# ID: svediakorp-gov2088
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 61,938
# sentences: 1,585
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-Utskottets Memorialj N:o igo.
i5
meens Accords-Amorteringsfond, Skånska Hypoteksföreningen, Bruksegares
Hypotheks-förening, eller sådane Svenska Hypolheks-föreningar,
hvilka hädanefter, på likartade grander med de hegge förstnämnde, kunna
bildas, och som blifva af Kongl. Majit i Nåder sladfästade, samt af
Banco-Fullmäglige finnas innebära nödig säkerhet.
Mom. 3. De förbindelser, Banco-Fullmäglige på nämnde sätt anskaffa,
få icke försäljas utom vid de fall, då realisationens bestånd och
upprätthållandet af Bankens credit eller säkerheten för Banken så fordrar.
Punclen i:o innefattar, endast med en något förändrad och mera
bestämd redaction, hvad uti §. 156 af 1835 års Banco-Reglemenle är föreskrifvel.
Det förslag, punden atdo innehåller, grundar sig på Rikets Ständers
beslut, i anledning af Stals och Banco-Utskoltens Betänkanden Niris
4, 6g och 144*
Den förändrade redaction, punden 3io upptager, öfverensslämmer
med Utskottets, af Rikets Ständer bifallne, Betänkande Nio 91.
Stadgandet uti §. 200 af 1835 års Reglemente är uti punkten \:o
med någon redaclions-förändi ing bibehållet.
Punden 5:to är öfverensstämmande med Utskottets af Rikets Ständer
bifallne Betänkande Nio 92, hvarjemte den slutmening blifvit borttagen,
som angår jernbelåningen i Götheborg, sedan ett förändradt expedilionssätt
vid denna belåning nu mera är infördt.
I enlighet med den åsigt, Utskottet i Utlåtandet Nio 179 yttrat,
att nemligen någon öfver flyttning från Disconternes Låneförlag af medel
till Cassa-Creditiv numera desto mindre bör ifrågakomma, som Discontfonden
befunnits så otillräcklig, att förstärkning af densamma ansetts
erforderlig, har Utskottet gifvit åt §. §. 204, 206, mom. 2, och §. 226,
mom. 1 i 1835 års Reglemente de redaclioner, punclerne 6:0, 7:0 och
j8:o utvisa.
I afseende på puncten 8:0, får Utskottet erinra, att densamma är
lika med §. 208, endast med den förändring i mom. 2, som Utskottets
af Rikets Ständer bifallna Betänkande N.‘o 98 innefattar.
Den förändring af 210 puncten g:o innehåller, grundar sig på
Rikets Ständers beslut, angående Handels- och Närings-Disconlen och
öfverensslämmer med de här nedan under Litt. C förekommande stadganden,
rörande nämnde Discont.
Beträffande puncten 10:0, mom. 1, får Utskottet åberopa dess uti
Betänkandet N:o 82 afgifna yttrande, i anledning af väckt fråga om ned
-
j'6 Banco Utskottets Memorialj IV:o igo.
sättning af räntan för län från Handels* och Närings-Disconten, hvilket
Betänkande vunnit 3:ne Riks-Stånds bifall. Mom. 2 är lika lydande med
moment. 2 af $. 2 i r i j835 års Banco-Reglemente.
Sedan de, uti sista 3:ne puncterne af mom. 2 $. 2/3 uti 1835 års
Banco-Reglemente upptagne, föreskrifter nu blifvit lill verkställighet befordrade,
har Utskottet ansett desamma, ehuru ändamålsenliga, dock innefatta
sådane speciella ordnings-stadganden, att de icke vidare behöfva
uti Banco-Reglementel omförmälas, hvadan nämnde föreskrifter aro utur
puncten 11:0 uteslutne; varande i öfrigt nämnde $. oförändrad bibehållen.
Uti punct. 12 hafva orden ”eller å Embelets vägnar af Borgmästaren”
tillkommit, pä grund af Rikets Ständers bifall Lili Utskottets Betänkande
N:o 114-
Redactionerne af puncterne i3:o och 14:0 äro likaledes grundade
på Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets Betänkande N:o 166.
Puncten i5:o återfinnes i Utskottets, af Rikets Ständer bifallne, Utlåtande
N:o 180.
Af puncten 16, mom. t, utgör förra delen nu varande stadgande
uti §. 223, mom. 1. Senare delen af momentet grundar sig på Rikets
Ständers bifall å Utskottets tillstyrkan uti Utlåtandet JN:o 179. Mom. 2
upplager samma föreskrift, sorn nämnde $:s 2:dra mom. innehåller, med
det belopp, hvartill Reservfonden vid sistlidne års utgång uppgick.
Punct. 17 är till innehållet lika med $.225, med undanlag, att be
loppet
för Stockholms Sparbank är förhöjdt, enligt Utskottets af Rikets
Ständer bifallna Utlåtande JNT:o 76, samt att på de ofvan vid puncten 5
anförda skäl, hvad som angår jernbelåningen i Götheborg, är uteslutet.
I enlighet med Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets
Utlåtande N:o r5i, har puncten 19 erhållit den deråt gifna lydelse.
Puncten 20 grundar sig på Rikets Ständers bifall till Utskottets
hemställan i Utlåtandena N:o 102 samt N:o 179, puncterne 4 ocl> 8.
Mom. 3 af $. 23o i 1835 års Banco-Reglemente har Utskottet ansett, efter
den förändrade lydelse, denna $. erhållit, icke vidare behöflig!.
Mom. 1, 2 och 3 af puncten 21 är lika med samma moment af
$. 232 i 1835 års Reglemente, de följande momenten äro lika med Utskottets,
uti Memorialen JNrris 155 och 185, afgifue förslag.
Puncten 22 Irar erhållit den lydelse, som, genom Rikets Ständers
bifall till Utskottets Betänkande N:o 101, är vorden bestämd.
Stadgandet
Bancö-Utskottets MemorialN:o igo.
17
Stadgandet i punclen a3 motsvarar $. 231, som lämpligen torde
Leka inflyta efter de förut upptagne föreskrifterne.
De under puncterne 25 och 27 förekommande stadganden hafva
icke några motsvarande uti 1835 års Banco-Reglemente. De återfinnas
uti Utskottets Betänkande!» N:o i58, puncten 5, samt N:o 179,
puncterne 1 och 8. — Utskottet har ansett dessa föreskrifter, hvilka
icke kunnat hänföras under någon af 6 Artikelns öfrige Afdelningar,
derföre lämpligast höra uti en serskild Afdelning af Reglementet, näst
efter föreskrifterne angående Bankens lånerörelse, ingå.
Sedan Rikets Ständer, med Bifall till Siats-Utskottets Betänkande
N:o 5a4, Beslutat: all af Riksgälds-Conlorets behållna tillgångar skall,
uppå serskild i Rikets Ständers Bank öppnad räkning, insättas ett belopp
af högst Två Millioner R:dr, för alt utgöra en, intill nästkommande
Riksdag, afsatt fond för den, enligt 63 A Regeringsformen, af Rikets
Ständer, till utbetalning vid infallande krig, anslagne summa; så har
Utskottet, vid öfvervägande af frågan om sättet för dessa medels användande,
väl tagit i betraktande det utaf åtskilige Ledamöter inom Ridderskapet
och Adeln samt Presle-Slåndet, i samband med ålerremissen
å Utskottets Betänkande N:o (58, väckte förslag, angående bildandet i
Rikets Ständers Bank af en Credit!v-rörelse för enskilde; men då dels
Utskottet belviflar lämpligheten af en sådan lånerörelses bedrifvande inom
Banken och dels Riksdagen är så nära afslutad, alt Utskottet omöjligen
skulle medhinna utarbetandet af 1 eglemenlai iska föreskrifter för omförmälde
Ci edili v-rörelse, har Utskottet icke å omförmälde förslag kunnat
fästa något afseende, ulan, för användandet af ofvan berörde, Riksgälds-Conloret
tillhörige, i Banken deponerade medel, skolat hos Rikets
Ständer föreslå det sätt, sorn innefattas uti punct 26 bär ofvan.
Mom. 1. Af punct 28 är lika med §. 236 i nu gällande BancoReglemente.
Mom. 2 af samma punct innefattar Rikets Ständers beslut
upptaget i Förstärkta Banco-Utskollels Memorial JN:o 135.
Punct 2g innehåller §. 240 med en efter näst föregående punct lämpad
reduetions-föränd ring.
Punct 3o utgör Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets
hemställan uti punct 5 af Utlåtandena N:ris 158 och 179.
Bih, till R. St. Fröt. 184.0 och 1841• 6 Sami. 1 Afd. Sy Haft, 3
i8 Banco-UIskottets Memorialj N-o igo«
I öfrigt får Utskottet anmäla, aLt, ehuru deri Fahlu Bergslag
lemnade Crediliv- eller Lånerältighet, enligt §. 199, endast är beviljad
till innevarande Riksdag, Utskottet ansett densamma fortfarande böra
bibehållas, hvadan äfven åberopade §. oförändrad torde böra i Reglementet
qvarstå.
Likaledes har Utskottet ansett böra i utfärdande Reglemente oförändrade
inflyta: §. §. 2o3, 202, 206 mom. 1 och 3, 207, 209, 212,
215, 217, 218, 220, 221, 222, 227.
Slutligen får Utskottet hemställa, alt nedan upptagne § §. uti Banco-Reglemenlet
af år 1835 måtte, såsom numera öfvei flödige,
få utur det upprättande Banco-Reglementet utgå, nemligen $.
202, 224» 234» 235, 237, 238, 209 och 241.
Slockholm den 29 Maj 184 • •
STOCKHOLM, Nordslrömska Boktryckeriet, 1B4 < -
Banco-Utskotteis Utlåtande, iVio ipt.
i
N:o 191.
Ank. till Exp.-Utsk, den 2 Juni 1841, k!. 3 e. m.
Utlåtande öf ver en af Herr Risenblad, Bernh., vacht motion om
rätt till delagtighet i Banco-Statens Enke-Cassa för Bar.coDiscontens,
Läne-Contor ens samt Tumba Bruks Tjenstemän
och Betjente.
Ridderskapet och Adeln har till Utskottets handläggning remitterat
en af Herr Rosenblad, Bernh., väckt motion, deiuli, — efter utveckling
af frågans historiska del och upptagande af de grunder, hvarefter pensionerne
i Banco-Statens Enke-och Pupill-Cassa för närvarande beräknas och
från Cassan utgå, — är vordet föreslagets
”att Rikets Ständer mätte från och med höljan af år 1840 förhöja
årliga anslaget för Bankens Enke- och Pupill-Cassa till 2000 R:dr Banco,
att qvartaliter utbetalas, äfvensom medgifva, att denna Cassas skuld till
den så kallade dispositions-räkningen N:o 2, 4>5oo B;dr, med från 1840
års början upplupen ränta, får afskrifvas och eftergifvas, dock, mot följande
vilkor:
a) att samtlige på Banco-Piscontens och Låne-Conlorens Stater
uppförde Tjenstemän och Vaktmästare, äfvensom Bruksförvaltare, blifvande
Pappersmästare och Vaktbetjenter vid Tumba berättigas, att, under
samma vilkor och med samma rättigheter och skyldigheter, som hittills
varande delegare, deltaga i Bankens Enke- och Pupill-Cassa;
b) att, i fall framdeles i någet Bankens Verk sådane nya tjenstebt
fattningar skulle blifva tillsatte, som befunno sig i samma categori
med någon af dem, som förut äro till delagtighet i Enke- och PupillCassans
Styrelse berättigade, det må bero på Bankens Öfverstyrelse alt,
efter Underslyrelsens och Cassans delegares hörande, sådan delagtighet
medgifva, dock med iätt för den, som deraf kunde finna sig förfördelad,
att öfver ett sådant beslut, i vanlig ordning, hos Banco-Utskolt eljer Revisorer
sig besvära ;
Bih. till R. St. Prof. 1840 och 1841• G Sami. 1 Afd. 58 Haft. 1
2
Banco Utskottets Utlåtande, N\o igi.
c) alt de Tjenstemän inom Banco-Disconten och Låne-Conloren,
som tillika innehafva tjenst i Banken, erhålla delag ighet i Cassan, endast
lör den befallningen, med hvilken högsta pensions-rätten är förenad;
dj) alt pensionerue bestämmas att utgå efter följande classification,
och hvari någon förhöjning ulan Rikets Ständers medgifvande ej får ega
rum, så länge icke förhållandet af cassans inkomster och utgifter under
10 år utvisar, att sådan förhöjning med säkerhet och utan behof af ökadt
at slag kan ega rum, i hvilket sistnämnde fall Bankens Öfverstyrelse, på
dtlegarnes hemställan, må densamma medgifva.
Pensions-Classer;
usta Classen 5oo R:dr.
Delegare: Bankens Commissarier med högre lön, samt de med lägre
lön, som äro Departements-Cbefer och Banco-Secreteraren.
%:dra Classen 4°° R:dr.
Delegare : Bankens öfrige Commissarier, Advocat-Fiscalen, Ombu.-  den vid Låne-Contoren.
3:dje Classen 3oo Rtdr.
Delegare: Bankens Tjenstemän i andra tjenstegraden, Kamererare
och Ombudsmän vid Banco-Disconlen och Låne-Conloreo.
4'.de Classen 240 R:dr.
Delegare: Bankens Tjenstemän i 3:dje tjenstegraden, Registratorer
och Bokhållare vid Banco-Disconten och Låne-Contoren,
otte Classen 200 R:dr.
Delegare: Bankens tjenstemän i ^:de tjenstegraden, Canzlister vid
Banco-Disconten.
6:te Classen ico R:dr.
Delegare: Bankens Vaktmästare.
y\de Classen Ridr,
Delegare: Bankens Kammardrängar, Vaktbetjenter i Banco-Disconten,
Låne-Contoren och vid Tumba.
Banco Utskottets l t låta tule, N.o 1 C) I.
3
S: le Classen 5o R:dr.
Delegare: Bankens husdrängar.
Förvaltaren af Tumba Pappei sbruk, Stereotyperings-Föreståndaren,
Medaljören, Conduclören, Pappersmästaren, Sedeltryekarne hänföras, hvar
och en, till den bogsta class, hvars pension icke öfversliger | af den honom
på Stat anslagna lön, derunder icke serskilde arfvoden inberäknade.
Orsaken, hvaiföre de icke kunna hänföras till viss class, är den, att deras
löne-reglering icke kan vara så oberoende af tillfälliga förhållanden, som
vid vanliga tjensler.
De delegare, som redan kunna ega rätt till högre pension än efter
denna classifrcation, bibehållas för sina enkor och barn vid denna rätt, äfvensom
innehafvarne af indragna eller indragande befattningar (jsåsom till
exempel Stilgjutarens) bibehållas vid den pensionsrätt, de nu ega.
För öfrigt kan dispositions- och förvaltnings-rätt bibehållas oförändrad
för delegarne, med den enda inskränkning, 12 §. 1748 års reglor
redan stadgar.
I anledning af erhållen remiss att öfver berörde motion inkomma
med yttrande, hafva Banco-Fullmägtige uti till Utskottet ingifvet Memorial,
bland annat, anfört, att Fullmägtige, vid emottagandet af denna remiss,
öfverlemnade densamma till Bankens Commissariat, med anmodan
att, sedan Banco-Statens Enke- och Pupill-Gassas delegare deröfver blifvit
hörde, med eget ullåtande, jemte utredning af flere för frågans bedömande
vigtiga förhållanden, till Fullmägtige inkomma ; att Commissariatet sedermera
afgifvit ett utlåtande, deruti hufvudsakligen åberopades ett af
Directionen öfver Pensions-Csssan allemnadt yttrande, rörande de infordrade
upplysningarne, jemte Protocolls-utdrag öfver ett den 4 Maj förlidit
år med delegarne i samma Cassa hållet sammanträde, hvarvid desse,
jemte det de förmäll sig icke under något vilkor medgifva inskränkning
uti deras hittills uiöfvade dispositionsrätt öfver Cassan, förklarat sig icke
kunna hvarken i sin helhet eller delvis ingå uppå och antaga de af motionären
gjorda förslag; att Fullmägtige, som, oberoende af det mer eller
mindre behofvet af nuvarande delegares bifall för de föreslagne nyas intagande,
ansåge af vigt, att en sådan åtgärd skedde med ömsesidigt godkännande,
under den 3 påföljde September uppdragit åt en bland Öfverstvrelsens
Ledamöter att af delegarne inhemta, under hvad vilkor och
förbehåll de skulle vilja medgifva, att ifrågavarande Tjenstemän och Be
-
4
Banco-C tskottels Utlåtande, N.o 191.
tjen!e vunne rättighet att för sina efterlemnade hustrur och barn undfå
delagtighet i Cassan ; samt att vid ett, i anledning deraf och efter flera
enskildta öfverläggningar med Cassans delegare, under den 10 sistlidne
Februari hållet njöt sammanträde, delegarne förklarat sig vara villige att
medgifva delagtighet i Banco-Statens Enke- och Pupill-Cassa för tjenstemän
och vaklbetjente vid Banco-Discont-Verket i Stockholm och LåneContoren
i Götheborg och Malmö samt Förvaltaren och Pappersmästare!)
vid Bankens Pappersbruk Tumba, under vissa uppgilne vilkor; men, enär
nyss omförmälde af delegarne uppgilne vilkor blifvit af Fullmägtige i åtfkillige
delar ändrade, remitterades nämnde Memorial till delegarne, hvilka
afgifvit yttrande öfver de af Fullmägtige dervid gjorda ändringar och
serskildt vidkommande den uti berörde remiss till dem framställde förfrågan.
, huruvida de, emot det förbehållna årliga anslaget, stort 2,400 R:dr
Banco, skulle vilja fiån Banco-Fullmägtiges dispositions-räkning, JN’:o 2,
öfvertaga uppgifne pensionärer, åtnjutande understöd till ett sammanräknadt
belopp af pi5 R:dr Banco, förklarat, att enär berörde anslag vore
så knappt beräknadt, att anledning redan icke saknades dertill, att Cassan
i framtiden komme att underkastas förlust, i följd af de nu föreslagne
villkoren, och då genom åtagandet af nyssberörde betydliga tillökning
i Cassans utgifter en sådan förlust vore att anse såsom alldeles gifven och
möjligen skulle orsaka, alt Cassans tillgångar ej blefve tilli äcklige till uppfyllande
af dess förbindelser, samt delegarne såmedelst gå miste om det
understöd, de med säkerhet egt att påräkna för sine efterlefvande enkor
och barn, delegarne icke kunde ingå uppå hvad i dttta afseende till dim
blifvit framställdt.
Efter öfvervägande af detta ärende, får Utskottet tillkännagifva, att,
enär det årliga anslag af 2,400 Rvdr Banco, delegarne uti Banco-Statens
Enke-rassa förbehållit sig såsom vilkor för medgifvande af delagtighet i
Cassan åt de irrågavarande tjenstemännen m. fl., enligt Utskottets åsigt, är
så högt tilltaget, att Banken bordt, i och med detsamma ett sådant anslag
ulginge, befrias från utgifvandet af de serskildta understöd, hvilka
nu äro uppförde å Banco-Fullmägtiges dispositions-räkning N:o 2 till enkor
och Larn efter åtskillige aflidne tjenstemän inom Discont-Verken;
men delegarne i Bankens Eike-cassa, såsom här ofvan blifvit anförd!,
vägrat alt desse unders öd af Enke-cassans nndel utbetala/ så bar Utskottet,
som anser Bankens uppoffring för förstbemälde personers inträ
-
Banco-Utskottets Memorial, N.o I92.
5
de i Cassan, under slika förhållanden blifva allt för betydlig, ensamt af
denna anledning funnit sig ega skäl hos Rikets Sländer
afstyrka bifall lill ofvan upptagne af Herr Rosenblad väckta
förslag.
Utskottet, som, med afseende å Riksdagens snara afslutande, ansett
sig pligtigt att ofördröjligen lill Rikets Ständer öfverlemna förslag till de
reglementariska föreskiifterna för Bankens styrelse och förvaltning, samt
af sådan anledning jemväl redan upprättat de föreskrifter i blifvande
Banco-reglemente, som komma att motsvara y:de Artikeln i nu gällande
Reglemente; har trott sig böra fästa Rikets Ständers uppmärksamhet derå,
att något hinder för pröfningen och antagandet af olvanberörde förslag
icke finnes deruti, att möjligen sistnämnde för eskrifter redan blifvit af Rikets
Ständer godkände, emedan den förändring, punkt 3 i Betänkandet N:o
i84 i sådant fall skulle komma att undergå, endast hade afseende på redactionen,
och sålunda icke ovilkorligen fordrade att Rikets Sländers bapröfvande
underställas; hvarjemte Utskottet i öfrigt får åberopa dess i Utlåtandet
Nto 192 denna dag afgifne förslag till stadgande, motsvarande §.
107 i nu gällande Banco-reglemente.
Stockholm den 1 Juni 1S41 *
N:o 192.
Ank lill Exp. Utsk. den 3 Juni l84l, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till reglementarisk a föreskrifter, motsvarande
4-' Artikeln i nu gällande Banco-Reglemente.
Efter verkställd granskning af 4:de Artikeln uti nu gällande BancoReglemente,
får Utskottet härigenom tillstyrka, att de deruti intagne föreskrifter
jemväl hädanefter måtte bibehållas, med undantag af dem, som
innefattas uti §. 87 mom. 6 och 7, §. 88 mom. 6 och 8, §. 90, §. 94
mom. 1, §. 99» §• 101 mom. 1, §. 102 mom. r, §. io3 mom. 2 samt §.
6
B anea-Utsk jtlds Memorial, N’o 192.
io4 morn. x och 5, i hvilkas ställe Utskottet hemställer, att nedanupptagne
förändra le sladganden må i blifvande Banco-Reglemeiite få inflyta, nemligen:
1:0.
(^motsvarar 87 morn. 6.)
Alla inbetalningar lill Banco-Discont-Verket , med undantag af
ofverräntorne, äfvensom de af Verket skeende utbetalningar böra verkställas
genom insättning och utassigtiering på Discont Verkets räkning i
Dcposi t iöns -Afdelningen.
Öfverräntorne liqviieras contant till Kamereraren, som, inom sjunde
dagen efter penningarnes emottagande, ombesörjer deras insättning på
förenämnde räkning.
På alla atlester antecknas, hvarifrån de insatte penningarne härröra,
hvarefter dessa attesser, jemte anmälnixrgssedlarne, aflemnas lill de i
Discont-Directionen deltagande Commissarierne, som dem öfverkorsa samt,
efter det de blifvit hos Directionen företedde och af vederbörande Bokhållare
begagnade, desamma förvara."
2:0.
Kamereraren vid Banco-Discont-Verket skall för den uppbörd, honom
kan blifva anförtrodd, ställa af Directionen godkänd borgen eller annan
säkerhet till belopp af 4>°oo R:dr Banco.
3;o.
(mo'svarar 6:te mom. af J\. 88.)
Banco-Ombudet föredrage, såsom referent, ärendena och besörje
brefvexlingen emellan Directionen och Banco-Fullmägtige, i öfverensstämmelse
med Directionens beslut; och tillhör det Låne-Contorets Kamererare
att biträda Banco-ombudet med ärendenas beredande till utlåningsdagens
expe lidon.
Skulle Banco-ombudet någon gång vara frånvarande, kunna målen
då af annan ledamot för eib agas.
Utan laga förfall eller af Directionen erhållet tillstånd, må dock
Banco-ombudet icke från Directionens sammankomster uteblifva.
Banco-Utskotlets Memorial, N",o 192.
7
Deres åter Bankens Ombud skulle af sjukdom, eller annat laga förfall,
för längre tid, blifva hindrade alt deras tjenst bestrida, må på Fu 11-  mägtiges pröfning ankomma, antingen Banco-ombudets göromål n å upp hagas
någon af Directionens öfrige ledamöter, som kan och vill ett slikt
uppdrag sig åtaga, emot åtnjutande under tiden af skillnaden emellan
hans eget arfvode och de för Banco-ombudct anslagne löne-inkornsler,
eller ock annan person må för tjenstens bestridande under tiden förordnas.
4:o.
([motsvarar 8:de morn. af 88 §.[)
Till bestridande af smärre utbetalningar må reqvireras uti Baneosedlar
för Götheborgs Låne Contor Tjugu Tusende Riksdaler och för
Låne-Contoret i Malmö Femton Tusende Riksdaler. Hvad den conlanta
behållningen, efter hvarje utlåningsdag, öfverstiger nämnde belopp, bör
ofördröjligen lill Banco-styrelsea öfversändas.
5:o.
([motsvarar §. 90.}
Ledamöterne i samtliga Discont-Directiocerne vare det uttryckligen
förbudet att, såsom commissionairer, taga någon bef-Ilning med låmansökningar
hos det Discont-Verk, i hvars styrelse de deltaga, ehvad dessa
ansökningar afse nya eller omsättningar af redan erhåMné lån. Åliggande
det såväl Ordföranden, som en hvar ledamot i Birectioien, att allvarligen
tillse, det denna föreskrift noggrannt efteiföljeS och forhållandet i annat
fall hos Directionen anmäla,
Banco-Fullmägtige, som icke äro Ledamöter af Discont-Directionen
vare det likaledes förbudet alf, såsom commissionairer, taga någon befattning
med ansökningar, rörande beviljande af nya ©lieie omsättning af förut
erhållna lån.
Finnes förbudet vara öfverträdt, görd vederbörande Direction derom
anmälan hos Banco-Fullmägtige, hvilka ombesörja, att, i händelse den
felagtige är ledamot i någon af förutnämnde Discont-Directioner, annan ledamot
i hans ställe skyndsamligen förordnas och insattes, samt att, 0111
8
Banco-Utslottets Memorial, No iC)’’.
förbudet blifvit öfverträdt af någon Banco-Fullmäglig, nied honom kommer
att förfara', enligt Ansvarighels-i agen af dea 12 Mars i83o.
6:0
(motsvarar irsta mom, af §. g4 )
För det belopp, som vid de årliga revisionerne varder anmäldt, att
utaf Discont-Verkens utestående fordringar, såsom osäkert ifrån cap:talräkningen
afföras, må för året minskning i samma nion ega rum 1 den
vinst-summa, som Disconl-Verken böra till Banken inbetala; och förhålles
med Discont-vinstens anordning till Banken, på sätt hittills vanligt varit,
så alt, sedan årets omkostnader, jemte de för osäkra ansedde fordi iugarne
afdragits, halfva beloppet af återstoden, i likhet med livart års bokslut,
genast efter fulländad revision, och den andra hälften inom påföljande
September månad, från hvartdera Discont-Verkets räkning i DepositionsAfdelningen
öfverflyttas, och till Bankens disposition ingår.
7:0.
(motsvarar §. 90.)
Banco-Fullmägtige ega att vidtaga sådane rättelser och reglementariska
föreskrifter, som de for sin del finna behofliga till befordran af större
ordning, säkerhet och controll vid Discont-Vei keil; och skola DiscontDirectionerne
ställa sig till ovilkorlig efterrättelse hvad Fuilmäglige i
detta hänseende stadga och förordna.
8:0.
'(motsvarar i:sta mom. af §. 101.)
De i näst förestående §. mom. 1 omnämnda revisioner taga deras
början den 1 Mars hvarje år.
9:0.
(motsvarar i:sla mom. af §. 102.)
Banco-Fullmägtige böra hvarje år hos Kongl. Maj:t göra underdånig
anmälan om förrättandet af 4e nästpåföljande revisionen af Rikets
Ständers
JBa/iCo-Utskoltcts Memorial, N>o tgl.
’9
Ständers Bnnco-Discont-Verk, cch i sammanhang dermed af f. d. RiksDhcontens
utredning, på det 2.:ue Revisorer lör hvartdera R>ks-Ståndet
må blifva lill denna förrättning nlsedde och kallade, enligt de grunder,
Rikets Ständer, hvarför sig, i sådant afseende utstakat och lill Kongl,
Maj;t i underdånighet uppgifvit; men någon anmälan till Kongl. Maj:t om
Revisorers utväljande eger ej rum., så vida Banco-Fullmägtige, innan December
månads början föregående året, fått säker kunskap, att Riksdag
året derefter, under doppet af de första 3:ne månaderne, kommer att
inträffa.
10:0..
(motsvarar a:dra morn. af §. io3.)
De vi 1 Banco-Discont-Verket anställde tjenstemän äro :
I CanzTiet.
Förste Ombudsmannen, lön . . . B.’co R;dr 8oo:; — —
Andre Ombudsmannen . .
