casern för 2me
sqvadroner, hvilken kostnad uppginge till 55,100 R:dr, men ökades till
Expedition s-TJtslotl et s Förslag lill lind. Skrifvelse, N.O iS/f.
373
71.000 Ridr, om casernen inreddes för 3:ne sqvadroner, och dels för uppförande
af eu casern i Helsingborg, för der förlagda Hussar-sqvadron,
30.000 R:dr.
Enär likväl någon bestämd framställning om de för tillvägabringandet
utaf ilen förändrade förläggningen af Kronprinsens Hussar-Regemente i
Skånska sLäderne erforderlige anslags anvisande icke blifvit af E. K. M. i
Nåder gjord, hvadan Rikets Ständer trott sig kunna antaga, att denna reglering
må kunna utan olägenhet för närvarande anstå, till dess sig visar, i
hvad mon de, enligt hvad E. K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Verkets
tillstånd och behof gifver vid handen, ifrågaställde förändringar uti landtförsvarets
ordnande i allmänhet kunna i afseende härå inverka, och då nödige
medel för de uti Skånska städerne erforderlige casern- och stallbyggraders
uppförande icke kunna af Riksgälds-Contorets nuvarande tillgångar
påräknas, har någon åtgärd uti det ifrågavarande afseendet nu icke kunnat
af Rikets Ständer vidtagas.
Vidkommande åter frågan om den till Garnisonen i Götheborg utgående
inqvarterings-ersättning, hvilken beräknats komma att, med tillämpning
utaf den af E. K. M:t i Nåder gillade tariff, medföra en årlig tillökning
•f 6,711 R:dr 24 sk. uti det å Fjerde Hufvud-Titeln för inqvarteringskostnader
i laudsorterne förslagsvis upptagna anslag, 24,000 R:dr, deraf,
eniigl 1841 års tariff, redan till staden Götheborg utgingo 10,961 Ridr 40
sk.; så, enär ifrågavarande förslagsanslag under de tre sistförflutna åren icke
till sitt fulla belopp utgått, utan lemnat besparingar, som blifvit Riksgälds-Contoret
i liqvid med Statsverket godtgjorde, för år 1842 med 22,624
R:dr 43 sk. 1 r:st, och för år 1843 med 1,011 R:dr 42 sk. 8 rist, samt
för år 1844, oberäknadt hvad i orterne kan vara å detta anslag disponeradt,
men ännn icke för Stats-Contoret kändt, utvisa ett belopp af 7,828
R:dr 29 sk. 4 rist, anse Rikets Ständer någon förhöjning uti beräkningen
af delta, vid reglerandet af utgifterne under Riks-Slatens Fjerde HufvudTitel
till 24,000 Ridr årligen upptagna förslagsanslag icke blifva erforderlig.
Hvilket, lill svar å Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få
i underdånighet anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 5 April 1845.
374 Expedit ions-Utskcttets Förslag till und. Skrifvelse3 N'.o t55.
N:o 155.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1845.
Preste-Ståndet den i April —
Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående utarrenderingen
af ett Kronan tillhörigt Laxfiske i Umeå elfj invid
Norrforss by. (Slats-Utsk. Uti., N:o 226.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af en emellan Norrforss byamän i Westerbottens
Län. å ena, samt Kongl. Maj:t och Kronan, å andra sidan, yppad tvist, angående
eganderätten till de vid bemälde byamäns land och strand uti U•
mea eif belägna laxfisken, E. K. M:s Högsta Domstol, genom dom af den
24 Mars 1831, med fastställande af Svea Hof-Rätts och Under-Domstolarnes
sammanstämmande beslut, förklarat samma eganderätt icke kunna krcnan
fråndömas, har hos Rikets Ständer hemställan förekommit derom, att,
enär, i anseende till det ågång na Nådiga domslutet, fråga om eganderätt
för Norrforss byamän till omförmälda laxfiske numera icke kunde uppstå,
Rikets Ständer måtte bifalla, att nämnde byamän finge bibehållas vid den
af dem uti äldre tider innehufda och aldrig förverkade rättighet att emot
den genom Kammar-Collegi resolution af den 5 October 1631 bestämda årliga
afgift begagna det vid deras land och strand belägna laxfiske, eller
ock, i händelse detta icke kunde beviljas, åtminstone tillgodonjuta ifrågavarande
fiskerättighet emot den något förhöjda årliga skatt, hvilken, lill följd
af Landshöfdinge-Embetets i Westerbottens Län den 13 Maj 1765 fattade
beslut, vid den såkallade Ödestaxans då verkställda fördelning emellan
samtlige skattskyldige innehafvare af fiskelägenheter i Umeå socken, blifvit
för Norrforss byamän fastställd.
Enligt hvad Högsta Domstolens ofvannämnde dom, samt Svea HofRätts
och Under-Domstolarnes deruti åberopade beslut utvisa, bar ifrågagaställda
laxfiske genom serskilda i äldre tider utfärdade Kongl. Resolutioner,
bvai ibland ett Kongl. Bref af den 13 Januari 1587, blifvit Norrforss
byamän till nyttjande upplåtet emot viss til! kronan utgående stadga, dock
utan att en sådan förmon varit dem ovillkorligen och för everlderliga lider
förbehållen; och har för öfrigt samma fiske under olika tider varit dels för
Expt dilions-U i skottets Förslag till und. Skrifvelset N.o iSS.
kronans läkning begagnadt, dels åt enskilde personer på behaglig tid 6fverlemnadt,
dels under frälserätt upplåtet och dels slutligen, efter föregången
auction, utarrenderadt; — och ehuru, vid sådant förhållande, laxfisket
icke kan vara taget i beräkning vid bestämmandet af den Norrforss by åsatta
skatt, måste likväl förlusten af rättigheten lill fiskets begagnande för
byamännen derstädes i väsendtlig mon försvåra utgörandet af de utskylder
och onera, hvilka på deras af svag beskaffenhet varande hemman belöpa,
hvarförutan någon anledning icke förekommer alt förmoda, det bemälde
byamän, genom uragtlåtet fullgörande af föreskrifna villkor, förverkat dea
i äldre tider dem lemnade tillåtelse att nyttja meranämnde fiske.
I betraglande häraf, samt enär dessutom det i moraliskt hänseende
icke är utan vigt, att friheten till fiskes begagnande medgifves egarne af
den strand, hvarvid samma fiske idkas, helst på detta sätt undvikas de
lagbrott å strandegarnes sida, hvartill i motsatt fall fiskets närbelägenhet
lätteligen gifver anledning, hafva Rikets Ständer godtfunnit för sin del medgifva,
att, efter upphörandet af det angående Kronans i Umeå eif invid
Norrforss by belägna laxfiske nu gällande arrende-contract, nämnde fiske
må i föreskrifven ordning till förnyadt arrende på auction utbjudas, hvarvid
Kammar-Collegium, jemte det minsta beloppet, äfven bör bestämma
en maximi-summa såsom det högsta, hvartill arrendet får uppgå, och att
Norrforss byamän då må ega optionsrätt att öfvertaga samma arrende, emot
förbindelse, ej mindre att erlägga det vid auetiouen erbjudna högsta arrendebelopp,
än ock att i öfrigt fullgöra de villkor för arrendet, hvilka af vederbörande
embelsmyndigheter kunna författningsenligt varda fastställda;
och få Rikets Ständer, med anmälan härom, i underdånighet anhålla, att,
derest E. K. M. täcktes till Rikets Ständers härutinnan sålunda fattade beslut
lemna Nådigt bifall, sådant måtte varda, till behörig kännedom och
efterrättelse, vederbörande meddeladl.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 5 April 1845.
Exptditions-V Iskottets Förslag till und. Skrifvelsej iV.o l5S.
N:o 156.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1840.
Preste-Ståndet den a April —
; Borgare-Ståndet den 5 — —
Bonde-Ståndet den 5 — ' —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Stats-Ver~
kets s. k. Reserv-Fond m. m.
(Stats.-Utsk. Uti., N:o 228.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse den 6 Februari 1841,
uppå anförde skäl, anhållit, att Stals-Contoret mätte undfå Nådig befallning
att uti nästafgifvande Riks-Idufvud-Bok låta, efter verkställd utredning öfver
allt, hvad som kunde till den s. k. Reserv-fonden hänföras, samma
fond under s-erskild titel upptaga, samt framgent, i afseende å densamma*
afskiljda redovisning på enahanda sätt förfara, samt frågan angående omförmälde
Fond jemväl utgjort föremål för Rikets Ständers år 1843 lörsamlade
Revisorers uppmärksamhet, dervid, jemte meddelande af utredning öfver
Fondens beskaffenhet, Revisorerne hufvudsakligen inslämt i Rikets Ständer*
i ämnet uttryckta mening, har E. K. M., som, på grund af hvad Stats-Contoret
i underdånigt utlåtande den 27 Februari sistlidet år rörande detta
ämne anfört, funnit den af Rikets Ständer väckta fråga om reservfonden*
afskiljda redovisning lämpligen böra blifva föremål för förnyad pröfning af
Rikets Ständer i sammanhang med Revisorernes framställningar i afseende
på Riks-bokslulet i öfrigt, af sådan anledning till Rikets Ständers Stats-Utskolt
i Nåder öfverlemnat Stats-Contorets den 14 Maj sistlidet år aflåtna
ytterligare underdåniga utlåtande, deruti en på sifferförhållanden grundad
serskild utredning öfver reserv-fonden är vorden meddelad.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit; och då, enligt
Rikets Ständers tanka, det hvarken är princip-enligt eller med ordning och
ledighet öfverensstämmande, att uti oftaberörde fond, hvilken i enlighet
med sin benämning egentligen beslår uti medel, tillgänglige för de utbetalningar,
till hvilkas bestridande den bör hållas i reserv, och som således i
sjelfva verket utgör ett rörelse-capital för Statsverket, inräknas sådane fastigheter,
inventarier, med mera dylikt, som långt ifrån att kunna realiseras
-
Expeditions-Utskollcts Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 1S6.
ras för bestridande af löpande Stats-utgifter, äro oundgängliga för det allmännas
materiella och bestämda behof, och hvilket i alla fall blott utgör
en ringa del af hvad Stats-Verket eger, få hos E. K. M. Rikets Ständer
i underdånighet anhålla om Nådig befallning till Stats - Contoret att, för
vinnande af en hastig och klar öfversigt, låta i Riks-Hufvud-Boken för år
1844 och de följande åren inrätta ett serskildt conto, deruti upptagas de
delar af reserv-fonden, hvilka utgöra ett verkligt förlags-capital för StatsVerket,
såsom contanta behållningar, spanmål, innestående uppbörd, tu. m.,
hvaremot den icke rörliga delen, t. ex. fastigheter, inventarier ro. m., må
uteslutas.
I sammanhang härmed, och ehuru det gifves en mängd Kronans tillhörigheter,
t. ex. skepp, förråder, utredningspersedlar o. s. v., å hvilka värdena
med deras förändring genom afgång och tillkomst svårligen kunna
med full tillförlitlighet redovisas; likväl enär, enligt gällande föreskrifter,
värden å de under hvarje Verks vård hörande fastigheter m. m. uti dess
räkenskaper skola upptagas, och det skulle både i statistiskt och annat hänseende
vara af serdeles vigt att hafva någon kännedem om allt hvad Kronan
verkligen eger, få hos E. K. M. Rikets Ständer i underdånighet hemställa,
alt, så framt E. K. M. pröfvar sådant kunna, utan alltför stora olägenheter
och kostnader, verkställas, vederbörande Verk och Inrättningar
måtte i Nåder anbefallas att, hvar för sig, upprätta förteckningar, der sådane
ej redan finnas, hvaruti, jemte approximativa värden, upptagas de Kronans
tillhörigheter i fast och lös egendom, hvarje Verk och Inrättning vårdar
och om händer har, samt att desse förteckningar derefter måtte summariskt
sammanföras i en enda Liggare, hvilken hvarje tionde år bör undergå
nödig compleltering, för att i Stats-Contoret, vid förefallande behof,
vara tillgänglig.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 5 April 1845.
Bih, till R. Si Prot. 184S. 10 Sami 1 Afd.
48
378
Expcditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifveise,, iV.o /57.
N:o 157.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3i Mars 1848.
Preste-Ståndet den 2 April —
Borgare-Ståndet den 5 *— —
Bonde-Slåndel den 5 — —
Rikets Ständers underdånig Skri/velse i fråga om Assesoren
1. A. Törnemans och Revisoren I. G. Nyströms bibehållande
af sina löner vid det numera upphörda Revisions•
Contoret för Allm. Magazins-Ärendenas Utredning.
(Stats-Utsk. Uti., N:ris 91 och 179, samt Mern. Nio 236.)
S. A. K.
I sammanhang med en till Rikets SLänder aflåten Nådig Proposition,
angående åtgärder till behöfvandes undsättning i missvext.u m. m., liar
E. K. M., under den 6 Augusti fövlidet år, för inhemtande af Rikets Ständers
yttrande och beslut i ämnet till Rikets Ständers Stats-Ulskott i Nåder
öfverlemnat Assessoren I. A. Törnemans, på billighetsskäl grundade,
underdåniga ansökning om fortsatt bibehållande å allmänna Indragnings-^
Staten af hans, såsom Commissarie vid det numera upphörda RevisionsContoret
för Allmänna Magazins-Ärendenas Utredning, innehafda lön, 777
R:dr, med derunder inbegripne 74 tunnor spanmål, äfvensom E. K. M.,
uti serskild Nådig remiss af den 12 påfoljde November, behagat till nämnde
Utskott öfverlemna Revisoren vid samma Contor /. G. Nyströms underdåniga
ansökning att på enahanda sätt bibehållas vid den af honom
innehafda Revisors-lön, 497 R:dr 8 sk., med tillökuing för kl tunnor
spanmål.
Af hithörande likaledes i Nåder delgifna handlingar hafva Rikets
Ständer inhemtat, bland annat: alt, enligt Rikets Ständers af Kongl. Maj:t
i Nådigt Bref den 17 Mars 1824 Allmänna Magazins-Directionen till efterrättelse
meddelade beslut, rörande nämnde Verks upplösning 111. m., de
fleste af dess embels- och tjenstemän samt betjente blifvit uppförde på
Expectance-Slat, till åtnjutande af de löne-belopp, som efter deras olika
tjenstegrader af Magazins-Inrättningens fond utgingo, dock utan någon förhöjning
för löne-spanmålen, och med förbindelse för desse tjenstemän att,
o 111 och när så påfordrades, ingå till tjenstgöring uti det föreslagna Utrednings-Contoret,
hvarjemte stadgades, att, om en eller flera a C de till upp
-
Expedilions-Utskottels Förslag till und. Skri/velse, IV.o i5y.
förande pä Expectance-Stat upptagne jwrsoner genom befordran till lediga
tjensler i allmänna Verken skulle få i större eller mindre mon ökad löne-inkomst,
de af dem innehafvande expectance-löner skulle i förhållande
dertill minskas eller belt och hållet indrag»*; att Assessoren Törneman,
som år 1824 vid Allmänna Magazins Directionen innehade Kamroarförvandts-tjenst,
med 42(3 R:dr 32 sk. årlig lön, och revisoren Nyström, såsom
kammarskrifvare, 226 R:dr 32 sk., under fortsatt tjenstgöring dels hos
den serskilda Styrelse, som öfvertog utredningen af Magasins-äendena, dels
uti det under Iiammar-Rätten lydande Revisions-Contor för dessa ärendes
slutliga utredning, sedermera, på grund af förordnande, den förre till Revisions-Commissarie
och den senare lill revisor vid nämnde Gontor, fått
uppbära, Törneman, icke allenast det för Commissarie-tjensten anslagna arfvode
af 777 R:dr, med derunder beräknade 74 tunnor spanmål, utan äfven
för de trenne sista åren en årlig tillökning af 223 R:dr, och Nyström
ett arfvode af 497 R:dr 8 sk., med 47 tunnor spanmål derunder; att emedlertid
dessa förordnanden så mycket mindre innefattade befordran till
ständig tjenst’ med åtföljande lön, som desamma haft afseende på Verkets
successiva upplösning, hvadan de derför utgående arfvoden ej eller borde
fortfara längre, än till! dess utredningen blefve fullbordad, samt att så val
Törneman som Nyström, efter Magazins-Directionens upplösning i April
månad 1824, erhållit befordran, den förre i Krigs-Collegium från kammarskrifvare,
med 264 R:dr 8 sk., till revisor med 800 R:dr årlig lön,
och den sednare till kammarskrifvare, i Kammar-Rätten med högre lön, än
han vid Magazins- Directionen innehade.
Nu, ehuru Assessoren Törneman och Revisoren Nyström således icke
hafva någon lagligen grundad rättighet att varda å Allmänna IndragningsSuten
uppförde till åtnjutande af större eller mindre del utaf de Expectance-löner
eller arfvoden, som de å f. d. Allmänna Magsins-Directionens
Stat innehaft; likväl och med afseende å så väl förekomue bevekande omständigheter,
som ock de tillgöranden uti likartade fall, som både af Kongl.
Maj:t och af Rikets Ständer vidtagits i afseende å andra vid nyssnämnde
Direction anställde personer, hvilka efter tjenstgöring under en vida kortare
tid från dessa befattningar afgålt, hafva Rikets Ständer velat medgifva,
att bemälde sökande, från den tid, deras tjenstgöring vid Contoret för Allmänna
Magazins-Ärendenas utredning upphört eller kommer att upphöra,
må uppföras å Allmänna Indragnings-Staten, till åtnjutande, Törneman af
426 R:dr 32 sk., och Nyström af 226 R:dr 32 sk. årligen, under villkor,
att, i fall endera af dem eller begge efter nämnde tid skulle befordras till
3So Expeditions-Vtskoltets Forslag till und. Skrifvelse, N-o t58.
amian tjenst med högre lön af allmänna medel, än som nu af dem innehafves,
förutnämnde å Indragnings-Suten anvisade belopp i samma moa
minskas eller alldeles upphöra.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 5 April 1845.
N:o 158.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 15 April i845.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående en skådepenning
till åminnelse af Hans Maj:ts och Dess Höga Gemåls
Kröning.
(Banco-Utsk. Uti., N:o 25.)
S. A. K.
Då Rikets nu församlade Ständer, enligt Nådig kallelse, fått öfvervara
E. K. M:s och Dess Höga Gemåls, Hennes !VLj:t Drottningens Kröningsfest,
hafva Rikets Ständer, för att åt efterkommande bevara minnet af denna
högtidliga akt, hvilken, genom den för alla E. K. M:s undersåter gemensamma
känsla af varm, trofast tillgifvenhet, blifvit hela Svenska folket kär
och dyrbar, skyndat att åt Styrelsen af Rikets Ständers Bank uppdraga att,
till enahanda storlek, som i sådana fall tillförene varit bruklig, låta prägla
en skådepenning, för att, å Rikets Ständers vägnar, öfverlemnas i guld till
E. K. M., Dess Höga Gemål och öfrige medlemmar af det Kongl. Huset, och
utdelas i silfver till Deras Excellencer Rikets Herrar, Svenska och Norrska
Stats-Rådets Ledamöter, Landtmarskalken och de trenne ofrälse Ståndens
Talmän vid detta Riksmöte, Universiteten i Upsala, Lund och Christiania,
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o iSg. 381
Kongl. Mynt-Cabinettet, de Gymnasier som hafva myntsamlingar, Kongl.
Yit'ei hets-, Historie- och Antiqvitels-Academiens Secreterare och Bankens
Mynt-cabinett, samt tillställas i brons hvar och en af de vid innevarande
Riksdag antecknade Riksdagsmän.
Hvilket Rikets Ständer, då ifrågavarande skådepenning ej torde blifva
färdig att, innan Rikets Ständer åtskiljas, kunna till E. K. M. i underdånighet
öfverlemnas, få härmedelst underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 April 1845.
N:o 159.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 April 1845.
Preste-Slåndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ändringar
i stadgandena, rörande sättet för markegångsprisens bestämmande'j
m. m.
tStals-Utsk:s Uti., N:ris lil och 237.)
S. A. K.
Efter forehafd pröfning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar
om förändringar uti nu gällande stadganden, dels rörande sättet
för markegångsprisens bestämmande och dels i fråga om beskaffenheten
af afradsgild spanmål, få Rikets Ständer underdånigst anföra, att,
till beredande taf ökad säkerhet för räntegifvare emot markegångsprisens
oskäliga stegring, samt för Stals-verket och öfrige räntetagare emot
en med hänseende Lill påräknade inkomster menlig nedsättning af samma
pris, Rikets Siänder ansett den pröfningsrätt af Länens markegångspris,
hvilken hittills tillhört E. K. M;s och Rikets Kammar-Collegium, böra
38 2
Expeditions-T'lskottets Forsing till tind. Skrifvelsej N:0 fSg,
tilöfvas af delta Coilegium gemensamt med Stats-Contoret, hvilket sistnämnda
Embetsverk, i dess egenskap af uppbördsverk för Kronans in natura inflytande
räntor, mäste hafva sig angeläget att motverka ali sådan stegring
uti raarkegångsprisen, som kunde hafva till följd, alt nämnde räntor blefve
i betydligare qvantitet till leverering in natura uppsagde, och Stals-verket
sålunda nödsakadt att verkställa en, alltid med omgång och ofta med förlust
förenad, afyltring af de levererade räntepersedlarne, hvartill kommer,
såsom ytterligare skäl, att Stats-Contoret eger speciel kännedom angående
de i städer och orter gällande spanmålspris, samt ledning af ingående berättelser
rörande årsvextens beskaffenhet.
Vidare hafva Rikets Ständer funnit Kammar-Collegii åliggande, jemlikt
6 §:n af Kongl. Förordningen den 22 Juli 1803, att såsom grund för sina
tillgöranden i afseende på markegångsprisens bestämmande, anställa jemförelse
af ”det ena Länets uppgifna pris med det andra, hvarest lika omständigheter
inträffa”, visserligen stundom kunna medföra en icke obetydlig
nytta för de skaltskyldige, enär i sådana händelser, då, i följd af tillfälliga
forhållanden, inom ett visst Län dc å räntepersedlarne i handeln gångbara
pris uppjagats till en öfverdrifven höjd, genom nämnde jemförelse utväg
beredes alt uti de vid markegångs-sätluingen bestämda pris tillvägabringa
en billig jemnkning, men, å andra sidan, äfven lemna tillfälle öppet för en
godtycklig utöfning af den bemälde Embetsverk i detta fall tillkommande
pröfningsrätt; hvadan Rikets Ständer ansett ofvanberörde stadgande böra i
så måtto förändras, att jemförelse endast må ega rum med prisförhållandena
i nästgränsande Län.
Då den uti 2 §:n af Kongl. Förordningen den 20 Sept. 1815 meddelade
föreskrift, enligt hvilken den ändring uti Markegångs-Comitens beslut,
sorn af Kammar-Collegium kan varda beviljad, icke verkar till förmon för
någon annan än den, i följd af hvars besvär nämnde ändring tillkommit,
måste föranleda en i högsta målto obillig skiljaktighet i afseende på skattebördornas
utgörande, hafva Rikets Ständer funnit en så beskaffad ändring
böra blifva gällande för alla räntegifvare och räntetagare inom ett och samma
markegångs-dislrict.
Rikets Ständer hafva alltså, för deras del, beslutat: att, ulan rubbning
i öfrigt af hvad nu gällande Författningar stadga, i afseende på sättet för
sökande och erhållande af ändring uti de af Riks-Ståndens Deputerade fattade
beslut, angående markegångsprisens bestämande, besvär öfver omförmalda
beslut rnå af Kammar-Collegium och Stats-Contoret gemensamt pröfvas
och afgöras; att förhöjning af en utaf Deputerade vidtagen prisbestäm»
Expeditions-Utskottels Förslag till und. Skrifvelse, N;o i5q.
383
melse der densamma kan ifrågakomma, grundas på verkställd jemförelse
mellan prisen, så väl inom Länet, som uli nästgränsande Län, samt att de
förändringar uti den af Deputerade uppgjorda markegångstaxa, hvilka slutligen
varda fastställda, skola gälla för så väl Kronan, som samtlige räntetagare
och räntegifvare inom samma markegångs-district; anhållande Rikets
Ständer, alt, i händelse E. K. M. lemnar Nådigt bifall till hvad Rikets
Ständer sålunda beslutat, nu gällande Författningar måtte undergå de i följd,
häraf nödiga förändringar.
Hos Rikets Ständer har jemväl i betraktande kommit, hurusom den uti
Kongl. Kungörelsen af den 22 November 1834 intagne, med Rikets då församlade
Ständers i underdånighet anmälda beslut öfverensstämmande, föreskrift,
enligt hvilken endast väl rensad och strid säd må anses såsom levereringsgild
till Kronan och räntetagare, vid flerfalldiga tillfällen föranledt
tvister emellan räntegifvare och räntetagare, i fråga om antagligheten af till
leverering erbjuden räntespanmål. Om, såsom af en del räntetagare blifvit
yrkadt, ordet strid är att anse liktydigt med af den mest fullgoda, beskaffenhet,
en tolkning, hvilken ock, efter Rikets Ständers tanka, är med
vauligt språkbruk instämmande, måste häraf blifva en följd, att, serdeles
vid inläffad missgynnande årsvext, den skattskyldige saknar utväg att, med
spanmål af egen gröda, författningsenligt utgöra honom åliggande räntor och
sålunda nödsakas erlägga desamma med penningar, ofta efter ett uppstegrad t
markegångspris. Då emedlertid, jemlikt flere äldre Författningar, såsom 2
§:n i Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 22 December 1697,
Kongl. Resolutionen den 12 April 1728, 3 §:n i Kongl. Resolutionen den
15 Maj 1732, 82 §.'« af Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 29
November 1756, samt Kongl. Brefvet den 23 Januari 1777, den skattskyldige
icke kan tillförbindas att afleverera sin spanmålsskatt uti bättre eller
renare säd, än som å hans egor ”vuxit och fallit”, hafva Rikets Ständer
trott någon mildring af förstnämnde Författnings åberopade stadgande påkallas
af en billig omtanka för räntegifvarens rätt, samt, i sådant ändamål,
i öfverensstämmelse med hvad E. K. M. uti nyligen utfärdade Nådiga Resolutioner
förunnat räntegifvare i vissa Län vid leverering utaf afrads-spanmål,
ansett, att, såsom villkor för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet, må
stadgas, det span målen bör vara väl rensad och efter årsvextens beskaffenhet
strid. Efter Rikets Ständers öfvertygelse skulle derjemte de i ofvannämnde
afseende öfverklagade tvistighelers afböjaude för framtiden på
384
Expedit ions-Utskotles Förslag till tind. SkriJveLe> N.o Q.
det verksammaste sätt befrämjas genom vidtagande af den åtgärd, alt, till
lättelse för räntegifvare och räntetagare, en viss minimi-vigt blefve för hvarje
spanmålsslag bestämd, — en åtgärd, hvilken redan vid 1834—1835 årens
Riksdag varit af Kongl. Maj:t i Nåder föreslagen, men emot hvars verkställighet
Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 30 October 1834,
under dåvarande förhållanden ansågo öfvervägande betänkligheter möta.
Svårligen lärer dock kunna bestridas, alt en dylik vigt-bestämmelse utgör
en tillförlitlig måttstock för bedömande af levererad räntésäds afradsgilda
beskaffenhet, och att genom antagande deraf en godtycklig tillämpning af
Författningarne i möjligaste måtto förebygges; hvarförutan ej heller torde
böra förbises den fördel, hvilken, genom ökad controll mot försnillning af
den i Kronans magasiner aflemnade spanmål, såmedelst komme att Statsverket
beredas. Enär likväl, i betraktande af sädens skiljaktiga vigt och
godhet, ej allenast inom olika landskap, utan ock, för serskilda år, inom ett
och samma landskap, det icke synes lämpligt, att för hela Riket lika gällande
minimi-vigter å spanmål blefve bestämde, hafva Rikets Ständer funnit
med ändamålet mest öfverensstämmande, att dessa vigt-bestämmelser
serskildt för hvarje markegångs-dislrict årligen fastställas, på grund af beskaffenheten
utaf årets gröda.
I enlighet med sålunda yttrade åsigter, hafva Rikets Ständer, för deras
del, beslutat:
a) att det uti Kongl. Kungörelsen af den 22 November 1834, såsom
villkor för räntespanmåls afradsgilda beskaffenhet, meddelade stadgande, att
nämnde spanmål bör vara väl rensad och stridj må utbytas mot den föreskrift,
a't dylik spanmål bör vara väl rensad och efter årsvextens beskaffenhet
strid;
b) att, vid de årliga markegångs-sättningarne, Deputerade skola, till
räntetagares och räntegifvares ömsesidiga efterrättelse, bestämma den minimivigt,
som hvarje sädesslag måste hålla, för alt vara afradsgildt. Till ledning
för denna åtgärd, böra de uppgifter och priscuranter, hvilka före markegångssättningen
af kronofogdarne insändas, äfven omfatta de serskilda
spanmåisslagens vigt;
c') alt den sålunda uppkommande minimi-vigten bestämmes för hvarje
serskildt markegåugs-district;
<0 att så väl minimi-vigten å hvarje spanmåls-sort, som sädens beskaffenhet,
E-xpcditioni-Utskoilcts Fursiag till lind. Skrifvelse j No 160.
fenliet, genom allmän kungörelse i Länet, till vederbörandes efterrättelse,
meddelas, äfvensom att den fastställda minimi-vigten å spamnål bör, till
framtida controll och kännedom, uti de årliga markegångs-taxorua utsättas;
e) att de föreskrifter, hvilka för närvarande gälla eller framdeles kunna
varda i behörig ordning meddelade, så väl i afseende på spanmålspri6ens
bestämmande vid markegångs-sättningarne, som ock angående sättet för
tillvägabringande af ändring uti de af Riks-Ståndens Deputerade i delta
amne fattade beslut, böra äfvenledes tillämpas i alla frågor, som afse fastställandet
af spanmålens minimi-vigt; samt
f) att de förändringar, sora författningsenligt kunna ega rum uti de
vid markegångs-sättningarne vidtagne bestämmelser, i afseende på spanmålens
minimi-vigt, böra, på sätt i hänseende lill prisen ofvanföre blifvit omförmäldt,
gälla för samtlige räntegifvare, ehvad räntorna utgå till Kronan
eller enskilde.
Med anmälan af hvilka beslut, Rikets Ständer få i underdånighet anhålla,
att E. K- M. täcktes dertill lemna Nådigt bifall samt om verkställigheten
förordna.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 18 April 1845.
N:o 160.
Uppläst och godkändt, hos Ridd. och Adela den l5 April 184.5.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Sländet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående en förändrad regiering
i afseende på stapelstädernas Tolag.
(Stals-Utsk:s Ull., N:ris 117 och 239).
S. A. K.
Uli afbiten Nådig Proposition har E. K. M. behagat till Rikets nu
Bih. till R. St. Fröt. 184S. ro Sami. 1 Afd. 49
385
E xpediiions-Ulsk ttels Förslag till anel. Sk’ ifvelsej, N'.o t6o.
församlade Stander framställa ett förslag om den så kallade Tolagens upphörande,
såsom en serskild stipelstäderne i Riket directe tillfallande, efter
fastställd procentberäkning för hvarje stad utgående, afgift å inkommande
och utgående varor, emot ersättning till dessa städer genom bestämda anslag
af tullmedlen.
Enligt hvad infordrade uppgifter gåfvo vid handen, hade samtliga
stapelstädernas tolags-inkomster, med inberäknande af den i åtskillige bland
dessa städer serskildt uppburna så kallade inqvarterings- eller tillökningstolagen,
[iviken varit afsedd till den under benämning af service bestridda
kostnad för underhållandet af sängkläder, ved och ljus åt inqvarteradt manskap,
utgjort i medeltal för nedannämude tidrymder följande belopp:
För åren 1827—1831, årligen  313,867:
_ 1834—1858, d:o  362,698: 24. 8.
samt för iivartdeia af åren 1842 och 1843, hvarunder den
sednast utfärdade Tulltaxan egt tillämpning  371,405: 41. •—
Ehuru häraf visade sig, att denna städernas inkomst varit i successivt
stigande, hvilket måste tillskrifvas dels tillväxande handelsrörelse i allmänhet,
dels de förändrade förtullningsgrunder, hvilka under sednare tider gjort
sig gällande, ansåg E. K. M. likväl, med hänsigt ej mindre till möjligen
ifrågakommande tullnedsättningar, än till besparad uppbördskostnad, stapelstäderna
skäligen böra, på sätt Commerce-Collegium och General-Tullstyrelsen
i afgifna underdåniga utlåtanden jemväl föreslagit, blifva belåtna, derest
de, i utbyte emot de direcla tolagsinkomsterna, erhöllo ersättningsanslag,
ungefärligen motsvarande hvad samma inkomster i medeltal för åren
1842 och 1843 utgjort; och öfverlemnade, i följd häraf, E. K. M. i Nåder
till Rikets Ständer, huruvida icke, i sammanhang med faLtadt beslut om
upphörande af stapelstädernas bestyr med tolags uppbörden, ersättningen
derför måtte bestämmas för hvarje stad till en efter nyssnämnde grund i
rundt tal beräknad summa, så att sammanlagda beloppet för alla dessa
släder komme att utgöra 370,200 R:dr B;co.
Beträffande vidare frågan, huruledes ersättning för den utgift, som sålunda
komme alt af tullmedlen bestridas, må Stats-Verket beredas, har E.
K. M. ansett det allmänna förhållandet, som under sednaste tiden egt rum
emellan lulluppbörden och lolagsmedlen innefatta en rättsenlig grund för
en sådan godtgörelse, hvadan och då för år 1843 uppbörden af tullmedlen
utgjort 3,706,909 R:dr, samt tolagsuppbörden uppgått till 371,405 R;dr,
motsvarande ungefärligen 10 procent af tulluppbörden, E. K. M. i Nåder
föreslagit det allmänna stadgande, att, i sammanhang med tullmedlens ela
-
Expeditions-UtskotUts Förslag till lind Skrifvelsej N.O 160.
tering, tio procent å tullafgifterne för så väl inkommande som utgående
varor borde, under benämning af tolagsersätlning, i serskild column debiteras,
genom Tullkamrarne uppbäras och, i likhet med hvad för afgifterne
till Handels- och Sjöfarts-Fonden samt Båkmedlen eger rum, i Tullverkets
räkenskaper redovisas, dervid vederbörande, såsom vedergällning för det ökade
uppbördsbesväret, kunde tillerkännas rättighet att å tolagsersättningen
beräkna sig till godo enahanda uppbördsprocent, som för tullmedlen vore
stadgad.
Emedlertid ansåg E. K. M. lämpligt, att ersättningssummorna för stapelstäderna
nu endast måtte förklaras gällande för en tidrymd af fem år,
äfvensom att framdeles det ersättningsbelopp, som för hvarje stad bestämdes,
måtie, efter föregången behörig uträkning och med ledning af de upplysningar,
hvilka, i följd af omförmälde debiteringssätt, alltid blefvo att
tillgå, om hvad som lill flöt Tullverkets cassa i godlgörelse för de åt hvarje
stad anvisade tolagsmedel, fastställas vid slutet af hvart qvinqvennium för
de derefter kommande fem åren, hvarvid den förhöjning eller förminskning
i tulluppbörd, sora för den ena eller andra staden kunde hafva inträffat,
borde utgöra den hufvudsakliga måttstocken för tolagsersältningens
beräkning.
I händelse den sålunda Nådigst föreslagna regleringen vunne Rikets
Ständers bifall, ansåg E. K. M. de årliga ersättningsbelopp, hvilka kommo
att åt stapelstäderna anvisas, kunna i Riks-Staten under vederbörlig titel
uppföras, för att, i likhet med andra Statsanslag, årligen utbetalas af StatsContoret,
hvilket Embets-Verk deremot skulle ega att, på enahanda sätt,
som med tullmedlen tillgår, från Tullverket emottaga hela den behållna
delen af tolagsersättningen.
Slutligen vill E. K. M. i Nåder fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, att, om Staten skulle öfvertaga hela den så kallade service-kostnaden
eller inqvarterings-besvärel i de släder, der en del af stadens tolagsmedel
förut blifvit härtill använd, eller om utgifterna af tolagsmedlen till föremål,
som snarare rörde det allmänna, än staden enskildt, såsom i Stockholm
utgifterne för Gymnasium, Kronouppbörden o. s. v., framdeles skulle komma
att upphöra och i stället af statens medel bestridas, ersättningen af
tullmedlen till dessa städer för förlorad tolag borde i samma nion minskas;
och ansåg E. K. M. likaledes, att, såsom villkor för tolagsersältningens tillgodonjuta
nde, uttryckligen borde föreskrifvas, att, intill dess annorlunda
kunde förordnas, 1111 gällande bestämmelsen angående tolagsmedlens användande
i hvarje stad skulle tjena till efterrättelse och atl for hvart år bellö
-
3S8
Expeditions-Uis kottet s Förslag lill and. Skrifvelsej E.o 160.
jig redovisning för ersättningsmedlen skulle uppgöras och inom April månads
utgång nästföljande år till Commerce-Collegium från Öfverståthållare-Embetet
i Stockholm och Kongl. Maj:ls Befallningshafvande i landsorterna
insändas.
Af handlingarne i ämnet hafva Rikets Ständer i öfrigt inhemlat, bland
annat, alt Commerce-Collegium, till stöd för ifrågavarande förslag, yttrat
följande åsigter: Vid nuvarande förhållanden skulle varor i en stad, der
tolagsafgifterne äro låga, med helt olika förmon och vinst in- och utskeppas,
ärr i en stad, hvarest berörde afgifter utgå tilt högre belopp. Under
det att en så väsendtlig skillnad i beloppet af tolagsafgifterne eger rum,
lät det icke gerna sig göra alt upprätta en allmän Tulltaxa, grundad på
säkra beräkningar af de afgifter, hvarmed varorna skäligen borde och kunde
beläggas. För de trafikerande blefve det en lättnad, att tolagen kunde
uppbäras i förening med tullen och ej, som nu, serskilde tjenstemän dertill
behöfvas. Med rättvisa i beskattningsväg vore ej förenligt att, i följd
af höga tolagsafgifter, som ej drabbade Borgerskapet ensamt, utan alla consumenter
i och utom staden, den ena stapelstadens Borgerskap vidkändes
vida mindre bidrag till staden, än Borgare i en annan stad. Med god ordning
instämde, att ett stadgande funnes, som föreskref, hvartill tolagen må
användas, på det ej, såsom nu skedde, denna afgift må i Slads-eassan ingå,
för bestridande af hvarje slags behof, eller användas till föremål, sorn ville
synas för densamma främmande, såsom fattigvård, kyrkobyggnad, aflöningar
till läroverk o. s. v., hvaraf största delen endast rörde städernas invånare
och ej landets, hvilka likväl indirecte i högst betydlig moa vidkändes tolagsafgifterne.
Slutligen och då tolag vore en allmän beskattning, borde
ock Staten ega att controllera, huru den af städernas Borgerskap förvaltades
och användes.
Vid pröfningen af denna fråga hafva Rikets Ständer fästat uppmärksamhet
dervid, att, ehuru tolagsafgiften erlägges nästan endast af stapelstädernes
Borgare, samt de åberopade olägenheterna så väl af den olika vinsten
och förmonen af varors in- och utförsel uti serskilde stapelstäder, som uti
uppbördssätlet, således hufvudsakligast drabba bemäide Borgare, någon obelåtenhet
dermed likväl icke från deras sida försports. Fördelen af den föreslagna
förändringen torde deremot för consumenterne blifva ingen, då
bär icke är fråga om tolagsafgiftens upphörande eller förminskning, utan
endast om ett annat uppbördssätt af samma afgift. Derigenom alt, i stället
för tolagsbeloppets bestämmande för de olika städerna i moa af behof
och serskilda för handen varande förhållanden, en lika afgift i alla Rikets
Expeditions -Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o l6t, 38g
Siider blefve införd, skalle sådana bland dem, hvilka ej hafva större garnison
att inqvartera, och derföre nu vidkännas låga tolagsafgifter, komma
att få erlägga denna afgift flerdubbelt högre, till skada och förfång för deras
handelsrörelse, utan att af en slik förhöjning åtnjuta det ringaste gagn.
Härtill k omrner, att vissa varor im äro befriade från tolag, emedan de ansetts
icke kunna draga en sådan afgift, och för dessa skulle, i följd af toiagsersättningens
fastställande till en viss andel af tullafgiften, den sålunda
förut roedgifna lindringen upphöra.
På dessa grunder, och då, utan att hafva ingått i någon pröfning, huruvida
den föreslagna regleringen må vara förenlig med de stapelstäderna
förunnade privilegier eller icke, Rikets Ständer ansett de olägenheter, som
af dess vidtagande kunna uppkomma, fullt motväga de angifna fördelarne,
hafva Rikets Ständer trott sig icke böra till E. K. M:s ifrågavarande Nådiga
Proposition lemna bifall.
Hvilket, till svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 18 April 184-5.
N:o 161.
Uppläst och godländt Loa Ridd. och Adeln dea i5 April 845.
Preste-Slåndet den 16 —- —
Borgare-Ståndet den 18 •— —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående bokföringen
af landträntor, m. m.
(Stals-Utsk. Uti, N:o 242.)
S. A. K.
Rikets Ständers år 1843 församlade Revisorer hafva fästa Rikets Ständers
uppmärksamhet å deu al Stats-Contoret uti underdånigt betänkande af
3go Expeditions-TJtskottets Förslag till und. Skri/velse, N.-o 16'.
den 18 December 1839 gjorda hemställan, att de pä jordeboks-skattläggning,
skattskrifning eller taxering beroende så kallade Landt-räntorna, hvilka numera,
sedan den fordna höstuppbördsstärnraan blifvit afskafFad, helt och
hållet inflyta under året efter det, för hvilket de äro debiterade, målte uti
Riks-Stats-beräkningarne, och följaktligen äfvenai Rikshufvudboken, anses såsom
inkomster för det år, under hvilket de inflyta, så att t. ex. 1840 års till inbetalning
år 1841 förfallna ordinarie ränta, afrads- och kronotionde-spanmål,
mantalspenningar, bränvins-afgift m. m. komme att utgöra debet i 1841 års
räkenskaper; en förändring, hvarigenom icke allenast skulle åstadkommas
öfverensstämmelse med uppbörden af de Stats-inkomster, sorn indrifvas af
förvaltande Verk, såsom Tull-, Post- och Chaitae-Sigillatre-medel ra. fl., hvilka
sednare till största delen under debilerings-året inbekommas, utan äfven
undvikas den i flera hänseende besvärliga vidlyftighet att i Rikshufvudboken,
vid Calender - årets utgång, balancera belydiiga, redan debiterade,
men såsom utestående ansedda summor, hvartill komme, att, förmedelst en
så beskaffad åtgärds vidtagande, fögderiens och städernas special-räkenskaper
skulle kunna afslutas den den 31 December samma år, för hvilket
redogöres, och icke, såsom nu, åtta månader sednare, samt jemväl Riksboksslutsarbetet
i väsendtlig mon fortskyndas.
Efter öfvervägande af hvad sålunda förekommit, få Rikets Ständer, på
det ali fullständig ledning måtte vinnas för bedömmande af den åsyftade
förändringens verkställbarhet och ändamålsenlighet, hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att, jemte det nu brukligt bokföringssätt i denna del tills
vidare oförändradt iagttages, E. K. M. täcktes i Nåder uppdraga åt StatsContoret
att, i enlighet med ofvanberörde förslag och med iakttagande af
den förenkling i öfrigt, som pröfvas tjenlig, låta uppgöra dels ett omslut af
Rikshufvudboken för år 1842, dels ock, jemte 1843 års Rikshufvudbok, en
serskild Rikshufvudbok för samma år, enligt det nya förslaget; börande
dessa räkenskaper, så snart desamma hunnit fullbordas, öfverlemuas till
Rikets Ständers näst derefter sammanträdande Revisorer, hvilka såmedelst
blifva i tillfälle att, i afseende på användbarheten och nyttan af ifrågavarande
nya bokföringssätt, till Rikets Ständer afgifva yttrande.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 18 April 1845.
Expeditions-ULskoltels Forslag till lind. Skrifvelse, N.o 162• 3gt
N:o 162.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adiln den i5 April 1845.
Presle-Slåndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Remiss å Kammar-Collegii Berättelse, angående-
Sala Siljververks ränteersättningsfond, för redogörelsen
ilen från och med den / November i83g till samma
dag år 1842. (Stais Utsk. Uti., JN:o 249).
S. A. K.
Medelst Nådig Remiss den 13 Augusti nästlidit år, har E. K. M. behagat
till Rikets Ständers Stats-Utskott öfverlemna en af E. K. M:s och Rikets
Kammar-Collegium den 12 förutgångne Juli insänd berättelse, angående
Sala Silfververks ränteersättningsfond för redogörelsetiden från och med dea
1 November 1839 till samma dag år 1842; af hvilken berättelse Rikets
Ständer inhemtat, hurusom, enligt Kongl. Brefvet den 31 October 1829,
till följd af träffad öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t och Kronan
samt Sala Bergslags Intressenter, en fond skulle af Bergslaget inrättas, i
ändamål, att, genom dess afkastning, Silfver-verket i framtiden mätte blifva
i stånd att, utan vidare begagnande af Kammar-Collegii den 20 September
1743 utfärdade arrende-conlract om de sex nedre Sockuarne i Salbergs
Län af Westmanlands Höfdingedöme nemligen Sala, Moklinta, Norrby, Kihla,
Kumla och Tärna, Bergsbruket uppehålla, till hvilken fonds formerande
skulle, när silfvertillverkningen icke öfversteg 2,500 lödige marker, årligen
afsätlas 185 Specie Silfver-Riksdaler, och för hvarje 100 öfvar 2,500 lödige
mälker 37 Specie Silfver-Riksdaler, hvilka medel borde i gångbart mynt
förvandlas, samt, då fondens tillgångar sådant medgåfve, uti jordegendom
nedläggas, och denna derefler mot viss spanmåIsränta utarrenderas; med
samlande af hvilken fond komme att fortsättas, tilldess densamma vunnit
den storlek, att afkastuingen deraf årligen utgjorde eller svarade emot 1,100
tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, hvarefter Silfver-Verkets afsältningar
lill berörde Fond komme att upphöra, och vid hvilken tiel borde
afgöras, antingen Bergslaget då skall till Slals-Verket betala de genom förr1)iförde
contract arrenderade räntorna till fulla värdet efter årliga marke
-
Ejrpeditions-Vlskotitts ForaUg till und. Skrifvelaej N;0 t6t
gången, med bibehållande af contractet i allt öfrigt, eller oek detsamma dä
genast komme att upphöra, samt räntorna lill Stats-Verket öfverlemnas.
Enär denna Fonds Capital, hvilket, enligt hvad upplyst blifvit, den
1 November 1842 utgjorde 22,925 R;dr 15 sk., och sistnämnde dag fanns
innestående uti Bergslagets Cassa emot ränta af 6 för hundrade, genom
den årliga inkomsten i män af silfvertill verkningen vid Sala och i synnerhet
genom räntan å det redan samlade, icke obetydliga Capitalet, hädanefter
hastigare tillväxer, hafva Rikets Ständer, som anse Fondens bestånd
allt intill den tidpunkt, då årliga afkastningen deraf uppgår till eller svarar
emot 1,100 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, och då Bergslaget
i följd häraf bör antingen till Kronan afträda eller lemna full ersättning
för de till silfververkets drift anslagne räntorna från ofvanberörde
sex socknar, vara mest betryggadt genom iagttagande af hvad stadgadt
blifvit rörande inköp af jordegendom för fondens räkning, allt efter sorn
densammas tillgångar sådapt medgifva, och genom denna egendoms utarrenderande
emot viss spanmålsränta, af sådan anledning velat hos E. K,
M:t i underdånighet begära, det målte vederbörande anbefallas alt, så vidt
sådant ej redan skett, iagttaga hvad Kongl. MajMs till Kammar - Collegium
den 31 October 1829 aflåtna Nådiga Bref föreskrifver, beträffande förvaltningen
af Sala Silfver-Yerks Ränte-eisätlnings-fond, på så rått, att för densammas
tillgångar inköpes jordegendom, hvilken sedermera emot viss årlig
spanmålsränta, utarrenderas; börande härvid tillses, att sådan egendom erhålles
för möjligen bästa pris, så att den derutaf fallande afkastningen må
någorlunda motsvara den ränteinkomst, som fondens Capital hittills iemnat.
Rikets Ständer framhärda &-e.
Stockholm den 18 April 1845.
Expeditions-Utskottels Förslag Ull tind. Skrifvelse, A.o 163.
N:o 163.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 April i845.
Preste-Slå udel den 18 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den 2a — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående dtskillige
Kyrkoherdars underdåniga ansökningar om löneförbättring
af indragen behaglig tids förläningsspanmål.
(Stats-Utsk. Uti., N:ris 199 och 251.)
S. A. K.
Uti Nådig Skrifvelse den 5 Augusti sistlidet år har E. K. M. behagat
gifva Rikets Ständer tillkänna, att sedan Rikets sednast församlade Ständer
bifallit, det den behagligtidsförlänings-spanmål, som dädanefter kunde underkastas
indragning, finge användas till löneförbättring för de Kyrkoherdar,
hvilkas behållna inkomst icke uppginge till värdet af 100 tunnor spanmål,
likväl med villkor, att hvad, som beviljades, skulle fortfara endast intill nästa
Riksdag, då hvarje serskild fråga borde underställas Rikets Ständers pröfning,
samt Kongl, Majtt, genom Nådigt Circulair-Bref af den 9 November
184-0, om detta beslut lemnat vederbörande kännedom; så hade följande
underdåniga ansökningar om dylik löneförbättring inkommit, nemligen från
Kvrkoherdarne i Öregrunds, Jerlåsa, Gideå, Gårdeby, Skagerhult, Ängsö, Årsunda
och Lexbergs pastorat samt Ulrica församling, öfver hvilka ansökningar
Kamma r-Co I leg i u m och Stats-Contoret afgifvit utlåtanden samt dervid
förmält sig, vid granskningen af de uppgifter och beräkningar, på grund
hvaraf alla dessa sökande upptagit sina behållna inkomster, såsom i mer eller
mindre raon understigande värdet af 100 tunnor spanmål, hafva funnit
sådana anmärkningar emot dem alla förekomma, att Collegierne låtit uppgöra
andre, i flera delar derifrån skiljaktiga beräkningar, hvilka utvisade, det
sökandernes behållna inkomster borde till större eller mindre belopp anses
öfverstiga värdet af 100 tunnor spannmål, hvadan och då sålunda de sökande
icke voro till ifrågavarande löneanslag berättigade, Collegierne alla
förrberörde ansökningar underdånigst afstyrkt; att här förutan elfva serskilda
underdåniga ansökningar om lönefyllnad af behagligtidsförlänings-spanBih.
till R. St. Prot. 184$. 10 Sami. 1 Aid. 50
3g4
Expeditions-UtskoUets Förslag lill und. Skrifvelse j Nio >63,
mål ytterligare inkommit, nemligen från Kyrkoherdarne i Äppelbo, Häggums,
Björna, Mo, Hafverö, Qvarsebo, Styrsö, Marstrands, Bodarnes och Sandseryds
pastorat, samt i Waxholms församling, om hvilka blifvit upplyst,
att, för löneinkomsternes bringande till 100 tunnor spanmål, vid hvartdera
erfordrades:
Tunnor. Kapppar.
i Äppelbo
18 2.
„ Häggum 4 2.
„ Björna  2 29.
„ Mo 7 7.
„ Hafverö  35 6.
„ Qvarsebo 10 8.
„ Styrsö . 34 7.
„ Marstrand . • • 43 10|.
„ Bodarne  5 28|.
„ Sandseryd
27 —
„ Waxholm
• . . . 12 30.
Tillsammans 201 t:r 2 k:r
hälften råg och hälften korn; att E. K. M. iuhemtat, hurusom Coliegierne,
vid granskningen af ifrågavarande ansökningar, antagit en, ofta efter olika
grunder uppgjord, uppskattning af boställs-afkastningen, hvarigenom Coliegierne
kommit till ofvannämnde resultat; samt att, enär utaf en uppgift å beloppet
af den förlänings-spanmål, som genom redan beslutad indragning för
ifrågavarande ändamål kunde användas, blifvit upplyst, att väl den, efter
utfärdande af Kongl. Brefvet den 2 Februari 1838, öfver hela Riket indragna
förläningspanmål uppginge till ett belopp af 92 tunnor 101
kappar, men att, sedan Rikets Ständer afläto deras underdåniga skrifvelse
i ämnet, endast 4 tunnor sådan spanmål blifvit till Stats-verket indragne,
hvilket ringa belopp vore för ändamålet otillräckligt, hvadan och
då, för den händelse, att något understöd kunde en eller annan beviljas,
detsamma icke finge fortfara längre, än till nästpåföljande Riksdag, åt hvars
Ständer pröfningsrätten af hvarje serskild fråga blifvit förbehållen, E. K.
M., utan att ingå i någon närmare pröfning af ärendet, funnit skäligt samtlige
ifrågavarande ansökningar till Rikets Ständers öfvervägande i Nåder öfverlemna.
Rikets Ständer hafva detta ärende till pröfning förehaft; och beträffande
först de uti E. K. M:s Nådiga skrifvelse uppräknade nio ansökningar, till
Expedilions-Utskottcts Förslag till uriel. SkriJvelsej N-o 163.
hvilka Kammar-Collegium och Stals-Contoret afstyrkt bifall, så enär, i afseende
å löneinkomsterne vid Öregrunds, Gideå, Gårdeby, Skagerhults, Ängsö,
Årsunda, Lexbergs och Ulrica pastorat, någon erindran icke förekommit vid
de af bemälte Collegier följde beräkningsgrunder, hafva Rikets Ständer ansett
fyllnad uti inkomsterne för Kyrkoherdarne i dessa åtta församlingar
icke böra af Stats-verket beredas.
Hvad deremot angår Kyrkoherdens i Jerlåsa församling enahanda begäran,
hafva Rikets Ständer ej kunnat instämma uti Collegiernes åsigt, enligt
hvilken utsädet icke blifvit afräknadt från boställshafvarens andel i afkastningen,
utan deremot, lika med vederbörande Provins-Contor i KammarCollegium,
funnit bemälde Kyrkoherde vara till löneförbättring af 4 tunnor
spanmål berättigad, på sätt här nedan förmäles.
Vidkommande derefter de elfva sednare i E. K. M:s Nådiga Skrifvelse
omnämnde ansökningarne, å hvilka Collegierne tillstyrkt bifall sålunda, att
ofvauberörde 201 tunnor 2 kappar måtte till löneförbättringar åt vederbörande,
enligt uppgjord tariff, i Nåder anvisas; så har vid de af Collegierne
antagne inkoraslbelopp för Äppelbo, Häggums, Björna, Mo, Hafverö, Styrsö,
Marstrands, Bodarnes, Sandseryds och Waxholms pastorat icke varit något
hufvudsakligt alt erinra; men i fråga om Qvarsebo församling hafva Rikets
Ständer, efter sorgfällig granskning af alla dervid förekommande locala förhållanden
och lika med Provins-Contoret, funnit Kyrkoherden böra åtnjuta
en löneförbättring af 20 tunnor, i stället för 10 tunnor 8 k:par, hvartill Collegierne
ansett denna förhöjning böra uppgå. Då det emedlertid icke är
möjligt att med den noggrannhet calculera en jordegendoms afkastning, att
densamma kan på kappar uppgifvas, hafva Rikets Ständer funnit sig böra,
med uteslutande af kappar, upptaga i jemna tunnor ifrågavarande löne-ersältningar,
hvilka, efter denna grund, tillsammans utgöra 214 tunnor, derutaf
böra tillgodokomma Kyrkoherden i
Äppelbo
Häggum
Björna.
18.
4.
3.
7.
35.
34.
43.
6.
27.
13.
Mo . . .
Hafverö .
Styrsö . ,
Marstrand
Bodarne .
Sandseryd
Waxholm
3gS Expeditions-Utskottets Förslag tilt und. Skrifvelse, Ff.-a t&f.
Jerlåsa «. 4.
Qvarsebo 20.
Tillsammans 214 tunnor.
Ehuru» enligt livad ofvanberördt är, den sedan år I8d8 indragna förlänings-spanmål
uppgår till endast 92 tunnor 10| kappar, hvilka således
icke äro för det närvarande behofvet tillräcklige, hafva Rikets Ständer dock
ansett lämpligast att nu på en gång anvisa det erforderliga tillskottet, emot
det att hädanefter inflytande förlänings-spanmål oförryckt kommer Statsverket
till godo; och då dessutom det skulle blifva svål t att bestämma, i
hvilken ordning de sökande borde af ersättningen komma i åtnjutande, hafva
Rikets Ständer beslutat, att ifrågavarande 214 tunnor spanmåi vederbörande
Kyrkoherdar beviljas, att årligen, räknadt från och med detta års
början, utgå efter gällande Läns-markegångspris, men under förbehåll, att
framdeles inflytande förlänings-spanmål varder, liksom ofvannämnde 92 tunnor
10| kappar, till Stats-Verket besparad.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla,
\
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 April 1845»
N:o 164.
'Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5: April 1845.
Preste-Slåndet den |6 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den 18 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Krigs Collega
Artilleri-Af delnings skulder i och. för inköp af Mariebergs
egendom.
(Slats-Utsk:s Uti., N:o 60, samt Mern., N:o 155 och Först.
Stats-Utsk» Meni., N:o 255.)
S. A. K»
Enligt hvad uti Rikets Ständers år 1843: församlade revisorers berät
-
Expeditions-U t sköttel s För Jag till und. Skrifvelse, N.-o 164°
telse om Stats-verkets och andra allmänna fonders förvaltning omförmäles,
utgjorde de skulder, för hvilka Krigs-Collegii Artilleri-Afdelning i och för inköpet
af den till Aitilleri-Läroverket å Mariaeberg anslagna fasta egendom
vid 1841 års slut häftade, följande belopp, nemligen:
l:o till Rikets Ständers Riksgälds-Contor
löpande med 6 procents årlig ränta och för amortering
af hvilken skuld någon tillgång icke varit anvisad
;
2:o till Militiae-Boställs-cassan . . . . .
å hvilken skuld erlägges 5 procents årlig ränta; varande
genom Kongl. Brefvet af den 12 November 1816
föreskrifvet, att för återbetalning af iånecapitalet skulle
användas dels den afkastning, Mariasbergs egendom
komme att lemna, dels ock, derest besparingarne å
dåvarande 3:dje Hufvud-titeln sådant medgåfve, ett
belopp af högst 2,000 R:dr årligen; och
3:o till Rikets Ständers Bank ..........
hvilken summa likväl under den 27 Januari 1842
blifvit Banken till fullo godtgjord.
Till liqviderande af de å berörde skulder upplupna räntor och amortering
af skulden till Rikets Ständers Bank, hafva utaf om förmälde afdelnings
stats-anslag utgått årliga bidrag; hvaremot återbetalningen af de öfriga
låne-eapitalen, dertill, i saknad af disponibla besparingar å ofvannämnda
Hufvud-titel, någon annan tillgång icke förefunnits äu den obetydliga,
vanligen till omkring 300 R:dr om året uppgående afkastningen af Mariasbergs
egendom, endast till en mindre väsendtlig del kunnat verkställas.
Då litt, äfven nnder förutsättning, att genom utarrenderrng af den till
berörde egendom hörande jord, någon tillökning uti inkomsten häraf skulle
kunna beredas, hvilken tillökning emedlertid ingaluude lärer blifva af serdeles
betydenhet, enär större delen af omförmälde jord sannolikt måste
hållas tillgänglig för elevernes vid läroverket och raket-eorpsens pracliska
öfningar, det i allt fall kan med säkerhet antagas, att amorteringen afskuldernes
capital-återstod icke under en längre följd af år låter sig verkställa,
helst de till köpeskillingens successiva gäldande anvisade besparingarne å f.
d. 3:dje Hufvud-titeln ej eller dertill torde lemna tillgång; så och enär det
nu för handen varande förhållande, hvarigenom Artrlleri-Afdelningens å stat
uppförda och för Artilleri-vapnets årliga behof afsedda anslag betungas tued
14,000: — —
33,893: 39. 7.
314: 9. 3.
3g8 Expeditions-TJiskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N.o i65.
eu ränteutgift af omkring 2,500 R:dr årligen, icke lämpligen bör fortfara,
hafva Rikets Ständer, i betraktande jemväl af den omgång och det besvär,
som genom bokföringen af de vidlyftiga ränteliqviderne förorsakas, funnit
angelägenheten deraf, att någon åtgärd blefve å Rikets Ständers sida vidiar
ge, hvarigenom Artilleri-Afdelningens årliga stats-anslag befriades från en
räntebärande skuld och dess räkenskaper från densammas fortsatta balancerande;
— i anledning hvaraf Rikets Ständer velat medgifva, att ArtilleriAfdelningens
ifrågavarande skuld till Riksgälds-Contoret, stor 14,000 R:dr,
må i räkenskaperne afskrifvas.
Hvarjemte och då någon afskrifning af Militiee-Boställs-cassans hos bernälde
Afdelning egande omförmälda fordran icke synes böra ifrågakomma,
helst beloppet af samma fordran sannolikt är för bestridande al de med
cassan afsedda ändamål erforderligt, Rikets Ständer, till infriande af skuldens
capital-återstod, 33,893 R:dr 39 sk. 7 r:st. B:co, å Riksgälds-Contoret
anvisat ett deremot svarande anslag.
Och få Rikets Ständer, hvad i berörde hänseenden sålunda blifvit beslutadt,
härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 18 April 1845.
N:o 165.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i5 April i845.
Preste-Ståndet den 16 — —
Borgare-Ståndet den 18 — —
Bonde-Ståndet den lö — —*
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående anslag
till befrämjandet af Slöjd-expositioner.
(Stats-Utsk;s Uti., N;iis 123 och 186, samt Mein., N:o 231
och Först. Stals-Utsk:s Mern., N:o 257).
S. A. K.
Ehuru E. K. M:s och Rikets Commerce-Collegii afgifna årliga berätt©!-
Expeditions-UIskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.o i65.
399
ser, dels om beloppet af de varor, som in- och utföras, dels om landets inhemska
fabrikers och manufacturers ställning, lemna ledning för bedömandet
af vår egen konstflit och för vidtagandet af de åtgärder, sorn derpå
böra grundas, har kunskapen i detta afseende dock befunnits ofullständig,
så länge de inhemska tillverkningarnes beskaffenhet tillika icke vore känd.
För att bereda denna kunskap samt derjemte vis3, i hvad mon Sverige kan
åtnöja sig med egna och umbära utländska tillverkningar, hafva väl åtskilliga
slöjd-expositioner redan blifvit föranstaltade, men hvilka skett genom
ett härvarande Sällskap, Svenska Industri-föreningens enskilda åtgärd och
med ringa understöd af allmänna medel, emedan intet anslag för sådant
ändamål funnits att tillgå, hvaraf åter följden blifvit, att dessa expositioner
endast tillfälligtvis kunnat ega rum, samt att den härvid uppkomna kostnad
för tillverkningarnes transport till och ifrån hufvudstaden drabbat
slöjdidkaren enskildt. Sora emedlertid erfarenheten vitsordat, att nämnde förhållanden
i betydlig mon motverka det med berörde expositioner åsyftade ändamål,
hafva Rikets Ständer ansett Statens mellankomst härutinnan vara af nöden,
hvadan och enär den till slöjdernas understöd i allmänhet å Sjette HulvudTiteln
uppförda summa, 12,000 R;dr, troligen icke blefve tillräcklig, jemväl
för betäckande af alla i förevarande hänseende erforderliga utgifter,
Rikets Ständer funnit skäligt, till befrämjande af slöjd-expositioner, anvisa
ett serskildt anslag af Ett Tusen Riksdaler om året att utgå under tre år.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 18 April 1845.
I
$,cso Exfxditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o t66
N:o 166.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 16 April 1845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den ig — —.
Bonde-Ståndet den 22 •— —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse3 angående åtgärder lill
upphjelpande af sillfisket i Bohuslänska skärgården.
[Stais- saint Allm. Besv. och Ekon.-Utsk» Bet., N:o 71).
S. A. K.
Rikets Ständer, som icke bordt lemna utan uppmärksamhet det ännu fortfarande
ofördelaktiga tillstånd, hvari sillfisket i Bohus Län under senare tider sig
befunnit, hafva dervid ansett angeläget, att åtgärder vidtagas till upphjelpande
af denna för provinsen vigtiga näringsgren, hvars förfall uppkommit jr
alltsedan det så kallade stora sillfisket småningom började aftaga och slutligen
år 1808 upphörde, efter hvilken tid storsill i större mängd icke fångats
i Bohuslänska skärgården, äfvensom småsill i stone qvantiteter sedermera
endast under några få långt å:ski 1 jda år blifvit derstädes fiskad.
I afseende på orsakerne dertill, alt den stora sillen vid nämnde tidpunkt
från Bohuslänska kusten försvunnit och sedermera icke, åtminstone ej
till någon betydlig mängd, återvändt, har genom anställda vetenskapliga undersökningar
ansetts utröndt, att dessa förhållanden lill en del härrört
derifrån, att det vid trankokningen uppkommande trangrums och
afskräde utkastats i vattnet, hvarigenom detsamma blifvit grumladt
och orenadt samt hafstång och andra växter, bland hvilka fisken vanligen
lade sin rom, förstörda, äfvensom att den tystnad, sillen under lektiden
anses fordra, oupphörligen blifvit störd genom det buller, uppsättning
af byggnader för trankokniug och insaltning samt andra för fisket begagnade
anstalter medförde, men hufvudsakligen föranledts deraf, att man brukat
så kallade vadar till sillens fångande. Denna redskap, hvars enda nytta
visat sig vara, att man dermed inom kort tid kan fånga en stor mängd
fisk, men som, detta oaktadt, icke nyttjas af Holländske fiskare, ej eller i
Norrige, på de ställen, der sillfiske idkas, eller i Halland eller Skåne, har i
så måtto skadat sillfisket i Bohusskären, att, då dylika redskap begagnats,
ej allenast den större fisken, utan äfven till och med det minsta sillyngel
medtagits, i anseende dertill, att, då vaden blifvit sträckt, maskorna, om
än
Expeditions-Utskollets Förslag till lind. Skrifvelset N:o 1G6. 4ot
än någorlunda stora, hardt sammandragils, hvarförutan vaden förstört hafsbottens
vextlighet, jemte den fiskrom och det yngel, som der samlat sig.
Deremot har sillfiskets bedrifvande med sältgarn, som i allmänhet nyttjas
A andra kuster vid Kaltegat och Nordsjön, såsom t. ex. vid Bua i Norra
Halland, der sillfisket visat sig vara i tilltagande, funnits för samma fiske
användbart, utan att medföra de olägenheter, som vadarne. Visserligen
kan med sättgarn icke fångas så mycken fisk, som med vaden; men deremot
medtaga icke garnen sillynglet och blifva således ej för fisket så förödande
som vaden. Garnen hafva dessutom flera fördelar, som vaden saknar.
De kunna nästan öfverallt begagnas och bottenvegetationen skadas ej
af dem. Vaden är kostsam att anskaffa och underhålla samt fordrar betydlig
manstyrka för att kunna skötas; garnen deremot äro icke dyrare, än
att nästan hvar och en fiskare torde kunna förskaffa sig sådana, och icke
större, än att han, med obetydligt biträde, kan handtera desamma.
