# ID: svediakorp-gov2092
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 109,769
# sentences: 2,436
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIHANG
TILL
IAMPMÖIS umSMSWAHWISfi
VID
Laetima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
ÅTTONDE SAMLINGEN.
Allmänna Besvärs och Oeconomie-Utskottets Memorial,
Utlåtanden och Betänkanden.
*iY
v , ! f * 'k: i '■ ■■ Ja .
.... -V • .ii
r r
i® • t. 'jlc ' ■ . * j
. \ v a r
Allm. Desv.- och Ekon.-Utskoltets MemorialN.-o i.
1
N:o
i.
Ankom till Exped. Utsk. den 17 Febr. kl. 6 e. m.
Memorial till Rikets Häglof ige Ständer, om antagande af en Canzlist
utöfver det antal, a 4 f- Riksdags-Ordningen medgifver.
För alt befordra skyndsamhet vid behandlingen af de flerfaldiga olikartade
mål, sorn till Allmänna Besvärs- oedi Ekonomi-Utskottets åtgärd öfverlemnas,
har Utskottet inom sig utsett Irenne Berednings-Divisioner för ärendenas
bearbetande, innan de tili Utskottets slutliga handläggning förekomma; till
följd hvaraf Utskottet, enligt 24 §• af Riksdagsordningen, eger antaga Irenne
Canzlister, af hvilka en vid hvardera Divisionen kommer alt biträda; men då
derjemte oundvikligen erfordras ett pålitligt biträde vid Diariernas förande
och att gå Secreteraren tillhanda, äfvensom att bestrida förefallande Notariegöromål,
så får Utskottet hos de Respective Stånden vördsammast anhålla,
alt Utskottet må tillåtas, utöfver hvad Riksdags-Ordningen bestämdt
medgifver, antaga en Canzlist, med åtnjutande af enahanda
aflöning, sorn för de öfriga Canzlislerna kan bestämmas.
Stockholm den 6 Februari 1840,
k Högloft. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar
H. Hamilton.
k Högvördige Preste-Ståndels
Ledamöters vägnar
J. A. Butsch.
k Välloflige Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar
C. Abom.
A. Hedervärda BondeStåndets
Ledamöters vägnar
Anders Larsson.
Bihang lill R. St. Fröt. I$40> $ Samt. Hafi. 1,
G, A Mollen
i
2
Allm, BesvocÅ Ekon.-Utskottets Memorial, IV.-o 2,
N:o 2.
Ankom lill Exped. Utsk. den 17 Febr. kl. 6 e. m. '
Rikets Högloflige Ständers Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotts
Utlåtande, i anledning af väckt Motion , angående serskilda bestämmelser
i afseende på grunderna för befordran till Embeten
och tjenster.
Med Remiss från Välloflig BorgareStåndet liar Utskottet, den 1 1 innevarande
månad, fått emottaga en af Herr C. F. Ekholm väckt Motion,
hvaruti anföres, att bristen på dugliga Embetsman uti Administrationens
serskilda grenar med skäl torde kunna räknas bland de orsaker, som menligt
inverkat på ärendenas behöriga gång, härledande Motionären detta förhållande
väsendtligen derifrån, att, vid befordran till högre platser i samhället,
icke alltid fästats det afseende på förtjenst och skicklighet, som 28
§. RegeringsFormen förutsätter, hvaraf följt, att öfverensstämmelse i grundsatser,
sammanhang i beslut samt en kraftig samverkan vid verkställigheten
deraf, ingenstädes äro till finnandes, samt att slapphet och liknöjdhet inträdt
i samma mon, som oskickligheten undanträngt förtjensten från de högre
platserne, och utmärkande förmögenheter i lägre tjenstegrader måst finna
sig ej allenast tillbakasatte, utan äfven förhatlige och förföljde; hvarjemte
Motionären anmärkt, att Embetsmannabanans lägre trappsteg förr beträddes
och bevandrades blott långsamt och afmätt, samt beredde innehafvaren anseende,
endast i den mon, som hans egenskaper genom pröfning och erfarenhet
utvecklades, men nu mera ofta öfverhoppas med ett enda språng,
under anspråk, hvilka endast mäta förmågan efter lystnaden och pligterna
efter utvägarne att undgå ansvar för deras eftersättande, hvarigenom slutligen
ådrages sjelfva Embetet missaktning; samt att talrika exempel förefinnas,
huru personer anställas i tjenstgöring och erhålla förmansskap öfver
andra, oaktadt de icke ega den minsta förberedande kunskap eller erfarenhet,
hvarpå deras verksamhet kunde stödjas; och har Motionären, under förmenande,
att, fastän Rikets Ständer uti vår närvarande Samhällsförfattning
visserligen icke sakna anvisning och rättighet att, medelst granskning af
Stats-Råds-Protocollen i allmänhet och för hvarje serskildt fall, efterse, huruvida
Rikets sannskyldiga gagn och bästa, blifvit, äfven uti befordrings
-
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Memorial, IVio 2,
3
målen iakttagne, Regeringsformen dock icke med det eftertryck, som vederborde,
uttryckte sältet att gå till väga vid tjensters besättande i olikhet med
1720 års Regeringsform, hvilken uti 4° och 4' §§• uPPtog åtskilliga stadganden,
åsyftande utöfningen af en viss controll på Regentens makt, att. efter
välbehag utse Kronans Embetsman, ansett älven andra utvägar böra begagnas,
lör att erhålla en duglig och aktad Embetsmannaklass, hvarigenom
lycksökeriet skulle upphöra och utsigter öppnas för förtjenslen, att, utan andra
förespråk, bana sig vägen till en vidgad verkningskrets, och i sådant afseende
föreslagit:
1:0 Att, sedan genom flere serskilda författningar blifvit förordnadl,
att hvar och en, sorn söker inträde i något af Rikets Collegier eller åtskilliga
andra Embets-Verk, bör förut hafva undergått Examen i föreskrifna ämnen
vid något af Rikets Universiteter, hädanefter äfven vid besättandet al
högre civila embeten och befattningar, såsom civila Slads-Råds-, Presidentsoch
Landshöfdinge-platser m. 11., icke någon person må komma i åtanka, som
icke prassterat de prof af skicklighet, hvilka för erhållandet af underordnade
beställningar i samma embets-bana blifvit föreskrifna, och hvars för tjenst
icke blifvit pröfvad under tjenstgöring i lägre grader, derunder han jemväl
ådagalaggt oförvitligt uppförande, så vida icke Kongl. Maj:t af förekommande
synnerliga skäl, efter serskild ansökning derom, skulle finna för godt att
härifrån bevilja eftergift, derföre, att den sökande ådagalaggt skicklighet, medelst
utgifna skrifter, eller eljest under besridandet af värf, som berott af
allmänt förtroende, hvilket tillstånd likväl borde hafva erhållits minst ett
halft år förut, än den sålunda benådade Personen kunde komma i fråga vid
omförmäldta embetens besättande;
2:0 Att, enär 28 §. Regerings-Formen synes inskränka Kongl. Maj:ts
rättighet att förfoga om tjensters besättande, efter deras egenskap, hvarmed
ingen annan lärer kunna förstås, än hvad de af ålder innehaft, Kongl. Maj:t
ville återgifva åt de serskildta Embetsverken den rättighet, som i senare
tider blifvit dem betagen, att förordna om åtskilliga lägre tjenslebefattningars
fyllande, helst ostridigt är, att desse bäst äro i tillfälle att bedomina de
Sökandes skicklighet och förtjenst, samt Konungen i alla fall är förbehållet
att, efter anförda besvär, meddela de rättelser, som omständigheterne någon
gång kunde påkalla; och
3:o Att, som flera vigtiga och ansvarsfulla Sysslors besättande, medelst
Nådiga förordnanden tills vidare, icke kunnat undgå att medföra en vacklande
och osammanhängande behandling af allmänna ärenden, Konungen
4
Allm. De sv,- och Ekon.- Utskottets Memorial, IV.o 2.
icke malte förordna någon person till bestridande af en syssla på obestämd tid
utöfver ett halft år, hvarunder tillräcklig erfarenhet säkerligen torde inhemtas,
huruvida samme person besute alla nödiga egenskaper alt till Kongl.
M; ij:is och Rikets sannskyldiga båtnad uppfylla sina vigtiga åligganden.
Vid föredragning af denna Motion uti vällofliga Borgare-Ståndet, har
Herr Bagge, med gillande af densammas syftning, förklarat sig likväl ej instämma
uti Herr Ekholms yttrade mening: *’att i samma moa, som oskickligheten
utträngt förtjensten från de högre platserna, hafva utmärkande förmögenheter
blifvil föraktliga och förföljda/’ hvilket förhållande Herr Bagge ansåg icke
hafva inträffat.
Herr Bagge har ytterligare anfort; att, efter bans åsigt, det klandrade
befordringssättet* å de högre graderne hade sin grund i den låga ståndpunkt,
hvarpå den civila tjenstemanna-personalen i allmänhet mot den militära
oah Hofvels blifvit satt, dertill Rikets Sländers njugghet mot den förstnämnda,
såsom vanligen mindre bemedlad och saknande inflytelserika relationer,
äfven bidragit, hvarföre han ansell, alt, för ernående af det mål, som Herr
Ekholms Motion afsåge, den Civila tjenslemannapersonalen borde upphöjas
till den värdighet och förses med de löner, som kunde motsvara deras embetenS
vigt; hvilket vore destomera skäligt, som en Kronofogde, hvilken administrerar
ett Fögderi med i oo ooo;detals Riksdalers uppbörd, och LandsSecrelerare
samt Lands-Kamrerare, hvilka i Landshöfdingens frånvaro administrera
Länet, nu icke finnas i opinionen innehafva Under-Löjtnants värdighet,
likasom Ledamöter uti Rikets Hof-Räller och Collegier icke kunna
mäta sig med Kammarjunkare och Kammarherrar, hvilkas tjenstbefatlningar
stundom sätta demi nödvändighet att subordinera nämnde Ledamöter, hvarförutan
Prolocolls-Secreterare och Canzlisler i Konungens Canzli trängas
om Häradshöfdinge- och andra tjenster, hvilka i förhållarde lill den desamma
tillagde värdighet, som icke motsvarar Capitains, borde synas dem allt för
ringa alt åtrå.
I anledning häraf har Herr Bagge föreslagit, att Rikets Ständer, mell
anslående af erforderliga löner till de Civila Tjenstemännen, hvilka böra inskränkas
lill det antal, som för Statens administration är behof ligt, göra underdånig
anhållan, det Kongl. Maj;t i Nåder inål le täckas genom författning
bestämma den värdighet, som bör åtfölja Civila, Militära och Ecelesiastika
Embeten och tjenster, i förhållande till den vigt, som deras verksamhet bör
hafva för Staten, och hvarvid ådagalagd lärdom äfven torde böra komma i
beräkning, samt att Kongl. Maj;t serskildt vid bestämmande af den Hofvels
Allm* Desv.- och Ekon.-Ulskottcts Memorial, JV:0 2.
5
icke tjenstgörande Embetsman åtföljande värdighet, läcktes begränsa densamma,
så att den ej finge gälla utom Höfvel, enär den derutom endast verkade
att för ringa öfrige Embets- och Tjenstemäns anseende; hvarjemte Herr
flagge ansett underdånig anhållan böra ske derom, alt titlars meddelande
måtte upphöra, samt hvarje Embets- ocb Tjensteman inträda i den värdighet,
som hans innehafvande befattning blifvit tillagd , så länge densamma af
honom innehafves, utan afseende derpå, att han förut innehaft någon högre;
och att den för Titlar stadgade bevillning måtte försvinna, enär det icke är
öfverensstämmande med Rikets Ständers värdighet, hvarken alt på dylikt sätt
bereda statsinkomster eller att likasom tvinga Konungen att afstå från ett
perogaliv, utan derom förut gjord underdånig framställning»
Herr Petré har, med instämmande uti Herr Ekholms motion, dervid och
vid det af Herr flagge framställda förslag gjort åtskilliga tillägg och anmärkningar,
nemligen: att representationen ej bör åt rangordningen skänka
ett afseende, som den ej förtjenar, samt att de fleste af Rikets Coliegier
ställt sig i en falsk position, då de ej betrakta sig såsom medlare mellan
regering och folk, utan såsom Konungens enskildta ombud, till exempel
hvarå Herr Petré nämnde Kongl. Stats-Contoret.
Yid granskning af Herr Ekholms Mai ion, har Utskottet trott sig finna,
alt densamma, emot lydelsen af 5i §. Riksdagsordningen,innehåller flere
mål af olika beskaffenhet, nemligen uti irsla momentet ett Förslag, att
Rikets Ständer måtte lill Kongl. Majit framföra en underdånig önskan, att
ingen hädanefter må lill högre civila embeten, såsom civila StatsRåds- och
Landshöfdinge-platser, med flere, utnämnas, utan alt han aflagt de piofaf
skicklighet, hvilka för erhållande af underoiilnade beställningar i samma
embelsbana blifvit föreskrifne, och hans förI jensi blifvit pröfvad under tjenstgöring
i lägre grader, aldra momentet åter synes, i öfverensstämmelse meik
det bland anledningarne lill Motionen anförda klander, alt Konungen ej iakttagit
28 §. Regeringsformen, innebära ett serskildt dylikt klander, att Konungen
utsträckt sin makt utöfver hvad denna §. med gifve r, då Motionären,
i underdånighet önskar, att Konungen ej, såsom i senare tider skett, måtte,
emot denna §:s lydelse» befatta sig med utnämnande af sådana lägre tjenstemän,
som förut blifvit af underordnade aucloi beier utnämnde; och i 3:dje
momentet uttrycker Motionären en önskan» att ingen hädanefter måtte till
tjenster förordnas för obestämd lid, längre än sex månader» Iivari, om denna
önskan skall leda till efterföljd, äfvenledes är en inskränkning uf den i
stöd af 28 §. Regeringsformen af Konungen utöfvade makt»
6
Allm, Besv.- och 71 kon,- Utskottets Memorial, K;o 1.
Utom elen så beskaffade afvikelsen från åberopade 5i §. Riksdagsordningen,
förekommer, att de framställningar, Motionären åsyftat i de tvänne
senare momenten, äfvensom den anmärkning, hvilken innehålles i utvecklingen
af skälen till motionen, synes Utskottet vara af den art och den
större vigt, alt de icke i den form af en underdånig önskan, som för ärenden,
beroende på detta Utskotts handläggning, är föreskrifven, kunna lill
Kongl. Maj:t af Rikets Ständer framföras, då RegeringsFormens aj) §. utstakar
den väg, som bör följas, så väl vid anmärkningar mot Regeringsåtgärder,
som vid tillvägabringande af derutaf föranledda närmare bestämmelser
i något grundlags-sladgande, sådana, som Motionären synes åsyfta, hvad 28
§. RegeringsFormen beträffar.
Hvad slulligen angår den serskilda Motion, sora innehålles i Herr Bagges,
i sammanhang med detta ämne, afgifna yttrande, anser Utskottet, att
äfven den deruti yttrade underdåniga önskan, att Kongl. Majrl ej måtte hädanefter
utdela någon titel utöfver den tjenst på Stat, som af hvar och en
innehafves, likaledes åsyftar en inskränkning af den rätt, Kongl. Maj:t hittills
utöfvat; och således icke kunna hänföras inom den gräns för ärenden, hörande
till detta Utskotts behandling, som 3f §. Riksdagsordningen bestämmer.
På sålunda anförda skäl, får Utskottet, i stöd af 44 §• Riksdagsordningen,
vördsamt
återlemna målet, såsom icke hörande till detta Utskotts behandling,
och underställa Högloflige RiksStåndens pröfning, af hvilket
Utskott det rätteligen bör hand Jänsås.
O OO
Stockholm den 17 Februari 1840.
Reservationer:
Herr Ribbing anförde: Om Herr Ekholms Motion innefattat ämnen, som
varit af beskaffenhet att böra gå lill ConstitutionsUtskottet, som å ena sidan
påståtts, så skulle de antingen väckts under vissa bestämda ordaformer,
eller ock direkte hos ConstitutionsUtskottet. Intetdera har skett, och då
Vällofliga BorgareStåndet utan anmärkning remitterat Motionen, hade Ekonomiutskottet
bordt deraf upptaga, hvad Utskottet tillhörde, såsom frågan
om bestämmande af vissa examina för Embetsmän etc., på sätt jag under
discussionen yttrat och nu reservationsvis åberopar.
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Memorial, l\':o 2.
7
Herr Biskopen m. m. Jgardk reserverade sig emot Beslutet, enär uti
Motionen ämnen förekomma och förslag framställas, t. ex. om förändring i
de fordringar, som göras för Embetsmäns befordran, hvilka i Herr Biskopens
tanka otvifvelaktigt höra lill Utskottets handläggning.
Häruti instämde Herr Friherre von Kraemer; Herr Professoren m. m.
Doctor Retzius samt Herr ConlractsProsten Gumcelius.
Af Herr Prosten Bergc/vist. Uti hvarje sträfvande lill något annat, något
bättre, om det ock är ett förment bättre, ligger nödvändigt ett klander, ett
ogillande af hvad som varit, det relatift sämre.
Uttrycket af detta ogillande lånar färg af den individuella känslan och
åsigten, som uttalar sig i mer eller mindre stränga ordalag. Och då ingen
Grundlags-§, är föreslagen till förändring eller tolkning, ingen bestämd anmärkningsanledning
mot någon af StalsRådets ledamöter förklarad, synes Motionen,
i min tanke, icke kunna hänvisas till Högloft. Constitutions-Utskottet,
såsom utgörande föremål för dess behandling. Den innehåller, såsom mig synes,
icke mera än en sak, det som skall afhjelpas och sättet, huru det i Motionärens
tanke lämpligast skulle ske, ehuru blott såsom en underdånig önskan,
och synes således, enligt 34 §. 2 mom. Riksdagsordningen, af Ekonomi-
och BesvärsUtskottet böra upptagas.
Af Herr Levin. Mot Utskottets Beslut, att icke upptaga Herrar Ekholms och
Bagges motioner, får jag afgifva min reservation. Jag hade önskat, att det
förslå Utlåtande, som från Utskottet emanerade under detta Riksmöte, icke
varit af den äfventyrliga beskaffenhet, att respectiva Riks-Stånden deraf kunde
hemta anledning förmoda, att Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
hvars enda föremål är alt behandla önskningsfrågor, ofta de mest oskyldiga,
skulle beträda den vanskliga banan, att mera fästa sig vid Motionärens åberopade
motiv för sitt förslag, än vid sjelfva frågan, samt vid en slik pröfning,
finna tillständigt visa från sig ett redan remitleradt mål, hufvudsakligen
derföre, att man deruti trott sig finna ett klander af de Konungen, uti
28 §. RegeringsFormen, tillagda prerogativer. Lika heliga, som dessa alltid
skola vara för mig, lika dyrbara blifva för mig folkets rättigheter, hvars
talan jag förbundit mig föra; och det är, till följd af dessa grundsatser, jag
anser Utskottets majoritet icke i Grundlagen egt anledning meddela ifrågavarande
utlåtande, som väl å ena sidan synes innefatta en hufvudsaklig
pröfning, då Utskottet förklarat sig icke i form af en underdånig önskan
kunna deröfver till Rikets Ständer afgifva något förslag, men å den andra be
-
g
Allni, Besv,- och Ek on.-Ut siw! tels Memorial/T: o 2.
stämmer, att Utskottet anser sig obehörigt att tili behandling frågorna
upptaga.
Då jag icke vill utlåta mig öfver det betänkliga, som kunde uppstå,
om Utskottet, på sätt nu skett, löre pröfningen af hvarje Motion, först uttalade
sin åsigt om syftningen deraf, hvilken jag anser af föga betydenhet, om
förslaget är för landet nyttigt, torde jag endast nu få andraga: alt jag icke
kan finna Herr Ekholms Motion vara af den art och större vigt, än att den
ju icke i önskningsväg af Utskottet och Rikets Ständer kan behandlas, till
hvilken öfvertygelse jag just hemtar stöd af de Grund lagsstadganden, Utskottet
antagit för en motsatt åsigt. 34 §■ Riksdags-Ordningen föreskrifver, att
detta Utskott tillkommer bereda alla frågor, som röra "Uppfostrings- och Undervisnings-
yerben.”
Afskiljer man i Herr Ekholms Motion motiverne från sjelfva förslaget i första
punkten, faller det sig helt tydligt för begreppet, att lian i denna punkt
endast åsyftar, att Rikets Ständer skulle i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t ville i Nåder förordna, att Statens Högre Embetsman borde ega den
vetenskapliga bildning, som vid Allmänna Läroverken skall förvärfvas af de
lägre; och att denna fråga har gemenskap med Undervisnings-och Uppfostrings-Verken,
lider väl icke tvifvel, äfvensom att Utskottet säkerligen icke
funnit ringaste betänklighet mot upptagande af Motionen, om premisserne
deruti icke varit för majoriteten så ömtåliga, att den fäst sig dervid ni rå,
än vid rätta hufvudsaken. Andra punkten 1 Motionen kan åter hänföras till
Utskottets skyldighet bereda frågor, hvilka angå ”Förändringar, förklaringar
”eller upphäfvanele af grundernc för Allmänna Inrättningar af alla slag.’’ Till
dessa hora naturligtvis förslag om annan organisation vid Embets-Verken,
hvarom Kongl. Maj:t ostridigt tillkommer att allena besluta, oaktadt förslag
i samma ämnen kunna i Plena väckas, jemlikt 8q §. Regerings-Formen. Omförmälde
andra punkt kan jag ej inse hafva annan afsigt, än bereda en underdånig
anhållan af Ständerne, att Kongl. Majit ville i Nåder på det sätt
förändra vissa Embets-Verks organisation, att samma Verk egde utnämna
några tjenster, hvilka nu hugnas med Kongl. Fullmakter; och att delta underdåniga
Förslag, bedömdt utan några Motionärens motiv, lika litet som det
föregående, innefattar någon “anmärkning mot Regeringens åtgärder ' eller "försök
inskränka den Kongl. Maj:t i Grundlagen tillagde rättighet utnämna tjenster"
synes mig otvifvelaktig!, enär de Embeten och tjenster, hvilka med Kongl.
Fullmakter skola förses, icke äro i Grundlagen uppräknade, hvarföre äfven
Konungen
Allm, Bcsv. och Ekon. Utskottets Metnoiiul N.o. 2.
9
Konungen äger en obegränsad rätt hugna hvilken tjenst, Han behagar, med
Nådig Fullmakt, likasom, efter godtfinnande, deruti förordna hvarje förändring,
utan att 28 §. Regerings-Formen derföre behöfver undergå någon rubbning.
Tredje punkten i Herr Ekholms Motion jemte Herr Bagges förslag, hvilket
senare hufvudsakligen innehåller, att Embeten måtte tilläggas lön och värdighet,
efter deras anseende i samhället, äro jemväl frågor, hvilka böra af
detta Utskott beredas, såsom innefattande önskningsmål, för hvilka Grundlagen
icke utstakat någon gräns.
Tages slutligen i öfvervägande, dels att Utskottet vid föregående Riks-*
dagar icke dragit i betänkande upptaga likartade frågor, t. ex. Motioner, sorn
åsyftade underdånig anhållan, att Kongl. Maj:t skulle inskränka Sin rättighet
utnämna Postmästare utom Postverkets tjenstemän, och dels alt Motionerne
blifvit från Borgare-Ståndet remitterade, som sålunda begagnat den, i 2 mom.
af l>4 §• Riksdags-Ordningen, bestämda remiss-rättighet, hemtar jag deraf ytterligare
stöd för denna min reservation samt öfvertygelsen, alt Utskottet tillhör
upptaga och bereda ifrågavarande Motioner, hvilken förbindelse icke förringas
af den tydning, Utskottet behagat gifva 5i §. Riksdagsordningen, enär
Borgare-Ståndet utan anmärkning medgifvit Remiss, hvilkens behörighet Utskottet
ej eger pröfva, samt berörde §. ingalunda innehåller, alt, om mål af
olika beskaffenhet finnas i en Motion sammanblandade, Utskottet deraf är
förbindradt bereda, åtminstone den fråga, som, enligt Grundlagen, ostridigt
tillhör Utskottet att upptaga.
S I O (i K II O LM, Elméns och (jiu;s*KJu;s TurcKmr, i8/{o.
Allm. Besv. och Ekon.-Ut skot tets Utlåtande N.-o 3.
1
N:o 3.
Ankom till Exp.-Utsk. den ao Febr., kl. 4 ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Rote rings skyldigheten
må upphöra, i anseende till öfverskridunde eller
åsidosatt iakttagande af derom af slutade Contract.
Genom Remiss frän Hedervärda Bonde-Ståndet, liar Allmänna Btsvärsoch
Ekonomi-Utskottet, den 17 i denna månad, emotlagit en motion af
Fredric von Zweigbergk från Skai aborgs Län, hvari anföres, alt, genom
Contract emellan Statsmakten och berörde Län, upprältadt den 20 October
1684 °ch fastsläldt den 16 Mars i685, om underhållande af 1,200 man,
Öfverste Hård/is, numera Skaraborgs Regemente samt ?oo man Öfverste
Macliers, nu Westgölha Dahls Regemente, hvari förtydligande skett den
7 April iG85, med fastställelse al Konungen den G Januari 1686, är det
stadgadt, ali, på sätt 4 och 5 §§. innehålla, Kronan, på alla rommenderingar,
således äfven på möten, skall bestå karlen underhåll och alltid ensam
bekosta uniformen, eller, som den då kallades, Levei ie-kläder, samt
att Rotehållarne alltid skulle vara befriade från utskrifning, emot det hvarje
Rote för sin Soldat bekostade: 1:0 lega, till högst 100 D:lr kopparmynt;
2:0 lön, 20 D:Ir kopparmynt; 3:o hvardagskläder af vadmal, Jacka och
Byxor, eller 5 D:lr kopparmynt, 1/2 tunni, åker, uppodlad å utmarken, en
kåltäppa, äng till 2 lass hö, stuga, lada, loga och fähus; med serskilt bestämmelse
genom Kongl. Resolutionen på Allmogens Besvär 1G86, §. 9,
och 1723, §. 6, att Soldaten för de erhållne hvardagskläderna skulle arbeta
åt Roten, emot en billig erkänsla; samt. genom Kongl. Resolutionen
1720, §§. 12 & 17, att legans stegring utöfver 40 m;kr S:mt vore belagd
med plikt, och att den, som fördristade sig Ljuda eller emottaga det ringaste
utöfver hvad det upprättade Conlractet innehöll, skulle underkastas
svårt strafF, hvaröfver Landshöfdingen borde hålla händ, enligt 8 §. al
1734 års Landshöfdinge-Instruction; men då Rotehållarne å sin sida obrottsligen
hållit detta contract, utom det alt de, tvingade af makten, betalt
mera, än hvad deri bestämmes, skall det deremot fortvarande Vara brutet
Bihang till R- St. Prot. 1840. 8 Sami.
3:dje Häftet.
2
Allm. Besv. och F.kon.-Utskoltcts Utlåtande AT;ö 3.
å Styrelsens sida, då Roteliållarne, utöfver hvad contractet innehåller, blifvit
ålagde:
1:0 alt anskaffa Rotekista och ansvara för knektens mundering, Kongl.
Förordningen den i5 November i^53, §. 7; 2:0 att bestå medicamentspenningar
till möten och mönstringar, Resolutionen å Krigs-Befälets Besvär
1731, §. 9, och Kongl. Brefvet den ^December 1774; 3:o att skjutsa
Trossen, Resolution å Krigs-Befälets Besvär 1734, §. 63, Kongl. Brefvet
den 23 Mars 1786; e$:o att bestå Fältskärs-arfvode, när karl antages, Resolution
å Krigs-Befälets Besvär 173§. 63; 5:o alt bygga och underhålla
Trossboden, Kongl. Brefvet den 23 Februari 1770; 6:0 att erlägga Passevolance,
Kongl. Kungörelsen den 1 December 1812 och den —• — i83o;
7:0 alt underkasta sig utskrifning, Riksdags-Beslutet af den 1 December
1812; 8:0 att beslå hälften [ af munderingen, Kongl. Förordningen den 9
Juni i83o. Efter Motionärens förmenande, skulle, sedan Knekte-Contractet
å maktens sida sålunda är rubbadt, Roteliållarne icke ega qvar några
rättigheter, utan i stället mångdubblade skyldigheter, samt 80 §. RegeringsFormen
vara åsidosatt, 16 §. af samma Grundlag ej efterföljd, och Konung
Carl XI:s försäkran om Contractets helgd gäckad; på grund hvaraf Motionären
föreslagit, att Roteliållarne inom Skaraborgs Län, och inom alla andra
Län, som befinna sig i samma förhållande till Staten, måtte förklaras
hädanefter frie från Contractets uppfyllande och Rolerings-skyldigheten sålunda
upphöra; och hafva häruti instämt Johan Andersson från Skaraborgs
Län, Hans Jansson från Elfsborgs Län, Petter Jonsson från Jönköpings,
Anders Larsson från Upsala, Johan Christoffersson och Sven Heurlin från
Kronobergs Län, Petter Pehrsson från Jönköpings, Johannes Andersson
från Calmar Län, Johan Jacob Rutberg från Norrbottens, Eric Pehrsson
och Hans Pehrsson från Gefleborgs Län, vice Talmannen Pehr Ericsson,
Jacob Kihlblom från Södermanlands Län, Nils Pehrsson från Örebro Län,
Jan Andersson från Upsala Län och Pehr Hansson från Wermlands Län,
hvar för den ort, från hvilken de äro Riksdags-Fullmägtige.
Enligt lydelsen af 80 §. Regerings-Foi men, skall krigsmakten lill häst
och fot så väl som Båtsmanshållet af Rotering och Indelning förblifva vid
de med Landet och Städerne upprättade Contracter och Indelningsverk,
hvilka till deras hufvudgrunder skola orubbade vara, intilldess Konung
oell Rikets Ständer finna nödigt någon ändring deri samfält att göra; hvaraf
följer, att den ändring eller rubbning, som Motionären yrkat, är beroende
af Konungens och Rikets Ständers gemensamma Beslut; då deremot,
enligt 89 §. af samma Grundlag, jemförd med 34 §. Riksdags-Ordniugen,;
Allm. Besv. och Ekon.-U iskoUels Utlåtande IV.o 3.
3
Rikets Ständer, uti de mål, sorn lili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
upptagande höra, icke ega annat eller mera besluta, än föreställningar
oell önskningar att hos Konungen anmälas, och hvarå Konungen goldet
afseende, Han för Riket nyttigt finnér. Till följd häraf anser Utskottet
sig icke tillkomma att upptaga förevarande mål, utan får, enligt 44 §• Riksdags-Ordningen,
detsamma vördsamt återlemna och hemställa hos Rikets Höglojl.
Ständerj till hvilket Utskott målet rätteligen hörer.
Slockholm den 18 Februari i84o*
Reservation
af Herr Lectorn Berggvist:
Emot Höglofl. Utskottets Beslut att återsända till Stånden denna motion,
får jag mig i ödmjukhet reservera. Enligt min öfvertygelse, hade det
tillkommit delta Utskott att ifrågavarande motion upptaga, till hvilken öfvertygelse
jag ledes, dels indirecte, genom följande argumentation: Då 8o
§. Regerings-Formen antager, alt der berörde Contracter kunna rubbas och
ändras genom öfverenskommelse emellan Konung och Ständer, Vårdare öfver
dessa Contracters helgd, måste den sig besvärande Contrahenten hafva
en utväg att få sina besvär pröfvade; och då denna motion ej tillhör något
af de öfriga Riksens Ständers Utskott, af skäl, som synas af de Grundlags-paragrafer,
som bestämma beskaffenheten af de mål, som till hvartdera
af Utskotten höra, och hvilka skäl vore för vidlyftigt att anföra, tillkommer
det väl egentligen Besvärs-Utskottet att sådane Besvär upptaga och
sig öfver dem utlåta; dels directe och enligt analogien, nemligen enligt 34
§. Riksdags-Ordningen, tillhörer det detta Utskott, att ”upptaga alla hos
Riksens Ständer uppkomna frågor om grunderna för allmänna Inrättningar
af alla slag”; och då Indelningsverket onekligen är en allmän
Inrättning, skall en derom väckt fråga lill Besvärs-Utskottet remitteras,
samt i händelse Konungen, såsom den ena af Contrahenterne, i egenskap
af högste Chefen för Landets försvar, pröfvat nödigt att i detta mål med
Riksens Ständer öfverenskomma, hade den Kongl. Propositionen troligen
blifvit lill Ekonomie- och Besvärs-Utskottet af Stånden öfverlemnad.
4
Allm. Besv. och Ekon.-Ut skot tels Utlåtande N.o 4~
N:o 4.
Ankom till Exp.-TJtsk. den 10 Febr., kl. 4 c- w*
Utlåtande, i anledning af väckt motion, dels om minskning af
Rotenngs-besväret inom E/J sborgs Län, dels om Jörändrad
indelning af de inom Länet jörl agde 2:ne Regementerj samt
Passevolance-afgiftens och Rek/ädnads-Cassornes upphörande.
Riksdags-Fullmäktigen frän Elfsborgs Län Ephraim Larsson har, genom
motion hos Hedervärda Bönde-Ståndet, den Utskottet, eller Ståndets
Remiss, emottagit den ij dennes, föreslagit::
i:o Att, som hvarje Soldat-Rote inom berörde Län beslår endast af
i 1/4, i eiler 3f/\ mantal, då deremot i angränsande orter Rölarne vanligen
bestå af i 1/2, 1 3/4> till och med 2:ne mantal, oaktadt de förre hemmanen
skola vara utmärkt svaga,, hvarom det låga priset vid serskildt uppgifna
försäljningar skall vittna, en förändrad indelning af Röteringen, med
minskning af Rotarnes antal,, mätte företagas och lämpas- efteF hemmanens
beskaffenhet, sådan den, vid skeende noggran undersökning, förefinnes?
2:0 att, som de inom Länet indeldte Elfsborgs och Westgölha Regementen
äro till läget sammanblandade, desse Regementens stånd mätte
regleras efter bestämd» gränser, så att denna sammanblandning undvikes„
till föidel för både Rotehållare, Befäl och Soldater;:
3:o att Passe1, ofaneen för Regem en terne- mätte upphöra samt Rotarnes
rättigheter och skyldigheter efter Knekle-Contraeten återställas, eib r Passevolance-afgiflcn
åtminstone till hälften minskas, då svårigheten att bereda
penninge-tillgång för Påsse volance-afgrftens al bördande- skall öfverväga fördelen
att undgå natura-prsestationen ?
4:0 att penn inge-insamlingen till Beli lädnads-Cassorne måtte upphör»
eller inskränkas lill hälften,, då denna insamling borttager den för Allmogens
rörelse nödiga penninge-tillgången, och petmingarne ligga ofruktbara
eller genom räntor utsuga landet.
Utom det, att Utskottet anser Motionären icke hafva iakttagit före—
skiiften i 5i §. Riksdags-Ordningen, då de här framställde serskilda förslagen
hafva afseende på sådane olika ämnen, som, enligt berörde stadgande,
icke bordt i en skrift sammandragas, finner Utskottet förslagen,
och deribland serdeles den i irsta punkten yrkade minskningen af Rote
-
Allm. Besv. och Ekon.-Ulskotlcls Ullätande N.o 5.
5
ringsbesväret, angå Statsbidrag af hemmanen och en sAdan hufvudsaklig
förändring och rubbning af Indelningsverket, som, enligt 80 §. RegeringsFormen,
beror af Konungens och Rikets Ständers gemensamma Beslut, och
hvarom det icke tillkommer detta Utskott att yttra sig, då, enligt 89 §.
af samma Grundlag, jemförd med 34 §• Riksd gs-Oidningen, Rikets Ständer
om de lill Utskottets handläggning hörande ämnen icke ega besluta
annat eller mera, än föreställningar och önskningar, alt hos Konungen anmälas,
och hvarå Konungen gör det afseende, Hanför Riket nyttigt finner;
hvadan Utskottet, enligt 44 §• Riksdags-Ordningen,
får vördsammast återlemna målet och hemställa hos Rikets Ständer,
till hvilket Utskott det rätteligen hörer.
Stockholm den 18 Februari 1840.
N:o 5.
Ankom till Exp.-Utsk. den 20 Febr,, kf, 4 *• m
Utlåtande,
t anledning af väckt motion om upphörande af
den Rotering, hvarmed i senare tider iippodtade hemman
inom Helsingland och Gestrikland blifvit belagde.
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har den 17 dennes emottagit
en till dess handläggning, af Hedervärda Bonde-Ståndet remitterad,
af Erik Pehrsson från Gefleborgs Län väckt motion, att som, genom Contract
år 1682 emellan Kongl. Maj:t ocb Kronan samt Allmogen i Helsingland
och Gestrikland, den senare åtagit sig uppsättning och underhåll af
en Infanteri-styrka af 1,200 man, emot befrielse från vidare Roteringsskyldighet
eller utskrifning, utan afseende å landels framtida förkofran genom
uppodling, och delta oaktadt de efter denna tid uppodlade hemman blifvit
serskildt roterade, denna ökade rotering måtte upphöra och de tillkomne
hemmanen anslås till deltagande i det genom Conlractet bestämda
rotei ingsbesvarel; men som detta förslag angår ett Statsbidrag och en Re
-
6
Allm. Bes v. och Ekon.-UlsiwlUls Utlåtande N.o 6.
fering af Indelningsverk och rotering, hvarom det, enligt 80 §. RegeringsFoimen,
tillkommer Konungen och Rikets Ständer alt samfält besluta;
hvaremot i ae mål, som det tillkommer detta Utskott alt handlägga, Rikels
Ständer, enligt 89 §. Regerings-Formen, jemförd med 34 §. Riksdagsordningen,
icke ega alt besluta annat eiler mera, än föreställningar och
önskningar, att hos Konungen anmälas, och hvarå Konungen gör det afseende,
Han för Riket nyttigt fmner, anser Utskottet sig icke kunna upptaga
detta mål, utan
får vördsamt detsamma återlemna, enligt 44 §■ Riksdags-Ordningen
, och hemställa hos Rikets Ständer, till hvilket Utskott det
rätteligen hörer.
Stockholm den 18 Februari 1840.
N:o 6.
Ankom till Exp.-Utsk. den 20 Febr,, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner att alla hemman,
utan afseende å deras olika natur, må deltaga i Tingshusoch
Prestgårds-byggnad.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet, den i^de dennes, eraottagit
till dess handläggning remitterade motioner af P. Pettersson från
Westra Härad af Jönköpings Län, samt Anders Andersson från Kinda och
Ydre Härader af Östergötlands Län, att, som behofvet af Tingshus- och
Prestegårds-byggnader är gemensamt för alla, som bo inom Häradet eller
Socknen, alla Hemman må, efter hemmantalet, deltaga i kostnader för
dessa byggnader, så att Säterier samt Rå- och Rörs-hemman icke vidare
derifrån befrias.
Som 26 Capitlet 2 och \ §§. Byggninga-Balken innehålla stadgande
om den ifrågavarande byggnads-skyldigheten, och det omförmäldte förslå
-
Allm. Bcsv. och Ekon.-Utskotte.ls Utlåtande JU.-o 6.
get således angår förändring af Allmän Civil-Lag, anser Utskottet sig, enligt
33 och 34 §§. Riksdags-Ordningen, icke tillkomma att dermed taga
befattning, utan får, enligt 44 §• Riksdags-Ordningen,
Vördsamt återlemna målen och underställa Rikets Höglojl. Ständers
pröfningj till hvilket Utskott målen rätteligen höra.
Stockholm den 18 Februari 1840.
&r<o (timon*»,
TRYCKT HOS J. A. WALLDlSf»
18 40.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtandea N.o f.
N:o 7.
Ankom till Exp.-Utsk. den 27 Febr. kl. 1 e. m2
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att halfva indeldta Arméen
må hållas vacant under fredstid, emot en årlig afgift,
som vissa år användes till fond för en, i förening med folkskolor,
inrättad arbets-anstalt för fattige och obemedlade
barn inom hvarje församling.
Riksdags-Fullmägtigen Johan Olof Widegren från Östergöthlands Län har
inom Hedervärda Bonde-Ståndet framställt ett förslag, som till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit remitteradt och Utskottet den 20 dennes
emottagit, att, som den ständige krigsmagten skall vara större, än som för
fredstid kan anses nödigt eller lämpligt, i förhållande till Rikets folkmängd
och tillgångar, hälften af den indeldta Armeen må, under fredstid, hållas vacant,
med iagttagande:
l:o att allt Befäl, så högre som lägre, ända till Corporaler, bibehållas
och njuta sina indelningar och löner oafkortade, samt, tillika med den bibehållna
stammen af Armeen, öfvas hvarje år och flitigt i vapen;
2:o att, vid hvarje med Regementerne skeende mönstring, afskedas minst
25 man af hvarje Compagni, lill dess halfva Armeen är vacant;
3:o de Rust- och Rotehåll, som blifvit vacanta, erlägga årligen i vacanceaUift
60 R:dr Banco, som af en dertill af Rust- och Rotehållare utsedd Direction
uppbäras och lika emellan alla numer inom Compagniet fördelas,
intill dess
4:o Rcgementernes halfva Numerär blifvit indragen, då två Rust- eller
Rotehåll förena sig om en karl, men betala likafullt tillsammans en vacanceafgift
af 25 R:dr B:co årligen, i åtta löpande år, som användes lill en fond
för en, i förening med folkskolor inrättad, arbets-anstalt, till underhåll för
fattige och obemedlade barn inom hvarje socken;
5:o att torp-byggnaden bibehålies och underhålles på hvarje vacant numer
efter vanligheten, äfvensom gevär, utrednings- och bevärings-persedlar skola
för varas. t
Emedan den förcslagne inskränkningen af Armeens tjenstbarhet skulle
upphäfva det med indelningsverket åsyftade ändamålet, och derigenom måste
anses innebära en rubbning af denna inrättning, samt derförutan den inkomst,
Motionären ansett på detta sätt kunna beredas, är föreslagen att användas för
elt annat Statsbehof, som med indelningsverket icke har något sammanhang,
Dih. till R. St. Proc. 1840. 8 Sand. 4'dc Häftet.
Allm. Besv.- och Ekon - Utskottets Utlåtande, N:o 8>
och ärendet, i dess så beskaffade skick, påkallar, enligt 30 §. 2 Mom. Riksdags-Ordningen,
en annorlunda behandling, än den, sorn i 34 §, af samma
Grundlag är föreskrifven för ärenden, som det tillhörer Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottet att bedomina, så anser Utskottet sig
icke kunna upptaga målet, ulan får, enligt 44 §. Riksdags-Ordnmgen,
detsamma vördsamt återlemna, med hemställan bos Rikets Högloflige
Ständer, till hvilket Utskott det rätteligen hörer.
Stockholm den 27 Februari 1840.
N:o 8.
Ankom till Exp.-Utsh den 27 Fehr hl 1 e m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om föränd» ing af Kongl.
Förordningen den sty October 1812, om utskrifnings sältet och
inrättningen af allmänna Bevärings-manskapet
Med Remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet, har Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottet den 20 i denna månad emotlagit ett af Riksdags-FulJrnägtigen
Pehr Sundström framståidt förslag om upphäfvande af föreskriften i
Kongl, förordningen den 27 Oclober 1812, angående Bevärings-skvldigheten,
att, om en legd Beväringskarl rymmer eller på annat sätt sitt lefverne
ändrar, så att han Kronans och Rikets tjenst ovärdig förklaras, skall ilen,
som har legt, inom nittio dagar, sig sjelf i tjcnsten inställa , samt att deremot
den Be vä rings-yngling, sorn fått antagen duglig och godkänd karl i sitt ställe,
bör sedermera vara lii från all skyldighet i berörde afseende, dä, efter motionärens
förmenande, den, som legt, icke bör stå i något ansvar för den legdes
uppförande, sedan behörige bevis om den legdes freid och förda vandel
blifvit företedde och godkände.
Som, enligt 33 §. Riksdags-Orclningen, under Civil-och Criminal-Lag äfven
böra fors läs de delar af Krigslagar och Författningar rörande krigsväsendet,
som ega tillämpning lill medborgare utom krigsstaten , och Utskottet anser
det ifrågavarande förslaget angå förändring äfen sådan författning, finnér
Utskottet sig, enligt åberopade Grundlags stadgande och 34 §. Riksdags-Ordningen,
icke tillkomma att behandla detta förslag, utan får, enligt 44 §. Riksdags-Ord
ningen,
vördsamt återlemna målet och hemställa till Rikets Höglofl. Ständer
att pröfva, till hvilket Utskott det rätteligen hörer. Stockholm den
27 Februari 1840,
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N.o g.
3
N:o 9.
Ankom till Exp. Utsk. den 27 Fehr. kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt Motion om inskränkning af Ro
terings-besväret,
till öfverensstämmelse med hvad de derom
af slutade Contract bestämma.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet, bar Riksdagstid Imägtigen Johan Christoffersson
från Kronobergs Län väckt motion, att, som roterings-besväret
inom Kronobergs och Jönköpings Län är i flere afseende» utsträckt, utöfver
hvad Kongl. Förordningen den 13 Maj 1685, samt det derpå grundade contractet
om knecktebållet i denna ort bestämmer, Roterings-skyldigheterne mätte
återföras till öfverensstämmelse med. berörde contract, i hvilket afseende
Motionären föreslagi t:
l:o att en allmän nedsättning uti roteringen företages och verkställes
uti alla de Provineer, som äro roterade utöfver föreskriften i de contract
och förordningar, som upprättades och utgingo från den Regent, sorn, i samråd
med Nationen, stiftade Indelningen, samt så indelas, att tvänne förmedlade
hemman utgöra en rote och denna rote underhåller en Soldat;
2:o att Rothållare må ega rättighet att med sin Soldat uppgöra contract
och bestämma löne-vilkoren och alla dermed förenade prestanda, efter
som dem godt synes och de sins emellan öfverenskomma, utan att tredje man,
eho den vara må, skall ega rätt att det klandra;
3:o att Passevolancen, som nu är förenad med roterings-kostnaderna och
pä olaglig grund skall vara Rotehåliarne ålagd, hlifver öfverflyttad på allmän
bevillning.
Hedervärda Bonde-Ståndet har, enligt Protocolls-Utdrag den 12 dennes,
remitterat denna motion till Allmänna Besvärs- och Ekonom i-Utskottet att
handläggas, i sammanhang med Fredrik von Zveigbergks i ämnet väckte motion,
jemte Sven Heurlins i anledning deraf afgifne yttrande, som förut
varit till Utskottet remitterade.
Förstnämnde Remiss bar Utskottet emottagit den 20 dennes, sedan Utskottet
förut med utlåtandet N:o 3 återlemna t Fredrik von Zveigbergks motion
och Sven Heurlins yttrande; såsom icke tillhörande Utskottets handläggning,
med hemställan hos Rikets Ständer till hvilket Utskott målet rätteligen
hörer.
På de skäl, sorn äro anförde i åberopade utlåtandet, och då de serskildta
förslag i olika ämnen, som Johannes Christoffersson sammandragit i ett memorial
och hvarigenom föreskriften i 51 §. Riksdags-Ordningen synes icke
4
Alim. Besv.- och Ehon.-Utskottets Utlåtande, N.-o g.
vara iagttagen, åsyfta ett sådant förändradt ordnande af Statsbehof ven, som
påkallar en annorlunda behandling af ärendet, än den, som i 34 §. Riksdagsordningen
är föreskrifven för ärenden, som det tillhörer delta Utskott att bedomina,
anser Utskottet sig
icke kunna upptaga målet, utan får, enligt 44 §. Riksdags-Ordningen,
detsamma vördsamt återlemna, med hemställan hos Rikets liögloflige
Ständer, tiil hvilket Utskott det rätteligen hörer.
Stockholm den 27 Februari 1840.
Rättelse.
Nästföregående häfte, betecknadt såsom det 3:dje, är egentligen det 2:dra,
hvilket sednare således icke finnes i denna Samlin?.
O
S 1 O ( . K HOLM, KCKSTEWSKA. BOKTRYCKERIET 1840.
Allm. Besv. och Ekon. Vlsk. Memorial, N;o 10, och Betänkande, N.o 11• I
N:o 10.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Mars, kl. 1 c. m.
Memorial om beräkning af Notarie-arvode för de såsom Notarier
hos Utskottet anställde Canzlister.
Som de, enligt 24 §. Riksdags-Ordningen, af Utskottet antagne Canzlister
äro anställde att, såsom Notarier, tjenstgöra hos Utskottets serskildte Afdelningar,
oell tjenstgöringen hlifver enahanda för de Canzlister, Utskottet kan finna
nödigt alt, på grund af åberopade stadgande, ytterligare antaga, i den
nion göromålens mängd och beskaffenhet kunna påkalla att de af flere Afdelningar
förberedande handläggas, får Utskottet vördsammast hemställa,
att Notarie-arvode må tilldelas de Canzlister, som Utskottet, på
grund af 24 §. Riksdags-Ordningen antagit eiler finnér nödigt att
antaga, för att anställas såsom Notarier hos serskildte Afdeiningar af Utskottet,
samt att sådant arvode beräknas för en hvar från antagningsdagen.
Och som den Canzlist, för hvars antagande Rikets Högloflige Ständer lemnat
serskild tillåtelse, efter Utskottets hemställan den 6 nästlidne Februari
N:o 1, tillhörer lika vigtiga och grannlaga göromål, som de omförmälde Norierne,
derföre också Rikets Högloft. Ständer redan, genom bifall till berörde
hemställan, täckts medgifva, att han må tillgodonjuta lika aflöning med de
hos Afdelningarne anställde Canzlisterne, får Utskottet vördsammast hemställa,
att äfven för denna Canzlist Notarie-arvode må få beräknas från
antagningsdagen.
Slockholm den 24 Mars 1840.
N:o 11.
Ank. till Exp. Etsk. den 14 April, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att af stånden emellan
Gästgifvaregårdarne i Riket måtte regleras.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskott remitteradt
memorial, har Riksdags-Fullmägtigen Magnus Persson från Wermlands Län
Bill. till R. Si. Prot. 1840. 8 Sami. S:te IJaftet. 1
2
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Utlåtande, N:o 12.
föreslagit, att en gräns måtte sättas för afstånden emellan Gästgifvaregårdarne
inom Riket, och att hvarje skjutshåll icke hör öfverstiga 2:ne mil; förmenande
motionären, att en sådan reglering skulle medföra fördel, ej mindre findén
resande, än äfven för den skjutsskyldige.
Genom 28 Cap. 1 §. Byggnings-Balken är det redan stadgadt: ”alt Gästgifvaregårdar
skola vara ej längre från hvarannan än högst 2:ne mil,” och
någon ytterligare lagstiftning kan således icke, med föranledande af motionärens
förslag, komma i fråga; men som i åtskilliga orter finnas skjutshåll af
större längd än den sålunda föreskrifna, hvilket mångenstädes torde kunna
rättas, ehuru för en del ställen utan tvifvel locala hinder möta, anser Utskottet
sig höra vördsamt föreslå,
att Rikets Högloflige Ständer hos Kongl. Maj:l i underdånighet anhålla,
det Kongl. Maj:t läcktes i Nåder erinra vederbörande Landshöfdingar,
att, der localförhållandena sådant möjligen medgifva,
skjutshållen i enlighet med allmänna lagens stadgande indelas;
hvilket likväl till Rikets Högloflige Ständers egen pröfning vördsamt öfveriemnas.
Stockholm den 6 April 1840.
N:o 12.
Ank. till Exp. Ulsk. den t Af. April, kl. Af e- 711 ■
Utlåtande, i anledning af väckt motion om jörbud för utländske
Djurförare, Taskspelare m. fl. att kringresa i Riket.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskott remitteradt
memorial, har Riksdags-Fullmägtigen Pehr Persson från Örebro Län föreslagit,
alt ankommande utländningar måtte vid lämpligt vite förbjudas att
kringresa i landet och å marknader eller vid andra tillfällen förevisa utländska
djur, idka taskspelare-konster med mera dylikt, helst det icke skall kunna
bestridas, att sådane personer från enfalidigt och okunnigt folk narra till
sig mycket penningar, som derefter föras ur Riket.
Med anledning deraf, får Utskottet vördsamt upplysa, att Kongl. Maj:t,
genom Nådigt Circulaire den 16 December 1836, förklarat: ”att utländska Skådespelare,
Lindansare, Taskspelare, Konstridare, de som förevisa utländska
djur 111. fl. dylika personer, icke få af vederbörande Landshöfdingar eiler Auc
-
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande , IV.-o 13.
3
toriteter i deni Nådigt anförtrodde Län tillåtas att gifva representationer,
såvida de icke dertill kunna förete Kongl. Maj:ts serskilda Nådiga tillstånd
eller ock uttrycklig tillåtelse, antingen alt till sådane representationers gifvande
i Riket inkomma, eller att hos vederbörande Auctoriteter på hvarje
ställe få sig derom anmäla,” och då Kongl. Maj:t sålunda redan fästat Dess
Nådiga uppmärksamhet vid de icke utan skäl öfverklagade olägenheter af
ifrågavarande personers kringstrykande i Riket, anser Utskottet sig endast böra
vördsamt föreslå,
alt Rikets Ständer bos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att
tillståndsbref för utländske Skådespelare, Lindansare, Taskspelare,
Konstridare, de som visa utländska djur, med flere dylika personer,
att i Riket inkomma och representationer gifva, måtte med yttersta
sparsamhet utfärdas;
hvilket dock till Rikets Högloft. Ständers närmare pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 6 April 1840.
N:o 13.
Ank. till Exp. Etsk. den 14 April, kl. 4 e' ni.
Betänkande3 i anledning af väckt motion3 om minskning i Soldatmålet.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till detta
Utskott remitteradt memorial, har Hans Hansson från Götheborgs och Bobus
Län, med fästadt afseende å nuvarande slägtets korta växt samt den tillökning
i kostnad och besvär, som derigenom uppkommer för Rotehållare, att
anskaffa Recruter, hvilka uppgå till ”erforderlige längdmåttet af fem fot
oclt åtta tum,” föreslagit, att berörde mått nedsättes till 5 fot och 6 tum,
helst det icke är längd, utan kroppsstyrka och mod, i förening med vighet
oell felfri växt, som utgöra de egenskaper, hvilka i synnerhet böra ifrågakomma,
vid bestämmande af en Recruts mer eller mindre duglighet till krigstjenst,
hvaruti Lars Rasmundsson från ofvannämnde Län, Sven Heurlin hon
Kronobergs, Hans Jansson och Johan Fredrik Dahlöf ifrån Elfsborgs, Ola
Jeppsson från Blekinge samt Petter Persson från Jönköpings Län instämt,
4
'Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande, N-o i4-
under yrkande af Ola Jeppsson, att hvad som blifvit föreslaget, i afseende
på soldater, äfven måtte utsträckas till båtsmän.
Vid pröfningen häraf bar förekommit, alt, jemlikt 12 §. 3 Delen af Kongl.
Tjenstgörings-Reglementet för Armeen af år 1819, de författningar, hvarpå
detsamma sig grundar samt General-Mönstrings-Instructionen den 16 November
samma år, den, som för nummer inskrifves, skall såväl vid Cavalleriet
som Infanteriet, utom öfrige egenskaper, bålla en längd af minst 5 fot och '7
tum (icke såsom motionären uppgifvit 5 fot och 8 tum); dock att vid Cavalleriet
växande ungdom till och med 21 års ålder får antagas till ett längdmått
af 5 fot och 6 tum; och som det af erfarenheten är kändt, att bos
manskap af mindre växt, icke i allmänhet kan påräknas full tjenstbarhet och
styrka att bära packning och gevär samt uthärda marscher och andra med
tjensten förenade ansträngningar, äfvensom någon brist på recrut-ämnen af
denna storlek synes under närvarande tid icke vara att befara, så får Utskottet
vördsamt hemställa,
att Hans Hanssons ifrågavarande motion måtte förfalla;
hvilket likväl till Rikets Högloft. Ständers egen pröfning öfverlemnas.’
Stockholm den 6 April 1840.
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 April, kl. 4 c- nl‘
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att Pastorer måga deltaga
i aflöning till Klockare, i nion af deras delaktighet i
Klockare-val.
I anseende till det biträde, Pastorerna begagna af Klockare och den större
rösträtt, som dem tillkommer vid Klockareval, bar Riksdags-Fullmägtigen
Pehr Pettersson från Jönköpings Län, genom motion inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
föreslagit, att de måga deltaga i aflöningen till Kloekarne, i nion
af deras så beskaffade rösträtt; men som Pastorerne icke ega någon rätt till
biträde af Klockare annorledes, än i och för deras Embeten, och deras större
deltagande i Klockarevalen jemväl hörer lill deras Embetskall, motsvarande
den förmän i allmänhet tillerkände rätt att tillsätta underordnade Tjenstemän
och Betjening eller dertill medverka, hvaraf icke skäligen kan härledas
Allm. Besv. och Ekon. Ut sk. Betänkande,, N:0 lS.
5
någon förbindelse att bidraga till dessas aflöning, så anser sig Utskottet böra
tillstyrka,
alt det ifrågavarande förslaget lemnäs utan afseende;
hvilket Rikets Högloft. Ständers pröfning vördsammast underställes.
Stockholm den 6 April 1840.
N:o 15.
Ank. till Exp. Utsk. den 14 April, kl. 4 e- m'
Betänkande, om upphörande af den Handels-Societeterne i SjÖoch
Stapel-Städerne, genom jule mom. i Kongl. Kungörelsen
den 10 September 1828, ålagde förbindelse, att ingifva bevis
öfver verkställd saltimport, samt rättelse af berörde Författning
i öfrigt.
Inom Yällofl. Borgare-Ståndet, bar Herr E. J. Westman väckt motion,
att Handels-Societeterne i Sjö- och Stapel-städerne måga befrias från den, genom
7:de mom. af Kongl. Kungörelsen den 10 September 1828, dem ålagde
förbindelsen, att, inom viss tiel och vid vite, från Tullkammarne uttaga bevis
öfver verkställd salt-import och dem till Magistraterne aflemna, för att
till Cominerce-Collegium insändas. Denna föreskrift har motionären ansett
öfverflödig, såsom controll å fullgörandet af elen Ilandels-Societeterna åliggande
salt-importen, då sådan controll alltid igenfinnes i Tullkammarnes journaler,
derifrån Commerce-Gollegium är i tillfälle att erhålla all nödig upplysning,
utan den omgång och det äfventyr för hardt ansvar, sorn omförmälde
föreskrift nu onödigtvis skall föranleda, äfvensom motionären förmenat, att
Kongl. Kungörelsen den 10 September 1828 skall, jemväl i andra momenter,
fordra rättelse och förändring, sedan Stapel-städernes skyldighet, att hvar
för sig hålla ett vist quantum saft på ständigt nederlag, nu mera, åtminstone
tills vidare, skall upphört.
Uti Kongl. Kungörelsen den 8 Maj 1829, äro sammanförde alla då gifna
föreskrifter om Sjö- och Stapel-städernes skyldighet att importera salt, och
den af motionären åberopade Kongl. Kungörelsen den 10 September 1828
bar sålunda upphört att vara gällande; men uti 12 §. af förstnämnde Författning
igenfinnes samma föreskrift, som motionären ansett böra upphäfvas.
Då den ifrågavarande import-skyldigheten är föreskrifven såsom vilkor för
6
Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Be tänkande, N.-o i5.
bibehållande af Stapel-stads-rätten, måste Commerce-Collegium beredas tillfälle
att tillse, huru den fullgöres, och det synes både lämpligt och rättsenligt,
att Handels-Societeterne, såsom derföre ansvarige, böra ådagalägga, att
skyldigheten blifvit fullgjord.
Deri innefattas också en beständig erinran om import-förbindelsen, som
måste anses håde gagnelig och nödig, då, innan sådan controll blef föreskrifven,
det inträffat, att importen blifvit åsidosatt och saltbrist visat sig,
hvarigenom denna, äfven för den fattigaste oumbärliga, vara blifvit betydligt
fördyrad. Då Tullkamrarne icke lyda under Commerce-Collegium, är
det icke lämpligt, att upplysningar i detta ämne af Collegium derifrån hemtas;
hvaremot Magistraterne, som i Commerciela mål omedelbart äro underordnade
bemälde myndighet, så mycket heldre böra tillkomma den dem ålagde
befattningen, som, då importen för ett år öfverskjuter det föreskrifne
beloppet, sådant får tillgodoräknas för ett efterföljande år, så vida öfverskottet då
finnes i behåll, hvilket endast af Magistraterne kan undersökas och bekräftas.
På dessa skäl, och som dessutom den föreskrifne iagttagelsen icke kan
anses för Handels-Societeterne serdeles betungande, då den icke oftare än en
gång om året ifrågakommer,
kan Utskottet icke tillstyrka den förändring af ifrågavarande föreskrift,
som af motionären blifvit föreslagen.
De rättelser af andra momenter i 1828 års Kongl. Kungörelse, som motionären
dessutom förmenat vara nödiga, i följd af den under senare tider
medgifne befrielsen från skyldigheten att hålla vissa salt-upplag, äro till sin
beskaffenhet icke närmare uppgifne, och all undersökning derom synes så
mycket mera vara öfverflödig, som den åberopade författningen redan i sin
helhet upphört att vara gällande, hvarföre Utskottet hemställer,
att motionen, äfven i denna del, må få förfalla.
Hvilket, jemte serskilda Ledamöters yttrade olika meningar, till Rikets
Höglofl. Ständers pröfning vördsamligen öfverlemnas. Stockholm den 6
April 1840.
Reservationer.
”Ehuru motionären åsyftat en förenklad controll för Skepps-Redarne, och
sålunda en lättnad för sjöfarten i allmänhet, som står i omedelbart sammanhang
med flere till handelns och sjöfartens underlättande och befrämjande
till Utskottet inkomne motioner, bar dock Utskottet ansett sig oförhindradt
att isoleradt företaga denna motion till afgörande. För min del hade jag
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande, N.o i5.
7
deremot föreställt mig, att alla ämnen, som med hvarandra ega gemenskap,
hade bordt, så vidt möjligt är, sammanföras och af Utskottet i ett sammanhang
behandlas, dels alt derigenom förkorta discussionerna, så väl inom Utskottet
som Stånden, dels ock derföre, att man, i annat fall, af ett föregående
beslut lätt kunde finna sig bunden, då en annan fråga i samma ämne
eller dermed i nära gemenskap stående, till afgörande framdeles förekomme.
Vidare har Utskottet ansett det både lämpligt och rättsenlig!, att Handels-Societeterna
ådagalägga, att införsels-skyldighet af ett visst quantum salt
blifvit fullgjord, på det Commerce-Collegium måtte beredas tillfälle tillse, huruvida
stapel-städerna fullgöra en bland de dem åliggande skyldigheterna för
bibehållande af slapelstads-rälten.
Här synes mig Utskottet hafva fästat mera afseende å nu gällande former,
än på motionärens billiga anspråk; ty då Kongl. Majrts Nådiga Bref af
den 1 Juni 1838 anbefaller General-Tull-Styrelsen att hvar tredje månad
inkomma med uppgift å det salt, sorn blifvit infördt, på det Kongl. Maj:t måtte
kunna i tid blifva underrättad om möjligen inträffad brist å denna vara
genom minskad införsel, så synes det mig som vore all nödig controll vunnen;
men förutsatt, att endast Commerce-Collegium kan afhjelpa sådan brist,
så hade det väl varit lämpligare föreslå, att General-Tull-Styrelsen jemväl
måtte åläggas att till omnämnde Collegium afgifva qvartals-rapport om saltinförsel
för hvarje stad.
Från stapelstads-rätten har Utskottet öfvergått till en premiss-bestämmelse
af vida vigtigare beskaffenhet, än hela motionen och hvilken af denna
ej var påkallad; Utskottet har nemligen uttalat den åsigten, att import-förbindelsen
måste anses både gagnelig och nödig, och ”att innan en sådan con”troll
blef föreskri fven, denna för den fattiga oumbärliga vara blifvit be tyd”ligt
fördyrad;” som med andra ord vill säga, att Utskottet anser tvångslagar
och reglementena för handeln kunna åstadkomma god tid eller låga pris
på nödvändighets-varor.
Den dyrköpta erfarenhet, Sverige allt sedan äldre tider tillbaka eger på
följderna af så beskaffade lagar, den allmänt erkände sanningen, alt endast
den fria concurrencen kan åstadkomma ett sådant resultat, och slutligen den
af Svenska folket från Haparanda till Ystad uttalade önskan, att frihet måtte
hädanefter blifva grunden för vår ekonomiska lagstiftning, har foranledt mig
hoppas, att någon sådan princip, som den, att genom reglementerande och
tvångslagar åstadkomma god tid, icke skulle vid detta Riksmöte, minst inom
8 Allm. Besv. och Ekon. Vlsk. Betänkande, N.o 16.
Utskotten, göra sig gällande. Och är det pä dessa grunder, som jag emot
Utskottets afgifne utlåtande å Herr TYestmans motion, får reservera mig.”
Oxehufvud.
”1 den senare delen af Herr Oxehufvuds reservation anhåller jag att
få förena mig, så vidt den nemligen rörer den åsigt, Utskottet uttalat, rörande
nödvändigheten af controller på import-förbindelsen af salt, på det att
denna vara ej måtte fördyras.”
II. Hamilton.
Med Herr Friherre Hamilton hafva instämt Herrar Friherrarne Raab och
Lejonhufvud, Herr Tersmeden, Herr Prosten Gumcelius och Matts Pehrsson
från Stockholms Län.
N:o 16.
Ank. till Exp Vlsk. den 14 April, kl. 4 c. m.
Betänkande , i anledning af vackt motion om befrielse för Rotehållare
från skyldigheten att för Piegements-Officerare förevisa
recryter, innan de antagas.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har lill detta Utskott blifvit remitleradt
ett af Riksdags-Fullmägtigen Hans Hansson från Götheborgs och Bohus
Län ingifvet memorial, hvaruti motionären öfverklagat en föreskrift, som åtminstone
för hans hemort, skall vara gällande, att, vid nya soldaters insättande,
de, som föreslås till recryter, skola inför Regements-Officerarne vid
Chefs-Canzliet besigtigas samt deras antaglighet derstädes prof vas; hvarigenom
Rotehållarne förorsakas flere och ofta långväga resor, då deremot berörde
besigtning och pröfning lika väl kan verkställas af Compagni-Chefen,
som är skyldig att bo inom Compagni-districtet och till hvilken Rotehållarne
merendels hafva vida kortare väg att färdas; varande dessutom i afseende
på den stadgade läkare-besigtningen föreslaget, det Rotehållarne måtte
tillåtas att, emot erläggande af ett lagligen bestämdt skäligt arvode, låta
densamma företagas af närmast boende Läkare samt att, vid recruters inställande
-
Allm Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N. o 16.
9
lande lios Compagni-Chefen förete edligt bevis öfver hans vid besigtningen
utrönta kropps-beskaffenhet.
Med motionären bar Riksdags-fullmägtigen Lars Larsson från ofvannämnde
Län sig förenat; äfvensom Sven Heurlin från Kronobergs Län tillkännagifvit,
att det af Hans Hansson anmäldte missbruk jemväl råder i bans
hemort, och att Rotehållarne ofta nödgas att, med den till soldat legde person,
resa 7 å 8 mil, för att uppvisa densamma bos Compagni-Chefen, som tillvällar
sig otillbörlig myndighet deruti att han icke allenast casserar hvarje
recryt, som icke i kroppslängd betydligen öfverstiger det stadgade måttet,
utan äfven obehörigen inblandar sig uti det aftal, som blifvit träfladt emellan
rotehållaren och recryten, hvaremot Fredrik von Zveigbergk från Skaraborgs
Län anfört, att ifrågavarande förhållande saknar laglig grund, samt
att det beror på rotehållarnes eget godtfinnande att, vid recryters antagande,
inställa dem hos Regements-befälet, men att lian ansåg recrytens förevisande
för Compagni-Chefen i flera hänseenden medföra nytta för rotehållarne, hvilken
senare åsigt jemväl delats af Hans Jansson från Elfsborgs Län, under
tillägg, att då Rotelia!larne icke lagligen kunna förpligtas underkasta sig de
af motionären omförmälde olägenheter, ansåg lian dem sjelfva icke sakna tillfälle
att afskaffa berörde missbruk.
Med anledning af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt
upplysa: att i Kongl. Maj:ts Nådiga Resolutioner på allmogens besvär den 10
September 1743, 5 §., samt den 29 November 1756, 29 och 30 §§., Kongl.
Värfnings-stadgan den 7 April 1802, 23 §., samt Kongl. Brefvet den 14
April 1818, och 3:dje delen 12 §. i Kongl. Tjenstgörings-Reglementet för Arméen
af år 1819, stadgas: att manskaps antagande och inskrifvande, så väl
aflndeldta Cavalleriet, som Infanteriet, skall alltid ske vid recry te rings möte;
att Regements Chefen skall öfverenskomma med Landshöfdingen i Länet om
termin och ställe för berörde möten, hvarom rust- och rotehållarne genom
Landshöfdingens kungörelse skola förständigas; att Regements-befälhafvaren
dervid bör vara närvarande och ansvara, det dugligt och tjenstbar! manskap
för nummer insättas; äfvensom Landshöfdingen i Länet, eiler dess ombud,
för att iagttaga och handhafva rust- och rotehållarnes rätt; att, såvida emellan
Landshöfdingen och Öfversten vid recryteringen uppstår tvist, om
karlens duglighet till krigstjenst, bör en sådan karl likafullt införas i recryterings-rullan,
och saken derefter underställas Kongl. Maj:ts eller den blifvande
General-Mönsterherrens bepröfvande och Utslag; att, innan karl antages,
bör han, emot erläggande af 12 sk. banco, besigtigas af Regements-Lä
Bih.
till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 3■te Haft. 2
10
Allm. Bcsv och Ekon.
Laren, sora vid recryterings-mötet skall vara tillstädes; att rust- och rothållare
väl ega rättighet, men ingen skyldighet, att förr än recryterings-raötet
infaller, uppvisa den karl, de önska få antagen, för Compagni-Chefen och af
honom deröfver begära skriftligt bevis, hvarefter, och i den händelse karlen
vid recryterings-raötet antages, rust- eller rothållaren befrias från erläggande
af vacance-afgift längre, än till den dag karlen för Compagni-Chefen uppvistes.
Deremot finnes icke något stadgande 0111 recryters förevisande för Regements-Officerare
å Chefs-canzliet, på sätt, enligt motionärens uppgift, för hans
ort skall vara föreskrifvet, och det ankommer på vederbörande myndigheter
att meddela rättelse örn en sådan föreskrift skulle utan laglig anledning vara
gifven; för öfrigt, då recryternas besigtning af Läkare kan ske vid sjelfva
recryterings-mötet, der Regements-Läkaren bör vara tillstädes, bör denna besigtning
icke för rothållare kunna föranleda till några ökade resor och kostnader,
hvilkas undvikande lärer böra anses vara åsyfladt med motionärens
förslag att besigtningen mätte få verkställas af närmast boende läkare.
Af dessa skäl hemställer Utskottet vördsammeligen, att motionen, såsom
icke påkallande
någon ändring af hvad i ämnet är stadgadt, må få förfalla;
hvilket till Rikets Ständers pröfning vördsammeligen öfverlemnas.
Stockholm den 6 April 1840.
N:o 17.
Ank. till Exp. Utsk. den t/f April, kl. 4 *■ tn.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om vidtagande af åtgärder
för Riksdagens förkortande.
Sedan vice Talmannen hos Vällofl. Borgare-Ståndet Herr Halling den
30 nästlidne Januari väckt motion, att Rikets Ständer skulle, i en underdånig
skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t, såsom medel att sätta
en gräns för Riksdagens längd, täcktes, åtminstone inom den för Riksdags
hållande bestämda tid, till Rikets Ständer aflåta alla de Nådiga Propositioner
oell andra meddelanden, som de hafva att under Riksdagen förvänta, har
Vällofl. Birgare-Ståndet, den 18 nästlidne Mars, beslutat att remittera denna
motion till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, hvaröfver Protocolls
-
Allm. Bcsv och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o 1J.
11
Utdrag, den 23 i samma månad, blifvit Utskottet tillställdt, derefter de inom
Ståndet afgifne yttranden i ämnet blifvit, genom serskildt Prolocolls-Utdrag,
Utskottet meddelade den 2 dennes.
Genom Nådigt bifall till den sålunda föreslagne underdåniga anhållan,
skulle Kongl. Maj:t inskränka Sin, i 27 §. Riksdags-Ordningen, förvarade rätt
att, under Riksdagens lopp till Rikets Ständer aflåta Propositioner oell meddelanden,
hvarigenom hinder skulle uppstå äfven för framställningar, som,
till följd af tilldragelser under Riksdagen, kunde vara af behofvet högt påkallade,
och i alla fall anser Utskottet att Rikets Ständer icke böra, i den
ordning, som nu är föreslagen, ifrågastätta en sådan inskränkning, hvarför
Utskottet vördsam ligen
hemställer, att vice Talmannen Herr Hallings motion må förfalla;
hvilket, jemte serskilda Ledamöters yttrade olika meningar, till Rikets Högloft.
Ständers pröfning vördsamligen öfverlernnas. Stockholm den 9 April 1840.
Reservationer.
Af Herr Fiherre Hamilton: ”Högh Utskottets åsigt, rörande Hr Hallings
förevarande motion har jag ej kunnat dela af följande skäl:
Jag tror nemligen, att om Utskottet jemfört ordalagen af den samma med
den förklaring, motionären sjelf enligt Yällofl. Borgare-Ståndets DiscussionsProtocoll
i ämnet afgifvit, så hade Utskottet bordt finna, att motionen ej
åsyftar, eller ens kan leda till någon inskränkning i Kongl. Maj:ts i 2G §.
bevarade rätt. Herr Halling förklarar nemligen sig hafva menat endast de
Nådiga Propositioner, sorn Kongl. Majit nu ernade till Rikets Ständer aflåta,
hvaribland han naturligtvis icke kunnat räkna sådana Nådiga Propositioner
eller meddelanden, som kunna föranledas af inträffade oförutsedda tilldragelser,
eller af sådane frågor, som under Riksdagen kunna hos Ständerne väckas.
Då nu motionären sålunda förklarat den syftning i hvilken han önskade
att den af honom föreslagna underdåniga anhållan skulle affatlas, så återstår endast
att pröfva, huruvida en dylik underdånig anhållan, under nuvarande förhållanden,
kan synas lämplig och nödig.
Dervid kan jag ej annat än instämma i motionärens åsigt, att alla lagliga
medel flir förkortandet af denna Riksdag böra vidtagas, både med billigt
afseende till den för de skattdragande dryga riksdagskostnaden, och isynnerhet
såsom en nödvändig följd af Rikets Ständers beslut om en förändrad or
-
12
Allni. Besv och Ekon. Visk. Betänkande j N;0 1J.
ganisation af Stats-Rådet, hvarå Kongl. Maj:ts Nådiga Sanclion är att förvänta.
Man kan nemligen ej förbise, alt, om det stora ändamålet med denna
förändring skall vinnas, densamma måste med det snaraste och så
fullständigt som möjligt utvecklas till en fulländad ombildning af förvaltnings-organisationen
i sin helhet. Härtill måste ett rådrum lemnäs åt Styrelsen,
som under Riksdagsförhandlingarnes gång ej är att påräkna, helst
som denna förändring synes böra hafva ett mägtigt inflytande på Riksdagarnes
förkortande för framtiden, då, i följd af densamma, Representationen bör
kunna hoppas att vid början af hvarje Riksmöte få af Styrelsen emottaga fullständiga
och i ett system utarbetade de ämnen, som för tillfället äro af vigt.
Om nu Rikets Ständer skulle lyssna till den opinion, som uppå dessa
och flera skäl högt uttalat sig, såväl inom Nationen i allmänhet, som serdeles
inom de fyra Stånden, och, i följd deraf besluta, att vid delta Riksmöte inskränka
sin verksamhet hufvudsakligast tili sådana mål, hvilkas vigt och omfattning
ovilkorligen nu genast påkalla ett bestämdt afgörande, samt att till
en kommande Riksdag, som torde kunna förväntas snarare än vanligt, uppskjuta
de öfriga för närvarande mindre angelägna ärenden, så kan det för
mig ej synas annat, än håde lämpligt och angeläget, att Rikets Ständer derom
gjorde en underdånig anmälan till Kongl. Majit, med underdånig tillförsigt att
Kongl. Majit täcktes derefter lämpa Sina Nådiga föreskrifter till vederbörande
om tiden för de Propositioners meddelande, som Kongl. Majit ansåg vara af
den vigt, att de af närvarande Ständer borde behandlas.
Det är på dessa skäl jag stöder min öfvertygelse, att Högloflige Utskottet
hade kunnat skänka någon större uppmärksamhet åt den förtjenslfulle motionärens
förslag. Den lagliga Riksdagstiden är visserligen långt framskriden,
men så mycket nödigare synes det mig att Rikets Ständer vidtaga alla de
steg, som kunna leda till Riksdags-ärendenas snabba gång.
Jag reserverar mig sålunda emot Högloflige Utskottets beslut rörande Herr
vice Talmannen Hallings ifrågavarande motion”.
Uti denna reservation hafva instämt Herr Friherre FriesendorffHerrar
Tersmeden j Oxehufvud_, Westfeldt och Hammarskjöld_, Herr Prosten
Lundblad, Herrar Christierson och Wallander samt Anders Trysén från
Östergöthland, Mäns Månsson från Calmar Län, Niclas Jönsson från Christianstads
Län och Matts Persson från Stockholms Län.
Af Herr Friherre Raab: ”Vidhållande den mening, som jag under Utskottets
öfverläggningar i ämnet uttalat, förenar jag mig i så måtto med Friherre
-
Allm. Besv, och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o ij.
herre Hamiltons reservation, att jag anser det Utskottet bordt i sitt betänkande
uttrycka den åsigt att alla de af Friherren åberopade skäl skulle ofelbart
föranledt Utskottet tillstyrka bifall till motionen, i händelse den tidigare
kommit till Utskottets behandling; men att, sedan tiden nu vore så långt framskriden
att den ifrågasatte underdåniga skrifvelsen sannolikt ej kunde himm
att afgå förr, än den för Riksdags hållande i 80 §. Riksdags-Ordningen bestämda
tid antingen redan vore förliden eller hardt nära tilländalupen, så
ansåg det Högloflige Utskottet sig af detta skid förhindradt att tillstyrka bifall
till motionärens förslag”.
S T O G jK. H O L M} ECKSTE1>'SKA. BOKTRYCKEIUET 1840,
Allm, Bcsv, och Ekon, Utskottets Betankande , N',o 18.
1
N:o 18.
Anli. lill Exp. Utsk. den 1C April, kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Svenska under
säters sktjldiglietcr, när de vilja bosätta sig eller
resa utrikes, samt Utlänningars rätt att inkomma och
bosätta sig i Riket.
H err M. Bagge har, uti ett till Välloflige Borgareståndet ingifvet
och till detta Utskott remitteradt memorial, anfört: i:o att med närva
rande
tid icke synes öfverensstämma den föreskrift, att Svenska undersåtare
icke skola vara berättigade öfvergifva fäderneslandet och bosätta sig
i andra länder, eller dit resa, utan att, för erhållande af pass, en summa
af 100 R:dr bör nedsättas eller ock borgen derföre ställas, hvilken
summa tillfaller Sjömanshuset, om icke passhafvarens återkomst inträffar
inom förelagd tid; 2:0 att det stadgande, som innehåller, att den, som utan
pass begifvit sig utom Riket, men ej Återkommit inom ett år derefter,
skall hafva sin arfsrätt förlorat, icke mer kan anses tillämpligt, samt 3:o
alt det bör lemnäs Utlänningar frihet att i Riket resa och sig bosätta,
enär de hos närmaste Konungens Befallningshafvande förete bevis om
oklandrad frejd, samt visa sig ega den förmögenhet, att de kunna sig i
Riket uppehålla, eller ock ställa antaglig borgen, det de icke komma att
ligga Fatligvårdslnrättningarne till last.
Desse af motionären gjorda framställningar har Utskottet i öfvervägande
tagit och, hvad först beträffar skyldigheten att ställa borgen för
100 R:dr, eller ock denna summa nedsätta, innan pass får utfärdas till
den, som vill utrikes resa, får Utskottet upplysningsvis meddela, att Kongl.
Förordningen den 18 Febr. 1768, Kongl. Brefvet den 11 September 1777,
Kongl. Circulåret den 26 Juni i8o4, samt Kongl. Brefven af den 27
December 1811 och 11 Januari 1815 föreskrifva bland annat: ”att Svensk
man, som tager skeppstjenst hos utländsk skeppare, så ock handtverks-,
fabriks-, manufactur-arbetare och tjenstefolk, samt personer af andra
stånd och villkor, sorn åstunda företaga resor till utrikes orter, men ej
dertill erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, åligga hvar och en,|j att,
Bih, till R, St. Prot, l8jo, 8 Sami, 6 Haft,
2 Allm. Besv. och Ekon, Utskottets. Betänkande x No 18»
innan pass den sökande kan leranäs, antingen anskaffa 2tne gode mån,,
de der borga för hans såkra återkomst inom den låmpliga tid, honom förelågges,
samt tillika förbinda sig, att, om lian olver densamma tid uteblifver,
. för honom i plikt erlägga 100 R:dr, eller ock sjelf ve nedsatta penningar
till slikt, belopp, sorn tillfaller närmaste Sjömanshus,, om deri utrikes
resande icke återkommer, innan sådan tid tillåndalupit, och ej eller
laga förfall visa kan;, hvarifrån undantag icke ega rum annorlunda, ån för
resor till Norrige, eller då fråga år om bosatte personer, för hvilka det
får ankomma på Kongl. Maj:ts, Befallningshafvande att,, efter omständiglieteme,
pröfva, huruvida den sökande kan från en slik skyldighet befrias.
Utskottet delar motionärens åsigt, att dessa besvärande villkor, för erhållande
af pass, hvarmed synbarligen varit åsyftadt, att inora Riket qvarhålla
den arbetande classen af Rikets befolkning, icke mera åro låmpliga
efter den utveckling af samfundsskicket, sorn senare tider visat sig, utan
böra upphöra, såsom på ett skadligt sått hinderliga för begagnande af
de sa sorgfälligt beredda lättare och lifligare comraunicationerne olik» Slater
emellan,, hvarigenom äfven ringare personer, för billigt pris, blifva i
tillfälle att å utrikes orter förvärfva ytterligare kunskap och färdighet i
de slöjder, de idka, till förkofran och tillväxt af nåringarne i allmänhet»
Hvad åter beträffar den gjorda framställningen om upphörande af föreskrifter
i Kongl. Förordningen af den 18 Febr. j 768: ’att om någon olofligen
eller utan pass practiserar sig utur Riket, meri ej inom ett års tid
sig åter infinner, skall sin arfsrätt i Riket vara förlustig”^ delar äfven häri
Utskottet motionärens åsigt sålunda nemligen, att, örn deri ur Riket olofligen
reste, icke begått sådant brott, som föranleder arfsråttens förlust,
han bör tillgodonjuta allmänna Lagens stadgande,, med tillämpning af
Kongl. Kungörelsen af den 3o Mars 1855, hvari föreskrifves: ’’kommer
ej frånvarande arfvinge inom 10 år från den dag, Kungörelsen 5me gånger
i Tidningarne blifvit införd, vare från arfvet skilijd, der han ej laga
förfall visa kan.’" Och då dessutom åtskilliga andra numera mindre lämpliga
föreskrifter i nämnde Kongl. Förordning af år 1668 finnas-, såsom
t. ex. ’ att eho,. sorn eger kunskap i Bergverk och drager ur Riket, utan
serskildt tillstånd, skall böta usta gången 66 R:dr 5a sk», ardra gången
dubbelt, (och då böterne ej kunna fullgöras, straffas med 5 ä 7 hvarf
gatulopp), samt 5:dje gången mista lifvel” — anser Utskottet sig böra
•vördsamt tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, alt
foreskifterne i Kongl» Förordningen, dien 18 Febr. 1768 och de
-
Allm. Besv. och Ekon, Utskottets Betänkande} N\o 19.
3
flere dithörande Författningar, i hvad angår penninge-nedsättning
eller borgens ställande för rättighet att resa utrikes, samt förlust
af arfsrätt för den, som olofligen eller passlös begifver sig utom
Riket, må upphåfvas; äfvensom ock att berörde Förordning och
serskilda Författningar må i allt öfrigt öfverse» och de deruti
förekommande ämnen bestämmas genom nya, i oskiljaktigt sammanhang
med hvarannan stående och efter närvarande tids förändrade
förhållanden, lämpade stadganden.
Hvad slutligen beträffar den af motionären äskade större frihet för
utlänningar, att i Riket resa och sig bosätta, anser Utskottet, att sådane
föreskrifter stå i nära samband med omväxlande politiska förhållanden -  Stater emellan, hvilka på Kongl. Majrts höga pröfning böra bero, samt att
de, i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 19 Febr. ifiir, leninade föreskrifter,
nemligen att hvar och en främmande Makts undersåte, sorn åst:lindar
vistas i Slockholm eller inom Riket, antingen för enskilda angelägenheter
eller sitt nöje, bör dertill begära tillstånd, uti Stockholm af ÖfverStåthållaren
och i Provinserne af Landshöfdingarne, som ega rättighet att
tills vidare lemna dylikt tillstånd åt sådane utlänningar, hvilka icke ådragit
sig någon uppmärksamhet, genom anförda klagomål öfver deras förhållande
lemna tillräcklig frihet, så i ena som andra afseende!, och får
Utskottet, med anledning af hvad nu blifvit anfördt, vördsamt föreslå,
att motionärens hemställan, det större frihet för utlänningar, att
i Riket resa och sig bosätta, borde dem förunnas, icke kan till
någon Rikets Högloflig© Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den i5 April i84o.
N:o 19,
Ank till Exp. Etsk <1. 16 April, kl. 7 e. nr.
Betänkande, i ättledning af väckt fråga om medel och utvägar
till Svenska jernhandelns befrämjande i America.
Efter framställning, att, för Sveriges välbestånd, vore af högsta nödvändighet,
att Svenska jernet» afsättning i Norra och Södra America be
-
4
Allm. Besv, och Ekon. Utskottets Utlåtande, N-.o 20.
fordrades, samt, med uppräknande af de, för detta ändamål, mest tjenliga
hanmar oell handelsplatser derstädes, har Herr Carl von Hauswolff
uti en hos Höglollige Ridderskapet oell Adeln ingifven och till (fetta Utskotts
behandling remitterad motion, föreslagit, det Kongl. Majit. täcktes
låta infordra de af Premier-Lieutnanten H. Gosselman m. fl. landsmän,
hvilka besökt America, utgifna skrifter, upplysande så val om jernhandelns
nu varande tillstånd i detta land, som om de jernvarors beskaffenhet,
hvilka der förbrukas, samt dessa uppgifter Rikets Ständer meddela,
på det erforderliga medel matte anslås och de utvägar beredas, hvilka
kunna på kraftigaste sått befordra ett så riksgagneligt ärende till Svenska
jernhandelns förkofran uti den nya verldsdelen.
Då Utskottet trott sig finna, att de upplysningar i detta ämne,
som motionären ansett behöOiga, hufvudsakligen åro afl förvänta, i anledning
deraf, att Premier-Lieutnanten Gosselman under sistförflutna åren
fått sig af Kongl. Maj:t i Nåder uppdraget att, på Statens bekostnad,
företaga resor inom America, till utrönande af hvarjehanda för det allmänna
gagneliga företag, äfvensom i Utskottets tanka det lärer kunna antagas,
att Gosselman, efter sin återkomst till fäderneslandet, ej underlåter
att afgifva de upplysningar, som med expeditionen blifvit afsedde; så
anser Utskottet den af motionären äskade framställning till Kongl. Majit
i denna del icke vara behöflig, och då motionen till sitt öfriga syftemål
år alldeles obestämd, samt något så beskaffadt förslag af ekonomisk art,
som kunde blifva föremål för en underdånig önskan till Kongl. Majit uti
densamma ej förekommer, så får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att motionen må förfalla;
hvilket dock till Rikets Höglollige Ständers närmare pröfning öfverlemnas.
Stockholm den 2 April 1840.
N:o 20.
Ank. till Exp. Etsk. d. 16 April, lil. 7 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, angående beviljande
af visse Stapelstads-ruttigheter för Staden Laholm.
Herr M. G. JValle'n har, uti ett, till Yålloflige Borgare-Ståndet ingifvet
och derifrån till detta Utskott remilteradt memorial, anhållit, att
Allm, Desv, och Ekon, Utskottets Utlåtande. N-.o 21.
5
staden Laholm måtte beviljas den Stapelstads-råttighet att directe utskeppa
ortens producter, och att deremot införa de oundgångligaste behofven
af spanrnål, salt och sill, m. m., hvilken förmon redan skall blifvit
tillerkänd åtskillige af Rikets mindre Städer.
Utskottet har tagit detta ärende i öfvervägande, och, då motionären
för sin anhållan icke ens åberopat, ån mindre bestyrkt, att Laholm,
belägen vid det för flygsand blottställda Laga Ans utlopp i hafvet, år i
besittning af god och rymlig hamn, eller annars har något sådant tillfälle
till handel eller sjöfart, att af en direct communication med utrikes orter
kan hemtas någon fördel af betydenhet, eller ens påräknas ersättning för
kostnader till tullkammares och bevaknings anställande, samtf säkerhet
för uppfyllande af öfrige med Stapel-rått förenade vilkor, alltså anser
Utskottet
sig icke ega skål tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att till motionen
lenina samtycke;
hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den i5 April i84o.
N:o 21.
Anti till Exp. Utsi:, den 16 April, kl. 7 e. m.