• - •
0
600:
—
1 Canzlist .
• 0
•0
45o::
—
1 Canzlist .... . .
•
•0
400:
—
1 Contoret.
Kamererar n, lön
•
I OOO.
arfvode för trägnare tjenstgö ing .
••
300.
1,200.:
1 Bokhållare, lön .. . . .
700.
arfvode för trägnare tjenstgöring
•»
200.
dito för böckernas afslulande ■,
•
>15 >.
i,o5o::
—
1 Bokhållare, lön •
l
700.
arfvode för trägnare tjenstgöring
•
4 O O.
dito för böckernas af-lutande ••
•
15o.
-95o:
__
1 Bokhållare, lön •
0
700.
3 Bokhallare, Jon å 700 R;;dr . .
•
2,100.
arfvode för trägnare tjenstgöring
Rjdr
3oo.
2,400:
Registrator^ lön .....
•
7°°*
arfvode för trägnare tjenstgöring .
•
140.
2:ne serskildta arfvoden iför ökadt regislrenngs-
arbete, å tillhopa .
•0
5oo.
1,340:
—
Bik. till R- St. Pr. 1840 och 184u 6 Sami. 1 4fd. 58 Hä/t. »
io Banco Utskottets Memorial, N\o 192.
Serskildta biträden:
1 för Lane Contorens registratur arfvode 4. i , 36o. *— —«
2:ne för Avis-Listors utskrifning hvardera
arfvode å 240 R:dr , . • « ) 1 t 4^o. —t
Vaktbetjening
6 Vaktmästare hvardera lön a 3oo R:dr ii* 1,800
11:0
(^motsvarar irsta mom. af §. 104.)
Aflönings-Staten för Låne-Contoren är fastställd på sätt, som följer
nemligen:
A. För Ldne-Contoret i Götheborg.
De af Rikets Ständer förordnade Directörer, hvardera
arfvode å 5oo R:dr • « . ... 2,000 —- —-
Ranco-Ombudet, arfvode »9*4 1,600. —
Hyres-ersättning 9 9 . . * . 100. — 1,700 —  ;
Kamereraren, Lön • ; • • . s 800 — —
Ombudsmannen, Lön ,*•... 5oo
eä
Registratorn, Lön . . . . • 666; 3a
Arfvode såsom ersättning för den^lrebubbla registreringen
«.**».• 600 ~~ 1.266: 32. —
2.*ne Bokhållare, hvardera Lön å 666: 3a. . . 1,333: 16.—
Vaktmästaren, Lön . • s 3oo — —•
Dessutom må till Låne-Contorefs personal utgå
följande arfvoden: ...
För Handels- och Närings-Discontens Låne-rörelse 4 666: 62 —
För disconteringen af Adier och publika papper 222: 10. 3.
För belåning af jern och andra vågförda effecler • 400; —
B. För Ldne-Contoret i Malmö.
De af Rikets Ständer föi ordnade Directörer, hvardera
arfvode å 5oo R.dr «. . . • 2,000 ?— 1—
Banco-Utskottcis Memorial, N:.o 192.
Banco-Ombudef, arfvode «
Kamereraren, lön . 9
Ombudsmannen
Kegistratorn, lön .
arfvode, såsom ersättning för den tredub
bia registreringen
1,000: —
(566: 3 a.
Bokhållaren 4
Vaktmästaren
200: —
12:0.
(motsvarar mom. 5 af §. 104 uti Banco-Reglemenlet af år i835.)
Erhåller någon af Bankens tjenstemän befattning vid Låne-Contoren,
bibehålie han den tour i Banken, som tillkommer hans der innehafvande
lönegrad.
(motsvarar §. 107 uti Banco-Reglemenlet af år r835.)
Som, i anseende till uppstådde hinder, en lämpligare utväg lill understöd
för behöfvande enkor och barn efter aflidne tjenstemän och betjente
vid Discont-Verken icke är vorden beredd, blifyer def Fullmäglige
tillåtet att fortfarande, efter noggrann pröfning af de sökandes behof och
omständigheter i hvarje serskildt fall, hvilka till Fullmägtiges Protocoll
antecknas, utaf antingen Fullmägtiges Dispositions-medel eller de för utredningen
af f. d. Riks-Disconten möjligen inflytande tillgångar., provisionel!
till sådane behöfvande enkors och minderårige barns understöd, anordna
gratificationer, hvilka till Rikets näst sammanträdande Ständers
pröfning och stadfästelse skola anmälas; börande Fullmägtige intill nästa
Riksdag, efter vederbörandes ytterligare hörande, hafva bered t ett förslag
till antingen gemensam pensions-reglering för enkor och barn efter i Banken,
med dertill hörande Discont-verk och Låne-Contor samt Pappersbruket
Tumba, anställde tjenstemän och betjente, eller derest sådant ej
ske kan, serskildt för enkor och barn efter tjenstemän Och betjente vid
sistnämnde 3:ne Verk, hvilka nu ej ega delaglighet i Banco-statens Enkeoch
Pupill-cassa; hvilket förslag då skall Rikets Ständers profning underställas.
Ban-co*- Utskottetr Memorial\ N:o< 19 2’.-
Det af Utskottet i i p. föreslagne stadgande grundar sig på det
inom Banco-Disconlenr sedan längre tid tillbaka,, vedertagne bruk, ail för
hvarje vecka på räkning i Depositions-Afdelningen insätta inflytande öfverräntor,
om iagtfiagande af hvilken ordning jemväl hädanefter Utskottet ansett
föreskrift höra i; Banco-II eg lemen tet meddelas.
P. 2, hvilken innefattar Rikets S>änders beslut, lill följd af Utskottets
Memorial Nr.» i56,, och icke har sin motsvarighet i.senaste BancoReglemente,
har Utskottet ansett böra, såsom serskildt morn., införas näst
efter mom, 7 af §. 87.
Det i p. 3 meddelade stadgande, hvilket Utskottet ansett böra ingå
såsom tillägg till monu 6 af 88 §., grundar sig på Rikets Ständers
bifall till hvad Utskottet i Betänkandet N:o- 46 föreslagit.
P. 4 är likalydande med morn. 8 af 88 &,, med allenast den förändrings
i afseende på Låne-Conlorets i Malmö bestämda Cassa-behållning,
som Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets i Utlåtandet N:o
gjorde tillstyrkan, beslutat.
Då det möjligen kunde inträffa, att Banco-Fullmägtig, hvilken icke
är ledamot af Banco-Discont-Directionen, skulle vilja utöfva inflytande å
någon eller flere af nämnde Directio is ledamöter' och,derigenom inverka
på beslutet om bifall eller afslag lill hos Directionen förekommande
ansökningar, angående låns beviljande elfer omsättning, har Utskottet, till
förekommande af de olägenheter, som deraf skuHe blifva en följd, i punkt.
5 föreslagit utsträckning jemväl till Fullmägtrge i allmänhet af det i §.
g0 intagne stadgande om fubud för ledamöter af Discont-Direclionen
att såsom commissionär med låne-föi handlingar laga befattning.
Bamo^Ui skottets Memorial, N'.o> 192.
Till följd af den förändrade benämningen å Afdelningarne uli
Banco-Verket, hafva de uti 94 morn. r förekommande orden;: ”VexelBaneo-Räkning'’
blifvit uti C-:te p. utbytte emot ordens ■”Räkning i Be*
pos itions-ÄfdeJnl ng en.”
Punkten 7 innefattar hufvudsakligen samma stadgande,, sorn finnes
intaget i $. 99; men då Utskottet,, efter t agen; kännedom om den i BancoDisconten
senast införde räkenskaps- oell redovisnings method, funnit
densamma^ ändamålsenlig samt det åt Banco-Fullmägtige lemnade uppdrag
att införa förenkling i Expeditions- och Bokföringssättet således blifvit
full gjordt, har Utskottet uteslutit den, angående berörde uppdrag i sistn
mnde intagne,, föreskrift.
Punkten 8 innehåller Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets
i Memorialet J\T:o 187 gjorde framställning.
Sedan, genom den i Drscont-Verken införde förenklade redovisningsoch
räkenskaps-method,. numera blifvit möjligt alt,, oagtadt den betydligt
utvidgade lånerörelsen, så tidigt medhinna 1 äkenskapernes uppgörande
och afslutande, att tiden för de årliga revisionernrs början kunnat återflyttas
till den, före år 1834» denna förrättnings företagande bestämde
dag,, eller den r Mars hvarje år, har Utskottet, till följd deraf, funnit
nödigt att, istället för 1 mom. af 102 §. lill anlagande föreslå det i punkt.
9 förekommande stadgande, hvilket lill innehållet hufvudsakligen öfverensstämmer
med hvad, under enahanda förhållande,, varit föreskrifva uti
3 §. af 7 Ari. uli Banco-Reglementet af den 118 Mars i83o.
Den af Utskottet i punkt- ro föreslagne aflönings-stal för BancoDiscont-Yerkets
tjenstemän är grundad på Utskottets af Rikets Ständer
bifallne Utlåtande, Kro 167, och skiljer sig för öfrigt endast deruti från
*4
Banco Utskottets Memorial, No iga.
atdra mom. af io3 §., att det derstädes upptagne personella alfvede för
dåvarande innehafvararen af Registrators-tjensten, hvilket vid lians befordran
blifvit indraget, äfvensom Notarie-lönen /•[oo R;dr, Iöne-förmonerne
för en Bokhållare, utgörande lön och gralification tillsammans 6Bo R:dr,
och ett arfvode å i5o R:dr för böckernas afslulande från staten uteslutits,
samt att föreskriften om indragning af förenämnde, såsom obehöflig»
ansedde tjenster och arfvoden, blifvit borttagen, efter det samma föreskrift
blifvit till alla dess delar fullgjord.
Den uti p. 11 af Utskottet föreslagne aflönings-stat för Lune-Contoren
skiljer sig endast i det hänseende från i mom. af iozj §•> att deruti
blifvit iagttagne de förändringar, som Rikets Ständer, genom bifall
till Utskottets tillstyrkanden i Utlåtandet N:o i38, beslutat, i afseende å
löneförmonerne för ej mindre Bunco-ombuden, än Vaktmästaren vid LåneContoret
i Götheborg; och utgör det för hvartdera Banco-ombudet uppförde
arfvode, 1,600 R:dr, enahanda belopp med det löne-anslag, hvilket,
enligt Utskottets af Rikets Ständer bifallna Betänkande, N:o 44* under
innevarande Riksdag blifvit vid reglering af Banco-statens lönevilkor bestämdt
för Bankens yngre Commissarier.
Den i nyssåberopade mom. intagne vilkorlig» föreskrift om fortfarande
utbetalning af de för Låne-Contoret i Götheborg anslagne arfvoden
för befattningen med de till den egentliga Discont-rörelsen på namn och
reverser icke hörande lånegrenar endast så länge dessa länegrenar bibehållas
vid deras nuvarande omfattning, har Utskottet desto hellre uteslutit,
som rörelsen i dessa lånegrenar varit och ännu befinner sig i nästan
oafbrutet stigande; och då Banco-Fullmägtige funnit skäl begagna den
dem medgifna rättighet att, derest sådant oundvikligen nödigt pröfvades,
öka tjenstemanna-personalen vid samma Låne-Contor med en Bokhållare,
hvilken finge tilldelas så stort belopp, som motsvarade lönevilkoren för
Contorels förutvarande Bokhållare, har Utskottet jemväl uteslutit den
derom meddelade, numera obehöflig», föreskrift.
Då det i 5:te mom. af §. io4 intagna stadgande om rättighet för
tjensteman i Banken, som erhåller befattning vid någotdera af Låne-Con
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o ic)3.
toren, att uppbära hvad af dess vid Banco-Verket innehafvande lön kan
öfverblifva, sedan skälig ersättning blifvit den tillerkänd, hvilken under
frånvaron varit förordnad att bestrida hans tjenstebefattning inora Banken,
egentligen endast till fördel för Banco-ombuclen kommit i fråga att tillämpas;
men Banco-ombuden, enligt Utskottets förut åberopade Betänkande,
JNT;o 38, kommit i åtnjutande af förhöjde löneförmoner, under vilkor alt
afstå hela deras i Banken innehafvande eller framdeles erhållande löneinkomster,
har detta stadgande blifvit uteslutet från den af Utskottet i
stället för sistberörde mom. föreslagne punkten 12,
Då Utskottet ansett, att pensions-regleringen för enkor och barn
efter de tjenstemän och betjente vid Banken underlydande Verk och Inrättningar,
hvilka icke äro delegare i Banco-statens Enke- och PupillCassa,
bör, på sätt i 1835 års reglemente §. 107 är antydt, tillvägabringas
och att tillskott böra ske af tjenstemännen och betjente för de utgående
pensionerne, så att dessa icke endast drabba Banken, har Utskottet, för
det i åberopade §. antydde ändamål, föreslagit den utväg, sorn i senare
delen af punkten i3 finnes upptagen.
Stockholm den 1 Juni 184a
-
N;o ig3.
Arik. till Exp.-Utsk. den 2 Juni 1841, kl. 3 e. ra,
Utlåtande öfver en väckt fråga om jörändrad reglering af
Banco-Fullm ägtiges dispositions-rahling JS:o 2.
Under förmälan, all berörde räkning, egentligen tillkommen för alt
lemna fond åt tjenstemäns och betjentes vid Discont-Verken i fattigdom
efterlemnade familjers pensionerande, äfvensom till hvarjehanda andra understöd,
behöfliga för serskildta fall^ men å hvars besparingar åtskillige
Baneo-Uukottets Utlåtande No
slags utgifter blifvit anvisade, vid f8a3 års Riksdag bestämdes till 3,3oo
J sdr, men vid i834 och 1835 årens Riksdag nedså* tes till 2,5oo R:dr,
lnir Herr Rosenblad, Bernhard, uti en inom Ridderskapet och Adeln vackt,
t 11 Utskottets handläggning remitterad, motion, hemställt, att, fördel lall
Rikets Ständer skulle bifalla den gjorde "framställningen om ökadt anslag
för Bankens Enke- och Pupill-Cassa under vissa förbehåll, i hvilken händelse
några pensioner till enkor och barn elter tjenstemän och betjente
vid Discont-Verken dädanefter ie e komma att utgå från dispositions-räkjiingen,
— fortfarande från 1841 åts början en nedsatt summa af i.,5oo
R;dr, må med 3^5 Rjdr hvarje qvartal till denna räkning anordnas, för
bestridande dels af qvarstående pensioner, och dels dylika, sorn efter förut
stadgade vilkor kunna blifva beviljade.
Då Utskottet, uti ett under denna dag till Rikets Ständer a fl å te t
Utlåtande N::o ipi, rörande väckt fråga om drägtighet i Banco-Statens
Enke-cassa för tjenstemän och betjente vid Bauco-Discont-Verket och
Låne-Contoren, uppå anförde skäl, ansett sig böra afstyrka bifall till det
derutinnan förekommande förslag, samt det, vid slikt förevetande, torde
vara af behof påkalladt, att ofv-mberörde disnositions-i äkning hädanefter
bibehålies vid det belopp, som dertill årligen är anslaget, eller 2,5oo B: lr
Banco, hemställer Utskottet,
att Herr Rosenblads ifrågavarande motion måtte få förfalla.
Stockholm den j Juni 184 *-
Tfu 19 {•
Änk. till Exp,-Utsk. den 2 Junii 1841-, kl. 3 e. na.
Utlåtande ofver gjorde anmärkningar vid Memorialet JVzo i n\,
innefattande förslag till åtskilliga förändrade stadganden
i iza och -a:a Artiklarne af Banco-Reglementet.
Samtlige Riks-Stånden hafva till Utskottet återremitterat ofvanberörde
Memorial, emot hvilket följande anmärkningar blifvit framställde
nemligen:
j:o att
Banco Utskottets Utlåtande, N:o i c)4*
J.7
i;o alt enär många betänkligheter förekomma deremot, att, vid inventering
af de så kallade större förvai ingsrummen i Banken, ett stort
antal personer på en gång äro närvarande, borde uti 3:dje punkten efter
ordet; "skola," införas: ”Samfäldt eller genom Deputerade,” hvarigenom
Fullmägtige skulle erhålla rättighet att verkställa den del af inventeringen
genom Deputerade, hvilken Fullmägtige funno lämpligast kunna på
detta sätt ega rum;
2-;o att i början af 7: le punkten, der det heter,: ”ål Fullmägtige är
uppdraget: genom So i Regerii gs-formen; att, jemte Fullmägtige i
Riksgälds-Conloret, i samråd m*d Konungen, ut ätta annan Riksdagsort,
då af vigtiga hinder Riksdag ej kan hållas i Hufvudstaden*' influtit motsatsen
af hvad der boide stå, eller ali Kon ur gen, i samråd med Fullmägtige
i Banken och Riksgälds-Contoret, utsätter annan Riksdagsort vid
de tillfällen, i §. 5o af Regerings-formen omförmälas;
3:o a!t uti f;de punkten funnes en föreskrift, hvilken väl vöre lika
med den, som för narva ande står i Banco-Reglementet, men alt denne,
såsom origtig, borde förändras så, att, der det lyder: ”börande dervid den
främste bland Ståndets Fullmägtige i Banken föra ordi t i stället boide
inflyta: ”börar de dervid den, sorn bland Rikets Ständers Fullmägtige, efter
Stånds-ordninger\, är den främste, föra ordet;”
4:o att uti 1 i:te punkten saknas en inledning, s m uttrycker, hvad
med Under-styrelse förstås och hvad till dess befattning hörer; samt
5;o att 8;de §. i nu gällande Banco-Reglementet, hvilken Utskottet
ansett böra oförändrad bibehållas, mätte erhålla följande förändrade redaction:
"Fullmägtige
åligger att tillse, att Under-styrelsen, vederbörande
Departements-Cliefer och öfrige Bankens tjenstemän, vid dem tillhörande
befattninga-, ställa sig till noggrann efterrättelse gällande ordningar, stadgar
och föreskrifter. Den speciellare utökningen af denna tillsyn må Fullmäktige
på det sätt sig emellan fördela, att de upplösa sig i trenne Afdelningar,
hvaidera sammansatt af en Ledamot af hvarje Riks-Stånd, amellan
hvilka samtlige Bankens Departementer och Conior fördelas, med
skyldighet för hvarje afdelning att åtminstone en gång hvarje qvartal i
de under densamma lydande Departementer och C ont or anställa inspection,
öfver hvars förlopp rapport bör vid Fullmägtiges nästa sammanträde
till Protocollet aflemnas. Dessa Inspections-fördelningar böra, när
Bill. till R. St. Prot. 1840 och 184U 6 Sani!. 1 Afil. SS Haft. 3
i8
Banco-Utskottets Utlåtandej N:o 194*
Fullmägtige så pröfva nödigt, hvarje Iiel-eller half-år sig enielia» ombyta
de Departementer och Contor, öfver hvilka den speciella tillsynen dem
åligger.
Bankens Pappersbruk Tumba förvaltas, utan Under-styrelsens deltagande,
af Fullmägtige under specielt inseende af en deras Ledamot.”
I anledning af dessa anmärkningar, har Utskottet skolat anföra; Angående
i:a anmärkningspunkten ; att, sedan ordet samfäldt numera blifvit
uteslutet frånjden §. 9 i Banco-Reglementet motsvarande 3;dje punkt, Utskottet
håller före, att genom denna förändring vunnits allt hvad, sorn
åsyftas, emedan det hädanefter ingalunda lärer vara ovilkorligen nödigt,
det Fullmägtige samfäldt anställa den föreskrifna årliga inventeringen;
men Utskottet anser dock ej lempligt, att, så länge Fullmägtiges solidariska
ansvarighet enligt 8 §. i Reglementet qvarstå? oförändrad, genom
ett stadgande bestämdt tillåta Fullmägtige att medelst Deputerade verkställa
inventeringen.
Utskottet, som erkänner rigtigheten af den uti 2:dra punkten här
ofvan upptagne anmärkning, får af sådan orsak föreslå följande ändring af
7:de punktens första del, hvilken blifvit upptagen ordagrannt efter 37 §.
i nu gällande Reglemente, nemligen :
Åt Fullmägtige är uppdraget
enligt 5o Regerings-/ormen, att, jemte Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
med Konungen samråda om utsättande af
annan Riksdagsort, då i anseende till vigtiga hinder Riksdag
ej kan hållas i hufvudstaden.
(jemnför Riksdags-ordningen §. 3 Ansvarighetslagen §. i.)
(obs. i öfrigt förblifver punkt ytde i Memorialet ]\T:o 174
oförändrad.)
Enär tillförne, vid sammanträden med Fullmägtige i RiksgäldsContoret
i det ändamål, punkt 8:0 mom. 3 i sistberöide Memorial omförmäler,
den ordning iagttagits, att den främste bland Ståndets Fullmägtige
i Banken fört ordet; tror Utskottet detta stadgande destohellre kunna
bibehållas, som Bankens angelägenheter vid sådane sammanträden afses,
samt får fördenskull hemställa,
att anmärkningen i 3:dje punkten här ofvan måtte lemnäs
ulan afseende.
Banco-Utskattets Utlåtande, N:o I £>4 •
19
Beträffande deremot den 4:de anmärkningen, så, ehuru Understyrelsens
göromål uti n:te punkten äio anmärkte; hvadan ock någon
serskild uppgift öfver det, som till dess befattning hörer, af Utskottet ansetts
öfverflödig, vill Utskottet dock, till afbjelpande af den ofullständighet,
som förmenas ligga uti berörde punkts Ka moment, härigenom föreslå
en sådan förändring af detsamma:
Mom. i. Bankens Under-styrelse, sorn, vid sina sammankomster
besörjer, den egentliga och dagliga förvaltningen af
Banco-Verket på det bela, utgöres af Cheferne uti nedannämnde
Afdelningar oeh Coutor,“nemligen; Cassa-Afdelningen,
Sedel-Contoret, Depositious-Afdeiningen, Låne-Afdelningen,
Låne-Canzliet, ControlU och Revisions-Afdelningen samt
Bokslut»- och Ekonotni-Afdelningen.
I afseende slutligen å anmärkningen i 5:te punkte», till stöd för
hvilken är vordet andraget: att utaf ordalydelsen i början af ifrågavarande
8;de §., möjligen skulle kunna dragas den slutsats* ali det ålåge BancoFullmägtige
vidtaga hvarje ”åtgärd,* som (förut eller efteråt) ”kunnat”
finnas vara af nöden för befremjande af Verkets rätt, säkerhet och förmon,
utan afseende på, om en sådan åtgärd vore i de till deras efterrättelse
gifna stadganden bestämdt föreskrifven, samt att då Verkets rätt,
säkerhet och förmon på intet sätt kunde blifva lidande,1 hvilket icke genom
ntgon åtgärd kunnat förekomma*, Fullmägtige personligen skulle vara
ansvarige för hvarje oordning, som kunde komma att i Banke» inträffa;
att detta likväl icke öfverensstämde hvarken med §. 6 i Ansvarighetslagen
för Fullmägtige, ej eller med den inskiänkning, som i delta
hänseende 11 §. 9 mom. af förevarande; Utlåtande gör i den egentligen
förvaltande auetoritetens —- Under-styrelsens åligganden, — nemligen att
iag taga och handhafva gällande stadgar, föreskrifter och bestämmelser, samt
att uti 12 §. af merberörde Memorial Commissariernes ansvarighet, enligt
Rikets Ständers beslut, blifvit inskränkt till den för egne åligganden, och
gemensamma ansvarigheten endast är vorden bibehållen der göromål eller
vård äro gemensamma.
Emot den föreslagna ändringen är å andra sidan anmärkt: att det
icke läte sig göra från Öfver-styrelsen borttaga den gemensamma ansvarigheten;
att Öfver-styrelsen väl kurde efter öfverenskommelse sig emellan
dela tillsynen öfver de serskilde Depai tementen, men att ansvarigbe-.
20
'Banco-Utskottets Utlåtande, N‘o 394*
ten mäste vara gemensam., emedan det vore vådligt, om den skulle dela®
efter den tillfälliga tillsyn, som tillkommer hvar och en, i mon af en sådan
delning; samt att, i händelse Fullmägtige iagttagit allt hvad på dem
ankomma kan, till Bankens säkerhet och ordning, men olyckor eller underslef
likväl inträffa, dessa m‘ste i laglig ordning bedömas och på
Domarens profning komma att bero, huruvida Fullmägtige åsidosatt en
skyldig uppmärksamhet och tillsyn, eller om olyckorna, sådant oansedt,
kunnat inträffa.
Utskottet delar den senare åsigten, alt d t vöre vådligt befi ia
Fullmägtige fiån en gemensam ansvar ghet, hvilken blifvit föreskrifven
c.ch oförändrad bibehållits sedan äldre tider tillbaka; och Utskottet kan
ej eller för borttagande deraf hemta stöd uti de förhållanden, att ansvarigheten
för Bankens Commissarier blifvit fotad å lempligare grunder,
eller att ansvarigheten nu end.st sträcker sig till hvad hvar och en tillhörer
att controllera och vård t, och icke, såsom tillförne, var gemensam
för alla, hvilket allt blifvit närmare utveckladt i Utskottets Betänkande
K:o
Tielje §. uti den för Fullmägtige gädande Ansvarighets-Lag, hvilken
komme att tillempas, i händelse Fullmäg ig beträdes att af försummelse
eller egennytta hafva underlåtit, öfverskridit eller afvikit ifrån de
föreskrifter, som Banco-Utskott eller Revisorer meddelat eller i gällande
Banco-Ordningar till bestämd åtlydnad äro stadgade., bestämma, det Fu!Imägtig
vid sådane fall, om han brottslig befinnes, fälles till ansvar ocb
ersättning efter omständigheterne, eni gt 18 Cap. Handels-Balken, hvilket
väl stadgar ansvar och ersättning för den ombudsman, som oredliga förfar
med det honom anförtrodde gods; men ingalunda ålägger honom någon
ansvars skyldighet för sådant, som af olycka timat och hvilket det icke
s ått i hans förmåga att fjrekomma och afböja.
Hvad serskildt angår det härofvan upptagna förslag till en förändrad
redaction af 8 §. i Banco-R glementet; får Utskottet förköra, det Utskottet
anser berörde förslag, såsom innefattande endast detaiile-föreskrifter, i
afseende på sältet för utöfningen af d< t åliggande, Fullmägtige i början af
nämnde §. fått sig uppdraget — icke vara antagligt,
UtskoUet tillstyrker, på grund häraf, att det stadgande,
som innefattas uti 8 §. af nu gällande Banco-Reglemente
måtte ofö ändradt bibehållas.
Stockholm den 1 Junii 1841.
N:o 195.
Banco Utskottets Utlåtande, N.o l<)5»
21
N:o iqS.
Ånk. till Exp. Utsk. den 7 Juni 1841, kl. 10 f. ro.
Utlåtande öfver väckt fråga örn kungörande, att någon frcescriptions-tid
för emcttagandet i Kronans uppbörd och inlösen
i Banken af dess på 14 och 10 skillingar Kopparmynt
utfärdade sedlar, icke är föresknf ven.
Uti en inom Utskottet väckt motion liar Herr Prosten C. G. Berlin,
under förmälan, hurusom Bankens Under-Styrelse redan i Maj månad
förlidet år, af förekomne anledningar, i hufvudstadens allmänna Tidningar
låtit införa en Kungörelse af innehåll, ”att Kongl. Kungörelsen den 6
Maj i83o, hvarigenom Kongl. Majit i Nåder bestämt dels en praescriptionstid
af 5 år, derunder Bankens alla på Daler Kopparmjnt utgifue sedlar,
hvilka sedelslagstillverkning redan med år 1776 upphört, finge uti Kronans
uppbörd emotlagas, dels likaledes en prasscriptionstid af 10 år, från
nämnde dag räknad, efter hvars förlopp omförmälde sedlar ej vidare af
Banken inlösas, icke angår Bankens åren i8o3 och 1804 tillverkade sedlar
å 14 och 10 skillingar kopparmynt, i afseende å hvilka någon praescriptionstid
hitintills icke är vorden stadgad, samt att således sistnämnde
slags sedlar, gällande lika med Banco-sedlar, fortfarande äro vid alla slags
liqvider gångbara,’r hemställt, att, som egentligen bland allmogen i iandsorterne
den förvillelse egde rum, alt sistnämnde sedlar å skillingar Kopparmynt
vore aflyste, någon åtgärd måtte af Utskottet vidtagas, hvarigenom
nämnde sedlars fortfarande gångbarhet blefve i landsorterne allmänt
känd.
