# ID: svediakorp-gov2090
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 115,117
# sentences: 2,279
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Lag-Utskottets Betänkandej N.-o q5.
17
Justi tiae-Canzleren, Justitice-Ombudsmannen, Hof-Rätterne samt vederbörande
Fiscaler, äfvensom af den förnärmade parten, hemställde motionären,
att ifrågavarande §. med uteslutande af merberörde stadgande, måtte erhålla
följande, med i j §. i r Gap. Utsöknings-Balken af Lag-Comitéens förslag
till allmän Civil-lag Öfverensstämmande lydelse: ”Ej må domstol med utmätning
eller annan verkställighet af dom sig befatta. Ej må eller Konungens
Befallningshafvande befatta sig med det,, sorn domare-embetet tillhörer.
”
Utskottet får vördsamt anföra, att ifrågavarande lagstadgande icke tillerkänner
Konungens Befallningshafvande rätt till egentlig granskning af
Under-Rätternes åtgärder, eller i någon mon ställer dessa domstolar i umderordnadt
eller beroende förhållande till Konungens Befallningshafvande.
Den åberopade §. börjar nemligen med uttryckligt förbud för sistnämnde
embets-myndighet att befatta sig med det, som domare-embetet
tillhörer, samt utmärker i det följande lika tydligt, att den tillsyn öfver
lagski[>ningens gång vid Under-Rätterne, som Konungens Befallningshafvande
tillika ålägges, ej må föranleda till omedelbar inblandning i domarens
embets-göromål, utan endast lill en anmälan hos vederbörande Hof-Rätt, i
händelse vid någon Under-Rätt lagskipningen skulle vanvårdas eller försummas.
Denna skyldighet skulle, efter Utskottets tanka, tillhöra Konungens
Befallningshafvande, äfven om i lagen bestämd föreskrift derom icke
funnes; men ehuru det klandrade stadgandet, i följd häraf kunde synas öfverflödigt,
anser likväl Utskottet hvarken från sjelfva saken eller från för
liand varande förhållanden några skäl kunna härledas att utur lagen borttaga
ifrågavarande föreskrift; Utskottet lillstj^rker alltså vördsamt,
att motionen icke mätte bifallas.
Stockholm den 28 Juli 1840.
Bih. till R. St. Vrot. 1840. 7 Sami. 1 A/d. sS.le Haft:
3
tryckt hos j. a. walldék,
18 40.
■Lag-Utskottets Betänkande, Nio $5.
1
Nso 96.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 Augusti, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om stadgande af skyldighet
för bondeman, att gifva köpare ersättning för af denne
erlagde undantags-för möner.
Hiksdags-fullmägtigen Petter Persson från Calmar Län, har, uti ett till
Hedervärda Bonde-Ståndet ingifvet och derefter till Lag-Utskottet remitteradt
Memorial, anfört, att lagen, i 5 Cap. Jorda-Balken, uttryckt den åsigt,
att ej någon kunde genom hörd tillvinna sig jord å landet eller hus
i staden, utan att uppfylla alla de villkor, hvarmed egendomen från hördemannens
skyldeman öfvergått till köparen, hvilket ville med andra ordsäga,
att bördemannen måste underkasta sig uppfyllandet af alla de förbindelser,
köparen sig åtagit, samt denne, i och för handeln, vara från all
skada och förlust fredad. Utgående från denna grundsats och åberopande
lagens stadgande, att hördeman, för att få sin talan pröfvad, borde i Rätten
insätta fulla köpeskillingen, yttrar motionären vidare, att bland de villkor,
som säljare, serdeles bland allmogen, vanligen fästade vid upplåtelse
af hemman på landet, vore förbehåll om så kalladt undantag, bestående
deruti, att säljaren för lifstiden eller vissa år betingade sig besittning af
någon till hemmanet hörande jordlott, eller spanmål och andra varor, sorn
skulle från hemmanet utgå; och då dylika afhandlingar, ehuru i flere afseenden
skadliga, ej kunde af lagen förbjudas, borde lagstiftaren åtminstone
föreskrifva, dels om och i hvad nion köpare vore berättigad att af bördeman
njuta ersättning för de undantags-förmoner, sora den förre vore nödsakad
utgöra under den tid, hail hemmanet innehade, dels ock huruvida
beloppet af denna ersättning borde af bördemannen nedsättas, eller om borgen
derför skulle ställas; varande af motionären uppgifvet, att saknad af
föreskrifter härom skall vållat vidlyftiga och kostsamma rättegångar, deribland
motionären exempelvis uppgifvit en, som handlat derom, att, sedan
en person år 1812 köpt ett hemman emot en ringa köpeskilling i penningar,
samt utfäst lifstids-undantag i spanmål och foder, m. m., åt tre personer,
men först 1837 sökt lagfart å köpet, derförinnan två af undantagsBih.
till R. St. Prot. 184.0. 7 Sami. 1 sifd. o.6:te Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o g~.
egarne aflidil; så hade en bördeman uppträdt, som endast erbjudit dea
contanta köpeskillingen jemte ansvarighet för undantaget åt den ännu lefvande,
men ålderstigne undantags-innehafvaren intill dess död.
Utskottet har öfvervägat hvad motionen innehåller; men då Kongl..
Förordningen den i3 Juni t8öo, angående lagfart och hörd af jord å landet,
föreskrifver, att köpare af fast egendom är pligtig alt, för uppbuds erhållande,
anmäla handeln hos domstolen, i stad inom tre månader, och å
landet sist vid del Ting, sorn infaller efter sexmånader, sedan köpet slutadt
blef, samt att omkring ett år derefter lagfarten bör vara slutad och bördemannens
talan anhängig gjord; då sådane tvistiga förhållanden, som af
motionären blifvit omförmälda, och härleda sig derifrån, att köparen en
längre tid, än lagen medgifver, dröjt att med köpet lagfara, kunna undvikas,
derest köparen ställer sig omförmälde Kongl. Förordning tili efterrättelse;
då, i sistnämnde fall, de utgifter, köparen under lagfarts-tiden fått
uti ifrågavarande afseende vidkännas, måste hänföras till sådane nödige kostnader,
hvarför han, enligt 5 Cäp. ii §. Jorda-Balken, är till ersättning af
bördemannen berättigad; och då det rimligen ej kan åläggas bördeman
att, såsom villkor för anställandet af bördestalan, göra nedsättning af eller
ställa borgen för ett ersättnings-belöpp, sorn först under rättegången, varder
bestämd; så hemställer Utskottet,.
att motionen ej må till' någon åtgärd föranleda..
Stockholm den 4 Augusti i84.o
-
Na> 9T.
Anis., till Exp; Utsk. den 5! Augusti, kl, 3 e. m.
Betänkandev i anledning; af väckt motion om inskränkning i allmän
åklagares rätt att anställa åtal å brott emot if Cap; J
,5“. Missgerning,s-Balken.
Uti underdånig skrifvelse den 5 Januari i835j anfördte Rikets Ständer::
att de så kallade injurie-målen ej sällan vore förenade med omständigheter
Lag-V t skot tets Betänkandej 1V-o 'Q~J.
3
af den Ömtåliga beskaffenhet, att den förfördelade sårades mera genom den
offentliga behandlingen af desamma, än af den skymf, han lidit; att detta
i synnerhet inträffade vid ransakning, angående misshälligheter emellan
barn och föräldrar, hvilka senare derföre ock syntes böra hafva någon rättighet
att sjelfve bestämma, om åtal skulle ega rum eller ej; att det i Öfrigt
borde verka fördelagligt på begreppet, om den vördnad och den kärlek,
barn voro skyldige sina föräldrar, om lagen fästade allt möjligt afseende på
deras förlåtelse för hvad emot dem blifvit brutet; samt att den felande
häruti borde finna en ökad anledning att söka göra sig förtjent af tillgift
derigenom, att lian i möjligaste måtto upprättade och godtgjorde sitt fel;
hvadan Rikets Ständer, sorn trodde, att rättighet till åtal af de i i4 Gap.
3 §. Missgernings-Batken omförmälde förbrytelser, att barn fäller smädeord
emot fader eller moder, eller emot stjufföräldrar eller svärföräldrar,
borde få ankomma på målseganden, derest de ej skett å tid och ort, sorn
fridlyst vöre, i underdånighet begärde, att nämnde §. måtte erhålla ett
dermed öfverensstämmande tillägg; men detta förslag blef icke af Kongl.
Maj:t i Nåder antaget.
Vid innevarande Riksdag bar, uti en till Högloft Ridderskapet och Adeln
ingifven samt till Lag-Utskottet remitterad motion, berörde fråga åter
blifvit väckt af Herr Hjertctj Lars_, sorn andragit, att den af Rikets Ständer
yttrade tanka instämde med lagstiftarnes åsigt i flere andra länder, härledd
från den erfarenhetssats, att det moraliska tillstånd hos barn, söm
kunde föranleda brott emot föräldrar af nyssnämnde art, vanligen från början
härledde sig af föräldrarnes egen vårdslöshet vid barnens uppfostran;
att föräldrarne för detta fel redan blifvit straffade genom barnens förderf
och vanart, samt att lagen således icke borde öka detta lidande eller blanda
sig i förhållanden inom slägten för annan händelse, än om föräldrarne
sjelfve påkallade dess skydd, eller yrkade den brottsliges bestraffning; och
hemställde motionären, att en förändring i nu gällande lag måtte, i öfverensstämmelse
med förutnämnde förslag, af Rikets Ständer å nyo beslutas.
Utskottet, som tagit detta ämne i öfvervägande, anser, på de skäl,
hvilka här ofvan finnas upptagna, att föräldrar bör vara tillåtet förlika mål
af ifrågavarande beskaffenhet, utom i den händelse, att brottet åstadkommit
allmän förargelse; och då ett sådant förhållande inträffar, icke allenast
om brottet begås å fridlyst tid och ort, utan jemväl när det sker i samqväm,
synes allmän åklagares rätt att i sistnämnde fall anställa åtal, böra
bibehållas; på grund hvaraf Utskottet vördsamt hemställer,
4
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 98.
att i slutet af 14 Cap. 3 §. Missgernings-Balken måtte göras följande
tillägg: ”Ej må i de mål, hvarom i denna skiljes, annan
käraj än rätter målsegande, så vida ej brottet skett i samqväm,
eller å tid och ort, sorn fridlyst är.”
Stockholm den 4 Augusti 1840..
N:o 98.
AnL till Exp. Utsk. den 5 Augusti, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om böters af tjenande
med arbete.
För att dels åstadkomma minskning af fång-antalet uti de allmänna
häktena samt besparing i kostnaderne för fångars underhåll och forslande,
dels hindra det sedeförderfvande umgänget i fängelserne emellan grofvabrottslingar
och sådane, hvilka der afsitta böter för mindre förseelser, har
Herr Ribbing, Arvid, uti en till Högloflige Ridderskapet och Adeln ingifven
motion, hemställt, det stadgas mätte: att, då tillgång saknas till vites-, åverkans-
eller andre böter, jemte hvilka urbota ansvar icke blifvit ådömdt, Konungens
Befallningshafvande skall föranstalta, att den sakfällde, i stället att intagas
i häkte för undergående af fängelse, eller fängelse vid vatten och bröd,
må få umgälla sin förbrytelse med arbete, antingen hos enskild person, sorn.
erlägger böterne, eller för Kronans räkning, eller oek till förmon för kyrkan
eller de fattige, allt i den ort, der den sakfällde bor; att arbetet, öf
ver
hvars oafkortade verkställande Konungens Befallningshafvande bör hålla
band, skall beräknas, på satt och med villkor, 8 punkten i Kongl. Förklaringen
den a3 Mars 1807 föreskrifver; samt att, i händelse den enskilde
person, som emottager den sakfällde i arbete, skulle, såsom målsegare eller
åklagare, vara till andel af böterne berättigad, han må, vid deras inbetalning,
sin andel afräkna, så vida fulla bötesbeloppet erlägges, i hvilken händelse
jemväl öfrige delegare i böterne borde erhålla sina lotter, deremot,
om endast en del af böterne erlades,, beloppet lomme att Kronan ensamt
tillfalla.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o gy.
5
Lag-Utskottet, till hvars handläggning denna motion blifvit öfverlemnad,
har tagit densamma i öfvervägande, men finnér det deruti framställda
förslag åsyfta en icke lämplig eller ens verkställbar utsträckning af den
redan iemnade tillåtelse, att vissa böter och vitén, såsom för åverkan å Kronans
skogar, öfverträdelser af Jågt-stadgan, m. m. få med arbete aftjenas.
Äfven om en dylik anstalt må ega rum, när fråga är om förseelser emot
vissa ekonomiska Författningar, så synes den likväl ej tjenlig, då brott blifvit
begånget emot allmänna säkerheten, ty denna fordrar en visshet om
straffets tillbörliga verkställande, som ej vinnes, med mindre verkställigheten
sker i Statens offentliga straff-inrättningar. För öfrigt skulle stora svårigheter
möta för Konungens Befallningshafvande, dels att finna personer,
som voro benägne och i tillfälle att, emot böternes erläggande, i sitt arbete
emottaga sakfällde, och dels att öfver dessa hålla den tillsyn , som erfordrades,
derest de sakfällde skulle fullgöra arbetet så, att ändamålet med
straff-påföljden uppfylldes; äfvensom en sådan tillsyn komme att för Staten
medföra kostnader, vida öfverstrgande dem, som för brottslingars hållande
i fängelse åtgå;
Utskottet hemställer derföre,
att ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 Augusti i84o.
N:o 99.
Ånk. till Exp. Utsk. den 5 Augusti, kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt frägd om förändring i vissa
delar af nuvarande lagstadgandeiv om giftorätt och arfsrätt,
m. m.
Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lag-Utskottet remitterat en af Peter
Claesson från Elfsborgs Län väckt motion om sådan ändring i 2 Cap.
1 §. Ärfda-Balken, att frälsemans och bondes son och dotter hädanefter må
ärfva lika.
6
Lag-TJtskottets Betänkande, N.-o 5,9.
Såsom skäl för berörde hemställan, har motionären dels åberopat de
i Lag-Comiteens förslag till Äifda-fialk upptagne motiv, dels ock anfört,
att det förhållande, hvaruti mannen och qvinnan numera stå till hvarandra
i samhället, gjorde den lag obillig, som tilläde syster endast hälften i
arf emot broder. Allmänna tanken om denna orättvisa hade ock allt mer
och mer börjat gifva sig tillkänna derigenom, att föräldrar medelst testamenten
tilldelade söner och döttrar lika arfslott, ehuru dermed följde den
olägenhet, att testamenten ofta ogillades, i anseende till bristande former,
samt endast kunde afse disponibel egendom.
Omförmälde motion har föranledt till skriftliga och muntliga yttranden:
af
Johannes Andersson från Calmar Län, som instämt i motionen,
under förklarande, att qvinnan i flere afseenden vore tillbakasatt efter mannen,
ehuru hennes åligganden voro lika vigtiga med mannens, och att,
fastän fallenhet för slöjders och näringars idkande i de fleste fall lika litet
saknades hos henne, sorn hos mannen, egde hon likväl ej, i anseende till
ett fortfarande omyndighets-tillstånd, frihet att sin arbetsförmåga efter godtfinnande
använda;
af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, sorn yrkat, att qvinnan måtte
tillerkännas både lika arfsrätt och lika giftorätt med mannen. Om äldre
tiders råhet och derefter inträdande begrepp om nyttan, att hopa förmögenheten
på några få händer och bibehålla fastigheterne inom vissa slägter,
förorsakat, alt qvinnan icke medgifvits samma fördelar, som mannen; så
vore tiden nu inne att erkänna qvinnans naturliga rätt lill jemnlikhet med
mannen, och barns af samma föräldrar lika rätt till slägtens gemensamma
egendom. Förhållandet emellan man och hustru, samt bröder och systrar
blefve jemnare och innerligare, i samma mon, sorn det blefve mera rättvist,
och missämjan försvunne med orättvisan; varande derjemte af Ephraim
Larsson åberopadt, hvad Lag-Utskottet, vid dessa frågors behandling å förra
Riksdagen, anfört;
af Nils Persson från Södermanland, hvilken äfven förenat sig med
motionären samt derjemte anmärkt, dels att, om motionen bifölles, morgongåfva
och fördel borde försvinna, dels ock att, då fråga vore om arf
i fast egendom, sonen borde tilläggas rätt att lösa systerns del, i fall fastigheten
vore så ringa, att den ej tålde klyfning;
af Hans Jansson från Elfsborgs Län, som anfört, att han väl gillade
sjelfva principen, angående lika gifto- och arfsrätt; men då förslaget till
allmän civillag innehölle enahanda stadganden, som de nu föreslagna, och
Lag-Utskottets Betänkande, N:0 Q g:
7
Haan borde hoppas, att detsamma vid denna Riksdag blefve till Rikets Ständer
öfverlemnadt, så vore det mindre lämpligt att dessförinnan företaga
ifrågavarande förändringar;
af Per Jonsson från Christianstads Län,, som anmärkt, att Peter Claessons
förslag, om det antoges, skulle förorsaka en alltför långt utsträckt hemmansklyfning
med flere olägenheter; samt
af Hans Persson från Gefleborgs Län, som, på den grund, att mannen
hade flere vigtiga och mödosamma pligter att uppfylla, än qvinnan, ansett
henne ej böra försättas i samma rättsförhållande som mannen; dock biträdde
Hans Persson motionen, så vidt den anginge giftorätten samt arfsrätt i
lös egendom.
Uti hvad sålunda, ömsom: för och ömsom emot motionärens förslag,
blifvit anfördt, hafva åtskillige Ledamöter af Bonde-Ståndet instämt.
Efter noggrant öfvervägande häraf, samt tagen kännedom om ej mindre
Lag-Utskottets under sistförfhitne två Riksdagar,, än Lag-Comiteens,
i motiven till Giftermåls- och Ärfda-Balkarne, afgifna och här förut åberopade
yttranden i dessa ämnen, går Utskottet att öfver de i ofvanberörde
matto framställde yrkandena meddela utlåtande.
Härvid bör Utskottet, i anledning af Hans Janssons erinran, först tillkännagifva,
att, då omformälde frågor utgöra ett helt för sig, samt angå
en af de hufvudprinciper, sorn för Lag-Comiteens förslag ligga till grund,
vid hvilket förhållande ett serskildt företagande af dem måste i väsendtlig
mon underlätta pröfningen af samma förslag; anser Utskottet något uppskof
med frågornas handläggning ej böra ega rum.
Angående den ifrågasatte jernnlikheten i arfsrätten och giftorätten för
begge könen, hyser Utskottet enahanda åsigter, som af motionären och
Ephraim Larsson blifvit tillkännagifne. Och då dessa åsigter, efter Utskottets
omdöme, äro på ett fullständigt och öfvertygande sätt utvecklade i
motiven till Lag-Comiteens förslag samt i förut varande Lag-Utskotts derpå
grundade Betämkanden; så kommer Utskottets yttrande, rörande dessa
hufvud-frågor, att bestå: i ett upprepande af hvad samma förslag och Betänkanden
innehålla.
Uti det genom ägtenskapet uppkomna bolag förena begge makarne sina
krafter, i ändamål att med gemensam omsorg arbeta för gemensamt väl.
De dela med hvarandra ljuft och ledt; och då förbindelserne äro lika och
bördorne bäras gemensamt, synes en fördelning af inbördes rättigheter, hvilande
på en annan grund, icke stå att förena med ägtenskapets väsende och m ed
de villkor, som deruti innefattas. Det är mannens pligt att anskaffa hvad
f Baig-TJ t skol tets Betänkande, V.o gg.
sorn fordras för makarnes och barnens underhåll, och hustruns att det
med sparsamhet och klokhet använda. Hos den jordbrukande klassen af
ett folk hafya vanan och behofvet gifvit hennes skyldigheter en ännu större
vidd. Det är icke nog dermed, alt hon ensam nråste sörja för barnens
skötsel och uppfostran i deras spädare år, och ensam besörja den inre hushållningen;
hon måste äfven deltaga i den yttre och med sitt arbete bidraga
alt förvärfva det nödvändiga. När uti samhällsklasser, der denna
senare pligt praesumeras sällan eller aldrig inträffa, hustrun eger lika giftorätt
med mannen, finnér man lättligen, huru litet det sammanslår med
den reciprocitet, som för ägtenskapet ligger till grund, och med rättvisans
kraf, att neka henne denna rätt, uti ett stånd, der ännu större förbindelser
henne åligga. Vid ägtenskapets ingående uppdrager hustrun åt mannen
att förvalta all den egendom, hon har, och afkomsten af hennes ärfda och
förvärfda jord ingår odelad i boet. Äfven i detta hänseende synes lagen
hafva af vi kit ifrån billighet, då den icke tillerkänt henne annan rätt vid
boets upplösning, än den att återfå en tredjedel af de penningar och andra
lösören, hon i boet infört, och lika del af mannens lösa egendom, samt af
den förkofran, boet under makarnes gemensamma vård vunnit, men deremot
tillagt mannen eller hans arfvingar dubbel lott; och då morgongåfvan
sällan förmått gifva hustrun en tillräcklig ersättning för detta lidande, har
lagen, medelst en så ojemn delning, ställt mannen i ett slags nödvändighet
att, genom serskild gåfva eller testamente, eller ock genom tidigt bemedlade
öfverenskommelser med sina egna arfvingar, söka att det godtgöra.
Dessa förordnanden, dem han icke alltid förstått att inrätta efter lagens
fordringar, hafva merendels föranledt missämja i slägten och obehagliga
rättegångar.
Man har påstått, att behofvet af medel för åkerbrukets upprätthållande
och jordens häfd samt nödvändigheten att, så vidt möjligt vore, bibehålla
egande-rätten af en viss fastighet inom en och samma slägt, skulle
innebära giltiga skäl att tilldela hustrun en mindre lott i samfälligheten än
mannen. Ått man likväl vid stiftandet af vår nu gällande lag icke gjort
något egentligt afseende på arfvingars behof af medel för brukandet af deras
ärfda jord, synes deraf, att det efter landsrätt blifvit tillåtet att undan
barn och bröstarfvingar, genom testamente, till skylda eller oskylda
bortgifva den jord, makarne före eller under ägtenskapet förvärfvat, jemte
alla ärfda eller förvärfda lösören, utan annan inskränkning, än att, efter
donia
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o Q Q.
9
domarens pröfning, borde afsäLtas livad till omyndige barns föda och uppfostran,
efter deras stånd och värde, kunde erfordras, intilldess de voro i
tillfälle att sig sjelfva försörja. Det instämmer dock med naturlig billighet,
att af den samfälda egendom, man anser fritt öfverlåtlig, först tilldela
makarne lika lott, innan man gifver hvardera rättighet att upplåta den till
fremmande; och en till jemnlikhet förändrad giftorätt kan således ej anses
förnärma deras arfvingar. I öfrigt torde det vara att förmoda, att, sedan
makarnes ömsesidiga rättigheter blifvit återstälda i sitt naturliga skick och
deras behof af lagen foresedda och uppfyllda, de mera sällan skola vidtaga
serskilda förordnanden, hvarigenom arfvingarne råka i mistning af hvadlagen
dem velat förbehålla.
Nuvarande Lag, rörande makars rättigheter i boet, är ej byggd på
någon fast grund, utan medgifver ständiga rubbningar af desamma, så länge
ägtenskapet fortvarar, öfverlemnande orättvisligen bestämmandet af den
ena makans villkor åt den andras godtfinnande. Så t. ex. får en i stad bosatt
ofrälse man, vid ägtenskapets ingående, giftorätt till hälften uti hvad
hustrun då eger i lösören, men sedermera flyttar han ut på landet eller kommer
i adeiigt stånd, eller använder hustruns penningar till inköp af landsfastighet,
och föröker sålunda, i hvartdera af dessa fall, sin giftorätt från hälften
till två tredjedelar. Eller ock köper han landsfastighet och gör skuld för
att betala densamma; hvaraf en sådan följd uppstår, att, enär det ofta icke
kan visas, hvarifrån skulden härleder sig, hustrun måste vidkännas halfva
skulden på samma gång, som hon blott får åtnjuta en tredjedel af den erhållna
valutan.
För att rigtigt bedöma frågan om skillnaden i arfsrätt, måste man eftersinna
upphofvet till en sådan skillnad. Tänker man sig tillbaka till de
tider, då egande-rättens öfverflyttning genom arf först uppkom, kan man
utan svårighet finna, hvarföre qvinnan i denna del var vanlottad emot mannen.
Hvarken erkändes då hos henne den sjelfständighet, som förutsattes
såsom villkor för rättigheten att dela egendom med andra, eller var sjelfva
egendomen hos de folksdag, som ännu icke hade fästat sig vid jordbruk,
af sådan beskaffenhet, alt den kunde af qvinnan begagnas. Hos dem åter,
som hade jordbruket till hufvudnäring och hos hvilka egande-rätt till fast
egendom, i följd deraf, var införd, ser man den grundsats nästan allmänt
antagen, att jorden borde bibehållas inom slägterne eller, rättare sagdt, hos
de familje-medlemmar, som buro slägtnamnet. Det var då nödigt, alt endast
sönerne ansågos för arfvingar till jorden, emedan, om den äfven hade
Bih. till R- St. Brot. 1840. 7 SamL 1 Afd. 26de Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betankande3 N.o gg.
tillfallit döttrarne, den skulle genom deras giftermål hafva öfvergått till
personer af andra slägtnamn. Tvifvelsutan igenfinnes häruti hufvud-skälet,
hvarföre döttrarne voro så länge uteslutne ifrån arfsrätt med sönerne här i
norden, der qvinnans värde eljest var mindre misskändt, än i många andra
länder. Men i samma mon, som jordegendomarne blefvo, så till sägande,
mer och mer rörlige, genom införandet af testaments-rätten samt
genom köp och andra afhandlingar, som äro osk il jagtig e från en mera utbredd'
cultur, i samma mon förringades också vigten af det skäl, som utestängde
döttrarne från deltagande i arf. Deras rättighet dertill erkändes
redan af trettonde århundradets lagstiftare. Sällan har likväl någon stor
förändring i lagskipningen kunnat på en gång helt och hållet genomföras,,
och man gick redan långt nog för den tiden, då man berättigade qvinnan
till hälften i arf emot mannen. Sjelfva grundvalen blef härigenom lagd till
lagens vidare fullkomnande i framtiden; tj sedan man erkänt qvinnans rätt
till arf i allt slags egendom, och mannen ej längre hade uteslutande rätt att
ega jord, var arfvejords- och odal-systemet redan brutet. Hvad deraf sedermera
återstått, har väl äfven haft för afsigt att inom slägterne bibehålla
arfvejorden, men utan att den förra åtskillnaden emellan könen dervid blifvit
gjord, enär rätt till arfvejord och börd varit gällande för begge.
I hvad samband den olika arfs-rätten stått med det fordna odal-systemet
å landet, kan slutas äfven deraf, att i städerne en sådan olikhet icke
egt rum; och att man ej eller i senare tider ansett nödvändigt och gagneligt
att bibehålla denna olikhet, finnes deraf, att, enligt de för presterskapet
år i56g utgifna artiklar, uppå dess egen anhållan blifvit stadgadt, det'
söner och döttrar skulle ärfva lika, ehvad egendomen vöre belägen i stad
eller på landet.
Man har emot den nu ifrågavarande lagförändringen invändt, att den
skulle minska allmogens besutenhet och verka derhän, att någon del af
den jord, Bonde-Ståndet nu innehar, skulle frångå detsamma; men denna
föreställning anser Utskottet vara uppenbart felagtig. Om än lagförändringen
å ena sidan medför den påföljd, alt bondesonens egen arfslott, då han
har syster eller medarfvinge af qvinno-könet, minskas, så kan i det stället
hans hustru komma att i boet införa sä mycket mera; och på det hela
måste förhållandet nödvändigt blifva enahanda som hittills. Man har också
anmärkt, att lagförändringen skulle föranleda lill en möjligtvis skadlig
hemmansklyfning; men till bemötande deraf får Utskottet erinra, att, då’
arfvingen till en systerlott är berättigad utbryta densamma, såvida hort
derå finnes besuten, måste nödvändigt mindre jordlotter uppkomma efter
Lag-JJ tskottets Betänkande^ N;o gg.
ii
nuvarande arfs-lag, än efter den föreslagna nya. För öfrigt är det skäl,
man sålunda velat hemta från förmenta olägenheter af för stor hemmansklyfning,
helt och hållet ekonomiskt, hvadan correctivet emot dessa olägenheter
icke bör nedläggas uti arfs-lagarne, utan hädanefter som hittills
liar sin rätta plats uti de serskilda sladganden, hvilka om grunderne för
hemmans-klyfning äro eller varda meddelade; och Utskottet finnér icke
hinder att, för den händelse, då broder och syster gemensamt ärfva så
liten fastighet å landet, ätt den ej väl kan delas eller klyfvas, det må
vara hrodren medgifvet ätt systrens del till sig lösa.
Det påstående, som man stundom hört göras, att sonen skulle behöfva
mera för sin utkomst än dottrem, eller att hans medborgerliga och husliga
åligganden skulle gora honom förtjent af deli större arfs-lotten, kan Utskottet
ingalunda godkänna. I förra hänseendet är förhållandet snarare
motsatt, emedan mannen i allmänhet har för sig långt flere och fördelagtigare
tillfällen att genom egna bemödanden vinna bergning och fortkomst,
än den mera af andra beroende qvinnan; och i senare hänseendet torde
det vara nog att påminna, det mannens kall mest öfverensstämmer med
hans böjelser och natur-anlag, och att han visserligen icke skulle finna sig
lyckligare genom utbyte af detsamma emot det andra könets. Qvinnan,
om än hennes husliga och moderliga pligter äro af ett helt annat slag än
de, som åligga mannen, vidkännes likväl mödor och uppoffringar, som äro
med hans fullt ut jemnförliga.
Utskottet inser således ej någon enda giltig orsak, hvarför man skulle
åsidosätta den klara och ovedersägliga rättvisan af en jemnlik egendomsfördelning
emellan barn, sorn, med lika anspråk på föräldrars kärlek oell
omvårdnad, också måtte vara lika berättigade till deras förmögenhet, dä
den går i arf; och hvarföre man skulle låta barnens rätt ankomma på den
tillfälligheten, huruvida fadren bosatt sig inom eller utom stadsporten,
nedlagt sin förmögenhet på det ena eller andra stället, ingått i det ena
eller andra ståndet, med mera dylikt. Förgäfves må man invända, att
föräldrarnes rätt att göra testamente skulle tjena att undanrödja det obilliga
häruti. Man bör ihågkomma, att, efter nuvarande Lag, någon ändring
uti arf-följden till arfve-jord på landet, elier till derför ei hållet vederlag,
icke får göras genom testamente, äfvensom huru många anledningar till
uppskof, ja hvilka fördomar uppresa sig emot vidtagande af utvägen att
genom testamente godtgöra Lagens orättvisa i denna del; oberäknadt att
testamenten lättligen, för felande laglighet i någon formalitet, kunna varda
kraftlösa.
i2
Lag-Utskottets Betänkande, Bi.o gg
-
Att några menliga följder af den ifrågavarande lag-förändringen icke
äro att befara, det vitsordas tillräckligen af förhållandet inom den ort
(nemligen de feni häraderne i Småland, som utgöra det så kallade Wärendslandef),
hvarest lika giftorätt och lika arfs-rätt i snart 600 år varit gällande.
I)et vöre lyckligt, om man för andra lagförändringar hade en dylik
erfarenhet att åberopa och stödja sig vid.
Utskottet understödjer följaglligen de yrkanden, som åsyfta lika giftorätt
och lika arfsrätt för båda könen; hvaremot Utskottet icke kan biträda
Nils Perssons förslag, att rätt till morgongåfva och fördel af bo oskifto,
hvarom Lagen i g och 17 Cap. Giftermåls-Balken. handlar, måtte upphöra.
Sistnämnde förmon, som åtnjutes lika af mannen och hustrun,, utan afseende
derpå, hvilkendera makan den andra öfverlefver, utgör en ersättning
för de olägenheter, som den efterlefvande vanligen måste vidkännas genom
boets upplösning, samt bar icke gemenskap med giftorätten. Hvad morgongåfva
beträffar, så förekommer, att den ej står i något oskiljagtigt sammanhang
med giftorätten efter landsrätt; och då den eger rum älven efter
stadsrätt, i fall hustru ej har barn efter mannen, samt giftorätten hädanefter,
enligt Utskottets tanka, alltid skulle blifva till hälften, eller efter
stadsrätt,, synes en sådan inskränktare morgongåfvo-rätt ock för framtiden
böra bibehållas, hvilket äfven synes hafva ali billighet för sig, om man
tager i betragtande, att i allmänhet enkan befinner sig i en mera ömmande
och bekymmersfull belägenhet, än den i enklings-stånd försatte mannen.
Dessutom ega mannens arfvingar, i händelse morgongåfva ej blifvit före
vigseln utfäst, att densamma efter godtfinnande bestämma, antingen under
nyttjande-rätt, så länge hon enka sitter och ärliga lefver, lill hvad, som
motsvarar \f6 af mannens behållna lott, eller under eganderätt till ett
värde, motsvarande i/ho- af samma lott.
I händelse makarnes gifto-rätt blifver lika, följer deraf, att boets gemensamma
gäld skall af dem till hälften hvardera betalas, hvilket ock instämmer
med grunderna i rr Cap. Giftermåls-Balken, men likväl föranleder
till uteslutning från 2 §. i samma Cap. af orden: ”ehvad de under
landsrätt eller stadsrätt höra”; äfvensom 1 momentet i nämnde Capitels 7
§., angående makars inbördes rättighet till vederlag för under ägtenskapet
såld odaljord, bör ändras till den lydelse, att makarne till hälften hvardera
skola med sin jord gifva fyllnad för den jord, sorn till begges nytta,
blifvit afyttrad.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o gg.
13
Utskoltet har ansett si? böra, i sammanhang härmed, företaga en af
Riksdagsfulhnägtigen P. Sahlström från Stockholms Län hos Hedervärda
Bonde-Ståndet väckt och till Utskottet öfverlemnad motion, hvaruti, på
de skäl, som i Lag-Utskottets å förra Riksdagen afgifne Betänkanden i samma
ämne linnas anförde och hufvudsakligen äro hemtade från motiven
till Lag-Comiteens förslag till Ärfda-Balk, föreslås, ”att den rätt, broders
och systers barh efter nu gällande Lag ega att, vid arfstägt, träda i sin
aflidne faders eller moders ställe, skall till syskons afkomlingar utsträckas.”
Denna princip är antagen af Lag-Comiteen, som, till stöd för densamma,
anfört, att det föga låter tänka sig, att en person, sorn i saknad
af egna hröst-arfvingar, såge i sina bröder, eller systrar, eller deras afkomlingar
de närmaste föremålen för sin tillgifvenhet, skulle känna blodsbandet
mindre starkt, i den moa lederne nedåt ökades, eller att den af
löräldrarne, som ärfde ett aflidet barn, icke lika gerna skulle se ett barnabarns
barn, som barnet eller barnabarnet med sig dela rjvarlåtenskapen.
På dessa skäl och då det,, efter Utskottets tanka, är obilligt, att fjermare
sido-arfyingar, som vanligen äro minderårige, blifva, i följd af den
nu stadgade representations-rätten, vanlottade, endast derföre, att de haft
olyckan att förlora sina föräldrar eller andra anhöriga i rätt uppstigande
led, genom hvilka arfvet eljest skulle komma dem till godo; anser Utskottet
sig böra biträda om förmälde motion; hvarvid Utskottet dock, för undanrödjande
af osäkerhet i egande- och besittningsrätten samt för att afböja
långvariga tvister, hvilkas utgång komme att bero på en bevisning af
aflägsna slägtskaper,, hvilken ofta ej kunde med säkerhet ernås, finnér, att
någon viss led bör utsättas,, såsom den sista för åtnjutande af bak-arf och
sido-arf; och tror Utskottet, på sätt Lag-Comiteen i sitt förslag antagit,
denna gräns lämpligen kunna bestämmas till c>:de led, — en gräns, hvarutom
arfsfrågor ock högst sällan lära uppstå.
Då den nu gällande inskränkning af representations-rätten, i fråga oni
sido-arf, finnes stadgad, ej allenast i 2, 3 och 4 §§• af 3 Cap. Ärfda-Balken,
utan ock dessutom förutsättes i 5 § och följande till och med 11 §.,
lärer det vara nödigt, att detta Capitel erhåller en förändrad redaction;
och det förslag dertill, som Utskottet kommer att framlägga, är till större
delen hemtadt från Lag-Comileens, hvilket, efter Utskottets tanka, utmärker
sig framför den gamla redactionen genom enkelhet, fullständighet, tydlighet
och bestämdhet. I öfrigt föranleder representations-rättens ifrågavarande
utsträckning äfven ändring af 6 Cap. 1 §. Jorda-Balken, rörande ord
-
£4 Lag-Utskottets Betänkande, N:o gg.
ningen emellan bördemän, så vida ej denna §. skall råka i strid med 3 §.
i mom. i samma Capitel.
I följd af allt detta, får Utskottet vördsamt föreslå,
att följande lagrum måtte ändras eller upphäfvas, på sätt här
nedan förmäles.
Gifter måls-Balken,
9 Cap.
3 $. De två sista punkterne förändras till följande lydelse:
Har hustru, som mannen öfver lefver, barn efter honom, tage
ej eller då morgongåfva.
10 Cap.
2 Man och hustru hafva gifto-rätt till hälften hvardera
i all boets lösa egendom, så ock i ali fast egendom i stad, samt
den fasta egendom pä landet, hvilken de i hjonelag afla tillsammans.
Men i den fasta egendom på landet, som man eller hustru
före eller under ägtenskapet ärft, eller förut förvärft, eger ej
andra makan gifto-rätt; dock vare all årlig ränta och afrad deraf
under lösören räknad.
3, 4> ^ wh G $>§. upphäfvas.
11 Cap.
2 <$*. Slutet af 2 punkten: ”ehvad de under lands- eller
stadsrätt höra,” utgår.
y §. 2 punkten erhåller följande förändrade lydelse :
Är den jord till beg ges deras nytta såld, fylle dä hvar af
sin jord, till hälften hvardera.
Ärfda- B alken.
2 Cap.
1 §. erhåller följande förändrade lydelse:
Dör fader eller moder, ärfve då son halft, och halft dotter.
Lag-Utskottets Betankande, 1S.-o gg.
15
3 Gap.
Detta Capitel erhåller följande förändrade lydelse:
1 §. År ej bröst-arfvinge till efter den döde, och lefva
dess föräldrar, då tagen de arfvet hälften hvardera.
2 Ar en af föräldrarne död, och äro syskon till, ett eller
flere, efter den, som ärfvas skall; ärfven då de med den af
föräldrarne, som lefver, och tagen den del, som den döda fadren
eller modren ärfva skolat, om han eller hon lefvat. År något af
syskonen dödt, då skola dess afkomlingar i dess ställe och rätt
träda. Finnes ej sy skott, eller afkomlingar af dem; tage den af
föräldrarne, som lefver, hela arfvet.
3 <$*. Lefver ej någon af den dödes föräldrar, och äro syskon
till; dä skola de allt arfvet taga. År något af syskonen
dödt, njuten dess afkomlingar den rätt, som i 2 <$“. sägs.
4 S- Äro ej syskon eller afkomlingar af deni; ärfven då
förfåder i andra led, som äro faderfader och fadermoder, moderfader
och modermoder.
5 §. Lejva ej de; då ärfven den dödes föräldrars syskon.
6 Lefva ej de; då ärfven den dödes förfäder i tre
dje
led.
7 S- Lefva ej de; då ärfven faders och moders syskons
barn.
S Lefva ej de; då ärfven de, som äro syskon med förfäder
i andra led.
g §. Lefva ej de; då ärfven den dödas förfäder i fjerde
led.
10 $. Finnes ej arfvinge i någon af de leder, sorn nu sagde
äro,. tage den arfvet, som sedan är i närmaste led, ehvad han
är bak arfvinge eller sido-arf vin ge. Äro både bak-arfvinge och
sido arfvinge i lika led; gånge sido-arf vinge till och bak-arfvinge
ifrån. Åro sido-arfvingar i lika led, men olika gren; tage då
den arfvet, sorn är af närmare stamfader eller stammoder med
den döda; äro de af samma stamfader eller stammoder; varén
samarfva.
11 S- Åro bak-arfvingar å fäderne- och möderne-sidan samarfva;
tage hvardera sidan hälften, ändå att å den ena flere
arfvingar äro, än å den andra; äro å endera sidan alla dödeJ
16
La"-TJlskottets Betänkande, IV.-o gg.
falle alltsammans andra sidan till. Åro sido-arfvingar å fäderne
och möderne samarfva, eller finnes ä endera sidan ej någon till;
vare Lag, som om bak-arfvingar sagdt är. År arfvinge både å
fäderne och möderne skyld med den döde; njute då han både fäderne
och möderne del.
12 ,§\ Halfslägt håfve lika rätt till arf som helslägt, dock,
derest båda är o samarfva, ej till annan del än den, sorn fader
eller moder, genom hvilken de med hvarannan skylde är o, efter
ätteräkningen taga skolat, om den lefvat.
13 §. Skall arf delas emellan flere grenar i en ätt; tage
hvar gren lika lott. Finnas under en hufvudgren flere grenar;
delen ock de sig emellan efter lika grund; och tagen sedan de,
som inom en gren äro, hvar sin lott efter hufvudtalet.
if. §. Bak-arfvingar och sido-.arfvingar lirf ven, till och
med nionde led: den i f jermare skyldskap är, vare ej arfvinge.
i5 §. Äro bröst-arf, sidoarf eller bak-arf fallne tillsammans
i dens hand, som ärfves, gånge dermed, som sagdt är, utan
åtskillnad ifrån hvad stam egendomen är kommen.
g C AP.
1 §. 3 och 4 punkterne erhålla följande förändrade lydelse:
Lyder boet under stads domstol, eller är egendomen fastighet
i stad; då skola, när ej annorlunda serskildt stadgadt är,
Borgmästare och Råd nämna två eller flere redliga män, som
egendomen uppteckna och värdera. Lyder boet under annan domstol,
eller är egendomen fastighet å landet, då ega sterbhus-delegarne
kalla gode män, som efter bästa förstånd uppteckningen
.och värderingen förrätta. £5:te eller sista punkten Llifver oföriindrad),
12 C AP.
7 §. erhåller följande tillägg:
Åro de/arne lika, håfve då broder, eller den, sorn ärfver
broders lott, rättighet att systers lott till sig lösa.
Jorda-Balken.
6 C ap.
1 §. Bördemän äro säljarens barn och bröstarfvingar, så
länge
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o gg. 17
länga de till är o; sedan föräldrar och syskon samt syskons barn,
inom det led, som i 3 Cap. 14 §• Ärfda-Balken sägs; derefter
andra sidof ränder, samt förfäder till gefl med fjerde led.
För den händelse, att jemnlikhet i giftorätten och arfsrälten icke af
Rikets Ständer bifalles, men deremot utsträckningen af arfsrälten för syskons
afkomlingar antages, anser Utskottet sig höra, rörande senare ämnet,
framställa ett alternativt förslag till ändring af 3 Cap. Ärfda-Balken och, i
sammanhang dermed, föreslå ett hitintills saknadt uttryckligt lagstadgande,
som bestämmer, huruvida arfsdelning bör ske endast i förhållande till dens
stånd eller hemvist, som ärfves, eller om, då en eller flere af dem, genom
hvilka de ärfvande varit med honom skylde, egt annat stånd eller hemvist,
afseende derå jemväl bör fästas, hvarom fråga endast kan uppstå,
derest olika arfsrätt för båda könen bibehålies; och då, efter Utskottets
förmenande, den grundsats närmast öfverensstämmer med naturen af den
så kallade representations-rätten, att jemväl de i ätten mellankommande
personers stånd och hemvist böra afses; så kommer stadgandet att på denna
grundsats byggas»
Under förutsättning af nyss omför mälde händelse, hemställer alltså
Utskottet:
1:0 att of vanberörde förslag, i hvad angår ändringar i g,
10 och 11 Cap. Giftermäls-Balken, samt 2, g och 12 Cap. ÄrfdaBalken,
måtte förfalla;
2:0 att, i det föreslagna 3 Cap. Ärfda-Balken, 1 och 2 §§.,
11 §. 1 punkten och i3 §. må erhålla följande förändrade lydelse:
1 §. Åro ej bröst-arfvingar till efter den döde och lefva
dess föräldrar; dä är/ ven de, efter landsrätt, fader tvä delar,
och modren trid jung, men efter stadsrätt, hälften hvardera»
2 §. Är en af föräldrarne död, och är o syskon till efter
den, sorn ärfvas skall; ärf ven då de med den af föräldrarne, som
lefver, och tagen den del, sorn den döda fadren eller modren
ärfva skolat, om han eller hon lefvat. Är något af syskonen
dödt, då skola dess afkomlingar i dess ställe och rätt träda. Är
ej utan ett syskon, som a rf med moder tager; njute då halft
hvardera. Finnas ej syskon, eller afkomlingar af dem, tage den
af f öräldrarne, sorn lefver, hela arf vet.
Bih. lill R■ St. Fröt. 18 fo. 7 Saini. 1 Jfd. 26.te Häftet.
3
18
Lag-Vt skottets Betänkande j N.o gg.
11 § i punkten. Aro bak-arfvingar å fäderne och möderne
sidan samarfva; tage fäderne sidan fäderne del och möderne sidan
möderne del: äro ä endera sidan alle döde, falle alltsammans
andra sidan till.
i3 §. Skall sido-arf delas emellan flere grenar i en ätt; tage,
efter landsrätt, broder eller hans afkomlingar två delar, och
syster, eller hennes afkomlingar, tridjung, och efter stadsrätt
halft hvardera Finnas under en hufvudgren flere grenar; delerl
ock de sig emellan efter lika grund; och tagen sedan de, sorn inom
en gren äro, sine lotter, såsom sagdt är, nemligen: efter landsrätt,
broder två delar och syster trid jung, och efter stadsrätt
halft hvardera;
3:o att en ,§‘. måtte tilläggas, såsom den 14 i ordningen, så
lydande:
Ega arfvingar af olika kön gemensamt en hufvudlott i lösören;
gånge med delningen deni emellan, efter lands eller stadsrätt,
likasom hade egendomen fallit i arf efter den person, hvars
lott de taga. Gälle ock samma delningsgrund vid beräkningen af
deras arf slotter, genom hvilka arfvet kommer;
4:n att, i följd häraf, de efteråt kommande jf:s nummer
förändras sä, att if §• blir den i5, och den i5 åter blir den 16
i ordningen; och
5:o att i den föreslagna nya redactionen af 1 §. i 6 Cap.
Jorda-Balken, måtte anföras elen i5 i stället för den 14 §. i 3
Cap. Ärfda-Balken.
Stockholm den 4 Augusti 1840.
TRYCKT IIOS A. W A I ID É K ,
1 8 40.
Lag-Viskottets Betänkande, IV.o 100.
i
No 100.
Ank. till Exp. Utsk. den 5 Aug., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner dels om utarbetande
af en ny Utmätnings-författning och dels att f. d. Lag-Comiteens
förslag till Vtsöknings-Balk må varda antaget, eller
åtminstone 12 Cap. 1 fj deri, samt att i sistnämnde fall
må utfärdas ej allenast förändrade föreskrifter, i afseende
på tiden för utmätningars verkställande och af gifvande af
Vtmätningsmans slut redogör else, utan ock det stadgande, att
Öfver-Eacecutorers Utslag i Utmätningsmål skola till de sökande
utskrifva? i den ordning, målen blifvit färdige till
afgörande och, när ae sökande sig anmäla och erbjuda lösen,
till dem genast utlemnas.
Hos Höglofi. Ridderskapet och Adeln liar Herr Friherre Ridderstolpe,
Fredrik, uti motion, framställt behofvet afen ny Utmätnings-författning,
hvilken, såsom orden lyda, i sig förenade alla de föreskrifter, som nu befunnos
nödige, på grund af landels ekonomiska ställning, samt tryggade
hvarje mans rätt, och stadgade crediten, ulan att befordra lusten till skuldsättning,
å den ena sidan, och, å den andra gynna ockraren, dervid, bland
annat, nödigt vore att bestämma fixeradt arfvode, oberoende af utmätningsmannens
boställes aflägsenhet, vid de fall, då gäldenären ej tredskades; och
har motionären, för den händelse vederbörande Utskott ej skulle medhinna
detta vigliga mål under loppet af innevarande Riksdag, föreslagit, att Rikets
Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, att ämnet
blefve utarbeladt och förslag till en ny Utmätnings-författning uppgjordt af en
Comité, bestående utaf en Häradshöfding, en Borgmästare och en Kronofogde
från Svea och samma antal från Götha Rike, samt af Rikets Ständer
utvalde: en Ädelman, en Prest, en Borgare och en Bonde; dervid afseende
torde böra göras å behofvet af en ledamot med kännedom om förhållandet
i Rikets nordliga landskap.
Hos Ilederv. Bonde-Ståndet har Olof Lindbäck från Hallands Län
väckt den motion, att, lill befordrande af skyndsamhet i execulionsverket,
antingen det af Lag-Comiteen uppgjorda förslag till Utsöknings-Balk, med
Bilt. till R. St. Prof. 1840. 7 Sami. 1 Afd. 27 Haft.
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 100.
de modificationer, sorn kunde finnas oundvikliga, måtte varda antaget, eller,
om detta förslag ej vunne bifall, stadgas måtte: 1:0 att utmätning skall
verkställas i stad, enligt det nu mera såsom kraftlöst ansedda Kongl. Brefvet
den i3 Juli 1775, inom fjorton dagar och på landet inom en månad
efter det Utslaget eller handlingen, hvarå utmätning får ske, lemnats till
utmätningsmannen, samt att den i i:sta och 2:dra momenten af Kongl.
Förordningen den 21 Mars 1835 bestämda tid för utmätningsmannens
slutredogörelse målte något förkortas; och 2:0 att 1 Cap. 12 § i Lag-Comiteens
förslag till Ulsöknings-Balk måtLe antagas, — äfvensom alt, till
förekommande af det orättvisa lidande, som kunde tillskyndas vissa borgenärer
derigenom, att en och annan af betjeningen på Lands-Canzlien
gynnad fordringsegare derifrån tidigare utfinge utmätningsutslag och, på
grund af 3o § Concurs-Lagen, skaffade sig förmonsrätt, fastän möjligen de
öfrige borgenärernes utsökningsmål varit till slutlig pröfning färdige, ja äfven
afgjorls före den med utslagets skyndsamma utskrifvande gynnade
borgenärens, i allmänhet måtte stadgas, att Öfver-Executorers Utslag i utmätningsmål
skola till de sökande utskrifvas i den ordning, målen blifvit
färdige till afgörande och, när de sökande sig anmäla och erbjuda lösen,
till dem genast ullemnas.
Öfver dessa till Utskottet remitterade motioner får Utskottet nu sig utlåta;
och då Herr Friherre Ridderstolpes motion icke innefattar något förslag
till lag om utmätning; då uppgörandet af ett sådant ej lärer åligga Utskottet,
till följd af en motion i så obestämd och allmän syftning, samt
då, beträffande frågan, huruvida det må tillstyrkas Rikets Ständer att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om förordnande för en Comité' till
utarbetande af en ny Utmätnings-författning, ett af Comité' uppgjordt fullständigt
förslag i detta ämne redan finnes, nemligen det, som innefattas i
Utsöknings-Balken af Lag-Comiteens förslag till allmän Civillag; så anser
Utskottet
omförmäldte motion icke böra till någon åtgärd föranleda.
Hvad dernäst angår Olnj Lindbäcks framställning; så ehuru Utskottet
anser Utsöknings-Balken uti det af f. d. Lag-Comileen afgifna förslag till
Allmän Civillag innehålla många nyttiga föreskrifter; likväl, och som den
står i sådant sammanhang till berörde förslag i andra delar, att, efter Utskottets
tanka, det icke vore lämpligt att börja med granskningen af samma
Balk, lösryckt ifrån det öfriga, bör Utskottet
icke tillstyrkaj attj på sätt denna motionär hemställt}
lagförslaget i afseende på Utsöknings-Balken nu må
varda antaget;
Lag-Utskottets Betänhandej N.-o loo.
3
Och, enär de sladganden i Kongl. Förordningen den 21 Mars 1835, genom
hvilka, nied ändring af Kongl. Förordningen den ir December 1766
och Kongl. Brefvet den i3 Juli 1775, som serskildt utsatte den tid, inom
hvilken utmätning å laga kraftvunne domar och utslag borde verkställas,
å landet till tre månader och i staden till fjorton dagar från det handlingarne
blifvit af utmätnings-förrättaren emottagne, tiden, inom hvilken utmätningsman
till verkställighet af laga kraftvunnen dom eller utslag, bör
hafva ej allenast förrättat utmätning, utan ock, då egendom, som bör säljas,
är i mät tagen, verkställt försäljningen deraf och köpeskillingen redovist,
är vorden i ett för allt bestämd, finnas vara af Rikets Ständer vid
sistförflutne Riksdag hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagne, just på
den grund, bland andra, att någon föreskrift, rörande fördelning af sådan
tid de serskilda verkslällighetsåtgärderna emellan, ej lämpligen kunde ega
rum, med mindre densamma skulle utsträckas utöfver den period, hvarinom
redovisning i allmänhet förmodades kunna och böra afgifvas; alltså kan Utskottet,
som godkänner detta skäl för omförmäldte lagförändring,
icke understödja Oloj Lindbäcks motion, i hvad han föreslagit
y att nu å nyo stadgas må serskildtj inom hvad
tid frän utmätningshandlingarnes emottagande sjelfva
utmätningen, afskild från öfrige verkställighetsåtgärder,
af Under-Executor bör vara verkställd;
Äfvensom, då den i i:a och 2:3 momenten af Kongl. Förordningen den 21
Mars 1835 för utmätningsmans slutredogörelse, när lös egendom skolat utmätas
och försäljas, bestämda lid, för landet tre månader och för städerne,
utom Stockholm, sex veckor, ej kan anses vara för vidsträckt tilltagen,
Utskottet
saknar skäl tillstyrkaj attj pä sätt samma motionär föreslagitj
denna tid må varda förkortad.
Den i 1 Cap. 12 § Utsöknings-Balken af Lag-Comitéens förslag till
Allmän Civillag uttryckta föreskrift, af följande lydelse: ”Har en borgenär
”tillställt utmätningsman handling, derå utmätning eller qvarstad ske skall,
”och söker, innan den skett, annan borgenär sådan verkställighet hos samma
"gäldenär; då skall utmätning eller qvarstad för bådas fordringar på en
”gång verkställas”, öfverensstämmer i allo med grunderna i nu gällande
Lag; och som, Utskottet veterligen, densamma icke blifvit tillämpad på ett
häremot stridande sätt, så att en lagförklaring i detta ämne kan anses vara
af behof påkallad, anser Utskottet
den af Olof Lindbäck väckta motionj i hvad den afser
antagande af nyss anförde stadgande} i 1 Capitlet 12 §
4
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 101.
Utsöknings-Balken af förslaget till Allmän Civillag, icke
påkalla afseende.
Enär de missbruk af betjening å Lands-Canzlier, till förekommande
hvaraf samma motionär jemväl föreslagit, att i allmänhet föreskrifvas må,
det Öfver-Exseculorers Utslag i utmätningsmål skola till de sökande utskrifvas
i den ordning, målen blifvit färdige till afgörande och, när de sökande
sig anmäla och erbjuda lösen, lill dem genast ullemnns, ej kunna
äga rum, med mindre vederbörande förmän underlåta den i dessa afseenden
dem åliggande tillsyn, samt, vid det förhållande, att jemväl utmätningsmål
kunna vara af mer och mindre vidlyftig eller invecklad beskaffenhet,
så att för utarbetande af besluten deri olika lid erfordras, ett sådant
stadgande skulle föranleda dertill, att af en mängd korta och enkla
mål, hvari, då arbetet på flera händer fördelats, såsom inom Lands-Canzlien
i allmänhet tillgår, beslut kunna författas, innan ett och annat, förut
till afgörande afslutadt, mål kunde, i anseende till dess större vidlyftighet
eller mera invecklade beskaffenhet, med slut afgjelpas, expeditionen lomme
alt, lill skada för en mängd sökande, fördröjas, anser Utskottet
sistomförmäldta förslag ej eller böra till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 4 Augusti 1840.
N:0 101.
Anie. till Exp. Utsk. d. 5 Aug., kl. 3 c. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att på Magistrat i
hvarje stad md öfverlåtas rättigheten att upptaga och handlägga
lagsöknings- och utmätningsmål mot dem, som lyda under
stadens jurisdiction, lika med hvad för Borgmästare och
Bäd i Götheborg redan är stadgadt, och, i följd deraf. Konungens
Befallningshafvandes befattning med lagsökningar
mot städernas invånare upphöra.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har uti motion, som blifvit till Lag-Utskottet
öfverlemnad, Herr Wallander anfört: att länge och med skäl kla
-
Lag-Utskottets Betänkandej N.-o 101.
5
gan blifvit förd öfver långsamlieten uti lagsöknings- och exsecutions-väsendet,
men att, detta oagtadt, ingenting hufvudsakligen åtgjorts, för att åstadkomma
någon båtande förbättring i denna, på allmänna och enskilda credilen
och i följd deraf äfven på allmänna och enskilda välståndet djupt inverkande
gren af lagstiftningen och lagskipningen. Ofta och icke utan skäl
sökte man orsaken till den öfverklagade olägenheten i vederbörande tjenstemäns
försumlighet; men motionären trodde, att egentliga orsaken borde sökas
uti lagstiftningens i delta hänseende oformlighet och de deraf följande
omvägar vid behandlingen och verkställigheten af de angelägnaste utsökningsmål.
Desse voro hufvudsakligen sådane, sorn rörde städernas invånare,
genom hvilkas händer gingo landels betydligaste affärer, hvilkas bedrifvande
hufvudsakligen hvilade på allmänna crediten, hvars väsendtligasle
stöd åter vore punktlighet i betalningsväg eller, då denna brusle, skyndsam
handräckning för fordringars utfående. Huru långt detta mål var
aflägsnadt genom den nuvarande lagstiftningen för handräckningsmål, hade
erfarenheten mer än tillräckligt ådagalagt. Med undantag af hvad angick
Slockholm, der Öfver-Slålhållare-Embelet handlade alla mot invånarne
förekommande lagsökningar, och Götheborg, der sådane mål upptogos af
Borgmästare och Råd, tillhörde befattningen med slika mål mot invånarne
i Rikets öfrige städer Konungens Befallningshafvande, hvar i sitt Län.
Att, till stor skada för handel och näringar en mängd olägenheter uppkommo
genom ett sådant behandlingssätt af lagsökningsmålen, både för den
deraf härrörande tidsutdrägt och de ökade kostnaderne, vore en sanning,
som icke kunde bestridas; och det borde derföre vara Representantens
pligt alt undanrödja dessa olägenheter och tillvägabringa enklare och ändamålsenligare
stadganden i detta hänseende. Motionären föreslog derföre,
att Magistraterne, hvar i sin stad, finge på sig öfverlåten rättigheten att
upptaga och handlägga lagsöknings- och utmätningsmål mot dem, som lydde
under stadens jurisdiclion, lika med hvad för Borgmästare och Råd i Götheborg
redan var stadgadt; alt i följd deraf Konungens Befallningshafvandes
befattning med lagsökningar mot städernas invånare måtte upphöra;
och att, i öfverensstämmelse härmed, måtte göras de ändringar i Utsöknings-Balken,
till hvilka den sålunda föreslagna förändring kunde föranleda.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och enär den, till
sin natur alltid skadliga, sammanblandning af execuliva och domare-bestyr
hos samma myndigheter, hvilken, på grund af nu gällande Författningar,
till en del redan existerar, bör snarare helt och hållet afskaffas än utvidgas,
kan Utskottet
å motionen icke tillstyrka bifall.
Stockholm den \ Augusti 1840.
6
jLag-Utskollets Betänkande, N.-o 102.
N:o 103.
Ankom till Exp. Utsk. d. 5 Aug., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om rättighet för
Länsmän att, på eget ansvar och utan förutgången remiss
från Kronofogde, äfvensom för enskilde, på Socknestämma
utsedde, personer, att verkställa utmätningar.
Till Lag-Utskottets behandling liar Hedervärda Bonde-Ståndet öfverlemnat
följande, i dessa ämnen väckte motioner, nemligen:
1:0 af Peter Mårtersson från Jönköpings Län, som uti de i 1 Cap. 3
§ TJtsöknings-Balkcn, jemnförd med 8 § i Kongl. Förordningen den 28
Juni 1798, gifne föreskrifter, huru verkställighet å laga kraftvunne domar
och utslag meddelas skall, föreslagit den förändring eller tillägg, att vederbörande
Länsmän blefvo bemyndigade att, utan remiss från Kronofogde,
meddela handräckning Lill verkställande af laga kraftvunne domar och utslag,
som angingo penningar lill bestämd summa eller lösören till visst utsatt
antal och beskaffenhet. Sådant skulle, enligt motionärens tanka, otvifvelagtigt
medföra stor lättnad och beqvämlighet för allmogen, som nu ofta
nödgades vidkännas både stort besvär och betydlig kostnad för att tillställa
Kronofogden utmälningshandlingen och sedermera hos honom afhemta redovisningen.
Enär icke desto mindre utmätningen merendels verkställdes
af Länsmannen, som dertill af Kronofogden beordrades, insåg motionären
icke skäl, hvarföre ej Länsmannen lika gerna skulle kunna få i första hand
emottaga utmälningshandlingen och på eget bevåg, utan att behöfva afvagta
Kronofogdens ordres, derå meddela verslällighet. Till betryggande af de
rättsökandes säkerhet, borde dock de Länsmän, som ville sig af en sådan
rättighet begagna, hos Landshöfdinge-Embetet förut ställa, till vederhäftigheten
godkänd, uppbördsborgen, i enlighet med hvad Kronofogdarne nu ålåg;
2:0 af Olof Persson från Gefleborgs Län, som föreslagit det stadgande,
alt fordringsegare finge, för verkställighet af dona eller utslag, vända sig
antingen till vederbörande Kronofogde eller till Länsmannen i det district,
der gäldenären är boende, och att det måtte åligga Länsmännen,
under enahanda iagttagelser, som för Kronofogde nu vore stadgade, utmätningar
förrätta, — samt
3:o af David Andersson från Halland, som, efter framställning af de
olägenheter, hvilka voro förenade dermed, att utmätningar ej finge förrät
-
Lag-Utskottets Betänkande, IV.o 102.
7
tas af andie personer, än Kronofogde eller den, lian behagade i sitt ställe
dertill utse, såsom tidsutdrägt och oskäliga kostnader samt för Kronofogde
förlusten af en tid, den han på öfrige embetsgöromål behöfde använda,
hemställt, alt, med bibehållande i öfrigt af nu gällande Execulionsförfatt11
ingar, det blefve tillåtet hvarje socken att inom sig, genom val å allmän
Socknestämma, utse och förordna en inom socknen boende, för redlighet
och duglighet känd, bofast man, hvilken, utan förutgående ordres från
Kronofogde, som med hans förrättningar ej finge att skaffa, skulle ega att,
med biträde af Nämndemän, der meddela handräckning till utmätningar å
laga kraftvunne domar och utslag; och har motionären, i händelse delta
förslag, lill stöd hvarför jemväl åberopats, dels exemplet af den allmogen
lemnade rättighet att till auctionsmän utse de personer, till hvilka den eger
förtroende, dels ock den omständighet, alt genom förslagets antagande en
högst betydlig lindring uti det så mycket öfverklagade brefbäringsbesväret
skulle uppslå, ej blefve i sin helhet bifallet, äskat, alt fordringsegare åtminstone
mätte berättigas lill den på omförmäldte sätt utsedde Sockne-executor,
på begäran, undfå remiss för verkställighet af domar och utslag i
mindre lagsökningsmål.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande; och då de nödiga
conlrollerne öfver Utmälnings-författningarnes behöriga iagllagande ofelbart
skulle försvåras, ju mera ansvaret för utmätningar delades emellan flere
personer; då det vore desto betänkligare att öfverflytta detta ansvar ifrån
Kronofogdarne uppå Länsmännen, som dessa tjenstemannaklasser, i allmänhet,
egande olika bildning och villkor, otvifvelagtigt lemna olika garantier
för erforderlig ordning och säkerhet; då nödig noggrannhet vid behandlingen
af ulmätningsärenden icke synes i allmänhet kunna påräknas hos enskilde,
till utmätningsförrättare valde, personer, äfven af det skäl, att påföljderne
af ett lagslridigt förfarande ej kunde blifva för dem lika äfventyrlige,
som för tjenstemannen; då mycken oreda sannolikt skulle uppkomma
derigenom, att flere utmätningsman, af hvarandra oberoende, erhölle serskilda
uppdrag mot samma person, hvilken händelse ofta kunde inträffa,
derest det berodde af fordringsegare att välja förrättningsman, — samt
slutligen då icke blott fordringsägarens, ulan jemväl gäldenärens rätt och
fördel måste afses, hvaraf följer, att valet af utmätningsman ej må bero
af den förres, eller blott enderas, godtfinnande; fördenskull tinner Utskottet
sig
icke böra å någotdera af ifrågavarande förslag tillstyrka
bifall.
Stockholm den 4 Augusti 1840.
8
Lag-Utskottets Betänkande, No 1o3.
No 103.
Ant. till Exp. Utsk. den 5 Aug., kl. 3 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ett förändradt lagstadgande,
i afseende på försäljning aj utmätt gods.
Hos Hederv. Bonde-Ståndet liar i molion, som till Lag-Utskottet blifvit
öfverlemnad, Pehr Matisson från Wermlands Län, enär, enligt motionärens
tanka, det vore utan ändamål att vid utmätningar Nämndemän
blefvo, på gäldenärens bekostnad, tillkallade för alt värdera det gods, som
utmättes, i fall detsamma ändock slutligen skulle kunna försäljas till hvad
pris som helst, samt så beskaffade försäljningar jemväl mycket bidrogo att
öka antalet af de fattige i landet, föreslagit det lagstadgande, att, då faslighet,
som blifvit utmätt, eller sådane utmätte persedlar af värde, som t.
ex. guld, silfver och koppar, i brist af köpare, ej kunnat på tvänne auctioner
försäljas, fordringsegaren må vara pligtig alt, såsom orden lyda, å
den tredje auctionen göra sig egendomen eller varan lillslagen efter det
åsutla värdet.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och som det ej är
förenligt, hvarken med rättvisa eller billighet, att borgenär, som eger fordran
i penningar eller varor, må vara pligtig i betalning derföre emottaga
annat slags gods samt belastas med de kostnader och besvär, som med dess
förvandling i penningar kunna vara förenade, kan Utskottet icke tillstyrka
den föreslagna ändringen i de nu gällande stadganderr, enligt hvilka utmätte
lösören, der gäldenären ej ålnöjes med det vid utmätningen dem
åsätta värde, eller borgenären icke vill godset derför behålla, skola gå till
salu under offentligt utrop, som ej må ske förr, än viss dag dertill nämnd
och, på serskildt föreskrifvet sätt, allmänneligen kungjord är, äfvensom icke
något må föryltras androm till viljes och gäldenär lill skada eller då allenast
få äro tillstädes, utan de yppersta varor så länge sparas, alt mesta folket
samladt är, samt, hvad i mät tagen fastighet beträffar, densamma skall
vid första auctionen, om det belopp, hvartill fastigheten, vid den i och
för utmätningen förrättade värdering, blifvit uppskattad, eller något högre,
då bjudes, föryttras utan afseende å det större eller mindre antal då närvarande
speculanter, men vid andra auctionen, med iagttagande af att utrop
ej får ske då allenast få äro tillstädes, ovillkorligen lill den mestbjudande
försäljas; utan hemställer Utskottet
att motionen må lemnäs utan afseende.
Slockholm den \ Augusti 1840.
STOCKHOLM, HOS L. J. HJERTA, 1840.
Lag-Utskottets Betänkandej N:o 104.
1
N:o 104.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Aug. kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande
eller ändring af Kongl. Förordningen den Augusti t8i3_,
emot fylleri och dryckenskap.
Från Hedervärda Bonde-Ståndet har Lag-Utskottet till handläggning fått
emottaga två i detta ämne väckta motioner, nemligen:
1:0. Af Lars Nilsson från Blekinge län, som anfört, att, då Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 1813, emot fylleri och dryckenskap, tillkom,
skedde sådant i den öfvertygelse, alt stränga straffbestämmelser skulle hämma
en last, som i sitt tilltagande hotade samhället med ett djupt ingripande
ondt. Man syntes dock hafva misstagit sig deruti, att man icke allenast
beslraffat en last, utan äfven stadgat alltför stränga straff. 1734
års lagstiftare ansågo fylleriet såsom en oanständighet, som blef brottslig,
endast då den visade sig vid vissa heliga tillfällen; men enligt omförmäldte
Förordning kunde deremot en person, fastän han ej, genom bruket af starka
drycker, vore af allmänheten ansedd såsom drinkare samt aldrig i rusigt
tillstånd begått någon annan förseelse, blifva, lika med våldsverkaren, en
fästningsfånge och derigenom från välstånd i fattigdom försatt; äfvensom
Författningen lätt lämpade sig till förföljelse. Serskild uppmärksamhet ansåg
motionären böra lemnäs åt den i Förordningens esta §. anförda beskrifning
på den, som gjort sig skyldig lill ansvar för dryckenskap, hvilken
beskrifning vore i sådan målto ofullständig, att den person, hvilken väl
öfverlastat sig af starka drycker, eller med oredig sinnesförfattning eli sådant
tillstånd röjde, men på hvilkens mer än vanligt glädtiga uppsyn och
lynne det kunde märkas, att han af starka drycker njutit, icke vöre, genom
något i §:n gjordt undanlag, från ansvar fredad. Slutligen ansåg äfven
motionären sig böra göra anmärkning vid stadgandet, att Konungens Befallningshafvande
eger döm ma, ifråga om dryckenskaps-förseelser, begångna å
landet. I detta afseende förekomma, att, då den tillåtna utvägen att förvisa
undersökningen lill Häradshöfding med biträde af 2 Nämndemän sällan
begagnades, nödsakade den tilltalade, jemte vittnen, att resa en ofta
mer än dubbelt nödig väg, nemligen till Läne-residenset; men omnämnde
Bih. till R. St. Pral. 184.0. 7 Sami. 1 Afd. 28 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 10/j..
utväg anlitades, så vanns icke derigenom den åsyftade skyndsamheten
med lagförandet af dryckenskapsförseeiser, emedan rättegångssättet, i stället
att förenklas, tvertom invecklades, helst undersökningen ofta måste af Häradshöfding
och två Nämndemän uppskjutas, då jäfs-iuvändning gjordes
emot vittnen, och domfört antal för denna invändnings pröfvande naturligtvis
saknades.
På grund af sådant allt, och då erfarenheten visat, att ifrågavarande
Kongl. Förordning ej uppfyllde det dermed afsedda ändamål, hemställde
motionären, att samma Förordning måtte helt och hållet upphäfvas; men,
om detta ej kunde ske, yrkades, att ej mindre en förklaring öfver irsta §.
deraf meddelas, så att den, på hvilken det kan förmärkas, att han starka
drycker förtärt, utan att han likväl är så öfverlastad, att han deraf är
oredig till sin sinnesförfattning och synbarligen drucken, blifver från ansvar
fredad, än ock alt 11 §. måtte undergå den förändring, att endast
Idärads-Rätt varder behörig domstol att upptaga och afdöma dryckenskapsförseeiser,
begångna å landet.
2:0 af Peter Petersson i Slätthult, Jönköpings län, hvilken föreslagit
nyssnämnde ändring i Förordningens 11 §., hufvudsakligen på ena
handa
skäl, sorn i den förra motionen äro anförda.
I öfrigt hafva Ola Jeppsson från Blekinge, Johannes Christoffersson
från Kronobergs Län m. fl. instämt uti Anders Nilssons motion.
Efler att hafva tagit innehållet af dessa motioner i öfvervägande,
får Utskottet afgifva följande utlåtande i ämnet:
Missbruk af starka drycker utgör en last, som, i och för sig sjelf
betragtad, straffas medelst sina egna förderfliga verkningar på den, som
densamma utöfvar; men om derigenom offentlig förargelse förorsakas eller
andras frid och säkerhet störas, antager denna last jemväl egenskapen af
brott samt inträder i och med detsamma på allmänna straffrättens område.
Då, enligt Utskottets nu tillkännagifne åsigt, fylleri bör i vissa fall
vara föremål för strafflagen, kan Utskottet ej biträda Lars Nilssons yrkande,
att de, till förekommande af fylleri och dryckenskap, utfärdade föreskrifter
måtte helt och hållet upphäfvas; hvaremot det tillhör Utskottet alt meddela
yttrande, i hvad nion de af motionärerne framställde anmärkningar
må till ändring i samma föreskrifter föranleda.
Härvid förekommer, hurusom förenämnde Författning i dess början
innehåller, att den gjort sig till ansvar för fylleribrott förfallen, som genom
missbruk af starka drycker så öfverlastar sig, att af hans åtbörder elier
orediga sinnesförfattning synbarligen märkas kan, alt han är drucken.
Denna beskrifning synes vara mindre lämplig, enär bevisningen om förse
-
Lag-Ulskotlets Betänkande, N:0 to/f,.
3
elsens veris i igheL derigenom blifvit till en del gjord beroende af vittnens enskilda
begrepp om den tilltalades sinnestillstånd, samt är ej eller behöflig, helst brottet
redan är till sin natur och beskaffenhet allmänt kändt; hvadan Utskottet
anser lagbudet böra i mera enkla och bestämda ordalag affattas.
Yidaie skulle Författningen, i följd af hvad Utskottet här ofvan yttrat,
bestämdt utmärka, att ansvar för fylleri endast eger rum, då förargelse
i allmänna lefvernet derigenom åstadkommes; och hvad sjelfva ansvaret
beträffar, så torde de för förnyade förseelser stadgade påföljder dels af
förhöjda böter, dels af arbete å correctionshus, icke vara ändamålsenliga.
Utom det att en på fylleri begifven person icke lärer kunna räknas till den
klass af brottslige, för hvilkas återfall i samma brott allmänna säkerheten
fordrar ökade bestraffningar, mäste i betragtande tagas, att dryckenskapslasten
vanligen åtföljes af misshushållning, och att den, sorn nedsölar sig i
denna last så, att han flere resor derför tilltalas, merändels kommer i en
ofördelagtig ekonomisk ställning, hvilken ytterligare måste försämras genom
erläggandet af betydliga bötesbelopp, men ännu mera genom den felandes
afsändande till arbetsinrättning och skiljande under längre tid från vården
af sin egendom, hvaraf följden slutligen blifver, alt han, med hustru och
barn, faller fattig-inrättningen till last. Utskottet är derföre af den mening,
alt bölerne för fylleri böra, hvarje gång åtal sker, endast utgöra det
belopp, som nu för första resan är stadgadt, att påföljden af ej* mindre
correclions-arbete än den med ärelöshet jemnförliga förlusten af medborgerligt
förtroende måtte borttagas, och alt den felande, i stället, när han ej
af tre undergångne bestraffningar för fylleri i allmänna lefvernet låtit sig
rälta, ulan fjerde gången eller oftare gör sig till samma brott saker, skall
anses förfallen att under förmyndarevård ställas, om sådant af vederbörande
äskas, med rättighet likväl alt åter blifva försatt i myndighets-lillståud,
i händelse han bättrar sitt lefverne.
För alt befordra enhet i Rättegångsordningen bör befallningen alt dömma
öfver fylleribrott från Konungens Befallningshafvande öfverflyttas till allmänna
domslolarne. Denna domsrätt är dessutom icke allenast oförenlig
med Konungens Befalluingshafvandes bestämmelse, utan föranleder äfven
till betydliga kostnader, som parter och vittnen, genom inställelse vid
Lands-Canzlien, måste vidkännas.
I öfverensstämmelse härmed föreslår Utskottet vördsamt,
att Kongl. Förordningen den s4 Augusti i8:3, emot
fylleri och dryckenskapj måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 10/j.
Den, som af starka drycker synbarligen öfverlastad är,
och i sådant tillstånd träffas ä väg, gata eller annat
allmänt ställe, bö'e, hvarje gång, hati derjör tilltalas ,
tre Riksdaler sexton skillingar. Dömes någon Jjerde
gången eller oftare till ansvar för fylleri, vare, om han
är myndig, dessutom under förmyndare stäld, då påstående
derom göres; dock att den således sak fä Ide md,
der han sitt lefverne bättrat, efter två års förlopp anmäla
sig hos Domstolen att åter varda myndig förklarad.
Om någon inför Konungens Befallningshafvande
eller någon Domstol, vid allmänna sammankomster, läsförhör,
stämmor, auctioner, marknader, skjutsningar
eller skallgångar, finnes af starka drycker öfverlastad,
den fcilles till dubbla böter emot hvad här ofvan blifvit
utstakadt; och eger Konungens Befallningshafvande,
Domare, Kronobetjent eller annan tillstädes varande förrättningsman,
att en sådan genast afvisa, eller, der
omständigheterne så fordra, med honom låta förfara, på
sätt y §. här nedan förmäler.
Hvad allmänna Lagen i 3 Cap. 4 $ MissgerningsBalken,
Kongl. Brefvet den iy Augusti 1^38 och Kongl.
Förklaringen den 2g November 1823, för fylleri i kyrka
stadga, kommer äfven hädanefter att ega rum, jemte
det ansvar, som denna Författning för fylleri i allmänhet
föreskrifver.
Eho, som trugar eller förleder annan att förtära
starka drycker, så att han deraf blifver öfverlastad,
bote hvarje gång Tre Riksdaler sexton skillingar.
Öfvermage, som af starka drycker öfverlastar sig,
ages af föräldrar eller husbonde, i närvaro af krono-,
stads- eller police-betjent; men den, som till öfverflödig
förtäring en sådan förleder, bote Sex Riksdaler tretiotvå
skillingar.
2 §.
Prestman, sorn under tjenstens utöfning är af starka
drycker öfverlastad, vare sitt prestembete och innell afvande
tjenst förlustig.
Lag-Utskoitets Betänkande, N.o 104
Ar någon annan, vid förrättande af Kongl. Maj.ts
och Kronans tjenst, drucken, bote dubbelt emot det, sorn
i 1 ff 1 mom. utsatt är. Sker det tredje g än gen j blifva
han ock; efter omständigheterna, på vissa år eller för
alltid från tjensten afsatt.
1 afseende på prestmän, som utom tjenstgöringen
beträdas med fylleri, galle föreskriften i ig Cop. 23
Kyrkolagen.
Med de till Krigsstaten hörande personer för hålles
efter Krigs Artiklarna.
3 §.
Begår någon brott i fylleri, må hans tillstånd ej
lända honom till ursägt, utan skall han, jemte ansvar
efter denna Förordning, vara underkastad alla de påföljder,
som Lag och Författningar i hvarje fall föreskrifva
, dock att böter för fylleri icke ega runi för den,
som för annat brott gjort sig till högsta kroppsplikt
skyldig.
4 §.
Förtär någon så omättligt starka drycker, att han
deraf dör, varde i tysthet begrafven.
5 §.
Om på sådant ställe, der bränvin eller andra starka
drycker försäljas, någon finnes i den nion öfver lastad,
att han synbarligen icke utan våda för sig sjelf och
andra, kan lemnäs utan tillsyn och biträde; vare värd
skyldig att honom vårda, tilldess det rusiga tillståndet
upphört, och ifall sådant af värd under lätes, och skada
derigenom inträffar, plikte värden Sex Riksdaler tretiotvå
skillingar, hvarf01 utan, vid förnyad enahanda försumlighet,
det på vederbörandes bepröjvande, efter omständigheterne,
må ankomma, huruvida värd af sin näringsrättighet
må förklaras förlustig.
6 §.
Vid Sex Riksdaler tretiotvå skill ingars bot cch för
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o loj.
lust af all rätt till betalning för varan, förb judes allt
utborgande af starka drycker ej mindre åt omyndige
studerande under deras vistande vid Äcademier, Gymnasier
och Skolor, utan föräldrars, förmyndares eller
lärares vettskap och vilja,* än dt tjenstefolk, gesäller
och lärgossar samt gemenskapen af krigsmagten, utan
vederbörande husbönders, mästares eller befälhafvares lof '.
7 §•
Hvar och en, som, af starka drycker öfverlast ad,
träffas på väg eller gata, må, när dess behöriga vårdande
icke annorledes låter sig verkställa, förvaras i
häkte, till dess han återvunnit sina sinnens bruk. Gör
han d förenämnde eller andra allmänna ställen, såsom
värdshus, näringsställen och krogar, i fylleri oljud, eller
förnärmar andras fred och säkerhet, skall han ovillkorligen
i häkte inmanas; dock bör han, sedan han åter
blifvit nykter, på fri fot ställas, derest ej sådant brott
är begånget, hvarför han efter Lag i fängelse hållas må.
8 §.
Alla i denna Förordning bestämda böter skola fördelas
på det sätt, att två tredjedelar tillfalla åklagaren,
och den återstående tredjedelen de fattige i den församling
der förbrytelsen skett. Med fördelningen af de
böter, sorn, jemte fylleriböter enligt denna stadga, kunna
efter allmänna Lagen och serskildta stadgar åläggas, kommer
att förhållas, på sätt i hvarje fall föreskrifvet är.
9 §■
Saknas tillgång till gäldande af de böter, som ef ter
denna Förordning åläggas, skola de förvandlas till fängelse
vid vatten och bröd, enligt den i 5 kap. f.
Straff-Balken fastställde beräkning.
Är, jemte, fylleri, andra brott begångna, och förvandling
af böter skall ske, förhålles efter de grunder,
som uti 11 punkten af Kongl, Förklaringen den 23 Mars
i8oy utstakas.
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 10/f..
7
IO §.
Förbrytelser emot denna Förordning skola åtalas vid
allmän domstol eller Police-inrättning; dock så, att, ont
den tilltalade tillika är anklagad för brott, som till Police-
Kammar ens upptagande ej hörer j fylleribrottet bör
af allmän Domstol behandlas.
n §.
Lands- oah Stadsf skaler samt Krono-, Stads- och
Police-betjente åligge att å fylleribrott hafva noggrann
uppsigt och dem vederbörligen åtala, vid laga ansvar,
om sådant åsidosattes. De fylleribrott, som icke inom
sex månader, sedan de sig tilldragit, hvarje månad till
tretio dagar räknad, blifva hos vederbörlig domstol eller
Police-inrättning anmälde, äro sedermera icke åtal underkastade.
12 §.
Om tid och sätt till ändrings sök ande i utslag, som
af allmän Domstol, i mål angående fylleribrott, meddelas,
gälle hvad i thy fall om brottmål i allmänhet stadgadt
finnes. Huru ändring i Police-Kammares utslag
sökas må, år serskildt föreskrifvet.
.3 §.
Denna Förordning skall en gång om året från predikostolarne
kungöras, nemligen Söndagen näst före
Michaelisdag • och åligger det värdar, vid Fem Riksdalers
vite, draga försorg, att ett exemplar häraf i alla
värdshus, källare, näringsställen och gästgifv are går dar
finnes på väggen i något allmänt rum anslaget.
Stockholm den t\ Augusti 1840.
Reservationer:
Af Herr Friherre Cederström, Anders: ”1 alla öfrige delar instämmande i
asigter, som dicterat delta Betänkande, nödgas jag likväl reservera mig
8
Lag-Ulsiottets Btiånkamle. No lo/j..
emot beslutet i i § att borttaga den i Kongl. Förordningen den 24 Augusti
1813 stadgade påföljd för 4;de resan fylleri: att varda förklarad oberättigad
till deltagande i val eller väljas till sådane förrättningar, som innefatta medborgerligt
förtroende.
Den , som Irenne gånger blifvit lagförd och pliktfälld för dryckenskap,
samt deraf ej låtit rätta sig, torde med skäl böra oell kunna anses oförbätterlig
— och för en sådan torde den påföljd ej vara för sträng, att han
framdeles ej blir valbar, eller berättigad att deltaga i val, som innefatta
allmänt förtroende. För samhället är det dock af stor vigt, alt erkänd
och oförbätterlig drinkare ej må bibehålla desse andre medborgare tillkommande
rättigheter, hälst han, enligt Utskottets förslag, endast i händelse
af påstående sättes under förmyndare, och således ofta skulle komma alt
fortfarande såsom fullmyndig till stor skada för sig, familj och samhället
utöfva en husbondes, husfaders, embelsmans, m. fl. åligganden. Dessutom
torde vara betänkligt att på en gång borttaga alla de svåra straffbestämmelser,
som i8j3 års Kongl. Förordning innehåller för 4^de resan ådömd dryckenskap,
samt, genom borttagandet af äfven detta stadgande, snart sagdt lemna
denna last utan påföljd, ty de föreslagne böterne 3 R:dr 16 sk. hvilka äro
lika för hvarje gång, den tilltalade sakfälles, itererandet må hafva skett
huru mångå gånger som hälst, lära visserligen ej af någon anses som ett
verkligt straff, än mindre för ett, som afskräcker från denna passions LilIfredställande.
”
Af Herr Professor Doctor Beocell: ”Då jag anser lagstiftningen böra,
om möjligt är, handla i harmoni med och icke i en reactionär rigtning emot
deras ädla bemödanden, hvilka för närvarande, genom en öfver hela landet
utbredd verksamhet, söka bekämpa fylleri- och dryckenskaps-lasten, samt
befordra nykterhet och samhällstrefnåd; så reserverar jag mig emot nedsättning
i botes-, ansvars- och straiT-beslämmelser för fylleri och dryckenskap.
De sist utgifne statistiska anteckningar öfver nativitet och mortalitet*)
upplaga ibland döde det icke obetydliga antalet af 235 personer, som supit
sig till döds; och våra brottmålsransakningar må vidare utföra, färglägga
och fullborda taflan. Om jag således icke alltför mycket misstager mig, är
tiden alldeles icke ännu inne att från våra predikstolar promulgera att 1840
års lagstil tande församling i alla rigtningar nedsatt botes-, ansvars- och
straff-bestämmelserne för fylleri.
För
*) Kongl. Tabell-Comroiss. Berättelse om Nativitet och Mortalitet m. nr. Stockholm 1838.
Lag-Vlskottels Betänkande, N.-o 1o5.
9
För livar och en som, allvarligt eftersinnande våra betydelsefulla tidsförhållanden,
lägger framför sig Lagen af år 1813 och förslaget af i84o,
samt sorgfälligt jemnför dem begge, torde vissa betänkligheter icke uteblifva
emot antagandet af det senare.”
Af Herr Prosten Säwe: ”På grund af den rigliga åsigt, som Utskottets
majoritet uttalat, ”att missbruk af starka drycker straffas genom
sina egna förderfliga verkningar på den, som densamma utöfvar, och derjemte,
när offentlig förargelse åstadkommes eller andras frid och säkerhet
störes, antager egenskapen af brott samt inträder i och med detsamma på
allmänna straffrättens område,” kan jag ej annat finna, än att det i Kongl.
Förordningen den 24 Augusti 1813 stadgade correctionsarbete för femte resan
fylleri hade bort i författningen qvarstå såsom icke blott en allvarligare
varning för den flera gånger frugtlöst pliktfällde, utan tillika såsom ett medel
till samhällets och deras betryggande, som äro i den på dryckenskap begifnes
närmaste omgifning. Det torde vara tillräckligt bekant, att en sålunda ofta
tilltalad, men dock oförbättrad supare kan, utan att beträdas med egentliga
och grofva lagbrott, likväl genom sitt år efter år fortsatta omåltliga
dryckenskapsbegär och sin oregerlighet gifva stor förargelse i det allmänna
och jemväl utgöra en verklig plågoande mot föremålen för sin ömmaste
omvårdnad. För desse senares lugn och endrägt har det stundom varit
det enda återstående räddningsmedlet, att den oregerlige till varning på
viss lid kunnat afskickas till närmaste Correctionshus, der ock, någongång
kunnat återvinnas det ordningssinne och den arbetsvana, som är oumgänglig
för den brottsliges förbättring. Huru allt detta skall åstadkommas genom
den tilltalades blotta ställande under förmynderskap, hvilket Utskottet gjort
lill högsta och sista varningsgraden, kan jag, åtminstone ej inse, och har
jag af sådant skäl här reserverat min från Höglofl. Utskottets majoritet
skiljagtiga tanka.”
N:o 105.
Ant. till Exp. Utsk. den 7 Aug., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om ändring i sättet för
testamentens kungörande.
Uti en från Hederv. Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remitterad motion,
har Iiiksdagsfullmägtigen från Westerås Län Jan Andersson, enär föBih.
lill B. St. Brot. 1840. 7 Sami. 1 A/d. 28 Haft. 2
10
Lag-Utskottets Betänkandej N;0 106.
skrift saknades, huru testamenten skola delgifvas arfvingar, hvilka till namn
och vistelseort äro okände, hemställt, att, i dylika Jall, testamente må,
genom kungörelse tre gånger i allmänna tidningarne, arfvingar delgifvas och
desse derefter vara pligtige att, inom natt och år från den dag, kungörelsen
blifvit tredje gången uti tidningen införd, sitt klander emot testamentet, i
händelse af befogenhet, instämma.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; och då i betragtande
tages, å ena sidan: att de formaliteter, Lagen i 18 Cap. Ärfda-Balken stadgat
i afseende på sättet för testamentens delgifvande och huru tiden för
klanders anställande bör räknas, stå i noga öfverensstämmelse, icke blott
med de gällande grunderne för arfs-och testaments-rätten, utan äfven med
hvad som af Lagen påbjudes i flere andra mål, der genom tidsförlopp eller
så kallad prsescription rättigheter skola från en person till annan öfvergå,
och alt ifrågavarande, för bevarande af närmaste arfvinges rätt nödvändiga
formaliteter, om än i någon mon för testamentslagaren besvärlige, likväl,
enligt 3 § i samma Cap., icke utestänga honom från rättigheten att under
tiden behålla och nyttja hvad honom genom testamente gifvet är; — men,
å den andra: alt många personer finnas, som dels vanligtvis icke taga kännedom
af allmänna tidningar, dels, i anseende till serskildte omständigheter,
såsom företagne resor utrikes, icke äro i tillfälle dertill; samt det derjemte
ofta kunde inträffa, att arfvingar, ehuru af testamenls-inneliafvaren till
namn och hemvist kände, dock gingo miste om sin rätt till klander, endast
af den orsak, att den sistnämnde, med förtigande af en sådan kännedom,
utverkade sig tillstånd af domaren, att låta testamentet genom tidningarne
kungöras; så anser Utskottet motionärens förslag, såsom föranledande till
mycken osäkerhet och våda i afseende på arfvingars rätt, ej vara antagligt;
hvadan Utskottet hemställer,
att motionen icke måtte bifallas.
Stockholm den 7 Augusti 1840.
No 106.
Ant. till Exp. Utsk. d. 7 Aug., kl. 2 e. tn.
Betänkande j i anledning af väckt frågaj om upphörande af Frälsemäns
rättighet att i vissa mål dömas af Hof-Rätt såsom förste
domstol.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet
har Lag-Utskottet fått till sig remitterade följande motioner:
Lag-Utskottets Betänkande, IV.-o 106.
11
1:0 Af Herr Hjerta, Lars, som anfört, att föreskrifterne i 8 morn. af
2 § i 8 Cap. Rä ttegångs-Bal ken, det Hof-Rätt äger döma i tvister, angående
alf efter frälsemän, deras förordnande vid dödstimman om sin egendom
samt förmynderskap för deras barn och arfvingar, så ock, der frälseman
eller dess arfvinge vill genom offentligt anslag afstå sin egendom till borgenärer,
och om hvarderas rätt och företräde dertill, eller den ena makan
söker att skilja sin lott i bo från den andras enskildta gäld, medförde stora
olägenheter, emedan derigenom dels frälsemän beröfvades förmonen att få
tvister af berörde egenskap underställde pröfning af Hof-Rätt, såsom andra
instans, dels förorsakades betydligt ökade utgifter för resor lill inställelse
vid Hof-Rätt från den ofta aflägsna hembygden, eller för fullmägtigs anskaffande,
samt för stämpladt papper och expeditionslösen, som vore dubbelt
dyrare, än vid Under-Rätter, dels ock tillökning föranleddes i Hof-Rätternes
göromål; på grund hvaraf motionären föreslog antingen upphäfvande
af ej mindre 8 Cap. 2 § Rättegångs-Balken, i hvad den rörer ofvanuppgifna
fall, än ock de senare, i öfverensstämmelse dermed utfärdade författningar,
eller ock att, om detta ej bifölles, åtminstone frälsemäns afträdes-, boskillnads-
och urarfvarätts-tvister måtte hädanefter handläggas vid samma
domstolar, som sådana mål i allmänhet upptaga; och
2:0 af Nils Strindlund från Wester-Norrlands Län, hvilken yrkat, det
Ridderskapets och Adelns rätt, att i concursmål hafva Hof-Rätt till första
domstol, måtte försvinna.