Då det, efter hvad sålunda förekommit, är sannolikt, att det sätt, hvarpå
sillfisket idkats i Bohus Län, varit, mer än tillfälliga omständigheter,
verkande dertill, att den större sillen aflägsnat sig från kusten, svnes det
ock troligt, att ett bättre förhållande med denna näring skall inträda, om
den bedrifves med mera omtänksamhet och under beräkning att, i stället
för en rikare, men sällan inträffande afkastning, erhålla en måttlig men
säker. Efter hvad erfarenheten ådagalagt, har sillfisket varit mera gifvande
efter 2 till 3 år på hvarandra följande strängare vintrar, under hvilka år,
då sillen ofta söker stränderne, sillynglet under den egentliga fisktiden, eller
Februari och Mars månader, varit oåtkomligt med vadarne och fördenskull
fått oantastadt ökas och tillvexa. Om det ytterligare i några år lemnades
i fred, egde man således ej ogrundad förhoppning, att antalet af fullmogen
sill skulle i Bohuslänska skärgården tilltaga, helst det visat sig
att sillen i äldre tider gått på hösten in i skärgården. Man har ansett
henne då leka på grund med gräsbotten, men sedan hon, af ofvan omför
mälda
orsaker, efter hand drog sig undan lill hafvet, för att följa denna
naturdrift, har hon sedermera icke infunnit sig förr än fram på vintern,
då mesta delen hade lekt och då hon var mager, i följd af hvilken omständighet
sillfiskets afkastning i qvalitet och således äfven uti värde, i förhållande
lill qvanliteten, betydligen aftagit.
Den åtgärd, som i första rummet torde böra vidtagas för sillfiskets
upphjelpande, är alltså, efter hvad i underdånighet anfördt blifvit, de stora
siilvadarnes aflysande, så väl de stor- som finmaskiga, hvilka begge slag i
Bih, till R, Sl Prot. 184S, 10 Sami, 1 Afd. 51
Expedilions-Vtskottes Förslag till und. Skrijvehe, N.o 166.
det närmaste äro lika fördelfliga, hvaremot de små vadarne, serdeles i den
inon de äro mindre finmaskiga, icke torde vara så skadliga för fisket, sorn
de förra. På det likväl någon känbar förlust icke måtte drabba
de fiskeri-bolag eller enskilde idkare af sillfiske, som försett sig med stora
vadar, synes det vara angeläget, att för redskapens ytterligare begagnande utsattes
en viss tid af t. ex. 3 år, helst en vad gemenligen ej skall kunna brukas
längre än till 3 års fiske. Derjemte anse Rikets Siänder sillfiskets bedrifva
nde med sältgarn böra uppmuntras från Statens sida, genom prcCmiers
utdelande, hvarvid någon serskild kostnad icke komme att Stats-Verket tillskyndas,
så framt de prsemier, som af anslaget å Sjette Hufvud Tilela till
fiskeri-näringens understöd hittills stundom blifvit utdelade till befordrande
af makrillfisket, af hvilket understöd denna näring numera sedan densamma
redan befunnits lönande, icke synes vara i behof, i stället tillgodokomma
dero, sorn fiska sill med sättgarn.
En annan omständighet är ej elter af ringa vigt för sillfiskets upphjelpande
och skyddande. Det har nemligen tillförene antagits såsom en
allmän grundsats, att sillen borde få fiskas, ehvar den funnes ymnig och
af hvilken som helst, med undantag af fremmande magts undersåte, hvadan
7 § i 2 Cap. af Kongl. Stadgan rörande fiskerier i Rikt t af den 14 Nov.
1766 innehåller följande : ”Uti the skärgårdar, som fiskare oklandradt och
”efter gammal vana ymsom fiskat vid hvarandras land och foljt sallsjöfi’*sken
efter thes dref, förblifver thet oek efter förra vanligheten; hörandes
”isynnerhet inga Svenska undersåtare stängas ifrån nyttjandet af thet yppade
ymnoga sillfisket i Nordsjön, vid hvars stränder thet vara må.” — Det
torde icke kunna bestridas, alt ett sådant stadgande måste locka en mängd
speeulanter fran aflägsnare orter att, under den gynsamma perioden för sillfisket
i Bohus Läns skärgård, dela förtjensten med skärgåidsboerne, men
äfven härigenom medelbart bidraga till näringens förfall, helst antagas kati,
att fremmande fiskare, mindre än strandboerne sjelfve, vei kställa fisket med
hänsigt att försäkra orten om varagtigheten deraf. Någon inskränkning i
de genom berörda stadgande förunnade friheter, så vidt icke enskild på
häfd eiler serskild författning grundad rätt derigenom kränkes, synes derföre
vara af behofvet påkallad, för att bereda så väl ett behöfligt skydd
åt det Bohuslänska sillfisket, som helgd åt enskilde strandegares dispositionsrätt
öfver deras fiskevatten äfven för bnöide fiske, på sätt som for annat
hafsfiske blifvit genom 6 §:n i 1766 års nyss åberopade S adga, enligt
hvad här nedan vidare i underdånighet omförmäles, dem tillförsäkrad!»
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrif veise, N.o 166.
S'utligen har hos Rikets Ständer förekommit, att i nyssnämnda lagrum
meddelas bland annat en så lydande föreskrift: ”Saltsjöfisket inom
skärs
bör för theras enskylte egendom anses, som strand och holmar ther"omkring
ega; men vid öppna bafsstranden, eller ther ingen skärgård är,
”såsom ock utom skären, får jord och strandegaren ej sträcka sin enskilta
”rättighet till fiske och vatten vidare än thess landgrund räcker, sora vid
”stranden ligger och therifrån utlöper,” Om någon förändring i ofvananförda
7 §:s ordalydelse, i den rigtning, Rikets Ständer afsett, kommer att
ega rum, synes till förekommande af tvist om egande-rätten till fiskevatten
vid sill- och annat fiske, äfven i 6;te §:n böra inflyta en närmare bestämmelse
om yttre gränsen för strandegares fiskevatten, eller lill hvad djup eller,
i vissa fall, afstånd från stranden utåt sjön landgrund må räknas.
I öfverensstämmelse med ofvan uttryckta åsigter få Rikets Ständer
alltså underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes, till upphjelpande af sillfisket
i Bohuslänska skärgården, i Nåder vidtaga sådana åtgärder:
l:o alt efter skeende undersökning till bestämmande dels af skillnaden
emellan små och stora sillvadar, dels af storleksmåttet för maskorna å
de småvadar, hvilka, såsom mera grofmaskiga, anses kunna vid sillfiske utan
olägenhet nyttjas, begagnandet af grof- och finmaskiga stora vadar samt
finmaskiga småvadar, såsom redskap vid fiske i omförmälda skärgård, icke
må vara tillåtet längre tid än omkring tre år, sedan påbud derom blifvit
utfärdadt;
2:o att prsemier till lämpligt belopp må tilldelas de fiskeri-bolag eller
enskilde fiskare, som idka sillfiske med sättgarn ; till hvilka praemier nödige
medel måhända kunde beredas af det å Riks-Statens 6;te Hufvud-Titel
till fiskerinäringens understöd anvisade anslagsbelopp, om de till makrillfiskets
uppmuntrande hittills utgifna preemier besparades;
3:o att den, genom 2 Cap. 7 §:n i Kongl, Fiskeri-Stadgan af den 14
November 1766, alla Svenska undersåter medgifna rättighet att idka sillfiske
å Bohuslänska kusten inskränkes i så måtto, att, utan rubbning af annans
tilläfventyrs egande bättre rätt, strandegare må, jemväl för sillfiske, åtnjuta
den enskilda rättighet till ”fiske och vatten”, som genom 6 §;n af berörde
stadga blifvit för annat saltsjöfiske honom tillförsäkrad, och
4:o att närmare bestämmelse gifves om den i sistnämnda § omförmälda
yttre gränsen för strandegares rättighet till fiske och vatten.
Rikets Sländer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1845.
4o4 Expeditions-Utskoltels Förslag till tind. Skrifvelse, N-o 167.
N:o 1G7.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April i845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> angående regleringen
af planpenningar m. m.
(Stats- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Ulsk:ns Uti., N:o 73).
S. A. K.
I anledning af gjord framställning oin behofvet att ytterligare reglera
den, under benämning planpenningar, vid vissa indelta regementen från
hjelp- eller utrotarne till stamrotarne utgående ersättning för den jord, stamrotarne
måste till uppsättning af soldat-torp afstå, hafva Rikets Ständer tagit
kännedom om de åtgärder, som af Kongl. Majit och Rikets Ständer tid
efter annan vidtagits, lill beredande af en jemnare och rättvisare fördel
ning
af roteringsbesväret i denna del, och dervid ansett de i ämnet senast
utfärdade författningar, synnerligast så vidt genom desamma bestämmes ett
■vist värde å berörda ersättning, icke hafva medfört den dermed åsyftade beliöfliga
jemnkning emellan stam- och utrotarnes ömsesidiga skyldigheter härutinnan.
I afseende åter på medlen att åstadkomma en sådan jemnkning,
hafva Rikets Ständer nu, likasom tillförene, trott, att grunden* för bestämmandet
af stam- och utrotars ifrågavarande skyldigheter bör sökas i Regementenas
kneckte-contracter, hvilka äfven utstaka de förmoner soldaten i
förevarande hänseende eger af roten utbekomma. Hafva dessa af en eller
annan orsak ökats utöfver kneckte-contraclels lydelse och har sådant skett
till förlust för stamroten, så synes antingen denna tillökning böra återgå, eller
stamrotarne äfven å sin sida erhålla tillökning i den enligt sagda contract
den tillkommande ersättning af utrotarne, hvilka ingen förlust drabbat.
Hvad angår indragningen af de ökade förmonerne för soldaterne, så
har vid flera tillfällen öfverklagats de inkräktningar å stamrotens enskilda
eller rolelagels gemensamma mark, med hvilka soldaten ökat torpets egoområde.
Redan år 1731 förordnades, att inkräktningarne skulle utläggas;
Exp ditions-Ut ske tlcts Förslag lill und. Skrifvelse, IV: o i6y.
4o5
men en sådan föreskrift synes hafva blifvit utan väsendtlig påföljd, helst
genom Kongl. Brefvet den 11 Juli 1780 det blifvit soldat eller dragon,
under vissa villkor och bestämmelser, tillåtit att vid sitt torp verkställa
uppodlingar af jord, utöfver hvad honom rätteligen tillkomme. Dylika inkräktningar
eller odlingar vare sig att de skett med eller utan vederbörligt
tillstånd, hafva emedlertid sannolikt ingått i beräkning vid uppgörandet
af legovillkoren emellan rotehållare och soldaten, åtminstone å de sednares
sida, och synas således icke kunna, så framt lego-contractet skall hafva
bestånd, utläggas, förrän då numret blifver ledigt. Vid dylikt tillfälle
kunna de af den afgångne soldaten utöfver contractet innehafda förmoner
återkallas, men sådant skall vid numrets recruterande otvifveiagtigt verka
till förhöjning i legan, lönen eller hemkallet. Då det likväl är både slam
oeh
utrotarne, som i mon af hvarderas andel i rolen, utgöra legan och af
löningen
för soldaten, synes det böra på dem gemensamt ankomma, huruvida
antingen den nya soldaten må tillträda torpet med de förmoner, utöfver
kneckte-contractet, af hvilka den afgångne soldaten varit i åtnjutande,
eller om dessa skola indragas och stam- och utrotarne hellre underkasta sig
ett högre legomål. I förra fallet lärer dock billighet och rättvisa fordra,
att då de uti kneckte-contracten bestämda samt i senare lider uti spanmål valvelede
planpenningar antagas motsvara den förminskning i ego-område, stamrote
genom soldatalorpets anläggning på dess mark tillskyndats, de af soldaten tid
efter annan gjorda inkräktningar och odlingar, som ytterligare förminskat berörda
ego-område, varda efter uppskattning stamroten af utrotarne godtgjorda.
Med stöd af hvad sålunda blifvit yttradt, få Riktis Ständer i underdånighet
anhålla, det E. K. M. täcktes öfver den i Kongl. Brefvet den 28
October 1817 méddelda föreskrift angående planpanningarnes beräknande
vid vissa Regementen till tio och tvåtredjedels kappar säd, eller med penningar
efter markegång, meddela den Nådiga förklaring, att, derest i detta
hänseende frivilliga öfverenskommelser stam- och utrotarne emellan, på sätt
med Kongl. Cii culair-Brefven den 13 October 1812 och 15 Mars 1826 åsyflas,
icke kunna träffas, berörde qvantum spanmål, eller dess markegångsvärde
i penningar, må anses motsvara den ersättning, kneckte-contracten tillförbinda
hjelp- eller utrotar att till stamroten erlägga för den jord stamroten
till soldat-torpet afstår, samt att, om torpet finnes innehafva jord eller
andra förmoner utöfver contractels föreskrift och rote-intressenterne icke anse
utläggning af jorden och indragning af förmonerne böra verkställas, utrotarne
då skola med stamroten, efter hvarderas andel i rolen, deltaga i
detta kneckte-contractet överskjutande roleringsbesvär, och i följd deraf
4o6 Expedilions-TJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV:o .68.
stamroten af utrotarne erhålla den ytterligare ersättning derför, hvartill, efter
skeende behörig uppskattning, stamroteu må finnas berättigad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1845.
N:o 168.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 16 April 1845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den aa — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående föreskrifter
i afseende på kronobref-bäringen.
(Stats- och Ekon.-Ulsk. Uti., N:ris 11 och 80.)
S. A. K.
Ehuru Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 4 December 1830, med få
undantag, inskränker brefbärings-skyldige hemmans åliggande att forsla
krono-brefven till högst två dagar i veckan, hvarigenom en betydlig lindi
ing i nämnde besvär blifvit beredd, hafva Rikets Ständer dock ansett den
åt beiörda hemman i allmänhet förunnade frihet från utgörande af skjutsningsskyldigheten
uti många orter icke uppväga brefbäringsbesväret. Det är
derföre, efter Rikets Ständers tanka, med billighet och rättvisa öfverens
stämmande,
att alla de hemman hvilka kunna åläggas kronobrefbäring, böra
deltaga i utgörandet af detta onus gemensamt och efter enahanda grunder,
som följas i afseende på skjutsnings-skyldigheten; — och då härvid förekommer,
att större delen af dessa hemman, just till följd af sin aflägsenhet
från den väg, der brefgången är, icke kan in natura bestrida brefbärin
gen,
som derföre, om annan anstalt icke blifvit för ändamålet vidtagen,
måste utgöras af de hemman, hvilka äro belägna vid eller nära den väg,
hvarå brefven skola framskaffas, synas dessa sistnämnda hemman alltså ega
Expedttions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.o 168.
407
billiga anspråk, att af dem, som genom sitt läge tillfälligtvis äro från ifiågavarande
tunga frikallade, njuta en deremot svarande ersättning.
Med anledning häraf och under den åsigt tillika, att en reglering af
kronobrefbäringen bör fögderi- eller häradsvis verkställas, få Rikets Ständer
hos E. K, M. i underdånighet anhålla om utfärdande af en författning, i
öfverensstämmelse med följande grunder:
a) Kronofogde uppgöre inom fogderiet en ordinarie brefgång emellan
alla de ställen, hvarifrån och till hvilka bref måsLe fortskaffas. Instrumentet
deröfver delgifves vid nästderefter inträffande lagtima ting i hvarje
inom fogderiet varande härad inför häradsrätten de brefbärings-skyldige,
som då böra ega att granska den upprättade brefgången och emot den göra
de anmärkningar, dertill de kunna ega fog;
b) De brefbärings-skyldige inora hvarje härad må sedermera inför
härads-rätten antingen öfverenskomma att bestrida brefbäringen, på det sätt,
att dess fullgörande upplåtes åt personer, som, emot ersättning, vilja btsväree
sig åtaga, å de brefs'ationer, som kunna utsättas, eller ock bestämma en viss
ersättning till de hemman, som, i anseende till sitt läge, varda ålagda att
brefbäringen ombesörja;
c) De medel, som för bestridande af förenäinnda ersättning, i ena eller
andia tället, blifva nödvändiga, böra utgå af alla de hemman, som kumla
kronobrefbäring åläggas, i föihållande till deras skyldighet att denna tunga
utgöra; och bör uppbörden af dessa medel verkställas på samma sätt, som
den af andra communala afgifter;
(T) Med pröfningen af de anmärkningar, som emot den upprättade
brefgången kunna framställas, eller af de öfrige frågor, som angående kronobrefbäringen
och dess utgörande kunna väckas, förhålles på sätt redan i
gällande författningar stadgadt är.
Här förutan och jemte underdånig anhållan att kronobrefbäring i allmänhet
ej må ifrågakomma, derest brefven kunna med ordinarie post fortskaffas, tå
Rikets S änder till E. K. M. i underdånighet öfverlemna alt för kronobrefbäringens
reglerande, i öfverensstämmelse med de ofvan antydda grunderne,
meddela de ytterligare föreskrifter, som E. K. M. kan i Nåder finna nödige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 184-5.
Expeclitions-Ulskotlets Förslag till tind. Skrifvelsej N.-o 16g.
N:o 169.
Uppläst och godkändt bos Ridd. och Adeln den 16 April i845,
Preste-Ståndet den lB — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse., angående båtsmansroteringen
för Fahlu stad.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti., N.‘o 86).
S. A. K.
Ilos Rikets Ständer har klagan blifvit förd deröfver att Fahlu stad
skall fått sig ålagd högre båtsmansrotering än vederbort, till följd deraf att
en bevillnitigssumina lör dervarande hus och tomter vore origtigt upptagen,
hvarjemte, till bestyrkande af dessa förhållanden, åtskillige handlingar blifvit
företedda, enligt hvilka det synes: att, af den för Fahlu stad för åren 1828—
1832 beräknade medelbevilluing af hus och tomter, elier 1,282 R:dr 20 sk., endast
675 R:dr 44sk. 4 r:st rätteligen vore medium af dessa fem åi ens bevillning;
alt återstående 606 R:dr 23 sk. 8 r:st, vore bevillning af rörelsevinsten
för 1 Boktryckeri, 1 Pipbruk, Elfborgs och Ingarfs rödfärgsvetk, victriolverket
och Konung Gustaf III:s silfververk, hvilken summa blifvit inblandad
med och inbegripen i bevillningen af hus och tomter; samt alt,
utom den origtiga förvandlingen af berörde verks och inrättningars rörelsevinst
lill fastighetsvärde, några af dem, såsom tillhörande Fahlu Bergslag,
och andra, såsom belägna utom stadens vall eller staket, på jord af bergfrälse
natur, dragande extra rotering, vore från deltagande i ordinarie båtsmansrotering
befriade.
Då, i följd af hvad sålunda förekommit, det är sannolikt, att ett miss*
tag blifvit begånget vid uträknandet af Fahlu stads medelbevillning af hus
och tomter för åren 1828—1832, hvarigenom staden fått sig påfördt ett
högre båtsmanshåll, än som, enligt de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
stadgade grunder, bordt staden åläggas; men den nedsättning i det på staden
fördeldta antal båtsmän, hvartill staden tilläfventyrs vore berättigad,
skulle, enär numerstyrkan för städernas båtsmanshåll är enligt äldre författningar
bestämd, medföra en rubbning i den allmänna fördelningen af
ifra.-
Exptditions-Utskotlels Förslag till lind. Skrifvelse, N.o IJQ.
4»9
ifrågavarande besvär emellan alla släder och köpingar i Riket; alltså och
då den utredning, som skulle erfordras för bestämmande af så väl den
minskning i bålsmanshållet, Fahlu stad må böra tillerkännas, som tillökning
i mon häraf i båtsmansrote ingen för andra städer är af den invecklade
beskaffenhet, att Rikets Ständer icke dermed kunna taga befattning, få
Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det E. K. M., efter undersökning
om förhållandet med båtsmansroteringen för Fahlu stad, och derest stadeu
skulle befinnas hårdare roterad, än som med de af Kongl. Majit och Rikets
Ständer stadgade grunder finnes öfverensstämmande, täcktes i Nåder meddela
Rikets näst sammanträdande Ständer förslag till nedsättning i bålsmansroleringen
för nämnde stad samt till en lämplig fördelning af den dymedelst
uppkommande brist i städernas båtsmanshåll, genom motsvarande
tillökning deruti för andra städer eller köpingar.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1845.
N:o 170.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 16 April i845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den 11 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en förändring
i utgörandet af beväringsskyldigheten å Gottland.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Uti., N:o 88.)
S. A. K.
Med fästad uppmärksamhet å det förhållande, att beväringspligten för
Gottlands invånare inträder redan vid ynglingens 15 års ålder, och således
innan han blifvit mantalsskrifven, hafva Rikets Ständer trott en förändring
Bih. lill R. St. Prot. 184-5. t° Samt. 1 Afd, 52
4i o Expedilions-Utskctlets Förslag lill und. Skrifvelset N:o rjt.
härutinnan vara behöflig, i anseende dertill att ynglingens så väl själs-sorn
kroppsförmögenheter vid denna ålder ännu äro så outvecklade, att lian icke
torde kunna i någon serdeles mon fylla sin pligt såsom landets försvarare;
och få Rikets Ständer alltså hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att bevärings-skyldigheten
å Gottland icke må vidtaga förr än det år, då ynglingen
blifver roantals-skrifven.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1845.
N:o 171.
Uppläst och godländt hos Ridd. och Adeln den 16 April |845.
Preste-Slåndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 2a — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett tillägg
till g Cap 8 <$* Handels-Balken samt Kongl. Förordningen
den 28 Juni iyg8j i fråga om varors utborgande.
(Lag-Utsk. Bet., N:o 88.)
S. A. K.
Rikets Ständer hafva fästat uppmärksamhet derå, att, då genom Kongl.
Förordningen den 28 Juni 1798 blifvit stadgadt, att den, som tillhandlar
sig varor partivis och dervid betingar sig tre eller flere månaders betalningsanstånd,
är pligtig genast sitt skuldebref till säljaren utgifva emot erhållande
af qvitterad räkning, någon påföljd likväl ej finnes i samma Förordning
bestämd för den säljare, som, vid dylik försäljning af varor, underlåter
att taga skuldebref af köparen, hvilken likaledes kan undandraga
sig att sådant utgifva, utan att behöfva vidkännas någon olägenhet; — och
som ändamålet med Författningens nyssberörda föreskrifter är att befordra
reda och ordning i affairer, samt dertill hörer, att säljare må vid förfallo
-
Expeditions-Vtskotlets Förslag till und Skrifvelse, N.o ryt. 4 11
dagen kunna påräkna betalning eller åtminstone vara i tillfälle alt i executiv
göra sin fordran gällande, synes köparen ej böra, utan påföljd, vara berättigad
att undandraga sig att utgifva skuldebref, och dermed betaga säljaren
det bevis, som i nämnde hänseende är af nöden, samt såmedelst blottställa
honom för tvister och stridigheter angående en redan förfallen fordran,
hvilkas förekommande varit lagstiftningens afsigt; likasom den säljare,
som ej begagnar sin rätt att af köparen taga omförmälda fordringsbevis,
skäligen ej bör åtnjuta samma rätt, som han eljest egt.
Rikets Ständer, som i följd häraf ansett bestämmelser i förevarande
hänseenden af nöden, för att gifva kraft åt föreskrifterne i denna del och
dymedelst befordra det åsyftade ändamålet, hafva, med hänsigt till de fördelar,
som ömsesidigt påräknats, funnit den närmaste och lämpligaste påföljden
böra blifva — för köpare, som vägrar utgifva skuldebref vid partihandel
med betingadt betalningsanstånd, förlust af samma anstånd — och
för säljare, sora underlåter att af köparen, vid berörde förhållande, taga
skuldebref, förlust af rättigheten till ränta från förfallodagen; och hafva
Rikets Ständer, i öfverensstämmelse härmed, för deras del beslutat utfärdande
af en författning, hvarigenom, såsom tillägg till 2 § 2 mom. af
Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, varder stadgadt, som följer: säljare,
som underlåter iagttaga föreskriften i Kongl. Förordningen den 28 Juni
f798, att vid försäljning af varor partivis, med tre eller flera månaders betalningsanstånd
för köparen, förskaffa sig dennes skuldebref, vare förlustig
den i 9 Cap. 8 §:n Handels-Balken bestämda rättighet till ränta från förfallodagen;
vägrar åter köparen atl för sålunda på tid köpta och af honom
emottagna varor utgifva sitt skuldebref, anses han hafva frånträdt det betingade
betalningsanslåndet, och må säljaren sin fordran hos köparen genast
utsöka.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 April 1845.
4l2
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelsej IV-o rjs„
N:o 172.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Maj 184S.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-S landet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> med öfverlemnande
af Förslag till ny Författning om stämplade pappersaf
giftens beräkning och utgörande.
(Bev.-Utsk:s Bet. ra. ro. N:ris 13, 29 och 31, samt Först.
Stats-Utsk:s Mern. N;o 275).
S. A. K.
Med öfverlemnande af upprättadt Förslag till ny För■fattning om stämplade
pappers-afgiftens beräkning och utgörande från oell roed nästkommande
år 184G, få Rikets Ständer underdånigst anmäla, att i nedannärande §§
af nu gällande Chartae-Sigillatae-Förororduing följande förändringar ansetts
böra ega rum, nemligen:
2 §.
Då E. K. M., medelst Nådig Kungörelse af den 19 Augusti sistlidet
år angående beslutade förändringar i afseende å chartae-sigillatae-papperets
förfärdigande och stämpling, stadgadt, bland annat, att biläggnings-chartor
skola tillhandahållas allmänheten till alla hittills bestämda valeurer, men
skrifnings-ehartor till de för domar, utslag och andra utgående expeditioner
vid Under-Domstolar och Lands-Cancellier hufvudsakligen erforderliga
mindre valeurerne af 3, 4 och 6 skillingar, samt att, med upphörande af
den åtskilliga handelshus hittills medgifna rättighet att erhålla så kallad
extra stämpling å deras i sådant afseende inlemnade vexlar, de, som vexlar
utfärda, skola ega att förfärdigade och stämplade blanketter dertill utbekomma,
har ifrågavarande § blifvit i öfverensstämmelse härmed ändrad,
dock så, att tillhandahållandet af stämpladt papper till hela ark äfven å
8 och 12 skiliingars valeurer blifvit föreskrifvet.
Såsom en följd af den sålunda beslutade inskränkning i antalet valeurer
af skrifningschartor, emot hvad i 1841 åts Chartas-Sigillatae-Förardninastadgas,
har i underdånigst bifogade Förslag å åtskilliga tillämpliga ställen
der föreskrifter angående cbarlerig af handlingar meddelas, uttrycket att
' Expeditions-TJlskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 172.
4i3
samma handlingar skola ”skrifvas på” stämpladt papper af visst belopp,
blifvit utbytt mot orden ”förses med.”
4 §•
Enär, jemlikt E. K. M;s Nådiga Bref den 19 April sistlidet år, BorgRätlerne
komma att upphöra, hafva de i denna §:s Esta mom, förekommande
orden ”samt Nedre Borg-Rätten” blifvit uteslutne.
Vidare och då i den under samma moment intagna Tariff öfver handlingars
chartering i serskilda Afdelningar af Embetsverken slutligen förekommer
denna rubrik : ”Deductioner och Contra-Deductioner samt Domar
och Utslag”, för hvilka handlingar chartae-sigillatavafgift finnes utförd under
alia Afdelningar af Embetsverken; men benämningen ”Deductioner och
Contra-Deductioner” endast begagnas å skrifter, sorn vid ändrings sökande
ingifvas uti E. K. M:s Juslilite-Revision, samt denna omständighet föranledt
olika åsigter vid Författningens tillämpning, hafva Rikets Ständer, lill undvikande
af vidare missförstånd härutinnan, och enär, hvad angår charleringen
af Domar och Utslag, som från öfriga Afdelningar af Embetsverken
expedieras, föreskrift derom förefinnes i den allmänna bestämningen angående
handlingar, som från samma Embetsverk utgifvas, ansett stämplade
pappers-afgiften för rubriken: ”Deductioner och Contra-Deductioner, samt
Domar och Utslag” endast böra upptagas under 6:te Afdelningen, till samma
belopp, 1 R:dr 24 sk., som hittills.
Då LÅikets Ständer ansett bouppteckningar med en behållning öfver
5,000 R:dr skäligen kunna påläggas högre chartae-sigillatas-afgift än hittills,
hafva Rikets Ständer, med bibehållande af de i nu gällande Författning
stadgade afgifler för bouppteckningar, der behållna summan icke uppgår
till mer än nämnda belopp, för sådan», der behållningen utgör från 5,000
till och med 50,000 R:dr, bestämt stämplade pappers-afgiften till 12 sk.
för hvarje falla 100 R;dr, och, der behållningen öfversliger 50,000 R;dr,
till 20 sk. för hvarje fulla 100 R:dr.
Som Rikets Ständer funnit det i nu gällande ChärtEe-Sigillalas-Förordniu°s
4 § 3 mom. befintliga stadgande, angående chartering af Fidei-Commiss-Bref,
erfordra förtydligande, har samma stadgande erhållit den förändrade
lydelse, som det i underdånighet bifogade Förslaget utvisar.
Sedan Rikets Ständer, af skäl, som vid den under innevarande Riksmöte
upprättade nya Bevillnings-Förordningens öfverlemnande skola i underdånighet
anföras, funnit Testamenten till maka och skyldemän i rätt
upp- och nedstigande led samt syskon och deras barn böra från Bevillning
<fi4 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 17»
Tara befriade, hafva Rikets Ständer ansett samma skäl äfven böra föranleda
till dylika Testamentens befrielse från stämplad pappers-afgift, hvilket
blifvit iagttaget så väl i Förslagets 4 §, som i 7 §, motsvarande den 6;te i
nu gällande Författning.
5 och 10 §§.
Vid granskning af dessa §§ har Rikets Ständers uppmärksamhet blifvit
fästad å olämplighelen deraf, att samma handlingar finnas i båda §§:ne
uppförda till afgifter, hvilka, ehuru af serskilda anledningar tillkomna, likväl
äro till beskaffenhet och sättet för deras utgörande alldeles enahanda;
och som grunden, hvarföre de i 10 § bestämda afgifter tillkommit, icke
synes böra föranleda till samma afgifters serskilda upptagande i Föi fattningen,
derigenom otydlighet och misstag vid dess tillämpning med skäl
kunna befaras, hafva Rikets Ständer ansett den förenkling af Författningen
i dessa delar böra ega rum, att afgifterne å alla deri förekommande handlingar,
som från E. K. M:s Cancelli expedieras och hvilka nu utgå enligt
båda §:ne, först sammanföras i en §, i bifogade Förslag till nummerföljden
den 5:te, och alt derefter alla uti 5 § af nu gällande Författning upptagne
handlingar, med undantag af de från E. K. M:s Cancelli utgående, införas i en
följande eller 6 §; dervid andra rubbningar icke skett i afseende å afgifternes belopp
och beräkningsgrund, än att afgifterne å Adels-, Friherre- och Grefve-Bref,
å Öppna Bref, hvarigenom någon i Nåder tillägges de förmoner, hederstitlar och
företrädesrättigheter framför andre undersåter, som Herrar Riksens Råd af ålder
tillerkände blifvit, samt å Commendeurs-och Riddare-Bref af de Kongl. Ordnarne,
blifvit förhöjde i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Rikets sednast
(orsamlade Ständers afiåtna underdåniga Förslag till Förordning angående
stämplade pappers-afgiften; att, med afseende å indrägtigheten afStadsmäklares
och Skeppsklarerares befattningar, förordnanden derå ansetts böra beläggas
med högre chartae-sigillatoe-afgift än hittills; att de i nu gällande
Författnings 10 § för Fulimagter å militäre beställningar stadgade afgifter
blifvit, i enlighet med hvad af billighet påkallas, beräknade på samma sätt,
som afgifterne jemlikt 5 §, efter den lön, utnämningen medför, eller sorn
inom samma grad och corps, der befordringen egt rum, finnes på stat upptagen,
och icke, såsom nu är förhållandet, vid värfvade corpser efter högsta
lönen inom graden, sådan den å stat är uppförd, och vid Indeldta Armen
efter Skånska Infanteri-Regementenas stat; samt att, enär tjenstemännen
inom E. K. M:s Cancelli nu mera en längre lid åtnjutit den löneförhöjning,
som i stället för sporllerue dem beviljats, och den omständighet, att
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvclset N.o ij2. 4' 5
de tillförene, då cancelli-gebiihren egde rum, varit från dylika afgifler för
deras fullmagter befriade, desto mindre synes böra leda till befrielse från
den stämplade pappers-afgift, hvari cancelli-gebiihren och sportlerne blifvit
förvandlad, som det alltid måste anses vara en synnerlig fördel för tjenstemän
att, i stället för den tillfälliga inkomst sportler inbringa, af staten
åtnjuta en deremot svarande förhöjd och ständig lön, det i ofvan åberopade
10 § stadgade undantag från charta: sigillal£e-afgift för tjenstemännens
inom E. K. M:s Cancelli fullmagter funnits icke vidare böra medgifvas, samt
föreskriften derom följagtligen ur Författningen böra utgå.
6 §>
Di de af manskapet vid Armen och Flottan, hvilka, i anseende till
bristande arbetsförtjenst i hemorten, nödsakas hos vederbörande befälhafvare
begära s. k. permissions-sedel, för att i annat Län söka en sådan förtjenst,
icke skäligen böra, såsom hittills egt rum, betungas med afgiften för
stämpladt papper till deras permissions-ansökningar, helst en så beskaffad
afgift icke kan för andre till allmogen hörande personer ifrågakomma, hafva
Rikets Ständer, i bifogade Förslag, bland från stämpladt papper befriade
ansökningar jemväl upptagit de ifrågavarande.
Vidare och då Arfskiften och Bouppteckningar, när behållna summan
icke uppgår till 50 R:dr, äro från stämpladt pappers-afgift befriade, samt
denna befrielse, enligt Rikets Ständers åsigt, bör gälla, ehvad handlingen i
original eller afskrift företes, men olika meningar härom gjort sig gällande,
hafva Rikets Ständer ansett orden ”äfvensom afskrifter eller utdrag deraf’-’
böra efter nämnde båda rubriker i Författningen tilläggas.
Enär, jemlikt 5 och 10 §§ af nu gällande Chartae-Sigillalae-Förordning,
Fullmagter, äfven då lön icke erhålles, äro med stämpladt pappers-afgift
belagde; men 6 §:n likväl, bland handlingar som från sådan afgift äro befriade,
upptager Fullmagter under samma cathegori som ”Constitutorial, då
lön eller arfvode icke åtföljer Förordnandet”, har, till undanrödjande af
denna motsägelse, rubriken ”Fullmagter, se Constitutorial” blifvit ur bifogade
Förslag utesluten.
7 §.
Då det i l;sta mom. 3 punkten af denna § förekommande stadgande,
att arrende- och andra contracter, som icke innehålla viss summa eller
sådane persedlar och förmoner, hvilka kunna uppskattas efter markegångspris,
utan varor, de der i Markegångs-Taxan ej finnas upptagne, skola med
^i6 Expediiions-Utskollets Förslag till lind. Skri/velsej N.o 172.
ett, efter å dessa varor i orten gångbart pris beräknadt charlse-belopp förses,
och alt, om samma contract derjemte innehåller något, som lill visst
värde icke kail bestämmas, chartan skall i afseende derå ökas med 6 skillingar,
vid tillämpningen mötes af betydliga svårigheter och ofta måste föranleda
villrådighet, hafva Rikets Ständer trott en viss charta kunna och
böra i stället bestämmas for ifrågavarande fall, samt i öfverensstämmelse
härmed gifvit nämnde punkt den förändrade lydelse, som underdånigst bifogade
Förslag utvisar.
liuär i nu gällande Charlas-Sigillalas-Förordning icke förefinnes något
bestämdt stadgande, huru köpeafhandlingar om lösören skola charteras, hafva
Rikets Ständer, som ansett ifrågavarande afhandlingar vara närmast att
hänföra till de i denna §:s 4 mom. omförmälde köpe-, bytes-och gåfvo-bref
om skepp, fartyg och båtar, i samma moment jemväl intagit bestämmelsen
om de förras charlering.
Som vid köp om fast egendom stundom inträffar, att, jemte en mindre
contant köpeskilling, säljare betingar sig vissa förmoner, att af den försålda
fastigheten utgå, och tvetydighet om charlae-beloppets uträknande i
sådant fall stundom uppkommit, har 4:e momentets 3:e punkt erhållit den
förändrade lydelse, som Förslaget utvisar.
1 afseende å den i 7:de moni. införda tariff öfver vexlars chartering,
hafva åtskilliga förändringar, på sätt af Förslaget synes, funnits nödiga i
följd deraf, alt några deri omförmälde myntsorter icke vidare i handeln
förekomma.
8 §.
Då ett förtydligande af denna §:s l.-sta punkt funnits af behofvet högeligen
påkalladt, har samma punkt erhållit den förändrade redaction, sora
af Förslaget synes.
9 §.
Då Tidning af större format och följagtligen för poslföringen mera
betungande bör med en i jemförligt förhållande högre stämpelafgift beläggas;
men erfarenheten visat, att saknaden af föreskrift om hvad med halft
eller helt ark bör förslås föranledt till det obilliga förhållande, att äfven
de till formatet mest olika Tidningar hittills erlagt samma stämpelafgift,
såsom tryckte endast å halft ark eller derunder, hafva Rikets Ständer ansett
nödigt, att i Författningen uttryckes något visst qvadratmått, hvarefter
be
-
Expeditions-Vlskollets Förslag till und, Skrifvelsej N.O iji.
begreppet af ark bestämmes, och hafva trott sig komma den vanliga föreställningen
om storleken af ett tryckpappersark närmast, då uti Förslaget
blifvit införd den bestämmelse, att med ett halft ark må förstås ett papper,
hvars yta innehåller li qvadratfot, eller 150 qvadrat-decimal-lurr.
Beträffande åter den stämpel-afgift, som för Tidningar bör erläggas,
så och med antagande af den nu till ett runstycke stadgade minsta afgift
för ett halft ark och derunder, hafva Rikets Ständer funnit en i samma
förhållande för helt ark o. s. v. bestämd afgift skola lägga alltför stora hinder
i vägen för spridande af flere större skrifter, som nu genom Postverket
blifva utan synnerlig kostnad för invånarne i aflägsnare orter tillgängliga,
hvadan Rikets Ständer ansett den progressiva afgiften för hvad som
öfverskjuter ett halft till och med ett helt ark böra bestämmas till i runstycke.
, o. s. v., på sätt af Förslaget närmare synes, hvarjemte deri blifvit
infördt bestämdt stadgande, att Tidning, emot erläggande af nämnde stämpelafgift,
åtnjuter portofrihet.
Äfvenså hafva Rikets Ständer funnit i Chartae-Sigillatae-Förordningea
böra intagas Kongl. Maj:ts, uti Skrifvelse till Öfver-Post-Directeurs-Embetet
af den 2 Nov. 1833, meddelade Nådiga föreskrift, att utgifvare af brochure,
som till portofrihet för densamma sig anmäler, skall vara ovillkorligen
skyldig att dervid aflemna ett exemplar af den tryckta skriften, hvilket
exemplar, då anmälan sker hos Konungens Befallningshafvande eller Magistrat,
bör åtfölja den underrättelse derom, sorn till Öfver-Post-Directenrs-Em
betet
ingår, hvarefter på samma Embetes pröfning skall ankomma, om por
tofrihet
för den anmälda skriften kan, på grund af Kongl. Kungörelsen
om stämplade pappers-afgiften, beviljas eller icke; samt att med benämningen
”brochure” endast må förstås en tryckt mindre afhandling, fullborr
dad i ett häfte.
11, 12, 13, 14 och 15 §§.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 30 Augusti sistlidet år,
liar E. K. M:t, med tillkännagifvande, det Kammar-Rätten, uti infordradt
underdånigt utlåtande, afgifvit förslag till ytterligare controll-föreskrifter
för betryggande af stämplade pappers-afgiftens behöriga erläggande, tillika
i Nåder förklarat, det E. K. M:t funnit berörde förslag, såsom innefattande
i allmänhet en säker och utan alltför mycken omgång verkställbar controll
Dih. till R. St. Prot. 184S. 10 Sami. 1 A/d. 53
iS Expeditions-Utsk^lttts Förslag till urul. Skrifvelse, N'.o 172.
för betryggande af den genom stämplade pappers afgiftea påräknade statsinkomst,
vara ändamålsenligt och antagligt i de väsendtligaste delar, mea
ansett nödigt och lämpligt, att, innan definitivt beslut i ämnet af E. K. M.
fattas, Rikets Ständer lemnades tillfälle att af förslaget taga kännedom och
dervid, bland annat, meddela yttrande, angående ej mindre dea ersättning
för chartse-förteckningars upprättande m. m., som, i händelse af förslagets antagande,
skäligen borde domare samt andre embets- och tjenstemän tillkomma,
än äfven den förändrade beräkning och fördelning af böter för öfverträdelser
af Chartae-Sigillatse-Förordningen, hvarom Kammarrätten väckt
fråga; och har E. K. M. tillika i Nåder låtit till Rikets Ständers Bevillaings-Utskott
öfverlemna Kammar-Rättens berörde utlåtande.
Rikets Ständer hafva, efter af detta utlåtande tagen kännedom, ifrågavarande
'ärende till sorgfällig pröfning förehaft och anse, lika med
Kammar-Rätten, serskilda controllör mot missbruk och underslef vid charleringen
af sådana handlingar, för hvilka afgiften är bestämd att utgå
i förhållande till beloppet af handlingens innehåll, i allmänhet och
hufvudsakligen vara af nöden, hvarvid Rikets Ständer dock, beträffande
sättet för denna conlroll, efter vunnen upplysning, att nu antagne beläggnings-ehartor
kunna, utan serdeles kostnad, förses med lika valeur- och årtals-stämpler
å båda ändarne, och då Rikets Ständer funnit nyttan af att
någon del utaf det stämplade papperet vidfästes den handling, hvartill det
hörer, helst detta utgör ea eoutroll öfver charteringens vigtighet, på samma
gång det tryggar vederbörande embetsman mot påföljd för försummelse, i
den händelse andra delen af chartan skulle förkomma, ansett den af Kammar-Rätten
antagna princip för controlien att från handlingen, hvartill dea
hör, skilja chartan för att begagnas till verification derför, att chartae-afgiften
blifvit både betald och rigtigt beräknad, böra sålunda modifieras, altvid
chartering af sådana handlingar, hvarföre serskilda controll-föreskrifter
meddelas, beläggnings-chartan, på ofvannämnde sätt förändrad, skall på
midten verticalt afkiippas, båda delarne maculeras och venstra hälften biläggas
handlingen, samt den andra hälften deremot tjena till verificilion
öfver charteringens rigtighet.
Hvad åter angår frågan om hvilka handlingar, som böra underkastas
denna controll, så enär charteringen af boupptekningar, hvilka lill öfverdomstolarne
ingifvas, genom dessa Embets-verks sammansättning, är underkastad
den tillsyn, att något missbruk eller underslef der icke skäligen kant
befaras, hafva Rikets Ständer ansett någon ytterligare cantroll i detta hän
-
Expedition’-Utskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N-o tjt. 4*9
seende icke erfordras, utan att vid charter-ingen* af nämnde boupteckningar
liiitiils gällande föreskrifter må fortfarande tjena till efterrättelse; hvaremot
Rikets Ständer funnit intecknade skuld ford ringsbevis, äfvensom köpe-, gåfvo-,
hytes- och fastebref å fast egendom i städerne och på landet, morgongåfvobref,
köpe-alhandlingar om lösören, samt bouppteckningar, som tili Underdomstolarne
ingifvas, böra underkastas ifrågavarande serskilda controll.
Beträffande vidare det sätt, hvarpå granskning af de original-handlingarne
till hälften frånskiljda chartornas rigtiga belopp lämpligast må kunna
▼erkställas, så befara Rikets Ständer, att de af Kammar-Rätten i detta hänseende
föreslagna åtgärder icke skulle lemna den dermed afsedda säkerhet
mot misstag och möjliga underslef, enär tillförlitligheten af de förteckningar,
som till Kammar-Rätten skulle insändas, icke blefve försäkrad med
mindre, än att E. K. M:s och Rikets Hof-Rätter tillika ålades att utur Härads-
och Rådhus-Rätternes dit ingående protocoller till Öfver-Revisions-Departementet
afgifva sammandrag, för att emot förteckningarne från UnderDomstolarne
jemnföras — ett arbete, som blefve af den vidlyftiga beskaffenhet,
att det svårligen skulle, utan serskild vedergälning, kunna åläggas
någon'af Hof-Rätternes tjenstemän, äfvensom Öfver-Revisions-Departementets
tjenste manna-personal otvifvelagtigt skulle, för behörig granskning af alla
dessa föi teckningar och sammandrag, behöfva förökas. Och då härförutan
Under-Domare, i och för underlåtenhet af Författningens föreskrifter, angående
chaitering af andra handlingar, än nu ifrågavarande, bör vid den
Öfver-Domstol, derunder han lyder, ställas under åtal; men antagandet af
Kammar-Rättens förslag skulle häri för vissa fall medföra en, efter Rikets
Ständers tanke, mindre formenlig förändring, likasom Under-Domstolarnes
förut serdeles trägna göromål derigenom kom me att betydligt ökas, hafva
Rikets Ständer, till förekommaude af alla dessa olägenheter och för besparing
af de roångfalldiga kostnader, som af samma förslag blefve en nödvändig
följd, ansett den enklare och med lika, om ieke säkrare, controll förenade
utväg böra vidtagas, att Häradshöfdingar och Rådhus-Rätter åläggas vid
de renoverade exemplar af Protocoll och Domböcker, som, inom förut bestämda
tider, skola till vederbörande Hof-Rätter insändas, foga högra halfva
bladen af det stämplade papper, hvarmed omförmälde i samma Protocoll
och Domböcker intagne eller beskrifne handlingar skola förses, och att någon
inom hvarje IIof-Rätts Advocat-Fiscals-contor anställd tjensteman, emot
lämpligt, af chartaj-sigillatae-medlen utgående, arfvode, som E. K. M., efter
det Hof-Rätterne blifvit i ämnet hörde, täckes i Nåder bestämma, må blif
-
Expeditions-ZJt skottets Förslag lill tind. Skrifvelse, N-o 172.
va ålagd att granska chartorna och jeranföra dem med de i meranämnde Protocoll
och Domböcker intagne handlingar; hvarefter åtal bör inför Hof-Rätten
anställas å de felagtigheter vid charteringen, som kunna upptäckas.
För den händelse likväl, att det af Rikets Ständer sålunda föreslagna
sätt för controllens verkställande skulle kunna anses öfverskrida gränsen af
Hof-Rätternes befattningar och af sådan orsak finnas vara mindre lämpligt,
hafva Rikets Ständer, då en förbättrad conlroll är af behofvet högeligen påkallad,
trott sig böra alternativt framställa det förslag, att Häradshöfdingar
och Rådhus-Rätter må åläggas vid de till vederbörande Hof-Rätter ingående
renoverade exemplar af Protocoller och Domböcker bifoga ej allenast högra
halfva bladen af det stämplade papper, hvarmed de deri intagne eller beskrifne,
här ofvan uppgifne, handlingar skola förses, utan ock serskilda förteckningar,
upptagande samma handlingars beskaffenhet och beloppet, hvarå
de lyda, jemte summan af det stämplade papper, som för hvarje sådan
handling blifvit erlagdt, och att, sedan dessa förteckningar blifvit i llofBätternes
Ad vocat-Fiscals-contor jemförde, så väl med Protocollen och Domhöckerne,
som med de insände chartae-beloppen, förteckningarne skulle i
Advocat-Fiscals-Coutoren förses med bevis öfver deras rigtighet och derefter
från Hof-Rätterue öfverlemnas till Kammar-Rätten, för att i dess ÖfverBevisions-Departement
underkastas den speciellare granskning, som för utrönande
af rigtigheten utaf chartornas belopp, i förhållande till handlingar*
lies innehåll, vore ytterst af nöden; samt sluteligen att, i händelse detta
förslag blifver antaget, så väl den af Kammar-Rätten uppgifne ersättning
för förteckniugarnes upprättande, som ock lämpligt af E. K. M. bestämmanmande
arfvode för den i Hof-Rätterne och Kammar-Rättens Öfver-Revisions-Departement
skeende granskningen, måtte af chartce-sigillatse-medlen
utgå.
Det har härvid icke undfallit Rikets Ständers uppmärksamhet, att Rådhus-Rätten
samt Justitias-Collegiura och Förmyndare-Kammaren i Stockholm
äro befriade från skyldigheten att till Hof-Rätten insända sina Domböcker,
hvadan, enär i bemälde Rådhus-Rätts Dombok icke förekomma andra,
den serskilda controlien underkastade, handlingar än fastebref, och i
Justitiae Collega Dombok endast bouppteckningar, samt inom Justitije-Collegium
finnes en serskild Revisor, hvilken det åligger att granska alla afgifter
för dit ingående bouppteckningar, Rikets Ständer underdånigst hemställa, att,
jemte uttrycklig förpligtelse för Collegii Revisor att granska charteringens
rigtighet, det stadgande måtte i afseende å boupptekningar, som till Justitiaj
-
Expeditions-Viskottels Förslag till und. Skrifvelse, Nio tji. Arn
Collegium och Förmyndare-Kammaren i Stockholms ingifvas, varda meddeladt,
att föreskriften om biläggnings-chartans skiljande till hälften från ena
exemplaret sålunda iagttages, att andra hälften bifogas det exemplar af bouppteckningen,
som stadnar i Collegii vård och blifver för dess Revisor tillgängligt;
samt att Rådhus-Rätten i Stockholm måtte åläggas till Hof-Rälten
insända utdrag af Domboken öfver meddelade fastebref och dervid foga så
väl sjelfva chartonia, enligt ofvan underdånigst föreslagne första alternativ,
som sådane förteckningar, hvilka i andra alternativet omförmälas, för att,
lika med öfrige till Hof-Rätten ingående Protocoll och Domböcker, undergå
granskning.
Hvad Kammar-Rätten i fråga om ytterligare öfver stämplade pappersafgiftens
för testamenten behöriga utgörande föreslagit, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra till alla delar biträda och alltså bifallit, att af de chartsesigillatas-medel,
som för testamenten utgå, så väl uppbördsmännen, som LandsContoren,
må för uppbörden och redovisningen, likasom för testa ments-bevillnings-medlen,
hvardera få beräkna sig till godo 2 procents provision.
Likaså hafva Rikets Ständer antagit Kammar-Rättens förslag till förändrade
bötesbeslämmelser uti 14 § 1, 2, 5 och 6 mom. af nu gällande Författning,
äfvensom till fördelningen af samma böter; hvaremot, enär det,
enligt nämnde §:s 3 morn., för vederbörande presterskap, sorn i afseende å
chartering af lysningssedlar beträdes med någon förseelse, nu stadgade bötes-ansvar,
6 R:dr 32 sk. B:co, synes icke skäligen böra deröfver höjas, helst
något uppsåtligt underslef i detta hänseende icke lärer vara alt befara, Rikets
Ständer funnit det i sist omförmälde moment bestämda bötes-ansvar
böra oförändradt bibehållas, och fördelningen af de, enligt samma moment,
utgående böter verkställas, pä sätt hittills egt rum.
17 §.
Då i 1 mom. af denna § är stadgadt, att Embets-verk och Embelsmän
erhålla det för ulöfningen af deras Embete erforderliga stämplade papper,
men ingen föreskrift finnes, som ålägger dessa Embetsverk eller Embetsmän
att härför ställa borgen, hafva Rikets Ständer ansett för Statens säkerhet
nödigt, att stadgas måtte, det stämpladt papper icke må, vare sig till
Embetsverk eller Embetsman, annat än emot borgen på credit utlemnas.
Hvaremot och då desse sålunda skulle få ätt fullgöra samma skyldigheter, som
åligga försäljningsman af stämpladt papper, Rikets Ständer funnit billigheten
fordra, att de äfven tillgodonjuta enahanda rättigheter, och att alltså de
Embetsverk och Embetsman, som, äfven i och för utöfningen af Ernbe
-
Expedition»- Vt thott et» Förslag tili md. Skri/velse, N.-o tyl
-
let, till allmänheten föryttra stämpladt papper, må derå åtnjuta vanlig
försäljningsprovision.
I sammanhang härmed, och då erfarenheten sedan sistförflutna Riks*
möte ådagalagt, att vederhäftigé eharlaä-sigillatse-försäljningsmän, som vid
tingsställen, under pågående ting, tillhandahålla allmänheten stämpladt
papper, icke kunnat af Konungens Befallningshafvande utses, utan att,
derest icke Domaren, såsom tillförene egt rum, rättsökande dermed tilihandagått,
stämpladt papper icke skulle varit vid tingen att tillgå, hafva Rikets
Stäuder ansett det i 1835 åts och äldre Chartae-SigillatJe-Fö!fattningar
för Domare stadgade åliggande att vid ting och andra förrattuingsstäIlen
vara försedde med stämpladt papper till försäljning, åter böra uti Författningen
införas, och att, såsom följd häraf, föreskriften i 17 § 4 monn, att
de inom taxerings-districten utsedde cbartae-sigiilalae-försäljningsinän ovillkorligen
böra, under pågående ting inom districtet, vid tingsställena hålla
allmänheten stämpladt papper tillhanda, må från Författningen uteslutas.
Sluteligen och då Rikets Ständer ansett utan ändamål att ingå i någon
pröfning af redactionen utaf litte och följande §§ i nu gällande Författning,
hvilka angå controlien öfver afgifternas behöriga utgörande, samt
stämplade papperets försäljning och redovisning, helst föreskrifterne härom
dels äro beroende af den princip för förändrade controller, sorn E. K. M:t
ian i Nåder finna för godt att antaga, dels ock, till följd af redan vid tagne
åtgärder, såsom i afseende å charlas-papperets förfärdigande och stämpling,
tarfva förändringar, bland annat, i fråga om beloppet, hvarmed macolm
ad t stämpladt papper vid invexling skall betalas, till hvilka Rikets
Siänder, i saknad al fullständig kännedom om förhållandena, icke tilltrott
sig konna uppgöra något antagligt förslag, samt dessutom, enligt Rikets
Ständers tanke, de flera spridda stadganden, som i serskilda Författningar
angående detta ämne förekomma, böra, så vidt samma stadganden ännu
tjena till efterrättelse, i den blifvande Charlte-Sigillatse-Förordningen införas,
få Rikets Ständer, eller att i del föregående hafva hos E. K, M:t i underdånighet
anmält sina åsigter om de hufvudmoment, hvarifrån förändrade
controll-föreskrifter böra utgå, underdånigst anhålla, det E. K. M:t täcktes
i den blifvande Charlae-Sigillatm-Författningen låta, i fråga om controllen
och de flera i litte och följande §§ af nu gällande Författning befintliga
reglementariska stadgandets, dels införa sådana förändrade föreskrifter,
Expcditiont-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o .j3. /j ii
som må furnäs af behofvet påkallade, dels sammanföra och lil! allmän kännedom
och efterlefnad meddela alla i serskilda Författningar nu upptagna
stadganden, som angå stämplade papperets uppbörd, förvaltning och redovisning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Maj i845.
N:o 173.
Uppläst och godkänds, hoa Ridd. och Adeln dets $ Maj j845.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borg are- Slå ridet den j — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Rikets
Ständers Revisorers afgifna Berättelser om verkställda
granskningar af Stats-Verkets samt andra af allmänna
medel bestående Fonders tillstånd, styrelse och förvalt•
ning under åren t838 till och med 18fi.
(Stats-Utsk. Uti., Ntiis 54, 184 och 248, samt Mern. Nio256.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer lill pröfning förehaft hvad deras, jemlikt 68 §
Riksdags-Ordningen, valde Revisorer i åtskilliga omständigheter anmärkt och
hemställt, ali afgifna Berättelser om de åren 1841 och 1843 verkställda
granskningar af Stats-Verkets samt andra af allmänna medel bestående
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, åren 1838, 1839, S840ocb 1841,
få Rikets Ständer, efter tagen kännedom af vederbörande förvaltande Verks
och Fm betsmäns i anledning af dessa Revisions-berättelser tilt Kongl. Majit
algifne underdåniga utlåtanden samt efter inhemtande af de upplysningar,
som i öfrigt för ärendenas utredning funnits erforderliga, uuderdånigst anföra :
Expeditcons-Vtskoltcls Förslag lill and. Skrifvelssj N.-O Ij3.
i:o Revisorerne hafva anmält, att den vid 1838 års början å RiksStatens
dåvarande andra Hufvudtitel (Civile och Landt-Staterne) befintliga
brist af 130,162 R:dr 14 sk. 4 r:st., i följd af derå ytterligare meddeldtn
anvisningar utöfver tiligångarne, vid 1839 års slut befunnits ökad till
151,372 R:dr 24 sk. 3 r:st, samt att denna brist väl under året 1840 nedgått
till 146,271 R:dr 47 sk. 11 r:st., men, i anseende till åtskillige sedermera
anordnade utgifter, tillhörande 1840 års andra Hufvudtitel, ånyo undergått
förhöjning, så att den egentliga bristen utgjorde 149,172 R:dr 30
sk. 10 r:st.; varande detta belopp, jemlikt föreskriften uti Kongl. Brefvet
den 2 Februari 1842, föranledt af Rikets Ständers den 12 Maj 1841 aflåtna
underdåniga skrifvelse, uti 1841 års Rikshufvudbok inom linien bala
ncera dt.
Enligt ofvanberörde underdåniga skrifvelse, hade Rikets Ständer, innan
sig visat, om något constilulionelt ansvar kunde komma alt tillämpas, till
följd af anmärkta dispositioner å Hufvud-titlarnes besparingar utöfver befintliga
tillgångar, och då total-beloppet af den sålunda uppkommande brist
för hela den tid, som begränsas af den vid 1834—1835 årens Riksdag fastställda
Statsreglering, ej kunde bestämmas förr, än 1840 års räkenskaper
blifvit afslutade, ansett sig icke böra bevilja afskrifning af ifrågavarande
brist, men medgifvit, att dess hela belopp finge utan sammanblandning
med skeende anordningar å de besparingar, som uppkomma ifrån den tidpunkt,
då den nya Statsregleringen tagit sin början, godtgöras af underhänder
hafvande medel eller Statsverkets reservfond, samt i räkenskaperne serskildt
balanceras intill nästa Riksdag, då Rikets Ständer komme i tillfälle
att, efter det slutliga beloppet blifvit tillförlitligen kändt, vidtaga de åtgärder,
som omständigheterna kunde föranleda.
Genom Riks-Rältens den 2 Juli 1842 meddeldta Dom, hafva Konungens
Rådgifvare väl förklarats, i och för de af dem tillstyrkta anvisningar
å f. d. Andra IIufvud-Titelns besparingar utöfver desse sistnämndes belopp
samt det deraf föranledda öfverskridandet af samma Hufvud-Titels anslag,
icke kunna till ansvar fällas; men den af Rikets sednast församlade Ständer,
för bedömande af frågan rörande den uppkomna bristens afskrifning,
afsedda fullständiga utredning synes ännu icke vara vunnen, helst, enligt
hvad Stats-Contoret upplyst, sådana ytterligare utgifter, hvilka äro att hänföra
lili andra Hufvud-titeln för år 1840 och föregående år, komma, jemföreskriften
i Kongl. Brefvet den 2 Febr. 1842, att öka den befintliga bristen,
hvadan det i 1841 års Hufvudbok inom linien balancerade belopp
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, JV.o ij3. 42^
icke utgör en bestämd eller oförändrad summa förr, än dylika utgifter upphora
alt förekomma. Vid detta förhållande och enär & andra sidan icke u*
Ian skäl torde böra förutsättas, att, genom upphörande för framtiden af en
del sådana å besparingarne tillförene anvisade utgifter, hvilka utgjort föremål
för Rikets Ständers och deras Revisorers anmärkningar, utväg kan beredas
för betäckande åtminstone till någon del af den å f. d. andra Hufvud-tileln
uppkomna blist, hafva Rikets Ständer ansett någon afskrifning at
beloppet nu icke lämpligen böra medgifvas; skolande meranämnde brist alltså
uti Stals-verkets räkenskaper foitfärande, på sätt uti Rikets Ständers of-'
vanberörde skrifvelse blifvit stadgadt, inom linien balanceras intill nästkommande
Riksdag, då Rikets Ständer, på grund af för banden varande omständigheter,
lära pröfva, hvad åtgärd i afseende på samma brist må böra
vidtagas.
2:o Revisorerne hafva vidare anfört: att den år 1837 å dåvarande tredje
Ilufvud-titeln uppkomna brist af 29,741 R:dr 7 sk. 3 r:st blifvit år 1839,
genom från Krigs-Collegium levererade medel, titeln god tgjord med ett öfverskott
af 802 Ridr 4 sk. 11 rist.; att vid 1839 års slut å samma Hufvudtitel
förefunnits en brist af 62,114 Rilr 4 sk. 4 r:st., hvilken likväl vid
utgången af år 1840 minskats till 15,826 R:dr 32 sk. 6 r:st., samt att, enär
under år 1841 måste anordnas 107 R:dr 24 sk., tillhörande 1840 års tredje
Hufvud-titel, hade den egentliga bristen vid 1841 års slut utgjort 15,934
R:dr 8 sk. 6 r:st„ hvilket belopp, på grund af Rikets Ständers underdåniga
skrif velse den 12 Maj samma år, blifvit inom linien uppfördt.
I öfverensstämmelse med hvad ofvanföre uti lista punkten blifvit i underdånighet
yttradt, hafva Rikets Ständer ansttt ifrågavarande å f. d. 3:dje
Hufvud-titeln uppkomna brist böra intill nästinstundande Riksdag uti Statsverkets
räkenskaper fortfarande inom linien balanceras.
3:o Då Revisorerne fästat Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att det
årliga belopp af 160 Ridr, hvilket, enligt Kongl. Brefvet af den l8 0ctober
1836, blifvit Chefen för Topografiska corpsen i Nåder tillagdt såsom ersättning
för det ökade besvär, han genom telegraf-inrättningen fått vidkännas,
utgår af statsanslaget för oförutsedda militaire-behof, hvaremot öfriga för
telegraf-inrättningen belöpande kostnader drabba postmedlen, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra, till beredande af lättad öfversigt utaf de för telegraf-anstalterne
i Riket utgående kostnader, hos E. K. M. i underdånighet
hemställa, att samtliga för ifrågavarande anstalter behöfliga utgifter hädanefter
må af Postverkets medel bestridas.
Bih, till R. Sl Prot. 1845, 10 Sami. t Afd. 54
Expedilions-lJ tskollets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o ijS.
4:o Enär, för iståudsättande af brandredskapen vid Corrections-inrältningeu
å Långholmen, 2,095 R:dr 40 sk., i stället att utgå af de för fåugvården
1 allmänhet anvisade medel, blifvit, på grund af Kongl. Brefvet den
3 Mars 1837, utbetalda af anslaget för byggnader och reparationer i landsorten
åren 1838 och 1839, samt något skäl desto mindre synes hafva varit
för handen att med förenämnde helt och hållet fremmande utgifter belasta
sistnämnde anslag, som detsamma erfordrats för sådana kostnader, hvartill
det egentligen varit afsedt, få Rikets Ständer alltså hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att de utgifter, som framdeles finnas behöfliga för Corrections-inrättningarnes
i Riket underhåll, må anvisas å det på Riks-Statens
nuvarande andra Hufvud-titel uppförda anslag till fångars vård och underhåll.
5:o Med anledning af Revisorernes erinran, att de, till följd af Kongl.
Brefvet den 15 Februari 1834, af anslaget för byggnader och reparationer
i landsorterne år 1838 anordnade 2,694 R:dr 7 sk., att användas till byggnader
vid Ottenby stuteri, icke bordt beslasta nämnde byggnads-anslag,
utan deremot utgå af de för stuterien anvisade medel, hafva Rikets Ständer
funnit sig böra hos E. K. M. i underdånighet begära, att de för uppförande
och reparation af byggnader vid Kronans stuterier erforderliga kostnader
må hädanefter bestridas af det för stuterien å stat uppförda anslag.
6:o Af Revisorerne är vidare anmäldt, alt å anslaget för Observationsoch
uppbörds-procenter blifvit, enligt Stats-Contorets förordnanden, i läkenskaperne
afförda år 1839 tillsammans 20,551 R:dr 34 sk. 6 r:st., utgörande
Stats-verket för åren 1823—1839 påförda kostnader af provision, porto och
stämpel-afgift uti de med Handelshuset Luis & Jencquel och sedermera Bankieren
G. Jencquel i Hamburg löpande läkningar, äfvensom under åren
1840 och 1841 af nyssnämnde anslag för dylika kostnader utgått ett sarnmanräknadt
belopp af 1,325 R:dr 18 sk. 10 r:st.; och då Rikets Ständer,
för sin del, icke funnit lämpligt, att omförmälde provisions- m. fl. kostnader
bestridas af anslaget för ofvannämnde procenter, unön deremot ansett,
att större ordning, äfvensom en lättare öfversigt af förvaltningen skulle vinnas,
derest alla till ett och samma föremål hörande serskilda utgiftsposter
varda på ett ställe bokförda, få Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med
denna åsigt, hos E. K. M. i underdånighet anhålla om Nådig befallning till
vederbörande, alt de kostnader af provision, postporto och stämpel-afgift,
hvilka för inköp och remitterande af vexlar i utländskt mynt hädanefter
kunna Stats-verket tillskyndas, böra påföras samma ansfag, hvaraf den utgift
hestridts, i och för hvilket,» dylika kostnader egt rum.
Exped/tioiis-Utskoltets Förslag Ull und. Skrifvelse, IV.-o lj3.
7:o Enär räkenskaperne öfver anslagen till publika hus och byggnader
i Stockholm utvisa, att till ränte- och capital-afbetalning å Jån, upptagna
för bestridande af kostnaden för Lejonbackens ombyggnad, blifvit af byggradsanslaget
för Kongl, slottet under revisions-åren utbetalda tillsammans
39,736 R:dr 41 sk. 4 r:st., samt att, med iakttagande af hittills följda amorteringssätt,
den återstående skulden i och för nämnde ombyggnad först efter
flere års förlopp kunde varda till fullo liqviderad; men Rikets Ständer
ansett det vara af synnerlig vigt, att berörde statsanslag, utan att betungas
med omförmälue serskilda utgift, uteslutande användas för det dermed afsedda
ändamål, eller Kongl, slottets underhåll, hafva Rikets Ständer godtfunnit
att, till liqviderande af den räntebärande skuld, hvarför Stats-verket
i och för Lejonbackens ombyggnad häftar och hvilken skuld, enligt hvad
Rikets Ständer meddeladt blifvit, under den i Augusti förlidet år utgjorde
ett återstående capitalbelopp af 57,500 R:dr, oberäknadt oguldna räntor, å
Riksgälds-Conloret anvisa ett motsvarande anslag.
8:o På grund af serskilda Kongl. Bref, hafva utaf 9:de Hufvud-titeln
utgått under hvartdera af revisionsåren 2,000 R:dr till sjömätningar, äfvensom
under åren 1840 och 1841 ett belopp af 1,000 R:dr årligen för sjöcharlse-verkets
fortsättande; och ehuru dessa utbetalningar egt rum för åtgärder,
hvilka till en del afse handelns och sjöfartens befrämjande, hvadan
desamma följagtligen icke kunna anses för berörde Hufvud-titel fremmande,
få Rikets Ständer likväl, under den åsigt, alt så beskaffade utgifter egentligen
tillhöra Handels- och Sjöfarts-fonden, hos E. K. M. i underdånighet
begära, att de bidrag af allmänna medel, hvilka hädanefter kunna finnas
nödiga för anställande af sjömätningar och utgifvande af sjö-chartor må varda
å nämnde fond anordnade.