Med bifall till motionärens hemställan, får Utskottet tillstyrka
Rikets Ständer, alt uti underdånig skrifvelse, hos Kongl.
Majit anhålla att, i anseende till den bland allmogen i
landsorten, enligt hvad ofvan nämndt ärT rådande förvillelse,,
Nådig Kungörelse måtte utfärdas derom, att, med de uti
Bih, till R. St. Prot. 1840 och 184** G Sami. 1 Jfd. 58 Häft. 4
Eanco-Utskrttds Utlåtande, N’.o i ()5.
Kongl. Mdjrts åberopade Nådiga Kungörelse af den 6 Maj
i83o om förmälde sedlar å Daler kopparmynt, icke afses
Bankens sedlar å och ro skillingar kopparmynt, hvilka
fortfarande håde i Kronans upphörd emot!agas och af Banken
inlösas samt således äro i allmänna rörelsen gånghara>
Stockholm den 5 Juni 184»»
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Tryckeri, 1841.
Banco-Ut slottets Utlåtande, iV.*o 196.
I
N:o 196.
Anlt. till Exp.-Utsk. den 9 Juni 1841, kl. 6 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjord ansökning om eftergift
af upplupen straffränta å ett af förre Bruks-patronen
C. G. Sjöstedt hos Banco-Disconten upptaget
lån.
Uti en till Utskottet ingifven skrift, har Expeditions-Mönsterskrifvaren
G. F. Hagelin, under åberopande af de mångfaldiga umbäranden lian
vore underkastad vid en fortfarande innehållning för Discont-verkets räkning
af bans knappa lönetillgång, anhållit om eftergift af så kallad straffränta,
eller ränta utöfver 5 procent å ett af förre Bruks-patronen C. G.
Sjöstedt, den i3 October i83i, i Banco-Disconten upptaget lån, stort 480
R:dr, för hvilket Hagelin, jemte låntagarens moder, enkan C. M. Sjöstedt
ingått borgensförbindelse.
Af Banco-Discont-Directionens öfver ansökningen infordrade Utlåtande,
har Utskottet inhemtat, att sedan låntagaren före lånets förfallotid afträdt
sine tillgångar till Borgenärers förnöjande, och samma förhållande kort derefter
inträffat med enkan Sjöstedt, samt ifrågavarande, jemte flere numera
inom linien förde lån, blifvit uti concurserne bevakade och genom meddelade
domar till betalning fastställde, hade, efter Sjöstedts hustru tilldömd
boskillnadsförmon, vad blifvit erlagdt och fulliöljdt i Kongl. Svea
Hof-Rätt, sorn ogillade boskillnadspåståendet, hvarefter frågan blifvit underställd
Kongl. Majrts Nådiga pröfning, der den ännu icke vore afdömd;
att en annan Borgenärs till Kongl. Svea Hof-Rätt fullföljde påstående om
förmånsrätt till lösören vore till serskildt utförande vid Härads-Rälten återförvisad
och på dess pröfning beroende; att tiden för en slutlig utredning
af Brukspatron Sjöstedts och Enkan Sjöstedts concursmassor, från hvilka
emedlertid utdelningar erhållits med i5 procent från den förra och 3 procent
från den senare, icke kunde bestämmas; att föga eller ingen utdelning
vidare vore från dessa concursmassor alt förvänta; samt slutligen aH,
efter det sökanden, genom Konungens Befallningshafvandes i Wermlands
Län utslag af den 18 September t832, blifvit ålagd betalningsskyldighet,
uien all annan tillgång bos honom saknats än hans Mönsterskrifvare-lön,
införsel deri blifvit sökt och beviljad, samt qvartaliter redovisad med 15
Bih. till R. St. Prot. 1840 oth 1841. 6 Sami. 1 A/d. 59 tldftst.
Banco- Ut slottets Memorial, N:o 197.
Ihdr Banco, hvarigenom hela eapilal-skiilden blifvit till fullo inbetald och
å öfverrantfOrne godtgjorde 101 R:dr a5 sk. 11 r., så att, enär räntan,
beräknad af 5 procent lätteligen utgjorde R:<lr 41 -sk. 5 r., derutöfver
redan ingått (i R:dr 3a sk. B r., hvilket sistnämnde belopp, örn dertill
lades ytteriigare i5 R:dr Banco, skulle lulli betänka Vet kels alla i oell för
delta läns lagsökning och bevakning halde kostnader.
Vid ett sådant förhållande, och då föga anledning förefinnes, att någon
vidare utdelning erhålles lian låntagarens och Enkan Sjostedt.', coucurser,
samt. i händelse sådan blefve alt tillgå, densamma i allt fall skulle komma
Banco-Discout-verket til! godo tor dess öfriga uti desse massor egande,
såsom osäkre inom linien förde fordVingar, a -ser Ut^kollet sig ega skäl
att, i enlighet med hvad Banco-Discont-Direclionen hemställt, hos Rikets
fl oglo 11. Ständer tillstyrka,
det all vidare ränta A förherörde lån må eftergifvas och få
»(skrifvas mot det att Monsteiskrifvaren Habelin mont Eu
månad, efter erhållen del af beslutet liarum, till BaucoDiscont-vei
ket ytterligare inbetalar ofvanheiörde, i lagsök mojskostnaderne
för lånet bristande belopp, iS R:dr B:co.
Stockholm den 7 Juni 1841.
N:o 107.
Ank. till Exp-öt.sk. den 9 Juni 1841 kl. 6 e. m
Memorial,
lill svar å gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 171 afgifne Memorial, i anledning
af väckt fråga om förhöjning i arfvodet för läkarevården
vid Tumba Bruk.
Enligt Utskottet. Iillhandakomne Pimtocolls-utdrag, är Utskottets, under
iN:o iji afgifne Memorial, bifallet af Borgare-och Bonde-Stånden, men återigen»
i t te rad t »r Ridderskapet och Adelil samt Preste-.Stånd et, inom hvilka Riksstånd
deremot blifvit anmärkt af åtskilliga ledamöter t att för w-oner ne fÖT Lä
-
Banco Utskottets Memorial, JS'.o 197*
3
karen, hvilka hittills varit så knappt, beräknade, att Banco-fullmägligc endast
för någon kortare tid kunnat forrnå en skicklig och pålitlig person
att åtaga sig Läkarebefatlningen vid Biuket, genom Utskottets förslag blifvit
ytterligare nedsatte, alldenstund den, lill belopp af 100 R:dr , föreslagne
förhöjningen i arfvodet för Läkarevården icke motsvarade nu utgående
serskild betalning, dels för hvarje sjukbesök och dels för skjutsomkostnaderne,
samt att Läkaren vid Tumba icke börtie förnekas 4°°
Rrdrs arfvode, eller lika belopp med den vid Gustafsbeigs Porcellains-bruk
anställde, enär denna senare inrättning, som tillhörde enskilde personer,
hade ett mindre antal arbetare än Tumba, och man icke kunde vänta sig
att få bibehålla den nu varande skicklige Läkaren, om man icke ville bestämma
sig för ett mot lians förljenster lämpadt arfvode; att aflöningen för
Läkaren inom Botkyrka och Salems församlingar utginge af ett på donation
grundadl capital, sorn genom myntförsämring förlorat större delen af sitt
värde, och alt denna aflöning vöre obetydlig; att-Läkaren derstädes, sorn
alltid tillika innehaft Läkat e- befall ningen vid Bruket, egde, utom fii bostad
i ett vid Botkyrka uppford t hus, sin hnfvudsakligaste bestämda inkomst
i arfvode! frän Tumba; att, då Brukets förre Läkare nyligen lemnade
befattningen, densamma af nuvarande iunehafvaren blifvit emottagen
efter vunnen kännedom derom, att Banco-fulImägtige sökte förskaffa
Läk aren ökade förmoner , och under förutsättning af bifall till Fullmägtiges
tleiom gjorde hemställan, samt att det vote att befara , det äfven denne
person afginge från befallningen, i händelse ej det sökta arfvodet , 400
Bni r , blefve beviljadt, och att Utskottet väl föreslagit, alt Läkare-ar I vodet
skulle få utgå med a5o R:dr, eller samma belopp som extra Provin--  cial-läkare åtnjuta, men att Läkaren vid Tumba likväl vore sämre lollad
än extra Provincial-!,akar ne, enär desse senare, jemte lönen, uppbära serskildt
dagt ractamenle, skjuts lör v, hastar, och dessutom i mångå fall betalning
för förrättningen.
I sammanhang härmed får Utskottet tillkännagifva, att nu varande
Läkaren vid Tumba, Medicinae Doeörn och Chirurgiae Magistern O. IV.
siberg, uti eli till Utskottet irigifvet Memorial, sökt förhöjnings i Läiare»rlvodel
lill det belopp, sorn af Buueo-Fulimäglige blifvit föreslaget, rich
derjemte tillkännagifvit, att det beslut sorn följer på bans ansökning, kommer
att bestämma, huruvida han kan åtaga sig att fortfara med Läkarevården
vid Tumba; och har Utskottet, med anledning häraf, saint pågrund
af de skäl, sorn. för åteiremisserne blifvit anföide* och de upplys
-
4
B anco-Ut slottets Memorial, JY:o 197.
ningar, som dervid meddelats, funnit sig böra i så måtto frångå dess nti
Memorialet N:o 171 afgifna tillstyrkan, att Utskottet hemställer
att ett årligt arfvode af a5o R:dr B:co måtte anslås för den
Läkare, som vid Tumba Bruk besörjer hälsovården och har
tillsyn öfver Brukets förråd af läkemedel, med förbindelse
för honom, att, så ofta det kan erfordras, efter kallelse, si*
vid Bruket inställa, under bekostande af egen skjuts; samt
att, i händelse hinder för Fullmägtige skulle uppstå, att,
emot detta arfvode, erhålla en skicklig och pålitlig Läkare,
Fullmägtige då må ega att, för detta ändamål, disponera
högst 4oo R:dr nämnde mynt; i hvilket fall det skall åligga
den, mot sådan högre aflöning, antagne Läkaren, att, atom
hvad ofvan nämndt är, jemväl opåkallad arne gånger i veckan
inställa sig vid Bruket.
Stockholm den 7 Juni r84i.
STOCKHOLM, Kono-l. O r b « ss qä t k. yc r. » R t k t , 1 dii.
Banco-Utskottets Memorial och Betänkande, No 198, igg.
N:o 198.
Aok. till Exp. Utsk. den 10 Juni 1841, kl, 1 e. m.
Memorial, med hemställan om ersättning till Utskottets tvä Canzlister
för renskrifning af Utskottets Protocoll.
Enär de hos Utskottet förde Protocoll skola efter Riksdagens slut
renskrifvas, fört alt tillhandahållas blifvande Bunco-Utskott och Rikels
Ständers Revisorer, nien delta arbete skulle innefatta ett åliggande för de
hos Utskottet anställde Canzlister, utöfver hvad öfrige Utskottens Canzlibetjening
tillkommer, har Utskottet ansett sig höra hemställa,
alt, i likhet med hvad sisllidne Riksdag egde rum, de hos
Utskottet anstälde två Canzlister, i och för renski ifningen af
Utskottets samtlige Protocoll, mätte tillerkännas en vedergällning
af 166 R:dr 3a sk. Banco, att på en gång vid Riksdagens
slut uppbäras.
Stockholm den 9 Juni 1841 ♦
N:o 1991
Ank. till Kxp.-Utsk. den 10 Juni 1841, kl. 1 e. m.
Betänkande, angående tillökning i löne-inkomsterne för Registratorn
vid Banco-Discont-Ver ket C. B. Dahlgren.
Efter vunnen kännedom derom, dels att Rikets Ständer medgifvit
Spar-Banken i Stockholm, som, enligt 225 §. uti Banco-Reglementet af
Bih. till R. St. Brot, 1840 och 1841, G Sami. 1 Afd. 60 Haft.
Banco-Utskotlels Betänkande, N:o iQQ
-
den 26 Maj 1835, egt att i Banken, emot 3 procents ränta, insätta 5o,ooo
R:dr, hvilka skolat i Banco-Disconlens lånerörelsi användas, lättighet att
hädanefter, utöfver nyssnämnde belopp, få på enahanda vilkor ytterligare
insätta en lika summa, och dels, alt Utskottet, uti dess till Rikets Ständer
aflåtne Belänkanden N:ris 158 och 1-79, tillstyrkt en förhöjning af
5oo,ooo R;dr uti Banco-Discont-Verkets fond för utlåning på namn och
reverser, har Registralorn vid nämnde Verk, C. P. Dahlgren, under åberopande
af den tillökning i göromål, som Utlånings-fondens förstärkning
med tillsammans 55o,ooo R:dr förorsakade honom, hvars befattning redan
förut vore både trägen och ansvarsfull, uti en lili Utskottet ingifven
skrift, anhållit om någon lämplig förhöjning i sina löne-inkomster.
Banco-Discont-Direclionen har uti dess öfver ifrågavarande ansökning
infordrade Utlåtande anfort, att Registratorns tjenste-åligganden vore af
den beskaffenhet, att till deras bestridande erfordrades den mest noggranna
ordning, alldenstund de uppgifter, hvilka det tillkommer honom att
aflemna, på hans ansvar tjena lill ledning, så väl vid pröfningen af ansökningar
om låns erhållande eller omsättning, som i atseende på iagltagande
af nödige bevakningsåtgarder uti års-proclamata och concurser efter
låntagare eller löftesmän, samt alt, ehuru den utvidgade låne-rörelsen
stegrat anspråken på arbetsamhet, Directionen likväl uti sökanden egde en
tjensteman, som fullkomligen motsvarade det honom gifua förtroende,
hvadan Directionen desto hellre ansåge sig böra tillstyrka, det honom
måtte beviljas enahanda löneförmoner, som de, hvilka varit hans företrädare
i tjenslen förunnade, som göromålen icke allenast nu vöre lika magtpåliggande
som förut, utan äfven blifvit betydligen tillökade.
Enär sökandens företrädare i Registrators-tjensten vid Banco-DiscontVerket,
nuvarande Kamereraren derstädes O. Ekecrantz, utom de löneförmoner,
sökanden, såsom Registrator, åtnjuter, utgörande tillsammans
i,34o R:dr, derjemte varit tillerkänd ett årligt arfvode af 160 R:dr, och
göromålen efter det delta arfvode, såsom varande personelt för Registrator
Ekecrctitz, vid hans afgång från tjensten »836 blifvit indraget, genom
Banco-Discoutcns tillitande af en större mängd låntagare under dö
senare åren, i en icke obetydlig inon ökats, hvilket förhållande lättast
synes deraf, att låne-numerp, som före år 1836 utgjorde omkring 12 å
i'3,ooo i Allmänna Disconten och i Hand» Is-Disconten icke öfversteg 4^0,
under sisi i Ine år uppgått till i5,942 i Allmänna Disconten och 995 i
Ilandels-Disconten, samt med säkerhet kan förutses, alt, i den nion de
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 200.
utaf föistärkningen i låne-fonden utgifne nja lån varda omsatte, lånenumera
än ytterligare kommer alt öka*, finner Utskottet, som är i tillfälle
vitsorda sökandens utmärkta nit och skicklighet, sig böra, på grund
häraf, samt på de af Discont-Directionen i öfrigt anförda skäl och med
fästadt afseende å den erhållna tillökningen i Discont-fonden, hos Rikets
Högloflige Ständer tillstyrka,
att nuvarande Registralorn vid Banco-Discont-Verket C. P.
Dahlgren må, i likhet med hvad som varit hans företrädare
i tjensten förunnadt, och intilldess han från tjensten
afgår eller varder befordrad, såsom tillökning i nu innehafvande
löne-förmoner, tilldelas ett årligt arfvode af 160
R:dr Banco.
Kommande derest denna tillstyrkan varder af Rikets Ständer bifallen,
sådant att, vid redactionen af den §., som skall motsvara §. io3 uti
Banco-Reglementet af den 26 Maj i835, iagltagas.
Stockholm den 9 Juni 1841.
N:o 200.
Ank. till Exp, Utsk, den 10 Juni, kl, 1 e. ro,
Utlåtande, i anledning af Undervägaren A. E. Brundins ansökning
om eftergift af öfverränta ä skuld till Banco-Discont-ferket.
I anledning af en utaf Undervägaren vid Stockholms Jern- oell
Metall-våg, förre Victualie-Handlanden Anders Emanuel Brundin hos Utskottet
gjord ansökning om eftergift af straffränta å hans skuld till Banco-Discont-Verket,
har Directionen öfver nämnde verk, hvars yttrande öfver
ansökningen blifvit infordradt, uti afgifvet Utlåtande, upplyst; att
Brundin häftat i skuld hos Discont-Verket, dels för ett i hans eget namn
upptaget, den 2 Dec. 182D förfallet lån å 720 R:dr, derföre Handlanden
4
Banco-Utsliottets Utlåtande, No 200.
C. E. Påhlman och Sadelmakaren Svedberg ingått borgen, dels ock för
ett af Påhlman upptaget, den 8 Mars 1826 f01 fallet, lån å 36o R:dr, derföre
Brundin, jemte Sadelmakaren B. Aström, tecknat borgen; attsamllige
desse gäldenärer, med undantag af Brundin, afträdt deras egendom till
borgenärers förnöjande och numera vore med döden afgångne; att för
omförmälde Discont-Verkets fordringar erhållits utdelning från Svedbergs
Concursmassa med 47 R*.dr 3 sk. to r:st. och från Aströms med 35 R:dr 46
sk., men att deremot i Påhlmans icke varit något att bekomma; alt i följd
af Discont-Verket beviljad införsel i den lön, Brundin såsom Undervägare i
Jern- och Metall-vågen innehade, capital-återstodei ne å begge lånen suecessive
ingått., samt den å Påhlmans lån belöpande öfverränta 267 R:dr
3i sk. 7 rst. blifvit slutbetald och i afräkning på sådan å Brundins lån
upplupen ränta, uppgående till 514 R:dr 11 sk. 1 r:st., influtit p8R:fr i4?k.
5 rst., så att Discont-Verkets öfverränte-fordran bos Brundin utgjorde 4*5
R:dr 44 sk- 8 rst.; hvarjemte Directionen, under åberopande af de ömmande
omständigheter, uti hvilka Brundin sig befinner, hemställt, om icke
det återstående skuldebeloppet kunde Brundin eftergifvas och i räkenskaperna
få afskrifvas.
Då, enligt hvad sålunda blifvit utredt, genom införsel, under en
längre följd af år, uti den ringa lön af 266 R:dr 3a sk. föråret, Brundin
såsom Undervägare åtnjutit, blifvit betalde ej allenast Discont-Verkets
bos Brundin egde capital-fordringar, utan äfven en icke obetydlig del af
de derå upplupna öfverräntor, samt Brundin, på sätt vederbörande Presterskap
upplyst, med en talrik familj befinner sig i de torftigaste omständigheter,
har Utskottet, lika med Banco-Discont-Directiouen, ansett sig hos
Rikets Högloflige Ständer vördsamt böra tillstyrka,
att Undervägaren Brundin måtte förunnas eftergift af hans
återstående öfverränte-skuld lill Banco-Discont-Verket,
R:dr 44 8 rst. Banco, och att samma sku'dbelopp derefter
måtte få i räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den q Juni 1841 -
STOCKHOLM, Elmcks och Granbergs Tryckeri, 1841-
Banco-Ulskoltets Memorial, N.o 201; Betänkande JN:o 202.
1
N:o 201.
Ani. till Exp. Utsk. den 11 Juni i84i, kl. 1 e. m.
Memorial, angående anordnandet af en gratification till delning
emellan Bankens Vaktbetjening.
H os Utskottet hafva Vaktmästaren och samtlige Vaktbetjeningen inom
Banken, med undantag af de hos Utskottet till tjenstgöring serskildt anstälde,
anhållit, att med afseende å det ökade arbete, sorn för samma
betjening, genom Utskottets sammanvaro, uppstått och i likhet med hvad
■vid föregående Riksdagar vanligt varit, någon gratification äfven vid närvarande
Riksdag, ynnestfull! mätte, på sätt lämpligast anses, dem beviljas,
till understöd i deras knappa omständigheter.
Utskottet finner sig ega skäl att till nämnde anhållan i så måtto tillstyrka
bifall,
att, i enlighet med hvad vid föregående Riksdagar egt rum, en
gratification må af Bankens medel få utgifVas; för alt efter lämpliga
grunder fördelas emellan Bankens Vaktbeljente i allmänhet; men
att heloppet nedsättes, från det förut vanliga af 45o R:dr, till 3oo
R:dr Banco.
Stockholm den 9 Juni 184
• • • N:o 202.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Juni, k], 2 e. m.
Betänkande} i anledning af förrättad Revision af Banco-DiscontVerkets
räkenskaper och förvaltning för år 1840.
Utskottet, som genom dertill inom sig utsedde Ledamöter, vederbörligen
granskat Banco-Discont-Verkels förvaltning och räkenskaper för nästlidet
år iBJo, får härmedelst, till fortsättning af den redovisning för hufvud
-
Bih. till R. St. Prot. 184-0 och 1841. 6 Sami. i A/d. 6i:sta Haft.
1
2
'Banco-TJtskoltcts Betänkande, N.o 202,
resultaten af Discont-rörelsen, sora, genom Utskottets Betänkande ]NT:o 80,
förut blifvit till Rikets Ständer afgifven, meddela följande, efter enahanda
grunder uppstälde öfversigt af Banco-Discont-Verkets rörelse för år 1840.
Jåiscont-Verkets skuld till Banken för begagnadt Creditiv , utgjorde Renligt
Discont-Räkenskaperne och således med inberäkniwg jemväl af utelöpande
Assignationerj) den 3i December 1840:
a) På allmänna fonden, eller för lån emot namn
och reverser.
5,41 r ,153: 28. 10.
hvaraf visar sig, att en behållning af  48-846: 19. 2.
vid revisions-årets slut förefanns å de, för denna Discontrörelses
bedrifvande, från Banken anvisade fonder, utgörande
afsatt
Creditiv ..... R:dr 5,000,000:
förstärkning deraf, med 200,000 Rdr
från fonden för belåning af actier
och publika papper, och 260,000 Rdr
från fonden för Handels- och Nä
rings-Disconten
460,000: — — „
0 - _  5460,000: — —
b') På fonden för lån å publika papper iö4>o55: 36. —
Då från denna fonds totala belopp, 700,000 R:dr, afdrages
derå anvisade medel till Götheborgs Låne-Contoir
2^5,000 R:dr och till Låne-Contoiret i Malmö 25,coo R:dr,
samt till förstärkning af fonden för lån på namn och
reverser med omsättningsrätt 200,000 R:dr, uppstår alltså
en behållning af  15,c>44: I2- —
å den för belåning af actier och publika papper härstädes
tillgänglige fond . 200,000: — —
Utestående lån:
a) Mot borgen med omsättningsrätt ;»*».. 5,879,225: 46- —
I denna summa inbegripes hvarken Verkets inom linien
förda £och förut af års-inkomsterne, såsom förluster godtgjorda)
capitalfordringar, ej eller upplupna räntor å förfallna
lån, hvilka räntor icke upptagas bland Verkets tillgångar
förrän de inflyta, men till controll vid redovisningen
serskildt bokföras.
På publika papper . . r . . « , » . . i84.oo5: 36. —
Banco-Utskottets Betänkande j N. o 203.
3
Inkomst :
a) Innehållne räntor af utlåning emot borgen, med
omsättningsrätt , 2^,oSi: 4a. —
Z1} Dito Dito af utlåning på publika papper . . . 7,732: A2. —
c) Contant ingångne räntor för lån af båda slagen,
deraf liqvid ej skett inom behörig tid  56,798: 42> 6.
cT) Influtne andelar af förut afförde osäkra fordringar 2,946: 8. 1.
Förvaltnings-kostnacler:
S:r 311,559: 38. 7.
Aflöningar
Discretioner och arfvoden
Ljuspenningar
Skrifmaterialier
Dockers liniering och bindning
Tryckning af Reversal, in. m.
Porto » . .
Lagsökningskostnad ....
Diverse
16,590: — —
2,498:
788:
i,44i:
4a5:
1,158:
2,028:
2,291:
540:
за. —■
зб.—
45. 4.
24. —
3. 6.
.9- —
25. 7.
2 I . —
S:r 27,763:
hitföres: beräknad ränta å reservmedel,
enbet förordnande af Rikets Ständers Banco
-
4- 5.
Utskott den 22 October i834
6,700: 23.
34,4^3: 27. 5.
hvarefter vinsten å JBanco-Discomens rörelse för år 1840
blifver 277,096: 11. 2.
hvilken vinst kommer att användas, på sätt här nedan finnes upptaget.
Sammanräknade beloppet af de under revisious-året utgifna nya lån
har utgjort
mot borgen med omsättningsrätt
3,g48,38o:
på publika papper 3i7,63o: — —
upplysande Bilagan N:o r ej mindre huru det, mot borgen med omsättningsrätt
utgifne lånebelopp blifvit fördeladt emellan hufvudstaden och de inom
Banco-Discontens Låne-Dislrict belägne 17 Län, än äfven till hvilka näringar
och yrken de personer bort, som af nämnde belopp åtnjutit lånebiträden,
samt Bilagan N:o 2 beskaffenheten af de bypothek, mot hvilka lån
från Publika Pappersfonden utgått.
4
Banco-Uiskottets Betänkande, N.-o 202.
Under sistlidet år hafva beviljade nya lån endast under kortare mellantider
kunnat utassigneras [\ veckor efter deras beviljande; men större
delen af året har 5 å 6 veckors tid härtill åtgått; och då, vid början af
October månad, en tid af ända till 7 veckor erfordrades, innan beviljade
lån kunde utassigneras, skulle, med elt, i lika förhållande, fortsatt Verkets
tillitande, beloppet för de' under October månad godkände Låne-Documenter
icke kunnat utgifvas före den tid i December, då, enligt Reglementets
medgifvande, Discont-Verket för Räkenskapernes uppgörande tillslutes, och
således icke förr än vid Discontens återöppnande i början af Januari månad
detta år, så framt icke Rikets Ständer, med bifall till Utskottets Utlåtande
N:o 104. medgifvit Banco-Styrelsen rättighet, att, till förstärkning af
fonden för lån, på namn och reverser med oinsättningsrätt, tills vidare få
begagna ej mindre 200,000 R:dr af fonden för belåning af adier och publika
papper, än äfven 260,000 R:dr, allt Banco, af fonden för Handels- oell
Närings-Disconten, hvilken förstärknings beviljande deremot haft den tillfredställande
påföljd, att alla beviljade, men i brist af tillgång hvilande,
lån blifvit utassignerade i den nion och så fort deras bokföring kunnat
medhinnas, så att vid Discont-Verkets tillslutande i December, utassignering
fördröjdes endast för en del af de lån, som blifvit å sista Sessionsdagen
beviljade.
Banco-Discontens på utsökning, concurser och andra rättegångar beroende
fordringar (^de inom linien förde deribland icke inberäknade) utgöra:
före den 3r December i83p förfallne 127,106: 3o. 8.
under loppet af år 1840 förfallne
p5,554: 2i 2*
eller tillsammans 222,660: 32. 10.
deraf 221,964 R:dr 44 10 r* Allmänna Discont-fonden och 695 R:dr
36 sk. af Publica Pappersfonden.
Balancen af Banco-Discont-Verkets inom linien, såsom osäkra , afförde
capital-fordringar utgjorde vid i83q års slut  320,586: 27. 1.
hvartill komma de, enligt Utskottets af Rikets Ständer bifallne
Betänkande N:o 80, emot godtgörelse af 1839 års
Discont-vinst, inom linien afförde ......... 5.671: 12.—
S:r 326,257: 39. 1.
Härifrån afgå:
Influtne afbetalningar under året 1840 . . 2,946: 8. r.
Banco-Utskottets Belänkande, JV.o 202.
5
Transport 2,946. 8. 1. 326,257: 3g. 1.
Enligt Rikets Ständers vid denna Riksdag
fattade beslut äro afskrifne i8,q46: 3r. 6. . 2
■_
31,092: 09. 7.
Total-beloppet af osäkra, inom linien förda capilal-forUrin
gar
utgjorde således vid 1840 års slut 3o4,364: 4?- 6.
deraf 3o4,081 R:dr6sk.3r. af Allmänna Discont-fonden och 283 R:dr4tsk.
3 r. af Publica Pappersfonden.