Utlåtande, i ättledning af väckt motion om Askim oell Frölunda
Församlingars skiljande från Fässbergs Pastorat.
På anförde skål har Riksdagsfulhnågtigen Oloj Benjaminsson från
Götheborgs och Bohus Lån, uti ingifvet memorial, anhållit, att Askim
och Frölunda socknar, som jemte Fässberg, Kållered och Råda Församlingar
tillhöra Fässbergs Pastorat af Götheborgs Stift, måtte derifrån skiljas
och utgöra ett serskilt Consistoriel! Pastorat, hvars Kyrkoherde erhåller
till boställe det nuvarande Comministers-bostållet, och för öfrigt ti 11—
godonjuter vanliga Pastoralier; men som detta ärende beror på undersökning
och pröfning af vederbörande Embetsmyndigheter, och jancke utgör
föremål för Rikets Ständers behandling, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Olof Benjaminssons motion må förfalla;
hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers pröfning öfverlemnas.
Slockholm den i5 April i84o.
Bih, till R. St, Prot, i8jo, 8 Sami, 6 Haft, 2
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Allm, JBesv.- och Ekorn— TJtsiottets Utlåtande, N:o 53 2. i
N:o 22.
Ani. till Exp. Utsk. den 7 Maj, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af väclct motion om inrättande
af ett Carhas i Carlshamn.
Riksdags-fullmägtigen Ola Jeppsson {'rån Blekinge Län, med hvilken
sig förenat Lars JS/ilsson från samma Län, har, uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet memorial, sorn till Ekonomi-Utskottets handläggning
blifvit remitterade, föreslagit, att, då Städerna Carlshamn och Sölvitsborg,
jemte Bräkne och Listers Härader i nämnds Län, hvilka till
Läns-Lazarettet i Carlskrona, genom Gurhaa-afgiCt* ärligen lära bidraga
med ett belopp af omkring 3,000 R;dr Bise, öro; i anseende till dess aflägsenhet
från sistnämnde Stad, fega 1 tillfälle att iå sine sjuke derstädes
vårdade, men Carlshamn deremot ligger nästan i medelpunkten alf Brak ne och
Listers Härader, samt denna Stad redan eger ett mindre sjukhus, underhållet
genom omsorg och bidrag af några bland Stadens invånare, ett serskildt
Curhus alltså måtte, i förening med nvssberörde sjukhus, varda i
Carlshamn inrättadt, för alt begagnas ef obemedlad^ och andra sjuke inom
nämnde Stad och Sölvitsborg, jemte Bräkne oeh Listers Härader, samt dertill
anslås den Curhus-afgift, som från berörds Städer och Härader utgår,
jemte behörig andel af befintlige inventarier och förråder vid Länets gemensamma
Curhus-mrättning i Carlskrona.
Då Curhus-inrättningarnö måste anses för hvarje Läns invånares tilIhÖrigheter,
såsom tillvägabragle för deras behof och åtminstone till största
delen af dem bekostade genom de årliga bidrag, sorn dertill erläggas
lör hvarje mantalsskrifven person, anser Utskottet Blekinge Läns invånares
enskildta rätt vara beroende af den ifrågasatta anslalten, på ett sådant
sätt, att förslaget icke kan blifva föremål för Rikets Ständers pröfning
hvarföre Utskottet hemställer,
att motionen lemnäs utan afseende;
hvilket dock Rikets Höglofl. Ständers egen pröfning härmed vördsamt underställes.
Stockholm den 3o April 1840.
Jtih. till R. St. Prat. 1846* 8 Sami. 7 Béft.
I
a Ålim. Besv.r och Ekon.-Utslottets Utlåtande, N:o 2 0.
N:o 23.
Ant. till Exp; Utst. den 7 Maj', tl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt motion om förändring:
i sättet att efterlysa brottslingar.
Herr M. Bagge har, uti ett till Vallofl. Borgare-Ståndet ingifvet och
derifrån till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitteradt memorial,
aiidr*g.it, att då Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes Kungörelser,
hvarigenom brottslingar efterlysas, tillika innehålla, huru och genom hvad
medel gröfre brott och våldsamheter blifvit föröfvade, gtfves likasom en
väckelse till nya brott, genom anvisningen å utvägar alt afvärja motvärn
och äfventyret att blifva upptäckt; derföre, då så du ne besk r i fningar icke
leda Lill brottslingarnes upptäckande och desse skulle vara mindre sorgfällige
att dölja sig, om icke efterlysningen upplästes från Predikstolen,
har motionären föreslagit, att Rikets Höglofl. Ständer måtte i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t läcktes förständiga Dess; Befallningshafvande-, att
icke uti ifrågavarande kungörelser intaga ofvannämnde beskrifningar och;
alt kungörelser ne icke eller må i Kyrkorne uppläsas, utan ett tillräckligt
antal deraf i stället afsändas; till vederbörande Magistrat och Kronobetjening,
som, i och för efterspaning: bör ombesörja desammas utdelning till
underhafvande Och gästgifvare; förmenande Herr Bagge, att sådant otvifvelaktig*;
skall leda till ändamålets vinnande..
Utskottet, Sorn anser ändamålet med brottslingars allmänna efterlysande
vara icke blott deras efterspaning af Krono- och Polisbetjening, utan
äfven en medverkan dertill af hvarje redlig samfuudsmedlem, genom en
ökad uppmärksamhet och sorgfälligt meddelande af de anledningar lill misstankar,
sota kunna förete sig, kan icke finna, att, för det så beskaffade
ända målet, det kan vara iiilfylfestg-öraude, att efterlvsningarne spridas på
sätt, sorn motionären föreslagit, äfvensom Utskottet föreställer sig, att dea
noggrannare beskriIrringen om tilldragelserne vid brottens föröfvande, mången
gång torde mana till en stegrad uppmärksamhet och äfven gifva någon ledning
för forskningen, hvaremot föga anledning torde vara att befara de
verkningar , motionären, föreställt sig; på. hvilka skäl Utskottet vördsamt
får tillstyrka,.
att Herr Bagges framställning må lemnäs utan afseende;;
hvilket dock lill Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande öfver lemnäs,
Stockholm dea 3o April 1840»
sillm. Tlesv.- och Elon.-Utskottets Betänkande, JY:o 24, » 3
N:o 24.
Ant. till Exp. Utsi. den 7 Maj, 11. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af vädd fråga om närmare
bestämmande af sältet Jör kolmälning inom Bergs•
lagerne.
Uli afgifvet, från Hedervärda Bonde-Ståndet till delta Utskotts handläggning
remitteradt memorial, bär 1»iksdags-fu 11mägligen från Stora Kopparbergs.
Län, Lars Boethius andragit, att, oagtadt tid efter annan utfärdade
föreskrifter om kolhandeln, liar ändock oupphörliga missbruk med
kolmälten förefallit, och då bestämdare föreskrifter om skrindors och stegars
form, ehuru ändamålsenliga de i och för sig kunna vara, likväl alltid
mötes med inkast å säljarens sida, alt de uppgifna dimensioneime icke
passa för den oländiga mark och de trånga vägar, genom hvilka kolen
skola föras, så syntes för motionären ej annat återstå, för att i förevarande
fall vinna nödig beslämdhet, med bibehållande af hvars och ens frihet,
att inrätta sig efter sina omständigheter och behof, än att helt enkelt
stadgades, det kolslu indor, vare sig vid afsalu af kol eller el jest, alltid måtte
betraktas såsom mälkärl, samt innehålla huru mångå eller huru fä enheter
man behagade, endast koltunnan, sådan den hittills vore bestämd, utgjorde
denna enhet, äfvensom att detta målkärl, det matte benämnas skrinda,
kolryss, stig eller, dylikt, alltid och ovilkorligen malle vara krönt i vederbörlig
ordning och af den person, som af föregående eller blifvande
författningar dertill vore eller Klefve förordnad. Motionären trodde, att
härigenom ej allenast alla serskilda föreskrifter för skriridornas olika form
i olika orter komme att försvinna, såsom fullkomligen öfvei flödiga, utan
äfven alt egames frihet att tillverka, ega och bruka fordon af hvilken form
och storlek han behagade, vöre respeeterad samt den köpande allmänhetens
rätt jemväl förvarad genom bestämdheten af den utbjudna varans
qvantitet och hvilken bestämdhet alltid ansetts åligga det allmänna, alt i'
handel och vandel conlrollera; yrkande motionären slutligen: alt ett vite
af minst 16 R:dr 3a sk. B:ro malte utsättas för den, som Klefve beträdd
att hafva eller hafva haft kol i okrönt skrinda; att hvar och en mätte ega
rätt att åtala brott i detta afseende, samt alt böterne borde delas till
hälften emellan Käranden och bans Sockens fattigvård.
Delta mål har Utskottet i öfvervägande tagit, och, vid pröfningem
deraf, inhemlal: all Kongl. Majit, genom Kådigt Rescript till Kongl. Bergs
-
4
Allm. Besr.- och Ekon.-UIskottets Betänkande, N:o 25.
Coilegium af den 18 November 1823, behagat förordna, alt stigar och
skrindor inom Stora Kopparbergs Bergslag, så väl för ränte- och skattesom
sälje-kolens leverering skulle, efter emellan Allmogen och Bergslaget
träffad öfverenskommelse om dimensioner och skapnader till deras innehåll
genom mätning utrönas; i följd hvaraf bemäldte Coilegium, efter
vederbörandes hörande, i ämnet, under den i3 Februari 1826, utfärdat reglemenlariska
stadgande om kolmåttet och kol-levereringen inom nämnde
Bergslag, samt angående ansvar för förbrytelser deremot; och då härigenom
de af motionären antydde olägenheter, så vidt desamma röra nyssnämnde
Bergslag, blifvit undanröjde, samt motionären, hvilken är Ledamot
af detta Utskott, derjemte förklarat, att syftemålet med ilen af honom
väckta motionen endast vore att få ofvanberörde reglementariska stadgande
jemväl utsträckt till öfrige Bergslagerne inom Stora Kopparbergs
Län, finnér Utskottet sig böra vördsamt föreslå Rikets Höglofl. Ständer,
att hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl.
Majit täcktes i Nåder medgifva den utvidgning af förenämnde
reglementariska stadgande om kolmätijingen inom Kopparberget,
att detsamma jemväl lomme att omfatta samt
blefve gällande för öfriga inom Stora Kopparbergs Län belägne
Bergslag;
hvilket dock till Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas*
Stockholm den 3o April 1840.
N:o 25.
Ant. till Exp. Utsk. den 7 Maj, kl. 3 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om anläggande
af en Köping vid Wrigstad i Jönköpings Län.
Riksdags-fullmägtigen Petter Pettersson från Westra Härad af Jönköpings
Län, har, genom motion, som från Hedervärda Bonde-Ståndet blifvit
till Utskottet remitterad, föreslagit, att vid Wrigstads Gästgifvaregård
i berörde Län, belägen emellan Jönköping och Wexiö, på lika afstånd
från
Alim. Besv.- och Eion.-Uislottets Betänkande } :o 15; 5”'
frän (leii) begge, matie få anläggas en Köping, lydande under förstnämnde
Stad, för alt bereda ortens invånare en behöflig lättnad i afsältirn—
gen af sina producter, och en beqvämligare tillgång å sina förnödenheter
af Stadsmannavaror, i stället att, för uppköp och afsalu, besöka den närmast
belägne staden Jönköping, med roa 12 mils resor; hvarförutan, såsom
skäl för förslaget, är åberopadt, att lag^t, genom den tillräckliga vattentillgången,
skall vara serdeles passande för anläggning af Fabriker och
Handtverkerier, derföre örtens invånare skola ega mycken fallenhet.
Då hvarken af Utskottet eller Rikets Ständer lärer kunna väntas den
noggranna kännedom om serskilda local-förhållanden, som, för hufvudsak—
ligt bedömande af för slaget, måste förutsättas, och motionärens uppgifter
icke eller kunna anses vara i detta afseende tillfyllestgörande, utan
derom erfordras undersökning och yttrande af vederbörande Emhetsmynd
ig lie ter. hvarföre ärendet lämpligast torde böra bero på underdånig anmälan
hos Kongl. Majit; så anser Utskottet,
att motionen ieke föranleder till någon åtgärd af Rikets Ständer,
och hemställer således, att den må förfalla;
hvilket lill Rikets Ilöglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas..
Slockholm den 3o April 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ördens-Boktryckeriet, 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande 3 N:o 26. 1
N:o 26.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Maj, kl. i8 e. m,
Betänkande angående Skjatsnings-anstalterna i Riket.
I1 lån samtlige Riks-Slånden är lill Utskottet öfverlemnad Kongl. Maj:ts
Nådiga Proposition till Rikets Ständer den 24 Häsll. Februari, deruti
Kongl. Maj:t, synnerligast på grund af de åsigter, sorn vid nästlidne Riksdag
uttalats, i Nåder förklarat Sig vara sinnad alt, på satt Hedervärda
Bonde-Ståndet då begärt, med 8 sk. banco per mil förböja nuvarande
Skjutslegan för en häst, på alla de ställen, der entreprenader kunna li 11-  vägabi ingas, med åliggande förde sk jutsnings-skyldige, alt, på de ställen
der de beslutade entreprenader ensamt emot denna förmon icke kunna
åstadkommas, lill dess befrämjande sammanskjuta ett Öfverenskommet
ytterligare tillskott i penningar eller varor, samt att, för sådant ändamål
och i nitra öfverensstämmelse med af Bonde-Ståndet afgifvet förslag,
stadga nödige föreskrifter; men att dervid förekommit, å ena sidan, att
en stor och ändamålet troligen motverkande oreda synts kunna uppstå
inom de skjulslag, der entreprenad bade af de flesta blifvit beslutad,
derest icke minoriteten vore förpliglad att underkasta sig pluralitetens
beslut, samt, å andra sidan, att Kongl. Maj:t icke ansett Sig, ulan Rikets
Ständers medverkan, kunna ålägga någon skjuts-skyldig att, utan sitt eget
frivilliga begifvande, nu och för framtiden, utbyta de honom åliggande
prccstalioner emot en i penningar eller varor utgående afgift; hvadan
Kongl. Maj:l ansett Sig böra med Dess hufvudsakliga beslut i ämnet uppskjuta
och velat i Nåder inhemta Rikets Ständers underdåniga yttrande,
huruvida Ständerna för deras del vilja, på sätt Bonde-Ståndet vid sistförflutna
Riksdag föreslagit, förklara: alt inom de skjutslag, der pluralitelen
yttrat sig villig att, på uppgjorda villkor, ingå på öfverenskommelse om
entreprenad, emot upphörande af håll- och reserv-skjulsskyldigheten,
minoriteten ovillkorligen må vara förpligtad alt underkasta sig majoritetens,
och de frånvarande de närvarandes beslut; äfvensom Kongl. Maj:t
i Nåder förklarat Sig komma i tillfälle alt, med anledning af hvad Rikets
Ständer derom yttra och ytterligare kunna finna nödigt i ämnet föreslå,
samt Kongl. Maj:t pröfvar lill ändamålet ledande, Dess Nådiga beslut
meddela.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sand. 8 Haft. 1
2 Allm. Bcsv.- och Ekon-Utskottets Betänkandej N:o 26.
Uli samma ämne liar Utskottet emotlagit molioner, som blifvit
väckte,
inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Hammarskjöldj Carl Wilhelm, och Herr Reutersvärdj P. A.;
inom Ilögv. Pi esle-Slåndel:
af Professor Geijer och Prosten Nordhammar;
inom Vallöf]. Borgare-Ståndet t
af Herrar EkholmHegardt och IVestman ;
inom Hederv. Bonde-Ståndet:
af Pehr Mårtensson från Jönköpings Län, Henric Hansson från Elfsborgs
Län, Jan Andersson från Westerås Län, Lars Larsson från Örebro Län,
Nils Persson från Örebro Län, Pehr Ericsson från Wermland, Anders
Jönsson i Okna Östergöthlands Län, Olof Jacobsson från Södermanlands
Län, Hans Hansson frän Götheborgs och Bolins Län, Olof Carlsson Irån
Wermland, Petter Classon från Elfsborgs Län, Petter Jönsson från
Jönköpings Län, Johannes Pettersson från Elfsborgs Län, Lars Bengtsson
från Malmöhus Län, Andars Jonsson och Anders Jönsson från Östergöthlands
Län, Pehr Pålsson från Christianstads Län , Anders Göransson
från Stoi a Kopparbergs Län, P. Pettersson från Jönköpings Län, Johan
Ericson från Stora Kopparbol gs Län, Nils Gustaf Nilsson från Östergöthlands
Län, Pehr Sahlström från Stockholms Län, Per Sundström
från Wesler-Norrlands Län, Jon Olsson från Gefleborgs Län, Eric Marmén
från Upsala Län, Eric Persson från Gefleborgs Län, Eric Nilsson
från Jemtlands Län, Per Sundström från Wesler-Norrlands Län, Lars
Pettersson från Blekinge Län, Eric Persson fiån Gefleborgs Län, Sven
Jonsson från Härjeådalen, Ola Jeppson från Blekinge Län, Oloj Lindbeck
från Hallands Län, samt Niclas Jönsson från Christianstads Län.
Då man sammanförer innehållet af dessa lali ika motioner, igenfinnes
deri hufvudsakligen samma klagan, som vid sista Riksdagen blifvit
förd öfver orättvisan af den lagstiftning, hvarigenom sk julsningsbestyret
är, såsom en skyldighet, fästadl vid jordbruket, öfver den kännbara uppoffring,
som jordbrukaren derigenom, i den nion skjulslegan icke motsvarar
besväret och kostnaden, får vidkännas för föremål, som merendels
för honom äro främmande, öfver den ojernna fördelningen af della besvär
emellan serskilda hemman, och framför allt öfver de menliga verkliingarne
af närvarande skjutsnings-anslalter, genom hindret för ett
ändamålsenligt ordnande af jordbruket och ai belskraflens ostörda använ
-
Allm. JBesv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande ^ N:o 26. 3
dande för dess föikofran, sami genom de retelser lill sedeförderf, som
med skjulsningsbestyret liro förenade, oell för hvilka i synnerhet det
uppväxande släglet af allmogen är blollsläldt.
Dels för all kunna afskaffa den så beskaffade lvångs-skjutsen genom
lill vagabi ingande af frivilligt betingade skjutsnings-anslaller, dels för
all lalla bördan deraf, iden nion den icke kan afskaffas, är i allmänhet
yrkad stegring af skjutslega», då ingen skall linna sin rakning vid skjutsens
öfverlagande ernol den 1111 fastställda legan, och denna stegring är
föreslagen lill olika belopp från 24 skillingar lill och med En R:dr
Banco milen för hästen, dervid likväl några af molionärerne förutsalt
alt, på många ställen, skjutsen skulle kunna belingas för lägre pris
genom underbud vid erilreprenad-auclioner, hvartill försök alltid borde
göras, äfvensom, der beling icke kunde åstadkommas utan tillskott af
de skjulsnings-skyldige, de skulle lemnäs tillfälle att yttra sig, huruvida
de ville ikläda sig sådane tillskott, utan alt likväl någon skulle kunna
emot sin vilja dertill tvingas genom beslut af skjutslagets pluralitet, hvarförutan
genom serskilda motioner är föreslaget, dels alt skjutslegan må
bestämmas olika för olika årstider och lämpas efter den deraf beroende
olika svårigheten vid skjutsningsbestyret, dels alt det bidrag, som, utöfver
skjutslegan, mäste erläggas till entreprenörer, bör fördelas lika på
alla hemman i hvarje Härad, och alt i allmänhet alla hemman, utan
afseende pä deras natur, måge i skjutsningsbesvaret deltaga.
I motsats af de här otnförmälda allmännare yttrade åsigterna, äro
motioner väckta inom Vällofl. Borgare-Ståndet af Herrar Hegardt och
/Hestman j af hvilka den förre ansett sk jutsnings-skyldighelen, såsom af
ålder fästad vid jordbruket, icke ulan orättvisa kunna derifrån skiljas,
då den tagits i beräkning vid köp af jordegendom, så att för ett hemman
med skjutsnings-skyldighet är erlagd mindre köpeskilling, än för ett
annat hemman, som är befriadt från ett sådant besvär, och en nu beredd
allmän befrielse skulle föl ja g 11 i g en lända det förra hemmanets innehafvare
lill en opåräknad fördel, hvarföre någon motsvarighet icke kunde, i afseende
på andra hemmans-innehafvare, åstadkommas. Denne motionär
har också ansett skjutslegan icke böra stegras, då sådant skulle leda till
en oskälig beskattning för den, som måste begagna det redan nog dyra
communicalionsmedlet, och ökade utgifter för Slaten och allmogen sjelf
genom ersättning för emhetsmäns resor i ärenden, som allmogen mäste
bekosta, hvarjemte denna stegring ansetts lill och med verka menligt för
jordbruket, genom den lockelse, den skulle innebära för allmogen alt
4 Allm. Besv.- oell Ekon.-Utskottets Betänkande j N:o 26.
egna sig ål skjutningsbeslyr, i stället att häfda sin jord; men deremot
har motionären föreslagit, att hållskjutsen, såsom egentligen besvärlig och
ledande till sedeförderf, må upphöra, och de till sådan skjutsning anslagne
hemmanen indelas till reserv-skjutsning, utan afseende å den längre
väntningstid, som de resande derigenom få vidkännas, om de icke vilja
underkasta sig kostnaden för förebud. Herr IVestman har likaledes yrkat,
att ingen stegring af skjulslegan må ega rum, då den skulle verka till
hinder för den så angelägna communicalionen inom landet, och jemväl
föranleda stegring af forlönerna, lill kännbar skada för varuafsätlningen,
serdeles i Rikets norra orter, der den alltid är förenad med långväga
transporter.
Genom yttranden, som, vid remisserna af Kongl. Maj:ls Nådiga Proposition
och de här åberopade moLionerne, blifvit inom Rrks-Stånden
afgifne, hafva de sålunda framställda skiljaktiga meningarne blifvit, dels
ytterligare utvecklade, dels ömsesidigt motsagde, och derunder har Herr
Friherre af Nordin inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln erinrat om den
beskattning, som Rikets Ständer under Drottning Christinas regeringstid
beviljat under namn af ”Skjulsfärdspengar”, med vilkor af befrielse från
skjulsnings-skyldigheten , i sammanhang hvarmed Herr Friherren serskildt
yrkat, att Utskottet må fullständigt utreda grunden, hvarpå man bygger
den yttrade öfvertygelsen, alt det är jordegarens pligt alt skjutsa.
Då de, som yrkat denna pligt, såsom grund derföre, åberopat den
närvarande lagstiftningen och uråldrig sedvana, hörer det till den af
Herr Friherre af Nordin yrkade utredningen, alt tillse beskaffenheten af
så väl lagstiftningen som sedvanan, samt huru de tillkommit och blifvit
utbildade. Derom innehåller ett af Herr Grefve Ankarsvärd likaledes
inom Ridderskapet och Adeln afgifvet yttrande en fullständig framställning,
den Utskottet ej kan annat än biträda, och således i detta afseende
får åberopa, så lydande:
Våldgästningar och friskjulsningar tryckte menigheten under långa
"tidehvarf, ulan några stadgade ordningar. Under Folkunga-älten var
Magnus I. Birgersson, efter döden, ärad med tillnamnet Ladulås, den
förste, som år 1285 utfärdade en stadga emot öfvervåldel, och påböds
då, alt ingen vägfarande man skulle gästa utan för penningar, hvarföre
"ock uti hvarje by en serskildt person förordnades alt på dessa vilkor
åt vägfarande tillhandahålla, hvad som tarfvades; äfvensom alt ingen
fick taga friskjuls, som icke hade Konungens bref dertill. (Konung
”Ladulås’ stadga 1285. Gap. q.)
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets BetänkandeN:o 26. 5
”Konung Magnus Ericson Smek utfärdade ett Kongl. Påbud åren
’ 1335 oell 1344, att, vid allmänna vägar, laverner skulle inrättas, och
'storbjomrättare j der taverni ej vara kunde, och sattes liårdt straff såväl
”för den, som våldgästning gjorde, som för den, hvilken emot egarens
”vilja tog dess häst och den nyttjade. Under skydd af dessa författningar,
samt lill följe af ilen år 1442 utfärdade nya lag, uti Irvars 24 Cap.
’af Konunga-Balken de förra författningarne erhöllo större fullständighet,
korn folket i åtnjutande af något slags skydd emot våldgästningens olägenheter.
Men Unionstiden kom, och den mannamån, hvarmed Svenska
folket derunder behandlades, påförde menliga förklaringar och tillägg
uti Skjutsföi faltningarne, såsom: ”alt, då Herrskap redo genom landet,
två hästar för hvar kunde läggas lill bonden; lades flere i gården, så
”skulle skäl derföre göras bondanom” (Calmar Recess 1483, §§. 3 och 5).
”Äfvensom att, der taverner ej vore inrättade, åboer på hemman och torp
”i allmänhet voro förpligtade att, under de tillförordnade rällares be”medling,
åt vägfarande herberge lemna och skjuls förskaffa, "likväl!
”alla andliga och verldsiiga frälse landtboer från all sådan gästning och
”gengärd undanlagne.” (Calmare Recess 1474» *•)
”Dessa undantagslagar hafva, oagtadt de bela vår historia igenom
”nästan beständigt förekommit, med otålighet och missbelåtenhet varit
”fordragne, hvarföre också Riksföreståndaren Slen Sture den äldre af både
”nödig och klok omtanka återkallade dessa båda ofvan åberopade stadgar
”genom en annan, daterad Telge år 1491, uti hvilken föreskrifves: ”att
”ingen, hvarken andlig eller verldslig, fattig eller rik, skulle emot van”lig
ersättning undandraga sig alt vägfarande herbergera och förhjelpa.”
”Den store Konung Gustaf I. fann sig föranlåten alt, lill hämmande
”af de inrotade missbruken, i afseende å vägfarandes frigästnirig och skjuts,
”stadga: ”alt afven Hofman, som i Riksens resor stadde voro och hos
”allmogen njölo hus och nödtorft, skulle, på samma sätt, som andra vägfarande,
sådant för sig betala.” (Gustaf I:s Bref till Allmogen af den i5
December 1542.)
”Friskjutsning och frigästning syntes nu vara aflyst; men under
”Eric XlV:s och Joban III:s vacklande styrelser uppkommo ånyo frågor
”om undantagslagar för vissa klasser, isynnerhet Konungens Embetsman
”under deras embels-resor. De förändrade Styrelse-åsigterna i allmänhet
”och serdeles i afseende å skjutsväsendet väckte naturligtvis mycket miss”nöje,
och Konung Erik XIV fann sig föranlåten att söka tillfredsställa
”de olika intressena genom en pålaga för allmogen alt utgöra så kallade
6 Allm. Besvoch Ekon.-Utskottets Betänkande} N:o 26.
"Taverni-penningarj på det alt de resande måtte för desto lindrigare kosl”nad
kunna begagna de inraltade allmänna skjuls- oel» gästnings-släilena.
”Men följden häraf blef, att jordbrukarne fingo vidkännas båcle skjutsen
”och skjutspenningarne, och stadgandet blef åter af Konung Joban upp
”häfvet.
”
”Dessa kastningar af utfärdade och återtagna författningar alstrade,
”sorn vanligt under dylika förhållanden, oordningar och den svagares förtryck.
Skjuts- oell g-ästnings-skyldigheten började å nyo alt anses såsom
”ett allmogens naturliga eller medfödda åliggande, hvaraf en och hvar,
”sorn reste i egna ärenden, tog tillfallet i akt alt fordra fri skjuls och
”fordenskap, under förevändning, ali såväl elenena som den andia kunde
”åberopa skyddet af Kongl. Nåd.
”Konung Johan fann sig likväl föranlåten all åler hämma den tilltagande
oordningen genom Paleni om skjutsning och lavcrner, af den 22
”Februari i56p, hvarigenom, med undanlag af dem, som med Konungens
”Bref voro förpassade eller hade Konungens vapen, och de, hvilka af
”Konungens Befallningshafvande voro förskickade af Konungen med Bref,
”samt med deras pass voro försedde; äfvensom de, hvilka förde Konungens
”egna forslor, alla öfriga Riksens Råd icke undantagna, borde betala den gäst”ning
och skjuts, de begagnade; och blefvo dessa stadganden ytterligare
”bekräftade af de efterföljande Regenterne, Konung Carl IX, Norrköpings
”Beslut 1604; Guslaf Adolf, Kongl. Brefvet af d. 3 Februari 1615; samt
”Drottning Christina, Förordningen den 9 Januari 1636 samt Beslutet
”af i638.
”Omsider blef, emot erläggande af de bland våra jordeboksränlor
”annu bekanta sk jutsfai dspenningarne , alla fi ia sk julsfärder och gäslningar
”afskafFade och upphäfne, så för Konungen sjelf, som för Dess Betjente,
”undantagandes det, som bestås vid Ki igsmanskapets af- och antågande ,
”Regements- och Faenike-taIs, hvarom Besluten af 1642 och i64<)> äfvensom
i64y års Försäkran och ytterligare Gnslgifveri-sladganderne af 1649,
” 1651 samt 16G4 omständligen handla; och är det ifrån denna tidpunkt,
”den ordnade gästgifveri-skjulsen egentligen utgår.
”De författningar, som ofta efter denna liden utkommit och efter
”hvilka Gaslgifveri-inrältningarne ännu styras, äro allmänneligen kände.
”Inseendet öfver dem åligger isynnei het Landshöfdingarne, hvilka, i kraft
”af deras Inslruction, ega, att med tillämpning af allmänna Lagen, iy^4
”års Gastgifvei i-förordning, samt 176G års Förklaring, såsom hufvudsak”liga,
jemte några Kongl. Bref och Påbud rörande mindre betydande 0111-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande> N:o 26.
”ständigheter, derom efter hvarje orts serskilda förhållanden samt efter
”menighetens hörande, att i samråd ”med dem vid Härads-Rälterna för
*>
i »»
ordna.
Häraf visar det sig uppenbart, att skjulsningsbesväret, såsom ett
med jordbruket fäsladl åliggande, har sitt första upphof i godtycket och
den starkares maglulöfning emot den svagare. Det lärer dock icke vara
underkastadt något tvifvel, all, under den mångåriga lidföljd,som detta
åliggande fortfarit, det varit fördraget och bibehållet, lill följd af den
erkända nödvändigheten af denna utväg för communicationer inom landet,
som icke genom andra medel kunnat åstadkommas, hvarigenom det
äfven öfvergått lill en erkänd skyldighet; men å den andra sidan har
man också, i den nion tidsförhållandena framkallat mera granlagenliel i
vården 0111 hvars och ens rätt, visat sig allt mera sorgfällig att åt den
skjutsande bereda ersättning för hans besvär och freda honom från godtycklig
behandling, men ulan ali likväl sälta i fråga sk julsnings-sky ldiglretens
upphörande.
Man har med rälla betraktat skjutsnings-anslallen såsom en statsangelägenhet
och jordbruket har måst öfvertaga den, emedan den icke
annorlunda kunnat besörjas, och i så måtto är skjulsnings-besvärel jemfö
r ligt med andra hermnans-onera, då del, lika med dem, utgör ett
bidrag lill Statens behof. Det är likväl icke taget i beräkning vid hemmanens
allmänna skattläggning, och under all ilen lid, då det utgjort
föremål för Lagstiftning, synes man aldrig hafva åsyftat, att det borde
vara förenadt med någon egentlig uppoffring, eller utgöra någon servitut
å jorden, då man förutsatt, att legan borde utgöra ersättning för besvätel
och att således sjelfva kostnaden alltid skulle drabba den, som begagnade
skjutsen. Det skiljer sig också väsendtligen från andra onera
deruti, alt, då dessa äro lill beloppet någoi lunda oföränderligt bestämda
och afmatta efter allmänna grunder, som, åtminstone efter förhållandet
den tid, då de bestämdes, ansågos för rättvisa och ledande till en jemn
fördelning, är deremot skjulsningsbesväret helt och hållet tillfälligt, har
alla tider varit och måste vara det, såsom beroende af det för olika lider
och orter skiljaktiga behofvel. Derföre kan det icke, såsom grundskatten,
tagas i egentlig beräkning vid afgörande af ett hemmans värde vid köp
och salu, och Ulskollet kan på denna grund icke dela den meningen,
alt skjutsnings-skyldighetens upphörande skulle obehörigen leda lill fördel
för nuvarande innehafvare af skjutsnings-skyldige hemman på andras
bekostnad, så vida icke andra hemmans besvär derigenom ökas.
8 jBlm. Besvoch Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 26.
Om de trafikerande derigenom få vidkännas en ökad kostnad, sker detta
i full enlighet med hittills följda grundsatser, enligt hvilka man, på sätt
Utskottet redan anfört, väl ansett jordbruket böra ansvara för skjutsanstaltens
tillvägabringande, men med alltid dervid fästadt vilkor, alt
de trafikerande, för begagnandet deraf, böra lemna full ersättning genom
fegan.
Hvad beträffar de allmänt menliga verkningarne af skjutsbeslyrets
förening med jordbruket, samt angelägenheten att söka upphäfva denna
förening och medlet dertill, instämmer Utskottet fullkomligt i de åsigter,
som af Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet vid sisla Riksdagen
blifvit framställda och af det då afgifna Betänkandet N:o 98 får Utskottet
således åberopa följande yttranden:
”Utskottet bade, vid granskning af då framställda motioner, funnit
den öfvertygelse inom de Respeclive Riks-Slånden uttalad, alt skjulsningsbesväret
fortfarande ulöfvar på landets tillstånd och allmogen i synnerhet
ett högst menligt inflytande, hvarföre det ock allmännast varit
yrkadt, dels på ändring, dels på upphäfvande af det samma, såsom icke
grundadl på någon naturlig rällsenlighet eller häriedt från det förhållande,
som ett stadgadt och ulbildadl samhällsskick förutsätter emellan
Staten och dess medlemmar.”
”Vid flere Riksdagar hade under loppet af tvänne sekler, fråga
förekommit 0111 förändring i delta åliggande, men de stadganden, hvilka
blefvo vidtagna för alt befordra ett sådant ändamål, hade föga förmått
motverka denna praestalions menliga inflytande. Utskottet ansåg icke
behöfligl att afgifva en fullständig framställning derom, då olägenhelerne
voro tillräckligt kända, och Utskottet skulle i detta fall föga kunna annat
än å nyo upprepa, hvad de senare Riksdagarnes förhandlingar innehålla.
Allmänna opinionen om denna fråga hade dessutom redan så stadgat sig,
alt svårligen någon röst skulle finnas, som höjde sig lill försvar för
lämpligheten och rältsenlighelen af skjutsningsbesväret.”
”Men deslomera angeläget fann Utskottet vara, alt fästa uppmärksamhet
på behofvet alt i möjligaste målto lyfta denna börda från jordbruket.
Utskottet drog icke i betänkande att förklara delta för en högst
vigtig sarnhälls-angelägenhet och ansåg, all man svårligen lärer kunna
påräkna några serdeles väseudlliga framsteg uti ett förbättradt åkerbruk
och hushållningssält hos allmogen, likasom i dess sedliga bildning, innan
en reform af skjutsväsendet kunnat åstadkommas."
Utskottet
edilin. Be s-v.- och Ekon-Utskottets Betänkandej N:o 26. g
Utskottet insåg dock liela svårigheten af ett sådant förelag och
omöjligheten att verkställa denna reform på en gång, i afseende på alia
delar af skjulsväsendet. Eli radikal reform skulle icke eller vara lämplig,
afven om den ens vore möjlig, emedan ett absolut upphäfvande på
en gång af allt skjutsningsbesvär skulle framkalla andra och nya svårigheter
af oberäknelig beskaffenhet.
Det vore derföre nödvändigt alt förut beräkna medlen och lilIgångarne
för verkställigheten af den förändring, som åsyftades, samt följderna
af densamma; och det väsendtliga uti en reform lage icke eller
uti att borttaga och upphäfva det gamla, för tidens kraf otjenliga, utan
fastmer uti att skapa och bereda nya utvägar, hvarigenom det afsedda
ändamålet på ett lämpligare sätt kunde vintras.
Från denna synpunkt hade Utskottet trott frågan om förändringarne
i skjutsväsendet böra betraktas, och således ansett sig, med ett
oförryckt syfte för hufvudmålet, likväl då för närvarande icke kunna
föreslå vidsträcktare åtgärder, än dem, som voro verkställbara, utan äfventyr
eller kännbar rubbning af andra lika vigliga förhållanden.
Då Utskottet derföre ansåg sig icke kunna för Rikets Ständer framlägga
ett förslag till allt skjutsbesvärs fullkomliga upphörande, förmodades
dock de åtgärder, som af Utskottet skulle föreslås, kunna blifva en
tjenlig förberedelse och ingång på den bana, hvilken borde leda till ändamålets
ernående i framtiden. Åtminstone hoppades Utskottet en utväg
derigenom öppnas, så att hemmansegaren må kunna befrias från det
skjutslvång, hvaröfver lian mest klagat,-—en utväg, sorn troddes af honom
skola begagnas, i samma nion, som han lärde sig alt förstå sitt rätta
intresse och att uppskatta värdet af det fria arbetet framför det aftvungna.
Hållskjutsen var i allmänhet ansedd såsom den mest förderfliga, i
synnerhet, när man afser dess menliga inflytande på folkets sedlighet.
Mängden af de hållsjuts-skyldiges barn och tjenåre inöfvas i ett sedeslöst
och lättjefullt kroglefverne, eller åtminstone hafva att motse farliga
frestelser dertill. De utsättas dessutom för en godtycklig behandling af
gästgifvare och måhända äfven af resande, deremot correctiv förgäfves
sökes uti äfven de strängaste Police-ordningar, hvilka icke förmå att
förebygga sådane förhållandens skadliga inflytande på folklynnet. Men
detta förhållande ansågs verka lika förderfligt på de reserv-skyldige och
i vissa orter i ännu större grad, emedan skjuls-uppbudningen, obestämd
IJih. till R. Sl. Prot. i8fo. 8 Sami. 8 Haft. 2
io Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N:o 26.
och derföre ofta befarad, hindrar den reserv-skyldige att begagna sin
tid och sina dragare till ett nyttigt arbete, eller ock ryckes han derifrån,
för att fullgöra en besvärlig servitut. Den mindre omtänksamme
från barndomen vid detta förhållande invande jordbrukaren förledes äfven
lätt att med välbehag omfatta tillfallet till en efterlängtad förströelse
på skjutsfärden. Barn och tjenare lemna dessutom ett förlåtligt företräde
åt detta slags sjelfsvåldiga lefnadssätt framför ett mödosamt arbete
vid gården.
En ytterligare olägenhet troddes äfven för reserv-skyldige hafva
uppkommit medelst de åtgärder till hållskjutsens förminskning, som egt
rum, utan att forvagnar på samma vägar blifvit inrättade, hvarigenom,
äfvensom genom hållskjuts-skyldiges olagliga uteblifvande, reserven fått
vidkännas en förökad skjutsning.
Efter ett noggrant och sorgfälligt öfvervägande häraf, hade Utskottet
funnit det vara angeläget, alt en åtgärd vidtages, hvarigenom både
håll- och reserv-skjutsskyldigheten måtte kunna upphöra, och hemmansegaren
omsider befrias från denna, hans jord åtföljande prestation, i
hvilket afseende Utskottet ansett de förslag böra begagnas, som åtskillige
motionärer yrkat, dels om frivilliga entreprenader för skjutsbestyrets
öfvertagande, dels om diiigence- och forvagns-inrättningars befordrande,
hvilka begge utvägar, i Utskottets tanka, voro förtjente af serdeles uppmärksamhet,
såsom begge ledande till ändamålet.
Det var icke Utskottet obekant, att försök till sådane entreprenader
i alla Län redan långt förut blifvit gjorda, till följd af Kongl.
Majrls Nådiga Circulär till Dess Befallningshafvande af den i3 Augusti
1810, äfvensom att dessa försök icke aflupit efter önskan, men Utskottet
trodde sig äfven känna, alt orsaken härtill icke borde sökas i sjelfva utvägens
olämplighet för ändamålet, utan torde hufvudsakligen kunna härledas,
dels af allmogens och de flestes farhåga för sådane företag, hvilka
icke, lill sin större eller mindre fördelaktighet, kunna, på grund af någon
erfarenhet, bedömas, dels deraf, att de skjutsande, hvilka stundom
mindre beräknat de moraliska och ekonomiska olägenheterna af skjutsningen,
än den tillfälliga vinsten deraf och känbarheten af det bidrag i
persedlar eller contant, som de till entreprenören skolat utgöra, sällan
kunnat förena sig om vilkoren för en sådan entreprenad, hvilka äfvenväl,
då någon täflan af speculanter icke kunnat vid företagets början inträ
ffä , blifvit högt uppstegrade af de få personer, som sig i sådant afseende
anmält.
jdllm. Besvoch Ekon.-Utskottets Betänkande 3 N:o 26. 11
Dessutom vore det ett allmänt kändt factum, att i många landsorter
frivilliga contract finnas upprättade emellan håll- och reservskyldige
samt gästgifvare och enskilde personer om skjutsens utgörande
emot en efter locala förhållanden lämpad ersättning i penningar eller
varor. Det syntes således endast återstå alt ytterligare uppmuntra och
befordra entreprenader på alla ställen, äfvensom alt bringa dem liil
mera enhet och sammanhang, för att vara målet nära. Härtill skulle
hufvudsakligen bidraga, om sådana entrepreneurer berättigades att af
resande uppbära sk. Banco i lega för en häst per mil, samt att på
de högst få ställen, der locala svårigheter sådant ovilkorligen påkallade,
denna lega finge förhöjas ända till 36 sk. för milen. På de ställen åter,
der entreprenad icke kan åstadkommas ensamt emot förmonen af den
förhöjda legan, borde de skjulsskyIdige, för befrielse från denna skyldigbet,
sammanskjuta det ytterligare tillskott, antingen i penningar eller varor,
som för entreprenadens betingande kunde erfordras. Det ansågs
så mycket billigare, att de skjutsskyldige vidkännas ett sådant tillskott,
som skjutningsskyldigheten ostridigt är ett åliggande för dem och de
följaktligen borde erlägga någon afgift för befrielsen derifrån.
Utskottet fann icke heller obilligt, hvarken att landets invånare i
allmänhet, då de resa, komma att bidraga till det vigtiga ändamålets
befordrande genom kostnaden af en ökad skjutslega, ej eller att staten
derföre finge vidkännas den högre utgift för embetsresor, som häraf
uppstår; men deremot ansåg Utskottet det blifva ett oeftergifligt vilkor,
att förhöjning i skjutslegan utöfver den nu varande, endast må beviljas
på de orter, eller inom de skjutsdistrict, der entreprenader genom frivilliga
contract blifva inrättade, och följaktligen sj<jutsningsskyldigheten
i sitt närvarande skick upphörde. Att förhöja skjutslegan i allmänhet
och utan detta bestämda förbehåll, ansåg Utskottet vara att befordra det
så mycket Öfverklagade skjutsbesvärets bibehållande, och att missleda
hemmansbrukarens begrepp om verklig fördel af sin arbetskraft, samt
derjevnte att försvåra entreprenaders tillvägabringande. Man borde således
fast heldre begagna det kanske aldrig mer återkommande tillfället
att medgifva denna förmon, såsom ett uteslutande vilkor för att en gång
befordra den tvungna skjutsprasstationens upphörande och det frivilliga
åtagandet af skjutsningsbestyret.
En allmän tillökning af skjutslegan utan undantag skulle dessutom
möjligen föranleda uppstegring i den lega eller de vilkor, som för foror
eller forslingen af varor vanligen betingas, hvilket Utskottet trodde
12 yJllm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JV:o 26.
skulle kunna förekommas, om tillökning endast medgifves att ega runi
för entreprenad-skjuts till resandes förskaffande» emedan härigenom utmärkes
förutsättningen af den grundsats, att man ansett sådan skjuts,
der hästarne alltid måste vara lill hands för della ändamål och der fortskaffningssältet
är skyndsammare, böra betalas högre, än en tillfällig forsling,
som verkställes efter serskild öfverenskommelse och vanligen sker
långsammare. Likaledes borde man härvid icke förbise ett annat v ig tig t
ändamål, som ansågs alt med denna fråga slå i ett oskiljaktigt sammanhang,
det nemligen alt de redan började forvagns-inrältningarne icke må
motverkas medelst det gamla skjutsväsendets bibehållande och uppmuntran,
hvarigenom nämnde inrättningar, såsom icke vinstgifvande, men väl
förbundna med stora svårigheter och uppoffringar, skulle upphöra. I
Utskottets tanka hade forvagns-inrältningarne, såsom verksamma medel för
öfvergången till ett förbältradt skjutsväsende, gjort sig förtjenta af nationens
uppmärksamhet och deltagande och borde på lämpligt sätt uppmuntras
och understödjas, och Utskottet hade antagit, såsom vilkor för
möjligheten af sk julsbesvärets upphäfvande under dittills varande förhållanden,
ej allenast att skjutsningsbestyret öfverlåtes på frivilliga entreprenader,
emot en dem bevisad förhöjning i legan, och i vissa fall
tillskott från de skjutsskyldige, utan äfven att, i sammanhang härmed och
såsom ledande till det gemensamma ändamålet, forvagns-inrältningar tuä
befordras.”
I öfverensstämmelse med dessa sålunda yttrade åsigter, föreslog
Utskottet genom dess nu åberopade betänkande, att, efter föregångna
bestämmelser om det för hvarje skjutsstation erforderliga hästanlalet, och
inom hvad tid det borde tillhandahållas ra. ra., skjutsningsbestyret borde
utbjudas till entreprenad, med vilkor af ofvanomförmälde stegring af
skjutslega!!, och, 1 händelse entreprenader icke ensamt emot en sådan
förmon kunde åstadkommas, det skulle af de skjutsskyldige bero, huruvida
de, för att befrias från skjutsningsbesväret, ville ikläda sig det tillskott,
som ytterligare kunde erfordras.
Detta betänkande har vid sista Riksdagen blifvit i de delar, som
nu äro omförmälda, gilladt af Borgare- och Bondestånden, men afslaget
af Piidderskapet och Adeln samt Presteståndet, och sedan förslaget sålunda
förfallit, ingaf Bondeståndet, som frågan närmast rörer, enskildt till
Kongl. Majit en underdånig ansökning om vidtagande af de åtgärder, Utskottet
föreslagit, och i denna ansökning yttrade sig Ståndet äfven för
öfrigt i fullkomlig öfverensstämmelse med Utskottets betänkande. En
Allm. Be sv-.- och Ekon,-Utskottets Betänkande N:o 26. i3
sällan öfverensstämmelse igenfinnes jemväl uti den af Kongl. Majrt nu till
Rikets Ständer afgifna Nådiga Proposition, oell med få undantag, uti de
mångfaldiga motioner och yttranden, som inora Riks-Slånden vid denna
Riksdag blifvit i ämnet afgifne.
Del vidsträckta bifall, hvarmed förslaget sålunda blifvit omfattadt och
det nu efter en längre tids förlopp förnyade yrkandet om verkställighet
deraf, anser Utskottet såsom det säkraste vittnesbörd örn dess vigtighet och
äfven, om bos Utskottet nu uppstått någon betänklighet dervid, badeden
skäligen bordt vika för det så tydligt uttalade allmänna omdömet.
Härunder får dock icke inbegripas en serskild bestämmelse för entreprenaders
åstadkommande, som Utskottet vid sista Riksdagen föreslagit,
nemi. den, att, sedan flertalet af skjutsskyldige vid en station, bifallit
föreslagne vilkor för entreprenad, borde de öfrige af samma skjutslag
deraf vara förbundne att i dessa vilkor ingå. Kongl. Majit bar genom
Dess Nådiga Proposition täckts framställa betänklighet vid denna bestämmelse
och serskildt påkallat Rikets Ständers yttrande derom , äfvensom
flere ledamöter af Riks-Slånden ansett den icke böra ega rum.
En sådan bestämmelse kan Utskottet icke eller, forsin del, tillstyrka.
Den skulle kunna leda till verkligt förtryck derigenom, att någon påbördades
■vilkor, sorn enskildt för honom voro mera betungande, än sjelfva skjutsningsbesväret,
hvaremot någon säkerhet icke är alt påräkna uti flertalets bifall
till vilkoren, då ett sådant bifall kan framkallas af förhållanden, som icke
för bela skjutslaget öro gemensamma, och man lill och med kan tänka
sig möjligheten, att en majoritet af ett skjutslag kunde befordra enskildt
vinning genom stegring af entreprenad-vilkoren på minoritetens bekostnad.
Grannlagenhelen om hvars och eris enskilda rätt påkallar dessutom ,
alt lian, alldeles oberoende af andra, må sjelf bedöma, om utbytetafea
honom ålagd skyldighet emot en annan länder honom läll fördel eller
icke. Deremot anser Utskottet det, utan ali kränkning af sådan grannlagenhet,
kunna antagas, att den, sorn icke vill ingå i föreslagna entreprenad-vilkor,
bör bestämdt uttala sin vägran och icke hindra öfverlägga
ningen och besluten om en så vigtig angelägenhet, genom egen villigt
uteblifvande från sammankomster, som för sådant ändamål blifvit behörigen
kungjorde, och Utskottet tillstyrker således, alt de vid sådana sammankomster
frånvarande böra ålnöjas med de närvarandes beslut.
Då det sålunda ankommer på hvarje skjutsskyldig enskildt att, när
fråga blifver om bidrag till entreprenad, antaga eller förkasta de vilkor,
som kunna betingas, skall det utan tvifvel, åtminstone till en början,,
i4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande > JY:o 26.
vid mångå stationer inträffa, att, ensamt af denna anledning, skjutsningsbestyret
icke helt och hållet kan åt entrepreneuren öfverlåtas, emedan
man sällan torde kunna beting-a sådane vilkor, hvarmed alla tinna sig
belåtna, för de ställen, der icke entrepreneuren åtnöjes med skjulslegari
till det förhöjda beloppet, utan alla bidrag af de skjutsskyldige; men
Utskottet anser icke sådant böra hindra införandet af den förändrade
anstalten, så vida vilkoren antagas för så stor del af skjutslaget, att den
ändamålsenligt kan till vägabringas, och för ett sådant ändamål anser
Utskottet i allmänhet erfordras, att entrepreneuren öfvertager skjutsningen,
åtminstone för halfva skjutslaget; dock kan, till följd af skjutslagens
större utsträckning och serskilda locala förhållanden, äfven en mindre
andel vara tillfyllestgörande, hvilket Utskottet anser böra bero på pröfning
af Konungens Befallningshafvande, utan att likväl entreprenad någonsin
må antagas för mindre, än en tredjedel af skjutslaget. — Der således
entreprenad blifvit aftalad endast för en del af skjutsen, komma
de skjutsskyldige, som icke deri ingått, alt fortfarande bestrida skjutsliingen
i sin tour.
Då man måste antaga, att, såvida icke de skjutsningsskyldige skola
få vidkännas allt för känbara bidrag till entrepreneurer, den vinst, dessa
böra få beräkna såsom ersättning för besvär och risk, endast är att
hemta af den ökade skjutslega!!, och denna inkomst för ett inskränkt
skjulsningsbestyr icke kan blifva lönande, om den icke kommer entrepreneuren
till godo, vidare än för den skjutsning, som af honom bestrides,
så skulle deraf följa, att man föga kunde hoppas, att någon skulle
åtaga sig entreprenader för delade skjutslag, och att således den åsyftade
anstalten skulle uteblifva för alla de ställen, der skjutslagen icke enhälligt
förena sig om entreprenad-vilkoren. Derföre anser Utskottet, att,
för ändamålets vinnande, ovilkorligen måste förutsättas, att inkomsten
af den förökade legan för skjuts, sorn utgår från stationer, der entreprenad
är aftalad, odelad kommer entrepreneuren till godo, ehvad han
bestrider större eller mindre del af skjutsningen, hvaraf följer, attskjutslegan
för sådane stationer utan undantag erlägges till det stegrade beloppet,
och att, då den skjulsskyldige, sorn sjelf bestrider sin skjutsning,
derföre icke bör tillgodonjuta högre lega, än hittills, öfverskottet till entrepreneuren
erlägges. — Till följd af en sådan bestämmelse, bör entreprenaden
i det närmaste blifva lika förmonlig, ehvad den omfattar ett
mer eller mindre vidsträckt skjutsningsbestyr, och det binder således
anses hafvet, sorn annars vore att förutse uti svårigheten att tillväga
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottets Betänkande j JV:o 26. i5
bringa enhällig öfverenskommelse inom hvarje skjutslag. Denna bestämmelse
är också en gifven följd af den antagna grundsatsen, att skjutslegan
hör förhöjas öfver allt, der detta medel erfordras för att framkalla frivilliga
skjutsbeting, men att en sådan förhöjning icke annorlunda hör ega rum.
För öfrigt anser Utskottet det vara angeläget, alt entrepreneurer
icke betungas med allt för stränga förbindelser, i afseende på hästarnes
tillhandahållande å skjuts-stationer vid anfordran, utan vilkoren i detta
afseende någorlunda lämpas efter hvad förhållandet hittills varit och
efter de för serskilda orter olika utvägarne för hästarnes utfodring. Det
är troligt, att de försök till entreprenader, som hittills varit gjorde, oftast
misslyckats, just till följd af de i detta afseende för vidt utsträckta fordringarne,
lika mycket som denna utgång föranledts af brist på enighet
inom sk jutslagen, och i den mon, dessa olägenheter kunna undanrödjas,
bör man hoppas mera framgång af försöken, om de förnyas.
På samtlige ofvan anförde grunder, och i enlighet med så väl
Bonde-Ståndets vid förra Riksdagen aflåtna underdåniga skrifvelse, sorn
det förslag, Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet då afgifvit, får
Utskottet vördsamligen föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer, för att befordra
en nödvändig förändring af närvarande skjutsnings-anstaller, måga
antaga följande bestämmelser:
1:0.
I stället för gästgifveri-, håll- och reserv-skjutsen, skola skjutsningsanstalter
tillvägabringas genom entreprenader, så vidt sig göra iåter, och
i detta ändamål skall skjutslegan höjas å landet till 24 sk. och i stad
till 28 sk. milen för hästen, för de stationer, der sådane anstalter blifva
införde.
2:0.
Om någon erbjuder sig att bestrida skjutsningen med de vilkor,
som för skjuts-entreprenader här nedan stadgas, och derföre icke fordrar
annan ersättning än skjutslegan till det belopp, som i i:a mom. är be-r
stämdt, så alt de skjutsskyldige följaktligen undgå att vidkännas några
bidrag, skall sådant anbud af Konungens Befallningshafvande antagas,
ehvad de skjutsskyldige dertill bifalla eller icke.
3:o.
Om åter sk julsentreprenad icke kan åstadkommas för skjutslegan,
utan bidrag derutöfver fordras, ankommer det på de skjutsningsskyldige .
alt åtaga sig sådant bidrag, för att befrias från skjutsningsbesväret.
f6 Alim. Besv- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 26.
4:o.
Såsom förberedelser för den förändrade skjulsningsanslalten, skola
Konungens Befallningshafvande, efter föregången undersökning, för hvarje
station bestämma antalet af de hästar, hvarmed en entrepreneur bör
vara försedd och i livad nion detLa antal bör genast vid anfordran vara
att tillgå, eller efter bestämda tider framskaffas, samt antalet och beskaffenheten
af åkdon, som af entrepi enem en bör åt de resande tillhandahållas.
Dessa bestämmelser lämpas efter behofvet, sådant det hittills
visat sig, eiler annars med någon säkerhet kan beräknas, och dervid
skall äfven hafvas afseende å de tillfällen för hästarnes utfodring, sorn
vid hvarje station äro att tillgå och måste begagnas; dock att de resandes
fortkomst, så vidt sig göra låter, befordras och åtminstone icke vidGträcktare
uppehåll medgifves, än det, som med nuvarande skjulsningsanslalt
varit förenadt.
Sedan beslut härom blifvit fattade och vunnit laga kraft, skall
Konungens Befallningshafvande serskildt för hvarje station föranstalta
om entreprenad-auetion för skjutsbestyrets öfvertagande. Vid utropet
tillkännagifvas de i ofvanomförmälda ämnen antagne beslämmeiserne,
jemte de förbindelser entrepreneuren i öfrigt skall ikläda sig. Utrop
skall först ske å skjutslegan lill det antagna högsta beloppet, utan bidrag
af de skjutsnings-skyldige, och det lägsta anbud, dervid göres, skall antagas,
i öfverensstämmelse med hvad i anira punkten är stadgadt. Göres
icke sådant anbud, skall utrop anställas med villtor af bidrag från de
skjutsskyldige, jemte den förhöjda skjutslegan.
5:o.
I de fall, då, såsom vilkor för entreprenad, tillskott fordras af
de skjutsskyldige, skola dessa slalionsvis sammankallas, för alt deröfver
börås, då det beror af hvarje skjutsskyldig enskildt att antaga eller
förkasta de erbjudna -v.ilkoren; dock skola de vid sådan sammankomst
frånvarande åtnöjas med de närvarandes beslut.
6:0.
Om minst hälften af elL skjutslag antager sålunda erbjudna vilkor,
råkall entreprenad för denna del afsiutas och skjutslegan för den station,
der det sker, utgå till del förhöjda beloppet. Erbjuder sig lill antagande
af vilkoret! mindre del af skjutslaget, som dock utgör minst en tredjedel
deraf, skall det ankomma på Konungens Befallningshafvande, att
pröfva
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets BetänkandeJV:o 26. 17
pröfva, om entreprenad-anslalten kan för en särlan mindre del ega rum,
i hvilket fall den må afslutas och skjutslegan för stationen höjas. De af
de skjutsskyldige, som icke ingått i sådane entreprenader, bestrida skjutsningen
i vanlig tour och åtnjuta derföre hittills fastställd lega, hvaremot
det förhöjda beloppet för den af dem sålunda utgjorda skjutsen skall
tillfalla entrepreneuren.
7:0.
Der entreprenad för en del af olt skjutslag blifvit afslutad, och
en eller flera af de skjutskyldige, som deri icke ingått, sedermera vilja
sig dertill [begifva, skall entrepreneuren vara pligtig att, på förut bestämda
vilkor, öfvertaga deras skjutsskyldighet, dock icke förr än 6 månader
efter behörigen skedd tillsägelse.
8:0.
Vid skjuts-station, der ingen entreprenad kan åstadkommas, beslrides
skjutsningen, såsom hittills, ulan förhöjning af legan.
9:0.
Om för någon skjutsstation de skjutsskyldige till så stor del, som
ofvan är förutsatt, yttra sig benägna att ingå på entreprenad, men, af
serskilda anledningar, bidrag dertill fordras, utöfver hvad de skjutsskyldige
skäligen kunna anses ega förmåga att åstadkomma, och, till följd
häraf, en ytterligare stegring af skjutslegan anses oundgängligen nödvändig,
eger Konungens Befallningshafvande att härom hos Kongl. Maj:t göra
underdånig hemställan, dervid likväl i intet fall må föreslås högre lega,
än 3a sk. Banco milen för hvarje häst, ehvad det är å landet eller i stad.
10:0.
Vid uppgörande af contract om skjutsentreprenad, skall Konungens
Befallningshafvande tillse, att endast välfrejdad och pålitlig person
till entrepreneur antages, samt att han ställer vederhäftig borgen för
fullgörande af sina förbindelser, under minst 5 eller högst 10 år.
Om Rikets Höglofl. Sländer bifalla, hvad Utskottet sålunda föreslagit,
hemställer Utskottet,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att skjulsnings-anstalterne i enlighet dermed ordnas,
och att nödiga föreskrifter i detta afseende af Kongl. Maj:t i
Nåder meddelas.
Dih. till R. St. Prot. 1840■ 8 Sami. 8 Haft. 3
18 Allm. Bes v.- och Ekon.- Utskottets Betänkandej N:o 26.
De föränd ringar af hi Lii 1 is gällande författningar, som utan tvifvel
blifva nödiga, tillföljd af den föreslagna förändrade skjutsnings-anslalten,
torde böra räknas till sä dane reglementariska stadganden, som icke kunna
i alla detailler af Rikets Höglofl. Ständer bedömas; hvarföre Utskottet
anser sig i denna del endast böra hemställa, att Rikets Höglofl. Ständer,
i sammanhang med den underdåniga anmälan om berörde anstalt, hos
Kongl. Majit i underdånighet föreslå följande iagttagelser:
1:0 att betalning för skjutsandes åkdon erlägges, utom skjutslegan,
till redan bestämdt belopp, samt att för selar, som utan
åkdon begagnas, erlägges lega, beräknad för hvarje sele till
hälften af hvad nu för enbetsåkdon är bestämdt;
2:0 alt den skjutsande alltid skall vara berättigad att sjelf köra
sina hästar för åkdon, dertill blott en eller tvänne hästar begagnas,
men för större åkdon med större häslanlal må den resande
besörja körningen, med vilkor af ansvar för den skada,
som huslarne genom den körandes förvållande tillskyndas;
3:o att den skjutsande skall anvisas lämplig plats alt sitta å
det åkdon, han skjutsar;
4:o alt ingen öfvermage eller qvinsperson får såsom skjutsande
begagnas, och alt för öfrigt entrepreneuren skall förpliglas att
vara försedd med säkra skjutsdrängar, som äro fullt pålitlige
att köra för åkdon, deröfver Konungens Befallningshafvande
bör serskildt bafva tillsyn;
5:o att enlrepreneurens förbindelse att vara försedd med starka
och goda hästar och åkdon, vid laga ansvar, bestämmes; att
eontroll hålles till förekommande af skjulslegans stegring utöfver
hvad som för hvarje station faslstäiles; och alt resandes
och skjutsandes rättigheter och skyldigheter noga föreskrifvas;
6:o att alfa med behöriga pass försedde personer måge få begagna
skjuts, och följaktligen äfven gesäller vara dertill berät.
tigade.-
Uli de motioner, sorn angående sk jutsnings-anslallerna blifvit
väckta, är det jemväl yrkadt, att Diligence-inrällningen, såsom gagnelig
för landet, måtte befordras och underlättas genom de förmoner, sorn
möjligen deråt kunna beredas, och Utskottet instämmer desto heldre
deii, som Ulskotlel anser en fullkomligt stadgad och i möjligaste måtto
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 26. ig
till alla orter utsträckt Diligence-inrältning oell dermed förenade forvagnsanstaller,
höra lill den fulländning af skjulsväsendets utbildning, hvaråt
alla bemödanden för förbättringar i denna del böra riktas. Utskottet föreställer
sig att, i den moa skjuts-entreprenader mera allmänt hinna tiilvägabringas,
efter det förslag, som derom nu är framställdt, skall snart deraf
framkallas omtankan att ordna forvagns-inrätlningar för trafikens underlättande
å de communications-linier, sorn dertill finnas lämpliga, på enahanda
sätt, som redan skett för vägen emellan Stockholm och Upsala;
och på det att denna angelägenhet så mycket säkrare må med uppmärksamhet
omfattas, får Utskottet föreslå, att Rikets Ständer,
i sammanhang med den förut föreslagna underdåniga anhållan,
lios Kongl. Majit hemställa, att Konungens Befallningshafvande
mätte i Nåder anbefallas att befordra sådane anstalter, der de
lämpligen kunna åstadkommas.
[Ivad Diligence-inrätlningen serskildt beträffar, är det kändt, alt
inkomsten deraf icke motsvarat, hvad den kostat, hvartill orsaken hufvudsakligen
torde igenfinnas i svårigheten för den enskilda speculalionen
alt täfla med de allmänna skjutsningsanslallerna, sådane de varit och
ännu äro, derigenom de skjutsningsskyIdige i allmänhet ostridigt fått
vidkännas betydliga uppoffringar lill de trafikerandes fördel; men om
också delta förhållande upphörer, qvarstå andra svårigheter, som påkalla
fortsatt ansträngning för alt besegras. Utskottet anser det likväl
ovedersägligt, alt Inrättningen beredt landet fördelar, fullt motsvarande,
hvad derå varit uppoffradl, och om den måste upphöra, skulle saknaden
deraf verka ganska menligt på trafiken. — Den anstalt för Diligenceinrältningens
underlättande, sorn förut varit ifrågasatt, medelst medgifvande
af rättighet för Diligence-Bolaget alt entreprenera 0111 hållskjuts,
motsvarande det antal resande, som med Diligencen forlskalfas , kan
Utskottet likväl icke tillstyrka, då sådant skulle onekligen leda till binder
för den förändring af skjutsinrättningen i allmänhet, som med det
nu framställda förslaget åsyftas; hvaremot Utskottet vördsamt hemställer,
att Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl.
Majit af de under Dess disposition ställde Postmedlen läcktes
bevilja Diligence-imättningen det understöd och de fördelar, som,
efter Koagl. Majlis Nådiga ompröfvande, må finnas lämpliga
för ändamålet och tillgångarne kunna medgifva.
På det den föreslagna stegringen af skjutslega!» icke må verka lill
allt för kännbar tillökning af Statens och enskildes kostnader för embels
-
20 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N:o 26.
mäns resor, anser Utskottet en lämplig förändring af 1827 års Resereglemente
vara af behofvel påkallad, hvilket också är yrkadt genom
de till Utskottet öfverlemnade molionerne; och i sådant afseende får
Utskottet föreslå,
alt de 12 classer, som upptagas i berörde reglemente, inskränkas
till 5 classer sålunda, alt för den hittills varande
i:sta classen anslås ....... 5 hästar
2:dra och 3:dje classerna . . . . .4 hästar
4:de och 5:le d:o . . . . .3 hästar
6:te, 7:de och 8:de d:o . . . . .2 hästar
gide, io:de, inte och i2:le classerna . . .1 häst
med bibehållande i öfrigt af de föreskrifter, reglementet innehåller;
dock så, alt skjutslega aldrig må beräknas annorlunda,
än den samma för It va t je station är bestämd, samt att kronobetjening
och fjerdingsman ej beräkna högre skjutslega, än den
hittills gällande, så vida de icke begagnat skjuts från station,
der entreprenad finnes, hvarom Rikets Ständer torde besluta
alt hos Kongl. Majit göra underdånig hemställan.
I sammanhang med h vad som blifvit framstäldt, angående de skjutsningsanstalter,
hvarom Utskottet 1111 yttrat sig, har uti molionerne jemväl
blifvit klagadt öfver olägenheten af kronoskjulsen och yrkadt, alt denna
olägenhet måtte afhjelpas samt alt böjning af skjulslegan äfven derföre
måtte beredas.
Utskottet anser väl denna skjutsning icke kunna helt och hållet
upphöra; men då den, serdeles för vissa orter, utgör en ganska känbar
börda, är det angeläget, alt den, så litet som möjligt, anlitas och det är
Ulskotlets öfvertygelse, alt, med det tillfälle, som Sveriges läge erbjuder
för Sjö-coinmunicationer, kan kronosk julsens anlitande under fredstid belydligt
minskas genom begagnande af ångfartyg och andra sjölägenheter;
hvaremot, då Utskottet icke föreslagit någon förhöjning af legan för den
vanliga skjutsen, annorlunda än för alt framkalla entreprenader och med
vilkor af deras lillvägabringande, Utskottet anser en sådan förhöjning
ännu mindre böra komma i fråga för kronosk julsen, som användes endast
för landels gagn och säkerhet; och Utskottet får således endast föreslå,
alt Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, all, genom användande af ångfartyg och andra sjolägenheler,
behofvet alt angila kronoskjulsen må, så vidt sig göra
låter, inskränkas.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande> IV:o 26. 21
Med afseende å serskilda locala förhållanden, äro molioner väckte
dels om legans stegring för skjuts emelian Wemdalen och Klöfsjö öfver
det så kallade Klöfsjöfjell i Herjeådalen, dels om befrielse för hemman
å Hammarön i Wermland från dem ålagd hållskjuts och väghållning å
fasta landet; men så väl desse, som i öfrigt gjorde serskilde framställningar
anser Utskottet, dels vara besvarade genom hvad om skjulsningsanstalterna
i allmänhet är ytlradt, dels ankomma på pröfning af vederbörande
embelsmyndigheter, enligt redan gifne författningar; hvarföre
Utskottet hemställer,
alt motionerne om dessa serskilda förhållanden, så vidt de
icke äro i ofvanskrifne puncter besvarade, icke måge lill någon
Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Slutligen får Utskottet anmäla, alt en del af de åberopade motionerne
tillika hafva afseende på Postföring och fångskjutsning, hvarom
serskildt utlåtande skall af Utskottet afgifvas.
Hvilket, jemte flera Ledamöters serskildt yttrade meningar i ämnet,
till Rikets Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Slockholm den \\ Maj 1840.
Reservationer.
Af Herr Tersmeden, Gustaf Reinhold: ”Det är erkändi af Utskot
tet
och sorn jag tror, fullständigt utredt, att skjutsnings-besväret blifvit
fästad t vid jordbruket, endast till följd af nödvändigheten att bereda communicalioner
i landet under en tid, då de icke på annat sätt kunnat
åstadkommas. Om man också vill medgifva, att en sådan nödvändighet
utgjort tillräckligt skäl för bibehållandet hittills af denna jordbrukets börda,
synes man åtminstone böra tillse, om detta bibehållande äfven hädanefter
bör fortfara, eller om icke tidsförhållandena förändrat sig så, att
numera skjulsnings-anstalter kunna ändamålsenligt åstadkommas, ulan att
dermed orättvist betunga någon serskild samhällsclass. För min del tror
jag, alt förhållandet allmännast är sådant och att hindret för den rättsenliga
förändringen består endast i den antagna ovanan alt anse sig berättigad
till betjening af andra för mindre kostnad, än hvad det erhållna
biträdet verkligen är värdt. Att skjutsbesväret aldrig, sedan våldgästningen
upphörde, ansells i likhet med onera i allmänhet, är klart deraf, alt de
till skjutsning skyldige derföre tillerkändts en ersättning, olika under olika
tider, allt efter som skjutsnings-besväret ansetts, i likhet med andra
22 Jllm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänk ande, N:o 26.
tjenster, hafva stigit i värde; men alt besväret att vid en gästgifvaregård,
ofta på flera mils afstånd derifrån, inställa sig för att med en häst skjutsa
en mil, ej nu är belaldt till dess fulla värde, hvarken 16 eller 24 sk.
Banco, tror jag är lätt att uträkna. Jag tior ej en gång, att det är fullt
betaldt med 3a sk. Banco; men anser alt, om 3a sk. Banco lega bestämmes
som ersättning åt de skjulsskyldige, skola öfverallt entreprenader kunna
till vägabi ingas och på de flesta ställen för vida bättre pris, olika i olika
orter, hvilket äfven tyckes vara det billigaste. På denna väg skall man
ganska lätt upphinna det éftersträfvade målet att befria jordbruket från
den rättsvidriga och med så mycket skäl öfverklagade bördan, hvaremot
jag fruktar, att hvarje annat försök måste misslyckas. Hade Utskottet till
detta belopp velat antaga legans förhöjning, hade Utskottet sluppit att
föreslå det i min tanka högst orättvisa stadgandet, att skjutsningsskyldige,
som ej vilja ingå på entreprenad, skola fortfarande skjutsa för 16 sk.
Banco milen, under det entrepreneuren får uppbära de 8 sk. Banco deröfver,
som den resande skall betala. Det är ej gifvet, som Utskottet trott,
att en skjutsskyldig, som ej i contant eller varor vill, och någon gång
äfven ej kan, betala, hvad en entrepreneur öfver skjutslegan begär, derföre
anser för en vinst att skjutsa; det bevisar blott, att han ej förmår klokt
beräkna, huru han genom ett annat användande af sin häst under tiden,
som åtgår att skjutsa, derigenom möjligen kunde förtjena måhända mera,
än det en entrepreneur begärt, eller äfven dertill saknar alla utvägar;
men derföre synes han mig ej förtjent af ett så orättvist behandlingssätt,
som nyssnämnde stadgande innebär. Jag föreslår, att Ständerna måtte hos
Kongl. Maj:t anhålla, det legan för all slags skjutsning må bestämmas till
3a sk. Banco milen för hvarje häst, och att Dess Befallningshafvande i
Länen måtte anbefallas att söka ställa skjutsen på entreprenad till lägsta
möjliga lega. Utom den stora vinsten häraf för jordbruket och alla de
näringar, sorn ytterst på dess flor bero, är säkert äfven att motse uppkomsten
af flera bolag lill bildande af diligence- och forvagns-inrättningar
på längre och kortare väg, hvilka nu ej, och säkert ej eller med legans
förhöjning öfver allt till 24 sk. Banco, kunna bära sig utan uppoffring
från det allmänna.”
Af Herr Friherre von Nolcken: ”Bland de egna förhållanden, sorn
vårt fädernesland har att framvisa och hvaruti det skiljer sig från det
öfriga JEur.opa, är äfven vårt skjutsväsende. Jag tillhör ingalunda dem,
som vilja förkasta en sak, för del den är oss egen och okänd i främmande
länder, eller som yrka en förändring endast derföre, att förhållandet
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej JV:o 26. 23
är annorlunda utomlands. Tvärtom, jag tror, vi ega serskildt för oss
mycket godt, som vi skola vara måne om att förvara och att freda från
alla utländska moder. Men jag tror äfven, att egenskapen af sann fosterlandsvän
väl luter förena sig med önskningen att öfverflytta lill oss det gagneliga
i andra länders institutioner, hvilket kan finnas passande och lämpligt.
Skjutsningsskyldigheten är i Sverige ett onus, som är fästadt vid jorden.
Det är en börda, sorn, jemte mången annan, trycker den Svenska bonden.
Jag tror visst, Gudi lof! att han kan bära dem alla, och jag anser hans
ställning i allmänhet ingalunda beklagansvärd; ty der eländet och nöden
böjer sina klagorop, der finnes oftast eget förvållande vara dess upphof.
Men om bördan än icke är för tung, kan det dock göra godt, alt den
lättas, och är det en samhällspligt att härtill bidraga, såvida andra förhållanden
det medgifva. För min del finner jag isynnerhet tvänne vigtiga
fel vid vårt närvarande skjutsväsende; af dessa drabbar det ena den resande
och det andra den skjutsande. Kårt sätt att färdas är nemligen
allt för obeqvämt för den förra och skjutslegan allt för ringa för den
senare. Att afhjelpa båda dessa olägenheter på samma gång, anser jag
derföre i närvarande stund för vårt hufvudföremål. Och detta blir så
mycket lättare, som de begge ega ett gemensamt botemedel. Förhöj skjutslegan
och förhållandet blir annorlunda; då kan den skjutsskyldige erhålla
litet mera ersättning för sitt besvär och dessutom diligence-inrättningar
möjligtvis bära sig på de mest besökta landsvägarne, synnerligen om detta
blefve en stats-augelägenhet och posten dermed förenades. Den tiden
skulle då vara inne, då den resande främlingen icke mer behöfde besväras
med utgifter och omsorger för anskaffandet af eget åkdon, och den mindre
bemedlade icke mera vore tvungen alt vara ett offer för en Svensk
bondkärras många obehagligheter. Till vinnandet af detta dubbla ändamål,
fordras emedlertid en allvarlig åtgärd, och vi böra noga betänka, alt det
är till ingen nytta för det allmänna att stifta förbättringar, som endast
komma alt visa sina frukter på papperet. Detta tror jag likväl skulle
blifva förhållandet med det förslag, som Utskottet nu tillstyrkt. Enligt
flere sakkunnige mäns försäkran, skall det åtminstone på de flesta ställen
i Riket blifva omöjligt att för den nu bestämda förhöjningen erhålla någon
entreprenad. Jag tror dessutom, att, då den närvarande skjutslegan är allt
för låg, fordrar bikligheten, att den förhöjes, utan att dermed förena några
i de gamla rättigheterna ingripande vilkor. Vill man äfven åstadkomma
någon dylik förändring, bör sedermera en ytterligare förhöjning i
detta fall blifva stadfästad. För min del tror jag dock, alt entreprena
-
24 Ailm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande j N:o 26.
derne komma att mola många, ofta oöfvervinnerliga, hinder samt att de
äfven medföra vissa olägenheter, som man nu icke i allmänhet inser.
Min mening, — den det dock ej lyckats mig att inom det Högloft. Utskottet
genomdrifva, — är, att den af Utskottet projecterade förhöjningen till 24
a 28 sk. Banco måtte allmänt blifva gällande > utan afseende på någon
entreprenad_, men att_, i händelse af en entreprenadj taxan borde forhöjas
till 32 sk. Banco.
Jag inser alltför väl, att en allmän förhöjning af skjutslegan möter
många invändningar, och att man i allmänhet tror, det den skulle medföra
många menliga följder. I vårt land finnas så många olika localförhållanden,
att det visserligen är svårt att bestämma en lag, sorn med
samma nytta kan gälla för alla provinser. Dock tror jag, att i de flesta
af dem har skjutsnings-skyldigheten i sitt närvarande skick högst menliga
verkningar, ehuru det kan finnas andra orter, der genom vissa egna omständigheter
detta icke till samma grad är förhållandet; men äfven der
blir ju detta icke sämre genom den allmänna legoförhöjningen, utan
tvertom. Man förmenar, att bondens håg för att skjutsa skulle ökas alltför
mycket genom stegringen; men i de provinser, der jordbruket blir synnerligen
lidande genom skjutsningsbesväret, der tror jag äfven, att allmogen
anser sjelfva besväret för hårdare än i de orter, der det egentliga jordbruket,
så att sägandes, endast är en bisak. På förstnämnde ställen skall
den lilla förhöjningen ingalunda i allmänhet ändra bondens åsigt af saken
eller locka honom att heldre skjutsa än sköta sitt jordbruk, men jag tror
också, alt i fall en ännu högre förhöjning vore billig, denna dock icke
borde föreslås af fruktan, att bonden derigenom möjligtvis skulle förledas
att försumma sitt egentliga yrke.
Man påstår nog allmänt, alt skjulslegans förhöjning skulle förhindra
entreprenaderna. Jag kan icke dela denna åsigt. Jag tror, alt dessa blifva
alldeles oberoende derutaf. Skall det löna sig, måste entrepreneuren
erhålla en besväret öfvervägande ersättning, och om han vid en station
vill ingå på den projecterade förhöjningen, så är det väl för honom detsamma,
om skjutsbonden i allmänhet erhåller 8 sk. Banco tillökning, när
dock på de ställen, der entreprenader kunna uppgöras, bonden icke har
tillåtelse att hindra eller motsätta sig en entreprenad för den bestämda
taxan. Kan återigen för detta belopp ingen entreprenad erhållas, så fruktar
jag, att det frivilliga tillskottet af de skjutsskyldige äfven kommer att
uteblifva; ty det ä.r redan allt hvad vi kunna begära af den skjutsande i
v allmänhet,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets BetänkandeJV:o 26. a5
allmänhet, att lian afstår från den ögonblickliga skillings-inkornsten, som
onekligen skjutsningen inbringar, fast oftast med Riksdalrars förlust. Att
han ytterligare skulle directe utbetala penningar derför, är i sanning för
mycket hegardt. Och gör han deremot detta, då inser jag icke, hvarföre
den lilla skjutslillökningen skall förmå honom att i stället bibehålla detta
onus! —
Man har äfven anmärkt, att om man nu ökar skjutslegan, skulle
vid en kommande Riksdag vara att befara en ännu ytterligare förhöjning;
men det kan, enligt min åsigt, aldrig blifva skäl att afslå en för det närvarande
billig förhöjning af fruktan för en kommande obillig. För en sådan
tror jag dessutom icke vara så mycket skäl att hysa farhåga, enär
den resandes intresse vid Riksdagen är mera representeradt, än den
skjutsandes.
Slutligen må jag vidröra det påstående, att bonden är belåten med
närvarande sk-jutslegan. Detta tror jag icke vara allmänna förhållandet.
Och om bonden stundom icke vet att rigtigt beräkna siLt verkliga intresse,
utan sätter för högt pris på den ögonblickliga penninge-inkomslen, så anser
jag det vara mindre värdigt uf de mera upplysta, alt begagna sig af
detta misstag. Bland dessas heligaste pligter räknar jag äfven den j att
städse stå på de mindre insiglsfulles bästa!”
Af Herr Friherre Leijonhufvud: ”Under de fullständiga öfverläggningar,
som blifvit förde öfver skjulsningsfrågan och hvad dertill hörer,
har jag för hvarje serskildt fall utvecklat mina allmänna åsigter samt tillkännagifvit
reservationer mot flere tid efter annan fattade beslut i speciella
ämnen. Det kan icke vara min mening, alt inverka på andras öfvertygelse
eller att befordra ändringar styckevis uti ett omfattande Betänkande,
hvilket bör qvarstå i sin helhet, eller ock totalt upphäfvas, efter som
hvarje rubbning i detaille skadar det system, hvarpå ett allmänt förslag
måste vara bygdt. Jag ålnöjes således — ulan att afgifva en vidlöftig reservation
, hvarigenom Utskottets Betänkande skulle ändamålslöst förlängas
— att blott tillkännagifva, det jag icke kunnat till fullo dela Utskottets
antagna principer, i afseende på skjutsnings-väsendet, eller sättet och vilkoren
att deråt bereda en för jordbruket erforderlig lindring. Jag medgifver,
att all slags tvungen skjutsnings-skyldighet är motbjudande och
skadlig, både i ekonomiskt afseende och med hänsigt lill vilkoren, sedlighetens
och nykterhetens bevarande; men jag anser icke dess mindre, att
Bill. till R. Sl. Prot. 1840. 8 Sami. 8 Haft. 4
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande} N:o 26.
skjutsnings-skyldigheten ingalunda kallas orättvis eller oförenlig med jordbrukarens
eganderätt. Så länge åldriga vilkor för denna eganderält ännu
äro bestående, och så länge det mäste bli nödigt, att allmänna onera, under
hvarjehanda former, utgöras efter omständigheterna af de jordbrukande
medborgarne, i motsvarighet till de contanla bidrag eller praestalioner,
som gäldas af närings-idkande, eller med lön försedde, eller andra classificerade
personer — i ändamål att samhälls-ordningen må kunna bestå
med egande tillgångar för sin verksamhet; — lärer det svårligen lyckas
att lossa jordbruket från obehaget att fortfarande fullgöra ett ännu behöfligt
skjutsande; detta onus bör dock, så vidt ske kan, betalas fullt ut
och jemväl lill någon del eller i möjligaste måtto lindras; hvilket senare
lämpligast kan ske medelst skjutsning efter entreprenad. I denna förmening
delar jag Utskottets beslut, men anser deremot mindre lämpligt,
att skjutsning, liqvid derföre och ordningsbestämmelser alltför mycket
sammanblandas och antagas alt gälla på samma ställe, efter olika grunder.
För öfrigt hyser jag den tanka, att Rikets Höglofl. Ständer icke beli
öft denna gång taga serdeles genomgripande befattning med reglementariska
stadganden angående skjutsväsendet: Kongl. Maj:t har, i Skrifvelse
den 24 sisth Februari, i Nåder tillkännagifva de grunder, som Han ämnar
följa vid sitt utfärdande Beslut i denna ekonomiska lagstiftningsfråga,
och de hvila på försöket alt tillvägabringa frivilliga entreprenader
för skjutsnings-väsendets öfvertagande, hvadan någon ytterligare önskan
icke synes erforderlig från Rikets Ständers sida; men i stället böra de
yttra sig öfver den framställda fråga, som slutet af skrifvelsen innehåller;
och dertill har jag svarat ja, på de skäl, som blifvit muntligen anförde.
Jag förnyar ytterligare min förut tillkännagifna skiljaktighet från
följande beslut;
1:0 I fråga om lega för åkdon, sadlar och selar;
2:0 angående det, att förhöjningen i skjutslega skall ensamt tillgodokomma
entrepreneuren;
3:o om den skjutsandes rättighet att köra för den resandes åkdon, då
dervid begagnas blott en eller två hästar, samt i afseende på bestämmelsen
af tjenlig plats för den skjutsande, som åkdonet medföljer;
4:o i afseende på olika lega för reserv- och krono-skjuts.”
Af Herr Friherre 'von Kraemer: "1:0 Ehuru val jag gillar den af
Utskottet uttalade åsigt, alt skjutslega!! icke bör undergå en allmän förhöjning,
hvarigenom det högst förder fliga skjutsnings-beslyret endast fastare k om me
sillm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande j N:o 26. 37
all vid jordbruket Lindas, utan att endast förhöjningen må ega ruin, der
entreprenad kan till vägabringas, så att fortskaffningen af resande icke mer
blir ett tvång för de hittills skjutsnings-skyldige, utan kommer att bero
på frivilliga öfverenskommelser med enlrepreneuren, anser jag dock, då
majoritetens beslut icke bör blifva bindande för minoriteten i detta fall,
att, till förekommande af missbruk, minst halfva antalet af de skjutsnings-skyldige
bör förena sig om vilkoren, vid station, der tillskott utöfver
den höjda skjuts-legan ifrågakommer, för att entreprenad der skall kunna
anses vara vunnen.
2:0 Då Utskottet icke ansett sig kunna föreslå en förening af skjutsocli
yoojf-väsendet, på det goda skäl, att denna senare inrättning är
ibland de få i vårt fädernesland, som fullt uppfyller sitt ändamål och
ändå lernnar betydligt öfverskott, hvilket troligen icke blefve förhållandet,
om man på det samma nu genast skulle inympa andra, mera rikt befolkade
och af climat och local-förhållanden gynnade, länders fortskalfningssätt;
så anser jag dock, alt det varit lämpligt föreskrifva entrepreneur skyldigheten
att på bestämda, allmänt kungjorda, tider, låta, åtminstone på de
mer befarna vägarne, emellan stationerna afgå vagnar med flere säten till
nedsatte priser för hvarje person under vanlig skjutslega för en häst, hvarigenom
dels entrepreneur befriades från att hålla en större personal af
skjutsdrängar, dels forvagnars anlitande blefve mera häfdvunnet i vårt
land, och en möjlighet sålunda i en framtid beredas, att här med fördel
kunna förena post- och skjulsväsendet.
3:o Utskottets förslag till reglementariska stadganden om resandes
och skjutsandes rättigheter och skyldigheter ogillas af mig i många afseenden-
jag anser rättast vara, att Rikets Ständer öfverlåta åt Kongl. Maj:t
att Nådigst derom utfärda nödige föreskrifter, med underdånig anhållan
derjemte, att Kongl. Majit täcktes anbefalla Dess Befallningshafvande att
till nästa Riksdag inkomma med detaillerad berättelse om de åtgärder,
som inom hvarje Län blifvit vidtagna, till åstadkommande af skjutsningsbesvarels
öfverlagaude på entreprenad, och de hinder, som möjligen deremot
kunna möta.”
Af Herr Biskop sigardh: "Såsom jag icke delar Utskottets mening,
alt skjutsningsbesväret kommer att i någon betydlig mon lindras genom
entreprenader på landet; och då i alla fall, om sådane något mera allmänt
kunde åstadkommas, jag anser, att ett sådant 1'ortskafFningssätt skulle tillskynda
de resande stort obehag och många besvärligheter, så hade jag
28 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets BetänkandeN:o 26.
önskat, alt Utskottet, som det, enligt 34 §• Riksdags-Ordningen, tillkommer
att föreslå förändringar och förbättringar i allmänna inrättningar, i anledning
af de flerfaldiga motioner, sorn i detta ämne Utskottet haft alt handlägga,
hade företagit sig att något närmare utreda frågan om hindren för
forvagnars inrättning och medlen alt öfvervinna dem, än alt blott i en
enda tirade tillstyrka Rikets Ständer att öfverlemna till Konungen, att af
Postmedlen bevilja understöd för de enskilda Diligence-inrättningarne.
Det är nemligen ådagalagdt, alt de enskilda Diligence-bolagen kunna
påräkna en högst obetydlig vinst. Alla mindre försök hafva, det ena efter
det andra, misslyckats, med undanlag af det, som blifvit gjordt för cornraunicationen
emellan Upsala och Stockholm. Det enda stora bolag, som bibehållit
sig, och sorn underhåller communicationen med Helsingborg öfver
Götheborg, har gått med jemn förlust. Det fördelaktigaste året, som var
det sistförflutna, blef det först möjligt att använda 3,000 R:dr till utdelning
åt bolaget. Då denna utdelning icke ens motsvarat räntan för det
deruti innestående capitalet, mycket mindre lernnat någon vinst, älven
med det af Slaten dertill lernnade understöd, och då detta bolag iagttager
all möjlig beräkning och redan har en stor erfarenhet, så synes mig klart»
att icke några andra speculationer skola i denna väg uppstå, så framt icke
Staten skall derpå göra allt för stora uppoffringar. Det synes ock derföre
icke välbetänkt, att Utskottet, ulan närmare undersökning af ämnet, och
om vidden af de uppoffringar, som Staten kan och bör derföre göra, i
allsköns korthet tillstyrker Rikets Ständer att anhålla hos Konungen, det
Konungen ville till understöd för sådane nya enskilda företag använda
Postmedlens öfverskott.
Dervid förekommer dessutom anmärkuingsvärdt, att Sverige i sina
nya fortskaffningssätt snarare velat följa Englands och Frankrikes exempel,
der förhållandena äro så olika med Sveriges, och sökt att införa enskilda
diligencer, än följa Danmarks och Tysklands, der förhållandena äro mindre
afvikande och der forvagnar äro med allmänna posten förenade. Det
hade varit intressant, om Utskottet hade inför Rikets Sländer framlagt en
på redan gjorda experimenter grundad calcul om uppoffringarna af Staten
för de båda serskilda sätten. Det torde då möjligen hafva visat sig, att
uppoffringarna för Staten icke blifvit större genom postvagnars förening
med en paketpost, än genom det nu endast föreslagna användandet af
postmedien lill uppmuntran af nya enskilda Diligencer.