9:o Genom Kongl. Brefvet till Stats-Conloret af den 8 October 1828
stadgas, att de för enskildes räkning i Landtränterien deponerade medel
böra, sedan desamma i tio år derstädes innestått, uppsägas till återlyflning
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inom natt och år från derom utfärdad
Kungörelse, samt att de af nämnde depositionsmedel, till hvilkas uttagande
någon sig icke i behörig ordning anmälde, skulle, efter den föreskrifna
tidens förlopp, insändas till Stats-Gontoret, hvarefter den eller de, som
af gällande orsaker öfverskridit den utsatta terminen, ega hos Stats-Contoret,
derest de sin rätt vederbörligen styrka, de insatta medlen utbekomma.
Den enskildes rätt lill återlyftning af gjorda depositioner är sålunda, enligt
ofvanberörde föreskrift, till tiden obegränsad; men då en inskränkning i
denna rättighet synes af behofvet påkallad, hvarigenom Stats-verket, hvilket
4?$ Expeditions-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse, IV.-o
icke lärer billigt vis kunna li 11 förbi nd as att i all framtid hålla deposilionsmedlen
vederbörande egare tillhanda, blefve efter någon bestämd längre
tids förlopp från återbetalnings-skyldighet" befriadt, hafva Rikets Ständer
trott sig böra i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M. i Nådigt öfvervägande
taga, huruvida icke, medelst bestämmande i lagenlig ordning afen
viss prasscriptionstid för ifrågavarande depositionsmedels återlyftning, desamma
må för framtiden kunna, så väl till capital som ränta, tili statsmedel
omsättas.
10:o Med anledning af gjord erinran derom, att under hvartdera af revisionsåren
utbetalningar från allmänna indragnings-staten egt rum af 1,000
R:dr årligeu till hyra för de af Öfver-Ståthållare-Embetets Cancelli" samt
Slotts-Rätten för Stockholms slolt och stad begagnade embetsrum, uti den
så kallade Vestinska egendomen, få Rikets Ständer, sedan, i följd af nämnda
Slotts-Rätts, enligt Kongl. Brefvet den 10 April, förlidet år beslutade indragning,
behofvet af local för denna Domstol kommer att upphöra, och då,
efter hvad upplyst blifvit, några ibland Kronans i hufvudstaden befintliga
hus och byggnader, dels helt och hållet, dels till någon del, äro åt enskilde
personer emot hyra upplåtna, i underdånighet hemställa, huruvida icke, till
besparing af ofvannämnde, utaf allmänna indragnings-staten årligen utgående
hyresmedel, tjenlig local må kunna uti någon af Kronans härvarande
byggnader upplåtas till begagnande såsom embetsrum för Öfver-StåthållareEmbetets
Gmcelli.
lito Jemte det Rikets Ständer ansett det vara ändamålenligast, att de
å anslaget för blesserade Officerare och Under-Officerare tid efter annan
uppkomna besparingar, utgörande vid 1841 års slut 19.647 R:dr 33 sk. 4
r:st., hädanefter, såsom hittills, förblifva under Stats-Contorets förvaltning,
för att vid möjligen inträffande behof, kunna till sådana utgifter, som med
anslaget varit afsedda, af E. K. M. i Nåder disponeras, hafva Rikets Ständer
tillika, i ändamål att bereda fondens ytterligare förkofran, skolat hos
E. K. M» i underdånighet begära, det Stats-Contoret måtte få sig i Nåder
anbefaldt att om förräntande af nämnde, å anslaget till blesserade Officerare
och Under-Officerare reserverade medel gå i författning, antingen medelst
inköp af godkända räntebärande obligationer, eller genom utlåning
emot annan fullgod säkerhet.
12:o Då, enligt hvad upplyst blifvit, Svenske och Norrske Ministrarne
i Frankrike och England, Deras Excellencer, Herr Grefve G. Löwenhjelm
och Herr Grefve M. Björnstjerna, jemte det de åtnjutit de å Minister-staten
i sådant afseende anvisade löuefoi möner, tillika fortfarande uppbära, den
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o fj3. 429
förre, såsom Cavalleri-Inspecteur, utaf den för samma embete anslagna lön
årligen 3,400 R:dr, hvaremot återstoden 600 R;dr tillgodokommit General*
Eieutenanten, Grefve A. O. Mörner, hvilken samma embete förrättat, och
den sednare, i dess egenskap af t. d. Generaladjutant för Armeen, Öfverste-Indelningen
vid f. d, Adelsfane-Regementet, få Rikets Ständer underdånigst
anhålla, att vid de tillfällen, då Statens Embetsman varda i diplomatiska
befattningar anställde och i följd deraf, ntan att från förut innehafvande
embeten eller tjenster endtledigas, likväl sättas ur stånd att bestrida
dertill hörande åligganden, de för embetet eller tjensten å stat anslagna
aflöningsmedel, med undantag af hvad skäligen må anses tillkomma
den, som embetet eller tjensten under tiden förestår, måtte Stats-Verket besparas;
ordinarie innehafvaren dock öppet lemnadt att, då det diplomatiska
uppdraget tilländagår, åter inträda i åtnjutande af sin å stat egande lon.
13;o Som utredt blifvit, att åtskillige från år 1774 till och med 1817
å Banken utfärdade assignationer, till sammanräknadt belopp af 280 R;dr
1 sk. 10 r:st, ännu finnas oinlösta, hafva Rikets Ständer, enär det icke synes
sannolikt, att dessa assignationer någonsin blifva till inlösen företedda,
fästat uppmärksamhet å detta förhållande samt ansett åtgärder böra vidtagas
för beloppets återdebitering.
Med anledning häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, det täcktes
E. K. M. i Nådigt öfvervägande taga, huruvida icke, genom bestämmande
af en viss praescriptionstid för ifrågavarande assignationers uppvisande, i
ändamål af liqvid, beloppet utaf dem, hvilka icke inom den utsatta tidens
förlopp i Banken företes, sedermera må komma Stats-Verket tillgodo.
14:o Enär Rikshufvudboken, fastän med sorgfällighet och ordning, efter
det stadfästade formuläret, förd, likväl synes sakna de egenskaper, hvilka
utgöra det väsendtligasle vid all räkenskap, nemligen enkelhet och tydlighet,
hafva Rikets Ständer, i betraktande af svårigheten alt åstadkomma förslag
till ett annat bokföringssätt och då nya methoder i detta afseende ej
eller böra, utan en föregången noggrann pröfning, antagas och följas, ansett
sig böra i underdånighet hemställa, huruvida icke skäl vore för handen
att utfästa en belöning för den, som inom någon viss bestämd tid uppgåfve
det mest enkla, lättfattliga och dock tillfyliestgörande formulär för denna
vigtiga räkenskap, äfvensom Rikets Ständer få underdånigst begära, det
täcktes E. K. M., på sätt i Nåder pröfvas lämpligt, låta i hänseende till nu
varande formulär för Rikshufvudboken vidtaga de förändringar, hvilka kunna
anses ledande till en fullständigare och lättare öfversigt af statsmedlens
förvaltning.
43o Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset N.o f}3.
l5:o Med afseende å de vid ifrågavarande Stats-revisioner förnyade anmärkningar,
rörande ofullständigheten tili myntverkets räkenskaper, få Rikets
Ständer, i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M. i Nåder förständiga
styrelsen öfver bemälde Verk alt för framtiden låta uti detsammas
hufvudböcker inrätta dels serskilda conti, utvisande så väl myntningen af
guld, silfver och koppar hvar för sig, som hvarje myntsort serskildt, äfvensom
lill hvad belopp nya eller utvidgade machiner uppgått, dels ock fullständigt
in ventai ii-conto, samt ett vinst- och förlust-conto öfver myntningen
af de serskilda metallerne och deras olika myntsorter.
l6:o Revisorerne hafva anmält, att sedan, i anledning af Rikets Ständers
begäran uti underdånig skrifvelse af den 20 Mars 1841, Kongl. Maj:t
i Nåder anbefallt Stats-Contoret att afgifva utlåtande, huruvida 1836 års
Kongl. Reglemente för myntverket kunde i ett eller annat afseende tarfva
jemnkning, förtydligande eller rättelse, så har Stats-Contoret den 30 Juni
1843 afgifvit underdånigt förslag till nytt Reglemente för myntverket, jemte
utveckling af moliven dertill. Ehuru ärendet således nu är beroende
på E. K. M:s Nådiga pröfning, hafva Rikets Ständer emedlertid, med hänsigt
till vigten deraf, att denna för det allmänna magtpåliggande fråga
skyndsamligen varder på ändamålsenligt sätt reglerad, samt i betraktande
jemväl af Revisorernes erinran om behofvet af inskränkning uti den ÖfverDirecteuren
vid myntverket, genom Kongl. Brefvet den 10 Augusti 1838,
medgifna vidsträckta dispositionsrätt rörande Verkets angelägenheter, trott
sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, dels att frågan om utfärdande
af det nya Reglementet för myntverket måtte, så snart sig göra låter,
varda lill afgörande företagen, dels att, jemte fastställandet af öfriga för
myntningens behöriga verkställande och förlusters undvikande erforderliga
controller, den föreskrift måtte uti Reglementet i Nåder meddelas, att, vid
in- och utprobering af silfver och andra metaller, en och samma method
alltid skall begagnas.
17:o Revisorerne hafva anmält, att, sedan Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med de uti Rikets Ständers underdåniga skrifvelse af den 20 Januari
1841 bestämda gander, genom Circulaire-Bref den 19 Januari nästpåföljde
år, i Nåder anbefallt Dess Befallningshafvande i de Län, hvilkas
invånare häftade för skulder, i följd af erhållen undsättningsspanmål, att
anställa behörig undersökning till beredande af skuldernas indrifning eller
afskrifning, så hade underrättelser, angående de i sådant afseende vidtagna
åtgärder, numera ingått från samtlige ifrågavarande Län, med undantag af
Expedilions-UlskoUets Förslag till und. Skrifvelse j IV-o ty3.
431
Westerbottens, derifrån, oagtadt aflåtna påminnelser, någon redovisning i förevarande
ämne ännu icke blifvit afgifven; hvaijernté, hvad angår verkställigheten
af de utaf Rikets Ständer, såsom villkor för den år 1834 beviljade
afskrifning till |-:del af spanmålsundsättnings-skulder inom Norrbottens oell
Westerbottens Län meddeldta föreskrifter om Dislrict-magasiners inrättande
uti berörde 2:ne Län, Revisorerne upplyst, att till dislrict-magasinen uti
Norrbottens Län endast 1,364 tunnor 10J kappar spaumål levererats, samt
att inom Westerbottens Län icke ens någon början härtill blifvit gjord.
Med afseende å sålunda förekomna omständigheter, få Rikets Ständer
i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M. ej mindre vidtaga den åtgärd,
som af föi bållandet kan påkallas, för alt tilltörbindahDess Befallningshafvande
i Westerbottens Län att ofördröjligen låta anställa den, i afseende
på Länets undsättnings-skulder, anbefallda undersökning och om förloppet
inkomma med fullständig redogörelse, än ock i Nåder tillse, att de af
Kongl. Majit och Rikets Ständer, i afseende på ifrågavarande skuldeis indrifning
eller afskiiluing meddella föreskrifter, och deribland den angående
Dislrict-magasiners inrättande inom Westerbottens och Norrbottens Län, må,
så snart sig göra låter, bringas till verkställighet.
l8:o Sedan upplyst blifvit, att skogsplanterings-cassans contanta behåll*
ning vid 1841 års slut uppgick till 72,692 R:dr 11 sk. 1 rist., och då Rikets
Ständer ansett lämpligt, att cassans disponibla medel må göras räntebärande,
få Rikets Ständer bos E. K. M. i underdånighet begära, det vederbörande
måtte få sig i Nåder anbefaldt att 0111 nämnde medels förräntande
emot fullgod säkerhet gå i författning.
19:o Rörande Svenska Postverkets hos Norrska Stals-verket egande fordran,
stor 16,485 R:dr 31 sk. 2 rist, hvilken, på grund af Kongl. Brefvet
den 11 Juni 1836, i räkenskaperne fortfarande balanceras, hafva Rikets Ständer
iuhemtat, att Kongl. Norrska Regeringens Finance-, Handels- och Tull-Departement
blifvit under den 28 Augusti 1841 genom Öfver-Post-DlrecteursEmbetet
påmindt om betalning af ofvanberörde fordran, samt att, enligt af
Departementet lemnad upplysning, afgörandet af denna liqvidationsfråga livilade,
i afvaktan på resultatet af Departementets under den 17 Februari
1824 till då val aude Stats-Ministern för utrikes ärendena gjorda framställning
i ämnet; —• vid hvilket förhållande Rikets Ständer, med förnyande
af deras, uti underdånig skrifvelse af den 20 Mars 1841, gjorda begäran,
få hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att sådana föi eskrifter, varda i
4 >4 Eipe dil iöns-V Isko Hets Forslas, lill lind, Skrifvelse 3 N:o Ij3.
Nåder meddelta, hvarigenom godtgörelse för Postverkets ifrågavarande, redan
under åren 1815, 1816 oc!i 1817 tillkomna, fordran må kunna erhållas.
20:o Emot de för Veterinaire-lm ättningen i Skara aflemnade räkenskaper
har blifvit anmärkt, att de saknade all uppgilt angående inrättningens
beskaffenhet och de resultat, deraf följt, samt allenast innefattade redovisning
för influtna interesse- och arrende-medel, äfvensom för contanta utgifter
till löner m. m.; hvarförutan någon förteckning å säkerhetshandlingarne
för de utlåuta medlen icke eller varit samma räkenskaper bifogad. Och då,
j saknad af förklaring ofver berörde anmärkningar, Rikets Ständer icke varit
i tillfälle att närmare bedöma de förhållanden, sorn röra denna Veteriliaire-InräLluing,
samt anledning emedlertid är att befara, det merauämnde
anstalt i dess nuvarande skick icke bereder orten de fördelar, som med dess
bildande varit åsyftade, få Rikets Ständer i under dånighet anhålla, det läcktes
E. K. M. ej mindre förordna om verkställande af fullständig undersökning,
r örande Vetei inair e-Inrättningens i Skara närvarande tillstånd och det
sätt, hvarpå densamma förvaltas, än ock i Nåder anbefalla vederbörande att
för framtiden hålla noggrant! tillsyn derå, att de med Inrättningen afsedda ändamål
i möjligaste måtto befrämjas; äfvensom Rikets Ständer funnit sig böra,
i sammanhang härmed, underdånigst begära, dels att en berättelse om
resultaten af den ifrågaställa undersökningen måtte varda till Rikets Ständers
nästsammanträdande Revisorer öfveålemnad, dels alt föreskrift måtte i
Nåder varda meddelad, det räkenskaperne hädanefter böra åtföljas af en
förteckning öfver säkerhets-handlingarne för de af Inrättningens medel utgifna
lån.
21:oMed föranledande af Revisorernes yttrande, i fråga om den vid åtskilliga
tillfällen i Nåder medgifna tullfria införsel af öfverskottsproviant å
Kronofartyg elter slutade expeditioner, hafva Rikets Ständer ansett en bestämd
föreskrift erfordras, rörande de qvantileter dylik provision, hvilka
med Kronan tillhöriga fartyg må tullfritt till Riket införas, hvarigenom
ock serskild underdånig ansökning för hvarje förekommande dylik fråga hädanefter
skulle undvikas; och få Rikets Ständer alltså i underdånighet anhålla,
det täcktes E. K. M., med tillämpning, så vidt omständigheterne
föranleda, af de uti 22 § af underrältelserne till 1841 års Tull-taxa intagna
bestämmelser, till behörig underdånig efterrättelse utfärda ett allmänt
stadgande uti ifrågavarande ämne.
22:o Enär Tullverkets fordran, stor 4,832 R;dr 42 sk. 2 r;st, uti J. &
O. Halls concurs, för uppköpta och till Kongl. Räntekammaren levererade
yex
-
Expcditions-UtskoUets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-O 1f3.
433
vexlar, jemte transportkostnader, vid 1841 års slut, fortfarande funnits baiancerad,
samt gäldenärerne genom den uti deras concursmål meddelta dom
blifvit ålagde att med hvad de framdeles ktinde ärfva eller förvärfva gälda
ifrågavarande skuldbelopp; alltså och då anledning lärer vara alt förmoda,
det ene gäldenärens, O. Halls, villkor numera kommit i ett skick, som tillåter
honom att, åtminstone till någon del, fullgöra sitt ofvanberörda åliggande,
hafva Rikets Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet hemställa,
alt vederbörande må undfå Nådig föreskrift om vidtagande af erforderliga
åtgärder, för att, i den mon omständigheterna medgifva, bereda
Tullverket godlgörelse för dess ifrågavarande fordran.
23:o Ehuru uti underdånig skrifvelse af den 23 Februari 1835, Rikets
Ständer medgifvit, att det å Svenska handelns bidrag till Handelns- och
Sjöfartsfonden uppkommande, öfverskott finge af Kongl. Majrt, efter det
Commerce-Collegium och Handels-Societelerne i Rikets större sjö- och handelsstäder
blifvit hörde, användas till Svenska handelns och sjöfartens befrämjande
och utvidgande, förekomma likväl, bland de å berörde fond under
revisionsåren anvisade dispositioner, flere, i afseende på hvilkas behöflighet
eller allmännare nyLta dels hvarken Commerce-Collegium eller nämnde
Handels-Societeter, dels endast bemälda Collegium till Kongl. Maj:t inkommit
med underdånigt yttrande. Utan att åsyfta någon inskränkning uti
E. K. M:s höga rätt att, vid pröfningen af frågor, rörande anslag å Handels-
och Sjöfartsfonden, vidtaga den åtgärd, som i Nåder pröfvas lämplig,
hafva Rikets Ständer emedlertid, enär den af Rikets Ständer för dylika äretiden
föreskrifna förberedande handläggning otvifvelagtigt måste bidraga
till förhållandenas fullständigare utredning och sålunda underlätta det slutliga
afgörandet, funnit sig böra i underdånighet begära, det täcktes E. K. M.
före meddelandet af Dess Nådiga beslut uti frågor, rörande anslags beviljande
af Handels- och Sjöfartsfonden, i ämnet inhemta underdåniga yttranden
af Commerce-Collegium samt Handels-Societeterne uti Rikets större stapelstäder.
24:o Som, enligt hvad af räkenskaperna inhemtats, afkastningen af
den till Artilleri-läroverket på Mariaeberg anslagna fasta egendom, hvilken
afkastning lemnat en behållning utöfver belöpande utgifter, år 1838 af 437
R:dr 18 sk. 4 r;st och år 1839 af 206 R:dr 29 sk., sedermera så nedgått,
att densamma understigit förvaltnings- och bruknings - kostnaden, år 1840
roed 29 R:dr 33 sk. 8 r:st och år 1841 med 186 R:dr 22 sk. 4 r;st, hafva
Rikets Ständer, lill afhjelpande af detta för egendomens förvaltning och
Bih. till R. St. Fröt. 184S- 10 Sami. 1 Afd. ^5
434 Expeditions- Vt sk .ttets Förslag till und. Skrifvelse, N\o tj3.
underhåll menliga förhållande, ansett sig höra hos E. K. M. i underdånighet
anhålla om Nådig befallning till vederbörande att låta å offentlig auction
till den mestbjudande utarrendera den Mariebergs egendom tillhörande
jord, för så vidt samma jord icke anses behöflig for verkställande af
elevernes vid Läroverket praktiska öfningar samt for den derstädes förlagda
Raket-Corpsens exercis och experimenter.
25:o Beträffande formen af räkenskaperna för Carl Gustafs stads Gevärs-factori,
hafva Revisorerne erinrat, att densamma, hvilken länge öfverklagats
såsom invecklad och otydlig, ännu oförändrad, företedde samma olägenhet;
och ehuru, enligt hvad Krigs-Collegium i utlåtande häröfver upplyst,
åtskilliga, förenkling åsyftande bestämmelser angående material- och persedelräkenskaperne
blifvit af Collegium meddelta, få Rikets Ständer likväl med afseende
å angelägenheten deraf, att räkenskaperne öfver de till ifrågavarande vigtiga
förvaltningsgren anslagna medel varda på det sätt uppställda, att en klar öfversigtaf
Inrättningens ställning och resultaten af dess verksamhet må kunna
vinnas, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det vederbörande mätte undfå Nådig
föreskrift att, så vidt sådant icke redan egt rum, skyndsamt låta uti Carl
Gustafs stads Gevärs-factories räkenskaper inrätta ett serskildt conto öfver
inflytande medel och deraf bestridda utgifter; ett conto öfver factoriets
alla eflecter och gevärsdelar, uti hvilket hvarje års tillverkning sammanföres,
samt, för redighet och lättare öfversigt af Verkets ställning, ett conto
upptagande alla de effecter hvilka anses odugliga, men ej blifvit i laga
ordning casserade; äfvensom slutligen på det resultaten af factoriets verksamhet
må inhemtas, ett conto eller en specifik förteckning på alla under året
färdigblifna gevär, jemte priset derå.
26:o Med fästad uppmärksamhet på den vid besigtning af gevär, sora
å Carl Gustafs stads Gevärs-factori tillverkas, förekommande betydliga cassation,
hafva Rikets S änder ansett det icke vara osannolikt, att bland antalet
af casserade pipor elier gevär kunna finnas flere sådana, hvilka, fastän
icke af den fullgoda beskaffenhet, alt de till krigsbruk böra antagas, likväl
äro för flerahanda andra behof fullt ändamålsenliga och således skulle med
fördel kunna till begagnande af enskilde från factoriet föryttras. I följd
häraf och då, efter hvad upplyst blifvit, denna utväg att tillgodogöra mindre
bristfälliga gevär och pipor redan skall varit vid det enskild person
tillhöriga Husqvarna gevärs-faciori använd, hafva Ekets Sänder, oansedt
en dylik åtgärds lämplighet och nytta är vorden af Krigs-Collegium bestridd,
funnit skäl i underdånighet anhålla, det E. Ii. M:t behagade i Nådigt
öfvervägande taga, huruvida sådana vid Carl Gustafs stads gevärs
-
Expeditions-Vtskotlets För lag till und Skrifvelse, N.o 1j3.
435
facto!i tillverkade gevär, gevärspipor eller smärre gevärsdelar, hvilka, i följd
af någon mindre felaktighet, ej approberas för krigsbruk, men, i anseende
till felets ringhet, kunna utan äfventyr vara för andra ändamål användbara,
må till enskilde personer försäljas; äfvensom att, i händelse dessa åtgärder
skulle finnas ändamålsenliga och ledande till besparing för Stats-Verket,
vederbörande måtte få sig i Nåder anbefaldt att om verkställighet deraf
för framtiden gå i författning.
27;o Då den uti Krigs-Collegii Utrednings-Afdelnings hufvudbok upptagna
fordran hos Kongl. Spanska Regeringen, stor 9,909 R;dr 26 sk. 10
r:st, för utredningspersedlar, som år 1814 lemnats ett i Götheborg varande
Spanskt Detachement, blifvit, enligt hvad en från E. K. M:s Beskickning i
Madrid den 10 Februari 1842 aflåten och af Revisorerne om förmäld skrifvelse
upplyser, af nämnde Regering erkänd, hafva Rikets Ständer, under
förmodan att, i följd häraf, godtgörelse för berörde fordran torde vara att
förvänta, ansett beloppet böra uti räkenskaperna fortfarande balanceras.
28:o Enär Amiralitets Krigsmans-Cassans inkomster utgöras, bland annat,
af direct statsanslag å Nionde Hufvud-Tileln, såsom centonal-ersättning,
men cassans redogörelser, sådant oagtadt, hittills icke ingått till Kammar-Rätten
eller varit föremål för dess granskning, få Rikets Ständer hos
E. K. M:t i underdånighet begära, det räkenskaperne öfver berörde cassa,
jemte tillhörande verificationer, måtte för framtiden varda, till gransknings
undergående, aflemnade så väl till Kammar-Rätten som Rikets Ständers
Revisorer.
29:o Med föranledande af Revisorernes i ämnet framställda förslag,
hafva Rikets Ständer trott sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla,
att, i händelse sådant skulle i Nåder finnas för det allmänna innebära fördel,
de vid Stockholms station af Kongl. Flottan förlagda 2:ne CanonierCompagniers
underhåll och beklädnad måtte, i likhet med hvad för åtskilliga
andra corpser eger rum, ställas på passevolance.
30:o I afseende på de uti Förvaltningens af SjÖ-Ärendena räkenskaper
för år 1841 bland behållningarne, såsom balancerade förskott
till Carlskrona station sedan år 1836, upptagna 20,000 R:dr, utgörande
kostnader i och för sistnämnda år i Nåder anbefallda rustningar samt
åtskilliga försvars-anstalters iståndsättande, till hvilka statsanslag saknats, har
Förvaltningen upplyst, hurusom tillgång för godtgörande af berörda förskotter
icke lärer kunna af fästningsbyggnadsfonden påräknas, hvadan och då
beloppets fortsatta balancerande följaglligen blefve utan ändamål, Rikets
Ständer beslutat, att ofvannämnda 20,000 R:dr böra uti räkenskaperna af
-
436
"Expediti^is-V tskotlels Förslag till und. Skrifvclsej N.-o 1^3.
skrifvas; anhållande Rikets Ständer i underdånighet, det vederbörande måtte
undfå Nådig befallning att om berörde afskrifning föranstalta.
31:o Med anledning af Revisorernes i ämnet gjorda framställning, få
Rikets Ständer i underdånighet begära, det täcktes E. K. M. i Nåder låta
anställa undersökning, huruvida icke, lill besparing af nu utgående hyresersättning
för deri local, som af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader
begagnas, tjenligt utrymme för detta Verk och dess Archiv skulle
kunna för framtiden beredas uti något af Kronans hus och byggnader
i hufvudstaden.
32:o Enär af de inkomster, hvilka tillförene utom stats-anslaget, till
Fångvårds-Styrelsen influtit, numera endast återstå de så kallade Rasp- och
Spinnhusmedlen, utgörande omkring 370 R;dr årligen, få Rikets Ständer,
till beredande af förenkling i uppbörden, i underdånighet anhålla, det täcktes
E. K. M. till behörigt iagttagande i Nåder föreskrifva, att omförmälda
Rasp- och Spinnhusmedel hädanefter skola af vederbörande uppbördsman
till Stats-Contoret insändas och uti Stals-Verkets räkenskaper upptagas.
33;o Beträffande det vid Corrections-inrättningarne i Stockholm iagttagna
förfarande att på credit utlemna af correctionshjonen förfärdigade arbeten,
hafva Revisorerne erinrat, att sådant dels icke syntes vara af behof-vet
påka liad t., enär Inrättningar af ifrågavarande beskaffenhet, genom det
lägre pris, hvartill dagsverken derstädes kunna beräknas, alltid borde vara
tryggade mot andras medtäflan, dels ock för Inrältningarne medfört förlust,
hvilket sistnämnde vitsordades af de för dylikt arbete utestående betydliga
fordringar, till en del uti concursmassor, i hvilket hänseende förekomme,
att bevakningen af en fordran, stor 1,738 R:dr 29 sk. 4 r:st, uti Klädesfabriks-idkaren
Dihlströms concurs blifvit försummad.
Rikets Ständer, som i betragtande af ofvannämnda förhållande, instämma
i den af Revisorerne ant}rdda åsigt om nödvändigheten att i möjligaste måtto
inskränka det anmärkta credit-systemet, få i underdånighet begära, det
täcktes E. K. M., till vederbörandes efterrättelse, i Nåder förordna, att de
arbeten, som vid Corrections-Inrältningarne i Riket åstadkommas, hädanefter
icke må utlemnas förr, än full liqvid för arbetet till Inrättningen erlagts,
eller nöjagtig säkerhet för arbetslönens inbetalning blifvit ställd; i
sammanhang hvarmed Rikets Ständer funnit sig böra i underdånighet anhålla,
det undersökning måtte varda i laga ordning anställd, till utrönande
af den ansvars- och ersältnings-skyldighet, hvilken, i följd af ofvauberörda
försummade concurs-bevakning, må kunna vederbörande åligga.
Expedilions-ULskollels Förslag lill un cl. Skrifvelsej IV.o iy3-
437
34:o Vidkommande de uti 1841 Ars räkenskaper för fångvården utbalancerade
tillgångar och fordringar, hafva Revisorerne, i saknad af fullständig
utredning från Styrelsens sida, funnit sig endast kunna uppgifva det en
stor del af omförrnälda ford ringsposter, sedan flera år tillbaka, oförändradt
balancerats, och att af meddelta handlingar ej varit att inhemta, huruvida
vederbörande, i allt hvad på dem berott, sökt bereda Staten liqvid och redovisning;
sålunda upptagas:
a) uti Styrelsens räkenskaper åtskilliga fordringar, till sammanräknadt
belopp af 14,300 R:dr 47 sk. 2 r:st., hvartill komma förskottssummor,
2,411 R:dr 29 sk. till Norrköpings CorrecLious-inrättning och 237 R:dr 15
sk. 4 r:st. till Correctionshuset i Götheborg;
b') uti redogörelsen för Södra Corrections-inrättningen i Slockholm,
35,876 R:dr 26 sk. 4 r:st., utgörande fordringar för verkstäldt arbete, af
hvilka 10,936 R:dr 15 sk. 10 r:st belöpa sig på år 1841 och återstoden
tillkommit i början af 1830-talet, samt derjemte en serskild fordran hos
Kamereraren Söderströms sterbhus, stor 750 R:dr 36 sk. 6 r:st., och
c) uti räkenskaperne för Götheborgs Correclions-inrättniug, fordringar
för lelvererad vadmal, till belopp af 13,420 R:dr.
Med anledning häraf få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att
noggrann utredning angående förhållandet med berörda balancer måtte, så
fort ske kan, varda anställd och fordringsposterne sedermera efter deras beskaffenhet
till liqvid eller afskrifning befordras.
35:o 1 anledning af Revisorernes anmälan, alt så val uti Fångvårdsstyrelsens,
som i de serskilda Corrections-inrältningarnes räkenskaper saknats
inventarii-conto, upptagande de hos Styrelsen och vid nämnda Inrättningar
befintliga effecter jemte värdet derå, få Rikets Ständer hos E. K. M.
i underdånighet anhålla om Nådig föreskrift till vederbörande, att dylika
inventarii-conti hädanefter böra biläggas ej mindre Corrections-inrättningarnes
redogörelse-räkningar, i afseende på hvilka, efter hvad Styrelsen i afgifvet
utlåtande antydt, nämnda åtgärd redan skall blifvit vidtagen, än ock
Styrelsens egna räkenskaper.
36:o Uti Norra Corrections-inrättningens i Stockholm räkenskaper för
år 1841 hafva Revisorerne funnit balancerad en summa af 22,327 R:dr 10
sk. 5 r:st., såsom beroende på utredning af dervarande föreståndares, Assessoren
Wallbergs balance. I afseende på denna balance, hvaröfver någon utredning
ej eller blifvit af Fångvårds Styrelsen meddelad, bade Revisorerne
inhemtat, att sedan Wallberg, i trotts af tid efter annan af Styrelsen förelagda
vitén, af hvilka det lörsta honom ålagts redan den 30 Januarii 1836
438
Ex editions-Utskottets Förslag lill lind. Skrifvelse, N.-o ij3.
och det sista den 29 Januari 184-2. i flera år underlåtit att afgifva redo-s
görelse för sin förvaltning, hade Wallberg omsider blifvit af Styrelsen från
tjensten suspenderad och sedermera under sommaren 1842 i häkte inmanad;
och då ett sådant under loppet af flera år städse förnyadt föreläggande
af vitén, efter Revisorernes omdöme, n åste anses fullkomligt ändamålslöst,
hvaremot det syntes lufva varit Styrelsens pligt att, efter två eller tre försutna
vitén, Wallberg från tjensten suspendera, tills han för sin förvaltning
redovisat, älveusom alt genast låta verkställa inventering öfver de eflVeter
och medel han om händer haft, så och enär dylika af klokhet och vanlig
omtanka för det allmänna foreskrifna åtgärder icke blifvit vidtagna, hafva
Revisorerne tunnit dem, som bordt controllera Wallberg i hans tjensteutöfuing,
svål ligen kunna undgå att med egna tillgångar ansvara för hvad vid
slutlig utredning befiunes icke kunna på annat sätt staten godtgöras.
Rikets Ständer, som ej kunnat godkänna de af Fångvårds-Styrelsen, till
stöd för dess förfarande i detta ämne åberopade grunder, lufva, i Öfverensstämmelse
med Revisorernes yttrade åsigt, ansett sig böra hos E. K. M. i
underdånighet anhålla, dels att en fullständig utredning af ifrågavarande balance-mål
verkslälles, dels ock att det åtal, hvartill omständigheterna föranleda,
måtte anställas emot vederbörande, hvilka det ålegat att Wallberg i
lians Ijensteutöfning coutrolleja.
37:o Jemte förmälan, hurusom Kongl. Maj:t enligt Dess vid sistlidne
Riksdag a 11 atna Nådiga Proposition, .angående Stats-Vei kets tillstånd och behof,
ansett besparingar i de af fångvåids-anslaget utgående kostnader kunna
för framtiden vinnas, dels genom vissa af erfarenheten anvisade förfoganden
i afseende på ekonomien och arbetsvinsten inom Correclions-inrällningarne,
de's ock genom förändrade stadgande!) rörande den allmänna fattigvården
och försvarslösa personer, hvarmedelst antalet af correctionister kunde minskas,
med afseende å hvilka föi hållanden den äskade tillökningen i nyssnämnda
anslag inskränkts till 100,000 R:dr årligen; hafva Revisorerne, enär
det sålunda begärda och af Rikets Ständer beviljade anslag äfven för är
1841, likasom de föregående åren, öfverski idits med ett belopp af 217,091
R:dr 16 sk. 4 r:st., förklarat sig icke kunna finna annat, än att den alltför
stora skillnaden emellan del äskade anslaget och deli summa, som åtgått,
härledi sig derifrån, alt Fångvårds-S yrelsen ej vederbörligen vidtagit de af
Kongl. Majrt nödiga ansedda omformäl la förfoganden till vinnande af besparingar
i utgifter samt i hänseende lill ekonomien och arbetsvinsten inom
Cerrections-iniä tillingarne.
Expedition -Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o fj3.
4^9
Af Revisorerne, hvilka jemväl fästat uppmärksamhet på den betydliga
skillnad, som förefinnes i kostnaderne för utspisning, beklädnad och sängkläder
vid de serskilda Corrections-inrättningarne, är i sammanhang härmed
föreslaget, att bestämda numererade provianterings-staler måtte upprättas,
för friska fångar, rättade efter meia eller mindre svårt arbete, för
sjuka_, enligt hvad i sådant afseende är fastställd t, och serskildt för i celler
eller länshäkten arresterade personer; hvarjemte revisorerne ansett redovisningen
böra upplysa, efter hvilken numer proviahteringen verkställts.
På sätt Fångvårds-Styielsen uti afgifvet utlåtande erinrat, har visserligen
den i sednare tider inträffade successiva årliga förökning af fåug-kostnadernes
belopp i väsendtlig mon härrört af ett ständigt tilltagande antal
fångar och correctionister. Detta förhållande kan likväl, efLer Rikets Sländers
tanka, icke anses utgöra fullt tillräcklig förklaringsgrund för en sådan
till vext i utgifterne, som med skäl förekommit Revisorerne anmärkningsvärd;
hvarföre och med afseende å så väl ofvan antydda omständigheter,
som de flere i Revisions b> rätlelserne förekommande öfriga erinringar, Rikets
S.änder få i underdånighet begära, det täcktes F. K. M. ej mindre i
Nåder anbefalla Fångvårds Styrelsen att, vid utgifters bestridande af de t i11
fångars vård och underhåll anvisade medel, iagttaga all den sparsamhet,
som med de afsedda ändamålens vinnande är förenlig, än ock låta vidtaga
de åtgärder och förfoganden, hvilka anses erforderliga lör ett fullständigt
ordnande af ifrågavarande vigtiga del af Statsförvaltningen och för möjlig
inskiänkniug af de härtill utgående dryga statsbidrag.
38:> Af revisionsberättelserna, jemte Kongl. Brefvet den 4 September
1841 , hafva Rikets Ständer inhemtat, att, sedan iulösningspriset å den salpeter,
som hembjudes Kronan, blifvit nedsatt, år 1835 från 7 R;dr 24 sk.,
hvartill detsamma abtsedan år 1813 varit bestämdt, lill 6 R:dr 32 sk., år
1816 lill 6 R:dr och år 1837 lill 5 R:dr för lispundet, hvilket sistnämnda
pris föi blifvit gällande, intilldess detsamma, enligt Kongl. Brefvet den 8
Febr. 1844, föi höjts lill 5 R:dr 32 sk., så hade hågen for salpeter-näringens
bedrifvande i den mon aftagil, att tillverkningen af denna vara, hvilken år
1835 Utgjorde 33,901 Lisp., år 1839 icke uppgått lill högre belopp än
21,330 Lisp., och således med 7 ä 8,000 Lisp. understigit qvantiteteu af
den salpeter, som för krutberedningen årligen erfordras. Då nu det fastställda
iulösningspriset å salpeter, oagtadt berörda nedsättning i allt fall öfverstiger
de å samma artikel i handeln gällande pris, synes efter Rikets
Ständers tanka, orsaken till salpeternäringens aftagande icke så mycket vara
att finna uti lii åga varaude pt isförhållanden, utan snarare och med större
44®
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skri/velse, N:0 1f3,
sannolikhet böra tillskrifvas de mindre tjenliga metoder, hvilka vid varans
tillverkning hittills i allmänhet blifvit följda. Vid sådant förhållande och
med hänsigt lill angelägenheten deraf, att det för ki utberedningen erforderliga
qvantum salpeter må inom landet kanna erhållas, få Rikets Ständer i
underdånighet begära, det täcktes E. K. M., efter vederbörandes hörande,
i Nåder vidtaga lämpliga åtgärder för att å de orter i Riket, hvarest salpeternäringen
kan med fördel utöfvas, sprida kännedom af mera ändamålsenliga
och med mindre kostnad förenade tillverkningsmetoder, hvarigenom den
inhemska salpetern må kunna, så väl till godhet som pi is, bättre uthålla
täflan med den utländska varan.
39:o Rikets Ständer hafva ansett det vara af vigt, att Länets Landsböcker,
hvilka vanligen till Kammar-Rätten ingå först 18 månader efter
slutet af dét år, för hvilket de äro upprättade,“för framtiden varda tidigare
afslutade och insända, för att, till öfverensstämmelses vinnande emellan
dem och Rikslnifvudboken, kunna vid Riksboksslutet begagnas, i stället för
de serskilda sammandrag, hvilka nu i Riksbokssluts-Contoret uppgöras öfver
de icke verificerade dupletterne af special-räkningarne; och få Rikets Ständer
alltså hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M. i
Nåder anbefalla Dess Befallningshafvande i Rikets samtliga Län att till
Ka mmar-Rälten inkomma med afslutade Landsböcker sednast inom fyra
månader efter den tid, då Fögderiens redogörelser till Lands-Contoren aflemnas.
40:o Vid granskning af Landsböckerna hafva Revisorerne funnit, alt de
uti Länen balancerade behållningar till stor del utgjorts af anticipalionsvis
utbetalda medel och förskott, som tillhört dels föregående, dels det löpande
årets utgifter, men hvilka, beroende dels på Stats-Contorets afiöningsanordningar,
dels på ersättning från andra förvaltande Verk, icke under samma
år kommit att i dessa Verks speciella räkenskaper blifva synliga; varande
berörda förskotter, hvilka vid 1839 års slut öfverstego ett belopp af
425,000 R:dr, till en del balancerade sedan flera år tillbaka och några tillkomna
under slutet af förra och början af detta århundrade.
Till afhjelpande, så vidt möjligt är, af berörda anmärkta oegentlighet i
räkenskaperna och den sammas förekommande i framliden, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet begära, det vederbörande
måtte få sig i Nåder anbefaldt, dels att rörande ifrågavarande uti
Landsböckerna balancerade förskott anställa behör ig undersökning och desamma,
efter deras beskaffenhet, till liqvid eller afskrifning befordra, dels ock
att
Expeditions-Vtskoltets Förslag till uncL Skr ifveisej Nio 441
att vidtaga sådana åtgärder, hvarigenom de kostnader, som i Länen förskjutas
till ersättning af Statsanslagen och förvaltande embetsverk, hädanefter
måtte, sednast inom utgången af året näst efter det, hvarunder förskottet
tillkommit, varda uti Stats-Verkets räkenskaper upptagna och redovisade.
41 :o Af Revisionsberättelserna inhemtas, att, i anledning af såväl 1841
som 1843 årens Revisorers hos H. Ex. Herr Justitiee-Stats-Ministern framställda
begäran om utverkande af Kongl. Majus Nådiga befallning till Direclionen
af Seraphimer-Lazareltet att, för inventering genom Revisorerne,
hålla tillgängliga säkerhetshandlingarne för alla nämnde Lazaretts tillgångar,
Revisorerne från Herr Stats-Ministern emottagit det svar, att en så beskaffad föreskrift
icke i Nåder ansetts kunna Directionen meddelas; men då SeraphimerLazarettels
fond från Stats-Verket åtnjuter ett årligt anslag af 5,000 R:dr,
oberäknadt smärre af allmänna medel inflytande bidrag, och denna fond,
ehuru till hufvudsaklig del bildad genom enskilde personers donationer,
likväl utgör grunden för en Inrättning, hvars bibehållande i ändamålsenligt
skick är för Staten af synnerlig vigt, samt då en fullständig granskning,
jemväl från det allmännas sida, af de donerade medlens förvaltning och
säkerheten för derutaf meddeldta lån måste anses öfverensstämmande med
Testalorernes önskan, helst härigenom beredes en ökad controll å donationernes
behöriga användande för dermed afsedda ändamål; så och enär en
dylik granskning icke kan med tillförlitlighet verkställas ulan tillgång &
fondens samtliga säkerhelshandlingar, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det täcktes E. K. M. i Nåder anbefalla bemälde Direction
att tillhandahålla Rikets Ständers hädanefter sammanträdande Revisorer
ej mindre räkenskaperne öfver alla under Directionens förvaltning ställda medel,
an ock dertill hörande säkerhetshandlingar; dock med undantag af sådana
räkenskaper och säkerhetshandlingar, hvilkas öfverlemnande till Revisorerne
möjligen kunde stå i strid med vederbörande Testatorers meddeldte
föreskrifter.
42:o I anledning af Revisorernes anmälan, det deras genom H. Ex. Herr
Justitiee-Stats-Ministern hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställda anhållan
om Nådig befallning lill Directionen öfver Danviks Hospital att, i ändamål
af inventering, hålla för Revisorerne tillgängliga cassans lånehandlingar,
icke blifvit i Nåder bifallen, få Rikets Ständer, under åberopande
af de skäl, hvilka grundlagt deras uti nästföregående punkt, i afseende på
Lazaretls-fondens räkenskaper, gjorda underdåniga hemställan, hos E. K. M.
i underdånighet begära, att ej mindre fullständiga räkenskaper lör samtliga
Bih. till R, St. Prot. 184S. 10 Sami. t A/d. 56
44* Expeditions-U tskottets Förslag till und. Skrifvelse, JH-o ij3.
under Directionens för Danviks Hospital förvaltning ställda, genom Statsanslag
eller enskilda donationer tillkomna, medel, jemte säkei hetshandlingarne
för de lån, hvilka af nämnda medel kunna vara utgifna, må, för så
vidt sådant icke finnes stlidande emot vederbörande Testatorers meddeldta
föreskrifter, hädanefter hållas Rikets Ständers Revisorer tillhanda; hvarom, i
sådant fal), Directionen torde i Nåder förständigas.
43:o Vid redogörelsen för Skara Stifts stipendii-cassa hafva Revisorerne
anmärkt, att ej mindre än tio års räntor, tillsammans 800 R:dr, å ett Häradshöfdingen
Lundström meddeladt lån funnits i räkenskapen balancerade;
i afseende hvaruppå Revisorerne yttrat den åsigt, att berördé lån, jemte
upplupna räntor, bordt af Consistorium, lill undvikande af förlust för fonden,
i tid indrifvas.
Rörande detta ämne inhemtas af ett Consistorii underdåniga utlåtande:
att ifrågavarande lånecapital, 1,333 R:dr 16 sk., utgörande den såkallade
Scherpingska stipendii-fonden, blifvit för längre tid tillbaka till Häradshöfdingen
Lundström utlemnadt, emot inteckning uti hemmanet Possagården
Källby, vid hvars sedermera verkställda försäljning å executiv auction köpeskillingen
något understigit det intecknade capitalet; att för nämnde köpeskillings
erläggande måst medgifvas långa betalningsterminer, samt att
Consistorium vid sådant förhållande funnit sig böra inställa stipendii-utdelningen,
och år från år balancera de inflytande räntorna, intilldess det ursprungliga
låne-capitalet hunnit genom inflytande tillgångar betäckas.
Då genom lånets beviljande emot inteckningssäkerhet i en fastighet,
hvars värde vid försäljning icke motsvarat låne-capitalels belopp, stipendiifondens
bästa icke synes hafva varit behörigen iagttaget, samt, i följd af
detta förfarande, de medellöse studerande, hvilka till stipendiers åtnjutande
af berörde fond varit berättigade, sålunda under en längre tid varit i mistning
af det i förevarande hänseende dem tillkommande understöd, hafva
Rikets Ständer, i belragtande häraf, funnit sig ega skäl att hos E. K. M. i
underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M. låta i laga ordning anställa
undersökning angående det af Revisorerne ofvan anmärkta förhållande, på
det att ersättning såmedelst må stipendii-fonden beredas för den genom
Consistorii omförmälda förfarande densamma åbragta förlust.
44:o Beträffande räkenskaperne för Götheborgs Biskopshos-fond, hafva
Revisorerne, som funnit, att densamma blifvit af Biskopen ensam redovisad,
framställt den mening, att, i följd af stadgandet i Kongl. Brefvet den
3 Februari 1819 och till beredande af den controll, hvarunder allmänna
medel böra förvaltas, det synes åligga Consistorium alt tillika taga befatt
-
Expcdäions-Utshottets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 1^3. 443
ning med både uppbörden och fondens förvaltning; hvarjemte Revisorerne
anmärkt, att fonden icke varit utlånad eller genom ränta gjord fruktbärande.
Med föi »oledande af dessa Revisorernes erinringar, få Rikets Ständer
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, dels om Nådig föreskrift till Consistorium
i Götheborg att hädanefter bestrida förvaltningen af ifrågavarande
fond, dels ock om Nådigt förständigande till vederbörande att tillse, det
fondens medel må, så vidt pmständigheterna poedgifva och emot fullgod
säkerhet, förräntas.
45:o Af Revisions-Berättelserna inhemtas, att räkenskaperna för samtlige
Landtkyrkor inom Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län blifvit vid
ifrågavarande begge Revisioner granskade; hvaremot bland stadskyrkornas
uti berörde provinser räkenskaper år 1841 endast de för Carlskrona kyrka,
oell år 1843 ingen synes hafva undergått revision. Såsom anledning till den nu
verkställda granskningen af ifrågavarande kyrko-räkenskaper, hvilken vid föregående
Stats-Revisioner icke egt rum, förekommer visserligen den omständighet,
att kyrkorna inom ofvannämnde fyra landskap, i följd af den desamma tillagda
betydliga tionde, från Statens sida åtnjuta större anslag, än som tillkomma kyrkorna
uti öfriga delar i Riket; men då Rikets Ständer befara, att revisionen af
©tnförmälda räkenskaper, hvilkas vigtighet dessutom torde kunna anses tillräckligt
controllerad genom de serskilda granskningar, desamma dels i vederbörlig
landsort, dels hos Kammar-Rätten äro underkastade, tager i anspråk
en alltför betydlig del af den för Revisorernes sammanvaro bestämda
tid och sålunda i sin mon försvårar den fullständiga revisionen af StatsYerkets
hufvudsakliga räkenskaper, en olägenhet, som ytterligare skulle ökas,
derest räkenskaperna för de inom Rikets öfriga landskap belägna kyrkor
jemväl komme att undergå revision, hvartill emedlertid enahanda skäl, som
framkallat granskningen af kyrko-räkningarne för Skåne, Halland, Blekinge
och Bohus Län, 6ynas vara förhanden, enär äfven förstnämnda kyrkor,
fastän i mindre mon, uppbära bidrag från Stats-Verkets sida, hafva med
afseende å berörde förhållanden Rikets Ständer godtfunnit frikalla sina hädanefter
sammanträdande Revisorer från åliggandet att verkställa granskning
af räkenskaperna för kyrkorna så väl inom ifrågavarande fyra landskap,
som i öfriga delar af Riket.
46:o I enlighet med Revisorernes hemställan, hafva Rikets Ständer ansett
sig böra hos E. K. M. i underdånighet begära Nådig föreskrift till Dess
Befallningshafvande i Hallands och Blekinge län, att Lands-Contoren i dessa
Län, på sätt af Lands-Contoren i Malmöhus, Christianstads samt Götheborgs
444
Expeditions-Vtskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o T} 4-
och Bohus Län hittills iagttagits, till Kammar-Rätten insända summariska
extract öfver samtliga kyrkornas inom förstberörde 2:ne Lin inkomster och
utgifter samt fordringar och skulder.
47:o Sorn, enligt hvad Revisorerne af Christianstads Lands-Contors
summariska extract öfver Länets kyrkoräkenskaper inhemtat, uti dessa räkenskaper
balanceras åtskilliga i äldre tider tillkomna och uti berörde extract
specifikt upptagna fordringar, få Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet
anhålla om Nådig befallning till vederbörande att tillse, det
nämnde fordringar, efter verkställd utredning, må varda till betalning eller
afskrifning befordrade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Maj 1845.
N:o 174.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 3 Maj 18-45.
Preste-Ståndet den 5 — —*
Borgare-Ståndet den 7 ■— t—
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tiden för
nästa revision af Stats- Banco- och Biksgälds-f^erkens
räkenskaper och förvaltning.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 259.)
S. Ä. K.
Då det, jemnlikt 68 § Riksdags-Ordningen, åligger Rikets Ständer att,
vid hvarje Riksdag, utsätta tiden för nästpåföljande revision af Stats- Bancooeh
Riksgälds-verkens räkenskaper, samt hvad Stats-Verket beträffar, afslutade
räkenskaper för åren 1842 och 1843 blifva nästinstundande höst att
tillgå, hafva Rikets Ständer till den 15 September innevarande år bestämt
tiden för deras revisores nästa sammanträde till granskning af Stats-, Banéo
och Riksgälds-verkens tillstånd, Styrelse och förvaltning.
Expeditiont-sUkot ets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 75.
445
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. härmedelst i underdånighet
anmäla; framhärdande &c.
Slockholm den 7 Maj 1845.
N:o 175.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 3 Maj i845*
Presle-Ståndet den 5 — ■—
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Stähders underdåniga Skrifvelse, angående ett staden
Sölfvitsborg beviljadt låne-understöd.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 272.)
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning om understöd
från statens sida för befordrande af den påbörjade quaibyggnaden i
Solvitsborg samt upprensning af stadens hamn, hafva Rikets Ständer, enär
ifrågavarande hamnarbete, om än icke af den vigt för det allmänna, att
något direct statsbidrag till dess befrämjande skäligen kunnat af Rikets
Ständer beviljas, likväl måste för staden Sölfvitsborg och den kringliggande
orten komma att medföra gagn, af Riksgälds-Contorets medel anvisat en
summa af 10,000 R:dr, att, för befordrande af nämnde quaibyggnad samt
upprensning af sadens hamn, utgå till staden Sölfvitsborg såsom lån mot
de villkor, som af Rikets Ständer redan blifvit eller blifva vid innevarande
Riksdag för statsbidrag, som af allmänna medel beviljas, föreskrifna och
för E. K. M skola i underdånighet tillkännagifvas.
Hvilket Rikets Ständer få underdånigst anmäla; framhärdande &c.
Stockholm den 7 Maj 1845.
446
Expcditions-UtskotteU Förslag Ull und. Skrifvelse, Ko i<j6.
N:o 176.
r
Uppläst och godkändt hos Hidd. och Adeln den 3 Maj 1846.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Ståndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 -- -*■
Rikets Ständers underddnigä Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Majus Nådiga Proposition, angående sättet för återbetalning
af lån, beviljade utaf allmänna medel, till understöd
för vatt enaf tappningar, eller andre förberedande åtgärder
för större odlings företag.
(Stats- och Lag-Utsk:ns Bet., N:o 106).
S. A. K.
Med anledning af Fullmägtiges i Riksgälds-Contoret i underdånighet
gjorda framställning, rörande befarade svårigheter vid bokföringen och bevakningen
af säkerhetshandlingarne för de å nämnde Verk anvisade lån
till vattenaftappningar eller andra större odlingsföretag, har E. K, M., för
att, utan åsidosättande af dit allmännas skäliga anspråk på fullkomlig säkerhet
för dessa Iåns återbetalande, för menigheterne underlätta lånemedlens
utbekommande samt ränte- och capital-afbetalningarnes behöriga fullgögörande,
medelst allåten Nådig Proposition den 2 Augusti nästlid ne år, behagat
föreslå, att återbetalningen af lån så väl af de medel, Rikets Ständer vid
sisllidne Riksdag anvisat till understöd för vattenaftappningar eiler andie
förberedande åtgärder för större odlingsföretag, som ock af de medel, hvilka
Rikets Ständer hädanefter för enahanda ändamål kunna bevilja, må
det s|tt få verkställas, att sedan det lånebelopp, för hvars återbelafende
hvarje betalningsskyldig hemmansdel skall ansvara, blifvit bestämdt, och i
följd deraf det belopp, som årligen skall till skuldens fulla liqviderande,
jemte bestämd ränta, erläggas, sistnämnde belopp under serskild rubrik,
hvarvid bör utsättas sista året, då betalningen skall utgå, bör, såsom ett
hemmanet i samma antal år åliggande allmänt onus, å debetsedeln upptagas,
af kronobetjeningen uppbäras, i Ränteriet nedsättas och såsom andra
till Riksgälds-Contoret ingående medel redovisas.
Expeditiont-UtskoUctt Förtlag till und. Skrifvelse, N;0 i<j6i
447
Denna E. K. M:s Nådiga framställning hafva Rikets Ständer i noggrannt
öfvervägande tagit; dervid hos Rikets Ständer stadgat sig den öfvertygelse,
att det af E. K. M. i Nåder föreslagna sätt för återbetalning af ifrågavarande
låneunderstöd icke allenast kommer att leda lill förenkling
och lättnad vid lånens liqviderande, utan äfven, sedan arbelsföretagen blifvit
fullbordade och godkände samt den årliga afbetalningen inträdt, komma
att för Stats-Verket medföra enahanda säkerhet för lånebeloppen, sorn
för kronans uppbörd nu eger rum, utan att sådant kan komma att inverka
på tredje mans rätt, enär lånemedlen, efter arbelsföretagens fullbordan, icke
äro uppsägbara och således icke kunna annorledes än successive, uti
stadgad ordning återfordras, hvarvid skäligen måste kunna antagas, att den
förbättring, ett hemman genom företaget vunnit, fullt motsvarar den andel
af lånesumman, för hvilken hemmanet blifvit onereradt. Dock anse Rikets
Ständer, till vinnande af mera reda och säkerhet, och då de årliga afhetalningarne
skola, såsom ett hemmanen under en viss bestämd tid åliggande
onus, utgå, af nöden, att delta hemmanens åliggande, då återbetalningsskyldigheten
intrader, i Jordeboken införes med bestämd anteckning om så
väl beloppet af de årliga ränte- och capital-afbetalningarne, som tiden, då
dessa upphöra.
På grund häraf hafva Rikets Ständer, som i fråga om erhållande af
tillbörlig säkerhet ej mindre för ifrågavarande slags låneunderstöd under
den tid, arbetet fortgår och intilldess återbetalningen inträder, än äfven för
arbetsföretagens behöriga fullbordan, skola i sammanhang med andra föreskrifter
i afseende å meddelande lånebiträden, serskildt underdånigt yttrande
afgifva, i så måtto antagit E. K. M;s Högstberörde Nådiga Proposition, alt
Rikets Ständer beslutat, det de corporationer eller menigheter, som vilja
af ifrågavarande låneuuderstöd komma i åtnjutande, böra ställa serskild, af
E. K. M. pröfvad och godkänd, säkerhet för så väl det företags behöriga
fullbordan, hvartill lånet är vordet lemnadt, som ock för sjelfva lånebeloppet,
intilldess arbelsföretaget blifvit slutadt och godkändt, samt den årliga
återbetalningsskyldigheten vidtagit; efter hvilken sistnämnde tid och sedan
den låneandel, för hvars återbetalande hvarje betalningsskyldig hemmansdel
skall ansvara, blifvit bestämd, och i följd deraf äfven det belopp, som årligen
skall lill skuldens, jemte den utfäste räntans, fulla liqviderande erläggas,
detta sammanlagda belopp under serskild rubrik, med utsättande af
det sista året, då betalningen skall utgå, bör, såsom ett hemmanet, under
sålunda bestämdt antal år, åliggande allmänt onus, i Jordeboken antecknas
och å Debetsedeln upptagas samt af krouobetjeningen uppbäras, i Rän
-
445 Expcditions-Ulskoitets Förslag lill und. Skrifvelse NtO 177.
teriet insättas och såsom andre till Riksgälds-Contoret ingående medel ser
skildt redovisas.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 7 Maj 1845.
N:o 177.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 5 — —
Borgare-Slåndet den 7 — —
Bonde-Ståndet den 7 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrif veise j angående ersättning
af allmänna medel till vittnen i brottmål då den tilltalade
saknar tillgång eller ersättningsskyldighet icke kan honom
åläggas. (Stats- och Lag-Utsk. Bet., N:o 107.)
S. A. K.
Jemte framställning derom, hurusom ganska ofta inträffade, så väl att,
personer åläggas att såsom vittnen i brottmål inställa, sig vid domstol, utom
livars Domvärjo de hafva sitt hemvist, som äfven att den tilltalade saknar tillgång
att ersätta dem rese-och tractaments-kostnader, har hos Rikets Ständer
blifvit föreslaget, att godtgörelse vid dylikt förhållande måtte af staten, till
sådane vittnen utgifvas, helst den enskildes lidande eljest många gånger
blefve ganska känbart, och det otvifvelagtigt vore rigtigare, att en uppoffring
i detta hänseende folie det allmänna, än enskild person till last; varande
ett sådant statens åliggande desto angelägnare, som under nuvarande förhållande,
mången, den der vore i tillfälle att lemna de vigtigaste upplysningar
i brottmål, skulle fördölja all kännedom derom endast af farhåga att blifva
besvärad med långa och kostsamma tings-resor, utan att derföre kunna påräkna
billig ersättning.
Rikets
Exp^dilions-XJtskottets Förslag till und. Skri/velsej N-o 777.
449
Rikets Ständer, som tagit berörde förslag i öfvervägande, anse sig desto
heldre böra detsamma biträda, som det slår i öfverensstämmelse med stadgandena
i 17 Cap. 5 § Rättegångs-Balken, alt ingen, som till vittne nämnd
varder, eger draga sig vittnesmålet undan, och att Domaren häfver våld
honom dertill hålla genom vitén, eller fängelse, der han ej orkar böta, samt
att den vittne påkallat, skall betala dess resekostnad och täring; och då
dessa stadganden, likasom del i 21 Cap. 3 §:n samma Balk, att den, som
saken tappar skall gälda sin vederpart allt det åter, som han trängd varit
derå kosta, äro ovillkorliga och således äfven torde böra tillämpas i brottmål,
synes deraf följa, att då allmän åklagare, å tjenstens vägnar, i gröfre
för allmänna säkerheten vådlige brottmål, påkallar vittnen, Staten, hvars
talan åklagaren förer, jemväl är pligtig att ersätta från Domstolen aflägse
boende vittnens inställelse-kostnad i de händelser, då den tilltalade antingen
icke kan till ansvar dömas, eller ock sakfällas, men saknar tillgång att
ersättningen gälda, i sistnämnde fall af det skäl, att, då den, som vittne
påkallat, bör dess inställelse-kostnad betala, emot rättighet att af den, som
saken tappar, derför erhålla ersättning, den sakfäldes oförmåga att godtgöra
hvad åklagaren bordt till vittnen förskjuta, synes böra falla Staten men, icke
vittnet, till last; hvaremot ifrågavarande ersättningsskyldighet lärer böra
drabba åklagaren sjelf, om han finnes ulan skäl hafva åtalet anställt.
Enär na en sådan lagens tolkning, enligt Rikets Ständers åsigt, är med
både rättvisa och billighet öfverensstämmande, helst Staten utan tvifvel, icke
mindre uti förevarande, än andra likartade fall, såsom i fråga om ersättningar
för Medico-legala besiglningar, m. m. d., bör vara skyldig att af allmänna
medel bekosta hvad som till allmänna säkerhetens upprätthållande
erfordras och att hålla den enskilde skadeslös för de kostnader, honom i
sådant hänseende drabbat, och hvilka uti ifrågavarande fall mången gång
kunna för mindre bemedlade yara ganska känbara, hafva Rikets Ständer,
sota funnit det vara af nöden, att en lagförklaring i öfverensstämmelse härmed
varder utfärdad och att tillgångar af Staten beredas till bestridande af
de utgifter, hvilka deraf blifva en följd, för deras del belutat, och få hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, att, genom utfärdande allmän Kungörelse,
det måtte varda förklaradt:
att lagens stadgande i 17 Cap. 5 § Rättegångs-Balken, det den, som vittne
påkallat, skall betala dess resekostnad och täring, äfven bör tillämpas i gröfre,
för allmämma säkerheten vådliga, brottmål, som af allmän åklagare åtaBih,
till R. Sl Prot. 18410 Sami, 1 A/d. 57
4So Expedilions-UtskotUU Förslag till md. Skrif vel e, tf.-a ij8.
las, och att följagtligen den, som allmän åklagare, å tjenstens vägnar, åberopat
till vittne i dylikt mål och som sig inställt vid Domstol, belägen på
minst tre mils afstånd från vittnets hemvist, bör, derest vittnet det äskar
och Domaren pröfvar sådant skäligt, tilläggas ersättning af allmänna medel
för dess rese-kostnad och uppehälle med högst 16 sk. B.co för hvarje dag,
sorn i och för resan samt vistandet vid Domstolen erfordras, samt skjutspenningar
för en bäst fram och åter, i de händelser, då den tilltalade antingen
icke kan till ansvar dömas, eller ock sakfällas, men saknar tillgång
att ersättningen utgifva; dock att, om den tilltalade frikännes, och åtalet
linnes vara utan skäl anställdt, nämnde ersättningsskyldighet åklagaren åligger.
Och hafva Rikets Ständer för ifrågavarande ersättningar, under Riks-Statens
andra Hufvud-titei anvisat ett serskildt förslagsanslag af 5,000 R:dr B:eo..
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 7 Maj 1845.
N:o 178.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. oell Adeln den 3 Maj i845i
Preste-Ståridet
Borgare-Ståndet
Bonde-Ståndet
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg
till Kongl. Förordningen den g November i844> rörande
inteckning af ej mindre liftidsstädja och undantagsaftal,
än ock all annan afhandling om nyttjanderätt till fast
den
3
den
5
den
7
den
7
egendom ä landet.
(Lag-Utsk. Bet., N:o 96)
S. A. K.
Sedan E. K. M., i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid innevarande
Riksmöte fattade beslut, genom Kongl.- Förordningen den 9 No vem
-
Expeditions -Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.o fy8.
1844 i Nåder föreskrifvit, bland annat, dels att handling, hvarigenom besittnings-
och nyttjande-rätt till hus eller jord å landet är vorden på viss
tid eller på lifstid upplåten, bör hos Härads-Rälten intecknas, för att emot
egande- och inteckningsrätt, hvilken tillkommer annan, än den, sorn upplåtit,
eller lika med honom förbunden är, hafva bestånd, dels att den, som å
annan öf veria tit eganderätt till fast egendom å landet, och dervid, såsom
undantag, föibehållit sig nyttjanderätt till större eller mindre del af samma
egendom eller afkomst deraf, skall, så vida han vill derför tillgodonjuta säkerhet
i den öfverlåtna egendomen med den formonsrätt, sorn allmänna lagen
i 11 Cap. 2 ^ Jorda-Balken tillägger obetald köpeskilling, inom den i
berörde lagrum utsatta tid, afhandlingén, hvari förmonerne betingade äro,
for Härads-Rätten uppvisa och i Intecknings-Protocollet intaga låta, dels ock
att omförmälda stadganden skola träda i verksamhet från och med nästkommande
Juni månads början, med tillägg derjemte: ”1 afseende på dessförinnan
upprättad, men ej intecknad, afhandling af ifrågavarande beskaffenhet,
vare, ulan minskning af dpn rätt densamma, efter hittills gällande lag, må
kunna medföra, tid att inteckning söka till nästa års slut”; så har hos Rikets
Ständer blifvit anmärkt, hurusom det vid stiftandet af förenämnde författning
synes hafva undfallit uppmärksamheten, att i vissa delar af Riket
blott ett lagtima Ting årligen hålles; att detta understundom inträffar i
Januari eiler Februari månad, samt att, då den inteckning, som författningen
påbjuder, icke lärer kunna sökas vid annat än lagtima Ting, tiden,
hvarinom redan upprättade afhandlingar skola intecknas, blir kortare, än
som utmärkes i författningen med ordalagen ”till nästa års slut” och ehuru
det torde kunna antagas, att, då författningen först träder i verksamhet från
nästkommande Juni månads början, rättigheten att söka inteckning, i de orter,
der laga Ting under följande delen af året icke hålles, vore öppen vid
det allmänna Ting, som inträffar år 1846, emedan inteckningssökanden, i
omförmälde händelse, ej gjort sig skyldig till någon försummelse, har likväl
för undanrödjande af hvarje anledning till tvifvel härutinnan och då det
ofvan anförda jemväl i viss nion gällde om de orter, der endast två allmänna
Ting årligen hållas, nödvändigheten af ett tillägg i berörde ändamål
till 4 § af ifrågavarande Kongl, Förordning blifvit yrkad.
Hvad sålunda förekommit hafva Rikets Ständer tagit i öfvervägande
och finna, med afseende å ofvan anmärkta, till följd af tiden, då nyssberörde
Kongl. Förordning blifvit utfärdad, inträffade förhållanden, sig böra
hos E. K. M. i underdånighet anhålla, dels om utfärdande af en författning,
hvarigenom, såsom tillägg till 4 § i Kongl. Förordningen, angående
4^2 Expe ditions-Ut skalle t s Förslag till lind. Shrifvelsej N.-o 179,
inteckning af ej mindre lifstids-städja och undantagsaftal, än ock ali annan
afhandling om nytjanderätt till fast egendom å landet, den 9 November
1844., varder stadgadt: att i de orter, der endast ett eller två allmänna
Ting årligen hållas, tiden att söka inteckning för äldre afhandling af ifrågavarande
beskaffenhet skall fortfara till 1846 års slut; dels ock alt derjemte
föreskrifves, att denna författning skall, i sammanhang med berörde Kongl.
Förordning, uti omförmälde orter kungöras i kyrkorne och vid Härads-Rätterne,
ej allenast de tider innevarande år, då kungörelse af samma Förordning,
enligt deri gifven föreskrift, bör ega rum, utan oek nästkommande år,
så väl vid början af hvarje ordinarie Härads-ting, som från predikslolarne
tre gånger, nemligen i Februari, April och Augusti månader.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 7 Maj 1845.