Under tagen kännedom af Disconl-Verkets lagsöknings-ärenden , har
Utskottet för öfrigt inhemtat, att 20 stycken al de, för indrifning oell bevakning,
till Ombudsmännens handläggning öfverlemnade lån, förfallna till
inbetalning efter band från och med 1833 till och med »838, hvilka primitivt
utgått med i4.490 R;dr, men hvarå ännu återstå obetalde 11,860 R:dr
4 sk. 7 r., äro af den högst osäkra beskaffenhet, att desamma icke kunna
anses innefatta någon egentlig tillgång för Discont-Verket och följagtligen
ej eller böra i dess capital-snmma inberäknas, med anledning hvaraf Utskottet,
enligt Banco-Discont-Directionens derom giorde hemställan, anser
sig böta tillstyrka,
att desse 20 stycken lån må från Banco-Discont-Verkets Capitalräkning
få afföras och uti Balance-extractet för inom linien förde
lån, upptagas med tillhopa 1 1,866 R:dr \ sk. 7 r.; dock under
samma uttryckliga förbehåll, som förut egt rum vid låns förande
inom linien, att Ombudsmännen åt dessa lån lemna en fortsatt,
noggrann uppmärksamhet, samt att hvad å dem möjligen kan indrifvas,
kommer att för hvarje år tilläggas Discont-Verkets till
Banken ingående vinstsumma.
Då från vinsten å Banco-Discontens rörelse år i84° R*dr 277,096: it. 2.
afdrages beloppet af de till förande, inom linien nu före
slagne
lån, med
ir,866: 4* 7*
blifver i84° års behållning
R:dr 265,280: 6. 7.
hvaraf, enligt § 94 uti Banco-Reglementet af den 26 Maj 1835, halfva beloppet
genast, efter det Discont-Directionen om Revisionens afslutande från
Utskottet ei hållit underrättelse och den andra hälften inom nästinstundande
September månad, från Banco-Discontens räkning i Deposilions-Afdeiningen,
till Bankens disposition ingår.
6
Banco-Ulskottets Betänkande , N.-o 202.
Den genom 225:te §. uti 1835 års .Banco-.Reglemente Stockholms SparBank
medgifna rättighet, alt emot 3 procents ränta hos Banken insätta
högst 5o,ooo R:dr, att användas till utlåning genom Banco-Disconten , har
Spar-Banken, ej mindre under året 1840, än de nästföregående åren, begagnat,
så att jemväl, vid revisions-årets slut, Sparbanken tillhörige 5o,ooo
R:dr voro uti Banco-Disconten innestående.
Då Banco-Discontens Reservfond, hvilken, enligt 184° års Bokslut, uppgår
till ett belopp af 140,710 R:dr 2 sk., väl finnes i Banco-Discontens
Hufvudbok vederbörligen redovisad, men deremot icke i Bankens räkenskaper
varit upptagen, har Utskottet, som ansett Bankens Bok böra meddela
öfversigt af aila hos de Banken underlydande Verk tillgänglige fonder,
anmodat Banco-Fullmägtige gå i författning derom, att berörde Reservfond
varder såsom en Bankens tillgång i dess Hufvudbok upptagen och balancerad
till det belopp Discont-Verkets räkenskaper för hvarje år utvisa.
Efter att nu hafva redogjort för den af Utskottet förrättade revision af
Allmänna Discont-fondens förvaltning och Räkenskaper, samt upptagit de
dermed gemenskap egande frågor, går Utskottet nu att framlägga resultaten
af dess granskning utaf lånerörelsen genom Handels- och Ncirings-Disconten.
Fonden, som den 3i December 183c) uppgick till . 1,815,761: 16. 8.
har genom återbetalning till Banken af 120,697: 46. J.
blifvit med detta belopp minskad, och uLgjorde vid 1840
års slut:
Utlånte medel 1,641,991: 40, 2*
Behållning på Depositions-räkningen . 53,171: 26. 5. r g0g ,(33- ,g
Enligt Bokslut för 1889, utgjorde sammanräknade summan af då utestående
lån, eller låne-balancen till 1840 .... R:dr 1,607,381: 32. —
Under året hafva lån blifvit beviljade och utassignerade
å tillsammans 3,074,900: — —
Summa R:dr 4,682,281: 32. —
derå är under året inbetaldt 3,040,289: 3o. 10.
och utgjorde alltså låne-balancen till år 1841 .... 1,641,991: 4°- 2-
Vid 183g års slut utgjorde beloppet af på lagsökning beroende
lån R:dr 31,181: 32. —
Under loppet af år 1840 hafva lån blifvit öfverlemnade
Banco-Utskoltets Betänkande, N.o 202.
7
Transport 3 r, 181: 32. —
lill Ombudsmännens handläggning för en sammanlagd
summa af .
. i . . . . 13a,800: — —
S:r 163,981: 32. —
härå liar under året influtit 119,353: 29. 2.
hvadan summan af utestående, på lagsökning beroende lån
vid 1840 års slut utgjorde  44.628: 2. 10.
Inkomsterne för år 1840 af denna Discont-rörelse, hvilka uppgått till:
Innehållne räntor på utgifne lån 71,710: — —
och öfverräntor på lån, som efter förfallotiden blifvit betalde .,493: 27. —
tillsammans 73,ao3: 27. —
hafva, efter afdrag af de i och för Haridels-Disconten ser
skildt
bestridde omkostnader
652: 26. 6.
blifvit till Banken utassignerade, med .
72,55i: — 6.
Af hosföljande Bilaga N:o 3 kan en jemförelse vinnas emellan de låne^
summor, som utgått till låntagare inom serskilda näringar och samhällsclasser,
äfvensom huru de från denna Discont under loppet af år 1840
utgifne lån varit fördeldte emellan Stockholms stad och de till LåneDistriclet
hörande Län.
Då någon inbetalning, i följd af f. d. Riks-Discont-Verkets utredning,
icke eller under loppet af år 1840 egt rum, qvarstår den såsom Behållning
på Depositions-räkningen, enligt i838 års Bokslut upptagne summa,
R:dr 2,816: 11. 9. ännu oförändrad, äfvensom Låne-balancen sedan sistnämnde
år qvarstår oförändrad till 1841 med R:dr 8,985: 27. 8.
[ afseende å styrelsen och förvaltningen af Discont-Verket på det hela,
får Utskottet inför Rikets Ständer med tillfredsställelse tillkännagifva: att
Direclionerne öfver så väl Banco-Disconlen som Handels- och Närings-Disconten
funnits hafva med sorgfällighet iagttagit och följt de dem till efterrättelse
meddelade föreskrifter; att nödig säkerhet och behörig ordning
visat sig i afseende på vården af Verkets lånehandlingar; att flit och skicklighet
funnits vara rådande bland Verkets tjenstemän, samt att Utskottet
funnit verksamhet, drift och ordning vara vid Lagsökningsärendenas hand
-
8
Banco-lJIskottets Betänkande, iV.-o 202.
läggning iagttagne, så att icke någon försummad åtgärd i denna vigtiga del
af |Discont-Verkets förvaltning varit emot Ombudsmännen att anmärka;
hvarföre Utskottet jemväl låtit, i förut vanlig form, meddela Directionerne
fullständig decharge, med frikännande från allt ansvar för nu och framtiden,
i afseende på hvardera förvaltningen för den tidrymd, sorn nu varit
Utskottets granskning underkastad.
Utskottet, som, efter slutad granskning af låne-rörelsen vid härvarande
Banco-Discont-Verk, fått emottaga Berättelserne öfver de verkställde Revisionerne
af Låne-Contoirens i Götheborg och Malmö Räkenskaper och förvaltning
år 1840, har, för att inför Rikets Ständer kunna framlägga hufvudresultaten
af dessa Verks lånerörelse, deröfver låtit upprätta de Tabeller,
som under N:is 4 och 5 finnas bilagde.
Stockholm den 10 Juni 184 *•
N:o r.
Bilaga till Banco-Utskottets Betänkande, N:o 202.
N:o 1.
Vid Banco Discont-Verket utgifne Nja Lån å Reverser och Namn, under loppet af år 1840.
Jordbrukare.
Berg^bruks-Idkare.
Fabriks-idkaie.
Handlande.
Handtverkare
och andre
Borgare.
Embets- och Tjenstemän.
Diverse.
Summa.
U toni
Bonde-Ståndet.
Inom
Bonde-Ståndet.
U tom
Bonde Ståndet.'
Inom
Bonde-Ståndet.
Ecclesiastik.
Militaire.
Civile.
antal
antal
antal
antal
antal
antal
antal
antal
antal
antal
Lån.
Summa.
Lån.
Sam tua.
Lån.
Summa.
Lin
Summa.
Lå n.
Summa
Lån.
Summa.
Lån.
Summa.
Lån.
Summa.
Lån.
Summa.
Lån
Summa.
Lån.
Summa.
Stockholms Stad
—
44
78,350
1 38
287,550
135
I 23,980
27
l4,64o
I 22
I 20,64°
2 94
O
CO
0
^r
CN
l6
0
O
vj
O
776
845,7.40
Stockholms Län
b9
91 ,o5o
3 1
13,620
1
2,5oO
—
4
6,000
6
9,800
4
1 ,700
3o
20,1 3o
6
3,020
8
3,4oo
159
151,220
Nyköpings . d:o
44
74,33o
6
3,4.9°
4
0 r
o,boo
2
4,3 3 0
6
1 o,3oo
3
2, I 00
—
6
5,85o
10
7,900
81
117,Soo
Upsala .... d:o
5?
74,2 20
3 1 2
131,53o
2
3,600
6
6,000
2 1
29,730
35
I 8,870
3t
27,380
10
7,700
43
26,640
—
523
325,670
Veslerås . . d:o
43
59,860
t 1 1
61,33o
9
23,600
10
1 i,3oo
27
38,3oo
4>
24,900
20
2 2,o6o
19
14,700
20
1 2,400
—
309
268,450
Örebro .... d:o
35
70,250
I 0
r 0,700
1 2
23,600
75
61,760
4
4,700
18
26,000
20
13,15o
7
3,25o
i3
1 2,600
17
20,100
1
1,000
212
287,110
Carlstads . . d:o
56
6i,85o
162
58,080
43
1 oo,65o
8
I 0,000
4
5,55o
31
55,770
16
8,320
15
i 0, i 00
]4
17,100
1 3
1 o,65o
362
338,070
Fahlu . . . . d:o
21
29,55o
433
t o2,58o
2 9
78,900
8
4,200
7
4,100
'9
33,100
2
600
13
10,600
7
5,750
*4
16,1 10
553
285,490
Gefleborgs . d:o
7
7,600
4°
2 r,8oo
7
23, 100
—
3
4,800
'7
5o,8oo
5
2,43o
7
5,840
9
5,3oo
6
7,o5o
101
1 28,720
Hernösands . d:o
3
4,5oo
4
5,85o
1
Soo
—
2
1,000
3
8,000
1
1,000
3
2,900
1
600
9
6,960
27
32, 110
Jemtlands . . d:o
2
1,5oo
43
18,660
—
—•—
—
—
1
65o
2
1,5oo
4
2,400
10
6,700
1
25°
63
3 r ,660
Vesterbottens d:o
20
32,200
24
12,660
4
10,800
—
1
5oo
8
03
O
O
O
2
1,000
3
i,3oo
10
9.420
—. -
72
81,58o
Norrbottens d:o
5
4,180
10
8,700
1
65 0
—
2
5,ooo
'4
32,4oO
0
3,84°
1
5oo
3
1,20°
4
4,100
45
61,190
Linköpings . d:o
122
191,180
t 59
136,85o
9
20,600
—
25
55,13o
5o
86,800
3o
23,53o
28
28,080
21
21,000
39
31 ,o4o
483
594,2 10
Jönköpings . d:o
25
32,700
20
11,980
6
r ”,000
—
3
2,6 5 0
5
1 o,5oo
6
4,o5o
4
1,720
8
4,060
12
14,200
89
98,81 0
Kronobergs . d;o
21
25,15o
47
3 r ,8 20
2
7,000
—
0
4 600
8
8,35o
5
3,950
1
3oo
6
4 85o
7
• 4,200
102
90,220
Calmar . . . d:o
31
32,930
40
23,700
2
6,800
—
I 0
8,700
42
60,010
18
1 3,25o
8
4,85o
—
—
>4
I 5,2 00
165
165,.440
Gottlands . . d:o
7
i o,65o
2
1,100
—
—
2
i,5oo
26
40,200
10
5,54f'
.6
i6,65o
n
6,400
7
I 1,800
77
93,840
Götheborgs . d;o
-—
3
i,55o
3
1,55o
Summa 15681804,82 o | 1 »4^4j654»40O| 13aJ028, ioo| c> 1 j 65,f)6oj 1 34j 204,71014 i°|77 >,96013401263,71 o| a3o| 171,4001268j 241>»320152Ö| 44 i,Goo| 1 71 1 >,4°o|4,2o2|3,948,380
Bilaga till Banco-Vtskottets Betänkande, N.-O 2oa.
N:o 2.
Från Banco-Discont-Verket, mot Hy poth ek af Actier och
Obligationer, under loppet af år 1840 utgifne Lån.
Antal Actier
och
Obligationer.
H/pothekets beskaffenhet.
De utgifne Lineni
Antal.
Summa.
12,300
289
I
Götha Canal-Actier ..........
Södertelge d:o d:o i
.
Armeens Accords-Amortissemenls-Fonds
Obligationer
1 68
23
1
3 0 2,93o
14»4°°
3oo
Summa
192
317,630
-t
o:7[
n •; ■ ■ i «: taodfeK^en;;'!- lim'!
'».i frjqq-o! •sohlin /-mo'l::<fdO
sr, •. ■ J J.;'i' tu O
*«*!»<!=<• /J
,i , -i 't!: a. ^ \\
i :i'»A. hl ./ :
rfa»
rto c *■ 1
: 1
» • * * • «
■/ '*■. ?.:/'■ / ■: :/
T ,0
: i s;,v
Bilaga till Banco-Ciskottets Betänkande> N:o 202.
N:o 3.
Utgifne Nja Lån från Handels- och Närings-Bisconten i Stockholm under loppet af år 1840.
Stockholms Stad
Stockholms Län
Nyköpings . . d:o
Upsala .... d:o
Vesterås . . . d:o
Örebro .... d:o
Carlstads . . . d:o
Fahlu ..... d:o
Gefleborgs . . d:o
Hernösands . d:o
Jemtlands . . d:o
Vesterbottens d:o
Linköpings. . d:o
Jönköpings. . d:o
Kronobergs . d:o
Calmar .... d:o
Gottlands . . d:o
Jordbrukare
utom Bonde-Ståndet.
Bergsbruksidkare
utom Bonde-Ståndet.
Fabriksidkare,
Handlande.
Antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
—
ro5
219,900
425
9192,100
34
I 32,900
2
4,5oo
1
i,5oo
6
I 5,8oo
13
72,700
I
10,000
1
2,000
8
I 3,800
7
I 7,300
I
1,000
2
2,000
5
i5,5oo
9
39,300
IQ
11 i,5oo
5
I 3,000
33
66,800
5
l6,000
12
65,ooo
1
4,000
4
10,000
2
I 1,000
26
153,ooo
2
5,200
24
69,500
2
9,000
J7
56,ooo
—
7
18,100
1
5oo
3
3o,ooo
1
1,200
27
119,600
—
4
14,000
—
i
—
1
6,000
—
3
16,000
18
0
0
r>
^T
4
28,300
•Q
66,100
5o
1 22,400
5
21,000
5
24,000
1
4,000
•—
—
.—
1
1,800
4
22,000
3
20,800
—
9
14 800
—
—
—
20
71,3oo
Summa | 100 J 406,400 | 98 J 524,100 j i3t ] 3i4>9°o i 627 | 1,768.500] 3o
Handtverkare.
antal
Lån.
Summa.
27
4g,5oo
““”
1
2,000
—
—
—•
—
—
—
—
—
—
2
2,000
—
—
—
30
53,5oo j
Diverse.
antal
Lån.
Summa.
7,5
00
7'5
00
Summa.
56o
O
O
O
d
to
Vf
43
154,700
23
98,500
16
37,800
66
23o,6oo
22
95,000
54
238,700
26
83,100
3 2
i5i,3oo
4
1 7,000
4
14,000
4
22,000
9l
28 i,5oo
i3
51,000
1
1,800
16
57,600
20
71,3oo
995
3,074,900
A
Bilaga, till Banco-TJ Iskottets Betänkande, N:0 a 02. 9
N:o 4*
Sammandrag öfver de till Götheborgs Låne-Contoir för utlåning dels
under omsättningsrätt, dels på publika papper, upplålne fonder,
hvardera rörelsens afkastning för år 1840, samt huru Låne-Contoiret
densamma användt.
1:0 Allmänna Discont en} eller utlåning med omsättningsrätt.
(Dertill anslagen fond 2,000,000 R:dr.)
Den 31 December 1840.
Skuld:
Till Depositions-Afdelningen för begag
nadt
Creditiv ....... 1,997,552: 5. 5.
„ Läne-Afdelningen för balancerad vinst 157,199: 44- *2154752* 2 4
Tillgång:
Cassa-bebållning
. 10,470:21. —
Utestående lån
2,084,389: 33. 9.
Osäkre ansedde lån, serskildt balancerade 57,574:3a. 9.
Behållne Expence-medel hos Om budsmannen 223: — —
Fordran hos lagsökte gäldenärer för förskott
till lagsökningar ...... 666: 15. r.
Fordran för invexladt utländsk Silfvermynt i:47- 1 •
Behållne inventarier ....... 1,425:44- 8.
2,154,752 : 2. 4-
Inkomst:
Influtne förskotts- och öfverräntor . . . 113,872: g g.
Influtne andelar af förut afförde osäkra
fordringar .......... 899: 4- 4-
Influtne medel för å auction försålde,
äldre Tidningar ........ 16: r.—
Utgift:
Förvaltningskostnader ....... 15,835: 23. 7.
Restitution till Banco-Ombudet G.E. Ferlin
Bih. till R. St. Brot. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Afd. 61.sta Haft.
114,787: l5. I.
10
Bilaga till Banco-Utskottets Betänkande, N.-o 20 si
af det belopp, hvarmed han inlöst a:ne
förfalskade Låne-Contoirets Assignationer 2,000: — — T^ 835: 23. 7»
Vinst 96,951: 39. 6.
tillkommer: innestående Discont-vinst för år i839, härledande
sig från ett vid 1840 års Revision begånget
misstag, i afseende å det belopp, som borde inom linien
afföras 1,247: 24-—-
S:r 98,199: i5. 6.
hvaraf till godtgörande af de, enligt Revisorers beslut,
på serskildt blad, såsom osäkre balancerade lån,
blifvit använde
g,og5: 8. 4-
och kommer till Bankens disposition
att öfverlemnas den återstående behållne
vinsten «»««««. ^«..* 80» io4* 7* r
-1—1—L  98,199: 10. 6.
2:0 Utlåning pä Publika Papper.
(Dertill anslagen fond 275,000 R:dh)
Skuld:
Till Baneo-Disconten i Stockholm för
aflemnade
258,000: — —
„ Bankens Låne-Afdelning för derifrån
serskildt anvisade 17,000: — —
„ Dito Dito för balancerad vinst . 11,563: 12. 11. 286553- 12 n.
Tillgäng:
Cassa-behållning . . . . t . 4 , . « 8,078: 12. 11.
Utestående lån 228,940: — —■
Hos Depositions-Afdelningen innestående 49^5°: — — 286 563* r2. ir.
Inkomst:
Influtne räntor 11,818: t» 7.
Godtgjord lagsökningskostnad .... 57: 3o.— 118 5’ 3i 7
Bilaga, till Banco-Utskoltets Betänkande, 2V.-0 aoSi
11
Förvaltningskostnader 312: 18. 8.
Behållen Vinst > som kommer att till Bankens disposition
aflemnas • < * • • ii,5G3: 12* ii<
Obs. Någon Tabell, utvisande fördelning på districter, näringar och
yrken af de vid Götheborgs Låne-Contoir år i84o utgifne nya Lån
på namnsäkerhet med omsättningsrätt, har icke kunnat af Utskottet
upprättas, af anledning, att den ifrån berörde Låne-Contoir insände
Revisions-Berältelse saknade alla uppgifter i detta hänseende.
Sammandrag öfver de till Malmö Låne-Contoir, för utlåning, dels under
omsättningsrätt, dels på publika papper, upplåtne fonder,
hvardera rörelsens afkastning för år 1840 , samt huru LåneContoiret
densamma användt.
Allmänna Disconten_, eller utlåning med omsättningsrätt.
(Dertill anslagen fond 1,000,000 JR:dr.)
Till Depositions-Afdelningen för begagnadt
Creditiv
996,600: — —
För utelöpande Assignationer .... 3,4oo: -— —
„ erhållen godtgörelse för balancerad
fordran hos förre Kamereraren Lindstedt 38,776: 10, —
„ Medel, innestående å serskild Depo
sitions-räkning
.
35: 2. 3.
„ af Låne-Contoiret från Lindstedtska
concursmassan lyftade medel . . . 27,279: 32. 7.
„ med qvarstad belagde medel, tillhörige
f. d. Banco-Casteuren Björkman, dem
Låne-Contoiret fått lyfta 4>^I4: Ir* 6.
Till Bankens Låne-Afdelning för balan
-
N:o 5. A.
Den 31 December 1840.
Skuld:
cerad vinst . .
42,to4: 2i. 7. I}T 12,809: 29. 11.
12 f Bilaga, lill Banco-Ulskottets Betänkande, N.-o not.
TiHgång:
Cassa-beliållning  969: 6. io.
Utestående Lån 1,072,840: 45- *•
Balancerad fordran hos förre .Kamere
raren
Lindstedt ; 38,776: 10. —
Fordran för utgifter vid Sedelvexlingen a33: 16. — 1,112,809: 2g. 11.
Inkomst:
Influtne räntor
54,<p42: 8* 6.
Influtne hyresmedel  153: 16. — , -
J  55,090: 24. 6.
Utgift:
Förvaltnings-kostnader
11.294: 18. 11.
Behållen vinst, som kommer alt till Banken aflemnas . . 48,801: 5. 7.
Af den till belåning af Adier och Publika Papper för Låne-Conloiret
i Malmö anvisade fond, 25,000 R:dr, hafva 19,000 K:dr blifvit under reviions-året
till Banken återbetalde; och återstående 6,000 R:dr utgöra Cassa•'ehållning
hos Låne-Contoiret.
N:o 5. B.
Fördelning på Districter, Näringar och Yrken af de vid Malmö LåneContoir
år 1840 utgifne nya Lån på namnsäkerhet med omsättningsrätt,
enligt gjorde anteckningar.
Districter:
Antal. Summa.
Malmö Stad  147* I25,i3o: — —
Malmöhus L.än
681. 372,710: — —
Christianstads Län
136. 112,140: — —
Blekinge Län 221. i3p,4>o: — —
1,185. 749 3go: — —
Näringar
Banco-Utskottcts MemorialW.o so3.
J3
Näringar och Yrken:
Jordbrukande utom Bonde-Ståndet .
„ inom Bonde-Ståndet .
Fabriks-Idkare ........
Handlande
Handtverkare
.
Tjenstemän, Ecclesiastike, Militaire ock
Diverse personer ....#*•
Civile .
eller:
Landtmanna-Näringar . »
Stadsmanna-Näringar . » .
Tjenstemän och Div. personer 229,
721.
235.
412,640: —
208, i5o: —
128,600: —
168.
184.35o: «*■>• —
553.
228,290: — —
11.
20,400: — —
71-
114,65o: — —
153.
73,100: — —-
201.
119,540: — —•
28.
9,060: — —
i,i85. 749>39o: —
N:o 203.
Ank. till Exp. Utsk. den 12 Juni, kl. 2 e. m.
Memorialj angående beviljande af gratificationer till Banco-DiscontVerkets
Vaktmästare för deras besvär j i följd af de genom
Utskottet verkställde revisioner af Banco-Discont-Ver ket s
räkenskaper för åren i83g och 1840.
llos Utskottet hafva Banco-Disconl-Verkets 6 Vaktmästare anhållit alt,
efter de af Utskottet slutade' Discont-revisioner, hugnas med någon gratification,
motsvarande det arfvode af 3o å 4° R:dr, de hvardera vid de årliga
Revisionerne, i och för uppvaktning och betjening hos Revisorerne,
åtnjutit, och hvilket arfvode af dem blifvit påräknadt såsom en väsendtlig
biförtjenst; hvilken det vore dem desto svårare att undvara, som de, utan
förhöjning i deras knappa löne-förmoner, voro älagde betydligt ökad, daglig
tjenstgöring.
Bih. lill R. St. Fröt. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Jfd. önsta Hå/t. 3
14
Banco-UtsJioltets Memorial, N.o so3.
Ehuru någon egentlig uppassning hos Utskottet icke tillhörer BancoDiscont-Verkels
Vaktmästare, hafva de likväl, under revisionerne af DiscontVerkets
räkenskaper fått i så måtto vidkännas ett ökadt besvär, som deras
biträde varit nödigt vid inbärning och afhemtning af böcker och verificationer,
hvilka dagligen varit behöflige uti Banco-Disconten; vid hvilket
förhållande och då upplyst blifvit, att Banco-Discontens Vaktmästare vid
förutgångne Riksdagar, i ocb för lika beskaffadt besvär, blifvit, efter den
af Utskottet då förrättade revision, tillagde en gratification af 60 R:dr,
Utskottet finner billigt tillstyrka,
att ett lika belopp, eller 60 R:dr, må såsom gratification för
hvardera af de utaf Utskottet förrättade, arne serskilde revisioner
af Banco-Discont-Verkets räkenskaper, med tillsammans 120 Rrdr
Brco förunnas Disconlens Vaktmästare, att af Verkets omkostnadsräkning-
utgå, till lika fördelning dem emellan.
Stockholm den 12 Juni i84r.
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar;
På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar:
J. L. Bogeman.
G. Hvasser.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Leda möters vägnar:
J. F. Gråå.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar:
P. Ericsson.
IVilh. Thyselius.
<©<2T*t?§<© t.
TRYCKT HO! J, A. W AL, IB EU,
18 4 1.
I
Register
öfver Banco-Utskottets Betänkanden, TJtlåtanden och Memorial
under Lagtima Riksdagen i Stockholm åren 1840 och 1841.
Numer å
Betänkandet.
A.
Accordsanbud, se: Eftergift.
Adlerstam, G. U.., angående lians ansökning om ersättning för
lidande, som blifvit honom förorsakadt genom en
rättegång mot Banken  Jr
i anledning af återremiss  ^g.
Afskrifning, af två Odlingslån, angående  ,5.
„ yppad brist i lumpförrådet vid Tumba .... 22,
„ kostnaderne för försök till en förbättrad papperstillverkning
33,
angående en af Bankens Commissariät verkställd afskrifning
af två från Banken utgifne fastighetslån
... .  Cg.
med hemställan om afskrifning af ett fastighetslån, som
ej blifvit bevakadt i låntagarens concurs .... iZjo.
af någre lånefordringar, dem Kronofogdarne B. Carlsson
och M. Rabe uppburit, men förskingrat . . . \få,
angående arrendet för Malmö Låne-Gonloirs gårdstomt 102.
(Jemför Eftergift.)
Ansvarighet, som tillhör embets- och tjenstemanna-befattnin
garne
inom Banken  37.
Ansökning, se ämnet, som ansökningen angår, eller sökandens
namn.
Arfvode, se: Cunzli- eller Vakt-betjening.
B.
Banco Ombud vid Låne-Contoiren, angående sättet huru, i händelse
af förfall för dem, deras befattningar må bestridas
46.
(Jemför Låne-Contoir och löner.)
1
2
Bergs frälse-egendom, se: Lånerörelse.
Berättelse> angående Banco-fulimägtiges Berättelse till Utskottet
„ Banco-fullmägtiges åtgärder och förvaltning
för det hela, sedan sistliden Riksdag .
i anledning af återremiss
Broling, C. A., Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndare, angående
en belöning åt honora
i anledning af återremiss
C.
Ccmzli-beijeningj angående arfvode åt två Protocolls-förande och
tillökadt Canzli-biträde
d:o d:o åt 'en af Bankens Commis
sarier,
för biträde hos Utskottet
... «...
d:o d:o åt Utskottets två Canzlister,
för renskrifning af Utskottets
protocoll . .
Capital-öfverskottj se: Vinstmedel.
Colonial-varor, angående belåning af sådane .......
