# ID: svediakorp-gov2093
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 95,178
# sentences: 1,957
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


sillin. Besv:- och Ekon.-UlsKoLlets XJllaCande, Å~;0 106.
3
samma framställning sedermera hafva tillkom mit, såsom ali kyrkan i Hernösand,
ifrån att vara förfallen och bristfällig vid tidpunkten af förra Riksdagen,
för närvarande skahl befinnas i det skick , att den icke vidare kan
islåndsättas, och att kyrkan, sorn hotar att nedstörta, mast tillslutas och
Gudstjensten försiggå i Gymnasii-huset; på grund hvaraf , och då Hernösands
Stift icke billigen kunde åläggas att uppbygga en ny kyrka, så länge
den Domkyrko-spanmål, som från Stiftet utgöres, fortfar att tillgodokomma
en främmande Stifts-kyrka, utan derigenom skulle uppkomma en dubbel oell
orättvis beskattning, Herr Dahlfelt föreslagit, att Rikets Ständer måtte bos
Kongl. Maj:t förnya deras hemställan derom, att ifrågavarande 124 tunnor
Domkyrko-spanmål för framliden komme Hernösands Stift till godo;
b\ Från Hogvörclige Preste-Ständét af Herr Professoren Grafström>
sorn, under åberopande af de grunder, hvilka äro upptagne i Rikets Ständers
vid sista Riksdagen till Kongl. Majit aflåtne underdåniga skrifvelse,
åsyflande tillstånd 'för Hernösands Stift att få uppbära den span mål, hvarom
nu är fråga, och under förtröstan, att Kongl. Majit, oagtadt Dess förut
gjorde afslag å berörde underdåniga skrifvelse, möjligen nu, om en sådan
Klefve förnyad, skulle derpå fästa Nådigt afseende, hemställt, att berörde
spanmål, som alltifrån den tid då hela Norrland hörde till Erke-stiftet, år-i
ligen, under benämning äf ”Domkyrko-tunnor”, utgått från Hernösands Stift,
måtte varda dit åter anslagne; till stöd för hvilket yrkande motionären
anfört, att, enligt äldre handlingar, Domkyrko-tunnorne, vid ett Stifts delning,
äfven blifvit med det nya Stiftet skiftade, likasom vinsäden vid församlingars
klyfning, så att t. ex. år 164.7 blifvit förordnadt, att Domkyrkotunnorne
från hela Vermland, hvilka derförinnan utgått till Mariestad, derefter
skulle utgöras till Carlstads, det nya Stiftets, kyrka, för dess byggnad
och underhåll, och att år 1747 Carlstad erhållit 86 p/4 tunnor af Bolstadstionden
på Dahlsland, de der förut utgått till fördel för Skara. Hvarföre
Hernösands Stift, som sedan förstnämnde år varit skiljdt från Upsala Stift,
fortfarande skulle sakna en tillhörighet, som blifvit andra nybildade Stift
tillerkänd, föreföll motionären besynnerligt, så mycket mera, som Upsala
Domkyrka, hvilken, efter hvad motionären trott sig veta , drager ränta af
ett capital af omkring 5o,ooo Riksdaler och arrende af i3 hela hemman,
borde ega tillräckliga medel både till sitt underhåll och förskönande, och
således skulle utan synnerlig afsaknad kunna umbära de nu ifrågavarande
124 tunnorne, hvilka deremot för Hernösands Stift skulle uppfjdla ett
länge kändt och nu med så mycket större bekymmer tryckande behof,
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande > N.-o 106-
sorn dess kyrka, alldeles förfallen, icke mera kunde till Gudstjenst begagnas
och byggnaden af en ny kyrka ofördröjligen måste företagas;
c~) Från Vcillojl. Bor gare-Ståndet af Herr E. J. Westman> som , med
fästadt afseende, dels å de vid sista Riksdagen i ämnet vidtagne åtgärder,
dels å det förfallna skick, hvari Hernösands Stifts-kyrka derefter blifvit försatt,
hvarigenom all slags reparation derå skulle vara ändamålslös, dels ock
å det förhållande, att kyrkan i Hernösand numera skall vara den enda i
Riket, som ej fått komma i åtnjutande af det bidrag, hvilket, till dess underhållande
i egenskap af Stifts-kyrka, bordt från Stiftet utgå, hemställt, att
Rikets Sländer måtte, lika enhälligt som vid förra Riksdagen, genom underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj;t söka utverka, att Hernösands kyrka icke
längre blefve i saknad af de från Stiftet årligen utgående 124 tunnor spannmål;
i sammanhang hvarmed Herr Westman anfört, att ett kostnadsförslag
till kyrkans förskönande invändigt, om hvars upprättande Kongl. Maj:!, vid
Dess besök i Hernösand år 1835, läckts gifva Nådig befallning, jemte antydan
alt detsamma derefter skulle Kongl. Majit i underdånighet meddelas,
icke kunnat åstadkommas, enär, vid flere hällne syner, kyrkan befunnits så
bristfällig, att dess förskönande, i närvarande ställning, helt och hållet skulle
vara utan ändamål; och
rQ Från Hedervärda Bonde-Ståndet af Riksdags-Fullmägligen Nils Strindlund
från Vester-Non lands Län; varande jemväl utaf honom hänvisadl till
de åtgärder i förevarande ämne, som Rikets senast församlade Ständer vidtagit,
hvarförutan Strindlund_, jemte det han gifvit tillkänna det förhållande,
som redan omnämnts i slutet af Herr Westmans; nyssberörde motion,
anfört: att kyrkan i Hernösand, såsom vådlig för församlingens säkerhet,
måst casseras och Gudstjänsten alltsedan år 1836, i följd deraf, hållas å
annan local, som icke inrymmer mer än omkring 400 personer, utgörande
endast leidel af församlingens invånare; att församlingen, saknande tillgångar
alt uppföra en ny kyrkobyggnad , hvartill lärer åtgå något öfver
80,000 Riksdaler, utom orgelverk och annat innamede, befunn»s i den mest
beklagansvärda förlägenhet, helst då den, likasom andra församlingar i Riket,
der Dom-Cäpitel finnes och från hvats Stift Domkyrko-tunnor utgå ,
trott äfven sig berättigad till Domkyrka, men hvarken skall ega förm’ga
eller förmena sig vara skyldig alt, ulan bidrag från Stiftet eller annorstädes,
uppföra en sådan; och har motionären på desse skäl anhållit, alt Rikets
Ständer måtte i underdånig skrifvelse till Kongl. Majit å nyo enhälligt
understödja den önskan, att Hernösands Stift måtte återfå de 124 tunnor
spanmål, hvaraf Stiftet allt sedan år 1647 varit i saknad.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande j N.-o 106.
5
Till upplysning i ämnet får Utskottet meddela, alt redan vid 1823 års
Riksdag yrkade Fullmägtige från Hernösands Stift rättigheten lör Hernösands
stads kyrka alt få uppbära de ifrågavarande från Stiftet utgående 124
Domkyrko-tunnor; i anledning af hvilken hemställan, som då blifvit uti
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t framförd, Kongl. Majit, efter att hafva
infordrat serskilda utlåtanden från Consistorium Eeclesiasticum i Upsala
och Kongl. Kammar-Collegium, under den [7 Mars 1824, förklarat Upsala
Domkyrka berättigad att bibehållas vid det anslag, som sedan urminnes
tider till hennes underhåll från Hernösands Stift ulgått.
Vidare har, såsom redan blifvit antydt i de här ofvan lill innehållet
anmärkte motioner, enahanda fråga förevarit vid sista Riksdagen, då, uti
underdånig skrifvelse af den 11 Juli 1834» upptagen under N:o 63 i ioide
Samlingen 1 ista Afdelningen af Bihanget lill samtlige Riks-Ståndens Prolocoll,
Rikets Ständer anfört, att, som de ifrågavarande 124 tunnor spanmål
ursprungligen hört till den Tionde-säd, hvilken inom hvarje Stift varit
anslagen, dels till Presterskapets, dels till kyrkans och de fattiges underhåll,
och den ännu efter Reformationen, ehuru inbegripen i den Kronan tillfallna
lionden, likväl blifvit under namn af ”afkortning”, jemte den såkallade
vinsäden, hvilken tillfaller hvarje kyrka, undantagen och Domkyrko! ne förbehållen,
funne Rikets Ständer det vara grundadt i sakens natur, att samma
spanmål tillhör hvarje Stift, likasom vinsäden hvarje församling, och att
således, när Hernösands Stift från Erke-Stiftet afsöndrades, de Domkyrkotunnor,
som förut tillföllo det senare, efter den tiden bordt tillfalla det
förra, samt att, då derjemte i b< traglande toges, å ena sidan, att vid den tid,
när dessa Domkyrko-tunnor blefvo anslagne, Domkyrkor funnos i alla Stift,
och, å den andra, att de som så kallas), ej skilja sig från de öfriga genom
annat än att de tillhöra sätet för den andliga styrelsen, kunde,
efter Rikets Ständers åsigt, rättigheten till ifrågavarande tionde icke frånkännas
Hernösands kyrka, derföre att ho i icke benämnes ”Domkyrka”, och
att dess Pastor icke kallas Domprost, enär hon likväl lyder både under
Biskop och Dom-capitel, samt i alla fall är en Slifts-kyrka; på grund af
hvilket allt och då dertill kom, att på andra ställen, vid nya Stilts afskiljande
från äldre, en deremot svarande förändring i disposition af Domkyrko-tunnan
redan egt rum, samt kyrkan i Hernösand vore förfallen, och
hehöfde ombyggas, hvilket dock, i brist på tillgångar, icke kunnat företagas,
Rikets Ständer i underdånighet anhållit, det Kongl. Majit täcktes i
Nåder medgifva, att de ofta omförmälda 12\ Domkyrko-tunnorne måtte
tillkomma Stifts-kyrkan i Hernösand; varande af Rikets Ständer dessutom
6
Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottcls TJ Hatande, W;o 'lo6.
i berörde underdåniga skrifvelse, dels omnämndt, att det anslag af fiondespanmål,
som ännu utgår under benämning af Domkyrko-tunnor, egentligen
härleder sig från Konung Gustaf den f:s tid, då, enligt Westerås Recess
år 1527, Domkjrrkorne åtnjutit stundom en, stundom två tunnor af
hvarje kyrkolid berge inom Stiftet, och att Upsala Domkyrka uti Konung
Gustaf II Adolfs försäkran den 3i December 161 1, erhållit löfte att blifva
bibehållen vid och njuta Domkyrko-lunnan i alla kyrkoherbergen, dels ock
anförde flerfaldiga exempel och deribland äfven de af Herr Professoren
Grafström i sin motion uppgifna, rörande det förhållande, att, oagtadt
Domkyrko-tunnan anslagits till sjelfva Domkyrkan, den likväl-stundom blifvit
använd till andra kyrkors behof.
Sedan Kongl. Maj:t öfver berörde underdåniga skrifvelse infordrat utlåtande
från Consistorium Ecclesiaslicum i Upsala, och lemnat Consistorium
i Hernösand tillfälle att samma Utlåtande med underdåniga påminnelser
bemöta, har Kongl. Majtt, genom Nådigt beslut den i3 Mars 1835, förklarat,
att Kongl. Maj:t icke funnit några nya skäl hafva förekommit till att
betaga Upsala Domkyrka ifrågavarande Kronotionde, hvilken lion från urminnes
tider åtnjutit.
Efter hvad Utskottet har sig bekant, utgjorde Upsala Domkyrkas capital
sistlidet år i83q, 53,469 Riksdaler 1 sk. 5 rst. B:co, deraf 4^,522
R:dr 41 sk. 3 rst. skola vara utlånte, och Utskottet är äfven i tillfälle att
upplysa, det Domkyrko-lionden utgöres:
från Upsala Län med 170 tunnor 1
„ Stockholms Län med i5a „ > råg och korn, till hälften hvardera,
„ Westerås Län med 3o „ J
„ Gefleborgs Län med 82 „ 1/4 r&g och 3/4 korn,
och från Wester-Norrlands
Län med .... 124 ». endast korn,
Tillsammans 558 tunnor, hvilka i räkenskaperna finnas afförda
till Domkyrkans disposition, under rubriken J’Kyrkors friheter”; och
skola af de medel, som af omförmälde intägter äro att påräkna, bekostas
ej mindre en under arbete varande al-fresco-målning och fensterglas-målning
i Konung Gustaf den I:s grafchor, hvartill ansetts åtgå närmare 20,000
R:dr B:co, än äfven nödige befunne reparationer, dels vid södra sidan af
kyrkogården, genom uppförande af ny huggen gråsten, dels ock i afseende
å en lika baskaffad stenfots inläggande under kyrkan i stället för en skadad
samdstens-fot; hvarförutan af Domkyrko-cassan skola betalas utskylderne
Allm.. Bésv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, Tho 106:
T
för 5 embetsgårdar och vidmagthållas ett nyligen inköpt gammalt beathe—
dral-skolhus.
Deremot har Hernösands kyrka sig tillslagne endast 'jo tunnor, afförde
linder samma litel i Ångermanlands södra fögderi-räkenskaper,, på grund af
ett Kongl. Bref den 15* Mars 1648-.
Utskottet, sorn nu öfvergår till-eget yttrande i ämnet, har väl, å ena
sidan, insett nödvändigheten deraf att Upsala Domkyrka, — det herrligaste
tempel i Norden, genom dess byggnadssätt, och dyrbart i anseende till de
minnen, som der förvaras- efter flere framfarna-Konungar — icke saknar medel
för nödigt underhåll- i vissa och ytterligare förskönande i andra delar,
men tror, å andra sidan, det vara. lika angeläget och med allmänna omlankan
öfverensstämmande,, att äfven mindre kyrkor inom Riket icke betagas
utvägarne för deras vårdande och bibehållande.
De skäl, sorn kunna ligga till grund för det i äldre tider fattade beslut
om förpligtelse för Hernösands Stift, att till Upsala Domkyrkas underhåll
årligen bidraga med 124 tunnor spanmål, synas numera böra vara håfne
vid det uppgifna och kända förhållande, att kyrkan i Hernösand , som redan
år i835' var så bristfällig,, att tvifvelsmål då uppstått, huruvida en reparation
derå ändamålsenligen kunde företagas-,.numera befinnes till den grad
förfallen,, att den,, efter sakkunnige mäns yttrande, mäste raseras och å nyo
uppbyggas, såsom följd hvaraf den, för församlingens begagnande, ansetts
vådlig och; måst tillslutas. — Med billighet och rättvisa är ingalunda förenligt,
att-det samhälle, hvars medlemmar sjelfve, i saknad af kyrka, äro
blottställde på tjenligt utrymme till Gudsljensts utöfvande, skall till annat
samhälle, derinom kyrkan, så till grund sorn beskaffenhet i öfrigt finnes
bevaradlemna bidrag att användas for-'denna sednares framtida bestånd.
På dessa grunder,, och då det lägervall, hvaruti Hernösands kyrkobyggnad
blifvit försatt, sannolikt är en> följd deraf, att Stiftet alltjemt varit i
mistning af de 124! tunnor spanmål, sorn derifrån utgått till Upsala Domkyrka,
hvars anspråk på nämnde inkomsts bibehållande synes med billigheten
mindre öfverensstämmande, enär Hernösands Stift icke i’ något hänseende
numera är beroende af Erke-Stiftet,. samt dertill kommer, att Hernösands
kyrka för närvarande finnes i ännu högre grad förfallen, än den
var vid den tid, då Kongl. Majtt i nåder fann för godt att afslå Rikets
senast församlade Ständers gjorda hemställan om rättigheten för Hernösands
Stift att berörde spanmål få tillgodonjuta, anser Utskottet sig ega full anledning
att tillstyrka Rikets Högloft. Ständer,
att,.i förnyad underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, framställa
8
Allm. Besv.- och Ekon -Utskottets Utlåtande, N:o jo6.
den önskan, att Kongl. Maj:t måtte täckas åt ämnet ytterligare
egna Sin höga uppmärksamhet, och dervid Nådigst taga i betragtande
det här förut antydda förhållande, att kyrkan i Hernösand
numera i dess gamla skick icke kan undergå någon förändring eller
förbättring, utan måste från grunden å nyo uppbyggas, samt att,
med afseende så väl å de kostnader, som dermed äro förenade, som
å de i öfrigt talande skäl till befrielse för Hernösands Stift att
vidare frånhändas ifrågavarande spanmål, Kongl. Maj:t täcktes i
Nåder medgifva, det de från Hernösands Stift till Upsala Domkyrka
nu anslagne 124 så kallade ”Domkyrko-tunnor’’ må hädanefter
tillkomma Hernösands Stifts-kyrka.
Stockholm den 18 September i84o.
Reservationer.
Af Friherre von Krcemer: ”Mot det beslut Utskottet, endast med En
öfvervägande röst, fattat, nemligen att de 124 tunnor spanmål, hvilka från
Hernösands Stift äro till Upsala Domkyrka anslagne, böra hädanefter tillkomma
Stifts-kyrkan i staden Hernösand, får jag mig reservera på här nedan
anförde skäl:
År 1823 väcktes en dylik fråga af Magistraten och Borgerskapet i
Hernösand samt några Riksdagsfullmägtige, hvilka i en underdånig skrifvelse
Ros Kongl. Maj:t anböllo om, att ifrågavarande Domkyrko-tunnor måtte tillerkännas
det SLift, hvarifrån de utgå. Kongl. Maj:t infordrade häröfver underdåniga
yttranden, så väl af Consistorium Ecclesiasticum i Upsala , som
af Kammar-Collegium, hvilka båda auctoriteter tillstyrkte, att Upsala Domkyrka
måtte fortfarande få åtnjuta förrberörde tionde-anslag, hvarvid, bland
andra skäl, Kammar-Collegium åberop-de Presterskapets Privilegier, men i
synnerhet Konung Carl XI:s för nämnde Domkyrka utfärdade Stat af den
g October i6g5; och har Kongl. Majrt, under den ty Mars 1824» pä andragne
skäl, pröfvat rättvist, att bibehålla Upsala Domkyrka vid delta anslag,
som i öfver 3:ne Secler till hennes underhåll från Hernösands Stift
utgått. Vid i834 ärs Riksdag väcktes motion örn samma sak, hvilken föranledde
en underdånig skrifvelse i ämnet; men äfven då ansåg Kongl. Majit
Sig icke kunna frånkänna Upsala Domkyrka en inkomst, som densamma
rätteligen
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, IV.o to6.
9
rättligen tillhörde. Då således i senare tider 2:ne Konunga-beslut stadfästa
Upsala Domkyrkas rätt lill ifrågavarande ra4 tunnor, borde man ega skäl
förmoda, att alla vidare försök skulle upphöra att besvära Kongl. Maj:t och
Rikets Ständer med ett ärende, sorn blifvit så fullständigt utredt och efter
rättsgrunder afgjordt. Men då Allmänna Besvärs- oell Ekonomi-Utskottets
knappa pluralitet, det oagtadt, ansett sig böra tillstyrka en förnyad underdånig
anhållan härom, anser jag mig böra i korthet upprepa de rättsgrunder,
hvarpå Upsala Domkyrkas anspråk hvila, äfvensom upplysa, huru vådlig
en så betydlig minskning i påräknade inkomster vöre för detta härliga
Tempels framtida vård och bestånd.
De rika inkomster, Upsala Domkyrka under Catholska liden egde, så
väl i enskilda donationer, som i tionde-spanmål, enligt beslutet vid Skenninge
Möte 1164, indrogos till Staten med Ständernas begifvande till 2/3-  delar genom "Westerås Recess 1627, dock med skyldighet för Kronan att
för framtiden besörja denna Domkyrkas underhåll. Kostnaderne derföre
utgingo äfven i början directe från Staten, men senare, och endast i afsigt
att undgå onödiga omvägar, anordnades kiono-tionde från vissa orter, alt
omedelbarligen från tiondegifvarne till Upsala Domkyrka lemnäs till bestridande
af dess underhåll, hvilken tionde då erhöll benämning af Domkyrko-lunnor.
På enahanda sätt bar det tillgått med de till Helgeandsbusen
gjorda donationer och tionde-anslag, hvilka nu uppbäras af Seraphimer-Ordens-Gillet
och användas till hospitalens underhåll i mon af behof,
utan allt afseende på, om hospitalet tillhör den provins, hvarifrån tionden
utgår. Då sålunda de ifrågavarande Domkyrko-tunnorna icke varit en pålaga,
som utgjorts af Stiftets församlingar till Stiftets hufvud-kyrka, utan
obestridligt tillhöra Staten, som derå lemnat invisning åt Upsala Domkyrka,
i stället för årligt Stats-anslag, kan jag icke finna, med hvad rätt Hernösands
Stifts kyrka å desamma gör anspråk. Och då anslaget är ämnadt till sjelfva
Tempelbyggnadens underhåll, för hvilket kostnaden är oberoende af Stiftets
storlek, så finnes icke någon anledning att minska anslaget på den
grund, att Stiftet blifvit minskadt. Hernösands Stift afsöndrades från ErkeStiftet
år 1647, således nära ett århundrade efter den tid, då Staten ålog sig
Upsala Domkyrkas underhåll, och 36 år efter den försäkran, Konung Gustaf
II Adolf afgaf den 3i December 161 r, att denna Kyrka skulle blifva vidmakthållen
och njuta Domkyrko tunnan i alla Iiyrko-herberg. "Vid denna
afsöndring gjordes säkerligen alla lagliga anspråk gällande å ömse sidor,
Bill. till R. St. Brot. 1840. 8 Sami. 26.-te Haft.
2
10
Allin• Besv.- och Ekon.-U iskottets Utlåtande, Nio 10J.
och dervid har det sedermera orubbad! intill vår tid' för blifvit. Om Hernösands
kyrka behöfver och Rikets Ständer finna skäligt att bevilja densamma
ett anslag af Statens medel, sorn denna ej förut haft, så måste antingen detta
anslag bestridas af förut odisponerade medel, eller om de 124 tunnorna
dertill anordnas, och således fråntagas Upsala Domkyrka , mäste denna senare,
efter påtagliga rättsgrunder, af Staten erhålla en motsvarande ersättning,
antingen i contant eller genom invisning å annan Krono-tionde.
Hvad åter beträffar behofvet af ifrågavarande anslag för Upsala Domkyrka,
anser jag mig vara berättigad att vitsorda detsamma, såsom ledamot
af det Kyrko-Råd, som handlägger kyrkans angelägenheter. För år rS3g
utgjorde Domkyrkans inkomster af räntor och tionde m. rn. R:dr B:co 7,946=
8 sk. 2 r:st.,„ och dess utgifter nämnde år R:dr 6,548: ig. 11.; ett öfverskott
uppkommer således, stort R:dr B:co i,3gy : 37. 3., härrörande till stor del från
höga spanmålspris; man kan således taga för afgjordt, att, om 124 tunnor
afdragas från inkomsterna , skola dessa knappt förslå till de vanliga årliga
utgifterna. Men tages nu i beräkning, att betydliga och af behofvet högligen
påkallade arbeten, dels redan äro påbörjade, dels snart förestå, såsom
en ny huggen gråstens-mur vid södra sidan af kyrkogården , i stället för
den bristfälliga, der nu finnes, hvilken redan flere gånger ramlat; en ny
huggen gråstensfot under kyrkan, i stället för den betydligt skadade sandstensfoten;
reparation af en större remna genom kyrkan; norra koppartakets
omläggning m. m., så må hvar och en bedöma, om Upsala Domkyrkas
inkomster kunna förminskas, utan våda att se detta härliga Tempel,, med
sina stora minnesvårdar, förfalla till en ruin.
På dessa skäl yrkar jag afslag på Betänkandet.”
Häruti har Herr Biskop Butsch instämt, och för öfrigt äro reservationer
emot Betänkandet anmälde af Herr Friherre Hamilton, Herr Tersmeden-,,
Prosten Lalin, Herr Pousette och Anders Larsson från Stockholms Län.
Nto 107.
Ant. till Exp. Utsk. den 26 September, kl. 6 e. nu
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets Belänkande,
angående Skjutsnings-anstalterna i Riket,
Det Betänkande N:o 26, som Utskottet i förrberörde ämne afgifvit, är
bifallet i sin helhet af Bonde-Ståndet och af Borgare-Ståndet i den delen»
Allm. Hesv.- och 'Ehon.-Ulskoltets'Utlåtande, JV:o loj.
11
Sorn handlar om inrättande af skjuts-entreprenader, samt ordningen och de
hufvudsakliga viikoren dervid; hvaremot Betänkandet i sin helhet blifvit
återremitteradt af så val Ridderskapet och Adeln, sorn Preste-Ståndet, äfvensom
Borgare-Ståndet beslutat återremiss, i afseende på de föresiagne reglementariska
stadganden och de förslag, Betänkandet i öfrigt från och med
p. 18 innehåller.
Anmärkningar, sorn föranledt dessa återremisser, äro gjorde: inom
Piidderskapet och Adeln, af Grefvarne Horn och Lewenhaupt, Friherre Cederström,
Jacob, samt Herrarne von Röök, Bergenstråle, Lind af Hageby,
von Hartmansdorff, af Harmens , von Hejne, Gripenstedt, Edenhjelm ,
Lefrén och von Hohenhausen; inom Preste-Ståndet af Biskoparne Tegnér
och Heurlin, Domprosten Doctor Elmgren, Doctorerne Bexell, Thomander
och Björkman, samt Prostarne Åstrand, Nordhammar, Hallbeck, Sandberg,
Bergqvist, Nibelius, Källgren, Östberg, Lalin, Tudén, Osterman och Säwe;
samt inom Borgare-Ståndet af vice Talmannen, Herr Halling, Herrarne Wedberg,
Carlberg, Limnelius, Ekholm, Gezelius, Morsing, Brink, Bagge, IVami
och fjager gr en.
Dessa anmärkningar äro riktade, dels emot Utskottets åsigt af behofvet
att tillvägabringa förändrade skjutsnings-anstalter, dels emot den i detta
afseende föreslagna entreprenad-inrättningen och de förslag, sorn för öfrigt
äro i Betänkandet framställde. Den penninge-inkomst, som nu beredes genom
skjutsnings-bestyret, skall på de fleste ställen vara af serdeles vigt för
allmogen, som ofta skall sakna tillfälle att på annat sätt förskaffa sig utvägar
att bestrida sina contanta utgifter. Derföre skall det icke vara ovanligt
att finna allmogen ganska benägen till skjutsning, äfven för den hittills
fastställde legan, och den i 2:dra punkten af grunderna för skjuts-entreprenadernes
tillvägabringande intagna föreskriften om skjutsbestyrels ovilkorliga
öfverlåtande till entrepreneurer har ansetts innebära en kränkning af
de hemmanen lagligen tillkommande rättigheter, och leda till ett obehörigt
förmynderskap öfver hemmanens innehafvare. Den föreslagna stegringen
af skjuts-legan skulle på ett äfventyrligt sätt verka menligt på alla, som
behöfva anlita skjuts-anstalten, öka Stats-utgifterne för embetsmäns resor och
serdeles för fångforsiing, medtaga en stor del af de löne-inkomster, som
embetsmännen bordt få påräkna för sin bergning, derföre också en motsvarande
förhöjning af lönerne blifvit yrkad, för den händelse, att skjuts-legan
höjes, och den ökade skjuts-kostnaden skulle slutligen falla allmogen sjelf till
last, genom ökade skatter och stegrade kostnader för embets- och tjenstemäns
biträden, som allmogen måste ersätta, och äfven genom stegrade pri
-
12
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollets Utlåtande, N.o roj.
ser å förnödenhetsvaror, sora allmogen måste inköpa. Derföre borde det
bero på de skjutsskyldiges fria val att öfverlemna skjutsbestyret åt entrepreneurer,
och skjuts-legan icke förhöjas, utan entrepreneurens godtgörelse
beredas genom tillskott af de skjutsskyldige, der så kunde finnas nödigt.
Man har likväl föreställt sig, att många svårigheter skulle möta för sådana
entreprenaders åstadkommande, och ändamålet att afvärja den anledning
till sedeförderf, som skjutsbeslyret medförer, vore att anse såsom förfelad t,
då entrepreneurernes husfolk och tjenare blefve i ökadt mått blottställde
för detta förderf. Man skulle föga kunna vänta, att denna anstalt blefve
allmän, då den, för att blifva lönande, måste förutsätta en jemn skjutsi ingsförtjenst,
som endast på de mera allmänt besökte farvägarne är att påräkna.
Till följd af skjuts-legans stegring, skulle man mer än hittills begagna egna
hästar för sina resor, och skjuts-inrättningen således mera sällan anlitas.
För entrepreneurens behof måste flere byggnader uppföras, dem man förmodat
att de skjutsskyldige måste bekosta, utan all säkerhet om något varagtigt
gagn deraf, då entreprenad-inrättningen tilläfventyrs snai t icke
längre kunde ega bestånd. De resande kunde icke eller påräkna någon
fördel af skjuts-entreprenad-inrättningen, motsvarande den ökade legan, då i
alla fall hästar icke alltid vid anfordran vore tillgänglige, och förbud
således, likasom hittills, vore oundvikligen nödvändigt för en obehindrad
fortkomst. Om också entreprenader borde befordras för hållskjutsen , såsom
mest betungande för jordbruket, och äfven i öfrigt mest förderflig till
sina verkningar, derföre man medgifvit en stegring af legan för denna skjuts,
har den för gästgifveri- och reserv-skjutsen ansetts så mycket mera ändamålslös,
som man kunde förutse, att, om också entreprenad-aftal träffas,
skall skjutsen i de fleste fall ändock komma att utgöras från de, skjutsstationen
närmast belägne, hemmanen, och således förhöjningen af legan blifva
den enda verkliga förändringen, som liela anstalten medför. För gästgifveri-hemmanen
borde en sådan förmon eller vinst komma i fråga , då
serskilda friheter, just i anseende till sk jutsningsbesväret, skola vara dessa
hemman medgifna; derföre det också blifvit serskildt yrkadt, att desse fiilieter
måtte upphöra, om de från skjutsningsskyldiglielen befi ias.
Vid de, i afseende på entreprenaders tillvägabringande, föreslagna bestämmelserna,
är dessutom serskildt erinradt:
Vid i:sta och 4;de punkterne, att dessa skola vara stridiga sinsemellan,
i så måtto, som i den förra bestämmes skjuts-legan lill visst belopp, och
i den senare föreskri!ves, att den skall bero af anbud vid entreprenadauction;
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Utlåtande, N.o lo"J.
13
Vid 2:dra punkten, att dervid bör tilläggas föreskrift om förbindelse
för nuvarande skjuts-lagen att återtaga skjutsningsbestyret, i händelse afslutad
entreprenad af en eller annan orsak upphörer;
Vid 4;de punkten, alt Utskottet icke fästat nog afseende å hvad Kongl.
Maj:ts Proposition innehåller om skyldighet för entrepreneuren att tillhandahålla
hästar på högst \f\ mils afstånd från stationen, och alt entrepreneuren
rättligen alltid borde hålla det föreskrifna häst-antalet tillhanda vid
anfordran;
Vid 5:te punkten, dels att föreskriften om beräkningen af pluraliteten
inom skjutslagen icke skall vara nog tydlig, dels att frånvarande aldrig
böra vara beroende af närvarandes beslut, utan en hvar vara berättigad att
förblifva vid närvarande förhållanden, intilldess han uttryckligen medgifvit
förändring deraf, dels ock i motsatt syftning, att om 2/3 af skjulslaget antaga
föreslagna entreprenad-vilkor, bör den återstående i/3:delen vara förpligtad
att underkasta sig den så beskaffade pluralitetens beslut;
Vid 6:te punkten, att den olika beräkningen af skjuts-legan vid samma
station, och den för entrepreneuren föreslagne rättigheten att till en del
åtnjuta legan för skjuts, som han icke utgör, skola innebära orättvisa, samt
leda till konstlade tillställningar, prejerier, tvister och möjligen äfven våldsamheter,
hvarförutan de olika bestämmelserne af legan för serskilda stationer
måste åstadkomma oreda och svårigheter vid liqviderne;
Vid q:de punkten, att den här antagne möjligheten, att legan må
höjas utöfver hvad i allmänhet är antaget, måste sannolikt föranleda, att
aldrig entreprenad åstadkommes, utan att legan uppdrifves till del högsta
beloppet.
Slutligen har det för entreprenad-anstalten ansetts nödvändigt, att afstånden
emellan skjuts-stationerne regleras till minst 2 eller 3 mil hvardera,
äfvensom det är föreslaget, att en entrepreneur , som under en ti 11-  ändalupen contracts-period val fullgjort sitt åliggande, må ega företrädesrätt
att vid förnyad entreprenad densamma öfvertaga.
Genom hvad Utskottet framställt uti dess förut afgifne Betänkande,
tror Utskottet det vara ådagalagd t, att tvång-skjutsen är en anstalt, som
icke kan förenas med ett grannlaga afvägt rättsförhållande emellan serskilda
medborgare-classer, och som till siri verkan är serdeles förstörande, så
väl för landets hufvudnäring, jordbruket, som för allmogens sedlighet.
14
Alim. Besv.- och Ekou.-Ulskoltels Betänkande, N'o "töj.
Alt penninge-inkomsten, som deraf beredes, oftast är en endast skenbar för»
•del, tyckes förefalla fullkomligt uppenbart vid den enklaste beräkning-,
då en inkomst af 16 å 2^ sk. måste förvärfvas genom flere mils resor och
•flere dagars saknadt arbets-bilräde af en häst och en karl., då hållskjuts är
-i fråga, och, vid reserv-skjuts, på bekostnad af möjligheten att med erforderlig
omsorg vårda jordbrukets mest vigtiga angelägenheter. Utskottet mäste
således fortfarande anse det för en samhälls-pligt att använda alla bemödanden,
för att söka afskaffa denna anstalt, så vidt det låter sig göra, med
bibehållande af de för landet nödvändiga communications-medlen. — Att
sådana medel icke måga saknas, hörer ovilkorligen till Statens omsorg, men
Staten kan icke, utan oerhörda uppoffringar, omedelbarligen öfvertaga bestyret
derom, i ett land med våra vidsträckta communications-vägar, och den
ojemna trafik, som derå är att påräkna. Den enskilda industrien måste således
anlitas, och då den rätta prisbestämmelsen å dess verksamhet endast
genom concurrencen kan åstadkommas, måtte det vara ovedersägligt, alt
entreprenad-auclioner äro det medel, som bör användas för att tillvägabringa
frivilliga skjutsnings-anslalter. Utskottet har ingalunda förbisett, att svårigheter
härvid skola möta, och att på ett och annat ställe entreprenader tilläfventyrs
alldeles icke kunna åstadkommas, lill följd af locala förhållanden,
som isin mångartade olikhet omöjligen kunna med någon säkerhet på förhand
beräknas; men Utskottet anser det ingalunda alltid inträffa, alt svårigheten blifver
större, i den nion trafiken är ringa och skjuts-inrättningen således mera
sällan anlitas. Just till följd deraf kan skjutsbestyret lättare förenas med
andra förehafvanden , och mångenstädes är det mera begärligt, der det utan
olägenhet kan bestridas såsom en bisak, utan vidsträckta förberedelser och
förlag, hvilket erfarenheten redan visat, då skjutsningen å de föga besökta
vägarne blifvit frivilligt öfvertagen, utan alla tillskott af de skjutsskyldige-;
men om också entreprenader på sådane ställen uteblifva, må anstalten
på det hela ingalunda anses derigenom förfelad, ty det är mindre vigligt
att der vinna förändring, då tvångskjutsen är mindre tryckande och förderflig,
i den mon den föga anlitas, och det lärer alltid kunna förutsättas,
att hållskjuts på de sällan befarne vägarne aldrig må komma i fråga.
Skjuts-lagen hafva hittills väl haft skyldighet, men ingen uteslutande
rättighet att skjutsa.— Föreskriften, alt skjutsningsbestyret ovilkorligen skall
öf vevlåtas åt entrepreneur, der det kan ske, utan tillskott af skjutslagen,
är således ingen rätts-kränkning, och skjutslagen underkastas icke eller derigenom
något förmynderskap, då dem är fullkomligt obetaget att deltaga i
täflan om de frivilliga betingen.
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets
isr
Utskottet har föreslagit höjning af skjutslegan såsom ett vilkor för entreprenader,
. emedan Utskottet ansett ett sådant vilkor oundvikligen nödvändigt,
då erfarenheten visat, alt entreprenaden för den nu varande legan
sällan kunnat åstadkommas eller ega bestånd, utan oskäliga tillskott af de
skjutsskyldige. Till följd af olika locala förhållanden, är likväl beliofvet
af en sådan höjning väsendtligen olika. — Derföre har Utskottet icke bordt
föreslå den o vilkorligt, ty den skulle då mångenstädes blifva orättvis och
obilligt] betungande för trafiken, utan att ändock i någon väsendtlig nion
svara emot ändamålet att göra rätt åt de skjutsande; ty, så länge skjulsningsbesväret
framkallas genom tvång, kan det icke egentligen anses godtgjordt
genom någon lega, den må bestämmas till hvad belopp som helst,
och ville man beräkna alla de olägenheter, detta besvär medförer för den,
sorn vill ordna sin hushållning i en med sådant bestyr oförenlig rigtning,
skulle skjuts-kostnaden kunna visas uppgå till belopp, hvilka trafiken aldrig
skulle kunna bära. Nu deremot, då förhöjningen är förenad med vilkoret
af frivilliga beting, och dessa skola underkastas täflan genom entreprenadauction,
bör man föreställa sig, att nedsättning sker der locala förhållanden
medgifva det, och en på sådant sätt åstadkommen prisbestämmelse innebär
en rättvisa, för hvilken alla afseenden å den resandes eller trafikerandes
vilkor måste vika, och dessa fordringar måste äfven Staten underkasta
sig, om också de derigenom ökade kostnaderne skulle blifva kännbara.
Då man erinrat, att ändamålet att förebygga sedeförderf skulle förfelas,
emedan entrepreneurens husfolk vore blottstäldt för samma retelser,
hvarifrån man vill afhålla allmogens söner och drängar, lärer man förbisett,
att entrepreneurens husfolk med stadigt hemvist vid skjuts-stationen,
aldrig bör sakna sysselsättning, mellan det skjutsning utgöres, och då alltid
kan vara under husbondens tillsyn. — Motsatsen inträffar nu med allmogens
söner och drängar, sorn skickas i skjutsbud, och det är just deri, som
upphofvet till sedeslösheten ligger.
Ehvad skjulsningen bestrides af entrepreneur eller på hittills öfligt sätt,
måste för skjutsbestyret erforderlige byggnader finnas vid gästgifvaregården,
enligt redan gällande föreskrifter, och entreprenad-inrättningar kan således
icke i detta afseende föranleda några ökade kostnader.
Utskottet medgifver att, på- sätt som blifvit erinradt,. bland de af Utskottet
föreslagna föreskrifterne icke finnes någon, som åsyftar ökade fördelar
för de resande genom lättare och skyndsammare fortkomst. — Ingen
motion har i denna syftning blifvit väckt, och Utskottet har icke eller
annars funnit anledning att framkomma med förslag derom. —- Föremålet
16
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, N.o 107.
för Utskottets bearbetning har varit, all, utan inskränkning af hittills befintliga
communications-anstalter, bereda lindi ing i den tunga, som jordbruket
deraf får vidkännas, och, i fullkomlig öfverensstämmelse dermed,
är uti 4 punkten föreslaget, att, genom entreprenad-vilkoret), icke må medgifvas
vidsträcktare uppehåll med bästarnes framställande, än det, som med
närvarande skjulsnings-anstalter varit förenadt. — Om, till de resandes förmon,
större förbindelser påbördas entrepreneuren, måste nödvändigt deraf
följa stegrade anspråk på bidrag af de skjutsnings-skyldige, och sålunda det
föresätta ändamålet motverkas. Detta oagtadt lärer det föga vara tvifvel
underkastadt att förändringen skall lända äfven de resande lill fördel, åtminstone
i en framtid, då inrättningen hunnit den utveckling, som den
säkert uppnår, om den ändamålsenligt handliafves.
Enligt 27, 28 och 29 §§:ne af Gästgifveri-ordningen, äro de gästgif■verierne
förunnade förmoner beräknade för gästgifverihållningen i sin helhet,
deraf sk jutsnings-skyldigheten utgör en ringa del. — Dertill hörer i
öfrigt att uppbåda skjutsen och bålla hand öfver dess ordentliga utgörande,
samt förse resande med rum, mat, foder, stallrum, m. m. Dessutom har
det alla tider, sedan frisk julsen upphörde, varit förutsatt, att gästgifsraren,
lika med andra skjutsskyldige, borde åtnjuta full ersättning för skjutsningen,
och dessa förmoner kunna således aldrig tagas i någon beräkning vid
bestämmelse af legan. — Utskottet Inser således icke att entreprenad-inrättningen
bör leda lill någon rubbning af gästgifveriernes friheter, eller
att gästgifvarne af denna anledning bora uteslutas från de för skjutsande i
allmänhet föreslagna förmoner.
Utskottet anser det visserligen icke osannolikt att, äfven der skjutsentreprenader
afslutas, skjuts fortfarande kommer att utgå från de stationen
närmast belägne hemman, till äfventyis desamma, som förut varit indeldta
lill reserv-skjutsning, men skillnaden blifver icke derföre så oväsendtlig,
som man påstått. Skjutsbestyret härleder sig då från frivilligt åtagande,
i stället för tvång, och det fria valet att bereda egen fördel är
obehindradt. — Utskottet har aldrig åsyftat alt, vid afskaffandet af skjutstvånget,
framkalla ett tvång med motsatt rigtning, eller tillskapa absolut
binder för skjutsens bestridande i förening med jordbruk.
Utskottet kan icke inse den anmärkta motsägelsen emellan r och 4 punkterne
af de föreslagna hufvudbestämmelserna. — Den förre innehåller till
hvad belopp skjulslegan må högst medgifvas, och den sednare, huru entreprenad-
vilkoren, och följugtligen äfven legan, må genom täflan nedsättas.
Att
Allni. -Besv - och Hhoh.-tllshottélx XJilittnncle, 1V:Ö 10~J.
17
-Äft de vilkor, sorn på sådant sätt bestämmas, skola blifva gällande, utan
afseende på hvad annars är medgifvet, torde redan vara 'fullt tydligt.
Då uti förslaget ingalunda är salt i fråga alt hemmanens skjulsningsskyldighet
skulle för alltid upphöra, då entreprenad-aftal blifvit träffadt,
torde redan deraf följa, att, då entreprenaden upphörer, denna skyldighet
mäste åter inträda; men för förekommande af förtydning torde uttrycklig
•bestämmelse derom böra bland föreskrifterne intagas, hvartill förslag nu af
Utskottet skall afgifvas.
I afseende på anmärkningen vid 4:de punkten, om entrepreneurens
skyldighet att för resande hålla hästar tillhanda, får Utskottet erinra om.
hvad som redan är yttradt om angelägenheten att icke bestämma vilkoren
för entrepreneuren Strängare, än dem skjuts-lagen varit underkastade.
Emot den framställde meningen, att majoriteten af ett skjuts-lag borde
ega att tvinga minoriteten till ingående i föreslagne entreprenad-vilkor, får
Utskottet åberopa de skäl för den motsatta meningen, som i det förut afgifne
Betänkandet äro anförde, utan att på något sätt vara vederlagde ;
äfvensom Utskottet vidblifver sitt förra yttrande, att den, sora uteblifvér
från behörigen utlyst sammankomst för öfverläggning i detta ämne, bör åtnöjas
med de närvarandes beslut, då det måste vara af serdeles vigt , att
inställelse vid dessa sammankomster iagltages, på det öfverläggningen må
blifva så fullständig som möjligt, och de gemensamt intresserade måga åtminstone
meddela och afhöra de skäl, hvarpå de skiljagtiga meningarne
stödjas, hvilket är ett nödvändigt vilkor för möjligheten afen sammanjemkning;
hvaremot Utskottet instämmer i hvad sorn blifvit erinradt om förslagets
ofullständighet, hvad beträffar bestämmelsen om hvilket beslut, sorn.
skall anses gällande, och nu i förnyadt förslag skall rätta denna ofullständighet.
Den serskildt upptagne anmärkningen vid 6:te punkten är redan hufvudsakligen
besvarad genom hvad Utskottet yttrat om orsaken, hvarföre förhöjd
skjutslega icke är föreslagen annorlunda, än såsom vilkor för entreprenaden;
De förmenta olägenheterne af skjuts-legans olika belopp för serskilda stationer,
torde icke vara att befara hädanefter mera, än de visat sig hittills,
der mångenstädes sådan olikhet redan förefunnits.
Då, enligt p:de punkten af Förslaget, skjuts-legans höjning utöfver det
i allmänhet antagna beloppet, icke får ega rum annorlunda, än efter Rikets
Ständers förslag, föranledt af serskilda locala förhållanden , och derefter är
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 8 Smil. s6:te Haft.
3
18
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N;o toj.
beroende af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, synes det icke finnas någon skälig
anledning att befara missbruk af hvad i denna del är medgifvet.
Någon allmän bestämmelse om afstånden emellan skjuts-stationerne
anser Utskottet icke böra ega rum, då de måste lempas efter vägens mer
eller mindre svära beskaffenhet, och andra locala förhållanden , äfvensom
någon framställning derom, i sammanhang med förevarande förslag, synes
icke vara nödig, då denna angelägenhet hörer till de serskilda regleringar ,
som böra ankomma på vederbörande local-myndigheter. Utskottet kan icke
eiler understödja förslaget, att en entrepreneur, efter en tillända!upen contracts-period,
må, då han behörigen fuligjoit sina åligganden, vid förnyad
entreprenad, ega företrädesrätt att den öfvertaga , emedan ett sådant vilkor
möjligen kunde verka menligt på den täflan till nedsättning af skjutskostnaden,
söm man bör vara angelägen att framkalla, och hvilken man
bör förutse mera vidsträckt, i den mon inrättningen vinner stadga genom
erfarenheten.
Tili följd af detta allt, anser sig utskottet böra vidblifva det förut afgifna
förslaget om entreprenader för gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen,
samt ordningen och vilkoren dervid, utom hvad beträffar 5:te och io:de
punkterne, för hvilka Utskottet, af ofvan uppgifne skäl, får föreslå följande
förändrade lydelse:
5. mom.
I de fall, då, såsom vilkor för entreprenad, tillskott fordras af de skjutsningsskyldige,
skola dessa , för att deröfver höras, genom behörigen af
Konungens Befallningshafvande utfärdad kungörelse, stationsvis sammankallas,
då det beror af hvarje skjutsningsskyldig enskildt att antaga eller
förkasta de erbjudne vilkoren; dock skola de vid sådan sammankomst frånvarande
ätnöjas med det beslut, som piuraliteten af de närvarande biträdt,,
och, om röste-antalet blifver lika, galle den mening, som bifaller entreprenaden.
llösterne beräknas efter de skjutsskyldige hemmanens storlek.
io. mom.
Vid uppgörande af contract om skjuts-entreprenad, skall Konungens
Befallningshafvande tillse, att endast välfräjdad och pålitlig person till
entrepreneur antages, samt att han ställer borgen för fullgörandet af sina
förbindelser, under minst fem eller högst ro år. Då afslutad entreprenad
af en eller annan anledning upphörer, vidtager genast förpligtelse för de
Allm. Besv.- och Ekon.AJtskoUets Utlåtande> N.o Joy.
19
skjutsskjddige hemmanen att åter bestrida skjutsningen i den ordning, som
varit iagltagen innan entreprenaden afslutades, intill dess ny entreprenad
kan åstadkommas.
Emot de af Utskottet föreslagne reglementariska föreskrifterne, har
inom de Irenne Riks-Stånden i allmänhet blifvit erinradt, att Rikets Ständer
icke borde ingå i några bestämmelser derom, utan öfverlemna till Kongl.
Maj:ts Eget höga godtfinnande att i desse ämnen förordna , och hos Kongl.
Maj:t endast i underdånighet anhålla, att, vid utfärdande af ny Förordning
om Skjuts-inrättningen, dessa ämnen må lagas i öfvervägande.
Ehuru de ifrågavarande föreskrifterne alla äro af egenskap, alt mer
eller mindre verka på entreprenad-vilkoren, och således stå i sammanhang
med det framställda hufvudsakliga förslaget, medgifver Utskottet att några
bestämmelser derom af Rikets Ständer icke äro nödvändige, hvarföre Utskottet,
med frånträdande af dess förra förslag i denna del, får hemställa:
att, i sammanhang med underdånig framställning rörande den
föreslagne förändringen af skjutsnings-anstallerne, Rikets Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, med afseende å nu
förändrade förhållanden, Kongl. Maj:t täckes låta utarbeta en ny
Skjuts- och Gästgifveri-Ordning, innehållande de stadganden, Kongl.
Maj:t i Nåder pröfvar nödiga och ändamålsenliga, lill de resandes
och skjutsandes betryggande emot missbruk vid skjuts-inrättningens
begagnande, äfvensom alt, utan afbidan häraf, skjuts-entreprenader
måga tillvägabringas, i den nion omständigheterna kunna
det medgifva.
Hvad beträffar Utskottets yttrande om diligens- och forvagns-inrättningar,
är det anmärkt, att Utskottet skall icke nog utförligt behandlat
detta ämne, och för litet gjort afseende å skjuts-inrättningens förening med
allmänna posten, på sätt som med fördel skall vara iagtlaget i Europas
fleste länder, äfvensom, då Utskottet tillstyrkt tillvägabringande af forvagnsinrättningar,
på sätt som Tedan skett för vägen emellan Stockholm och Upsala,
det är erinradt, att för denna inrättning är medgifven den af Utskottet
på ett annat ställe afstyrkte rättigheten, alt med de skjutsningsskyldige contrahera
om öfvervägande af deras skjutsningsskyldighet, äfvensom en arnian
talare ansett det böra bestämmas, att den föreslagna entreprenad-anstalten
icke må hindra diligens- och förvagns-inrättningar.
20
Atlin. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande , N:o 10J-.
Genom de väckta motionerne, är någon utförligare behandling af frågan
om diligens- och forvagns-inrätlningar icke påkallad , och Utskottet
liar icke eller annars funnit någon anledning dertill. Utskottet har bestämdt
antydt sin åsigt af gagnet och angelägenheten af dessa inrättningar,
och äfven tillstyrkt, att hittills meddelade understöd dertill må fortfara,
och ytterligare omvårdnad egnas åt deras förkofran, hvilken i alla fall, genom
förhöjning af den allmänna skjuts-legan, torde väsendtligen befordras.
Emot förslaget om skjuts-inrättningens förening med postföringen , får Utskottet
åberopa hvad sorn förut är yttradt om omöjligheten för Staten att
omedelbart öfvertaga skjutsnings-beslyret, och om den olikhet i localföihållanden,
som hindrar efterföljden af andra länders exempel. Då Utskottet
icke satt i fråga någon föreskrift, hvarigenom skjuts-entreprenadanstalten
kan blifva hinderlig för diligens- och forvagns-inrätlningar, utan
tvertom uttryckligen förutsatt, att dessa inrättningar skulle genom berördeanstalt
framkallas och befordras, lärer något stadgande, för att undanrödja
slikt hinder, icke vara nödigt. Utskottet har icke eller tillstyrkt att förvagns-inrättningar
i allmänhet måge medgifvas samma vilkor, sorn för vägen
emellan Upsala och Stockholm, enligt hvad nu blifvit uppgifvet, skola
vara beviljade, och hvad endast exempelvis är nämndt, torde icke utgöra
tillräcklig anledning till en slutsatts, stridande emot hvad Utskottet, på ett
annat ställe, bestämdt förklarat; men till förekommande af all förtydning,
får Utskottet ytterligare förklara , alt, med åberopandet af detta exempel ,
ingalunda varit åsyftadt alt forvagns-inrättningar måga, genom öfvertagande
af de till skjutsning indeldte hemmanens skjutsningsskyldighet, befordras.
Utskottets förslag till förändring af Rese-Reglementet har blifvit klandradt,
dels emedan häst-antalet skall vara föreslaget allt för inskränkt, dels
i motsatt rigtning, emedan för de högre embetsmännen skall vara medgif—
vet ett större antal hästar, än som erfordras, hvarjemte man ansett det
orättvist, att icke kronobetjening och fjerdingsman skulle för resan ega beräkna
den högre skjuts-legan, utan att anlita skjutsentreprenad-anstalten.
Vid bestämmelsen af häst-antalet för embets- och tjenstemän under
embetsresor, har Utskottet sorgfälligt sökt lämpa den efter verkliga behofvet,
och anmärkningarne deremot äro icke beledsagade af några skäl, sorn
kunna föranleda Utskottet att förändra, dess förslag. Då kronobetjening
och fjerdingsman i tjenste-resor begagna egna hästar, måste skjutskostnaden
anses fullt ersatt med den hittills fastställda legan , emedan lläslarnes anlitande
för sådane resor, som af deras egare sjelfve till tiden bestämmas,
och kunna merendels lämpas efter läglighet, är ojemförligt mindre hetun
-
Allrm Be sv.- oeK Ekom-Utskottets Utlåtande, N.-o ioj.
gaudé, än vid en skjutsning, för hvilken hästarne mäste hållas tillhanda
då det påkallas, och rättvisan fordrar ingalunda, att kostnaden godtgöres
till högre belopp, än hvad den verkligen utgör.
För kronoskjutsningar har höjning af legan fortfarande blifvit yrkad,
äfvensom det är föreslaget, att entrepreneurerne för den allmänna skjutsen
jemväl måtte hafva förbindelse att besörja kronoskjutsning. De skäl , sorn
Utskottet anfört för sitt afstyrkande af kronoskjuls-Iegans förhöjning, äro
likväl icke i någon mon vederlagde, och Utskottet får således, med åberopande
deraf, besvara anmärkningen i denna del. Förbindelsen för en entrepreneur
att tillika besörja kronoskjutsning, skulle ovilkorligen påkalla ett
sådant mångdubbladt häst-antal, att entreprenaden derigenom nödvändigt
måste blifva i det närmaste omöjlig, derföre Utskottet för ingen del kan
understödja förslaget derom.
Slutligen, då Utskottet anser det vara af serdeles vigt att Rikets Ständer
vid nästa Riksdag, efter det verkan af de nu föreslagne anstalterne visat
sig, sättas i tillfälle att ytterligare öfverlägga om de vidare förbättringar,
som kunna finnas nödige, tillstyrker Utskottet
en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att Konungens Befallningshafvande
måtte anbefallas, före nästa Riksdag, till Kongl. Maj:t i
underdånighet afgifva utförliga Berättelser om framgången af skjutsentreprenaderne,
eller hvilka hinder som derföre mött, samt att
dessa Berättelser måtte Rikets Ständer i Nåder meddelas.
Stockholm den 18 September 184.0*
Reservation
af Herr Friherre Leijotihufvudj sorn åberopat sin emot det förut afgifne
Betänkandet yttrade serskilda mening, så vidt detta Betänkande nu
icke är ändra dt.
22 Allnu Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande, N;o 108.
N:o 108.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 September, kl. 6 e. m.
Betänkande, om föreslagne åtgärder för att befordra skeppsfartens
förkofran.
I detta amne har Utskottet fått emottaga:
1:0 från Höglofl. Ridderskapet och Adeln ett af Herr Oxehufvud,
Adolf Göran, afgifvet memoria], deruti yrkas, alt sjöfarten, med afseende
å dess medverkan, så väl till landets försvar, som till national-rikedomens
förökande, måtte uppmuntras: af genom undanrödjande af alla onödiga controller,
och förenkling af de nödvändige, så väl lör den utrikes, som inrikes
sjöfarten; bf genom tullfri införsel af alla skeppsförnödenheter; cf genom
en förändrad organisation af nuvarande Consulad-väsende, så att Svenska
sjöfarLen må vinna fördelar, svarande emot betungande consulad-af•gifterne,
och sluteligen df genom navigations- och skeppsbyggeri-skolors
snara inrättande i de orter, der rörelsen lemnar bästa tillfälle till praclisk
utöfning af dessa vetenskaper;
2:0 från Vällofl. Borgare-Ståndet, tvänne motioner, den ena af Herr
Hegardt, och den andra af Herr Brunnius, af hvilka den förra föreslagit,
att den, genom Kongl. Förpassnings-stadgan af den 28 November 1835,
medgifna rätt att å farkost, under i5 lästers drägtighet, utan förpassning,
föra inhemska varor till orter, inom det Sjötulls-kammare-district, hvarunder
afseglings-stället lyder, måtte utsträckas äfven till de fall, då dylika
farkoster föras från tullplas till hvilken ort sora helst, inom så väl det Län,
der afseglings-stället är beläget, som äfven det nästintill befintliga; hvaremot
Herr Brunnius i sin motion hemställt, att öppna farkoster, som föras
emellan Calmar och Öland, eller Calmar stad och deromkring varande skärgårdsliamnar,
må fritagas från förpassnings-skyldighet, då samma farkoster
endast medföra mindre partier af ortens producier och de varor, som å
nämnde ställen äro för handeln oundgänglige, samt
3:o från Hedervärda Bonde-Ståndet, en motion af Mats Persson från
Stockholms Län, hvilken, för att befordra skeppsfartens förkofran, yrkat:
a) att skepps-inventarier af alla slag, jemte kopparplåt lill förhydning, samt
drefmat och dref måtte tullfritt, ellar emot låg tull, få införas; bf att
Allm. Besv.- och Ekon.-UIskottets Betänkande, IV.-o 108.
23
skeppare målte befrias från skyldigheten att lösa eller uttaga andra skeppsoch
pass-handlingar, än de, sorn bestämdt fordras af främmande magter,
såsom bevis för skeppets nationalitet, eller af tullstyrelsen anses oundgängligen
nödvändiga för controller på den mest enkla clarering; c) att sjömanshusen
i Riket måtte erhålla en mera ändamålsenlig organisation; cl)
att skolor, för sjömäns högre och lägre bildning, måtte i sjö- och stapelstäder
inrättas; och e') att på landet boende skeppare må, utan att vara
borgare i stad, ega full rättighet att föra fartyg till och från hvilken in-eller
utrikes ort som helst, dock med förbindelse att undergå behörig examen,
så framt han ernar segla till och från orter, belägna på andra sidan Engelska
Canalen; hvarjemte Mats Persson önskat att den uti Kongl. Förordningen
den ii Februari r832 åt allmogen lemnade rättigheten att till Norrige,
Finland och de Danska staterna, i egna, däckade eller odäckade, fartyg,
af hvad lästetal som helst, utföra Rikets till export lofgifne producler,
måtte utsträckas till öfrige vid östersjön och nordsjön belägne hamnar.
Med Mats Persson hafva sig förenat Per Sahlström från Stockholms
Län, Hans Jansson från Elfsborgs Län, Lars Bengtsson från Malmöhus
Län, samt en stor del af Tionde-Ståndets öfrige Ledamöter.
Herr Oxehufvuds och Riksdagsmannen Mats Perssons framställningar
om undanrödjande af onödiga controller å skeppsfarten, om förenkling af
dem, som äro nödvändige, om befrielse för skeppare att uttaga andra, än
nödvändiga skepps- och förpassnings-handlingar, och om en mera ändamålsenlig
organisation af sjömanshusen, öfverensstämma deri, att de innehålla
endast en allmän häntydning på behof af förbättringar, utan all utveckling
af skälen till ett sådant behof, elier anvisning, hvilka felagtigheter, som böra
rättas, då molionärerne icke uppgifvit, hvilka controller å skeppsfarten, som
de anse onödiga eller fordra förenkling, hvilka skeppshandlingar skeppare
är förpligtad att uttaga utöfver de nödvändiga, eller i hvad afseende sjömanshusens
närvarande organisation icke skall motsvara ändamålet. Motionärerne
hafva endast, såsom skäl för framställningen, åberopat sjöfartens
stora inflytande på landets näringar i allmänhet, och angelägenheten att all
omvårnad egnas. — Utskottet instämmer fullkomligt i den sålunda yttrade
åsigten, men finner sig icke, genom motionerne, i deras vidsträckta
och obestämda omfattning, satt i tillfälle att föreslå några förändringar i
den syftning, motionärerne antydt, eller bestämdt yttra sig i hvad mon
sådane förändringar äro nödige. Dertill fordras en vidsträckt förberedande
undersökning, hvilken också redan är bragt å bane, då Kongl.
Majit täckts uppdraga åt en Comité alt inhemta och utreda Naviga
-
:2$
Allm. Besv.- och lUtoiu-TJtsÅo/lcls Betänkande j IV. o 108.
■trions-Schöl-Verkets närvarande tillstånd, sjömanshusens beskaffenhet, odh
förhållandet med hvad i öfrigt till coop-vaerdie-farten, jemte sjöfolkets vård
■och behandling hörer, samt derom afgifva underdånigt utlåtande, åtföljd t af
-förslag till de förändringar i hittills gällande författningar, eller till de nya
•reglementa riska stadganden, sorn för sjöfartens fortskridande kunna erfordras.
— Under full tillförsigt att den uppmärksamhet, sorn sålunda redan
är väckt å den af motionärerne antydda angelägenheten, fortfarande omsorgsfullt
deråt egnas, och att de nödiga förbättringarne på delta sätt säkrast
och mest ändamålsenligt till vägabringas, anser sig Utskottet böra hemställa,
att motionerne, i de bär ofvan om förmälda delarne icke måga till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Om Navigations- och Skeppsbyggeri-scholor häfva Stats- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt afgifvit Betänkanden N:ris
g och ro, äfvensom detta Utskott serskildt, genom Betänkande N:o gg?
utlåtit sig om consulad-inrättningen och afgiften dertill; och får Utskottet
åberopa dessa Betänkanden, i afseende på hvad motionerne om dessa ämnen
innehålla.
För att lätta skeppsfarten och uppmuntra det äfven såsom en serskild
näring vigtiga skeppsbyggeri-yrket, är det otvifvelagligt serdeles angeläget
att hinder för tillgången å de, så väl för byggnader, som för skeppens utredning
erforderlige förnödenheter måga undanrödjas, så vidt sig göra låter.
Frågan om tillåtelse för införsel af sådane förnödenheter från utrikes orter,
tullfritt eller emot nedsatt tull, hörer likväl till regleringen af tullbestämmelserna
i sin helhet, hvilken ankommer på behandling af Bevillningsutskottet,
som dervid icke lärer förbise den här antydda angelägenheten,
derföre Utskottet anser sig icke böra framställa något förslag derom.
Genom bifall till Mats Perssons förslag, att å landet boende skeppare,
då han undergått behörig examen, må, utan att vara borgare i stad , föra
fartyg äfven å utländsk ort, skulle åt skeppare, som bo på landet, orättvist
beredas en fördel framför de i stad boende skeppare , då enahanda frihet
icke är för de senare föreslagen. Dessutom ingriper detta förslag uti den
fö.rut på pröfning beroende allmänna frågan om näringsfriheten eller Borgerskapets
uteslutande rätt till vissa yrken, och, under afbidan af en sådan
pröfning, anser Utskottet sig icke, för detta serskilda fall , böra tillstyrka
förändring af hvad Författningarne nu stadga. Detta gäller äfven om den
föreslagna utsträckningen af de genom Kongl. Förordningen den 11 Febru
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Ul skot tets Betänkande, N:o 10S.
25
ari i832, om Landtmanna-seglationen medgifne friheten ; derföre Utskottet
hemställer,
att motionen i begge dessa delar må förfalla.
För pröfningen af Herr Hegardts motion, anser sig Utskottet böra upplysa,
att esta §. af den i motionen åberopade Kongl. Stadgan den 28 November
1835 föreskrifver, alt varor, inhemska eller utländska, som från
tullplats, hvarmed förstås stad, köping eller landlhamn , der ständig tullbevakning
är anställd, afsändes antingen till annan tullplats eller tili ort,
utan tullbevakning, skola i allmänhet, jemte fartyget, hvarmed de föras,
förpassas, samt att, vid sådan sjöfart, äfven ballastadt fartyg i allmänhet
bör med tull-förpassning förses; från hvilket allmänna stadgande doek gäller
det undantag , att inhemska varor må, i fartyg under femton lästers
drägtighet, kunna oförpassade föras från tullplats till hvilken ort som helst,
inom det Sjötullskammare-dislrict, hvarunder afseglingsstället lyder; varande
i 5:te §. af samma Kongl. Stadga böter bestämde till 10 Rdr för den
skeppare, sorn afgår, utan att, der sådant, jemlikt 1 §., erfordras, hafva uttagit
pass å fartyg och last.
Med fartyg af så ringa lästetal, sorn det, hvarföre nyssberörde undantag
gäller, kunna i allmänhet icke transporter på längre stationer åstadkommas
; och då Utskottet icke kan inse, att några väsendtliga hinder vållas ,
genom att uttaga tull-förpassning för de fall, då ett så beskaffadt mindre
fartyg är ämnadt för färd utom Tullkammare-districtet, hvaremot många
tillfällen till underslef och intrång i handeln måste uppstå , om rättighet
medgifves för sådan farkost att, utan all slags controll, färdas utom nämnde
district, utmed en kuststräcka, der lossningar allt för ofta med skäl måste
befaras.
Med afseende härå, och då dertill kommer, att, i samma mon, som
fartyg icke voro underkastade skyldigheten att uttaga förpassning, de äfven
skulle kunna anses vara fritagne från visitation , hvarigenom all säkerhet
emot införsel af oförtullade utländska varor skulle upphöra,
tillstyrker Utskottet afslag å hvad Herr Hegardt i sin motion
yrkat.
Efter denna allmänna åsigt och då Utskottet icke funnit några serskilda
omständigheter, hvad beträffar Herr Brunnii hemställan, som uteslutande
omfattar de farkoster, hvilka begagnas emellan Calmar och Öland,
Bih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 26:le Haft.
4
26
Ålim. Besv.- och Ekon.-Utskottets BetänkandeJV.-o 108.
eller Calmar stad och deromkring varande skärgårdshamnar, och för hvilka
sålunda åsyftas större fördel, än den, sorn annars är beviljad, får Utskottet
tillstyrka,
att icke eller denna motionärs yrkande må till någon Rikets
Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1840-
Reservation emot detta Betänkande är anmäld af Mats Persson fräne
Stockholms. Län..
TJI Y C K T HOS J. A. WALLDÉN,
1840.
Allm. Bese.- och Ekon.-Ut skottets Be. t link enide, E1'o 109. 1
N:o 109.
Ant. till Exp. Utsk. ilen 3 October, kl. 12 midd.
Betänkande, angående Stångjerns-smidet och den gröfre
Jern-förädlingen samt Kolhandeln i Riket
I
anledning af Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse den 21 Februari
1835, deri Rikets Ständer framställt åtskillige förslag till ändringar
i Förfaltningarne, rörande bergs- och jernhandteringen i Riket, åsyftande
en öfvergång till en friare tackjerns-handel och smides-tillverkning, genom
borttagande af flere onyttige band, hvilka voro hinderliga för jernhandteringens
utveckling och ändamålsenliga bedrifvande i stort, har Kongl.
Majit, genom Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer den 4 nästlidne April,
täckts meddela, att, sedan Kongl. Majit, med bifall till hvad Rikets Ständer
uti usta punkten af ofvanberörde deras Skrifvelse begärt, under den
16 Maj 1835, låtit utfärda Dess Nådiga Kungörelse, angående en fri och
obehindrad handel med och förbrukning af tackjern inom Riket, samt
Kongl. Majlis och Rikets Bergs-Collegium, som redan den 24 Maj j 833
blifvit i Nåder anbefaldt att, efter föregångne undersökningar, utarbeta
förslag till en ny allmän smides-stadga, utgående från principen af den
största möjliga frihet i tillverkningssätt och tillverknings-qvantum, som
kunde förenas med Statsverkets rätt och utrönta allmänna locala förhållanden,
i anseende till skogsfångst inom eller utom Bergslag, till följd deraf
underdånigt förslag afgifvit, men Kongl. Majit, vid pröfning deraf, funnit
Sig icke kunna detsamma antaga; så befallte Kongl. Majit Bergs-Collegium
att inkomma med nytt förslag i ämnet, med iagttagande af den grundsatis,
att tillverknings- och vågförings-rätt må tillåtas, i moa af den skogstillgång,
som för Brukets drift finnes, utan att vara för andra Jernbruk,
ädlare verk eller inom Tackjerns-Bergslag, för tackjerns-blåsningen förut
påräknad. Öfver det förslag, Bergs-Collegium, i följd häraf, i underdånighet
afgaf, inhemtade Kongl. Maj:t Bruks-societetens deputerades underdåniga utlåtande,
samt lenmade Bruksegare och Bergsmän i allmänhet tillfälle att med
deras anmärkningar i ämnet till Kongl. Maj:t inkomma; men då, under detta
vigtiga ärendes beredning, tiden så framskridit, att, när det till slutligt
afgörande kunde af Kongl. Maj:t företagas, föga mer än ett år återstod till
Rikets Ständers nu inträffade sammanträde, och då det tillkom Rikets
Ständer att besluta angående smides-rättens beskattning, hvarmed frågan
wésSih. till X. St. Prat. 1840. 8 Sami. 27 Haft. 1
2
slllrn. Besu.- och Ekon -Utskottets Betänkande, JV:o 109.
om härdfrihet står i nära sammanhang, fann Kongl. Maj:t lämpligast att
uppskjuta med afgörande! af sistnämnde fråga, likasom, utom hvad, som
angick den så kallade recognitions-afgiften, med frågan om förändrad skatt
för redan medgifven stångjerns-tillverkning, intilldess Kongl. Maj:t kommit
i tillfälle att inhemta Rikets Ständers vidare yttrande i ämnet. Emedlertid
vidtog Kongl. Majit likväl, medelst utfärdande af Dess Nåd iga Kungörelse
den 26 October i838, åtskillige stadganden, åsyftande större frihet,
så väl i afseende på tillverknings-heloppet, som i begagnande af serskilde
smides-melhoder, och hvarigenom Kongl. Maj:t, med fästadt afseende å
nyttan af en högre tillverkning i allmänhet, och å de fördelar, sorn de
med större smides-rätt försedde Bruksegarne borde kunna hemta genom
upptäckten af bättre smides-methoder, samt då Kongl. Majit ansåg Sig
icke böra lemna ur sigte äfven de mindre jern til 1 verkarne» intresse, jemväl
låtit dessa senare komma i åtnjutande af samma fördelar, i moa al hvars
och ens privilegier, och den kol-tillgång, som derföre vore bestämd. Kongl.
Majit h ar på detta sätt trott Sig kunna ernå ett af de syftemål, dit hvarje
styrelse hör sträfva, nemligen att, med aflägsnande af all tanka om
uteslutande privilegium, låta hvar och en blifva delagLig af enahanda rättigheter,
och att således, då en Bruksegare med /föo Skeppis smides-rätt
och goo lästers koltillgång, tilläts en årlig tillverkning af boo Skepp., rättvisan
fordrade, att den med mindre smides-rätt och mindre kol-tillgång försedd
e borde få, i förhållande dertill, jemväl öka sin tillverkning. Derjemte
förklarade Kongl. Majit, i enlighet med Rikets Ständers tillkännagifne önskan,
att den så kallade recognitions-afgiften skulle upphöra, samt att
för nya verk eller tillökning i smidet vid redan inrättade hammarskatter
skulle, tills vidare och intill dess annorlunda stadgadt varder, erläggas med
1 * Skepp, af hundrade, i stället för 2 Skepp., sorn allt sedan år 18o3, vid
beviljande af nya smiden, blifvit bestämdt. Genom dessa åtgärder, har,
sedan utfärdandet af ofvannämnde Nådiga Kungörelse, intill nästlidne års
slut, det priviligierade smidet vunn t den högst betydliga tiilvexten af
omkring 85,000 Skepp., deraf 63,000 Skepp, tillkommit, i följd af den,
uti samma Kungörelse, på grund af den lägre beräkningen afkol-åtgången,
beviljade tillökningen uti förut privilegieradt smide. Kongl. Majit har
härjemte velat till Rikets Ständers pröfning förelägga, hvad Kongl. Majit, i
afseende på beskattningen af nya verk eller tillökning i smidet vid de redan
inrättade, samt på utbytet af recognitions-afgiften emot bestämd ham»arskatt,
tills vidare, föreskrifvitj och har Kongl. Majit slutligen täckts
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, xY:o log.
3
förklara Sig förvänta, att af Rikets Ständer få inhemta, hvad de i förrberörde
ämnen, för deras del, anse ytterligare böra lillgöras.
Jemte denna Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse, äro till Utskottet remitterade
inom Riks-Ståmlen väckte motioner:
1:0 Af Herr Oxehufvud, Adolf Göran, som föreslagit frihet i bergsrörelse»,
oell, såsom följd deraf, att, till befrämjande af den inhemska
produetionen, måtte, såsom hufvudsaklig grundsatts antagas, dels oinskränkt
frihet att producera, utan afseende på qvantitet, qvalitet, tid eller ort,
hvilkas bestämmande borde åt den enskilda omlankan öfverlemnas, dels
rättighet för en hvar att, till ostörd täflan med hvarje annan individ eller
näriugs-class, använda capital och skicklighet, utan inskränkning af skråtvång;
2:o af Herr Lagerhjelm, Pehr, om oinskränkt vågförings-rätt för de
härdar, hvilka, ulan beräkning af den tillökning, hvartill Kongl. Kungörelsen
den 26 October 1838 berättigar, äro privilegierade för 4^o Skepp:s
smide inom och t\00 Skepp, utom Bergslag, samt om nedsättning af den
hammarskatt, som nu utgår med 2 Skepp, per ioo, till 1 5 Skepp.;
3:o af Herr Conlracts-Proslen Hallström, som, med åberopande af Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse den 21 Februari i835, fäslat uppmärksamhet
å behofvet att tillvägabringa då påkallade förändringar uti
Författningarne om mutsedlars utgifvande, utmåls läggande och jordeganderättens
bestämmande, på grund af de skäl, som uti omförmälde underdåniga
skrifvelse äro anförde;
4:o af Herr C. F. Geijer, hvilken föreslagit en fri kolhandel, såsom
påkallad af brukshandteringens välförstådda intresse, helst de nu existerande
kol-tägts-privilegierne ingenstädes nu mera skola kunna uppehållas;
dock har motionären medgifvit, för att sammanjemka stridiga intressen,
att förändringen icke må ske brådstörtande, utan småningom, så att någon
viss, ej alltför aflägsen, tid bestämmes, efter hvilken all privilegierad koltägt
må upphöra.
5:o af Lars Boethius från Stora Kopparbergs Län, hvilken, under
anförande, huruledes bergsbruket har sin ofrihet och begränsning af arbetet
derigenom, att ej mera kan tillverkas, än som inom landet åtgår för
stångjerns-smidet och en del gjutgods, hvaremot detj borde vara tillåtet
att tillverka huru mycket, som vore afsättligt, äfven till utrikes consumenter,
föreslagit, att bergsbrukets produeter och synnerligen tackjern, må få
fritt försäljas både inom och utom Riket; hvari Anders Jansson från Westerås
Län samt Lars Larsson och Per Persson från Örebro Län instämt;
4 Allm. Besv,- och Ekon.-Ucsbottets Betankande, N:o log.
6:0 al Lars Larsson från Elfsborgs Län, hvilken, under klagan öfver
tvång, som inom bergsnäringen tillskyndas allmogen derigenom, att socknar
och gårdar, belägne inom så kallade fredsmilar, äro vid ansvar förbundne
att med kol förse och vidmagthålla vissa jernbruk, utan rättighet
att denna sin tillhörighet annorledes föryttra, föreslagit, att det måtte vara
en hvar hemmans-egare tillåtet att, till hvilket jernbruk han med sin fördel
och beqvämlighet finnér mest förenligt, afyttra de kol, han bereder;
med föranledande hvaraf Hans Jansson från samma Län förnyat sin vid
i83o års Riksdag framställde önskan om uppbäfvande af det tvång, som
varit lagdt på kolhandeln, och hvilken för allmogen medlört de menligaste
följder; äfvensom Jan Andersson från Westerås Län med motionären sig
förenat ;
7:0 af Per Persson från Örebro Län, med hvilken Henric Andersson
och Lars Larsson från samma Län, Lars Boethius från Stora Kopparbergs
Län samt Jan Eric Jansson och Per Hansson från Wermlands
Län sig förenat. Efter framställning af orsakerna till det betryck, hvaraf
jernhandteringen i allmänhet skall lida, samt de förmenta medlen till afhjelpande
deraf, hvartill motionären isynnerhet räknat tackjernstillverkningens
befrielse från d« onaturliga och för Riket skadliga band, som derå
hvila, samt en utvidgad rättighet att välbehagligen använda koltillgångar,
bar motionären föreslagit: 1:0 att, då minst tre fjerdedelar bland delegarne
i en masugn å hytte-stämma sig derom förena, det måtte vara dem tillåtet
att hvttebruket nedlägga, i hvilken händelse de delegare, som i annat
hyttelag ej ingå., genast komma i åtnjutande af de i efterföljande 2:ne
punkter föreslagne förmoner, dock med skyldighet för hvarje hyttelag att
derförinnan fortfarande drifva blåsningen, på sätt och i den ordning, som
hittills skett; 2:0 att, med undantag af egare utaf de hemman, som höra
till de hyttelag, hvilka ej blifvit upplösta, hvar och en, som inom
Bergslag besitter hemmansdel, må ega frihet att ej mindre anlägga Stångiernshamrar,
till det antal och den storlek, han för godt finner, än äfven
Försälja sina kol till hvilken som halst inora eller utom Bergslag; samt
3:o, att endast det stångjern, sorn för utrikes export å våg föres, måtte
med afgift till Kongl. Majit och Kronan beläggas, och denna afgift bestämmas
till visst belopp för hvarje 100 Skeppund, samt i proportion mindre
för ringare belopp; yrkande mptionären, för den händelse, att detta
förslag icke antages, att rättighet måtte Bergsmännen medgifvas till fri
utförsel af tackjern emot erläggande af tujlj svarande emot tackjernets
Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottels Betänkande, JV:o 109. 5
värde, i jemförelse med stångjernets, äfvensom motionären företett en från
Kongl. Bergs-Collegii senaste underdåniga Års-berättelse om jernhandteringen
herntad uppgift, att tackjerristillverkningen uppgått till 536,gyv
Skepp. 23 Lisp. i/\ Skålp., hvaraf till stårigjernssmide åtgått 5oo,000 Skepp.,
samt till Finland blifvit utskeppade 1 o,335 Skepp. 11 Lisp., hvadan således
uppkommit ett öfverskott, som ej fått utskeppas eller inom Riket kunnat
förädlas, af 26,642 Skepp. 12 Lisp. 14 Skålp;
8:0 af Lars Larsson från Örebro Län, hvilken i enahanda syftning,
som några bland förenämnde motionärer, yttrat sig om behofvet af vid
sträcktare
frihet i bergsnäringen, för att såmedelst befordra högst fördelaktiga
resultat, och gifva förökad inkomst åt landet, samt derföre föreslagit:
a) att Bruksegare vid nu varande smidesverken få begagna hvilken
method till förbättring och förädling af smide, som de för sig förmonligast
finna, samt tillverka så mycket de behaga och kunna medhinna, äfvensom
en hvar måtte berättigas att anlägga nya Bruk och; såsom följd
häraf, att berginannen finge consumera så mycket tackjern, han någonsin
kunde, hvilket förmodas komma att uppgå till dubbelt belopp emot
hvad nu tillverkas, samt att en fri och obehindrad export af så väl tackjern,
som smide, utan eller emot en ringa tullafgift blefve medgifven;
c) att all kolhandel inom Bergslag, dör malmtillgång finnes, bör förblifva
inom hyttelagen eller socknen, enligt hvad Kongl. Bergs-Collegii utgifne
Författningar derom stadga, så vida masugnarne och tackjernstillverkningen
skola ega framtida bestånd; och d') att deremot kolhandeln, utom Bergslag,
måtte helt och hållet frigifva?, på det egaren må få afyttra sin tillverkning,
der han förmonligast finner; samt
9:0 af Anders Jansson från Westerås Län, med hvilken Jan Andersson
från samina Län sig förenat, om frihet i jernbandteringen och tackjernshandeln,
samt tillåtelse för jern verksegare att in- och utrikes fritt få
afyttra sin tillverkning af tackjern, stångjern eller hvad annat jern som helst.