I anledning häraf, får Utskottet yttra, att, genom afskaffandet af Ridderskapels
och Adelns i örte punkten af dess privilegier den 16 October
1728 samt 8 och t) mom. i 2 § af 8 Cap. Rättegångs-Balken, jemte serskildta
författningar, grundade rätt att i vissa mål omedelbarligen af HofRätt
dömas, flere fördelar, och deribland enhet i rättegångsordningen, skulle
vinnas. Då emedlertid de väckta motionerne ej afse alla så beskaffade mål,
samt fråga således nu endast kan blifva om ett partielt upphäfvande af
nämnde privilegium, från hvars begagnande det dessutom beror på Ridderskapets
och Adelns godtfinnande att, med de öfrige Riks-Ståndens samt
Kongl. Majrts bifall, afstå, torde en förändring härutinnan, om den kan
till vägabringas, ej böra sträckas till andra, än afträdes- och förmonsrättssamt
boskillnads- och urarfva-mål, hvilkas behandling af Hof-Rätt, såsom
förste domstol, ovedersägligt medför stora olägenheter ej mindre för de sökande
sjelfve, än för borgenärerne, genom den ökade tidspillan och de förhöjda
kostnader, som deraf äro en följd.
För den händelse, alt Ridderskapet och Adeln finnér för godt alt afsäga
sig rättigheten' att i nyssuppräknade mål hafva Hof-Rätt till förste
12
Lag-Utskottets Betänkandej N.-o io~j.
domstol, samt de öfrige Riks-Stånden och Kongl. Maj:t en" sådan afsägelse
gilla, anser Utskottet sig böra föreslå,
att en Författning, om upphörande af berörde rättighet,
utfärdas, sä lydande:
Sedan Ridderskapet och Adeln, med de öfrige RiksStändens
samtycke och Kongl. Matts bifall, af sagt sig
den i 6 puncten af Ridderskapets och Adelns den 16
October iyi3 utfärdade Privilegier samt 8 Cap. 2 ,§‘, 8
mom. Rättegångs-Balken och Concurs-Lagen den 12 Mars
i83o stadgade rättighet att få mål, om afstående af
frälsemans egendom till borgenärer samt urarfvagörelse
och afträdande af makas egendom i frälsemans bo,
handlagde i Hof-Rätt, såsom förste Domstol• så varder
hvad derom finnes stadgadt, härigenom upphäfvet; skolande
dessa mål hädanefter tillhöra vederbörande Under-Rätt
och efter allmänna rättegångsordningen behandlas.
Stockholm den 7 Augusti 1840.
N:o 107.
Antom till Exp. Utsk. d. 7 Aug., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, om ändring af 14
Cap. y $ Rättegångs-Balken.
Under förklarande, att, enligt senare tiders erfarenhet, personer, som
undergå ransakningen vid domstolarne, skola visa ett tilltagande öfvermod,
i det att de förgripa sig mot domare, åklagare och målsegare genom vanvördnad,
hot, otidighet och smädliga åtbörder, hvilket kunde ske antingen
mot en ringa bestraffning af böter eller enkelt fängelse, eller ock alldeles
ostraffadt, i händelse den felande dömdes till högsta kroppsplikt för andra
brott,* har Riksdagsfullmägtigen från Örebro Län Nils Persson, uti ett till
Hederv. Bonde-Ståndet ingifvet och derefter till Lag-Utskottet remitteradt
memorial, yrkat, att de i i4 Cap. 7 § Rättegångs-Balken stadgade böter
måtte fördubblas samt, vid bristande tillgång, förvandlas till fängelse vid
Lag-Ulskotlels Betänkande, JV.o 107.
13
vallen och bröd, hvilket straff borde gå i verkställighet utan afseende derpå,
att den felande a Ibid a de dom för andra brott.
I anledning häraf, får Utskottet vördsamt erinra, att motionären synes
icke hafva fästat tillräcklig uppmärksamhet på bestämmelserna i Cap. 7
§ Rätlegångs-Balken, eller på skillnaden emellan de förseelser, som der bestraffas,
samt de i 18 Cap. 8 § Missgernings-Balken omförmäldte brott. Det
förra lagrummet stadgar, dels att missfirmelser emot vederdeloman inför
Rätta, i tal eller skrift, genom oqvädins- och smädeord, förklenliga tillmälen,
eller åthäfvor, beläggas med böter från fem till tjugu daler eller mera,
efter som brottet är till, dels att på vanvördligt talande eller skrifvande
emot domaren följa ej mindre dubbla böter eller högre, allt som domaren
skäligt pröfvar, än ock offentlig afbön, om brottet det förtjenar; hvaremot
i 18 Cap. 8 § Missgernings-Balken finnes, jemte utsatt dödsstraff för hugg
eller slag å domaren, då han är stadd i utöfningen af sitt embete, föreskrifvet,
att den, som höter eller undsäger domaren, eller gifver honom
smädliga ord, skall böta från femtio till hundrade daler och göra afbön,
samt alt, om orden gå å heder och ära, dubbla böter samt ärans
förlust böra ådömas; och skola böterne förvandlas efter Rältegångs-Balken
till fängelse, men efter Missgernings-Balken till fängelse vid vatten och bröd.
Häraf visar sig, att lagstiftaren i sistnämnde lagrum sökt skydda domaren
för gröfre förolämpningar, men i i\ Cap. 7 § Rältegångs-Balken
endast velat bestraffa den mindre förseelse, som, af Lagen benämnes för
vanvördnad emot domaren, jemte missfirmelser emot vederdeloman. Böterne
i begge fallen äro, enligt Utskottets tanka, lämpade efter förseelsernes beskaffenhet;
och att, på sätt motionären yrkat, förhöja dem på senare stället
samt stadga, att de böra till fängelse vid vatten och bröd förvandlas, vore
dels olämpligt, enär derigenom skulle upphäfvas den skillnad, som är
gjord emellan de i begge lagrummen omförmäldte brott och deras bestraffningar,
dels, hvad bötesförhöjningen beträffar, onödigt, emedan det uttryckligen
är åt domaren öfverlemnadt att öka böterne till det belopp, som i
hvarje mål pröfvas skäligt. Lika otjenligt vore det äfven att, angående
verkställighet af straff för brott emot \\ Cap. 7 § Rättegångs-Balken, stadga
sådane föreskrifter, som af motionären blifvit föreslagna, och hvilka helt
och hållet afvika från dem, som i allmänhet äro gällande för de händelser,
att någon på en gäng ställes under ransakning och dom för serskildta brott.
På dessa skäl hemställer Utskottet vördsamt,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 7 Augusti 1840.
14
Lag-lI(skottets Betänkande, N:o 108.
N:o 108.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Aug., kl. 2 e. m.
Betänkande öjver väckt motion, angående offentlighet vid Under-Domstolar
och Polis-Kamrar.
Uti en af Högfl. Ridderskapels och Adelns till Lag-Utskottet remitterad
motion, har Herr Hjerta, Lars, anfört, att, vid så väl 1823 som 1828
och i834 årens Riksdagar, förslag blifvit gjorde, angående införande af offentlighet
vid alla Under-Domstolar och Polis-Kamrar, och att, vid de
två förstnämnde Riksdagarne, Rikets Ständer jemväl, för sin del, fattat
beslut derom, hvilket dock, i anseende till Kongl. Majrts vägran af bifall
dertill, ej skall ledt till någon påföljd. Under sistlidne Riksdag hade Rikets
Ständer äfven beslutit att sådant stadgande i afseende på Under-Rätterne;
och vid ärendets föredragning hade Kongl. Majit befallt, att vederbörande
skulle genom Nådigt Circulär erinras ett vidmaglhålla det gamla
bruket af offentlighet vid Under-Rätterne; hvadan något ytterligare stadgande
härom ej erfordrades, så framt Circuläret ållyddes; men angående
offentlighet viel Polis-Kammarne hade dåvarande Lag-Utskott ej ansett
någon föreskrift vara af behofvet påkallad. Motionären trodde likväl, att,
så vida nyttan och nödvändigheten af offentlighet vid undersökningar i
brottmål i allmänhet visat sig af erfarenheten så bekräftade, alt offentligheten
öfvergått till ett af de första villkoren för all rättegång vid Svensk Domstol,
så funnes icke något skäl, hvarför den skulle vara utesluten från Polis-Kamrar
i städerne, mera än från Härads-Rätterne på landet. Det band,
som fremmande åhörares närvaro kunde lägga på domarens frestelse lill
väld och godtycke, vore icke mindre nödvändigt i det ena fallet, än i det
andra; men några serskiklte skäl kunde dessutom bernias från Polis-Kammarnes
organisation och rältegångssättet i de mål, uti hvilka de hade
domsrätt, och således i sjelfva verket ej vore annat, än Under-Domstolar;
och voro dessa skäl hufvudsakligen följande: alt Rätten i dessa mål icke
utgjordes af flere bisittare, hvilka, såsom i andra Domstolar, kunde sinsemellan
öfverlägga och controllera hvarandras möjliga misstag; att käranderne
utgjordes af Polis-betjeningen, som derjemte i många, om icke de
fleste fall, vore på en gång åklagare och vittnen; att parterna, i anseende
till den hastiga inställelsen, sällan hade tid att skaffa sig något rättegångsbiträde;
att protocollen i Polis-Kamrar fördes efter domarens dictamen
och af den protocollsförande undertecknades på befallning, ulan serskild
Län-Utskottets Betänkande} N:0 108.
15
ansvarighet, äfvensom de sellan justerades; samt att utslaget vanligen
afkunnades på stället efter en så hastig undersökning, att en vid rättegång
mindre van part ofta icke hunne laga reda på dess innehåll, än mindre
ihogkomma föreskrifterne i afseende på ändringssökande i beslutet. Af dessa
anledningar och då offentlighetens införande, såsom en säkerhet emot
möjliga missbruk i lagskipningen, vore, om möjligt, ännu mera påkalladt
för Polis-Kamrar, än för andra Domstolar, hemställde motionären, att
Rikets Ständer måtte för sin del besluta samt i underdånighet anhålla om
Kongl. Maj:ts Nådiga bifall till ett lagstadgande af följande innehåll: ”Vid
alla Under-Rätter och Polis-Kamrar skall rättegång offentligen hållas, och
vare förty, så långt utrymmet tillåter, ej någon förment att inne vara
medan Rätten sitter. Öfverläggning må Rätten inom lyckta dörrar hålla,
äfvensom ransakning uti mål, som röra brott emot sedligheten, der sådane
omständigheter förekomma, hvilka enligt Tryckfrihets-Lagen ej må kungöras.
Åhörarne böra då afträda på tillsägelse af ordföranden, som äfven i
öfrigt äger meddela nödige föreskrifter till bibehållande af skick och ordning.”
Vid remitterandet af nämnde motion, är af Herr Friherre Cederström
JnderSj andraget, att offentligheten vid Polis-Kamrar borde inskränkas till
sådane mål, deruti de äga domsrätt.
Utskottet har, vid behandlingen af detta ärende, inhemtat, hurusom
Rikets Ständer, vid de tre sistförflutne Riksdagarne, uti underdåniga skrifvelser,
anhållit om offentlighet vid Under-Domstolar och Polis-Kamrar,
samt dervid yttrat, att Rikets Ständer, med antagande af den grundsats,
att hvarje medborgare borde äga öppet tillfälle att sjelf inhemta kännedom
om lagskipningens gång, samt med afseende derpå, att agtningen för hagarne
och förtroendet för domaremagten sålunda skulle ökas och befästas,
funnit offentlighet vid Under-Domstolarne desto heldre böra äga runi, som
rättegången derstädes efter urgammal sed hittills hållits för öppna dörrar,
äfvensom Rikets Ständer icke ansågo något hinder möta för medgifvandet
af offentlighet vid Polis-Kamrar i städerne, när sådana mål der förekomma,
uti hvilka Polis-Kammare äger domsrätt.
Å den i ämnet sist aflåtna underdåniga skrifvelse är af Kongl. Majit
det Nådiga svar meddeladt, att, då Rikets Ständers förnyade underdåniga
anhållan gåfve anledning till den förmodan, att det urgamla bruket af offentlighet
vid Under-Rätter någorstädes blifvit åsidosatt; Kongl. Maj:t ville,
genom Nådigt Circulär, som komme att i Författningssamlingen intagas, låta
vederbörande erinras, att det urgamla bruket af offentlighet vid UnderRätterne
vidmagthålla; men att Kongl. Majit icke i Nåder fann godt anbefalla
större offentlighet vid Polis-Kammarne, än hittills varit medgifvet.
16 Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 108.
Då ett Nådigt Circular af omförmäldte innehåll blifvit under den 28
Mars 1835 utfärdadt; och det ändamål, som Herr Hjerta åsyftat med sin
motion, så vidt den angår offentlighet vid Under-Domstolar, följagtligen
redan är vunnet; lärer motionen i denna del ej böra lill någon åtgärd föranleda.
I öfrigt instämmer Utskottet till alla delar icke allenast uti hvad föregående
Rikets Ständer i förenämnde afseende yttrat, utan ock i Lag-Utskottets
å förra Riksdagen afgifna samt af Rikets Ständer bifallna förklarande,
att offentlighet vid Polis-Kammare ej bör utsträckas till andra mål, än
sådane, deri densamma äger domsrätt, helst det endast är i sådane mål,
som rättegång vid Polis-Kammare kan sägas äga rum, och det ingalunda
skulle vara välbetänkt alt, i andra fall, der Polis-magtens ändamål är, icke
att skipa lag, utan alt efterspana och inhemta upplysningar, på hvilka åtal
inför Domstol sedermera skall grundas, genom påbjuden offentlighet vid
hvarje steg, sälta förbrytaren och dess medhjelpare i tillfälle att motarbeta
och hindra brottets uppdagande.
På dessa skäl kan Utskolttet ej i vidsträcktare måtto biträda motionärens
förslag, än att Utskottet vördsamt tillstyrker,
det Rikets Ständer för egen del besluta och till Kongl.
Maj:ts Nådiga pröfning i underdånighet hemställa utfärdandet
af en Författning, hvari stadgas som följer:
Fid Polis-Kamrar, när sådane mål der förekomma,
i hvilka Polis-Kammare domsrätt utöfvar, skall
rättegång offentligen hållas; och vare förthy, så länge
det ske kan, utan trängsel för dem, som till PolisKammaren
höra,, eller med målen hafva att skaffa, ej
någon förment att innevara medan Polis-Kammaren
sådane mål handlägger, der ej Polis-Kammaren nödigt
finnér att öfverläggning till beslut inom lykta dörrar
hålla, eller mål förekomma, som äro stötande för anständigheten
och sedligheten, i hvilken händelse åhörar
ne skola, på ordförandens tillsägelse, afträda.
Stockholm den 7 Augusti 1840.
N:o 109.
Lag-Utskottets Betänkande, jV.-o io(j.
17
N:0 109.
Ank. till Exp.-Utsk. <1. 7 Aug., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående föreskrifters
meddelande derom, att den som är dömd till böter, motsvarande
högsta kroppsplikt, genast bör i häkte inmanas eller
för böterne ställa borgen.
Uti. elt lill Vällofl. Borgare-Ståndet ingifvet och sedermera till LagUtskottet
remilleradt memorial, har Herr M. Bagge andragit, hurusom,
genom Kongl. Brefvet den 26 Maj 1827, blifvit förklaradt, att ej mindre
då en person genom serskildta utslag blifvit dömd till böter, hvilka skola till
kroppsplikt förvandlas, än ock, då flere serskildta utslag, hvarigenom ådömde
böter redan blifvit förvandlade, på en gång förekomma till verkställighet
hos executorn, bestraffningen bör blifva sådan, som densamma, ådömd genom
ett enda utslag, hade bordt af domaren utstakas, och att således alla
de böter, som på en gång förekomma till uttagande hos förbrytaren, borde,
i brist af tillgång, förvandlas till kroppsstraff eller fängelse efter deras sammanräknade
belopp; och då häraf kunde uppstå den följd, att en brottsling,
som vore förfallen till högsta kroppsstraff för ådömde böter och icke blifvit
i häkte inmanad, skulle kunna, genom itererade brott, fördröja bestraffningens
verkställande under hela lifstiden, emedan han, då ett utslag vöre
nära aLt vinna laga kraft, blott behöfde att låta tilltala sig för ett annat
brott; så ansåg motionären sig böra föreslå det stadgande, att en person,
som är dömd till böter, motsvarande högsta kroppsplikt, skall vara skyldig
att, intill dess utslaget vunnit laga kraft, antingen träda i häkte, eller nedsätta
de ådömda böterne, eller ock för dem ställa vederhäftig borgen, och
att böterne således skola utgå utan afseende derpå om de brott, som den
dömde sedermera kan begå, medföra urbota bestraffning, eller icke, eller
den brottslige saknar tillgång till de ytterligare ådömde böterne.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; men då Lagen
i 1 Cap. 2 § Straff-Balken ej tillåter häktande för angifna brott i annat
fall, än om saken går å lif eller kropp, då man med penningar ej böta
må; då det jemväl skulle strida emot rättvisa och billighet samt leda
till en obehörig straffökning, derest förklaradt blefve, att en person, dömd
för brott, derå endast penningeböter följa, kan i häkte inmanas förr, än utslaget,
livarigerom böterne äro stadgade, vunnit laga kraft, samt ej mindre
Bih. till R. St. Prof. 1840. 7 Sami. i Afd. 28 Håft. 3
18
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o loff.
utrönt blifvit, att tillgång till dem saknas, än ock förvandling af dem ägt
rum; då det för öfrigt redan är föreskrifvet, att, om utslaget af den till
böter fällde öfverklagas och han vistas på fri fot, honom åligger att förut
nedsätta böterne eller för dem ställa borgen; och då slutligen motionärens
förslag skulle leda till rubbning af de grunder, som, enligt Lag och serskildta
författningar, böra följas, i händelse en till flere brott saker person
skall för dem alla på en gång dömas och straffas; så hemställer Utskottet
vördsamt,
att of vanberörde motion ej måtte bifallas.
Stockholm den 7 Augusti 1840.
STOCKHOLM, HOS L. J. HJERTA, 1840.
Lag-Utskottets Utlåtande, JY.o 110.
1
N:o 110.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Augusti, kl. 9 f. m.
Utlåtande , i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets
Betänkande N:o 56, öfver väckta motioner om upphäfvande
a} Kämners-Rätter, Lagmans-Rätter och RiddaredSjne-Rätter
samt ändring eller upphäfvande af åtskilliga Lagens rum,
rörande rättegängs-ordningen.
H ögvördiga Preste-Slåndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafva bifallit
o ra förmälde Betänkande, sorn deremot, blifvit af de två öfrige respective
Riks-Stånden lill Lag-Utskollels handläggning återförvisadt. De anmärkningar,
sora till återremisserne föranledt, hafva blifvit framställde: a) hos
Högloflige Ridderskapet och Adeln, af Friherre Boije, Ludvig, Friherre
Cederström, Anders, Fri herre Cederström, Thure, Herr von Röök, Gustaf,
Grefve Posse, Arved, Herr Lefrén, J. P., Grefve Mörner, Carl Göran,
och Friherre Raab, Adam Christian; samt b) i Välloflige Borgare-Ståndet, af
Herrar Höök, Lagergren, Gråå, Christierson, Bagge, m. fl.
I hufvudsaken är emot Utskottets förslag erinradt, att, enär af de från
Härads-Rätterne vädjade mål vanligen två tredjedelar fullföljdes i LagmansRätterne,
men endast en femtedel i Hof-Rätterne, skulle, derest LagmansRätlernes
mellankommande pröfning försvunne, Hof-Rätternes göromål i
den nion tilltaga, att, utan en kostsam tillökning i antalet af deras ledamöter,
vida större tidsutdrägt i afseende på målens afgörande vore att befara,
än som nu egde rum; äfvensom menliga följder derigenom skulle
uppkomma för göromålens gång i Justitias-Revisionen, der antalet af baläncerade
mål under senare åren betydligt stigit. Dessutom skulle Lagmans-Rätternes
upphörande ofta göra det omöjligt för aflägse boende parter
alt få sina tvister af högre Rätt pröfvade, i anseende till de kostnader
som nödvändigheten att ställa fullmägtig och det icke sällan inträffande
behofvet att få vittnen afhörda, komme att medföra. Man borde der
-
Bih. till R. St. Prot. 1840. Saarni. 1 A/d.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtande, Nio 110.
före vänta med den ifrågavarande domstols-indragningen, intill dess nyorganisation
af alla domstolar kunde ske, samt följagtligen afbida pröfningen
af Lag-Comiteens förslag till allmän Civil-Lag, der Lagmans-Rätlernes försvinnande
blifvit stäldt i sammanhang med bildandet af Hof-Rätter i flere
delar af Riket. Hvad serskildt beträffade Kämners-Rätterne, så ansågs deras
indragning i städer, der folkmängden utgjorde mera än 5ooo , föranleda
till ökadt antal ledamöter i Rådslufvu-Rätterne och således äfven lill
ökade kostnader.
Angående den förändrade redaclion af åtskilliga lag-rum, som Utskottet,
i sammanhang med nämnde domstolars indragning, tillstyrkt, har
blifvit anfördt:
alt, till förekommande deraf, alt ett alltför stort antal rättegångar till
Hof-Rätlerne må fullföljas, nödigt vore, ej mindre att, i fråga om Rådstufvu-Rätterne,
bibehålla summa appellabilis, sådan den nu i serskilda fall
är bestämd, eller utsätta den för alla städer till i5o daler, samt stadga,
att emot Härads-Rätts dom ej får vädjas, med mindre beloppet, hvarom
tvistas, öfversliger 5o daler, än ock att förhöja vadeskillingen vid IläradsRätt
till 5 daler samt föreskrifva doms fullgörande, såsom villkor för rättigheten
alt i Under-Rätts dom söka ändring; hvaremot någre ledamöter
yrkat, dels att vade-skillings erläggande måtte alldeles upphöra, dels ock
att ovillkorlig rättighet borde den vinnande medgifvas att, emot borgen,
erhålla verkställighet å Under-Rätts dom, då deremot vore vädjadt;
att den föreskrift, som i den af Utskottet föreslagna nya redaction af
6 Cap. 3 §. Rättegångs-Balken finnes derom, att en och samma afdelning
af Rådstufvu-Rätt i städer, der flere afdelningar erfordras, skall handlägga
lagfarts-, intecknings-, ägtenskaps-, förords-, boupptecknings-, arfs-, testaments-
och förmynderskaps-ärenden, ej vöre lämplig, emedan fördelningen
af göromålen borde på domstolens egen pröfning få ankomma;
att det i nu gällande Lag befintliga stadgande, att Rådslufvu-Rält skall
hållas i hvarje vecka, Måndag, Onsdag och Lördag, borde bibehållas, enär
det vore af vigt för Rikets innebyggare i allmänhet att veta rättegångsdagarne
i städerne, samt åtskilliga mål fordrade det säkra och reguliera tillträde
till stads domstol, som vore försäkradt genom berörde lagbud, meli
ej genom den af Utskottet föreslagna nya redaclion af 6 Cap. 3 §. Rättegångs-Balken,
som innehåller, att endast en dag i veckan, nemligen måndagen,
skall vara rättegångsdag, med rättighet för Ordföranden att bestäm
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N;o 110.
3
ma, om domstolen bör flere dagar i veckan sammanträda, hvilken rättighet
dessutom ansågs ej böra Ordföranden ensam tillkomma;
alt lill 11 Cap. 5 §. Rättegångs-Balken, som, enligt Utskottets förslag,
lyder sålunda: ”Till Rådstufvu-Rält stämmes åtta dagar förut; utan så är,
att målet ej tål uppskof och deiå förr svaras kan,’’ borde tilläggas orden:
eller är af ringa vigt;
att, då Rådman jäfvas, icke Rådstufvu-Rätten, utan Borgmästaren skulle
ega alt nämna den, som i den jäfvades ställe sitta må, i öfverensstämmelse
hvarmed alltså Utskottets förslag till ny redaction af i3 Cap, 4 §• Rättegångs-Balken
borde ändras, emedan det eljest skulle ofta inträffa, att
Rådslufvu-Rätt ej blefve domför; samt
att från stadgandet i 14 Cap. 1 §. Rättegångs-Balken, det käromålet
får i Rådstufvu-Rätt i de mindre släder framställas muntligen, borde orden:
”i de mindre städer”, utgå.
För öfrigt är af Herr Bagge serskildt yttradt, att hans i förra Betänkandet
omförmälde motion, angående nya stadgar för städernes styrelse,
skall fordrat att behandlas annorlunda, än som skett, samt att de deruti
förekommande administrativa frågor bordt från de judiciella skiljas.
Dessa anmärkningar äro af Utskottet tagne i öfvervägande, men hafva
icke gifvit Utskottet anledning att ändra sin öfvertygelse om behofvet och
nyttan af Lagmans- och Kämners-Rätternes upphörande. Syftemålet med
denna inskränkning af instansernes antal är alt vinna förkortning af rättegångar
samt minskning i rättegångskostnader, och båda dessa fördelar böra
otvifvelagtigt blifva en följd deraf, att rättegångar pröfvas af tre i stället
för fyra instanser.
Den yttrade farhågan för göromålens ökande i Hof-Rätterne utöfver
det antal, som af deras nuvarande personal kan medhinnas, lärer ej förtjena
synnerligt afseende, om man täger i betragtande de af Utskottet föreslagna
föreskrifter om vadeskillingens förhöjande vid Harads-Rätt, samt
alt verkställighet å Under-Rätts dom i vissa fallskall följa, oagtadt ändring
SÖkes; men äfven om denna farhåga skulle till någon del vara grundad,
hvilket ej kan med säkerhet utrönas förr, än en längre tid förflutit efter det
förändringen trädt i verkställighet, bör sådant endast föranleda till en 0-  betydlig tillökning i Hof-Rätternes personal, hvilken olägenhet, ställd emot
de fördelar, som förändringen i andra afseenden medför, alltid måste blif
-
4
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o 11a.
Ta af ringa vigt samt lätt att afhjelpa, helst Lagmans-tjensternes indragning
kommer att lemna bidrag till aflönande af nya ledamöter i Hof-Rätterne.
På, göromålens gång i Justitias-Revisionen synes åter någon menlig inverkan
uti intet fall kunna ega rum.
Att städerne skulle komma att vidkännas större kostnader genom Kämners-Rätternes
indragning och deraf föranledd tillökning i Rådstufvu-Rättsledamöternes
antal, kan Utskottet ej eller inse; ty dels blifver i många
släder, der Kämners-Rätt nu är, ingen tillökning al dessa ledamöter behöflig,
hvarpå flere städer, der Kämners-Rätterne redan blifvit indragne, utgöra
ojäfagtiga bevis, dels kan i andra städér, hvarest rättegångs-ärendena
äro flere, än att de kunna af den förut varande Rådstufvu-Rätten skötas,
Kämners-Rätten till en afdelning af Rådstufvu-Rätten förvandlas..
Derigenom, att en sak fullföljes från Härads-Rätt till Hof-Rätt, besparas
för parterne de kostnader, som nu åtgå vid Lagmans-Rätt. Rättegången
utföres der, likasom i Hof-Rätt, oftast genom fullmägtig, så att kostnaden
i detta afseende merendels är i begge domstolarne densamma. Om i HofRätt
förhör med vittnen kommer i fråga, hvilket äfven nu ofta händer, så
kan den utväg lältligen vidtagas, att, på sätt nu jemväl sker, låta dem vid
Under-Rätt afhöras, hvilket medför mindre besvär och kostnad, än om de:
skolat vid Lagmans-Rätt höras.
Utskottet, som alltså icke anser någon gillig grund finnas för uppskof
med omförmälde, länge önskade förändring, i afbidan på den måhända ännu
aflägsna pröfningen af förslaget lill ny Civil-Lag, får, till besvarande af
de emot Betänkandet i öfrigt gjorda eiinringar, anföra följande::
I Utskottets Betänkande N:o 55 äro skälen för upphäfvande af Lagens
stadganden, angående summa appellabilis, upptagna, hvadan Utskottet får
till deni hänvisa; och vid granskning af ofvanomförmälde skiljagtiga yttranden,
i fråga om vadeskillingens belopp vid Härads-Rätt samt verkställighet
af Under-Rätts dom,. sona öfverklagas, har Utskottet ej funnit anledning
att förändra dess förra, tillstyrkande, hvarigenom åsyftats, å ena
sidan, att sätta en gräns för parters försök att,, genom måls dragande under
högre Rätts pröfning,, en längre tid undvika uppfyllandet af ingångna
förbindelser, samt, å den andra, att icke betaga, mindre bemedlade parter
utväg att i Under-Rätts dom: söka. rättelse.
Förslaget, att en och samma afdelning af Rådstufvu-Rätt alltid bör
handlägga lagfarts-, intecknings-, med flere här ofvan uppräknade ärenden,,
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 110.
5
Lar tillkommit dels för det sammanhang, som dem emellan ofta eger rum,
dels ock emedan det är nödigt för de rättsökande att i dylika vigtiga mål
vela, till hvilken afdelning de ega alt sig vända.
Då erfarenheten visat, att i många eller till och med de flesta städer
endast en rättegångsdag i veckan är för Rådstufvu-Rällen behöflig, har Utskottet
ansett bibehållandet af Lagens nuvarande föreskrift om tre sådana
dagar i allmänhet leda till onödig tidspillan för Rättens ledamöter. Dessutom
är det öfverlemnadt åt Ordföranden, att utsätta flere sammanträden i
veckan, om sådant larfvas, — en rättighet, som bör Ordföranden ensam
tillkomma, enär behofvet af extra sammanträden kan yppas vid andra tillfällen,
än då Rättens ledamöter äro församlade.
I anledning af de anmärkningar, som äro rigtade emot förslagen till
ny redaclion af n Cap. 5 §., i3 Cap. 4 §. och 14 Cap. 1 §. RättegångsBalken,
torde Utskottet endast behöfva tillkännagifva, alt dessa förslag i
de klandrade delarne tillhöra nuvarande lagtext, och att Utskottet saknar
skäl att någon förändring deraf tillstyrka..
Genom Utskottets hemställan, alt till Kongl. Maj:t måtte i underdånighet
öfvertemnas att meddela nödiga föreskrifter för Rådstufvu-RätlerneS
organiserande och ordnande, anser Utskottet Herr Bagges i ämnet väckta
motion hafva vunnit den handläggning, sorn det tillkommit Utskottet att
deråt egna.
Till följd af sådant allt, och då två af Riks-Stånden till alla delar
bifallit Utskottets förra Betänkande, varder detsamma oförändradt till Höglöflige
Ridderskapet och Adeln samt Välloflige Borgare-Ståndet vördsamligen
ålersläldt.
Stockholm den. 17 Augusti i84o.
Reservationer:
af Herr Friherre Cederström*. Anders::”Under åberopande af rainvid
Utskottets Betänkande, N:o 56, fogade reservation, får jag införa de lagförändringar,
hvilka af 1834 ärs Lag-Utskott föreslogos i 25 Cap. r, 16 och
17 §§. och 26 Cap 2 §. Rätlegångs-Balken samt 3 Cap. 5 §. UtsökningsBalken:
-
Lag-Utskottets Utlåtandej N.-o 110.
”Rättegångs-Balken.
XXV Gap.
1 §•
”.Nöjes man ej åt den dom eller utslag, som Plärads-Rätt i hufvudsa”ken
å Tinget, eller vid laga syn i jorda-tvist, eller huse-syn å prestebol,
”frälse- eller skattehemman, fällt häfver; då må han vädja med fern daler
”under Hof-Rätt, antingen genast, eller sist innan åttonde dagen gått tillända,
”den inräknad, då domen föll, der hufvudsaken, med ränta eller afgäld,
”sorn fordras, stiger öfver femtio daler, utom rättegångs-kostnaden; och
”Häradshöfding- skrifve straxt å domen, alt han lagligen vädjat och bör sasken
i Hof-Rätt fullfölja, inom den lid, som i 9 §• sägs; så ock att Röragen
förut bör ställas för kostnad och skada, och domen fullgöras, efter
”thy som i 26 Cap. sägs; vare ock den, som vunnit, skyldig att underrätta
sig af domaren, om vädjadtär; och der så skett, låte ock handel
”teckna, till sin rättelse, å dombref sitt: der må ej fordras serskild betalning
före. Yädja de båda; gånge dermed sammaledes. Parterne skola
”sedan till Hof-Rätt komma, utan stämning eller serskild kungörelse. Vädja
”de ej, som nu är föreskrifvet; stånde Härads-Rätts dom fast.
16 §.
”Ej må någor vädja mot Rådslufvu-Rätts dom, der hufvudsaken ej går
”öfver femtio dalers värde, efter thy, som i 1 §. sagdt är. I den stad,
”der något serskildt derom stadgadt är, rätte sig domaren och parten derefter.
1.7 §•
”De i slutet af denna §. förekommande orden: ””vare vad deri lillåtet,
””ehvad det är emot Lagmans-, Kämners- eller Rådstufvu-Rätts dom,””
”andras till följande lydelse:
”Vare vad deri tillåtet, ehvad saken är af större eller mindre vigt.”
Lag-Utskottets Utlåtande, N.O 11o.
I
XXVI C AP.
a §.
”Denna §. kommer att lyda sålunda:
”Häfver den, som vädjat, i Under-Rält tappat: gifve han omant ut
”hvad dömdt är, och sälte det hos Konungens Befallningshafvande, eller i
”taka händer.”
”Utsöknings-Balken.
III C AP.
5 §.
'Häfver någon vunnit hos Under-Rält, och varder deremot vädjadt;
”njute ändå utmätning, och ställe borgen för det han om händer får,'eller
”läte godset sättas i qvarstad. När godset så utmätt är, må det sedan ej
”skingras, eller utan ägarens vilja föryttras, förr än saken i Hof-Rätten af
”dömd
varder. Tappar han der; gånge det, som utmätt eller i qvarstad
”satt är, åter med dess ränta och afgäld.”
af Herr Prosten Säve: "Mot det Höglofl. Utskottets beslut, att oförändradt
återsända delta Betänkande, som af tvänne Riks-Stånd var bifallet,
men af tvänne andra med anmärkningar återremitteradt, får jag af sådant
skäl reservera mig, att Utskottet, efter min öfvertygelse, både kunnat och
bordt, genom modifieation af sitt yttrande, i fråga om summa appellabilis
och doms fullgörande, bereda en nödig rättelse uti och jemväl en större
antaglighet åt sill lagförslag.”
af Herrar von Höök, Doctor Bexell och Lagergren, som åberopat
deras vid förra Betänkandet fogade reservationer; äfvensom Herr Friherre
Stjernstedt instämt i Herr Lagergrens reservation.
Lag-Utskottets Betänkande} 2V.0 111.
N:o lil.
Ånk. till Exp. UtsL den 18 Augusti, kl. 9 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till y §. i
5g Cap. Missgernings-Balken.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har lill Lag-Ulskoltet hänvisat ett af
Herr Friherre Cederström^ Anders, afgifvet anförande, hvaruti anmäi kes,
att 5p Cap. Missgernings-Balken ej omnämner, bland lägersmål i förbudna
leder, de fall, att mor och dotter lägras af samma person, eller att samma
qvinna lägras af fader och son, hvilket förorsakade villrådighet hos domaren,
huruvida så beskaffade förseelser borde anses och bedömas såsom blodska
msbrolt eller såsom enkelt lägersmål. Enär nämnde Capitels 7 §. stadgar,
att den, sorn lägrar broders enka eller två systrar, eller om qvinna
lägras af sin aflidne mans broder, aflidne systers man eller två bröden, blifver
straffet 24 dagars fängelse vid vatten och bröd., eller 32 pär spö för
mannen och 24 pär ris för qvinnan; samt Kongl. Brefvet den i5 Februari
1758 föreskrifver högsta kroppsplikt för den, som, efter det han för
lägersmål uti de i denna §. utsatta leder blifvit straffad, andra gången sig
dermed förbryler; så ansåg motionären, att, högsta kroppsplikt äfven borde
ådömas den, som lägrar moder och dotter, eller qvinna, som lägras af fader
och son; hvadan motionären föreslog, att berörde §. måtte i dess början
erhålla följande tillägg: ”Lägrar man moder och dotter, eller lägras
qvinna al fader och son, straffes den sig således förbrutit, mannen med 40
par spö eller en månads fängelse vid vatten och bröd, och qvinnan med
3o par ris eller fängelse, som sagdt är. Lägrar man sin broders enka” etc.
till §:s slut.
Utskottet, som tagit denna framställning i Öfvervägande, får vördsamt
anföra, att de i motionen afsedda fall, alt någon lägrar moder och dotter
eller att qvinna lägras af fader och son, icke äro uti lagen upptagne, äfvensom
de ej eller fått ett rum i förslaget lill ny straff-lag. Huruvida
dessa lägersmåls arter vid stiftandet af 1734 års lag varit räknade bland
de ”besynnerliga mål, som sällan förefalla” och hvilka, jemnlikt den Kongl.
sanctionen
Zag-ZJ t skottets Betänkande> N.o ttf.
9
sanctionen å samma lag, ”äro efter noga öfvervägande utelemnade,” kan väl
nu icke bestämmas; men sällsamheten af åtal å dylika händelser tyckes
nästan berättiga till antagande af en sådan mening om orsaken, hvarföre
lagen härutinnan ieke något stadgat. Emedlertid saknas ieke uti nu gällande
lag alldeles sådane bestämmelser, som kunna på de i motionen omförmälda
fall äga tillämpning, enär lagen dels i 5p Cap. 2 §. MissgerningsBalken
stadgar straff tor beblandelse emellan personer, hvilka med hvarandra
äro i uppstigande eller nedstigande svågerskapsded, dels i 2 Cap. 4
och g §§. Giftermåls-Bafken förbjuder ägtenskap i rätt ned- oell uppstigande
svågerlag, med förklarande, att detta förbud gäller lika, om blodsbandet
kommer af ägtenskap eller lägersmål. I följd af detta allt, hemställer
Utskottet vördsamt,
om icke ifrågavarande motion må lemnäs utan afseende..
Stockholm den 1 j Augusti i<84o»
Herr Friherre Cederström, Anders> har emot detta Betänkande sig reserverat,
under åberopande af sin i ämnet väckta motion.
Bih. till R• St- Prot. i8fo. 7 Sami. 1 Afd.
2
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
18 40.
Lag-Utskotlets Betänkande, N\o 112,
1
N:o 112.
Ani», till Exp. Ulsk. d 21_Aug., kl. 1 e. ta.
Betänkande, i anledning af vackt Motion om ändring af 4Joch
ii §§ i 17 Ca]>. Årfda-Balken, och af 3 § U Cap. Jordala
al ken samt om npphäfvande af Kongl. Förordningen den
ill Augusti 1762.
I anledning1 af gjorda framställningar om en mera vidsträckt lestamentsfrihet
efter stadsrätt, än sorn, genom sladgandena i 17 Cap, 4 och 5 §§
Arfda-Balken samt i Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, blifvit
nredgifven, anförde Rikets Ständer, uti underdånig skrifvelse till Kongl.
Majit den 21 Februari 1835: att de ansågo enbet i lagstiftningen vara ett
bufvudsahligt villkor för densammas fullkomlighet; att den olikhet i testamentsrätt,
som, i nu gällande lag för serskildte medborgareklasser blifvit antagen,
icke vore förenlig med fordran på jemnlikhet inför lagen, eller hade
någon annan, än en tillfällig, historisk grund, hvars betydelse för närvarande
icke vore någon; samt att de af en utsträcktare testamentsfrihet befarade
menliga följder, att föräldrar skulle utesluta sina barn från delagtighet
i sin qvarlåtenskap eller utan skäl gynna det ena barnet framför det
andra, syntes kunna förekommas genom antagande af den utaf Lag-Comitéen
föreslagna inskränkning, eller att, då bröstarfvinge funnes, endast
hälften af qvarlålenskapen finge genom testamente bortgifvas; på hvilka
skäl Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse, dels med hvad å
nästförutgångnc Riksdag i underdånighet blifvit yttradt, och dels med de
uti Lag-Comitcens förslag till Arfda-Balk befintlige, mera tydlige, lagbestämmelser,
än sorn i 17 Cap. 4 § sista momentet Ärfda-Balken i nu gällande
lag innchöllos, till förmon för testamentsgifvares barn, då detta vore
omyndigt, ofärdigt, med svår sjukdom behäftadt eller litet vetande, i underdånighet
anhöllo ej mindre, att, med npphäfvande af 4 och 5 §§ i 17
Cap. Arfda-Balken och Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762, nyssnämnde
§§ måtte erhålla sådan förändrad lydelse, att derigenom testamentsfriheten
efter stadsrätt utsträcktes till hälften af all egendom, der bröstarfvinge
lefde efter, samt omyndigt eller sjukt barn, som testamentsgifvare
efterlemnat, försäkrades om åtnjutande af underhåll, än ock att, såsom en
följd af berörde lagförändring, lagbudet i 8 Cap. 3 § 1 mom. JordaBih.
till R. St. Fröt, 1840, 7 Sami. 1 A/d, 30 Haft, 1
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 112.
Balken, angående bortgifvande af jord, hus eller tomt i staden, måtte derefter
lämpas och ändras.
Berörde underdåniga förslag vann dock ej Kongl. Maj:ts Nådiga bifall;
hvarföre fråga om dess förnyande blifvit vid denna Riksdag väckt,
genom en från Högloft. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet remitterad
motion, deruti Herr Hjerta, Lars, hemställt, att Rikets Ständer åter
måtte för sin del besluta samt, med åberopande af de i omförmälde underdåniga
skrifvelse anförda skäl, hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
stadfästelse på nämnde lagförändring.
Utskottet, som tagit detta i öfvervägande, anser sig böra tillstyrka
bifall å motionen, såsom åsyftande att, åtminstone till en del, undanrödja
den orättvisa skillnad, som nu eger rum emellan testamentsfribeten, efter
landsrätt och stadsrätt, i afseende på förvärfd fastighet samt ärfda eller
förvärfda lösören; och då Utskottet, uti Betänkandet N:o 99, tillstyrkt lika
giftorätt och lika arfsrätt för båda konen, samt, i fall samma förslag antages,
de i 4 och 5 §§ af 17 Gap. Ärfda-Balken i 1734 års lag begagnade
termer ”landsrätt” och ”stadsrätt,” lämpligen ej kunna bibehållas vid
en ny redaction af samma §§; men skäl deremot ej förefinnes att borttaga
samma, till förkortning ledande, uttryck, derest omförmälde förändring af
giftorätts- och arfslagarne ej vinner framgång; så kommer Utskottet att
alternativt afgifva två förslag till de nu ifrågavarande lagrummens förändring.
I följd af sådant allt, hemställer Utskottet vördsamt,
att Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 19 Aug.
1762, angående utvidgad testarnentsfrihet efter stadsrätt, 4
och 5 §§ i 17 Cap. Arfda-Balken samt 8 Cap. 8 § 1 mom.
Jorda-Balken mätte erhålla följande förändrade lydelse:
«) Irsta alternativet, eller om förslaget, angående lika giftoocli
arfsrätt, antages.
Ärfda-Balken.
17 Cap.
1 § 1 morn.: Aflingejord å landet, utom den, som personer
af Preste-Ståndet tinder ägtenskap förvärfvat, fastighet
i stad, som adelige personer förvärfvat, samt lösören, tillhörande
adelige personer, eller å landet bosatte ofrälse per
-
Lag-Utskoitets Betänkande\j N\o 112.
3
söner, utom P, •este-Ståndet, må man gifva i testamente till
hvem man vill, skyld eller oskyld.
2 moni.: Af fastighet i stad, utom den, som adcliy c personer
förvärfv al, fastighet å landet, hvilken personer afPresteStändet
under ägtenskap förvarfvat, samt lösören, tillhörande
Poryare eller ofrälse personer, som i stad ho, eller personer
af Preste-Slandet, må man icke testamentera mer än hälften,
der bröstarfvinge lefver efter: Har man ej bröstarfvinge, dä
må man alltsammans i testamente gifva. Vilja barn och inländska
arfvingar till sig lösa hus, tomt, gärd eller jord-,
staude det dem fritt inom natt och är. Samma räll cg a utländska
arfvingar, om (le i landet inflytta och der bygga
och bo.
5 §: henmar testamentsgifvaren efter sig omyndigt barn,
och kan det ej af sitt arf njuta föda och uppfostran •, dä skall
af egendom, som i testamente gifven är, sä mycket afsätlas,
som Rätten prof var barnet, efter ständ och villkor, nödigt
hafva, tilldess det sig sjelf nära kan, dock ej för längre tid,
än tilldess barnet uppnätt 21 är. Ar barn o färdig t, med
svår sjukdom behäftadt eller litet vetande', dä skall ock afsättas,
hvad till barnets underhäll tarfvas, der dess arf ej dertill
förslår •, och gange det understöd ut, sä länge behofvet fortfar:
Hommer barnet till hälsan, eller varda dess villkor eljest
sä förbättrade, att det sig sjelf försörja kaw, upphöre dä understödet.
Nu har man genom testamente anslagit viss årlig
inkomst till sitt omyndiga barns föda och uppfostran, eller
till underhäll för sitt barn, som är ofärdigt, med svär sjukdom
behäftadt, eller litet vetande $ kan ej det barn, som omyndigt
är, af egel arf njuta föda och uppfostran, eller det, som
o färdigt, sjukt eller litet vetande är, med eget arf underhållas',
dä ma det testamente gälla, för tid, som här ofvan sägs,
ändå att arfvejord eller bröstarfvingars lott dermed belastas
skulle.
Jorda-Palken.
8 Cap.
8 § 1 morn.: Eger man jord, hus eller tomt, i staden',
håfve väld bortgifva hälften deraf, ehvad det är ärfdt eller afladt.
4
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 112.
b) 2:dra alternativet, eller i händelse förändring- af gifto
rätts-
och arfslagarne ej bifalles.
Arfda-B a Ike n.
17 Cap.
4 § 1 morn.: All aflingejord och ärfda eller förvärf da
lösören ina man, efter landsrätt, gifoa i testamente till hvem
man vill, skyld eller oskyld.
2 morn. : Efter stadsrätt må ej någor af ärfdt eller förvärfdt,
rörliyt eller orörligt gods gifva i testamente mera än
hälften, der bröstarfvinge lefver efter. Ilar man ej bröstarfvinge,
da ma man alltsammans i testamente gifva. Vilja
barn och inländske arfvingar lill sig lösa hus, tomt, gard
eller jord, staude del dem fritt inom natt och är. Samina
rätt ega utländska arfvingar, om de i landet inflytta, och der
bygga och bo. Vilja de göra testamente, som till PresteStåndet
höra, om den egendom, deri de giftorätt hafva efter
stadsrätt, som i 10 Caj). 4 § Giftermäls-llalken sägs, vare
då lag samma, sorn här stadgadt är, ehvad de bo ä landet
eller i staden: Med deras arfvejord å landet och den, sorn
före ägtcnskajiet der aflad är, gånge i Ihy fäll efter landsrätt.
5 | i detta Caj) i tel och 8 Caj). 3 § 1 mom. Jorda
lialkcn
blifva jemväl i senare fallet sådane, sorn de i förra
alternativet äiro af Utskottet fÖreslagne.
Stockholm den 20 Augusti 1840.
Reservation
af Herr Grefve Mörner: ”Emot Utskottets uti detta Betänkande framställda
förslag får jag reservera mig.
Friheten för enskild man att genom upprättande af testamente sträcka
dispositionsrätten öfver sin egendom utöfver gränsen för hans egen lifstid,
har ej sin grund i någon naturlig eller menniskon medfödd rättighet, utan
härleder sig helt och hållet från och stödjer sig endast uppå borgerliga
lagens föreskrifter. Det inåsle då äfven uteslutande hero af denna lag att
bestämma, huru vidsträckt den ifrågavarande friheten hör vara, och härvid
skulle jag för min del anse med samhällets rätt förstådda intresse närmast
öfverensstämmande, att ej samma frihet tili den grad utsträckes, alt den må
Lag-Utskottets Betänkande, N\o n3.
5
kunna leda till försvagande af de grundvalar, på hvilka samhället hvilar.
Famillen och den något vidsträcktare förening, som slägten hildar, utgöra
den naturliga roten för samhället, och det är derföre, att ifrågavarande förslag
åsyftar att lossa ett utaf de hand, hvilka sammanhålla dessa föreningar,
utan att, så vidt jag kunnat finna, en sådan åtgärd är af något verkligt
behof påkallad eller godtgöres genom någon öfvervägande fördel för
det allmänna, som jag motsätter mig förslaget. Här är fråga, dels om utvidgande
af (estamentsrätten efter stadsrätt i det fall, då föräldrar efterlemna
ägta barn, dels ock om borttagande af den genom 1762 års Förordning-
införda skillnad mellan arid och förvärfd fastighet i staden; oell då
den förstnämnda förändringen alldeles icke, på sätt motiven i Betänkandet
antyda, föranleder till någon större enhet, i afseende på prineiperne för
teslamentsrätten, utan endast innefattar ett utbyte af ett stadgande emot ett
annat, lika afsöndradt från grundsatserne för testamenlsrätten i öfrigt uti
1734 års lag, samt dertill åsyftande minskning i ägta barns rätt uti boet
efter deras föräldrar, samt i fråga om 1762 års Förordning förekommer,
alt ehuru den uti samma Förordning stadgade skillnad emellan är/d och
förvarfd fastighet i stad ej uti 1734 års lag omtalas vid bestämmandet
hvarken af arfs-, gifto- eller testamentsrätt efter stadsrätt, samma skillnad
likväl på det nogaste öfverensstämmer med hvad efter landsrätt i dessa mål
stadgas; afstyrker jag för min del för närvarande bifall till Herr Hjertås
motion.
N:o 113.
Anis. till Exp. Utsls den 21 Aug , kl. 1 c. m.
Betänkande, i anledning af sä väl Kongl. Maj.ts Nädiga Proposition,
med förslag till förändrade stadganden, rörande
hysättning, som ock serskildt i detta ämne väckta motioner.
Till Lag-Utskottet hafva samtlige Riks-Siånden remitterat följande:
”Kongl. Maj;ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, med förslag till
förändrade stadganden, rörande bysättning; gifven Stockholms Slott den
3 Juli 1840.
Man torde kunna antaga, att den säkerhet, sont bisättning må medföra,
sällan ingår i beräkning uti de mera vigliga och t edbara aftal, hvilka
6
Lag-Utskottets Belänkandej IV:o n3.
förnämligast hafva anspråk att af samliällslagarne skyddas. De serskildta
betänkligheter emot mildring uti bysättningstvång^, hvilka, under ett vacklande
myntvärde och deraf följande osäkerhet i creditförkållanden, förut egt
rum, hafva också numera upphört.
Det har icke undfallit Kongl. Maj:t, huruledes, efter nu gällande lag,
en gäldenär, som ej förmår visa, att han genom vådliga händelser, såsom
sjö- eller brandskada, fiendens härjande, eller annat sådant olycksfall, utan
något sitt vållande, kommit på obestånd, kan hållas i bysättningshäkte under
obestämd tid, och således för hela lifstiden. I anseende till det lidande,
som en så långvarig förlust af personlig frihet för gäldenär medför,
kan, på sätt i motiven till Lag-Comitéens förslag till allmän Civil-lag blifvit
anmärkt, bysättning ställas i bredd med flere af de straff, hvarmed brottmålslagen
belägger svårare brott, och äfven i stränghet öfvergår några af
dem. Då i lagen gifvas bestämda reglor för straftens tillämpning och afmätande
efter olika straffbarhetsgrader, kommer deremot bysättning att bero
af borgenärs godtycke, hämndlystnad eller förmåga att i häktet underhålla
gäldenären. Likväl kan bysättningen ej betraglas annorlunda, än såsom ett
tvångsmedel att förmå gäldenär att, så vidt möjligt är, utan uppehåll, göra
rätt för sig, och detta skäl för bysättningens användande upphör, så snart
gäldenärs egendom blifvit till concurs afträdd och bouppteckningens rigtighet
är af honom med ed fästad, emedan då måste, intilldess motsatsen visas
eller göres sannolik, antagas såsom verkligt, att gäldenär ej eger flere
tillgångar.
I följd häraf och då det i 8 Cap. Utsöknings-Balken gjorda medgifvande
af bysätining, redan innan fordran blifvit af Domstol eller Konungens
Befallningshafvande pröfvad, numera sällan eller aldrig af fordriugsegaren
åberopas, eller af executorn tillämpas, samt den förmon ater, som
i Förordningen den 12 Mars 1830 är gäldenär förunnad, att bysättning, på
grund af löpande skuldebref, ställde att betalas vid anfordran, ej må verkställas
förr, än åtta dagar förflutit efter lagsökningen, synes, med afseende
å löftesmäns serskilda ansvarighet, böra för dem utsträckas äfven till de fall,
då, uti löpande förskrifning eller invisning, förfallotid varit betingad; vill
Kongl. Maj:t, efter Stats-Rådets och Högste Domstolens hörande, enligt
hvad hosföljande protocoll utvisa, härmedelst föreslå Rikets Ständer:
att, med ändring af hvad uti 8 Cap. Utsöknings-Balken är stadgadt,
rörande bysättning eller förbud för giildenär att resa ur stad, der han vistas,
och med upphäfvande af 10 § i 5 Cap. samma Balk, samt 50 § i Concurslagen
den 12 Mars 1830, må varda förordnadt som följer:
Lag-Utskottets BetänkandeN\o 1l3,
7
§ l
För
fordran, som genom utslag är fastställd, njute borgenär, der
lian det äskar, bysättning å gäldenär, efter thy derom i hvarje fall är
stadgadt.
§ 2.
Löftesman, som åtagit sig annans gäld, efter löpande förskrifning
eller invisning, såsom sin egen, må ej derför bysättas förr, än åtta dagar
efter den dag, då han bevisligen erhållit del af lagsökningen, ändå att viss
förfallotid i förskrifningen eller invisningen utsatt varit.
§ 3.
Gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i concurs afträdd,
må ej bysättas för gäld, som lian före concursens början gjort, utan i det
fall, som i 49 § af Concurslagen den 12 Mars 1830 sägs. Är gäldenär
vid början af concurs i bysättningshäkte, varde, sedan han bouppteckningen
besvurit, derutur lösgifven.
§ 4.
För fordran, som i gäldenärs concurs bevakad blifvit, eller för hvilken
lian en gång varit bysatt, må ej bysättning kunna honom sedan åläggas,
der borgenär ej visar skälig anledning, det gäldenär undandöljer tillgång,
som efter concursen eller bysättningen honom tillfallit och till gälds
betalning gå bör, samt gäldenären i thy fall ej gitter hos Konungens Befallningshafvande
eller inför Domstol med ed styrka, att han sådan tillgång
ej eger.
§ 5-
Nu söker borgenär förbud å gäldenär att resa ur stad, eller ifrån
den ort, der lian vistas, innan han å borgenärs lagsökning svarat eller rätt
för sig gjort: är anledning att befara, det gäldenär viker undan, eller pröfvar
Konungens Befallningshafvande nödigt, att han muntligen höras skall,
då må slikt förbud ej vägras. Reser gäldenär ändock bort, varde återhemtad
och, der borgenär det äskar, bysatt.
§ 6.
Bysatt gäldenär förblifve i häktet, intilldess han rätt för sig gjort,
der han ej i ofvan stadgade ordning eller efter borgenärens medgifvande
varder förr lösgifven. Försummar borgenär att förskjuta hvad, jemnlikt
8
Lag-Utskoltels Betänkande} N'.o 1l3.
Kongl. Kungörelsen den 7 Mars 1835, till gäldenärs förnödenliet bör bestås,
skall den senare genast lösgifvas.
Kongl. Maj:t förblifver llikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest
städse välbevågen.
CAHL JOHA N.
A. Posse.”
Utskottet, sorn jemväl fått emottaga de i afseende bärå, uti Högste
Domstolen oell Stats-Rådet förda protocoll, bar, i sammanhang med den
Kongl. Propositionen, till öfvervägande föreliaft följande af enskildfe motionärer
framställde förslag, hvilka Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet till Utskottet öfverlemnat, nemligen:
l:o af Herr af Grubbens, Nils JJ lili., och Herr af Hobsam, C. Ii.,
hvilka yrkat, alt bijsättningstvangct mätte upphöra, såsom ett frisinnad! folk
ovärdigt samt derjemte olämpligt och skadligt, enär det dels betoge gäldenären
möjligheten att arbeta och sålunda anskaffa tillgångar till sin skulds
betalande, dels gynnade ockraren, hvilken, i förlitande på delta tvang,
heldre utlånade penningar, emot en onaturligt hög ränta, till oordentliga
och slösagtige personer, än han, emot billig ränta, gafve försträckning at
den vederhäftige och arbetsamme.
2:o af Herr Bjerta, Lars, som anmärkt, att den säkerhet, som genom
bysättningstvång^ erhölles, vanligen icke lage hos gäldenären sjelf
och i hans tillgångar, utan antingen i det bistånd, som iian, då den personliga
friheten hotades, kunde afpressa anförvandler och vänner, hvilka
gjorde uppoffringar, för att ej se hans välfärd och goda namn störtade,
eller i en ny ruinerande skuldsättning på harda villkor, samt att det således
egentligen vore procenteriet, sorn hysättningslagcn i dess närvarande skick
befordrade; hemställande motionären, alt Utskottet, för att minska olägenhetcrne
af nämnde lag, malle föreslå vissa gradationer och inskränkningar
deruti, sä alt mindre fordrintjur icke berättigade till by sättning utöfver
mindre tid, saint ingen kunde, för gäld till hvad belopp sorn helst, hällas
öfver ett är i fängelse, dervid Lag-Comitéens förslag till allmän Civillag
och Högste Domstolens utlåtande deröfver kunde tjena lill ledning.
3:o af Herr von Moltzer, A. J. F., som, enär meningen med bysättningstvånget
ej kunde vara alt lemna rättighet till utöfvande af enskild
hämnd genom en persons hållande i häkte under hela hans lifstid, hemställt,
att,
Lag-Ulskottels Betänkande j N\o ll3, t)
ali, sä vida delta tvång ej hinde upphora, Rikets Ständer mätte antaga
de delar af Lag-Comitéens förslag till Utsökning s- och Hände Is-Målk ur,
som afse förändrade föreskrifter, angående by sättning, med tillägg af det
stadgande, att hysättning ej finge eg a rum för skuld under 30 li: dr R ; co,
eller räcka längre än 6 månader.
4:o af Herr Friherre Rantzow, Johan Albert, som föreslagit, att
bysatt gäldenär, som lill sina borgenärer all sin egendom afstär, genast
mä lösg ifvås, och att derefter på domaren skall bero alt pröfva, huruvida
gäidenärcn mä vistas utom sitt hus eller ieke.
5:o af Anders Andersson frun Östergöthland, som ansell, alt bysättning
borde afskaffas eller åtminstone ej vara tilläten för mindre summa
än 100 Rulr R:co.
6:o af P. Sundström från f Vester Norrland, som yrkat, ali en fordringsägare
, som ej vilie nyttja det i Coneurslagen anvisade medel, att försätta
gäldenär i concurstillstånd , ej borde cga vidsträcktare rått, än ali,
om tillgång hos gäldenären vid skedt utmätnings försök saknades, affordra
denne edlig försäkran, det han ej egde penningar eller penning ev är de lill
skuldens godtgörande', samt att den fordring segare, som ej begagnade sig
af någondera utaf dessa utvägar, ej skulle ega att hålla gäldenär bysatt
lånare än 3 månader.
Emot förslaget att upphäfva bysättningstvånget hafva, hos Höglo fl.
Ridderskapet och Adeln, Herr von Hartmansdorff, August, och Herr Friherre
Raab, A. C., samt, i Hedervärda Bonde-Ståndet, Ola Jeppsson
från Blekinge och Nils Strindlund från WesterNorrland m. fl. invändt,
att derigenom skulle, å ena sidan, för den obemedlade, men ordentlige
och hushållsagtige, uppkomma ännu större svårighet att erhålla lån, samt,
å den andra, tillfälle beredas vinglare och bedragare att ansvars fritt tillnarra
sig penningar. I öfrigt har Utskottet skolat tillkännagifva, att frågor
blifvit dels uti några af de nu nämnde motionerna inblandade, dels
uti andra till Utskottet remitterade anföranden väckta, om uppliäfvande af
förbudet att taga högre ränta än 6 för hundradel, om skyldighet för
gäldenär att, i brist af annan tillgång, med arbete aftjena sin skuld, samt
om nedsättning af gäldenärs underhåll under bysättningen; men dessa ämnen
blifva i serskildta Betänkanden afkandlade, och det Utlåtande, Utskottet
nu går att afgifva, kommer således endast alt röra framställningar ne, anBih,
till R. St. Prot. 1840. 7 Sami, l^Afd, 30 Häjt. 2
10
Lag-Utskottets BetänkandeIVlo 113.
gående upphafvande af bysättningstvång^ eller ändring uti de derom gällande
stadganden, i afseende hvarpå Utskottet får vördsamt anföra:
Bysättning eller förlust af gäldenärs personliga frihet kan ej betragtas
eller rättfärdigas såsom ett straff för gäldenärs oförmåga alt sin skuld
betala, utan är ett medel att tvinga gäldenär alt förnöja sina borgenärer
med alla de tillgångar, han eger j men i denna egenskap utgör oek bysättning,
efter Utskottets tanka, ett nödvändigt villkor för befästande af förtroendet
enskildte emellan, serdeles i pen n i nge-a fha nd l in ga r, samt således
äfven för befrämjande och bibehållande af allmänna crediten, emedan, om
detta tvångsmedel ej funnes, bedragares försök ait undanhålla sin egendom
från ett rättmätigt användande till gälds betalning’, ofta skulle lyekas,
hvarigenom åter ett allmänt misstroende skulle uppslå bos capitaiisterne och
minska utvägarne äfven för de redlige alt erhålla penninge-lörsträckningar.
Det vore derföre, enligt Utskottets öfvertygelse, i högsta måtto betänkligt
att afskaffa bysättning, hvaremot Utskottet anser både rättvisa och
mensklighet påkalla sådana förändringar i bysätlningslagen, att ifrågavarande
tvångsmedel icke må utsträckas längre, än ändamålet oundgängligen
brafver. Biand de förslag, som i sådant afseende blifvit framställde, kan
Utskottet dock ej gilla dem, sorn gå derpå ut, att en fordran bör uppgå
till visst belopp i penningar, för att kunna ådraga gäldenär bysättnissg, eller
att häkte för skuld skall inom viss tid begränsas. Den, sorn eger
en ringa fordran, bar samma anspråk på lagens biträde för dess utbekommande,
som en större fordringsägare, och denna likhet inför lagen får ingalunda
upphäfvas derföre, att det understundom kanhända, att en bemedlad
person håller en fattig gäldenär i fängelse för en ringa skuld. Äfvenledes
skulle den verkan och det ändamål, som åsyftas med bysättning,
upphäfvas, om någon annan tidsgräns derföre stadgades, än den, sorn ligger
i naturen af densamma, eller att tvångsmedlet upphör, så snart anledningen
till dess begagnande ej mera linnes.
På dessa skid hemställer Utskottet vödsamt,
att de i ofvanberörde motioner gjorda förslag:
a) om upphäfvandc af bg sättning sträng et $
b) om utsättande af ett visst belopp, hvartill skuld bär uppgå,
för att kunna ådraga gäldenär b g sättning; samt
c) om bestämmande på förhand af viss tid för en gäldenärs
hållande i bysättningshäkte, mätte lemnäs utan afseende.
Vid öfvervägande åter af hvad ej mindre de enskildte motionärerne i
öfrigt anfört, iin ock Kongl. Maj:Is Nådiga Proposition innehåller, har Ut
-
Zag-Ulskollets Betänkande, N:0 1l3.
11
skottet troll slf>' finna, alt lie öfverklagadc missbruken af bysättningstvånget,
sa vidt möjligt är, bunna förebommas genom de föreskrifter, som
den Nådiga Propositionen innefattar, och hvilka hufvudsakligen öfverensstämma
med de i förslaget till allmän civil-lag följda grunder, nemligen:
alt gäldenär dels skall, om bans egendom afträdes lill borgenärerne, befrias
från bysättningshäkte, sedan han bouppteckningen besvurit, dels ej
kan bysättas för fordran, som blifvit bevakad i bans concurs, eller för
hvilken han en gång varit bysatt, derest han med ed betygar, att han ej
undanhåller egendom, som honom sedermera skulle tillfallit; hvarförutan
den Nådiga Propositionen medför andra fördelar, såsom att bysatt ning ej
får ega rum för annan fordran, än den, som genom utslag blifvit fastställd,
samt att löftesman å löpande skuldebref ej kan förr än 8 dagar efter
erhållen del af lagsökningen bysältas, äfven om viss förfallotid är i
skuldehrefvet bestämd. Utskottet gillar således de principer, hvarpå
den Nådiga Propositionen sig stödjer; men har, i afseende på redactionen
af det deruti framställda lagförslag, anmärkt två omständigheter,
som möjligen kunna förorsaka missförstånd om förslagets rätta mening.
Utskottet anser nemligen, dels att orden i förslagets början: ”med ändring
a!' hvad uti 8 Cap. Utsöknings-Balken är stadgadt”, böra erhålla ett tillägg-,
som utmärker, att 1, 3, 11 och 12 §§:na i samma Capitel äro de, som
genom de nya stadgandena ändras, emedan ändringen eljest bunde anses
omfatta flera §§. i Uapillet; dels ock att 2 §:n i Förslaget förtydligas, så
alt deraf ej må dragas den slutsats, hvartill nuvarande lydelsen kunde gifva
anledning, alt löftesman, som tecknat borgen, såsom för egen skuld,
på löpande förskrifning eller invisning, blifvit undantagen från åtnjutandet
af törmönen, enligt l§:n, att ej kunna bysättas förr, än gälden blifvit genom
utslag fastställd.
I följd af sådant allt, och då den Kongl. Propositionen ej grundlagsenligl
lärer kunna med någon ändring eller inodifieation antagas, tillstyrker
Utskottet vördsamt,
att i underdånigt svar lill Kongl. Maj: t varder lillkännagifvet,
det llikels Ständer funnit sig vara hindrade att ifrågavarande
Nådiga Proposition bifalla, men deremot, för sin
del, beslutat:
att, tued ändring af hvad uti 8 Cap. 1, 3, il och 12
§§:na Cisoknings-Maiken är stadgadt, rörande bgsättning eller
förbud för gäldenär att resa ur stad, der han vistas,
och nied upphäfvandc af 10 i 5 Cap. samma Balk,
La#-Utskottets BetänkandeAT:o n3.
samt 50 §:n i Concurslagen den 12 Mars 1830, forordnas
mätte, sorn foijer:
§:n I*
För fordran, sorn genom utslag är fastställd, njute borgenär,
der han det askar, by sättning å gäldenär, efter thy
derom i hvarje fall är stadgadt.
§:» 2.
Emot löftesman, som åtagit sig annans gäld, efter löpande
förskrifning eller invisning, såsom sm egen, ma ej för
samma skuld bysättnings-ulslag verkställas förr än atta dagar
efter den dag, dä han bevisligen erhållit del af lagsökningen,
ändå att viss förfallotid i j afskrifningen eller invisning en utsatt
varit.
§:n 3.
Gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i concurs
afträdd, ina ej bi/sättas för gäld, sorn han före concursens
början gjort, utan i det full,"sorn i 4.9 §:» af Concurs-lagen
den 12 Mars 1830 sägs. ylr gäldenär vid början af concurs
i bysättningshäkte, varde, sedan han bouppteckningen
besvurit, derutur lösgifven.
§:n 4*
För fordran, som i gäddenärs concurs bevakad blifvit, eller
för hvilken han en gäng varit bysatt, må ej by sättning
kunna honom sedan äläggas, der borgenär ej visar skälig anledning
, det gäldenär undandölja' tillgäng, som efter concursen
eller bysättningen honom tillfallit och till gälds betalning
gä bör, samt gäldenären i ihy fall ej gitter hos Konungens
Befallningshafvande eller inför domstol med ed styrka, att
han sådan tillgäng ej eger.
§:n 5.
Nu säker borgenär förbud ä gäldenär att resa ur stad, eller
ifrån den ort, der han vistas, innan han ä borgenärs
lagsökning svarat eller rätt för sig gjort: är anledning att
befara, det gäldenär viker undan, eller profJäv Konungens
Befallningshafvande nödigt, att han muntligen höras skall,
då mä slikt förhud ej vägras. lieser gäldenär ändock bort,
varde äterhemtad och, der borgenär det åskar, bysatt.
La "-Utskottets Betänkandej N\o fi3.
13
§:n G.
Bysatt gäldenär förblifve i häktet, intilldess han rätt för
sig gjort, der han ej i ofvanstadgade ordning eller efter borgenärens
medgifvande varda ■ förr Vösgifven. Försummar borgenär
alt förskjuta hvad, jemnlikt Kongl. Kungörelsen den 7
Mars 1835, lill göddenärs förnödenhet bör bestås, skull den
senare genast lösgifvas.
Stochholm ilen 20 Augusti 1840.
Reservationer:
l:o af Herr v. Röök, G., ”Emot Högloft. Lag-Utskottets Betänkande
öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition ilen 3 förlidne Juli till Rikets Ständer
med förslag till förändrade stadganden, rörande by sättning, får jag sålunda
reservera mig, att jag vågar föreslå efterskrifne redactions-förändring i
Lag-Utsliottets afgifne förslag, nemligen:
§ 2.
Emot löftesman, som åtagit sig annans gäld efter löpande förskrifning
eller invisning såsom sin egen, må ej för samina skold bysättningsutslag
verkställas förr än fjorton dagar efter den dagen då utslaget afkunnades,
ändå att viss förfallotid i förskrifningen eller invisningen utsatt varit.
Det är billigt, att en löftesman, sorn merendels förlitat sig
lill liufvudgäldenärens aceuratess ock icke alltid är i tillfälle
veta, nar skulden förfallit tili betalning, får begagna fjorton
dagars anstånd, att anskaffa penningar, innan lian kan inmanas
i bysättningshäkte.
§ °-
Bysatt gäldenär förblifver i häktet, intilldess han rätt för sig gjort,
likväl ej utöfver tolf månader, der kan ej i ofvan stadgade ordning eller
efter borgenärens medgifvande, varder förr lösgifven. — Försummar borgenär
att förskjuta hvad, enligt Kongl. Kungörelsen den 7 Mars 1835, till
gäldenärs förnödenhet bör bestås, skall den senare genast lösgifvas och lör
samma skuld ej vidare bysättas.
En gäldenär kan, om viss tid ej föreskrifves, under hela sin
lifstid förblifva bysatt, och således är det, efter min öfvertygelse,
nödvändigt, att bysättningstiden inskränkes till de af mig
föreslagne tolf månader. — Man har sagt mig, att allmänna cre
-
14
Lag-Utskottets Betänkande7V\o ll3.
diten lider af dylika inskränkningar, som af mig föreslagits
— det må vara — men den, som lånar ut penningar eller utI)orgor
varor, må se sig före, att länet gifves och varorne utborga
s till säkre och välkände personer.
2:o af Herr Grefve Mörner: ”Emot 4:de punkten i Utskottets förslag
får jag reservera mig af följande skäl: l:o att medelst stadgandet,
det bysättning ej må ega rum för en fordran , sorn blifvit i conen rs bevakad,
eller för hvilken gäldenär en gång förut varit bysatt, en, enligt min
tanka, obillig skillnad göres emellan en gäldenärs serskilda skulder till förmon
för senare tillkomne fordringsägare, oagtadt gäldenären, efter allmänt
gällande rättsgrundsatser, mäste anses stå i lika stor ansvarighet för hvarje
skuld, som han sig åsamkat, men icke gitta t betala; 2:o att förrberörde
stadgande ofta i handel och vandel kan vålla, om ej förluster för fordringsegare,
åtminstone trassel oell osäkerhet, emedan, i fall förslaget antagcs,
det hädanefter ej blifver tillräckligt att hafva i sin ego gäldenärs ovillkorliga,
tili betalning förfallna och oguldna, förskrifning, för att kunna emot
honom, i brist af godvillig betalning, göra alla de tvångsmedel gällande,
som i lag äro mcdgifna, utan man först mäste göra sig underrättad om
alla öden, skuldsedeln kan hafva genomgått, innan den kommit i sisla innehaTvärens
hand; 3:o att föreskriften derom, att man skall visa skälig anledning,
att gäldenär har gods, som han sticker undan, icke allenast i sig
sjelf är högst obestämd, utan äfven innefattar ett åliggande för en fordringsägare,
hvilket i de liesia fall blifver overkställbar!; och slutligen 4:o att
den tillökning i antalet af edgångar — härstädes redan förut alltför talrika
— hvilken skulle blifva en följd af ifrågavarande förslag, synes mig
så mycket mera olämplig, som rättigheten att döma till edgång skulle i
detta fall ej tillkomma domaren, utan den execiitiva myndigheten.
I stället för föreskriften i 4 de punkten af förslaget, får jag föreslå
ett stadgande af det innehåll, att den, som för en fordran, hvilken blifvit
i oäldenärs concurs bevakad eller hvarföre gäldenär en nåntj undernatt by
<>
^ (1 t> <» »<
sättning, sökte by sättning- a gäldenären, skulle vara pligtig till gäldenären
utgifva ett förhöjd t underhållsbelopp, beräknadt fördagen, t. ex. till hälften
af hvad lili Markegångstaxan bestämdes och att, i fall bysätlning ändå
llere gånger påyrkades, betalningen ytterligare skulle höjas, hvarefter den,
som för samma skuld setat bysatt i sammanräknade tre år, borde från
nämnde skuld vara fri.”
3:o af Ilen* Halling: ”Ifrån Utskottets tanka skiljer jag mig i så
måtto, att jag anser både mensklighet och billighet fordra, att en gräns
Lag-Utskotlets Betänkande, N.-o 113.
15 1
sättes för borgenärs rätt att beröfva sin gäldenär dess personliga frihet.
För min del finner jag 3;nc år bora vara den längsta tid, någon gäldenär
för en oell samma fordran må kunna bållås bysatt, oell tillika att en kortare
tid eller ett år bör bestämmas för den händelse, fordringen ej uppgår
till 100 R:dr. Bysättning innefattar i sig sjelf en art af bestraffning.
Både såsom sådan och äfven då den begagnas för att tillfredsställa borgenärs
hämnd mot deri, som ej vill eller kan honom förnöja för en leornad
försträckning, synes den böra skäligen begränsas. Likaså har jag ej kunnat
dela Utskottets förslag, att den, som för gäld bysatt är, skall på fri fot
ställas, då iian afträder sin egendom till borgenärerne, Sällan, os» någonsin,
saknar gäldenär rådrum att till undgående af bysättning sin egendom
afträda, och han bör ej uppmuntras att dermed dröja, sedan han om sitt
obestånd kunnig är. Det föreslagna stadgandet frugtar jag således skulle i
oträngdt mål framkalla en mängd concursmål och åstadkomma alla dermed
förenade besvär ock olägenheter utan motsvarande nytta.”
4:o af Herr Hegardt: ”Ehuru jag länge byst den tanka, den önskan,
att bysättningstvång^ måtte från vår lagstiftning utgå, mäste jag, för
det närvarande, låta denna min tanka vika för de betänkligheter dervid,
hvilka förmått Utskottet att i denna vigtiga fråga meddela förevarande utlåtande.
Förslagen i delta anser jag dock såsom ett tjenlig! öfvergångsrnedel
till en framtida ytterligare förändring, till slutligt afskaffande af
detta, tili sin upprinnelse — efter min åsigt — rättsvidrig^ sätt att förmå
en gäldenär att göra rätt för sig. Jag finner mig alltså nu föranlåten ali
endast i så måtto reservera mig mot Utlåtandet, som jag ej kan instämma
i det af Utskottet i dess praemisser yttrade förklarande, att, jemte det Utskottet
anser bysättning såsom ett medel att tvinga gäldenär att förnöja sina
borgenärer med alla de tillgångar, han eger — ett medel, hvilket äfven
jag, under närvarande förhållanden, måste anse såsom ett nödvändigt ondt, —
Utskottet tillika betragtar bysättning såsos» ett nödvändigt villkor för befästande
af förtroendet enskilde emelian och för befrämjande och bibehållande
af allmänna credilen m. m. — Om ock, såsom redan nämnd t är, by sättning
måste såsom ett nödvändigt ondt, ännu bibehållas, kan jag dock ej
obetingadt ingå på den sals, att anse denna tvångsåtgärd vara af den vigt
för det allmänna, som, efter hvad det af Utskottet förenämnda raisonnement
vill synas, skulle den icke ens i en framtid kunna och böra borttagas
och surrogeras af andra för ändamålet mera lämplige och rattsenliga lagstadganden,
deraf vi, för någon del efter min Öfvertygelse, redan ega tillgång.
Jag hade således önskat, hvad jag ock påyrkat, att, bland moti
-
16 Lag-Vlskollcts Betänkandej N.o 114.
veu i Ulla Ion det, blifvit uttryckt en sådan mening-, i afseende pa grunden
för bysättningstvång^ oell möjligbeten för dess alsi;aflande i en framlid,
som den jag här ofvan antydt.”
5:o af Fr. v. Zweigbergk: ”1 2 § böra orden: ”af lagsökningen
erhållen del” utbytas mot orden: ”af bysällningsutslaget erhållen del,” ty
i annor händelse skulle bysättningstvång^, synnerligen på landet, blifva
vida strängare mot borgesman än gäldenär, helst bekant är, att Konungens
Befallningshafvande vanligen vid en lagsökning förelägger 14 dagars förklaringstid.
— Om orden ”af lagsökningen erhållen del vore tillämplige i
Stockholm, bör den af mig förcslagne redactionsförändringen bestämmas
för landet. — Vid 3 § nödgas jag göra följande anmärkning-: Antages det,
alt bysatt gäldenär bör utsläppas, enär han sin cessionsansökning till Domaren
ingifvit och bouppteckningen besvurit, så bör på samma grunder en
gäldenär från bysättningshäkte frigifvas, när han till borgenär uppgifver
full tillgång, vare sig i lös eller fäst egendom, med rättighet för borgenär
att det i sin vård taga eller i vanlig ordning låta försälja.
Man kan ej motsäga den sanning, att bysättning iir stadgad för att
förekomma, det en oredlig borgenär ej må undandölja sin egendom, och
bör sålunda ingalunda tillämpas mot den redlige, som bade vill och kan
betala, ehuru han genom ett eller annat förhållande möjligen för tillfället
saknar penningar. — Förändringen, sådan den nu förekommer, gynnar bedrägeriet
och bereder en mängd concurser, då efter min tanka hvad jag
föreslagit, bör stärka ercdilen. Hvad bysättningstiden angar, förenar jag
mig med Herr Halling.
Anti. till Exp. Ulsk. Jen 51 Ang , kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af före
skrifternc
i 0 Caj). Ilandels-Balken, angående ränta af försträckta
penningar eller varor.
I sammanhang med väckt fråga om bysältningstvångels upphörande,
hafva Herr af Grabbens, N. TV. och Herr Bobsahm, C. A., uti motioner,
som Högloft. Ridderskapet och Adeln till Lag-Utskottet remitterat,
fram
-
Lag-Utskottets Betänkande> N\o 114.
17
framstiillt det yrkande, att förbudet i 9:de Cap. 6 § Handels-Balken, att
taga högre ränta än sex för hundrade om året, matte uppliäfvas, med tillägg
utaf Herr af Robsahm, att fem procent borde såsom laga ränta bestämmas,
genom hvilket allt motionärerne förmenat, att procenteriet skulle minskas,
den allmänna räntefoten nedtvingas, samt en hvar efter sin verkliga förmögenhet
taxeras, emedan då skulle ej mindre capitalisterne blifva kände och
ej behöfva, såsom nu tillgår, att i peninge-afhandlingar begagna föga samvetsgranne
mäklare, som af försträckningstagare låta betala sig vida mera i
ränta, än capitalisterne sjelfva fordra och åtnjuta; än ock flere capital
komma i omlopp.
Utskottet delar ej dessa motionärers föreställning, att borttagandet
ur lagen af en viss gräns, hvaröfver ränta ej må tagas eller förskrifvas,
skulle hinda till sänkning af den allmänna räntefoten eller minska anledningarne
lill det ockrande, man ofta hörer öfverklagas. Tvertom förmenar
Utskottet, att, då de verkliga eller inhillade behofven af skuldsättning
icke destomindre förblefvo desamma som förut, ockraren eller hans synlige
syssloman derigenom endast skulle vinna en ökad lätthet att drifva en så
beskaffad penningerörelse, enär det hälsosamma, om än någon gång vanmägtiga
band, som nu pålägges honom genom farhågan att i concurs- eller
i tvistemål, då till ed dömes, nödgas besvärja rigtiglieten af sin fordran
så till capital som ränta, i sådant fall skulle upphöra att, i afseende
på oskälig ränta, ega någon kraft och verkan. Utskottet har ej eller kunnat
undgå fästa uppmärksamhet dervid, att, då, genom förslagets antagande,
den allmänna grunden för räntans beräknande till fem eller sex för
hundrade skulle bortfalla, tvister och oenighet sannolikt skulle yppas, i afseende
på den förvaltning af andras penningar, som är åt förmyndare,
cassa-föreståndare eller enskildes ombudsmän anförtrodd. Af dessa skäl tillstyrker
Utskottet vördsamt,
att ifrågavarande motioner ej måtte bifallas.
Stockholm den 20 Augusti 1840.
Reservation
af Herr Ekholm: ”Emot Höglofl. Utskottets beslut att bibehålla lagbuden
för viss ränteberäkning, nödgas jag reservera mig af följande skäl. Med
penningar förhåller sig, såsom med andra varor eller bytesmedel; tillgång
sänker, men brist förhöjer deras relativa värde. Allt måste gälla, hvad det
kan. Konstlade medel lill skapande af ett annat förhållande åstadkomma
Bih. till R. St. Prot. 184.0, 7 Sami, 1 Afd, 30 Haft, 3
18
Lag-Utskottets Betänkande, N\o ll4>
endast väsendtliga olägenheter inom det industriela lifvet. Olägenheterna
af en bestämd räntefot hafva i vårt land ibland annat uppenbarat sig sålunda,
alt räntan i det hela förblifvit oföränderlig och drygare, än uti
flera andra länder, till stor mehn för all industriel förkofran. Detta onaturliga
band på penningerörelsen, alla näringars häfstång, har i sin mon
hindrat tillflödet af capital, så att man föredragit att hålla dem stående,
ehuru liflighet i handel och näringar ovillkorligen fordrar rörlighet i penninge-circulationen.
Vidare hafva dessa bestämmelser varit vanmägtiga att,
livad man åsyftat, hindra det förhatliga ockrandet. Dagligen ertappar man
bedröfliga bevis på tillvaron af denna handtering. Den till och med frodas
i trots af lagens bokstäfver, hvilket bekräftar den erfarenhet, man redan
eger, om olämpligheten och skadan af orimliga lagbestämmelser. En
penningeförsträckning är icke annat än ett frivilligt contract, tvänne parter
emellan, hvaraf fördelen å ena eller andra sidan beror af tillfälliga omständigheter,
hvadan ock friheten att tillgodose eget bästa icke synes mera i
detta än andra fall böra inskränkas af den positiva lagen. Man har ju lemnat
friheten oinskränkt att vid utborgning af varor betinga hvad pris man
behagar. Begagnas icke denna utväg dagligen till oskälig vinning på en
osäker gäldenär, eller att bedraga den obetänksamma enfalden? Ja — man
saknar icke flerfaldigt exempel derpå, att ocker, oåtkomligt inför lagen, bedrifves
sålunda, att t. ex. långifvaren förvandlar låne-aftalet i ett penningeförsträck
på framtida leverering af varor, hvilka låntagaren utfäster sig att
lemna till så lågt pris, att vinsten härigenom blifver långt större, än om
verklig långifning emot hög ränta egt rum. Man saknar icke eller många
exempel derpå, att vid låne-operationer en större del af capitalet på förhand
afdrages utan afskrifning pä det reverserade beloppet. Man skyr likväl
hvarken skam eller mened att eröfra den nesliga vinsten. För min del anser
jag, att det allmänna omdömet i alla fall kommer att stämpla den med
namnet och skammen af ockrare, hvilken utöfver den vanliga räntefoten
begagnar sig af en medinenniskas ögonblickliga förlägenhet lill oskälig vinst
eller bedrager den värnlösa enfalden, och härigenom beredcs all erforderlig
controll på procenteriet. Sådana operationer lära i alla fall utöfvas lika
hemligt, som förut, och blifva hvarken mer eller mindre åtkomliga inför
lagen. Derföre återstå i min tanke inga giltiga betänkligheter emot att
frigöra räntan och låta densamma regleras af dess naturliga bestämmare.
Sedan myntvärdet blifvit stadgadt, är faran i detta afseendet så mycket
mindre. Vi hafva flere andra länders lyckliga erfarenhet att härutinnan
åberopa. Följden skall säkert blifva den, att capitalen icke vidare skola
Lag-Utskottets Betänkande.j N',o n5.
19
sky att Itömma i dagen och omlopp; att räntefoten, sedan dessa blifvit
framlockade, småningom torde sjunka, derest låntagarne Lafva ansedd credit;
att, på det viset, större företag och speculationer skola komma till
stånd, hvilket visserligen icke någonsin kommer att ske, så länge manenvist
fordrar och gifver 6 för hundradel, och näringsidkaren, äfven den säkraste,
esomoftast måste beqväma sig dertill, att igenom mäklares bemedling
betala 8 för hundradel. På grund af dessa skäl hade jag trott, att
Lag-Utskottet bordt egna de i ämnet väckte motionerne en gynnsammare
uppmärksamhet, och anser att Resp. Lag-Comiténs Förslag i detta afseende
(3 Cap. 21 §. sequu. Handels-Balken) innehåller lämpliga Lagbestämmelser
i erforderlige afseenden, hvilket således i min tanke bordt antagas.”
Uti denna reservation hafva Herr Friherre Cederström och J. A.
Zetterberg instämt.
N:o 115.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Äng., kl. 1 e. ra.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om stadgande af
skyldighet för gäldenär att, i brist af annan tillgäng, med
arbete aftjena sin skuld.
Ilöglon. Ridderskapet och Adeln, Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet hafva till Lag-Utskottets handläggning öfverlemna!
följande i detta ämne väckte motioner:
l:o af Herr Friherre Ridderstolpe, Fredrik, som anfört, att, till
lindring för dem af arbetsclassen, hvilka blifva bysätta för skulder till
mindre belopp, stadgas borde, det gäldenär eger att afbetala den summa,
för hvilken han är bysatt, genom arbete, hvarför betalning, beräknad efter
markegångspris, skulle utgå på det sätt, att ena hälften tillfölle borgenären
och afräknades på skulden, hvaremot den andra hälften skulle tillkomma
gäldenären, med skyldighet för honom att lemna Kronan ersättning
för ved och husrum vid Länshäktet;
2:o af Herr E. J. Westman, hvilken förmält, att, sedan, i anledning
af Kongl. Brefvet den 16 December 1820, Domstolarne upphört döma
den, som saknade tillgång till gäldande af sin skuld, att densamma
med arbete aftjena, så hade deraf uppkommit den följd, att hjelpsamlieten
20
Lag-Utskottets Betänkandej N'.o 1l5.
emot personer utan synbar förmögenhet minskats; hvarföre motionären
trodde, att nämnde bruk borde genom lag återställas, med föreskrift för
Konungens Befallningshafvande, att dels efter gäldenärens arbetsförmåga,
anlag och förut idkade sysselsättning, bestämma det arbete, som borde förrättas,
dels tillse, att gäldenären under arbetstiden behandlades med mildhet
och rättvisa, dels ock förordna ej mindre om beloppet af den dagspenning,
som gäldenären, i förhållande till större eller mindre arbetsförmåga,
egde att åtnjuta, än äfven om hvad, som, efter afdrag af underhållskostnaden,
skulle på gälden afräknas;
3:o af Anders Andersson från Östergöthland, hvilken likaledes yrkat,
att fordringsegare må vara öppet lemnadt att uti arbete begagna den
gäldenär, som ej kan göra rätt för sig; dock att arbetet borde lämpas efter
gäldenärens bildningsgrad och krafter, samt aldrig fortfara längre än två år;
4:o af Henrik Hansson från Elfsborgs Län; och
5:o af Liars Bengtsson från Malmöhus Län, de der, med afseende
å det förhållande, att gäldenärer ofta af vårdslöshet lomme på obestånd,
jemväl föreslagit, att arbetsdomar för fordringar mätte få meddelas.
Efter öfvervägande häraf, och, jemte tillkännagifvande, att Domares
och Konungens Befallningshafvandes tillförne vidtagna åtgärd alf för fordringar
i allmänhet utfärda arbetsdomar, grundat sig icke på uttrycklig
lag, utan på ett vedertaget bruk, som genom högstberörde Nådiga Bref
blifvit förbjudet, får Utskottet vördsamt anföra:
Ehuru det understundom kunde för både fordringsegare och gäldenär
vara nyttigt, att föreskrift funnes om åliggande för den senare att med
arbete afbörda skuld, hvartill annan tillgång saknas; skulle dock lika ofta
inträffa fall, då gäldenärens ålder, kön eller lefnadsvanor gjorde ett sådant
allmänt gällande lagbud i högsta måtto otjenligt eller till och med overkställbart.
Några lagstadganden i detta afseende, hvilka blefvo på alla medhorgare-classer
tillämplige, skulle således omöjligen kunna meddelas; och
att åt Domare eller Konungens Befallningshafvande öfverlemna att, vid
hvarje serskild händelse, bestämma, om och på hvad sätt arbete borde till
skulds aftjenande ega rum, vore att tillstädja en pröfning, som ofta blefve
godtycklig och orättvis.
Utskottet anser derföre
ofvanberorde motioner icke böra bifallas.
Stockholm den 20 Augusti 1840.
Lag-Utskottets Betänkande2V:ris 116, 117.
21
N: o 116.
Ani? till Exp. Utsk den 21 Augusti, kl. 1 c. m.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om nedsättning i
underhållet för bysatt gäldenär.
Uti motioner, som Hedervärda Bonde-Ståndet till Lag-Utskottet remitterat,
Lafva Gustaf Bernhard Appelqvist från Blekinge Län samt Lars
Bengtsson från Malmöhus Län anfört, att det uti Kongl. Kungörelsen den
7 Mars 1835 bestämda underhåll för hysatte personer vore så högt, att
det. tillintetgjorde all verkan af bysättningen ; hvarföre motionärerne yrkat,
att detsamma malte nedsättas till det i Kongl. Förordningen den 1 Fehr.
1810 stadgade belopp.
Utskottet får, i anledning häraf, tillkännagifva, att det underhåll,
som bysatt gäldenär, hvilken ej förmår sig sjelf föda, enligt omförmälde
Kongl. Kungörelse, är berättigad åtnjuta, utgör endast hvad Kronan åt
fångar i allmänhet består, nemligen 11 mark mjukt bröd och 3 skillingar
om dagen, med förhöjning af hälften derutöfver; och då, på sätt Rikets
Ständer, uti deras å förra Riksdagen i detta ämne allåtne underdåniga
skrifvelse, yttrat, billigt är, att den bysalte, hvilken möjligtvis icke genom
något tadelvärd! handlingssätt vållat sin oförmåga att göra borgenärerne
rätt, erhåller något bättre villkor, än den, som genom brott förverkat
sin frihet; samt underhållet för öfrigt ej är af den betydenhet, att det
rimligen synes kunna hos gäldenär föranleda liknöjdhet för bysättningstvångets
fortfarande och såmedelst motverka det med samma tvång åsyftade
ändamål; hemställer Utskottet vördsamt,
att omförmälde motioner mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 20 Augusti 1840.
N:o 117.
Anti. till Exp. Utsi:, d. 25 Aug., lil, t 3 e. n».
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående villkorliga
Utmätning s-resolutioner.