N:o 179.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1&45»
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående reserverandet
af de vid 1840 och 1841 årens Riksdag anvisade Statsbidrag
för Hamn'anläggningen vid Åhus och upprensningen
af Rottne ån.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 229.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid 1840 och 1841 årens Riksdag beviljat serskilde
anslags- och lånesummor, dels för anläggningen af en hamn vid köpingen
Åhus, och dels för upprensningen af Rottne-ån och Ronneby Köpings
redd, men de för dessa arbetsföretag anvisade medel ännu icke biif
-
Expcdilions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 17g.
453
vit för dermed afsedda ändamål af vederbörande uppburne, har hos Rikets
Ständer fråga uppstått, huruvida berörde anslagssummor borde än ytterligare
reserveras, helst dessa arbeten, åtminstone tillsvidare, icke torde komma
att företagas.
Hvad först angår frågan om hamn-anläggningen vid Åhus, hvartill Rikets
Ständer vid sistlidne Riksdag anvisat en summa af 35,000 R:dr, deraf
20,000 R:dr skulle utgå såsom lån och 15,000 R:dr i egenskap af anslag
utan återbetalnings-skyldighet, så har, enligt hvad hos Rikets Ständer
blifvit upplyst, hinder för detta arbetes företagande förorsakats deraf, alt
större delen af strandegarne vid He!ge-ån helt och hållet bestridt den ifi ågastallda
uppdämningen af samma å, hvadan någon annan utväg till beredande af möjligheten
för verkställighet deraf icke lärer återstå, än att, genom anställande
rättegång, söka erhålla tillåtelse härtill, helst öppnande af vatten-communicationen
emellan Christianstad och Åhus genom Helge-åns uppdämning och
upprensning vore ovillkorligen nödvändigt för den föreslagna hamnbyggnadens
framtida bestånd, hvilken rättegång snart lärer komma att af stadens
invånare påböijas; och enär Rikets Ständer, vid beviljandet af det för meranämnde
hamn-anläggning äskade understöd af allmänna medel, icke bestämt
någon viss tid, inom hvilken hamn-anläggningen skulle vara börjad,
samt det derför anvisade Statsbidrag till större elier mindre del lyftadt,
hafva, vid här ofvan uppgifne förhållanden, Rikets Ständer ansett staden
Christianstad, oagladt det inträffade dröjsmålet med arbetets företagande,
ännu icke hafva förlorat rättigheten att, under derför stadgade villkor, begagna
sig af det staden för otnförmälde ändamål tillerkända allmänna
understöd; hvadan och då stadens Fullmägtig vid innevarande Riksmöte,
å stadens vägnar, yrkat, att de sålunda anvisade Statsmedlen måtte för det
dermed afsedda föremål få användas, Rikets Ständer, som likväl funnit ea
piasscriptionstid för samma medels utbekommande böra bestämmas, beslutat,
att ifrågavarande anslags- och lånesumraors sammanräknade belopp,
35,000 U:dr, må, under fortsatt tillämpning af de för utbetalandet häraf,
vid sednast förflutna Riksdag stadgade viltkor, staden Christianstad af Riksgälds-Contoret
tillhandahållas sex månader efter det derstädes styrkt blifvit,
att alla hinder emot påbörjandet af arbetet enligt fastställd plan äro undanröjde;
börande dock detta arbetsföretag ovillkorligen, såvida Statsbidraget
dertill skall få tillgodonjutas, vara börjad inom 1847 års slut.
Vidkommande åter det Ronneby köping af Rikets sednast församlade
Ständer beviljade lån, 10,000 R:dr, för upprensning af Rottne-ån och köpingens
redd; så enär förhållandet med detta, ännu icke lyftade, lån är
m
Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N;0 tSo.
ungefärligen enahanda, sorn med det för hamn-anläggningen vid Åhus, staden
Christianstad tillerkända bidrag af allmänna medel; hafva Rikets Ständer
bifallit, att jemväl den lånesumma, som för nyssberörde ändamål vid
sista Riksdag beviljades, må, under fortsatt tillämpning af de för utbetalandet
häraf då stadgade villkor, nämnde köping af Riksgälds-Contoret tillhandahållas
sex månader efter det derstädes styrkt blifvit, att alla hinder emot
påbörjandet af arbetet enligt fastställd plan äro undanröjde; börande dock
detta arbetsföretag, så vida statsbidraget dertill skall få tillgodonjutas, oviilkorligen
vara börjadt inom 1847 års slut.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.,
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 180.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i8|5.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående sättet, ordningen
och villkoren för utbetalning af anslags- och lånesummor
till befrämjande af odlings företag och allmänna
arbeten. (Stats-Utsk:s Mern., N:o 276.)
S. A. K.
Då Rikets Ständer funnit åtskilliga förändringar erfordras uti de i 56 §.
af nu gällande Reglemente för Riksgälds-Contoret meddelade stadganden
och bestämmelser för utbetalningen af anslags- och lånesummor till befrämjande
af vattencommunicationer, hamn-anläggningar, odlingsföretag och vägförbättringar,
få Rikets Ständer sina i afseende härå fattade beslut nu i underdånighet
anmäla.
Expeditions-V (skottets För lag till und Skrifvelset N.-o ilo. 455
Enär erfarenheten vitsordat, hurusom, med anledning deraf, att de i
åberopade § införda stadganden afse till en del sådana omständigheter,
som böra iagltagas af dem hvilka hos Kongl. Maj:t i underdånighet söka att
af beviljade statsbidrag komma i åtnjutande, då en annan del åter endast är
beräknad att för Rikgälds-Contoret lända till efterrättelse vid utbetalandet,
svårigheter understundom uppstått för nämnde Contors Styrelse vid tillämpningen
utaf förstberörde del af föreskrifterne, hafva Rikets Ständer ansett
de i begge dessa hänseenden erforderliga villkor och bestämmelser böra serskildt
upptagas.
I det förra fallet, eller rörande hvad af dem, sorn önska att af de
å Riksgälds-Contoret anvisade anslags- och länesummor komma i åtnjutande
bör iagttagas, inan medel af Kongl. Maj:t till utgående beviljas, hafva Rikets
Ständer beslutat.'
l:o Till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och fastställelse skall i underdånighet
ingifvas arbetsplan upptagande tiden både, när företaget skall börjas
och när det kan anses böra blifva fullbordadt.
2:o Då fråga är om utdikningar och vattenaftappningar eller vägars
anläggning eller förbättring, böra vederbörande menigheter alltid före arbetets
begynnelse böras, för att angående företagens lämplighet sig utlåta.
3;o Då arbetens utförande öfverlemnas till menigheter, bolag eller enskilde,
bör alltid contract härom uppgöras, och de deruti förbinda sig att,
elter fastställd plan, fullborda arbetet, utan att framgent väcka anspråk på
något ytter ligare bidrag af staten. Derest Kongl. Maj:t, vid närmare granskning,
skulle i Nåder finna, att menigheter, bolag eller enskilde böra lemna
större bidrag till något arbetsföretag, än som af Rikets Ständer vid Statsanslagets
beviljande blifvit förutsatt, är Kongl. Maj:t oförhindrad att derom
förordna, eller, om vederbörande ej skulle vilja derpå ingå, då helt och hållet
inställa företaget.
4:o Der hamn- eller cranal-afgifter efter företagets utförande komma att
ega rum, böra dessa beräknas så lindriga, som möjligt, och alltid på förhand
genom contract bestämmas; hvarefter förhöjning deruti ej må kunna
ega rum, utan att Kongl. Majit, på grund af serskildt förekomne omständigheter,
pröfvar skäligt deitill lemna bifall, men deremot ovillkorligen nedsättning
ske, så snart behållna inkomsten af företaget öfverskjuter en viss af
Kongl. Majit faställd procent.
5:o Der företaget med direct statsanslag understödjes, ega vederbörande,
först efter det arbetet blifvit börjadt, att, på sätt Kongl. Maj:t i Nåder bestämmer,
de beviljade medlen utbekomma, successive, i mon af arbetets
Expedit iöns-Utskottets Förslag till lind. Skrifvelse > N.-o 180.
fortgång, och under villkor, att de bidrag, menigheter, bolag eller enskilde
förbundit sig lemna, i lika förhållande med statsanslaget, till företaget utgå
och användas.
6:0 För alla de fall, der Rikets Ständer till allmänna arbeten, som afse
upphjelpandet af någon orts industri, beviljat anslag, utan att tillika något
visst bidrag af orten eller dem, som deraf draga nytta, finnes bestämdt,
är det villkor i allmänhet stadgadt, att sistnämnde bidrag, vare sig i contant
eller i materialier och arbete, alltid bör utgå i den mon, som Kongl.
Maj:t kan finna skäligt i Nåder bestämma.
7:o A de af Rikets Ständer beviljade lånebiträden kominer, i alla de
fall, der ej serskildt annorlunda blifvit förordnadl, efter fem års förlopp
från slutet af det år, hvarunder medlen blifvit af Riksgälds-Contoret ulbe
talde,
och för de lån, som successive utgå, fem år från slutet af det år,
hvarunder första hälften af lånet blifvit lyftadt, alt årligen erläggas åtta
procent af hela den beviljade lånesumman, hvarigenom godtgöres ränta ä 2
procent af det vid hvarje liqvid återstående capital, samt det öfriga utgör
capital-afbetalning. Som, enligt denna beräkning, lånet blifver inom femton
års förlopp inbetaldt, kommer någon serskild årlig ränteliqvid ej att ega
rum eller i skuldförbindelsen inlagas, ulan låntagaren endast att sig förbinda
att under 14^ år å det erhållna lånet till Riksgälds-Contoret erlägga 8
procent årligen, efter fullgörande hvaraf lånet anses så .till capital som ränta
fullt inbetaldt. Men verkställes ej afbetalning å bestämd tid, är låntagaren
pligtig att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga 5 procents årlig
ränta, intill dess betalning sker.
8:0 Menigheter, bolag eller enskilde, till hvilka statsmedel anvisas, böra
ställa sådan säkerhet, som kan af Kongl. Maj:t i Nåder godkännas, så väl
för fullgörandet af de contract, hvilka i afseende å arbetets verkställighet
upprättas, som för återbetalningen af låneunderstöden, i händelse företaget ej
vederbörligen fullbordas.
9:o Den af Kongl. Majit i Nåder fastställda arbetsplan bör, så främt ej
Kongl. Majit, uppå derom gjord anmälan, skulle förändring medgifva, oförändrad
följas, äfvensom arbetet inom i conlraetet bestämd tid fullbordas,
vid det äfventyr, att, i annat fall, Kongl. Majit må ega att låta inställa
all vidare utbetalning af statsmedel, samt återfordra hvad deraf redan
blifvit uppburet, att på en gång eller successive till Riksgälds-Contoret
inbetalas, inom den tid, Kongl. Majit kan i Nåder bestämma; dock
att K. M., så framt längre anstånd, än intill nästa Riksdag, skulle anses
erfor
-
Expedition -Utskottets Förslag till uncl. iSkrifvelsej N.o 180.
erforderligt, läcktes i Nåder öfverlemna frågan derom till Rikets Ständers
pröfning.
10;o De arbeten, som med statsbidrag understödjas, böra vara började
sednast under loppet af år 1847; skolande, i annat fall, de anvisade medlen
reserveras till kommande Ständers disposition.
liro Vid alla arbeten, till hvilkas utförande staten, i större eller mindre
mon, bidrager, skola af vederbörande företrädesvis, der sig göra låter,
användas försvars- och sysslolöse personer.
I sammanhang med ofvan upptagne stadganden, få Rikets Ständer hos
E. K. M. i underdånighet anhålla, att terminerne för statsbidragens utbetalande
mätte, så vidt ske kan, utsättas i de contract, som med vederbörande
afslutas, eller på annat lämpligt sätt Fullmägtige i Riksgälds-Contoret
i Nåder meddelas; samt att, om, under arbetets fortgång, några förändringar
härutinnan böra ega rum, bemäide Fullmägtige måtte derom af
vederbörande underrättas.
Till efterrättelse för Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoret
hafva Rikets Ständer förordnat:
l;o Innan medel få hos Riksgälds-Contoret lyftas, bör hos Fullmägtige
företes af Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, eller annan
af Kongl. Maj:t dertill autoriserad Embetsmyndighet, med vederbörande
afslutadt och af Kongl. Maj:t i Nåder godkändt contract om arbetets
utförande efter deruti åberopad och af Kongl. Maj:t likaledes godkänd
arbetsplan.
2:o Före lyftningen af beviljade statsbidrag skola derjemte till Riksgälds-Contoret
ingifvas:
a) af Kongl. Maj:t pröfvad och godkänd säkerhet för contractets fullgörande,
och,
b) derest bidraget utgår såsom lån, ej mindre en till Riksgälds-Contoret
eller Ordres ställd, af Kongl. Maj:t godkänd, skuldförbindelse, än ock
af Kongl. Maj:t likaledes godkänd säkerhet för denna förbindelses uppfyllande.
3:o Så snart här ofvan omförmälde handlingar blifvit behörigen företedde
och aflemnade, utbetalas medlen till vederbörande, å de tider, som
finnas bestämda uti upprättade contract, eller af Kongl. Maj:t Serskildt
Bih. lill R. St. Fröt. 1845. 10 Sami 1 Afd. 58
458 Expeditions-Utskoitels Förslag till und. Skrifvelse, Nio 180.
lillkännagifvits, antingen omedelbart från Riksgälds-Contoret, eller genom
den Embetsmyndighet, hvilken Kongl. Maj:t kan hafva derom le mila t Nå»
digt uppdrag.
4:o Sedan lånebidrag blifvit från Riksgälds-Contoret utgifne, åligger
det Contorets Styrelse att vaka öfver deras återbetalning uti stadgad ordning.
Varder sådan ränte- och capilal-inbetalning, som icke, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers den 7 innevarande månad aflåtna underdåniga skrifvelse,
angående sältet för återbetalning af lån, beviljade utaf allmänna medel
till understöd för vattenaftappningar, m. rn., skall i sammanhang med
all männa utskylderna verkställas, ej på bestämd tid fullgjord, är låntagaren
pligtig att å det till liqvid förfallna beloppet erlägga 5 procents årlig ränta,
intill dess full betalning sker.
5:o Likaså åligger det Riksgälds-Contorets Styrelse att tillse, det de
statsmedel till Contoret i behörig ordning ingå, hvilkas återfordrande, till
följd af uraglåtet uppfyllande af hvad arbetsplan eller contract innehålla,
kan af Kongl. Maj:t anbefallas.
6:0 De lane- och säkerhets-handlingar, som, för statsbidrags utbekommande,
till Riksgälds-Contoret aflemnas, förblifva uti Contorets vård; dock
skola sådana, som vederbörande Embetsmyndigheter kunna blifva i behof
att begagna, till dem, på behörig reqvisition, utlemnas.
7:o Alla kostnader, som med dessa eller andra i följd af erhållne anslag
och lån uppkommande förhållanden kunna vara förknippade, skola, utan
undantag af hvad namn de vara må, bestridas eller godtgöras af den eller
dem, sorn statsbidragen erhållit.
För de anslag och lån, hvilka, antingen af föregående Ständer beviljade,
ännu icke af vederbörande utbekommils, eller ock blifvit vid innevarande
Riksmöte anvisade att utgå under enahanda villkor, som förut varit
bestämda, finna Rikets Ständer några förändrade föreskrifter icke numera
kunna af Rikets Ständer meddelas; men då lämpligast är, att, så vidt ske
kaD, enhet i förvaltningen och dispositionen af ifrågavarande medel må
kunna beredas, få Rikets Ständer hos K K. M;t i underdånighet anhålla,
det E. K. M:t täcktes äfven för sådane till befrämjande af vattencornmunicationer,
hamnanläggningar, odlingsförelag och vägförbättringar utgående
anslag och lån, som blifvit beviljade med de af Rikets Ständer vid sistfid'»
ne Riksdag stadgade villkor, så vidt utan olägenhet för någon och med
vederbörandes frivilliga medgifvande ske kan, i Nåder tillämpa och till ef
-
Expeditions-Vttkollets Forsing till und. Skrifvelsej iV.O l8t. 459
lerrältelse fastställa de förändrade föreskrifter, sorn för sådane anslag och
lån nu blifvit af Rikets Ständer bestämda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 15 Maj 1845.
N:o 181.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Presle-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den >4 '— —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förräntande
af Ekeplanterings-Cassans medel,
(Stats-Utsk:s Ull., N:ris 197 och 278).
S. A. K.
Med anledning af hos Rikets Ständer gjord framställning om förräntande
af den under förvaltning af Fullmägtige i Rikgälds-Contoret ställda Ekeplanterings-Cassan,
hvars behållning vid sistlidet års slut utgjorde 181,094
R:dr 35 sk., hafva Rikets Ständer ålagt Riksgälds-Contoret att å nämnde
cassas nuvarande och blifvande disponibla tillgångar, från och med den 1
Januari 1846, godtgöra cassan 4 procents årlig ränta, hvilken ränta, likasom
ca pi talet, ställes till E. K. M;s Nådiga disposition, för att användas till
de med cassans bildande afsedda ändamål.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla ;
framhärdande &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
ffio
Expeditions-Utskoltets Förslag lill und. Skrif veise, N.o 182^
N:o 182.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers Underdåniga Skrifvelse, angående åtskillige
Rusthåll inom Westmanlands Län ålagd dagsverksskyldighet,
m. m.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 284.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har anmälan förekommit derom, att, ehuru lindring
uti den åtskilliga Rusthåll inom det fordna Ulfsunds eller såsom det numera
benämndes, Kungsörs Län, åliggande skyldighet att låta förrätta dagsverken
vid Kungsörs gård skall blifvit i Nåder utlofvad genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Resolution af den 16 December 1680, hade detta Nådiga löfte
likväl icke gått i fullbordan, hvadan ock berörde Rusthålls innehafvare icke
allenast årligen måst efter markegångspris lösa omförmälde dagsverken, utgörande
ett antal af 30 stycken på hvarje rusthåll, utan äfven varit i mistning
af lösen för de dagsverken, sorn de till rusthållen anslagna augmentshemman
skolat utgöra, hvilka sistnämnde dagsverken förbehållits Kronan;
och är, med anledning häraf, föreslaget, att bemälde rusthållare måtte ej
mindre hädanefter frikailas från den dem hittills ålagda dagsverksskyldigheten,
än äfven berättigas att, oafkorladt och utan afdrag af dagsverksskyldigheten,
uppbära den till dera anslagna augmentsränta, hvilken förändring
destohelidre syntes böra tillvägabringas, som ifrågavarande dag verken numera
icke vore vid Ulfsund eller Kungsör erforderliga.
Ehuru förevarande ämne icke vunnit den fullständiga utredning, att
Rikets Ständer derpå kunnat grunda ett tillförlitligt omdöme, huruvida den
sålunda gjorda framställningen må förtjena åsyftadt afseende; likväl och då
ofvan uppgifna förhållanden synas antyda, att rusthållarne i det s. k. Kungsörs
Län äro, i hänseende till rättigheter och skyldigheter, försatta i annan
och sämre belägenhet än rusthållarne i öfriga delar af Riket, hafva Rikets
Ständer ansett sig böra hos E. K. M. i underdånighet anhålla, att, efter det
vederbörande blifvit hörde, och så framt den ifrågaställa befrielsen för
ofvannämnde rusthållare från skyldigheten att utgöra dagsverken, äfvensom
Expeditions-Vtskollels Förslag till und. Skrifvelse, N.o 183.
46*
den sökta rättigheten att oafkortad! uppbära de dem anslagna augmentsräntor
skulle linnas af rättvisa och billighet påkallade, E. K. M. täcktes vid en
blifvande Riksdag lill Rikets Ständer i amuel aflåta Nådig Proposition.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 15 Maj 1845.
N:o 183.
Uppläst oell godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj j845.
Pieste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —■
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående inlösen af
förläningar, upplåtna till Löfås Silfververk.
(Stats-Utsk;s Uti., N:o 285).
S. A. K.
Af Bergs-Coilegii i underdånighet afgifna och af E. K. M. till Rikets Ständer
Nådigst öfverlemnade Berättelse, angående Löfås silfververks drift, samt de i
afseende derå från och med år 1840 till och med år 1843 vidtagna åtgärder,
halva Rikets Ständer inhemtat, att värdet af de i och för behöriga drifvande!
af berörde silfververk från Stats-Verkets sida utgående förläningar
och förmoner kuside uppskattas till 1,900 R:dr för året, under det den från
verket till kronan influtne tionde för de nämnde åren utgjort allenast 68
R:dr 21 sk. 1 r:st. i silfver, eller i medeltal för året 17 R:dr 5 sk. 3i r:st
i silfver, motsvarande 45 R:dr 30 sk. | r:st B:ko, hvaraf synes, att Statens
inkomster af silfververket ingalunda äro ställda i jemförligt förhållande till
de uppoffringar, hvilka, till understöd för detsamma, å det allmännas sida
ega rum; varande i omförmälda ändamål silfververkels innehafvare tillför
-
462 Expedltions-Vtskotlels Förlag till und. Skrifveisej N.-o 183.
Säkrade följande förläningar och förmoner, nemligen: räntan af Löfås gård,
mantal; förhöjning å 600 stigar kol; 300 stycken dagsverken; kronotionue-spanmål,
hvilken ej får öfverstiga 200 tunnor och hvarifrån hör dragas
den lösen, som, i följd af Kongl. Maj:ls Nådiga Utslag den 18 Mars 1829,
skall erläggas med 1 R:dr i silfver lör hvarje tunna; de så kallade Vindhästmedel,
som af allmogen i Skedvi och Husby socknar samt Finsta fjerding
i Hedemora socken utgöras med 4 sk. för hvarje Vind-häst-dagsverke;
en spann aska utaf hvarje mantal i Finsta fjerding, samt slutligen nytljanderätten
af en krono-allmänning om 1,104 tunnland 2 kappland skogsmark.
Vid ofvananmärkta förhållande med nuvarande afkastningen utaf Löfås
silfververk, hafva Rikets Ständer ansett nödigt att förskaffa sig upplysning
om grufvans tillstånd under en förfluten tid, i hvilket afseende hufvudsakligen
förekommit: att Rikets Ständer redan vid 1815 och 1818 årens
Riksdagar beslutat, att Löfås silfververk, i anseende till dervarande silfver*
tillverknings nästan fullkomliga upphörande, borde nedläggas samt de detsamma
förunnade förläningar, friheter och förmoner indragas till kronan,
ehuru denna åtgärd sedermera icke kommit till verkställighet, enär Kongl.
Maj:ls Högsta Domstol, medelst Utslag den 19 December 1820, förklarat
silfververkels innehafvare icke kunna anses, efter lag, de lill verkets drift
upplåtna förläningar och förmoner hafva förverkat; att Rikets Ständer, derefter,
med afseende derå, att Slaten för berörde silfververks drifvande måst
vidkännas en icke obetydlig uppoffring, i underdånig skrifvelse den 26
Februari 1830, anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes med innehafvarne af verket
låta uppgöra någon så beskaffad öfverenskommelse, att, emot det de befriades
från skyldigheten all detsamma vidare bedrifva och erhöllo ersättning,
antingen genom förläningarnes bibehållande under någon viss tid efter
arbetets nedläggning eller på annat sätt, de till verkets bedrifvande upplåtna
förläningar och förmoner kunde till kronan indragas; samt att, sedan,
af sådan anledning, Kongl. Majit i Nåder uppdragit åt Bergs-Collegium att
med innehafvarne af Löfås silfververk uppgöra ett såväl å kronans sida,
som för bemälde innehafvare antagligt förslag till öfverenskommelse i ämnet,
bade verkets interessenter förklarat sig benägne att, emot deras frikallande
från skyldigheten att efter bestämda föreskrifter drifva grufvearbelet, frånträda
förläningarne sålunda, att den åtnjutna befrielsen från räntornas utgörande
för Löfås gård, förhöjningen å 600 stigar kol, vindhäst-medlen och
rättigheten till aska skulle genast vid verkets nedläggning upphöra, samt
de förlänia 300 dagsverken, jemte dispositionen af kronotionde-spanmålen,
efter bibehållande deraf i femton år, afstås, hvarförutan de förbehöllo sig
Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 183. 463
att, på de af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer fastställda grunder för recognitions-skogarnes
försäljning, få till sig lösa Löfås grufve-allmänning;
men hvilka villkor, efter undergången granskning hos Rikets Aren 1834
och 1835 församlade Ständer, hvilka uti underdånig skrifvelse den 17 September
1834 anhöllo, det täcktes Kongl. Maj:t i frågan om Löfås silfververk
fatta det beslut, hvartill, med afseende å Statens fördel och båtnad,
målet i dess utredda skick kunde finnas föranleda, blifvit, såsom för högt
uppdrifna och betungande, genom Kongl. Brefvet den 19 December 1835
förklarade icke antagliga.
1 sammanhang härmed hafva Rikets Ständer jemväl tagit kännedom af
ett vid Bolagsstämma med delegarne i Löfås Bolag den 4 näsllidne månad
fördt protoooll, samt deråt inhemtat, bland annat, att, med anledning af
förevarande ämnes behandling hos Rikets nu församlade Ständer, Bolaget
ansett sig böra taga i öfvervägande, på hvad sätt och under hvilka villkor
det skulle kunna gå till mötes Rikets Ständers förmodade önskan, att de
Löfås silfveryd k be v i I j i de förmonerne mätte indragas; och då en sednare
tids erfarenhet bekräftat vederbörande Bergsembetsroäns dessförinnan afgifua
yttranden, att grufvan icke kan drifvas med någon fördel för Staten i förhållande
till dess för grufvedriften beviljade anslag, men Verket dermed
kunde ännu en längre tid, om ock med ringa vinst eller endast utan förlust
för Bolaget, af detsamma hållas vid magt, beslöt Bolaget, att uti de
villkor for förläningarnes indragning till Staten, som vid de åren 1830 och
1832 förehafda underhandlingar i ämnet blifvit af Löfås-Verkets dåvarande
innehafvare framställda och hvilka Bolaget fortfarande vid hö! le, icke kunde
medgifvas annan förändring, än att, med afseende å sisla årens förändrade
spanmålspriser, lösen för ofvannämnde 200 tunnor spanmåls och 300 dagsverkens
åtnjutande i femton år från försökningsarbetenas nedläggande, finge,
om sådant för Slaten skulle anses förmonligt, utgå med Femlon tusen
Riksdaler B.co, ali erläggas på en gång, så snart öfverenskommelse!! blifvit
emellan Staten och Bolaget afslutad, helst, enligt Bolagets på uppgjorda calculer
stödda förmenande, samma villkor i framtiden komme alt för Slaten
medföra vida större föi möner, än sora Bolaget derigenom finge åt sig i
löseskilling förvarade.
Enär nu ej mindre af Bergs-Collegii sist afgifua och här ofvan underdånigst
åberopade berättelse, än ock af de utaf bemälda Embels Verk rörande Löfås
silfver-verk tillförene meddelade upplysningar, nogsamt visar sig, att Statens
af samina Silfververk härflytande inkomst under en lång följd af år i högst
betydlig nion understigit årliga värdet af de till Verket utgående förlä
-
464
Expeditions-l! tskottels Förslag till und. SkriJvelsej N.o tS3.
ningar, så synes det vara angeläget, att någon åtgärd vidtages, hvarigenom
Ki önans ifrågavarande förlast må kunna för framtiden förekommas; med
hänsigt hvartill och i anledning af ofvaninlagna förlikningsförslag, Rikets
Ständer trott en uppgörelse i godo vara den lämpligaste utväg att i delta
fall vidtaga. Emedlertid och hvad angår det af inlressenterne gjorda yrkande
att få till skatte lösa den lill Silfververkets drift upplåtna allmänningstrakt;
så enär möjligt är, att någon ny silfverådra kan upptäckas inom
Löfås grufvefälls utmål, hvilken, inmutad och beai betad af enskild person,
kunde bereda Staten inkomst af vanlig kronotionde, hafva Rikets Ständer
ansett skäl icke förekommit att för närvarande alhända Staten ifrågavarande
Allmänning, hvaremot Rikets Ständer godlfunnit på det sätt antaga berörde
förlikningsförslag, att, för inlösen af ifrågavarande förläningar, en
summa af 15,000 R:dr B:co, i ett för ailt, från Riksgälds-Contoret utbetalas
till intressenterne i nämnde Silfververk, under vilkor, alt samtlige förläningarne
öfverlämnäs tiil Kronans disposition, samt att grufvedriflen för
Kronans räkning upphör, äfvensom under medgifvande från Statens sida,
att, om icke, inom fem år efter förlikningens afslutande, enskild man bearbetat
någon ny Silfvergrufva å Löfås gr u f ve fa 11, hvaraf Kronan har alt
påräkna årlig inkomst, delegarne då må ega optionsrätt att oruförmälde
Allmänningstrakt, efter författningarne, till skatte losa; med anmälan hvarom
Rikets Ständer få i underdånighet anhålla, det vederbörande embetsmyndigheter
måtte få sig i Nåder aubefaldt att om förliknings afslutande gå
i författning.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o
Expeditions-Uukotltls Förslag lill und. Skrifvelse, IV.-o 465
N:o 184.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj j845.
Preste-Ståncfet den i4 — —
Borgare-Ståndet den — ——
Bonde-Stundet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af dels
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående förre Departement
s~Chef emes vid General-Tull-Styrelsen, Presidenten
af Billberghs och C amli-Rådet Valerii befriande från ådömdt
ersättnings ansvar i målet, rörande den efter aflidne
Uppbörds Tullförvaltaren Tinér yppade balance, dels
hos Rikets Ständer gjorda framställningar, i fråga om
beviljandet af enahanda eftergift för förre Kamereraren
Kammar Rätts-Rådet l Vinroth och förre Controlleuren Middendorff.
(Siats-Utsk:s Uti., N:o 88 och 209 samt Mern. N:o 286).
S. A. K.
Uti en till Rikets nu församlade S'änder aflåten Nådig Proposition af
den 19 Augusti sistlidet är, liar E. K. M. behagat gifva Rikets Ständer tillkänna,
att sedan, i anledning 3f anstäldt åtal emot förre Controlleuren vid
General-Tullstyrelsens Uppbörds-Contor P. TV. Midderdorff', förre Kamereraren
vid bemälde Styrelses Kammar-Contor, Kaminar-Rälls-Rådet J.
Winroth, förre Presidenten och Förste D-partements-Chefen vid nämnde
Styrelse J. P. af Billbergh, samt f. d. Cameral-Departements-Chefen vid
samma Styielse, Canzli-Rådet J. D Valerius, såsom ansedde vållande, genom
uraktlåtne embets- och t jeustepligler, till en af Tullförvaltaren vid
Tull-Uppbörds- och Casseurs Contoret i Stockholm M F. Fine'r åsamkad,
och efter hans, den 20 Mars 1837, inträffade död yppad balance å de till
Uppbörds- och Casseurs cassorne börande medel, fastställd, efter föregången
ba la nce u t red ni n g till ett sammanräknadt belopp 172,997 R.dr 3 sk. 5 list,
men sedermera gpnotn serskilda leverering.»' nedsatt till 123,544 R;dr 15
sk. 4 rist, Högste Domstolen, genom Utslag den 6 Maj 1843, dömt ofvanbemälde
embets- och tjenstemän för hvad i målet dem till last kommit:
Controlleuren Middendorff att med sin egendom, så långt den räckte, i
Bih. lill R. St. Prot. 184S. to Sami. t A/d. 59
Exp c di Lion i -Utskott e C i Förslag till uncl. Skrif vel e, N.o 18 f.
första rummet gälda 1836 och 1837 årens uppbördsbrist samt vara sin vid
Tul-lverkets Uppbörds-Contor innehufvande Controlleurs-syssla för alltid förlustig;
Kammar-Rätts-Rådet Winroth alt varda för alltid förlustig sin vid
Tullverkets Kammar-Contor innehafvande Kamererare-beslällnins'samt bålla
Kongl. Maj:t oell Kronan skadeslös i andra rummet, eller näst efter Middendorff
för 1836 och 1837 årens uppbördsbrist, och i första rummet för 1836 och 1837
årens brist å cassamedlen; Presidenten af Billbergh att, näst efter Winroth, dels
hålla Kronan skadeslös för den uppbördsbristTullförvaltaren Finér a Inkommande
Sjötulls-Uppbörden för år 1836 sig ådragit, dels ock i gäldandet af 1836 års
brist å utgiftsmedlen deltaga på det sätt, att Presidenten af Billbergh skulle ansvara
för så stor anpart af balance-beloppet för år 1836, sorn återstod sedan, i följd
af de i Högste Domstolens utslag uti Tullförvaltaren Finérs balance-mål gillade
grunder i afseende på tillgångarnes efter Finér propoi tionerliga fördelning
på cassör och år, från 1836 års totala Casseurs-cassabrist afgåtf, hvad som
efter förhållandet emellan hela debetsumman samt i denna summa inbegripne,
efter Presidenten af Billberghs afskedstagande från Tull-verket anordnade
20,000 R:dr kunde å dessa sistnämnde belöpa; samt Canzli-Rådet
Valerius att, i ordningen näst efter Kammar-Rätts-Rådet Winroth, ej mindre
betala den brist, som, efter proportionerlig fördelning på cassör och år,
uppstod å de 20,000 R:dr, hvilka under Valerii tjenstetid såsom CameralDepartements-Chef
blifvit dels år 1836, dels ook år 1837, anordnade till
Casseurs-cassan för bestridandet af 1836 års utgifter, än äfven ersätta 1837
års Updbörds och Casseuts-balance; så hafva förre Controlleuren Middendorff,
Kammar-Rätts-Rådet Winroth, förre Presidenten af Billbergh och
Canzli-Rådet Valerius, hvar för sig, uti till Kongl. Maj:t ingifne böneskrifter,
i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit, me I afse nde å af Sökänderna
anfördeomständigheter, måttetäckasbevilja demden Nåd; Middendorff utt varda
förskonad från utkräfvandet af den honom ådömde ersättning tills afskrifning
deraf möjligen kunde beviljas, äfvensom från förlusten &f Controlleursbefattningen,
eller ock att antingen varda transporterad tili annan, med
samina lönegrad förenad, tjenst vid Tullverket härstädes, eller erhålla pension,
motsvarande tre fjerdedebr af lönen; Winroth, att med utkräfvandet
af den honom ådömde ersättning finge tills vidare anstå, och Nådig framställning
till Rikets Ständer göras om ersättriings-lv loppets afskrifvande, äfvensom
att han måtte frikallas från ansvaret af tjenstens förlust och få sig
tillerkänd pension å Tullverkets stut; af Billbergh att varda befriad fiån
den honom ådömde ersättningsskyldighet, eller, så framt della icke kunde
beviljas, alt Kongl. Majit måtte hos Rikets Ständer föreslå afski ifning af den
Expeditions-Vtskottels Fonlag tili und Skrifvelse, N.o 1-84-
summa, sökanden blifvit dömd att godtgöra, äfvensom att, jemte det med
verkställigheten af Högste Domstolens utslag, i hvad detsamma sökandea
anginge, linge tills vidare anstå, Kongl. Majit mätte i Nåder förklara, att
all fråga om seqvester å sökandens pension ellef öfriga egendom för Kronans
räkning under tiden kom me att förfalla; och balerius att njuta befrielse
från den honom ådömde ersättningsskyldighet, eller, om derför, med
afseende å medlens bevillnings-egeuskap, hinder skulle möta, erhålla Nådigt
inhibitorial eller moratorium, intilldess Rikets Ständer sammanträdt och
hunnit pröfva Valerii framställda eftergifts-ansökning; hvarefter och sedan,
vid serskild pröfning af Controlleuren Middendorffs och Kammar-RättsRådet
Winroths underdåniga anhållan att af Nåd varda förskonade från
dem ådömde påföljd af tjensternes förlust, E. K. M;t, i enlighet med Högste
Domstolens afstyrkande, funnit denna anhållan icke kunna bifallas, E. K. M.
i ett sammanhang tagit i Nådigt öfver vägande, ej mindre hvad Middendorffs och
Winroths ansökningar i öfrigt innehålla, än ock de af Presidenten af Billbergh
och Canzli-Rådet Valerius ingifne böneskrifter, dervid E. K.M. med hufvudsakligt
agtgifvande å de skiljagtiga förhållanden, sorn sig förete emella!) beskaffenheten
af de anmärkte tjensteförseelserne hos aflidne Tullförvaltaren
Finers närmaste controllanter, Kammar-Rätts-Rådet /Vinroth och Controlleuren
Middendorff, och den efterlåtenhet, som kan läggas Presidenten af
Billbergh och Canzli-Rådet Valerius till last, ansett Sig sakna giltig anledning
alt, genom någon från E. K. M;s sida vidtagande åtgärd, medverka
till eftergift af ersättningsskyldigheten för förstnämnde 2;ne controllerande
tjenstemän, TVinrotli och Middendorff, hvaremot E. K. M., hvad anginge
Presidenten af Billberghs och Canzli-Rådet Valerii Nådeansökningar,
i Nåder funnit åberopade omständigheter, i förening med hvad sökanderne
i öfrigt underdånigst anfört, skäligen påkalla det afseende, att frågan om
eftergift och afskrifning af det ersättningsbelopp, hvarför desse Embetsman,
enligt Högste Domstolens ofvan åberopade Utslag, kunna komma att häfta,
borde till Rikets Ständer hänskjutas, dock att under tiden sådane säkerhetsmått
lill bevarande af Kronans rätt vidtoges, som kunde ega rum, utan att
Sökanderne, i afvaklan på frågans slutliga afgörande, kommo att sakna medel
för egen och sina familjers skäliga utkomst; och har E. K. M., som i
sistberörde hänseende i Nåder förordnat om fortfarande qvarstad tills vidare
å sökandernes fasta och lösa egendom, jemte öfriga tillgångar, med
undantag, på sätt förut i likartade fall blifvit medgifvet, af löner och pensioner,
alltså, och med billigt afseende i öfrigt å det gagn, sorn fäderneslandet
tillförene hemtat af Presidenten af Billberghs och Canzli-Rådet Valerie
468 Expeditions-U Iskottets Förslag till und. Skri/velse, IV.-a 184•
långvariga samt af nit oell skicklighet utmärkta embetsmanna-verksamhe',
öfverlemnat till Rikets Ständers pröfning och behjertande, huruvida icke deh
ersättningsskyldighet, som i detta mål blifvit af Billbergh och Valerius
ålagd, må dem eftergifvas.
Sedan, i sammanhang med E. K. M:ts Högstberörde Nådiga Proposition,
hos Rikets Ständer fråga blifvit väckt, dels att befrielse från det i
målet ådämde ersättningsansvar äfven måtte Kammar-Rätts-Rådet IVinroth
förunnas, dels, jemte framstälning af de förhållanden, som synas ådagalägga,
att anspråk på eftergift af hvad i målet ådömdt blifvit, vore för de lägre
tjenstemännen åtminstone lika stort, sorn för de högre, a 11 antingen ingen
af ofvannämnde fyra embels- och tjenstemän eller ock alla, som sådant fortjente,
måtte erhålla afskrifning af det dem i balance-målet lill betalning
ålagda belopp; så hafva Rikets Ständer, hvad sålunda förekommit, i öfvervägande
tagit och dervid erfarit, hurusom, enligt hvad Imid Hogarne utvisa,
de förseelser, hvilka föranledt det emot ControUeuren Middendorff, Kamroar-Rätts-Rådel
Winroth, Presidenten af Billbergh och CaiicelRådet
Valerius i detta må i väckte åtal, egenligen bestått, tor Middendorff', i uraktlåtenhet
att behörigen jemföra inkommande Sjölullskamuiarens veckoraporter
med Uppbörds-Tubfoi valtarens uppbörds journaler och, i händelse
af skiljaktighet dem emellan, sådant hos Roksluls-Kameteraren tillkännagifva;
för Winroth, i underlåtenln t att, oaktadt inkommande Sjötulls-kammarens
och Casseurs Coritorets månadsförslag och årsräkuingar icke vid stadgade
tider ingått, derom hos Geueral-Tull-Styrelsen göra anmälan, äfvensom
i åsidosatt controll derå, att Cassenrs-Cnntorets förskotls-reqvisitioner varit
af behofvet påkallade; samt för af Billbergh och Valerius i försummelse
att vederbörligen hålla hand öfver 1 äkeuskapeines inlemnande till KammarGontoret
inom bestämde terminer, äfvensom å uppbördsmedlens behöriga insättande
i Rikets Ständers Bank, hvartill kommer deras åtgärd att, utan föregången
utredning af behofvet, tillstyrka beviljandet af de utaf CasseursContoret
reqvirerade och af Kammar-Contoret tillstyrkte förskott. Då nu,
änskönt ringaste anledning icke förekommit, att dessa tjänsteförseelser egt
rum i ändamål att derigenom olofligen befrämja egen eller andras fördel, likväl
ostridigt är, alt desamma innefatta öfverträdelser af gällande lustructiotioners
tydliga föreskrift, anse Rikets Stinder en fullständig eftergift af den
genom Högste Bomaremagtens beslut ofvannämnde personer ådömde ersättningsskyldighet
ingalunda förenlig med den, för betryggande af Statsmedlens
ordentliga förvaltning, oundgängliga stränghet och vid tillämpningen af
de för uraktlåtne eontroller stadgade ansvarsbestämmelser; men Rikets Stäu
-
Expedition s-Vts! otlets Förslag lill tind. Ski i/velse, N.o törj..
4%
der hafva emedlertid icke kunnat undgå att fästa afseende å de ej mindre
i E. K. M:ts Nådiga Proposition, än af enskilde motionärer framställde ömmande
förhållanden, hvilka synas tala för en motsatt åsigt i detta ämnp,
och deribland hufvudsakligen den långa följd af år, hvarunderjnämnde fyra
emörts- oclv tjenstemän utan klander bestridt de till deras embeten och
Ijenster hörande pligter, deras fia msk rid na ålder och försvagade helsa samt
det ekonomiska obestånd, hvaruti de jemte talrika familjer, genom utkräfvandet
af Statens hos dem egande fordringsanspråk, kornrne att försättas;
1 betraktande hvaraf och ehuru Rikets Ständer, på sätt ofvanberördt är,
finna betänkligt, att till den uti E. K. M:s Nådiga Proposition och i sammanhang
dermed hos Rikets Ständer serskildt föreslagna afskrifning samtycka,
hafva likväl Rikets Ständer funnit för godt medgifva, att verkställigheten
af Högste Domstolens den 6 M<j 1843 gifne utslag, i hvad detsamma
angår Presidenten af Billbergh, Cancelli-Rådet Valerius, Kammar-RällsRådet
/Vinroth och Conlrollemen Middendorff ådornd eisältningsskyldighet
i och för dea efter aflidne Tullförvaltaren Finer yppade balance, må på
här ofvan i underdånighet anförda skäl anstå intill dess Rikets Ständer vid
sitt nästa sammanträde ånyo företaga frågan om ersättningsbeloppets indrifning
ellei’ afskrifvande; i sammanhang hvarmed och på det Kronans säkerhet
må behörigen iagltagas, men, å andra sidan, bemälde personer icke, under
afbidan af målets slutliga afgörande, sakna utväg för egen och familjers
lat Oiga bergning, Rikets Ständer funnit lämpligt förordna, att, under tiden
och intill dess beslut i detta ämne kan af Rikets näst sammantiädande
Ständer varda meddeladt, den af E. K. M. i Nåd er förordnade qvarstod
kommer att fortfarande ega rum å aj Billberghs, Våler ii, /Vinroths och
Middendorffs fasta och lösa egendom, med undanlag likväl, på sätt i likartade
fall tillförene blifvit medgifvet, af bemälde embeis- och tjenstemän
tiilkommande löner och pensioner.
Hvilket, lill svar i ämnet, Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
4?o E'xpedilions~Utskottets Första* till und. Skrifvelse, Pf o t-85.
N:o 185.
Uppläst och godkäodt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Preste-Slåndet den 14 •— —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Skrifvelse, i fråga om bildande af ett National
Museum.
(Stats-Utsk. Uti., N:o 202 och Mern., N:o 244, samt Först.
Stats-Utsk. Mern., N:o 300.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer vid sistföiflutne Riksmöte, uti underdånig skrifvelse
af den 23 December 1840, under uttalande af den åsigt, att äfven
Svenska Nationen, så vidt dess tillgångar medgifva, borde, lika med den
öfriga civilicerade verlden, på ändamålsenligt sätt vårda de konstalster, Nationen
redan egde, och befrämja dessa Samlingars förökande, hvarigenom
den inhemska talangen erhölle både föresyn och uppmuntran, i sammanhang
med anmälan om beslutet rörande den för Kongl. Museum anvisla summa,
i underdånighet anhållit, deL Kongl. Maj:t måtte för Rikets Ständer i Nåder
framlägga förslag till erhållande af tjenligare lokal för de uti Kongl. Museum
förvarade samlingars och konstalsters ändamålsenliga uppställning och
ordnande, på det att ett Natiunal-Museum derefter småningom måtte konna
bildas, och hvartill möjligen i sådant fall jemväl kunde påräknas frivilliga
bidrag; och Kongl. Maj:t i anledning deraf i ämnet infordrat Öfver-Iotendents-Embelels
underdåniga utlåtande, som den 27 Augusti sistlidet år är
vordet afgifvet; så har E. K. M., uti Nådig Skrifvelse den 10 derpåföljande
September, täckts gifva Rikets nu församlade Ständer tillkänna: alt E. K.
M. delade Rikets Ständers öfvertygelse om behöfligheten af ett NationalMuseum,
deruti de dyrbara verk af bildhuggare- och målare-konsten, hvilka
tillhöra Riket, men för närvarande dels äro inrymde i trånga och mindre
lämpliga lägenheter, dels äro spridda i flera från hvarandra skiljda rum,
och dels, i saknad af utrymme ligga hopstapiade och underkastade förstöring,
må kunna, på ett Nationen värdigt sätt, uppställas och blifva för allmänheten
tillgänglige; att Kongl. Bibiiolheket, med omkring 70,000 volu
-
Expeditions-U t skottets Förslag till und. Skrifvelse j N.o l85.
47*
mer, hade sitt läge i en, med hänsigt lill Bibliothekets alimänligliet, icke
val afpassa cl local i Kongl, slottet; att den under Vitterhets-, Historia;- oell
Antiqvitets-Academiens vård ställda rika samling »f antiqvileter, innefattande
till en del högst dyrbara minnen från förflutna tider, jemte Rikets val
ordnade Mynt-Cabinett, vore ihopträngda i några små halfvåningsrum uti
Öfver-Commendants-flygeln vid Kongl, slottets yttre borggård; att Kongl,
klädkammaren med tillhörande samling af märkvärdigheter funnes inrymd
i två afsides belägna låga rum i Kongl, slottet; och att Lif-Rustkammaren
med der förvarade vapen m. m. vore förlagd till Ulriksdals slott och således
vida mindre besökt, än densamma förtjente. E. K. M. ansåge Sig fördenskull
böra i Nåder fästa Rikets Ständers synnerliga uppmärksamhet å
det af Öfver-Intendents-Embelet väckta förslag, att Kongl. Museum, Kongl.
Bibliotheket, Vitterhets-, Hisloriae- och Antiqvitets-Academiens samlingar,
jemte Kongl. Mynt-Cabiuettet, Klädkammaren och Lif-Rustkammaren, nså
förenas i samma local, i hvilket afseende E. K. M. jemväl åberopade Rikets
Ständers yttrande, att nämnde Academi, för att motsvara sin bestämmelse,
måste beredas utväg att kunna på ändamålsenligt sätt uppställa sina
samlingar, äfvensom Rikets Ständers år 1843 församlade Revisorers berättelse,
deruti vitsordas, att det inskränkta utrymmet uti Kongl. Museum hindrade
samlingarnes uppställande på ett mera lämpligt säit och att önskligt
vore, det förslag till erhållande af en tjenligare plats för desamma kunde
framläggas. Det af Öfver-Intendents-Embetet i sådant hänseende nu afgifna
förslag, åsyftande att tillvägabringa ett för Riket hedrande, varaktigt minnesverk
af Svensk byggnadskonst, upptoge en kostnadssumma af 500,000
R.dr, eller högst 550,000 R:dr allt B:co, som likväl, enär ett byggnadsföretag
af denna betydliga vidd och egna beskaffenhet måste erfordra en till
flere år utsträckt arbetstid, icke vöre beräknad att utgå annorlunda, än i
den mon nybyggnaden fortskred. E. K. M. ville emedlertid desto mindro
med någon framställning i förevarande hänseende gå Rikets Ständers beslut
i förväg, sorn E. K. M., ihågkommande den beredvillighet, hvarmed Rikets
Ständer tillförene, i förhållande till Statens tillgångar, uuderstödt vetenskaper
oell konster saoit deras idkare, hyste välgrundad föi hoppning, att Rikets
Ständer icke eller nu skulle vägra ett lämpligt anslag för det vigtiga ändamålet,
så framt allmänna medel dertill lemnade tillgång.
Rikets Ständer hafva, vid öfvervägande af denna fråga, fästat en synnerlig
uppmärksamhet å det af E. K. M. i den Nådiga Skrifvelsen vidrörda
föi hållande, att den gjorda framställningen finnes vara föranledd af
Rikets Ständers vid nästlidne Riksdag till Kongl. Maj:l i underdånighet
47*
Expedilions-Ulskollets Forslag lill lind Skrifvelse, IS.-o tSS.
framförda önskan, alt ett förslag till erhållande af tjenligare lokal för de i
Kongl. Museum förvarade samlingars och konslalsters ändamålsenliga uppställning
och ordnande måtte Rikets Ständer meddelas. Rikets Ständer hysa
den mening, att samlingar af konstalster och der*s ändamålsenliga uppställning
till allmänt åskådande icke blott utgöra ett verksamt medel lill
framkallande af konstsinne och för konstnärens bildande, utan äfven, lil
följd af det inflytande, de sköna konsterna utöfva på en Nations seder, i !u>g
glad bidraga lill utvecklande af bildning i allmänhet, och afleda smaken
från materiella njutningar. För Svenska Nationen, som från förflutna tider
eger så mångå äroiika minnen, är det tillika serskildt en pligt alt på ett
värdigt sätt från glömskan och förstörelsen bevara de ofvan omförmälda,
betydliga samlingar, hvilka för närvarande finnas inrymda i mindre tjenfiga
localer. På dessa skäl hafva Rikets Siänder, sorn, utan att ingå i någon
närmare granskning af det förslag till byggnad af ett Nalional-Museum,
hvilket för Öfver Intendents-Embetets underdåniga memorial legat lill grund,
och som ännu icke eller blifvit af E. K. M. definitivt pröfvadt, trott sig
likväl kunna antaga, att någon minskning i den för byggnadens grund beräknade
kostnadssumman bör kunna emotses, för bildande al ett NationalMuseum
beviljadt 500,000 R:dr B co, hvarutaf dock tilläfventyrs uppkommande
besparing bör Riksgälds-Contorel tillgodoföras.
Enär emedlertid E. K. M. ansett nämnde byggnadsföretag, med hänseenda
till dess betydliga vidd ocb egna beskaffenhet, erfordra en till flere
är utsträckt arbetstid, och att anslaget icke är beräknadt att utgå annorlunda,
än i den mon nybyggnaden fortskrider, blifver deraf en följd, att
endast ett mindre belopp nu erfordras, för alt dermed begynna ifrågavarande
byggnad; och hafva alltså Rikets Ständer, till E. K. M;s Nådiga disposition,
å Riksgälds-Contoret nu anvisat en summa af 150.000 R:dr B:co,
hvarmed början till uppförande af byggnad för samma National-Museuin
bör ske.
Hvilket, lill svar å Högstberörde Nådiga Skrifvelse, Rikets Ständer få
hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 15 Maj 1845.
N:o 186.
Expeditions-U tskottets Förslag lill und. Skri/velsej IV.o 168.
473
N:o 186.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Slåndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 14 “ —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse> om förändring i
tiden för Krono-Uppbördsståmmorna.
(Stats-, Bevilln»- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk;ns Bet.,
N:o 52 och Uti. N;o 110).
S. A. K.
I anledning af stadgandet uti 2:dra punkten af Stats-Contorets, på
grund af Kongl. MajUs Nådiga Skrifvelse, utfärdade kungörelse af den 8
December 1836, att det må på Öfver-Slålhållare-Embetet i Stockholm och E. K.
Mts Befallningshafvande i Länen bero att, med afseende å de skattskyldiges
största beqvämlighet, utsätta tiden för uppbördsstämmornas hållande inom
Januari, Februari och Mais månader hvarje år, och att, der serskilda omständigheter
gifva anledning till längre anstånd, uppbördsstämman må kurn*
na framflyttas till sist inom medlet af April månad, har hos Rikets Ständer
blifvit yrkadt, alt denna sistnämnde tid, eller början af nyssberörde
månad, vore den för uppbördsstämmornas hållande lämpligaste, enär landtmannen
derigenom skulle kunna undgå att höstetiden, under svårt väglag,
och till underpris afyttra sina produeter, för anskaffande af medel till uppbördsstämman
i början af följande året, utan deremot linge tillfälle att begagna
sig af den mera gynsamina afsättningen under marknaderne, af hvilka
icke mindre än 69 infalla under loppet af Februari och Mars månader;
genom hvilken framflytlning af uppbördsstämmorna största fördel skulle
beredas isynnerhet för arrendatorer och brukare af andras jord, emedan
desse under Februari eller åtminstone före den 14 Mars nu måste, jemte
Kronoutskylderne, äfven betala sina arrenden och husbonde-skatter, hvilka
medtoge en stor del af deras hopsparade tillgångar.
Rikets Ständer hafva tagit denna framställning i öfvervägande; och
enär den åsigt hos Rikets Ständer gjort sig gällande, att uppbördsstämmorna
icke böra utsättas under Januari månad, men att någon framflyttning
af tiden för uppbördens afslutande och summariska redo visningens afgifvanBih,
till R. Sl Prot. 184S. to Sami. 1 A/d. 60
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o i8j.
de icke bör ega rum, samt tillika är vordet upplyst, att för de skattskyldiges
beqvämlighet det vore angeläget, inom vissa orter, att uppbördsstämmorna
försiggå under Februari och inom andr», att de icke uppskjutas längre
än till medlet af April; alltså få Rikets Ständer, som angående förändring
i tiden för krono-uppbördsstämmorna på Ön Gottland serskildt afgifva
underdånig hemställan, hos E. K. M. i underdånighet anhålla, det kronouppbördsstämmorne
hädanefter må utsättas ifrån och med medlet af Februari
till den 15 April; men tiden, dels inom hvilken uppbördsmäunen
skola begära handräckning i afseende på bortflyttade eller till vistelseorten
okände personer, som häfta för krono-utskylder, dels ock för summariska
redovisningens afgifvande, förblifva oförändrad.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 15 Maj 1845.
E:o 187.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Preste-Ståndet den l4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring
i tiden för Krono Uppbärdsstämmorna på Gottland.
(Stats-, Bev.- samt Alim, Besv. och Ekon.-Utsk:us Bet., N:o lil).
S. A. K.
Under anförande, att deri emellan ön Gottland och fasta landet vanligen
en längre tid af vintren afbrutna comrounicationen försvårade afsättningen
af öns producter och ofta åstadkomme en penningebrist under de.-sna
årstid, som gjorde det för de skattskyldige nästan omöjligt att erlägga
sina utskylder, hvilka åter längre fram på våren, sedan sjöfarten börjat,
med lätthet afbördades; af hvilken anledning E. K. M. ock i IVåder bi
-
Expeditions-Vtskcttets Förslag lill und. Skrifvelsej N:o 187.
fallit i underdånighet hegardt uppskof med erläggande &f sistlidne års
krono-utskylder till medlet af innevarande månad detta är, samt för nu
löpande år framflyttat tiden för summariska redovisningens afgifvande till
den 1 nästkommande Juli; har hos Rikets Ständer blifvit föreslaget, att,
i tiden för krono-uppbördsstämmorna i allmänhet, undantag måtte göras
för Gottland, samt så väl uppbördsmötena derstädes, som tiden för summariska
redovisningens aflemnande framflyttas.
Rikets Ständer hafva, under pröfningen af ifrågavarande framställning,
tagit i betragtande, att de med en tidigare uppbörd på Gottland förknippade
ofvan anmärkte olägenheter äro af ständig beskaffenhet, och att serskilde
föreskrifter till undanrödjande deraf följagtligen af behofvet påkallas; hvadan
och enär någon olägenhet för Stats-Verket af framflyttning utaf uppbördstiden
derstädes så mycket mindre bör kunna ifrågasättas, som en dylik undantagslag
varit gällande för Stora Kopparbergs Län allt sedan år 1823,
Rikets Ständer funnit sig böra understödja den gjorda framställningen; till
följd hvaraf och som uppbördens afslutande samt summariska redovisningens
afgifvande svårligen kunna medhinnas på kortare tid, än den af E.
K. M., på sätt ofvanberördt är, för innevarande år bestämda af en och en
half månad, Rikets Ständer hos E. K. M. i underdånighet hemställa, det
krono-uppbördsstämmorna på Gottland icke må utsättas förr än från och
med Maj månads början, samt tiden, dels inom hvilken Uppbördsmännen
skola begära handräckning, i afseende å bortflyttade och till vistelseorten
okände personer, som häfta för krono-utskylder, dels ock för summariska
redovisningens afgifvande, må för Gottland bestämmas till den 15 Juni
hvarje år.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
4/6 Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, No i88„
N:o 188.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Eonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående lindring
i tionde- och räntegifvares skyldigheter.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskms Uti., N:o 100).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betragtande förekommit, dels att räntors och
kronotiondens anvisande till löntagare, inrättningar m. fl. medföra for räutegifvaren
högst väsendtliga olägenheter, enär den räntetagare tillagda rätt
att få de räntepeisedlar, som kunna uppsägas till leverering, forslade ända
till 8 mil inom de noria Länen och till 6 mil i Rikets öfriga provinser
från räntegifvarnes hemvist, lemnar räntetagarne tillfälle att fordra en serdeles
hög lösen, som räntegifvarne, för att undvika forslingsbesväret samt
öfriga svårigheter, hvilka med levereringen in natura kunna vara förenade,
vanligen mäste underkasta sig, dels ock att dessa olägenheter visat sig ökade
i samma roon, som hemmansegare och åboer inom en och samma socken
äro till räntornas utgörande indelte på flere löntagare. Till lindring i
räntegifvares besvär, har visserligen blifvit genom gällande Författningar
föreskrifva, att räntetagare ej må anvisa räntegifvare till sådana levererings-stälieu,
dit man icke annorlunda än på obanade och okända vägar
färdas kan, samt att tionde och räntetagare böra iagttaga, att bönder i en
och samma by, äfvensom, så vidt ske kan, grannar och nästgränsande hemman
blifva till ett och samma levereringsställe anvisade; men den lindring,
som med dessa föreskrifter är vorden åsyftad, torde på många ställen,
i anseende till serskilda förhållanden, icke komma vederbörande till godo.
I följd häraf och för att bereda de skattskyldige en af behof påkallad
ytterligare lindring vid räntors och tiondens utgörande, utan alt sådant må
medföra någon kränkning af tionde- och räntetagares i författningar grundade
rättighet, få Rikets Ständer, med ledning af hvad i berörde hänseenden
inom vissa landsorter och deribland Vester-Norrland redan vidtagits
och funnits fordelagtigt, hos E K. M. i underdånighet anhålla, det måtte
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 18g. 477
Landshöfdingarne i Nåder anbefallas att, hvar i sitt Län, så vidt ske kan,
söka bereda en sådan reglering af den inom Länet till Jon- och indelningstagare
anslagna kronotionde- och ränte-spanmåi, att till utgörandet deraf
tionde- och räntegifvare inom hvarje socken varda på det minsta möjliga
antal räntetagare indelade.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 189.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj. 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —■
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse angående ändring af
Kongl. Förordningen den g Maj i835j om hvad iagttagas
bör vid handel om lösörens som köparen låter i säljarens
vård qvarblifva. (Lag-Utsk:ns Bet., JN;ris 69 och 102.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har i betraktande förekommit, hurusom Kongl.
Förordningen den 9 Maj 1835, angående hvad iagttagas hör vid handel om
lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, icke funuits tillfyllestgörande
för det med berörde författning afsedda ändamål att förekomma det
så allmänt öfverklagade missbruk, att man genom diktade köp sökt undanhålla
egendom från utmätning och såmedelst på ett bedrägligt sätt kränka
borgenärers rätt. Rikets Ständer hafva härvid ansett den princip, sorn blifvit
lagd till grund för 1835 års förordning, höla fortfarande bibehållas,
men altdei jemte sådane ytterligare bestämmelser, till förekommande afbedrägligaoch
svekfulla köpaftal, borde utfinnas, sommed denna författning kunna slå
478 Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 18g.
tillsammans, i hvilket afseende Rikets Ständer ansett af nöden, dels att
åt ifrågavarande köpeafhandlingar gifves en större offentlighet, än den
nämnda författning föreskrifver, dels att viss tid bestämmes, hvarigenom
tvist, som vid utmätningstillfälle uppstår angående bättre rätt till gods, bör
göras anhängig vid Domstol, och dels alt köparen alltid skall vara skyldig
att med ed betyga köpeaftalets rigtighet.
Hvad först angår ofFentliggörelsen, så hafva Rikets Ständer ansett lämpligt,
dels att underrättelse om skedt köp meddelas från predikstolen i kyrkan
uti den församling, der säljaren bor, på det de personer, med hvilka han närmast
står i beröring, må lära känna hans ställning, och tillfälle honom såmedelst
betagas att utsträcka sin kredit längre, än bans verkliga tillgångar
räcka, hvarjemte genom sådant kungörande andre personer äfven på ett
verksamt sätt afhållas från alt låna sig, i egenskap af köpare, till svikliga
afhandlingar af ifrågavarande art, och dels alt ej mindre hos Öfver-Ståthållare-Embetets
Canzli, än äfven hos vederbörande Domstolar, anslag om
anmälde köpeafhandlingar böra göras, såsom jemväl ledande till den allmännare
kunskap om förhållandena, som med offentliggörelsen åsyftas; Och
anse Rikets Ständer kungörandet i socken-kyrkan böra försiggå den söndag,
näst efter köpslutet, då Gudstjenst inträffar, samt att först derefter afhandlingen,
med åtecknadt bevis om skedt kungörande, bör uppvisas för Kronofogde
å landet eller vederbörlig auctoritet i stad inom åtta dagar, hvilken
ordning Rikets Ständer funnit nödig för att vinna visshet derom, att kungörandet
försiggår, innan afliandlingen, genom dess inlemnande till vederbörande,
iklädes full giltighet.
Beträffande åter så beskaffade frågors anhängiggörande vid Domstol,
så, enär en i behörig ordning upprättad och kungjord afhandling anses innefatta
bevis om verkstäldt köp, tiil hinder emot utmätning, synes den, som
åberopar sig afhandlingen, ej kunna åläggas sjelf påkalla Domarens åtgärd
för handlingens pröfning, utan bör, enligt Rikets Ständers åsigt, fordringsegaren
vara pligtig stämma, samt tvisten genom stämning vara anhängiggjord
inom tre månader efter utmätningen. Men ehuru en i behörig ordning
upprättad och kungjord köpafhandling hindrar utmätning, innefattar
den dock icke fullt bevis om köpets verklighet. Då i följd af ulmätuingssökandens
jäf, frågan om denna verklighet måste vid Domstol slitas, synes
följagtligen någon säkerhet böra beredas sökanden, i händelse köpet skulle
finnas icke förbindande; och anse Rikets Ständer, vid sådant förhållande,
godset böra sättas i qvarstad, intilldess eganderätts-tvisten blifvit afgjord,
Expeditions-ZJtskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 18g. ^79
derest sökanden ställer borgen för den kostnad och skada, åtgärden kan
för vederparten medföra.
Slutligen och hvad vidkommer edgång vid frågor om lösöreköp, så hafva
Rikets Ständer ansett densamma, såsom bevis om köpets verklighet, kunna
och böra åläggas, enär redligheten af dylika afhandlingar icke torde
kunna på annat sätt utrönas, samt en föreskrift i denna syftning står i öfverenslämmelse
med hvad för coneursmål stadgadt är, och icke afviker
från i lag för öfrigt gällande bevisningsgrunder. I afseende åter å omfattningen
och beskaffenheten af edgången, så och då ändamålet med eden
endast är att få utrönt, huruvida aftalet å köparens sida är redligt, anse
Rikets Ständer köparen blott böra betyga, att emellan honom och säljaren
är på god tro så tingadt och betaldt, som afhandlingen innehåller; hvilken
ed köparen likväl alltid måste gå, om utmätningssökanden så yrkar.
I öfverensstämmelse med dessa grunder, och då Rikets Ständer funnit
lämpligast att i en enda Författning sammanföra de bestämmelser, hvilka
uti 1835 års Kongl. Förordning innefattas, och de ytterligare, hvilka Rikets
Ständer ansett ändamålsenliga, hafva Rikets Ständer, för deras del, beslutat
utfärdande af en Författning, hvarigenom, med undanrödjande af Kongl.
Förordningen den 9 Maj 1835, angående hvad iagttagas bör vid handel om
lösören, som köparen later i säljarens vård qvarblifva, stadgas som följer:
§ 1-
Den som tillhandlar sig lösören, och tillåter, att desamma få i säljarens
vård qvarblifva, bör, så vida de skola fredas från utmätning för säljarens
skuld, upprätta skriftlig afhandling om köpet, med förteckning å de
köpte persedlarne och vittnens underskrift, och sedermera från predikslolen
i kyrkan uti den församling, der säljaren bor, å nästa Söndag, då gudstjenst
derstädes hålles, låta om samma afhandling uppläsa kungörelse, upptagande
säljarens och köparens namn och yrken, dagen då köpafhandlingen.
blifvit uppgjord samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande bevis
bör tecknas å handlingen; hvarefter densamma bör, om egendomen finnes
i stad, inom åtta dagar efter kungörandet, uppvisas i Stockholm hos ÖfverStålhållare-Embetets
Cancelli, och i Rikets öfriga städer inför RådstufvuRätt,
för att i dess Prolocoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet,
ej allenast inom berörde tid för Kronofogden i orten uppvisas och i bestyrkt
afskrift honom tillställas, utan ock sednast vid det lagtima Ting, som
nast efter en månad infaller, inför Härads-Rälten, till intagande i dess Protocoll,
företes.
Expeditions-Uiskottels Förslag tili und. Qhrifvt!sej N;0 18j>.
§ 2.
Öfver-Ståthållare-Embetets Cancelli samt Rådstufvu- och Härads-Rätter
böra genast hos sig till allmänhetens kännedom, angående uppvisade och
inprotocollerade köpafhandlingar, offentligen anslå kungörelselser af enahanda
innehåll, som ofvan nämndt är.
§3.
Göres af fordringsegare, vid utmätningstillfälle, jäf emot då företedd
köpafhandling, som befinnes så upprättad och behandlad, som i § 1 sägs,
vare han skyldig, derest han jäfvet fullfölja vill, alt innan tre månader
derefter instämma så väl säljaren, som köparen, till Domstolen i den ort,
der godset finnes, eller vare all talan i thy mål qvitt; och stånde godset i
qvarstad, derest sökanden, inom fjorton dagar efter utmätningsförrätiningen,
bos Konungens Befallningshafvande i Länet ställer full borgen för den kostnad
och skada, som af qvarstaden följa kan.
§ 4.