Genom den underdåniga framställning, som Rikets Ständers skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 21 Februari 1835 innehåller, halva Rikets
Ständer yttrat den öfvertygelsen, att en öfvergång till en friare tackjernshandel
och smidestillverkning borde beredas, och flera onyttiga band borttagas,
hvilka voro hinderliga för jernhandteringens utveckling och ändamålsenliga
bedrifvande i stort, så vida ej denna industrigren skulle upp
-
6 Allm. Besv.- och Elon.-Utskottets Betänkande, JV:o log.
höra alt åt landel gifva den vinst, sorn från längre tider tillbaka varit
afsedd, och äfven för framtiden måste påräknas af den vara, som utgör
Rikets lmfvudsakliga bytesmedel med utlänningen; men Rikets Ständer
hafva emedlertid ansett det vara maktpåliggande, att införandet af ett friare
system för jernhandteringens bedrifvande sker med tillbörlig varsamhet,
för att ej åstadkomma en våldsam rubbning af de förhållanden, som hittills
egt rum, eller ett förnärmande af de rättigheter, som genom privilegier
och äldre Författningar blifvit betryggade; och hafva Rikets Ständer,
under denna åsigt, och efter redogörelse för de förhållanden, som härvid
kommit under öfvervägande, hos Kongl. Maj-t i underdånighet anhållit:
i :o att handel med tackjern inom Riket måtte förklaras fullkomligt
fri och oberoende, så alt, utan hinder af den inskränkning, som då förefanns,
det måtte för hvar och en vara öppet lemnadt att köpa och sälja
tackjern från och till hvilken inrikes ort och till hvad belopp, som helst;
2:0 i afseende på en fri och obegränsad till verkningsrätt inom och
utom Bergslagen vid smideshärdar, så i afseende på tillverkningsbelopp,
sorn arbetsmethod :
att utom Bergslag fri till verkningsrätt måtte medgifvas vid alla
de bruk, hvarest hela det tillåtna smidet uppgår till minst 4^0 Skepp.,
på hvarje härd räknadt; äfvensom vid alla bruk, der genom behörig undersökning
kan ådagaläggas, att skogslillgången, utan öfrige Bergverks förnärmande,
för nyssnämnde smidesbelopp, på hvar och en derstädes befintlig
härd, är tillräcklig;
att inom Bergslag samma fria till verkningsrätt måtte tillerkännas de
bruk, som antingen redan ega 4^° Skepp, smide, eller deröfver, på hvarje
härd, eller ock med vederbörlig undersökning visa sig ega skogsfåugst,
tillräcklig ej mindre för det äldre och tillökade smidesbeloppet, än äfven
för en oförminskad tackjernsblåsning till afsalu, der sådan förut egt rum;
att, inom och utom Bergslag, oinskränkt smides-rätt måtte beviljas
så väl Bruksegare, som Bergsmän, hvilka antingen medgifva härd-antalets
inskränkning, i den mon alt gamla smidesrätlen på härdarne motsvarar
minst 4oo Skepp, på hvarje qvarvarande härd, eller ock kunna genom
sammanflyttning af sådana smiden inom samma ort, för hvilka kolfångsten
till större eller mindre del är gemensam, tillvägabringa sist angifne
proportion emellan smidet och härd-antalet.
Rikets Ständer, som ansett, att någon fullständig reglering af smidesrätten
icke med framgång kan verkställas, så vida icke, i sammanhang der
-
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 109.
m ed , en jemnare fördelning af smidesskatten tillika bereddes, samt att de
vid vissa verk för en del af smidet, ulan tillräcklig controll, då utgående,
högst betungande recognitions-afgilterne afskaffades, hafva derföre jemväl
i underdånighet fästat Kongl. Majrts Nådiga uppmärksamhet derå, att, likasom
å ena sidan, någon minskning af Kronans redan varande intrader
på det hela af jernhandteringen icke, genom den fria smides-rättens införande,
borde uppstå, det å den andra icke eller vore Rikets Ständers afsigt
att ålägga tillverkarne någon ny eller ökad beskattning i annor väg
eller proportion, än som bör vara oskiljagtig från ett ökadt smides-belopp,
till erhållande af frihet inom verkstaden, och hvaraf det fria åtagandet
är hvarje stångjerns-tillverkare öppet lemnadl; och anhöllo Rikets Ständer
derjemte, att hvad af Kongl. Maj:t, på dessa grunder, kunde blifva, rörande
beskattningen, i Nåder foreskrifvet, måtte, utan binder för dess tillämpning
under tiden, nästkommande Rikets Ständer till pröfning föreläggas;
3:o
i af seende pä fri försäljning från Bergshamr ar och Bruk inom Bergslag
af ämnesjern för Mannfactur-verken, att de Stångjems-verk inom
Bergslag, hvilka genom sammanflyttning eller inskränkning af härd-antalet
finge,deras smiden reglerade, på sätt, sorn blifvit i underdånighet föreslaget,
med derefter lämpad skatt, jemväl mätte, såsom följd deraf, få till
ni anufaetur-verken flitt och till obegränsad t belopp afyttra deras ämnesjern;
4:o att, alldenstund det nu gällande sätt att förvärfva egande-rätt till
grufvor, eller, efter antagen benämning, grufvors upptäckt och inmutande,
innefattar ett verkligt förnärmande af andras rätt, och vid tillämpningen
medför olägenheter för hela communen, hvilka på förband ej kunna tillse
och bevaka deras rätt, samt då, för erhållande af mutsedlar, hittills
blott fordrats de obetydligaste prestanda, hvaremot man stundom sett
jordegare blifva tvungne att dyrt lösa sig från äfventyrares tilltänkta försök
i denna väg, eller ock, för vården om förut irmehafd egendom, nödig
delaktighet i arbetet, ingå i oberäkneliga förlustgifvande företag, sådane
förändrade stadganden, rörande mutsedlars utgifvande och jordegande-rätten
i grufvor, samt vilkoren för sjö- och myrmalms-tägters begagnande,
måtte i Nåder meddelas, som med vården om egande-rätt i allmänhet äro
förenlisre.
o
Likaledes och då Rikets Ständer ansett det vara af nöden, att undersökning
verkställes om beskaffenheten af de privilegier och stadganden,
med stöd af hvilka afgifter uppbäras i städerne för jerueffecter, antingen
3 Allm. Besi-\- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 10g.
dessa der vägföras och uppvägas, eller ock endast passera genom eller förbi
städerne, hafva Rikets Sländer anhållit, att Kongl. Maj:t, efter det
en sådan undersökning egt rum, i Nåder täcktes uti Författningarne
härom meddela de rättelser och förändringar, som af bergs- och jernliandteringens
upphjelpande och billiga anspråk på skydd emot främmande
intressen kunna påkallas, äfvensom Rikets Ständer till Kongl. Majit i
underdånighet öfverlemnat att, vid utfärdande af Författningarne, rörande
ett friare smides-systam i allmänhet och dermed gemenskap egande
ämnen, uti nu gällande Jernvräkeri-förordning och Hammarsmeds-ordning,
samt i öfrige befintliga stadganden, angående smides-controller, i Nåder
meddela nödige förändringar och tillägg; och hafva Rikets Ständer slutligen
hos Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt, att, med ändring af hvad
Kongl. Förordningen den i5 Juni i8o3 innehåller, angående skillnad vid
nya jernverks-anläggningar emellan södra och norra orterne, rättigheten
till dylika verks anläggande öfver hela Riket måtte utom Bergslag förklaras
fri och allmän, då, efter skedd vederbörlig undersökning, skogstillgången
befinnes tillräcklig, äfvensom att införandet af förbättrade smi,-  des-methoder måtte tillgodonjuta all möjlig frihet och uppmuntran.
I sammanhang med hvad sålunda blifvit till Kongl. Majit i underdånighet
framstäldt, hafva Rikets Ständer förehaft till pröfning framställde
förslag, dels om fri utförsel af tackjern emot tull, dels om utvidgad frihet
till bergsmans-hamrars anläggande; och har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet utlåtit sig i den förra frågan: att, om jernförädlingens
fortsatta bedrifvande inom landet vid dertill redan inrättade verkstäder
anses vara af vigt; om värdet af vår jern-export icke allenast skall kunna
upprätthållas, utan efter önskan ökas, samt det förädlade jernets afsättlighet
befordras genom tillverkningens bedrifvande, enligt förbättrade methoder,
och på ett förmonligare sätt, genom de nog mycket spridda små tillverkningarnes
sammandragande, och mera fabriksmässiga drift; om ett nyttigt
användande anses böra befrämjas äfven af de ifrån Bergslagen och de
större jernmalmsfälten aflägsne skogar, hvilkas enda eller åtminstone hufvudsakliga
värde och användbarhet beror af den jernförädling och öfriga
bruksrörelse, som derstädes bedrifves; och om ändtligen upprätthållandet
af jernbruksrörelsen i allmänhet ännu förtjena)- afses, såsom en för både
folk och Stat vigtig angelägenhet; så torde en klok omtanka om eget väl
böra säga oss, att utförsel af tackjern, det förnämsta råämnet till förädling
Allm. ficsi’.- och Ekon.-Utslcottets Betänkande, Nio 109.
9
för utländska handeln, med hvars bearbetande en betydlig del af landels
befolkning dagligen sysslosättes, icke vore rätta medlet att nu tillgripa, om
dtt än syntes ligga närmast för handen till undanrödjande af den tillfälliga
förlägenhet, hvari några Tackjerns-bergslager då sig befunno. Det förmenades
icke vara svårt att inse, att, på samma gång, som utförsel af
Svenskt tackjern b le f tillåten, emot en sådan tull, sorn gjorde export-rättighetens
begagnande i stort möjlig, skulle ej blott de bästa tackjerns-sorterne
exporteras och de sämre qvarblifva , utan ock Riketsfstångjernshandel
på utrikes ort efter hand minskas, och snart nog alldeles upphöra, ty
det kunde såsom säkert antagas, att den Engelska industrien ej skulle försumma
att tillegna sig fördelen af Rikets nu varande förnämsta exporthandel,
den med stångjern, genom det medel, vi sjelfve erbjödo densamma,
att just, medelst upplåtande af våra utmärkt goda tackjerns-sorter, gifva ett
ökadt värde åt dess deraf beredde jernfabricat af alia slag- Engelska
jerntillverkningen skulle då först kunna fullkomligt uttränga Svenska stångjern^,
och de utländske Jernvei ksegarnes förkofran skulle af oss sjelfva beredas
på de flesta Svenska Bruksidkarnes bekostnad, eller rättare sagdt,
grundas på desse sistnämndes fullkomliga undergång, enär det vore uppenbart,
att de ej skulle kunna beslå vid en uppkommen täflan emellan Svenska
tackjernets förädling i stort med Engelska stenkol vid de i England
varande förädlingsverken, och samma jerns förädling med träkol vid våra,
i anseende till tillverkningsbeloppet, inskränkta verkstäder. Skulle åter
en så hög tull bestämma?, att utförsel af tackjern med fördel ej kunde
företagas, skulle blotta utförsel-tillåtelsen föranleda redan under närvarande
förhållanden försökta svekfulla och falska uppgifter derom, att Engelska
jernet vore af Svensk tillverkning, och skada såmedelst tillskyndas Rikets
jernhandel.
Ilvad åter beträffar förslaget om utvidgad frihet lill Bergsmanshamrars
anläggande, har Utskottet ansett, att enär skogstillgången inom Bergslagen
nästan öfver allt vore redan disponerad, och antalet af nuvarande
bergsmanshärdar, utgörande 92, för ett smidesbelopp af endast 17,358
Skepp., vore mer än dubbelt högre, än hvad för privilegierade smides-tillverkningen
verkligen erfordras, vore en utsträckning af tillåtelsen till bergsmanshamrars
anläggande icke behöflig; och har Utskottet, på sålunda anförde
skäl, afstyrkt begge de ifrågavarande förslagen, hvilket yttrande Rikets
Ständer godkänt.
Bih. till R. St. Prof. 1840. 8 Sami. 27 Häftet. 2
10 Allm. Bes v.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, JY-o 109,
Redan år i832 hafva från trycket blifvit utgifne förslag till förändrade
Grufve-, Hytte- och Smides-Stadgar, hvilka, uppå Kongl. Majlis Kådiga
befallning, varit af serskilde Comra il terade utarbetade, och genom Kongl.
Bergs-Collegii Kungörelse den 21 Mars r833 hafva Rruksegarne till 1335
års slut i allmänhet fått sig tillerkänd rättigheten att, efter skeende an
O
O 7
målan, förändra eller utvidga verkstäderna för antagande af sådane smides-methoder,
hvarigenom en förbättrad tillverkning åstadkommes, äfvensom
Kongl. Maj:t, såsom en förberedande åtgärd, för införande af friare
Smides-författningar, den 2,4 Maj i833, anbefallt en fullständig undersökning
inom Bruks- och Bergslags-dislrieten, till utredande af bil hörande
ämnen.
Efter Rikets Ständers vid sista Riksdagen hos Kong!.. Majit gjorda underdåniga
framställning om denna vigtiga angelägenhet, har den, genom
Bergs-Collegii Kungörelse den 21 Mars i833, gifne tillåtelsen,. att till 183S
års slut förändra och utvidga verkstäder för införande af förbättrade smidesmethoder,
blifvit, genom Collegii ytterligare Kungörelse den 7 April 1835-,
utsträckt att gälla LiLis vidare, och den 16 Maj samma år utfärdades Kongl.
Maj:ts Nådiga Kungörelse om en fri och obehindrad handel med och för
brukning af tackjern inom Riket.. Genom Kongl. Majrts Nådiga Bref dea
7 Maj 1836, har för sistnämnde år blifvit beviljadt de Jernverks-egare,
hvilka icke hade motsvarande reslsmide, och sorn vid sina härdar egde
ett privilegieradt smide af 45o< Skepp, inom Tackjerns-bergslag, eller minst
4oo Skepp, utom Taekjerns-bergslag, på hvarje härd räknadt, att på våg införa
och afyttra den stångjernstiIlverkning, som utöfver verkens privilegier
åstadkommits, emot erläggande derföre till Kongl. Maj:t och Kronan
af dubbel hammarskatt, 2 Skepp, för 1 oo:de; äfvensom att andra Jernverksegare,
utom Taekjerns-bergslag, fingo, emot enahanda vilkor, efter ansökningar
hos Bergs-Collegium, och då sådant, utan angränsande bruks-egares
förnärmande i deras rätt till vanligt kolfång, för det privilegierade smidet,
kunde ske, kunde af Kongl, Collegium tilläggas extra vågföringsrält för
berörde smides-år; hvilken tillåtelse sedermera ytterligare blifvit leornad
för åren 1837 och 18-3-8-, genom Kongl. Maj:ts serskilda Nådiga: Skrifvelser
den 5 Maj och, 11 September förstnämnde år; dock har Kongl. Majrt,
i sammanhang härmed, genom Skrifvelsen den 5 Maj 1807, i Nåder förordnat,
att det tillstånd till serskilda sinidesverkstäders anläggande utöfver
antalet af de, enligt privilegterne, lillålne, som, för anställande af försök
med nya förbättrade smidesmethodei:, varit, tills vidare, medgifvet, då
Allm. Besa— och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o iog. 11
•skulle upphöra, och att således några sådane nya smidesverkstäder icke af
Kongl. Coliegiura skulle tillåtas, äfvensom de redan tillåtne, endast under
då innevarande smldesår, fingo begagnas, men vid dess utgång skulle
•inställas.
Emedlertid har Bergs-Collegium, den 7 Mars i836, enligt Kongl.
Maj:ts Nådiga befallning, afgifvit underdånigt förslag till ny Smides-stadga,
hvilket likväl, vid företagen Nådig pröfning, af Kongl. Maj:t ansetts icke
kunna antagas, hvarföre Collegiutn blifvit anbefaldt, att inkomma med ett
å nyo ularbetadt förslag i santina ämne, hvarvid borde iagttagas , dels att
den af Coliegium förut ultalade grundsats, hvarifrån en ny Smides-stadga
‘borde utgå, nemligen ”den största möjliga frihet, i fråga om till verkningssätt
och lillverknings-quantum ,” ingalunda finge förbises, dels att en friare
tillverknings- och vågföringsrätt, än hittills, borde i allmänhet tillåtas
jernverks-egare, i men af den skogstillgång, de kunna visa sig innehafva
eller disponera, utan att sådan skogs- eller kol-tillgång vöre för andra
jernbruk, ädlare verk, eller inom tackjerns-bergslag, för tackjernsblåsningen
derstädes förut beräknad. Det sålunda i Nåder anbefallda nya
förslaget är af Bergs-Collegium afgifvet den i5 Februari i833, och innehåller
hufvudsakligen:
att anläggning af stångjerns-härdar, puddlings- och väll-ugnar med
vals-verk, samt andra verkstäder för den gröfre jern- och stål-förädlingen,
skulle anses såsom tillåten, då sökande dertill, jemte rättighet till byggnadsplats
och vattenfall, der sådant erfordras, kunde styrka, att ett., inom
orten tillgängligt, för det afsedda behofvet tillräckligt, skogs- eller kol-fång
funnes att tillgå, sora för andra jernbruk, ädlare verk eller inom tackjerns-bergslag
för dervarande tackjernsblåsning icke vore förut påräknadt
eller beliöfligt;
att kol- eller skogs-behofvet för stångjerns- och jernförädlings-verk,
kemme att beräknas efter följande allmänna grunder:
Läster kol å 12 t:r.
för en vanlig slångjernshärds underhållande med kol hela året om 900 —
för en Yallon-härd
* . . 1,400 —
för en kniphammare med eldstad till uträckning af knip-, band
och
bult-jera
. . . i5o —
$2 Allm. Besv.- oell Elon.-lltskottets Betänkande, N:o 109..
för en räckhammare, med eldstad för redskaps-smide, lie-smide
eller för brännståls-uträckning , , .
—
för 2 eller 3 spikhamrar, med tillhörande eldstad eller ässja . 120 —
för 4 till och med 6 spikhamrar, med begagnande af tvänne eldstäder
, r i • • » • * • •• . «• • • • »■ ■ * 2^0 ——
att för nya slångjerns-verk, äfvensom för jern- och stål-förädlingsverk
i allmänhet, komme något visst ärligt tillverknirrgs-belopp icke att
bestämmas, utan skulle det vara egarne af sådana verk öppet lemnadt, alt,
vid sina privilegierade verkstäder, drifva jern- eller stål-till verkningen till
det belopp, som medhinnas kan, och att dervid begagna det tillverkningssätt,
sorn förmonligast eller bäst passande finnes, dock med iagttagande af
hvad Författningarne innehålla om tillverkningens beskaffenhet, behöriga
stämpling och vågförande; och skulle de stångjernshärdar, som erhållit en
så beskaffad fri tillverkningsrätt sig tillerkänd, benämnas helfida, till åtskilnad
från så da ne verkstäder, hvilkas tillåtna års-lillverkning vore gen1 m
privilegier till visst belopp bestämd, och derföre kallades ofria;
att samma fria tillverknings-rätt, som för nya jernverk vore f
gifven, skulle Bergs-Collegium ega alt, vid redan privilegierade stångjeins©ffih
ämnesjerns-verk, tillerkänna Bruks-egare och Bergsmän, då det fastställde
förhållandet emellan kol- eller skogs-tiligång och härdar antingen
är för handen, eller genom en eller flere härdars nedläggning: eller verkstäders
och smidens sammanflyttning beredes;
att Bruks-egare, så inom sorn utom Tackjerns-bergslag, äfvensom Bergsmän,
hvilka icke kunde uppfylla de vilkor, som för fri tillverknings-rätt
blifvit föreslagna, skulle, uppå derom skeende ansökning, samt på grund
af förut hållen undersökning, som af Bergs-Collegium godkännes eller, i annat
fall, efter ny undersökning, erhålla så stor tillökning i smides-rätten
vid redan tillåtna härdar, som de i orten disponible skogs-tillgångarne, efter
beräkning af 20 tunnor kol för hvarje Skepp, stång- eller ämnes-jern,
bunna medgifva, utan att det kolfång, som för sådan smides-lillökning
skulle gagnas, är för andra jernbruk, ädlare verk, eller, inom Tackjernsbergslag,
för tackjerns-blåsningen, derstädes förut påräknad t;
att vid stångjerns-verk, hvarest, för smidets jemnare gång eller af
annan orsak, tillökning i stångjerns-hamrarnes antal finnes behöflig, må
Bergs-Collegium, uppå skeende anmälan, och efter vederbörandes hörande,
eller, der någon pä annans rätt inverkande förändring i dammbyggnader
dllm. Besv\- och Elcoru-TJtsholtets Belånande, N:o 10 g. i3
i frågakommer, efter föregången undersökning, en sådan rättighet vederbörande
medgifva, så vida taga hinder icke möter; äfvensom, då fråga uppstår
om behof för jernverks-egare att, utöfver de i privilegierne tillåtne
härdar, begagna sig af flere eldstäder, för användande af nya eller förbättrade
smides-methoder, Collegium egde att den, för ändamålet nödiga
tillökningen, bevilja, med vilkor, att tillverknings-beloppet, om det förut
vore oinskränkt, skulle bestämmas, i mon af kol-tillgången , samt nödig
controll emot den tillåtna smides-rättens öfverskridande då tillika
stadgas.
För öfrigt innehåller förslaget föreskrifter, dels 1 afseende pä tillämpningen
af de här anförde stadgandena, dels om Jernhandteringens beskattning
och controllerne derå.
Slutligen är Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 26 October i838,
angående förändringar uti Författningarne om slångjerns-smidet och den
gröfre fernförädlingen i Riket, utfärdad, hvarigenom Kongl. Maj:t, dels förklarat
Sig vilja uppskjuta frågan om härdfrihet, på sätt Dess Nådiga Skrifvelse
till Rikets Ständer, den 4 nasti. April, innehåller, dels i öfrigt stadgat,
i likhet med lvvad Bergs-Collegium föreslagit, så väl om-vilkoren för
tillåtelse alt anlägga nj7a eller utvidga redan privilegierade Bruk, som om
tillåtelsen att öka antalet af stångjerns-hamrar och eldstäder efter sig företeende
behof, samt att begagna den smides-method, som hvarje idkare
för sig linner tjenligast; men kol-åtgången är fastställd alt beräknas endast
till i!i tunnor för hvarje Skepp, stång- eller ämnes-jern, och om beskattningen
är tills vidare förordnad! att, för de nya jernverk, som hädanefter
till anläggning beviljas, den skall utgöras med i| Skepp, för 100 af
privilegierade smides-beloppet; att, för tillökning uti privilegierade smidet
vid redan inrättade härdar, skall, utan förändring af^den detsamma förut
åliggande enkla eller dubbla hammarskatten, likaledes 1 \ Skepp, för hundrade,
erlägges, samt att den, för en del af smidet vid vissa verk bestämde,
sedan den i5 Juni i8o3, tillkomne recognitions-afgift, kommer hädanefter
alt upphöra, och för samma smide dubbel hammarskatt, eller två
Skeppund för hundrade, att i stället till Kongl. Majit och Kronanerläggas.
Enligt livad, på sätt äfven är anfördt, Kongl. Maj:t täcktes meddela,
genom Dess till Rikets Ständer aflåtne Nådiga Skrifvelse, har, efter utfärdande
af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse den 26 October i838, det
privilegierade smidet till nästa års slut blifvit ökadt med omkring 85,000*
Skeppund, och hela beloppet af delta ågiide utgör för närvarande 596,2791
*4 Allni. Best».- och Ekon.-Utslottets Betänkande, JVVo sug.
Skepp., då det år 1833 utgjorde endast 4^5,roa Skepp., äfvensom exporten
i samma förhållande stigit från 442>34$ Skepp., som dm var år 1833,
till 5o2,oo0 Skepp., som den sisllidne år utgjorde. Denna betydligt ökade
production och export, som hufvudsakligast tillkommit under de senaste
åren, har ingalunda verkat till nedtvingande af priset, hvilket tvertom
stigit betydligt, då det utgjort år i 833, 16 R:dr 24 sk. , 1834 > >6 R:dr
12 sk. och 1835, 16 R:dr, men år i836, 18 R:dr 36 sk., r83y, 18 Rdr
24 sk., 1838, 16 R:dr 16 sk. och i'S3c), 18 R:dr, oagtadt den nära nog
exempellösa brytningen inom bandelsverlden, sorn under denna tid egt rum..
Denna redovisning för de Författningar, rörande jernhandleringen,
sorn under senare åren blifvit vidtagne, och de verkningar, som deraf visat
sig, vittnar fördelagtigt om den omsorg, som varit egnad åt denna
landels hufvuduäring och om den förkofran, sorn under tiden vunnits; men
deri innefattas dock endast en förberedelse till den fullkomnad, som efter -  Sträfvas, och en häntydning på medlen att upphinna målet. Ännu återstår
för Svenska jernhandteringen den, under föga gynnsamma förhållanden, länge
förda striden med lyckligare lottade länders fabricationer, för hvilkas
uppdrifvande dessa landers större capital-tillgångar och mera utvecklade
industriella förmåga uppbjudas med -en stundeligen ökad ansträngning,
och Utskottet tvekar icke att uttala den öfvertygelsen, alt jernhandteringen
inom vårt fädernesland icke kan bestå i denna strid, om den icke
tillerkännes samma frihet, som den utländska fabricationen åtnjuter alt,
utan band af ett skadligt, ehuru välment, förmyndare-system, få använda
alla de tillgångar, som vårt land i ymnigt mått erbjuder åt densamma , blott
de rätt och, efter vetenskapliga grunder, användas och behandlas. Endast
under en sådan frihet kan denna handtering uppnå en fullkomlig utveckling,
endast då kan man hoppas att äfven för framtiden se den mäglig af
en täflan med det fria Englands fabricanter, hvilken annars blifver med
hvarje dag allt svårare.
Samma grundsats uttalades af Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
och gillades af Rikets Ständer vid sista Riksdagen, ehuru, vid tillämpningen
deraf, den oinskränkta friheten endast medgafs för sådane verkstäder,
som kunde uppvisa en bestämd kol-tillgång för hvarje härd, hvaremot
andra, som ej egde en sådan tillgång, borde qvarhållas vid de gamla
banden.
Denna inskränkning var utan tvifvel i sig sjelf orättvis, då den
mindre fabricanten har samma behof och naturliga rätt, som den större,
sÉlm. Bese.- och Ekon.-Ut skottets Betänkande, IV.'o 109, j 5
a-tt, efter förmåga, fritt få använda de tillgångar, han eger för bedrifvandeaf.
sin näring; men den kunde då försvaras ur den synpunkt, att man, vid
öfVergången till ett nytt system, icke vågade sig längre, utan att förut
inhemta erfarenhet om de verkningar, det lemnade medgifvsndet till en
början skulle medföra; hvaremot, efter den erfarenhet, som sedermera vunnits,
och den vida större utsträckning af friheten, sorn under tiden genom.
Kongl. Maj;ts Påbud erhållits, Utskottet nu mera anser denna öfvergångsåtgärd
icke svara emot det för handen varande behofvet, och således ickekan
tillstyrka Rikets Ständer alt dervid' stanna.
Det bär åberopade Påbudet innefattas uti Kongl. Majlis ofvan omförmälde
Nådiga Bref den j Maj i836, samt den 5 Maj och rt September
1 Sdy, hvarigenom Bruksegare utom Bergslag, utan afseende på det privilegierade
smides-beloppeC, samt inom Bergslag, de Bruksegare, som hade
privilegium1 A Skepp.-,s smide, blifvit tillåtet att, under åren 1836,
1807 och 1 83-8, vågföra så mycket de kunde tillverka, så att tillverkningslätten
under denna Lid verkligen varit i det närmaste fri vid alla existerande
verkstäder, serdeles under de t vänne förstnämnde åren, da derjemte,
enligt Bergs-Coltegii Kungörelser den 21 Märs i833, och den 7 April
1835, Bruk segn me var tillåtet, att förändra eller utvidga verkstäderne för
antagande af sådana smides-methoder, hvarigenom en förbättrad tillverkning
kunde åstadkommas. Den sålunda medgifna friheten framalstrade de
frugler, som man alltid kan påräkna af densamma. Tillverkningen steg
till en förut okänd höjd, utan alla menliga verkningar på afsättningen, då
exporten ökades till full motsvarighet, och oagtadt de hittills exempellösa
hrylningarne inom handels verden, som under tiden inträffade, priset bibehöll
sig vid en höjd och jemnhet, som under föregående år sällan egt
rum ; hvarigenom Utskottet anser den farhåga vara håfven , som af mången
förut varit hyst, nemligen, att, genom till vesten i jerntillyerkningen, öfver-production
skulle uppstå och. prisen följagtligen nedtryckas. De
trenne årens frihet i tillverkningen väckte täflan och speculations-anda,
nya methoder blefvo införde, de gamle betydligt förbättrade, varm bläster
användes så val vid tackjerns-Måsning, som vid stångjerns-smide, och
derigenom åstadkoms en förut ej' anad besparing af kol, och- hvad som ej
är den minst vigtiga följden af den sålunda väckta omtankan, är den omsorg,
som många bruksegare börjat egna åt den förut alldeles försummade
skogs-hushällningen, skogarne äro vid mångå Bruk uppmätte och indelade^.
iS Allm. lie sv.- och Ekori.-Utskottets Betänkande, JY:o log.
och man bör hoppas, att detta hädanefter allt mera kommer alt ske, sedan,
genom Bruks-Societetens försorg, ett nytt Skogs-Institut, under en
utmärkt skicklig Tysk Lärare, blifvit inrättadt, hufvudsakligen för atthilda
vårdare af Brukens skogar.
Genom Kongl. Maj:ls den 26 October 1838 utfärdade Nådiga Kungörelse
om den gröfre jernförädlingen i Riket, har väl den förut medgifne
vidsträcktare friheten åter blifvit till någon del inskränkt, i anseende
till Kongl. Maj:ts beslut att uppskjuta pröfningen af frågan om föreslagen
härdfrihet, men deremot är medgifven tillökning till i:del af det förut
privilegierade smidet för alla verkstäder utan undantag, och dessutom är
ett annat af de äldre serdeles tryckande banden lossadt, genom tillåtelsen
för hvarje Bruksegare alt använda så många hammare, som han finner
nyttigt, och att, efter behofvet för förändrade smides-melhoder, öka eldslädernes
antal. Ehuru Utskottet, såsom öfvertygadt otn de nyttige följderne
af den förut beviljade mera oinskränkta smides-rätlen, icke kan annat
än tro, att den återgång derifrån, som åberopade Kongl. Författningen
till en del innebär, ingalunda varit önskvärd, har det visat sig, att näringen
i sin helhet, äfven inom de nya gränsorne, haft rum för ytterligare
utveckling, då smides-beloppet är ökadt, äfven under de tvänne senaste
åren, hvartill dock den egentliga orsaken lärer igenfinnas i den förut medgifne
friheten, deraf många Bruksegare troligen icke hunnit begagna sig
förr än så sent, alt verkningarne först nu kunnat mera allmänt spörjas.
När man nu betraktar förhållandet emellan jernbruks-rörelsen och
tackjerns-tillverkningen, förete sig ytterligare skäl, som mägtigt tala för
beviljande af frihet åt den inhemska fabricationen, på det fördelen och
vinsten af jernförädlingen må stanna inom vårt land, och ej till stort men
för den talrika befolkning, som nu erhåller sitt uppehälle och sitt välstånd
genom jern-tillverkningen, öfverflyttas på andra länders fabricanter. Tackjerns-tillverkarne
hafva lärt sig att använda förbättrade och kol-besparande
methoder vid sina hyttor, och börjat inse, att de, med samma tillgångar
af kol, kunna åstadkomma, en vida större product af tackjern, än hittills,
ett förhållande, som kommer att ännu mera ega runi, sä snart de egentliga
talrika bergsmans-hy ttorne komma att skötas efter mera rationella
grunder och med så kalladt sambruk. En naturlig följd af den sålunda
liilvexande productionen har blifvit, att denna dass af fabricanter börjat
jemföra möjligheten af afsättning för sin vara med möjligheten af högsta
till
-
Allm. Besv.- och Elcon.-Utslcottets Betänkande, N:o iog. 17
verkning, och de hafva måst inse, att afsättningen snart skall blifva alltför
mycket begränsad, oin de ännu existerande banden på jernförädlingen
inom Riket fortfarande skola bestå, hvilket också föranledt deras allt mera
stegrade anspråk på frihet, dels att sjelfva förädla sin production, dels
att utföra den till andra länder.
Att dessa anspråk äro grundade på billighet, så snart tackjerns-lillverkningen
öfversliger hvad, som inom landet kan afyttras, för ett pris,
motsvarande kostnaderne, anser Utskottet för lika obestridligt, som att
tackjernsutförseln, om den beviljas, skall högst menligt inverka på, ja måhända
alldeles undergräfva och förtrycka, den Svenske jerntillverkningen,
om icke, med undanrödjaride af de tryckande banden, den lemnäs alla nödiga
medel till förkofran och sjelfbestånd.
Den inskränkning, som jerntill verkningen i allmänhet för närvarande
är underkastad, är hufvudsakligast en följd af del för beviljande af smidesrält
föreskrifna vilkoret, att uppvisa kol-tillgång, motsvarande behofvel för
tillverkningen. Utskottet, som anser detta vilkor, utan menlig verkan,
kunna och böra upphöra, stödjer sin öfvertygelse derom på följande
skäl: 1:0 att de undersökningar, som skola ligga lill grund för omdömet,
huruvida delta vilkor är för handen, aldrig kunnat ske på ett sådant sätt,
alt de varit fullt tillförlitlige, fullt rättvisa för alla. livar och en , som
känner svårigheten äfven för serskildt bildade och erfarne skogsförvaltare,
att, efter de sorgfälligaste, flere månader, ja år, räckande, mätningar och
värderingar af en större skogstrakt, kunna med någorlunda visshet bestämma
den afkastning, som bör, med skogens framtida bestånd , kunna tagas
af densamma, skall medgifva, alt de undersökningar ej i någon mon kunna
anses tillförlitliga, som för privilegiers meddelande blifvit verkställde
å bruksegarnes skogar, genom en vandring, oftast företagen och fulländad
på en, högst två dagar, dervid undersökningsmännen lätt kunnat af egaren
föras just lill de rikaste tragterne af skogen, och a f b Silas från de sämre,
hvarå conlrollen alltid måste blifva svår för den, som ej fullkomligt känner
trakten. I de aldra fleste fallen, lära derföre dessa undersökningar
vara att anse såsom endast på papperet uppgjorda calculer, som sällan
svara emot rälta förhållandet. Än mindre inträffar detta vid de tillfällen,
då, till följd af någon öfverenskommelse, smidet skall till någon
del grundas på främmande skogar, hvilkas egare, ofta för någon liten ersättning,
medgifva, att deras hemmans skogar uppföras i undersökhingsEih.
till R. St. Prof. 1810. 8 Sami. 27 Häft. 5
j8 Allm. Besp.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 109.
protocollet, såsom grund för en ny anläggning, utan att tle dermed åtaga
sig någon lagligen bindande skyldighet att lill Bruket lefverera något visst
quanturn kol. Hela denna beräkning är således alltför löslig, för att kunna
antagas såsom någon verklig och tillförlitlig grund för anläggningen. 2:0
Det är för Embetsmyndigheterne, efter Utskottets tanka, omöjligt att controllera,
hvad från början åsyftades med dessa undersökningar, elier att
skogen ej mera anlitas, än dess bestånd för framtiden medgifver. Så lange
det står egaren fritt, så, som det alltid gjort och måste göra, att utom
jernbruket anlägga andra skogsödande verk å samma skogstillgång, såsom
bränvinsbrännerier, tegel- och kalk-ugnar m. m.; att sälja skogseffecter, ja
sjelfva skogen, till en del eller hel och hållen, utan alt det en gång erhållna
smides-privilegium derigenom minskas, så skall hvar och en inse,
att hela denna försigtighetsåtgärd ej tjenat till något, och att det är bättre
att anförtro sig åt den enskilda omtankan, som i alla fall blifver den
enda verkliga och säkra vårdaren af skogen. Ännu mindre blifver controllen
möjlig, då bruket är privilegieradt på främmande hemmans skogar,
ty om också en orimlig öfverenskommelse skulle ega den lagliga kraft,
att verkligen hindra dessa hemmans-egare ifrån att sälja kol till någon annan
än bruks-egaren, så kan ingen Lag hindra honom ifrån att underlåta
kolningen helt och hållet, och antingen låta den skog, som på det
sättet ej betalas efter sitt värde, ruttna bort, hvilket ännu är händelsen
på ganska mångå ställen, elier ock använda dea på annat mera förmoniigt
sätt, om tillfälle dertill är för handen. Då nu härtill kommer, att den
omtanka, som måste vara den enda rätta garantien för skogens bestånd,
först då blifver r ig tigt väckt, när inga binder möta för skogens rätta användande,
då denna omtanka måste leda till införande af en riglig skogshushållning,
hvarigenom viikoren för den framtida skogstillgången mångdubblas,
och då slutligen Lagstiftaren ej bör vidblifva föreskrifter, hvilkas
efterlefnad icke kunna controlleras, och hvilkas ändamål sålunda uppenbarligen
förfelas, så tror Utskottet sig tryggt kunna tillstyrka upphörande
af hittills gällande bestämmelser om uppvisande af koltillgång, såsom
vilkor för erhållande af smidesrätt.
Genom hvad, som nu blifvit an förd t, tror Utskottet det vara visadt:
att, sedan en öfvergång till en mera allmän smidesfrihet redan genom
Kongl. Maj:ts visa åtgärder blifvit förberedd under de senare femi åren och
serdeles under de Irenne, från i835 till och nied 1808, några menliga
följder deraf ingalunda visat sig, utan har näringen tvärtom vunnit en
-Allm. Besa.- och Ekon.-Utskoltels Betänkande, N:o iog. ig
märklig ti!!vext och utveckling, under betydlig besparing af kol-åtgång
vid tillverkningen, jemte det en början är gjord till en bättre hushållning
roed skogarne, så alt friheten äfven verkat förmonligt för dessas framtida
vård och bestånd; Utskottet tror, att endast på denna väg jernhandteringen
kan uppnå den höjd af utveckling, hvaraf den är mägtig, och hvartill
den måste uppbringas, om den fortfarande skall kunna bestå i bredd,
med andra hinders mägtiga fubriks-intresse, och bereda nödig afsättning
åt en förutsedd betydligt ökad tackjernsproduction, och slutligen, att de
hittills gällande föreskrifterna om uppvisande af kol tillgång, såsom vilkor
för vinnande af smidesrätt, helt och hållet förfelat, och alltid måste förfela
sitt ändamål; och är det på dessa förenade skäl, som Utskottet na
anser sig böra tillstyrka, att full frihet må förunnas ät jerntillverkarne
inom fäderneslandet att bedrifva sin näring så _, som de med sin fördel
finna mest förenligt, med borttagande aj alla hittills tryckande b amf
Då likväl en sådan frihet, på en gång medgifven, utan ytterligare
förberedelse, skulle åstadkomma en måhända alltför häftig brytning i nuvarande
förhållanden, byggda på existerande, om också till sin grund
origtiga, Lagar, anser Utskottet det vara nödvändigt, att inskränkningen
endast successivt upphörcr, och att för öfvergången till friheten bestämmas
vissa tider, på det hvar och en må hafva rådrum för de nödiga förberedelserne,
genom utvidgande af sina verk eller andra åtgärder, som det
förändrade förhållandet kan påkalla ; under hvilken öfvergångsperiod den
hittills gällande skillnaden emellan Bruk inom och utom Bergslag, äfvensom
vilkoret om uppvisande af kol tillgång i någon mon måste bibehållas,
då åtskilliga jernverk, i deras närvarande skick, äro beroende af det skydd,
.sorn af den så beskaffade inskränkningen varit påräknad*
Utskottet får således tillstyrka:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om följande stadgande om jernförädlingen i Riket:
j:o undar de nästkommande Jeni åren, beräknade från
och med år 1841, till år 184G,
ad) medgifves för alla utom egentlig bergslag belägne
jernverk full och obegränsad vågföringsrätt för allt detstångeller
manufactur-jern, som kan vid nu privilegierade härdar
tillverkas;
30 Allm. B esc.- och Ekon.-Utslottets Betänkande, iV:0 log.
b) nya stångjernshärdar få, utom tackjerns-bergstag, anlägggas
af den, som visar sig ega en kol-tillgång af 800 lester
för hvarje härd, och erhåller då denna härd lika obegränsad
smidesrätt, som åt de äldre är med-ifven;
c) äfven för inom bergslag belägne stångjernsbruk medgifves
full smidesfrihet för hvarje härd, som är piivilegierad
för 400 Skepp., eller för tvänne härdar, som tillsammans
äro privilegierade för nämnde belopp, då de sammanslås,
och den ena utrifves, eller ock för ny härd , då en förut
odisponerad koltillgång af 800 läster kan uppvisas.
3:0 Under de derpå följande 5 åren, från och med t8f6
till och med i85o,
a) erhåller, utom bergslag, hvarje Svensk man rättighet
att fritt och ulan andra vilkor, än styrkt eganderätt till
byggnadsplats, iagttagande af Lagarne om vattudämsel samt
uppgift till vederbörande Embetsmyndighet, anlägga, förändra
eller utvidga jernbruk, samt derifrån vågföra allt det
stång- eller manufactur-jern, som möjligen kan af honom
tillverkas;
bj inom de nu varande bergslagen beviljas oinskränkt
smidesrätt för alla existerande verkstäder; dock endast med
det vilkor, att samtlige hytte-egarne inom Bergslagen det
medgifva, och sig förena om bergslags-privilegiernes upphörande,
hvarefter de till bergslagen hörande hemman, skola
skattläggas och roteras till lika belopp, som hemman inom
närmaste Landslag.
3:0 Efter år i85o medgifves äfven för de sålunda till
Landslag öfverflyttade Bergslagen, samma fria och obegränsade
anläggningsrätt för nya verkstäder, som under de föregående
fem åren blifvit Landslagen förunnad.
Det vilkor Utskottet föreslagit att fästas vid beviljandet af den oinskränktare
smidesfriheten, äfven för Bergslagen, nemligen att de då skola,
med frångående af sina hittills åtnjutne Bergsmanna-privilegier, öfvergå
till natur af Landslag, och sålunda åtaga sig de skatte- och rolerings-bördor,
_som Landslagen äro underkastade, anser Utskottet vara lika billigt,
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, IV'. olog. 2f
som, enligt med hvad hittills blifvit iagtlaget, i de fall, då Bergslag önskat
fr ån sin uteslutande blåsnings-skyldighet, sjelfva grunden för privilegierne,
blifva befriade. De friheter, Bergslagshemmanen, till följd af sådane privilegier,
åtnjuta, visa sig ganska betydliga för en del Bergslag, då, enligt de
upplysningar, sorn Utskottet från Kammar-Collegium inhemtat, den ett
helt hemman åsatte ordinarie skatten, beräknad efter medel-raai kegångspris
för fem år, från och med 1834, är, biom Skinnskattebergs Bergslag,
46 R:dr, Nora Bergslag 28 R:dr, Linde Bergslag 1 10 R:dr, Grythytte
Bergslag g3 R:dr, Lekebergs 86 R:dr, Carlskoga I\S R:dr, Lerbecks 47
R:dr och Tabergs Bergslag 20 R:dr mindre, än för ett hemman i angränsande
Lands-lag, hvarjemte Philipstads Bergslag, tillika med de ofvan
uppräknade, utom Skinnskattebergs Bergslag, äro befriade från ordinarie
rotering, och derigenom åtnjuta en förmon, motsvarande för hvarje helt
hemman, ungefärligen 36 R:dr årligen för Philipstads och 27 R:dr årligen
för de^öfrige Bergslagen. Deremot äro alla andra Bergslag indelda till ordinarie
rotering, och äfven beskattningen för öfrigt visar der ingen eller åtminstone
föga märkbar skilnad från Lands-lagen.
Utskottet delar icke den farhåga, som af många hyses, att
tackjerns-tillgången skall minskas, om det rnedgifves tack jerns-til 1 verkaren
att sjelf förädla sin vara. Om detta tillstånd, på säLt Utskottet
föreslagit, ej meddelas förr, än Biuksegarne utom Bergslag
erhållit någon viss lid sig förbehållen, under hvilken de kunna,
der de så önska, utvidga sina verkstäder, öka arbetarnes och
äfven hamrarnes antal, der det sig göra låter, concentrera flere smärre
jernbruk i få, men bättre och med starkare drift skötta, verkstäder, så
anser Utskottet, forsin del, säkert, att smides-beloppet utom Bergslag skall
tillvexa betydligt, och tackjerns-tillverkningen, i följd af en sålunda ökad
afsättning, lemna en så mycket större vinst, att egare af tackjerns-byttor
inora Bergslag, då i framtiden en mera oinskränkt smides-frihet dem beviljas,
i högst få fall skola sig deraf begagna. Den enklaste beräkning skall
visa dem, att de hilva större vinst af att använda de inom dessa orter
alltid dyrare kolen, till uppdrifvande af deras hufvud-när ing, hvartill förlags-capitalet
en gång är nedlagdt, än att, med högst dryga kostnader, kasta
sig in på en ny tillverkning, som med så dyra kol, som de vanligtvis
äro inom Bergslagen, ej ens kan bära sig med någon möjlighet af täflan,
och hvartill äfven sällan nödig vattu-tiligång finnes i dessa trakter,
sedan den förut blifvit lill hyttorne disponerad. Utskottet gör sig tvert
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Betänkande, JS:o 109.
om förvissadt, att tack jerns-lillgången skail, i nion af den ökade afsältningen,
betydligt stiga, då malmgrufvorne äro, inom de större Bergslagen,
nära outtömlige, och då de nu existerande kol-lillgångarne kunna, utan
ökad consumtion, förslå tili en betydligt större production, så snartBergsmans-byttelagen
finna med sitt intresse förenligt att mera allmänt öfvergå
till sambruk, och alt, i följd deraf, förbättra sina blås-machiner och
använda varm bläsler. Vid de fleste bergsnians-byttor åtgå nemligen ännu
16 å 20 tunnor kol, för hvarje Skeppund tackjern, då deremot, vid
de bäst inrättade större hyttorne, åtgången endast är 10 a 12 tunnor.
Utskottet anser sig jemväl böra upptaga den frågan, huruvida den
oinskränkta smides-friheten kan blifva så vådlig för den mindre bruksegaren,
att dennes framtida bestånd derigenom hotas med undergång, och får
Utskottet då uttala sin öfvertygelse, att denna frihet måste vara förmonlig
för hvarje någorlunda oberoende bruksegare, som har lust och förmåga
att tillegna sig senare tiders förbättringar. Den nu bestående bruksegaren
liar alltid, vid täflan med nya anläggare, det företräde, att hans verk redan
finnes, att förlags-capitalet redan är lagdt, och att han således kan använda
till framsteg och förbättringar de medel, som hans medtäflare måste
utbetala för den första anläggningen. Endast de, lyckligtvis icke talrika,
bruksegare skola troligen nödgas upphöra med sin tillverkning, som
ej ega några egna rudimaterier, och som troligen derigenom ej skola kunna
tillverka sin vara för det pris, som de mera oberoende bruksegarne. Förr
eller senare måste likväl samma händelse äfven under nuvarande förhållanden
inträffa, ty det skydd, som gaf värde åt sjelfva smides-privilegierne,
utan afseende på en för öfrigt någorlunda oberoende ställning,
försvann redan genom i8o3 års Författning, som beredde och började den
öfvergång lill ett fritt system, hvilket Utskottet nu föreslagit Rikets Ständer
bringa till sin slutliga utveckling.
Den största vinsten för det hela af en allmän frihet förutser Utskottet
uti den möjlighet, sorn derigenom uppstår just för de smärre, hittills
med liten eller ingen verklig behållning drifne, jernbruken, att sammanslå
sig i större bolag, och genom sålunda förenade krafter, äfven för sin tillverkning
kunna tillegna sig alla de förbättrade methoder, som genom vetenskaplig
behandling af yrket blifvit införde, samt att, genom sålunda
ökad drift och minskad förvaltnings-kostnad, kunna med större vinst bedrifva
sin näring. Endast genom en sådan concentrering af krafter, för
hvilken friheten är ett oeftergifligt vilkor, skall det blifva för Svenska
Allm. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 109. 23
jern lill verkaren möjligt att täfla med utlänningen, ty endast derigenom
tan lian, med samma behållna vinst, som hittills, nedsätta sitt tillverkningspris,
det bestämda vilkoret för en säker afsättning i stort.
Efter motionernes föranledande, tillhörer det Utskottet vidare att
utlåta sig:
l:o Om kol-handelns fritif vande.
För denna industri, liksom för hvarje annan, är det angeläget, atl
den, så fort som möjligt, befrias från de tryckande' band, som ända
till de sista liderna förqväft omtankan för införande af en bättre hushållning
vid denna för bela landet vigtiga näring. Alt vilja hindra
egaren af skogen att få, till sin största fördel, sjelf sköta och använda
densamma, liksom all annan dess rättfångna egendom, kan ej annat än
förslöa hans håg att vårda den, och har ulan tvifvel varit och är ännu
den förnämsta orsaken till den förstöring, den liknöjdhet för ali bättre
hushållning, som hittills dervid egt rum. Det välmenta syfte, som legat
till grund för detta alltför länge följda förmyndare-system, har sålunda
alldeles förfelats, och är det, enligt Utskottets tanka, hög tid att frångå
detsamma, öfver allt, der det lagligen kan ske, på det skogsegaren må
återfå ett intresse att rätt vårda siri dyrbara egendom, hvarigenom man
tryggt kan antaga, att alia de farhågor, som mer än hundrade år blifvit
hysta, med afseende å skogarnes bestånd, skola på det säkraste och för
framtiden mest varagtiga sätt undanrödjas, ty det är icke för mycket sagdt,
att skogens så väl framtida förkofran, som närvarande afkastning, kunna
nära nog fördubblas, om en rätt skogshushållning förenas med bättre kolnings-methoder,
som nu på flere ställen med stor framgång blifvit införda.
Utskottet har härvid icke förbisett, att hinder för ett allmänt fri—
gifvande af kol-handeln, i vissa fall, möta genom lagligen contraherade rättsförhållanden,
såsom i första rummet intressentskap i hytta, hvilket icke
kan annat än såsom ett bolag belragtas, med ifrån början frivilligt åtagna
skyldigheter, hvarpå hela bolagets framtida bestånd hviiar. Vidare förekommer
i vissa orter skyldigheten till kol-lefverens emot bestämdt pris,
uppkomna, dels genom öfverlåtelse af Kronans rätt till vissa ädlare verk,
dels genom förbehållna vilkor vid köpe-afhandlingar eller genom ingångna
och i hemmanen lagligen intecknade contracl; och kan det ej vara meningen
att söka åstadkomma en våldsam rubbning i sådane lagligt beslående
förhållanden, ulan torde i dessa fall endast den åtgärd kunna vid
-
24 Allm. Besv.- och Ekon.-Uistcotlets Betänkande, N:o log.
tagas, att, der dessa contraet äro så tryckande, att allmogen ej erhåller
någon emot skogs-värdet svarande ersättning, vilkoren genom frivillig
öfverenskommelse, om möjligt är, mildras så, att väl skyldigheten tilt
kol-iefverens fortfar, men kolen likväl betalas efter det i orten allmänna
priset.
Det qvarstår i alla (ali derutöfver en mängd andra förhållanden,
der allmogens skogar i fordna tider blifvit, i annan ordning, som icke har
samma bindande kraft, underlagde jernverken, hvilkas innehafvare begagnat
sig deraf, för att obilligt nedtrycka kolprisen; och är det här, som
rättelse i första rummet är af nöden.
Utskottet har tagit skyldig kännedom om den åtgärd, Kongl. Majit,
lill följd af Bi uks-Societelens underdåniga anhållan i ämnet, anbefallt, alt
nemligen en allmän undersökning skall företagas, för alt utreda alla härtill
hörande förhållanden, och Utskottet hoppas med visshet, att så väl en
sådan lindring, som den ofvannämnde, der den är möjlig, skall, i följd
deraf, åstadkommas, som att öfrige missförhållanden skola afhjelpas, men
tror dock, att det tillhörer Rikets Ständer att äfven uttala sin åsigt i detta
vigtiga ämne, och får Utskottet derföre tillsty ka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att, der inga
laga hinder möta, kolhandeln må, så inom som utom bergslag,
sä fort ske kan, förklaras fri, så alt det för hvar och
en må vara öppet lemnadt att sälja och köpa kol från och
till hvilken inrikes ort och lill hvad belopp, som helst,
samt att:
der cn sådan frihet, i följd af lagligen bindande skäl, ej
kan för det närvarande beviljas, Kongl. Majit täckes anbefalla
vederbörande alt, så vidt sig göra låter, söka, genom frivillig
öfverenskommelse, bereda någon lindring i de bestående
contracten, och möjlighet för skogsegaren att erhålla sina
producter betalde med ett pris, som åtminstone i det närmaste
motsvarar deras värde.
2:o Om Tackjernshandeln.
Sedan Kongl. Majit, genom Kungörelse den 16 Maj i835, i Nåder
tillåtit en fri och obehindrad handel med och förbrukning af tackjern
inom Biket, torde i denna del, å Rikets Ständers sida, ingenting återstå
att önska.
Hvad
Alhn. Besa- och Ekon.-Utskottéts Betänkande, N:o 109. 25
Hvad åler beträffar utförsel af tackjern till utrikes ort, möta för
en tillåtelse dertill vissel ligen de mesl allvarliga betänkligheter, på sätt
Utskottet till en del redan yttrat, i frågan om utvidgad smidesrätt. I synnerhet
skulle Englands jerntiilverkning, hvilken redan i qvantitet är den
Svenska betydligt öfverlägsen, vinna en för oss förstörande öfverlägsenhet,
äfven i afseende på produclionens beskaffenhet, om Engelsmännen
komma i besittning af Svenska tackjernet, hvars företräde framför det
Engelska igenfinnes, dels i våra bergmalmers ursprungligen bättre beskaffenhet,
dels i våra malmers utsmäitning till tackjern, med begagnande af
trädkol, då deremot det Engelska tackjernet smältes med stenkol, sorn
icke kunna åstadkomma samma renhet i produclen. Om också en hög tull
försvårar utförseln, skalle blotta tillåtelsen till utförsel gifva stöd och sannolikhet
åt redan försökta svekfulla och falska uppgifter, att Engelska jernet
vore af Svensk rudimateria och beredning, samt Rikets jernhandel såmedelst
tillskyndas skada. — Svårligen skulle i alla fall en exporttull kunna
bestämmas så hög, att icke Englands mägtiga fabriks-intresse skulle, örn
blott utförseln i allmänhet vore medgifveu, kunna kringgå densamma, medelst
nedsättning i afgilterne vid införseln eller tiil och med införselsprasmier,
hvilka, i förening med en höjd import-tull å det då ej mera
oumbärliga Svenska slångjernet, med visshet skulle göra en utförsel af åtminstone
de ädlaste af de Svenska lackjerns-sorterne möjlig. De menliga
följder, sorn deraf skulle uppstå för den Svenska järnförädlingen, ligga i
en klar dag för hvar och en, som tänkt i ämnet, och skulle innebära en
så mycket större orättvisa emot de Svenska jerntillverkarne, som de hittills
saknat dea för hvarje fabrikant oumbärliga friheten att, efter bästa
förmåga, utvidga och bedrifva sin näring. Oin den frihet till export af
tackjern, som nu af många äskas, någonsin skulle kunna med rättvisa och
gagn för det hela förenas, så skulle det först inträffa, sedan Rikets Ständer
och Kongl. Maj:t bifallit det ofvan framställda förslaget till smideshandteringens
frigörande, och sedan de för densamma föreslagne öfvergångsperioder
tilläudalupit. Först då, sedan den Svenska jernbandteringeri erhållit
full och oinskränkt frihet att ernå all den höjd af utveckling, hvaraf den är
mägtig, och om tackjernslillverkaren äfven då kunde bevisa, att, oaktadt sålunda
mångdubbelt ökad eunsumtion inom Riket, han ändå saknar full afsättning
af sin vara, till ett pris, sora ersätter hans nedlagda kostnader,
och derutöfver lemnar en skälig vinst, det är först vid ett sådant förhålet/i.
till R. St. Prot. 1840- 8 Sami. 27 Haft. 4
26 Jlllm. Besv.- oell Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o tog.
lande, som Utskottet tror, att denna sak hör tagas i betraktande, och ‘til I—
fälle till export beredas, men äfven då med en nödig försigtighet, så att
beståndet at denna Sveriges mest vigtiga och mest naturliga fabrication ej
må rubbas.
Intill dess, och på ofvan anförde skäl, tror Utskottet sin pligt vara
att afstyrka upphäfvandet af förbudet att utföra tackjern, samt att, i enlighet
dermed, tillstyrka,
att de i ämnet afgifne motionerne måga för närvarande
förfalla.
8:0 Om fri utförsel af stångjern och smide , utan, eller ock emot en
ringa, tull-afgift,
Då Utskottet inhemlat, att Kongl. Maj:t, genom kungörelse af den
4 nästlidne April, med fästadt afseende å närvarande för Svenska Jernexporlen
mindre gynnsamma utsigler, 1 Nåder funnit godt att för innevarandeår
ifrån 3a sk. till 16 sk. per Skepp., eller med hälften nedsätta den
i nu gällande tulltaxa fastställda utförsel-tullen, samt exporteurerne sålunda
redan kommit i åtnjutande af en ganska betydlig nedsättning i denna
afgift, anser Utskottet, så vidt fråga är om den ekonomiska delen af ämnet,
som är oberoende af Bevillnings-Utskottets tillgörande, sig böra vördsamt
föreslå,
att motionärernes framställningar i detta ämne ej må lill
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
4:o Om Hyttelagens vilkorliga upphörande.
Den ifrågasatte tillåtelsen för flertalet af delegare i ett hyttelag, att
upplösa hyttelaget, utan iagttagande af möjligtvis för vissa fall i contracten
föreskrifna formaliteter eller behörig pröfning i laglig väg, skulle i allmänhet
innebära ett högst efterlank ligt ingrepp i egande-rätten, då hvarje
så kalladt hyttelag är ett verkligt bolag, hvarutur det icke kan tillåtas
den ene intressenten alt, på den andres bekostnad, utgå, emedan återstående
lottegare derigenom skulle beröfvas fbrmonen af allas deltagande
i praestationer, utgifter för reparationer och annan byggnad, samt de
så kallade värmningsdygnen, vid hvilka alla tillfällen förlusten naturligtvis
blifver mindre, då den delas. Utskottet anser sig fördenskull böra
afstyrka hvarje förändring i nuvarande förhållanden eller
gällande contracts-vilkor, rörande hytlelagen, hvaremot, om
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 109. 27
ett helt hyttelag enhälligt förenar sig örn att nedlägga blåsningen,
detsamma icke bör förnekas, dock att i sådant fall
de i detta hyttelag inbegripne hemmansdelar mäste, på sätt
ofvan vid frågan om smidesrätten är yttradt, blifva skatllagde
och till ordinarie rotering indelade lika med Landslag.
5:0 Den frihet alt an vanda den ena eller andra methoden vid stångjernstill
verkning, som åts killi ge motionärer yrkat, har redan blifvit till fullo
medgifven genom Kongl. Maj:ts Kådiga Kungörelse den 26 October i838,
och anser Utskottet derföre,
att framställningarne i dessa delar, såsom numera öfverflödige,
böra förfalla.
6:0 Om mutsedlars lifgifvande och jord egande rätt en i grufvor.
I anledning af Rikets Ständers vid sista Riksdagen hos Kongl. Maj:t
gjorda underdåniga framställning i detta ämne, har Kongl. Maj:t, genom
skrifvelse den 16 Maj 1835, anbefallt Kongl. Bergs-Collegium att inkomma
med underdånigt Utlåtande olver berörde Iramsläilning, hvilket Utlåtande
likväl ännu icke till Kongl. Maj:t inkommit.
Då frågan således redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
och Utskottet anser en ytterligare underdånig framställning derom icke
vara al behofvet påkallad, hemställer Utskottet,
att motionen i detta ämne icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Beträffande slutligen så väl hvad uti Kongl. Majds ofvanberörde
Nådiga Skrifvelse, som äfven af flere enskilda motionärer blifvit föreslaget,
rörande den beskattning, sora hädanefter bör erläggas för stångjernssmidet
och den gröfre jernförädlingen i Riket, utgör detta ämne föremål för Statsoch
Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling, och komma Utskotten i
serskildt Betänkande att deröfver utlåta sig.
Stockholm den 27 September 1840.
R eservationer.
Af Friherre Leijonhufvud: ’’Till Idöglofl. Utskottets Protocoll aflemnar
jag nu ett fullständigt sammandrag af mina yttranden vid olika
tillfällen, då fråga förevarit om jernhandteringen och de flere dermed
28 Allm. Besv.-' och Ekon.- Utskottets Betänkande, IV: o fog.
gemenskap egande ämnen; detsamma upptager de flere sk il jagli glitter,
som före fin nas emellan mina och Utskottets åsigter, och kan rätteligen gälla
såsom ett contra-förslag lill Betänkandet; men delta förslag har icke gjort
sig gällande, och bör sålanda anses allenast för ett enskildt yttrande, utan
anspråk alt kunna vägleda andras öfvertygelse. Derföre finner jag ej eller
lämpligt att föröka tryckningskostnaden, medelst att detta yttrande skulle
i sisi helhet åtfölja Betänkandet; jag ålnöjes i stället att förvara detsamma
vid Prqtocollet, samt att blott i serskild bilaga anföra hufvudsakiiga innehållet
af mina från majoritetens beslut afvikande och på ofvannärande sätt
utvecklade meningar.
I afseende på det formella, har jag uppställt en theori, i strid emot
Utskottets, i så måtto, att jag antagit till fundamental grund för jernbandterings-systemet,
'att säker tillgång på kol och tackjern äro hufvudsakiiga
niaterialier dervid, och således äfven dem, åt hvilka sjelfständighet främst
bordt beredas, när tvärtom Utskottet synes obekymradt ora.én dylik grund,
samt blott i första rummet tagit i öfvervägande bruks-rörelsens behof och
förmenta tiilständighet att begagna 'Bergsmannens producter, äfven med
inskränkning i hans rätt vid användandet.
Den omfattande rigtning, som genomgår de uti förevarande ämnen
aflemn.ide motioner, har dernäst föranlåtit mitr att utveckla icke allenast
min opinion om betydelsen och skilnaden emellan frihet och hejdande controller
i närings-förhåilanden och industriella företag, utan äfven motiven,
hvarföre jag icke kunnat i tillämpningen hylla fribetsiäran med den
obegränsade utsträckning, sorn niotiouärerne fordrat; jag borde destoheldre
låta mina förslag vid detta tillfälle hvila uppå en dylik utveckling, sorn
jag för.nummit, att anmärkning blifvit inom Riks-Stånden framslälid derom,
att Ekonomi-Utskottet icke eller kunnat på sådant sätt behandla en
eller annan dit hänvisad fråga, utan i stället afgifvit sina förslag i obestämda,
icke tillfyllest vägledande, uttryck.
Efter denna inledning, återstår att lemna den upplysning, det jag i
slutmomenten yttrat mig skiljagtigt från majoriteten i nedantill utmärkta
frågor sålunda:
l;o Angående fri Kol-handel.
Allm. Besv.- och Elon.-Utskottets Betänkande, Nio 109,
Vid della förevetande, oell då Kongl. Majrt, på sålt förut Llifvit
nämndt, redan tillkännagifvit Dess Nådiga åsigt i denna fråga, samt jemväl
lofvat, att, efter sig företeende anledningar, deröfver i Nåder besluta,
att detta förväntade tillgörande må afvagtas, utan att Rikets Ständer ega
någon behöflig orsak lill digifvande af annan opinions-yKring, än den,
att kol-handeln bör foga sig eftrrr nu gällande vilkor och sladganden, intilldess
frågan om frihet eller fortfarande inskränkning blifvit i Nåder slutligen
afgjord; i anledning hvaraf jag vördsamt tillstyrker,
att motionerne i afseende på kol-handeln icke böra till någon
Rikets Ständers åtgärd föranleda.
2:o Om T ack jerns A ian del.
Genom allmän — — — — — •— — —
Med föranledande af hvad sålunda redan blifvit af Kongl. Majrt i
Nåder föreskrifvet och vunnit verkställighet, lärer ingen ytterligare önskan
vara behöflig elier ens lämpligen kunna i underdånighet framföras, i afseende
]>å obehindrad tackjerns-försäljning inom Landet, hvarföre jag, i afseende
derpå, bordt afgifva det tillstyrkande, >
att de delar af motionärernes framställningar, som angå förevarande
ämne, måtte lemnäs utan tillgörande.
Hvad dernäst vidkommer den vigtiga stridsfrågan om rättighet att, emot
eller utan lull-afgifter, utskeppa tackjern, så — — — —
När till det nu anförda äfven fogas den vigtiga omständighet, att
Kongl. Maj:t, uti Skrifvelse till Rikets Ständer den 24 sist 1 idne Februari,
behagat i Nåder yttra: ’’att, i öfverensstämmelse med de af Committerade
sålunda uppgifna hufvudgrunder för tull-taxe-regleringén, Kongl. Maj:t äfven
för Dess del anser något hinder nu mera ej böra möta för det så
kallade föibuds-systemets definitiva upphörande,” så tvekar jag icke att
tillstyrka utförsel-rätt åt Bergsmans-rörelsens producter. Men varsamheten
fordrar likväl, att den sålunda lemnade friheten ännu tills vidare hålles
i det slags tvångs-förhållande, som uppkommer genom bog skyddstull,
på det att den gröfre jernföiädlingen må vinna tid alt ordna sin verksamhet
efter de brutna förhållanden, som måhända uppkomma för någon mera
eller mindre begränsad period, genom export-rätt åt tackjern, genom hvilken
interims-controll troligheten får antagas om ett lyckadt försök att af
-
00 elllin. Besv.- oell Ekon.-Utshottets Betänkande, JY:o log.
leda, helt och hållet, eller till någon del, de olägenheter för det allmänna
och den enskilda industrien, hvilka skulle nu inträffa, om tackjernspriset
olämpligen stegrades, eller tillgången derpå kom att understiga det verkliga
hehol', sorn äfven en utvidgad bruks-rörelse hör påräkna.
W Med antagande för öfrigt af de skäl, som Utskottet uppställt till stöd
för meningen om fortfarande förbud emot tackjerns-export, men dem jag
i motsatt rigtning vill tillämpa endast för att hemta den slutföljd, det
icke någon annan inskränkning erfordras, än skydd genom tullbestämmelse,
har jag bordt vördsamt hemställa, om icke Rikets Ständer vilja
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att utförsel af
tackjern må blifva tillåten ifrån och med början afår 1842,
emot en i tio år fortfarande skyddstull, hvilken, under de
första fem åren, borde utgå antingen med två tredjedelar
af värdet efter tiondejernets lösiNngspris för nästa år eller
ock med 5 R.’dr 32 sk. B:co per Skepp., samt sedermera
nedsättas med *:del, efter föregående beräkningsgrund; och
skulle, efter nämnde tids förlopp, tullbeloppet följa de bevillningsgrunder,
som Rikets Ständer för export i allmänhet
framdeles antaga.
Det tillhörer likväl Högloft. Bevillnirigs-Utskottet att till summan bestämma
denna skydds-tull. Mitt yttrande i detta fall får blott gälla för ett på
ekonomiska grunder hvilande förslag; i följd hvaraf det lärer bli erforderligt,
om Rikets Ständer godkänna den theori, som jag sålunda framställt,
att Bevillnings-Utskottet erhåller föreskrift att till Rikets
Ständer med Betänkande i förevarande ämne inkomma.
3:o O/n Stån°jernshamrars anläggning och om härdfrihet.
a) Utom Bergslag.
Medelst skrifvelse den 21 Februari 1834 — — — —
\
Och i anledning af det förhållande, som uppkommer vid tillämpningen af
det nyss anförda, med factisk betydelse, samt de motiv, som blifvit utvecklade,
får jag ödmjukast föreslå,
att Rikets Ständer äfven vid detta tillfälle vidblifva de grunder
och bestämmelser, hvarå finnas hvilande deras önsk
-
Allm. Be/sv.- och Ehon Utskottets Betänkande, N:o iog. 3i
ningar vid sista Riksdagen'; hvarföre också, i afseende på
tillverkningsrätt och härdfrihet utom Bergslag, vid både
gamla och nja eiler blifvande jernbruksanläggningar, anhållan
borde i underdånighet till Kongl. Majit framföras om
föreskrifters utfärdande, i öfverensstämmelse med lydelsen i
de slutmoment, som här förut blifvit ordagrant intagne. -
Inom Bergslag.
Rikets Ständers förutnämnde — — — — — —
Men i stället har jag velat uppställa ett bestämdt samband mellan
bruks- och bergs-rörelsen, samt bådas beroende af säker skogslillgång, derigenom
jemväl ett tillfälle skulle öppnas att förena hitintills stridiga intressen;
i anledning hvaraf jag tager mig friheten tillstyrka sådan förändring
uti Kongl. Kungörelsen den 26 October 1838: att, inom hvarje i
behörig ordning bildad t hyttelag, må anläggning afen stångjernshammaretillåtas,
med iakttagande af foreskrifterne om laga undersökning, i afseende
på tillräcklig koitillgång, efter 900 läster för härd, samt dessutom under
vilkor, att för hvarje härd , som vill anläggas, bör lagligen styrkas,
dels att sökanden eller sok under ne, under föregående fem år, tillverkat
åtminstone 2000 Skepp, tackjern, dels ock att smidesbeloppet varder skattläggnings
vis beräknadt till minst zjSo Skepp.; och så vida styrkas kan,*att
tackjurnstil!verkningen vid hyttan årligen fortsattes till nyssnämnde Skeppund
tal, bör jemväl härdfrihet inom verkstaden, efter i öfrigt allmänt
antagne grunder, medgifvas.
4:o Angående utförsel emot ingen eller ock ringa tull af stångjern
sunden och andra jernbrukstillverkningar.
Från längre tider tillbaka — — —. —
Till dessa grundsatser må jemväl läggas det skäl af practisk betydelse,
att staten icke uti sine stående eller ordinarie inkomster eger nog
tillgångar, för att dermed kunna uppfylla sina utgiftsförbiridelser, hvadan
det troligtvis lärer förblifva en fortfarande, ehuru ofta motbjudande, nödvändighet,
att beskatlningssystemet, äfven under rubrik af tullafgift, måste
företrädesvis tillämpas å den vinstgifvande industriella rörelse, som*gitter
32 Allm. Bese.- och Bhon.-ULskotlets Betänkande, N:o f og.
densamma fördraga. Således eger jag fullgoda anledningar (.ill det vördsamma
förslag,
alt Rikets Ständer icke för deras del böra eller kunna medgifva
den utförsels tullfrihet, som å förutnämnde bruksrörelsens
producter blifvit sökt.
Återstår till besvarande yrkandet om nedsatt, eller, sorn det benämnes,
ringa tull, hvarvid — — — — — — :— —
Då jag bär förut i detta moment utvecklat orsaken, hvarföre jag å ena
sidan afslyrkt tullfrihet; men å den andra nu får tillkännagifva den öfvertygelse,
att tullbevillningen bör, enligt rätts- och billighetsgrunder, hållas
så låg, som möjligtvis kan förenas med Statens behof och anspråk, samt,
enär Bevillnings-Utskottet likaledes, på sätt förut är nämndt, förslagsvis
vidtagit de på dess åtgärd beroende tillgöranden i detta fall, hvarom Rikets
Ständer framdeles böra besluta; så inskränkes nu mitt Utlåtande till
framställning,
att påståendet om ringa tull å jernverks-exporter icke för
det närvarande behöfver till något hufvudsakligt yttrande föranleda.
5:o Om rättigheten att vid stångjernslillverfcning använda den ente
eller andra methoden.
Vid förra Riksdagen bade — ■— — —- — —•
Hvarföre jag hyser det förmenande, att ett förtydligande torde erfordras,
i afseende på den redan medgifna friheten, men alt för öfrigt
molionerne icke föranleda annat tillgörande än önskan,
att Kongl, Maj:t täckes i Nåder förklara, det tillämpningen
af 6 §. i Kongl. Kungörelsen den 26 Öctober 1838 får utsträckas
äfven till Bergslaget, samt icke eller ligger i vägen
för den allmänna, nu å nvo sökta härdfriheten.
Vid slutlig sammanföring af mina allmänna betragtelser, och de speciella
förslag, som deraf uppkommit, hemtar jag anledning till det vördsamma
tillstyrkande, att Rikets Ständer måtte i underd, aflåta till Kongl. Maj:t
en skrifvelse, med önskan,
att
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande j N:o T 09. 33
att Kongl. Maj:t läcktes i Nåder låta utfärda en allmän Författning
eller stadga, i afseende på tackjerns- och bergsrörelsen,
samt
näringars alla ulgreningar, äfvensom att Kongl. Maj:t dervid
behagade jemväl fästa en bifallande uppmärksamhet vid da
förslag, som blifvit uti 3:dje och 5:te momenten afgifna.”
Af Herr Ribbing: ’’Då jag, och troligen de fleste ledamöter inom
delta Utskott, icke egtden fullständigare sakkännedom, hvarmed Betänkandet
synes vara uppsläldt, hafva vi likväl kommit till samma slut, sorn
detsamma innefattar på en genare väg, nemligen helt enkelt under betraglande
af den utvidgade frihet, som en ökad folkmängd behöfver, för
alt röra sig inom en af Rikets vigligaste näringsgrenar, samt deraf, att
medan bandet för lackjernets utförsel ännu qvarstår, detsammas fria begagnande
och förädling inom landet måtte medgifvas, synnerligen till fromma
för dem, som hindras att detsamma utom Riket afsätta.
I brist af egen sakkännedom, ville jag till Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna, att bereda öfvergången till det fria systemet, dock inom
bestämda tiden af 10 år, dervid, så vidt ske kunde, borde meddelas
skydd åt dem, som genom utvidgning i kohlnings-tackjerns-tillverknings-och
smides-frihet blifva lidande, och bästa hushållning för framtiden med
skogarne iagttagas.
Jag reserverar mig sålunda icke emot Betänkandet, utan blott deremot,
alt alla skälen, hvarå detsamma är grundadt, skulle vara mina, emedan
jag icke i allo förstått alt dera pröfva.”
Af Herr Biskop Agardh: ”Såsom jag icke vid öfverläggningarne
rörande denna vigtiga fråga varit närvarande, utbeder jag mig att nu vid
justeringen af Betänkandet så mycket heldre reservera mig, som den landsort,
jag tillhör, sannolikt blifver den första, på hvilken den af Utskottet
föreslagne förändringen kommer att visa sin verkan, och, såsom jag frugtar,
icke den fördelagtigaste.