Uti underdånig skrifvelse den 17 November 1834, androgo Rikets
Ständer, hurusom Konungens Befallningshafvande plägade, utan gäldenärs
22
Lag-TJ Iskottets Betänkande, N\o 117.
hörande, utfärda villkorliga resolutioner till utmätning för skulder, sorn
grundade sig på auctions-inrop och dylikt, saint att dessa resolutioner,
hvilka tecknades uppå lagsöknings-inlagan, innehöllo, det Kronobetjent förständigades
att, i händelse den uppgifne gäldenären ej bestridde rigtigbeten
af krafvet, eller deremot något invände, uttaga beloppet, jemte af
Konungens Befallningshafvande bestämd kostnadsersättning, och sökanden
detta tillhandahålla; men att, i annat fall, ansökningen communieerades
gäldenären, som bade att inom viss förelagd tid deröfver sig förklara;
och då'detta, endast i afseende på ringa fordringsanspråk vedertagna bruk,
ehuru hittills i lagen ej uttryckligen medgifvet, dock icke syntes hafva
oskäl med sig, utan tvertom vore fördelagtigt, så väl för borgenären, genom
den ökade skyndsamheten, som äfven för gäldenären, i anseende till
minskade utsöknings-umgälder, hvilka eljest, då utslag gåfves, åtminstone
ökades med utslags-lösen samt de kostnader, coinmunicationen förorsakat;
så ansågo Rikets Ständer sig destomindre hafva orsak alt ogilla omförmälde
behandlingssätt, som detsamma hittills, efter hvad erfarenheten visat, högst
sällan gifvit anledning till klagan; men för att likväl ytterligare afvärja all
sådan, i afseende på ovisshet, huruvida gäldenären verkligen lemnat krafvet
utan invändning, föreslogo Rikets Ständer i underdånighet det stadgande:
”att, innan utmätning, jemnlikt af Konungens Befallningshafvande
meddelad resolution af ifrågavarande beskaffenhet, må verkställas, det åligger
utmätnings-förrättaren att taga skriftligt bevis, det gäldenären emot
krafvet icke gör invändning, antingen af gäldenären sjelf, eller, derest
han ej är skrifkunnig, eller ej vill beviset meddela, af två ojäfvige män;
och att omförmälde behandlingssätt icke i något fall och således ej eller i
den händelse, att gäldenär emot krafvet gör invändning och målet förthy
kommer att fortgå, på sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet, må för gäldenären
medföra någon ökad kostnad utöfver den, som skolat uppstå, derest
ofvanberörde utmätnings-resolution icke varit gifven.”
Detta lagstadgande blef likväl ej af Kongl. Majit 1 Nåder antaget,
på den grund, att detsamma endast kunde blifva en följd af en föregående
förändring i 2 Cap. 1 och 2 §§ Utsöknings-Balken, sådane de
lyda i Kongl. Förordningen den 29 November 1823, derom något förslag
ej blifvit af Rikets Ständer framstäldt; och har, vid denna Riksdag, Herr
Hjerta, Lars, uti ett till Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifvet samt
derifrån till Lag-Utskottet remitteradt memorial, yrkat, att Rikets Ständer
malte å nyo fatta och till Kongl. Maj:t, med begäran 0111 Dess Nådiga
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 117,
23
stadfästelse, öfverlemna beslut uti ifrågavarande ämne, i likhet med hvad
omförmälde underdåniga skrifvelse innehåller.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, får deröfver afgifva
följande utlåtande :
Ehuru ifrågavarande behandling af Utsöknings-ärender, på sätt här
ofvan är anmärkt, synes medföra väsendtliga fördelar, skulle det likväl,
efter Utskottets tanka, icke vara välbetänkt, att genom lag godkänna densamma
för andra fordringar, än sådane, som äro ringa och till hvilkas
bestyrkande handlingar företes, som äro af mera offentlig beskaffenhet och
således ega anspråk på trovärdighet, emedan, då fråga är om fordringar,
som uppgå till större belopp eller grunda sig på mera enskilda, ofta invecklade
förhållanden, ej mindre gäldenärens än fordringsegarens säkerhet,
kräfver iagttagandet af de i lagen föreskrifne försigtighetsmått emot förhastade
åtgärder, hvartill den lägre kronobetjeningen, som vanligen begagnas
vid utmätningar, skulle kunna göra sig skyldig$ och då till fordringar af
förra slaget förnämligast kunna hänföras sådane, som härleda sig från
auctions-inrop, hvilka ske offentligen, upptecknas uti dervid förda protocoll
och, serdeles å landet, ofta äro så obetydliga, att värdet deraf ej ens
motsvarar beloppet af de med en lagsökning förenade kostnader 5 samt uppmärksamhet
jemväl bör fästas derpå, att villkorliga utmätnings-resolutioner
hitintills vanligen endast varit i afseende på så beskaffade fordringar
bruklige; anser Utskottet ett godkännande, å lagens sida, af berörde resolutioner
böra till desse fordringar inskränkas 5 äfvensom ett stadgande af
dylikt inskränkt omfång ej synes fordra ändring af ofvannämnde lagrum,
utan kunna, såsom ett undantag från hvad i dem föreskrifves, erhålla rum
i en serskildt Författning.
Utskottet finnér sig alltså böra på det sätt biträda Herr Hjertås
framställning, att Utskottet vördsamt hemställer,
det Rikets Ständer malte för deras del besluta utfärdandet
af en Författning, hvarigenom, såsom ett undantag från Lagens
föreskrifter i 2 Cap. 1 och 2 §§ Utsöknings-Balken,
stadgas som föijer:
I utsökningsmål, der fråga är om for drings-anspråk, som
härleder sig från inrop af varor på offentlig auction och är
grundadt på ordentligen för dt auctions-protocoll, ege Konungens
Befallningshafvande magt förständiga vederbörande
24
Lag-Utskottets Betankandej N\o 117.
Under-executor att, i händelse gäldenären, dä sökandens påstående,
enligt hvad i 2 Cap. 1 §. Utsöknings-Balken sägs,
varder honom delgifvet, icke bestrider rigtigheten af krafvel,
eller deremot något invänder, utlaga beloppet, jemte af Konungens
Befallningshafvande bestämd ränta och kostnads-ersättning,
samt sökanden detta tillhandahåller5 dock alt utmätning,
enligt så beskaffadi beslut, ej må verkställas, innan
utmätnings-för rättar en tagit skriftligt bevis, det gäldenär emot
krafvel ej gör invändning, antingen af gäldcnären sjelf, eller,
derest han ej är skrifkunnig eller ej vill beviset meddela,
af två ojiifvige män', äfvensom ett sådant behandlingssätt
icke i något fall och således ej eller i den händelse, att
gäldenär emot hrafvet gör invändning och målet förthy kommer
att fortgå, pä sätt eljest är i allmänhet föreskrifvet, må.
för gäldenär medföra någon ökad kostnad utöfver den, som
skolat uppstå, derest ofvanbcrörde utmätnings-rcsolution icke
varit gifven.
Stockholm den 25 Augusti 1840.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 118. ^
l
N:o 118.
Aui., till Exp, Utsi. den 8 September, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion, angående en
närmare förklaring öfver Lagens stadganden, i fråga
om skyldighet alt serskildt lagfara med hvarje
öfverlåtelse af inköpt fast egendom.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln liar till Lag-Utskottet remitterat en
motion, hvaruti Herr Hjerta, Lars, hemställt, att Rikets Ständer måtte
förnya deras, genom underdånig Skrifvelse den 12 Januari i835, framställde,
men af Kongl. Maj:t icke i Nåder antagne förslag derom, att öfver
4 Cap. 1 och 2 §§, samt 5 Cap. 1 §. Jorda-Balken, med dithörande Författningar,
borde meddelas den förklaring: ’’att domstol ej må vägra sökt
lagfart å köp, skifte eller gåfva, derföre att föregående öfverlåtelse icke
blifvit serskildt lagfaren; men att Domstolen bör i uppbuden och fastebrefvet
intaga hvad, som till upplysning om förloppet kail behöfva anmärkas.”
I anledning häraf får Utskottet tillkännagifva, att, till stöd för ifrågavarande
förslag, blifvit uti omförmälde underdåniga Skrifvelse anfördt:
att Rikets Ständer, vid öfvervägande af frågan, huruvida uppbud å fastighet
må beviljas, då säljaren förut ej med densamma lagfarit, väl funnit,
att det instämde med nu gällande Lag, att uppbud och lagfart icke borde
meddelas annan person, än den, som vore egare tili fastigheten å den tid,
då lagfarten söktes, och således ej för den, som redan afhändt sig eganderätten;
och alt, till upplysning om förloppet och för bevarande af tredje
mans rätt, det syntes göra tillfyllest, att, på sätt jemväl vanligt tillginge,
de flere eller färre personer, hvilka, hvar efter annan, förvärfvat eganderätt
till fastighet, utan att dermed hafva lagfarit, till namnen uppgåfvos
uti de uppbud derå, som sedermera för siste innehafvaren beviljades, samt
uti faste-brefvet; hvadan Rikets Ständer trodde, att serskild lagfart för
hvardera öfverlåtelsen icke borde ega rum, helst densamma tillika skulle
förorsaka tidsutdrägt och olägenheter; men att, då olikhet i lagskipningen
i denna del, efter hvad uppgifvet blifvit, egde rum, en lagförklaring i ämnet
vore behöflig.
Bih. till R. St. Prof. 1840. 7 Sami. 1 A/d. 31 Häftet.
2
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 11 8.
Utskottet har tagit Herr Hjertås framställning i öfvervägande, och
delar de åsigter, som Rikets Ständer sålunda yttrat; hvarföre Utskottet
tillstyrker,
att Rikets Ständer ånyo måtte, för sin del, besluta, att öfver
4 Cap. 1 och 2 JVy. samt 5 Cap. 1 <$“. Jorda-Balken,
med dithörande Författningar, meddelas den f örklaring:
Att Domstol ej må vägra sökt lagfart å köp, skifte eller
gåfva, derföre att föregående öfverlåtelse icke blifvit serskildt
lagfaren, men att Domstolen bör i uppbuden och
fastebref vet intaga hvad, som, till upplysning omförloppet,
kan behöf va anmärkas.
Öfver en af motionären, i sammanhang med ofvanberörde håga,
gjord hemställan om förändrade stadganden, angående fördelning ai böter
för försummad lagfart, vili Utskottet meddela serskildt utlåtande.
Stockholm den 3 September .84o.
Reservationer.
Af Herr Halling: ”Genom tillstyrkande af det nya stadgande, att lagfart
a köp, skifte eller gåfva ej må af Domaren vägras derföre, alt föregående
öfverlåtelse icke blifvit serskildt lagfaren, har Utskottet upphäft
skyldigheten för den, som genom köp, gåfva eller skifte löi värfvat sig fast
egendom, att derå söka lagfart. Att en sådan skyldighet för det närvarande
eger rum, måste erkännas, så vida man erinrar sig, att Kongl Förordningen
den .3 Juni 18oo föreskrifver böter för den, som underlåter
att inom viss tid efter åtkomsten af fast egendom uppbud derå taga. Endast
på denna grund skulle jag funnit mig hindrad att medverka, till det
förslag, Utskottet nu ti l Istyr k t, i synnerhet, som Utskottet uti serskildt Betänkande
upplifvat nyssåberopade föreskrift, medelst föreslagen annan fördelning
af derigenom stadgade böter; men ett ännu vigligare hinder igenfinner
jag deruti, att, örn Utskottets nu förevarande Betänkande biifver
Lag, börd och lösen vore för den, som vederbör, gjord osäker, om ej alldeles
afskuren, enär en egendom kan genomgå flera händer, utan lagfart,
som likväl utgör första vilkoret för den, hvilken börds- eller lösnings-rätt
eger och den begagna vill, att sitt anspråk gällande göra.”
Af Herr Lagergren: ”Uti Lag-Utskottets förestående hemställan, kan
jag ej instämma. Vår Lag har vid föreskriften om uppbud å fastighets
-
Lag-Utskottets Betänkande, N'.o 118.
3
köp, fästat visse terminer för gällande görelse af tred je mans anspråk å föryttrad
fastighet, hvilka ej få åsidosättas eller förvidras blott för köparens beqvämlighet.
Dit hörer i första rummet bördemans rätt till lösen af såld,
fastighet, enligt r, 3 och 4 §§• i 5 Cap. Jorda-Balken, och dernäst viderboendes
och nabos lösningsrätt i staden, jemlikt 7 Cap. samma Balk. Erfarenheten
har icke sällan visat, att fastigheter gått genom flere köpares
hand, utan att uppbud tagits. Stundom har en person i många år innehaft
fastighet under påstådd egande-rälts titel, men utan den i 1 Caj). 2 JordaBalken
stadgade lagföljd. Exempel saknas icke ens, att fastighetsköp blifvit i
många år med uppsåt förhemligade, under det köparen innehaft jorden under
sken af städja, förpantning eller dylik grund för sin besittning. Sådane
dröjsmål med egendoms lagfart hafva blifvit föranledde, än af sorglöshet
eller önskan alt undgå de med köps lagfarande förenade kostnader,
än för att utestänga eller uppehålla börds- och lösnings-anspråk, än åter,
och det icke sällan, af medvetandet om fel i åtkomsten. A landet kan sådan
egendom vara ärfd i säljarens hand, eller ock, om än i första säljarens
hand aflinge, under tiden hafva iklädt sig egenskapen af arfvejord i
några senare possessorers hand. I staden åter, der i detta fall skilnad
emellan ärfda och förvärfda fastigheter icke eger rum, kunna under liden
stora förbättringar och tillbyggnader eller ock vanvård eller pris-omvexlingar
hafva förändrat fastighets-värdet, då omsider lagfart kommer i fråga.
Förvirring i lerminerne för gällandegörelse af börds- och lösningsanspråk,
stridigheter emellan pretendenter, sorn härleda sin rätt från olika
egare, och ändtiigen invecklade tvister om värdet och beskaffenheten af
kostnader och förbättringar å dylika fastigheter, mäste oundvikligen uppkomma,
derest del tvång till lagfart, som nu, ehuru icke alltid Verksamt,
likväl finnes i Lagarne, skulle upphöra att factiskt existera, hvilket jag fruktar
skola blifva föijden, i händelse genom Lagstadgades, att lagfart å köp, skifte
eller gåfva icke får vägras derföre, att föregående öfverlåtelser icke blifvit
serskildt lagfarne. Detta tvång ligger dock mindre uti stadgandet om
böter å fördröjd lagfart, enär åtal å sådan försummelse i allmänhet inträffar
först, då lagfarten sökes, än uti den hittills gällande föreställning, att
rättigheten till full disposition af en genom köp, gåfva eller skifte förvärfvad
fastighet, icke af lagen erkännes med mindre åtkomsten är, genom
lagfart, offentliggjord.
Lagfart och fasta hindra väl ej klander å annans åtkomst till fast
egendom; men omisskänneligt är det dock, att, genom den indirecta lillå
-
4
Lag-Utskottets Betänkande, JF.o it g.
telsen att obehindradt till tredje eller fjerde raan föryttra en fastighet,
hvartill afhändarens åtkomst ej blifvit lag föl jd , försvinner en af de säkraste
anledningar eller maningar att efterse lagligheten af åtgärder, hvarigenom
fastighet öfvergått i annans ego. Äfven gällandegörelse af undanlagslörmoner
sättes härigenom i osäkerhet.
I jemförelse med dessa vådor för vigtiga rättsanspråk, äro olägenlieterne
af en genom underlåten lagföljd å förulgångne öfverlåtelse!- fördröjd
eller försvårad lagfart af fastighetsköp så ringa och obetydliga, att
jag ej å dem kan göra något afseende; och jag anser således, för mindel,
motionen icke böra till någon åtgärd föranleda/’
Uti sist intagne reservation hafva Herr Friherre Stjernstedt och Herr
Dom-Prosten, Doctor Elmgren samt Herr Ekholm hufvudsakligen instämt.
§. 119.
Ank. till Exp, Utsk.rcten 8 September, kl. i e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förändring
af stadgandet, angående fördelning af böter för försummad
Lagfart.
Från Högloflige Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda BondeStåndet,
har Lag-Utskottet fått till handläggning emottaga två motioner,
den ena af Herr Hjerta, Lars, och den andra af Peter Persson från Calmar
Län, innehållande hemställan om förnyelse af Rikets Ständers, genom
underdånig skrifvelse den 12 Januari i835, i sammanhang med en annan
fråga, gjorda, men af Kongl. Majit afslagna, underdåniga anhållan om sådan
ändring af Kongl. Förordningen den 13 Juni 1800, att deruti stadgade
böter för försummad lagfart måtte, i stället att tillfalla socknens fattige
ensamt, till tväskiftes emellan dem och åklagaren fördelas.
Utskottet bar tagit dessa motioner i öfvervägande; och då ifrågavarande
lagförändring, såsom beredande åt allmän åklagare en fördel, genom
rätt till delagtighet i omförmälde böter, otvifvelagtigt skulle komma att
verka till en mera nitisk och noggran tillsyn öfver efterlefnaden af den i
flere afseenden vigtiga föreskrift, att med lagfarts sökande ej må öfver viss
tid dröjas; hemställer Utskottet vördsamt,
Lag-Utskottets Memorial, JV:o 120.
5
om icke Rikets Ständer ä ny o ville , för sin del, besluta,
att, med ändring af hvad Kongl. Förordningen den i3 Juni
1800 innehåller derom, att de, för försummelse att inom
rätter tid taga uppbud, i Förordningen stadgade böter,
mots varande värdet af det stämplade papper, hvarmed köpebrefvet
förses bör, äro socknens fattiges ensak, i stället
måtte förordnas, det samma böter skola fördelas till tväskiftes
emellan åklagaren och socknens fattige.
Stockholm den 3 September 1840.
N:o 120.
Ani. till Exp. Utsi. den 8 September, 11. i e. m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af de inom
Fiks,-St änden fattade skiljagtiga beslut, vid förehafvande
af Utskottets, genom Fetänkandet N:o 26 och
Utlåtandet Nio 70, framställda förslag, rörande den
uppenbara Kyrkopliktens af skaffande.
Lag-Utskottet har, uti dess Betänkande N:o2Ö, hemställt, att, med
upphäfrände af hvad genom Lag och serskilda Författningar är vordet
stadgadt, angående uppenbar kyrkoplikt och om ansvar för den, som vägrar
att den undergå, i stället måtte förordnas, att i alla de händelser,
der uppenbar kyrkoplikt, i förening med annat straff, såsom påföljd för
brott, hittills egt rum, skulle hädanefter, till enskildt skriftermål, dömas;
dock att, i dessa fall, med bibehållande af den vanliga varningen till folket,
på sätt förut tillgått, underrättelse från predikstolen i kvrkan, der
skriftermålet sker, borde meddelas om den felandes namn och brottets beskaffenhet;
äfvensom i fråga om sättet och orten för sådan enskild skrifts
verkställande i de serskilda fall, som omförmälas i 4» 5 och 6 morn. af
Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 iagttagas.skulle, hvad der, angående
uppenbar kyrkoplikt, stadgadt funnes.
Omförmälde Betänkande bifölls af Yällofl. Borgare-Ståndet och af
Hedervärda Bonde-Ståndet, men återremitterades af Höglofl. Bidderskapet
6
Lag-Utskottets Memorial, JY'.o 120.
och Adeln samt af Högvördige Preste-Ståndet. Sedan Utskottet, vidhållande
sitt förre beslut, besvarat återremisserne, genom Utlåtandet N:o 70,
hafva de två förra Riks-Stånden lagt samma Utlåtande till handlingarne.
Af de öfrige Stånden har Ridderskapet och Adeln, såsom orden lyda,
”funnit för godt alt, i öfverensstämmelse med det förslag, som af Herr
”Gä' ther> uti dess, vid Betänkandet N:o 26 fogade reservation, blifvit af”gifvel,
besluta kyi kopliktens afskaffande för alla andra brott, än tjufnad,
”och alt intet uppläsande från predikstolen af den brottsliges namn kom”mer
alt ega rum;’’ och Preste-Ståndets beslut innefattar bifall lill Utskottets
förslag i Betänkandet N:o 26, dock med den skiljagtighet, att underrättelse
från predikstolen om den felandes namn och brottets beskaffenhet ej
skulle meddelas.
Tre Stånd äro således ense i beslutet om den uppenbara kyrkopliktens
upphörande för alla brott och enskild skrifts sättande i stället; men i frågan ,
huruvida, på sätt Utskottet föreslagit, den felandes namn och brottets beskaffenhet
skulle i dylika händelser från predikstolen kungöras eller ej,
hafva två Stånd stannat emot två, helst det bör antagas, alt Ridderskapet
och Adeln helt och hållet instämt i Herr Giinthers reservation, hvilken i denna
del är af lika innehåll med det af Preste-Ståndet fattade beslut; och
då berörde fråga, såsom innefattande ett vilkor, hvarunder kyrkopliktens
alskaffande blifvit af Utskottet tillstyrkt, icke lärer kunna förfalla, finnér
Utskottet sig föranlåtet
vördsamt inbjuda Ridderskapet och Adeln samt PresteStåndet
att med Borgare- och Bonde-Stånden i denna del
sig förena.
Skulle inbjudningen icke af någotdera utaf dessa Stånd antagas, men
deremot antingen Borgare-Ståndet eller Bonde-Ståndet öfvergå på de två
andra Ståndens mening, så lärer deraf följa, att den skilnad, som Utskottet
med förslaget i denna del åsyftat alt göra gällande emellan enskild
skrift, undergången i anledning af de brott, för hvilka offentlig kyrkoplikt
nu eger rum, och annat för vissa förseelser i Lag och Författningar stadgadt
enskildt skriftermål, skall upphöra, och att följaglligen från Ulskotlets förslag
böra utgå icke allenast det ifrågasatte kungörandet af den felandes namn
och brott, utan ock den, i sammanhang dermed, intagna föreskrift om iakttagande
af hvad i q, 5 och 6 mom. af Kongl. Förklaringen den 23 Mars
1807 finnes stadgadt, angående uppenbar kyrkoplikts verkställighet i serskiide
der uppräknade fall.
Lcig-Utslcottets Utlåtande, IV:o 121.
7
Under förutsättning åter, att besluten ej kunna på någotdera af dessa
sätt sammanjemkas, hemställer Utskottet,
att i denna fråga omröstning i Förstärkt Lag-Utskott måtte
anställas efter en så lydande
V oteringsproposition:
Den, sorn gillar Lag-Utskottets i Betänkandet N:o 26 afgifna
och i Utlåtandet N:o yo 'vidhållna förslag, sä vidt
det innefattar föreskrift, att, då enskild skrift, uti de i
förslaget uppräknade fall, eger rum, i stället för uppenbar
kyrkoplikt, underrättelse från predikstolen i kyrkan,
der skriftermålet sker, skall meddelas om den felandes
namn och brottets beskaffenhet, röstar
Ja ;
den det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutat, att ett
sådant kungörande från predikstolen icke skall ega rum,
och att följaktligen ej allenast föreskriften derom, utan
äfven sista momentet, rörande iagttagande af vissa, i afseende
pål verkställighet af uppenbar kyrkoplikt i Kongl.
Förklaringen den q.3 Mars i8oy gifne stadganden skola
från Utskottets förslag utgå.
Stockholm den 10 September 1840.
N:o 121.
Ank. till Exp.-Utsk. den 8 September, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af återremisser utaf åtskilliga
från Utskottet afgifna Betänk anden,
I anledning af gjorda anmärkningar, hafva följande Betänkanden
blifvit till Lag-Utskottet återremitterade, nemligen:
ifrån Högloft. Ridder skåpet och Adeln:
N:o 57, öfver väckta motioner om verkställighet af Härads-Rätters
ecb Kämners-Rätlers beslut, samt om förändring af tiden för LagmansRätlernes
sammanträden;
s
Lag-Utskottets Utlåtande, iVVo [21,
N:o 62, i anledning af väckt motion om föreskrifts meddelande, huru
förhållas bör med Ordförandeskapet i Domstolar, sora bestå af både Lagfarne
och icke Lagfarne Ledamöter;
N:o 67, i anledning af väckta motioner, om åtgärders vidtagande, för
att befordra skyndsamhet vid ärendens handläggning i Rättegångsver
ken
; samt
ifrån Hedervärda Bonde-Ståndet:
N:o 89, i anledning af väckt motion om skyldighet för köpare af
fast egendom på landet att, i händelse säljaren innehar förmynderskap,
tillse, att derför varder redovisadt; och
N:o 102, i anledning af väckt motion om rättighet för Länsmän att,
på eget ansvar, och utan föregången remiss från Kronofogde, äfvensom
för enskilde, på sockenstämma utsedde personer, alt verkställa utmätningar;
Men som desse Betänkanden blifvit af tre Stånd bifallna, nemligen:
N:o 57, af Preste-Ståudet den 7 Juli, Borgare-Ståndet den 5 dennes,
och Bonde-Ståndet den 3 Juli;
N:o 62, af Preste-Ståndet den 8 samt Borgare- och Bonde-Stånden
den 1 Juli;
N;o 67, af Preste-Ståndet den 11, af Borgare-Ståndet den 8 och
Bonde-Ståndet den 3 Juli;
N:o 89, af Ridderskapet och Adeln den 19 samt Preste- och BorgareStånden
den 22 Augusti; och
N:o 102, af Ridderskapet och Adeln den 26, Preste-Såndet den 29
och Borgare-Ståndet den 22 Augusti;
så, enär, enligt 87 §. Regerings-Formen samt 3 punkten af 4,9 §• Riksdagsordningen,
tre Stånds mening i dylika frågor utgör Rikets Ständers beslut,
samt återförvisning från ett Riks-Stånd i dessa mål således ej betager samma
beslut deras kraft och verkan, anser Utskottet, vid detta förhållande,
något Utlåtande öfver de gjorda anmärkningarne icke erfordras; hvilket
Utskottet härmedelst fås hos de Respective Riks-Stånd, som återremissernc
meddelat, vördsamt anmäla.
Stockholm den 10 September i84o.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1840.
La§-V(skottets Betdnkandej N.O 122.
1
N:o 122.
i
Ank. till Exp. Etsk. den 18 Septkl. 11 f. m.
Betänkande 3 i anledning af väckta motioner om uppliäfvande eller
ändring af Kongl. Förordningen den g Maj i835, angående
hvad iagttagas bör vid handel om lösören 3 som köparen
låter i säljarens vård qvarblifva.
XXn, i anledning af Rikets Ständers vid sistlidne Riksdag i underdånighet
afiåtne Skrifvelse, utfärdade INådiga Förordning af nyssomförmälde dag, innehåller:
alt den, sorn tillhandlar sig lösören och tillåter, att desamma få i
säljarens vård qvarblifva, bör, så vida de skola fredas fiån utmätning för säljarens
skuld, upprätta skriftlig afhandling om köpet, med förteckning å de
köpta persedlarne och vittnens underskrift, samt berörde handling, om egendomen
finnes i stad, uppvisa inom åtta dagar derefter, i Stockholm hos Öfver-Ståthållare-Embetets
Canzli och i Rikets öfrige städer inför RådstufvuRätt,
för att i dess protoeoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet,
ej allenast inom berörde tid för Kronofogden i orten uppvisa och i bestyrkt
afskrift honom tillställa, utan ock, senast vid del lagtima ting, som näst efter
en månad infaller, inför Härads-Rätten, lill intagande i dess protoeoll,
förete.
Jemte lillkännagifvande af den vunna erfarenhet, att denna Författning,
beräknad att förekomma, det gäldenärer, medelst digtade köpe-afhandlingar,
undanhålla sina tillgångar fiån utmätning, tverlom beredt både en allmännare
kännedom om sältet för svekfull gäldenär att försnilla borgenärers rätt eller
gynna en borgenär på de öfriges bekostnad och tillika lättade utvägar att
sådant verkställa, så att antalet af dylika digtade eller eljest lill borgenärers
förfång upprättade köp-afhandlingar i mångå landsorter mångdubbelt ökats,
sedan Författningen till efterlefnad blef gällande, är i motioner, som lill LagUtskottet
blifvit öfverlemnade, föreslaget:
Hos Yällollige Borgare-Ståndet af Herr Ekholm3 att, som Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835, angående inteckning af försålda lösören, hvilka
qvarblifva i säljarens vård, lill fredande från utmätning, i så måtto skall vara
bygd på mindre rigtiga grunder, alt det naturliga och oeflergifliga betinget
för Hyllningen af egande-rätten, eller traditionen3 dervid merendels uleblifver,
och samma Förordning derjemte, enligt de Heste Domares vunna erBih.
till R. St. Fröt. 1S40. 7 Sami. 1 A/d. 32 Haft. i
5
Lag-Utskottets Betänkandej N;o 122.
farenhet, visat sig endast lända till missbruk samt störande af allmänna förtroendet,
delta stadgande må varda upphäfvet, med skyldighet för dem, hvilka
på sådant sätt redan tillegnat sig andras lösegendom, att deraf, för bibehållande
af den förvärf vade egande-rätlen, inom viss lämplig tid sätta sig i
besittning; samt
hos Hedervärda Bonde-Ståndet af Nils Pehrsson från Örebro Län, att,
med bibehållande af skyldigheten att med vittnen förse köpebref å sådan lösegendom,
som qvarblifver i säljarens vård, men upphäfvande i öfriga delar
af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835, köpare och säljare må, på sätt 5
Capitlet 6 §. Jorda-Balken angående börd föreskrifver, tillförbindas med ed
styrka afhandlingens vigtighet; hemställande denne motionär, om ej, för att
bereda de i säljarens grannskap boende en större lätthet att erhålla kunskap
om tillvaron af sådane hans afhandlingar, tillika kunde stadgas, att desamma,
för att gälla mot säljarens borgenärer, skola inom viss lämplig lid, t. ex. 14
dagar från det de blifvit upprättade, å en Söndag uppläsas från predikstolen
i den församlings kyrka, hvarinom säljaren har sitt hemvist;
Johannes Pettersson från Redevägs härad af Elfsborgs Län, att ifrågaverande
Kongl. Förordning må varda i allo upphäfven och ett förbud mot de
deri omförmälde köp i stället utkomma, eller åtminstone att till de nu gällande
stadganden i ämnet må göras det tillägg, att de, som ingå köp om lös
egendom, som hos säljaren får qvarblifva, skola, utom redan föreskrifne formaliteter,
serskildt vara förpligtade att, på egen bekostnad, inom viss kort
tid låta sådant kungöra från predikstolarne i det pastorat, inom hvilket de
äro boende, samt så väl säljare som köpare vara skyldige att, vid påfordran,
köpets ärlighet vid vederbörlig Domstol besvärja;
Jonas Johansson från Jönköpings Län, att, ehuru Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835 helt och hållet förfelat, om icke helt och hållet motverkat,
det dermed afsedda ändamål, dock, enär ett stadgande så väl för dt t i berörde
Kongl. Förordning upptagna fall, som på det låntagare må kunna i lös
egendom lemna sin borgenär företrädes-i ätt lill betalning, utan att samma egendom
må behöfva såsom pant lemnäs borgenär i händer, vore, enligt motionärens
tanka, icke allenast serdeles gagneligt, utan snart sagdt nödvändigt,
det måtte, till utvidgande af de i samma Förordning förekommande stadganden,
utfärdas en så lydande Författning, ”angående hvad, som bör iagltagas, då
”lösören säljas, ulan att till köparen öfverlemnas, eller då säkerhet för försträckning
lemnäs i lösören, utan att dessa under panträtt af långifvaren öfvertagas:
1. Träffas vid handel af lösören det vilkor, att de af säljaren må
”fortfarande begagnas, eller vill någon för ei hållet penningelån lemna långif
-
Lag-Utskottets Betänkandej N.o 112.
5
”varén säkerhet i lösören, som gäldenärcn sjelf innehar, skall afhandling der”om
skriftligen författas samt i närvaro af tvänne vittnen underskrifvas; böjande
hvarje serskild varas beskaffenhet, och vid köp det derom . öfverens”komna
pris, i afhandlingen noggrannt upptagas.
2. Köpare eller långifvare vare pligtig att, sjelf eller genom lagligen
”befullmägligadt ombud, icke allenast, sist å åttonde dagen efter det en så”dan
afhandling blifvit upprättad, en afskrift deraf aflemna, i Stockholm till
”Öfver-Ståthållare-Embetets Canzli, i Rikets öfriga städer till vederbörande
”Executions-förvaltare samt å landet till Kronofogden i orten, der säljaren
”eller gäldenären bor, samt bevis derom hufvudskriften låta åteckna, än ock
”derefter, i staden inom en månad och å landet vid det ting, som näst ef”ter
en månad infaller, afhandlingen till Rådstufvu- eller Härads-Rätten ingifva,
för att i dess protocoll intagas och med bevis derom jemväl förses.
”Ej må sådan afhandling anses gällande för längre tid, än ett år från den
”dag, lagfarten genom handlingens ingifvande fullbordades, derest ej lagfart
”då ånyo företages.
”§. 3. Då vid sökt utmätning företes sådan i behörig ordning lagfaren
”afhandling om gäldenärens innehafvande lösegendom, som här ofvan omför”mäles,
gånge icke desto mindre för sig uppteckning och värdering af godset;
”men ej må utmätning eller försäljning deraf ske, förrän sökanden med laga
”kraftvunnet utslag styrker, att afhandlingen blifvit undanröjd. Vili utmät”nings-sökande
en sådan afhandling klandra, ege tid alt talan derom efter
”stämning utföra inom trenne månader från den dag, han om afhandlingen,
”genom skriftlig del af skedda utmätivings-förrättningen, kunskap fått.
”§. 4. Om säljarens eller låntagarens borgenärer, som för domfäste for”dringar
äro till utmätning berättigade, sådant 3'rka, vare köpare eller långifvare
pligtig att, efter laga kallelse inför Domstol, med,ed vita, att så blifv
i t öfverenskommet, betaldt eller försträckt, som afhandlingen innehåller,
”och att den till tredje mans förfång ej digtad är. Uteblifver köpare eller
”långifvare, utan anmäldt laga förfall, från Rätten, å den dem förelagda dag,
”eller brista de eljest åt eden, vare afhandlingen ogild; och bote köpare eller
”långifvare för bedrägeriet hälften af det belopp, hvartill det försålda eller
”pantförskrifna godset vid den i nästföregående §. omförmälda värdering skattats,
och vare dessutom pligtige att, efter enahanda grund, såsom för egen
”skuld ersätta besagde borgenärer för hvad af godset efter den skedda uppteckningen
kan vara förskingradt.
”§. 5. Då köpare eller långifvare fullgjort, hvad nu blifvit föreskrifvet,
”vare det köpte eller panlförskrifne godset från utmätning fritt, och njute lån
-
4
Lag-Vt skottets Betänkande f N-0 122.
”gifvare betalning derutur, efter som i 17 Cap. 3 §. Handels-B ilken omförmä”ies;
försummas någon af dessa föreskrifter, anses afhantllingen förfallen.
”§. 6, Öfver-SLåthållare-Embetets Canzli, städernes Exsecutions-förvaltare
”och vederbörande Kronofogdar å landet skall det åligga att upprätta och,
”vid påfordran, allmänheten tillhandahålla serskilde register öfver ingifne af”skrifter
af dessa köpe- och pante-bref; hvaremot de berättigas till ersättning
”med 16 skillingar Banco för det bevis, sorn öfver afskriftens inlemnande å
”original-handlingen skall meddelas.
”§. 7. Öfver de till Rådstufvu- och Härads-Rätterne inkommande köpe”och
förpantnings-instrument böra serskilde förteckningar upprättas och i dom”böckerne
intagas, äfvensom anslag af dessa förteckningar bora verkställas, i
”staden å första helgfria dag i hvarje månad samt å landet efter hvarje slu”tadt
ting, å Rättens dörr, och der till allmänhetens efterrättelse under ett
”års lopp qvarsitta.”
Peter Mårtensson från Jönköpings Län, att, med upphäfvande af merberörde
Kongl. Förordning, enär de redlige köp, Förordningen beskyddat, skola
varit få emot de oredlige, densamma befordrat, köp af lösören ej må anses
slutadt och af lagen skyddadt, innan de blifvit af säljaren öfverleinnade; hemställande
dock motionären, huruvida härunder må inbegripas de lösören, som
benämnas varor;
Sven Isacsson från Öland, att med upphäfvande af Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835, och då, ehvad Författningar än må utgifvas till förebyggande
af bedrägerier vid så beskaffade lösöre-köp, om hvilka nu är fråga
och hvilka köp, jemväl då de ej missbrukas, alltid äro för allmänna crediten
förvillande och skadliga, sådana Författningar dock måste kunna eluderas, förbud
för alla dylika köp må varda utfärdadt;
Henric Hansson från Elfsborgs Län, att köpe-afhandlingar af nu ifråga
varande beskaffenhet ej må få ega rum eller åberopas, utan den, som tillhandlar
sig lös egendom, vara pligtig densamma i sin vård genast emottaga, —
eller ock, i händelse detta förslag ej skulle antagas, stadgas måtte, dels att,
då köp-a (handling upprättas om lösören, som köparen låter i säljarens vård
qvarblifva, köpet bör, på sätt redan är föreskrifvet, lagfaras, men endast såsom
förpautnings-rätt intecknas, så att, när tredje man låter hos säljaren göra
utmätning å nämnde lösören, denne fordrings-egare må vara berättigad åtnjuta
det öfverskott, desamma, på offentlig auction försålde, kunna lemna utöfver
det i den intecknade afhandiingen såsom köpeskilling upptagna belopp,
dels att, i händelse öfverskottet ej skulle räcka till full godtgörelse för både
köparen och fo-rdrings-egaren, köpe-skillingen må sältas i taka händer, intill
-
Lag-Utskottets Betänkandej N.o 122.
5
dess fordrings-egaren instämmer säljare och köpare till vederbörlig Domstol,
hvarför alltid borde anses den Rätt, inom hvars dom värjo säljaren vistas, att
der med sin ed vita och betyga, att köpet icke är digtadt eller uppgjordt Lill
tredje mans förfång, utan att köpe-skiliingen blifvit till fullo godtgjord och
betald, samt dels att, om antingen säljaren eller köparen åt eden brister,
afhandlingen skall förklaras ogiltig, fordrings-egaren utur bela köpe-skillingen
njuta betalning och derförutan köpare och säljare dömas skyldige att ersätta
kärandens rät tega ngs-kostnad;
IVils Magnusson från Calmar Län, att, jemte hvad Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835 innehåller, må stadgas, att, när utmätning äskas å lösören,
som befinnas sålde, men ej öfverlåtne, den sökande må å så beskaffad egendom
hos säljaren erhålla qvarstad, intilldess säljaren i stad inom fjorton dagar
och på landet vid det lagtima ting, som näst efter en månad från qvarstadens
erhållande infaller, i händelse af befogenhet må kunna sitt klander
å köpet anhängiggöra, då köparen med egen och vittnens ed må, örn han
gitter, sin åtkomst värja, vid påföljd för fordrings-egaren att, när han ej inom
en föreskrifven tid sin talan fullföljt, qvarstaden upphör, samt för köparen
och säljaren, då de ej gitta gå den dem affordrade ed och köp-afhandlingens
svekfulla tillkomst alltså är ådagalagd, att den omtvistade, med qvarstad belagda,
egendomen till fordrings-egarnes förnöjande och rättegångs-kostnadens
ersättande användes, hvarförutan köpare och säljare i sådant fall straffas såsom
bedräglige gäldenärer och böta hvardera fulla värdet af hvad de sökt
undansnilla;
Johan Andersson från Upsala Län, att väl ej någon må betagas rättigheten
att råda öfver sin lösa egendom, bäst han för godt fmner, men att de
vittnen, som varit tillstädes vid köp-afhandlingars afslutande om sådan egendom,
må, derest någon af säljarens borgenärer det äskar, förklaras skyldige
köpets eller handlingens rigtighet med sin ed fästa, och alt säljare, som
dervid finnes hafva, tili borgenärers förfång, bedrägligen förfarit, bör ansvara,
enligt 46 §. i Concurs-lagen den 12 Mars 1830; samt
Johan Christoffersson från Kronobergs Län, att, enär en Författning
icke får innebära frestelse till brott, den ifrågavarande Kongl. Förordningen
af den 9 Maj 1835 må upphäfvas och den lag åter varda gällande, att de
lösören, som vid utmätningstillfällen eller eljest, då gäldenärs egendom skall
till säkerhet för en fordrans utbekommande under hans vård försättas, finnes
i gäldenärs bo, ovilkorligen må tillgripas, med rättighet likväl för tredje
man att i vederbörlig ordning väcka och utföra talan om bättre rätt till samma
egendom, hvilken emedlertid bör i taka händer förblifva.
6
Lag-Viskotlcts Betänkande> N.o 122.
Efter att hafva tagit berörde framställningar i behörigt öfvervägande,
får Utskottet afgifva följande utlåtande i ämnet.
Utskottet anser sig, i anledning af den första bland motionerne, icke
böra ingå i pröfning af den fordom omtvistade fråga, huruvida, vid köp af lös
egendom, så kallad tradition, eller verkligt öfverlemnande af det sålda, vore
för köpets giltighet och bestånd ovilkorligen behöfligt, eller ej. Att köp
om lösören emellan säljare och köpare är lagligen slutet, då de öfverenskomrnil
om det, som säljes, och om dess värde, och att genom detta aftal eganderälten
verkligen öfvergår från säljaren till köparen, om än öfverlemnande
af det sålda icke genast sker, torde utan tvekan kunna antagas, enär ett sådant
antagande icke strider emot grunderne i 1 Cap. Handels-Balken, och derjemte
öfverensstämmer med förhållandena i dagliga lifvet. Allmänna lagen lägger
således ej något hinder i vägen derför, att såld lös egendom må qvarblifva
i säljarens vård eller till dennes nyttjande upplåtas, ulan att köparens
sakrätt i det sålda deraf lider. Tvertom har lagstiftaren i ett annat lagens
rum uttryckligen tagit i hägn eganderällen till lösören, som finnas i gäldbundet
bo, men höra annan till. Uti 7 Cap. 1 och 3 §. §. UtsÖknings-Bulken
stadgas nemligen, att annan mans gods, som finnes i bo, der utmätning
sker, ej får tagas, samt alt, i händelse tvist uppkommer om det, som undantagas
bör, Konungens Befallningshafvande skall skjuta saken till domaren
och emedlertid sätta godset i qvarstad; i följd af hvilket allt frågan, huruvida
lös egendom, som finnes i annans hand, må vara fredad från anspråk
af innehafvarens borgenärer, blifvit i allmänna lagen gjord beroende deraf, om
eganderätten kan styrkas.
Det förhållande, att lagen härvid icke uttryckligen antydt beskaffenheten
af den bevisning, som i detta fall fordrades, hade i senare tider framkallat
svekfulla tillställningar att genom föregifna köp undandraga lös egendom,
sorn befanns i gäldbunden mans bo, utmätning för dennes skuld.
Missbruken med förhemligade eller diktade köpeafhandlingar om lösören hade
blifvit så allmänna och voro så uppenbara, att lagstiftningens mellankomst
blef oundviklig; och uppå Rikets Ständers vid förra Riksdagen framställda
förslag utfärdades ofvan omförmälde Kongl. Förordning af den 9 Maj 1835,
hvarmed åsyftades alt föreskrifva sådan offentlighet å köp inom viss tid, sedan
det skett, att dels några serskilda olägenheter af antedaterade köpeafhandlingar
ej skulle vara att befara, dels ock den, som innehade lös egendom,
hvilken han till annan person afyllrat, ej skulle kunna genom sådane skenbara
tillgångar bereda sig en credit, som han icke vunnit, i händelse borge-
näien egt tillfälle alt förvissa sig örn rälta förhållandet.
Lag-Utskottets Betänkande j N-0 122.'
7
Erfarenheten lia.i likväl tillräckligen äclagalagt, att de missbruk, som till
Författningen gifvit anledning, ingalunda kunnat derigenom minskas, än mindre
förekom mas. Snarare har ett motsatt förhållande inträffat, enär Författningen
anses hafva verkat derhän, att utvägarne för oredlige gäldenärer att,
genom svekfulla köpeafhandlingar, kränka borgenärers rätt eller gynna en
borgenär på andras bekostnad, nu beträdes under skydd af samma formaliteter,
som varit ämnade att tillstänga eller åtminstone försvåra deni. Bland
de skadliga verkningarne af denna Författning bör räknas den, att, då med
lösöreköp blifvit så förfaret, som uti 1835 års Författning föreskrifves, svårighet
måste uppstå för borgenär att å gods, som uppgifves höra annan till,
vinna den i 7 Cap. 3 §. Utsöknings-Balken omförmälde qvarstad, hvarigenom
allenast borgenären kan betryggas, alt det gods, om hvars undantagande, på
grund, att det uppgifves höra annan till, tvist uppstår, icke varder under tvisten
förskingradt. Sjelfva Författningen synes hafva gjort nämnde utvägar
mera allmänt kända, så att de blifvit i ännu högre nion, än förut, begagnade.
Principen för densamma eller dess fordran af skriftlig afhandling för
giltigheten af ett köp om lös egendom strider emot lagens allmänna stadganden
i 1 Cap. ldandels-Balken, der säljarens och köparens goda ja och samtycke,
utan alla vidare formaliteter, antiges för tillräckligt till köpe- eller
by tes-a (talets fullständighet. Det undantag härifrån, som i 1835 års Författning
bestämmes, torde ej böra bibehållas, då det dermed afsedda ändamålet
ej kunnat vinnas, utan erfarenheten deremot visat, att missbruken deraf
blifvit flere och bedrägerien svårare att upptäcka.
Enligt Utskottets öfvertygelse, är det alltså af högsta behofvet påkalladt,
att ifrågavarande Förordning upphäfves, och alt i stället stadganden införas,
hvilka, så vidt möjligt är, lemna skydd åt borgenärens anspråk, utan att upphäfva
eller förringa eganderätteus helgd. De grunder, som Utskottet anser
härvid böra följas, äro dessa:
att, då vid utmätningstillfälle tvist uppkommer om gods, som i gäldenärs
bo finnes, men hvilket någon påstår höra sig till, godset skall, på sått
lagen nu stadgar, sättas i qvarstad i afbidan på tvistens afgörande vid domstol;
att,
på det borgenärs rätt i dessa fall ej må, genom obehöriga anspråk,
en längre Lid uppehållas, eller han bringas i nödvändighet alt sjelf kära i en
fråga, der bevisningv-skyldigheten måste åligga den, som vill tillegna sig det
i gäldenärens besittning varande godset, stadgas bör, det den, som yrkat,
att godset är honom tillhörigt, skall, vid förlust af sin talan, inom viss tid
borgenären instämma;
8 Lag-Utskottets Betänkande, N.o 122.
alt, för de fall, då gäldenär sjelf vid utmätnings-lillfälle anmäler, att
gods hörer annan till, gäldenären bör om qvarstaden underrätta den uppgifne
egaren, som har att sin förmenta bättre rätt inom samma tid hos domstolen
utföra;
att borgenär dock icke må vara betaget att, till tidens förkortande, sjelf
stämma;
att i rättegång, angående giltigheten af köpe-afhandling om lösegendom’,
icke köparens och säljarens blotta erkännande deraf skall vara tillräckligt att
förringa fordrings-egares rätt, utan, i likhet med hvad för concursmål är stadgadt,
annan laga bevisning erfordras, eller köparen med sjelf sins ed betyga,
att alhandlingen icke är falskligen till annans förfång uppgjord, vid påföljd,
att det föregifna köpet ej hindrar egendomens utmätande; samt
att straff bestämmes, ej mindre för gäldenär, som genom diglad afhandling
egendom sig afhändt, i ändamål att förekomma utmätning, än ock för
den, sorn i sådant brottsligt aftal med gäldenären deltagit.
Då Utskottet nu redogjort för sina åsigter uti förevarande ämne och uppgifvit
det, efter Utskottets öfvertygelse, lämpligaste sätt att motverka de olägenheter,
som blifvit ofverklagade, anser Utskottet sig hafva i och meddetsamma
meddelat utlåtande öfver de af motionärerne framställda serskilda förslag;
och får Utskottet, på grund af hvad anfördt blifvit, vördsamt hemställa,
att Rikets Ständer måtte, Jör deras del, besluta utfärdandet af
en Författning, hvarigenom, med upphäf vande af Kongl. Förordningen
den g Maj 1835, stadgas, som följer:
Söker någon vid utmätning tillegna sig gods, sorn i gäldenärs
bo finnes, och menar borgenär, att det honom till förfång sker:
bjuder sökanden bevis för sig; varde godset satt i qvarstad, intilldess
tvisten om eganderätten af domstol prof vad blifvit; stämme
dock säkanden, i thj fall, vederparten, i staden inom tre månader
och på landet till det ting, som näst efter sex månader
infaller, sedan godset i qvarstad sattes, eller håfve sin talan emot
honom förlorat.
Nu anmäler vid utmätnings-tillfället gäldenären, att godset
hörer annan till; då skall det ock med qvarstad beläggas, och
gäldenären derom den uppgifne egaren underrätta. Stämmer denne
ej, inom den tid, som ofvan sagd är; vare sin talan qvitt.
Vill borgenär sjelf stämma, ege han rätt dertill.
Uti
Lag-Utskottets betänkande, N:o 122. g
Uti rättegång, angående giltigheten af köpe-afhandling om lös
egendom, i de fall, sorn nu nämnde äro, må köparens och säljarens
erkännande deraf icke till förringande af fordrings-egares
rätt göra tillfyllest, utan skall annan laglig bevisning om köpets
verklighet erfordras, eller köparen med sin ed fylla, att afhandlingen
icke till annans förfång är diktad; men, i saknad af
sådan bevisning, det föregifna köpet ej utgöra hinder för egendomens
utmätande.
Har gäldenär, under sken af köp, gåfva eller annat aftal, egendom
sig afhändt, för att förekomma utmätning, som af borgenär
sökt är; straffes med åtta dagars fängelse vid vatten och
bröd, eller med fängelse å allmän arbets-inrättning från en till
sex månader. Samma straff' vare för den, som i det bedrägliga
aftal med gäldenären sig inlåtit.
Stockholm den 17 September 1840.
Reservation
af Herr von Röök, G.: ”Emot Högloft. Lag-Utskottet Betänkande, angående
upphäfvande af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835 om försäljning
af lösören, som få qvarblifva i säljarens vård, får jag reservera mig. —■- Upphäfvandet
af Högbemälte Kongl. Författning utvisar ett vacklande i lagstiftningen,
nemligen: — Att vid den ena Riksdagen antaga en lag, som vidden
näst derpå följande Riksdagen göres onyttig, — hvilket af mig icke kan gillas;
— man har klandrat denna författning, men ingen enda har med lagliga
bevis eller facta styrkt, att den samma förorsakat någon skada och man
har allenast förmodat, att den är skadlig, emedan tillfälle derigenom skall beredas
till uppgörande af falska köp till förfång för en annan fordrings-e^are
än den personen, som inköpt lösöre-egendomen. — Uti min domsaga hafva
sedan 1835 säkerligen mera än hundrade sådane afhandlingar under de allmänna
Tingen ingifvits, men, mig vetterligt, har ingen enda rättegång om
dem uppstått, hvilket förhållande måtte utgöra ett säkert bevis derom, att
missbruk äro åtminstone sällsynta. — Falska köp, skiften och gåfvor kunna
äfvenledes uppgöras om läst egendom: Skall man derföre rimligen yrka, att 1 Cap.
2 §. Jorda-Balken bör undanrödjas utur vår ännu gällande allmänna lag?  -
Samma förhållande inträffar med afhandlingar om försåld lösöre-egendom.
Det enda, som emot Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835 kan skäligen an
Bih-
till R, Si. Prot. 1840. 7 Sand. 1 A/d. 32 Haft. 2
lo
Lag-Utskottets Betänkande, N;0 122,
mälkas är att densamma bordt bestämma utvägar för att få sådana afhandlingar
allmännare kända, än som hitintills har skett, samt att ansvar måtte
utsättas enär det befinnes, att en slik afhandling tillkommit allenast till tredje
mans förfång, och jag får således, med bibehållande af Högbemälte Kongl.
Förordning i sin oförändrade verksamhet, vördsamt föreslå efterskrifne tilläggningar,
nemligen:
l:o att då afhandlingar om lösöreköp ingifvas till Härads- eller RådstufvuRätter,
och dermed är i öfrigt sålunda förfaret, som Kongl. Förordningen
den 9 Maj 1835 föreskrifver, de samma, efter hvarje Tings eller Rådstufvudags
slut, kungöras på sådant sätt, att en förteckning af domaren författas,
innehållande köpares och säljares namn och hemvist samt beskaffenheten
och värdet på den försålda lösöre-egendomen, hvilken förteckning genast
uppspikas på Rättens dörr och förblifver derstädes anslagen ett år
från Tingets eller Rådstufvudagens slut;
2:o att en dylik förteckning efter Tingets eller Rådstufvudagens slut kungögöres
inom en månad derefter, genom domarens försorg, från predikstolaine
i Häradets eller Stadens kyrkor;
3:o att den eller de, som finna sig befogade klandra den uppgjorde afhand
lingen,
måge derom genom stämning till det allmänna Ting eller den Rådstufvudag,
som infaller näst efter Sex månader från det Ting eller den Rådstufvudag
derunder afhandlingen ingifvits, göra sin eller deras talan gällande;
och
4:o att, om afhandlingen befinnes vara uppgjord till annans eller rätter fordrings-egares
förfång, böra så väl köpare som säljare, jemte ersättnings utgifvande
till den lidande, straffas med åtta eller sexton dagars fängelse vid
vatten och bröd, efter domstolens pröfning.
Med iagttagande af dessa föreskrifter, tror jag, att merberörde Kongl. Förordning
bör fortfara att oförändrad vara gällande.”
Lag-Utskottets Betänkande t N-o 123.
ii
No 123.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Sept. kl. 11 f. m.
Betänkandej i anledning af så väl Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
med förslag till Förordning emot olofliga folksamlingarj,
som ock serskilte i detta ämne väckte motioner.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Lag-Utskottet remitterat följande:
”Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer med förslag till
Förordning emot olofliga folksamlingar; Gifven Stockholms Slott den 3 Juli
1840.
Vid granskning och jemförelse af nu gällande lagbud, rörande olofliga
folksamlingar, har Kongl. Maj:t funnit 6 Cap. 1, 2 och 3 §. §. MissgerningsBälken,
Förordningen den 1 Juli 1743, angående budkaflars utskickande och
omkringbärande i landsorterne, samt Kungörelsen den 26 November 1816,
om sältet för menighets hörande i enskildte tillåtliga ärenden, innefatta åtskilliga
stadganden, hvilka synas, antingen ej väl förenlige med rättvisans
fordringar, eller i strid med lagens stadganden på andra ställen, eller med
de begrepp, som, under en framskriden civilisation, sig utvecklat. Kongl.
Maj:t har äfven funnit, att, jemte det lagstiftaren lemnat obegagnad t tillfället
att, medelst brottslighetens indelning i vissa grader, lämpa bestraffningen
närmare derefter, saknas ej mindre bestämda föreskrifter derom, hvilka utvägar
böra vidtagas för stillande af uppror, än äfven ansvars-bestämmelser
för de fall, att antingen män samlats i upprorisk afsigt, ehuru de ej ännu
satt sig upp emot den offentliga myndigheten, eller ock att samlad folkmängd
eljest, utan upprorisk afsigt, störer lugnet och allmänna ordningen. I anseende
till vådan af dylika folk-rörelser, hvilka snart kunna till våldsamheter
öfvergå, bör lagstiftaren vara betänkt att qväfva dem i deras första uppkomst.
Bristen på lagbestämmelser härutinnan har visat sig, då det någon gång har
varit nödigt att hämma eller bestraffa sådana oordningar.
Det är på grund bäraf och i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
förslaget till allmän Criminal-lag i 11 Cap. Straff-Balken, rörande ofvannämnde
frågor, innefattar, Kongl. Majit härmedelst föreslår Rikets Ständer att, med
ändring af 6 Cap. 1, 2 och 3 §. §. Missgernings-Balken, samt af nummerföljden
af de i samma Capitel varande Öfrige §. §. och med upphäfvande af Förordningen
den 1 Juli 1743, angående budkaflar, och af Kungörelsen den 26
November 1816, angående sättet för menigheters hörande i enskildte tillåtlige
ärender, nämnde Capitel må erhålla följande lydelse:
12
La^~Vtskottets Betänkandej N.o 123.
1. §•
Samlar sig menighet eller annan folkmängd tillhopa och lägger det uppsåt
å daga att med förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig
myndighets hud, eller att den till någon embets-åtgärd tvinga eller derföre
hämnas:
Låta de uprorsmän sig genast på offentlig myndighets befallning skingras
och till lydnad bringas; då skall anförare straffas med arbete å fästning
från sex månader till tre år, men de öfrige varén från straff frie.
§• 2-
Skingra sig ej uprorsmän på offentlig myndighets befallning; vardén
dömde, anförare till fästnings-arbete från tre till sex år och andre deltagare
i uproret till sådant arbete från sex månader till tre år.
3. §.
Göra uprorsmän våld å person, bryta eller rifva de hus, sönderslå eller
uppbryta dörrar eller fenster, eller plundra eller förstöra annan egendom;
då skola de straffas, anförare med arbete å fästning från sex till tolf år, och
andre deltagare med sådant arbete från sex månader till sex år.
4 §.
Varder den dråpen, som vill upror stilla, då skola dråparen och alla
de, som burit hugg och slag å den döde, lif mista. För annan gerning, derå
serskildt straff i lag utsatt är, skall å den, som gerningen föröfva t, utom
det straff, honom för uppror drabba bör, ock det serskildta straffet tillämpas,
efter thy derom i lag stadgas.
Varder uprorsmän dråpen; ligge ogild.
5 §.
Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest förleder menighet att uppror
göra, straffes för den anstiftan, om upror deraf kommer, på sätt, som
om anförare i hvarje fall stadgas. Har någon muntligen inför menighet eller
annan folksamling eller i skrift, den han utsprider, eller utsprida låter, till
upror upmanat; straffes, enär upmaningen ingen straffbar verkan hade,
med fängelse från två till sex månader.
6 §.
Samlar sig folkmängd å torg, gata, eller annan offentlig platts, utan att
Lag-Utskotlets Betänkande j N.o 123.
lägga sådant upsåt å daga, sorn i 1 §. sägs, men störer dock lugnet eller
allmänna ordningen, och skingrar den sig ej på offentlig myndighets befallning;
då skola anstiftare och anförare af det uplopp dömas till arbete å fästning
från sex månader till tre år, elier, der brottsligheten pröfvas vara af
mindre svår art, med fängelse från två till sex månader; och varde annan
deltagare i uploppet straffad med fängelse från två till sex månader, eller
fälld till böter från tio till femtio R:dr, elter omständigheterna. Öfvergå de
till våld å person eller egendom, vare lag, sorn i 3 och 4 §§. sägs.
7 §•
Till uprors stillande må krigsmanskap användas; dock åge det ej å uprorsmän
vapen förr bruka, än den å stället varande civila myndighet, eller
der sådan sig ej inställer, militair-befälhafvare låtit höja ett åtvarnings-tecken
och dervid tre gånger kungjort nedanstående varning, der ej uprorsmän så
hastigt till våld öfvergå, att det förr med väpnad hand afvärjas måste.
Lag samma vare ock, då uplopp sker och deltagarne i det uplopp öfvergå
till våld å person eller egendom, eller ställa sig till motvärn emot offentlig
myndighet, som dem skingra vill.
8 §-
Varning hvarom i 7 §. sägs, varde i följande ordalag kungjord:
”1 Konungens och lagens namn upmanar och anbefaller jag de här församlade
personer att åtskiljas. Denna upmaning bör genast hörsammas, eljest
måste vapnens magt användas. Då får en hvar skylla sig sjelf för den
påföljd, honom träffar.”
9 §•
Ej vare menighet å landet eller i stad förment att sammankomma till
öfverläggning om mål eller ärende, som den gemensamt angår; ej eller må
sådan sammankomst af offentlig myndighet uplosas, der ej dervid företages
något, som mot lag stridande är, eller eljest allmän ordning störer. Om tid
och ställe för sådan sammankomst skall dock offentliga myndigheten i orten
eller staden så långt förut underrättas, att den kan dervid tillstädes vara, om
så nödigt anses. Underlåtes sådan anmälan, vare den, som sammankomsten
föranstaltat, förfallen till böter från femtio till trehundrade R:dr.
10 §.
Bådar någon krigsfolk till upbrott utan, Konungens befallning med Råds
LagdJtskottets Betänkande, N.o 123.
råde, eller håller det manskap samman, som hemlof fått, att dermed utföra
skadlig stämpling emot Rikets säkerhet, eller dess inbyggares frihet: då skall
ingen honom i thy mål lyda; och miste han lif, ära och gods. Nu faller
fiende oförtänkt in i landet, och kan ej Konungens befallning afbidas; då må
väl manskap till motvärn upbådas; dock varde det straxt Konungen kungjordt.
11 §.
Hvar som i ondt uppsåt diktar eller sprider kring landet ut lögner och
falska rykten, de der röra Rikets säkerhet, eiler kommer dermed allmänt
huller och oväsende åstad; stralfes med landsflygt, spö eller fängelse, efter
som brottet är till.
De uti Stats-Rådet och hos Högsta Domstolen förda protocoll, angående
detta ämne, varda härhos bifogade, och Kongl. Majit förblifver Rikets Ständer
med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra.
CARL JOHAN.
A. Posse.”
Utskottet har tillika fått emottaga dels de i afseende härå i Högsta Domstolen
och Stats-Rådet förda protocoll, dels ock nedannämnde hos Högloflige
Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda Bonde-Ståndet väckta motioner:
a) Af Herr Grefve Anckarsvärd j Carl Henricsom, till undvikande af
en sådan händelse, att, vid uppkomne folksamlingar, militair-befälhafvare
nödgas bruka vapen emot folket, utan att varning till detsamma af vederbörande
myndighet skett, föreslagit, att 6 Cap. Missgernings-Balken måtte ändras
i enlighet med 11 Cap. af Lag-Comite^ns förslag till stralf-balk, hvilket
Capitel dels i 8 och 9 §§. stadgar, huru uprorsmän, som ej skingra sig på
offentlig myndighets befallning eiler göra våld å person eller egendom, skola
straffas, dels ock i 10 §. innehåller följande föreskrift: ”till uprors stillande
må krigsmanskap användas; dock ege det ej å uprorsmän vapen förr bruka,
än 8 och 9 §§ blifvit af den å stället varande civila myndighet tre gånger
uppläste, der ej uprorsmän så hastigt till våld öfvergå, att det förr med
vapnens hand afvärjas mäste;” uti hvilket yrkande Herr Grefve Löwenhjelm,
G. och Herr Grefve Brahe _, M. 3 instämt; samt
b) Af F. von Zweigbergk från Skaraborgs Län, som yrkat, att Utskottet,
i sammanhang med utlåtande öfver Kongl. Majrts Nådiga Proposition,
måtte föreslå stadganden om ansvar för civil eller militair myndighet, hvilken
vid tillfällen af olofliga folksamlingar sin magt missbrukar.
Lag-Utskottels Betänkandej N:0 123.
I öfrigt är vid den Kongl. Propositionens remitterande hufvudsakligen
anfördt:
Hos Högloflige Ridderskapet och Adeln:
Af Herr Friherre Boije, Ludvig: att upror och uplopp voro två serskilla
brott, af hvilka det förra afsäge Regerings-magtens omstörtande eller
förändring och medförde i sina följder vådor för samhällets bestånd, hvaremot
det senare, elier uploppet, tillfälligtvis uppkommet och måhända föranledt
af ögonblickets intryck, aldrig kunde medföra rubbning i samhällsskicket:
att lag emot upror redan funnes i 6 Cap. Missgernings-Balken, men saknades
i afseende på uplopp, helst de föreskrifter, som derom blifvit intagne i
det på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning utfärdade tjenstgörings-reglementet för
armeen, icke kunde såsom i grundlagsenlig ordning tillkomne lagbud betragtas:
att Utskottet borde dels tillse, huruvida den sammanblandning af berörde
brott, som företedde sig i Kongl. Propositionen, vore rigtig, dels tillstyrka
underdånig anhållan hos Kongl. Maj:t om uteslutande ur tjenstgörings-reglementet
af omförmälde föreskrifter: att i den Kongl. Propositionen vöre förbisedd
den princip, att en lag emot uplopp oeftergifligen borde innefatta
skydd icke blott för civila och militära myndigheterne, utan äfven för folket
emot missbruk å dessa myndigheters sida: att det åtvarnings-tecken, som i
7 §. af Kongl. Maj:ts förslag omförmäles, borde till sin beskaffenhet bestämmas:
samt att uti den i 11 §. förekommande mening: •'hvar som spri
der
rykten, de der röra Rikets säkerhet, eller komma dermed allmänt
buller och oväsende åstad,” ordet eller borde utbytas emot och, enär ansvar
för utspridande af falska rykten ej borde förekomma på samma ställe i lagen
som frågan om upror och uplopp;
af Herr Dalmanj W. F., att den Kongl. Propositionen ej upptoge bestämd
skilnad emellan uplopp och obrottsliga folksamlingar, hvarföre i 6 §.
af förslaget till orden: ”och skingra de sig ej på offentlig myndighets befallning,
” borde tilläggas: ”utan trotsa med oljud, smädeord eller hot,” derigenom
beskrifningen på uplopp blefve mera bestämd och fullständig: att ej
eller uttryckligen blifvit angifvet när myndighet skulle ega att använda de
i lagen uppräknade medel till uprors stillande, helst ordalydelsen i 6 §.
samt 7 §. 2 mom. jemfördt med 8 §. kunde föranleda dertill, att vapen linge
brukas emot en folksamling för dennas blotta vägran att åtlyda erhållen
befallniug att skingras samt utan att upror eller uplopp vore å färde: att
krigsmanskap ej borde få handla förr, än civil myndighet haft tillfälle att
utöfva sin inflytelse till lugnets återställande samt, enär dess bemödande vi
-
i6
Lag- Utskottets Betankandej IV.o 123.
sat sig otillräckligt, på sitt ansvar äskat handräckning af krigsmanskap, i följd
hvaraf civil-myndighet borde förordna när vapen skall användas och upphöra
att begagnas, samt att sista meningen i 7 §. 2 morn.: "eller ställa sig till
motvärn mot offentlig myndighet, som dem skingra vill,” borde utgå, enär
genom detta tillägg en skadlig utvidgning gåfves åt det begrepp, som, enligt
6 §. borde vid uplopp följas; derförutan Herr Dalman instämt i Friherre
Boijes anmärkning emot 11 §. samt tillagt, alt den der upptagna straff-bestämmelse
af spö borde borttagas;
af Herr af Uhr } Gustaf: att den princip borde uttryckas, att den militära
styrkan endast vore ett medel, som den civila myndigheten nödgades
använda för att betrygga allmän frihet;
och af Herr af Lefrén, J. Patt, till förekommande af våda för allmänna
lugnet, någon annan myndighet, än den högsta civila i orten, ej borde
ega att bestämma när en folksamling skall skingras.
O O o
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet:
Af Sven Heurlin från Kronobergs Län, Anders Andersson från Skaraborgs
Län, Gustaf Petersson från Östergöthland, Jonas Johansson och Peter
Mårtensson från Jönköpings Län, Nils Persson från Örebro Län, Johan
Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län, med lieie: att de stadganden, som redan
i detta ämne funnos, voro tillräckliga: att den föreslagne lagen vore godtycklig
och obestämd samt kunde gifva anledning dertill, att fredliga medborgare,
som församlat sig till öfverläggning angående loflige ärender, äfventyrade
att blifva skingrade af Police-tjenstemän och krigs-manskap; samt
af Hans Jansson från Elfsborgs Län: att ifrågavarande lagförslag, såsom
ej af behofvet påkailadt, borde afstyrkas samt endast ett tillägg göras till 6
Cap. 2 §, Missgernings-Balken, så lydande:
"Icke må väpnad styrka användas emot obeväpnade folksamlingar förr än
ortens eller stadens Civila myndigheter, efter att hafva öfvertygat sig om desammas
lagstridiga förehafvanden, genom anslag eller på annat sätt, offentligen
anmanat dem att åtskiljas.
"Militär-befälhafvare må icke våld bruka låta förr än vederbörande Civil
myndighet hans biträde äskat och ljudeligen tre gånger uppmanat folket
att åtskiljas.. Suulle uppsåt att våldföra person eller egendom redan blifvit
ådagalagdt, utan att Civil myndighet tillslädeskommit, eller skulle den väpnade
styrkan af folket med vapen anfallas; då åge befälhafvaren att möta
våld med våld, och ans vare i thy fall ortens eller stadens myndigheter för
allt
Lag-Ut skottets Betänkande , N.-o 1i3. \y
allt allmänt och enskildt lidande, som kan anses vara en följd af deras försummelse,
att sig inställa eller våldet hindra.”
”Såsom vapen anses allt sådant, som nära eller på afstånd kan skada göra;
sålunda äfven stenar, liar, äggjern, m. ni., men ej må vanliga smärre
knifvar, saxar och enkla käppar så anses, då skada med dem icke blifvit
någon tillfogad.”
Utskottet, som noggrant öfvervägat hvad sålunda förekommit, instämmer
till alla delar uti hvad Kongl. Maj t i Dess Nådiga Proposition yttrat, angående
behofvet ej mindre af förändring utaf det i 6 Cap. Missgernings-Balken stadgade
straff för upror, än ock af lagbestämmelser för de händelser, då folkmängd
antingen samlas i uprorisk afsigt utan att våld begå, eller utan sådant
upsåt kommer tillhopa, men dock störer allmän eller enskild säkerhet.
Erfarenheten har äfven tillräckligen vitsordat nödvändigheten af bestämda föreskrifter,
angående de åtgärder, som för dylika oordningars afvärjande eller
stillande må vara lämplige och tillåtne, så att, å ena sidan, vådorna för det
allmänna må kunna förekommas eller förminskas, samt, å den andra, strängheten
emot en vilseförd folkmassa ej blifver för långt drifven; och böra dervid,
efter Utskottets tanka, de grunder följas, att dels den, som å Öfverhetens
vägnar eger bjuda och befalla, nemligen vederbörande civilmyndighet,
uttryckligan ålägges alt, då en folkmängd samlas i sådant olofligt ändamål,
hvarom nu är fråga, lemna densamma tjenliga föreställningar om faran och
påföljden af dess företag, hvarigenom det i de flesta fall bör förmodas, att
folkmassor till besinning återföres, dels endast civil myndighet må kunna förordna,
huruvida vapen skola till stillande af upror användas, samt när bruket
deraf bör upphöra; äfvensom lagen uttryckligen bör innehålla ansvars-beslämmelser
för civil eller militär myndighet, som vid sådane tillfällen sin
magt missbrukar eller underlåter att sin skyldighet fullgöra. Alla i förenämnde
afseenden nödige ansedde bestämmelser synas, för sammanhangets skull,
böra på ett ställe sammanföras och erhålla rum i 6 Cap. Missgernings-Balken,
der föreskrifter ej eller böra saknas, som betrygga menigheters lofliga sammankomster.
Efter tillkännagifvandet af dessa allmänna åsigter, företager Utskottet cn
speciel granskning af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, och kommer att på
samma gång besvara de inom Riks-Stånden gjorda hemställanden.
Bih. till R. St. Prot. 1849. 7 Sami. 1 A/d. 32 Haft. 5
Lag-TJtskottets Betänkandej N.-o 1i3,
1 §. Till följd af hvad Utskottet här ofvan yttrat, hör denna §. innehålla,
att, då upsåt af den beskaffenhet, sorn i §:n omförmäles, af offentligen
samlad folkmängd ådagalägges, vederbörande civil-myndighet skall, jemte
upmaning till folket att skingras, lemna detsamma underrättelse om de ansvars-påföljder,
som eljest kunna inträffa; och då fråga här endast är om upsåt,
som icke öfvergått till handling, synes dels den föreslagna högsta straffbestämmelse
för anförare af tre år kunna till två år nedsättas, dels benämningen
”uprorsmän” böra undvikas.
2 §. I likhet med hvad Lag-Comite^ns förslag till allmän criminal-lag
innehåller, anser Utskottet, det folkmängdens underlåtenhet att, efter den i
1 §. omförmälte varning, skingras, icke bör ådraga den i 2 §. stadgade bestraffning,
så vida ej trottsande med oljud, smädeord eller hot tillika eger
rum; äfvensom bestraffningen torde böra nedsättas till öfverensstämmelse med
den af Utskottet i 1 §. föreslagna.
3 §. Högsta Domstolen har ansett 1 momentet af denna §. böra, på
sätt Lag-Comiteen ock föreslagit, lyda sålunda: ”göra uprorsmän våld å person,
bryta eller rifva de hus, eller plundra eller förstöra de annan egendom;”
och eger, efter Utskottets omdöme, denna redaction all erforderlig fullständighet;
hvadan det tillägg, angående dörrars eller fensters sönderslående eller
uppbrytande, hvilket uti den Kongl. Propositionen är intaget, lärer desto
heldre kunna utgå, som dessa sistnämnda skadegörelser böra inbegripas under
det allmänna uttrycket: ”bryta eller rifva lius, eller plundra eller förstöra
annan egendom.”
4 och 5 §§. Emot lydelsen af dessa §§. synes intet vara att erinra.
6 §. Af hvad Utskottet vid granskning af 1 och 2 §§. anmärkt, följer,
att i 6 §. bör dels lemnäs föreskrift om skyldighet för civil myndighet alt
underrätta folksamling, som störer lugnet eller allmänna ordningen utan att
“visa uprorisk afsigt, om det ansvar, hvarför den är utsatt, derest den ej
genast skingrar sig eller till ordning och stillhet återgår, dels bestämmas, att
uplopp ej antages vara å bane, med mindre de församlade, oagtadt undfångne
varningar, vägra att åtskiljas och med oljud, smädeord elier hot sätta
sig upp emot de befallningar, som derom gifvas, för hvilken senare åsigt Utskottet
jemväl herntar stöd af Lag-Gomiteens förslag. I öfrigt synes, att, för
en oordning af den visserligen vådliga, men dock i dess upphof icke samhälls-hotande
beskaffenhet, som förstås med uplopp, endast de i den Kongl.
Propositionen utsatte lindrigare straff-bestämmelserne af fängelse för anförare
och böter för deltagare böra stadgas.
7 §. I denna §. synas de stadganden kunna införas, som Utskottet fun
-
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 123. ig
nit nödige, angående uteslutande rättighet för civil myndighet att påkalla biträde
af krigsmanskap och förordna otn vapnens bruk tili uprors stillande;
men i anseende till vigten af en sådan rättighet och ansvarigheten i dess utöfning
lärer det jemväl vara af nöden att bestämma hvilka embetsman, som
i delta afseende må lill civil myndighet hänföras; dervid Utskottet anser andra
ej böra komma i fråga, än Konungens Befallningshafvande, eller Borgmästare
och Polismästare, eller Kronofogde, eller ock de, som deras ställg
företräda. För att, så vidt möjligt är, förmå menighet att lemna uppmärksamhet
åt den varning, som bör kungöras före krigsmanskaps användande,
anser Utskottet nödigt ej mindre att ett åtvarnings-tecken höjes, än ock att
ljud äskas genom trumma eiler trumpet; men någon föreskrift om beskaffenheten
af åtvarnings-tecknet synes hvarken vara lämplig eller behöflig, utan
torde det åt civila myndigheternes eget bepröfvande böra öfverlemnas, att
dertill begagna hvad som för tillfället är tillgängligt och ändamålsenligt. Ej
eller lärer någon ytterligare föreskrift om uppläsande af straff-beslämmelserne
för upror, såsom cn motionärs hemställan åsyftar, behöfva att här införas.
Kungörandet af den varning, som i 8 §. är intagen, anser deremot Utskottet
vara i detta afseende tillräcklig.
Sista meningen i 2 mom. af 7 §., nemligen orden: ”eller ställa sig till
motvärn emot offentlig myndighet, som dem skingra vill,” synes deremot kunna
utgå.
8. §. Utskottet anser den' här intagna varning vara i tjenliga ordalag
affattad.
I ordning härefter anser Utskottet böra, i serskildt §., införas ansvarsbestämmelser
för missbruk eller försummelse å civila eller militära myndiglieternes
sida vid tillfällen af upror eller uplopp. Enligt grunderne i 1 Cap.
12 §. Rättegångs-Balken synes dessa bestämmelser böra innefatta förlust af
embete för ali tid eller på viss tid samt, om i förbrytelsen uti embetet jemväl
inbegripes annat brott, serskildt ansvar derför, jemte skade-ersättning;
hvarförutan militär-befälhafvare icke lärer kunna undgå att ansvara för den
skada, som det under hans lydnad stående manskap vid dylika tillfällen
begår.
9 §. Sladganderne i denna §. äro för menigheters frihet, att till öfverläggning
i lofliga ärenden sammankomma, i vida större mon betryggande,
än Kongl. Kungörelsen den 26 November 1816; dock synes bötes-ansvaret
för underlåtenhet, att hos offentlig myndighet anmäla sådane sammankomster,
utan våda kunna betydligt minskas.
10 §. Då, enligt nu gällande grundlag, Konungens beslut ej äro gällan
-
20
Lag-CJtskottets Betänkandej N.o 123.
de utan alt vara af vederbörande föredragande contrasignerade, lära orden:
"med Råds råde” böra uteslutas.
11 §, Utskottet anser att ordet ”spö” bör utbytas emot ”kroppsplikt,”
hvarigenom Domaren mera blifver i tillfälle att efter omständigheterne lämpa
bestraffningen; deremot Utskottet finner hvad i öfrigt blifvit emot redactionen
af denna §. anmärkt ej föranleda lill någon åtgärd.
Med afseende på den förändrade redaction 6 Cap. Missgernings-Balken,
enligt Utskottets tanka, skulle komma att erhålla, synes från öfverskriften lill
detsamma ordet ”myteri” kunna utgå och benämningen ”oloflige folksamlingar”
i stället tillsättas.
I anledning af Herr Friherre Boijes yttrande, att underdånig anhållan
borde Hos Kongl. Majit ske om uteslutande från tjenstgörings-reglementet för
arméen af der befintlige stadganden rörande uplopp, får Utskottet slutligen
erinra: att berörde, år 1819 utfärdade reglemente i detta hänseende endast
innefattar åtskiliige af General-Adjutanten för arméen meddelade föreskrifter,
huru krigsbefäl och manskap skola vid våldsamma uppträden sig förhålla: att
så beskaffade föreskrifter icke kunna såsom lag anses eller ega någon gällande
kraft emot de lagbud, som antingen redan finnas eller framdeles blifva af
Konung och Ständer uti förevarande ämne stiftade, utan måste ovilkorligen
med allmänna lagen öfverensstämma: saint att det icke lärer vara lämpligt
eller behöfligt, att Rikets Ständer taga någon befattning med de rättelser i
tjenstgörings-reglementet, som af ändringar i allmänna lagen kunna blifva
en följd.
På grund af hvad Utskottet nu anfört, och då den Kongl. Propositionen
ej lärer kunna annorlunia än i sin helhet antagas, finner Utskottet sig föranlåtet
hemställa,
att densamma icke måtte bifallas;
hvaremot Utskottet, i öfverensstämmelse med dess här ofvan uttalade åsigler
och med anledning af de i ämnet väckta enskilta motioner, vördsamt tillstyrker,
att Rikets Ständer måtte för deras del besluta och hos Kongl.
Maj-t i underdånighet anhålla om utfärdandet af en författning>
hvarigenom, med uppluifvande af Kongl Förordningen den 1 Juli
1743> angående bud ka far, och af Kongl. Kungörelsen den 2 6
November 18)6, rörande sättet för menigheters hörande i tillåtlige
ärenden, 6 Capitlet Missgernings-Balken erhåller jöljande
förändrade Ijdelse:
Lug-Utskollels Betänkande, IV.-o /2J,
21
Om upror och oloflige folksamlingar.
1. §■
Samlar sig menighet eller annan folkmängd offentligen tillhopa
och lägger det upsäit ådaga, att med förenadt våld sätta sig
upp mot verkställighet af offentlig myndighets bud, eller att den
till någon embets-åtgärd tvinga, eller att derför hämnas; upmane
då den, som ä öfverhetens vägnar bjuder och befaller,
menigheten eller folkmängden att åtskiljas, och underrätte densamma
om den påföljd, som, för uprorsmän, enligt 2, 3 och f
f. §, äger rum: låta de församlade sig häraf genast skingras
och till lydnad bringas; då straffas anförare med arbete å fästning
frän Sex månader till Två år, men de öfrige varén från
straff frie.
§. 2.
Skingra sig ej uprorsmän, efter sådan uppmaning och varning,
som i 1 <§'■ sägs, utan trottsa med oljud, smädeord eller
hot; vardén dömde, anförare till fästnings-arbete från Två till
Sex år, och andre deltagare i uproret till sådant arbete från
Sex månader till Två år.
§. 3.
Göra uprorsmän våld å person, bryta eller rifva de hus, eller
plundra eller förstöra de annan egendom; då skola de straffas,
anförare med arbete å fästning från Sex till Tolf år, och
andre deltagare med sådant arbete från Sex månader till Sex år.
§. 4.
Varder den dräpen, som vill upror stilla; då skola dråparen
och alle de, som burit hugg och slag å den döde, lif mista. För
annan gerning, derå serskildt straff i lag utsatt är, skall å den,
som gerningen föröfvat, utom det straff, honom för upror drabba
bör, ock det serskildta straffet tillämpas, efter thy, derom i
lag stadgas.
Varder uprorsmän dräpen; lig ge ogild.
Lag-Ulskoltels Betänkande, N.o 123,
§• 5.
Hvar som bjuder, leger, trugar eller eljest förleder menighet
att upror göra, straffes för den anstiftan, om upror deraf
kommer, på sätt, som om anförare i hvarje fall stadgas. Har
någon muntligen inför menighet eller annan folksamling, eller i
skrift, den han utsprider, eller utsprida låter, till upror upmanat;
straffes, enär gerningen ingen straffbar verkan hade,
med fängelse från Två till Sex månader.
§. 6.
Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig plats,
utan att lägga sådant upsåt å daga, som i 1 sägs, men störer
dock lugnet eller allmänna ordningen, och låter den sig ej på
offentlig myndighets uppmaning till ordning och stillhet återföras ;
då bör den, som å öfverhetens vägnar bjuder och befaller, uppmana
de församlade att skingras och varna dem för de påföljder, som eljest
enligt lag kanna inträda: åtlyda de icke denna befallning,
utan trottsa med oljud, hat eller smädeord; då skola anstiftare
och anförare af det uplopp dömas till fängelse frän Två till
Sex månader; och varde annan deltagare i uploppet fälld till
böter från Tio till Femtio Riksdaler. Öfvergå de från sådant
trottsande till väld å person eller egendom, vare lag, som i 3
och 4 §. S- sägs.
§. 7.
Uppå anfordran af Konungens Befallningshafvande, eller, om
han ej är tillstädes, af den, som pä stället innehar högsta civila
myndighet, såsom i stad Borgmästare eller Polismästare, och
på landet Kronofogde, eller ock de, som dessas embeten företräda,
må krigsmanskap till uprors stillande användas; dock ege
det ej å uprorsmän vapen förr bruka, än den civila myndigheten
låtit höja ett åtvarnings-tecken och, efter det ljud genom
trumma eller trumpet, blifvit äskadt, tre gånger Kungjort nedanstående
varning, der ej uprorsmän sä hastigt till våld öfvergå,
att det förr med väpnad hand afvärjas måste. Kapnens
bruk upphöre, då civila myndigheten det bjuder.
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 123.
23
Lag samma vare ock, då upplopp Öfvergå till våld ä person
eller egendom.
§• 8.
Varning, hvarom i y §. sägs, varde i följande ordalag Kungjord:
”1
Konungens och lagens namn uppmanar och anbefaller jag
"de här församlade personer att skiljas. Denna uppmaning bör
"genast hörsammas, eljest mäste vapnens magt användas. Då
får en hvar skylla sig sjelf för den påföljd, honom träffar.3'
§. 9.
Missbrukar civil embetsman sin myndighet vid upprors eller
upplopps stillande, till kränkning af allmän eller enskild rätt eller
säkerhet, eller underlåter han härutinnan sin embetspligt;
miste embetet alldeles eller till viss tid: Innefattar sådan förbrytelse
i embetet tillika annat brott; varde fälld till straff för
hvarje brott serskildt, så vidt straffen finnas må;, gähle ock
skadan.
Förgår sig, vid sådant tillfälle, Militärbefälhafvare genom vapens
brukande innan han af civil myndighet derom anlitad blifvit,
eller eljest i oträngdt mål, straffes på sätt ofvan sagt aloch
stånde dessutom till laga ansvar för den skada; som af det
honom underlydande krigsmanskap föröfvas.
§• 11.
Ej vare menighet å landet eller i stad förment att sammankomma
till öfverläggning om mål eller ärende, sorn den gemensamt
angår; ej eller må sådan sammankomst af offentlig myndighet
uppläsas, der ej dervid företages något, som mot lag stridande
är ellsr eljest allmän ordning störer. Om tid och ställe
för sådan sammankomst skall dock offentliga myndigheten i orten
eller staden så långt förut underrättas, att den kan dervid
tillstädesvara, om så nådigt anses. Underlåtes sådan anmälan,
amre den, som sammankomsten föranstaltat, förfallen till böter
från Tjugufem till Ett hundrade Riksdaler.
24
Lag-Utskottets Betänkande , IV:o Ii3.
§• Ii
B
tulav någon krigsfolk till uppbrott utan Konungens befallning;
eller håller det manskap samman, sorn hemlof fått, att dermed
utföra skadelig stämpling emot Rikets säkerhet, eller dess innebyggares
frihet; då skall ingen honom i t hy mål lyda, och miste
han lif, ära och gods. Nu faller fiende oförtänkt in i landet,
och kan ej Konungens befallning af bidas; då må manskap
till motvärn uppbådas; dock varde det straxt Konungen kungjordt.
§.12.
Hvar som i andt uppsåt digtar, eller sprider kring landet ut,
lögner och falska rygten, de der röra Rikets säkerhet eller kommer
dermed allmänt buller och oväsende å stad; straffes med
landsflygt, kroppspligt, eller fängelse, efter som brottet är till.
För att åt den mindre kunnige delen af allmänheten bereda en säker
kännedom om berörde lagbtid, föreslår jemväl Utskottet,
det Rikets Ständer i underdånighet begära, att, derest ifrågavarande
lag-förändringar af Kongl. Maj:t antagas, i Nåder förordnas
måtte, att den Kungörelse, som derom utfärdas, skall en gång
hvarje år från Predikostolarne samt d Härads-Tingen uppläsas.
Stockholm den 17 September 1840.
Reservationer.
Af Herr Friherre Cederström: ”Delande i flera punkter, de åsigter som
inom Utskottet gjort sig gällande vid uppgörande af förslag till förordning
emot olofliga folksamlingar m. m., har jag likväl i här nedanomnämnde delar
varit af skiljagtig mening, och får, till följd häraf, emot Betänkandet i dessa
delar mig reservera:
1 §. skulle jag vilja gifva följande redaction: ”Samlar sig menighet eller
annan folkmängd tillhopa och omisskänneligt lagger det upsåt ådaga att med
förenadt våld sätta sig upp emot verkställighet af offentlig myndighets bud,
&c. &c., i öfrigt blifver §. oförändrad.
Jag har ansett att ordtt offentligen efter folkmängd som Utskottet intagit
i sitt förslag ej är lämpligt, emedan jag har svårt att inse huru en menighet
-
Lag-Utskottets Betänkande , N.o 1i3.
nighet eller folkmängd annorlunda än offentligen kan samlas och ådagalägga
ett uppsåt att med förenadt våld sätta sig upp emot offentlig myndighets
hud m. m., deremot har jag trott alt orden lägger det upsåt ådaga^ innefatta
ett så obestämdt begrepp, att epithetet omisskänneligt väl vore behöfligt
såsom ett förtydligande.
I afseende på den ordning, som af Utskottet blifvit följd vid 6, 7 och
8 §§., delar jag samma åsigter som Grefve Mörner j och inskränker mig derföre
att i denna del åberopa hans emot Betänkandet afgifne reservation.
Emot §. 7 får jag anföra, att då den är i strid med §. 11, och enär jag
ej kan biträda den mening, att så underordnade myndigheter som Borgmästare,
Polismästare och Kronofogdar, berättigas att på eget bevåg och utan att
hafva inhemtat förmäns instruction och tillstånd, reqvirera och använda krigsfolk,
emot egna medborgare, så anser jag det förslag som af Grefve Mörner
i detta fall blifvit gjordt, hafva elt stort företräde, enär der blott finnes antydt,
att krigsmanskap får till uprors stillande användas, dock ej förr än
den å stället varande högsta civila myndighet låtit höja en fana och kungjort
den i 8 §. stående varning 3:ne gånger.
Häraf följer ingalunda alt nämnde myndigheter ega rätt reqvirera krigsmanskap,
utan blott att, sedan detsamma på vederbörande myndighets befallning
tillstädeskommit, ingen åtgärd med väpnad hand finge vidtagas till stillande
af uproret eller uploppet förr än den högsta tillslädesvarande civila
myndighet ansett det behöfligt, och genom varningens uppläsande gifvit sin
oförmåga tillkänna, att med egna resurser kunna skingra folksamlingen eller
dämpa uproret. Detta synes äfven närmast öfverensstämma med meningen
af den motsvarande §. i Kongl. Majrts Nådiga förslag i ämnet.
I öfrigt anser jag den af Herr Grefve Mörner föreslagna redaction af 6,
7 och 8 §§. ega företräde för Utskottets motsvarande förslag, och instämmer
derföre äfven i detta fall i bemälte Grefves reservation.
Vid §. 9, får jag anmärka, att ehuru jag visserligen anser ett så beskaffadt
stadgande som det derstädes införda vara behöfligt, så kan jag likväl ej
inse lämpligheten af att införa detsamma i förevarande lag mot upror och
olojliga folksamlingar j emedan embetsmanna-förseelser och missbruk af erabetsmanna-myndighet
ej lärer kunna qvalificeras under nämnde lag-rubrik,
utan har jag ansett lämpligare att ett dylikt stadgande fastställes genom en
serskildt förordning, hvars utfärdande jag likväl anser böra utgöra ett vilkor
för uprors-lagens antagande.”
Herr von Röök, G.j ”På sådant sätt får jag reservera mig emot HöglofBih.
till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. t A/d. 32 Haft. 4
Lag-Utskotlels Betänkande, N:0 123.
lige Lag-Utskottets Betänkande angående Kongl. Majrts Nådiga Proposition
till Rikets Ständer med förslag till Kongl. Förordning emot olofliga
folksamlingar af den 3 förlidne Juli, att jag antager Kongl, förslagets 1, 2,
3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 §§. ordagrannt enligt deras lydelse samt de förändringar
uti 10 och 11 §§., som Lag-Utskottet föreslagit; och som jag
af 47j års erfarenhet har funnit, att allmogen med största uppmärksamhet
afliörer de Kongl. Förordningar och allmänna lagens runi, som å första
rättegångs-dagen af Tingen, då menigheten är församlad, uppläsas af
Häradshöfdingen, så, och då Kongl. Förordningen den 1 Juli 1743 angående
budkaflar samt 6 Cap. 5 §. Missgernings-Balken vid IJärads-tingen årligen
blifvit uppläste, föreslår jag, att den blifvande Kongl. Förordningen emot
ololliga folksamlingar måtte ej allenast årligen en gång uppläsas i början
af året i alla kyrkor i städer samt på landet, än äfven vid hvarje ordinarie
Härads-ting.”
Af Herr Grefve Mörner, Carl Göran: ”Ehuru jag i flera delar af ifrågavarande
Betänkande instämt uti de åsigter, på grund hvaraf Utskotti t fattat
sitt beslut, samt, i fråga åter om åtskilliga andra, enligt min tanke, mindre
väsendtliga omständigheter, deruti de af mig framställde eller understödde
förslag blifvit af Utskottets pluralitet förkastade, jag ej finnér skäl att söka
draga samma förslag under Riksens Ständers pröfning, kan jag dock ej
underlåta reservera mig emot Utskottets Betänkande i följande delar:
l:o Uti första momentet af 1 §. har Utskottet infört ordet offentligen s
såsom hörande till kännetecknen på sättet, huru uprorsmän skola hafva sig
församlat.