Commissarie-beställning, i anledning af väckt (råga, att för tillsättande
af sådan beställning, skola närvara bland
Banco-fulimägtige minst två Ledamöter af hvarje
Riks-Stånd
Creclitiv> angående Creditiv för Jern-Contoiret .....
d:o d:o för Spar-Bankarne i Riket . .
dra dra för Privat-Banker
dra dra för Stockholms Stads Drätsel-Gom
mission
Memorial, i anledning af återremiss
angående creditiv för Arméens Pensions-Cassa
Memorial, i anledning af anmärkningar ....
Dito med underrättelse om Rilss-Ståndens beslu
Dito i anledning af återremiss
Dito angående förändrade föreskrifter för medde
lande af Cassa-ereditiv åt llypotheks-för
eningar
3, 4-
2Q.
5'4-
3 Q.
67.
1.
189.
198.
5r.
3o.
91*
92.
94*
96.
116.
97-  13o.
149,
i65.
93.
Memorial, i anledning; af återremiss ....... ii6.
Dito angående skyndsam verkställighet af beslutet
om förhöjning i Manufactur-Discontens Cre
ditiv
153.
Cronland, C. G.j angående hans förflyttande på Pensions- eller
Surnuineraire-Stat  42*
D.
Depositions-rälcning, angående ansvar för dem, som utan föregången
collationering assignerar å sin räkning i
Banken  i5.
Memorial, i anledning af återremiss  5o.
Discont-Verket och dess Låne-rörelse, mot namn, med omsättnings-rätt,
i anledning af väckt motion, att ränta
på sådane lån, ej må beräknas förr, än låne-medlen
kommit låntagaren tillhanda  61.
angående utsträckning af lånetiden och nedsättning af
räntor för Discont-lån, m. m  87.
Memorial, i anledning af anmärkningar 127.
„ angående inrättande af Låne-Contoir i hvarje
Provins, och om tillökning i Discont-fonden,
m. m  88.
,, tillfällig förstärkning af Discont-fonden . . io/j.
,, antagande utaf Kronofogdes vederhäftighets
belyg
för lånsökande 1 14*
,, förkortning af tiden för omsättning af Discont-lån
15 r.
„ stadgandet, alt Kamereraren i Discont-Verket
skall ställa borgen eller annan säkerhet för
uppbörd 156.
„ belåning af adier och publika papper . . i5p.
i anledning af anmärkningar 180.
Genom Handels-Disconten, angående utsträckning i tiden för
återbetalning af lån från denna Discont, och fondens
förstärkning genom upplåning 144*
v
4
förändring af 232 §, Banco-Reglementet, angående
högsta låne-beioppet samt borgen för lån från
denna Discont
55,
(Jernför Lånerörelse och ReglementeI)
Dispositions-räkningen IV:o 2, angående förändrad reglering deraf
Ducater, angående in- och utvexlings-pris af sådane. (Se: Vexling.
)
E.
Eftergift af Bankens fordringar eller ersättnings-anspråk,
nemi. hos Lindberg, S., Kammar-Rätts-Råd  5.
,, Lagerlöf, A. H., Kronofogde  1^5
„ Directeurerne vid Malmö Låne-Contoir, Prosten
Doctor Gullanderj ni. fl., för den genom Karnereraren
Lindstedt Contoiret tillskyndade förlust i6r
af ett Banco-Commissarien Toran ådömdt ersättningsbelopp
17.
Memorial i anledning af återremiss  5o.
af Banco-Discont-verkets eller Läne-Contoirens fordringar
till capital eller räntor hos åtskillige personer
.  32.
hos Martin, B. M., Ryttmästare ........ 49.
„ Andersson, S., Hof-Rätts-Commissare .... 62.
„ Gullander, H., Registrator  70,
„ åtskillige Tjenstemän vid Götheborgs Låne-Con
toir,
för af dem inlemnade origtige Iåne-hand
lingar
71.
„ Maule, J., Kammarherre . . 73.
j, Printzencreutz, v., lör Ekman, Crispin, . . . 77.
1, Norman, P. E., Inspector  90.
1, Soldin, A. L., Fabrikör  gg.
Thunström, f. d. Handlande ....... io5,
„ Schvabitz, Regements-Läkare  106.
„ Brunberg, N., Gårdsegare  107.
„ Vegesach, E. v.x Baron
121.
hos Hennig, C. F., Capitaine . .
„ Alsing, G. A., Inspector .
„ Lindborg, G., Spanmålshandlare
„ Sjöstedt, C. G., Brukspatron
„ Brundin, A. E., Undervägare
(Jem för Afskrifning.')
Enke- och Pupill-Cassa, angående delagtighet för Banco-Discontens,
Låne-Contoirens och Tumba Bruks Tjenstemän
och Betjente uti Banco-Slateris Enke- och Pupill
Cassa
Expeditions-lösen, för Banco- och Discont-verken
Utlåtande, i anledning af återremiss
160.
163.
164.
196.
200.
191.
147-  169.
F.
Fabriker, sorn skulle komma alt lida genom upphörandet afinförsel-förbud
(^se: Understöd).
Fastighets-lån, (jernför Lånerörelse.)
Ferlin, G. E., Banco-Ombud, angående ersättning till honom
för de medel, hvarmed han inlöst falska Assignationer
å Götheborgs Låne-Contoirs räkning, N:o 2,
i Banken
47-
Memorial, i anledning af återremiss ....... 67.
Förnyelse-bevis för Jernlån, angående afskaffande af föreskriften
derom
126.
Gottland, angående inrättande af Låne Contoir derstädes, samt
åtskillige förmoner för öns innevånare i afseende på
Diseont-lån
i3a.
Gralification, se: Canzli- och Vakt-beljening.
Guld, angående utvexling af Guld- och Silfverplantsar ... 70.
Memorial, i anledning af återremiss  iq3.
Götha Canal,, angående hinder alt från Banken erhålla bevis för
derstädes belånta actier, alt begagnas vid förande af
talan i Bolagets sammanträden
i4r.
Utlåtande, i anledning af återremiss  1S4.
6
H.
Helsingius. G. M., Banco-Secreteraren, angående präglande af en
medaille öfver honom  4^*
Hjärne> C. J., angående ersättning till honom för den tid han
bestrid t Banco-Ombuds-befaltningen vid Götheborgs
Låne-Contoir . , . .
4^.
Hypotheks-föreningar } angående Cassa-crediliv för sådane . . C)3.
I. J.
Instruction för Banco-Utskottet vid nästa Riksdag  i8f.
Inteckning^ angående förändring i afseende på sättet för förnyande
af Bankens inteckningar  5^.
Utlåtande i anledning af återremiss  98.
Jernielåning, (jemför: Lånerörelse, Våg-attester och Förnyelsebe
vis.)
Jern-Contoiret j angående Creditiv för detsamma  92.
R.
Kopparmynt, angående uppsmältning af Bankens förråd af gammalt
Kopparmynt
L.
Låne-Banco-Capital, angående uppsägning deraf och deras omskrifning
efter ursprungliga Mynt-värdet .... 28.
Memorial med rättelse i Betänkandet  117
dito i anledning af återremiss  53.
Låne-Contoir en; angående åliggande för Götheborgs Låne-Conloir
att till Lånsökande öfversända beviljade lån och
besörja omsättningarne  74-
angående inrättande af Låne-Contoir på Gottland, m. m. i32
„ inköp af hus för Låne-Contoiret i Götheborg i36
7
angående anställande af en Canzlist till bitäde åt Ombudsmannen
vid Götheborgs Låne-Contoir j 3g.
„ eftergift af ersättningsanspråk mot Directeu
ren
vid Malmö Låne-Contoir för den genom
Kamereraren Lindstedt Contoiret tillskyndade
förlust  161.
„ afskrifning af arrendet för Malmö Låne-Con
toirs
gårdstomt  102.
Lånerörelsen, Nordenankars, F. IF., förslag till reglering af
Bankens lånerörelse i vissa delar i58.
I anledning af återremiss
179.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut i ämnet 188.
Fastighets- och Odlingslån:
angående väckt fråga att i Landtränterien få erlägga
afbetalningar å i Banken upptagne fastighetslån
8.
„ sättet för förnyande af Bankens inteckningar S'].
„ förändring i föreskrifterne, i afseeende å låns
erhållande utur Bankens och andra publika
Cassör  58.
„ förändrade föreskrifter, i afseende på Bankens
fastighets- samt odlingslånerörelse , . . 8/p
Utlåtande, i anledning af återremiss 119.
„ om belåning af redan inlecknade, på Banken
transporterade, skuldebref  68.
„ belåning af fast egendom å landet till fastighetens
halfva taxeringsvärde ..... 83.
„ i anledning af återremiss
118.
„ om förstärkning af fonden för fastighetslån . 15o.
,, belåning i Banken af Bergsfrälse-egendona. . 162.
„ afskrifning af a:ne Odlings-lån  16.
af Kronofogden Lagerlöfs skuld
för ett dylikt lån ..... 145.
$
Lån till städer oell corporationer med flere ändamål:
angående lån för Kyrkors byggande, och serskildt för
uppförande af Domkyrka i Hernösand ... i 3.
,, återbetalning af lånet lill Uddevalla Borger
skap
och Församling samt nytt lån till
Uddevalla stads-församling  14.
,, låns meddelande i och för strömrensningar,
ra. m  86.
„ lån till understöd för större Jordbrukare . . i 13.
„ lån för Skeppsbyggerier 173.
„ belåning af Colonialvaror  5r.
Län mot pant ä guld och silfver, angående förhöjning
af minimi beloppet för dylike lån  56.
angående belåning af ritorr spanmål och afsättande af
en fond för sådant ändamål
C)5.
Memoria], i anledning af ålerremiss 116.
Lån mot pant af jern, angående förändring i expeditionssättet
för jernbelåningen vid Götheborgs Låne-Con
toir
120.
Memorial, i anledning af återremiss r/^2.
angående våg-attester och förnyelsebevis för sådane låns
erhållande 126.
Löner, Löneförhöjning åt tjenstemän och en vaktbetjent vid
Götheborgs Låne-Contoir  18.
åt Bruksskrifvaren A. Sätherberg  23.
åt Banco-Ombuden vid Låne-Contoiren  38.
angående tiden för beräkning af löneförmoner, som blifvit
tillagde Chefen för Cassa-afdelningen och Cas
seurerne
4o.
Memorial, i anledning af återremiss  67.
dito dito för Commissarien A. P. Qvistberg, m. fl.
Bankens yngre Commissarie!’  $3.
dito dito retroactiv beräkning för Commissarien S.
Thurdfjell af lönförhöjning i3r.
dito dito för Bokhåilarne vid Banco-Disconlverket . 167.
Löne
-
Löneförhöjning för Registralorn derstädes C. P. Dahlgren
dito dito för Bruksförvaltaren J. Bagges lån .
dilo dito med ny aflönings-stat för Bankens embets
oeli
tjenstemän
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
Memorial, med förslag till sammanjemkning af besluten
„ med anmälan om voteringen i Förstärkt Utskott
.......
Lösen, se Expeditions-lösen.
M.
Matton, C., angående restitution af lön såsom Kamererare i
Banco-Discontverket, m. m
MeilaiUer och Mynt, angående öfverlemnande tili Bankens MyntCabinett
af åtskilige i General-Cassan, JNf:o i, förvarade
Medailler och Mynt
angående öfveriemnandet från Bankens till Rikets MyntCabinelt
af Medailler och Skådepenningar , .
Mynt, Förslag lill förändradt Mynt-system
,
rättelse deruti .
Memorial i anledning af återremiss
(Memför Kopparmynt.)
Mynt-Cabinett, se Medailler.
O.
Organisation, angående hufvudgrunderne för Bankens nya organisation
Memorial i anledning af återremiss
angående förändrad organisation af Banco-fullmägtiges
expedition
.
Utlåtande, i anledning af gjord anmärkning . . . .
Memorial, med förslag till sammanjemkning af besluten
dito med anmälan om utgången af voteringen i
Förstärkt Utskott .
IO
p.
PensioUj angående Sundbergs} G. TV.* ansökning om förhöjning
i pension
. .
Utlåtande, i anledning af anmärkningar
åt Pappersmästaren J. E. Ullander
angående RlattonSj C., ansökning om pension . . .
„ förslag lill pensionsgrunder för Bankens em
bets- och tjenstemän, m. fl
i anledning af anmärkningar
Prcescription, för inlösen af transport-sedlar, m. fl
Memorial, i anledning af Aterremiss
för utttagande från Banken af någre äldre fordringsposter
«••••••• •
Utlåtande, i anledning af återremiss
angående kungörande, alt prasscription icke är stadgad
för Bankens sedlar å 14 och i o skill ingar kopparmynt
Reglemente , angående ändring uti
dito dito uti 229 §. .
Banco-Reglementet
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito
dito;
dito
dito
dito
i anledning af återremiss
uti 228 §
uti 232 §
i anledning af anmärkning
uti 88 §. 5 momentet .
i anledning af återremiss .
med förslag till åtskillige reglementariske stadganden
irsta och 2:dra Artikeln
i anledning af anmärkning
dito dito i 3 Artikeln 1 Afdelningen
dito dito i 3 Artikeln 2 Afdelningen
dito dito i 3 Artikeln 4 Afdelningen
dito dito i \ Artikeln
dito af återremiss å 3 förestående Memorial .
dito dito å 5 Artikeln
dito dito å 6 Artikeln 1 och 2 Af
delningen
......
6.
10.
24.
8..
i43.
168.
12.
5o.
55.
98.
195.
114.
13a.
166.
i54.
1 55.
185.
1 Sy.
170.
174.
•94-
170.
170.
177*
192.
187.
182.
183.
11
i anledning af återremiss å 6 Arlikeln 3, 4 oc^ 5 Af
delningarne
. . iqo.
dito dito å 7 Artikeln 184.
dilo dito å 8 Artikeln 178.
angående Dispositions-räkningen N:o 2  ig3.
Reserv-Jond, angående inberäkning af Handels- och Närings
Discontens
Reserv-fond uti Bankens vinst . . lor.
Memorial, i anledning af åter remiss  i34-
Revision öfver Ranco-Discont-verkets räkenskaper och förvaltning
år i83c>  80.
dito dilo år 1840
202.
angående förändring i tiden för de årliga revisioner vid
Banco-Disconten och Låne-Conloiren. . . 187.
„ 1841 års revision af Banco-Disconten och f. d.
Riks-Disconten .......... i38.
Revisorer för granskning af Låne-Contoirens förvaltning och räkenskaper
2.
Räntaj angående upphörande af beräkning af ränta på ränta i
Banken
6g.
Memorial, i anledning af återremiss io3.
i anledning af väckt fråga om nedsättning med 1 pro
cent
af räntan å alla lån, som utgå från Banken och
derunder lydande Contoir 82,87,88.
Memorial, i anledning af återremiss 108.
Sedlarj jemför Prasscriplion.
angående fortfarande af sedlar å 16, 1 2 och 8 sk:s valeur 21.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar  65,
Memorial, i anledning af Preste-Ståndets skiljagtiga
beslut 100.
förslag lill sammanjemkning  129.
Memorial, medanmälan om voteringen i Förstärkt Utskott 135.
angående förslitna småsedlars utbyte i landsorlerne . 27.
,, inlösen i Banken af någre å Daler Kopparmynt
utgifne sedlar  5g.
„ kungörande, att prsescription icke är stadgad
för Bankens sedlar å 14 ä 10 sk. Kopparmynt
. , .
j<)5.
Skeppsbyggerier. (Se: Lånerörelse.)
Silfver, angående utvexling af Silfverplanlsar . .
Memorial, i anledning af återremiss
Span mal. (Jemför Lånerörelse.)
Sparbank , angående rälligliet för Stockholms Sparbank att i
Lanken ytterligare insätta 5o,ooo R:dr .
,, Creditiv för Sparbanker
Tumba Bruk, angående nedsättning i den såsom Brukets fastighetsvärde
upptagne summa .
„ afskrift af en yppad brist i lump-förrådet
„ lön - förhöjning och pensions-rätt för
Bruks-skrilvaren A. Sätherberg . .
,, Utlåtande, i anledning af återremiss
„ pension för Pappersmästare!) Ullander
och framtida lönevilkor för Pappersmästaren
,.
„ ersättning åt de arbetare, hvilka å Bru
kets
ouppodlade mark upptagit täppor .
„ om löne-anslag för en formbinderska, och
,, en Elevs inöfning i formbindning . .
Memorial, i anledning af återremiss .
angående Bruks-förvaltaren J. Bagges lön och anslag för
upprättande af bokslutet
„ väckt fråga, att den Inspecterande Banco-fulimägtigen
må fritt erhålla vivre och logis
under sitt vistande derstädes
„ fortfarande af Vaktmästare-l jensten vid Tumba
„ årligt anslag Lill en Sparbanks-inrättning för
Bruks-arbetarne
„ bildandet af en fast Skola vid Bruket . . .
„ förhöjning i arfvodet för Läkarevården vid
Bruket
Utlåtande, i anledning af återremiss
1 o3.
76.
9-"
>9-
22.
23.
72.
24.
2 5.
26.
52.
34.
I 23.
124.
I 25.
I7t.
>97-
U.
§3
U.
Understöd, till Fabriks-anläggningar, sorn komma alt lida genom
införsel-förbuds upphörande 172.
Upp- och af skr ijnings-råkning, angående öppnande af sådan
räkning i Banken
• 102.
W.
Väkthetjening, angående gralification åt den i Banken .... 201.
dito dito i Discont-Verkel .... ao3
Vexling, angående in- och utvexling af ducater samt guld- och
silfverplantsar
70.
Memorial, i anledning af återremiss io3.
(Jernför Sedlar.)
Vinstmedel, angående utgifvande från Banken af dess vinst eller
capital-öfverskolt  64.
Utlåtande, i anledning af återremiss 109.
förslag till sammanjemkning af besluten 128.
angående användande af Bankens vinstmedel, enligt
183p års Bokslut
110.
Memorial, i anledning af återremiss 1 33.
„ anmälan om voteringen i Förstärkt Utskott 135.
angående användande af en del utaf Bankens framlida
vinst lill allmänna arbeten .  )48.
angående tiden för öfveiflyttning af Discont-vinsten lill
Bankens Disposilions-iåkning  66'.
Vå^-attester, angående nedsättning i Josén för Våg-attester för
Jernbelåning
126.
Wäström, J. IV,, angående bans ansökning att för framtiden få
bibehålla Kamererare-tjenst och lön  41-
ssawi
r.... ■.
.
... ..
I ..... >. .. , —— —
■
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i 84 • -
■ JM artun—»»»»——■«■■■■ I. — ■ I ... 1
.. . ..
„■ ■■■■.■■ ...... I in ii ■■■lia
BIHANG
TILL
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
•#«
SJETTE SAMLINGEN.
Afdelningen:
Banco- samt Lag-Utskottens gemensamma Memorial,
Utlåtanden och Belänkanden.
JJIT
'JK.'..-."ik::. ;c:i
i n-^iyr ..»r
ternits £..
'
.•. >y, •.. Xi A •Vio w!Wv»V.A'.
Banco- och Lag-Ulskottens Betänkande, N'.o i.
i
N:o 1.
Alili, lill Exp. Utsi. den ii Juli, II. 4 e. m.
Betänkande, med förslag till Lag för enskilde Banker.
Från Häglof], Ridderskapet och Adeln liar till Banco- och Lag-Utskotten
blifvit remitterad en af Herr Stråle, Nils fVilhelm , väckt motion,
innefattande förslag till Lag för enskilde Banker och HypotheksFöreningar.
Motionären har dervid, bland annat, anfört, att den skillnad, som,
då fråga tillförne varit ora lagstiftning för enskilde Banker, uppställts
emellan Solidarisk Bank och Aclie-Bank, hade hufvudsakligen afseende på
delegarnes betalnings-ansvar och icke grundfondens beskaffenhet; men,
enär, uti båda dessa slags Banker, vore delegarne tillåtet att för största
delen af teckningsbeloppet lemna deras egne, med Hypolhek försedda,
förbindelser, och vinsten följaktligen uppkomme derigenom, att sedlar utgåfvos,
utlånades och buro ränta, utan alt contante medel blifvit insatte
för den del af teckningsbeloppet, sorn motsvarades af pantsatt fastighet,
samt då, i begge fallen, den person, å hvilken delegares andel i Banken
kunde varda ötverlåten, måste aflemna sin skuldsedel, vore icke hinder
derföre, att alla, som, i dessa Banker blefvo delegare, äfven inträdde i solidarisk
ansvarighet; hvaremot, om hela grunfonden insattes uti reda penningar,
eiler guld och silfver, derigenom delegarne icke konime att eg a
annan gemenskap med Banken, an den Actie-brefvet lemnade, och hvilken,
genom detsammas öfverlåtande till annan person, upphörde, motionären
ansåg solidarisk ansvarighet icke böra ega rum för andra, än Directionens
Ledamöter. — Som Banker af detta sistnämnde slag ej kunde uppkomma
och bestå, derest dem blefve förbjudet utgifva sedlar till högre belopp,
än grundfonden, borde sådane Banker medgifvas en sedel-emission, motsvarande
trefjerdedelar af alla dess tillgångar, eller grundfonden, sammanräknad
med Bankens egne låne-handlingar, då i allt fall nödvändigheten
alt hafva tillgång på visst belopp Riksmynt, i förhållande till utelöpande
sedlar, skulle sätta gräns för en lill ytterlighet gående sedel-ulgifning;
och skulle, enligt motionärens tanke, äfventyret af Aclie-Banker, utan
solidarisk ansvarighet, undanrödjas derigenom:
Bih. till Ii. St. Vrot. 1840. 6 Sami. 2 J/d. 1 Häjtet.
1
a
Banco- och Lag- TJ t skol Le ris Betänkande, N:o I.
1:0 att Directionens Ledamöter skulle vara solidariskt förbundne till
betalnings-skyldighet, och jemväl underkastade criminelt ansvar;
2:0 att delegarnes egen fördel fordrade sträng tillsyn, att icke den
insatte grundfonden förslöres;
3:o att Kongl. Maj:t egde förordna allmänt Ombud till deltagande uti
revisionerne;
4:o att månadtliga rapporter om ställningen skulle lill Kongl. Maj:t
afgifvas;
5:o att Bankens ställning årligen uppgåfves inför allmänheten;
6:0 att bristande inlösen af en enda sedel kunde vålla förlust af privilegium
;
7:0 att hvarje fordringsegare egde inför Domstol yrka Bankens försättande
i concurs-tillstånd.
Uppå dessa grunder, och då sådane föreskrifter, som anginge Bolaget
inbördes, icke syntes böra uti Lagen intagas, har motionären afgifvit
följande
”F ö r sI a g
till
Lag för enskilde Banker och Hypothek s-Föreningar.
Med fästad uppmärksamhet derå, att så väl för de redan uti Riket
inrättade enskilde Banker eller Provincial-Banker samt Hypotheks-föreningar,
som oek för sådane dylika inrättningar, hvilka framdeles kunna uppkomma,
serskilde föreskrifter äro af nöden, för att bestämma de rättigheter
och skyldigheter, hvilka såsom fordringsegare eller gäldenärer nämnde inrättningar
tillkomma; äfvensom derjemte, för att betrygga inrättningarnes
bestånd, och förebygga, att enskilde personer måge på dem blifva lidande;
bafva Kongl. Maj:t och Rikets Ständer funnit godt att, med bibehållande
i öfrigt af Kongl. Maj:ts Förbud den 22 October 1766, samt Kongl. Kungörelserne
den 24 Mars 1790 och 2 Augusti 1792, i hvad rörer förbud
för enskilde personer att utgifva så kallade polletter, valuter eller skillings-sedlar;
men med upphäfvande af Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824, angående enskilde Banker eller Disconter, stadga och förordna
följande;
Banco- och Bag-Utskottens Betänkande, N'.o i.
3
1 C a p.
Allmänna Bestämmelser.
1
Bolag, som liar till föremål att upplåna och utlåna penningar, må
hos Kongl. Majit anhålla om Kongl. Majits Nådiga tillstånd dertill, samt
dervid till granskning och stadfästelse förete, ej mindre de för Bolaget uppgjorde
grundreglor, än ock ullånings-reglementet. Ankommande på Kongl.
Majits Nådiga pröfning, att, efter sig företeende omständigheter, privilegium
på högst ao Ar med eller utan ytterligare villkor bevilja, eller ock
alldeles afslå.
Innan 18 månader före Privilegii-tidens utgång kan anhållan om förlängande
deraf hos Kongl. Majit göras.
2 §.
I hvarje Privilegium skall intagas, att inrättningen hvarken nu eller
någonsin framdeles skall kunna påräkna något understöd af allmänna medel
, samt att, under ingen förevändning, Staten må kunna blifva, mera i
deras än uti andra enskilda förelag inblandad, eller på något sätt komma
att bidraga till deras upprätthållande eller utredning.
3 §,
Enskilda Bank-Bolag måge äga, att, i enlighet med af Kongl. Majit
faslstäldt formulair, utgifva tryckta eller graverade sedlar, stälda att vid
anfordran inlösas med Rikets gångbara mynt, utan ränta. Sedlarne måge
icke vara å mindre belopp äa 2 Ridr Banco, och icke större än 5oo R:dr
Banco.
All annan utgifning af tryckta eller graverade sedlar, än nu sagd är,
vare förbjuden, vid det uti Kongl. Förbudet den 22 October 1766 stadgade
ansvar.
4 §.
Hvarje Bolag vare pligtigt att såsom god betalning mottaga sine egne
sedlar; men i öfrigt ankommer det på hvar och en alt godvilligt sådane
sedlar' såsom betalning emottaga eller icke.
4
Banco- och Bag-Utskottens Betänkande T IV:o l.
5 §•
Enskild Bank får endast i Stad inrättas; och skall Bolaget inför dervarande
Rådstufvu-Rätt, (öre Bankens öppnande, förevisa sä väl det af
Kongl. Maj:t utfärdade Privilegium, som ock Bolugs-Conlractet, för alt uti
Intecknings-Protocollet ordagrannt intagas.
Rätten läte sedermera ofördröjligen, på Bolagets bekostnad, i allmänna
Tidningarne införa Kungörelse örn det ingångna Bolaget.
ff §.
Bolaget skall likaledes, före Bankens öppnande, till Konungens Befallningshafvande
i Länet meddela uppgift å de personer, hvilka komma
att underskrifva Bankens sedlar, samt jemväl sådant i allmänna Tidningarne
kungöra; och åligger det Bolaget att på enahanda, salt tillkännagifva,
då, genom ombyte af personer, någon förändring med underskrii vandel inträ
fia r*
7
Vid penninge-försträekningars meddelande, eger Enskild Bank att
afdraga den högsta lagliga ränta, dock icke för längre tid än högst ett år;
äfvensom alt efter förfällotiden beräkna | procent i månaden; dock ali Bolaget,
så vida den af sistnämnde förmon sig begagna vill, är skyldigt föranstalta
, det lagsökning till lånets indrifvande inom en månad efter förfallotiden
varder anstäld och, i: allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen
utförd.
8 §,
Till sine fordringars utsökande och indrifvande »jute Banken enahanda
handräckning sorn Banco-Disconten.
9 §■
Enskild Bank må icke såsom säkerhet emottaga sine egne Actie-bref.
ro §.
Så länge Enskild Bank eger bestånd, fortfare dess skyldighet att sine
sed'lar inlösa, ehuru längre tid än ro år från utgifvandet förflutit. Upplöses
Bolaget, låter Kongl. Maj:t allmän Kungörelse derom utfärda, med föreläggande
för en hvar, som någon Bankens sedel eller annan skuldförbindelse
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, JV:o i.
5
inehafver, alt densamma inom 2;ne år frän den cfag, Kungörelsen utfärdas,
till inlösen i Banken förete.
rr §,
Enskild Bank ege ej alt drifva handel med annat än guld och silfver,
' men vare oförhindrad att inropa pantsalt eller utmätt egendom, som
på auction, till gäldande af Bankens fordran, ulbjudes;. dock med iagttagande
deraf, att sådan egendom varder försåld, så snart sådant lämpligen
ske fean.
s r3 §'
Delegare uti Bank-Bolag höra inom sig utse en ansvarig Direction,
sorn eger att, under stadgade controller, Banken förvalta samt i alla mål
föi' Bolaget lagligen tala och svara’.
(Lag samma vare för Hypotheks-föreningsdelegare.)
l ä §\.
Årligen hör ä bestämd tid revision och granskning af Bankens förvaltning
och tillstånd företagas, hvaruti af Kongl. Majit ulsedt allmänt Ombud
eger alt deltaga. Berättelse örn förrättningen bör genast elter dess
slut till Kongl. Maj,:t insändas och genom Direetionens försorg al trycket
allmänheten meddelas.