Den genomgående principen i våra nuvarande Bergs-författningar
har varit att utsträcka bergs-rörelsen på en sd stor yta af landet
som möjligt. Derföre skiljdes emellan Bergslag och Lands-lag;
derföre inskränktes kohl-försäljningen; derföre (ingo Bruken ej komma
hvarandra för nära. Afsigten var att i vårt bergiga land, de annars
obeboeliga skogarne och de ensliga vattufallen, skulle öfverallt kunna
begagnas, gifva vinst, och äfven på en ofruglbar yta underhålla en stor
Bih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 27 Häftet. 5
34 Allm. Bese,- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JY:o 109.
population. Sålunda kunde de blott på några inskränkta punkter belägna
grufvorne gifva lif och rörelse åt aflägsna frakter. Detta är i synnerhet
händelsen med Wermland och Dahl, som äro öfversådde med jernbruk,
och af dessa hafva hela sitt underhåll, men dock knappast hafva andra
grufvor, än de, som ligga i ett horn af Wermland. Denna nu så klandrade
Författning har således långt förr än den nya Stats-ekonomien förklarade
arbetets fördelning för sin förnämsta princip, och sin vigtigaste
upptäckt, redan utfört denna princip i en ofantlig scala, och genom tillämpningen
deraf gjort hela provinser blomstrande, som utan densamma
endast skulle hafva varit ödemarker. Det var ett verk af stora snillrika
Konungar, som äfven i annat visade, att de visste hvad jernet dugde till,
och förstodo att sjelfva bruka det.
Liksom den gamla Författningen hade till princip, att utbreda bergsrörelsen
öfver en stor sträcka, har den nya, nu allmänt påyrkade Författningen,
en motsatt princip, nemligen att concentrera hela bergs-rörelsen
i granskapet af grufvorne. Ur så olika principer måste äfven, som jag
frugtar, åstadkommas motsatta följder. Genom obegränsad frihet i bruksanläggningar
utom Bergslag, måste många bruk afstanna, emedan de endast
genom bättre pris på kohl, kunde ersätta det dyrare tack jernet, hvilket
mäste, lili följd af samma Författning, blifva ännu dyrare, dels derföre,
att Bergsmännen sjelfve komma alt utsmida och förädla det, dels derföre
att kohlen i Bergslagen skola komma att användas äfven lill stångjerns-smide,
i stället som förr, endast och hufvudsakligen till tackjerns-blåsning. Den
nya Författningen skall till en början — kanske under ett och annat decennium
— visserligen åstadkomma en ofantligen ökad produetion; men
derigenom skola också skogarne så medtagas, att, efter dessa decenniers
slut, inga skogar skola finnas mer i grannskapet af gruLorne, ens till tack.—
jernets tillräckliga tillverkning.
Hade jag deltagit i öfverläggnrngarne öfver denna fråga, skulle jag
dock under ett vilkor kunnat förena mig i Utskottets åsigter om en utvidgad
frihet. Delta vilkor vore, att dels de Bergslag, som nu, enligt
förslaget, skola erhålla fri smides-rätt, dels de skogshemman, som skola
erhålla en friare kohl-försäljning, dels de Biuk, sorn skola vinna en fullkomligt
fri tillverkning, eller de nya Bruk, sorn tillåtas att anläggas, hufvudsakligen
grundade på egna skogstillgångar, borde, emot denna frihets
ernående, tillförbindas, att sälta stna skogar under trakthuggning, då dessas
årliga afkastning kunnat utgöra enr naturlig regulator för den årliga
Allm. Besp.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 109.
tillverkningen, i det att de alltid skulle gifva lika afkastning, och aldrig,
under tillräcklig uppsigt, skulle kunna förstöras.
Emedlertid, och då äfven mellan sakförståndige, den största olikhet
i meningar råder, synes mig den nya föreslagna förändringen icke böra
under annat vilkor beviljas, än att Bruks-Societeten, deröfver hörd, dertill
leinnar sitt bifall. Denna Societet liar ej blott den största sakkännedom i
denna fråga, utan den har äfven det största intresse, att drifva jernhandleringen
ej blott lill den största qvantitet i tillverkning, utan äfven till
den bästa qvalitet i jernets förädling. Mig synes, aLt Rikets Ständer böra
endast med den största betänksamhet tillstyrka Kongl. Maj:t dessa vigtiga
förändringar, enär ett bestämdt och positivt tillstyrkande gifver en
ofantlig öfvervigt åt den ena sidan af den omtvistade frågan, och endast
bör användas, när rneningarne äro i det närmaste odelade, och misstag
nästan omöjligt’’
Af Herr Biskop Butsch, som förenat sig med Herr Biskop Agardh.
Af Riksdagsmannen Lars Boethius: ’’Ehuru Högloft. Utskottet, uti
dess förevarande Betänkande, uttalat grundsatser, hvilka ej allenast stödja
sig på billighet och rättvisa, utan ock, i den mon de i lagstifningen göras
gällande, skola bidraga till bergshand teringens upphjelpande ur dess närvarande
tryckta belägenhet, har Utskottet likväl, vid tillämpningen af
dessa grundsatser, hvad Bergslagen och synnerligast deras tack jerns—tillverka
nd e invånare beträffar, vid den föreslagna friheten i bergsnäringen,
fästat sådane vilkor, eller rättare sagdt, deremot uppkastat sådane hinder,
som för framtiden skola qvarhålla de band, hvilka för närvarande hvila
å ifrågavarande näring, men deremot för Lands-lagen tillstyrkt högst
obilliga företräden framför Bergslagen.
Med erkännande, ej mindre att Svenska jernhandteringen, för alt
kunna uthärda täflan med och uppnå samma fullkomlighet, som den
utländska, behöfver lika frihet med den sistnämnda från det derå hittills
utöfvade förmyndare-system, än äfven, att de ännu existerande banden å
jernförädlingen föranledt Bergsmännens allt mera stegrade anspråk på frihet,
dels att sjelfva förädla sin production, dels att utföra den till andra
länder, har Utskottet tillstyrkt, ”att full frihet må förunnas åt jern-lill”verkarne
inom fäderneslandet att bedrifva sin näring så, som de med sin
''frihet finna mest förenligt, med borttagande af alla hittills tryckande
’’band.’’ Huru denna princip blifvit af Utskottet realiserad, vill jag nu i
korthet ådagalägga.
3G Allm. Bese.- och Ekori.-Utskoltels Betänkande, N:o i o Q.
Efler alt hafva rnedgifvit orättvisan deri, alt Utskottet vid förlidne
Riksdag föreslagit oinskränkt tillverknings-friliet endast för sådane verkstäder,
som kunde uppvisa en bestämd kohl-tillgång, har Utskottet likväl nu
ånyo begått en dylik orättvisa, dådet, med tillstyrkande af enfri till verk —
nings-rätt i öfrigt, derifrån uteslutit: dels för åren från och med 1841 till 1846»
alla nya härdar, för hvilka ej kan uppvisas en kohl-tillgång af 800 läster,
och de gamla härdar inom Bergslagen, som ej ega eller, genom 2:nes
sammanslående, erhålla ett privilegium å !\ o Skepp:s smide; dels ock
för åren från och med 1846 till och med i85o, alla nya verkstäder, som
under samma tid inom Bergslagen kunna varda anlagde. Hvarifrån Utskottet
hemtat grunden för tillstyrkandet af denna olikhet i rättigheter
för Landslag och Bergslag, samt för egarne af större och egarne af mindre
härdar, kan jag ej inse. Att häri ligger en uppenbar orättvisa, måste
medgifvas af hvar och en, som ej för vinnandet af egna förmenta fördelar
önskar att bergsnäringen må för framtiden hindras från den förkofran,
samma näring genom en större frihet ovilkorligen skulle komma att
uppnå. Ty det måste väl ej kunna anses vara ett för långt drifvet anspråk,
om man fordrar, att åt de orter, hvarest rudimaterien till en vara
finnes och förarbetas, lemnäs lika stor rätt till vidare förädling af samma
vara, som, åt öfrige trakter inom Riket, samt att den, som undfått privilegium
å ett mindre smides-belopp, må erhålla samma rätt till fritt användande
af sin egendom, som den, hvilken blifvit försedd med ett mindre
privilegium. Jag anser derföre onödigt vidare utveckla skälen lill det
yrkande, jag nu gör, att den föreslagna tillverknings-friheten må tilldelas
Bergslagen i lika vidsträckt mått och inom samma tid, som Landslagen,
samt egarne af de mindre Bruken lika med egarne af de större.
Det ena vilkoret, som Utskottet stadgat för oinskränkt smides-rält
åt Bergsmännen, är det, att samtlige Hytte-delegarne inom Bergslagen det
medgifva. Att detta vilkor aldrig kan uppfyllas, är så mycket säkrare,
som det knappast finnes något Hyttelag, än mindre någon Bergslag, hvarest
ej en eller flere Brukspatroner ega hyttedelar. Om ock någon eller
någre bland desse skulle ega nog rättskänsla att, utan afseende på det egna
intresset, lemna sitt medgifvande till smides-rätt för Bergsmännen,
kommer det dock alltid att finnas en och annan, som dertill vägrar. Äfven
med förutsättning deraf, alt sådant ej inträffade, lärer det (lock bland
det stora antalet Bergsmän inom hvarje hytta eller Bergslag säkerligen gifvas
-
Allm. BcSp.- och Ekon.-Utakottetc Betänkande, JSf:o legt- 3V
vas någon, sorn antingen af fördom, eller ock af eget intresse, eller a£-  vind mot de öfrige, i händelse han ej sjelf är i tillfälle att af smides rätlen
sig begagna, nekar att ingå på ifrågavarande vilkor. Att i detta fall,,
hela Bergslags rätt skall komma att bero af ea eller annan persons nyck
eller illvilja, är på en gång både orimligt oell orättvist..
livad beträffar det andra vilkoret, eller att samtlige Hylte-delegarne
skola sig förena om Bergslags-privilegiernas upphörande,, vet jag sannerligen
ej, hvaruti dessa för närvarande bestå. De hafva fordom utgjorts af
rättighet för Bergsmännen, att, med andres uteslutande, tillverka* tackjern,
samt ega och besitta Bergsmanshemman, hvilken rättighet för längesedan
upphört, ulan att likväl Bergsmännen blifvit fritagne från de skyldigheter,
och det skråtvång, som dermed varit förbundne. Huruvida den frihet
från ordinarie rotering, hvaraf åtskillige Bergslag äro i åtnjutande, blifvit
dem meddelad, i och för fullgörandet af blå-snings-skyldigheten, känner
jag icke; men hvad jag säkert vet, är, att tionde-tackjerns-afgiften, uppgående
till i, 2 å 3oo R:dr för hvarje hemman, mångdubbelt öfverstiger
de afgifter, som för roleringen utgöras af hemmanen inom Lands-lagen.
Berörde afgift, beräknad till visst för hvarje blåsnings-dygn, utgår af skogen,
som i Bergslagen är den dyrbaraste, och å många hemman nästan*
enda jordegendomen. Så länge denna tionde motsvarar eller till beloppet
öfvergår de med roleringen förbunda afgifter, kan således sistnämnde onusmed
lika litet skäl åläggas Bergslagshemmanen, sorn man kan påföra de i
Landslagen belägna kinman, tionde-täckjersis-afgiften. Den förra åtgärden*
innebär fullt ut lika stor orättvisa, som den senare..
Alt det för Bergslagen ensamt, me» ej för andra orter inom Riket,
skalf för erhållandet af fri smidesrätt, fästas vilkoret af ökade afgifter
utöfver dem, som med sjelfva smidet äro förbundna, innebär en ytterligare
orättvisa. I alla andra näringar åtnjuter hvar och en fri rättighet att
till den högsta möjliga godhet förädla sin product, samt erhåller dessutom
ofta uppmuntran och belöning. I denna Sveriges näst jordbruket vigtigaste
näring, är det deremot egnrne af malmen vid straff förbjudet, att vidare
än till tackjern förädla sjelfva råvaran, och om någon lindring i förbudet
meslgifves, är den förbunden med sådana vilkor, att Bergsmännen aldrig
deraf kunna komma i åtnjutande. De äro ej ens- berättigade att bereda
så mycket stångjern , som för deras eget behof åtgår. I detta afseende
eger samma förhållande rum, som uppstode, om man förbjöde Landtlith.
ti/t H. St, Prut. 1810, 8 Sami. 27 //n/f rf.- 8>
3® Allm. Besv.Z och Ekon\-Vtsholtets Betänkande, JS:o 109.,
brukaren, att för eget behof mala mjöl eller baka bröd af den säd, sorn.'
växt på bans åker, i hvilket fall den sistnämnde möjligen kunde nödgas
att, i likhet med Bergsmannen, i fråga om stångjernet, vid återköpet af
den till mjöl eller bröd förädlade sädeslunnan, erlägga densammas dubla
värde. Den, som ej kan neka, att sådant vore orättvist, mäste äfven
medgifva orättvisan af det skråtvång, som hvilar å jerntil] verkningen. Jag
yrkar på grund häraf, att det, i och för erhållandet af utvidgad smidesrätt,
ej må fästas andra vilkor för Bergsmännen, än för invän arne i
Landslag, eller erläggandet af de utgifter, som för sjelfva smidet utgå.
Frågan om utförsel af tackjern tillhör det, enligt Grundlagen, Bevillnings-Utskottet
ensamt att afgöra. Det oagtadt har Utskottet afgifvit Utlåtande,
rörande samma, af Bevillnings-Utskottet redan handlagda fråga, och
dervid, i strid mot sistnämnde Utskott, tillstyrkt, förbud mot rättigheten till
tackjerns-export. Utskottet har således begått en Grundlagsöfverlrädelse,
endast för att gynna bruksintresset. Jag; yrkar, att Utskottets. åtgärd härutinnan
mätte ogillas!'
Af Herr fVinge, som instämt i Riksdagsmannen Boéthiireservalwn.
Af Herrar Åbom och Gustafsson, hvilka likaledes förenat sig medi
Riksdagsmannen Boethius utom hvad beträffar rättigheten att exportera*
tackjern.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckeriet, 1840.
Allm. Eesp.- och Ekon.-Utshottets Utlåtande, N:o 110. i
N:o 110.
Ant. till Exp. UtsE. den i3 October, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af anmäricningar vid Betänkandet
N:o 41, angående föreslagne vilkor och iagttagelser
vid befordran till embeten och tjenster, bestämmelser
om cmbetsmäns rang, och upphörande af
fullmagters meddelande å titlar utan motsvarande
tjenstebefattning.
Delta Betänkande liar af samtlige Riks-Stånden , antingen helt och
hållet, eller i vissa delar, blifvit till Utskottet återremitteradt, i anledning
af deremot gjorda anmärkningar, på sätt som här nedan upptages, serskildt
för hvarje ämne, som Betänkandet omfattar, nemligen:
Usta Puncten.
Om vilkor för befordran till högre civila embeten, såsom civila StatsRåtls-,
Presidents- och Landshöjdinge-platser.
I denna del är Betänkandet bifallet af Bonde-Ståndet, men af de
öfrige Riks-Stånden återremitteradt; och är deremot yttradt inom Ridderskapet
oell Adeln af Herr von Hartmansdorff, att Utlåtandet bordt
sammanfattas med ett Utlåtande, som från Utskottet skulle vara att
förvänta, angående civila embets-examina i allmänhet. Det funnes visserligen
en del civila embeten, för hvilka examina icke böra fordras; men
deremot vore det åtskilliga, der man borde göra en dylik fordran, och
hvilka hittills blifvit återbesatte, utan att man af deras innehafvare begärt de
kunskaper, som för embetenas utöfning äro nödtorftiga. Derutinnan borde
en rättelse iagtlagas, och då man, vid åtskilliga förbättringar i vårt statsskick.
skall följt de föreskrifter, som ega rum i Norrige, vore det önskligt,
altman toge dem till efterdöme, äfven i fråga om civila embeten, och
vilkoren för deras erhållande. Inom Preste-Ståndet är anfördt, af Herr
Prosten Lundblad, att, ehuru Grundlagen icke tillerkänner något Stånd i
Riket uteslutande rätt till Statsförvaltningen, anlitas likväl dertill hufvudsakligen
Ridderskapet och Adeln, och om denna plantskola för Sveriges
Bill. till K. St. Prot. 1840. 8 Samt. 28 Haft. 1
2 Allm. B e sv.- oell Ekon -Utskottets Utlåtande, JY:o ilo.
Statsmän och högsta functionärer är i det blomstrande skick, att den uppfyller
alla en dagligen stigande eulturs billiga fordringar och Rikets kraf
af dem, som skola leda dess öden, då eger Riket, hvad höga embetens
återbesättande beträffar, säkerhet för statsförvaltningens behöriga gång;
men om man härpå nödgas gifva ett nekande svar, så skulle en livar se,
att säkerheten icke är stor, emedan, äfven med iakttagande af Grundlagens
fordringar på kunskap och erfarenhet, deras mått likväl torde lemna
mycket öfrigt att önska, och man börtie icke dölja, att det kunskaps- och
eifarenhets-mått, som på samhällshöjderne erbjuder sig till Kongl. Majrls
och Rikets anordning, understiger i omfång och djup betydligen det, som
Sverige fordom hyste inom sitt sköte. De strängt vetenskapliga, philosophiska
och humanistiska insigter, som fordom voro hvardagsdrägt för bildningen
inom den högre Adeln, skola länge utgjort en för onödig ansedd,
och såsom sådan, någon gång begagnad luxe, och delta vore naturligt, ty
hvad, som icke är alldeles oeftergifligt vilkor för ett ändamåls vinnande,
skall icke eller väcka någon klok mans begär. — Motionärens syftemål
med de kunskapsprofs afläggande, som lian, ulan att närmare be
stämma
arten deraf, fordrar af dem, som skola vid tilltagande år bestrida
statsmannavärf, förmenas mindre vara några examina, hvilka
ofta ej voro annat, än utanlexor, än ett incitament för slumrande anlag,
och att befordra deras mera tidsenliga och grannlaga utbildning.
De stolta minnena troddes hafva föresväfvat honom frän ett förgånget
tidehvarf, då halfhet i insigter och rådvillhet bos Statens styresmän voro
okände, ett tidehvarf, som gjort Sveriges ära och omsluter dess politiska
storhet. Då Utskottet åtnöjt sig med den blott negativa åtgärd , som
Grundlagen anvisar, skall motionären tvertom åsyftat en positiv, och att
komma ett steg längre, hvarföre man borde hålla honom räkning. Då åtgärder,
som kunna bidraga att omgifva Sveriges Thron med inleflrgence
och skicklighet, blifva med hvarje dag för densamma mera oumbärliga,
borde Utskottet lifligare behjerta och närmare pröfva motionärens förslag.
Herr Prosten Säve har häri instämt, så myeket heldre, som äfven Herr
Prosten någon gång skall funnit skäl beklaga, att till åtskillige högre civile oell
förtroende-sysslor blifvit befordrade personer, hvilka ej ens undergått
den första civil-examen. Det var allmänt kunnigt, att de fleste Landshöfdingeplatser
i Riket beklädas af militairer, samt att från väre GarnizonsRegementen
stundom tagits functionärer för Öfver-Stålhållare- och StatsRåds-embetena.
Följderne af ett sådant befordrings-system skola oek på
Allm. Besa.- och Ekon-Utskottets Utlåtande, N'.o 110.
3
flere sätt varit synbara. Om den individuella skickligheten och talangen,
äfven utan föregånget prof, någon gång gjort sig gällande till Konungens
och Rikets tjenst, hade della dock ej alltid och allestädes varit händelsen,
och i allmänhet syntes det för mycket vågadt att låta de högsta
embelsverkens och hela samhällets väl hero på så ovissa omständigheter.
Någon åtgärd horde derföre vidtagas, för alt för framtiden afböja det
öfverklagade onda, och ehuru, enligt 28 §. Regerings-Formen, Kongl.
Maj:t utöfvar rättigheten att, till Rikets högsta och ansvarsfullaste befatt
ningar,
befordra de personer, som, äfven utan ofvannämnde qvalification,
vunnit Hans Maj:ts förtroende, skulle hvarken Grundlagen eller Hans Majrls
höga praerogativ trädas för nära, om, på grund af anförde skäl, Rikets
Höglon Ständer gjorde en underdånig framställning, i öfverensstämmelse
med första punden af Herr Ekholms motion. Skulle ock lietta ej hafva
annan verkan eller betydelse, än såsom en opinionsyttring, vöre dock densamma
representationen värdig, och man borde icke föreställa sig, att den
skulle förfela en högst upplyst, rättvis och mild Konungs Nådiga afseende.
Herr Prosten Ödmann har ansett det icke kunna nekas, att det befordringssystem
, hvilket en längre tid af mången öfvei klagats både vid högre och
lägre embetens tillsättande, varit en af de förnämsta anledningarne till
missnöje och oro inom landet. Man skall trott sig icke alltid se den högsta
förtjenslen anställd på de högsta platserna, utan, såsom motionären
yttrat, oskickligheten vid många fall hafva undanträngt förtjensten. Herr
Prosten har förklarat sig icke känna, huru en undersökning 0111 otillbörliga
befordringar skulle med ansvars påföljd, enligt Grundlagen, kunna anställas.
Om härmed åsyftas Constitutions-Utskottels åtgärder, och anmäikningen
skulle ställas emot Stats-Rådets Ledamöter, till följd af 28, 33 och 35
§§:ne Regerings-Formen, kunde dock något ansvar icke utkräfvas, om Rådgifvare
verkligen gjort underdåniga föreställningar emot någon befordran.
För öfrigt skola go och 107 §§;ne Regerings-Formen, jemförde med 29 §,
2 mom. Riksdags-Ordningen, afskära möjligheten för så väl bemäldte Utskott,
som för Rikets Ständer, att anställa en sådan undersökning. Möjligen
kunde ock Konungen ega nog skarpsynthet och vishet att upptäcka
skicklighet och förtjenst, der ingen annan trott sig finna dessa befordringsskäl.
Så skall ett Stats-Råds-Protocoll vittna , att en hög functionär blifvit
utnämnd, emot underdåniga föreställningar af samtlige Rådgifvare,
hvilka dock sedermera, efter någon tids förlopp, till Protocollet erkänt sitt
misstag. Vidare har Herr Prosten anmärkt, att, örn en viss kunskapsgrad
4 Allm. Besv.- och Ehon.-Vtslottets Utlåtande, JY:o ilo.
är ett nödvändigt vilkor för embetsmanna-skicklighelen, måste detta gälla för
så väl högre sorn lägre embeten, och en underordnad embetsman, som
måhända ofta i verkligheten förvaltat sin förmans embete, måste kunna
ega både anlag och förmåga till detta högre embetsbestyr, utan alt hafva
utbildat sig under en annan art af verksamhet. Oftast måste den blifva
tjenlig till chefsplatsen, som genomgått de lägre tjenstegraderna inom verket,
småningom fortgått till de högre, och under tiden ådagalagt berömligt
nit, skicklighet och drift vid sin tjensteulöfning, hvaremot det alltid biifver
problematiskt, huruvida en man, som utbildat sine anlag och sin förmåga
under en annan art af verksamhet, om äfven med mera tillfälle till
mångsidig erfarenhet, lyckas att väl förvalta chefsplatsen vid ett embetsverk,
hvilket lian ej känner mera än lill namnet. Det syntes oegentligt
att åberopa nationens förtroende, såsom befordringsskäl, i afseende på Statsförvaltningen
, emedan nationen hvarken kan eller bör höras vid sådane
utnämningar, och icke eller egt tillfälle, utom i ganska få fall, att uttrycka
detta förtroende, hvilket den höge functionären icke eller skall kunna
förvärfva förr, än han tillträdt och väl förvaltat det embete, Konungens
förtroende honom gifvit. Herr Doctor Björkmanj som ansett några o vi 1—
korliga reglor för de ifrågavarande befordringarne icke böra bestämmas,
och att allt, hvad i önskningsväg kan härom framställas, vore således, att
endast bepröfvad och erkänd förtjenst och skicklighet må dervid afses,
har deremot yrkat, att Utskottet må föreslå, huru en sådan nationens rättmätiga
önskan skall kunna, på ett behörigt sätt och utan att såra, frambäras
till Thronen. För öfrigt hafva flere Ledamöter af Preste-Ståndet, i
mer eller mindre nion, instämt uti hvad sålunda är anmärkt, eller ock serskildt
yttrat sig i öfverensstämmelse dermed.
Inom Borgare-Ståndet har Herr Ekholm anmärkt: att det vore magtpaliggande,
att Konungen, vid embetens tillsättande, må hafva en inskränktare
valkrets, än för Härvarande er fallet. Grundlagen stadgar väl, att
Kongl. Maj:t endast skall hafva afseende å skicklighet och förtjenst, men
det borde nogare utstakas, hvad dermed egentligen bör förstås. Ansvaret
hvilar visserligen på Stats-Rådets Ledamöter, om de icke söka hindra utnämningar,
hvarvid detta Grundlagsbud förbises, men denna restriction vore
dock vanmägtig. Det skall, vid nogrann uppmärksamhet på den föregångna
tidens tecken och frugter, visa sig tämligen afgjordt, att de fleste
af de olägenheter, hvarunder landet suckat, haft sin upprinnelse från
det sätt, hvarpå de vigtigaste embeten i landet blifvit tillsatte. Man kun
-
Allm. Besv.' och Ekcn.-Utsloltets Utlåtande, JV:o 110. 5
de icke noga veta, om de utsedde personerne någon gång motsvarat Konungens
väntan, men de hade i allmänhet varit långt ifrån att uppfylla
fosterlandets. Anlag och en omfattande förmåga utbildas just igenom kunskapsförrådets
utvidgande, och under verksam utöfning afdepligler, hvilka,
under serskilda embetsbanor, förekomma. Om examina vore öfverflödiga
för de högre embetsmännen, funnes det icke något skäl att icke derifrån
befria afven de lägre tjenste-classerne. Eljest kunde det besynnerliga
förhållande uppstå, att den befordrades till chef, som, under inga vilkor,
kunde anses skicklig att föreslå en underordnad beställning, ehuru lian borde
ega så väl erforderlig habilitet dertill, som någon förmåga derutöfver,
hvadan man snarare egde fog att fordra flere, än ett kunskapsprof för
högre graders ernående. Derigenom, att chefsplalserne oftast besättas med
personer af annan qvalification, qväfves den täflan och den lofliga ärelystnad,
som äro första vilkoren flir tjenstemäns växande duglighet; och hafva
a tsk i 1 i ige af Borgare-Ståndets Ledamöter med Herr Ekholm förenat sig.
Utskottet har icke emottagit någon motion, som kan föranleda lill
ett sådant yttrande om civila embets-examina i allmänhet, som det Herr von
Hartmansdorff omförmält , och i sammanhang hvarmed han ansett förevarande
ämne böra behandlas; derföre Utskottet icke varit eller är i tillfälle
att iagttaga, hvad sålunda blifvit yrkadt.
Genom de för öfrigt framställda anmärkningarne, är i allmänhet
uttalad en fordran på kunskaper och skicklighet hos de högre embetsmännen,
den Utskottet ingalunda, genom det afgifne Betänkandet, motsagt,
och så mycket mindre kan motsäga, som den är grundad och stadfäslad i
4:de och 28:de §§. Regerings-Formen, hvilka innehålla, att Konungen till
Sta ts-Råd kallar och utnämner kunnige, erfarne, redlige och1 allmänt
agtade Svenske män, och att vid befordran i allmänhet endast skall fästas
afseende på förtjenst och skicklighet. Utskottet har icke eller, genom
någon motsägelse af de förhållanden, hvilka redan i första motionen äro
antydda såsom anledning tili förslaget, framkallat den ytterligare utveckling
af dessa förhållanden, som anmärkningarne innehålla; men Utskottet
har afhållit sig från allt yttrande derom, af det bestämdt uppgifna skälet,
att Utskottet ansett sig icke behörigt att derom ingå i undersökning. Samma
åsigt har Utskottet förut utlalatgenom den , redan genast efter motionens
emottagande, hos Rikets Ständer gjorda anmälan, att Utskottet ansåg den
icke höra till dess handläggning. Denna anmälan har icke föranledt till
(i Allni, liese.- odi Elon.-U/slot/e/s ZJlld/ancle , N :0 Ilo.
en behandling af ärendet, mera öfverensstämmande med motionens syftemål,
an den, som det berott af detta Utskott alt bereda, utan hafva
samtlige Riks-Stånden beslutat, alt den af Utskottet borde upptagas; lill
följd hvaraf behandlingen måst underkastas den begränsning, som för Utskottet
tillhörande ärenden är stadgad, och förslaget bedömas från den
sålunda anvisade synpunkten.
Till dessa erinringar har Utskottet funnit sig uppmanadt af de förevitelser
örn löslig och undvikande behandling af ämnet, sorn under disons—
sioiien om Betänkandet blifvit framkastade.
Oagtadt hvad, som blifvit anmärkt, är Utskottet fortfarande öfvertygadt
om olämpligheten af förslaget alt, såsom vilkor för befordran till
ifrågavarande högre embeten, stadga examen sådan, som den nu är föreskril
ven för inträde i civila embetsverken. — Derigenom utestänges för ingen
del möjligheten af de missförhållanden, som nu öfverklagas, och fördelen
af den garanti för någon grad af bildning, som en sådan examen
innebär, motväger icke olägenheten af hindret att använda en erkänd skicklighet,
der detta vilkor icke vore för handen. Ett sådant hinder bör så
mycket sorgfäliigare undvikas, sorn, just i mon af det constitutionella samhällsskickets
utbildning, det blifver i högsta måtto angeläget, att valet af
Statens functionärer göres oberoende af andra vilkor , än förtroendet och den
erkända skickligheten. Frågan, huruvida sådan examen må, till följd häraf,
anses umbärlig, äfven för de lägre tjenslegraderne, ligger utom gränsen
för närvarande Betänkande; men, i anledning af deni detta afseende framställda
jemförelsen, bör Utskottet erinra, att, der befordran beror af ansökning
och förslag af underordnade auctorileter, måste finnas en erkänd
form att documentera skickligheten, hvaremot en sådan form icke kan
komma i fråga att tillämpas, då embetsmännen kallas omedelbart af Kongl.
Majit, och således utan att hafva anmält sig såsom sökande, anställas i
Statens värf.
Utskottet kan icke eller instämma i förslaget, att Rikets Ständer
till Kongl. Majit skulle frambära en underdånig önskan, alt, vid de ifrågavarande
befordringarne, endast må göras afseende på bepröfvad och erkänd
förtjenst och skicklighet. Då en sådan önskan endast skulle hafva
afseende på iagltagande af ett gifvet Grundlagsbud, hvilket måste anses
vara åsidosatt, så vida något skäl för framställningen kan antagas vara
för handen, visar sig här tydligen en angelägenhet af annan art, än de,
jillm. Besvoc/i Ekon.-Utslottets Utlåtande, iV.'o i 10.
n
i
sorn, enligt Grundlagen, måga, i form af önskningar, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmälas. En annan ordning är föreskrifven att iagttagas till
vårdande af garantierne för Grundlagens efterlefnad, och om, enligt hvad
en Ledamot af Preste-Slåndet yttrat, ändamålet icke på denna väg kan
vinnas, är det dock icke Utskottet tillständigt att tillstyrka en afvikelse
derifrån.
Hvad slutligen beträffar det antydda syftemålet, att, genom den
föreslagna examen, gifva en väckelse åt omsorgen för en mera grundlig
bildning hos embetsmanna-corpsen i allmänhet, drager Utskottet icke i
betänkande att uttala den öfvertygelsen, att detta syftemål säkrare vinnes
genom de synbarligen allt mer och mer stegrade anspråken på bildning inom
hvarje med hofgare-class, och då man serskildt antydt behofvet af en
sådan väckelse, med afseende på militär-personers inträde på den civila
embetsmanna-banan, bör det icke lemnäs utan uppmärksamhet, att numera,
såsom vilkor för framsteg inom de militära befälsgraderna, fordras
kuuskaps-prof, som i anspråken på intellectuel bildning äro jemförlige
med de civila embets-examina.
För öfrigt får Utskottet åberopa de i dess förra Betänkande framställde
skäl, då Utskottet nu
vidblifver dess derigenom i förevarande ämne afgifua förslag.
2:dra Puncten.
Angående förslaget, att vid befordringar i allmänhet må göras afseende
å längre tids tjenstgöring inom flerhet, der befordran sökes.
Betänkandet är i denna del ålerremitteradt af samtlige Riks Stånden,
med anmärkningar: inom Preste-Ståndet, af Herr Prosten Ödmann, som
bestridt UtskoLtets åsigt, att extra ordinarie tjenstemän vid embetsverken
icke sk ii lie hafva anledning till klagan öfver saknad befordran, och förmenat,
att en sådan anledning verkligen skall vara för handen, då deutestängas
från befordringar af personer, som för Verket äro främmande; inom
Borgare-Ståndet, af vice Talmannen Herr Halling, som ansett Utskottets
Utlåtande vara tillämpligt endast i afseende på Postverket, hvaremot, i
afseende på Tullverket, motionärens satts borde göras gällande, emedan
till platser inom detta Verk fordras förfarenhet och bepröfvad skicklighet,
utan ali de åberopade anlagen äro tillfyllestgörande, då älven kännedom
8
Allm. Besv.- och Eicon-Utskottets Utlåtande, A/o ilo.
af Författningar är nödig; samt inom Bonde-Ståndet, af Hans Jansson
frun Elfsborgs Län, att den af Utskottet uttalade principen väl vore vigtig
, men emedan den icke skall blifvit följd, oagtadt den al Rikets Ständer
vid sista Riksdagen derom hos Kongl. Maj:t framställde underdåniga
begäran, vore det angeläget, att denna begäran nu förnyas.
Om också med en del tjenster vid Tullverket förhållandet är annorlunda,
än inom Postverket, upphäfves icke derigenom tillämpligheten i
allmänhet af de åsigter, som, med afseende å det senare Verkets serskildt,
äro hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäldta, och hvilka ingalunda stå i
strid med den iagttagelse, som vid all befordran måste förutsättas, nemligen,
att den, som befordras, eger de insigter och egenskaper, som för
tjenstens bestridande erfordras. För öfrigt anser Utskottet anmärkningarne
icke innehålla några skäl för den yrkade förnyade framställningen till
Kongl. Majit i detta ämne, utau
vidblifver Utskottet, hvad i dess förut afgifna Betänkande är
föreslaget.
3:dje Puncten.
Om lediga tjensters återbesättande med ordinarie tjenstemän inom
viss tid, efter det ledigheten inträffat.
Ehuru Betänkandet, som är bifallet af Borgare- och Bonde-Stånden,
har blifvit återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
är endast inom sistnämnde Stånd deremot anmärkt af Herr Prosten Ödmann,
att Utskottets erkännande af nödvändigheten, att lediga embeten snart återbesättas,
skall, utom i högst få fall, upphäfva, hvad Utskottet yttrat, alt
undantag kunna vara oundvikliga och påkallade af vården om Riketssannskyldiga
nytta, och det exempel, som Utskottet hemtal från organisationen
på departementer, skall vara mindre väl valdt, då man kunde förmoda,
att denna organisation skall snart hinna fulländas, och att de embeten,
sora böra indragas, då verkligen blifva indragne, men icke hållas lediga
för ny experimentering, Det skall icke visa sig omöjligt att någorlunda
beräkna tiden för dröjsmål med tjensters tillsättande, och om Utskottet
ansett tiden af § år för knapp, så kunde den utsträckas till | eller ett
helt år.
Emot
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 110. g
Emot denna anmärkning anser sig Ulskoltet endast böra åberopa
de skäl, sorn uti det afgifria Betänkandet äro anförde; och då Utskottets
förslag är af 2:ne Stånd bifallet, samt af ett Stånd lemnadt utan all anmärkning,
anser Utskottet sig deraf hafva en ökad anledning
att detsamma vidblifva.
4:de Puncten.
Angående förslag, att Kongl. Maf.t mätte återgifva åt de serskilda Etn~
betsverken den rättighet, som i senare tider blifvit dem betagen, att
förordna om åtskilliga lägre tjenstebefattningars fyllande.
Äfven i denna del är Betänkandet bifallet af Borgare- och Bonde
stånden,
men åtcrremitteradt af Bidderskapet och Adeln samt PresteSlåndet,
med anmärkningar endast inom sistnämnde Stånd: af Herr Prosten
Ödmann: att den af Utskottet åberopade erfarenheten, att ingen olägenhet
af förändringen visat sig, vore ett vacklande skäl; att här vore fråga
om uppbördsman, hvilka förr endast tillsattes, genom conslitutorial och
kunde suspenderas då balans yppades, hvaremot detta förmodades icke
gå så lätt, sedan de äro försedde med Kongl. Fullmagter, samt att centralisering
af magtutöfning icke skall visat sig fördelagtig inom andra länder;
af Herr Professorn Doctor Moren', att Utskottet icke upptagit en
omständighet, som skall vara af vigt, nemligen, alt Kongl. Maj:t har så
många omsorger af magtpåliggande beskaffenhet, att det skulle tyckas, som
om Kongl. Maj:t skulle vilja för dem spara Sin dyra tid och uppmärksamhet,
och icke vilja nedlåta Sig i småbestyr med lägre tjensters tillsättande.
Hvad Utskottet åberopat om Embetsverkens yttrande öfver sökandes skicklighet
och förtjenster, genom det förslag, de afgifva till tjensternes återbesättande,
skulle gälla, om förslag och utnämning vore detsamma, men nu
äro de det ingalunda; samt af Herr Prosten Hallström: att Collegierne,
för mindre än 3o år tillbaka, innehaft den ifiågavarande ulnämningsrätten;
att Regeringen voro vida mera inne på sin rätta bana, om den i dylika
mål åtnöjde sig att vara den magt, till hvilken en verkligen eller förment
oförrättad eger att vända sin klagan, hvaremot sjelfva tillsättningen lämpligast
borde ske af vederbörande Embetsverk eller Myndighet, som bör
närmast känna och säkrast kunna afväga, så väl tjenslens behof, som de
Bih. till R. St. Prof, 1840- 8 Sami, 28 BäfU 2
ro Allm. JBesp.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, JY:o ilo.
sökandes fört jensler, samt att ett i dylik rigtning utsträckt regeringsbestyr
innebär i grunden, och hänsyftar till, en centralisation af Konungamagten,
som svårligen vore förenlig med ett conslitulionelt statsskick.
Dessa anmärkningar påkalla hufvudsakligen den upplysningen, att
å tjenster af ifrågavarande beskaffenhet, så vidt uppbördsbefattningär dermed
förenad, utfärdas icke Kongl. Majlis Nådiga fullmagter, ulan endast
constitutorial, och att ordningen för förfarandet, då uppbördsbrist yppas,
är enahanda nu, som då tjensterne af Embelsverken tillsättas. Derifrån
kan således icke hemtas något skäl för motionens understödjande.
Den yttrade betänkligheten, att Kongl.. Majlis lid och uppmärksamhet öfver
höfvan anlitas genom dessa utnämningar,. torde med all trygghet kunna lemnäs
å sido, under full tillförsigt, alt Rikets Ständers mellankomst med en erinran
härom, icke af något behof påkallas. Utskottet inser icke eller
något äfventyr uti den förmenta rigtningen till centralisation af
magt. En sådan magt hos Styrelsen , som beredes genom det oberoende,
valet af underordnade organer för förvaltningen, anser Utskottet ingalunda
oförenlig med det constitutionelhi statsskicket, då den tvertom är ett nödvändigt
vilkor för en fullt utbildad constitutionell ansvarighet för förvaltningen.
Utskottet finner således af anmärkningarne ingen anledning att förändra
det afgifna förslaget.
5:te Puncten.
Om bestämmande af den värdighet, som bör åtfölja embeten och tjenster,
i förhållande till hvar der as vigt.
Härom är Utskottets Betänkande bifallet af Borgare- och BondeStåndet,
men återremitteradt af Ridderskapet och Adeln samt PiesteStåndet,
med anmärkningar: af Herr Friherre Cederström Jacob: alt, om
en organisation af Embetsverken inträffar före nästa Riksdag, skulle Kongl.
Maj:t opåmindt komma alt ordna om rangen, i sammanhang med sjelfva
embetsmvndigheterna, och hvad beträffar hof-titlar samt dermed förenad
värdighet, skall detta ämne ligga vid sidan om Rikets Ständers functioner;
af Herr Prosten Ödmann: att ämnet vore så högst obetydligt och likgiltigt,
att Utskottet kunnat lemna det utan afseende. Allvarsammare saker och
vigtigare reformer borde upplaga Rikets Ständers tid och uppmärksamhet.
Allm. Besa.- och Ekon.-Utsboltets Ullålande-, N:o ilo. ii
Värdigheten beror icke af en högre eller lägre numer i en ranglista
eller elen plats, embetsmaunen intager vid hvarjehanda samqväm; samt
Herr Doctor Björkman, sorn yttrat sig i samma syftning, deri jemväl
Herr Prosten Gumcelius instämt.
Utskottet bestrider sä mycket mindre, alt ämnet är af föga vigt,
som Utskottet redan genom Betänkandet antydt denna åsigt; men då det
icke lärer kunna motsägas, att ju de nu gällande rangbeslämmelserne äro felaktiga,
och rätttlse deri blifvit yrkäd , har Utskottet icke bordt underlåta
alt tillstyrka den, derföre Utskottet
vidblifver det afgifna förslaget.
6:te Puncten
angående förslag att inga caracters-fullmagter må meddelas å
<annan värdighet eller tjenst, än den, sorn innehaf varén bestrider, har
jemväl blifvit bifallen af Borgare- och Bonde-Stånden, men återremitterad
af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, med anmärkningar: af
Herr von Hartmansdorff, med hvilken Herr Friherre Cederström, Jacob,
instämt: att en Regering, hvilken är till den grad , som den Svenska, blottad
på medel alt kunna belöna och uppmuntra, bör icke beröfvas de få tillfällen,
hon förut haft dertill. Rikets Ständer skola redan haft orätt, då de
belagt titlurne med en hög beskattning, och borde icke begagna ett redan
begånget misstag, såsom skäl att begå ett nytt; — samt af Herr Doctor
Björkman: att, ehuru Herr Doclorn erkänner de af Utskottet uttalade åsiglerne
såsom sanna , och det med rälta klagas, så väl öfver det rådande begäret
efter titlar och rang, som öfver Regeringens flitiga bidrag lill underhållande
af denna benägenhet för flärd och fåfänga, vore det en alltför
rådi cal cour att afskära ali möjlighet för Kongl. Majit att med någon utmärkelse
belöna en förtjenst, som på annan väg ej kan ihågkommas. Ett
yttre bevis på medmenuiskors erkännande af förtjenslen kan understundom
vara på sitt ställe. Blott öfverdriften vore skadlig, och för att hämma
den , är redan en dryg beskattning föreslagen genom en årlig bevillning
för caracters-fullmagter, som ej åtföljas af lön eller arfvode.
Utskottet tror sig icke af dessa yttranden hafva anledning att förändra,
hvad i detta ämne är tillstyrkt, och då dessutom ConslilutionsUtskottet,
genom memorialet N:o 23, föreslagit ett grundlags-stadgande i
12 Allm. Besa.- och Elcon.-Utskottets Utlåtande, N:o lil.
enahanda syftning, hvilket Rikets Ständer redan antagit alt hvila till nästa
Riksdag, anser sig Utskottet deraf hafva ett Ökadl skäl
att vidblifva sitt förra förslag.
7:de Puncten.
Angående förslag , att Hof-embetsman icke måga till några
Statens embeten befordras.
Ehuru denna punct, hvilken af Borgare- och Bonde-Ståndet blifvit
bifallen, är af de öfrige Riks-Slånden återremitterad, har någon anmärkning
deremot icke blifvit gjord, och Utskottet har således ingen anledning
alt i denna del förändra det afgifna förslaget.
Stockholm den 9 October 1840.
Reservation emot 5:te puncten af Herr Prosten Gumaelius, hvilken
ansett förslaget om rangbestämmelse icke vara af den vigt, alt det påkallar
någon Rikets Ständers anmälan.
N:o lil.
Ant. till Exp. Utsk. den i3 OctoBer, kl. a c. ro,
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande, angående Bergs-C olle gil upplösning
och dess förändring till en Bergsvetenskaps-Academi.
Emot Utskottets i detta ämne afgifne Betänkande N:o 64, är anmärkt,
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Friherre Cederström ,
Jacob, samt Herrar Lagerhjelm och Rosenblad, att, ehuru domsrätlen,
för 12 år sedan, frångått Bergs-Collegium, har delta Collegium qvar en
stor del ärenden, som innefatta frågor om mitt och ditt, fastän de icke
äro af egenskap att fullföljas efter vad, utan behandlas i administrativ
väg. Sådane frågor angå t. ex. den rätt, som ifrågasattes emellan grufva-,
delegare och dem, som bestrida anläggningen, frågor om privilegiers fortfarande
eller upphörande, och alla öfrige ärenden, som röra bergshandteringen,
hvilka tillkomma Bergs-Collegii handläggning, Om sådane åren
-
Allm. Eesv.- och Elcon.-Utslcottets Utlåtande, N'.o lii. i3
den ställdes under en bureau, skulle man komma till det resultat, att de
behandlas af en person, men man skall i Sverige länge insett, att allt hvad
som angår, så väl den allmänna, som den enskilda rätten, fordrar flerfalldig
granskning. Frågor om grufvubrytningar skola i Sverige vara af mycket
större vigt, än i andra länder, ulan att Utskottet derom utlåtit sig. Oiu
man tilläfventyrs föreställde sig, att, emedan England och andra länder
icke ega ett så beskaffudt Riks-Collegium, sorn Bergs-Collegiuin, detsamma
skulle vara öfverflödigt i Sverige, vore det dock en stor skillnad på
malmtillgångar i Sverige och i andra länder, så att man i Sverige skulle
förstöra denna tillgång för kommande slägten, derest icke brytningen skedde
med mycken omsorg. Man borde ihågkomma, att i England t. ex. är rikedomen
mera hopad på enskilda händer, då deremot national-rikedomen i Sverige
befinner sig i bolagshänder, och föl jagt ligen, då flere personer ega en
grufva, några af grufvu-egarne kunde önska, att grufvan brytes, hufvudsakligen
med afseende på så stor malmfångst, som möjligt, andre åter, alt
grufvan conserveras för efterkommande, och slutligen någon, att brytningen
sker så, att malmpriset bibehålies vid en viss höjd. På samma sätt
förhölle sig med tackjerns-blåsningen. Den bedrifves i Sverige hufvudsakligen
af bolag, hvilket medgifvils tilläfventyrs vara förhållandet äfven 1
andra länder; hvarvid skillnaden dock voro den, att, då bolaget i andra
länder består af 2 å 3 personer, så utgöres det i Sverige deremot af 5o å
60. I Sverige bedrifves åtminstone halfva lackjernsblåsningen i Riket genom
sådane bolag. När flere ega del uti en sådan masugn, och fördelarne
deraf bero af flere omständigheter, såsom t. ex. huru man beter sig
vid malmens påsätlning, om det sker i större eller mindre portioner,
om den är bättre eller mindre väl rostad, m. fl. omständigheter, sorn
bero af förhållanden, hvilka mäste afgöras, och der den enskilda rätten,
kommer i fråga, så skulle man i Sverige i allmänhet icke vilja, att dylika
frågor skola slitas af en enda person, utan hade man i alla tider företrädesvis
önskat, att sådant pröfvas af flere personer eller en persona moralis.
Att nu på en gång borttaga en sålunda sammansatt auctoritet, och i stället
öfverflytta dessa ärenden på en bureau eller ett secrcteriat, förmenades
så mycket mindre vara lämpligt, som en sådan bureau, under närvarande
förhållanden, icke skulle kunna påräknas ega de speciella insigter uti bergsväsendet,
som erfordras för bedömande af sådane ärenden. Om också
icke Bergs-Collegium behöfde vara ett Riks-Collegium, och om Utskottets
mening varit att reducera det, så hade Utskottet bordt deducera sin fram»
i4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcottets Utlåtande, JV:o iit.
ställning, och säga, att, enär så många ärenden, som kändt är, redan
frångått Collegium, detsamma icke fortfarande behöfde, såsom Riks-Colleginm,
bibehållas. Det skulle tilläfventyrs, tillika med Commerce-Collegium,
kunna förenas med Kammar-Collegium; men Bergs-Cöllegium, borde åtminstone
i så målto finnas, som det vore nödvändigt, all en auctoritet
existerar, vare sig enskild, eller såsom en del af en annan, som består af
personer, hvilka ega de speciella insigler, som erfordras för alt kunna
bereda och bedöma ärendena, innan de komma till högsta instancens afgörande.
Vid Bergs-Collegii förening med Kammar-Collegiutn vore det nödigt,
att uti det sistnämnde organiserades Ivänne departement, utom de
redan befintlige, med 2:ne Råd, såsom Ledamöter, hvilka voro kunnige i
Bergsvetenskapen, emedan det eljest blefve svårt att handlägga frågor, om
t. ex. grufvubrytningen, der absolut vetenskaplige insigter erfordras för
sakens bedömande. Ätsk ill ige frågor rörande skogars upplåtande, i och för
bruksbandteringen, hafva alltid blifvit gemensamt behandlade afKammaroch
Bergs-Collegierne utaf en serskild afdelning, som kallas Recognilions-skogsdivision,
hvilken ännu icke på långt när skall slutat sina arbeten. Om
Bergs-Collegium nu skulle tvärt upphöra , utan att tillr äckligt antal Bergs-Råd
blefve att tillgå för Kammar-Collegium, vore det tvifvelaktigt, om desse
ärenden skulle vinna derpå. Innan Bergs-Collegium kan upphöra, måste
sålunda en undersökning föregå, rörande ärendenas fördelning och handläggning
inom Embetsverken, men en sådan fördelning harle ännu icke skett.
Fråga kunde uppstå, huruvida den förmyndarevård öfver bergsrörelsen,
hvilken nu tillhörer Bergscollegium, bör fortfara eller ej, men då detta
nu icke vore föremål för öfverläggning, utan fråga vore endast, på hvad
sätt denna förmyndarevård , så länge den finnes, lämpligen skall utöfvas,
skall det icke kunna bestridas, att, så vida ändamålet skall vinnas, vården
måste tillkomma en auctoritet af sakkunnige män, hvilka ega de insigter,
som erfordras för ärendenas bedömande. Att ställa dessa frågor,
utan granskning af sakkunskaper, under en Deputemental-Styrelse , af hvilken
man icke kan begära den erforderliga speciella kännedomen för ärendenas
bedömande i deras detaille-förhållanden, att utesluta dessa mål från
den sjelfständiga och grundliga pröfning, som vore att förvänta af ett
Collegium, sammansatt af oberoende och sakkunnige män, vore att göra
alla dem en stor otjenst, hvilkas intresse på en sådan pröfning beror;
men i allt fall vore det ett oting, att till Kongl. Maj:t framföra den underdåniga
anhållan, alt Bergs-Collegium måtte upphöra i dess nuvarande
Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtskottets Utlåtande, _ZVo lii. i5
sammansättning, och förvandlas till en hureau under Civil-Deparlementet,
Titan att tillika tala om, huru förhållas borde med de vigliga mål, Colleginni
nu eger att förvalta. Det är derföre yrkadt, att Utskottet, vid förnyad
behandling af ärendet, måtte utreda, på hvilka grunder Utskottet
anser Bergs-Collegium kunna upplösas, och huru de mål, som nu tillhöra
detsamma, skulle kunna emellan andra embelsmyndigheter fördelas; ty
det vore klart,, att icke alla dessa mål kunna komma till Bureau-chefen,
då Civil-Departementets tjenstemän icke äro skyldige att hafva tagit bergsexamen,
hvilken åter erfordras för alt kunna bedöma större delen af dessa
ämnen.
Inom Vallöf]- Borgare-Ståndet hafva Herrar Petre_, Geijer och Lagergren
yttrat sig i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad de bär anförde
anmärkningarne innehålla, och i synnerhet funnit betänklighet vid
den collegiala behandlingens upphörande flir åtskilliga af de administrativa
ärenden, som nu tillhöra Bt rgs-Collegium, såsom frågor om grufvor,
om Kronans åt Bergslagen upplåtne skogar, och framför allt striden emellan
stångjerns- och tackjerns-inlressena, vid hvilken en medlande myndighet
skall vara serdeles angelägen; och hafva Ridderskapet och Addn samt
Burgare-Ståndet, i anledning af dessa anmärkningar, återremitterat Betänkandet,
hvilket är af Bonde-Ståndet bifallet; hvaremot Preste-Ståndet beslutat
återremiss deraf, i sammanhang med Stats-Utskoltels Utlåtande N:o
208, innehållande förslag om Mynt- och Controll-verkets ställande under
Bergs-Collegii öfverinseende, samt anmodat Utskotten att dessa ämnen
gemensamt företaga.
Då det nyss omförmälde förslaget icke lärer kunna tagas i beräkning,
såsom något skäl för Bergs-Collegii bibehållande, och den till detta Utskotts
behandling öfverlemnade frågan om Bergs-Collegii upplösning således
är alt anse såsom deraf fullkomligt oberoende, tror sig Utskottet icke
hafva giltig anledning till den af Preste-Ståndet påkallade öfverläggningen
med Stats-Utskoltet, sedan ärendet af de öfrige 3:ne Riks-Stånden varit
upptaget, utan att en sådan behandling blifvit af dem ifrågasatt; ulan får
Utskottet, i enlighet med de i öfrigt erhållna återremisserne, meddela
yttande öfver hvad, som blifvit anmärkt emot dess förut afgifna Betänkande.
Utskottet har ingalunda förbisett, att, i händelse af bifall till det förslag,
som Utskottet framställt, deraf måste följa en vidt omfattande reglering,
i afseende på handhafvandet af de ärenden, som föi närvarande till
-
l6 Allm. Besv.- och Ekon.-UtsTcottets Utlåtande, JV:o nr.
höra Bergs-Collegium; men då Utskottet icke varit i tillfälle att framlägga
ett fullständigt förslag lill en sådan reglering i alla dess detailler, hvartill
nödvändigt fordras en förberedande bearbetning af de förvaltande Verken,
derföre också regleringen lärer böra ankomma på Kongl. Majlis Nådiga
föranstaltande, bar Utskottet trott sig icke hafva anledning ali ingå
i betraktelser om sättet för verkställigheten i hela sin utsträckning. Utskottet
har föreställt sig, att, sedan Bergs-Collegii domare-hvärf upphört,
de detta Werk tillhörande ärenden icke vidare fordra collegial be handling,
utan mera ändamålsenligt och med mindre kostnad kunna på annat sätt
handhafvas, hvilket Utskottet ansett för ett tillfyllestgörande skäl lill dea
underdåniga framställning, som Utskottet föreslagit, under förutsättning,
att, vid verkställigheten af den föreslagne förändringen, de nödige iakttagelserne
icke åsidosättas; men de betänkligheter, som blifvit yttrade genom
anmärkningarne, påkalla likväl nu en närmare redovisning för Utskottets
åsigter.
Då Bergs-Collegium, för något mer än tvänne secler tillbaka, organiserades,
var detsamma beräknadt, så väl för technisk, som för juridisk och
administrativ verksamhet. Collegii Ledamöter voro ofta i Bergsmannayrket
practiskt kunnige män, och innehade ej sällan, jemte deras embete
i Collegium, öfverinseendet vid serskilda bergverk och bergs-district. De
förordnade in loco om grufvubrytuing, bylte-hushållning, m. m., och beliöfde
endast viss kort tid af året, då Collegium hade sina egentliga sessioner,
vistas i hufvudstaden, samt egde sålunda, under större delen af
året, tillfälle att följa handteringens pracliska utöfning,
Men i den moa Författnings-systemet, å ena sidan, samt de så kallade
bergsvelenskaperne, å den andra, började utbilda sig och fordra i hvarje
fach sin man, förändrades äfven efter hand ofvannämnde förhållande.
Bergs-staten blef småningom i orterne organiserad på en mera ordentlig
fot. Bergmästaredömena undergingo'nya indelningar. Nya Bergmästareoch
Gesclnvorners-tjenster inrättades, der sådane ytterligare funnos erforderlige,
och, oaktadt desse med flere på Statens bekostnad aflönte tjenstemän,
fann Bruks-Societeten nödigt att sjelf antaga en egen technisk embetsmanna-corps,
till en början för tackjernsblåsningen, och sedermera äfven
för stångjernssmidet och bruksmechaniken. Under tiden blef Bergs-Collegii
egen verksamhet mera egnad åt Författningars och Reglementens utarbetande
och handhafvande. Collegii sessioner blefvo permanenta , och dess
Leda
-
jillni. Iiesi\- och Ekon.-UlsJcottels Utlåtande, N:o lii.
Ledamöter, med ständig tjenstgöringsskyldighet i hufvudstaden, hafva upphört,
att tillika innehafva sådane befattningar vid Bergverken i orterna,
der en närmare insigt i bergsvetenskapen erfordras och utbildas. Till följd
af förändrade tidsförhållanden, är sålunda Bergs-Collegii techniska verksamhet
icke mera af egenskap, att den kan anses behöflig för bergsrörelsen, så alt ur
denna synpunkt icke lärer kunna bernias något skäl för Collegii bibehållande,
och då dess domsrätt redan upphört, är det endast ekonomiska och
administrativa mål, som tillhöra dess befattning. Bland dessa finnas visserligen
åtskilliga, som nog mycket ingripa i verkliga rättsförhållanden,
till följd af det förmynderskap, som bergshandteringen hittills varit underkastad;
men, om i delta afseende en redan länge påkallad förändring
tillvägabringas, hvarom fråga äfven vid närvarande Riksdag är väckt, lära
dessa ärenden, så vidt de blifva föremål för tvist, icke kunna betraktas
annorlunda än såsom rättsfrågor, hörande till domstols behandling, och
Bergs-Collegii befattning dermed således i alla fall upphöra.
De till Bergs-Collegium inkomne mål hafva, enligt Diarierne, under
de senaste åren, uppgått till ett antal af omkring r,ioo årligen, hvaraf
likväl ungefärligen hälften varit sådane, som icke fordrat annan åtgärd,
än remiss till Collegii Advocat-Fiscals- eiler Actuarii-Contoir, t. ex. räkenskaper
från vågarne och Bergsfogdarne, markegångstaxor, uppgifter om
Bergstings-terminer m. m. d. I öfrigt synas de vigtigaste och vidlyftigaste
målen hafva rört riya jernverksanläggningar eller ökade smiden, hvaraf
de, som angå stångjernssmidet, redan, efter nu gällande Författningar,
ankomma på Kongl. Maj:ts omedelbara Nådiga pröfning och afgörande, så
att Bergs-Collegium derom endast afgifver utlåtande, sedan vederbörande
Bergmästare på stället anställt undersökning, och, i anledning deraf, utlåtit
sig. Likasom en sådan undersökning nu hufvudsakligen måste tjena
till ledning för Bergs-Collegii utlåtande, eller för dess pröfning i de fall,
då beslutande-rätten tillkommer Collegium, föreställer sig Utskottet, alt
den bör blifva tillfylleslgörande för en fullständig beredning af den föreslagna
serskilda Bureauen, under den af Utskottet alltid antagna förutsättningen,
att de embetsman, som dervid anställas, ega erforderlig kännedom
om Bergs- och Bruks-rörelsen, samt, uti dertill hörande vetenskaper
aflagt de kunskaps-prof, som nu, för inträde i Bergs-Collegium, erfordras.
Förvaltnings-bestyret, i afseende på dessa och flere likartade mål, torde
likväl komma att upphöra, eller åtminstone väsendtligen inskränkas, i hänJSih.
till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 28 Häftet, 3
i8 Allm. Besp.- och Elon.-Utskottets Utlåtande, N:o i l I.
delse Förfaltningarne om Bergs- oell Bruks-rörelsen komma alt undergå
den förändring, hvarom ofvan är förmäldt, hvarigenom de Bergs-Collegium
nu tillhörande göromålen betydligen minskas.
Ulskotlet finner således, hvarken i antalet eller beskaffenheten af de
Bergs-Collegium nu tillhörande ärenden, någon svårighet för lillvägabringande
af den föreslagne anstalten; och ehuru Utskottel af förut uppgifna
skäl, icke kan framslälla något egentligt förslag till detail-reglei ingen,
anser Utskottet sig böra uppgifva, huru, efter dess åsigt, den synes ungefärligen
kunna tillvägabringas, nemligen:
1:0 Bergs-Collegii statistiska eller Advocat-Fiscals Contoir, med dess
Advocat-Fiscal och Canzlist, kommer hädanefter att lyda omedelbart under
Civil-Deparlementet;
2:0 likaledes Bergs-Collegii Marchschejder-Contoir, med en Förste och
en Andre Marchschejder;
3:0 Bergsproberare-l jonsten bibehå lies;
4:0 för behandling af de ansöknings- och andra mål, hvilka, i följd
af Collegii indragning, komma att i stället handläggas och expedieras i
Civil-Departementet, blifver en ökad tjenslemanna-person d nödig, hvilken
Utskottet dock förmodar kunna inskränkas lill en Bureau-Chef, eller E\-  peditions-Secrelerare samt en Canzlist och en Copist, hvarförutan en Vaktmästare
blifver nödig.
För öfrigt iagttages:
1:0 att förlags-inteckningar uti Bruk hädanefter ske vid Bergs-TingsRätt,
likasom hittills skett med förlags-inteckningar i Bergsmans egendom;
2:0 att Bergmästarne insända de årliga reqvisitionerne å Bergskrut,
till Bergs-Collegium;
3:o alt Hammarskatls-taxan upprättas endast af Kammar-Collegiuni
och Stats-Contoiret, med Chefen för Statistiska Conloiret, såsom för tillfället
adjungerad Ledamot;
4:o att besigtning å vrakjern vid Stockholms våg sker af Chefen för
Statistiska Contoiret;
5:0 att anmärkningar, i afseende å öfversmide, vrakjern, ni. m., hädanefter,
som förut, komma att ske genom Chefen för Statistiska Contoiret;
Allm. Bese.- oell Eleon.-Utskottets Betänkande, N:o 112. r g
6:0 ali värderingar u Bruksegendomar må kunna af vederbörande för
låns meddelande godkännas, utan sådan granskning, sorn för vissa fall varit
föreskrifven att ske i Bergs-Collegium;
7:0 alt vallängderne till Riksdagsmän för Bruken och Bergverken komma
att, i följd af Riksdags-Ordningens föreskrift, upprättas i Civil-Departementet
och derifrån utfärdas, intilldess derom i Grundlagsenlig ordning
annorlunda kan blifva förordnad t.
På de skäl, som Utskottet sålunda utvecklat, vidblifver Ulskollet
sitt genom det afgifna Betänkandet framställda förslag.
Slockholm den g Oclober 1840.
Reservation
af Herr Prosten Gumcelius, hvilken ansett den ifrågavarande förändringen,
såsom beroende af en mera omfattande reglering af embets-förvaltuingen,
nu icke böra utgöra föremål för något Rikets Ständers förslag;
hvari Herr Friherre Krcemer instämt.
N:o 112.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 October, kl. a e. m.
Betänkande, i anledning af gjorde anmärkningar vid
Utskottets Utlåtande N:o 31, rörande tullen i
Öresund.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet återremitterat nämnde
Utlåtande, med gemensam anmärkning, att den åsyftade rättelsen uti ifrågaställa
tull-afgifter vore en national-angelägenhet af en så omfattande
vigt och betydenhet, att Rikets nu församlade Ständer borde, jemte det
de uttalade deras ogillande öfver det allmänt kända förhållandet, att berörde
afgifter uttvingas vida utöfver gällande tractaters innehåll, till en
kännbar tunga för Svenska handeln och sjöfarten, understödja de förhandlingar,
som i ämnet redan äro bragte å bane, medelst frambärande af en
underdånig anhållan till Kongl. Maj:t att skyndsamt vidtaga de kraftigaste
och mest lämpliga åtgärder, för att trygga Svenska undersåters rätt
20 sillin. Bese,- och Ekon.-Utskottets Belcinkande, JS:o 112.
vid tullmedlens utgörande hädanefter och om möjligt bereda dem tillfälle
att hållas skadeslöse för pålagor, som de genom den olagliga och godtyckliga
beräkningen vid tnll-uppbörden hitintills från längre tider tillbaka fått
vidkännas; hvarförutan inom Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit yttrad
den önskan, att Utskottet måtte närmare redovisa beskaffenheten af
de vid Öresund utgående afgifter och grunden för deras utgörande.
Med föranledande af hvad sålunda förekommit, anser Utskottet sig
nu böra utförligare än som skett, då detta ärende förra gången hos
Utskottet handlades, nu redogöra för innehållet af de handlingar, hvilka
för ärendets pröfning blifvit i Grundlagsenlig väg till Utskottet infordrade;
och, med ledning af det från Kongl. Commerce-Collegium den 7 Maj
i83g afgifne underdåniga utlåtande, får Utskottet alltså upplysa, alt sedan,
efter Unionens upplösning, allmän tullfrihet blifvit bestämd för de tre
Nordiska Rikena, stadfästades genom freden i Stettin år 1870 och i ännu
Bestämdare ordalag, genom freden i Knäröd år 1613, att Svenska skepp
och Svenskt gods skulle ega tullfrihet i Öresund. Tid efter annan gjordes
likväl å Danska sidan flere försök till rubbning i hvad, som genom nämnde
Freds-tractater blifvit med Sverige öfverenskommel, och mångfalldiga förevändningar
till nya pålagor begagnades, — ett förfarande, hvaröfver äfven
andra Nationer, och synnerligast de Förenade Nederländerne, som den tiden
drefvo den största handeln, och uti serskilda redan år 1558 från Kongl.
Danska Regeringen aflålne handlingar, rörande Öresundska tullen, blifvit
erkända såsom privilegierade, till åtskillnad från Fransmän, Portugisare,
med flera andra icke privilegierade Nationer, funno anledning att sig besvära;
— i följd hvaraf de Förenade Nederländerne år 1640, och ytterligare
vid det 3 år derefter emellan Sverige och Danmark utbrustne krig,
ingingo förbund med Sverige, till tryggande af ömsesidiga rättigheter i
Öresund.
Sedan å Danska sidan blifvit erkänd tillämpningen af en år 1544 i
Speijer, emellan Kejsaren Carl V, såsom Arfherre lill Nederländerne, å
ena, samt Christian lif och Hertigarne af Sleswig, Holstein, å andra sidan,
slutad Tractat, rörande tullens erläggande i sundet, och Danska Regeringen
fastställt en af Holländarne föreslagen tariff för tullens utgörande,
återlemnades genom freden i Brömsebro den i3 Augusti 1645 Sverige
dess fullkomliga tullfrihet i Öresund och Bälterna för alla varor, utan någon
undersökning, och tecknades samma dag i Christianopel en Tractat
emellan Danmark och Nederländerne, rörande tuU-umgälderna; varande
Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskotiets Betänkande, N:o 112. 21
denna Tractat, till grund hvarföre blifvit lagd nyss omförmälde, jemväl
år i6/|5 upprättade tariff, förnyad år 1701, efter hvilken tid den, genom
lyst öfverenskommelse, varit gällande, intilldess genom en i Köpenhamn
den 10 Juli 1817 utvexlad Förklaring af DD. MM. Konungarne af
Danmark och Nederländerne, det blef uttryckligen erkändt, att TractatenS
bestämmelser skulle ega gällande kraft, för icke endast de fordna Förenade
Nederländerne, utan ock för de södra provincerne af samma Ilike.
Sveriges tullfrihet i Öresund stadfästades genom Freds-lractaterne i
Roskild och Köpenhamn åren i658 och 1660, och fortgick ända till år
1720, då Danmark förband sig att återställa dess under kriget gjorda
eröfringar, hvaremot Sverige afstod tullfriheten i sundet, på sätt derom
förmäles uti Freds-lraclatens g:de punct, så lydande:
”1 anseende lill aljt detta, som således varder återstäldt, samtycker
”Kongl. Maj:t och Kronan Sverige, genom närvarande Tractat, att uti Sun"det
och de z:ne Bälter, hädanefter icke skall vara någon åtskillnad JVa”tionerne
emellan, och i följd deraf afstår Hans Majit och Konungariket
”'Sverige tullfriheten i Sundet och de tvänne Räller, hvilken de Svenska
”'hittills åtnjutit, i förmågo af de för detta slutne Freds-fördragen, så
>’utt Sveriges Rikes och dess underliggande provincers undersåtare skola
^hädanefter uti sundet och de tvänne Bälter erlägga tull till II. M. Kolningen
i Danmark och dess efterträdare för sine skepp, gods och varor,
”i allt på samma sätt, som Engländarne och Ilolländarne eller någon
''annan Nation, som nu eller hädanefter i u-;3ia mål af Konungen i Dan”mark
lindrigast anses;—hvilket skall begynnas från den dagen, då detta
”'Freds-fördrngets ratificationer blifva utvexlade, och alla Artiklarne, med
”hvad deruti betingadt är, angående det, som återställas och gocltgöras skall,
””å begge sidor blifvit verkställda och fullbordadeoch finnes härförutan
uttryckligen öfverenskommet: "att med Sveriges Rikes undersålares skepp
”■”och gods uti fram- och återfarten i Öresund och Bälterna, i anseende
”till hinder eller uppehåll i deras skyndsamma affärdande eller under hvad
”namn det vara rnå, icke annorlunda skall förfaras, än med den Engelska
”och Holländska Nationen, eller någon annan, som för bästa vän anses;”
varande desse sladganden, jemte öfrige vilkoret] vid 1720 års fredsslut,
stadfästade genom frederne i Jönköping år 1809 och i Kiel år 1814*
Efter att hafva utförligt redogjort för innehållet af de serskilda här
ofvan omförmälde traetater af åren 1544» 1^45 ogIi 170], har Kongl,
Commerce-Coliegium yttrat sig sålunda :
2 2 Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 112.
”DA Sverige, oaktadt urminnes häfd, och dess sedan år i658 egande
hälft uti sundet, medgaf, alt der icke skulle vara någon åtskillnad
Nationel ne emellan, samt förband sig, att för dess skepp, gods och varor,
betala tull åt egaren a! andra hälften, dock på samma sätt, som någon
annan Nation, sorn nu eller hädanefter i detta mål af denne egare (Konungen
af Danmark) lindi igast anses, och härvid icke något undantag
gjordes för den Danska, så kunde man å Svenska sidan, med fullt skäl,
Vika, att Svenskt skepp och Svenskt gods skulle behandlas lika med Danskt.
För Danmark qvarblefve alltid den stora fördelen att ensamt uppbära inkomsten
af en härlighet, som naturen gjmt gemensam för begge Rikena,
I sådant fall borde, så Ilinge Danmarks inrikes sjöfart och allt Danskt
gods är befriad! fiån alla afgifter i sundet, en lika förmon tillgodokom111
a Sverige. Det förra borde finna så myckel mindre svårighet vid verkställigheten,
sorn knappast något annat land kunde komma i fråga att idka
inrikes sjöfart genom sundel; men orri man ock, mot bokstafven af
traelaten, skulle utesluta den Danska Nationen från dem, sorn vid dess affatlande
blifvit afsedde, så tillkommer dock Sverige, som eger rätt att
behandlas pä samma sätt som den Nation, som i detta mål nu eller
hädanefter lindrigast anses, obestridligen följande rättigheter:
1:0 fi i genomfart för alla Svenska skepp och allt Svenske undersåtare
tillhörigt gods, utan undantag (så väl i kraft af i och 2 Artiklarne
Freds-lraclaten i Brömsebro, hvilken i detta hänseende icke blef genom
den af år 1720 upphäfven , då Sverige endast der afslöd tullfriheten,
sorn ock af Christianopelska Traclatens 4:'le Artikel, hvilken lyder: ”att
”inga varor eller gods, af livad namn som helst, skola förhindras att föras
”genom Öresund”);
20 rättigheten att, så länge 1701 års Tractat emellan Danmark och
Nederländerna fortfar att gälla , och icke större förmoner i deLla hänseende
blifvit någon annan Nation beviljade, erlägga tullen på så salt:
a) alt den för alla i Christianopelska tariffen upptagne varu-artiklar,
bokstafligen utgöres efter eler föreskrifven beräknings-grund; och
b') att den för alla varor och gods, som icke blifvit i förenämnde
tull-tariff specificerade, utgår med en procent af värdet på det
ställe, hvarifrån varan kommer;
3:o rättigheten, att, i den händelse oftanämnde 1701 års Tractat
skulle komma att upphöra, utan att någon ny Öfverenskommelse mellan
Allra. Besa.- och Ekon.-Utskottets Betänkande} N:o 112. 23
Danmark och Nederländerne blefve afslutad, och icke någon annan Nation
då åtnjöt större fördelar, då komma i åtnjutande af de förmoner, Speyerska
Tractaten tillerkänt Nederländerne, och om hvars åtei inträdande i
sådant fall 2:dra Artikeln i Christianopelska Tractaten försäkrar dem
(nemligen att högst betala efter 1558 års Tull-taxa);
4:0 rättigheten att utom de fvr- och båk-afgifter, som blifvit bestämda
genom 1701 års Tractat, och en Separat-artikel af den 12 Februari
1647 emellan Danmark och Nederländerne, samt de i förstnämnde Tractat
fastställde sportler och afgifter för expedition på extra tid, vara fri från
all extra tull eller förhöjning eller tillökning under hvad namn sora helst,
utöfver hvad bokslafven af Tractaterne ålagt;
5:0 frihet från all visitering och allt uppehåll eller hinder, sedan
tullen blifvit d u erad , samt rättighet för Skeppare, att full tillit sättes till
deras af vedeibörande Tullkamrar eller Magistrater utfärdade tullpass, med
iagltagande lik väl, att, om Hans Danska Ma j:t derigenom skulle blifva förorättad,
och Hans Svenska Maj:l derom bl i f'ver underrättad, Svenska Regeringen
matte vidtaga nödiga åtgärder deremot;
Gro rättigheten för Svenske undersåtares skepp och gods att utan uppehåll
cbirera och expedieras, samt att inga skepp, ej en gång Konungens
af Danmark egna undersåtares, härvid skola ega företräde;
7:0 rättigheten för skepparnes bättre beqvämlighet och skyndsammare
expedition, dels att Tull-ljenslemännen skola vara på Tullkammaren närvarande
alla söcknedagar under som maren, från kl. 6 lill ii f. m., och från
kl. 1 till 7 e. ro., och vintertiden från kl. 8 till 1 1 f. m , och från kl. r
till 4 e. m., dels att, äfven utom dessa timmar, och på helgedagar, fordra
expedition emot en afgift af 1 R;dr lill de fattiga;
8:0 att af Tull-ljenstemänuen fordra en specifik uträkning öfver tullen,
”på det deraf måtte kunna ses, om tullen blifvit kräfd efter Traclalens
”bokstaf;’’
g:o att vid tullens liqviderande använda alla slags Riksdalrar, som
äro kända, för att vara Banco-Riksdaler, såvida man ej klarligen märker,
att de äro klippta;
10:0 rättigheten lill credit för tullbeloppet till fartygets återkomst;
dock med vilkor, dels att med rigtiga Certificat styrkes, att det tillhörer
Konungens af Sverige undersåter, dels att fullkomlig och nöjaktig bor
-
24 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande', N:o 112.
gen ställes, att betalningen skall erläggas till Konungens af Danmark Tullförvaltare
på tillbörligt ställe, antingen vid fartygets återkomst eller senast
inom 3 månader;
11:0 rättighet tili tullfrihet för skepp och varor, som en gång blifvit
förtullade, inea nödgas passera sundet, antingen derföre, att fartyget stött
på grund, eller för storm och oväder, äfvensom för fartyg med deras laddningar,
hvilka, ulan att ämna färdas genom sundet, nödgas för sin säkerhet,
emot storm och oväder, eller för att i krigstid söka convoij, gå derigenom,
och ankra utanför Helsingör;
12:0 rättigheten för de skeppare, som innehafva några till Köpenhamn
destinerade varor, att, i afseende på Öresundska tullen, behandlas lika med
Hans Danska Maj:ts undersåtare;
13:o rättigheten alt för Svenska undersåtare tillhörigt gods, som är
lastadt i främmande skepp, icke betala annan tull, än som för Svenska
varor erlägges;
i4:o rättigheten för de Svenskar, hvilka för egen räkning, eller såsom
Commissionärer, uppehålhhsig i städer vid östersjön, icke tillhörige Sverige,
i alt deras eller andra Svenska invånares, dem anförtrodt gods, vid genomfarten
af sundet, skall behandlas såsom Svenskt gods, så snart med Certificat
styrkes, att godset tillhör dem eller andra Svenska undersåtare;
15:0 rättigheten för Kongl, Svenska Regeringen att hafva en Commissarie
i Helsingör, för att vaka öfver expeditionen derstädes af Svenska skepp
ecli Svenskt gods;
16:0 frihet från alla afgifter för stenkol och eldfasta leror, som i
Svenska båtar föras från Höganäs; och
17:0 rättigheten för skeppare och besättningar att tillgodonjuta den
genom 1701 års Tractat dem försäkrade båtsmans-föring, utgående med 4
procent af den erlagde tullen.
Sedan Collegium sålunda redogjort för de rättigheter, som, enligt
gällande Tractater, tillkomma Svenska handeln och sjöfarten i Öresund,
emot skyldigheten att utgöra de uti samma Tractater stadgade afgifter, bar
Collegium öfvergått till en framställning af de besvär, i afseende på ti 11 -  godonjutandet af nämnde rättigheter, hvartill man å Svenska sidan kan
vara befogad, och dervid trott sig finna, att dessa besvär i allmänhet kunna
hänföras under följande omständigheter:
1 :o
slllm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, JV:o 112. a5
1:0 Godtycklig tillämpning af Christianopelska Tariffen, tvärt emot
föreskrifter ne otn dess bokstafliga tillämpning;
2:0 Godtyckligt bestämmande af en miss tull å i Christianopelska
Tariffen icke specificerade varorj i rak motsatts emot föreskrifterne otn
deras för tu Ilning ined 1 procent af värdet på lastningstället;
3:o Godtyckligt påläggande och uppbärande af extra sportler och
extra af gifter, utöfver de i Tractaterne medgifna, och tvärt emot de i
dessa stadgade förbud;
4:o Godtyckligt förfarande i öfrigt vid Tullkammaren i Helsingör,
lill hinder för skeppare och godsegare att tillgodonjuta de dem i Tractaterne
försäkrade rättigheter; och
5:0 Vissa i Helsingör införda usancer och tillkomna föreskrifter,
som, ehuru icke i omedelbart sammanhang med Öresundska tullen, dock
för sjöfarten genom Sundet utgöra tryckande bördor, såsom dryga Lottsafgifter,
föreskrifterne för Färjemanslaget i Helsingör, salutering för Kronoborgs
slott, m. m.