Att uti en lag alla öfverflödiga ord böra med största sorgfällighet undvikas,
lärer icke af någon bestridas. Sådana ord förvilla och kunna understundom
föranleda falska begrepp; och, enligt min tanke, är det här insatta
ordet offentligen af denna beskaffenhet. Meningen är fullständig det förutan,
och hvar och en förstår, äfven om det ordet saknas, att upror ej göres
i tysthet eller i enskilda rum och lägenheter. Men genom tillsattsen af detta
ord har med begreppet om uprorsmäns sammanträdande blifvit sammänknippadt
någonting högtidligt ett iagtlagande af serskilda formaliteter, som
väl understundom kan äga rum, men alldeles icke constituerar egenskapen af
upror. Jag har derföre ansett detta ord böra utgå.
2:o Utskottet har bibehållit den i Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
följde ordning för 6, y och 8 fjfj. _, samt derjemte bestämt antalet af de
civila m/digheter j som skola äga magt att till uprors stillande anbefalla
Lag-Utskottets Betänkandej N.o 123.
2 7
vapens nyttjande, till endast Konungens Bejallningshaf vande , Borgmästare
och Kronof ogde.
Frågan om §§:nes ordning kan väl vid första påstående synas teinligen
iikgilltig; men uti förevarande fall torde, vid närmare eftersinnande, förhållandet,
befinnas icke vara sådant. För mig har det åtminstone förefallit i hög
grad angeläget att söka i möjligaste måtto förekomma all förblandning af be
greppen upror och uplopp, och alt detta ändamål skulle kunna i betydlig mon befrämjas
genom de ifrågavarande §§:nes ordnande på sådant sätt att äfven sjelfva
lagens uppställning utvisade en skarp gräns-linie emellan de serskilda brotten.
Lag-Comiteens förslag, deruti först förekommer allt hvad, som rörer
upror, och sedan talas om uplopp, har derföre synts mig i denna del ega företrädet
framför den Kongl. Propositionen.
Beträffande sedermera stadgandet om hvilka embetsman, som skola äga
att till uprors stillande anbefalla nyttjande af vapen; så enär obestridligt är
att, vid fråga om upror, största vigt ligger deruppå, att detsamma blifver
dämpadt genast i sin början och att den offentliga myndighet, som, vid ett
sådant tillfälle, skäligen bör påräknas kunna först tillstädeskomma, må vara
utrustad med sådan magt, alt dess befallningar böra vinna gehör och ej kännedomen
derom alt nämnde person ingen verklig magt äger, endast man
djerft trottsar honom, just föranleda utbrott af upror, har jag f. in. d. ansett
rättigheten att anbefalla vapens nyttjande jemväl böra utsträckas till Länsmän
å landet samt Stads-Fiscaler i städerne.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra och då ordalydelsen samt
straff-bestämmelserne uti ofvanomförmäldte tre §§. af den Kongl. Propositionen
jemväl, enligt mitt omdöme, erfordrat jemkning i åtskilliga afseenden,
har jag uppgjort följande förslag till redaction af dessa §§., hvilket jag anhåller
måtte få till Sländernes granskning medfölja:
6 §,
Till uprors stillande må krigsmanskap användas; dock skola vapen
ej emot upprorsmän förr brukas, än vederbörande Konungens Befallningshafvande
eller den hans tjenst förrättar, eller , i deras frånvaro, Kronofogde
eller Länsman å landet, samt Borgmästare , Polismästare eller StadsFiscal
i stad och de, som dessas ställe företräda, hvilken utaf dem, som
pä stället finnes och högsta myndigheten äger , låtit höja ett åtvarningstecken
och dervid tre gånger kungjort nedanstående varning, der ej upror
smän så hastigt till våld öfvergå, att det förr med väpnad hand afvärjas
måste.
28
Lag Ulskottels Betänkande , N.o 123,
7 §.
Varning, hvarom i 6 §■ scigs, varde i följande ordalag kungjord:
I Konungens oell lagens namn upmanar och anbefaller jag de här
församlade personer att åtskiljas. Hörsammas ej denna upmaning genast,
kommer vapnen att användas, och då får en hvar skylla sig sjelf för
den påföljd honom träffar.
8 §.
Samlar sig folkmängd å torg, gata eller annan offentlig platts, utan
att lägga sådant upsåt å daga, som i 1 ,§\ sägs, men störer dock lugnet
och allmänna ordningen; låter folkmängden bringa sig till ordning eller
skingrar den sig på upmaning af den offentliga myndighet, som å stället
bjuder och befaller, då följer ej för den sammanskockning något ansvar;
men skingrar folkmängden sig ej, utan trottsar med oljud, smädeord eller
hot, eller gör tillredelse/' till våld, då dömes anförare af det up
lopp,
till fängelse eller arbete å fästning från två till seoc månader och
annan deltagare i uploppet till böter från tio till femtio Kalr efter omständigheterne
Öfvergå de till våld å person eller egendom, vare lag,
som i 3 och 4 <$' $ sägs och då må krigsmanskap användas i den ordning,
som i 6 och 7 <$“. stadgad är.
3:o Utskottet har med förslaget till uprors-lag sammanlänkat en ansvarigshets-lag
för embets- och tjenstemän i händelse de vid tillfälle af
upror missbruka deras myndighet.
Denna sammanblandning kan jag för min del ej finna annat, än i högsta
måtto formvidrig. Föreskrifterne om sättet för uprors stillande samt
påföljderne för uprorsmännen är ett oell bestämmandet af Embets- och Tjenstemäns
ansvar för förbrytelser i t jens ten, — vare sig att de blifvit föröfvade
vid uprors stillande, eller vid någon annan dem ålagd embets-åtgärd
— ar ett annat. Lika litet, som det i allmänhet lärer belinnes görligt eller
lämpligt att för hvarje serskildt fall, der fråga kan upstå om embetsmans utöfning
af den honom anförtrodda befattning, tillika serskildt utstaka ansvars»
påföljder för de händelser att embetsmännen antingen i högre eller lägre
grad missbrukar sin myndighet eller alldeles eller till någon del åsidosätter
de honom åliggande pligter, lika litet bör, efter mitt förmenande, ett undantag
i afseende på förevarande fråga äga rum. Om det är vid något tillfälle,
som lagstiftaren, så väl för det allmänna bästas skull som för betryggande af
hvarje enskild samhälis-medlems lä.t förstådda interesse, bör framställa den
Lag-Utskottets BetänkandeN-0 123.
*9
offentliga magten uti en imponerande gestallt, så är det visserligen vid det
ifrågavarande, och detta än lam ål förfelas otvifveiagligt till betydlig del genuin
den nu verkställda sammanfönningen af ansvars-bestämmelser för einbetsmän
med dylika stadganden för uprorsmakare. Jemförelse emellan de
serskilda gradatiouerne uti straff för embetsman, som förgå sig vid försöken
till uprors stillande, och för uproismakare, skola ei uteblifva till föga fromma
för del anseende, Statens embeten böra åtnjuta, och den kännedom, sorn
genom den föreslagna författningen kommer alt inskärpas, dels om huru långt
nian ostraffadt eller utan serdeles svårt straff kan gå uti brottsliga företag
emot allmän säkerhet och ordning, dels ock om de fjettrar, hvarmed den
offentliga magten blifvit belagd, samt de svåra påföljder, som, vid minsta
förseelse, hota embetsrnannen, skola, om jag ej alltför mycket misstager mig,
öka djerfheten och trottset hos ordningens fiender, under det den kanske någon
gång kommer att förlama verksamheten hos Statens offentliga organer,
emot hvilka det ändock tyckes vara nog mycket med dagens opinion öfverensstämmande
att visa högsta misstroende, på samma gång man å dem gör
de mest obegränsade anspråk. Af dessa skäl har jag ej kunnat instämma uti
Utskottets åsigt, och har derföre icke eller deltagit uti utarbetandet af den
serskilda strafflagen för embetsmän.”
af Herr Lagergren, P. J.: ”Uti följande punkter är jag skiljaktig från
Lag-Utskottets förslag till en förändrad redaktion af 6 Gap. Missgernings-Balken,
upprättad i anlednng af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Förordning
emot olofliga folksamlingar.
1 §. a) vid slutet af 1 §. 1 mom. har Utskottet föreslagit ett tillägg
af följande lydelse: ”upmane då den, som å öfverhetens vägnar bjuder och
”befaller, menigheten att åtskiljas och underrätte densamma om den påföljd,
sorn för uprorsmäu, enligt 2, 3 och 4 §. §. af denna Lag, eger rum.”—- Till
detta tillägg kan jag ej lemna mitt bifall. 1 Morn. af 1 §. i den Kongl. Propositionen
innehåller endast en beskrifning af de förhållanden, under hvilka
en folksamling kan anses vara i uproriska afsigler tillhopakommen. Till denna
beskrifning eller difinition tyckes ej höra en föreskrift huru de församlade
skola till ordning återföras. Hetta förekommer längre ned i Capitlet. Jag
godkänner således 1 mom. sådant det finnes i Propositionen, endast med tilllägg
af ordet offenteligen i första perioden. Dessutom förekommer att tillägget
till 1 morn., till en del uprepadt i den omarbetade 6 §., icke står i öfvensstämmelse
med anira stadgande n i förevarande Lagförslag. Från 6Cap.
Missgernings-Balken har man nemligen upptagit ett der och, så vidt jag minnes,
ej på något annat ställe i lagen förekommande uttryck: ”den sorn å öf
-
3o
Lag-Uiskotlets Betänkande, N.-o ta3.
verhetens vägnar bjuder och befaller.” —• Detta uttryck betyder, efter min
tanka, icke mer och icke mindre än Konungens Befallningshafvande. Men
till meddelande af den befallning, som i 2 mom. nämnes, fordras ingalunda,
att den, som bjuder ordning, skall vara Konungens Befallningshafvande
sjelf, utan en dylik anmaning bör äfven af underordnade embetsman kunna
göras, med den påföljd att, om allmäningen trottsas eller föragtas, första
straffbarhetsgraden inträder. Detta röjer sig i 7 §. af Utskottets förslag, och
då är det af mig anmärkta uttrycket i 1 §. 1 mom. oegentligt och förvillande.
Jag gillar icke eller att ordet ”uprorsmän” i 2 mom. blifvit utbytt emot
”de församlade.1’ — Då brottet upror characteriseras i 1 mom. och ”de
församlade” enligt berörde characteristik föröfvat sådant brott, samt då
de, efter Utskottets eget förslag, skola hotas med de för uprorsmän stadgade
påföljder; så synes undfallenheten att gifva de brottslige, hvilka, ur
ett lätt insedt skäl, böra beviljas straff-frihet, en benämning, som häntyder
på skuldfrihet, hvilken dock ingalunda är förhanden, temligen oförklarlig.—•
Dessutom bör det ihågkommas att anföraren straffas, icke såsom anförare för
”de församlade,” utan såsom anförare för uprorsmän, emedan han i sistnämnde
hänseende alltid är brottslig. Jag förstår ej, hvarföre man icke skulle
kalla en sak med dess rätta namn, och jag anser den nya benämningen högst
otjenlig.
6 §. Vid det af Utskottet här gjorde amendement af bestämningen:
”skingrar den (folkmängden) sig ej på offentelig myndighets befallning” till
”luter den sig ej på offentelig myndighets upmaning till ordning och stillhet
återföras ” har jag intet att påminna. Men Utskottet har tillagt: ”då
”hör den, som ä Konungens vägnar bjuder och befaller, upmana de församlade
att skingras och varna dem för de påföljer, som enligt denna
”lag kunna inträdaÄndamålsenligheten att föreskrifva två varningar, den
ena af offentelig myndighet, hvilken tilläfventyrs kunde vara Ikonungens Befallningshafvande
sjelf, och den andra af den, som å Konungens vägnar bjuder
Och befaller, lemnar jag derhän, och åberopar endast hvad derom förr är
sagdt; men den motsägelse, hvari amendementct står till Capitlets öfriga stadga
nden förefaller mig mera anmärkningsvärd. Enligt denna §, sådan den af
Utskottet blifvit aflättad, är straffbart uplopp ej förhanden förr än Konungens
Befallningshafvande, efter föregången upmaning, verkställd af offentlig
myndighet (hvilken, nämnes ej) sjelf varnat den oroliga menigheten. —• Man
har således, efter hvad mig synes, gjort Konungens Befallningshafvande till
en oundgängligt nödvändig person vid uplopp. Upror kan stillas af Borgmästare,
Polismästare eller Kronofogde, men uplopp skulle hvarken kunna
Lag-Utskottets Betankande, TST.-o 123.
3i
stillas eller bestraffas, om Konungens Befallningshafvande ej dervid är närvarande.
7 §. Mot de af Utskottet bär föreslagne förändringar är i sak föga att
anmärka. Det är tvifvelsutan en rigtig grundsats att endast civila mag tens
anseende och verksamhet bör användas för att stilla uproriska rörelser, och
att krigsmagten ej må anlitas förr än den förra ser sig ur stånd att qväfva
uproret samt faran för allmän rätt och säkerhet bjuder att möta våld med
våld. Men för bibehållande af denna grundsats var det ej behöfligt att alldeles
omskrifva §:en, hvarpå den, efter milt omdöme, mera förlorat än vunnit.
Jag instämmer med Utskottet deri, att uttrycket ”civil myndighet” bör
närmare bestämmas. Såsom sådan kunde t. ex. Länsman eller polisbetjent
betragtas; men det torde ej vara lämpligt att till dessa underordnade tjenstemäns
bedömande öfverlemna den granlaga frågan, huruvida upror eller uplopp
verkligen är inne och om det må vara nödvändigt att deremot rigta
vapenstyrkan. Med säkerhet lärer sådant endast kunna uppdragas åt Konungens
Befallningshafvande, Borgmästare, Polismästare eller Kronofogde.
Men att, såsom Utskottet föreslagit, ålägga den civila myndigheten, hvarunder
äfven sistnämnde embetsman begripas, skyldighet att bjuda när vapnens
bruk skall upphöra, det anser jag både vådligt, olämpligt och orättvist.
Den civila embetsmannen kari ej uppträda såsom militärbefälhafvare, och han
bör rättvisligen ej belastas med ansvar för de öfverträdelser militärbefälhafvaren
möjligen kan begå. Utskottets förslag hvälfver liela ansvarigheten på
den civila myndigheten. — Magten att inställa vapnens bruk har Konungens
Befallningshafvande i följd af sitt embetete, och denna magt behöfver ej genom
lagen åt honom updragas; men någon underordnad civil embetsman kan,
ej utan uppenbar våda, dermed beklädas.
9. §. Denna §. i Utskottets förslag innehåller ett stadgande om ansvar
för civil eller militär embetsman, som vid vid uprors stillande missbrukar
sitt embete eller siri tjenst. — Delta stadgande synes mig ligga utom gränsen
för ämnet. Svårigheten att lyckas i ett sådant för denna lag helt främmande
föremål visar sig också vid en flygtig, granskning af det nya lagbudet,
— hvilket är temligen ofullständigt, men icke eller på detta ställe kunnat
göras mera fullständigt, emedan då bort deri uptagas en myckenhet fall, de
der åter, för att blifva begripliga och tillämpliga, förutsatt ett helt reglemente
för civile och militäre tjenstemäns åtgärder vid uprors-tillfällen. —• Jag
anser derjemte hela denna af Utskottet föreslagna §. vara alldeles öfverflödig,
emedan både de i förslaget nämnde embetsmäns och deras ej nämnde
underlydandes tjenstskyldighet, verksamhet och åligganden äro utstakade och
32
Lag-Ut slottets Betänkande, N.o 123.
ansvar för öfverträdelse!' deraf blifvit bestämde uti allmänna lagen, särskilde
författningar och instruclioner.
För öfrigt anser jag de af Utskottet föreslagne nedsättningar i straff och
ansvarspåföljder icke vara lämplige. De äro i den Kongl. Propositionen utsatte
i likhet med Lag-Comileens förlag till ny Criminal-lag, och förändringen
skulle således verka till rubbning af den der föreslagna stralf-scalan,
hvadan den nu ifrågavarande lagen om oloflige folksamlingar skulle behöfva
omgöras, när den nya lagen kommer att antagas, hvilket eljest icke behöfdes.
Uti denna reservation, så vidt den rörer 9 §. har, Herr Hegardt instämt,
af Herr Friherre Stjernstedt, Lars: ”Hufvudsakligen instämmande i den
reservation, Herr Lagergren afgifvit, är jag dock från honom skiljagtig dels
deruti, alt jag, på de af Herr Grefve Mörner anförde skäl, anser ordet ”offentligen”
ej hafva bort införas i 1 §. af förslaget, dels ock deruti, att jag,
lika med Utskottets pluralitet, finnér anledning ieke saknas till den föreslagne
nedsättnigen i åtskille straffbestämmelser.”
af Hr Zetterberg, J. A.: ”Mot Utskottets beslut att i 7 §. af denna lag införa
det stadgande, ”att Borgmästare, Kronofogde eller den deras tjenst företräder” må
ega rätt att använda krigsmanskap mot den folksamling, som på dess befallning ej
vill skingra sig, får jag anmäla min reservation, ej gillande, att menniskolif
må så lättsinnigt kunna spillas, helst som en lagvunnen brottsling icke utan
sjelfva Konungens sanction kan allifvas. Jag anser derföre det oundvikligen
böra stadgas, att ingen lägre myndighet, än Konungens Befalsningshafvande
eller den dess embete innehafver, må lemnäs rättighet att krigsmanskap
uppbåda och mot uprorsmän använda, utom i de städer, som, utan alt vara
Landshöfdinge säten, ega garnison, der äfven Borgmästaren må ega förenämnde
rättighet. Jag är förvissad, att, om denna §. någon gång kommer att
tillämpas å landet, Landshöfdingen skall förr kunna komma till stället, än
det blifver möjligt att få krigsmanskap uppbådadt och samladt.”
Häruti förena sig: P. Sahlström, F. von Zweigbergk, Hindric Hansson.
STOCKHOLM, eckstein ska boktryckeriet, 1840.
Rättelser af tryckfel i Lag-Utskottets Betänkande J N:o m3.
lidan
16
raden
6 står
: följas
läs:
—,
17
—
23
folkmassor
—
—
19
—
13
Myndigheternes
—
21
—
11
straffas
—■
22
—
17
_
lia t
—
.
23
— 1
& 2
Lig samma vare oek, då
upplopp öfvergå till
våld å person eller
egendom
11
upprors
—
—
12
upplopps
—
—
—
16
finnas
—
—
—
20
sagt är:
—
—
—
21
_
skada;
•—
—
—
23
§. 11.
—■
—.
—
27
upläsas
—
—
28
ellsr
—
—
—
31
nådigt
—
24
—
/
må manskap
—■
27
—
3
■
påstående
—
—%
28
—
28
befinnes
—
-
29
—
31
dilinition
—
31
24
embebete
”fästas”
folkmassan”
’’Myndighetens*
”straffes”
”hot”
”Lag samma vare ock,
då uplopp sker och deltagarne
i det uplopp öfvergå
till våld å person
eller egendom.”
’’uprors.”
”uplopps”
”förenäs.”
”sagdt är J’
”skada,”
10.”
”uplösas”
”eller”
”nödigt”
”må väl manskap”
”påseende”
”befinnas’’
”definition”
”embete”
STOCKHOLM, ecicsteikska boktryckeriet 1840.
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 124,
1
N:o 124.
Ani;, till Exp. Utsb. <1. 19 Sept., bl. 12 mldd.
Betänkande, i anledning af väckte motioner om upphäf vande
af Kongl. Maj:ts Nådiga Förbud af den 10 December 1812
emot all gemenskap med f. d. Konung Gustaf Adolph, f
d. Drottningen och deras barn.
Högloft. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskotlcts behandling
öfverlemna! två motioner, den ena af Herr Gerfve Anckarsvärd, Carl Henrik,
och den andra af Herr Friherre Cederström, Anders, innehållande
hemställan derom, att Kongl Förbudet af den 10 December 1812, emot
all gemenskap med f. d. Konung Gustaf Adolf, f. d. Drottningen och deras
barn, matte, såsom icke tillkommet i den ordning, sorn för stiftande
al Criminal-lag blifvit i Grundlagen föreskrifven, till all kialt och verkan
upphäfvas; hvarjemte den senare motionären föreslagit, att, i händelse
något stadgande i berörde afseende funnes nödigt, ett förslag dertill mätte
af Utskottet afgifvas och, sedan detsamma blifvit af Rikets Ständer godkändt,
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning underställas.
lill stöd för å sig ten, angående det Kongl. Förbudets tillkomst, är
af Herr Grefve Anckarsvärd hufvudsakligen anfördi: att Förbudet ej grundade
sig på annat, än 12 § i Riksdagsbeslutet af den 12 November 1810,
der det heter, att, sorn f. d. Konung Gustaf Adolph eller någon af dess familj
ej borde beträda Sveriges gränsor, bade Rikels Ständer enhälligt åt Kongl.
Majit uppdragit att, till detta besluts vidmaglhållande och till vinnande
af det lugn och den säkerhet, som dermed åsyftades, utan hinder af något
annat afseende vidtaga alla lill ändamålet nödige mått och steg; att,
eliuru detta slut endast afsett utfärdandet af sådane Police-författningar,
som möjligen påkallats till förekommande af något försök från den afsalte
Konungafamiljens sida att återkomma till Riket, hade likväl genom Förbudet
blifvit stiftad en ny Criminal-lag, hvaruti förekomtao svåra straffbestämmelser,
såsom förlust af lif, ära och gods, eller landsflykt och dermed
förenad mistning af alla medborgerliga rättigheter; att, enär 87 §
Regerings-Formen uttryckligen stadgade, det Rikels Ständer ega gemensamt
meri Konungen stilla ny Civil-, Criminal- och Kyrko-lag samt sådan förut
stiftad lag förändra och upphäfva, och att icke Konungen utan Rikets Stäni’4.
lill 11 St. Prot, 1840. 7 Sand. 1 Afd. 33 Haft. 1
2
La^-Utskottcts Betänkande, N\o 124.
ders samtycke, eller Ständerne utan Konungens må någon ny lag göra eller
gammal afskaffar så hade Ständernes bifall till det Kongl. Förbudet
ovilkorligen bordt vid 1815 års Riksdag lemnäs, så vida Förbudet skulle
erhålla kraft af lag; samt att förhållandet ej förändrades, i fall man ville
betragla Förbudet såsom en förklaring öfver 12 § i 1810 års Riksdagsbeslut,
, emedan Regeringsformens 88 § stadgade, att med förklaring öfver Civil-,
Criminal- och Kyrko-lag skall förhållas såsom med sådan lags stiftande;,
och ansåg motionären den sålunda antydda oformlighet, att Svenske
medborgare kunde ådömas ofvannämnde stränga straff, på grund af en lag,
sorn, i saknad af Rikets Ständers i Grundlagen föreskrifne medverkan och
samtycke, aldrig bordt vinna tillämpning, böra föranleda Rikets Ständer att
begagna sin delagtighet i lagstiftningen, för att, genom Författningens upphäfva
lide, söka godtgöra föregående Ständers försummelse i denna del.
Herr Friherre Cederström, som i ett serskildt anförande närmare
utvecklat grunderna för den af honom väckte motion, hav förklarat, att
lian utgått från den synpunkt, att ett lagstadgande, som ej tillkommit på
det sätt, Grundlagen bjuder, ej borde eller kunde vara för domaremaglen
bindande. Om således en domare vöre öfverlygad, att ifrågavarande Kongl.
Förbud tillkommit på ett emot 87 § Regerings-Formen slridande sätt, måste
lian, enligt sin ed, sorn ålägger honom att döma endast efter Sveriges
lag och låga stadgar, frikänna den, som emot det Kongl. Förbudet sig förbrutit.
. Genom ett samvetsgrannt följande af sin öfvertygelse härutinnan,
blefve emedlertid domaren underkastad fiscaliskt åtal samt måhända ett
mindre fördelägligt omdöme af allmänheten; och det vore vådligt att i
ett constitutiooeU laad, der samhällets säkerhet fordrade dotia are-magtens oberoende
af annat än lag och samvete, ega Författningar, hvilkas tillämpande
dermed icke öfverensstämde. I öfrigt är af motionären hemstäldt, om icke,
vid utarbetandet af ett nytt stadgande emot oinskränkt rättighet för Svenske
medborgare att umgås eller skriftvexla med f. d. Kongl, familjens medlemmar,
1812 års Förbud kunde i sådan måtto följas, att föreskrifvet blefve,
”det hvarje Svensk undersåte, som i förrädiska afsigter, eller i uppsåt
att hjelpa någon af aflidne f. d. Konung Gustaf Adolphs Barn eller arfvingar
in i landet, i och fördelia ändamål antingen skriftligen eller muntligen
sätter sig i communication med någon medlem bland dess afkomlingar,
eller annars hemligen eller uppenbarligen söker att till detta ändamål
bidraga eller medverka, må anses sorn landsförrädare och i enlighet dermed
straffas.’'
Lag~UlsfioUets 'BeVd.nkande.j 2V'.o IS4.
3
Efter aU hafva •öfverväga! ej mindre omförmälde motioners innelially
än de af åtskiJlige bland Höglod, Ridderskapels och Adelns ledamöter, vid
motionernes remitterande, dels för och dels emot deruti framställde Asigler
afgifne yttranden, får Utskottet följande utlåtande i ämnet vördsamt
meddela.
Då det uppdrag, Rikets Ständer, genom Riksdagsbeslut den 12 November
1810, lemnat Kongl, Maj:t, i afseende på anstalters vidtagande
emot ofoflige förbindelser med f, d. Kongl, familjen, enligt hvad inledningen
Lill Kongl. Påbudet den 10 December 1812 utvisar, fö rån fedt utfärdandet
af ifrågavarande, med behörig contra sig nation försedda, Förordning,
hvilken, antingen den är att anse' såsom en offentligen kungjord förklaring
eller sammanfattning af lagens stadgande» uti 4 och 6 Caj). MissgerningsBalken,
med serskild tillämpning på de säkerhetsmått emot den lagliga
ordningens störande, hvilkas vidtagande utgjort föremål för 1810 års Riksdagsbeslut,
eller den bör bet raglås såsom en Regeringsåtgärd, åsyftande en
säkrare verkställighet af Rikets Ständers, rörande Regemeuts-forändringen,
vid 1809 och 1810 arens Riksdagar fattade beslut, i begge fallen blifvit
letnnad utan anmärkning eller ogillande vid den näst derefter år 1815 inträffade
Riksdag; synes någon giltig grund till Författningens upphäfvande
icke kunna, på sätt motionärerne förmenat, bernias ifrån /let sätt, hvarpå
Författningen tillkommit; men Lag-Utskottet, som anser pröfningen af det
constilutionella uti Lagars och Författningars tillkomst icke ligga inom Utskottets
behörighet, sådan densamma genom 33 § Riksdags-Ördningen bestämmes,
har, oberoende af en dylik, detta Utskott icke tillkommande,
pröfning, endast öfvervägat, huruvida, i hänsigt lill oftanämnde Påbuds
innehåll, skäl eller omständigheter äro för handen alt tillstyrka ändring
eller upphäfvande af denna, sedan 28 år till efterlefnad gällande Författning.
Dervid har Utskottet funnit: att de yttre förhållanden, som föranledt
ifrågavarande Påbuds utfärdande, ännu fortfara; att lugnet och den
lagliga ordningen inom fäderneslandet icke böra göras beroende af denna,
till sin uppkomst väl tillfälliga och öfvergående, men för nyssnämnde högre
ändamål likväl vigtiga Författnings upphäfvande; och ändlligen att beslämmelserne
uti 1812 års Kongl. Påbud icke äro stridande emot lag eller
af sådan grund påkalla förändring»
Utskottet tillstyrker af dessa skäl,
att Herr Grefve Jnckarsvärds och Herr Friherre Cederströms
motioner icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 17 Septembei 1840.
4
Lag-V tskottels Betänkande, JY.-o 124,
Reservationer:
Af Herr Friherre Cederström, Anders: ”Det största skydd emot
godtycket, och det säkraste palladium, Svenska folket har emot en ärelysten
Styrelses ingrepp i dess rättigheter, är vissheten att ega del i lagstiftningen,
och att inga, vare sig fundamental-, civil-, criminal-, eller kyrkolagar
kunna af Konungen utan Rikets Ständers medverkan stiftas. Derföre
hafva de starkaste controller blifvit i 81, 87 och 88 §§ af 1809 års
Regerings-Form stadgade, för att hindra all egenmägtig lagstiftning eller
lagtolkning af Styrelsen.
Enligt 81 § Regerings-Formen, kunna Grundlagar ej antagas eller ändras
på samma Riksdag, motion derom väckes, utan måste hvila till en påföljande,
då de endast genom Konungens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande
beslut blifva gällande.
Allmän Civil-, Criminal- samt Kyrko-lag kan hvarken stiftas eller
upphäfvas, ulan Konungs och Ständers gemensamma medverkan, hvarmed,
enligt 87 och 88 §§ Regerings-Formen, måste så tillgå, att, derest Konungen
finner för godt något förslag eller förändring lill Rikets Ständer framställa,
Han då, efter infordraadet af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
yttrande, deröfver eger meddela Rikets Ständer sin Proposition, tillika med
berörde yttranden, hvarefter Rikets Ständer, efter infordrande af Lag-Utskottets
utlåtande, sedan besluta och öfverlemna Konungen deras svar å
Rikssalen, om de bifallit Konungens Proposition, samt skriftligen och genom
talmännen, om de densamma afsiagit. Öfverenskomma Rikets Ständer,
i anledning af enskild motionärs förslag, om någon ny lag eller om
gammal lags upphäfvande eller förändring, så ega de, sedan Lag-Utskottet,
i enlighet med 56 § Regerings-Formen, blifvit bordt, derom aflemna förslag
genom Talmännen till Konungen, som inhemte Stats-Rådets och Högste
Domstolens tankar deröfver, och sedan Han sitt beslut fattat, kalle
Rikets Ständer på Rikssalen att antingen emottaga Dess samtycke lill deras
åstundan eller afhöra Dess skäl att det vägra.
Endast de på detta vis tillkomne Allmänna Civil-, Criminal- oeb
Kyrko-lagar äro tili efterrättelse gällande, och endast efter sålunda tillkomne
lagar eger domaren döma, enär han genom domare-eden förpligta!
sig att döma efter Sveriges lag och laga stadgar. Då jag sålunda definierat
hvad, som är Svensk lag, hvarefter Svensk domare eger döma, vill jag ingå
i undersökning, huruvida 1812 års Kongl Påbud, angående förbud emot
gemenskapen med f. d. Konung Gustaf Adolph, och dess familj, år att anse
såsom gällande lag.
ZMg-Utskottels Betänkandej N\o 124.
5
Det har blifvit anfördt lill försvar för giltigheten af omnämnde Kongl.
Påbud af den 12 December 1812, att detsamma tillkommit, i enlighet med
Piikets Ständers egen begäran, enär de i underdånighet hos Kongl. Maj:t
anhållit, att Ilan, utan afseende å något annat förhållande, ville vidtaga alla
de åtgärder, som kunde befinnas nödige lör att utestänga f. d. Konung Gustal
Adolph och dess familj ur landet. Men, utom det att jag nödgas bestrida
de slutsatser, man häraf velat draga, då man påstått, alt Rikets Ständer
genom ofvannämnde underdåniga framställning till Kongl. Majrt öfverlåtit
lagstiftningsrätten i alla de fall, der densamma vore tjenlig att befordra
ofvannämnde ändamål, och att Han således varit fullt berättigad att stifta
förevarande Påbud, så mäste jag förklara, att, om äfven detta verkligen varit
Rikets Ständers afsigt, sä hade densamma ändock varit i rak strid med.
ofvanåberopade 87 och 88 §§ Regerings-Fortnen, emedan der uttryckligen
stadgas, alt dylika frågor skola af Konung och Ständer gemensamt under
Riksdag antagas och å Rikssalen, om de äro af Rikets Ständer fores lagné, af
Konungen godkännas, men om de äro af Konungen föreslagne och af Rikets
Ständer antagne, skola desse å Rikssalen öfverlemna Konungen deras
svar. Intet af allt detta har blifvit iagtlaget vid stiftandet af detta lagbud
eller så kallade Påbud, utan detsamma har, i rak strid härmed, först
tillkommit flere år efter, sedan Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet
gjort ofvanskrifne framställning.
Man har påstått, att domaren hvarken är skyldig eller behörig alt
pröfva, om de lagbud', hvarefter han dömer, äro tillkomne i grundlagsenlig
väg'eller ej, blott fösordningarne derom äro undertecknade af Konungen och
contrasignerade af Föredraganden. Jag medger gerna, att alla åtgärder, hvilka
af Konungen i administrativ väg blifvit anbefalda, och af vederbörande
contrasignerade, ovilkorligen äro lill efterrättelse ländande, de må i öfrigt
vara beskaffade huru som helst; men så är ej förhållandet med fundamental-,
civil- och criminal-och kyrkö-lagar. Dessa kunna ej blifva bindande,
med mindre de äro stifiade af begge Stalsmaglerne gemensamt, samt
måste derföre vara bekräftade genom ett i vanlig ordning utfärdadt Riksdagsbeslut.
Och just häri ligger borgen för den Svenska friheten. Skulle
Konungen kunna med ett enda penndrag kullkasta alia dessa lagar och stifta
U}'a, hvilka blott derföre, att desamma vore contrasignerade, blefve lill
eftersättelse ländande, så farväl då med alla våra garantier för conslitutionel
frihet, densamma Vore då blotta ord utan betydelse, enär den första
Konung, som ej anser sig bunden af dessa i Grundlagarne stadgade former,
skulle, liksom en samtida utländsk kraftfull Regent, kunna på en gång
6
Lag-Utskollets Betänkande, W\o 124.
upphäfva den gällande ordningen och stifta nya lagar, hvilka troligen skulle
lära folket att veta, huru ringa förstånd detsamma halt och har i lagstiftningsfrågor.
Intet skulle hindra en dylik Konung att' låta författa en
ny Grundlag och tvinga de personer, som af honom kallades att bilda Rikets
Ständer, till densammas antagande, om en på detta sätt tillkommen
lag vore lör Rikets embetsman och öfrige invånare lill efterrättelse gällande;
intet skulle kunna hindra samme Konung att stifta huru många lagar
som helst utan Ständernes medverkan, om blotta contrasignaiion dertill erfordras;
ty huru lätt kan man ej tänka sig, att en äreförgäten person lemnar
sin contrasignation mot god betalning och sedan i välsta fa 1 let samt i
händelse af fara reser ur landet och nedslår sina bopålar annorstädes. Detta
allt tror jag likväl vara visligen motverkadt genom sladgandena i 81,
87 och 88 §§ Regerings-Formen, hvilka bestämma de lagar, Rikets embelsmän
och inbyggare äro skyldige att rätta sig efter, enär stadgar hvarefter
ingen behöfver rätta sig, samt hvilka ej kunna tillämpas, äro ej farlige för
en nations constitutionella frihet. Af dessa skäl nödgas jag vidblifva hvad
jag i min motion samt densamma åtföljande yttrande inför Ridderskapet
och Adeln yrkat, nemligen upphäfvande af ofvannämnde Kongl. Påbud,
samt om sådant numera anses behöfligt, hvilket jag för min del ej vill bestrida,
detta ärende må till Lag-Utskottet återförvisas, jemte föreläggande
att med nytt lagförslag i ämnet till Rikets Ständer inkomma, hvilket sedan
i grundlagsenlig ordning kan vinna Kongl. Maj:ls Nådiga sanction.”
Af Riksdagsfullmägtigen P. Sahlström från Stockholms Län: ”Ehuru
jag icke ansett råd ligt yrka, alt Förbudet mot ali gemenskap med f. d.
Kongl, familjen af den 10 December 1812 skulle helt och hållet upphäfvas,
emedan jag finner Rikets trygghet och hvarje medborgares lagliga frioch
rättigheter bäst försäkrade genom det nu bestående Regeringssättet,
hvilket således ovilkorligen utestänger den förra Kongl, familjen från gemenskap
med delta land; och fastän jag åsidosätter all undersökning, huruvida
ifrågavarande Förbud af den 10 December 1812 tillkommit på ett
med Rikets Grundlagar öfverensstämmande sätt eller icke; får jag likväl
anmäla min reservation emot Utskottets beslut att ej företaga någon granskning
och omarbetning deraf. Mina skäl dertill äro: dels att i denna Författning
uttryckligen afses och nämnas personer, hvilka redan äro med döden
afgångne, dels att densamma gifvit anledning till åtskilliga olika tydningar
och missbruk, som genom någon omarbetning kunnat för framtiden
förekpmmas.”
Härmed förenade sig /. A. Zetterberg och Er. Andersson.
La"-Ulskotlc[s Betänkande, IV: o 125.
7
Uti förestående reservation förenade sig F. von Zweigbergk, med del
tillägg, att, sedan det blifvit upplyst, det förenämnde Författning tillkommit
på ett grundlagsvidrigt sätt, så bar ban ansell, att nödvändigheten fordrat
dess omarbetning.
Af Herr Ekholm’, att ban varit frånvarande, dä beslutet togs om detta
Betänkandes sammanfattning, och i skiljaktighet derifrån hufvudsakligen
instämde med hvad Herr Friherre Cederström i dess motion yrkat.
N:o 125.
Änk. till Exp.Utsk. Hen 19 Sept., kl. 12 ml dä.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring i 6
Cap. Missgernings-Balken.
Till Lag-Utskottets handläggning hafva, uti berörde ämne, blifvit
remitterade följande motioner:
d) från Högloft. Ridderskapet och Adeln:
r:o af Herr Grefve Anckarsvärd, Carl Henric, sorn anfört, att bebestämdhet
i lagbuden vore ett bland det lagbundna samhällets oundgängligaste
behof; och då, i afseende pä 5 Cap. i §. Missgernings-Balken, förekomme,
alt följderna af dess tillämpning oeftergifiigen fordrade, att detsamma
erbölle en tydligare ordställning, än den nuvarande, yrkade motionären,
att, i stället för nämnde §, måtte i nu gällande lag införas följande,
uti io Cap. Stralf-Balken af förslaget till allmän Criminat-lag, befintlige
stadganden:
"i §• Förgriper sig någon emot Konungen med våld eller annan misshandel
å hans person, dömes till fästningsstraff.”
”a §• Förgripelse, sorn i r §. sägs, ä Konungens Gemål, Drottningen, eller
å Thronföljaren, varde, der den ej skett i sådant förrädligt uppsåt,
alt den, efter q Cap. i §, stralläs bör, med straffarbete i första grad
belagd. Sker slik förgripelse emot annan person af det regerande Konungahuset,
sorn Konglig eller Furstlig värdighet åtnjuter; vare straffet
sådant arbete i fjerde eller femte grad.’'
”3 §. Talar elter skrifver man smädligen om Konungen, Drottningen eller
Thronföljaren, eller förgriper sig emot någon af dem med hotelse eller
8
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 125.
annan missfirmlig gerning; dömes till straffarbete i fjerde eller femte
grad. Sker det emot annan person af det regerande Konungahuset, som
Konglig eller Furstlig värdighet inom Riket åtnjuter; vare straffet fängelse.
”
”4 §• Ej må brott, som nu sagde äro, åtalas, utan att Konungen dertill
lof gifvit.”
Yid remitterandet af denpa motion är hufvudsakligen anmärkt: af
Herr Friherre Boije, Ludvig: att, då motionen, så vidt den anginge ansvar
för förgripelse emot Konungens person, äfsåge antagandet af det serskilda
förslag, som Lag-Comiteen framställt för den händelse att lifsstraff blefve
afskäffadt; men denna principfråga borde vara afgjord, innan man borttoge
dödsstraffet för något af de'fall, der det i nuvarande lag är föreskrifvet;
så ansågs motionen böra afslås; — af Herr Cederschiöld, R. T.: att dödsstraff
borde i lagen qvarstå för ifrågavarande brott; -—- samt af Herr Friherre
Cederström, driders: att motionen icke kunde, med bibehållande af
enhet i straffsystemet, bifallas, utan att ändring tillika skedde i flere lagrum,
och deribland 4 Eap. Missgernings-Balken, som handlade om våldsgerning
emot Konungens person; och har Herr Grefve Anckarsvärd, i anledning
häraf, medgifvit, att motionen finge upptaga det förslag till i o Gap.
i §. Straff-Balken, sorn innefattar den strängare straffbestämmelsen för meranämnde
brott och lyder sålunda: ”Förgriper sig någon emot Konungen,
med väld eller annan misshandel å hans person; miste lifvet.”
2:0 Af Herr Rosenquist, Fredric Leonard, som ansett 5 Gap. 1 §.
Missgernings-Balken vara underkastad olika tolkningar, och derföre hemställt,
att densamma måtte erhålla följande förändrade lydelse: ”Hvar, som
lasteligen talar eller skrifver något om Konungen, varde halshuggen. Den,
som i sådant afseende förbryter sig emot Drottningen eller den, som till
efterträdare i Regeringen förklarad är, straffes med fängelse å fästning från
tre till sex månader, allt efter brottet och omsrtändigheterne dervid.”
3:o Af Herr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf, hvilken föreslagit,
att nyssnämnde lagrum måtte återställas till dess, före utfärdandet af
Kongl. Förordningen den 3o Maj 1835, egande ursprungliga lydelse, till
stöd hvarför motionären yttrat, att 1734 års lagstiftare stadgat endast dödsstraff
för Majestäts-brott, emedan samma straff ansetts vara afskräckande
och lemna påminnelse om Majestätets helgd, hvaremot det skall visat sig,
att de mildare straffbestämmelser, som numera gälla, antingen icke förmådde
-
Zag-Utskotlels Betänkande, N'.o 125,
9
mådde afskräcka från brottet, eller ock voro obetydligare, än att domaren
ansåge det vara af högsta vigt att med största varsamhet vid deras tillämpande
förfara.
4:o Herr Friherre Cederström, Jäders, sorn hemställt, att 1 och 2
§§. i 5 Gap. Missgei nings-Balken kunde ändras på följande sätt:
”1 §. livar, som lasteliga talar eller skrifver något om Konungens person
eller gerningar, om Drottningen eller om den, som till efterträdare på
thronen förklarad är, straffes med fängelse å fästning från 1 tili 10 år,
allt efter brottets beskaffenhet och omständigheterne dervid.”
”2 §. Til 1 viter någon Konungens och Rikets Råd , som, enligt Rikets Grundlagar,
äro för deras rådslag ansvarige, en eller flere för embetets skuld
thet å ära therns går och gitter thet ej fulltyga, straffes med fängelse å
fästning från 2 till io år, efter omständigheterne och brottets beskaffenhet.
Talar eller skrifver någor om them thel eljest smädligt är i och
för embetets skuld, gore offentlig afbön och bote 5oo daler.”
Della förslag hav motionären grundat derpå, att all lag bör vara så
bestämd, att den i tillämpningen ej blifver beroende af godtycke, samt att
denna regel ej blifvit iagtlagen uti nu gällande 1 §. af 5 Gap. MissgerningsBalken,
i anseende till den frihet, som domaren derigenom erhållit, att
för samma brott döma till det svåraste eller till ett högst lindrigt straff,
hvilket kunde föranleda dertill, att domaren stundom ulöfvade väld, eller
derför misstänktes.
Uti ett denna motion bi lagd t anförande, har Herr Friherre Cederström,
Thure, yttrat sig för bibehållandet af nuvarande redactionen af sistnämnde
lagrum, men dock, tili förekommande af godtycke hos domaren,
föreslagit det stadgande, att, då någon för brott deremot dömes till svårare
straff, än 2 års fästning, skälen för den strängare straffbestämmelsen
böra i domen tydligen utsättas.
b') från Hedervärda Bonde-Ståndet:
5:o af Sven Heurlin från Kronobergs Län, som yttrat, att från 5 Cap.
1 §. Missgernings-Balken, sådan den lyder i förenämnde Kongl. Förordning,
borde utgå dels orden: ”och gerningar,” på det att Konungens Majestät icke
måtte förblandas med Konungens inför lagen ansvarige embetsman, dels
ock de, efter motionärens tanka, förvillande straff bestäm melserne af fänBih.
till R, St. Fröt. 1840, 7 Sami. 1 A/d, 33 Haft, 2
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 125.
geise å fästning, till följd hvaraf samma § skulle blifva af följande innehåll:
”Hvar, som lasleligen talar och skrifver något om Konungens person,
om Drottningens, eller dens, som till efterträdare på thronen förklarad är,
varde halshuggen.”
I denna motion hafva Hans Jansson frun Elfsborgs Län, Johanjacob
Rutberg från Norrbotten, med flere ledamöter af Bonde-Ståndet, instämt.
Utskottet, som tagit dessa framställningar i öfvervägande, får deröfver
afgifva följande utlåtande:
Hvad härvid först angår Herr Grefve Anckarsvärcls hemställan om
utbyte af 5 Cap. i §. Missgernings-Balken emot r, 2 och 3 §§ af io Cap.
i Lag-Comiteens förslag till Struff-Balk, anser Utskottet sig böra erinra:
alt, då nämnde förslag äfven handlar om våldsgerning å Konungen eller
Drottningen, men detta brott förekommer till bestraffning i 4 Cap. i §.
Missgernings-Balken, skulle fol jugll igen den i frågas täl Ide förändringen fordra
omarbetning jemväl af sistnämnde lagrum, hvarom något yrkande dock
ej blifvit framstäldt; att, på sätt Utskottet förut, i dess af Rikets Ständer
godkända Betänkanden N:is 4^ och 76, anmärkt, de af Lag-Comiteen föreslagne
correctionella frihetsstraff, hvilkas antagande motionären åsyftat, ej
kunna utan en fullkomlig omändring af de nu befintlige fängelserne verkställas;
samt att för öfrigt införandet af ifrågavarande nya straff-arter förvissa
brott korinne att störa likstämmigheten i det straff-system, som nu
gäller; och då Ulskottet således ej kan understödja Herr Grefve Anckarsvärds
motion, i hvad den rörer 1, 2 och 3 §§ af 10 Cap. i förslaget lill
Stvaff-Balk, lärer frågan 0111 öfverförandet af 4 §• i samma Capitel till nuvarande
lag förfalla, destoheldre som det u'gör ett serskildt åliggande för
Ulskottet att meddela utlåtande öfver väckta motioner om ändring eller
upphäfvande af Kongl. Brefvet den 25 September 1777, hvilket innehåller
föreskrift af enahanda syftning, som den i nyssnämnde § upptagna.
De skäl, som föranledt Rikets Ständer ätt, dels vid 1823 och 1334
årens Riksdagar, icke bifalla Kongl. Maj:ts då afgifna Nådiga Propositioner
orri dödsstraffets upphörande för brott emot 5 Cap. 1 §. Missgernings-Balken,
dels, å sistnämnde Riksdag, jemte dödsstraffet antaga alternativa
straffbestämmelser af fängelse å fästning för samma brott, äro, efter Utskottets
öfvertygelse, väl grundade. I öfverensstämmelse med hvad lill
stöd för dessa beslut blifvit anfördt, anser Utskottet, att ifrågavarande slag
af brott kan ega så olika gradationer, att, i många fall, dödsstraffet vore
i strid med den i öfrigt gällande lagstiftningen, men alt dess upphäfvande
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 125, 11
deremot, för de svåraste fall, eller sådane förolämpande!!, hvilka under hot
och bitterhet yttras inför sjelfva Majestätet eller direct angå detsamma,
och innefatta de egenskaper, som i 5 Gap. i §. Missgernings-Balken omförmälas,
icke öfverensstämma med andra bestraffningar i lagen, hvaribland
må nämnas, att, enligt iS Cap. 8 §. samma Balk, minsta våld å embetsman
i Ijensten straffas med lifvets förlust, och ryktens utspridande i argt
uppsåt, som röra medborgares ära, efter omständigheterne, med svårt kroppsstraff
eller landsflygt, hvilken bestraffning jemväl, enligt Tryckfrihets-Förordningen,
eger rum för smädelser emot främmande Magt, framför hvilken
landets egen Öfverhet dock bör vara af lagen helgad. Att stadga dödsstraff,
såsom ,enda påföljden för brott emot 5 Cap. i §. Missgernings-Balken,
och således äfven för de lindrigaste graderna deraf, skulle åter strida
emot den mildare anda, som i senare liders broltmåls-lagstiftningar allmänneligen
gjort sig gällande, samt föranleda till den förebråelse, att ett
straff funnes i lagen, som i många fall ej skulle kunna tillämpas, utan att
såra den allmänna känslan af mensklighet. Utskottet kan således ej biträda
någotdera af de i nu nämnde olika syftningar gjorda förslag.
I afseende på Riksdagsfullmägtigen Sven Heurlins hemställan, att
ordet ”gerningar” borde ur 5 Gap. i §. Missgernings-Balken utgå, får Utskottet
upplysa, att den förändrade lydelse, detta lagrum genom Kongl.
Förordningen den 3o Maj i835 erhållit, jemväl sträckt sig dertill, att ordet
”Konungen” blifvit ulbytt emot ”Konungens person eller gerningar.”
Lämpligheten af denna förändring, hvarigenom allmänna lagen blifvit satt
i öfverensstämmelse med 3 §. l\ momi af Tryckfrihets-Förordningen, synes
ej böra ifrågasättas, så vida man ej vill yrka, att lastligt yttrande, angående
Konungens gerningar, hvilket belägges med ansvar, då det förekommer
i tryck, skulle lemnäs ostraffadt, om det skriftligen eller muntligen
utföres, hvilket dock ingalunda kan vara lagens mening. Att med ordet
”gerningar” på detta ställe i lagen bör förstås sådane, hvilka äro af den
beskaffenhet, att lasteligt yttrande om dem omedelbarligen träffar Konungens
person och derigenom undergräfver den vördnad, det förtroende och
den tillgifvenhet, som hvarje undersåte bör för Konungen hysa, och hvars
vidmagthållande utgör grundvalen för samhälls-ordningens bestånd; samt
att deremot här icke afses de åtgärder, som blifva en följd af ansvarige
rådgifvares tillstyrkanden; — sådant allt bör, efter Utskottets tanka, vara
för en hvar uppenbart. Utskottet anser således det anmärkte uttrycket ej
innebära någon obestämdhet eller tvetydighet, samt tror, att berörde § äfven
i denna del bör vid dess nuvarande redaction bibehållas.
12
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 125.
På grund af sådant allt, — och, jemte det Utskottet, i anledning af
Herr Friherre Thure Ceclerströms yttrande, alt, vid tillämpning af de i
meraDämnde § utsatte straff af fängelse å fästning utöfver lägsta straffgraden,
skälen för domslutet böra lillkännagifvas, anser sig endast böra hänvisa
lill lagens redan meddelade allmänna stadgande i 24 Cap. 3 §. Rältegångs-Balken,
alt all dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke,
samt att de hufvudskål och den lag, derå slutet grundas, skola tydligen i
domen utsättas, — hemställer Utskottet vördsamt,
att de framställde förslagen till ändringar i 5 Cap. 1 §.
Missgernings-Balken icke må till någon åtgärd föranleda.
Beträffande slutligen den af Herr Friherre Cederström, Anders, yrkade
ändring af 2 §. i 5 Cap. Missgernings-Balken; så anser väl Utskottet
de i samma lagrum utsatte straff för tillvitelser och smädliga yttranden
emot Konungens och Rikets Råd i sjelfva verket hafva upphört alt gälla,
sedan desse embetsman numera icke finnas, sådane lagen dem förutsätter;
men då dels 18 Cap. 8 §. MissgerningsBalken, för brott emot embetsman
i allmänhet, i och för embetets skull, innehåller ansvars-bestämmelser, de
der äfven ega tillämpning på förbrytelser emot ledamöter af Stats-Rådet;
dels 2 §. af 5 Cap. samma Balk står i sammanhang med andra lagens rum,
såsom 8 Cap. 2 §. 6 morn., samt 3o Cap. i3 och i4 §§• Rättegångs-Balken,
deruti stadganden förekomma om laga domstol för åtal af förbrytelser
emot Riksens Råd och om ansvar för obehörigt jäfvande af Riksens Råd,
samt dessa lagrum, som röra ämnen, uti hvilka föreskrifter ej kunna undvaras,
böra, vid förändring eller upphäfvande af 5 Cap. 2 §. MissgerningsBalken,
undergå jemkning och ändring, hvarom någon framställning icke
Blifvit gjord; så finner sig Utskottet
ej eller i anledning af denna motion kunna någon åtgärd
tillstyrka.
Stockholm den 17 September 1840.
Reservation
af Herr Friherre Cederström, Anders, som åberopat den af honora väckta
motion.
Lag-Utskottets Utlåtande, N'.o 126,
13
N:o 126.
'Anis. till Exp. Utsi;, d. 19 Sept., kl. 1? midd.
Utlåtande, i anledning af dels gjorda anmärkningar emot Utskottets
Betänkande N:o 66, i fråga om förtydligande af
Kongl. Brefvet den 25 September 1777, dels väckt motion
om upphäfvande af samma Kongl. Bref.
Sedan Lag-Utskottet, uli omförmälde Betänkande tillstyrkt, alt, genom
utfärdande Författning, varder, såsom ett af Kongl. Brefvet den 25
September 1777 föranledt undanlag från allmänna lagens stadgande i 1
Cap. 2 § Straff-Bal ken, förordnadt, det ej någon tuå häktas för brott emot
5 Gap. 1 § Missgernings-Balken, förr än efter det Kongl. Majit förklarat
undersökningen böra fortgå; så har samma Betänkande, som bifallits af Vällofl.
Borgare-Ståndet, blifvit ålerremitteradt af de öfrige lii k s-S t änden, på
grund af anmärkningar, framställde:
a) hos Höglo 11. Ridderskapet och Adeln:
l:o af Herr Palmcrantz, Johan Mauritz, som förmenat, det en sådan
otydlighet skall ligga i Utskottets förslag, att domaren kunde råka i ovisshet,
huruvida meningen vore, antingen att den tilltalade ovilkorligen borde
genast häktas, sedan Kongl. Majit anbefallt lansakningens fortsättande,
eller om det linge på domarens pröfning ankomma, huruvida häktning borde
ske eller ej. Herr Palmcrantz föreslog derföre, att ett (1) måtte insättas
efter ”förrän”, samt i slutet tilläggas: ”vederbörande domare pröfvat den
tilltalades häktande böra ega rum;” eller ock att den redaction mätte antagas,
som linnes upptagen i Herr R. T. Cederschiölds vid Betänkandet fogade
reservation samt innehåller, dels att stadgandet skulle gälla, ehvad
iorbrytelsen blifvit genom tal, skrift eller tryck begången, dels ett så lydande
tillägg till Utskottets förslag: "hvarefter vederbörandes pröfningsrätt
i fråga om den tilltalades häktande inträder.”
2:o af Herr Cederschiöld, P. G., som instämt i nyssnämnde reservation,
med yrkande tillika, dels att i den föreslagna Författningen borda
stadgas, att den, som för brott emot 5 Cap. 1§ Missgernings-Balken, var*
sig genom tal, skrift eller tryck, blifvit angifven, borde åtnjuta icke allenast.
fördelen af Kongl. Maj:ts meilankommande Nådiga pröfning, om åtal
linge ske eller ej, utan ock förmouen att ej kunna häktas förr, än haa
14
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 126.
blifvit af domare eller jury åt saken fäld, dels att Författningen ej matte
anses för ett undantag från 1 Gap. 2 § Slrafi-Balken, emedan, i afseende
på brott af ifrågavarande beskaffenhet, frågan, som skulle pröfvas, just vore
den, om någon brottslighet egt runi, samt, innan delta blifvit utröndt, man
ej kunde säga, att något brott blifvit begånget, eller anse den tilltalade såsom
en missgerningsman, hvarom sistnämnde lagrum handlade.
3:o Herr Friherre Boije, Ludvig, och
4:o Herr Cederschiöld, R.T., hvilka åberopat den senares reservation.
5:o Herr Grefve Spens, Carl Gustaf, sorn hemställt, om icke, i stället
för de i nämnde reservation förekommande orden: ”ehvad förbrytelsen
blifvit begången genom tal, skrift eller tryck”, borde begagnas uttrycket:
”ehvad förbrytelsen skett på ett eller annat sätt”, hvarigenom Författningen
blefve för alla fall tillämplig.
b) i Högvördiga P reste-S tå n det:
6:o af Herr Prosten Astrand, som delat Herr Cederscliiölds mening,
att Författningen borde utmärka, att den anginge majestätsbrott, begånget
genom tryck.
7:o af Herr Professoren Geijer, som ansett 1777 års Kongl. Bref böra
till all kraft och verkan upphäfvas, samt derom afgifvit en serskild till
Utskottet remitterad motion, innehållande, att, så ursägtliga och äfven lofvärda
motiven för omförmälde Kongl. Bref än må hafva varit, med afseende
på omständigheterne, då det utfärdades, bedömdes det likväl både
rättast och skonsammast, om det ansåges såsom en undantags-lag för tiden,
hvarföre det ej eller tillkommit i den ordning, som äfven 1772 års Regeringsform
för stiftande af egentlig lag föreskref. Att principen varit lagstridig,
hade snart röjts genom följderne, och det godtyckliga förordnande
i nämnde Kongl. Bref erhöll tio år derefter ett utrymme, som begagnades i
motsatt rigtning, då Kongl. Kungörelsen emot obehöriga och vrånga omdömen
om Kongl. Maj:ts Författningar utkom den 7 December 1787. Denna
Kungörelse hade sedermera blifvit upphäfven på Rikets Ständers begäran,
hvarmed det vore föga förenligt, att Rikets Sländer nu skulle yrka
stadfästelse på 1777 års Kongl. Bref, enär bägge Författningarne innefattade
lagstridigt godtycke, som icke kunde billigas, hvarken såsom hot eller, före
laga undersökning, såsom Nåd. Undanrödjandet af en laglig undersökning,
i följd af ett magtspråk, vore en orättvisa, som lika lätt kunde vändas
emot oskulden, som till skydd för brottet. Hvarken Svenska Rättegångsordningen
eller den naturliga rättvisan kunde i nämnde undantag, hvar
-
Lag-Utskottets Utlåtande, JY:o 126.
15
igenom äfven en oskyldigt anklagad skulle kunna förnekas att bevisa sin
oskuld, vilja erkänna en rättegångsförmon, och ingendera bade skäl att
lyckönska sig, om det lyckades alt i den Svenska Rätten införa den så kallade
abolitionen i brottmålssaker. Dessutom vore 1777 års Kongl. Bref icke
förenligt med 25 § Regeringsformen, hvilken inskränkte Konungens magt
att i brottmål göra Nåd sålunda, att det på den brottslige skulle ankomma
att emottaga den Nåd, Konungen honom förunnat, eller undergå det
straff, hvartill han blifvit dömd. Tinder begreppet af en sådan benådningsrätt,
som förutsatte rättegång och fälld dom, kunde icke hänföras någon
i Grundlagen icke medgifven Konungens räLtighet att i förväg hindra, det
en angifvelse må varda genom laga rättegång fullföljd; äfvensom ordalagen
i det Kongl. Brefvet lemnade rum för godtycke, emedan det anginge på
en gång förklenliga omdömen om Konungen och om regeringssättet.
Uti denna motion har llerr Professoren, Doctor Moreii instämt.
c) i Hedervärda Bonde-Ståndet:
8:o af Flans Jansson från Elfsborgs Län, som ansett ifrågavarande
Författning höra erhålla den utsträckning och ordalydelse, som Herr Cederschiöld
uti sin reservation påyrkat; och hafva många af Bonde-Ståndets ledamöter
med Flans Jansson sig förenat.
Utskottet, som tagit dessa framställningar i öfvervägande, bör först
yttra sig öfver Herr Professorn Geijers motion.
Att ingå i pröfning, huruvida Kongl. Brefvet den 25 September 1777
tillkommit i öfverensstämmelse med då gällande Regeringsform, torde vara
utan ändamål, enär detsamma hitintills fortfarande vunnit tillämpning samt
följagtligen måste anses vara af lagstiftande magten såsom lag erkändt.
Ordalagen deruti böra ej, i det afseende, motionären antydt, numera lemna
rum för en -godtycklig tolkning, då det ej är tillämpligt på annat brott,
än det, som finnes beskrifvet i 5 Cap. 1 § Missgernings-Balken, sådan den
lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835. Den rättighet, som genom
det Kongl. Brefvet är Konungen förbehållen, att besluta, det ransakning
och dom, angående dylikt brott, ej får ega rum, bör icke förblandas
med den rätt att benåda dömde förbrytare, som i 25 § Regerings-Formen
är Konungen tillagd; ty Konungens befallning om nedläggande af åtal för
brott emot 5 Cap. 1 § Missgernings-Balken innebär ej annat, än^att Konungen
nedlägger sin talan såsom inålsegare. Någon orättvisa kan derigenom
ej sägas vara emot den för brottet angifne begången, emedanj denne
af ingen lag är hindrad att af angifvaren söka den upprättelse, hvartill an
-
16
Lag-UlsJiOttcls Ullålande, TT.-o 126,
ledning må förefinnas. Betragtar man derjemte beskaffenheten af de brott,
sorn emot nämnde lagrum förekomma, så finnér man, alt de merendels
bestå af obetänksamma, om enfald och råbet vittnande, uttryck, hvilkas
offentliggörande under vidlyftiga ransakningar och vid flere instanlier skulle
på deni väcka en för Konungens Majestät sårande uppmärksamhet; och det
vore således, efter Utskottets öfvertygelse, icke välbetänkt alt, genom uppliäfvande
af 1777 års Kongl. Bref, lemna en mängd dylika måls anhängiggörande
helt och hållet beroende på enskilde personers angifvelser, otta
föranledda af okunnighet eller missförstånd. — Af dessa skäl linner Utskottet
sig
icke böra tillstyrka bijall å Herr Prof essoren Geijers motion.
Till besvarande af de emot Betänkandet N:o 66 gjorde anmärkningar,
får Utskottet vördsamt anföra följande:
Enär den af Justitiae-Ombudsmannen gjorda framställning angått förtydligande
af ifrågavarande Kongl. Bref endast i det afseende, att en för
brott emot 5 Cap. 1 § Missgernings-Balken angifven person ej skulle kunna
häktas, förr än Kongl. Maj:t afg;ort, om åtalet finge nedläggas eller fullföljas,
har Utskottet helt och hållet saknat anledning att i dess Betänkande
serskildt vidröra den omständighet, huruvida samma Kongl. Bref eger tillämplighet,
eller icke, på brott, begångna genom tryck; men då fråga derom,
vid återremiss af Betänkandet, blifvit väckt, anser Utskottet, sig böra
förklara, att ett stadgande i den syltning, som Herr R. T- .Cederschiöld*
reservation i detta afseende innehåller, ovedersägligen komme att innebära
föreskrift, angående sättet för vissa tryckfrihetsmåls behandling, samt att
dylika bestämmelser icke kunna blifva föremål för den allmänna lagstiftning,
hvarmed Lag-Utskottet eger att sig befatta, utan böra i annan, genom
Grundlagen utstakad, ändring, lillvägabringas.
Herr P. G. Cederschiöld har, i fråga om häklande för brott emot 5
Cap. 1 § Missgernings-Balken, sökt göra den sals gällande, att ett injurieinål
aldrig skulle vara tillräckligen uppdagad t, för alt medföra häktande
å färsk gerning eller innan domaren pröfvat målet. Häremot torde Utskottet
endast behöfva erinra, att lagen, som i 1 Cap. 2 § Straff-Bal ken stadgar,
att häktande genast bör följa på urbota brott, dervid icke gör någon
skillnad mellan brott, begångna genom ord eller genom handling, samt att,
om brottet är af urbota egenskap, denna är lika uppenbar i det förra, sorn
i det senare fallet; hvaraf lärer följa, att sistnämnde lagrum älven skall
tillämpas uti injuriemål, och att, hvad dessa mål i allmänhet beträffar,
häk
—
i
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 127.
17
häktande i dem ieke bör, mera än i andra mål, uppskjutas till dess i saken
blifvit döindt.
Den at Utskottet föreslagne författning innehåller hvarken mer eller
mindre, än förbud att i häkte inmana en för brott emot 5 Gap. 1 § Misygernings-Balken
anklagad person innan Kongl. Maj:t förklarat undersökningen
böra tortgå. Allt, som bort förordnas, är derigenom uttryckt, och något
hellof ali, genom de nt Herr Palmcrantz och Herr R. T. Cederschiöld
föreslagna tillägg, underrätta domaren om hans behörighet att, efter emottagandet
af Kongl. Majtls Nådiga beslut, pröfva, huruvida den tilltalade må
häktas eller ej, är ingalunda för handen. Att uti de af Utskottet föreslagne
uttryck i förlattningen lägga en sådan mening, sorn nyssbemälde ledamöter
ifrågasatt, vöre en uppenbar misstydning, som Utskottet icke anser
vara hos någon Domstol att befara.
Som Utskottet, i följd af hvad nu blifvit anfördt, ej finnér skäl att
göra någon ändring i dess redan afgifna förslag, varder Betänkandet i dess
förra skick vördsamligen ålerlemuadt till de respeclive Riks-Ståud, som
detsamma återremitterat.
Stockholm den 17 September 1840.
N:o 127.
Auk. till Exp. Utsk., d. 19 Sept. ltl. 12 inidd.
Betänkande, i anledning af vuchta motioner om ändringar i
Ansvarighetslagen för Stats-Iludels ledamöter.
Lag-Utskotlet har till behandling flitt emottaga följande, angående
ändringar i ansvaiighets-lagen för Stats-Rådels ledamöler, väckta motioner:
a.) hos llöglofl. Ridderskapet och Adeln, af Herr Grefve Spens,
Carl Gustaf, som hemställt:
l:o att 3:dje § i nämnde lag, der det heter: ”Skulle en Stals-Rådsledamot,
- eller - -- -- -- - tillstyrka Konungen att vidtaga sådant steg,
hvilket uppenbarligen är stridande emot Regerings-Formens bokstafliga föreskrift
uti § 57 rörande Riksens Ständers beskattnings-rätt, uti § 60 till
förhöjande af den bevillning Rikets Ständer sig åtagit, eller af sådane arBih.
till R. St. fröt. 1840. 7 Sami. i Afd, 33 Haft, 3
18
Lag-Utskottets Betänkande, N'.o 127.
tik lar, hvilka i densamma lill bevillning räknas, allt sådant till förhöjande
af Kronans inkomster; dock härunder icke begripne sådane, i denna
60 § ej omnämnde afgifter, hvilkas föremål äro inrättningar lill enskildas
gemensamma nytta och beqvämlighet, såsom Buk-, Bro-, Färj- och andra
afgifter af dylik beskaffenhet,” måtte sålunda ändras, att undantags-stadgandet
från och med orden: ”dock härunder”, lill och med dylik beskaffenhet”,
antingen blefve uteslutet eller erhölle följande lydelse: dock härunder
icke begripne Båk-, Bro- och Färj-afgifter, samt-andra dylika, sorn
af enskilda uppbäras, och hvilkas fastställande är oundgängligt för anläggning
eller vidmagthållande af anstalter till rörelsens befordrande inom landet.
Emot §:ns nuvarande lydelse ansåg nemligen motionären sig böra anmärka:
att densamma, ehuru icke Grundlag., fastställde ett undantag från
hvad som borde kallas grundlagsvidrigt; att den saknade motsvarande föreskrift
i 60 § Regerings-Formen: och att redactionen vore obestämd. Då
således, efter motionärens tanka, undantags-stadgandet rätteligen borde finnas
i 60 § Regerings-Formen, hvarom motionären äfven varit betänkt att
väcka fråga, hade det första alternativet, som afser stadgandets uteslutande
ur ansvarighets-lagen, blifvit framställdt; men flir den händelse, att detsamma
icke kunde anses alldeles umbärligt intill dess ändring i nämnde
Grundlags § erhölles, hade motionären gjort det senare förslaget om en ny
redaclion, lill stöd för hvilken motionären vidare anfört, att under namn
af ”afgifter, hvilkas föremål äro enskildas nytta eller beqvämlighet”, kunde
alla afgifter anses innefattade, hvilka af enskilde, vare sig personer eller
myndigheter, uppbäras. Så länge beskallnings-rätt ännu tillhörde Rikets
Ständer, kunde likväl ej den ytterligt stora del deraf, som undanlags-stadgandels
nuvarande lydelse kunde anses innefatta, ej vara åt Regeringen öfverlåten.
Exemplet af Bro-, Båk- och Färj-afgiflen visade ock synbarligen,
att denna vidsträckta tolkning ej varit 1809 års lagstiftares mening, utan
att de, i öfverensstämmelse med den sats, att ekonomiska lagstiftningen
skulle till Konungen öfverlemnas, önskat, att Konungens rådgifvare måtte
vara oförhindrade att tillstyrka hvarje afgift, som för rörelsens befordrande
inom landet vore oundviklig; och deras tanka hade derföre varit, t. ex. att
den afgift, som en stad för underhållandet af hamnar och bryggor erhållit
rätt att uppbära af de der trafikerande, borde kunna få höjas på StatsRådels
tillstyrkande, när dessa hamnar eller bryggor behöfde repareras eller
ombyggas, men icke när staden för annan orsak behöfde större inkomster,
såsom för en kyrkobyggnad, ett ökadt lönebehof för en embetsman
eller dylikt.
Lag-Utskotlels Betänkande, N'.o 127.
19
2:o att uti 5 §, näst efter orden: ”uti 80 § om indelnings-verket”
måtte, bland de fall, då en Stats-Råds-ledamot anses Lafva handlat emot
Grundlagarne, införas följande: eller tillstyrker hatt Konungen att enligt
8y Regerings-Formen behandla eller behandla låta, hvad sorn i någon
mon ändrar Grund/agsbud, eller att ensam afgöra, hvad som enligt 8j
i Regerings-Formen bör beslutas af Konung och Ständer gemensamt. Jemte
erinran, att den för alla i 5 § uppräknade fall stadgade straffbestämmelse
vöre Embetets förlust, bar motionären grundat denna sin hemställan derpå,
att den ordning i lagstiftnings-åtgärder, som ett lands Grundlagar anbefalla
borde framförallt hållas i helgd, samt att hvarje embetsman, hvilken
åsidosatt denna helgd, borde mista embelet och derigenom hindras
att fortgå på samma vådliga bana. Yäl kunde emot förslaget invändas, att
det der omtalta fall innefattades under orden i 1 §: ”eller med råd eller
med gerning medverkar till lagstridigt kullkastande af någon Rikets Grundlag”;
men straffet i samma § vote mistning af lif, ära och gods, samt derföre
ögonskenligen tillhörigt ett steg af större omfattning, än de smärre
eluderingar af grundlagsbud, hvarför motionären yrkat juridiskt ansvar-.
3:o att 11 §, som lyder sålunda: ”Hvad emot Stats Rådet Protocoll
intill den dag, då Riksdagen bör jar, under då påstående Riksdag icke anmärkt
blifver, derå må sedan 'vid påföljande Riksdag åtal icke ega rum”,
måtte utbytas emot '76 § af Riksdags-Ordningen, som är af följande innehåll:
att hvad Riksens Ständer efter granskning godkänt, eller lenmat oanmärkt,
bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade,
och ingen ny, till ansvar f örbindande granskning af nya Ständer i samma
mål vara tillåten; derest det ej ansågs lämpligare, att 11 § helt och hållet
uteslöts eller endast komme att innehålla ett åberopande af Grundlagen
i följande ordalag: om gränsorne för Riksens Ständers granskning af StatsRådets
Protocoll, stadgas för öfrigt i Rikets Grundlagar. Motionären har
såsom skäl för dessa yrkanden anfört, att en väsendtlig och synbar olikhet
egde rum emellan nämnde §§ i ansvarighets-lagen och Grundlagen', hvarigenom
kunde inträffa, alt dä Constitutions-Utskottet, enligt 29 § Riksdagsordningen
och 106 § Regerings-Formen, ställde en eller flere af Stats-Rådets
ledamöter under tilltal af Juslitiae-0mbudsmannen inför Riks-Rätt, denne
Rätt erkände och förklarade, att Grundlagen vore öfverträdd, men tillika
funne ansvarighets-lagen oanvändbar, ehuru den just för dessa fall, med
anledning af sista orden i 106 § af Regerings-Formen, blifvit af Konung
och Ständer stiftad.
20
Lag-Utskotteti Betänkande, N',o 127.
b) i Hög vördi ga P re sle-Slå nde t:
Af Ilerr Prosleu Säve, sorn anfört, att då det utgjorde den monarki
ska
statsförfattningens väsendlligaste grundsats, ali Konungens gerningar skulle
vara från åtal fredade, så tillhörde det äfven den Conslilutionella Monarkiens
grundval, att, då Konungen icke kunde handla omedelbarligen
allena, utan genom sina rådgifvande embetsman, desse borde vara nationen
ansvarige för Regeringens handlingar. Sådan vore andan och ordalydelsen
af Rikets Grundlagar, och om, under statsskickets utveckling,
missförstånd uppkommit om dessa lagars mening eller rättare tillämpning
på vissa förekommande fall, så bevisade detta intet emot sanningen och
tillämpligheten af nämnde grundsats, utan styrkte endast ofullkomligheten
af det sätt, hvarpå den hittills varit uttryckt i 1809 års Regerings-Form.
Denna hade nu blifvit ändrad och braad till närmare öfverensstämmelse
O
med sitt ändamål; men ännu qvarstodo ofullkomligheler i 1809 års ansvarighets-lag.
Motionären har härefter fästat uppmärksamhet dels på enahanda
bi ister i ansvarighets-lagen, som af Herr Grefve Spens blifv it anmärkte,
dels ock derpå, alt i samma lag nämndes embetsman, sorn numera
ej fan nos enligt Grundlagen: att intet ansvar vore stadgadt för den em
betsman
eller sous-chef, som kunde blifva förordnad i Departements-chefe
ställe; och alt då i 6 § af ansvarighets-lagen omnämndes vissa i Grundlagen
föreskrifjia, men i ansvarighets-lagen icke serskildt uppräknade pligter, för
hvilkas öfverträdande eller försummelse genom någon Slats-Rådsledamot eller
rådgifvare det skulle ankomma på Rikets Ständer, att hos Konungen
göra sådan anmälan, hvartill 107 § Regerings-Formen berättigade, så uppstod
deu oformlighet, att Rikets Ständer, såsom en opinions-domstol, kunde
blifva domare öfver embetsförseelser, hvarigenom grundlag öfverträda®*
och vid hvilka eljest vore förenade juridiskt ansvar. På grund häraf bär
motionären hemställt, att ansvarighets-lagen, såsom i flere delar otydlig,
ofullständig och icke öfverensstämmande med Grundlagarnes nuvarande lydelse,
måtte undergå en allmän granskning och rättelse.
Sedan Utskottet, lill följd häraf, granskat den för Slals-Rådets ledamöter
den 10 Februari 1810 utfärdade ansvarighets-lag och jemnfört densamma
med Grundlagarme, sådane desse, med de tid efter annan deruti
skedde förändringar, numera lyda, får Utskottet afgifva det utlåtande,
hvartill berörde granskning och de af motionärerne framställde, jemväl i
behörigt öfvervägande tagne anmärkningar föranledt.
För att undvika att i hvarje § af ansvarighets-lagen upprepa benätnningarne
på de serskildte ledamöterue af Siats-Rådet, anser Utskottet lämp
-
Lag-Utskottets Betänkande, N.o 127.
21
ligt, att i sjelfva rubriken varder införd en allmän bestämmelse, som utvisar
hvilka embetsman nu, enligt grundlagarne, till Siats-Rådet höra,
och att vidare i lagen endast benämningen Stats-Räds-Iedumot begagnas.
I afseende på innehållet af sjelfva inledningen samt 1 och 2 §§ är
af motionärerne någon serskild anmärkning icke gjord, och Utskottet har
ej eller funnit något alt emot lagens nuvarande lydelse i dessa delar
erinra.
Alt ett undantag från stadgandena i 6'0 § Regerings-Formen finnes,
som utmärker, att fastställandet eller förhöjandet af vissa afgifter, såsom
Råk-, Rro- och Färj-afgifter, i och för inrättningar till cnskiltas gemensamma
nytta och beqvämlighet, icke må belraglas såsom en öfverträdelse
af löreskriften, angående Rikets Ständers uteslutande beskaltnings-rält, tir,
enligt Utskottets tanka, af mycken vigt, emedan, i annat fall, Konungens
rådgifvare kunde finna sig förhindrade alt tillstyrka, det så beskaffade,
för befrämjande af allmänna rörelsen nödige afgifter må utgå; hvarföre
Utskottet, äfven om det måste medgifvas, att ett sådant undantag rätteligen
bort upptagas i nämnde § af Regerings-Formen, anser, att det ej
skulle vara välbetänkt, att borttaga ifrågavarande undanlagjsladgande från
det rum, det erhållit i 3 § af ansvarighets-lagen, äfvensom Utskottet tror,
att med frågan om förändring af sjelfva ordalydelsen kan anstå intill dess
sig
inforas, helst stadgandet i ansvarighets-lagen ej lärer, utan misstydning,
kunna förstås annorledes, än att afgifterues ändamål endast får vara ti 11-  vägabringandet och underhållandet af inrättningar för trahkerandes nytta.
Med afseende på vigten deraf, att TrycklVihets-lagen hålles i helgd,
och då det i 4 § omförmälte förhållande, att Stats-Råds-ledamot tillstyrker
steg, stridande emot samma gruodlags-bud , är jemförligt med de i 3
§ uppräknade öfverlrädelser af $7, 60 och 66 med flere §§ i RegeringsFormen,
synes straffet böra i begge fällen vara lika; hvarföre, efter Utskottets
omdöme, deri i 4 § utsätta straffbestämmelse af embetets mistning
bör utsträckas lill förlust jemväl af rättigheten att vidare i Rikets tjenst
nyttjas.
Alla de uti 5 § 1 inom. upptagne och med straff af embetets förlust
belagda ofverträdelser af vissa i Regerings-Formen, såsom 65 §,
angående antändande af Rikets ordinarie statsmedel eller åtagen bevillning,
74 §, rörande gärds fordrande till utlörande af uppkommet krig, 76
angående Rikets fördjupande i skuld, med flere, äro, efter Utskottets tanka,
af den vådliga beskaffenhet, ali Sta Is-Rå ds-le da mot, som dertill gör
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 217.
sig skyldig, aldrig bör kunna åter insättas i det embete, lian förverkat, eller
till annat embete inom Siats-Rådet förordnas, i öfverensstämmelse hvarmed
ansvarsbestämmelsen alltså synes böra ändras.
För öfrigt saknas helt och hållet straffbestämmelser ej mindre för
åsidosättande af stadgandena i 87 § Regerings-Formen, på sätt motionärerne
anmärkt, än ock för uraktlåtenhet att iagttaga alla andra, i ansvarighets-lagen
icke serskildt nämnde, grundlagsföreskrifter, eller att motverka
deremot stridande åtgärder, samt för öfverträdelser af allmänna lagen, för
hvilket allt Stats-Rådet, enligt 106 § Regerings-Formen, skall af Riks-Rätt
dömas. Utskottet anser derföre, att emellan 1 och 2 momenten i 5 §
bör införas ett nytt moment, som fyller denna brist och, i fråga om påföljden,
hänvisar till de i 1 Gap. 12 § Rättegångs-Balken för domare,
som fäller orätt dom, utsatta straff af embetets förlust alldeles eller till
viss tid, eller böter med peningar, jemte skade-ersättning.
Det nuvarande 2 momentet i 5 § skulle således blifva det tredje
och bibehållas oförändrad t.
Då ansvarighets lagen, enligt hvad i rubriken tillkännagifves, rätteligen
endast bör handla om embetsförseelser, för hvilka Stats-Rådet skall
inför Riks-Rätt tilltalas, synes det väl, som 6 §, hvilken angår de fall, då
Stats-Rådsledamot kan hos Konungen af Rikets Ständer till afsättning anmälas,
skulle kunna alldeles från ansvarighets-lagen uteslutas; men som
det icke torde vara olämpligt, att denna lag åtminstone innehåller en erinran
derom, att jemväl en påföljd af nämnde beskaffenhet kan Stats-Rådet
drabba; samt, i afseende på ordalydelsen af 6 § förekommer, att densamma
är i sådan måtto felagtig, som den upptager, att, för uragtlåtenhet
att iagttaga de pligter, som i Grundlagen äro uttryckligen föreskrifne, men
icke blifvit i ansvarighets-lagen serskildt uppräknade, dylik anmälan kan
ske, oagtadt dels 106 § Regerings-Formen bjuder, att uragtlåtenhet af nämnde
beskaffenhet skall åtalas inför Riks-Rätt, på grund hvaraf Utskottet
jemväl hemställt om tillägg af ofvanbérörde moment i 5 § af denna lag,
dels nämnde Grundlags 107 § stadgar, att berörde anmälan eger rum i
den händelse, att Stats-Rådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere af
dem, icke uti sina rådslag om allmänna ynått och steg iagttaga Rikets sannskyldiga
bästa, eller utöfva sina embeten med nit, skicklighet och drift;
så anser Utskottet 6 § böra qvarstå, dock med vilkor, att den ändras till
likhet med 107 § Regerings-Formen.
Föreskriften i 7 § synes ej påkalla ändring; hvaremot 2 momentet
Lag^Utskottets Betänkande, N\o 127.
23
i 8 § bör utgå, emedan de deruti förekommande stadganden redan finnas
uti inledningen till ansvarighets-lagen.
§ 9 förbli fver oförändrad, och i 10 § böra endast orden: ”i 1 §” utbytas
emot: ”i denna lag.”
Hvad slutligen angar 11 §, som innehåller stadganden om gränsorne
för Rikets Ständers granskning af Sta Is-Rådets Protocoll; så enär föreskrifter
i detta ämne finnas i '76 § Riksdags-Ordningen, och deras upptagande
i ansvarighets-lagen föl ja g t ligen är belt och hållet ändamålsiöst, synes den
11 § kunna utgå.
I följd af sådant allt hemställer Utskottet vördsamt,
det Rikets Ständer mätte, för deras del besluta, alt ansvarighets-lagen
för Stats-Rådets ledamöter bör erhålla följande,
i vissa delar, förändrade lydelse:
LAG,
efter hvilken Stats-Ministrarne och Öfritje ledamöter af Stats-Hcf
det, hvartill, för alla i denna latj uppräknade fall, äfven hänföras
för tillfället förordnad Föredragande och den embetsman,
sorn i commandomäl Honungen råd gifvit, skola för emie
ts fel af Riks-Rätt dömas.
Ledamöterne af Stats-Rådet skola, på sätt Regerings-Formen
af den 6 Juni 180g föreskrifter, uti förekommande Regeringsärenden,
af hvad beskaffenhet de vara må, efter bästa förstånd
och öfvertygelse, råda Konungen till det, som Rikets Grundlagar
likmätigt är, samt i öfverensstämmelse med deni, Kontmgens och
Rikets förmon befrämja; alltid låta sig vårda om Konungens magt
och Rikets Ständers samt Inbyggares fri- och rättigheter, allt efter
hvad härom i Rikets Lagar och Författningar är stadgadt
och förordnadt, sjelf kraf de påminna om Rikets rätt och bästa;
dock endast Konungen råd gifva, men ej jemte honom regera. De
äro ej allenast såsom medborgare och f ör sina personer underkastade
hvad allmän lag och laga stadgar bjuda, utan skola ock för
sina rådslag och gerningar, i och för deras embeten, vara Konungen
och Rikets Ständer ansvarige, pä sätt Regerings-Formen utstakar,
och här nedanföre stadgas, men ej i och för dem af enskilde
personer kunna tilltalas. Desse embetsmän kan ej eller till
Lag-Utskottets Betänkande, N.-o 127.
last läggas, om, emot deras, på anförda skäl grundade råd, utgången,
utan deras förvållande, bilf ver olycklig, och det åsyftade
goda ändamålet icke vinnes.
§ i
Försöker
någon Stats-Råds-ledamot, under den tid, då Regeringen,
eldigt 3g, 40, 4>> 4~ och 4$ SS af Regerings-Formen,
föres af Stats-Rådet, att v ål ds ammeli gen öfverändakasta Regeringssättet,
sådant det genom Rikets Grundlagar antaget är, eller med
råd eller gerning medverkar till lagstridigt kullkastande af någön
Rikets Grundlag, eller tillstyrker någon Stats-Råds-ledamot, när Regeringen
icke af Stats-Rådet föres, sådant lagstridigt steg, eller
underlåter att deremot göra föreställning, enär han finnér sådant
å färde vara, eller uppsåt!igt och bevisligen fördöljer någon omständighet,
som kunnat sådant steg förekomma, straffes såsom Rikets
förrädare och miste lif, ära och gods.
Ehvad Regeringen af Stats-Rådet föres eller icke, vare till
samma straff skyldig den ledamot af Stats-Rådet, hvilken genom
tillstyrkande eller underlåtenhet att föreställning göra, när han
finnér sådant å färde vara, eller genom uppsåtligt och bevisligt
fördöljande af någon upplysning, befrämjar eller vållar sådant
lagstridigt steg, sorn, enligt t to S af Regerings-Formen, såsom
förräderi anses bör.
§ 2-
Underlåter Stats-Rådet den ovilkorliga pligt, att i de fall gi,
ga, g3 och g4 SS Regerings-Formen utstaka, till deruti föreskrijne
tider, Rikets Ständer till Allmän Riksdag kalla, eller skulle
en eller flere Stats-Råds-ledamöter Sådan kallelse a fstyrka, eller
Rikets Ständers sammankomst till Lagtima Riksdag ä den tid, de
utsatt, förhindra söka, skola deri eller de brottslige mista embetet
samt vara ovärdige att våtare nyttjas i Rikets tjenst. Lag samma
vare, om ledamot af Stats-Rådet tillstyrker Konungen att, innan
Riksdagskallelse i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord
blifvit, egenmägtigt eller våhlsammeli gen lyfta den i 63 S Regerings-Formen
sist omförmälde penningesumma, hvarå Rikets Ständer
förseglad anordning lemnat; likaledes om Stats-Rådet, dä det
likmätigt 3g, 4°> 4h 42 oc^ 44 SS Regerings-Formen, förer
Re
-
Lag-Utskottets Betänkande, N‘.o 127,
25
Begeringen, pä ofvan omförmälte olagliga tid och sätt, berörde
summa lyftar, eller någon Stats-Rådets ledamot ett så beskaffadt
lyftande tillstyrker.
§ 3.
Skulle Stats-Råds-ledamot tillstyrka Konungen att vidtaga
sådant steg, hvilket uppenbarligen är stridande emot RegeringsFormens
bokstafliga föreskrift uti 5y ,§\, rörande Rikets Ständers
beskattnings-rätt, uti 6o §, till förhöjande af den bevillning Rikets
Ständer sig åtagit, eller af sädane artiklar, hvilka i densamma lill
bévi/lning räknas: allt sådant till förökande af Kronans inkomster;
dock härunder icke begripna sådane, i denna 6o ej omnämnde
af gifter, hvilkas föremål äro inrättningar till enskildas gemensamma
nytta och beqvämlighet, såsom Råk-, Bro-, Färj- och andra
af gifter af dylik beskaffenhet; uti j3 fj, rörande påbjudande,
upbärande eller fordrande af nya pålagor, utskrifning^/' af manskap,
penningar eller varor, utan Ständers samtycke; uti 66, 68
och 72 rörande Rikets Ständer befattning med Banco- och
Riks g ä lds-Kerken, samt uti y8 f, att någon del af Riket icke må
kunna derifrån af söndras, eller underlåter han att emot sådant
lagstridigt steg göra föreställning, eller det vållar och befrämjar
genom upsåiteligt och bevisligt fördöljande af någon uplysning,
miste embetet och varde ej vidare nyttjad i Rikets tjenst.
§ 4.
Stats-Råds&ledamot, hvilken tillstyrker emot verkställigheten
af den, af Konung och Ständer fastställde Tryckfriliets-lag, stridande
steg, eller underlåter att deremot göra föreställning, miste
embetet och varde ej vidare i Rikets tjenst nyttjad.
§ 5,
Underlåter Stats-Råds-ledamot alt, på sätt 65 förmäler,
till Protocollet göra föreställningar emot användandet af Rikets
ordinarie Stats-medel, eller åtagen bevillning, annorlunda än faststäldt
blifvit, eller försummar han, att i sådant fall till Protocollet
anf öra hvad Rikets Ständer i den del förordnat, eller tillstyrker
sådan embetsman något, som uppenbarligen är stridande emot
Regerings-Formens bokstafliga föreskrift uti 1 morn. af yf fj, röBih.
till B. St. Brot. 1840. 7 Sami. 1 Jfd. 33 Haft. 4
Lag-Ulshottets Betänkande, N.o 127.
rande gärds fordrande vid truppers tåg och marcher, till utförande
af ett upkommet krig; uti y6 §, angående Rikets fördjupande
i skuld och uptagande af lån; uti yy fj, rörande disposition
aj Kronans domainer, så vidt sådant angår den Rikets Ständer
i samma § förbehållne rätt; uti yg ff, om myntväsendet och
uti 80 om Indelnings-verket, eller underlåter han att emot sådant
lagstridigt steg göra Jöreställning, eller det vållar eller befrämjar
genom upsåtligt och bevisligt fördöljande af någon uplysning,
eller tillstyrker Konungen att något beslut fatta i de mål,
om hvilka 10 ff handlar, utan att till utomordentligt Stats-Råd
kallelse blif vit utf ärdad, miste embetet, utan att kunna deruti åter
insättas eller till annat embete inom Stats-Rådet förordnas.
Stats-Råds-ledamot, som i andra, än de i denna lag serskildt
uppräknade fall, uppenbarligen handlar emot Grundlagarnas tydliga
föreskrift, eller tillstyrker eller annorledes befrämjar någon öfverträdelse
deraf eller al andra Rikets gällande lagar, eller underlåter
att göra föreställningar emot sådane öfverträdelser, eller elern
vållar och befrämjar genom upsåtligt fördöljande af någon uplysning,
straffes, såsom för orätt dom, enligt allmänna lagens föreskrift
i 1 Cap. 12 ,§‘ Rättegångs-Balken.
Om genom någon Stats-l åds-ledamots tillstyrkande eller underlåtande
att göra föreställningar, eller upsåtligt och bevisligt
fördöljande af någon uplysning, någon lider skada till lif, ära
eller personlig frihet, utan att lagligen förvunnen och dömd vara,
eller förloras gods, löst eller Jast, utan laga ransakning och dom,
eller varder någons frid i hans hus störd, eller förvises någon
från ort till annan; vare för sådant lagstridigt förhållande lag,
som i nämnde Cap. och § af Rättegångs-Balken stadgad är för
domare, hvilken vrång dom fäller.
§ 6.
Uragtlåta Stats-Rådets ledamöter samfäldt, eller en eller flere
af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, att iagttataga
Rikets sannskyldiga nytta, eller utöfva de icke sina embeten
med nit, skicklighet och drift, ankomme det pä Riksens Ständer,
att hos Konungen göra sådan anmälan, hvartill ioy af RegeringsFormen
dem berättigar, med iakttagande af de vilkor, samma
i dess senare mom. stadgar.
Lag-Utskoltels Betänkande, N:o 127.
27
§
Döljer Stats-Minister för Utrikes Ärenderna, eller den StatsRåds-ledamot,
Konungen i dennes frånvaro tillkallar, för Konungen
bevisligen någon af Konungens embetsman eller fremmande
Magters Sändebud, till följe af deni uppdragne kall, meddelad vigtig
underrättelse i frågor, som röra krig, fred eller förbund emellan
Riket och annan Stat, miste han embetet. Sker det af bevisligt
upsåit att Konungen och Riket skada, straffes han efter 4
Cap. Missgernings-Bolken.
§ 8.
Från Konungen utgående expeditioner och befallningar skola
vara f örsedde med den Föredragandes contrasignatiori och instämma
med deröfver förde Protocoll; s' er annorlunda genom någon
Föredragandes åtgärd, miste han embetet, utan att någon tid kunna
deruti åter insättas, eller till annat embete inom Stats-Rådet
förordnas. Uragllåter han, att till Stats-Rådets Protocoll göra
föreställning emot sådant Konungens beslut, hvilket han finnér stridande
emot Regerings-Formens bokstafliga föreskrift, och, oagtadt
Konungens ändock fortfarande yrkande, alt ett sådant beslut skall
utfärdas,, lian ej då utöfvar sin rättighet och pligt, alt contrasignationen
derå vägra, vare lag samma; likasom om han embetet
återtager, förr än Riksens Ständer hans förhållande pröfvat och
gillat. Lider någon skada till lif, (ira eller personlig frihet, eller
inis'er gods, löst eller fast, utan laga ransakning och dom, eller
bli fver någons frid i hans hus störd, eller någon förvisad från ort
tilt annan, derigenom att hail contrasignatioiien ej vägrat, straffes
han dessutom för sådant lagstridigt förhållande, på sätt J 11 aninna
Lagen i i Cap. 12 § Rättegångs-Balken stadgar för domare, sorn
vrång dom fäller.