Enligt uppgifter, som varit synliga i Utskottet, inrättade Postverket
i Juni år 1831 en paketpost med passagerare emellan Stockholm och
j4llm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N:o 26. 2g
Ystad. Förlusten inom de 7 månaderne af det första året utgjorde visserligen
12,395 R:dr; men då derifrån drages inköpta inventarier, 4>883
R:dr, samt paket-contoirets inredning, 517 R:dr, utgjorde verkliga förlusten
första året ej mer än 6,995 R:dr Banco. Andra året j832 utgjorde förlusten
11,713 R:dr, men då derifrån drages inköpta inventarier, 1,728 R:dr,
så utgör verkliga förlusten för Postverket blott 9,988 R:dr. År 1833, eller
tredje året, utgjorde förlusten 9,942 Rulr, men då derifrån drages inköpta
inventarier, 3,000 R:dr, så utgjorde den verkliga förlusten icke mer än
6,942 R:dr. Såsom reparationerne al inventarierne äro i räkningen upptagne
såsom utgifter, och ingå i förlustsumman, kunna inventarierne i det
närmaste anses såsom en behållning. Med år 1834 upphörde denna inrättning
att fortskaffa passagerare, och reducerades lill en blott paketpost;
och ifrån detta ögonblick blef förlusten mycket större, hvilket var naturligt,
då så många andra medel funnos alt fortskaffa paketer. Det synes
emedlertid af detta försök, som jag ej känner af hvad orsak det blef afbrutet,
alt utslaget ingalunda var ofördelaktigt, och att förlusten med hvarje
år förminskades. Det sista året utgjorde den icke fullt 7,000 R:dr, hvadan
uppoffringen för Staten redan då var mindre, än den Staten nu gör för
det enskilda Diligence-bolaget, för en annan lika stor linea lill Helsingborg.
Orsaken hvarföre, äfven om Staten ej kan tillvägabringa sina företag med
samma hushållning, som den enskilda, hvilket förhållande dock betydligen
förändrar sig, när den enskilda inrättningen drifves genom bolag, likväl
med mindre uppoffring kan bekosta egna postvagnar, än understödja enskilda
Diligencer är, att den enskilde fordrar, 1:0 räntan för capitalet och
2:0 betydlig vinst på företaget, då deremot Slaten ej behöfver påräkna
hvarken ränta eller vinst.
Alla dessa förhållanden hade det varit vigtigt om Utskottet närmare
utredt inför Rikets Ständer, hvilka i alla fall torde hafva intresse uti att
se, hvad utslag det försök, som Postverket i denna väg redan gjort, kunnat
lemna, isynnerhet som Rikets Ständer vid sista Riksdag begärt, att
Konungen ville befordra inrättningen af sådane postvagnar.
En reglering i detta afseende blifver i samma raon vigtigare, som
ångfartygs-communicalionen med hvarje år tilltager och utbredes till åtskilliga
trakter af riket, hvarvid det obehagliga förekommer, att, när den
resande landstigit, finnes ej för honom annan utväg att fortsätta sin resa,
än på bondvagn, hvarigenom han tvingas att, blott för denna kortare resa,
medföra vagn på ångfartyget. Således synes det mig af vigt, att ifrån
alla större landningsplatser för regelbunden ångbåtsfurt, man inrättade
3o Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande > JV:o 26.
Diligencer, som gingo åtminstone till de stora städerne och andra landningsplatser,
l. ex. ifrån Alboga lill Örebro och Carlstad, samt Sjötorp,
en linea, hvarpå redan blifvit försökt af enskilde bolag att inrätta Diligencer,
men som misslyckats, emedan de ej gifvit vinst; ifrån Jönköping till Ystad
och Malmö etc. Då passagerarnes antal på ångbåtarna vanligen är stort,
så synes, att sådane diligencer på kortare distancer och sammanbundne
med en regelbunden ångbåtsfart, inrättade genom Postverket, snarare borde
lemna öfverskott, än förlust.
Utskottet bar i sitt förslag, som icke blott innefattar skjutsens reglering,
utan äfven och synnerligen medlen att förminska skjulsningsbesväret
genom andre communicationsmedel, endast utförligt afhandlat ett enda
af dessa medel, nemligen inrättandet af skjutsentreprenader på landet,
hvilket, i min tanka, föga kommer alt afhjelpa skjutsens olägenheter, samt
dervid ingått i de aldia minsta detailler, ända till ett nytt resereglemente,
då, efter mitt förmenande, Utskottet hade bordt till Rikets Ständer framlägga
en sådan fullständig undersökning af frågan, att derpå en allmän
plan för framliden kunnat grundas, och att styrelsen deraf kunnat inhemta
Rikets Ständers åsigter öfver frågan i bela sin vidd, synnerligen
huruvida Rikets Ständer förblifva vid deras sista Riksdag j^Urade önskan,
att äfven Postverket skulle försöka inrälla postvagnar för passagerare, och
hvarom stillatigande! i Rikets Ständers blifvande förnyade framställning i
frågan kunde föranleda till den förmodan, alt Rikets Ständer numera
frångått sin vid förra Riksdagen yttrade önskan.”
Af Herr Lewin: ”Mot den princip, Utskottet antagit vid frågan om
såkallade skjutsväsendet i landet, får jag reservera mig, såsom, efter mitt
förmenande, saknande all rationel grund.
Då man tager i betraktande ursprunget till skjutsningsbesväret, synes
deraf, att endast våld och magtspråk belastat vissa hemman med samma
besvär, hvarföre, vid afgörande af ämnet, man först bör besvara nöjaktigt
den fråga: enligt det rättsbegrepphvilket för all lagstiftning skall
ligga till grund j skjutsnings-besväret en skyldighet _, som bör vidlåda
jordbruket? — Blifver svaret negativt, som jag tror vara det rätta, och
hvilket latt inses, om man jemväl icke förbiser, att skjutsnings-skyldigheten
är högst ojemnt fördelad, enär dels vissa hemman i en församling skjutsa,
men andra icke, och det dels är beroende på Auctoriteterna att minska
eller öka skjutslagen, faller deraf tydligt, att skjutsningsbesväret icke rättvisligen
tillkommit eller tillhör jordbruket, hvaraf åter uppstår en annan
fråga, nemligen: kan detta besvär för närvarande skiljas från jordbruket?
Att så borde ske, tvekar jag icke att förklara, i synnerhet som jag icke
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottets Betänkandej No 26. 31
är ense med dem, hvilka anse hvarje lunga vid ett hemman måste qvarstå,
emedan samma onus skall ingått i beräkningen, då fastigheten förvärfvades,
ulan tvärtom anser lagstiftningen bör bereda all rättvis lindring,
då sådant kan till vägabringas utan annans förnärmande, derpå håde
den enskilda och det allmänna har vinsten. Att skjutsnings-besväret icke
under närvarande förhållanden helt och hållet kan afskiljas jordbruket,
får jag bekänna, då tillgångarna icke medgifva Staten öfvertaga samma
besvär, samt på den enskilda speculationen i landet icke kan göras beräkning;
och det återstår derföre att fråga: När skjutsnings-sky Idig heten är
ett onus för jordegaren, hvilket ingen kan bestrida _, som j orättvist till
sitt ursprung, tillkommit jordbruket, men derifrån icke kan skiljas_, skall
vid ett sådant förhållande, den skjutsande för detta onus njuta ersättning
under eller någorlunda motsvarande tungan deraf? — För min del
faller det sig ovädersägligen rättsenlig!, alt den, sorn är berättigad begagna
skjuts, derför bör erlägga så hög ersättning, att den skjutsande derföre
kan vara skäligen belåten; ty i annat fall tillskyndas honom en dubbel
orättvisa, dels genom sjelfva förbindelsen alt skjutsa, hvarigenom han
hindras tillbörligen sköta sitt jordbruk, och dels att sådant skall ske utan
billig vedergällning. — Jag hade derföre trott, att Utskottet bordt antagit
denna åsigt såsom grundprincip och derefter endast bestämt beloppet af
ersättningen, såsom helt och hållet isolerad från ailä andra förhållanden,
enär jag anser det mindre lämpligt göra slika bestämmelser efter den enes
eller andres olika opinion öfver demoraliseringen af skjutsbestyret, alldenstund
det må vara Statens pligt motverka denna demoralisering genom
andra, än konstlade och förnuftsvidriga medel, dertill jag räknar tvångsåtgärder
med föreslagna entreprenader vid stationerna, hvarmed säkerligen
det åsyftade hufvudsakliga målet icke vinnes; ty är skjutsningsbestyret ett
sedeförderf för allmogens folk, blifver det icke mindre för entrepreneurens,
och desse senare äro lika berättigade till omvårdnad, som de förra.
Jag vidhåller till följd deraf min åsigt, att Utskottet allenast bordt
genom sitt förslag bereda jordbrukaren den lindring i det tryckande skjutsningsbesväret,
att detsamma blifvit någorlunda ersatt; och då i öfvervägande
lages underhållskostnaden för häst och kördräng, anser jag skjutslega
n icke kan bestämmas till mindre än 24 sk. Banco milen för hvarje
häst, utan afseende, om entreprenad kan till vägabringas eller ej.”
Af Hans Hansson från Götheborgs och Bohus Län: ”Då Utskottet
visat, alt de skjutsskyldige ovilkorligen äro berättigade att erhålla full ersättning
för den skjutsning, de utgöra, och äfven med fullt skäl antagit,
att den nu fastställda legan icke motsvarar, hvad skjutsen verkligen kostar,
32 Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 26.
måste jag yrka, alt legan lill det föreslagna högre beloppet, 24 sk. Banco
milen för hästen, må utgå ehvad skjutsentreprenad åstadkommes eller icke,
och odelad tillfalla den skjutsskyldige för den skjuts, han bestrider; och i
så måttoser jag mig föranlåten till reservation emot Utskottets betänkande.”
Härmed förenade sig lill alla delar Ola Jeppsson från Blekinge Län,
Christen Andersson från Malmöhus Län, J. Ifflander från Wermland samt
Anders Larsson från Upsala Län.
Af Matts Persson från Stockholms Län: ”Jag reserverar mig emot
Utskottets tillstyrkan, att den föreslagna förhöjningen i skjutslegan endast
må ega rum på de ställen, der entreprenader kunna till vägabringas. Uti
inledningen till Betänkandet har Utskottet yttrat den lofvärda princip,
hvilken ock i de fleste delar legat lill grund för Utskottets tillgörande i
denna fråga, nemligen alt skjutsnings-besväret måtte lyftas från jordbruket,
eller måhända rättare: att detta besvär måtte för jordbrukaren blifva så
lindrigt^ sorn möjligt; ty äfven på de ställen, der entreprenader verkställas,
och skjutslagen få göra tillskott, vidlådar detta onus, såsom förut,
jordbruket, fastän tillfälle är öppnadt att med en viss afgift lösa sig ifrån
detsammas utgörande. Antages nu den billiga grundsats, alt skjutsningsbesväret
bör lindras så mycket som möjligt, samt alt skjutslegans förhöjande
är ett medel dertill; så finnes intet rimligt skäl, hvarföre man
härifrån skulle göra ett undanlag just på de mera glest bebodda och mera
fattiga orterna i Riket, der entreprenaders lillvägabringande är alldeles
omöjligt, hvilket serskildt är förhållandet vid flera så kallade sjögästgifverier
i min hemort. Sådant vore, efter min öfvertygelse, att göra godt
mot den jemförelsevis förmögnare, men glömma den obemedlade. Man
kan taga för gifvet, att på de orter, der entreprenader låta sig verkställa,
förstår landtmannen bättre sin egen fördel, än att han skulle, äfven med
en förhöjd skjutslega, äflas att skaffa sig en ögonblicklig inkomst, hvilken
i sjelfva verket, vid närmare eftersinnande, medför både för honom sjelf
och för hans jordbruk en stor förlust. Jag kan således icke biträda den
tanken, att man genom ifrågavarande stadgande bör söka framtvinga entreprenader
på alla orter i Riket.
Likaledes reserverar jag mig mot Utskottets tillstyrkan, att ingen
förhöjning må ske uti legan för kronoskj utsen. Här vore ett tillfälle att,
utan kännbar förlust för någon samhällsclass, underlätta ett af de många
besvär, som trycka jordbruket, hvars intresse Utskottet i öfrigt på ett
fosterländskt sätt haft för ögonen i den vigtiga ekonomiska fråga, sorn
utgör ämnet för delta Betänkande.”
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.—TJt slottets Betänkande, N:o 2 7. 1
N:o 27.
Ani. till Exp. Utsi. den i5 Maj, il. § 8 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om för högt
beräknade hemmans-räntor inom Calmar Län.
Ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet har tili Besvärs- och Ekonomiutskottet
blifvit remitteradt ett af Riksdags-fulltiräglige från Calmar Län
Johannes Andersson och Mäns Månsson ingifvet memorial, hvaruti jemväl
Riksdags-fullmägtige från berörde Län Eils Magnusson och Petter
Persson sig förenat; och omnämnes i samma memorial, hurusom Kongl.
Maj:t, uppå derom gjord underdånig ansökning, uti Bref lill Kammar-Collegium
och Slats-Conloret af den 26 October t838, i JS!åder förklarat, att
förmonen att få med endast alterum tantum, eller 1 R:dr 36 sk. lör hvarje
mantal, utgöra Byggningshjelpen, borde tillgodokomma, så väl de öindeldte,
som de indeldte hemmanen i Calmar Län, med undantag af Öland, der
densamma, jemlikt Kongl. Brefvet den 3o April i838, skulle efter K trönö
värdi erläggas. I anledning, så väl af denna föreskrift, som med föranledande
af Kongl. Brefvet den 19 Februari 1793, hvarigenom stadgas,
att uti alla slags frågor, hvilka angå orätt uppburna oeh i Slats-Cassan inllutne
medel, vederbörande, sota antingen redan erlagt, eller derefter, medelst
origlig tillämpning af författningarne, kunde komma att betala någon
i dem icke grundad utlaga eller afgift, må ega frihet att inom tvenne
år efter betalningsdagen, vid förlust af vidare talan, hos Konungens
Befallningshafvande eller annan behörig tjensteman, återsöka hvad sorn
blifvit origtigt utfordradt och beiaidt, hade ansökning hos Konungens Befallningshafvande
i Calmar Län blifvit gjord, att de hemmansegare inom
berörde Län, som en längre tid måst afgifva en mångfaldigt för hög afgift
för Byggningshjelpen, måtte ega att, åtminstone för de Irenne sista
åren, återbekomma, hvad de sålunda erlagt för mycket; men enär Konungens
bemälde Befallningshafvande förklarat, att Kongl, Brefvet af den 19
Februari 1793 endast afsåga sådana origtigt uppburne medel, som till
Stats-Cassan influtit, hvaribland Byggningshjelpen ej kunde inbegripas,
funno molionärerne sig, till undanrödjande af denna tolkning, föranlåtne
hemställa, att sistnämnde Kongl. Bref måtte uti ifrågavarande hänseende
förtydligas, så, att den, som erlagt för hög skatt, af hvad namn den vara
må, skall ega rättighet att af vederbörande återfordra, hvad han för mycBih.
till li. St. Prof. 1840. 8 Sami. 9 Häftet,
2: Allin. Besa.- och Elcon.-Utskottets Betänkande, N:o ny.
ket utgifvit, ehvad medlen directe till Stats-Cassan influtit eller blifvit annorledes
disDonerade; keist, om också Byggnadshjelpen icke directe ingår
till Stats-Cassan, utan blifvit anordnad till tjenstemän och för andra ändamål,
Statsverket icke skall kunnat från sig transportera denna ränta med
bättre eller annan rätt, än det sjelf egt.
Efter öfvervägande häraf, får Utskottet vördsamt anföra: att enär
enahanda påstående, som det af motionärerne nu framställda, varit väckt
bos Konungens Befallningshafvande, samt derstädes ogilladt, och när det
sålunda iklädt sig form af rättsfråga, under verkställande-magiens pröfning,
hvars beslut motionärerne, i händelse af missnöje, i vanlig ordning
bordt öfverklaga, så, och då det ej lärer tillhöra Rikets Höglofl. Ständer
att inlåta sig uti så beskaffad tydning, som nä afses, af gällande fölfattningar,
eller att pröfva befogenheten af de ersättningsanspråk, som kunna
anställas, till följd af förment ovigtig debitering vid uppbörd af hvarjehanda
allmänna prestationer, anser Utskottet sig böra vördsamt hemställa,
att den nu väckta frågan må förfalla.
Dock varder detta till Rikets Höglofl, Ständers egen pröfning vördsamt
öfverlemnadt.
Stockholm den 3o April 1840..
Reservation
af Friherre Raab: ”Efter min uppfattning af motionen, åsyftar den
ingalunda någon pröfning af den serskilda tvist, sorn deri cmförmäles, ulan
en allmän förklaring af Kongl. Brefvet desi sp Februari 1793, så att
hvad deri föreskrifves om tiden och ordningen för återfordranden af orätt
beräknade hemmansräntor må gälla ? ehvad räntorna influtit: till Stats-Cassan,
eller, såsom anslagne till löner för Statens tjenstemän, blifvit directe
till dem erlagde; och jag anser, att Utskottet bordt tillse och utlåta sig,
huruvida en sådan förklaring är behöflig och lämplig, utan allt afseende
på den enskilda tvisten, hvilken i motionen också icke är framdragen annorlunda,
än såsom ett exempel, huru författningen hittills varit förstådd.
För min del, anser jag förklaringen icke nödig, emedan jag Anner författningen
ganska klart och bestämdt innehålla , att den gäller endast om räntor,
som influtit i Stats-Cassan och således icke bär afseende på de till
löntagare anslagne räntor; och den utsträckta tillämpning deraf, som motionärerne
föreslagit, skulle icke eller, efter mitt förmenande, vara rig--
Allm* Resa.- och Ekon.-Utekottets Utlåtande, JV:o 28. 3
tig, emedan den sersilda föreskriften om tiden och ordningen alt söka rättelse
af hvad, som blifvit räntegifvare orätt påfördt, är en undantagslagstiftning
till Statens förmon och det finnes intet skäl, att den äfven bör
komma löntagare till godo. För hvad de orätt uppbära, äro de underkastade
åtal och kraf inom den tid af 10 år, och i den ordning, som i allmänhet
är stadgad för rättstvister enskilda emellan, och den sökta förklaringen
skulle leda till ökad svårighet lör räntegifvare att vinna rättelsen,
i stället för den minskning af sådan svårighet, som synes vara med motionen
åsyftad.
Det är på dessa skäl, som jag anser mig böra tillstyrka, alt motionen
lemnäs ulan afseende.”
' Njo 28.
Ani. tiil Ezp. Utsi. (!« i5 Maj, il. § 8 e. ra.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om afslcaffande
af Extra Länsmän och andra Police-tjenstemän
utan Lön.
Uti ett af Hedervärda Bonde-Slåndet till detta Utskotts handläggning
remitteradt memorial, har Riksdags-fullmägligen Gustaf Bernhard
Appelqvist från Blekinge Län anfört, alt Kongl. Maj:t, i Nådig Skrifvelse
den 7 December 1833, uppå Konungens Belallningshafvandes i nämnde
Län derom gjorda framställning, tills vidare tillåtit Konungens bemälde
Befallningshafvande att, såsom biträde för ordinarie Krono-betjeningen, constituera
extra Länsman; och som berörde Nådiga tillåtelse i sin tillämpning
visat sig vara för allmogen menlig och tungande, i följd så väl af de
ordinarie Länsmännens redan allt för knappa inkomsters minskning, som
af otillräckligheten af hvad extra Länsmännen kunna påräkna för deras
bergning, hvarigenom alla dessa tjenstemän försättas i armod och nödgas
begagna utvägar till försörjning, sorn för allmänheten torde blifva nog
kännbara, oberäknadt den tillökning i Kronobrefbäring och Underbetjening,
som ifrågavarande inrättning medför; så har motionären, biträdd af
Riksdags-fullmägtige Ola Jeppsson och Lars Pettersson från Blekinge samt
IVils Strindlund från Wester-Norrlands Län, föreslagit en underdånig framställning
till Kongl. Majit, örn afskaffande, så väl af ofvunbemäldte extra
Länsmän, som alla andra Police-tjenstemän utan lön.
4 Allm. Besv.- och Ehon.-UIslottets Utlåtande, JV:o 28.
Utskottet har tagit kännedom om Kongl» Majrts åberopade Nådiga
Bref den 7 December i833, och deraf inhemtat, alt tillåtelsen att eonstituera
extra Länsmän blifvit Konungens Befallningshafvande meddelad, i
anledning af dess underdåniga framställning om behofvet af ökadt antal
Krono-betjening. inom Blekinge Län, sorn, med en folkmängd å landsbyggden
af 65,327 personer, vore försedt endast med 2:ne Kronofogdar
och sex Länsmän, hvilkas mångfaldiga göromål och nog vidsträckta områden
ej lemnade dem tillfälle att med den omsorg och noggranhet, som
under ett tilltagande fylleri med devaf följande oordningar, mera än förr
påkallas, fullgöra deras åliggande för allmänna lugnets och säkerhetens bibehållande;
hvarföre Konungens Befallningshafvande anhållit om Nådigt
tillstånd, ej blott att förordna extra Länsmän till biträde för de ordinarie,
der sådant kunde finnas af nöden, utan ock att å de gästgifvaregårdar,
eller andra ställen inom Länet, der vården om allmänna säkerheten
det fordrade, antaga extra Polis-Gevaldiger, hvilken, med det skydd, annan
K rono-beljening tillkommer, kunde afstyra förefallande våldsamheter och
inträffande förbrytelser åtala, till hvilken senare hemställning Kongl Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Bref likväl icke innefattar bifall.
Om det i allmänhet är angeläget, att hvarje tjenste-befatlning, såvida
ett granfaga handbafvande deraf skall kunna påräknas, är förenad
med löne-förinoner, som åtminstone motsvara de nödvändigaste vilkoren
för bergning, anser Utskottet denna iagltagelse i synnerhet vara af vigt,
hvad beträffar Krono-be!jeningen, i anseende till beskaffenheten af deras
befattningar och de förhållanden, hvari de äro ställde i och fördem. Efter
hvad motionen föranleder, och så vidt af det åberopade Kongl. Brefvet
kan inhemtas, lärer ingen bestämd lön vara anslagen flir de i Blekinge
Län anställde extra Länsmännen, ulan andelen i böter för åtalade brott
vara den enda inkomst, de vid en ordentlig förvaltning af tjensterna hafva
att påräkna. Alt denna inkomst icke kan vara tillräcklig, lärer en
hvar utan serdeles tvekan antaga, och i stället för den omsorg alt afvärja
förbrytelser, som hörer till hvarje värdigt handbafvande af ordnirgsmagten,
skall behofvet framtvinga benägenheten att se brotten fulländade,
för alt derföre få utkräfva böter. De manga tillfällen, som stå öppna
för afvikelser från granlagenhet vid åklagarekallets utöfning, skola, under
sådane förhållanden, sällan lemnäs obegagnade, och agtningen för lag och
ordning är blottställd derigenom, vida mera än genom hvarje åsidosättande
af Polis-uppsiglen. Af dessa skäl anser sig Utskottet böra tillstyrka,
Allm. Besv.- och Elcon.-Utskollels Utlåtande, JV:o 2 g. 5
alt Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt Krono-beljening icke måga på sådane vilkor
tillsättas och, der de redan finnas, de genast afskaffas, samt
der nödvändigheten påkallar biträde åt de ordinarie tjenstemännen,
det tillvägabringas genom mera ändamålsenliga föranstaltande!!.
Deremot, då det åberopade Kongl. Maj:ts Nådiga Förordnande icke
innehåller någon tillåtelse för tillsättande al annan extra 1 olis-betjening
än extra Länsmän, och motionären icke eller uppgifvit något förhållande,
hvaraf kan hemtas anledning till någon framställning vidsträcktare, än
som nu blifvit föreslaget,
hemställer Utskottet, alt motionen icke må föranleda till
vidare åtgärd.
Hvilket Rikets Ständers pröfning vördsamt underslälles.
Slockholm den 11 Maj 1840.
N:o 29.
Ani. till Exp. Utsi. den i5 Maj, II. i 8 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande
af det sä kallade Hemförare-Båt-Gillet i Götheborg.
Uti ett från Wälloflige Borgare-Ståndet lill detta Utskott öfverlemnadt
memorial, har Herr C. F. Wcern andragit, hurusom den Båt-Gillet i
Götheborg på i740_tfdet tillagde uteslutande rättighet alt emellan staden
eller dithörande lastage-platser och fartyg, hvilka ankrat på Götha Elf,
allena föra alla slags varor, sorn skola lossas_el!er lastas, åstadkommer många
olägenheter, härledande sig hufvudsakligen derifrån, alt Hemförare-Båtarnes
antal är för ringa, och icke motsvarande en stigande rörelses fordringar-,
hvaraf åter uppehåll, onödig dyrhet och andra tracasserier blifva
en följd; och har Herr IV'jern derföre yrkat, att detta vid tvänne föregående
Riksdagar förgäfves öfverklagade monopolium måtte upphöra att vara
gällande; hvarom. Rikets Ständer på vanligt sätt kunde i önskningsväg hos
Kongl. Majit anhålla.
Vid handläggning af detta ärende, har Utskottet inhemtat: att Hemförare-Båt-Gillet
grundar sig på serskilde Resolutioner och Reglementen
•56 yl lim. Best*.- och Ekon.-Utshottets Utlåtande, lY:o 2 g.
.af den g Augusti 16a5, den 27 April i63q och den 5 Januari 1041» sedermera
stid efter annan bekräftade medelst Kongl. Resolutionerne den r o September
1674» den 20 December 1748, den 12 December ij53, den 21 Juni 1784 och
Kongl. Brefvet den 8 Juni 1814» hvarigenom Gillets rättigheter och skyldigheter
blifvit sålunda bestämde, att icke någon, utan bemälde Gille, eger fota
jern och köpmansgods samt allehanda varor, af hvad namn de vara må,
till och ifrån skeppen i Götheborgs hamn, vid båtens och fraktens förlust;
hvilket äfven sträcker sig derhän, att ej eller någon godsegare är tillåtet
vid sådane tillfällen betjena sig af egne båtar, med mindre Hemförare-BåtGillet,
efter anfordran på dess biträde, ansett sig icke kunna detsamma i
behörig tid lemna, och bevis derom äfven meddelat; skolande likväl Gillet
alltid underhålla så stort antal Hemförare-Båtar, som en tilltagande
handel och sjöfart kunna fordra lill ut- och inlastande af de fartyg, hvilka
från Götheborgs redd Gillets biträde tarfva; äfvensom Gillets rättigheter
icke få utsträckas till. deltagande i någon varutransport å Götha Elf,
än mindre alt derifrån utestänga de till detta behof serskildt inrättade så
kallade Ström-båtar, eller alt hindra Skånska jakter och andra smärre
fartyg med sina laster gå förbi Götheborg till Trollhätte Slussverk, Ulla
Edet samt Åkers Sluss, allt vid förlust af berörde rättigheter; och skulle
den taxa, som Magistraten, i afseende på en sådan bålföring, hade att upprätta,
komma alt lända till efterrättelse.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet i öfvervägande tagit; och då de
rättigheter och skyldigheter, som tillkomma och åligga Hemförare-Båt-Gillet
i Götheborg, äro stadgade genom äldre och nyare Kongl. Resolutioner, 'hvilkas
rubbning icke blott rörer innehafvaren deraf, utan äfven Götheborgs stads
trafikerande i allmänhet, och således ej utan dessas hörande kan ske, hvilket
åter -endast kan blifva en följd af vederbörandes underdåniga ansökning
hos Kongl. Maj:t om Dess Nådiga pröfning af ämnet, men ej
kan utgöra föremål för någon R'kets Ständers åtgärd, så hemställer
Utskottet’,
att ifrågavarande motion må förfalla.
Hvilket Rikets Ständers pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den ii Maj 1840.
Allm. Be&v.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 3o.' 7/
N:o 30.
Anie. till Exp. Utslc. den i5 Maj, El. 18 c, ra.
Betänkande, i anledning oj väckt fråga om bestämmande
af den afgäld under namn af tullkappe, sorn
egare af skattlagde mjölqvarnar må uppbära för
förmälning af annans säd.
Uti ett från Hedervärda 13onde-Ståndet till Utskottet remitleradt memorial,
liar Riksdags-fullmägtigen från Halland Olof Lindbäck anfört: att,
soin ibland dea mängd utkomne författningar orri anläggning af qvarnar,
deras skattläggning och qvarnräntors utgörande, icke någon funnes, hvilken
bestämde den afgäld, under namn af tullkappe, sorn qvarn-egare finge
uppbära för förmätningen af annans säd, och hvaraf följt, alt beräkningen
af tullen för hvarje lunna dylik säd i flere orter fått bero af qvnrn-egarens
eller mjöluarens godtycke, hvadan olika förhållande härmed uti olilia
provinser uppkommit, i så måtto, alt i en ort erlagts en kappe, i en
annan i* och Ater i andra orter i kappar å tunnan, utan afseende
på det sädesslag, som förmaldes;, så ock, ehuru uti /\5 §. i Kongl. Resolution
på Allmogens besvär den 16 Mars 1709 är stadgadt, att Härads-Rätten
i hvarje landsort tillkommer att undersöka och bepröfva, huru mycket
i qvarnlulItägt bör erläggas, samt vederbörande Landshöfding att, efter
omständigheterna, samma tn 1 Itägt till ständig efterrättelse fastställa; äfven?-  som uti 7 §. af Kongl. Resolutionen på Allmogens besvär den 10 September
1743 och 27 § i Kongl. Resolutionen på Städernes besvär den 3>
Februari 1 74$ blifvit påbudet, att ifrågavarande reglering af qvarnlullen,
så för städerna, som för landet, borde af vederbörande ofördröjligen verkställas,
funne motionären, enär desse författningar dels kommit i glömska,
dels syntes icke för ändamålet vara lämplige, såsom ledande till en olika
reglering af tulitäg.ten, hvilken borde vara för alla orter efter enahanda
grunder lika bestämd,, sig-böra föreslå, att en lika qvarntull öfver hela
Riket måtte blifva stadgad för skattlagde tullmjölqvarnar, ehvad de äro
belägne å kronoskatte eller frälsegrund, och att denna tull blefve beräknad
i förhållande till hvarje sädesslag som förmäldes,, emedan en del säd,
såsom hvete, råg och stridt korn, vöre bättre och fordradq mindre tid att
förmala, än annan sämre sort spanmål, utom det att dessa förstnämndesädesslag
jemväl vore dyrare än andra.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet i öfvervägande tagit; och
sorn, i Utskottets tanka, inga 110g vigtiga skäl förefinnas lill underdånig;
8 Allm, 1leso.- och Ekon.-Utskottets Betänkande } Is:o 5o.
framställning om utfärdande af ett stadgande, hvarigenom en allmänt gällande
förraalningstull lika öfver hela riket skulle antagas, enär den hittills
verkställda pröfningen efter locala förhållanden grundar sig på billighet
och synes vara den enda användbara; alltså anser Utskottet det höra, enligt
gällande författningar, bero af vederbörande Auctoriteter att bestämma
den för förmälning af annans säd utgående ersättning, samt får på sådan
grund vördsamt hemställa,
att molionen måtte förfalla.
Hvilket allt till Rikets Högloft. Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den ir Maj 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet> i84©.
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande j iV-o 3l. i
N:o 31.
Arik. till Exp. Utsk. den 2o Maj j kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om rättelse i den tullafgift
3 som Kongl. Danska Regeringen upobär för fartyg,
hvilka passera Öresund.
Uti ett till Välloflige Borgare-Ståndet ingifvet och derifrån till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitteradt memorial, har Herr Frans Schartau,
med fästadt afseende å Kongl. Majrts Nådiga tillkännagifvande, i Dess
Berättelse om hvad i Rikets Styrelse sig tilldragit sedan sista Riksdagen,
nemligen, att framställningar i ministeriel väg blifvit gjorda hos Kongl. Danska
Regeringen för vinnande af rättelse i uppbörds- och beräknings-sättet af
tull-umgälderne i Öresund, såsom i vissa delar afvikande från gällande tractater
och deri fastställde tariffers tydliga bestämmelser, föreslagit, att Rikets
Ständer skulle uti en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t frambära en önskan,
att aila medel för ernående af berörde rättelse måtte varda begagnade.
Uti denna motion hafva samtlige ledamöterne inom Välloflige BorgareStåndet
instämt, med tillägg, dels af Herr Morsing3 att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, att med Kongl. Danska Regeringen tiilvägabragtes
en öfverenskommelse, hvilken medgaf erläggandet af tractat-enlig tull och
andra afgifter, utan att fartygen för sådant ändamål nödgades anlöpa Helsingör
och derstädes uppehålla sig; dels ock af Herr Bagge3 som, med antagande,
att i Helsingör verkligen blifvit uppburne högre tullafgifter, än som
äro förenliga med ingångne tractater, ansett nödvändigt, att de Svenske medborgare,
hvilka derföre varit utsatte, reclamerade hvad, som blifvit dem orätt
alfordradt.
Sedan, för pröfningen af detta ärende, Utskottet hos Kongl. Maj:ts HofCanzler
begärt att erhålla del af åtskilliga handlingar, hvilka rörde Öresundska
tullen; äfvensom att vinna underrättelse om i hvad skick ärendet sig befann
efter omförmälde, i ministeriel väg derutinnan gjorde, framställning,
har Hof-Canzlers-Embetet tili Utskottet öfverlemnat, jemte tid efter annan
från Rikets förnämsta stapelstäder till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifne
klagomål öfver ifrågavarande tull-uppbörd, ett från Kongl. Commerce-Collegium
i anledning deraf infordradt och den 7 Maj sistlidet år afgifvet underdånigt
utlåtande; och har Hof-Canzlern tillika upplyst, att Kongl. Danska
Bih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 10 Haft.
2
Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Utlåtande j IV.-o 3u
Regeringen i ämnet nyligen afgifvit elt Betänkande, som Kongl. CommerceCollegium
den 24 i sistlidne Mars månad fått emottaga, med befallning att
deröfver inkomma med underdånigt yttrande; uppå hvars afgifvande frågan
följaktligen för närvarande vore beroende.
Af Commerce-Collegii berörde utlåtande inhemtas: att 93 Handlande
och Skeppsredare i Stockholm, efter framställning af den börda och de olägenheter,
Öresundska tullen och sättet för dess utgörande förorsakade handeln
och sjöfarten från och till Östersjön, i underdånighet anhållit, att Kongl. Majit
måtte anbefalla en undersökning oiii tiden och sättet, hvarpå Öresundska tullen
från början tillkommit, samt om grunderna, hvarå dess bestånd hvilar,
äfvensom föreslå, att, i fall dessa grunder skulle finnas vara af sådan beskaffenhet,
att Svenska handeln icke kunde helt och hållet befrias från utgörande
af nämnde lull, en underhandling med Kongl. Danska Regeringen måtte
öppnas, för att lå erlägga tullen på ett sätt, hvarigenom fartygen för framtiden
fritogos från skyldigheten att anlöpa Helsingör; att i hufvudsaken likartade
underdåniga ansökningar blifvit gjorde af Handels-Societeterne i städerne
Sundsvall, Hernösand, Umeå och Söderhamn, samt af Handlande och Skeppsredare
i städerne Gefle, Carlshamn, Calmar, Carlskrona, Norrköping, Malmö
och Ystad; äfvensom att åtskillige af Sökanderne serskildt anhållit, att Kongl.
Majit måtte låta i ministeriel väg bereda dem ersättning för hvad , som under
namn af Öresunds tull blifvit erlagdt utöfver tractaternes lydelse; att
vidare Kongl. Collegium, efter att hafva aflemnat en fullständig utredning
öfver så väl beskaffenheten och beloppet af de vid Öresund utgående afgifter,
sorn sättet för deras uppbärande och de förändringar, samma afgifter, i strid
med gällande fördrag, undergått, i underdånighet hemställt om vidtagande
af åtgärder i ministeriel väg, för att vinna rättelse i de tillökta eller nya afgifter,
som tid efter annan å Danska sidan blifvit införde, samt att för framtiden,
så länge dessa afgifter skola fortfara, tillvägabringades en klar, icke
godtycklig tillämpning underkastad, öfverenskommelse om afgifternes beskaffenhet
och belopp; och att Collegium, som funnit frågorne om Svenska handelns
fullkomliga befrielse från afgifters erläggande vid genomfarten af Sundet
eller åtminstone rättighet att erlägga dem i Svensk hamn, utan skyldighet
till uppehåll i Helsingör, samt om den äskade reclamationen af för mycket
erlagd tull, ligga utom gränsen för sitt utlåtande, fästat uppmärksamhet
å behofvet att gifva Svenska och Norrska Consulatet i Helsingör en sådan
förändrad organisation, att Consuln sattes i tillfälle att fullständigt bevaka
Handlandes och Skeppsredares i begge de förenade Konungarikena intressen
vid Öresundska tullclareringen.
Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Utlåtande 3 N.-o 3l.
3
Genom Utskottet tillhandakomne afskvifter af serskilda Nådiga skrifvelse!’
till Kongl. Commerce-Collegium, har Utskottet äfven erfarit, dels att beraälde
Collegium fått sig anbefaldt att, efter vederbörandes börande, inkomma
med underdånigt förslag i sistberörde afseende, dels ock att Kongl. Maj:t
gillat och bifallit de åtgärder, Collegium vidtagit derigenom, att Collegium,
af förekommen anledning, gifvit Svenska och Norrska Consulatet i Helsingör
tillkänna, det Collegium ansett öfverensstämmande med de rörande Consulernes
tjenste-åligganden meddelade föreskrifter, att vid de tillfällen, då Svensk
skeppare eller Svenskt fartygs commissionär funné Öresundska tullen vara
beräknad till högré belopp, än gällande Tractater bestämde och, såsom följd
deraf, åstundade Consulns närvaro eller embets-ålgärd vid tullclareringen,
Consuln borde tillstädeskomma, samt, om tull och andra afgifter fordrades
lill högre belopp, än Consuln ansåg med Tractaternes föreskrift instämma,
sådant, i bill så yrkades, med sin embets-påskrift bestyrka; hvarjemte Consulatet
fått sig förelagdt, att derom bos Collegium genast göra anmälan.
Utskottet får nu, till besvarande af motionen, vördsamt anföra, att, alldenstund
af hvad ofvan blifvit anmärkt, ådagalägges, att i ministeriell väg
redan föregått underhandlingar, som föranledt Kongl. Danska Regeringen att
i ämnet afgifva Betänkande, hvaröfver Kongl. Majrt täckts infordra Dess och
Rikets Commerce-Coliegii underdåniga yttrande, samt de sålunda vidtagne
mått och steg lenina fulla skäl för den förmodan, att de nöjagtigt och ändamålsenligt
medverka till vinnande af den äskade rättelsen i uppbörds- oell
beräkningssättet af ifrågavarande tuilumgälder; fördenskull och sorn ärendet
redan erhållit den behandling, som åsyftas genom Herr Schartaus motion,
med de dervid gjorde tillägg af Herrar Morsing och Bagge j
anser Utskottet sig icke böra tillstyrka någon Rikets Högloflige Ständers
åtgärd, i anledning af hvad i ämnet blifvit framstäldt;
hvilket dock till Rikets Högloflige Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den 19 Maj 1840.
Reservation
af Herr Christierson; ”Efter granskning af de Utskottet tillhandakomne
handlingar, rörande Öresundska tullen, finnér med förvåning jag det vara
utredt ofcli bestyrkt, att denna tull pä mängfalldiga tractat-stridiga sätt uttages
af Svenska handeln i det oerhörda förhållande, att den stundom motsvarar
7§. af fartygets varuvärde i stället för rätteligen 1§, hvarvid orättfärdiga
4
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N.-o 3l.
reductioner af mått, mål och vigt, jemte andra beräkningar, begagnas samt
bårda extra afgifter godtyckligen påföras. Det måste hänföras till det otroliga,
att Danska embetsmännen vågat och kunnat lyckas på slika vägar och under
lång tid och till en sådan höjd utbilda ett ordentligt, alla transport-artiklar
omfattande system för uttvingande af pålagor, som helt och hållet både
kunde och borde vara främmande för Svenska handeln och sjöfarten. — Och
ehuru på enskildes besvär frågan redan är föremål för Hans Maj:ts Nådiga
uppmärksamhet och i ministeriel väg heror på utveckling, hade jag likväl trott,
att detta ärende, som i sig innebär så talrika och kännbare mångåriga förnärmelser
mot national-intresset, hvilka inga tractater förmått skydda, bordt
för sin vigt och allmännelighet upptagas af Sveriges nu församlade Ständer,
för att frambäras till Svenska thronen, med underdånig hemställan, i hela nationens
namn, att Hans Maj:t värdes fullfölja kraftiga förfoganden, hvarigenom
helgd återskaffas slutna men å Dannemarks sida brutna fördrag, restitution
af olagligen uppburne tullmedel vinnes samt allvarsamma mått och
steg vidtagas, att Danska Regeringen hädanefter åtnöjes med sin tillständiga
rätt efter tractater, som, ehuru innebärande en för sjöfarten onaturlig och servil
skatte-behandling, Sverige, af urgammal agtning för tro och lofven, aldrig
svikit. I följd häraf kan jag ej förena mig med Höglofl. Utskottet, som icke
velat omfatta denna åtgärd, utan i stället .dylik och all annan afsLyrkt.”
STOCKHOLM, eckstfinska doktryckeriet 1840.
sillin. Besu.- och Elon.- Utskottets Betänkande, N:o 32.
N:o 32.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Maj, kl. 12 mield.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, om ändring
i författningar ne, angående allmänna vägars underhållande
vintertiden.
Till allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning hafva
blifvit remitterade:
Från IJögvördige Preste-Ståndet.
Ett af Herr Prosten Sandberg ingifvet memorial, hvaruti han hemställt,
att 5 § af Kongl. Förordningen den i3 September 1790, såsom in-,
nehållande den obestämda föreskrift, atl Kronofogden vid de vanliga uppbörds-stämmorne
må, utan serskild vedergällning, plogpenningarne uppbära
och till ploglagen utdela, mätte ändras, så alt berörde stadgande icke må
lemna rum för sådan tolkning, att det står i Kronofogdens fria val, om
han vill åtaga sig detta besvär eller icke, samt att, sedan penuingarne äro
uppburne, utdela och redovisa dem, när och huru honom godt synes;
hvarföre motionären föreslagit, att stadgandet måtte gifvas följande lydelse:
”Den således för alla ploglagen uti hela socken eller häradet löpande
betalning, kommer afl sammanslås och elter hemmantalet fördelas på
alla dem, som, eller lag, uti väge-plöjnings-besväret böra deltaga; hvarefter
det åligger Kronofogden, vid ansvar såsom för tjenstefel, att vid de vanliga
uppbördsstämmorne den fastställda plogningsbetalningen, utan serskild
vedergällning, uppbära och i Maj månad vid socknestämma lill ploglagen
utdela samt deröfver bevis taga, hvilket före Juni månads utgång till
La nds höl di agen insändes.”
Frän Hedervärda Bonde-Ståndet,
Ett memorial , hvaruti Riksdags-fullmägligen Lars Larsson från
Elfsborgs Län andragit, att genom ofvannämnde Kongl, förordning är stadgadt,
att hvarje socken eller härad skall, för vintervägars vidmagthållande,
inrätta så kallade ploglag, hvilka hvar för sig hafva ett stycke väg att plöja
och skotta, samt vidare, genom Kongl. Brefvet den lo:deMaj i8i5, blif*
Bill. till R. St. Prof. 1810. 8 Sami. 11 Haft. t
2 Allm. Besa.- och Eicon.-LJIslottets Betänkande, N:o 5 2.
vit föreskrifvet, alt elen, som åsidosätter skyldighet att förrätta berörde
plöjning och skottning, skall böta 3 R:dr 16 sk.; men som sislberörde
Nådiga författning skall blifvit så tillämpad, alt, då en eller annan intressent
inom ploglaget åsidosatt sin skyldighet alt, eller inliafFadt snöfall, i
rätter tid och ordning öppna silt vägstycke, hafva, uppå instämning, alla
delegarne i ploglaget blifvit fällde att hvar för sig böta det stadgade vitet,
hvarigenom flere hundrade R:drs böter ådörnas och uttagas af oskyldige
medborgare; i anledning hvaraf motionären föreslagit Rikets Höglofl. Ständer
att. hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det ofvanberörde stadgande
för försummad snöplogning måtte vinna nödig ändring och rättelse
i så målto, ”att clet inde/dta ploglaget betraktas såsom en i fråga om botesansvaret,
hvilket, då ej hela ploglaget vållat försummelsen, endast tillämpas
på den eller dem, som sin skyldighet uragtlålit.”
Med Lars Larsson hafva sig förenat Riksdagsmännen Magnus Persson
från Wermlands Län, Olaus Eriksson, Hans Hansson, Johannes Johannesson
och Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, Johannes
Christoffersson från Kronobergs Län samt IJeter Persson och Peter Mårtensson
från Jönköpings Län; hvaremot Fredrik von Zweigbergk från
Skaraborgs Län erinrat, att ett sådant förhållande, som det, hvari motionären
begärt rättelse, efter lag och författningar icke eger rum.
Hvad sålunda blifvit framstäldt har Utskottet i öfvervägande tagit
och dervid funnit den af Herr Prosten Sandberg yrkade ändring af 5 §
i Kongl. Förordningen den i3 September 1790, icke vara behöflig, emedan
Utskottet anser berörde § innehålla tydlig föreskrift om Krono-fogdens
åliggande att uppbära och redovisa plogmedlen och icke gifva skälig
anledning till en sådan tolkning, som motionären velat förekomma,
hvarföre Utskottet får vördsamt hemställa,
att Herr Prosten Sandbergs motion icke må till någon Rikets
Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Det i Lars Larssons motion åberopade Kongl. Brefvet den 10 Maj
1815, hvilket blifvit till Kongl. Kammar-Collegium aflåtet, innehåller bland
annat, ”att då, uti Förordningen den i3 September 1790, någon påföljd
icke blifvit bestämd för dem, Som åsidosätta skyldigheten, alt vid infallande
snöfall förrätta plöjning och skottning, har Kongl. Maj.t uti berörde
politie-måi funnit skäligt förordna, det hvar och en, som emot berörde
Författning bryter, gör sig till 3 R:dr 16 sk. böter förfallen.” Då sålunda
uttryckligen är stadgadt, att ansvaret skall drabba endast den, som bry
-
Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 55.
3
ler, anser Utskollet den deröfver sökte förklaringen icke vara af behofvet
påkallad, och får således vördsamt hemställa,
att Lars Larssons motion icke eller må till någon vidare
åtgärd föranleda;
hvilket dock lill Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt öfverlemnas.
Stockholm den a3 Maj i8/jo.
N:o 33.
Ank. till Exp. Utsk. elen 26 Maj, kl. 12 midcl.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående föreskrifter
om sättet att mäla salt och spanmål.
Herr G. Moberg har, uti ett till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet,
och derifrån lill Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet remitleradt
memorial andragit, att mätningen af salt och spanmål, sådan den nu verkställes,
är förenad med åtskiilige olägenheter, så väl för köpare sorn säljare,
då det sätt, hvarpå målkärlet ifylles, betydligen inverkar på huruvida
målet varder ”ordentligt, svagt eller drygt"; till förekommande hvaraf motionären
föreslagit: ”att en större jerntratt, som rymmer 2 å 3 kappar, an’’bringas
öfver målkärlet på 3 å 4 tums distance derifrån och uppbäres af
”3:ne fotter, hvilka sprida sig så, alt de icke vidröra detsamma och att,
”uti berörde tratt insältes ett kors af jern, på det att den större eller
”mindre styrka, hvarmed säden af mätaren i öses, icke må verka på mål”kärlet,
och skall delsammas vidrörande af skofvein eller någon del af tratten,
”jemväl förekommas genom den förpslagna distancen och fötternes stora
”spridning;” varande dock slutligen af motionären förklaradt, det han frånträder
sitt sålunda framställda förslag, i händelse något annat kan uppfinnas,
hvarigenom det åsyftade ändamålet bättre står atl vinna.
Utskottet anser väl erfarenheten hafva visat, att, på sätt motionären
uppgifvit, ifrågavarande mätningar äro underkastade osäkerhet, genom
verkan af en häftigare eller lösare inskuffhing i målkärlet; men då det af
motionären föreslagna sätt för afhjelpande deraf otvifvelagligt skulle medföra,
bland andra olägenheter, en betydlig tidsutdrägt, som, synnerligast
vid större leveranser, kunde blifva ännu menligare för både köpare och
säljare, än den möjliga förlust, som någon af dem, genom osäkerhet af
mälnings-sättet, till äfventyrs får vidkännas; alltså och då Utskottet icke
4 /liim. Bese.- ovli Ekon.-Utslot tets Utlåtande A7.-o 34, Eetarik. N:o 35.
är i lillfiilie att uppgifva något ändamålsenligare mätnings-sätt, än det hittills
gagnade, hvilket finnes föreskrifvet i 7 § af Kongl. Förordningen den
29 Maj 1739» får Utskottet vördsamt hemställa,
alt Herr Mobergs motion må förfalla.
Stockholm den 21 Maj 1840.
N:o 34.
Alik. till Exp. Utsk. den 26 Maj, kl. 12 mield.
Ullätande, i anledning af väckt motion om skyldighet
för Säterier och Boställen att fortskaffa Kronobref.
Med fä stadt afseende å det onus , som åstadkommes genom kronobrefbäi
ingsskykligheien , synnerligast sådan den nu är fördelad, har Riksdagstid
I mägtigen Peter Persson från Jönköpings Län, tili ingifvet och till
detta Utskott remitteradt memorial, föreslagit, att Säterier och Boställen
jemväl må åläggas aLt uti herörde skyldighet deltaga; men som en sådan
förbindelse icke är förenlig med de fri- och lättigheter, Säterier och Boställen
enligt privilegier åtnjuta, anser Utskottet sig
icke kunna tillstyrka bifall till Peter Perssons ofvannämn<le
framställning;
hvilket dock till Rikets Högloll. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnas.
Slockholm den 21 Maj 1840.
N:o 35.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Maj, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om indragning
af Vexel-Controlleurs befattningar.
Uti ett fiån Vällofl. Borgare-Ståndet till detta Utskott remitteradt
memorial, har Herr C. F. IVcern yrkat, att Vexel-Controlleurs-befaltningarne,
såsom varande öfverflödige, måtte indragas, hvarom fråga redan blifvit
väckt vid flere föregående Riksdagar.
Utskottet, som anser sig böra upplysa, all Vexel-Controlleurs-befattningar
existera endast i Stockholm och Götheborg, samt att, genom Kongl.
Brefven den 24 Augusti 1824 och den iG Januari 1828, arfvoden blifvit
beviljade
Allm. Besp.- och Elon.-Utskottets Betänkande t N:o 35. 5
beviljade att af Statsmedlen utgå, för Vexel-controlleringen i Götheborg
med 800 R:dr, och för samma conlrollering i Stochholm med 1200 R:dr„
hvilket senare arfvode likvisst numera blifvit nedsatt till zjoo R:dr Banco,
finner nämnde befattningar vara öfverflödiga, då Handlandes och Mäklares
egna intresse och säkerhet bero af coursens rälta noterande, och
man således icke kan tvifla, att ju de deröfver hålla hand, hvartill kommer,
att, efter den stadga i myntvärdet, som vunnits genom 1835 års
realisation, coursförhållandet icke vidare kan blifva så skil jag ligt som förut,
samt att Mäklare i alla fall, om så skulle påfordras, äro pligtige alt för
hvarje postdag uppgifva totalbeloppet af de vexelslut, som ske; och får, på
sådan grund, Utskoltet vördsamt föreslå,
att Rikets Ilöglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Vexel-Controlleurs-befattningarne i Slockholm
och Götheborg må upphöra, och de derföre utgående arfvoden
indragas;
hvilket dock till Rikets Ilöglofl. Ständers egen pröfning vördsamt öfverlemnäs.
Stockholm den 21 Maj 18 fo.
STOCKHOLM,. Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 184o.
Allm, Bcsv. och JSkon-Utshottcts Utlåtande, N;o 36.
1
N:o 36.
Ank. lill Exp. Utsk. den 26 Maj, kl. 12 middagen.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om inskränkning af Nämndemäns
befrielse frän skjutsningsbesvär.
J^Fcd remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet liar Utskottet fått emottaga en af
lii ksdags-fu 11 mag t igen Magnus Persson från Wermlands Län väckt motion, hvaruti
anföres, att Nämndemännen inom Wäse Härad af nämnde Län, under de senare åren,
skola fritagit sig fran all skjutsningsskyldighet, utan afseende å de större eller mindre
hemman eller hemmansdelar, hvarföre de, såsom egare och brukare, äro ansvarige; och
då denna frihet så mycket mindre skall vara förenlig med billighet och rättvisa, som,
om den skulle anses såsom en tillökning i Nämndemännens lön, en sådan förmon borde
lika vidsträckt tillfalla alla Nämndens ledamöter, hvilket icke nu inträffar, då en
och annan af dem, i anseende till sin innehafvande mindre hemmansdel, icke har
skjutsskyldighet för mera än en häst, men det oagtadt delar med öfrige Nämnden lika
besvär och ansvar i tjensteväg, samt dertill kommer, att Nämndemän skulle kunna, utom.
redan innehafvande hemman, än ytterligare komma i besittning af fastighet, med
lika stor, om icke större skjutsningsskyldighet, hvilken fastighet då blefve under samma
frihet inbegripen, har Magnus Persson föreslagit den rättelse, såsom orden lyda t
”att Nämndeman, i och för tjenstens utöfning, utan afseende å dess innehafvande större
’’eller mindre hemmansbruk, frikännes från all skjutsskyldighet med en häst och med
”öfriga, hvartill hans innehafvande hemman är regleradt, träder i lika skyldighet med
”öfrige inom skjutslaget belägne hemmansåboer.’’
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att de föreskrifter, som i detta ämne
blifvit gifne, innefattas i en af Kongl. Kammar-Gollegium den 3 December 1821 utfärdad
kungörelse, som stadgar, att, under den ordinarie Härads-Nämnden förundte skjutsningsfriheten
icke får begripas reserv-hemmans och gästgifvaregårdars skjutsningsskyldighet,
utan att denna frihet endast eger rum vid utgörande af Håll- och Kronoskjuts,
i mon af den hemmansdel, Nämndemannen sjelf bebor och för hvilken han, såsom cgare,
värd eller åbo är skrifven, samt icke längre än för den tid, han tjensten bestrider,
från hvilket stadgande likväl blifvit gjorde undantag för vissa Län inora Ri
-
Eih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. la flåfut.
2
Allm. Besv och Ekon -Utskottets Utlåtandej N:o 36.
ket, deribland likväl icke för det Län, der motionären har sitt hemvist; hvarförutan
föreskriften i afseende på Nämndemännens reserv-sk jutsskyldighct blifvit t så måtto
rättad genom ett serskildt Nådigt Bref af den 3 April nyssnämnde år, att hemman,
som i öfrigt efter författningarne är skyldigt att utgöra reservskjuts, och hvilka, efter
sistberörde lid af Nämndemän komma att brukas och bebos, icke må under deras
tjenstetid en sådan skyldighet åläggas.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet öfverväga!, och som, till stod för förslaget
i den delen, alt ordinarie Härads-Nämnden skulle frikännas från "'all” skjuts
ningsskyIdigliet
med en häst, motionären icke förebringat några skäl, som kunna verka
för bifall till samma förslag; alltså får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att motionen derutinnan må lemnäs utan afseende.
Beträffande vidare motionärens yrkande, att Nämndemän måga åtnjuta skjutsfrihet
endast för en häst, men för det större hästantal, som svarar emot de hemman,
de innehafva, vidkännas vanlig skjutsningsskyldighet; så enär Kongl. Kammar-Collegii
omförmälde kungörelse bestämdt föreskrifver, att den ordinarie Härads-Nämnden för—
undte skjutsningsfribeten icke får begripas i vidsträcktare mon, '”än för den hemmansdel,
Nämndemannen sjelf beror och för hvilken han, såsom egare, värd eller åbo
är skrifven,” samt det af motionären, bland andra skäl, antydde förhållande, att nemligen
Nämndemän, som möjligen kunde sätta sig i besittning af egendom, jemte den
de förut innehade och bebodde, skulle kunna få skjutsfriheten utsträckt äfven till
den sålunda senast förvärfvade, icke lärer kunna inträffa, utan att derigenom uppenbarligen
lemnäs å sido föreskrifterna i åberopade gällande författningar ; hvilket i sådant fall
kan rättas genom påkallad beifran af vedei börande embetsmyndighet; fördenskull får Ut
skottet,
sorn funnit sig icke kunna tillstyrka någon ändring i hvad nu finnes föreskrifvet
om Nämndemäns skjutsningsfrihet, vördsamt hemställa,
att motionärens förslag äfven i denna senare del icke må till någon
Rikets Ilögloflige Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 Maj 18^0.
Allm, Besv. och Ekoit-Utskoltcts Utlåtande, Av o 37.
3
Nio 37.
Ank. till Exp. TJtsk. den 26 Maj, kl. 12 middagen,
Utlåtande, i anledning af väckt fråga otti utfärdande af nya Instructioner
f ör Länsstyrelserna och deras underlydande tjenstemän.
Herr Grefve Ankarsvärd, Carl Henric, har wti «n hos Högloft. Ridderskapet
och Adeln väckt motion, sorn till Utskottet blifvit remitterad, föreslagit, att, innan den
af Rikets Ständer begärda förnyade Instruction för Lan jshöfdinge-Embetena, Kronofogdar,
Häradsskrifvare och Länsmän komme att utarbetas, Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit frambära den önskan att få meddela Kongl. Majit deras åsigter i ämnet,
hvarigenom Rikets Ständer sattes i tillfälle att bedöma, i hvad nion communalangelägeriheterna
kunde i sammanhang med goromålen inon Länsstyrelsen anordnas.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet likaledes fått emottaga ett memorial
af Riksdagsfullmägtigen Petter Persson från Calmar Län, som, under yttrad
förmodan, att Kongl. Kammar-Collegium redan uppgjort förslag till nya Instructioner
för Läns-Styrelsen i allmänhet, hemställt att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes taga samma förslag under granskning,
samt omförmälde Instructioner sedermera låta utfärda.
Utskottet får till upplysning i ämnet vördsamt anföra, att förslag till sådan
Instruction, som i ofvan anmärkte motioner omfärtnäles, blifvit af Kongl. KammarCollegium
författadt, och att detta förslag, dateradt den 10 sistl. April, inkommit till
Kongl. Kammar-Expediti-onen den 2g i samma månad; vid hvilket förhållande och då
förslagen således för närvarande bero på Kongl. Majits Nådiga pröfning. Utskottet anser
den af Petter Persson föreslagne framställningen hvar ken vara behöflig eller lämplig,
derföre Utskottet vördsamt hemställer ,
att denna motion må lemnäs utan afseende.
Vidkommande derefter Herr Grefve Ankarsvärds förslag, alt Rikets Ständer
måtte beredas tillfälle att meddela Kongl. Majit deras åsigter, i afseende å de förväntade
nya Instructionerne för Landshöfdinge-Embetena och derunder lydande tjenstemän,
så enär desse Instructioner måste grunda sig på gällande lagar och författningar,
4
Allm. Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande> N:o 38.
och sålunda endast kunna tillhöra den verkställande magten att utfärda, anser Utskottet,
att å berörde hemställan icke må fästas afseende; hvadan Utskottet vördsamt
derå tillstyrker afslag.j
Stockholm den 20 Maj 1840.
N:o 38.
Ank. till Exp, Utsk. den 26 Maj, kl. 12 middagen,
Betänkande, i anledning af väckte motioner, angående ändringar uti
eller tillägg vid författningarne om lumpsamling.
I detta ämne hat- till Utskottets handläggning blifvit remitterade :
ilo. Ifrån Häglof. Padder skåpet och Adeln:
Ett af Herr von Posen, Georg, afgifvet memorial, hvaruti lian,efter framställning
af de olägenheter, som de orter få vidkännas, hvilka öfversvämrnas af Lumpsamlare,
uppgifvit såsom medel lill afhjelpande deraf, att insamlingen af lumpor borde
ske districtvis samt papperbruksidkare hålla derinom bosatte Commissionärer, som uppköpte
lumporne, hvilkas afhemtning till bruket derefter åläg bruksidkare!); att denna
ordning icke hindrade någon täflan emellan alla de pappersbruk, som önskade erhålla
lump från de district, der varan vore tillgänglig; äfvensom att de, hvilka egde lumpor
att afyttra, funno afsättnrngsställen utan att hemsökas af kringstrykande lumpsamlare,
hvilka, under skydd af deras lumpsamlare-pass, äro på landet så besvär lige, att med
skäl må önskas befrielse från dem; och har motionären såsom följd häraf föreslagit:
i;o att inga så kallade lumpsamlare-pass må utgifvas , vare sig af Konungens
Befallningshafvande , Magistraten eller af pappersbruks-idkare ; och 2:0 att lumpsamlingen
måtte ske af i orten boende, kände, välfräjdade personer endast så
vidsträckt att desse personer ej behöfde pass. Om desamma antoges af socknarne
sjelfve, som häst kunde bedöma deras frejd, och pappersbruks-idkaren för
öfrigt sjelf drog försorg om att inom vissa district erhålla commissionärer, hvilka
upphandlade för hans räkning lump,
sä att hvar och en visste hvarest lumporne kunde afyttras, och hvarefter bruks-idkaren
endast hade att ombesörja lumptranspoi ten från upphandlare!) till bruket. Harige
-
Allm. Bes. och Ekon.-Utskottets Betänkandej N:o 38.
5
nom kumle elen åsyftade ordningen vinnas, ocii, om någon ovana skulle i början försvåra
lumphandeln, trodde motionåren deri snart hafva en öfvergång och förändringen
bereda en önskad frigörelse från de oordningar, sorn man fåfängt jäfvadc och hvilka
voro en tryckande börda för de landsorter, i hvars granskap pappersbruk voro belägne.
Emot denna framställning, i hvad den afser förslaget att districtvis endast genom
derinom antagne ombud låta hopsamla lumpor, äfvensom att socknarne skulle åläggas
antaga lumpsamlare åt bruken, har Herr Bråkenhjelm anfört: 1:0 att all
tid
svårigheter, om ej omöjlighet, skulle uppkomma för andra pappersbrukän
dem, som voro belägne inom orten, att få de föreskrifne ombuden engagerande,
hvarförutan uti de provinser, inom hvilka flera Bruk befinnas, tillgångar på lumpor
snart blefve medtagen, då ett annat hade fördel att vara ensamt i sin ort; och
3:0 att socknarne ej kunna åläggas att besörja luropsamlingar eller sjelf ve antaga samlare
för det ena eller andra bruket, samt att bet villas mätte att, med sådane föreskrifter,
någon toge vara på dessa råämnen så Väl som nu sker, då desamma dageligen efterfrågas
i stugan. Vidare anmärker Herr Bråkenhjelm den af motionären uttalade
oviljan emot Bruksegarne, att annorlunda transportera lumporna, än genom egen åtgärd,
samt bestrider de uppgifne orsakerne, hvarföre en väl frejdad person, som sysselsätter
sig med lumpsamling, icke skulle vara berättigad att träda öfver lånegränsen, då han
i öfrigt intet annat ondt gjorde; och föreslår Herr Bråkenhjelm, till undanrödjande
af de anmärkte omständigheterne: att pappersbruksidkarne böra inom hvarje års slut
till Konungens Befallningshafvande i länet inlemna uppgift å de lumpsamlare hvaraf
han vill för kommande år sig begagna; att desse skola vara välfrejdade personer
af mankönet, hvilka icke, unJer livad förevändning sorn helst, få medhafva hustru
eller barn; att Bruksegare borde härtill företrädesvis antaga personer, hvilka till
annat arbete vore mindre tjenlige, såsom afskedade krigsmän m. fl.; att, sedan lumpsamlare
blifvit försedd med frajdebevis samt brukets antagningssedel, borde ban vara
berättigad erhålla förpassning af Konungens Befallningshafvande, till hvilken ort som
helst på högst 3:ne månader hvarje gång, då i passet kunde utsättas, jemte orten,
hvarpå det lyder, om och hvilka kramvaror, som till utbyte af lump finge medhafva*;
att förpassning endast af Konungens Befallningshafvande och ej af dertill uppdrag!,le
personer i landsorten finge meddelas; och att den lumpsamlare, som beträddes innehafva
andra handelsvaror, än som i förpassningen bestämdes, eller idkade annan rörelse, än
den för hvilken han vore utsänd, eller med betlande lage allmänheten till last, eller
annars Öfverträdde ordning och sedlighet, hvaröfver allt det ålåge Kronobetjeningcn
och By-åldermännen hålla noga liand, borde fråntagas förpassringen, samt Bruksegaren
icke tillåtas, att en sådan i sin tjenst vidare antaga.
6
Allm Bes- och Ekon.-Utskottets Betänkande. N:o 38.
Herr Edenhjelm, som förklarat sig fullkomligen dela motionärens åsigt om
skadliglieten deraf, att lumpsamlare stryka landet omkring, bar dock hemställt, om
det ej vöre billigt, att de lumpsamlare, som gjort sig kände för ett ärligt och anständigt
uppförande, för lifstiden blefve bibchållne vid rättigheten att idka sin näring.
3:o ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet'.
a~) En af Riksdags-Fullmägtigen Petter Gabrielsson från Kronobergs Län väckt
motion af innehåll: att ehuru, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse till CommerceGollegium
den 20 Januarii l8a4 och bemälde Collegii derpå grundade Kungörelse
den g:de Februarii samma år, Pappersbruks-Idkare äro berättigade att till lumpors insamlande
begagna, så väl egne hos dem skattskrifne arbetare, som ock annorstädes boende
personer, hvilka egde laga försvar och god frejd, likväl och som till denna insamling
för det mesta utsäoda6 unga och starkt arbetsföre personer, hvars arbetsförmåga
kunde vida nyttigare användas och hvilka genom detta kringvandrande lefnadssätt vänja
sig vid en förderflig syslolöshet och lättja, som sedan sällan eller aldrig kan afläggas,
och tillika uppenbart vore, att lumpsamlingen utan hinder borde kunna förrättas
af sådane personer, sorn af ålderdom eller andre orsaker saknade full arbetsförmåga,
fann motionären sig föranlåten föreslå den ändring eiler tillägg i förrberörde
stadgande: att ingen, som ej uppnått 5o års ålder, eller af annan orsak saknade full
arbetsförmåga, må tilldelas pass för insamling af lumpor.
N) Håkan Nilssons från Christianstads Län, med hvilken Nils Jeppsson från
Skåne sig förenat, memorial, hvaruti motionären, efter framställning af de 'bedröfliga
följder, lumpsamlares kringvandrande ä Jandsorterne medförde, föreslagit: att pappersbruksegares
rättighet att antaga och kringsända lumpsamlare må varda begränsad så,
att hvarje pappersbruk endast tillätes ega ett visst antal sådane, hvilket af Beredningsoch
Taxerings-Comiteerne årligen kunde bestämmas, hvarefter ifrågavarande personer,
likt andre lagstadde tjenstehjon, borde hos Bruksegaren skaltskrifvas; och skulle det
dessutom åligga Bruksegarne, att, för utbekommande af pass åt lumpsamlare, med bevis
från Häradsskrifvaren i orten, hos Konungens Befallningshafvande styrka, hvilka personer
i berörde ändamål blifvit vid bruket skattskrifne och för hvilka endast pass borde
meddelas.
e) Riksdagsfullmägtigen från Upsala Län Erie Marméns memorial, hvaruti,
efter beskrifning af de olägenheter, som tillskyndas allmogen genom lumpsamlares
kringstrykande i Jandsorterne, dervid ej sällan skall inträffat, att hela familjer, beslående
af man, hustru och barn åtföljas och hvilka genom betlande och andra ofog söka
sin bergning, motionären framställt det förslag, att, då sådane familjer anträffas, de
samma
genast måtte gripas och försändas till den ort, hvarifrån de uppgifva sig vara,
Allm, Besv. och Ekon.-Utskottets Betänkande, iV:o 38. 7
samt Pappersbruks-idkare förbjudas att årligen försända eller förpassa flere, än endast
en person för hvarje Län.
Hvad sålunda blifvit anfördt bär Utskottet i öfvervägande tagit, och vidkommande
först yrkandet om förbud för Konungens Befallningshafvande, Magistrater m. fl.
att utfärda så kallade lumpsamlare-pass, samt att i orten boende, kände, välfrejdade
personer ej borde i vidsträcktare måtto få utöfva lumpsamling, än att desse dertill ej
behöfde pass; så enär detta påbud skulle innefatta för pappersbruks-idkarne inskränkning
uti sättet att förskaffa sig nödige rudematerier för sin näring i strid med andra
fabriksidkares rättigheter i denna del, samt skäl icke förefinnas att behandla personer,
hvilka befatta sig med lumpsamling, annorlunda än andra medlemmar af arbetsklassen
och härtill kommer att Kongl. Kungörelsen den i8 Maj i8a4> orn hvars noggranna
iagttagande serskild Nådig befallning är meddelad i Kongl. Circulairet den 3o Februari
iBdo, iemnar Konungens Befallningshafvande tillräcklig myndighet att i allmänhet förekomma
personers olagliga kringvandringar, finner Utskottet någre andre föreskrifter, i
afseende på förpassnings meddelande för lumpsamlare, icke vara af behofvet påkallade
än att Rikets Ilögloflige Ständer behagade hos Kongl Majit framställa den underdåniga
önskan :
att i, 5 och 6 momenten i Kongl. Brefvet den 20 Januari 182.4,
samt Kongl. Commerce-Collegii, i anledning deraf, utfärdade Kungörelse
af den g derpåföljde Februari, måtte i Nåder sålunda förklaras,
att inga andra personer må till lumpsamling användas och af
Konungens Befallningshafvande med pass förses, än sådane, hvilka
äro hos Pappersbruks idkaren mantals- och skattskrifne och derstädes
ega sin bostad; att dertill företrädesvis böra användas personer,
hvilka till annat arbete äro mindre tjenlige, såsom afskedade krigsmän,
m. fl.; alt desse icke, under hvilken förevändning som helst,
få medhafva hustrur och barn; samt att passet för hvarje gång i-oke
må lyda å längre tid, än högst 3:ne månader, eller gälla för flere
än en enda person; äfvensom att 7 mom. måtte erhålla den förändrade
lydelse, att ”om lumpsamlare, som med pass är försedd, besvärar
allmänheten med tiggande, eller idkar handel eller annan rörelse,
än den, för hvilken han är utsänd, eller annars öfverträder
ordning och sedlighet, skall han anses hafva förverkat rättigheten
att vidare begagna sig af passet, och bör då, genom Kongl. Maj ts
Befallningshafvandes försorg, försändas till sin hemort, på husbondens
bekostnad, så vida han icke sjelf eger tillgångar att ersätta
kostnaden för sitt hemförskaffande”.
s
Allm. Besv.- och Ehon.-Utskotlcls Betänkande, -V.o 38
Beträffande dernäst raotionärernes framställning om skyldighet, dels för socknarne
sjelf ve att utse lumpsamlare för pappersbruken, och dels för pappersbruks-idkarnc att
inom vissa district hålla commissionärcr till upphandling af lumpor, äfvensom att blott
ett visst antal personer, hvilka af Berednings- och Taxerings-Comitésrne årligen borde
utses, härtill finge begagnas, så, och jemte det, i Utskottets tanka, hvarken socknarne,
eller Berednings- och Taxcrings-Coraitéerne kunna eller böra åläggas ett dylikt bestyr,
anser Utskottet, genom såväl de nu förcslagne ändringarne i Kongl. Brefvet den 20
Januari 1824, som hvad detta Nådiga Bref dessutom stadgar i afseende på ifrågavarande
ämne, så många controllör vara pappersbruks-idkarne ålagde, att någre ytterligare föreskrifter
om deras skyldighet att hålla commissionärer i socknarne eller iagttagande af andre,
i motionerne förekommande, yrkanden, icke torde numera vara behöfligej hvadan
Utskottet får hos Rikets Ilöglofi. Ständer vördsamt hemställa,
att hvad i dessa hänseenden blifvit framställdt måtte förfalla.
Stockholm den 2 5 Maj i84o.
STOCKHOLM, Elméms och Granbergs Tryckeri. 1840.
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.*o 3$.
i
N:o 39.
Ani. till Exp. Utsk. den 29 Maj, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta frågor om Näringsfriheten.
Uti detta ämne hafva till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet blifvit
remitterade följande memorial, nemligen:
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln:
r:o Af Herr Friherre Hugo Hamilton, hvilken föreslagit, att vederbörligt
Utskott mätte fullständigt utreda, huru med frågan om näringsfrihet,
såsom för hela landet af största vigt, sig tilldragit sedan rSog års Riksdag,
då densamma först väcktes; hvad Styrelsen hittills tillgjort för att bereda
ett derpå önskadt slut, samt att uppgifva de oeftergifliga grunder, hvarefter
denna liufvudsakligaste del af den ekonomiska lagstiftningen mäste en
gång bestämdt regleras; och har motionären tillika hemställt, det Rikets
Höglofl. Ständer, efter denna utredning, ville inför Kongl. Majrt, som eger
denna lagstiftning i sin magt, öppet uttala desse grunder och uttrycka den
underdåniga önskan, att ett snart slut mätte blifva på det hittills varande
i detta afseende mindre lyckliga tillståndet.
2:0 Herr Selfverberg, Diedric, som förenat sig med Herr Friherre
Hamilton derom, att en utvidgad näringsfrihet är af behofvet påkallad,
samt att de emot närvarande tids fordringar stridande Skråförfattningar
måtte upphäfvas, men derjemte yrkat, att, vid ordnandet af denna vigliga
samhällsangelägenheten och vid öfvergången från ett prohibitivt till ett liberalare
system för näringarne, varsamhet måtte iagttagas till förekommande
af sjelfsvåld, samt att icke en så stor mängd personer obetänksamt må
kasta sig in på desamma, att deras antal, öfversligande behofvet, kommer
att sakna afsättning för sina tillverkningar samt nödig utkomst, hvadan Herr
Sölfverberg föreslagit, såsom oeftergifliga vilkor dervid, 1:0 att hvar och
en, som anmäler sig till idkande af borgerlig näring, bör styrka sig ega erforderlig
skicklighet och insigt i yrket, och 2:0 att ingen före 24 eller 25
års ålder må kunna berättigas att för egen räkning idka borgerlig näring.
3:o Af Herr Oxehufvud, Göran Adolf, hvilken, efter en omfattande
öfversigt om närvarande tillståndet med handel, näringar och sjöfart, hemBih.
till R- St. Prof. 1840. 8 Sami. i3;de Häftet. 1
2
Allm. Beti).- och Ekon.-Ut skottets Betänkande, N.o 3g.
ställt:. Ko alt, lill befrämjande af den inhemska productionen, måtte
godkännas såsom hufvudsaklig grundsats: a} oinskränkt frihet att producera,
utan afseende på qvalitet, qvantitet, tid eller ort, hvilkas bestämmande
måtte åt den enskilda omtankan öfverlemnas; b) näringsfrihet eller
rättighet för en hvar alt, till ostörd täflan med hvarje annan individ eller
näringsklass, använda capilaler och skicklighet, utan inskränkning al skiåtvång;
c) afskaffandet af all export-tull, hvilken egentligen verkar såsom en
pra?mie, betald från Sverige till uppmuntran för andra länders produclion;
2:0 att alla förbud mot införsel af främmande varor måtte, så fort rättvisan
det tillåter, upphöra och alla tullafgifler derefter hufvudsakligen glända
sig på. stats-intrader;: och. 3:o att sjöfarlen, så val med afseende på landets
försvar, sorn national-rikedömens förökande, måtte uppmuntras, a} genom
undänrödjandet utaf alla, onödiga controller och förenkling af de nödvändiga-,
så för den utrikes, sorn inrikes sjöfarten ; b) genom tullfri införsel
af alla skeppsförnödenheter; c) genom en förändrad organisation af nuvarande
consulat-väsende, så att Svenska sjöfarten mätte vinna fördelar, svarande
mot de ofta betungande consulat-afgifterne, och slutligen dj) genom,
navigations- och skeppsbyggeri-skolors snara inrättande i de orter, der rörelsen
Jemnar bästa tillfälle till praclisk utöfning af dessa vetenskaper.
Med föranledande häraf har Herr Hjerta, Larss. under åberopande af
hans vid sista. Riksdag väckta motion om nödvändigheten att borttaga alla
sådane hinder från hvilka försvararne af prohibitiv-systemet i sladsmanna—
näringarna' kunde hemta någre antaglige skäl för sitt motstånd, anfört, att,
i sammanhang medi framställningen om behofvet af ett stadgadt system i
näringsfrihels-frågan,. borde föreslås några förändrade grunder för en blifvande
beskattning: för städerne, på så sätt, att alla invånarne och icke blott
Borgerskapet skulle dertill bidraga, äfvensom att stadgandet i allmänna lagen,
alt den,, som, vill vinna burskap, skall ställa borgen för 6 års kronoutskylder,
måtte undanrödjas..
Från Hedervärda Bonde-Ståndet::
4:o Af Nils Strindlund fr ån Wester-Norrlands Län, och
5:o Peter Jönsson från Jönköpings Län, med hvilka största delen af
Ståndet sig förenat.
Dessa motionärer hafva föreslagit en allmän frihet för handel,,
näringar och yrken, eller hvarje Svensk medborgares rätt att, utan några
i lörväg lagda hinder, idka hvarje ärligt näringsfång, utan att dertill
behöfva begära tillstånd eller uppvisa mäslarebref eller annat betyg öfver
genomgångne läroår eller inhemtad skicklighet och utan annan skyldighet,,
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.o 3 g.
3
i afseende på rättigheten tili näringens bediifvande, än att anmäla sig hos
vederbörlig aucloritet, för att för sin rörelse blifva i laglig ordning beskattad;
och ansågo molionäreme såsom följd häraf: 1:0 att all skillnad emel-,
Ian landtinanna- och sladsmanna-näringar inför lagen borde försvinna
saint att hvarje näringsidkare måtte ega rätt att nedsätta sig och utöfva sin
rörelse, hvarest lian behagar och för sig finnér bäst passande; 2:0 att hvarje
närings-idkare må få föryttra sine produeter öfver allt i Riket och till
hvem han behagar, vare sig i staden eller på landet, i parti eller i minut,
på torgen, i husen eller i öppna bodar; 3:o att då näringsfriheten, genom
en illa tillämpad beskattning, kan förvandlas i näringstvång, så borde såsom
grundsats antagas, att hvarje näringsidkare bör skatta i förhållande till
sin produclion,, men ej i förhållande lill den arbetsbesparing, han kan åstadkomma
genom fullkomligare inrättningar; och 4:o att a^a författningar,
sorn hindra en näringsidkare alt begagna så många arbetare, lian kan
eller vill sysselsätta, 'vare sig egna barn eller legohjon, och betaga honom
rättigheten att antaga dem i sin tjenst, när som helst och på så kort eller
lång tid, som de åsämjas, måtte upphäfvas.
öro Af Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län: att en fri handel
på landet med salt, kalk, stenkol, tjära, tran, beck, hampa, läder, hästskor,
sömm, spik, såpa, tobak, snus, kaffe och socken, m. m., måtte tillåtas,
samt en allmän och obegränsad näringsfrihet blifva förunnad hvarje medborgare,
mot förbindelse att utgöra den beskattning, sorn Rikets Ilöglofl.
Ständer kunde finna skäligt stadga.
Såsom inledning till bedömande af denna samhalls-angelägenhet, har
Utskottet, dels med afseende på densammas vigt, och dels på grund af
derom gjord framställning, ansett sig böra vördsamt meddela åtskilliga upplysningar
om näringsfrihets-frågans uppkomst och behandling.
Sedan Rikets Ständer, vid 1809 och 1810 årens Riksdag, sinsemellan
öfverenskommit om åtskillige förändringar och jemkningar uti deras innehafvande
privilegier, förmoner, rättigheter och friheter, samt deribland, ”att
idkande af all borgerlig näring, emot åtagande af deremot svarande borgerlig
lunga, måtte blifva en rättighet för alla medborgare-classer,” samt
uti skrifvelse den 2 April sistnämnde år i underdånighet gifvit Kongl,
Maj:t sådant tillkänna, behagade Kongl. Maj:t, genom kungörelse den 6 i
samma månad, till framdeles efterlefnad och iagttagande, i Nåder bifalla
och antaga desse af Rikets Ständer sålunda gjorde concessioner. Frågan
om allmän näringsfrihet har sålunda samtidigt med vårt nya statsskick blifwit
föremål för offentliga förhandlingar inom Riks-Slånden och i förening
4
Altm. Besv.- och Ekon.-Ut skot tets Betänkandet N.o 3g.
dermed för alla de speciella omvägar, som åtföljt ärenders behandlande af
Committerade, offentliga myndigheter oclv enskilda eorporationer.
Man tvistade ifrån början efter olika af ståndsförhållanden utvecklade
åsigter, om betydelsen af näringsfrihet och om dess pracliska inverkan på
stånds-privilegier, på medborgerlig rätt och på allmänna välmågans upphjelpande
eller förfall. Det Vällofl. Borgare-Ståndet har, tilläfventyrs icke
alldeles utan skäl, med ihärdighet, ehuru tid efter annan medgifna jemktiingar
uti den af förstone positivt yrkade ståndsrättigheten,. ställt sig försvarsvis
fram, att freda hvad sorn i dess tanka bordt anses för privilegier,
inverkande på dess bestånd i egenskap af Corpora tion, mot Hög l off. Ridder -  skapets och Adelns samt Hedervärda Bonde-Ståndets nästan enstämmiga
förmenande, att skråtvånget och inskränkningar i näringsfriheten borde upphäfvas.
I början uppträdde det Högvördiga Preste-Ståndet, såsom en förmedlande
kraft,, och afledde vid flere Riksdagar möjligheten att inom RiksStånden
vinna pluralitet å någondera sidan; striden om principen biet sålunda
alltjemt öppen och fördes utan ändamål, intill dess det Högvördiga
Ståndet under Riksdagen året i8ad förenade sig med de två andra, så att
ändtligen, och oagtadt Borgare-Ståndets motstridande beslut, till Kongl.
Majit i underdånighet ingafs en skrifvelse med förslag till serskiide stadgar,
i afseende på näringsfriheten i dess tre antagne hufvudafdelningar.
Utskottet anser det hvarken behöfligt eller lämpligt att afgifva en speciel
redovisning öfver de mångvexlande tilldragelserne, i afseende på näringsfrihetsfrågan,
enär derom finnes i tryckta handlingar fullständiga upplysningar.
Men till upplysning för en hufvudsaklig behandling återstår ieke dess
mindre, att ifrån dessa handlingar samla och här nedantill intaga åtskilliga
moment, hvilka utveckla, jemte betydelsen af sjelfva frågan, äfvenledes
möjligheten att deråt ändtligen bereda det slut, sorn, i Utskottets tanka*
under nuvarande förhållanden, lärer vara det enda lämpliga , det mest önskvärda
och det, hvarigenom tillika en förnyad strid inom Riks-Stånden kan
afledas.
Uti en vid 1812 års Riksdag afläten underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t, har Vällofl. Borgare-Ståndet, bland annat, sig utlåtit: ”att Skrå-ordningen
och Stånds-reglementena röra näringarne,. icke personerne, och äro
icke gifne såsom något privilegium för Ståndet, utan till rättelse för ailä,
som uti handel och näringar ingå- De äro reglementariska stadganden, hvilka
det beror af Kongl. Majrt ensamt förändra eller upphäfva; alt Ståndet
ansåg sig vid detta tillfälle icke böra underlåta att jemväl framföra den
lika underdåniga anhållan , att de nu- gällande reglementen och förlä Unia
-
'Ålim. Besv.- och Ekon.-Ut skottets Betänkande, N.o 3&
5
gar, rörande handel och näringar, måtte öfverses samt så jemkas och förändras,
som Kongl. Maj:t i Wäder finner behofvet fordra och en vunnen
tillförlitlig erfarenhet om den ena eller andra föreskriftens mer eller mindre
lämplighet föranleda; samt att personers fallenhet, skicklighet och flit,
mera än åldern, torde vara en riktig grund för bestämmande af lärotid,
och att mindre denna tidslängd, än lärlingens nyssnämnda egenskaper, äro
säker borgen för hans vunna framsteg i sitt yrke, så alt någon viss allmän
lärotid knappast vore användbar, eller skulle, utan tvång,, med näringarne
kunna hädanefter bibehållas.”
Sammansatta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet yttrade,
uti dess af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gillade Betänkande
af den 4 Juli 181 5: alt, ”enligt 89 §, Regeringsformen, bero numera
alla lagar och författningar, som röra Rikets allmänna hushållning,
på Kongl. Majrts Nådiga pröfning och beslut; och då alla frågor om handel
och näringar ofelbart höra till allmänna hushållningen , så är af Regeringsformen
den följd klar och tydlig, att Kongl. Majrt eger att alla sådane
mål, efter Nådigt godtfinnande, afgöra, och de kunna således icke till privilegier
hänföras. De stadganden om handtverkei ien, sorn ännu finnas uti
3 och 4 Capillen Bandelsbalken, ehuru de såsom ekonomiska otvifvelaktig!
böra ifrån allmänna lagar uteslutas, fordra likväl nu- Kongl. Majrts och
Rikets Ständers samfä lliga beslut för att upphäfvas, men icke i egenskap
af privilegii-fråga, utan såsom hörande till Rikets ännu gällande Ci~
vil-lag.”
Vid Riksdagen 1823 förklarade Kongl. Majit, i skrifvelse: att, ehuru
Kongl. Majrt funnit den för Rikets allmänna hushållning vigtiga, frågan om
en vidsträcktare frihet i utöfning af handel och handtverk, vara af ekonomisk
beskaffenhet och följaktligen beroende endast af Kongl. Majrts Nådiga
pröfning och afgörande, Kongl. Majrt likväl icke velat derom besluta, utan
efter föregången öfverläggning med Rikets Ständer, hvarföre ock Kongl,
Majrt, med tillämpning af Regeringsformens 89 §., i Nåder för godt funnit
till Rikets Ständer öfverlemna alt frågan om näringsfriheten, i likhet med
hvad angående lagfrågor är stadgadt, gemensamt med Kongl, Majrt afgöra;
och hade Kongl. Majrt, i förenämnde afseende, till Rikets Ständers pröfning
hänsk ju tit de af en* i Nåder tillförordnad Comité år 1816 författade
förslag till Handtverkeri- och Handels-Reglementen, samt till en förordning,
angående gerningsmäns antagande på landet'.
I anledning häraf yttrade Rikets Ständer, i underdånigt svar den 12
December i8a3r ”då detta ämnes behandling, i likhet med lagfrågor, ålagt
6
Allm. Best’.- och Ekon.-Ulskottets Betänkande^ Av o 3g.
Rikets Ständer föifindeisen att i detail utarbeta de stadganden, för hvilka
lnifvudgrunderna uu blifvit föreslagna, eikänna Riksens Ständer med tacksamhet
den ledning, sorn dervid erhållits af de utaf Eders Kongl. Maj,:t
Nådigst förordnade Committerades förslag, deraf ej allenast uppställningen, utan
ock i många fall åsigterna och de deraf härledda förskrifterna, blifvit begagnade
i de förslag till förordning om handtverkerien, lill författning
om gerningsmäns antagande på landet, och lill Handelsordning, som Riksens
Ständer nu i underdånighet få till Eders JCongl.Majlis visa och JNådiga piöfning
härjemte -öfverlemna.*’
Härförulan äflemnade Rikets Ständer den 16 December i8a3 en underdånig
skrifvelse, med anhållan: alt, med ändring af 6 Art. 5 §. af Kongl.
Maj:ts förnyade Hallordning den 2 April 1770, måtte, genom allmän författning,
i Nåder stadgas: att med alla fabriksgesäliers och arbetares antatagande,
afflyttning, förbindelser emot idkarne, motsvarande rättigheter och
ansvarigheter, derest de icke förse sig med laga försvar och sysselsättning,
skall, så vidt icke, genom serskilda contracl, hvilka i sådant fall lända till
efterrättelse, varder annorlunda aftaldt, förhållas efter tjenstéh jons-stadgan»
likväl med undantag, att de må städslas på halfår; att uppsägningstiden
å ömse sidor bestämmes lill 2.’ne månader före fJyttningsliden och att de
ej i t jens ten användas till annat arbete, än hvartill de blifvit antagne.
Välldfl. Borgare-Ståndet, sorn icke delat Med-Ståndens beslut, inlemnade
den 23 December 1823 dess serskilda underdåniga skrifvelse, jemte en fullständig
granskning utaf de serskilda förslagen till författningar i förevarande
frågor; och upptager samma skrifvelse, ibland annat, jemväl följande:
”så välgrundad t det är att söka undanrödja allt tvång på näringarne,
lika vigligt är det att en viss ordning iagttages uti dem, icke mindre
än i de mångfaldiga andra företag, vilkas framgång deraf beror. Della
ändamål, ämne för de reglementai iska föreskrifterna, hvilka af Kongl. Maj:ls
.Nådiga godtfinnande bero, har, under loppet af omkring etthundrade år,
genom den under namn af Skrå författning kända Kongl. Ordning för handtverkare
i riket af den 27 Juni 1720, som, genom 1734 års allmänna Handels-Ordning,
varit befordradt på ett sätt, som upphjelpt näringar och slöjder
utur deras, under några års frimästareskap, iråkade förfall, och beredt
deras idkare framgen bergning och trefnad. Mera bevis torde ej behöfvas
lör värdet af dessa så länge beståndande författningar och klokheten i deras
institutioner. Om, under tidens längd, några förändringar deri blifvit
behöfliga, hvilket, långt ifrån att af Borgare-Ståndet besLridas, är hvad detta
Stånd redan år 1812 hos Kongl. Maj:t underdånigst framställt, med anhållan,
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulsholtcts Betänkande, N.-o Jq.