Collegium, som yttrat sig öfver hvarje af dessa delar serskildt, har
derefter, på sätt Utskottet i sitt förra Betänkande upptagit, i underdånighet
hemställt, att åtgärder, i ministeriell väg, måtte vidtagas för vinnande
af de rättelser, hvartill omständighelerne och sakens beskaffenhet kunde
föranleda.
Utskottet, som i sitt förra Utlåtande i ämnet omnämnt, att ett från
Kongl. Danska Regeringen afgifvet Betänkande, rörande Sundska tullen,
blifvit öfverlemnadt till Kongl. Commerce-Collegium , för att deröfver sig yttra,
är nu, efter lagen kännedom af en från Svenska sidan aflåten replik,
till besvarande af Kongl. Danska Regeringens i berörde Betänkande gjorda
framställningar, i tillfälle att upplysa, dels att skälen, som å Danska sidan
blifvit använde till vederläggning af de slutföljder, man å den Svenska
anfört, innefattas i följande 3:ne hufvud-puncter, nemligen;
1:0 att Sverige icke har orsak att beklaga sig öfver det sätt, hvarpå
Suudska tullen af Danmark utkräfves, så länge det behandlas lika gynsamt,
som andra privilegierade Nationer;
Bill. till fl. St. Prot. 1840- 8 Sami. 28 Haft. *
2 6 Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 11 2.
2:0 alt Christianopelska Tariffen och Tractalen af år 1701 icke äro
att anse såsom fullkomligt gällande, och i synnerhet att nämnde Tractats
3:die Artikel icke kan åberopas såsom stöd för Sveriges anspråk; samt
3:0 att den Danska Tariffen, benämnd deri gällande, bör tjena lill
grund för Sundska tullens erläggande;
dels ock att af meranämnde från Kongl. Danska Regeringen aflålne Betänkande
vidare slutes:
a) att Danmark anser Tractaten af år 1701 icke kunna betraktas såsom
varande i full kraft, ej ens i afseende på Nedcrländerne;
b') att Danmark erkänner sig aldrig bokstafligen hafva iagltagit 3:dje
Artikeln af förrbemälde Tractat;
c) att, jemte den Christianopelska Tariffen al år 1640 — den enda,
som i någon Tractat skall vara till datum citerad —, Danmark infört en
annan tariff, deruti afgifterna äro bestämda efter ”bruk” eller ’\sed vanor;”
cE) att, ehuru ingen Tractat lalar om Gera än två cl asser tullpligtige
varor, nemligen de, som äro specificerade i den Christianopelska Tariffen,
och de, som deruti icke äro uppräknade, Danmark likväl infört en tredje
dass varor, för hvilka, efter Danska Tariffen, lull beräknas och utkräfves;
e) att stadgandet i örte Artikeln i 1701 års Tractat, angående qvitterad
räkning, som till skeppare bör afgifvas för bedömande, huruvida
umgälderna uppburits, i enlighet med Tractatens bokstaf, anses af Danmark
hafva blifvit modifieradt och förklaradt genom Traetaterne med Frankrike
och Ryssland ; hvarmedelst den controll , nämnde Artikel åsyftar, skulle
helt och hållet tillintetgöras; och
y) att utöfver hrad Tractaten af år 170? bestämmer i emolument
till de Öresundska Tull-tjenstemännen, Danmark pålagt de sund-passerande
fartygen afgifter, till betäckande af kostnader för utomordentliga
åtgärder, som sedan denna tidpunct blifvit vidtagne för expeditionernes
påskynrlande och ordningens bibehållande.
Efter en vidt omfattande framställning till vederläggande af hvad i
omförmälde måtto blifvit från Kongl. Danska Regeringen anfördt, är i den
Svenska repliken uppmärksamheten lästad derå, att Sverige ingalunda återfordrar
den tullfrihet i Sundet och Balterna, som det, emot de återställda
eröfringarne, år 1720 afsade sig; utan att frågan är endast, huruvida
Sverige för sin handel och sjöfait å nämnde farvatten, eger att tillgodonjuta
Allm* Bese.- och Ekon.-Utshottets Betänkande, N'.o Ii2. 27
den behandling, sorn med Tractaternes anda celi ordalydelse öfverensstämmer.
Vidare är erinradt, alt, när Sverige betingade sig att behandlas på
samma salt, som Holländarne, Engelsmännen eller andra Nationer, hvilka
åtnjöto den gynnsammaste behandling, så kunde dermed icke annat förstås,
än det sätt, hvartill dessa Nationer, genom bestående Tractater, voro
berättigade i det ögonblick , Freds-Tractaten med Sverige afslots; såframt
de icke i framtiden blelve ännu mera gynnade; i hvilket fall behandlingen
äfven för Sverige borde blifva enahanda. Cbrislianopelska Tractaten,
jemte ilen dermed följande Tariff af år 164 5, samt Fredsfördraget afår
i70t , voro då de enda conlract med Danmark, hvarefter Holländarne
och, i likhet med dem, Engelsmännen skulle erlägga tull i Sundet och på
Billerne; och det skulle således vara efter dessa contract, Sverige äfven
borde erlägga samma tull; likasom det vore ostridigt, att Sverige, genom
1720 års Tractat, försäkrades om lika tullbehandling, som i en framtid
kunde för någon af de mest gynnade Nationer bestämmas, och att emedlertid
de med Holland då gällande Tractater, såsom innefattande vilkoren
för de privilegierade Nationel nes lullbehandling, borde, i afseende å nämnde
Rike, tillämpas.
Till ytterligare bevis derpå, att den Chrrstianopelska Tariffen och
Tractaten af år hoi alltid af Danmark varit ansedde såsom gruuderne
för Sundska Tull-umgäldernas bestämmande, är uti den Svenska repliken
åberopad ^:de Artikeln af den Tractat, som afslöts mellan Preussen och
Danmark den 17 Juni 1818, der det heter:
”Sundska tullen bör erläggas efter i6z(5 års Tariff, eller på sätt, hvar”om
Danmark kan öfverenskomma med de mest gynnade Nationer. Hvad
”angår de handelsvaror, som i Tariffen ej äro specificerade, så betala Preus’\siska
undersåtare endast 1 procent af deras värde, i likhet med andra
”mest gynnade Nationer;’’
och då således bestämmelserna i 1701 års Tractat måste antagas
vara gällande för Holländare, Engelsmän och Preussare, blefve
deraf en ovilkorlig följd, att de äfven vore det för Sverige, sorn
eger en obestridlig rätt alt äska deras tillämpning på sin handel och sjöfart,
äfven om Holland funne skäligt tillåta afvikelser, hvaraf måhända
dess handel numera icke skulle lida någon mehn.
I öfrigt, och med vitsord derom, alt denna underhandling blifvit
förd på ett sätt och med ett språk, värdigt Sveriges Nationalkänsla och
dess rättvisa sak, tror Utskottet sig böra ur samma replik anföra följande:
28 Allm. Besa.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, IV:o 112.
”Del kan icke undfalla Danska Regeringens skarpsinnighet, alt Öre”sundska
Tullsystemet, som leder sin upprinnelse från tider, då styrkan
”afgjorde allt, ej mera befinner sig i öfverensstämmelse med de grundsat”ser,
som för närvarande bestämma de Europeiska magtei nas inbördes för’’bållanden,
och att det nu endast hvilar på helgden af Tractater, hvilka
”uttryckligen föreskrifva de umgälder, handlande magter förbundit sig att
”erlägga för passagen genom Sundet. Den tid är kommen, då det icke
'mera går an att förtyda dessa Tractater, att egenmägtigt tillintetgöra en
”del af de bestämmelser, de innehålla, samt tolka deandra på ett för Dan”mark
förmonligt, men för de öfriga eontraherande magterna betungande,
”sätt. En Traclat upphör att vara förbindande ifrån det ögonblick, nå’’gon
af parterne underlåter att ordentligen och samvelsgrannt uppfylla
”alla dess puncter, artiklar och clausuler;” —
hvarjemte uti repliken blifvit förnyad den begäran, att de egenmägtiga
afvikelserna från gällande con ventioner, som afse ifrågastalldetuil-umgälders
utgörande, måtte upphöra, och Tull-systemet i Sundet
återbringas tili enlighet med Christianopelska Tractaten och Tariffen
af år i6z(5, samt Tractaten med Holland år 1701, med uttryckligen och
högtidligt gjordt förbehåll, att lill Svenska undersåter måtte återbäras de
umgälder, af hvad natur som helst, hvilka af dem blifvit utkräfde emot
tydliga lydelsen af här ofvan åberopade Tractater.
För ådagaläggande af de högst betydliga summor, som uppbäras i
tullmedel vid Helsingör, utöfver Tractaternes bestämmelse, har Utskottet
ansett sig slutligen här böra omnämna, hvad som blifvit uppgifvet och
styrkt i den af Stockholms Handlande och Skeppsredare lill Kongl. Maj:t
ingifne underdåniga ansökning, som i Utskottets förra Betänkande omförmäles,
att nemligen, endast för artikeln caffe, införd t från Brasilien hit
till Sverige, Handelshuset Kantzow & Biel fått, år 1838, från ett fartyg
erlägga i tull för genomfarten i Öresund 5,829 R:dr, i stället för 886 R:dr
19 sk., och således 4>942 R;dr 29 sk. utöfver det Traclat-enliga beloppet;
att Handelshuset James Paton & Comp. för enahanda vara jemväl endast
från ett fartyg, år 1887, fått i Sundsk tull erlägga 3,899 IHdr '4 sk. 8 rst.
förmycket, och att Handlanden Morsing, Timi, äfvenledes för artikeln
caffe, och blott från ett enda fartyg, år i834, nödgats i lull vid Öresund
utgifva 7,365 R:dr 32 sk., i stället för 1,722 R:dr 8 sk., och följaktligen
5,643 R:dr 24 sk., allt Banco, mera än, sorn vederbordt.
Ehuru
Allm. Besv.- och't Elon,-TJ/.slottets Betänkande, N:o 112. 29
Ehuru Utskottet, för sin del, emotser, att de underhandlingar, som
i ministeriel! väg redan äro hragle å bane^ till vinnande af nödig rättelse
i uppbörds- och beräkningssättet af ifrågavarande tull-umgälder, skola ändamålsenligt
dertill medverka, likväl, och då en från Nationens Representanter
uttalad bestämd åsigt om behofvet att skyndsamt vidtaga de kraftigaste
medel för hämmande af de ingripande förluster, som tid efter annan
vederfarits Svenska handelsrörelsen, genom godtycklig tolkning å Danska
sidan af de med Sverige, rörande Sundska tull-umgällderna, ingångne Tractater,
ostridigt bör lemna än mera stöd åt de förhandlingar, som hitintills
egt rum, får Utskottet, med frångående af dess förra beslut i frågan, nu
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer:
att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t förklara sigvara
beredda att, i allt hvad på dem ankommer, understödja
de kraftigaste och mest ändamålsenliga åtgärder, som från
Regeringens sida kunna komma att vidtagas, för att, i afseende
å beräkningssättet af tull-umgälderne i Öresund, få
detta, Svenska handels-intressets rättmätiga anspråk förnärmande
och, mot gällande Tractaler, godtyckliga förfarande
snart undanröjdt, så att Danska Regeringen hädanefter må
åtnöjas med sin Tractats-enliga rätt, och Svenska undersåter
blifva tryggade vid helgden af ingångna fördrag; äfvensom
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t frambära den underdåniga
anhållan, att Kongl. Maj:t i Nåder måtte på det allvarligaste
bereda Dess undersåtare full ersättning, åtminstone
från och med den tid, då protester af Svenska sjöfarande
blifvit vid Sjö-Tullkammaren i Helsingör afgifna, för umgälder,
hvilka, i strid med åberopade Tractaler, tid efter annan,
blifvit dem affordrade.
Stockholm den 6 Oclober 1840.
Sih.' till R. St. Prtt. 1840. 8 Sunil. 28 Haft.
i
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckerietj 18/(o.
Allm, Besv,- och Ekon.-Vtskottets Betänkande, N',o 113,
1
N:o 113.
Ank. till Exp. Etsk. den 13 Oct., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, rörande nedsättning
å tullumgälderne för trädvaror, som förskeppas från
Sverige till Danmark och England.
Genom remiss från Yällofl. Borgare-Ståndet, har Utskottet i denna
fråga fått emottaga följande arne motioner:
i:o utaf Herr Moberg, som, under åberopande af en utaf Handlandena
i Calmar och Westervik, åren i838 eller 1839, till Kongl. Maj:t ingifven
ansökning, hvaruti bemälde Handlande begärt, det Kongl. Majit i
Nåder täcktes, på sätt som kunde finnas tjenligast, söka hos Danska Regeringen
bemedla, att Svenska träd varor, skeppade med Svenska fartyg,
måtte inom Konungariket Danmark icke belastas med högre tull och skeppsumgälder,
än Finska trädvaror och skepp, föreslagit, att Rikets Höglofl.
Ständer måtte med enahanda anhållan till Kongl. Majit ingå, helst sedan
Danska Regeringen i838 utfärdat en från början af nästlidet år gällande
Förordning, som, genom nedsättning i tull och andra umgälder för Finska
trädvaror och skepp, i betydlig nion lättat den Finska trädvaru-handeln,
samt såmedelst åstadkommit svårighet för den Svenska att dermed concurrera;
och
2:0 utaf Herr Westman, hvilken, med fästadt afseende derå, att
Svenska trädvaru-handeln skulle betydligen ökas, i händelse lika omsorg
egnades deråt, som åt andra näringsgrenar, anmärkt: att Svenska bräder
stå i ojemnförligt lägre pris, än de Finska, Ryska och Preussiska, ehuru
mot Svenska trädets godhet icke är att anmärka; att hufvudanledningen
härtill egentligen är den, att Svenska bräder, hvilka i allmänhet blott
hålla 9 tums bredd och i4 turn i längd, äro uteslutna från England, till
följd af ett der vidtaget sätt att beräkna tullen, hvilket lärer hafva tillkommit
för att gynna afsättningen utaf Rysslands och Preussens 11 tum
breda och från 16 lill 21 fot långa bräder; att det icke är så mycket öfver
den bestående Engelska tullen på trädvaror i allmänhet, som Sverige
hör beklaga sig, som icke mera öfver sättet, hvarpå tullen beräknas, enär
för 120 st. bräder från 6 fots längd till i5jt'dels fot — från 7\ tums
Bih, till R, St, Brot, 18/fo, 8 Sand, 89 Haft. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskoltets Betänkande, N\o 113.
ända lill hvilken bredd derutöfver som helst, betalas lika tull, eller ic> L.
Sterling; att en ännu större anomali finnes uti Engelska Tulltaxan, der det
stadgas, att träd varor, (merendels af smärre bjelkar och sådana bräder,
hvarpå Sverige eger öfverflöd) hvilka begagnas i Engelska grufvorne, skola
åtnjuta en restitution af omkring |:delar af tullen, sä framt de liro af
JYorrsk production, hvilket stadgande, efter motionärens förmenande, otvifvelagtigt
grundar sig på ett redactionsfel i taxan, helst det icke låter tänka
sig, att fördelar i England skulle inrymmas åt Norrige, hvarifrån Sverige,
styrdt af samma Konung och egande samma Diplomati, skulle varda
uteslutet. På grund af detta allt, har Herr Westman föreslagit, att Rikets
Ständer måtte ingå till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan: "att Kongl.
Maj:t täcktes hos Engelska Regeringen söka ändring i dessa för Svenska
trädvaru-handeln och sjöfarten högst menliga tullstadganden, på det Svenska
bräder mätte, genom en efter trädets innehåll lämpacl tullberäkning,
komma i tillfälle täfla med de Ryska och Preussiska, samt att Svenska,
för grufvornas bruk, till England införda träd varor, måtte framdeles åtnjuta
enahanda restitution, som de Norrska.”
Uti berörde motioner häfva flere Herrar Ledamöter inom Vällofl.
Borgare-Ståndet instämt.
För att med fullkomlig sakkännedom kunna behandla ifrågavarande
vigtiga ärende, har Utskottet i vederbörlig ordning begärt officiella upplysningar
om de åtgärder, hvilka, till följd af de underdåniga ansökningarne
utaf Handlande i Calmar och Westervik, i Ministeriel väg blifvit vidtagne
för trädvaru-handelns befrämjande i Danmark och England, och har ett
Memorandum af den 6 sisth Augusti i ämnet blifvit Utskottet meddeldt,
hvaraf inhemtas, först hvad Danmark beträffar, att under d. iZ Nov. i838
inkom till Kongl. Majit, genom Handels- och Finance-Expeditionen af Dess
Canzli, en af Konungens Befallningshafvande i Calmar Län insänd, till
bemälde Befallningshafvande af de Handlande i Calmar den ic) i samma
månad inlemnad, ansökning till Kongl. Majit, hvaruti anförts: att en uti
Danmark den i Maj 1838 utkommen Kongl. Förordning, angående Tulloch
Skepps-umgälder, hvilken den i Januari i83c> skulle träda i verkställighet,
hotade Calmar Stads handel med ett hårdt slag, härrörande från
den skilnad, som nämnde Förordning bestämde i tullen på skogsproducter,
när de infördes från Finland, mot när de från andra länder importerades.
De Handlande yttrade vidare, att, vid första påseendet, skilnaden
väl icke syntes så betydlig, då tullen för en Dansk commerce-läst
trädvaror i allmänhet vore utsatt till 3 Riksbankdaler, och för en sådan
Allvi, Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N\o 113,
3
läst dylika varor från Finland, lill 2I Riksbankdaler, men alt här tillika
vore stadgadt, att om ett fartygs under däck medförande trädlast vore
blandad med andra, än vissa uppräknade varor, densamma skulle förlullas
efter cubik-innehållet, hvilket förtullningssätt ovilkorligen skulle iagttagas
för Svenska fartygs däck-laster, då 100 cubik, sorn motsvara en Dansk
commerce-läst, komme att betala i tull 31 Riksbankdaler, skilnaden skulle
blifva omkring 5o procent; tilläggande de Handlande, att, då trädlaslerne
från Calmar alltid vore blandade med andra varor, de icke kunde begagna
rättigheten alt förtulla efter fartygets lästetal, under det de Finska med
trädvaror lastade fartyg sällan eller aldrig derjemte förde andra varor, samt
dessutom egde den serskilda förmon genom sitt byggnadssätt, att däcket
vore ganska djupt anbragdt, hvadan lasten, som derunder kan intagas, oftast
icke vore så dryg, som däck-lasten, för hvilken af Finska fartyg ingen
tull erlades.— Härigenom ansågo de Handlande, som förut skola varit
lidande i sin afsättning på Danmark genom de lägre tull- och skeppsumgälder,
som af Finska fartyg, till följd af äldre stadganden, erlagts, sig
hädanefter ej kunna med dem i trädvaru-handel concuirera, så vida
icke någon ändring i nya Tull-tariffen kunde utverkas, hvarföre, och då
Calmar stads handel hufvudsakligen grundade sig på trädvaru-export till
Danska Staterne, och förlust af denna afsättningsort för staden och större
delen af Länet skulle medföra de menligaste följder, de Handlande uttryckte
den förhoppning och framställde den anhållan, att Kongl. Maj:t
måtte täckas, i den väg, Kongl. Maj:t kunde anse lämplig, utverka, att
tullen i Danmark å Svenska träd varor måtte blifva lika med den å Finska,
och att den frihet, som Finska fartyg åtnjöto från tull å däck-laster, jemväl
måtte komma Svenska fartyg tillgodo.
Yid insändandet af denna ansökning, har Konungens Befallningshafvande
i Calmar Län beledsagat densamma med sitt vitsord om träd varuhandelns
vigt, så väl förstaden, som för större delen af Länet, samt lemnat
till ansökningen sitt underdåniga förord.
Berörde ansökning blef derefter remitterad till Kongl. Maj:ts och Rikets
Commerce-Collegium, sorn, uti underdånigt utlåtande af d. 21 December
1838, anförde: att, genom de, under den 1 Maji samma år, utkomne
Kongl. Danske Förordningar om Tull- och Skepps-umgälder, serskildt för
det egentliga Konungariket Danmark och serskildt för Hertigdömena Schleswig,
Holstein och Lauenburg, vore tullen, när den för hela laddningen under
däcket erlades, verkligen förmonligare för Finska träd varor, enligt
hvad de Handlande i Calmar uppgifvit; att, ehuru tarifferne ingalunda om
-
4
Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkandej N\o 113.
nämnde tullfrihet för däck-laster af träd varor, en sådan tullfrihet dock, i
enlighet med hvad förut varit brukligt, egde rum; att derjemte Finska invånare
uti städerne Raumo, Nystad och Björneborg (från hvilka hufvudsakligen
Finska trädvaru-handeln på Danmark idkades) egde rättighet att
under 21 dagar utsälja sina trädvaror i detalj. Dessa förmoner för den Finska
trädvaru-handeln hade tillkommit under den tid, då Finland var förenadt
med Sverige och härledde sig, enligt uppgift, från Konung Christian
den IV:s regering. Genom en additionel act till handels-tractaten emellan
Ryssland och Danmark af den i/\ October i83i äro invånaine i Raumo,
Nystad och Björneborg försäkrade om bibehållandet af deras gamla privilegier
att sälja sina trädvaror i detalj, och för de trädvaror, hvilka äro
kända under namn af Finlappar, var en tull stadgad af 3 Riksbankdaler pr
läst i Danmark och 1 Riksbankdaler 80 sk. i Hertigdömena. Med Finlapper-varor
förstås egentligen såar, kar och dylika gröfre laggkäril, hvari fordom
förnämsta exporten från dessa städer till Danmark lärer bestått och
hvars mera skrymmande beskaffenhet förmodligen gifvit första anledningen
till tull-lindringen; men i tidens längd hade dessa förmoner kommit Finska
träd varor i allmänhet och, utan afseende å afsändningsort, tillgodo och
i de nya tulltarifferna förekommer icke vidare benämningen Finlapper.
Under medgifvande, att dessa, för Finska trädvaru-handeln serskildt
bestämda stadganden voro menliga för den Svenska och Norrska exporten
af denna vara, enär, örn äfven genom en noggrannare sortering af laddningen
den drygare förtullningen efter kubik-innehållet kunde undvikas, dock
alltid till Finlands förmon återstod såväl tullfriheten för däcks-laster, som
rättigheten till försäljning i detalj, ansåg dock Commerce-Collegium, att, på
grund af den emellan Sverige och Norrige, å den ena, och Danmark, å den
andra sidan, den 3o November 1826, afslutade och ännu gällande handelstractat,
någon reclamation mot dessa stadganden icke kunde ske, helst, efter
ordalydelsen af de Kongl. Danska Förordningarne, intet hinder syntes
möta för Svenska och Norrska fartyg att vid införseln till Danmark af
trädvaror från Finska hamnar tillgodonjuta samma förmoner, som när dessa
infördes med Finska fartyg.
Detta underdåniga utlåtande blef inför Kongl. Regeringen föredraget
den g nasti. Januari, hvarvid det beslut fattades, att handlingarne i målet
skulle öfverlemnas till Siats-Ministerns för Utrikes Ärendena åtgärd, för
den framställning i ministeriel väg, som i anledning deraf kunde finnas
lämplig, på det alt utan uppoffring af väsendlliga fördelar bereda Svenska
Allm. Besv,- och Ekon,-Ut&kottet$ Betänkande, N\o 113,
5
trädvaru-liandeln på Danmark de serskildta lättnader, hvarom fråga af de
sökande blifvit väckt.
Till följd af detta Kongl. Beslut, som den 19 sistl. Februari kom
Stäts-Ministern för Utrikes Ärendena tillhanda, afgick den 1 påföljde Mars
skrifvelse till Konungens Beskickning i Köpenhamn, med befallning att,
utan anförande af en formel reclamation i detta fall tili Hans Excellence
Herr Utrikes Stats-Ministern derstädes meddela Handlandenas i Calmar
ifrågavarande ansökning, och att med understödjande af de skäl, som lill
densammas förmon voro anförde, fästa uppmärksamheten deruppå, att detta
stadgande vore lika oförmonligt för Konungens af Danmark egne undersåter,
som för Sverige, då till följd deraf det ej vore otroligt, att Svenska
trädvaru-liandeln skulle draga sig från Danmark och till andra orter, der
den vore mera gynnad, i afseende å tullbehandlingen, och att då Finska
trädvaru-exporten ej vore tillräcklig att ensam fylla Danmarks behof, skulle
genom ett sådant förhållande, den Danska consumenten nödvändigt blifva
lidande. På dessa grunder, och då de förmoner, som redan före afslulandet
af 1826 års Ilandels-tractat, voro Finland medgifne, genom den nya
tulltariffen, syntes hafva vunnit en större utsträckning, borde framställas
den önskan, att Danska Regeringen i detta afseende ville vidtaga de af vår
Regering önskade åtgärder och det så mycket helldre, som de båda Undernes
sanna intressen derigenom skulle befordras.
Under den 7 derpåföljde Mars inberättade Chargé d’affaires Lövenskiold,
att han till Hans Excellence Herr Danske Utrikes Ministern aflemliat
de honom tillsände handlingar och erhållit löfte om ett snart svar å
ifrågavarande framställning, hvilket svar, som i form af Memorandum blifvit
honom meddeladt, han under den i4 sisth April till Stats-Ministern
för Ulrikels Ärendena insände.
Sedan uti detta Memorandum det af Calmar stads Handlande uppgifna
förhållande med trädvaru-handeln upptagits, anföres, att, för att rätt
bedöma detsamma, en jemnförelse emellan den gamla och nya Danska tariffen
vore nödvändig, och af denna jemnförelse dragas följande slutsatser:
1:0 att, enligt gamla tariffen, tullen å en läst träd varor uppgick till
4 Riksbankdaler, då den beräknades efter fartygets lästetal, och till 4 Riksbankdaler
16 sk., då den e.rlades efter kubik-innehållet. Enligt den nya
tariffen, var tullen i det förra fallet bestämd till 3 Riksbankdaler och i det
senare lill 3 Riksbankdaler 24 sk. pr läst. Tullafgifterne voro således nedsatte
till gemensam fördel för importören och consumenten.
6
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 113.
2:0 Ått, enligt den gamla tariffen, det var lemnadt åt importörens fria
val, antingen han önskade, att tullen blef beräknad efler fartygets lästetal,
eller efter lästens kubikinnehåll, då, enligt nya tariffen, såsom allmän
regel blifvit antaget, att tullafgiften beräknades efter fartygets lästetal, äfven
då hela laddningen ej bestod af trädvaror, utan en del deraf utgjordes
af tjära, beck, jern, salt, stenkol eller slipstenar. Orsaken till detta stadgande
hade varit att, så mycket som möjligt, undanrödja den långsamhet
och de svårigheter, som ovilkorligt voro förenade med mätningen af olika
slags trädvaror, och beräknandet af deras kubik-innehåll. Följden deraf
syntes inverka menligt, snarare på den Danska Handels-floltan, än den
Svenska eller Norrska, då den senare, hvars lästetal i allmänhet är betydligare,
deraf hemtade vida mera fördel. Till bevis härå anfördes en Embets-skrifvelse
från Svenska och Norrska Consuln i Ålborg, införd i Norrska
Tidningarne, der denne Consul anmärker, att den nya tariffen försäkrade
de Svenska och Norrska fartygen om ett företräde framför de Danska,
med afseende å trädvaru-handeln; hvaremot de Danska Handlande
emot detta stadgande anfört klagomål.
3:o Alt genom den nya tariffen ingen ändring blifvit införd i de
proportionella tullaf gifter, som erläggas af träd varor i allmänhet, i jemnförelse
med de Finska. Den lindring, som är dessa senare medgifven, vore
ej genom denna nya tulltariff införd; den grundade sig på den additionella
acten till den emellan Danmark och Ryssland år i83i afslutade Handelstractat.
Den vore ej en förmon, medgifven för Finska fartyg, hvilket vöre
stridande mot de afhandlingar, som Danmark slutat med andra främmande
Magter, utan en lindring, medgifven för vissa trädslag, nödvändig för dessa,
för att i Danmark kunna concurrera med andra trädvaror; dåde Finska bräderna
och trädvarorne äro af en mindre god qualitet, i stället för att de,
som från Calmar exporteras, äro förträffliga. Det företräde, som vore lemnad
fartyg från Finska städerne Nystad, Raumo och Björneborg, att under
21 dygn sälja sin last i minut, såvida den består af Finska producter,
hade egt bestånd sedan år 1 -y42» utan alt sedan hafva vunnit någon vidare
utsträckning.
Med stöd af dessa anmärkningar, anförer det af Kongl. Danska Utrikes
Ministern aflemnade Memorandum, alt den nya tariffen, genom införande
af nedsatte tull-umgälder å träd varor, ej verkat lill skada för Svenska
och Norrska trädvaru-handeln; att det nya sättet att beräkna lullafgiflerne
utfaller till denne handels fördel; och att förhållandet emellan de
afgifter, som erläggas af Svenska och Norrska träd varor och den, som be
-
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskollets Betänkande, N\o 113,
7
talas af de Finska, är fullkomligt detsamma, enligt den nya, som enligt den
gamla tariffen.
Detta Memorandum blef af Stats-Ministern för Utrikes Ärendena, under
den 23 April detta år, meddeladt Kongl. Commerce-Collegium, med
anhållan, att Collegium deröfver måtte afgifva sitt yttrande, för att tjena
till ledning vid den ytterligare behandling af frågan , hvartill omständigheterne
kunde föranleda
Uti derå den 23 påföljde Maj afgifvet svar, yttrade Collegium, att
det icke kunde bestrida det af Kongl. Danska Regeringen uppgifne förhållande,
att de förmoner, Finska fartyg vid införseln af trädvaror till Danmark
åtnjuta, äro i förhållande lill dem, Svenska fartyg i enahanda afseende
äro tillagda, desamma, som före utfärdandet af Tullförfattningarne
den i Maj i838, hvarföre icke eller någon reclamation mot dessa föreskrifter,
på grund af gällande tractater, kunde framställas; men då den sålunda
vid trädvaru-införseln från Finland medgifna (ull-lindring, i förening med
tullfrihet för däcks-laster och rättigheten till försäljning i detalj, icke kunde
annat än menligt inverka på den Svenska trädvaru-utförseln till Danmark,
tillstyrkte Collegium , att förnyad framställning lill ändamålets vinnande i
ministeriel väg mål le blifva gjord.
En sådan förnyad framställning blef också, genom skrifvelse den 28
sisth Juni, lill Konungens Minister vid Kongl. Danska Hofvet, Friherre Lagerheim,
föreskrifven, med utveckling af de ytterligare grunder, som borde
anföras lill vinnande af en ändring i de Danska Tullförfattningarnes stadgande
i detta afseende.
Under den 28 i påföljde månad, inberättade bemälde Minister, att,
enligt den upplysning, honom blifvit lemnad, den nya tariffen, som i flera
delar ändrat den förra lagstiftningen för handeln och tull-umgälderne, ej
genast kunde blifva bragt till den fullkomlighet, som man önskade deruti
införa, och att man således hade för afsigt att småningom vidtaga de förändringar,
som tiden och erfarenheten utvisade vara nyttiga, och att man
dervid ej skulle förgäta att taga i betragtande de af Calmar stads Handlande
anförde anmärkningar.
Ifrågavarande Memorandum innehåller vidare, att under det Handlandenas
i Calmar oftanämnde ansökning blifvit handlagd, på sätt här ofvan
är upplyst, har, under den 21 September nästlidet år, en underdånig
ansökning till Kongl. Majit inkommit från Handlandena i Westervik, hvaruti
hufvudsakligen på samma grunder, som af Hanlandena i Calmar blifvit anmälde,
framställts den önskan, att Kongl. Majit täcktes bereda en förän
-
8
Allm. Besv.- och Ekon.-TJiskottets Betänkande, N\o 113.
dring uti de genom Danska Förordningen den i Maj i838 stadgade tullafgifter
å träd varor.
Sedan denna underdåniga ansökning, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning,
blifvit till Stats-Ministern för Utrikes Ärendena öfverlemnad till den
åtgärd i ministeriel väg, som förut, i afseende å Calmar stads Handlandes
ansökning, blifvit anbefalld, meddelades densamma under den 2 November
nästl. år till Konungens Minister i Köpenhamn , med föreskrift att uti ett
sammanhang behandla dessa båda saker och att ytterligare fästa Danska
Ministerns uppmärksamhet på den önskan, som Svenska Regeringen i detta
afseende hyste och den förhoppning, som vore fästad vid det senast uti
detta ämne gifna svar.
Uti sitt härå den 28 i samma månad afgifna svar, anmälte Friherre
Lagerheim, att han meddelat Kongl. Danska Regeringen åtskilliga documenter,
tjenande att upplysa sanna förhållandet. Serdeles hade han fästat uppmärksamheten
på det factum, alt, sedan införandet af den nya tariffen, antalet
af de Svenska fartyg, som till Danmark importera trädvaror, bevisligen
till en betydlig del aftagit; till följd hvaraf de köpmän i Danmark,
som handla med denna vara, ingått med en ansökning, som utvecklade den
förlust, de skulle lida, om de Svenska trädvarorne blefve uteslutna från bandelsmarknaden
i Köpenhamn.
Något ytterligare svar härå har likväl ännu icke erhållits.
Hvad åter England beträffar, upplyses genom nämnde Memorandum:
att underhandlingar, till vinnande af nedsättning å tullen på Svenska och
Norrska träd varor vid deras införsel till England, egt rum alltsedan år 1819,
och således redan en längre tid före afslutandet af den med England år
1826 ingångna och ännu gällande Handels-lractat; men att Engelska Regeringen
aldrig funnits benägen att ingå på de framställningar uti detta ämne,
som tid efter annan och med korta mellanperioder af Kongl. Svenska
och Norrska Beskickningen blifvit gjorda; att skälen till dessa afslag igenfinnas
i den Engelska Regeringens naturliga omsorg att gynna den Canadensiska
trädvaru-handeln och upprätthålla det Coloniala intresset; att
den oerhörda tull, hvarmed Svenska och Norrska trädvaror vid införseln
till England ärobelagde, och som betydligt öfverstiger denna varas primitiva
värde, likväl ej förmått utesluta densamma från Engelska handels-marknaden,
då dess förträffliga beskaffenhet gjort den till en nödvändighets-artikel
och då vid contraherandet om uppförande af såväl allmänna, som enskilda
byggnader, vanligen med uttryckliga ord utfäsles, att bräder, bjelkar o. s. v.
skola
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej Ar',o 113.
9
skola vara a( Öslersjö- och ej af Americanskt limmer; alt, då del förra
Således nalurliglvis är i ett betydligt högre pris, och den dryga tullen likväl
beiölvar producenten si örsl o dehn af dess hilliga vinst, har följden
dera! varit, att de förenade Rikenas träd varu-handel, under de senare åren,
lill betydlig del dragit sig från England och sökt andra mera lörmonliga
platser för sin afsättning; alt numera aflidne Riks-Slålhullaren i ^Norrige fl.
Ex. Herr Grefve Wedel Jarlsberg, under loppet afår i836, afgåll till England,
i ändamål att, gemensamt med Konungens Minister, inleda nya underhandlingar
i delta afseende, men del åsyftade ändamålet kunde, oagtadt
deras bemödanden, icke vinnas; att, under innevarande års Par lämen Is-session,
en bill af Skattkammare-Canzleren inlemnades och enhälligt antogs,
hvarigenom tullen å alla till England inkommande varor, och således äfven å
träd varor, höjdes med 5 procent; alt det var lätt ali finna, huru betungande
en sådan förhöjning af tullen skulle blifva för Sver ges redan bardt tryckta
träd varu-handel, serdeles då den ojemna fördelningen deraf, sorn skulle
komma alt drabba Östersjö- och Canadensiska timret, ej togs i belraglande,
då i. ex. för 120 sl. bräder lian i(> till 22 fots längd förhöjning af 5 proc.
ä Östersjö-limret utgjorde 1 L. St. 3 sk., och hela tullen således a3 L. St.
3. sk., utgjorde den å Canadensiska timret af samma beskaffenhet blott 3
sk. G d., och således hela tullen L. Sl. 2: 12. 6.; alt della ofördelagliga
förhållande icke undföll Konungens Minister i London, sorn oförtöfvadt i
ämnet gjorde hemställan, såväl till Skattkammare-Canzleren, sorn till Handels-Ministern,
hvilken ingick lill Parlamentet med förslag lill en förändring
af den förra billen med afseende å tull å träd varor; att denna förändring
också kort derefter, eller den 3 sisth Juni, blef af Drottningen
sanctionerad, hvarigenom en allmän förhöjning antogs lill samma belopp
för Europeiska och Colonial-trädvaror, (hvilket förhållande närmare inhemtas
utaf en ifrågavarande Membran dum bifogad Parlaments-act af den 3 påföljde
Juli); att, ehuru således en ytterligare afgift blifvit Svenska trädvaruhandeln
pålagd, synes den derigenom snarare vunnit än förlorat i täflan
med det Canadensiska timret, då det kan antagas för afgjordt, alt t.
ex. en vara, som förut betalte i lull L. St. 22, och nu betalar L. St. 22:
i5., af denna förhöjning mindre lider, än samma vara, som förut betalte
L. St. 2: 10. och som nu betalar L. St. 3: 5.; varande slutligen anmärkt,
att Konungens Minister erhållit befallning att oaflåtligl följa denna sak med
uppmärksamhet och alt begagna hvarje gynnande tillfälle all härutinnan
tillskynda Sverige de fördelar, som kunna erhållas.
Bilt. lill R, St, Prat, 1840. 8 Sami, 29 Haji, &
10
Allm, Besv.- och Ekon.-Ulskollels Betänkande, N',0 11.4.
Utskoltet har, i anseende till ämnets vigt, ansett sig böra sålunda
fullständigt redogöra för de i detta afseende vidtagne åtgärder, och enär
deraf iuhemlas, att Kongl. Maj:l häråt egnat en serskild uppmärksamhet,
äfvensom att Beskickningarne i Köpenhamn och London erhållit förnyade
föreskrifter att fortfarande använda sina omsorger till vinnande af förändring
i det för Svenska trädvaru-handeln med dessa länder ofördelagtiga
förhållande; alltså och då, uti ett ärende af denna beskaffenhet, der fråga
ej är om en rättighet, som kan yrkas på grund af emellan båda Magi erne
ingångna och ännu gällande afhandlingar, utan om en önskad förändring
uti en af de Författningar, hvilkas bestämmande ovilkorligen beror på hvarje
lands eget omdöme om sina intressen, får Ulskotlet, som anser Regeringen
uti detta ärende redan hafva vidtagit de mått och steg, som härutinnan
för närvarande kunna vara att önska, vördsamt hemställa,
att Herrar Mobergs och Westmans ifrågavarande motioner
icke må till någon Rikets Högloft. Sländers åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 Oclober i84o.
N:o 114.
Anti. till Exp. Ulsfc. den 13 Oct., kl. 2 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om en jemnare beräkning
i allmänhet af Städernas Tolag.
Med remiss från Vällofl. Borgare-Ståndet, har Utskottet fått emottaga
ett af Herr Johan Hegardt afgifvet memorial, så lydande:
"Efter de upplj^sningar, jag inhemtat, lärer icke ännu på en längre
”tid den vid sistförflutne Riksmöte förberedda frågan om en förändrad reglering
af Städernas Lolag kunna komma under Kongl. Maj:ts slutliga Nådiga
pröfning, efter det vederbörande Konungens Befallningshafvande och
'Städers Borgerskap blifvit hörde; hvadan och, i fall som troligt är, inträffa
skulle, aLt någon ny reglering, i afseende på tolagen, icke vinner
'verkställighet serdeles snart, jag tager mig nu friheten vördsamt förestå,
'att Rikets Höglod. Ständer måtte förklara och till Kongl. Majit i underdånighet
framföra önskan derom, att för tolags-beräkning rnåtle hädanefter
komma att för alla Sjö- och Stapel-städer gälla enahanda grund, jemvsfl
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N.-o 114,
11
”så, att icke tolags-afgift må i någon stad kunna fordras för rara, hvar
”före
sådan redan i annor stad blifvit erlagd."
Yid handläggningen af delt \ ärende, har Utskottet inhemtat och skolat
här meddela: alt, till följd af Kongl. Maj:ls Nådiga befallning den 33
April i83o, en förberedande undersökning, angående den lill Stapelstäderna
utgående tolag, blifvit genom Kongl. Commerce-Collegii försorg verkställd;
all Kongl. Maj:t vidare, under den i5 Mars i834, täckts i Nåder
uppdraga åt serskildt utsedde Commilterade ali inkomma med utlåtande,
angående grunderne för en förändrad reglering af berörde afgift; i anledning
hvaraf desse föreslagit serskilla undersökningar för att bringa tolagen
lill enbet i alla släder och lämpa den efter behofvet för dermed afsedde
ändamål m. m.; och att Rikets Ständer vid sisla Riksdagen, då serskilda
motioner blifvit väckte om reglering, dels af den lill Stapelstäderna utgående
tolag, dels af de så kallade Stads-andelarne i Uppstäderna, funnit,
enär, i målets då outredda skick, något fullständigt yttrande deröfver icke
kunde afgifvas, sig böra, såsom en förberedande åtgärd, i underdånighet
anhålla, alt Kongl. Maj:t täcktes låta företaga en så beskaffad undersök
ning,
angående lolagens tillkomst och användande, som af Commerce-Collegium
och förenämnde Committerade blifvit föreslagen, samt att Kongl.
Maj:t derefter behagade, vid nu pågående Riksdag, till Rikets Ständer aflåta
Dess Nådiga förslag lill dels reglering af Stapelstädernes tolags-inkomsler,
oclt dels conlrotler öfver deras användande lill sina bestämda ändamål; äfvensom
att, under tiden och intill denna Riksdag, tolags-afgiflerne icke
malte ökas, eller någon ny lolag beviljas.
För pröfningen af frågan har Utskottet härförutan tagit kännedom af
Kongl. Maj:Is den 3o Juni 1835 till Commerce-Collegium aflålna Nådiga
Skrifvelse, deruti Kongl. Maj:t funnit godt i Nåder förordna, att ÖfverSlålhållare-Embelet
i Slockholm och Konungens Befallningshafvande i de
Län, der Stapelstäder funnos, borde:
l:o inom slutet af nyssnämnde år 1835, efter tagen kännedom af Författningar
och räkenskaper, undersöka liglighelen af de förut från vederbörande
lill bemälde aucloriteter aflemnade upplysningar och tabeller,
rörande tolagen;
2:o tillse, att tabeller upprättades, scm ådagalade i procent-förhållande
hvarje stads inkomster efter ett medium för de 5 sista åren;
3:o låta utarbeta förslag till Taxor för afgifterne å handel och sjöfarten,
med iagtlagande af enkelhet vid deras utgörande; och
13 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, IV:o 114.
4:o att, sedan tabeller och taxor blifvit uppgjorde, innan den 1 Mars
4836 till Kongl. Cominerce-Collegiurn insända fullständig, till Kongl.
Maj:t ställd, berättelse, med utlåtande, huruvida afgifterne kumle tåla
nedsättning, eller om de borde upphöra; hvarförutan Konungens Befallningshafvande
borde, inom slutet af år 1835, undersöka, hvilka algi fler
utgå af handeln och sjöfarten, samt, före den 1 Mars 1836, derom afgifva
underdånig berättelse, på sätt sorn nyss blifvit nämndt, och derhid
föreslå för framtiden nödiga eontroller; och skulle det åligga Kongl.
Commeree-Cöilegium att tillse, alt hvad sålunda blifvit föreskrifvet, fullgjordes,
och, efter emottagande af labellerne, förslagen och berälteiserne,
så fort ske kunde, dermed till Kongl. Majrt inkomma, och tillika
anmäla, hvad Collegiuin för egen del kunde finna sig böra i ämnet anföra
eller vid de föreslagne Taxorne anmärka.
Af hvad sålunda blifvit anfördt och utredt synes, alt frågan om tolag
i hela dess vidd redan utgör föremål för Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet;
hvadan Utskottet anser det vara hvarken behöfligt eller lämpligt,
alt Rikets Ständer nu än ytterligare derutinnan sig utlåta; oell då, i fall
missräkning eller eljest otillbörligt förhållande vid tolags-be*äkningen tilläfventyrs
må hafva inträffat, den, som derföre varit blottställd, har sig
öppet att rättelse i laga ordning söka,
tillstyrker Utskottet, att hvad Herr Hegardt uti ifrågavarande
motion hemställt, icke må tili någon Rikets Ständer*
åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 October 1840.
STOCKHOLM. Tryckt bos A. G. Hellsten, 1840.
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, lY',o 113,
1
N:o 115.
Alik. till Exp.-Utsk. d. ?1 Nov., lil. 6 e. st.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Utskottets
Betänkande N:o 84, rörande afskaffande af Helfrihet skref
och förändring, i följd deraf, i vissa delar af Kongl. Förordningen
den 22 April 1829, angående passhandlingar
för fartyg, hvilka seglat till utrikes ort.
Utskottets ofvan nä rande Betänkande liar, enligt ankomne ProtocollsUtdrag,
blifvit bifa 1 let af Hedervärda Bonde-Ståndet, men deremot återremitteradt
af de Irenne öfrige Riks-Stånden.
De anmärkningar, hvilka föranledt berörde återremiss, äro alla i
enahanda syftning med Herr JVijks vid Betänkandet fogade reservation,
hvilken Utskottet alltså anser sig här höra anmärka. Densamma innehåller
hufvudsakligen, att en underdånig framställning bordt göras om nödvändigheten
af att, sedan Commerce-Collegium i föreskrifven ordning utfärdat
fribref för fartyg, desamma ieke beböfde årligen ombytas, utan gälla
så länge samma egare eller interessenter ännu hafva fartyget, utan afseende
derpå o ra ombyte af Skeppare inträffade, och att hel fr i hets-bref ven
borde, för att ega varagtighet, utfärdas på pergament; hvarigenom, enligt
reservantens åsigt, både enskild och allmän förde! skulle vinnas, emedan
det ej allenast tryggade Skeppsrederien vid att erhålla ett document,
som uti alla utrikes hamnar i mer än 100 år varit kändt och respecteradt,
utan ock sparade dem ali den omtanka, tidspillan och kostnad, som är
förenad med årliga uttagandet af fribref, samt dessutom bibehöll Commerce-ColJegium
vid att fortfarande ega tillfälle till en ständig och säker
öfversigt af förhållandet med Rikets skeppsfart, hvilket hittills genom fribrefvens
utdelande varit bernit och hvilket ej hör anses likgiltigt. —
Hvaremot, om fribrefven skulle komma att utfärdas på sätt Utskottet föreslagit,
man hade Ätt befara det dessa document icke godkändes i alla
utrikes hamnar, enär Consulerne ej kunna känna alla Magistrater, då de
deremot jemt äro uti correspondence med Commerce-Collegium och således
i tillfälle att vitsorda dess utfärdade handlingar, der så skulle behöfvas;
och har H«rr Wiik slutligen fästat uppmärksamheten äfven derpå, att uti
Bih, till R. St. Brot, 1840. ö Sami, 30 Höft, 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Utlåtande, TV: o 115»
de Handelstractater, som under sednare lider blifvit afslulade, grundade
på reciprocilets-systemet, uttryckligen är nämndt, alt Svenska skepp skola
vara försedda med Commerce-Collegii fribref, såsom Nationalitets- och
Passhandling, för att tillgodonjuta de fördelar, hvarom skeppsrederien.»
genom tractater med utrikes magier, äro försäkrade, och all denna handling
måste företes äfven i de länders hamnar, hvilka ligga oss närmast.
Serskildt har dock hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln Herr Rosenblad,
Bernhard, a »dragit: alt Utskottets gjorda hemställan är af en högst
betänklig art för Svenska flaggan, enär, till följd deraf, de, densamma i
utländsk hamn och af utländsk örlogsman, på grund af allmän statsrätt
och serskilda tractater, tillkommande rättigheter skulle göras beroende af
den möjliga mer eller mindre noggranhet hos hvarje skeppsbyggmästare*
ända till den på de minsta bond varf och hos hvarje Magistral, äfven om
denna komrae att representeras af en tillförordnad Borgmästare; att om,
vid ett enda tillfälle, någon oläglighet skulle upptäckas af utländsk Auctoritet
vore, serdeles under krigslid, all den säkerhet, Svenska flaggan eljest
egde att påräkna, helt och hållet salt på spel, elt förhållande, som historien
jemväl vitsordar; att ehuru Commerce-Collegii friheisbref grunda sig
på de af Magislralerne insände documenler, utgöra de likväl icke någon
onyttig omskrifning deraf, helst vid granskningen af sislberörde handlingar
misstag icke sällan upptäckas, hvilka då af Collegium rältas; och slutligen,
att man med skäl besvärat sig deröfver, att helfrihelsbref böra förnyas
hvart-, stundom hvart-tredje år; på grund af hvilket allt Herr Rosenblad
föreslagit Rikets Höglofl. Ständer, att i underdånighet anhålla, 'diet
”Kongl. Majit —med hufvudsakligt bifall till hvad serskildt tillförordnade
"Committerade och Kongl. Commerce-Collegium, i afseende på förändring
”af Kongl. Förordningen den 22 April 1829, angående passhandlingar för
"fartyg, hvilka segla till utrikes ort, i underdånighet föreslagit, — i nåder
"måtte borttaga skyldigheten att förnya helfrihelsbrefvet oftare, än då cor"respondent-redare
ombytes eller betydlig ombyggning sker;" och hafva
inom Vältofl. Borgare-Ståndet åtskilliga Herrar Ledamöter framställt den
åsigt, att helfrihetsbref blott borde uttagas ”en gång för alla.”
Till följd af dessa anmärkningar och under åberopande af de upplysningar,
Utskottet i det återremitterade Belänkandet meddelat, får Utskottet,
med fästad t afseende å vigten af ifrågavarande handlingar, synnerligast
under krigstid, då hela landets handel och sjöfart deraf kan varda
beroende, vördsamt anföra, att, ehuru bilbrefvet, på sätt Herr Chri
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N\o 115,
3
stierson i sin motion anlydt, innehåller uppgift om lid oell ort, på hvilken
fartyget är bygd t, samt eertificaler upplaga, att redare och skeppare äro
Svenska undersåter, och desse handlingar således fullständigt ådagalägga
hvad helfi i hets brefven hafva för ändamål alt bekräfta, så mycket meia,
Sorn dessa derpå äro grundade, måste likväl de af Commerce-Collegium
utfärdade helliihelsbrefven anses angelägna för authorisalionen å utrikes
O O
orler, der man icke kan föreställa sig att de serskilda Magistraterne i Rikets
spridda städer äro mera allmänt kända, och tillförlitligheten af deras
certificater således mångenstädes torde sättas i fråga, på ett sätt, sorn kunde
åstadkomma kännbara olägenheter, hvilket deremot icke bör kunna inträffa
med en, genom det mångå riga bruket redan allmännare känd handling,
utfärdad af Commerce-Collegium, såsom en Aucloritet, hvars befattning
med hela Rikets hände! och sjöfart, icke kan vara obekant för dem,
som det kan tillkomma att efterfråga fartygens nationalitet; äfvensom det
icke kan anses likgiltigt a 11 bemälde Collegium b i be häll eö vid det tillfälle
till öfversigt af Svenska sjöfartens tillstånd, som hittills, genom anmälan
0111 helfrihetsbrefven, varit bered t; hvarföre Ulskoltet, med frångående af
silt förut meddelade yttrande, numera anser sig icke kunna tillstyrka upphörande
al skyldigheten a 11 utlaga helfrihetsbref för utrikes sjöfart, utan.
hemställer,
att Herr Ohristiersons derom väckte motion måtte förfalla;
men emedan åliggandet för skeppsredare att anskaffa nytt helfrihetsbref,
så ofta som genom nu gällande Författningar är föreskrifvet, onekligen är
förenadt med besvär och kostnad och mången gång kan verka ett ganska
menligt hinder för sjöfarten, ulan att en sådan iagttagelse synes vara af
hehofvet påkallad vid andra lillfäIlen, än då eganderätten till fartyg öfvergå!'
från en tili annan person, hvilket jemväl öfverensstämmer med de
åsigler, sora af Cominitterade blifvit yttrade, efter det Kongl. Majit afslog
Rikets sednast församlade Sländers underdåniga hemställan om förändrade
föreskrifter rörande helfrihetsbref, anser Utskottet sig ega full anledning
att tillstyrka Rikets Högloflige Ständer:
att i förnyad underdånig skrifvelse till Kongl. Majit framställa
nödvändigheten om den förändring i Kongl. Förordningen
den 22 April 1829, att, sedan Commerce-Collegium i
föreskrifvet) ordning utfärdat helfrihetsbref för fartyg, samma
helfrihetsbref icke behöfva årligen ombytas, utan må gälla
så länge samme egare eller interessenler innehafva fartyget,
i
Allm, Besv.- och Ekon.-T)tskotlets Betänkande, N\o 116.
utan afseende derpå om annan skeppare för fartyget anfoges
eller icke; äfvensom att helfrihetsbrefven, såsom oftast blottställda
för fukt och väta, må, för att icke förstöras under
den längre tid, hvarunder de nu torde komma att blifva gällande,
hädanefter skrifvas på pergament.
Genom hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, anser Utskottet sig jemväl
hafva besvarat så väl Herr Rosenblads som åtskillige Herrar Ledamöters
inom Vällofl. Borgare-Ståndet vid äterremissen gjorde framställningar; äfvensom
Utskottet anser att något serskildt yttrande numéra icke erfordras
i anledning af hvad Herr Hegardt, i sammanhang med Herr Christiersons
motion, serskildt yrkat.
Stockholm den 29 OcLöher 1840.
N:o 116.
Anil. till Exp. Utsk. den 21 Not., kl. 6 e. as»
Betänkande, om. upphörande af dubbla års-beräkningen vid befordran
till, Ecclesiaslika Embeten och Tjenster,
M Hedervärda Bonde-Ståndet äro till Utskottet öfverlemnade motioner
af vice Talemannen Pehr Ericsson och Riksdags-Fuilmägtigen Jokan
Olof Widegren från Östergöthlands Län, hvari anföres, att, ehuru Kongl.
Majit, efter hemställan af en för granskning af författningarna angående
Läroverken i Riket, förordnad Comité, genom Nådig Proposition till Rikets
Ständer, den 27 Februari 1829, begärt ett anslag af 42,000 Ridr till
löneförbättring för Läroverken, på det, enligt den Nådiga Propositionens
lydelse, Kongl. Maj:t derigenom skulle komma att bereda upphörande af
den, både för undervisnings-verket och presterskapet i allmänhet, så menliga
beräkningen af dubbla tjenste-år, och Rikets Ständer icke allenast,
vid samma Riksdag då denna Proposition meddelades, beviljat det begärde
anslaget, utan ytterligare vid sednaste Riksdag, genom underdånig skrifvelse
den 29 September 1834, anhållit om fullbordan af delta Kongl.
Majlts Nådiga löfte; har någon verkställighet härpå ieke följt vidare än --att
Kongl. Majit, genom Circulaire de 16 November nästl. år, infordrat åtskillige
upplysningar i ämnet, hvarjemte detta Circulaire skall icke otydligt
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande> N',o 116.
5
£ifva vid handen att någon hufvudsaklig reform icke åsjftas, derföre motumäierne,
under åbexopande af angelägenheten att den dubbla årsberäkningen
snart må upphöra, och de skäl dertill, som uti allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottets vid sista Riksdagen afgifna Betänkande N:o
93 äro anförde, föreslagit, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t göra ytterligare
underdånig framställning härom.
På sätt här ofvan är omförmäldt, har, i anledning af Rikets Ständers
underdåniga skrifvelse den 9 September 1834, blifvit utfärdadt Kongl.
Maj:ts Nådiga Girculaire lill Consistorierne den 16 November nästlidet år, som
innehåller att, viti öfvervägande af Rikets Ständers underdåniga framställning,
Kongl. Majit, af förekomna anledningar, funnit för godt, att, förr
än frågan om den dubbla tjensteårs-beräkningens upphörande till slutligt
afgörande företages, i Nåder förordna och anbefalla:
l:o att samtlige Consistorierne skyndsamt inkomma med fullständiga
uppgifter på alla tle ecclesiaslika Em bets- och Tjenstemän, Lärarne vid de
allmänna Läroverken undantagne, hvilka, antingen på grund af allmän
författning, eller till följd af serskildt gifna Nådiga Resolutioner, ega rättighet
dels till dubbel, dels tili ökad tjensteårs-beräkning, hvarvid de
böra uppgifva så väl beskaffenheten af de tjensten åliggande göromålen,
sora de den samma åtföljande löue-förmoner samt tillika afgifva yttrande,
huruvida tjensten antingen kan indragas eller med annan ecclesiastik
tjenst förenas, eller upprätthållas utan fördelen af ökad årsberäkning, eilar
i motsatt fall, hvilka medel och utvägar lill nödig löue-förbättving kuuoa
förefinnas eller böra beredas;
2:o att, vid föx-st inträffande ledighet af sådana ecclesiastika tjenster,
med hvilka ökad eller dubbel årsberäkning är förenad, lärarc-syssler viel
de allmänna under visnings-verken likaledes undantagne, samina tjenster
icke böra anslås ledige, eller af vederbörande embets-myndigheter, befattning
tagas med deras åter-besätlande, utan göromålen bestridas genom tillförordnade
vicarier, intill dess Kongl. Maj:t fattat Dess Nådiga Beslut om
den högre tjensleårs-beräkningen må bibehållas eller skall upphöra;
3:o att denna föreskrift äfven gäller för de ecclesiastika tjenstemän
nxpd dubbel eller ökad årsberäkning, Regements- och Amiralitets-Pastorer
samt Bataillons-Predikanter, med flere, hvilka antingen af Kongl. Majit,
på Dess Krigs-Expedilions underdåniga föredragning, utnämnas, eller af
vederbörande militair-auetoriteter tillsättas; och borde Hans Kongl. Höghet
Kion-Prinsen, i egenskap af Stor-Amiral och Chef för Artilleriet, sapif
6
Allm. Besv,- och Ekon.-Ulskolle.ts Betänkande, N.o 116,
General-Befäl h;i f var ne i de sex Mili ai r—Dist riclen, inkomma med enahanda
uppgifter och yttranden, sorn de från Consistorierne anbefallda; samt
4:o att. emedlertid fördelen af ökad årsberäkning må upphöra att
innehafvaren vid ansökan lill befordran lilIgodokomma, sedan han från
tjenslen afgått och vunnit befordran till pastorat, de nu varande tjenst®-  mannens lått likväl oförkränkt.
Sedan de uppgifter och utlåtanden, som sålunda blifvit infordrade,
nu mera inkommit, lärer denna angelägenhet blifva föremål för Kongl.
Maj:ls närmare Nådiga pröfning; men huruvida den åsyftade förändringen
af tjensleårs-berä k ningen dervid kan åstadkommas, tolde, hvad lärarne
vid de allmänna undervisnings-verken beträffar, hufvudsakligen hero på
fullsländigheten af den förbättrade löne-reglering, som kunnat beredas
genom användande af det anslag 42,000 R:dr, sorn för detta ändamål blifvit
af Rikets Ständer beviljadt, helst en sådan förbättring alltid varit förutsatt
såsom villkor för den högre årsberäkningens upphörande, och Rikets
Ständer jemväl, vid den underdåniga framställning, som härom vid
sista Riksdagen blifvit gjord, såsom hufvudsakligt skäl dertill, åberopat
berörde anslag. —■ Sådant är icke förhållandet med de ecclesiastika tjenstebefattningar,
som icke tillhöra de egentliga Läro-verken, men för hvilka
förhöjd tjensteåis-beräkning likväl hittills varit medgifven. — Om dem
hafva Rikets Ständer, uti den till Kongl. Maj: t. a flå tua underdåniga Skri f—
veisen, yttrat sig, att antingen liro de af en mera enskild beskaffenhet,
eller ega de ej någon större vigt för det allmänna, eller ock älv en Lyras
icke deras bestånd, om de af andre personer bestridas; och ehuru de numera
till Kongl. Maj:t inkomne serskilde uppgiflerne och utlåtanden uppenbart
visa att., för en och annan af dem, den förhöjda årsberäkningen
är oundvikligen nödvändig, öfverensstämma de till en stor del helt och
hållet med hvad på förrberörde sätt blifvit vttradt. — Då antalet af dc
vid sådane befattningar anställde personer, oberäknade dem, som lyda
under Hof-Consistorium, hvarifrån någon uppgift icke är lemnad, uppgår
till 182, eller nära tredjedelen af hela personalen, som nu tillgodonjuter
ökad tjensteårs-beräkning, skulle redan, genom en förändring i denna del,
den öfverklagade olägenheten väsendtligen minskas, hvarföre Utskottet, på
de skäl, som för öfrigt äro fullständigt anförde uti det vid sista Riksdagen
afgifne Betänkandet i detta ämne, anser sig böra tillstyrka:
en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att, oberoende af
hvad förordnande, som kan meddelas, i afseende på tjenste
-
Allm. B civ,- och Ekon-Ulskollels Betänkande, N:o 116.
7
Ais-beräkningen för lärare vid de allmänna undervisningsverken,
der ökade års-beräkningen för andra ecclesiastikbefaltningar
må, så fört som mojligl är, dock utan rubbning
af nu varand e 'innehafvares rätt, upphöra i den mon
del icke för en eller annan af dessa befattningar kan finnas
oundvikligen nödvändigt att, denna förmon bihehålles.
Med begagnande af det anslag, Mikels Ständer be t i 1 ja t lör löneförbättring
ål lärarne vid Eleinenlnr-Löroverken, äro förändrade löne-regleringar
för desse Verk lills vidare fastställde genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref den 21 September i833 och den 1 November i83q, samt lönebeloppen
i allmänhet bestämde: vid högre Lärdoms-skolor för Rector lill 720
R:dr, för ConrecLor till 480 R:dr, for äldsta Collega lill 36o R:dr, för 2:dra
Collega till 3oo och för yngste Collega till 240 R:dr; vid Lägre Lärdomsskolor,
för Rector lill 600 R:dr, för äldste Collega till 36o R:dr och för
aldra Collega till a4o R:dr, samt vid Apologist-skoior, för Rector 600 R:dr,
i:sta Apologist 36o R.dr, 2:dra Apologist 3oo R:dr och yngste Apologist
2^0 Ruir.
Genom denna reglering hafva lönerne visserligen i allmänhet och
serdeles för de lägre befallningarne blifvit ökade, ehuru det icke saknas
exempel af en och annan befattning, för hvilken den förut fastställda lönen
till och med blifvit nedsatt; men dessa löner uppgå dock icke till belopp,
som kunna anses motsvara de skäliga anspråken på tillräcklig utkomst
vid en mera framskriden ålder, under en mödosam och ansvarsfull
tjenstgöring och dessutom, så länge det icke gifves tillfälle för den ålderstigne
och för undervisningen icke nog kraftfulle läraren att afträda från
sitt kall med bibehållande af lönen, äro hvarken lärarens framtida bergning
eller Läroverkets bestånd tillräckligt tryggade genom sådane löne-anslag,
hvilka således icke eller kunna anses innebära full motsvarighet af
den lärarne hittills tillerkände förmonen af dubbel årsberäkning.
Då Utskottet, till följd häraf, föreställer sig att den allmänna reglering,
hvarom Rikets Ständer, i deras underdåniga skrifvelse den 29 September
i834, anhållit, svårligen under närvarande förhållanden och till
äfvenlyrs icke förr, än efter en längre tid kan åstadkommas, torde emedlertid
och intill dess en sådan reglering kan försiggå, det i församlingen
tjenstgörande Presterskapets billiga klagan och rättvisa af den åsyftade
förändringen fordra att åtminstone genast företages en jemkning och inskränkning,
som utgör en öfvergång till den mera fulländade ordning, sorn
åsyftas. Utskottet får berföre tillstyrka Rikets Ständer:
8
Besv* oeTi Ekon.-Zkskoltets Betänkande, N-.o 118.
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, vid tillsättningen
af prest-lägenbeter, den förhöjde tjensteårs-beräk
fiingen
må 1:0 helt och hållet upphöra vid förslags upprät
tande
lill Tredje Glassens Pastorat, samt till Capelians-och
andra mindre t jens ler, a:ö nedsättas till beräkningen af i *
år för i år vid förslags upprättande till Xa Glassens Pastorat,
men 3:o bibehållas i sin fulla kraft, vid tillsättande af
• forsla Glassens Pastorat? dock att detta gäller endast med
afseende å dem, som hädanefter tillsättas till tjenster, som
åtföljas af förhöjd Ijensteårs-beräkning.
Denna jemkning torde böra anses så mycket mera billig, som dels
genötn flere Kongl. Bref och synnerligen genom det i full kraft varande
Kongl. Brefvet af den 21 Augusti 178Ö, det blifvit på det bestämdast»
stadgadt att, till det i församlingen tjenande presterskapets förmon, vid
tillsättande af tredje Glassens Pastorat, endast i Kyrkans tjenst använde
år böra beräknas, men det tydligen är ett lagstiftningen mindre värdigt
kringgående af detta stadgande, att för vissa personer förvandla ett i tjen
sten
användt år i tvänne,j då det för andra icke gäller mer än ett; dels
det isynnerhet är vid fråga om sådane Pastorat, eller de minsta, som den
förhöjda tjensteårs- beräkningen är tryckande, emedan dessa Pastorat va nyligen
äro de enda, till hvilka det i församlingen tjenande Preslerskapet
kan sträcka sina förhoppningar.
Hvad Pastorat af andra Classen angår, så skall, enligt ofvannämnda
Nådiga Bref, vid tillsättande deraf,, göras afseende icke ensamt på tjenstbar,
utan äfven på den sökandes lärdoms-betyg, och då de med förhöjd
årsberäkning försedde ecclesiastik-! jenstemännen vanligtvis hafva tillfälle att
mera fullkomna sina studier, än de, hvilka, såsom Adjuncter, gå i Kyrkans
tjenst, så hafva de förre vanligen högre lärdoms-betyg att åberopa, hvadan
de, äfven med den nedsättning af deras årsberäkning, från 2 lill 1 £ år,
som Utskottet föreslagit, komma att bibehålla en så bestämd öfvervigt öfver
det tjenande preslerskapet, att de dermed böra anses vara fullt nöjde
och belåtne; och då dessutom till första Glassens Pastorat, ingen förminskning
i årsberäkning är föreslagen, synas de privilegierade eeclesiastika tjenstemännens
befordringsrätt, äfven med de föreslagne jemkningarne, vara så
vidsträckt, att ingen billig klagan öfver de föreslagne förändringarne, ifrån
denna sida, bör ega rum.
Stockholm den 29 Oclober iS-fo.
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N',o 117,
9
N:o 117.
Ant. till Exp. Utsi:, d. 21 Nov., 1:1. C e. m.
Betänkande, angående föreslagen indragning af vice PresidenlsEmbctena
i Hof-Rätterne, och förundrad benämning af
Hof-Rutts-ledamöter, samt om ordningen för upprättande
af f örslag till ledamöter i Hof-Rätter och Collegier.
Sedan Utskottet genom Betänkande N:o 45, i anledning af väckt motion,
tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, dels att vice Presidents-Embetena i Rikets Hof-Rätter målte indragas,
vid nu varande innehafvarnes afgång, dels att Hof-Rätternes samtlige
ledamöter benämnas Ilof-Rätts-Råd ocb tillerkännas dermed förenad värdighet,
samt för öfrigt, hvad beträffar frågan om ordningen för uppgörande af
förslag till Ledamöter i Hof-Rätter och Collegier, hänvisat till serskildt afgifvet
Betänkande i detta ämne, så har förstnämnde Betänkande blifvit af
Ridderskapet och Adeln afslaget och af Bonde-Ståndet bifallet, men till Utskottet
återremitteradt af Preste- och Borgare-Stånden, i anledning af anmärkningar:
i:o
att till Presidenter utnämnas vanligen män af hög börd eller politisk
förtjenst, som merendels komma från fremmande Verk, hvaremot
det varit vanligt, att till vice Presidenls-sysslor den äldste eller mest förtjente
af Hof-Rätlens ledamöter blifvit befordrad; och ehuru hoppet om en
högre värdighet eller större lön väl icke kunde bestämma en högre Domares
eller annan embetsmans handlingssätt, vore möjligheten deraf likväl
att anse såsom hörande till den fria utsigt lill befordran, som borde vara
öppen för hvar och en, som går i Statens tjenst, på hvilken man nu, mera
än förr, skall göra anspråk. Det syntes icke conseqvent att på samma
tid, då man skärper fordringarne på embetsmännen, minska medlen till
deras uppmuntran, helst då besparingen är så obetydlig, som i närvarande
fall;
2:0 att inrättningen af vice Presidents-Embetet i Hof-Rätterne ej
skall vara utan sin grund, emedan vanligen dertill skola blifvit utsedde de
förtjente bland Hof-Rätts-Råden, hvilka tillika voro de äldste till lefnadsåren;
Hof-Rätts-Råden äro referenter af mål, men vice Presidenterne äro derifrån
befriade, så att de förre utarbeta och föredraga målen, men de senaBih,
till R, St, Prot, i8/\.o, 8 Sami, 30 Haft, 2
Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkandej JV:o 117.
re endast deltaga i besluten, emedan man ännu ville lyssna lill den gamles
rådslag på domare-stolen i förekommande ärenden, fastän man ej mera
fordrade af honom, att lian skulle lägga handen vid deras egentliga utarbetning
lill föredragning;
3:o att den föreslagna högre Embels-värdighelen för Hof-Räiternes en
del ledamöter skulle föranleda tili ökade anspråk på löner, helst Utskottets
förslag icke vore förenadt med något förbehåll, att de högre lonerne skulle
endast tillkomma de äldre ledamoterne; att den närvarande skillnaden emellan
Hof-Rätts-Råd och Assessorer borde bibehållas såsom en lämplig påminnelse
till de yngre ledamoterne, alt de böra ålnöjas med lägre värdighet
och mindre löne-villkor, än de äldre, och att den föreslagna- förändringen
vore för tidig, dä Rikets Ständer ännu icke beviljat de löneförmåner, som
för Höf-Rättérne äro begärde, hvarföre i stället borde föreslås, att Rikets
Ständer hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla om en förändrad organisation
af Rikets Öfver-Rätter, med iakttagande af de besparingar, som kunna
ske, och att Kongl. Maj:t, vid nästa Riksdag må aflåta Nådig Proposition
om planen för deras arbetens fördelning samt för ledamöternes loner
och benämning;
4:o att, som Grundlagen stadgar, att förslag till de tjensfer, hvarå
Konungen utfärdar fullmakter, skola af vederbörande insändas för de fall,
der sådant förut varit vanligt, hvilket inom Hof-Rät terne skett endast för
Åssessors-tjenster, men icke för Hol-RäUs-Råd, så skulle följden af den
föreslagna förändringen blifva, att alla ledamots-piatser inom Uof-Rätterna
skulle tillsattas utan ansökningar eller förslag. För att undgå denna följd
och ändock bereda åt de ifrågavarande embetsinännen en rättvisa, motsvarande
hvad, som ansetts vara åsyftadt med Utskottets förslag, har en ledamot
af Borgare-Ståndet föreslagit, att, då en ledamot nu mäste erlägga en
dryg fullmakts-Iösen, forst när han utnäirmes till Assessor, derefter dä han
i sin tur befordras till Hof-Rätts-Råd och ytterligare-, dä 'Hof-Rätts-Råds-lön
honom tillerkännes, det må stadgas, att en sådan embetsman icke bör erlägga
annan fulimakts-lösen än den, som motsvarar den högre lönen, då
han deraf kommer i åtnjutande;
5:o att skillnaden emellan Hof-Rätts-Råd och Assessorer så mycket
heldre matie bibehållas, som deras befattningar skola vara olika, emedan,
då arbetet inom Hof-Rätterne äro fördeladt på Departement eller Divisioner,
sorn hafva Hof-Rätts-Råd till ordförande, och då dem dervid åligger
att leda öfverläggningarna och taga noggrann kännedom om målen, innan
de föredragas, skall deras befattning vara mera trägen och maktpåliggande
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, N\o 118.
11
än dc öfrige ledamöternes, och del således synas vara i sin ordning, alt de
hafva företräde framför de yngre, så val i värdighet, sorn löneformoner;
6:0 afl Rikets Stander icke höra hela lia sig med titulaturen; men
om, genom Kongl.. Majlis JYåd.igu Proposition, visas angelägenheten alt höja
Assessorernas löner, hurde derå lästås del afseende, som saken förljenar; och
förmodas, alt desse embetsman, 0111 de vinna en hillig tillökning i sina lönevilkor,
finna sig heloine med den litel, som de för närvarande innehafva.
I anledning af dessa anmärkningar och hvad i sammanhang dermed
blifvit föreslaget, har Utskottet tagit ärendet under ytterligare öfvervägande;
och som, vid en förväntad allmännare reglering af Embeisverken och
Domstolarna med dertill hörande embeten, det icke lärer förbises, i hvad
nion de nu föreslagne förändring»me kunna och böra ega rum, och denna
fråga mest ändamålsenligt kan, i sammanhang med en sådan reglering, behandlas,
utan alt den är åf den vigt, att den synes påkalla ett föregående
serskildt beslut derom, så anser sig Utskottet böra, med frångående af de
förut af Utskottet framställde förslagen, tillstyrka,
att motionen 0111 indragning af vice Presidenls-Embetena i
llof-Bätterna, om 1oran 1 i rad benämning af Hof-Rälts-Ledamöter,
samt om ordningen för upprättande af förslag till
Ledamöter i llof-Rätler och Collegier, nu icke må lill någon
Rikets S änders åtgärd föranleda.
Stockholm den 2(j Oelober 1840.
N:o 118.
Ank. till Exp. Utsk. <1. ?G Not., kl. 6 e. t».
Betänkande, angående upphörande af det sä kallade Hcmforare-Bål-Gillet
i Götheborg.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet återremitterat dess i detta
ämne afgifne Betänkande JN:o 29, efter anmärkningar, som sammanstämma
i det imfvudsakliga innehåll: alt, ehuru Bål-Gillets rättigheter och skyldigheter
äro, på sätt Utskottet åberopat, stadgade genom äldre och nyår*
Kongl. Resolutioner, borde Rikets Ständer icke deraf vara hindrade att egna
sin uppmärksamhet åt ett mål af den märkvärdighet, som detta. Ett så
-
12
Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N\o 118,
dant lunder skulle annars mola vid hvarje fråga om upphäfvande af ett inonopolium,
då det vore icke sannolikt, att personer, som deraf hade fördel, skulle
uragtlåta att för hvarje fall, så mycket som möjligt, hos Regeringen förskaffa
sig bekräftelse på hesittnings-rätten deraf. Det skall följa af g § i
Riksdags-beslutet den 2 Maj 1810, att denna, så väl som alla öfriga Skråinrättningar
i Sverige, icke bör uteslutande vara till någon viss Corporation
öfverlåten, utan tillhör en hvar Svensk medborgare att sig dermed befatta.
—- Så vida begreppet om egande-rättens helgd får gifvas den utsträckning,
att den ifrågavarande anstalten deraf skyddas, skall aldrig något föråldradt
missbruk afbjelpas, vore det än, lika med hvad detta förmenas vara, uppenbarligen
stridande emot Grundlagens anda, sådan den ultryckes i 60 §
Regerings-formen. — Båtförare-Gillet, stifladt under helt olika handelsförhållanden,
skall nu mera icke förmå att, med sina 25 numer-bålar, motsvara
den så oändligen utvidgade rörelsens fordringar, eller att utan legobiträde
besörja alla transporter emellan fartygen och upplagsplatserne. —
Följden skall vara uppehåll, väld, öfverdrifven taxation samt ocker på opriviiegierade
båtförares arbets-förtjenst. Gillet skall utvälja de för sig formonligaste,
och antingen uppskjuta de öfrige i reserv, eller, efter föregången
ansökning, meddela tillåtelse för den Irafikerande att hjelpa sig sjelf, för
hvilken tillåtelse likväl ofta dryga afgifter och ända till half frakt måst
erläggas. Det är visadl exempel, att en exportör blifvit af Gillet lagsökt
för 1,245 R:dr 11 sk. Banco i frakt för Plankor, som han utfört under
året, utan att begagna hemförare-båtar, och att han, efter träffad förening,
måst erlägga 3oo R:dr af hvad sålunda blifvit fordradt, äfvensom alt en
annan handlande, som begagnat berörde båtar, måst, för lossning från ett
fartyg af 102 lästers drägtighet, betala 294 R-'dr 16 sk. Banco, då denna
lossning skall kunnat skett för 100 R:dr, om godsets landsättning varit fri,
och samma last kunnat föras till Waldemarsvik vid Calmar för enahanda
frakt, som nu måst erläggas för transporten t mil på Götheborgs rivier.
Såsom en ytterligare olägenhet är anfördt, alt, om någon af Gillets farkoster
uppehälles blott några timmar, utöfver hvad som är stadgadt, måste
betalas liggpenningar, hvilka kunna uppgå till 25 R:dr Banco om dagen,
och det skall vara svårt att controllera uppgiften om vänlningstiden,
synnerligast då båtarne skolat användas till biträde åt utländske skeppare,
som icke känni förhållandet med ifrågas'arande transport-inrättning. Då den
på sådant sätt betydligt ökade transport-kostnaden måste läggas på varan,
fördyras denna för consumenten, så att den ifrågavarande angelägenheten
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N\o 118,
13
icke endast angår Götheborgs stad enskildt, utan verkar på hela det omkrlngliggande
landet.