§ 9.
Stats-Råd, hvilken, af Konungen dertill utsedd .och förordnad,
tager säte och röste i Högsta Domstolen öfver mål, sorn
från Krigs-Domstolarne dragas under Konungens pröfning, vare
för sådan befattning underkastad domare-jäf och ansvar, enligt
lag och laga stadgar, lika med annan ledamot af Högsta Domstolen.
28
[Lag-Utskottets Betänkande, lY.-o 127.
§ 10.
Enär någon af de i denna lag omnämnde embetsman tilltalas,
som redan utur tjensten blifvit endtledigad eller afsked tagit-, och
varder om begängne förbrytelser öfvertygad, vare han förfallen
till enahanda ansvar, såsom vore han verkligen tjenstgörande, och
svare förlusten af hvad han i pension eller andra förmoncr af
publika medel kan innehafva emot förlusten af ernbetet, om han
det ännu innehade.
Stockholm den 17 September 1840.
Reservationer:
Af Herr Prosten Säve: ”När i 3 § ;>f 1810 års ansvarighe(s-läg för
Konungens Rådgifvare förekommer, näst efter orden : ”Kronans inkomster”,
följande tillägg: ”dock härunder icke inbegripna sådane, i denna 60 § ej
omnämnda afgifter, hvilkas föremål »äro inrättningar till enskildas gemensamma
nytta och beqvämlighet, såsom Båk-, Bro-, Färj- och andra afgifter
af dylik beskaffenhet”; kan väl meningen härmed ej vara någon amian,
an att, då ofvannämnde afgifter ej utgöra någon bevillning, den Riksens
Ständer sig åtagit, ej eller tjena till förökande af Kronans inkomster, så
äro de ej eller af den serskildta beskaffenhet, att deras förhöjande utan
Riksens Ständers samtycke skulle för Konungens Rådgifvare kunna medföra
den påföljd, som här ofvan blifvit stadgad för öfverträdelse af Regerings-Formens
bokstafliga föreskrift uti 57 §, rörande Riksens Ständers beskattningsrätt
samt i 60 §, till förhöjande af den bevillning Riksens Ständer
sig åtagit, eller af sådane artiklar, hvilka i densamma till bevillning
räknas. Tillägget är i sådant afseende öfverflödigt och står, såsom ett förtydligande
eller en förklaring af Grundlagen, här ej eller på sitt rätta ställe.
Skulle åter afsigten med undantaget vara, att i frågor, som röra den ekonomiska
lagstiftningen inrymma Konungens Rådgifvare en obegränsad rätt,
att till inrättningar för enskildas gemeKSatn*ta nytta och beqvämlighet til.R
styrka afgifter, det vare sig Båk-, Bro-, Färj- eller Hamu-afgifler, som
kunna blifva andre Rikets medborgare eller hela menigheter lill skada,
hvilket förhållande ej blott är tänkbart, utan jemväl såsom serskild anmärknings-anledning
hos Höglofl. Constilutions-Utskottet vid denna Riksdag blifvit
öfverklagadt; så ar bibehållandet af denna undantagslag betänkligt, och
ej mindre med 80, än med sista momentet 60 § Regerings-Formen oförenligt.
Af dessa skäl har icke blott jag, utan äfven en annan motionär,
Lag-Utskottets Betänkandej N-.o 127.
29
Herr Grefve Spens, i våra till det Högloft. Lag-Utskottet ingifne motioner,
hvilka här eljest, efter min åsigt, blifvit uöjagtigt handlagde, yrkat det ofvannämnde
undantagets borttagande; men då Lag-Utskottet ansett med förändringen
böra anstå, så återstår mig endast att min olika åsigt hos de
Höglofl. Iiiks-Slånden vördsamt anmäla.”
Uti Herr Prosten Säves reservation hafva Herr Friherre Cederström}
Herr Ekholm. Riksdagsfullmäktige Sahlström och Zetterberg frå« Stockholms
samt von Zweigbergk från Skaraborgs Län instämt.
Af Herr Lagergren: "Ifrån detta Betänkande är jag skiljagtig:
l:o deruti, att jag icke anser det uti 5 § 1 mom. af ansvarighetslagen
stadgade ansvar att mista embetet böra förhöjas genom det af Utskottet
föreslagne tillägg, ntl den sakfälide ej skulle kunna till något embete
i nom Stats-Rådet nyttjas. Skillnaden emellan de uti 3 § beskrifnc lagbrott
ocl) de afvikelse!’, suni uppräknas i 5 § 1 morn., är alltför uppenbar, att
icke en större olikhet i bestraffning dem emellan äfven hädanefter bör bibehållas.
Jag anser derföre alt ansvarsbestämmelsen i 5 § 1 morn. icke
bör förändras.
2:o deruti, att jag anser det af Utskottet föreslagne nya mom. i 5 §.
icke böra få ett rum i denna lag. Bestämmelserna i en ensvarighets-lag
méste vara noggranna, både i caracteiiserande af företrädelserua och i'de
bestraffningar, hvarmed lagen botar. Dessa bestraffningar mäste dessutom
äga den inre öfverensstämmelse sins emellan, som uti en Strafflag aldrig
får saknas. I begge dessa hänseenden synes mig del föreslagna mom. bristfälligt.
Allmänna Lagens straffbestämmelse i 1 Cap. 12 § Rältegångs-Balken
borde ej uti ansvarighets-lagen upptagas för andra, än de uti 5 §:s senare
moni. nämnde fall nemligen, då genom behandlingen af de till StatsRådels
pröfning hörande administrativa mål, eller uti andre dermed analoga
åtgärder enskild man blifver lill person eller egendom våldförd eller
skadad. På sådane förhållanden är nyssnämnde lagrum lämpligt, men ej
på de uti det föreslagne nya mom. förekommande allmänna regeringsåtgärder,
hvaruti felagtigheten måste anses och bedömas efter annan måttstock,
än vid lagski ning i enskilda mål. Denna skillnad är äfven uti nu gällande
ansvat ighels-lag noga iagllagen, celi lagstiftaren synes mig visligen
hafva anlydt att de förhållanden, Lag-Utskottet velat göra till föremål för
ett nytt moment i 5 §, rätteligen höra under 6 §, som åter för dylika
fall, endast hänvisar 107 § Regerings-Formen, och
30 Lag-Utskottets Betänkande, N\o 128.
3:o deruti, att jag af i^ss anförde skäl anser 6 § blifva oförändrad.
Denna § är ej, såsom Utskottet tyckes antaga, blott en i ansvarighets-lagen
onödig hänvisning lill 107 § Regerings-Formen; den innebär deremot det
vigtiga förklarande, att felagligheten eller underlåtenheten i andra fall, än
de i lagen uttryckligen nämnde, ej skola vid Riks-Puitt beifras och ej kunna
af denna domstol med straff beläggas.
Ett sådant förklarande är nödigt, emedan lagen eljest blefve ofullständig
i verkställigheten. Den af Utskottet föreslagne nya redaction säger
deremot intet, som kan utgöra ledning för åtal inför Riks-Rätt, utan innefattar
blott ett, efter min tanka onödigt och hit alldeles icke hörande
upprepande af en i annat ändamål gifvet grundlagsbud,”
Härmed förenade sig Herrar G. von Röök och Joh. Hegardt samt
Herr Doctor Josef IVallin.
Af Herr Grefve Carl Gustaf Mörner, som, med tillkännagifvande, att
han icke uti Utskottet öfvervaril behandlingen af ifrågavarande ärende, uti
Herr Lagergrens reservation instämt.
Så vidt 6 § angar har Herr Ekholm förenat sig med Herr Lagergren.
N:o 128.
Ank. till Kxp- Utsk den 19 Sept., kl. 12 raidd.
Belrinlictsnde, i anledning af väckt motion om upphiifvande af
Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, angående handske
i f ne, på sed elli af var en eller på viss man oell ordres
ställde invisningars eller sä kallade assignationers belopp.
Genom Kongl. Förordningen den 13 Juli 1818, är vid ansvar förbjudet,
att utgifva handskrifne, på sedelhafvaren eller på viss man och
ordres ställde invisningar eller så kallade assignationer på mindre summa
än 100 Riksdaler Banco. Rikets Ständer, sorn i underdånighet hemställt,
dels vid 1823 års Riksdag, att nyssnämde summa måtte nedsättas, dels vid
1828—1830 arens Riksdag, alt författningen måtte upphöra, utan ali Nådigt
bifall på någotdera af dessa förslag följt, hafva jemväl å sistförflutne
Riksdag, .genom underdånig skrifvelse den 27 April 1835, anhållit om
samma författnings upphäfvande och såsom skäl derför anfört: att det i
Lag-Utskottets Betänkande, N'.o 128.
31
allmänhet måste medgifvas, alt den mindre bemedlade, likasom den förmögnare,
kan vara i behof af ifrågavarande credit-medel; att, 0111 än, i
handelns och näringarnes yttersta utgreningar, omförmälde behof mindre
ofta kan uppstå för den enskilde, det likväi derstädes mångfaldigas genom
personernas större antal; samt att, då fördelarne af en friare assigneringsrätt,
såsom befrämjande lättnad och liflighet uti den allmänna rörelsen, afvägas
emot de olägenheter, som någon gång kunna uppslå af en sådan frihets
missbruk, äro skälen öfvervägande för den mening, att den uti berörde
Förordning stadgade inskränkning uti rättigheten att utgifva haiulskrifne
invisningar bör försvinna.
Som Kongl. Maj:t ytterligare vägrat Nådigt samtycke till ifrågavarande
lagförändring, har, uti motion, som Herr Hjerta, Lars, till Högloflige
Ridderskapet och Adeln ingifvit, det yrkande blifvit framställdt, att Rikets
Slä nder målte, genom förnyande af deras å förra Riksdagen i ämnet
fattade beslut, undanrödja de olägenheter, för enskilda credit-rörelsen, sorn
af berörde förordning härflyta.
Lag-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit öfverlemmul,
har tagit densamma i öfvervägande; och som Utskottet delar de åsigter,
som i omförmälde underdåniga skrifvelse blifvit yttrade, hemställer
Utskottet vördsamt,
alt Rikets Ständer cl nyo mätte, för deras del, besluta, att
Kongl. Förordningen den i3 Julii 1818, angående hands!, rifve,
på Sedelhafvarén eller på viss man och ordres ställde
invisvinga rs eller så kallade assignationers belopp, varder
upphäjven.
Stockholm den 18 September 1840.
Reservation
af Hr Frih erie Stjernstedt: ”Den af Rikets Ständer vid sistförflutne
Riksdag uti förevarande ämne gjorde underdåniga hemställan blef af Kongl.
Maj:l afslagen, i anseende till de missbruk, som vore att befara, om handskrif
ne Invisnisningar, af löpande egenskap, flngo utgifvas på mindre summa
än 100 Riksdaler Banco; och då, enligt mitt omdöme, giltigheten af
det skäl, Kongl. Majit anfört emot bifall till förslaget ej kan jafvas, får
jag för min del, med reservation emot Utskottets Betänkande, afstyrka bifall
å Herr Hjertås ifrågavarande motion.”
Uti denna reservation hafva Herr Grefve Mörner, Herr von Böök
och Herr Doctor Elmgren instämt.
*2
Lag-TJiskotlets Betänkande, N\o 129.
N:o 129.
Ank. lill Exp LJtsk. den 19 Sept., kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förhöjning af
den i lagen stadgade mansbot.
Tili en hos Hedervärda Bonde-Ståndet väckt och lill Lag-Utskottet
remitterad motion, har Riksdags-fullmägligen J. J. Zetterberg från Stockholms
Län, med anledning deraf, att Lag-Utskottet, i Betänkandet N:o
40, föreslagit förhöjning af de i 34 Gap. Missgernings-Balken stadgade straff
för såramål med vilja, samt då deraf följde, att ansvaret i 38 Cap. samma
Balk för såramål af våda äfven skulle ökas, yrkat att, för vinnande
af nödig öfverensstämmelse emelian lagens serskilda delar, beloppet af den
i lagen stadgadt? mansbofeen äfven måtte förhöjas; för hvilken hemställan
motionären ansåg sig desto heldre ega skäl, som Bonde-Ståndet, då beslut
om ålerramiss af nämnde Betänkande fattades, yttrat den åsigt, att straffet
för såra-mål med vilja oell således äfven för såramål af våda bord#
siärpas utöfver hvad Utskottet föreslagit.
Utskottet har tagit denna framställning i öfvervägande; men då emellan
de förbrytelser, hvarför lagen stadgar hel eller half mansbot, såsom
dråp af vållande, utan uppsåt att dräpa, ro. fl., samt den i 34 Cap. Missger
ni ngs-Balkan oro förmå Ida personliga misshandel, något sådant sammanhang,
i afseende på brottens art, ej eger rum, alt den i Betänkandet N:o
46 å sistnämnde misshandel föreslagna urbota bestraffning, i stället för
såramålsböler, ovilkorligen skulle fordra förhöjning at mansboten; samt
dessutom skälen för motionärens yrkande Lill en del förfallit, enär någpn
ytterligare skärpning af straffen i 34 Cap. Missgernings-Balken, än den
jjyssnämda, af Utskottet tillstyrkta, sedermera icke blifvit af Utskottet
föreslagen eller af Rikets Sländer besluLad; så anser Utskottet sig böra
hemställa,
att ifrågavarande motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1840.
N:o
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 130,
33
N:o 130.
Aal;, lill Exp. Utsi;, d. 19 Sept., El. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om utfärdande af
taxa för rättegångskostnad, m. m.
Under förklarande, alt rättegångar i senare tider betydligt tilltagit,
oell att orsaken derLili egentligen skall vara den, att den vinnande parten
sällan eller aldrig tilldömes full ersättning för sina liafda rättegångskostnader,
med kännedom om hvilket förhållande personer, som ej ville göra
rätt för sig, aktade föga att blifva utsatte för lagsökningar och rättegångar,
har Riksdags-fullmägtigen P. Sundström från Wester-Norrland, uti en
till Hedervärda Bonde-Ståndet ingifven motion, yrkat: i:o att en taxa
måtte utfärdas, som bestämmer ej mindre den ersättning, en vinnande part
bör tillerkännas för tidspillan, skjuts och dagtractamenle, ehvad lian sjelf
eller genom ombud vid lägre eller högre domstolar, executions-verk eller
andra myndigheter sin sak utfört, än äfven hvad ett vittne, vare sig i enskilda
eller allmänna mål, bör tillkomma; för utarbetande af hvilken taxa,
en Comité borde nedsättas; och 2:0 alt en tappande part, som icke haft
skäl till rättegång, måtte serskildt fällas till böter för ”onödig träta”, allt
elter sakens större eller mindre vigt, hvilka böter skulle tillfalla häradets
eller stadens fattige, eller användas lill annat nyttigt ändamål.
Lag-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit öfverlemnad,
hav tagit densamma i öfvervägande; men då det ligger i sakens natur,
att beloppet af den kostnad, för hvilken en part eller ett vittne må
ega rätt till ersättning, beror på serskilde omständigheter i hvarje mål,
hvarföre ock lagen i 21 Cap. i § Rältegångs-Balken stadgat, att hvar, som
i rättegång vill fordra betalning för kostnad och skada, skall derå ingifva
förteckning; då följagtligen någon taxa ej skulle kunna uppgöras, som egde
allmän tillämplighet; och då, beträffande senare delen af motionen, ansvar
för rältegångs-missbruk redan finnes uti 29 Cap. nämnde Balk bestämdt,
samt några nya föreskrifter i detta afseende, på sätt motionären
yrkat, ej lära vara af nöden; så hemställer Utskottet vördsamt,
att ifrågavarande motion måtte lemnäs utan afseende.
Slockholm den 18 September 1840.
Bih, till R. St. Prot. 1840, 7 Sami. i d/d, 33 Haft.
5
34
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 131.
N:o 131.
Anis. till Exp. Utsk. d. 13 Sept., kl. 13 midd.
Betänkande, i anledning vackt motion om rättighet för
den, sorn till försäljning emoltagit varor och derpå lemnat
egaren förskott, att derför njuta, framför andra
borgenärer, företräde till betalning ur samma varor.
Uti en lill Vällofl. Borgare-Ståndet ingifven och sedermera lill Lagutskottet
remitterad motion, har Herr Olof Wijk yLlrat, att tvist ofta
skall uppstå, huruvida den, som innehar varor, dem han till försäljning af
egaren emottagit och på hvilka han till denne lemnat förskott, hör, i händelse
egaren till borgenärerne afträder sin egendom, för förskottet njuta
företrädesrätt till belalning ur samma varor. Bristen på ett lagsladgande
härutinnan inverkade, enligt motionärens tanka, högst menligt på allmänna
crediten och rörelsen, till stöd hvarför motionären exempelvis anfört, att,
om en jordegare för tillfället ej kan få sälja sin spanmål, men är i hellof
af penningar, så har han, då någon allmän anstalt ej finnes, der spanmålen
får belänas, ej annan utväg att vidtaga, än att öfverlemna den åt
någon till försäljning, emot erhållande af förskott, intilldess försäljning
kan ske; men den, som då lemnar förskottet, mäste mera afse säkerheten
hos personen, än i varan, hvilket vållar, att en vederhäftig, fastän mindre
känd, producent ofta har svårt att sådane förskott bekomma. Då emedlertid
både rättvisa och billighet syntes fordra, att, i dylika fall, varan utgör
säkerhet för gjord försträckning, och olägenheten af domstolarnes olika
förfarande uti mål af ifrågavarande beskaffenhet borde förekommas, hemställde
motionären, att stadgas måtte sorn följer: ”Häfver någon förskjutit
penningar eller dess värde på gods, som han antingen under händer häfver,
eiler för hvilket lian innehafver skeppares eller formans qvitto, att
varan till honom aflemna, njule han derför, så till capital, som ränta,
och för alla å godset fallande omkostningar, förmons-rätt uti detsamma.”
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande; men då densamma
åsyftar att för förskott, som någon lemnat på blifvande köpeskilling för
vara, den han åtagit sig att för egarens räkning försälja, stadga i samma
vara en tyst panträtt, hvilken dels, i händelse försträcknings-gifvaren häfver
varan i händer, icke vore behöflig, enär honom står öppet alt, på
sätt lag stadgar, låta varan lill sig, för förskottet, pantförskrifvas, i hvilket
Lag-Utskoltels Betänkande, N\o 132.
35
fall förmonsrätt i densamma vinnes, dels, om varan icke kommit försträcknings-gifvaren
tillhanda, skulle helt och hållet sakna stöd af de grunder,
hvarpå panträtt i lös egendom i allmänhet hvilar, samt lemna varu-egare
tillfälle alt af flere personer för samma vara förskott sig tillnarra, hvarigenom
osäkerhet och förluster vållades; så finnér Utskottet sig icke kunna
understödja motionen, utan hemställer vördsamt,
alt densamma mätte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 18 September 1840.
N:o 132.
Ank. till Exp. Utsk. d 19 Sept., kl. 12 mi<3<L
Betänkande, i anledning aj väckt motion om ändring af prcescriptionstiden
för klander ä fast egendom.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets handläggning
remitterat ett af Herr Friherre Cederström, Anders, afgifvet memorial samt
dervid fogadt serskildt anförande, hvaruti yttras, att det i ett lagbundet
samhälle vore företrädesvis angeläget för lagstiftaren att befordra stadga
och säkerhet, i fråga om besittning af fast egendom, emedan landels förkofran
i flere hänseenden hufvudsakligen derpå berodde. En köpare af fastighet
kunde nemligen, så framt han ej vore saker i besittningen, icke
till densammas förbättrande använda penningar eller eget arbete, enär han
äfvenlyrade att förlora de förra och att hafva gjort det senare förgäfves
eller åt en annan utan ersättning, hvaraf åter följde, att egendomen blefve
illa häfdad. Genom Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805, angående
lagens rätta förstånd och tillämpning i mål, som röra klander å fast egendom,
hade väl lagstiftaren sökt begränsa tiden för rättigheten alt dylikt
klander anställa; men Författningen hade, efter motionärens tanka, det felet
att snarare motverka, än befordra det åsyftade ändamålet, ty, innan
samma Författning utkom, ansågs erhållen laga fasta vara ett så säkert
bevis om laglig och oklanderlig egande-rätt, att ingen embetsmyndighet
tilltrodde sig alt upphäfva en på denna grund bygd besittning; hvaremot
Författningen, som helt och hållet borttagit all verkan af fastebref, de der
numera endast gällde emot börds- och lösnings-anspråk, gåfve anledning
36
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 132.
dertill, alt en på god tro vunnen och med verklig besittning förenad åtkomst
till fast egendom, oagtadt vunnen laga fasta, i nära 100 år skulle
vara underkastad klander och egaren dertill under loppet af denna tidrymd
sväfva i ovisshet, om ej tilläfventyrs någon okänd omständighet kunde yppas,
eller någon obekant person uppträda, som slutligen skiljde honom från
egendomen. Motionären föreslog derföre, att följande moment af otnförmälde
Förordning: ”anser Kongl. Maj:t, i följe häraf, all på god tro vunnen
och med verklig besittning förenad åtkomst till jord å landet samt bus
och tomt i staden, af sådan beskaffenhet, att derom emellan enskilde personer
kunnat afhandlas, vare sig genom a rf, köp, pant, gåfva eller förlikning,
derifrån egendom af fideicommiss-natur ej eller undantagen, hvilken
icke blifvit i behörig ordning klandrad af den förmente egaren eller innehafvaren,
som egendomen afhänd vore i hans lifstid, ej eller af hans arfvingar
eller rätlsinnehafvare inom 20 år från hans dödsdag, är efter samma
tids förlopp från allt vidare åtal fri; på hvilken grund jemväl allden
rätt till fast egendom, som icke inom otnförmälde tid bevakas, sedermera
icke eller kan vara gällande,” måtte förändras sålunda: ”Anser Kongl.
— — — — — hvilken icke blifvit i behörig ordning klandrad af den
förmente egaren elier innehafvaren, som egendomen afhänd vore eller af
dess arfvingar inom 3o år från den dag, då otnförmälde egendom 3:dje
gången blifvit inför rätter, domstol klander]ritt uppbuden, är efter samma
tids förlopp — — — — — — — — — — — — — —
vara gällande.”
I anledning häraf får Utskottet afgifva följande utlåtande:
Uppbud och fasta hafva icke, på sätt motionären förmenat, innefattat
större skydd emot klander å besittning af fast egendom före, än efter
utfärdandet af 1805 års Kongl. Förklaring. Enligt lagens uttryckliga stadgande
i 10 Cap. 1 § Jorda-Balken, skulle nemligen försäljning, bortbytande
eller förpantning af fast egendom, som skett af annan, än rätter egare och
utan dennes öppna bref och fullmagt dertill, vara ogildt, ändå att uppbud
och fasta derå kommit; och rättigheten att söka återvinna fastighet, som på
hvarjehanda sätt kommit ur rätte egarens hand, fanns icke i allmänhet, utan
endast i några, af lagen bestämda fall till viss tid bunden. Ändamålet
med ifrågavarande Författning var deremot, såsom i densamma jemväl utredes,
deh att förklara, att af hvad lagen stadgat uti nyss antydda bestämda
fall följde, att en hvar, som ville klander å annans åtkomst tili
Zag-Utskottets Betänkande, lV:o 132.
37
fast egendom anställa, skulle vara skyldig att inom natt oda år från deta
tid, som i hvarje serskild händelse är vorden bestämd, eller, när sådan
tid icke funnes utsatt, från den dag, anledningen till slikt klander yppades
och han kom i tillfälle att sin rätt bevaka och lagligen utföra, detsamma
genom uttagen stämning hos domaren fullfölja, vid äfventyr att anses hafva
vidare talan derå försutit, dels ock att, enär tiden, hvarifrån desse fatalier
rättligen borde räknas, icke alltid kunde med visshet utredas samt
en viss gräns för klandertalans anställande i allmänhet borde utsättas, sä
att icke, under blotta åberopaiadet af en äldre, ej lagligen afhänd, men
icke eller laytljad, egande-rält, en egendom skulle kunna återfordras å hvad
tid som helst och i hvars hand den funnes, stadga en allmän prseseriptionstid
för klander å en på god tro vunnen och med verklig besittning förenad
åtkomst af fast egendom, hvilken tid utstakades sålunda, att klanderrätten
lemiaades öppen för förste egaren, ur hvars hand egendomen kommen
vore, så länge han lefde, och för hans arfvingar i 20 år från hans
dödsdag. Emot denna preescription kan väl invändas, dels att tiden, hvarifrån
den bör räknas, är i sådan målto obestämd, som deia beror på egarens
längre eller kortare lifstid, dels alt häfden stundom ej kan blifva fullkomnad
förr, än nära ett århundrade förflutit ifrån det annan maia egendomen
åtkommit; men Utskottet är af den tanka, att lagstiftaren, för att
icke åstadkomma oreda och osäkerhet i förut varande förhållanden, bör
vara ytterst sparsam på ändringar af sådane lagstadganden, som inskränka
tiden för gällandegörelse af egande-rälts-anspråk, samt alt, då
någon olägenhet af den nu gällande prsescriptionsliden hitintills ej försports,
frågan om och i hvad nion densamma bör förkortas, utgör ett ämne, med
hvars pröfning kan anstå för närvarande och intilldess granskning företages
af Lag-Comiteens förslag lill Civil-lag, som stadgar tjuguårig häfd, för
hvilken tiden räknas från den dag, lagfart å fånget beviljats; och anser
Utskottet sig derföre
icke böra tillstyrka, att Herr Friherre Ceclerströms motion
mä bifallas.
Stockholm den 18 September 1840.
Reservation
af Herr Friherre Cederström^ Anders, som åberopat sin i ämnet väckta motion.
38
Lag-Utshotlets Betcinkandej N\o 133,
N:o 133.
Ani;, till Exp. Utsi;. J. 19 Sept,, kl. 12 mijel.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om närmare lagbestämmelser
, huru förfaras bör, tlå, vid lagfarts sökande,
fullständige åtkomst-handlingar saknas.
Uli motioner, som från Hedervärda Bonde-Slåndet blifvit till Lagutskottet
remitterade, hafva Petter Persson från Calmar Län, Jan åndersson
från Westerås Lim och Håkan Ericsson från Christianstads Län fästat
uppmärksamhet på olägenheten deraf, att stadgande saknas, huru förfaras
hör, då, vid lagfart af köp om fast egendom, säljarens åtkomst-handlingar,
såsom förlorade, ej kunna, på sätt Kongl. Förklaringen den 14 Maj
1805 föreskrifter, för domstolen uppvisas; varande, för sådane händelser,
föreslaget:
a) af Jan Hildersson: ”att köpet måtte få i allmänna tidningarne kungöras,
med viss förelagd lid för ilen eller dem, som förmena sig ega fog
detsamma klandra, sitt klander hos domstolen anmäla, vid äfventyr, att
den sökte lagfarten må beviljas”; samt
b) af Håkan Eriksson: ”att domaren, hos hvilken lagfarten sökes,
må ega att anmäla förhållandet hos Konungens Befallningshafvande, som
hör föranstalta om kungörande deraf, såväl i allmänna tidningarne, som i
Häradets atla kyrkor, och att, om ej klander emot köpet väckes inom viss
lid, domstolen må ega bevilja lagfart, sedan likväl Pastor i församlingen,
der fastigheten är belägen, på grund af behörigt sockenstämmo-protocoll,
intygat, all, så vidt kunnigt är, säljaren varit rätter egare.”
Utskottet Får, i anledning häraf, afgifva följande utlåtande:
Stadgandet i Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805, att, när lagfart
sökes, de handlingar, som styrka förre egarens åtkomst, höra uppvisas samt
innehållet deraf i lagfarts-protocollet antecknas, innefattar ett säkerhetsmått,
som ansetts nödigt till förekommande deraf, alt uppbud uppå olaga
åtkomst må meddelas; men, om vigten af det ändamål, lagstiftaren sålunda
velat befordra, ej bör misskännas, lärer ej eller den omständighet få förbises,
att, då, såsom det understundom inträffar, eganderätts-handlingar,
genom vanvård, försummelse eller olyckshändelser, förkommit, och köparen
vid delta förhållande, emot omförmälde ovillkorliga stadgande, ej kan
å köpet erhålla lagfart, stora olägenheter måste för honom uppstå, hvar
-
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 133,
39
ibland äfven må räknas, att han ej kan pantsätta egendomen eller blifvér
betryggad emot bördsanspråk, förr än den i omförmälde Kongl. Förklaring
utsatta häfd mellankommit. Någon utväg synes derföre böra köpare af fast
egendom beredas att, oagladt säljarens åtkomst-handlingar saknas, konna
å köpet undfå lagfart, desto heldre som, i händelse sedermera det klander
anföres, alt jord blifvit rätter egare afhänd utan dennes öppna bref och
fullmagt dertill, domaren, jemnlikt 10 Gap. 1 § Jorda-Balken och Kongl.
Förklaringen den 17 December 1818, icke är af uppbud och fasta hindrad
att sådan talan efter lag och förekommande omständigheter pröfva; och
som Utskottet funnit, att, i berörde afseende, den tillförne af dornstolarne
brukade, ehuru ej af lagen godkända, åtgärd lämpligen skulle kunna föreskrifvas,
att domaren eger genom offentlig stämning göra köpet allmänt
kunnigt oell förelägga en livar, som bäfver något att emot sökt lagfart erinra,
att sin talan inom viss tid instämma, vid påföljd, alt lagfarten eljest
beviljas, så flir Utskottet vördsamt hemställa,
att slutet af Kongl. Förklaringen den tf Maj i8o5, som lyder
sålunda: ”att, enär lagfart hädanefter sökes, de handlingar,
som styrka förre egarens åtkomst, ovilkorligen böra
uppvisas, samt innehållet deraf kortligen i lagfarts-prolocollet
antecknas,” matte erhålla följande lydelse:
att, enär lagfart sökes, de handlingar, som styrka förre
egarens åtkomst, böra upvisas, samt innehållet deraf i
lagfarts-protocollet antecknas. Kunna icke såtdane handlingar
företes, dä må domaren, genom anslag ä Rättens dörr
samt kungörelse, sorn skall från predikstolar/te i Länets kyrkor
uppläsas och i allmänna tidningarne tre gånger införas,
förelägga den eller dem, hvilka hafva något att emot den
sökta lagfarten erinra, att, inom natt och är, genom stämning
till vederbörlig domstol, göra sin talan gällande, vid
äfventyr, att lagfarten eljest beviljas.
Stockholm den 18 September 1840.
Reservation
af Herr Lagergren: ”Ifrån Lag-Utskottets Betänkande, huru förfaras bör,
då , vid lagfarts sökande, fullständiga åtkomst-handlingar saknas, är jagskiljagtig.
1 afseende på bevisning om åtkomst till fast egendom, fordrar Sveriges
lag uttryckligen skriftlig bevisning och erkänner ingen annan. Lagen
40
Lag-Utskottets Betänkande, iT:o 133.
bjuder i 1 Cap. 2 § Jorda-Balken, att afhandlingar om köp, skifte eller
galva skola ske skriftligen med två vittnen, och då den händelse i 4 Cap.
10 § samma Balk förutsattes, att jordabref varda förderfvade eller förstörde',
hänvisar lagen för afhjelpande af förlusten endast till Rättens dombok,
derutur, i sådant fall, nytt bref om åtkomsten må af domaren utfärdas;
men lagen antager icke ens för detta fall bevisning genom vittnen
eller på annat sätt. Från denna grundsats, att all bevisning för åtkomst
till last egendom måste, för att vara gällande, grundas på skriftlig handling,
göres icke eller någon afvikelse i den Författning eller Kongl. Förklaringen
den 14 Maj 1805, hvarigenom en annan prasscription om jordafång,
än den uti 15 Cap. Jorda-Balken omförroälde urniinnes-häfden, först
biel uti vårt rätts-system införd. — Lag-Utskottets ifrågavarande Betänkande
antager blotta underlåtenheten att inom en viss tid åtlyda en offentlig
uppmaning om klanders anställande, såsom en bevisning för säljarens
åtkomst, tillräcklig att ersätta dennes åliggande att med laggilda handlingar
styrka sin egande-rätt. Betänkandet går härigenom i väsendtlig nion
längre, än det al Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag antagna
förslag, att, i brist af åtkomst-handlingar, förre egarens åtkomst linge genuin
annan laglig bevisning styrkas, till hvilket förslag Kongl. Maj:t likväl
i Nåder vägrade sanction af de skäl: att, i fråga om egande-rätt till
fast egendom, den yttersta fullständighet i bevisningen erfordrades; och att
tillförlitligheten af annan bevisning än den, som, genom företeende af skriftliga
handlingar, kan åstadkommas, oftast blefve ganska svår att bedöma;
serdeles som den ena parten eller den möjligen varande rätta egaren till
fastigheten, dervid icke vöre. tillstädes. Vid 1834 års Riksdag var också
Lag-Utskottet af den. mening, att en sådan ändring af stadgandet i 1805
års Kongl. Förklaring, sorn nu åter blifvit ifrågasatt, icke borde göras, utan
ansåg till och med nödigt föreslå, alt dorastofarne skulle, genom serskildt
Ci rculaire, erinras om noggrann t iagttagande af föreskriften, att uppbud å afluind
fästighet icke borde beviljas, innan sökanden med fullständiga åtkomsthandlingar
styrkt sin fånges mans egande-rätt.
Olägenheterna af fördröjd lagfart äro ringa emot vigten af de rättsanspråk,
som genom en ytterlig lätthet att vinna lagfart, äfven på ofullständiga
åtkomst-handlingar, skulle i mer eller mindre jnon äfrentyras.
Den, som förvärfvar fastighet, hvartill egande-rättey pra?sumlionsvis kan antagas
vara utsatt för klander, och detta bör alllid befaras, då säljaren ej
på lagligt sätt kan visa sia egen åtkomst, —• måste underkasta gig följderna
af
Lag-Utskottets Betänkande, N'.o 134.
41
af den osäkerhet, i hvilken han sig sjelf försålt. Att undanrödja dessa följder,
på bekostnad af tredje mans möjligen bättre rätt, som af en eller annan
orsak, icke är kunnig eller inom en kort tid blifver gällande gjord,
anser jag icke öfverensstämma med de allmänna skyddande grunder, lagen
uppställt för öfverlåtelse af fast egendom; och för denna mening har jag
funnit ett stöd i nya Civil-lagförslaget, hvilket i 7 Cap. f\ § Jorda-Balken
förbjuder lagfart, då icke förra egarens åtkomst kan till fullo styrkas.
Af dessa skäl finnér jag mig icke kunna tillstyrka något afseende å
de i detta ämne väckte motioner.”
Uti denna reservation har Herr Friherre Stjernstedt instämt.
N:o 134.
Ank. till Exp. Utsk. d. 19|Sept., kl. 1? midd.
Betänkande, i anledning af vacht a motioner om ändring i nu
gällande stadganden, angående behandling af frågor om
oenighet makar emellan.
Till Lag-Utskottets handläggning hafva i detta ämne blifvit remitterade
följande motioner:
af Från Höglofl. Piidderskapet och Adeln:
Af Herr Lagercrantz, A. J., som anmärkt, att, enligt nu gällande
lag, sådane svårigheter mötte för erhållande af ägtenskaps-skillnad, att makar,
som icke kunde lefva lyckligt tillsammans, nödgades begå något så
beskaffadt brott, som berättigade till skillnad. Då det vid hvarje annan
förening vore contrahenterna öppet att genom ömsesidig öfverenskommelse
upphäfva densamma, i fall sådant kunde ske utan tredje mans förfång,
borde enahanda tillåtelse vara lemnad oenige makar, helst det icke funnes
något skäl att emellan dem sammanhålla en förening, hvars ändamål ej
kunde uppnås utan en innerlig och ömsesidig tillgifvenhet. I fall man
dervid fästade afseende på barnens rätt, så erinrade motionären, att densamma
redan vöre genom lag betryggad, och att det för dem icke vore
Bih, till R, St, Prot, 1840* 7 Sami. i Afd, 33 Haft, 6
42
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 134,
någon vinning att uppfostras af föräldrar, som lefde tillsammans under kif
och trätor. Motionären hemställde derföre, att vid i § i i4 Gap. Giftermåls-Balken
mätte göras följande tillägg: ”Men om håde man och hustru
niundtligen eller skriftligen'inför domaren gemensamt äska deras ägtenskaps
upplösning; då bör genast dömas till beständig skillnad i ägtenskapet,
älven om de förut icke blifvit för oenighet pliktfällde eller varit till säng
och säle skiljde, utan endast erhållit varning af vederbörande Presterskap.”
b) Från Högvördiga P resle-S tå nde t:
Af Herr Kyrkoherden Bergvall, som anfört, att, i fråga om oenige
makar, nu gällande lag föreskrefve varningsgrader, som vore utan ändamål
och betydelse. Skyldigheten för sådane makar att inställa sig vid domstolen,
för att pliktfällas och slutligen till säng och säte skiljas, verkade högst
ofördelagtigt, emedan makarne genom den offentlighet, som deras missämja
sålunda erhöll, förhärdades och afkläddes all blj^gsel, så att
försoning sedermera vore omöjlig. En samvetsöm och nitisk själasörjare
vore deremot bäst i tillfälle både att utforska orsaken till makars
oenighet och alt återföra dem till sämja, derest tillräcklig magt lädes
i hans händer att vidtaga för ändamålet nödiga åtgärder. Efter motionärens
tanka, skulle skillnad, verkställd tidigt och utan att väcka uppseende
eller utsätta makarne för större offentlighet, ofta verka till besinning
och försoning, i stället att denna varningsgrad, i den ordning den nu förekomme,
endast tjenade att förlänga och förbittra en oskyldig makes lidande;
och i synnerhet vore en tidig skillnad nödig i de fall, som ofta
inträffade, att hatet och bitterheten öfvermått till våldsamheter. Motionären
trodde derföre, att nyssnämnde varningsgrad borde flyttas från den
verldsligt till den andliga magtens område samt föreslog, det stadgas borde,
att, sedan alla förmaningar till oenige makar befunnits kraftlösa, vederbörande
Pastor måtte ega att, i samråd med makarnes slägtingar eller
någre såkallade äldste inom församlingen, samt jemväl med tillkalladt biträde
af domaren, der sådant behöfdes, tillåta makarne att flytta från
hvarandra på någon kortare tid, högst sex månader.
Yid remissen af sistnämnde molion hafva åtskillige ledamöter af det
Högvördiga Preste-Ståndet instämt i motionen, med tillägg af Herr Biskop
Nibelius, att Pastors ifrågavarande rättighet borde inskränkas till de fall,
då ena makens våldsamma lynne och handlingssätt syntes för den andras
personliga säkerhet medföra våda; samt af Herr Contracts-Prosten Hallström,
att rättigheten ej borde få utöfvas annorledes, än i samråd med när
-
Lag-Utskottets Betankande, N',o 134,
43
boende flander och med endera makens frivilliga begifvande: att två gradationer
af varning måste hafva föregått; samt att den af makarne, sorn
tredskades att infinna sig på Pastors tillsägelse i ofvanuppgilne ändamål,
skulle vara underkastad hemtnings äfventyr eller vite.
Utskottet, som tagit i öfvervägande hvad sålunda blifvit anfördt,
har funnit den af Herr Lagercrantz väckta motion afse ej allenast ändring
uti Kongl. Förordningen den 27 April 1S10, så vidt med stadgandena i
densamma öfverensstämmer, att Kongl. Maj:t tillkommer pröfva frågor om
ägtenskapsskillnad, då ansökningar derom ske i anledning af de i 14 Cap.
1 § Giftermåls-Balken omförmäldte händelser, att hat och bitterhet emellan
makar uppkommit, än ock att till beständig skillnad emellan oenige makar
må dömas endast till följd af makarnas ömsesidiga begäran och utan
att de erhållit andra varningar, än dem, som presterskapet åligger meddela
; men då något behof icke synes vara för handen att göra rubbning i
det sätt, som för ägtenskapsskillnads-frågors behandling i nämnde fall nu
är föreskrifvet; och då, för öfrigt, genom det föreslagna tillägget till
nämnde lagrum, utvägarne att upplösa ägtenskap skulle allt för mycket lättas,
samt, i och med detsamma, lätlsinniga förbindelsers ingående befrämjas
och ägtenskapets helgd nedsättas; så kan Utskottet icke biträda denna
motion, utan hemställer,
att densamma måtte lemnäs utan afseende.
Hvad härefter angår Herr Kyrkoherden Bergvalls förslag, så förekommer
emot detsamma: att, om rättighet medgifves Pastor, att lemna
oenige makar tillåtelse att för en tid afbryta sin sammanlefnad, inrymmes
derigenom åt denne embetsman en magt, som för hans bestämmelse är
helt och hållet främmande; att meddelandet af en sådan tillåtelse i sjelfva
verket är detsamma, som att döma till skillnad i säng och säte; samt att
denna åtgärd endast kan tillkomma domaren , emedan derifrån måste vara
oskil jagtig skyldigheten att, efter föregången undersökning om makarnes
sammanlefnad, pröfva och bestämma, hvilkendera af dem, som under skillnadstiden
bör vårda barnen, der sådane finnes, samt det gemensamma boet
förvalta; och torde flere skäl ej behöfva af Utskottet andragas för det vördsamma
tillstyrkande,
att Herr Kyrkoherden Bergvalls motion ej må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 18 September 1840.
44
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 135,
N:o 135.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Sept., kl. 11 f, a.
Betänkande, i anledning af väckte motioner, örn ändring af
beräkningsgrunden för Magistrat emes bouppteckningsarfvoden.
Uti motioner, som Yällofl. Borgare-Ståndet till Lag-Utskottets behandling
remitterat, hafva Herr A. Örström och Herr J. P. Ekström anmärkt,
hurusom stadgandena i Kongl. Förordningen den 1 Mars 1749 och den 10
December 1756, att Magistraterne i städerne, utom Stockholm och Götheborg,
ega att, då bouppteckningar och arfskiften af dem förrättas, af alt
i boet befintlig fast och lös egendom uppbära En procent uti inventeringsarfvode
och en half procent för delningen, utan annat afdrag, än för ovissa
fordringar, skulle vara i högsta måtto betungande, enär, i händelse gälden
nära uppgår till samma belopp, som tillgångarne, den återstående iinga
behållningen går för arfvingaine förlorad, samt, om skulden något öfverstiger
tillgången, denna obilligt medtages på horgenärernes bekostnad. Ändring
härutinnan vore, efter motionärernes tanka, af högsta hehofvet påkallad;
och har i sådant afseende blifvit föreslaget:
af Herr Örström, att ifrågavarande arfvode hör utgå, ej af samma
inventarier, utan af boets behållning, sålunda, att boupptecknings-provisionen
bestämdes att utgöra, för en behållning till mindre belopp än 1000
Riksdaler, 2 procent, från och med 1000 R:dr till 10,000 R:dr, 1 procent,
samt derutöfver A procent; att provisionen för arfskiftes förrättande bi i fver
hälften mindre; och att i sterbhus, der ingen behållning finnes, bouppteckning
skall utan arfvode af Magistraten förrättas; och
af Herr Ekström, att afgiften må helt och hållet försvinna samt städernes
invånare tillåtas att sjelfve åt sig utse bouppteckningsman, med
hvilka de om arfvodet kunna öfverenskomma; men att, i händelse bouppteckningarne
anses böra fortfarande af Magistraternes ledamöter verkställas,
endast dagtractamente och lösen för instrumentens utskrifning må af dem
åtnjutas, eller ock stadgas, att arfvodet endast får beräknas att utgå af
boets behållning; dock, enär, genom de nu föreslagno föränd ringa rrte, Magistraternes
ledamöter och ordförande skulle komma att vidkännas minskning
Lag-Ulskottets Betänkandej N-.o 135,
45
i deras påräknade inkomster, borde ersättning för dem beredas genom någon
lämplig tillökning i deras förut innehafvande löner, motsvarande hvad
de, efter beräkning af arfvodets belopp i medeltal för en tid af tio år,
kunde förlora genom antagandet af någotdera utaf berörde förslag.
Vid remissen af Herr Örströms motion har blifvit af åtskillige ledamöter
yttradt, att det vore önskligt, att motionärens förslag kunde vinna
framgång, men att man, i sådant fäll, måste rara betänkt alt bestämma
Magistraternes afiöningssätt efter helt andra grunder, än de nu stadgade.
Efter alt hafva tagit dessa framställningar i öfvervägande, får Utskottet
afgifva följande utlåtande i ämnet:
Om, på ena sidan, Magistraternes i lag föreskrifna befattning med
bouppteckningar och arfskiften uti sterbhus i städerne onekligen länder till
gagn och säkerhet för sterbhusdelegarne, enär derigenom, i afseende på
sterbhusförhållanden, vinnas ordning och reda, sorn ofta saknas på landet,
hvarest sterbhusdelegarne kunna tili boupptecknings- och skiftesmän kalla
dem, ile helst sjelfve vilja begagna, så kan, å den andra, ej nekas, att ju
de Magistraterne för dessa förrättningar tillagda arfvoden äro i betydlig nion
drygare, än förrättningarnes beskaffenhet synes fordra. Ändring af förhållandet
i senare afseendet, ehuru önskvärd, torde dock ej kunna genom något
allmänt lagbud tillvägabringas. Magistraternes löne-inkomster utgöras
nemligen till stor del af ifrågavarande slerbhus-afgifter, hvilkas upphörande
eller beräknande efter de af motionärerne uppgifna grunder alltså obestridligen
komme att i betydlig nion minska nämnde inkomster. Statens
säkerhet fordrar deremot, att lönerna ej nedsättas till så obetydligt belopp,
att skicklige Magistrats-personer ej kunna erhållas; äfvensom nuvarande innehafvare
af Magistrats-tjenster äro berättigade att vid sina löner bibehållas;
hvarför godtgörelse för en sådan minskning ovilkorligen borde ske; och
då det är slädernes skyldighet alt sjelfve aflöna sina tjenstemän, samt
tillika deras rättighet, att bestämma, huru dessa löner skola utgå, lärer
vidare följa, att den brist, sorn genom antagande af motionärernes förslag
skulle i lönerne uppstå, komme att fyllas genom andra bidrag af städerne;
att dessas borgerskap och invånare mäste ega att om sättet för dylika bidrags
utgörande sins emellan öfverenskomma; samt att således förevarande
fråga synes omfatta en angelägenhet, hvilken det bör bero på städernes borgerskap
och invånare att sjelfve, serskildt för hvarje stad, ordna.
46
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 135.
Vid detta förhållande finnér Utskottet sig
icke kunna tillstyrka, att de väckte motionerne må till någon
åtgärd jöranleda.
Stockholm den 18 September 1840.
Reservation
af Herr Grefve Mörner: ”Då jag ej varit närvarande under öfverläggningarne
i Utskottet, angående ifrågavarande motioner, och således ej haft tillfälle
att söka inom Utskottet göra min, från pluraliletens tanka skiljagtiga,
mening i afseende på dem gällande, begagnar jag den anledning Betänkandets
justering gifver mig, för att emot detsamma mig reservera, och anhåller,
att denna min i’eservation måtte få till de respective Riks-Stånden åtfölja
Betänkandet.
Att Magistraternes befattning med bouppteckningar och arfskiften uti
sterbhus i städerne länder till ordning och reda vid dessa magtpåliggande förrättningar,
äfvensom att Magistratspersonerne måste anses berättigade till ersättning
för den förminskning i löne-inkomst, som skulle uppkomma, i händelse
den dem för närvarande tillkommande sterbhus-afgift blefve borttagen,
det vill jag för min del visserligen icke bestrida, men de af Utskottet
i öfrigt åberopade skäl för dess afstyrkande utaf motionärernes förslag
kan jag deremot icke godkänna. Ifrågavarande afgift härleder sig ej från
något af städernes borgerskap och invånare fattadt beslut, utan grundar sig
uppå Kongl. Förordningarne den 1 Mars 1749 och den 10 December 1756,
och så länge dessa Förordningar qvarstå i sin gällande kraft, lärer ej ordnandet
af sterblms-afgiflen hvarken kunna anses utgöra eller blifva behandlad
såsom en enskild angelägenhet för städernes borgerskap och invånare.
Ändring uti förenämnde Författningar måste först i laga ordning föregå;
och då uti Betänkandet medgifves, att de Magistraterne för bouppteckningsoch
arfskiftes-förrättningar tiilagde arfvoden äro i betydlig mon drygare,
än förrättningarnes beskaffenhet synes fordra, skulle jag ej tro att tillfället
att jemna detta missförhållande bort lemnäs obegagnadt, så mycket
hellre som förrberörde arfvoden, i hvad de Öfverstiga hvad skäligt vara kan,
äfven, enligt min tanka, äro till sjelfva sin grund obilliga, emedan, om
äfven någon gång inträffar, att en aflägsen slägtinge, som oförmodadt får
ett stort arf, med nöje utbetalar, så väl den ifrågavarande afgiften, som
alla de öfriga pålagor, som för sterbhus härstädes ega rum, — denna afgift
dock i de liesta fall är en skatt, lagd på olyckan, och ofta nog drab
-
Lag-Utskottets Memorial, N.-o 136,
47
Lar Lärdt medlemmarne af sådane familjer, som efter förlusten af deras
förnämsta stöd icke ens Lafva hoppet om oberoende bergning öfrigt. Såsom
exempel uppå de besynnerliga förhållanden, hvartill den omnämnde
afgiftens bibehållande kan leda, vill jag endast nämna att uti ett bo med
200,000 R:dr säker tillgång och 197,000 R:dr skuld, är, enligt de»Öfverklagade
Författningarne , Magistraten, såsom boupptecknings- och arfskiftesförrättare,
berättigad att anamma bela behållningen af 3,000 R:dr. För min
del kan jag derföre ej annat, än instämma med motionärerne uti yrkandet, att
Kongl. Förordningarne den 1 Mars 1749 och den 10 December 1756 må
varda öfversedde, och de deruti stadgade afgifter lämpligen nedsatte.”
N:o 136.
Ank. till Exp. Utsli. den 28 Sept., kl. 11 f. ra.
Memorial, med anmälan om behof vet, af en rättelse, i anledning
af Utshottets Betänkande, N:o 112, rörande väckt
motion om ändring af 4 och 5 §§ i 17 Cap. Ärfda-Balken
och af 3 § i 8 Cap. Jorda-Balken samt om upphäfvande
af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762.
Enligt ankomne Prolocolls-Utdrag, har Lag-Utskottets berörde Betänkande
blifvit afslaget af Ilögloll. Ridderskapet och Adeln; men bifallet af
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet; äfvensom Ilögvördiga
Preste-Ståndet antagit det första alternativet af Utskottets förslag; och
då Utskottet erfarit, att, genom misskrifning i Betänkandet, blifvit i det
tryckte exemplaret, pag. 2, fjerde raden nedifrån, införd ”1 §”, i stället
för 4 §; så bar Utskottet, genom Protocolls-Utdrag, gifvit Expeditions-Utskottet
sådant tillkänna, på det att rättelse deraf må ske i den underdåniga
skrifvelse, som, tili följd af Rikets Ständers beslut, i delta ämne kommer
att aflåtas; hvilket allt Utskottet ansett sig böra hos Rikets Ilögloll.
Ständer vördsamt anmäla.
Stockholm den 24 September 1840.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Lag-Utskottets Betänkande_, IV',0 137.
1
N:o 137.
Ank. till Exp. Utsli. d. 2 Oet., lil. 5 e. m.
Belt!nitande, i anledning af väckt motion om utsträckning och
förtydligande af 19 § uti Instructionen för Rikets Ständers
Justitice-Ombudsman.
Uli en till Vällofl. Borgare-Ståndet ingifven och sedermera till LagUtskottet
öfverlemnad motion, har Herr Petré, Th., hemställt, ”om icke ig
§ uti Instructionen för Rikets Ständers Juslitias-Ombudsman af den i Mars
i83o borde erhålla den utsträckning och det förtydligande, att JustitieeOmbudsmannen
må vara oförhindrad, att företrädesvis egna sin embetsverksamhet
åt ärenden, som röra allmänna bushållningen och den ekonomiska
lagstiftningen.” Till stöd för detta yrkande, är af motionären andraget,
att nämnde §, sådan den nu lyder, väl gåfve JusLitise-Ombudsmannen
rätt att, i fråga om nödiga anstalter till befrämjande af Konungens
och Rikets bästa och vältrefnad, hos Kongl. Majit göra underdåniga påminnelser,
och att tillämpning af detta stadgande, äfven i dess närvarande
ofullständiga skick, kunde lända till mycken nytta, men att ännu mera
gagn skulle kunna väntas, om Instructionen komme att innebära föreläggande
för honom att företrädesvis omfatta Regeringens beslut i den ekonomiska
lagstiftningen samt Rikets Ständers önskningsmål. I afseende på
nyttan och ändamålsenligheten att, ur ofvannämnde synpunkt, i det hufvudsakligaste
gifva Juslitiee-Ombudsmans-Embetet en annan rigtning, än
det hittills haft, hänvisade motionären för öfrigt till Justitise-Ombudsmannens
vid denna Riksdag afgifne Embetsberättelse, så vidt den angår behandlingen
af de Justitiae-, Krigs-, Kammar-, Ecclesiastik- och Finance-ärenden^
hvilka, enligt iS35 års Riksdagsbeslut, blifvit af Rikets Ständer, genom
underdåniga skrifvelser, anmälde; äfvensom motionären erinrat, att
J ustilite-Canzdern, genom Stals-Rådets förändrade organisation, vunnit ökad
ledighet att fästa sin uppmärksamhet vid de mindre vigtiga ärenden, som
förut ingått i den juridiska delen af Juslitias-Ombudsmannens embets-förvaltning,
hvarföre man borde vänta, att den senares handläggning af sådane
ärenden hädanefter blefve mindre behöflig.
Utskottet, som tagit denna framställning i öfvervägande, får vördsamt
anföra, att då ig § i omförmälde Instruction innehåller, att, om i
Bill, till R. St, Prot, l8fo, 7 Sami, 1 Afd, 34 Haft, 1
o
Lag-Utskottets Utlåtandej N:o 138,
ärenden, rörande allmänna hushållningen eller eljest af allmän beskaffenhet,
Jusliliae-Ombudsmannen förmärker någon anstalt nödig till befrämjande af
Konungens och Rikets bästa och trefnad, han då må hos Kongl. Majit göra
underdånig anmälan derom, till den uppmärksamhet Kongl. Majit i Nåder
finner sådant förtjena; då Justilias-Ombudsmannen måste anses derigenom
redan hafva erhållit uppdrag och bemyndigande att vidtaga åtgärder jemväl
i afseende på den ekouomiska lagstiftningen och hehandlingen af Rikets
Ständers önskningsmål; och då slutligen motionärens förslag synes åsyfta,
att åt Justitiae-Ombudsmannens embetsverksamhet gifva en utsträckning
och rigtning, som icke skulle vara förenlige med samma embetsman*
bestämmelse, sådan denna i 96 § Regeringsformen finnes beskrifven; så
anser sig Utskottet böra vördsami hemställa,
alt motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 October 18/jo.
N:o 138.
Ank. till Exp. Utsk. d. % Oct., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser utaf Utskottets
Betänkande N:o 81, öfver vuckla motioner, dels angående
Förmyndare-Kamrars inrättande i stiiderne och pä
landet, dels ock om ändring af lagens sladganden, rörande
de tysta för/nonsrätterne.
Detta, af samtlige Riks-Stånden till Lag-Utskottet återförvisade Betänkande,
är lemnadt utan anmärkning, i hvad det innefattar hemställan
om afslag å de af åtskilige motionärer gjorde yrkanden, om FörmyndareKamrars
inrättande och jemväl af många talare i alla delar understödt;
men, ehuru nyttan och behofvet utaf de tysta förmonsrälternes utaf Utskottet
förordade nedflyttning efter inteckningar ej kunnat bestridas, har
Betänkandet dock blifvit af andre Stånds-ledamöter klandradt derföre, att
den strängare tillsyn öfver förvaltningen af omyndiges gods, hvilken Utskottet,
såsom vilkor för nämnde nedflyttning, ansett nödig, och genom
förslag till ändring af i och 2 §§ i 23 Cap. och af 7 § i 20 Cap. Ärfda
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o 138.
3
Balken, sökt tillvägabringa, ej skulle vara tillräcklig alt skydda omyndige
emot förluster, derest deras nu egande förmonsrätt i förmyndares fasta egendom
på förenämnde sätt minskades; äfvensom dels åtskilliga andra säkerhetsmått
i detta afseende blifvit uppgifne, dels anmärkningar emot de öfrige
af Utskottet tillstyrkta lagförändringar framstälts, på sätt här nedan
förmäles
Jemte förklarande, att Utskottet icke, såsom under discussionen bos
Höglofl. Ridderskapet och Adeln är vordet af en ledamot yrkadt, ansett
förevarande ämne vara af elen beskaffenhet, att Utskottet för dess behandling
bordt med Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet sammanträda, får
Utskottet tillkännagifva, att de erinringar, sorn blifvit gjorda vid förslaget
till ändrad lydelse af i och 2 §§ i 23 Gap. Ärfda-Balken, äro följande:
att domarens controllerande myndighet öfver förmyndare skall genom
förslaget vara borttagen och öfverflyttad på icke ansvarige gode män;
att det ej skail blifvit stadgadt, huru med granskningen af förmyndare-räkningar
skall tillgå, eller hvilken det bör tillhöra att göra anmälan
bos domaren, angående fel i förmyndares förvaltning;
alt förmyndares räkningar böra lemnäs till gode männen, icke endast
hvart tredje år, såsom Utskottet hemställt, utan årligen;
att räkningarnes granskning bör uttryckligen åläggas gode männen,
eller dem och domaren gemensamt, samt närmaste fränder;
att gode männen böra hafva ett vidsträcktare inseende å förmyndarevården
samt förpligtas dels tillse, att omyndigs penningar af förmyndaren
utlånas emot fullgod säkerhet, dels, i fall omyndigs egendom ej rätt förvaltas,
eller förmyndare misshushållar eller kommer på obestånd, sådant
hos domaren anmäla;
att förmyndare bör för omyndigs medel ställa borgen eller lemna säkerhet
genom inteckning i egen fastighet, om fullgörandet hvaraf gode männen
skola besörja;
att dessa jemväl skola hafva omyndiges intecknings- eller andra säkerhets-handlingar
i sin vård;
att, då inteckning för annans fordran sökes i förmyndares fastighet,
domaren bör af gode männen göra sig underrättad, huruvida fastighetens
värde svarar emot beloppet af den omyndiges medel, sammanlagdt med
det, hvarför inteckning begäres;
att ingen kan anses pligtig att åtaga sig befattning såsom god man,
och att på hvarje menighet bör få ankomma att begagna sig af denna anstalt
eller ej;
4
Lag-Utskottets Utlåtande N\o 138.
att förslaget, i afseende på tillsättning af gode män, ej omfattar dem,
som lyda under Hof-Rätt i mål af ifrågavarande beskaffenhet;
att bestämmas bör, om frälsemän skola välja gode män, sockne- eller
härads vis, eller om samma gode män skola hafva befattning med alla
de till hvarje IIof-Rätt hörande förmyndare-ärenden;
att ersättningen till gode männen bör bestämmas med mera noggrannhet
och stadgande meddelas, af hvilka medel den bör utgå; samt
att gode männen äfven böra godtgöras ej allenast för kostnader, utan
ock för möda och besvär.
Till svar härå får Utskottet anföra, att, vid förmyndares tillsättande,
afseende mera sällan kan fästas derpå, att förmyndares egendom må
motsvara värdet af hvad som åt hans vård anförtros, dels emedan en så
bemedlad förmyndare ej alltid kan erhållas, dels ock derföre, att lagen
stadgar, att förmyndare-åliggandet företrädesvis tillhör skyldeman. Det är
således skyldskap till den omyndige samt redlighet och fallenhet att vårda
myndlingen och hans gods, sorn hufvudsakligen böra bestämma valet
af förmyndare, och lagen fordrar ej andra egenskaper hos den, som
utnämnes. Yid detta förhållande kunde stadgandet om skyldighet för
förmyndare att ställa säkerhet för de medel, han oin händer får, ej
ega allmän tillämplighet; men i de fall, der lagens bud kunde verkställas,
skulle förmyndare-befattningen komma att utgöra en förhatlig
tunga, ledande till sådant hinder i förvaltningen och användandet af
egne tillgångar, att det vore emot all rättvisa och billighet stridande att
densamma någon ålägga. Under förutsättning, att redlige män och sådane,
hvilkas skyldskap med den omyndige gifva förhoppning om en samvetsgrann
förvaltning af omyndigs egendom, blifva lill förmyndare utsedde,
har ock lagen, utom den åt omyndig medgifna tysta förmonsrätt, endast
ansett nödigt att förordna en periodisk granskning af sjelfva förvaltningen,
så att, i händelse af mindre ordentlighet hos förmyndaren, densamma
måtte tidigt upptäckas; och Utskottet tror, att en myndlings säkerhet hufvudsakligen
bör sökas i tillsynen å förmyndarens förvaltning , emedan myndlingens
tysta prioritet dels på flerehanda, i förra Betänkandet antydda, sätt
kan tillintetgöras, dels tillgodonjutas endast då concurs inträffar, men ej då
förmyndarens egendom för gäld utmätes, samt att, om nämnde tillsyn behörigen
utöfvas, förmonsrätten kan, utan fara, tåla den inskränkning, Utskottet föreslagit,
helst då det tages i betragtande’, — hvad dock under discussionen i de
respective Riks-Stånden synes hafva undfallit fleres uppmärksamhet, — att
Lag-Utskottes Utlåtande, N\o 138.
5
denna rätt, enligt Betänkandet, ej skulle upphäfvas, utan endast nedflyttas
efter inteckningar, samt sättas framför dem, som Kronan, Kyrkor och Fattigcassor
hos deras uppbördsman ega; äfvensom prioriteten i lösören komme
att oförändrad qvarstå. Alt utsträcka ifrågavarande tillsyn derhän, att förmyndares
egen ställning i ekonomiskt hänseende borde underkastas speciel
granskning och offentliggöras, komme att störa förmyndarens credit samt
medföra nästan lika stora olägenheter, som af hans egendoms intecknande
lili säkerhet för omyndigs medel skulle följa; och befattningarne för ej mindre
förmydare, än controllerande blefvo besvärliga och motbjudande, så att
alla sökte desamma sig undandraga. Utskottets förslag åsyftar att förekomma,
det granskning af förmyndares förvaltning någonsin uteblifver,
och att sätta domaren i tillfälle att utöfva sitt öfver-förmyndarekall, genom
en vårdslös förmyndares afsättande och utnämnande af annan förmyndare,
sorn af den förre kan i laglig ordning fordra redo; i hvilket afseende förslaget
uttryckligen innehåller: att de gode män, som skola utses, böra, enligt
förteckning, som dem af domaren lemnäs, affordra hvarje förmyndare
räkning; att, om fränder icke finnas, eller hvarken de eller gode männen
vilja räkningen granska, sådant skall af gode männen tillkännagifvas för Rätten
, sorn då bör uppdraga granskningen ål någon annan; samt att, då den,
som räkningen granskat, vare sig fränder, gode män eller annan person,
funnit egendomen ej vara rätteligen förvaltad, det skall hos Rätten anmälas.
Granskningsbestyrets öfverlemnande åt domaren vore ej förenligt med hans
embete eller med mängden af hans öfrige göromål; och att ovilkorligen
lägga denna skyldighet å gode männen, eller förpligta dem att förvara de
omyndiges säkerhets-handlingar, skulle alltför mycket öka gode männens
besvär, oberäknadt att det senare åliggandet vore stridande emot deras bestämmelse;
äfvensom det ej lärer vara behöfligt, att räkningarne affordras
förmyndarne af gode männen oftare än hvart tredje år, enär frändernes årliga
granskningsrätt bibehålles. Så vida ifrågavarande lagförändring skall
medföra åsyftad nytta, bör den vara bindande för alla orter; hvadan det
icke bör få ankomma på menigheterne sjelfve att betjena sig af den föreslagne
anstalten med gode mäns tillsättande eller ej. Sjelfva befattningen innefattar
ett communal-bestyr, som ej bör göras så mödosamt, att obenägenhet
emot dess åtagande uppstår, men hvilket ej eller någon må undandraga sig
utan laga förfall; och i berörde egenskap synes befattningen ej berättiga
till annan ersättning, än den, som af hafde kostnader blifver en följd; äfvensom
det är uppenbart, att ersättningen dels ej kan på förhand bestämmas,
dels skall gäldas af medel, tillhörige den myndling, för hvars räk
-
6
Lag-Utskottets Utlåtandej N\o 138
ning kosLnaden blifvit gjord. Då förslaget innehåller, alt jemväl de, som
i förmynderskapsmål under serskild domstol höra, skola gode män utse,
hafva frälsemän ej blifvit förbigångne, hvaremot sättet för deras val af gode
män synes höra på dem och Rättens bepröfvande ankomma, utan att
behöfva i lagen utstakas.
Utskottet förmodar att härigenom blifvit visadt, dels att de ytterligare
säkerhetsmått, sorn med anmärkningarne blifvit afsedde, ej äro lämplige
eller behöflige, dels att domarens controllerande myndighet öfver förmyndarevården
vunnit ett stöd, men icke blifvit försvagad genom Utskottets
förslag till ändring af i och 2 §§. i a3 Capitlet Ärfda-Balken; dels
att de brister, man i öfrigt velat finna i detsamma, i sjelfva verket ej
ega rum.
I afseende på redactionen af nyssnämnde 1 §., är anmärkt, att, uti
den mening, som angår förmyndares skyldighet att tillställa gode männen
sluten räkning, orden ”sluten,” såsom otydligt, borde utbytas emot ”afslutad;”
men då dessa begge ord hafva enahanda betydelse, och det förra är
begagnadt i den nuvarande lag-texten, anser Utskottet denna anmärkning
ej böra till någon ändring uti förslaget föranleda.
Den ändring af 7 §. i 20 Capitlet Ärfda-Balken, som Utskottet föreslagit
till förekommande af de olägenheter, hvilka kunna vållas af bristande
vård om omyndigs egendom, då förmyndare dör eller hans egendom
lill borgenärer afträdes, har blifvit klandrad, såsom öfverflödig. Utskottet
kan likväl ej godkänna denna anmärkning, ty, äfven om det, såsom
en följd af redan gällande föreskrifter, må anses dels tillhöra domarens
embetspligt att, då förmyndare dör eller afträder egendom till concurs,
förordna annan förmyndare i hans ställe, dels vara ett åliggande för afliden
förmyndares arfvingar eller andre, som hans bo i vård hafva, att anmäla
dödsfallet hos domaren och ansvara för vården af omyndigs egendom,
intilldess annan förmyndare varder utsedd, skall dock införandet i lagen
af uttryckliga stadganden härom, ytterligare betrygga omyndiges rätt och
säkerhet. En serskild gjord hemställan, att en hvar, som kommer i concurs-tillstånd,
bör vara skyldig att förete bevis från angränsande domstolar,
huruvida han innehafver förmynderskap, kan ej eller af Utskotlet biträdas,
emedan derigenom skulle förorsakas ofta onödiga kostnader; äfvensom
ett stadgande härom synes mindre behöfligt, helst det lärer kunna
antagas, att kännedom 0111 de uppdrag af denna beskaffenhet, hvilka en
cessionant i närbelägna orter kunnat erhålla, icke i allmänhet saknas.
Lag-Utskottets Utlåtande, N-.o 138.
7
Åtskillige Ledamöter, som 3'ttrat, att med nedflyttning af ou^ndigs
nu egande tysta förmonsrätt i förmyndares faslighet bör uppskjutas, intilldess
Förmyndarekamrar framdeles kunna inrättas, hafva, till undanrödjande
af det hinder för låns erhållande ur publika Cassör, som tillvaron
af nämnde förmonsrätt medför, i anseende till svårigheten för lånesökanden
att styrka, det han ej innehar förmynderskap, framställt flere förslag,
såsom att ett allmänt Förmyndare-Contor skulle inrättas i Hufvudstaden,
der ett fullständigt registratur fördes Öfver alla förmyndare, grundadt på
förteckningar, som borde af hvarje domare dit insändas, eller att ingen
borde kunna förordnas till förmyndare å annan ort, eller inom annan jurisdiction,
än der han vore boende, samt att, om så skedde, underrättelse
derom skulle meddelas domaren i den ort, der förmyndaren hade sitt hemvist;
men, jemte del verkställigheten af dessa förslag korame att af mångå
svårigheter mötas, utan att det åsyftade ändamålet kunde med säkerhet
vinnas, skulle endast en ringa del af de olägenheter, som den tysta förmonsrätten
förorsakar, derigenom kunna undvikas; hvarföre Utskottet anser
sig icke böra understödja någotdera af dessa förslag.
Under discussionerne, rörande den af Utskottet föreslagne Författning,
hvarigenom föreskrifterne i 8, 9 och 10 §§. i 17 Cap. Handels-Balken,
angående omyndigs med fleres tysta förmonsrätter skulle ändras, har
blifvit andraget:
att förslaget bordt uttrycka, att, om inteckning för omyndigs medel
erhålles i förmyndares egendom, densamma gäller framför alla sedermera
beviljade inteckningar;
att Kronans förmonsrätt ej bordt nedflyttas efter inteckningar eller
omyndigs fordran, med mindre Uppbörds-Contor inrättas, der inflytande
Kronomedel kunna förvaras;
att inleckningshafvares och omyndigs ömsesidiga rättigheter i en förmyndares
fastighet borde sålunda bestämmas och åtskiljas, att, då coneurs
uppstår, den förre erhåller hvad som motsvarar fastighetens halfva taxerings-
eller brandförsäkrings-värde, samt den omyndige återstoden; och
alt, enär det numera blifvit antaget, alt omyndigs förmonsrätt hos
förmyndare gäller för all hans egendom, och således äfven för gåfva, som
barn under föräldrars lifstid erhåller; samt det bedrägliga förhållande kunde
ega rum, att en person , som kommit på obestånd, afluiar med en annan,
att denne åt den förres barn lemnar en gåfva i penningar, som sedermera
i hemlighet återställas, men, då concurs inträffar, bevakas å bar
-
8
La"-Utskottets Utlåtandej N.-o 138.
nets vägnar och utgår med iörmonsrätt ur fadrens egendom; så borde det
stadgande meddelas, att sådan gåfva ej eger förmonsrätt, så framt ej förhållandet
före concursen blifvit hos domaren anmäldt och denne förordnat,
alt gåfvan skall af barnets fader eller moder under förmyndare-ansvar
emottagas.
Då af Utskottets förslag tydligen följer, att, i händelse en förmyndare
lemnar inteckning för omyndigs medel, dem han tilt förvaltning innehafver,
en sådan inteckning medför samma säkerhet, som är förenad
med inteckningar i allmänhet, af hvilka en äldre alltid gäller framför en
yngre; då den nedflytlning af Kronans förmonsrätt, som förslaget åsyftar,
ej bör väcka någon farhåga, emedan Staten har utvägar att, genom borgens
tagande af uppbördsmannen, eller huru stränga controller öfver honom
som helst, försäkra sig emot förluster, hvilket icke är händelsen med den
omyndige; då det belopp, hvartill en egendom vid taxering uppgifves, eller
hvarför den blifvit brandförsäkrad, ej utgör någon måttstock för dess
verkliga värde, så att derifrån skulle kunna hemtas säker grund för det
ifrågasatta bestämmandet af flere prioriterade fordringsegares anspråk; och
då bedrägliga concurs-bevakningar af den beskaffenhet, sora här ofvan omförmäles,
ej kunna på del uppgifna sättet förekom mas; så bör, efter Utskottets
tanka, hvad i dessa delar blifvit anfördt, ej till någon ändring af
Utskottets förslag föranleda.
Vidare är anmärkt, att Utskottets förslag till förklaring öfver 2 §. i
17 Cap. Handels-Balken ej skall öfverensstämma med lagens mening, sorn.
vore tydlig deruti, att faddergåfva skall in natura uttagas, så framt den
finnes, men blifver i annat fall en fordran, hvarför förmonsrätt ej eger
rum; i anledning hvaraf Utskottet får förklara, alt nämnde lagrum handlar
om faddergåfva, som finnes qvar i gifvarens bo eller blifvit af honom
förvandlad; hvaremot Utskottets förslag afser den händelse, att förmyndare,
å sin myndlings vägnar, emottagit sådan gåfva samt den förvandlat;
och då någon giltig grund ej lärer kunna uppgifvas, hvarföre en myndlings
sålunda uppkomna fordran hos förmyndare skulle hafva sämre rätt,
än myndlingens hos honom egande andra fordrings-anspråk; torde någon
betänklighet emot bifall till Utskottets hemställan i denna del ej böra möta.
Till följd af sådant allt, och då Utskottet ej eller kan godkänna det
framställde yrkande, att tiden, från hvilken ifråga varande lagförändringar
skola till efterlefnad gälla, bör vara mera aflägsen, än Utskottet föreslagit,
var
-
Zag-Ulskottets Utlåtande, N\o 138.
9
▼arder förra Betänkandet oförändrad t lill de respective Riks-Slåndens pröfning
åter vördsamligen öfverlemnadt; dock som, vid behandlingen af
detta ärende, Utskottets uppmärksamhet blifvit fästad på vigten deraf, att
domaren, så tidigt som möjligt är, erhåller kunskap om harn, som genom
föräldrars dödsfall blifvit i behof af förmyndare, derom domaren nu, sa
▼ idt ej serskild anmälan sker, icke erhåller kännedom annorledes, än genom
bouppteckningar, som lill Rätten inlemnas; så har ULskottet skolat
tillägga den vördsamma hemställan,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Prester skåpet i IS åder anbejalles, att, uti de
förteckningar öfver tiniade dödsfall, sorn vissa tider af året
böra af Presterskapet till Häradshöfdingarne och Magistraterna
ajle ninas, jemväl uppgifva, om efter de aflidne fmnas
omyndige barn, så vidt sådant kunnigt är.
Stockholm den 2 October 1840.
Reservationer.
Af Herr Friherre Cederström, Anders, sorn åberopat sin vid förra
Betänkandet fogade serskilda mening;
Af Herr Halling, som emot förra Betänkandet afgifvit följande, af
honom nu äfven åberopade, reservation: ”Då jag ej kunnat deltaga uti Utskottets,
genom detta Betänkande, uttryckte åsigter och förslag, anser jag
mig böra i korthet redogöra för min enskilda tanka i ämnet. De hufvudsakligaste
skäl, som blifvit förr och nu anförde för framgången af hvad
Utskottet föreslagit, äro: ofullkomligheten af den säkerhet, gällande lagbud
innefatta för omyndiges gods och den osäkerhet för inteckningsegare, som
likväl derigenom uppkommer. Det förra skälet vederlägges just dymedelst,
att Utskottet sjelft tillstyrkt, att omyndigs rätt äfven hädanefter bör genom
tyst förmonsrätt förvaras, fast den nu anses böra nedflyttas efter den säkerhet,
som myndig person sjelf kan genom många för honom tillgängliga
utvägar förstärka. Det senare skälet är icke omöjligt att undanrödja, om
den enkla föreskrift, som ofta blifvit ifrågasatt, tillkommer, att domare,
som uppdrager förmynderskap åt person utom sin jurisdiction, derom underrättar
domaren i den ort, der förmyndaren bor. Både tillförne har jag
alltid trott och tror ännu, alt det icke är alldeles overkställbar att i vårt
land inrätta Förmyndarekamrar, hvarigenom omyndiges rätt kan betrygBih,
till_R. St, Prot, 1840. 7 Sami, 1 Afd. 3-4 Haft, 2
10
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 138.
gas; men intilldess sådant kan ske, måste jng motsätta mig hvarje försök
att, om ock den omsorg om omyndiges säkerhet, lagen nu afser, är ringa,
ännu mera inskränka den. Att den i sig sjelf åtminstone någon gång måtte
hafya egt något värde, bevisas nogsamt af de bemödanden, som länge
blifvit använde att den undanrödja. Utskottet har visserligen, så vidt det
varit möjligt, velat bereda omyndige ett surrogat; men dels anser jag ett
sådant icke blott genom några toma ord i lagen, utan visshet, att de gå
i fullbordan, kunna åstadkommas, och dels fruktar jag, att de i allt fult
icke motsvara, hvad man bär skäl att fordra, då fråga är om deras rätt
och säkerhet, som sjelfve icke ega någon talan.
Ehuru jag förutser, att Utskottets åsigter äfven denna gång icke lyckas
att göra sig gällande, finner jag mig likväl för alla händelser böra fästa
uppmärksamhet å det betänkliga uti det serskildta lagbud, förslaget innefattar,
om ett slags retroactiv verkan af de nya lagsladgandena, då endast det förbehåll
deri göres, att de icke skola blifva gällande i de mål, som redan
äro eller under loppet af år i84i göras anhängige, och på detta sätt omyndiges
redan innehafvande förmonsrätt i många fall mäste gå förlorad.”
Af Herr Ekholm: ”Hå igenom det af resp. Lag-Utskottet oförändradt
vidhållne beslut, att, utan totalt afskafiande af de så kallade tysta förmonsrätterne,
tillbakaflytta säkerheten för omyndigas arfsmedel efter inteckningar
i fast egendom, jag för min del icke anser någon serdeles fördel vunnen
för det allmänna, nödgas jag emot detta beslut anmäla min skil jagtiga
mening. Frågan gäller nu endast derom, hvilken skall anses böra hafva bättre
rätt, långifvaren eller den omyndige, eller ock, i fråga om uppbördsmäns
skulder, det allmänna. Om man ock måste medgifva, alt stora svårigheter
möta för den enskilde att utröna, huruvida en låntagare har barna-arf
eller allmänna medel om händer, hvilka likväl ej äro oöfvervinnerlige, helst
ock ett frivilligt aftal måste grundas på förtroende, så bör man likväl erkänna,
att betryggandet af det allmännas eller omyndigs säkerhet, efter
upphäfvandet eller tillbakaflytlningen af den tysta förmonsrätlen, utan att
andra garantier sättas i stället, gränsar till omöjlighet. Skulle en förmyndare
hädanefter kunna under fortsatt skuldsättning och skuldernas intecknande
tillintetgöra den säkerhet, den omyndige vid förmynderskapets emottagande
egde i förmyndarens fasta egendom, hvilket det blifver för sent
att förekomma, sedan skadan skett, «å befarar jag, att ganska betänkliga
olägenheter skola uppstå, samt domstolarne mér än tillförne komma*» ohjelplig
förlägenhet att erhålla tjenliga förmyndare samt controllera deras förvaltning.
’
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 139, 11
Af Herr Hegardt , som förmält sig dela åsigterna i Herrar Hadings
och Ekholms reservationer.
N: o 139.
Alik. till Exp. Utsk. d. “t Oct., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af öiterremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 92, öfver väckte motioner om skärpning af
straffet för åverkan.
Till Lag-Utskottet hafva Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hedervärda
Bonde-Ståndet återförvisat omförmäld te, af de öfrige 2:ne RiksStånden
bifallne, Betänkande; oell äro de anmärkningar, som till återreremisserne
föranledt, framställda:
af Herr Friherre Cede. ström, Jacob, hvars anförande synes hufvudsakligen
gå derpå ut, att, då Kammar-Collegium, till följd af Kongl. Maj:ts
INådiga befallning, vore sysselsatt med utarbetande af förslag till ny Skogsordning,
som troligen komme att grundas på anställd jemförelse af sladgandena
i iSoD års Skogs-Ordning med föreskrifterne i Lag Comitcens förslag
till Byggninga-Balk, om hvars antagande fråga blifvit vid denna Riksdag
väckt; så borde de af Utskottet föreslagna ändringar i nu gällande
Skogs-Ordning, såsom ändamålslöse, afsiås; äfvensom Herr Friherren, i
anledning af hvad Utskottet yttrat emot bifall till gjord hemställan, att
åverkan borde anses lika med tjufnad, anmärkt, att, enligt den äldre lagstiftningen,
åverkan varit belagd med strängare straff, än tjufnad;
af Herr von Hartmansdorff, sorn yrkat, att stadgandet angående böters
aftjenande med arbete, dä de blifvit ådömde för åverkan å Kronans
parker, gehäg och djurgårdar, äfven borde utsträckas till böter för åverkan
på enskildes egor, hvarigenom förbrytaren undginge att insättas i fängelse
ock komma i sällskap med mera förderfvade menniskor, hvilket icke gagnade
den enskilde, men föranledde till kostnad för samhället; dock skulle
arbetstiden, till hvad belopp bölerne än uppgingo, ej få öfverstiga en viss
tidrymd;
af Herr Ribbing, som ansett den af Utskottet föreslagna skärpning i
straffet för åverkan, hvarigenom nästan den minsta förseelse af denna beskaffenhet
kunde ådraga högsta kroppsplikt, ej vara behöflig och icke eller
12
Lag-Ulskotlets Utlåtande, AT:o 139,
öfverensstämmande med de grundsatser i brottmåls-lagstiflningen, som borde
råda och vid denna Riksdag sökt göra sig gällande;
af Herr Friherre Cederström, striders, sorn yttrat, att, då åverkan
egentligen ej vöre annat än tjufnad, men Liden ännu icke vore inne att
i allmänna lagen så benämna förseelsen; kunde, i likhet med hvad för stöld
eger rum, straffet bestämmas tilt ett visst bötesbelopp efter det åverkades
"Värde, såsom böter lill ti eller 2 gånger värdet för första resan åverkan,
samt dubbelt för andra resan, utan att urbota bestraffning dermed förenades;
af Riksdagsfullmägtrgen Lars Larsson från Elfsborgs Län, som ansett
Betänkandet förtjena bifall, så framt deruti vore nog tydligt uttryckt, att
Kongl. Förordningen den 18 December 1828, som stadgar, att de uti SkogsOrdningens
63 § omförmälda serskilda slag af åverkan på allmänning eller
annans enskildt» egor, skola beläggas med lika böter, som 62 § utsätter
för dylik åverkan på Kronans parker, gehäg och djurgårdar, bör fortfara
att tillämpas, äfven sedan 62 § i SkogsOrdningen erhållit den förändrade
lydelse, som Utskottet föreslagit; men då olika meningar härom kunde
uppstå, borde fullkomlig tydlighet härutinnan beredas, desto heldre, som
molionerne i ämnet förnämligast afselt åverkan på enskildes skogar; och
hafva åtskillige andre ledamöter af Bonde-Ståndet instämt uti denna anmärkning;
äfvensom Ola Jeppsson från Blekinge yttrat, att Utskottet boldt
fästa mera uppmärksamhet vid den motion, sora åsyftat att förekomma
olämpliga vitesförbud emot åverkan.
Utskottet har tagit dessa anmärkningar i öfvervägande; men då behofvet
af förhöjning i ansvaret för åverkan synes vara allmänt erkändt,
och skäl icke lärer vara för handen att låta anstå roed en lagförändring i
detta hänseende, hvarken af den anledning, att en ny Skogs-ordning skall
vara under utarbetning, helst tiden kan vara aflägsen, då detta arbete bl ifver
fullbordadt, och straffbestämmelser i allt fall böra i en ny ekonomisk
Författning undvikas, eller derföre, att fråga blifvit väckt om antagande af
Lag-Comitéens förslag lill Byggningä-Balk, enär några straffpåföljder för åverkan
icke äro der upptagna, utan endast förekomma i Comrtéens förslag
till Straff-Ralk; då pröfningen af frågan, huruvida åverkans-böters beräknande
efter det åverkades värde må ega företräde framför de nu stadgade
bestämda botes-beloppen, kan, efter Utskottets tanka, utan olägenheter uppskjutas,
intilldess förslaget till Straff-Balk, der det förra beräkningssättet
är antaget, kommer under granskning; då, i händelse en förhöjning af de
i 62 § i Skogs-Ordningen stadgade böter för åverkan å Kronans parker,
gehäg och djurgårdar, enligt Utskottets förslag, beslutas, deraf ostridigt
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 140.
föijer, att böterne för den i 63 § omförmälde åverkan på allmänning och:
enskildes egor, i samma mon äfven förökas, emedan dessa senare böter,
jemlikt innehållet af sistnämnde §, på sätt densamma, genom Kongl. Förordningen
den 18 December i8a3, blifvit ändrad, skola vara lika med dem
i 62 §; då böters aftjenande med arbete, elter Utskottets tanka, i allmänhet
cj är nyttigt eller lämpligt samt den föreskrift, som härom förekommer
i Skogs-Ordningens 62 §, serskildt i afseende på de emellan åklagaren
och Planterings-cassan fördelade böter för åverkan å kronomark, således ej
bör utsträckas till böter för åverkan å enskildes egor, hvilka, enligt 68 §,
gå till treskiftes samt skola till fängelse vid vatten och bröd förvandlas;
då de skäl ej blifvit vederlagde , som föra nied t Utskottet alt afstyrka all
åtgärd , i anledning af de väckte motionerne om förändring i lagens föreskrifter,
angående vitens stadgande och förvandling; och då slutligen Högvordige
PrésLe-Ståodet och Yällofl. Borgare-Ståndet godkänt Utskottets förra
Betänkande; så linner Utskottet sig icke böra frånträda, hvad deruti blifvit
tillstyrkt; hvadan detsamma återställes oforändradt till de Riks-Slånd,
som återremisserne meddelat.
Stockholm den 2 October 1840»
Reservation
af Herr Friherre Cederström, Anders, sorn åberopat dess här ofvan intagne
yttrande.
IS:o 140.
Ank. till Exp. Utsk den 2 Oct., kl. 5 e. m*
Utlåtande , i anledning af återremisser utaf Utskottets Betänkande
N:o 59, öfver väckta motioner om upphäfvande af
en del serskilda domstolar.
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafva bifallit
omförmälde Betänkande, hvaremot de öfrige respective Riks-Stånden återTemitteral
detsamma, på grund af anmärkningar, framställde:
a) Hos Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln:
af Herr. von Hartmansdorff, August, som dels ogillat den af Utskottet
föreslagne indragning af Bergs-Tings-Rätterne, emedan, i händelse Idof
-
14
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 140.
Rätterne i mål, som nu fullföljas från Bergs-Tings-Rätterne, lomme att salina
ledning af dessa sakkunniga Under-domstolars beslut, det Liefve för HofRätterne
svårare, än hittills, att rättligen afdöma sådane mål, dels, i fråga
om de Academiska domstolarnes upphörande, erinrat, att, på sätt två
ledamöter af Högvördige Preste-Slåndet yrkat, Utskottet bordt iagttaga, att
Academiernes domsrätt skulle bibehållas i mål, angående fel emot den Academiska
disciplinen; dels ock hemställt, att af Utskottet måtte bestämmes
hvad, som till dylika förseelser bör hänföras;
af Herr Munck af Rosenschöld, som ansett, afl de Academiska Jurisdictionerne
borde fortfara intilldess Academiernes institutioner Blifvit
förändrade;
b') i Högvördige Prés te- Ståndet:
af Herr Professoren Geijer och Herr Professoren Doctor Thomander,
hvilka yttrat, att Utskottet borde bestämdt utreda och föreslå, huru med
disciplinära mål vid Academierne borde förfaras; äfvensom Herr Professorn
Geijer ansett detta ärende böra behandlas, i sammanhang med en af Herr
Professorn Bolmeer väckt fråga om revision af de Academiska constitutionerna;
samt
af Herr Professorn Bolmeer, som dels fästat uppmärksamhet derpå,
att för en så beskalfed förändring, i afseende på de Academiska juri.%-  diclionerne, att domsrätten öfverflytlades till allmänna domstolarne utom i
disciplinära mål, stora svårigheter skulle möta, enär disciplinens gränser
ej kunde bestämmas, dels trott, att frågan derom ej borde lösryckas från
den, angående revision af Academiska constitutionerne i deras helhet.
Utskottet har tagit drssa anmärkningar i öfvervägande; och hvad
först angår upphörandet af Bergs-Tings-Rälternes domsrätt; så inser icke
Utskottet, för sin del, hvarföre ej Härads-Rätterne, lika väl som BergsTings-Rätterne,
må kunna behandla och afdöma tviste- och brottmål, som
röra Bruks- och Bergshandleringen, helst Häradshöfdingarne lära lika litet
hafva af nöden serskild kännedom af denna handtering, för att handlägga
nämnde slag af mål, som de behöfva serskild insigt i andra yrken och
handteringar, angående hvilka tviste- och broltmålsfrågor hos Hårads-Rälterna
förekomma; hvarförutan det alltid står domaren öppet att i mål, der
upplysning fordras, som ej kan utan kännedom af vetenskap och konst
meddelas, inhemta sådan upplysning af sakkunnige män.
1 fråga om de Academiska domstolarne, får Utskottet vördsamt erinra,
att Herr Professorn Thomanders framställda yrkande, att, vid upphäf
-
Lag-Utskottets
15
vande af nämnde domstolar, undanlag bör ske för domsrätten i disciplinära
mål, ej blifvit af Utskottat förbisedt, emedan den af Utskottet föreslagna
underdåniga skrifvelse i ämnet jemväl skulle komma alt innefatta underdånig
anhållan derom, att Kongl. Majit täcktes bestämma de för alla de
ifrågasatta domstols-indragningarne erforderlig,e åtgärder oeh regiernentariska
föreskrifter, hvartill ostridigt måste hänföras utarbetandet af de serskilda
stadgar, angående disciplinen vid Universiteten, som finnas nödiga och
oagtadt Academiska domstolarnes upphörande anses böra af Academierne
sjelfve fortfarande handhafvas. Det ligger, efter Utskottets tanka, i sakens
natur och har derföre ej behöft i förra Betänkandet uttryckligen antydas,
att, i detta fall, till disciplinära mål böra räknas de, soin angå öfverlrädelser
af den ordning och de serskilda pligter, som hvarje Universitetsmedlem,
i denna sin egenskap, är förbunden alt iagttaga, samt att civila
tvister eller ärenden, som röra Universitetets medlemmar, och mål, angående
af dem begångna brott emot allmän lag, äro de, som skola till allmänna
domstolarnes handläggning öfverllyttas, Att bestämdt utreda och
uppgifva aila de serskilda slag af mål, som ligga inom det så kallade disciplinära
området, tror Utskottet deremot vara ett arbete, som dels icke
egentligen tillhör Lag-Utskottet, dels, såsom fordrande en föregående vidlyftig
granskning af de Academiska constitutionerue, synes lämpligast kunna
verkställas, i sammanhang med den revision af dessa constilutioner,
hvarom Rikets Ständer, genom bifall till Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottets,
i anledning af Herr Professorn Bolméers ornförmälda motion,
afgifne Betänkande N:o 86, beslutat att hos Kongl. Majit j underdånighet
anhålla.
I följd af sådant allt, och då förra Betänkandet blifvit af två Riksstånd
godkändt, varder detsamma, utan förändring eller tillägg, ånyo öfverlemnadt
till Högloft. Ridderskapet och Adeln samt Högvördiga PresleStåndet,
som återremisserne meddeiat.
Stockholm den 2 October iS/jo.
16
Uag-Ulskottets Utlåtande, N\o 141.
N:o 141.
Ank. lill Exp. Etsk. den 2 Oct., kl. 5 «. ai.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss utaf Utskottets
Betänkande N:o 108, öfver vackt motion om offentlighet
vid Underdomstolar och Police-kamrar.
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har, på grund af gjorda anmärkningar,
lill Lag-Utskottet älerförvisat dess Belänkande N:o 108, olver väckt
motion om offentlighet vid Underdomslolar och Police-kamrar; men, sorn
Betänkandet blifvit bifallet af Högvördig» Preste-Ståndet den 5, af Vällofl.
Borgare-Ståndet den 4 och flf Hedervärda Bonde-Ståndet den i sisllidne
September, samt, jemlikt 87 §. Regerings-Formen och 3 puncten af 49 §*
Riksdags-Ordningen, tre Stånds mening i frågor af dylik beskaffenhet utgör
Rikets Ständers beslut; så anser Utskottet, vid sådant förhållande, något
utlåtande öfver de gjorda anmärkningarne ieke erfordras; hvilket Utskottet
skolat hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln vördsamt anmäla.
Stockholm den 2 Octobev iS4o.
Rättelse
uti Bevillning*- samt Allm. Bcsv.- och Elron.-Utsk. Uti., Nro 5.