7
aLl alla då gällande förf.ulningar oell reglementen, rörande handel oell näringar,
mätte öfverses samt så jemkas och förändras, som behof.vet kunde fordra
och en vunnen erfarenhet föranleda, så synas likväl de Hesta grunddragen
ännu vara antagliga och värda att bibehålla.
Ytterligare och i anledning af ofvannämnda hemställning aflemnade VälI
o 11. Borgare-Ståndet i underdånighet den 23 Januari 183o* serskilde, vid då
hållen Riksdag, utarbetade, förslag.lill Handels-och H irnitverksordningar samt
till författning, rörande de handtverk, sorn utan burskap få å landet idkas,
hvilka förslag i åtskilliga hufvudsukliga omständigheter äro skiljaktig©
från de af Rikets Ständer uppgjorde; och uttryckte Borgare-Ståndet dessutom
sin åsigt öfver förevarande, på Kongl. Mäj:t ännu lyckligtvis beroende,
vigtiga ämne, uti serskild underdånig skrifvelse af den 21 December 182g,
hvarutur nedan, upptagne moment blifva införde, nemi.: 'ditt en hvar vore
berättigad att, till siri förkofran, använda* förvärfvad arbetsförmåga och vunnen
skicklighet, med uteslutande äfven af det i äldre författningar föreskrifne
vilkor af bestämda läro- och gesäll-år,, blott den sökande, vid viss uppnådd
ålder, före inträdet i det borgerliga yrke, han valt och hvaruti han
ämnar sig bosätta, allägger antagligt och godkändt prof af sin kunskap och
skicklighet inför vederbörande myndighet. Så väl uti förevarande, sorn öfriga
vid denna Riksdag rörande de borgerliga näringarne förekomna ämnen, har
Borgare-Ståndet underlåtit att vända sig till de respeclive Med-Stånden,
emedan en beklaglig erfarenhet ådagalagt, att sådant, ulan någon för Borgare-Ståndet
gagnande påföljd, endast skola leda till en obehaglig strid.
För öfrigt anser Borgare-Ståndet frågan om den- såi kallade Näringsfriheten
numera icke utgöra föremål för Rikets Ständers gemensamma ofverläggningar,
sedan densamma blifvit 1 underdånighet öfverlemnad lill Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning och slutliga afgörande; och ehuru ytterligare åtgärder i detta
afseende åter vid innevarande Riksdag blifvit från tvänne Riks-Stånds sida
yrkade, har dock frågan härom, enligt Borgare-Ståndets underdåniga tanka,
förfallit.”
Sedan Näringsfrågan åter blifvit väckt vid sistförflutne Riksdag, afgåfvo
Rikets Ständer den 28 Mars 1835 en underdånig skrifvelse, deruti, efter
upptagande af hvad sorn sig tilldragit under 1823 års Riksdag, Rikets Ständer
anhålla, att de då i underdånighet öfverlemnade förslag till förordning
om handtverkerien, till författning om gerningsmäns antagande på landet,
och till Handelsordning måtte, efter föregången Nådig pröfning, och sedan
de rättelser och förändringar, som uti berörde förslag kunna anses nödiga,,
s
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N.-o 3g»
blifvit verkställda, varda, före nästa Riksdag, såsom allmän lag till efterrättelse
utfärdade.
Den 22 påföljande Maj anmälte Borgare-Ståndet, i underdånig skrifvelse,
sin, äfven denna gång fortsatta, reservation mot de öfrige tre Ståndens tillgöranden;
och finnas uti samma skrifvelse om Näringsfrihetsfrågan nedanstående
yttranden:
"Att Borgare-Ståndet är för sin del öfvertygadt derom, att vigtiga skäl
föranledt Eders Kongl. Maj:t att ännu icke hafva lemnat någon afgörande
åtgärd åt de sålunda Eders Majrts pröfning understälda alternativa förslag,
eller åt den för alla samhällsclasser högst vigliga näringsfrågan i sin helhet,
hvilken emedlertid, efter Borgare-Ståndets underdåniga förmenande, icke
längre kan lemnäs på den ståndpunkt af öfvergång, osäkerhet och vacklande,
hvarpå den för det närvarande sig befinner, utan att samhällets hela näringslif
derigenom lider;”
"Att Representanterne af nuvarande Borgare-Stånd anse sig af sakens
ovedersägligen stora vigt och commitlenlers uppdrag uppmanade att äfven
vid detta riksmöte utbedja sig Eder Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på
angelägenheten, att ordning, stadga och säkerhet snart må i de borgerliga
näringarne inträda i stället för den oreda och osäkerhet, som en längre lid
egt och ännu ega rum;”
”Att Borgare-Ståndet icke fordrar andra vilkor för rättigheten att i stad
blifva näringsidkare, än god frejd, erforderlig för hvarje medborgare, ämnad
alt verka och gagna i det allmänna, uppnådd viss ålder och dermed
vunnen stadga och erfarenhet att väl råda öfver sig och andra, samt prof
på egande skicklighet i det yrke, hvarå burskap sökes, såsom utgörande en
nödvändig garanti för eget fortfarande bestånd och allmänhetens belåtenhet,
denna skicklighet må vara vunnen, när, hvarest och på huru kort lid sorn
helst,endast den består vid ådagaläggandet af det prof, som Borgare-Ståndet i
sina underdåniga förslag ansett böra ega rum;”
”Att genom antagandet af de utaf Stånden aflemnade förslag skall ingen
medborgares naturliga rätt blifva förnärmad, men sansad frihet och allmän
säkerhet i näringsväg befordras och derigenom det onda afhjelpas, hvaröfver
Städernas Borgerskap nu allmänneligen klagar;’’
”Att Kongl. Maj:t värdes skänka Nådig uppmärksamhet åt ofta åberopade
af Borgare-Ståndet vid sistlidne Riksdag aflemnade förslag, så att frågan
om näringsfriheten i sin helhet samt den ovisshet och osäkerhet, hvaruti
-
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.-o 3g.
9
uti Städernes Borgerskap för det närvarande sig befinner, må erhålla ett
länge önskadt slut.’’
Genom skrifvelse den 19 Juni t835, har Kongl. Maj:t, jemte öfverlemnande
af de till näringsfrihets-frågan hörande handlingar, i Nåder anbefallt
Kongl. Commerce-Collegium att, efter pröfning al de förändringar
och jemkningar, som senare tiders erfarenhet och ombytta förhållanden
bunna påkalla, i det af serskild Comité' utarbetade och vid 1820 års Riksdag
till Rikets Ständers granskning öfverlemnade förslag till författningar,
rörande utöfning af handel och handtverk, afgifva underdånigt förslag till
(örnvade författningar i dessa ämnen, och dermed så tidigt inkomma, att
Kongl. Maj:t måtte blifva i tillfälle att, före slutet af år 1835, i nyssnämnde
af ekonomisk beskaffenhet varande frågor Nådigt beslut fatta.
Efter föregången anmälan, att det anbefallda gransknings-arbetet icke
kunde medhinnas inom löreskrifven tid, har Kongl. Commerce-Collegium i
stället, under April och Augusti månader 1836, i underdånighet till Kongl.
Maj:t ingifvit: 1:0 förslag till förnyad Förordning, angående rättighet att i
städerne och på landet åstadkomma slojde- och handtverks-arbeten samt
fabriks- och manufactur-varor; och 2:0 förslag till förnyadt Handels-reglemente,
hvilka förslag redan samma år blifvit från trycket utgifne.
Vid tillämpning af en dylik redogörelse i afseende på ämnets natur och
behandling, hemtar Utskottet motiver till följande slutsatser:
1:0 att näringsfrihetens tillämpning och reglementerandet derom icke
innefattar egenskap af Stånds-privilegium, samt att båda Statsmagterna blifvit
ense derom, att frågan om en vidsträcktare frihet i utöfning af handel
och handtverk, är af ekonomisk beskaffenhet, och följaktligen beroende endast
af Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och afgörande;
2:0 att samma fråga, så vidt den önskningsvis kunnat bero och framställas
af Rikets Ständer, redan vid Riksdagen 1823 blifvit slutligen behandlad
medelst Tre Stånds i grundlagsenlig ordning vidtagna beslut, samt Borgare-Ståndets
till Kongl. Maj:t i underdånighet aflåtna serskilda skrifvelser,
jemte i sammanhang dermed år i83o ingifne förslag till regletnentariska
stadganden i förevarande ämnen. 1 följd hvaraf, under loppet af sistlidne
Riksdag, de tre Stånden gemensamt och Borgare-Ståndet enskildt, ytterligare
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att näringsfrihets-frågan i sin
helhet måtte snart, medelst allmänt lagstadgande, blifva slutligen afgjord
; och
Bih. till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. i3:de Häftet. 2
10
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JS.o 3g.
3:o att under de många år, som förflutit, sedan striden begyntes om
näringsfrihetens bestämmande, åtskillige jemkningar i detailler skett, men
att icke dess mindre de egentliga principfrågorna ännu förblifvit oupplöste,
ogIi antagit, å hvardera af de tvistandes sida, den rigtning efter motsatta
opinioner, att någon vänlig förening icke kan tillvägabringas, och att förthy
allt debatterande inom representationens serskilda afdelningar för ett dylikt
ändamål måste bli onyttigt och föranleda snarare till ämnets inveekling,
än utredande; hvaraf åter tydligen följer, att en allmän önskan antyder,
såsom enda möjligheten att snart komma till reda i ett tillstånd af
oordning och förlägenhet, att Kongl. Maj:t täckes begagna sin afgörande rätt,
och sålunda, genom ett utfärdadt lagbud, afsluta striden och derigenom upplysa
alla vederbörande örn deras lagliga rättigheter eller reglementariska
förbindelser.
Utskottet hyser den oförgripliga förmening, att, om Regeringen hunnit
begagna tiden efter år i836, då Commerce-Collegii serskilda förslag i underdånighet
afgåfvos, för att, såvidt ske kunnat, afhjelpa nyssnämnde olägenheter,
samt för detta ändamål och med föranledande af, eller jemförelsen
emellan desse och de flere betänkanden och förslag, som Rikets Ständer,
Comiteer och Corporationer afgifvit, fatta och förkunna ett definitivt
beslut i förevarande serdeles vigtiga samhäils-angelägenhet; så skulle tvifvelsutan
näringsfrihets-frågan redan upphört att vara ett ämne för missförstånd
eller obelåtenhet inom Riks-Stånden, och följderna af en genom ändamålsenliga
ordnings-bestämmelser medgifven sjelfförsörjningsfrihet, hade
lika säkert redan burit en god skörd af lyckliggörande frugter samt såmedelst
öppnat utvägar att afleda, åtminstone någon del, af det armod, den
sysslolöshet och det sedeförderf, sora fortfarande mångenstädes sprider sin
förstörande inflytelse ibland nationens ringare classer, i stället alt ännu
saknas en i nära 3o år begärd och af behofvet högt påkallad näringsfrihet,
uppfattad, tillämpad och af lag ordnad, efter sund och helgjuten, men varsam,
national-ekonomisk grundsats, dervid tagits i sorgfällig beräkning allmän
och enskild rätt samt Corporationers anspråk på skydd mot förnärmelse;
och derifrån åter härledes, i Utskottets tanka, följden, att frågan
ånyo, genom flere motionärers genomgripande hemställande!!, återigen blifvit
dragen under Rikets Ständers skärskådande, hvarigenom, om en och annan
representant så för godt finner, striden ånyo kan begynna, utan att tilläfventyrs
medföra några nya eller bättre resultat, än de, sorn i dejta ämne
redan förslagsvis upphunnUs,.
TAllm. Bésv.- och Ekon.-Utsköttels Betänkande} N.o 3g. 11
Såsom ytterligare skäl för Utskottets fattade åsigt, att näringsfrihetsfrågan
icke åter rätteligen Lör framställas till tvisteämne, under dess mångartade,
mera än nog utvecklade former, för att möjligtvis ännu en gång, till
principer och reglementariska förhållanden, blifva ai Rikets Ständer handlagd,
måhända i olikartad syftning emot hvad förut skett, samt sedermera
åter indragen uti det långsamt förberedande kretslopp, som vanligtvis åtföljer
behandlingen communicationsvis med Collegier och Corporationer, får
Utskottet vördsamt anföra, att densamma, på sätt förut är nämndt, redan
blifvit öfverlemnad åt Kongl. Maj:ts egen Nådiga pröfning; att Kongl. Maj:t
vid denna Riksdag icke begärt något ytterligare utlåtande i ämnet, eiler
ens till Rikets Ständers granskning öfverlemnat de af Kongl. Commerce-Collegium
afgifna här förut åberopade författningsförslag, samt att hvarken
enskilde motionärers framställningar, eller serskildt deraf föranledt behof,
synes påkalla något åliggande från Rikets Ständers sida att lill öfvervägande
upptaga näringsfrågan ifrån samma eller andra och förändrade utgångspunkter,
än de, som Rikets Ständer och Vällofl. Borgare-Ståndet serskildt
år i83o förut tydligen utmärkt och antagit till rättelse vid flere till
Kongl. Majrt i underdånighet afgifne skrifvelse!- med dervid fogade re
glementariska
stadganden; och af dessa anledningar får Utskottet vördsamt
hemställa,
att de till Utskottet remitterade motioner icke höra föranleda till
annan åtgärd, än att Rikets Ständer mätte besluta en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, deruti Rikets Ständer i underdånighet tillkännagifva
den förmodan, aLt numera alla upplysningar vunnits, som
kunnat anses nödiga, i afseende på rättelser eller tillägg vid Rikets
Ständers förslag till lagstiftning om näringsfriheten med hvad dertill
hörer, samt att Kongl. Majrt följaktligen, i öfverensstämmelse
med så väl de tre Riks-Ståndens, som äfven Borgare-Ståndets serskildt,
tid efter annan, samt serdeles vid Riksdagen åren 1829 och
i83o i underdånighet aflåtne önskningar, täcktes i Nåder, ju förr
dess helldre, utfärda de allmänna författningar, som skola i förevarande
ämne till efterrättelse lända.
De af motionärerne i öfrigt framställde frågor, sorn icke kunba anses
inbegripne i det ämne, hvarom Utskottet nu yttrat sig, hafva dels blifvit
besvarade genom förut afgifna utlåtanden af detta eller annat Utskott, dels
skola serskilda hetänkanden derom af Utskottet meddelas.
Stockholm den aö Maj 1840.
12
I
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.o 3g.
Reservation
af Herr Christierson: ”Då Höglofl. Utskottet beslutat lill Kongl. Majlis
Nådiga definitiva afgörande öfverlemna näringsfrågan, med hänvisande
till, eller åberopande af, de utaf Riks-Stånden hvart i sin ordning, vid i823 och
i83o årens Riksdagar, till Kongl, Maj:t i underdånighet afgifne betänkanden,
skrifvelser och reservationer, jemförde med Commerce-Collegii nyare författnings-föi
slag, godkänner, på anförde skälen, jag visserligen denna utväg, såsom
den klokaste och ej meia upplifvande striden, hvilken i många år blifvit
fortsatt, icke utan bekymmer och förderflig osäkerhet för städernes vidare
bestånd, hvaremedlertid och så länge närings-stadgan b vilar, man, utan all
billig dagtingan, vill från Borgare-Ståndets concession år 1810 draga en detsammas
oafhängighet och välfärd förstörande slutsats, dels slående i strid med
städernes nödvändiga upprätthållande, som mot borgerlig rörelse kräfver borgerlig
tunga och dels upphäfvande all kraft och betydelse af 1 1/[ §. Regeringsformen
; — ty ”annat måste vara näringsfrihetens tillämpning och utsträckning
utöfver gammalj af alla Konungar besvuren gräns och annat reglementerantle
derom.” — I senare fallet beror frågan helt och hållet på Kongl. Maj:t,
roen att å landet i allmänhet eller den så kallade landsbygden utsprida och förordna
rättighet att bedrifva bandel, handtverk eller manufaeturer i vanlig eller
äldre bemärkelse och utöfver de för landtmannens eget behof nödige slöjderier,
ingriper i sjelfva hjertat af städernes naturliga förmoner, hvarutom städer
hvarken kunnat eller kunna uppkomma, tillvexa eller såsom Rikskroppens
verksammaste hufvuddel vidmagthållas. Emot Utskottets antagande således,
att näringsfrågan i sin omfattning och allmännare local-tillämpning beror
på 3:ne Stånds beslut och Konungens samtycke eller endast på detta
senare, reserverar jag Sveriges städers hittills åtnjutna och i Grundlagen
jemte flere ordonnantier förvarade fri- och rättigheter, under förmenande
derjemte, att enär 3:ne från Hedervärda Bonde-Ståndet remitterade motioner
af den mest genomgripande syftning, och om de biföllos, medförande
städernes totala undergång, dertill gifvit full anledning, samt då Kongl.
Maj:ts beslut i denna stora riks-angelägenhet ej ännu utgått, Höglofl. Utskottet
bordt bestämdt uttala det, så val i stats-ekonomiskt, som juridiskt
och moraliskt hänseende fordom och nu erkända behof, att skillnad göres
emellan stadsmanna- och landtmanna-näringar, samt emellan handtverkerier
'Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, N.-o 3g.
13
och fabriker, oell att alla näringar, utom landt-slöjden, böra under burskap i
stad såsom deras ur-hem eller emot skattebidrag och prestationer till stad
bedrifvas.
Denna min opinion vågar jag bifoga Rikets Ständers, enligt Utskottets
förslag, afgifvande underdåniga skrifvelse, och så länge nu gällande
Grundlag existerar och då, emot sann mening jemte Borgare-Ståndets efter
år 1812 gjorde åtskillige förklaringar, man icke får tyda 1810 års concession,
upprepar jag, att handel och näringar icke kunna rubbas från deras
ursprungliga naturliga läge eller lagbundna loeal-tillstånd, utan böra fortfarande
betraktas, i enlighet med Borgare-Ståndets år l83o till Kongl. Maj:t
ingifne underdåniga förslag, öfvertygad, alt, b vad serskildt angår det egentligen
reglementariska, Kongl. Maj:t äfven värdes fästa afseende å BorgareStåndets
med bästa sakkännedom redan gjorda och ej vederlagde hemställanden
och hvad vidare i denna del, med afseende å nu rådande tidsomständigheter,
kan vid denna Riksdag i underdånighet frambäras, helst hvad
öfrige 3:ne Riks-Stånden och Commerce-Collegium sökt göra gällande, sådant
ej låter i flere fall förlika sig med städernes billiga fordringar eller
näringarnes natur eller dessas idkares sjelfbestånd och oeftergifliga sjelfständighet,
utan finge landet i allmänhet derpå skörda en eftertänklig missbelåtenhet,
derest den så ifrigt önskade sjelfförsörjningsrätten,, hvilken man ej
tror kunna missbrukas och missleda, blefve obegränsad och gjordes oberoende
af skicklighet, erfarenhet och alla de förnuftiga band, national-intresset
nu mera fordrar och hädanefter sannolikt aldrig kan eftergifva”.
Häri hafva instämt Herrar Åbom, Gustafsson, Pousette, Akesson, Geström
och kV allander.
S€<©eriäPi<©iLjw,
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
18 40.
Allm- Betv. och Ekon. Utsk. Utlåtandej N.-o 4°-
I
N:o 40.
Ank. till Exp.
Utlåtande, i anledning af väckt motion om jörändrade anstalter
för vakthållningen vid Corrections-Inrättningen å Långholmen.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till detta Utskott remitteradt
memoriai, har Riksdags-fullmägtigen Jon Olsson från Gefleborgs Län föreslagit
Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Gar
des-regementena
hädanefter måge bestrida vakthållningen vid den å Långholmen
varande Corrections-inrättning och de indeldta Regementena derifrån
befrias.
Såsom anledning till detta förslag, har motionären åberopat det missnöje,
som skall blifvit yttradt deröfver, att den indeldta soldaten ryckes från
sitt hem och från odlingen af sitt torp för att bestrida den ifrågavarande
vakthållningen, underdel gardisten permitteras att kringvandra i landet; förmenande
motionären, att Gardes-regementenas styrka skall vara nog stor för
att deraf må kunna afsättas de 100 man, som för bestridande af vakten å
Långholmen erfordras, och att således, jemte befrielsen för de indeldte regementena,
kan beredas betydlig besparing af kostnad genom undvikande af de
ofta långväga marcherna, hvaremot besparingen af gaget för de permitterade
gardisterne förmodas endast komma Compagnie-cheferne till godo; och hafva
med motionären sig förenat Riksdagsmännen Hans Persson, Olof Persson
och Eric Persson från Gefleborgs Län, Nils Persson från Södermanland,
Nils Persson från Örebro Län, Jan Persson från Upsala, Didric Weström
från Stora Kopparbergs och Eric Jansson från Stockholms Län.
Enligt de upplysningar, Utskottet inhemtat, utgöra de här i Stockholm
förlagda 2:ne Gardes-regementén tillsammans 1,600 man, deri äro inbegripne
48 man spel, och genom Passevolans-contract med Compagnie-cheferne
den 9 Mars 1833, skalle af denna styrka 752 man få permitteras på 10 månader
af året, derunder gaget likväl för Kongl. Maj:ts och Kronans räkning
besparas. — För den vakthållning, som berörde regementen hittills bestridt,
erfordras minst 684 man utom spelet, hvilken styrka likväl under vissa årstider
ökas till 827 man. Den till 848 man, deraf 48 spel, beräknade stäuBih.
till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 14 Höft. 1
2
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N:o 40,
digt efFectiva styrkan, är således icke mer än motsvarig behof vet för den dagliga
tjenstgöringen, och för att fylla den brist, som uppkommer för sjuka,
beräknade till 140 man, samt recruter 90 man, som exerceras och deraf
hindras från vakthållning, mäste antalet af permitterade i mon deraf inskränkas
och anses således öfverhufvud utgöra endast omkring 550 man; men denna
styrka synes likväl tillräckligt stor, för att medgifva en ytterligare minskning
af 100 man, motsvarande behofvet för vakthållningen å Långholmen,
då i alla fall, vid jemn omgång, hvarje gardist kan lemnäs en ledighet af 2
ä 3 månader på året. — Som det med Compagni-cheferne afslutade Passevolance-contractet
om beklädnads- och utrednings-persedlars vidmagthållande
förutsätter en vidsträcktare permittering, följer väl deraf, att Compagni-cheferne
måste ersättas för de kostnader, den ökade tjenstgöringen i detta afseende
medförer; men då Statsverket äfven vid den indeldta truppens cornmendering
måste vidkännas sådan kostnad, och den minskade besparingen af gage under
permissionstiden icke kan leda till någon förlust, då aflöning för vakthållningen
måste utgå, ehvad denna bestrides af indeldt eller värfvad trupp, lärer
det vara uppenbart, att i begge dessa afseenden någon ökad utgift icke
kan föranledas genom vakthållningens bestridande af Gardes-regementena, på
sätt som är föreslaget, hvaremot den ganska betydliga marchekostnaden är
att anse såsom ren besparing och derjemte undvikes de mångahanda olägenheter
för landet, som med marcherne äro förenade, äfvensom det icke bör
förbises, att den indeldta soldatens aflägsnande från sin vanliga verksamhet leder
till ganska känbart mehn för både honom och hans rotehållare, då deremot
den värfvade soldaten under permissionstiden ofta är stadd i förlägenhet
för sysslosättning och bergning.
Till följd häraf anser sig Utskottet böra vördsamt tillstyrka:
att Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla, att, till besparing
af kostnad för Statsverket och för undvikande af de flera olägenheter,
sorn äro förenade med den indeldta armeens commendering,
Kongl. Maj:t täckes förordna, att den erforderliga vakthållningen
å Corrections-inrättningen vid Långholmen må bestridas af Gardes-infanteri-regementena,
med iagttagande, att, i den mon dessa
regementen derigenom få vidkännas en vidsträcktare tjenstgöring, än
som, uti det med Compagni-cheferne afslutade Passevolance-eontractet
är förutsatt, skälig ersättning för de sålunda ökade kostuaderne
åt Compagnie-cheferne beredes.
Stockholm den 1 Juni 1840.
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Uti ätande, ff.o 5
Reservationer.
Af Herr Friherre Krcemer: ”Då den Afdelning, som haft behandlingen af
detta ärende, afgifvit ett olika betänkande mot det, Utskottet nu här antagit,
får jag i korthet redovisa för de åsigter, som inom densamma gjort sig gällande.
Afdelningen upplyser nemligen, att den besparade aflöningen för permitteradt
manskap tillfaller Kongl. Maj:t och Kronan, men icke CompagniCheferna,
som motionären synes förmoda, samt att Gardes-regementena till
fot, för att kunna fullgöra den dagliga tjenstgöringen, måste, hvilket med
fullständiga handlingar blifvit styrkt, indraga i tjenstgöring större styrka, äu
passevolance-contractet emellan Kongl. Maj:t och Kronan och Compagni-Cheferne
medgifver, och har Afdelningen ansett, alt, då Gardes-regementena sålunda
redan äro fullt upptagne af den vaktgöring dem tillhörer, ifrågavarande
vakthållning bör fortfarande af indeldte Infanteri-Regementena turvis
bestridas, helst med dessa cominenderingar en för soldaten nyttig militärisk
undervisning är förenad. Dessa åsigter delar älven jag, och lår, då jag ej hatt
tillfälle deltaga i öfverläggningarne härom, som ytterligare skäl anföra, att jag
icke insei', hvarföre undantag med Långholms-commenderingen bör göras, då
indeldta armeen bestrider mångfaldiga andra sådana cominenderingar, såsom
vid Grisslehamn, Washolmen, Carlsten m. m., äfvensom att jag är öfvertygad
om, att en ganska dryg kostnad skulle tillskyndas staten 0111, CompagniCheferne
vid Gardes-regementena antingen skulle upphöra med passevoiancen
af truppens beklädnad, eller ock tillerkännas ersättning för förlusten genom
all permitterings upphörande och dermed åtföljande starkare slitning afmunderingarne
samt betydligt försvårad recrytering. Dessutom anser jag, på sätt
Utskottet afgjort ärendet, att Stats-Utskottet bordt derom börås, emedan beslutet
inverkar på Tredje Hufvud-Titeins anslag.”
Af Herr Friherre Raab: ”Den af Utskottet föreslagna inskränkningen af
den hittills vanliga permitteringen för manskapet vid Gardes-regementena
anser jag vara betänklig, dels derföre, att, då allmänt är kändt och erkändt,
att tjenstgöringen är så sträng, att man till och med trott sig deruti finna en
orsak lill den större sjuklighet och mortalitet, som visat sig inom garnizonstrupperne,
än inom hufvudstadens öfriga befolkning, torde manskapet vara
i behof af någon längre tids ledighet hvarje år, för att desto bättre uthärda
fatiguen den återstående delen deraf, dels derföre, att, om manskapet icke
skulle få begagna den nu mcdgifna peririissions-tiden, för att derunder förvärfva
sig något understöd, jemte det ringa gage, hvarför de tjena, förutser
jag, att recryteringen af välfrejdadt manskap skulle ansenligen försvåras.
4
Allm. Besv och Ekon. Utsk. Betänkande , N.-o 4.1.
Dea indeldta truppens comniendering till ifrågavarande tjenstgöring verkar
deremot fördelagtigt på dess tjenstbarhet genom den öfning oell undervisning,
som derunder blifver densamma meddelad, och är det af vigt att,
då vi äro i saknad af exercis-compagnier, ej upphäfva denna välbetänkta utväg
att i sin mon ersälla den.
Jag kan således icke instämma i det beslutade betänkandet, utan anser
mig för min del böra afstyrka bifall till motionen.”
Af Herr Stjernsvärd: ”Emot Utskottets Betänkande N:o 40, får jag, på
grund af följande, anmäla min reservation.
Oaktadt jag ej anser de ifrågavarande Gardes-regementena utgöra eller,
under dess nuvarande organisation, kunna utgöra den elite-trupp af Arméen,
som vore att önska, anser jag icke desto mindre deras innehafvande befattning
som garde vara utaf den art, att den ej bör förenas med ifrågavarande
fång-bevakning. Äfvenledes reserverar jag mig emot Utskottets beslut uti betraktande
deraf, att, som ej andra anslag for infanteriets Corporals-skolor linnas
att tillgå, utom de, sorn äro förenade med befattningen af fårigbevakningseorpser,
så skulle 4:e Militaire-Districtets regementen och corpser, genom
Gardes-regementenas öfvertagande af bevakningen vid Långholmen, gå miste
om den, med denna tjenstgöring förenade senare tidens så nyttiga och soldat-bildande
inrättning.”
N:o 41.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Junij kl. 4 e. m.
Betänkande, angående föreslagna vilkor och iagttagelser vid befordran
till embeten och tjenster, bestämmelser om Embetsmäns
rang och upphörande af fullmagters meddelande å titlar,
utan motsvarande tjenste-befattning.
Till Utskottets handläggning äro motioner öfverlemnade
från Ridderskapet och Adeln
af Herr Rosenqvist af Åkershult, som anfört, huruledes, efter 1809 års
regements-förändring, ett stort antal af Rikets embeten och tjenster skola, ser
-
Allm Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande, N.o 4'-
5
deles efter Riksdagarnts slut, blifvit anförtrodde åt personer, hvilka, om de icke
varit Riksdagsmän, aldrig kommit i fråga till de embeten, de erhållit, samt att
militär-personer skola blifvit gynnade med civila befattningar, serdeles inom
Tull- och Postverken, framför de embetsman, som inom samma Verk många
år tjenstgjort; och som icke allenast de sistnämnde embetsmännen skola
härigenom varit förnärmade, utan äfven befordringarne, på sättsom då skett,
i öfrigt skola verkat menligt på embets-förvaltningen, bar motionären föreslagit,
att Rikets Ständer behagade ingå till Kongl. Maj:t med framställning
om missförhållandet uti det nu i (lera år följda befordrings-systemet samt
tillika uttrycka den rättvisa anhållan, det värdes Kongl. Maj:t icke blott låta
detta system upphöra, så att Grundlagens ordalydelse, anda och mening må
varda enda regulatorn i allt, som angar utnämningar och befordringar tili
embeten och tjenster, utan äfven afskaffa det både till osäkerhet idb allmänna
göromålens oafbrutna gång oell jemväl till skada för enskilde personer nu
i senare tider införda bruket med embets- och tjenstemäns förordnande tills
vidare;
af Herr Hjerta Larsj som föreslagit: l:o att Rikets Ständer måtte hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att den rang, som guller för Hofvets
embetsmål! icke måtte sträcka sig utom Hofvet, och 2:o att Kongl. Majit
täcktes hädanefter icke utdela några Caracters-fullmagter, som lyda å annan
värdighet eller tjenst, än den, som innehafvaren bestrider;
Från Pr este-Ståndet
af Herr Prosten Ahlquist: att, som det för ingen skall vara okändt, huru,
under senare år, en mängd embeten af högre och lägre grader icke i lagenlig
ordning blifvit behörigen tillsatta, utan genom tillförordnande åt personer
uppdragna, något correctiv emot ett sådant tillsvidare-system måtte af Rikets
Ständer anordnas, så att dessa, emot all ordning stridande, ofta mångåriga
tillförordnanden må upphöra och de ordinarie embetena med ordinarie embetsman,
ju förr desto heldre och allt framgent, enligt lag och laga stadgar,
blifva försedda ;
Från Borgare-Ståndet
af Herr Ekholm, som förmenat, att bristen på duglige embetsman i administrationens
serskilda grenar borde räknas ibland de orsaker, som menligt
inverkat på de allmänna ärendenas behöriga gång, samt att denna brist vore
att härleda derifrån, att, vid befordringar till högre platser inom samhället,
Allm. Besv. och Ekon. Etsk, Betänkande j N.o 41-
icke alltid fäslats det afseende på förtjenst o.cli skicklighet, sora 28 §:n Regerings-Formeu
förutsätter, utan i samma nion, som oskickligheten undanträngt
förtjensten från de högre platserne, hafva utmärkande förmögenheter i lägre
tjenstegrader måst stå i skuggan eller blifvit förhatliga och förföljde. Talrika
exempel skola icke saknas, att personer anställas i tjenstgöring och erhålla förmanskap
öfver andra, oagtadt de icke ega den minsta förberedande kunskap
eller erfarenhet, hvarpå deras verksamhet kan stödjas, och hvilka således äfventyra
att antingen bero at de tjenstemän, för hvilka de äro ämnade att
tjena till rättesnöre, eller ock begå misstag och åstadkomma oreda. 1 afsigt att
åstadkomma någon förbättring härutinnan, har motionären föreslagit, att Rikets
Ständer, medelst underdånig Skrifvelse till Kongl. Maj:t, ville uttrycka och
anmäla landets temligen allmänt delade önskningar i följande afseenden:
T.o att, sedan, igenom flera serskildta författningar blifvit förordnadt, att
hvar och en, som söker inträde i något af Rikets Collegier eller åtskilliga andra
Embetsverk, bör förut hafva undergått examen i föreskrifne ämnen vid
något af Rikets Universitet, hädanefter, äfven vid besättande af högre civila
embeten och befattningar, såsom civila Stäts-Råds- Presidents- och Landshöfdinge-platser
m. fl., icke någon person må komma i åtanka, som icke presterat
de prof af skicklighet, hvilka för erhållande af underordnade beställningar
i samma embetsbana blifvit föreskrifne och hvars förtjenst icke blifvit
prof vad under tjenstgöring i lägre grader samt derunder jemväl ådagalagt
oförvitligt uppförande, så vida icke Kongl. Maj:t, af förekommande synnerliga
skäl, efter serskild ansökning derom, skulle finna för godt att härifrån
bevilja eftergift derföre, att den sökande ådagalagt skickligkel medelst utgifna
skrifter elier eljest, under bestridande af värf, som berott af allmänt förtroende;
hvilket tillstånd likväl borde hafva erhållits minst ett halft år förr,
än den sålunda benådade personen kunde komma i fråga vid omförmäld©
embetens besättande;
2:o att, enär 28 §. Regerings-Formen synes inskränka Kongl. Maj:ts rättighet
att förfoga om tjensters besättande elter deras egenskap, hvarmed ingen
annan skall kunna förstås, än hvad de af ålder innehaft, Kongl. Majit ville
återgifva åt de serskilde Embetsverken den rättighet, som i senare tider blifvit
dem betagen, att förordna om åtskilliga lägfe tjenstebefattningars fyllande,
helst det skall vara ostridigt, att desse bäst äro i tillfälle att bedöma de sökandes
skicklighet och förtjenst, samt Konungen är i alla fall förbehållet att
uti besvärs väg meddela de rättelser, som omsländigheterne någon gång kund©
påkalla; och slutligen
3:o att, som flere vigtiga och ansvarsfulla sysslors besättande medelst
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. B cl ankan dej N:0 4U
7
.Nådiga förordnanden tills vidare, icke skall kunnat undgå att medföra en vacklande
och osa nuna »hängande behandling af allmänna ärenden, Konungen icke
måtte förordna någon person till bestridande af en syssla på obestämd tid
utöfver ett halft år, hvarunder tillräcklig erfarenhet förmodas säkerligen kunna
inhemtas, huruvida samma person besitter alla nödiga egenskaper att till
Kongl. Maj:ts och Rikets sannskylldiga båtnad uppfylla sina vigtiga åligganden;
af Herr Bagge, som, med föranledande af Herr Ekholms ofvannämnde
motion, yttrat, ali han ansåg upphofvet till det klandrade befordringssättet
i de högre graderne, böra sökas uti den låga ståndpunkt, hvarpå den civila
tjenstemanna-personalen i allmänhet* i förhållande till den militära och hofvets,
blifvit satt, dertill Rikets Ständers njugghet emot den förstnämnda äfven
skall bidragit, hvarföre han föreslagit, att Rikets Ständer, med anslående
af erforderlige löner till de civile tjenstemännen, hvilkas antal bör inskränkas
till hvad, sorn för Statens administration är behöfligt, göra underdånig
anhållan, det Kongl. Maj:t i Nåder täckes genom författning bestämma den
värdighet, sorn bör åtfölja civila, militära och ecclesiastik» embeten och tjenster, i
förhållande till den vigt, som deras verksamhet bör hafva för Staten, och
hvarvid ådagalagd lärdom äfven syntes böra komma i beräkning, äfvensom
den Kongl. Hofvets icke tjenstgörande embetsman åtföljande värdighet syntes
böra begränsas inom Hofvets område, hvaröfver, det tillkommer Konungen att
enskildt förordna, och ej sträckas derutom till landsorten, samt att titlars
medelande måtte upphöra och hvarje em-bets- och tjensteman inträda i den
värdighet, som hans innehafvande befattning blifvit tillagd, så länge den af
honom innehafves, utan afseende derpå, att han förut innehaft någon
högre;
af Herr Petré> att Rikets Ständer måge hos Kongl. Maj:t anhålla, att sådane
personer, som å Hofstaten innehafva tjenster och embeten, vare sig i ett
eller annat afseende, icke måtte befordras i Statens tjenst, hvarken till civila
eller militära befattningar;
Från Bonde-Ståndet
af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, hvilken föreslagit, att, i anseende
till de flera olägenheter, som skola uppstått deraf, att lediga embeten icke
blifvit tillsatte med ordinarie embetsman, utan varit förvaltade efter förordnande
tills vidare, det må stadgas, att intet embete må blifva otillsatt och
förvaltas efter förordnande längre, än någon viss kort tid, t ex. ett halft år,
ifrån det Regeringen kommit lagligen i tillfälle att tillsätta det, nemligen ifrån
ledigheten i fråga om sådana tjenster, hvartill förslag icke upprättas., eller
8
Allm. Desv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N:o 41-
ifrån förslagets corn pietter ing, der sådant eger ruin, dels att, på det nit och skicklighet
inom embetsverken må uppmuntras, det må föreskrifvas, att ingen skall
kunna erhålla en civil befattning, hvartill han icke undergått vederbörlig examen
eller annars, genom längre och godkänd tjenstgöring vid samma administrations-gren,
visat sig ega skicklighet;
af Nils Jeppsson från Malmöhus Län, att, då bitti Is de bättre lönade
befattningarne vid Tull- och Postverken vanligtvis skola blifvit anförtrodde at
militärer, till förfång för de tjenstemän, som från yngre åren tjenstgjort inom
samma Verk, emot ringa löneförmoner, ett sådant befordringssätt ina ändras
sålunda, att ingen tjensteman inom de nämnde Verken må förbigås, då iian
med giltiga bevis styrkt sig ega skicklighet till den plats, han söker.
De olika framställningar, som hvardera af dessa motioner innehåller, kunna
sammanföras till följande serskilda förslag, hvaröfver Utskottet också serskildt
skall yttra sig, nemligen:
l:o om vilkor för befordran tili högre civila embeten, såsom civila StåtsRåds-,
Presidents- och Landshöfdinge-platser.
Dessa embeten tillsättas af Kongl. Maj:t utan förslag eller föregången
ansökning, och Kongl. Majjts så beskaffade omedelbara val af embetsmännen
förutsätter, att de ådagalagt sig ega de för tjensten erforderliga egenskaper, och
att desse äro af Kongl. Maj:t direct kände. Om det likväl, under tjenste-utöfningen,
skulle visa sig, att de icke motsvara, hvad af dem varit vänladt, eger
Kongl. Majit deremot, enligt 35 §. Regerings-förmen, att dem genast från sina
embeten skilja, så vida de icke innehafva domare-embeten.
För det grannlaga och med Rikets sannskyldiga nytta enliga handhafvandet
af dessa Kongl. Maj:ts prerogativ, äro Kongl. Maj:ts Rådgifvare lagligen
ansvarige, och detta är, hvad embetens tillsättande beträffar, den säkerhet
för Statsförvaltningens behöriga gång, som genom Grundlagen är stadgad.
och som utgör sjelfva grunden för det närvarande Statsskicket. Det tillkommer
icke detta Utskott att ingå i något yttrande om det verkligen inträffat,
hvad i motionerne är uppgifvet, att vid befordingar icke alltid varit
fä sta dt afseende å förtjenst och skicklighet, utan oskickligheten vid många
fall undanträngt förtjensten. — För undersökning derom och utkräfvaude
af ansvar derföre, är annan ordning i Grundlagen föreskrif ven, och den åberopade
säkerheten må icke anses förfelad, om också afvikelser egt ruin, så länge
rät
-
Allm. B civ. och Ekon. ZJlsk Betänkande N-0 41- 9
ge råi tulsen beror endast på anlitande af det skydd, som genom Grundlagen
är anvisadt. De nu föreslagne viikoren för befordran tili ifrågavarande
embeten äro deremot alldeles otillräckliga och skulle i mångå fall verka emot
sill ändamål. De för inträde vid Embetsverken föreskrifna kunskapsprof
innebära i och för sig sjelfva ingen säkerhet om embetsmanna-skickligbet.
De förutsätta endast en kunskapsgrad, den man i allmänhet anser nödvändig,
såsom vilkor för förvärfvande af embetsmanna-förmåga och dess utveckling.
Den skicklighet, som ådagalägges under utöfning af underordnade
em betsbefattningar, är icke alltid och kanske sällan förenad med de serskilda
anlag och den mera omfattande förmåga, som ovilkorligen erfordras för de
högre embetsbestyren eller egentliga Chefs-platser och hvilka oftare utbildas
under en annan art af verksamhet med mera tillfälle till mångsidig erfarenhet,
än den oafbrutna tjenstgöringen inom ett serskildt Embetsverk medgifver.
De, som besitta dessa egenskaper och denna förmåga, och för dem tillvunnit
sig Konungens och nationens förtroende, måste således anses mest behörige
att anlitas för Statsförvaltningen, utan afseende å hvad bana de förut beträdt,
och det himler derföre, som skulle uppställas genom en förut gifven bestämmelse,
i enlighet med hvad nu är föreslaget, kunde på det mest eftertänkliga
sätt verka menligt på denna förvaltning.
På dessa skäl anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att förslaget om vilkor för befordran till högre civila embeten icke
må föranleda till någon Rikets Högloft. Ständers åtgärd;
2:o att vid befordringar i allmänhet må iagttagas, att de, som längre
tid oförvitligen tjenstgjort inom ett embetsverk, måga, vid yppade ledigheter,
i sin tour komma i åtanka till befordran och icke af personer, som ej förut
beträdt samma bana, utestängas, på sätt som hittills skall skett, genom militärers
befordran till bättre lönade befattningar vid Tull- och Postverken.
Enahanda motioner hafva, hvad befordringar inom Postverket beträffar,
blifvit väckta vid sista Riksdagen, och Rikets Ständer hafva, i anledning deraf,
uti underdånig Skrifvelse, hos Kongl. Majit (N:o 92.), anmält, att Rikets
Ständer väl funnit, å ena sidan, att någon våda för det allmänna eller skälig
anledning till klagan öfver vederfaren orättvisa för Postverkets extra ordinarie
tjenstemän, icke kunde härledas derifrån, att sådane Stålens tjenare, hvilkas
verksamhets-förmåga väl icke upphört, men som, i anseende till sjuklighet
eller andra dylika orsaker, icke längre kunna fortfara med de militära
eller civila tjenstebefaltningar, de förut innehaft, varda, utan att förut hafva
vid Postverket tjenstgjort, till Postsysslor befordrade; men ock, å andra
Bih. till R. St. Prot. 184.0. 8 Sami 14 Haft. 1
10
Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Betänkande j N.o 41-
sidan, att, inom Postverket, liksom andia embetsverk, en längre tids nöjaktig
tjenstgöring är förtjent af uppmärksamhet och belöning; hvaraf Rikets
Ständer hemtat anledning att i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit, vid
återbesättande af lediga tjenster, inom och under Postverket, täcktes fästa
Nådigt afseende å långvarig, nitisk och pålitlig tjenstgöring vid samma Verk.
Hvad sålunda, serskildt om befordringar inom Post-Verket är vltradt,
finner Utskottet fullt tillämpligt i allmänhet vid frågor om befordringar inoro
de Verk, hvarå de nu väckta motionerne kunna anses hafva afseende,
och efter den underdåniga anmälan af Rikets Ständers åsigter i detta ämne,
som redan skett, torde en förnyad framställning derom synas så mycket mera
öfverflödig, som den icke kan anses föranledd af sedermera inträffade tilldragelser;
derföre Utskottet hemställer,
att motionerne i denna del må lemnäs utan afseende.;
3;o att Kongl. Majit icke må förordna någon person till bestridande af
någon syssla på obestämd tid utöfver \ år, utan, vid inträffande ledigheter,
ordinarie embetsman inom denna tid utnämnas.
Till Stats-förvaltningens fullordnade skick och det grannlaga handhafvandet
deraf hörer ovedersägligen i allmänhet, att, vid inträffande ledigheter,
ordinarie embetsman utnämnas utan annat uppehåll, än det, som är en följd
af den ordning, som för utnämningen är föreskrifven; men det gifves likväl
förhållanden, då undantag härifrån äro oundvikliga, och påkallade af vården
om Rikets sannskyldiga nylla. Ett sådant förhållande af mera vidsträckt
omfattning, som i synnerhet vid detta tillfälle icke bör förbises, är den förändrade
reglering af Embets-verken och deras personal, som, af Rikets Ständer
längesedan påyrkad, till en del är verkställd och än vidare lärer böra
fortgå, synnerligen i följd af den nya organisationen på Departementet’. Intilldess
den hunnit fulländas, är det nödvändigt, att de embeten, som komma
i fråga att-indragas, hållas ledige, så vida icke regleringen skall uppehållas
eller Staten belastas med fortfarande aflöning för embetsman, som icke
komma att användas. För öfrigt är det icke möjligt att förut beräkna hvarje
fall, då tillsättningen må fördröjas eller icke, och ännu mindre kan tiden
för dröjsmålet bestämmas, utan måste sådant bero på serskildt pröfning vid
hvarje inträffande ledighet och, äfven i detta afseende, säkerheten för det
grannlaga förfarandet hvila på Konungens Rådgifvares ansvarighet för sina
rådslag; derföre Utskottet hemställer,
att förslaget om bestämmande] af viss tid för återbesättande af lediga
sysslor ej för närvarande må leda till någon Rikets Ständers
åtgärd;
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkandej N:0 4t. , 11
4:o alt Kongl. Maj:t måtte återgifva åt de serskilda Embets-verken den
rättighet, som i senare tider blifvit dem betagen, att förordna om åtskillige
lägre tjenste-befattningars fyllande.
Så vidt af framställningen kan fattas, lärer detta förslag hafva afseende
på tjenstemän, som förut varit af Collegier eller andra Embetsmyndigheter
tillsätta, men nu mera af Kongl. Maj:t utnämnas, och något annat skäl till
förslaget är icke uppgifvet, än att embetsverken skola vara bäst i tillfälle att
bedöma de sökandes skicklighet och förtjenst. Detta tillfälle lemnäs äfven
nu icke obegagnad t, då till sådane tjenster alltid upprättas förslag af
de myndigheter, hvarunder de lyda, och som för öfrigt hvarken erfarenheten
lärer visat elier Utskottet kan förutse några ofördelaktiga verkningar af
den numera antagna ordningen för tjensternes tillsättande, utan man tvärtom
bör föreställa sig en ökad grannlagenhet uti den högre pröfning, som de
sökandes förtjenst och skicklighet är underkastad, samt en större enhet i åsig—
terne vid samtlige tjensternes tillsättande, kan Utskottet
icke tillstyrka bifall till detta förslag;
5:o att genom författning må bestämmas den värdighet, som bör åtfölja
embeten och tjenster, i förhållande till livarderas vigt och äfven med beräkning
af dervid förutsatt lärdom, samt att Hof- embetsmäns rang icke må
sträcka sig utom Hofvet.
Uti de bestämmelser om embetens värdighet, som den för närvarande
gällande Rangordningen innehåller, förete sig ostridigt mångfaldiga missförhållanden,
till följd af de förändringar i samhällsskicket, som inträdt under den
mångåriga liderymd, som förflutit, sedan denna författning utfärdades. En
och annan förändring deri bar också under senare tider egt rum, men ännu
saknas likväl i allmänhet en fullständigt ordnad öfverensstämmelse emellan
värdigheten och vigten af hvarje embete. Någon egentligen menlig verkan på
embets-förvaltningen kan väl icke härifrån härledas, då förhållandet såsom
befallande eller lydande är fullkomligt oberoende af Rang-ordningen och denna
äfven, vid fråga om befordringar, föga tages i beräkning, derföre det också
synes Utskottet, alt all lagstiftning i detta ämne, såsom i sig sjelf i vår tid
af föga vigt, är alt betrakta såsom umbärlig, helst det anseende, som med
hvarje embete bör vara förenadt, säkrast vinnes genom dess grannlaga och
värdiga handhafvande och svårligen torde kunna framkallas genom ett lagbud,
der dessa egenskaper saknas. Om lagstiftningen åter anses böra qvarstå, till
följd af den mångåriga häfden och de vanor, som derefter lämpat sig, anser
Utskottet likväl, att den måste stödjas på riktiga grunder, om den skall bibehålla
något anseende såsom lag. Från denna synpunkt torde det anses nödigt,
12
Allm, Pesv. och Ekon. ZJtsk. Betänkande, N.o 41,
att för fattningar ne i förevarande ämne öfverses och omarbetas, hvilket lämpligast
synes böra ske efter fulländandet af den för handen varande förändrade
regleringen af Styrelse-verken, och Utskottet tillstyrker således vördsamligen,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att, sedan
Statens embeten och tjern-ter blifvit ordnade, i öfverensstämmelse
med den reglering, som ansetts nödig, Kongl. Maj:t täckes genom
författning bestämma den hvarje embete och tjenst tillkommande
värdigheten, i förhållande till dess vigt inom statsförvaltningen, samt
att Kongl. Maj:t dervid täckes fästa serskildt afseende på det missförhållande,
som hittills egt rum i detta fall genom den högre rang,
som tillerkänts de i sig sjelf vida mindre magtpåliggande Hoftitlarne,
helst då dessa ej äro förenade med någon motsvarande tjenstgöring,
hvarföre Rikets Ständer för sin del i underdånighet anhålla, altantingen
ingen rang må utom Hofvet tillerkännas dessa titlar, eller ock
en vida lägre och emot deras verkliga vigt afpassad, än som hittills
varit fallet;
6:0 alt inga caracters-fullmagter må meddelas, som lyda å annan värdighet
eller tjenst, än den, som innehafvaren bestrider.
Genom sättet att utdela detta slags nåde-bevisningar, måste de anses hafva
i det närmaste förfelat det dermed åsyftade ändamålet att uppmuntra
embetsmanna-nitet och belöna förtjensten. Den flärdfria förtjensten finnér föga
deri någon belöning, hvaremot utmärkelserna utgöra en lockelse för fåfängan
och ytligheten, så mycket mera förderflig, i den nion den leder tillen yppighet
i lefnadssättet, som störer det ekonomiska sjelfbeståndet. Denna missrigtning
är alt anse såsom slutligen stadfästad genom den dryga beskattning,
som är förenad med caracters-fullmagter, dels vid deras emottagande, dels
sedermera genom årliga afgifter, hvaraf följden nödvändigt är, att den med
knappa löne-förmoner försedde obemedlade tjenstemannen måste antingen låta
påbörda sig kostnader, som hans vilkor icke medgifva, eller ock underkasta
sig att, endast för undvikande deraf, se sig i yttre värdighet eftersatt dem,
som i verklig förtjenst äro honom jemlika eller underlägsna. I anledning
häraf anser sig Utskottet böra vördsamt tillstyrka,
att Rikets Höglollige Ständer, med framställning af detta förhållande,
hos Kongl. Maj:t anmäla den underdåniga önskan, att fullmagter
å namn heder och värdighet, utan verklig tjenste-befattning icke
måga meddelas;
Ilo
Allm. Besv. och Ekon. Utsk• Betänkandej N-o 41'
7:o alt Hof-Embetsmän icke måga till några statens embeten befordras.
Några skäl för detta förslag äro icke af motionären uppgifne och Utskottet
har icke eiler kunnat igenfinna några sådane, utan synes det snarare,
som om förslaget strider emot 28 §. Regerings-Formen, som stadgar, att, vid
befordringar, endast skall hafvas afseende å förtjenst och skicklighet; och får
Utskoltet således tillstyrka,
att detta förslag lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Juni 1840.
STOCKHOLM, ecksteihska boktryckeriet 1840.
. .. *********
i. i '1 -i' .ti f'l - * ' • - •* -■ ■••''
o t a
Allm. Besv.- och Ekon.-Vtskottets Betänkande, N:o 42. 1
N:o 42.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Juni, kl. 4 «• Bl.
Betänkande, angående föreslagen förändring af Förfaitningarne
om grunderne för befordran till civile Embeten
och Tjenster.
.Genom motion hos Högloft Ridderskapet och Adeln, har Herr von
Moltzer påkallat uppmärksamhet å olägenheterne af de obestämda, under
olika styrelseformer utkomne, Författningar, sorn nu skola tjena lill ledning
vid behandling af civila befordringsmål och å behofvet af en Författning,
hvilken, med lika ordning och fullständighet, sorn det till närvarande
Statsskick mindre lämpliga Tjenste-Belänkandet af år 1756, innefattar
alla i detta afseende nödiga föreskrifter, hvarföre dr föreslaget, antingen
att grunderne för en Befordrings-lag uppgifvas och af Rikets Ständer pröfvas,
eller ock att Rikets Ständer förnya den underdåniga anmälan hos
Kongl. Maj:t, som vid iS3o års Riksdag blifvit i della ämne gjord.
I anledning af en motion, som i enahanda syftning varit vackt vid
Riksdagen åren 182g och i83o, har Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet,
genom Betänkande N:o 174, yttrat sig, att, ehuru Utskottet funnit
det ofvanomförmälde Tjenste-Betänkandets återställande till kraft och verkan
vara oförenligt med vår närvarande civilisation och samhällsordning,
hade Utskottet dock icke kunnat förbise behofvet af en Författning, som
med lika ordning och fullständighet omfattade alla till civile befordringsmål
nödige föreskrifter; under hvilken sjmpunkt och då tillika olägenhe.
terna af de obestämda, under skiljda styrelsesätt utkom-ne, förordningarne,
sorn nu skola tjena till ledning vid sådane frågors behandling, ansågos vara
allmänt kända och öfverklagade, Utskottet fann sig ega all anledning att
fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet på den framställda önskan
om dessa Förordningars genomseende och granskning; men företagandet af
ett sådant arbete under dåvarande Riksmöte ansåg dock Utskottet destomindre
leda lill ändamålet, som Styrelseverkens påbörjade nya organisation,
hvarefter sladgandena i den civila Befordrings-lagen, till vinnande af full
practisk användbarhet, borde lämpas, då ännu ej hunnit sin fullbordan;
©ch då härtill kom , att flere hit hörande frågor i anledning af detta sammanhang,
redan blifvit i Serskildta Utskottets vid 1828 års Riksdag afgifne
Sitt. till R. St. Prof. 1840. 8 Sami. 15 Haft.
2 Allm. Be sv.- och Ehon.-UIsléottets Betänkande, JV:o 42.
betänkande till Konungen öfverlemnade, ansåg Utskottet sig böra tillstyrka ,
det Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse anhålla, alt Kongl. Majit
ville, i sammanhang med Styrelse-verkens organisation, låta utarbeta en
fullständig Författning, rörande civila befordringar och dermed omedelbart
gemenskap egande fiågor.
Rikets Höglofl. Ständer, som godkänt detta yttrande, hafva, i enlighet
dermed, bos Kongl. Majit gjort underdånig framställning, genom
skrifvelse N:o 352, men någon Författning i ämnet bar likväl sedermera
icke blifvit utfärdad, förmodligen af den anledning, alt den förändrade
organisationen af Styrelse-verken ännu icke är fulländad. — I samma mon
organisationen fortgått, bar det, till följd af de förändrade förhållanden,
som derigenom inträdt, visat sig allt mera angeläget, att en derefter lämpad
Lag- om befordringar utfärdas, och denna angelägenhet har utan tvifvel
tagit åt sig än ytterligare vigt, genom den vid närvarande Riksdag af Konung
och Rikets Ständer antagna förändringen af Stats-Rådets organisation,
då den dervid förutsatta ansvarigheten för Statsförvaltningen synes ovilkorligen
påkalla närmare bestämmelser om den rätt, som tillkommer hvarje
förman, i afseende på valet af underlydande tjenstemän.
Utskottet, som för öfrigt helt och hållet instämmer uti hvad Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet vid Riksdagen åren 1829 och i83o
yttrat, anser sig, till följd häraf, böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
att, med åberopande af den förut gjorda underdåniga framställningen,
hos Kongl. Majit ytterligare i underdånighet anhålla,
att Kongl. Majit täckes låta utfärda en, efter närvarande
förhållanden lämpad, Lag om civila befordringar, hvilken
tydligen bestämmer den rätt, som förmän härvid tillkommer,
i afseende på dem underlydande tjenstemän, samt
antyder de grunder, hvarefter sökandes befordringsanspråk
böra bedömas.
Stockholm den 2 Juni 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 45. 3
N:o 43.
Ani. till Evp. Utsi. elen 3 Juni, 11. 4 e. ni.
Betänkande, angående föreslaget förbud för Tjenstemän
vid Embelsverken att på samma gång innehafva
mer än en tjenst med lön på Stat.
I detta ämne äro motioner väckte inom Ridderskapet och Adeln,
a C Her rar Palmcrantz och Reutersvärd, Pehr Adam, samt inom PresteSlåndet
af Herr Prosten Ahlquist, hvilka enstämmigt framställt, huruledes,
då flere tjensler i olika Embetsverk med lön på stat på en gång inneIiafvas,
olägenheter deraf uppslå, dels genom göromålens mindre granlaga
liandhafvande, då tjenstemannen icke skall medhinna alt åt hvarje serskild
befattning egna all den tid och uppmärksamhet, som erfordras, dels
genom hindret för inhemtandet af grundliga kunskaper och stadgad erfarenhet
i Embets-förvaltningen, då deri emellan flere, sins emellan fremmande
ämnen, delade sysslosältningen mäste verka, att skickligheten blifver
ytlig i allt, dels ock derigenom, att, då flere löner sålunda upptagas
af äldre tjenstemän, utsigterna till hefordran för de yngre är så aflägsen,
alt de måste anses sakna den för deras nit och verksamhet nödiga
uppmuntran och äro, under en mångårig lönlös tjenstgöring, underkastade
uppoffringar af enskilda tillgångar, som ofta verka till förstörelse af deras
ekonomiska bestånd, i anledning af hvilket allt det är föreslaget, att Rikets
llöglofl. Ständer måge till Kongl. Maj:t frambära den underdåniga önskan,
att ingen må hädanefter innehafva flere än en tjenst med lön af
Statsmedlen, dervid en af motionärerne likväl föreslagit det vilkor, att un
dantag
af denna allmänna föreskrift måtte af Kongl. Maj:t för serskilda fall
kunna, på skeende underdånig ansökning , medgifvas.
Utskottet, som fullkomligt delar motionärernes åsigter om angelägenheten
af den föreslagna förändringen, anser den icke kunna tillvägabringas
annorlunda, än genom en sådan regler ing af Embetsverken, att hvarje
tjenstebefattning gifver full sysselsättning åt sin innehafvare och deremot
är förenad med sådaue löne-förrnoner, att de motsvara nödtorftig bergning,
då orsaken till det öfverklagade förhållandet uppenbart igenfinnes
deri, att i många fall tjensleinännens antal är större, än som för göromålen
erfordras och löne-vilkoren deremot så ringa, aLl ingen kan finna sig
bergad, utan alt med flere befattningar förena flere löner. Denna angela
-
4 Allm. Be s v.- och Elon.-Utskottets .Betänkandey N:o 44.-
genhet liar också utgjort ett af de föremål, som Rikets Ständer hufvudsakligen
åsyftat med de, vid flere föregående Riksdagar, hos Kongl. Maj:t
gjorda underdåniga framställningar och förslag om Embetsverkens förändrade
organisation, oell då den ännu icke hunnit fulländas, torde häraf till
en betydlig del orsaken kunna bärledas, hvarföre det af motionären äskade
och för en ordnad och ändamålsenlig förvaltning högt påkallade förbudet
emot flere tjensters beklädande af en och samma person, ej blifvit utfärdadt,
såsom allmänt och ovilkorligt gällande, ehuru för några Embetsverk
serskilda föreskrifter äro i denna syftning meddeldte. Angelägenheten är
emedlertid af den vigt, att, i Utskottets tanka, den påkallar Rikets Höglofl.
Ständers ytterligare uppmärksamhet, och Utskottet anser sig derföre böra
tillstyrka ,.
att Rikets Höglofl. Ständer bos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, alt, i den mon, genom den förändrade organisationen,
den umbärliga tjenstemanna-personalen kunnat
indragas och- sålunda tillfälle beredas att med hvarje befattning
förena sådane löne-förmoner, som motsvara dess innehafvares
behof för bergning, det må påbjudas, alt inom Embetsverkeu
ingen må på en gång innehafva flere än en sådan
befattning med lön på siat.
Slockholm den a Juni 184o.
N:o 44.,
Ant. till Exj>. Utsi. den 3 Juni ,. 11. 4 «'• ne.
Betänkande, i anledning af vädel motion att förekomma
Tjenste-accord.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet bar Utskottet emoltagil en af Riksdags-fullmägtigen
Petter Mårtensson från Jönköpings Län väckt mott n,
att, sedan Kongl. Majit, för att förekomma tjenste-accorden bland LandtStateus
tjenstemän, täckts i Nåder anbefalla, att vid ansökningarne skota
fogas föibindelser af de sökande all hvarken utgifva eller vid sm afgång
fordra någon afgift i egenskap af så kalladt accord , af hvad namn det vara
må, sådana förbindelser hädanefter måga ulgifvas under Ed,förpäg
-
si lim. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, iSr ■'o 45.
telse; men som öfverträdelser itf de i fri) ga varande förbindelserna äro fwrenade
med embelsmanna-ansvar, så val för tjenslemannen sjelf’, som för
flen förman, af hvilken han lill tjernsten föreslås, såvida denne om öfverträdelsen
kan ega kännedom, och förbindelsen således har helgd af embets-
och l jenslemanna-eden, anser Utskottet den yrkade ytterligare bekräftelsen
icke vara nödig eller lämplig, hvarföre Utskottet hemställer,
att Petter Mårtenssons motion lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Juni iS/jo,
N:o 45.
I
Ant. till Exp, Utst. den S Juni, kl. 4 e. mv
ffctänlcande, angående föreslagen indragning af vice
Presidents-Embeten i Ilof-Rätterne och förändrad
benämning af Hof-Rätt er nes Ledamöter, samt om
ordningen för förslag till Ledamöter i Hof-Rätter
och Coltegier.
Genom motion inom Vällofl. Borgare-Ståndet, har Ilerr Bagge föreslagit
, dels att vice Presidenls-Em betena inom Hof-Rätterne måtte indragas,
dels alt, sorn det skall synas oformligt, att Ledamöter i en ÖfverRätt
hafva olika benämningar, då deras befattning är lika, hvilket förmodas
hafva föranled t Kongl. Majit alt, vid Kammar-Rättens och Kongl. Collegiernes
reorganisation, borttaga Assessors-benämningen , denna benämning
äfven för Hof-Rätterne måtte upphöra, hvaremot, på det skicklige sökande
till Råder i Rikets Öfver-RätEer och Coltegier må kunna sig. anmäla, samt
det icke ensamt bero af Presidenterne alt föreslå den, som någon af dem
finnér skicklig och förtjent, ifrågavarande Råds-Embelen icke borde utnämnas
i annan ordning, än efter af Öfver-Rätter och Col legiér upprättade underdåniga
förslag å Irenne sökande, i enlighet med hvad för Åssessors-Embeten är
stadgadt genom Tjenste-betänkandet, som blifvit faststäldt, genom Kongl.
Förordningen den 20 November 1756, och hvaröfver den förklaring borde
begäras, dels att den Öfver-Rätters och Collegiers Betjente förunnade rättighet,
att en af dem bör på förslag uppföras, icke är att förstå så, som
G Allm. Besv.- och Ekori.-UIskotlets Betänkande, IV:o 45.
skulle de vara berättigade att alllid intaga första rummet, hvilket i senare
lider skall blifvit tillämpadt, utan att bemälde Betjente böra tilldelas
det ruin på förslaget, sorn är öfverensstämmande med ådagalagd skicklighet
och förtjenst, i jemförelse med de tvänne sökande, hvilka i öfrigt komina
att derpå uppföras.
Sorn vice Presidenterne i Hof-Rätterne hufvudsakligen endast tillhörer
alt företräda Presidenternes ställen , vid tillfälle af deras frånvaro,
eller då de äro hindrade, och detta skall synas lämpligen kunna bestridas
af den för hvarje tillfälle närvarande äldste Hof-Rätts-Ledamoten, utan
rubbning af ärendenas jemna gång , kan Utskottet icke tveka, att ju deras
embeten äro umbärliga, hvilket också visat sig med Hof-Rälten öfver Skåne
och Blekinge, der någon vice President aldrig funnits; hvarföre Utskottet
tillstyrker, att Rikets Hög lufi. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
hemställa,
att vice Presidenls-embetena i IIof-Rätterne måga indragas
vid nu varande innehafvarnes afgång;
äfvensom Utskottet instämmer i motionärens åsigt, alt, då Hof-Rältens
samtlige Ledamöter hafva likartade embetsåliggande, det icke finnes någon
giltig anledning för den olika benämningen af Hof-Rätts-Råd och Assessorer
och den dem emellan varande skillnaden i värdighet; och lår Utskottet
således hemställa,
att Rikets Ilöglofl. Ständer bos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla om förändring deraf, så att benämningen af Assessorer
upphörer och samtlige Ledamöterne benämnas HofRätts-Råd
samt tillerkännas den dermed föi enade värdigheten.
Hvad åter beträffar den af motionären föreslagna ordningen för upprättande
af förslag till Ledamöter i Hof-Rätterne och Collegierne, får Utskottet
åberopa dess serskildt afgifne Utlåtande jN7:0 2 angående iagttagelser
vid befordrings-förslug i allmänhet.
Stockholm den 2 Juni 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande , IV:o 46.
N:o 46.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Juni, kl. 4 e. ra.
Betänkande, i anledning af vackt motion, att befordringar
till Embeten och 7jens ler icke måga hindra
Embetsverk ens förändrade organisation.
Genom elt från Vallon. Borgare-Ståndet remitteradt memorial, liar
Herr Bagge föreslagit, att, som det icke sällan erfares, att hinder för reformer
i Embelsverken möter derigenom, att embets- oell tjenstemän påyrka
att blifva bibehållne vid deras embeten oell tjenster, så beskaffade,
som de voro, då de dertill befordrades, det må genom allmän Författning
stadgas, att skeende befordringar icke måga hindra de förändringar i Erabetsverkens
organisation, som Konungen och Rikets Ständer kunna finna
vara forén lige med Rikets väl.
För det sålunda antydda ändamålet, har hittills, under det StyrelseVerkens
förändrade organisation varit förberedd eller fortgått, vanligen varit
iagttaget, att, vid inträffande ledigheter af embeten och tjenster, på
hvilka förändringen ansetts kunna veika, de icke blifvit tillsatta annorlunda,
än tills vidare, eller ock att i de derå utfärdade fullmagterne varit
förbehållet, att löne-vilkoren skulle lämpas, efter hvad vid den skeende
organisationen kunde bestämmas, och på sådant sätt synes det af motionären
befarade hindret för organisationens fortgång, äfven framdeles kunna
förebyggas; hvaremot det af motionären -föreslagna stadgandet skulle
vara stridande emot 36 § Regerings-Formen, så vidt det vore fråga om
embets- och tjenstemän, som icke annorlunda, än efter ransakning och
dom, kunna mot sin vilja från sina sysslor skiljas, och är öfverflödigt, med
afseende å dein, som uppräknas i 35 § Regerings-Formen, då desse kunna
entledigas, när Kongl. Maj:t pröfvar Rikets tjenst det fordra; hvarföre Utskottet
måste tillstyrka,
att förslaget lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Juni 184o.
hillin. Besv.- och Ekon.-Ut shot tels Betänkande. N:o 4 7.
N:o 47.
Ank. lill Exp. Utsk. den 3 Juni, kl. 4 e- m>
Betänkande, i anledning af väckt motion om iagttagelser
vid utnämningar till Riddare värdigheter^
Från Högloft. Ridderskapet och Adeln har Utskottet emot tagit en
motion af Herr Rosenqvist af Akershult, hvari framställes, huruledes Kongl.
Förordningen den a3- Februari 1748, angående de 3:ne förnämsta Riddare-ordnar,
föreskrit ver, alt dessa, dåde tilldelas enskilde Svenskar, icke
kunna förvärfvas annorledes, än för ådagalagde stora talanger, tapperhet,
långvarig och nyttig tjenst, snille och för Riket nyttige egenskaper, samt
att hvar och en„ sorn till .Riddare af Svärds- edler Nordstjerne-.Orden utnämnes,
skall gifva förteckning på sine gjorde tjenster, samt i hvilka ären-/
den han till Rikets tjenst är och varit brukad. Med tillämpning af dessa
stadganden skall det synas vara en afgjord sak, att inga andra än Rikets
synnerligen utmärkte embets- och tjenstemän kunna hugnas med någon
af berörde ordnar, men den nyare och nyaste tidens erfarenhet skall
dock visat, hurusom föga bekanta personer., till och med utom tjenstemanna-dassen,
blifvit decorerade, och då man efterfrågat deras ingifne
förteckningar på gjorde tjenster och i hvilka ärenden de till Rikets tjenst
och fromma äro och varit brukade, skola dessa varit svåra att igenfinna
— hvarföre, då det i åberopade Författningen antydde ändamålet med
de Irenne Riddare-ordnarne skulle förfelas och dessa blifva utan allt värde,
0111 de tilldelas andra personer, än sådane, på hvilka kan fullkomligt tilllämpas,
hvad sorn är stadgadt såsom vilkor för utmärkelsen, motionären
hemställt, att Rikets Ständer mätte hos Konungen framställa nödvändigheten
deraf, att, hvad uti Kongl. Förordningen den a3 Februari lyRS ,är
stadgadt, rörande grunderne och vilkoren för Riddare-ordnars tilldelande,
kunde i Nåder varda ordagrant iagttaget.
Som utdelandet af Riddare-vänligheter icke hörer till Regeringsärender,
hvarom i Grundlagen är stadgadt, och hvilka
sålunda äro underkastade constilulionella controller, anser
Utskottet motionärens framställning icke böra leda till någon
Rikets Ständers åtgärd, hvarföre Utskottet hemställer, att
motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 2 Juni 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet > 184®.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, JV.o 48.
1
N:o 48.
Ani. till Exp. Utsi. den 3 Juni, kl. 4 e- m.
Betänkande, om befordringsrätt för Läkare, som äro antagne för
sjukvården inom mindre samhällen på landet.
Med fästad uppmärksamhet å behofvet för vissa menigheter å landet att
förse sig med serskild Läkare, som af menigheterna aflönas, och den svårighet,
som harvid möler, då Läkaren för sådan tjenstgöring icke får beräkna
någon befordringsrätt, hafva Herr Prosten Ahlqvist inom Presle-Ståndet
samt Riksdagsfullmägtigen Petter Persson från Jönköpings Län inom Bonde-Ståndet,
genom serskilda motioner, föreslagit, att Rikets Höglofl. Ständer
hos Kongl. Majit i underdånighet begära utfärdande af den Stadga, att de
som blifva antagne till Läkare på landet för ett samhälle, som i folkmängd
motsvarar åtminstone de mindre städerne, ega att, för den lid, de
i sådan egenskap med skicklighet och drift tjenstgöra, vid befordringar till
andra Läkare-beställningar, beräkna och tillgodonjuta meriter; dervid tillika
torde böra bestämmas om Sundhets-Collegii rättighet att, före en sådan
Läkares antagande, yttra sig om hans competens, samt föreskrifvas om
Läkarens åliggande i afseende på vaccination, medico-legala besigtningar
m. m, inom sin commun och om hans skyldighet alt, lika med ProvincialLäkare,
subordinera under Sundhets-Collegium.
Det har redan temligen allmänt visat sig, att den på Statens bekostnad
ordnade Läkarevården ingalunda är för behofvet tillfyllestgörande,
utan enskilde Läkare för menigheter eller Inrättningar måst anställas på
dessas bekostnad; oell denna utväg skulle utan tvifvel ännu vidsträcktare
begagnas till fördel för den allmänna helsovården, om icke svårighet motte
genom Läkares obenägenhet alt åtaga sig sådana befattningar, då de icke
derföre få beräkna befordringsrätt vid ansökningar om andra Läkare-tjenster.
En sådan förmon synes också desto heldre böra dem förunnas, som deras
verksamhet och insigter ofta anlitas lika mycket, som vid förvaltningen af
Bill. till R. St. P/ot. 1840. 8 Sami.
2
'Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N.-o 49-
Läkare-tjenster, hvilka af Stalén bekostas, och deras befattningar dessutom
äro fullt jemnförliga med Sta ds-Lä kare-1 jens t er, för hvilka en sådan förmon
redan är medgifven; i anledning hvaraf Utskottet, med understödjande af
molionerne, får föreslå:
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att Läkare, som, efter enskilda aftal, anställas hos menigheter
eller för bruk, fabriker eller andra sådana inrättningar å
landet, för hvilka en större arbets-personal är upptagen, måga, i
mon af befattningens vidsträckthet och vigt, åtnjuta befordringsrätt,
med vilkor, att, innan en sådan Läkare anslälles, Sundhetskollegium
yttrar sig om hans competens, samt för öfrigt, att Läkaren,
i fråga om vaccination, medico-legala besigtningar, och
sjukvården, vid inträffande farsoter inom hans tjenstgöringsort, är,
lika med de på Stat anställde Läkarne, skyldig att ställa sig lill
efterrättelse vederbörande Embets-myndigheters föreskrifter.
Stockholm den 2 Juni 1840.
N:o 49.
Ank. till Exp. TJtsk. den 3 Juni, kl..4 e* •»»
Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud för Judar
att i sin tjenst städja Christna trosförvandter.
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet vackt, till detta Utskott remitterad,
motion, har Johannes Andersson från Calmar Län föreslagit, att det
ej måtte varda Judar vidare tillåtet att i sin tjenst städja Christna trosförvandter,
helst, som motionären uttryckt sig, Judarne, då de icke vilja
tjena Ghristne, icke eller borde vara berättigade att af Christne betjena*,.
Sedan, genom Kongl. Commerce-Collegii Reglemente af den 27 Maj
1782, för dem af Judiska nationen, som ville hit i Riket inflytta och sig
Ivar nedsätta, det blifvit föreskrifvet, att ”Ingen af de då i Riket varande
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.-o 49-
a
eller derefter inkommande Judar finge ega frihet att i dess tjenst antaga
och nyttja någon Svensk undersåte”; så hade, i anledning af förd klagan
öfver det tvång, hvari Judiska nationen inom landet blifvit försatt genom
berörde stadgande, Kongl. Majrt, genom Kongl, brefvet den 2 Maj 1792, i
Nåder förklarat, att här i Riket varande Judar finge i deras tjenst antaga
sådane personer af Svenska nationen, som dertill funne sig hågade, och
som för dem lill handelsbokhållare, ammor och tjenstepigor nödvändigt
erfordrades; med vilkor likväl, att Judiska lmsbönderne, vid förlust af
denna förmon, ej finge lägga något hinder i vägen för en sådan deras
Svenska betjening, att å de Christmas Sön- och Ilelgedagar ordentligen för
rätta
och utöfva sin Gudstjenst; hvarefter, genom Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning den 3o Juni i838, öfver hvars tillämpning i vissa fall Kongl.
Maj:t låtit den 21 nästderpåföljde Sept. utfärda Nådig Kungörelse, Mosaiske
trosbekännare, födde i Sverige eller som, utrikes ifrån inkomne och
i Riket bosatte, blifvit eller blifva af Kongl. Majrt till Svenske undersåtare
upptagne, äro ställde i lika rättsförhållanden med öfrige Svenske undersåter,
utan andra inskränkningar, än Sveriges Grundlagar för utrikes födde
män eller främmande trosbekännare bestämma, eller i högstberörde Nådiga
Förordning serskildt stadgades.
Då nu den, på sätt förenämndt är, Mosaiske trosbekännare här inom
landet medgifna rättighet att begagna till tjenstefolk de Svenska Christna
undersåler, som dertill finna sig hugade, och som de för sin tjenst behöfva,
synes Utskottet vara grundad på billighet och rättvisa, samt hvarken
utöfvandet af en sådan rättighet, så vidt Utskottet har sig bekant, inverkat
menligt på de personer af Christna Läran, som hos Mosaiske trosbekännare
innehaft tjenst, eller det bör befaras, att desse senare söka draga
sådane deras tjenstehjon från den rätta Evangeliska Läram, helst ansvar för
ett dylikt brott redan finnes stadgadt, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan vidare afseende.
Stockholm den 2 Juni 1840.
4
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, N.o So.
N:o 50.
Ank. till Exp. Utsk. den 3 Juni, kl. \ e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om upphäfvande af
Kongl. General-Tullstyrelsens Circulär den i o Februari i838,
och dervid gjordt tillägg af den 3o Juli samma år, rörande
controll vid aflastning från Norr- och Westerbottens Län
af lax och smör.
Uli ett från Hedervärda Bonde-Ståndet] remilleradt memorial, hafva
Riksdagsmännen Joli. Jacob Rutberg och J. Lindberg från Norrbottens Län
samt Anders Normark och Olof Olofsson från Westerbottens Län yrkat
upphäfvande af Kongl. General-Tullstyrelsens på Kongl. Maj:ls Nådiga Skrifvelse
grundade circulär den io Februari i838, med ett dervid gjordt tillägg
af den 3o Juli samma år, hvarigenom blifvit stadgadt: att, vid afsändning
från hamn i Norr- och Westerbottens Län sjöledes till annan
inrikes ort af varu-artiklarne saltad lax och smör, dessa varor skola vara
underkastade förpassning, i enlighet med förpassnings-stadgans t §., vid
äfventyr, att de i annat fall vid framkomsten beläggas med tull, såsom om
de från Finland inkommit, och att, för berörde förpassnings erhållande,
de vilkor skola ega rum, antingen alt varan förut bevisligen förtullats,
hvilket i sådant fall af vederbörande, i afgående förpassnings-journalen,
till rättelse vid revisionen, antecknas, eller ock, att afsändare!) till Tullkammaren
eller Inspectoren i laslnings-orlen aflemnar inhemska producenters
under edlig förpligtelse utgifna bevis, som vid nämnde journal skola till
verification biläggas; att ifrågavarande varor utgöra afkastningen af de egendomar,
de innehafva, å hvilka bevis Kronofogde eller Länsman i orten,
eller församlingens Kyrkoherde bör hafva intygat, att bevisens ulgifvare
innehafva de uppgifne egendomarne och att de i samma bevis upptagne
varu-qvantiteter kunna anses vara der producerade; dock att nämnde varuartiklar
må kunna från hamnar i förenämnde 2:ne Län lill andra inrikes
orter förpassas, äfven mot det att afsändare!) lill Tullkammaren eller Inspectoren
i lastnings-orlen aflemnar såsom verification vid förpassnings-journalen,
sitt under edlig förpligtelse utgifna och af vederbörande Kronofogde,
Länsman eller Kyrkoherde lill sannfärdigheten bestyrkta skriftliga intyg;
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlels Belänkandej N.-o So■
5
att varor, sorn skola afsändas, äro af Svensk production; och hafva molionärerne,
såsom skäl för deras yrkande, hufvudsakligen andragit: alt berörde
författning innebär ett betungande hinder för den inrikes rörelsen, utan
att någon nytta, som uppväger de många svårigheter och prejerier, hvilka
köpmannen och producenten derigenom underkastas; att det är allmogen,
sorn sjelf medför sina varor och utbjuder dem till städernes handlande,
i följd hvaraf det för de senare blifver svårt att fullgöra , hvad ifrågavarande
författning stadgar, och att flere olägenheter drabba allmogen, i anseende
lill de kostnader, en oflast lång resa, för att uppsöka Kronofogden
eller Länsmannen, ovilkorligen måste medföra; att varu-afsändningen från
de norra orterne till kust-städerne sker i smärre partier flera gånger om
året, hvilket förhållande gör författningen ännu mera betungande för de
fattige Nori landsboerne, samt att det alltid skall blifva ett fruktlöst bemödande
att förekomma Finska varors olofliga införsel i Riket, och alt ändamålet
med författningen således i alla fall förfelas.
Hvad sålunda förekommit, har Utskottet i öfvervägande tagit, och som
ifrågavarande General-Tullstyrelsens Circulär innefattar föreskrifter, hvilka
otvifvelaktigt medföra betydliga olägenheter och kostnader för de norra provinsernes
landtmanna-handel, utan att på delta sätt troligen kunna förekomma
oloflig införsel af Finska varor på en så lång kust-sträcka, och då
dessutom svårigheten att fullgöra författningen eller att med producentens
under edlig förpligtelse ulgifna bevis styrka, alt en ofta i mindre partier
inköpt vara är af inhemsk afkastning, måste fö:anleda lill författningens
öfvelliädande; så anser Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer alt i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:t täcktes i Nåder låta ifrågavarande General-Tullstyrelsens
Circulär, såsom ledande till hinder i landtmannahandeln,
utan att motsvara sitt åsyftade ändamål, undergå en af behofvet
påkallad förändring.
jillm,, Besv,- och Ekorti-Utskollets Betänkande^ N;o 51.
Ttio 5L
Ant. tili Exp. Utsi. ders 3 Juni, kl. 4 e.-m.
'Betänkande, i anledning af vackt motion om uppkörande af
eller rättelse i den afgift, som erlägges till Commendanten å
Elfsborgs fästning af alla till < och från Götheborg kommande
fartyg.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet bär Vällöfl. Borgareståndet
remitterat ett utaf Pierr G. Moberg afgifvet memorial, så lydande:
”Bland de mångfalkliga bördor, som Svenska Skeppsrederi-rörelsen i senare
tider blifvit underkastad, har min uppmärksamhet fästat sig serskildt
vid en dylik, förmedelst dess i ögonen fallande obehörighet, och detta är
den afgift af En skilling Banco per läst, som Commendanten å Elfsborgs
fästning vid inloppet till Götheborg finner för godt uppbära af alla både
in- och utgående fartyg. Vid efterfrågan, om med hvad auctorisation en
sådan douceur affordras, har jag inhemtat, alt Majoren Krook den 27 Juni
1817 erhöll Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd att af en del Handlande i Götheborg
samt Gefle, som sådant för dem tillhörande fartyg serskildt medgifvit,
äfvensom för utländske fartyg, få uppbära ifrågavarande afgift! men
med hvad rättighet densamma numera belastar alla öfrige Svenska oell Norr*
ska fartyg, har jag ej kunnat erfara. Jag anser en sådan utgift alldeles onödig
för Skepps-rörelsen, som icke deraf kan draga ringaste förmon,
och hvilken tvertom genom uppehåll besväras. Elfsborgs fästning ligger i
sigte af tull-stationen vid Klippan, circa 1 f^ mil derifrån. Commendantens
senare granskning af skeppsdocumenterne synes vara utan allt ändamål,
men skulle sådant alltfort pröfvas nödigt, då måtte det vara ett tjenste-åliggande,
sorn Staten godtgör. Jag får i anledning af omförmälde förhållande
vördsamt föreslå, att Rikets Höglofl. Ständer underdånigst anhålla
om upphäfvande af, eller rättelse i afgiften till Commendanten å Elfsborgs
fästning.”
Utskottet har tagit kännedom om den i motionen åberopade Kongl.
Maj:ts Nådiga Resolution den 27 Juni 1817 och deraf inhemtat, att Kongl,
Maj:t i Nåder tillåtit, att Majoren G. Krook, så länge han fortfar i utöf»
ningen af Commendants-beställningen på Ny Elfsborgs fästning, må för
Allm. Bcsv.- och Ekotu-U iskol tets Utlåtande, N.o 5 2,
7
sjödöcumenters granskning och påtecknande tillgodonjuta en afgift al i sk.
Banco per läst af alla de Ny Elfsborgs fästning passerande Svenska fartyg,
sorn tillhöra de Handlande i Gede, samt dem af Götheborgs Handels-Societet,
hvilka serskildt medgifvit Krook en sådan förmon; äfvensom Kongl;
Maj:t tillagt honom rättighet att uppbära en lika afgift i sk. Banco per
läst af alla utländska fartyg, som passera nämnde fästning och hvilkas do^
eumenter der påtecknas; hvaremot Majoren Krook är skyldig att, enligt
eget erbjudande, för fästningen hålla prejbåt och journaler, utan att derföre
»jula ersättning af allmänna medel;
Vidare har Utskottet sig bekant, att, efter det berörde Nådiga Resolution
blifvit utfärdad, har tullbevakningen blifvit förflyttad från Götheborg
till ett i sigte af Ny Elfsborgs fästning beläget ställe, kalladt Klippan, der
alla passerande fartyg ovilkorligen äro skyldige alt ankra, förevisa sina documenter,
uppgöra märkrulla och inclurera, allt innan fartygen få vidarenärmas
Götheborg, så att’de numera uppehålla sig vid fästningen, utan
annat ändamål,: än för att derstädes erlägga den ifrågavarande afgiften.
Vid öfvervägande häraf, och då, under sådant förhållande, anlöpandet
vid Elfsborgs fästning i fredstid uteslutande tyckes vara en formalitet,
hvarigenom sjöfarten onödigt uppehälles och de seglande blottställas för
alyckor i det vid Ny; Elfsborgs fästning varande trånga farvatten, anser
Utskottet sig böra
tillstyrka Rikets Högloft. Ständer alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att fartyg, som hädanefter under fredstid passera«
Ny Elfsborgs fästning, må befrias-från skyldigheten att derstädes
anlöpa.
Slockholm den 2 Juni i84o.
N:o 52.
Ank. till Exp. Utsk. d. 3 Juni, kl, 4 e*
Utlåtande, i anledning af väckt motion, om indragning af Tullkammaren
vid Furusund.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet bär Utskottet fått emottaga en af Herr
E. J. JT'estman väckt och af Hrr Brinck ®ch Falleij understödd motion,,
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskotlcls Ullätandej N.o 52.
af innehåll, att då de från Rikets nordligare provinser hit till hufvudstaden
inkommande och härifrån afgående fartyg, som måste anlöpa Tullkammaren
vid Furusund inom Stockholms Skärgård, icke, oaktadt derstädes
synes erforderlig den största noggranhet, lör alt förekomma lurendrejeri
och tull-försnillning, skola hafva skyldighet till laddningens lossande, äfven
i fall fartygen äro fullt lastade, utan för dem endast lärer affordras en
viss, efter omständighelerne lämpad, afgift, jemte det förpassningar och visitations-handlingar
bora uppvisas, ansåg motionären Furusunds Tullkammare
icke ändamålsenlig för controllen och säkerheten emot lurendrejeriförbrytelser;
vid hvilket förhållande och då dessutom, under svåra stormar,
sora ofta skola inträffa vid Furusund, i anseende till dess läge invid
en öppen fjärd, fartygen understundom lära lida stora förluster genom påsegling,
förlisning och mistning at ankare och låg, motionären hemställt,
att nämnde Tullkammare måtte indragas.
Utskottet får i detta afseende, i enlighet med inhemtade underrättelser,
vördsamt upplysa: att för seglationcn på Stockholm äro fyra hufvudfarleder
tillåtna och lika många Inlopps-Tullkamrar organiserade, deribland
inberäknad den vid Furusund, hvilken ansetts nödig, lill följd af
Finlands afskiljande från Sverige, samt inrättats, enligt Kongl. Kammaroch
Commerce-Collegiernes Kungörelse den ii Juni 1812, grundad på
Kongl. Majrts Nådiga beslut af den i3 Maj samma år; att 22 §. i Förpassningsstadgan
af den 28 November 183 5 fö rp] ig tar hvar och en, som med
fartyg eller båt anländer, att lägga till vid inlopps-orten, till visitalions
undergående; att med föreskriften i fråga om inkommande fartygs visiterande
å inlopps-orten, icke egentligen afses laddningens lossande, utan förnämligast
undersökning å tillgängliga ställen i fartyget, och alt, sedan en
slik undersökning skett, Tull-Inspectionen, jemlikt gällande Seglationsordning
och 23 §. i nyss åberopade Förpassnings-stadga, eger alt å fartygets
luckor och Öfriga last-tillgångar sätta sigill, så vidt sådant, lill missbruks
förebyggande, anses behöfligl; äfvensom att Tull-Inspectionen, vid
vigtigare tillfällen, har sig öppet lemnadl att lill lossningshamnen medsända
tullbevakning; att vidare Furusunds Tullkammare är belägen vid
ett ungefärligen r/8:dels mil långt sund, och att först der utanför finnes
den i motionen omnämnda öppna fjärden; att allestädes skall ankar bottnen
vara god och invid stränderne skall finnas så djupt vallen, att de mindre
fartygen kunna der anlöpa; att straxt innanför sundet är farleden utvidgad,
så att föi' de större fartygen kan säljas ankarplats, allt efter sora
rym
-
Allm. Eesv.- «eh Ekon.-Utikottcls Utlåtande, A’.-o Si.