De upplysningar om Hemförare-Båt-Gillet i Götheborg, som för Utskottet
varit att tillgå, föranleda icke, att den uteslutande rättigheten lill
fraktning af varor å Götheborgs rivier blifvit åt Gillet öfverlåten, med
hufvudsaklig afsigt alt bereda detta Gille någon fördel. Tvertom synes det
ovedersägligt, att anstalten från början åsyftat att bereda en för trafiken
nödvändig, alltid säker, utväg att få varor fraktade. Derföre bar Gillet bestämd
förbindelse att verkställa sådan fraktning när helst det påkallas,
och betalningen derföre bestämmes icke af Gillet, utan erlägges efter taxa,
som föreslås af Handels-Socielelen och fastslälles af Magistraten. Då sådane
vilkor äro stadgade, synes det, som om den Gillet förunnade rättigheten
icke kan hänföras till hvad man vanligen förslår med monopolier,
då lill begreppet derom hufvudsakligen torde höra, all den monopolicerade
näringen bedrifves godtyckligt och betalningen för arbete eller producter
äfven godtyckligt beräknas. Här är egentligen förhanden ett contract, afsluladt
emellan Gillet och de trafikerande, representerade af Slaten, nied
motsvarige rättigheter och skyldigheter å ömse sidor, utan att godtycke å
någondera sidan är medgifvet. Också saknas det icke anledning, äfven af
elen inom Riks-Slånden förda discussionen, att anstalten än i denna stund
anses oumbärlig för trafiken och att isynnerhet handlande och trafikerande
med inskränktare rörelse, som icke äro i tillfälle att förse sig med egna
fraklbålar, skulle mången gång ställas i förlägenhet, om icke berörde anstalt
vore beredd, hvilket till och med af representanter från Götheborgs stad
blifvit påstådt. — Det synes således påkallas både af grannlagenheten att
icke förnärma enskildes rätt, och af omtankan för allmänt bästa, att en
noggrann undersökning och pröfning föregår, innan man anser anstalten för
förderflig och påkallar dess upphäfvande. I ärendets så beskaffade skick har
Utskottet ansett, alt Rikets Höglofl. Ständer icke borde dermed laga någon
befattning; men efter de inom alla Riks-Stånden nu gjorda framställningarne
om verkligen kännbara olägenheter, som genom denna anstalt träffat
trafikerande, och då deraf torde synas, som om anstalten tilläfventyrs icke
mera är lämplig för närvarande förhållanden, utan antagit en art af monopolium,
för hvars afskaffande Rikets Ständer böra medverka, så anser
Utskottet sig böra förändra det förr afgifna yttrandet, i så motto, som Utskottet
hemställer,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmäla, hvad rörande detta ärende förekommit, och an
-
14
jellin. Be.iv.~ och Ekon.- Ut skottets Utlåtandei\T:o 119.
halla, atl Kongl. Majit lackes i Nåder låta undersöka, om och
i hvad nion de llemforare-Båt-Gilie! förunnade idit!i”dieter
konna vara förnärmande lor <11; trafikerande och verka menlig!
för trafiken, sami, efter sig (öreleende omständigheter,
vidunga nödige åtgärder för anstaltens anskaffande, orri den
finnes motverka ändamålet eller icke motsvara det.
Stockholm den 2<) Oetober i84o.
Reservationer
af Herrar Friherrarne Hamilton och Leyon hufvud_, hvilka ansett ärendet
vara af den enskilda beskaffenhet, alt Rikets Ständer icke borde sig dermed
befalla, och således tillstyrkt, att Utskottet borde vidblifva siLL först
afgifne yttrande.
Af Herr Wallander: ”Utskottet har visserligen föreslagit, att en sorts
undersökning bör ske, men likväl ej sådan, sorn en del ledamöter inom
delsamma föreslagit. Jag nödgas derföre reservera mig emot beslutet, såsom,
efter min öfvertygelse, ej ledande fullkomligt lill målet. Jag hade
trott, att Utskottet, enlig! hvad discussionen inom detsamma föranledl, hade
bordt tillstyrka, att, om Båtförare Gillet ej skulle alldeles kunna upphöra,
delsammas privilegier åtminstone så mycket minskas, att det stöde hvar
och en fritt alf af detsamma sig begagna eller icke. Jag hade trott detta
nu kunna och böra ske, så mycket heldre, som beständigt höres talas om
nutidens tvång och att en allmän frihet snart måtte inträda samt följaktligen
alla ganda monopolier afskaffas, så mycket angelägnare, som klagomål
deröfver hörts vid flera Riksdagar, ej allenast af ortens invånare, utan af
representanter frän städerna vid Wenern.”
3N:o 119.
Ani., till Exp. Utsi:, dea 20 Not. , lil. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af väkt fråga om Stapelst ads-r ätt för
Köpingen Döderhultsvik, samt Luns-Styrelsens förflyttande
dil ifrån Calmar stad.
Riksdagsfullmäktige Måns Månsson och Johannes åndersson, med
b vilka sig förenat Nils Magnusson, alla från Calmar Län, hafva, uti ett
Allm, Bcsv.- och Ekon.-Utskotlels Ullätande, N.o 119.
15
lill Hedervärda Bonde-Ståndet in ”ifve t memorial, föreslagit, alt köpingen
Döderhultsvik måtte förunnas sjö- och stapelslads-rätligheler, och såsom skäl
derföre hufvudsakligen anfort: att köpingen Döderhultsvik, belägen emellan
Calmar oell Westervik, med ungefärligen <) mils afstånd från hvardera,
skall ega en förträfflig, rymlig' och säker hamn med god ankarbotten och
ett inlopp, hvars minsta djup tunnils vara 24 fot; att af köpingens invånare,
hvilka til! antalet utgöra nära 600, finnas rq handlande, deraf ra
skatta lika, om icke iner, än åtskillige handlande i Calmar; att köpingens
handel synnerligast drifves med bräder, plankor, tjära, ved och andra
skogsproducter till export, samt med sill, salt, bomull, fiugstofter m. m.;
9 t köpingens invånare ega i3 fartyg af tillsammans aSo svåra lästers drägtighet,
nemligen en galeas, o slupar och g skärgårds-jagter; att hamnen
finnes tjenlig till anläggande af skeppsvarf och att virke samt andra materiaiier
för skeppsbyggeri äro i orten att tillgå; att till köpingen höra 5
lastage-pfalser, sora vanligtvis årligen besökas af omkring 45o fartyg; att
i sjelfva köpingen finnas 2 fabriker och i dess grannskap 8 pappersbruk
och 7 jernbruk, af hvilka senare 5 uppgifvits fora deras tillverkning lill
köpingen, och att från 36 af de närmast belägne socknar inom Calmar,
Kronobergs och Jönköpings Län, tili köpingen årligen skall inforas omkring
5o,ooo tolfler bräder och plank, hvaraf olla en större del skall blifva
längre lid överliggande, i brist af rättigheten till utrikes export.
Inom biöglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Bråkenhjelm, Per
Reinhold, jemte framställning om det lämpliga deruti, att Läns-Styrelsen
flyttades från Calmar till medelpunkten af Länet, der Döderhultsvik är
belägen, föreslagit, lill beredande af detta ändamål, att Döderhultsvik måtte
erhålla stapelstads privilegier, såsom skäl för hvilket senare yrkande
Herr Bråkenhjelm dels åberopat den af köpingens inbyggare biträdde, af
flera forsand ingars invånare hos Kongl. Maj:! gjorde, enahanda underdåniga
anhållan, dels ock omnämnt köpingens betydliga befolkning i förhållande
lill dess storlek, samt dess lifliga handel å nästgränsande trakter.
För pröfningen af dessa motioner, hvilka blifvit till Utskottets handläggning
öfveilemnade, har Utskottet förskaffat sig del af de i ansöknings*
väg till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne handlingar i detta ämne och
deraf inhemlal, alt, sedan 12 handlande och åtskillige andra borgare i Döderhultsvik,
på enahanda skäl med de, som linnas om förmälde i ofvananmärkte
från Hedervärda Bonde-Ståndet ankomne memorial, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhållit om sjö- och slapelslads-rält för Döderhultsvik,
samt invånarne uti Döderhults socken och 24 andra församlingar inom Cal
-
16
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, lV:o 119.
raar Län serskildt framställt deras önskan om bifall till nämnde underdåniga
anhållan, hufvudsakligen i anseende till deraf förväntade förmonligare
afsättning af deras skogs-efTecter; så har Kongl. Maj:t den 8 Augusti
1836 i Nåder befallt Dess och Rikets Commerce-Collegium att i frågan afgifva
underdånigt utlåtande, efter det General-Tullstyrelsen, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Calmar Län och öfriga vederbörande förut blifvit hörde.
Med anledning deraf hafva sistbemäide båda Auctoriteter och de
Handels-Societeter, som här nedan omförmälas, i underdånighet yttrat:
General-Tullstyrelsen: att orten omkring Döderhultsvik, åtminstone
för en tid, och så länge de redan hårdt medtagne skogarne vore att tillgå, väl
förmår att förse köpingen med mera exportvaror af både träd och jern, än
mången stapelstad för närvarande åstadkommer, men att köpingens läge
visade omöjligheten, att den kunde bereda utväg för en stapelstads rörelse
af något större och allmännare gagn, enär inom den bergiga trakt, hvari
köpingen är anlagd, med en enda smal, krokig och backig gata, redan
för den uppdrifna inrikes handelsrörelsen, allt möjligt utrymme blifvit begagnadt
till trädvaru-upplag, samt till bostäder, på hvilka senare tillgången
skall vara så upptagen, att Tull- och Postverkens tjenstemän på
stället icke utan stor svårighet och betydlig uppoffring kunnat erhålla
nödiga husrum; och om äfven ett större utrymme tilläfventyrs skulle på lagligt
sätt kunna beredas till full egande-rätt, i likhet med andra städers tomter,
kunde det dock ej vinnas annorstädes, än i den svåra och trånga
bergstrakten der omkring, som lör stadsbyggnader och tillhörande anläggningar
blefve i hög grad olämplig, serdeles i den nion, de komme att
aflägsnas från hamnen, hvilken visserligen nu för inrikes trafiken kunde
vara förmonlig, men säkert ej blefve tjenlig för en lifligare utrikes sjöfart;
hvarförutan en sådan utsträckning i handels-rättigheten för Döderhultsviks
köping skulle göra det oundvikligt att, utom en ökad och kostsammare
tullpersonal på stället, jemväl, i anseende till den deremellan och Calmar
varande 9 mil långa och för olaga lossningar synnerligt tjenliga skärgård,
der anställa en stark kustbevakning, hvilken hittills kunnat undvikas, så
länge icke några fartyg från utrikes orter gått längre upp i sundet, än till
Calmar, och ehvad de i Döderhultsvik inflytande tullmedel kunde blifva
svarande mot den tullminskning, som i Calmar, och möjligen äfven i någon
annan stapelstad, måste uppkomma genom förlusten af den del utaf
dessa städers utrikes rörelse, som till Döderhultsvik öfverginge, måste,
enär tullbevakningen uti och omkring dessa städer icke kunde i lika mon
inskrän
-
Allm, Besv- och
17
inskränkas, den, som i och för Döderhultsviks utrikes rörelse erfordrades,
serskildt medföra en ganska känbar tillökning i Tullverkets utgifter, utan
att den sannolikt komme att ersältas genom något ökadt tullbelopp; — i betraktande
af hvilka omständigheter General-Tullstyrelsen, med hänsigt derjemte
till dess förut i dylika frågor yttrade grundsats, att antalet af orter
med stapel stads-friheter i allmänhet tål snarare minskning än utsträckning,
trott äfven nu skäl ej vara för handen att med sitt underdåniga tillstyrkande
understödja ansökningen om rättighet till sjöfart på utrikes ort
för Döderhultsviks köping, utöfver hvad den redan har sig medgifvet i
kraft af gällande Segiations-Ordningar.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande: att enär sedan år 1830, då Kongl.
Maj:t afslog en ansökning, åsyftande enahanda förmoner för Döderhultsvik
med de nu begärda, några nya förhållanden, som tala för bifall till invånarnes
derstädes ytterligare gjorda försök, destomindre inträffat eller förefinnas,
som Länets skogar, hvarifrån de förnämsta export-artiklarne hemtades,
redan voro så hårdt medtagne, att några nya källor för handelns utvidgande
icke deraf kunde påräknas, samt, enligt Kongl. Majrts Befallningshafvandes
tanka, köpingen icke, i anseende till uppgifna locala omständigheter,
vore till idkande af utrikes handel passande och ej eller genom en
dylik utvidgning i köpingens handels-rättigheter någon fördel skulle orten
deromkring tillskyndas, men deremot både Calmar och Westervik genom
en sådan rubbning i liandels-förhållandena bringas till undergång och Staten
i betydlig nion förlora, funne Kongl. Maj:ls Befallningshafvande sig
böra afstyrka Nådigt bifall till förrberörde underdåniga ansökning.
Handels-Societeten i Calmar: att så väl den större concurrensen i
uppköp af skogs-effecter, som den lifliga sjöfarten emellan Döderhultsvik
och Calmar skulle till men för ortens invånare upphöra, om Stapelstads-rätt
förunnades berörde köping; att de köpmanna-varor, hvaraf allmogen
har behof, hållas den för närvarande i Döderhultsvik tillhanda
för samma pris, som i Calmar och Westervik; vid hvilket förhållande icke
allmänheten, utan endast de handlande i Döderhultsvik, skulle skörda fördel
af stapelstads-rätten; att stapelstads-rätts beviljande för köpingen
skulle föranleda till handelns i Calmar stad förstöring; att vid Döderhultsvik
väl finnes ankarbotten nära till boningsplatserna, men att farleden
är trång och farlig samt att der finnes ingen eller ganska ringa tillgång på
friskt vatten; att, om Döderhultsvik blefve stapelstad, sådant skulle påkalla
en ökad tullbevakning och leda till kostnader för Staten, utan motsvarande
Bih, till R, St. Fröt, 1S/1.0. 8 Sami, 30 Haft, 3
18
Allm. Besv - och Ekon.-Utskoltets Utlåtande, N:o 111).
inkomster, och alt, på grund af denna framställning, Calmar handlande
ansåge det ej vara rättvist hvarken i legalt eller moraliskt hänseende, eller
ens klokt och välbetänkt i Stalsekonomiskt afseende, att rubba förhållanden,
under hvilka Döderhultsviks invånare njuta trefnad och bergning;
samt
Ilandels-Socieieten i Westervik: att skogarne omkring Döderhultsvik
i längden icke skulle kunna lemna tillräckliga nroducter tili bedrifvande
af ew jemt underhållet! utrikes Handel derstädes; att således hvarken allmän
eiler enskild fördel vore att förvänts af den för denna köping föreslagna
stapelstads-friheten, hvilket likväl, i afseende p-å nödvändigheten af
serskild Tullbevakning och andra anstalter, blefve med betydliga kostnader
förknippadt; att vid anställde pejlingar blifvit nlröndt, att inloppet till Döderhultsvik
är ganska trångt och för större fartyg både osäkert och obeqvämt;
att anläggningen af en ny stapelstad i Döderhultsvik, för att gynna
afsättningen af skogs-eSecter, vore i rak strid med de hitintills för
skogarnes vård och fredande vidtague flerfaldig;* föreskrifter, och att en
dylik anläggning skulle vara af högst menlig inverkan på handels-rörelsen
i Calmar och Westervik och blott leda derlili, att, i stället för dessa två
någorlunda välmående städer, orten finge tre med otillräcklige resourcer
till rörelse.
Uti derefter af Commerce-Collegium den 3 Augusti 1837 afgifvet
underdånigt utlåtande, har Collegium bland annat upplyst, att Döderhultsvik
från äldre tider tillbaka varit en under Calmar lydande köping, hvarest
ingen egt att lill handels idkande sig nedsätta, utan att vara edsvuren
och bosatt borgare i Calmar samt der ega hus och gård; att, sedan underdåniga
ansökningar], tid efter annan, blifvit gjorde om upphäfvande af
nämnde inskränkning i rättigheten för handelns idkande i Döderhultsvik,
Kongl. Majit, uti Nådig Skrifvelse till Collegium den 7 October 1800, förklarat,
det Kongl. Majit icke funnit några skäl sig förete, sorn kunde verka
ändring i Dess redan meddelade beslut, innehållande afslag å förut ingifne
ansökningar om stads- och stapel-frihet för nämnde köping, helst err
stad derstädes svårligen skulle kunna bringas till den rörelse, som förtjenar
afseende; men då Kongl. Majit deremot ansett, alt en väsendtlig nytta
kunde tillskyndas det omkringliggande landet, derest rättigheten till inrikes
handelsidkande i berörde köping mindre än ditintills inskränktes, i
afseende på dem, som för sådant ändamål sig derstädes nedsatte, blef i
Nåder förordnadt, att de, hvilka kunde vara hugade att,^ till idkande af
inrikes handel, uti Döderhultsvik sig bosätta och dertill hos Magistraten i
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande j N\o 119,
19
Calmar sig anmälte, skulle en sådan rättighet erhålla, utan att vara hvarken
hindrade af de Reglementen och Författningar, tjenande lill efterrättelse
för dem, sorn i Calmar stad ville idka handel, eller bundne vid det
föreskrift!» vilkoret a t i samma stad vara bosatte borgare och der ega
hus och gård, dock att en sådan handlande inom Döderhultsvik skulle anses
såsom borgare i Calmar och i denna egenskap derstädes för sin rörelse
undergå den allmänna taxeringen, samt i öfrigt, lika med andre borgare,
bidraga till stadens upprätthållande genom i delta afseende erforderliga utsiylder;
och att uti detta stadgande någon annan ändring sedermera icke
skett, än att genom Kongl. Brefvet den 3 December 1818 blifvit föreskrifvet,
att endast de, som fullgjort de vilkor, Förfaltningarne bjuda för vinnande
af burskap å handel i de städer, som ej äro classifxcerade, kunna
erhålla rättighet att i Döderhultsvik nedsätta sig för att idka inrikes handel.
Under erinran, att Kongl. Majit senast den 29 April 1830 afsiagit
en af åtskillige Riksdagsmän af Hedervärda Bonde-Ståndet från Calmar och
Jönköpings Län i underdånighet gjord ansökning, att Döderhultsvik måtte
blifva stapelstad, och jemte förmälan, att i de underdåniga ansökningar,
hvaröfver Kollegium hade att yttra sig, den framställning blifvit gjord,
att, om stapelstads-rätt förunnades Döderhultsvik, skulle en lifligäre och förmonligare
afsättning af kringliggande landsortsproducler komma att ega
rum samt ortens invånare kunna för billigare pris an hitintills erhålla de
för dem behötliga stadsmanna-varor, har Kollegium vidare yttrat, att då
de skogs-effecter, invånarne omkring Döderhultsvik hafva att aflåta, under
nuvarande förhållanden betalas lika högt, om ej högre i Döderhultsvik, än
i Calmar, och ortens invånare således ej egde skäl att beklaga sig hvarken
öfver trög afsättning eller lågt pris på samma skogs-effecLer, syntes hvad
derom blifvit framstäldl, icke förtjena afseende; likasom och då jemväl de
Calmar stads handlande, som i köpingen hålla köp-svenner eller så kallade
provisions-handiande, hafva sig ålagdt, att i Döderhultsvik hålla köpmannavaror
till salu till lika pris, som i Calmar, samt köpingens egna handlande,
för att kunna med handlandena från Calmar underhålla täflan i försäljningen
af specerier och andra importer, icke torde underlåta att dermed sig
förse från stone slapelstäderne, der desse varor vanligen erhållas till
lägre pris, kunde häraf med säkerhet slutas, att, äfven i afseende på inköp
af utländske handels-artiklar, ifrågavarande landsortsinbyggare icke
skulle hemta någon serdeles fördel deraf; att stapelstads-rätt förunnades Döderhultsvik,
och alt således en dylik förmon för köpingen endast skulle
leda dertill, att den export- och import-handel i Calmar Län, som Intin
-
20
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtandej N:o 119.
tills blifvit verkställd af två städer, komme att fördelas på tre; — vid hvilka
förhållanden och då Collegium i allmänhet ansåg olämpligt, att nya
handelsstäder tillskapades, utan förmåga eller tillgång på export-varor, för att
drifva en vidsträcktare utrikes handel, samt Collegium för öfrigt instämde i
den af General-Tull-Styrelsen yttrade tanka, att, om stapelstads-rätt förunnades
Döderhultsvik, sådant utan ändamål skulle medföra ökade kostnader
för Tullverket och bereda nya tillfällen till oloflig varu-införsel, Collegium
afstyrkte Nådigt bifall till de ifrågaställde underdåniga ansökningarne.
I anseende till de sålunda yttrade betänkligheterne och då bedö
mandet
deraf beror på local-förhåHanden, hvarom Utskottet hvarken eger
eller är i tillfälle att inhemta tillförlitlig kännedom, anser Utskottet sig
icke böra tillstyrka, att motionen om stapelstads-frihet för
Döderhults köping må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Beträffande åter frågan om Landsliöfdinge-Residensets förflyttande
från Calmar till Döderhultsvik, så, enär en sådan anstalt voi’e oundvikligen
förenad med ganska betydliga kostnader för Staten, utan att motsvarande
fördel deraf synes vara att påräkna, hemställer Utskottet,
att detta förslag må förfalla.
Stockholm den 29 October 1840.
Reservation
af Måns Månsson från Calmar Län: ”Från det Betänkande, som Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet meddelat, i frågan om stapelstadsrätt
för köpingen Döderhultsvik, får jag härmedelst reservera mig, och tillika
anföra den mening, hvilken jag anser Utskottet hafva bordt i Betänkandet
uttala.
Då man efterser anledningen, hvarföre Utskottet afstyrkt det väckta
förslaget, igenfinner man denna anledning uti de af åtskillige auctoriteter
uttalade betänkligheter i frågan, hvilka skulle bero på local-förhållanden,
om hvilka Utskottet hvarken egde, eller vöre i tillfälle att inhemta, tillförlitlig
kännedom.
Det är visserligen möjligt, att Utskottet ej varit i tillfälle att förskaffa
sig visshet om, huruvida dessa betänkligheter öro grundade; men, om
det ådagalägges, att desamma äro utan grund, att, för sakens motverkande,
med sanningen mindre öfverensstämmande uppgifter blifvit gjorde af
de intressen, som förmenat sig skola lida skada af den begärda förmonen
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 119.
21
för köpingen; och om derigenom nämnde, på dessa uppgifter grundade, betänkligheter
undanrödjas, så torde också det afstyrkande, som Utskottet
meddelat, lemna rum för en annan åsigt.
Jag skall här söka att vederlägga de förnämsta af dessa betänkligheter.
Att inom den bergiga trakt, hvari köpingen är anlagd, redan folden
uppdrifna handelsrörelsen allt möjligt utrymme blifvit hegagnadt till
trädvaru-upplag samt till höstäder, är ganska sannt, likasom att köpingens
allt mer och mer ökade rörelse verkligen redan fordrar ett större utrymme,
än den för närvarande innehar. Men denna olägenhet förtjenar icke ringaste
afseende, enär egaren af Fredriksberg, på hvars grund köpingen är
belägen, redan förbundit sig att afstå så mycket mark, som kunde erfordras.
Samma olägenhet har inträffat för alla städer i början af deras uppkomst.
Att åter det erforderliga utrymmet ej kan vinnas annorstädes, än
i den svåra och trånga bergstrakten omkring köpingen, är fullkomligen falskt;
ty, ehuruväl trakten är bergig på tvänne sidor af köpingen, finnes dock
slättland på den 3:dje och den 4:de vetter ut åt hafvet.
Vidare har man anfört, att Calmar Läns skogar, hvarifrån de förnämsta
export-artiklar skulle hemtas, redan voro så hårdt med tagne, alt några
nya källor för handelns utvidgande icke deraf kunde påräknas; denna
uppgift är väl sann, så vidt den rörer trakten kring Calmar, men att den ej
eger grund, i afseende å de skogar, som äro belägne kring Döderhultsvik,
kan en hvar få tillfälle att erfara, som vill företaga sig en undersökning
af verkliga förhållandet.
Hvarföre den större concurrensen i uppköp af skogs-effecter skulle
upphöra eller minskas, om förslaget vunne bifall, kan jag icke förstå; ty,
om än Döderhultsvik blefve stapelstad, förhindrar ju sådant alldeles icke
invånarne i Calmar, eller ifrån hvilket annat ställe som helst, att, liksom
förut, låta för egen räkning uppköpa skogs-effecter å förra stället. Medgifvas
måste dock, att sjöfarten mellan Döderhultsvik och Calmar skulle
minskas; men detta torde dock ej hafva någon värre följd, än den, att
handlandena å förra stället finge behålla de summor, som de nu i commissionärs-arfvode
låta gå i fickorne på handlandena i Calmar.
Den omständighet, att en handlande i Döderhultsvik ej eger att
sjelf skeppa sin vara till utrikes ort, utan måste, som man uttrycker sig,
clarera antingen i Calmar eller annan stapelstad, skall ovilkorligen hafva
till följd, dels att en onödig och kostsam tidsutdrägt orsakas, dels ock att
handlanden i Döderhultsvik för de varor, han der upphandlar, måste, för
att på samma vara förtjena lika mycket, som handlanden i en annan sta
-
Allm, Besv,- och Ekon -Utskottets UtlåtandeN'.o 119.
pelistad« derför betala så mycket mindre, sorn motsvarar kostnaden för berörde
tidsutdrägt, äfvensom Commissionärs-arfvode. Det är en gifven följd
—• den är så klar, att den icke behöfver bevisas för andre, än dem, som
icke vilja begripa, livad hvar och en förstår. Men det är ej handlanden i
Döderhultsvik, som härpå förlorar •— lian tar nog ut sin förtjenst. Det
är endast den, som till honom försäljer de varor, hvarmed han handlar —
det är således lill största delen ortens allmoge.
En annan uppgift torde jag äfven få motsäga, den nemligen, att
köpmanna-varor skulle hållas till salu till lika pris i Döderhultsvik, som i
Calmar. Jag bar köpt dylike varor å begge dessa ställen och kan intyga,
att sådant ej är förhållandet. Hur skulle man ock kunna länka sig detta,
då handlandena i Döderhultsvik ej få taga varorne ur första handen, utan
mäste inköpa dem från handlandena i någon Svensk stapelstad, hvilka
sjelfva skola derå hafva förtjenst. Dessutom medförer transporten äfven i
detta fall en eljest obehöflig kostnad.
Vidare har raan påstått, att farleden är trång och farlig. Ej eller
detta är enligt med förhållandet, och det hästa bevis härpå utgöres deraf,
att ett ganska ringa antal fartyg hafva lidit skeppsbrott utanför Döderhultsvik,
i (öi hållande lill andra ställen.
Man skulle väl icke hafva kunnat tro, alt Handels-Societeten i Calmar
skulle framkomma med den i sanning löjliga uppgift, att köpingen
egde ingen eller ganska ringa tillgång på friskt vatten, då hvar och en , söm
företager en resa dit, icke gerna kan underlåta att, straxt bredvid vägen och
der köpingens hus vidtaga, blifva varse en större källåder, tillräcklig att
förse såväl köpingen som äfven Calmar och Westervik, om så behöfdes,
med vatten. Denna uppgift torde emedlertid få utgöra ett bevis för de
andre uppgifternas halt och värde.
Det är en falsk fruktan, att Calmar och Westervik skulle gå under,
om Döderhultsvik blefve stapelstad. Men vore än så förhållandet, så för
hindrades
dock icke en sådan undergång af Prohibitiv-förfatlningar. Den
kunde endast någon tiel uppskjutas, Calmar Län, med en kustslräcka af
öfver 24 Svenska mil, och de dertill inåt Sverige belägne orter, icke allenast
behöfva, utan kunna äfven med ti ilräck lige export-artiklar förse 3:ne
stapelstäder utmed kusten. Att delta ej är för mycket, kan inses klarligen,
då man på chartan betraktar Sveriges vestra kust, der emelian Malmö
och Götheborg finnas 7 stapelstäder, och således med de hegge nyssnämnde
nio, ehuru kuststräckan emellan dessa tvänne städer utgör endast omkring
27 eller 28 mil.
Allm, Besv,- och Ekon.-UtskolCets Belänkande, W\o 120.
23
Jag tror mig nu bafra vederlagt de betänkligheter, som blifvit yttrade
och sorn ligga till grund för Utskottets afslyrkande. Det återstår
öng nu fästa uppmärksamheten vid en omständighet. Man har nemligen
velat låta påskina, att fördelen af köpingens stapelstads-rätt endast skulle
tillkomma köpingens handlande. Härtill har jag ej kunnat uppleta något
*n na t skäl, än tactiken att söka minska det intersse, som ea hel allmoges
angelägenhet väeker. Jag hemställer till hvarje opartisk domare, sorn
gör sig besvär att tänka uti saken, örn icke det är allmogens- i trakten fördel,
som köpingens stapelstads-halt isynnerhet skulle befordra. Deröfver,
att ofvannämnde betänkligheter blifvit yttrade, förundrar jag mig ej. De
äro förestå f vade af städ erne Calmars och Westerviks enskilda intressen, och
man kunde knappast begära, att de skolat vara annorlunda.
Den enda olägenhet, som torde uppstå för förslagets bifallande, är
den af en mera kostsam Tull-personal, än i köpingen nu finnes. Denna
ökade kostnad torde dock tili största delen ersättas genom ökade tull-umgalder,
och, om än samma kostnad ej fullt ersattes härigenom, så torde
dock ej detta böra få öfverväga en hel allmoges fördel. Hvad beträffar
förmenandet om lättheten för bedrifvande af lurendrejeri; så torde trakten
vid Calmar eller Westervik vara dertill lika tjenlig, sorn den kring Döderhultsvik.
— Detta brott kan likväl och lika lätt föröfvas vid köpingen
nu, som om den erhåller stapel-rätt.
Jemte det jag vid denna min reservation bifogar 2:ne bevis, innehållande
uppgifter om tillgångar på export-artiklar för köpingen m. m,, får
jag ödmjukligen föreslå: att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, antingen alt. stapelstads-rätt måtte köpingen Döderhultsvik
förunnas, eller ock att Kongl. Majrt måtte täckas i Nåder förordna
om en ny undersökning i orten af de förhållanden och omständigheter,
som å frågan inverka, och derefter fatta Sitt Nådiga beslut i ämnet.”
N: o 120.
Auk. till Exp. Etsk. d. Mor,, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om Landsf.scalstjensternea
af skaff ande.
I detta ämne äro till Utskottets handläggning öfverlemnade 2:ne
serskilda motioner, den ena väckt inom Kögloll. Ridderskapet oclr_ Adeln af
24
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N',o 120.
Herr Hjerta, Lars, som, under erinran, att en underdånig anhållan om
Landsfiscals-tjensternes upphörande blifvit af Rikets Ständer till Kongl. Majrt
framförd vid hvarje af de 3 nästföregående Riksdagarne, då, efter motionärens
åsigt, frågan med all möjlig uppmärksamhet blifvit utredd, föreslagit,
att Rikets Ständer måtte ännu en gång till Kongl. Maj:t ingå med
enahanda underdåniga anhållan; — och den andra väckt inom Hedervärda
Bonde-Ståndet af Riksdagsfullmägtigen Nils Jeppsson från Malmöhus Län,
hvilken ansett Landsfiscals-tjensterne dels vara ändamålslösa, då genom deras
tillvaro uti ingen mon medverkades till bibehållande af ordning och
skick, och dels öfverflödige, enär, efter motionärens åsigt, Kronofogde och
Länsman inom hvarje district skulle kunna, lika väl som Landsfiscalerne,
uträtta hvad, som i ordningsväg tarfvades; — och förthy hemställt, att nämnde
tjenster måtte helt och hållet försvinna.
Den förstnämnde af dessa motioner var åtföljd af serskilda yttranden
inom det Höglofl. Ståndet, afgifna af Hans Excellence Herr Grefve Löwenhielm,
Gustaf, och Herr Friherre Raab, Hdam Christian, hvilka understödt
motionen, och af Herr von Hartmansdorff, August, samt Herr Sandelhjelm,
Paul, de der åter densamma bestridt, hufvudsakligast på det skäl, att Konungens
Befallningshafvande, som i Landsfiscalerne hade att påräkna bestämda
åklagare vid inträffande behof, skulle, om deras tjenster upphörde,
komma i förlägenhet att finna några till Actorats utförande lämpliga personer,
enär Kronobetjeningen icke alltid eller allestädes kunde dertill begagnas;
i sammanhang med hvilket yttrande Herr von Hartmansdorff’ yrkat,
i egenskap af serskild motion, att så väl Lands- som Stadsfiscalernes
till- och afsättande, hvilket hitintills berott å JusLitite-Canzleren, hädanefter
måtte ske af Landshöfdingen inom hvarje Län; varande sistomförmälde
motion först remitterad till Lag-Utskottet, men, enligt 3 Stånds,
den ii sisth April, fattade beslut, till detta Utskott öfverlemnad.
Ekonomi-Utskottet vid sista Riksdagen har i dess Betänkande N:o 3,
som afgifvits, i anledning af då väckte motioner i enahanda syfte med de,
hvarom nu är fråga, dels erinrat, att Rikets Ständer, senast vid Riksdagen
nästderförut, eller åren 1828 och 1829, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anmält deras önskan, det Landsfiscals-tjensterne måtte vid innehafvarnes
afgång indragas, såsom hvarken ändamålsenlige ej eller oumbärlige i och
för Actorats utförande å Kronans vägnar, enär dertill tjenlige personer
kunde utfinnas, antingen bland Kronobetjeningen i hvarje ort eller andra
inom
Allm, B c. sv,- och Ekon,-Utskottets Betankande, N\o 120.
25
inom Länet befinllige tjenstemän, dem Kongl. Rlaj:ls Befallningshafvande
egde tillfälle att i sådant ändamål föreslå eller förordna, dels ock för egen
del, dä, sedan sistnämnde lid, något icke förekommit, som föranledt en
förändrad åsigt i ämnet, ulan faslheldre den meningen syntes hafva gjort
sig gällande, att ändamålet med ifrågavarande tjenster i betydlig raun förfelades,
tillstyrkt Rikets Ständer att hos Kongl. Maj.t förnya deras underdåniga
anhållan om Landsfiscals-tjensternes upphörande, samt att utförande
af åtal å Kronans vägnar måtte åt Kronobetjeningen öfverlemnas.
Genom den vid Justitiae-Ombudsmannens till samtlige Riks-StAnden
aflemnade Emhels-redogörelse af den i4 sistlidne Januari fogade uppgift
å de lian Rikets Ständer vidsisla lliksdagen Lill Civil-Deparleinentets Expedition
inkomna underdåniga skrifvelse!-, har Utskottet inhemtat, att den,
sorn afsåg Landsfiscals-Ijensternes indragning, och som under N:o 19 från
Expedilions-Utskollet aflålits, blifvit f’<> 11 Kongl. Maj:t i underdånighet anmäld
den 7 Maj 1S34; och a t L Kongl. Maj.t då, i likhet med hvad, som
blifvit förklaradt, i anledning af Rikets Ständers vid 1823 och 1820 årens
Riksdagar gjorde enahanda begäran, ansett Sig lill den gjorde hemställan
icke kunna lemna Nådigt bifall.
Fullkomligt instämmande i de åsigter, Utskottet, på sätt ofvan blifvit
redogjordt, vid sisla Riksdagen gifvit tillkänna, och då, sedan den tiden,
några förändrade förhållanden icke inträffat, får, med biträdande af
Herr Hjertås och Riksdagsfullmägtigen Nils Jeppssons motioner, Utskottet
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att hos Kongl. Maj:t än 3'tlerligare förnya deras förut gjorda
underdåniga anhållan om Landsfiscals-tjensternes afskaffande;
och alt utförandet af åtal å Kronans vägnar måtte
öfverlemnas åt Kronobetjeningen.
Af detta tillstyrkande följer, att den af Herr von Hartmansdorff'
väckte motion icke kan Lill någon Rikets Ständers åtgärd föranleda; hvadan
Utskottet hemställer,
att densamma må förfalla.
Stockholm den 12 November 1840.
Bih, lill R, St, Prot, 184°’ 8 Saini, 30 Haft,
26
Allm, Besv.- och Ekon-Utskottets Utlåtande, N.o 121,
N:o 12L
Ank. till Exp. Utsk. d. 26 Nov , kl 6£e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga, att Utskottets förslag
i dess Betänkande N:o 51, rörande af gifter, som sjöfarande
erlägga vid Ny-Elfsborgs fästning, måtte utsträckas,
äfven i afseende å Waxholm.
Yid föredragningen inom Högloft. Ridderskapet oell Adeln af nyssberörde
Betänkande, deruti, på grund af Herr G. Mobergs motion om
upphörande af eller rättelse i den afgift, som erlägges lill Commendanten
å Nj'-Elfsborgs fästning af alla till och från Götheborg kommande fartyg,
Utskottet tillslyrkt Rikets Ständer att hos KongL Majit i underdånighet
anhålla, att fartyg, som hädanefter under fredstid passera nämnde fästning,
må befrias från skyldighelen alt derstädes anlöpa, hafva Friherre
Raab, A. C., och Herr Nordenskjöld, O. G., sammanstämmande yrkat,
Friherre Raab, i egenskap af serskild motion, att äfven de fartyg, som föras
förbi Waxholm, hädanefter må fritagas från skyldigheten alt der anlöpa
och betala hitintills stadgad afgift; varande dervid af Herr Nordenskjöld
hänvisadt till den hemställan i ämnet, som blifvit gjord af de Committerade,
hvilka haft sig uppdraget att utarbeta förslag tili ändamålsenliga
förändrade föreskrifter, rörande handeln och sjöfarten i Riket.
Utskottet, som i anledning deraf tagit kännedom af bemälde Committerades
den i5 Maj sistlidet år afgifne Betänkande, hvarigenom de* på
anförde skäl, tillstyrkt, att utgående fartyg helt och hållet måtte befrias
från skyldigheten att lägga lill vid Rikets fästningar, utom i de fall, då
dervarande Commendanten, enligt serskilda honom meddelade ordres, kunde
finna nödigt att derom lemna befallning, har jemväl inhemtat af en den
3 Juli detta år af Kongl. Majit i Nåder utfärdad Förordning, dels att,
med undantag för Carlskrona, hvarom vore serskildt stadgadt, och utom i
de fall, när fartyg kommer från smittad eller för smitta misstänkt ort, då
serskilda i dessa afseenden gällande föreskrifter borde iagtlagas, skulle all
annan prejning af handelsfartyg, farkoster och båtar, än genom anrop från
fästningen under fredstid, upphöra, dels ock att Folkpassens hittills föreskiifna
uppvisande och ålecknande vid prejning hädanefter i allmänhet
komma att upphöra, så vida sådant icke för vissa tillfällen af Kongl. Majit
i Nåder förordnades.
Allm, Bcsv,- och Ekon.-Ulskoltets Utlåtande, N\o 122.
27
Då, genom berörde påbud, något uppvisande oell påtecknande af fartygens
handlingar icke vidare erfordras, och fartygen i allmänhet utan uppehåll
få passera den här ifrågavarande, så väl som andra fästningar, följer
ock, att den afgift, som af motionärerne blifvit omnämnd, hädanefter
icke kan komma i fråga;
hvadan, efter Utskottets förmenande, det af motionärerne
i omförmälde hänseende gjorde yrkande icke påkallar någon
Rikets Ständers åtgärd.
Stockholm den 12 November 18/jo.
N:o 122.
Anis. till Exp .Utsi». d. 20 Nov., lil. 6 e. ra.
Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 32, rörande väckte motioner om ändring
i Författningarna, angående allmänna vägars underhållande
vintertiden.
Från Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet har
berörde Betänkande blifvit lill Utskottet återremitterad t, i följd af anmärkningar,
framställde utaf Herrar Sandberg, Thuden, Lyth och Säve samt
Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, Johannes Christoffersson
från Kronobergs Län och Henric Hansson från Elfsborgs Län. Hufvudsakligen
har dervid blifvit anfördt: alt det ifrågavarande stadgandet uti Kongl.
Förordningen den i3 Sept. 1790 haft till följd, att Kronofogde stundom
dröjt i åratal med utdelande och redovisande af uppburna plogpenningar;
att, om Kronofogdarne i allmänhet möjligen uppfylla deras skyldighet, i fråga
om dessa medels behöriga uppbörd och fördelning, blir det likväl en
brist, att lagen icke innehåller någon ansvarsbestämmelse för underlåtenhet
i detta hänseende; alt en sådan Brist så mycket mer bör afhjelpas, sorn
försummelse af Kronans Embetsman lika väl bör beifras och straff derföre
i Lag bestämmas, sorn när fråga är om .uragHålen skyldighet å allmogens
sida; att de uttryck, som förekomma uti nämnde Författning, lemna spelrum
åt godtycket och kunna lätt missförstås, samt slutligen, alt en förklaring
af Kongl. Brefvet den 10 Maj 1815 är af behofvet påkallad, enär
berörde Nådiga Bref mångenstädes erhållit en så .beskaffad .tillämpning,
som Lars Larsson uti motionen omförmält.
28
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, N\o 122
I sammanhang härmed, har inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln
Herr von Qvanten, Carl, väckt ny motion i ämnet, hvaruti han, med åberopande
af ett Götha Hof-Rälts Utslag den 2 nasti. April, söker upplysa,
att 1815 års Kongl. Författning, rörande böter för uragliåten vintervägsrödjning,
icke tillämpas, på sätt Utskottet förmenar, alldenstund alla i Utslaget
nämnde hemmansbrukare blifvit fällde, och till dubbla böter de,
som egt 2:ne hernmanslotter, hvilket oskick gifvit anledning till Lars Larssons
först afgifne motion. Vidare anför motionären, att en år 1784 utfärdad
Instruction af Landshöfdinge-Embetet i Elfsborgs Län om vinterväghållning,
innefattar orimliga föreskrifter, och att, på grund deraf, en Länsman
i den orten, som instämmer hela sitt district, kan i åklagare-böter
erhålla io,56o R:dr R:gs, utan att garanti för vägarnes farbarhet derigenom.
vinnes; hvadan motionären föreslår, som orden lyda:
”1:0 att en gemensam och för alla Lån gällande Författning, rörande vintervåghållningen
måtte utfärdas, deruti vägarnes farbarhet, i förhållande
lill snöns mängd och möjligheten alt på viss tid få dem i skick, bör utgöra
hufvudföremålet;
52:0 att Snöfogdarne, vid vite af 6 R:dr 52 sk. B:co, böra åläggas att genast
gå i befattning att för lega upptaga de tredskandes vågstycken, hvilket
för dem synes utgöra böter nog, och som vida mer leder till ändamålet,
då penningen directe användes lill vågens iståndsåttande, ån till riktandet
af Länsmannens enskilda vinst;
3:o att Länsmännen äfvenväl vid vite åläggas vaka öfver verkställigheten
häraf, så att icke dess skyldighet att tillse vintervåghållningen må inskränka
sig inom skyldigheten att inkalla hela fögderiet till Tinget, under
det vågskottningen försummas, då den bordt kunna verkställas;
4:o att alla andra Instructioner om vintervåghållningen må upphåfvas och
framförallt den för Elfsborgs Lån, hvilken år så uppsatt, alt, om också
vågarne skulle vara uti det fullkomligaste skick, hvilket icke just alltid
år händelsen, skulle de dock årligen efter bokstafven kunna inbringa
Länsmännen inom Elfsborgs Lån en årlig inkomst af åtminstone 4o,ooo
R:dr R:gs, om endast tredjedelen af våghållarne instämmas och utslagen
blifva sådane, som det bifogade.”
Då, enligt lydelsen af Kongl. Förordningen den i3 Sept. 1790,
uppbörden af plogpenningarne hörer till Kronofogdens tjenstebefattning,
följer ock deraf, att Kronofogde, för uragtlåtenhet af sådan uppbörd eller
bristande redovisning derföre, år underkastad samma ansvar, som, för å
-
Allm, Besv,- och Ekon.-UIskot tels Utlåtandet N\o 122.
29
sidosåtlande af tjenste- åliggande i allmänhet, och serskildt, hvad beträffar
handhafvandet af allmänna medel, är stadgadt, så att nödiga ansvarsbestämmelser
för det fall, som hår år i fråga, ingalunda saknas och ny lagstiftning
derom följaktligen icke synes vara af behofvet påkallad.
Hvad åter beträffar frågan om ansvar för uragtlålenhet att hålla vin—
tervågarne öppna, och de i detta afseende genom Herr von Qvant ans motion
framställda förslag, får Utskottet erinra, alt det af Herr von Qvanten
föreslagne stadgandet om bristfällig vågs islåndsåltande emot lega, på den
tredskandes bekostnad, redan år gifvet genom 25 Cay), ii § ByggningaBalken;
men detta stadgande kan icke anses tilllyllestgörande, då, serdeles
hvad vinter-väghållningen beträffar, svårighet ofta möter för arbetets åstadkomrnande
emot lega, och behofvet sällan genom denna utväg kan af—
hjelpas så skyndsamt sorn erfordras, derföre en ytterligare ansvarsbestämmelse
år nödig för afl väcka de våghållningsskyldiges omsorg
att sjelfve fullgöra sitt åliggande. Om nu, i fråga om ett sådant ansvar,
hvarje ploglag skulle anses såsom en enda person, yrå sått Lars Larsson
i sin motion föreslagit, skulle just deraf följa, hvad motionären velat förekomma,
att hvarje delegare i elt ploglag måste dela yråföljden af den försumlighet,
som en eller annan af dem kunde visa, hvilket vore så mycket
mera rättsvidrig!, som ploglagen icke bildas genom frivilliga öfverenskommelse!*,
utan indelas efter hemmanens belägenhet. Dessutom torde det
nu stadgade bötesbeloppet i sådant fall böra betydligt, stegras, för att motsvara
ändamålet, då man måste föreställa sig, alt ploglag, med vidsträckt
våghållnings-skyldighet, mången gång skulle finna sin räkning vid erläggande
af det ringa bötesbeloppet, i stället alt i svårt väder företaga vågrödjningen,
helst den svårare påföljden, som kunde inträffa medelst arbetets
verkställande för en tilläfventyrs dryg lega, merendels skall finnas lått
att afböja derigenom, att de våghållningsskyldige genast, sedan det svåra
vädret upyrhört, skynda att verkställa snörensningen, innan de legde arbetarna,
sorn det oftast torde blifva omöjligt att betinga under påstående
yrväder, hinna att dermed taga befattning. — Således, då Utskottet fortfarande
anser föreskriften i Kongl. Brefvet den 10 Maj i8i5 vara tydlig
och bestämd deri, alt ansvaret endast bör drabba den verkligen felagtige,
och det både år öfverensstämmande med rättvisa och af nödvändigheten
påkalladt, att hvarje försumlig vidkännes detta ansvar odeladt, finner
Utskottet, hvarken af anmårkningarne eller af Herr von Qvaritens framställningar,
någon anledning att förändra sitt förut afgifua yttrande, helst
det af Herr von Qvanten åberopade Kongl Götha Idof-Rätts, i ett
30
Allm. Besv,- och Ekon.-Ut skot tets Betänkande, N\o 123.
serskildt mål, meddeldte utslag, ingalunda föranleder, alt den åberopade
föreskriften blifvit gifven en, emot de hår antydda åsiglerna, stridande
tydning, då det endast innehåller, att de försumlige, hvar för sig, blifvit
piikitfållde, men ingen derigenom år ålagd ansvar för annans försumlighet.
Slutligen får Utskottet, med afseende serskildt å Herr von Qvantens
framställningar, erinra: alt föreskrifter, sådane, som de, hvilka Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Elfsborgs Lån skall meddelat om vintervåghållningen inom
berörde Lån, åro beroende på pröfning af vederbörlig Domstol eller Auetoritet.
, om de öfverklaga», men deremot synas icke böra blifva föremål för Rikets
Stånders bedömande, samt att serskilde vitesstadganden för Lånsmån och
Snöfogdar, för iagttagande af tillsynen å vintervågarne, låra icke vara nödige
eller lämplige, då Lårismånnen hafva samma ansvar i denna del, som
för sina öfrige tjenste-åligganden, och ansvars-beståmmelser för Snöfogdar
redan åro, genom Kongl. Brefvet den 10 Maj i8i5, gifne, äfvensom
Utskottet icke kan inse något behof af en ny allmän Författning i detta
amne, dertill motionåren icke eller uppgifvit några anledningar.
Till följd af detta allt, får Utskottet anmäla,
att Utskottet vidblifver sitt öfver Herr Prosten Sandbergs
och Lars Larssons motioner förut afgifne yttrande;
äfvensom Utskottet hemställer, att
den af Herr von Qvanten våckte ytterligare motionen icke
ina till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 No v. 18 io.
N:o 123.
Anti. till Exp. Utsk d. 2C Nov., kl. 6 e. 111.
Betänhande, angående Biheltrycks-tunnans användande till sitt
ursprungliga ändamål.
Utskottets i detta ämne afgifne Betänkande Nto 54, hvilket af Borgare-
och Bonde-Stånden år bifallet, har af de öfrige respective RiksStånden
blifvit återremitteradt, sedan deremot blifvit anmärkt: inom Ridderskapet
och Adeln, af Herr Hartmansdorff, att de medel, som af Bibeltrycks-tunnan
åro anslagne för Rikets allmänna ^Läroverk, förmodas
icke vara disponibla för andra ändamål, hvarföre den .af Utskottet före
-
Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N\o 123,
31
slagna underdåniga anhållan, att en del deraf måtte användas till anskaffande
al en lärobok för folkundervisningen, troligen icke skulle kunna bilallas.
Om Utskoltet i stället föreslagit, att Rikets Ständer måtte bevilja
ett visst belopp för den ifrågasatta lärobokens anskaffande, hade något kunnat
dermed uträttas; hvaremot, på sått saken nu år framställd, skall uträttas
intet. — Inom Preste-Ståndet hafva Herrar Professorn Doctor Morén,
Prostarne Doctor Bjorkman, hylli, Bergqvist, Sandberg, Hallström,
Gahne, Sidner, Hallbeck och Tudén, Kyrkoherden Doctor /Hallin, Professorn
Gra'ström och Lector hallrenius yttrat sig emot Betänkandet:
dels alt tillgången å Bibeln ingalunda skall vara så allmän, sorn Utskottet
synes hafva antagit, utan det verkligen skall vara behof alt dertill använda
Bibeltrycks-f unnan, åtminstone tillden del, som icke år anslagen till Läroverken,
dervid Utskottets förslag om anskaffande af en lärobok för folkundervisningen
desto heldre borde lemnäs å sido, som en sådan bok
åtminstone icke kunde vara af mera vigt ån bibeln, eller böra, på bekostnad
af bibelspridningen, åstadkommas, och dessutom, om läroboken
duger, den sjelf lönar sin författare; dels ock alt, äfven med antagande,
att denna tillgång för närvarande icke vore behöflig för bibel-spridningen, man
borde föreställa sig ett sådant behof framdeles, då de utvägar, hvarigenom det
hittills blifvit afhjelpt, tilläfventyrs torde upphöra och, till följd af en förväntad
ny bibel-version , kostnaderne blifva större, derföre tillgången borde
reserveras för framtiden och dess användande, på sått som nu sker,
endast tills vidare medgifvas; dels ock, i motsatt rigtning, att förslaget om
bibel trycks-tunnans användande för folkbildningen år för inskränkt, då hela
tillgången, så vidt den icke år disponerad till löner för lärare, borde användas
för detta ändamål, såsom mera öfverensstämmande med föreskriften
i Kongl. Brefvet den ]4 Juni ,1682, ån nu varande dispositionen till
inköp af böcker för de allmänna Läroverken, samt att tillgången derjemte
borde stanna inom de Stift, derifrån den utgöres, för att, i den
nion, den icke erfordras till bibelspridningen, tillgodokomma anstalterne för
folkundervisningen.
Då Utskottet, i anledning af dessa anmärkningar och för att kunna
bedöma de vida utöfver första framställningen utsträckta förslagen 0111
bibeltryeks-llinnan* användande, gjort sig närmare underrättad, huru denna
tillgång för närvarande disponeras, har det visat sig, att bibeltrycks-tunnan
i råkenskaperne upptages i sammanhang med öfrige statsinkomster, så att
för de fleste Läroverken det icke år åtskiljdt, till huru stor del dö dertill
fastställde anslagen utgå af denna tillgång eller af annan Krono^-Tion
-
32
Allm. Desv.- och Ekon.-Ulskotlets Betänkande, N\o 123.
df; hvaremot, der bibeltrycks-tunnan icke hell och hållet år för delta helmi
disponerad, öfverskotta upptages, i sammanhang med Kronans behållne
tionde, samt sålunda ingår bland Stats-medlen och år, vid den allmånna
Stats-regleringen, beråknadt. Häraf löij r, att hvarje förändring af berörde
disposition skulle leda till rubbning af denna reglering, och att, i den
nion de påräknade tillgångarne derigenom minskades, de måste fyllas genom
nya anslag. Till en sådan förändring föranleder icke sjelfva beskaffenheten
af det om bibeltrycks-lurman först meddeldte förordnandet, flå
detta icke år att anse såsom en serskild stiftelse, beråknad att bestå för
framtiden, utan utgjort ett vanligt anslag af Statens tillgångar, för ett då
lör handen varande Stats-behof, hvaraf också följt, att, då behofvet ansetts
hafva upphört, förordnandet om anslaget blifvit löråndradt.
Jemte det Utskottet uti detta förhållande finnér en ökad anledning
att afstyrka bifall till motionen, föranlåtes Utskotlet deraf att frånträda
förslaget, att en del af bibeltrycks-tunnan må användas för anskaffande af
en lärobok lör folkundervisningen, dertill Utskottet icke kan föreslå
något serskildt anslag, då motion icke derom år väckt, hvaremot Utskottet,
för sin del, anser denna fråga böra förekomma, i sammanhang med det
på Stals- och Ekonomi-Utskottens gemensamma behandling nu beroende
förslaget om anslag i allmänhet för folkundervisningen. Utskottet hemställer
således,
att motionen 0111 bibellrycks-tunnans användande för bekostande
af bibelns spridning och de i sammanhang dermed
framställde förslag måga förfalla.
Stockholm den 12 November i84o.
Reservation
af Herr Professor Grafstrom: ''Utskottet har grundat sitt utlåtande
på den, vid närmare granskning af den så kallade bideltrycks-tunnans senaste
öden, inhemtade upplysning, att densamma vid Krono-nppbörden nu
mera så sammansmält med de öfrige stals-intraderne, att den på många
ställen icke en gång upptages till serskild redovisning, och att det derföre
icke kunnat utrönas, huru stor del deraf vore att påräkna för dess första
och ursprungliga ändamål, nemligen bibelns tryckande och ''läggande under
allmänhetens Ögon”, eller för dess senare bestämmelse, — tryckning af
nyttiga böcker, enligt Konunga-brefvet nf 1682 (i hvilket Bref den också
kallas endast tryckeri-turinaj; men då jag anser det icke vara tillbörligt,
ali
Allm, Besv, och Ekon.-Utskottcts Betänkande, N.-o 123.
31
att ett Stats-anslag, som af framfarna stora Konungar blifvit till ett bestämdt
behof anordnadt, på detta sått drages ifrån sin bestämmelse; enär,
efter milt förmenande, det behof, som vållat anordnandet, vare sig till bibelns
tryckning eller Lill nyttiga skrifters lifgifvande, dels redan förefinnes,
dels snart torde låta sig kännas, så har jag trott, att en underdånig
hemställan till H. M. Konungen borde göras, det mätte nämnde Kronotionde,
om ej hel och hållen, åtminstone så stor del deraf, som icke användes
till Schoiae-lärares aflöning, hädanefter reserveras till sin ursprungliga
bestämmelse och den anslags-brist, som genom denna förändring kunde
uppstå, vid nästa Stats-reglering på annat sått fyllas.”
Häruti instämde Herr Prosten Bergqvist och Herr Gustafsson.
JSih, till R, St, Prot, 1840, G Sami, 30 Haft, &
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Ailm. Bes v.- och Ekon.-UiskolUts Betänkande, N-.o 134. i
N:o 124.
Ank. till Exp.-Utsk. d<n 21 November, kl. 6 *• »*
Betänkande, i anledning af motion om en underdånig
anmälan hos Kongl. Maj:t, med afseende å den närvarande
ofullständiga sammansättningen af Kongl.
Maj:ts Stats-Råd.
Genom motion inom Ridderskapet och Adeln, hvilken till delta Utskott
blifvit remitterad, har Herr Ribbing, Bengt, med åberopande af
60 §. Regerings-Formen, föreslagit, att, sedan utvägen blifvit stängd att,
genom ålerremiss af Constilulions-Utskollets Memorial N:o 33, få rältelsa
i det förhållande, som närvarande ofullständiga sammansättning af StatsRådet
skall förete, och då denna ofullsländighet icke skall stå tillsammans
med de allmänna ärendenas oförhindrade gång, Rikets Ständer måtte inför
Hans Majit Konungen i underdånighet frambära deras allmänna önskan
i detta afseende, hvilken förmodades icke inskränka sig till en underdånig
anhållan om ett enkelt completterande af Stats-Rådets Ledamöter,
till det antal, 5§ Regerings-Formen föieskrifver, utan äfven innefatta,
att till alla dessa vigtiga embeten befordras redlige, allmänt aktade Svenske
män af den rena evangeliska läran, som äro öfvertygade om nödvändigheten
att grunda sina Riksvårdande åtgärder och råd på en opinion,
hvilande på rationella grunder, och som bjuder enhet både emellan Regerings-Ledamölerne
inbördes, och med Rikets Ständers uttalade tänkesätt.
Enligt 90 §. Regerings-Formen, må, under Rikets Ständers och deras
Utskotts öfverläggningar och pröfning, icke uti annat fall eller på något
annat sätt, än denna Grundlag bokstafligen föreskrifver, komma frågor
om embets- och tjenstemäns till- eller afsättande eller verkställighet af någon
Lag, Författning eller inrättning. Att härom besluta föreställningar
och önskningar alt till Konungen frambäras, öfverensstämmer så mycket
mindre med den åberopade Grundlagens föreskrifter, som, enligt 89 §. Regerings-Formen,
föremålen för sådane beslut äro inskränkta till frågor om
förändring, förklaring och upphäfvande af Lagar och Författningar, som
Rikets allmänna hushållning röra, om sådane nya Lagars stiftande, samt
om grunderne för allmänna inrättningar af alla slag. Om Konungens StatsRåd,
och egenskaperne hos de män, som dertill måga kallas, äro bestämmelser
£i/i. till R. St. Prof. 1840. 8 Sami. 31 Haft.
3
Allm. Bese.- och Ekon.-läs kottets Utlåtande, N:o 12 5.
gifna genom 4 och 5 §§. Regerings-Fornien och del är genom i o5, i 06 och i oj
stadgadt, huru Rikets Ständer måga tillse efierléfnaden deraf. I öfverensstämmelse
härmed, har också Rikets Ständers Constilutions-Utskolt, med
afseende å det förhållande, som utgör föremål för nu ifrågavarande motion ,
genom memorial N:o 33, hos Rikets Ständer gjort anmälan, utan att
Rikets Ständer funnit den föranleda till någon åtgärd, äfvensom bernälde
Utskott, genom memorial N:o 5o, i samma ämne gjort ytterligare framställning,
som för närvarande utgör föremål för Rikets Ständers pröfning.
Till följd häraf anser sig Utskottet böra tillstyrka,
att Herr Ribbings ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 125.
Ant. till Exp.-Utslc. den 21 November, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af åter remissen af Betänkandet
N:o 83, angående Kongl. Theaterns indragning och
utarrendering till enskilde, samt om rättighet för
enskilde alt anlägga Theatrar i Hufvudstaden, m. m.
Af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet ar detta Betänkande
återremilteradt, hvaremot detsamma blifvit af Preste- och Borgare-Stånden
bifallet.
Inom Ridderskapet och Adeln är endast emot förslaget om upphörande
af hittills fastställde afgifter till Kongl. Theaterns Pensions-Cassa af
dem, som i landsorterne gifva offentliga skådespel, anmärkt af Hans Excellence
Herr Grefve Löwenhjelm, Gustaf, att dessa afgifter skola utgöra
ett nödvändigt vilkor för den Kongl. Theaterns bestånd, emedan den icke
skall kunna erhålla värdiga sujetler, om dem icke visas ålderdomstrvgghet
vid en tilländalupen scenisk bana, och Theaterns och Capeliels PensionsCassor,
hvilka redan anlitas af flere förtjente Pensionssökande, än lediga
pensionsrum förefinnas, icke skola kunna bestå utan berörde bidrag: men inom
Bonde-Ståndet, hvaraf flere Ledamöter yttrat sig, hafva anmärkning,arne
hufvudsakligen blifvit riktade mot förslaget om Kongl. Theaterns bibehållande,
då det icke skall kunna förenas med en klok hushållning att af
Statens medel lemna betydliga bidrag tilt denna anstalt, hvaraf landet i
allmänhet icke skall hafva något gagn, och hvilken äfven för dem, sora
-Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, IV:o 126. 3
kunna besöka Theatern, snarare skall vara skarlIi" än gagnelig, serdeles,
hvad beträffar de lägre folk-classerne, Som derå onyttigt använda sina
knappa tillgångar. Hvad åter beträffar enskilda Thealrar, bni det å den
ena sidan blifvit bestridt, alt deras anläggande i landsorten må uppmuntras
genom befrielse från andra afgifter, än bevillningen, på säll Utskottet
föreslagit, hvaremotåden andra sidan är yrkadt, alt åt dessa Inrättningar
må gifvas all den frihet, som kan förenas med den allmänna ordningen,
och att i detta afseende den hittills påbjudna och af Utskottet ytterligare
föreslagna censuren af piecer, som å Tbealrarne uppföras, må afskaflfas.
Frågan om Statens bidrag till den Kongl. Theatern bar utgjort föremål
för serskildt behandling af Stats-Ulskottet, hvilket också tillstyrkt
fortfarande af detta anslag, och Utskottet kan således icke, af hvad i detta
afseende är anmärkt, hemta någon anledning alt förändra det afgifne
Betänkandet; äfvensom anmärkningarne flir öfrigt endast antyda åsigter,
som äro ski 1 jukt ige från dem, hvilka i Betänkandet äro framställde, utan
att några förhållanden äro anförde, som icke förut blifvit af Utskottet
tagne i bftragtande. I anledning häraf och då Utskottet, för sin del,
icke kan finna, att de skäl, som af Utskottet blifvit åberopade, äro i någon
mon vederlagde eller påkalla närmare utveckling, samt Betänkandet
dessutom blifvit i sin helhet af tvänne Stånd bifallet och i sina serskilda
delar af ytterligare ett Riks-Stånd lemnadt utan anmärkning, emedan
hvad deremot är inom hvarje af de 2.‘ne Stånden erinradt, har afseende
på olika förslag och alldeles motsatta syftemål, anser Utskottet sig
böra vidblifva sina förut i della ämne afgifna yttranden och
förslag.
Stockholm den ta November 18.jo.
IV: 0 126.
Ank. tilt Eip. Utsk. (ten m November, kl. S e. m.
Utlåtande, i anledning af väclct motion om upphörand*
af böter för uragtlåten leverering till Stora Kopparbergs
Bergslag af ränte- och mantals kolen.
Riksdags-fullmägtigen Johan Ericsson från Slöra Kopparbergs Läa
har, uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskotts handläggning
rcmilteradt memorial, anfört, alt, då allmänna Lagen icke stadgar
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utslottets Utlåtande, AT:o 126.
»traffränta eller böter för den gäldenär, sorn försummar att, på bestämd
tid, betala sin skuld, vore det icke billigt, att de skattskyldige äro underkastade
en sådan påföljd för uragllåten leverering af ränte- och qvarntullseller
mantals-kolen till Stora Kopparbergs Bergslag, och alt dessutom det,
till |:del af kolens markegångsvärde, bestämde bötesbeloppet skall vara
oskäligt bögt, då kolen böra levereras inom den 24 Februari och uppbörden
af ersättningen och böterne, i den nion, natura-levereringen uteblifvit,
verkställes i påföljande Mars månad, så att bötesbeloppet i sjelfva
verket skall utgöra ränta för 3 veckors eller högst en månads dröjsmål
med betalningen. Då nu kolåtgången för Bergsbruket skall vara betydligen
minskad, så alt, utom skaLtekolen, icke skall erfordras en åttondedel af
hvad, som fordom förbrukades, hvaraf följt, att uppköpspriset numera aldrig
skall öfverstiga, men väl ofta understiga, markegången, förmenas
Bergsmännen, då natura leverancen åsidosattes, blifva fullt godlgjorde genom
ersättningen efter markegångspris utan all förhöjning, hvarföre motionären
föreslagit, att böterne måtte alldeles upphöra.
Med Johan Ericsson hafva sig förenat Riksdagsmännen Anders Göransson
och Anders Olsson, äfvenledes från Stora Kopparbergs Län, hvarjemte
den sistnämnde, uti ett till Bonde-SLåndet iulemnadt serskildt anförande,
yrkat, att hemmans-ränte-kolen måtte få lösas efter markegång
och skyldigheten all aflemna qvarntulls-eller mantals-kolen alldeles upphöra.
Enligt hvad, som inhemtas af Stats-Utskottets Betänkande N:o 235,
är af Riksdagsfullmägligen Eric Andersson fråu Stora Kopparbergs Län
väckt motion i samma ämne och enahanda syftning, som här ofvan omförmäles,
hvilken motion blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad
lill bemälde Utskott, som också, genom åberopade Betänkandet, deröfver
»tlålit sig. Vid sådant förhållande anser sig Utskottet icke kunna i ämnet
yttra sig vidare än
att hänvisa till det Utlåtande och Förslag, som Stals-Utskottet
redan afgifvit.
Stockholm den 12 November 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet} 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Utlåtande, N'.o istj. i
N:o 127.
Ank. till Exp, Utsk, den 4 Dec. kl. 2 e, m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets Betänkande
IV'.o 81, om bro- och rjuai-afgifter för målbara våta
varor, som till Stockholm sjöledes inkomma.
Enligt Utskottet tillhandakomne Prolocolls-utdrag., har det omförmälde
Betänkandet blifvit bifallet af Hedervärda Bonde-Ståndet, men återremilteradt
af de öfriga Riks-Stånden, efter anmärkningar, som hufvudsakligen
innehålla: att Stockholms stads inkomster af handel och sjöfart, utom den
nu ifrågavarande afgiflen, icke skola vara ti 11 racki i ge för bekostande af
broars och quaiers underhåll jemte de flera anstalter, för hvilkas vidmagthållande
de äro bestämde; att bro- och quai-afgiflen icke bör anses betungande,
vid beräkning af den beqvämlighet för aflastning, som är de trafikerande
beredd; att staden genom årlig taxering bestrider kostnaden för
dess militair, brandvakt, gatläggning, renhållning, båtsmans-compagniers underhåll,
fattigvård och inqvartering, m. m., till ett belopp af omkring en
fjerdedels million Riksdaler, och om 1111 underhållet af broar och quaier
måste bekostas ulan serskildt bidrag af de trafikerande, skulle derigenom
uppslå en brist i Slads-Cassan, som af Staden mäste fyllas. — Flere af
Ståndens Ledamöter^ som af dessa skäl ansett bro- och quai-afgiften böra
fortfara, hafva dock förmenat, att den tål nedsättning lill hälften eller
en tredjedel, af det belopp, hvartill den nu är bestämd., samt derföre
föreslagit, alt en undersökning måtte anställas, för alt utröna i hvad mon
afgiften erfordras för underhållet af broar och quaier, och att beloppet
måtte lämpas efter behofvet, sådant det då visar sig.
Utskottet, som icke motsagt riglighelen af den åsigten, alt anstalter,
som för trafikens underlättande åstadkommas, böra, så vidt sig göra
låter, genom afgifter å trafiken bekostas, föreställer sig deremot, att från
Bih. till R St. Prot. 1840. 8 Sami. 3z Häft.
2
Allm- Besa).- och Ekon-UIsko t tets Utlåtande , N:o my.
denna åsigt icke kan hemfas något stöd för den nu ifrågavarande bro- och
quai-afgiftens bibehållande, då den blifvit påbjuden, icke för godtgörelse
af någon sådan kostnad, utan för att bereda tillgång för en nödig befunnen
löne-tiliöknäng för Stockholms stads tjenstemän och således för ett ändamål,
som Utskottet tror vara främmande för åfgiftens rätta bestämmelse.
Det uti Utskottets Betänkande åberopade förslag och utlåtande af serskilde
Corn mil terade, hvarpå Kongl. Majrts Nådiga Förordnande om afgiften
är grundadt, visar val, att en brist i lillgångarne för den föreslagne löneförhöjningen
vore att förutse, men deraf kari för ingen del inhemtas, att
en sådan brist vöre alt härleda derifrån, att förut påbjudne afgifter för
handel och sjöfart icke motsvara hvad som påkostas till beqvämlighet för
denna trafik, ulan tvärtom föranleder utredningen att, i denna del, inkorasterne
ganska betydligt öfverstigit kostnaderne. —- Om förhållandet
skulle vara annorlunda, än det sålunda visar sig, hvilket, enligt hvad Utskottet
förut anmält, icke med säkerhet kan bedömas efter de sumariska
uppgifterne uti förslaget öfver Drätselverkets ställning, då inkomster och
utgifter af olika slag, till en del äro i ett sammanhang upptagne, lärer
dock en närmare undersökning derom icke kunna komma ifråga annorlunda,
än efter serskildt ansökning om förändrade bestämmelser rörande afgifternes
beräkning, med uteslutande afseende å behofvet för underhåll af
broar och quaier, hvaremot nu, då afgiften tillkommit ulan all beräkning
af ett sådant behof, Utskottet anser detta förhållande utgöra en giltig anledning
att den må upphöra; hvarföre Utskottet
får vidblifva sitt i detta ämne, genom Betänkandet N:o 8i,
afgifna förslag.
Stockholm den 3o November i84<>.
Emot delta Betänkande hafva reserverat sig
Herrar Friherrarne Hamilton, von Krcemer och Leijonhufvud, Herrar
Aminoff, Tornerhjelm, von Rosen och von Stahl, Herrar Bikopen Butsch,
Professoren Retzius, Prostarne Gumcelius, Bergqvist, Lallin cch Sylwan
samt Herrar Åbom, Gustafsson, Wijk, Pousett, Engström och Wallander,
hvilka alla antagit och såsom sin serskilda mening åberopat ett af Utskottets
Afdelning afgifvet förslag till Betänkande, så lydande:
Allni. Besv.- och Ekon-Utskottets Utlåtande> N\o ny. 3
”Utskottet liar, genom sitt förut afgifne Betänkande, ingalunda anlydt
den åsiglen, att Stockholms stad borde belagas al! ersättning för nötningen
af broar, quaier och bamnskoningar, då tunga kärl och fastag
derå uppläggas, ulan är det af Utskottet framslälda förslaget hufvudsakligen
grundadt på det förhållande, sorn Utskottet funnit vara ådagalagdt
genom det åberopade Utlåtandet af serskilde Commitlerade, nemi. att
den ifrågavarande afgiften icke utgår ensamt lill bro- och quai-byggnaders
underhåll, ulan äfven till andra ändamål, af den beskaffenhet^ alt
trafikerande, som icke tillhöra Stockholms stad, icke borde med afgift dertill
belastas. — Emedlertid då förhållandet emellan inkomster och utgifter
i och för bro- och quai-byggnaderna icke för närvarande kan med någon
säkerhet utrönas., enligt hvad Utskottet jemväl i det förut afgifna Betänkandet
förklarat, sjmes den genom anmäi kningarne föreslagna serskilda
undersökningen derom vara så mycket mera lämplig, som derigenom kommer
att visa sig i hvad nion afg.'ifterne böra fortfarande utgå, ulan att oskäligen
betunga trafiken, hvarföre, med frånträdande af Utskottets förra
yttrande, föreslås en underdånig anhållan hos Kongl. Majit, att de genom
Kongl. Brefvet den i3 Februari »838 påbudna afgifter för varor, som
sjöledes införas lill Stockholm, måga, efter behörig, af Kongl. Maj:t i Nåder
föranstaltad undersökning, lämpas och bestämmas lill det belopp, som
svarar emot verkliga behofvet för broars och quaiers nybyggnad och underhållande,
samt alt alla de inkomster, som staden förut eger lill betäckande
af kostnaderne för sagde ändamål, måga afdragas vid beräkningen af
den afgift af våta varor, som staden tillägges.
Härförutan, och på det bro- och quai-afgifterne hädanefter icke
måga användas annorlunda, än för deras rätta ändamål, föreslås, alt Rikets
Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära., det vederbörande
anbefallas, att föra serskildt räkning öfver inkomster och utgifter för
bro- och quai-byggnader vid Stockholm.’’
4 Allm. Besa).- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 128.
N:o 128.
Ank. lill Exp. Utsk, den 4 Dec. kl. 2 e. ra.
Betänkande, i anledning af motion om reglering af pastoraten
på Gottland och föreskrifter om Syn å Prestegårds-byggnader
derstädes.
Genom motion, som af Hedervärda Bonde-Ståndet är till Utskottet
remitterad» hafva Riksdags-Fullmäglige Christer Persson Sojdeby och Per
B&ttelsson Burge från Gottland föreslagit:
1 ;o att Rikets Ständer, genom underdånig framställning hos Kongl,
Majit, måga medverka till eli snart afgörande af den, långt före detta,
väckte, och ännu hos Kongl. Maj:t hvilande, frågan om en förändrad reglering
af Pastoralierne på Gottland, till lindring af den börda, som trycker
denna orts invånare, och hvaröfver under många år varit klagadt;
2:0 att, som Prestegårds-byggnaderne på Gottland i allmänhet skola
till antal och storlek vida öfverstiga hvad Lag och Författningar derom
stadga, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
förständigande för Konungens Befallningshafvande att föranstalta om sådane
Syner å berörde byggnader, som 1648 års Convenlions-Stadga löreskrifver,
till beredande af lindring i det Socknarne åliggande byggnads-besväret,
Sedan frågan om nedsättning af den till Presterskapet på Gottland
utgående tionden och fö ändring af sättet alt utgöra aflöningen för Presterskapet
derstädes redan under mänga år varit föremål för serskilda
framställningar, dels hos Kongl. Majit, dels hos Rikets Ständer, har Kongl.
Majit vid sista Riksdagen meddelat Rikets Ständer, hvad dittills blifvit
tillgjordt för reglering al Tionde-conventioner emellan lärare och åhörare
och, då försöken i delta afseende på det hela aflupit frugtlöst» i Nåder
förklarat, att, som Kongl. Majit linner vigten deraf att icke allenast
söka för närvarande bilägga den söndring emellan presterskapet och allmogen
på Gottland» hvilken förenämnde aflönings-fråga vållat» utan äfven
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, No 128.
5
att för framtiden förekomma dylika tvisters förnyande; men vid det inträffade
förhållande, alt hvarken presterskapet eller allmogen velat antaga
hvarandras anbud till förening om prest-rättigheternes utgörande, och
presterskapet ej eller ingått på det förslag, till de serskilda anspråkens
sammanjemkande, som Kammar-Collegium, i anledning af Konungens Befallnings-hafvandes
framställningar uppgjort, Kongl. Maj:t tillika insett att,
för detta ärendes bringande till annat slut, än det, som domstolar och
Embets-Verk, i fråga om aflöningen, vid hvarje serskildt fall, kunde åstadkomma,
fordrades åtgärder, som ej af Kongl. Maj:t allena berodde;
hvarföre Kongl. Maj:t ville inhemta Rikets Ständers mening öfver de grunder,
hvarpå Kammar-Collegii Förslag hvilade.
Rikets Ständer hafva, i anledning häraf, genom underdånig skrifvelse
den 1 December 1834» anmält, alt som Konungens Befall ningshafvandes
af Kammar-Collegium understödda förslag innefattade en genomgripande
förändring af hela kyrkoväsendet på Gottland, som icke utan
rubbning af presterskapets previlegier, kunde åstadkommas, hade Rikets
Ständer väl funnit frågan vara af previlegii-natur och den föreslagrie regleringen
icke kunna utan Preste-Slåndets begifvande företagas; men så väl
Presle-Slåndet, som de öfrige Riks-Stånden, hade funnit det hufvudsakliga
syftemålet med de åt förstbemälde Riks-Stånd förunnade previlegier
icke kunna vara annat än att trygga beståndet af kyrkoväsendets organisation
och af de utur Kyrkan uppkomne och med henne förbundne institutioner,
samt för detta ändamål garantera de rättigheter, hvilka blifvit
Kyrkans tjenare och lärarne vid undervisnings-verken tillerkände; pä hvilken
grund Preste-Ståndet icke eller för sin del velat, genom åberopande
af previlegierne, motverka en sådan reglering, hvaraf behofvet och fördelarne
voro af båda Statsmagterne erkände, då previlegiernes hufvudgrunder
lemnäs oförkränkte; och då, såsom skäl för en sådan reform, sig
företedde: att Gottlands invånare, utgörande en folkmängd af icke fyllest
3^,000 personer, hvaraf 22,000 mantalsskrifne och endast innehafvande
1096 förmedlade hemman, hittills ålegat, på den inskränkta arealen af 27
qvadrat mil, underhålla 92 kyrkor, 43 Kyrkoherdar, 8 Caplaner och 3
vice Pastorer, förklarade Rikets Ständer, såsom deras gemensamma mening,
att previlegierna icke ligga i vägen för den reglering inom kyrkoväsendet
på Gottland, som instämmer med Statens och de skattdragandes lättnad,
ulan hufvudsakligen rubba Presterskapets fundamentala rättigheter; äfvensom
Rikets Ständer förklarat sig öfyerlygade om behofvet al en reglering
6
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skol tes Betänkande, N:o 128.
i öfverensstämmelse med Konungens Befallningshafvandes på Gottland
och Kammar-Collegii förslag, genom Pastoratens sammanslående, så att
religionsvården kunde handhafvas af 24 Kyrkoherdar, Capellaner och
3 vice Pastorer; dock utan rubbning af närvarande presterskapets inneliafvande
lagliga rättigheter, och att af Kongl. Maj:t berodde att förordna
om en annan personal-reglering, i afseende på Kyrkoherdarnes och Capellanernes
antal, derest förslaget vid verkställigheten skulle finnas erfordra
någon förändring; och hafva Rikets Ständer slutligen, beträffande frågan
om kronotiondens användande, såsom hittills, lill understöd för presterskapets
på Gottland aflönande, öfverlemnat lill Kongl. M»j:t att tills vidare
disponera till församlingarnes presterskap så mycket af kronolionden,
som oundvikligen fordras för erhållande af det löningsbelopp, som Kammar-Collegium
föreslagit, dock att tionde-gifvarne i alla händelser icke
annorlunda må komma att utgöra Kronans andel af lionden, än uti Rikets
öfrige provincer, hvarest tionden levereras omedelbart lill Staten
och med vilkor tillika, alt dermed sådan reglering vinnes, som gifver lättnad
åt hemmansegarne och lemnar något öfverskott åt Staten.