Utan hinder deraf, att roed köpafhandling om lösegendom blifvit så
förfarit, som här ofvan sagt är, ege Domaren efter omständigheterna pröfva
afhandlingens giltighet; och vare köparen alltid pligtig, der fordringsegaren
det äskar, att med ed betyga, att emellan honom och säljaren är,
på god tro så tingadt och hetaldt, som afhandlingen innehåller.
§ 5.
Hvad nu föreskrifvet blifvit, skall tjena till efterrättelse, genast efter
denna Författnings utfärdande, i fråga om alla de köpafhandlingar om lös*
ören, som derefter upprättas, men först sex månader efter utfärdandet, i
fråga om dem, som dessförinnan blifvit upprättade, och med hvilka det
inom sistnämnde lid skall så förfaras, som här stadgadt finnes, så framt de
skola fortfara att ega gällande kraft mot andra, än köpare och säljare sinsemellan.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla; framhärdande
&c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o
Expt lii iöns-Uuk otleti Förslag lill und. Skrifvelse} N.o igol 4 81
N:o 190.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående Tullbevinningen.
(Bev.-Uisk. Bet. Nrris 12, 26, 30, 34, 35 och 36,
samt Först. Slats-Utsk:s Mern. N;o 274).
S. A. K.
Uti afliten Nådig Skrifvelse den 6 Augusti sistlidet år har E. K. M;t,
enär så väl grunderne för Tullbevillningen, som de speciella bestämmelserna
i den under den 23 October 1841 utfärdade Tulltaxa så nyligen varit
föremål för granskning, och E. K. M:t i öfrigt ansåge denna för både stalsinkomsterne
och inhemska näringarne vigtiga Författning böra så sällan
som möjligt, och icke utan verkligt behof, förändras, föreslagit Rikets Ständer
att för den påföljande tiden till nästa Riksdag i de väsendtligaste delar
bibehålla berörde Tulltaxa, med iagttagande af de jemkningar, förklaringar
och ändringar, serdeles hvad utförselstullen beträffar, som, af omständigheterna
påkallade, redan blifvit af Kongl. Maj:t vidtagne, enligt
derom af trycket utgångna allmänna Kungörelser och Cirkulär-Bref; äfvensom,
hvad serskildt vidkommer frågan om spanmåis-tullen, E. K. M:t gifvit
Rikets Ständer tillkänna, det E. K. M:t funne allt skäl vara för handen
till bibehållande af nu gällande tullbestämmelser för denna nödvändighetsartikel,
under ytterligare tre år, eller till 1847 års slut, under enahanda
villkor, som Rikets sednast församlade Ständer medgåfvo, i afseende på dis*-  positionen af den för utländsk spanmål inflytande tull.
Instämmande uti dessa af E. K. M:t yttrade åsigter hafva Rikets Ständer,
med fästadt hufvudsakligt afseende å innehållet af Högstberörde Nådiga
Skrifvelse, i allmänhet vidblifvit grunderne för nu gällande Tulltaxa
och icke i andra fall beslutat ändring uti der förekommande speciella bestämmelser,
än antingen för att dessa måtte bringas i öfverensstämmelse
med de derom af Kongl. Maj:t efter Taxans utfärdande redan, enligt allmänna
Kungörelser och Cirkulär-Bref, vidtague jemkningar, förklaringar
och ändringar, eller ock för att vid berörde grunders tillämpning lemna
Bih, till R, St. Prot, 18/j.S. 10 Saini. 1 A/d. 6*1
482 Expeditions-ZJtskottets Förslag tilt tind. Skrifvelsej N.-& ig&.
någon uppmärksamhet åt de i afgifne motioner gjorde framställningar,,
samt för åstadkommande af ett ändamålsenligare förtullningssätt, genom utbyte
af värdeförtullning mot förtullning efter vigt eller annan grund; äfvensom
Rikets Ständer biträdt hvad E. K. M:t Nådigst föreslagit i fråga
om bibehållande under ytterligare trenne år, eller till 1847 års slut, af nu
gällande bestämmelser rörande spanmåls-tullen, utom hvad beträffar införsels-tullen
å Hvete, den Rikets Ständer funnit böra höjas från 2 till 3
R:dr B:co tunnan, hvarjemte Rikets Ständer medgifvit, att den tullinkomst,
som för utländsk spanmål under berörde tid inflyter, varder öfverlemnad
till E. K. M:s disposition, för att användas lill undsättning åt inbyggarne i
de orter, som af missvext hemsökas.
Då, i följd af Rikets Ständers sålunda fattade beslut att i allmänhet
vidblifva grunderne för 1841 års Tulltariff, de i nu gällande Tulltaxa utsatta
förbudsbestämmelser, i möjligaste måtto för bli f vi t oförändrade, hafva,
vid sådant förhållande och i öfverensstämmelse med hvad vid föregångna
Riksdagar varit öfligt, Rikets Ständer, med erkännande af E. K. M:s rätt, i
afseende på förbuds utfärdande emot in- eller utförsel af varor, beslutat,
att äfven å de artiklar, som fortfarande komma att blifva förbudne, Lullafgifter
böra utsättas, för att icke, genom bristande tullbestämmelser, något
band må läggas på E. K. M:s rätt att förbuden upphäfva, och i sådant afseende
antagit de eventuela bestämmelser, som af Rikets sednast församlade
Ständer å dessa artiklar stadgades och i serskild, härhos underdånigst bifogad
förteckning finnas upptagne.
Med anmälan, att några förändringar i Tariffen för Credit-upplaget och
Transito-afgiften icke af Rikets Ständer funnits erforderliga, få Rikets Ständer,
hvad beträffar de nu gällande Tulltaxa bifogade underrättelser om
hvad vid Taxans verkställighet iagttagas bör, underdånigst anföra: att, som,
genom serskild Författning, skillnad finnes bestämdt uppdragen mellan hvad
som bör förstås med lastadt och barlastadt fartyg, ett tillägg i afseende
härå ansetts nödigt vid slutet af 6 §:n; att då General-Tullstyrelsen i Skrifveisen
den 29 December 1841, i fråga om det i 7 §:s 2 mom. förekommande
uttrycket ''angifningsdagen'’ meddelat den förklaring, alt dermed å
detta stäfie afses den dag, då godsegarens tullangifning, genom anslag af
Packhus-Inspectionen eller Tullkammaren, för allmänheten kungöres, har,
för vinnande af en ordalagens närmare öfverensstämmelse med hvad man
egenteligen åsyftat, ifrågavarande uttryck här funnits böra utbytas emot ordet
^anslagsdagen”; att i 9 §:n orden ''under rigtiga benämningar” ansetts
Expeditions -Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N:0 igo.
483
böra förändras till ”efter rigtiga värden och benämningar”, samt vid slutet
af denna § tilläggas ett nytt moment, angående Schäferiegares och Ullproducenters
berättigande att i de städer, dit grof ull får införas, utse ombud
för sådant ändamål, som i nämnde § omförmäles; att 11 §;s sista moment
funnits böra i så måtto förändras, att, när en omtvistad vara, som
blifvit till förtullning i vederbörlig ordning angifven, befinues vara af till
införsel förbuden art, det må bero af General-Tull-Styrelsen att bestämma,
huruvida, till följd af 1 och 2 §§ uti Kongl. Maj:s Nådiga Förordning till
förekommande af oloflig införsel eller utförsel af varor, den 22 December
1841, frågan skall öfverlemnas till domstols pröfning och afgörande, eller
om godsegaren må, under vanlig controll, utur Riket åter utföra samma
vara; att, på det äfven de rudimaterier, som i allmänhet kunna vara erforderliga
till förfärdigande inom landet af de för näringarne nödiga redskap, machinerier
och verktyg, måtte, utan alltför dryga afgifter, för tillverkaren vara tillgänglige,
ett stadgande i sådan syftning ansetts böra inflyta i första momentet af 15
§:n, äfvensom ett tillägg i slutet af samma §, innefattande den föreskrift,
att, i fråga om metaller till forarbetande i berörde ändamål, ansökningen
skall delgifvas Bergs-Collegium, som eger att i gemensamt sammanträde
med Commerce-Collegium fatta beslut; att den i 18 §:u medgifna drawback
å Topp-, Candi- och Kak-Socker blifvit förhöjd från 3 sk. 4 r;st till
4 sk. per skålpund, och å Cardus- eller karfvad Tobak m. m. från 3 sk.
till 5 sk. per skålpund, samt den å hvit Bomullsväfnad af garn i finhet af
N:o 32 eller deröfver, efter Engelsk beräkning, beviljad Bomullsväfnad i
allmänhet af dylikt garn, och beräknad efter skålpund i stället för efter
stycke till minst 50 alnars längd, äfvensom att samma §:s 2:dra mom. ansetts
i så måtto böra förändras, att edgång icke ovillkorligen erfordras, utan
i stället tillverkarens under edelig förpligtelse afgifna och med två vittnen
bestvrkta försäkran, att varan är af Svensk tillverkning, m. m.; att det i
24 §;n gjorda undantag från tillgodonjutande af föring för Skeppare och
Besättningar å fartyg, som anlända från Pomern endast med spanmål och
ull, funnits, sedan de förhållanden, som legat till grund för detta undantags
stadgande, nemligen villkoren i 1815 års Convention med Preussen,
icke vidare ega rum, böra upphöra och föreskriften, hvad angår Pomern, alltså
ur denna § utgå; att i början af 25 §;s 2:dra mom. det stadgande ansetts
böra inflyta, att, då strand ningen skett inom stads område, bör laga besigtning
å godset anställas af Magistratsperson; samt att, i afseende å den uti
30 §:n medgifna lindring i tull- samt handels- och sjöfarts-afgifter, Rikets
Ständer i underdånighet öfverlemna åt E. K. M:t att, efter godtfinnande,
484 Expeditions-ZJtskottcts Förslag till und. Skrifvelse, N.-o igu
partielt minska eller helt och hållet indraga denna tull-lindring, om den
Svenska handelns och sjöfartens intressen sådant skulle påkalla.
I öfrigt få Rikets Ständer anmäla sin underdåniga önskan om förstärkande
i allmänhet af tull-controllerne och bevakningen, derest E. K. M;t,
efter vederbörandes hörande, finner sådant vara af behofvet påkalladt, äfvensom
Rikets Ständer underdånigst hemställa, att, på det E. K. M;t må
kunna, i afseende på utländska magter, bereda en för Svenska handeln fördelaktig
reciprocitet, E. K. M:t täcktes vidtaga alla de mått och steg, som
för vinnande af ett sådant ändamål med landets bästa äro förenliga, samt,
till befrämjande deraf, nedsätta den i Tull-Taxan utsatta tull.
Då, på sätt ofvan blifvit i underdånighet antydt, de af Rikets Ständer
beslutade förändringar afse den ojemnförligen minsta delen af de i nu gällande
Tulltaxa förekommande bestämmelse, hafva Rikets Ständer icke ansett
erforderligt att, i öfverensstämmelse dermed, uppgöra fullständigt förslag
till ny Författning i ämnet, utan få, med öfverlemnande af upprättad
Förteckning å de beslutade förändringarne så i Tulltaxan, som de dertill
hörande Underrättelser, underdånigst anhålla, att dessa förändringar måtte
varda af E. K. M;t i Nåder fastställde och i den utfärdande Författningen
vederbörligen iagttagne.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
Fö rteckning
A de artiklar, för hvilka, såsom enligt Rikets Ständers förslag téll ineller
utförsel förbudne, tullafgifter blifvit till nedan utförda
belopp bestämde, för den händelse att förbuden
skulle af Kongl. Maj:t uppliäfvas.
Qvantitet för
Tullvärtle.
Tulli) eräk-
Införselstull.
Utförselstull.
af Till införsel förbudne.
Bränvin och Sprit:
af säd, potates eller andra jord-  frukt er :
mngen.
R:dr
sk.
r.
R:d r
sk.
r.
R idl-
ak
r.
2
—
alla andra stag (än Genic-  vre Holländsk) odistille-
Exptditions-UIskottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o 190.
485
Qvantitet för
Tullvärde.
Bränvin och Sprit:
Tulli) eräk-
Inferselstull.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
af säd, potates eller andra jord-  frugter;
rädt, eller d istilleradt, af till
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
och med 10 graders styrka
1 kanna.
—
32
—
—
—
—
för hvarje överskjutande
full grad ökas tullvär-
det med 6 sk. och tul-
len med 2 sk. per kan-
na.
af frugt:
2
—
—
andra slag (än Cognac Fransk)
af lill och med 10 gra-
ders Styrka
1 kanna.
—
32
—
.—
—
—
for hvarje öfversk julande
full grad ökas tullvär-
det med 6 sk. och tul-
len med 2 sk per kan-
na.
Jern:
Gjutet:
9
—
—
Tack- och Barlast-, af Berg-
malm .......
1 Skit st. v.
4
24
—
—
—
—
8
—
—
D:o D:o af Sjö- och Myr-
malm
1 Sk# st. v.
2
—
—
_
—
—
Smidt eller valsadt:
6
Stång-, platt, | tum tjockt
oell deröfver, under 12
tums bredd och öfver |
tum fyrkant
1 Sk# st. v.
2
—
—
—
—
—
20
Band- och platt-, under |
tums tjocklek, bult- och
galler- samt sänksmi-  de, rundt eller kantigt,
knipp- och fyrkant- af |
turn och derunder, Skär-
486
Exp di tion s-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 190.
Qvantitet för
Tullvärde.
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
Jern:
Smidt eller valsadt:
och Klippjern, Saltpanne-  plåtar, | linn tjocka och
deröfver, samt al 12 tums
bredd och deröfver
Plålar:
oförtennte, under | tum
t Sktt st. v.
R:dr
5
sk.
r.
Rsdr
sk.
r.
tjocka:
af till och med 6 Lft:s
vigt stycket . . . .
Kläder: gång-, linne- och säng,
ej specificerade:
Nya: andra slag (än Fruntim-  mers- af till införsel lofgif-
33
16
1 Sk# st. v.
9
na tyger)
100 Rdrs v.
40
—
—
—
v
—
40
.
Kort: spel
1 gross
15
—
—
—
—
-—
40
—
Porcel laine:
oäkta, Sten eller Fayance:
1 Centner
10
måladt eller tryckt:
6
16
Tallrickar ......
1 é
—
—
—
—
—
32
—.
andra pjeser . • . .. •
1 #
—
8
—
—
—
—
Salpeter:
1 L#
24
5
—
oraffiuerad
2
—
—-
—
—
6
24
—
raffinerad
1 L&
3
12
—
—
—
—
Sirop:
1 tt
8
—
socker-, brun eller b vit . .
—
4
—
Socker:
8
16
Topp-, Kandi- och Kak- . .
Väfnader:
Helsiden:
alngods:
1 &
32
—
■—
Alla släta sidentyger, så-  som taft, satin, levantin
Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N:o ig<y.
487
Tullvärde.
R:dr sk. r,
32
16
Väfnader:
Helsiden :
Alngods:
eller af hvilken annan
benämning som helst,
enfärgade, skiftande, rutiga
eller randiga, hvaruti
någon invald blomma
eller figur icke befi
n nes
Shawlar, Shawletter och andra
dukar:
Aila andra slag (än de af
gaze eller annan gles väfnad,
af s. k. bourre de soie,
samt genom tryckning eller
pressning fasonerade)
ej mindre släta och enfärgade,
än genom väfnadssättet
eller olika färgadt
silke fasonerade . .
Halfsiden, eller af silke till
större eller mindre del
blandadt med bomull, lin,
ull elter andra ämnen:
Shawlar, Shawletter och andra
dukar af under 10
R:dr värde stycket.
Bomulls:
Alngods:
Hvila:
genom väfnadsättet släta
säsom kaliko, bomullslärft
m» fl.
Qvantitet för
Tuilberäkningen.
1 *
100 Rdrs
Införselstull.
R:dr sk. r
10
10
25
32
32
Utförselstull.
R;dr sk. r
488
Expeditions-ZJlskotlets Förlag lill und. Skrif velsej N:o 190.
Qvantitet för
1 ullvärde.
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
ningeii.
R:dr
sk.
r.
Väfnader:
Bomulls:
Alngods:
Färgade:
alla genom väfnadssät-  tet släta:
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
3
16
—-
enfärgade . . . .
1 «
1
5
4
—
—
—
5
—
väfda af olika färgadt
32
garn
1 fö
1
—
—
—
—
16
Tryckta eller pressade:
5
andra slag, än filtar och
öfriga sådana färgade,
som tullbehandlas lika
med hvita af samma
slag, samt i allmänhet
alla tyger i finhet öfver
80 trådar på tummen i
1
ränningen
1 fö
1
37
4
—
—
Shavvlar, Shawletter och an-
dra dukar:
4
16
Släta, af färgadt garn, stör-  re eller mindre, samt
tryckta, under 7 q var-  ters fyrkant, fransarne
oberäknade
1 fö
1
21
4
—
—
Ylle:
Alngods:
3
—
—
Boy
1 fö
—
36
—
—
—
—
3
Flanell, af kamulls rän-  ning och kard ulls inslag,
färgad, elier af större
bredd än 6£ qvarter .
1 a
36
—
—
6
Kläde, dråp, halfkläde,
vadmal, satin och cor-  deroy; äfvensom casi-
Expeditions-Utskollels Förslag till tind. Skrifvelse, N-o 190.
Qvantitet för
Tullvärdc.
Väfnader:
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
Ylle:
Alngods:
mir af andra färger än
hvitt, gult och rödt, el-  ler af större bredd ät.
ningen.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
6 qvarter
1 g
2
—-
Halfylle-, eller af ull, med
blandning till minst hälften
af bomull, lin eller hampa.
Alngods:
3
Flanell
Shawlar, Shawlelter och andra
dukar af ull, eller ull och
bomull tillsammans:
under 6 R:dr 32 sk. värde
1 g
36
stycket
100 Rdrs
v.
33
16
—
—
—
Linne- och Ha 111 p-
Alngods:
15
—
—
Lärft, hvaraf en qvadrat
aln väger till och med
3 lod
b) till utförsel förbudne:
Jei n:
gjutet:
1 g
5
—
—•
—
—
—
9
Tack- och Barlast- af Berg-
4
malm
1 Sk# st.
24
—
8
,
-
d:o af sjö- och myrmalm
1 Skö st.
v.
—
—
—
—
16
—
9
—
_ —
Kanoner, stycken, nickhakar
och mörsare, ostämplade
4
24
och oborrade
1 Sk .g st.
V.
—•
—
—
—
9
Hällar, öfver Ii- tums tjock-
lek, samt lod och lödjor
24
öfver 1 Sk:ps vigt stycket
1 Sk& st.
V.
—
—
—
4
—
Malm, rå och osmält, ej specificerad.
100 Rdrs
V.
—
—
—
75
—
——
Bih. till R. St. Prol. 1845. 10 Sami. 1 Afd,
4go Expedition*-Utskottets Förslag lill und. SkriJvelsej IV.o 190.
Förteckn ing
å de af Rikets vid 1844—i845 årens Riksdag församlade Ständer beslutade
förändringar uti 1841 års Tulltaxa med dertill hörade
Underrättelser*
Qvantitet för
Tullvärd
0.
Tullberäk-
Införsels tull.
Utförselstull.
ningen.
Rtclr
sk.
r.
Alabaster:
Rrdr
sk.
r.
tt:dr
sk.
r.
1
24
—
arbetad, ej specificerad . .
Alun:
1 tt
—-
16
F
r
i
16
32
—
andra slag .
17 L#
7
24
F
r i
IL
—
10
—
Angelica
.
1 tt
—
2
—
F
!
i
—
8
—
Anis .
Antimonium :
1 tt
—
2
F
r
i
10
~
Crudum eller Spiesglans
Apotheksvaror, i denna taxa ej
specificerade
1 *
6
F
r
i
enfela medieinälier . .
100 Rdrs v.
10
—
—
}F
r i
sammansatta ......
100 Rdrs v.
20
—
—
3
Beck:
9
i tunnor . - .
1 tunna
3
—
—
}F
tt
12
24
—
i barkar * . .
Bilder:
1 Sk&
4
—
—
r i
1
12
■—
andra slag
Blecfeslagare-ai beten, ej spec fice-  rade:
1 tt
12
F
r i
3
1
olackerade
1 #
.
16
.
1 F
1
12
_
lackerade
1 tt
...
20
ri
a
10
—
—
Blodiglar . . . . .
Blommor:
1 tt
F
1 i
a
5
—
—
50
.—
—.
artificiella .......
1 tt
25
—
—
F
1 i
a
2
32
—
Blyerlz
1 Ltt
24
F
r i
it
3
_
—
Boofebiuder-Cloth (ny rubrik) .
1 «
16
.
2
—
—
Borstar
1 *
24
—•
F
r i
a
Argantan eller Nysilfver, se Metaller, sam- I Blauholta eller Blåholiz, se Fargiräd*
mansatta, alla slag,. I
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-O 1Q0. i
Qvantitet för
1 ullvärde.
Tullbersk-
Införselslull.
[Jtfursels tilli.
ningen.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
20
Broderduk, Marle och Stramalj:
—
—
af silke och bomull . . . .
1 #
5
—
—
5
—
—
af ull
i a
1
12
—
}F
r i
3
16
af bomull, lin eller hampa,
enkla eller blandade .
i #
40
a
—
12
—
Caffe
i
—
4
—
—
—
4
—
Cichorierot
i «
—
1
—
F
r
i
3
—
—
Cobolt-malm
i #
1
—
—
r i
16
metall
i tt
4
—
—
a
75
—
—
Coeffyrer ........
l Ö
25
—
—
’ F
t i
a
1
—
—
Conserver, Hermeti.-kt slutna (ny
rubrik]
l
—
12
—
—
—
5
—
•—
Piik lufva r, urmakare- (ny rubrik)
i &
1
32
—
F
r i
a
4
24
Fosfor (ny' rubi i k)
Fransar, Galouer, Gramaner och
Snören:
Hel- och Helsiden- (i stallet
föi Silkes-')
Färger och färgoingsämnen;
1 8
8
—
4
—
Catechu eller terra japonica
(ny rubrik)
1
—
—
4
—
—
-—
5
—
Bod färg
.
1 tunna
1
—
—
F
r
i
—
4
—
St/ckLck (ny rubrik) . .
1 tt
—
—
4
—
—
1
12
Färgmossa, aila slag
Garn:
Bomulls:
H.vitt under N:o 26 etc.
N;o 26 etc.
1 L«
3
F
r
i
1
16
—
tvinnadt och dubbleradt
färgadt: Turkiskt etc.
1 tt
—
8
—
F
t i
t
2
16
—
tvinnadt och dubbleradt .
allt etc.
1 *
14
•—
F
r i
it
Brons, se Metaller, sammansatta, alla slag. | Cider, se Vin.
492 Expditions-Utik (tels Forslag lill lind Skrifvelse, N.o igo.
Qvantitet för
Tullvärde.
Tulli) cräk-
Införsclslull.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Garn:
Kamalls eller Redgarn:
2
24
—
färgad t, tviunadt eller dubb-
leradt
l #
—
8
—
F
ri
tt
Kardulls-
2
—
—
ofärgadt, otvinnadt och o-
dubbleradt
i 46
—
18
—
2
24
—
färgadt, otvinnadt och odubb-
f
leradt
1 tt
—
20
—
l F
r i
tt
2
—•
—
färgadt, tvinnadt eller dubb-
leradt, eller så kalladt bro-
1
dergarn
1 «
—
19
—
)
Linne:
1
24
—
ofärgadt
1 #
—■
24
—
)f
ri
tt
2
32
—
färgadt . , •
1 %
—
36
—
J
Glas :
Buteljer, burkar och flaskor
(Karafiner och slipade flasor
härunder ej inbegripne) . .
2
—
—
till och med i kanna • .
100 st.
—
40
—
7
—
—
deröfver till och med i kanna
100 st.
2
32
•—
F
ri
a
14
af starre rymd
100 st.
5
J
Expeditions-V tskottels Forslas, lill uncl. Skrifvelse > N.-o igo.
49“*
Tullvärde
R:dr sk. r
24
Förster: hvitt
Anm. Beräkningen af band å
hvitt fönsterglas verkställes
efter följande tariff:
Addilionsmatt.
(Rut uns
höjd och
bredd
sammanräknade.
)
tum.
70
62
58
54
50
48
46
44
42
40
38
36
35
34
33
32
Antal
skif
ver
i
ban
det.
1
2
3
4
5
6
6 å 7
7
8
9
10
U
12
13
14
15
Additionsmätt.
tuni.
31
30
29
28
27
26
25
24
22
21
20
19
18
16
Antal
skif
vor
i
ban
det.
16
17
18
19
20
21
22
24
28
32
36
40
50
60
Optiska:
Monterade:
Glasögon och lorgnetter, kikare
och binocles
andra slag, hvita eller färgade
ej specificerade
Qvantitet för
Tullheräkniugen.
Införselstull.
R:dr ^ r
12
Utförselstull.
R:dr sk. |-
F
r i
494
Expeditions-Vt skot tels Förlag ‘lil und. Skrifvelse, l\r:0 tgo.
Qvantitet för
Tullvärde.
Tullberäk-
Införselslllu.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
lt:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
1
16
—
Glaubersalt, va ttenf ritt (ny ru-
biik:
1 Ltt
—
—
8
—
—
—
Horn:
—
8
—
oarbetadt
1 é
—
—
3
—
2
—
—
12
—-
Platter  .
Hudar och skinn, som ej inbegri-
1 #
—-
1
—
2
—
16
pas under pelsverk:
2
—
—
oberedda, torra
1 ft
—
—
4
—
—
8
—
saltade, rå
1 tt
—
1
—
2
—
6
Hängslen
Jern:
Gjutet:
Bomber och kulor, champ-  lounerade lill visst mått
och renfiLde, Kanoner,
Stycken, Nickhakar och
Mörsare, stämplade och
borrade, saint finare och
1 dussin par
2
F
r i
a
32
—
—
gröfre Lavetter ,
l Sk® st. v.
8
—
—
4
—
allt annat gjutet arbete, ej
100 Rdrs v.
specificeradt
33
16
F
r i
tt
Smidt eller valsad t:
16
—
—
Stång-, platt, | tum tjockt och
deröfver, under 12 tums
bredd och öfver ^ tums
fyrkant
1 Skft st. v.
F
Ö 1
b.
—
4
—
14
Smältstycken
Band- och Platt-, under j
tums tjocklek, Bult- och
Galler- samt Sänksmide,
rundt eller kantigt, Knipp-  och Fyrkant- af * tum
och derunder, Skär- och
Klippjern, Saltpanneplåtar,
1 Skö sl, v.
3
24
12
Expeditions-Utskottels Förslag Ull lind. Skrifvelset N'.o tQO. 49?
Qvantitet för
Tullvärdo.
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
Jern:
Smidt eller Valsadt:
| turn tjocka och deröf-  ver, samt af 1 2 tums bi edil
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
20
och deröfver
Plåtar:
oförtente under | tum tjocka:
1 Sk# st, v.
F
01
b.
F
r i
a
33
16
.—
af till och med 6 L# vigi
stycket
1 Sk# st. v.
F
or
b.
") i?
i* i
a
36
—
—
öfver 6 L& vigt stycket .
1 Sk# st. v.
9
—
—
} F
40
—
Spik af 2 tums längd och der-  öfver
1 Skö st. v.
10
all annan, samt allt Manufac-
1 F
r i
tt
tur- och Handtverks-smide,
i a
1
3
—
ej specifieraut .
1
—
—
J
8
—
Jernskrot, gjutet, smidt eller
24
valsadt .......
i Skö st. v.
2
—
2
24
—
Kalk:
3
16
—
Släckt .........
1 Läst
—
40
—
F
r
i
10
Kalksten
Kemiskt teckniska preparater, i
taxan ej specificerade (ny ru-  brik)
lill införsel för fabrikernas be-  hof efter serskild anmälan
hos Commerce-Collegium och
af detsamma lemnadt till-
1 Sk#
6
F
r
i
—
—
—
stånd . . . . . . . .
för medicinska behof, se A po-
100 Rdrs v.
10
—
—
—
—
—
th»; ks varor, ej specificerade.
100 *
6
24
—
K i mrök .........
—
—
F
r
i
25
—
Kli, af andra ämnen än spanmål
1 L&
—
5
—
F
r
i
6
Knapergall och Ekollon, malen
eller omalen
1 tt
—
1
2
F
r
i
Expedilions-UtskoUels Forslag lill und. Skrifvelse, N;o igc.
Qvantitet för
Tullvärde.
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
ningen.
R:d
■ sk
r.
Knif var:
R:di
sk.
r.
R:di
sk
r.
a
16
andra slag, samt gafflar, ej spe
cifierade
i *
1
—
F
r i
a
Koppar :
125
Gårad ........
Smidd, valsad eller gjuten:
1 Sk& st. v.
20
•—
—
—
32
—
166
32
—
Plåtar och andra ämnen fö
ytterligare bearbetning
1 Sk^ st. v.
33
16
F
r i
a
3
—
—
Kopparnickel (ny rubrik) . .
1 #
1
—
—
F
r
i
6
*-—
—
Korkskrufvar (ny rubrik) .
Kreatur:
1 «
2
—
F
r i
a
200
—
Hästar, utom Hingstar
1 st.
33
16
,
]
66
32
—
Oxar
1 st.
20
\
1
40
—
—
Kor och ungboskap . . . .
1 st.
10
ri
16
32
—
Kalfvar
.
1 st.
3
16
F
> r
a
20
—
—
Svin, utom Fargallar .
1 st.
5
I
10
—
—
andra fyrfoLade . , . . .
1 st.
2
—
—
12
—
Krukmakarearbeten ej specifice-
/
rade .
1 tt
—
3
—
F
r i
a
2
—
—
Käppar, alla slag
1 «
—
32
—.
F
ri
a
Kött:
2
—
—
färskt
1 L#
__
40
F
ri
tt
3
—
—
Lackerade arbeten, ej specifice-
rade
1 #
1
F
r i
d
Lin:
4
ohäckladt . .
Ljuskronor af sammansatta, eller,
såsom arbetade, ej specificerade
ämnen.
Anm. Delar deraf förtullas ef-  ter det eller de förarbetade
ämnen, hvaraf de bestå.
1 Ltt
1
16
F
r i
tl
Kolsyrndt Natron eller renad .Souda, se .Souda. Lalun eller Trådband, se Metaller, samnrawLalia
oäkta, se Metaller, sammansatta, allaslag. satta, alla slag.
Ejcpeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelse, 2V.-0 1Q0.
497
Qvantitet för
lullrSrde.
Tuliberäk-
Införselstull.
Utförs elslull.
ningen.
ICdr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
1
16
—
Luktvatten alla slag (flaskornas
vigt inbegripen) . . . . .
t #
—
16
—
F
r i
tt
8
—
Lunta ..........
1 «
—
2
—
F
r
i
4
—
—
Lås (ny rubrik)
1 *
1
16
—
F
r i
a
Läder, mer eller mindre beredt;
6
—
—
Karduans- samt färgade elier
tryckta skinn
1 #
1
24
—
F
r i
a
Finare skinn för tillverkning a!
portfölj- och etui-arbeten, ef-
ter pröfning af behofvet och
/Denna rubrik
utgår
ur
ta
xan.
med serskildt tillstånd af
Commerce-Collegium.
J
1
—
—
Sulläder
1 g
12
)
2
—
—
andra slag ej specificerade hu-
c F
r i
a
dar och skinn
1 «
24
■—•
s
2
—
—
Läderarbeten, ej specificerade, lac-
kerade
1 #
24
F
r i
a
2
—
—
Mastix
i «
12
—
F
r i
tt
Metaller, sammansatta, alla slag:
•200
—
—
ont betade
1 Sktfe st. v.
33
16
32
—
10
—
—
arbetade, förgyllda ,
1 #
2
24
—
)
6
32
—
försilfrade .
1 tt
1
32
!F
r i
a
4
—
—
andra slag . . . .
1 &
1
—
Marin-metall, eller annan com-
posilion i forin af bleck till
förhydning af fartyg
100 Rdts v.
5
—
—
—
—
100
—
—
Skrot samt gammal och bru-
kad metall, sammansatt, alla
slag. . . . . . . . .
1 Sktt st. v.
16
32
—
16
32
—
—
18
—
Mjöl af vegetabilier, som ej kun-
na inbegripas under spanmål
eller hänföras till medicinalier
1 #
—
6
—
F
r i
11
Marln-Metail, se Metaller, sammansätta, al- I Messing, se Metaller, sammansatta, alla slag.
la slag. |
tiih, till R, Sl Fröt. 184S. to Sami. 1 Afä. 63
Expeclitions-Utskotlets Förlag lill und. Skri/velsej N.-o igo.
Tallvärde.
R:dr
sk.
r.
6
—
—
1
1
24
—
2
—
—
6
—
3
■ ~~
5
~
7
6
10
-—
2
—
8
1 O»
.
! -C
10
Nyck el ringar och Nyckelliakar (ny
tubrik)
Papparbeten, alla slag:
olackerade
lackerade
Papperstapeter och border .
Paraplyer och Parasoller:
Siden- * • ■
andra slag
Pelsverk eller Pelterier:
oberedda:
alla andra slag
Pomeransknoppar och skal
Silt;
Raffinerad t (i stället för Läneburger-rajji
ne rädt')
Saxar:
andra slag .
rora a ka rea r beten :
andra slag
Socker:
Masco vad, eller brunt och gult.
ordinärt Tarres- och Tttes-,
samt hvit! pudersocker . .
Krossadt Lump , Havanna-Terres,
samt andra lill socker
-
ba 1 ten lika slag
ornaten:
Hvete
Il y S I I I V C * ) o v OJ v
-7 r-,
Pinschback, se Mt taller, sammansatta, alfa
slag.
Qvantitet för
Tulli) e räk-  ningen.
Införselstull.
Utförselstull.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
1 tt
2
--
F
t i
a
i #
i #
i #
16
24
24
1 I 1
}F
F
r i
r i
a
a
1 st.
1 st.
2
1
—
lF
r i
a
1
32
3
1 tt
2
1 *s
3
16
___
F
r i
a
1
32
—
F
r i
a
l a
l ®
,
3
6
—
F
r i
t‘
1 Imma
3
—
—
F
r
i
later, se iVJeianer. s;i n» i na ti t la , anat s
aii>etdJe? föYsrlfvade.
Expeditions-Ulsk Hets Förslag lill tind. Skrifvelse, N'.o 1Q0.
499
Qvantitet för
Tullvärde.
Tullb eräk-
Införsels tull.
Utförselstull.
S en :
ningen.
R:dr
sk.
r.
Qvarn-, Rhenska och Engelska
(i stället för blott Rhenska).
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
Stenkol, Stenkolsstybb eller ciudre-
F
sa m 1 cokes ellerafsvalladestenkol
r i
a
F
ri
a
Siruijipstickor [i stället för strump-
stickor af stål)
Stål:
33
16
—
gju[-
100 & st. v.
2
—
—
)
15
—
—
garl-
100 & st. v.
5
—
—
F
r i
6
—
—
andra slag
100 & st. v.
3
—
—
)
3
—
—
Stålarbeten, ej specificerade
1 #
1
—
—
F
r i
d
1
—
—
Sågblad .
1 #
—
12
—
F
r i
6
32
—
Soljor (ny rubVik) . . .
1 tt
2
36
—
F
r i
a
4
—
Talg
1 L&
—
—
F
r
i |
2
—
—
Ilie • . • * • • • . * •
1 tt
—
12
—
—
—
5
IG
—
Tjära
Tobak :
1 tunna
1
16
—
F
r
i
18
8
—
). > , ( Blad, Marylands . . )
$l SK-( „ andra slag . . )
1 tt
—
8
—
jj
3
—
—
Cigarrer
Karf vad:
1 t
1
6
—
i
—
3 G
—
Karduser eller lös i
fastager . . . .
1 «
—
14
—
l F
r i
a
2
—
—
Knaster
1 «
—
36
—
j
—.
36
Malen eller Snus
1 tt
—
16
—
—
16
—-
Spunnen och Negerhead
i tt
—
10
—
1
1
—
—
Stänger och Carotter .
1 #
—
18
—
6
Stjelkar
Träd varor:
Stäfver-, Lagg- och Botten-:
af till och med 34 verktums
längd å de förra och 22
verktums längd å de se-  nare:
1 #
4
2
—
—
af Ek
120 s*.
—
24
—
—
3
—
Tombank, se Metaller, sammansatta, alla slag.
5oo
Expeclitions-Utsholtets Förslag till uncl. Skrifvelsej ZY-o ipo.
Qvantitet för
Tullvärde.
Tullberäk-
Inför
äclstlill.
Utförselstull.
n ingen.
R:dr
sk.
r.
Träd varor:
Stäfver, Lagg- och Botten-:
af lill och med 34 verktums
längd å de förra och 22
verktums längd ä de sed-  nare:
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
24
af Bok, Furu eller Gran
derutöfver till och med 42
verktums längd å de förra
och 27 verktums längd å
de senare:
120 st.
6
1
3
16
—
af Ek
120 st.
—
40
—-
—
8
—
—
32
—
af Bok, Furu eller Gran
derutöfver:
120 st.
—
8
—
—~
1
6
10
—
—
af Ek
120 st.
2
24
—
—
24
„
5
—
af Bok, Furu eller Gran
Ved:
120 st.
1
12
-—
■—
12
5
—
—
Al-
1 famn
—
24
-
—
36
7
24
—
Björk-
1 famn
—
36
—
i
24
10
—
—
Bok- och Ek-
1 famn
1
6
——
2
—
4
—
—
Gran-
1 famn
—
21
—
30
5
—
—
Tall
1 famn
—-
24
■
—
36
7
24
andra slag
Anm. Famnen beräknas till 4
alnars längd, 3 alnars höjd
och 6 qvarters bredd.
1 famn
36
1
24
3
Alla, ej specificerade, mer eller
mindre arbetade, derunder in-  begripne ej specificerade Snic-  kare- och Svarfvare - arbeten,
med eller utan betsning, mål-
ning eller lackering . .
1 #
1
—
F
r i
a
Ull, okammad eller kammad:
—
20
—
grof Jut«k och Isländsk eller
annan härmed jemförlig .
1 tfc
—
£
F
r
i
Exp ediiions-Uiskottels Förslag till und. Skrifvelse , N:0 : Q o.
5oi
Qvantitet för
s
Tullvftrt
0.
Tullberäk-
Införselstull.
Utförselstull.
mngen.
K:dr
sk.
1*.
Ull, okammarl eller kammad:
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
1
all annan
Ull, alla slag, fri från tolag
äfven vid införsel.
Anm. Grof ull må införas en-  dast till städerna Stockholm,
Götheborg, Norrköping, Mal-  mö, Halmstad oell Helsing-  borg; och ankommer det på
General - Tull - Styrelsen att
föreskrifva de serskilda con-  trollör, sorn kunna anses nö-  diga till förekommande af
finare Ulls införtullning så-  som gröfre.
Vin, alta slag:
i #
8
F
r
l
1
24
på fastager
1 kanna.
—
32
—
1F
r i
It
4
på buteljer
Väfnader:
Helsiden:
Alngods:
Sammet.
Anm. Då hela ytan utgöres
af silke, ehuru afvigsidan ut-  visar bomull, bör väfnaden
likväl tullbehandlas som hel-  siden.
Shawlar, Shawletter och an-  dra dukar:
af Gaze eller annan gles
väfnad, af så kalladt
Bourre de soie, samt ge-  nom tryckning eller press-  ning faconeiade, hvartill
1 kanna
1
IG
S r
5o2
Exp dilions-Utsk Hets Förslag lill und Skrifvelse, N.o go.
Tullvärde.
Qvantitet för
Tullberäk-  ningen.
Införselslull.
Utförselstull.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
R:dr
sk.
r.
10
10
—
Väfnader:
ej äro hänförlige de Shaw-  lar, Shawielter och du-  kur, som endast med en
tryckt blomma i hvarde-  ra hörnet äio loise ide;
ej heller långshawlar, derå
endast vid sidorna befin-  nas tryckta ränder.
Halfsiden, eller af silke, till
större eller mindre del blan-  dadt med bomull, lin, ull
eller andra ämnen:
Alngods:
Fe Ib och Pt linhe
andra slag
Bomulls-:
Alngods:
Hvita:
Corderoy och Cordel, Sam-  met och Manchester samt
Satin, Jean och Par-
i «
1 &
1
2
CN Oi
—
)'
r i
a
2
2
2
24
24
—
cum:
Bomulls-, med blandning till
större eller mindre del al
lin eller hampa.
Ylle:
Alngods:
Filtar och Mattor . . .
Fris, Frisad, Doffel och Kal-  muck
alla andra slag ....
i #
i #
i #
—
30
36
32
—
}'
r i
a
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o tgo. 5o3
Qvanlitet för
Tullvärde.
T ull beräk-
Införselstull.
Utförselstull.
ningen.
R:dr
sk.
r.
Väfnader:
Halfylle- eller af ull med bland-  ning till minst hälften af
bomull, lin eller hampa:
Alngods:
alla andra slag:
R:dr
sk.
r.
l\:dr
sk.
r.
2
24
—
af mindre än 7 avarters
1 &
<4
bredd
—
—
\
4
af 7 qvarteis bredd elid
deröfver
Linne- och Hamp-  Alngods:
1 «
1
16
—
}F
r 1
A
i
—
—
Blaggarn och Kanfas .
“ 0
1 #
—
16
—
F
r i
M
Zink, Tutunego och Spiauter:
1 «
2
■—
3
—
oarbetad och i plåtar .
—
—
F
1
i
Underrättelser
om hvad vid taxans verkställighet iagttagas bör.
§ 6.
Lastpenningar till O s — — — — — innehar last.
Den i 16 $ 6 mom. af kV Ar Nådiga Förordning den 16 Maj 182J,
angående Lots- och Bäkinrättningen i Riket, gijna bestämmelse i afseende
derå, när fartyg bör anses innehafva last, skall tjena till efterrättelse
äfven vid fråga om skyldigheten att erlägga lastpenningar.
§ 7‘
2:o Nar en vara blifvit sålanda till förtnllning angifven, skall, genast
efter besigtningen, anslag å packusdörren ovillkorligen ske, då hvar, sorn
inom Irenne söckuedagar, anslags dagen [oberäknad — — — — stadgas.
5o4 Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, JV:o t ga.
§ 9-
På vederbörande fabriks- och handlverks-societeter ankommer att utse
en eller flere personer i hvarje stapelstad, sorn äga alt tillse, det de till
hvarje societets yrke hörande varor blifva ejter rigtiga värden och benämningar
förtullade och
— .— — fortgång.
I de städer, dit grof ull får införas, tillkommer samma rättighet,
i afseende å denna artikel, äfven Schäferiegare och Ullproducenter i Riket.
§ 11.
Vid uppkommande — — — — — endast af godsegaren.
I\är en omtvistad vara, som blifvit till förtullning i vederbörlig ordning
angifven, befinnes vara af till införsel förbuden art, må det bero af
JFår Gener aUTull-Sty reise att bestämma, huruvida, till följd af 1 och 2
§§ uti fVår Nådiga Förordning till förekommande af oloflig införsel
eller utförsel af varor den 22 December 1841» frågan skall öfverlämnäs
till domstols pröfning och af gör ande, eller om godsegaren må under
vanlig controll utur Riket åter utföra samma vara.
§ 15’
För inhemska näringars behof må redskap, machinerier och verktyg,
äfvensom till deras förfärdigande behöflige rudimaterier, efter vederbörande
näringsidkares för tillfället derom gjorda ansökningar hos Wårt och
Rikets Commerce-Collegium, med bemälde Collegii tillstånd, införas mot en
tullafgift, beräknad till 5 procent å värdet; kunnande Commerce-Collegium,
på serskilda ansökningar, jemväl meddela tillåtelse till tullfri införsel af sådane
varor i ringare qvantiteter, hvilka såsom prof pller modeller för inrikes
fabriks- eller handtverksslöjd införskrifvas. I fråga om metaller till
f örarbetande i berörda ändamål, skall ansökningen delgifvas TVårt och
Rikets Bergs-Collegium, som äger att i gemensamt sammanträde med
Commerce-Collegium i ämnet fatta beslut.
§ 18.
Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande inrikes lillveikade varor
beviljas af tullmedlen:
för 7 skålpund Topp-, Kandi• och Kaksocker ...... 4 *k. —
„ 1 skålpund Kardus- eller Karf vad tobak, äfvensom präs
säd
och rullad tobak, samt snus
5 sk. —•
för
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o igo. 5o5
för i skålpund bomullsväfnad af garn i finhet af JY:o 3a eller
deröfver efter Engelsk beräkning 4 s^' *—
hvarvid iagtlages:
l:o att, hvad Socker- och Tobaksfabrikater samt Bomullsväfhader angår,
minst — — — — — 100 skålpund af samma vara, och af Hampoch
Linneväfnader minst — — — — — bör ske.
2:o att, vid angifningsinlagan alltid skall bifogas tillverkarens under ede
lig
förpligtelse afgifna och med två vittnen bestyrkta försäkran,
alt varan — — föreskrifver.
§24.
På det skeppare och besättningar å Svenska cravelfartyg, större eller
mindre, må komma till säkert åtnjutande af den föring, som — —
banco; men när fartygen anlända från Wismar endast med spanmål och
utl
— — bestås skeppare och besättning, efter förra vanligheten, ej någon
föring,
— föringen.
§ 25.
För gods — — — — — — ■—• låta försälja;
2:o att för detta ändamål laga besigtning å godset, så fort ske kan,
bör anställas, dä strandningen skett■ inom stads område, af Magistratsperson
och i annat fall af Kronofogden i orten éller annan behörig
Kronobetjent med biträde af tvenne — -< —. —. — stadgas.
Bih. lill K St. Prot. 184S to Sami. 1 Aid.
64
5oö
Expcditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelset N.o 191.
N:o 191.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående Jattade beslut
i afseende å Bankens Låne- och Creditiv-rörelse.
(Banco-Utsk. Bet. tn. m. N:ris 29, 36, 44, 55 och 59, samt
Först. Banco-Utsk. Mern., N:o 60.)
S. A. K.
Uti elen 29 October sisllidne år aflåten Nådig Skrifvelse har E. K. M.
behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, hurusom hos E. K. M. i öfvervägande
kommit viglen och angelägenheten deraf, att mera bestämda och utvecklade
stadganden, än de, som innefattas i Kongl. Förordningen den 14 Jan.
1824, angående Privatbanker, varda antagne och till framtida efterrättelse
fastställde; men då frågan om Privatbanks-rörelsen, särdeles under nuvarande
penningeförhållanden, vore ett ämne, som icke borde betraktas utan
hänsigt till grunderne för Rikets Ständers Banks penninge- och låne-rörelse,
uti lagstiftningen hvarom E. K. M., enligt 72 § Regerings-Formen, icke deltoge,
hvadan E. K. M., som icke varit i tillfälle att på förhand beräkna de
beslut och åtgärder, hvilka Rikets Ständer kunde finna för godt att, i afseende
å Riksbanken, under Riksdagens lopp, vidtaga, icke eller ansett Sig
kunna göra någon serskild och af ett sådant sammanhang oberoende framställning
till Rikets Ständer, i afseende på ordnandet af Privathariks-rörelsen,
funne E. K. M. Sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet på nödvändigheten
deraf, att, rörande dessa för Riket magtpåliggande ämnen, beslut
å Rikets Ständers sida, så snart möjligen ske kunde, måtte vidtagas.
Till besvarande af Högstberörde Nådiga Skrifvelse få Rikets Ständer
nu hos E. K. M. underdånigst anmäla följande i afseende å Riks-Bankens
Låne- och Creditiv-rörelse fattade beslut:
1:° Utlåningen mot pant af Lårie-Banco-Obligalioner och Silfver-sedlar
kommer från och med 1846 års början alt upphöra; hvaremot Banco-Fullmägtige
ega att låta infria berörde Obligationer, då sådant af innehafvarae
äskas.
2:o För hvarje gren af den lånerörelse, som bedrifves genom Banken
Expeditions-UIskottets Förslag till ur.d. Skrifvelse, N.o 191. 807
eller Disconterne, bestämmes ett maximum. Finnes någon del af de fonder,
hvilka blifvit anvisade för belåning af Actier och publika papper eller
af Guld och Silfver samt Jern, Koppar m. fl. vågförde effekter, obegagnad,
ega Fullmägtige att, under en lid af högst 3:ne månader, öfverlemna de icke
använda medlen till den af dessa Lånerörelse-grenar, som deraf kan vara i
behof, med förbindelse för Fullmägtige att, i händelse berörda medel före
nämnde tid varda för det ursprungliga ändamålet erforderliga, desamma då
genast återtaga.
3:o Rikets Ständers Bank utlånar penningar och meddelar Creditiver,
på sätt här nedan säges; men Banco-Fullmägtige åligger, då de firma sådant
för Bankens säkerhet nödigt och med dess fördel öfverensstämmande,
att vägra nja lån och creditiver, äfven när intet är att anmärka emot den
erbjudna säkerheten.
4:o De i afseende på lånerörelsen mot pant af guld och silfver nu gällande
föreskrifter komma fortfarande att lända till efterättelse, med allenast
den förändring, att hädanefter icke något lån får utgifvas å mindre belopp
än Tio Riksdaler Banco.
5:o Nu gällande stadganden för Lånerörelsen emot pant af jern, koppar
och andra vågförda effecter, samt tackjern, komma fortfarande att bibehållas,
med endast den ändring, att början af 157 § i Banco-Reglementet
erhåller följande förändade lydelse: ”Lånen utgifvas till högst tre fjerdedelar
af pantens försäljningsvärde, enligt mäklare-attest eller eljest kända förhållanden.
”
6:0 Bankens förlag för lån emot pant af silfver och guld, jern, koppar
och andra vågförda effecter samt tackjern bestämmes till ett sammanräknadt
belopp af 3,500,000 R:dr B:co.
7:o Circulations-capitalet för lån emot inteckning i fast egendom på
Landet och i släderne bestämmes till en summa af 6,500,000 R:dr B.co,
deruti inheräknadt ej mindre beloppet af de från Banken utgifna, ännu
oguldna lån emot åtei betalningsskyldighet i silfver, än äfven det förskott af
350.000 R:dr, som vid nästlidne års början blifvit af Banco-Fullmägtiga
meddeladt.
Berörda circulations-capital af 6,500,000 R:dr fördelas sålunda, att
5.650.000 R:dr hållas tillhanda för inteckningar i egendom å landet och
850.000 R:dr för inteckningar uti hus och jord i städerna utom Stockholm;
kommande de för ifrågavarande utlåning nu gällande föreskrifter att oförändrade
bibehållas.
8:0 Till Skiftes- och Odlings-lån anvisas fortfarande ett belopp 80,000
5o8
Expeditions-TJIskoltets Förslag lill und. SkriJvelsej N:0 1QU
R:dr B:co, att utgå i enahanda ordning och på samma vilkor, som hitintills.
9:o Fonden för belåning af adier och publika papper blifver 500,000
R:dr B:ko, att utgifvas under de derför hittills stadgade vilkor.
10:o Fond en för utlåning, genom Banco-Disconten i Stockholm samt
Låne-Contoren i Götheborg och Malmö, på namn och reverser med omsättningsräll
fa sts Lii lies till 900,000 R:dr B:co, hvaraf tillhandahållas: 5,800,000
R:dr Banco-Discont-Verket i Stockholm, till utlåning för Rikets samtliga
provinser, med undantag af dem, som ega belåningsrätt i Låne-Coutoren,
enligt hvad här nedan stadgas; 2,100,000 R:dr Låne-Conloret i Götheborg
för provinserne Westergöthland, Dahlsland, Bohus Län och Halland, samt
1,100,000 R:dr Låne-Contoret i Malmö, till utlåning för provinserne Skåne
och Blekinge; börande i afseende på denna utlåningsrörelse iagttagas: att Banco-Discontens
och Låne-Contorets i Malmö reserv-fonder, såsom sådana, upphöra
och till Bankens disposition öfverlemnas; att den vinst, som af lånerörelsen
under sistförflutna året uppkommit, i vissa lämpliga andelar och
terminer under delta och nästa år till Banken levereras, så att hela beloppet
af nämnde vinst före slutet af sistberörde år varder till Banken aflemnadt;
alt de i lånerörelsen inflytande räntor hädanefter icke utlånas, utan
vid förloppet af hvarje qvartal, efter afdrag af utgifterne för Discont-Verkens
förvaltning, förlusterna och de lån, hvilka inom linien föras, till Bankens
disposition ingå; att de medel, Sparbankerne emot ränta insätta, användas
till utlåning genom Handels- och Närings-Disconten i Stockholm
samt Låne-Contoren i Götheborg och Malmö, utan att inberäknas i nämnde
Disconts- och Låne-Contors bestämda lånebelopp; att straffräntan, jemlikt
2 mom. i 192 § af Banco-Reglementet, beräknas på sätt hittills skett
med 3 procent utöfver ordinarie räntan för de lån, som ej sednast 14 dagar
efter förfalloliden blifvit inbetalde eller genom omsättning liqviderade,
i de fall, der sådan får ega rum, men att beräkningen af straffränta kommer
att upphöra Irenne månader efter lånets förfallodag eller, i händelse
låntagaren der förinnan råkar i coucurstillstånd, å den dag, då concursen
anses börjad; att för alla lån, sorn äro förfallna, då denna nu beslutade
förändring vidtager, straffräntas beräknande genast upphör, så vida sådan ränta
upplupit för Irenne månader eller derutöfver eber förfallodagen, men,
i annat fall, å den tid som här förut är vorden bestämd; samt att öfrige
hittills gällande föreskrifter om ifrågavarande låneiörelse förblifva oförändrade.
11 ;o Fonden för utlåning genom Handels- och Närings-Diskonten bestämmes
tili en summa af 3,500,000 Rtdr B:co, deruti inberäknadt Relou
-
Expeditions-Utskottets Första j till lind. Skrifvelse, N-o igt.
509
pet af den för Stockholms Handels- och Närings-Diskont afsatta reserv-fond,
hvilken i följd häraf, såsom sådan betraktad, skall upphöra; kommande,de
för denna utlåning hittills gällande föreskrifter att fortfarande lända till efterrättelse,
med följande förändringar, nemligen: att de å lånerörelsen uppkommande
räntor icke till utlåning användas, utan skola vid utgången afhvarje
qvartal tili Banken levereras; samt att från och med år 1846 inrikes
vexlar och accepterade invisningar betalbara i den Stad, der diskonteringen
sker och ställda på högst Sex månader, diskonteras emot 4 procents
ränta, företrädesvis för andru papper, hvilka hädanefter, såsom hitintills,
belånas emot 5 procent.
12:o För liqviden af Stalsfyllnads-summan och för bestridande af öfrige
Riksgälds Contoret ulagde utbetalningar, eger detta Verk att i Banken
räntefritt begagna creditiv till belopp af högst 1,000,OCK) R:dr B.co, från
den 1 September det ena året till den sista Juni det nästpåföljaade under
samma villkor som hitintills.
13:o Det till Manufaklurernes och Fabrikernes understöd anvisade
creditiv af 1,500,000 R:dr R:co eger Commerce-Collegiurn att fortfarande,
intill nästa Riksdag, bibehålla, under de derför hittills stadgade villkor.
14:o 1 afseende å det genom 180 § i Batico-R'glemeniet, Jern-Contoi et
beviljade creditiv å Banken, stort 600,000 R:dr Banko, har E. K. M., medelst
den 6 Augusti sistledne år aflåten Nådig Skrifvelse, behagat till Rikets
Ständers bifall öfverlemna en af Jern-Contorets Fullmäglige gjord framställning
om ifiågavarande creditivs förhöjning till 900,000 R:dr; Men då Rikets
Ständer icke ansett en dylik åtgärd låta sig med Bankens närvarande
ställning förena, hafva Rikets Ständer beslutat, att det för Jern-Contoret
afsedda creditiv af 600,000 R:dr får till oförändradt belopp och under
enahanda villkor, som hitintills, till nasta Riksdag begagnas.
l5:o Den Falu Bergslag förunnade creditiv- och låne-rältighet å ?. k.
kopparsedlar, till ett belopp af högst 3,000 Skepp, rå koppar, bibehåiles
in til II nästa Riksdag på de villkor, som genom 181 5 1 Banco-Reglementet
äro utstakade.
l6:o Stockholms Stads Brandförsäki ings-Contor eger alt intill nästa
Riksdag bibehålla den Contoret medgifna creditiv- elier lånerättighet till
belopp af 33,333 R:dr 16 sk. Banco, under de derför i 182 § af BancoReglementet
stadgade villkor,
17:o Den uti 183 § af Banco-Reglementet Sparbankerne i Riket förunnade
creditiv-rällighet får fortfarande, på enhanda villkor som hitintills, begagnas,
kommande dock, under förbehåll, det Wisby Sparbank är fensedd med stad
-
5\o
Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 191.
pär, som blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder sanclionerade, att till nämnde
Sparbanks disposition, före ingången af December månad hvarje år uti Landtiänteriet
i Wisby nedsättas, såsom creditiv, en summa af 5,000 R:dr B:co,
emot säkerhet af goda fordringsdokumenter, hvilka till ett belopp af minst
hälften i värde öfverstiga berörde summa, med villkor likväl dels att den
del af creditivet, som icke blifvit af Sparbanken begagnad, till Banken
insändes inom den 1 Juli påföljande året, tillika med de af Sparbanken öfver
lyftade medel utfärdade qvittenser, och dels att Sparbanken, inom den
1 September berörde år, godtgör Banken de å creditivet dragne belopp,
jemte ränta derå, beräknad på sätt stadgadt är:
18:o För de i 181, 182 och 183 §§ af Banco-Reglementet omnämnde
creditiver afsättes en summa af tillhopa 300,000 R:dr.
l9:o Cassacreditiv må af Banko-Styrelsen kunna meddelas så väl Hypotheksföreningar,
som de Associationer och Privat-Banker, hvilka befatta sig
med spanmåls belåning, till de maximi-belopp af 300,000 R:dr för hvarje
Hyr otheksförening och 150,000 R:dr till hvar och en Association eller Piivat-Bank
för spanmåls belåning, som uti 187 § af Banco-Reglementet äro
bestämda och under de genom 184 med 190 §§ i nämnde Reglemente utstakade
grunder, med följande förändringar, nemligen: att bestämmelsen å
de Associationer, som befatta sig med spanmålsbelåning, sålunda förändras:
”Associationer, som på större handelsplatser kunna bilda sig för att upplägga
och belåna Svensk spanmål samt vårda och bereda densamma till afsättlig
handelsvara”; att för creditiver till sådana Associationer samt de PrivatBanker,
hvilka i nämnda ändamål vilja i större scala befatta sig med spanmåls
belåning, någon folii-afgift icke erlägges och ej heller den serskilda
afgift af en half procent, som uti 190 § af Banco-Reglementet är bestämd;
samt att, för de å dylika creditiv dragne summor, räntan beräknas till allenast
3 procent.
20:o Till creditiv för Ilypotheks-föreningar anvisas 800,000 R;dr samt
till creditiv för Associationer och Privat-Banker för spanmåls belåning
400,000 R:dr, allt Banco.
I sammanhang med hvad nu i underdånighet anmäldt blifvit, få Rikets
Ständer, sorn, enär det i 115 § af Banco-Reglementet omförmälda erid i ti v
endast skulle under dryga villkor kunna erhållas, i stället berättigat BancoFulimägtige,
att då Bankens säkerhet det kräfver, till förstärkande af me
-
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N;o 191. 5n
talliska Cassén, å utrikes ort upptaga lån till ett belopp, motsvarande högst
Tre Millioner R:dr silfver, men inhemtat, det ett sådant lån icke kan af
Banken directe upptagas, utan att medföra stora utgifter, hvaremot det kunde
erhållas på ganska fördelaktiga villkor, i händelse detsamma genom
Svenska Regeringen och i dess namn upptages, hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, det E K. M., uppå Banco-Fullmägtiges underdåniga anmälan i ämnet,
i Nåder täcktes låta bemedla det af Banco-Fullmägtige för Bankens säkerhet
nödigt ansedda lånet under den form, som för ändamålet kan finnas
erforderlig, samt å ett sådant lån meddelad Dess Nådiga garanti
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 192.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående Extra
Stats anslag för allmänna arbeten m. m.
(Stats-Ulsk:s Uti. N;ris 156 och 230, samt Mern. N:o 260
och Först. Stats-Utsk:s Mern. N.o 301).
S. A. K.
Efter att hafva i öfvervägande tagit dels hvad i E. K. M;s Nådiga Proposition
angående Stats-Verkets tillstånd och behof under Sjette Hufvud-Titeln
förekommit, rörande anslag för en gång eller för viss bestämd tid till
allmänna arbeten m. ro., dels likartade inom Riks-Siånden väckta frågor,
få Rikets Ständer de i afseende härå fattade beslut nu hos E. K. M. i underdånighet
anmäla.
5(2 Expeditions-Utskotlcts Forslas, till und. Skrifvelse, N.-o 191.
l;o För en kanal-ledning emellan sjön Norra Barken, hvarest Strömsholms
kanal slutar, genom sjöarne Leren saint Norra och Östra Hillen, till
sjön Wessman har E. K. M:t Nådigst föreslagit, det Rikets Ständer, emot
förbindelse för blifvande bolag att utföra kanal-arbetet efter den plan, som
derför varder af E. K. M:t i Nåder fastställd, måtte bevilja ett anslag af
463,000 R:dr, till fördelning på 12 år, med årligen, eller, för tre år,
115,750 R;dr; men, med afseende å otillräckligheten af befintliga tillgångar
för ett med så stora kostnader förenadt arbete, sora det ifrågavarande,
hvilket dessutom torde kunna till ett annat tillfälle uppskjutas, hafva Rikets
Ständer icke ansett sig böra ofvanberörde anslag företrädesvis bevilja.
2:o Lika med E. K. M:t hafva Rikets Ständer funnit, att till kanalen
emellan Ujelmaren och Wenern, eller den s. k. Svea kanal, hvarom vid
sislförflutna Riksdag fråga förevarit, skulle erfordras så stora Statsbidrag, att
desamma icke kunde, utan åsidosättande af flera angelägna behof, anvisas
utaf tillgångarne för allmänna arbeten, hvadan något anslag för detta ändamål
icke heller nu blifvit af Rikets Ständer anvisadt.
3;o E. K. M:t har till Rikets Ständers pröfning öfverlemnat, huruvida,
derest vid beräkningen af statsbehofven och dessas förhållande till påräkueliga
tillgångar, omsländigheterne finnas sådant medgifva, något bidrag må
anvisas för tillvägabringande af en båtled emellan Hjelmaren och Järle
bruk, samt vidare emellan Norasjön oell Fåsjön; men, af samma skäl, som
ofvan blifvit, i afseende å äskadt Statsbidrag till en kanal-ledning emellan
sjöarne Norra Barken och Wessman, i underdånighet anförda, hafva Rikets
Ständer icke ansett sig nu böra något anslag för nyss omförmälda ändamål
bevilja.
4:o Då den för Lidköpings stad ifrågakomna hamnanläggning ostridigt
är af största vigt för både staden och orten, hvarest någon annan hamn
icke finnes, hafva Rikets Ständer, i enlighet med E. K. M:s Nådiga Proposition,
för berörde hamnbyggnad anslagit hvad som från det allmännas sida
ansetts för densammas fullbordan erforderligt, att, enligt stadgad plan
och på de af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader, uti underdånig
skrifvelse den 9 Juli sistlidet år, föreslagna villkor, utgå med
21,187 R:dr 24 sk. B:co årligen, eller för 3:ne år med 63,562 R;dr 24 sk;
5:o Till eti kajbyggrfad i staden Wenersborg, hvarför, enligt upprättad t
kostnadsförslag, erfordrades 30,673 R:dr 16 sk., har E. K. M:t äskat ett
anslag för en gång af 15,300 R:dr, emot villkor, att staden, jemte bekostandet
i öfrigt, verkställer nämnde byggnad enligt en af Öfverste-Lieuté
nan
-
Expeditions -Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o igi. 5i3
nanten m. m. Ericsson uppgjord plan; men då anläggningen af ifrågavarande
kajbyggnad icke egentligen kan anses vara af allmän vigt, samt Wenersborg
icke mera än andra Rikets städer eger skäliga anspråk på bidrag från
Statsverket lill föremål, de der hufvudsakligen afse stadens enskilda fördel,
hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra oruförmälde 15,300 R:dr bevilja.
6:0 Hos Rikets Ständer har blifvit yrkadt, att, då de för hamnbyggnaden
vid Cimbritshamn, hvartill Rikets sednast församlade Ständer beviljat
ett anslag af 15,000 R:dr, äfvensom ett låne-understöd af 25,000 R:dr,
beräknade medel så medtagits, att vid sistlidet års slut intet återstode och
en del af arbetet ändock befunnes ofullbordadt, hvartill orsaken vore, dels
att kostnadsförslaget, upprättadt år 1834, grundat sig på då gällande, sedermera
40 ä 50 procent stegrade priser å materialier och arbetslöner, dels
att en år 1843 uppkommen våldsam storm skadat den för stentransporten
anlaggda lastningsbrygga, de, enligt behörigen uppgjord ny calcul, för hamnbyggnadens
fulländande ytterligare erforderlige 15,000 R:dr måtte, på det
icke redan å arbetet använde kostnader skulle blifva onyttigt förspillda,
sladen beviljas; och då Rikets Ständer ansett angeläget vara, att åtgärder
vidtagas, hvarigenom förlusten af redan nedlagda kostnader för ett arbete,
hvilket Rikets sednast församlade Ständer funnit vasa för orten af den vigt,
att Staten dertill borde lemna bidrag, undvikes och staden, som genom
ifrågavarande gagneliga företag redan, förutan hvad i enskild väg kan vara
upplånadt, är betungad med en skuld till Staten af 25,000 R;dr, hvadan
den svårligen torde förmå anskaffa de lör arbetets fulländande ytterligare
erforderlige medel, försättes i lilliälie att bringa hamnbyggnadsarbetet till
ett fullständigt slut, hvarefter hamninkomsterne förmodas blifva så betydliga,
att de för ändamålet upptagne lånesummor kunna med liden derigenom
amorteras, samt felagtigheterna i det år 1834 uppgjorda kostnadsförslaget
icke kunna läggas stadens innevånare till last, hafva Rikets Ständer, i betragtande
tillika af den genom inträffad stormskada vederbörande tillskyndade,
opåräknade förlust, för fullbordande af hamubyggnaden i Cimbritshamn
beviljat 10,000 R:dr såsom anslag och 5,000 R:dr allt B:co såsom
lån, under de villkor, som serskildt blifva hos E. K. M:t i underdånighet
anmälde.
7:o Då genom inför Rikets Ständers Stats-Utskott företedda handlingar
utredt blifvit, alt iståndsättandet af staden Carlshamns hamn, hvarest uppgrundningen
i sednare tider tilltagit, är i flere afseenden angeläget,
men stadens invånare svårligen skulle, utan Statens biträde, kunna upphjel
Bili,
till R. St. Prot, 184S, 10 Sami. 1 Afd. 65
5'4 Expedilions-Utskotte 11 Förslag till unci. Skrijvele, N--& 1Q2.
pa hamnen ur dess förfall, hafva, med hänsigt jemväl dertill, ali Carlshamn
icke förut varit hugnad med något understöd från det allmännas sida, under
det att betydliga tullintrader derifrån ingått lill Statskassan, Rikets
Ständer för ofvanberörde ändamål beviljat nämnde stad ett lån af 30,000
R:dr, emot förbindelse för invånarne att ansvara för arbetets fullbordande,
samt under iagttagande i öfrigt af de villkor, som serskildt blifva hos B.
KM .i underdånighet anmälde.
8:0 Till amortering af ett för Linköpings hamnbyggnad och Stångåns
upprensning upptaget lån hafva Rikets Ständer, enär staden, genom Kongl.