9
rymligare farvatten anses nödigt för alt ga till segels; alt fartygens påscgling
nied hvarannan skall högst sällan inträffa; att förlusten af ankare äfven
skall vara sällsynt, såsom exempel hvarpå blifvit anfeldt, alt på i\
åis tid icke mer än ungefärligen elt ankare oin året förlorats af de fartyg,
till antal ulötver 2,000, som vid Tullkammaren årligen ankrat; och
denna förlust kunde lika väl lillskrifvas försummelse och bristande uppmärksamhet
å besättningens sida, som loeala förhållanden; att, under vj
års tid, intet till Stockholm ingående fartyg clarerat vid Furusund, utan
alt der hafva undergått visitation, men att inrikes fartyg, utgående från
hufvudsladen, numera hafva vunnit befrielse tills vidare från skyldigheten
att visiteras; med åliggande likväl, dels alt, äfven vid dessa tillfällen, erlägga
så kallad ”Expeditions-afgift," grundad på derföre utfärdad Taxa,
dels ock att å Tullkammaren uppvisa med hafvande pass-handlingar till påtecknande,
ej mindre såsom nödig controll derå, att fartygets befäl fuilgjorl
sina prestanda i Stockholm, än äfven tili rättelse för den bevakning
eller tullbehaudiing, sorn fartygen böra underkastas i nllopps-orten; och
att berörde afgift, som, för inrikes seglande fartyg, aldrig skall uppgå till
belopp af en full Riksdaler, är lämpad efter huruvida fartygen iko förpassade
eller icke, och om de äro lastade eller ballastade.
Hvad sålunda förekommit, här Utskottet tagit i öfvervägande; och alldenstund
hvarje från hafssidan genom skärgård inseglande fartyg har förpligtelse
att begagna viss bestämd farled, äfvensom att vid lulopps-Tuilkummare
lägga till, för att visitation undergå, och denna föreskrift bidrager
till den väsendtligaste eoutroll, i afseende å Seglatious-Oidningens efterföljd,
samt, genom undantag från visitations-skyIdighelen för den inhemska
farten, ändamålet med bevakningen å inlopps-orlen uppenbart skulle
förfelas, emedan vid fartygs passerande icke kan på afstånd urskiljas, huru
vitla detsamma anländer från ut- elier inländsk ort, eller om det, under
inrikes fart, möjligen anlupit fremmande hamn, med flera- dylika omständigheter;
fördenskull och i betraktande deraf, att, om Tullbevakning ej
funnes stationerad vid Furusund, lätteligen det förhållande skulle kunna
inträffa, all fartyg, som ämnade sig lili Stockholm, till större eller mindre
del aflastades på något dertill tjenlig t ställe inom skärgården, sedan de
hinderslöst dit inkommit, utan att hvarken någon tull-afgift för varor ne
blefve erlagd, t Iler något tillfälle vore boredt för undersökning om deras
beskaffenhet af till införsel lofgiiiie eller förbudne, samt med afseende i
Bih. till R. St. Fröt. t&4°- & Snejd. 16 Häftet,.
2
10
'Ålim. JBesv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, JV.o
öfrigt å hvad ofvan blifvit ulredt rörande Furusunds Tullkammares läge
och beskaffenheten af farleden derstädes, hvarigenom motionärens uppgifter
derom synas vara vederlagde,
anser Utskottet sig böra tillstyrka, alt Herr Westmans ifrågavarande
motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den a Juni 1840.
lAYCIT MOS 3. A. YTiLLDiS,
18 40-
Allm. Besv. och Ekonomi-Ulskottets Betänkande j N.-o 53.
1
i. N:o 53.
Ant. till Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Köpings-privilegier
för Fiske-lägena Fjällbacka med Rådholmen och Grebbestad i
Bohus Län.
Uli elt från Vällofl. Borgare-Ståndet till detta Utskott remitteradt memorial,
har Herr J. Hegardt andragit, att, sedan Strömstads Stads Äldste,
Handlande och Skeppare hos Kongl. Maj:t i underdånighet fört klagan öfver
den der i orten å landet, serdeles i Fiskelägena Fjällbacka med Rådholmen
och Grebbestad, uppkomne olofliga handelsrörelse, hvilken varit förnärmande
för städernes rätt och skadlig för allmogen , samt derefter vid
sistförflutna Riksmöte inom Bonde-Ståndet väckts motion, att Fjällbacka,
beläget i Qville bärad af Bohus Län, måtte tillerkännas rättigheter såsom
Köping; men några hufvudsakliga åtgärder i anledning häraf ännu icke
vidtagits; så har numera den öfvertygelse stadgats, att den djupt inrotade
böjelsen att idka oloflig handel å landsbygden icke kunde hämmas, hvaraf
åter den åsigt gjort sig gällande hos Strömstads Borgerskap, att de hittills
stridiga intressen skulle till allas fördel kunna förenas derigenom, att de
inom Strömstads Tullkammare-district belägne ofvannämnde Fiske-lägen
Fjällbacka med Rådholmen och Grebbestad förklarades för Köpingar,
lydande under Strömstad, hvilken förändring, enligt motionärens tanka, med
de villkor och under de förhållanden, han i motionen närmare utvecklat,
icke skulle medföra någon kostnad för Slaten; och har Herr Hegardt alltså
anhållit, att Rikets Ständer ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet framställa
nyttan och nödvändigheten deraf, att ifrågavarande Fiske-lägen erhålla
Köpings-privilegier, eller ock, i händelse ett dylikt förslag ej af Rikets
Ständer godkännes, begära, att Kongl. Maj:t täcktes meddela en författning,
hvari stadgades en bestämdare grund, med afseende på rättigheten till idkande
af handel i stad och å landet, i enlighet med den underdåniga
ansökning, Strömstads Stads Äldste, Handlande och Skeppare redan i ämnet
till Kongl. Majit aflemnat.
- Bih. till R. St. Prot. 184 o. 8 Sami. 1~I Haft. i
2
Allm, Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande j JV.-o 54.
Utskottet har tagit, hvad salunda blifvit framställdt, i behörigt öfvervägande;
men som frågan om utfärdande af Köpings-privilegier för] Fjällbacka
redan genom underdånig ansökning blifvit föremål för Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning, och motionären icke visat, att Grebbestads invånare önska
dylika privilegier eller vilja underkasta sig de dermed förenade skyldigheter,
på sätt motionären föreslagit; synes den af motionären föreslagne underdåniga
framställningen om dessa ämnen, icke lämpligen böra ega rum;
hvarföre, då frågan om rättigheten att idka bandel i stad och å landet,
hörer till de ämnen, som genom Utskottets Betänkande N:o 3g om näringsfriheten
i allmänhet, serskildt äro underställde Rikets Hoglofl. Ständers
pröfning, Utskottet anser sig höra tillstyrka,
att ifrågavarande motion icke må föranleda till någon
Rikets Höglofl. Ständers åtgärd.
Stockholm den 16 Juni 1840.
I
N:o 54.
Ani. till Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. g f. m.
Betänkandej i anledning af motion, att Bibeltrycks tunnan
måtte användas till dess ursprungliga ändamål.
Uti en hos Högvörd. Preste-Ståndet väckt, till detta Utskott remitterad,
motion, har Herr Contracts-Prosten Sandberg föreslagit, att, då Konung
Gustaf den Förste, vid reduction under kronan af den tionde, sorn han
ansåg icke vara nödvändig för Presterskapets underhåll, tillåtit en tunna
från hvarje församling eller pastorat utgå under namn af Bibeltryckstunna,
som skulle användas ”att lägga Bibeln under allmänhetens ögon”, men
denna Bibeltryckstunna i senare lider blifvit disponerad till andra ändamål,
det måtte densamma få användas till dess ursprungliga bestämmelse:
Bibelns tryckning för det fattigare folkets behof.
Vid afgifvande af betänkande uti detta ämne, har Utskottet trott sig
först höra redogöra för Biheltryckstunnans uppkomst, huru den i äldre
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N.-o $4-
3
tider blifvit disponerad och på hvad sätt den numera utgår; och får Utskottet
i sådant afseende upplysa: att, sedan Konung Gustaf den Förste,
vid reduclionen af kyrkofonden under kronan, anslagit en tunna spannmål
af hvarje kyrkoherberge i och för Bibelns läggande under allmänhetens
ögon, så och efter det denna tunna, som blifvit benämnd Bibeltryckstunna,
tid efter annan dels användts till andre än berörde ändamål, dels helt
och hållet upphört att utgå, finnes Konung Carl XI, genom Förordning af
den 20 Januari 1682, stadfästad genom Kongl. Brefvet den 14 Juni samma
år, hafva förklarat, bland annat:
”Men när Vi nu denna tid närmare hafva låtit ransaka om samma
Tryckeritunna, och sett först på hvad god grund och i hvad för ett lofligt
uppsåt hon är af förre Sveriges Konungar vorden beviljad everdeligen att
utgå etc, — — ty bafve Vi, i anseende till desse och flere kraftiga och
vigtiga skäl, efter moget betänkande och noga undersökning, så belefvat,
alt denna Tryckeri-Tunna skall så härefter, som i förre Konungars tid,
årligen utgå af alla Kyrkoherbergen i Riket, vare sig förlänte eller oförlänte,
antingen under Presterskapet, Academierne, Militiam, Skolorne eller
andre, som underhåll af Kyrkoherbergen njuta, hvilken tunna skall blifva
så härefter såsom af begynnelsen använd till lärde mäns underhåll och
nytlige böckers publicerande uti andeliga och verldsliga saker, Riksens Lagar
och Stadgar, Historier och Antiqviteter samt andre nödige Handlingar,
som till Fäderneslandets heder och innevånarnes undervisning lända kunna.”
Derefter och med anledning af klagan hos Kongl. Maj:t öfver det
ringa underhåll, som Skol-Betjenterne öfver hela Riket åtnjöte, har Kongl.
Maj:t, sedan dåvarande Canzlie-Collegium blifvit bordt och afgifvit uppsats,
som utvisade icke allenast, hvad Skol-lärarne i Riket i underhåll åtnjutit,
utan ock, huru mycket som pröfvades nödigt att dem ytterligare
tilldela, genom Bref af den 2 Januari 1690, tillagt Skol-Betjenterne så
mycket, som af nämnde Collegium blifvit föreslaget, och tillika förordnat,
alt de skulle detsamma åtnjuta af Bibeltryckstunnan; hvarförutan densamma
lill en del sedermera blifvit ytterligare anslagen till Skole-lärares
aflöning.
Utskottet har derjemte inhemtat, alt Bibeltrycks-tunnan numera väl
icke utgår till det ändamål, hvartill den först blifvit anslagen, eller för
att lägga Bibeln under allmänhetens ögon ; men alt den deremot användes,
dels till Skol-Lärares aflöning, dels ock till inköp af nyltige böcker vid
Läroverken.
4
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkandej N.-o S/f..
Då nu Bibeln är inom Sverge så spridd, att det ej lärer finnas månge
hushåll, som ej ega åtminstone ett exemplar deraf, och dessutom Bibelns
spridande utgör ett föremål för Bibel-sällskapens lofvärda verksamhet,
så att äfven utan den åtgärd, motionären föreslagit, det af honom åsyftade
ändamål, att äfven det fattigare folket må vara i tillfälle att ega Bibeln,
kan anses såsom redan i det närmaste uppnådt; och då härtill kommer,
att af Bibeltrycks-tunnan en del åtgår åt Lärares underhåll och en annan
lill nyttige böckers inköpande, och sålunda ändå användes, i enlighet med
det ändamål, hvartill den, genom Kongl. Brefven af 1682 och 1690, blifvit
anslagen, nämligen till befordrande af allmän upplysning; anser Utskottet
sig icke
böra tillstyrka Rikets Ständer att, i följd af motionärens
förslag, att Bibeltrycks-tunnan måtte användas till dess
ursprungliga ändamål, vidtaga någon åtgärd.
Men då en Lärobok för allmänna folkundervisningen synes Utskottet vara
af behofvet påkallad, helst, ehuru flere läroböcker i nästan alla grenar af
undervisningen utkommit i Riket, det dock icke finnes någon, som är lämpad
efter de af Utskottet tillstyrkte allmänna Folkskolornes behof; så får
Utskottet, då det fattigare folket ej bör lemnäs utan tillfälle att sjelf in
hemta
den kunskap, som af en dylik lärobok kan vinnas, vördsamt föreslå
Rikets Ständer
att fästa Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet vid behofvet
af en sådan lärobok, som Utskottet omnämnt, och
tillika anhålla i underdånighet, att den del af Bibeltryckstunnan,
för hvilken nu inköpas böcker åt Rikets Läroverk,
måtte till större eller mindre del användas till
tryckning af en för allmänna folkundervisningen lämpad
lärobok.
Stockholm den 16 Juni 1840.
Allm. Besvärs- och Ekonomi-Utskottets Betänkande j IV.-o SS.
5
N:o 55.
Ankom till Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. 9 f. m.
Betänkande j i anledning af väckt motion om förbud för enskilde
lotter i-företag och försäljning af lotter för utländska lotteriers
räkning.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt motion, som blifvit
till detta Utskott remitterad, har Herr Rosenblad^ Bernhardefter en framställning
om de skadliga följder, som orsakas genom ej mindre försäljningen
af lotter inom landet för utländska lotteriers räkning, än äfven genom enskilda
lotteri-företag i Riket, äfvensom om det mindre ärliga spelsätt, som understundom
begagnas, så att t, ex,, som motionären bland annat anfört, ett sämre ångfartyg
bortspelats efter en plan, enligt hvilken alla lotterna, om de blifvit försålde,
skulle kostat omkring 1,100,000 R:dr, föreslagit, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att all offentlig utbjudning och försäljning
af lotter, så väl för utländska lotterier som för något enskildt
Svenskt lotteris företag, måtte vid betydligt vite förbjudas.
I anledning af denna motion, anser Utskottet sig böra först och främst
redogöra för de stadganden om lotterispel, som blifvit meddelade, och
hvilka föreskrifter, som derom ännu äro gällande; och får Utskottet i sådant
afseende upplysa, att, sedan uti Kongl. Brefvet den 3o Juli 173c> det
blifvit stadgadt, att ingen derefter finge inrätta lotterier till enskild förmon,
detta stadgande genom Kongl. Rescriptet den 7 November 1^50 förnyades,
under förklaring, att inrättandet af andra lotterier, än som då redan
voro privilegierade, vid vite af 200 daler Silfvermynt förbjödos, under
hvilket förbud Juvel-, Silfver-, Möbel- och andra slags lotterier inbegrepos;
att Kongl. Maj:t ytterligare, med anledning af Rikets Ständers underdåniga
framställning den 18 Juni 1772, förbjudit alla enskilda lotterier,
utan undantag, vid fördubbladt vite af 400 daler Silfvermynt, hvarjemte
Kongl. Majit förklarade, att den eller de, som hos Kongl. Majit eller Rikets
Ständer gjorde någon ansökning om sådant lotteris inrättande, borde
derföre böla 2000 daler Silfvermynt; att genom Kongl. Commerce-Collegii
Kungörelse den 28 Januari 1784 serskildt förbud emot försäljning här i Riket
af lotter lör utländska lotteriers räkning, blifvit, till följd af Kongl.
Majits nådiga Bref den 11 December 1788, ulfärdadt; att Kongl. Majit
med föranledande af åtskilliga underdåniga ansökningar att få å lotteri bortspela
fast egendom, genom Nådig kungörelse den 20 April 1824 tillåtit,
att, med iagttagande af vissa vilkor, fast egendom finge genom lotteri föryttras,
till och med år 1826; samt att Kongl, Majit, med anledning af
6
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande , N.o 55.
Nummer-Lotteri-Directionens framställning, dels att ett närmare förbud, än
som innefattades uti sistberörde Nådiga Kungörelse emot försäljning af lottsedlar
å fast egendom inom Riket, i annan ordning, än kungörelsen stadgade,
måtte utfärdas; dels att lottförsäljning å utländsk fast egendom icke
under något vilkor mätte få ega rum, genom Nådigt bref af den 6 Juni
1826 förklarat, att, hvad förra frågan beträffade, Kongl. Maj:t ville i Nåder
taga detta ämne serskildt i öfvervägande, i sammanhang med frågan,
huruvida högstberörde Kungörelse af den 20 April 1824 skulle efter 1826
års slut lända till efterrättelse, hvaremot, vidkommande senare frågan,
Kongl. Maj:t upphäfde det genom Kongl. Commerce-Collegii Kungörelse af
den 28 Januari 1784 utfärdade förbud emot försäljning af lotter för utländska
lotteriers räkning.
Det är sålunda utredt, att lotterier för enskild räkning, till1 försäljning
af fast och lös egendom, blifvit genom ofvanberörde 1751 och 1772 utfärdade
Författningar förbjudne vid bestämdt ansvar, äfvensom fast egendoms
försäljning genom lotteri måste anses otillåten alltsedan 1826 års slut, enär
den tid, under hvilken sådan försäljning tilläts, redan då tilländalopp,
och Kongl. Maj:t ej sedermera låtit utfärda någon författning derom; men
att det deremot är tillåtet, att för utländska lotterier utbjuda och försälja
lotter, så väl å lös sorn, fast egendom.
Nämnde förhållande oaktadt, har erfarenheten dock visat, alt förbuden
emot enskilda inländska lotterier nu för tiden mera än någonsin öfverträdas;
att lottsedlar å fastigheter och hvarjehanda lösören allmänligen utbjudas
och hållas till salu, och att jemväl flere för sådant lotterispel bildade
enskilda inrättningar i tidningarna kungöras och öppet bedrifvas.
Då emedlertid redan genom Kongl, förordningen den 2 Augusti 1792,
”till befrämjande af ärbarhet och goda seder’’, alla äfventyrliga spel blifvit
alldeles förbudne, och det icke kan förbises, att lotterier, af hvad beskaffenhet
de vara må, äro att anse såsom de mest äfventyrliga spel, enär dertill
icke erfordras den ringaste skicklighet, ulan spelets utgång endast beror
af lyckan; då hoppet att kunna för en lägre penninge-insats göra en betydlig
vinst, ofta förleder äfven belt och hållet obemedlade personer att på
lotterispel uppoffra penningetillgångar, nödvändiga för fyllandet af egna och
ofta deias familjers oundgängligaste behof; då erfarenheten jemväl ådagalagt,
att vid enskilda lotterier svek och bedrägerier understundom ega rum,
oftast på det sätt, att den brottslige är oåtkomlig för lagen; samt då vid
denna Riksdag motion blifvit väckt äfven om Kongl. Nummer-Lotteriets al
-
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N.-o 56. 7
skaffande; om bifall till hvilken motion Utskottet vill göra sig förhoppning;
så får Utskottet
tillstyrka Rikets Ständer att hos Kongl. Majit i underdånighet
framställa sin önskan, att alla enskilda lotteriföretag,
af hvad beskaffenhet de vara må, å fast eller
lös egendom, mätte ytterligare vid betydligt vite förbjudas,
samt att, i händelse Kongl. Nummer-Lotteriet icke
kommer att afskaffas, det äfvenledes måtte förbjudas att
inrätta något lotteri, grundadt på Nummer-Lotteriets dragningar;
Och
som utländska lotteri-företag, efter Utskottets tanka, icke höra här
i Riket tillåtas mera än inländska, helst sådant skulle vara så mycket mera
betänkligt, som utöfvandet af contröll i afseende på utländska lotterier
ej här är verkställbar t; alltså och då desamma, utom de ofvananförde olägenheter,
som lotterier, lika med annat spel, i allmänket medföra, onekligen
draga betydliga penninge-summor ur landet, utan att derför lemna någon
annan motsvarande valuta, än en i de flesta fall sviken förhoppning om
Vinst, anser Utskottet sig äfven höra
tillstyrka, att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att det genom Kongl. Kungörelsen af
den 28 Januari 1784 stadgade förbud mot försäljning af
lotter här i Riket för utländska lotteriers räkning måtte,
med upphäfvande af Kongl, brefvet den 6 Juni 1826,
varda till dess kraft och verkan förnyadt.
Stockholm den 16 Juni 1840.
N:o 56.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, rörande Bref vexling
emellan Embetsverken inom Riket.
I afgifvet och från Vällofl. Borgare-Ståndet till detta Utskotts handläggning
remitteradt memorial, har Herr G. F. Ekholm fästat uppmärksam
-
8
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N.-o 56.
helen å flere olägenheter, som skola vara en följd af det sätt, hvarpå Emhetsverken
samt vederbörande embets- och tjenstemän inom Riket sins
emellan brefvexla samt till afhjelpande deraf föreslagit:
1:0. att, då ett Embetsverk anser nödigt infordra utlåtande, förklaring
eller upplysning från annat allmänt Verk eller publik tjensteman, eller
meddela något beslut eller föreständigande, sådant bör ske, utan omvägar,
igenom direct brefvexling, ulan afseende på högre eller lägre värdighet,
Embetsmyndigheterne emellan;
2:0. att sådan brefvexling endast i det fall må ske indirecte, då
utlåtande eller åtgärd tillika bör af den medelbara Embetsmyndigheten
afgifvas ;
3:o. att Domstolar och lägre Embetsverk äfven böra utan omgång
inbördes brefvexla samt med publika embets- eller tjenstemän, såsom
Kronofogdar och Pastorer, äfvensom desse sins emellan i allmänna frågor
och meddelanden, utom hvad angår uppbörd och handräckning till utbekommande
af kronomedel, hvarom är serskildt stadgadt;
/po. att för sådant ändamål hvarje allmänt Verk eller serskilde embets-
och tjenstemän böra åtnjuta fribrefsrättighet;
5:o. att, då flere skrifvelser eller stämningar till enskilde, såsom t.
ex. Concurskallelser, böra igenom allmänna myndigheters försorg expedieras
i ett och samma Län, vederbörande Domstolar eller Verk må ega rätt
alt vända sig omedelbarligen till Konungens Befallningshafvande i det Län,
hvarunder ifrågavarande parter vistas;
6:0. att hvarje Embetsverk och publik tjensteman bör vara ovilkorligen
förpligtad att hålla Diarium öfver ankomne skrifvelser i sådane ämnen,
hvarest ock, för dess på grund deraf vidtagne åtgärder bör redovisas,
äfvensom Bref-concept-bok öfver innehållet af dess aflåtne skrifvelser på
anfordran meddela recepisse 0. s. v., vid ansvar för oordentlighet eller försummelse
härutinnan såsom för andra tjenstefel;
7:0. att hvarje tjenstförrättande Lagman, Häradshöfding, Kronofogde
och Kyrkoherde bör årligen, inom September månads slut, uppgifva Postadressen
för instundande år till Konungens Befallningshafvande i Länet,
som derefter bör uppgöra ett sammandrag häraf och inom November månads
slut insända detsamma till vederbörande Stats-Expedition, som drager
försorg derom, att en generel matrikel för hela Riket upprättas och
vid hvarje års början tillhandakommer alla Embetsverk och personer, som
till fribrefspost äro berättigade, eller ock att de af Konungens Befallningshafvande
sålunda uppgjorde sammandrag genom Läns-kungörelser må tillställas
samtlige Postförvaltare inom Länet, som då skulle tillförbindas att
genast
Allm. Besv. och Ekonomi-Vtskollets Betänkande, N.-o 57.
9
genast efter ankomsten af bref med obestämd address till inom Länet vistande
allmänna tjenstemän, till vederbörligt post-contoir befordra alla med
fribrefspost ankomne skrifvelse!’.” Den ordning, som bör följa vid skriftvexling
inom Embetsförvaltningen, beror så väsendtligen af de serskilda ärendenas
olika beskaffenhet, alt några allmänna sladganden derom synas
icke lämpligen böra ega rum. — För sådane direcla meddelanden Embetsmyndigheterna
emellan, som motionären ansett angelägna, möter intet binder
uti nu gällande föreskrifter, och den ordning, som hittills varit följd,
liar icke veterligen och åtminstone icke mera allmänt verkat några olägenheter,
som synas gifva skälig anledning åt Rikets Jlöglofl. Ständer att bos
Kongl. Majit göra underdånig framställning om en sådan underordnad detaille-reglering
af förvaltningsbestyren, som motionären föreslagit, hvarföre
Utskottet hemställer, att Herr Ekholms motion
icke må till någon Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Juni 1840.
N:o 57.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af vickt motion om nederlagsrätt för
Marstrand.
Uti ett fiån Välloflige Borgare-Ståndet till detta Utskott remilleradt
memorial, har Herr C. G. Fridstedt föreslagit, att som Kongl. Majit, under
den 6 December i838, i Nåder beslutat att, till lättnad för commuuicationen
emellan Carlstens fästning och närmaste fasta land, låta ett nära Marstrands
stad beläget sund, kalladt Albrektssund, upprensas till det djup,
att så väl armerade som transport- och handels-skärgårdsfartyg kunna derigenom
in- och utgå, Marstrands stad målte beviljas fri nederlagsrätt för
alla varor, så vida serskildt anslag lill ofvannämnde upprensning skulle äskas
och af Rikets Ständer beviljas, samt arbetet lill följd deraf kommer
att verkställas på sådant sätt, att dimensionerna af Albrecklssunds CanalBih.
till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 17 Häftet. 2
10
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande, N.-o Sy.
djup och bredd blifva lika som för Götha Canal, hvilket både af militäriska,
commerciella och ekonomiska skäl, skall blifva nödigt, så vida det åsyftade
ändamålet icke skulle i väsendtlig mon förfelas.
Såsom skäl för detta förslag, är af motionären i öfrigt andraget: att
Marstrands hamn är en af de få Svenska hamnar, som sällan och icke utan
en långvarig och ihärdigt stark vinter tillfryser, och att, om sådant någon
gång inträffar såsom hinder för seglationen, är det likväl långt lättare
att från Marstrands hamn genom is-sågning utkomma till öppna hafvet, än
från Götheborg och flere andra städer i orten, enär öppna hafvet omedelbarligen
gränsar intill Marstrands stad; att, om främmande nationer, hvilka
drifva handel på Ryska Östersjöhamnarne, men under närvarande förhållanden
icke medhinna att besöka dem mer, än en gång hvarje sommar,
egde rättighet att i Marstrand upplägga sina varor, kunde desamma derifrån
på mindre fartyg genom Albrecktssund, Nordre eif och vidare genom
Götha Canal fortskaffas directe lill sin bestämmelseort, och på samma väg
och fartyg, de Ryska produclerna, sorn äro bestämda att i utbyte afhemtas,
återföras lill Marstrand och der uppläggas, hvarigenom betydliga fördelar
kunde vinnas, så väl genom en ökad activ handel, som genom vinnande
af tid och besparing af den så kallade Sundska Tullen och Assurance-afgifterna;
alt ifrågavarande nederlagsrätt, utan att på något sätt betunga
Staten, som tvertom kommer att beredas en vinst genom erhållande af
recognitions-afgiften för in- och utgående varor, jemväl skall medföra en omedelbar
nytta för invånarne i Bohuslänska skärgården, helst det är all
anledning att förmoda, det Bohuslänska skärgårdsfartygen , bestående af större
och mindre däckade och odäckade farkoster, företrädesvis blifva begagnade
vid varornas ytterligare transporterande; att genom en lifligare rörelse
på Canalen bolag möjligen bildas, för att med ångbogsering fortskaffa
sistnämnde fartyg emellan Vesterhafvet och Östersjön; och slutligen att i
den händelse, Marstrands-stad erhåller nederlagsrätt, skulle sådant äfven
medföra en lifligare rörelse i staden samt bereda invånarne åtskilliga tillfällen
till arbetsförtjenst, utan att åstadkomma förlust för andra städer, såsom
t. ex. Götheborg, hvars Handlande deremot, jemte säkerheten att hela
året kunna ombesörja utskeppning af varor, lemnades tillfälle att mot början
af vintern med inrikes förpassning afsända varor tili Marstrand, att der
uppläggas och sedermera derifrån utskeppas; hvarjemte de större handelshusen
för sådant ändamål jemväl kunde derstädes utgrena sina contoir.
Så vidt Utskottet har sig bekant, har något anslag för upprensningen
af Albrecktssund vid Marstrand icke blifvit äskadt och det vilkor för den
föreslagna nederlagsfriheten, som motionären förutsatt, är således icke för
Allm. Besv. och Ekonomi-Utskottets Betänkande > N.o Sy.
11
handen. I alla fall är en serskild undersökning nödig, för att kunna bedöma,
huruvida Marstrands stad må anses lämplig såsom nederlagsplats och
hvilka iagttagelser, som vid medgifvandel af nederlagsfriheten böra föreskrifvas,
derom Utskottet icke är i tillfälle att inhemta den fullständiga kännedom,
hvarpå ett bestämdt utlåtande borde grundas; hvarföre Utskottet får
hemställa,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 16 Juni 1840.
STOCKHOLM,
TRYCKT HOS L. J. HJERTA,
1840.
Allm. Besv, och Ekon. Utsk. Betänkande j 2V.0 '58.
i
N:o 58.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Junij kl. g f. m.
Betänkande , anledning af väckt motion om inskränkning i användandet
af kjrko-medel.
vJenom remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet liar Utskottet fått emottaga
ett af Riksdags-fullmägtigen Eric Persson från Gefleborgs Län ingifvet memorial,
hvaruti han, under förklarande, att vederbörande Pastorer åtminstone
i hans hembygd tillåta sig alt, utan sockne-männens hörande, af kyrko-cassorne
anslå vissa medel att utgå till underhåll för fattiga Prestenkor, yrkat,
alt då, enligt motionärens förmenande, berörde cassör tillkommit genom sockliemännens
sammanskott och desamme alltså utgöra en socknens tillhörighet
samt dertill kommer, att Prestenkor och harn dessutom blifvit beredde åtskilliga
fördelar framför andra embets- och tjenstemäns familjer, kyrkornes medel
måtte för deras behof oförryckte användas eller sockne-männen åtminstone
rådlrågas, innan berörde medel tillgripas för okända och icke afseddda
behof och ändamål.
Med anledning af hvad motionären framställt, far Utskottet vördsamt
upplysa, att, emedan kvrkornes medel i allmänhet icke tillkommit endast genom
försa ml in gar nes enskildt gjorda sammanskott och gåfvor, utan äfven genom
den vin-och byggnads-säd, som Kongl. Maj:t och Kronan skänkt och bestått,
har Kongl. Maj:t, genom Nådigt bref den 6 Juni 1/97, förklarat församl
ingar ne oberättigade att, efter behag och eget godtfinnande, använda berörde
medel, hvilka ställts under tillsyn af vederbörande Landshöfding och
Consistorium, som jemväl fått sig uppdraget att pröfva, huru vården deraf
handhafves och att rätta deremot förekommande fel.
Då sålunda redan blifvit stadgadt, huru ifrågavarande medel hora förvaltas
och användas, samt, i händelse af egenmägtigt förfarande dermed, det
ankommer på vederbörande att i laglig ordning påkalla rättelse, får UJskottet,
som anser några ytterligare stadganden rörande oftanämnde medel, icke
vara af beliofvet påkallade, vördsamt hemställa,
att Eric Perssons motion icke må till någon Rikets Ilöglofl, Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Juni 1840.
Bih, lill R. St. Prof. iS4o\ 8 Samt. 18 Haft.
t
2
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande> N.o 5g.
N:o 59.
Ank. till Exp. Utsk. elen 18 Juni, kl. g f. m.
Betänkande j i anledning af vuckt fråga om rättighet för väveriidkare
i Stockholm att i husen få utbjuda och afyttra sina
väfnaderj vare sig af bomull, linne eller ylle.
Uti ett ifrån Wälloflige Borgare-Ståndet till detta Utskott remitterad t
memorial, har Herr M. Grapengiesser framställt, hurusom, genom Kongl.
Förordningen den 27 October 1749, rörande handeln med aln- och kramgods
i hufvudstaden, det väl vore tillåtet linne- och homulls-fabrikanter samt idkare
af alla andra under fabriker och manufactur-privilegierne soiterande näringar
att mot serskild skatt till staden, hålla öppna bodar, för att i minut
afyttra egna tillverkningar, men att samma Förordning förbjöde näringsidkare
att sjelfva eller genom utskickade personer på gator, torg och i husen utbjuda
och försälja egna arbeten; hvaremot landtman och Westgöthe-handlande, sjelfve
och genom deras handels-expediter, egde i hufvudstaden opåtaldt kringvandra
samt i husen utminutera icke blott egna, utan äfven andras tillverkningar,
utan att derföre betala någon skatt. På dessa jemte flera grunder, har motionären
föreslagit, att, om rättigheten för landtmanncn skall fortfara att i
hufvudstaden sjelf eller genom sina utskickade handels-ombud uti husen sälja
sina väfnader, af bomull, linne eller ylle, samma rättighet äfven, med upphäfvande
af 1749 års Förordning, må tilläggas hufvudstadens väfveri-idkare,
eller, i fall denna rättighet fortfarande skall vara dem betagen, att då äfven
sådan utprångling må varda landtmannen och dess kringvandrande handelsdrängar
vid lika ansvar förbjuden.
Hvad sålunda blifvit framstäldt, har Utskottet tagit i öfvervägande; och
som uti det af motionären åberopade Kongl. Reglementet af den 27 October
1749, bland annat stadgas: ”det hufvudstadens fabrikörer och manufacturister
”i gemen ega frihet att uti hela stycken, samt hela och halfva dussin , föryttra
de vid deras egna fabriker tillverkade varor, till hvem som helst så”dant
åstundar och det antingen vid sjelfva handtverkshusen eller hemma i
”deras enskilde hus, äfvensom uti öppna bodar,” så, och då härigenom tillräcklig
utväg synes vara åt närings-idkare lemnad till afyttrande af deras
fabrikater, finnér Utskottet sig icke kunna tillstyrka motionärens förslag om
rättighet för nämnde personer att jemväl i husen kringbära och afyttra sina
tillverkningar.
Allm. Besv. och Ekon. disk. Betänkande, N.o 6,0,
5
Hvad dernäst vidkommer yrkadt förbud för landtman att i hufvudstaden
försälja varor och tillverkningar; så, enär genom Kongl. Kungörelsen den 28
Augusti 1834 är förklaradt, alt landtman, tillföljd af gällande författningar, äro
berättigade att hvar som helst på landet och i städerne äfven vid tillfällen,
då frimarknad ej hålles, föryttra deras och grannars afvel och af dem åstadkomne
tillverkningar, äfvensom att slike tillverkningar uti öppna bodar i släderne
hålla, hemställer Utskottet vördsamt, om icke
Herr Grapengiesser ofvanberörde motion jemväl i denna del må
förfalla.
Stockholm den 16 Juni 1840.
N:o 60.
Arik. lill Exp. Utsk. den 18 Juni, kl. g f. ni,
Betänkande, i anledning af väckt fråga om inskränkning uti
gårdfarihandel med Eskilstuna manufactur-arbeten.
Till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets behandling hafva blifvit
öfverlemnade nedannämnde motioner och i anledning deraf afgifne yttranden.
Från Högvördiga Pre ste-Ståndet.
l:o Af Herr Contracts-Prosten Magister Johan Jacob Nibelius, hvilken
utförligen utvecklat sin förmening örn de förderfliga följderna af den gårdfarihandel,
som med Eskilstuna stads smides-tillverkningar bedrifves, i afseende
på så väl de personers uppförande och moralitet, hvilka en sådan handel utöfva,
som beskaffenheten ai de varor, hvilka af dem föryttras-; hvadan motionären
tillstyrkt, att Rikets Högloflige Ständer mätte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att en allvarlig undersökning måtte på stället företagas
af sakkunnige och oväldige män, för att utröna de verkningar, som gårdfariliandeln
mecl Eskilstuna smiden haft på jern-förädlingen derstädes, då, i händelse
dessa verkningar finnas förderfliga, Kongl.'Maj:t ej lärer underlåta att
denna gårdfarihandel förbjuda.
4
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande j iV.-o 60.
Från Hedervärda B onde-Ståndet.
2:o Af Olof Olsson från Westerås Län, hvilken framställt den tanke, att
lösdrifveriet i betydlig mon befordrades, dels derigenom, att författningarne
tillåta nära nog hvilken person som helst att, blott han kunnat förskaffa sig
pass från Magistraten i Eskilstuna, färdas öfver hela Riket i egenskap af
smideshandels-betjent eller försäljare af derstädes tillverkade smiden och hvarjehanda
annat kram, utan skyldighet att förskaffa sig annat laga försvar, och
dels derigenom att Dal- och Smålands-all mogen jemväl opåtaldt få tåga omkring
i Riket, under föregifvande att afyttra af dem åstadkomne smiden och fabricater;
i följd hvaraf Olof Olssonsåsom hinder mot ett dylikt ofog, yrkat,
att ej allenast reglementet af den 22 Februari 1787 för fristads-inrättningen
i Eskilstuna i detta afseende måtte ändras, utan ock, att inga andra tili smides-försäljare
borde få antagas, ån bofaste och för ärlighet kände personer,
hvilka dock ej finge afyttra smide genom gårdfarihandel, utan endast på marknaderne
och dessemellan, hemma hos sig sjelfva; hvarförutan blifvit ifrågastäldt,
att hvilken som helst måtte ega rätt att under beslagsanspråk anhålla
allt det smide, som genom gårdfarihandel utbjöds eller afyttrades här i Riket,
med undantag af Lappmarken.
Emot detta yrkande, så vidt detsamma innefattar förbud för allmogen i
Småland att försälja åtskilliga af densamma tillverkade smiden och ståltråd
m. m. har Riksdags-fullmägtigen från Jönköpings Län Per Mårtensson, med
hvilken sig förenat öfrige Riksdagsmännen från samma Län, samt Peter Claesson
j Henric Hansson och Efraim Larsson från Elfsborgs Län, anmärkt, att
enär, genom Kongl. Resolutionen på allmogens besvär den 17 December 1734,
Rikets allmoge vore tillagcl rättigheten att så väl på landet som i städerne
obehindradt föryttra, hvad den sjelf kunde arbeta och förfärdiga , såsom laggkärl!,
jern- och träd-redskap, med flera handaslöjder, ansåg Per Mårtensson
ifrågavarande yrkande höra ulan afseende lemnäs.
3:o Jacob Kihlbom från Södermanlands Län har, under öfverklagande
af den alltför långt utsträckta rättigheten att tilldela så kallade smidesförsäljare-drängar
pass på längre tid till företagande af handels-resor, enär hvar
och en, som endast kan förevisa någon af fristadens mästare ett prestbetyg
om någorlunda god fräjd samt på grund deraf af denne förordas till erhållande
af pass, lätteligen undfår ett sådant, föreslagit, att en ny Pass-stadga
måtte utfärdas, hvarigenom ingen borde tillåtas att i slikt afseende drifva landet
ikring, med mindre än att han vore i Eskilstuna skattskrifven; äfvensom,
att vid utfärdandet af sådana pass, tvänne Magistratens ledamöter måtte vara
Allm, Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande j IV.o 60,
5
närvarande, hvilka ovedersägligen bättre, än andra kände mästarnes tillgångar
samt deras mer eller mindre behof af försäljnings-ombud.
Ilvad sålunda förekommit, bar Utskottet i öfvervägande tagit; och vidkommande
först motionärens framställning om inskränkning i gårdfarihandel!!
med Eskilstuna smides-fabrikater; så bar Utskottet trott, att, med tillämpning
af ännu gällande författningar om näringsfrihet i dess llerfaldiga afdelningar,
en alltför vidsträckt frihet synes vara mästare och manufacturister i Eskilstuna
m ed gifven derigenom, att desse ega antaga och åt alia landsorter utsända
ett obegränsadt antal ombud eller försäljare af deras tillverkningar och
hvaraf flera oordningar kommit att ega rum; och »således finner Utskottet sig
böra, på grund så väl häraf som de af motionärerne i öfrigt andragne skäl,
vördsamt hemställa:
det Rikets Högloflige Ständer må hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes i Nåder förordna, det ingen, vid
confiscations-äfventyr, må vara tillåtet att, under kringvandring i
städerna eller på landet, utbjuda Eskilstuna smides-arbelen, utan att
vara hos manufacturist eller mästare derstädes mantals- och skattskrifves
samt dessutom försedd med vederbörande Magistrats eller
Laridshöfditiges pass, hvaruti uttryckligen hör uppgifvas pass-innehafvarens
rätt till en sådan handels idkande samt dea manufacturists
eller mästares namn, för hvars räkning.kringresande! verkställes;
manufacturists- eller mästares rätt att sjeifve, försedde med pass,
kringresa i ändamål att afyttra egna tillverkningar härunder icke
inbegripen; och
får Utskottet jemväl, på de af Herr Contracts-Prosten Nibelius upptagne grunder,
vördsamt tillstyrka,
att Rikets Högloflige Ständer må, genom underdånig skrifvelse, hos
Kongl. Maj:t anhålla, att en noggran undersökning måtte företagas af
sakkunnige och oväldige män, för att utröna de verkningar, som
gårdfarihandehi med Eskilstuna smiden haft på jernhand teringen
derstädes, då, i händelse dessa verkningar befunnos förderfliga, Kongl.
Maj:t i Nåder täcktes, efter sig företeende omständigheter, deröfver
besluta.
Ilvad dernäst vidkommer det af Olof Olsson framställda yrkande om
förbud för Dal- och Smålands-allmogen att befatta sig med smideshandel, så
får Utskottet i delta hänseende vördsamt åberopa Kongl. Kungörelsen om
förbud i allmänhet för smides-handlare med flere, att i ändamål af smidesvarors
försäljning kringresa i landsorlerne, af den 19 Januari 1822, hvarige
-
6
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Utlåtande, N.o 61.
nom uti 6 §. stadgas, att nämnde förbud icke i något fall får utsträckas till
allmogen, som hädanefter såsom hittills eger rätt att med sina egna handaslöjder
till hvad ort som hälst inom Riket sig begifva och dem försälja. Och
enär följagtligen Dal- eller Smålands-allmogen eger enahanda rättighet vid
försäljning af egna slöjde-alster, med annan allmoge, enligt nyssnämnde Kungörelse
och Kongl. Resolutionerne af 1727 och 1734, samt anmärkta öfverträdelse!’
i detta fall äro missbruk, som medelst laga åtal lära kunna rättas;
så anser Utskottet den
af Olof Olsson i denna del gjorda framställning böra förfalla.
Stockholm den 16 Juni 1840.
N:o 61.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Junij kl. g f. m.
Utlåtande, i anledning af väckte motioner, att så kallade
”Rusthålls visitationer” icke må anställas oftare, än två
gånger om året, samt om nedsättning i det hitintills bestämda
mål å manskap och hästar, som vid Cavalleri-Regementen
antagas.
Riksdags-fullmägtigen Jonas Johannesson från Jönköpings Län har, uti
ett tillHederv. Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet remitteradt memorial anmärkt, att vid Smålands HussarRe<*emente,
och, efter hvad han ville tro, äfven vid de öfriga Cavalleri-Regementen,
nu årligen förrättas fyra visitationer å rustnings- och munderingspersedlarne,
nemligen en vid hvarje af de under våren och hösten utsatte så
kallade ”Ådermöten” och två emellan dessa tider; och då hvar och en af
nämnde visitationer, jemte det den upptager Hussarens tid med persedlarnes
afputsande, vållar besvär för den rustande, om icke annorledes, åtminstone
derigenom, att han måste skjutsa den Under-ollicer, som visitationen verkställer,
samt då tillfälle funnes öppet att vid omförmälde ådermöten tillse,
det persedlarne hållas i behörigt skick, har motionären hemställt, att de två
öfriga visitationerna måtte upphöra.
Allm. Bern. och Ekon. Utsk. Utlåtandej N.-o 6f.
7
Uti denna motion har instämt Petter Jönsson^ äfven från Jönköpings
Län, som derjemte föreslagit nedsättning af de vid Cavalleri-Regementen
hitintills bestämda mål för så väl manskap som hästar; hvarjemte Petter
Persson från förenämnde Län anhållit, att Petter Jönssons berörde förslag
måtte såsom serskild motion anses.
Hvad sålunda blifvit anförd t och yrkadt har Utskottet i öfvervägande tagit
och går nu att de gjorda framställningarne besvara:
Beträffande först frågan om de årliga visitationerna vid indeldta Cavalleriet,
får Utskottet vördsamt upplysa, att, jemlikt Kongl. Förordningen den
2 September 1783, samt 24 §. i 3:dje delen af Kongl. Maj:ts för Arméen år
1819 utfärdade Tjenstgörings-Pieglemente, ”Aderlåtningsmöten,” såsom de der
benämnas, skola hållas två gånger om året, nemligen våren och hösten; att
dessa möten endast afse besigtning af hästarnes beskaffenhet till hull och ryckt,
och att 17 §. af samma Kongl. Reglemente, i öfverensstämmelse med Kongl.
Förordningen den 15 October 1723, innehåller, att i slutet af Februari och
November månader skall af Corporaler verkställas årlig visitation å munderingen,
som, enligt 16 §. i oftanämnde Kongl. Reglemente, hör förvaras vid
hvarje rusthåll; och alldenstund något stadgande icke förefinnes, hvarigenom
är bestämdt, att visitationer å munderings-persedlarne skola ske oftare än å
de tider, som i åberopade lagbud omnämnas, samt dessa visitationer icke,
såsom uti motionen blifvit antydt, böra medföra för rusthållarne något besvär
och ej eller någon kostnad, enär de icke äro skyldige, hvarken att gifva
den visiterande underhåll eller betjena honom med skjuts, hvartill kommer,
att rusthållarne hafva sig öppet att, i händelse den visiterande skulle
sådant fordra, hvilket är honom vid ansvar förbjudet, derom i vederbörlig
ordning göra anmälan för vinnande af rättelse; fördenskull får Utskottet vördsamt
tillstyrka,
att Jonas Johannessons förslag om inställande af de tvänne visitationerne
å munderingen ej bör till någon Rikets Höglofl. Ständers
åtgärd föranleda.
Hvad vidare angår frågan om nedsättning af det hitintills stadgade längdmål
för manskap vid Cavalleri-regementen, får, med åberopande af de skäl,
som omförmälas i Utskottets Betänkande N;o 13 för afslag å yrkad nedsättning
i längdmålet för soldater, hvilka skäl i så måtto kunna tillämpas på
Cavalleri-regementens manskap, som detsamma, ehuru befriadt från bärande
af gevär och packning, dock måste, för de med tjenstgöringen förenade
ansträngningar, ega en stark kroppsbyggnad, som svårligen torde kunna* påräknas
hos manskap af mindre växt än den nu, såsom minst medgifna, neni
-
8
'Allm. Besv. oéh Ekon. Utsk. Betänkande* IV:o 62.
ligen 5 fot och 7 tum, utom för växande ungdom under 21 år, de der
få antagas, äfven vid 5 fot och 6 tum, Utskottet
vördsamt tillstyrka afslag å yrkade nedsättningen af längdmålet för
manskapet vid Cavalleri-regementen.
Vidkommande derefter yrkandet om föreslagen minskning i den hitintills
bestämda storlek å hästar, som begagnas vid Cavalleri-regementen, så
enär, genom Kongl. Maj:ts Nådiga bref den 21 Juni 1806, finnes förklaradt,
att lätta och viga hästar från 9 qvarter och 2 tums till 9 qvarter och 5
tums höjd, men ej derunder eller deröfver, få begagnas vid alla Trupper,
med undantag endast af Lif-Regementets Curassierer, hvarest målet på
hästar bör förblifva 9 qarter 4 tum, såsom Kongl. Förordningen den 11 Maj
1795 stadgat; och Utskottet för sin del anser, att mindre hästar, än de som
hålla omförmälde, såsom minsta medgifne, målet af 9 qvarter och 2 tum, i
allmänhet icke kunna antagas ega erforderlig styrka att bära ryttaren och
den packning, som för dennes utrustning, samt hästens skötsel och fourage,
under marscher, är af nöden; alltså får Utskottet vördsamt hemställa,
alt yrkandet om minskning i nu föreskrifne målet för hästar vid
Cavalleri-Regementen, må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 Juni 1840.
N:o 62.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Juni* kl. 9 f. m.
Betänkande* i anledning af väckt motion* att H. K. H. Prim
Carls Palais måtte öjverlåtas till ett Nationul-museum.
Uti en hos Vällofl. Borgare-Ståndet vackt, till detta Utskott remitterad
motion, har Herr Winge föreslagit, att, då Slaten egde icke obetydliga samlingar
af Målningar, Statuer och andra konstprodueter, men i anseende
till bristande utrymme, desamma dels voro spridde, dels förvarade på otjenliga
ställen, så att t. ex., som motionären anfört, uti det nuvarande Museum
H Kongl. Slottet målningar blifvit, i anseende till brist på rum, placerade
Allm. B av. och Ekon. Vick. Betänkande, No 62.
9
ända ned lill golfvet, det måtte Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att H. K. H. Prins Carls Palats måtte öfverlåtas till local för
Sveriges nuvarande och blifvande konstskatter, samt att, i händelse någon ersättning
derföre ifrågakomme, Ulricsdahls Kongl. Lustslott, der motionären
förmodat Invalid-Inrättningen snart torde komma alt upphöra, kunde gifvas
som en sådan ersättning.
Efter de upplysningar, Utskottet erhållit, angående ifrågavarande byggnad,
har densamma blifvit år 1764 försåld af Riks-Rådet Grefve Thure G.
Bjelkes arfvingar till Directeuren Clas Grill. Derefter tillföll den Grosshandlanden
H. W. Peilj hvilken den 24 Februari 1783 försålde huset lör
40,000 R:dr tiil II. K. II. Prinsessan Sophia Albertina, som inköpte detsamma,
i ändamål att, genom tillbyggnad, åt sig upprätta ett, till beboende enligt
dess Höga värdighet, passande palats. Genom Förordnande af den 17
Mars sistnämnde år förordnade H. Iv. H., att detta hus, hvilket hon skulle
bebo i sin lifstid, efter hennes död skulle tillfalla Hertig Carl Gustafa! Småland
och efter honom den äldste manlige arfvingen, man efter man, utan att
det finge af någon, till mer eller mindre del, abalieneras, eller mera än af
en på samma tid egas; att, i händelse Hertig Carl Gustaf aflede utan manliga
arfvingar, egendomen skulle tillfalla den äldste Svea Rikes Arl-Furste,
som näst efter Kronprinsen egde rätt till Kronan; att, i händelse ingen Arffurste
funnes, egendomen skulle tillfalla den äldsta Kongl. Prinsessan, som
löfde ogift, och om hon ej heller funnes till, Kongl. Maj:t och Kronan till
dess Riket hugnades med Arffurste eller Prinsessa; hvarefter Konung Gustal
den Tredje låtit på egen bekostnad ombygga huset samt anslagit Statsmedel
till gamla husets inredning samt 1,000 R:dr årligen till husets underhållande.
Utskottet kan icke annat än dela motionärers åsigt om behofvet af en
tjenligare local, till förvarande af Sveriges konstsamlingar, än den, som linnes
a Kongl. Slottet, helst Sverige eger ganska rika sådana samlingar, ehuru
de äro spridde och förvaras dels å Kongl. Slottet, dels å flere Kongl. Lustslott;
och Utskottet skulle derföre gerna se motionärens syftemål på annan
väg uppnådt, men som H. K. H. Prinsessan Sophia Albertina sjelf för egna
medel inköpt ifrågavarande byggnad, och således egt densamma att fritt disponera,
samt hon derom förordnat, på sätt förenämndt är, så att densamma
alltid skall, i egenskap af Fidei-Commiss, utgöra ett boningsställe för Sveriges
äldste Arfprins eller Prinsessa, alltså och då, i anseende härtill, UtskotBih.
till R. St, Prot. 1840. 8 Sami. 18 Haft. a
10
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N.-o 62.
tet anser det ieke vara lämpligt föreslå ett annat användande af denna byggnad,
än hvartill densamma blifvit af H. K. H. Prinsessan Sophia Albertina genom
Dess ofvannämnde förordnande bestämd, vid hvilket förhållande motionärens
förslag, att Kongl. Lustslottet Ulricsdahl måtte gifvas i ersättning för Prins
Carls Palais förfaller; anser Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Ständer, att ifrågavarande motion matte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 16 Juni 1840.
STOCKHOLM, ECKSTEIN SKA '4 OK TRYCKERIET, 1840.
Allm. Bes v.- och Ekon.—TJ t skottets Betänkande, jN:o 65. l
N:o 63.
Ant, till Exp. Utsk'. den ii Juli, kl. 4 e- m
Betänkande,
i anledning af väckt motion om förbud för
utrikes, hit till landet ankomne Läkare, att här
pract isera, utan att hafva fullgjort de prof, sorn för
ett sådant ändamål är o föreskrifne.
Uti en hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln väckt, till delta Utskott
remitterad motion, har Herr af Grubbens, Nils Wilhelm, föreslagit, att,
då det redan finnes stadgadt, att i Sverige ingen utrikes examinerad och
promoverad Medicin® Doctor eller med kunskaps-betyg försedd Chirurg,
egde rättighet att läkarekonsten utöfva, med mindre han inför Rikets Medicinal-Styrelse
undergått förhör, dervid hans kunskaper och skicklighet
blifvit godkände, Medicinal-Slyrelsen likväl öppet lemnadt alt derifrån
frikalla dem, sorn, genom förvärfvad ryktbarhet göra sig af undantag förtjente;
men, oagtadt ett sådant stadgande, det skall blifvit tillåtet att utbyta
förhöret inför Kongl. Sundhels-Collegium emot en gradual-disputalions
ventilering vid ett af Rikets Universitet, hvilket ej vore ledande
till det dermed åsyftade ändamålet, eller utrönandet af en sådan Läkares skicklighet,
Rikets Höglofl. Stander måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om ett orubbadt och oförändradt qvarblifvande vid det, som, på
sätt förenämndt är, i författningar redan blifvit föreskrifvet.
Utskottet får, i anledning häraf, fästa uppmärksamheten A 8 §. i
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction för Kongl. Sundhets-Collegium af den 6
December i8ii), hvilken är al följande lydelse:
"'Enär utrikes examinerade och promoverade Doctores Medici, eller
med kunskaps-betyg försedde Chirurgi söka rättighet att la i Riket utöfva
läkarekonsten, anställer Collegium med dem förhör, hvarvid Medico-Chirurgiska
Institutets Professorer tillkallas; och skola sådane Medici eller Chirurgi,
då deras kunskaper och skicklighet varda godkände, hos Collegium
aflägga Tro- Huldhets- och Praclici-ed samt blifva Collegii tillydande medlemmar.
Dock må Collegium vara tillåtet att ifrån förenämnde förhör frikalla
dem, hvilkas förvärfvade ryktbarhet gör dem af undantag förtjente/’
>Bih, till R. St. Prat. 1840. 8 Sami. 19 Häftet. I
2 Allm. Iieav.~ och Elon.-UIskottets Betänkande, N:o 64.
Efter Utskottets tankn, innehåller detta stadgande alla de föreskrifter,
som kunna vara af nöden för vinnande af det ändamål, soin motionären
åsjltat, att nemligen utrikes Läkare ej må få i Riket practisera,
utan att de ega dertill erforderlig skicklighet. Motionären har också icke
ifrågasatt något tillägg till detta stadgande, utan endast föreslagit en underdånig
anhållan hos Kongl. Maj:t om iagttagande deraf, och en sådan
anhållan anser Ulskotlet destomindre lämplig, som det ytterst måste ankomma
på Kongl. Majrts Nådiga pröfning, örn och med hvad villkor den
för vissa fall medgifne befrielsen från det föreskrifne profvets afläggande,
må ega rum.
I anseende härtill får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att det af motionären härutinnan väckte förslag måtte förfalla.
Stockholm den 2 Juli 1840.
N:o G4.
Ank. till Exp. Utsk. den ii Juli, kl. 4 e*
Betänkande, i anledning af vädd motion om BergsCollegii
upplösning och dess förändring till en BergsVet
enslcaps-Academie.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån lill Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning remitteradt memorial,
har Lars Boethius, från Stora Kopparbergs Län, föreslagit, att, som
den förmyndarevård öfver andra, hvilken Bergs-Collegium haft sig uppdragen
inom Berg-väsendet, inverkat i hög grad ofördelagtigt på utvecklingen
af Bergthandteringens serskilda grenar, nyssnämnde Collegium alltså
måtte i sådan egenskap upphöra, och hädanefter utgöra en BergsVetenskaps-Academie,
hvars bestämmelse endast och allenast skulle vara
spridandet af de för Bergsbruket nyttiga och nödiga kunskaper; och hafva
Riksdags-fullmägtige Peter Persson och Lars Larsson från Örebro Län
samt Jan Eric Janssen från Wermlands Län med Boethius sig förenat.
Detta har Utskottet i öfvervägande tagit; och hvad först frågan om.
Bergs-Collegii upplösning beträffar, så och då den domsrätt, som förut
tillhörde bemäldte Collegium, redan genom Kongl. Majlis Nådiga Förordning
af den 17 April 1828, är vorden upphäfven, samt de ärenden, hyilka
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utshottets Betänkande, JY:o 65. 3
numera taga i anspråk Collega vsrksamhet, endast bestå i enskildes ansökningar,
eller allmänna statistiska frågor, som, i Utskottets tanka, lämpligast
kunna af Civil-departementet behandlas, anser Utskottet sig böra
vördsamt tillstyrka
Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t frambära sin underdåniga
önskan, det Bergs-Coliegium mätte i sådan egenskap
upphöra, och i dess ställe en, under Civil-departementet
lydande, bureau, af Kongl. Maj:t varda Nådigst organiserad,
i och för utredningen af de ärenden, hvilka det, efter 1828,
ålegat Collegiurn alt besörja.
Hvad åter angår motionärens hemställan om Bergs-Collegii förändring
till en Bergs-Vetenskaps-Academi; så bar Utskottet ansett sig böra fästa
Rikets Ständers uppmärksamhet derå, att, till vinnande af det ändamål,
motionären åsyftat, eller spridandet af de för Bergsbruket nyttiga och nödiga
kunskaper, dels högre Bergs-skolor redan finnas inrättade i Fahlun
och Philipsstad, äfvensom vid Universiteten undervisning meddelas i det
theoreliska af Bergs-vetenskapen, dels oek alt de undersökningar och försök,
ledande till framsteg i Bergsvetenskapen, som i andra rummet skulle
utgöra föremål för en sådan Academies verksamhet, liitt lis blifvit med
upplyst frikostighet och stor sakkännedom verkställde genom Bruks-Societeten,
som dertill årligen använder betydliga summor af de under JernContoirets
förvaltning ställde medel; och då man eger allt hopp, att detta
äfven framdeles, med största nytta för saken, kommer att ega rum, finner
Utskottet den föreslagna Bergs-Vetenskaps-Academien icke vara af beliofvet
påkallad.
Utskottet kan således icke tillstyrka bifall till denna del af motionen.
Stockholm den 2 Juli 1840.
N:o 65.
Alik. tili Exp. LJtsk. elen n Juli, kl. 4 e*
Betänkande, i anledning af väckt motion, att AdvocatFiscalerne
i Rikets Hof-Rätter och Collegier måga
upphöra att vara beroende af de Embetsverk, jvid
hvilka de äro anställde.
Genom motion inom Hedervärda Bonde-Ståndet, har David Andersson
från Hallands Län framställt, huruledes det vöre af synnerlig vigt’,
/| Allm. Besp.- och Elcon.-TJtsTcottens BetänkandeN:o 65..
att Konungens Ombudsmän i Hof-Rätterna och Collegieme, i sin embelsföpvallniiig,
icke underkastas annat tvång eller andra band, än dem Lagen,
, samvetet och öfvertygefsen ålägga. Motionären syntes derföre oformligt
och ändamålsvidrigt, alt Ad vocat-Fiscaler äro ställda i beioendeaf
det Embetsverk, der deras bestämmelse skall vara att å Statens vägnar
controllera och bevaka Verkets egna förhandlingar och utöfningen af dess
åliggande, upprätthålla ordningen, ia g l taga det allmännas rätt, beifra fel
och försummelser, saint befordra Lagars och Författningars efterlefnad. Desse
embetsman skola hafva, hvar och en inom sin verkningskrets, enahanda
förbindelser att fullgöra, sorn äro föreskrifne Konungens Ombudsmän, på
det för desse senare utstakade vidsträckte och all embelsmanna-förvaltning
omfattande fält, hvarföre Ad vocat-Fiscaler, inom det område, sorn förderas
verksamhet är bestämdt, skola agera i Justitiac-Canzlerens och Justitice-Ombudsmannens
ställe. Det vore derföre af stor och omisskännelig
vigt för samhället, att Ad vocat-Fiscalerne i Hot-Rätter och Collegier samt
Krigs-Fiscalen i Krrgs-Hof-Rätten , hvilkas embets-utöfning för Statens rätt
och allmänna ärenders behöriga handhafvande, är så magtpåliggande, enär
deras embets-utöfning påkallar en oaflåtlig vaksamhet olver embels- och
tjenstemäns förhållande, en oafbruten omtanka att befordra Kronans rätt
och en oafvislig uppmärksamhet på Lagarnes iagttagande och efterlefnad,
skiljas från all beroende beröring med den Hof-Rätt eller det Kollegium,
inom hvars noin värjo och verkningskrets desse embetsmän fungera, likväl
med den skyldigheten att, när Advocat-Fiscalenrs handräckning eller emLets-befattning
af det dömande eller förvaltande Verket påkallas, i ärender,
der Konaus rätt är i frågan eller underlydande tjenstemäns 1 el och
försummelser upptäckas, vidtaga den åtgärd och lemna det biträde, sakens
beskaffenhet i förening med embetspligten fordrar,, utan att likväl OtverDomslolen
eller Auetoriteter må eg», för utöfningen af Advocat-Fiscalens
åliggande, meddela några föreskrifter. Till följd häraf har motionären föreslagit,
att, för Ad vocat-Fiscaler i Rikets Hof-Rätter och Collegier, äfvensom
för Krigs-Fiscalen i Krigs-Hof- Rät ten, måtte utfärdas serskildt, efter
ofvan omförmäldte grunder, uppfattad Instruction, som noggrann t bestämmer
deras åliggande och verkningskrets, med utsättande af de skyldigheter,
som påkallas af serskildte förhållanden inom den Hof-Rätt eller det
Collegium, der Advocat-Fiscalen, såsom Konungens Ombudsman, fungerar.
Till bestämmelsen af
galunda, på sätt motionären förutsatt, att controllera förhandlingar ne af de
Allm. Besa.- och Ekon.-UIslottets Betänkande, N:o 66.
Domstolar och Collegier, vid hvilka de äro anställde, och att hafva tillsyn
å dessas utöfning- af sina Åligganden. I detta afseende aro andra controller
föreskrifne och åtal af felsteg härutinnan ankomma omedelbart pä
Åklagare-magiens högsta organer. Deremot tillhörer det Ad voeat-Fiscalerne
att tillse, huru de hvarje Öfver-Rätt eller Collegium underordnade emhets-
och tjenstemän nen fullgöra sina åligganden att utföra åtal, sorn af
Öfver-Rätt eller Collegium omedelbart upptagas, och, serdeles hvad Collegierna
beträffar, att föra Kongl. Majlis och Kronans talan i ärender, som
lyda under Collegrernas förvaltning samt bevaka och utkräfva fordringar,
tillhörande dem underlydande Cassör.
Flir Ad vo ca t-Fiscal er nes så beskaffade bestämmelse, är det icke allenast
fullkomligt formenlrgt, utan ovillkorligen nödvändigt, att desse embetsman
äro underordnade de'Verk, vid hvilka de äro anställde, och beroende af deras
föreskrifter, så vida icke sammanhållningen i förvaltningen skall upphäfvas
och ansvarigheten för denna förvaltning splittras på ettsätt, sorn skulle
väsendtligen försvåra dess utkrafvande; derföre Utskottet hemställer,
att David Anderssons ifrågavarande förslag må lemnäs utan
afseende.
Stockholm den 2 Juli 1840.
Nto CG.
Ante. till’ Exp. Utslc. den 11 Juli , lil. 4 e- m>
Betänkande om föreslaget förbud för andra än inf ödde
Svenske män att innehafva Tjenst er, som af Embetsverk
en tillsättas.
Från Vä Hofi. Borgare-Ståndet bar Utskottet emottagit en motion af
vice Taleman nen Herr Halling, af innehåll, att, som 28 §. RegeringsForrnen
stadgar, att Konungen eger att i civil tjenst antaga endast infödda
Svenske män och deraf skall följa, att de Embetsverk, som det tillkommer
att civila t fenster tillsätta, icke ega att andra än Svenske män dervid
anställa, men motsatsen likväl inträffat och följagtligen äfven hädanefter
kunde inträffa, torde det blifva nödigt, att Rikets Höglofl. Ständer,
till förekommande deraf, hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla om
6 Allm. Besa.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, JY:o 67.
Nådig föreskrift till alla, åtminstone civila, Embetsverk, att icke uti Rikets
tjenst lemna tillträde åt andra än infödde Svenske män.
Genom stadgandet i 28 §. Regerings-Formen om villkoren för tillsättande
af embels- och tjenstemän, som med Kongl. Maj:ts Nådiga fullmagter
förses, är en grundsats uttalad, som synes böra gälla, i afseende
på Stats-förvaltningen i sin helhet, då Utskottet icke inser något skäl för
afvikelse derifrån, hvad beträffar underordnade tjenste-befattningar, annorlunda
än för de få fall, då den färdighet, som för en befattning erfordras,
företrädesvis är att påräkna hos en utländning och befattningen tillika
är af egenskap att utan betänklighet kunna åt en sådan anförtros. Såsom
exempel härpå må nämnas Lärare för öfning i de fremmande språkens talande,
hvartill man tilläfventyrs oftast behöfver anställa personer, som
äro födda inom det land, i hvars språk öfningen sökes, och enahanda förhållanden
torde äfven för andra fall en och annan gång inträffa; men om
också undantag sålunda äro nödvändiga, böra desse icke hindra tillämpningen
af grundsatsen i allmänhet, och Utskottet anser sig således höra
tillstyrka,
att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om Nådig föreskrift till Embetsverk och myndigheter,
som ega att tillsätta underordnade tjenste-befattningar,
att dertill icke anställa andra än infödde Svenske
män, utan serskildt tillåtelse af Kongl. Maj:t, hvilken icke
må sökas i annat fall, än då de för en befattning erforderlige
egenskaper företrädesvis äro att påräkna hos en utländning,
och befattningen utan betänklighet kan åt en sådan anförtros.
Stockholm den 2 Juli 1840.
N:o 67.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Juli, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om Roskildska
Fredsfördragets öfversättning på Svenska språket
och dess ut gifvande från trycket.
Som Roskildska Fredsfördraget, enligt hvilket Skåne, Halland,
Blekinge och Bohusland afträddes till Sveriges Krona från den Danska,
Allm. Besp.- och Eton.-Utshottets Betänkandey N:o 67.
icke skall finnas intaget uti några äldre författnings-samlingar och det exemplar,
som förvaras i Riks-archivet, skall vara författadt på Latinska språket,
har Herr Bagge, genom motion inom Vällofl. Borgare-Ståndet, föreslagit,
att, på det en hvar icke må vara i okunnighet om sina rättigheter
och skyldigheter, Kongl. Vetenskaps-Academien eller någon af Philosophiska
Faculteterne vid Rikets Universitet måtte anmodas föranstalta om en
rigtig öfversättning deraf, hvarefter det på Stats-verkets bekostnad torde,
ined både Latinsk och Svensk text, befordras till trycket, så att exemplar
deraf måtte vara tillgänglige, icke blott uti alla Embetsverks Archiv,
utan äfven i Bokhandeln, för dem, sorn önska att deraf taga kännedom.
Det med denna motion åsyftade ändamålet har vice Talmannen Herr
Halling enligt yttrande vid remiss af motionen, ansett kunna vinnas genom
Fredsfördragets intagande i det arbete, kalladt Svenskt Diplomatarium,
för hvars utgifvande understöd af allmänna medel blifvit vid senaste
Riksdagen beviljudt lill belopp af 600 R:dr årligen intill närvarande
Riksdag.
Utom det att kännedom om det hufvudsakliga innehållet af Roskildska
Fredsfördraget är genom historien allmänt spridd, bör man föreställa
sig, alt, sedan de deri stadgade villkoren, under hundradetals år, varit
gällande, de deraf beroende rättigheter och skyldigheter sällan kunna
vara obekanta för dem, sorn det tillkommer att dem iagttaga; och då handlingen
är tillgänglig i Riks-archivet för de troligen fåtaliga fall, då någon
närmare upplysning deraf kan erfordras, anser Utskottet den föreslagna
anstalten icke vara behöflig eller gagnelig, i förhållande till den kostnad,
som deraf skulle föranledas, och hvilken icke heller torde kunna
undvikas genom handlingens införande i Svenskt Diplomatarium, på sätt
vice Talmannen Herr Halling föreslagit, då utgifvandet af detta arbete
varit ett företag af enskild man, och det dertill beviljade understödet genom
Statsanslag redan upphört, så att några derifrån härledda nva förbindelser
icke lära kunna utgifvaren påbördas; hvarförutan detta arbete, hvilket
egentligen är ämnadt för den vetenskaplige forskaren och samlaren,
är alltför kostbart att kunna påräknas, såsom mera allmänt tillgängligt för
det med motionen åsyftade ändamålet.
Af dessa anledningar anser Utskottet sig böra tillstyrka,
8 Allm. BesV.- och Ekon.-Utskottels Betänkande, N:o 68.
att förslaget om utgifvande af Roskildska Fredsfördraget eller
dess införande i Svenskt Diplomatarium, icke må till någon
Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
o o
Stockholm den 2 Juli 1840..
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Juli, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ElementarLäroverkens
reorganisation och utvidgning af Frösö
Skola i Jemtland.
Uti en af Högvördige Preste-Ståndet till detta Utskott remitterad
motion, har Prosten Säve, efter en framställning om förhållandet med
Elementar-Läroverken och Gymnasierne inom Riket förr och nu, och det
Skolsystem, som vid desamme blifvit följ It och ännu följes, anfört: att,
sedan uti den i Stockholm år 1828 inrättade Elemenlar-skola och den tvänne
år senare stiftade så kallade Hill ska Skolan å Barnängen, äfvensom
Cathedral-skolan i Upsala, ynglingar bibringats de förberedande kunskaper,
som erfordras för inträde till Universitetet; så bade häraf visat sig, alt
Gymnasierne, hvilka blifvit stiftade för att ersätta El em en tar-sko lornes i
äldre tider varande ofullkomlighet och inskränkthet, oell hvilka hittills
uppfyllt en vigtig bestämmelse såsom öfvergångs-station från Elementarskolan
till Universitetet, skulle blifva mindre af nöden i samma reon ,
som Lärdoms-skolorné erhö!lo en af Gymnasierne oberoende och för Högskolan
eller Universitetet direct förberedande ändamålsenlig organisation;
och att dessutom den strängare disciplin, som iagttages vidSkolorne, gjorde
det lättare att der bibehålla ordning, flit och sedlighet, än vid Gymnasierne,
der, oagtadt Ephorernes och Lärarnes bemödanden, sådant understudom
visat sig ytterst svårt, i anseende till den större frihet, lär jungarne
i Gymnasierne ega, hvilken, i tidigare åren, menligt inverkar på ungdomens
både intellectuella och moraliska bildning. Man hade nemligen hört
personer vid en mognare ålder klaga, att flere år af deras bästa ungdomstid
blifvit vid Gymnasierne, om icke förspillde, dock genom eget oförstånd
Allm. Besv.- och Elon.-Utslottets Betänkande, Avo 60. 9
och oförekommet sjelfsvåld mindre väl använde, så att de vid Universiteten
nödgals återtaga en del af de skolstudier, som på förra stället blifvit
ej blott icke underhållne, utan äfven ofta förglömde.
I anseende härtill har motionären, som trott Lärdoms-skolan böra
med Apologisl-classerne sammanslås, ansett förenandet al de båda Elementar-Läroveiken,
Skolan och Gymnasium, komma att, med bibehållande
af Skolans disciplin, medföra den fullkomliga enhet och det sammanhang
under uppfostrans första och vigtigaste stadium, som borde finnas, men,
efter motionärens förmenande, nu saknas; äfvensom motionären ansett en
sådan förening böra försiggå, genom införandet i Skolans öfversta classer
af dels det så kallade fack-systemet eller ambulatorisk och ämnes-läsning, dels
fri flyttning, begränsad endast genom lärocursen, som för hvarje class
borde vara afmätt, och dels s. k. classordinarier, hvilka skulle för hvarje
Skolans afdelning ansvara för ungdomens moraliska uppfostran; föreställande
sig motionären, att, genom ofvannämnde enkla förbättringar, det snart
skulle ådagaläggas, att äfven med ett ringare antal Lärare, än det, som nu
bekostas för både Skola och Gymnasium, Elementar-Laroverken skulle
bibringa lärjungarne den bildning, som gjorde deni mogne för Universitetet.
Men då, efter motionärens åsigt, omförmälde förändringar ej kunde
på en gång öfverallt verkställas, utan det vore tillräckligt, att ”förvandlingsförsöket’’
företages med en eller annan Skola, för att visa reformens
verkställbarhet och dess framgång; så har motionären härtill föreslagit
Frösö Skola i Jemtland, som han ansett vara den, hvilken företrädesvis
borde få åtnjuta den föreslagna förändringen; till stöd hvarför motionären
åberopat: att Frösö Skola med fyra Lärare och vanligen omkring
sjuttio eller åttatio lärjungar, ehuru den till namnet varit en lägre Lärdoms-skola,
likväl fullgjort alla en högres åligganden, så att lärjungarne
derifrån omedelbart ingått i Gymnasium; att Frösö Skola, för att uppfylla
ett Gymnasii åliggande och utbilda ynglingar till inträde vid Universitetet,
endast behöfde erhålla tvänne Lärare, utom de, som der redan äro
anställde; att Jemtland och Herjeådalen ej egde något mer än nämnde
Läroverk, hvilket vore 25 mil aflägset från Hernösand; att det skulle blifva
en ganska stor lättnad för berörde provincers i allmänhet fattige invånare
att få sända sine söner directe till Universitetet, utan att nödgas
förut underhålla dem vid Gymnasium, der lefnadskostnaden vore lika stor,
Bih. till R. St. Prof. 1840- 8 Sami. 19 Haft. 2
io Allm. Best’.- och Ekon.-Utslottets Betänkande, N:o 68.
som med Academisn; samt att slutligen af de 288 tunnor korn, som utgå
till Frösö Skol-stat, oell som blifvit upptagne i det allmänna anslaget
för Låro-verken, omkring ari tunnor bestå af kvrko-lronde, som utgöres
af ofvannämnde provincer sjelfve, men endast återstoden fy lies med kronotionde;
och har motionären, på nu anförde skäl, föreslagit, det måtte ett
anslag beviljas till tvänne nye Lärare-löner vid Frösö Skola, oell Rikets
Ständer derjemte ingå till Kongl. Majit med den underdåniga anhållan,
att denna Skola må få en ny organisation, så beskaffad, att dess lärjungar
kunna, efter fulländad lärotid, omedelbart dimitteras till Academien; hvarjemte
motionären hemställt, huruvida berörde anhållan borde serskildt
framställas eller sättas i förbindelse med förslaget om såväl Apologist-skolornes
som Gymnasiernes successiva reorganisation och förening med Lärdotns-skolorne.
I afseende å Elementar-Läroverkens reorganisation, hafva i senare
tider flere åtgärder vidtagits, såsom att Kongl. Maj:t, genom Nådigt Bref
af den 21 December 1825, förordnat en Comitee att, under ledning af
II. K. II. K ron-Prinsen, i ett sammanhang granska tillståndet af Rikets
allmänna uppfostrings-verk, och att dervid i underdånighet föreslå de
förbättringar, som kunde anses behöflige; hvilken Comitee, i anledning
deraf, den 20 December 1828, afgifvit ett underdånigt Betänkande; att
den sedermera förordnade 1882 års Skol-revision, den i3 December samma
år, äfvenledes afgifvit ett utlåtande i ämnet; att Kongl. Majit den 13
December 1834 anbefallt samtlige Consistorierne, äfvensom Directionen
öfver Stockholms Stads Undervisnings-verk, att öfver Skol-revisionens ofvanberörde
Betänkande sig utlåta; och har, sedan under loppet af påföljde
år vederbörandes underdåniga yttranden och förklaringar i ämnet inkommit,
Kongl. Majit, uti Nådigt C rculaire till Consistorierne den 1 November
i83g, Sig utlåtit, bland annat, att, då Kongl. Majit funnit flere till
förevarande vigtiga ärende hörande frågor icke nog utredde, samt då meningarne
om en del ifrågasatte förändringar icke hunnit sammanjemnkas,
och man, för att stadga . omdömet i en så maktpåliggande national-angelägenhet,
ännu hade af behof att inom landet samla mera mognad erfarenhet
och jemväl taga närmare kännedom om andra binders likartade
institutioner, innan en för framtiden gällande organisation af Undervisningsverken
i allmänhet kunde, med full säkerhet om dess ändamålsenlighet,
uppgöras och stadfästas, samt då dertill komme, att de för ändamålet varande
tillgångar icke voro tillräcklige för utförandet af en fullständigare
Allm. Be sv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N'.o 68. II
organisation af Under visnings-verke t i hela dess vidd* så prÖfvade Kongl.
Maj:t skäligt uppskjuta, så väl den difinitiva organisationen af Rikets Elementar-Läroverk,
som regleringen af en för derstädes anställde Lärare ständig
lönings-stat.
Utskottet instämmer visserligen, för sin del, uti så väl motionärens
som flere Ledamöters inom Högvördiga Preste-Slåndet yttrade åsigter, att
behofvet af en strängare disciplins införande vid Gpmnasierne blifvit genom
erfarenheten allt mer och mer ådagalagdl; dock lärer frågan härom,
likasom om behofvet och lämpligheten af Läroverkens förändrade organisation
i allmänhet, uti det skick, som samma fråga, på sätt ofvannämndt
är, för närvarande sig befinner, icke kunna blifva föremål för Rikets Ständers
pröfning; utan anser Utskottet sig endast böra i detta afseende tillstyrka
Rikets Ständer att fästa Kongl, Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på vigten
af de åtgärder, som, i detta ämne äro af nöden.
I anseende härtill kan Utskottet ej ingå i undersökning af de allmänna,
på Elementar-Lärovei kens reorganisation syftande, grunder, dem motionären
anfört för en utvidgning af Frösö Skola; inen då uti Jemtland och Herjeådalen,
oagtadt desse Provinsers betydliga folkmängd, icke finnes någon allmän
läro-inrättning, der lärjungar inhemta de kunskaper, som för inträde
till Universitetet erfordras, och det närmast belägna Hernösands Gymnasium
är så aflägset, att kännbara svårigheter för begagnandet deraf måste
ofta möta serdeles för de obemedlade, anser Utskottet det vara nödvändigt,
för undervisningens befrämjande inom denna ort, att eli Läroverk
bildas, som motsvarar det sålunda för handen varande behofvet, och en
sådan anstalt kan, efter Utskottets tanka, ändamålsenligt, med minsta kostnad,
åstadkommas genom reorganisation af Frösö Skola; dock som det icke
kan fordras, att Utskottet skall ega den kännedom af local-förhållamFen,
som är oumbärlig, för att kunna noggrannt bedöma, huru en sådan utvidgning
må kunna lill vägabringas, ocb dessutom, enligt hvad Herr Biskopen
Doctor Heurlin uti afgifvet yttrande inom Preste-Ståndet upplyst, fråga
om Skolbyggnadernes vid Frösö reparation och Skolans derstädes förllyttning
till Östersund, är anhängig hos Kongl. Maj:t, som infordrat vederbörandes
förklaringar i ämnet; anser sig Utskottet icke böra ingå i närmare
pröfning af de förslag, dem motionen i denna del innefattar, utan
får endast tillstyrka,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit, efter tagen kännedom om ämnet
12 Allm. liesv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande} JY;o 6g.
och vederbörandes hörande, täcktes lata upprätta och vid
nästa Riksdag till Rikets Ständer öfverlemna det förslag i
detta ämne, som Kongl. Majit kan i Nåder anse tjenligt.
Stockholm den 2 Juli 1840.
II eser v at io n
af Herr Professor Grafström: ’’Mot detta Utskottets tillstyrkande anhåller
jag att i ett visst fall få aflemna min reservation. Jag anser nemligen , att
genom tillstyrkandet, såsom dec nu befinnes, den för hela Jemtland och Herjeådalen
vigtiga frågan endast blifvit till en obestämd framtid uppskjuten.
Förslaget till Frösö Skolas utvidgande med tvänne nye Lärare och till anslående
af löner åt desamma, hade, efter mitt förmenande, kunnat tillstyrkas
oberoende af frågan om Skolans förflyttande till Östersund en fråga,
som redan några år hvilat, och hvilkens afgörande torde komma att
ännu länge fördröjas, så vida de nuvarande Skolhusen, till följd af nödige
reparationer, befinnas fullt brukbara. Jemtland har en enda Skola, med 4
Lärare, för en folkmängd af 44>°0° menniskor. Wisby Län med 40>°:OO
menniskor, eger för undervisningen i3 offentlige Lärare. Ju mera aflägsen
och isolerad en provins är, desto nödvändigare är det att, inom densamma,
organiseras en Undervisnings-anslalt, motsvarande dess behof, och att
denna organisering så snart sorn möjligt vidtages.
N:o. 69.
Ani. till Exp, Utsk. den ir Juli, kl. 4 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om en förändrad
organisation af Sundhets-Collegium.
Uti en hos Ridd ers kape t och Adeln väckt, till detta Utskott remitterad
motion, laar Herr af Grubbens, Nits 'Vilhelm, föreslagit, att,
då handläggningen af de Kongl. Sundhets-Collegium åliggande göromål fordrade
kunskap, och skicklighet hos Collegii Ledamöter att kunna .säkert
bedömma de saker, sorn komma under deras bepröfvande, och lemna såväl
i juridiskt som vetenskapligt hänseende ordentligen motiverade Utslag;
samt, för bedömande af de i Kongl. Coflegium förekommande svårare
frågor, hvilka skulle angå Provincial- och Slads-Läkares förrättningar, er
-
Allm. Best’.- och Ekon.-Utskotlets Betänkande, N:o 69. I 3
fordrades i synnerhet kännedom i den practiska handläggningen af sådane
frågor, det matte Kongl. Sundhels-Collegium reorganiseras, och icke några
andra till Ledamöter derstädes befordras,, än de Läkare, sorn, jemte det
de ega grund lige theoretiska kunskaper, femton till tjugu år varit Provincial-
eller Stads-Läkare; helst motionären ansett det vara billigt, som han
uttryckt sig, att en sinecur måtte finnas för desse tjenstemän, som skulle
hafva de mest maktpåliggande och besvärligaste tjenster i Riket; äfvensom
föreslagits, alt en lagfaren man måtte tillsättas som Assessor, med
säte och stämma i Collegium, hvilken borde ansvara för de juridiska göromålen,
sora inom Collegium kunde förekomma.
Vid besvarande af denna motion, får Utskottet upplysa,, att, genom
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction för Sundhets-Collegrum af den 6 December
181 5 , det blifvit Collegium ålagd t: att hafva inseende och styrelsen
öfver allt det, som angår Sundhels-li I Iståndet samt Läkare-vården och Sjukskötseln,
så val hos Rikets inbyggare i allmänhet, som vid Krigsmagten till
lands och sjöss i freds- och krigstid; att lillse, det alla Läkare, Chirurger,
Apothekare, Veterinair-Lukare in. fl., uti allt hvad sora rörer Medicinska,
Chirurgiska och Pharmaceuliska vetenskapemes utöfning, fullgöra
deras, enligt Instructioner och Reglementen, åliggande skyldigheter; att
vaka deröfver, att de till desse personers practiska bildning i hufvudstaden
varande anstalter fullgöra det med desse bihlnings-anstalter åsyftade
ändamål; samt att gå Kongl. Maj:ts och Rikets Co!legiér, Hof-Rätter och
Domstolar jemte alla öfrige publike Verk och Embeten, så milita ira sorn
civila, tillhanda med råd och utlåtanden uti allt sådant, sorn med Läkares
föremål har gemenskap; äfvensom Utskottet härvid vill tillägga, att
göromålen i Kongl. Sundbets-Collegiura blifvit i senare tider ganska mycket
förökade, så alt, enligt dess Diarium, antalet af de till Collegium under
loppet af sistlidne år rnkomne mål och ärenden uppgått lill 3,6aÖ,
hvaraf synes, att tjensterne i delta Embetsverk ingalunda åro att anse såsom
sinecurer.
Om nu Utskottet ä ena sidan vill erkänna , att Provincial-och SladsLäkare-befattningarne
är> besvärlige på de fleste ställen; så kan dock Utskottet
icke dela motionärens åsigt, att tjensterne uti Collegium må blifva
pensionsplatser för Provincial- och Stads-Läkare, eller att de vid dessa
tjensters tillsättande, må ega företräde framför andra Läkare. Utskottet
tror nemligen, att ifrågavarande ganska magtpåliggande tjenster i Coliegi
-
l4 Allm. Besp,- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JV:o 69.
nm fordra icke allenast den practiska kunskap, som är en följd af en lungre
utöfning af Läkare-yrket, och sorn endast vinnes genom erfarenheten,
utan äfven en noga kännedom om Läkare-vetenskapens tillstånd och de i
och för densamma och dertill hörande ämnen varande Institutioner, så väl i
Riket, som i andra länder, äfvensom om Sveriges förhållande till desse i
flera afseenden; och Utskottet hyser tillika den föreställning', att äfven den
Läkare, som icke är Provincial- eller Stads-Läkare, eger tillfälle inhemta
de kunskaper, som vinnas genom utöfningen af dessa tjenster, samt att han
dessutom i allmänhet torde vara i stånd att bättre, än nämnde tjenstemän,
hvilkas tid till större delen är upptagen af embetsåligganden, förvärfva
en allmän öfversigt af Läkarekonsten, och dermed gemenskap egande ämnen,
samt de kunskaper, som äro erforderlige för en Ledamot af nämnde
Collegium, som rätt uppfyller sin plats.
Utskottet, sorn i allt fall anser, att vid tillsättning af omförmälde
tjenster i Kongl. Sundhets-Collegium, afseende bör hafvas endast å de sökandes
förtjenst samt skicklighet och duglighet, och icke å den omständighet,
huruvida de varit Stads- och Provincial-Läkare eller icke, får derföre
tillstyrka,
att motionärens förslag, det icke någon annan måtte till Ledamot
i Kongl. Collegium befordras, än sorn i5 eller 20 år
varit Stads- eller Provincial-Läkare, måtte förfalla.
Beträffande härefter motionärens förslag, att en lagfaren man måtte
tillsättas såsom Assessor med säte och slämma i Kongl. Sundhets-Collegium,
så enär Utskottet så mycket mindre tror sådant vara af behofvetpåkalladt,
sora handläggningen af de Collegium åliggande göromål, så vidt
Utskottet har sig bekant, icke beror på någon annan juridisk kunskap,
än den, som erfordras i och för frågor, som röra medico-legala besiglningar,
hvaruti hvarje utexaminad Läkare måste hafva full kännedom och då Collegium
slutligen, liksom andre Verk, eger till ledning för sine åtgärder,
att följa gällande Lag och Författningar, får Utskottet tillstyrka,
att äfven detta förslag måtte föi falla.
Stockholm den 2 Juli 1840.
Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottcts Betänkande, IV:o ?o. ]5
N:o 70.
Allt. till Exp. Utst. den 11 Juli, 11. 4 *• mBetänkande,
i anledning af väckt motion omförändring
af grunderne för befordran inom Presle-Ständet.
tili en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till detla Utskott remitterad
, motion, har Auders Larsson frän Westerås Län anfört, alt, ehuru,
vid befordran till Ordinarie beställningar, afseende endast borde fästas
å de sökandes skicklighet, en sådan befordringsgrund likväl icke gjort
sig gällande vid upprättandet af förslag till Prest-embeten, hvarvid skickligheten
beräknades efter erhåline betyg i Prest- och Pastoral-examina,
och i öfrigt endast tjenste-år toges i betragtande; att ett sådant förhållande
dels vore orättvist emot den del af Presterskapet, sorn egde beräkna
endast enkla tjenste-år, dels ock alstrade liknöjdhet hos det yngre Presterskapet
att förvärfva vidsträcktare kunskaper, än som oundgängligen erfordrades
för att ega rättighet att blifva uppförd på förslag till ett ledigt
Prest-efnibele; och har motionären i anledning häraf föreslagit: att då ledighet
till ett Consistorielt Gäll yppas, ansökningar såsom hittills måtte få
ingifvas till Consistorierne, som, genast efter ansökningstidens slut, böra
pröfva och till Protocollet utlåta sig, om de sökande ega de meriter i lärdomsväg,
som, efter upprättad classification, erfordras; att Consistorium
borde vara skyldigt med nästa post derefter afsända alla ansökningarne,
jemte sitt utlåtande, till Contracts-Prosten, hvilken genom Kungörelser
skulle låta kalla socknens röstegande invånare, för att taga del af de från
Consistorium ankomne handlingarne; att socknemännen derefter skulle
ega att å denna sammankomst kalla hvilken af de sökande som helst, att
aflägga predikoprof; dock minst tre, om så många sig anmält, hvarefter
Contracts-Prosten hade alt inberätta förloppet deraf lill Consistorium, som
meddelade Prediko-missiv till de kallade; och skulle val emellan ProfPredikanterne
sedermera i vanlig ordning ega rum.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet tagit i öfvervägande;
och får Utskottet, till ledning för omdömet uti förevarande fråga, upplysa,
att uti Kongl. Förordningen den 21 Aug. 1786 föreskrifves, bland
annat: ’’att vid förslagers upprättande till Kyrkoherde-beställningar det skall
åligga Consistorium först och främst, att hafva afseende uppå de sökandes
Gudsfruktan samt ett dygdigt och stadigt uppförande; att, i öfrigt
iG Allm. Best-’- och Elon.-Utskottets Betänkande, N:o 70.
endast förtjenst oell skicklighet skall gifva den ene företräde för den andre
alt det hör skattas för skicklighet hos en sökande, att han eger lärdom
oell de kunskaper, sorn Lii 1 sysslans fullkomliga bestridande erfordras, samt
för förtjenst, att lian med kännedom, nit och försigtighet skött det kall,
honom varit anförtrodt, och såmedelst gjort sig förtjent af vidare befordran;
alt Consistorium skall noga utröna och domina till det företräde,
som bör gifvas den ene eller den andre; men att, om en vida yngre, som
beständigt haft tillfälle att obehindradt sköta sina studier, skulle uti kunskaper
synas öfvergå en äldre, som väl också egde mogen lärdom och öfrige
goda egenskaper, men hvilken varit föranlåten att använda sin tid på
utöfningen af en mödosam tjenst, och således ej hunnit uppnå en likaså
vidsträckt lärdom, den senares arbete och erfarenhet då skallså jemn föras
med den förres beläsenhet, att å ena sidan ej saknas uppmuntran till nyttiga
vetenskapers alfvarliga skötsel, men å den andra, ej eller skicklige
män afskräckas från att ingå uti arbetsamma och mindre lönande beställningar
vid undervisnings-verket och församligen; hvilket ofelbart hända
skulle, om ej den enes nyttiga möda och besvär, äfvensom den andres berömliga
flit och lärdom, finge bereda dess förtjenst och lycka”; och finnes
derjemte uti ofvanberörde Kongl. Förordning följande stadganden:
”Ehuru Wår alfvarliga vil ja är, det icke allenast Domkyrkorne och andre
större församlingar i Riket blifva försedde med sådane män, de der för serdeles
lärdom och skicklighet gjort sig i det allmänna kände, utan ock att i
öfrigt ej andre än Presler af verklig förtjenst varda tili Kyrkolägenheter i
allmänhet befordrade; kunna Wi dock icke annat än tillåta Consislorierne
att vid ansökningar, som ske till de minsta och svagaste Pastoraten i Stiften,
mindre strängt förfara uti de försök och förhör, som föregå förslaget,
helst om i fråga äro gamle välförtjente Capelianer, dem Wi under deras
arbetsamma sysslor gerna se hugnade med hopp om en mera ledig och
bekymmerfri ålderdom. Af Nådig ömhet för desse, förklara Wi ock, att
der förtjenst och skicklighet skattas like emellan tvänne sökande, och tjenste-åren
närma hvarannan, dubbla år då må stå tillbaka för enkla, så vida
ett lika antal af de senare hafva kostat större möda att förvärfva.