Efter denna Rikets Ständers framställning, hafva yttranden ytterligare
blifvit infordrade, e] mindre från Konungens Befaflnings-hafvande,
än från preslerskapet och samtlige församlingarna på Gottland, och emedlertid
har Kongl. Maj:ts slutliga Nådiga pröfning af ärendet allt hittills
blifvit uppskjuten; hvarföre, då ärendets snara afgörande är af största vigt,
för att afhjelpa de med närvarande förhållande förenade flerehanda olägenheter,
som med skäl öfverklagas, Utskottet får tillstyrka
en underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t täckes, med anledning
af de infordrade handlingarne, besluta de ytterligare
föreskrifter och åtgärder, som kunna anses lämplige att bringa
detta ärende till ett snart och önskadt slut, samt allden
föreslagne anstalten alt, genom sammanslående af flere pastorat,
bereda lindring i löne-vilkorens utgörande, måtte egnas
den synnerliga uppmärksamhet, som den synes förtjena.
Hvad åter beträffar yrkandet, alt Konungens Befallnings-hafvande
eller vederbörande Aucloritet må förständigas att anbefalla verkställighet
af de i 1648 års Conventions-Stadga omförmälde Syner, så, enär 3:dje
Allm. Besv.- och Ekon-Ut skottets Betänkande j N'o 128. 7
punkten af samma Stadga innehåller, såsom orden lyda: "vid hvar Pre"stegård
skall hållas en Syn> och dä rätteligen prof vas och skattas, hvilka
”hus kunna vara nödige och hvilka till öfverflöd. De} som nödige äro,
”skola af Allmogen hållas, de andra efter handen afskaffas,” enligt hvilket
Stadgande församlingarnes invånare uppenbarligen äro berättigade att
sjelfve hos vederbörande Auctoriteter, påkalla Synernes förrättande, der de
finnas nödige, oell, i händelse de ändock åsidosättas, deröfver i laglig ordning
föra klagan, synas ytterligare föreskrifter i detta hänseende icke erfordras,
hvarföre Utskottet hemställer,
att motionen i denna del må förfalla.
Stockholm den 3o November 1840.
STOCKHOLM , Elmuns och Granbergs Tryckeri, i 84o. 1
Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Memorial, N\o 129, Betänkande 130. 1
N:o 129.
Ank. till Exp. Utsk. d. 16 Dec. 1840, kl. 1 c. m.
Memorial, om arfvode för extra Canzlie-bitrude.
Efter Rikets Ständers, genom bifall till Utskottets Memorial N.o 1,
leinnade serskilta tillåtelse, har väl Utskottet antagit en Canzlist med
Notarie-arfvode, för Diarii-föring oell för att gå Secreteraren till handa,
äfvensom för bestridande af förefallande Notarie-göromål; men som denne,
redan vid sistiidnc Mars månads början, mast anställas såsom Notarie vid
sammansatta Stats- och Ekonomi-Utskotten, der han tillika tjenstgjort såsom
Secreterare, hvarmed han ännu fortfar och förmodligen än ytterligare
kommer att fortfara, så har Diarii-föringen hos Allmänna Resvärs-Utskottet,
och det erforderliga biträdet i öfrigt, som icke medhunnits af de för
Afdelningarne antagna Nntarierne, mast bestridas af extra Canzlister,
hvilka väl, då de, på egen begäran, blifvit hos Utskottet anställde, förklarat
sig icke göra anspråk på arfvode, men likväl synas icke böra lemnäs
utan all godtgörelse för deras af Utskottet begagnade verksamhet; derföre
Utskottet hemställer
att, i likhet med hvad vid sista Riksdagen skett, ett halft
Canzlist-arfvode, beräknadfc från nästlidne Mars månads
början till innevarande månads slut, må anslås att, efter
disposition af Utskottets Ordförande, användas till ersättning
för begagnadt extra Canzlie-biträde.
Stockholm den 1C December 1840.
N:o 130.
Ank. till E*p. Utsk. dec 1 Mars 1841, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af vuckte frågor, dels om upphörande
af Fyr-, Båk- och Lots-afgifterne, och dels om förändrande
af vissa punkter i nu gällande Lots- Reglemente.
Till Utskottets handläggning hafva blifvit remitterade följande, angående
ifrågavarande ämnen, väckte motioner, nemi. af
lith. till R. St, Fröt. 1840 och 18ö Sami, 33 Haft. 1
2
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N:0 130,
l:o Herr F. Hegardt, som anfört, att, då erfarenheten visat, hvad
man och med skäl bordt förvänta af nu varande förhållanden, att. Svenska
så väl som utländska fartyg’, hvilka, i anseende till storm eller andra nödorsaker,
måste såsom vinddrifvare, under resa söka hamn annorstädes än
destinations-oi ten, sky Svenska kusten, då de äro den Norrska så nära, att
det möjligen låter sig göra att anlöpa den sistnämnda, så och emedan orsaken
härtill måste sökas i tvånget att här i Riket erlägga de temligen
dryga afgifter, som vid dylika vinddrifvares ankomst till Svensk kust deni
affordras, men hvilka i Norrige ej ega rum, fanne motionären sig böra
föreslå: att Fyr- och Båk-afgifter samt Sots-penningar, då lots ej gagnas,
med flere dylika kostnader, enligt hvad i nu gällande Författningar är stadgadt,
hädanefter icke måtte affordra^ så kallade vinddrifvare, enär ilen inkomst,
Staten af dylika vinddrifvare-afgifter kan påräkna, icke vöre af serdeles
betydenhet, hvaremot en för kuslboerne vida Öfvervägande fördel måste
vid afgifternes upphörande uppkomma genom säkerligen inträffande tätare
besök, än nu vore förhållandet, af vinddrifne fartyg, till hvilka ofta
ej obetydliga förråd af lifsmedel m. 11. förnödenheter kunna afsättas.
2:o Herr P. O. Norin, hvilken, lill förekommande af möjligt missbruk,
föreslagit det tillägg vid 20 § Andra Artikeln af Kongl. Reglementet
för Lots- och Bak-inrättningen i Riket, den lö Maj 1827, att för sådane
fartyg, hvilka äro förpligtade begagna lots, men vid stationen icke
erhålla någon behörigen antagen oell ansvarig Krono-lots och icke elier
segla under annat fartygs skot, lots-penningar icke må, vid stadgadt ansvar,
beräknas eller tagas. Och har Herr Norin derjemte, uti serskild
motion, efter framställning af den mindre fördelagtiga ståndpunkt, hvarpå
Lotsverket sig för närvarande befinner, och vådan deraf, att fartyg och
egendom skola på okände farvatten anförtros åt lotsar mot dryga arfvoden,
då desse knappast känna sina egne farleder och äro dessutom råa och okunniga
personer, hvilka sakna all disciplin och kunskap i yrket, ansett, att en
revue i allmänhet af denna inrättning, hvilken helt och hållet borde reorganiseras,
måtte företagas, så vida Svenska sjöfarten ej skall blottställas
allt för mycket och förtroendet hos utkindningen alt besöka Svenska kusterna
ej vidare förloras; samt i följd deraf föreslagit: l:o att Lotsverkets
tjenstemän och Officerare, Lots-åldcrmännen för stationerne inberäknade,
måtte aflönas af anslag från Handels- och Sjöfarts-fonden; 2:o att hvarje
välfrejdad person må berättigas att, oberoende af redan varande lots-antalet,
till lots blifva antagen, sedan han inför lots-åldermannen och Ombud
från Skepps-redarne inom Lots-districtet ådagalagt full kännedom om far
-
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N.o 130.
3
vattnet, dock moil rättighet för dessa Ombud att med sökanden i ämnet
anställa den pröfning sorn deni synes lämplig, äfvensom att sökanden, emot
deras intygande, ieke rnå lill lofs antagas, hvaremot den sökande, som af
Ombuden blifvit godkänd, eger, i händelse af lots-äldermannens afslag, att
vända sig tili Lotsverkets Styrelse, som då har att pröfva förhållandet och
öfver ansökningen besluta; 3:o att sjöfarande må berättigas att, så väl vid
in- sorn utgåendet, oberoende af tour, antaga den lots, till hvilken de hafva
förtroende; dock åligge det lotsarnc att, i likhet med nu gällande föreskrifter,
i tour uppehålla sig vid de yttre skären och i sina båtar vara de
sjöfarande till mötes, utan hinder för de öfrige lotsarne att härvid uppträda
i täflan med de tourhafvande; och 4:o att lots-penningar böra oafkortade
tillfalla den, som verkställ t lotsningen, och hvilken det åligger att, för
hvarje lotsning, vid hemkomsten till lots-åldermannen öfverlemna intyg från
Skepparen om sitt förhållande.
3:o Mais Persson från Stockholms Län, med hvilken Anders Normark
från Westerbottens Län sig förenat. Denne motionär har anfört, att,
ehuru Svenska fartyg i Bottniska Viken från urminnes tider varit befriade
från det tryckande onus att, äfven då de icke sådant åstunda, taga lots,
hvilket jemväl syntes öfverensstämma med 2 § 1 Art. af Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning och Reglemente, angående lots- och båk-inrättningen i
Riket dea 16 Maj 1827, emedan Bottniska Viken icke vore att anse för
hvad i nämnde § kallas öppen sjö, har Lotsverket likväl, efter år 1836,
tilivällat sig den myndighet att så förstå ofia omförmälde §, att hvarje fartyg,
större eller mindre, vid segling i Bottniska Viken måst underkasta
sig den skyldighet att, då de, i hvad hamn sorn lieldst, insegla från sjön,
vare sig som vinddrifvare eller stadda pa väg till lossningsorten, taga lots
om bord, för att till honom erlägga lotspenningar, utan att samma lots
gjort dem det ringaste biträde, och hvaraf uppkommit många stridigheter
emellan de sjöfarande samt lotsarne och Lotsverkets tjenstemän. År 1837
anförde så väl större delen af den allmoge, hvilken norr om Stockholm
idkar landtmanna-seglalion, som flere af de norra städernas invånare hos
Kongl. Maj:t underdånig klagan deröfver, alt en af deras vigtigaste näringsgrenar,
sjöfarten, hufvudsakligen emellan de invid Bottniska Viken befintlige
inhemska hamnar, i betydlig nion led genom den i senare tider ålagde
skyldighet att, under resa med egna fartyg lill och ifrån berörde hamnar,
äfvensom från egna stränder till hufvudstaden, taga lots till nästa lots-ombvte,
hvarje gång de bcgåfvo sig inomskärs eller anlupo hamn, hvaraf
uppkomtnc för dem väsendtlig» olägenheter, dels genom kostnader af ett,
4
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskoitels Betankande, N:o 130.
i anseende till missgynnande vindar ofta under samma resa orsakadt flerfaldigt
iakttagande af denna föreskrift, dels ock af inträffande tidsutdrägt onder
afbidan af lots vid de till samma lotsplats liktidigt inkomne fartyg;
och erbödo klaganderne sig att, hvarje gång fartyg lossar last, erlägga en
så kallad lols-afgift per fot till förhöjning af lotsarnes löner, i fall sådant
skulle behöfvas. Denna framställning bar likväl af Kongl. Maj:t blifvit i
Nåder afslagen, äfvensom Kongl. Maj:t, genom Nådigt Utslag den 9 Juni
1837, förklarat Bottniska Viken för öppen sjö samt att 1 Art. 2 g i 1837
års Lots-Stadga borde i enlighet dermed tillämpas. Motionären anmärker
vidare, dels att lotsarnes antal ej är tillräckligt, enär ofta flere fartyg på
en dag inkomma från sjön, hvarigenom loisarne blifva så upptagne ined
penninge-uppbörd , att de ej hinna med att passa på sin skyldighet; och
dels att fartyg, derest de kunnat komma förbi lots-plats utan alt betala,
af den orsak, att alla lotsarne varit utgångne, saint sålunda ej begagnat
lots, måste, sadant oagtadt, innan desamma få ineiarera i inlopps-tullkammaren,
erlägga folia lots-penningar; och då härtill lägges det besynnerliga
förhållande, att Finnar, fastän utländingar, ända till 1838 hafva fritt inpasserat
med sina fartyg, så förmodades de mest talande skäl vara för handen
att söka tillvägabringa ändring i det anmärkta missförhållandet, hvadan
motionären, till inrikes sjöfartens upphjelpande, föreslagit: l:o alt Bottniska
viken till och med deri så kallade Söderarmen icke hädanefter ina anses
för öppen sjö, utan må det vara tillåtet för hvart och ett Svenskt inrikes
orter emellan seglande fartyg att få passera in och ut, till och ifrån
hamnar och lastage-platser vid denna vik, utan att vara förpligiade, sä
framt de ej sjelfve sådant åstunda, att nyttja och betala Krono-lots, hvilken
skyldighet deremot borde tillkomma alla Finska fartyg, som segla i
Svenska farleder; 2:o att hvarje fartyg endast i lossnings-orten bör erlägga
afgift, nemligen bestämd per fot, för att tili Lots-verkets bästa användas;
och 3:o att de serskilde föreskrifterne, angående inrikes och utrikes sjöfart
i Lots-Reglementet måtte så förtydligas, att ej dim ena § må stå i strid
med den andra eller ordalagen gifva anledning till någon misstydning.
H vad sålunda blifvit anfördt och yrkadt, har Utskottet i öfvervägande
tagit, och går nu att de gjorda framslällningarne besvara i den ordning,
de här ofvan äro upptagne. Beträffande således först frågan om upphörande
af afgifter, som enligt gällande Författningar böra af vinddrifna fartyg
erläggas, så får Utskottet vördsamt anföra, att Kongl. Maj:t, i anledning
af Rikets Högloft. Ständers vid sistförllutne Riksmöte i detta ämne gjorda
underdåniga hemställan, under den 29 November 1834, i Nåder förklarat,
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottets Betänkandej N.o 130.
5
”att fyr- och båk-afgift icke bör erliijyjfas af samma fartyg mer än en gäng,
om (lotan, såsom vinddrifvet, återkommer lill den hamn, hvarifrån det först
utgått eller ock till annan Svensk hamn, utan att under tiden hafva lossat
eller lastat.” Då Utskottet icke kan biträda den åsigt, att dylika fartyg
böra belt och hållet fritagas från ifrågavarande afgifter, emedan de anstalter,
för,hvilkas upprätthållande afgifterna utgå, äro lika angelägna för seglationen,
ehvad fartygen af nödorsaker tvingas eller annars bestämmas alt
söka kusten, och en sådan befrielse skulle verka till en betydlig minskning
af dessa afgifter, anser Utskottet, att all den lindring i detta hänseende,
sorn billiglvis kan fordras, redan är medgifven, hvadan Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande yrkande måtte förfalla.
Hvad åter angår framställningen om det tillägg vid 20 § 2 Art. af
Kongl. Reglementet för Lots- och Båk-inrältningen i Riket den 16 Maj
1827, att lotspenningar icke måtte beräknas eller tagas för sådane fartyg,
hvilka äro förpliglade att taga lots, men vid lots-stationen icke erhålla någon
sådan och icke eller segla under annat fartygs skot; så, enär berörde
Nådiga Reglemente ingalunda föranleder dertill, alt fartyg, som, oagtadt
gifven signal, hvarken erhålla serskild lots eller få segla under annat fartygs
skot, äro pligtige att erlägga lotspenningar, och uti 27 § stadgas ansvar
för den, som fordrar och uppbär höyre umgälder, än Förordningen bestämmer,
under hvilken straffbestämmelse otvifvelagtigt hörer det fall, att
umgälder fordras, der sådane efter Förfatlningarne icke ega rum, förmenar
Utskottet häraf följa, att något serskildt stadgande i detta hänseende icke
är af nöden, hvadan Utskottet hemställer,
att Herr Norins motion i denna del måtte lemnäs utan
afseende.
Då Herr Norin föreslagit en revue och reorganisation af Lotsverket
i allmänhet och Mats Persson yrkat, att Lots-Reglementet måtte så
förtydligas, att icke den ena §:n må stå i strid med den andra eller ordalagen
gifva anledning till misstydning, bar likväl ingen af dessa motionärer
bestämdt uppgifvit, hvilka förändringar, som åsyftas med berörde förslag,
eller hvilka felaktigheter i Lotsverket och det derföre gällande Reglementet,
som borde föranleda den föreslagne åtgärden — Utskottet saknar
således uti motionerne all egentlig ledning för den påkallade granskningen,
och dertill fordras dessutom ovilkorligen en förberedande undersökning och
utredning af vederbörande Embetsmyndigheter med fullständig kännedom
om de serskiita local- och sakförhållanden, hvarefter den ifrågavarande^ an
-
6
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets BetänkandeN:o 130.
stallen måste lämpas. — En underdånig: framställning härom till Kongl.
Majit Iian iclie anses behöflig elier lämplig, då, enligt hvad Ulslioftet liar
sig bekant, Förvaltningen af Sjö-ärendena, elter Kongl. Majits Nådiga befallning,
för närvarande förehafver till utarbetning förslag till förändringar
af nu gällande Lotsförfatlningar, hvarigenom de rättelser, motionärerne isulina
hafva åsyftat, torde tillvägabringa»; och får Etslsottet till följd häraf
tillstyrka,
att Herr Norins och Mats Perssons framställningar om en
allmän granskning och reorganisation af Lotsverket och derom
gällande Reglemente icke må till någon Rikets Ständers
åtgärd föranleda.
Beträffande 3Iats Perssons motion, att Bottniska Viken hädanefter
icke må anses för öppen sjö, i följd hvaraf hvart och ett Svenskt, inrikes
orter emellan seglande, fartyg, boede befrias från skyldigheten att taga lots,
så, och då Utskottet anser det ganska betänkligt att uti ifrågavarande fall
biträda motionärens önskan, får Utskottet till stöd för denna sin åsigt vördsamt
anföra, att grunden till det i 2 § af Lots-R eglé menfot förekommande stadgande,
”att lots bör begagnas vid all fart från öppna sjön till nästa lotsombyte,
” härleder sig, i Utskottets ianka, tvifvelsutan dir i från, dels alt
lotsarne böra i öppna sjön suppléera tullbevakningen, oell dels att de afen
med visshet påräknad lolsförtjenst böra uppmuntras till påpasslighet. På
sätt motionären jemväl uppgifvit, anhöllo ätskillige Skeppare och Borgare
i Rikets norra städer år 1837 i underdånighet hos Kongl. Majit om slen
förklaring öfver ofvanåberopade stadgande, att detsamma icke borde tilläm
o
» s o
pas pa fartyg, som segla i Bottniska Viken, hvilken således icke eller borde
anses för öppen sjö, men berörde ansökning Lief, jemnlikt Kongl. Majits
Nådiga Resolution af den 9 Juni samma år, utan afseende lemnad på uppenbarligen
goda skäl, ty om ifrån det ifrågavarande stadgandet något undantag
skulle göras för sjöfarten i Bottniska Viken, klefve o! vifve lagligt följden,
att lots-uppassningen derstädes skulle belt och hållet råka i förfall.
Lotsarnes bergning är der, så väl som annorstädes, hufvudsakligen beräknad
på lotsningsförtjenstcn, synnerligast af fartyg, som komma från öppna
sjön; och om desse fingo efter godtycke taga lots eller icke, är det ej troligt,
att lotsarne skulle anstränga sig och, såsom ofta är fallet, våga lifvet,
för alt gå dessa seglare till mötes, då biand desse knappast hvarannan antoge
lotsarnes biträde. För att tillhålla lotsarne påpasslighet, äro, i anseende
till kustens vidsträckthet, knappt någre controller möjlige, utan de
mäste dertill eggas af utsigten på förtjenst; och att denna äfven under när
-
Allm. ficsv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N-.o 130.
7
varande förhållanden vid Bottniska Viken icke är betydlig:, torde säkrast,
efter hvad upplyst blifvit, kunna bedömas deraf, alt Lotsverket inåst vid
flere lotsplatser derstädes anslå extra arfvoden till lotsbeljeningen, emedan
skicklige personer icke kunnat erhållas för den i stat bestådda lönen samt
lolsuiugsförl j ensten.
1 afseende dernäst på motionärens framställning derom, att Finska
fartyg matte förpliglas att, vid segling i Svenska farleder, alltid laga lots,
får Utskottet vördsamt upplysa, att, jemnlikt 1 §:n i Kongl. Kungörelsen
den 24 Augusti 1838, angående hvad i afseende på handeln och sjöfarten
emellan Sverige samt Ryssland och Finland, iagttagas bör, är vordet stadgadt,
”att Ryska och Finska fartyg skola uti Svenska hamnar behandlas, så
väl vid inkommandet som utgåendet, i likhet med inhemska fartyg, i anseende
till hamn-, läst-, bak- och lots-afgifter, äfvensom hvarje annan afgift
eller pålaga, som utgöres antingen till Kronan eller till städer eller till
hvilka serskilda inrättningar sorn helst, på hvad grund eller under hvad
namn det vara må.”
Till följd häraf hemställer Utskottet,
att motionen om befrielse för Svenskt fartyg från skyldigheten
att begagna lots å Bottniska Viken och om åliggande
för Finska fartyg alt denna skyldighet iagttaga, må lemnäs
utan afseende.
För ett allmänt antagande af det förslag, Mats Perssons motion innehåller,
att uppbörd af lotspenningar må vid lossningsorten ske på en gång
för hela resan, sorn ett fartyg verkställt, då det anmäles till lossning, möter
utan tvifvel mångenstädes binder, derigenom, att, vid ett sådant uppbördssätt,
medlens fördelning och liqviden med lotsarne blefve invecklad,
och att lotsarnes godtgörelse fördröjdes, utöfver hvad deras i allmänhet
knappa vilkor medgifva; men den betänklighet, som i detta afseende företer
sig, gäller i synnerhet, der lots-stationerna äro aflägsna från hvarannan,
och der är en förändring af närvarande uppbördssätt mindre behöflig i
samma mon, som seglationen mindre ofta uppehälles af lols-liqviderne; hvaremot,
der flere lots-stationer inträffa inom en kortare sträckning, seglationen
på ett ganska eftertänklig! sätt hindras genom afgifternes erläggande
vid hvarje station, och der synes den anstalt kunna åstadkommas, att afgifterne
för flere stationer måge på en gång erläggas, utan att något känbart
uppehåll derigenom förorsakas; hvarföre Utskottet tillstyrker,
att Rikets llöglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att, der locala förhållanden det medgifva, den
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande ^ N.o 131.
anstalt vidtages, att lotspenningar för flere stationer måga
på en gång och helst vid lossningsorten få erläggas, och
segelfarten såmedelst befrias från det uppehåll, de serskilda
lirjviderna föranleda.
Stockholm den 21 Januari 1841.
N:o 131.
Ank. till Exp. Etsk den 1 Mars 1841, kl. 1 e. ra.
Betänkande, angående föreslagen förenkling af Titulaturer i
Em bets s k rifve Is e r lill och frun Embetsverk oell enskilde
personer.
Hans Excellence Herr Grefve Lowenhjelm, Gustaf, har genom en
från Högloft. Ridderskapet och Adeln remitterad motion föreslagit: ”att
Rikets Ständer i underdånig önskningsväg ingå till Konungen med anhållan,
det täckes Kongl. Majit fullborda Regeringens äldre åtgärder till Canzli-stylens
förenklande, såmedelst], att derom lemnade föreskrifter utsträckas
till alla uti embetsskrifvelser till och ifrån Embetsverk och enskilde
personer förekommande titulaturer, och att dessa inskränkas till det, som
personernes behöriga betecknande jemnt kräfver.
Utskottet delar motionärens åsigt, att enkelhet i embets-skriftvexlingen
bör iagttagas, och att således allt öfverflödigt upprepande af titulaturer
må undvikas; men sådant heror endast af bruket, hvilket säkert sjelfmant
lämpar sig efter hvarje tids olika fordringar, derföre hinder icke möter
uti någon gällande föreskrift, helst tvertom den åsyftade enkelheten hufvudsakligen
redan är genom Författning påbjuden; i anledning hvaraf, och
då dessutom ämnet synes icke vara af den vigt, att det påkallar någon
Rikets Ständers framställning till Kongl. Majit, Utskottet hemställer,
att Hans Excellence Herr Grefve Löwenlijelms ifrågavarande
motion icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februari 1841.
Nio 132
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande> N.o 132.
9
N:o 132.
Ani;, till Gxp. Utsi; d. 1 Mart 1841, kl. 1 t. m.
Betänkande, i anledning af v acki motion, att Läkare, sorn an
ställas
vid Bruk eller hos menigheter, må vara pligt ige
att under krig tjenstgöra vid Arméen.
Sedan Utskottet, igenom Betänkande N:o 48, tillstyrkt, att Läkare,
som, efter enskilda aftal, anställas hos menigheter eller för bruk, fabriker
och andra inrättningar å landet, för hvilka en större arbetspersonal är
upptagen, ina, i mon af befattningens vidsträekthet och vigt, åtnjuta befordringsrätt,
med vilkor, att, innan en sådan Läkare anställes, SundhetsCollegiuin
yttrar sig om bans competens, samt för öfrigt att Läkaren, i
fråga om vaccination, medico-legala besigtningar och sjukvården vid inträffande
farsoter inom bans tjenslgöringsort, är, lika med de på stat an
ställde
Läkarne, skyldig att ställa sig till efterrättelse vederbörande embetsmyndigheters
föreskrifter; bär Herr Rosenschöld, Nils Hadolf, genom en
från liidderskapet och Adeln remitterad motion, föreslagit, att sådane Läkare,
emot åtnjutande af den föreslagne befordringsrätten, måtte vara förpligtade
att, under krig, vid anfordran tjenstgöra vid arméen, med den
grad, lön och befordringstur, till hvilken vederbörande Embetsmyndigheter,
på grund af deras skicklighet och tjenstetid, kunna finna dem berättigade,
och med iagtlagande för öfrigt, att de Läkare anbefalldes först alt
inträda i Statens tjenst, hvilka voro yngst, anställda bos mindre talrika menigbeter
och på de närmast städerna belägne orterna.
Då det sålunda framställda förslaget åsyftar en utsträckning af de,
genom Utskottets åberopade Betänkande, föreslagna vilkoren för de ifrågavarande
Läkarnes befordringsrätt, och detta Betänkande redan är af Rikets
Ständer bifallet, kan berörde förslag icke antagas utan rubbning af Rikets
Ständers sålunda fattade beslut, och i alla fall kan Utskottet icke inse något
skäl, hvarföre skyldigheten att tjenstgöra vid arméen skulle, såsom
vilkor för befordringsrätt, påbördas dessa mera än andra Läkare, som icke,
efter egen ansökning, äro vid arméen anställde; och får Utskottet således
hemställa,
att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 25 Februari 1841. '
Bih, till R, St. Prat. 1840 och 1841. 8 Sami., 33 Hafi.
2
10
Allm, Besv, och Ekon,-Utskottets Betänkande, N\o 133,
N:o 133.
Auli. till Exp. Utsk. den 1 Mars 1841, lil. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om medverkan
för af skaffande af Slafveriet pä Ön 8: t Barthelemy.
Genom motioner, inom Preste-Ståndet af Herr Professoren Geijer,
och inom Borgare-Ståndet af Herr C. F. Geijer, är anfördt: att, ehuru
Sverige, genom Tractaterna med England af den 6 November 1824, och
med Frankrike af den 21 Maj 1836, slutit sig till det ädla förbund, som
bemödar sig att undertrycka slafhandeln samt, genom Kongl. Förordningen
af den 7 Januari 1836 och tillägget dertill af den 1 Mars samma år, all
slafhandel är belagd med lifsstraff, linnes likväl en Svensk tillhörighet, der
slafveriet är inhemskt, der slafvar följagtligen kunna köpas och säljas, nemligen
ön S:t Barthelemy. De meddelanden, Konungen vid hvarje Riksdag
låter komma till Ständernas kännedom oin Coloniens tillstånd, skulle berättiga
dem att deröfver yttra sig, och detta måste blifva en pligt, dä mensklighet
och rättvisa dertill uppfordra. Redan i den Nådiga Skrifvelsen lill
Rikets Ständer af den 0 April 1835, yttrar Sig Kongl. Maj:t, att den genomgripande
förändring, som för Vestindien uppstått, genom Engelska Regeringens
välgörande beslut att upphäfva lif-egenskapen för Negrerne i sina
Colonier, i afseende på de öfrige, påkallat deras Regeringars allvarliga och
faderliga uppmärksamhet. Motionärerne hafva ansett det Rikets Ständer
värdigt, att uttrycka den önskan, det slafveriets upphörande på Sveriges enda
Coloni och medlen till detta ändamåls vinnande företrädesvis blifva föremål
för en sådan välgörande uppmärksamhet, derföre det är föreslaget,
under åberopande af 56 § Riksdags-Ordningen, att Rikets Ständer hos Kongl.
Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täckes anbefalla och till Ständernas kunskap
låta komma en undersökning om slafveriets tillstånd på ön S:t Barthelemy,
samt om de tjenligaste medlen för slafveriets afskaffande derstädes.
Utskottet delar de åsigter, som sålunda blifvit framställde, och föreställer
sig, till följd deraf, att, då slafveriet ännu fortvara»- inom en, Svenska
Kronan underlydande besittning, Rikets Ständer linna sig af begreppet
om menniskovärde på det högsta uppmanade att påkalla dess afskaffande,
hvarföre Utskottet tillstyrker,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Kongl. Maj:t täckes i Nåder tillse, huru slafveriet
å ön S;t Barthelemy må kunna afskaffa», och vidtaga alla
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, N'.o 134. 11
de utvägar, som för vinnande af detta vigtiga ändamål kunna
beredas och finnas lämplige.
Stockholm den 25 Februari 1841.
N: o 134.
Anis. till Exp. Utsls. ilen 1 Mars 1841, kl. 1 e. n.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets Betänkande
N:o 104, angående vilkor för befordran till Krono-Läns
mans-tjenster.
Sedan Utskottet, genom Betänkandet N:o 104, tillstyrkt en underdånig
anhållan hos Kongl. Majit om den föreskrift, att, innan någon må
befor d ras till Länsman, skall han, om han icke vid Academie aflagt examen
för inträde i Rättegångs- eller de Civila Förvaltningsverken, inför
Landshöfdinge, i närvaro af Landskamererare och Lamlssecreterare, aflägga
prof af skicklighet i de till tjernsten hörande ämnen samt deröfver erhålla
vittnesbörd af omförmälde embete- och tjenstemän, hvilka följagtligen
alla ega att i pröfningen deltaga $ så har detta Betänkande blifvit bifallet
af Ridderskapet och Adeln samt 1’reste-Ståndet, men afsläget af BondeStåndet
och återremitteradt af Borgare-Ståndet, i anledning af anmärkningar,
som sammanstämma deri, att den föreslagne examen förmenats icke
motsvara ändamålet, derföre i stället är föreslaget, dels att Cameral examen,
allagd vid Academie, måtte föreskrifvas såsom vilkor för befordran till KronoLänsmans-tjenster,
men denna föreskrift icke gå i verkställighet förrän 10
år efter det Författningen utfärdas, på det tillräckligt antal ämnen för dessa
tjenster må hinna att bilda säg, dels alt ingen annan pröfning måtte föreskrifvas
än den, som man måste föreställa sig, att Konungens Befallnings
hafvande alltid iagitager vid tillsättande af dessa tjenster, till följd af hans
åliggande att tillse, det endast skicklige personer dertill användas.
Utskottet har, genom det afgifne Betänkandet, yttrat sig om de hinder,
Utskottet ansett möta för antagande af det redan genom första motionen
framställda förslaget, att Cameral-examen måtte åläggas såsom vilkor
för befordran t i il Läusmans-ljcnsler, och äfven anfört de skäl, på grund
hvaraf Utskottet ansett en annan offentlig pröfning böra, såsom sådant vilkor,
föreskrifvas $ och som Utskottet af anmärkningarne icke funnit ankd
-
n
Allni, Bcsv.- och Ekon.-Ulskottels UtlåtandeN'.o 135.
ning alt förändra detta yttrande, hvilket dessutom utgör en jemkning af
hvad, som i motsatt rigtning blifvit genom anmärkningarne yrkadt,
anser sig Utskottet böra förblifva vid sitt förut i detta ämne
afgifnc förslag.
Stockholm den 25 Februari 1841.
N:o 135.
Ank. till Exp. Utsk. den 1 Mars 1841, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af f öreslagen Dislricts-Jördelning inom
Stockhol ms Län vid de årliga Marhegångs Taxornes upprättande.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet fått emottaga en af
Riksdagsfullmägtigen Eric Jansson från Stockholms Län väckt motion, deruti
han, med föranledande af bemälde Stånds bifall lill det vid innevarande
Riksdag afgifne Utlåtande, i fråga bland annat om ändring deisi grundräntornes
utgörande, och dels i markegångs-sättningarne, samt till undvikande
af det allt för stora missförhållande, som i senare hänseendet förmodades
skola uppkomma inom Stockholms Län, der invånarnc i de närmast
omkring hufvudstaden belägna Härader uppenbarligen syntes kunna
afyttra sina varor med större beqvämlighet och mot högre pris än de, som
bo i aflägsnare delar af Länet, hvarigenom Krono-utlagornas utgörande i
contant blefve mindre känbart förde förre, än för de senare, — föreslagit,
att ett serskildt markegångspris sattes för Sollentuna, Wallentuna, Långhundra,
Erlinghundra, Färentuna, Sotholms, Svartlösa och Oknebo Härader,
samt Danderyds, Akers och Wermdö Skeppslager, inom hvilket distriet
varuprisen merendels äro grundade på de i hufvudstaden gällande
värden; och ett annat markegångspris åter för Seminghundra, Närdinghundra,
Frösåkers, Lyhundra och Sjuhundra Härader, samt Frötuna, Bro,
Wätö, Wäddö och Häfverö Skeppslager, derinom varu-värdena hufvudsakligen
bestämmas efter de pris, som, vid köp ortens invånare emellan, vanligtvis
der äro gällande.
Vid pröfningen af hvad sålunda förekommit, har Utskottet i främsta
rummet fästat sig vid den omständighet, att från Rikets Ständers sida ännu
icke blifvit fattadt något hufvudsaklig! beslut öfver den fråga, sora gif
-
Allm, Besv- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, N'.o 136.
13
vit anledning: till motionärens förevarande förslag; oell då i allt fall, efter
Utskottets förmenande, det i motionen åsyftade ändamål med mera fog kan
heredas å annan väg, än den, hvarigenom frågan nu blifvit gjord anhängig,
finnér Utskottet sig höra tillstyrka,
att Eric Janssons omförmälde förslag icke må till någon
Rikets Ilöglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februari 1841.
N: o 136.
Ank. till Exp. Utsk. Hen 1 Mars 1841, kl. 1 «. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga or: vidtagande af åtgärder,
i afseende på Rikets Sjömagt till handelns trygg-ande.
Med Protocolls-utdrag af den 5 December nästlidet år, har från
ITögloflige Ridderskapet och Adeln till Utskottet blifvit remitterad en al
Herr Nordensköld, Otto Guslaf, väckt motion, deri, med hänsyftning till
det beslut, Rikets Ständer, på grund af detta Utskotts under N:o 112 afgilne
Betänkande, vid denna Riksdag fattat, för vinnande af rättelse vid
beräkningen af tull-umgälderna i öresund, Herr Nordensköld föreslagit en
underdånig hemställan till Kongl. Maj:t, alt den för fäderneslandet och de
allt mer stigande handels-intressen nödiga sjömagt, såsom mest verkande
till oberoende och förkofran, så i ett som annat afseende, måtte fortfarande
vidmagthållas; och att, jemte användande af redan bestämde medel
till Flottans bemanning, Kongl. Majit i Kader täcktes för Rikets nu församlade
Ständer framställa behofvet om nödigt anslag för erforderliga
Convoy- och aflägsnare expeditioner, såsom enda vilkoret för att kunna
utsända örlogsfartyg till handelns tryggande, så väl i Öresund som å orter
mera afsides.
Till besvarande häraf, får Utskottet anföra, att, då genom det beslut,
hvarpå Herr Nordensköld grundat sin omförmälda framställning, Rikets
Ständer redan bestämdt uttalat deras åsigt om behofvet att skyndsamt
vidtaga de kraftigaste medel, för hämmande af de ingripande förluster,
som tid efter annan vederfarits Svenska handelsrörelsen, genom godtycklig
tolkning å Danska sidan af de med Sverige, rörande Sundska tull-umgäl
-
14
Allm, Besv.- och Ekon.-Ulskotlets Utlåtande, N.o 137.
derna ingångna tractater; oell, såsom följd af della beslut, hvilket vunnit
ännu mera vigt genom Rikets Ständers jemväl gjorda förklarande, att, i
allt hvad på dem ankommer, vilja understödja de kraftigaste och mest ändamålsenliga
åtgärder, som från Regeringens sida kunna i sådant afseende
komma att vidtagas, det numera ensamt beror på Kongl. Majlis höga bepröfvande
att bestämma sättet, hvarmedelst Svenska undersåtarne kunna
blifva tryggade vid helgden af de ingångna fördragen, anser Utskottet
aagot vidare yttrande i ämnet af Rikets Ständer icke böra ega rum3
i följd hvaraf Herr Nordenskölds ifrågavarande motion
icke eller kan till någon åtgärd å Rikets Ständers sida
föranleda.
Stockholm den 25 Februari 1841.
N:o 137.
Ani;, lill Eip. Utsi;, den i Man läll, 1.1. 1 c, m.
Utlåtande, i anledning af väckt förslag, att Beväringsskyldig
ge å Öland samt inom Norra och Södra Möre Härader
af Calmar Län hädanefter må till vapen-öfningar sammanträda
i Calmar stad.
Med remiss frat» Hedervärda Bonde-Ståndet, har Utskottet fått emottaga
ett af Riksdagsfullrnägtigen Peller Persson från Calmar Län afgilvet
memorial, deruti han, jemte omförmälan, att Beväringsmanskapet, så
väl från Norra och Södra Möre Härader inom nämnde Län, som äfven
från Oland, nu vid de årliga vapenöfningarne samlas å den så kallade
Hultfredshed, belägen 11 mil från sjökusten, fastat uppmärksamheten
derå, att afsiåndet mellan nämnde hed och medelpunkten af Södra Möre
Härad utgör nära 20 nili, oell att de Heste Ölandsboerne, sorn få färdas
lang och besvärlig väg, redan innan de kunna komma till Calmare-landet,
likaledes hafva 20 mil till den bestämda mötesplatsen.
På grund af detta förhållande, som Petter Persson ansett medföra
både onödig tidspillan och kostnad, enär det visade, alt de beväringsskyldige,
för att å mötesplatsen uppehålla sig endast 10 dagar, måste vandra
ungefärligen 40 mii, då fram och återvägen sammanräknas, har Peller
Persson föreslagit, såsom orden lyda: ”att om förmälde Ptv rings manskap
jjtlm. Besv,- och Ekon.-Utskottcts Utlåtande> JVio 137.
1fe
”fran Norra och Södra Möre Härader samt Öland, matte få sammanträda
”till de vanliga Yapenöfningarna med Calmar stad, der tjenlig’ plats för
”desamma ej saknas och förvaringsrum för klädespersedlar och ammunition
”kan beredas uti gamla Slottet, som lill ett dylikt ändamål synes vara
”ganska tjenligt”; hvarförutan Peller Persson tagit i beräkning äfven den
fördel, att i hamnen vid Calmar kunde förläggas kanonslupar, tillgängliga
för de beväringsskyldiges öfning i sjörensten, dertill mängden förmenade*
hafva fallenhet och håg.
Enligt Utskottets förmenande, kan en framställning, till ernående af
motionärens önskan, både med mindre omgång och lämpligare än, på sätt
som nu skett, göras anhängig omedelbart hos Kongl. Majit, som, i Sin
egenskap af Högste Befälhafvare, eger ensam bestämma 0111 arméens vapenöfningar;
och då, långt ifrån att förmoda, delfrågan, i den ordning väckt,
icke skulle omfattas med det afseende, hvartill omständigheterna kunde gifva
anledning, erfarenheten Ivertom visat, att, efter direct, till Kongl.
Majit gjord underdånig ansökning, framställningar, likartade med den förevarande,
vunnit åsyftad framgång, linner Utskottet, som vid sådant förhållande
ansett sig icke böra ingå i pröfning orri gilltigheten för eller b«-  hofvet af den föreslagna förändringen, sig böra tillstyrka,
att Petter Perssons omförmälde hemställan icke må till
någon Bikets Högloflige Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 Februari 1841.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskollels Betänkande, IV.o l38.
1
N:o 138.
Ank. lill Exp, Utsk. d. i4 Mars l84t, kl. i c. m»
Betänkande , i anledning af väckte motioner om Presterskapets
aflöning.
I delta ämne hafva till Utskottets handläggning blifvit öfverlemnade följande
niolioner, nemligen af
1:0 Herr Ribbing, Arvid, hvilken framställt det förslag, i afseende på
Prest-rättigheternes utgörande i contant, i stället för in natura, att vederbörande
Kronofogde borde efter markegångspris uppbära och redovisa Pastors
alla ordinarie presträttigheter, hvaremot de obeständige skulle utgå i
en bestämd och årlig afgift, som jemväl af Kronofogden uppbars, och hvilken
afgift borde genom convenlioner uppgöras i den ordning, sorn, i fråga
om prest-rätligheter, redan vore stadgad; och skulle, för den händelse att vid
desse convenlions-sammankomster icke någon öfverenskommelse kunde träffas,
liågorne derom öfverlemnas lill Konungens Befallningshafvande, som ålåg
afgifterne bestämma genom utslag, deröfver underdåniga besvär kunde hos
Kongl. Maj:l inom 3o dagar fullföljas. I uppbörds-arfvode egde Kronofogden
beräkna sig 2 af hundrade; äfvensom vid uppbörden möjligen uppkommande
tvister om afgifternes rätta belopp borde på här förut uppgifne
sätt, efter försökt convention, om den ej lyckades, upptagas, afgöras och
fullföljas samt spanmålen utgå utan förhöjning och forsel-lön, och tiden för
uppbörden ej utsättas förr än de, som utgjorde prest-rättigheterne, kunnat
hinna förvandla desamma i penningar;
2:0 Jöns Ersson från Wermlands Län, med hvilken vice Talmannen
Per Ericsson sig förenat. Efter framställd önskan att Kongl. Maj.ts Nådiga
Förordning den 28 Februari 1681, om Presterskapets samt Klockares löneinkomster,
måtte i åtskillige omständigheter varda ändrad, har motionären
föreslagit: 1:0 att uti vissa district af någorlunda lika local-förhållanden
en Comité af trovärdige och sakkunnige män måtte tillsättas, till utrönande
af det billiga och lämpliga uti ifrågavarande ämne , oell hvilken Comité
egde alt uti afgifvande betänkande upptaga några vissa artiklar, såsom Råg,
Korn och Hafra, i stället för i Författningen förekommande Ärter, Bönor,
Bih. lill R. St. Prol. 1840 och i84'. 8 Sami. 34-de Haft. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut slotte Is Betänkande, N;0 i38.
Humbla, Hampa, Lin, Rofvor, Kål jemte Qvick-tionde, hvilka senare poster
svårligen kunna controilei as, men af boställs-innehafvaren utan tvifvel umbäras;
och förmente motionären, att lysningspenningarne kunde såsom vederlag
ökas något öfver hvad de förut, en ligt gällande Författning, varit, samt
bestämmas efter hvarje manspersons förmögenhet, hvartill antingen fastighetens
taxeringsvärde tages till grund eller, om han icke eger jord , näring
och rörelse, dock att i intet fall lysningspenningarne må öfverstiga 2 R:dr
Banco, chartae-sigillatae-afgiften deruti äfven inberäknad; 2:0 att Smörtionden
må bestämmas efter hemmanens taxeringsvärde , såsom mest räitsenligt;
3:o att Brudvigsel bör vara betald med 12 sk. för hvarje par samt
Kyrkogång efter barnfödsel 8 sk., allt Banco; hvaremot presten bör för
Socknebud erhålla betalning efter godtycke af den, som honom besvärar, om
vägen är lång och besvärlig, samt fri sk juls fram och åter; dock att fattigt folk
i detta afseende måtte åtnjuta sin själavård utan afgift; och 4:o alt afgifter vid
barndop samt likstol måtte till alla delar försvinna; och har motionären derjemte
framställt, att de pastorat, som redan hafva löne-conventioner upprättade
och fastställde, måtte, under den bestämda tiden, vid desamma förblifva,
samt derefter det blifvande nya förslaget lända till efterrättelse eller ock
ny convention upprättas, som ömsesidigt erkännes och fastslälles;
3:o Magnus Persson från Wermlands Län, med hvilken Per Hansson
från samma Län sig förenat: att Kongl. Förordningen af den 8 Februari
1681, rörande Kvrkoherdarnes pastoralier, såsom för närvarande tid alldeles
otjenlig och till och med oanvändbar, måtte helt och hållet upphäfvas samt
i dess ställe efter nutidens anda och kraf ny Författning i detta ämne upprättas
och utfärdas;, och har motionären, som ansett omöjligt att en Förordning
i detta afseende kan upprättas, hvilken, i anseende till de olika
localförhållanden samt de olika landtmanna-producter, sorn i olika Län framalstras,
blefve lämplig för hela Riket, förmenat, det en Comité, bestående
af Landshöfdingen i Länet, Contracts-Prosfen, med flere, som af vederbörande
kunde anses nödige, samt deputerade från hvarje pastorat, borde i
hvarje Län eller Stift nedsättas, hvilken egde alt uti de pastorat, der icke
redan convention emellan Pastor och Församlingen blifvit träffad, antingen
för bestämda år eller under pastors tjenstgöringstid , med fästadt afseende
ä så väl kyrkoherde-boställets bättre eller sämre beskaffenhet, ortens mer
eller mindre bördighet, pastoratets större eller mindre folkmängd, m. m.,.
bestämma Kyrkoherdarnes årliga ordinarie lön af hvarje pastorat, jemte deras
tillfälliga sportler , hvarifrån lik väl likstols-afgiften ovilkorligen borde uteslutas,
och hvilken löne-convention kunde på en viss lid, t. ex, 5o år, fastställas;;
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollets Betänkande, W.-o l38.
3
4:o Petter Mårtensson från Jönköpings Län, hvilken, under förmenande
att Presterskapets närvarande aflöningssätt är i högsta måtto olämpligt
och i hög grad bidrager alt störa det goda förstånd , som bör finnas
emellan religions-läraren och åhöraren, föreslagit att presternes löner mätte
i ett för allt utgå i spanmål, eller dess värde efter markegång, på landet
efter hemmantal och mallag, samt i städerne efter fyrkar och matlag, eller
hvad annan beskattningsgrund, sorn för serskilde städer kan vara vidtagen,
äfvensom att dessa löner mätte uppbäras i sammanhang med Kronouppbörden;
5:o
Måns Månsson från Calmar Län, att ehuru, genom Kongl. Kungörelsen
den 3 April 1816 samt Kongl. Brefven den 3 Juli 182c) och den
28 Maj i83o, visserligen vore påbudet, att conventioner om Presterskapets
rättigheter borde af församlingarne vid inträffandetjenstledigheler upprättas,
det likväl kan hända, alt församlingar finnas, der slike conventioner icke
kunna komma till stånd, i hvilken händelse presten eger uttaga sina rättigheter
enligt 1681 års Kongl. Förordning, hvilket äfven är fallet inom de
församlingar, der vid tidigare skedda prest-lillsättningar föreningar icke blif-vit
träffade. I sådane församlingar uppstå ofta tvister emellan de lönande
och löntagaren, hvilka tvister icke sällan hafva sin grund uti otydligheten
af de bud, Författningen innefattar. Så t. ex. stadgar nämnde Förordning
att Capellanen skall i lön af Församlingen hafva en halfspann säd af hvarje
hel eller hall gård, hvilkeldera bestämmes likväl ej, och Klockaren 3 kappar
säd af hvarje bonde, utan att närmare uppgifves, om ordet bonde här
afser den, som eger ett hushåll eller ett hemman. Följden af sistnämnda
otydliga stadgande har i en eller annan församling i motionärens hemort
blifvit den, att en possessionat, som innehafver en mängd hemman inom
församlingen, hvilka han sammanslagit till ett bruk, för alla dessa hemman
likväl ej vill i lönen till Klockaren deltaga med mer än 3 kappar säd ,
ehuru han vid Klockarens tillsättning begagnat röst för hvarje hemman
serskildt. I följd häraf har motionären ansett sig böra föreslå, att dessa
båda stadganden måtte blifva ändrade eller förklarade , så att någon tvist
om deras rälta förstånd ej bör uppkomma, samt att rösträttigheten i allmänhet
må tagas till grund för aflöningsskyldigheten;
6:0 Anders Nilsson från Östergöthlands Län: att enär vederbörande
auctoriteter i fullkomlig motsatt mening tolkat 168 r års Kongl. Förordning
i hvad densamma rörer Comministrarnes löner, sålunda, alt deri förekommande
stadgandet: ”att den så kallade Capellans-skeppan skall utgöras med
en half spann säd af hvarje helt och halft hemman”, gifvit anledning dertill,
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande, N.-o i38.
alt Comminister af sådane hemman, hvarpå brukare anlagils, fordrat lika
afgift af brukare och egare, eller dubbelt emot hvad skäligen erläggas bordt,
och hvilket föranledt till obehagliga tvister lärare och åhörare emellan,
funne motionären sig föranlåten yrka , att en revision af nämnde Nådiga
Förordning måtte företagas, hvarigenom ifrågavarande föreskrift kunde blifva
så bestämd, att någon misstydning deraf ej vidare kommu att ega rum;
och hafva Peter Persson från Ädelfors, Johannes Johansson och Peter
Mårtensson fiån Jönköpings Län, Johan Andersson från Upsala Län, Johannes
Persson från Stockholms Län, Nils Persson från Södermanlands Län,
med flere, förenat sig med motionären;
7:0 Eric Jansson från Stockholms Län, med hvilken Olof Persson från
samma Län instämt. Efter anförande, att, enligt 5 och 6 §§. i Kongl. Maj:ts
Nådiga Förordning den 8 Februari 168i, Capelianers och Klockares lönevilkor
sålunda vore bestämde, att de förra af hvarje hel eller half gård
skola utbekomma högst en halfspann, men af hvarje mindre hemman en
åttondedels tunna om året, hvaremot de senare af hvarje bonde undfå såsom
årlig lön en kappe råg, en kappe korn och en kappe bafra , samt vid
serskildta tillfällen, såsom vid vigsel, barndop, m. m., två öre silfvermynt,
har motionären, jemte hemställan, huru vida desse lönevilkor icke annorlunda
eller åtminstone närmare borde bestämmas, enär de i deras närvarande
obestämda form alltid måste leda till missnöje och orättvisa, helst ett halft
hemman icke, såsom likväl hittills, på grund af nämnde Kongl. Förordning
skett, bör betala lika mycket som ett helt hemman , eller en fattig torpare
lika mycket som egaren eller brukaren af ett fjerdedels hemman, framställt
den Önskan, alt dessa allmogens utskylder måtte regleras efter samma bestämningsgrund,
som dess öfriga, nemligen efter egendomens godhet och
taxeringsvärde;
8:0 Jan Olsson från Gefleborgs Län: hvilken under framställning . att
likslols-afgiften dels vore obillig så väl till sin uppkomst, som derigenom
att densamma utgjorde ersättning för en förrättning, hvilken ostridigt vore
en Presterskapet åliggande tjenstepligt, och dels ojemn vid tillämpningen,
emedan den ofta måste utgöras efter vederbörandes begrepp om förhållandet
i sterbhuset, der 6 kor finnas, funnits eller kunna födas, yrkat alt, i
fall denna afgift icke kunde alldeles försvinna, densamma åtminstone måtte
utgå med en viss procent af samma behållning vid hvarje bouppteckning
på landet, der ej serskilde öfverenskommelser annorlunda bestämde,
till exempel med rfS procent, eller 6 sk., för hvarje fulla 100 R:dr; och
har Eric Nilsson från Jemtlands Län häruti sig förenat;
Allni. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande, N.'0 138.
5
9:0 Eric Persson från Gefleborgs Län, som, till förekommande af likstolens
tillämpning och utkräfvande i vidsträcktare måtto, än som stadgandet
Hti Presterskapets Privilegier samt Kongl. Förordningen den 8 Februari
1681, föreslagit: att Kongl. Maj:ls Nådiga Utslag och Circulär af den 16
December 1836 uti enskildt mål, om likstols utgörande, måtte förklaras icke
vidare ländande lill efterrättelse, samt att den, hvilken icke mera nyttjade
eller besute hemman, han må hafva afstått detsamma, genom köp eller
öfverlåtelse på andra vilkor, till son eller annan person, icke måtte vara
förbunden att vidare, än hvad Prest-privilegierne bjuda, betala likstol.
Hvad molionerne innehålla har Utskottet i öfvervägande tagit; och får,
till en början, vördsamt upplysa, att föreskrifterna för bestämmandet af
Presterskapets ordinarie och extra ordinarie inkomster finnas Jhufvudsakligast
i Kongl. Förordningen den 8 Februari i68r, men äro äfven gifna i
serskilda äldre Förklaringar och Resolutioner nästan för hvaije Province i
Riket; samt att, i afseende å conventioners upprättande, angående desse inkomster,
Kongl. Maj:t under den 3 April 1816 förordnat, att om Pastor
och Församlingen gemensamt åstunda och begära en öfverenskommelse' om
Prest-rättighelernes utgörande, eller ock om en sådan öfverenskommelse
blott å ena sidan begäres och åslundas, vare sig ensamt al Pastor i församlingen
eller ock af församlingens pluralitet, bör dertill, på de grunder, 1681
års Förordning och flere dermed gemenskap egande Kongl. Bref och Författningar
innehålla, upprättas ordentligt förslag, Jämpadt efter gällels beskaffenhet,
för att, vid allmän Sockenstämma, i närvaro af vederbörlige
Krono- och Consislorii-ombud, leda lill vänlig förening lärare och åhörare
emellan, då, i händelse af vänlig öfverenskommelse, föreningen bör till Nådig
stadfästelse anmälas; men skulle ändamålet motverkande stridigheter
uppstå, underställes förslaget vederbörande Landshöfding och Dom-Capitel,
i afsigt att godvillig förening åstadkomma, hvilken, om den ernås, likaledes
lill Nådig stadfästelse anmäles. Skulle åter öfverenskommeisen icke genom
Landshöfdingens och Dom-Capitlels bemedling slå att vinna, komma
så väl det uppgjorda förslaget, som den vägrande partens andragne skäl,
jemte de begge förenämnde publika aucloriteternas utlåtanden, att till Kongl.
Maj:ts Nådiga granskning i underdånighet öfverlemna», för att, efter i hvarje
fall förekommande omständigheter, blifva i Nåder reglerad! och för en tid
af a5 till högst* 5o år fastställd), utan att likväl, intill sådant hinner afgöras,
någon rubbning eller försök dertill, i det vanliga, på gällande Lagar
och Författningar grundade aflöningssätt må till någondera partens förfång
under liden vara tillåtet; öfver hvilken Förordning det Nådiga förklarande,
6
Allm. Sesv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande, N.o i38.
elen 12 November 1819, utkommit, alt Kyikoherdarne ega för deras tjenstetid
med sine församlingsboer uti allmänna och lagligen tillkomne sockenstämmor
öfverenskomma om påstötaliernes utgörande, utan alt dervid
vara biträdde af Krono- och Consistorii-fullmägtige; men då fråga uppslår,
antingen om öfverenskommelsens bestånd utöfver den Kyrkoherdes tjenstetid,
som contractet ingått, eller om en efterträdares rätt, samt i händelse
de conlraherande sinsemellan icke åsämjas, skola föreskrifterne i 1816 års
Kungörelse, om Krono- och Consislorii-f uUmägtiges närvaro vid löneregleringen
för Presterskapet, äfvensom uti allt öfrigt, i sådane fall tjena till
noggrann efterlefnad; och bär Kongl. Majd, genom Circulär till Dess samtlige
.Befallningshafvande samt Consistorierne, den 28 Maj i83o, i anledning
af Rikets Ständers underdåniga hemställan, i Nåder anbefallt bemälde Åuctoriteter
alt söka befrämja frivilliga öfveienskommelser om preste-rättigheternes
utgörande i de gäll, der sådane icke egt rum, hvarvid bör tillses, att
ifrågavarande conventioner må omfatta alla slags preste-rättigheter, af hvad
namn som helst, och således ej mindre de serskilda slagen af tionde, än äfven
likstolar och de så kallade jura stolte, taxerade efter de olika grunder,
hvartill omständigheterna kunna föranleda; jemte det äfven, under vacancetiden,
församlingarne må vara tillåtet att begära och afsluta dylika öfverenskommelser,
hvarvid den blifvande Kyrkoherdens rätt bör af ConlractsProsten
bevakas, och för öfrigt förfares enligt ofvannämde åren 1816 och
1819 utgifne Förordningar.
Efter denna framställning af hvad Förfaltningarne i detta ämne hufvudsakligen
innehålla öfvergår Utskottet till motionernes besvarande; och
beträffande först Herr Ribbings , Jöns Erssons och Peter Mårtenssons fi a inställningar
derom, att Presterskapets löner måtte dels utgöras i contant istället
för in natura, dels erläggas i spanmåil eller dess värde efter markegång,
samt att uppbörden deraf borde ske af vederbörande Kronofogde, emot viss
uppbörds-procent och i sammanhang med den allmänna krono-uppbörden,
så och då Utskottet anser, att samma orsaker, som ligga till grund för lönens
utgörande hittills i flere olika persedlar i olika delar af Riket, nemligen
varuprisens ombytlighet samt näringarnes och produeternes olikhet i
serskilda orter, äfven måste utgöra oundvikliga hinder för lönernes bestämmande
öfverallt i en och samma persedel, vare sig säd eller annat, samt
att lemna församlingarnes invånare frihet att, efter behag, prtestera lönerne
antingen in natura eller med penningar efter markegång, skulle vara att
tillägga dem mot löntagaren en rättighet, som icke motsvarades af någon
förmon å dennes sida, samt i följd deraf innebära lika mycken orättvisa
Allm. Desv.- oell Ekon.-Ut skot tets Betänkande, N:o l38.
7
sora obillighet, och härtill jemväl kommer att församlingarne och pastorerne
på åtskilige ställen äro nöjde med det aflöningssält, som af ålder och
i enlighet med gällande Författningar blifvit följdt, utan att önska sig något
annat, finnér Utskottet sig allenast böra hänvisa till förenämnde Författningar
af åren 1816, 18rp och i83o, om conventioners ingående såsom, efter
Utskottets tanka, det enda satt hvarigenom det af motionären i detta afseende
åsyftade ändamålet kan vinnas. Hvad åter angår sättet för uppbörden
af Presterskapets löner, anser val Utskottet alt det nuvarande uppbördssättet
är förenadt med olägenhet r, hvilka dock för det mesta träffa löntagaren,
som jemväl derigenom får vidkännas förluster; men sjelfva de preestationer,
hvarigenom Presterskapets aflöning utgöras; äro af egenskap att lätt
framkalla tvister, för hvilkas afböjande med skäl bör tagas i beräkning dea
rådande välvilja emellan själasörjaren och å-hörarne, hvars verkan skulle
uteblifva om en tredje person skulle träda emellan vid liqviden, derföre
man måste befara att olägenhelerne af dea föreslagna förändringen öfverväga
de påräknade fÖFdelarne deraf,, och Utskottet anser sig således böra
tillstyrka, att
motion ä-rernes framställningar i dessa delar måga förfalla.
Vidkommande dernäst åtskiilige rno mnärers yrkande, dels att Kongl.
Förordningen den 8 Februari 1681, om Presterskapets och Klockares lönevilkor,
måtte i åtskiilige delar ändras eller ock helt och hållet upphäfvas
samt ny Författning i dess ställe utfärdas, dels att conventioner, der sådana
icke redan äro afslutade, måtte emellan Presterskapet och församlingarne
ingås till reglerande af berörde inkomster, får Utskottet erinra om den
till omöjlighet gränsande svårigheten att, om lönevilkor, som äro beroende
af skiljagliga local-förhållanden och hvarje orts olika produetion, åstadkomma
stadganden, som för alla orter af Riket vore fullt lämpliga. Hvad serskildt
beträffar Comministers- och Klockare-löner, är det onekligt, att stadgandet
derom i 1681 års Förordning är serdeles obestämdt och derigenom
gifver anledning till tvister. Då dessa löner endast utgå i spanmål och beräkningen
deraf väsendtligen skiljer sig från den, som gäller om Pastors inkomster,
i så måtto, sorn den icke lika med desse är beroende af hemmanens afkastning,
utan lönerne utgå till enahanda belopp, ehvad afkastningen varit
större eller mindre, synes här icke mota någon betänklighet för meddelande
af en bestämmelse, som öfver allt kan tillämpas, och såsom grund derföre
synes hemmantalet så mycket heldre kunna antagas, sorn det lärer
vara föga tvifvel att just denna grund varit antagen i den äldre allt hittills
gällande Författningen, sorn endast genom den numera föråldrade be
-
g
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskollets Betänkande, N.-o i38.
Hämningen blifvit otydlig; med vid en sådan bestämmelse bör dock tillses,
alt lönerne bibehållas oförändrade vid samma belopp, som de hittills
utgjort, hvarföre Utskottet hemställer,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
utfärdande af den Författning, alt, sedan för hvarje församling blifvit
tillförlitligt utröndt hvad Comministers- och Klockare-löneme
hittills utgjort, beloppet deraf fördelas på alla hemmanen inom församlingen
efter förmedlade hemmantalet samt att lönen derefter
utgöras i enlighet med denna fördelning.
I afseende på Kyrkoherdarnes inkomster, anser Utskottet deremot att
de nödiga förändringarne i Förordningen endast kunna genom conventioner
beredas och åstadkommas. För uppgörande af sådane convenlioner, äro
håde uppmaningar och föreskrifter meddeldte genom de förut åberopade Förfatlningarne
af åren 1816, 1819 och i83o, hvadan några ytterligare stadganden
för detta fall icke synas vara af behofvet påkallade; och får Utskottet,
hvad serskildt beträffar det af Magnus Persson gjorde förslag, att i
hvarje Län eller Stift borde nedsättas en Comité, beslående af Landsböfgen,
Contracts-prosten in. fl. samt deputerade från hvarje pastorat, som då
egde bestämma Kyrkoherdens lönevilkor, anser Utskottet det vara betänkligt,
huruvida församlingarnes medlemmar kunde vara belåtne att ål andras
godtfinnande hänskjuta en så vigtig del af deras beskattning, och i alla fall
tror Utskottet, alt motionärens för slag vida öfverträffas af den i de åberopade
Förfatlningarne redan föreskrifne form för conventioners uppgörande,
nemligen att ärendet behandlas vid sockneslämma, som af serskild deitill
förordnad Ordförande är utlyst och hålles samt bevistas af Krono-och Consistorii-ombud,
den varande Pastorn eller bans ombud, samt församlingens
alla röstegande ledamöter. På dessa skäl finner Utskottet sig böra vördsamt
hemställa,
att motionärernes yrkanden i desse hänseenden ej må föranleda
till någon Rikets Ständers åtgärd.
Hvad härefter angår den vilkorligt väckta frågan om likstolens försvinnande
utan ersättning derför, så anser Utskottet sig icke kunna tillstyrka,
att en Pastor, mer än någon annan Statens tjensteman, afhändes en
i Lag och Författningar tillerkänd rättighet. Förslaget deremot, att likstol
måtte utgå med en viss procent af behållningen vid hvarje boupptekning,
tror Utskottet visserligen bereda en jemnare fördelning af ifrågasatta afgift,
än hvartill i681 års Förordning i detta fall föranleder, och då, på sätt bär
-förut
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Visholtcts Utlåtande> IV.-o i3g.
9
förut blifvit nämndt, församlingarne icke allenast äro berättigade, ulan äfven
uppmanade, alt med Presterskapet ingå öfverkommelser om alla pastoralierna,
således äfven om likstols utgörande, samt på de ställen, der sådane
öfverenskommelser redan blifvit ingångne och af Kongl. Maj:t i Nåder stadfästade,
likstol sällan, så vidt Utskottet har sig bekant, utgår in natura,
ulan med en viss procent af boets tillgångar, så får Utskottet vördsamt
föreslå, alt, lill rättelse för de församlingar, hvarest ännu icke dylika conVenlioner
hunnit uppgöras, Rikets Högloft. Ständer måtte hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla om utfärdande af den författning,
att, der ej annorlunda finnes stadgadt eller serskild öfverenskommelse
är träffad, denna afgift bör till vederbörande Pastor utgöras
med r/4 procent af den aflidnes behåälna qvarlåtenskap, enligt
bouppteckning; dock att en dylik afgift aldrig må öfverstiga ett
belopp af 5o R:dr B:co.
Beträffande slutligen Eric Perssons yrkande, att Kongl. Maj:ts Nådiga
Utslag och Circulär af den 16 December 1836 måtte förklaras icke vidare
ländande till efterrättelse, så enär Högslberörde Nådiga Resolution,
hvilka tillämpningar än deraf, enligt motionärens förmenande, må kunna
härledas, likväl icke är alt anses annorlunda, än såsom ett domslut i enskild
till Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning hänskjuten tvistefråga, anser sig Utskottet
icke kunna tillstyrka Rikets Ständer att ingå i något yttrande deröfver.
De flere af serskilde motionärer väckte frågor, om öfverenskommelse!’»
ingående , rörande byggnadsskyldigheten vid Prestebol, m. m., komma alt
af delta Utskott gemensamt med Lag-Utskottet uti serskildt Betänkande
behandlas.
Stockholm den 2 Mars 184 r•
N:o 139.
Ank. till Exp, Utsk, den 14 Mars 184 r» kl. r e, ta.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner} om förändring af lönevilkor
en för Preste- adjuncter i allmänhetj samt om inrättande
af Sacellanier i Lunds Stift.
Hös Hedervärda Bonde-Ståndet hafva blifvit väckte och till Utskottet
remitterade tvänne motioner i detta ämne, nemligen:
Bfh. tål R. St. Prot. 1840 och 184,1■ 8 Sami.
10
Allm. Besv.- och Ehon.-Ut skottets Utlåtande, N:o i3g.
1:0 Af Sven Heurlin från Kronobergs Län, med hvilken de fleste af
Ståndets Ledamöter förenat sig, och som anfört, att den af Kongl. Majit
meddelade befallning till Consistorierne i de Stift, der öfverenskommelse
om Adjuncternes lönevilkor ännu icke blifvit träffad, att vid blifvande Prestmöten
söka åstadkomma en reglering i detta afseende, afpassad efter Adjunclernes
göromål och behof, icke skall leda till det ändamål, som varit
åsyftadt med Rikets Ständers vid sista Riksdag aflåtne underdåniga skrifvelse
i delta ämne, nemligen att förskaffa Adjunclerne sådane löner, att de
deraf kunna hafva sin anständiga bergning; hvarföre motionären föreslagit,
det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet göra framställning
om den anbefallda åtgärdens otillräcklighet för ändamålet, samt anhålla
om föreskrift till Consistorierne, att icke bevilja någon Kyrkoherde
rättighet att begagna Adjunct, derest han icke förbinder sig att förse honom
med årlig lön af 25o till 3oo Ridr Banco, allt efter ortens mer eller mindre
dyrhet; äfvensom att det hädanefter icke må vara Adjunclerne tillåtet
att af församlingarne upplaga offer;
210 Af Per Jönsson från Skåne, som, efter framställning af det yngre
Presterskapets ringa vilkor samt bekymmersamma och nedslående utsigt för
framliden, serdeles i Lunds Stift, hemställt;
ad) att, då en Adjunct inom nämnde Stift uppnått en ålder af 32 år,
han måtte vara fri från missiv-tvånget, så vida att det finge ankomma på
Öfverenskommelse emellan honom och Dom-Capitlet rörande hans tjenstgöring,
utom i de fall, då han på en kortare tid kunde anbefallas tjenstgöra
i granskapet af sitt hemvist; förmenande motionären att detta vore så
mycket billigare, som Adjunclerne inom andra Stift vanligen blifva vid
denna ålder befordrade till ordinarie tjenster;
b~) att, inom de foikrikare pastoraten af samma Stift måtte inrättas
Saceilanier, hvartill borde användas dels annex- och mensal-hemman, hvilka,
enligt motionärens förhoppning, skulle, utan svårighet, af Presterskapet
vid inträffande ledigheter småningom upplåtas för ändamålet såsom boställen,
dels klockare-lägenheterne, emot skyldighet för Capellanerne, sorn
erhölio dem, alt besörja undervisningen i församlingarnes folkskolor.
Hvad nu först beträffar lönevilkoren för Preste-adjunclerne i allmänhet,
så, om det också icke kan bestridas all dessa vilkor på många ställen
icke motsvara behofvet, och att åtgärder för rättelse deri således påkallas
både af billighet och rättvisa, så mycket heldre, som Adjunctefnes tjenst
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, iV.-o 13g.
11
göring ofta är ganska trägen, böra sådane åtgärder icke sträcka sig vidare,
än för handen varande förhållanden medgifva. Med afseende härå, får Utskottet
anmärka: att Adjuncternes göromål och besvär icke blott å serskilda
ställen, utan äfven å samma ställen under serskilda tider, äro ganska olika;
att Pastor å det ena stället förrättar större del af tjensten, än å ett annat,
samt att den ena Adjuncten redan kan hafva erforderlig vana och skicklighet
för de presterliga göromålen, hvaremot en annan, som nyligen ingått
i presterliga ståndet, icke inhemtat practisk kännedom och nödig erfarenhet
för utöfningen af sin befattning, hvarföre han ock af Pastor ännu måste
ledas och undervisas. Redan af dessa skäl kunna Adiunctens löne-inkomsler,
lika litet sorn. hans tjenstebefattningar, genom någon allmän föreskrift
noggrant bestämmas, och då härtill kommer, att Pastors inkomster äro betydligt
olika i serskilda pastorat, i somliga så små , att de till större
delen skulle medtagas af adjuncts-lönen, om den bestämdes till det af Sven
Heurlin föreslagna beloppet, samt ändlligen, då vederbörande Consistoriel’
ega att bestämma lönebeloppet för Adjuncten, derest han icke i godo med
Pastor derom öfverenskommer; så anser Utskottet alt några ytterligare åtgärder,
än som redan blifvit vidtagne för vinnande af förbättrade lönevilkor
för Presle-adjuncterne i allmänhet, icke å Rikets Ständers sida böra
vidtagas, hvarföre Utskottet tillstyrker,
att Sven Heurlins ifrågavarande förslag måtte förfalla.
Vidkommande sedermera förslaget, att Sacellanier inom Lunds Stift
måtte inrättas, och frågan om användande af klockare-lägenheterne fördetta
ändamål, så emedan berörde lägenheter, enligt det Betänkande om allmänna
folk-undervisningen, som detta Utskott gemensamt med Stats-Utskottet
afgifvit, äro hufvudsakligen påräknade för lärare vid Folk-skolorna och det
icke kan antagas, att lärare-befattningen alltid kan förenas med den presterliga
tjenstgöring, som, enligt motionärens förslag, skulle tillhöra lägenheternes
innehafvare, tillstyrker Utskottet,
att förslaget i denna del må förfalla.
Emedlertid är det ovedersägligt, att, emedan inga Sacellanier finnas
inom Lunds Stift, Preste-adjuncternes vilkor der äro väsendtligen sämre, än
inom de fleste andra örter, genom saknaden af en tidigare befordran, som ,
om den icke alltid medförer betydligt ökade löneförmoner, åtminstone befriar
dem från det, vid en mera framskriden ålder, besvärliga ombytet af
vistelse- och tjenstgöringsort. Således anser Utskottet, att förslaget om Sacellaniqrs
inrättande ingalunda bör lemnäs utan uppmärksamhet och, lill åstadkommande
deraf, skulle hufvudsakligen bidraga, om annex- och mensal
-
12:
Allm. Besv.-r och Ekon.-Utsholtets Utlåtande, N.-o i3g.
hemman Isunde användas till Comministers-boställenj men sorn det öfriga
Presterskapets löne-vilkor derigenom skulle minskas och det beror på serskild
undersökning i hvad mon sådant kan medgifvas, äfvensom huruvida
de ifrågavarande hemmanen i öfrigt äro eller kunna blifva för det uppgifna
ändainålet disponibla, får Utskottet tillstyrka Rikets Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det täckes Kongl.
Maj:t låta undersöka förhållandet härutinnan, samt derefter, och
sedan vederbörande blifvit hörda, vid nästa Riksdag afgifya Nådig
Proposition om den åtgärd, Kongl. Maj:t kan anse omständigheterna,
för det uppgifna ändamålet, påkalla.
Sorn förslaget,, att dö inom: Lunds Stift varande Adjuncter måtte vara
befriade från missiv-tvånget, sedan: de uppnått em viss ålder, åsyftar att bereda
Adjuncterne en frihet,, som icke öfverensslämmer med det ändamål,,
hvilket afses vid dessa extra ordinarie tjenstemäns antagande , och då det
är nödvändigt, ej mindre för den allmänna Gudstjenstens tillbörliga upprätthållande,
än för christendoms-undervisningens och andra presterliga åliggandens
ordentliga fullgörande, alt Gonsistorierne , framdeles , såsom hittills,
ega påräkna Adjuncternes- biträde vid förefallande behof, tillstyrker.
Utskottet,
att detta förslag må förfalla..
Hvad slutligen beträffar upphörandet af offer till Preste-adjuncterne, så,,
ehuru, sådana offer icke äro genom någon Författning påbjudna och föl jag t- -  ligen icke såsom en rättighet kunna fordras, utan äro helt och hållet beroende
af välvilja, äro de, genom bruket från en aflägsen forntid inom åtskillige
orter erkände,, såsom åtminstone lofgifne och äfven påräknade såsom
en nödvändig förbättring* af Adjuncternes i öfrigt svaga lönevilkor. Såsom
föremål för anmärkning häremot, torde hufvudsakligen böra betragtas sättet
att aflemna så beskaffade bidrag, då de, efter föregången uppmaning från
predikstolen, frambäras till altaret, der de af prestmannen emoltagas. Derigenom
störes andakten, då uppmärksamheten ledes på föremål, som böra»
vara främmande inom kyrkan, och det måste verka menligt på det presterliga
anseendet och vara sårande för den grannlaga känslam, att, på sådant'
sätt, offentligen emottaga vedermälerr af i andras deltagande för enskildta*
behof.
I. anledning häraf, anser Utskottet sig böra tillstyrka,.
att Rikets HöglofL Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla
om Nådig föreskrift, att de bidrag till Pastors-Adjunctersi
Allim Eésv.— oell Ekon.-UtskollelS Betänkandej . Nio lij-o»
13
aflöning, som Församlingarnes invånare af välvilja lemna , icke
måga genom offer i kyrkan utgöras, utan på annat lämpligt sätt
insamlas..
Stockholm den: 2 Mars 184 f»
No 140.
ÅhL till Exp. Utsk. den i4i Marss i84t, , kl. s e. na.*
Ytterligare Betänkande, angående Siängjerns-smidet och den gröfre
Jernhandteringen samt Kolhandeln i Riket.
Samtlige Riks-Stähden hafva återremitterat Utskottets i detta ämne afgå
fn a Betänkande N:o iog, efter dervid gjorde anmärkningar, som dels äret
riglade emot Utskottets förslag om frihet vid Smides-tillverkningen, dels åsyfta
ytterligare utsträckning af denna frihet, eller upphörande af de inskränkningar,
sorn Utskottet föreslagit att, under öfvergång från närvarande förhållande,
iakttagas; och är i det förra afseendet anfördt: att vid medgifvande af frihet
i jern-tillverkningen måste tillses att icke skogarne förstöras, och derpå
Ivar varit lagdt vigt genom det författnings-system, hvarunder Svenska stångjerns-smidet
uppkommit och utvecklat sig. Detta system vöre väl numera
föråldradt, och om det följdes i full conseqvens, skulle det leda till det absurda;
men det skall haft med sig den stora verkan på Rikets jernhandtering,
. att denna kunnat tillväxa utan afbrott , så att den från ungefärligen
100,000 Skeppund, som den förmodas hafva utgjort år 1669, stigit till
5>25,ooo SkU. år 1838. Genom den oinskränkta tillverkningsfrihet, sorn Utskottet
föreslagit att inträda år i85o, förmodas väl tillverkningen ytterligare
stiga, kanske till 800,000 SkU., men man mäste föreställa sig, att den
derefter kunde lika hastigt falla, kanske ända till hälften. Det måste finnas
ett quantum af tillverkning, sorn tillgriper skogarne mer än återväxten medgirver,
och det förmodas, att man skall icke vara mycket aflägse från maximum
af den tillverkning, som med skogarnes bestånd kan förenas. Det
skall också, så väl inom som utom Bergslag, finnas ganska mångå Bruk,
Hvilka till stor del äro af gällande privilegier beroende, och dessa pri vile
-
14
Allm. Besv.- och Ekon.-TJlshollels Betänkande, JV.-o l4o.
gier utgöra en verklig af lagarne hittills skyddad egendom uti innehafvarens
hand. Man horde således vara varsam vid öfvergången från tvång tili
frihet, så att icke den ena bruks-innehafvaren måtte beröfvas större eller
mindre del af sin egendom, endast för att godtyckligt skänka densamma åt
andra, som derpå icke ega lagliga anspråk. Sådant förmenas skola, så länge
kolhandeln icke är fri, inträffa, ifall Utskottets förslag vinna tillämpning,
emedan på många ställen finnas i samma trakt flera härdar tillåtna för lågt
smide för hvardera, än som, under full frihet i till verkningen, skulle i framtiden
kunna underhållas på de inom orten befintliga skogs- och k o l-ti llgångarne.