»4 §•
Direetionen vare skyldig, så val alt inom ätta dagar efter hvar je månads
slut till Kongl. Majit insända en öfversigt af Bankens ställning, likväl utan
att dervid yppa enskildes förhållanden, som ock att ofördröjligen meddela
alla de upplysningar i ämnet, hvilka Kongl. Majrt låter infordra.
Ställe sig oek Diiectionen samt Bolaget noga tili efterrättelse allt,
hvad i denna Lag föreskrifves; och beror del i annat fall af Kongl. Majrt
att, genom vite i penningar, tillhålla Bolaget, att det felagliga rätta eller
privilegium upphäfva.
i5 §.
Ej må Bankens grund-fond genom utdelning minskas, så länge Bankrörelsen
fortfar.
6
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o i.
2 C AP.
Om Solidarisk Banlct
16 §.
Solidarisk Bank kallas den, hvaruti delegarne förbinda sig att, en
för alla och alla för en, ansvara för Bolagets förbindelser och ulgilne sedlar.
Innehafvare af sådane förbindelser och sedlar ege dock icke rätt
att af delegare fordra betalning, förr än Directionen blifvit krafd, utan att
betalning af densamma genast erhållits.
*7 §•
Solidarisk Banks grund-fond bör minst till -|:del beslå af Rikets gångbara
mynt, eller guld och silfver, som till mynt kan användas: och må
återstoden utgöras af delegarnes skuldförbindelser, hvarföre fullgod säkerhet
ställes, medelst inteckning uti fastighet eller pant af guld eller silfver,
godkände Actier eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande
Obligationer.
iS §.
Delegare med solidarisk ansvarighet, eller dess arfvinge eller sterbhusdelegare,
vare ej berättigad att, före Previlegii-tidens slut, frånträda Bolaget,
med mindre Bolaget dertill samtycker;, fortfare dock i ansvarighet
tili Bankens borgenärer under ett år, från det underrättelse om den timade
förändringen blifvit till Rätten aflemnad och i allmänna Tidningarne
kungjord.
Är nyssnämnde tid tilländalupen, vare den afgångne sedermera ej
ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han dessförinnan blifvit
lagsökt, med mindre Bank-bolaget under tiden kommit i Concurs-tillstånd;
i hvilket fall hans ansvarighet till borgenärerne skall än vidare
fortfara, lika med deras, som i Bolaget qvarstå.
19 §■
Kommer delegare uti Concurs-tillstånd, vare Bolaget berättigadt alt
hans andel till det tecknade och insatta beloppet inlösa.
20 §.
Vilja delegare i Solidarisk Bank med sig förena Aclie-egare, sorn icke
åtaga sig ansvarighet för Bolagets skulder, vare sådant dem tillåtet.
Banco- och Lag-Utslottens Betänkande, JV:o I.
7
Solidarisk Bank må ej utgifva sedlar eller invisningar å Rikets Ständers
Bank till större sammantaget belopp, an som motsvaras af: 1:0 behållningen
i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i guld, silfver eller
sedlar; 2:0 återstod af Rikets Ständers Banks deponerade medel; och 3:o sådane
Bolagets tillgångar, som uti j 7 § omförmälas; Bankens egna låne-handlingar
sålunda icke härvid beräknade.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållande
emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess sedlar och invisningar
skulle komma att rubbas, åligge det Banken att inskränka sin
utlånings-rörelse, och inom en månad hafva återställt det rubbade förhållandet.
22 §.
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej af Banken ske till högre belopp, än hälften af hvad å tecknad och
inbetald grund-fond finnes uti Banken inneslående.
Alla för dylik upplåning ulgifvande fordrings-bevis, äfvensom depositions-bevis,
skola ställas till viss person eller Bank, samt uttryckligen
innehålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, ulan lill viss man, och efter föregången
anmälan i Banken.
3 Capitlet.
Om Aciie-BanJc.
23 §.
Actie-Bank kallas den, hvaruti delegarne ej äro för Bankens skulder
ansvarige, med annat än deras insatte actie-capital; hvarå således adier,
gällande uti innehafvarens hand, kunna utfärdas.
24 §.
Sådan Bank må icke till grund-fond hafva annat än Rikets gångbar»
mynt, eller guld och silfver, som lill mynt kan användas; kommande således
hela actie-capitalet att på sådant sätt af delegarne tillskjutas.
8
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, IV;o I.
35 §.
Aclie-bank må icke utgifva de i 3 §. nämnda sedlar till högre belopp,
än sorn motsvarar tre fjerdedelar af alla Bankens egande tillgångar ,
sedan dess öfrige skulder derifrån blifvit afräknade
Hvad
af det tecknade Actie-eapitalet är obelaldt, må ej såsom tillgång
beräknas.
4 Capitlet.
Om Hypolhelcs-Föreningar.
26 §.
Med IIypotbeks-förening förstås sådan inrättning, som bar till föremål
alt emot räntebärande obligationer upplåna ocb till delegarne utlåna penningar;
men icke att utgifva sedlar, hvilka vid anfordran ulan ränta skola
inlösas.
27 §'
Direclionen vare pligtig" besörja, alt, efter afdrag af de contante
medel, som i Rikets Ständers Bank för Cassans räkning kunna vara insatte,
i Hypolheks-cassan alltid finnas fullgode intecknade reverser till enahanda
belopp med hvad upplånadt blifvit; ocb derest någon så beskaffad revers,
för en eller annan orsak, skulle upphöra att vara fullt gällande, bör den
emot bristen svarande summan genom andra fullgoda reverser genast fyllas,
eller ett lika belopp af utelöpande obligationer inlösas ocb dödas.
5 Capitlet.
Om IJetalningsansvarighet och Concurs.
2S §. '
Dircctionens Ledamöter, så väl uti Solidarisk Bank, som uti Acliebank
eller H vpotheks-förening, vare, en för alla och alla för en, ansvarige
för fullgörande af den betalningsskyldighet, Bolaget åligger.
Vare ock underkastade det ansvar och straff, Lag och Författningar
för vårdslöse eller bedräglige gäblenärer utstaka.
Afgår
Banco- och Lag-UIshot tens Betänkande, JY:o r. g
Afgår Ledamot utur Direction en, fortfare dock dess ans var i gli et under
ett år, ifrån det kungörelse derom blifvit uti allmänna tidningarne
införd.
§•
Varder någon af enskild Bank, i enlighet med 3 §, ulgifven sedel
icke vid uppvisandet af Bankens Direction inlöst eller nöjaktig säkerhet
derföre ställd, håfve Bolaget förverkat sitt privilegium och Banken stäild
till utredning; derest ej Kongl. Majit skulle finna förhållandena vara sådane,
att Banken kan sin rörelse utan äfventyr fortsätta.
3o §.
Ford rings-egare, sorn inför den Domstol, hvarest Bolags-contractet ,
jemnlikt 5 §, blifvit uppvisadt , styrker att Bolaget eller dess Direction icke
iagttagit, hvad denna Lag föreskrifver, eller att Banks eller Hypotheksförenings
tillgångar icke svara emot dess skulder, bafve rätt alt fordra, det
Bolaget må försättas uti ConCurs-tillstånd , samt åläggas att Bankens eller
Hypolheks-cassans förvaltning till Borgenärerne afträda.
3, §.
I sådant fall vare egare af Bankens sedlar eller Hypotheks-förenings
till innehafvaren ställde räntebärande förbindelser icke skyldige att annorlunda
bevaka sina fordringar, än att de inom i Lag föreskrifven tid uppvisa
och låta påteckna fordriugsbevisen inför den eller de Embetsmyudiglieter,
Kongl. Majit utser och uti allmän kungörelse tillkännagifver.
3a §.
Innehafvare af de uti 5 §. nämnde Bankens sedlar, niute förmonsrätt
till betalning framför räntebärande skuldförbindelser. Pant-innehafvares
lagliga rätt dock förbehållen.”
Vid remitterandet af hvilken motion, Grefve Frölich > David, framställt
ett så lydande:
Sik. till II. St. Prot, 1840. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häftet. 2
30
Banco- och Lag-Utskott ens Betänkande, JY:o I.
”Förslag
till
Lag för Provincial-Banker och Hypotheks-Inrättningar.
1 Capitlet.
Om Provincial-B anker.
1 §•
Enskilde stånde det fritt att, till Bank-rörelses bedrifvande med egne
credit-sedlar, stifta Bolag inom alla Rikets Provinser. Uti Läne-styrelsens
Residens-städer skola Bankernes Hnfvud-contoir dock alltid förläggas.
Bank-afdelningar eller Vexlings-contoir, utan rätt att utgifva andre egneförbindelser,
än invisningar å viss man till Hufvud-conloiret, måge dock
uti öfrige Rikets städer eller andre tjenlige ställen inrättas.
2 §.
I den händelse Bank-bolag bestämmer viss tid för upphörande af
deras Bank-rörelse, men sedermera ändock önskar att dermed få fortfara,
skall Kungörelse derom trenne gånger införas i allmänna tidningarne minst
3 8 månader före stämmodagen.
3 §.
Till Bank-bolags stiftande erfordras minst femtio namngifne lott-egare,
under solidarisk ansvarighet. Desse skola inom sig välja en Direction,
som har att besörja förvaltningen, och i Bolagets namn lagligen tala och
svara.
4
Solidariskt Bank-bolag kan med sig förena commandit-delegare, hvilka
i mon af insatt capital, derför actier till innehafvare!! utfärdas, njuta
öfverenskommen andel af vinsten.
5 §.
Genom egenhändigt underskrifne Bolags-reglor skola delegare sig inbördes
förbinda. Ock skola dessutom uppgifter i Bolags-reglorne inflyta
om följande ämnen:
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, JY:o i;
11
a) Beloppet af lott-egares capital eller grundfond, som icke får understiga
25o,ooo R:dr i silfver, eller annan motsvarande myntberäkning,
och hvaraf minst en tredjedel skall bestå i reda penningar. Öfrige tvåtred jedelar
kunna utgöras af controlleradt guld eller silfver, fastighets-inteckningar,
adier, (Bankens egna lottbref och aetier, äfvensom andra ProvincialBankens
undantagne) eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande
obligationer, hvilka alla hypothek af Bolagsmännen gemensamt med Konungens
Befallningshafvande i Länet skola till säkerheten vara pröfvade
och af begge godkände;
B) om antalet af Directions-ledamöter;
c) om Bolaget i förening redan intagit commandit-delegare;
(l_) 0111 liden och sättet för årlig revision öfver räkenskaperne och förvaltningen,
samt Revisions-berättelsens kungörande;
e) om tiden för årlig ordinarie Bolags-stämtna, villkoren för sammankallande
af extra stämma, om rösträttigheten;
f') om sättet för Bolags-reglornes möjliga förändring; och
g) om sättet för utlåningen, antingen detta blifvit bestämdt i Bolagsreglorne
eller serskildt reglemente.
6 §.
Före Banks öppnande skola Bolags-reglorne till deras ordagranna lydelse
hafva varit införde uti allmänna tidningarne, äfvensom uppvisade hos
Rådhus-Rätten i den Läne-residensstad, hvarest Bankens Hufvud-contoir
förläggas. Rådhus-Rätten anmäle sådant uppvisande för Konungens Befallningshafvande,
som inom i4 dagar eger genom utslag yttra sig, om han
anser afvikelse från de i denna Lag lemnade föreskrifter ega rum, eller
icke; hvaröfver besvär, ställde till Kongl. Maj:t, må anföras, inom 3o dagar,
i Nedre Justitie-Revisionen, för att i Högsta Domstolen till skyndsamt
slut föredragas och afgöras.
När Bolags-reglorne vunnit laga kraft, skola de af Rådhus-Rätten kungöras
i tidningarne på Bolagets bekostnad, äfvensom, på lika sätt de förändringar
i Bolagets eller Directionens personal, hvilka tid efter annan inträffa,
böra af Directionen till Rådhus-Rätten anmälas och af denna Rätt
kungöras.
7 §•
Provincial-Banker må ej utgifva andra tryckte eller graverade fördringsbevis
till innehafvare!!, än:
I 2
Banco- och Lag-Ut sköttens Betänkande, JY'.o r.
i :o Credit-sedlar, att vid anfordran, men utan riinta, inläsas i det
Bank-eontorr, hvarifrån de blifvit utgifne, och lill den valör, som af Riksens
Ständer serskilt varder bestämdt;
2:0 I»visningar å Rikets Ständers Rank, i enlighet med derföre gällande
författningar.
Skolande credit-sedlar och mvisningar alltid vara försedde med bandskrifne
namn af minst tvänne Direetions-ledamoter och Bankens Kamererare,
eller annan tjensteman. Genom Bank-bolagets försorg skalf, inom 14
dagar från Bankens öppnande, uppgift å de personer, sorn komma att underskrifterne
meddela, i allmänna tidningarne kungöras,
8' §.
Ej må Pro vinci al-Bank utgifva credit-sedlar och in visn ingar å Riksens
Ständers Bank lill större sammantaget belopp, än som motsvaras af:
1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller
sedlar; 2:0 al återstoden å deposition i Rikets Ständers Bank; och 3:o af
sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver, saint hypothek,
sorn i 5 §. under litt. a äro uppräknade. Bankens egna låmehandlingar
sålunda icke härvid inräknade,
9§-
Upplåning, vare sig i form af försträckning, deposition eller creditiv,
må ej eller af Bank göras till ett belopp, som öfverstrger kahlen af hvad'
å tecknad grundfond blifvit i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordringsbevis skol» ställas till
viss person eller Verk, samt uttryckligen innehålla, att öfverlåtelse deraf
ej må ske, ulan till viss man, efter föregången anmälan i Banken,
ia §.
I afseende på utlånings-rörelsen iagttages: 1:0 att adier eller lott—
bref icke få belånas i den Bank, der de äro utgifne; 2:0 att, med undantag
af Cassa-creditiv, lån icke må beviljas på längre tid än Nio månader
till enskilde; 3:o att i de fall, der räntan för meddelade lån ej är utfäst
till mer än fern för hund rådet om året, Banken eger vid låns utgifvande
afdraga räntan för heta lånetiden samt, efter förfalllotiden, såsom straffränta
sig lillgodoberäkna tvä tredjedelar för hundradet i månaden, eller B
för hundradet om året, dock med skyldighet att föranstalta, det lagsökning
Banco- och Bag-Utskottens Betänkande, N:o i.
sist inom en månad efter förfallotiden varder anställd, och i alfr livad på
Banken ankomma kan, skyndsamligen utförd'. Vid fordringars indrifvande,
njute Provincial-Banker samma handräckning, sorn för Rikets- Ständers- Discont-Verk
stadgas.
, , §.
Varor och gods, sorn i Banken belånas, kunna , derest de icke inlosjas
vid förfallotiden, genast derefter, utan föregående hembjudning eller uppbud,
genom offentlig auction försäljas.
Bänken vare berättigad sjelf inropa- pantsatt eller utmätt egendom,.
sorn på auction för dess räkning »tbjude», med iakttagande likväl, att sådan
egendom varder åter försåld, så snart det utan förlust för Banken ske
kan; men ali handel, med undantag af guld och silfver, vare förbjuden..
12 §.
Lott-egares andel i Bank-bolag, hvarå lottbref skall ställas til! viss;
man, oell hvarå öfverlåtelse icke gäller utan Directionens för dess del lernnade
och af Bolaget vid nästföljande Bolagsstämma sta-dfästade samtycke,,
får till beloppet ej någonsin vara större, än dubbla summan af den cpiot,.
som uppkommer, när grundfondens capilal-summa- divideras med lo-tt-egarnes
antal.
r3 §.
Då lott-bref genom laga fång kommit i annor mans ägo, och nya- innehafvar
en vägras inträde i Bolaget, eller, då nya innehafvaren ej vill i
Bolaget inträda, vare Bolaget skyldigt, efter i båda fallen skedd' anmälan,
till Directionen, minst 3 månader före ordinarie Bolagsstämma-, att lott—
brefvet för Bolagets räkning inlösa med det belopp, som derå blifvit inbetald
t.
*4 §•
Vid inträffudt ombyte af egande-rätt till lottbref, fo-rblifve alltid
förre innehafvaren, eller hans arfvingar, qvar i solidarisk ansvarighet intill
den, ett är efter nästa ordinarie bolagsstämma, påföljande stämmans slut,
då förre lott-egaren, i fall Banken ej iråkat obestånd, eger återfå sina förbindelser.
*5 §.
Derest Bank icke med Rikets metalliska mynt, eller med' Riksens
Ständers Banks sedlar vid anfordran inlöser dess eredit-sedlar, och för
i4
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, IV. o I.
bristande betalning återkomna invisningar på Rikets Ständers Bank, kan
Bolaget ej tillstädjas att Bank-rörelsen längre fortsätta.
16 §.
Har Banken brustit i sådan inlösen, ege innehafvaren af oinlöst credit-sedel
eller invisning att lagsöka en eller flere Directionens Ledamöter
med samma rätt att använda utmätningstvång, som Lag i allmänhet mot
gäldenär medger för skulder af den mest executiva beskaffenhet.
I alla de fall, då Ledamot af Directionen ej med lagsökning träffas
hemma eller å Bankens Contoir, eller då flere Directions-Ledamöter skola
på en gång samfäldt sökas, läte de, som Konungens Befallningshafvandes
eller Rättens bud gå, å Bankens Contoir bevisligen aflemna, eller om det
finnes stängdt, å dess dörr fästa skriftlig resolution eller kallelse; och galle
sådan åtgärd såsom laga delgifvande.
*7 §•
Hafva Directionens samtlige Ledamöter först undergått utmätning,
men full tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom ny
lagsökning utkräfvas under enahanda tvång hos den eller dem bland lottegarne,
fordringsegaren finner för godt.
18 §.
Lottegare, som sålunda blifvit nödsakad för Bolagets skuld erlägga
betalning, hafva rätt låta densamma, utan ny lagsökning, men efter en
mellantid af åtta dagar, genom Under-executor återuttaga hos annan lottegare.
På samma sätt och med samma villkor eger hvar efter annan förfara
med återvinning, tilldess, genom utredning af Bankens tillgångar
eller inbördes öfverenskommelse, annorlunda, lolt-egare emellan, blifvit
uppgjordt.
19 §•
Återvinning, enligt näststående §., får icke af Directionens Ledamot
emot annan lott-egare anställas, såvida ej denne jemväl är Ledamot af Directionen.
Vid slutlig utredning fördelas den brist, som i Bankens tillgångar
kan uppstå, emellan samtlige lott-egare, i nion af hvarderas lotter.
Banco- Och Lag-Utskottens Betänkande, N'.o i.
i5
20 §.
I händelse af Concurs äro innehafvare af andre fordringsbevis än de
i ^rde och i6:de §§ omnämnde, äfvensom commandit-delegare för deras
actie-capilal och innestående afkomst, icke berättigade till betalning förr
än sedan, under Bankens utredning, alla inom nedan stadgad praescriptionstid
anmälde credil-sedlar och invisningar å Rikets Ständers Bank blifvit
inlöste; men lyftning, emot ställd säkerhet, kan af Rälten, elter omständigheterne,
beviljas.
21 §.
Den genom Kongl. Förordningen den i3 Juni 1800 för skuldfordring
i allmänhet bestämda prcescriptionstid af 10 år, ege ej rum i afseende på
Provincial-Bankers tryckte eller graverade credil-sedlar och invisningar;
ej eller skall bevakning deraf, enligt Concurs-lagen, erfordras i Bankens
Concurs, eller i anledning af årsstämning, som, vid Bolagets upplösande,
må utfärdas å dess Borgenärer; hvaremot när Bolaget upplöses, hvilket
Konungens Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, till Kongl. Maj:t inberätta
, Kongl. Majit låter utgå Nådig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskalfad förbindelse af Banken innehafver,
att, vid förlust af all betalningsrätt, förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken
inom två år ifrån den dag, hvarunder Kungörelsen utfärdas; börande
under tiden Kungörelsen årligen från predikstolarne uppläsas.
23 §.
I afseende på andra dess skulder än omförmäldte credit-sedlar och
invisningar, ankomme, efter derom skedd ansökning, på Rådhus-Rättens
pröfning, huruvida Banken må tillåtas, eller lagligen kunna förmås att
träda i Concurs.”
Uti 2:dra Capitlet, som angår Hypotheks-inrättningar, har blifvit
hänvisad t till hvad Herr Stråles ofvanintagna förslag i afseende å sådane
Inrättningar innehåller.
Härjemte har Herr von Troila Emil, väckt fråga derom, att, enär för
närvarande icke var i Lag stadgadt serskildt ansvar för förfalskning af Privat-Banks-sedlar,
det målte, till förekommande af den oreda och förlust
för enskilde, som skulle inträffa, i händelse ett större antal af de inom
cn Provins i omlopp varande sådane sedlar befunnos falska och Banken
följagtligen icke kunde tillförbindas alt dem inlösa, genom serskild Lag,
»6 Banco- och L/Ctg-Ut sköttens Betänkande, N:o [,
för sådane förfalsknings-brolt, varda bestämdt ett straff, som vore mindre,
än för förfalskning af Siats-Bankens sedlar, men större an för förfalskning
af enskild mans forsk i i Iningar; och lill hvilket straff föreslagits allmänt arbete
å fästning, i rån ett lill flere år. ,
Utskotten anse sig härvid först böra i Rikets Ständers minne återföra
, att frågan om lagstiftning för enskilde Banker utgjorde föremål för
öfverläggning äfven vid sista Riksdag, då, efter afgifvet förslag af de sammansatte
Banco- och Lag-Ulskntten (se 6 Sami. i Afd. 3 Baud.) Rikets
Sländer, jemte Skrifvelse den i g Maj (^N:o 348) lill Kongl. Majds
Nådiga stadfästelse öfverlemnade ett förslag till Lag för enskilde Banker,
hvarå.likväl, innan Riksdagens kort derefter, den 27 i samma månad, inträffade
slut, något svar ifrån Kongl. Majit icke bl ef Rikets Ständer meddeladt.
Sålunda fortfar Kongl. Förordningen den 24 Januari 1824 att ännu
vara gällande. Men då de föreskrifter, som innefattas uti högstberörde
författning, jemnförd med allmänna Lagen uti i5 Capitlet Handels-Balken,
synas, i afseende både på villkoren för enskilda Bankers tillkomst och .grunder
ne för utöfvande af deras för landet inflytelserika verksamhet, sakna
den fullständighet, sorn påkallas ej mindre af sjelfva ämnets vigt, än afden
numera äfven inom Riket, genom flere sådane Inrättningars uppkomst, vunne
erfarenhet och i samma mon insedda behof af en bestämdare Lagstiftning
i ämnet, och hvarförutan, för betryggande äfven af allmänhetens
rätt och säkerhet, icke kan anses vara, å den Lagstiftande magtens sida,
gjordt allt hvad på densamma ankommer, hafva de sammansatta Utskotten,
med afseende jemväl å hvad Rikets Ständer vid sista Riksdag i denna
del funnit, icke dragit i betänkande hemställa,
det Rikets Ständer må, för deras del, besluta en fullständigare
Lagstiftning i ämnet, än den, som nu finnes.
Det förslag till Lag, sorn af Rikets Ständer vid sisla Riksdag beslöts, innefattade
serskiide bestämmelser för Solidariske och Actie-Banker; och synes tillåtelsen
till bildande äfven af desse senare hafva utgått fränden förmodan, alt,
i annat fall, eller under den ännu rådande farhågan för inträdande i ett
bolag, med så utsträckt ansvarighet, sorn i den solidariska innefattas, uppkomsten
af enskilde Banker skulle mera försvåras och tillbakahållas, än
som, å andra sidan, vore päkalladt af nödig omtanka för allmänhetens säkerhet,
hvilken ansetts kunna tillfyllest betryggas genom de flere, jemförelsevis
-
Banco- och Lag-Ulsloitens Betänkande, JY:o r.
»7
relsevis mera bindande, föreskrifter och controller, som för Actie-Banker
blifvit uppställde.
Ehuruväl det äfven, enligt Utskottens öfvertygelse, kan antagas, att
också Actie-Banker, väl organiserade och grundade på en i sådant hänseende
omsorgsfull Lagstiftning, kunna innefatta all den säkerhet, som af allmänheten
billigen kan fordras och utesluter hvarje tvifvel om deras förmåga
att sina förbindelser uppfylla, samt såmedelst äfven förvärfva sig allt
det förtroende, som för deras lugna, oafbrulna verksamhet är nödvändig;
så innebär dock, i alla fall, den inskränktare ansvarighet, till följe hvaraf
hvarje delegare i sådan Bank ansvarar endast med sitt insatta capital, ett
undantag från den allmänna princip om Bolagsmäns solidariska ansvarighet,
som är i i5 Cap. Handels-Balken grundlagd. Minst bör ett undantag härutinnan
ega rum, till fördel för bolag, som, i anseende lill beskaffenheten
af deras verksamhet, genom utgifvande af Credil-sedlar och allmänhetens
derunder beroende säkerhet, böra företrädesvis vara underkastade stränga
controller. Det synes vara denna allmänhets rätt, då den ofta icke kan
undvika att i den dagliga rörelsen emottaga enskilde Bankers Credit-sedlar,
att åtminstone kunna med säkerhet och bestämdhet bedömma de rättigheter,
som dem åtfölja, i händelse af åsidosatt inlösen, hvilket omdöme,
i det fall, att endast en slags ansvarighet finnes för alla Banker'utan undantag.
är lätt att fatta, såvida dertill erfordras endast kunskap om den
gällande Lagen; hvaremot, i händelse det får bero på hvarje Bolag att
vid stiftelsen välja emellan tvänne serskilda, i Lagen godkände, ansvarighets-former,
innehafvaren af en Credit-sedel, för fullständigt bedömmande
af densammas i alla händelser gällande kraft, icke har tillfyllest endast
af kännedom om Lagen, utan derutöfver skulle behöfva den med mera
omväg förvärfvade kunskapen om hvarje Bolags serskilda stiftelse-grunder.
Af dessa skäl och då den omständigheten, att de fleste af de under de
senare åren inrättade Banker grunda sig på delegarnes solidariska ansvarighet,
synes undanrödja all betänklighet derutinnan, att en ovillkorlig föreskrift
i denna del skulle motverka enskilde Bankers uppkomst; hafva
Utskotten ansett^ att Actie-Banker, med sedel-utgifningsrätt, icke skulle få
hädanefter bildas och, på sådan grund, upptagit endast Banker med solidariskt
ansvarige Bolagsmän, uti följande
fich. till R. St. Prof, 1840. 6 Sami. 2 Afd. 1 Häftet.
3
i8
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, IV'.o (.
Förslag
till
Lagfor enskilde Banker.
. §.
Bank-rörelse,, med rättighet att utfärda tryckta eller graverade credit-sedlar,
må utaf enskilde personer, endast i förening till Bolag, bedrifvas,
efter dertill af Kongl. Majit meddeladt tillstånd, vid ansökning hvarom
böra lill granskning och stadfästelse bifogas, ej mindre de för Bankbolaget
uppgjorda gmnd-reglor och ullånings-reglemente, än äfven profblanketter
lill credit-sedlar; och ankomme på Kongl. Maj:t, att, efter pröfning,
huruvida Bank-inrättningen kan vara för landet fördelaglig eller menlig,
det sökta tillståndet bevilja, på högst Tio år, eller ock förvägra.
Vid sådan tids utgång och såvida ansökning derom blifvit af Bolaget
gjord 18 månader dessförinnan, kan tillståndet förnyas till Bank-rörelsens
fortsättande, dock aldrig utöfver Tio år för hvarje gång.
2 §.
Till Bank-bolags stiftande erfordras minst femtio namngifne delegare,
under solidarisk ansvarighet, med en tecknings-summa af minst 2 millioner
Riksdaler curant, motsvarande 5oo,ooo R:dr Silfver Specie.
Vid pröfning af Bolags-reglorne, bestämmer Kongl. Majit det högsta
belopp, hvarutöfver tecknings-summan ej får gå.
3 §.
Sådant Bark-bolag kan med sig förena serskilde, eller så kallade Comnaandit-delegare,
hvilka insätta hela det capital, hvarföre de teckna sig,
emot actie-href, som ställas till innehafvaren, njuta öfverenskommen andel
af vinsten, och äro endast med det insatta capilalet ansvarige.
4 §•
Enskild Bank får endast i stad inrättas.