Förslag till Capellans-tjenster och andre sådane beställningar böra på
det sätt upprättas, att, sedan de sökande äro af Consistorio pröfvade tjen1
ige till den lediga sysslan, skolade tre, som hafva flere tjenståren, föreslås
Pastor och församlingen till deras val.”
Vid
sillin. Rest'.- och Ekon.-TJtshottels Betänkande, N:o yl. 17
Vid jemnförelse af livad sålunda blifvit föreskrifvet med Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref af den 24 Januari 181 1 oell den 12 Mars 1831, har Utskottet
funnit de i afseende å Presl-Embeten gällande befordringsgrunder bestå
deruti: att, vid tillsättande af i:sta Classens Pastorat afses synnerligast
de sökandes utmärktare lärdom; af a:dra Classens, fästes afseende å lärdom
och förtjenst, så att den enes använda möda och förvärfvade skicklighet
i tjenslen må vägas emot den andres större lärdom; och slutligen af
3:<Jje Classens Pastorat tages till befördringsgi und de sökandes förtjenst
eller tjenstgöringstid.
Ida nu Utskottet finner dessa befordrings-principer vara icke allenast
grundade på billighet och rättvisa, ulan äfven uppmuntra det tjenstgörande
Presterskapet till ett lortsatt bemödande att förkofra sig i studier, samt
göra det lättare att med Preste-Ståndet kunna, vid inträffande ledigheter,
förena sådane män, hvilka, ehuru icke öfvade i presterlige förrättningar,
likväl genom en vidsträckt lärdom, genom en förvärfvad mennisko-känuedom,
genom kunskap i de vetenskaper, hvaraf Theologien har behof, kunna
gagna och göra heder åt såväl Preste-Ståndet, som församlingen och landet;
och då härtill kommer, att äfven de, som, utan att ega en öfvervägande
lärdom, likväl visat, alt de med nit skött det kall, dem varit
anförtrodt, ega hopp att, medelst vinnande af befordran till 3:dje Classens
Pastorat, ernå en bekymmerfri ålderdom; anser Utskottet ifrågavarande
befordrings-principer böra, såsom ledande till det med dem åsyftade
ändamål, bibehållas; hvarföre Utskottet tillstyrker,
att förevarande motion med de deruti föreslagne förändringar
i sättet för upprättande af förslag till ledige Prest-embeten
, måtte förfalla,
Slockholm den 2 Juli 1840.
N:o 71.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 11 Juli, kl. /j e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utnämningar
till Kyrkoherdar vid Rcgala Pastorat,
Uti en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt, till detta Utskott remitterad,
motion, har Peter Petersson från Jönköpings Län föreslagit, att,
Bih. till R. St. Prof. 1840. 8 Sami. 19 Häftet. 3
l8 jlll m. B c sv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande r S:o 7-1 „
då det ofia skall inhäfta, att vacanla Pastorat slå lediga i flere år, af
orsak, all veidei börande Consistoriel- och öfriga ecclesiaslike Embrlsmyndigheler
icke hafva någon i Lag föreskrifven lid, inom hvilken de skola
till Kongl. Majit insända Prof-predikanternes ansökningshandlingar, Consistoriel
ne målte åläggas alt, sedan alla prestanda af de till regalt Pastorat
sökande blifvit fullgjorde, samt valet vunnit laga kraft, inom Irenne
veckor derefter hafva till Kongl. Maj.t ölverlemnal alla för utnämningen
nödiga handlingar; äfvensom att Rikets Ständer måtte Iros Kongl Majit i
underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit i Nåder för Sig fixera någon
tid, inom hvilken Kongl, Majit vill utnämna Lärare lill dtn lediga
platsen, helst en sådan bestämdhet, elter motionärens tanke, skulle vara
högst fötdelaglig för så väl församlingen sorn de sökande.
Hvad först beträffar motionärens förslag:, att viss tid måtte bestämmas,
inom hvilken Consistoriel ne skola hafva till Kongl..Majit ölverlemnat
alla handlingar, som äto erforderlige för I dlsättande af Kyrkoherde-bestälL
ning vid ett Regalt Gäll; så,, enan det redan fimus föreskrilvet, att förslag
till sådane Pastorat höra vara upprättade inom fyra månader af nådåret,
Hernösands Stift undantaget, der liden är bestämd lill sex månader,
och dessutom blifvit genom Kongl. Brefvet den 7 Augusti 1^83 Consistörierne
anbefal It, bland annat, alt, sedan förslag blifvit upprättadt och missiv
ulfärdadt samt derefter profven aflagde, omröstningen förrättad1 och
tiden till besvär lagligen iagttagen, 'skyndsamligen för de Regall Lägenheter
till Kongl. Majit insända förslagen;’’ samt, i händelse sådant af C011-  sistorierne uragliåtes, della måste hänföras lill tjenstefel, som kunna i laga
ordning beifias; finnér Utskottet någre andra stadganden uti förevarande
hänseende, än sorn redan sålunda finnas, icke vara behöflige; hvarföre
Utskottet tillstyrker,
att motionärens ifrågavarande förslag måtte föi falla.
Angående härefter den af motionären väckte fråga, att Rikets Ständer
måtte i underdånighet anhålla, att Kongl. Majit för Sig bestämde en
lid, inom hvilken Kongl. Majit ville tillsätta Regala Gäll; så och då Kongl.
Majit icke lärer underlåta att, sedan förslag till sådane Gäll inkommit,
efter förekommande omständigheter, besluta så, som Kongl. Majit finner i
Nåder lämpligt och tjenligast, samt Kongl. Majit, enligt 3o §. RegeringsFormen,
dessutom eger att, på det sätt förr öfligl varit, tillsätta Kyrko
-
Allni. Bese.- och Elon.-Utskottets Betänkande, N:o yr. rgj
her.lt:
som motionären föreslagit , såsom olämplig,, och
tillstyrker derföre, att äfven frågan: härom, måtte förfalla.
Stockholm ilen 2 Juli iS.fo.
i\:o 72.
Betänkande, i anledning af väckt motion,1 att hälften
af Ecclesiastik- Staten mätte indragas.
Uti en hos Hedervärd i B mde-Ståndet väckt motion, sorn blifvit till
Utskottet remil terad1liar Johannes Andersson från Calmar Län föreslagit,
alt, då Pi osterska pel i Riket, Irvars inkomst skulle uppgå till öfver
2.o.oo,ooo> IV;-1r Bkeo’ årligen, kunde, efter motionärens förmenande,, utan:
all fara för religiensl octo intefleetuelt obestånd, minskas- åtminstone tilli
hälften, hvarigenom en ganska betydlig tillgång skulle uppstå, att användas
dels för den allmänna folkbildningen,, dels ock till förbättrande af
Krigsflottan ocb 1 öfrige försvars-aiistalter, del måtte om förmälde ”inskränkning
i Presterskajiel och dess löne-inkomster” verkställas.
Som Utskottet icke kan dela motionärens,, hvarken utvecklade eller
af någre skäl understödde, åsigt, att hälften af PVesterskapet skulle kunna:
indragas, utan men för religionens och bildningens behöriga vård; och då
motionären icke uppgifvit något sätt, på. hvilket Presterskapets: åligganden:
skulle kunna fullgöras af detsamma, så vida det inskränktes- till dess halfva
antal, får Utskottet tillstyrka,
att motionärens förslag matte lemnäs utan vidare afseende'.
Stockholm: den 2. Juli 18 {o.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet j 1840.
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o y3. i
INT:o 7 3.
Ank. till Exp.-Ulsk. den n Juli, kl. 4 e- ra
Betänkande,
i anledning af väckt motion om utvidgandet af
Calmar Stift.
Tili Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet har det Högvördiga Preste-Ståndet
remitterat ett af Biskopen m. ni. Herr Doctor af Kallberg
afgifvet memorial, af innehåll, att utvidgandet af Calmar Stift länge utgjort
ett föremål för Stifts-Presterskapets lifligaste önskan, och vid sist
hållna Prestmöte hade Presterskapet åt Herr Biskopen uppdragit att å
högre Ort göra denna önskan gällande, antingen sålunda, att Stiftet utvidgades
åt norr med några af af de närmast belägne Härader, hvilka i
förra tider Calmar Stift tillhört, liksom de ännu tillhöra Länet, men
blefvo år 1627 Linköpings Stift ti Hägde, eller helst och lämpligast med
tillägg af Blekinge, i synnerhet hvad dess 2:ne Östra Härader beträffar,
hvilka äfven tillförne varit Calmar Stift tillhörige. Också hade genom
Dom-Capitiet underdånig anmälan i ämnet blifvit gjord, men icke i JNåder
ansetts ännu kunna lill någon åtgärd föranleda. Herr Biskopen hade
således trott sig böra öfverlemna frågan till det afseende, Rikets Ständer
finna den förtjena, och dervid vändt deras uppmärksamhet å följande
omständigheter:
att, genom Blekinges införlifvande med Calmar Stift, hvarjehanda
nu öfverklagade olägenheter skulle afböjas, härrörande från ortens aflägsenhet
från dess nuvarande Slifts-slyrelse.
att den hufvudsakligaste vinsten för Blekinge-orten skulle blifva
det tillträde, som för dervarande ungdom varder öppnad lill Läroverket
i Calmar; samt
att, då sistnämnde Läroverk, å ena sidan, genom dess nya, rymSiga
och prydliga Gymnasii- och Skolhus-byggnad, och å den andra,
genom det af Stiftets inskränkthet föranledda ringare antal lärjungar,
lemnar, för ett vida större, tillräckliga både utrymmen och bildningstillfällen,
Läroverkets utvidgning blifver en följd utaf Stiftets, och således
ömsesidiga fördelar tillflyta båda, utan minsta betungande för Slaten.
Och hade Herr Biskopen ansett sig kunna åberopa ofvanupplagna
förhållanden, desto tryggare mot ali misstanke för ensidighet, som i hänBih.
till R. St. Prol. 1840. 8 Sami. 20 Håjt. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande_, N:o y3.
eleise det föreslagna utvidgandet framdeles varder bifallet, väl en tillökning
i göromål, men ingalunda i enskilda fördelar, skulle Stifts-Slyrelsen
tillskyndas.
Hvad motionären sålunda hemställt och anfört, har Utskottet i öfvervägande
tagit, och dervid inhemtat:
1:0 Alt åtskilliga Blekingska socknar hafva endast 5 mil Lill Cal
o
o
inar, men deremot 20 och derutöfver lill Stifts-staden Lund; ett förhållande,
sorn måste försvåra undervisningen i Blekinge, enär dels åt densamma
icke möjligen kan egnas lika sorgfällig tillsyn, som derest afslåndet
från Stifts-staden vore mindre, och dels många ynglingar i nämnde
Provins hafva nog lång väg alt färdas, för att kunna utan stor kostnad
begagna sig af Lunds Elemenlar-läroverk.
2:0 Alt antalet af Lärjungar i Lunds Cathedral-Skola är så stort,
alt den ej kan emottaga flere; hvaremot antalet af Gymnasister i Calmar
är särdeles inskränkt; samt
3:o Alt den föräldra-önskan ofta uttalat sig, alt, då i hela Lunds
Slift icke finnes något Gymnasium, det i Calmar målte slå grannprovinsens
studerande ynglingar öppet, men att, oagladt håde oförvägrad och
erbjuden tillgänglighet dertill, har verkställigheten dock mött ett stolt
hinder i den rådande betänkligheten, alt, ulan indigenals-rätt förlägga ortens
ungdoms hildning lill ett fremmande Stifts Läroverk.
På grund af ofvanstående skäl, och då härtill kominer, alt den föreslagne
utvidgningen af Calmar Stift icke lärer leda lill någon minskning
i de löne-föi möner, sotn innehafvare!! af Biskopsstolen i Lund 4iro
tillslagne, har ULskottet ansett sig hösa tillstyrka,
alt Rikets Ständer ville till Kongl Maj:t frambära underdånig
hemställan, alt, sedan Stifls-styrelsen i Lund fått tillfälle att i
ämnet afgifva underdånig föi klaring, Kongl. Majit läcktes i Nåder
pröfva och afgöra, om icke Calmar Stift må, genom förening
med Blekinge Län, varda utvidgadt.
Stockholm den 2 Juli 1840.
Reservat io n:
af Riksdagsmannen Ola Jeppsson från Blekinge Län, som förklarat sig
icke kunna instämma i Utskottets förslag, då en stor del af Blekinge
Län skulle, genom deri förändrade Slifls-indelningen, tillskyndas en klin
-
st lim. Besv.- och
3
Lar olägenhet, genom ökarlt afstånd från Slifts-staden, i stället för den
fördel af närbelägenliel, som man åsyftat alt bereda, hvarförutan han
ville fästa serdeles afseende å ett af ålder stadfästadt närmare föreningsband
emellan invånarne i Skåne och Blekinge, deri han finner en ökad
anledning för dessa Provinsers bibehållande under en gemensam Stiftsstyrelse.
N:o 74.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Juli, kl. \ e- m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utfärdande af
Köpings-Privilegier för Trelleborgs By.
Riksdagsfullmägtigen Lars Bengtsson från Malmöhus Län, med hvilken
sig förenat samtlige Riksdagsmännen från Skåne, har, uti ett till Hedervärda
Bonde-Ståndet ingifvet memorial, som lill Utskottets handläggning
blifvit remitteradt, föreslagit, att Trelleborgs By, belägen i Skytts Härad
och förenämnde Län, mätte, utöfver den ringa handels-rällighel, som redan
blifvit Trelleborg medgifven, tillerkännas enahanda privilegier, som
de, hvilka Lysekihls Köping i Bohus Län erhållit, genom Kongl. Majtts,
Nådiga Kungörelse den 20 Februari i836; och är såsom skäl för denna
framställning af motionären andraget: att Trelleborg, som i fordna lider
innehaft Slads-Privilegier och ännu måste vidkännas serskilda onera gemensamt
med Släderne, ulan alt tillgodonjuta deremot svarande fördelar,
är belägen i Rikets bördigaste och folkrikaste trakt, på 3 till 4 mils afstånd
från närmaste Stapelsläderne Malmö och Ystad; alt hela kringliggande
nejdens invånare derstädes skulle finna den tjenligaste afsättningsplats
för deras producler, hvaribland spanmål intager första rummet,
då de under närvarande förhållande nödgas transportera den flera mil;
alt Skytts samtlige Häradsboar i förening med angränsande socknar hos
Kongl. Maj:t sökt att för Trelleborg utverka än Köpstads, än Köpings
rättigheter, hvarigenom serskilde, mindre betydande friheter, såsom rättighet
att handla med Byggnadsvirke samt Påbud om en årlig frimarknad
tillkommit; alt stället redan eger både Post-Conloir, BevakningsTullkammare
och Apothek samt alt, i anseende till den ständigt tillta
-
4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o y/).
gande rörelsen, jemväl Gästgifveri för a:ne år sedan derstädes blifvit inrättadt;
att för närvarande ej mindre än 7 Handlande der äro bosatte
och idka en, i förhållande till ställets inskränkta näringsfrihet, icke obetydlig
rörelse; att derstädes äfven finnas, utom 3:ne färgerier och 5 garfveriet',
Handtverkare snart sagdt af alla slag; och slutligen, alt i senare
tider från Trelleborg årligen utförts ända till 29 å 3o,ooo tunnor spanmål
och omkring 20,000 kannor Bränvin.
I motionen äro derjemte åberopade följande, dervid bilagde, handlingar:
1:0
ett af Konung Christian IV i Danmark den 19 April 161g utfärdadt
bref, hvaraf inhemtas, att de Stads-Pri vilegier och öfrige friheter,
hvilka den tiden innehafts af Trelleborg, blifvit derifrån öfverflyttade
på Malmö;
2:0 ett från General-Tullstyrelsen den 26 Juni 1838 uttaget bevis af
innehåll, att från och med år 1828 till och med år 1837 hafva från
Trelleborgs Tullkammare blifvit förpassade ej mindre än 226,555J;
tunnor spannrål och 36,Gi3 kannor Bränvin;
3:o ett af Tullbevakningskammaren i Trelleborg den 2 nasti. Mars rneddeladl
intyg, att sist!, år från Trelleborg förpassats med r33 fartyg,
29,675 tunnor spanmål och 8,609 kannor Bränvin, saint att med
samma lägenheter, under nämnde lid, dit inkommit omkring 8,000
tolfter bräder och 3oo famnar ved;
4:o ett af Ordföranden i Skytts Härads Hushålls-Cornile, Prosten och
Kyrkoherden Bruzelius, den 29 Februari detta år, meddeladt bevis,
som innehåller, att jordbruket inom nämnde Härad, beslående af 258^
mantal, betydligen förkofrats, och alt hvarje halft hemman derstädes
utan öfverdrift numera kan anses gifva en medel-afkastning af 3oo
tunnor spanmål, för hvilkas afsättning Trelleborgs By erbjuder det
heqvämligaste och lämpligaste tillfälle, om nämnde ställe blef förunnadt
Stads- eller Köpings-Privilegier, hvilket jemväl skulle i flera hänseenden
vara af yttersta vi”t för hela orten.
k! O
Den af motionären omförmälde Nådiga Kungörelsen den 27 Februari
)836, hvilken motionären önskar få tillämpad på Trelleborg, innehåller i
afseende på Lysekihls Köping, följande stadganden och föreskrifter:
”1:0 att hvar och en välfrejdad, till myndiga år kommen Svensk man
eller utländning af Christna trosbekännelsen, sedan han vunnit Svensk
medborgare-rätt, må, efter sökt och vunnet tillstånd af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Länet, i Köpingen sig bosätta och utan tvång af
Allm. Brsv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej JV-o y 4-
Corporationer, Skrän eller Gillen, af hvilken beskaffenhet sorn helst,
derstädes idka handel och handtverk, äfvensom hvarje välfrejdad lill
myndig ålder kommen person, som dertill hos Kongl. Maj:ls bemälde
Befallningshafvande sig anmäler, må förunnas rättighet att i Köpingen
idka bryggeri, bageri och slagteri;”
"2:0 att alla slags fabriker och manufaclurer må, efter hos Kongl. Maj-ts
och Rikets Commeice-Collegium gjord anmälan och dertill erhållet tillstånd,
i Köpingen anläggas och drifvas;”
”3:o att alla Landtmanna-producter, som ej äro skämda eller för hälsan
skadliga, få, med undantag af Bränvin, vid försäljning hvaraf Bränvins-Brännings-Förordningens
allmänna föreskrifter skola tjena Lill efterrättelse,
förytlras i Köpingen alla söcknedagar i så små partier som
helst
’7y.o att antalet af Värdshus, Spisqvarter och Krogar i Köpingen bestämmes
af Kongl. Majrts Befallningshafvande i Länet, som jemväl till idkande
af dylik rörelse meddelar tillstånd;” och
”5:o att Kongl. Maj:ls bemälde Befallningshafvande eger, att, till ordningens
bandhafvande inom Köpingen, förordna en serskild med Instruclion
försedd ordningsman.”
Utskottet, som i behörigt öfvervägande tagit, hvad sålunda förekommit,
anser väl, att alla åtgärder, som kunna befrämja handel och näringar,
böra, så vidt möjligt är, iagttagas, såsom varande verksamma medel
alt befordra trefnad, välstånd och förkofran; men då Ulskollet derjemte,
oagtadl de af motionären anförde talande'skäl—- icke vågar med säkerhet
antaga, att de för Trelleborg sökte Privilegier kunna komma att medföra
beräknade fördelar, för bedömmande hvaraf torde fordras en närmare
kännedom om sådana speciella och locala omständigheter, som hvarken
af Utskottet eller Rikets Ständer torde kunna väntas, vill Utskottet icke
obetingadt föreslå bifall till motionen, ulan får i stället vördsamt tillstyrka,
det Rikets Höglofl. Ständer i underdånighet anhålla, att Kongl.
Maj:t täcktes i Nåder föranstallta om vederbörlig undersökning, i
afseende på hvad rörande detta ämne nu förekommit, samt att
Kongl. Majit, i händelse en utvidgad handelsfrihet för Trelleborg
skulle finnas nyttig och ändamålsenlig, dertill behagade lemna
Nådigt bifall.
Stockholm den n Juli 1840.
6
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utsk. Utlåtandes N:o y5.
N:o 75.
Ant. till Exp-Utsk. den ii Juli, kl. 4 e. m.
lil lat ande, i anledning af vcickt motion om inrättande af Sparbanker
mera allmänt än hitintills.
Krån Högvördige Preste-Slåndet liar Utskottet fått emottaga en motion af
Heir Contracts-Prosten Sandberg _, sorn, med afseende derå, att besparande
af det, som kan undvaras för dagens nödvändiga behof, är en af många
förgäten och försummad utväg till framtida bergning, och under förmenande,
alt en sådan utväg skulle beredas genom inrättande af Sparbanker,
föreslagit:
i :o att vederbörande Landshöfdingar måtte tillvägabringa inrättande af
Sparbanker i alla städer, der sådane icke redan finnas;
2:0 att. äfven genom Landshöfdingens försorg, Filial-Sparbanker måtte inrättas
på landsbyggden, antingen för hela Härader, Dislrict eller
serskildta Pastorat;
3:o att Rikets Ständer beredde utvägar lill understöd på de ställen, der
icke någon fond kunde samlas till sjelfva grundläggningen af Sparbanker;
4:o
att Liins-Styrelserne, medelst kungörelser för menighelerne och sammanträden
med dem, på ett ändamålsenligt sätt bibringade öfvertygelsen
om Sparbankers nytta;
5:o att Sparbanks-syslemet så ordnades, att den största möjliga förmonen
tillskyndades enskilde tjenaren, dagakarlen och mindre bemedlade personer,
enär egentligen desses väl skulle med inrättningen afses; och
6:o alt de reglementariska föreskrifter, som finnas inom Län, der Sparbanks-inrättningar
redan uppstått, måtte hufvudsakligen tagas till grund
för de nu föreslagne.
Enligt hvad Utskottet inhemlat, hafva redan i åtskilliga orter, såsom
Upsala, Christianstads och Malmöhus med flere Län, Filial-Sparbanker å
Landet med fördel blifvit inrättade och försedde med reglementariska
stadganden, och det är troligt, alt äfven å andra orter föga hinder torde
möta för lillvägabringande af sådane anstalter, om uppmärksamheten väckes
och nödig ledning gifves för deras ordnande. Hen stora nyttan at
sillin. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o ~6. j
Sparbanks-inrällningar, genom deras verkan att hos den mindre bemedlade
folkklassen väcka och underhålla en bättre anda för arbetsamhet,
nyckterhet och sparsamhet, anser Utskottet vara af erfarenheten så allmänt
känd, att något ådagaläggande deraf icke kan vara behölligt.
Då alltså Utskottet anser af vigt, att Sparbanker inrättas ej mindre
i de städer inom Riket, der de nu icke finnas, än i landsorterue, der
omständigheterne sådant icke hindra, får UtskoLtet, som det icke tillkommer
att meddela yttrande öfver motionärens i 3:dje puncten gjorde förslog
om understöd till Sparbankers inrättande i vissa fall, tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att till samtlige Läns-styrelserne, så väl som till Husbållnings-Sällskaperne
inom hvarje Län, må utfärdas Nådigt Circulaire
med uppmaning, att Sparbanker inom städer allmänneligen,
och i landsorter, der locala förhållanden så medgifva, måtte ti 11-  vägabringas; samt att nödige reglemenlariska föreskrifter mätte,
i moa de kunna åstadkommas, för hvarje ort meddelas.
Slockholm den 7 Juli 1840.
N:o 76.
Ank. till Exp.-Utsk. den n Juli, kl. 4 e. ni.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om ändring af 12 $. uti
Kongl. Patent-förordningen den 13 December 1834-
Uti ett från Höglofl. Ridderskapet och Adeln till detta Utskotts behandling
remitteradt memorial, har Herr Palmcrantz anfört, att för Svenska Industrien
förefölle högst menlig den för närvarande gällande principen, att,
enligt Patent-förordningen, frågor, rörande Patent och nya uppfinningar,
skola tillkomma en Nämnd, hvilken af parlerne sjelfve, efter behag, utses
på det säLt, att hvardera parten väljer tvänne gode män, utan minsta
förbehåll af sakkunskap eller oväld hos desse senare, och hvilka fyra
gode män sedermera genom lottkastning sins emellan bestämma, om den
5:le ledamoten skall tillhöra ena eller andra partiel; att härigenom inträffade,
alt de vigt igaste enskilda rättsförhållanden ofta kunde, enär den
-
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Ut sk. Betänkande, N-o yG.
lia fem-manna Nämnds fleste röster bestämde utslaget i sisla Inslancen,
komma att helt och hållet bero på Irenne antingen i ämnet, och i afseende
på lagbeslämmelserne okunnige eller rent af ill v i 11 ige personers godtycke
och af slump i stället för af lag. På desse med Here andre grunder
har motionären föreslagit: i:o att en serskild edsvuren Municipal-auctoritet,
till stående Opinions-Nämnd för teckniska frågor, måtte inrättas inom
liufvudstaden, sammanträdande en gång hvarje månad å bestämda dagar
eller oftare, derest enskild man underkastade sig koslnaderne, för att
gemensamt afgifva utlåtande specielt rörande dels tvister, i afseende å
Patenl-Författningarne, dels nya uppfinningars duglighet, allmän nytta
och utförbarhet, då enskild man eller någon Åuctoritet derom anlitar;
och vare denna Opinions-Nämnd ansvarig för den skada, sorn genom förhastade
beslut kunde förorsakas; alt denna Nämnd borde sammansättas
af endast allmänt agtade, kunnige och ojäfvige män, samt dess Ordförande
ständigt vara den Kongl. Vetenskaps-Academiens Ledamot, som författar
och utgifver Academiens årsberättelser om technoiogiens framsteg;
hvarjemte ledamöterne borde bestå af: a) 6 arbetande medlemmar af Kongl.
Vetenskaps-Academien, utsedde af Academien vid allmän sammankomst;
b) Technologiska Institutets Directeur och 2:ne de äldste lärarne derstädes
uti Mechanik och Chemie; c) 6 Officerare af Armeens Getiie-Corpser och
Flottans Mechaniska Corps, invalde af de förenämnde Ledamöterne för ett
år i sender; d) två af parterne eller enskild sökande för hvarje serskild
fråga tillkallade specielt sakkunnige, ojäfvige och aglade personer eller män
något ifrågakommet yrke; samt såsom Secreterare någon juridiskt bildad
tjensteman från Kongl. Commerce-Coliegium, emot rättighet lili sportler
af lösen för utlåtanden, protocoll och betyg m. rn.; och skulle sju
ledamöter af denna Nämd, eller Ordföranden, jemte sex ledamöter, utgöra
domfört antal, sedan de likväl af parterne icke kunnat jäfvige förklaras;
och egde icke någon åuctoritet att i denna Nämnds beslut göra ändring;
samt 2:0 alt Svensk uppfinning, hvaröfver denna Opinions-Nämnd meddelat
det utlåtande, att den är allmänt gagnelig, ulförbar och vinstgifvande,
måtte, derest uppfinnaren sådant äskade, på allmän bekostnad (af
medel på Nionde hufvudlileln) varda realiserad genom Technologiska Institutets
försorg, antingen i ordenligt exemplar, eller, derest dyrbarheten
skulle förbjuda sådant, uti prof eller modell, och borde Institutet, för
dylika fall, egn att städse företrädesvis disponera öfver allmänna arbetsinrättningar
samt enskilda verkstäder och fabriker, sorn hädanefter inrättades
,
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o j6.
tades, emot ersättning enligt räkning, hvilken, jemte det fullbordade arbetet,
af Opinions-Nämnden borde granskas, med rättighet för uppfinnaren
att, inom viss tid efter arbetets fullbordan, detsamma till sig lösa
efter ofvannämnde pris; hvaremot, i händelse en sådan lösningsrätt icke
inom den bestämda liden verkställdes, uppfinnaren borde vara densamma
förlustig, samt arbetet, sedan det eti viss tid varit å Technologiska Institutet
till offentlig exposition ulsläildt, för Statens räkning bortauctioneras.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet trott sig finna, att flere åligganden
för den i motionen föreslagna Opinions-Närnnd äro af den besvärliga
egenskap, att knappast någon ledamot ville underkasta sig desamma;
I detta fall anförer Utskottet bland andra betänkligheter följande:
att Nämnden icke skäligen bör stadna i ansvarighet för den skada, sorn
genom förhastade beslut kunde förorsakas, enär i allmänhet det föregående
omdömet öfver en uppfinnings duglighet icke kan antagas såsom ofelbart,
utan endast genom erfarenheten vitsordas; att Nämndens sammansättning,
på sätt molionairen föreslagit, skulle antingen utan arfvode
ganska rnycket betunga en mängd vetenskapsmän, eller med af gifter falla
den rättsökande alltför mycket kostsam; samt att Technologiska Institutet
hvarken billiglvis lärer kunna åläggas skyldigheten att, då patent-egaren
sådant äskar, föranstalta om en ny uppfinnings realiserande i ordentligt
exemplar, prof och modell, eller tilläggas rättigheten att för sådant ändamål
disponera öfver allmänna arbets-inrältningar eller enskilta Verkstäder
och Fabriker. På dessa grunder anser Utskottet sig icke kunna i vidsträcktare
måtto biträda de af motionairen gjorda förslag, än att vördsamt
tillstyrka Piikets Högh Ständer, att
hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan derom, att 12 §.
af Kongl. Patent-Förordningen den i3 December 1834- måtte
sålunda ändras: att de, för tvistefrågors afdömande, deri upptagne
Gode Män eller Compromissarier, böra hädanefter till antalet
blifva sju, samt på det sätt utses, att Kongl. Coinmerce
-Collegium
utnämner tre; den som klandret anställt, två, och
Patent-innehafvaien två, hvilka derefter hafva att, genom anställande
val bland de af Kongl. Coinmerce-Collegium utsedde
3:ne ledamöter, utvälja Ordförande i Compromiss-Rätten, äfvensom
slutligen att alla sju ledamöterne böra, på sätt i allmänhet
Bih. till R St. Prat. 1840■ 8 Sami. 20 Haft. 2
io Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej JV:o JJ.
vid Jury tillgår, aflägga en i formulär föreskrifven edsförpligtelse
, innan de deras domarekall få utöfva.
Stockholm den 7 Juli 1840.
N:o 77.
Anlt. till Exp.-Utsk. den n Juli, kl. 4 *• m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om uppförande af en
hrygga vid Blockhus Uddes Tullstation.
Riksdagsfullmägtigen Stefan Andersson från Stockholms Län har, uti ett
den 7 nasti. Mars till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derifrån till
detta Utskott remitteradt Memorial andragit, att enligt gällande författningar
åligger det alla mindre fartyg, från Storbåtar till Roddbåtar, hvilka
besöka Stockholm, att vid inloppet dit, anlägga vid Blockhus-Udden,
för erläggande af serskild Tull- och Drätsel-afgift, och då, vid sådant
förhållande, billigheten tyckes fordra, att derstädes för de trafikerande
funnes en lämplig brygga, hvarvid fartygen kunde anlägga, men en sådan
för närvarande saknas, hvarigenom de sjöfarande tillskyndas betydliga olägenheter;
så har motionären, lill afhjelpande deraf, föreslagit, alt, derest
skyldigheten att lägga till vid Blockhus-Udden, än vidare kommer alt
fortfara, en brygga derstädes måtte anbringas på bekostnad a( Tullverket
och Stockholms Stads Drätsel-Commission.
I anledning af hvad sålunda blifvit föreslaget får Utskottet vördsamt
upplysa, dels att, efter det ifrågavarande motion blifvit väckt, har
Kongl. Majit, uppå derom gjord underdånig ansökning, uti skrifvelse till
General-Tullstyrelsen den 24:de nasti. Mars i Nåder förklarat, att odäckade
fartyg af i5 läster och deröfver, hvilka vid inlopps-stationen undergått
tullvisitations behandling, må varda befriade från skyldigheten, att,
enligt 23 $. i 1835 års Förpassnings-stadga, vid Blockhus-Uddes Tullplats
anlägga; dels att vid nämde Udde skall, enligt de upplysningar Ulskotlet
inhämtat, redan finnas en brygga, så beskaffad, att de mindre farkoster,
hvilka ännu äro förpligtade, alt derstädes sig uppehålla, kunna ulan olägenhet
densamma anlöpa.
All. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande s N:o j8. 11
Vid sådant förhållande och då Utskoltet anser föremålet för ifrågavarande
motion vara af den underordnade beskaffenhet, alt det lämpligast
genom anmälan hos vederbörande Auctoriteter kunnat i administrativ väg
behandlas, får Utskottet hemställa,
att Stefan Anderssons motion må förfalla.
Slockholm den 7 Juli i84o.
N:o 78.
Ank. till Exp. Utsk. den 11 Juli, kl. 4 e- m<
Betänkande, i anledning af väckt motion, om ändring i Kongl.
Maj:ts Nådiga Tågordning.
Med fästadt afseende å de förändrade förhållanden, hvilka inträffat efter
utfärdandet af Kongl. Maj:ls Tågordning den i5 September 1791 , hvars
26 §. innehåller, som orden lyda: ”På landet intager Bonden i dess eget
”rum, så många man, som der kunna rymmas och skall den ordning
”hafvas och hållas, att ej mera manskap inlägges hos den ena Bonden än
”hos den andra, och att den ena ej oftare besväras än den andra. Vid
”sådana inqvarteringar må afseende ej göras på hemmantalet, utan på
”matlaget, emedan en åbo med större gårdsbruk ändock sällan har mera
”utrymme i sina boningsrum än den, som innehafver mindre hemmans”del,
dock bör den som äger mera än ett belt hemman vidkännas något
”större onus;” har Riksdagsfullmägtigen Måns Jössesson från Christianstads
Län, biträdd af Per Jönsson från samma Län, uti ett, från Hedervärda
Bonde-Ståndet lill detta Utskott remitteradt Memorial, föreslagit,
att berörde stadgande måtte undergå en ändamålsenlig förändring, och
vid skeende inqvarteringar afseende fästas å hemmantalet då detsamma
understiger i:dels mantal.
Såsom skäl för denna framställning är af Motionären anfördt: att,
då ifrågavarande författning utfärdades, var förhållandet med hemmantalen
helt annorlunda än nu: att fastighetsegare då sällan innehade under
i eller ^:dels mantal, och alt det då icke kunde vara så noga, örn den
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkandej N:o y8.
(ira truppens förnödenheter den tiden sammantogs från hela orter och utdelades
af Kronobetjeningen på stället der inqvartering skedde; men sedan
heinmansdelarne numera blifvit klufne ända till g6:delar och vida
derutöfver, hafva äfven utvägarne, att emottaga större inqvartering, betydligen
minskats, enär hvarje jordegare merendels förskaffar sig utrymme
i förhållande till sitt jordbruk: och sedan den gamla seden, att sammantaga
proviant, äfvenledes upphört, och hvar och en i följd deraf
nödsakas, att af eget förråd förse det inqvarterade manskapet emot en
kostnaden understigande ersättning, måste det för de mindre heinmansinnehafvarne
blifva alltför kännbart att draga en lika inqvarteringstunga
med de större samt jemväl inqvarteringstagarne blifva lidande, då hvad
dera rätteligen borde tillkomma, stundom icke finnes att tillgå.
Utskottet anser, lika med Motionären och på grund af här ofvan
upptagne skäl, att en förändring i föreskrifterne i Tågordningen högligen
af behofvet påkallas, och föreställer sig att hvad Motionären egentligen
åsyftat, skulle kunna vinnas om vederbörande Kronobetjening beordrades,
att vid skeende inqvartei ingar, så vidt sig möjligen göra låter, efter erhållit
förskott från Landträuterierne, uppköpa och tillhandahålla truppen
proviant efter en fastställd spisordning, samt inqvarteringsgifvarne deremot
i sådant fall endast förpliglades. att, i förhållande till deras hemmantal,
emottaga och förse manskapet med nödigt husrum, ljus, värme
och underbädd, på sätt hittills skett, hvarigenom ej mindre de sistnämnde
skulle komma att befrias från en oftast högst betungande mathållning,
än äfven truppen med större säkerhet kunna påräkna god proviant samt
undvika att spridas från marchvägen till mera aflägsna qvarter, hvilket nu
icke sällan inträffar; och får alltså Utskottet tillstyrka Rikets Höglofl, Ständer
alt i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes i Nåder
anbefalla omarbetning af Tågordningen af den i5 September
1791 , samt att dervid, i afseende på inqvarterad trupp, må
iagttagas hvad här ofvan antyd t blifvit.
Stockholm den 7 Juli 1840.
N:o 79
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande, N:o yg. i3
N:o 79.
Anie. till Exp.-Utsk. den 11 Juli, kl. 4 e' m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om stationerande af
en Läkare i Vrigstad af Vestra Härad och Jönköpings Län.
Genom remiss från Hedervärda Bonde-Ståndet, har Utskottet fått emottaga
ett utaf Riksdagsfu Hmäg ligen Petter Persson från Jönköpings Län ingifvet
memorial, hvaruti han, med fästadt afseende, så väl å nödvändigheten
att, vid inträffande sjukdom, kunna erhålla Läkarevård, som ock
å de svårigheter och kostnader, hvilka merendels uppstå då Läkare för
sådant ändamål ofta måste hemtas på flere mils afstånd, föreslagit, att
en af Småländska Regementenas Bataljons-Läkare, eller ock annan Läkare,
som njuter lön af allmänna medel, måtte, emot serskild lämplig
betalning, samt skyldighet att med läkarehjelp tillhandagå ortens invånare,
stationeras i Vrigstads kyrkoby, belägen ungefärligen midt uti Vestra
Härad af Jönköpings Län, sex mil från närmaste städerne Wexiö och
Jönköping.
Hvad motionären sålunda föreslagit, har Utskottet i öfvervägande
tagit, men då dels ordinarie Provincial-Läkare redan hafva sina bestämda
districter föreskrifne, och dels Bataljons-Läkare, stationerade på landet,
enligt Kongl. Brefvet den 23 November 1824, ega rättighet att bo hvarhelst
de vilja inom Bataljonens stånd, och enär Stats-Utskollet i Utlåtande
N:o 4°> 11 punkten (rörande Provincial-Läkare-vården), föreslagit Rikets
Ständer, alt, för aflönande af ytterligare Åtta Provincial-Läkare med
a5o R:dr Lill hvardera, låta å Stat uppföra en Summa af 2000 R:dr, med
förbehåll, bland andra, att de sålunda beviljade arfvoden ej må utgå förr
än Kongl. Maj:t, sedan Dess samtlige Befallningshafvande blifvit hörde
och Sund lie ts-Collegium i ämnet afgifvit tillstyrkande, kommit i tillfälle
att pröfva, hvarest tillökt antal Läkare kan finnas af behofvet påkalladt,
samt att, vid anställandet af Extra Provincial-Läkare, hufvudsakligt afseende
må fästas å de orter, som sakna medel och förmåga alf sjelfva
Bih. till R. St. Prot. 8 Sami. 20 Haft. 3
i4 Allm. Besv.- och Ekon.-Utsh. Betänkande j, JY:o yg.
bekosta underhållet af sina Läkare; alltså, och under förutsättning alt
berörde förslag vinner Riks-Ståndens bifall, anser Utskottet, att hvad
motionären åsyftat, lättast kan vinnas genom ansökning hos vederbörande
Auctoriteter; hvadan Utskottet på ofvananförde skäl vördsamt hemställer:
alt Petter Perssons ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm den 7 Juli 1840.
STOCKHOLM, No rd st rom sk a Boktryckeriet, iBJo.
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande , N‘,o 80,
i
N:o 80.
Ank. till Exp. Utek. den 29 Juli, kl. 9 f. m.
jBetänkande, i anledning af väckt motion, att Hussar-Regementenas
uniformer måtte förändras till likhet med dem, som
äro fastställde för Skånska Dragon-Regementet.
Till Utskottet har blifvit remitterad en af Herr Dalman, Wilhelm
Fredric, hos Högloflige Ridderskapet och Adeln väckt motion, deruti föreslagits,
att, då af de åtta i Sverige varande Cavalleri-corpser, fem bruka
Hussar-uniform, nemligen Lif-Gardet till Häst, Lif-Regementets HussarCorps,
Smålands Hussar-Regemente, Skånska Hussar-Regemenlet och Kronprinsens
Hussar-Regemente, samt denna uniform, utan att medföra annan
eller större nytta, änden, som brukas af Skånska Dragon-Regementet, hvilken
skall förena enkelhet med smakfullhet, endast skall tillskynda Staten
och Rusthållare onödige kostnader, Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit
i underdånighet anhålla, att, efter fastställd återstående slitningstid för de
nuvarande dyrbara ekiperingarne, ofvannämnde fem Cavalleri-corpser måtte
erhålla samma enkla beklädnad, som nuvarande Skånska Dragon-Regementet
innehar.
I ett land, som är fattigt, till följd af sitt läge och den mindre productiva
jordmonen, måste folket, mera än annorstädes, önska att blifva
befriadt från hvarje utgift, som endast synes leda till flärd utan motsvarande
nytta, och en sådan iagttagelse är isynnerhet angelägen, i afseende
på det i alla fall serdeles kostsamma försvarsverket, hvartill hvarje bidrag,
som verkligen leder till betryggande af fosterlandets sjelfständighet, måste
med beredvillighet lemnäs, då deremot de skattdragande hafva de mest
billiga anspråk, att dessa bidrag icke öfverstiga hvad, som nödvändigt erfordras.
— För Utskottet synes det ovedersägligt, att Cavalleri-uniformen
vid flera Regementen är, serdeles för befälet, vida kostsammare än behofvet
fordrar, och att mycket ännu återstår att vidgöra för en ändamålsenlig
förenkling deraf, på sätt som redan i väsendtlig mon skett vid senare
tiders förändring af Infanteri-uniformerne; hvartill äfven synes höra, att,
likasom uniformen nu är enahanda för allt indeldt Linie-Infanteri, den
äfven göres likartad för allt Cavallen, då Cavallen-vapnet inom Riket nuBih,
till R, St. Prot, 1840. 8 Samt, 21 Haft, 1
2
Allm, Be.sv,- och Ekon.-Ut skottets Utlåtande, N'.o 81.
mera är likartadt och Regementena emellan således icke finnes någon skillnad
annorlunda, än i benämningen och beklädnaden.
På dessa skäl an er Utskottet sig böra tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t, till vinnande af största möjliga
besparing för dem, hvilka bidraga till Armeens bekläd
nad,
samt med afseende å den menliga inverkan af lux
och fåfänga, som mångfalden al uniformen medförer, i Nåder
täckes låta undersöka, hvilken uniform för Cavalleriet,
som förenar ändamålsenlighet med minsta möjliga kostnad,
samt att densamma må fastställas lika för allt Cavallen vid
Arméen, dock att den vid hvarje Regemente icke anlägges,
förr, än då ny beklädnad för Regementet i alla fall måste
anskaffas.
Stockholm den 7 Juli 1840.
N:o 81.
Ani», till Exp. Utsi», d. 29 Juli, fcl. 9 i. ra.
Utlåtande, i anledning af väclite motioner, dels om nedsättning
i, dels ock om upphörande af den afgift, som under namn
af ”Bro- och Quai-afgift” uppbäres för till Stockholm
sjöledes inkommande målbara våta varor, äfvensom att
afgälden för införsel af Potatis, sjövägen dit, icke vidare
måtte utgöras.
Till Utskottets handläggning hafva i detta ämne blifvit remitterade
följande motioner:
ilo från Högloft. Ridder skåpet och Adeln
af Herr Friherre von Löwen, Wilhelm, som, i betragtande af den olikhet,
att ingen tull-afgift är ålagd de landtmanna-producter, hvilka landvägen
införas till Stockholm, men deremot allt, som sjöledes måste dit inforslas,
är med synnerligen dryga afgifter belastadt, hvarigenom kust- och öboer
få vidkännas en beskattning, derifrån landlboerae kunna vara helt och
Allm. Besv- och Ekon.-Vtskotlets Utlåtande, N\o 81.
3
hållet frikallnde, samt med fästadt afseende derå, alt några anstalter icke
finnas vidtagne, för att bereda dc, som utgöra dessa afgifler, tillfället att
mot solhetta, regn eller köld söka bevara sina producler, anhållit om undersökning,
huruledes dessa afgifler tillkommit och med hvad rättighet de
blifvit de trafikerande ålagde.
2:0 från Fullo fl. Borgare-Ståndet
aå) af Herr A. G. Akesson, som ansett den nu stadgade afgift för
sjövägen inkommande bränvin, vara allt för mycket betungande, och derföre
föreslagit, alt Rikets Ständer hos Kongl. Maj: t i underdånighet framställde
behofvet och rättvisan deraf, att nedsättning uti samma afgift måtte
ega rum, åtminstone lill hälften af dess nuvarande belopp, för att derigenom
tillvägabringa en jemnlikhet i förhållande till värdet af andra våtvaror.
b) af Herr A. Brunnius, som, jemte erinran om obillighelen, att
den ifrågavarande afgiflen beräknas efter rymden af kärlet, deruti varan
är innesluten, och icke efter varans värde, fästat uppmärksamhet derå, att
tolags-afgiften, till hvars uppbärande städerna ega rättighet, bör, mer
än tillräckligt, fylla de behof, hvarföre denna blifvit bestämd, och på sådan
grund föreslagit en underdånig framställning till Kongl. Majit om nödvändigheten
att afskaffa den nu bestämda afgiften för våla varor, som till
Stockholm sjöledes införas.
c) af Herr B. Fljort, hvilken, under åberopande af de utaf Herrar
Akesson och Brunnius anförda skäl, förenat sig i den senares yrkande om
den ifrågaslällde bro- och quai-afgiftens upphörande, samt
3:o från Hedervärda Bonde-Ståndet
a) af Riksdagsfutlmägligen från Östergöthlands Län Anders Trysén,
som, under framställning, att den afgift, hvilken genom Kongl. Majrts Nådiga
Skrifvelse af den 20 Februari i83S, förklarats böra erläggas för alla
till Stockholm sjöledes inkommande våta varor, tillkommit i strid mot 57
och 60 §§ Regerings-Formen, och under anförande, dels att berörde afgift
årligen till Stockholms stads cassa inbringat omkring 4°>000 B:dr Banco,
eller i5,ooo R:dr mera, än vissa, af Kongl. Maj:t i Nåder förordnade,
Committerade ansett nödigt, till amortering af stadens skuld, dels ock att
detta belopp så mycket mindre kunnat användas till det af Committerade
uppgifna ändamål, nemligen till ersättning för underhåll af broar och quaier
samt renhållning i hatnnarne, som stads-cassans inkomst af tolagen årligen
uppgått till 94,000 R:dr Banco, hvilken inkomst skall blifvit förordnad att
användas till underhåll af bryggor, posthus och andra nödiga byggnader,
4
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N.-o 81.
dertill dock icke skall åtgått utöfver 3o,ooo R:dr årligen, yrkat, att nämnde
Kongl. Skrifvelse målte till all kraft och verkan upphöra, samt att hvad
Stockholms stad, till följd deraf, hitintills fått uppbära, måtte återgäldas
dem, hvilka samma afgifter erlagt; och
b) af Riksdagsfullmägligen från Stockholms Län Johan August Zetterberg,
med hvilken sig förenat Stephan Andersson från samma Län; varande
af dessa motionärer anmärkt obilligheten deruti, att den nu ifrågavarande
afgiften är lika för varor af de mest skiljagliga värden, så att t.
ex. för ett fat vin, hvaraf en kanna ofta kostar flere Riksdaler, afgiften är
enahanda, som för ett fat ättika, deraf hvarje kanna kostar endast några
skillingar; äfvensom den erinran gjord, att berörde afgift ofta till dryga
belopp skall utgå äfven af dem, hvilka, enligt debetsedlar, årligen lill staden
erlägga skatt under namn af börs-, bro- och hamn-afgift; och hafva motionärerne,
med hänsigt dertill, föreslagit, det Rikets Ständer måtte vidtaga
sådana åtgärder, att den nu afsedda, enligt motionärernes förmening, i
Grundlagsstridig väg tillkomne beskattning, måtte helt och hållet upphöra.
Härförutan har Utskoltet fått emottaga en af bemälde Stephan Andersson
väckt motion, deruti han anhållit, att landtmannen, som under de
2 senaste åren fått i sjötullen vid Långholmen utgifva i sk. 4 r:st. B:co
för hvarje till Stockholm införd tunna potatis, måtte, enär han drygt får
skatta till Kronan för den jord, som alstrar nämnde, sjmnerligast för den
fattige oundgänglige, lifsförnödenhet, beredas befrielse från omförmäldta
afgifts vidare utgörande.
Till upplysning i ämnet får Utskottet vördsamt anföra, att, sedan en
Comité blifvit den a5 November i836 af Kongl. Maj:t i Nåder tillsatt, i
ändamål alt reglera lönings-staten för embets- och tjenstemännen inom
Stockholms Magisirat och denna Comité, jemte undersökning om de inkomster,
som tillflutit stadens, under Drätsel-CommissionenS förvaltning
varande cassa, framställt en öfversigt af samma inkomsters upprinnelse och
af de tid efter annan skedde förändringar uti grunderna för deras beräkning,
så har nämnde Comité, uti ett den i5 September 1837 afgifvet underdånigt
betänkande, ådagalagt, att, efter den nödige ansedde regleringen
och tillökningen af lönings-staten för stadens embels- och tjenstemän, totala
beloppet af stadens utgifter och behof, för år beräknade, uppginge till
286,i3o R:dr 44 sk., hvaremot stadens tillgångar, efter gällande grunder
för deras beräkning, ej kunnat upptagas lill högre summa än 260,876 R:dr
32 sk., hvadan en brist förefanns af 25,254 R:dr 12 sk. allt Banco; och
hafva Committerade derjemte ansett oundgängligt att, genom lämpliga
Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, IV.o 81.
5
jemnkningar eller förhöjning af stadens serskildta intrader, ersätta det sålunda
bristande beloppet; i hvilket afseende Committerade underdånigst
föreslagit, att afgifterne till Stockholms stad för sjöfart och handel dädanefter
måtte utgå: för sjöfarten under en enda benämning, nemligen: ”Afgift
för Fartyg”, och för handel under fem Titlar, nemligen: ”Afgift af varor,
som vägas”; ”Afgift af varor, som mätas eller räknas5’; ”Afgift af varor, som
packas, eller af såkalladt lakegods”; ”Afgift af varor, som stämplas”; och
”Stadens Tolag.”
Uti benämningen ”Afgift af Fartyg” ansågo Committerade böra inbegripas,
dels last- och bro-penningar, hvilka utgått, enligt Kongl. Brefvet den
5 Juni 1812, dels hamnpenningar, hvilka påbudits genom samma Kongl.
Bref, och dels kokhus- och eldstads-penningar, som utgjorts, enligt Kongl.
Brefvet den 3o Augusti 1754.
Under rubriken ”Afgift af varor, som mätas eller räknas”, borde, enligt
Committerades åsigt, hänföras:
1:0 mätbara torra varor, såsom spanmål, salt, kalk, krita, stenkol,
brännkol och ved;
2:0 målbara våta varor, såsom bränvin och andra spirituosa, olja, tran,
vin och ättika, samt
3:o mur- och tak-tegel, jemte halm.
Beträffande de i i:sta puncten omnämnde mätbara torra varorne, hvarföre
afgiflen alltsedan år 1818 uppburits med 1 sk. Banco för hvarje tunna,
hafva Committerade föreslagit, att denna afgift, motsvarande mätare-penningar,
borde förhöjas till 1 sk. 4 r:st. B:co för tunnan, samt fördelas sålunda,
att 11 r:st. tillkomma mätarne, såsom lön, och de återstående 5 r:st. tillfalla
stadens cassa; äfvensom Committerade tillstyrkt, att enahanda förhöjda
afgift måtte erläggas för grönsaker.
Vidkommande åter de målbara våta varorna, som, i a:dra puncten
omförmälas, hafva Committerade hemställt, det Kongl. Maj:t täcktes bifalla,
att för alla lill Stockholm sjövägen ankommande sådane varor, som icke betala
tull och tolag, måtte beräknas serskild afgift till staden, helst dessa
voro frikallade från all afgift till ersättning för stadens kostnad att underhålla
hamnar och broar till de trafikerandes nytta och beqvämlighet;
samt, såsom följd deraf, i underdånighet föreslagit, att nämnde afgift måtte
bestämmas till 4 i‘;st. pr kanna, ifrån hvilken afgift inga andra målbara
våla, lill staden sjövägen ankommande, varor skulle befrias, än de,
som draga tull och tolag.
6
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottels Utlåtande_, N‘.o 81.
I anledning af ofvanberörde underdåniga Betänkande, har Kongl.
Majit uti Nådig Sk iilvelse lill Öfver-Slåthållare-Embetel den a3 Februari
i838, tillkännagifvit, att Kongl. Majit i Nåder gillat Committerades förslag
till afgifter för spanmål, salt och grönsaker 111.111.; hvaremot, hvad angick
deras förslag till afgift för de mål bara våta varorne, Kongl. Majit icke funnit
skäl alt, på det sätt detta förslag blifvit framstäildt, dertill lemna Nådigt
bifall; men, då de stora och lunga käril, hvaruti flytande varor vanligen
finnas inneslulne, nödvändigt skola tillfoga stadens broar, liamnskoningar
och quaier skada, samt då desse käril icke vaiit underkastade någon serskild
bro-afgift, i likhet med hvad för lakegods egt rum, har Kongl. Majit
genom samma Nådiga Skrifvelse förordnat, att, såsom ersättning för stadens
kostnad att underhålla broar och quaier, till nytta och beqvämlighet
för trafiken med dylika varor, stadens cassa må för alla till Stockholm
sjövägen eller utrikes ifrån inkommande målbara våta varor i fat, uppbära,
såsom bro- och quai-afgift, 24 s^* B:co för hvarje fat af 60 kannors
rymd och i proporlionerligt förhållande derefler for fästager af större eller
mindre kannetal; hvarförutan Kongl. Pdajit i sammanhang dermed föreskrifvit,
att de sålunda bestämda afgifter skulle utgå från och med den 1 April
i838, i enlighet med den taxa, som från Öfver-Stålhållare-Embetet borde
utfärdas.
En sådan taxa, upprättad den 22 Mars i838, bestämmer, i afseende
på uppbörden, att afgiften för grönsaker erlägges, då de komma från Saltsjösidan,
hos stadens uppbördsman vid Blockhus-udds-tullen eller Djurgårds-canalen,
och, då de komma från Mälare-sidan, till stadens uppbördsman
vid Långholms-lullen; samt att afgiften för målbara våta varor uppbäres
på stadens Tolagskammare, då de komma från utrikes orter, med
undantag af Finland, och vid Finska Tolags-Contoiret i Packhuset, då varorna
anlända från inrikes orter och Finland.
Af Committerades åberopade Utlåtande och förslag, samt Kongl. Majits
i anledning deraf aflåtnc Nådiga Skrifvelse af den 23 Februari i838, hvarigenom
de nu ifrågavarande afgiflerna blifvit påbudne, visar sig tydligt,
att delta påbud icke varit föraniedt af något behof för byggnad och underhåll
af broar och quaier, ulan åsyftat att bereda tillgång för fyllande af
en brist i aflönings-slaten för stadens embets- och tjenstemän; och för ett
sådant ändamål synas trafikerande, som icke tillhöra staden, icke skäligen
böra beskattas. Deremot inhemtas af berörde Ullålande, att Stockholms
stads inkomster af handel och sjöfart, utan beräkning af den nu tillkomne
tillökningen, uppgått till 168,8o5 Ridr årligen, då alla kostnader, som
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Utlatadde, JV:o 81,
7
möjligen kunna anses hafva till föremål lättnad och beqvämlighet vid denna
trafik eller handhafvande af ordning dervid, hvaribland äfven underhållet
af broar och quaier endast äro uppgifne till 8^,583 R:dr io sk., eller
föga mer än hälften af inkoinstbeloppet. Af dessa summariska uppgifter
kan väl icke bestämdt slutas till förhållandet emellan inkomster och kostnader,
i och för bro- och quai-byggnader serskildt. Sådant är icke serskildt
utredt och torde svårligen kunna noga utredas, i anseende till den ordning
för uppbörden och kostnadernes bestridande, som varit följd; men det är
åtminstone alldeles ovedersägligt, att förhållandet, sådant det af Commit
terade
är frarnlagdt, för ingen del utgör något skäl för afgifternes ökande,
utan tverlom visar den mest uppenbara anledning, att förut fastställda afgifler
redan varit betydligt högre, än som för deras rätta bestämmelse erfordrats.
Afgifter af denna beskaffenhet måste alltid verka menligt på trafiken,
och de, hvarom här är fråga, göra det så mycket mera, som för
mången producent transporten sjöledes derigenom är mera kostsam än
landtransporten.
Af sådane skäl, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
alt Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det de, enligt Kongl. Brefvet den i3 Februari
i838, påbudna afgifter för varor, som sjöledes inforas till
Stockholm, måga upphöra.
Stockholm den q Juli 1840.
Reservation
af Herr Friherre Kramer: "Då otvifvelagtigt Stockholms dyrbara bro
ocli
quai-byggnader skadas af de tunga fastager, som från fartygen på de samma
uppläggas, anser jag billigt och rättvist, att en afgift för denna rättighet
erlägges, helst dylika afgifter äfven å andra ställen äro medgifna; men
tror dock, i likhet med det förslag, Afdelningen afgifvit, att beloppet, hvars
bestämmande på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beror, enligt 3 § i Ansvarighets-lagen,
i möjligaste måtto bör nedsättas till lättnad för handel och
rörelse.”
Härmed förenade sig Herr Biskop Butsch, samt Herrar Åbom, Wallander,
Winge och Pousette.
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N\0 82.
N:o 82.
Anis. till Exp. Utsk. d. 29 Juli, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af vackt motion, att de till kyrkorne
anslagne medel, i den mon de icke erfordras för kyrkornes
underhåll och öfrige i och för densamma nödige utgifter,
måga användas för undervisningens befrämjande.
Uti en af Herr Munck af Rosensköld, Nils Rudolfhos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln väckt, till detta Utskott remitterad motion, har blifvit
föreslaget, att, då kyrkorne, åtminstone inom de från Danmark afträdde
provincerne, vanligen skola vara rikt donerade, men läroverken och skolinrätlningarne
ega ringa inkomster, kyrko- och skol-fonderne inom hvarje
församling måtte sammanslås till en gemensam cassa och, hvad som deraf
ej åtginge till kyrkans årliga underhåll och öfriga i och för densamma nödige
utgifter, användas för undervisningens befordrande; äfvensom, att de
till Lunds Domkyrka hörande lägenheter och fonder måtte ställas under
samma styrelse och förvaltning, som de Lunds Academi tillhörande fonder
och gods, samt inkomsterne deraf gemensamt användas, till kyrkans underhåll,
och, om desamma, genom en ändamålsenligare förvaltning, än nu skall
ega rum, ökade sig, äfven till löner för Academiska lärare eller också till
ett af behofvet påkalladt Gymnasium.
Genom Kongl, privilegier, fundations- och donations-bref, förordningar
och resolutioner, hafva kyrkorne blifvit försäkrade om ett oqvaldt åtnjutande
af hvad dem lagligen tillhörer. — Så vida icke helgden deraf skall störas,
kunna kyrkornes medel icke disponeras, på sätt motionären föreslagit,
annorlunda, än sedan vederbörande, som det tillhörer att bevaka kyrkornes
rätt, blifvit derom hörde, och efter serskild pröfning, huruvida hinder
derföre möta. I öfverensstämmelse härmed, har hittills varit iagttaget, att,
der man ansett kyrkornes tillgångar medgifva, att större eller mindre del
deraf användes lill förmon för undervisningsanstallerne, har underdånig
ansökning om Nådigt tillstånd dertill blifvit lill Kongl. Maj:t ingifven, och
Kongl. Maj:t har, sedan vederbörandes yttranden blifvit infordrade, förordnat,
efter hvad för handen varande förhållanden föranledt. I sådan ordning
kan det af motionären åsyftade ändamålet äfven hädanefter vinnas,
i den mon kyrkornes tillgångar verkligen öfverskjuta, hvad för kyrkornes
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N;0 83.
9
behof erfordras; men en serskild pröfning för hvarje förekommande fall
anser Utskottet deslomera angelägen, som förhållandet emellan tillgångar
och behof är icke allenast olika på serskildta ställen, utan äfven skiljagtigt
på olika tider, såsom beroende af inkomsternes tillfälliga stigande eller fallande
och de större eller mindre utgifter, sorn för hvarje tillfälle kunna
vara för handen.
Utskottet anser sig, af dessa skäl, böra hemställa,
att motionen icke må till någon Rikets Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 7 Juli 1840.
3N:o 83.
Ank. till Exp. Utsi;. den 29 Juli, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte frågor, dels om Kongl.
Theaterns indragning oell ut arr ender ing till enskilde, dels
om rättighet för enskilde att anlägga Theatrar i hufvudstaden,
dels om upphörande af de af gifter, som för
representationer i landsorterne erläggas till Kongl. Theatern,
dels ock om den bevillning och de afgift er, som enskilde
böra, för rättighet att gifva offentliga representationer,
utbetala.
Till Utskottet hafva uti dessa ämnen blifvit remitterade följande motioner:
Från
Höglofl. Ridderskapet och Adeln: af Herr Rosenqvist, Fredric
Leonard, deruti föreslagits, att, då det syntes öfverensstämma med billigheten,
att hvar och en finge underhålla sig med det yrke, han sjelf bestämde,
det också måtte tillåtas hvar och en medborgare af ett oförvitligt
uppförande att uti hufvudstaden inrätta Theatrar och derå gifva offentliga
representationer, emot den bevillning, som derföre kunde blifva påförd;
dock skulle den, som ville en sådan tillåtelse begagna, skriftligen anmäla
Bih, till R, St, Fröt, 1840. 8 Samt, 21 Haft, 2
10
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkandej IV:o 83.
sig hos Öfver-Ståthållaren, hvilken det borde åligga att fjorton dagar efter
det anmälan skett, meddela tillståndsbref.
Från Idögvördige Preste-Ståndet: af Herr Prosten Lindmark, som föreslagit
:
'*i:o att Rikets Höglofl. Ständer, med åberopande af stadgandet i 60
§ af Regerings-Formen, måtte hos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla
öm upphäfvande af det hittills gällande förbudet emot Theatrars inrättande
i hufvudstaden, sa att hvarje Svensk medborgare af oförvitligt uppförande
måtte, uppå derom gjord ansökan, erhålla rättighet att anlägga thea Ivar
och uppföra skådespel, såväl i hufvudstaden, som i Rikets alla öfriga städer,
emot erläggande af den bevillning, som derföre kunde blifva påförd,
samt utan någon vidare inskränkning än den af en tjenlig censur å de
pjecer, som komma att gifvas, hvilken motionären ansett lämpligen böra
uppdragas för hufvudstaden åt Tryckfrihets-Comiteen, samt i de öfrige släderne
åt någon af denna Comité dertill utsedd kunnig person; äfvensom
att den, genom Kongl. Brefven den 14 Maj 1789 och den 3o Juli t83j,
kringvandrande skådespelare ålagde afgift till Kongl. Tbeaterns och HofCapellets
Pensions-fnrätlningar måtte upphöra för dem, som äro inhemske,
men att de utländske deremot borde, för rätLigheten att gifva representationer,
erlägga en viss afgift, dock icke till nämnde Pensions-inrältningar,
utan till Fattig-Cassan i den commun, der de uppträda; samt
2:0 att Rikets Ständer måtte, med stöd af Regerings-Formens 77 §,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla dei’as beslut att förändra förvaltningen
af Kongl. Theatern på så sätt, att densamma, i stället att stå under
Regeringens styrelse, ä entreprenad upplåtes på arrende till enskild
man eller bolag på längre eller kortare tid.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet: af Herr Bagge, sorn föreslagit, att, då
han ej kunde finna någon rättsgrund, hvarför landsortens infödde skådespelare
skola vara pligtige att skatta till dramatiska Tbeaterns och HofCapellets
Pensions-Cassor, en sådan beskattning måtte upphöra, och att,
i händelse den ansåges böra ega rum, den mätte öfvefflyttas till de utländske
musikanter och sångare, hvilka kringfara i landet; samt
från Hedervärda Bonde-Ståndet, af Petter Persson från Jönköpings
Län, hvilken föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att Kongl. Theatern antingen måtte underhålla sig sjelf,
eller ock bortarrenderas till enskilde, som kunna ställa nöjaglig säkerhet,
och behållningen deraf användas till Slats-Cassans godtgörande, eller anslås
till folkundervisningen,
Q
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N\o 83,
If
Vid remiss af dessa motioner hafva sig yttrat:
Ilos Högloft. Ridderskap*!t och Adeln: Herr Friherre Boye, Fredric,
sorn trott, att tillåtelsen att anlägga enskilda Theatrar i hufvudstaden, långt
ifrån att vara menlig för Theaterns bestånd, tvertom vore för den af stor
vigt, enär Kongl. Theatern derigenom blefve i tillfälle att, sedan dess
Skola för elever upphört, ändock erhålla skicklige sujetter; äfvensom Herr
von Moltzer, som föreslagit, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att inga hinder från Kongl. Theaterns sida hädanefter
måtte läggas för enskilde och bolag att i hufvudstaden Theatrar inrätta
Hos
Högvördige Preste-Ståndet:
Herr Komministern Dahlgren, hvilken förenat sig med Herr Prosten
Lindmark, i afseende på den yrkade friheten att i hufvudstaden få inrätta
Theatrar.
Hos Yällofl. Borgare-Ståndet: af Herrar Lagergren och Ekholm, hvilka
förenat sig med Herr Bagge, så ridt hans motion angick utländska
Theater-trupper; och
hos Hedervärda Bonde-Ståndet: Anders Nilsson från Östergöthlands
Län, Olof Olofsson från Westerås Län, Henrik Andersson och Per Persson
frua Örebro Län, Jonas Johansson från Jönköpings Län, Sven Pehrsson från
Skåne, Johan Persson från Upsala Län och Johannes Christofersson från
Kronobergs Län, hvilka alla hufvudsakligen instämt med Petter Persson
från Jönköpings Län.
Hvad sålunda blifvit anfördt, har Utskottet i betragtande tagit; och
finner de väckte förslagen omfatta följande frågor, nemligen:
l:o om den Kongl. Theatern må indragas och utarrenderas åt enskilde
samt om det för densamma varande Stats-anslag skall upphöra eller
fortfara.
2:o huruvida enskilda Theatrar må i hufvudstaden tillåtas.
3:o om tillstånd att i landsorterne anlägga enskilde Theatrar och derå
uppföra skådespel må meddelas.
4:o om den censur, som bör ega rum å de pjecer, som å de enskilda
Theatrnrne uppföras.
5:o om den bevillning, som bör för sådane skådespelares representationer
erläggas; samt
6:0 huruvida de afgifler, som enskilde skådespelare äro förpligtade att
till Kongl. Theaterns och Hof-Capellets Pensions-Cassor erlägga, för representationer,
må upphöra,
12
Allm. Eesv.- och Ekon.-LJtskottets Betänkande, N.-o 83.
Hvad första frågan beträffar, så går Utskottet nu att fästa Rikets
Ständers uppmärksamhet å de motiv, som ligga till grund för Utskottets
liär nedan yttrade tanka.
Utskottet liar trott det för hvarje folk vara en ovillkorlig pligt både
mot sig sjelf och sina efterkommande att med yttersta sorgfällighet vårda,
och, om ej förbättra, åtminstone bibehålla de inrättningar till spridande
al upplysning samt finare bildning och känsla för snillets och konstens
producter, som af deras fäder och dessas Regenter stiftats. Under det
förra århundradet och serdeles under den snillrike Gustaf lil uttalade sig
inom Sverige lifligt ett behof att äfven inom vårt land gå i bredd med
tidens stigande odling, och vi hafva också denna tid att tacka nästan för
allt hvad i denna väg hos oss är gjordt. En af de sköna konster, sorn
tillälventyrs utöfvar det starkaste inflytande på folklynnet, i både moraliskt
och aesthetiskt hänseende, är skådespelarens, om den rätt vårdas och
utbildas till den höjd, den kan uppnå, isynnerhet orri skådespelen blifva
så mycket möjligt är nationella. Folkens sinnen vänjas derigenom till känsla
för snillets alster samt lill högre, asslhetiska njutningar; och var det i
detta syfte, som ofvannämnde Konung inrättade den Kongl. Theatern i
Stockholm, och dermed fyllde en verklig brist inom vårt land. Det kan
ej eller nekas, att den under olika skiften till större eller mindre del motsvarat
de fordringar, man med afseende på det ringa understöd, den å Statens
sida åtnjutit, rättvisligen kunnat göra, och så lange den med sakkännedom,
och med afseende på sitt nationella ändamål omsorgsfullt vårdas,
skall den alltid komma att göra det.
Vid bedömandet af det förslag, som blifvit framställdt, alt Kongl.
Theatern måtte indragas och utarrenderas åt enskilde, böra icke förbises cle
omständigheter, som häremot förekomma. Det är icke troligt, att någon enskild
skulle öfvertaga den Kongl. Theatern, med mindre han dermed åsyftade
vinning för sig, samt å penninge-vinsten fästade mera afseende, än
å det ändamål, hvarför, enligt Utskottets ofvan uttryckta tanka, en Theater
är af nytta och vigt för ett samhälle. I anseende härtill måste också
eller kunde åtminstone Iättligen inträffa, att detta ändamål helt och hållet
förfelades, och att, i stället för att utöfva ett ajsthetiskt och moraliskt
inflytande å folklynnet, Theaterns representationer komma att leda till
motsatsen deraf. Att genom någon controll motverka sådant skulle, efter
hvad Utskottet föreställer sig, åtminstone medföra större obehag och mera
stridigheter och tvister, än som uppvägas af de förmenta skäl, som blifvit
anförde till stöd för förslaget. Det kunde derjemte, liksom erfarenheten
Allni, Besv,- och Ekon.~Utskotlets Betänkande, N.-o 83.
13
visat i andra länder, äfven här lättligen inträffa, att den enskilde, som
öfver toge Theatern, blefve urståndsatt att uppfylla de skyldigheter, till
hvilka han, såsom villkor derför, sig förbundit; att han vanvårdade Theatern
och dess inventarier, och att han sedermera icke egde medel att ersätta
den derigenom orsakade skada; och, då en Theater i allt fall ej kunde
undvaras, skulle det sålunda inträffa, att Staten nödgades med stora uppoffringar
ersätta den förlust, som af den föreslagne åtgärden blifvit en följd.
Utom allt detta förekommer jemväl, dels att de vid Kongl. Theatern anställde
personer hafva contract upprättade, hvilka gälla för flere år, dels
att manga af dem, hvilka uppoffrat sin tid och sina krafter åt skådespelareyrket,
skulle genom verkställighet af den föreslagne åtgärden försättas
i en ganska nödställd belägenhet.
Ett ytterligare skäl för bibehållande af en större, under nödig controll
ställd och efter högre åsigter skött Theater är det, att de mindre i
landsorterne äfvensom i hufvudstaden inrättade Theatrar behöfva ett mönster
för sina bemödanden, ett tillfälle att äfven inom vårt land lära känna
den fullkomligare utveckling, hvaraf skådespelarekonsten är mägtig, för
att sedan i sin nion söka uppnå en, mot deras tillgångar svarande, fullkomlighet,
och derigenom bidraga till spridandet af bildning och smak
inom nationen.
Åberopande de skäl, som sålunda blifvit framställde, får Utskottet
tillstyrka, att ifrågavarande förslag om den Kongl. Theaterns
indragning och utarrendering åt enskilde personer måtte
förfalla.
Då ej eller Stats-Utskottet, i afgifvet Betänkande om reglering af
anslagen å Riks-Statens 5:te Hufvud-Titel, ansett lämpligt föreslå upphörandet
af det å Riks-Staten för dramatiska spectacler uppförde anslag, 4,500
R:dr, utan detsamma oförändradt bibehållit, med tillstyrkande likväl, att,
vid dess fortfarande, det villkor måtte fästas, att hinder för enskilda Theatrars
anläggande i hufvudstaden, med iagttagande af nödiga reglementariska
föreskrifter icke vidare måtte ega rum; så och med afseende å hvad
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet här redan tillstyrkt, anser Utskottet sig
icke behöfva meddela något vidare utlåtande uti denna fråga.
Vidkommande härefter förslaget, att enskilda Theatrar måtte i hufvudstaden
tillåtas; så får Utskottet upplysa, att fråga härom väl förevarit
vid flere Riksdagar, men att, i anseende till Riks-Ståndens olika beslut
deruti, någon underdånig hemställan derom till Kongl. Maj:t icke hittills
egt rum.
14
Allm, Best).- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, IV',o 83.
Efter Utskottets tanka, utgör frihet oell täflan de första och nödvändigaste
villkoren för utvecklingen af såväl den dramatiska, soin öfrige sköna
konster. Det tyckes ej böra påläggas den ena eller den andra af dem något
annat tvång, än det, som i ett civiliserad t land påkallas till sedernas och den
borgerliga säkerhetens vård, — ett tvång, som, är alldeles nödvändigt för
deras eget sjelfbestånd, hvilket måste äfven tyras, om de erhålla en skef
och förderflig rigtning. Utskottet kan icke inse, att den Kongl. Theatern
»kulle lida något synnerligt men, genom enskilda Theatrars anläggande i
liufvudstaden. Med de förmoner af fri local, redan befintliga ansenliga
förråd och serskildt anslag, som den åtnjuter, är den alltid i tillfälle
att bättre, äu en enskild Thea ter, kunna uppfylla en publiks billiga fordringar,
och genom en fullkomligare konstutofning skall den otyifvelagtigt
alltid vinna och bibehålla ett företräde framför hvarje enskildt försök
pä denna väg. Försedd dessutom med fördelar, som ej egas af de enskilda
Theatrarne, skall den, om den rätt bevakar sin fördel, ifrån dem efterhand,
draga till sig de skickligaste ämnena, och dessa Theatrar skola således utgöra
en ständig Skola, hvarifrån sujetter till Kongl. Theatern komma att
utgå. Det är äfven en annan orsak, hvarföre, efter Utskottets tanka, enskilda
Theatrar böra i hufvudstaden tillåtas. De skådespel, som å den
Kongl. Theatern uppföras äro, ehuru tillgänglige för alla, likväl allt för
dyra för mindre bemedlade personer, och dessutom i allmänhet så dane,
att åstundan att dera besöka förutsätter en mera utbildad smak, än sona
vanligen träffas hos de lägre folkclasserne, för hvilka deremot skådespel,
innehållande scener ur folklifvet, oftast äro mera begärliga och medföra
större nöje.
Al sådane skäl och då den rättighet, som Kongl. Theatern nu åtnjuter
att, med andras uteslutande, i hufvudstaden gifva offentliga skådespel,
icke tyckes vara förenlig med våra samhälls-institutioner, hvilka icke
lägga några andra hinder i vägen-för en fri utöfning af hvilken skön konst
sora helst, än de, sora påkallas af omsorgen för ordningens och sedlighetens
bevarande, får Utskottet, äfven i enlighet med Grundlagens 60 §»
tillstyrka, att Rikets Högloft. Ständer hos Kongl. Maj:t i
underdånighet anhålla, att inrättandet af enskilda Theatrar
i hufvudstaden måtte tillåtas, under iagttagande af de reglementariska
föreskrifter, Kongl. Maj:t kan finna lämpligt
bestämma.
Då genom Kongl. Maj:ts Nådiga Resolution den 31 October 1829,
det blifvit förklaradt, att skådespels uppförande i städerne utom Stockholm,
'Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N\o 83.]
15
icke i allmänhet är förbjudet, utan att det ankommer på vederbörand«
auctoriteter att, så vidt binder af Författningar eller andre omständigheter
på något serskildt ställe icke förekomma, dertill lemna tillstånd; samt Utakottet
anser en vidsträcktare tillåtelse att i landsorterne gifva skådespel,
8n sålunda är medgifven, icke vara tjenlig, och klagan ej eller försports
öfver någre af vederbörande auctoriteter lagde hinder uti detta hänseende;
«å anser Utskottet sig böra
tillstyrka, att hvad i nämnde hänseende är föreskrifvet, måtte
oförändradt bibehållas.
Men om rättighet att i lmfvudstadan uppföra skådespel åt enskilda
varder medgifven, tror Utskottet det vara af högsta vigt, alt sådane skådespel
ej må få uppföras, som endast gifva näring åt lättsinnigheten, och
arn mot sedligheten stridande, eller sorn leda till ett motsatt ändamål mot
det, för hvilket Utskottet anser Theatern vara nyttig, likasom Utskottet
föreställer sig förebyggandet deraf vara af lika vigt, hvad landsorterne betra
Ilar. Här synes Staten ega en moralisk skyldighet och deraf följande
rättighet att använda det tvång, som omsorgen för sedlighet och allmän
ordning kan påkalla.
1. likhet derför med hvad Utskottet vid sisllidne Riksdag tillstyrkt,
i afseende å censur för skådespel, som i landsorterne uppföras, får Utskottet
vördsamt föreslå,
att Rikets Ständer äfvenledes hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, att påbud måtte utfärdas mot Theater-pjecers
uppförande på enskilde Thealrar, såväl inom hufvudstaden
som i landsorterne, innan de blifvi t gra nskade och godkände
af dertill förordnad person eller auktoritet.
Om den bevillning, sorn enskilde skådespelare böra erlägga för rättigheten
att gifva representationer, har Rikets Ständers Bevillnings-Utskott
i sitt Betänkande, angående grunderne för den blifvande allmänna bevillningen,
sig yttrat; och Utskottet anser derföre sig icke behöfva besvara, hvad
i detta afseende blifvit i förevarande motioner aufördt.
Hvad slutligen beträffar frågan om upphörande af de afgifter, som
enskilde skådespelare äro förpligtade att lill Kongl. Theaterns och HofCapellets
Pensions-Cassor erlägga för representationer; hvilka afgifter genom
Kongl. Brefven den 14 Maj 1789 och den 30 Juli 1831 blifvit bestämde
att utgå med Två Riksdaler Banco till Kongl. Thea i erns Pensions
.
^
(lassa, äfvensom en lika summa till Kongl. Ilof-Capellets Pensions-Cassa;
så hade Utskottet redan vid sistlidne Riksdag tillstyrkt Rikets Ständer att
16
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkandej IV:o 83.
lios Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det berörde Kongl. Bref måtte
upphäfvas, men att, i händelse Kongl. Majrt skulle finna lämpligt, alt kringvandrande
utländska personer, som gifva skådespel, visade konstridning
m. m. eller som i allmänhet kunde innefattas under benämningen af Histrioner,
borde vidkännas sådane afgifter, som ditintills varit dem ålagde
att till nämnde Pensions-Cassor erlägga, desse afgifter måtte användas för
folk-undervisningens befrämjande. 1 följd af Riks-Ståndens olika beslut
förföll dock frågan härom.
Utskottet finnér äfven denna gång icke någon rättsgrund, hvarföre
enskilde skådespelare och de, som kringfara landet och visa konstridning
m. m., skulle vidkännas några afgifter till nämnde Pensions-Cassor, helst
de för rättigheten att gifva representationer erlägga en ganska dryg bevillning
till Kongl. Maj:t och Kronan, och sjelfve icke ega alt påräkna något
understöd af dessa Cassör. Dessutom anser Utskottet ett skäl finnas, som
kraftigt talar för afskaffandet af dessa, för de enskilda Theatrarna tryckande,
afgifter, nemligen ett billigt afseende på de lägre folkclassernas behof
af nöje och tidsfördrif. För de högre, eller rättare de mera bildade
classerne äro tillfällen till passande nöjen mångfaldiga. Men bvad den
större menigheten angår, så har man i senare tider just bemödat sig att
afskaffa alla deras gemensamma lustbarheter, eller så kallade folknöjen, af
farhåga för de dermed ej sällan förenade utsväfningar. Detta har visserligen
haft framgång, men fört till ett helt annat mål, än det åsyftade.
Glädjen har försvunnit, men utsväfningen har stannat qvar. Lusten att,
efter mödosamt arbete för de närmaste behofvens uppfyllande, njuta något
ögonblick af glädje och angenämt tidsfördrif, är lika naturlig och liflig
hos den fattige, som hos den rike, och hos den obildade, som bos den
bildade. Förtjenar icke detta något behjertande? Theatern kan i städerna,
der större folkmängd på en punkt är samlad, bereda ett ganska passande folknöje
och befordra folkbildningen, så vida den afser en moralisk förädling
och sedernas förmildring på samma gång, som den närer och lifvar inbildningskraflen.
Det kommer blott derpå an, att de, sorn ega den högre bildningen,
medverka dertill, att Theatern må erhålla en sådan, för de mindre
bildade passande och förädlande, rigtning. Och äfven om detta högre
mål ej alltid kan uppnås, så är redan, så vida, genom vederbörandes noggranna
uppsigt, god ordning uppehälles och det förledande och skadliga
undanrödjes, blotta glädjen, när den är menlös, blotta tidsfördrifvet, när
det är oskyldigt, nog förtjent att befordras, för alt göra det till en pligt
att
Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande, N:0 83. 17
alt lätta alla lofliga tillfällen dertill. Skulle också en oell annan lättsinnigt
kosta på Theatern en sparad penning, som till nyttigare ändamål borde
användas, så torde väl i alla fall skadan vara mindre, än om den blifvit
offrad åt krogen, som kanske vinner sina mesta gäster just genom bristen
på andra, vida oskyldigare, tidsfördrif. Af dessa skäl anser Utskottet
det vara både obilligt och mindre väl betänkt, att Staten genom tryckande
afgifter fördyrar tillträdet till skådespelen för den folk-class, som annars
eger så ytterst sparsamma tillfällen till oskyldig förlustelse. Utskottet får
derföre
tillstyrka, att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begära, att omförmälde 2:ne Kongl. Bref matte uppbäfvas.
Men då utländske skådespelare eller sådane, sorn visa konstridning,
Jindansning m. m., ofta samla betydliga penningesummor, hvilka de medföra
utur landet, så anser Utskottet det ej vara obilligt, att desse för sine
representationer åläggas större afgifter, än inländske personer, helst ett sådant
förhållande lärer ega rum å de fleste utrikes orter, i afseende å personer
från annat land, samt reciprocitet i detta fall torde böra ega rum;
otti likväl sådane afgifter dem påläggas, anser Utskottet dock, af redan anförde
skäl, detta ingalunda böra ega rum till nämnde Pensions-Cassors fördel,
utan fast hellre, att dessa afgifter böra utgå till bidrag för befordrande
af ett allmänt nyttigt ändamål, hvartill Utskottet vill föreslå den allmänna
folkbildningen, som utgör ett af de vigtigaste ärenden, hvilka äro
föremål för nationens önskningar.
Utskottet får derföre tillstyrka,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t underdånigst anhålla,
det utländske skådespelare, lindansare m. fl. måtte för deras
representationer äfven hädanefter åläggas enahanda afgifter,
som hittills äro bestämde att utgå till Kongl. Theaterns
och Kongl. Hof-Capellets Pensious-Cassor, men att
desse afgifter må användas till allmänna folkundervisnin
gens
befrämjande, enligt det sätt, Kongl. Maj:t kan läckas
bestämma.
Slockholm den 7 Juli 1840.
B/h. till B. St. Prot. tS/fo. ö Sami. lil Haft.
3
18
Allm, Besv,- och Ekon,-Ut skot tets Utlåtande, N:o 84.
N:o 84.
Anis. till Exp. Utsi», den 29 Juli, M. 9 f. u»
Utlåtande, i anledning af väckte motioner om afskaffande af
Helfrihetsbref och förändring, i följd deraf, i vissa delar
af Kongl. Förordningen den 22 April 1829, angående
passhandlingar för fartyg, hvilka segla till utrikes ort.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har Utskottet fått emottaga en af Herr
H. F. Christierson väckt motion, deruti blifvit anfördt, att Helfrihets-bref,
hvarmed, enligt 1 § i ofvannämnde Kongl. Förordning af den 22 April
1829, hör styrkas, det redare och skeppare för utrikes seglande fartyg äro
Svenske undersåter och att fartyget blifvit bygdt i Sverige eller Norrige,
är en öfverflödig och onödigtvis betungande skeppshandling, då Bil-bref,
som omförmäles i 3:e mom. af2§ i samma Kongl. Förordning, säkrare och
rättare styrker hvarest fartyget är bygdt, samt det af Magistrat utfärdade
Edgångs-Certificat, som bör företes, innan Helfrihets-bref från Kongl. Commerce-Collegium
erhållas, lemnar visshet, att redare och skeppare äro
Svenske undersåter; hvilka handlingar så mycket säkrare skola uppfylla
det med Helfrihets-brefven åsyftade ändamålet, som de förre mindre än
de senare skola, å de flesta utrikes orter, kunna anses för tvätydiga; och
har motionären derjemte erinrat, huruledes Rikets senast församlade Ständer
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, ”att förnyandet af Fribref
”för fartyg till utrikes resor ej må anses nödigt eller påbjudas, så länge
”samma egare eller intressenter innehafva fartyget och annan skeppare ej
”antages,” men att Kongl. Majrt, efter Commerce-Collegii hörande, ej funnit
skäligt att berörde anhållan bifalla; till följd af hvilket allt motionären
föreslagit, '‘att Rikets Ständer ville till Kongl. Majrt aflåta underdånig
”ytterligare anmälan och ny önskan: att Helfrihets-brefs anskaffande från
"Commerce-Collegium må genast inställas och Svenska fartyg derifrån befrias,
samt för bevis om deras nationalitet gälla vederbörande Magistrats
”Bil-bref och Certificat, detta senare bestyrkande, hvad i Formuläret N:o I
”efter ofvanberörde Förordning af den 22 April 1829 bjudes: att detta
”Certificat icke må behöfva förnyas oftare, än fartyget ombyter redare el”ler
skeppare, samt till inregistrering endast upptes för vederbörande Tullkammare,
som finge deraf taga och insända afskrift till Commerce-Colle
-
Allm, Besv.- och Ekon.-TJtskottcts Utlatandej iV:o|84.
19
”gium, och att, såsom följd häraf, meranämnde Förordning i Nåder beslutas
till ny redaction, lämpad efter nu föreslagne ändringar.”
Vid föredragningen inom Vällofl. Borgare-Ståndet af denna motion,
hafva åtskillige ledamöter sig yttrat, och deribland Herr Hegardt, som
ansett stadgandet för redare af fartyg att årligen och i vissa fall hvarje
3cdje år förse det med nytt helfrihets-bref, ovedersägligen vara ett af de
mest tryckande band, som hvila öfver handel, sjöfart och näringar, och
att med billigheten icke kunde förenas det förhållande, att rättigheten till
fribrefs erhållande å Lands-Canzlierne, som är medgifven för de sjöstäder,
der Landshöfdingar residera, icke är utsträckt till alla sjö- och stapelstäder,
samt af sådan anledning föreslagit den ändring i Kongl. Förordningen
den 22 April 1829: att ett af Magistrat utfärdadt Certificat, innehållande
egarens och skepparens namn, fartygets byggnadsart och lästetal,
samt intyg, att det är Svensk egendom, måtte, i förening med mät-bref,
bil-bref och folk-pass, såsom varande vanliga skepps-documenter, anses behörigen
styrka fartygs nationalitet; att, vid ombyte af skeppare å fartyg,
redare må vara skyldig att sådant anmäla infor den Magistrat, som utfärdat
Certificatet, äfvensom att anteckning om skeppare-ombytet göres å Certificater
hos den Magistrat, der den nye skepparen är närmast till hands;
att redare måtte åläggas enahanda anmälan, då fartyg säljes å in- eller utrikes
ort; att, vid ombyte af fartygens egare, den nye redaren, derest han
är Svensk undersåte, må af#närmaste Magistrat tilldelas nytt NationalitetsCertificat,
och att ett dylikt äfven bör af redaren anskaffas, om fartyget
genom reparation eller ombyggnad förändras till construction eller lästetal;
i sammanhang hvarmed Herr Hegardt hemställt, att lill Commerce-Coklegii
en del tjenstemän, som genom den sålunda föreslagne förändringen
kamme att förlora en stor del af påräknad sportel-inkomst, måtte af Statsmedlen
anslås en motsvarande ersättning; varande härförutan af vice Talmannen
Herr Halling tillkännagifvet, att äfven han ämnat väcka motion,
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad redan äranfördt; men att Herr
Halling inskränkte sig till den anhållan, att vid frågans behandling mätte
tagas i belragtande den skildring om tillkomsten af Ilelfrihels-brefven och
den beskrifning om olägenheterne deraf, som serskildt förordnade Handelsoch
Sjöfarts-Committerade afgifvit och synnerligast hvad minoriteten bland
dem framställt.