På det nu åt jern-lillverkningen må kunna gifvas all den frihet,
som förmenas kunna stå i förening med skogarnes bestånd och den nödiga
vården om de mindre hruks-egarnes intresse, är, i stället för de af Utskottet
tillstyrkte bestämmelser, föreslaget:
a') oinskränkt vågföringsrätt för de härdar, hvilka, utan beräkning af den
tillökning, hvartill Kongl. Kungörelsen den 26 October 1838 berättigar, äro
privilegierade för /j5o SkM inom och 400 utom tackjerns-bergslagen;
b') ändring uti 4-de §. af Kongl. Kungörelsen den 26 October 1838, så
att endast r5 tunnor kol beräknas til! 1 SkU. stångjerns-smide, hvarigenom
Lehofvet skulle afhjelpas för alla sådana härdar, hvilka icke inbegripas i
föregående punkt.
För öfrigt har man ansett, att den reglering af smidesrätten, sorn nu
företages, åtminstone icke bör utsträckas utöfver nästföljande 5 år, då för
den återstående liden det bör bero af blifvande Lagstiftare att derom reglementera,
derigenom också skulle undvikas flera svåiigheler, som under
tiden kunna uppkomma.
I motsatt rigtning är anmärkt mot de inskränkningar, som Utskottet
föreslagit att iakttagas under den tid, som ansetts nödig för öfvergång till
full frihet, att, utan afbidan af någon vidare öfvergångs-period, denna frihet
genast kunde och borde inträda, då, enligt hvad af Utskottets Betänkande
visar sig, friheten under de senare 36 åren, då den varit successivt
allt mer och mer medgifven, verkat förmonligt genom ständigt stigande tillverkningshelopp,
med snarare stegrade än fallande priser å varan; och då
Utskottet uttryckligen förklarat sig anse beräkningen af skogs-tillgång såsom
en otillförlitlig grund för medgifvande af smidesfi ihet, borde en sådan
grund icke antagas att gälla för inskränkning af smidesrätten, under de af
Utskottet föreslagne perioder för öfvergång till full frihet, och förmenas en
motsägelse visa sig emellan hvad Utskottet i denna de! föreslagit och yttrat.
Någon anledning skall icke eller förefinnas lill den af Utskottet fö
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande, N.-o 1/fo.
15
reslagne inskränkning af smidesfi iheten för bruk inom Bergslag, så vida
dessa äro grundade på egna, från ortens bergsbruks-rörelse afskiljda, skogstillgångar,
då de skola vara fullkomligen jemförliga med bruk utom Bergslag,
hvad beträffar de förhållanden, hvaraf smidesfriheten, enligt Utskottets
förslag, skulle bero. Framför allt är det klandrad t, att tackjerns-tillverkarne
och Bergslageme skola blifva i saknad af all fördel genom den föreslagne
förändringen, och alt deras rätt skall vara af Utskottet förbisedd, då
inom Bergslagen skola finnas högst få bruk med så vidsträckt smidesrält,
som den, för hvilken frihet är föreslagen, och det för sådan frihet i öfrigt
antagne vilkoret, att samtlige hytlelags-delegarne böra medgifva upphörande
af bergslags-privilegierne vore att anse såsom omöjligt alt åstadkomma;
hvarjemte delta vilkor skulle leda till en betydlig ökad beskattning för
bergslagshemmanen. Till ett sådant vilkor skall också icke kunna hemtas
någon anledning af hvad Utskottet anfört om olikhet i beskattningen för
hemman inom och utom Bergslag, då hvarje hemman är skattlagdt efter
de olika orternes serskilda melhoder och i förhållande till hemmanens beskaffenhet,
så att den befrielse från rotering och minskning i spanmålsräntor,
som en del Bergslager tillgodonjuta, skall ensamt härleda sig från hemmanens
svaga och inskränkta ego-omfång; hvaremot de äro belastade med
en för Lands-lagen främmande beskattning, nemligen tackjerns-tionde till
så betydligt belopp, att, för många hemman inom Bergslag, skatterna vida
öfverstiga dem, som angränsande Lands-lagshemman utgöra. Det har i anledning
häraf blifvit yrkadt, dels alt det omförmälda vilkoret måtte helt
och hållet utgå från förslaget, dels att, om det måste bibehållas, smidesfriheten
må åtminstone oinskränkt medgifvas åt de Bergslager, för hvilka, enligt
hvad Utskottets Utlåtande innehåller, ingen roleringsfrihet eller skatleminskning
i och för tackjerns-blåsningen eger rum, och dessutom afsägelse
af bergslags-privilegier icke fordras för hela Bergslager, ulan få gälla för
hvarje hytte-lag, som derpå ingår, samt alt inom hytle-lagen sådan afsägelse
må bero af det beslut som flertalet af delegarne fattar; äfvensom för
att åt Bergslagen medgifva en frihet, som förmenats, under hvilka förhållanden
som helst, icke medföra några betänkliga följder, men vara af rättvisa
ovilkorligen påkallad, det förslag serskildt är framstäldt: att åt egare
af hytta, hvarest tackjerns-tillverkningen under åren från och med 1831
utgjort minst 2,5oo SkU. årligen, må varda upplåtet alt anlägga en härd
med hammare, så vida tjenlig byggnadsplats och nödig vattendrift kan förevisas,
ulan förnärmande af andras rätt, för alt dermed tillverka hvad
16
Allm, :Besv.- och :Ekon.~Vt skol lits Betänkande, N.-o '1#o,
medhinnas kan, emot den skatt, som varder bestämd och de åligganden,
som .Förfatlningarne i öfrigt föreskrifva.
Utskottet har tagit i noga öfvervägande hvad sålunda blifvit erinradt;
och hvad först beträffar anmärkningarne emot den tillstyrkta friheten för
jernhandteiingen, får Utskottet hänvisa lill hvad dess förut afgifne Betänkande
innehåller om nödvändigheten af denna frihet för näringens förkofran
och dess bestånd under täflan med andra länders jern till verkning. För afsättningen
till America, dit största jern-exporlen hittills skett, och der Svenska
produetionen företrädesvis mött sin svåraste medtäflare uti Englands
stora fabrication, hafva de hittills gällande Americanska tullbestämmelserne
verkat serdeles gynnsamt, då införseltullen , utan åtskillnad af jernets
olika värde, varit beräknadt för hamradt jern lill 18 dollar och för vaisadt
jern till 3o dollar pr Ton, och ehuru beloppen blifvit successivt minskade
under de senare åren, bar likväl samma proportion varit bibehållen,
hvarigenom det Svenska jernet, sorn ansetts ega omkring 5o procents högre
värde än del Engelska, tillgodonjuta en minskning i tullen, som kunnat
beräknas till 4^5 R;dr Banco per Sk&.; men denna fördel upphörer
med Juni månad år 1842, då en annan tull-tariff kommer att sättas i verkställighet,
enligt hvilken tullen beräknas till vissa procent af jernets värde,
och således träffar det Svenska jernet hårdare, i samma mon, som det står
i högre pris än det Engelska. Denna förändring hör visserligen till de
conjunctur-förhållanden, hvaraf näringarne i allmänhet äro och alltid måste
vara beroende, och man torde anse att den, såsom endast tillfällig, föga
kan tagas i beräkning vid en sådan lagstiftning, som bär är i fråga; men
verkan deraf, till ökad svårighet för Svenska jernbruks-rörelsen, är för
mycket ingripande att kunna lemnäs utan uppmärksamhet, och den utgör
dessutom ett af da vigtigare exemplen på de oinvexlingar, som denna näring
är underkastad, och hvaraf ytterligare visar sig angelägenheten att åt
näringen bereda all möjlig sjelfständighet, genom öfverlemnande! åt den
enskilda omtankan alt fritt ordna bruks-driften på ett sätt, som, för olika
tider och local-förhållanden, kan finnas mest förmonligt. Utskottet hyser
fortfarande den öfvertygelsen, alt något giltigt skäl för inskränkning af
denna frihet icke kan hemtas från omsorgen att hindra skogarnes anlitande
utöfver hvad deras bestånd för framtiden medgifver, och Utskottet åberopar
i detta afseende hvad dess förut afgifne utlåtande innehåller om få
fängligheten
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, IV.o 140.
17
fängligheten af de undersökningar och beräkningar , på grund hvaraf man
hittills velat utmäta smides-rätlen efter måttet af skogs-tillgångarne. Också
visar sig, när man betragtar förhållandet med skogshushållningen, att, så
vidt man med inskränkningen af smidesfriheten åsyftat att förekomma skogarnes
förstöring, detta ändamål ingalunda vunnits. Den allmännare omsorgen
för förbättrade kolnings-methoder och kolens sparsammare användande
vid smidet, äfvensom för skyddandet af skogens återväxt, hörer nära
nog uteslutande till de senast förflutne åren och är just samtidig med den
under dessa år provisionel medgifna vidsträcktare smidesfriheten, derföre
man icke lärer misstaga sig, då man anser denna omsorg såsom en verkan
af den väckelse, som af friheten i näringen blifvit gifven åt det enskilda
interesset.
Då det blifvit anmärkt, att den af Utskottet föreslagne smidesfriheten
skulle leda till kränkning af förut beviljade smides-privilegier, hvilka utgöra
en af Lagarne hittills skyddad egendom i innehafvarens hand, får Utskottet
erinra, att privilegier å smide icke egentligen annorlunda än till
namnet existerat sedan år i8o3, då rättighet att anlägga och drifva jernbruk
blef medgifven åt en hvar, som kunde framvisa de derföre föreskrifna
vilkor, och den förut gällande beräkningen af rest- eller under-smide upphörde.
Den förmon, som äfven sedermera varit förbehållen en del bruk
att företrädesvis erhålla tackjern från vissa hyttor eller Bergslager, har jemväl
upphört sedan tackjernshandeln genom i836 års Kongl. Förordning blifvit
förklarad för fri. Det finnes således icke något rättsförhållande i egentlig
mening att åberopa till hinder för smides-frihetens införande, och Utskottet
kan icke inse, att, för de redan befintlige inrättningarnes skyddande
emot en äfventyrlig rubbning af förhållanden, hvarpå de äro grundade, fordras
någon större varsamhet, än den, som Utskottet sökt bereda genom förslaget
att förändringen småningom införes under en bestämd tid af flere
år; men, om ändamålet dermed skall vinnas, är det ovilkorligen nödvändigt
att förhållandet nu bestämmes för hela öfvergångs-perioden, på det en
hvar må, med full visshet derom, kunna bereda sig till öfvergång och sålunda
afböja annars oundvikliga kännbara förluster; derföre Utskottet ingalunda
kan dela den genom anmärkningarne framställde åsiglen, att bestämmelserna
nu borde inskränkas till de första 5 åren och för den återstående
tiden öfverlemnas åt blifvande Lagstiftare att derom reglementera.
Af de i motsatt rigtning framställde anmärkningar, som åsyfta undanrödjande
af de inskränkningar, Utskottet ansett böra qvarstå under den föBili.
till R- St. Prot. 1840 och 1841. 8 Sami.
18
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.-o 1^.0.
reslagna öfvergångs-perioden, förekommer först yrkandet, att full frihet 1
jérnhandteringen genast må medgifvas, emedan, enligt hvad Utskottet upplyst,
den frihet, som successivt varit medgifven under de senaste åren, verkat
förmonligt både på tillverkning och afsättning, så att varsamheten icke
skall påkalla att ytterligare erfarenhet afbidas. Det är icke i anledning af
någon betänklighet i detta afseende, som Utskottet föreslagit, att smidesfrilieten
först efter någon viss tid må i sin helhet införas, utan har Utskottet
dermed åsyftat alt förekomma mera kännbara förluster, som genom en
hastig rubbning kunde tillskyndas en del Bruks-idkare, hvilkas anläggningar
äro grundade på tillgångar och rudimaterier, som bero på beståndet af hittills
gällande lagstiftning; och som de skäl, Utskottet i detta afseende anfört,
icke äro genom anmärkningarne motsagda, får Utskottet, endast med
åberopande deraf, bemöta denna anmärkning.
Utskottets förslag, alt uppvisandet af en viss skogs- eller kol-tillgång
skulle, under öfvergångs-perioden, fortfarande utgöra vilkor för anläggande
af nya Bruk, oaktadt hvad Utskottet yttrat om det ändamålslösa och olämpliga
i detta vilkor, är en uppenbar följd deraf, att Utskottet funnit en öfvergångs-period
nödvändig, emedan de hittills gällande föreski ifterne, ehuru
ändamålslösa och olämpliga att för framtiden bibehålla, likväl äro af
det inflytande på en del nu befintliga inrättningar, att de icke kunna på en
gång helt och hållet afskaffas. Det finnes likväl en utväg, som, enligt Utskottets
åsigt, säkrare än den hittills föreskrifne undersökningen, om skogsoch
kol-tillgången, leder till det ändamål, som Utskottet, med bibehållandet
af denna undersökning, åsyftat, nemligen den, att, vid anläggande af
nya bruk, iagtlages ett visst afstånd från de redan befintlige bruken, och
att detta afstånd lämpas så, att det kan anses omfatta de för sistnämnde
bruk påräknade skogs-lillgångarne, derföre Utskottet anser sig böra, med
frånträdande af sitt förslag om bibehållen beräkning af kol- och skogs-tillgång
vid nya smides-anläggningar, tillstyrka att denna utväg må i stället
begagnas, för att, under öfvergångs-perioden, gifva nödigt skydd åt de redan
befintlige verken.
Som BergsLagerne af ålder varit underkastade de största reslriclionerne
i afseende på slångjerns-smidet, på det de vid malmlagren belägna skogarne
måtte förvaras för behofvet vid tackjarns-blåsningen, mäste, under öfvergången
till den af Utskottet åsyftade fullkomliga smidesfriheten, inskränkningarne
af denna frihet qvarstå större inom Bergslagen än inom andra
orter. Hvarje tillökning af smidet inom de orter, der kol-tillgången
kan användas för lackjerns-blåsningen, verkar i dubbelt afseende lill lör
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande, Avo
19
svarande af lackjerns-tillgången för de från Bergslagen aflägsnare bruken,
nemligen icke allenast genom den ökade consumtionen, utan hufvudsakligen
genom den stegring af priset å tackjern, som måste blifva en följd af kolens
fördyrande vid en ökad åtgång deraf inom tillverknings-orten, så att för
smidesfrihetens medgifvande inom Bergslagen, äfven der bruken äro grundadé
på egna, från bergsbruks-rörelsen afskiljda skogs-lillgångar, måste möta
större betänklighet än annars. Emedlertid minskas denna betänklighet,
då man betragtar, att det inom Bergslagen privilegierade så beskaffade smidet,
som icke motsvarar det för fri tillverkning antagne beloppet af 400
SkU. på härd, utgör tillsammans endast omkring 34>000 SkU, fördeladt med
3oo till 35o SkU. på härd, så att någon serdeles betydlig tillökning af tillverkningen
icke är att förutse såsom följd af frihetens medgifvande, äfven
åt de mindre bruken, hvarföre Utskottet, efter hvad i detta afseende inom
Riks-Ståuden allmänt är yrkadt, anser sig böra tillstyrka, att för redan befintliga
bruk inom Bergslag, som äro grundade på egna från bergsbruks-rörelsen
afskiljda skogs-tillgångar, må, utan undantag, medgifvas samma frihet,
som för bruk utom Bergslag är föreslagen, äfvensom Utskottet, för att
undanrödja ali skälig anledning till klagan öfver saknadt tillfälle att använda
det öfverskott af tackjern, sorn vid en större tillverkning på ett ställe
tilläfventyrs för någon gång icke kan afsättas, anser sig böra hemställa,
att smidesfrihel för en härd må medgifvas vid hytta, der, under åren från
och med 1831 till och med 184°, tackjerns-tillverkningen årligen uppgått
till minst 2,5oo SkU.
Af hvad Utskottet yttrat om upphörande af bergslags-privilegierne i
den mon smidesfrihet inom Bergslagen medgifves, torde vara tillräckligen
tydligt, att Utskottet ingalunda, på sätt som antydes genom de framställda
anmärkningarne, åsyftat någon föiändring af den på olika local-förhållanden
grundade olika hemmans-skatlläggningen. Här är tydligen endast fråga om
de förmoner och friheter, som uttryckligen blifvit Bergslagen medgifne till
t ckjerns-blåsningens uppmuntran och såsom ersättning för de i detta afseende
Bergslagen ålagde förbindelser. Den svåraste af dessa förbindelser,
och kanske den enda egentligen tryckande, har redan upphört genom den
år i836 medgifna fria lackjernshandeln, då skyldigheten att förse vissa
bruk med deras tackjernsbehof upphäfdes. Om nu fri smidesrätt inom
Bergslagen äfven medgifves, qvarstår icke vidare något af vilkoren för privilegiernes
åtnjutande, och då är det blott en rättsfordran att privilegierne
skola upphöra; men då, på sätt som blifvit anmärkt, svårigheter äro att
förutse för åstadkommande af ett medgifvande härtill på en gång för en
20
Allm.. Besv.- och. Ekon.-Utskottcts Betänkande, N;o 140.
hel Bergslag, anser Utskottet sig böra tillstyrka den förändring af sitt förr
afgifne förslag, att för hvarje hyttelag serskildt, som afstår från bergslagsprivilegierne,
smidesfrihet må, under för öfrigt föreskrifne vilkor, medgifvas;
och som skiljaktighet emellan delegare i hyttelag troligen ofta torde
vid fråga om en sådan afståelse uppstå, blifver en lagstiftning nödig för
urskiljande af sådane tvister, hvartill serskildt förslag skall af Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten gemensamt afgifvas.
I öfverensstämelse med. livad sålunda blifvit yltradt, får Utskottet
föreslå:
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om
följande stadganden, rörande jernförädlingen i Riket:
1:0 Under de förster 5 åren, beräknade från. och med 1841
till och med 1846,
a) medgifves full och obegränsad vågföringsrätt för allt det
stång- och manufaclur-jern, som kan tillverkas vid nu tillåtne härdar,
anlagde utom de egentliga tackjerns-bergslagerna, nemligen:
Wester-bergslagen, Norbergs, Philipstads, Nora, Lindes , Ramsbergs,
Hjulsjö, Nja Kopparbergs , Helleforss , Grythytte , Carlskoga
och Leke-bergslagen; äfvensom för nu tillåtne härdar inom
berörde Bergslag, som äro grundade på egna, från ortens bergsbruks-rörelse
afskilda, skogs-lillgångar,
b~) vid tackjgrnshytta, der tackjernsblåsningen under åren från
och med i83r till och med 1840 uppgått till minst 2,5oo SkU.
årligen, må begagna en härd, med oinskränkt smidesrätt; dock
med vilkor, att hytte-laget afsäger sig den för tackjernsblåsningens
bedrifvande beviljade friheten från rotering och vissa andra hemmans
besvär,,
cj) nya stångjerns-härdar få, med oinskränkt smidesrätt, anläggas
utom ofvannämnde tackjerns-bergslag; men icke inom ett afstånd
af 2 mil från förut pri vilegieradt Stångjerns-bruk;
2:0 Under derpå följande 5 åren, från och med 1846 till
och med i85o,.
af erhåller hvarje Svensk man rättighet atf,: utom ofvannämnde
tackjerns-bergslag, fritt och utan andra vilkor, än styikt eganderätt
till byggnadsplats, iagttagande af lagarne om vatten-dämsel „
samt uppgift till vederbörande Em bets-myndig het, anlägga, förändra
eller utvidga Jernbruk, samt derifrån vågföra elit det stångelier
manufaclur-jern, som möjligen kan af honom tillverkas,,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollets Betänkande, N;o l4°.-
21
b) inom ofvannämnde Bergslager beviljas oinskränkt smidesrätt
för alla existerande verkstäder,, äfven då de äro förenade med
tackjernshyttor, så vida hytte-egarne afsäga sig de ofvannämnde i
och för tackjerns-blåsningen beviljade friheterne;
3:o efter är i85o medgifves äfven inom de ofvannämnde
Bergslagen fri rättighet till anläggning af jernbruk, på enahanda
sätt som under de föregående 5 åren blifvit för landslagen bestämd
; dock att, då sådan anläggning förenas med tackjernshytla,
hytlelaget afstår från bergsmans-friheterne.
Emot Utskottets yttrande om rättighet att utföra tackjern till utrikes
ort, äro väl anmärkningar framställde;: men som denna fråga redan är af
Rikets Ständer afgjord, i anledning af Bevillnings-Utskottets förslag,, angående
tullbestämmelserna i allmänhet,
lärer den nu icke vidare blifva föremål för Rikets Ständers
pröfning..
Oagtadt hvad Utskottet tillstyrkt, i afseende på kolhandelns frigifvande,
är dat ytterligare yrkadt, att den en del hemman , eller så kallade Koldislrict,
påbördade skyldigheten att leverera kol till vissa Bruk, mätte upphäfvas,
då den icke grundar sig på öfverenskommelse, eller annars i laglig
ordning tillkommen förbindelse; men som Utskottets redan afgifne yttrande
fullkomligt öfverensstämmer med hvad sålunda blifvit yrkadt, får Utskottet
endast detsamma åberopa.
Då Rikets Ständers vid sista Riksdagen hos Kongl. Maj:t gjorda underdåniga
framställning om ändring af Författningarne, rörande Mutsedlar och
jord-eganderätten till grufvor, allt hittills icke medfört annan åtgärd, än att
Bergs-Collegii Utlåtande deröfver blifvit infordradt, utan att det ännu lärer
vara afgifvet, och olägenheter i flere afseenden visa sig såsom följder af
ofullständiga föreskrifter i delta ämne, får Utskottet, i anledning af hvad
härom ytterligare blifvit yrkadt, och med ändring af hvad dess förra Betänkande
innehåller, tillstyrka,
att Rikets Ständer ytterligare hos Kongl. Majit göra underdånig
framställning om denna angelägenhet, och anhålla att Kongl. Majit
täckes deråt egna Nådig uppmärksamhet
Stockholm
den 2 Mars i84r
-
22
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande> N.-o i4°-
Reservationer.
Af Herr Räfeltj Anton: ”Emot Utskottets förslag uti i:sla punkten a,
att åt egare af hytta, i förening med redan tillåten härd, hvarest tackjernstill
verkningen under loppet af åren 1831 till i8/jo utgjort minst a,5oo Sktt.
årligen, må varda upplåtet en obegränsad vågföringsrätt för allt det stångoch
manufactur-smide, som kan tillverkas, mäste jag reservera mig, emedan
det ej lyckats mig begripa grunden till en utsträcktare smidesfrihet för dem,
hvars skogs-tillgångar genom en större tackjernsblåsning redan måste vara
tillräckligt anlitade.”
Af Herr Engström: ”Emot Utskottets beslut alt tillstyrka underdånig
önskan af Ständerne, i afseende på en friare kolhandel , nödgas jag reservera
mig, emedan jag, dels i allmänhet anser en sådan åtgärd blott förleda
allmogen att anställa rättegångar, som slutas till dennas nachdel och
förorsaka vederparterne mycken skada och kostnad, dels äfven emedan
frihet i kolhandel redan finnes på alla ställen, der ej contracter binda, och
har snarare urartat till ett sjelfsvåld, som icke agtar de ingångna åtagandena,
samt serdeles derföre, att en sådan åtgärd af Riksens Höglofl. Ständer
åsyftar att alldeles betaga bergsbruket vid Stora Kopparberget en af
de rudimaterier, som äro nödvändiga för dess bedrifvande, och hvilka rudimateriers
oförrjmkta erhållande äro bergsbrukets idkare tillförsäkrade genom
lagliga Handlingar, hvilka böra anses såsom orubbliga, och för hvilkas
förvärfvande och bibehållande våre förfäder och äfven vi gjort och göra
uppoffringar. Det är väl ingen tvifvel, att vi inför Domstol kunna försvara
vår rätt; men det är dock alltid obehagligt och kostsamt, att på' sådant
sätt oupphörligt nödgas värja sig, och då intet annat resultat kan följa af
Ständernas underdåniga Önskan, än processers uppväckande, så må den väl
anses såsom öfverflödig.
Då det i synnerhet är Stora Kopparbergs Bergslags Kolfångst-rättighet,
sorn blifvit föremål för klander och sorn väckt uppseende, och det är den
ortens allmoge, som, okunnig om det rätta förhållandet, serdeles anser sin
frihet vara för nära gången, och Utskottet genom pluraliteténs åsigt gifvit
en styrka åt denna allmogens tro, så nödsakas jag genom min reservation
inför Stånden framlägga det sanna förhållandet. Att det är blott en af
gammalt känd sak, ehuru nu afglömd, som jag har att anföra, är något
som jag ej kan hjelpa.
Härvid får jag då först anmärka, alt det är ett stort misstag, som allmogen
begår, då den anser Stora Kopparbergs bergsmän hafva blifvit gyn
-
Allm. Besv.- och Ekon-Utskottets Betänkande, IV.o 1/jo.
23
nade pä allmogens bekostnad. Händelsen är belt enkelt den , att då d-et
befanns, att God uti vårt berg nedlagt en stor skatt af kopparmalm , så
stor, alt deraf en lid kunde tagas huru mycket man behagade, och det för
Iliket under store Konungar var af vigt alt begagna denna skatt, hvilket
begagnande då berodde på kol-tillgången, så låg det magt uppå , att till
bergel anskaffa så mycket kol som möjligt. Denna kol- och vedmassa, under
det att grufvan drefs med eldsättning, uppgick en tid, på jöoo-talet,
till öfver 600,000 stigar årligen, samt lemnade ifrån Tolf till Tjugu Tusen
Skeppund koppar. Deraf tog Kronan, som i Konung Gustaf den Förstes
tid hade blott circa 60 SAM årlig skatt, nu ända til] 6000 SAM. i skatt,
och derigenom var det äfven, som det lyckades Riket att bekosta flera krig,
serdeles de Pohlska och 3o-åra krigen, som räddade ej blott vår politiska
frihet, utan äfven hvad vida mer är, vår samvetsfrihet. Alla Rikets invånare
hade dervid af kriget så mycken lunga som de möjligen kunde draga.
Svårligen lärer dock någon kunna haft den större , än Stora Kopparbergs
bergsmän, hvilket lill öfverflöd visas af den tidens Handlingar; de många
Kongl. Brefven, än med förebråelser, än med Nådigt gillande; de omvexlande
eganderälts-vilkoren; de Handels-compagnier, under hvilka den svaga
Bergsmans-corpsen Judes, m. m. dylikt. Allmogen, 3 sin sida, måste väl
skaffa ved och kol till berget; men den var stark, och Dalekarlen van att
föra ett fritt språk inför thronen, samt med hvilken man bättre kom lill
rätta med lock än med pock, gjorde ej delta för intet, och följden deraf
var, alt allmogen icke samtyckte att förse berget med kol, ulan alt betinga
sig motsvarande fördelar. Delta börjades under de Pohlska krigen, och
fortsattes oupphörligt c).
Medelst afprutning på, och ofta full befrielse ifrån dessa tiders stora
gärder för krigets behof, hade Dale-allmogen deraf föga annan känning,
än att den måste föra sina kol till grufvan, der bergsmännens åliggande
var att vända dem i koppar för Kronans behof, till mynt, kanoner, fältutredning,
m. m. Ehuru bergsmännen voro utmärkte för sin flit och tarflighet,
blefvo de dock ej rike, ett stort bevis alt de icke gjorde vinst derpå.
Detta är ej att undra på, då de mestadels måste erlägga fjerdedelen af sin
tillverkning i skatt åt Kronan, utom en del jord-ulskylder, såsom boskapshjelp,
skjutfärds-pengar, m. m., hvarifrån de ännu ej äro fullt befriade,
*) Bevis härpå, och på Konungarnes monhet om allmogen, finnér man af bifogade
Konung Gustaf J:s Bref af den 27 October i54o (se Bil. A.), samt af den 28 Februari
i545 (se Bil. B.).
24
jtllm. Besv.- och Ekon.-Ulshotiets Betänkande, TV.-o
emedan de varit från Kronan rlonerade. Fäderneslandet var det som vann
och som räddades, och tack vare våra förfäder, som vidtogo de kloka ordningarne,
hvaiigenom den Svenska jordens förråder af malm och skog blefvo
begagneliga. Deras åsigler voro helt andra än Utskottets; och säkert är,
att hade Konungarne icke fordom af allmogen och bergsmännen formerat
ett stort bolag, med en reglerad arbetsfördelning, så hade Stora Kopparberget
långt för detta legat i ödesmål , och kanske hela Riket legat
under en främmande magt. Hansestäderne bjödo nog till att få Kopparberget
samt att få göra allmogen lill torpare, men de vise Konungarne bibehöllo
det till allmogens, bergsmännens, och hela landets gagn och nytta.
De fördelar, sorn Dale-allmogen för sina tjenslbarheter betingade sig, voro
icke obetydliga, och en hufvudfördel var, under den tidens penningébrist
och då allt mynt fördes ur landet, att den lick afbörda alla gärder medelst
skogens effecter, hvilka, utom bergsbruket, hade varit för allmogen af
•intet värde. Ända intill mantalspenningarne fingo afbördas med ved och
kol, fullt betalde efter den tidens pris, och detta jemte det, alt mantalspenningarne
erlades blott till hälften så stort belopp, som af de flesta öfriga
Sveriges invånare.
Det är mången, som tror, att allmogen blifvit tvungen att erlägga Mantals-
eller Qvarntullen i kol; men att förhållandet är tvertom och att
detta skett på allmogens egen begäran, ses af hosfogade Kongl. Resolutioner
af den 7 Augusti 1602 (se Bil. CT), samt den i3 Maj 1646 (se
Bil. D.'). Vid hvilken lid frågan afgjordes för de öfrige socknarne af Dalarne,
har ej nu i hast af mig hunnit utredas, men att der allmänt betalts
mantalspenningar i kol eller ved, ser man deraf, alt så ännu är, samt af
hosfogade tvänne Kongl. Resolutioner af den 19 September 1668 (se Bil.
E. F.~). Alt ved redan 1566 den 3 Maj utgick ifrån Mora och Rätvik, ser
man af Konung Eric den fjortondes Bref till Fogden.
Mantals-räntorne och hemmantals-räntorne sattes äfven lindiågare, hvilket
synes dels deraf att helgärdshemmanet sattes i Dalarne till 16 spannland
eller 3,200 qvadratalnar öfver 8 tunnland, då likväl Gestriklands ogh
Helsinglands Och sedermera Herjeådalens helgärdshemman sattes blott till
6 tunnland; och hvaraf följden var, att närmaste ort strax begärde att få
en lika lindrig skatt som Dalkarlarne, hvilket ses af hosfogade Kongl. Resolution
den 14 December 1618. Bilagan
*) Då mantalspenningarne ansågos vara för lindrige för den rike, utgick afgiften såsom
Qvarntull. Den, som då åt mest, fick betala mest.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltels Betänkande j IV: o 7 ef o.
25
Bilagan till Stats-Utskottels Betänkande N:o 3a3 för i83o års Riksdag
visar, att räntornes värde äfven var lågt. Emot uppgifterne i detta Betänkande
kan möjligtvis något vara att anmärka ; men derpå tål att göra äfven
de största afprutningar, ty skillnaden är högst betydlig emot andra orter.
Räntornes kronovärde uppgifves nemligen på ett helt hemman i Dalarne
till 4 R:dr 26 sk.; i nordligare Länen till 6 if2 å 8 1/2 R:dr; uti de öfrigfe,
från g till 20 R:dr. Derjemte erhöll Dale-allmogen, enligt betingande
med Konung Gustaf Adolf den store, på sätt bifogade Nådiga Resohrion
af den i3 Febr. i63o, § 3 visar (se Bil. Hemot det vilkor, att allmogen
skulle sälja ved och kol till grufvan för billigt pris (nemligen 1 Daler
kopparmynt per stig, hvilket på den tiden gjorde litet öfver 2 U. vict. vigt
koppar, och svarade emot 1 /o tunna säd, efter dittills gängse pris), framgent
rättigheten att lösa tionde-spanmålen efter krono-värdie, helst ännu i
en del Fögderier fortfar och gör blott circa 1 ijf3 R:dr per tunna, på sätt
som synes uti 1833 års räkenskaper. Intill våra dagar har äfven denne
allmoge haft lindring i bevillningen efter 2.’dra Art., eller för jordbruket,
ej allenast 1808, utan äfven sedermera (Bevill.-Förordn. 1828, Art. l\uie,
§ 3, mom. 6; i83o års Bevilln. Förordn. § 166 samt i835, §167) oagtadt
allmogen redan genom Kongl. Resolution af den 1 Mars 1820 finge mantalskolen
fullt eisatte, samt efter utfärdandet af Kongl. Brefvet till KammarCollegium
den 25 Juni i823, hvarigenom allmogen befriades från skyldigheten
att förse grufvan med hjulstockar, vasar, en mängd gröfre virke och
dertill göra 3oj5 dagsverken; hvilka åligganden hufvudsakligen gåfvo anledning
tili den lindrigare bevillningen.
Jag vågar således hemställa till denna allmoges granskning och lugna
beräkning, om det sorn den kallar fri kolhandel, skulle så öka kol-priset,
att ökningen derå skulle uppväga dessa fördelar. Största delen af den k o I -  levereringsskyldige allmogen skulle derpå icke få ett öres högre pris, ock
skulle således derpå göra en bestämd förlust.
Det vore väl att förmoda, att allmogen sjelf skulle inse hvad, som är
dess sanna fördel, men händelserna hafva gjort, att den en gång fått eu
iendtlig sinnesstämning emot Stora Kopparbergs Bergslag, och synes det,
som denna aldrig skulle kunna utplånas , ehuru oskyldig Bergslagen dertill
är, och ehuru ofta den försökt att genom eftergifter väcka blidare tänkesätt.
Alla fördelar, som kol-allmogen har af Kronan, dem hafva bergsmännen
måst betala,-och hvarje gång, som fråga väckts om någon lindring i
Bih. till R- St. Trot. 1840 och 1841- 8 Sami. 34-de Haft.
4
26
Allm, Besv.- och Ekon.-TJtskollels Betänkandej N.-o 1^.0.
bergsmännens skatt, har alltid noga räkning blifvit uppgjord öfver den vinst,
som de ansetts hafva af allmogens skatte-lindring.
Orsaken till allmogens misstanke emot Bergslagen är till sitt ursprung
följande:
Under Gustaf Adolfs den store och Drottning Christinas tid erhöll
Dale-allmogen, som nämndt är, gång efter annan rättigheten att afbörda sina
utskylder: Jordeboks- och hemmantals-ränlor, tionde, mantalspenningar och
afven gärder, ehuru allmogen mestadels derifrån till en del eller alldeles
frikallades, med ved och kol. Frågan derom förevar vid många möten och
Riksdagar, dervid Dale-allmogen gjorde svårighet att utgöra de gärder, som
af de öfrige orternes allmoge beviljades. ÄndtJigen blef det afgjordt genom
boslagde Konung Carl den elftes Bref af den 2 Januari 1606 £se Bil. /.),
samt genom Konung Gustaf Adolpbs Bi-afsked till Dale-allmogen vid Örebro
Riksdag den 26 Februari 1617 (\se Bil. K.'). Af den tidens handlingar
ser man, att dervid sattes ved och kol i så högt pris, att det äfven i
det afseendet var för allmogen en fördel. Men då den stora åtgången snart
derutöfver höjde priset, var väl skatten, i dagsverken räknad, icke drygare
än förr, men räknades den uti penningar, hvilket Dalekarlen alltid gor, så
blef den dryg.. Detsamma har väl också handt alla andra Sveriges invånare,
nemligen, att räntorne, uträknade uti myntvärde, som med tiden fallit,
betydligen ökats; men mantalspenningarne, som annorstädes utgått i
penningar och som således icke höjts, ökades deremot i Dalarne, der de
erlades med kol. Då allmogen deröfver tidt och ofta besvärade sig, med
begäran alt alldeles blifva qvitt kol-leverans-skyldigheten, och delta vägrades,
emedan Bergslagen tillkännagaf, att utan en större koltillgång kunde
ingen koppar tillverkas och Kronan ingen skatt erhålla, så log Dale-allmogen
derigenom den tron, att Stora Kopparbergs bergsmän ville förtrycka
allmogen, och denna känsla har gått i arf, ehuru det för den oförvillade
var lätt att inse, alt det hade varit lika så godt för bergsmannen, om han
sluppit betala Kronan en stor kopparskatt, och hade fått betala allmogen i
dess ställe något mer för manlalskolen. Detta hade väl också skedt, om
icke frågan på det hela varit en obetydlighet, ty då en bonde kör två stigar
mantalskol, så kör han tjugo säljekol. Förlorar han på de förra 1 R:dr,
så vinner han 10 på de senare, och har således, serdeles då han afser den
lindrigare skatten, rätteligen icke att beklaga sig öfver det högre kolpriset.
Emedlertid är redan för 20 år sedan, genom Kongl. Brefvet af den 1 Mars
1820, hela saken afhjelpt, ty nu får allmogen kolen fullt belalde efler raarkegången,
samt har i det afseendet så mycket mindre att klaga, som den
Allm-. Besv.- och Ekon.-XJIskottets Beliinkande, N.o t/jo.
27
dels ännu slipper betala mer än halfva mantalspenningarne, dels äfven sedan
den är 1823 med Bergslagets medgifvande lått mantalskolen nedsatte ifrån
3/5 till 1/2 stig på person. Hvad, som nu retar, är att bergsmannen håller
noga tillsyn på kolmåttet vid mantalskolens leverering. Det låter otroligt,
att en skattskyldig eller säljare kan klaga öfver, alt ärligt mätande
fordras; men ihy värr! hafva oordningarne i det afseendet gått så långt,
att bondesonen, som aldrig sedt annat i fars och farfars tid, tror fast, att
oordningen är laglig rätt. Delta hade på 1770-talet gått så långt, att allmogens
transport-skrindor, om 18 tunnor å 36 kappar, blifvit så undermåliga,
att bergsmännen skattade sig lycklige om de linge 18 tunnor om 3a
kappar. Detta biel allmogen äfven bevil ja cl t 1779 den 3 Augusti, som således
fick hela massan af sina skatter nedsatte med 4/3^, nemligen så länge
kolen gå lil! Fahlu Bergslag. Allmogen gjorde derpå en stor vinst,
större än, sorn begärts af någon annan allmoge; Kronan och alla indelningshafvare
deremot en lika stor förlust. För Bergslagen vanns den fördelen
att för någon lid få ett äiligt mått; och gerna medge bergsmännen, att den
icke var liten, ty då de nya tunnorna och stigarna efter 32 kappar nu
skulle inrättas af Förste Landtmätaren Kjellström, som dervid uppmätte de
gamla skrindorna, som borde hålla halfannan stig eller 18 tunnor om 36
kappar, så höllö de, efter hvad Kjellströms berättelse visar, icke mer än i
medeltal 11 tunnor 0111 3a kappar. Sedermera har Bergslagen ånyo gått
allmogen till mötes genom att år 1826 ytterligare bevilja nedsättning i räntekol-stigen,
nemligen på det sättet, att den räknar i löst mål, i stället för
att den framkörda kolstigen alltid förr varit i fast mål, och hvarigenom,
åter i ij3 tunna på hvarje stig afprutades. Detta var väl utöfver hvad
billigheten fordrade, men både Bergslagen och indelningshafvarena öfverröstades
af allmogen. Det fick gå i förhoppning om, att fogligheten å
vår sida skulle bereda oss en framtida fred; men beklagligtvis se vi vår
billiga väntan äfven denna gång sviken. Allmogen börjar åter alt göra sig
saker till fel i denna nyaste stig. Skulle Stånden stanna uti samma beslut,
som Utskottet, så återstår för bergsmansslåndet vid Stora Kopparberget intet
annat hopp, än förtröstan på Domstolarnes rättvisa, och man må ej
undra, om allmogen låter leda sig in uti en rättegång emot oss, som förorsakar
oss en oskyldig oro och kostnad, då Utskottet så synbart gynnar deras
förmenanden.
För att undvika en större omständlighet än denna reservation medgifver,
underlåter jag att här anföra åtskilliga andra skäl, i afseende på skattekolen,
der förändringarne äfven mera utfallit lill allmogens fördel. Dessa
28
Albn. Besv.- oclv Ekon.-U(skottets Betänkande, N.-o 14-0.
rättigheter grunda sig hufvudsakligen på de Kongl. Skrifvelserne af åren
jGo6 och 1617. De skola, jemte de öfrige, ej glömmas, då rättegång kommer
i fråga.
Hvad köpekols-rätten beträffar, så har Bergslagen i senare lider, då
malmtillgången så betyligt minskats, icke dermed hållit strängt, samt har
medgifvit kol-districtets betydliga förminskning, men att afstå derifrån alldeles,
kan icke ske utan kopparhandteringens eller Stora Kopparbergs Bergslags
ruinerande, hvilket i sin ordning ledde till en stor skada för hela orten.
För detta ar man nu blind; det är dock ohjelpligt, om man vågar
försöket. En borttagen afsättning af alltid öfver 4° tusen stigar kol årligen,
genom hvilkas försäljning allmogen förvärfvar sig en stor del af födan samt
Krono-utskylderne, torde icke eller för allmogen blifva utan känning; och
borde denna således besinna, att det torde vara bäst, att vi alla räcka hvarandra
hjelpsamma händer samt bemöta hvarandra- som landsmän och icke
såsom vi tillhörde serskilda fiendtliga Stater.
Köpekolsrätten är dessutom icke heller en, allmogen emot dess samtycke
pålagd tunga, ty den grundar sig på dess egna medgifvanden, sorn
vitsordas af Kongl. Brefvet den 2 Januari 1602, på Riksdags-biafskedet af
den 26 Februari 1617, på allmogens egna anhållan af den 14 Februari
i63o, hvilka alla finnas här ibland bilagorna, samt dessutom på flera med
allmogen uppgjorde contract, t., ex. af 1643 den i3 Maj och 1644 ^en
September, af Konungen stadfästad 164.6;. en annan öfverenskommelse stadfästad
den 27 Juni i666j samt ännu en annan af 1698, stadfästad genom
Kongl. Resolutionen af den 8 December 1721. Till öfverflöd föranledde
allmogens obenägenhet Kongl. Förordningen af den 16 Maj 1721, hvilken
Rikets Ständer granskade,, gillade och stadfästade medelst 22 §. uti Riksdagsbeslutet
af den 17 Oetober 1723.
Rättsförhållandena emellan- Bergslaget och allmogen äro således rediga,,
fullt moraliskt bindande, och stadfästade genom alla de lagliga handlingar,
sorn med enskilda Contract, Konungs och Ständers stadfästelse kan åstadkommas;
men allmogen har dock tidt och ofta försökt att få dem omintetgjorda.
Ser den sig uppmuntrad tili denna åsigt,, så börjar den väl åter
den obehagliga kostsamma striden.”
Ålim, Besv.- och Ekon.-Ulskotlcts Betänkande, N.-o t/fö.
29
Bilaga A.
Kongl. Maijrts Bref tiil menige Dalerne om theris Skatlegningh..
Actum Holmie 27 Oetobris anno i54o.
Wij Gustaff etc. Tilbiude eder oss elskelige tro dannemen alle ware
och Cronones skatskylloge bönder och menige allmoge, som bygge och boo
i Östre och Vestre Dalerne wår gunst och nåde tilforene, etc. Wij haffve
förstådt utaff ederss sendningebudt, at i besväre eder for mygit om then
Skatlegningh, sorn wij haffve befaledt wår Fougthe ath holle ther uppe hoss
eder,, så wäll som hon all annorstedz, hollén är, kring om hele rigit.
Szå skole i dannemen icke så lenckiett, atui lathe holle form skatlegning,
för then saack skuldb, ath wij wele liggie eder någon szwår,. oskielig skatt
eller tunge opå, mer än som eder drägeliget kan wara, och sorn i, tillförene
gjort haffwe; Men wij lathe t het gore, i then ackt och meningh , ath thet
kan gå lige, och skiälige tiil, så ath the ther haffwe sköne heman, medh
alle iegligheter wäll betegne, måge gore någett mere i skatt, effter sorn the
haffve jorden och ägerne tiil, än the fatige, som haffve szmå heman , och
icke så gode Iegligheter, medh en dell och annee, som the rige sorn fornmt
står, Jcke står oss heller tillidendh, ätli wij skole- see ther egenom fingeren
medh, ath Sweriges Crone vtij någon motte skall skee for kortt, eller hennes
skatt skall formynskatt bliffva, Ytan ati Dannemen, måge therutinnan
fortenckte wara, ath the ther store och sköne heman haffve, skole gore
mer i skatt, effter sorn the haffve jorden och ägerne tiil (och sorn the giort
haffve i gamble Ifer Stens tijdh) är the ther små, och forlamede heman
haffwe och ali wele vara wår Fougthe, och befallningzman i then motten
hehielpelige och forderlige, så ath wtöffver alt, må then enegore vtaff
lige mygin, och lige godh jordh, så mygin och så stoor skatt, vtij alle
partzeler, som then armen, så ath then ene, icke sitter mere Keysere frij,
än then annen gör,. Ther i Dannemen moge alldelis eder effter rette. —
Datum ut supra.
GOSTAVUS.
Likheten m-ed det i KoDgl. RiLs-Archivet förvarade Registratur intygar
N. W. Forsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
20
Allm. Besv.- ock Ekon.-Ut skottets Betänkande, N.o fsfo.
Bilaga B.
Kongl. Maij:ts Bref lill Her Peder Braa och Joen Olsson på
Hakesta, att the iriz then mindzste gärd the kunne förtunge
almogen j Bergslagen. Datis Westherårs 28 Februarij Anno
i545.
Wår gunst etc. Effther thett Peder och Joen alt almogen her i
Westherårs län och synnerligen kringh om Salebergit, ee som offtest med
arbethe, wedeförningh, kolningh och annen tunge till samme Cronones
hergzbruckningh och förfodring fast förtungede bliffwa , Therföre såge wij
gerne att i besvärede them med then ringeste gärdh i kunne , effter tijden
fast hårdh är, och Bergzsens tunge them altijdh på henger, Szå haffwe all—
rede någre beclagett sigh för oss, att j drage fast stareke, och läggie för
then skuld stoor giärd upå almogen, förmane wij edher, att i drage måtteligen
starke, eifther thett ähr iw frijdliget i landett, Besynnerligen szå wijtt
thenue Salebergzlagen sigh streckie, på thett man genom thenne Konungzreffztt,
szom almogen frå tunga och beswärningar hielpe schulle, them till
någon tunga eller synnerlig beswäringh icke orsak giffwe motte.
Datum ut supra.
GOSTAYUS.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
iV. W. Forsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Bilaga C.
Kongl. Majrts Swar på Undersåthernes begieren i Österdalerne lill
Anders Knuttson at vlhgöre koll cch wedh för theres Quartals
penniger och hielpen. Af Stockholm den 7 Augusti åhr 1602.
Wår gunst tillförende etc. Wij lathe tig wette Anders Knuttson, at
wåre Undersåther ulhi Österdalerne, uthi thin befalning, hafwe haft sitt
bud her hoss oss, och uthi underdånighet ödmiukeligen begierlt, at them
måtte blifwe efflerlalhet vthgöre koll och wedh till Kopparberget för Iben
bielp sora her opå nästhåldne Rijkzdag är bewilliget blifwen , såsom och
för Qvarlalspenningerne som för theres åhr lige vthlagor vthgöres skulle.
Allm. Bcsv.- och Ekon -Utskottets Betänkande, JV. o 1/f.o,
31
Så bäfwe wij tilförne icke heller annat af them warit begierendes, än wedh
och koll, medhan the icke bafve råd annat at vtgöre. Tu skall förthenskulld
icke någre andre partzeler af them therföre uthfordre, uthan allene
koll oell wedli, effter som thu af innelagde ordning bäfwer till at förnimjiie,
hvad the uthgöre skole, Så effter nu till bruket behöfwes både koll
och wedli, och thu föregifver tig hafwe een stoor hoop kiöpeko 11 liggiandes
widh stranden opå Åbakarne, vLhi Tuna Socken, och annorstädes. Therföre
hafwe wij lier bandiet med the bönder, som af Dalerne bäfwe hijt till oss
skickede warit, at hwar bonde, både utlii före:de Tuna, Åll, Torss säker
och Wijka Sockner skole framföre, Twå stiger koll hvilke them sedan skall
afqvittat blifwe, vthi the koll som the äre blefne tillbaka medh , och vthi
winthres framledne icke hade råd framköre, eller och the vthlagor the
lierefter uthgöre skole, men skuthor ther till skall thu them förskaffa,
hvilka wij befale at thu hoss Bergzmännen annamer Och förlhenskuld befale
at thu således therom besteller, och bändler med vndersåtherne
vthi för:de Sockner, at the med thet allerförste, samme koll framföre.
"Widere effter wij förnimme, at een stoor deell af böndernes hemmen äre
(ihet Gnd bettre) osådde blefne; Derföre bafve wij nådigest tilsagcht them
som wintersäde bruke wele, och sine hemmen nu i hösth opsåå till Ettusend
t ynner Råg till förstreckning, hvilken the widh Westerårs med förste bekomme
skole, hvilken the sedan oss framdeles med koll och wedh bettale
skole. Thu skall förthenskulld lathe them sådane wår willie och tilseigelse
förestå och förnime, om the kunne ware tillsinnes sådane wår nådige tilbud
at wederlage. Der rette sig effter.
Datum ut supra.
CAROLUS.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
N. PV. Forsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Bilaga D.
Kongl. Majlis Nådige Resolution på menige Bergzmännernes i Store
Ropparbärgz lagz Bj, Fållkiärna och Grytnääs Socknars underdånige
klagopuncler. Datum Stockholm den i3 Maij 1646.
Wij Cristina etc. Gore wetlerligit:
1:0 Att menige allmogen i By, Fållkiärna och Grytnäs Socknar under
-
32
Allm. Besv.- och Ek on.-TJl slottets Betänkande ^ N.-o t jo.
dånigst gifwa tillkänna och ödmjukeligen begära, att dem motte allernådigst
elfteilåtes alt uthgiöra Quarutulspenningarne , effter sorn dhe hafwa warit
wahne, nembl: En Stigh kåhl för buar person; Så bäfwer H:s K. M:t sine
trogna TJndersåthare nådigst bewilliet och effterlåtit, effter sorn förra wahnt
warit bäfwer att erläggia Qnarntulspenningarne.
2:0 Hammarskatten belangande som dhe underdånigst begära att blifva
förskohte medh, will och Hennes Kongl. May:ts dem den effterlåtha; dock
medh den Condition att dhe smida och tillwärka gott och gångbart Järn.
Actum ut supra.
CHRISTINA.
J. Wijnbladh.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
N. W. Forsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Bilaga E.
Kongl. Maijuts Nådiga Resolution öfver Mora Sockn. Datum
Stockholm den ig September 1668.
CARL &c. &c.
* '
1.
Beklagar sig Allmogen uthi Mora Sockn öfver den stoore nöd dhe ära
rakahde uthi förmedelst landets swage Sädeswäxt, underdånigst anhållandes
först om någon afkortning på Stafrumstalet af weeden, sedan att dem
måtte tillåtas flotte sitt werke Alfwén uthföre och för det tredje att dhe
huusarme och fattige må niuta den lindring på Stafrumsweeden sorn dem.
effter Kongl. Resolutionen plägar förunnas, seredeles at när dhe ingen weed
kunna åstadkomma dem måtte tillåtas för billig penning den at betala,
och till det herde at Allmogen må förskonas för de Extraordinarie dagsverken,
som dhe till grufvan måste giöra; Anlangande del förste, aldenstundh
grufvan ingalunda kan mista weden, kan ingen afkortning uthi sielfva
Stafrumstahlet tillåtas. För det andra om allmogen skall kunna sitt
wärkie uthföre Elfwen intill Forssbufvud flåtta, så at ingen oredo sig deraf
förorsaker, det will Kongl. Maij:t till dess Bergs-Collegium hafva remitterat
at öfverläggia och in loco deruthinnan förordna hvad giörligast och
allmogen
Jllm. Éesv,-~ och Ekon.-Vt skottets Betänkande., N.o 140.
'33
äljmogen tillclrägeligast pröfvas, men hvad för det tredie dhe fattige <ö,eli
Hlharme widkommer, så will Kongl. M:(s at Landshöfdingen wid Tinget
nrn livar.c oofci oone fatti^cZoikib auli cti mati jraiisahär OCll mC&Cielar eeil Set
dan
derom bewijs, då honom skall tillåtas, at betala Stafrummet för i Daler
Si‘lfwernayndt eller 3 Daler Kopparmyndt effter mynteplacatet och där
bewijsas kan at Befallnirigsniannen bäfwer mere af en sådan för Stafrumet
tagit, skall det honom i Uthlagorna afkortas, så frampt han inte någon annan
orsaak dertill hafwer halft. Men dagswerken och dhe Extraordinarie
ståckar, sorn dhe till grufvan hafva af ålder giort, kunna dhe sig nu så mycket
mindre undandraga, som de wetta att nyligen ett storf fall uthi grufwan
sig häfver tilldragit, effter såsom heele Dahlelagets välls Lån dh iämväll
af grufwans wijdmackthållande hänger.
Kdngl. Maij:ts förhlifver &c.
Datum ut supra.
Under vår Allernådigsle Herres och Konungs minderårighet
HEDVIG ELEONORA.
J. Gyllenstjerna. G. Kurck. G. O. Stenbock.
M. G. de la Gardie. S. Bäth.
J. Wattrang.
Rättthgeu trautumeradt stur det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur
iitjjac
N. W. Forsslundj
Körsle Expeditions-Seereterare och Actuarie.
Bilaga F.
Kongl. Mapts Nådige Resolution och förklaring öfwer Yttergiället
i Wäster Dahlarne. Datum Stockholm den ig September 1668.
garl &c. &<%
I.
Supplicera att dem må effterlåtas någon afkortning uppå Grufwewe4Un,
eller af dem få betala med penningar. Alt effterlåta allmogen någon
afkortning uppå Grufweweden, eller den med penningar få afläggia såsom.
Sih. tilt'R. St. Fröt. 184o «ch 1841. 8 Sunil, ty.de Haft. 5
34
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtskottets Betänkande, N.-o 140.
det kommer grufvan till skada och derigenom omsider allmogen sielf och
heele landet hvars wälstånd af grufvans widmackthållande hänger till afsaknad!
och undergång; aa Kan J\.ongi. Maj.is iler uitilnnau d csö trogne un
der
sätare inlhet willfara.
Thet alle som wederbör hafwe sig att efterrätte.
Datum ut supra.
Under v/år allernådigste Konungs och Herres minderårighet
HEDVIG ELEONORA.
Joh. Gyllenstierna. G. Kurck. G. O. Stenbock.
M. G. de la Gardie. S. Bäth.
J. kVattrang.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
iV. kV. Forslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Bilaga G.
Kongl. Maj:ts Resolution för menighe man i Betz Bergzlagen att
bliffva lijka med Dahlekarlerne i ulhlagor. Datum Borshytte
gård den 12 December 1618.
Wij GUSTAFF ADOLFF &c. Gore witterligit att menige man ifrån
Bilzbergzlaghen, haffve warit ber hooss oss och underdåniglen begärat, alt
de uthi Uthlagor, motte bliffva lijka medh Dalekarlerne. Så haffve wij
theras ödmiuka begäran i så motto Nådigst ansedt och gunstlighen effterlathet,
att de aff huart halffgårdzheman, skole lijka som Dalekarlerne ulhgora
26 Stijger Kool, och sedhan wara frij för alla owissa parlzeler, som
påläggias kunna. Wij befalle fördenskull wårt Gammarråd, Gammererare
och Fougder att de rette sigh här effter, och icke tillfogha dem theremot
hinder i någon motto.
Datum ut supra.
GUSTAVUS ADOLPHUS.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
JV. kV. Forsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkanclej IV.-o 14°-
35
Bilaga H.
Kongl. Majrts Nådiga förklaring på gemene Mans puncler i Österdalerne.
Dalum Borenshylta den i3:de Februarij i63o.
Wij GUSTAFF ADOLPF1 etc. Gore witlerligitt, alt såsom oss någre
trogne undersåler den meniga man aff Österdalerne, bäfwe igenom illerås
uthskickade underdånigest låtit besökia, och några puncter ödmjukeligen
föredraga låtit. Sa hafwe wij samme theras puncter nådigst öffwersedt, och
oss der upå förklaradt som föl lier.
Till det tredie. Så wele wij och nådigst att the måge inlösa all then
Kyrckielijende som där i Österdalerne bliffuer öffuer wåre Officerers underholdh,
och annan tillbörligh afkortningh för det prijs , som wij dem det
tillförene effterlålit hafwe, nembligen för tree daler tunnan, dock at ilie
der emoot igen bequemme sigh till ett billigdt kiöp för dheres Kohl och
wedh, och sallie en stigh Kohl eller et StafFrum wedh för een Swensk Daler,
och dem i rättan liidh framköre, at Bergzmännen icke måge lijda der
opå någen brist. Der wåre YthskriffningzCommissarier, Ståthållare och alle
andre huIFwe sigh alt efflerrätte.
Datum ut supra.
GUSTAVUS ADOLPHUS.
Likheten med det i Kongl. Riks-Archivet förvarade Registratur intygar
N. TV. Firsslund,
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Bilaga J.
Kongl. May:ts Swar opå Bergszmännernes Skrifwelsse , ther them
någre theres gamble wanlige Uthlagor warde tilgifne, och åter
någedt annalt af them begäredt. AfF Stockholm den 2 Januarij
Anno 1606.
Wij CARL med Gudz nåde , Sweriges Rijkes uthkorade Konung och
Arffurste, Hertigh till Sudermanneland, Näricke, och Wermeland. Tilbiude
ider Danneman, som boo ulhi N. N. Bergzlagen och Dalerne , wår gunst
och nådige benägenheelt och allt godt medh Gudh alzmechtigh tilföiende.
36
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N.-o
Gell lathe ider här med wethe» att idre uthskiekade N. N. hafwe warfdt
här liooss oss, och gifwilt oss lilkänne, huru såsom ider .mening bafwhr
wu ridt om thet såsom wår troo tiänere och Bärgzföreståndere, Lasse Christiansson,
bäfwer handlalt med ider, Så lacke wij ider för idres wälwilligheett
och rättrådigheett, och hwad i hafwe tilhuditt tili att utbgöre, i koll
oell wedh till wäre Bergzbruk, dett låtbe wij oss och behage, Eudoch thel
ahl’ myckitt ringare än dett i ut hi wår Salige (Ehristelig i hugkom mels'se)
Broders tijdh, Konung Johans, bäfwe utgiordt, Boch likwäll på dett i skola
helinne, alt wij i ingen måtto wele beswäre ider öfwer kier gode willie,
och dett i elter Lagen och ider gamble skatt och skuld åhre oss pliektige,
Så wele wij tilgifwe ider, matgels, skatte, stedge, afradz, penningar, Skattebol
och wedh, Tingzkol och Bomarkol, windehäster,. Jkobneskin , Jern,.
Item, Månedtz, Skiutzfärdz och Brudeskatz penninger, Eller hwad Pertzeler
som härefter pål äggi as kunne. Och begäre alt i allenast som i uthlofwatt
hafwe, welé uthgöre uthaf hwar Spanneland Jord — i ifi Stig Eoll, och
sedan ware frij för alle uthlagor hwad nampn the hälst hafwe kunna,.
Men efter att samme koll och wedh icke kunne förslå till wårtt Koppa rhergz
brukz förfordring, så begäre wij att hwartt hionelagh wille hielpe oss
En Stigh Koll för redeligh betalning i penningar eller Spannemåll, hwilkett
kier bäst kan komme till nytte, Så kan för:te wårt Kopparbruuk heele
åhrett hafwe sin rätte gång, Och skall härmed förstås, så månge parFolck
som hafwe een häst skole hiälpe att framköre för rede betalning En stigh
koll, eller och ett Stafrum wedh, Men the som icke bäfwe hästar, skole
xäknes tu pär Folck emott hwartt paar sora hästar hafwe, Så kan den sene
hiälpe den andre, den eene bugge kolen, och den andre kore dem fram,
försee oss, dette skall icke ware ider odrägeligitt efter dett ähr ider ingen
pålage, uthen wij wele betale ider därföre, och i älliest dissföruthan arbete
för andre, Så ähr dett ju så godt, att i förtiäne idutt af oss , såsom af någor
annan. J wele och ihugkomme, hwad undsättning wi hafwe giordt
ider i de Iramlidne åhr, mäden Gudh alzmecktigh bäfwer heemsöktt och
straffelt oss för wäre synders skuld, med den dyre lijden som waritt hafwer.
Hwad belanger om idertt Folck som i sk rifwe icke må warde ider ifrå
nämpdt, så hafwe wij icke heller gilwitt der någon befalning om, uihan
the gode Män, sorn här i Stockholm hafwe waritt tilstädés, hafwer synts
för godt och rådsampt, att ytterligere bewilie een hiälp, till att gore wäre
Fiender moottstånd, som i hafwe till att see, hwad uthi alle Landzänder
der om ähr bewilliett och wij ider Gopie af här med tilskicke, Derför®
begäre wij utaf ider att wete, huru i £unne wara tiU sinnes, i thet såsom;
jilGn. Besv.- oell Ekori.-Utskollets Betänkande, föo l/fan
-
37
här och i alle Landzänder ähr beslutedt , Och försee oss,, att i låte fuine
Ider wälwillige till allt dett i kunne tänckie Gudh alzmecktigh kan lände
till åhre och prijs, och hans saliggörende ord, Oss och ider till gagn ogh.
godo. Befale ider här med Gudh alzmecktigh.
Datum ut supra.
C
I&klMten dét i Koogl, Riks-Ärchiret förvarade Registratur intygar
N. W. Forsslundj
Förste Expediticras-Secreterare och Actuarie
Bil aga K>
Contract emellan Kongl. M:t och Österdahlernes sampt Bergzlagzhönderne,
ahngående deres Uthlagor. Aff Örebro den 26 Fe
bruarij
åhr 1617.
Wij GUSTAF ADOLPH etc. Giöre welterligit att effter wäre trogne
TJndersåters Fullmäcktige sorn ifrå< desse effterskr:ne Sockner i Österdalerne
och Bergzlagen nembligh: Tulina, Gagnef, Leksan, Rettwik , Ål, Biursås ,
Swier-dsiöö, Wijka, Torssånger,. Skedwij, och Finstadh Fierdingh ulhi Hedemora
Sockn, till denne Rijkzdagh hafwe förskickede warit t, hafwe oss underdånligen
tillkännegifwedt, att oansedt de effter huart fullgiärdzhemen
oller 16 Spannelandh, effter den Contract, som (högloflig uthi åminnellsse)
wår ffere Her Fader medh dem giordt bäfwer åhrligen hafwe uthgiordt
a4 slijger kohl för alle deres uthlagor så wäl owisse sorn wisse Pertzeler;
Så ha Iwer dock likwäl på någre år, derutöhfwer af dem fordrelz fy re Sti jger
kohl för de Giärder som af andre landzändar till Krigzfollksehs uppehälle
hafwe bewiiliede waredt; hwilkedt dem tycke falle sigh för swart,
och derföre ödhmiukeligen begährade, att de wedh föreskr:ne Contract sigh
hålla, och för bette 4 stijger okrafde blifwa mätte. Huilken deres ödhmiuke
begäran wij medh wårt Elskelige Rijkz Rådh håfve uthi betänckiande taget,
och effter wij hafwe hefunnedt att förde 24 slijgar lijthed förslå emoth de
uthlagor som andre wäre undersålher uthi wisse och owissa Pertzeler uth^
giöra, hafwe wij skudt till heffe Socknars Fullmäcktiges betänckiande, hvad
de wille påöka till för:de stijgar kohl; Så hafwe de sigh godhwilleligen och
unjlerdånligen tillbudet att de wele hereff^er åhrligen ulhgiöra Ses och Tiugu
38
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, N.o 7.-/0.
stijgar kohl af hwart heelgiärdz hemman, anten hjälper och owisse perzeler
ulhi andre Landzändar pålägges eller eij. Så hafwe wij sådant deres underdånige
lilibudh nådigest låtit oss behage och effterlåthet att de hereffter
wed föreskrifna Uthlagor alltijdh blifva skole, och när de samme kohl såsom
förb:t är uthgiordt bafve, skole inga hielper af dem fordrade warde
ehuad nampn de och bäfwe kunne, uthan Elfzborgzlösen allene, så länge
den opå står och hewilliat är. Såsom och dedh timber som de äro wänne
att hielpe till Kopparbergzgrufwa och de tu lass Mallm som Undersåterne
i Tuna uthan broon, Skedwi] Sockn och Dalsby ocb Finstadh fierdinger
uthaf ålider hafwe waredt wäne åhrligen i Eesebergzgrufwa bryta och föra
till Säthers hytta. Dernästh hafwa de och bewiliiadt att hvart mantaal
eller hionelagh skole åhrligen wedh Kopparbärget oplåte oss till kiöps en
Stigh kohl effler gamble måledt, den wij dem der strax medh rede penningar
wele betala låthe, och gifwa dem 3 mark för Stijgen. Och till dedh
ytersta hafva de och godwilligen uthiofvadt, att huar bonde uthi tilkommande
Sommar will hielpe oss tu dagzwerkie till alt afrymma Jorden ur
Kopparbergz grufva. Förbiude fördenskull wår Ståthållare Fogder och Befallningzmän
dem medh någre fleere uthlagerän såsom bemrt är uthi någon
måtto att beswäre nu eller i framtijden. Der huar i sin sladh weet att
sigh effterrette.
Datum ut supra.
GUSTAVUS ADOLPHUS.
Likheten med det i Kongl. Riks-Arcbivet förvarade Registratur intygar
JV. TV. Forsslund„
Förste Expeditions-Secreterare och Actuarie.
Af Riksdagsfullmägtigen Boethius: ”Då oaktadt återremissen från alla
fyra Riks-Slånden af Utskottets Betänkande N:o tog, rörande detta ämne,
ifrågavarande Utlåtande utgår från samma aristocratiska grundsatser och
åsyftar en lika kränkning af Bergs-allmogens rätt, som nämnde Betänkande,
nödgas jag äfven nu anmäla min reservation emot Utskottets beslut.
Att den i detta, liksom i det förra Betänkandet, föreslagna skillnad
emellan Lands-lag och Bergs-lag, hvarigenom det förra fått sig tillagde åtskilliga
det sednare ej förunnade förmoner, är i högsta grad rättsförnärmande,
måste inses och medgifvas af hvar och en, som ej önskar och på grund
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande, iV.O
39
deraf ej anser det vara billigt, att, för befrämjandet af bans eget interesse,
bela medborgare-classer skola hållas i betryck, och mången medlem af
dessa bringas lill undergång. Och föreföll det mig så mycket mera oväntadt,
att Utskottet skulle förnya detta förslag, som, så vidt jag minnes, inom
alla Stånden ansedde och rättsinnade talare yrkat upphörande af ifrågavarande
skillnad. Ett försök i dylik rigtning mot Bruksegare i Bergslagen,
då af Bergs-Collegium föreslogs oinskränkt frihet för aila landslagsbruken,
men å förra stället endast för dem, som egde privilegium å 45°
SkU. smide, misslyckades af den anledning, att Kongl. Maj t, inseende obilligheten
deri, meddelade lika eller 33 i/3:dels procents förhöjning åt bruken
både inom och utom Bergslag. En lika rättvisa, hoppas jag, skall äfven
i framtiden skydda bergslags-orterna från förtryck och tilldela deni
samma rättighet, som invånarne i andra trakter af Riket ega att fritt disponera
sin egendom, utan att behöfva öfverlåta till andra medborgare-classer
större eller mindre del af den behållning deras arbete inbringar.
För åren från och med 1841 till och med i85o har Utskottet från
åtnjutandet af den föreslagna friheten uteslutit alla de invånare i Bergslagen,
som ej redan ega bruk, och för första hälften af denna tidrymd
de bruksegare, hvilkas bruk ej äro grundade på egna skogs-lillgångar eller
förenade med hylta, der blåsningen under de senaste tio åren uppgått till
minst 2,5oo SkU. årligen. Sålunda har det ej stannat vid den uppgjorda
gränseskillnaden emellan landslag och bergslag, utan hafva derjemte egarne
af de större bruken på sistnämnde ställe blifvit gynnade framför egarne
af de mindre, och bergsmännen, förmodligen derföre att de ej tillhöra
ståndspersons-classen, utan blott beslå af simpel allmoge, blifvit från all
smidesrätt uteslutne. Afsigten härmed är synbarligen den, att Brukspa
tronerne
må hinna under denna tidrymd slå under sig allt smide, så att
någon skog, hvarmed smide kan bedrifvas, sedermera ej må för bergsmännen
återslå. Det torde derföre här vara nödigt erinra, alt alla de motioner,
som föranledt detta utlåtande, haft till hufvudföremål en utvidgad frihet
för bergsmännen, och att Utskottet således, för bi-afsigters skull, gått
på sidan om ämnet, då det tillstyrkt för andra medborgare-classer hvad
det afslagit, så vidt frågan rörer de förre eller bergsmännen.
Äfven innehåller Utlåtandet en föreskrift, som ej förefanns i förra Betänkandet,
eller att i landslagen ej får anläggas nytt smide inom två mil
från förut privilegieradt stångjernsbruk. Denna inskränkning, afseende alt,
så vidt sig göra låter, skydda de redan privilegierade bruken från all medtäflan,
är äfven rättsvidrig och innebär ett stol t förnärmande af deras rätt,
40
AUm, Besv<- och 'Ek&n.-Uiskolkts Betänkande, 1tf.-o tJfo.
hvilka inom det utstakade afståndet ega skogsfillgång samt' passande ställa
för anläggning af bruk, men blott för närhetens skull till de privilegierade
konjmo att blifva mera vanlottade, än de från bruken mera aflägset boende.
Hvad beträffar det vilkor för smidesrällen, alt de Bergslagen förunnade
friheter skola upphöra, får jag erinra, att dessa mer än uppvägas
af den dryga tionde-tackjerns-afgiften, samt ärp oskiljagtiga från fullgörandet
af hytteblåsningarne. Så snart dessa upphöra, upphöra äfven friheterna,
men kunna derförinnan, eller så länge vilkoret för desammas åtnjutande
uppfylles, hvarken lagligen eller ens med sken af någon billighet
bergsmännen beröfvas. Af denna orsak blef ock en, utaf Herr von Troil
om dessa friheters borttagande väckt motion äf både Utskott och RiksStånden
afslagen. Jag kan sålunda ej anse nämnde vilkor för annat än ett
hinder, sorn man vill uppkasta mot möjligheten för bergsmännen att någonsin
komma i åtnjutande af någon utvidgning i deras genom skrå-tvånget
inskränkta näringsfrihet, I öfrigt åberopar jag, så val i detta sorn öfriga
hänseenden, min emot Betänkandet N:o 109 afgifna reservation.
På nu angifne grunder yrkar jag följande ändringan i Utskottets Bitänkande
;
irsta punkten:
1 mom. erhåller följande lydelse:
a) medgifves full och obegränsad vågforings-rätt för allt det stång- oek
manufactur-jern, som kan tillverkas vid nu tillåtne härdar inom både landslag
och bergslag,;
3 mom. förändras sålunda?
b') nya stångjernshärdar få med oinskränkt spidesrätt anläggas., med d®t
vilkor att1 i hyttelag, sorn vill af denna frihet sig begagna, minst trefjerdedélar
bland delegarne sig derom förena;
2:dra punkten;
i litt. n) bortgå orden; "utom ofvannä.nanåe Täckjerns-bergdag”;
Litt b utgår;
3:dje punkten Borttages alldeles.
Hvad beträffar Utskottets yttrande angående frågan om rättighet till
fri tackjernsutförsel, lärer densamma, då Bonde-Ståndet tillstyrkt, men öfrige
Stånden afslagit en sådan rättighet, ej, på sätt Utskottet yttrar, vara
afgjortl, innan den blifvit, i likhet ined öfriga frågor' af beviilningsnatur,
angående hvilka Stånden fattat olika beslut, i Förstärkt Utskott behandlad^
N:# i4r
-
Allm. Besv.- och Ekon.-VLskoltets Utlåtande, N.-o iJfn.
41
N:o 141.
Ank. till Exp. Utsk. den i4 Mars i84r, kl. i e. i®.
Utlåtande j i anledning af åter remiss å Betänkandet N:o 116.
Efter anmärkningar vid Utskottets under ofvanstående N:r afgifna Betänkande
om upphörande af dubbla årsberäkningen vid befordran till eccb»iastika
Embeten och Tjenster, hafva Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
återremitterat detta Betänkande, hvilket deremot är af Borgareoch
Bonde-Stånden bifallet.
De förslag, som Utskottet i detta ämne framställt, hafva ansetts endast
ofullkomligt motsvara det dermed åsyftade ändamålet och icke undanrödja
anledningarne lill rättvis klagan öfver det förfång, som, genom nu gällande
befordrings-lagar, tillskyndas det i församlingarne tjenstgörande Presterskapet.
De vilkor, Utskottet förenat med förslaget om upphörande af den förhöjda
årsberäkningen för ecclesiastike Tjenstemän, som icke höra till läroverken,
skola icke kunna gillas, utan borde berörde förmon vid sådane tjenster
ovilkorligen helt och hållet afskaffas, då en del af dem lemna sina innehafvare
löneförmoner, som åtminstone jemförelsevis motsvara mödan och
arbetet, några kunna utan svårighet förenas med andra ordinarie tjenster,
och andra åter kunna helt och hållet indragas, utan ringaste förlust för
samhället eller kyrkan, så att det förmodades, vid noggrann pröfning, visa
sig, att högst få af dessa tjenster, som icke äro förenade med tillräckliga
löneförmoner, behöfde bibehållas, och för dem borde Rikets Ständer bevilja
ökade anslag och vid denna Riksdag antingen förslagsvis anvisa medel,
eller ock anhålla, alt Kongl. Majit, efter föregången pröfning af hit hörande-
förhållanden, vid nästa Riksdag härom aflåta Nådig Proposition med
bestämd uppgift om behofven. Äfven för lärarne vid de allmänna undervisningsverken
borde den ökade årsberäkningen alldeles upphöra, såsom
menlig både för läroverken och församlingarne. Utskottet hade härom
bordt uttala hvad rätt är, utan att återhållas af frågan om de närvarande
lönerne, helst den frikostighet, som Rikets Ständer både vid föregående
Riksdagar och isynnerhet vid denna, visat emot läroverken, bonde ingifva
.grundad förhoppning att, hvad som erfordras för att aflöna duglige perse
Bih.
till R. St. Prot. 1840 och 1841- 8 Sami. 34-de Haft. 6
42
Allm. Besv.- och Ekon.-ZJt skottets Vilat unde, N.-o i4t•
ner, sorn egna tid och krafter åt lärarekallet, skulle äfven kommande Ständer
bevilja, om det afgörande steget vore taget. Rikets Ständer borde åtminstone
vidblifva det vid sista Riksdagen fattade beslutet, i stället att, på
sätt Utskottet skall föreslagit, medgifva undantag och inskränkningar, hvilka,
om de antagas annorlunda än för närvarande förhållande, skulle innebära
upphäfvande af hvad Rikets Ständer förut i detta ämne hos Kongl. Maj:t i
underdånighet yrkat. Lärarnes löner skola också vara högre, än de af Utskottet
äro uppgifne och förmenas icke vara så otillräckliga, som Utskottet
antagit, serdeles då de jemföras med det i församlingarne tjenstgörande
Presterskapets vilkor, hvarom äro åberopade speciella uppgifter, efter sisth
års Bevillnings-taxering, för flerfaldige Lärare- och Prestbefattningar inom
Carlstads Stift. Inom detta Stift skall också den förhöjda årsberäkningen
företrädesvis verka menligt, då Stiftet innehåller endast 38 Pastorat, deraf
ilott 7 af 3:dje classen, men der finnas 25 befattningar, som medföra dubbel
årsberäkning, och antalet af befordringssökande prester, som icke tillgodonjuta
sådan beräkning, uppgår till i3o, så att, äfven om endast enkla
år beräknas för förslag till 3:dje classens Pastorat, utsigten till befordran
derigenom skall vara föga förbättrad.
Vid återremissen af Utskottets Betänkande, har Preste-Ståndet till Utskottet
jemväl öfverlemnat en af Herr Doctor Wieslander den 29 Februari
nästlidne år väckt motion om förnyande af Rikets Ständers den 2g September
1834 till Kongl. Majit aflåtne underdåniga Skrifvelse i förevarande
ämne, hvilken motion förut varit öfverlemnad till Lag-afdelningen afPresteStåndets
enskildta Utskott.