Bank-afdelningar eller Vexiings-contoir, de der icke ega rätt att utgifva
andra egne förbindelser än invisningar till Hufvud-contoiret, kunna
icke eller på annan ort, än i stad, förläggas.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o I.
>9
5 §.
Delegarne i Bolaget böra inora sig utse en ansvarig och, efter Bolagets
godtfinnande, afsättlig Direction, för att, enligt utfärdad Instruction och
under sådan controll af offentlig myndighet, som i denna Lag stadgas,
Banken förvalta, samt i alla mål för Bolaget lagligen tala och svara.
6 §.
Bolags-reglorna, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda,
böra dessutom innefatta uppgifter och stadganden i följande ämnen:
a) om beloppet af teckningssumman eller grundfonden, deraf minst a5
procent skola utgöras af reda penningar;
b) hvad Bolaget beslutat om Commandit-delegares intagande;
c) om antalet af Directionens ledamöter, som icke få vara färre
än fem;
d) om tiden och sättet för den årliga revisionen och revisions-berättelsens
kungörande i tidningarne;
e) om tiden för den årliga ordinarie Bolags-stämman, villkoren för
sammankallande af extra Bolags-stämma och om röst-rättigheten;
f) om sältet för Bolags-reglornas möjliga förändring;
g) om sättet för utlåningen;
h) om hvad Bolaget öfverenskommit, i afseende på lott-brefs öfverlåtelse,
dervid iagttages, att det uti a §. bestämda minsta antal solidariskt
ansvarige delegare icke understiges.
7 §•
Såsom grundfond må begagnas ej allenast reda penningar samt controlleradt
guld och silfver, utan äfven sådane fastighets-inteckningar, actier
eller allmänna Verks och Inrättningars räntebärande obligationer, som lör
sådant ändamål af Bolaget godkännas.
Bankens egne och andra enskilde Bankers actie-bref få aldrig, ibland
hypothek för grundfond, antagas.
Ej må insatt grundfond, genom utdelning, minskas, så länge Bankens
rörelse fortfar.
20
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o i.
8 §.
Förr än Banken får öppnas och träda i verksamhet, skall iagttagas:
a) att inför Rådhus-Rätten i den stad, der Bankens Hufvud-contoir är
beläget, i hufvudskrift förevisas, så väl den af Kongl. Maj:t utfärdade ti 11-  stånds-resolution, sorn ock Bolags-reglorna, för att i Intecknings-protocollet
ordagrannt intagas; hvarefter Rätten ofördröjligen låter, på Bolagets
bekostnad, i allmänna tidningarne införa kungörelse otn det ingångna
Bolaget;
b') att uppgift på Bolagets delegare med solidariskt ansvar till samina
Rätt aflernnas, för att äfven i dess Intecknings-protocoll intagas; börande
en sådan uppgift förnyas efter hvarje Bolags-stämma, så vida någon förändring
med (lelegarne då inträffat;
c) att uppgift å de personer, som komma att underskrifva Bankens
tryckte eller graverade förbindelser, ej allenast tillställes Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Länet, utan äfven i allmänna tidningarne kungöres,
hvilket åliggande förnyas, så snart någon förändring inträffar;
(T) att till Banken skola vara inbetaldte minst io procent af grundfonden
eller |:delar af det i § 6 litt. a bestämda tillskott i reda penningar, äfvensom
handlingar, hvilka Bolaget efter pröfning godkänt, aöemnade lill
säkerhet derföre, att återstoden af samma tillskott varder inom ett år i Banken
insatte;
e) att de handlingar, som utgöra säkerheter för den öfriga delen af
grundfonden, skola jemväl vara till Banken inlemnade, och af Bolaget, efter
pröfning, godkände.
9 §•
Utom invisningar på Rikets Ständers Bank, i enlighet med derom
gällande föreskrifter, må ej af enskild Bank utfärdas andra tryckta eller
graverade förbindelser, än credit-sedlar, ställde till innehafvaren, att
vid anfordran, utan ränta, inlösas, oell hvilka ej må lyda å mindre belopp,
än Fem Riksdaler curant, motsvarande En Riksdaler 12 sk. Silfver
Specie.
10 §.
Ej må enskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank lill större sammantaget belopp, än som motsyaras af:
Banco- och Lag-Ulsloltens Betänkande, JY:o i.
21
1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller
sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets Sländers Bank; och 3:osådane
Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypolhek, som
i 7 §. nämnas; Bankens egne låne-handlingar sålunda härvid icke inberäknade.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet
emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess credit-sedlar
och invisningar skulle komma att rubbas, åligge det Banken att inskränka
sin utlånings-rörelse och inom en månad hafva återställt det rubbade
förhållandet.
11 §•
Upplåning, vare sig på creditiv eller genom försträckning och deposition,
må ej eller af Banken göras till högre belopp, än alt det icke öfverstiger
hälften af hvad å tecknad grundfond finnes i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning utgifvande fordringsbevis, äfvensom depositionsbevis,
skola ställas till viss person eller visst Veik, samt uttryckligen
innehålla, att öfverlåtelse deraf ej må ske, utan till viss man och efter
föregången anmälan i Banken.
13 §.
Vid utlåning eger Banken, då ränta ej är utfäst högre, än efter fena
för hundrade om året, och utlåning ej stäld på längre tid än 6 månader,
att afdraga räntan för hela lånetiden, och vare jemväl, derest låntagaren
ej betalar å furfallodagen, berättigad att ifrån nämnde dag, såsom straffränta,
sig till godo beräkna i;dels procent i månaden, eller tillhopa -f:dels
procents ränta för månad; dock att Banken, så vida den af sislberörde förmon
sig begagna vill, är skyldig alt genast, efter det en månad ifrån förfalloliden
förflutit, föranstalta, det lagsökning till lånets indrifvande varder
anstäld och, i allt hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen
utförd.
Vid fordringars indrifvande, njute enskild Bank samma handräckning,
som för Rikets Ständers Diseont-Verk nu är eller framdeles varder
beviljad.
22
Banco- oell Lag-Utskottens Betänkande, JY:o I.
*3 §•
Adier eller lottbref må icke belänas i den Bank, der de äro utgifne.
Varor kunna i Banken belånas och, derest de icke inlösas vid förfallotiden,
genast derefter, utan föregånget uppbud eller hembjudning, föryttras
genom offentlig auction, hvarvid förhålles, i enlighet med gällande
författningar om försäljning af utmätt lös egendom.
*4 §.
Banken ege ej att drifva handel med annat än guld och silfver;
men vare oförhindrad alt inropa pantsatt eller utmätt egendom, som på
auction utbjudes, dervid Bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga; dock
med iagttagaride deraf, att sådan egendom åter varder försåld, så snart
det lämpligen ske kan.
15 §•
Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt, eller med sådane
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina tryckta
eller graverade credit-sedlar, äfvensom, derest af densamma utfärdad
invisning å Rikets Ständers Bank, vid uppvisandet derstädes, ej inlöses,
åtnjute Borgenären ränta af den enskilde Banken, efter åtta för hundrade
om året, ifrån den dag, då credit-sedels eller invisningsbetalning vägrad
blifvit, intilldess inlösningen i Banken åter vidtager.
Vare det ock, när Banken sålunda brustit i betalning, hvar och en
af Bamkens Borgenärer obetaget att väcka fråga om Bankens försättande i
Concurstillslånd, derom anmälan bör ske hos Konungens Befallningshafvande,
som genast undersöker Bankens ställning: gitter Directionen då ej visa,
att den inträffade oförmågan härrört af en skyndsamt öfvergående tillfällighet,
och att Banken alla sina Borgenärer förnöja kan, åligge det Konungens
Befallningshafvande att låta inställa Bank-rörelsen, och öfverlemna
målet till Domstol, som beslutar, alt Banken i Concurs-tillslånd
försattes.
När Concurs inträdt, har ock Bolaget förverkat rättigheten att vidare
begagna sig af det erhållna tillståndet till Bank-rörelses bedrifvande.
16 §.
Innehafvare af oinlöst credit-sedel eller invisning ege jemväl, oberoende
af den rätt, som i nästföregående §. Bankens Borgenärer tillägges,
Banco- och Lag-Utsi otte na Betänkande, N:o I.
23
att lagsöka en eller flere Directionens Ledamöter, med samma rätt att använda
utmätningstvång, som Lag och gällande Författningar i allmänhet
medgifva emot gäldenär för skulder af den mest executiva beskaffenhet.
I alla de fall, dä Ledamot af Directionen ej träffas hemma med Lagsökning
eller å Bankens Contoir, äfvensom då flere Directionens Ledamöter
skola |>å en gång samfalldt sökas, kunna de, som med Konungens Befallningshafvandes
eller Rättens bud gå, å Bankens Contoir bevisligen afjemna,
eller om det finnes stängd t, å dess dörr fästa skriftlig resolution
eller kallelse; och galle då sådan åtgärd såsom laga delgifvande,
»7 §•
Hafva Directionens samtlige Ledamöter först undergått utmätning,
men lull tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom ny Lagsökning
utkräfvas, under enahanda tvång hos den eller dem bland de solidariskt
ansvarige Lottegare, mot hvilken fordi husegaren finner för godt
sin talan rigla.
18 §.
Har solidariskt ansvarig delegare sin lott å annan öfverlåtit och Bolaget
frånlrädt; vare han ej ansvarig för annan Bankens skuld, än den,
hvarföre han dessförinnan lagsökt Lirf vit.
»9 §•
Den, genom Kongl. Förordningen den i3 Juni 1800, för skuldfordring
i allmänhet bestämda pi eseripl ionstid af Tio år, ege ej rum, i afseende
på enskilde Bankers tryckta eller graverade credilsedlar och invisningar;
ej eller skall bevakning deraf, enligt Concurs-Lagen, erfordras i Bankens
Cononrs eller i anledning af års-stämning, sorn vid Bolagets upphörande
må utfärdas å dess Borgenäier: hvaremot, när Bolaget upplöses, hvilket
Konungei s Befallningshafvande bör, utan dröjsmål, lill Kongl. Maj:t inberätta,
Kongl. Maj:t låter utgå Kådig Kungörelse derom, med föreläggande
för en hvar, som någon så beskaffad förbindelse af Banken innehafver,
att, vid förlust af all betalningsrält, förbindelsen till inlösen uppvisa
i Banken, inom två år ifrån den dag, hvarunder Kungörelsen första
gången utfärdas; börande densamma en gång under hyartdera af dessa
tvänne år från predikslolurne uppläsas.
Banco- och Bag- Ut slo! tens Betänkande, No I.
20 §.
Direclionen vare skyldig, så väl alt, efter hvarje qvartals slut, till
Kongl. Maj:t insända en öfversigt af Bankens ställning, som oek att hålla
Bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för den undersökning, som
Kongl. Maj:t möjligen kan finna för godt låta anställa; likväl utan att enskildes
förhållanden till Banken dervid få för allmänheten yppas.
Sedan frenne Riks-Stånd gillat Banco-Utskoltets Betänkande Nio 20,
hvaruti, bland annat, Riksdaler curant blifvit antagen såsom mynlenhet;
så hafva Utskotten uti detta förslag till Lag jemväl begagnat samma benämning,
hvilken likväl, i händelse Rikets Ständers beslut om myntsystemet
icke skulle vinna Kongl. Majrts Kådiga sanction, torde böra utbytas,
så att de summor i Riksdalertul, som i Lagförslaget förekomma, då i
stället kunde utsättas i motsvarande belopp Silfver Specie.
Den vid remissen väckta fråga om bestämmande af ansvar för förfalskning
af enskilde Bankers sedlar, ämna Utskotten företaga till serskild
behandling, och deröfver Utlåtande meddela, äfvensom den i Herr Stråles
motion, med förslag till Lag för enskilda Banker, inneslutne lagstiftning
äfven för Iiypotheks-föreningar blir föremål enskildt för Lag-Utskottets
serskilda behandling.
Deremot hafva Utskotten, i sammanhang med frågan om Lag för
enskilde Banker, förehaft till gemensam behandling en af Herr Örströmj
yd.j inom Yällofl. Borgare-Ståndet väckt och till Banco-Ulskollet remitterad
motion, hvaruti anföres, att Privat-Bankernes utgifne förbindelser ej
emottagas i Kronans uppbörd, och stundom ej eller antagas vid liqvid
enskilde emellan; samt att, då Bankernes förbindelser således icke voro
användbara till alla slags utgifter, fördelarne af Bank-inrätlningarne för
det allmänna till en del gingo förlorade, och Bankerne sjelfve ledo skada
derigenom, att deras förbindelser ej blefvo serdeles länge utelöpande och
räntevinsten ej så betydlig, som eljest; och har motionären, till förekommande
af dessa olägenheter, föreslagit, att alla Privat-Bankerne i Riket
måtte åläggas alt, så fort sig göra låter, efter utgången af innevarande
Riksdag, i hvarje af Rikets Residens-städer öppna Invexlings-contoir.
Då redan inrättade enskilde Banker, genom de af Kongl. Majit meddeldte
privilegier, äro försäkrade att, under viss, för hvarje bestämd, tid,
drifva
Banco- och Lag-Zhskottens Betänkande, ]V:o i.
25
drifva Bank-rörelse, i enlighet med fastställde Reglementen; kan någon
skyldighet, utöfver hvad på sådant sätt blifvit stadgadt, nuvarande enskilde
Banker icke åläggas; — och enär, så vidt förslaget afser de Bank-inrättningar
, sorn hädanetter kunna uppstå, ett föreläggande för dem att i Rikets
alla Läne-residencer , eller endast å något annat ställe, än der Banken
är inrättadj, invexla sina sedlar, skulle, genom fördelning emellan de serskilda
Invexlings-Contöiren af Bankens förråd på Rikets mynt, tillintetgöra
möjligheten för Banken att fullgöra det, för dess fortfarande oundgängliga
villkor, att alltid, vid anfordran, vara i tillfälle med Rikets mynt inlösa
sina sedlar och dessutom ådraga Bänken större omkostnader, än med dess
bestånd vore förenligt; alltså få Utskotten, under åberopande tillika af
hvad Lag-förslaget i denna del innehåller, tillstyrka,
att ofvanberörde motion icke må till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 2 Juli iS/jo.
Reservationer:
Af Herr Mannerskantz: Emot följande puncter af de sammansatta
Utskottens förslag till Lag för enskilda Banker, får jag mig reservera, nemligen
uti
1 §•
Der jag anser vidden af Konungens pröfningsrätt, innan han Privilegium
utfärdar, vara alltför litet bestämdt uttryckt.
6 §.
Der jag skulle önskat det blifvit stadgadt, att minst 33-| procent af
teckningssumman skolat utgöras af reda penningar.
7 §•
Der jag tror allmänheten hafva erhållit allt för liten garanti för det
solidariska Bolagets verkliga soliditet, då det blifvit öfverlemnadt åt detsamma
att sjelf granska de säkerhelshandlingar, som lemnäs såsom hypothek
för den icke contant inbetalda delen af grundfonden. Denna första
granskning hade jag önskat verkställd af offentlig auctoritet; om hos oss
funnits Provincial-Nämnder, af några ifrån dem delegerade; men då detta
ej är fallet, af något Konungens Ombud.
Bih, till Ii. St, Fröt, 1840. 6 Sami. 2 Jfd. 1 Häjtet. 4
26
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande> J¥:o r.
8 §■
Der jag hade velat, att det äfven blifvit föreskrifvet, att fullständig
förteckning på dåvarande delegare med solidarisk ansvarighet, hvarje år
på Bolagets bekostnad, i allmänna tidningarne skulle införas.
9 §•
Der jag håller före, att io R:dr curant hade bordt fastställas såsom
minsta sedelvalören.
12 §.
Der jag finnér det hafva varit af den väsendtligaste vigt, att utlåningstiden
blifvit bestämd till 3, aldra högst 6 månader.
i5 §.
Der jag yrkar den Lagbestämmelse, att vägran, af hvad orsak som
helst, att vid anfordran inlösa utgifven sedel, ovilkorligen skulle medföra
Bank-privilegiets, ögonblickliga förverkande.
'9 §•
Der jag måste anmärka, såsom i min tanka högst felaktigt, att icke
åt Sedelinnehafvare företrädesrätt blifvit försäkrad framför alla andra BankBolagets
Borgenärer.
De anmärkningar, jag nu framställt, går jag att närmare motivera.
Men innan jag börjar dermed, måste jag likväl öppet erkänna, att
jag vet mig, såsom fullkomlig nybegynnare i financeläran, hafva så ringa
förmåga att behandla detta invecklade ämne, att jag under andra förhållanden
ovilkorligen ej deröfver skulle hafva yttrat mig; men då jag, såsom
Ledamot af Banco Utskottet, varit berättigad att uttala min opinion, har
jag äfven ansett mig pligtig göra det hvarje gång, enligt min öfvertygelse,
den stora allmänhetens bästa blifvit förnärrnadt genom af Utskotten fattade
beslut.
Det är gifvet, att Bankers större eller mindre rörelse är grundad på
vidslräcktheten af deras credit. Denna åter beror på allmänhetens tillit
till Bankernas förmåga att kunna i allo fullgöra deras åtagna förbindelser.
Det ligger således i Bankernas eget intresse att organisera sig så solidariskt
som möjligt, emedan de derigenom veta sig erbjuda den säkraste garantie
åt allmänheten. Men å andra sidan bör det ihågkornmas, ait crediten
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, JYlo i.
2 7
är för Bankerne medel, icke ändamål; att skörda den största möjliga vinst
på grund af denna credit, är för dem hufvudsyftet. Häraf måste blifva
en följd, att inom alla Banker tvenne principer emot hvarandra råka i
strid; den ena fordrar den största möjliga inskränkning, den andra den
största möjliga utsträckning af Bank-rörelsen. Ehuru det rätta vore, att
de alltid höllö hvarandra i jemnvigt, är det fara värdt, att den senare
principen slutligen skall blifva den herrskande inom en Bank , ensamt öfverlämnad
åt sin egen controll. Het är derföre oundgängligt, att någon
utom Bank-Bolaget på detsamma utöfvar en sådan controll. Det vare
visserligen lempligast att öfverlemna åt allmänheten sjelf detta uppdrag;
det ökade eller minskade förtroendet skulle blifva den hästa mätaren
på den större eller mindre noggrannhet och säkerhet, Banken iagttog vid
sina operationer. Men dertill fordras, att dénna allmänhet skall kunna sjelf
utöfva denna controllerande befattning; för att det göra, måste den hafva
både förmåga att bedöma och möjlighet att granska de invecklade transactioiier,
hvarigenom en Bank hedt ifver sitt penninge- och credit-väsende.
Men detta kan icke hos den stora allmänheten förutsättas. Denna,
för alt icke blifva bedragen, fordrar mynt; i brist af detta, åtminstone
det som för mynt skall gälla; icke kan den med skal låta sig
nöja med papperslappar, som den ena dagen kunna hafva det värdet,
den andra ett annat. Att Privat-Bankernas sedlar äro baserade på
Jordbypothek, ligger ej mycken vigt uppå; ty innan dessa kunna blifva
realiserade, kan sedelhafvaren långt förut hafva blifvit i grund ruinerad.
Man invänder, alt dessa sedlars värde ligger i den credit de ega; så
länge denna är full, är värdet fullt; och den, som ej till dem skänker förtroende,
är ju ej tvungen att taga dem. Detta vore sanni, om hos oss i
Sverige Privat-bankerne ej (ingo utgifva sedlar lii! mindre valör än t. ex.
20 R:dr B:co; då existerade fritt val för allmänheten att taga dem eller
icke taga dem, emedan så stora sedlar alltid förblifva blott credit-sedlar,
och aldrig kunna till något betydJigt belopp ur rörelsen inom en provins
uttränga den lagliga, om ock ty värr ej heller den fullt sanna
varumälaren, Riksbanks-sedeln. Men i samma mon som Privatbankerne
få utgifva sedlar till låg valör, i samma mon få dessa en
forcerad curs; ty som de flyta ur närmare källor, genom direclare cana
ler , öfversvämma de snart hela provincen och blifva derigenom derinom
det enda medlet för de smärre varubytenas verkställande; och sorn
Allmänheten ej kan undvara ett sådant medel för denna del af sin pen
-
28
Banco- och Bag-Utskottens Betänkande, N:o i.
ningerörelse, så måste den laga dessa sedlar, emedan den ej kan få några
andra. De facto, om ock ej de jure, berör det sålunda icke på allmänheten
sjelf att vägra eller icke vägra dessa sedlars emottagande. Men att
hvar och en, som a 1 fvarligt önskar att hafva en oföränderlig mätare på varors
värde i vårt land, med all sin förmåga skulle söka motarbeta ett sådant
förhållandes uppkomst och stadfästande, det faller af sig sjelf — och
om en lagstiftning icke motverkar, utan tvertom gynnar detta förhållande,
så medger jag, att, oaktadt jag tror skälen emot vara vida starkare, visserligen
många bevekande skäl för kunna föranleda den härtill; — men då
måste den äfven vara betänkt på att i möjligaste måtto söka förminska
olägenhelerne, framför allt genom alt, så vidt i mensklig förmåga står,
skydda den annars oskyldigt lidande stora allmänheten för alla förluster.
Detta är orsaken, hvarföre jagså ifrigt yrkar på många och stränga controller
vid de Privat-Banker, som hos oss, till följe af närvarande Bank-lag, kunna
blifva organiserade; ty de komma att baseras icke allenast på allmänhetens
behof af credit, utan äfven på dess behof af mynt. Med det senare
behofvets fyllande , hade jag trott de enskilde Bankerne icke böra
hafva serdeles att skaffa; deras functioner hade jag ansett böra inskränkas
till att fullt motsvara blott det förras fordringar. Deras verksamhet
hade derigenom visserligen blifvit inskränktare, men deremot så mycket
mera välgörande. De hade då uppfyllt sin egentliga bestämmelse, den
att understödja jordbruk, handel och näringar, genom att åt deras idkare
alltid erbjuda visshet om förlag för deras industriella företag; och detta
förlag från nära håll, utan för mångå och långa omvägar att erhålla; men
deremot endast på korta tider, deri instämmer jag fullkomligt med hvad
Major Nordenanckar i sin reservation yrkat. Jag anser stadgandet om denna
korta utlåningstid, af 3 å 6 månader, vara det, som minst af alla i en
Privat-Bank-lag borde saknas: just det bestämmer den mer eller mindre
ändamålsenliga arten af Bankens verksamhet; ty icke kan det vara
det rätta föremålet derföre, att genom utlåningar på längre tid, och genom
inteckningar i fastighet söka undantränga Capitalisterne. Om man
derigenom tror sig vinna nedsättning i räntan, så bedrar man sig; nominelt
skulle det visserligen blifva fallet, men icke så i sjelfva verket; ty
sedan allt hade väl hunnit sätta sig i jemnvigt efter den af förändringen
följande olikheten, skulls förhållandet visa, att man icke hade ökat hvarken
capitalers eller sedelstocks egentliga, utan blott deras namnvärde. Icke
skapas capilaler genom crediten, denna lättar blott deras uppkomst. Hög
Banco- och Stats-Utskottens Betänkande ]S'.o t.
valör för de sedlar de utgifva, kort betalningstid för de lån de utlemna,
anser jag för Pri vat-Banker vara oe^tergifliga vilkor, om ett land skall
hafva nytta af deras inrättande och verksamhet. Finge jag blott dessa två
uppfyllde och så dertill säkerhet, att de Bolag, som hildas, äro verkligen
solida, och således ega förmåga att hulla hvad de lofva, så skulle jag icke
vara sträng i mina öfriga påståenden. Emedlertid har jag mast yrka alla
slags garantier, emedan jag ej på förhand kunnat veta hvilka slutligen
skulle erhållas.
Det skulle föra mig för långt, om jag skulle fullständigt utveckla
mina nu angifna åsigter. Hvad jag hittills anfört, har blott varit för att
någorlunda motivera början af min reservation. Och har jag dervid tillika
velat redogöra för min uppfattning af Privat-Bankernes förhållande till
allmänheten. iVlig har tyckts, att man under någon tid för mycket afsett
de förras, för litet den senares fördelar, och då har jag trott det kunna
gagna, att en och annan röst åtminstone höjde sig till dennas försvar.
Dessutom när Lag stiftas, skall väl alla sidors opinion inhemtas; majoriteterne
må sedan, på deras ansvar, fatta de beslut som de anse för de nyttigaste
och lämpligaste.
Af Herr Stuart, C. G.: Reservationsvis har jag ansett mig böra anmäla
mina, från sammansatta Banco- och Lag-Utskottens pluralitet, skiljaktiga
åsigter, i afseende på nedannämnde, lagstiftningen för de enskilda
Bankerne tillhörande, frågor.
1:0 Angående rättigheten för Bank-Bolagen att med sig förena så
kallade Commandit-delegare. Då missbruk af denna rättighet äro ej allenast
tänkbara, utan äfven sannolika, då saknaden af densamma icke bör
medföra några väsendtliga olägenheter eller hinder för verkligen solida
Bank-Bolag, enär de, äfven derförutan, äro i tillfälle att, genom upplåning,
anskaffa tillgångar till en lagenlig utvidgning af Bankernes rörelse;
och då deremot den till omöjlighet gränsande svårigheten för den större
allmänheten att känna och bedömma den olika ansvarighet, hvarmed särskilde
delegare kunna i Bolagen inträda; otvifvelaktig! kommer att föranleda
förvillelse i begreppen och misstag i omdömet om nu ifrågavarande
Bank-Inrättningars, på delegarnes förmögenhet grundade, säkerhet; så har
jag ansett det i 3 §. intagna stadgande, angående Commandit-delegare, böra
ur Lagförslaget utgå.
2:0 Angående vilkor en och tiden för upphörandet af Bank-delegares
ansvarighet. Enligt min åsigt, påkalla allmänhetens rätt och säkerhet ett
3o
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o I.
mera betryggande och bestämdt stadgande i detta, för hvarje sedelinneliafvare
vigliga , hänseende, än det sorn 6 §. af Lagförslaget innehåller.
3:o I fråga om den uti q §. fastställda minsta valören för enskilde
Bankernes sedlar, har jag, för min del, funnit denna valör,, åtminstone
så länge Rikets Ständers Bank får utgifva sedlar å 12 sk., icke böra höjas
utöfver 4 R.'dr, hvilket belopp dessutom står i närmare samband med den
af Rikets Ständer nu stadgade myntenhet och dess nmltipler.
4.'o Uti i5 §. har jag ansett det äfventyr för en Banks oförmåga att
inlösa sina sedlar jemväl böra tilläggas, att, derest sådan inlösen af berörde
orsak icke kan inom viss lid verkställas, har Banken förverkat sin rätt
till vidare sedelutgifning. En Bank, som är försatt i den ställning, att den,
inom förloppet af en i Lag stadgad tid, efter det dess sedlar blifvit i sådant
ändamål företedda, icke kan infria desamma, synes sedermera ovilkorligen
böra upphöra med sin sedelutgifning, äfven om Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
vid den föreskrifna undersökningen, skulle finna, att
Bankens tillgångar, vid deras framtida realiserande, möjligtvis kunna medgifva
full liqvid för alla dess, vid undersöknings-tillfället, egande skulder.
5:o Till beredande af ökad säkerhet för innehafvarne af de enskilda
Bankernes sedlar, har jag trott sedelinnehafvare böra ega en i Bank-Lagen
uttryckligen stadgad företrädesrätt till liqvid af Bankernes tillgångar, framför
dessa sena res öfriga fordringsegare.
Sluteligen har jag ansett mig icke kunna underlåta att fortsätta mitt,
vid sista Riksdag, förgäfves lramstälda och förfäktade yrkande ora åliggandet
för meranämnde Banker, att, derest Kongl. Maj:t och Rikets Ständer
framdeles skulle pröfva landels fördel eller andra omständigheter sådant
fordra, med klingande mynt sina sedlar, efter en bestämd tids förlopp, inlösa.
De mångfalldiga, obestridliga skäl, hvarpå ett stadgande härom skulle
sig grunda, torde endast behöfva antydas, och jag får dessutom i sådant
afseende hänvisa, dels till reservationerne vid Rikets sist församlade
Ständers Banco- och Lag-Utskotts Utlåtande l\T:o 4> dels ock till de hos
Riks-Slåuden i anledning deraf då förefallne discussioner.
Af Herr Nordenanckar: Emot förenade Utskottens förslag till PrivalBank-lag,
reserverar jag mig i följande delar:
* §•
Den minimi-summa för actie-teckning, sorn Utskotten föreslagit, anser
jag vara för stor och blifva ett väsendtligt hinder mot bildandet af
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, JY:o i.