Vid sista Riksdagen yrkades dels förändrade sladganden, i afseende
på skeppsegares åliggande att förse sig med Helfrihets-bref, dels att desse
måtte i allo afskaftäs, dels ock alt Fribrefs-blanquetler måtte hållas till
-
20 Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N',o 84.
banda i Rikets aila stapelstäder; i anledning af hvilka yrkanden Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottet., i dess då afgifne Betänkande N:o 110, på
anförde skäl, afstyrkte framställningen om fribrefvens afsk aflande; men
deremot tillstyrkte, ej mindre, såsom Herr Christierson i sin motion redan
omnämnt, ”att Fribrefs förnyande icke ina anses nödigt eller päbju”das,
så länge samma egare eller intressenter innehafva fartyg och annan
”skeppare ej antages”, än äfven ”att, på sätt genom Kongl. Brefven den 15
Augusti 1829 och den 5 November 1831 för släderne Wisby och Götheborg
”finnes medgifvet, samt under enahanda villkor, ett tillräckligt antal bian”quetter
till Commerce-Collegii Fribref måtte för skeppsredare, som sådant
äska, blifva att tillgå hos Konungens Befallningshafvande i de Län,
”der stapelstäder finnas;” varande de sålunda gjorde tillstyrkanden bos
Kongl. Majrt och Rikets Ständer framförda, i enlighet med ExpeditionsUtskotlets
förslag till underdånig skrifvelse N:o 139 (10:de sami. 1 Bandet
af Bihang till Riks-Ståndens Protocoll.)
I anledning häraf har Kongl. Majrt, efter Commerce-Gollegii hörande,
uti Nådig Skrifvelse till bemälde Collegium af dea 13 Augusti 1835, förklarat,
att Kongl. Majrt icke funnit anledning att vidtaga den förändring
af föreskriften beträdande fribref, hvarom Rikets Ständer i omförmäld te
måtto väckt fråga, men då, genom Kongl. Brefvet den 26 October 1833,
redan vore medgifvet de stapelstäder, hvilka ådagalagt, det saknaden af
fribrefs-blanquetter i samma städer verkar menligt uppehåll i sjöfarten,
att, uppå ansökning, komma i åtnjutande af den sfäderne Wishy osdi Götheborg
beviljade förmon att hos Konungens Befallningshafvande i Länet
få anmäla sig till fribrefs erhållande, anbefall tes Coinmerce-Col legitim att
allmän kungörelse derom utfärda; oeh har sådant af Collegium iagttagits
den 14 October 1835.
Enligt 7 § i oftaåberopade Kongl. Förordning den 22 April 1829,
gäller heifrihets-bref endast ett år från elen dag, då det blifvit utfärdadt,
så framt icke fartyget, efter förloppet af denna Lid, är oafbrutet stadt på
resor utrikes orter emellan, i hvilket fall helfrihets-brefvet, så länge fartyget
är på fremmande ort, gäller i 3 år; men fortfar resan utöfver denna
tid, bör nytt heifrihets-bref uttagas uppå rederiets föranstaltande och af
Commerce Collegium afsändas tili vederbörande Consul i den ort, der fartyget
uppgifves vara liggande; och skall, enligt 3 § i samma Kongl. Förordning,
när heifrihets-bref sökes, förete#,, ej mindre fartygets sist utfärdade
mätare-bref och, i händelse fartyget ej förut haft heifrihets-bref, fartygets bilbref,
eiler, i händelse fartyget blifvit uppbragt och condemneradt., pris
-
Allm. Besv.- och Ekon,-Vtskottets Utlåtandej A7:o 84.
21
domen, äfvensom skepparens bur-bref, så vida han förut ej fört Svenskt
eller Norrskt, med helfrihets-bref försedt, fartyg, än äfven ett af Magistrat
utfärdadt Certificat, som dels styrker, att fartyget är bygdt i Sverige eller
Norrige; att det belt och hållet tillhör infödde Svenska undersåter eller
sådan utländsk man, som fått tillstånd att i Riket sig bosätta; att
skepparen eger burskap på utrikes sjöfart i någon af Piikets sjö- eller stapelstäder
och der är skattskrifven, samt att styrmannen och minst |:delar
af besättningen äro infödde Svenskar eller Norrmän, dels ock utvisar fartygets
namn, huvudredare, lästetal och destination.
Af Commilterades den 15 Maj sistlidet år, om Ilandels-sjöfartens
tillstånd och om förändring af åtskilliga stadganden i afseende å denna
näringsgren, afgifne underdåniga Betänkande har Utskottet inhemtat och
skolat här meddela: att Committerade, på anförde grunder, ansett helfrihetsbref
i dess närvarande skick vara den fullständigaste af de för Svenskt
fartyg föreskrifne nationalilets-bandlibgar, och att de hädanefter, såsom
hitintills, höra af Commerce-Collegium utfärdas; att Committerade ansett
bil-bref och mätare-bref dessutom, till bestyrkande af fartygets nationalitet,
alltid böra å fartygen linnas ombord ; men att Committerade i underdånighet
tillstyrkt, det skyldigheten att årligen uttaga helfrihets-bref måtte,
i likhet med hvad skeppsrederierna allmänt önskat, till lättnad för sjöfarten
upphöja och denna handling endast förnyas i de fall, då densamma
blifvit fuliskrifven, eiler om correspondent-redare ombytes, eller om fartyget
undergår sådan förbyggnad, att fartygets drägtighet derigenom förändras,
eller om tacklingen å fartyget omgöres, så att dess egenskap af skepp,
brigg, skonert, galeas elier slup derigenom förändras; dock skulle det vara
redare obetaget, om han ville, att uttaga nytt helfrihets-bref, oagtadt någon
af dessa omständigheter ej inträffat, sedan likväl det förra heifrihetsbrefvet
blifvit behörigen återstälIdt, hvarförutan Committerade likaledes
tillstyrkt, att nämnde handling hädanefter måtte skrifvas pä pergament
och förses ofvanföre contexten med ett ensbléme, som utmärker egenskapen
af Svensk nationalitets-handling.
Tvanne af Gomiteens ledamöter hafva skiljt sig från pluralitetens omförmälde
åsigter, i så måtto, sorn de ansett bil-brefvet eller byggnads-beviset
ej allenast böra utgöra, utan i sjelfva verket vara den enda rätta nationalitets-handlingen
för ett fartyg och yttrat den öfvertygelsen, att om
Magistrater i städer och domare på landet tilläts att utfärda bil-bref, kunde
Commerce-Collegium vidtaga controilerande åtgärder för missbruk såväl
inom som utom landet, och hafva dessa båda ledamöterne underdånigst
22
Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottets Utlåtandej N\o 84.
föreslagit, att helfrihets-brefven, som af Commerce-Collegium nu utfärdas,
måtte afskaffas och bii-brefvet, med den utsträckning, och på de villkor,
samma ledamöter i underdånigt serskilt förslag uppgifvit, i stället påbjudas
såsom Svenskt skepps nationalitets-handling.
Det är kändt, att föreskriften om anskaffandet af Kongl. CommerceCollegii
så kallade helfrihets-bref för Svenska fartyg hävledt sig derifrån,
att fartygens beskaffenhet och byggnadsart fordom bestämde, om hel- eller
halffria eller ofria tull- och skepps-afgifter skulle erläggas, och att
fribrefvet erfordrades för att styrka rättigheten till helfrihet i nämnde umgälder.
Detta ändamål har numera upphört, sedan helfrihet åtnjutes för
alla Svenska fartyg, af hvad byggnadssätt de än må vara, så att helfrihetsbref
ve t endast tjenar till bevis om fartygets nationalitet. I detta afseende
måste Magistraternes Certificat, innehållande egares och skeppares namn,
fartygs byggnadsart och lästetal samt intyg, att det är Svensk egendom, i
förening med mat-bref, bil-bref och folk-pass, anses så mycket mera tillfyllestgöra
nde, som helfrihets-brefven just derpå grundas och dessas tillförlitlighet
således helt och hållet beror på tillförlitligheten af berörde handlingar.
Utskottet anser det också med säkerhet kunna antagas, att Magistrater,
såsom behöriga myndigheter att i sådane ämnen meddela intyg,
äro å utrikes ort kände såväl som Commerce-Collegium, och en tvekan om
namnteckningens vigtighet synes icke vara mera att befara, då namnteckningen
tillhör en Magistratsperson, än då fråga är om Commerce-Collegii
underskrifter. I begge fallen måste en sådan tvekan häfvas genom Consulad-intyg
och för Consulerne böra Magistraternes namnteckningar icke
vara obekanta.
Då nu skyldigheten att anskaffa Commerce-Collegii helfrihets-bref
icke allenast är förenad med kännbara besvär och kostnader, utan ofta kan
föranleda de mest eftertänkliga hinder för sjöfarten, med hvilkas afskalfande
för ingen del bör göras afseende å den minskning af inkomster för
Commerce-Collegii tjenstemän, som deraf kan blifva en följd, anser Ut
skottet
sig böra tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer till Kongl. Maj:t i underdånighet
frambära den önskan, att föreskriften om anskaffande
af Commerce-Collegii helfrihets-bref må helt och hållet upphäfvas
och såsom bevis om fartygs nationalitet måge gälla
vederbörande Magistrats Bil-bref och Certificat, detta senare
bestyrkande, hvad i formuläret N:o 1 af Kongl. Förordningen
den 22 April 1829 är föreskrifvet, utan att Certifica
-
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, N.-o 84.
23
tet behöfver förnyas oftare, än fartyget ombyter redare eller
skeppare, samt att Magistraterne måge förpllgtas att årligen
ingifva förteckningar öfver utfärdade Certificat, på
det bemälde Collegium må fortfarande ega det tillfälle att
hafva öfversigt af förbållandet med skeppsfarten, som hittills
genom helfrihets-brefvens uttagande varit beredt.
Stockholm den 9 Juli 1840.
Reservation
af Herr JVijk: ”Genom votering bar Högloft. Utskottet, medelst 2:ne rösters
pluralitet, kullkastat det förslag till Betänkande uti förevarande fråga,
som utaf Afdelningen blifvit frainlagdt, och hvilket gick derpå ut —att tillstyrka
Rikets Ständer, det underdånig framställning måtte göras om nödvändigheten
af att, sedan Commerce-Collegium i föreskrifven ordning utfärdat
fri-bref för fartyg, samma icke behöfde årligen ombytas, utan gälla, så
länge samma egare eller intressenter ännu hafva fartyget, utan afseende
derpå, om ombyte af skeppare inträffade och alt fribrefven borde för att
ega varagtighet utfärdas på pergament. — Detta förslag var, efter mitt begrepp,
ganska grundligt motiveradt och befordrade både enskild och allmän
fördel, emedan det ej allena tryggade skeppsrederierne vid att erhålla ett
document, som uti alla utrikes hamnar i mer än 100 år varit kändt och
respecteradt, utan ock sparade dem all den omtanka, tidspillan och kostnad,
som är förenad med uttagande årligen af fribref, hvilket blifvit så myeket,
och det med rätta, öfverklagadt, samt dessutom bibehöll Commerce-Collegium
vid att fortfarande ega tillfälle till en ständig och säker öfversigt af
förhållandet med Rikets skeppsfart, som hittills genom fribrefvens utdelande
varit beredt, och hvilket ej bör anses likgiltigt. — Hvaremot om fribrefven
skulle komma att utfärdas, på sätt Utskottet nu föreslagit, det är
att betvifla, att desse documenter uti alla utrikes hamnar skola godkännas,
och Consulerne kunna dessutom ej känna alla Magistrater, då de deremot
jemt äro uti correspondence med Commerce-Collegium och således i tillfälle
att vitsorda dess utfärdade handlingar, der så skulle behöfvas. Dessutom
äro uti de handels-tractater* som under senare tider blifvit afslutade,
grundade på reciproeitets-systemet, uttryckligen nämndt, att Svenska skepp
skola vara försedde med Commerce-Collegii fribref, såsom nationalitets- och
pass-handling, för att tillgodonjuta de fördelar, som skeppsrederierne äro
genom Iractaler med utrikes magter tillförsäkrade, och hvilken handling
24
Allm. Besv,- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, N.-o 84.
mäste företes äfven i de länders hamnar, sorn ligga oss närmast. — På dessa
skäl reserverar jag mig emot det nu uppställda Betänkandet.
Häri hafva instämt Herr Friherre Krcemer, Herr af Schmidt, Herr
Biskop Butsch, Prosten Sylvan, Herrar Åbom och /Vallander, samt Riksdagsmannen
Anders Trysén från Östergöthland.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Allm. Bese.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, IV-o 85. I
N:o 85.
Ank. till Exp, Utsk, den 29 Juli, kl. 9 F. m.
JB et anie ande, i anledning af väckta motioner om behof -  vet, l:o af en tillförlitlig redaction af Allmänna
Författningar; 2:o af en samling af alla äldre, ännu
gällande Polis-Författningar, samt 8:0 af en
Revision utaf alla före antagandet af 1809 års Constitution
utgifne Författningar,
I dessa frågor hafva från Högloft. Ridderskapet och Adeln till Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottets handläggning nedan upptagne memorial
blifvit öfverlemnade, nemi.:
1:0 Af Herr Friherre von Nauckhoff, Johan Otto, som anfört: att,
i följd af samhällets utveckling, under en lång tiderymd, Författningar
efLer hand tillkommit, utan att deras nära anförvandter af äldre data, i
nion af behofvet, blifvit upphäfna; att både de äldre och nyare således
qvarstå, oell åberopas icke sällan i gemensamhet, eller ock företrädesvis,
allt efter omständigheterna, samt alt en massa af författningar, med deras
förklaringar, ändringar eller tillägg, härigenom uppstått, hvilkas inrymmande
uti minnet öfverstiger hvarje mensklig förmåga. I sammanhang
härmed har motionären vändt uppmärksamheten å de brister, som vid
senare Författningars så väl uppställning, som redaction, finnas ega rum,
i så måtto, att, i förra afseendet, motiven oftast varit inblandade i föreskriften,
som bör framställas enkel och sjelfständig, och att, i det senare,
afvikelser egt rum från den korthet och bestämdhet i uttryck, som stämpla
det fordna Svenska Lagspråket.
I ändamål att tillvägabringa rättelse uti ofvan uppgifna förhållanden,
har motionären föreslagit organisationen af en permanent Författnings-Commission,
så sammansatt, att hvarje gren af Stats-förvaltningen, hvarifrån
Allmänna Författningar emanera, deruti hade sin icke ombytlige representant;
hvilken Commission det skulle åligga:
att uppsätta Allmänna Författningar, och, efter vederbörligt godkännande,
dem från trycket utgifva, under benämning: Archiv för Svenska
Författningar, dock icke blandade om hvarandra, på sätt nu eger
Bih. till R- St. Prot. 1840. 8 Semi. 22 Häft. 1
2
Allm. Besv.- och Ekon.-Utsiatlets Betänkande, N:o 85.
rum uti Svensk Förfatlnings-samling, men classerade efter ämnenas ursprungliga
art;.
b) att, vid utfärdandet af en ny Författning, i ändamål att ersätta
en redan existerande, ovillkorligen i den nya intaga föreskriften om upphäfvandet
af den gamla, samt
c) att genomgå och granska äldre och nyare Författningar, för att
utgallra och i underdånighet anmäla, hvad som deraf nu mera icke är
tillämpligt.
2:0 Af Herr Hjerta, Lars, sorn framställt olägenheterna af det inom
fäderneslandet befintliga förhållande, att en del af lagstiftningsrätten tillhör
Konung och Ständer gemensamt, en annan det åter Regeringsmagten
allena, hvadan ock sorn, under denna senare afdelning, alla så kallade
Polis-Författningar, genom ett slags häfd och tyst bifall, ä Ständernas
sitla, kommit att inbegripas, det ofta måste blifva en ömtålig sak att be
stämma
den rätta gränsen emellan de båda Statsmagterna i nyssnämnde
afseende. Det vore emedlertid, i motionärens tanka, ett af de angelägnaste
villkoren för det lagbundna samhällsskickets bestånd, att em sådan gräns
bestämdes, och att Styrelsen och Representationen med ömsesidigt förtroende
äfven härutinnan gingo hvarandra tili mötes. Men det är icke blott
lagstiftningsrättens obestämda skick, som motionären ansett förtjena allvarlig
uppmärksamhet. I egenskap af Polis-Författningar qvarstå nemligen, äfven
ifrån äldre tider, en mängd undanfcags-lägar, sorn föga öfverensstämma
med det nuvarande Statsskicket, och som, då många af dem äro för allmänheten,
ja till och med för större delen aflagfarne män, obekanta, lätt
kunna leda till oförskyllda lidanden. Till afhjelpande af dessa allmänt
erkända och ofta öfvtrklagade brister, har motionären föreslagit, alt Rikets
Ständer ville förena sig om en underdånig önskan, att Kongl. Maj:t i Nåder
täcktes anbefalla vederbörande att föranstalta om, och af trycket utgifva
en samling af afla från äldre* lider utfärdade Polis-Författningar, som
ännu anses gällande, äfvensom af alla andra, utan Rikets Ständers medverkan,
utfärdade lagar, sorn innefatta föreskrift om ansvar och böter; alt
denna samling vid näst inträffande Riksdag måtte öfverlemnas lill Rikets
Ständers kännedom, samt att alla de Polis-Författningar eller andra ansvarsbestämmelser,
som icke i en sådan samling finnas upptagna, må anses
hafva till deras, kraft och verkan upphört, och icke vidare kunna tilllämpas;
samt
Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcottels Betänkande, N:o 85. 3
3:o Af Herr Munck af Rosenschöld3 Nils Rudolf, som föreslagit, alt,
då det icke allenast ofta inträffat, att Författningar blifvit tillämpade, som,
stiftade under andra Styrelseformer, än våra nuvarande, äro med dem i
fullkomlig strid, ulan också gällande Författningar finnas, som äro alldeles
motsatta hvarandra, och kunna af Domaren, efter behof och godtycke,
åberopas, en revision alltså måtte företagas af alla före 1809 års Regementsförändring
utgifna Författningar, af hvad namn de vara må, och att
de antingen varda lämpade efter vårt nuvarande Statsskick, eller, om de
befinnas i rak strid deremot, alldeles förkastade och upphäfna.
Hvad sålunda är vordet anfördt och hemslälldt, har Utskottet i noga
öfvervägande tagit; men innan Utskottet går alt öfver de väckta motionerne
uttala sin mening, har Utskottet ansett sig böra i korthet redogöra för
hvad i frågor om granskning af Lagförslag, Lagar och Författningar i allmänhet,
blifvit, under senare Riksmöten, tillgjordt, och får i sådant
afseende vördsamt upplysa ;
att, vid Riksdagen år 1823, fråga väcktes om behofvet, alt den
tillförordnade Lag-Comiléen hördes öfver alla Lag-förslag, icke allenast
i afseende på Civil,- Criminal- och Kyrko-lag, utan ock öfver dem, sora.
angå Ekonomien, Politien och Krigs-väsendet, samt att nämnde ‘Comité
borde icke endast yttra sig öfver dylika förslag, hvad angick deras grunder
och öfverensstämmelse med den öfriga Lagstiftningen, utan äfven föreslå
redactionen; men Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten,
till hvilkas gemensamma behandling motionen blef remitterad,
afstyrkle bifall derå, i Betänkande af den 26 April sistnämnde år, hufvudsakligen
på de skäl, att Regerings-Formen bestämmer gränsorna för Kongl.
Majits och Rikets Ständers, hvar för sig egande, andel i Lagstiftningen;
att Lag-Comitéen icke vore permanent, och alt en ovillkorlig föreskrift
om dess framgena hörande öfver alla Lag-förslag och befattning med Lagarnes
redaction, skulle kunna föranleda till Comilcens bibehållande och
allönande under längre tid, än för dess egentliga göromål erfordrades;
hvilket Betänkande af Rikets Ständer godkändes; samt
att, under 1834 års Riksmöte, hemställdt blifvit, alt, då det sätt,
hvarpå lägre Polis-embetsmän och betjening inom vissa städer förforo med
allmogen , syntes påkalla Administrationens uppmärksamhet, så att de Ordnings-stadgar,
som af slädernes egna Styrelser utgåfvos, eller de allmännare
Författningar, som, af Kongl. Majlis Befallningshafvande utfärdades,
4 sillin. Bese.- och Eleon.-Utskottets Betänkande, JY:o 35.
icke måtte blifva af den beskaffenhet, att de snarare gåfvo anledning till
prejerier och mutor, än beredde offentlig säkerhet eller beqvämlighet, Rikets
Stander alltså ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande matte anbefallas att infordra och genomse
alla de Ordnings-stadganden i Polis-väg, sorn afstädernes Polis-styrelser
blifvit för allmänheten utfärdade, samt deruti meddela rättelse, i händelse
desamma skulle befinnas innebära sådane föreskrifter , att de med
skäl kunde anses mindre nödiga för allmänna ordningen.
Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten, åt hvilkas handläggning
frågan blef öfverlemnad , utläto sig i ett den i i April nyssberörde år
afgifvet Betänkande, som bifölls af Rikets Ständer, att, då, jemnlikt lid efter annan
utkomne Förordningar och Instructioner, det ålåge Öfver-Stålhållaren och
Kongl. Majlis Befallningshafvande samt Polis-kamrarne och Magistratei ne,
att vaka öfver ordningens vid magt hål Ian de i städerne: då de Författningar,
som för detta ändamål pröfvades behöflige och utfärdades samt bestämda
vitén eller annan påföljd, utöfver det ansvar allmänna Lagen utsatte, redan
voro co.n troll oell granskning underkastade, samt de förhållanden, som
blifvit öfverklagäde, syntes icke hafva sin grund i Författningarnes innehåll,
utan härleda sig från missbruk, hvilka i föreskrifven väg borde till
rättelse anmälas; funno Utskotten förslagen: icke böra. till någon åtgärd
föranleda.
Då förslag till allmän Civil- och Criminal-Lag är utarbetadt och Utskottet
delar med hela Nationen den förhoppning, att den slutliga pröfningen
deraf icke må länge fördröjas, anser Utskottet, till följd häraf, att
en samling och revision af äldre Författningar i; denna del af Lagskipningen
icke vore lämplig, då man icke kan förese någon möjlighet, alt ett
sådant arbete skulle medhinnas på kortare tid, än sora erfordras för det
nya Lagförslagets pröfning, och det derefter sannolikt skulle finnas utan
ail nytta.
Hvad åter beträffar Lagstiftningen i Camera!-, Ekonomi- och Politiemäl,
anser Utskottet, att, då denna Lagstiftning: till följd af föremålens beskaffenhet,
måste vara underkastad en ofta återkommande förändring, för
att lämpas efter olika förhållanden under serskildta tider, kan en samling,
af äldre föreskrifter derom icke blifva gagnelig, i förhållande till deri kostnad
och möda, som derå mäste användas, och i anseende till mångfalden
af föreskri!terne och de serskilda ställen derifrån de skulle framletas, kunde
man föga hoppas, att samlingen skulle blifva så fullständig, alt den alltid
Allm. Bes i\- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 85. 5
vöre atl anse för tillförlitlig', så mycket mindre, sorn man svårligen kunde
bestämma någon viss tid, hvarifrån den borde taga sin början. Deremot
anser Utskottet det vara angeläget och väsendtligen leda till det med motionerne
åsyftade ändamålet, att, då Författningar i omförmäldta ämnen
utfärdas, de icke inskränkas till de delar, hvarom förändrade föreskrifter
eller förklaringar meddelas, utan tillika fullständigt upptaga ännu bibehållna
stadganden i de ämnen, hvarom de handla, på det man i en enda Författning
må igenfinna allt, hvad i hvarje ämne är stadgadt och vid tillämpningen
undgå den ofta lidödande forskningen efter spridda Lagbud och
jemväl äfventyret att icke alltid fullkomligt lyckas i denna forskning.
Utskottet kan icke instämma i förslaget att åt en serskild Comité
uppdraga tillsynen å redactionen af utkommande Författningar. Då Förfaltningarne
måste öfverensstämma med de derom fattade besluten, bör uppställningen
ankomma på Kongl. Maj:ts Rådgifvare, eller den Embetsmyndighet,
som Förfa,ttnimgarne utfärdar, såsom ansvarige för så väl beslutet,,
sorn uppställningen. Med en sådan ansvarighet kan svårligen förenas, att
uppställningen underkastas serskild uppsigt och en föreskrift derom vore
således stridande emot den nödvändiga formen för ärendenas behandling,
jemte det man måste anse den ändamålslös, då man icke kan föreställa
sig ofelbarheten säkrare hos den föreslagne Comitéen, än hos de embetsman,
på hvilka redactionen af Författningar enligt nu gällande ordning,
ankommer.
På dessa skäl anser Utskottet sig icke kunna understödja' motiorrerne
vidare, än att Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad ofvan är ytlradt,
får hemställa,
att Rikets Höglofl. Ständer Iros Kongl. Majrt anmäla den underdåniga
önskan, att, vid uLfärdande af Författningar i Cameral-,
Ekonomi- och Politie-mål, ehvad de utgå omedelbart
från Kongl. Maj:t eller från Embetsmyndigheter, må iagt—
tagas, att de icke inskränkas till de delar, hvarom förändrade
föreskrifter eller förklaringar meddelas, utan tillika, så
vidt det är möjligt och kan finnas erforderligt, fullständigt
upptaga ännu bibehållna föreskrifter i de ämnen, hvarom
de handla.
C Allm. Besv.~ och Ekori.-Utskottets Betänkande, N:o 86.
N:o 86.
Anie. till Exp. Utslc. den 29 Juli, 11. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om revision
af de Academiska Constitutionerne.
Uti en hos Högvördiga Preste-Ståndet väckt, lill detta Utskott remitterad
motion, har Herr Professorn Bolmeer anfört, att, ehuru, under
loppet af några decennier, Allmänna Lagen, Kyrko-Lagen, Ordningar och
Reglementen för de lägre Läroverken, äfvensom Universitetens organisation,
väsendet och syftningen af den undervisning, som der bör meddelas,
utgjort föremål för en sorgfälligare granskning, hvilken föranledt vigtiga
förbättrings-förslag, hvaraf en del kommit till verkställighet, hafva Universitetens
så kallade Constitutioner och Styrelse-Lagar hittills icke blifvit vidrörde,
utan befinna sig ännu i deras ursprungliga föråldradeskick. Den lillvext, de
tid efter annan vunnit, genom en mängd Konunga- och Canzlers-bref, som
i serskildta fall blifvit utfärdade, har icke kunnat afhjelpa behofvet af en
fullständigare förbättring, helst äfven dessa Bref i sin ordning till en stei'
del föråldrats och, såsom föga svarande emot den närvarande tidens kraf,
förlorat sin giltighet eller fallit i förgätenhet. Både i deras och de ursprunglige
Lagarnes ställe, har derföre så småningom bildat sig ett jus
consvetudinarium, som, om det än från början utgått från skrifven Lag,
likväl i många fall förirrat sig derifrån. Alt ett sådant jus eller en sådan
praxis, äfven häfdvunnen, icke alltid förblifvit enahanda, utan, såsom i
sig ej varande Lag, ofta lemnat spelrum för godtycket och tilitagsenheten
och derföre både varit och fortfarande kan blifva af menligt inflytande,
skulle icke kunna bestridas* men äfven derförutan syntes det vara den
billigaste fordran, att så vigtiga institutioner som ett Lands Universitet,
må ega både för tidsskiftet lämplige och bestämdt gällande Lagar. Af
denna anledning, och då redan en vigtig del af Universitetens Constitutioner,
medelst väckt fråga om Academiska Jurisdictions-rältens inskiänkande,
blifvit dragen under Rikets Ständers pröfning, har motionären föreslagit,
att såsom ett önskningsmål till Kongl. Majit i underdånighet måtte
frambäras, det täcktes Kong 1. Majit utse och förordna några få sakkunnige
män till genomförande af en fullständig revision och väl behöflig omskapning
af Universitetens Constitutioner i deras helhet.
Allni. Bese.- och Elon.-Utskottets Betänkande, A:o 87.
Utskottet, som delar den af molionären sålunda framställda åsiglen,
livad beliäfFar behofvet af en fullständigare och efter närvarande tids förhållanden
lämpad Lagstiftning för Rikets Universitet, anser sig lill följd
häraf och på de skäl, som i motionen fullständigt äro anförde, böra tillstyrka
,
alt Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kongl. Majit, på sätt som kan anses lämpligt,
täckes låta granska Universitetens Slyrelse-Lagar, för lillvägabringande
af den förbättring deri, som kan finnas behöflig.
Stockholm den i3 Juli 1840.
N:o 87.
Ani. till Exp. litsle, elen 29 Juli, 11. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om iagttagelser
vid permittering af manskap från de värfvade
Regementena.
Herr Contracts-Prosten Sandberg har, uti ett till Högvördige PresteStåndet
ingifvet memorial, föreslagit, all, då det, för bibehållande af god
ordning och kyrko-disciplin inom församlingen, är för Pastor af största
vigt att ega noggrann kännedom, icke blott om sina stadigvarande åhörares
uppförande, utan äfven om deras, hvilka blott en kortare lid sig inom
församlingen uppehålla, Rikets Höglofl. Ständer mätte hos Kongl. Majit i
underdånighet anhålla, att en Författning blefve utfärdad, med föreskrift,
att ingen värfvad kneckt måtte erhålla permissions-pass till landsorterne,
utan att tillika vara försedd med behöriga, från tjenstgörings-orten utfärdade,
så väl Prest-betyg som Läkare-bevis, hvilka betyg det ålåge den
permilterade personen att genast efter sin ankomst till socknen hos vederbörande
uppvisa, och serskildt, att prest-attesten till Pastor aflemna; äfvensom
att, då soldat från värfvadt eller indeldt Regemente undfår afskedspass
utur krigstjensten, han, för att få lill sin hemort återvända, alltid
bör yara med förrberörde betyg försedd; hvarjemte motionären uttryckt
8
Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N:o 87.
elen önskan, att värfvad kneckt ej mera än en gång om året må erhålla
permissions-pass, och då ej på längre lid än Irenne månader.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Utskottet likaledes fått emottaga
Riksdags-Fullmägtigen Johannes Johanssons från Götheborgs och Bohus
Län memorial, deruti han, till förekommande af de olägenheter, som genom
obehörigt permitterande skola föranledas, föreslagit, att, då, efter slutad
excercis, en större del af manskapet vid de värfvade trupperne permitteras,
noga efterfrågan måtte ske, huruvida den permilterade karlen
kan, i den ort, till hvilken han ämnar sig begifva, med säkerhet påräkna
arbetsförtjenst eller annan utkomst under permissionstiden, samt att i annan
händelse, den socken, till hvilken han ämnar sig begifva, måtte vid
socknestämma varda hörd, om den vill honom under permissionstiden emottaga
och om arbete för honom derstädes kan vara att påräkna.
Uti 10 Cap. r 3 §. Krigs-Artiklarne stadgas, att, då corporal eller
någon af manskapet vid värfvadt Regemente permitteras, han skall förses
icke allenast med Befälhafvarens permis$ions-pass, utan ock med vederbörliga
preste- och läkare-betyg, hvilka den permitterade alltid bör hafva
med sig att för kronobetjente uppvisa; och uti det af Kongl. Majrt den 1
Mars >819 fastställde Tjenslgörings-Reglemente för Arméen, 1 Del. 1 Cap.
4 § föreskrifves i 5 morn., attden, som ur garnison på längre lid permitteras
, skall vara försedd med Regements-pastors betyg, hvarjemte 6 mom,
innehåller, huru ett sådant betyg bör vara styliseradt, samt i 1 mom. att
soldat af värfvade Arméen skall, när han återvänder till Regementet, efter
en längre tids permission, medföra presthevis fränden församling, der
han vistats, hvaraf följer, alt han måste till Pastor i denna församling aflemna
det betyg, han från Regementet eller Garnisonen medfört.
Dessa föreskrifter, jemförde med stadgandet i allmänhet om skyldighet
för en hvar att aflemna prest-bevis vid inflyttning i en församling, anser Utskottet
motsvara, hvad Herr Prosten Sandberg åsyftat med förslaget om
permitterade eller afskedade soldaters skyldighet att förete prestbetyg, derföre
Utskottet hemställer,
alt motionen i denna del icke må till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande åter den framställde önskan, att värfvad kneckt ej
mer än en gång om året må erhålla permissions-pass, och då ej på längre
tid än 3 månader, anser Utskottet, att en föreskrift härutinnan skulle vara
hård
Allm. Besa.- och Ekon.-Ut skottets Utlåtande, N'.o 88. Q
hård och obillig, då en välfrejdad person, som tor sin hemort, genom sin
arbetsskicklighet, ofta kan vara ganska nyttig under den tid, han för tjenstgöringen
kan umbäras, icke mera än hvarje annan medborgare må hindras
att fritt använda den förmåga och skicklighet, han eger till sitt eget
och sina medborgares gagn; hvarförutan mången gång förhållanden inträffa,
hvarigenom det hillver nödvändigt, och derföre redan är i Lag föreskrifvet,
att en gång medgifven permissionstid förlängs.
Äfven i denna del anser Utskottet sig således
böra tillstyrka afslag å Herr Prosten Sandbergs motion.
Beträffande slutligen Johannes Johanssons motion, får Utskottet
upplysa, att i Tjenstgör•ings-Reglemenlets i Del. 4 Cap. 68 §. 5 mom. stadgas:
”ej må någon Soldat af Befälet tvingas att taga permission, och ingen
per mitteras, som icke har säker och anständig förtjenst/’
Det af Johannes Johansson föreslagna villkoret för soldaters permittering
är således redan föreskrifvet, och ytterligare stadgande om ordningen
för efterfrågan derom, på sätt som är föreslaget, synes icke erforderligt,
derföre Utskottet hemställer,
att Johannes Johanssons mation lemnäs utan afseende.
Stockholm den i3 Juli 1840.
N:o 88,
Anlt. till Exp. Utslc. den 29 Jall, kl. 9 !, is®.
Utlåtande, i anledning af vädd fråga om ändring i
gällande författningar för Fartygs mätning.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet har, den a3 sisllidne Mars, Utskottet
fått emottaga en motion af Herr P. O. Borin, sorn ansett nu gällande
författningar angående fartygs mätning vara i vissa delar olämpliga, och
förty, under förbehåll att vid ett annat tillfälle få närmare och fullständigare
utveckla ämnet, föreslagit en sådan förändring i nämnde författningar,
att rcglorna för mätningssättet varda mera tydliga och säkra, än de
nu äro.
£ih. till R. St. Prat. 1840. 8 Sami 22 Häftet, 2
10
jllhn. Be xv.- och Ekon.-Ut slo Hets f Hatande} N:o 88.
Sedermera liar, den 10 näsllidne Juni, lii! Ulskottel blifvit öfverlemnadt
elt till Välluf!. Borgare-Ståndets Prolocoll för den 27 förn I gå null
e Maj afgifvet anförande, deruti Herr Norin, som ansett olikheten i lilllärapningen
af gällande Skeppsmälnings-stadga hufvudsakligen uppkomma
deraf, att last-liniens bestämmande beror hell och hållet på skeppsmätarens
godtycke, föreslagit, såsom orden lyda: ”att följande, genom anställde
”profmätningar, utrönte grunder för lastIiniens bestämmande måtte antagas,
”nemligen, att fartygets djup i rummet från garneringen till underkant at
”däcket på nu Öfligt sätt uppmätes. Häraf tages Jrdel, hvartill lägges, för
”Iivarje fot af hela djupet, *;dels turn lör fartyg af 200 läster och derutöfver,
| tum för fartyg af Ii ån och med 100 lill 200 läster, i;dels linn
”för fartyg af från och med 5o till 100 läster; men för fartyg'under 5o
”läster götes intet tillägg. Det härvid uppkommande fot- och tun,talet
”bestämmes såsom fartygets höjd öfver lust lini en och afstickes på farly”gets
sirla-, räknadt ifrån lindoi kant af däckel, samt utmål ker den rätta
”lastlinie»;” hvarförutan Herr Norin hemställt, ”att den närvarande clas”sificationen
af fartyg vid mätningen, såsom i det närmaste obehöflig
”och ledande lill en godtycklig tillämpning, måtte upphöra, och talet 112
”antagas såsom en bestämd divisor vid mätningen af alla constructioner,
”äfvensom att för alla nya fartyg ett afdrag af 6 procent ifrån det upp’’kommande
lästetalet bör göras, för att motsvara den större nedtryckning
”eller fartygets genom det insupna vattnet under det föista och andra året
”ökade egna tyngd, samt att profmätningar, då de befinnas nödiga, böra
”verkställas på Statens bekostnad.”
Vid förehafvande af detta ämne har Utskottet inhemtat, att för fartygs
mätning nu gäller ett Reglemente af den g Maj 1822, och alt, sedan
denna tid, serskildte föreskrifter i afseende på skeppsmätning och mälarebref
blifvit gifna genom Kongl. Förordningen d. 10 Augusti 1827, Kongl.
General-Tu11 -styreIsens Circulär den 28 Januari 1829 och den g Juli i83i,
samt Kongl.
Collegii Circulär den 3 October i838; äfvensom att en af Kongl. Maj:l i
Nåder förordnad Comité, som haft för ändamål att utreda NavigalionsSkol-verkets
närvarande tillstånd, oell föreslå de förändringar i hittills
gällande författningar, som för sjöfartens befrämjande kunde anses erforderliga,
genom ett den i5 sistlidne Maj afgifvet underdånigt Betänkande,
förklarat, så vidt detsamma rörer förevarande ämne, alt det bär i Sverige
antagna mätningssätt för fartyg i allmänhet anses vara ändamålsenligt och
yl lim. Be.'tv.- och Eicon. -XJlslollels U/låtande, N:o 83. II
ega fö’etiädel af en större noggrannhet framför flera af de i andra länder
brukliga salt att genom målning bestämma ett fartygs d läglighet; hvadan
Commilterale inskränkt sina åtgärder i alt föreslå följande förändringar,
nemligen: alt från ofvan åberopade Reglemente måtte uteslutas föreskriften
derom, alt berghultets öfverkant tages i betragtande för att bedomina
, i hvad nion fartyget anses komma alt nedtryckas genom den intagne
lasten; att fartygen icke borde, såsom hitintills, undergå ommätning efter
to års förlopp, utan alt redarne sjelfve måtte få bestämma, när sådant skall
ske, undantagande när fartygen förändrats genom byggnaden, i hvilka fall
de borde å nyo mätas; att om fartyg, efter den controll-mätning, sorn det,
enligt nu gällande föreskrifter, bör undergå, då det första gången ankommer
lill Stockholm, Götheborg eller Carlscrona, å nyo under controll uppmätes,
finnas hafva en skillnad af mer än 5 procent i läslelalet, skall den,
som sista mätningen verkställt, anmäla sådant, i Stockholm och Carlscrona
hos Chefen för Constructions-Contoiret, och i Götheborg för Flottans
Slations-Chef, hvilka embetsman det borde åligga att anställa undersökning
om förhållandet, och om utgången deraf underrätta rederiet, samt
afgifva rapport till Förvaltningen af Sjö-ärendena; och slutligen, att ansvaret
för felagt ig mätning å de fartyg, som förfärdigas nya, oell hvarå priset,
köpare och säljare emellan, utsätles till visst belopp för hvarje läst
af fartygets dräglighet, må bestämmas efter enahanda grunder, som i Reglementet
omförmälas, i afseende å den skeppsmätare, hvilken antingen af
försummelse eller elakt uppsåt gjort en origtig mätning å redan begagnade
fartyg; förutan hvilket allt Commilterade hemställt, huruvida icke
Kongl. M>j:t skulle i Nåder finna lämpligt anbefalla vederbörande Embetsmyndighet
att afgifva underdånigt förslag till ett förnyadt Skeppsmätare-Reglemeute.
I betragtande af hvad sålunda förekommit, och då deraf slutes, att
fråga om förändrade föreskrifter, i afseende å fartygs mätning, kommer att
utgöra föremål för Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, har Utskottet, som icke
ingått i närmare granskning af de här ofvan åberopade, för fartygs mätning
gällande, författningar, enär Utskottet icke är i tillfälle att med tillförlitlighet
bestämma de serskildta fall, hvari de möjligen kunna tarfva rättelse
och förändring, ansett någon annan åtgärd icke vara att vidtaga, i
anledning af Herr florins ifrågavarande motion, än att tillstyrka Rikets
Höglofl. Ständer:
12 Allm. Resr.- och Elon.-Utskottens Betänkande, Ervis 8g & 90.
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl.
Maj:t, i sammanhang med förrbemälde Commitlerades åsigter,
då de lill Kongl. Maj:ts Nådiga bepröfvande varda öfverlemnade,
läcktes egna Sin Höga uppmärksamhet åt de af
Herr Norin i ämnet gjorde framställningar,, till det afseende,
de må anses förtjena.
Stockholm den 17 Juli 1840.
N:o 89.
Anie., till Exp. Uislc. elen 29 Juli , Icl. 9 f, ra.
Betänkande, i anledning af väckt motion om inrättande
af Pant-Lane-Contoir i Itikcts större Städer.
Genom remiss från Höglo fl. Ridderskapet och Adeln har Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet fått emottaga en utaf Hr Munck af Rosenschöld
j Ntls Rudolfj väckt motion, så lydande:
”Jag vågar fästa Rikets Hög lod. Ständers uppmärksamhet på lämpligheten
af inrättandet af Allmänna Pant-Lånings-Contoir i Rikets större
Städer, i likhet med och på samma grunder, som det i hufvudstaden.”
Hvad sålunda blifvit framståIdt, har Utskottet i öfvervägande tagit;
men då, i Utskottets tanka, den nytta, som kan påräknas af ifrågavarande
inrättningar, i betydlig nion öfvervägas af dermed förenade, redan länge
öfverklagade, olägenheter, får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att motionen icke må till någon Rikets Höglofl. Ständers åtgärd
föranleda.
Stockholm den 17 Juli 1 Sif o.
N:o 99.
Ank. till Esp. U t sk. den 29 Juli, kl. g f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om rättighet
för Tiondegifvare i Skäne att lösa Kyrk or nes behållna
Tionde efter årlig Markegång.
Uti ett från Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets handläggning remitteradt memorial, har^ Riksdags ful t
-
Allm. Besv.- och Ehon.-Utsholtels Betänkande} N:o go. I 3
»lagligen Per Jönsson från Christianstads Län anmärkt, alt Skånska kyrkornas
behållna tionde under senare åren blifvit, enligt 7 punclen i
Kongl. Maj:ts Nådiga Instruction, angående vården oell förvaltningen af
kyrkornas fastigheter, medel och öfrige tillhörigbeter uti Malmöhus, Christianstads,
Blekinge, Hallands samt Götheborgs och Bohus Län, den 12
April iSi5, forså lid å ofFenllig auction i mindre partier; niea alt flere
olägenheter derigenom uppstå för tionde-gilvärne, hvilka jemväl nödgas
all transportera den sålunda försållda säden ända till G mil från deras
hemvist; äfvensom ali det icke sällan inträffar, att spanmålen vid framkomsten
casseras, hvarigenom obehagliga tvister uppkomma, hvilka oftast
sluta med en för tionde-gifvaren kostsam rättegång. För afhjelpande häraf,
och med serskildt fästadt afseende derå, alt församlingarne eller tiondegifvarne
sjelfve äro förpligtade att bygga och underhålla sina kyrkor,
hvartill likväl ifrågavarande tionde i första rummet skall användas, men,
i händelse af brist, sådan kommer att drabba församlingen eller tiondegifvarne,
hvarföre de också böra fredas från alla de olägenheter, hvartill
ofvannämnde Författning föranleder, har motionären föreslagit, att tiondegifvarne
i Skåne hädanefter må vara berättigade alt, oberoende af en mer
eller mindre god årsvext, lösa kyrkornas behållna tionde efter markegång
med 16 sk. B:co förhöjning’ för en lunna råg och korn, samt 12 sk. B:co
för tunnan hafre; och hafva med motionären sig förenat Riksdagsmännen
Måns Jössesson och Niclas Jönsson, äfvenledes från Christianstads Län.
Till upplysning i ämnet får Utskottet meddela, att 7 § af Kongl. Maj:ts
ifrågavarande Nådiga Instruction den 12 April i8i5 innehåller: ’’Att i de
”Län, der kyrkotionde in natura utgöres och Kongl. Maj:t och Kronan
”den icke åslundar, hvarom förfrågan hos Yår Befallningshafvande af Kyrkoherden
bör göras, skall den i penningar förvandlas på det för kyrkan för”monligaste
sätt, så vida bemmansTnnehafvarne icke lidit missvext och
”behöfva densamma; i hvilket fall de få lösa den mot betalning elter
”markegång, med fastställd forsellön och jemväl å betalningen erhålla nå”gon
viss bestämd lids anstånd , emot en af Pastor och Kyikovärdarne god”känd
borgen. Den spantnål, sorn icke för liden missvext hemmansbr»karine
således tillåtas att lösa, bör, efter föregången kungörelse uti häradet
"inom hvarje socken, på auction lill den mestbjudande i mindre poster
”försäljas och medlen derföre redovisas; åliggandes Pastor och Kyrkovär”darne
ali derom besörja och vid uleblifven betalning densamma genom
'Nederbörandes handräckning låta utsöka; men skulle Kongl. Maj:t och
i4 Allm. liese.- och Ekon.-Utskottela Ul låtande, IV :o 9 1.
'"Kt onan behof va Kyrkans tionde, erlägges betalning derföre efter årlig
"markegång1, hvilken bria In ing uti kyiko-rnkenskapei na reif ovises; för öf’’rigt
kommer, livad hirsel af tionde angar. Var JNådiga Förordning den
”22 Juli i°o3 alt lända vederbörande till underdånig efterrättelse;"
Celi då otvifvelagtigt en försäljning i mindre posler å auction af
kyrkorån s behållna tionde-spanmål måsle för tionde-gi(Värne medföra en
högst svår och belungande förslings-skyldighet , samt rättvist äfven synes
vara, ali lionde-gifvare lill egen kyrka icke blifva hårdare behandlade,
än afrads- och tionde-gifvare i allmänhet, får Utskottet, stödjande sig i
öfrigt på de af motionären anförde skäl, vördsamt tillstyrka
Rikets Hoglofl. Ständer, atl i underdånighet anhålla, det
Kongl. Maj:l , med ändring af 7 puncten i oftanämnde Nådiga
ilis'i uctionen den 12 April 1815, täcktes i Nåder medgifva
bemmans-iiinebafvarne i Skåne rättighet, att hädanefter,
utan afseende på årsvexten, lösa kyrkornes behållna
tionde-spanmål efter markegång, med sådan ‘forsellön , som
omförmäles i i §. af Kongl. Förordningen den 12 Juli i8o3,
eller 16 sk. för hvarje Lunna råg och korn samt 12 sk. för
en tunna hafre.
Stockholm den 24 Juli 1840.
N:o 91.
Ank, till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. g f. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 37, angående lnstruction för LänsSlyrelserne,
och dem underlydande Tjenstemän.
Hedervärda Bonde-Ståndet har lill Utskottet återremitterat fötrberörde
Betänkande, efter deremot gjorde anmärkningar; men som Betänkandet
är, enligt ankomna Prolocolls-uldrag, bifallet af Hoglofl. Ridderskapet
ooh Adeln och Ilögvördiga Preste-Slåndet den 10, samt af Vällofl. Borgare-Ståndet
den 17 nasti. Juni, anser Utskottet, att fråganär, enligt 70 §.
Riksdags-Ordningen, afgjord, och att ålerremissen således icke kan föranleda
lill någon Utskottets åtgärd.
Stockholm den 24 Juli 1840.
Allm. Bese- och Ekon.-Utskottets Utlåtande, JY:rls 92 & 93. i5
N:o 92.
Ank. till Exp. Utsk. den 2g Juli, kl. 9 f. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
B et dukande N:o 52. angående föreslagen indragning
af Tullkammaren vid Furusund.
Från Vallod. Borgare-SLåndet Ilar (orenamilde Betänkande blifvit till
Utskottet Återremitterad t, i anledning af deremot gjorde anmärkningar;
nuen sorn Belänkandet, enligt ankomne Protocolls-uldrag, är bifallet af Höglofl.
Ridderskapet oell Adeln den 13, af Högvördig» Preste-Ståndet den
27 och af Hedervärda Bonde-Ståndet den 17 nasti. Juni, så liar Utskottet
ansett återremissen icke föranleda lill någon dess ålgäl d.
Stockholm den Juli tO jo.
N:o 93.
Ank. till Exp. Utsk. den 2g Juli, kl. g f. m.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 43, angående förbud för Tjenstemän
vid Embetsverken att på en gång innehafva
mer än en Tjenst med lön på Stat,
Förenämnde Betänkande liar, efter deremot gjorde anmärkningar,
blifvit af Högloft. Ridderskapet och Adeln till Utskottet åtterremitteradt;
men är, enligt ankomne Protocolls-uldrag, bifallet af Högvördiga PresteStåndet
den 27, af Väliofl. Borgare-Ståndet den 17 och af Hedervärda
Bonde-Ståndet den 22 sisllidne Juni, derföre Utskottet anser frågan, enligt
70 §. Rik sdags-Ordningen, vara afgjord och åtterremissen således icke
kunna föranleda lill någon Utskottets åtgärd.
Stockholm den 24 Juli 1840.
STOCKHOL M, Kongl. Ordens-B oktryckeriet j 1840.
Allm, Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande , 2V;o 94,
1
N:o 94.
Anti. till Exp. UlsU. d. 10 Aug., kl 6 c. m.
Betänkande, i anledning aj väckt motion, tärande skyldighet
för Rikets stapelstäder, att hålla upplag af salt.
XIti elt från Vällofl. Borgare-Ståndet lill Utskollets handläggning re
mitteradt
memorial har Herr M. Grapengiesser föreslagit, att dåsail, hvilket
måsle anskaffas från aflägsne orter, är en af de mest nödvändiga artiklar för
lliket oell den händelsen icke allenast är tänkbar, ulan ganska möjlig, att
vid inträffande krig Sveriges kuster kunna, såsom orden i motionen lyda:
“blockeras och landels styrelse, genom salt-tillförselns förhindrande, kan
tvingas lill hvilka villkor, som helst ” det måtte, till förekommande af en
så ytterst vådlig belägenhet, de förnämste stapelst liderne ånyo åläggas alt,
i likhet med hvad förr varit häfver, hålla ett for hvarje stad proportionerad
t salt-upplag,, hvarifrån ålskillige städer i senare tider skola blifvit
tillsvidare befriade.
Under discussion inom Vällofl. Borgare-Ståndet, vid motionens remitterande,
hafva ålskillige af Ståndets Herrar ledamöter beslridl sallupplagens
återupplifvande, såsom medförande betydlig kostnad och andra dermed
förenade olägenheter; hvaremot Herr Grapengiesser, såsom ytterligare
skäl för sin framställning andragit, att saltbrist jemväl torde vara att befara
derigenom att möjligen få eller inga befatta sig med import af denna
vara, samt alt i händelse en ymnig sillfångsl skulle inträffa, vore en sådan
alldeles ändamålslös om man icke eger full tillgång på salt.
Sedan vid nästlid ne Riksdag motioner blifvit väckta, angående upphörande
af ifrågavarande skyldighet, har detta Utskott uti då afgifne serskildte
Betänkanden (8 Sand. N:o 17 och 101) tillstyrkt bifall å berörde
motioner, och såsom skäl derför anfört: att, enligt Utskottets tanka, borde
egentliga anledningen lill den i förra tider öfverklagade saltbrist tillskrifvas
de hinder för en friare handel, som genom då gällande prohibitiva
författningar uppkommit; att genom det såkallade Product-placatet af år
1724 var stadgadt, att fremmande nationer icke finge idka handel på Sverige
med andra, än sådane varor, som blifvit i deras egna länder producerade
och då den directa hitförseln af salt från Portugal och de vid Medelhafvet
belägna länder, der denna vara finnes att tillgå, i allmänhet icke
Bih, lill R. St, Prot, 18^0, 8 Sami, 23 Haft, 1
2
Allm. Besv,- och Ekon.-Utskottets Betänkande, IV: o 94.
verkställdes nied nämnde länders egna fartyg, utan uteslutande blef ett
föremål för den Svenska handelsspeculationen, uppstod derigenom den följd,
att salthandeln kunde af köpman i Svensk stapelstad begagnas, om hans
fördel dertill uppmanade honom, men deremot utan fara för concurrans
med utlendningen, eftersättas, om tillfälle yppades lill andra meia vinstgifvande
företag; vid hvilket förhållande det ej var underligt om någon
gång klagan uppstod öfver bristande tillgång på salt helst sedan, under sista
tredjedelen af förflutna seklet ett gynnande fiske vid Rikets vestra kuster
börjat idkas och salt-behofvet i betydlig nion derigenom ökats; att för
afhjelpande af denna olägenhet, utan alt behöfva upphäfva de prohibitiv»
stadganden, sora på förutnämnde sätt uteslutande lemnade salthandeln åt
stapelstädernes handlande, blcfvo desse genom Kongl. Brefven den 10 November
1773 och 18 Maj 1774 ålagde att årligen införskrifva ett efter
hvarje stads rörelse lämpadt qvantum salt, samt att derjemte på ständigt
upplag hålla en qvantitet, i allmänhet motsvarande Odel af införselsbeloppet,
men att desse stadganden, i afsennde på serskildte städer, lid efter
annan, undergått förändring och att de senast blifvit bestämde och reglerade
genom Kongl. Förordningen den 8 Maj 1829; och att, enär under
hela den tid, som förflutit, sedan dessa Författningar först vidtogos, några
klagomål från Allmänhetens sida, öfver bristande tillgång på salt, icke
försports, skulle det kunna synas att sådant varit en följd af forrberörde
stadganden; men att, enligt Utskottets tanka, den egentliga orsaken härtill
icke borde sökas i verkningarne af dessa författningar, utan ensamt
tillskrifvas de åtgärder, till befordrande af friare handelsförhållanden, som
sedermera vidtagits; alt det är otvifrelagtigt, att de fjettra]- för handel och
rörelse, som förefunnos vid den tidpunkt, då den öfverklagade saltupplagsskyldigheten
pålades stapelstädernes handlande samt de farhågor, som dertill
hade föranledt icke mera vore för handen; att nationernas bemödanden,
att söka utestänga hvarandra från handelsföretag å egna länder, måst
lemna rum för ett friare system; att genom tractaten och reciproca öfverenskommelse!-
med Ryssland, England, Nederländerne, Preussen, Danmark,
Österrike, Belgien, Förenta Staterna i Norra America samt Oltomaniska
Porten, har Product-placatet, i afseende på dessa länder, blifvit upphäfvet
och nämnde Stater erhållit rättighet, att äfven ifrån andra ställen än produetionsorten,
och emot lika afgifter som Svenska undersåtare till Sverige
införa de fleste varor och deribland salt; att erfarenheten bestyrkt den
sanning, att sådane varor, som finna en säker och lönande afsättning alltid
äro alt tillgå, oell att salthandeln gör häruti icke något undantag; att
Allm, Bcsv.- och Ekon.-Uiskottets Betänkande, N\o 95.
3
någon brist på salt icke med skäl kunde befaras, om de deremot vidtagne
försigtighetsmått helt och hållet uragtlätos, och att, till följd häraf, stadgandet
oin stapclslädernes saltupplags-skyldighet skulle kunna, utan fara
för saltbrist upphäfvas; att saltupplagen under den förflutna tiden varit
endast få gånger och till obetydligt belopp anlitade, samt att de till följd
deraf numera kunna anses umbärlige, då i uppstäderne, der sådone upplag
ej finnas, någon saltbrist icke försports; att ett betydligt capital, genom
inköpet, underhållet och magazineringen af upplagen, drages ur den allmänna
rörelsen; och slutligen att saltbrist så mycket mindre skulle kunna
uppstå genom spärrningar af Rikets hamnar och farvatten under krigstid,
sorn Rikets vidsträckta kuster omöjligen kunna underkastas en så beskaffad
blockad, att tillförseln af denna slags vara helt och hållet förhindrades;
äfvensom att neutrala nationers fartyg alltid skola finna sin fördel uti att
förse landet med sådane förnödenheter för hvilkas anskaffande med egna
fartyg hinder af en eller annan anledning kunna uppstå.
Då Utskottet lill alla delar instämmer uti hvad sålunda, rörande
denna fråga, blifvit vid nästlidne Riksdag yttradt, och dertill kommer,
att någon olägenhet icke försports af den befrielse från skyldigheten att
hålla saltupplag, som redan blifvit åtskillige stapelstäder tillsvidare beviljad,
får Utskottet vördsamt tillstyrka,
att Herr Grapengiessers ifrågavarande motion icke må till
någon Rikets Höglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 Juli 1840.
N:o 95.
Anti. till Exp. Utsk. d. 10 Augusti, kl. 6 e. m.
Ytterligare Betänl;ande, angående bestämmande af sättet för
höjdmätning inom Bergslagen.
Det af Utskottet i detta ämne afgifne Betänkande N:o 24, har väl
af Höglofl. Ridderskapct och Adeln blifvit ålerremitteradt, men är af de
öfrige Resp. Riks-Stånden bifallet, och sorn beslut i denna fråga således är
fattadt, kan återremissen icke föranleda till någon Utskottets åtgärd; hvaremot
Utskottet tillhörer att yttra sig öfver en, genom återremissen, till
4
Allm, Besv.- och Ekon,-Utskottets Utlåtande, N\o 96.
Utskottet öfverlemnacl motion, som, med föranledande af Betänkandet,
blifvit väckt af Herr Friherre Cederström, Jacob, alt den åtgärd, som blifvit
föreslagen, med afseende på kohlmätningen inom Stora Kopparbergs Län,
måtte utsträckas till samtlige Bergslagen i Riket.
Utskottet, som delar motionärens åsigt att de för Stora Kopparbergs
Län föreslagne stadganden om kohlmätningen, äro lika tillämplige och angelägne
för Bergslagen i öfrige orter af Riket, får, i öfverensstämmelse dermed,
tillstyrka,
att Rikets Höglofl. Ständer, i sammanhang med hvad genom
bifall till Betänkandet N:o 24 blifvit beslutadt, hos Kongl. Maj:t
i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täckes i Nåder
medgifva den utvidgning af Bergs-Gollegii den 13 Februari
1826 meddeldte reglemeniariska stadgande om koblmåltet
och kohllefvereringen inom Stora Kopparbergs Bergslag samt
om ansvar för öfverträdelsen deraf, att detta stadgande
jemväl må omfatta och blifva gällande för öfrige Bergslager
inom Riket.
Stockholm den 6 Augusti 1840.
N:o 96.
Ank. till Exp. Utsk. d. 10 Ån g., kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning aj väckte motioner om inskränkning i
den så kallade Landtmanna-seglationen.
Från Vällofl. Borgare-Ståndet, hafva lill Utskottets handläggning blifvit
öfverlemnade 2:ne serskildta motioner i detta ämne, den ena, af Herr
M. Grapengiesser, sorn, under förmenande att den i 2 momentet af 1 § i
Kongl. Förordningen den 11 Februari 1832 medgifna rättighet för landtmän,
att, till Norrige, Finland och Danska Staterne, å egna, däckade eller
odäckade fartyg utföra lofgifne producter, äfvensom alt derifrån afhemta
sådane, som till införsel i Riket äro tillåtna, står i stud med begreppet
om landtmanna-seglationen, hvilken derigenom skulle vara alt jemnföra
med vanlig coopvaerdi-fart, samt dessutom, såsom ej underkastad några
controller, föranleda till missbruk och underslef, hvilket skall hafva blif
vit
nogsamt ådagalagdt, sedan berörde förordning utkom, ansett nämnde
Allm. Bcsvoch Ekon.-Utskottets Utlåtandej N.-o 9f).
5
moment böra ur Förordningen försvinna, och den andra, af Herr A. Brunnius,
som icke kunnat inse billigheten i den landtman förunnade rättighet,
alt till utrikes ort utföra varor, så vida de icke bevisligen utgöra afkastning
af egen gård eller egna gårdar, samt förty och då det vore svårt om icke
omöjligt, att kunna controllera, vare sig frälse eller ofrälse mans uppgifter,
i sådant fall, likasom huruvida egna producter, sålunda utföras för egen
eller andras resico, föreslagit, att landtman, antingen han är frälse eller
ofrälse, skulle, vid påfordran, vara skyldig, att edligen styrka, att de varor
lian till förtullning anmäler, ära producter af egen gård eller egna
gårdar, äfvensom att utförseln sker flir egen räkning eller resico.
Vid pröfningen af dessa motioner har Utskottet in hemta t, att en
hufvudsakligen lika beskaffad fråga som den nu af Herr Grapengiesser
väckte, utgjort föremål för Rikets Ständers uppmärksamhet vid sista Riksdagen
och då blifvit omförmäld i Ekonomi-Utskottets Utlåtande N:o 86.
Uti nämnde Utlåtande är dels anfört hurusom, i anledning af
Kongl. Maj:ts den 23 Januari 1830 gifne Nådiga befallning, Kongl. Coramerce-Collegium
under den 16 November 1831 efter granskning af alla de
om landtmanna-seglationen från äldre lider meddelade föreskrifter, till
Kongl. Maj:t öfverlemnat förslag till en efter dåvarande förhållande lämpad
allmän författning i ämnet, och att, i sammanhang dermed, Collegium,
på anförde skäl, i underdånighet tillstyrkt, det landtman måtte
varda tillåtet, att utskeppa Rikets producter till Norrige, Finland och
Danska Staterne, samt att derifrån återhemta sådana, till införsel lofgifne
varor, som der tillverkats; dels ock upptagit hufvudsakliga innehållet af
1 § i här förut åberopade Nådiga Förordning af den 11 Februari 1832,
som, af Kongl. Maj:t blifvit utfärdad i öfverensstämmelse med Collegii berörde
hemställan och förslag, enligt hvilken § hvarje på landet bosatt person
tilldelats rättighet icke allenast att för transport inrikes-orter emellan
af egna och andra tillhöriga landtmanna-varor och tillverkningar, begagna
däckade eller odäckade fartyg och bålar af hvad lästetal som helst, samt
att, med samma fartyg idka fragt-fart på alla orter i Riket ulan ock, att
till Norrige, Finland och Danska Staterne i egna däckade eller odäckade
fartyg och båtar, af hvad lästetal sorn helst, utföra Rikets till utförsel lofgifne
producter och tillverkningar, samt derifrån hemta dylika till införsel
tillåtne; äfvensom att, emot fragt, åtaga sig för handlandes räkning i stapelstäderne,
transport till och från nämnde länder af varor till ut- och
införsel lofgifna, utan afseende derå, hvarest varorna blifvit producerade
eller tillverkade; allt under iagttagande af livad rörande tullumgälder och
6
Allm. Desv,- och Ekon.-Ulskoltels Utlåtande> JV',0 96.
tull-controll i allmänhet finnes stadgadt; hvarefter Utskottet för egen del
förklarat, att då Utskottet icke kunnat annat än erkänna viglen af det ändamål,
som med ifrågavarande författning åsyftats, samt dertill kom, att
författningen blifvit så nyligen utfärdad, att, enligt Utskottets tanka, verkningarne
af densamma icke kunnat med tillförlitlig säkerhet bedömas, ansåg
Utskottet, det icke vara lämpligt, alt deruLi söka tillvägabringa ändring
och tillstyrkte alltså, alt hvad som, till vinnande deraf, blifvit föreslaget,
icke måtte till någon åtgärd föranleda.
Till besvarande af motionerna får nu Utskottet förklara, hvad först
angår den som blifvit väckt af Herr Grapengiesser, om uteslutande af 2
inom. i 1 § af i83a års Förordning, att då, efter Utskottets tanka, några
olägenheter sedan tidpunkten af förra Riksdagen icke försports, såsom följd
af den landtmannen, förunnade fria seglationen och motionären icke eller
uppgifvit annan menlig omständighet, som deraf skulle kunna följa, än möjliga
missbruk och underslef vid varornas utförsel, man författningen noga
tyckes afse förekommande deraf, medelst det uttryckliga villkor, att rörande
tullumgälder och controller vid utrikes fart, allmänt gällande föreskrifter
skola tjena lill efterrättelse, Utskottet icke funnit något ledande
tdl förändring al de åsigter, som, vid sista Riksdagen i ämnet blifvit lilikänuanagifne;
hvadan
Utskottet å Herr Grapetigiessers motion tillstyrker
af slag;
och som, vidkommande Herr Brunnii motion, den deruti yrkade förpligtelse
för landtman, som, af sin seglations-frihet sig begagnar, att, vid påfordran,
edligen styrka, det varorne äro producter af egen gård och att de
utföras för egen räkning, icke, så vidt Utskottet kunnat inse, är erforderlig
för bevarande al’ nödige controller och i allt fall, en sådan föreskrift
icke alltid skulle blifva lämplig, enär landtmannen eger rättighet att för
andras räkning lill och ifrån Norrige, Finland och Danska Staterna transportera
lill ut- och införsel lofgifne varor, ulan afseende derå, hvarest de
blifvit producerade eller tillverkade,
anser Utskottet äfven denna motion icke böra till någon
Rikets Ilöglofl. Ständers åtgärd föranleda.
Stockholm den 3i Juli 1840.
Allni, Besv,- och Ekon.-Utskollcts Utlåtande, xV:o 07,
7
N:o 97.
Ank. till Exp. Ulsk <J. 10 Aug., kl. 6 c. m.
Utlåtande, i anledning af Utskottets lielänkande N:o 22, öfver
motion om inrättande af Curtius i staden Carlshamn.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln sarai Ilögvördiga Presle-Ståndet hafva
bifallit della Betänkande, som deremot är återremitteradt af Yällofl. Borgare-Slåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, efter sammanstämmande anmärkningar
af Herr Fomander och Riksdagsmannen Ola Jeppsson, alt frågan
om fördelning af de vid Curhuset i Carlskrona varande inventarier och
förråder väl vore af beskaffenhet att icke kunna utgöra föremål för Rikets
Ständers öfverläggningar och beslut; men deremot förslaget om inrättande af
en Sjukhus- och Curhus-anstalt för tvänne Härader och Släder gemensamt,
grundadt på bidrag af den vanliga Curhus-afgillen , lika ostridigt skall höra
till antalet af de frågor, som röra allmänna inrullningar och föijagtligen,
likmätigt 44 § Riksdags-Ordningen tillhöra Ekonomi-Utskottets handläggning;
hvarjemte bemälde Stånds ledamöter, såsom skäl att biträda motionen,
uppgifvit
i:o angelägenheten att icke centralisera, utan alltmer och mer utbreda
och mångfaldiga anstalter, som tillhöra allmänna sjukvården.
2:0 Obilligheten af att tvinga cornmunerne att använda communal-afgifter,
på ett sätt som är ändamålslöst.
3:o Billigheten att åtminstone lemna öppen en fråga, för hvilken alla de
vederbörande församlingarne skola enhälligt visat sig synnerligen intresserade.
Med åberopande af dessa skäl, har Herr Fornander förmenat det Utskottet
borde föreslå Rikets Höglofl. Ständer en underdånig anhållan hos
Kongl. Majrt, att, i händelse de städer och härader, för hvilka den ifrågavarande
Curhus-anstalten anses nödig, derom göra underdånig ansökning
och styrka att, utan bidrag af Statsmedel, sådant Sjukhus är i Carlshamn
inrätladt, hvarmed ett Curtius för orten må kunna förenas, Kongl. Maj:t
då må förunna berörde menigheter att, utan hinder af hvad förfallningarne
i allmänhet stadga rörande Läns-Curhus-anstalteine, samt, under de
controller, som Kongl. Maj:t i Nåder pröfvar nödige, få använda de från
orten utgående Curhusmedlen till inrättande af ett serskildt Curhus i Carlshamn.
8
Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottets Utlåtande, N'.o 97.
Herr Foenander har jemväl företett Socknestämmo-Protocoll från
Carlshamns, Sölfvitsborgs, Jemshögs, Mjellby, Asarums ecb Ysane församlingar
inom Listers och Bräkne härader af Blekinge Län, utvisande att
dessa församlingars invånare önska den ifrågavarande anstalten och anse
den angelägen emedan Curhuset i Carlskrona skall vara alltför aflägset från
berörde ort.
Frågan om sället att ordna Curhus-anstalterne inom hvarje Län ankommer
på hvarje orts olika behof oeh olika tillgångar för anstalternes underhållande.
Om Curhus-districten göras så inskränkta att invånarnes bidrag
icke blifva tillräckliga för en serskild Curhus-anstalt, mäste ändamålet
just derigenom förfelas, hvilket ingalunda lika säkert följer af Curhusets
aflägsenhet från vissa orter, då i detta fall sjukvården åtminstone är tillgänglig,
ehuru förenad med något ökadt besvär för dem, som behöfva anlita
dem. Den foreslagne förändringen kan således icke bedömas endast
efter de yttranden, som en del menigheter af Blekinge Län derom afgifvil.
Den rörer lika mycket de öfrige delegarne i Länets nuvarande Curhusinlätlning,
alldenstund beståndet af anstalten på det hela deraf beror. Det
är häraf uppenbart att en noggrann undersökning måste föregå innan något
yttrande fälles om anstaltens gagnelighet och 0111 billigheten eller obilligheten
att de communala bidragen för Länets sjukvård på det ena eller
andra sättet användes. En underdånig framställning till Kongl. Maj:t, så
villkorlig, som den Herr Foenander föreslagit, anser Utskottet för fullkomligt
ändamålslös och följaktligen olämplig, helst, uti gällande författningar
om Läns-Curhus-anstalterne i allmänhet, icke finnes något stadgande, som
hindrar att lämpa dessa anstalter efter locala förhållanden; derföre Utskottet
måste ytterligare tillstyrka,
att motionen lemnäs utan afseende.
Stockholm den 6 Augusti iS/jo.
N:o 98.
i
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande, N.-o 98,
9
N:o 98.
Anis. till Exp. Utsk. d. 10 Aug., kl. 6 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om transito- och nederlags-rätt
för Slitö hamn.
Uti serskilcle från Hedervärda Bonde-Ståndet till Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskottets handläggning remitterade memoria], hafva Riksdagsmännen
Pehr Båtelsson Burge och Christer Pehrsson Söjdebj från
Gottland, med fäsladt afseende å de fördelar, som derigenom skulle vinnas,
ej mindre för hela Riket i allmänhet, än Gottland isynnerhet, anhållit
att transito- och nederlags-rätt måtte beviljas för Slitö hamn, samt att
frågan derom, hvilken redan i enskild väg blifvit föremål för Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning, måtte med möjligaste skyndsamhet afgöras; och hafva
med motionärerne sig förenat Riksdagsfullmägtige Mats Pehrsson och Pehr
Sahlström från Stockholms samt Fredric von Zweibergk från Skaraborgs Län.
Utskottet anser sig till en början böra upplysa, att fråga om portofranco
samt åtföljande nederlags-rättighet för Gottland senast väckts vid 1823
års Riksdag och att detta Utskott, till hvars handläggning ärendet äfven då
remitterades, uti serskildte ULlåtanden 8 Sami. 2 Bandet N:is i52 och 200, af
der anförde skäl, i det förra Betänkandet tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer,
att, till porto-franco-frihets erhållande, i underdånighet anmäla 2:ne ställen
på Gottland, ett på vestra och ett på östra sidan af ön, nemligen Wisby
stad och Slitö redan då varande landthamn, sorn till stad borde uppbyggas
och erhålla stapelstads privilegier; men efter erhållen återremiss af
nämnde Betänkande från Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördiga Preste-Slåndet
och Hedervärda Bonde-Ståndet, uti Betänkandet N:o 200, med
frångående af sitt ofvananmärkte tillstyrkande, ansett, att någon portofranco-inrättning
för Gottland icke borde komma i fråga, hvilken senare
åsigt jemväl vunnit dåvarande Ständers bifall.
Derefter har, på sätt moiionärerne äfven uppgifvit* underdånig ansökning
om transito- och nederlags-rätt för Slitö i enskild väg blifvit till
Kongl. Majit ingifven. Handlingarne i detta underdåniga ansöknings-ärende
har Utskottet i vederbörlig ordning begärt och erhållit samt deraf inhemtat:
att sedan Handlanderne i Wisby N. Eneqvist L:son, C. J. Chasseur och
L. N- Eneqvist å det såkallade Slitö-Compagniets vägnar den 3o October
Bih, till R, St, Prot, iS/j.o, 8 Sami, 23 Haft, 2
10
Allm. Besv- och Ekon.-Utskoltets Betänkande, N\o 98.
1837 i underdånighet anhållit om nederlags- och transito-rätt för Slitö, och
till vinnande af ett sådant ändamål anfört: hurusom de förmoner och friheter
Kongl. Maj:t, under den 6 September i834, täckts bevilja Slitö och
åtskiliige andra hamnar på Gottland, för förstämnde hamn haft den gynnande
verkan, att den blifvit besökt af flere dels ångfartyg för att söka skydd mot
storm och intaga stenkol, dels seglande fartyg, för att proviantera, att det
emedlertid erfordrades tid och kraftiga åtgärder för att hos fremmande sjöfarande
utplåna den i allmänhet mot ön Gottland, såsom olycksort, inrotade
fördom; att likväl Slitö redan ådragit sig utländska sjöfarandes uppmärksamhet
genom sitt centrala läge i Östersjön och den omständigheten,
att hamnen är öppen g k 10 månader och ofta hela året; att varor, aflastade
i norrut belägna hamnar, merendels inträffade på de fremmande
marknaderne om våren för sent och om hösten för tidigt och alt, i följd
häraf, de tidigare öppna hamnarne i södra delen af Östersjön vanligen ensamme
drogo fördel af en gynnande conjunclur; att man aldrig mera bittert
öfvertygat sig om denna sanning, än sommaren 1837, då de i Mars
och April månader från Östersjön till Medelhafvet aflastade bräder lemnade
5o ä 100 procents högre proveny, än de senare afgångne; att Nordens
sjöfart egde företrädet af billigt byggda fartyg och ytterst låga sjömansliyror,
hvaremot dess största hinder lågo i en lång overksamhet under vintern
och höga assurans-premier höstetiden; att dessa olägenheter kunde
till en del undvikas genom användande af en sådan öppen , väl belägen
hamn, som Slitö till omlastningsort; att, medan andra hamnar i Riket fordrade
Statsbidrag till underhåll, fordrade Slitö intet, utom frihet att ändamålsenligt
begagna sitt af naturen gynnade läge, för att ej allenast blifva
nyttig för Svenska sjöfarten, utan äfven måhända i en framtid medverka
till en ökad Statsinkomst; att idéen att införa lifligare rörelse i Slitö icke
vore ny; men att frågan derom, som under senare decennier ofta förevarit,
förfallit som det ville synas, emedan inga enskildta personer nog kraftigt
arbetat på dess utförande för att motverka de af enskildt missförstånd
deremot yppade slridiga små intressen; att bland desse uppgifvits Wisby
borgerskaps farhåga', att en stigande rörelse i Slitö skulle undergräfva stadens
commerciella bestånd, men att den närvarande generationen vore för mycket
upplyst att hysa en sådan farhåga, då Wisby ej egde, eller, i anseende
till sina locala förhållanden, kunde få en transito-handel, hvilken deremot
skulle utgöra Slitös egentliga och enda rörelse, och att således icke
någon täflan, utan endast samverkan kunde komma i fråga emellan Wisby
och Slitö, emedan, då ett större antal fartyg skulle besöka Slitö, dessa all
-
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskollets BetänkandeN\o 98.
11
tid behöfde åtskillige förnödenheter, som lill en stor del måste tagas från
det, af den mest odlade och befolkade delen af landet omgifna Wisby och
sålunda komma att bereda förtjenst åt dess borgerskap; att jorden kring
Slitö Lill större delen egdes af en ibland Sökanderne N- Eneqvist L:son,
som upplåtit den till ett bolag, kalladt Slitö-Compagnie, hvars afsigt vore
att aflåta jord på billiga villkor åt hvar och en, som ville nedsätta sig vid
Slitö, för att der drifva rörelse, då sålunda ingenting skulle hindra Wisby
borgerskap att sjelfve utflytta dit eller der hålla ombud; så har Kongl.
Maj:t den 3i October 1837 i Nåder infordrat Dess och Rikets CommerceCollegii
underdåniga utlåtande, sedan såväl General-Tull-Styrelsen som
Konungens Befallningshafvande på Gottland och Handels-Socielelen i Wisby
blifvit i ämnet hörde. Med anledning deraf hafva bemälde auctoriteter
och Ilandels-Societet i underdånighet yttrat:
Hanclels-Societeten i Wisby, att den lika med sökanderne ansåge ön
Gottland, genom sitt läge och sina många och förträffliga hamnar, erbjuda
fördelar, som, rätt begagnade, torde än en gång kunna göra denna ö till
en betydande handelsplats; att Societeten höll före, att, om så beskaffade
förmoner, som de ifrågavarande, icke kunde beviljas öns alla eller åtminstone
dess förnämsta hamnar, det dock ofelbart skulle vara af det högsta
inflytande på öns välstånd, om desamma beviljades en af dem, och att
Slitö otvifvelagtigt härtill, genom de natur-förmoner den erbjuder, vore väl
passande, hvarföre Societeten icke tvekade att tillstyrka Nådigt bifall å ansökningen;
att Societeten likväl ansåg controller nödige, för att förekomma,
att det såkallade Slitö-Compagniets åtagande, alt upplåta nödigt utrymme
för bosättningar vid Slitö, blefve illusoriskt, samt att derföre, till undanrödjande
af all tvekan, ett visst maximum, vare sig af årliga tomtören,
till exempel, lika med hvad Kongl. Maj:t och Kronan uppbär af Dess tomter
i Wisby, nemligen Sex skillingar banco för etthundrade qvadratalnar,
elier ock af motsvarande köpeskilling, torde kunna i Nåder fastställas; att,
ehuru Societeten sålunda icke kunnat undgå att obetingadt förena sig med
sökanderne i underdånig anhållan om bifall till ansökningen, såsom ländande
till förmon för Slitö isynnerhet och hela Gottland öfverhufvud, Societeten
likväl utbad sig att få fästa Kongl. Maj:ts uppmärksamhet på, hurusom,
under förutsättning att det åsyftade ändamålet genom transito- och
nederlags-frihet vid Slitö vunnes, det vore af oberäknelig nytta, att icke
säga nödvändighet, för de många fartyg, som då komme att besöka Gottland,
att äfven hafva en hamn på öns vestra kust, der de vid förefallande
tillfällen kunde taga sin tillflygt, och der de, utan att behöfva kring
-
12
Allm, Besy,- och Ekon,-Vt skottets Betänkande> N',o 98,
segla öen, kunde finna samina fördelar sorn i Slitö, hvarföre Societeten
hos Kongl. Maj:t bönfölle, att, om Kongl. Maj:t icke skulle anse nyttigt
eller lämpligt, att till Gottlands hamnar öfverhufvud utsträcka den sökte
förnionen, Kongl. Maj:t måtte täckas äfven Nådigst bevilja Wisby stad densamma.
Konungens Befallningshafvande pä Gottland', att ett nederlag vid Slitö,
uppburet af en betydande transito-handel, otvifvelagtigt skulle vara för
öen Gottland af en stor ekonomisk fördel, utan att någon skadlig medtäflan
deraf för någon på Sveriges fasta land belägen handelsplats vore att
befara; att, om äfven resultatet af den beviljade transito- och nederlagsfriheten
skulle inskränka sig till den i ansökningen omförmälde handels-förbindelse,
såsom upplagsort af skogsproducter och afhemtningsort af styckegods
för de af is länge tillstängda handelsplatser inom Finska och Bottniska
vikarne, och såsom en nöd- och vinterhamn för deras fartyg, skulle fördelen
för landet icke blifva obetydlig; hvarföre Konungens Befallningshafvande,
efter en förutgången speciel granskning af de sökte förmonerne och de till
vinnande af det åsyftade ändamålet föreslagne åtgärder, i underdånighet
tillstyrkt, att Slitö hamn, med bibehållande af redan åtnjutande handelsförmoner,
måtte Nådigst förunnas nederlags- och transito-rätt, dock sålunda,
att tillträdet af denna hamn ej beviljas sådane fartyg, hvilkas flagga
under serkild ta förhållanden icke vore medgifvet inlöpa på andra stapelplatser;
att frihet för skeppsumgälder vid lossning och lastning måtte
medgifvas de fartyg, som uteslutande drifva transito-handel, men icke utsträckas
tili dem, sorn helt och hållet eller till någon del drifva vanlig export-
och import-handel, så vida icke Kongl. Maj:t skulle Nådigst pröfva
lämpligt att medgifva en sådan utsträckning, med villkor, att de handlande
på Slitö deremot förpligtade sig att, under Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
uppsigt öfvertaga den districtets hemmansegare åliggande skyldighet,
att underhålla hamnen, lastniugsbryggan och de för sjöfartens säkerhet och
fördel nödiga anstalter; men med hemmansegarne förbehållen rätt, att vid
omförmälde brygga lossa och lasta, mot fortfarande skyldighet, att underhålla
Strandridare-bostället; aLt de varor, som införas pä nederlag eller transito,
befrias från tolag; men att deremot för andra varor, som lossas och
lastas, Wisby sLad bibehålies vid sin nu egande rätt till tolag; samt alt
de handlande borde derjemte till Wisby stads cassa efter approximativ beräkning
jemförelsevis med andra landthamnar, utgöra det öfverskott afhamnoch
bropenningar, som, enligt Kongl. Brefvet af den 16 Mars 1833, bör stadscassan
tillfalla, samt för alla dessa åtaganden ställa säkerhet; att rättighet
Allm, Besv,- och Ekon,-Utskottets Betänkande^ N.-o 98.
13
för utlänningar att nedsätta sig i Slitö och der drifva handel, måtte inskränkas
till sådane, som dertill erhållit Kongl. Maj:ts Nådiga tillstånd, dock
utan rubbning i den rätt till handels utöfvande genom ombud eller så kallade
expediter, utländska handelshus kunna redan ega eller Commerce-Collegium
kunde serskildt i afseende på Slitö finna lämpligt att föreslå; att
af den Slitö hamn omgifvande och serskilda hemmansegare tillhörande
mark en viss configuration måtte bestämmas, hvaraf egarne skulle ega rätt
att emot en årlig afgift af 2 skillingar banco för hundrade qvadratalnar
till hemmanet, mer än motsvarande andelen i skatt och onera, göra afsöndringar
till dem, som ville vid hamnen bosätta sig, då på detta sätt
den af Wisby Handels-Societet yttrade farhåga för monopol vid tomtförsäljning
bäst kunde förekommas, utan den obilliga inskränkning i eganderätten,
som skyldigheten, att mot de föreslagne högst ringa tomtörena afstå sin
jord, skulle innebära; att, till yttermera säkerhet emot ett sådant monopol,
Slitö-Compagniet kunde åläggas att uppgifva den jord det ville afyttra,
och derföre ett pris bestämmas, motsvarande hvad för lika tomter i
Wisby betales; att en plan för den nya handelsplatsens bebyggande borde
underställas Kongl. Majrts Nådiga pröfning; att i denna plan nödiga tomter
borde utses för framtida behof till kyrka, begrafningsplats och skolhus;
samt att Slitö-Compagniet måtte åläggas alt af dess jord afstå ä stranden
till skepps- eller hamnbro en lämplig sträckning, som icke finge bebyggas,
utan skulle vara till allmänt bruk.
General-Tullstyrelsen: att de ogynnande förhållanden Gottlands fordna
så vigtiga utförseis-articlar, kalk och skogs-producter, så väl in- som utrikes,
i senare årén blifvit underkastade, fordrade att gifva öns handel i
annan väg någon ersättning; att äfven, efter upphörande af Gottlands lysande
handelsperiod, tider förflutit, då handelns allmänna rigtning kunnat
göra denna Ö i commercielt hänseende till en för Sverige synnerligen vigtig
ort, derest nederlags- eller så kallad transito-rätt då varit för någon
passande hamn derstädes medgifven; att organiserandet af en nederlagsinrättning
vid Slitö i alla händelser kunde betragtas såsom ett oskadligt
försök till återupphjelpande af provinsens välmåga, hvilket, om det vunne
framgång, torde äfven ur allmän synpunkt finnas vara af större vigt, än
att till dess återhållande borde afses den något högre aflöningskostnad,
Tullverket kunde komma att vidkännas; hvarföre General-Tullstyrelsen i
underdånighet hemställt, att Kongl. Maj:t måtte täckas åt Slitö hamn i
Nåder förunna nederlagsrätt för utländska varor, dock under följande
villkor:
14
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande, iF:o 98.
l:o att nederlagsrörelsen vid Slilö hamn bedrifves endast af dem, som nu
innehafva eller framdeles i laglig ordning förvärfva rättighet att der öfva
utrikes handel;
2:o alt dervid skola tjena till efterrättelse de stadganden, som gällande
Nederlags-Förordniug i afseende på controller i allmänhet stadgar;
3:o att styckegods, som på nederlag upplägges, skall till behörig vård inrymmas
uti serskildt magazinshus af sten, hvilket på tjenlig plats utmed
hamnen bör af de trafikerande, utan kostnad för Kronan, anskaffas;
4:o att varor, som från nederlaget lill Finland utskeppas, må, såsom för
Stockholm redan är stadgadt, vara frie från utgående nederlags-recognition:
— att en lika afgifts befrielse vid inkommandet må ega rum för
varor, som från Finland på nederlag införes; hvaremot för den öfriga
nederlagsrörelsen 6 Art. i Nederlags-Förordningen hör lända till efterlefnad,
och
5:o att den Nådiga tillåtelsen meddelas till en början blott för en lid af
t. ex. 10 eller 15 år; hvarjemte Styrelsen hyst den underdåniga förmodan,
alt Kongl. Majit, när denna termin nalkas till slut, vill, på vederbörandes
anmälan, i Nåder pröfva, huruvida, äfven om ifrågavarande
nederlags-inrättning då icke på ändamålsenligt sätt kommit till stånd,
samma tillåtelse ändock må ytterligare för längre eller kortare tid fortfara.
Uti derefter af Conimerce-Collegium den 2 Maji 1838 afgifvet underdånigt
utlåtande, har Collegium upplyst bland annat, att genom Kongl.
Brefvet den 6 September 1834, är medgifvet, att fartyg, som för reparationers
besörjande eller provianlering besöka Slilö eller andra hamnar
på Gottland, der erforderlig tjenstemanna-persbnal för deras bevakning är
anställd, befrias från erläggande af andra afgifter, än ersättning till lotsen,
som ej må utgå till högre belopp, än det inhemska och privilegierade
nationers fartyg vidkännas, samt den Tull-tjenstemännen efter sportel-laxan
tillkommande expeditionslösen; äfvensom att Stenkol får uti ifrågavarande
hamnar läggas på nederlag, under villkor af den i Nederlags-Förordningen
stadgade controll i afseende på magazinering och bevakning samt erläggande
af behörig nederlags-recognition; hvarefter Collegium yttrar, som orden
lyda:
”När man betragtar Slitös belägenhet i medelpunkten af Östersjön,
”på nära lika afstånd från de begge continenter, som omgifva denna sjö;
Allm. Besv- och Ekon,-Utskottets Betänkande; IV-,o 98.
15
”när man vidare afser dess ypperliga hamn, som förenar rymlighet, tillräckligt
djup för större fartyg, lätt in- och ulsegling, säkerhet för de fleste
vindar, med egenskapen att sent lägga sig, men tidigt gå upp, samt
”sålunda onekligen är en af de bästa vid Östersjön, så måste man erkänna,
”att denna hamn synes vara af naturen ämnad till en vigtig handelsplats,
”såsom i äldre tider Wisby varit, då dess gamla hamn ännu ej var uppgrundad
och man begagnade mindre djupgående fartyg. Collegiuin erkänner
visserligen, att ej ensamt fördelagtigt läge eller beviljade privilegier
förmå göra en ort till betydande handelsplats. Dertill fordras en förening
af många gynnande förhållanden samt, bland annat, förmögne och
”driftige handlande, och erfarenheten har visat att desse ej så lätt gifva
”de vägar, hvaråt vanan ledt deras rörelse, en annan rigtning; men deremot
har äfven erfarenheten lärl, att stundom sådane händelser inträffa,
”sorn tvinga handeln att ändra sin gång, och då är det vigtigt, att för de
”orter, som deraf kunde draga fördel, inga reglementariska föreskrifter läg”ga
hinder i vägen.”