Vid besvarandet af hvad sålunda blifvit, inom de Resp. Riks-Stånden,
yttradt, i anledning af det afgifna Betänkandet, får Utskottet först upptaga
anmärkningen, att de framställde förslagen skulle leda till upphäfvande af
hvad Rikets Ständer i detta ämne förut hos Kongl. Majit i underdånighet
yrkat. Utskottet har icke åsyftat ett sådant upphäfvande och tror sig icke
eller hafva genom Betänkandet gifvit anledning dertill, då Utskottet, långt
ifrån att sätta i fråga någon förändring af hvad Rikets Ständer vid sista
Riksdagen, genom underdånig skrifvelse den 29 September 1834» föreslagit»
uttryckligen förklarat, att de nu framställda förslag äro föranledde af Utskottets
föreställning, att den allmänna reglering, hvarom berörde underdåniga
Skrifvelse handlar, svårligen under närvarande förhållanden och tilläfventyrs
icke förr än efter en längre tid kan åstadkommas, och att emedlertid,
intilldess en sådan reglering kan försiggå, det i Församlingen tjenstgörande
Presterskapets billiga klagan och rättvisan af den åsyftade förän
-
'Allm. Besv.- och Ekon .-Ut skottets Utlåtande, JN.-O 141*
dringen fordra, att genast företages åtminstone en jemkning och inskränkning,
som utgör en öfvergång tili den mera fulländade ordning, som för
framtiden sökes.
Då Utskottet, genom den föreslagna underdåniga hemställan om upphörande
af ökad årsberäkning för presterliga befattningar , som icke böra
till undervisnings-verken, gifvit anledning till undanlag, der det för en eller
annan af dessa befattningar kan finnas oundvikligen nödvändigt, att denna
förmon bibehålles, har Utskottet dermed ingalunda afsett de fall, då man
uti lönevilkorens otillräcklighet vill söka försvar för den högre årsberäkningen.
Utskottet instämmer fullkomligt i hvad, som blifvit yttradt, att
flere af de ifrågavarande befattningarne redan äro tillräckligt aflönle, åtminstone
i förhållande till dermed förenadt arbete; att några kunna utan svårighet
förenas med andra ordinarie tjenster, eller helt och hållet indragas,
och att de, för hvilka, efter en sådan reglering, en lönetillökning
kan finnas nödig, såsom ersättning för förlusten af den högre årsberäkningen,
troligen blifva så få, att denna tillökning icke torde väcka serdeles bekymmer;
men det finnes dock, på sätt som under discussionen inom RiksSlånden
jemväl blifvit erinradt, några presterliga befattningar af den beskaffenhet,
alt, ehvad löneförmoner som dermed förenas, de omöjligen kunna
under en längre tid af en och samme person bestridas. Dessa äro egentligen
missionärs-tjenster, jemte ett och annat med dem jemförligt Kyrkolierde-embete
i orter, der den presterliga tjenstgöringen fordrar en ansträngning,
som endast för en inskränkt tid och under den friskare mannaåldren
kan uthärdas. Det är för dessa, och endast för dem, som Utskottet ansett
det ifrågasatta undantaget böra ega rum, då det måste vara oundvikligt, att
dessa tjensters innehafvare, antingen genom ökad årsberäkning, eller genom
försäkran om befordran efter viss tids tjenstgöring, tryggas emot farhågan
att nödgas qvarstanna vid sådane ansträngande befattningar längre, än de
uthärda att dem rätt handhafva. Emedlertid , för att tydligare uttrycka
detta syftemål, får Utskottet, med frångående af sitt förra förslag i denna
del, tillstyrka
en underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t, att, oberoende af hvad
förordnande, som kan meddelas, i afseende på tjensteårsberäkningen
för lärare vid de allmänna undervisningsverken, den förhöjda arsberäkningen
för andra ecclesiastik-befattningar må , så fort som
möjligt är, utan rubbning af nuvarande innehafvares rätt, upphöra,
utom för de befattningar, der den presterliga tjenstgöringen fordrar
sådan ansträngning, att, ehvad löneförmoner, som dermed förenas,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlet$ Utlåtande, N.-o tfa.
de icke kunna, under en längre lid följd , af en och samme person
behörigen bestridas, och för hvilka den förhöjda årsberäkningen
således synes böra bibehållas, om icke det dermed åsyftade
ändamålet heldre kan vinnas genom deras innehafvare gifven försäkran
om befordran efter viss tids tjenstgöring.
De uppgifter om löne-anslagen för Lärarne vid Elementar-Läroverken,
aom Betänkandet innehåller, äro, enligt hvad Utskottet jemväl an tyd t, lierntade
från de af Kongl. Maj:t fastställde Aflönings-staterne. Utskottet kan
icke vara i tillfälle att tillförlitligt utreda orsaken till skiljagtigheten emellan
desse anslag och de högre lönebelopp, som, enligt uppgift, skola åtnjutas
af en del Lärare. I någon nion torde förhöjningen härleda sig från inkomster,
som Lärarne åtnjuta, utan att de äro i Staten beräknade, men
Utskottet anser dock sannolikt, att skiljagtigheten till största delen är en
följd deraf, att de här framdragne exemplen blifvit hemtade från äldre
Aflönings-stater, som endast gälla för nuvarande löntagare, och dessa exempel
höra till de fall, då, enligt hvad Utskottet i Betänkandet anmärkt,
lönerne blifvit genom den nya regleringen minskade, i stället att en tillökning
varit med regleringen i allmänhet åsyftad. Emedlertid hyser Utskottet
fortfarande den öfvertygelse!), att löne-anslagen , sådane de nu äro
fastställde, icke kunna anses motsvara de skäliga anspråken på tillräcklig
nikomst vid en mera framskriden ålder under en mödosam och ansvarsfull
tjenstgöring, och att dessutom, så länge det icke gifves tillfälle för den ålderstigne
och för undervisningen icke nog kraftfulle Läraren att afträda från
sitt kall, med bibehållande af lönen, äro hvarken Lärarens framtida bergning
eller läroverkets bestånd tillräckligt tryggade. Då Lärarne, till följd
af deras så beskaffade ställning, med få undantag, alltid måste, äfven om den
förhöjda årsberäkningen upphörer, räkna på presterlig befordran lör bergning
på ålderdomen, blefve följden af dröjsmålet med deras befordran den
dubbla olägenheten, att de, med en inskränkt förmåga för lärarekallet, måstr
en längre tid qvarstanna dervid, och alt de vid inträdet på den egentliga
presterliga banan, till följd af en redan långt framskriden ålder, äro vanmägtige
lill den äfven för detta kall nödvändiga verksamheten, så att kyrkan,
lika mycket som läroverken, skulle få vidkännas den menliga verkan
af förändringen.
Af hvad, som blifvit anfördt om förhållandet inom Carlstads Stift serskilt,
kan icke hemtas någon grund för de allmänna bestämmelserne, och
icke eller kunna, i ett ämne sådant som detta, några serskilda stadganden
derefter lämpas. De för detta Stift öfverklagade olägenheterne synas dess
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Uu/wltets Utlåtande, N:0 fjfx,
45
utom i väsendtlig mon bero på classificationen af Pastoraten, och då denna
ankommer på Consistorium och Preslerskapet inom Stiftet, lärer någon
svårighet icke möta för den förändring , som i detta afseende kan finnas
nödig.
Sora den af Herr Doctor Wieslander väckte, nu först till Utskottet
öfverlemnade, motion, är af enahanda syftning och stöder sig på samma
grunder, som de förut frun Bonde-Ståndet till Utskottet remitterade motiolierne,
erfordras icke deröfver något serskildt utlåtande, utan får Utskottet,
i afseende derpå, åberopa, hvad om ämnet i allmänhet är anfördt; och sorn
Utskottet, på grund af skäl, som nu och i det förut afgifne Betänkandet äro
framstäfde, anser sig icke för närvarande kunna tillstyrka den förhöjda årsbeiäkningens
upphörande för Lärarne vid allmänna undervisnings-verken ,
eller vidare rubbning af hittills gällande bestämmelser, än den, Utskottet
redan föreslagit, får Utskottet anmäla,
att Utskottet i denna del vidblifver, hvad det redan afgifne Betänkandet
innehåller.
Stockholm den 2 Mars 1841.
Reservation
af Prosten Lalin, som ansåg tiden nu vara inne till upphäfvande af
den för det obefordrade Presterskapet tryckande dubbla tjenstårsberäkningen,
förnämligast på den grund, att Skol-Lärarnes löner blifvit förhöjda
till nära nog likhet med Comministrars och vice Pastorers.
N:o 142.
Ank. till Exp. Utsk. den i4 Mars 1841, kl. 1 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Betänkandet
JS:o 11g, angående stapelstads-rättjör köpingen Döderhultsvik.
Nämnde Betänkande, som Högloflige Ridderskapet och Adeln samt
Yälloflige Borgare-Ståndet bifallit, har deremot blifvit återremitteradt af de
öfrige båda Rrks-Ståliden, med hufvudsakligast följande anmärkningar:
46
Allm. Btsv.- oeh Ekon.-Utskoltels Utlåtande, N.-o lfa.
a) inom Högvördiga Pr este-Ståndet, af Herrar Prosten Sandberg, Prosten
Ahlqvist och Prosten Hallström, med hvilken sistnämnde Herr Prosten
Östberg sig iörenat: att en motsägelse skall förefinnas i Betänkandet, så vida,
som å ett ställe antydes, att obetydlig vinning, om icke snarare förlust,
skulle för Tullverket uppstå genom beviljande för Döderhultsvik af ifrågavarande
rättighet; och å ett annat ställe åter, att medgifvandet af denna
rätt skulle undergräfva beståndet för städerne Calmar och Westervik; att
Handels-Societelens i Calmar uppgifter derom, att ingen eller ganska ringa
tillgång på friskt vatten vid Döderhultsvik finnes och att farleden dit vore
trång och farlig, ej öfverensstämde med förhållandet, enär klagomål i förra
fallet aldrig försports , och den servare omständighet bäst vederlädes medelst
anförande af exempel derå, att vid Döderhultsvik blifvit nära land
lastade fartyg så djupgående, att de icke kunnat föras genom Calmar-sundet,
ulan måst ledas öster om Öland; att det icke syntes rätt, att, under
allt ordande om närings- och handels-frihets förträfflighet, man oupphörligen
tillbakahöll den ena ortens uppkomst endast derföre, att en annan
satte sig deremot; och att blotta afståndet från Westervik och Calmar, utgörande
16 mil, borde visa behöfligheten af en mellanliggande afsältningsorts
tillvaro.
På grund af detta allt och med redogörande af enahanda förhållanden
i afseende å köpingens läge, dess befolkning och liandels-rörelse, med de,
hvilka i motionen blifvit såsom skäl anförde, hafva bemälde Herrar Ledamöter,
af hvilka Prosten Sandberg i öfrigt instämt i ene motionärens, Måns
Månssons, vid Betänkandet fogade reservation, samfäldt yrkat en tillstyrkan
af Rikets Ständer, att Kongl. Maj:t läcktes, genom kunnig och oväldig person,
låta undersöka ställets belägenhet och öfriga local-förhållanden, för att derefter
fatta Nådigt beslut til! ortens och den kringliggande landsbygdens
trefnad och förkofran; och
b) inom Hedervärda Bonde-Ståndet, dels af Riksdags-fullmägligen Måns
Mänsson och andre motionären Johannes Andersson, hvilka, under hänvisning
till nyss omnämnde reservation, och ånyo upprepande af de väsendtligasle
deri ådagalagde förhållanden, uttalat deras ogillande af den löslighet,
hvarmed de ansett Utskottet hafva behandlat frågan, samt den trovärdighet,
Utskottet egnat åt utlåtanden, utgångne, antingen från de aucloriteter, hvars
eget intresse påtagligen vore att se frågan undertryckt, eller från sådane
eorporationer, hvilka, just genom deras sätt att behandla frågan, ådagalagt
bristande kännedom om de af dem bedömde förhållanden; då det deremot
synts hafva varit rättare att lemna tillit till bestämda uppgifter, utgående
rAllm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N;o i4$.
47
från Ledamöter inom Representationen och garanterade genom dessas monliet
om sitt anseende; i anledning af hvilket allt Måns Månsson och Johannes
Andersson hemställt, att, derest Utskottet af de upplysningar, som blifvit
meddelade, sedan frågan förra gången pröfvades, icke skulle finna skäl att
nu tillstyrka stapelstads-rättens beviljande, Utskottet åtminstone måtte föreslå
en noggran undersökning, till utrönande om behöfligheten och lämpligheten
af en slik rättighet för den ifrågavarande köpingen; — dels ock af
Petter Persson i Ädelforss och Nils Magnusson från Calmar Län, de der
ansett köpingens befolkning och gynnande natur-förhållanden icke blifvit tagne
i beräkning med den noggranhet, som vederbordt; hvadan desse Ledamöter
yrkat, att, efter derom skedd närmare pröfning, den sökte stapelstadsrätten
måtte förunnas.
Utskottet, som anser de Utlåtanden, hvarpå dess förra Betänkanden sig
grunda , vara gifne af Auctoriteter, sådane, att vitsord med fullt skäl deråt
hör tillerkännas, har af de i omförmäldte motto gjorde framställningar icke
kunnat finna anförda andra skäl, än de redan förut förebragte; vid hvilket
förhållande, och då motionärerne, lika väl som andra inbyggare från deras
hemort, med de flere, som dertill kunna eg a fog, hafva vägen sig öppen att
omedelbarligen hos Kongl. Maj:t söka, med åberopande af de i ämnet antydde
omständigheter, eller ännu andra, som kunna förefinnas, utverka en sådan
undersökning, som den ifrågasatte och föreslagne, Utskottet finner sig icke
kunna frångå dess förra, af två Stånd dessutom redan bifallne, Betänkande,
utan får förthy detsamma i allo vidblifva.
Stockholm den a Mars i84r
-
N:o 143.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 Mars i84i, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af motion, att en del göromål, som nu
tillhöra Kammar-Collegium, må åt Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
öfverlåtas.
Med åberopad anledning af Kongl. Majrts Nådiga Skrifvelse till Statsutskottet
den 3i nasti. December om Stats-anslag till extra arfvode för
adjungerade Ledamöter af Kammar-Collegium, har Riksdagsfullmägtigen Erik
48
Allm. Besn.- och Ekon.-U[slottets Betänkande, N.o i4?>-
Nilsson från Jemtland, genom en inom Bonde-Ståndet väckt motion , som
till detta Utskott blifvit öfverlemnad , föreslagit, ”att de smärre och obetydliga
målen bland dem, som nu anses böra afgöras af Kammar-Collegium,
måtte få afgöras af Konungens Befallningshafvande, som sedan hade att till
Kammar-Collegium afgifna Berättelse derom. Genom denna anstalt skulle,
efter motionärens förmenande, Kammar-Collegii göromål betydligen minskas
och icke allenast den, med Kongl. Maj:ls åberopade Skrifvelse åsyftade tillökningen
af Collegii Embetsmanna-personal kunna undvikas, utan denna
personal kunna minskas och göromålen ändock medhinnas med betydligt
okad skyndsamhet.”
Då motionären icke närmare, än bär är anfördt, uppgifvit, med hvilka
mål han ansett den föreslagne förändringen böra ega rum , och af deras
egenskap att kunna hänföras till störte eller smärre, och mer eiler mindre
betydlige, icke kan slutas, i hvad mon de för ärendenas behöriga behandling
nödvändiga fonn erne medgifva en sådan förändring., saknar Utskottet
tillfälle att, efter hvarje måls serskilda beskaffenhet, tillse, huruvida det
framställda förslaget är verk-ställbart och må anses gagnelig t, hvarföre Utskottet
måste tillstyrka,
att motionen lemnäs utan afseende.
Slockholm den 2 Mars 184 * -
a,i«,
TRYCKT HOS J. A. WALLDIN,
1841.
Allm. Besvoc/i Ekon .Utskottets Memorial, N.ris i f\4, r45. i
; ]V:o 144,
Ank. till Exp. Utsk. den 2G April., kl, 1 e m.
Memorial, med återlemnande af en motion om Revision af
Förvaltningen af ön S:t Barthelemy.
Genom motion inom Ridderskapet och Adeln, har Herr Brummer,
C. M., anhållit, att Rikets Ständers Stats-Utskott måtte anmodas företaga
en Revision utaf förvaltningen af ön S:t Barthelemy, sådan den blifvit
framställd uti de till Rikets Ständers Stats-Utskolt vid hvarje Riksdag
från Kongl. Majit afgångne Skrifvelser derom.
Denna motion har blifvit remitterad till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet och den 20 dennes kommit Utskottet tillhanda 5 men, i
anledning af dess åberopade lydelse, anser Utskottet sig icke tillhöra alt
dermed taga någon befattning, utan får Utskottet,
med anmälan härom, motionen till Ridderskapet och Adeln
återlemna.
Slockholm den 22 April x84 *-
N:o i45.
Ank. till Exp. Utsk. den 2G April, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af motion, att ön S:t Barthelemy må
till Danmark öfverlåtas.
Genom en från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till detta Utskott
remitterad motion, har Herr Munk af Rosenschöldj Nils Rudolf, föreslaBili.
till R. St. Prat. 1840 och i8fu $ Sami. 35 lläft. i
2 Allm. Ees v.- och Ekon-Utskottets Memorial, N;o ! 4G.
gir, att Rikets Ständer ville uti en underdånig Skrifvelse lill Kongl. Ma j:t
förklara, att de för sin del medgifva, att ön S:t Barthelemy måtte få till
Danmark afträdac, emot det att Sverige erhåller Tullfrihet i Öresund, så
framt Danmark, vid derom öppnade underhandlingar, lill denna transaction
skullp, utan vidare uppoffringar å Sveriges sida, finnas villigt; dock
att vid denna afträdelse fästes det vilkor, att Danmark emottager ön i
det financiella tillstånd, hvaruti den sig för närvarande befinner, så att
icke Sverige, emot Rikets Ständers beslut af år 1812, måtte få vidkännas
några skulder, som, efter den tiden, i och för öns förvaltning, kunna hafva
blifvit åsamkade, ej eller att några vid Colonial-Styrelsen anställde embetsman
komma att betunga Svenska Indragnings-staten.
Utskottet finner af denna motion icke anledning att tillstyrka någon
Rikets Ständers åtgärd och hemställa således,
att motionen inå förfalla.
Stockholm den 22 April f84f
-
N:o i45.
Anft. till Exp. Utsk, den 26 April, kl. I e. m.
Memorial t il Ridderskapet och Adeln, i anledning af äterremiss
utaf Utskottets Betänkandet J\:o g5.
Del af Ulskotten under ofvanstående N:o afgifna Betänkande, angående
bestämmande af sättet för kolmätning inom Bergslagen, har väl af
Höglofl. Ridderskapet.och Adeln blifvit återremiLteradt; men sorn de öfriga
Riks-S änden Betänkandet hifallit, kari ålerremissen icke föranleda till någon
Utskottets vidare åtgärd.
Stockholm den 26 April f84*.
Allm. Eesv. och Ek on.-Vt skot tets Memorial, N:ris 141/» 148* 3
N:o 147*
Ank. tili Exp.-Utsk. den 26 April, kl. 1 e. m.
Memorial till Ridderskapet och Adeln, i anledning af återremiss
of Betänkandet, JS:o 5i, angående upphörande cf, eller
rättelse i den afgift, som erlägges till Commendanten å
Elfsborgs fästning af fartyg, som komma från Götheb>rg
eller dit afgå,
Ridderskapet och Adeln har återremitterat detta Betänkande, hvilket
deremot är al de öfrige Riks-Stånden bifallet, och som beslut sålunda
redan är fattadt,
kati återremissen icke föranleda till någon Utskottets vidare
åtgärd.
Stockholm den 26 April 184*•
N;o 14S.
Ank. till Exp.-Utsk. den 26 April, kl. 1 e, m.
Memorial till Borgare-Ståndet, i anledning af återremiss utaf
Betänkandet, N'.o 1 a4«
Vällofl. Borgare-Ståndet har återremitterat Utskottets under ofvanstående
N:r afgifna Betänkande, i anledning af motion om en underdånig
anmälan hos Kongl. Majit, med afseende å den ofullständiga sammansättningen
af Kongl. Majlis Stats-Råd; men sorn de öfrige Riks-Stånden bifallit
Utskottets hemställan, att motionen må förfalla,
kan återremissen icke föranleda någon Utskottets vidare
ål gärd.
Slockholm den a6 April 184 f•
4 /Ulm. Besv.* och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N:o 149.
N:o i49*
Ank. till Exp-Utsk. den 26 April, kl, 1 e. ra.
Utlåtandej i anledning af återremiss utaf Betänkandet, N:o 66.
Sedan Utskottet, i anledning af väckt motion, genom Betänkandet
N:<> 66, föreslagit, att Rikets Ständer bos Kongl. Maj;t i underdånighet
anhålla om Nådig föreskrift till Embetsverk och myndigheter, som ega
att tillsätta underordnade tjenste-befattningar, alt dertill icke anställa andra
än infödde Svenske män, utan serskild tillåtelse af Kongl. Maj:t, så
hafva Ridderskapet och Adeln afslagit samt Borgare- och Bonde-Stånden
bifallit detta förslag, hvilket deremot är återremitteradt af Pi este-Ståndet,
sedan derom blifvit yttradt: att man icke kunde inse någon orsak, hvarföre
den föreslagne underdåniga Skrifvelsen skulle vara behöflig, att förevarande
ämne icke skall hafva något närmare samband med 28 §. Regerings-Formen,
der allenast afses de högre embeten och tjensler, som Konungen
tillsätter, utan att deraf skall följa, att icke utlänningar kunna användas
till mera underordnade befattningar, samt att det ifrågasatte förbudet
skulle kunna blifva menligt, och t. ex. Commerce-Collegium understundom]
försättas i förlägenhet vid utnämning till Consuls-beställningar.
Som det af Utskottet afgifna förslaget innehåller inskränkning af
förbudet för de fall, då det kan finnas behöfligt att] till ifrågavarande
tjenstebefattningar använda utländske män, och de yttranden, som föranledt
återremissen, för öfrigt icke innebära någon vederläggning af de skäl,
som i Betänkandet äro anförde, finner Utskottet ingen anledning att
förändra det afgifna förslaget.
Stockholm den 26 April 1841..
Alm. Be sv.- och Ekon.-Utskottets Memorial, N:ris i5o, 151.
t JNT:o i5o.
Ank, till Exp. Utsk, den 26 April, kl. 1 e. ro.
Memorial, i anledning af åter remiss utaf Utskottets Betänkande,
lV:o 113.
Det Betänkande, i anledning af motioner, rörande nedsättning af
tullen för trädvaror, som skeppas från Sverige till Dannemark och England,
hvilket Utskoltel, under ofvanstående N:o, afgifvil, har af Välloflige
Borgare-Ståndet blifvit återremilterhdt, men är af de öfriga Riks-Ståndens
bifallet, derföre, då beslut sålunda redan är fatta dt,
återremissen icke kan till någon Utskottets vidare åtgärd
föranleda.
Stockholm den 26 April iS/Ji
-
N:o i5i.
Ank. till Exp. Utsk, den 26 April, kl, 1 e, m.
Memorial till Ridderskapet och Adeln, i anledning af återremiss
af Utskottets Betänkande, JS:o 68,
Utskottets Betänkande, N:o 68, om Elementar-Läroverkens reorganisation
och utvidgning af Frösö skola i Jemtland, är återremitleradt af
Högloflige Ridderskapet och Adeln, men, genom dertill lemnadt bifall af
de öfrige Stånden, är beslut i ämnet redan falladt, derföre
återremissen icke kan till någon vidare åtgärd af Utskottet
föranleda.
Stockholm deit 26 April 1841,
6 Allm. Besv.- och Ekn.-Utskotets Memorial, N ris i5i, i53.
N:o i52.
Ank, till Exp. Utsk. den 26 April., kl, 1 e, m.
Memorial till Borgare-Ståndet, i anledning af åter remiss af Utskottets
Betänkande, JS:o yf, angående Köpings privilegier
för Trelleborgs by.
Enligt Utskottet tillhandakomne Prolocolls-Utdrag, har detta Betänkande,
hvilket Borgare-Ståndet återremitterat, blifvit af de öfrige Stånden
bifallet., hvarföre, då beslut sålunda redan är faltadt,
återremissen icke kan till någon Utskottets vidare åtgärd föranleda.
Slockholm den 26 April i8{r.
N:o 153.
Ank. till Exp, Utsk. den 26 Apr. kl. 1 e. m.
Memorial till Räder skåpet och A dt la, i anledr.ing af dt erremiss
utaf Betänkandet, iY:o 94'
Högloft. Ridderskapet och Ad» ln har till Utskottet återremitterat
Betänkandet, N:o q4, i anledning af motion, rörande skyldighet för Rikets
Stapelstäder att hålla salt-upplag; men som Betänkandet är af de öfrige
Stånden bifallet och beslut sålunda är faltadt,
föranleder återremissen icke till någon Utskottets vidare åtgärd.
Stockholm den 26 April 1841.
Allm. Bcsv.- och Ekon. Utskottets Memorial, N:ris l5f, 155. 7
N:o 154.
Ant. till Exp. Utsk. den 26 April, kl. 1 e, m*
Memorial, till B onde-Ståndet, i anledning af återremiss af B. tänkandet,
N:o 101.
Det Betänkande, som Utskottet, under ofvanslående N;o, afgifvit, i
anledning af motion om upphörande af den afgift, som erlägges för begagnande
af vägarne å Kongl. Djurgården, bar af Hedervärda Bonde-Ståndet
blifvit återremitteradt, men är af de öfriga Stånden bifallet, hvarföre, då
beslut sålunda redan är faltadt,
Utskottet anser återremissen icke föranleda någon vidare
åtgärd.
Slockholm den 26 April 184 r.
N:o 155.
ÄDk. till Exp. Ulsli. den 26 April, kl. 1 e, m.
Förslag till samman/emkning af Riks-Stlndens skiljagtiga beslut,
i anledning af 6:te punkten af Be äakandena, JXvi; 41
och 110.
Sedan Utskottet, genom Betänkande, N:o 41» oc^ af återremiss föranledt
Utlåtande, N:o 110, föreslagit, att Rikets Staudtr, med framställning
af det i Betänkandet omförmälde förhållande, hos Kongl. Majrt anmäla
den underdåniga önskan, att fullmagter å namn, heder och värdighet, utan
verklig tjenstebefattning, icke måga meddelas; är detta förslag oföi ändradi
bifallet af Bo*gare- och Bonde-Stånden, men afslagel af Presle-Ståndet;
och har Ridderskapet och Adeln, i stället för hvad Utskottet tillstyrkt,
8
Allm. Be tv.- och Ekert.-Utskottets Memorial, N.o i56.
beslutat, alt Rikets Ständer, med framställning af det omförmälde förhållandet,
hos Kongl. Maj;t anmäla den underdåniga önskan, alt fullmagter å
namn, heder och värdighet ej må tilldelas personer, som icke äro uti verk
lig
tjenst.
Då således endast tvänne Stånd beslutat framställa önskan om upphörande
af caraclers-fullmagter för personer, som äro uti verklig tjenst,
lärer förslaget i denna del förfalla; men, som Borgare- och Bonde-Ståndens
beslut för öfrigt synas öfverensstämma med hvad Ridderskapet och
Adeln beslutat, hemställer Utskottet, i enlighet dermed,
att Rikets Höglofl. Ständer, med framställning af det i Betänkandet,
N:o 41 omförmälde förhållandet, hos Kongl. Maj;t
anmäla den underdåniga önskan, att fullmagter å namn, heder
och värdighet cj må tilldelas personer, som icke äro uti
verklig tjenst.
Stockholm den 26 April 1841-
N:o i5 6.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 April., kl. 1 e. m.
Memorial till Borgare-Ständet, i anledning af återremiss af Be.
tänkandet, N:o g6, i anledning af motioner om inskränkning
af Landtmanna-seglätionen.
Detta Betänkande, hvilket Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat,
är af de öfriga Stånden bifallet; ecb som beslut sålunda redan är fattadt,
anser Utskottet återremissen icke föranleda till någon vidare
åtgärd.
Stockholm den 26 April iS/fr
-
STOCKHOLM, Elmuns och Grandergs Tryckeri. i84r.
Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJiskottets Memorial, N;o i5j.
1
N:o 157.
Ank. till Exp, Utsk. den i Maj 1841, kl. i e. m.
Memorial om samman jemkning af Riks-Ståndens skiljagtiga beslut,
i anledning af Utskottens Betänkanden N:ris 10g och ifo,
angående stång jems smidet och den gröfre jemhandter ingen
samt kolhandeln i Riket.
Enligt Utskottet tillhandakomne Protocolls-utdrag, äro i detta ämne fattade
föl ja iide beslut:
Af Ridderskapet och Adeln:
s :o alt den i östa punkten föreslagne tidsbestämmelsen, nemligen ”under
de första 5 åren, beräknade från och med år 184« till och med år i845”,
Lief icke antagen, utan ansåg Ridderskapet och Adeln ingen tidsbestämmelse
böra beslutas;
2:0 alt morn. litt. a) i usta punkten» bör erhålla följande lydelse:
Oinskränkt vågföringsrält beviljas för stång- och manufaclur-jern från härdar
inom och utom Bergslag, derest de, utan beräkning af den tillökning, Kongl.
Kungörelsen den 26 Oclober i838 medgifver, äro privilegierade till minst
45o SkU.. Oinskränkt vågföringsrält beviljas äfven så väl bruksegare som
bergsman, hvilka medgifva härd-antalets inskränkning i den mon, att gamla
smidesrätlen på härdarne motsvarar minst 35o på hvarje qvarvarande
härd;
3:o alt så väl morn. b~j) och cj) i 1 :sta punkten, som hela 2:dra och 3:dje
punkterne böra förfalla.
Af Pr este-Ståndet:
1:0 att mom. af i östa punkten erhåller följande förändrade lydelse :
Smidesrättigheten vid alla nu befintliga härdar, så inom som utom Bergslag,
ökas med «5 procent af ursprungligen privilegierade smidet, deruti
inberäknad den tillökning, som erhölls genom Kongl. Kungörelsen den 26
October 1838 ;
2:0 att, med ogillande af morn. i östa punkten, antages den för
samma moment af Bonde-Ståndet beslutade redaction, med den förändring,
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1S41. 8 Sami. 36:te Haft. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Memorial, N.o rSy.
att de å tredje raden förekommande orden ”oinskränkt smidesrätt”, utbytas
emot ”600 SkU. smidesrätt”;
3:o att mom. cj) i irsta punkten gillades med förändringar, att, i stället
för ”oinskränkt smidesrätt”, införes ”samma smidesrättighet, som är andra
härdar i föregående littera beviljad”, samt att det å andra raden förekommande
ordet ”ofvannämnde” utgår;
4:0 att mom. aj) i 2tdra punkten gillades, med utgående af 01 det ”ofvannämnde”,
äfvensom morn. bj) i samma punkt antogs, med uteslutande af
ordet ”ofvannämnde” i i:sta raden;
5:o att 3:dje punkten gillades, med uteslutande å första raden af orden
”de ofvannämnde”.
af Borgare-Siandet:
att de stadganden, som Utskottet föreslagit pag. 20 och 21 af Betänkandet
N:o \\o, under N:o 1, litt. a, b och c, N:o 2, litt. a och b samt N:o 3,
godkändes med följande förändrade tidsbestämmelser;
I usta punkten: Linder de första 5 åren > beräknade från den 1 November
18 f i till och med den 1 November 1846
i s:dra punkten: Under derpå följande 5 år_, ifrån den / November 1846
till och med den 1 November i85i;
och i 3:dje punkten: Efter den 1 November i85t.
Alf Bonde-Ståndet :
Att Utskottets förslag bifölls, med de förändringar:
att i:sla punkten, litt. bs skulle erhålla följande lydelse:
”Vid tackjernshytta inom Bergslagen, der hlåsningen under åren från
och med 1831 till och med 1840 uppgålt till minst 2,5oo SkK årligen, må
hegagnas en härd med oinskränkt smidesrätt. Tackjernshyttor åter, vid
hvilka tackjernsblåsningen under förenämnde år icke uppgått till nu faststälde
belopp, 2,5oo Sk&., må ega att sig förena om anläggning af en härd
med oinskränkt smidesrätt; dock med vilkor, att sammanräknade tillverkningsbeloppet
af tackjern vid ifrågavarande hyttor icke, efter medeltal beräknad
t, understiger 3,000 SkB. årligen”;
samt att uti punkten litt. b, 3:dje raden, ordet ”ofvannämnde” skulle
borttagas.
Som Preste-, Borgare-och Bonde-Ståndens beslut sammanstämma deri,
dels att den vidsträcktare smidesfriheten bör införas successivt under vissa
bestämda perioder, dels att denna frihet bör sålunda slutligen tillgodokom
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Memorial W.-o i5j.
3
ma alla verkstäder, ehvad de äro privilegierade för större eller mindre
smidesbelopp, men härifrån skiljer sig helt och hållet Riderskapets och Adelns
beslut om uteslutande af all tidsbestämmelse för den utsträckta frihetens
införande, och att friheten skulle medgifvas , endast der ett visst
smidesbelopp redan är privilegieradt; så lärer
detta Ridderskapets och Adelns beslut förfalla, såsom stridande
emot hvad de öfrige Stånden beslutat»
I afseende på sjelfva stadgandet om smidesfrihetens utsträckning, skiljer
sig väl Preste-Siåndet från Borgare- och Bonde-Stånden, genom beslutet
om en till vissa procent bestämd tillökning af redan hevi ljud t smide, i
stället för den af de sistnämnde Stånden, med vissa vilkor, i enlighet med
Utskottets förslag, antagne oinskränkta smidesfrihelen; men berörde bestämmelse
är likväl så vidsträckt, att högst sällan torde vid någon verkstad
kunna åstadkommas en så hög'tillverkning, som, i enlighet dermed,
vore tillåten, och verkan deraf är således att förutse såsom i det aldranärmaste
enahanda med oinskränkt tillverkningsrätt; och då derjemte tvekan
torde uppslå om rätta tillämpningen af denna bestämmelse, vid fråga
om nya anläggningar, der något ursprungligen privilegieradt smide icke
finnes och således sjelfva grunden för den bestämda beräkningen af smidesrättighelen
saknas, så får Utskottet
inbjuda Preste-Siåndet att i denna del med Borgare- och BondeStånden
sig förena.
Preste-Siåndet har val beslutat, att den antagna utvidgningen af smid esra
Iten skulle äfven under de föista fem åren, utan undantag, sträcka sig
jemväl till Bergslagen , och således lill alla de så kallade Bergsmanshamrarne;
men detta beslut, såsom stridande emot hvad de öfrige Stånden
beslutat,
lärer förfalla.
Preste-, Borgare- och Bonde-Ståndens beslut öfverensstämma i medgifvandet
af smidesrätt för en härd vid tackjernsbylla, der tackjernstillverkningen
från och med år 1831 till och med år i8/(o uppgått lill a,5oo SkU.
årligen, men det af Utskottet härvid föreslagna vilkoret, att Hyttelaget afslår
från Bergsmansfiiheterne, hvilket Borgare-Ståndet antagit, är af de
öfrige tvänne Stånden uteslutet, derföre Utskottet
får inbjuda Borgare-Ståndet att häruti med Preste- och BondeStånden
sig förena.
Deremot har Borgare-Ståndet, oagtadt skedd inbjudning, icke förenat
sig i Preste- och Bonde-Ståndens beslut om smidesrätt för flere hyttor ge
-
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlets Memorial, N.-o tSj.
mensamt, sorn tillsammans hafva en tackjerns-lill verkning af minst 3,ooo Sk%,
utan att vid någon af dem serskildt tillverkningen uppgått till 2,5oo SkU,
hvilket beslut jemväl strider emot hvad Ridderskapel och Adeln beslutat;
och som således i denna fråga två Stånd stannat emot två,
lärer Preste- och Bonde-Ståndens beslut derom förfalla.
Det af Borgare-Ståndet beslutade tillägget i stadgandet om liderne för
öfvergången till den vidsträcktare smidesfiiheten, innehåller ingen förändring
af Utskottets förslag, utan endast en närmare och mera lydlig bestämmelse
af föreskriften; derföre Utskottet icke kan tveka, att ju Preste- och BondoStånden,
hvilka godkänt Utskottets förslug i denna del, jemväl antaga
delta tillägg.
Hvad åter beträffar den af Presle-Slåndet beslutade uteslutningen af
otdet ”otvannämnde” på flere bestämda ställen, der det i Utskottets förslag
förekommer, får Utskottet erinra, att denna uteslutning skulle leda till otydlighet
i bestämmelsen om de Bergslag, för hvilka vissa inskränkningar
äro föreslagne, då det linnes andra Bergslag, hvilka, hvad beträffar de förhållanden,
som här äro tagne i betraktande, anses jemförlige med Landslag,
och inom hvilka enahanda inskränkningar således ansetts icke böra ega
rum; derföre, då della beslut icke är al något annat Stånd biträd t, Utskottet
hemställer till Preste-Ståndet alt derifrån afstå.
I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit yltradt, och med åberopande
af de gjorda inbjudningarne, får Utskottet hemställa, att Riks-Slåndens
beslut, i afseende på jernrförädlingen, måga sammanföras lill följande
lydelse:
Rikets Ständer anhålla hos Kongl. Majit i underdånighet om följande
sladganden:
tro Under de första fem åren, beräknade från den i November
1841 till och med den 1 November 1846,
ad) medgifves full och obegränsad vågföl ingsrält för alli det
stång- och manufacturjern, som kail tillverkas vid nu tillåtna härdar,
anlagde utom de egentlige tackjerns-bergslagen , nemligen :
Vester-Bergslagen, Norbergs, Philipslads, Nora, Lindes, Ramsbergs,
Hjulsjö, Nya Kopparbergs, Helleforss^ Grythytte, Carlskoga och
Lekebergslagen; äfvensom för nu tillåtna härdar inom berörde
Bergslag, som äro grundade på egna, från ortens bergsbruksrörelse
afskilda, skogstillgångar;
b') vid
'Ålim. Bcsv.- och Ekon.-Utskoltets Memorial, N.-o i5j.
5
£>) vid tackjernsliytta, der tackjernsblåsningen under åren frän
och med 1831 till och med 1840, uppgått till minst a,5oo ShU.
årligen, må begagnas en härd med oinskränkt smidesrätt;
cf riya stångjernshärdar få, med oinskränkt smidesrätt, anläggas
utom ofvannämnde Tackjerns-bergslag; men icke inom ett afstånd
af 2 mil från förut privilegieradt Stångjernsbruk.
2:0 Under de derpå följande fern åren, ifrån den 1 November
1846 till och med den 1 November i85i,
dj erhåller hvarje Svensk man rättighet att, utom ofvannämnde
Tackjerns-bergslag, fritt och utan andra vilkor, än styrkt eganderätt
till byggnadsplats, iakttagande af Lagarne om vatlendämsel
samt uppgift tili vederbörande Embetsmyndighet, anlägga, förändra
eller utvidga Jernbruk, samt derifrån vågföra allt det slång- eller
manufaclur-jern, som möjligen kan af honom tillverkas;
b~) inom ofvannämnde Bergslag beviljas oinskränkt smidesrätt
för alla existerande verkstäder, äfven då de äro förenade med
tackjernshyttor, så vida hytte-egarne afsäga sig den för lackjernsblåsningens
bedrifvande beviljade friheten från rotering och vissa
andra hemmansbesvär.
3:o Efter den 1 November i85i, medgifves äfven inom de
ofvannämnde Bergslagen fri rättighet till anläggning af Jernbruk,
på enahanda sätt, som under de föregående fem åren| blifvit för
Landslagen bestämdt; dock att, då sådan anläggning förenas med
tackjernshytta, Hyltelaget afstår från Bergsmansfriheterne.
I afseende på hvad Utskottets Betänkande för öfrigt innehåller, äro
Riks-Ståndens beslut sammanstämmande, så alt någon vidare framställning
derom icke erfordras.
Stockholm den 1 Maj i84r.
Bih. till R. Sl. Prot. 1840 och rSfn 8 Sami. 36.-te Haft.
2
g sr ©em
TRYCKT HOS J. A. WALLDAN*
4 8 41.
Allm. Besa- och Eicon.-Ut slut tets Betänkande, JV:o 15g 8c I 60. 1
N:o 158.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Maj 1841, kl. 11 f. m.
Betänlcande, i anledning af vädd motion om tillsättande
af en Comité för att utarbeta förslag till en förändrad
Nationalrepresentation.
Genom motion inom Yallofl. Borgare-Ståndet, har Herr Rjdin, med
åberopande af det allmänt erkända behofvet af en förändring i Svenska
folkets representationssätt och svårigheten att ändamålsenligt åstadkomma
denna förändring, föreslagit, att Rikets Ständer ingå till Kongl. Majit med
en underdånig anhållan om bildande af en Comité för utarbetande af förslag
till en för Svenska folket passande förändrad National-representation,
samt att detta förslag, med åtföljande motiver, måtte blifva så tidigt färdigt
och från trycket utgifvet till en allmännare granskning, att det,
innan nästinstundande Riksdag kan hinna att behörigen pröfvas och bedömas.
Sedan denna motion väcktes, och den 5 i innevarande månad af
Vällofl. Borgare-Ståndet öfverlemnades till detta Utskott, har det förslag
till INational-representationens förändring, som Rikets Ständers ConstitutionsUtskott
framställt, genom Memorial Nlris 38, 68 och 85, efter föregången
behandling inom Riks-Slånden, förevarit till omröstning inom Förstärkt
Constitutions-Utskolt; och som berörde förslag, genom denna omröstning,
blifvit antaget att, såsom Rikets Ständers Utlåtande, hvila till nästa Riksdag,
lärer numera å Rikets Ständers sida icke vara anledning att påkalla
någon åtgärd för tillvägabringande af ett ytterligare förslag i detta ämne;
vid hvilket förhållande
Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka, att motionen må
till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 Maj 1841.
Herr Prosten Lundblad och Herr Wijk hafva anmält reservation emot
detta Utlåtande.
Bih. till R. St. Prot. 1840 ocn 1841. 8 Sami, 3? Heif tet.
2
Allm. Besv.- och Ekon.-TJtshottets Memorial, JV'.o i58.
N:o 159.
Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Maj 1841, kl. 11 f. m.
Memorial angående en till Utslcottet öfverlemnad motion
om revision af f örvaltningen af ön S:t Barthelemy.
I anledning af Utskottets Memorial N;o 144 om återlemnande af
en från Ridderskapet och Adeln remitterad motion om revision af förvaltningen
af ön S:t Barthelemy, har väl Utskottet emottagit Ridderskapets
och Adelns, genom Protocolls-utdrag den 8 dennes, meddelde beslut, att
motionen skulle till Utskottet återlemnas; men, enligt Protocolls-utdrag från
Preste-Stånclet den 10 samt från Borgare- och Bonde-Stånden den 8 dennes,
är Memorialet af sistbemälde Stånd lagdt till handlingarne; och sora
det, enligt 44 §• 3 mom. Riksdags-Ordningen, ankommer på samtlige
Riks-Stånden att yttra sig, under hvilket Utskott de anse målet höra, tror
sig Utskottet icke ega att med målet taga befattning, så vida icke derom
förordnas, på sätt åberopade stadgandet innehåller; hvilket Utskottet lår
till respective Riks-Stånden vördsamligen anmäla.
Stockholm den 18 Maj 1841 -
N:o 1G0.
Ank. till Exp. Utsk. den 19 Maj 1841, kl. 11 f. m.
Memorial, om sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljagtiga
beslut, i anledning af Utskottens B et ank anden
N:ris 116 och 141.
Sedan Utskottet, genom Utlåtandet Nio 14 * » yttrat sig öfver de anmärkningar,
som blifvit Utskottet meddelade vid återremiss af Betänkandet
Nio i 16 om upphörande af dubbla årsberäkningen vid befordran till
ecclesiastika embeten och tjenster, har Borgare-Ståndet, som förut bifallit
Betänkandet Nio ii6, förklarat sig, med vidblifvande af sitt beslut i öfrigt,
antaga den af Utskottet i usta puncten af Utlåtandet Nio 141 föreslagne
förändringen; hvaremot Bonde-Ståndet, som jemväl bifallit Betan
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial, IV:o 160. 3
kandet N:o 116, afslagit hvad Utskottet i senare Utlåtandet tillstyrkt; men
Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet hafva, med ogillande af hvad
Utskottet föreslagit, angående fastställande af olika tjenstårs-beräkning för
samma tjenst, vid ansökning till olika slags presterliga lägenheter, sammanstämmigt
beslutat: att endast förnya den underdåniga anhållan, som i Rikets
Ständers underdåniga Skrifvelse af den 29 September 1834 innehålles,
”att dubbel eller förhöjd tjenstårsberäkning må i allmänhet upphöra,
"men Lärare vid Rikets Lärdoms-skolor, nya Skolor undantagne, få tills
”vidare för ett tjenstår räkna 1 ~, nu varande innehafvares rätt oförkränkt:”
hvarvid dock Stånden, med godkännande af hvad Utskottet
i första puncten af Betänkandet N:o 141 föreslagit, beslutat följande
tillägg:
1:0 att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålles, att, för de ecclesiastika
befattningar utom Läro-verket, der den presterliga tjenslgöringen, enligt
vederbörande Stifts-styrelses uppgift, fordrar sådan ansträngning, att,
ehvad löne-förmoner, som dermed förenas, de icke kunna under en längre
tidföljd af en och samma person behörigen bestridas, samma förhöjda årsberäkning,
som åt Elementar-läroverkens tjenstemän beviljas, mätte såsom
undantag bibehållas, så framt icke dessa tjensters innehafvare, i dess ställe
, erhålla Nådig försäkran om befordran efter viss tids tjenstgöring;
2:0 att den i underdånighet föreslagna beräkningen af 1 § tjenstår
för elt års tjenstgöring måtte sträckas till samtlige Lärarne, icke blott vid
Rikets äldre Lärdoms-skolor utan ock vid de äldre så väl högre som lägre
Apologist-skolorne samt till de Gymnasii-lärare, som njuta presterlig befordringsrätt
och icke äro Leclorer.
Skiljagtigheten emellan dessa beslut har hufvudsakligen afseende på
den af Utskottet föreslagne olika årsberäkningen vid ansökningar till pastorat
af olika classer, hvilken Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
ogillat, men de öfrige Riks-Stånden antagit; och som sålunda två Stånd
stannat emot två, lärer förslaget i denna del förfalla.
Deremot sammanstämma besluten, dels deri, att den ökade åi s-beräkningen,
med visse uppgifna undantag, bör alldeles upphöra för befattningar,
som icke höra lill Läro-verken, hvarom alldeles enahanda beslut
äro fattade af Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden,
dels uti syftningen, att denna beräkning må minskas vid de öfriga befatt
-
4 Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Memorial, N:o 160.
ningar, för hvilka den nu eger rum; hvilken minskning blifvit afBorgareoch
Bonde-Stånden anlagen vidsträcktare, än den at Ridderskapet och
Adeln samt Preste-Ståndet är beslutad, så att sistnämnde beslut åtminstone
icke är stridande emot hvad Borgare- och Bonde-Stånden beslutat, ehuru
det icke omfattar allt, hvad dessa Stånd åsyftat; vid hvilket förhållande
Utskottet anser sig böra inbjuda Borgare- och Bonde-Stånden alt instämma
i Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets här ofvan intagne
beslut.
Slockholm den 18 Maj .84*.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeribt , 1841.
Förstärkta Allm'. Best».- och Ekon.-Utsi. Memorial, JS‘o I6i. Y
N:o 161.
Auk. till Exp.-Utsk, den 21 Juni x84i, kl, 10 f. m.
Memorial, angående verleställd votering, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut, i fråga om förslag till
allmänna Stadganden för Folkundervisningens befrämjande.
Sedan Rikets Ständer godkänt de af Stats- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten uti deras Betärikanden Nrris 190 och 198 föreslagne
voterings-propositioner, i anledning af de skiljagtiga beslut, hvaruti
Stånden uti förevarande ämne stannat, har Förstärkta Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet, jemlikt föreskriften i ^3 §. Riksdags-Ordningen,
öfver dessa propositioner anställt votering i följande ordning:
lista Voteringens
Till contraproposition antages, att, i stället för andra, 3:dje och
momenten af irsta §. i Utskottens förslag, införes följande stadganden:
I hvarje pastorat hör finnas minst en, helst fast Skola,
men der locala förhållanden det förhindra, en eller flere
flyttbara Skolor, hvari minst en behörigen godkänd Lärare
meddelar undervisning.
Skol-Styrelsen skall hafva inseende öfver församlingens
Skol-verk samt besörja, att det i behörigt skick hålles och
flitigt begagnas.
Lärares anskaffande och Skolors inrättande bör sättas i
verket inom loppet af fem år, räknadt från det Författning
i ämnet blifvit kungjord; kommande det att bero på Församlingarne
sjelfve alt bibehålla de redan varande Skollärarne,
dock med skyldighet för desse att iagttaga och uppfylla
stadgandet i afseende på bibringandet af här nedan
bestämda kunskaper.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och. 1841. 8 Sami. 38 Häftet.
1
2 Fiirstarhta Allm. Besv.- och Elon.- Utsh. Memorial, N:o I 61.
Den tid Skolorne, så de fasta som flyttbara, årligen böra
hållas öppna, bestämmes i Skol-styrelseus Reglemente.
Den, det vill, voterar
Ja;
den, det icke vill, voterar
JSej.
Vinner Nej, antages till contra-proposition, att, i stället för 2:dra,
3:dje och 4*de momenten i i:sta §. af Utskottens förslag, införas följande
stadganden:
I hvarje pastorat bör finnas en eller flere Folk-skolor,
antingen fasta eller flyttbara, efter Communernes eget bestämmande.
Åt Skol-styrelsen i hvarje district vare hufvudinseendet
å dervarande Skolor anförtrodt.
Lärares anskaffande och Skolors inrättande bör sättas i
verket inom loppet af fem år, räknadt från det Författning
i ämnet blifvit kungjord; kommande det att bero på
Församlingarne sjelfve att behålla de redan varande Skollärarne,
dock med skyldighet för desse att iagttaga och uppfylla
stadgandet, i afseende på bibringandet af här nedan bestämde
kunskaper.
Skola skall för undervisning hållas öppen vid den tid
eller å de tider, Skol-styrelsen bestämmer.
Denna votering har utfallit med gg Ja mot 20 Nej, hvadan
omröstning i hufvudsaken derefter blifvit verkställd öfver
nedanstående proposition:
Utskottens af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet gillade
förslag till 2:dra, 3:dje och 4ide momenten af 1 §. antages så lydande:
2:dra momentet: I hvarje pastorat bör linnas minst en
fast Skola, under inseende af Skol-styrelsen.
3:dje momentet: Lärares anskaffande och fasta Skolors
inrättande bör sättas i verket inom loppet af fem år, räknadt
från det Författning i ämnet blifvit kungjord; kommande
det att bero af Församlingarne sjelfve att bibehålla de redan
varande Skoi-lärarne, dock med skyldighet för desse att
Förstärkta Allm. Besp.- och Ekon.-Utsi. Memorial, No 1G1. 3
iagttaga och uppfylla stadgandet, i afseende på bibringande
af här nedan bestämda kunskaper.
4: de momentet: Fast Skola skall för undervisning hållas öppen
vid den tid eller å de tider, som Skol-styrelsen bestämmer.
Den, det vill, voterar
Ja;
den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, galle de stadganden, som genom forsta voteringen antagits
till contra-proposition.
Vid voteringssedlarnes öppnande hafva befunnits 5o Ja mot 68 Nej,
jemte det en voteringssedel blitvit casserad; och har således det uti contrapropositionen
innefattade förslag till lydelse af ifrågavarande stadganden
blifvit anlaget.
2:dra Voteringen.
Den, som antager Utskottens förslag, voterar
Ja ;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, är beslutadt: att hvarje Skol-district åligger anskaffa
och underhålla nödiga rum för de Skolor, som inom districtet linnas. I
kostnaden härtill skola alla inom districtet boende deltaga, efter de grunder,
som i särskildta orter följas, i fråga om kyrkobyggnad, så framt ej
öfverenskommelse på annat sätt derom träffas; ankommande det på församlingsboerne
sjelfve att, efter sig företeende omständigheter, bestämma
den fasta Skolans läge.
Voteringen har utfallit med 4^ Ja mot ^3 Nej, till följd hvaraf
stadgandet kommer att lyda, enligt contra-propositionen.
3:dje Voteringen.
Den, som vill utöfver den såsom vilkor för befrielse från hemläsning
eller begagnande af allmänna Skolan beslutade fordran af kunskaper,
4 Förstärkta Allm, Besa.- och Eicon-Utsh. Memorial, N:o 161 i
utsträcka denna fordran till den Religionskunskap, som erfordras för att
af Presterskapet emottagas till Nattvardsläsningen, skrifya de fyra räknesätten
i liela tal, voterar
Ja;
den; det ej vill, voterar
J\ej.
Vinner Nej, kommer kunskapsfordran utöfver hvad redan genom afgörande
beslut är bestämdt, att inskränkas lill christendomskunskap efter
de läroböcker, som vid Skolan äro antagne.
Voteringen bar utfallit med 61 Ja mot 58 Nej, hvadan blifvit beslutadt,
att den ifrågavarande kunskapsfordran bestämmes till den religionskunskap,
som erfordras för att af Presterskapet emottagas till nattvardsläsningen,
skrifva de fyra räknesätten i hela tal,
4:de Voteringen.
Den, som antager Utskottens förslag till 2 momentet af 12 §., så
lydande:
”De barn, hvilkas föräldrar eller målsmän icke ega tillgång
att bekosta deras kläder, underhåll vid Skolan och nattläger,
skola genom Församlingens fattigvård understödjas, äfvensom
sådane barn må, sedan de inhämtat färdighet uti innanläsning,
ega frihet att blott en eller tvenne gånger i hvarje
vecka Skolan bevista, likväl endast under det förbehåll, att
deras föräldrar eller målsmän gjort sig kände för sedlighet,
skicklighet att upgfostra barnen och nitisk vård om deras
undervisning. Den här medgifna inskränkning i skyldigheten
för föräldrar och målsmän att hålla barnen till daglig skolgång,
må äfven äga rum, i afseende på de barn, hvilka
antingen genom för långt afstånd eller genom en oblid årstid
hindras att Skolan alla dagar besöka; börande hvar och
en husbonde vara ansvarig att dess tjenstehjons och Stattorpares
barn icke blifva i saknad af det underhåll, som ut
-
För starl ta Allm. Besv.- och Ekon.-Utsl. Memorial, iV.-o 392. 5
gör vilkoret för möjligheten att af skolöfningarne sig begagna,
” voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer detta moment att lyda i enlighet med Ridderskapels
och Adelns samt Preste-Ståndels beslut.
Voteringen har utfallit med 72 Ja mot 47 Nej; och har Utskottens
förslag således blifvit antaget.
Stockholm den 5 Juni 1841.
N:o 162.
Ant. till Exp. Utsk. den 21 Juni 1841, 11. 10 f. ra.
Memorial> angående verkställd votering, angående RilcsStändens
olilca beslut, i fråga om förslag till förnyad
Förordning angående grunderne och vilkoren
för hemmansklyfning samt afsöndring af jord eller
annan lägenhet från hemman.
Sedan Rikets Ständer godkänt den uti Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 72 framställda voteringsproposition,
i anledning af Riks-Ståndens olika beslut, rörande lydelsen af 2 Cap. 4 §•
1 mom. i det af Utskotten uti deras Betänkande N:o 28 tillstyrkte förslag
till förnyad Förordning, angående grunderne och vilkoren för hemmansklvfning
samt afsöndring af jord eller annan lägenhet från hemman, har
Förstärkta Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, på sätt ^3 §. Riksdagsordningen
föreskrifter, denne dag anställt votering öfver omförmälde
proposition, så lydande:
Den, som i likhet med Preste- och Borgare-Stånden bifaller 4 §• >
mom. i 2 Cap. af förslaget till förnyad Förordning om hemmansklyfning
och jordafsöndring, voterar
Ja ;
den, det ej vill, voterar
Nej.
6 Förstärkta Allm. BeSv.- och Ekon.- Utsi. Memorial, N:o l63.
Vinner Nej, kommer detta mom. att erhålla den lydelse, sora
Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet beslutat.
Vid voteringssedlarnes öppnande befanns voteringen hafva utfallit
med 42 da mot nn Nej, hvadan detta mom. kommer att erhålla denna
lydelse:
Lägenhet, som efter i §. upplåtes, må icke vara af mindre
område än (de för serskilte orter uppgjorda bestämmelser
införes), på hvarje afsöndrad del.
Stockholm den 5 Juni 184r
-
N:o 163.
Anie. till Exp -Utslc. den 21 Juni 1841, kl. 10 f. m.
Memorial, angående anställd votering, i anledning af
Miks-St ändens skiljagtiga beslut angående förslag
till Lag örn Sockneslämmor och Sockne-nämnder.
I enlighet med Rikets Ständers beslut, genom bifall till Lag- samt
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o ^3, är, i anseende
till Riks-Ståndens skiljagtiga beslut, angående föreslagen Lag om
Socknestämmor och Sockne-nämnder, votering inom Förstärkta Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten anställd, efter följande propositioner:
Irsta Voteringen:
Den, som antager att Socknestämma skall hållas i hvarje församling
årligen i Maj eller Juni månad och eljest när nödvändigheten det fördrar,
voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Förstärkta Allm. Bes v.- och Ekon.-Utsk. Memorial, N'.o l65. J
Vinner Nej, är beslutadt, att Socknestämma skall hållas i hvarje
församling a;ne gånger om året, nemligen i Maj eller Juni samt October
eller November månader och eljest när nödvändigheten det fordrar.
Voteringen har utfallit med 44 mot 77 Nej, och således är beslut, i
enlighet med contrapropotitiouen, fattadt.
‘lidra Voteringen.
Den, som antager Utskottens förslag i Betänkandet N:o 29, till 5:te
och öde §§:s i:sla moment, så lydande:
5 §.
Afgifter för socknens eller församlingens gemensamma behof, skola,
då annan grund för bidraget icke är särskilt stadgadt,1 utgöras efter årlig
taxering, hvartill taxeringsman väljas å Socknestämma i Mars månad; och
i sådant val deltaga å landet alla faslighetsinnehafvare, i nion af fastigheternes
hemmantal, jemte andra Socknens innevånare, som i bevillning för
lån och rörelse erlägga minst 10 R:dr; och beräknas rösträtt för hvarje
folia 10 R:dr sådan bevillning likasom lör irdels mantal. I stad deltaga i valet
alla, som deltaga i de vanliga stads-afgifterue, och rösterne beräknas efter
afgiftens belopp. För hvarje medlem af samhället, som icke står under
annans husbondevälde och annars är i de vilkor, att han anses böra i
de allmänna bidragen deltaga, bestämmas i mon af egendom, tjenst, rörelse
och öfrige vilkor, vissa fyrk, hvarefter afgifterne för året komma att
beräknas. Inom April månads slut skall i Socknens eller församlingens
Kyrka kungöras, huru hvar och en blifvit taxerad. Om någon med taxeringen
är missnöjd, skall han det inom fjorton dagar etter berörde kungörande,
tillkännagifva å landet hos Sockne-nämndens Ordförande och i
stad hos Borgmästaren, hvarefter taxeringen, i hvad den rörer den, sorn
klagat, underkastas pröfning af Gode Män, som utses, tvenne af den klagande,
tvenne af taxeringmännen och en af de sålunda kallade Gode
Männen. Hvad dessa Gode Män besluta, vare gällande, utan att ändring
deri må sökas.
6 §. 1 mom.
Rösträtt i Socknestämma äga i allmänhet en hvar sorn, på sätt 5:te
§. föreskrifver, är laxarad att bidraga till Socknens .gemensamma behof;
8 Förstärkta, Allm. Besv.- och Ekon.-Utsi. Memorial, N:o |65.
och denna taxering utgöre tillika grund för röstberäkningen, så att en
hvar eger röster, i förhållande till det större eller mindre deltagandet i det
allmänna bidraget, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, äro Utskottens förslag till 5:te §. och 6:te §:s i moment
afslagne och i stället beslutadt:
Rösträtt vid Socknestämma å landet ege i allmänhet en hvar egare
eller innehafvare af fastighet eller Arrendator, så framt egaren icke bor
inom församlingen eller i annat fall sig denna rättighet icke förbehållit,
jemte andra socknens invånare, som för lön, fabrik, verk eller inrättningar,
handtverk och annan näring eller rörelse, erlägga bevillning efter
2 Artikeln; de likväl undantagne, som stå under annans husbonde välde.
Rösträttigheten beräknas efter hemmantal, der sådant finnes åsatt. Annars
medförer io R:drs bevillning lika rösträtt som i;dels mantal, 5 R:dr lika
som |:dels mantal och 2§ R:dr lika med TTs:dels mantal. För bevillning
under 2~ R:dr, eger ingen rösträtt rum. I stad röstas för fastighetsvärde
af 2000 R:dr, likasom för io R:drs bevillning efter i Artikeln.
Denna proposition är besvarad med 47 Ja och 77 Nej, hvarigenom
således beslut, i enlighet med contra-propositionen, är fattadt.
3:dje Voteringen.
Den, som anser att alla afgifter, hvarom Socknestämma beslutar,’
skola utgå efter den bestämda grunden för rösträtt i Socknestämma, så
vida ej särskildt derom blifvit stadgadt, elier särskild öfverenskommelse
träffad, voterar
Ja;
den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer stadgandet härom att förfalla.
Genom 112 Ja emot 7 Nej, är det föreslagne stadgandet antaget.
Stockolm den 5 Juni 1841*
N:o
Förstärkta Allm. Besv.- och Ekon.-CJtsk. Memorial, JV:o J 64. g
N:o 164.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Juni 1841, kl. 10 f. m.
Memorial om anställd votering i anledning af RiksStändens
skiljagtiga beslut, angående föreslagen
Stadga om Fattigvården i Riket.
Den, genom Rikets Ständers bifall till Lag- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 80, beslutade votering om lydelsen
af 1 §:n i föreslagen stadga om Fattigvården i Riket, är i Förstärkta
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet anställd efter följande proposition
:
1 §. erhåller följande lydelse:
Hvarje socken å landet och i stad hvarje församling skall lemna
nödtorftig vård och försörjning åt sådane dess medlemmar, som sakna förmåga
och medel att sjelfve sig dermed förse; dock måge flere socknar
eller församlingar förena sig om gemensam Fattigvård.
Den, det vill, voterar
Ja;
Den, det icke vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, erhåller 1 §. följande lydelse:
Hvarje socken å landet och hvarje stad skall lemna nödtorftig vård
och försörjning åt sådane dess medlemmar, som sakna förmåga och medel
att sjelfve sig dermed förse, dock måga flera socknar på landet förena sig
om gemensam Fattigvård.
Voteringen har utfallit med 14 Ja och io5 Nej, hvarigenom beslut,
i enlighet med contrapropositionen, är fattadt.
Stockholm den 5 Juni 184 * *
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1811. 8 Sami. 38 Häjtet.
Z
io Förstärkta Allm, Besv.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, JS-o i65.
N:o 165.
Ank. till Exp.-Utsk. den 21 Juni 1841, kl. 10 f. m.
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Betänkandet
N:o 158, angående väckt motion om tillsättande af
en Comitée för att utarbeta förslag till en förändrad
National- It epresentation.
Detta Betänkande, hvilket Bonde-Ståndet bifallit, är af de öfrige
Riks-Stånden återremitteradt, sedan deremot blifvit anfördt: att, som det
förslag till en förändrad National-representation, hvilket af Förstärkta Constitutions-Utskottet
blifvit antaget att hvila till nästa Riksdag, är af trenne
Stånd ogilladt, skall redan deri visa sig en sannolikhet, att det icke vid
nästa Riksdag kan blifva antaget, hvilket också förmenats blifva en nödvändig-
följd af sjelfva förslagets innehåll och de anmärkningar, som deremot
blifvit framställde; och då en förändring af den närvarande Representations-formen
blifvit allmänt yrkad, borde Rikets Ständer icke lemna
obegagnadt något tillfälle att påskynda ett ändamålsenligt tillvägabringande
deraf och uttala sin opinion i denna vigtiga angelägenhet. Rikets Ständer
borde icke låta bero vid del nu till hvilande antagne förslaget, utan
tillse, att, om det vid nästa Riksdag ogillas, ett annat genast må kunna
framläggas till Rikets Ständers pröfning, fÖrberedt med mera lugn och
grundlighet, än Constitutions-Utskottets många göromål under påstående
Riksdag medgifva. Genom den af motionären föreslagne anstalten skulle
äfven lemnäs tillfälle att vid den förberedande handläggningen begagna
insigter, hvilka nu gå förlorade, emedan deras innehafvare icke höra tili
Representationen. Man måste dessutom förutse, att en förändring af så ingripande
beskaffenhet, som den här är i fråga, svårligen kan på ett tillfredsställande
sätt åstadkommas, utan att Kongl. Maj:t gör Nådig framställning
derom och meddelar Rikets Ständer de grunder, som Kongl. Maj:t
finner antagliga.
Utskottet, som icke kan ingå i något omdöme om den större eller
mindre sannolikheten, att det nu hvilande förslaget till en förändrad National-representation
blifver antaget vid den pröfning, som är hänskjuten
till nästa Riksdag, kan följaktligen icke, af hvad i detta afseende blifvit
Förstärkta Allm. Besa.- och Ekon.-Utsk. Utlåtande, iV:o 165. 11
yttradt, hemta någon anledning att understödja motionen; och som Rikets
Ständer, icke allenast genom förslagets framställande och behandlingen deraf,
uttalat sina åsigter om behofvet af en förändrad Representations-forin,
utan äfven genom beslutet om förslagets antagande att hvila till nästa Riksdag,
begagnat den utväg, som i Grundlagarne är anvisad och stadgad för
vinnande af detta ändamål, måste Utskottet fortfarande anse, att någon vidare
åtgärd i detta afseende icke under närvarande förhållanden på Rikets
Ständer ankommer, hvarföre Utskottet
vidblifver sitt förut i ämnet afgifne yttrande.
Stockholm den 7 Juni 184r.
Emot detta Betänkande äro reservationer anmälde af:
Herr Friherre Raab.
Herr Aminoff-. ’’Emot Utskottets, genom En rösts pluralitet, nu fattade
beslut, får jag mig reservera,hufvudsakligen på den grund, att, dåden återremiss
af förra Betänkandet, som 3:ne Riks-Stånd beviljat, innebär ett förklarande,
att den i motionen vidrörda fråga är af sådan vigt för landet, att den icke
bör förfalla, och jag anser deraf tillika följa, att bemälde 3:ne Riks-Stånd
funnit Utskottet oförhindradt att handlägga det i motionen framställda
förslag, äfvensom skyldigt att Ställa sig Riks-Ståndens, genom återremisserne,
uttalade vilja till efterrättelse.
Den värma, hvarmed frågan om en reform i national-representationen
redan i längre tid, och serdeles vid innevarande Riksdag, blifvit omfattad,
utgår otvifvclagtigt från ett allmänneligen insedt och eikändt behof
att, genom förenkling af Riksdagens formella sammansättning till flera
, derifrån nu uteslutne, folk-classer, på en gång afhjelpa olägenheterne
af den nuvarande Stånds-fördelningen, och tillika gifva åt sjelfva representations-inrätlningen
en allmänlighet, hvaraf den nu, i vissa hänseenden,
är i saknad. Af sådan anledning delar jag med motionären den tanke, att
förslaget till en mera omfattande förändring i representations-sättet icke
kan, utan fara för ensidighet, utgå ensamt från Rikets Ständer, och, på
12 Förstärkta Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Utlåtande, N:o 165.
sådan grund vore ett öppet understöd från Regeringens sida i och för
sig sjelf högeligen önskvärdt i en angelägenhet, der, efter mitt förmenande,
endast genom endrägt och samverkan mellan bägge Statsmagterne
något ändamålsenligt och gagneligt kan för fosterlandet uträttas.
Alt hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla om en sådan medverkan
för det stora och vigtiga ändamåletj dertill anser jag Rikets Ständers
åtgärd, i anledning af motionen, böra inskränkas; och jag tror, att
Utskottet bordt, med frånträdande af sin i förra Betänkandet yttrade tanka,
föreslå Rikets Ständer; att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det täcktes Kongl. Majrt, med afseende på det erkända behofvet af en
ändamålsenlig förändring i nuvarande National-representation, i Nåder taga
detta ämne i öfvervägande, och vid Rikets Ständers nästa sammankomst
antingen framställa Nådig Proposition i ämnet, eller ock meddela Rikets
Ständer de grunder, uppå hvilka Kongl. Maj:t anser ett förslag i detta
hänseende böra uppställas, i den händelse det nu hvilande grundlagsförslaget
om en förändrad representation ej af Rikets Ständer antages,
eller om detsamma, af Ständerne godkäudt, icke kan af Kongl. Majrt
sanctioneras.’'
Herr Tornerhjelm, som förenat sig med Herr Aminoff'.
Herr af Schmidt.
Herr Lagergren.
Prostarue Lundblad.
Hele'n.
Öhrnberg.
Lalin, hvilken förenat sig med Herr Aminoff.
Professoren Grafström_, som utan att hafva varit tillstädes, då Utskottet
fattade beslutet, förenat sig med Herr Aminoff'.
Herr Wijk.
Herrar öhrström och Wallander, hvilka icke varit tillstädes vid beslutets
fattande.
i3
Register
öfver de af llikets Högloft. Ständers Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskott, under Lagtima Riksdagen åren 1840
och 1841, afgifne Betänkanden.
Numer å
Betänkandet.
A.
Åcademiska Constitutionerna, revision deraf ....... 86.
Advocat-Fiscaler, deras förhållande till Embets-verken, der de
tjenstgöra ... ............. . 65.
Armeen, den indelda* hälften deraf ställes vacant emot afgift 7.
Askims och Frölunda församlingar, deras skiljande från Fässbergs
Pastorat *
21.
B.
Barthelemy, revision af dess förvaltning .......
,, dess afträdande till Dannemark ......
Bergs-Collegium, dess upplösning
Bevärings-manskap, dess exercice-plats för Calmare Län och
Öland ...... .......... .
Bevärings-skyldigheten, ändring af Lagen derom ....
Bibeltrycks-tunnan, dess användande
Blockhusudden, om en brygga vid denna tull-station . . .
Boställen, deras deltagande i brefbäring
Brefvexling emellan Embets-verken, ordning dervid . . .
„ ,, förenkling af Titulaturen deri
Bro- och Quai-afgifter vid Stockholm
Brottmåls-förteckningar, deras aflemnande till Presterskapet
Brottslingar, sättet att efterlysa dem
Båtförare-Gillet i Götheborg, dess upphörande
i44. i59.
i45.
64, ni.
i3
8.
C.
Calmare Stift, desS utvidgande . . .
Canzli-biträde, om tillökning deraf
„ om arfvode för Notarier
54, 128.
77-
34.
56.
131.
81, 127.
io3.
2 3.
29, 118.
73.
1.
10,
*4
Canzli-biträde, om arfvode för Extra Canzlister 129.
Carlshamn, om Curhus derstädes
• 22, 97.
Consuiat-Districter, förändrad indelning deraf ; 99.
Corrections-inrättning, vakthållning derstädes
4°*
D.
Djurförare, Lindansare, m. fl,, förbud att resa kring i Riket . 12.
Djurgården, den Kongl., om upphörande af afgifter för begagnande
af vägar derå .
101, 154-
Domkyrko-tunnor, örn deras disposition från Upsala till Hernösands
Stift  106.
Döderhultsviks Köping, om Stapelfrihet för den 119, i42*
E.
Ecciesiastik-staten, dess indragning till hälften ...... 72.
Elfsborgs fästning, afgifter till Commendanten derstädes . , 51 , 147*
Embeten och tjenster, iagttagelser vid befordran dertill N:ris 2, j\i, 11 o,
155, 42, 43» 44» 46, 93.
Eskilstuna manufactur-arbete, gårdfarihandel dermed .... 60.
F.
Fahlu grufva, lösningsrätt till fjerdeparter deri ...... io5.
Fartygs mätning 88.
Fattigvården, votering i Förstärkt Utskott derom 164.
Fjelibäcka och Grebbestads fiskeläge, om köpingsprivilegier för dem 53.
Folkundervisningen, votering i Förstärkt Utskott derom . . . i6r.
Frösö Skola, dess utvidgande 68, i5r.
Furusunds Tullkammare, indragning deraf 52, 92.
Författningar, om redaction deraf
. 85.
H.
Handelsförhållanden emellan Sverige och Norrige ...... io3.
Helfrihetsbref, deras afskaffande
• • 84» U5.
Hemmansklyfning och jordafsöndring, votering i Förstärkt Utskott
derom
162.
i5
Hemmansräntor, deras beräkning inom Calmar Län . . : . • 27,
Hof-Rätter, indragning af vice Presidents-embeten och förändrad
benämning af öfrige Ledamöter . . , . 45> 117.
Hussar-Regementena, förenkling af deras uniformer 80.
I.
Jernhandeln, dess befordrande på Amerika 19,
Jernhandteringen i Riket 109, i4°> ^7;
Judar, förbud för dem att hafva christna tjenstehjon .... 4j>
R.
Kammar-Collegium ,* förflyttning af en del nu dithörande mål,
till Läns-styrelserne
i43.
Klockares löner, Pastorernes skyldighet att dertill bidraga . . i4-
Knekte-contract, om deras upphörande  3.
Kohl-leverans till stora Kopparbergs grufva, upphörande af böter
för uragtlåtenhet deraf
126.
Kohlmätning inom Bergslagen
.24,95,146.
Kyrkomedel, deras användande
. 58.
„ dito dito för undervisningsanstalter. . . 82.
Kyrkotionde i Skåne, om lösen deraf
90.
L.
Laholm, om stapelstadsrätt för denna stad ........ 20.
Landsfiscals-tjensters afskaffande 120.
Landtstats-embetsmän, Instruction för dem ........ 37, 91.
Lax och Smör från Westerbottens Län, ändring af tullcontrol
lerne
derå  5o.
Lots- och Båk-inrättningar ... ........... i3o.
Lotterier , enskildta , förbud emot dem ......... 55.
Lumpsamling, ändring af Författningarne derom ...... 38.
Läkare, deras befordringsrätt ...48, 13 a.
,, utländska, deras rätt att practisera ........ 63.
Länsmans-tjenster, vilkor för befordran dertill . . . . . . . 104,134-
Länsmän, extra, afskaffande deraf ........... 28.
i6
M.
Markegångssättning, förändrad indelning af Stockholms Län, med
afseende derpå 135.
Marstrand, om nederlagsrätt för denna stad 5n.
N.
Nationalmuseum, inredande deraf i Prins Carls Palais . , , 62.
National-representation, om en Comité att utarbeta förslag dertill i58, i65,
Nämndemän, inskränkning af deras skjutsningsfrihet 36.
Näringsfrihet, utvidgande deraf 39.
P.
Pantlåne-Contoir, inrättande deraf i alla städer ...... 89,
Pastoralier, deras reglering på Gottland 128.
Patent-förordningen, om ändring deri
76.
Permittering af krigsmanskap
87.
Preste-Adjuncter, förändring af deras vilkor 13g.
Presterliga befordringar, förändrade grunder derföre .... 70.
upphörande afdubblaårsberäkningen 116, i^\, 160.
Presters utnämnande till Regala Pastorat 71.
„ dito i allmänhet 138.
Q.
Qvarnmäld, beräkning af tull derföre 3o.
R.
Recruter, deras uppvisande för befälet
Recruter och Reraonter vid Cavalleriet, måttet å demi
Riddare-värdighet, iagttagelser vid utnämning dertill .
Riksdagen, åtgärder för dess förkortande . . . . ,
Roskildska Fredsfördraget, dess lifgifvande från trycket
16,
61.
47-
r7'
67.
Roterings
-
>7
Roterings-besväret, om lindring deri  4*
„ dess upphörande i Gestrikland och Helsingland
5.
„ dess inskränkning till enlighet med Con
tracten
g.
Ruslhålls-visitationer
61.
S
Salt-import,
upphörande al Stapelstädernes skyldighet dertill . i5.
Saltupplag i Stapelsläderne
g4> l^3.
Seglation, inskränkning af landlmäns frihet dertill ..... g6, i56.
Sjömagten, dess försättande i behörigt skick för handelns tryggande i36.
Skeppsfarten, åtgärden alt befordra den 108.
Skjutshåll, om bestämmelse af deras längd  11.
Skjutsningsanstalterne
26, 107.
Slafveriet på S:t Barthelemy, dess äfskaffande 133.
Slitö hamn, om nedeilagsrätt för den 98.
Socknestämmor och Sockne-nämnder, votering i Förstärkt Utskott
derom
i63.
Soldater, minskning af det föreskrifna måttet å dem .... 13.
Spanmål och salt, förändring af mätningssättet 33.
Sparbanker, deras befordrande ............ 75.
Stats-Rådels completlerande
124, ifö.
Sundhets-Collegium , förändrad organisation deraf ...... 6g.
Säterier , deras deltagande i allmänna byggnader ...... 6.
,, d:o d:o i kronobrefbät ing
34.
T.
Theatern, den Kong!., dess upphörande ......... 83, 125.
Tolag, om beräkning deraf
114.
Trelleborgs by, om köpings privilegier för den 74, 15a.
Träd varuhandeln på England och Danmark  1 r 3, 1 5a.
Tullverkets tjenstemän, förändring af deras aflöningssält . . . 100.
Tågordningen , om ändring deri
78.
Bih. till R. St. Brot■ 1810 och 1811. ? Samt. 38 Häftet. 3
iS
u.
Utländingar, förbud för dem att innehafva civila tjänster . .66, i4q.
Utrikes resor eller bosättning, skyldighet dervid  18.
V.
Waxholms fästning, afgifter till Commendanten derstädes . . } 121.
Vexel-controllörs-befattning, dess uppbärande 35.
Wrigstad, om anläggande af en köping derstädes 25.
„ om en Läkares stationerande vid detta ställe , . . 79.
Yäfveri-idkare i Stockholm, rättighet till försäljning af deras fa
bricater
, . 59.
Väghållning , dess bestridande vintertiden . ... . . . ; 3a, 122.
Ö.
Öresunds tull, beräkning deraf 3i, 112,
STOCKHOLM, Kongl, Ordens-Boktryckeriet i8fi.