Sid, 36, § 26, strlr: anföras följande exempel ur bifogade Bilaga;
läs: anförcs bifogade tabell såsom exempel.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Lag-Utskottets Utlåtande, N.'0 tfs
-
f
N: o 142.
Arik. till Éxp. Utsi. den i5 October, kl. i'i f. tö.
Utlåtande öfver dels väckta frågor om antagande af förslagen
till Allmän Civil- och Criminal-Lag , eller vissa delar deraf ,
och dels andra dermed gemenskap egande , af Kongl. Maj.ts
till Rikets Ständer-, angående nämnde förslag, den s>.f Mars
i8/[o, aflåtne Nådiga Skrifvelse föranledda motioner.
H os Höglofl. Riciderskapet och Adeln har i motion, som till Lag-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Herr Sandelhjelm, Paul, anfört, att, under tiden, sedan
1734 ‘"'s Ijag antogs, isynnerhet Byggninga-Balken undergått så väsendtliga
förändringar, alt mycken osäkerhet egde rum om hvad som verkligen qvarstod,
deraf likväl äfven en del torde vara af beskaffenhet att ej mera kunna
tillämpas; hvaremot förslaget till Byggninga-Balk i den utarbetade nya
Allmänna Civil-Lagen syntes på ett tillfredsställande sätt lösa dessa svårigheter
genom afskiljande af det, som rörde ekonomiska lagstiftningen> och
skedd sammanföring af allt, sorn ingrep i enskildta rättsförhållanden emellan
grannar och andra samt, efter sådan grundsats, till Byggninga-Balk rättligen
hörde; af hvilken anledning motionären hemställt, att Rikets Ständer,
oberoende deraf, om nya Lagverket i sin helhet kunde vid innevarande Riksdag
komma i fråga till granskning och antagande, eller icke , måtte taga
förslaget till ny Byggninga-Balk under öfvervägande, för alt, med tilläfventyrs
nödiga rättelser, till Kongl. Maj :ts Nådiga sanct ion öfverlernnas.
Med erinran, hurusom i nyssnämnde förslag till ny Byggninga-Balk
det af nu gällande grundlagar påkallade urskiljande af hvad till Ci \ il-lagen
hörer blifvit ordentligen iagltaget, och hurusom den i ekonomisk väg behandlade
frågan om egoskiften deri blifvit rättligen återförd till Civillagens
område, har Herr Grefve Spens, Carl Gustaf, i afgifvet anförande,
dels framställt anmärkningar mot förslagets 4:c^e Capilél, angående skifte,
och dels i öfrigt förmält, alt, enär den nya Byggninga-Balken , i fall den
antoges, lomme att rubba många förhållanden, såsom exempel hvarpå blott
behöfde anföras lagbestämmelserne för stängselskyldigheten, i afseende hvarå
Bih. lill R. St. Prot. iSfo. j Sami. 1 A/d. 3S.le Haft.
1
2
Lag-Utskottets Utlåtandej N.o 142-
förslaget väl vore i sig vida mer rationelt, än nu gällande lagstadganden„
och jemväl lärer öfverensstämma, nied hvad för 600 år tillbaka i Sverige
varit anlaget, men så lill vida komme att angripa hela. samhällets rot, sorn
icke någon enda jordegare funnes, hvilken ej härigenom komme i ett , för
alla contrahenterne, nytt förhållande till sina grannar, sådane betänkligheter,
sorn de häraf uppkommande, syntes vara det väsendlliga hindret för
ett obetingadt antagande af Lag-Comiteens förslag till ny Byggninga-Balk
och borde så sorgfälligt,, som sakens stora vigt påkallade, pröfvas af Lagutskottet,
inom hvilket borde komma under öfverläggning, huruvida det
vore en ändamålsenlig åtgärd alt vid denna Riksdag, sorn tycktes vara
rigtad på så stora politiska föremål, upptaga ett sådant ämne, som Byggning.
a-Ba.lken
ekonomiska förhållanden, äfvensom huruvida den sorgfälliga pröfiiingen
kunde ske inom den för Riksdagen stadgade period, först i Utskottet och
sedan, efter remisser, i Riks-Stånden.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet liar Johan Fredric Dahllöf, från Elfsborgs
Län, i anförande, som blifvit tiLl Lag-Utskottet öfv.ei lemnadt, andragit,
alt den ansenliga mängd motioner, som, ej blott vid näst föregående,,
utan jemväl vid detta Riksmöte, blifvit inom nyssnämnde Stånd väckte och
af hvilka största delen hufvudsakligen afsågo förbättringar i våra gamla civila
och criminella lagstadganden, nogsamt gåfvo vid handen, nödvändigheten
att ju förr desto heldre få nya Lagen i sin helhet antagen; hvarföre
han ansåg sig böra fästa uppmärksamheten- derpå> huru stort steg framåt„
sorn skulle vara taget > och huru oändligen välgörande i mångfaldiga af~
seenden det skulle blifva för nationen _, om Statsmagterne redan vid detta
Riksmöte kunde komma i tillfälle att sanctionera ifrågavarande lagförslag,,
hvilket vore utmärkt för den anda af sann rätlvisa samt deli klara och
tydliga uppfattning af vår tids mer milda och menskliga ideer derom, som,
jemte föreskrifter om den berömvärdaste enkelhet i former, genomgingo
hela detta arbete, då deremot den stora mängd olikartade författningar, som
nu lill en del måste ersätta den gamla Lagens ofullkomlighet, gjpide för
massan af folket det snart sagdt omöjligt att få reda på hvad likvisst för
hvarje medborgare vore af högsta vigt att känna. De falsk» förespeglingar
af befarade vådor, hvilka ej gerna uteblefvo, så snart fråga vore att införa
något nytt, om än aldrig så fullkomligt och aldrig så mycket af behofvet
påkalladt, borde alltså ej längre få afhålla nationen från ett, öfver tretio år
förhindradt, åtnjutande af hvad redan 1809 års Ständer, ansett vara för
densamma af så väsendtlig vigt.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o r^2.
3
Jemväl liar Johannes Andersson från Skaraborgs Län bos Hedervärda
Bonde-Ståndet lill Rikets Ständers bepröfvande framställt , såsom siri egen
motion, det af f. d. Lag-Coniiteen utarbetade förslag till ny Civil- och
Criminal-Lag, dervid, med hänseende till Criminal.Lagen, blifvit erinradt,
att lika ostridigt det vore, alt Staten eger straffa den, som öfverträder dess
lagar, lika otvifvelagtigt måste det vara, att det straff, samhället tillämpar,
ej allenast bör innebära möjligheten till förbättring, så att den fallnes upprättelse
och förädling utgör en alldeles oskiljagtig hufvudsaklig del af det
med straffet åsyftade ändamål.
Under den 24 sistlidne Mars, har Kongl. Maj:t till Rikets Sländer aflåtit
Nådig skrifvelse, i hvilken, åtföljd af det uti Stats-Rådet i ämnet förda
protocoll, förmäles: hurusom, vid sista Riksdag, Kongl. Maj:t, genom
skrifvelse den 12 April 1834, lemnade Rikets Ständer del af förslaget lill
ny Civil-lag, jemte Högsta Domstolens yttrande deröfver, i ändamål, att
förslaget mätte, Lill större eller mindre del, i den mon tiden medgåfve,
af Rikets Ständer granskas; äfvensom lill den ytterligare behandling å Rikets
Ständers sida, den de sjelfve, i hänseende till ett så vigligt föremål,
kunde pröfva lämplig, med underrättelse derjemte, att förslaget till Criminal-!
g då ännu icke i Högsta Domstolen hunnit undergå granskning, och
således icke kunde till Rikets Ständer öfverlemnas; att Rikets Ständer, uti
•underdånig skrifvelse den 26 November samma år, tillkännagifvit, det de
unsågo förslaget till allmän Civil-lag ej kunna vid dåvarande Riksmöte till
/slutlig granskning företagas, hvarken i dess helhet eller till vissa allmänna
•grundsatser, eller till serskilda delar, men anhållit, att Lag Comileens Ledamöter,
eller, om hinder för dem skulle möta, andre skicklige personer
måtte förordnas att författa en sammandragen och lätt öfverskådlig framställning
af de sä väl lill allmän Civil- som Criminal-lag afgifne förslagspboi
samt allmänna grundsatser, med hänvisning till de väsendtliga skiljaglighelerue
emellan den 1111 gällande lagens stadganden och dem, som till
antagande voro föreslagne; hvarvid sådane i 1^34 års Lag befintlige föreskrifter,
som Coniiteen ansett vart af ekonomisk beskaffenhet, och derföre
utan förslaget uteslutit, borde tydligt utmärkas med förslag till stadgande
derutinnan, tjenlige jemväl att, om så nödigt pröfvades, i Lag-Ccmileens
förslag införas, äfvensom anvisning borde lemnäs, hvarest i den föreslagna
Criminal-lagen de ansvarsbestämmelser igenfunnos, som från Civil-lag-försl
tget voro uteslutne, så ali denna fra mställning, under fortgången af Rikets
Ständers gransknings-arhele, ehvad det koraine alt å en oller flere Riksdagar
försiggå, måtte kunna tjena lill ledning och rättelse; att, sedan Kongl.
4
Lag-U iskottets Utlåtande, N.-o 1/fH.
Maj:t den 4 April 1835 till denna anhållan lemnat bifall, Hof-Rälternes
yttrande öfver Criminal-lag-förslaget inkommit;, att detsamma ock blifvit
till Högsta Domstolen öfverlemnadt samt der undergått granskning, ehuruUtlåtandet
deröfver till Kongl. Majit ännu icke inkommit, och alt den ifrågavarande
jemförelse-tableauen öfver Civil-lag-föi slaget, äfvensom serskild
uppgift å sådane stadgandten i i y34 års Lag, hvilka, såsom tillhörande den
ekonomiska lagstiftningen, blifvit’ från förslaget till Civil-lag uteslutne, medr
anvisning å gällände författningar i hvarje ämne, hade den 18 nästiidne
Januari aflemnats, men att en sådan tableau öfver Criminal-läg-förslagct
ännu icke var fullbordad. I saknad af den ledning, som vore att förvänta
af Högsta Domstolens yttranden och den ännu icke inkom ne tabellarisk»
jemförelse!! öfver Criminal-lag-förslaget, hade Kongl. Majit hittills icke varit
i tillfälle att någon granskning af nämnde förslag företaga. Kongl. Maj:t
bade också, sedan den 18 sis.tiidne Januari, då den tabellariska jemföreisen
öfver Civil lag-förslaget inlernnades, icke kunnat, utan uppoffring af den
tid, som för de öfrige regerings-ärendenas behandling varit nödig, glanska
samma jemförelse, eller, med ledning deraf,, lill öfverläggning företaga sistnämnde
lag-förslag; hvarförutan det hinder mot samma förslags antagande i
dess helhet molte, att Lag-Comiteen, i följd af det antagna systemet lill
skillnad emellan Civil- och Criminal-Jagstiftningen, utur förslaget till Civillag
uteslutit alla sådane ansvarsbestämmelser, hvilka icke hörde till rällegångs-ordningen,
, hvaraf följde, att den nya Givil-lagen ej kunde, utan alt
medföra elt i vissa hänseenden strafflöst tillstånd, sättas i verksamhet annorlunda,
än i sammanhang antingen med Criminal-lagen eller med serskildt
utfärdade författningar, sorn innefatta straffbestämmelser i stället för dem,
hvilka den nu gällande Givil-lagen innehöll, men som, i händelse den nya
Lagen i dess helhet antoges, skulle komma att upphöra. Innan omforma!-,
de granskning af såväl Civil- som Criminal-lag-förslagen hunnit af Kongl*
Majit företagas-, hvilket syntes icke kunna ske under innevarande Riksdag,
ansåg Kongl: Majit Sig nu icke böra till Rikets Ständer aflåta någon Proposition
om samma lag-förslags slutliga pröfning* men Kongl. Majit hade
velat underrätta Rikets Ständer om de nu anmärkta förhållanden, med lil ikännagifvande
af Kongl. Majlis förhoppning, ali,, sedan del nya lagverket
numera, på om. förmälda sätt, hunnit nära sin full bordun, samt endast några
få prelimiaär-åtgärder återstod©, innan granskningen deraf kunde af Kongl.
Majit företagas, Kongl. Maj:t skulle blifva i till fälle att vid nästkommande
Riksmöte till Rikets Ständer, uti den i Grundlagen stadgade ordning, framställa
den Kådiga Proposition i ämnet, hvartill en sådan granskning kamm*
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-O tfa.
5
att föranleda. Då emedlertid torde kunna antagas, alt flere af de föreslagna
nya lagsladganden, som voro skil jagtiga från dem, sorn nu gällde, egde
ett afgjordt företräde framför dessa senare, vore Kongl. Maj:t betänkt attj
enär nja Lagen i sin helhet nu icke kunde komma under pröfning, så
mycket tiden medgåfve, låta under tiu pågående Riksmöte afgå serskilda
Propositioner, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de delar af nya Lagen,
der Kongl. Maj:t funne sådant lämpligen kunna ske utan rubbning i den
nu gällande Lagens hufvudprinciper; oell liar Kongl. Majit, sorn låtit tillställa
Rikets Ständer den upprättade jemförelse-lableauen öfver Civil-lagförslagct,
jemte de, på Rikets Ständers anhållan, å nyo lill trycket befordrade
förslagen fili Civil- och Griminal-lag samt Högsta Domstolens protoeoll
vid granskningen af Civil-lag-förslaget, i Nåder förklarat Sig vilja, så
snart en sådan jemförelse tableau öfver Griminal-lag-förslaget inkommit, jemväl
samma tableau till Rikets Ständer öfverlemna.
"Vid denna Nådiga skrifvelses förediagning bos Riks-Stånden, af hvilka
Höglo!]. Riddeiskapet och Adeln samt Väilofl. Borgare-Ståndet densamma
lill Lag utskottet remitterat, men deremot de öfrige respective Riks-Stånden
beslutat lägga Högstberörde skrifvelse lill handlingarne, hafva följande,
till Lag-Utskottet öfverlemnade motioner och yttranden blifvit afgifne.
Hos llöglofl. Riddeiskapet och Adeln har Herr Hjerta > Lars, med
lillkännagifvande, hurusom inom Bonde-Ståndet motion redan blifvit väckt
0111 antagande af bela det nya lagverket, lill behandling af hvilket ämne
lian derföre ansåg Lag-Utskottet redan vara förpligtadt, och efter alt hafva
anmärkt, bland annat, hurusom den af Rikets Ständer vid sistförflulne
Riksmöte hos Kongl. Majit i ,underdånighet gjorda anhållan om upprättande
af jemförelse-tableauer öfver lagen syntes icke hafva Bordt förhindra lagförslagens
pröfning af Regeringen, och hurusom de upprättade tableauernes
\isserligen
het, i förening med den omständighet, att Regeringen lemnat så liten ledning
åt saken, alt Ledamöterne uti den för tableau-verket tillförordnade
Comité ansett sig kunna följa livar sin egen väg vid uppställningen af de
Balkar, öfver hvilka de uppgjort tableauer, skulle medfört tableauernes oanvänd
barhet, fogat vid remissen af ofvannämnde Nådiga skrifvelse den anmärkning
eller, om man så ville kalla den, den motion, att Lag-LItskottet
måtte till Sländerne inkomma med Betänkande öfver antagande af begge
de nya lagförslagen, likväl med vilkoratt de ej måtte sättas i verkställighet
förr, än samma år nästa Riksdag inträffar, emedan denna mellantids
blvfve nödvändig för vidtagande af åtskillig» anstalter och nya inrätt
-
6
Xag-ZJ Iskottets Utlåtande, N:0 1^2.
ningar, och dels i afseende å -dom stol arnes på landet organisation till permanenta
samt dels i afseende å fängelse-systemet.
Herr Dalman, Wilhelm Fredric, har föreslagit, att Lag-Utskottet måtte
till Rikets Ständer inkomma med utlåtande, huruvida icke hela det af
f. d. Lag-Comitéen afgifva f örslag till Allmän Criminal- Lag, eller åtminstone
den del deraf, som innefattas i förslaget till Straff-Balk, må kunna
af Rikets Ständer vid denna Riksdag i dess helhet antagas, så all, i händelse
Kongl. Maj:t icke skulle kunna medhinna alt vid innevarande Riksdag
ingå i pröfning af det nya Criminal Lag-förslagets alla delar, Kongl. Maj:t
åtminstone må meddela Rikets Ständer den Nådiga försäkran , alt en fullständig
contruproposilion i ämnet kommer att vid början af en snart förväntande
Riksdag till Rikets Ständer ölverlemnas. Varsnande alllförväl det
rop, sorn från flera håll skulle höjas mot ett antagande, snart sagdt per
acclamationem, utaf ett helt nytt straffsystem och inseende jemväl, atl, med
de nya, mera ändamålsenliga, melhoder för byggnad af straff-fängelser,
hvilka under senare åren blifvit utvecklade, möjligen åtskilliga förändi ingar,
i synnerhet uti gradationen utaf de af Lag-Comileen föreslagne straffbestämmelser,
torde blifva nödige, från hvilka omständigheter ock uppstått
tvifvel, alt Regeringen vid denna Riksdag lomme att lemna sanction åt
Criminal-Lag-förslaget i dess oförändrade skick, fästade dock motionären en
stor constilulionel vigt dervid, atl Rikets Ständer ej vidare ålnöjdes med
blotta uppskofs-åtgärder. Ett af landets angelägnaste behof vore obestridligen
ali erhålla ett förbältradl straff- och fängelse-system; och det vore
Rikets Ständers pligt att uttrycka detta behof genom begagnande af sitt
jagstiftnings-initialiv, dervid Rikets Ständer, enligt motionärens tanka, icke
kunde anses begå någon oförsigtighet, om de gåfvo ett förtroende votum åt
Lag-Comiteens arbete, hvars hulvudgrunder öfverensslämde med den af
folk-representationen i Brödra-Riket, likaledes snart sagdt per acclamationem,
antagne, rya criminal-lagstiftning, och hvars möjliga misstag i detaillerne
vid en blifvande Riksdag lätt kunde tältas, helst om Rikets Ständer beslöto
någon viss tid, innan den nya Lagen finge promulgeras till efterlefnad.
Val invändes häremot, att de materiella anordningarne af fängelsebyggnader
m. m. ovilkorligen borde föregå antagandet af ett på fängelsestraff hyggdt
1 -system; men motionäien ante g motsatsen och ansåg heslutet om den,
såsom princip vigtiga, lagens antagande just vara den kraftigaste häfstång
och innebära ett slags tvingande nödvändighet att sedermera desto skyndsammare
och mera nitiskt tillvägabringa de matei idla medlen för lagens
sättande i vet ket, då deremot en isoleiud Proposition om anslag af medel
Lag-Utskottets Utlåtandej, iV.o l42-
7
till stora företag, utan att man ännu med säkerhet visste efter hvilket system
de komme att användas,, eller om det ändamål, som dermed åsyftades,
någonsin vunnes, sannolikt skulle finna ej så få röster emot sig , serdeles
inom representation, sorn varit vand att så ofta se sig gäckad i sin förhoppning
alt genom beviljande af materiella anslag vinna någon ideal reform.
Motionären föreställde sig således,, att det väl skulle kunna försökas att e’n
gång låta ideerne gå i spetsen.
Af Herr Friherre BoijeLudvig, har blifvit erinradt, att, om en utredning
af skiljagtighelerne emellan gamla och nya Lagen måste anses lika
angelägen för den ena Statsmagten, sorn för den andra,, borde man icke
glömma, att Rikets Ständer vid sista Riksdagen ansågo skiljagtigheternes utredande
vara af den vigt, att sådant borde föregå ali pröfning af målet.
Den naturliga orsaken dertill vore, att, då lag-forslaget innefattade systemer
och med hvarandra sammanbundna principer, det icke kunde begäras, att
alla Fyra Riks-Ståndens ledamöter skulle magta hvart för sig afväga de
verkliga skiljagligheter, sorn förefunnos; utan borde jurister dertill förordnas.
Uti sin till Kongl. Maj:t aflåtne underdåniga skrifvelse,, hade Rikets Ständer
äskat, att den tableau, sorn blefve upprättad, komme att utvisa skil jagt iqheterne,
så att den, såsom orden lydde; kunde Leda till lättnad för afgörandet;
och hade någon annan instruetion, än den, sorn häri innefattades, icke
blifvit den i oehs för tableau-verket i Nåder tillförordnade Comile, meddelad.
För vinnande af nyssnämnde ändamål, vöre det måhända icke skadligt, att
Comiteen upptagit allt hvad Ständerne i hvarje fråga behöfde veta, d. v. s.
upptagit icke blott jemförelsen emellan de gamla och nya lag-rummen, utan
äfven motiven,, sorn föranledt föränd ringa me, samt Hof-Rätternes och Högsta
Domstolens yttranden derom. Om Comiteens Ledamöter, som haft sig
uppdraget att framställa skiljagtighelerne,. skiljt sig ii method1, så vore det
helt naturligt,, alfe de olika meningarne skulle gå hvar sin väg; och hade
lagstiftande ma g teti icke på något sätt förlorat derigenom, att två tableauer
funnos, af hvilka man kunde följa hvilkendera man behagade. Herr Friherren
hade icke i sin officiella tableau, utan i det förslag till tableau, han
utgifvit för allmänheten, framställt ej mindre än 88 anmärkningar, af hvilka
en del visserligen var rigtad mot Högsta Domstolens yttranden öfver CivilLag-förslaget
och innefattade forsvar för detsamma, men största delen mot
hvad han ansåg utgöra misstag i förslaget, och hvilka, redan 2 å 3 år till
allmänhetens kännedom meddelade, anmärkningar ännu icke någon försökt
att vederlägga och af Herr Friherren förmodades ej eller kunna vederläggas.
Visserligen hade man. den utväg att acclamationsvis antaga lagförslagen
8
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o lfa*
och lägga anmärkningarne å sido; men hvad dea förnuftige tänkaren och
efterverlden skulle säga derom, öfverlemnades åt en hvar alt bedöma. Af
Herr Friherren, som i ett-, till Riddeiskåpets och Adelns Prolocoll afgifvet
anförande, framställt serskilda anmärkningar mot de af f. d. Lag-Comiteen
föreslagne nya stadganden, i fråga om trolofning, skillnad deri, lägrad fästeqvinnas
eller under äktenskapslöfte lägrad qvinnas och dess barns rätt,
samt om hemgift, har yttrats den åsigt, att vid denna Riksdag Lag-Utskottets
åtgärd med Lagförslagen borde inskränkas till behandling af de serskilda
Propositioner om förändringar i allmänna Lagen , Kongl. Maj.t i
Nåder förklarat Sig vilja till Rikets Ständer öfverlemna, hvarförutan Utskottet,
om det ville gå längre, kunde föreslå, att, när slutliga prof ningen
af lagförslagen förekommer, Rikets Ständer ville, i likhet med hvad, som
skedde dä iy34 års Lag antogs, sammanträda på ett rum, för att gemensamt
öfverlägga, om också serskildt Ståndsvis votera.
Herr Friherre Åkerhjelm, G. F., har ansett Lag-Utskottet, när det
finge emottaga jemförelse-tableauer och Högsta Domstolens yttrande öfver
ej mindre Criminal- än Civil-lag-förslagen, först komma i tillfälle att hos
Rikets Ständer föreslå det lämpligaste sältet för dessa förslags slutliga granskning,
så väl hos Regeringen, sorn hos Rikets Ständer.
Herr Friherre Cederström, Thure, har föreslagit, att Lag-Utskottet
måtte inkomma till Rikets Ständer med project till allmänna arbets- och corrections-inrättningar
samt fängelser i Riket, så att nya Lagen, då den Liefve
antagen, kunde sättas i verket.
Med erinran, hurusom Svenska folket af ålder varit vandt att sjelf förstå
de lagar, det varit pligtigt alt lyda och sorn utgått ur dess egna seder
och begrepp om rätt och billighet, samt hurusom dess representanter också
alltid ansett för en dyrbar både rättighet och skyldighet, att endast på
egen pröfning, egen öfvertygelse om verklig förbättring grunda de föränd i ingar
i dessa lagar, som de antagit, har Herr Rosenblad, B., erkännande de
mäns utmärkta insigter, erfarenhet och förljenster, hvilka utarbetat de nya
lag-förslagen, dock, för det fall, att aucloriteten af namn skall bestämma afgörande!,
hemställt, om icke bland dem, hvilka yttrat betänklighet mot
desse lag-förslag, funnos personer, som också kunde anses utgöra en auctoritet.
Under åberopande af den granskning uta{ förslaget till Civil lag, hvari
han, såsom Ledamot af Högsta Domstolen, deltagit, har Herr Stråle, N.
W., dels, enär han ansåg frågan, huruvida de i samina förslag förekommande
-
Lag-TJlskollcls Tillåtande, AT.o tfa.
9
mande väsend tliga förändringar i gamla lagen voro anlaglige eller ej, först
böra afgöras, då häraf berodde, om en total omarbetning al förslaget blefve
nöd vändig, föreslagit att till en början denna fråga blefve vid innevarande
Riksdag behandlad, och dels, enär nya lagar ej borde antagas, innan
man vore förvissad om deras verkställbarhet och att man egde medel alt
dem verkställa, samt enär, i fall man löre Criminal-Iag-förslagets pröfning
-ville söka utbyta fästnings-fängelserne emot straff-fängelser, desse senare alltid
måste blifva bättre och ändamålsenligare än de förre, ehvad resultat
i öfrigt de nya straff-inrättningarne än kunde lemna, genom hvilket utbyte
ock Rikets fästningar skulle befrias från den vådliga belägenhet, att, vid försvaret
mot yttre fiender, jemväl inom sig ega flender, tillika yttrat den
åsigt, att, om man nu beslöte straff-fängelsers inrättande, så skulle detta,
till nästa Riksmöte gifva en fullt tillförlitlig och säker ledning, huruvida
Criminal-lag-förslaget kunde antagas eller huruvida förändringar deruti
borde ske.
Deremot har Herr Grefve Frölich, D., äskat, att Lag-Utskottet nu
mätte tillstyrka Criminal-lag-förslagets antagande in totum et tantum, emedan
förslagen, i synnerhet det till Criminal-lag, vore af den beskaffenhet,
att, om Konung och Ständer samfäldt komme till ett beslut om deras antagande,
verkställighet af dem dock ej kunde ega rum förr, än många år
derefter, helst Criminal-lag-förslaget upptog ett helt nytt bestraffnings-system,
som icke skulle kunna träda i verksamhet innan man förberedt sådane
inrättningar, der fångar kunde vårdas på ett ändamålsenligt satt och
der de åtskillige gradationerne af svårare och lindrigare fängelse, som i
detta lag-förslag förekomma, kunde effectueras, så att det vöre nödvändigt,
åtminstone rörande sistnämnde förslag, så tidigt som möjligt, fatta ett
beslut, för att icke till en alltför aflägsen framtid uppskjuta ändamålet att
få en ny och bättre Criminal-lag; och har Herr Grefven förmält sig icke
. • i » • > ^
kunna inse hvilken, vare sig till upplysning eller till sakens ultimata slut
ledande, åtgärd, Lag-Utskottet, i anledning af de så kallade tableauerne,
skulle kunna vidtaga.
Herr Grefve Anckarsvärd, C. II., har ansett Lag-Utskottet, för de
arbeten, som vid utredningen af ifrågavarande ärende måste ifrågakomma,
böra begära Utskottets förstärkning med tre eller fyra Ledamöter af hvarje
Stånd: att Utskottet sedan borde föreslå Rikets Ständer att såsom sitt beslut
till Kongl. Maj:t öfverlemna de af Committerade uppgjorda förslag till
Civil- och Brottmåls-lag, med underdånig anhållan, att, i fall Kongl. Maj :t
Bih. till R. St. Prol. 1840■ y Sami. 1 Afd. 35:te Haft. 2
10
Lag-Utskottets UtlåtandeN.o tJ.2:
skulle, efter Högsta Domstolens hörande, anse sig kunna till dem lemna
bifall, antingen i sin helhet eller till vissa delar, den nya Lagen måtte träda
i kraft från och med den 1 Januari 1843, dä Rikets Ständer förmodade
att de förberedande åtgärder för fängel se-systemets förändrande
mätte kunna vara utförde,. som det nya straff.systemet erfordrade,. och
hvarom Rikets Ständer, i och för nödige medels anordnande,, torde få emottaga
Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner: att, för den händelse Kongl.
M.aj:t icke skulle samtycka till förslaget i sin helhet, Rikets bländer borde
anhålla, det Kongl: Mäj:t ville, för de fall då Kongl. Maj.t, efter erkännande
af de principer, hvarpå de nya lag-bestämmelserne sig grunda, likväl
ansåge Sig icke kunna gilla en eller annan detalj-föreskrift, derom,,
efter Högsta Domstolens hörande,, låta utfärda serskild författning, hvilken
likväl endast komme att tjena till efterrättelse, intilldess Rikets Ständer,
vid Trästa Riksdag,, komme i tillfälle att, gemensamt med Kongl. Maj.t
deröfver besluta;: men att i alla de fall,, dä fråga vore om vägran af
samtycke till princip vid gamla lagens stadganden måtte intill nästa Riksdag
förblifva.; samt att Lag-Utskottet syntes böra, i sammanhang dermed,
uttrycka dem förmodan, att, om Rikets Ständer skulle inom den 1 Januari
i843 sammankomma, Kongl. Maj:t då må täckas, genom af gifvande
fullständiga Propositioner,. försätta dem i tillfälle att öfver alla sådane
fall besluta,, och att Rikets Ständer i öfrigt, derest de först efteråt' sammanträda,
må få emottaga underrättelse om de skäl, Kongl. Maj.t ansett
Sig böra godkänna för de interimistiska f örfattninga mes utfärdande, på det
Rikets Ständer, öfver hvad desse anginge,. måtte blif va i tillfälle att med
nödig sakkunskap> beslutar
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet har Hörr Petre, efter, framställning af de
åtgärder, som hittills blifvit vidtagne för att bereda verkställighet af det
redan vid' 1809 års Riksdag fattade beslut om förbättring af Sveriges lagverk,
samt en, b sammanhang dermed,, genomförd granskning af methoden
för de af serskilde Gömmitteradeupprättade jemförelse-tableauer, yttrat, att
då ej mindre sentidighetem af det i Kongl. Maj:ts Nådiga Skrifvelse gjorda
meddelande,, och otillämpligheten af de tableauer öfver lag-förslaget,, sorn
Rikets Ständer erhållit,, än, äfven: saknaden af förslag till författningar uti
de af Lag-Gomitéen uteslutne ekonomiska ämnen,, utgjorde ovilkorliga hinder
för företagande af den granskning utaf lag-förslaget,, sorn Rikets Ständer,,
genom det vid förra Riksdagen fattade beslut, åsyftade att förbereda, men
Rikets Ständer icke eller borde lemna denna samhälls-vigtiga angelägenhet
utan all åtgärd; så vöre det af yttersta vigt,, att Rikets-Ständer sjelfve sökte.
Lag-Ulskoltets Utlåtande, N.-o lf.2.
11
föranleda kraftiga åtgärder att förvandla löftena oell fö r h o p pilin garn e om
ett nytt lagverks införande lill verklighet och sanning; för hvilket ändamål
motionären framställt följande förslag:
1:0 En Comité:, bestående af Justitia;-Statsministern, såsom Ordförande,
två Justitia Råd, Justitia;-Canzleren, Justities-Ombudsmannen och tre Ledamöter,
en frän hvardera af Rikets Hof-Rätter, skulle ofördröjligen bildas;
2:0 Lag-förslagens granskning skulle företagas och fullföljas af detina
Comité oafbrutet. Sä snart Comitéen pröfvat och afgjort grunderna för
de föreslagna stadgandena i en viss Balk eller i vissa läror, som, oafhängig
t af hvarannan, kunde bedömas, skulle Justitice-Statsrninistern föredraga
Comitéens utlåtande inför Kongl. Majit i Stats-Rådet, i närvaro af de tvänne
J ustitice-Råden ;
3:o 1 den nion besluten fattades, skulle inom Comitéen uppställas sjelfva
Lag-redactiönen, sorn derefter barde uppläsas och granskas i Stats-Rådet;
och skulle de sålunda fullbordade och af Kongl. Majit antagne förslagen
af trycket utgifväs Balkvis, under benämning af Kongl. Majits beslutade
Propositioner om lagverket;
f:o Tryckningen af hela arbetet borde vara fulländad i god tid före
den, vare sig lagtima eller urtima, Riksdag, sorn näst efter fyra år ifrån
innevarande Riksdag inträffar, tillika med serskilda förslag i de delar,
dem lifa Comitéen, i likhet med förra Lag-Comitéen, kunde anse tillhöra
den ekonomiska lagstiftningen. Vid hvarje af trycket utgifven afdelning
borde bifogas motiver i de delar, hvaruti Lag-Comitéens förslag blifvit
uti ett eller annat afseende hufvudsakligen ändrade;
5:o De anmärkningar, sorn tilläfventyrs inkomma, skulle samlas af
Justitia-Ministern och öfverlämnäs tillika med Comitéens utlåtande deröfver,
der det funnes af nöden, till Rikets Ständer vid början af Riksdagen,
på samma gäng, som de Kongl. PropoSitionerne biefvo i sin helhet meddelade;
6:0
Sedan Rikets Ständer nu beslutat hvad i förestående punkter blifvit
föreslaget, borde till Kongl. Maj:t af åtas underdånig skrifvelse med
tillkännagifvande af Ständernes önskan om verkställighet derå ju förr
desto heldre.
Jemte en omständlig utredning af grunderna för detta Herr Petrés
förslag, samt af vilkoren och sättet för dess ändamålsenliga utöfning, har
Herr Petré yttrat den förmodan, att, i händelse Lag-Utskottet skulle finna
hans förslag förtjena afseende i och för de utvägar, sora deri anvisades,
eller ock deraf finna sig föranledt till annat förslag, hvarigenom lagverkets
Lag-Ut skotteis Utlåtande, JV-o 1^2.
framgång med ännu slÖrre säkerhet kunde beredas, Utskottet ej skulle underlåta
att, i följd deraf, uppgifva de jemkningar i Grundlagen som erici
drades för att sätta Rikets Ständer i tillfälle att, hinderslöst från onödiga
förmer, i sinom tid vidtaga de på dem ankommande, till det åsyftade ändamålet
närmast ledande, åtgärder;, och ansågos , beträffande Criminal-lagförslaget
och dess verkställighet, med hänsigt till de svårigheter, som upplomraa
genom en hastig öfvergång, skäl möjligen förefinnas att Lag-Utskottet
vid denna Riksdag tillstyrkte Rikets Ständer att för sin del besluta, det
man nu genast, t. e. vid fråga om fästningsstraff, tillämpade hvad förslaget
i delta fall stadgade; hvarjemte, enär det så kallade Philadelphia-systemet,
hvilket i senare tider tycktes vara omfaltadt med större välvilja, än andra
correctionella straff-anstalter, jemväl erfordiade större omkostnader, än något
annat system, det således från denna synpunkt skulle vara af interesse,
om Lag-Utskottet kunde lemna någon ledning för Rikets Ständers omdöme,
huruvida, ur nyssnämnde syftning, skäl kunde vara att begära Stats-Utskoltefs
tillgörande för beredande af tillgångar för de ökade omkostnader,
som otvifvelagtigt blefve en följd af nämnde systems antagande..
Jemväl har hos Yällofl. Borgare-Ståndet Herr Hegardt föreslagit, att
f. d. Lag-Comileens ännu lefvande ledamöter, Herr Expeditions-Secreteraren
och Riddaren Richert samt Herr Advocat-Fiscalen och Riddaren Staaff,
måtte anmodas att såsom Ledamöter i den af Herr Petré projeclerade Comité
inträda
Hos
Hedervärda Bonde-Ståndet har Bengt Gudmundsson från Hallands
Län, efter alt hafva sökt leda sig till den slutsats , att Rikets Ständer vöre
den Stats-magt, som först borde pröfva förslagen till Allmän Civil- och
Criminal-lag, äskat, att Lag-Utskottet måtte tillstyrka Rikets Ständer, att bifalla
dessa förslag, så att den nya Lagen mätte kunna träda i kraft ifrån,
och med år 1843» då de nödiga förberedelserna för förändringarne af domstolsväsendet
oclx fängelsesystemet förmodades kunna vara utförde.
Innan Utskottet företager en undersökning af hufvudfrågan i des»a
motioner, har Utskottet att utlåta sig öfver Herr Grefve Anckarsvärds förslag,
om Lag-Utskottets förstärkning med visse ledamöter från hvarje Stånd
för behandlingen af molionerne, att de nya lag-förslagen i sin helhet måtte
redan vid denna Riksdag varda antagne.
Län-Utskottets Utlåtande, N.o t/f.3.
13
Då Utskottet, af orsaker, sorn här nedan skola anföras, funnit någon
fullständig granskning af lag-förslagen, i ändamål att dem nu antaga, icke
kunna vid denna Riksdag ega rum, kommer val, i följd häraf, förslaget om
Utskottets förstärkning för närvarande att förfalla; men detta förslag torde
dock, så vidt det afser medel och utvägar att inom ett Rikets Ständers
Utskott verkställa den slutliga handläggningen vid nja Lag-förslaget, förtjena
uppmärksamhet.
Den i Grundlagarne bestämda arbetsordning vid Riksdagarne , de invecklade
formerne för discussioner och beslut inom de serskilde Riks-Slånden,
och den långa omgången med hvarje meddelande Stånden emellan ,
skola utan tvifvel i hög grad försvåra öfverläggningar af så stor, men tillika
i detaljerne mångfaldig omfattning och af så grannlaga beskaffenhet, sorn.
de, hvilka erfordras för granskningen och det slutliga fastställandet af ett
helt Lag-Verk. De förändringar i Riksdagens arbetsmethod, sorn för ett så
vigtigt och stort Verks fortgång behöfvas, böra dock, om de skola blifva
ändamålsenliga och tillfyllestgörande , icke omfatta endast den föregående
beredning, som nu i vanliga fall åligger Utskotten ,. utan måste sträcka sig
till anordningar, hvarigenom en större gemensamhet i öfverläggningar och
en närmare likstämmighet i beslut hos Riks-Stånden sjelfve kunde tillvägabringas.
Att, sedan lag-förslagen undergått den ytterligare granskning, som
i den Kongl. Skrifvelsen af den 24 sistlidne Mars förutsättes , och Kongl.
Maj:t uppå Lag-förslagen afgifvit Nådiga Propositioner, bereda de serskilda
sectionerne i lagen till öfverläggning hos Stånden, synes, med alla de materialier,
sorn då äro att tillgå, icke böra blifva så besvärligt, att icke Rikets
Ständers Lag-Utskott, äfven med det antal Ledamöter, hvaraf Utskottet
enligt Riksdags-ordningen består, bör efterhand kunna det medhinna. Men
svårigheterne vidtaga med öfverläggningarne inom Stånden; emedan dessa
öfverläggningar, för att blifva upplysande och inflytelserika, behöfva ledning,
så väl af djup och säker kunskap i hela det beslående rätts-systemet, som
äfven af en fullständig och noggrann kännedom af lag-förslagen i alla deras
delar. Denna af speciel sak-kunskap beroende ledning kan tilläfventyrs ej
med visshet vara att påräkna inom Riks-Stånden sjelfve,. och skulle, äfven
om den der vöre för handen, förlora i betydelse,då öfverläggningarne icke
voro gemensamma för samtlige Rikets Ständer, utan samtidigt egde ruin
inom de serskilda Riks-Stånden hvart för sig. Om det nu i Riksdagsordningen
påbudna förfaringssätt ovilkorligen skulle i detta fall följas och
tillämpas, blifva svårigheterne att bringa det hela till ett godt slut nästan
•öfvervinnelig». Man kan svårligen göra sig ett begrepp om huru ett helt
44
/Lag-Utskottets Utlåtande , N.o 1/jH
-
Slagverk skall kulina framgå och fastställas, så vida hvarje detalj deruti kan
blifva underkastad återremiss, antagande, förkastande eller ändring inom
serskilda lagstiftande församlingar, de der hvar lör sig-, men samtidigt, åro
dermed sysselsatte. Ätt vidtaga mått och steg, hvarigenom på ett eller
annat sätt en större, om ej en fullkomlig gemensamhet i öfverläggningar
•och beslut kan vinnas, torde således blifva nödvändigt. Delta kunde måhända
verkställas antingen genom alla Riks-Ståndens sammanträde på ett
rum, både för öfverläggning och beslut, de sistnämnde dock under förbehåll
af hvarje Stånds egna beslutande rätt,, eller derigenom att alla de slutliga
åtgärderne, vare sig att sammanjemka stridiga beslut, eller att granska väckte
frågor om ändring eller borttagande af föreslagne lagbestämmelser, och derefter
redigera lag-texten, uppdrogs och anförtroddes åt ett talrikt Utskott
eller en stor Nämnd af Ledamöter 'från alla Stånden, sorn, med Rikets
Ständers rätt, skulle slutligen fastställa lag-texten.
Inseende de svårigheter., som representationens nuvarande sammansättning
och arbetssätt skulle lägga i vägen för lagverkets fortgång , liar Herr
Petre, uti sin till Lag-Utskottet remitterade motion , hemställt, att Utskottet
måtte uppgifva de jemkningar i Grundlagarne, sorn erfordras, för att sätta
Rikets Ständer i tillfälle att, utan hinder af onödiga former, vidlaga de på
dem ankommande åtgärder, som kunde leda lill det nya lagverkets antagande.
Att afgifva ett förslag i detta hänseende till ändring af grundlagarne,
dertill har Lag-Utskottet icke ansett sig vara behörigt, och Utskottet önskar.,
alt hvad här ofvan blifvit yttradt, icke må betraglas annorlunda, än såsom
ett uttryck af Utskottets egna åsigter i detta vigliga ämne, — dermed Utskottet
endast åsyftat att fästa uppmärksamhet vid behofvet att i tid vara
betänkt på anordningar, hvarigenom det blir möjligt att utan förhastande,
men också utan oreda eller öfverdrifven omgång bringa lagverket under en
ändamålsenlig behandling hos Rikets Ständer.
Af flere motionärer har blifvit yrkadt, att Rikets Ständer borde vid
denna Riksdag antaga och till Kongl. Maj:ts Nådiga sanction öfverlemna
de nya förslagen, så väl till Civil-, som till Criminal-lag , hvarigenom ett
verksamt steg till det nya lagverkets införande ansetts kunna tagas. Utskottet
tror sig ej behöfva anföra många skäl för afstyrkande af en sådan
åtgärd. Lagstiftarens vigtiga kall bör icke ens i de mest alldagliga ämnen
Lag-Utskottets Utlåtande., N:0 l42i
15
med sorglöshet eller Öfverilning utöfvas; men då fråga är, att i ett land
införa ett helt rätts-system , att i mångå af de väsentligaste föremål för
hagarne; uppå nya eller ändrade grander ordna personliga rättigheter, sakförhållanden
och lagskipning inom samhället, eller att sätta i verket nya
theorier för brottmåfs-lägen, då tagas äfven de högsta fördringar på insigt,,
omsorg och nit i anspråk hos dem,. åt hvilka lagstiftande myndigheten är
anförtrodd. Ått i ett så vigtigt, knappt en gång- i hvarje århundrade återkommande,
åliggande framgå blind vis eller utan- den sorg fä 11 igas te och mest
genomförda pröfning, kunde icke ens rättfärdigas genom ett allmänligen
såsom trängande erkändt behof af förändring i de bestående lagarne. Men
huru önsklig en omarbetning af lagarne, lämpad! efter den sociala utveckling,
som ett århundrade medfört, än- må vara,, så' måste dock medgifvas,.
alt behofvet af ett nytt lagverks införande, åtminstone hvad civil-rätten
angår, ingalunda så allmänt erfares, att man är berättigad eftergifva något
uti den lungna och omtänksamma pröfning, både af det bestående gamla
och af det till antagande föreslagna nya, sorn nationen i detta fall bör vänta
af sina Ombud. Initiativet till det nya lagverket må hafva utgått ifrån
Regeringen eller Representationen; i begge fallen bör dock sjelfva förslaget
till den nya. lagen framställas af landets Regering, äfven af det skäl, att
ombildningen af lag-systemet påkallar icke blott anstalter för en förändrad
domstols-inrättning* och* hvad mera till lagens verkställighet hörer,, utan äfven
att den administrativa och ekonomiska*författningen inom landet tillika
lämpas efter de i inånga fall förändrade förhållanden, som under nya Jagen*
skola inträda. De undersökningar,, beräkningar och' omsorger,, som för
utarbetande af förslag i alla dessa ämnen erfordras,, äro* i och för sig
sjelfve af den omfattning och svårighet, men tillika för lagverkets stadga
och' verksamhet af den vigt, att de, vid bedömande af rätta tidpunkten för
lagverkets granskning och* antagande,, icke få Hemnäs-ur*" sigte..
Utskottet tillstyrker fördenskull,.
att motionerne om lag-förslagens antagande i deras helhet’ vid
denna Riksdag, icke må till någon åtgärd föranleda.
Vidkommande den af Herr Sandelhjelm hos Höglofl. Ridderskapet och
Adeln gjorda motion, att, oberoende deraf om nya lagverket i* sin helhet
ian vid denna Riksdag komma* i fråga till granskning: och* antagande, eller
icke, Rikets Ständer måtte taga förslaget till ny Byggninga-Balk under öf
vervägande,
för att,, med tilläfventyrs nödiga* rättelser,, till Kongl. Maj:ts
Nådiga sanction öfverlämnäs; får Utskottet yttra, att, ehuru, i'fråga om
(Sivil-lag-förslaget,, Utskottet delar den i Kongl. Mäj:ts Nådiga Skrifvelse
16
Zag-Utskeitels U t låtande j N.o j/f.2.
uttryckta tanka,^att flere af de i detta förslag framställda nya lagsladgan
den,
som äro skil jagtiga från dem, som na gälla , ega företräde framför de
senare, hvarföre Utskottet äfven tror, att för lagverkets slutliga införande
mycket skulle vara att vinna, om sådane nya stadganden gjordes tili föremål
för serskild behandling och genast kunde, såsom lagbud , sättas i utöfning,
ett förhållande, sorn, efter Utskottets tanka, synnerligen inträffar
med vissa delar af Handels-, Utsöknings- och Rättegångs-Balkarne; tvekar
Utskottet likväl ej att yttra, det ett dylikt mera isoleradt antagande ej bör
sträcka sig till någon hel Balk af Civil-lag-förslaget, emedan , å ena sidan,
en sådan större afdelning allt för nära ingår uti det hela af systemet, alt
utan sammanhang med det öfriga kunna såsom verkställbar lag påbjudas,
och, å den andra, den rubbning , som häraf skulle inträffa i nu gällande
lag, ovilkorligen måste på samma gång genom omarbetning af en myckenhet
äldre lagbud afbjelpas. Denna allmänna slutsats gäller orri ByggningaBalken
i lika mon, som om de öfrige Balkarne uti lag-förslaget. Utskottet
gillar på det högsta den princip, som Lag-Comiteen följt vid utarbetandet
af den nya Byggninga-Balken, nemligen att från denna del af Civil-lagen
afskilja ej mindre de egentligen personliga rättsförhållanden, som höra under
andra Balkar, äfvensom alla straffbestämmelser, än ock de ekonomiska
ämnen, som hittills varit i Byggninga-Balken intagne. Men just denna föi*-  tjenstfulla inskränkning af föremålen för den föreslagna nya ByggningaBalken
gör det klart, att dess serskilda antagande icke är möjligt med mindre
alla de lagar och författningar, sorn dels hafva sin grund i den nuvarande
Byggninga-Balken, dels uti lag-förslaget, efter dess plan, förutsättas
såsom existerande eller nödvändige, tillika varda utarbetade , antagne och
utfärdade.
Då en sådan omedelbar omskapning af hela hushålls-lagstiftningen hvarken
kan anses af nödvändigheten påkallad, eller nu är verkställbar,
af styrker Utskottet antagande af Herr Sandelhjelms ifrågavarande
motion.
I afseende på den i Criminal-lag-förslaget tillämpade nya straff-theori,
hafva hos Högloft. Bidderskapet och Adeln framställningar blifvit gjorda af
Herr Friherre Cederström, Thure, och Herr Stråle, JV. W., af den förre:
att Lag-Utskottet måtte till Rikets Ständer inkomma med förslag till allmänna
arbets-inrältningar samt fängelser i Riket, och af den senare åter:
att
L a g-Ut skottets Utlåtande j N.-o lfa
-
alt beslut malte fallas om straff-fängelsers inrättande; och hos Vällofl. Borgare-Ståndet
har Herr Petré hemställt-, om icke, med hänsigt till de svårigheter,
som uppkomma genom en hastig öfvergång, skäl kunna förefinnas,
att Lag-Utskottet vid denna Riksdag tillstyrk te Rikets Ständer att för deras
del besluta, det man nu genast kunde, t. ex. vid fråga om åläggande af
fästnings-straff, tillämpa hvad Criminal-lag-förslaget i delta fall stadgar.
Utskottet erkänner, att en förbättrad brottmåls-lag-sliftning i vårt land
är af den mest bjudande nödvändighet påkallad, och att de för detta vigtiga
ändamål behöflige åtgärder höra företrädesvis ligga lagstiftande magten
om hjertat. Hvad som härvid förnämligast måste tagas i betragtande, är
sjelfva systemet för de straff, som skola införas i stället för de uti nu gällande
Lag stadgade, om hvilkas ändamålsvidrighet dagliga erfarenheten vittnar.
Den straff-theori, som uti det nya Criminal-lag-förslaget blifvit tilllämpad,
har, för de allmännast förekommande brotten, antagit det så kallade
penitentiär-systemet, eller att, jemte frihetens förlust, ålägga gröfre förbrytare
enslighet, tystnad och arbete. Genom ovedersägliga facta är ådagalagdt,
att straffets ändamål, både de mera omedelbara och de högre, under
detta system, närmare och bättre kunnat ernås, än man tillförne vågat
hoppas. Att detta system för svårare bestraffningar mätte varda i vårt
land antaget, är således högligen att önska. Om sättet för dess handliafvande
äro dock tankarne delade. Detta system har nemligen i verkställigheten
skiljt sig i två, från hvarandra något ofvikande, methoder.
Den ena methoden, efter det fängelse i Staten New-York, der den först
fullständigt infördes, kallad den Aubumskctj stadgar för den fångne arbete
i förening med andra fångar och under ovilkorlig tystnad, men afsöndraT
endast under natthvilan fången i enskildt förvaringsrum. Enligt den andra
methoden, som likaledes efter den ort, der den egentligen blifvit utbildad,
kallas den Philadelphiska eller Pensjlvaniska, hålles den fångne, för hela
strafftiden, strängt afsöndrad i serskildt rum, tillräckligen stort att tillåta
honom der sysselsätta sig med arbete, hvartill han dock ej tvingas. LagComiteen
har, uti förslaget till Strafif-balk, tillämpat det Auburnska systemet
med några få modificationer. Högsta Domstolen åter har, vid granskning
af Criminal-lag-förslaget, funnit det Pensylvaniska systemet, oansedt
dess större* omkostnad, böra gifvas företräde.
Lag-Utskottet, som med allt det deltagande, denna. vigtiga och ömande
angelägenhet är egnad att uppväcka, sökt göra sig om begge dessa system
underrättadt, har tagit kännedom af de tryckta skrifter i dessa äm
Bih.
till Ii. St. Prot. 1840. 7 Sunil. 1 Afil. 3S.te Haft. 3
18;
Lag-Ul skottets Utlåtande, N.o 142•
nen, som på vårt språk finnas; men Ulskoltet har ej kunnat sträcka sinai
forskningar, angående det ena eller andra systemets fördelar eller olägenheter
så långt, att Utskottet anser sig befogadt att nu, innan försök med dessa
system här i landet skett, bedöma, hvilketdera af dem bör här antagas,
eller huruvida de begge böra tillämpas.
För att bedöma vilkoren för penitentiär-systemets tillämpande här i
landet, fordras att göra en beräkning öfver antalet af de förbrytare,, sorn,
under den nya Criminal-lagen, årligen kunna komma att dömas till slrafFaibete
i se t skilda föreslagna grader. Materialier för en sådan beräkning,,
så vidt den alser de begångna brotten, saknas visserligen icke alldeles, emedan
Herr Justilia^Stalsministerns årliga berättelser om de vid domstolarliie
åtalade brottmålen i detta hänseende innefatta statistiska upplysningar af
mycket värde. Men evalvationen af de,, efter nu gällande lag, sakfälde
förbrytares straff, till hvad deremot svarar uti Criminal-lag-förslaget, är underkastad
svårigheter, sorn endast kunna lösas genom en åt detta arbete
egnad speciel och noggrann forskning, hvilken dock blifver nödvändig alt
företaga, innan sistnämnde förslug kan såsom Straff-lag tillämpas.
I anseende till nu anförde förhållanden, är Utskottet ej i tillfälle alt,
på sätt Fiiherre Cederström yrkat, inkomma med förslag lill allmänna arbels-i
11 ratin ingar samt fängelser i Riket. Ej eller synes det vara angeläget,
att Rikets Ständer, vid denna Riksdag, uttala någon mening, om hvilketdera
systemet, det Auburnska eller det Philadelphiska, i vår Straff-lag bör antagas.
Om det sistnämnde kommer alt följas, måsle Criminal.-lag-förslagets
slraff-scala väl i någon nion förändras; men detta, likasom många andrai
verkslällighetsmått,. kan ej med tillförlitlighet bedömas eller bestämmas,
utan i; förening med Criminal-lag-förslaget i det hela. För öfrigt får Utskottet
tillägga,, att, ehuru gagnelig! det ostridigt skulle vara, att ett strafffängelse,
inrättadt eften- penitentiär-principen, så snart som möjligt,.blefve här
i Riket anlagdt, och fastän Utskottet icke anser något uttryckligt hinder af
lag möta derför,, att förbrytare, sorn efter Missgernings-Balken för vissa år
dömas, lill fästningsarbete, blefvo uti ett; dylikt fängelse insatte och till allmänt
arbete hällne,. — finner Utskottet likväl,,för dess del, betänkligt tillstyrka,
alt något förslag till Författning för närvarande af Rikets Ständer fram—
ställes derom, att förbrytare, hvilka efter nu gällande lag dömas till fästningsarbete,
skulle, i afseende på straffets verkställighet, underkastas de bestämmelser,
som uti Criminal-lag-förslaget förekomma, en Författning,, hvilken!
det derjemte torde vara så mycket: mindre af: nöden: att nui vidtaga*,
Lag-Utskottets Ul lät ande „ N.‘o t/f.2.
49
som något efter penilentiär-systemet iurätladt straff-fängelse icke finnes eller
kun blifva innan nästa Riksdag fullbordadt.
Med dessa erinringar tror Utskottet sig hafva, så vidt i sammanhang
med de egentliga föremålen för detta Betänkande kunnat ske, besvarat de
af Herr Frih erie Cederström, Herr Stråle och Herr Petreé i afseende på
straff-fängelse-systemet, gjorda motioner.
Det återstår för Utskottet att lemna Utlåtande öfver det af Herr Petre'
framstälda förslag, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om nedsättande af en Comité, i ändamål att bereda och utarbeta
förslag till Kongl. Maj:ts Nådiga Propositioner, angående ett nytt Lagverks
införande.
Utskottet har tillförne i della Betänkande anfört sin mening derom,
att Civil- och Criminal-lag-förslagen icke böra i annan ordning, än uppå
Kongl. Ma,j:ls Nådiga Piopositioner, hos Rikets Ständer till pröfning och
afgörande förekomma; äfvensom Utskottet antydt mängden och vigten af
'de Författningar, anstalter och åtgärder, hvilka i bredd med detta stora
verk ovilkorligen måste förberedas, så vida de nya lagar, som af Slatsmagterna
varda antagne, skola med någon trygghet kunna påbjudas till
'efterlefnad.
Den vigt, liela landet fäster vid frågan om ett förbättradt lagverk,
serdeles i Ci iroinal-lag-skipningen, der behofvet deraf blifver med hvarje
dag mera trängande, kan icke misskännas eller förnekas. A andra sidan
bör det ej undgå någon, att öfverilning eller ofullständig granskning i sådane
stora, djupt ingripande och i alla riglningar kring sig verkande, frågor,
som ingå uti ett nytt elier åtminstone mycket förändradt rälls-system,
bör med all omsorg förebyggas. Det kan, ur denna synpunkt, ej bestridas,
att en ytterligare, på noggranna forskningar stödd granskning af lagförslagen,
en ny handläggning vid desamma, för att bereda och afpassa
dem för ändamålet att practiskt sättas i kraft och verksamhet, blifva af nöden,
innan dessa förslag iklädas caraeteren af gällande lag.
För ernående häraf, har Utskottet ansett Herr Petres förslag förtjena
synnerlig uppmärksamhet.
Den granskning, som uti den af honom föreslagna Comité kan egnas
åt lag-förslagen, bör i den mon blifva practiskt säkrare och verksammare,
än hvarje annan, som denna Comité skulle bestå, dels af embetsman , de
der genom sin ställning i staten ega tillgång till upplysningar och tillfällen
20
Lag-VIskollels Utlåtande , iT.-o 1p2i
till en öfversigt af allmänna förhållanden, som eljest icke utan omgång och
ovisshet kan beredas, dels ock af andre sakkunnige män, hvilka på detailarbetet
kunde mera uteslutande använda sin tid. Ändamålet skulle ej utan
dessa tvåfaldiga grunder för Comiteens sammansättning kunna fullständigt
ernås. Genom Juslitias-Statsministerns deltagande i Comiteens arbeten, underlättas
tillika för honom de serskilda förslagens föredragning hos Kongl.
Majrt i Siats-Rådet; och derigenom att två Justiliae-Råd förordnas att
ständigt deltaga i skärskådandet af gransknings-arbetet, bör icke blott detta
arbete vinna i practisk tillförlitlighet, ulan discussionen i Slals-Rådet,
deri de skulle deltaga , blifva mera upplysande, i följd af den mera
omfattand kännedom af förslagen, sorn under Comile-arbetet förvärfvas.
Justitiae-Canzleren och Jusliliae-Ombudsmannen , båda genom föremålen för
deras vanliga em bets-verksamhet nära bekanta med lagskipningen i allmänhet
och serdeles med ilen i brottmål, synas ej mindre i dessa delar, än i
afseende på de ekonomiska anstalter och förfoganden , som stå i sammanhang
med Comiteens arbeten, kunna på ett gagnelig! sätt bidraga till arbetets
utförande.
Utskottet har trott det vara ändamålsenligt, att Comiteens öfrige ledamöter
utgjordes af en Hof-Rätts-ledamot, en Häradshöfding och en annan
lagkunnig man.
För öfrigt och med anledning af Herr Hegardts derom hos Vallöf!.
Borgare-Ståndet väckte och till Lag-Ulskollet remitterade molion , har Utskottet
ansett sig böra uttrycka den mening, att det ulan tvifvel vöre för
lagverkets slutliga handläggning af stor vigt och fördel, om de utmärkte
och insigtsfull män, som ännu qvarlefva af fordna Lag- Comiteen, nemligen
Herr Expeditions-Secreteraren och Riddaren Richert samt Herr AdvoeatFiscalen
och Riddaren Staaf', jemväl kallades alt såsom ledamöter i Coraiteen
inträda; men för den händelse, alt de skulle vara af förfall hindrade
att en sådan befattning sig åtaga, torde Comiteen icke deslomindre böra
träda i verksamhet.
I enlighet med hvad här ofvan blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt
föreslå:
att, till svar å Kongl. Ma fits Nådiga Skrifvelse af den af sistlidne
Mars, Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla:
att, med afseende å Kongl. Mäj:ts Nådiga till känna gifvande
om de hinder, sorn mött för angifvande af Nådig Proposition om
Civil- och Criminal-lag-förslagens slutliga pröfning, Rikets Ständer
funnit någon åtgärd till granskning eller antagande af ifråga
-
(
Lag-Utskottets Utlåtande, N;0 a.
21
varande lag-förslag icke kunna, å Rikets Ständers sida, under
innevarande Riksdag vidtagas; men då hela landet fäster den högsta
vigt vid frågan om ett förbättradt lagverk, serdeles i afseende
ä brottmåls-lagskipningen, der behof vet deraf blifver med hvarje
dag mera bjudande, och Rikets Ständer för sin del anse sakens
stora vigt och angelägenhet fordra, alt, innan lag-förslagen till
hufvudsaklig pröfning hos Rikets Ständer förekomma, en ytterligare
granskning af desamma varder företagen, för att slutligen
bereda och afpassa dessa förslag för ändamålet alt sättas i kraft
och verksamhet; sä hafva Rikets Ständer ansett sig böra till Kongl.
Maj:ts Nådiga bedröfvande i underdånighet hemställa, om icke
med de åtgärder, som fordras för att bereda och utarbeta Kongl.
Maj:ts Nådiga Propositioner om det nya lagverket, äfven kunde
förenas anordningar för en ytterligare granskning af lag-förslagen
i nyss uppgifna syftemål; samt
att, Jör åstadkommande af en dylik beredning, Rikets
Ständer ansett följande åtgärder mest ändamålsenlige: att en
Comité eller Lagberedning sammansättes af Herr Justitice-Statsmmistern,
två Justities-Råd, Justitice-Canzleren, Rikets Ständers
J ustit i te-Ombudsman, samt tre andre lagfarne män, af hvilka
en vore ledamot i någon af Rikets Hof-Rätter och en annan
ordinarie Häradshöfding; äfvensom att de qvarlefvande ledamaterne
af fordna Lag-Comitéen, Expeditions-Secreteraren och
Riddaren Johan Gabriel Riichert samt Advocat-Fiscalen och Riddaren
Pehr Staaf i Nåder varda kallade alt i beredningen deltaga;
dock att desse sistnämndes afsägelse eller förfall icke bör
hindra beredningens arbeten; att åt denna beredning i Nåder uppdrages
att, med jemförelse af de vid lagförslagen gjorda anmärkningar,
ytterligare granska och genomgå desamma, att undersöka
och uppgöra f örslag till de förändringar i domstolarnes organisation
och i fängelse-systemet; som med det nya lagverket mäste
införas, så ock att utarbeta grunderne och ordningen för lagverkets
promulge rande och sättande i verkställighet; att, i den mon
de förberedande arbetena med hvarje del eiler Balk af lag-förslagen
fulländas, en sådan del af lagverket varder för Kongl. Maj:t
i Stats-Rådetföredragen, hvarefter Kongl. Maj:t lärer i Nåder fatta
Sitt höga beslut om den proposition, som derom kommer alt framställas
och hvilken deref ter torde varda genom tryck allmängford;
22
äLag-TJtskollels Utlåtande, N.o iJf.2.
satt dessa arbeten så stå/las, att tryckningen af alla Ballame kari
vara fulländad i god tid före den, vare sig lagtima eller urtima,
Riksdag, som näst efter fyra är ifrån innevarande Riksdag inträffar
; och ändtligen att lag-beredningen jemväl får sig anförtrodt
att redigera förslag till de serskilda Författningar, sorn vid
och för det nja lagverkets antagande och promulgation må finnas
behof i ge att tillika utfärdasr
Utskottet liar fått emottaga de ”tableauer , innefattande jemförelse emellan
Lag-Comitéens förslag till Allmän Civil-lag och den nu gällande”,
som äro vordne af serskilde Commitlerade utarbetade och derefter blifvit
på Kongl. Majrts Kådiga befallning af trycket utgifne. Af dessa tableauer
har dock Utskottet ej varit i tillfälle ali taga vidare kännedom , än sorn
rörer sjelfva planen för deras upprättande. Att döma deraf, synes det Utskottet,
som skulle dessa tableauer böra blifva af väsendtlig nytta vid den
slutliga föredragningen och pröfningen af lag-förslagen; men då jemförelsetableau
emellan Criminal-lag-förslaget och de nu gällande brållmåls-lagarne
ännu icke hunnit upprättas, hvilken dock innan detta års utgång lärer vara
alt förvänta, hvarigenom föremålen för bemälde Committerades arbeten äro
fulländade, hemställer Utskottet,
om icke Rikets Ständer må till Kongl. Majit i underdånighet frambära
den önskan, att, sedan tableau öfver C r immal-1a g-förslag ät
blifvit afemnad, Kongl. Majit måtte i IS åder täckas med detta
årets slut upplösa den för ifrågavarande tableauers författande
tillförordnade Comité.
Stockholm den 9 October 1840.
Reservation
af Herr Lagergren: ”Ifrån förestående Betänkande är jag i så måtta
skiljagtig, att jag ej instämmer uti Lag-Utskottets förslag, att ledamöterne
af f. d. Lag-Comiteen, Herr Expedilions-Secreteraren Richert och Herr Advocat-Fiscalen
Staaf, måtte inkallas till Ledamöter uti den föreslagna Lag
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o t/f2:
23
beredningen. Då ett af föremålen för denna Berednings verksamhet är att
å nyo granska Lag-förslagen, synes det mig icke vara lämpligt alt föranleda
ett sådant åliggande för desse utmärkte rättslärde , hvilka, i afseende
på sjelfva förslagen, redan slutligen yttrat sig. Deremot, och i betragtande
både af arbetets stora omfång och af de många special-insigter, som fordras
för upprättande af förslag till de serskilda Författningar, hvilka böra utgå
samtidigt med det nya Lagverket, anser jag antalet af de egentligen arbetande
ledamöterne i Beredningen , i stället för tre , böra utgöras af fem ,
för hvilkas utväljande jag likväl icke finner några serskilda qvalificationer
böra uti den underdåniga skrifvelsen bestämmas.”
Uti denna reservation: hafva Herr Grefve Mörner och Herr von Röök
instämt..
tryckt hos j. a. walldén,
184a
Lag-Vtskottels Betänkande, JY:o 143.
1
N:o 143.
Auli. till Exp. Ulsk. d. 15 Oct., kl." rf f m.
Betänkande ofver väckte motioner, angående gemensum lag för
inrikes och utrikes vexlar.
Sedan Rikets Ständer, genom underdånig skrifvelse den a3 April
s835, lill Kongl. Majit öfverlernnat förslag till lag för inrikes oell utrikes
vexlar, liar Kongl. Majit, uti Nådigt svar å Rikssalen, förklarat Sig hindrad
alt dertill samtycka; hvaremot Kongl. Maj;t, genom Nådig Contraproposition,
föreslagit samt Rikets Ständer jemväl antagit en sedermera under den
ao Maj nämnde år utfärdad lag för inrikes vexlar, af enahanda lydelse med
förstberörde förslag, uiom att derifrån blifvit uteslutet hvad, som kunnal hafva
tillämpning endast på vexlar, dragne emellan Sverige och utrikes ort.
Vid innevarande Riksdag hafva, uti motioner, som Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Yällofl. Borgare-Ståndet lill Lag-Utskottet remitterat,
följande hemställanden blifvit, i afseende på berörde ämne, gjorda,
nemligen;
af Herr Friherre Rantzou, Johan Albert: alt, då, genom antagande
af det förslag till gemensam lag för inrikes och utrikes vexelrörelsen, som
Rikets Ständer å förra Riksdagen afgåfvo, en mängd af nuvarande hinder
och olägenheter vid.utrikes vexel-handeln skulle undanrödjas, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, med
upphäfvande af ej mindre alla äldre stadganden rörande vexel-rörelsen, än
äfven den år i835 utkomna lag för inrikes vexlar, täcktes gilla och utfärda
en gemensam lag för vexel-rörelsen, i öfverensstämmelse med det förslag
dertill, som åtföljt omförmäkle underdåniga skrifvelse, hvilken jemväl i
öfrigt af motionären åberopades, såsom innefattande fullständiga motiv
för motionärens framställning;
af Herr Petre, T.: att nyssnämnde förslag ånyo måtte komma under
Rikets Ständers pröfning; samt
af Herr IFijk, Olof: att a3 § af 4 Cap. uti Inrikes Vexel-lagen, sora
lyder sålunda: ”Är vexel ställd att betalas uti något visst i landet gångbart
myntslag, då bör den betalas i det mynt, hvarå den lyder; är vexeln ställd
Bih. till R. St, ProU 1840, 7 Sami, i Afd, 36 Haft, i
v"
2.
Lag-Utskottets Betänkandet N\o 143.
å utländskt mynl, må betalningen i Svenskt mynt erläggas efter vexelcurs”,
kunde erhålla tillägg, hvarigenom dess innehåll blefve följande: ”Är vexel
ställd att betalas uti något visst i landet gångbart myntslag, då bör den
betalas i det mynt, hvarå den lyder; är vexel ställd å utländskt mynt,
må betalningen i Svenskt mynl erläggas efter vexelcurs för vexel å vanlig
uso, noterad å den Börs, der vex' lslut sker, närmast belägen den ort, der
acceplanten är boende, med tillägg af ränta, efter sex procent pro anno,
räknadt för uso-liden; den betalningsskyidige dock obetaget att med af
vexel-innehafvaren godkänd vexel å vista inlösa sin accept.” Till stöd för
detta yrkande, är af motionären anfördt: ”att omförmälde §, sådan den nu
lyder, vore ofullständig deruti, att den ej bestämmer, örn liqvid skall ske
efter vista- eller uso-curs, hvilket föranledt tvister och olika domslut; samt
att det väl vöre obestridligt, att, då en accepterad vexel förfaller till betalning,
contant liqvid bör följa, nemligen efter den curs, sorn betalas för
en vista-vexel, och ej efter den, som noteras för vexel på gods eller annan
uso, enär den betalningsskyidige derigenom skulle få ett ytterligare
anstånd med sitt åliggande, men att vista-curs dels sällan funnes noterad,
dels ofta vore högre, än den borde vara, i förhållande till uso-curs, hvilken
alltid närmast, rättast och säkrast bestämde värdet af myntet, hvarå vexel
vore dragen;” och skulle, om motionen bifölles , ifrågavarande tillägg äfven
göras uti den lag för utrikes vexlar, som blefve antagen.
Utskottet, som tagit dessa framställningar i öfvervägande, bör först
yttra sig öfver Herr fVijks motion. I afseende härpå finner Utskottet, att,
då innehafvare af vexel, som är ställd att här i Riket betalas i utländskt
mynt, måste vid det förhållande, att samma mynt icke är att tillgå, emottaga
betalning i Svenskt mynt, efter sådan gångbar curs, som är noterad
för vexlar, betalbara först efter en viss tids förlopp (uso), hvilken cursberäkning
följes af den anledning, att den högre curs, som gäller å vexlar,
föi fallne vid uppvisandet (å vista), här i landet sällan lärer anmärkas och
dessutom ej anses säkert bestämma värdet af det mynt, hvarå vexel dragés;
så följer obestridligen, att vexel-innehafvare, som i ofvanberörde fall
icke får tillgodonjuta sin rält till contant betalning i utländskt mynt, utan
nödsakas att, för detsammas erhållande, köpa ny vexel derå, i s1 ället bör
af godkännaren bekomma ränta för den lid, som förflyter, innan den nya
vexeln till inlösen på utländsk ort förfaller. Ett stadgande, i enlighet härmed,
bör således, efter Utskottets tanka, i vexellagen införas desto heldre,
som det öfverensslämmer med grunderne för de i 3a § af nu gällande lag
Lag-Utskottets Betänkande, JV:o 143.
3
för inrikes vexlar meddelade föreskrifter, rörande godtgörelse för återgången
vexel, ställd alt i utländskt mynt betalus. I fråga åter om den curs,
som vid liqvid af nämnde beskaffenhet skall följas, lärer något bestämdare
stadgande i detta afseende ej vara behöflig t eller lämpligt, än det, som redan
finnes, och hvilket utmärker, att liqviden skall ega rum efter gångbar
curs; äfvensom Herr (Pijks motion i öfrigt, eller så vidt den afser uttrycklig
föreskrift om rättighet för godkännaren att, i stället för betalning i
Svenskt mynt, lemna vexel, förfallen vid uppvisandet, icke kan af Utskottet
biträdas, emedan ett sådant liqvidationssält endast på serskild öfverenskommelse
emellan vexel-iunehafvaren och godkännaren bör vara beroende.
Hvad härefter angår Herr Friherre Kantzous och Herr Petrés motioner,
får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att de grunder, enligt hvilka
den af Rikets Ständer å förra Riksdagen beslutade vexel-lag blifvit uppgjord,
voro följande:
att alla vexlar, antingen de kommo under namn af inrikes eller utrikes,
borde ställas under en och samma vexel-lag, utan annan skiljagligliet,
än att, i afseende på de förra, en viss minimi-sumtna bestämdes;
alt, i stället för åtskillige af de till tiden högst inskränkta fatalier,
hvarpå, enligt 1748 års Vexel-Stadga, vexel-innehafvarens hela belalningsrätt
emot vexelgifvare och öfverlåtare berodde, andra mera enkla och lätt
iagttagne bevaknings-åtgärder borde föreskrifvas, och att följagtligen, — enär
vexelgifvares och öfverlåtares rätt kunde bevaras derigenom: 1:0 att, då vexel
vore till betalning förfallen, sådan genast fordrades; 2:0 att, när vexel vore
ställd att betalas vid eller efter uppvisandet, densamma blefve inom viss
kort tid uppvist; och 3:o att innehafvare af protesterad vexel, inom viss
kort tid ifrån förfallodagen, gjorde sin återgångstalan gällande; lagens fö
reskrifter,
angående hvad innehafvaren måste iagltaga, för att emot vexelgifvare
och öfverlåtare bibehålla sin rätt, alltså syntes böra till nyssnämnde
åligganden inskränkas;
att den förut varande höga ränta för återgången vexel borde nedsättas;
alt
fordringsegaren deremot borde åtnjuta full ersättning för alla sina
skäliga och bevisliga kostnader;
att nämnde ränta borde beräknas, icke från vexelns utgifningsdag,
ulan från den dag, då den bordt af godkännaren betalas;
4
La"-Ut skottets Betänkande , N\o 143.
att, så snart den återgångna vexeln vore ställd att betalas i utländskt
mynt, och liqviden här skedde efter curs, det vill säga, icke med det
mynt, hvarå vexeln lydde, utan efter pris å ny vexel, betalbar efter någon
tids förlopp, så borde vexel-innebafvaren åtnjuta ränta under den nya
vexelns förfallotid, dock med afräkning af den tid, som för den protesterade
vexeln, efter dess lydelse, kunde återslå; samt
alt innehaftaren af återgången texel borde ega rättighet att vända
sitt belalnings-anspråk ej allenast emot vexelgifvaren och siste öfverlåtaren,
utan emot hvilken af öfterlåLarne honom godt syntes.
Utskottet anser dessa, i den underdåniga skrifvelsen af den a3 April
i835, närmare uttecklade grunder vara rigtiga, och att föl jagt 1 igen ett förslag
till gemensam lag för inrikes och utrikes vexlar, lika med det, sorn
nämnde underdåniga skrifvelse åtföljt, ånyo bör lill Kongl. Maj:ts Nådiga
pröfning öfverlemnas, med iagttagande af ofvanbérörde, utaf Utskottet nödigt
ansedda, tillägg, angående betalning af ränta vid liqvid af vexel, ställd
att betalas här i iliket i utländskt mynt; hemställande alltså Ulskottet
tördsamligen,
att, med uppliäfvande af ej mindre Kongl. Maj:ts förnyade
Vexel-Stadga den 2/ Januari 1748* Kongl. Förordningen den
12 Juni 1816, angående vissa delar af Vexelhandeln, Kongl,
Kungörelsen den y Jagus ti 1816, angående förhållandet med
Vexlar i Svenskt mynt, som å utrikes ort är o dragne på i
Riket vistande man, Kongl. Kungörelsen den y Maj 18ty, angående
hvad iagttagas bör, i anseende till Vexlar och Invisningar,
ställde att betalas i Svenskt mynt för utländsk mans
räkning, Kongl, Brefvet den 5 November 181 y och Commerce
Collegii
derpå grundade Kungörelse den 24 * samma månad
angående hvad som bör iagttagas vid uppköp af Vexelbref
genom syssloman, Kongl. Brefvet till Comrnerce-Collegium den
22 Mars 1821, angående förklaring af g § i ofvanberörde
Kongl. Förordning den ta Juni i8t6, samt Kongl, Kungörelsen
den sy Aug. 1828, angående rätta förståndet af de uti 4 oc^ 5
4f.§‘ af sistnämnde Kongl. Förordning innefattade stadganden,
än ock af den under den 2o Maj r835 utfärdade Lag
för inrikes vexlar, antagas mätte en sd lydande
Lag-Utskottes Betänkande, N',o 143.
5
VEXEL-LAG.
I CAP.
Om formen för Vexel.
1 §•
Vexel bör innehålla: orten och tiden, när samt hvarest den
utfärdas; — uttrycklig benämning af vexel; — om den är
ensam (iola), eller, derest flere exemplar utgifvas på en och
samma penningesumrn* , hvilkendera i ordningen den då är,
såsom första, andra, tredje, fjerde, (prima, secunda, tertia,
quarta,) och så vidare; — den persons namn, till hvilken vexeln
utfärdas, kallad vexeltagare (remittent); — visspenningesumma,
att, på grund af vexeln, uppbäras, i Svenskt eller utländskt
mynt, utsatt både med bokstäfver och liff ror, och hvilken
summa, hvad angår säd ane vexlar, som utgifvas i Sverige
och dragas på Svensk ort, ej må understiga 2.5 R:dr Silf ve rspecie;
— den persons namn, h vilken i vexeln anmodas att densamma
inlösa, kallad godkännare (acceptant); — orten, hvarest
godkännaren bor eller vistas, och hvarest betaltungen ske skall;
— betalningstiden, hvilken kan bestämmas: a) vid uppvisandet,
(anfordran, vista sigt); b) viss tid efter uppvisandet;
och c) viss tid efter utgifvandet (dato); — samt vexelgifvarens
(trassentens) egenhändiga underskrift.]
2 §.
Åro flere exemplar af vexel utgijne och inlöses ettdera,
vare de öfrige kraftlöse.
3 §.
Vexel kan vara dragen på en person, och betalbar hos en
aman: den kan vara ställd att betalas till vexelgifvaren sjelf:
den kan vara ställd att inlösas af vexelgifvaren sjelf på annan
ort: den kan vara utfärdad u annans vägnar, efter fullinagt
(pro cura).
4 §.
Öfverlåtelse af vexel kan ske genom öfverlåtarens blotta
WXnxnteckning (in blanco).
Lag-Utskottets Betänkande, IV:o 143.
II CAP.
Om Vexelköp.
5 §.
Vexelköp kan afslutas med eller utan mäklares biträde.
6 §.
Vexelgifvare vare skyldig att samma dag, då vexelslutet
skett, hälla den betingade vexeln, i flere exemplar, nätså
(ordras, vexeltagaren tillhanda, emot .undfående af den för
vexeln ö'verenskomne betalning; åliggande vexeltagaren att
vexeln afhemta.
7 §.
Jr vexel aflemnad, utan att vexeltagaren derför erlagt
öfverenskommen betalning, och fullgör han den icke genast,
då bör vexelgifvaren, inom åttonde dagens utgång, protestera
och, inom samma tid, jemväl ä vexeltagaren taga stämning
till den domstol, som i 4° § sägs; försummas det, håfve då
vexelgifvaren ej bättre rätt, än i annat skuldjordringsmål.
8 §.
Då tvänne eller flere exemplar af samma vexel utfärdas,
vare det andra i ordningen (secunda), äfvensom hvart och ett
af de följande, uti vexeltagarens hand gällande såsom c/vitto
å erlagd betalning till vexelgifvaren; ä betalning för ensam
vexel (sola-vexel) erfordras serskildt qvitto.
9 §.
Hvar, som, i egenskap af syssloman, vexel upphandlar,
och vill vara fri ifrån ansvar för densammas inlösen, läte ställa
vexeln på sin hufvudman, och vare då endast i ansvar derför,
att valuta till vexelgifvaren erlägges; låter deremot sysslomannen
ställa vexeln pä sig sjelf, blifve då, sedan han densamma
öfverlåtit, för inlösen af vexeln lika ansvarig, som
hade han upphandlat den för egen räkning.
Lag-Utskotlets Betänkande, N\o 143.
7
lil CAP.
Om Vexels god 1; annan de.
10 §.
Hvar, som vexel om händer fått, att derå söka godkännande,
vare, om han en sådan förrättning sig påtagit, skjldig
att, så fort ske kan, uppvisa vexeln jör honom, på hvilken
den är dragen, samt äska hans uttryckliga förklarande, om
han den godkänna vill eller ej; försummas det, och förefaller
emedlertid något till dens förfång, som vexeln öfversändt,
vare den försumlige skyldig gifva skadestånd.
11 §.
År vexel ställd att betalas å viss tid efter uppvisandet,
då bör densamma till godkännande uppvisas inom tre månader
f rån utgifningsdagen, derest vexeln är utgifven i Sverige och
dragen på Svensk ort, men inom sex månader från samma
tid, dä vexeln är utgifven i något annat land i Europa, samt
inom ett år, derest vexeln är utgifven i annan verldsdel.
12 §.
Den, som godkänner vexel, ikläder sig derigenom skyldighet
alt densamma in'ria, och må efteråt ej kunna undandraga
sig betalningen, om än vexelgifvaren skulle finnas hafva kommit
i concurs-tillstånd, innan accepten meddelades.
13 §.
Godkännandet af vexel uttryekes medelst påskrift af ordet
godkännes eller accepteras samt namnets undertecknande.
Accepten bör, om vexeln är ställd på viss betalningstid efter
uppvisandet, dateras, vid påföljd, alt eljest betalning för vexeln
kan fordras pä den deri bestämda tid, räknad från utgifningsdagen.
14 §.
Drages vexeln på tvänne eller flere personer, såsom Bolagsmän,
då bör godkännandet ske medelst Bolagets namnteckning:
gifves eljest vexel på tvänne eller flera personer,
Lag-Ulskoltels Betänkande, N\o 343.
att betalas af antingen den ena eller andra, då är enderas
godkännande lika gildt, sorn hade vexeln på honom allena varit
ställd.
15 §.
Jr vexel ställd att betalas å annan ort, än der godkännaren
bor, teckne dä han å vexeln, genom h vilken person i
den andra orten betalningen erlägges, och vare för densammas
fullgörande sjelf ansvarig.
16 §.
Då vexel till godkännande förevises, bör bestämdt svar,
jakande eller nekande, af gifvas morn a4 timmar derefter',
sker det icke, anses god kännaren liaj va vägrat accept en.
17 §. /
Tjärder vexeln icke, inom den i 16 t§‘ bestämda lid, godkänd,
eller sker godkännandet med vill kor, eller inskränkes till
en del utaf vexelns belopp, eller kan den ej anträffas, pil
hvilken vexeln ar dragen, vare innehafvar en, sedan han deremot
protesterat, berättigad till äter gängstalan, pä sätt i 3o $
Derest vexelgif varén, pä den tid, dä vexeln utgafs, egde
godkännarens ovilkorliga tillåtelse att vexeln ä honom draga,
vare denne förbunden att vexeln antaga och, om det ej sker,
ansvarig för all deraf uppkommande skada.
IV CAP.
Om Vexcls betalning genom godfe cin narén.
19 §.
Ar vexcls förfallotid bestämd till en eller flere månader,
dä skall hvarje månad till 3o dagar räknas: är förfallotiden
bestämd till en eller flere uso, dä svarar en uso emot 3o dagar
, två uso emot 6o dagar, och sä vidare; varande i alla
dessa fall den dagen oräknad, då vexeln utgafs eller uppvisades.
?
Lag-Utskottets Betänkande, IV:o 143.
9
Ar vexel ställd att betalas midt i månaden, vare dd femtonde
dagen rätter förfallodag.
20 §.
Ar vexel, som finnes ställd att betalas inom viss tid efter
utgifvamlet eller uppvisandet, till betalning förfallen, och har
icke för vägrad accept redan blifvit protesteradt, Aligge innehafvar
en, att, af den person, hos hvilken penningarne skulle
uppbäras, fordra betalning, samt, derest sådan icke erhå/les,
protestera, uti stad senast å lörsta dagen, och på landet senast
å. andra dagen efter rätta betalningsdagen: kan ej denne
anträffas, protestere dock innehafvaren, sorn sagdt är: vill eller
förmår ej den förre erlägga mera än en del af vexclns belopp
, ankom/ne på innehafvare att emottaga eller icke emottaga,
hvad honom erbjudes, men protestere icke dessmindre för
hvad som hilster.
21 §.
Jr vexel ställd att betalas vid uppvisandet, vare, för dess
uppvisande till betalning, tid, sorn i 11 § sägs: erhål/es ej betalning,
eller kan ej den person anträffas, hos hvilken penningarne
uppbäras skulle, eller vill eller förmår ej denne erlägga
mera än en del af vexel ris belopp, protestere innehafvaren,
efter thj i 20 § föreskrifva är.
22 §.
År af vexel-innehafvaren försummadt, hvad honom efter
11, 20 och 21 §§ åligger, håfve förlorat sin vexelrätt emot
godkännaren, och hälle sig till honom, såsom uti annat skuldfordring
smål: instämmes ej godkännaren till den i 40 $ omförmälde
domstol inom ett år efter vexelns rätta betalningstid,
vare lag samma.
23 §.
År vexel ställd att här i landet betalas uti något visst
härstädes gångbart myntslag, då bör den betalas i det mynt,
hvarå den lyder: är vexeln ställd å utländskt mynt,,må betalningen
i Svenskt mynt erläggas, efter vexelcurs, dock med
m. till B. St. Fröt. 1840. 7 Sami. f A/d. 36 Haft. 2
Lag-Utskottets Betänkande, N:0 143,
förhöjning, motsvarande ränta till lA för 100 i månaden, under
den förfallotid, som jör vexel efter samma curs är bestämd.
24 §.
Har godkännaren brustit i betalning, vare skyldig gälda
vexel-innehafvarén ränta till lJi för 100 i månaden, jemte full
ersättning för honom åbragte kostnader.
25 §.
Varder förfallen vexel icke på förfallodagen till betalning
företedd, ege innehafvaren ej rätt till ränta förr, än efter
det han sedermera fordrar, men ej får betalningen, och icke
eller att, derest vexeln lyder å utländskt mynt, åtnjuta betalning
efter högre curs, än den å förfallodagen, eller näst föregående
vexeldag noterade, om cursen sedan stigit: har den
fallit, vare innehafvaren skyldig åtnöjas med betalning efter
gångbar curs vid den tid, då han sig anmäler.
26 §.
Är vexel godkänd, och betalar godkännaren, utan att
återfå det exemplar, hvarå godkännandet finnes tecknadt, vare
ej fri från betalningsskyldighet till tredje man, hvilken samma
exemplar innehar.
27 §.
Har vexel inom rätter tid blifvit protesterad, för bristande
betalning af den, på hvilken vexeln varit dragen, stånde
annan person fritt, att med den rätt i zg ff sägs, till heder
antingen för vexelgif varén eller någon af öfverlåtarne, betalningen
erlägga, och blifve den, till hvars heder betalningen
sker, i betalningsbeviset uttryckligen nämnd; innehaf varens
protest-kostnad bör då tillika ersättas.
28 §.
Erbjuda sig flere att vexel under protest betala, efter thy
i nästföregående sägs, vare den närmast, som till heder
för vexelgif varén, och dernäst den, som till heder för äldre
öfverlåtaren, betalning erlägga vill; men skulle emedlertid den,
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 143.
11
på hvilken vexeln är dragen och emot hvilken protest för bristande
betalning skett, erbjuda sig att vexeln inlösa, vare han
dertill berättigad J ram för annan.
29 §.
Hvar, som betalar till heder för vexelgifvare eller öfverlåtare,
ege att, med den sålunda godt gjorde innehafvarens
rätt, söka sin ersättning af vexelgijvaren och jemväl, derest
inlösen skett, till öfver/åtares heder af ej mindre honom, än
äfven dem, hvilka vexeln förut öfverlåtit, om sådane finnas:
håfve ock emot den, på hvilken vexeln varit dragen, lika
rätt med förre innehafvarén.
v cap.
Om Atergångstalan.
30 §.
Sedan vexel blifvit protesterad, vare sig för bristande
accept eller bristande betalning, ege innehajvarén genast fordra
liqvid af vexelgijvaren och öfverlåtarne, en eller flere,
såsom till honom ansvarige, en för alla och alla för en; men
är, genom någon med vexeln vidtagen åtgärd, senare öfverlåitares
rätt emot en föregående förverkad, då eger innehafvar
en emot den förre ej någon talan.
31 §.
Har den, som godkänt pä honom dragen vexel, kommit i
concurs-tillstånd förr än vexeln är till betalning förfallen,
kan innehafvar di jemväl, efter gjord protest, genast fordra
betalningen af vexelgifvare eller öfverlåtare, efter thy i 3o §
sägs.
32 §.
Vid betalning för återgången vexel, vare innehafvar en berättigad
att af vexelgifvare och öfverlåtare fordra den hufvudstol,
hvarå vexeln lyder, ränta till lf2 för 100 i månaden,
räknadt från vexelns rätta betalningstid, om denna är förfluten,
och till dess liquid sker, jemte ersättning för protest
-
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 143.
omkostnader, postpenningar Jör 2ine bref, nemligen ett fram
och ett tillbaka, måklare-arfvode tilt, 1 för 100, dä. mäklare
blifvit begagnad, provision till ’ för 100, och mera,
när provision pd flere ställen bevisligen blifvit betald, samt
de skäliga umgälder, so/n dessutom får innehafvarén bevisligen
uppkomma.
Ar vexeln ställd att betalas i utländskt mynt, bör,
derest curseri stigit sedan vexelslutet skedde, betalningen
erläggas efter den curs för vexlcir, pä enahanda förfallotid
med dea förra vexelns, som är gällande när liquid
sker; men, om curseri emedlertid aldit, utgöras efter den
curs, hvartill vexeln bli vit köpt, eller som, i händelse cursberäkning
i köpet ej ingått, eller ej kan till beskaffenheten
visas, var vid köpetillf ället i allmänhet gällande: allt med
förhöjning, motsvarande ränta till ’ för 100 i månaden
under omfårmålde förfallotid, dock med afräkning a1 den
tid, sorn för den protesterade vexeln ännu kan återstå.
33 §.
Fexel-innehafvare ege rådrum, att, i saknad af godvillig
betalning, instämma vexelgifvare och öfverlåtare till
den i 4o § omförmälde domstol inom f öljande tid: är vexeln
ställ i att betalas i Sverige, stämmes svaranden, om
han bor eller vistas i samma Län, der betalning en ske bordt,
eller i Länet näst intill, inom sex veckor, men eljest inom
tre månader: år vexeln icke ställd att betalas i Sverige,
bör vexelgifvare eller ö verlåtare, som i Sverige bor eller
vistas, vara stämd inom sex månader från råtta betalningstiden,
derest betalningsorten år i Europa, eljest inom ett
år från nyssnämnde tid.
34 §.
Underlåter vexel-innehatvare att iagttaga hvad honom
i ix, 20, 2i och 53 §§ ål äigges, hat ve förlorat allt anspråk
emot ej allenast öfverlåtare, utan äfven vexelutgifvaren',
har denne senare ej hos godkännaren ställt valuta till
vexelns infriande, vare dd ansvarig såsom uti annat skuldfordringsmdl.
Lag-Ulskotlcts Betankande, N',o 143.
13
35 §.
Öfverlåtare, som vexel inlöser, träder derigenom uti
dens ställe, rån hvilken inlåsningen sker; dock hvad andre
öfverlåtare a samma vexel angar, endast emot den eller
dem, hvars öfverlåtelse år äldre ari hans egen; föranlätes
han att, i saknad af godvillig betalning, till domstol
instämma föregående öfverlåtare eller vexel-utgifvare3
håfve tid dertill inom tre månader ifrån etet han sjelj inom
f öreskrif ven tid blifvit stämd eller godvilligt betalt:
stämmer han ej inom nyssnämnde tre månader, gange pd
sätt i 34 § stadgas.
Yl CAP.
Om Protest.
36 §.
Protest skall verkställas emellan kl. g f. rn. och kl. 7
e. 772., i stad genom Notarius Publicus eller Magistratsperson,
jemte ett tillkalladt vittne, och d landet genom edsvuren
Kronobetjent, jemte ett tillkalladt vittne, eller af
annan person, jemte -2.ne tillkallade vittnen; och böra de
alla kunna skrifva.
37 §.