På dessa skäl, och i öfrigt instämmande uti Konungens Befallningshafvandes
och General-Tullstyrelsens ofvananmärkte yttranden, tillstyrker
Kongl. Collegium underdånigst, att, med bibehållande af de i Kongl. Brefvet
den 6 September 1834 i Nåder medgifne förmoner och friheten för
fartyg, som vilja besöka Slilö eller andra hamnar å Gottland, följande
utvidgade handelsförmoner mätte för Slilö hamn i Nåder beviljas :
l:o Nederlags-rätt för alla utländska varor, utan afseende på för hvars
räkning de uppläggas, fritt från recognilions-afgift, men med de af General-Tullstyrelsen
föreslagne villkor, att dervid skall tjena till efterrättelse
hvad Kongl. Nederlags-Förordningen stadgar i afseende på Gontrollen,
samt att styckegods, som på Nederlaget upplägges, skall lill behörig
vård inrymmas i magazinshus af sten, hvilket bör på Ljenligt ställe
utmed hamnen kostnadsfritt för Kronan af de trafikerande anskaffas;
2:o Allmän rättighet att från Slilö till utrikes ort utföra så väl Goltländska,
som andra inhemska eller utländska, der upplagda producter, under
iagttagande af hvad Författningarne derom stadga;
3:o Tillåtelse, att, under de villkor, som i General-Tullstyrelsens Circulaire
den 12 Maji 1832 äro föreskrifne i afseende på inrättande af ett Finskt
transilo-upplag i Stockholm, fa upplägga till annan ort destinerade utländska
varor, som ej genom fortsatt sjötransport eller direct omlastning
16
Allm, Besvoch Ekon,-Utskottets Betiinkandej N.-o 98.
lill destinationsorten afgå; att afgiftsfrilt, men under behöriga tull-controller
omlasta från elt fartyg i ett annat utländska producter, ämnade
till utrikes ort, samt att, emot utgående tulls erläggande likaledes för
utförsel till utrikes ort omlasta inhemska producter;
4:o Befrielse för fartyg, som endast omlasta varor, ämnade till utrikes ort,
ifrån andra afgifter än ersättning till lotsen och lulltjenstemännen i likhet
med hvad genom Kongl. Brefvet den 6 Sept. 1834 är medgifvet för
fartyg, som för reparationer eller proviantering anlöpa Slilö.”
I sammanhang härmed har Kongl. Commerce-Collegium jemväl hemställt,
att i händelse Kongl. Maj:t i Nåder skulle finna godt att bevilja
Slitö de sålunda föreslagne, utvidgade handelsförmoner, torde Konungens
Befallningshafvande på Gottland erhålla Nådig befallning att, efter vederbörandes
hörande, uppgöra förslag så väl lill föreskrifter om de villkor,
hvarunder handel och handtverk må i Slilö utöfvas, som, till Taxa för locala
afgifter derstädes, äfvensom lill Hamnordning och öfrige regiementariska
stadganden, hvilka påkallas af den lifligare handelsrörelse, som der
kan komma att idkas, oell till reglerande af denna handelsplats’s framlida
förhållande till Wisby stad; hvarförutan med vederbörande jordegare bör
beredas öfverenskommelse om villkoren för upplåtelse af den jord, som
skulle komma att utgöra området af Slitö handelsplats, hvaröfver bör uppgöras
ordentlig Charta, innehållande plan för gator och torg, samt utvisande
den plats, som, till anstalter och byggnader för sjöfartens beqvämlighet
erfordras.
Vidare har Kongl. Maj:t den 3 Augusti näsllidne år anbefallt Kongl.
Commerce-Collegium att öfver ifrågavarande ansökning infordra underdåniga
yttranden från Handels-Societeterne i Stockholm och öfriga vid Östersjön
belägna Stapelstäder, äfvensom i Götheborg. Af dessa yttranden har
Utskottet inhemtat: att Grosshandels-Socieletens och Skeppsrederiernes i
Stockholm deputerade fästat uppmärksamheten derpå, att enär flere bland
Rikets Stapelstäder saknade den rätt, hvarom nu vore fråga, syntes det
vara mycken betänklighet dervid, att medgifva en sådan rättighet för en
uthamn, sorn derigenom skulle erhålla förmoner på Stapelstädernes bekostnad,
hvilka hafva vissa allmänna skyldigheter sig ålagde, hvaremot de
äro tillförsäkrade vissa rättigheter — ett förhållande, som blefve rubbadt,
om dels lika, dels större förmoner beviljades en uthamn; alt, i fall Slitö
skulle erhålla de nu sökta förmoner, skulle andra uthamnar med förmon
-
Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N\o 98.
17
liga lägen icke ulan skäl kunna begära samma fördelar, hvilket för städerne
skulle medföra högst menliga följder, samt alt vid dessa förhållanden
deputerade ansågo sig icke kunna i underdånighet tillstyrka bifall å
ansökningen; tilläggande Deputerade den underdåniga anhållan, alt då eu
bestämd skillnad är sladgad emellan stapelsläder, andra städer och köpingar,
transito- och nederiags-rält icke måtte för Slitö i Nåder beviljas förrän
slapelslads-egenskap blifvit denna plats tilldelad, derest Kongl. Majit skulle
i Nåder finna för godt, att en_ sådan egenskap åt densamma förunna.
Att Handels-Societeten i Götheborg väl yttrat sig för sin del icke
hafva något att. anmärka emot beviljandet af transito- och nederlags-rätt
för Slitö, men dock i underdånighet hemställt, att Kongl. Majit vid frågans
behandling täcktes fästa dess Nådiga uppmärksamhet på såväl nödvändigheten
af en vaksam och fullständig bevaknings-controll och af allmänna
säkerhetens och ordningens vidmaglhållande på stället, då del vore
obestridligt att Tullbevakningen mäste vara stark och ändamålsenligt organiserad
på en så aflägsen och isolerad ort om oordningar, missbruk och
underslef ville undvikas, —- sorn derå att Staten icke blefve betungad med
några kostnader hvarken för Tullbevakningen eller för de nödigblifvande
magazins- och andra byggnader samt tjenslemäns aflöning m. m.; och att
således jemte det afgiber i likhet med hvad i andra nederlagsorter eger
rum blefve fastställde, alt erläggas för alla fartyg med undantag endast
af dem, som vid Slilö blott söka hamn utan att lossa eller lasla, efter
samma beräkning, afgiber jemväl målte fastställas å både inkommande och
utgående varor för betäckande af de i och för transito- och nederlags-anslalterne,
tullbevakningen och municipal-tjenstemännens aflöning med mera
uppkommande kostnader; äfvensom Societeten härmed förenat den anmärkning,
att de rättigheter, som för Slitö vore i fråga afsågo helt och hållet
Slatsmanna-yrken, som efter lag icke finge ulöfvas af andre än lagligen antagne
handlande borgare, under efterföljd af de ordningar och stadganden
samt utgörande af de onera och utskylder, hvilka för städerna äro föreskrifne
och hvilket förutsatte att den borgerliga rörelse, som för Slitö vore
i fråga, icke syntes kunna der medgifvas eller få komma till verkställighet
förrän Slitö blifvit privilegierad stad och dess invånare berättigade att idka
handel, samt drifva borgerliga näringar. ,
Att Handels-Societeterne i Gefle, Hernösand, Umeå, Piteå och Luleå,
med instämmande uti hvad sökanderne anfört och med serskildt afseende
å den förmon, som den ifrågavarande transito- och nederlags-rätten
Bill. lill R. St. Prot, l8/£o, ö Sami. 23 Haft, 3
18
Allm. Besv.- och Kkon.-Ut skot tets Betänkande> N.o 98.
skulle medföra för de Norrländske vid Botlniska viken belägne städer, hvarvid
Handels-Societeten i Piteå serdeles fäst sig vid den oberäkneliga fördel»
som för denna stads större delen af året, genom isläggning, afbrinna sjöfart,
skulle uppkomma genom tillfälle att lill omlastningsort begagna en så
öppen och välbelägen hamn, som Slilö — och i underdånighet yttrat den
önskan att Kongl. Muj:t i Nåder mätte bifalla den gjorde ansökningen.
Att Handels-Societeten i Sundsvall förklarat, att ehuru Norrland sannolikt
blott tillfälligtvis kunde begagna Slitö hamn, såsom upplagsplats för
sina trädvaror, emedan fördelen deraf efter Societetens förmenande skulle
motvägas af kostnaderne och olägenbeterne, så ansåg den likväl allmänt
nyttigt att Slitö hamn erhöll de sökte fordelarne så mycket hellre, sorn
Wisby hamn, i anseende tilt dess uppgrundade beskaffenhet» såsom anlopps-
elier nödhamn, ej erbjöde Svenska sjöfarten några sådane loenia förmoner,
som Slitö hamn, så framt den senare blefve försedd med de för
trafikens befrämjande nödige friheter och inrättningar.
Att Handels-Societeterne i Hudviksvall, Nyköping, Christianstad,
Ystad och Landskrona, på de af sökanderne anförde grunder, i underdånighet
tillstyrkt bifall till deras ansökning.
Att Handels-Societeten i Söderhamn förklarat sig för sin del icke hafva
något att anmärka emot beviljande af den sökte transito-och nederlagsrätten.
Att Handels-Societeten i Calmar ansett att bifall tilt ansökningen så
mycket mindre skulle medföra något men för nämnde stads handlande,
som den derigenom skulle tillskyndas den betydliga fördel att i Sibo kunna
erhålla de utländske varor, som nu med mycket större risk och kostnad
måste hemtas från produclions- och tillverknings-orten.
Att Handels-Societeten i Malmö förklarat, att ehuru de för Slitö sökte
fÖrmoner egentligen icke borde ifrågakomma för andra än sådane platser,
som ega stapelstads-räuigheter och förbindelser, Societeten dock med afseende
å Slitös fördelagliga läge, för egen del ej ville något emot den underdåniga
ansökningen påminna, men dervid tillåtit sig den underdåniga
hemställan att enahanda förmoner borde tilldelas Rikets samtlige stapelstäder
eller åtminstone de betydligare och således äfven Malmö deraf komma
i åtnjutande» helst närvarande saknaden deraf, i Societetens tanka, utgjorde
en lika orättvis» som skadlig inskränkning i den frihet, utan hvilken
en vidsträcktare handel knappast vore länkbar.
Att Handels-Societeten i Helsingborg så mycket mindre velat lägga
hinder i vägen för dea för Slitö sökta förmonen, sorn Societeten ansåg, att
Allni. Bes v.- och Ekon.-Utskotlels Betänkande, N\o 98.
19
om samma förmon beviljades en uthamn, den, desto snarare borde kunna
vinnas för en handelsplats, som Helsingborg med den belägenhet att den
på ett kanonskotts afstånd måste passeras af alla nationers fartyg, som segla
till och från Östersjön; viljande Societeten genom denna afsägelse bana sig
väg till en framdeles blifvande insinuation, ali åt Helsingborgs stad tillvinna
en lika utvidgad handelsfrihet genom transito- och nederlags-rätt som
nu för Slitö sökes.
An Handels-Socielelen i Norrköping sorn väl ansett de för Slita begärde
friheter icke skola blifva utan gagn för handeln i allmänhet, ehuru
måhända icke af den betydenhet sökanderne föreställt sig, hänskjuiri, frågan
till Kongl. Maj:ts Nådiga bedömande, förvissad derom, att i fall ansökningen
Nådigt skulle vinna bifall, nödige controllör tillika blefve bestämde emot
möjliga missbruk.
Att Handels-Socielelen i Söderköping yttrat, alt om den sökta rättigheten
kunde medföra det slags gagn, som fördelagtigt inverkade på landets
handelsförhållande, hvilket Societeten icke tilli rodde sig att fullkomligt
kunna bedöma, syntes de i sökandernes underdåniga skrift såsom deremot
stridande, antydde små intressen böra vika för det stora belas, — en
sak den Societeten, med trygghet öfverlemnat tilt Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning.
Ått Handels-Societeten i Carlshamn andragit, hurusom emot allmänna
köpmanna-principen är stridande, alt, i fredstider hemta varor från indirecla
platser, hvarest detsamma genom fragt, assurans, loss- och lastningskostnader,
commissions-arfvoden och ränte-föi lust m. m., blifvit uppdyrkade
vida utöfver hvad de på sjelfva produciions-orterne kosta; att den
lilla tillökning i (Vaglen för ett större fartyg i afseende på skillnaden i
seglaiionen emellan Gottland och Rysslands eller Finlands kuster, äfvensom
den högre assurans-premien, hvilken icke bör eller kan öfverstiga en
half procent, icke torde i något fall uppväga dessa kostnader; alt de Nordiska
produclerne, såsom balkar, plankor, bräder, hampa, lin, olja, talg,
m. m. äro af mest voluminösa arter och lill en del af ringa värde, hvaraf
oftast lasta sendast för att dermed fört jena fragt; hvarjemte Societeten fästat
Kongl. Maj:ts Nådiga uppmärksamhet på det obestridliga deruti; att lill
bedrifvande af transito- och nederlags-bandel erfordras icke blott en god
hamn och jord deromkring, utan äfven såsom hufvndsukligl nödvändige,
handelshus med credit och vidsträckta relationer, capitaler, magaziner,
loss- och fastnings-aparater, såsom broar, kranar, vågar och invandt arbetsfolk
m. ni., hvilket allt icke danar sig så lätt; och att, då Staten bör vara
20
Allm, Bcsv.- och Ekon.-Utskottels Betänkande3 N.-o 98.
frikallatl för all slags uppoffring i denna sak, mäste sökanderne i främsta
rummet anskaffa nödig och säker garanti för de kostnader, som kunna erfordras
till tullkammares och nödig bevaknings-personals aflönande, på
grund hvaraf Societeten ansett sig böra afstyrka Nådigt bifall till sökandernes
begäran.
Att Handels-Societeten i Carlskrona förklarat, alt äfven om verkligen
åsyftades beredande af mera lif i handels-rörelsen och seglationen, frågan,
såsom icke väckt eller föranledd af allmänt erkänt behof af flere än redan
tillåtna nederlags-platser, syntes Handels-Societeten förtjena mindre uppmärksamhet,
innan sökanderne, som synbarligen med petitionen i första rummet
afsett enskild fördel, kunde visa, det Gottland vore kraftigt nog, alt
bereda, emottaga och bibehålla transitohandel och dermed förknippad nederlags-rätt;
tilläggande Societeten, att om man vidrörde frågans politiska sida,
så, enär Slitö vore en obefäslad och från fasta landet aflägsen plats, dit
man likväl ville draga en myckenhet fremmande egendom, som, i vissa
brytningar fordrade hägn, så framställde sig Slitö såsom en punkt, hvilken
i farans stund kräfde försvar eiler mäste uppoffras åt första anfall och att
med dessa åsigter af ämnet, Handels-Societeten ansåg sig rättast handla,
att öfverlemna ärendet tili Kongl. Majits visa och Nådiga afgörande, under
öfvertygelse, att Nationens säkerhet och allmänna commefciella intressen
ej skulle äfventyras för den enskildla vinningen.
Jemte det Kongl. Commerce-Collegium till Kongl. Majrt öfverlemnat
Handels-Soeieteternas berörde yttranden och derjemte tillkännagifvit, altHandels-Societeten
i Westervik afsagt sig den lemnade rättigheten att öfver
ämnet sig utlåta, har slutligen Kongl. Collegium i underdånig skrifvelse den
u3 September nästl. år förklarat, det Collegium icke funnit något påkalla
tillägg uti dess ofvananmärkte utlåtande den a Maj 1S0S.
Sedan Utskottet sålunda fullständigt redogjort för frågans närvarande
skick, får Utskottet förklara, alt de af åt skil lige städers Handels-Socieleter
framställde farhågor och betänkligheter i afseende på beviljandet af ifrågavarande
transito- och nederlags-rätt visserligen icke sakna grundade skäl,
men att dock, efter Utskottets åsigt, desamma öfvervägas af de fördelar,
hvilka måste tillskyndas handel och rörelse genom denna i alla afseenden
ypperliga hamns upplåtande till ntulerlags-plats, hvilka fördelar utförligen
finnas uppgifna i de, med tillstyrkande till bifall af Konungens Befallningshafvande
på Gottland, af General-Tull-Styrelsen och Commerce-Collegium
i den
-
Allm. Besv.- och Ekon,-Utskottets Betänkande , N'.o 98.
21
i denna fråga afgifne Utlåtanden; och anser Utskottet sig således böra föreslå
Rikets Högloft. Ständer,
att i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes på de
af Comraerce-Collegium utvecklade grunder och villkor, Nådigst
bevilja Slitö hamn transito- och nederlagsrätt.
Stockholm den 6 Augusti 1840.
Reservation:
af Herr Christiersson: ”Frågan om nederlags- och transito-frihet för Slitö
på Gottland är redan den 30 Oclober 1837, i enskildt väg underkastad
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och sedan jemte vederbörande myndigheter
llandels-Societeterne i Slockholm och öfrige stapelstäder vid Östersjön samt
i Götheborg blifvit hörde, beroende på Kongl. Maj:ts afgörande, samt varit
den 5 October sisth och den 24 Februari innevarande år i Siats-Rådet föredragen,
men blifvit uppskjuten. Om ock på grund af motion nu mera
dertill berättigad, tilltror jag mig likväl ej meddela yttrande i ett ämne,
som, efter dess många och märkliga företeelser tyckes innebära mera än ekonomisk
betydelse, hvarför och då jag ej eller vill äfventyra, att efter ett
högst ytligt vidrörande aj härvid ingående många vigliga förhållander uttala
förkastelse-dom öfver de af Handels-Societeterne i Stockholm, Götheborg,
Malmö, Helsingborg och Carlshamn framkastade erinringar och förbehåll,
mig i egenskap af representant velat synas rättast vara, att hvarken
af- eller tillstyrka motionen, utan i likstämmighet med Handels-Societeterne
i Norrköping och Carlskrona öfverlemna Slitö-frågan till Kongl.
Maj:ts egen visa pröfning i den administrativa väg, hvari den för nära 3:ne
år sedan inkommit och är vorden beredd, synnerligast, då Kongl. Maj:t
hvarken genom Nådig Skrifvelse eller Proposition påkallat Ständernes utlåtande
och desse all-lså ega ökadt skäl, att icke inblanda sig i ärendet, som
efter Utskottets egen yttrade mening icke eller är fritt från grundade skäl
till farhågor, hvilkas natur likväl ej är angifven, utan lärer dölja sig hos
någon högre vishet, som ensam är förbehållet att betragta frågan från alla
sidor och beräkna dess nyltiga eller skadliga inflytelser på framliden. På
desse skäl är jag skiljagtig från Utskottets betänkande och vill i afseende
på motionen hvarken af- eller tillstyrka utan blott biträda med hemställan
till Kongl. Maj:t, alt frågan vinner ett slut, hvarigenom Stats-intresset i
sin allmänlighet icke blottställes för beredande af partiella och underordnade
fördelar.”
1 denna reservation hafva Herrar Pousett och Frällander instämt.
Bih, lill R, St, Brot, 184.0, 8 Sami, 23 Haft,
4
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Allm. Besvärs- och Ekon.-Ulskoltels Betänkande,, JY:o gg.
1
N:o 99.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Aug., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, rörande förändrad
reglering af Consuls Districten samt utfärdande af ny Consulad-Stadga.
T. ill Utskottets handläggning hafva i dessa ämnen blifvit remitterade
från Höglojl. Ridderskapet och Adeln:
2:ne serskilde utaf Herr von Stahl, Emil, väckta motioner, så lydande:
Af ”Olägenheterna af den närvarande, sins emellan högst olika, indelningen
af Consuls-districten, hafva länge varit insedda, likasom att en
förändring derutinnan, i närmare öfverensstämmelse med det af flera främmande
Regeringar antagne system, är, till fördel och nytta för handeln och
sjöfarten, af behofvet påkallad. Genom den nuvarande Consuls-districtindelningen
har å de fleste ställen Consulernes verkningskrets blifvit alltför
inskränkt, och man har, följande en föråldrad princip, i dessa mera tillskapat
enskildes Handels-Ombud, än hvad de borde vara: Statens Ombud
i främmande länder.
Utgående från denna synpunkt, hafva redan länge Rysslands, Englands,
Frankrikes och Österrikes Regeringar anvisat åt sina General-Consuler
större embets-district, med skyldighet att i alla hamnar, der behofvet
sådant fordrar, anställa Vice-Consuler. Då Ryssland t. ex. endast anställt
en General-Consul för alla Svenska Östersjöhamnar, eger Sverige deremot
i Ryssland blott vid Östersjön fem General-Consuler. Men det ligger
dock klart, alt Ryssland, med afseende å den Finska handeln å Sverige,
har ett vida större intresse alt bevaka. Samma förhållande eger rum i
Danska Staterna och Norra Tyskland, der, inom en rymd af några dagsresor,
finnas icke mindre än tolf ordinarie Svenska och Norrska Consuler,
nemligen i Aalborg, Elseneur, Köpenhamn, Flensburg, Kiel, Bornholm,
Lubeck, Stettin, Greifswald, Hamburg, Hannover och Bremen. Genom
den provisoriskt verkställda föreningen af Consulaten i Köpenhamn och
Bih. lill R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 24 Haft.
1
9
Allm. Besvärs- ocA Ekon.-UIskottets Betankandej N.o gg.
Elseneur, samt Hamburg och Hannover, är dock detta antal förminskadt
till tio. För att fortsätta jemförelsen torde det få tillåtas att anföra, att,
då, jemlikt nuvarande indelning af Consulaten, uti hela England, i
Förenta Staterna af Norra Amerika samt i Finland, endast en Svensk och
Norrsk General-Consul finnes anställd med Vice Consuler i de betydligare
hamnarne, finnes i Hamburg, Lubeck och Kiel en Consul å hvartdera stället,
samt således blott inom Hertigdömet Holstein 3:ne ordinarie Consuler.
En General-Consul kan således tillse hela vår och Norriges högst vigtiga
handel med England, men 3:ne General-Consuler erfordras att tillse
Svenska och Norrska handeln inom omkretsen af provinsen Holstein >
hvarifrån något spanmål, samt för öfrigt blott styckegods, till Sverige
importeras, men dit exporten är i högsta grad obetydlig. För olämpligheten
af den nuvarande district-fördelningen skulle detta enda exempel vara
tillräckligt anföra, men många andra kunna läggas härtill.
En ny och förbättrad indelning af Consuls-Districten och en förbättrad
organisation af Consularväsendet lärer väl blott småningom och i nion
af inträffande vacancer kunna verkställas, men då verkställigheten sålunda
kommer att draga på tiden, har mig synts, att frågans väckande icke
bordt fördröjas.
Det är ett bestämdt factum, att man bland handlande å utrikes orter
har lättare alt finna en skicklig och passande person till vice Consul, än
till Consul. Anledningen härtill är tväggehanda, först att General-Consuln
genom relationer och efterforskningar, anställda på närmare håll, bättre kan
utfinna den till bestridande af en Consularplats mest tjenliga person, än
som är fallet genom det nuvarande ansokningssättet direcle bos Regeringen,
med sina oftast osäkra och tvetydiga recommendationer, hvarigenom
handt, att personer blifvit till ordinarie Consulsplats recommenderade, som
befunnits vara å stället antingen mindre välkände eller innehaft platser i
samhället, som varit med den sökta tjensten oförenliga, hvilket svårligen
kunnat vara af Regeringen här kändt; sedermera att skicklige handlande
heldre åtaga sig en Vice-Consuls-beställning, då tillfälle finnes att, i alla
kinkiga fall, å närmare håll inhemta råd och ordres af General-Consuln,
hvarigenom ansvaret blir mindre, hvilket ansvar ofta afskräckt mången oberoende
köpman att antaga ett dylikt, annars Önskans värd t, förtroende.
Den invändning, som blifvit gjord, att större skyndsamhet i utförandet
af Regeringens eller dess departementers bud och befallningar vinnes
genom anställande af talrika ordinarie Consuler, försvinner alldeles, så
vida det tillägg göres i Consulstadgan, att i vigtiga fall en direct correspondance
emellan vederbörande auetoritet och vice Consuln finge ega rum.
Allm. Besvärs- ech Ekon.-TJtskottets Belankandej N.-o gg.
3
Behofvet häraf skall ytterst sällan komma att inträffa. Att emedlertid, om
en förbättrad dislrict-fördelning införes, General-Consuln alltid, så vidt
ske kan, bör vara nationelj, samt icke få befatta sig med handel å det
ställe, der han är anställd, synes falla af sig sjelf, och utgör en af de
principer, som de af mig citerade fyra stora Magterna redan länge antagit.
Stats-Calendern upptager 72 Svenska och Norrska ordinarie Consuier.
Jag skulle vilja föreslå att få detta antal förminskadt lill 20 Consuier med
district, derunder inbegripna 5, hvilka redan äro förenade med beskickningar.
Skulle å vissa aflägsnare orter eller med afseende å handelns behof
å något visst ställe ytterligare en eller annan Consul böra tillsättas,
så torde sådant, utan hinder af en ny förbättrad district-fördelning, kunna
partiell ega rum.
En ny Consuls-district-fördelning borde vara grundad på principen
att blott ega en , högst tvänne Consuier i hvarje land. Den skulle, enligt
min åsigt, kunna erhålla följande, mera ändamålsenliga, utseende.
1:0 Finland. En Consul i Åbo eller Ifelsingforss (redan verkstäldt).
2:0 Ryssland. En Consul i St. Petersburg med vice Consuier i de
Rysska Östersjöhamnarne.
3:o Preussen. En Consul med vice Consuier i de Preussiska och Mecklenburgska
Östersjöhamnarne.
4:o Hanse-Städerna Holstein_, Hannover och Oldenburg. En Consul.
5:o Köpenhamn. En Consul för Danska öarne Jutland och Schleswig.
6:0 Nederländerna j
7:0 Belgien \ En Consul i h vartdera Riket
8:0 England ( (redan verkstäldt).
g:o Frankrike. '
En Consul för hamnarne vid Canalen och Atlantiska
hafvet.
En dito för hamnarne vid Medelhafvet.
10:0 Spanien.
En Consul vid Atlantiska hafvet.
En dito vid Medelhafvet
eller alternativt.
Att Consulsbefatlningen förenas med Beskickningen.
11:0 Portugal. En Consul (redan verkstäldt).
12:0 Italien. En Consul (redan verkstäldt).
i3:o Sicilien. E11 Consul (skulle kunna förenas med den uti Italien).
14:0 Österrike. En Consul i Triest.
i5:o Grekland. En Consul (redan verkstäldt).
4
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottels Betänkande, N.o gg.
16:0 Turkiet. En Consul (Vedan verkstäldt).
17:0 Barbareske Staterna. (Torde böra bero på serskild pröfning.)
Amerika:
18:0 Förenta Staterna. En Consul i NewYork (redan verksteldt),
icfo Brasilien. En Consul i Rio de Janeiro.
20:0 Monte Video. En Consul. (Denna befattning synes kunna in
dragas.
)
Enligt de till Kongl, Commerce-Collegium inkomne förtekningar öfver
Svenska och Norrska skepp, som besökt främmande hamnar under loppet
afår i838, har deras sammanräknade lästetal uppgått lill mera än 3oo,ooo
läster. Jag torde härvid bora anmärka, att detta höga lästetal uppkommit
deraf, att samma fartyg besökt flera hamnar under loppet af samma år.
Då nu i Consulad-afgift af hvarje fartyg erlägges d- Species per läst, så
bar de begge nationernas sjöfart med öfver 20,000 R:dr Ilamb. Banco bidragit
till Consulernes aflöning. Men om härtill ytterligare lägges, hvad
circa 2,000 Svenska skepp till Consulerne betalt för tillfällige tjensler, påskrifter,
legaliseringar m. m., och som, enligt min på någon erfarenhet grundade
beräkning, kan anses till minst 5,000 R:dr Ilamb. Banco; så uppstår
den betydliga summan af 25,000 R:dr Hamb. Banco eller, å 128 sk. cours,
100,000 R:dr Svenskt Riksgäldsmynt, som af sjöfarten i berörde hänseende
utgått. Denna summa, fördelad på de många Consulerne, har för högst
få af desse utgjort någon betydligare inkomst, men, besparad för skeppsredare,
kunnat bidraga till någon lättnad i de öfriga afgifter, hvarmed deras
yrke är belastadt.
I ett annat Stånd har fråga blifvit väckt om indragning af Handelsoch
Sjöfarts-Fonden och till densamma utgående afgifter. För min del
skulle jag anse, att denna fond bör oförryckt blifva bibehållen för de ändamål,
som senast församlade Rikets Ständer dermed afsågo och bestämde.
Men då Svenska och Norrska sjöfarten, om den skall framhinna till det
mål, som synes hafva blifvit för densamma utstakadt, i följd af ett lyckligt
läge och lyckliga naturförhållanden, på sätt Herr Oxehufvud, uti sitt
i förra Plenum afgifna förträffliga yttrande, så rigtigt anfört, synes vara i
behof af både uppmuntran och lindring i afgifter och då på den plats,
der jag såsom embetsman är ställd, det synts mig med min pligt öfverensstämmande
att i min ringa mon dertill söka bidraga, då tvekar jag
icke alt föreslå, alt, i stället för det ifrågasatta upphörandet af afgifterna
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande> N.-o gg.
5
till Handels- och Sjöfarls-Fonden, den nu utgående Consulad-afgiften, soui
är tryckande för sjöfarten, samt otillräcklig och illa fördelad, betragtad
såsom aflöning, mätte komma att, så fort ske kan, alldeles upphöra och
försvinna.
Verkställigheten häraf kan lättast ega rum i sammanhang med antagandet
af en ny Consuls-district-fördelning. Jag har i det föregående föreslagit
inrättandet af 20 Consuls-district samt alternativt tillsättandet af
20 eller 22 Consuler. Af desse embetsman äro 5 tillika Charges d’affaires
och såsom sådane aflönte, och 3:ne erhålla löner å Handels- och SjöfartsFonden.
För dessa åtta bör någon ersättning för förlorade Consulad-afgifter
icke komma i fråga, men deremot en dylik i form af fast lön tilldelas de
öfrige. Och en dylik lönereglering kunde utan allt tvifvel verkställas
vida inom samma belopp, som nu i Consulad-afgifter erlägges. Det synes
till och med kunna med någorlunda visshet antagas, att af Norrska Statsverket
för en dylik reglering skulle kunna påräknas ett serskildt tillskott.
Genom indragande af Consuls-beställningen i Monte Video, som torde vara
af ringa nytta för handeln och sjöfarten, blefve för öfrigt tillgång beredd
för minst 2:ne Consulers aflöning inom Europa.
Nyttan och nödvändigheten af en förändrad organisation af Consulsväsendet,
med afseende å sjelfva Ijensternas bestridande, torde vara af mig
tillräckligen bevisad. De fördelar, sorn tillskyndas sjöfarten derigenom,
att densamma blefve frikallad från afgifteme till Consulerne, äro för denna
icke mindre vigliga. De äro dessutom af behofvel påkallade och i deras
grund rättvisa.
Jag vågar, med stöd af hvad jag sålunda haft äran anföra, föreslå, att
Rikets Flög 10fl ige Ständer måtte hos Kongl. Maj:t framställa deras underdåniga
önskan:
1:0 att en förändrad reglering af Consuls-districten mätte verkställas,
dervid till grund antages anställandet af ett så inskränkt antal ordinarie
Consuler, som möjligt;
2:0 att Consulad-afgifterna måtte komma alt försvinna;
3:o att de Consuler, som efter föregående grunder blifvit anställde,
samt icke redan såsom tillika Missions-chefer eller annorledes äro försedde
med fast lön, måtte, i stället för den upphörande Consulad-afgiften, varda
af Handels- och Sjöfarts-Fonden aflönade;” samt
B') ”Den 17. v. Consuls-Stadgan af år i83o torde med skäl kunna anses
såsom ytterst bristfällig. Jemför man denna lag med andra nationers
likartade stadganden, skola dessa brister lättast upptäckas. I vår Consulsstadga
finnes t. ex. intet föresluifvet, bvad Consul har att tillgöra i den
G
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N.-o gg.
vigtiga och ej sällan förekommande händelse, atl Svensk eller Norrsk man
utrikes dör med efterlemnande af förmögenhet, men med arfvingar, som
ho inom något af Rikena. För så beskaffade fall innehålla främmande Consuls-lagar
de mest bestämda föreskrifter. Ännu mindre finnas nödiga föreskrifter,
om och hvilka tvångsåtgärder af Consul kunna användas emot uppstudsige,
otydige eller förrymde sjömän, eller om Consul må vara berättigad
lill ersättning af statsmedlen eller af skeppsredare för de kostnader,
hvilka han genom efterspaningar och tillrättaskaffande af förrymd sjöman
får vidkännas. Saken är af vigt i en tid, då rymningar alltmera tilltaga
och då, om ryktet är sant, flera tusende förrymde Svenske och Norrske
matroser skola befinna sig i Norra Amerika. Föreskrifterna om sjömäns
sjukvård och hemförska (Tande äro lika ofullständiga. Om Svensk skeppare
skall kunna åläggas hemföra förrymd eller såsom sjuk qyarlemnad Norrsk
sjöman, eller Norrsk skeppare hemföra dylik Svensk sjöman, derom finnes
icke eller den ringaste föreskrift. Exemplen skulle kunna ännu mera ökas,
men af det anförda torde vara tillräckligen ådagalagd nödvändigheten att
erhålla nya, klara och bestämda sladganden och föreskrifter, rörande Consulernas
embetsåligganden.
Jag får på dessa grunder vördsamt föreslå Rikets Högloflige Ständer
att hos Kongl. Maj:t hemställa, det en ny och fullständigare Consuls-lag
måtte varda utfärdad, samt att den Aucloritet eller Comité', som får sig
detta arbete ålagdt, måtte, om så nödigt prof vas, ega att till biträde tillkalla
en eller tvänne Consuler samt en eller tvänne Handlande och Skeppsredare.
”
Från Fällojl. Borgare-Ståndet:
Serskilde Motioner af
Herr Brink: som, med fästadt afseende å obilligheten deri, alt de
Svenska fartygen på många ställen erlägga högre Consulad-afgifter, än de
Norrska, föreslagit, alt enahanda Consulad-afgifter må bestämmas för Svenska
fartyg, som de, hvilka för det närvarande erläggas af de Norrska fartygen,
och att de Svenske och Norrske Consulerne icke må ega rättighet att, under
hvilken rubrik som helst, uppbära af den Svenska sjöfarten några avgifter,
hvartill de icke äro berättigade af den Norrska; äfvensom att Consulad-afgift
icke må chargeras på annat ställe, än der fartyget intager eller
utlossar en del eller det hela af sin last, samt att då fartyg utlossar eller
inlager sin last delvis i flera hamnar inom samma General-Consulads-dislrict,
Consulad-afgift icke må mer än en gång af sådant fartyg uppbäras.”
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande, JV.-o gg.
7
Alf Herr tVcern, hvilken till beredande af lättnad för sjöfarten föreslagit,
att en ny sportel- och expeditions-taxa lika för alla Consuler må
utarbetas.
Jf v. Talmannen Herr Halling_, som, till lindring i det onus, hvilket
Öresundska tullen medför, föreslagit att, med upphäfvande af Kongl. Commerce
Collegii på Kongl. j\Iaj:is Nådiga befallning den 21 Augusli 1833
utfärdade kungörelse, hvarigenom Svenska fartyg, hvilka anlöpa Helsingör
eller passera sundet och ej gå inrikes orter emellan, äro förbundna att till
General-Consuln i sistnämnde stad erlägga för däckade fartyg öfver 10 läster
2 R:dr och för odäckade 1 R:dr Svenskt Banco, bemälde General-Consul
hädanefter icke må ega rätt alt af något Svenskt farLyg uppbära någon
slags afgift, så vida fartyget icke i Helsingör lossar eller lastar eller skepparen,
i och för fartygets eller lastens angelägenheter, af en eller annan
orsak föranlåtes påkalla Consulns biträde.
Af Herr Brunnius , hvilken, utgående från den synpunkt, att Consulerne
i Östersjöhamnarnc icke äro Svenska handeln lill ringaste njaita, föreslagit,
dels att rederien må befrias från all Consulad-afgift i nämnde hamnar,
dels ock alt de manifest, hvilka Danska regeringen föreskrifvit, böra åtfölja
till Holstein destinerade Svenska fartyg och laster må få utfärdas af
Svensk auctorilel, hvaribland förslagsvis uppgifvits magistraterne i Rikets
stapelstäder; hvarå taxa i Svensk lag är föreskrifven.
Med Herrar Halling och Brunnius hafva sig förenat åtskillige af Vällofl.
Borgar-Slåndets Herrar Ledamöter; och vid remiss af Herr von Stahls ofvanintagne
motioner har inom Högloft. Ridderskapet och Adeln blifvit yllradt:
Alf Herr Oxehufvud, Adolf Göran: alt Herr von Stahls berörde motioner
afse betydlig lättnad för Svenska sjöfarten och att, på sätt deri uppgifvits,
ordinarie Consuls-platser å utrikes orter ofta blifvit besatte med
mindre lämplige personer, hvilket menligt inverkat på sjöfarten, då deremot
skeppare kunna påräkna ett mägtigt biträde af en aktad och förmögen
Consul; att de föreslagne indragningarne jemväl äro ändamålsenlige, dock
med undanlag, nemi. af indragningen utaf General-Consulatel i Monte Video,
hvilken Herr Oxehufvud ansett så mycket mindre lämplig, som de Handlandes
uppmärksamhet nu mera blifvit fästad på de fördelar, som der finnas
och, lill följd hvaraf, åtskillige fartyg dit afgålt från Götheborg och slutligen
alt, i händelse Consulerne komma att aflönas af Handels* och Sjöfarts-Fonden,
skall stor lättnad äfven derigenom beredas för Svenska handeln,
och Norrska nationen skall utan tvifvel gerna deltaga i samma afgifter,
som den Svenska eller aflöna Consulerne till hälften, enar deras sjöfart
nästan är större än den Svenska, och då derigenom undvikes den trye
-
8
Allm. Besvärs- och Ehon.-Ulskollets Betänkande, N.-o 99.
kande, directa Consuls-afgiften oell dermed förenade olägenheter för en
befälhafvare i främmande hamnar.
I sammanhang härmed har Herr Oxehufvud jemväl föreslagit, alt Rikets
Consuler böra ställas under Siats-Ministern för Utrikes Ärendena i
stället för att de nu lyda under Commerce-Collegium, hvilket ansetts så
mycket mera lämpligt, som Ministrarne derigenom icke åläggas ett för dem
främmande göromål, enär under närvarande fredliga förhållanden den hufvudsakliga
delen af diplomatien bör afse handels-intressets befrämjande.
Alf Herr Grefve Löwenhielm, Gustaf: alt han till alla delar biträder
Herr von Stahls förslag, utom i afseende derpå, att General-Consulerne
skulle förmenas att drifva handel, hvilket Herr Grefven ansett böra
bero af den aucloritet, under hvilken de komma att stå; hvarjemte Herr
Grefven förklarat, ej mindre att 3:ne General-Consuler synas vara af nöden
i Frankrike, en för Canalen, en för Vesterhafvet och en för Medelhafvet,
— än äfven att frågan om, huruvida Consulerne böra lyd a under Utrikes
eller Finance-Departementet, är i andra Stater olika ansedd, och att afgörande
deraf bör åt Regeringen öfverlemnas.
Alf Herr Nordensköld, Gustaf Otto: alt Engelska Regeringen aflönar
sina Consuler på sådant sätt, att de, som icke handla, njuta större lön än
dem, som idka handel; men alt, enligt Herr Nordenskölds åsigt, flere tracasserier
undvikas, om Consulerne uppbära lön, utan att äfven derjemte drifva
bandel.
Till Ridderskapets och Adelns Protocoll har Herr von Stahl, i afseende
på åtskillige af de uppgifter, som molionerne innefatta, vid ett annat
tillfälle upplysningsvis meddelat följande närmare bestämmelser: att
antalet af Svenska och Norrska skepp, som år i838 besökte Utrikes hamnar,
utgjorde, de förre 2,914 om 139,669 läster, och de senare 3,972 0111
214,066 läster, eller tillsammans 353,735 läster; alt Consulad-afgifterne derföre
utgjorde efter Species per läst 23,58a R:dri6sk. Hamburger Banco;
alt om det antages, att hvarje af dessa Svenska fartyg, enligt ExpeditionsTaxan,
för påskrifter å folkpass, manifest, certilicat, in- och mönstiingar
m. m. i medeltal erlagt blott i\ Species, hvilket icke torde kunna
anses för högt tilltaget, så uppkommer en summa af 7,285 R:dr samma
mynt, hvilken, lagd lill den föregående, utgör 30,867 R:dr 16 sk. Hamburger
Banco; att afgiften för fartyg, som passerat sundet och för öppna bålar
och fartyg under i5 läster, häruti icke upptagits, men att, om jern väl dessa
tagas i beräkning, utgör totalsumman af de årliga Consulad-afgifterna, all—
draminst 33,333 R:dr 16 sk. Hamburger Banco eller, å 128 sk. cours, 133,333
Rrdr
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkandej JV.-o gg.
9
R:dr 16 sk. Riksgäldssedlar; hvarjemte Herr von Stahla med förändring af
sitt ofvananmärkte förslag i denna omständighet, ytterligare andragit: att
någre serskildt aflöute General-Consuler i Sicilien samt i de Österrikiske
hamnarne vid Adriatiska hafvet icke äro hehöflige, utan att vice Consuler
der kunna anställas under inspection af General-Consulen i Italien; äfvensom
alt till det högsta en Genera 1-Consul i Spanien är af nöden; att om
detta antoges, hvartill skall vara verkligt skäl, skulle de föreslagna 20 Consuls-districten
kunna förminskas lill 18; att 8 af dessa 18 General-Consuler
redan erhålla löner och arfvoden å Handels- och Sjöfarts-Fonden, och
att det vore sålunda de återstående tio, som af dylika löner blefve i behof
till ersättning för de förlorade Consulad-afgifterne; alt om Norrska StatsGassan
skulle, såsom billigheten det fordrar, komma att lemna ett ökadt
tillskott till Handels- och Sjöfarts-Fonden, i anledning af dennes ökade utgifter
i och för Consulernes aflöning, så blef den nya aflönings-staten för
berörde fond ännu mindre känbar, helst hela beloppet icke torde komma
att öfverstiga 20,000 R:dr Hamburger Banco, eller föga mer än hälften af
den summa, som nu i Consulad-afgifter utgår; hvaremot en förhatlig och
tryckande afgift kom att småningom upphöra och en Consular-corps samtidigt
blef bildad, som uti sin gemensamma föreningspunkt, Utrikes, eller
Finance-Ministern, helt säkert skall blifva i tillfälle att tillse och befordra
handelns och sjöfartens sanna fördelar; varande slutligen anmärkt, dels att
upphörande af Consulad-afgifterne ingalunda lägger hinder i vägen för erhållande
af ansedde vice Consuler, hvilket så mycket mera är en irring,
som dylikt uppdrag emottages endast derföre, att det är hedrande i sig
sjelf att ega en främmande makts förtroende; derföre att det medför möjligheten
till handelsförbindelser med det främmande landets inbyggare,
och ändtligen derföre, alt uppdraget befriar vice Consul från en mängd
municipala bestyr å dess boningsort, hvilka bestyr, der, hvarest Communalväsendet
är mera utbildadt än i Sverige, oftast äro ytterst besvärande; dels
ock alt, i händelse å någon viss ort ett serskildt förhållande härutinnan möjligen
skulle inträffa, eller emot förmodan svårigheter möta att finna en
skicklig vice Consul, torde det böra tillkomma General-Consuln att af de
honom anslagne inkomster tilldela denne vice Consul någon lämplig ersättning
för hans möda.
Utskottet, som i öfvervägande tagit hvad sålunda förekommit, anser
de af Herr von Stahl uppgifne skäl vara tillräckligt talande för bifall till
det gjorda förslaget, rörande ny reglering af Consuls-districten, och får
Bih. till R. St. Prot. 1840• 8 Sami. 24 Saft.
2
10
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande> N.-o gg.
Utskottet, på grund deraf, utan att inlåta sig i tillstyrkande om reglementariska
föreskrifter, hvilket Utskottet anser mindre nödigt, vördsamt tillstyrka
Rikets
Höglofl. Ständer att hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t i Nåder täcktes anbefalla,
att en förändrad reglering af Consuls-districten
må verkställas och att, såvsdt ske kan, dervid jemväl tages
till grund den inskränkning af antal ordinarie Consuler,
hvilken möjligheten tillåter.
Beträffande dernäst frågan, angående upphörande af nuvarande Consuladafgifterne
samt Consulernes aflönande af Handels- och Sjöfarts-Fonden; så
enär betydlig lättnad lör handeln derigenom otvifvelagligt kommer att beredas,
utan alt någon ny beskattning eller lunga för Statsverket derigenom
ifrågakommer, får Utskottet vördsamt föreslå:
att Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj;t framställa
underdånig anhållan derom, att, med upphörande af nuvarande
Consulad-afgifterne, bestämd lön hädanefter må
komma alt af Handels- och Sjöfarts-Fonden utgå lili de
General-Consuler, som efter ofvanstående förslag kunna
komma att anställas och icke redan, såsom tillika varande
Missions-Chefer eller annorledes, äro med fast lön
försedde.
Med afseende å hvad Utskottet sålunda tillstyrkt, torde några serskilda
yttranden icke erfordras, i anledning af Herrar Brincksj Wcerns, Hallings
och Brunnii ofvananmärkta motioner, såsom derigenom redan besvarade,
utan hvad angår den sistnämndes förslag derom, alt de manifest, Danska
Regeringen föreskrifvit att åtfölja till Holstein destinerade Svenska fartyg
och laster, böra få utfärdas af Svenska auctoriteter; och då det är olvifvel
agtigt,
alt berörde föreskrift åstadkommer betydlig kostnad, utan alt någon
fördel deraf vinnes, anser sig Utskottet böra föreslå
Rikets Höglofl. Ständer alt hos Kongl. Majrt i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga så
dana
åtgärder, att ifrågavarande manifest måtte, i stället
att utgifvas af i Sverige anställde Danska Consuler,
utfärdas af Magistraterne i Rikets Stapelstäder.
I anledning af Herr Oocehufvuds motion, rörande Consulernas ställande
under Ministern för Utrikes Departementet, får Utskottet förklara, att än
-
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkande> JY.-o gg.
11
damålsenligheten af en dylik åtgärd icke undfallit Utskottets uppmärksamhet
och alt, i samma mon, som det långvariga fredsförhållandet i Europa
förändrat de diplomatiska underhandlingarne derhän, att deras föremål, åtminstone
lills vidare och hvad Sverige beträffar, hufvudsakligen synes vara
att bereda nationerne de största möjliga commerciella fördelar, samt deras
handel och sjöfart nödig lättnad, har äfven ett närmare samband emellan
Chefen för Utrikes ärendenas Departement och Consulerna, hvilka i första
hand ega att vaka för dessa ändamål, blifvit af nödvändigheten påkalladt;
alt, så vidt Utskottet inhemtat, lära de flesta staters Consuler lyda under
Utrikes ministerns chefskap, med skyldighet att till honom ingifva sina rapporter
och af honom emottaga befallningar; att många Regeringar i senare
tider äfven börjat att åt en och samma person anförtro, såväl sina diplomatiska,
som consulaira göromål, och att en större enhet i deras behandling,
mera kraft i de framställningar, som till de commerciella intressenas förmon
behöft göras, och minskning i utgiften derigenom blifvit beredda; alt
man äfven hos oss tagit ett steg i samma rigtning, i det alt Svenska och
Norrska Chargcs d’affaires i Turkiet, Grekland, Portugal och Förenta Staterna
i Norra Amerika tillika erhållit uppdrag såsom General-Consuler;
att Chefen för Utrikes Departementet dessutom är en gemensam embetsman
för begge de förenade Rikena och innehar såsom sådan chefskapet för deras
gemensamma Diplomatiska Corps samt vården och tillsynen öfver begge
Rikenas angelägenheter i främmande länder, hvarföre det också synes så
mycket mera lämpligt, att chefskapet för Rikenas Consuler äfven åt honom,
uppdrages.
På grund häraf får Utskottet vördsamt tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla att, vid skeende reorganisation af ConsuladInrättningen
i allmänhet, serskildt afseende fästes derå,
att Svenska och Norska General-Consulerne må komma
att lyda under Ministern för Utrikes Departementet, dock
med skyldighet att, på samma sätt som hittils, med deras
tjenstebiträde tillhandagå de öfriga auctoriteter, som
detsamma påkalla.
Sedan Utskottet nu tillstyrkt, ej mindre en förändrad reglering af Consuls-districlen,
än äfven afskaffande af Consulad-afgifterna samt GeneralConsulernas
ställande under Ministern för Utrikes ärendena, följer i Utskottets
tanka deraf, attén omarbetning af nu gällande Consuls-stadgan den
12
Allm. Besvärs- och Ekon.-Utskottets Betänkandej N.o 99.
g Mars i83o ä
tillstyrka
Stockholm
af behofvet påkallad; hvarföre Utskottet slutligen bordt
Rikets Höglofl. Ständer att i underdånighet anhålla, det
en sådan omarbetning må af Kongl. Maj:t i Nåder anbefallas,
dervid nödig uppmärksamhet borde fästas, ej mindre
å de emot den nu gällande Consuls-stadgan redan
anmärkte bristfälligheter, än äfven å de flere, som derutinnan
i andra delar kunna förefinnas.
den 27 Augusti 1840.
STOCKHOLM, HOS L. J. HIERTA, 1840.
Allni. Besv. och Ekon.. Utsk. Betänkande, N.-o 100.
1
N:o 100.
Ank. lill Exp. TJtsk. den 26 Sept, kl. 6 e. m.
Betänkande s i anledning af motioner om förändring af sättet
att aflöna Tjenstemän och Betjening vid Tull-Verket samt
upphörande af de i detta afseende stadgade sportler och expeditions-afgifter.
Genom motion inom Yälloll. Borgave-Ståudet, har Herr Lagerqvist föreslagit:
l:o
att Tullkammare-tjenstemännens löner bestämmas till viss summa,
utgörande för hvardera minst dubbla beloppet af hvad de nu uppbära;
2:o att desse tjenstemän tillfallande sportler dels försvinna, dels ingå till
Tull-Verkets cassa, för att dermed bestrida den föreslagna löne-tillökningen;
3:o att den inkomst, som nu tillfaller Tullkammare-föreståndare, genom
andel i tullen för högre värden eller qvantitet af varor, än den af varu-egaren
angifna, försvinner och hela tullen för varans rätta qvantitet och Tärde
ingår och redovisas bland Tull-inkomsterne;
4:o att, i likhet med bruket i England, den tjensteman, som i eller för
sin tjenst, antingen fordrar eller emottager olaga sportler, gåfva af de trafikerande
eller på annat sätt förgår sig emot Tull-lagarne, skall genast skiljas
från tjensten och den trafikerande, som gör försök till sådan bestickning, skall
vara förfallen till höja böter.
Herr Brunnius, som inom Vällofl. Borgare-Ståndet instämt i det sålunda
framställda förslaget om sportel-inkomstens afskaffande, har derjemte sökt
visa, huru expeditions-afgiften skall för Calmar stads handlande vara ännu
mera tryckande, än för trafiken i allmänhet, då skeppsfarten derifrån merendels
bedrifves med mindre fartyg, som endast göra korta resor, hvarigenom,
då denna afgift måste erläggas vid hvarje in- och utlopp, frakt-förtjensten ofta
skall lemna mindre behållen inkomst, än hvad i expeditions-afgift måste
erläggas.
Inom Hedervärda Bonde-Ståndet har Riksdags-Fullmägtigen Mats Persson
från Stockholms Län, i anledning af Utskottets Betänkande N:o 52, angående
indragning af Tullkammaren vid Furusund, väckt motion, enligt 56 §.
Riksdags-Ordningen, och deri föreslagit:
l:o att tjenstemännen vid Tull-Verket böra icke uppbära sina inkomster
Bih. till R. St. Prot. 184.0. 8 Sami. 25 Haft. 1
2
Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande, N.-o 100.
directe af sjöfarande, utan af Stats cassan undfå lön, tillräcklig alt underhålla
dem med deras familjer. Innan en sådan förändring vidtages, skulle inan
sällan kunna påräkna desse tjenstemäns oegennytta och aldrig deras medverkan
för nyttiga reformer af Tullväsendet;
2:o att således den så kallade expedilions-afgiften, sorn directe till Tulltjenstemännen
erlägges, äfvensom vind-drifvare-afgiften, skulle försvinna och, i
dess ställe, ett fartyg för hvarje resa erlägga en afgift vid den Tullkammare,
der hufvud-clareringen sker, hvilken afgift, under någon passande benämning,
t. ex. extra tullmedel, borde redovisas lika, som andra Statens inkomster
samt användas till löner för sådane Tull-tjenstemän, som hafva med clareringen
och visitationen att skaffa;
3:0 att, sedan Tull-tjensteinännen erhållit tillräckliga löne-inkomster, borde
alla egennyttiga försök å deras sida med serdeles stränghet bestraffas;
4:o alt en Comité' af Skepps-Redare, Skeppare och Tull-tjenstemän borde
nedsättas för att, efter infordrade motiverade uppgifter, bedöma, hvilka
controller, som vid hvarje Tull-station vore till sjöfartens bevakande nödige
eller öfverflödiga;
5:o hvad serskildt beträffar Tull-stationen vid Furusund, att, derest någon
annan reform för närvarande icke kan åstadkommas, de från norra orterne
kommande inrikes seglande fartygen, hvilka begifva sig till hufvudstaden,
måtte få vid inresan erlägga expeditions-afgift både för ingående och utgående,
och sålunda befrias från olägenheten att vid utgåendet från Stockholm,
lägga till vid denna station endast för expeditions-afgiftens erläggande, helst
de då i alla fall äro befriade från visitation.
Den sportel-inkomst, som nu tillfaller Tullverkets tjenstemän och betjening,
utgår, i enlighet med en af Kongl. Maj:t den 9 November 1830 i Nåder
fastställd taxa, till en början bestämd att gälla från och med år 1831
till 1835 års slut, men genom Kongl. Maj:ts Nådiga Bref till General-TullStyrelsen
den 14 November sistnämnde år, är förklaradt, att samma taxa
skulle tjena till efterrättelse under ytterligare fem år, eller till slutet af innevarande
år 1840, derförinnan Generai-Tull-Styrelsen skulle ega att till
Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemna frågan om taxans vidare giltighet.
Det sålunda för närvarande antagna aflöningssättet måste onekligen föranleda,
att, då inkomsten icke på förhand kan bestämdt beräknas, aflöningen
icke alltid kan afmätas efter behofvet, och för de fall, då den icke motsvarar
hvad, som oundgängligen erfordras för bergning, måste retelsen till missbruk
vara så mycket mera äfventyrlig, som missbruken underlättas af sättet
för uppbörden och beräkningen af inkomsterne. Å den andra sidan äro de
Allm. Besv, oeh Ekon. Utsk. Betänkande j N.-o 100.
5
afgifter, sora för delta ändamål utgå, en på trafiken ojemnt fördelad tunga,
som hårdast trycker farten med mindre farkoster, som göra korta, men ofta
förnyade, resor, och för hvilka afgifterna uppgå till belopp, sorn, i förhållande
till fraktförtjensten, äro serdeles kännbara, hvarjemte sjelfva uppbörds- och
beräkningssättet förorsakar omgångar och uppehåll, som verka ganska menligt
på trafiken. Dessa olägenheter lära väl icke undfalla uppmärksamhet,
då frågan om sportel-taxans bestånd nu ytterligare kommer att underkastas
Kongl. Majits Nådiga pröfning, enligt hvad ofvan är förmäldt, helst Utskottet
inhemtat, att Deputerade af Stockholms Grosshandels-Societet och Skepps-Redare,
Handels-Societeterne i Götheborg och Carlskrona, Örebro Rederi-Bolag,
åtskillige Handlande och Skepps-Redare i Wisby, samt deputerade af Handels-Societeten
i Calmar, genom serskilde till General-Tull-Styreisen afgifna
skriftliga anmärkningar emot förrberörde sportel-taxa påkallat', att sportel-inkomsten
för Tullverkets tjenstemän och betjening måtte upphöra; men arendt
ts vigt synes påkalla, att Rikels Ständer jemväl medverka till åstadkommande
af den nödiga rättelsen, med afseende tillika å Tull-umgäldernes under senare
åren betydligen ökade belopp, som torde medgifva en mera ändamålsenlig
löne-regiering. Utskottet får således tillstyrka
den underdåniga anhållan hos Kongl. Maj:t, att hittills påbjudne
sportel-afgifter af trafikerande till Tull-Verkets tjenstemän och betjening
måga upphöra och alt Tull-Verks-personalen i stället tilldelas
bestämda löner af Tull-medlen till belopp, som, för hvarje befattning,
kan anses motsvara behofvet, i sammanhang hvarmed, nödiga
stadganden torde meddelas för att förekomma trafikens betungande
med serskilda afgifter till denna personal; samt att, i händelse
Kongl. Majit icke täckes härtill i Nåder lemna bifall, den förändring
åtminstone må medgifvas, att sportel-afgifterne, så vidt sig
göra later, måga på en gång få erläggas, der hufvudsaklig clarering
sker samt onödiga uppehåll och omvägar sålunda undvikas.
Deremot torde det icke vara nödigt eller lämpligt, att Rikets Ständer anvisa
ordningen för inhemtande af de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras
för den föreslagna förändringens tillvägabringande, och Utskottet kan
således icke understödja Mats Perssons förslag, att en serskildt Comité' må i
detta afseende utses, utan hemställer,
att berörde förslag må förfalla.
Stockholm den 18 September 1840.
i
Allm. Eesv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o 101.
N:o 101.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Sept., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphörande af
den afgift, som erlägges för begagnande af vägarne å Kongl.
Djurgården.
Med fästadt afseende å den förmenta obilligheten deruti, att afgift skall
erläggas för inträde å Kongl. Djurgården och begagnandet af der anlagde vägar,
hvilken afgift äfven invånarne å Lidingön måste vidkännas, ehuru dessa
sjelfva deltaga i en del af vägarnes underhåll, har Herr Hjerta, L., uti ett
från Högloflige Ridderskapet och Adeln till Utskottets handläggning remitterad
t memorial, föreslagit, att en enkel framställning af sakens beskaffenhet
hos Kongl. Maj:t måtte göras; förmenande motionären, att sådant skall blifva
tillräckligt för vinnande af rättelse härutinnan, enär det förmodas icke vara
meningen, att Djurgårds-cassan skall, mer än någon annan, beredas inkomster
på ett lagstridigt sätt.
Deremot har Herr af Ström andragit bland annat, att upphörande al
ifrågavarande afgifter så mycket mindre är lämpligt, som desamma tillkommit
genom ett Konungens och Ständernes gemensamma beslut, sålunda, att,
sedan Kongl. Maj:t till 1766 års Ständer aflemnat Proposition om anslag af
statsmedeln till vägarnes och broarnes underhållande på Djurgården, så att
de promenerande då fingo begagna denna förmon utan afgift, läto Rikets dåvarande
Ständer, genom Secreta Utskottet, förklara, att några medel dertill
icke funnos, utan borde vägarne underhållas genom en afgift utaf dem, som
sig deraf begagnade; i följd hvaraf Kongl. Maj:t jemväl sedermera låtit utfärda
taxa för berörde afseende; att denna afgift allt sedan år 1768 opätaldt
utgått; att den numera är utarrenderad och inbringar 2,6(X) R:dr årligen,
hvilka medel dock icke förslå att underhålla en vägsträcka af 2| mils längd,
då fyllnings- och väg-grus icke finnas på sjelfva Djurgården; att Djurgårdscassan
är oförmögen att bekosta vägarnes underhållande, helst den har en
skuld af 21,000 R:dr, tillkommen synnerligast genom inköp af Biskops-udden
och Bergsjölund samt för väg-anläggningar derstädes; att erläggandet af ifrågavarande
afgift drabbar mest de promenerande, hvilka icke serdeles göra afseende
på en så obetydlig utgift; att Lidingöboerne hafva större fördelar af
Djurgården och rättigheten att begagna vägarne derstädes, än som motsvara
d^n ringa afgift, de derföre erlägga, hvilket hästskall synas deraf, att de, i
stället för alt begagna en ganska beqväm sjö-väg, heldre färdas öfver Djur
-
Allm. Besv. och Ekon. Utsk, Betänkande > N.O 102.
5
gärden; äfvensom att den afgift, de betala för vägarnes begagnande, är ganska
obetydlig, emot den afgift, de sjelfve uppbära för begagnandet af deras bro.
I anledning af berörde anmärkningar, har Herr Hjerta sedermera upplyst,
att hans mening icke vöre att få afskalfade de afgifter, som erläggas
vid Blå-porten, hvilka kunna anses såsom en billig ersättning för Ladugårdslands-broens
begagnande, utan endast sådane, som erläggas vid infarten å de
vägar, hvilka gå öfver Ladugårds-gärdet åt Lidingön samt från Roslags-tullsidan.
Då ifrågavarande afgifter tillkommit genom ett Konungens och Ständernes
gemensamma beslut, hvars upphäfvande i Utskottets tanka är så mvcket
mindre lämpligt, som underhållandet af vägarne och broarne å Kongl. Djurgården
deraf uteslutande beror, hvaremot, om invånarne å Lidingön skulle,
i anledning af uppgifna förhållandet, anse sig berättigade att utan afgift begagna
vägarne, det ankommer på dem att i behörig ordning göra en sådan
rätt gällande; alltså anser Utskottet,
att Herr Hjertås motion icke bör till någon Rikets Ilögloflige Ständers
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1840.
N:o 102.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Sept., kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af hittills
gällande bestämmelser om Sveriges och Norriges ömsesidiga
handels-förhållanden.
Uti ett från Välloflige Borgare-Ståndet, till Utskottets handläggning, remilteradt
memorial, har Herr M. Bagge anfört, att Kongl. Förordningen den
24 Maj 1815, angående Sveriges och Norriges handels-förhållanden, hvilken
efterföljts af en under lika dag år 1825 i samma ämne utfärdad, skall medfört
en högst menlig merkantil verkan på Rikets vestra städer, emedan de
båda Rikenas båda olika Tull-lagstiftning skall förorsakat, att Svenska städerne
omöjligen kunnat concurrera med de Norrska i pris på de utländska varor,
hvilka för Sverige blifvit ett nödvändigt behof, och hvilka alltså, likasom
bränvin, i stora (jvantiteter, till Sverige landvågen inkommit, utan att Sven
-
6
Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande, N;o 102.
ska statsverket deraf erhållit någon tull, hvilken i stället ensamt tillfallit det
Norrska; hvarföre motionären förmält sig så mycket heldre uppmanad att påyrka
nämnde Förordnings upphäfvande, sorn förtullning af utländska varor,
hvilka transporteras sjöledes från det ena till det andra Riket, icke skall vara
tänkbar., emedan en vara, som blifvit förtullad antingen i Norrige eller
Sverige, icke skall tåla att ytterligare få vidkännas half tull, utöfver den,
som blifvit erlagd uti det Rike, hvartill varan först varit införd.
Då denna motion hos Yälloflige Borgare-Ståndet förevarit, och blifvit
till Utskottet remitterad, hafva Herrar Hegardt, Grapengiesser och Lagerqvist
i mer eller mindre mon deri instämt, men Herrar Petre'3 kVcern och
Brinck yttrat sig emot bifall till motionen.
De för närvarande gällande bestämmelserna om Sveriges och Norriges
ömsesidiga handels-förhållanden innefattas uti Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Förordning den 24 Maj 1825, som, med upphäfvande af hvad förut i delta
ämne varit föreskrifvet, hufvudsakligen stadgar:
”Ätt alla natur-alster, och tillverkningar, ehvad de äro inhemska eller
utländska, kunna från Sverige landvägen utföras till Norrige, så vidt de äro
till införsel i Norrige tillåtne, med undantag af tack- asmunds- och ballastjern,
jernhällar öfver i tum tjocka, råkoppar och malm, samt att frun Norrige
kunna likaledes alla natur-alster och tillverkningar., ehvad de äro inhemska
eller utländska, landvägen utföras till Sverige, så vidt de till införsel i Sverige
äro tillåtne;
Att ingen utförsels-tull eger rum för vara, som från ena till andra Riket
land vägen utföres;
Ätt alla Norrska natur-alster och tillverkningar kunna till Sverige landvägen
införas från Norrige, med undantag af bränvin till större myckenhet,
än en ankare samt af saltpeter och spelkort, äfvensom till Norrige kunna Ian 1-  vägen införas alla Svenska natur-alster och tillverkningar, så vidt de til! utförsel
från Sverige äro tillåtna, med undantag af bränvin till större myckenhet,
än en ankare, samt af spelkort;
Att varor, i Sverige eller Norrige alstrade eller tillverkade, må, vid införseln
land vägen från ena till andra Riket, vara från tull-afgifter fria, med
undantag af hand, tråd, garn, strumpor och väfnader af bomull och ylle,
raffineradt socker, socker-sirup, tobak af alla slag och snus, för hvilka varor,
då de äro af sådana slag, som, enligt gällande författningar, äro i allmänhet
till införsel tillåtne, beräknas afgifter till hälften af den i hvartdera Rikets
sjötulls-taxa bestämda införsels-tull, men i annat fall till femton för hundrade
af värdet;
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande * N.-o 102..
7
Att utländska varor må jemväl från ena till andra Riket landvägen kanna
införas, emot en tull-afgift,. beräknad till hälften af den i hvartdera Rikets
sjötulls-taxa utsatta införsels-tull, så vidt samma varor, der de införas,
i allmänhet äro till införsel tillåtne och i det. Rike,, derifrån de komma, bevisligen
dragit inkommande tull; dock må* vid resan från det ena landet
till det andra, tullfritt kunna medföras af utländska tillåtna, äfvensom af
Svenska eller Norrska tull underkastade,, varor,, mindre partier, nemligen af
arrac ankare eller 20 buteljer,, band af alla slag, tillsammans 100 alnar,,
bomull 25 Skålp., garn af alla slag,, tillsammans 25 Skålp., risgryn 25 Skålp.,
caffe 25 Skålp., salt 3 tunnor, socker 50 Skålp., tobak 25 Skålp., tråd af alla
slag, tillsammans 10 Skålp., vin af alla slag, tillsammans ■£ ankare eller 20
buteljer, väfnader af alla slag, tillsammans 30 alnar,, samt af hvarje annan
varu-artikel till ett värde af 10 R:dr silfver-specie;
Att de i hvartdera Riket gällande Författningar, i afseende på införsel till
städerna och försäljning af handtverkeri-varor, skola,, utan åtskillnad, om varorne
äro Svenska eller Norrska,, iagttagas;;
Att, i afseende på tillåtelsen att från det ena till det andra af de förenade
Rikena sjöledes utföra inhemska eller utländska alster och tillverkningar,,
äfvensom beräkningen af utförsels-afgifterne för de varor, som från ena till
andra Riket utskeppas, gäller till efterrättelse, hvad i hvartdera Riket om varans
utförsel och förtullning, dermed i allmänhet är eller framdeles varder
stadgadt;.
Alt, beträffande rättigheter till varors införsel sjöledes från ena till andra
Riket, samt beräknandet af införsel-afgifterne, må jemväl iagttagas de, rörande
varors införsel och förtullning dervid, i hvartdera Riket i allmänhet
gällande föreskrifter; dock att åtskillige,. å en bifogad förteckning upptagne,
varor,, då de äro af Svensk eller Norrsk afvel eller tillverkning samt directe
från ena till andra Riket, i ettdera Rikets fartyg införas, utan att fartyget,
under resan, i främmande hanni lossat eller lastat, så vidt varorne i allmänhet
äro till införsel tillåtna, njuta lindring tili hälften af den för dylika
varor, enligt gällande sjötulls-taxa, bestämda införsel-tull,, men,, så vidt de i
allmänhet äro till införsel i ena eller andra Riket förbjudna, emot en afgift,,
beräknad till 15 för hundrade af värdet,, kunna införas.”
För öfrigt, innehåller Författningen föreskrifter om controllör emot. missbruk
och öfverträdelser af hvad derigenom är stadgadt.
Sorn den i motionen omförmälde Kongl. Förordningen den 24 Maj 1815-  redan är genom den nu åberopade Författningen upphäfven, lärer motionären
3
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N.o 102.
icke egentligen åsyftat, hvad derigenom varit stadgadt, eller åtminstone derom
icke erfordras något utlåtande.
Hvad åter beträffar de här ofvan anförda stadganden, som uti förevarande
ämne nu äro gällande, visar sig deraf, att Svenska Stats-verket ingalunda,
på sätt motionären anfört, är i saknad af all tull för utländska varor,
sorn landvägen införas från Norrige, då det är uttryckligt föreskrifvet, att vid
sådan införsel skall erläggas tull till minst hälften af hvad i sjötulls-taxan får
införsel 1 allmänhet är stadgadt, med undantag endast för sådana obetydliga
partier hvarå tull-inkomsten icke skulle motsvara besväret och kostnaden för
controllen och uppbörden och framför allt ieke uppväga olägenheterna af det
hinder för trafiken, som dermed skulle vara förenadt. Motionärens klagan
att’, 1 anseende till den medgifna införsel-friheten och de olika tull-bestämmelserna
1 Sverige och Norrige, de Svenska städerna icke skulle med de Norrska
kunna täfla i piis å utländska varor, motsäges redan af motionärens eget
yttrande, att förtullmng af utländska varor, hvilka föras sjöledes från det
ena till det andra Riket, icke vore tänkbar, emedan en vara, sorn blifvit förtullad
antingen i Norrige eller Sverige, icke skall tåla att ytterligare vidkännas
hall tull. Detta yttrande är dock icke tillämpligt på hvad, som är stadgadt
om sjö-trafiken, emedan tull-beloppets nedsättning till hälften endast
gäller för landt-transporten, då det är fråga om utländska varor; men om
meci en sadan nedsättning, vaioine icke tala den ytterligare förtullningen då.
de föras sjöledes, måtte detta förhållande i ökadt mått inträffa vid den med
högst få undantag, vida kostsammare landt-transporten, så att den med-dfna
införsel-friheten skulle vara att anse såsom i det närmaste tillintetgjord genom
de dervid fästade vilkoren, hvarmed icke lärer kunna förenas den föreställ
ningen att berörde frihet skulle verka svårighet för de Svenska städerna att
med de Norrska täfla 1 pris å utländska varor.
Om också Utskottet icke bör antaga, att handels-friheten genom omför111
alde vilkor verkligen är till den grad inskränkt, som motionären sjelf sålunda
antydt, är det åtminstone uppenbart, att af motionärens framställning
icke kunna bernias några giltiga skäl för den ytterligare inskränkning sorn
blifvit yrkad; och som de, genom Kongl. Förordningen den 24 Majö’l825
gifna bestämmelserna hafva till syftemål att, genom undanrödjande af de
lunder, som kunde möta för sammanbindande af de förenade Rikenas ekono
miska intressen, 1 möjligaste måtto befrämja utvecklingen af en för båda fol
ken gemensam national-industri, i enlighet hvarmed dessa bestämmelser äro
sorgfälligt af vägde och lämpade, på sätt som närmare inhemtas af ett vid
TTV.
Allm. Besv. och Ekon. Etsk. Betänkande , N.-o io3. g
Författningen fogadt Betänkande af Committerade, som utarbetat förslag till
denna Författning; så får Utskottet tillstyrka,
att Herr Bagges ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende.
Stockholm den 18 September 1840.
No 103.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 6 Sept. kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, dels om utsträckning
af föreskrijterne i Kongl. Kungörelsen den stj Aug.
182.3, om Domares skyldighet att lemna Pastorerne förteckning
öfver sakfällde personer, dels om uppgifter å personer,
som, efter häf dande, inför Domstol lofva hvarannan äktenskap.
Herr Contracts-Prosten Sandberg har, uti ett från Högvördige Preste-Ståndet
till Utskottet remitteradt memorial, anfört, att man med skäl ansett det
i flerfaldige hänseenden vara maktpåliggande för en Kyrkoherde att hafva
en tillförlitlig och noggrann kännedom örn sina åhörare, hvartill också skall
höra, att han vet, hvilka utaf dem ända derhän afvikit från en christlig
vandel, att de, genom öfverträdelser, gjort sig förfallne under de borgerlige
strafilagarnes tillämpning. Kongl. Kungörelsen den 27 Augusti 1823 skall
ock vara utfärdad i denna syftning, då den ålägger vederbörande Häradshöfdingar
att, efter slutade Ting, meddela brottmåls-förleckningar, af hvilka utdrag
genom Kronofogden i orten skola Pastorerne tillställas; men denna åtgärd
uppfyller icke i allo det ofvan antydda ändamålet, enär dessa förteckningar
upptaga endast sådane personer, som blifvit ställde under framtiden
eller gjort sig skyldige till gröfre brott, som angå lif eller ära, tjufnader och
sådane förbrytelser, som äro urbota. — Derjemte begås många förbrytelser,
hvilka, ehuru fulltygade och bestraffade, icke komma till Pastors kännedom,
ehuru de brottslige äro hans egna åhörare. Hit kunna exempelvis räknas
snatteri, vålclsgerningar, slagsmål, öfverdåd på allmänna vägar, fylleri, m. m.,
synnerligast om brottet blifvit begånget i främmande församling, under reBih.
till R. St. Brot. 184.0. 8 Sami. 2S Haft. 2
10
Allm. Besv. och Ekon. Utsk. Betänkande, N:o io3.
sor, vid marknader, m. in., då upplysning derom ej en gång vinnes genom
de sent omsider inkommande Saköres-längderne; i anledning hvaraf Herr
Prosten Sandberg föreslagit, att bemälde Kongl. Kungörelse mätte erhålla det
vidsträcktare stadgande, att nemligen ldäradshöfdingarne i sina förteckningar
upptaga icke endast gröfre brott, utan äfven derjemte alla ofvan antydda
eller med dem likartade förbrytelser. — 1 sammanhang härmed är föreslaget
af Herr Contracts-Prosten Hallström, det Domare måtte tillförbindas att
meddela Pastor i församlingen uppgift på de personer, hvilka, densamma
tillhörande, varit inför Domstolen för häfdande instämde och der gifvit hvarannan
löfte om ägtenskaps fullbordande.
Utskottet kan icke dela åsigten, att åt ringare förseelser bör egnas en
sådan fortfarande uppmärksamhet, som skulle föranledas af de föreslagne uppgifterne
å dem, som derföre blifvit botfällde. Sådane förseelser äro oftast
följder af öfverilning och sällan verkningar af någon djupare rotad vanart,
som fordrar annan tillrättavisning, än den af Domstolen stadgade ansvarsbestämmelsen.
— Då de af lagen icke äro belagde med vanfrejd, synes den
felande hafva ett skäligt anspråk, att de skola anses såsom förgätne, sedan
ansvars-beslämmelsen är fullgjord, och sjelfva hoppet derom skall otvifvelagtigt
ofta vara ett kraftigt medel alt framkalla och underhålla föresatsen om
en varsammare vandel; hvaremot den fortsatta uppsigtm, hvilken alltid måste
anses vara förenad med misstroende och någon grad af missaktning, hos
mången torde verka nedslagenhet eller ett trotts, hvaraf verklig vanart alstras
och utbildas.
Utskottet anser sig således böra
afstyrka bifall till förslaget om utsträckning af föreskriften i Kongl.
Kungörelsen den 27 Augusti 1823, angående förteckningar, som Domare
böra aflemna till Pastorerne öfver sakfällda personer.
Hvad deremot beträffar förslaget, att Pastorerne måga erhålla uppgift å
personer, som,inför Domstol tilltalade för häfdande, der lofvat hvarannan
ägtenskap, så, emedan det är af största vigt, att Pastorerne ega ofelbar kännedom
om hvarje inför lagen gällande ägtenskaps-aftal, för de mångfalldiga maktpåliggande
iagttagelser, som Pastor i detta afseende tillhörer, får Utskottet
hemställa,
alt Rikets Höglofl. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om den föreskrift, att, då personer inför Domstol erkänna, att lägersmål
skett under ägtenskaps-löfte, eller efter lägersmål lofva hvarannan
ägtenskap, eller ock omtvistadt ägtenskapslöfte af Domstolen
Allm. Besv. och Ekon. IJtsk. Betänkande, N.o 104.
förklaras för fast, skall Pastor i församlingen, som personerne tillhöra,
genast af Domaren derom underrättas.
Stockholm den 18 September 1840.
Reservationer äro anmälde af Herrar Friherrarne Hamilton och Kraemer
samt Biskopen Butsch, hvilka ansett Utskottet höra tillstyrka bifall till motionärens
förslag.
N:o 104.
Ank. till Exp. Utsk. den 2 6 Septkl, 6 e. /«.
Betänkande , angående föreslagen ordning för tillsättande af Krono
Länsmans-tjenster och vilkor för befordran till sådana
tjenster.
Till utveckling af förut väckt motion och hvad som varit andraget, i afseende
på Stats-Utskottets Betänkande, angående löne-anslag för Länsmän, samt
till förekommande deraf, att detta anslag varder förspildt för Staten, hvilket
skulle ske, ifall tjenste-accorden komma att fortfara, då en ökad lön, eller
behållning af tjensten endast skulle tjena att öka köpeskillingen eller accordet
för samma tjenst, utan att förbättra tjenstemannens vilkor, enär löne-tillökningen
skulle åtgå till ränta å den ökade accords- eller köpe-summan; har
Herr Ribbing, Arwid, inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln, föreslagit följande
ordning för Länsmäns befordrande, såsom vilkor, hvarförutan löne-anslaget
icke borde få ega rum:
l:o då Länsmans-tjenst varder ledig, bör sådant i allmänna tidningagne
kungöras, med föreskrift om hvad den har att iagltaga, som tjensten söka
vill;
2:o ansökningar ingifvas till det Härads-Ting i orten, som infaller näst sex
veckor efter ansöknings-tidens förlopp, då Härads-Rätten är skyldig att, vid
Tingets slut, hafva förslaget upprättadt på trenne af de sökande, i fall sfi
många sig anmält;
3:o öfver detta förslag må besvär anföras i den ordning, som för besvärsmål
i allmänhet är stadgadt;
12
Allm. Besv. och Ekon. Vtsk. Betänkande > N.-o 10/f,.
4:o sedan förslaget vunnit laga kraft, eger Konungens Befallningshafvande
att, inom förslaget, Länsman utnämna.
För Öfrigt borde ansökningen innehålla försäkran att, vid skeende afgång
från tjensten, icke, under hvad namn och beskaffenhet det vara må, emottaga
större eller mindre accords-summa, samt, vid förslagets upprättande, iagttagas
enahanda föreskrifter för tjensteårs-beräkning, som Författningarne
stadga rörande förslags upprättande till andra civila beställningar, och borde,
efter en tid af fem år från det en sådan Författning utfärdas, ingen vara behörig
sökande, utan att han minst tagit cameral-examen.
Detta förslag har af Höglofl. Pudderskapet och Adeln blifvit remilteradt
till Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, efter föregången öfverläggning
inom Ståndet, dervid Herr Ribbing} i anledning af framställde anmärkningar,
förklarat sig vilja afstå från yrkandet om förslags upprättande af HäradsRätt,
så vida något lämpligare sätt för ändamålets vinnande, kunde uppgifvas.
För att hindra accord vid tjenster inom landt-staten är det redan genom
Kongl. Brefvet den 22 December 1831 föreskrifvet:
l:o Den, som ingår i afhandling att, emot afgift i penningar eller annat,
i egenskap af accord, få afstå eller erhålla tjenst, straffes efter allmän lag,
såsom för uppsåtligt tjenstefel till egen vinning stadgadt är, och gånge den
betingade afgiften, på sätt om mutor i allmänhet är förordnad t, till de fattiga.
2:o Om embetsman, som på ett eller annat sätt har befattning medförslags
upprättande till dessa tjenster eller med deras tillsättning, biträder att
understödja, tillåta eller icke, i allt hvad på honom kan ankomma, motverka
och hindra tjensteköp dervid, skall han, såsom för embetsfel, straffas.
3:o Den, som till Länsman förordnas, skall, innan sådant sker, afgifva
en skriftlig förbindelse att hvarken för tjensten utgifva eller någonsin efter
sig fordra någon afgift i egenskap af så kalladt accord, af hvad beskaffenhet
eller under hvad namn det vara må; hvilken förbindelse af Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande insändes till Kongl. Maj:ts Kammar-Expedition alt der
förvaras.
Utskottet kan icke inse, att den af Herr Ribbing föreslagna ordningen
vid tillsättande af Länsmans-tjenster, skulle leda till mera säkerhet för efterlefnaclen
af förbudet emot tjenste-accord, än de på förrberörde sätt föreskrifne
iagllagelserne. I begge fallen beror en sådan säkerhet af den grannlaga
-
Allm. Besv. och Ekon. Ulsk. Betänkande} N.o 104. 10
Jaga utöfningen af embetskallet, och denna grannlagenhet hör förutsättas hos
den ena myndigheten lika mycket, som hos den andra. Det vore deremot
uppenbart oformligt att, på sätt, som blifvit föreslaget, inblanda Domaremagten
i ett för dess bestämmelse alldeles främmande förvaltuings-bestyr,
och lika, om icke ännu mera, betänklig vore den deraf följande inskränkningen
af Konungens Belällningsbafvandes frihet i valet af honom underordnade
organer, då med en sådan inskränkning icke rättvisligen kan förenas den
ansvarighet för Läns-Slyrelsen i sin helhet, som för närvarande är Konungens
Befallningshafvande ålagd och hörer till fullständigheten af den administrativa
organisationen. — Då således, efter Utskottets åsigt, förslaget om ordningen för
tillsättande af Länsmän icke motsvarar det antydda ändamålet, och derjemte
skulle leda till en äfventyrlig rubbning af embets-förvaltningens behöriga gång,
måste Utskottet tillstyrka,
att förslaget i denna del lemnäs ulan afseende,
livad åter beträffar den, såsom vilkor för befordran till Länsman, föreslagna
föreskriften, att den sökande skulle hafva undergått minst cameral-examen,
torde äfven i detta vilkor föga igenfinnas någon controll å iagttagandet
al förrberörde förbud, då man deraf icke lärer kunna förutse annan verkan i
detta afseende, än tilläfventyrs en minskning i antalet af sökande, hvilken
hvarken utestänger eller serdeles försvårar möjligheten af tjenste-accorden,
hvarföre också det för förslaget uppgifna ändamålet simes icke påkalla något
stadgande i detta ämne; men ulan beräkning af ett sådant ändamål, är
det ovedersägligen angeläget, att hos de ifrågavarande tjenstemännen aldrig
må saknas en bildning, motsvarande vigten af deras befattning, och ehuru
det icke bör betviflas, att ju de myndigheter, af hvilka de tillsättas, tillse,
att hvarje sökande eger de för tjensten erforderliga egenskaper, är det, för
anseendet inom denna tjenstemanna-class, vigtigt, att dessa egenskaper ådagaläggas
genom ett mera formelt och allmänt giltigt prof, i synnerhet sedan
Academisk examen numera är föreskrifven, såsom vilkor för befordran till
Ki onofogde- eller Häradsskrifvare-tjenster, och de oexaminerade Länsmännen
således icke i hoppet om sådan befordran hafva någon äggelse att vinnlägga
sig om insigter och skicklighet. Utskottet kan likväl icke tillstyrka, att det
ifrågasatta profvet ovilkorligen bör afläggas vid Academi, då dermed vore förenad
en kostnad, som mången icke kunde åstadkomma, och det dessutom torde
vara tvifvel underkastadt, om de prof, som i nu föreskrifven ordning vid
Academierna afläggas, utgöra någon tillförlitlig controll å tjenstemanna-skicklighoten.
Utskottet anser, hvad Länsmännen beträffar, den erforderliga pröfBih.
till R. St. Prot. 1840. 8 Sami. 2 5 Haft. 5
i4
Allmän. Bes v, och Ekon. Vtsk, Betänkande j IV.-o 104.
ningen kunna, utan alla kostnader, fullt ändamålsenligt åstadkommas i den
sökandes hemort, af den myndighet, hvilken det tillhörer att tillsätta sådana
befattningar och hvilken således måste anses mest behörig att bedöma den
sökandes insigler; derföre Utskottet hemställer,
att Rikets Högloll. Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
om den föreskrift, att, innan någon må befordras till Länsman, skall
han, om han icke vid Academi aflagt examen för inträde i Rättegångaeller
de civila Förvaltnings-verken, inför Lindshöfdinge, i närvaro
af Lands-Kamererare och Lands-Secreterare, aflägga prof af skicklighet
i de lill tjensten hörande ämnen, efter de närmare bestämmelser,
Kongl. Maj:t kan finna lämpligt alt meddela, samt deröfver erhålla
vittnesbörd af omförmälde embets- och tjenstemän, hvilka följaktligen
alla ega att i pröfningeri deltaga.
Slockholm den 18 September 184Ö.
Reservation
af Herr Friherre Leijonhufvud , sorn ansett det föreslagna kunskapsprofvet
vara öfverflödigt och ändamälälöst, och derföre ansett motionärens
förslag böra i allo ogillas.
Häri hafva förenat sig Herr Friherre Kroenter, Herr Pousette ;eb Oloj
Persson från Gefleborgs Län.
STOCKHOLM, *ck$ti-irska 11 ok t r yck ett i et I84f).
Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande, N.o roS
-
1
N: o 105.
Ank. till Exp, Utsk. den 26 September, kl. 6 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion , att lösningsrätten till
Fjerdeparter i Fahlu grufva icke vidare må vara de brukande
Bergsmännen förbehållen7
Uu elt till Vällofl. Borgareståndet ingifvet och derifrån lill Utskottets
liand läggning remitterad t. memorial, har Herr C. H Engström föreslagit,
att den, genom Kongl. Bergs-Collegii Kungörelse den 7 Februari 1 785, åt
brukande Bergsmännen förvarade lösningsrätt vid Försäljning af en eller
flera af de 1200 Fjerdeparter, hvari Fahlu grufva är indelad, mätte helt
och hållet upphäfvas, såsom varande till ingen båtnad för Beigsmännen,
enär de, ifrån att vid grufvans högsta välslånds-period hafva utgjort ett
antal af flere hundrade, nu inskränkts endast till 14 > rimligen icke kunde
samma lösningsrätt begagna till det åsyftade ändamålet, att nemligen uteslutande
inom deras Stånd bibehålla alia Fjerdeparter, samt berörde rättighet
dessutom har till följd, att en köpare till en eller flere Fjerdeparter
försättes i ovisshet om en påräknad orubbad besittning deraf.
Den åberopade Kungörelsen innefattar, jemte annat hvarom här icke
är fråga, det stadgande, att vid lagfart med^ grufve-delar, hyttor och bergsfrälse-hemman,
som blifvit sålde till andre, än brukande Bergsmän, den af
dem, som sig först anmäler, och, innan laga stånd Skommer, nedsätter köpeskillingen,
må ega rättighet till lösen.
Vid det förändrade förhållande, sorn inträffat sedan Kongl. BergsCollegii
ifrågavarande Kungörelse utfärdades, att nemligen de brukande
Bergsmännens antal så betydligen förminskats , att de nu mera icke kunna
begagna sig af den lösningsrätt, som blifvit dem förbehållen vid försäljning
af en eller flere grufve-delar inom Stora Kopparbergs Bergslag, och då följaktligen
berörde Kungörelse icke vidare motsvarar det ändamål , som dermed
åsyftats, anser Utskottet sig böra, i öfverensstämmelse med motionärens
önskan, tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer,
alt hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t,
efter grufvu-delegarnes och öfrige vederbörandes hörande, täckes i
Bill. till R. St. Brot- 184-0- 8 Sami. 26:le Haft. 1
Alim. Besi>.~ och Ekon.-Utskottets Utlåtandej M;o 10&,
Nåder tillse, om icke ofta omförmälde, af Kongl. Bergscollegium:
den y Februari i^85 utfärdade Kungörelse må i den del, hvarom
fråga blifvit vackt, kunna till alf kraft och verkan upphäfvas.
Stockholm den 18- September 1840.
Reservationer äro anmälde af Herrar Tersmeden och af Schmidtj. Biskop
Agardh?, Prosten Lundblad } Cornmi 11 ister Dahlgren, Professoren Grafström
och Herr /'Fallander vilken skriftligen yttrat sig sålunda:
”Jag reserverar mig emot Utskottets Beslut, på den grund , att jag ej
tror ämnet vara af den beskaffenhet, att Rikets Ständer dermed borde sig
befalla, utan föi modar att motionärens önskan lättast blifvit uppfylld, om
Fahlu Bergslags fjerdeparts-egare vändt sig directe till Kongl'. Majit med sin
anhållan, som då ganska säkert vunnit det afseende den för tjenar0.111 den
stöder sig på rättvisa grunder.”
N:o 106;.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 September, kl. S e. m.
*
Utlåtandej i anledning af väckte motioner _, omrättighet för Hernösands
Stift att komma i åtnjutande af de 124 tunnor span*
maij sorn derifrån årligen utgå till Upsala Domkyrka.
Uti detta ämne äro från samtlige Riks-Stånden till Utskottets hand^
läggning remitterade serskilda motioner, nemligen:
af Från Högloft. Ridderskapet och Adeln af Herr Dahlfelt som dels
erindrat,. att samma fråga vid sista Riksdagen utgjort föremål för Rikets
Ständers uppmärksamhet, och att Rikets Ständer i underdånig,skrifvelse till
Kongl. Maj:t tillstyrkt befrielse för Hernösands Stift att ofvanberörde spannmål
till Erke-stiftet vidare utgifva, men att Kongl. Maj:t, vid föredragningen
af denna underdåniga hemställan, icke funnit skäl att dertill då lemna
JDess Nådiga bifall, dels ock anfort,, att ökade apledningar till förnyande af