Brefvet den 14 April 1837, blifvit härom tillförsäkrad intill år 1856, för
3:ne år anvisat 3,240 R:dr B:co, med 1,080 Rrdr om året.
9;o Då Rikets sednast församlade Ständer till upprensning af den -|:dels
mil närmast Söderhamns stad belägna del af skärgården beviljat ett län af
15.000 Rrdr, men staden, som ännu hade känbart lidande af den år 1835
der inträffade eldsvåda, icke vågat emottaga nämnde lån, enär dermed följde,
bland annat, skyldigheten att inom kort lid fullborda arbetet, hvartill,
enligt af Kongl. Majrt godkändt kostnadsförslag, erfordrades 23,493 R:dr 38
sk., har, med anmälan härom, hos Rikets Ständer blifvit hemställdt, att ofvan
omformälde 15,000 R:dr måtte staden beviljas på det sätt, att 5,000
Rrdr lemnades såsom anslag oeh 10,000 Rrdr såsom lån, i hvilket fall staden
åloge sig att på förut stadgadt sätt arbetet utföra; och hafva, med hänsigt
till den lättnad för Söderhamns sjöfart och handel i allmänhet, som
genom den ifrågaställa upprensningen af skärgården derinvid komme att
beredas, Rikets Ständer, då summan redan blifvit vid sistlidne Riksdag beviljad
och endast villkorens beskaffenhet hindrat staden att deraf sig begagna,
funnit skäligt, på föreslaget sätt, anvisa för nämnde företag ett anslag
af 5,000 Rrdr B:eo, samt derjemte bevilja Söderhamns stad ett lån af
10.000 Rrdr R:co, på de villkor, sorn förut varit i delta afseende stadgade.
lOro För utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar, till
beredande af odlingsföretsg, har E. K» M:t äskat, att, under iakttagande af
hvad angående bidragens beviljande såsom lån eller anslag utan åfcerbetalningsskyldigbet
blifvit bestämdt i afseende å det för enahanda ändamål
vid sista Riksdagen anvisade anslag, en årlig summa af 50,000 Rrdr, eller,
för 3rne år, 150,000 Rrdr, mätte af Rikets Ständer beviljas, med bibehållande
derjemte, för utdikning af myror på Gottland, af den ännu icke disponerade
återstoden, 37,300 Rrdr, å den vid sednaste Riksdagen härtill anslagna
låitpsumma, 50,000 Rrdr, allt Brco; och hafva Rikets Stander bifallit
hvad E, K, Mrt sålunda i Nåder föreslagit»
Expeditions-Vtskotlets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 1Q2.
5.5
11:o Likaledes hafva Rikets Ständer beviljat den i E. K. M:s Nådiga
Proposition äskade summa af 133,333 R:dr 16 sk. årligen, eller, för 3:ne
år, 400,000 R:dr, att ställas till E. K. M:s Nådiga disposition, för att, efter
den fördelning, som i Nåder pröfvas lämplig, utgå dels lill anläggning af
nya, dels till förbättrande eller omläggning af backiga och mindre goda
vägar, dock att af nämnde summa jemväl någon del, uppgående högst till
30,000 R:dr, allt B;co, må få användas för strömrensningar och smärre
hamnbyggnader; anhållande Rikets Ständer att härvid få i underdånighet
fästa E. K. M:s Nådiga uppmärksamhet på angelägenheten deraf, att anslaget
i öfrigt hufvudsakligen användes till förbättrande af sådana vägar, som
utgöra delar af större vägsträckningar och tillhöra orter, der varutrafiken
är liflig, äfvensom Rikets Ständer till E. K. M:t öfverlemna att för hvarje
serskildt fall forordna i hvad mon vederbörande menigheter må vara pligtige
att till företagets utförande med arbete bidraga; börande de menigheter,
hvilka, under i öfrigt lika omständigheter, erbjuda sig att största tjenstbarheten
utgöra, företrädesvis vara berättigade att komma i åtnjutande af
de med anslaget åsyftade fördelar.
l2:o Det af E. K. M:t äskade belopp af 2,400 R:dr B:co till iståndsättande
af broar å den på Statens bekostnad anlagda väg genom Stora
Kopparbergs, Gefleborgs och Jemtlands Län, hafva Rikets Ständer jemväl
beviljat.
13:o Till rese- och undersöknings-kostnader samt expencer för allmänna
arbeten har E. K. M;t äskat 10,000 R:dr B:co årligen under 3:ne år,
eller tillsammans 30,000 R:dr; och hafva Rikets Ständer bifallit hvad E.
K. M:t i detta afseende Nådigst föreslagit, samt anhålla i underdånighet,
att E. K. M;t läcktes, der sådant pröfvas lämpligt, vid frågor om undersökningar
för allmänna arbeten, i Nåder förordna, huruvida vederbörande
menigheter eller enskilde, som af företaget hafva gagn, äfven
böra i någon mon deltaga i kostnaderne för samma undersökningar.
14;o Till aflöning för den personal, som erfordras för Styrelsen öfver
Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, District-Cheferne derunder inbegripne,
har E. K. M:t, lika med hvad vid 1810—1841 årens Riksdag i Nåder
äskades, begärt 9,766 R:dr 32 sk. årligen, eller för 3:ne år 29,300 R:dr
B:co; hvilket Rikets Ständer beviljat.
l5:o Till arfvode för Lärare vid Mariebergs Läroverk i de kunskapsämnen,
som specielt tillhöra Civil-Ingenieurer, har E. K. M:t äskat, att, såsom
hittills, ett anslag af 1,000 R:dr årligen, eller, för 3:ne år, 3,000 R:dr,
måtte anvisas, äfvensom, i ändamål att påskynda bildandet af skicklige In
-
5i6
Expeditions-Vishottels Forslag till and. Skrifvelse, N:o if}3.
genieurer för allmänna arbeten, ett serskildt anslag af 1,000 R:dr årligen,
eller, för 3:ne år, 3,000 R;dr, allt B:co, till Stipendiei' for Elever, sorn vid
nämnde Läroverk genomgå den för Civil-Ingenieurer bestämda cours; hvilken
Nådiga framställning Rikets Ständer likaledes bifallit.
l6:o I anledning af Stuteri-Öfver-Styrelsens hemställan om anslag för
anskaffande af Hingstar utaf utländsk ädel race för Strömsholms och Ottenby
Stuterier, har E. K. M:t, för sådant ändamål, äskat ett anslag för en gång
af 10,000 R:dr; men då Rikets Ständer anse, att för denna inskränkta summa
blott skulle kunna erhållas hingstar af mindre värde, hvilkas införskaffande
ingalunda uppfyllde ändamålet att på något tillfredsställande eller
beståndande sätt förbättra våra inhemska hästracer, hvartill erfordras långt
dyrbarare hingstar af ädlare slag, hafva Rikets Ständer funnit sig icke böra
detta anslag bevilja.
Rikets Ständer framhärda &e.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 193.
Uppläst och godkänd t hos Ridd. och Adelö den i3 Maj 1845,
Preste-Ståndet den 14 —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de till Emåns
upprensande beviljade Statsbidrag.
(Stats-Utskrs Uti. N:ris 97 och 212, Mern. N:o 266 och Först,
Stats-Utsk:s Mern. N:o 302).
S. A. K.
Sedan hos Rikets Ständer anmäldt blifvit, hurusom Fullmäktige i Riks—
gälds-Contoret, oagtadt flerfaldiga derom gjorda ansökningar, funnit sig, på
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV: o t g 3. 5iy
grund af forekomne omständigheter, icke kunna medgifva utbetalningen af
det för befordrande af Em-åns upprensning inom Caimare Län vid sednast
förflutne Riksdag beviljade 'Statsbidrag, hafva Rikets Ständer, som väl, å
ena sidan, ansett de af Fullmägtige i berörde hänseende fattade beslut hafva
varit grundade på till deras efterrättelse meddelade reglementariska föreskrifter,
samt att de, vid de flere serskilda förhållanden, som i afseende
å utbetalningen af ifrågavarande S alsbidrag förekommit, icke saknat giltiga
anledningar att härtill lemna bifall, men ock å andra sidan, funnit
vederbörande slrandegares anspråk på utbekommande af detta bidrag, emot
de vid sistlidue Riksdag bes’ämda villkor och åligganden, desto mindre vara
förverkad t, som både de för Statsbidragets åtnjutande föreskrifna förberedande
åtgärder blifvit vidtagne och arbetet till någon del påbörjadt, godtfunnit,
med bibehållande i öfrigt af vid sisla Riksdagen stadgade villkor
för utbetalningen af de då till Em-åns upprensning beviljade 35,000 R:dr
alt utgå såsom lån och 10,000 R:dr, allt B:co, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet,
medgifva den förändring uti hittills gällande stadgande,
angående liden för arbetets börjande och fulländande, alt ifrågavarande företag,
så vida det dertill af allmänna medel beviljade bidrag skall få åtnjutas,
ovillkorligen bör påbörjas under innevarande år 1845 Samt, i öfverensstämmelse
med den af K. M:t fastställda plan, fullbordas före slutet af
år 1848.
Hvilket Rikets Ständer få hos E, K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
5 i 8 Ejcpcditions-Uskot els Förslag lill tind. SkrifvelsCj N.-o >94-
N:o 194.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Presle-Slåndet den l4 — —
Borgare- Ståndetden i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse} i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition med Förslag till Förordning
om jords eller lägenhets af stående för allmänt behof.
(Lag-Utskis Bet., Nilis 56 och 103.)
S. A. K.
Sedan, i anledning af Rikets Ständers under den 23 September 1840
till Kongl. Maj:t aflåtna underdåniga skrifvelse, med förslag till författning
i fråga derom, att enskild eganderätt bör vika för allmänna ändamål, Kongl.
Majit, genom Nådigt svar å Rikssalen den 10 Juni 1841, förklarat, det Kongl.
Majit godkände den i förslaget uttryckta grundsats, desto heldre, som flere
redan gifna lagstadganden, och deribland föreskriften i 25 C-ip. 1 § Byggniuga-Balken,
att till allmän väg få tagas de egor, som möta och föreligga,
hvila på samma grund, hvilken dessutom i lagskipningeu gjort sig
gällande äfven för andra fall, om hvilka någon uttrycklig föreskrift i lag
och författningar icke förekommer; men att Kongl. Majit likväl funnit anmärkta
brister i vissa delar af förslaget hindra delsammas antagande; — så
har E. K. Mit, med fästad uppmärksamhet på frågans vigt för det allmänna,
samt då saknaden af bestämda och tillräckligen omfattande lagbud härutinnan
medfört betydliga olägenheter, genom hinder, uppehåll och osäkerhet
vid utförande af flere nyttiga företag, funnit ärendet böra komma under
förnyadt öfvervägande; och har, af sådan anledning, samt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med Rikets Ständers ofvanberörde, vid förra Riksdadagen
afgifna förslag, men under iagltagande af den närmare utveckling
häraf, som sakens beskaffenhet synts påkalla, och med tillämpning, hvad
Kompromiss-Rätt för ersättningars bestämmande angår, af de föreskrifter,
som Förslaget till allmän Civi'-Lag i Rättegångs-Balkens 28 Capitel, om
serskild Nämnd, innehåller, E. K. M;t, efter Högsta Domstolens och StatsRådels
hörande, under den 22 Augusti näsllidne år, behagat i Nåder föreslå
Rikets Ständer att, med ändring af de ej mindre i 25 Gap. 1 § Bygg
-
Expeditions-Utskottets Forsing till uncl. SkrifvelsCj N.O 194- 5ig
ntrtga-Balken, sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 19 Februari
1824, än ock uti Kongl. Kungörelsen den 19 Mais samma år, i afseende å
väganlägguingar gifne föreskrifter, antaga de stadganden i fråga om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, hvilka i E. K. M:s nämnde
dag aflåtna Nådiga Proposition innefattas.
Vid pröfningen af Högslberörde Nådiga Förslag hafva Rikets Ständer
visserligen funnit, att enskild eganderält, elima helig den än må vara, likväl
mäste vika för det allmänna bästa,' — att fastän denna grundsats, på
sätt i E. K. M.s Nådiga Proposition blifvit anmärkt, redan i vissa fall gjort
sig i lagstiftningen gällande, fullständiga stadganden, då dess tillämpning
kan komma i fråga, dock ej finnas, och att således en lag i den syftning,
som den i Nåder föreslagna, jemväl är af behofvet påkallad; att enär utöfningen
af deu magt, Konungens Befallningshafvande i 25 Cap. 1 § Byggninga-Balken
fått sig tillagd, alt bestämma, då enskildes egor må tagas till
der afsedt allmänt behof, icke, så vidt Rikets Ständer hafva sig bekant,
någonsin blifvit till våda för den enskilde egande-rätten missbrukad, någon
farhåga, att samma rätt skulle, genom den föreslagna lagen, komma att obehörigen
uppoffras, så myckel mindre bör ega rum, som deri åt Kongl.
Majit öfveriemnas att profva, då förrberörde giuudsats skall, i förenlighet
med de i lagen gifna bestämmelser, tillämpas, och den enskilde försäkras
om en full ersättning för den jord eller lägenhet, han anses pligtig afstå; att
den grund, hvarefter denna ersättning, enligt det Nådiga förslaget, bör bestämmas,
eller verkliga värdet af hvad, som afirädes, ökadt med femtio
procent, synes böra afböja möjligheten af materiel förlust; samt att omförmälde
uppskattning lämpligast och roed största trygghet för den enskilde
bör kunna verkställas af serskild Nämnd, hvilken, vald af parterne och
bunden af ed och samvete, mäste ingifva det förtroende, som utestänger all
fara för förnärmelse af någondera pai tens rätt. — Men ehuru Rikets Ständer
således gilla syftningen af det utaf E. K. M. i Nåder framlagda {bislag,
samt de allmänna grunder, hvarpå detsamma blifvit bygdt, hafva
likväl, under granskningen deraf, åtskilliga anmärkningar deremot förekommit,
af den vigt, att de utgöra hinder för förslagets antagande i oförändrad t
skick; och då Rikets Ständer nu gå att för dessa anmärkningar redogöra, hafva
Rikets Ständer ansett lämpligast att i sammanhang dermed tillkännagifva,
hv ilka föi ändringar Rikets Ständer funnit högstberörde förslag böra undergå,
innan detsamma antages till ovillkorlig lag, dervid Rikets Ständer,
till vinnande af slörre redighet i framställningen, följt den ordning, hvari
de stadganden förekomma, hvilkas förändring synes Rikets Ständer af nöden.
529 Expcditiöns-Ulskoltels Förslag till und. Skrifvelse} N:o tg4-
1 §.
I afseende å bestämmelsen af de ändamål, för hvilka den enskilde egande-rätten
måste vika, hafva Rikets Ständer funnit det Nådiga Förslaget
ej fullt til 1 fredsställaude. Der heter nemligen, att sådant måste ske, då
jord eller lägenhet skall begagnas ”antingen lill Rikets försvar, till allman
”väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttapp”ning
eller sänkning af sjö, lill strömrensning, farled eller annan vattenledning,
till allmän byggnad eller till annat allmänt behof.”
Yid jemförelse ef detta stadgande med det, som innefattas i det förslag,
hvaröfver E. K. M. behagat höra Högsta Domstolen och som af densamma
blifvit lemnadt utan anmärkning, visar sig emedlertid den skiljaktighet,
att i detta sednare förekomma orden djlikt allmänt behofj och således
att ordet dylikt blifvit uLi den Nådiga Propositionen utbytt emot
annat. Denna förändring är af för mycken vigt att hafva kunnat undfalla
Rikets Ständers uppmärksamhet. Då lagen, å ena sidan, fordrar, att den
enskilde egande-rätten uppoffras, kräfver deremot, å den andra, helgden af
denna rätt det skydd, hvar och en bör finna i lagen, att den angifver beskaffenheten
af de ändamål, for hvilka uppoffring kan komma i fråga, och
att den enskilde följagtligen i denna del kan se sig af lagen betryggad. Nu
finnes väl en bestämmelse i omförmälda hänseende meddelad genom uppräknandet
af åtskilliga händelser, då den enskildes rätt måste stå tillbaka;
men denna bestämmelse har förlorat sin vigt och betydelse genom det anmärkta
utbytet af ordet djlikt emot annat. Derigenom har nemligen den
begränsning, som innefattas i förstnämnde uttryck, bortfallit och den trygghet
försvunnit, som den enskilde bor ega, att hans egendom ej kommer alt
uppoffras för alltför obetydliga ändamål. Till följd häraf och då, enligt
Rikets Ständers omdöme, den enskilda egande-rätten ej bör vika i andra,
än så beskaffade eller dylika fall, som de uppräknade, anse Rikets Ständer
ordet djlikt jemväl böra på detta ställe, i enlighet med första förslaget,
åter insättas.
Vidare innehåller samma §, att, ”om från ena sidan anbud om viss ersättning
framställes och å den andra antages, då skall den öfverenskommelse
gälla, ändå att serskild afhandling icke blifvit upprättad”; men då lagen i
allmänhet fordrar, att öfverlåtelse af egande-rätt till jord skall skriftligen
ske, och något skäl desto mindre förekommer, att för ifrågavarande ömtåliga
förhållande afvika från denna visa grundsats, som betryggandet af parter
-
Ex/jeditions-Utskotlels Förslag lill und. Skrifvelse, N:o 19^ 521
ternes ömsesidiga rälligheter fordrar, att, innan aftalet anses afslutadt, Fullkomlig
visshet finnes om alla dermed förenade villkor och förbehåll, så
alt de frågor, som i denna del kunna uppstå, ej må blifva beroende på
tolkning af mindre bestämda utlåtanden och intyg om fällda muntliga yttranden,
helst i annat fall tvister kunde yppas, for hvilkas utredande säker
ledning mången gång skulle saknas, hafva Rikets Ständer funnit, det omförmälde
stadgande, såsom en vådlig afvikelse från förenämnde allmänna
föreskrift, alltså bör utgå.
Slutligen stadgas i nämnde §, att, 'iiär Konungen det nödigt finnér,
då skall det af Honom meddelade beslut om jords eller lägenhets användande
gå i verkställighet, utan hinder deraf, att ersättningsfrågan är oafgjord.”
Då pröfning af denna fråga ofta skulle blifva omöjlig sedan jord blifvit
använd, hus nedrifvit eller andra jord och lägenhet åtföljande föremål
förstörde, helst värdet deraf sedermera ej tillförlitligen kan bestämmas, och
det dessutom synes oförenligt med det skydd egande-rätlen bör åtnjuta, att
densamma uppoffras, innan fullkomlig ersättning blifvit bestämd, hafva
Rikets Ständer ej kunnat godkänna nu ifrågaställde stadgande, hvilket
Rikets Ständer anse jemväl böra uteslutas.
2§.
Uti denna § förekommer, bland annat, den föreskrift för Rätten, alt,
efter det ansökning om serskild Nämnds tillsättande blifvit gjord, utfärda
stämning på egare och andra, som uppgifvas i saken hafva del, samt, genom.
Kungörelser, lemna ej allenast okände eller icke uppgifne rättsegare, utan
ock inteckningshafvare underrättelse om ärendets företagande. Då med
denna föreskrift jemföres stadgandet i 5 §, att för uteblifven inteckningshafvare
förslag till Nämnd alltid skall af Rätten göras, är uppenbart, att
inteckningshafvare blifvit såsom Part ansedd. Nu, ehuru Rikets Ständer
erkänna nödvändigheten att söka bevara inteckningshafvares rätt, tror likväl
Rikets Ständer deraf ej böra följa en sådan hans inblandning i saken
som den omförmälda. Rättigheten och skyldigheten att värja jord och lägenhet
tillhör , enligt gällande lag, egare eller innehafvare af hans
rätt, och någon talan i sådant fall är inteckningshafvare ej tillerkänd.
Dennes rätt är jemväl af helt annan natur än den förres, och någon afvikelse
från hvad lagen i berörde hänseende i allmänhet bjuder, synes för
nu ifrågaställde fall icke vara af nöden. Om emedlertid inteckningshafvare
tillerkännes denna rättighet, så borde egare af intecknad jord eller läBih.
till R. Si Prot. 184S. 10 Sami. 1 Afä, 66
512 Expeditions-Utskottets Förlag .lil uiul. Skrifvelsej N:0 94'
genhet ej helier vara berättigade att, utan den förres hörande och bifall,
afsluta öfverenskommelse om jordens och lägenhetens afträdande och om
beloppet af ersättningen derför. Härutinnan gör dock det Nådiga Forslaget
en märkbar skillnad; ty, så vidt Rikets Ständer kunnat finna, har, enligt
detsamma, inteckningshafvare ej någon rätt i oroförmälde hänseende i annan
händelse, än att ersättningsfrågan skall af Nämnd bestämmas. Men,
efter Rikets Ständers omdöme, är, i alla händelser, inteckningshafwres rätt
tillräckligen bevarad, då, med iagttagande af de grunder, som blifvit utstakade,
mera än fullkomlig ersättning för jorden eller lägenheten, som afstås,
alltid kommer att erhållas, och inteckningshafvaren tillförsäkras att af ersättningen
utfå den fordran, hvarför jorden eller lägenheten häftar. Denna
grundsats har äfven gjort sig gällande uti den år 1841 i Frankrike utfärdade
lag, af den syftning som den nu ifrågaställde, och Rikets Ständer
tro sig desto heldre kunna, tili stöd för sin mening, åberopa denna lag,
som densamma är utmärkt för att med serdeles omsorg skydda allas möjligen
ifrågakommande rättigheter.
På grund af hvad nu är vordet anfördt, hafva Rikets Ständer ansett
alla de bestämmelser uti den föreslagna lagen, som utgått från antagandet
af inteckningshafvares lätt att såsom part uppträda i ersättningsfrågan, böra
utgå, och nu ifrågavarande § således i enlighet härmed rättas.
3 och 4 £§•
Uti dessa §§, som handla om val till serskild Nämnd, stadgas, bland
annat, att ”af de föreslagne bora de, som skola i Nämnden qvarstå, genom
val utses’*; hvaraf följer, att samtelige parter, så väl kärande som svarande,
måste förena sig om att välja en utaf cfe tre, som Rätten nämner. Då det
icke kan antagas, att parterne alltid härvid blifva ense, och dtt föreslagna valsättet
således säkerligen skulle ofta föranleda tvister, hvilka undvikas derigenom,
att pai terne, på sätt för bildande af Juiy i tryckfrihetsmål är föreskrifvet,
hvar för sig utesluta ett visst antal af de personer, som föreslås,
samt enahanda grunder dessutom synas böra i likartade fall följas, för bibehållande
af enhet och sammanhang i lagstiftningen, hafva Rikets Ständer
ansett en i öfverensstämmelse härmed vidtagen förändring böra ega rum.
5 §.
Med anledning af hvad Rikets Ständer i afseende å 2 § yttrat, hafva
Rikets Ständer ansett de bestämmelser, som § 5 innefattar rörande inteckningshafvare,
böra utgå.
Expedihons-Ulskoltets Förslag lill und. Skrifvelsej N-O 194'
5a3
6§.
Då fråga om hvilka personer, som skola utgöra Nämnden, ej bör uppslå
förr, än alla de föreslagne blifvet förklarade ojäfvige, derom Rätten, enligt
Rikets Sländers tanka, må ingå i pröfning, utan afseende derå, om jäf
anmäles eller icke, synes en härmed öfverensstämmande föreskrift hafva
sin rätta plats uti 3 §.
7 5-
Denna §, sorn handlar om jäf emot serskild Nämnd, innefattar, bland
annat, följande stadgande: ”Den, som vid Härads-Rätt till ständiga Nämnden
hörer, må i serskilda Nämnden inväljas, ändå att han förut saken öf"vervaril;
ege och sedan att i ständiga Nämnden sitta, enär saken vid Rät”teu
ytterligare förekommer.*'
Enär Ledamot af Härads-Nämnd, enligt gällande lag, är oförhindrad
ej allenast att veikställa de syner och värderingar, som af Härads-Rätten
kunna förordnas i de saker, hvilkas handläggning han i nyssberörde egenskap
öfvervarit, utan ock att sedermera, vid sakernes företagande, åter inträda
i Ratten, derest sådane förhållanden ej i öfrigt förekomma, som honom
derifrån utestäng», synes ett serskildt stadgande i detta hänseende, för nu
ifrågaställa fall, icke vara af behofvet påkalladt. Och då härförutan förekommer,
att omförmälda stadgande, enligt ordalydelsen, skulle kunna tolkas
så, att Ledamot af ständiga Nämnden alltid skulle vara berättigad att, efter
det han deltagit i serskilda Nämnden, öfvervara saken, då den vid
Rätten åter förekommer till handläggning, utan afseende derå, alt sådane
ersättningsanspråk, som i 9 § sägs, emot honom yppats eller talan för hans
förfarande i serskilda Nämnden emot honom blifvit rigtad, öfver hvilket
allt Rätten måste döma, hafva Rikets Ständer i denna omständighet funnit
ett ytteiligare skäl för sin åsigt, att förevarande stadgande bör utgå.
10 §.
Derest någon, som blifvit till serskild Nämnd kallad, utan laga förfall
drager sig det fortroende undan, skall, enligt denna §, ”antingen Rätten genom
vite tillhålla honom alt sig infinna, eller, om någondera partén så
yrkar, nytt val, i den uteblifnes ställe, på sätt i 11 § sägs, verkställas. Då
Rikets Ständer gått till källan för förslaget, eller Lag-Committéens Förslag
till ny Civil-lag, hafva emedlertid Rikets Ständer erfarit en derifrån skedd
afvikelse, hvad ifrågavarande fall angår, i så måtto, att detta sednare för
-
Sa4 Expeditions-Utskoltets Förslag till und. Skrifvelse, JS.o 194>
slag stadgar, att, om någon i serskild Nämnd drager sig det förtroende undan,
må parterne annan i hans ställe utse, om de vilja, eller bör Rätten,
genom vite, tillhålla den tredskande att sig infinna. Skillnaden i dessa
stadganden är således den, att nytt val bör ske, enligt E. K. M;s Nådiga
Förslag, om endera parten så yrkar, men, enligt förslaget till ny Civil-lag,
endast i den händelse, att parterne derom äro ense. I delta sednare stadgande
instämma äfven Rikets Ständer. — Då skyldigheten att biträda i
serskild Nämnd bör utgöra en medborgerlig pligt, som ej någon må, utan
laga förfall, draga sig undan, synes den, som dertill blifvit kallad, äfven
lunna och böra tvingas alt fullgöra denna sin pligt, derest han tredskas
och någodera parten sådant påstår, och denne sednare således ej, emot sin
Tilja, vare skyldig att i val af annan, i den tredskandes ställe, deltaga.
Sådant torde endast böra bero på parternes åsämjande, och ej på enderas
godtfinnande; och då det blifvit ålagd t den af Nämnden, som genom tredskande
vållar uppehåll, att ersätta de kostnader, han dymedelst förorsakar
Rätten, parterne och de öfrige män i Nämnden, anse Rikets Ständer det
sednare stadgandet om enahanda förbindelser, i händelse någon af Nämnden
eljest obehörigen uppehåller målets pröfning, och derigenom kostnad
och förlust annan tillskyndar, vara obehöfligt och desto heldre böra uteslutas,
som det stundom kunde föranleda lill framställande af hvarjehanda
obehöriga ersättningsanspråk, i händelse någon af Nämnden påyrkat besigtning
eller annan förberedande åtgärd. Detta tillägg igenfinnes ej eller
i den motsvarande 10 § 28 Capitlet Rältegångs-Balken af Förslaget till ny
Civil-lag.
11 §.
Som Rikets Ständer ej kunnat godkänna det i 3 § föreskrifna sätt för
bildande af serskild Nämnd, är deraf en följd, att § 11, som hvilar på de
i § 3 bestämda grunder, ej eller kunnat af Rikets Ständer gillas.
18 §.
Med afseende å Härads-Rätternes organisation, deras arbetsordning och
liderne för deras sammanträden, har det ej synts Rikets Ständer lämpligt
att ovilkorligen stadga, det Nämndens beslut skall, efter anslag, till parterne
utgifvas. Lämpligaste sältet lära Domhafvanderne sjelfve bäst kunna inse;
och hafva Rikets Ständer det före ansett, att andra band i denna del ej
böra å domare läggas, än de, som innefattas i föreskriften, alt beslutet bör
parterne i laga ordning meddelas.
Expeditions-Utskoitets Förslag till und, Skrifvelse, N.-o 1Q4-
5 20
19 §.
Ulan afvikelse från den grundsats, som, enligt hvad ofvan berördt är,
hindrat Rikets Ständer att, lika med det Nådiga förslaget, tillerkänna inteckningshafvare
samma rättigheter, som egare eller innehafvare af hans rätt,
hafva Rikets Ständer likväl ansett lagstiftaren höra sträcka sin omsorg
derhän, att inteckningshafvares rätt, oansedt han ej varder hörd, städse
må vara betryggad; i enlighet hvarmed Rikets Ständer, vid det i förevarande
§ intagna stadgande!! om vissa gränsor för nämndens rätt att bestämma
värdet å jord eller lägenhet, som skall afträdas, ansett undantag
böra göras för den händelse, att jorden eller lägenheten skulle finnas besvärad
med inteckning, öfverstigande den fordrade summan, samt att Nämnden
i sådant fall må, utan afseende å crsältningstagandens anspråk, utsätta
löseskillingen så högt, som den finnes, enligt de i författningen stadgade
grunder, böra uppgå.
20 §.
Här lemnäs, bland annat, föreskrift för den, som vill klaga ”på den
grund att ärendet icke blifvit, enligt 1 §., från Predikstolen eller genom
allmänna Tiduingarne, rätteligen kungjordt”; men då icke i l:sta, utan i
2:dra § föreskrifves om nämnde kungörande, följer deraf, att citstionen af
1 § bör förändras till 2 §; och torde med anledning af de förändrade
föreskrifter för pröfning af jäf emot Nimnden, hvilka, enligt hvad vid
3 § blifvit anmärkt, Rikets Ständer ansett böra ega rum, redacttionen af
förevarande § böra rättas, i afseende på Öfver-Rätt att pröfva der fullföljda
jäfsfrågor.
23 §.
Emot antagandet af denna § förekommer den omständighet, att den,
bland annat, förutsätter, det skulle i vissa fall jord och lägenhet böra afstås
förr än ersättningen blifvit bestämd och erlagd, hvilket, enligt Rikets
Ständers redan tillkännagifna omdöme, icke i allmänhet bör ega rum. Vidare
hafva Rikets Ständer ansett, att de i denna § förekommande orden:
”eller och, så framt berörde yrkande nedlägges, härom, inom sex veckor
”ifrån det Nämndens beslut meddelades, men inom afträdestiden, derest den
”förr infaller, gifva vederparten bevislig underrättelse,” böra utur författningen
utgå. Enligt Rikets Ständers tanka, bör nemligen afträdessökanden
icke ega alt, sedan ersättningsbeloppet blifvit bestämdt, nedlägga sitt yrkande,
ulan att en sudan fördel motsvaras af någon annan å vederparlens
Si6 Expedilions-Utskoltets Förslag, till tind. Skrifvelse, IV.o /pa
-
sida, enär stadgandet möjligen skulle kunna medföra olägenhet för den sistnämnde;
hvarförutan omförmälda föreskrift synes mindre behöflig, då i betraktande
tages, att Konungen pröfvat angelägenheten af det ändamål, för
hvilket afträdandet blifvit beslutadt. Ilai förutan har det synts Rikets Ständer,
som skulle det lända till den största säkerhet och ordning, ora ersättningsskyldig
ålades att, derest den ifrågaställa jorden eller lägenheten är
med inteckning besvärad, ovillkorligen nedsätta beloppet hos Konungens
Befallningshafvande, som borde med inteckningshafvaren uppgöra liqvid och
derefter utbetala återstoden till jordens eller lägenhetens egare, till hvilken
den ersältuingskyldige, i annat fall, omedelbart kunde erlägga ersättningen.
En sådan bestämmelse påkallas jemväl af Rikets Ständers vid 2 § yttrade
åsigt, alt lagstiftaren bör, då inteckningshafvare ej må anses såsom part,
med all omsorg iagttaga den rätt han eger; hvaraf Rikets Ständer älven
ansett böra följa, att, om jord eller lägenhet blifvit af egaren genom frivillig
öfverenskommelse ofverlåten, men inteckningshafvaren förmenar värdet
hafva blifvit för lågt beräknadt, denne bör tillerkännas rättighet att,
derest ej full liqvid för hans fordran honom lemnäs, äska jordens uppskattning
af Nämnd, i enlighet med de i lagen stadgade grunder.
Slutligen hafva Rikets Ständer funnit, dels att, i händelse så mycket
af jord eller lägenhet måste afträdas, att det öfriga blir för egaren onyttigt,
eller icke medför besutenhet, egaren ej eller bör anses skjddig bibehålla
återstoden, dels ock att den egare, som efter väckt fråga om jords eller
lägenhets afstående, derå nedlägger kostnader, i uppenbar afsigt att förhöja
jordens eller lägenhetens värde, ej bör kunna anses berättigad att för
sådan kostnad blifva ersatt. För dessa händelser saknas emedlertid alla
bestämmelser i det af E. K. M. i nåder framställda förslag; men då till
parternas ömsesidiga säkerhet dy lika bestämmelser, som grundas på rättvisa
och billighet, likväl synas vara af nöden, hafva Rikets Ständer således, enär
åt lagen bör gifvas all möjlig fullständighet, uti saknaden af omförmälte bestämmelser
trott sig finna en brist, som torde böra afhjelpas.
Utom dessa stadganden saknas vidare nödig föreskift om sättet alt
från inteckningar befria afträdd jord eller lägenhet; och då en sådan föreskrift
synes desto behöfligare, som den, till hvilken jorden afträdes, högst
sällan lärer erhålla original-föibindelserne, emedan den aflrädda jorden
vanligtvis blott lärer komma att utgöra en mindre del af den egendom, som
blifvit intecknad, och ett partielt dödande af deri möjligen varande inteckningar
följaktligen blott kommer i fråga, hafva Rikets Ständer funnit
fullständigheten jemväl fordra, att omförmälde föreskrift varder meddelad,
Expeditions-UtskotteU Förslag till tind Skrifvelse, N.o g4‘
dervid Rikets Ständer anse de grunder, som blifvit lagde i Kongl. Kungörelsen
den 18 December 1823, angående sättet tor intecknings dödande i
utmätningsvis försåld fastighet, vara tillämplige.
På grund af hvad nu blifvit i underdånighet anfört, och då således
Rikets Ständer ansett åtskilliga förändringar och tillägg i det af E. K. M.
i Nåder framställda förslag erforderliga, få Rikets Ständer, under åberopande
af sitt förut yttrade omdöme om bi hofvet af en lag i den syftning, sorn
den ifrågaställde, och med erkännande af det vigliga steg, sorn genom E.
K. Majlis i ämnet aflåtna Nådiga Proposition för sådant ändamål blifvit
taget, likväl, enär det Nådiga förslaget ej annorledes än i sin helhet kan
antagas, i underdånighet anmäla, det Rikets Ständer funnit sig icke kunna
till detsamma lemna bifall; hvaremot Rikets Ständer, för sin del, antagit
följande, i enlighet med här ofvan yttrade åsigter, upprättade
Förslag
till Förordning om jords- eller lägenhets a/stående för allmänt behof.
Med ändring af de ej mindre i 25 Cap. i § Byggninga-Balken, sådan
den lyder i Kongl. Förordningen den 19 Februari l824, än och uti Kongl.
Kungörelsen den 9 Mars samma år, i afseende på väganläggningar, gifne
föreskrifter, stadgas som följer:
§1-
Der Konungen pröfvar nödigt, att jord eller lägenhet, som enskild man,
menighet eller inrättning tillhörer, begagnas skall, antingen till Rikets försvar,
till allmän väg, bro, bauin eller lastningsplats, till torg eller gata i
stad, till uttappning eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller
annan vattenledning, till allmän byggnad eller till dylikt allmänt
behof, vare egare pligtig alt afstå hvad för ändamålet fordras; njute dock
den, som härigenom skada lider, eisättning derför, till fulla värdet och
hälften derutöfver, der ej parterne om andra vilkor åsämjas. Kan ej öfverenskommelse
träffas om ersättningen, då skall frågan härom pröfvas af serskild
Nämnd, som vid Under-Rätt i den ort, der jorden eller lägenheten ligget'»
tillsättes, på sätt bär nedan stadgas.
§2.
Göres hos den i § 1 nämnda Under-Rätt skriftlig ansökan om serskilda
Nämndens tillsättande, och visar sökanden, alt Konungen godkänt behof»
vet af jordens eller lägenhetens afstående, samt atl liden derför genom Ko
-
52g
Expeditions-Vlskoltets Förslag till und■ Skrifvelse, N:0 1Q4-
mingens förordnande eller parternas öfverenskommelse blifvit bestämd, utförde
Rätten stämning på egare och andre, som uppgifvas i saken hafva del.
Rätten föranstalte jemväl, att, till underrättelse för möjligen varande okände
eller icke uppgifne rällsegare, tiden för ärendets företagande varder, så
väl från predikstolen i den sockens kyrka, der fastigheten är belägen, som
ock genom allmänna Tidningarne, kungjord trenne gånger, sista gången minst
fjorton dagar före den dag, hvilken till sakens företagande är utsatt. Jordens
eller lägenhetens egare, då han höres, vare skyldig att hos Räften, i
ändamål af instämning, uppgifva den, som, i anseende till nyttjande-rätt,
med honom del i saken häfver, vid äfventyr, som i § 25 stadgas. Hos Rätten
skall jemväl företes bevis derom, huruvida jorden eller lägenheten är
med inteckning besvärad; och egen parterna alt, innan Nämnden sättes, i
laga ordning sin talan, i fråga om ersättningens belopp, utföra.
§ 3-
Till serskilda Nämnden skall hvardera parten föreslå sex och Rätten
nämna tre i orten boende män, af hvilka, sedan de blifvit af Domstol ojäfvige
förklarade, tre ibland de af vederparten föreslagne och en ibland de af
Rätten nämnde personer böra af hvardera parten, utan anförde skäl, uteslutas.
De sju, som så utsedde blifvit, skola Nämnden utgöra.
§4.
Äro å någondera sidan flere, som del i saken hafva, och kunna de ej
sämjas om förslaget; gifve hvardera upp en man till nämnden: går ej antalet
då till sex; gifven de ytterligare upp en hvardera. Går antalet öfver sex;
varde det genom lottning minskadt. Sämjas de . ej, hvilka bland dem, som
å andra sidan föreslås, eller hvilken ibland de utaf Rätten nämnde må uteslutas;
varde ock då sådant genom lottning utrönt.
§ 5.
Uteblifver part, utan förfall, då han till val af Nämnd kallad varit;
gore Rätten förslag i hans ställe; och varde genom lottning utrönt, hvilka i
Nämnden ingå skola bland dem, som å andra sidan föreslås: samma lag vare,
der part drager sig eljest undan att val till Nämnd göra. Finnes annan,
den der del i saken häfver med honom, som uteblifvit eller sig undandragit;
vara det val, som af den förre göres, för båda gällande.
§ 6.
Expeditions~Utskollet$ Förslag till und. Skrifvelse, ZV.o tg£.
§ 6.
Jäf emot den, som till Ledamot i serskilda Nämnden utses, aro: om
ivan ej fyllt tjugufem år: om han slår under annans målsmansskap eller under
någondera partens husbondevälde: om han såsom allmän enabets- eller
tjensteman under någondera partens förmansskap lyder: om han är med någondera
parten i den skyldskap eller svågerlag, som, enligt 13 Cap. Rältegångs-Balken,
ulgör jäf emot Domare: om han sjelf, eller någon, som med
honom i sådant skyldskaps- eller svågerlagsförhållande är, eger i saken del,
eller kan någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: om lian med nådera
parten uppenbar ovän är eller i oafgjord delo ligger: om han begått
liroLt, som vanfrejd medförer. Domaren i den rätt, der Nämnden sättes,
må ej till Ledamot i samma Nämnd inväljas.
§ 7.
Komma parterne å ömse sidor öfverens om val af serskild Nämnd;
då skall den utgöras af de män, som valde blifvit, utan att så förfares, som
i § 3 stadgadt är. Paterne egen, i thy fall, äfven att större eller mindre,
dock alltid ojemnt, antal till Nämnd välja.
§ 8.
De män, som till Nämnd valde blifvit, skola af Rätten kallas att å
viss dag sig infinna, der de ej genast tillstädes äro; och vardén vid kallelsen
erinrade om den påföljd för förfallolöst uteblifvande, hvarom i § 9
stadgas.
§ 9.
Den, som bor längre bort, än fyra mil från det ställe, der Rätten sitter,
eller är öfver sextio år gammal, vare ej skyldig att i serskild Nämnd
deltaga. Ej må eljest någon, som till serskild Nämnd kallad varder, draga
sig utan laga förfall det förtroende undan. Sker det, och vilja ej parterne
annan i hans ställe antaga, eller åsämjas de ej om nytt val, efter thy i §
10 sägs; bafve Rätten makt genom vite tillhålla den uteblifne alt sig infinna;
ersätte ock han de kostnader, sorn för Rätten, parterne och de öfriga i
Nämnden af uppehållet vållas.
§ 10.
Finnes någon, som kallad varder, af laga förfall hindrad att i NämnBih,
till R. St. Fröt. 184S. to Sami. t dfd. 07
53a
Expeditions-Ulskottets Förslag till urul. Skrifvelsej N.o 194•
den sitta; gifve det Rätten tillkänna. Är han bland dem, som parterne
valt, gifve den part, som honom föreslagit, upp 2:ne andre i hans ställe,
och uteslute vederparten en af dem; är han af Rätten utsedd, namne Rätten
andra, bland hvilka parterne utesluta en hvardera, efter ihy i § 3 sägs.
§ H.
När fulltalig Nämnd tillstädeskommit, skall den inför Rätten denna ed
svärja: ”Jag lofvar och svär vid Gud och Hans Heliga Evangelium, att
”jag utan väld och mannamån, efter milt bästa förstånd och samvete, skall
”den pröfning verkställa, hvartill jag nu kallad blifvit; så sant mig Gud
”hjelpe till lif och själ.”
§ 12.
Nu är ed svuren, som i § 11 sägs; då skall Domhafvande!! eller Rättens
Ordförande underrätta Nämnden om det ämne, som i fråga är, och
om hvad till Nämndens pröfning hörer; lemne ock till Nämnden de handlingar,
parterne ingifvit. Sedan träde Nämnden tillsamman, välje inom sig en
Ordförande och öfverlägge, inom lykta dörrar, om det beslut, som fattas skall.
§ 13.
Nämnden uppskatte i penningar, så väl jorden eller lägenheten, efter
dess rätta värde för egaren, som ock serskildt den skada, annan än egaren,
genom jordens eller lägenhetens afstående lider, allt med afseende på tiden
för afttädandet och med uttryckligt tillägg af den förhöjning, hvarmed, enlig
§ 1, ersättningen utgå bör. Är fråga om flera lägenheter, sorn tillhöra
serskilda egare; varde ersättningen bestämd serskildt för hvardera.
§ 14.
Skulle blott en del af lägenhet vara nödig för allmänt ändamål, och
lägenheten, genom afskiljande af denna del, blifva för egaren eller innehafvaren
onyttig, bor hela lägenheten, enligt nu bestämda grunder, lösas, der
egaren det äskar. Lag samma vare, om en del af jord aflrädas bör, och
återstoden ej; uppgår till besutenhet. I dessa frågor meddele Rätten beslut,
innan Nämnden sättes, och må klagan öfver det beslut föras i den ordning;
25 Gap. 5 § Rättegångs-Ralken stadgar.
§ 15.
Har egare, efter väckt fråga om jords eller lägenhets afträdande, i up
-
Expedilions-V(skottets Förslag till und. Skrifvelset IV.-o 1Q4'
53 i
penbar afsigt alt öka jordens eller lägenhetens värde, derå nedlagt kostnader,
naå desamma ej lagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.
§ 16-
Anser Nämnden nödigt att, innan hufvudsakligt beslut fallas, parterne
ytterligare böra, närmare underrättelser i saken infordra, eller syn hålla,
ege der rätt lill.
§ I?.
Hvad de fleste i Nämnden säga, gäfle för Nämndens beslut.
§ 18.
Då Nämndens beslut fattadt är, läte Ordföranden det upptecknas och
af Nämnden underskrifvas, och lemne det sedan till Rätten, eller på landet
till Dnuhafvanden. Ej skall dervid kungöras, huru Nämnden inom sig röstat,
ej heller skola skälen för beslutet uppgifvas.
§ 19-
Sedan Nämndens beslut så aflemnadt är, som i § 18 sägs, late Rätten
det i sitt Protocoll införas, och meddele det parterne i laglig ordning,
§ 20.
Ilvad Nämnden beslutat, skall till efterrälterrättelse lända. Ej må i
Nämndens beslut ändring någorstädes sökas; dock ege ej Nämnden att sätta
ut värdet lägre, än ersättningsskyldig medgifvit; och der så hända skulle,
att Nämnden höjde ersättningsbeloppet utöfver hvad ersättningstagande yrkat,
gäfle ej heller beslutet för mera än äskadt varit, så vida ej jorden eller
lägenheten är besvärad med inteckning, öfversligande den fordrade summan;
i hvilket fall Nämnden må, utan afseende på ersätlningstagandes anspråk,
utsätta löseskillingen så högt, som den finnes, enligt här ofvan stadgade
grunder, böra uppgå.
§ 21.
Vill egare af jorden eller lägenheten klaga deröfver, att han icke varit
i målet stämd, eller vill annan klaga på den grund, att ärendet icke
blifvit, enligt § 2, från Predikstolen eller genom allmänna Tidningarne rätteligen
kungjordt, eller vill någon klaga öfver Rättens pröfning af jäf emot
den, som i Nämnden sutit, eller påstår någon eljest, att vid Nämndens sät
-
53a Expeditions-Utskollets Forslag till tmd. Skrifvelse> N.-o iq4-
tande ej så tillgått, som nu föreskrifvet är; den talan må, sedan Nämndens
Beslut är, efter § 19, parterne rneddeladt, i Hof-Rätten föras, genom Besvär,
inom den tid, som i 25 Cap. 5 § Rättegångs-Balken sägs. Varder den talan
giliad, föi fal le all verkan af Nämndens beslut, så vidt det klagandens
Tätt rörer, och förordne Hof-Rätten, att Nämnd anjo sättas skall. Ej inå
llof-Rätten till pröfning upptaga jäf, som icke vid Under-Rätten yppadt
varit, då Nämnden sattes. Öfver Hof-RäUeus beslut må klagan föras, i den
ordning, 30 Cap. 18 § Rättegångs-Balken föreskrifver.
§ 22.
Var part från Rätten borta, när Nämnden valdes, och vill han sedan
visa, att han då hade laga förfall, och att han ej kunde gifva det Rätten
tillkänna, stånde honom fritt att, inom en månad derefter, å sin vederpart
till samma Rätt utlaga stämning; gitter han, sedan så stämdt är, bevisningen
fullgöra, förfalle Nämndens beslut, så vidt det på kärandens rätt
verkar, och låte Rätten Nämnd ånyo väljas.
§ 23.
Skulle någon, som i serskild Nämnd sulit, vilja betalning derför taga,
då må han hos Rätten det anmäla, och lägge Rätten honom till så mycket,
som emot hans verkliga kostnad för den förrättning svara kan. Den ersättning
skall gäldas, på sätt i § 28 föreskrifves.
§ 24.
Efter det, genom träffad öfveranskommelse eller serskilda Nämndens,
på sätt i § 19 sägs, parterne meddelade beslut, ersättningsbeloppet bestämdt
blifvit, vare dén, som användandet yrkat, skyldig att, inom den för afträdandet
bestämda tid, beloppet till ersättningstaganden utgifva. Är jord eller
lägenhet, som afträdas skall, intccknad, varde ersättningsbeloppet, inom
förrberörde tid, nedsatt i Ränteriet hos Konungens Befallningshafvande,
som kungör sådant vederbörande ersätlningstagande och inteckningsegare,
samt liqvid dem emellan sedermera i laga ordning uppgör. Finnes härvid
ersättningsbeloppet vara fastställdt genom öfverenskommelse emellan
den ersättningslagande och den, som ersättningen gifvit, och förmenar inteckningsegaren
värdet hafva blifvit för lågt beräknadt, vare denne berättigad att,
der ej full liqvid för hans fordran honom lemnäs, äska jordens uppskattning
af Nämnd i den ordning, förut i denna lag är vordet stadgadt; dock
gånge beslutet om jordens afträdande icke dess mindre i verkställighet; och
Expeditions-Utskoltets Förslag till und Skrifvelse, N-o ig4‘
535
skall, så snart belalning eller nedsättning af behörigen öfverenskommet eller
fastställdt ersättningsbelopp inom stadgad tid skett, vederbörande hafva
rättighet alt, ulan hinder af talan, som efter 21 och 22 §§ föras kan,
jorden eller lägenheten genast tillträda. Fördröjes utöfver den här ofvan
nämnda tid betalningen, då skall, i händelse någon till ersättning berättigad
det yrkar, frågan om inlösande af hans rätt vara lör den gången förfallen
och ankomma på ny pröfning.
§ 25.
Tvista egare, inteckningshafvare eller andra om bättre rätt till hvad
såsom ersättning eller belalning är vordet bestämdt att utgå, derom må
talan serskildt i laga ordning utföras. Uppstår dervid hos Rätten fråga om
lyftning; ege Rätten derom förordna, efter thy skäligt pröfvas. Skulle sådan
tvist yppa sig i sammanhang med frågan om skadeståndets bestämmande,
må den ej uppehålla slut i denna fråga, utan varde hänvist till
serskildt utförande; och ege för thy Rätten, der så erfordras, vid val af
Nämnd, göra förslag i de tvistandes ställe, på sätt i § 5 sagdt är. Har egare
underlåtit att hos Rätten, såsom 5 2 bjuder, i ändamål af instämning,
uppgifva den, som i anseende lill nyttjande-rätt med honom del i saken
häfver; vare egaren skyldig att, efter Rättens bepröfvande, hålla sådan medpart
skadeslös, dock utan den förhöjning, hvarom ofvan stadgas.
5 26.
Den, till hvilken jord, på sätt omförmäldt blifvit, är vorden afträdd,
hvaruti en eller flere inteckningar finnas, till hvilkas gäldande ersättningen
icke förslår, ege, sedan ersättningen blifvit å behörig ort nedsatt, för intckningarnes
dödande anmäla sig, med bevis om fullgjord betalning jemte
gravationsbevis, hos Domaren i den ort, der jorden är belägen; hvarefter
denne åligger att, genom anslag å Rättens dörr och kungörelse, hvilken genom
sökandens försorg bör tre gånger införas i allmänna Tidningarne, kalla
och förelägga de inteckningshafvare, som antingen alldeles icke, eller endast
till någon del, fått sine inteckningar utur ersättningsbeloppet guldne,
att, i stad, inom en månad från den dag, kungörelsen i Tidningarne sista
gången finnes införd, och å landet vid det Ting, som först infaller, sedan
en månad från sista kungörelsedagen förflutit, hos Domstolen anmäla, huruvida
något kan vara att påminna deremot, att den afträdda jorden eller
lägenheten från inteckning befrias; börande domstolen, ehvad inteckningshafvarne
då begagna rättigheten att varda hörde, eller icke, och jemväl
532
£ Ejcpedilions-Utskotuts Förslag till und Skrijvelse, N;o t04-
utan hinder deraf, att original-in'eckr,ingshandlingarne icke uppvisas, angående
inleckningarnes dödande sig utlåta.
§ 27.
Varder, på grund af denna författning, jord eller lägenhet styckad,
och uppstår fråga, om och i hvad mån grundränta eller andra allmänna
skyldigheter böra vidlåda den afl rädda eller qvarvarande delen ; gånge med
pröfningen deraf, efter hvad om skattläggning i allmänhet stadgadt finnes.
§ 28.
Ali undersöknings- och rättegångskostnad, som förorsakas af väckt fråga
om jords eller lägenhets användande för ofvanberörde allmänna ändamål,
skall den, hvilken användandet begär, ensamt vidkännas. Tvist härom skall
at Rätten pröfvas.
§ 29.
Om ändring eller utrifning af vattenverk, som genom uppdämning
skada jord eller hindra dess odling, är serskildt stadgadt.
Med anmälan härom, få Rikets Ständer i underdånighet anhålla, att,
derest Rikets Ständers här ofvan intagna förslag skulle af E. K. M:t i Nåder
gillas, E. K. M., vid utfärdande af Författning härom, måtte täckas
serskildt i Nåder meddela de närmare föreskrifter, angående hithörande ärendens
behandling, hvilka finnas vara af behofvet påkallade.
\
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
Expeditions-ULskottels Förslag till und. Skrifvelse, If.o IQS.
535
N:o 195.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den s3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-iitåndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, om förändrad ordning
för lagsökningsmäls behandling i vissa fall.
(Lag-Uisk. Bet., N:o 76 och Uti., N:o 105).
U [_ S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anfördt, att anledningarne till den allmänt
försporda klagan öfver tryckande kostnader i lagsökningsmål väl blifvit
lill en tiel afhjelpte genom den af Kongl. Maj:t, uppå Rikets sednast
församlade Ständers förslag, den 10 Juni 1841 utfärdade författning, sora
stadgar, alt i u'sökningsraål, der fråga är om fordringsanspråk, som härleda
sig från inrop af varor på offentlig auction och är grundadt på ordentligen
fördt auctions-protocoll, E. K. M:s Befallningshafvande eger meddela villkorlig
utmätnings-resolution, att verkställas utan vidare utslag, så vidt
krafvet vid lagsökningshandlingarnes comraunicerande erkännes; men att
ännu återstode, för vinnande af berörde ändamål, en utväg, nemligen den,
om E. K. M:s Befallningshafvande och Öfver-executorer ålades att, derest sökande
i en skrift, på grund af samma auctions-protocoll, begär handräckning
emot serskilde personer, för samtlige lagsökte meddela en enda så beskaffad
resolution, som den omförmälda; och då Rikets Ständer ansett sådant
ej kunna medföra olägenhenhet eller vara olämpligt, utan fast heldre
skola leda till lättnad och minskade kostnader för så väl sökande som sökte,
hafva Rikets Ständer, som dock anse flere personer ej böra i samma resolution
inbegripas, än de som äro boende inom samma fögderi elter stad,
för sin del beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas, att
om uti en skrift hos Konungens Befallningshafvande utmätning sökes å flere
inom samma fögderi eller i stad boende personer för sei skilda fordringar,
som härledas från inrop af varor å en och samma auction, samt sökanden
i öfrigt iagttagit hvad som fordras för erhållande af sådan villkorlig utmätnings-resoluliou,
som omförmäles i Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841,
536 Expeditions-Utskollets Förslag till und. Skrifvelsej N.o ig6.
Konungens Befallningshafvande har att meddela en enda så beskaffad resolution
å alla dem, å hvilka utmätning sökes.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 196.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den l3 Maj 1S45.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse om förändring af 2/f
Cap. 8 <$* Missgernings-Balken, i afseende på ansvaret
för demj som i oträngdt mål och af vredesmode drager
och begagnar vapen.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 46 och Uti,, N:o 106).
S. A. K.
Vid pröfning af hos Rikets Ständer gjorda framställningar om skärpning
i ansvaret för den, som i oträngdt mål och af vredesmod drager och
begagnar vapen, har det fästat Rikets Ständers uppmärksamhet, hurusom,
sedan det i 24 Cap. 8 § Missgernings-Balken är vordet stadgadt, att, ora
någon, oträngd, af vredesmode drager knif eller svärd, spänner bössa eller
reser annat vapen åt annan, stinger, hugger, slår eller skjuter åt honom,
och det råkar annan, så att han får död deraf, då skall han straffas som
för annat vilja dråp, samt att, om skada ej sker, han endast skall böta tjugu
daler; så har genom Kongl. Brefvet den 20 September 1786 blifvit för
kla
-
EypeAitions-UlskotleU Förslug lill uncl Skrifvelse j N.o 196.
537
klaradt, ot! då skada tillfogas, utan att död följer, bor, enär tvenne brott
sammanstöta, hvartdera beläggas med del i lagen utsatta straff, samt att
således, då böter för lyten, sår oell blånader ega runi, och det tillika inträffar,
att knif eller svärd drages, den brottslige jemväl skall serskildt böta
de i denna händelse bestämda tjugu daler, hvaraf alltså sig visar, att hotelsen
med knif eller annat vapen blifvit af lagstiftaren ansedd lika brottslig,
som vapnets begagnande till ulöfvande af våld; och om det emedlertid,
å ena sidan, icke kati förnekas, att berörde hotelse vittnar om ett öfverdådigt
och våldsamt lynne, och följaglligen ej allenast af sådan orsak, utan
ock i anseende till den våda, som för andra dermed är förenad, krafvel'
näpst, lärer likväl, å den andra, icke kunna bestrid as, att den, som begagnar
knif eller annat vapen emot annan och dermed tillfogar skada, ådagalägger
en större brottslighet i viljan, ett mera våldsamt och tygellöst lynne,
en högre grad af vildsinthet, än den förre, och således äfven gör sig förtjent
af ett strängare straff, än denne, äfvensom att, med afseende å ej
mindre gerningens berörde brottsliga beskaffenhet, än äfven de vådligare
följder för den våldförde, som deraf kunna härflyta, skärpning i det nu bestämda
straffet är af behofvet påkallad.
Rikets Ständer hafva visserligen dragit i betänkande, huruvida lagstiftningen
bör för det närvarande vidtaga någon serskild ätgärd för afhjelpande
af detta behof eller icke, enär förslag lill ny Ciiminal-lag är under pröfning;
men, då sednare tiders erfarenhet ådagalagt, hurusom våldsamheter
emot person, utöfvade med knif eller andra Jifsfai liga vapen, i fruktansvärd
grad tilltagit, och då den personliga säkerheten kräfver förändring af ett lagstadgande,
som, afsedt för dess betryggande, uppenbarligen härutinnan visat sig
overksamt, anse Rikets Ständer den förändring, som stundens behof i förevarande
hänseende påkallar, ej böra uppskjutas. Då Rikets Ständer, som på dessa skäl, biträda
yrkandet om skärpning i straffet för den, som emot annan brukar
knif eiler annat lifsfarligt vapen, sökt att utfinna ett ändamålsenligt och
emot greningen svarande straff, hafva Rikets Ständer ej kunnat förbise, huruledes
ett enda ovillkorligen bestämdt straff för alla de fall, då omförmälde
brott begås, ingalunda kunde uppfylla rättvisans fordran; i följd
hvaraf Rikets Ständer ansett straffbestämmelsen uti förevarande hänseende
böra gifvas sådan utsträckning, att det åt Domaren öfverlemnas att, inom
vissa bestämda gränsor, efter omständigheterne pröfva hvad straff, som bör
ådömas för den begångne förbrytelsen; hvadan Rikets Ständer, som icke
anse någon skärpning af ansvaret för hotelse med knif eller annat vapen
Bih. till R. St. Prof. 184S. 10 Sami. 1 Afd. 68
558 Expeditions-Utskoltcts Förslag till tind. Skri/velse, N.o
för närvarande böra ega rum, för sin del beslutat utfärdande af en Förfallfattning,
hvarigenom, med upphäfvande af Kongl. Brefvet den 20 September
1786, stadgas: Drager eller reser någon, oträngd, af vredestnode knif,
svärd eller annat lifsfarligt vapen, och gör annan dermed skada, såsom lyte,
sår eller blånad, bote för skadan serskildt enlig lag, och straffes för bruk
af lifsfarligt vapen, antingen med böter från och med Sexton Riksdaler
Trettiotvå skill ingar till och med Trettiotre Riksdaler Sex'on skillingar
Banco, till treskiftes, eller med arbete å fästning eller corrections-inräIlning
från och med tre till och med sex månader, eftersom gerningen är till.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 197.
Uppläst och godkändt hos Ridd och Adeln den i3 Maj >845.
Preste-Ståndet den l4 — —
Borgare- Ståndelden i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej angående ändring
i vissa Tull förjattningar.
Besv.-, Lag- samt Allm. Besv:s- och Ekon.-Utsk:us Bet., N:o
3, Uti. N;o 7 och Mern. N:o 9>
S. A, K.
Rikets Ständer hafva under pröfning förebaft gjorda framställningar om
ändring uti åtskilliga delar af Kongl. Förordningen till förekommande af
oloflig införsel och utförsel af varor den 22 December 1841, äfvensom i
Kongl. Stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan iugttagas hörsamt
F.xpetUlions-U t skol tet 3 Förslag till und. Skrifvelse, IV. o tQj.
539
ofii inrikes tullförpassning oell bevakning, af den 15 Maj 1843; och hvad
först angår Högstberörde Nådiga Förordning, hafva Rikets Ständer, i afseende
å den deri bestämda visitations-rätlen, ansett att, till vinnande af
fullständigare controller emot öfverträdelse!1 af bestämmelserna uti tulltaxan,
ej allenast rättigheten för vederbörande tjenstemän och betjente att anställa
undersökning elter olofligen infördt gods må kunna utvidgas, utan äfven, i
händelse vid anställd sådan undersökning, olofligen infördt gods icke anträffas,
nedsättning i derför nu gällande ansvarsbestämmelser ega rum, utan
alt det skydd, den enskilde medborgaren eger att af det allmänna påräkna,
derigenom blifva i någon nion åsidosatt; i öfverensstämmelse med hvilka
åsigter Rikets Ständer få bos E. K. M. i underdånighet anhålla om följande
förändringar i omförmälda Nådiga Förordning:
§ 34.
Undersökning efter olofligen infördt gods må å alla de ställen och lägenheter,
sorn uti 32 och 33 §§ uppräknas, kunna anställas af Kronofogde,
Tullkammare-föreståndare, Kustchef, Tullfiscal och Fabriks-ombudman, samt
å de ställen, som uti 1, 2 och 3 momenten i 32 § omförmälas, jemväl af
länsman och lands- eller stadsfiscal, hvar inom sitt tjenstgörings-district,
och i öfrigt så väl inom som utom detsamma af sådana personer, som för
serskilda tillfällen af General-Tullstyrelsen dertill förordnas.
Dylik undersökning må ock af Tullkam mare-förnståndare, Kustchef
och Tull (isca I anställas utom districtet å de i 32 § samt sednare momentet
af 33 § uppräknade ställen. Behörighet till undersöknings verkställande
skall, då sådant äskas, styrkas medelst uppvisande af tjenste-fulimagt,
förordnande eller tjenslelecken.
När behörig person — — — —> må uppehållas.
§ 38.
Har behörig man gjort undersökning uti salubodar och bodkammare,
eller andra rum, der varor bevisligen till salu hållas, eller der varuförsäljning
förut under samma innehafvares tid bevisligen skett; böle,
derest olofligen infördt gods vid sådan undersökning ej finnes, ifrån fem till
femtio Riksdaler. Har han gjort undersökning på de öfriga i 32 § och sista
mom. af 33 § tillåtna ställen, utan att något olofligen infördt gods dervid
blifvit upptakt; bote ifrån tre Riksdaler sexton skillingar till tretton
Riksdaler sexton skillingar, allt Banco.
Har han försummat — —  — till tre månader.
5jo Expeditions-U shotietS Förslag till und. Skrifvelse, N.-o iQf.
§ 39.
Har behörig man gjort sådan undersökning, sorn 1 mom. i 33 § medgifver,
utan att olofligen infördt gods dervid upptäckt blifvit; bote for hvarje
serskildt undersökt ruin eller lägenhet, sorn af samma person i samma
hus innehafves, ifrån femtio till trehundrade R:dr B:co, eller straffes med
suspension från tjenst och lön ifrån två till sex månader, jemte böter till
nämnda bsdopp, efter omständigheterna.
Beträffande dernäst ofvannämnda Kong!. Stadga om hvad vid sjöfart
inrikes orter emellan iagttagas bör, samt om inrikes tullförpassning och bevakning,
af den 15 Maj 1843, hvarigenom hufvudsakligen den ändring uti
den äldre stadgan i samma ämne af den 28 November 1835 blifvit vidtagen,
att den i sistnämuda författning föreskrifna skyldighet att taga förpassning
å en del utländska oslämpelbara varor, da de, utöfver vissa qvantiteter,
transporterades inrikes orter emellan å insjöar, floder och canaler
eller land vägen, upphört; så och ehuru Rikets Ständer icke underkänna vigten
af det härmed afsedda ändamål, uemligen att bereda lättnand i den
inhemska trafiken, befara Rikets Ständer likväl och tro genom erfarenheten
redan vara ådagalagdt, alt denna förde! icke uppväger vådan och olägenheterna
af alt i Sverige, hvarest en fullt ändamålsenlig bevakning af de
vidsträckta och tili främmande land närbelägna kusterna svårligen lärer någonsin
kunna åstadkommas, borttaga all controll å utländska varor, sedan
de i Riket inkommit, hvarföre Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet
anhålla, att gällande Förpassnings-Stadga af den 15 Maj 1843 må
förändras, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunderna för de uti 1
och 2 §§ af 1835 års enahanda författning förekommande stadganden, rörande
transport af varor iurjkeS orter emellan.
Härjemte och slutligen hafva Rikets Ständer fästat serskild uppmärksamhet
derå, att alla inrikes seglande fartyg emellan Stockholm och Rikets
norra orter äro, enligt 22 § i Förpassnings-Stadgan, nödsakade att anlägga
vid inloppstullkammaren Furusund, i hvilket afseende Rikets Ständer jemväl
irihemtat, det Kongl. Maj:t redan under den 26 Juli 1834, uppå gjord
underdånig ansökning, funnit godt i Nåder förklara, att inrikes seglande
skeppare tills vidare fri kal tades från skyldigheten att vid utgåendet från
Stockholm ankra utanför Furusunds tullplats, men med förbindelse att med
båt uppsända sina förpassningar till Tullkammarens påteckning; och då
någon controll i ke synes ligga i blotta påtecknandet af förpassningshandlingarne,
utan att dessas vigtighet, genom anställd visitation, kan utrönas,
Expeditions- Utskollets Förslag lill und. Skrif velie j N:o i$8.
hafva Rikets Ständer funnit sig ega skäl att hos E. K. M. i underdånighet
framställa den anhållan, att från Stockholm till annan inrikes ort gående
fartyg må varda från all slags tullbehandling vid Furusunds tullplats befriade^
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 193,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Preste-Ståndet den i4 —- —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 ■—• —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj.ts Nådiga Proposition angående förändrad lydelse af
1 $ i 23 Cap Ärfda Balken och tillägg till y § i 20 Cap.
af samina Balk.
(Lug-Utsk. Bet. N:o 14 och Ull. N:ris 65, 79 och 101 samt
Först. Lag-Utsk. Mein. N:o 113.)
S. A. K.
Uti aflåten Nådig Proposition af den 1 Augusti sistlidet år, har E. K.
M. behagat gifva Rikets Ständer tillkänna, att, vid förehafvande af ej mindre
Rikets Ständers underdåniga skrifvelse den 1 December 1834, hvarigenom
Rikets Ständer anhållit, att förslag till Förmyndarekamrar måtte utarbetas,
och alt Rikets Ständer sedermera kunde få i ämnet afvakta Nådig
Proposition, än ock vederbörande Öfverdomstolars häröfver infordrade underdåniga
utlåtanden, hade E. K. M„ som delade Rikets Ständers uttryckta
önskan, angående inrättande af ändamålsenliga Förmyndarekamrar, och afven
i Nåder ville åt, detta ämne egne en fortfarande omtanka, men ansåge
möjligheten af framgång i väsend.lig moa bero af de counnunala förb allan
-
5».