öfver protest skall skriftlig handling upprättas, innehållande:
1 ullständig a skrift af vexelri med hvad dera
finnes tecknad t; —- deri sökandes anhållan eller påstående;
— det svar, derå gifves; — det förbehåll, som för sökanden
af för rättnings mannen gores; — ort och tid, hvarest
och når protesten sker; — samt förrättnings mannens och
vittnets eller vittnenas egenhändiga underskrifter.
38 §.
Anträffas ej den, emot hvilken protesteras skall, bör
protesten verkställas vid hans bostad: i händelse underrättelse
derom icke kan erhållas, håfve sökanden ändock förvarat
sin talan, derest han, så fort ske kan, och senast
inom i4 dagar, förhållandet anmäler hos Konungens Befallningshafvande
eller närmaste Rådstufvu-Rätt.
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 143.
39 §.
Kexel-innehafvare år ej befriad fran skyldigheten att
protestera derigenom, att den, på hvilken vexeln dr dragen
, ajlidit eller kommit i concurs-tillständ.
VII CAP.
Om laga Domstol och om rättegången i Vexelmål.
40 5-, .
Råtter domstol för vexelmål, deri vexelråtten icke år
förlorad, vare Rådstufvu-Rått i den stad, der svaranden
bor eller antra fasj men, om han å landet bor eller anträffas
, Råd stu fvu-Rått en i närmaste stad derintill.
, 41 §•
Stamning i vexelmål skall, når sökanden sa åskar,
meddelas till samma dag, om Ratten då sitter och svaranden
år sä till hands, att han kan sig före råttegdngstimmans
slut infinna.
42 §.
Derest Rätten ej finnér något förekomma, som fordringsansprdkets
giltighet förringa bör, döme då genast till betalning
och förordne tillika huruledes, i brist deraf, utmätning
och by sått ning straxt ske må', dock skall för vexel,
som med protest återkommit, utmätning eller bysåttning
icke kunna emot vexelgifvare eller öfverlåtare verkställas
förr, ån o dagar förflutit, ifrån det han bevisligen blifvit
krafd.
43 §•
Ar målet af sådan beskaffenhet, att det ej kan eller
bår d forsta r åttegångsdagen af gåras, må likväl dermed
ej fördröjas längre, ån högst nödigt pröfvas.
VIII CAP.
Allmänna bestämmelser.
44 >
Inträffar tid, att betalning fordra eller fullgöra, att
protestera eller att något annat iagtlaga, å helgedag, ela
eger man det gåra d nästa såcknedag derefter.
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 144.
15
45 §.
Ar i annat land iagttaget hvad, sorn a hvarje ort får
sig hnn vara lag och sedvana likmätigt, dä håfve det sin
laga kraft.
I sammanhang härmed, föreslår jemväl Utskottet:
att Rikets Ständer, vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af
deras underdåniga förslag till ifrågavarande Lag, måtte
uttrycka den underdåniga önskan, att Kongl. Majit täcktes,
genom serskild Författning, sorn liktidigt med samma Lag
kunde promulgeras, meddela de reglementariska föreskrifter,
Kongl. Majit i Nåder han pröfva nödige, i stället för sådane,
till Börs- och Mäklare-Ordning hörande lagbestämmelser,
som åro intagna uti de serskilda Författningar,
hvilkas upphåfvande blifvit föreslaget.
Stockholm den i3 October i84o.
N:o 144.
Ank. till Exp. Utsfe. d. 15 Oct., kl. 11 f. m.
Betänkande öfver väckte motioner, om uppliäfvande eller ändring
af Kongl. Brefvet den 17 October 1778, angående
barna-mord.
Högvördige Preste-Ståndet har till Lag-Utskottet remitterat följande
motioner:
i:o af Herr Biskopen Doctor Bruhn, som anfört, att de medel, som
genom stadgandena i Kongl. Brefvet den 17 October 1778 blifvit valde till
förekommande af barnamord, i sina följder varit skadliga. Nämnde Författning
hade nemligen borttagit all skymf från lägersmål och mildrat straffet
för barnamord, så att den nästan kunde sägas befrämja brotten, hvilket
bevisades deraf, att, enligt ett vid motionen bifogadt utdrag af Tabellverket,
under de 20 åren näst före 1778, endast 1 af 4o barn varit oäkta;
hvaremot under de 20 år, som förllutit näst före 1837, i allmänhet 1
16
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 144.
varit oäkta aF endast \\ barn. Då Författningen äfven ginge derpå ut,atfc
göra både häfdad qvinna och bennes lägersman lill namnen okände, saknades
upplysning, om barns slägtskap med hvarandra, så att äktenskap i
förbudna leder ej kunde förekommas; äfvensom oäkta barn, hvilkas föräldrar
voro okända, ofta folio låttig-inrättningarne till last. Barnamorden
hade likaledes tilltagit, ty, på sätt af nämnde utdrag af Tabellverket
kunde in bernias, hade de utgjort, inom de 20 åren närmast före 1778,
til hopa 147» men inom de före 1837 senast förflutne 20 åren 218, ehuru
folkmängden icke skall ökats i samma förhållande. En oformlighet låg#
deruti, alt Författningen tillåter, alt lägrad qvinuas enskilda ski iltermål lår
verkställas inför hvilken prest, som derom anmodas, hvilket föranledde dertill,
att denna kyrko-plikt stundom ej blefve fullgjord, och att den brottslige,
det oagtadt, nyttjade salighetsmedlen. Själasörjaren borde känna de
brottslige bland församlingens medlemmar, så framt han skulle kunna upprätthålla
kyrkotukten. Hans verksamhet i denna del vore dock mycket inskränkt
genom förbudet alt förebrå lägrad qvinna hennes förbrytelse både
före och efter barnfödseln, och att göra efterfrågan om hennes person och
tillstånd, i fall hon vill vara okänd. Den blotta anteckningen i kyrkoboken,
att okänd qvinnas barn blifvit döpt, innefattade ej sådan upplysning,
angående persons härkomst, slägt m. m., sorn en kyrkobok vore ämnad alt
meddela. Motionären ansåg derföre, att ifrågavarande Kongl. Bref borde
antingen till all kraft och verkan upphäfvas, eller, efter töregången sträng
granskning, i flere delar ändras;
2:0 af Herr Prosten Stenhammar, hvilken fästat uppmärksamhet på
samma, från berörde Kongl. Bref hätflytande olägenheter, som här ofvan
blifvit nämnda, och serskildt på dem, sorn uppkommo genom rättigheten
löi1 barnaföderska, alt förtiga eget och fadrens namn och stånd, samt barnets
deraf föranledda bristande kännedom om sine föräldrar, hvilket, bland
annat, hindrade barnet att komma i åtnjutande af den föräldravård och
uppfostran, som det vore Statens pligt all vidmagthålla. I stadgandet, ”att
qvinna, som vill å okönd ort framföda foster, må i sådant uppsåt lemna*
ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd,”
borde derföre en modificalion ske, så att de välgörande följder, som detta
lagbud i vissa fall medförde, bibehöllos, men de väsendlligaste olägenheterne
deraf undanröjdes. För sådant ändamål ansåg motionären, att, så
framt det ej skulle finnas lämpligt stadga, att barnaföderskas namn och
stånd, utan undantag, böra uppgifvas till anteckning i den församlings kyrkobok,
Lag-Ulskottets Betänkande t N\o 144.
17
kobok, till hvilken hon hörer, de föreskrifter åtminstone borde meddelas:
alt lägrad qvinna, förr än hon begifver sig lill annan ort, för alt der framföda
foster, skall dels yppa detta sitt uppsåt för egen själasörjare, dels för
den prest, som döper barnet, uppvisa ordentlig prestattest; att barnet derefter
skall, enligt dopsedel från den prest, som dopet förrättat, i nämnde
kyrkobok antecknas; och att en af Kyrkoherden undertecknad skrift, sorn
skulle innehålla uppgift om barnets härkomst, och till hvilken borde, genom
anteckning i kyrkoboken, hänvisas, skall förvaras i kyrkokistan, för
att under barnets spädare år brytas, endast i den händelse, att barnet faller
fatlig-inrättningen till last, men, efter barnets beredelse till dess första
nattvardsgång, öppnas, på det att innehållet må kunna detsamma meddelas.
Efter att hafva tagit i öfvervägande hvad sålunda förekommit, får
Utskottet afgifva följande utlåtande i ämnet.
Syftemålet med ifrågavarande Författning har varit att söka undanrödja
de vanligaste och närmaste anledningarne tili barnamord, derigenom
att lägrad qvinna bereddes möjlighet att undanhålla den större allmänheten
kännedomen af den förseelse, hon begått och att på detta sätt undgå
den vanheder, som dervid fästes. Om det än mäste medgifvås, att detta
syftemål måhända icke kunnat i märkbarare mon vinnas, synes det likväl,
å en annan sida, med ännu mindre skäl kunna påstås, att sjelfva Författningen
verkat till sedeslöshet och brott. Del, såsom ett bevis på tilltagande
osedlighet, anmärkta förhållande, att årliga antalet af födda oäkta barn,
jemförelsevis med de äktas, efter år 1778 betydligen ökats, kan rimligen ej
hafva sin orsak i denna Författnings föreskrifter, ty bestraffningen för könsförbrytelser
har derigenom ej blifvit mildrad; utan torde denna orsak böra
sökas i en mängd andra icke okända omständigheter, för hvilka det lärer
vara öfverflödigt att bär närmare redogöra. Hvad den anförda tillökningen
af barnamord angår, så upplyser det åberopade utdraget af Tabellverket,
att antalet af dessa brott, efter Författningens tillkomst, icke allenast icke tilltagit
i större mon , än folkmängden, som år 1777 steg till omkring två och
nu uppgår till omkring tre millioner, utan deremot, jemfördt med antalet
af födda oäkta barn, så betydligt minskats, ali då, under de 20 åren näst
före 1778, barnamorden räknades till 147 samt födda oäkta barn till
33,35o, hafva, under de närmast 1837 varande 20 åren, oäkta barnen utgjort
124,355, men barnamorden endast 218. Enligt Utskottets öfvertygelse,
ligger häruti ett bevis, att Författningen haft välgörande följder, vida
öfvervägande de uppräknade olägenhelerne. I afseende på dessa olägenhe—
Bih. lill R, St. Prof. 1840 7 Sand. 1 Jfd. 36 Häft.\ 3
18
L a g-TJt skottets Betänkande, lV:o 145,
ter samt de ändringar, som i anledning deraf blifvit yrkade, bör dessutom
anmärkas: att, om lägrad qvinna .fått tillfälle att gå lill nattvarden, innan
hennes förseelse blifvit presten kunnig eller hon undergått enskild skrift,
bennes skyldighet att hemligen skriftas, dock qvarstår, enligt Kongl. Förklaringen
den a3 Mars 1807; att förbudet att i allmänna lefvernet förebrå
lägrad qvinna hennes förseelse, icke inskränker religions-lärarens rättighet
och åliggande alt henne varna, förmana och upplysa; att, i händelse
barnaföderska förpligtades att alltid för vederbörande presterskap uppgifva
lägersmannens namn och stånd, föga dermed vore, i afseende på barnets
rätt til! framtida vård och uppfostran, vunnet, emedan, vid händelser af
pligtförgätenhet idella afseende bos lägersmannen, den lägrade qvinnan sällan
kan sin uppgift med bevis styrka; samt att de föröfrigt föreslagna ändringar
icks skulle kunna ske utan rubbning af de hufvudgrunder, på hvilka
Författningen hvilar, hvarigenom åter dess ändamål skulle förfelas.
Utskottet finnér sig, af dessa skäl, föranlåtet vördsamt hemställa,
att ojvunberörde motioner icke må till någon åtgärd föranleda.
Slockholm den i3 Oetober 1840.
N:o 145.
Ant. till Exp. Utsk. d. 15 Oct., kl. 11 t. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ersättning af
allmänna medel till vittnen, som i brottmål åberopas.
FIos Vällofl. Borgare-Ståndet har, i motion, som till Lag-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Herr Westman föreslagit, att, då våra lagar icke tillerkänna
vittnen, som i brottmål kallas att resa, ofta flere mil, till den domstol,
der ransakning skall företagas, någon ersättning i de fall, när den
tilltalade, hvilket oftast inträffar, saknar all tillgång, och de personer, som
till vittnen åberopas, ogerna vilja blottställa sig för obehaget att, efter ett
uteblifvande och stadgad hemtnings-påföljd, fortskaffas med kronoskjuts,
likt brottslingar och misstänkte personen, en sådan af billighet och rättvisa
påkallad ersättning för rese- och tractafnents-koslnad måtte af Kronans andel
i sakören eller af andra lämplige tillgångar anslås; hvarigenom äfven
skulle undvikas det uppskof -och dröjsfnål vid brottmålsransakningar, hvil
-
Lag-Utikoltets Betänkande, N\o 145,
19
ket ej sällan blifver en följd af aflägsna vittnens inkallande, enär de heldre
blottställa sig för det ringa bötesansvar, som med deras uteblifvande första
gången är förenadt, än företaga.' en långväga resa, ulan hopp om ersättning.
Utskottet har tagit denna motion i Öfvervägande; och emedan allmänna
Lagens stadgande i 17 Cap. 5 § Rättegångs-Balken, att den, som
vittne påkallat, skall betala vittnet resekostnad och täring efter dess värdighet,
ostridigt eger full tillämplighet i brottmål, som af enskilda personer
utföras, samt, hvad åter sådane mål beträffar, som vanligen benämnas för
ransaknings-mål och de der angå svårare brott emot säkerheten lill person
eller egendom, tillräckliga skäl icke för närvarande synas vara för handen,
att då vittnesmåls afläggande dervid hittills betragtats såsom en medborgerlig
pligt, med hvars uppfyllande någon godtgörelse ej varit förenad i
andra fall, än närden sakfällde dertill egt tillgång eller åklagaren funnits
hafva ulan skäl anställt åtalet och af sådan orsak ålagts ersättning till de
vittnen, han med inställelse onödigtvis besvärat, Kronan hädanefter skulle
belastas med ovilkorligt åliggande att gälda vittnens inställelseiostaad i alla
de fall, der tillgång hos den sakfällde saknas,; fördenskull tillstyrker Utskottet,
att motionen icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den i3 Oclober 1840.
Reservation,
af Fredric von Zweigbergk från Skaraborgs Län: ”'Såsom moliver för den
reservation, jag tagit mig friheten anmäla mot Höglofi. Utskottets fattade
beslut, i anledning af Herr Westmans motion, angående ersättning till
vittnen, som i brottmål åberopas, då den anklagade saknar tillgång, får
jag andraga följande:
På sätt jag under discussion i ämnet antydt, anser jag motionen icke
åsyfta någon lagförändring, helst 17 Cap. 5 § Rättegångs-Balken redan
stadgar: ”Then vittne påkallat, belale thy thes resekostnad och täring efter
t hes värdighet”; och något undantag från della allmänna stadgande icke lärer
ega rum, ehuru praxis är den, alt vittnen i brottmål icke erhålla någon
ersät tniflg af den simpla anledning, att åklagaren icke skäligen kan åläggas
en slik godtgörelse, och den brottslige, på sätt motionären uppgifvit,
sällan eger något att gälda med. Min oförgripliga öfvertygelse är derföre,
ali motionens ändamål är anvisandet af allmänna medel till betägian
-
20
Lag-Utskoltets Betänkande, N\o 145.
de af ofvannämnde vittneskostnader liksom öfrige umgälder i och för fångars
underhåll och forslande m. m., och således icke tillhörer Lag-Utskottels
handläggning, utan Stats-Utskotlets; eller, derest motionären skulle önska
en sådan ändring eller rättare tillägg i ofvannämnde Gapitel och §, att
i brottmål, då den anklagade icke eger tillgång lill vittnes godtgörelse,
skall, efter undersökning derom, en slik ersättning utgå af allmänna medlen,
tror jag frågan bordt höra till Sammansatt Stats- och Lag-Utskott.
I och med detsamma jag sålunda yttrat min åsigt om behörigheten
af ämnets upptagande till behandling, har jag ock fritagit mig från delaglighet
i den åtgärd, Utskottet dermed vidtagit.”
■ ,r. -t' t  1 - ■ *
■  ■'■»■■■i '■ 1111,1 »■"-* -
STOCKHOLM. Tryckt hos A> G. Hellsten, 1840.
Lag-Vtskotlets Memorial> N.o 146.
N:o 146.
v
Ank. till Exp. Utsk. den 22 Ocl-, kl. 12 nudd.
Vördsamt Memorial.
Uti memorial N:o 120, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksSlåndcn
fattade skil jagtiga beslut, vid förehafvandet af Lag-Utskottets, genom
Betänkande t N:o 26 och Utlåtandet N:o 70, framställda förslag, rörande den
uppenbara kyrkopliktens afskaffunde, bar Utskottet, — af den anledning, att
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högv. Preste-Ståndet ogillat Utskottets
af de två öfriga Riks-Stånden bifallna förslag i ämnet, så vidt det afser föreskrift
derom, att, i de fall, då enskild skrift hädanefter kornme alt i stället
för uppenbar kyrkoplikt ega rum, med bibehållande af den vanliga varningen
Lill folkel, underrättelse från Predikstolen i Kyrkan, der skriftermålet
sker, skulle meddelas om den felandes namn och brottets beskaffenhet, —
dels inbjudit de två förstnämnde Riks-Stånden att med Välloflige BirgareStåndel
och Hedervärda Bonde-Ståndet i denna del sig förena, dels, i händelse
denna inbjudning icke antogs af någotdera Ståndet, samt ej eller Borgare-Ståndet
eller Brnde-Slåndet ville på de andra tvä Ståndens mening öfvergå,
föreslagit proposition lill omröstning i Förstärkt Lag-Utskott. Enligt
från Riks-Stånden meddelade Protocolls-utdrag, hafva väl Ridderskapet och
Adeln, Borgare- och Bonde-Stånden, det förstnämnde Ståndet med afslag å
inbjudningen, godkänt den föreslagna voterings-proposilionen; men som PiesteStåndet
derefter, vidhållande sitt förra beslut, inbjudit B jegare- och BondeStånden
alt deruti deltaga, samt denna inbjudning, afslagen af Borgare-Ståndet,
deremot blifvit antagen af Bonde-Ståndet; så äro tre S ånds beslut sammanstämmande
deruti, att från Utskottets förslag böra utgå det ifrågasatta
kungörandet af den felandes namn och brott, jemte den i sammanhang dermed
intagna föreskrift om iagttagande af hvad i 4, 5 och 6 mom. af Kongl.
Förklaringen den 23 Mars 1807 finnes stadgadt, angående uppenbar kyrkoplikt^
verkställighet i serskilde der uppräknade fall; och lärer, i följd häraf,
frågan om delta ämnes behandling i Förstärkt Utskott hafva förfallit, om
hvilket allt Utskottet ansett sig böra hos de respeclive Stan len göra vördsam
anmälan.
Stockholm den 22 October 1840.
Bth. till R. St. Prot. S40. 7 Sami. 1 A/d. 37 Haft.
3
Lag-Utskottets Memorial, N-0 i4l
-
N:o 147.
Arik. till Exp. Utsk. den 22 Oct,, kl. 12 tnidd.
Vördsamt Memorial.
Lag-Utskoltet liar, dels, genom Betänkandet N:o 99, bland annat tillstyrkt
uppliäfvande af nuvarande olikhet i arfsrätten och giftorätten för begge
könen, dels för tillvägak>ringande af en mera utvidgad testaments-frihet efter
stadsrätt, än som i nu gällande lag är medgifven, uti Betänkandet N:o 112
gjort hemställan om uppliäfvande af Kongl. Förordningen den 19 Augusti 1762
och ändring af 4 och 5 §§. i 17 Cap. Ärfda-Balken samt 8 Cap. 3 §. 1 mom.
Jorda-Balken, dervid två alternativa förslag blifvit framställda, det första under
förutsättning, att jemnlikhet i giftorätten och arfsrätten bifölls, och det
andra för den händelse, att förändring af giftorätts- och arfs-lagarne ej antogs.
Enligt ankomne prolocolls-utdrag, äro dessa frågor af de respective Riks-Stånden
sålunda behandlade, att Betänkandet Nio 99, ogilladt af Högloflige Ridderskapet
och Adeln, deremot vunnit de öfriga Riks-Ståndens bifall, så vidt
det rörer lika gifto- och arfsrätt, samt att Betänkandet N:o 112 jemväl blifvit
afslaget af Ridderskapet och Adeln, men antaget i sin helhet af Yällofl.
Borgare-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet samt, i afseende på första alternativet,
af Högv. Preste-Slåndet, hvilket deremot icke meddelat något yttrande
öfver andra alternativet; och som, innan detta skett, frågan angående testaments-frihetens
utvidgning icke lärer kunna slutligen handläggas; finner Utskottet
sig böra om Preste-Slåndets utlåtande angående sistnämnde alternativ
vördsamt anhålla.
Stockholm den 22 October 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska roiitryckeriet 1840.
Lag-Utskottets Utlåtandej N:o 148.
N:o 148»
Ank. till Exped, Utsk. den 29 Öct,, kl, 2 é, m:
Utlåtande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o iof, öfver väckte motioner om upphafvanäs eU
ler ändring af Kongl. Förordningen den 2.4 Augusti i8i3,
emot fy lleri och dryckenskap
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet hafya gillat LagUtskottets
Betänkande N:o 104, sorn innefattar förslag till förändrad lydelse
af Kongl. Förordningen den 24 Augusti i8i3, emot fylleri och dryckenskap;
men af Högloft. Ridderskapet och Adeln samt JRögvördige Preste-Såndet
är samma Betänkande återremitteradt, på grund af anmärkningar,
som Friherre Cederström, Thure, Friherre Lejonhufvud, Friherre
Cederström, Jäders, Herr Ribbing, Arvid, Herr Cederschiöld, P. G.,
Herr von Hartmansdorff, August, Herr Cederschiöld, Robert, Herrar Prostarne
Gahne, Säve, Agrell och Östberg, med flere, deremot framställt.
Såsom en uragtlåtenhet å Utskottets sida, är först anmärkt: att Utskottet
ej tillstyrkt upphäfvandet af Kongl. Brefvet den 29 Mars 1825
och Kongl. Kungörelsen den 17 Mars 1887, hvilka innehålla åtskilliga
ändringar i 1813 års Kongl. Förordning; men, efter Utskottets tanka, har
något uttryckligt förklarande i berörde afseende ingalunda varit behöfligt,
enär de genom nyssnämnde Kongl. Bref och Kungörelse skedda ändringar,
derigenom endast vissa §§. eller moment i 1813 års Förordning erhållit
ny lydelse, följagtligen, derest Utskottets förslag, som går derpå ut, att
gifva förändrad lydelse åt sistnämde Författning i dess helhet, skulle bifallas,
i och med detsamma måste till all kraft och verkan hafva upphört.
De öfriga ånmärkningarne kunna lämpligast i ett sammanhang upptagas
och besvaras efter ordningen af de §§. i Utskottets förslag, emot
hvilka desamma äro rigtade.
Bih. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. 1 Afd. 38 Haft.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 148.
1. §.
1 morn. Härvid är anfördt, alt den i 18r3 års Förordning befintliga
definition på en drucken, eller uppgift på de omständigheter, hvaraf
man kunde antaga, att någon vore af starka drycker öfverlastad, borde bibehållas,
emedan eljest, med kännedom om det begrepp, som i .detta afseende
vore hos den mindre bildade allmänheten rådande, befaras kunde,
att ingen annan blefve sakfälld för fylleri, än deri, sorn vore så drucken,
alt han ej kunde röra sig från stället; äfvensom, i afseende på de i detta
moment upptagna straffbestämmelser, hufvudsakligen blifvit yttradi: dels
att någon ändring i nu gällande föreskrifter ej borde ske: dels att Utskottets
förslag nästan åsyftade att gö a fylleribrottet strafflöst eller vore
åtminstone af en vida mildare egenskap, än som kunde förenas med fylleniastens
beskaffenhet och följder samt närvarande tids i allmänhet allvarliga
och nitiska bemödanden att motarbeta denna last; att urbota straff
af fängelse vid vatten och bröd borde införas i stället för penningeböter; att
3:dje eller resan fylleri borde ovilkorligen ådraga omyndighets-tiil
stånd,
antingen under vissa år eller för alltid; och att förlust af medborgerligt
förtroende samt corrections-arbete borde bibehållas och följa på
fjerde eller femte resan fylleri; dels ock ändtligen att böter borde för alla
eller vissa grader försvinna och utbytas emot varningar inför Kyrko-Rådet.
2. mom. Den bär stadgade fördubbling af böter för fylleri inför
Domstol, vid stämmor eller andra allmänna sammankomster, har ansetts
böra försvinna, emedan frestelsen lill missbruk af starka drycker vore
större vid sådana tillfällen, än eljest, samt fruktan att blifva fälld till de
höga böterne kunde afskräcka mången att dervid sig infinna; äfvensom
det påståendet blifvit framställdt, att fylleri vid läs-förhör borde bestraffas
lika med fylleri i kyrka, enär vid läs-förhören jemväl förrättades bön
och sång.
4 och 5 mom. Förhöjning af de i dessa moment utsatta böles-belopp
har blifvit yrkad, i det förra till i3 R:dr 16 sk,, och i det senare
till 26 R:dr 32 sk.; enär bemödandet att förleda andra, i synnerhet minderårige
personer, till fylleri, vore vida straffbarare, än alt sjelf öfva lasten,
helst i en tid, då man sökte minska bruket af starka drycker;
hvaremot någon offentlig aga för öfvermage, som låter förleda sig till öf
-
Lag-Utskottets Utlåtande, JV:o 1.48.
3
verflödig förtäring, ej borde ega rum, emedan han ej på sådant sätt rättades;
äfvensom ordet ”öfverflödig,’’ ansetts böra utgå, helst all förtäring
af starka drycker borde vara öfvermage förbjuden.
Utskottet får i anledning häraf yttra följande :
Då, på sätt i förra Betänkandet erinras, den i 1813 års Förordning
befintliga förklaring öfver hvad med fylleribrott bör förstås, ingalunda
är tillfredsställande; då någon beskrifning på den belägenhet, hvaruti
en för missbruk af starka drycker tilltalad skall hafva sig befunnit,
för att anses saker till fylleribrott, svårligen skulle kunna meddelas; så
att den blefve nöjagtig, samt vid hvarje tillfälle tjenande till upplysning
för domare och vittnen; och då det i allmänhet ej är brukligt samt ej
eller lämpligt att å brott, hvarföre strafflag stiftas, införa definitioner i
sjelfva lagen; så torde Utskottets åtgärd att från sitt förslag utesluta all
beskrifning å fylleribrott och endast nämna detsamma vid dess namn, anses
rättfärdigad.
Hvad straffbeslämmelserne angår, så hafva de framställda, till en
del från alldeles stridiga åsigler utgåeende anmärkningarne ej gifvit Utskottet
anledning att frånträda sitt förslag i denna del. Åberopande hvad
j förra Betänkandet är anfördt, får Utskottet tillägga, att så betänkligt
som det å ena sidan skulle vara att, i en fråga af den ömtåliga beskaffenhet,
som den om fylleribrotts bestraffning, vidtaga en så genomgripande
förändring, alt penningeböter borttogos och endast varning inför
Kyrko-Rådet i stället infördes; lika orätt vore det, å en annan sida, att
bibehålla nuvarande system med dess dels vanärande, dels på den felandes
ekonomiska ställning menligt inverkande straff, eller att stadga urbota
bestraffningar, helst ytterst stränga straff ej lära vara de medel, som
till lasters hämmande äro tjenlige att användas. Utskottet har i sitt förslag
sökt gå en m del väg, hvarigenom Utskottet anser de vid återremissen
yitrade skiljaktiga meningar, så vidt för närvarande är möjligt, redan
vara sarnmanjemkade; och Utskottet bör serskildt fästa uppmärksamhet
derpå, att då Utskottet antagit fjerde resan eller oftare begånget fylleribrott
såsom ett lagligt skäl för den felandes försättande i omyndigbets-tillstånd,
samt en omyndig förklarad person icke lärer till befattning,
utmärkande medborgerligt förtroende, utses; så har deni 3813 års Författning
stadgade påföljd af förlust utaf sådant förtroende i sjelfva verket ej
upphört, utan endast förlorat sin vanärande benämning; äfvensom Utskottets
förslag eger företräde deruti, alt den felande genom ett förbällradt
4
La%-TJtskottets Utlåtande, N:o i48<
lefverne ian befria sig ifrån denna påföljd. Att föreskrifva, dels ovillkorligt
försättande i omyndighets-tillstånd, dels dess fortfarande för alltid,
anser Utskottet ej behöfligt eller nyttigt, emedan fall kunna inträffa,
då, med afseende på den felandes belägenhet, en sådan åtgärd vore alldeles än.
damålslös, samt hoppet att åter kunna blifva myndig bör innefatta en
verksam anledning för den lastfulle att ändra sitt lefnadssätt.
Den större förargelse, sorn. förorsakas genom missbruk af starka
drycker vid sådane tillfällen, då en större folkmängd är samlad, utgör
tillräckligt skäl för den i 2 mom. föreslagne bötesförhöjning; men Utskottet
finner ej giltig anledning förekomma att för fylleri vid läsförhör föreslå
samma stränga straff, som för fylleri i kyrka, eller der Gudstjenst
hålles; äfvensom Utskottet hvarken instämmer i hvad, som blifvit anfördt
till stöd för ifrågasatt tillökning af böterne i 4* ocb 5. momenten, eller inser
behofvet af de öfrige, mindre vigtiga, förändringar, som i samma moment
blifvit påyrkade.
2. §. a. mom.
Det för embetsman utom Presteståndet här utsatta straff af dubbla
böter för fylleri under tjenster.s utöfning, då någon dermed första och andra
gången beträdes, har ansetts böra än förändras till likhet med den i
1. mom. för dylikt brott af prestman stadgade påföljd af embetets förlust,
emedan det ena embelet vöre lika heligt, som det andra, — än förhöjas
lill böter från 10 till 33 B:dr 16 sk. för första och dubbelt för andra resan,
— än bestå endast i en varning af vederbörande förman; men i betraktande
deraf, dels att brottet i förstnämnde fall är vida mindre förargelse
väckande, än i det senare, dels alt varning vore en allt för ringa
påföljd, finnér Utskottet sig ej kunna biträda någotdera af dessa förslag.
5. och 6. §. §.
Det bar blifvit erinradt, att stadgander. af den beskaffenhet, som dessa
§. §. innehålla, ej hörde tili de egentliga föremålen för ifrågavarande
Författning; men om samma stadganden skulle qvarstå, borde dels ansvaret i
bägge §. §:ne höjas i allmänhet och bestämmas till half mansbot för den
Lag-Utskottets Utlåtandes N:o 148-
5
händelse, att, genom krogvärds försummelse att värda rusig person, denne
ljuter döden, dels uttryckligt förbud stadgas emot utborgning af starka
drycker till barn eller omyndige utan undantag, och till sudane, som fyra
gånger pliktat för fylleri, dels skyldigheten att pröfva, huruvida värd må
förklaras sin näringsrättighet förlustig., äfven inträda, när värd brutit emot
nyssnämnde förbud; äfvensom det yrkande blifvit framstäldt, att endast uthorgningar
till omyndige borde förbjudas.
Härtill får Utskottet svara: att de ifrågasatte stadgandena obestridligen
äro hehöfliga och lämplige i en Författning mot fylleri, emedan de i
någon nion kunna bidraga att förekomma denna last och dess följder; att
deremot ansvarsbestämmelser för den, som på något sätt är vållande till
annans död, finnas i allmänna Lagen och rättligen der hafva sin plats;
att exempel på utborgningar af starka drycker till barn lära vara så sällsynta,
att serskild lag deremot ej behöfver stiftas; och att i öfrigt ej någon
utsträckning uti eller inskränkning af det emot starka dryckers utborgande
hittills gällande förbud, samt ej eller tillökning i ansvaret för dess öfverträdande,
synas vara lämpliga eller af förekomne omständigheter påkallade.
io. §.
Erinran har blifvit gjord derom, att denna §. borde innehålla dels
stadgande om rättighet för aen för fylleri tilltalade att skriftligen erkänna
förseelsen., dels förbud för domare alt i mål, angående fylleri-brott, döma
till edgång, men då på domarens pröfning, i hvarje fall, bör ankomma,
huruvida ett skriftligt erkännande af fylleri-förseelse må göra till fyllest;
samt det uppgifna behofvet att antyda domaren om olämpligheten af värjemålseds
åläggande i mål af ifrågavarande beskaffenhet, icke är af erfarenheten
vitsordadt, så torde nämnde erinran bora lemnäs utan afseende.
n. §.
I afseende på det af Utskottet bibehållne, i nämnde §. intagne, stadgande
om 6 månaders prascriptionstid för åtal af fylleri-förseelser, är anförd
t, att samma tid borde förlängas till 8 månader, emedan drinkaren
eljest i de orter, der tiden emellan Häradstingen är längre än 6 månader,
skulle under en eller annan månad kunna öfva dryckenskapslasten ulan
Lag-Utskottats Betänknde, N:o 149•
fraktan för åtal; men för vederläggning af denna anmärkning behöfver
Utskottet endast erinra, att åklagares rätt till åtal å fylleriförseelser är
beroende, icke på den tillfälliga omständighet att Ting infaller inom 6
måriader, efter det förseelsen sig tilldragit, utan derpå, att stämning eller
kallelse på den felande utfärdas inom nämnde tid.
i3> §•
Då det bör kunna antagas, att nödig kännedom,angående ifrågavarande
Författning, beredes allmänheten genom det hittills gällande, och i
nämnde §. intagne stadgande, att Författningen skall från predikstolarne
kungöras en gång om året samt anslås i rummen uti krogar, gästgifvaregårdar,
med flere dylika ställen; så finner Utskottet sig sakna anledning biträda
det vid återremissen framställde yrkande, alt Författningen jemväl
borde vid Härads-Tingens början uppläsas och på Rättens dörr anslås.
Under förmodan, att de gjorde anmärkningarne blifvit nöjaktigt besvarade,
samt med s ou af det godkännande, som iörra Betänkandet af två
Riks-Slånd erhållit, varder Betänkandet i dess förra skick å nyo vördsamt
understäldt de respective Riks-Ståndens pröfning, som detsamma återremitlerat.
Stockholm den zg October i8/{o.
Herr Professoren, Doctor Bexell och Herr Prosten Sive åberopa
deras vid förra Betänkandet fogade reservationer.
N:o 14 g.
Ank, lill Exp, Utsk. den 29 Oct., kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning aj väckt motion om ändring af sättet
• för verkställighet af fängelse vid vatten och bröd.
Uti en hos Yällofl. Borgare Ståndet väckt och derefter till Lagutskottet
remitterad motion, har Herr C. F. W<xrn fästat uppmärksamhet
Lag- Ut .kottets Betänkande, H:o 14g.
7
derpå, att sättet för verkställighet af fängelse vid vatten och bröd skall
medföra menliga följder för fångens helsa, af den orsak, att något uppehåll
i bestraffningen ej eger runi, hvarunder annan föda fången tilldelas.
Riolionären har derföre, under åberopande af det utaf Lag-Comiteen föresirgne
mildare straff-system, hemställt, om icke stadgas måtte, ”att, då vatHn-och
bröd-bestraffning ådömes för längre tid än fyra dygn, det under
hvart femte al de påföljande må blifva brottslingen tillåtet att njuta annan
föda.”
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, får vördsamt tillkännagifva,
att Lag-Comiteen i förslaget till Straff-Balk, vid bestämmandet af sättet
för verkställighet af fängelse vid vatten och bröd, jemväl utgått från den
grundsats, att under strafftiden vissa dagars afbrott bör medgifvas; men att
den högsta strafftiden derjemte blifvit af Comiteen utsträckt lill 45 dagar. Skulle
motionärens förslag bifallas, så måste, på det alt icke betydelsen af fängelsestraff
vid vatten och bröd skall altför mycket förringas, ej mindre förhöjning
ske uti den i 5. Gap. 4- §• Straff-Balken bestämda scala för detta
straff, än ock, i öfverensstämmelse dermed, ändring göras i alla de lagens
rum och serskildta Författningar, der urbota bestraffning af sådant
fängelse finnes utsatt. Då motion om så beskaffade lagföiändringar ej blifvit
väckt, samt för öfrigt lämpligast synes vara, att pröfningen, huruvida
en förändring i sältet för verkställighet af fängelse vid valten och bröd
bör ske i den syftning, motionären antydt, uppskjutes intilldess den kan
förekomma, i sammanhang med frågan om införandet af ett helt och hållet
nytt straffsystem, desto heldre, sorn Utskottet redan sökt bereda en
mildring uti ifrågavarande straff genom Utskottets, i Betänkandet N:o 41,
framställda, och af Rikets Ständer bifallna, förslag till afhjelpande af det
hitintills varande missförhållandet emellan tillökning i böter och tillökning
i strafftid; så får Utskottet vördsamt hemställa,
att Herr PVcerns motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 Octoher i84<r»
8
Lag-Utskottets Betänkande, JS:o i5o<
N:o i5o.
Änk. till Exp. Ut sk. den 29 October, kl. 2 e. t&i
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af
Kongl. Förordningen den y October i8o5, angående ansvar
för Militär- tjenstemans öfverfallande, samt om ändring af
18 Gap. g §* Miss ger nings-Buiken.
Höglofl. Ridaerskapet och Adeln har till Lag-Utskottet remitterat
en motion af Herr Grefve Anckarsvärd, Carl Henric, som föreslagit, att
Kongl. Förordningen den 7 October i8o5, hvarigenom straffet för våld
emot Militär-tjensteman, klädd i uniform och utmärkt med sidogevär, blifvit
fördubbladt emot hvad allmänna lagen stadgade, måtte upphäfvas, dels
emedan undantags-lagar i allmänhet voro förkastliga, dels derföre, att det
skydd för Militär-embetsmän, som med nämnde stadgande åsyftats, hvarken
vore rättsenligt elier hehöfligt; i sammanhang hvarmed motionären
jemväl hemställt, att 18 Cap. g §. Missgcrnings-Balken måtte ändras till
likhet med, Cap. i Lag-Comitéens förslag till Straff-Balk.
Under den discussion, som hos Ridderskapet och Adeln i ämnet uppstått,
är dels af Herr Stråle, N. kV., erinradt, att omförmälde Kongl. Förordning
redan vore genom Kongl. Förklaringen den 23 Mars 1807 till all kraft
och verkan upphäfven, dels af Herr af Dahlström, Gustaf Jacob, yrkadt,
att, enär i8o5 års Förordning innefattade en behöflig förklaring öfver 6
Cap. g. §. i Krigs-Artiklarne, samt Militär-person, klädd i sin embetsdrägt,
egde att för förolämpningar påräkna skydd af strängare straff-bestämmelser,
än de för sådane brott i allmänhet stadgade, så borde antingen ifrågavarande
Förordning bibehållas, eller, om den ansåges upphäfven, hvilket
skulle utredas, Utskottet inkomma med förslag, huru den skall straffas,
som öfverfaller en militär, stadd i tjenste-utöfning eller klädd i uniform
med sido-gevär.
Utskottet bör, i anledning häraf, upplysa;
att
Lag-Utskottets Betänkande„ N:o i5o.
9
att i 8 oell 9 §§. af 18 Cap. Missgernings-Balken, sådane de lyda i
Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, stadgas följande straff, nemligen:
dels lifvets förlust för den, som bär hugg och slag å Domare eller
annan Konungens embetsman, den, der med Konungens fullmagt är försedd,
eller med honom i lika värdighet är, i embets-ärenden, eller hamnas
derföre å honom: böter från 5o till ioo R:dr jemte afbön, om någon
böter eller undsäger honom eller gifver honom smädliga ord: och dubbla
böter tillika med minstning af äran, om de ord gå å heder och ära; dels
oek 300 dalers böter för den, som djerfves med hugg och slag öfverfalla
dem, i och för deras embetes skull, som Konungens eller hans embetsmäns
eller Rättens ärenden gå; samt böter af 10 Daler, om de öfverfalla»
med hot eller smädeord och 20 Daler, om 6ådant sker å allmänt embetsrum;
att
6 Cap. 9 §. i Krigs-Ariiklarne föreskrifver, att, om någon embetsoch
tjensteman varder i och för embetet öfverfallen med hugg och slag,
hot eller smädeord, förbrytaren skall dömas efter allmän lag;
att, genom Kongl. Förordningen den 7 October i8o5, är förklaradt:
att den, som öfverföll med hugg och slag, hot eller smädeord en militärtjensle-
eller embetsman, då han vore kladd i uniform och utmärkt med
sidogevär, antingen inom stad eller fästning, der garnizon vore förlagd, eller
å skepp, i läger eiler den dertill hörande omkrets, eiler ock på de
ställen, der tågande krigsman sig befann, skulle dömas till det kroppsstraff,
som svarade emot de i lagen för dylika förbrytelser i allmänhet
utsatte böter, dubbelt beräknade; men vore vid förenämnde tillfälle brott
begånget emot krigslydnaden, eller ock emot Duells-plakatet, så skulle
med ansvaret derför förblifva såsom derom vore uti Lag och Författningar,
stadgadt;
att i5 punkten i KongL Förklaringen den 20 Mars 1807 innehåller,
att, som allmänna lagen uti ofvannämnde §§. af 18 Cap. MissgerningsBalken
omfattar med skydd alla Konungens embetsman och publike betjente
i gemen, enär de äro stadde i embets-ärenden, så kommo ock alla
de serskilda stadganden, hvilka, under åberopande af äldie protectorial,
blifvit, tid efter annan, meddelade samt utsatte svårare straff och ansvar,
än som med lagens allmänna grunder instämmer, att derefter till ali
verkan förfalla, så alt hvad, som är uti lagens förenämnde rum i allmänhet
förordnad! skulle lämpas lill alla i gemen och en hvar i synnerBifu
till B. St. Prot. 1840. y Sami* 8 Jffd. 38 Häft. 2
IO
Lag-Utskottets Betänkande, N:o i5o.
liet, sora innehar publik syssla eller tjenst vid publikt Werk, eller andra
sådane allmänna Inrättningar, som till Konungens, Rikets och det allmännas
gagn och nytta äro vederbörligen gjorde; derifrån dock undantaget hvad,
sora blifvit serskildt stadgadt, angående: 1:0 Militär-vakter, poster och patruller,
uti Krigslagarne, enligt hvilka jemväl förbrytelser emot städernas
Brandvakter, så väl sora Stadsvakten, när den är behörigen inrättad och
bevärad, skulle anses; 2:0 Postförare och betjente uti Postordningen; 3:o
Tullbetjente i författningarne om Tullverket; 4:o Dykeri-delegare och deras
betjente, uti Dykeri-reglementet af den 22 December 1802; äfvensom det
5:o skulle förblifva vid hvad* som är föreskrifvet uti 12 Cap. 3 §. Krigs-Arti
kla rne, angående ansvar för den af Krigs-Staten, som ofredar Kronobetjent
under tåg; men förbrytelser vid detta tillfälle af någon utom
militären skulle anses efter allmänna lagen; samt
att 11 Cap. i Lag-Comiteens förslag till Straff-Balk angår brott emot
offentlig myndighet och utsätter derföre straffarbete, fängelse och böter.
Efter att hafva redogjort för de lagrum och författningar, som .detta
ämne angå, får Utskottet yttra:
att j8o5 års Kongl. Förordning, i hvad den innefattar förhöjda
straffbestämmelser för militär-personers öfverfallande, måste, såsom icke
serskildt undantagen i 1807 års Kongl. Förklaring, obestridligen hänföras
till de derigenom till all kraft och verkan upphäfne äldre; protectorial,
hvilket jemväl instämmer med lagskipningen i de högre Domstolarne; samt
att Utskottet, på grund af det i rSoy års Förklaring anmärkta
och såsom skäl för undanrödjandet af i8o5 års Förordning åberopade förhållande,
att embetsmän och publike betjente i allmänhet, stadde i etnbets-ärenden,
äro af allmänna lagen med skydd omfattade , anser det räke
vara behöfligt att, för de i sistnämnde Författning omförmälde förbrytelser,
sadga serskilda straffbestämmelser eller antaga de af Lag-Comiteen föreslagne
correctionella frihets-straff, hvilkas senares införande dessutom för närvarande
ej vöre verkställbart, af orsaker, dem Utskottet förut, vid behandlingen
af andre likartade frågor, uppgifvit och Rikets Ständer jemväl
godkänt; hvadan Utskottet vördsamt
af styrker bifall ä de af sd väl Herr Grefve Anckarsvärd,
som Herr af Dahlström gjorda framställningar',
men då den omständighet, att i8o5 års Förordning finnes* jeipte
1807 års Förklaring, intagen i den sistnämnde år, på Kongl. Maj:ts befallning,
utkomna samling af Författningar och Stadgar, sorn ändra eller
Lag-Utskottets Betänkandej N:o i5o. 11
förbina lagen i åtskillige rum, möjligen skulle kunna föranleda till ovisshet,
huruvida den förra Förordningen bör anses upphäfven, eller ej;
sii hemställer Utskottet,
att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Majit täcktes, genom Nådigt Circulär
till Hoj-Rätterne, låta jörständiga vederbörande domarej
att Kongl. Förordningen den y October i8o5j i hvad den
stadgar förhöjdt ansvar för dem, sorn öfverfalla militäre
embete- och tjenstemän till följd af Kongl. Förordningen
den s3 Mars iSoy, upphört att vara gällande.
Stockholm den 29 Oct. i84o.
%
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Lag-Utskottets Memorial, N;0 i5t.
1
N:o 151.
Alik. till Exp. Utsk. den 12 Nov., kl. 11 f m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af de inom RiksStånden
fattade skiljagtiga beslut, vid förehafvande af Utskottets
genom Betänkandet N:o 66 och Utlåtandet N:o 126
framställda förslag, i anledning af väckt fråga om förtydligande
af 1 Cap. 2 §. Straff-Balken och Kongl. Brefvet den
25 September 1777.
Af ankomne Protocolls-utdrag har Lag-Utskottet inhemtat: att Ilögvördige
Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet bifallit Utskottets genom Betänkandet
N:o 6G framställda och i Utlåtandet N:o 12G vidhållna förslag, det
beslutas måtte, att, genom utfärdande författning, varder, såsom ett af
Kongl. Brefvet den 25 September 1777 föranledt undantag från allmänna
lagens stadgande i 1 Cap. 2 §. Straff-Balken, förordnadt, det ej någon
må häktas för brott emot 5 Cap. 1 f. Missgernings-Balken, förr än efter
det Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå; att Högloft. Ridderskapet
och Adeln, i enlighet med Herr Cederschiölds, R. T., vid förra
Betänkandet fogade reservation, besluti t, att, genom utfärdande författning,
varder förordnadt, det ej någon må häktas för brott emot 5 Cap. 1
Missgernings-Balken, ehvad den åtalade förbrytelsen blifvit begången genom
tal, skrift eller tryck, förr än Kongl. Maj:t, i öfverensstämmelse
med Dess Nådiga Bref af den z5 September 1777, förklarat undersökningen
böra fortgå, hvarefter vederbörandes pröfningsrätt i fråga om
den tilltalades häktande inträder; samt att Hedervärda Bohde-Ståndet sålunda
bifallit Utskottets förslag, att, genom utfärdandeförfattning, varder,
såsom ett af Kongl. Brefvet den 2.5 September 1777 föranledt undantag
från allmänna lagens stadgande i 1 Cap. 2 §, Straff-Balken, förordnadt,
det ej någon må häktas för brott emot 5 Cap. 1 Missgernings-Balken,
ehvad brottet må vara föröfvadt genom tal, skrift eller tryck, förr än
Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå, hvarefter vederbörandes
pröfningsrätt i fråga om den tilltalades häktande inträder.
Samtlige Riks-Stånden hafva således ansett 1777 års Kongl. Bref böra
sålunda förtydligas, alt häktande för brott emot 5 Cap. 1 §. MissgerningsBalken
ej får ega rum förr, än Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra
Bih. till R. St. Prot, lSjo. 7 Sami. 1 Jfd, 3q Haft. 1
2
Lag-Utskottets Memorial, N.-o tSt.
fortgå, äfvensom tre Stånd äro ense derom, att, hvad härutinnan blifver förordnadt,
skall såsom ett af nämnde Kongl. Bref föra nied t undantag från allmänna
lagens stadgande i 1 Cap. 2 §. Stral!'Balken betragtas; men två Stånd,
nemligen Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet, hafva i sådan måtto
varit af skil jagtig mening, som de, med någon, ehuru ej på saken inverkande,
skiljaktighet i ordalagen, ansett författningen böra uttryckligen innehålla,
att den vöre tillämplig, ehvad om förmälde brott blifvit begånget genom tal,
skrift eller tryck, samt att vederbörandes profningsrätt, i fråga om den tilltalades
häktande, skulle inträda, efter det Kongl. Majit förklarat undersökningen
böra fortgå.
Utskottet föranlåtes derföre
vördsamt inbjuda sistnämnde två Riks-Stånd att med PresteStåndet
och Borgare-Ståndet i de skiljagtige delarne sig förena.
Derest denna inbjudning icke af någotdera Ståndet antages, men deremot
Preste-Ståndet eller Borgare-Ståndet biträder de andra Ståndens mening,
hemställer Utskottet,
att den författning, hvarom fråga är, måtte erhålla den lydelse,
som Bonde-Ståndets beslut innefattar.
Skulle åter besluten ej kunna på någotdera af dessa sätt sammanjemkas,
föreslår Utskottet vördsamt,
att i detta ämne omröstning i Förstärkt Lag-Utskott måtte anställas
efter en så lydande
Voteringsproposition :
Den, som gillar Lag-Utskottets i Betänkandet N:o 66 afgifne och
i Utlåtandet JV:o 126 vidhållna förslag till författning, angående
häktande för brott emot 5 Cap, 1 Missgernings-Balken,
röstar
Ja;
den det ej vill; röstar
Nej;
Vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, att, genom utfärdande
författning, varder, såsom ett af Kongl. Brefvet den
2.5 September ijjj föranledt undantag från allmänna lagens stadgande
i 1 Cap. 2 $. Straff'-Balken, förordnadt, det ej någon må
häktas för brott emot 5 Cap. 1 $. Missgernings-Balken, ehvad
brottet må vara föröfvadt genom tal, skrift eller tryck, förr än
Kongl. Maj:t förklarat undersökningen böra fortgå, hvarefter ve
-
Lag-Utskottets Betänkande, N-o iS2. 3
derbörandes pröfningsrätt, i fråga om den tilltalades häktande,
inträder.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 152.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Nov,, kl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om ändring af 8
Cap. Handels-Balken och upphäjvande af Kongl. Förordningen
den 1 October iy5z, angående straffets skärpande för
Mätare, som med origtigt mätande beträdes.
Uti detta ämne har Lag-Utskottet fått till handläggning emottaga följande
motioner:
a) från Höglofl. Ridderskapel och Adeln: af Herr Friherre Cederström,
Anders, som ansett stadgandet i 8 Cap. 3 §. 1 mom. Handels-Balken, enligt
nu rådande åsigter om tillämpning af dödsstraff, höra mildras, samt af sådan
anledning föreslagit, att nämnde moment måtte erhålla följande förändrade
lydelse: "Falskar den mått eller vigt, som är förordnad att dem rätta
och märka, dömes till fästning från ett till tio år efter brottets beskaffenhet
och miste äran;”
b) från Vällofl. Borgare-Ståndet: af Herr Olof Wijk, som fästat uppmärksamhet
derpå, att Kongl. Förordningen den 1 October 1752, hvarigenom
stadgas, ”att den Mätare, som, emot förordningen, med origtig mål och mätning
beträdes, skall stå för en påle uti halsjern, med en skofvel uti handen
en timma alt skämmas, och för samma påle slita 30 par spö samt arbeta 2
eljer 3 år vid Kronans fästning,” innefattade straffbestämmelser, hvilka voro
stränga i vida högre grad, än beskaffenheten af sjelfva brottet fordrade; hemställande
motionären, att rättelse häruti måtte beredas;
c) från Hedervärda Bonde-Ståndet: af Pehr Sahlström från Stockholms
Län, hvilken, med anledning af det förhållande, som på flere ställen skall
ega rum, att, vid mätning af säd, förlust tillskyndas köpare eller säljare genom
dels en ömsom lindrig och ömsom våldsam inskyllling af det, som skall
mätas, dels bruket att, innan tunnan blifvit fylld, derutur taga fjerding el
-
4
Lag-TJIskottels Betänkandej N.o 1S2.
ler kappe, yrkat, att Lag-Utskottet, till förekommande af berörde oskick,
måtte föreslå mera verksamma och ändamålsenliga lagbestämmelser, än de,
som finnas i 8 Cap. Ilandels-Balken.
Utskottet har tagit dessa motioner i öfvervägande. Hvad först angår
Friherre Cederströms framställning, så instämmer Utskottet deruti, att det i
8 Cap. 3 §. Ilandels-Balken, för måtts eller vigts förfalskande af den, som är
förordnad att dem rätta och märka, bestämda straff af lifvets förlust, dels
icke påkallas af beskaffenheten utaf sjelfva brottet, som ej är så groft och
samhällsvådligt, att det icke med mindre grym påföljd må kunna försonas,
dels ej eller är förenligt med de mildare grundsatser i brottmåls-lagstiftningen,
som under senare tider i allmänhet gjort sig gällande. Utskottet tvekar
derföre icke att tillstyrka, att, i detta fall, dödsstraffet må upphöra och i
stället väljas bestraffning med ärelöshet och fästnings-arbete under vissa år,
såsom närmare öfverensstämmande med de grunder, lagstiftaren ej mindre i
öfrige delar af nyssnämnde Cap. i Ilandels-Balken, än ock i MissgerningsBalkens
8 Cap. följt vid utsättande af straff för andra förfalsknings-brott af
gröfre art.
Beträffande Herr TKijks motion; så anser Utskottet likaledes, att ofvanberörde
förordning af år 1752 bör helt och hållet upphäfvas, till stöd för
hvilken åsigt Ulskottet får åberopa, dels hvad Utskottet i dess förut afgifna
Utlåtanden, i fråga om inskränkning i spö- och risstraffens användande
samt om’ uppenbara kyrkopliktens och stockstraffets afskaffande, anfört rörande
olämpligheten och skadligheten af skamstraff, samt vanärande och
ytterst stränga kroppsstraff, dels att allmänna lagen i 4 §. af förenämnde
Cap. i Handels-Balken, jemte tio dalers böter och ersättnings-skyldigliet
för den, som i mätande eller vägande gör orätt, ändå alt han rätt
krönt mått eller vigt dervid brukar, stadgar endast embetets förlust och
dubbla böter för sådant brott af Kronans uppbördsmän, med hvilka Mätare
i detta afseende kunna. jemföras. Med undanrödjande af 1752 års Förordning,
synes derföre till denna §. böra göras ett tillägg', hvarigenom utr
ifrågavarande fall bestämmes samma ansvar för edsvuren Mätare, som för
Kronans Uppbördsman; och lärer det ändamål, som Riksdags-fullmägtigen Sahlström
med sin motion åsyft it|, jemväl medelst ett sådant tillägg vinnas.
I följd af sådant allt, föreslår Utskottet vördsamt:
att Bikets Ständer måtte för deras del besluta, att Kongl. För~
ordningen den 1 October iy5s, angående straffets skärpande för
Mätare_, som med origtigt mätande beträdes, upphört att vara gällande;
samt
Lag-Utskottels Betänkande, IV.-o iS3.
5
att 3 och 4 SS- i 8 Cap. Handels-Balken skola erhålla följande
förändrade lydelse:
3 S
Falskar
den mått eller vigt; som är förordnad att dem rätta
och märka; arbete å fästning i tre är. Varder annan man tillvunnen
att hafva satt Kronans märke å mått eller vigt; bote
Hundrade daler. Andrar någon krönt mätt eller vigt; bote Femtio
daler. I alla dessa mål varde ock den brottslige dömd att
mista äran.
4 S
Gör
någon i mätande eller vägande orätt, ändå att han rätt
krönt mått eller vigt dervid brukar; bote Tio daler och åter
skadan. Bryter Kronans Uppbördsman eller edsvuren Mätare
häremot; miste Embetet och bote dubbelt.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 153.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Nov.j kl. ti f. in.
Betänkandej i anledning af väckt motion om bestämmandet af
rätt Domstol för upptagande af åtal emot Öfver-Stäthållaren
för fel i Embetet.
Högloflige Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets handläggning
Öfverlemnat en af Herr Rosenqvist af Åkershult3 Fredric Leonardj väckt
motion, hvaruti anföres, att fråga skall uppstått derom, huruvida Öfver-Ståthållaren,
för fel i Embetet, borde af Hof-Rätt dömas, eller om han derför,
till följd af den för honom den 25 Augusti 1791 utfärdade Instruction, endast
vore Konungen ansvarig; och då förra meningen, såsom grundad på allmänna
lagens stadganden, borde anses för den rätta; samt nödigt vore, att
all osäkerhet i berörde afseende upphörde, hemställde motionären, såsom orden
lyda, ”att sådana åtgärder må af Rikets Ständer vidtagas, att endast Sveriges
Rikes laga stadgar, men icke några af Konungen enskildt beslutade eller
andra under en suverän styrelse tillkomne och från den tidens Konungar
6
Lag-UtskoUets Betänkande, N.o iS4-
enskildt emanerade Instructioner eller Rescript måge hädanefter få gälla, i
afseende på Öfver-Ståthållarens, det är Konungens Be fal 1 ni ngs li a f v a 11 des i
Stockholm, skyldighet att inför Hof-Rällen svara och ansvara, då han anklagas
eller tilltalas för embelsfel eller andra olagligheter under embetets utöfning”.
'
I anledning häraf får Utskottet vördsamt anföra, att, då lagen i 8 Cap.
2 §. 7 moni. Rättegångs-Bulken tydligen innehåller, att Hof-Rätt eger döma
öfver Konungens Befallningshafvandes embetsbrott;, då Öfver-Ståthållaren är
Konungens Befallningshafvande i Stockholm, med hvilken benämning han
jemväl i allmänna lagen utmärkes; och då ändring i berörde lagrum ej kan
anses hafva skett genom hvad ofvanomförmälde Instruction i 32 §. innehåller
derom, alt Öfver-Ståthållaren är Kongl. Maj:t allena ansvarig för stadens
gubernation och styrelse; så finnér Utskottet någon lagförklaring i det af motionären
antydda afseende ej vara af behofvet påkallad; hvadan Utskottet
hemställer,
att motionen måtte lemnäs utan afseende.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 154.
Ank. lill Exp. Utsk. den 12 Novkl. 11 f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om behofvet af åtskilliga
föreskrifter j rörande Polis-göromålens ordnande i Stockholm.
Högloflige Ridderskapet och Adeln har lill Lagutskottet remitterat en
motion af Herr von Moltzer > A. J. F.j som, i afseende på ordningen inom
Polis-Kammaren i Stockholm, anmärkt, dels att parter aldrig i behörig tid
skola utbekomma de i Polis-Kammaren förda protocoll, hvilket medförde betydlig
olägenhet i mål, som borde hos Kongl. Maj:l i underdånighet fullföljas,
dels att stora svårigheter skola möta för återfående af stulet gods, äfven
då detta funnes i Polis-Kammarens vård, emedan nödig anstallt ej vore fogad,
att allt sådant gods finge beses; hemställande derföre motionären, att
stadias måtte: l:o att registraturet och protocollet skola föras af serskildt tillförordnade
edsvurne personer, som ej stå under Polismästarens directa ordres;
Lag-Utskottets Betänkande, IV.-o )Sjf.
7
2:o att till Registrators-befaltuingen äfven skall höra att hålla förteckning öfver
allt i förvar taget gods, uti hvilken bör, jemte beskrifning på hvarje persedel
och uppgift på den person, hos hvilken den blifvit anhållen, m. m., noga
redovisas, när'och af hvilken den blifvit uttagen; 3jo att till Notarie-befattningen
skall höra skyldigheten att ovilkorligen i behörig tid utlemna begärda
protocoll, vid det äfventyr, som lag stadgar; 4:o, att en serskild person
bör dels hafva vården om alla anhållne och förvarade persedlar, dels öfver
dem hålla förteckning, som i hvarje vecka skall jemföras med den af Registratorn
förda förteckning samt bestyrkas af Notarien, dels vara skyldig att
på vissa timmar hvarje söknedag uppvisa persedlarne för dem, som tro sig
kunna derå göra anspråk; äfvensom att persedlarne böra vara tillgänglige att
beses i en dertill utsedd local, serskildt de, som under de sista 2 eller 3 månaderne
blifvit anhållne, och serskildt de, som en längre Lid varit i PolisKammarens
förvar; 5:o att allt, till följd af misstanka om ovigtig åtkomst, anhållet
gods skall, genom Polis-Kammarens försorg, genast kungöras i ett af
annons-bladen, och att en och samma Tidning alltid bör innehålla dylika kungöranden;
samt 6:o att Polis-Kammaren icke måtte ega försälja anhållet och
outtaget gods, förr än 10 år förflutit, ifrån den tid, då detsamma blifvit kungjord
t, och att de derför inflytande medlen skola tillfalla fattigvården inom
Stockholm samt med auctions-protocoll redovisas.
Utskottet får, i anledning häraf, yttra, att, enligt nu gällande Expeditionstaxa,
vederbörande Expeditions-hafvande bos Polis-Kammaren äro, vid ansvar,
pligtige att inom tre dagar efter det beslut i ett mål blifvit afkunnadt, expeditionen
utgifva; hvadan någon ytterligare föreskrift i detta hänseende ej
lärer erfordras. I öfrigt afser motionen sådana reglementariska stadganden,
angående dels göiomålens fördelning inom Polis-Kammaren här i staden, dels
controller öfver deras fullgörande, som ej tillhöra allmän lagstiftning, och
hvilkas behöflighet Utskottet ej är i tillfälle att bedöma. Af dessa skäl och
då Rikets Ständer redan, genom bifall till Utskottets Betänkande N:o 67, beslutit
att hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det förslag till ändamålsenlige
arbets-ordningar för alla domstolar måtte varda upprättade och, så vidt
de afse förändringar af allmänna lagen, vid nästkommande Riksdag till Rikets
Ständers pröfning öfverlemnade; af hvilken underdåniga anhållan jemväl
lärer följa, att, derest densamma bifalles, pröfning äfven kommer att ega rum,
om, och i hvad mon förändrade föreskrifter äro nödige för ordningen inom
Polis-Kammaren i hufvudstaden, hvilken i många mål utöfvar domsrätt såsom
förste domstol; finnér Utskottet sig
8 Lag-TJtskoltets Betänkande, N;o 155.
sakna skäl tillstyrka, att Herr von Moltzers motion må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 155.
Arik- till Exp. Utsk. den 12 Nov., kl. v f. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om granskning och ändring
af de lagens rum, enligt hvilka ledamöter i Krigs-Rätt
dömas till ansvar för felagtiga domslut.
Uti en till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifven motion, har Herr
Bildt, K., anfört, hurusom Justitise-Ombudsmannens vid denna Riksdag afgifna
embets-berättelse utvisade, att Krigs-Hof-Rätten dömt en Krigs-Rätt,
för felagtigt förvandlingsbeslut, att böta 150 R:dr, då deremot andra llofRätter,
i anledning af åtal emot Härads- och Rämners-Rätter för lika beskaffade
embetsfel, dels låtit bero vid det förklarande, att domstolen origtigt förfarit,
dels fällt till mindre bötes-belopp af 16 R:dr 32 sk., eller 13 R:dr 16
sk.; och som, efter motionärens tanka, felagtiga domslut ej borde ådraga KrigsRätter
högre ansvar, än som derför vanligen ålades andre.Under-Rätter, helst
större lagkunskap ej kunde förutsättas hos ledamöterna i de förre, än i de
senare domstolarne, hemställde motionären, att det lagrum, hvarefter KrigsRätt
för embetsfel skall dömas, måtte granskas och undergå en till berörde
ändamål ledande ändring.
Lag-Utskottet, till hvars behandling denna motion blifvit öfverlemnad,
får vördsamt yttra, att, då ledamöter af Krigs-Rätter icke för felagtigt domslut
äro underkastade någon annan lag, än den, som för Domare i allmänhet
är gällande, eller 12 §. i 1 Cap. Rättegångs-Balken, hvars innehåll linnes
upprepadt i 95 §. af 14 Cap. Krigs-Artiklarne och deruti stadgas, för
vrång eller orätt dom, påföljd af lifvets eller ärans förlust, eller mistning af
embete alldeles eller på viss tid, eller penninge-böter, allt efter omständiglxeterne
jemte skade-ersättning; samt användandet af dessa serskilda straffarter,
äfvensom deras tillämpning i strängare eller lindrigare grad, der sådan
eger rum, måste i hvarje förekommande fall bero, dels på större eller mindrs
brottslighet, vårdslöshet eller oförstånd, som till felagtigt domslut föranledt,
dels på de följder, som af detta domslut uppstått; så lärer någon anledning
O
-
Lag-Ulskottets Betänkandej N.-o i56.
9
ledning till förändrade stadganden i detta afseende icke kunna liemtas från
det af motionären anmärkta förhållande: hvadan Utskottet tillstyrker,
att ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 November 1840.
N:o 156.
Ank. till Exp. Vtsk. den 11 Nov. kl. 11 /. ms
Betänkande j i anledning af väckt motion om ansvar s-bestämmelser
för dem j som eftergöra andras arbeten i gravyr eller
lithograf,.
Yällofl. Borgare-Ståndet har till Lag-Ulskottets behandling öfverlemnat
en motion, hvaruti Herr A. M. Brinck fästat uppmärksamhet på behofvet af
ett lagstadgande, som, i likhet med hvad till skyddande af egande- och förlags-rätten
till tryckta skrifter redan funnes föreskrifvet, betryggade enahanda
rätt till artistiska arbeten i gravyr och lithograf!; hemställande derföre
motionären, att utgifvande och försäljning af copior utaf Svenska artisters så
heskalfade arbeten måtte, vid äfventyr af upplagans confiscation och lämplige
böter, förbjudas.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, inser och erkänner väl
det goda ändamål, som dermed åsyftas; men då, vid det förhållande, att arbeten
i gravyr och lithografi här i landet icke i någon större mängd förfärdigas,
och att den serskilda konstfärdighet, som dertill erfordras, ej eller ännu
gjort betydliga framsteg, en lag af den beskaffenhet, som motionären påyrkat,
dels synes för närvarande mindre behöflig, dels, om den stadgades,
möjligen kunde blifva hinderlig för den täflan emelian flere, som för konstfärdighetens
utveckling och fullkomnande är nödig; samt härtill jemväl kommer,
1 alt skydd uti ifrågavarande afseende icke saknas, enär, enligt Kongl.
Förordningen den 13 December 1834, patent kan erhållas på rättighet att,
med andras uteslutande, under bestämd tid utöfva och begagna nya uppfinningar
i slöjd och konst eller förbättringar af redan gjorda uppfinningar; anser
Utskottet sig icke kunna understödja motionen, utan hemställer vördsamt,
att densamma icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 12 November 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska hoktryckjeuiet 1840.
JLag~V tskotlels Utlåtande, N'.o 157.
1
N:o 157.
Ani., lill Exp. Ulsk. d. 17 Nov., lil 1 e. m.
Utlåtande öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets lie! änhande
A.o 113, i anledning af sä viii Konal, \faj:1s Uddiga
Proposition, med f örslag till förändrade stadgande»,
rörande besättning, som ock serskildt i delta ämne väckta
motioner.
Lag-Utskottet liar till Förnyad handläggning Från samtlige Riks-Stånden
Fått emollaga ofvanberörde Betänkande, på grund aF deremot Framställde
anmärkningar, dem Utskottet nu går att besvara i den ordning,
hvartill Betänkandet Föranleder.
Emot bysättnings-t vångets bibehållande är aF Herr af Grubbens, N.
tU■, Herr Cederschiöld, P. G., Herr von Hauswolff, Carl Ulric, Herr Prosten
Lundblad, Herr Prosten Östberg och Herr Prosten Lyth hufvudsakligen
antonii: att bysättning, hvarigenom gäldenär beröfvades Friheten, i
sjelfva verket utgjorde ett straff, men kunde, såsom sådant, ej Försvaras,
enär inmanande i häkte ej vore en rättsenlig ålgård emot andra, än För
brott tilltalade eller derom Förvunne personer; att den bysatte hindrades
att, genom användandet aF sin arbetsförmåga, göra rätt För sig; och att
den credit, som bysättnings-tvånget ansetts befrämja, ingalunda vore välgörande,
emedan den vanligen lemnades åt mindre ordentlige personer samt
grundades, icke på möjligheten att erhålla godtgörelse af gäldenären sjelF,
utan på beräkningen att aftvinga hans anhörige betalning, hvilket styrktes
åf erfarenheten, som visade, att bysatte gäldenärer sällan hade egen tillgång,
sorn kunde genom häktandet framkallas.
Utskottet har icke häraf Funnit anledning frånträda sitt i denna del
förut afgifna yttrande, hvilket Utskottet alltså Får åberopa. Om det förhållande
ofta inträffar, att tillgångar ej kunna genom bysättning framtvingas,
så ligger deruti ej något egentligt bevis emot nyttan och nödvändigheten
af ett lagstadgande om bysättning, emedan det torde få antagas, att
i de flesta fall blotta kännedomen om tillvaron af detta tvång varit tillräcklig
att till punktligt uppfyllande af ingångne förbindelser förmå gäldenärer,
hvilka tilläfventyrs eljest icke skulle hafva dragit i betänkande att
Bih. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. i A/d. 40 Haft. 1
2
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 157.
sin egendom från användande till sådant ändamål undanhålla, och att
från allmänna crediten undanrycka det stöd, som den onekligen i bysättnings-tvånget
eger, endast derföre, att bysätlning understundom missbrukas,
vore efter Utskottets tanka icke lämpligt, helst om stadganden kunna
meddelas, som förekomma eller minska missbruken.
Vidare är klandradt, att Utskottet, för sistnämnde ändamål, icke understödt
de molioner, som angått ej mindre utsättande af ett visst belopp,
hvartill skuld bör uppgå, för att kunna ådraga gäldenär bysättning, än
ock bestämmande på förhand af viss tid för en gäldenärs hållande i bysättnings-häkte.
Uti denna syftning hafva yttranden blifvit afgifne af Herrar
af Grubbens, Stuart, C. G., och Grefve Mörner, C. G., Herrar Prostarne Östberg,
Lundblad, Tunelius, Doctorerne Thomander och Björkman, Herrar Halling
och IT estman, samt Hans Jansson från Elfsborgs Län, Bengt Gudmundsson
från Halland och von Zweigbergk från Skaraborgs län, med flere,
hvilka dels ansett den i Utskottets förslag anvisade utväg för gäldenär att
genom sin egendoms afträdande befria sig från bysätlnings-häkte, icke vara
lämplig, såsom föranledande till bedrägerier af oredlige gäldenärer samt
förorsakande besvär och kostnader för den gäldenär, som ville, men ej för
tillfället kunde, göra rätt för sig, dels åberopat ej mindre Herr Ha/Ungs
vid förra Betänkandet fogade reservation, som innehåller, alt, enär billigheten
fordrade, att bysättning, hvilken innefattade en art af straff, blefve,
äfven då den begagnades för att tillfredsställa borgenärens hämnd emot
gäldenären, skäligen begränsad, borde Tre år vara den högsta tid, hvarunder
en gäldenär för samma skuld finge hållas bysatt, samt en kortare tid
eller Ett år bestämmas för den händelse, att fordringen ej uppginge till
100 R:dr Banco, än den af Herr von Böök afgifna reservation, uti hvilken
längsta bysättnings-tiden är föreslagen till 12 månader, under uppgift,
alt en gäldenär, om viss tid ej föreskrifves, kan i hela sin lifstid
hållas bysatt; dels öfverlemnat åt Utskottet att i detta afseende föreslå
lämplige bestämmelser, med tillägg, att från den bysattes skuld borde alltid
afräknas värdet af den arbetsförtjenst, som genom bysättningen ginge
för honom förlorad; att gäldenär aldrig borde kunna bysättas mer än en
gång för samma skuld, och att gäldenär, som blifvit från bysättnings-häkte
lösgifven ej må förr än 3o dagar derefter bysättas för annan skuld, på det
han må ega rådrum alt anskaffa tillgångar.
Desse anmärkningar och hemställanden kunna ej eller af Utskottet
godkännas. Då afsigten med bysättning obestridligen är att förmå gäldenär
att med hvad han eger godtgöra sin borgenär, synes det följa af sig
Lag-Utskottets Utlåtande, IV:o 157.
3
sjelft, att uppgifvandet och aflemnandet af alla tillgångar är den utväg,
som hör medgifvas gäldenären att befria sig ur bysältnings-häkte, samt
att bysättningens ändamål skulle nästan helt och hållet motverkas, derest
viss lid för gäldenärens hållande i häkte vore på förhand utstakad, emedan
sådant, oberäknadt svårigheten att påfinna lämpliga tidsbestämmelser,
skulle kunna leda till den för förtroendet, enskilde emellan, högst menliga
följd, att en person, genom undergående af vissa års fängelse, kunde förskaffa
sig befrielse från en gäld, hvartill han egde full tillgång, ehuru den
blifvit undandold. Det är på berörde i sakens natur grundade förhållande,
som den lag sig stödjer, hvilken af Utskottet blifvit föreslagen och
hvarigenom den, efter Utskottets tanka, rätlsenliga gräns för bysältningstvånget
är satt, att detsamma upphör, sedan visshet vunnits, att gäldenäVens
alla tillgångar blifvit till borgenärernes förnöjande framgifne. I följd
häraf lärer det ej kunna påstås, att tiden för en gählenärs hållande i fängelse,
genom Utskottets förslag, skulle vara obegränsad; äfvensom Utskottet,
med anledning af hvad för öfrigt blifvit anfördt, får erinra: att Concurs-lagen
stadgar strängt ansvar för gäldenär, som i concurs undandöljer
egendom eller annorledes bedrägligen sig förhåller; att den omständighet,
att concurs förorsakar kostnader och besvär, ej synes utgöra giltig anledning
alt frånträda den af Utskottet antagna princip; att emot fördelen för
gäldenär att under bysättningstiden få afräkna en del af skulden gälla till
stor del samma skäl, som blifvit anförde emot bestämmande af viss tid för
bysältning; att Utskottet i sitt förslag hyllat den grundsats, att bysättning
för samma skuld ej må kunna förnyas, med mindre laglig anledning är
för handen, att gäldenären erhållit nya tillgångar, som undandöljas; och
att stadgande om någon tids rådrum, hvarunder en frigifven gäldenär ej
skulle kunna för annan gäld åter bysätlas, icke vore lämpligt, emedan fordringsegares
rätt i allmänhet att få gäldenär bysatt derigenom skulle utan
skälig anledning minskas; åberopande Utskottet derjemte, hvad förra Betänkandet
innehåller, angående det orättvisa deruti att frånkänna egare af en
ringa fordran den rätt alt använda bysättningstvånget, som en större fordringsägare
är medgifven.
Utskottet öfvergår härefter till upptagande och besvarande af hvad
emot hvarje serskildt § i förslaget blifvit anfördt.
§ *•
Herr af Grubbens har yrkat ett tillägg till denna §, hvarigenom skulle
uttryckas, att borgenär först efter anställd utmätning egde att njuta by
-
4
Lag-Utskotlet» Utlåtande, N\o 157.
sättning å gäldenär; men som derigenom skulle upphäfvas den strängare
execuliva kraft, som, enligt Kongl. Förordningen den 19 Maj 1706 är löpande
skuldsedlar tillagd, lärer detta yrkande ej böra bilallas.
§ 2.
Af Herrar af Grubbens och Stuart, Herr Doctor Björkman och Herr
■Jacobi samt Riksdags-Fullmägdge Hans Jansson, Olof Benjaminsson från
Götheborgs och Bobus län, Jäders Trysén från Östergöthland, med flere,
ar anfördt, att tiden för verkställighet af bysättnings-utslag emot löftesman
i det fall, hvarom denna § handlar, borde räknas icke från den dag, då
han af lagsökningen erhållit del, inan från den, å hvilken u!slagel honom
blifvit kungjordt; äfvensom åtskilliga ledamöter ansett den af Utskottet |
berörde afseende föreslagna lid af 8 dagar böra utsträckas till i4 dagar
elier 1 eller 2 månader; och hafva, till stöd härför, blifvit åberopade Herr
ivon Rööks och Riksdags-Fullmägtigen von Zweigbergks vid förra Betänkandet
fogade reservationer, hvilka innehålla, den ena, att *4 dagars anstånd
för löftesmannen vore billigt, emedan han merendels förlitade sig till hufs?
yud-gäldenärens ordentlighet och icke alltid kände, när skulden till beta!*
bing förfallit, samt den andra, att, i fall anståndet ej räknas från utslagets
dag, ”bysätt nrngs-lvånget skulle, synnerligen å landet, blifva vidt»
Strängare emot borgensmannen, än hufvudgäldenären, helst det vore bekant»
att Konungens Befallningshafvande vanligen vid en lagsökning förelägger
l4 dagars förklaringstid.”
Utskottet får, i anledning häraf, upplysa, att, sedan, genom Kongl*
Förordningen den 19 Maj 1^56, blifvit forordnadt, att innehafvare af kia**
ra och ostridiga förskrifningar, ställde till sedelhafvaren, eller ock till viss
man eller ordres, borde genast, utan ringaste uppehåll, njuta bysättning
och säkerhet å gäldenären; så förklarades, medelst Kongl. Förordningen
den 12 Mars i83o, att bysättningsutslag, på grund af löpande skuldebref,
som är stäldt att betalas vid anfordran, eller hvari viss förfallotid ej är
bestämd, icke må gå i verkställighet förr, än 8 dagar efter den dag, då
gäbienärevi bevisligen erhållit del af lagsökningen. Sistnämnde föreskrift,
som gäller ej mindre för den, hvilken utgifvit så beskaffad förskrifning,
än ock för löftesman, som derå tecknat borgen, såsom för egen skuld, var
nödig till förekommande af de olägenlieter, sorn uppstod o deraf, alt etn
gäldenär kunde genast efter lagsökningens delgifvande inmanas i häkte»
utan att han förut kunde veta, när lagsökningen koinme att ske; och föremålet
för stadgandet uti ifrågavarande § är att, hvad löftesmannen beträffar,
utsträcka det sålunda rnedgifna uppskofvet emellan lagsökningen
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 157,
5
och bysältningens verkställande äfven till de fall, då viss förfallotid i
skuldebref vet varit betingad. En sådan utsträckning har billigheten för
sig, emedan det i allmänhet ej lår antagas, alt hufvudgäldenärens under*-  låtenhet att sfeuldebrefvet infria, blifver för löftesmannen känd förr, än 1
och med detsamma den för sin borgen sökes och lagsökningen honom delgitves;
men någon anledning att förlänga nämnde uppskofstid är, efter Utskottets
tanka, ingalunda för handen. Ehuru den, som åtagit sig annans
gäld såsom sin egen, i sjelfva verket äfven underkastat sig påföljden afcfc
behandlas med samma stränghet, som hufvudgäldenären, har likväl en såsdan
borgensman, genom Kongl. Förordningen den 28 Juni 1798, fått sig
tillagd den serskilda förmon att vara lii från förbindelsen, derest han ej
la g so k es inom 13 månader från forfallodagen; och örn löftesmannen, jernaväl
i afseende på bysätlningsäfventyrel, erhåller den fördel framför hufvud*»
igäldenären, som Utskottets förslag åsyftar, synes löftesmannen vara i lagen
ansedd med all den skonsamhet, som skäligen kan fordras; hvarförutan
i betragtande bör lagas, att den uti nu gällande Författningar beredda
trygghet om ovilkorligt uppfyllande af de genom löpande forskrifningar
åtagne förbindelser, skulle allt för mycket minskas, om den påyrkade tidsforlängningen
bifölles. Den i von Zweigbergk* reservation gjorda uppgift,
att, om den i 2 § af Utskottets förslag utsatta anståndstid af 8 dagar laknäs
från lagsökningens, i stället för bysät nings-ulslagels delgifvande, deraf
skulle (olja, att bysätlningstvånget biel ve strängare för borgensmannen äö
gäldenären, i händelse den förklaringstid, sorn i anledning af lagsökningen
lemnäs, öfverstiger 8 dagar, lärer endast kunna härledas från en sådan
tydning af nämnde §, att borgensmannen skulle kunna bysältas 8 dagar
efter lagsökningens delgifvande, äfven om bysätlnings-utslag inom denna
lid ej blifvit meddeladt; men denna tydning är så uppenbart stridande
emot ordalydelsen af både 1 och 2 §§, all Utskoltet anser sig, för uppgiftens
vederläggande, endast behöfva lill dessa §§:s innehåll hänvisa.
§ 3-
I afseende på föreskrifterne i denna § är andragetr
af Herr af Grubbens, att ett tillägg borde göras, innefatlande åläggande
för gäldenären att, inom 6 månader ifrån det han blifvit bysatt, afträda
sin egendom lill borgenärernes förnöjande, på det han vid samma
tid må kunna lösgifvas;
af Herr Doctor Björkntian, att bysatt gäldenär, som afträder egendom
till concurs, ej bör, innan dom i concursen är meddelad, lösgifvas,
med mindre alla borgenärerne dertill samtycka;
6
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 157.
af Herr Halling, att Utskottets förslag vore olämpligt, emedan, enligt
detsamma, en gäldenär, för att iösgifvas ur bysättnings-häkte, endast
behöfde aflemna en cessions-ansökning samt kunde, sedan han, i följd deraf,
erhållit sin frihet, återtaga densamma, utan att befara att för samma
skuld sedermera blifva bysatt; åberopande Herr Halling i öfrigt sin förut
afgifna reservation, hvaruti anmärkes, att gäldenär sällan saknar rådrum
att, till undgående af bysättning, sin egendom afträda, och att han ej bör
uppmuntras att dermed dröja, tilldess han om sitt obestånd är kunnig;
samt
af Hans Jansson, att han instämde i von Zweigbergks reservation,
hvilken innehåller det förslag, att en gäldenär borde, äfven utan att concurs
sker, befrias från bysättnings-häkte, sedan han uppgifvit full tillgång,
vare sig i lös eller fast egendom och borgenären lemnats rättighet att taga
egendomen i sin vård eller den i vanlig ordning försälja.
Yid besvarandet af dessa anmärkningar, anser Utskottet sig hufvudsakligen
böra åberopa, hvad Utskottet här ofvan yttrat, angående bysättnings-tvångets
ändamål och gränsen för dess användande. En föreskrift om
viss tid, inom hvilken den bysatte borde afträda sina tillgångar till concurs,
är både obehöflig och olämplig, äfvensom det ej vore med rättvisa
förenligt att, sedan ett sådant afträdande skett och bysättningens ändamål
således vunnits, låta frigifvandet bero af borgenärernes beslut. Något serskildt
stadgande i den syftning von Zweigbergk föreslagit, synes äfven
vara så mycket mindre af behofvet påkalladt, som, enligt 5 Cap. io § och
8 Cap. 2 § Utsöknings-Balken, bysältning icke i allmänhet kan ega rum
emot någon annan, än den, som ej har något att gälda med eller ej kan
sätta pant eller borgen samt, i afseende på de undantag härifrån, som ega
rum för löpande förskrifningar, det förekommer, att dessa icke kunna förbjudas
utan väsendtlig rubbning i alla nu bestämda creditförhållanden och
att det beror af hvarje gäldenär att, förr än han utfärdar sin förbindelse,
betänka sig deruppå, huruvida han vill underkasta sig det större äfventyr,
som dylika löpande förbindelser medföra; hvarförutan Utskottet anser högst
otroligt, att, om den egendom, som en gäldenär uppgifver till godtgörande
af den skuld, hvarför lian hålles bysatt, ostridigt är af den beskaffenhet,
att den kan användas och förslår till gätdens betalande, borgenären icke
skulle ingå på det uppgifna liqvidationssättet, hvilket har gäldenärens frögifvande
till följd, utan att föreskrift derom i lagen behöfves. Den händelse,
som i Herr Hallings reservation förutsattes, lärer ej inträffa, ty, enligt
Utskottets förslag, får gäldenär, som vid concursens början är bysatt^
Lag-TJIskottets Utlåtande2V;o 157.
7
ej lösgifvas förr, än han besvurit bouppteckningen, hvilket åter ej sker, förr
än Rätten beslutit offentlig stämnings utfärdande samt gäldenärens rätt att
återtaga concurs-ansökning, enligt 6g § i Concurs-lagen, upphört.
§ 4-
Under förklarande, att det ej vore skäl att ytterligare öka edgångarnes
antal, har Herr af Grubbens hemställt om borttagande från denna §
af tillåtelsen för gäldenär att från bysättning för fordran, som varit ij hans
concurs bevakad eller för hvilken han en gång varit bysatt, freda sig genom
edgång, i händelse borgenär visar skälig anledning, det gäldenären undandöljer
honom efter coucursen eller bysältningen tillfallen egendom.
Herr Grelve Mörner har yrkat sådan förändring i denna §, att bysättning
för en och samma skuld må kunna ske flera gånger, men att fordringsegaren
skall vara pligtig att, då bysättningstvång^ andra gången användes,
erlägga åt gäldenären ett högre dagtractamente samt ytterligare förhöja
det, i fäll hysätlning vidare komme i fråga; till stöd hvarför Herr
Grefven dels åberopat det af Herr af Grubbens anförda skäl, dels tillagt,
att, så länge en fordran vore ogulden, borde den i rättsväg gälla lika med
andra fordringar, hvaremot det af Utskottet föreslagna stadgande skulle
leda derhän, alt, då en person afstått sin egendom till borgenärer och sedermera
gjort gäld, de, som efter concursen försträckt honom penningar,
voro i en bättre ställning, än de, som gifvit honom lån, medan han ännu
ansågs vederhäftig.
Af Herr Doctor Björkman åter är föreslaget, att en gäldenär, som
varit bysatt för gäld , borde efter 5 års förlopp åter kunna för samma
skuld hysättas.
Efter Utskottets tanka, är edgång lika lämplig och antaglig uti mål
af ifrågavarande beskaffenhet, som i andra, der tvist är om gälds betalning
och sanning ej annorledes än genom värjemåls-ed utletas kan, hvilket sistnämnde
förhållande ofta måste inträffa, då frågor uppstå derom, att gäldenär
efter egendoms afträdande eger tillgångar, som han sedermera förvärfva!.
Denna § är i öfrigt författad i öfverensstämmelse med den princip,
som genomgår hela förslaget, eller att hysätlning ej hör ega rum, sedan
visshet vunnits, att alla tillgångar blifvit af gäldenären framgifne. De ändringar,
som blifvit yrkade, skulle deremot rubba de grunder, hvarpå förslaget
i sin helhet hvilar; hvarföre de ej eller af Utskottet understödjas.
5 och 6 §§.
Den förra § har blifvit lemnad utan anmärkning och då andra förändringar
eller tillägg i 6 § ej blifvit ifrågasatta, än de, som skulle föJjt,
8
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 157.
i händelse bysällning ansetts bora inom viss, förut bestämd, lid begränsas,
samt ej esa rum, om icke skuld uppgingé till visst belopp; så lärer, i följd
af hvad Utskottet i dessa delar af ämnet redan yttrat, jemväl sistnämnde
§ böra förblifva i dess förra skick.
Slutligen och i anledning af en u’af Herr Doctor Moren gjord framställning
om behofvet af ett lagstadgande derom, att en gäldenär icke må
bunna bysätta sig sjelf och derigenom gäcka andra fordringsegares anspråk,
på hvilket fm hållande exempel icke skall saknas, får Utskottet vördsamt
erinra, att bysattningslvånget emot en sådan gäldenär synes vara vanmägtigt,
men att den, som vill göra fordringsanspråk emot honom gällande,
eger begagna den i Concurs-lagen anvisade utväg tilt försätta honom i concurstillslånd;
hvadan ett lagstadgande i den af Herr Doctor Moren uppgifna
syftning synes vara både olämpligt och obehofligt.
I följd af della alli, varder Utskottets förra Betänkande i oförändrad!
skick öfverlemnadt till de respective Riks-Ståndens förnyade pröfning.
Stockholm den 16 November i84o.
Reservationer.
Af Herr Gyllensköld, Carlheim, O.: ”Ofvan föreslagne 4 § anser jag
böra alldeles utgå.
Alsigten med Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition är mildring i Lagens
stränghet för icke svekfulla gäldenärer. Genom antagande af de öfrige §§
i' Utskottets förslag, vinnes en sådan mildring: Lagens medgifvande al besättning,
innan fordran blifvit af Domstol eller Konungens Befallningshafvande
pröfvad, upphör för alla andra tall, än del, som förutsattes i Förslagets
5 §; den i Kongl. Förordningen den 12 Mars 1800 gäldenär medgilna
förmon, att bysattnings-ulslag på grund af löpande skuldebref, stahl!
att betalas vid anfordran, ej må verkställas förr, än 8 dagar efter gäldenären
bevisligen gifven del af lagsökningen, utsträckes till löftesman, hvilken
såsom egen åtagit sig annans gäld elter löpande förskrifning eller invisning,
äfven då viss Förfallotid varit i förskrifningen eller invisningen
utsatt; gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärer i concurs afträdd,
befrias från bysältning för gäld, som han före concursens början gjort, med
mindre han olofligen vistas utom sin bostad; och bysatt gäldenär kan, genom
alt lill concurs afstå sin egendom, bereda sig rättighet att, sedan han
beedigat bouppteckningen, ur bysåltnings-häktet lösgifvus.
Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 157.
9
En större mildring i nu gällande föreskrifter rörande bysättning, än
elen sålunda medgifna, synes mig icke vara förenlig med den allmänna
nytta, bysatt nings-lagun måste afse. Medför denna lag icke något allmänt
gagn, eller är lian icke af behofvet påkallad, bör lian alldeles uppluifvas;
men så länge lian bibehålles såsom nödvändig, bör lian icke beröfvas sin
kraft. Hvarken allmänna credilen eller de lånebehöfvande vinna derpå.
Alt en fordran, för hvilken gäldenär en gång varit bysatt, eller som.
blifvit i gäldenärs concurs bevakad oell der fastställd till betalning äfven
af de tillgångar, hvilka kunna tillfalla honom efter concursens början,
icke skulle ega lika säkerhet, som före bysältningen eller concursen,
anser jag för min del olämpligt. Någon rättsgrund härtill förefinnes icke.
De billig hetsskäl, hvilka serskilde Commillerade åberopat, äro af llögste Domstolen
underkände, och synas icke gälla mera för bibehållande af den nu
förevarande §:n, än de öfriga §§ i Commilterädes förslag, hvilka blifvit uteslutne,
så vid i den Kongl. Propositionen, som af Utskottet. Äfven då sådant
verkligen inträffat, blifver bevisningen derom, att gäldenären efter
concursen eller bysättningen erhållit tillgång lill gäldens betalning, i de
flesta fall ganska svår, ofta omöjlig, eller ock för gäldenären mera ofördelaktig,
än sjelfva bysältningen. Rättigheten för honom att få med ed
derifrån fria sig, äfven då inför domstol blifvit visad skälig anledning, att
han söker undandölja erhållen tillgång, torde medföra allt för stor freslelse
till mened, och är desto betänkligare, som icke blott domaren, utan äfven
executor, skulle ega alt derom förordna.
På dessa, äfvensom på de af Högsta Domstolen samt i Grefve Mörners
reservation vid Betänkandet N:o i 13 emot §:n anförde skäl, och derjemte
ölvertygad, att eden, om hon ofta tillätes, förlorar af sin betydelse
i folkets ögon, samt att vanan vid edgång menligt inverkar på dess både
redlighet och vördnad för det heliga; måste jag högligen afstyrka, hvad
uti ifrågavarande \ § blifvit föreslaget.
Skulle Rikets Ständer ändock finna, att något stadgande i denna syftning
bör beslutas, föreslår jag, att det må erhålla följande lydelse:
För fordran, sorn i gäldenärs concurs bevakad blifvit, må ej by sättning
kunna honom sedan åläggas, der borgenär ej visar skälig anledning,
det gäldenär undandölja' tillgång, sorn efter concursen honom tilliallit och
till gähls betalning gä bör: visar borgenär sådan skälig anledning; prof ve
då Konungens Befallningshafvande, om bysättning å gäldenären beviljas må.
Dih. till R, St, Prot, 1840. 7 Sami, 1 A/d, 40 Haft, %
10
Lag-Utskottets Utlåtande, N.-o 157.
Ehuru jag för min del icke finnér delta stadgande vara af nöden,
inser jag likväl liera skäl derför, att gäldenär, som lill sine borgenärer afträdt
ali sin egendom, och med det äfventyr, en falsk concurs-ed medförer,
intygat sin boupptecknings rigtighet, icke derefter bysättes för gäld,
som i hans concurs blifvit bevakad. Dessa skäl gälla likväl icke, i afseende
på en fordran, för-hvilken han blott varit bysatt. Enligt mitt otvanberörde
vördsamma förslag, försvinner rättigheten för gäldenär att med ed värja
sig för bysättning, när skälig anledning finnes, att han söker undandölja
för handen varande tillgångar, och borttages förbindelsen för Konungens
Befallningshafvande att pröfva, huruvida edgång må ega rum: tvänne omständigheter,
hvilka jag anser vara af den högsta vigt. Förslaget öfverensstämmer
i öfrigt hufvudsakligen med f. d. Lag-Comiteens Förslag till
ny Civil-lag, Handels-Balk. Cap. 20, § 11.”
Af Herr von Röök och Riksdagsfullmägtigen von Zweigbergk } som
åberopat deras vid förra Betänkandet fogade serskilde yttranden.
Af Riksdagsfullmägtigen P. Sahlström från Stockholms Län, som instämt
med von Zweigbergk.
Af Herr Halling: ”1 följd af den reservation, jag bifogat Lag-Utskottets
i detta ämne afgifna Betänkande N:o 113, har jag icke kunnat i allo
instämma uti det Betänkande, Lag-Utskottet nu ånyo meddelat, och får således
närmare redogöra för mina åsigter.
Sällan, örn någonsin, saknar en gäldenär med omtanka att göra sine
borgenärer lika rätt, rådrum att, lill undgående af bysättning, sin egendom
till borgenärerne afträda, och han bör ej genom lagen uppmuntras
alt dermed dröja, sedan han om sitt obestånd kunnig är. Följderna deraf
för allmänna fortroendet hafva nog ofta visat sig, för att kunna betviflas.
Af sådan anledning kan jag ej gilla förslaget uti 2 mom. af 3 §, att gäldenär,
som är för gäld bysatt, skall utur bysättningen lösgifvas, om concurs
börjas, så snart han bouppteckningen besvurit. Ett sådant stadgande skulle
dessutom, efter min tanke, i oträngdt mål framkalla en mängd concursmål
och åstadkomma alla dermed förenade kostnader, utan motsvarande
nytta.
Vidare och då förslaget uti 4 §> alt gäldenär, som en gång! varit bysatt,
ej vidare för samma fordran bör kunna bysättning åläggas, ovilkorligen
skall medföra svårighet vid skuldebrefs öfverlåtande från en till annan
långifvare, emedan, om förslaget antages, innehafvaren af ett skuldebref
ej kan förvissa sig, om han är bibehållen vid rättigheten att emot utgifvare»
använda ett af de tvångsmedel, lagen ännu gillar, alt förmå gälde
-
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 157.
11
närén till betalning. Det vilkorliga stadgandet uti denna § att i visst fall
kunna bringa gäldenären på ed, äfven om det vore tydligt och bestämdt,
om hvilken aucloritet, som skulle ega att den ålägga, anser jag också i högsta
måtto olämpligt att införa.
På desse skäl finner jag af 3 och \ §§ endast följande böra bibehållas
och utgöra en 3 §.:
”Gäldenär, hvars egendom blifvit till borgenärerne i concurs afträdd,
”må ej förr, än dom i concursen fallit och vunnit laga kraft samt boet ut”redt
blifvit, bysättas för gäld, som han före concursens början gjort, utan
”i det fall, som i 4p § af Concurs-lagen den \i Mai-Lii i83o sägs.”
I öfrigt anser jag både mensklighet och billighet fordra, att en gräns
sättes för borgenärs rätt att beröfva sin gäldenär dess personliga frihet.
Bysättning innefattar i sig sjelf en art af bestraffning. Både såsom sådan
och då den begagnas för att tillfredsställa borgenärs hämnd emot den, som
ej vill eller kan honom förnöja för en lemnad försträckning, synes den
böra till någon viss tid inskränkas. Sålunda, och med hänvisning till hvad
Högsta Domstolen, så väl vid granskning af förslaget till ny Civil-lag (7
Gap. Utsöknings-Balken) Lill stöd för en sådan mening anfört, och hvaraf
det liufvudsakliga igenfinnes i Högsta Domstolens öfver nu förevarande
förslag afgifne underdåniga Utlåtande (se Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition
N:o 68, pag. i5—17), finner jag 3:ne år böra vara den längsta tid, någon
gäldenär för en och samma fordran, lill hvad belopp som helst, må kunna
hållas bysatt, och då erfarenheten, serdeles inom hufvudstaden, visat, attén
mängd personer för högst obetydliga penningesummor i längre tid hållits
i bysältnings-häkte, torde nödvändigheten påkalla den ytterligare inskränkning,
att för fordran under ioo R:dr bysältning ej må ega rum mera än
ett års tid.
Med desse åsigter och såsom följd af hvad jag yttrat vid 3 § af förslaget,
har jag för min del trott 6 §, som skulle blifva den 5, derigenom
att 3 och 4 §§ sammanslogos och den nu varande 5 blefve den böra
erhålla denna lydelse:
”Bysatt gäldenär förblifve i häktet, intilldess han rätt för sig gjort,
”der han ej efter borgenärens medgifvande varder förr lösgifven; dock må
”ingen för en och samma fordran, till hvad belopp som helst, i bysättning
”hållas längre tid än 3:ne år, eller, om fordran ej uppgår till 100 R:dr, mera
”än ett år.”
”Försummar borgenär att förskjuta, hvad efter gällande stadgande
'till gäldenärs förnödenhet bör bestås, skall den senare genast lösgifvas.”
12 Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 158.
Uteslutandet uti sista mom. af hänvisning till Kongl. Kungörelsen
den 7 Mars 1835 har skett, med afseende derå, att bestämmelsen af
underhållets belopp, såsom beroende af varuprisen, alltid måste blifva mera
tillfällig, och att en förändring af en slik bestämmelse, så ofta den inträffar,
skulle föranleda till en förändring af sjelfva lagbuden om bysättning.”
N:o 138.
Ant;, till Exp. Utsi;, den 17 Piov. , kl. 1 e. m.
Tillåtande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Betänkande
N:o 117 öfver väckt motion, angående villkorliga
utmätninas-resolutioner.
O
Högvördige Preste-Slåndet och Vällofl. Borgare-Ståndet hafva bifallit
ofvanberörde Betänkande, som de öfrige respective Riks-Stånden deremot
återremitterat, på grund af anmärkningar, framställde:
a') hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, af Herr Grefve Mörner,
Carl Göran, som yttrat, att undantagslagar i allmänhet voro skadlige, och
att Utskottets förslag vore olämpligt, emedan det åt fordringar, som endast
grundade sig på ett af fordringsegaren sjelf fördt auclions-protocoll,
gåfve bättre rätt, än som lillkomme böcker, förde af handlande, eller skalde-bref,
egenhändigt utgifne af gäldenären, ehuru protocoll öfver auclioner,
som förrättades å landet, i allmänhet ej voro tillförlitlige, helst lill
auctions-förrätlare begagnades hvilka personer som helst ;
af Herr Rosenblad, Bernhard, som instämt med Grefve Mörner och
yrkat afslag på Betänkandet;
af Herr Grefve Frölich, David, hvilken ansett förändring i det nu
brukliga sättet för villkorliga utmätnings-resolutioners utfärdande ej böra
ske, helst sådant kunde föranleda dertill, alt kraf dagligen anställdes af
föregifna auctions-förrältare, på grund af diktade protocoll;
F) hos Hedervärda Bonde-Ståndet: af David åndersson från Halland,
Nils Persson från Örebro Län, Lars Pettersson från Blekinge, Johannes
Christoffersson från Kronobergs Län, Lars Ifarsson från Elfsborgs
Län, Per Östman från Vester-Norrland, Per Jönsson från Skåne, med fle
-
Lag-Ulskotlets Utlåtande , N\o 158.
13
re, hvilkas anföranden hufvudsakligen gå derpå ut, att föreskrifter, rörande
villkorliga ulmålnings-resolulioners utfärdande och verkställande, ej voro
hehöflige, enär dermed kunde hädanefter tillgå såsom hitintills varit brukligt,
samt att dessutom det af Utskottet föreslagne stadgande vore skadligt,
dels derföre, att den redlige gäldenären derpå intet skulle vinna,
men deremot tröge och liknöjde betalare kunde deraf laga sig anledning att
draga ut på tiden med uppfyllandet af sina förbindelser, helst det berodde
på gäldenären att bestrida krafvel och derigenom försätta målet i det skick,
alt det skulle behandlas, på sätt lagen om ulsöknings-mål i allmänhet stadgar,
utan att ansvar eller ersättning derföre finge gäldenären drabba, dels
emedan föreskriften om skyldighet för executor att taga skriftligt bevis af
gäldenären eller af två ojäfvige män derom, alt invändning ej göres emot krafvel,
komrne att förorsaka onödige kostnader, serdeles i mindre bebodde
orter, der det vore med svårighet förenadt att förse sig med vittnen; och
borde alltså, om förslaget skulle blifva antagligt, den ändring deruti ske,
aH ett vittne i berörde afseende blifver tillräckligt, eller att nämnde föreskrift
helt och hållet uteslutes samt förslaget sålunda förenklas, att gäldenären
antingen anses pligt g betala och undergå utmätning, derest han ej
visar laga skäl för sitt bestridande, eller får sig en viss tid förelagd, inom
hvilken han, efter erhållen tiel af den villkorliga resolutionen, bör emot
krafvel göra invändning, vid påföljd att utmätning eljest följer.
Utskottet får häröfver afgifva följande utlåtande:
På sätt i förra Betänkandet uppgifves och jemväl under discussionen
inom Riks-Stånden blifvit vitsordadt, är det ett i många orter vedertaget
bruk att i utsöknings-mål, som röra auctions-inrop, utfärda ifrågavarande,
så kallade villkorliga utmäinings-resolulioner, hvilkas ändamål är
att, i händelse krafvel af gäldenären erkännes, bereda sökanden betalning
med mindre omgång och kostnader, än som eljest med lagsökningar äro
förenade. Nyttan af dessa resolutioner har ej eller blifvit bestridd af någon,
utan fastmera uttryckligen medgifvils af de fleste, som i ämnet sig
yttrat; och då det tillika är kändt, dels alt, i afseende på formen förderas
meddelande, olika förfares, dels att Konungens Befallningshafvande i
vissa Län anse sig icke befogade alt utgifva dylika resolutioner, såsom innefattande
en afvikelse från lagens stadganden om utsöknings-måls behandling
i allmänhet; så lärer giltig anledning icke saknas att genom lag icke
allenast tillerkänna nämnde resolutioner behörig kraft och verkan, utan
äfven bestämma sättet och villkoren för deras ändamålsenliga utfärdande
14
Lag-Utskottets Utlåtande, N\o 158.
och verkställande. Beträffande det förslag, som Utskottet i sådant afseende
framlagt, så år detsamma tydligt deruti, att förordnande angående villkorlig
utmätning skall ske i sammanhang med det beslut, hvarigenom, enligt
den i 2 Cap. i § Utsöknings-Balken för utsöknings-måls behandling
stadgade föreskrift, gåldenåren förelågges att inom viss tid svara å sökandens
påstående. Som begge besluten således komma att på en gång
gåldenåren kungöras, följer dels, att gåldenåren, om han bestrider krafvet,
icke derigenom vinner annat anstånd, ån det, som, i följd af c.ommunications-resolutionen,
eger rum, åfven i fall beslut om villkorlig utmätning
ej varit meddeladt, dels, att, enär vittnen alltid måste vara tillhands
för bestyrkande af communications-resolutionens delgifvande, andre personer
ej behöfva tillkallas för att lemna det intyg, som, i händelse gåldenåren
erkänner krafvet, men ej år skrifkunnig, erfordras, derest den
villkorligt medgifna utmätningen får ske. Häraf år uppenbart, att en
villkorlig utmålnings-resoluiion, meddelad i den ordning, Utskottets förslag
anvisar, icke i något fall föranleder uppehåll eller serskilde kostnader; äfvensom
det, å en annan sida, år lika gifvet, ali densamma, om skulden
erkånnes och utmätning genast följer, besparar fordrings-egaren tiden,
och gåldenåren kostnaden, som eljest för utslags erhållande skulle åtgå.
Att från Utskottets förslag borttaga föreskriften om skyldighet för under
executor
att förse sig med behörigt intyg i berörde afseende, vore, efter
Utskottets tanka, oklokt, emedan deruti ligger ett nödigt såkerhets-mått
emot ej mindre olagliga åtgärder å executorns sida, ån ogrundad klagan
af gåldenåren öfver olaga utmätning. Yrkandet om förpligtelse för gåldenåren
att, om han bestrider krafvet, beledsaga sådant med laga bevis,
vid utmåtnings-åfventyr, kan ej eller af Utskottet godkännas, enär pröfningen
af bevisens giltighet ej utan våda skulle kunna öfverlemnas åt
dem, som utmätningar vanligen förrätta; och framställningen, att viss tid
efter en villkorlig utmåtnings-resolutions kungörande borde lemnäs öppen
för gåldenåren, inom hvilken han egde att, vid påföljd af resolutionens
verkställighet, göra invändning emot krafvet, torde, såsom åsyftande att
bereda gåldenåren ett af ingen giltig anledning påkalladt anstånd, jemväl
böra lemnäs utan afseende.
Under förmodan, att Utskottet nöjagtigt besvarat de gjorda anmårkningarne,
och då två Stånd redan gillat Utskottets förslag samt jemväl
många talare i de öfrige Stånden yttrat sig för detsammas antagande, får
Utskottet vördsamt återställa Betänkandet oföråndradt till Höglofl. Rid
-
Lag-Utskottets Betänkande, N\o 159. 15
derskapet och Adeln sami Hedervärda Bonde-Ståndet, som återremisserna
meddelat.
Stockholm den 16 November i84o.
Herr Grefve Mörner, C. G., har reserverat sig emot detta Utlåtande
och ansett det föreslagna nya lagstadgandet öfverflödigt.
N:o 159.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Nov., kl. 1 e. tn.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ett lagstadgande,
som berättigar fordringsegare att hos Konungens Befallningshafvande
erhålla så kalladt promotorial i lagsök
nings-mål.
I anledning af förspord klagan deröfver, att icke samtlige Konungens
Befallningshafvande åt borgenärer, som hafva förfallne fordringar
utom de Län, hvarest de sjelfve äro boende, meddela promotorial i lagsökningsi-mål,
har Herr C. A. Pousette uti memorial, som från Yällofl.
Borgare-Ståndet blifvit till Lag-Utskottet remitteradt, föreslagit, att Rikets
Ständer måtte förnya sitt i detta ämne vid Riksdagen 1828—1800
fattade beslut; i sammanhang hvarmed motionären ansett det jemväl böra
stadgas, att, om fordringsegare och gäldenär bo inom samma Lån, den
förre måtte ega att, genom Konungens Befallningshafvandes i Lånet försorg,
få det utslag, hvarå fordran sig grundar, för verkställighet afsåndt
till vederbörandes utmåtnings-man, hvilken det borde åligga att derför,
inom den för verkstållighets-åtgårders fullbordande redan föreskrifna tid,
hos Konungens Befallningshafvande redovisa, dock att fordringsegaren till
lösen af diarii-bevis och till expeditions-kostnad skulle nedsätta ett erforderligt
penn inge-belopp, hvaraf möjligen uppkommande öfverskott kunde
vid slut-liqviden i Lands-Canzliet återfås.
I betragtande deraf, att, på sått uti Lag-Utskottets vid Riksdagen
1828—18Ö0 i nu förevarande ämne afgifna Betänkande finnes anfördt,
ehuru rättighet för fordringsegare att, genom så kallade promotorial af
Konungens Befallningshafvande i det Lån, hvarest fordringsegaren har sitt
16
Lag-Utskottets Betänkande, N',o 159.
hemvist, lå lagsöknings-handlingar fortstållde till Konungens Befallningshafvande
i det Lån, der gåldenåren bor, icke finnes i FÖrfallningarne stadgad,
en sådan lil våg, till vinnande af laga handräckning i utsök nings-mål
likväl, i följd af åldrigt bruk, varit fordringsegare i allmänhet öppen,
hvarföre ock lösen för promotorial från Ofver-Stålhållare-Embett ts
Canzli och Lands-Canzlien blifvit så vål i den nu gällande, som i äldre
expeditions-faxor upptagen och bestämd, och att afskaffandet af detta
bruk, till hvars begagnande lörst i senare tider och endast vid några få
Lands-Canzlier rättighet lärer blifvit förnekad eller i frågast ålid , skulle hafva
högst menligt inflytande på credjt-våsendet i allmänhet och bereda man •
ga olägenheter, helst i vårt land offentliga advocater eller sakförare
med embetsmanna-ansvar, till enskildes tjenst, ej finnas och ifrågavarande
ärendens anförtroende åt okände enskilde personer år lörknippadt ej allenast
med dryga kostnader, utan äfven med våda och osåkeihet, finnér
Utskottet, som tj kan inse behCfvet af det utaf motionären föreslagna
lagstadgande för det fall, att både borgenär och gäldenär åro boende inom
samma Lån, skäligt tillstyrka, att tn FÖilältning vardertiilfärdad, innefattande
följande föreskrift:
Vill borgenår utsöka fordran hes gålde//år, sc7>i har
sitt hemvist utom det Lån, der borgen åren ber, ege han
att till homin gens Be allni ngsha vande i samina Lån ingifva
sin till Konungens Befallningshafvande i det Lån,
der gåldenåren vistas, ställda ansökning, ni d dertill
hörande handlingar; och åhige Konungens Bt fallningshafvande
i förs/berörde Lån att öfversända ansökningen
och handlingar ne till Konungens Befallningshafvande i
det andra Lånet, hvilken sistnämnde har att, sedan gåldenåren
bli vit hörd, och målet vederbörligen till afgörande
beredi, sitt utslag meddela och till förstbemålde
Btfallningsha vande insända, för att borgenären, emot
lösen, tillställas, äfvensom att, uppå borgenårens i
enahanda ordning skeende ansökning och derest fordringen
år utmåtriingsgild, lala utslaget till verkställighet befordra
och derefter de in drif ne medlen, till samma Befallningshafvande
insända, för att till borgen åren, emot
vederbörligt qvitto, öfverlännäs. Borgenär vare alltid,
sä framt haus ansökning skall till någon åtgärd föranleda,
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 160.
17
leda, pligtig att förskjuta hvad, som till bestridande af
nödige kostnader i medel erfordras j äfvensom expeditions -  haf vanden vid det Lands-Canzli, hvilket ombesörjer utslagets
verkställighet, må ega att derför sdsorn arfvode
sig till godo beräkna en half för hundrade af det, sorn
i adrifees.
Stockholm deu 16 November i84o.
N:o 160.
Ant:, till Exp. Utsls. d. 17 Not. , kl. 1 e. m.
Betänkande öfver väckt motion om ändring i sättet för besvärs
anförande emot (jfver-S tät hålla re-Embetets och Konungens
öfrige Befallningshafvandes beslut i mål, angående
brott emot Police-Författningarne rn. m.
Höglo!]. Ridderskapet och Adeln har till Lag-Utskottets handläggning
öfverlemnat en af Herr Hjerta, Ij. J., våckt motion, hvaruti anföres,
alt, enligt nu gällande föreskrifter, besvär öfver utslag, som af Ofver-Ståthållare-Embetet
och Konungens Befallningshafvande meddelas i
mål, rörande försvarslöshet samt förseelser emot Polis-författningarne, fullföljas
omedelbart hos Kongl. Majit, och att, på sätt offentliga uppgifter
utvisade, antalet af dessa mål i senare tider betydligt stigit. Ändamålet
med nyssnämnde föreskrifter vore väl, alt mål af ifrågavarande beskaffenhet
skulle med desto större skyndsamhet blifva med slut afhulpne; men
å andra sidan förekomme: ali det kunde såsom sannolikt antagas, att största
delen af dessa mål ej skulle fullföljas längre ån till Hof-Rått, om de
först hänvisades dit; att det vore allmänt bekant, hurusom Högsta Domstolen
förut vore i hög grad öfverhopad af göromål, hvarföre allt, som
utan, olägenhet kunde bidraga till minskning deraf, borde tagas i akt; samt
att genom nyssnämnde förändrade hänvisning tillfälle bereddes Högsta
Domstolen att egna mera tid åt behandlingen af andra till stort antal uppgående
ärenden, äfvensom kostnaden för parterne blefve mindre, enär
expeditions-lösen hos Hof-Rått vore obetydlig i jemförelse med den, sorn
Bih, till R, St, Prot, 18jo, 7 Sami, 1 A/d, 40 Haft. 3
18
Lag-Utskottets BetänkandeJY.-o 160,
hos Kongl. Maj:t erlades och stundom uppginge till samma belopp, som
de, ådömde böterna; så hemställde motionåren, det Rikets Stander måtto
för deras del besluta, att besvär emot Qfver-Ståthållare-Embeteis och
Konungens Befallnings ha frandes utslag, hvarigenom personer blifvit dömde,
antingen att intagas å arbetsinrättningar eller lill ansvar för förbrytelser
emot Polis-iörfattriingarne, hädanefter skola, såsom i andra brottmål eger
rum, hos Hof-Rått fullföljas; åberopande motionären, alt ett förslag i
likhet härmed under nåstlidet år blifvit hos Kongl. Majit af Justitiae-CanzlersEmbefet
uti underdånig skrifvelse framståldt samt delgifvet Hof-Rätterne,
hvilka jemväl med underdåniga utlåtanden deröfver inkommit.
Utskottet, sorn tagit denna framställning i öfvervägande, får vördsamt
anföra, att ifrågavarande måls omedelbara fullföljd hos Kongl. Majit
från Öfver-Ståtbållare-Embetet och Konungens öfrige Befallningshafvande
obestridligen medför stora olägenheter, emedan derigenom dels ökade kostnader
för de klagande uppkomma, dels en icke obetydlig del mediages af
den lid, som för andra, mera vigtiga, måls handläggning i Högsta Domstolen
vore behöflig, och att det föl jagt ligen vore önskligt, om ändring
härutinnan kunde i den af motionären antydda syftning vinnas. Hvad
härvid angår sådane mål, som röra försvarslöse personers försändande
till allmänna arbetsinrättningar eller Pionnier-Corpsen, torde likväl en dylik
ändring ej vara lämplig eiler medföra någon egentlig fördel, ty dels
fordra dessa mål företrädesvis en skyndsam handläggning, enär de för
det mesta röra häktade personer, dels gå besvären i dem merendels ut
på vinnande af Nåd, hvadan följden skulle blifva, att, äfven om klagan i
dessa mål komme alt i Hof-Rått fullföljas, Kongl. Majit i allt fall Liefve
med dem i Nådevåg besvärad. Utskottet kari således i denna del ej
biträda motionen. Beträffande åter mål, angående brott emot Polis-författningar,
såsom fylleri-förseelser, brånvius-rninutering, missbruk eller
Öfvertrådelser i öfrigt af nå rings-rättigheter, olofligt spel, m. m , hvilka
mål till icke obetydligt antal hos Kongl. Maj:t fullföljas, serdeles från
Gfver-Stålhållare-Embelet i Polis-ärenden; så enär något giltigt skål ej
synes vara för handen, hvarför, i afseende på dessa mål, en sådan afvikelse
från ordningen för brottmåls fullföljande i allmänhet från första instantien
skall vara tillåten, att parten nied sin klagan eger förbigå vederbörande
Öfver-Domstol, hvilket, på sått förut år anmärkt, utan att medföra
någon nytta, endast år hinderligt för Högsta Domstolens vigtigare
göromål samt leder tili ökade kostnader för den klagande; hemställer Utskottet
vördsamt,.
Lag-Utskollcts BetänkandelY:o 161,
19
att Rikets Stander matie, uti underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj.t, dels uttrycka den önskan, att berörde afvikelse
mätte upphora, dels till Kongl. Maj:t öfverlemna
att vidtaga de Jör detta ändamål nödige åtgärder.
Slockholm den 16 November 1840.
N:o 161.
Auli. till Exp. Utsi;, d. 17 IVov., lil. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 9
och 10 Cap. Kyrko lagen.
Högvördiga Preste-Slåndet har till Lag-Utskoltet remitterat en af
Herr Biskopen, Doctor Hedrén väckt motion om sådane förändrade föreskrifter,
angående kyrkoplikten, alt den offentliga och enskilda må kunna
sammanfalla eller åtminstone återföras till dess första bestämmelse och
skick. I sådant afseende yttrar motionären, att kyrkoplikten ursprungligen
icke varit ett straff, utan en försoningsakt emellan kyrkan och någon
fran henne affallen medlem. Denria försoning klefve, till sin inre del,
tillvågabragt genom inre medel och tillhörde den inre osynliga kyrkan,
men då denna äfven hade sin yttre synliga personlighet i samhället, måste
försoningen med henne jemväl bevisa sig utvärtes uppenbar. Kyrkoplikten
borde derföre förändras till en frivillig försoningsakt samt dennas
yttse skick och sammanhang med Kyrko- och Siats-författningar bestämmas,
hvarvid i betragtande borde.tagas, först hvilka förseelser, som föranledde
till kyrkoplikt, sedermera huru lagskipniugen egde densamma ådöma
samt slutligen huru och med hvilka bruk den skulle verkställas. Jemte
anmärkning, att föreskrifterne i sistnämnde afseende tillhörde liturgien,
år af motionären vidare anfördt, att, i fråga om bestämmandet af de brott
emot kyrkan och Staten, hvilka igenom ifrågavarande kyrkoinrättning behöfde
försonas, deri grundsats borde följas, all hvar och en vore från den
inre kyrkan utesluten, som fallit ur båttringstiljståndet, och att likaledes
en hvar, sorn i yttre handling bevisat uppenbara tecken till ett sådant
fall, mäste anses vara utesluten från den yttre kyrkans förening; och för
Öfrigt funnos redan flere härom meddelade stadganden i Kyrko-ordningen,
allmänna Lagen sami ålskillige Kongl. Bref och Förordningar, hvartill
20
Lag-Utsholtets BetänkandeN.-o 161,
motionären hänvisade, med förklarande, att flere jemkningar uti oell tillägg
till desse bestämmelser torde erfordras, men att derom nu ej vore
fråga. Det vigtigaste vore dock sjelfva lagskipningen och sältet lör dess
»(Öfvande uti mål af denna beskaffenhet. Då lagen der uteslöt all positiv
straffbestämmelse, trodde motionären, alt lagskipare» ej eller borde
ådöma kyrkoplikt, utan endast stadga förlust af förut åtnjutne rättigheter
och förmoner, med hänvisning på den våg, der de kunde återsökas. Ingående
från dessa åsigter, har motionären hemställt^ att, med ändring af
9 och lo Cap. Ivy?ko-lagen, stadgas måtte:
att den, som begår sådant brott, sorn hår ofvan år beskrifvet,. skall,
jemte ansvar efter allmän Lag, vara förlustig de med christliga kyrkoförbundet
förenade förmoner och rättigheter, såsom Sacramendenas bruk,
att vara vittnesbåp» fadder eller valbar till kyrko-ombudsmannaskap m. m.;
att domaren bör i domen utsätta, att den felande eger anmäla sig
hos sin själasörjare till i lag stadgad behandling, derom den sistnämnde
ock skall af domaren underrättas; samt
att det sedermera skall åligga själasörjaren att söka återföra dea
fallne til! bättring och upprättelse, samt, så snart denne visar tecken dertill,
samt öppet och frivilligt begår att få med kyrkan åter försonas, verkställa
försoningsakten i den ordning och på det sått, Kyrko-handboken
föreskrifVffr; äfvensom motionären tillagt, att någon skillnad kunde bibehållas
emellan allmän och enskild kyrkoplikt, utan att ändra hufvudcaracleren
af det bela, samt att, om någon önskade få undergå kyrkoplikten
lika offentligt och högtidligt, som den nu verkstålles, så borde sådant
icke förvägras.
Hvad sålunda blifvit föreslaget, har Utskottet öfvervågt, och enär,
genom Rikets Ständers bifall till Utskottets förut gjorda hemställan, att
uppenbara kyrkoplikten hädanefter skall upphöra och i stället till enskildt
skriftermål dömas, offentliga och hemliga skriftens af motionären påyrkade
sammanfallande till en kyrkobot redan blifvit beslutadt; samt motionären
icke synes hafva åsyltat hvarken meddelandet af andra bestämmelser, ån
de, som, enligt redan utfärdade Författningar, finnas elier i följd af Rikets
Ständer» ofvanberörde beslut kunna tillkomma, i fråga om de fall, då enskild
skrift bör ega rum eller att någon ändring i nu brukliga sätt för
de.ss verkställande skall ske; så lärer för Utskottet endast återstå att yttra
sig öfver motionärens framställning, rörande den enskilda skriftens skiljande
från verldsliga straff-lagen. I delta afseende får Utskottet vördsamt
an
-
Lag-Utskottets BetänkandeN.-o 162.
anmärka, att, derest, enligt motionärens förslag, domaren icke skulle ega att
ålägga den brottslige kyrkoplikt, utan det endast komrne att på denne sjelf
bero, om lian ville hos Presterskapet anmäla sig till densammas undergående,
eller, intilldess sådant skett, underkasta sig att vara skiljd från
församlingens gemenskap,, följden utan tvifvel blefve den, att försoning
med församlingen af de fleste eller åtminstone af de mest förhärdade förbrytarne
icke sjelfmant söktes, och att svårigheter för Presterskapet skulle
uppstå att dem dertill förmå. Utskottet, som alltså år af den tanka, att
föreskrifterne om ådömandet af kyrkoplikt ej kunna borttagas från allmänna
Lagen, så långe kyrkopliklen qvarstår,, såsom påföljd för brott emot
samma Lag, hemställer, i följd häraf,
alf ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 November j84o;
N:o 162.
Anis. lill Exp. Utsk. den 17 Nov., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om lagstiftning för
Hypothcksföreningar.
Sedan HögTo fl'.- Ridderskapet och Adeln till Banko- och Lag-Utskotten
remitterat dels en af Herr Stråle, Ä. FF., väckt motion, innefattande
förslag till lag för enskilde Banker och Hypotheks-föreningar, dels ett
vid nämnde motions remitterande af Herr Grefve Frölich, David, frain
ståldfc
annat lag-förslag i samma amne; så hafva de förenade Utskotten,
genom deras Betänkande N:o 1, hvaruti nämnde begge förslag finnas
ordagrant införde, tillstyrkt antagande af en lag för enskilde Banker, men
förklarat, att den jemväl ifrågasatta lagstiftningen för Hypotheks-föreningar
komme att blifva föremål för Lag-Utskottets serskilda behandling.
Lag-Utskottet, som i allmänhet anser olämpligt att för hvarje ny
form, under hvilken Bolags-rörelse här i landet kan uppstå, eller med
afseende på de serskilda ändamål, Bolag kunna hafva för sin verksamhet
bestämt, jemväl en speciel lagstiftning skall bildas, får, i anledning af
Bili, till 11, St, Prof 1840, 7 Sami, I Afd.' 40 Haft;: 4
22 La*-Utskolteti Betankandej N\o 162.
den väckta frågan om lag för Hypotheks-föreningar, yttra, att, då endast
trå inrättningar af sistnämnde beskaffenhet i Riket finnas, nemligen dea
till bruksegares förmon stiftade Hypotheks-Cassa, samt Hypotheks-föreningen
för Skånska jordegare, för hvilka reglementen under den 16 Maj
i835 och den 20 Februari 1806 blifvit utfärdade; och då således, om äfven
något behof af en allmän lagstiftning i detta ämne möjligen kan komma
att erfordras, ytterligare en tid likväl torde böra förflyta, hvarunder
närmare och tillförlitligare kännedom, än den hittills vunna, kan erhållas
om de grunder, hvarpå en sådan lagstiftning bör hvila; så finner Utskottet
sig j
icke kunna tillstyrkaatt de gjorde framstållningarne, angående
lag för Ilypotheks-föreningar, för närvarande ma.
till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 November i84o.
Rattets er
ati Lag-Utskottets Betänkande N:o 156.
(Sid. n rad. 9 star: tjenstemän till följd af Kongl. Förordningeaf
läs: tjensteman, till följd af Kongl, Förklaringen.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Lag-Utskottets betänkande, N:o i63.
i
N:o 163.
Ank. till Exp. Utsk. <len 23 Nov,, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring dels af
Kongl. Förordningen den 1 Juni 1/48, angående förmånsrätt
för lån, som af Brandförsåkrings-Contoret i Stockholm
till husens försäkrande undfås, dels af 6 $. i Kongl.
Maj:ts, för samma Conior, den 1g December i8oy, utfärdade
Reglemente.
Genom Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga Reglemente för Stockholms Stads
Brandförsäkrings-Contor af den 19 December 1807, stadgas, uti 6 att
den husegare, som på en gång vill erlägga försäkrings-afgiften för de första
12 åren, må, om han det åslundar, få samma afgift, jemte en annan,
kallad 1759 års bevillning, såsom lån af Contoret, emot ränta efter 4 för
hundrade om året, behålla; att enär han på den således till husets försäkrande
låntagna summan gifvit Contoret behörigt skulde-bref, samt den på
iörsäkringsbrefvet blifvit antecknad, så att de, som på samma egendom,
sedermera vilja gifva lån, kunna deraf få se, till huru mycket huset för
sådan försäkran är besväradt, skall Contoret ega företräde framför alla inlecknade
fordringar, att njuta sin betalning för den på förenämnde sätt
lånta försäkrings-skiliing med 3 års ränta derå; att räntan för flere år,
om den skulle innestå, ej må under denna förmons-rätt inbegripas; och
att Contoret ej skall vara föi bundet att låta de sålunda gifna och på försäkrings-brefvet
antecknade lån vid domstolen in tecknas.
Den förmonsrätt, som, i följd häraf, tillkommer BrandförsäkringsContoret
i Stockholm, har först blifvit beviljad genom Kongl. Förordningen
den 1 Juni 1748, hvilken, rörande anledningarne och skälen dertill, upplyser,
hurusom hos Kongl. Majit hade blifvit anmäldt, dels att husegare i Stockholm,
som hos Brandförsäkrings-Contoret derstädes tillkännagifvit sin åstundan
alt få sina fastigheter brandförsäkrade, begärt, att, i anseende lill brist
Bilt. till R. St. Prot. 1840. 7 Sami. 1 Jfd. 41 Haft.
1
2
Log-Utskottets Betänkandej J^:o i63.
på penningar, få, emot ränta, låna försäkrings-premierne, som på ett eller
flere år skulle betalas, men att Contorets Direclion ej kunnat sådane lastigheler
till försäkring antaga, enär de förut varit besvärade med inteckningar,
motsvarande fastigheternes värde; dels att flere husegare, de der
varit villige alt, under nyssnämnde villkor, låta sine lius försäkras, vägrat
att för de ringa premie-beloppen lemna inlecknings-säkerbet, men att Direclionen
likväl ej utan sådan säkerhet vågat att något lån medgifva; dels
att genom detta allt inträffat, att, till skada för så väl husegare som Con~
toret, flere hus för blifv i t oförsäkrade; och som Kongl. Maj:t lann, att ett
hus, som brandförsäkrades, i anseende till den förmon och säkerhet, som
huset då vunne vid timande olycka af eld och brand, verkligen erhölls
ett ökadt värde, åtminstone tili så stor summa, som försäkrings-skillingen
kunde utgöra, samt att således de borgenärer, hvilka i samma hus förvärfva!
sig inteckningar och, i följd deraf, kunde påstå sig hafva bättre rätt,
än ett senare gjordt lån medförde, icke kunde anses komma i någon
mistning derigenom, att försäkrings-afgiften tillädes företräde framför iutecknade
fordringar, enär deremot, ej allenast den tillökning, som huset i
dess värde medelst försäkringen vunne, och hvilken motsvarade åtminstone
nämnde afgift, i sjelfva verket komme alia dem, som i huset egda
inteckningar, till godo, utan ock borgenärerne derigenom blefvo säkre för
den fara och äfventyr, de eljest vid timande eldsvåda hade att frukta,
nemligen att på en gång förlora både hufvudstol och ränta; så meddelades
ett stadgande, som är hufvudsakligen lika med det i 6 af nu gällande
Reglemente intagne.
Emot hvad i berörde afseenden blifvit förordnadf, har Herr von
Engeström, L. J,, uti en till HöglofL Ridderskapet och Adeln iugifven och
derefter lill Lag-Utskottet remitterad motion, anmärkt, att ifrågavarande
förmons-rätt medförde olägenheter för köpare af fastighet i Stockholm och
för dem, som, emot inteckning deruti, meddelade lån, enär det gravationsbevis,
som af Rådstufvu-Rätten utfärdades, ej innehölle vidare underrättelse,
huruvida premie-lån funnos eller ej, än att deruti antyddes, att fastigheten
möjligen kunde för ett sådant lån häfta, samt upplysning derom
följagtligen måste sökas genom bevis från Brandförsäkrings-Contoret. Ea
köpare eller långifvare borde likväl vara från ett dylikt, med kostnader
förenadt, besvär befriad, helst Brandförsäkrings-Contoret egde tillräckligt
antal tjenstemän, sorn kunde besörja premie-lånens intecknande, hvarföre
Lag-JJtskottets Betänkande, N:o i63.
o
kostnaden skäligen borde drabba antingen försäkrings-tagaren, sorn bade
fördelen att fa fastigheten försäkrad, utan att behöfva erlägga försäkringssumman,
eller ock Contoret, sorn dertill egde rika tillgångar. Dessutom
hade det åberopade stadgandet blifvit så förstådt, att premie-lån egde företräde
jemväl framför äldre inteckningar, hvilket föranledde till det rättsvidriga
förhållande, alt den, som lemnat lån emot inteckning i fastighet,
med kännedom, att den vöre lii från all gravalion eller häftade för premie-lån
till visst belopp, äfventyrade minskning i sin säkerhet derigenom,
att egaren sedermera lät försäkra fastigheten för ett högre, stundom blott
convenlionelt, värde och erhölle ett nyll premie-lån. Det skäl, som blifvit
anfördt, att fastigheten genom högre brandförsäkring erhölle ett högre
värde, som medförde mera säkerhet för långifvare, vore endast skenbart,
ty egde huset icke värde i och för sig sjelft, i anseende till dess
beskaffenhet, så vunnes detta reela värde icke genom brandförsäkringen,
som endast i det, lyckligtvis sällsynta, fall, alt huset förstördes af eld,
lomme långifvaren till godo; hvarförutan långifvaren, då han lemnat husegaren
penninge-försträckning, utan beräkning af husets högre brandförsäkrings-värde,
frivilligt underkastat sig äfventyret af den förlust, som vid
husets försäljning kunde för honom uppstå, i följd af de deruti, enligt gravations-beviset,
vid lånets gifvande befintlige inteckningar, och det för honom
kända förhållande, att huset antingen ej häftade för premie-lån, eller
cck vore dermed besväradt till visst belopp, men ej derutöfver. Motionären
hemställde derföre, ”att Rikets Ständer måtte bereda den ändring
i omförmälde Kongl. Förordning och Reglemente, att BrandförsäkringsContorets
i Stockholm så kallade försäkrings- eller premie-lån böra, för
att gälla med förmons-rätt lill betalning ur fastighet, vara deruti lagligen
intecknade, samt att sådan inteckning medför förmons-rätt i enahanda ordning,
som för intecknadt lån i allmänhet stadgad är.” Vid motionen är
jemväl fogadt ett serskildt anförande af Herr Thanij Sebastian Mathias^
som bestridt allt afseende å motionen.
Efter att hafva redogjort för innehållet af ej mindre motionen, än
de deruti åberopade Föifattningar, får Utskottet vördsamt anföra, att Utskottet,
på sätt i ofvanberörde Kongl. Förordning finnes utredl, anser
det vara obestridligt, att, genom en fastighets brandförsäkrande, dess värde
erhåller en förhöjning, som fullt motsvarar beloppet af de afgifter, hvilka
för försäkringen böra erläggas, men, enligt Reglementet, få, emot pant
-
4
Lag Utskottets Betänkande, N'.o 163.
rätt i fastigheten innestå, samt att försäkringen således ej synes kunna betragtas
annorledes, än såsom en fördel för alla intecknings-egare, håde äldre
och yngre. Att hypotheks-värdet af hus' i Stockholm i allmänhet mates
efter brandförsäkrings-summans storlek, och att långifvare förutsätta
brandförsäkring såsom ett nödvändigt villkor för säkerheten, är allmänt
kändt och bevises för öfrigt deraf, dels att stående lån svår ligen lärer kunna
erhållas på en oförsäkrad egendom, dels att beloppet af lån, som lemnäs
å lörsäkradt hus, sällan öfverstiger hvad, som motsvarar försäkringssumman.
Då, såsom nyss är numndt, långifvaren förnämligast fäster afseende
på brandförsäkrings-beloppet, är det ej troligt, att han försummar taga
kännedom af sjelfva försäkrings-brefvet, dervid han ej kan undgå att
äfven erfara, om och till huru stort belopp egendomen häftar för premielån,
helst detta, för att gälla med förmonsrätt, alltid måste vara derå antecknadt.
Förhållandet är enahanda vid köp af fastighet; och torde det
jemväl förtjena uppmärksamhet, att den säkerhet mot förlust genom eldskada,
som vinnes derigenom, att premierne för högst tolf år förvandlas
till ett i egendomen innestående skuld-capital, är för inlecknings-halvare
unera betryggande, än om brandförsäkringens varagtighet skulle bero af
årliga inbetalningar, de der, efter hvad erfarenheten i orterne visat, icke
sällan försummas. Att föreskrifva dessa låns intecknande och inteckningarnes
förnyande inom hvart tionde år, skulle åter, med afseende på mängden
af dylika lån, medföra kostnader och besvär, som, vid ofvannämnda
förhållanden, skulle vara helt och hållet öfverflödiga. Dessutom bör anmärkas,
att ifrågavarande angelägenhet nästan uteslutande rörer endast
Stockholms invånare, både såsom husegare och långifvare, och att det ej
bör betvifla?, att ju delegarne i Brand försäkrings-Verket, om den öfverklagade
anstalten skulle finnas mera menlig än gagnelig, sjelfve söka att en
ändamålsenlig ändring deruti tillvägabringa.
Utskottet kan, på dessa skäl,
ej tillstyrka, att Herr von Enge ströms motion må till någon
åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 November iS/jo.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o i63.
5
Reservation
af Herr Grefve Mörner, C. G.: ”För min del kan jag ej instäm
ma
uti Utskottets i detta Betänkande uttryckta åsigter.
Genom de staganden, om hvilkas upphäfvande eller förändring motionären
väckt fråga, har Brandförsäkrings-Contoret fått sig tillagd rättighet att,
utan iagttagande af de i Lag gifne föreskrifter, om huru vid fast egendoms
inteckning lörfaras skall, icke allenast erhålla den inteckningar i allmänhet
lillagde förmonsrätt uti pantförskrifven fastighet, utan ock att till
minskning i andra borgenärers rätt, hvilka låtit sine fordringar i fastigheten
intecknas förr, än Brandförsäkrings-Contoret något lån meddelat, tillgodonjuta
förmonsrätt framför alla inteckningar, hvarmed fastigheten är
besvärad. Detta Brandförsäkrings-Contoret i Slockholm tillagde privilegium
kan ej utur någon rättsgrund försvaras, och, enär de inrättningar af enahanda
beskaffenhet, som för öfrige delar af Riket blifvit stiftade, ega bestånd
och vinna tillväxt utan ett sådant skydd, torde detsammas bibehållande
för förstnämnde Verk ej eller vara af verkligt nödtvång ursägtadt. Af dessa
skäl och då kännedom om de omförmälde undantagsstadgarne, hvarken bör
fordras eller kan förutsättas hos större delen af allmänheten, deribland likväl
flere både kunna blifva och äfven lära blifvit lidande, till följd af
den Brandförsäkrings-Contoret sålunda tillagde serskilda förmonsrätt, kan
jag för min del ej tillstyrka bibehållandet af de nuvarande föreskriflerne.
Men emedan en icke obetydlig kostnad, hvilken i sista hand skulle drabba
låntagarne, ostridigt komme att uppstå, derest alla lån, som af Brandförsäkrings-Contoret
i Stockholm, till husens försäkrande, undfås skulle behöfva intecknas
och dessa inteckningarne sedermera, hvart tionde år, förnyas, och
tillräcklig säkerhet och offentlighet i afseende på dessa lån kan, enligt min
tanke, på annan väg vinnas endast genom litet ökadt besvär för tjenstemännen
uti Brandförsäkrings-Contoret samt Stockholms Rådstufvu-Rätt, anser jag
mig böra vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte för deras del besluta,
alt, med upphäfvande af Kongl. Förordningen d. i Juni 1748
och 6 §, i Reglementet för Stockholms stads Brandförsäki
ings-Contor den ig Dee. 1807, det varder stadgadt:
Att Brandförsäkrings-Contoret åligger inom viss bestämd
tid till Stockholms Rådstufvu-Rätt aflemna en, för hvarje Församling
serskildt, upprättad förteckning på alla från Brandfor
-
6
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 164-
säkrings-Contoret till husens försäkrande beviljade län eller de
sä kallade Premie-lånen, upptagande namnen på (f varter en, der de
med Premie-län besvärade husen äro belägne, efter alphabetisk
ordning, äfvensom husets nummer, namnet på gatan, invid hvilken
hvarje hus f mines, samt lånebeloppet ;
att i afseende på dylika län, sorn hädanefter beviljas, Brandfur
säkrings-Contoret är förpligtadt att, ofördröjligen efter lånets
meddelande, lata skuldebref vet för Bådstufvu-Rätten uppvisa,
på det anteckning uti den förut omnämnde förteckningen öfver
Premie-lånen må kunna ske;
att vederbörande, hvilka hafva befattning med utfärdande
af Rädstufvu-Rättens gravations-bevis, skola uti dessa bevis upp -  taga Premie-lånen på enahanda sätt, sorn med intecknade fordringar
tillgår; äfvensom till Svea Hof-Rätt insända afskrift af
den förteckning öfver ifrågavarande lån, som från Brandförsäkrings-Contoret
erhålles, samt sedermera på samma lider, so n
för Lagfarts och Intecknings m. fl, Protocollers insändande är
vordet föreskrifvet, tillhä/inagifua de förändringar med dessa
Län, som hos Råds tufva-Rät ten blifvit anmälde;
och slutligen att redan beviljade Premie-lån förklaras berättigade
till förmånsrätt, beräknad efter skiddebrefvens ålder i förhållande
till andra intecknade fordringar, men aU för de län
mf förenämnde beskaffenkeS, /willig hädanefter lemnäs, förmonsrätten
räkna* från den, dag, Brandförsäkrings-Contoret anmält
länet hos Rådstiflvu-Rätten”.
N:o 164.
Ank. till Exp. Utsk. den 20 Not. kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om upphäf vande af
Öfver-Ståthållare-Embetets den 28 December 1815 utfärdade
Kungörelse och förbud emot tryckta skrifters utdelning
eller försäljning på gator eller i portgångar i Stockholn,
Uti en till Högloft. Ridderskapet och Adeln ingifvem, och derefter
till Lag-Utskottet remitterad, motion, har Herr Hjerta, L. Jfästat upp
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 16^-
n ärksamhe-t derpå, hurusom Öfver-Ståthåilare-Embetet,' till följd af Kongl.
Maj:ts, uti Skrifvelse af den 20 December iSi5, gifna Nådiga befallning,
under den 28 af samina månad och år utfärdat en Kungörelse af innehåll,
att, i anseende till det här i staden sig tilldragna oskick, att personer pä
öppna gator eller vid och utanför boklådor utdelat eller försålt tryckta
skiifter, hvilket icke med god ordning och polis kunde förenas, allmänheten
förbjöds att på gator eller i portgångar utdela eller försälja tryckta
skiifter, med undantag af bönedags-texter och almanachor; och skulle
den, som beginge förbrytelse deremot, anses förfallen till ett vite från
och med 33 R:dr 16 sk. lill och med 66 R:dr 3a sk., efter omständigheterna,
samt, för att befordras till detta ansvar, genast till Polis-kammaren
alföras och, om han ej kunde visa, hvarest skriften blifvit tryckt, serskildt,
enligt vederbörande domares bepröfvande, såsom författare straffas. Enligt
motionärens tanka, voro föreskrifterne i berörde Kungörelse stridande emot
1 §. 12 mom. Tryekfrihets-Förordningen, som uttryckligen bjöd: att intet
hinder skulle vara för bokhandels idkande eller för utgifning till föryltrande
af nägori skrift, vare sig inländsk eller utländsk; att hvarje
förfaltare elier förläggare skulle slå fritt att en honom, i följd af sådan
egenskap, tillhörig skrift, antingen sjelf eller genom andra, föryttra; samt
att en hvar, som antingen i öppen bod eller eljest, med rättighet att derom
i allmänna tid ni riga ine få kungörelse införa, bokhandel idka eller böcker
försälja ville, skulle vara förbunden att, på sätt om boktryckeriers anläggning
stadgadt vore, anmälan derom hos 3ustitias-SlaIs-Ministern göra;
hvaraf åter följde, att försäljning kunde ske, dels inom hus eller på öppna
platser, dels ock utan anmälan hos Justilif8-Stats-Minhrte.rn, derest nian
ej ville Försäljningen i tidnmgarne kungöra. På dessa skäl och d& den
allmänna ordningen ej kunde anses störd genom försäljning af en bok mera,
än genom annat, som på galorne till isalu utbjöds, samt ett sådant sätt
att afyttra böcker skulle nedsätta priset på desamma, enär kostnaden för
dryga bodhyror i de mera bebodda delarne af hufvudstaden ej behöfde
beräknas; så föreslog motionären, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t
ingå med underdånig föreställning om ifrågavarande Kungörelses olaglighet
samt begäran om dess uppbäfVande.
Utskottet har tagit denna motion i öfvervägande;i men då ifrågavarande,
på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, utfärdade Kungörelse, utan
alt göra inskränkning i hvad Tryekfrihets-Förordningen, angående sältet
och villkoren för bokhandels idkande, föreskrifver, endast innefattar stad
-
8 Lag-Utskottets Betänkande, N:o i65.
\
ganden, som åsyfta att befordra och vidmagthålla god ordning på hufvudstadens
gator; anser Utskottet sig ej höra biträda motionen, utan hemställer
vördsamt,
att densamma ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 November 1840.
Reservation
af Fr. von Zweigbergk från Skaraborgs Län: ”Då, på sätt motionåren tillräckligen
ådagalagt, den ifrågavarande Kungörelsen af den a8 December
1815 är stridande emot Tryckfrihets-lagens tydliga innehåll, och jag ej
anser den ena Stals-maglen ega att genom polis-lagstiftning paralysera en
lag, som ej annorledes än af Konung och Ständer gemensamt kan ändras
eller upphäfvas, hör jag ej biträda ofvanstående Betänkande”.
Häri har J. A. Zetterberg från Stockholms Län instämt.
N:o i65.
AdIs, till Exp. Utsi. d. 23 Noir. kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att utmätt fastighet
må på auction försäljas endast i uppslag.
Hos Yällofl. Borgare-Ståndet har i motion, som till Lag-Utskottet
blifvit öfverlemnad, Herr Örström föreslagit, att enär det vore allmänt
bekant, att stor olägenhet uppkomme deraf, att i mät tagen fastighet, enligt
Kongl. Förordningen den 3o December i83o, skall på auction försäljas
i upp- och afslag, stadgandet härom måtte varda upphäfvet och för
säljningen
ske endast i uppslag.
Utskottet, som tagit denna motion i öfvervägande, anser sig höra
upplysa} att, ehuru redan genom Kongl. Förordningen den 17 Februari
1748
Lag-Utskottets Betänkande, JS:o i65.
9
1748» angående försäljning af gäldbunden fast egendom, stadgades, att försäljningen
skulle ske genom upp- och afslag, var likväl sjelfva auclionssättet
icke i lag bestämdt, utan, till följd af vedertaget bruk, sådant, att
först bjöds i uppslag, tilldess en summa genom högsta budet blifvit bestämd,
livarefler antogs en skälig afslags-summa, sorn minskades, tilldess
någon ropade ”mitt,” då begge summorne sammanlades och utgjorde köpeskillingen.
Detta auctions-sält medförde emedlertid den olägenhet, alt personer,
okunnige om hvad med afslag förstods, trodde hela köpeskillingen
vara inbegripen i den utropade afslags-summan, hvilket gaf anledning till
utfärdandet af Kongl. Förordningen den 2g November 1823, deruti stadgas,
att, sedan, vid utmätnings-auction å fastighet, uppslags-summan, i brist af
flere öfverbud, fastställts, afslagssumman bör tilläggas och sammantagna
beloppet derefter afslagsvis utropas tilldess någon bjuder ”mitt” eller
summan nedgått till hvad först i uppslag fastställdes, äfvensom att, i fall
under afslags-ulropen, två eller flere bjudare på en gång ropa ”mitt” auclionen
derefter bör endast desse bjudare emellan fortgå i uppslag och då
blifvande högsta anbudet med klubbslag fastställes. Härigenom synes den
anmärkte olägenheten vara afhulpen samt all anledning lill förvillelse för
köpare undanröjd; och då ändamålet att, vid auction å utmätt fastighet,
få densamma till högsta möjliga pris försåld, till ej mindre gäldenärens
än borgenärens fördel, säkrast ernås genom försäljning i upp- och afslag,
enär, vid detta försäljningssätt, den ene speculanten ej kan utröna, hvad
summa den andre föresatt sig att bjuda, och derföre heldre betalar egendomens
rätta värde, än, under afbidan på afslags-summans ytterligare nedsättning,
äfventyrar, att annan bjudare kommer honom i förväg; får Utskottet,
— jemte erinran, alt motionäien med den af honom åberopade Förordning
synes hafva afsett det för Auctions-verket i Stockholm den 3o
December i83o, utfärdade Beglemente, hvilket, så vidt förevarande fråga angår,
innehåller, alt vid försäljning af fast egendom, som i mät tagen är, de
derom gifna serskildta SLadgar och Författningar skola iagtlagas, — vördsamt
hemställa,
att ifrågavarande motion ej må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 November 1840.
Bih. till R. St. Brot. 7 Sami. 1 Afd. 41 Haft.
IO
Lag-Utskottets Utlåtande> N'-o 166.
Reservation
af J. yl. Zetterberg från Stochholms Län: ”Då jemväl det försäljningssätt,
som användes vid utmätnings-auctioner, bör afse ej mindre köpares
än säljares rätt och bästa, och följagtligen ej blott gäldenärs och borgenärs
fördel; då försäljnings-sättet i upp* och afslag, äfven efter den förändring
deri, Kongl. Förordningen den 2g November l823 föreskrifver, lättligen
föranledde öfverrumpling och förvillelse för köpare, samt slutligen, då
antagligt skäl ej finnes, hvarföre vid utrop af utmätt fastighet skall annorledes
tillgå, än då i mät tagen lösegendom på auction föryttras, anser jag
mig icke böra Betänkandet biträda."’
N:o 166.
Ank. till Exp. Utsk. dea 20 Nov. kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af erhållna återremisser utaf Utskottets
Betänkande JV:o 42j öfver väckta motioner om FörlikningsComiteers
inrättande.
-Sedan Lag-Utskottet, genom omförmäldte Betänkande, på anförde skäl,
förklarat, att det ej för närvarande kunde tillstyrka någon åtgärd, i anledning
af åtskilliga hemställanden om Forliknings-Comitéers bildande, bar
Betänkandet blifvit af samtlige Riks-Slånden till Utskottet återförvisade,
på grund af anmärkningar, hvilka innefatta följande åsigter och förslag i
ämnet.
Det vöre, enligt åtskilige ledamöters yttranden, stor skillnad emellan
alt afdöma och att förlika en sak. Till det förra fordrades lagkunskap,
men till det senare endast godt förstånd och erfarenhet. Vid domstol
skulle urskiljas, hvilken som, enligt skrifven lag, hade rätt; men med
förlikning vore syftemålet att förmå den, som efter lag hade rätten på sin
sida, att afstå något deraf och ej utkräfva den till det yttersta, deraf åter
Lag-Utskottets Utlåtandej N'o 166.
följde, alten Förliknings-domare ej behöfde vara lagfaren, och att Förlikni
ngs-Com i téerne ej borde utgöra en rättegångs-instantie. Den i förra Betänkandet
antydde brist på personer, duglige täll Ledamöter i FörlikningsComitéer,
egde således ej rum, äfvensom den yttrade farhågan för tillökning
uti instantiernes antal ej vore grundad; och då för nyttan af ifrågavarande
inrättningar kunds åberopas, ej mindre andr® länders erfarenhet,
än ock de välgörande verkningar, som de här i landet sjelfmant bildade
Förliknings-Comiléer skola medfört, ansågs det hafva tillhört Utskottet att
förorda dessa inrättningar och utstaka deras verkningskrets, i hvilket afseende
Utskottet bordt dels tillstyrka underdånig anhållan hos Kongl. Majrt,
alt försam lingarne måtte uppmanas att inrätta Förliknings-Comileer, dels afgifva
förslag till reglementarisk® föreskrifter för redan varande eller framdeles
blifvande dylika inrättningar, så att de ej måtte öfverskrida de naturliga
och billiga gränsorne för sin verksamhet; att laglighelen af deras
tillvaro erkändes; att skyldighet stadgades för parter, att anlita Comiteernes
bemedling; att de ställdes i förening med Domstolarne; att stadgande meddelades,
i hvad mon dessa skulls fästa afseende på hvad Förliknings-Comitéerne
tillgjort; och att föreskrifvet blefve, om laga kraft kunde åkomma
Comiteernes beslut; äfvensom förslagsvis blifvit uppgifvet, af huru många
ledamöter en För l i knings-Com i te borde bestå, huru de skulle väljas, samt
hvilka mål, som från behandling af sådan Comité borde vara undantagne.
Utskottet har tagit i öfvervägande, hvad sålunda blifvit anfördt;
men deraf icke funnit anledning frånträda sina i förra Betänkandet y-ttrade
åsigter i detta ämne. Till en förlikning, om den skall vara välgörande,
hörer, att den lika mycket slödjes på de af Staten erkända rättsgrunder,
sorn lämpas efter de i hvarje sak förekommande serskilda omständigheter,
hvilka kunna påkalla eftergift eller nedsättning af rätts-anspi åk; ty
om den ena partens fördel allt förmycket åsidosattes, sker förlikningen på
rättvisans bekostnad, Förliknings-domaren måste derföre, så framt han skall
gagna i sitt kall, ej allenast besitta kännedom af gällande lagar., utan jemväl
i öfrigt ega erfarenhet och skarpsinnighet, hvarförutan de olikartade
förhållanden, som på utgången af en sak inverka, ej kunna undersökas och
bedömas. Det lärer ej kunna påstås, att dessa förenade egenskaper här i
landet för närvarande äro så allmänna, att de kunna förutsättas bos ett
för bildande af Förliknings-Comileer tillräckligt antal personer inom hvarje
socken; och Utskottet tror, att lagstiftaren ej skulle lillvägagå med den
varsamhet, som är nödig, i fråga om föreskrifters meddelande, angående
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 166.
sätlet för släpande af lag och rätt, derest institutioner i detta afseende
påbjödos, innan möjligheten af deras ändamålsenliga organisation vore fullt
bevisad. Denna varsamhet har hitintills blifvit iagttagen, emedan Rikets
Ständer alltid tillförne afslagit enskilde motionärers yrkanden om Förliknings-Comitéers
påbjudande; och ännu hafva icke, efter Utskottets öfvertygelse,
förhållanden iaträdt, som böra verka ett förändradt beslut.
Lagen medgifver i 4 Fap. i5 §. Utsöknings-Balken, att tvist må skjutas
under gode mäns pröfning, och att om parterne å båda sidor nöjas åt deras
beslut, utmätning derå må följa. Under skydd af detta stadgande, kunna
Förlikmngs-Cotniteer bildas af communerne sjelfve och deras beslut gå
i verkställighet, utan att uppmaningar i förra afseendet eller föreskrifter i
det senare från lagstiftande magtens sida äro af nöden. Det lider intet
tvifvel, alt ju, om och i den moa Comitteerne kunna förskaffa sig folkets
förtroende, deras biträde skall mera anlitas samt antalet af dem ökas;
och sedan dessa inrättningar framgått så, att allmänna tänkesättet kan
anses hafva till fullo vitsordat deras nytta och ändamålsenlighet här i
landet; — då, toen ej förr, lärer tiden vara inne för lagstiftaren att förvandla
dem till en af Slaten erkänd institution, byggd på de grunder, som
en länge samlad, toen för närvarande ej vunnen, erfarenhet gifver vid handen.
Att nu deremot söka genom lagbud framtvinga dessa anstalter eller
Vid ansvars-påföljd förpligta rättsökande parter till deras anlitande, antingen
parterne vilja det eller icke, tror Utskottet skulle snarare kunna leda
derhän att minska förtroendet till de samma och att ådraga dem allmänhetens
ovilja, än att befordra deras uppkomst, helst nämnde Comitéers välgörande
inflytande måste helt och hållet blifva beroende uppå det personliga
anseende, den agtning och den tillgifvenhet, Ledamölerue i Comitéen
bland allmänheten åtnjuta.
Af dessa skäl och jemväl med hemtadt stöd af hvad tili försvar
för Utskottets åsigter blifvit under discussionen hos Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, i Högvördiga Preste-Ståndet och i Vällofl. Borgare-Ståndet af
flere talare andraget, varder förra Betänkandet, oförändradt till respective
Riks-Stånden vördsamt återstfilldt.
Stockholm den 16 November 1840.
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 166.
4 3
Res ervationer:
Af Herr Ekholm, som åberopat sitt vid förra Betänkandet fogade serskildta
yttrande.
Af Fredrik von Zweigbergk: ''Emot Utskottets nu fattade beslut att
icke vidtaga den ringaste åtgärd till befrämjande af Förliknings-Comiteer,
nödgas jag, enär jag tillhört minoriteten, mig reservera.
Då icke allenast inom Riks-Slånden och Utskottet, utan af hvarje
rättänkande medborgare, fördelen af Förliknings-Comiteers bildande är
erkänd, och då erfarenheten derjemte vitsordat och vitsordar, att, der dylika
Comiteer blifvit bildade, de uträttat mycket godt; kan man icke annat
än i hög grad förundra sig deröfver, att Utskottet, ulan afseende härpå
och utan afseende derå, alt Utskottets Betänkande N:o /\2 från alla
Riks-Slånden blifvit återremilteradt, med hänvisning för Utskottet att vidtaga
åtgärd för befrämjandet af Förliknings-Comiteer, nu icke velat frångå
sitt förra Betäckande. Genom denna åtgärd torde följa, sedan frågan
inom Riks-Slånden blifvit yppad, att den goda saken i sin början qväfves,
dels derigenom, att de redan bildade Comiteer möjligen förfalla och dels
derigenom, att nya icke vidare torde kunna bildas; enär, såsom motiv
för förkastande af dylika inrättningar, alltid af den eller dem, som
hafva intresse af rättegångar, kan sägas: "frågan har förevarit hos Rikets
Ständer och de hafva icke funnit skäl något afseende derå fästa; följaktligen
hvarken få eller böra sådane communal-bestyr bildas.” Man klagar
öfver ständigt tillväxande rättegångar, otillräckligheten af de högre
domstolarnes personal och löne-förmoner; man yrkar flere Ledamöters
tillsättande i desse domstolar; man begär nya löne-anslag; man adjungerar
Ledamöter, och påräknar af Ständerna arfvode för deras aflöning;
men, när fråga förekommer alt i sin början söka, medelst vänliga föreningar,
förebygga rättegångar, då synes en sådan ålgärd farlig., under förmenande,
alt orätt kan tillskyndas den ena parten, ulan att besinna,
att den åtgärd, som tillkommer Förliknings-Comiteer, endast är att
genom vänliga och allvarliga föreställningar söka förena fullmyndige personer
alt genom öfverenskommelse söka sammanjemka parternes stridiga
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 166.
intressen. Man besinnar ej, hurusom rättegångar i högsta grad uppväcka
hat och afund emellan parter samt ofta förorsaka personers moraliska
och ekonomiska förderf. Att misstag af domaren vid rättvisans skipande
kan begås, skönjes tydligt deraf, att en part ofta vinner vid ena instantien
och tappar i en annan, och så vidare. Jag anser således, att hvarje rättskaffens
medborgare, och framför allt det Högvördiga Preste-Ståndet, bör
arbeta för Förliknings-Comiteers bildande.
Här är icke yrkadt, att Förliknings-Comiteerne skola tilläggas någon
doms-rätt, åtminstone för närvarande; deras verksamhet bör sträcka sig
derhän att, på sätt ofvan är nämndi, söka genom föreställningar sammanjemka
de olika intressena, och, derest sådant lyckas, uppgöra skriftlig
förening, som af parternc i vittnes närvaro underskrifves. En sådan förening
bör tjena till efterrättelse. Kan åter ingen öfverenskommelse ske,
iemne Förliknings-Comiteen deröfver bevis. Dessa stadganden hade bordt
lemnäs, jemte det, att, enär någon kärar till annan, derest målet icke är
af den beskaffenhet, alt del ej får förlikas, bör i stämningen föreskrifva*
riarterne att minst illa dagar före tingets början infinna sig inför Förlikiiings-Comileen,
om sådan i den församling finnes, der svaranden bor,
för att söka uppgöra förlikning; hvarvid alla skäl och bevis böra uppgifvas,
och detta allt vid viss påföljd, så för kärande, som för svarande.
Det bör icke lemnäs någon bestämd föreskrift om Förliknings-Comiteers
ovilkorliga inrättande, emedan, om de endast vårdas och hägnas,
skola sådane af sig sjelfva uppkomma. I öfrigt åberopar jag Herr Borgmästaren
Ekholms reservation vid Betänkandet N:o 43» hvaruti jag mig förut
förenat.”
Uti denna reservation hafva Herr Prosten Säwe, samt Riksdagsfullmägtige
Henric Hansson från Elfsborgs, Zetterberg från Stockholms
och Sven Isacsson från Calmar Län instämt»
Lag-Utskottets Betänkande, N:o i6y.
i5
N:o 167.
Ank. till Exp. Utsk, den 20 Nov. kl. i2 midd.
Betänkande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af
3, 5 och 6 i 2 Capitlet Giftermåls-Balken.
Uti 2 Cap. Giftermåls-Balken äro 3, 5 och 6 §. §., de tvänne
sistnämnde efter den förändring, de samina erhållit genom Kongl. Förordningen
den 10 April 1810, af följande lydelse:
’’3 §. Syskonebarn måga ej taga hvarannan till ägta; utan Konungen
gifver ther lof lill.”
”5 §. I svågerlag å sidone må man ej, utan Konungen gifver der lof
”till, gifta sig med sin broders enka, brodersons eller systersons, broders eller
''systers, sonsons eller dottersons enka; sin faderbroders eiler moderbroder»,
”faderfaders eller fadermoders, moderfaders eller modermoders broders
"enka, ej eller med sin aflidna hustrus syster, hustrus broders eller busshus
systerdotter eller dotterdotter och deras afkomma; hustrus fadersyster
eller modersyster, hustrus faderfaders eller fadermoders syster,
"hustrus moderfaders eller modermoders syster.”
”6 §. Ej eller må man i andra svågerlaget, utan att Konungen gifter
dertill lof, ägtenskap bygga med sin hustrus stjufmoder eller sin stjuf''faders
enka, eller med sin stjufsons eller stjufsons sons enka.”
Om upphäfvande och uteslutande från lagen af ofvan anförde §. §.
äro motioner väckte hos Högloft. Ridderskapet och Adeln af Herr Friherre
Cederström, Anders, enär det sällan skulle inträffa, att Konungen vägrar
de häri omnämnde personer att med hvarandra ingå ägtenskap, och
det vore stridande mot rättsprincip i allmänhet, att inrymma åt Konungamagten
någon rätt till inblandning i enskilda lifvets familjeförhållanden,—
samt hos hedervärda Bonde-Ståndet af Ola Jeppsson från Blekinge Län,
dels emedan lagstiftande magten borde söka att genom förenkling af lagarne
minska embetsverkens bestyr, dels ock på den grund, att, på sätt i
motiven till nya lagförslaget är anfördt, Konungen, med stöd af lagstiftningens
allmänna grunder och af Kongl. Förordningen den 10 April
16 Lag-Utskottet? Betänkandej N:o i6j.
i8iO, alltid på sledd, ansökning, till sådana giftermål, som uti berörd®
§§. förbjudas, skall lemnat bifall, ocb allmänheten redan derigenom vunnit
öfvertygelse om de sammas tillåtlighet; varande af denne motionär
tillika hemstäldt, om ej, i fall hans förslag bifölles, åtslullige §§. uti 5g
Capitlet Missgernings-Balken i sammanhang dermed borde ändras.
Lag-Utskottet, till hvilket dessa motioner blifvit remitterade, får
i ämnet vördsamt afgifva följande utlåtande.
Då Rikets Ständer vid 1810 års Riksdag för sin del beslöto, att
det uti 3 §. af 2 Capitlet Giftermåls-Balken stadgade vilkorliga förbud
mot ägtenskap emellan syskonebarn skulle upphäfyas, fann Kongl. Majit
för godt att. å detta beslut vägra Sin Kådiga sanclion på följande skäl.
Ändamålet med det i 1734 års Lag stadgade villkor af Konungens
tillstånd till giftermåls ingående i vissa skyldskapsleder, och den deraf beroende
högre straffbestämmelsen för brott mot kyskhets-lagen inom samma
leder, vore förnämligast den angelägna omsorgen att vårda åldriga tänkesätt,
som befrämjade sedligheten hos de unga personer, hvilka, i mångå
familjer, serdeles bland allmogen, lefde med syskons förtrolighet tillsammans.
Att speciela tillstånd till ägtenskap vanligen icke vägrades syskonbarn,
kunde ej medföra samma verkan på allmänna opinionen, som en
högtidlig lagförändring, då för dylika tillåtelser alltid fordrades bevis om
sökandernes sedliga och ordentliga vandel. En gällande lag, afpassad efter
ett folks oförändrade husliga relationer och verkande på dess moraliska
tänkesätt, borde icke, utan dertill påkallade högst vigtiga anledningar,
ändras.
Erkännande vigten af dessa skäl, med åberopande hvaraf Kongl,
Maj:t jemväl, uti Nådigt svar till Rikets Ständer den 8 September 182c),
förklarat Sig ej kunna bifalla deras förnyade framställning om upphäfvande
af förbudet mot ägtenskap emellan syskonbarn, och då omsorgen om
sedlighetens bevarande icke eller medgifver ovilkorlig tillåtlighet af ägtenskaps-förbindelser
emellan sådane besvågrade, sorn i 5 och 6 §§. af 2 Cap.
Giftermåls-Balken uppräknas, samt derförutan, hvad syskonbarn beträffar,
den omgång och kostnad, med hvilka skyldigheten för dem att söka
Kongl. Majrts Nådiga tillstånd till giftermåls ingående varit förenad, nu
mera är undanröjd genom Kongl. Kungörelsen den 8 September 182g,
som i allmänhet tillåter syskonbarn, hvilka vilja med hvarandra ingå ägtenskap.
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 167.
•7
lenskap, alt gifva sin åstundan tillkänna hos Kyrkoherden i den församling.
, der qvinnan vistas, hvarefter Kyrhoherden åligger alt, med insändande
af betyg om contrahenternes uppförande, derom göra anmälan hos Consistorium,
som har alt mulet lill Kongl. Majrt i underdånighet inberätta,
då Kongl. Majrt vill, genom svar lill Consistorium, meddela Sitt Nådiga
beslut, hvarom Consistorium bör Kyrkoherden och denna åter contrahenterne
förständiga, utan alt någon afgift hvarken hos Kyrkoherden eller i
Consistorium eller i Kongl. Majrts Canzli derföre må ega rum, anser Utskottet
sig böra tillstyrka,
att of oan omförmälde motioner icke må bifallas.
Stockholm den ig November 1840.
Serskild tanka af Herr Friherre Cederström, f., som föredragningen
af delta mål öfvervarit: ”Hedan vid flere förflutne Riksdagar hafva Rikets
Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet tillkännagifvit deras önskan
om bifall till upphäfvande af stadgandet i 2 Cap. 3 §. Giftermåls-Balken,
att syskonebarn böra söka Kongl. Majrts Nådiga bifall för att få taga
hvarannan lill ägla.
Samma skäl, som förr motiverat Sländernes önskningar i detta fall,
qvarstå ännu, emedan den omständigheten, att ansökningar om Kongl.
Majrts bifall lill sådane föreningar numera skyndsamt och utan kostnader
expedieras, samt sällan eller aldrig vägras, snarare talar för upphäfvandet
än bibehållandet af detta lagrum. — Då 1784 års Lag stiftades, hade
bildningen ännu ej hunnit den utveckling, att man förstått borttaga all
gammal surdeg från Catholska tiden ur vår lagstiftning. Mångfalldiga
senare förändringar i vår Lagbok intyga visserligen, huruledes upplysningen,
inverkande på tidsandan, bidragit alt utgallra flere af dessa gamla
qvarlefvor af en förmultnad tid; men åtskilliga qvarstå ännu, bevittnande,
huru långsamt och eftertänksamt Svenska nationen gått tillväga, i
fråga om reformer, samt huru litet Styrelsen ansett nationen mogen för
desamma, äfvensom huru rädd denna Styrelse varit att medgifva någon
förändring, som i ringaste mon kan bidraga att lyfta nationen ur dess under
Styrelsen varande omyndighets-tillstånd. lleformernes tid har likväl
Bih. till R. S. Prot. 1840, 7. Sami. 1 Afd. 4l Häft.
3
i8
Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 16/.
inträffat oell nationen börjar blifva manbar, snart framträder densamma
utvecklad och sträfvande efter oberoende, önskar sjelf taga del uti förvaltningen
af sin egendom och sine angelägenheter; och beklagansvärd är dåden
förmyndare, som ej kan göra tillbörlig reda för sin förvaltning eller som
velat förmycket inskränka sin myndlings frihet. — Må vi derföre upphöra
att spjerna emot udden och afstå från försök att ytterligare bibe»
hålla stadganden, endast tjenlige att uppväcka frön till strider och missämja
de båda Stats-magterne emellan!
Bland de stadganden, som numera allmänt anses obehöfliga och 0-  lämplige och hvilka, så länge de fortfara att gälla, vid hvarje Riksdag komma
alt blifva föremål för Rikets Ständers -deliberationer, äro onekligen 3
och 5 §§. af 2 Cap. Giftermåls-Balken. — Det liar blifvit erkändt, alt äglenskap
i de der uppräknade skyldskaps-led, enligt Gudomlig lag, äro lillåtne.
Hvadan tillåtas de då endast vilkorligt, enligt din Borgerliga lagen?
Jo! svaras: för att hindra osedlighet, t— Antages delta skäl sorn giltigt,
så måste deraf följa Lagstiftarens både rätt och skyldighet att endast
tillåta vilkorliga äglenskap i allmänhet, hvaraf följer, alt ingen, utan Kongl.
Maj:ts tillstånd, borde vara berättigad träda i gifte, emedan osedliglielen i
ännu högre grad af samma skiil härigenom skulle förhindras. — Alt bevilja
Styrelsen en dylik magt, har likväl af ingen yrkats och torde, så länge
Sverige fortfar att utgöra en fri stat, ej eller af någon framdeles komma
att yrkas. — Då ägtenskapet således, enligt så väl den Gudomliga
sorn Borgerliga Lagen, är lofligt, så torde ett fritt samhälles fordringar
äfven kräfva, att detsamma ovilkorligen och utan inblandning å Styrelsens
sida får ingås.
Af dessa skäl nödgas jag reservera mig emot Lag-Utskollels beslut
i de^ta Betänkande.”
Reservationer af
t
1:0 Herr von Röök: ”För min del föreslås, att Kongl. Kungörelsen den 8
December 1829, som angår 2 Cap. 3 §. Giftermåls-Balken, må, till lindrande
af kostnader, äfven tillämpas i de giftermål, som omförmäias i
och 6 §§. af samma Balk.”
Lag-Utskottets Betänkande, N:o i6y
'9
2:0 Herr Domprosten Doctor Elmgren och Riksdagsfullmägtigen P. Sahlström
frånSlockholms Län, hvilka ansett, alt motionerne, i hvad de röra 2
Gap. 3 §. GiftennåLs-Balken, bordt bifallas.
M:o 1C8.
] Ant. lill Exp, Utsk. den 23 Nov., k!, 12 mield.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud för Prestsrskapet
att utfärda lysning till ägtenskap för manspersoner;,,
som, i saknad af andra medel att sig försörja, ej ens, pä
sätt i Kongl. Förordningen den 8 December ijSG är föreskrifva
såsom vilkor för allmogens söners rättighet att vid
18 års ålder träda i gifte, innehafva stadig tjenst eller ar bi te
och handtverk idka.
Ilos Ilögvördige Preste-Ståndet har Herr Prosten Säve uti nféfno»
rial, som lill Lag-Utskottet blifvit öfverlemnadS, anfört, hurusom deri, på
Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, sist nedsatta Fattigvårds-Comite' i sitt
underdåniga Betänkande (sid. 33) rätteligen angifvit ”förtidiga och obetänkta
giftermål” såsom en af hufvudorsakcrne till det i senare lider i synnerhet
öfverklagade onda, att landet besväras med ett tilltagande antal
cbesuttne backstugusittare och inhyseshjon, hvilka, enär de ofta sakna arbetsförmåga,
skicklighet eller medel alt sig försörja, nödvändigt måste falla
communernas fattigvård till last. Det vore ej blott tänkbart, utan äfven
bevisligt, att antalet af de på sådant sätt uppkomna obesultna och fattiga
bushållen på några orter i den grad tillväxt., alt de, då communen
ne ej mer mägtat bära tungan af deras underhåll, nödgats utvandra till
nästgränsande socknar och landskap, hvilka i stället under flera månader
af året blifvit besvärade med deras förplägning och vård. Försök hade
väl blifvit gjorde att, likmätigt den Författning, som ålägger hvarje socken
att försörja egne fattige, återföra de utvandrade hushållen till sina rätta
liembyggderj men då i dessa församlingar funnits likai litet tillgång, som
20
Lag-Utskottets Betänkande, JV-o 168.
förut, till de olyckligas understöd, hade de snart återkommit för att ytterligare
lifnära sig af de tillgränsande socknarnes barmhertighet och understöd.
Det voro också naturligt att, i sådane omständigheter, hvar och en
heldre ville föra ett ambulatoriskt lefnadssätt på Statens eller Fattigcassornas
bekostnad, än förgås af hunger i egna hembygder. De moraliska följderna
af ett sådant lefnadssätt voro allt för uppenbara, för att ej falla
en hvar i ögonen. Någon allmän åtgärd, till förekommande eller inskränkning
af det öfverhandtagande onda, måste således vidtagas. Falligvårds-Comitéeri,
som insett nödvändigheten af de otidiga giftermålens inskränkning,
hade dock föreslagit ett medel, som, efter motionärens tanka,
ingalunda vore tillräckligt att afhjelpa denna olägenhet, då bemälde Comité
endast i allmänhet tillstyrkt, alt, med upphäfvande af undantags-lagarne
utaf den 18 Mars 1748 oc^ den 8 December l^SG, stadgas matte, att
ingen mansperson, som ej fyllt den i lag stadgade ålder af 21 år, hnge,
utan Kongl. Maj:ls serskildta Nådiga tillstånd, träda i ägtenskap.
Om man besinnade, att giftermål vid 18 års ålder uti Kongl. Förordningen
den 8 December 1 y56 lillaLs allmogens söner, endast med vilkor,
att den ägtenskapssökande vöre försedd med nödigt näringsfång, sjelfständigt
jordbruk, stadig tjenst, arbete eller handtverk, samt att dessa
Författningar ej annot lunda blifvit vid utfärdade lysningar af Presterskapet
tillämpade, så vore det uppenbart, att ofvanberörde undantags-lagar
blott i aflägsnare raon varit en orsak lill de obesultne och fattige hushållens
mängd; ty här vore alltid förutsatt möjligheten alt sig försörja.
Men många giftermål ingingos emellan personer, som väl hade den lagliga
åldern, men ej nödigt näringsfång, ej sjelfständigt jordhruk, ej egen
stuga, ja icke ens såmyckel husgeråd, sorn tillhörde deras första och oumbärligaste
bosättning.
Motionären ville blott erinra, huru många tjenstehjon, af förekomne
anledningar, ville fortskynda ägtenskapet, utan att ens hafva försäkrat
sig om tjenst för det efterföljande året. Allmänna Lagen stadgade, ali, om
raan liäfdar sin fästeqvinna, då är det ett ägtenskap, som skall fullbordas
med vigsel; och Paslor egde i sådant fall ej rätt att förhindra lysningen.
Det gifta paret sammanträdde då till en början, under andras tak.
Der framföddes barnet. Mannen finge ej husbonde eller arbetsförtjenst,
blefve således för det kommande året försvarslös och skickades, enligt gällande
Författningar, till närmaste correctionshus. Modren, jemte barnet, henrlöllo
lill församlingens fattigvård. Sådan blefve gemenligen följden. Fat
-
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 168.
ligvårds-Comileens föreskrift, att ägtenskapssökande borde hafva laga försvar,
räckte ej till att afvärja giftermål emellan tjenstehjon och obesutlne.
De kunde hafva försvar det året, de äskade lysning och vigsel, men vara
försvarslöse det näst derpå följande. Någon mer genomgripande Författning
ansåg motionären alltså böra utfärdas, på det alt Presterskpet måtte
ega lagligt skäl alt neka lysning åt rent af obesutlne och icke sjelfständige
personer. Saknaden deraf bade redan länge blifvit öfyerklagad. Motionären
föreslog alltså, att en Författning måtte utfärdas, hvarigenom.
Presterskapet åiägges att icke bevilja lysning åt personer, som, i saknad
af andra medel att sig försörja, ej ens uppfylla det i undantagslagen för
allmogens söner af den 8 December 1786 förcskrifne vilkor, alt de ålandet
bosatte äro, tilllrädt jordbruk eiler nära sig af slöjd eller handtverk,
hvaröfver i tvifvelaktig» fall församlingen bör börss på sockenstämma.
Vid remitterandet af denna motion., bar Herr Contracls-Proslen
Tunelius biträd t den samma och hemställt, det stadgas måtte, alt ingen
mansperson, som ej uppnått 21 års ålder, får träda 1 ägtenskap.
Utskottet, sorn tagit dessa framställningar i öfvervägande, anser,
å ena sidan, att ett stadgande, som beloge hvar och en, den der saknade
bevislig utväg lill bergning, rättigheten att ingå ägtenskap, skulle ej
blott innebära for den fattige en obillig inskränkning i samma rättighet,
ulan ock hafva en ökad osedlighet och de deraf för samhället uppkommande
olägenheter till följd; men att, å den andra, föräldra-kallet och
vigten af det uppväxande släglets tillbörliga uppfostran fordra, att icke någon
må träda i ägtenskap, innan han vunnit tillräcklig mognad och stadga
i tänkesätt, hvilket för mannen, såsom husfader betraktad, ej kan i allmänhet
anses ega rum förr, än vid den ålder, då hans myndighets-tillstånd
inträder, samt all följaktligen den i Kongl, Förordningen den 8 Dscember
iy56 ynglingar bland allmogen lemnade tillåtelse att vid 18 års
ålder ingå ägtenskap, bör upphöra, desto heldre som, enligt 1 Gap. 6 §.
Giftermåls-Dalken, Konungens serskilda tillstånd tili giftermål vid tidigare
ålder än 21 år kan erhållas, när omständigheterna dertill föranleda.
På dessa skäl finner Utskottet sig ej böra i vidsträcktare tnoo understödja
ofvanberörde framställningar, än att Utskottet vördsamt tillstyrker,
att d(t i Kongl. Förordningen den 8 December i*j56 för
allmogen medgifna, undantag Jrån allmänna lagens stadgande
i 6 af / Cap. Giftermåls-Balken md varda upphäfvet.
Stockholm den 1 q November 1840.
22
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 16 g.
Herr Prosten! Säve liar reserverat sig emot detta Betänkande,
under åberopande af de skäl, som i Herr Prokeus motion finnas anförde.
N:o 16g.
Ank, till Exp. Utsk. d. a3 Noy, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckte motioner (ftn dels upphafvande, dels
ändring af 3 Cap. r och 10 jemte 5 Cap. 1 f.Gftermals
B
alben samt 8 Cap. f; §'. Arfda-h alhea.
Till Lag-TJlsSatlets hanäläggtiing håfve följande motioner blifvit öfverlemnade:
a)
från Höglo fl. Fiidderskapct troil Adeln ajf ner» Friherre Ceder
år
om, Anders, som yrkatf
1:0 att to §. i 3 C&p. GiffSttaåls-Bcliea måtS? erhålla ett tillägg,
hvarigenom J:s lydelse blefvo följande:’ bäfdar man qvinna under äk
tenskapslöfte;
då skall »ian taga henne till ägta, cm bon det påstår, och
bennes fader och moder dertill samtycka. Är lian motvillig; vase
lag, gom förr ssgdt är. Nekar nan till löftet; döme då Rätten derom.
Varder löftet för fast förklarad!, eller har han låtit inlaga henne i kyrkan,
såsom sin fästeqvinna, håfve sedan ej magt det löfte ändra, ända
rftt bon sin rätt till ägtenskäpe! eftergifva Viii!, Likväl bär den qvinna, sorn
sålunda under ägtenekapslöfta blifvit häfdad, innom natt och år från den
dag kon blef i tillfälle att sin rätt i dettof: fall bevakahos laga domstol ge
nara.
uttagen stämning lafve) yrkad fullbordan af löftet medelst ägtenskap, sa
fräsrrtt mannen deraf skall anses
fp ån framtida ägtenskaps-anspråk <?• hennes sida fri’,
2:0 att, såsom en följd af berörde förändring, tillägg måtte göras
till 1 §. i 5 Cap, Giftermåls-Balken och 2 §» i 8 Cap. Ärfda-Balken, livaiv
igenom dessa lagrum komma att lyda sålunda: 5 Cap. 1 §. Giftermåls
Balken’.
”allar man harn med sin fästeqvinna, eller under ägtenskapsiöfte,
eller i lönskaläge, derå sedan fästning eller ägtenskap följer, de harn äro
Lag-Utskottets Betänkande, N:o 16g.
23
ägta barn och qvinna njute laggift 'hustrus rätt, om hon i öfrigt fullgjort,
hvad i 3 Cap, i o f. denna Balk är fÖreskrifvet".
8 Cap. 2 f. Jjrf da-Balken'. ”Samn:a lag vare, der fästeman häfdar sin
fästeqvinna; eller der man lägrar mö eller enka, under äktenskapslöfte,
och aflar barn med henne, om hon i öfrigt fullgjort, hvad i 3 Cap. io JT.
Giftermåls-Balken finnes stadgadt.”
b) Från Hedervärda Bonde-Ständet af Johannes Andersson från Calmar
Län, sorn hemställt, att io §. i 3 Cap. Giflermåls-Balken måtte lill
all kraft och verkan upphäfvas och, i sammanhang dermed, i §. i samma
Capitel ändras till följande lydelse: Till laga fästning fordras giftomans
samtycke. Sker annorledes och gillas ej den fästning sedermera aj giftoman,
vare den ogild. Uppstår tvist, huruvida fästning skedd är, och vilja ej
fästehjon det sjelfva medgifva, gälle laga bevisning med två vittnen.
Till stöd för upphäfvandet af io §. i 3 Cap. Giflermåls-Balken, är
af den senare motionären anfördt: alt, då det sällan kunde ledas i bevisy
att lägersmål skett under äktenskapslöfte, utgjorde lagens stadgande om
qvinnans derigenom uppkomna orätt endast en snara för den lättrogna
qvinnan och ett hjelpmedel för förföraren; att, om lagen icke gifvit qvinnan
några rättigheter i della afseende, utom i det fall, alt löftet varit
högtidligt, d. t. s. att trolofning föregått, så skulle mången qvinna icke hafva
fallit, i förlitande på förförarens hemliga löften; att, i händelse åter en
qvinna sjelf tillställt så, att lägersmål under ägtenskapslöfte kunde ledas i bevis,
, så förtjente ett sådant lågt handlingssätt icke skydd af lagen; samt att
det dessutom stridda emot lagstiftningens princip att genom positiva lagbud
göra inkräktning på sam vetspligternes område, emedan för uppfyllandet
af ett enskildt ägtenskapslöft» ej funnes annan grund, än för fullgörandet
af hvarje annat enskildt löfte, nemligen samvetspligten.
Herr Friherr# Cederström har, i afseende på det af honom feresia
gne tillägg till nyssnämnde §., anmärkt: att detta lagrum., omnämnds
och godkände., såsom orden i motionen lyda, ett kyrkligt och ett icke
kyrkligt ägtenskap; att skilnaden emellan dessa förbindelser, hvad gifto-
och arfsrätten beträffade, vore nästan ingen eller åtminstone ej tydligt
och bestämdt uttryckt; att., då i Missgernings-Balken strängt straff stadgades
för tvegifte, uppkommet genom det förra ägtenskapet; funnes deremot
intet straff för tvegifte genom det senare ägtenskapet, att då en man, enligt
det klandrade stadgandet, kunde lagligen vara förenad med två hustrur,
så kunde han äfven hafva flere hustrur och med alla dem barrq
Lag-Utskoticts Betänkande, N\ö j6g.
berättigade, de förra till giftorätt och ue senare til! arf i boet; ali de olägenheter,
som häraf uppkommo, voro betydliga, men kunde afhjelpas derigenom,
att, på sätt motionären hemställt, en viss kort tiel utsattes, inom livilken
en under ägtenskapslöfte häfdad qvinna bör göra sina anspråk gällande;
och har motionären derjemte upplyst förhållandet genom exemplet
af en rättegång, uti hvilken Domaren förklarat en under ägtenskapslöfte
lägrad qvinna för ägta hustru och hennes barn för ägta, sedan lägersmannen
manga år efter häfdandet blifvit sammanvigd med annan qvinna och
med denna aflat barn.
Utskottet får häröfver afgifva följande yttrande:
Angående häfdad qvinnas och hennes barns rätt, då hon före eller
efter häfdandet emollagit löfte om ägtenskap, äro flere stadganden i nu
gällande Lag meddelade. Af 3 Gap. q och 10 §§. Giflermåls-Balken, 5
Cap. i §. samma Balk och 8 Cap. i och 2 §§. Ärfda-Balken inhemtas
nemligen: att fästeqvinnas häfdande anses såsom ett ägtenskap, hvilket
bör med vigsel fullbordas, och att., om mannen eller qvinna» undandrager
sig vigseln, de skola af domaren förklaras för ägta makar och njuta
giftorätt i hvarandras bo; äfvensom barnet är ägta och såsom sådant
tager arf; att enahanda förhållande inträder, då qvinna häfdas under ägtenskapslöfte
samt hon påstår ägtenskapets fullbordan och hennes föräldrar
dertill samtycka; samt att, om barn allas i lönskaläge, och fästning eller
ägtenskap derå följer, barnet är ägta och qvinnan njuter laggift hustrus
rätt, äfvensom barnet, derest ägtenskap qvinnan tillsäges, utan att, i anseende
till hennes eller lägersmannens död, gå i fullbordan, tager arf såsom
barn af laggift säng. Dessa stadganden innefatta ett, efter Utskottets tanka,
nödigt värn, ej mindre för den förförda qvinnan, än för hennes barn.
De ega jemväl med hvarandra ett så nära sammanhang, att, så länge
skyddet bibehålies i det ena fallet, det ej eller bör borttagas eller minskas
i det andra; och hvad serskildt beträffar förevarande fråga, torde något
antagligt skäl svårligen kunna uppgifvas, hvarföre en, under löfte om
ägtenskap häfdad qvinna skulle, i afseende på sin heder samt egne och
barnets rättigheter, ega mindre anspråk på skydd, än lägrad fästeqvinna
eller den, med hvilken lagersmannen efter häfdandet trolofvat sig.
Det af en motionär anmärkte förhållande, alt flere qvinnor kunna
ega anspråk på giftorätt i en mans bo, och att främmande barn inplantas
i slägter, skulle ej eller upphöra, genom ändring eller uppluifvande af
stad
-