Expedit iöns-Utskottet s Forslag till und. Skrifvelse, IV.-o tgS.
rienas utveckling, oell någon allmän föi fattning om Förmyndarekamrar icke
för det närvarande kunna beslutas, hvadan omförmälda fråga ännu måste
blifva hvilande, deremot funnit, att en lagförbättring kunde utan uppskof
åstadkommas, dels genom tillämpning af de i 10, 11, 13 och 14 §§ 15
Cap. Ärfda Balken af förslaget till ny Civillag följda grunder, så att förmyndare
uttryckligen ålägges att, när fränder ej äro till, eller ej vilji granska
hans räkning, densamma hvatt tredje år lill Hätten inlemna, och anvisningar
meddelas derom, huruledes, vid förmyndares dödsfall eller försättande
i concui stillstånd, förhållas bör, till vårdande af de omyndigas angelägenheter,
samt i öfrigt flera af nuvarande föreskrifter i ämnet vinna
ökad ändamålsenlighet och bestämdhet, dels ock genom tillagdt stadgande
derom, att stad, socken och härad må utse gode män att hafva tillsyn öfver
förvaltningen af dithörande omyndiges egendom, och att dessa gode
män skola ega i afseende härå lika talan, som närmaste fländel är tillagd;
hvilket sednare stadgande E. K. M:t ansett kunna inleda och utgöra en
lämplig öfvergång till den ifrågakomne lagstiftningen om förmyndare-kamrar,
såsom gifvande ej mindre åt menigheterne väckelse och behörighet att
halva uppmärksamhet på förroyndarne, än äfven åt den förmyndare, hviI—
keu behöfver tillsyn, en anledning mera än förut alt med omsorg uppfylla
sina pligter.
På grund häraf har E. K. M. i Nåder föreslagit Rikets Ständer:
l;o att 1 § i 23 Cap. Ärfda-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse: ”Förmyndare skall, för hvarje år, afsluta räkning öfver allt det,
han omhänder häfver, att deraf skönjas må, huru han den omyndigas egendom
lörvaltat. Af den räkning gifve han, vid hvart års slut, den omyndigas
nästa händer del, om så fordras: begära de det ej, vare förmyndare
ändå skyldig att hvart tredje år tillställa dem läkning. Äro ej fränder eller
vägra de alt räkningen granska; då skall förmyndaien, hvart tredje år,
sin räkning tili Rätten inlemna; och förordne Rällen god man att den genomse.
Stad, socken och härad egen utse gode män, en eller flere, att
hafva tillsyn öfver förvaltningen af dithörande omyndigas egendom och ege
sådan god man samma granskningsrält, som närmaste fränder tillagd är.
Finna fränder eller gode män, att förmyndare den omyndigas egendom ej rätteligen
förvaltat, anmälen det hos Rätten; och pröfve Rätten af omständigheterna,
om annan förmyndare förordtias må. Är omyndig till de år kommen,
att han sjelf finna kan, det förmyndaren ej väl hans egendom förvaltar;
ståude ock honom fritt, att det hos Rällen angifva.”
Och 2;o att lill 7 § i 20 Cap. Ärfda-Balken göres ett så lydande tillägg:
Expeditions - Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, 31 .o t gg.
543
”Afträdes förmyndares egendom till concurs och uppgifves för Rätten, att
han förmynderskap innehafver; åligge Rätten att tillse, det ny förmyndare
förordnad varder, och namne, der förordnandet af annan Rätt gifvas skall,
god man att den omyndigas rätt emedlertid bevaka. Dör förmyndare; varén
hans arfvingar eller andre, som boet i vård hafva, pligtige att dödsfallet
utan dröjsmål hos Rätten anmäla; och vården de den omyndigas
egendom och rätt, till dess annan förmyndare tillsatt varder.”
Rikets S änder, som tagit E. K. M:s Högstberörde Nådiga Proposition
i noggrant öfvervägande, hafva funnit lör godt densamma antaga; Hvilket
Rikets Ständer härmed få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 199.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj 1845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Slåndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsex om ändring af 8 $ i
Kongl Förordningen om Kyrko Råd den sig Augusti 1840.
(Lag- samt Allm. Res v.- och Ekon.-Utsk;ns Ret., N;o 41).
S. A. K.
Rikets S änders uppmärksamhet har blifvit fästad derpå, hurusom, vid
jemförelse af 13 §. i Kongl. Förordningen om Sockenstämmor och KyrkoRid
den 26 Februari 1817 med 8 § i Kongl. Förordningen om KyrkoRåd
den 29 Augusti 1843, sig visar, att den uti förstnämnde Förordning
Kyrko -Råd gifne rättighet, att medelst föreläggande af vitén tillhålla de
tiedskande att hörsamma Kyrko-Råds kallelse, blifvit genom den sednare
Förordningen helt och hållet borttagen.
544 Expedilions-Vtslsottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-a 'gg
Då det likväl, enlig Rikets Siänders tanka, är ot v i f ve laglig t, att afskaffandet
af böter för sjelfrådigt uteblifvande är för ändamålet i högsta grad
menligt, emedan fruktan för böter ofta förmått den motsträfvige till inställelse,
samt den enda utväg, som nu återstår, eller anmälan om förhållandet
hos Konungens Befallningshafvande, dels torde vara föga verksam, enär,
bland den mängd af göromål, som åligga en Läns-Styrelse, ett ärende af ifrågavarande
beskaffenhet säkert koinme att anses såsom det minst roagtpåiiggande
och följagtligen kunde blifva längre tid hvilande utan handläggning,
hvarefter en infordrad förklaring från den tredskande blefve om icke
den enda, åtminstone den första åtgärden med målet, dels ock olämplig,
enär en nödtvungen inställelse genom Kronobetjeningen, om en sådan åtgärd
slutligen anbefalldes, endast skulle väcka förbittring hos den förekal]ade
och ådraga honom större kostnader, hafva Rikets Ständer ansett föreskriften
i den äldre Författningen bättre och ändamålsenligare, att nemligen
den tredskande först genom vitén tillhålles att sig inställa, och att
anmälan hos Konungens Befallningshafvande vidtoges såsom den sista utvägen.
Härförutan förekommer, att den uti 1843 års Förordning i berörde
hänseende gjorde förändring står i ett påtagligt missförhållande lill den under
samma dag utfärdade Kongl. Förordningen om Socken-Nämnder på
landet. Enligt 11 § i denna Förordning eger nemligen Socken-Nämnd att
belägga den kallade, som utan laga förfall utebiifver, försl med 32 sk. böter
till Fattigvårdens Gassa, och derefter förnya dessa vitén till dess de
sammanräknade uppgå lill Tio Riksdaler, men om dessa åtgärder blifva
fruktlösa, eger Nämnden vända sig till Konungens Befallningshafvande.
Enär nu Kyrkoherde är Ordförande i Kyrko-Råd, men i Socken-Nämnd
deremot hvarje välfrejdad person, som i Sockenstämma eger rösträtt, kan
föra ordet, och det således med allt skäl torde kunna ifrågasättas, hvarföre
den förstnämnda Municipal-inrättningens Ordförande och Ledamöter ej få
åtnjuta samma rätt, som blifvit den sednare förunnad, då handbafvandet af
Kyrko-disciplin och hvad till Religionens och sedernas vård hörer, icke
kan anses mindre magtpåliggande än de ärenden, som i Socken-Nämnd förekomma,
få Rikets Ständer, som, uppå nu anförde skäl, anse det vara af
vigt, att Kongl. Förordningen om Kyrko-Råd af den 29 Augusti 1843 uti
lin ifrågavarande hänseende bringas tili öfverensstämmelse med Förordningen
af samma dag angående Socken-Nämnder å landet, alltså hos E. K. ålit
i underdånighet anhålla, det måtte, genom utfärdande Nådig Kungörelse
8 §
Expeditions- Utskollcts Förslag lill tind. Skrifvelse, N.o 2Oo. 545
8 § i nyssberörde Kongl. Förordning om Kyrko-Råd af den 29 Augusti
1843 erhålla följande förändrade lydelse:
livar och en, som i Socken bor, är skyldig att på Kyrko-Rådets kallelse
lillslädeskomma. Kallelsen sker genom Sexman eller Kyrkans betjente
och bör meddelas älta dagar förut. Uteblifver den, som sålunda
kallad är, utan laga förfall, bote 32 skillingar till fattigvårdens kassa och
tillhålles af Kyrko-Rådet, genom förnyade vitén, som dock tillsammans ej
må öfverstiga Tio R:dr, allt B:ko, att sig inställa. Kan han derigenom
ej till inställelse förmås, anmäla Kyrko-Rådet förhållandet hos Konungens
Befallningshafvande, som vidtager de mått och steg, hvilka med Lag och
sakens beskaffenhet öfverensstämma.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 200.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i3 Maj i845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den r5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt
fråga om upphäfvande af Kongl. Resolutionen den i3 November
if4l> angående inskränkning uti en del Socknars
i Dalarne rättighet att använda skog.
(Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsk. Betänkande N:o 42.)
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har blifvit anmärkt, hurusom, uppå Stora Kopparbergs
Bergslags derom gjorde ansökning, genom Kongl. Resolutionen den 13
November 1747, vore stadgadt, att ingen af allmogen uti de under beinälBih.
till R. St. Prot. 184S. 10 Sami. 1 A/et 69
546
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, N.-o 100.
de Bergslags frihet lydande Socknar, nemligen Sundborn, Vika, Svärdsjö,
Schedvi, Tuna och Thorsång, samt Öster- och Vestei-Dalarne finge till annat
än eget, samt Stora Kopparbergs Bergslags och sådant behof, som af
Kongl. Maj:t, kunde godkännas, understå sig att fälla limmer eller storverkfträd
samt såga bräder, och sådant utom Bergslagens frihet och den socken,
hvarest sågen vore belägen, afiora och till någon aflåta, vid Femtio Daler
Silfvermyrits vite, så för säljaren som för köparen, för hvart och ett storverksträd
samt hvarje tolft bräder och timmer, jemte varans förlust, eller
dess ersättande i penningar, i fall den redan vöre använd och förbrukad;
och ehuruväl berörde förbud, till följd af deruti sökt ändring, blifvit i så
måtto mildradt, dels alt Kongl. Maj:t, medelst aflåten skrifvelse till Bergscollegium
den 5 Mars 1750, bifallit, att vid den undersökning, som Kongl.
Majrt hade anbefallt Landshöfdingen i orten, att genom vederbörande Bergsoch
Kronobetjente låta anställa om sågarne derstädes, äfven måtte undersökas,
huru mycket sågtimmer, med skogarnes bestånd, kunde lill bräder årligen
uppskäras vid de sågar, som funnos vara med behörigt tillstånd uppförde,
dels ock alt jordegaren i så kallade Utombron af Stora Tuna socken
genom Kongl. Resolutionen den 14 Juli 1772 fått tillstånd att uppköpa
och afhemta sågbräden till eget behof från de öfre Dal-socknarne, likasom
från den Bergslaget tillhörande Damnafors-sågen i sistnämnde Socken, dock
vid äfventyr, att om denna frihet medelst upplag och afföring af bräder
till förbjuden ort skulle missbrukas, densamma, utom plikten, förlora; likväl
och som den genom 1747 års ofvanberörde Resolution stadgade och
med ett hårdt ansvar förenade inskränkning i skattdragande menigheters
rätt vore uppenbart stridande mot den fria egande och dispositionsrätt, i
afseende på skogarnes begagnande och användande, hvilken icke blott genom
2 § i Kongl. Förordningen den 21 Februari 1789, utan ock genom 18
och 47 §§ i nu gällande Förordning om skogarne i Riket den 1 Aug. 1805,
blifvit alla Skattejordägare tillerkänd, har hos Rikets Ständer blifvit hemställdt
och påyrkadt, att Högstberörde Kongl. Resolution måtte frånkännas
all vidare kraft och verkan samt varda upphäfven, hvilket vore destomera
rättsenligt och lämpligt, som Stora Kopparbergs Bergslag, hvars rätt frågan
allenast rörde, om den öfver förslaget blefve hörd, säkert icke underläte att,
i likstämmighet med dess privilegierade Domstols Giufve-Tings-Rättens nyligen
afkunnade utslag i tvenne dit instämda mål, angående öfverträdelse
af ifrågavarande Resolution, förklara, att all vidare tillämpning af densamma
numera icke vore af något Bergslagets behof påkallad.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit, hvarvid Ri»
Expedilions-Utskcttets Förslag till und. Skrifvelse, N',o 200.
547
kets Ständer af Kongl. Bergs-Commissionens, i anledning af Rikets Ständers
vid sednaste Riksdag den 8 Maj 1841 aflåtna underdåniga Skrifvelse,-  med hemställan, det Kongl. Maj:t täcktes låta i behörig ordning anställa
undersökning rörande ej mindre grunden för Fahlu Bergslags rättighet till
de så kallade hemmantals- och qvarntulls-kolen, än äfven beloppet af den
qvantitet kol, som, roed afseende å grufvans nuvarande tillstånd, kunde anses
erforderlig för koppartillverkningens bestånd och fortfarande bedrifvande,
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning den 25 Juni nästlidne år afgifna underdåniga
betänkande inhemtat, dels att koppartillverkningen, som på 1690-talet
i medeltal årligen uppgått till 19,923 Sk&, sedermera småningom aftagit,
så att den de sednaste åren icke kunnat uppbringas högre, än till 3,893
Sk#, dels ock att Fahlu Bergslags Fjerdeparlsegare, i förening med Hytteegare
och Brukande Bergsmän, öfver Rikets Ständers ofvanberörde hemställlan
hörde, förklarat, att Bergslaget, emot det att Kopparverket, så i beskattning,
som andra afseenden, försattes i likhet med andra Bergverk, vore villigt
att till Kongl. Maj:t och Kronan afträda de privilegier och förmoner,
som Bergslaget ännu åtnjuter, och deribland de Bergslaget förlänta skattekol.
Vid sådant förhållande och då anledningen till det serskilda skydd och
de förmoner, hvilka kommit Stora Kopparbergs Bergslag till godo från den
tid, då Kronan för egen räkning deltog i grufvebrytningen, numera till stor
del upphört, sedan koppartillverkningen, i anseende till bristande malmtillgång,
så betydligt nedsjunkit, samt rättvisa och billighet tyckas fordra,
att skatte-hemmansegare inom ofvanberörde Socknar, så vidt sådant med
Bergslagets rätt och koppartillverkningens bestånd kan vara förenligt, tillerkännas
samma förmoner i afseende på användandet af åderas hemman växande
skog, som andre Skattemän inom Riket, få hos E. K. M. Rikets Ständer
underdånigst anhålla, att, efter vederbörandes hörande och sedan Stora
Kopparbergs Bergslag lått sig yttra, huruvida och med hvad rätt Bergslaget
kan ifrågasätta, alt af de genom Kongl. Resolutionen den 13 November 1747
Bergslaget tillagde förmoner sig vidare begagna, eller under hvad vilkor Bergslaget
skulle vilja derifrån afstå, E. K. M. täcktes, efter sig företeende omständigheter,
i ärendet vidtaga de beslut och åtgärder, som kunna finnas
lämplige och erforderlige.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
ffxpeditions-Utskotlets Förslag till und. Skrifvelse, If.o ten.
■ N:o 20!.
i Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i\ Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 —
Z Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
nj Bevillnings Stadga.*)
’ (Bevillnings—Utsk:s Bet., m. m. N:ris 11, 18, 21, 22, 28, 33,
och 38, samt Först. Stats-Utsk:s Meni. N:o 233.)
S. A. K.
Sedan Rikets Ständer, efter verkställd granskning af Statsverkets behof,
till dessas fyllande vid innevarande Riksdag åtagit sig en årlig beskattning,
att, i egenskap af allmän bevillning, för 1846 och derpå följande år, intill
slutet af det, då en förnyad Revitlnings-sladga varder af Rikets Ständer antagen,
utgå med 1,730,000 R:dr B:ko; så få Rikets Ständer härjemte i underdånighet
öfverlemna den af dem upprättade Författning om ifråga varande
Allmänna Bevillnings utgående under omförmälde tid, med underd. anmälan
tillika, det Rikets Ständer i allmänhet bibehållit samma grander, sorn i
1841 års Bevillnings-Förordning äro följde, utom att den personliga skyddsafgift
blifvit nedsatt till 12 sk. B:ko för man och 6 sk. B:ko för qvinnaj
att några mindre betydliga afgifter blifvit dels nedsatte, dels aldeles uteslutne,
äfvensom att föreskrifterne om fastighetsvärderingen på landet och i
städerne blifvit i vissa delar förändrade.
Emellertid och då uti den sålunda af Rikets Ständer antagna BevillningsStadga
förekomma, jemte bötesbestämmelser, åtskilliga föreskrifter i afseende
på verkställigheten, hvilka äro af den beskaffenhet, ali de grundlagsenligt
erfordra Kongl. Majlis Nådiga godkännande, innan de till efterrättelse kungöras,
hemställa Rikets Ständer underdånigst, det E. K. M., efter öfvervägande
af hvad i afseende å så väl böters belopp och fördelning samt andre i Författningen
förekommande lagsladganden, sorn ock af Emhets- och Tjenste
-
*) Sjelfva Författningen härom finnes i slutet a£ detta baud, jemte förslag till Förordning om starnol..di
pappers-afgifteo.
Expeditions-U t skottets Förslag lill und. Skrifvelse, N;0 aoa. 54g
män beroende verkställighets-åtgärder, på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning grundlagsenligt
ankommer, täcktes allmän Författning i ämnet låta utfärda.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 202.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Maj i845.
Preste-Slåndet den i4 — —
Borgnre-Slundet den 14 — —
Bonde-Ståndet den io — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående en emot skedd
nedsättning i personliga skyddsaf giften svarande afgift till
Folkundervisningens befrämjande.
(Stats- och Besvärs-Utsk:s Uti. N:ris 38 och 97.)
S. A. K.
Bland de vigtigare föremålen för Rikets nu församlade Ständers uppmärksamhet
har varit frågan derom, huruledes folkunder'visningen må kunna
ändamålsenligt ordnas på det sätt, som Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga af den
18 Juni 1842 föreskrifver; vid öfvervägande hvaraf Rikets Ständer, genom
erfarenheten öfverlygade, att en ordnad folkundervisning icke annot lunda än
medelst det allmännas mellankomst kan med visshet öfverallt till vägabringas,
derjemte, i afseende å beredandet af medel härtill och medlens användande,
icke kunnat förbise de stora svårigheter, som för en fullt rättvis och
efter behofvet lämpad fördelning af statsanslag för berörde ändamål nödvändigt
måste möta, äfvensom alt billighetens fordringar bäst uppfyllas, om
hvarje skoldistrikt erhåller understöd i förhållande till derinom varande folkmängd,
som af undervisningen bar behof. Genom högstberörda Kongl.
Stadga synes ock redan vara godkänd den olvifvelaktigt riktigaste grund
-
55o
Expeditions-Utskottets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.o 202.
satsen, att hvarje arbetsför medlem i samhället bör genom personlig afgift i
första rummet bidraga till det uppvexande, mindre bemedlade slägtets undervisning.
Med antagande häraf och sedan den personliga skyddsafgiften vid
innevarande Riksdag är vorden till hälften nedsatt, samt efter det upplyst
blifvit, att den sålunda beviljade lindring i Bevillningen efter l:sta Artikeln,
eller 12 sk. B:co för man och 6 sk. samma mynt för qvinna, i de flesta fall
skulle, äfven för församlingar med ringa befolkning, lemna för behofvet tillräckliga
medel till skolväsendets ordnande, hafva Rikets Ständer godlfunnit
härutinnan besluta, som följer:
l:o Att ett emot berörda nedsättning i personliga skyddsafgiften svarande
belopp, eller 12 sk. B:ko för man och 6 sk. B:ko lör qvinna, skall till folkundervisningens
befrämjande inom hvarje församling, eller, der flera församlingar
om en skola sig förenat, inom dessa gemensamt anslås och utgå; börande
likväl i de städer, hvarest skolundervisningen hufvudsakligen besörjes
såsom en för hela staden gemensam angelägenhet, anslaget tillfalla
hela staden;
2:o att lika afgift, som till följd häraf skall utgå af mantalsskrifne personer,
äfven bör utgöras af gemenskapen vid Armeen och Flottan;
3:o att dessa medel skola i sammanhang med kronouppbörden uttagas och
levereras i ränterien samt derifrån, efter skeende reqvisitioner, aflemnas, för
landet, till församlingarnes skolstyrelser, i Stockholm till Stads-nämnden, och
för öfriga städer till vederbörande, som hafva städernas allmänna folkundervisning
om händer;
4:o att dessa medel må redovisas på samma sätt, som församlingarnes fattigmedel;
likväl bör en afskrift af capital- eller hufvudräkningen, påtecknad
af Revisorerne, insändas till Dom-Capitlet för att sedan aflemnas till vederbörande
Lands-Contor, att der förvaras;
5:o att de församlingar eller städer, som, efter bepröfvande af vederbörande
Landshöfding och Biskop, eller i Stockholm af Öfver-Ståthållaren och Skolstyrelsen,
linnas hafva folkskolor så fullständigt organiserade, som 1842 års
Kongl. Stadga ytterst påbjuder, må, uppå anmälan och bemälde vederbörandes
dertill iemnade bifall, använda möjligen varande öfverskottsmedel till fattiga
barns underhåll vid skolorna, äfvensom till inrättande af slöjdskolor och öfverhufvud
sådana anstalter, hvarigenom samma församlingars ungdom må
bibringas undervisning i handaslöjder och näringar, till deras framtida utkomst;
samt
6:0 att, derest en eller annan församling skulle åsidosätta föreskrifterne i
Kongl. Stadgan den 18 Juni 1842 om skolors inrättande, desamma försam
-
Exp ditions-Zhskottcls Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2o3. 551
ling tillkommande medel skola genast ställas till Landshöfdingens och Biskopens
disposition, för att till det afsedda ändamålet användas.
Och få Rikets Ständer, med anmälan om dessa beslut, i underd. anhålla,
det E. K. M. täcktes, derest desamma vinna E. K. M:s Nådiga bifall,
låta påbud härom i Nåder utfärda, med de föreskrifter, som, i afseende å
verkställigheten, må erfordras.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 203.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Maj 1845-
Preste-Ståndet den \\ — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående förhöjning i anslagen
till folkundervisningens be främjande.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 282.)
S. A. K.
Uti Nådig proposition af den 10 September förlidet år har E. K. M.f
efter Rikets Ständer meddelad underrättelse om de åtgärder, som i afseende
å folkskolornas ordnande sedan förra Riksdagen blifvit vidtagna, samt rörande
dispositionen af de för ändamålet då beviljade anslag, i Nåder föreslagit,
att Rikets Ständer måtte bevilja ett till 80,000 R:dr B:co förhöjde
årligt anslag, att, såsom bidrag till folklärares aflöning, på ordinarie stat
uppföras, hvarigenom bristen i de tillgångar, hvilka det ålåge församlingarne
att för detta vigtiga ändamål sjelfve bereda, skulle kunna för närvarande
fy l las.
I sammanhang härmed och med anledning ej mindre deraf, att det for
Seminarier till bildande af Folkskolelärare vid sistförflutna Riksdag beviljade
552
Exf eelit i ons-Utskoltels Förslag till uriel. Skrifvelsej Pr . o 20 3.
anslag af 6,500 R:dr, att med 500 R:dr älgå till hvarje Rikets Stift samt
Stockholms Stad, vore, fortfarande och till något ökadt belopp af behofvet
påkalladt, så att, der serskilda förhållanden dertill föranledde, underhållssumman
måtte kunna i mer eller mindre mohn förhöjas, än ock utaf en
af Consistorium Ecclesiasticum i Upsala, på grund af Stiftets Prästerskap
vid sednast hållna Prästmöte fattade beslut, i Skrifvelse den 28 Februari
1844 hos E. K. M. gjord underdånig framställning om angelägenheten deraf,
att en lärare i fyrstämmig kyrkosång blefve anställd vid Stiftets Folkskollärare-Seminarium,
till hvilken lärares aflöning Consistorium underdånigst
anhållit om årligt anslag, stort 133 R:dr 16 sk. B:ko, af de till folkundervisningens
befordrande bestämda medel, har E. K. M. vidare, då anställandet
af dylik lärare vid hvarje af ifrågavarande Seminarier syntes kunna
befrämja ett, med afseende å den offentliga gudstjensten, önskvärdt ändamål,
ansett sig nu jemväl böra af Rikets Ständer begära, att lill Seminarierna för
bildande af lärare vid folkskolorna må beviljas ett förhöjd årligt anslag af
9,100 R:dr B:co, att utgå till och med det år, då nästa Riksdag slutas; varande
E. K. M. i INåder betänkt alt af den lillökta summan, 2,600 R:dr, t
använda ena hälften, eiler 1,300 R:dr, till aflöning åt en lärare i fyrstämmig
kyrkosång vid hvarje af nämnda Seminarier, och den andra hälften till
lemnande af de missförhållanden, som vid vissa Seminarier uppstått genom
det jemnförelsevis vid dessa Seminarier stora antalet lärjungar, och det dymedelst
uppkommande i hög grad ökade arbetet för lärarne.
Slutligen och med afseende icke allenast å det stora antalet af elever
vid Folkskolelärare-Seminarierne, utan ock å angelägenheten deraf, alt sådana
hinder för verkställigheten af stadgan om folkundervisningen, sorn
genom blist på skickliga lärare kunde uppkomma, varda i möjligaste måtto
undanröjda, har E. K. M. i Nåder velat till Rikets Ständers bepröfvande
öfverlemna, om icke det till stipendier för beroälde elever vid sista Riksdagen
beviljade anslag af 9,000 R:dr må lill och med det år, då nästa Riksdag
slutas, få utgå tiil förhöjd t belopp af 12,000 R:dr årligen; och gjorde
sig" E. K. M. i öfrigt förvissad, att Rikets Ständer, vid behandlingen af sistnämnda
2:ne anslagsfrågor, icke skulle lemna obemärkt, att de för Folkskole-Seminarierne
och elevernes stipendier nu äskade förhöjda summor voro
lämpade egentligen efter behofvet vid deri tidpunkt, då folkskolorna öfver
hela Riket borde organiseras, och då på en gång möjligast största antal
skollärare erfordrades, men att, när detta behof bl i f v it fyldt och skolorna
endast efter hand påkallade elever från Scminarierne, att i afgångne lärares
-
Expeditions-Utsko.tets Förslag till und. Skrifvelset IV-o ao3.
553
res ställe inträda, anslagen i förhållande härtill efter all sannolikhet kunde
minskas.
Rikets Ständer hafva under noggrant öfvervägande förehaft dessa af E.
K. M. i Nåder gjorda framställningar, och få, hvad först angår det till bidrag
för folkskollärares aflöning ifrågaställa anslag, i underdånig anmäla, att,
jemte det Rikets Ständer, på sätt deras i ämnet aflåtna serskilda underdåniga
skrifvelse närmare innehåller, funnit godt besluta, det en afgift för hvarje
mantalsskrifven person af 12 sk. B:co för man och 6 sk. samma mynt för
qvinna, svarande emot den uti personliga skyddsafgiften beslutade nedsättning,
skall lill folkundervisningens befrämjande utgöras inom hvarje socken
i Riket, hvarigenom i de flesta fall behofvet i detta afseende bör blifva
afhjelpt, hafva, enär flere socknar likväl, i anseende lill fattigdom, eller
ringa, eiler på en alltför vidsträckt jordyta spridd befolkning, komma att
fortfarande behöfva understöd af Staten, Rikets Ständer, vid jemförelse af
dessa för serskilda socknar inom Riket befintliga förhållanden och med beräkning
af hvad sålunda, utöfver bidraget af capitationsafgiften, kan erfordras
till Folkskolornas ordnande och underhåll, ansett nödigt att, till E. K.
M:s Nådiga disposition, å Riksgälds-Contoret anvisa en summa af 20,000
R:dr B:co årligen, till och med det år, då nästa Riksdag slutas, att, i mån
af behofvet, utgå till understöd för Folkskolelärares aflöning inom de socknar,
der, enligt E. K. M:s Nådiga pröfning, Statsbidrag för sådant ändamål,
i följd af serskilda omständigheter och förhållanden, kan blifva erforderligt.
Beträffande derefter Seminarierne för bildande af lärare vid Folkskolorna,
så och på de i den Nådiga Propositionen utvecklade skäl, hafva Rikets
Ständer godtfunnit att å Riksgälds-Contoret till E. K. M:s Nådiga disposition
för berörda Seminarier anvisa ett anslag af 9,100 R:dr B:co årligen,
till och med det år, då nästa Riksdag slutas.
Slutligen och under öfvertygelse, att det af E. K. M. till stipendier
för elever vid nämnda Seminarier i Nåder äskade anslag blifver erforderligt
för närvarande och intill dess, efter Folkskolornas fullständigare organisation,
behofvet af nya lärare kan förminskas, hafva Rikets Ständer, med
bifall lill den Nådiga framställningen i denna del, likaledes till E. K. M:s
Nådiga disposition å Riksgälds-Contoret anvisat ett belopp af 12,000 R:dr
B:co årligen, till och med det år, då nästa Riksdag slutas, att, i mån af
behofvet, utgå till stipendier för elever vid meromförmälda Seminarier.
Bih, till R- St, Fröt. 1S4S. 10 Sami. 1 Afd. 70
554 Expeditions-Utskottets Förslag tilt und Skrifvelse, N.o 204.
Hvilket allt till svar å Högstberörde Nådiga Proposition Rikets S:äu->
der få hos E. K. M:t i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 204.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den i4 Maj 1&45.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets. Ständers underdåniga Skrifvelsej. angående beräkningen
af Stats Verkets inkomster.
(Stats-Utsk:s Ull. N;ris 33 och 68, samt Mern. N:o 304
äfvensom Rev.-Ulsk:s Bet. N:o 37).
S. A. K.
Efter tagen kännedom af E. K. M:s Nådiga Proposition om S als-Verkets
tillstånd och behof, i hvad angår Stats-Vei kets inkomster, äfvensom af
Stats-Contorets i detta ämne aflåtna underdåniga skrifvelse, och sedan utredning
jemväl blifvit verkställd af hvad under åren 1838 till och med
1842 till Stats-Verket influtit, hafva Rikets Ständer, i afseende på beräkningen
af Stats-Yerkets inkomster i Riksstaten för Innevarande år 1845 och
de påföljande, intill dess den vid nästa Riksdag skeende Statsreglering blifver
gällande, fattat följande beslut, hvilka härmedelst varda hos E. K. M„
i underdånighet anmälda, nemi.:
Ordinarie eller ständige Inkomster..
l:o Ordinarie räntan. Den andel af ordinarie räntan, hvilken,
såsom indelt, utgår directe till vissa personer, Stater och Inrättningar,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 204• 535
samt vid senast verkställda Statsreglering beräknades till 1,762,000 R;dr,
efter ett kronovärde af 335,089 R:dr 9 sk. 4 r:st, hafva Rikets Ständer
ansett, i likhet med hvad den Kongl. Propositionen innehåller, kunna fortfarande
upptagas till
B:co R:dr 1,762,000: —- —•
Den öfriga delen af ordinarie räntan, som är Kronan
behållen och inflyter i penningar efter markegång,
uppfördes vid sista Statsregleringen till 568,000 R:dr.
Medium af de belopp, hvartill dessa räntor åren 1838—
1842 uppgått, utgör visserligen 582,546 R:dr; men, i betraktande
af den nedsättning, som blefve en följd af
markegångspi isens möjligen inträffande fall, hafva Rikets
Ständer trott ifrågavarande Stats-intrad icke böra beräknas
högre, än till det af E. K. M i Nåder föreslagna värde,
eller
575,000: — •—
I öfverensstämmelse med hvad E. K. M., enligt serskilda
till Rikets Ständer aflåtna Propositioner, i Nåder
föreslagit, hafva Rikets Ständer, på sätt derom afgångna
underdåniga skrifvelser innehålla, bifallit upphörandet af
2:ne under Ordinarie räntan inbegripna skatte-bidrag,
nemligen den s. k. ollongälden samt den i Bohus Län
utgående husmansskatten ; då emedlertid dessa räntor
hittills uppgått till ett högst ringa belopp, har deras försvinnande
icke ansetts i någon väsendtlig mån kunna
inverka på beräkningen af nu ifrågavarande Stats-inkomst.
2:o Afrads-Spanmålen, eller den från Ordinarie
räntan afskiljda, Siats-Verket behållna spanmål, blef vid
1841 års Statsreglering upptagen till 40,000 tunnor, och
har, efter medelber-åkning för åren 1838—1842, utgjort
42,052 tunnor årligen. Då uti denna spanmål ingå
1,095 tunnor hafra, hvaraf 2 tunnor anses motsvara en
tunna råg och korn, hafva Rikets Ständer, i enlighet med
hvad E. K. M. i Nåder äskat, upptagit qvantiteten af
berörde spanmål till allenast 41,000 tunnor, hvarå med
bibehållande af det vid sista Riksdag fastställda förslagspris,
6 R:dr per tunna, uppkommer ett värde af . . . 246,000; — —
3:o Krono-Tionde-Spanmdlen. De häraf till vissa
Stater, Inrättningar och personer utgående indelningar,
hvilka vid 1841 års Statsreglering uppt >gos till 105,695
556
Expeditions-Utskottets Förslag till urul. Skrijveisej N.o 704.
tunnor ä 6 R:dr tunnan, hafva till samma qvantitet och
värde blifvit bibehållna och således i Riks-Staten utförde
med
Den andel af Krono-Tionden, hvilken är Stats-Verket
bihehållen, beräknades vid senaste Riksdag till 19,000
tunnor. Qvantiteten deraf har under år 1841 utgjort
20,640 t:r, deruti dock ingår något blandsäd och hafra.
Lika med hvad i deri Kong). Propositionen är föreslaget,
hafva Rikets Ständer ansett denna tionde icke böra
uppföras till högre belopp än 20,000 tunnor, hvarå
värdel, efter förslagspriset, 6 R:dr tunnan, uppgår till .
4:o Kronotiondelösen efter bestämda priserj hvilken
uti hittills gällande Riks-Stat är upptagen till 4,800
R:dr och per medium för åren 1838—.1842 utgjort 4,881
R:dr, bar oförändradt beräknats till .......
5:o Arrendemedel af Kungsgårdar och andra Kronolägenheter.
Vid 1841 års Statsreglering beräknades
denna inkomst till 42,000 R:dr i penningar och 10,700
tunnor spanmål ä 6 R:dr tunnan, eller tillsammans 106,200
R:dr. Medium af de åren 1838— 1842 influtna arrendemedel
har utgjort i penningar 32,277 R:dr och i spanmål
13,615 tunnor; men då, efter hvad den Kongl. Propositionen
antyder, de i penningar utgående arrendebelopp
under berörda fem år successivt minskats, hvaremot
spanmålsqvantiteten årligen undergått tillökning, har nämnda
medelberäkning icke blifvit lagd till grund vid denna
inkomsttitels bestämmande, hvarvid åter, på sätt E. K.
M. i Nåder föreslagit, förhållandet år 1842 lämpligen
utgjort ledning; och äro alltså i Riks-Staten uppförda:
Penningar
. 23,000:
Spanmål 14,500 tunnor, a 6 R:dr . . . 87,000:
6;o Siljvertionde, Myntarelön och Slagskatt.
Denna inkomst, hvilken vid 1841 års Statsreglering upptogs
till 9,000 R:dr, har, i närmaste likhet med det under
åren 1838—1843 i medeltal influtna belopp, blifvit
utförd till
634,170:
120,000:
4,800:
110,000:
10,000:
Expcditioiis-lJtskottets Förslag till und. Skri/velsej IV.o 204•
55j
7:o Koppar-räntan beräknades vid senaste Statsreglering
till 300 Skp:d gar-koppar å 133-| R;dr, eller
40,000 R:dr. Under åren 1838—1842 har denna ränta
i medeltal utgjort 280 Skj:i koppar och försäljningspriset
39,255 R:dr; varande berörde inkorust-lilel uti E. K.
M:s Nådiga Proposition upptagen till 280 Skp:d å 130
R:dr; men då de å ifrågavarande artikel i handeln allmänt
gångbara priser under de sista åren icke öfverstigit
122 R:dr per Skp:d, hafva Rikets Ständer ansett det
i Nåder föreslagna värdet å kopparen höra minskas med
10 R:dr per Skp:d, och i följd deraf beräknat kopparräntan
till 280 Skp:d, å 120 R:dr för skeppundet, eller
8:0 Tionde och Hammar skatts jern. Tionde-tackjernet,
hvilket vid sistlidne Riksdag upptogs lill 17,000
Skp:d, å 6 R:dr, med 102,000 R:dr, har under åren
1838—.1842 i medeltal utgjort 17,885 Skp;d. Med afseende
å den minskade tackjerns-produktionen och prisens
å nämnde vara betydliga sänkning, har E. K. M. i Nåder
ansett denna inkomst icke böra calculeras Lill högre
än 16,000 Skp:d å 5 R:dr, med 80,000 R:dr; men då
Rikets Ständer redan beslutat, att tionde-tackjerns-afgiften
må från och med innevarande år intilldess den vid
nästa Riksdag blifvande Statsreglering träder i verkställighet,
utgå med hälften af det belopp, hvartill densamma
nu, efter de i serskilda delar af Riket gällande olika
grunder, erlägges, har omförmälda afgift uti förevarande
beräkning upptagits till hälften af den uti E. K. M;s Nådiga
Proposition uppförda qvantitet, eller till 8,000 skeppund,
hvarå värdet, efter 5 R;dr per skeppund,
utgör  40,000: —
I afseende åter å Hammarskattsjernet, vid
1841 års Statsreglering uppfördt till 6,000
Skp:d å 15^ R:dr, eller till 94,000 R:dr, hafva
Rikets Ständer, på de uti E. K. M:s Nådiga
Proposition upptagna skäl, beräknat ifrågavarande
inkomst lill 6,000 Skp:d å 13 R:dr 78,000: —
9:o Jlun-tionden, På sätt E. K. M. i Nåder före
-
33,600: —
118,000:
55S
Exp edit i o n s - V t skottet s Förslöa, till und Skri) veise, N:o 10 4.
slagit, liar denna inkomst upptagits till det vid hittills
gällande Statsreglering fastställda belopp
10:o Svajvelbruks-tionden, hvarunder jemväl inbegripas
Victriol och rödfärg, har oförändradt blifvit upptagen
till
ll;o Mantalspenuingarne beräknades vid senaste
Statsreglering till 300,000 R:dr. Denna afgift har intill
är 1841 erlagts af hvarje person, som fyllt 15 år, hvarefter,
i följd af Kongl. Maj;ts och Rikets Ständers vid
sisllidne Riksdag fattade gemensamma beslut, friheten
från mantalspenningars utgörande förlängts till 17 års
ålder. Enär, oagtadt berörde förändring, ifrågavarande
inkomst uppgått, år 1841 till 324,712 R:dr och år 1842
till 327,548 R:dr, samt följagtligen visat sig i stigande,
hafva Rikets Ständer, med bifall till hvad E. K. M. härutinnan
i Nåder föreslagit, beloppet häraf utfört med
12;o Gerningsören af handtverkare. Medium af
de åren 1838—1842 influtna Gerningsören bar föga öfverstigit
det vid senaste Statsreglering påräknade belopp,
hvilket alltså är utfördt med
l8:o Bötesmedel hafva, likasom vid vid sista Riksdagen
och i enlighet med hvad E. K. M. i Nåder föreslagit,
blifvit uppförda till  • .
14:o Cavaleri-Regementenas hästvacance spanmål
upptogs vid senaste Statsreglering till 24,250 tunnor efter
ett värde af 6 R:dr tunnan, eller 145,500 R;dr.
Enligt Kongl. Brefvet till Krigs-Collegium af den
14 November 1842 har Södra Bataillonen af Bohus Läns
Regemente blifvit på 10 års tid förändrad till Infanteri?,
med befrielse från häslvacance-afgift; i följd hvaraf, vid
beräknande af ifrågavarande inkomst, bort afgå de 2,000
tunnor spanmål, hvilka såsom vacance-afgift vid nämnda
Bataillon erlagts; och då någon vidare förändring i afseende
på denna inkomsttitel nu icke ifrågakommit, äro
alltså 22,250 tunnor spanmål, efter ett värde af 6 R:dr
tunnan, utförda till
l5:o Ständiga rote-vacance af gifter vid Skånska
1,000:
1,000:
327,000:
1,700:
40,000;
133,500:
Expeditions-VIskoliels Förslag till und. Skrifvelset N.o io/j.
553
Infanteri-Regementerne, utgörande 2,310 tunnor spanmål,
hafva upptagits, å 6 R:dr per tunna, till
l6:o Tillfälliga rotevacance* och mötes-afgifter
äro, i likhet med hvad den Nådiga Propositionen innehåller,
vid förra beräkningen bibehållna och således utförda
med
17:o Rotefrihets-afgift af oroterad, men ordinarie
rotering under kastad ford. Denna inkomst, som under
åren 1841 och 1842 icke uppnått den vid senaste Statsreglering
beräknade summan, 28,000 R:dr, har, i enlighet
med II. K. M:s Nådiga Proposition, blifvit upptagen
till *
l8:o Bul&man&‘Vacance afgiften} utgående för ständiga
och tillfälliga vacancer vid båtsmanshållet, är, på sätt
E. K. M. i Nåder föreslagit, utan förändring utförd till
19;o Krut- och Salpelcrjörsälfningsmedel beräknades
vid sisla Statsreglering till 90,000 R:dr. I betragtande
af denna inträds successiva stigande, och då medelbeloppet
lör åren 1838—1842 uppgått lill 97,474 R:dr,
har beräkningen, i öfverensstämmelse med E. K. M:s Nådiga
Proposition, blifvit förhöjd till ........
20:o Controll-stämpel medel. Denna inkomsttitel,
hvilken uti hittills gällande Riksslat är upptagen till
9,000 R:dr, och under åren 1838—1842 i medeltal bestigit
sig till 10,823 R:dr, är af Stats-Contoret föreslagen
till 10,500 R:dr, och då detta förhöjda belopp jemväl
af E. K. M. i Nåder ansetts vara att påräkna, bar detsamma
blifvit utfördt ............
21 :o Råk- och Lotsmedlen, vid sista Statsregleringen
beräknade till 60,000 R.dr, hafva under åren 1838—
1842 per medium utgjort 73,011 R;dr. I anledning
häraf och under förnj^adt medgifvande, att det å denna
Statsintrad möjligen uppkommande öfverskott må, såsom
tillförene, användas till förmån för Lots- dch Båkinrättningen,
hafva Rikets Ständer förslagsvis upptagit Båkoch
Lotsmedlen till »....«
22;o Ersättningar, derunder inbegripna de så kallade
Danska Fyringsmedlen eller ersättningen för under
-
13,860:
6,000:
27,000:
30,000:
95,000: — —
10,500: — —
73,000:
56a Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 20.4.
hållandet af de å Skånska kusten befintliga fyrbåkar,
blefvo af Rikets senast församlade Ständer beräknade till
25,000 R:dr. Enligt hvad E. K. M:s Nådiga Proposition
utvisar, har berörde Statsinkomst de senare åren betydligt
tilltagit, år 1841 öfverstigit 40,000 R:dr och i medeltal
för åren 1838 1842 ulgjordt 32,084 R:dr. I betragtan
de
häraf, och då den från Danmark inflytande ofvannämnda
ersättning, genom afslutad Convention, blifvit ökad
nied 6,500 R;dr Specie, motsvarande 17,333 R:dr
16 sk. B:co, hafva Rikets Ständer, på sätt E. K. M. i
Nåder föreslagit, under ifrågavarande inkomsttitel uppfört
23:o Observationsmedel. Då denna intrad under
åren 1838—1842 per medium bestigit sig till 10,848 R;dr
har densamma ansetts kunna förhöjas från dess uti hittills
gällande Riksstat upptagna belopp af 7,000 R;dr till
24:o Extra medel och uppbörder upptogos vid 1841
års Statsreglering till 12,000 H:dr, hvilket belopp, vid
nu uppgjord beräkning, blifvit bibehållet
25:o Intresse-medel, vid sistlidne Riksdag beräknade
till 3,000 R:dr, äro, i enlighet med E. K. M:ts
Nådiga Proposition, upptagna till
Summa B:co R:dr
Extra Ordinarie Inkomster.
l:o Tullmedlen. Denna Statsinkomst hafva Rikets
Ständer, med beräkning från och med år 1846, upptagit
till ett bruttobelopp årligen af
2:o Salu accis af Städerna. Med fastställande af
en repartitions-lariff, enligt hvilken salu-accis-ersätlningen
af städerna sammanräknad utgör 11,045 R:dr, hafva
Rikets Ständer, utan förändring i beräkningen vid 1841
års Statsreglering, upptagit årliga inkomsten häraf till .
3:o Post-medlen. Då Rikets Ständer dela den af
E. K. M. i Nåder framställda åsigt om angelägenheten
deraf, att tillgång må beredas för de inhemska postcommunicationernes
ytterligare utvidgning eller förbätt
-
50,000:
10,000:
12,000:
3,300:
4,448,430:
3,700,000:
11,000:
rån
Expeditions-Viskottets Förslag lill md. Skrifvelse, N-o 104. 561
rande, hafva Rikets Ständer, likaledes utan att förändra
grunderna för Postverkets inkomster, ansett sig böra, i
öfverensstämmelse med hvad E. K. M. i Nåder föreslagit,
beräkna postmedlen till följande belopp, nemligen:
Stats-Verkets inkomst  125,000:
Post-Verkets omkostnader  450,000: 575 000'
hvarjemte Rikets Ständer beslutat, att hvad af Postmedlen
kan inflyta utöfver dels Stats-Verkets behållna inkomst,
dels den för Postverkets stat och öfriga utgifter
ofvan beräknade summa, må af E. K. M. disponeras till
kostnaders bestridande, i och för postanstalternes utvidgande
eller förbättring.
4:o Chartce-SigillatcB-afgifterij beräknad till dess
ungefärliga medelbelopp under åren 1842 och 1843, har
blifvit upptagen Lill  500,000; — •—
5:o Husbehofs bränneri-medlerij hvilka, med hänseende
till deras belopp under åren 1842 och 1843,
samt i enlighet med E. K. M:s derom gjorda Nådiga
framställning blifvit beräknade till  670,000: — —
Summa B:co R:dr 5,456,000: — —
Restantier.
Dessa beräknades uti 1841 års Riksstat till 119,150
R:dr, men hafva under åren 1838—1842 i medeltal utgjort
164,372 R:dr, hvadan de nu blifvit utförda
till
. B;co R:dr 155,000: — —
Summa Summarum B;co R:dr 10,059,430:
Då nu sammanräknade beloppet af dessa årliga inkomstsummor, utgörande
B:co R:dr 10,059,430, afdrages från summan af den vid innevarande
Riksmöte fastställda Riks-Statens utgiftstitlar, B;co R:dr 11,384,790, så visar
sig att den brist, eller skillnaden emellan ifrågavarande Statsinkomster
och Statsutgifter, som genom allmän bevillning måste fyllas, utgör B:co
R:dr 1,325,360:
Bih, till R. Sl Prot. 1843’. 10 Sami. 1 Afd. 71
562 Expedilions-UtskotUts Förslag till und. Skrijvelse, N.o ic4•
Dock som beräkningen öfver Stats-Verkels inkomster af tallmedlen, till
en del är grundad på de förhöjda införselsafgifter, Rikets Ständer beslutat,
men bestämmelserna angående dessa ökade afgifter icke komma att under
innevarande års lopp tillämpas; så och enär följagtligen den häraf förväntade
och beräknade tillökning i tullinkomsten ej uppkommer förr än från
och med nästa år, har den förhöjda beräkningen af tullmedlen dessförinnan
ej heller bort vidtaga; hvaremot, såsom Stats-Verkets inkomst af nyssnämnda
medel för innevarande år, endast funnits böra beräknas ungefärligen
enahanda belopp, som denna inkomst under de senare åren utgjort,
"Vid sådant förhållande och då tullinkomsten, efter afdrag af alla afkortningar
och sista årens spanmålstull, under åren 1839 till och med 1843 i
medeltal uppgått till elt årligt belopp af 3,581,984 R:dr 44 sk. 2 r:st, hafva
Rikets Ständer ansett ifrågavarande inkomst för år 1845 kunna och böra
beräknas till 3,550,000 R;dr B:co, hvilken summa med 150,000 R:dr
B:co understiger den af Rikets Ständer fastställda beräkning af tullmedlen
för den kommande tiden. Härigenom uppkommer således för detta år en
sistnämnda summa motsvarande tillökning i det ofvan uppgifna belopp af
af 1,325,360 R:dr, som erfordras för fyllandet af bristen vid den nu verkställda
regleringen af Suts-Verkels inkomster och utgifter; och har alltså
den summa, som till Statsbehof vens fyllande bör utgå af allmänna be vinningen
och Stats-Contoret, efter Mars månads ingång, förskottsvis utaf Riksgälds-Contoret
tillhandahållas, blifvit af Rikets Ständer beslä md till 1,475,360
R;dr B.co för innevarande år 1845, samt till 1,325,360 R:dr samma mynt
för år 1846 och derpå följande år, intilldess nästa Statsreglering vidtager.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o ooS.
563
N:o 205.
Uppläst ocli godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Maj 1845.
Preste-Ståndet den i4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående uppförandet
af en Fyrbåk å Skäret Understen.
(Stats- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk:ns Uti., N:o 28 och
Mern. N:o 114).
S. A. K.
Sedan Rikets sednast församlade Ständer, i sammanhang med anmälan
om beviljande af Extra Statsanslag till förbättring af håk- och fyringsväsendel,
uti skrifvelse af den 7 Juni 1841, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, bland annat, det måtte vederbörande anbefallas sig yttra,
huruvida en fyrbåk å Skäret Understen, beläget öster om Gräsön, kunde
anses nyttig och erforderlig; men Förvaltningen af Sjö-Ärendena, hvars
utlåtande häröfver blifvit i Nåder infordradt, uppå anförde skäl, yttrat den
öfvertygelse, att en fyr å ifrågavarande ställe numera icke vore för Svenska
sjöfarten behöflig; så har nu hos Rikets Ständer framställning ånyo
blifvit gjord derom, att å merberörde skär en fyrbåk måtte uppföras.
Vid förehafd pröfning af denna fråga, hafva Rikets Ständer funnit åtskilliga
omständigheter förekomma, hvilka, enligt Rikets Ständers tanka, utgöra
talande skäl för uppförande af en Fyrbåk å nämnde ställe. Utom
det att Förvaltningen af Sjö-Ärendena, uti ofvanberörde underdåniga utlåtande,
medgifvit, att det för seglationen genom Södra Ovarken varit förmonligare,
om en fyr blifvit anlagd å Understen, i stället för å Svartklubben,
är det nemligen kändt, att denna del af farvattnet mellan Ålands
haf och Bottniska viken är uppfylld af otaliga dels synliga, dels dolda klippor
och skär, samt att en mängd skeppsbrott derstädes inträffat, äfven sedanden
tid, Svartklubbens Fyr inrättades. Deremot skulle, med ledning af en fyr
å Understen, fartygen kunna — hvad endast undantagsvis nu lärer hända
— begagna det fria, rymliga och vida säkrare farvattnet öster om Gräsön,
som höstetiden fortfarande håller sig isfritt, och hvarigenom anlöpandet af
Öregrund och seglingen genom den derutanför belägna långa och på flere
ställen trånga skärgården undvekes, samt de trafikerande undgingo det obe
-
564
Expediiions-Vskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 206.
hag, sorn nu understundom der möter dem, att af vidriga vindar blifva i
flere veckors lid uppehållne och till och med nödgas öfvervintra i denna
skärgård.
På grund häraf och då, sedan E. K. M:t under den 28 sistiidne Januari
täcktes i Nåder förordna, det någon förlängning af tillåtelsen att använda
Finska och Åländska fartyg till transport af träd varor och tjära från
de Norra Länen till andra inrikes orter efter innevarande års
slut icke vidare kommer att ega rum, det bör förväntas, att, efter nämda
tillåtelses upphörande, sjöfarten med inhemska fartyg melian Norrland och
hufvudstaden, jemte andra söder om Åland belägna Svenska hamnar, kommer
att i betydlig mån ökas, synnerligast om de faror och olägenheter,
som med denna seglation ännu äro förenade, så vidt möjligt är, varda
undanröjde, få hos E. K. M:t Rikets Ständer i underdånighet anhålla,
att en fyrbåk å Skäret Understen må, så vidt tillgångarne det medgifva,
varda uppförd.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 206,
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 14 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den i5 — -—
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående stiftande
af Lag för Aktie-bolag.
(Lag-Utsk:s Bet., N:o 99).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer hafva framställningar blifvit gjorda om behofvet af
en lag för Aktie-bolag, hvilka, i anseende till deras serskilda beskaffenhet,
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelsej IV.v 206.
565
ej äro hänförliga till den art af bolag, som afses i 15 Cap. Handels-Balken,
och för hvilka således all bestämd lagstiftning för närvarande saknas.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit och dervid funnit,
hurusom erfarenheten vitsordat nyttan och fördelen af dylika bolag,
hvilka vanligen bildas för utförande af större företag och till befordrande
af vigtigare ändamål, de der i allmänhet öfverstiga några få enskildes förmåga,
eller äro förenade med sådan osäkerhet i afseende på utgången och
den deraf väntade vinst, att enskilde ej vilja blottställa sig för äfventyret
af betydligare förluster eller för vidsträcktare ansvarighet, än till beloppet
af vissa bestämda summor, som de åtaga sig att tillskjuta; att följagtligen
emellan det slags bolag, hvarom talas i Handels-Balkens 15 Cap., och de
ofvan omförmälda, förefinnes den hufvudsakliga olikhet, att då de förra utgöras
af visse bestämde personer, som ikläda sig en fortgående gemensam
och personlig ansvarighet, så väl inbördes som mot tredje man, så föreställas
de sednare, icke af personer utan af lotter eller aktier, hvilka inuehafvaren
fritt kan, när honom behagar, till annan man öfverlåta; att hvarje
lott eller aktie således representerar en bolagsman, hvaraf äfven följer, att den
ansvarighet, bolagsmännen inbördes emellan, för bolagets förbindelser, som
stadgas i nyssberörde Capitel, ej är förenlig med grunden och syftningen af
det ursprungliga aftalet angående förevarande bolag; att häraf jemväl uppenbaras
hehofvet af en lagstiftning för desamma, ett behof som långt för
detta företett sig i vårt land, hvarest flere dylika föreningar så småningom
uppstått; samt att, ehuru betänkligheter, med afseende å tredje mans rätt,
visserligen varit mot tillåtligheten af så beskaffade bolag yttrade, likväl, då
en och hvar, när lagstiftningen utstakar vidsträcktheten af bolagsmännens ansvarighet,
är i tillfälle beräkna, under hvilka förhållanden han kan med
bolaget afhandla, vådan deraf ej synes vara af någon vigt, serdeles, om derjemte
föreskrifves, att dessa bolag ej må bildas, utan att Kongl. Maj;t sådant
i Nåder tillåter, och att de i allt öfrigt böra grunda sig på sådana reglor,
som Kongl. Maj:t Nådigst finner för godt att stadga och fastställa.
Med afseende å hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, hafva
Rikets Ständer alltså, för sin del, beslutat följande
' L(*g
jör Aktie-Bolag.
§ t
Bolag,
som består af lotter, ställda på innehafvaren eller viss man,
566 Expeclilions-Vlskottels Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 206.
och hvari delegarne icke nyttja sina elier annan persons namn uti bolagets
tirma, och ej heller förbinda sig att ansvara för bolagets skulder med mera,
än en hvar insatt eller åtagit sig insätta, kallas Aktie-bolag.
§ 2-
Dessa bolag bära namn efter hufvudföremålet för deras verksamhet.
§ 3.
Bolagets angelägenheter besörjes af en Styrelse, som af aktie-egarne
väljes och kan af dem afsättas.
5 *
Bolagets Styrelse är hos bolaget ansvarig för verkställigheten af det
uppdrag, den af bolaget emottagit; men Styrelsens Ledamöter hafva icke
någon ovillkorlig ansvarighet hvar för sig eller gemensamt för de bolagets
förbindelser, som de, i följd af sitt uppdrag, å bolagets vägnar ingå.
§ 5.
I händelse af bolagets obestånd, är aktie-egare icke skyldig att vidkännas
större förlust, än beloppet af sin andel i bolaget.
§ 6.
Bolagets capital fördelas i lotter eller aktier, hvardera på lika summa.
§ 7.
Aktier, som äro ställda på viss man, skola hos Bolagets Styrelse inregistreras.
Hvarje öfverlåtelse af sådana aktier anmäles hos Styrelsen.
§ 8.
Aklie-bolag må ej upprättas, utan Konungen gifver der lof till och,
efter pröfning af bolagets Reglemente, derå lemnar sin Nådiga stadfästelse;
hvarom allmän kungörelse sedermera af Konungen utfärdas.
§ 9.
Bolagets Reglemente, som bör innehålla uppgift å den ort, der Sörelgen
har sitt säte, skall inlemnas tili Konungens Befallningshafvande i Länet,
för att sedermera till Konungen insändas. Innan Reglementet blifvit
till Konungens Befallningshafvande iniemnadt, är bolagsförening ej mellan
bolagsmännen förbindande.
Expediäons~U tskoltets Förslag till und Skrifvelsej N.o 207. $67
§ 10.
Aktie-bolag lyder under Domstolen i den ort, der bolagets Styrelse
har sitt säte.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M:t underdånigst anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 207.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelil den 14 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den i4 — —
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förmånsrätt
för förskott, lemnadt ä varor, som blifvit till försäljning
emottagna. (Lug-Ulsk. Bet., N:o 91 och Uti., N:o 107).
S. A. K.
Enär någon lag icke funnes, som betryggade den, hvilken till försäljning
emottagit varor och derpå lemnat varuegaren förskott, för förlust af
det förskjutna, i hädelse egaren gjorde concurs innan varorna blifvit försålda
och betalda, samt förskottsgifvaren dymedels varit i tillfälle alt sig
godtgöra för förskottet, utan denne sednare deremot, om icke varorna blifvit
specielt pantförskrifna, i allmänhet ansetts skyldig desamma återställa,
utan att deri åtnjuta ringaste företrädesrätt, har hos Riket» Ständer, såsom med
rättvisa och billighet öfverensstämmande, samt »f vigt för bevarande af
credit och förtroende i så ofta förekommande handelsförhållanden, blifvit
yrkadt, det mätte för penningeförskott, lemnade för consigneradé eller under
hand insände varor, tilläggas förmåns- eller panträtt deri, så framt va
-
568 Expeditions-UtskoUels Förslag till und. Skrifvelse> N:o 207.
rorna befinnas i förskottsgifvarens vård eller blifvit för hans räkning och i
hans namn å allmänt förvaringsställe upplagda; äfvensom att enahanda
säkerhet och förmånsrätt måtte tillerkännas den, som på Connoissement öfver
skeppade varor förskjutit penningar.
Rikets Ständer, som tagit denna fråga i öfvervägande, hafva dervid
funnit den yrkade förmånsrätten uti begge här ofvan upptagne fall vara
med billighet öfverensstämmande.
I förstnämnde händelse eller då förskottsgifvaren är innehafvare af de
varor, hvarpå han förskjutit penningar, hafva nemligen Rikets Ständer ansett
berörde förmånsrätt vinna stöd genom antagandet af en i varorna förvärfvad
panträtt, hvilken, enligt en i lagstiftningen i allmänhet gällande
och i i7 Cap. 3 § Handels-Balken uttalad grundsats, eger rum, då panträttsinnehafvaren
har egendomen i händer eller under sin omedelbara disposition.
Dock anse Rikets Ständer härvid förmånsrätten, så vida icke pantsättning
i laga ordning föregått, böra inskränkas till det fall, då förskott
är vordet lemnadt å varor, som till försäljning blifvit afsända till annan
ort, enär en mindre redlig gäldenär eljest lätteligen skulle kunna gynna de
på samma ort med honom boende borgenärer på de öfrigas bekostnad.
Hvad åter sednare fallet angår, eller då förskott blifvit lemnadt å connoissement
öfver skeppade varor, så hafva Rikets Ständer, enär, i sådant
fall förmånsrätt eger rum i andra länder, ansett desto nödvändigare, att en
dylik rätt äfven blefve fastställd här i landet, som eljest det missförhållande’inträffade,
att om Svensk man försköt penningar på connoissement å varor,
hvilka utländsk man låtit å utrikes ort inlasta, den förre åtnjöt förmonsrätt
i varorna, derest den sednare, innan de hit ankommit, gjorde
concurs, men att deremot, i händelse Svensk man emottagit förskott af utländsk
på lemnadt connoissement å skeppade varor, den sistnämnde ej egde
ringaste företrädesrätt, om förskottstagarén till borgenärerne afträdde sin egeudom
före varornes framkost. Ett stadgande härom slår dessutom icke i
strid med lagstiftningen i öfrigt, utan öfverensstämmer så väl med hvad
om Bodmeri- och Bilbref finnes stadgadt, som äfven med 1 Cap. SkiplegoBalken
af gällande Sjölag, enligt hvilket sistnämnda lagrum Skeppare, som
emottagit gods för att öfverföras till någon på annan ort boende, och medelst
connoissementers undertecknande sig dertill förbundit, icke anses befriad
från sin förbindelse förr, än han densamma enligt connoissementens
lydelse fullgjort, ehvad befraktaren eller afsändaren annorlunda förordnar,
derest denne icke återsterställer alla conoissementerne; godset är således att
be
-
Expedit iöns-Viskottets Förslag till und. Skrifvelse, N'-0 207.
betrakta såsom åt Skepparen anförtrodt för en tredje persons läkning, eller*
nied andra ord, stäldt under den sistnämndes förfogande; deraf likväl Rikets
Ständer anse det blifva en följd, att ifrågavarande förmånsrätt icke bör ega
111m i annan händelse, än alt couuoissementet blifvit stäldt till viss person,
och ej ensamt till iunehafvaren.
Slutligen hafva Rikets Ständer äfven ansett, att likasom till förskott
måste hänföras alla de kostnader förskoltsgifvarne bunna hafva för vård
och transport af varorna, hvadan förmånsrätten äfven bör sträckas till dylika
kostnader, så bör förskottsg ifva rens rätt ej heller förändras deraf, om
varorna redan blifvit försålda, då förskottstagaren gör concurs, fastän liqvid
dem emellan icke blifvit uppgjord, utan må den förstnämnde, i händelse
uppbörden af betalningen varit honom ombetrodd, äfven ega att af försäljningssumman
godtgöra sig för hvad han förskjutit.
1 enlighet med dessa åsigter hafva Rikets Ständer för sin del beslutat
utfärdande af en Författning, hvarigenom stadgas:
l:o.
Den, som från annan ort till försäljning emottagit varor, eller till honom
eller hans ordres stäldt connoissement derå, samt på blifvande köpeskilling
för varorna lemnat förskott, eller i och för försäljoingsuppdraget
haft omkostnad, njute för sådant förskott och omkostnad med ränta, i händelse
förskottstagaren före försäljningen gör concurs, förmånsrätt utur värdet
af varorna, derest de finnas till förskottsgifvarens förfogande eller under
hans vård.
2:o.
Hafva varorne före eoncursen redan blifvit försålda och levererade,
utan att förskottstagaren erhållit liqvid, ege förskottsgifvaren att af försäljningssumman
godtgöra sig för hvad han förskjutit, framför andre förskott
tagarens
borgenärer, så vida uppbörden af betalningen är honom ombetrodd.
3:o.
Den förmånsrätt, nu sagd är, eger icke rum om förskottstagare och förskottsgifvare
äro boende på samma oit och varorna der blifvit lill försäljning
öfverlemnade, så vida ej, vid varornas öfverlemnande, blifvit så förfaret,
som lagen i båga om försträckning emot lös pant förmår.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
Biht till R. St, Prot. 184S. to Sand. 1 A/d. 72
57® Expeditions-Ut skottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 208.
N:o 208.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i4 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 14 — —
Borgare-Ståndet den 14 — —
Bonde-Ståndet den 15 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse , angående förändring
af Stadganderne uti iy Cap. 2 § Rättegångs-Balken samt
Kongl. Förklaringen den i5 October t Sto.
(Lag-Ulsk:s Bet., N:o 92 och Uti., N:o 108).
S. A. K.
Vid förehafd profning af väckt fråga om förändring af stadganderne
uti 17 Cap. 2 § Rättegångf-Balken samt Kongl. Förklaringen den 15 October
1810, angående den kraft till bevisning, som bör tillkomma böcker
öfver bandel och köpenskap, hafva Rikets Ständer funnit denna fråga böra
belragtas ur tvåfaldig synpunkt. Å ena sidan framstår nemligen det egna
föi hållande, att ett fordringsanspråk, grundadt allenast på anteckning i en
utborgningsbok, kan, sä vida denna bok icke framter någon yttre oordentlighet
oell säljaren är i åtnjutande af vanligt medborgerligt anseende, göras
inför domstol giltigt och förbindande, blott genom säljarens egen ed, hvil*
ken från lagens allmänna villkor för bevisning afvikande rättighet ansetts
vara, icke blott i anseende till sin omedelbara verkan på andras rätt, vådlig,
utan äfven för det allmänna välståndet menlig, i så måtto, att den öfver
höfvan gynnar och underlättar benägenheten för skuldsättning. Å den
andra sidan åter har klagan öfver denna lagbestämmelse blifvit förd med
afseende på dess verkningar och följder i allmänna rörelsen, enär varu-utborgningar
på tid nu allmänneligen betingas och bevilj.s, utan att köparen
vill underkasta sig skyldigheten att genom skriftligt godkännande af räkningen
eller skuldebref lagligen förpligta sig till skuldens betalning å öfverenskommen
förfallotid, hvarmedelst icke allenast stridigheter om beloppet
ofta uppkommit, och föi smidighet vid skulders betalning tagit öfver
hand,
utan äfven säljaren gatt i mistning af förmånen att för andra uppköp
och omsättningar använda de Valutor, som af hans på tid gjorda varuförsäljningar
uppkomma.
Till stöd för den nästan ovillkorliga be visn ingsta! t, sorn i lag blifvit
tillagd handlandes böcker, då de med ed fästas, åberopas vanligen den nyt
-
Exp ditions-Utsk ttets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 208. 3yi
ta, utborgningen i den dagliga rörelsen medför, och nödvändigheten vid en
sådan af verkligt behof utstakad rörelse, att bokföringen eger det största
möjliga vitsord.
Väl kan icke nekas, det tillfället att kunna på räkning erhålla köp»
manna-varor och hvarjehanda tillverkningar erbjuder en stor beqvämlighet
så väl för de förmögnare, som för de mindre bemedlade, då det i allmänhet
är med svårighet och omak förenadt, att alltid behöfva hafva penningar
till hands för hvarje dagligen förekommande inköp. Denna beqvämlighet
har ock i all minut-rörelse infört en vidsträckt utborgning, hvilken,
sedan den allt mer o b mer blifvit en vana att fordra och erhålla, en
handlande icke kan, utan skada för sin afsättning och rörelse, förvägra, men
också icke skulle så obegräusadt, som nu sker, kunna bevilja, derest lagen
icke tillerkände honom den egna bevisningsförmån, hvarom här är fråga.
Emedlertid öfverväges denna beqvämlighet nu af mångfalldiga och bekymmersamma
olägenheter, hvilka deraf uppkommit. Hit hörer i första rummet
klagan öfver opålitlighet i utborgningars bokföring, hvilken klagan, ehuru
den oftast torde kunna antagas sakna grund, likväl eger rimlig förklaring
deruti, att gäldenärerne vanligen icke hafva annat medel att controllera
sina bokskulder, än ett osäkert minne, och att dessutom utborgningar
ofta måste beviljas tjenstefolk å husbondens vägnar, och således göras
äfven till andre, än gäldenärerne sjelfve. Det rådande utborgningsväsendet
underhåller således i allmänhet ett mer eller mindre öppet misstroende ernellan
de handlande och deras kunder, samt föranleder tillvitelser, tvister
och rättegångar, hvilka ej sällan lända till men för den allmänna moraliteten
och förtroendet samt medborgarens goda namn och rykte. Vidare torde
det ej kunna bestridas, att den beqvämlighet för den dagliga rörelsen
och konsumtionen, som lagen genom handelsboks bevisningskraft åsyftat, under
dess allmänna begagnande grundlagt, befordrat och utvecklat mycken
lättsinnighet, så väl i utborgning, som i skuldsättning, deraf eftertänkliga
följder ofta låtit sig förspörja.
Vådan af det bevisuingssätt, som genom 17 Cap. 2 § Rättegångs-Balken
och Kongl. Förklaringen den 15 October 1810 blifvit handlande och
varutillverkare medgifvet, torde lätteligen kunna ådagaläggas. Till villkoren
för full bevisning i allmänhet hörer nemligen icke blott, att den är i och
för sig sjelf fullständig, utan äfven att den uthärdar den motbevisning,
hvars företeende, å andra sidan, af lagen i de flesta fall tillåtes. 17 Cap.
2 § Rättegångs-Balken gör härifrån ett undantag. Den förutsättning, hvarpå
fordringsegares talan emot gäldenären grundas, Hvilar ej på ådagaläg
-
Expeditions-TJtskotlets För lag lill und. Skrifvelset N.-o 208.
gandet af någon denna afhandling med fordringsegaren, utan blott på befintligheten
af en anteckning i ford ringsega rens egen utborgningsbok. O n
denna bok icke har sjnbara fel, och fordringsegaren sjelf är i besittning af
den yttre oförvitlighet, som berättigar honom till utöfning af medborgerligt
yrke, så fordras för bevisningens fullkomnande intet annat, än att debiteringens
vigtighet genom hans edgång bekräftas. Medelst denna edgång fylles
således icke en bevisning, som i mer eller mindre mån bundit gäldenären
till åtgärden alt veikiigen hafva på borgen tagit varor, i hvilket fall
den skulle hafva egenskapen af vanlig fyllnadsed, utan gifver edgången åt
den på anteckningen i boken grundade förutsättningen om en sådan åtgärd
kraft och verkan af ett mot svaranden bevisadt factum, hvilket af Domaren
måste såsom sådant antagas och godkännas. Enligt lagens ord och den
derom gällande lagskipningen, behöfver boken icke ens innehålla anteckning
om varorna blifvit lemnade till den förmente gäldenären sjelf eller till någon
annan å bans vägnar, ej heller behöfva dessa omständigheter serskildt
utredas. Att den tilltalade gäldenären blifvit i boken för varorna debiterad,
och alt denna debitering vidare besannas med ed af samma person,
hvars fordringsrätt ensamt deraf beror, gör tillfyllest för gäldenärens bindande
till betalningsskyldighet. I bästa fallet, eller då fordringsegaren sjelf
är i god tro, bevisas likväl icke genom edgången något annat, än att varorna
verkligen blifvit för den i boken antecknade gäldenärens räkning utlemnade;
men om sådant skett till honom sjelf, eller till någon, som han till
uppköpet bemyndigat, är efter edgången, sådan den enligt ifrågavarande
lagrum bestämmes, lika outredt, som förut. Detta stora vitsord eger handelsbok
ieke blott i afseende på hvad som blifvit borgadt, utan äfven örn
hvad som blifvit på räkning afbetaldt. I sednare fallet höfves visserligen
bokens vitsord genom företeende af fordringsegares qvitto, men qvittencer
■vårdas icke alltid i så lång tid och med den noggrauhet, som under dylika
förhållanden kunde behöfvas, och exempel saknas icke, att personer, serdeles
efter antingen säljarens eller köparens frånfälle, blifvit lagsökte för
bokskulder, som, efter all anledning, förut blifvit guldne, ehuru qviltencerjie
ej kunnat tillrättaskaffa.
Ett lagstadgande, sorn i tillämpningen gifver anledning till vådor och
missbruk, och i sina verkningar visat sig vålla oredor och oordningar, är,
enligt Rikets Ständers omdöme, i behof af förändring. Denna förändring
torde likväl icke böra sträcka sig derhän, att afhända handlandes och varutillverkares
böcker all bevisningskrafl. Handeln hvilar på förtroende
och till dess natur höra skyndsamhet och enkelhet i formerna för aftal och
Ex/icditions-Ulskottets För slag till uiul. Skr ifveise j N,o 2 08.
57S
köpslut. Ai.tingen dessa aftal och köpslut mundlligen eller genom brefvexling
uppgöras, kommer säljarens bokföring nödvändigtvis att innefatta
den första bevisningen om varans utlemnande eller afsändning. Men verkan
af denna bevisning anse Rikets Ständer böra bestämmas olika, allteftersom
den vill göras gällande emot annan handlande, eller emot personer,
som icke äro handlande. I anseende till den skyndsamhet, hvarmed handelsärenden
mäste afslutas; det oftast långa afståudet emellan de handlande,
som med hvarandra hafva affärer, och det förtroende, som den ene
måste gifva ål den andre och sjelf vantar sig tillbaka, om handel skall vara
möjlig och vinna det lif, hvarigenom den kan blifva fördelagtig för den
enskilde och båtande för det allmänna, hvaraf åter blifvit en följd, alt dessa
transactioner, i afseende på formerne, alltid varit skiljde från det sätt
att afhandla, som lagarne stadga till iagttagande för andra medlemmar i
ett samhälle, — hafva Riktis Ständer ansett ett större vitsord böra inrymmas
åt säljarens bokföring, då den afser varuförsäljningar till personer,
hvilka sjelfve äro handlande; hvaremot andra bevisningsformer tillika torde
blifva behöllige, då fordran för borgade varor skall, på grund af bok
och räkning, utkräfvas hos personer, som icke tillböra handelsclassen.
En sådan bevisningsform tro Rikets Ständer vara att finna genom ett
allmännare införande af notböcker. Fördelarne och beqvämligheten af
handeln på credit kunna derigenom bibehållas, utan den våda och de olägenheter,
som nu åtfölja varu-utborgningar på löpande räkning. De bestämmelser,
som finnas upptagne i 10, 11, 12 och 13 §§ af 22 Cap. Rättegångs-Balken
uti Lag-Comitcens Förslag till Civil-Lag, hafva i sådant afseende
synts Rikets Ständer på en gång undanrödja vådorna af den alltför
ovillkorliga bevisningskraft, som 17 Cap. 2 § Rältegångs-Balken i nu gällande
Lag tillerkänner handlandes böcker, och tillika åt handeln och varuomsättningen
förvara den frihet och trygghet, som för rörelsens lif och
vei ksamhet äro oumbärlige, dervid likväl den vigt och bevisning, som skulle
tillkomma motbok, då den i rättegången företes, och den förändring i
sättet för bevisning, hvilken skulle inträda, då utlemnad motbok af svaranden
undanhölls, torde påkalla utsättande af det förbehåll, att motbok, för
att gälla såsom bevis för käromålet, bör vara utlemnad på uttrycklig begäran
af svaranden. — Rikets Ständer anse bruket af edgång, såsom medel
för bevisningen i dessa arter af skuldfordringsmål, härigenom äfven komma
att minskas. Visserligen bör detta bevisningsmedel, så vidt möjligt är,
sparas, men Rikets Ständer tro detsamma böra användas, der sådant för
sanningens utrönande är af nolen, dervid Rikets Ständer, i det fall, då
574
Expeditions-Utskollels Förslag lill and. Skrifvelse, N.-o 208.
gäldenären icke är handlande och motbok icke till honom utlemnals, ansett
den väsendtliga förändring böra ega ram, att edgången uppdrages åt
svaranden, der han ej vill den åt käranden öfverlåta. Det torde nemligen
i allmänhet kunna antagas, att edgång bör åläggas palt endast i afseende
på lians egna personliga handlingar, derom han anses ega full kännedom.
Nu kan handlande endast i det fall, då svaranden i egen person af honom
borgat varor, med full öfvertygelse fästa sin fordran; hvaremot antagas måste,
att svaranden alltid kan med säkerhet veta, om han begärt och på credit
uttagit varan, hvilken åsigt äfven synes öfverensstämma med stadgandet
uti 17 Cap. 34 § Rältegångs-Balken, att ”med ed kan man svara och ej
kära.”
I enlighet med livad nu anförd t blifvit, hafva Rikets Ständer, för sin
del, beslutat, att en Författning om den bevisning, som tillkommer handlandes
och varutillverkares böcker, må utfärdas, hvaruti, med upphäfvande
al 2 § i 17 Cap. Rättegångs-Balken samt Kongl# Förklaringen den 15 October
1810, stadgas, som följer:
1 §-
Har Handlande tillställt den, som varor af honom borgat, motbok,
deri tecknadt finnes hvad borgadt och betaldt blifvit, och kan ej fel deri
•visas; galle den bok för fullt bevis.
2 §.
Är ej motbok gifven, och beropar handlande sig å egen handelsbok,
emot annan, an handlande, att dermed styrka fordran för borgade varor:
finnes den bok ordentligen förd, och gitter ej vederparten visa
fel deri, eller att han varorna betalt, men nekar ändå lill krafvel; vare
skyldig med ed sig derifrån fria, der han ej heldre vill öfverlåta åt handlanden
eller den, som boken fört, att fordringens läglighet edligen sanna.
Nekar gäldenär att hafva motbok bekommit, men handlanden gitter med
gäldenärens skriftliga qvitto eller annorledes styrka, att denne motbok äskat
eller emottagit, då ege handlanden, eller den bans handelsbok hållit,
lätt att den med ed styrka. Lag samma vare, der motbok lemnad varit,
men den, som kräfves, säger, att den förkommit, eller handlanden kan i
motbok visa fel, som utan hans åtgäid eller vållande tillkommit.
3 §.
Emellan handlande inbördes må handelsböcker, sorn ordentligen förde
Expeclltions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 10Q. 5-j5
äro, godkännas såsom bevis om den handel, de med hvarannan slutit, då
skäl ej företes, sorn böckernas vitsord förringa, och de edligen sannas kunna,
om så fordras
4 §•.
Hvad för handlande efter 1, 2 och 3 §§ gäller, skall jemväl lämpas till
dem, som drifva bergsbruk, fabriker, manufakturverk eller andra till beredning
eller förädling af råa ämnen gjorda inrättningar, så vida de öfver sia
rörelse bok och räkning behörigen hålla eller hålla låta.
5 §.
Del som finnes stadgadt i 2 § al Kongl. Förordningen den 28 Juni
1798, angående skyldigbeten att utskrifva och gäldenären tillställa räkning
öfver borgade varor, och i Kongl. Förklaringen den 15 Januari 1806, angående
behörig Domstol i frågor om klander å räkning öfver borgade varor,
fortfar att vara gällande i allt, hvarom ali denna författning icke annorlunda
förordnas.
Denna Förordning kommer alt från och med den 1 Januari 1846
lända till efterrättelse
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 209.
Uppläst och godkändt hos Ridd. oell Adeln den \{ Maj i845.
Presle-Ståndet den (4 — —
Borgare-Ståndet den i4 — -—
Bonde-Ståndet den i5 — —
Rikets Ständers Förordnande för de till tryckfrihetens vård
utsedde Comiterade, i afseende på Grundlagarnes och
Riksdags Beslutets felfria tryckning.
Vi efterski ifne Svea Rikes Ständer, Grefvar, Friherrar, Biskopar, Rid
-
Expedilions-Ulskottets Förslag till lind. Skrifvelse, N.o 2 o.
Vetskap och Ade), Presterskap, Borgerskap och menige Allmoge, som härstädes
å Urtima Riksdag församlade äro, gore vetterligt: det håfve Vi
åt de af Oss under denna Riksdag till tryckfrihetens vård utsedde Comiterade
härmed velat uppdraga alt vaka deröfver, det så väl Grundlagarne,
med de deruti vid denna Riksdag antagne förändringar, vid skeende
omtryckning af satnma lagar, som ock vårt förafskedade Riksdagsbeslut,
varda felfritt tryckta.
Stockholm den 15 Maj 1845.
N:o 210.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 18 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers Förordnande för Pastor Primarins, Ledamoten
af Kongl. Nordstjerne Orden, Doctor A. Z Pettersson,
Expeditions-Chefen och Riddaren N- W. af Zellen,
Lagmannen och Riddaren Chr. Sundin, Professoren och
Riddaren L. M. Enberg, Riks-Antiquar ien och Riddaren
B. E. Hildebrand, samt Expeditions -Secreteraren och Riddaren
J. G. Richert, att vara Ledamöter i Comiteen för
Tryckfrihetens vård.
Vi éfterskrifne Sveriges Rikes Ständer &c. &c. &c., göre veterligt: att
sedan, enligt 108 § Regerings-Formen och 65 § Riksdags-Ordningen, Vi,
genom utsedde Electorer, valt de män, som, jemte Vår Justitie-Ombudsman,
böra vårda tryckfriheten, och deri ill i laglig ordning blifvit kallad
N. JN-, vilje Vi, i kraft häraf, hafva förordnat honom, N. N., alt vara Ledamot
i Comiteen för tryckfrihetens vård, och eger han att i’ utöfningen af
denna befattning ställa sig Tryckfrihels-Förordningen samt Rikets öfrige
Grund
-
Expeditions-ULskotlels Förslag lill und. Skrifvelse, N.o 21 f. Spf
Grundlagar till efterrättelse och för öfrigt noga iagttaga hvad i öfverensstämmelse
dermed befrämjar allmän upplysning, under bevarande af allmänt
lugn.
Till yttermera visso håfve Vi detta Förordnande underskrifvit Och
med vära Insegel bekräftat.
Slockholm den 19 Maj 1845.
N:o 211.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —-
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående ett låneunderstöd
för återuppbyggande af Conradsfors’s Bruk
i Wermland.
(Stats-Utsk:s Uti, N:o 227 och 261).
S. A. K.
Jemte förmälan, hurusom genom ett, vid Conradsfors’s, inom Östmarks
socken af Wermlands Län belägna, nyligen anlaggda jernbruk, den 25 Augusti
sistlidet år iuträffade vattuflöde, större delen af de nämnde bruk tillhörande
åbyggnader och anläggningar jemte kolförråd, inventarier, m. m.
gått förlorade, hvilken olyckshändelse vore så mycket mera förtjent af allmänt
deltagande, som, utom det att egaren af berörde bruk, Grufvu-fogden
C. B. Fitinghoff, vid detsammas anläggning ådagalaggt ovanlig drift och
verksamhet samt sökt betrygga denna anläggnings framtid och göra den
för kringliggande ort gagnande, i hvilket afseende, genom hans försorg, nya
vägar under de sednaste åren blifvit inom Socknen anlagde, en segelled i
granskapet öppnad samt några smärre sjöar sänkta, allt utan ringaste bidrag
från Statens sida, denna bruksanläggning äfven, genom de tillfällen den
Bih.
till R. Sc. Prot, 184S. 10 Sami. 1 Afd. 73
Expeditions-Utskoltets Förslug till und. Skrifvelse> N.-o 2it,
samma lemnat till arbetsförtjenst, inom den i flera afseenden vanlottade
ort, der detta bruk är beläget, haft ett högst välgörande inflytande på en
talrik menighets bergning; har hos Rikets Ständer framställning blifvit
gjord derom, att enär bemälde bruksegare önskade till allmänt och enskildt
gagn återställa ifrågavarande anläggning, men sådant, i anseende till saknade
tillgångar, icke vore honom möjligt, utan understöd från Statens sida,
ett låneunderstöd å 30,000 U:dr måtte för berörde ändamål Bruksegaren
Fitinghoff meddelas.
ftikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och då, enligt hvad
hos Rikets Ständer blifvit vitsordadt, återupprättandet af merberörde bruksanläggning
efter all sannolikhet kommer att verksamt bidraga till beredande
af näringstilifällen inom en folkrik församling och såmedelst, genom alt afhålla
innevånarne från de hittills vanliga utvandringarne, äfven på folkets
sedlighet utöfva en fördelagtig verkan, hvadan densamma synes vara af
synnerlig vigt och nytta för en bland Rikets fattigaste och i de flesta hänseenden
mest vanlottade landsorter, hvilken dessutom icke lärer kunnat
komma i åtnjutande af sådana Statsbidrag, som till vattenaftappniugar och
väganläggningar, m. fl. allmänt nyttiga företag, inom andra delar af Riket
blifvit anvisade; så och då förväntas bor, att, medelst de tillfälle» till arbetsförtjenst,
hvilka härigenom varda beredde, de för nämnde orts innevånare
hittills icke sällan nödvändiga spanmålsundsättningar hädanefter skola
blifva mindre behöfliga, hafva Rikets Ständer, för återuppförandet af de
sistlidet år genom vattuflöde förstörda verkstäder med tillhörande byggnader
vid Conradsforss bruk i Wermland, beviljat egaren af samma Bruk,
C. B. Fintinghojff ett låneunderstöd af 30,000 R;dr B:co emot följande
villkor:
l:o lånet, som utgår af Riksgälds-Contorets nu disponibla medel, får
innehafvas räntefritt till 1849 års slut; men derefter skola sex procent å
det ursprungliga lånebeloppet, inom hvarje års utgång, till nyssnämnde
Verk inbetalas; hvarvid Tre procents årlig ränta å det obetalda Capitalet
först beräknas och afgår, derefter återstoden utgör Capital-afbetalning; kommande,
derest denna betalningsskyldighet åsidosattes, hela den utestående
lånesumman att å Riksgälds Contorets vägnar indrifvas;
2:o för detta lån lemnäs första inteckningen uti ej mindre Conradforss
bruk med dertill hörande byggnader, verk och inrättningar, än den
med samma bruk förenade landtegendom;
3:o innan lånemedlen af Fullmägtige i Riksgälds-Contoret, till större
eller mindre del, utanordnas, böra till detta Verk vara aliemnade;
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, IV.-o 112. 5^9
a) låntagarens skuldförskrifning å lånesumman, öfverensstämmande med
det Formulär, sorn af Fullmägtige varder faststäldt;
b') fullständiga handlingar, angående den i ofvanstående punkt föreskrifna
inteckningssäkerhet;
c) en serskild af låntagaren utgifven förbindelse, att alla de byggnader,
som vid förenämnde bruk erfordras för den derstädes privilegierade
stångjerns- och manufactur-tiilverkning, skola före den 1 Juli 1848 vara
fullbordade och emot brandskada försäkrade uti härvarande Allmänna
Brandförsäkringsverk eller Länets Brandförsäkringsbolag, vid äfventyr, att, i
annat fall, hela lånet, tillika med derå, från dess utbekommande, upplupen
Fem procents årlig ränta, skall till Riksgälds-Contoret genast inbetalas;
d) af Fullmägtige godkänd borgen eller annan säkerhet för denna förbindelses
behöriga uppfyllande; och
4:o Sedan bruksbyggnaderna blifvit uppförda och brandförsäkrade, bör
före den 15 Oclober hvarje år inför Riksgälds-Contoret styrkas, att brandförsäkringsafgifterna
för omförmälde egendom blifvit behörigen erlagda.
Hvilket Rikets Ständer härmed få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845,
N:o 212.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse* angående afskaffande
af slaf veriet på St. Barthelemy.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 116 och Mern. N:o 290).
S. A. K.
Uti Nådig skrifvelse af den 1 Oclober nästlidet år har E, K. M. be
-
5So Expeditions - Utskottets Förslag till und. Skri/velse, N.-o •st >7.
i
liagat lemna Rikets Ständer de upplysningar och förslag, hvarom Rikets
Ständer uti underdånig skrifvelse den 30 April 1841 anhållit, till utrönande
huruvida slafveriet på Ön S:t Barthelemy må kunna afskaffas. Af det
utlåtande, Gouvernören å nämnde Ö, på Kongl. Maj;ts Nådiga befallning,
den 9 Juni 1842 i frågan afgifvit, vore att inhemta, ej mindre skillnaden
emellan den oloffiga slafhandeln, hvarom Tractaterna emellan Sverige och
England af den 6 November 1824 samt Sverige och Frankrike af den 21
Maj 1836, äfvensom Kongl. Förordningen den 7 Januari sistnämnde är
med tillägget dertill af den 1 Maj 1836, handla, och den på S;t Barthelemy
samt andra ställen ännu befintliga lifegenskapen, som äfven benämnes
med ordet slafveri ; än ock fullständiga upplysningar, rörande beskaffenheten
af detta sednare förhållande, antalet af de personer, hvilka äro detsamma
underkastade, och den utväg till slutligt afskaffande deraf, som ansågs
med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Ehuru de af Gouverneuren
meddelade upplysningar visserligen ådagalade, att på Ön S:t Barthelemy
slafvarnes tillstånd, genom sednare föreskrifter, väsendtligen förbättrats,
funnos likväl tillräckliga skäl för E. K. M:t att dela Rikets Ständers önskningar
för slafveriets skyndsamma upphörande. För vinnande af detta mål, utan
förnärmande af slafegarnes lagligen föisäkrade rätt och utan att äfventyra
Coloniens bestånd, ansåg E. K. M:t annan utväg ej vara för handen, än
den af Gouvernören uppgifna, eller att tilldela slafvarnes egare en skälig,
om också icke full, ersättning för den rätt, dem fränkändes, och lemna de
frigifne i början något understöd till försörjning och uppfostran. Men då
Coloniens inkomster icke lemnade erforderlige tillgångar dertill, återstod
endast att till Rikets Ständers behjertande öfverlemna, huruvida några medel
må vara för sådant ändamål 'att använda. Med anledning af den värderingsgrund,
Gouvernören föreslagit, skulle härtill erfordras 97,320 Spanska
Piastrar. Enligt seduaste folkräkningen på Ön vid slutet af år 1842, vore
väl utrönt, att det af Guvernören beräknade antalet siafvar, 595, då
nedgått till 531, hvarigenom en nedsättning i den nyssnämnde ersättningssumman
uppkommit för 64 siafvar, men då i denna förslagsberäkning icke
något blivit afsedt för oundgängligt understöd åt de minderårige och orkeslösa
frigifne, genast efter frigifvandet, ansågs det behöfliga ersättningsoch
kostnadsbeloppet för en omedelbar frigifning af alla slafvarne ändock
kunna skattas till ofvannämnda summa, och om detta belopp släldes till
E. K. M:s disposition, emot redovisning, tviflade E. K. M. således ej, att
det åsyftade ändamålet skulle på en gång kunna vinnas. Utom benede
utväg till slafveriets afskaffande, hade Guvernören på SA Barthelemy seder
-
Expeditions-Utskoltels Förslag till und. Skrifvelse, N-o 2/2. 581
mera lill E, K. M:t i underdånighet inkommit med elt annat förslag, hvilket
E. K. M:t äfven velat i Nåder meddela lill Rikets Ständers kännedom»
Enligt detta förslag, hvilket mera långsamt ledde till det åsyftade ändamålet,
skulle slafvarne för allmän räkning inköpas och frigöras blott efter hand,
i den mån försäljning eller tillfällen till inlösen af slafvar till lägre pris
sig yppade. Härigenom skulle tilläfventyrs halfva kostnaden kunna besparas
och utgifvandet deraf fördelas på flere år. I fall Rikets Ständer ville
föredraga detta alternativ, hvarigenom slafvarnes friköpande ändock sannolikt
skulle kunna i det närmaste verkställas på fem år, borde en summa
af 10,000 Spanska Piastrar årligen under dessa fem år anslås, med rättighet
att använda ena årets besparing under ett påföljande år; och skulle serskild
redovisning for medlens användande af Gouvernören på stället årligen
aflemnas och Rikets Ständer eller deras Revisorer meddelas. Dock ville
E. K. M:t fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, i händelse ön
S:t Barthelemy skulle, i anledning af hvad E. K. M:s serskilda Nådiga Proposition
innefattade, varda till främmande Magt afträdd, innan slafvarnes
emancipation blifvit fullbordad, behofvet af anslag för sådant ändamål
komme alt upphöra eller minskas i förhållande till de villkor, som vid öfverlåtaudet
kunde blifva betingade.
Rikets Ständer hafva, för bedömande af denna fråga, tagit noggrann
kännedom utaf handlingarne äfvensom de Tractater och äldre Författningar,
på hvilka slafegarnes rätt anses vara grundad. I sådant afseende innehåller
deu under den 1 Juli 1784 emellan Konungen af Sverige och Konungen
af Frankrike afslutade, den 10 Augusti samma år utaf Kongl. Majit ratificerade
och stadfästade, Provisionelle Convention till förklarande af preliminaire
Conveutionen rörande handeln och sjöfarten af den 25 April 1741,
uti 8:de och 9:de artiklarne, att Hans Aldrachristligaste Maj:t afstod för everdeliga
tider åt Konungen och Kronan Sverige, till fullkomlig ego och öfverherrskap,
Ön S:t Barthelemy i Westindien, men att detta afstående skulle
på intet sätt kränka den enskilda egande- och besittningsrätt, som tillhörde
Franska innevånare eller andre, hvilka dittills varit Hans Aldrachristligaste
Maj:ts undersåter på nämnde Ö, utan skulle de oafbrutet dem tillgodonjuta
under Svenskt Öfverherrskap, efter hvars och ens laga åtkomst,
samt efter de författningar och sedvanor å Ön vidtagne voro, utan att, under
förevändning och såsom påföljd af detta ombyte af Herrskap, dem någon
oro, tvång eller skada skulle förorsakas i deras enskilda egendom, eller
de rättigheter, dem af egnnderätlen tillkommo. Kongl. Kungörelsen den 7
September 1785 tillförsäkrar alla deni, som sig på Ön S:t Barthelemy ned
-
5^2
Expeditions-UIskottets Förslag till und. Skrifvelse, JV.-o 22.
sälte, om alla de lii- och rättigheter, denna Ö redan voro beviljade, eller
än vidare kunde tilläggas, och att vid nämnde tid rättigheten att på S:t
Barthelemy ega slafvar var lagligen erkänd, inhemtas af det under den 28
Augusti 1786 utfärdade Privilegium för ett Svenskt Westindiskt Compagnie,
lill hvars förvaltning Ön under vissa villkor blifvit upplåten, och hvilket
Compagnie lemnats frihet att drifva slafhandel på Angola och Africanska
kusten.
Då nu de personer, hvilka för närvarande å Ön S:t Barthelemy ega
slafvar, antingen deras rättighet dertill härleder sig sig från berörde tid, eller
de genom ari, köp eller annat laga fång kommit deraf i besittning, icke
skulle kunna, utan förnärmande af enskild rätt, beiöfvas de fördelar, som
dem genom slafvarnes egande tillskyndas, så framt icke lämplig ersättning
iemnades, hafva Rikets Ständer ansett slafvarnes försättande i frihet endast
genom utfärdande af ett påbud icke kunna ega rum. Rörande desse slafvars
belägenhet och villkor, synes väl af Guvernörens ofvanberörde utlåtande,
att deras tillstånd kan anses vara vida fördelagligare än på någon af
de Westindiska öar, om hvilka Guvernören egt kunskap: att de hvarken
aro betungade med alltför strängt arbete eller underkastade någon hård behandling
af sina egare, och att de sednares lätt alt disponera öfver slafvarne
redan blifvit så lill vida inskränkt, att desse ej kunna emot sin vilja
försäljas till exportation från ön, men, på sätt Guvernören vidare utvecklat,
slafven är, genom saknaden af rättigheten att råda öfver sig sjelf och sina
anlag, nedsatt till sitt menskliga värde, för alltid bunden till en viss ort
och vissa iefnadsvillkor, öfver hvilka han ej ens kan hoppas att höja sig;
och i sina naturligaste och ömmaste känslor beroende af en annans godtycke,
blilver det för houom ej möjligt att, såsom den fria menniskan, fatta
och eftersträfva sedligt värde. Sedan derföre frågan om slafveriets upphörande
på denna under Sveriges Krona lydande besittning blifvit vackt,
anse Rikets Ständer det icke vara förenligt med menskligheteus bud och
Nationens anseende att låta densamma åter förfalla.
För möjligheten att verkställa detta förslag, utan förnärmande af slafegarnes
rätt, äro af Guvernören uppgifne 2;ne utvägar, den ena, hvarigenom
ett anslag i ett för allt af 97,320 Spanska Piaster, slafvarnes frihet skulle
kunna genast och på en gång beredas, den andra, enligt hvilken emancipationen
endast småningom och i den mån tillfällen yppades till inlösen af
slafvar till lägre pris skulle ega rum, och hvarför kostnaden beräknats till
10,000 piaster årligen under fern år, tillsammans 50,000 piaster, eller något
mera än hälften af ofvan uppgifna summan. Auledningen till denna
Exptdttions-U Iskollets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 211.
583
betydliga skillnad i kostnaden igenfinnes i den olika beräkningsgrunden,
då nemligen, i det förra afseende t, slafvarne upptagits lill ett pris, motsvarande
den efter en räntefot af 8 proc. capitaliserade inkomsten af slafvarues
arbete, och i det sednare fallet blifvit beräknade de pris, sorn vid slafvarnes
försäljning å ön vanligen erhållits, och hvilka, enligt vunnen upplysning,
ehuru för en fullväxt slaf betydligt öfverstigaude 100 piaster, dock
understundom, isynnerhet då slafvens fri köpande varit i fråga och andre
speculanter af sådan anledning afhållit sig från att uppdrifva priset, nedgått
till 70 å 00 piaster och derunder.
Utom den betydliga besparing, som, genom vidtagande af denna sednare
åtgärd, således skulle vira att vinna, finnes äfven, enligt Rikets Ständers
öfvertygelse, andia icke mindre vigtiga omständigheter, som gifva åt
densamma ett ökadt företräde. Slafvarues försättande i frihet på en gång
och i massa skulle nemi. medföra en total och hastig rubbning uti alla
förut varande förhållanden inom ön, hvaraf flera olägenheter och måhända
äfven vådor kumle inträffa; och för slafvarne sjelfve, hvilka förut i deras
af egarne helt och hållet beroende ställning ej kunnat förvärfva sig de vanor
och egenskaper, hvilka erfordras för att i det fria tillståndet bereda sig
utkomst, skulle, så framt ej förberedande åtgärder vidtogos för betryggandet
af deras framtid, möjligen efter frigifvandet, med deras anlag för lättja
och lösdrifveri, komma alt betinna sig i en olyckligare belägenhet än dessförinnan.
Såsom ett i detta afseeude verksamt medel, hvarigenom så väl
en ytterligare minskning uti Statens påräknade bidrag kunde beredas samt
rättvist företräde lemnäs de slafvar, hvilka sjelfve vilja medverka till återvinnandet
af sin frihet, som ock den egna omtankan för framtida bergning
hos deni erhöll en nyttig väckelse, hafva Rikets Ständer funnit det villkor
för slafvarnes frigifvande böra, så vidt ske kan, bestämmas, att Staten icke
helt och hållet bestrider kostnaden derför, utan att de, som vilja komma i
åtnjutande af denna fördel, må föranledas att äfven sjelfve, i någon om än
ringa mån, dertill bidraga. På grund häraf och då således hela kostnaden
icke kan på förhand med säkerhet beräknas, hafva Rikets S:äuder ansett
lämpligast att desse medel icke annorlunda anvisas, än intill nästa Riksdag,
då efter sig företeende omständigheter och de förändrade förhållanden,
som emedlertid kunna inträffa, Rikets Ständer blifva i tillfälle besluta oin
anslagets fortfarande, med oförändradt, tillökadt eller minskadt belopp;
och tå Rikets Ständer nu i underdånighet anmäla, att Rikt ts Ständer, f>r
sin del, anse en summa af 10,000 Spanska piaster, årligen, under tre år, böra
af Handels- och Sjofatts-Fouden, under förbehåll af framtida ersättning till
534 Expeditions-Utskottets Förslag till und. SkriJvelsej N.o n3.
nämnde Fond, ställas lill Styrelsens öfver ön S;t Barthelemy disposition,
emot redovisning, att användas till slafvars å nämnde ö friköpaude, hvarvid
likväl qvinnor och barn, samt män, som sjelfve till friköpandet bidra
ga,
böra ega företräde.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845.
N:o 213.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den i8 Maj i845.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den ig — —~
Bonde-Ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelsej i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition, angående Colonien S:t Barthelemys
återställande under Sveriges allmänna drätsel och
förvaltning.
(Stats-Utsk;s Ull., N:o 258 och Mern. N:o 291).
S. A. K.
Uti en den 1 October förlidet år till Rikets Ständer »flåten Nådig
Proposition har E. K. M., som ansett med en välförstådd ordning mindre
öfverensstämmande, att någon Rikets besittning vore undantagen ifrån Rikets
Statsförfattning och allmänna förvaltningsformer, alltså behagat föreslå
Rikets Ständer alt, med upphäfvande af deras år 1812 fattade beslut om
Colonien S:t Barthelemy’s och blifvande ultramarinska besittningars öfverlemnande
till Kongl. Majrts serskilda förvaltning, denna Coloni måtte återställas
under moderlandets allmänna drätsel, så att derpå komrae alt tillämpas
de för Riket i öfrigt gällande förvaltnings- och redovisningsgrunder;
varande härvid jemväl i Nåder omförmäldt, hurusom, utöfver följande
Expeditions -Viskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.-o 2/3, 585
i B<rtbelemy-cassans namn upptagna län, nemligen: 76,250 R:dr Hamb.
B:co, försträckta af Högstsalig H:s Maj:t Konungen, 60,000 R.dr samma
mynt af den så kallade Filéaska donations-fonden och 30,000 £ Sterling
af Handelshuset Smith Payne & Smiths i London, Colonien icke häftade
för andra skulder eller förhindelser, hvarken inom eller utom Riket, äa för
de förskott, som af Kongl. Maj:ts handcassa blifvit tid efter annan utgifna,
dels till fyllnad i kostnaderne för Coloniens administration, dels till andra
utgifter, dem Kongl. Maj:t ansett böra af inkomsterne från Colonien bestridas,
äfvensom för 73,853 R:dr 16 sk, B:co, hvilka af Stats-Contoret blifvit
förskjutna till åtskilliga fri-cadetters af de 3:ne ofrälse Stånden underhåll,
ifrån år 1821 till år 1829 samt till pension åt numera aflidne GeneralLieutenanten
Suremain, och hvilka senare förskott Kongl. Maj:t genom Nådiga
Bref den 17 April och den 21 Maj 1830 förordnat böra af Barthelemy-fonden
ersättas, så snart dess tillgångar sådant medgifva; hvaremot och
utan att äska, af Svenska Stats-Yerket eller af framdeles från Colonien
möjligen inflytande tillgångar, någon ersättning för de af Kongl. Majit för
densamma utgifna förskott eller något bidrag till infriande af de i Barthelemy-fondens
namn upptagna lån, E. K. M. i Nåder föreslagit Rikets Ständer
att låta afskrifva Stats-Contorets förberörda fordran för fri-cadetters
underhåll och utbetald pension åt Generalen Suremain, helst Colonien i
alla fall för det närvarande saknade tillgångar till dess gäldande.
Då af den förflutna tidens erfarenhet kunde slutas, att för moderlandets
handel och industri, under vanliga förhållanden, icke vore att påräkna
serdeles gagn af denna aflägsna besittning, hvadan bibehållandet deraf ej
heller syntes innebära någon fördel för moderlandet, har E. K. M., af sådan
anledning, tillika i Nåder föreslagit Rikets Ständer att, i öfverensstämmelse
med deras redan den 8 Juli 1818 fattade beslut, uppdraga åt E. K. M.
att, då tillfälle kunde dertill sig yppa, till någon främmande Magt afträda
Colonien S:t Barthelemy på de förmånligaste villkor, sorn för Svenska StatsYerket
stå att erhålla; hvaremedlertid E. K. M. ansåg lämpligast, att Coloniens
Styrelse blefve ställd under Finance-Departementet och alt de vid
Colonial-Departementet för det närvarande anställde 2:ne Tjenstemän och 1
Vaktbetjent uppfördes å allmänna Indragnings-Staten, med fortfarande tjenstgörings-skyldighet
och med rättighet att, derest Colonien skulle på nyss omformälda
sätt upphöra att vara en Svensk besittning, de innehafvande lönerne
äfven derefter tillgodonjuta, under de för löners bibehållande å Indragnings-Stat
i allmänhet stadgade villkor.
B di, till R. St, Fröt, /84S. 10 Sami, 1 Afd. 74
586 Expeditions-Utskottets Förslag lill und. Skrifvelse, N.-o -2i3■
Efter likaledes erhållen del af räkenskaperne öfver förvaltningen af ifrågavarande
Colonie under åren 1812—1843, hafva Rikets Ständer till
sorgfälligt öfvervägande förehaft E. K. M:s i detta ämne sålunda gjorda
Nådiga framställningar; och då Rikets Ständer, för sin del, helt och hållet
instämma i den uti E. K. M:s Nådiga Proposition uttryckta åsigt, rörande
olämpligheten deraf, att serskilda delar af en och samma Stat i financielt
och administrativt hänseende förvaltas efter fullkomligt olika grunder,
samt för öfrigt, efter Rikets Ständers tanka, det ostridigt måste vara
E. K. M;s höga rätt att frånsäga Sig ifrågavarande, af en bland Dess företrädare
i regeringen öfvertagna, serskilda förvaltning af ön S:t Barthelemy,
hafva Rikets Ständer' med upphäfvande af det vid 1812 års Riksmöte af
Rikets då församlade Ständer fattade beslut, angående Golonien S:t Barthelemy
s och blifvande Svenska ultramarinska besittningars öfverlemnande
till Kongl. Maj:ts serskilda förvaltning, bifallit, att nämnde Colonie återställes
under Sveriges administration och drätsel, samt att följagtligen, i afseende
på uppbörden af och redovisningen för de å ön S:t Barthelemy inflytande
Stats-inkomster, må tillämpas enahanda grunder, som för öfriga delar
af Riket äro gällande.
På sätt ej mindre uti E. K. M:s till Rikets Ständers Stats-Ulskott aflåtna
serskilda Nådiga skrifvelse finnes antydt, än ock af de vid föregående
Riksdagar till Rikets Ständers Stats-Utskott i Nåder afgifna berättelser inliemtas,
hafva under en längre följd af år, i anseende till missgynnande
eonjuneturer, Golonien S:t Bartbelemys bandel och rörelse befunnit sig uti
en serdeles ofördelagtig ställning, såsom följd hvaraf jemväl inkomsterne af
ön, hvilka helt och hållet härflyta af handeln och rörelsen, vida understigit
och fortfarande understiga det för utgifternes bestridande erforderliga
belopp. Räkenskaperna utvisa ock, att allt sedan år 1830 någon inkomst
från ön S:t Barthelemy icke till Colonial-Departementet influtit. Då nu
föga anledning synes vara för handen att emotse en förbättring uti nu rådande
eonjuneturer samt Golonien för öfrigt hvarken i senare tider utöfvat
eller, under vanliga förhållanden, torde komma att utöfva en synnerligen
verksam inflytelse på moderlandets handel och konstflit, hafva, på grund
häraf, Rikets Ständer, i öfverensstämmelse med hvad E„ K. M. i Nåder
föreslagit, ansett sig böra i underdånighet uppdraga åt E. K. M. att, så snart
tillfälle dertill kan sig yppa, till någon främmande Magt afträda Co lomen
S:t Barthelemy på de för Svenska Stats-Verket mest förmånliga villkor,
som stå att erhålla.
I sammanhang härmed hafva Rikets Ständer funnit skäligt medgifva:
Exp editions-Ut ekot tets Förslag till und. Shrifvelsej N.o 213. 53 7
att ön S:t Barthelemy’s styrelse må ställas under Finance-Departementet;
att de utgifter, hvilka erfordras för öns förvaltning, men ej af inkomsterne
betackas, ina förskjutas af Stats-Verkets tillgångar och årligen från RiksgäldsContoret
efter skeende reqvisition ersättas, intill dess sig visar, huruvida
godtgörelse för dessa kostnader må framdeles kunna beredas utaf öns afkastning
eller genom dess afträdande; att de vid Colonial-Departementet nu
anställde tvenne tjenstemän och en vaktbetjent må, under fortfarande tjenstgöringsskyldighet,
uppföras å allmänna Indragnings-Staten, till åtnjutande af
de, enligt Colonial-Departementets nu gällande Stat, dem tillkommande lönebelopp,
nemligen:
Expeditions-Secreteraien Aberg ...... B:co R:dr 1,500; —
Revisorn Obitz
„ „ 600; —
Vaktmästaien Wistrand ........ „ „ 66:32.
äfvensom att bemälde tjenstemän och vaktbetjent må berättigas att, derest
Colonien skulle på ofvanberörde sätt upphöra att vara en Svensk besittning,
sine innehafvande löner äfven derefter tillgodonjuta, dock att desamma,
jemlikt de för löners bibehållande å indragningsstat i allmänhet stadgade
villkor, minskas eller upphöra i den mån innebafvarne af allmänna medel
undfå högre löner än de vid sitt 1111 ilrågaställde uppförande å indragningsstat
äga att uppbära ; samt att, då Protocolls-Secreteiarén vid Colonial-Departementet
L. J. Borings enka innehar en å Departementets Stat uppförd
pension af 200 R:dr B:co årligen, bemälda Enka må, lika med nyssnämnde
tjenstemän, uppföras å allmänna Indragnings-Staten, till fortsatt åtnjutande derifrån
af omförmälda 200 R;dr B;co om å>~et.
Vidkommande slutligen den af E. K. M. i Nåder äskade afskrifning af
ett belopp, stort 73,853 R:dr 16 sk. banco, hvilket af Stats-Contoret förskjutits
till underhåll af fri-cadetter och pension åt General-Lieutenanten
Suremainj så hafva Rikets Ständer ansett frågan härom lämpligast böra
anstå, intilldess sig visat, om och på hvad villkor det föreslagna afträdande
af Cojonien S:t Barthelemy må kunna tillvägabringas; i följd hvaraf
ofvannämnda förskotter tills vidare komma att uti Stat-Verkets räkenskaper
balanceras.
Hvilket allt, till svar å E. K. M:s Högstberörde Nådiga Proposition,
Rikets Ständer få härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845.
58S
Expeditions-UtsnoUets Förslag till tind. Skrifvelse, IV.-o lif,
N:o 214.
Uppläst oeh godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Maj 1840.
Preste-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den i g — —
Bonde-Ståndet den ig — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående beviljadt
lån för reparerandet och utvidgandet af Nyköpings Lärdoms
skolas local.
(Stats»Utsk:s Ull., N:ris 223 och 293).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord derom, att ett låneunderstöd
å 3,000 R:dr B:co måtte af allmänna medel oeh emot uppgifna
villkor för återbetalningen varda beviljadt, för verkställandet af en redan i
många år uppskjuten, men nu mera oundgängligen nödvändig reparation
och utvidgning af det hus, som af högre Lärdoms- och Apologist-Skolan i
Nyköping begagnas, till hvilket reparations- och byggnads-ai bete Strengnäs
Stifts Byggnads - Gassa saknade tillgång, helst samma Cassa, i anseende
till nybyggnader och betydliga förbättringar af husen vid Stiftets öfriga
Läroverk, vore för närvarande skuldsatt; vid behandlingen af hvilken fråga
förekommit och styrkt blifvit, dels hurusom Stiftets Consistorium förpligtat
sig att, i egenskap af föreståndare för Stiftets Läroverks byggnads-cassa,.
ikläda denna cassa betalningsskyldighet för berörda lån, dels att byggnadskostnaden,
enligt behörigen upprättadt förslag, uppginge till 3,593 RtJr 4t
sk. 4 r:st B;eo, dels ock att cassans skuld, vid senaste bokslut, utgjorde
4,065 R:dr 29 sk. 3 r:st samma mynt.
I betraktande häraf och då omförmälda byggnads-arbete blefve alltmera
nödvändigt, enär antalet af skolans lärjungar årligen ökas, hafva Rikets
Ständer, med afseende jemväl å det föreslagna lånets föga betydliga
belopp, funnit skäligt bifalla, att, för skolhusets i Nyköping tillbyggnad och
reparation, ett lån ä Tre Tusende R:dr B:co må af Riksgälds-Contorets nu
ägande tillgångar Strengnäs Stifts Consistorium meddelas, emot skyldighet
att, efter fem års förlopp, årligen återbetala en femtedel af lånets capitalbelopp
samt efter samma tid erlägga Tre procents årlig ränta för den återstående
lånesumman; börande, innan lånet af Riksgälds-Conloret utbetalas,
bemälda Consistorium hafva dit aflemnat sin, å Stiftets Läroverks Ry»g
-
Expedilions-UtskoUets Förslag till und. Skrifvelse, JV.o v5. 58g
nads-Cassas vägnar, utgifna förbindelse att de stadgade betalningsvillkoren
behörigen fullgöra.
Hvilket Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845.
N:o 215.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adelö den 18 Maj 1845.
Preste-Ståndet den [8 — —
Borgare-Ståndet den ig — —
Bonde-Ståndet den ig — —
Rikets Stänclers underdåniga Skrifvelse, med öfverlemnande af
Riks Staten för åren i845—i8fy.
(Stats-Utsk. Utl„ N:o 134, samt Mern. JN:ris 233 och 306).
S. A. K.
Med öfverlemnande af den upprättade Riks-Staten för åren 1845, 1846
och 1847, få Rikets Ständer underdånigst anmäla, att, i afseende å dispositionen
af bcsparingarne uppå Hufvud-Titlarue, Rikets Ständer i allo vidblifvit
hvad derom vid 1840—1841 årens Riksdag är vordet stadgadt, hvilket
Rikets då församlade Ständers uti underdånig skrifvelse den 12 Maj
1841 hos Kongl. Maj:t anmälda beslut Rikets Ständer alltså åberopa; äfvensom
Rikets Ständer få i underdånighet tillkännagifva, att alla sådana anslag,
hvilka ej blifvit till årligt utgående anvisade å Riks-Statens serskilda
Hufvud-Titlar, skola af Riksgälds-Contorets medel bestridas på de tider och
i den ordning, som af Rikets Ständer för hvarje serskildt fall blifvit beslutadt
oell hos E. K. M:t i underdånighet anmäldt, samt att, der någon
viss tid ej finnes bestämd, anslagen äro afsedde att utgå från innevarande
1845 års början.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845.
5go
Expeditions-Utskottets Förslag till und. Skrifvelse, N.o 2)6.
N:o 216.
Uppläst ocb godkändt hos Ridd. och Adeln den 18 Maj 1845-
Presle-Ståndet den 18 — —
Borgare-Ståndet den 19 — —
Bonde-Ståndet den 19 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående nedsättning
af beloppet för summa appellabilis vid RådstufvuRätten
i Staden Fahlun.
(Lig-Utskts Bet., N:o 54 och Uti. N:o lil).
S. A. K.
Enär det i Fahlu Stads Privilegier af den 30 Oetober 1641 innefattade
och allt jemt tillämpade stadgande, det icke någon må vädja emot Rådstufvu-Rättens
derstädes dom, ,Jmed mindre sakens capital är värdt 400
daler”, lärer föranledt missbelåtenhet hos ej allenast rättsökande, hvilkas
tvister angått ringare belopp, utan ock sjelfva Domstolen, som ofta önskat
se till värdet obetydligare, men till beskaffenheten invecklade saker af den
högre lagskipande magten bedömde, har hos Rikets Ständer blif vit yrkad t,
det målte, med upphäfvande af berörde stadgande, omförmälda belopp nedsättas
till det, som Lagen i 25 Cap. 16 § Rättegångs-Balken bestämmer for
rätt till vad mot Rådslufvu-Rätts dom i allmänhet; i sammanhang hvaimed
till Rikets Ständer jemväl öfverlemnats Utdrag af ett Protocoll, hållet
inför Magistraten i Fahlun den 19 Augusti nästlidet år, innefattande dtn
förklaring af ej mindre Magistraten än Stadens äldste, att berörde fråga
blifvit hos Rikets Ständer väckt i enlighet med deras dertill gemensamt
iemnade uppdrag.
Rikets Ständer hafva denna fråga i öfvervägande tagit; och då, med
afseende å här ofvan anmärkta, af Magistraten och Borgerskapets Äldste i
Fahlun afgifna förklarande, antagas måste, att ifrågavarande framställning
öfverensstämmer med bemälde samhälles önskan, anse Rikets Ständer något
hinder destomindre böra möta för undanrödjande af den afvikelse, som uti
ifrågastälide hänseende för nämnde stad egt rum från Lagens allmänna
bud, som denna afvikelse ej allenast kan medföra olägenheter för innevånarne
i meranämnde Stad, utan ock för hvar och en annan, som vid
Stadens Rådstufvu-Rätt kan komma att tvista, samt borttagandet al ett sådant
undantagsstadgande dessutom återför den jemlikhet i villkoren för
Expedilions-UtskoUets Förslag ill und. Skrifvelse> IV.-o 217. 5y:
rättvisans sökande, som i Lagen bör vidmagthållas; hvadan Rikets Ständer,
för sin del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom, med upphäfvandet
af det i Privilegierna för Staden Fahlun den 30 October 1641
innefattade stadgande, att ej någon må vädja mot samma Stads RådstufvuRätts
dom, der saken ej stiger till fyra hundra dalers värde, förklaras:
att hädanefter, i fråga om vad från nämnde Stads Rådstufvu-Rätt, kommer
allmänna Lagens stadgande att lända till efterrättelse.
Hvilket Rikets Ständer få i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 19 Maj 1845.
N:o 217.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeli» den 2r Maj .845.
Preste-Ståndet den 2. — —
Borgare-Ståndet den 21 —• —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Bikets Ständers underdåniga Skrifvelseangående dagsverks~
skyldigheter för hemmansegare å ön Hven.
(Stats-Utsk. Uti., N:ris 198 och 296).
S. A. K.
Hos Rikets Ständer har framställning blifvit gjord, att då den, enligt
contract af den 20 November 1688, hemmansegarne å den till Rönnebergs
Härad af Malmöhus Län hörande ön Hven, emot åtnjutande af sex daler
Silfvermynts afkortning i räntan för hvarje § mantal, åliggande arbetsskyldighet
till på ön belägna Kungsladugården Uranienborg, och hvilken arbetsskyldighet
genom 2:ne af Kongl. Maj.ts Befallningshafvande i länet år
1811 utfärdade och af Kammar-Collegium den 13 Maj 1813 fastställde Utslag
blifvit besiämd till 22 öke- och 45 dränge-dagsverken af hvarje *•
5ga Expedilions-Utskoltets Forslag lill und. Skrifvelse j Nio 27.
mantal, samt i sednare tider, enär arbetet icke vidare varit vid Kungsladugården
behöfligt, utgjorts med penningar efter markegångspris, nu mera
vore serdeles betungande, bemälde Hemmansegare måtte från otnförnaälde
arbetsskyldighet befrias, emot förbindelse att i stället erlägga sina hemmansräntor
på det sätt, hvarpå desamma före ofvanberörde contracts tillkomst
utgått, eller ock, i händelse sådant icke kunde bifallas, de af berörde
hemman utgående grundskatter skäligen jemkas och nedsättas.
Rikets Ständer hafva detta ärende i öfvervägande tagit; och vid betraktande
af de fyrfaldiga olägenheter, hvilka i allmänhet från dagsverksskyldigheters
utgörande in natura äro oskiljagtiga, enär nemligen ett sådant
åliggande ostridigt medför ett menligt inflytande på de dagsverksskyldige
hemmanens jordbruk, och räntetagaren dessutom deraf i allmänhet icke *
hemtar den fördel, som dermed varit afsedd, samt, hvad serskildt beträfLr
nu ifrågavarande fall, det icke är tvifvel underkastadt, att det belopp, hemmansegarne
å ön Hven för närvarande måste i lösen för dem åliggande
dagsverksskyldigheter erlägga, vida öfverstiger värdet af den nedsättning i
hemmansräntor, hvilken, enligt 1688 års contract, blifvit hemmansegarne
såsom ersättning för den åtagne arbetsskyldigheten medgifven, vid hvilket
förhållande bemälde hemmansegare synas ega giltiga anspråk på tillgodoujutande
af någon lindring i meranämnde, för deras i allmänhet svaga hemman
tryckande beskattning, hafva Rikets Ständer funnit sig böra hos E.
K. M:t i underdånighet anhålla, att den pågående undersökningen angående
dagsverksskyldigheter i Skåne måtte jemväl utsträckas till ifrågavarande,
hemmansegarne å ön Hven åliggande dagsverksskyldigheter, samt att, efter
det i berörde afseende förslag blifvit uppgjordt till en sådan jemkning och
nedsättning af den för desse sistnämnde arbetsskyldigheter utgående lösen,
sora med rättvisa och billighet qfverensstämmer, E. K. M. täcktes till Rikets
näst sammanträdande Ständer i ämnet aflåta Nådig Proposition.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o
Expeditions-Utskottets Förslag till und Skr i/velse , JV.o 218.
5g3
N:o 218.
Uppläst och godhändt hos Hidd. och Adeln den 21 Maj 1845.
Pieste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Slåndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående förändring
af de i afseende på utarrendering af Kronans fasta egendomar
å landet nu gällande föreskrifter.
(Stats-Ulsk. Uti. JN:ris 241 och 297.)
S. A. K.
Då erfarenheten visat, att i Följd af den vid utarrendering af Kungsgårdar
och andra Kronolägenheter medgifne obegränsade täflan, arrendeanbuden icke
sällan blifvit uppdrifne till ett, i förhållande till egendomens värde,
alltför högt belopp, hvilket oftast föranledt antingen arrendatorns oförmåga
att arrendevilkoren i föreskrifven ordning fullgöra, eller ock att egendomen
vid arrendetidens slut aflemnats vanskött och i försämradt skick, anse Rikets
Ständer, till förekommande af de förluster, Staten i begge dessa händelser
måste vidkännas, ett correctiv emot arrendeanbudens oskäliga uppstegring
vara af behofvet påkalladt. Bestämmandet af ett maximum för arrendets
belopp, i förening med företrädesrättighet för förre arrendatorn, hans
enka eller barn, att, emot erläggande af den högsta afgift, som vid auetionen
erbjudits, arrendet öfvertaga, skulle ock, efter Rikets Ständers tanka,
utgöra en kraftig uppmuntran för redan varande Krono-arrendatorer att åt
jordens skötsel och odling egna ökad omsorg samt till egendomens förbättrande
använda sina tillgångar. Pä dessa skäl och med stöd af de uti Kongl.
Maj:ts Nådiga Resolution af den 3 Maj 1821, i hänseende till Lunds-Domkyrko-hemman,
meddelte bestämmelser, få Rikets Ständer hos K. K. M. i
underdånighet anhålla, det täcktes E. K. M., till framtida iagttagande vid
utarrendering af Kungs- och Kungsladugårdar samt andra Kronolägenheter,
hvilkas arrenden ingå till Stats-Verket, i Nåder utfärda följande föreskrifter,
dock utan att härigenom någon rubbning må ega rum uti de, i afseende på
Kronohemmans upplåtande under åbo-rätt, gällande bestämmelser:
l:o Sedan Länets Hushållnings-Sällskap och vederbörande Kronobetjening
blifvit börde, ulsätte Kongl. Maj:ts Befallningshalvande, vid hvarje auBih,
till R. St Trot. i8f5. 10 Sami. 1 Afä. 75
594
Expeditions-Ulskottets Förslag till und. Skrifvelse, N-o iso.
ctionstillfälle, ett minimum, hvarunder, och ett maximum, hvaröfver det år»
liga arrendet icke får gå;
2:o Tili grund för arrendets bestämmande bör tagas dels hemmanets
beskaffenhet, sorn af chartor och ego-beskrifningar utrönes, dels beloppet af
de för andra egendomar i orten utgående arrenden, hvilka med arrendatorns
utkomst och egendomens behöriga skötsel anses förenliga;
3:o Kongl. Maj:ts Befalluingshafvandes beslut i förrberörde ämnen underställes
Kammar-Collegii pröfning och stadfästelse; börande de af sistnämnde
embetsmyndighet fastställde maximi- och minimi-belopp intagas i
den kungörelse, som angående egendomens utbjudande å arrendeauction utfärdas;
4:o
Derest förre hemmansinnehafvaren egendomen väl brukat, ege han
eller, i händelse han med döden algått, hans enka eller barn optionsrätt,
eller rättighet att öfvertaga arrendet till maximi-summan. Begagnas icke
options-rätten, och flere anbud ske till maximi-summan, erhålle den arrendet,
som derjemte bjuder högsta contanta städja för en gång. Skulle åter
vid auctionen hvarken förre hemmansinnehafvaren eller någon annan bjuda
det utsatta minimum, bör i sådant fall hemmanet på auction bortarrenderas
till den mestbjudande, utan att förre innehafvare!! dervid någon options»
rätt njuter.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o 219.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1845.'
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl.
Maj:ts Nådiga proposition, angående ett lånebidrag för Götheborgs
kamnb/ggnad. (Sfats-Utsk:s Uti. N:ris 283 och 308.)
S. A. K.
Då, genom uppgrundningen af Götheborgs hamn, de för utrikes handeln
begagnade större fartyg icke kunna uppkomma närmare intill nämnde
Expeditions-Vishollets Förslag till und. Skrifvelsej N.-o 21g.
595
stad, än till den en half mil derifrån belägna tullstationen Klippan, hvarest
likväl, i anseende till så väl det trånga utrymmet, som den årligen tilltagande
uppgrundningen samt den utanför liggande öppna Elfsborgs-fjorden,
fartygen äro för uppkommande stormar i hög grad blotlställda, hvadan behof
vet länge varit insedt af en närmare staden belägen hamn, dit lastade
fartyg kunde uppgå, har E. K. M., uti aflåten Nådig Proposition till Rikets
Ständer, med förmälan härom, derjemte i Nåder meddelat, dels att, sedan
frågan om lämpligaste sättet för ändamålets vinnande vid flera tillfällen utgjort
föremål för nådig pröfning, hade E. K. M., under den 27 Mars sisth
år funnit godt till efterrättelse fastställa en vederbörligen upprättad plan för
iståndsättande af Götheborgs hamn, enligt hvilken hela kostnaden för anläggningen
skulle uppgå till 560,000 R:dr och arbetstiden inskränkas till
tio år, dels ock att de af Directionen öfver Götheborgs Hamn- och Elf-arbeten
i underdånighet gjorda framställningar om understöd af allmänna medel
för arbetets utförande icke i vidsträcktare måtto kunnat bifallas, än att
Directionen förklarats berättigad att, såsom bidrag till den påräknade arbetskostnadens
bestridande, få under fyra års tid af Handels- och Sjöfartsfonden
uppbära 20,000 R:dr årligen, hvilket bidrag, tillsammans utgörande
80.000 R:dr, ungefär motsvarade det belopp, som tid efter annan blifvit af
Götheborgs reviers-medel användt till förbättrande af segelleden å Götha eif;
och hade bemälda Direction sedermera, jemte fästad uppmärksamhet på nödvändigheten
att anskaffa medel för arbetets utförande inom den derför beräknade
tid, underdånigst upplyst, att af Götheborgs re viers-och tolagsmedel ett
årligt bidrag af 20,000 R:dr kunde påräknas, eller för tio år 200,000 R:dr,
samt anhållit, att, då sistnämnda summa, sammanlagd med ofvanberörda
80.000 R:dr, endast motsvarade hälften af kostnadssumman, E. K. M. måtte
täckas hos Riket Ständer begära ett lån af 280,000 R:dr emot enahanda
återbetalningsvilkor, som vid dylika låns beviljande förut blifvit föreskrifna;
hvarjemte Directionen såsom säkerhet erbjudit sina nu ägande inkomster af
reviers-penningar och en del af stadens tolagsmedel, hvilka inkomster under
de tio sistfötflutna åren i medeltal utgjort 23,210 R:dr 20 sk., hvaraf allt
framgent kunde disponeras 20,000 R:dr om året.
Med fästadt afseende å vigten af Götheborgs stad, såsom Rikets förnämsta
handelsplats vid Nordsjön samt hufvudpunkten för den handel och
rörelse, hvilkas befordrande varit egentliga ändamålet för den nu fullbordade
fördjupningen och utvidgningen af segelleden å Götha Elf, TrollhätteCanalverks
ombyggnad och anläggandet af Götha Canal, samt då sålunda
ifrågavarande hamnanläggning kunde betraktas såsom ett för hela landet gag
-
596
Expedilions-Ulskottets Förslag till tind. Skrifvelsej N:o 2 Q.
neligt företag, har E. K. M. alltså ansett sig äga giltiga skäl i Nåder föreslå
Rikets Ständer, att ett lån af 140,000 R:dr, eller hälften af hvad i arbetskostnaden
nu felas, måtte emot den nu erbjudna säkerheten beviljas och
med 14,000 R:dr om året utgå under loppet af tio år, med villkor, att Götheborgs
stad å sin sida bidrager med en lika summa, samt att, fem år efter
lyftningen af låneunderstödets sista tiondedel, lånets amortering vidtager,
på det sätt, att å det primitiva capitalet 5 procent årligen erlägges, hvaraf
3 procents ränta först beräknas å det vid hvarje liqvid återstående capital
och det öfriga anses såsom afbetalning, intilldess hela capitalet, jemte ränta,
sålunda blifvit till fullo betaldt, dock med rättighet för Directionen att, om
den så skulle önska, få å capitalet göra större afbetalningar, än de nu nämnda.
I anledning häraf och då Piikets Ständer ansett de ilråga varande hamnarbetena
vid Götheborg, hvarigenom varutrafiken derstädes skulle komma
att betydligt underlättas samt flere med så väl lastning som lossning nu
förenade kostnader och svårigheter undanrödja eller förminskas, böra för
framtiden tillskynda fördel och gagn icke blott åt Götheborgs samhälle, titan
äfven åt de landets delar, för hvilkas producter denna handelsplats är
den väsendtligaste afsättningsorten, hafva Rikets Ständer funnit skäligt att,
för nämnda hamnbyggnad, bevilja ett lån af 140,000 R:dr B:co, att med
14,000 R:dr samma mynt om året, under loppet af tio år från RiksgäldsContoret
utgå, under iagttagande för öfrigt af hvad rörande sältet, ordningen
och vilkoren för utbetalningen af de vid denna Riksdag för allmänna
arbeten m. m. beviljade anslags- och lånesummor blifvit af Rikets Ständer
stadgadt och under den 15 innevarande månad hos E. K. M. underdånigst
tillkännagifvet.
Hvilket, till svar å E. K. M:s högstberörda Nådiga proposition, Rikets
Ständer få härigenom i uuderdåuighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Slockholm den 22 Maj 1845.
Expeditions-Vlskottets Forslag till und. Skrifvelse, N'.o 2 o. C97
N:o 220.
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 21 Maj 1845.
Preste-Ståndet den 2 1 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet den 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående de i 63 §
Regerings-Formen föreskrifna Creditiv-summor.
(Stats-Utsk. Meni. N:o 309.)
S. A. K.
Då, jemlikt 63 § Regerings-Formen, 2:ne serskilda summor böra, för
oförsedda händelser, vid hvarje Riksdag afsältas och anslås, på sätt i nämnda
Grundlags § närmare omförmäles, hafva Rikets Ständer detta ämne under
öfvervägande tagit, hvarvid, med fästad uppmärksamhet å de af Rikets
Ständer, under framfarna Riksmöten, härutinnan fattade beslut, Rikets Ständer,
beträdande först den större summan, eller det s. k. stora creditivel,
ansett förändring icke böra ega rum i detta creditivs under nära ett fjerdedels
sekel oförändradt bibehållna belopp, äfvensom och hvad angår det
s. k. mindre credilivet, enär någon tillökning i den derför vid sednast förflutna
Riksdag fastställda summa desto mindre synts vara af omständigheterna
påkallad, som detta creditiv, till följd af under innevarande Riksdag
antagna Grundlagsförändringar, nu kommer att anvisas för en betydligt kortare
tid, än den, sora måst afses, då creditivets belopp af Rikets sednast
försa ra lade Ständer fastställdes, Rikets Ständer funnit, det bör jemväl sistberörda
creditiv, för den kommande tiden intill Rikets Ständers nästa sammankomst,
utgå med enahanda beloppoch emot samma vilkor, som vid 1840
och 1841 årens Riksdag stadgades.
I öfverensstämmelse med dessa åsigter, och då härvid likaledes bort
förordnas, angående sättet för beredandet af tillgångar till ifrågavarande
2:ne cred i liv-summors utbetalning, i fall desamma varda i grundlagsenlig
ordning lyftade, hafva Rikets Ständer, i berörde hänseenden, fattat följande
beslut:
l:o Att den summa, som, enligt Regeringsformens 63 §., skall till utbetalning
från Riksgälds-Contoret anvisas, för att, vid infallande krig, kunna af
Kongl. Maj:t lyftas, sedan Stals-Rådet blifvit in pleno bordt och Rikets Ständer
sammankallade, må utgöra Två millioner Riksdaler Banco;
2:o att, derest denna creditiv-summa kommer att lyf'as, Riksgälds-Con«
Expedilions-UtskoUets För lag lill tind. Skrifvelse, N:o 221.
toret bör för densammas utbetalande använda de till Contoret influtna, odisponerade
öfverskott på Statsverkets inkomster, äfvensom Contorets öfrige härtill
disponibla tillgångar, samt derjemte anskaffa hvad för öfrigt kan erfordras
genom upplåning emot Riksgälds-Contores obligationer, ställda att
efter minst ett och högst tre års förfallotid inlösas med de medel, sorn af
Rikets näst sammanträdande Ständer varda härtill anvisade;
3:o att den creditiv-summa, som jemväl, enligt ofvan åberopade § i
Regerings-Formen, bör å Riksgälds-Contoret anvisas, för att, på sätt samma
§ innehåller, under tiden emellan innevarande och nästkommande Riksdag
vara tillgänglig, då Kongl. Maj:t till rikets försvar eller andra högst vigtiga
och angelägna ändamål, sedan hela Stats-Rådets tankar deröfver blifvit in
hemtade,
finnér den vara oundvikligen nödig, må uppgå till ett belopp af
Femhundrade Tusende Riksdaler Banco, samt
4:o att för bestridande af de utbetalningar, som å sistberörda creditivsumma
kunna ifrågakomma, böra Riksgälds-Contorets härtill disponibla tillgångar
begagnas och, i fall desse icke äro tillräckliga, de derutöfver erforderliga
medlen af Riksgälds-Contoret upplånas, enligt de grunder, hvilka af
Rikets Ständer blifvit stadgade för låns upptagande genom nämnde Verk i
och för andra tillfälliga behof, sora derförutan icke kunna fyllas.
Hvilket allt Rikets Ständer få hos E. K. M. i underdånighet anmäla.
Rikets Ständer framhärda &c.
Stockholm den 22 Maj 1845.
N:o 221.
1
Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adela den 21 Maj i8{5.
Preste-Ståndet den 21 — —
Borgare-Ståndet den 21 — —
Bonde-Ståndet dea 22 — —
Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j om ett lån för uppbyggandet
af en ny Kyrka i Christinehamn.
(Stats-Utsk:s Uti. N:o 216 och Mern. N:o 292, samt
Först. Stats-Utskrs Mern. N;o 321.)
S. A. K.
I anledning af hos Rikets Ständer gjorde framställningar, att Christinehamns