3i
nva sådane inrättningar, sedan de nuvarande upphört. Våra landsorter
sakna capitalister och de af naturen eller i afseende på sin rörelse åtskiljda
provincer ingå med svårighet och motvilja en förening till gemensam
Bankstiftning. Af hitintills inrättade Banker ar det endast den Småländska
och den Skånska, som åstadkommit en så hög teckning, som Utskotten
föreslagit, hvaremot 2:ne af de öfriga slädnät vid 800,000 och a:ne vid
5 å 600,000 R:dr. Icke eller är det nyttigt, att Bankerne upptvingas till
en teckning och rörelse , sorn, öfverstiga tide ortens behof, blott framkallar
vingleri, och jag föreslår fördenskull, att minimibeloppet ej må bestämmas
utöfver 1 million R:dr Banco, hvilken summa jag anser fullt tillräcklig
för alt hindra tillkomsten af en, äfven i min tanke, skadlig ökning af
Privat-Bankernes antal.
9 §•
Jag kan ej eller gilla heslutet, att minsta sedel-valeurer, sorn PrivatBankerne
må utgifva, blifvit bestämd till 5 R:dr R:gs.
Hade denna bestämmelse grundat sig på en önskan att, genom indragning
af alla små valeurer och silfrets uttvingande i rörelsen, betrygga
realisationen, hade detta skäl måhända förtjent något afsaende; men dels
strider detta emot Banco-Utskottets i ett föregående Betänkande uttalade
åsigter, dels bör man , innan en sådau princip tillämpas , väl besinna allmänhetens
beqvämlighet i ett glest bebodt land, samt metalliska förrådets
tillräcklighet, utan att nu ingå i denna senare stora tvistefråga, måste jag
dock tillstå, att den undervigt i handel, sorn de senare 5 årens erfarenhet
antyder (då Bruks-egarnes utländska upplåning af nära 7,000,000 R:dr
ej kunnat hindra silfver-exportj) synes bjuda försigtighet. Jag kan således
ur denna synpunkt ej inse, hvarföre ej Prival-Banker skulle kunna få utgifva
sedlar å lika valeurer, som Stats-Banken. Ännu mindre kan jag gilla
det under discussionen egentligen åberopade skälet emot mindre valörer,
att nemligen Privat-Bankernes sedlar undantränga Riksmynlet. Sjelfva
total-beloppet af Stats-Bankens sedelstock är beroende af den organisation
af låne-rörelsen, eller de utvägar för influtne medlens återutgifniug, som
Rikets Ständer besluta, och detta alldeles oberoende af Privat-Bankerne,
så vida man ej afser deras inverkan på silfvervexling; och i detta senare
läll vore det ej vissa valörer, utan hela sedelstocken, eller hela tillvaron af
dessa Banker, man skulle vilja afskaffa, men detta hafva Utskotten åtminstone
ej ännu öppet uttalat.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N:o i.
Riitta förhållandet synes vara, att de sedel-valörer, som Privat-Bankerne
utgifva, minska allmänna rörelsens behof af dylika valörer af Riksmynt,
att desse senare till en del utträngas, och att Riks-Banken i stället
föianledes till utgifvande af så mycket större antal andre valörer.
Betraktar man Stats-Bankens ställning den i sistlidne Jan., så finnes,
att beloppet af dess då utelöpande sedelstock, Riksgäldssedlarne oberäknade,
utgjorde:
Sedlar pä 5oo och t oo R:dr R:dr 8, r 70,100: — —
33i till och med6|
7,781,779: — —
3 och 3 R-dr
6,8o4,5a5: — —
Skillingsedlar
„ 3,697,594? — —1
Koppardaler-sedlar
70,940: — —
Och då alla Privat-Bankers nu utelöpande sedelstock, utan fruktan
för serdeles misstag, torde lå antagas till circa 5,600,000 R:dr, deraf måhända
3,ooo,ooo i sedlar på 2 å 3 R:dr, så synes med undanträngandet ännu
icke vara så farligt. Yill man nu förbjuda desse mindre valörer, så b 1 ifver
följden endast den, alt Privat-Bankerne måste så mycket mera kasta
sig på andra tillåtna valörer; i ännu större grad undantränga dessa och
det onda, hvaröfver klagas, återfinnes endast i en annan form. Allmänna
rörelsen är således i min tanka minst besvärad, om Privat-Bankerne
tillåtas att hafva något af hvarje sort, och de börja redan att sjelfvilligt
draga sig ifrån de mindre och fördela sig äfven på de större valörerne,
till och med 5o R:dr Banco.
Af dessa skäl anser jag således, att intill dess Riks-Bankens små valörer
indragas, må äfven Privat-Bankarne få utgifva sedlar å 2 R:dr Banco,
som i allmänhet, och serdeles i den creditivtagande Bruksegarens eller
Landtmaunens rörelse, äro väl behöflige.
10 §.
Äfven reserverar jag mig emot den stora inskränkning, som ligger i
Utskottens förslag, att Bankerne ej må utgifva sedlar till större belopp än
sorn motsvaras af grundfonds-hypotheker och contanta tillgångar. De hittills
octrojerade solidariska Bankerne hafva alla rättighet att, (med villkor
af creditiv-rörelse, som de alla drifva) utgifva sedlar ända till 5o procent
utöfver actie-teckningen. Fahlu-Banken, sora i början ej egde ett sådant
tillstånd, fann sig ej val deraf, och måste ingå till Kongl. Maj:t med serskildt
-
Banco- och La g-Utskottens Betänkande, N:o r,'
33
skildt ansökan om större latitud, som ock beviljades. Erfarenheten liar
ej visat någon olägenhet, hvaremot, om Utskottens förslag vinner bifall,
afkastningen, i min lanke, skall blifva så ringa, alt ingen skall finna uträkning
i att genom inträde i en sådan inrättning underkasta sig den omtanka
och den ansvarighet, som är dermed förenad.
Man öfveruppskattar den reveny Privat-Bankerne hitintills lemnat,
då man endast fäster afseende på den ringa contanta irisattsen , utan att
taga i beräkning den större insatlsen, som blifvit gjord af de fleste i hypotheker,
men af några uti penningar. Bank-Directionerne beräkna bela leckliingssumman
och uppgifva revenyen vanligen till 4 procent, under det att
allmänheten afundsfull säger t 2 procent. — En närmare undersökning torde
likväl visa, att sanningen här, såsom ofta, ligger midt emellan båda
ytterligheterne.
En Capitalist t. ex. insätter hela sin teckningssumma i reda penningar,
deraf | af Directionen utlånas emot inteckning och 5 procents ränta;
och om nu Banken gifver 12 procents vinst på den så kallada rörliga insattsen,
så åtnjuter han på den ena tredjedelen
(t. ex. 1,000 R:dr R:dr 120: — —
Vidare erhålles 5 § ränta å hypolheks-medlen (2,000) med ,, 100: — —
Summa R:dr 220: — —
eller 784 Rtdr för hvarje tusende, och ingen lärer således kunna påslå,
att Capitalisten erhållit mera eller mindre än 7 ^dels procent för sine penningar.
Om actietecknaren i stället lemnar faslighets-hypolhek till 3:dje man,
sä erhåltes derföre penningar, och om dessa contanter i stället för sjelfva
hvpotheket insättas i Banken, så erhåller han ju derföre serskildt ränta,
ätt till denna 3:dje man betala; hans förhållande till Banken blir enahanda
med Capitalistens, och då han, på omvägen, att i stället lemna fastighets-hypolhek
till 3:dje man, hvarken vunnit eller förlorat en skilling,
vet jag ej hvarföre han i ena fallet skall sägas åtnjuta 12 procent, men i
andra fallet blott 7^ procent på sine penningar.
Då nu Bankens grundfond till -|:delar skall utgöras af inteckningar,
och den således måste utlåna hvad af denna del contant insattes, så kan
anses, att jordegaren i sjelfva Banken lånar äfven sine |-:delar, insätter dessa
åter i Banken och att räntan ömsesidigt qvittas. Mångå äro äfven de,
som insatt hela teckningen i contant, och någon tid derefter i Banken söka
Bih. till R, St. Prat. 1840. G Sami. 2 Afcl. 1 Häftet. 5
34
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, IV-o l.
sig ett fastighetslån, motsvarande t. ex. -|delar af Bank-aclierne-, men icke
kunna desse genom en sådan transaction anses komma i åtnjutande af en
ökad Bank-reveny. Jordbrukarens ograverade egendom utgör äfven ett capital,
som han icke utan olägenhet insätter och fäster i Bänken.
Jag anser således, alt när till den reveny, som ei hålles på contan
ta
-jcdelen, t. ex  12 procent
lägges 5 procents ränta å öfriga |adelär eller, .... .... 10.
Summa 22 procent,
och desse delas med 3, så finnes rten rätta Bank-revenyen vara 7^ procentAtt
äfven Landsorterne anse hypotheks-insättningen och. ansvarigheten förtjena
afseende, synes deraf, att Bank-actier ofta öfverlåtas utan prisförhöjning
och aldrig stigit betydligt öfver pari.
De Banker, hvarom jag har närmare kännedom , eller Smålands,,
Nerikes och Wermlands, hålla oftast- uti omlopp en sedelstock, sorn på ett
eller tvåhundrade tusende R:dr nära motsvara actie-teekningar med 5o procent
förhöjning och här är således fråga om ränteförlust på ett capital för Smålands-Banken
af circa ........... R:dr 600,000: — —
Örebr o-Banken ...... . ...... ,, 3oo,ooo: — —
och Werrnlands-Banken .. ...... . . . ,, 200,000: — ——
Om den för landet förde lagt i ga crediliv-rörefsen bedrifves, dåi en stop
obestämd summa alltid måste hållas creditiv-tagaren tillhanda, är det för
Directionen omöjligt att beräkna! sedelstockens; belopp i nästa ögonblick,,
den kan variera öfver roa-,ooa> R:.dr på få dagar, och-en laglydig Di rection
måste således alltid söka hålla densamma 10 ä 20 procent under det, såsom
maximum föreskrifne, belopp-, och härigenom nedsättes ytterligare den
reveny, som Utskotten velat åt Bolagen förunna, såvida ej Directionen,.
hvad som är troligt, för att kunna gifva skälig utdelning, öfverg ifver den
öjen)na creditiv-rörelsen och kastar sig mera på Discont-rörelsen, sorn erbjuder
den fördel, alt utlåningen kan på ziffran bestämmas, och sedelstocken
hållas stadigt vid sitt maximum. Jag- vill ej tala om den frestelse,
till större eller mindre underslef vid rappocterne, sorn möjligen kunde
framkallas, i fall så starka onödiga; band påläggas, att rörelsen ej- gifver
skälig afkastning. Allt detta äro» olägenheter, sorn sedelstockens för stora
begränsning kunna medföra.
Jag anser derföre, att någon större- latitud åt Bankerne bör lemnäs,
och då jag tror, alfe något större afseende bör fästas, på. den. contant» cäs
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N'.o f.
35
san, som, ehvad mura må säga, likväl alllid är det säkraste vexlingsmedlet,
. vågar jag här föreslå. antagandet af en ny princip och att fi-unkerne
må få utgifva en sedelstock, som motsvarar
Riks myn tets dubbla belopp.
by Deposition i Riks-Banken.
cy G r lid fon ds-hy pot beke me.
Ehuru Amerikanska Bankerne visst icke förtjena efterföljd, anser jag
ej onyttigt, att, i afseende på hvad jag nu yttrat om 2 och 10 §§., genom
efterföljande Tabell, lemna upplysning om dervarande Bankers storlek, och
om den reveny sorn der beräknas,
12
Angående denna § , vill jag vara fåordig, ehuru den anmärkning jag
deremot har alt göra, är den viglig.asle af alla.
Jag har under förra Riksdagen, dels inom Utskottet, dels i Reservation
emot då föreslagen Lag för Privata Banker och äfven sedermera i
Bank-Revisions-Berättelser yttrat,, alt jag anser sjelfva låne-rörelsens organisation,
hufvudsakligast tidens förkortning och hastig execulion, när betalningsdagen
mankeras,. vara ett af de vigtigaste föremål för lagstiftningen,
och utgöra ledningen för mitt bedömande af hela Privat-Bunks-systemets
nytta, emedan derpå beror örn understödet skall få sin rigtning
till uppd rifvande af landets industri , eller blott till vingleri och illa beräknade
fastighetsköp*;; men. dessa saltser hafva ännu icke lyckats att göra
sig1 gällande, och jag upprepar dem således endast bär, tilläggande att jag
på det högsta ogillar, att Utskotten icke gjfvit något positivt stadgande om lånetidens
längd, och att jag anser hela Pri vat-Banks-systemet förfelad t, intilldess*
låne-tiden nedsättes till 3 å* 4 månader, så länge lånsökande på sådant villkor
erbjuda sig, hvarefter tiden nalkas, icke att förlänga låneliden, men att
nedsätta räntan.
36 Banco- och Bag- Utskottens Betänkande., IV:o i.
T abell,
sorn utvisar uldelnings-procenten i staden New-Yorks Banker
under åren 1831, 1832, 1833 och 1834«
Capital.
Utdelnine.
Procent.
1831.
Dollars.
Dollars.
9
Lauril-Banker, hvilkas capital ej öfver-
stiger ioo.ooo Dollars
880,000.
8o,5oo.
9>
9
d:o med capital öfver 100,000, men ej
1 \
öfver 200,000 Dollars
1,395,000.
117,180.
8,
4o.
1 0
d:o hvilkas capital öfverstiga 200,000
dollars
.
3,750,000.
33o,ooo.
8,
80.
Summa
6,020,000.
527,680.
8.
75.
1832.
»7
Landtbanker af förenämnde rista classen
x,680,000.
158,5oo.
9>
43.
11
d:o af 2idra classen ....
1,745,000.
i63,o3o.
9>
34.
11
d:o af 3:dje classen ....
4,1 60,000.
362,568.
8,
69.
13
Banker i staden New-York ....
1 1,3 1 I ,200.
695,165.
6,
<4-
Summa
18,905,800.
1,379,268.
7-
29.
1883.
9
Landt-Banker af usta classen . . .
1,880,000.
197,500.
10,
5o
14
d:o af 2:dra classen . . .
2,2 I 5,000.
206,080.
9>
3o.
11
d:o af 3:dje classen .
4,169,600.
444,126.
10,
65.
i 4
Banker i staden
1 2,1 I t ,200.
760,787.
6,
28.
Summa
20,375,800,
1,608,498.
7’
89.
1834.
20
Landt-Banker af i:sta classen . . .
r,980,000.
206,000.
ro,
43.
21
d:o af 2:dra classen
3,4 20,000.
219,818.
8,
5o.
i3
d:o af 3:dje classen . . .
4,7 19,600.
409,492.
8,
67.
i5
Banker i staden
1 3,Öl I ,200.
1,028,462.
7>
55.
Summa
23,730,800.
1,934,772.
7,8i5.|
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande» IV:o i.
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Sparrej Herr Bogeman,
Herr von Röök och Herr Doctor Hvasser, för så vidt densamma
angar §§• 9 och 10, samt Herr Prosten Lyth* i hvad den rörer §§. 2 och
9 af Utskottets förslag.
Af Herr von Röök: Jag har ansett att §. 15 af Utskottets förslag
hordt utgå och i dess ställe införas en §. af detta innehåll:
’’Brister Banken uti åtagne förbindelsers uppfyllande, anses dess octroy
förverkad och Bolaget uti edes; hvarefter ulgifne Sedlar, Invisning»?
eller Depositions-bevis löpa med 6 procents ränta till dess de inlösas.’’
Bill. till K. St. Fröt. 1840. 6 Sami. 2 A fil, 1 Uiiftet.
6
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckerietj 1840.
Banco- och Lag-Utskottens Betiinkanclej N;0 z.
1
N:o 2.
Ank. till Exp. Utsk. d. a5 Augusti, kl. 10 f. m.
Betänkande, i anledning af väckte frågor om uppluifvande af
Förordningen den 27 yl pr il i~42j oc'b Förklaringen den 4
Juli 1745* angående förbud emot Guld- och Silfvermynts
utförande utur Riket samt nedsmältande och förvandlande
Från Välloflige Borgare-Ståndet har lill Lag-Utskottet blifvit remitterad
en af Herr Ii. F. Christierson väckt motion, att, då Kongl. Förordningen
den 27 April 17/p samt Förklaringen deröfver af den 4 Joli 1745, angå
ende
förbud mot guld- och silfvermynts nedsmältande, numera, till följd
af de i senare tider tillkomna allmänna stadganden i Rikets myntväsende,
derigenom hvar och en blifvit upplåten fri och oinskränkt disposition jemväl
öfver hvad han i mynt egde och sådant äfven finge exporteras, ej syntes
fordra tillämpning af deruti utsatte neslige straff utaf böter och landsflyktighet,
berörde lagbud, hvilka, såsom ännu bibehållne, kunde missleda
till åtal, måtte varda upphäfne, eller, derest giltiga hinder deremot molte,
strafT-bestämmelserne ändras i öfverensstämmelse med hvad närvarande
lid och förändrade förhållanden kräfde.
Som Lag-Utskottet ansett denna motion jemväl böra af Banco-Utskotlet
behandlas; få Utskotten gemensamt Utlåtande deröfver afgifva.
Genom Förordningen den 27 April 1742 är vordet stadgadt, alt icke
guld- och silfvermynt, hvarken må utur Riket till fremmande orter utföras,
utöfver någre mindre belopp, hvilka, såsom oundgänglige köl-, reseoch
täre-penningar i författningen finnas undantagne, eller nedsmältas och
på annat sätt förvandlas; vid äfventyr, att den, som dermed blefve beträdd,
skulle ej allenast mista sjelfva penningarne, som han utföra eller nedsmälta
velat eller materien den han nedsmält, utan ock böta fyradubbelt dess
värde, angifvarens ensak, eller, i brist af böter, plikta med kroppen och
derefter förvisas i landsflykt; och har, genom Förklaringen den 4 Joli 174^»
jemte föreskriften om hvad till förekommande af guld- och silfvermynts
Bih. till R. St. Prot. 1840- 6 Sami. 2 Afd. z.clra Haft. 1
2
Banco- och Lag-Ut shott ens Betänkande, N.o 2.
ned smällande borde iagttagas, till berörde ansvars-beslämmelser blifvit ti 1! -  lagdt, alt den, sorn bjöde eller lejde, hjelple eller rådde någon annan till
en sådan förbjuden nedsmältning, så att den derigenom skedde, borde med.
enahanda straff beläggas; men den, som på mindre sätt deruti vore delagtig,
sådant med någon lindrigare bestraffning af spöslitande eiler fängelse efter
omständigheterne umgälla.
Vid handläggning af förenämnde motion, har hos Utskotten af Borgmästaren
Helledaij fråga blifvit väckt derom, att högstberörde Förordning,
jemväl i hvad den angår förbud mot utförsel af mynt, måtte, såsom stridande
mot andre nu gällande lagstadganden, förklaras hafva upphört; och enär,
efter det, jemnlikt myntbestämnings-lagen samt lagen för Rikets Ständers
Bank af den i Mars i83o, silfver-utvexlingen i Banken vidtagit och innehafvare
af Bankens sedlar äro berättigade att derföre bekomma valuta i
myntadt silfver, hvar och en innehafvare af så väl sådant mynt, som guldmynt,
ovedersägligen eger att deröfver, såsom öfver annan sin egendom,
fritt och obehindradt råda, samt utförsel af mynt, af hvad slag som helst,
enligt gällande Tullförfattningar, jemväl är tillåten, och alltså förbud för
guld- och silfvermynts nedsmältning och utförande utur Riket i sjelfva
verket numera icke förefinnes; hafva Utskotten, till förekommande af de
förvillelser, som, på sätt motionären anfört, tilläfventyrs kunna uppkomma
deraf, att merbesagde Författningar icke uttryckligen blifvit upphäfne, ansett
sig böra tillstyrka,
att en Kungörelse måtte utfärdas, hvarigenom Förordningen den
27 April 1742 och Förklaringen deröfver af den 4 Juli ir]fo>
angående förbud emot guld- och silfvermynts nedsmältning och
utförande utur Riket förklaras hafva till all kraft och verkan upphört.
Stockholm den 18 Augusti 184».
Banco- och Lag-Utskotlcns Utlåtande, N.-o 3.
3
N:o 3.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 Augusti, kl. lo f. m.
Vtl ätande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af Kongl.
Förordningen den 2 Maj iy47> angående straffets skärpande
för denij som föröfva svek och bedrägeri med Banketts
sedlar.
Från Högloft. Ridderskapet oell Adeln har till Lag-Utskottet blifvit
remitterad en af Friherre Anders Cederström väckt motion, deruti föreslagits,
alt, då det i Kongl. Förordningen den 2 Maj 1747 stadgade ansvar,
alt den, som förfalskar, förändrar eller eftergör någon Bankens sedel, skall
mista ära och lif samt varda hängd, åtminstone hvad det senare straffet
anginge, vore oförenligt med de mildare åsigler, som i närvarande tidehvarf
gjort sig gällande, det målte berörde Kongl. Förordning, såsom innefattande
allenast skärpning af hvad Allmänna Lagen i 7 och 8 Capitlen Missgei
nings-Balken innehölle, till all kraft och verkan upphäfvas.
Som Lag-Utskottet ansett denna motion böra af Banco- och Lag-Utskotten
gemensamt behandlas, hafva de förenade Utskotten tagit densamma
i öfvervägande, tillika med ett af Friherre Thure Cederströmvid motionens
remitterande, deruti föreslaget tillägg, att, så vida motionen vunne
bifall, i3:de punkten af Kongl. Förklaringen den 28 Mars 1807, angående
ansvar för den, som deltagit uti förfalskning eller efterapning af Bankens
sedlar, måtte upphäfvas.
Om det å ena sidan bör medgifvas, alt, såsom motionären anfört, det
för efterapning eller förfalskning af Bankens sedlar stadgade sträft’ af lifvets
förlust icke är fullkomligen enligt med de nu för tiden i allmänhet antagne
grunder för straff-theorien; förekommer likväl å den andra, att detta
brott, eller att eftergöra och förfalska sedlar, sorn för mynt i Riket gälla,
i och för sig sjelf är för allmänna säkerheten ojemnförligt vådligare i sina
verkningar och kan blifva för förbrytaren mera vinstgifvande, än alla andra
arter af förfalskning, med hvilka detta brott följagtligen icke bör jemnföras.
Vådligheten af dylikt svek med Bankens sedlar blir större, i samma
nion dessa hafva en vidsträckt gångbarhet eller, såsom i Sverige är förhål
-
4
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtandej N.-o 3.
landet, utgöra nästan det enda i landet såsom mynt gängse betalningsmedel.
Erfarenheten har visat, att de betydliga förbättringar i större Bancosedlars
tillverkning, som i senare tider blifvit införde, icke förmått hindra
deras svikliga eftergörande, och antalet af åtal rörande förfalskning af
de mindre sedelslagen har ingalunda minskats.
Allmänna Lagen sätter dödsstraff på de tjufnader, som uppräknas uti 42
Cap. 2 §. Missgernings-Balken, eller då någon stjäl vid vådeld, vattunöd, våldsverkan
eller under fiendes påträngande, och lifvets förlust är jern väl stadgadt
på det brott, som i 7 Cap. 1 §. 1 mom. samma Balk beskrifves, eller för
förfalskning af mynt, begången af den, som myntning förtrodd är. Under
sädane förhållanden och då straffet för efterapning och förfalskning af Bankens
sedlar står i sammanhang med de flera straff-gradationer, som äro bestämda
för utprångling af efterapade eller förfalskade Banco-sedlar, hvaruti
motionen icke gifver behörighet att någon ändring föreslå, i händelse
sådan ändring skulle pröfvas ändamålsenlig, anse Utskotten sig icke kunna
tillstyrka att, genom ett serskildt påbuds utfärdande om mildring i straffet
för efterapning och förfalskning af Banco-sedlar, göra detta för allmänna
säkerheten farliga brott mindre afskräckande, än det hittills varit. Utskotten
tillstyrka alltså vördsamt,
att motionen måtte förfalla.
Stockholm den 18 Augusti 1840.
Reserva tioner:
Af Herr Friherre A. Cederström: ”Under en lid, då upplysning och
en allmännare spridd bildning allt mer och mer inverkar på samhällets
behof af förbättrade politiska och ekonomiska lagar, och under det nuvarande
criminal-lag allmänneligen öfverklagas såsom på inlel vis förenlig med
de mildare åsigter, som i brottmåls-lagstiflning söka göra sig gällande, har
del för mig varit oväntadt, att motionen om upphäfvandet af måhända det
grymmaste och för menskliga känslan mest vidriga bestraffningssätt, sorn
ännu qvarstår i vår lag, kunnat röna så mycket motstånd. Hvilka äro då
de skäl, hvilka man anser nog giltiga att fortfarande bibehålla hängning?
jo! Rikets Ständers Banks och allmänhetens säkerhet samt vådan aft, genom
Banco- och Lag-Ulskotlens Tillåtande, N.-o 3.
5
borttagandet af delta straff, liksom locka till sedel-förfalskning, enär lättheten
att på delta vis bedraga, alltid skulle utgöra ett retmedel för den
lätt förledda, om ej en slräng bestraffning derifrån afskräcker.
Är då sedelförfalskning ett så gioft och för allmänna säkerheten farligt
brott? Är sedelförfalskaren eller efteraparen eller utprånglaren farligare för
samhället, än den, som falskeligen brukar Konungens namn eller insegel sig
till nytlo eller annan lill skada? Eller är den, som förfalskar Bättens domböcker,
tänkeböcker eller skrifter, eller Kronans räkenskaper och handlingar,
som till allmän njtlo och rättelse äro? Eller är den, som slår eller
gjuter falskt mynt? Eller är den, som prånglar ut del mynt, han vet falskt
vara? Nej! är efterapande och förfalskande af Bancosedlar lättare, än all annan
förfalskning? Nej, tvert om, bör den vara vida svårare till följd af de
controller, som göra, att en falsk Bancosedel nästan alltid snart blir upptäckt.
Då således, som jag tror, aila dessa frågor af mig rättvisligen besvarats
med nej, så lära härigenom äfven de skäl, som blifvit andragna
för bibehållandet af hängning, vara tillräckligt vederlagda, enär ingen af
ofvan uppräknade förbrytelser bestraffas med lifvets förlust. Och om jag
äfven skulle antaga, att lifsstraff vore lämpligt, rättvist och hehöfligt, för alt
alhålla från sedelförfalskning, så fordrar dock tidehvarfvet, att ett mindre
grymt och vidrigt straff än hängning må stadgas, helst detta, enligt min
tro, bör räknas till de qvalificerade och pinsamma dödssätten. Då 7 Cap.
1, 2 och 3 §§. Missgernings-Balken stadgar fullt tillämplige, ehuru kanske
nästan nog stränga, straff för dem, som förfalska eller utprångla Rikets
mynt, så hade jag åtminstone haft anledning att förmoda, det de förenade
Utskotten skolat motsätta sig att föreslå detta Capitels tillämpning å förfalskning
af Bankens sedlar. Då likväl majoriteten inom Utskotten beslutat
att afstyrka motionen, så återstår för mig blott att emot detta beslut mig
reservera.”
Af Prosten Säve: ”Ehuru med ringa utsigt att åstadkomma ändring
i Högloflige Banco- och Lag-Utskottens fattade beslut, tillåter jag mig likväl
alt här i korthet redogöra för min från majoritetens afvikande åsigt.
Skulle äfven tiden ej än vara inne för eLL totalt upphäfvande af det i moraliskt
och religiöst afseende förkastliga dödsstraffet, så synes åtminstone
en inskränkning deraf böra ske till de mer sällsynta och svårare fall, då
Lagen fordrar lif för lif. Att dödsstraffet, det o3gtadt, qvarstår i allmänna
Lagens stadgande äfven för andra fall och serskildt för de tjufnader, som
i Missgernings-Balkens 42 Gap. 2 §• uppräknas, bevisar väl ej dess ändamålsenlighet,
hvarken för dessa eller för den ännu svårare förbrytelse, om
6
Banco~ och L/ig-Utskollens Utlåtande, N.-o 3.
hvilken bär egentligen är fråga. Väl erkänner jag, alt efterapning eller
förfalskning af Bankens sedlar är ett brott af vådligaste art för allmän säkefhet,
men ett sådant förhållande inträffar äfven med andra brott, vid
hvilka en gradation af straffet, lämpad efter uppsåtets beskaffenhet, det
stulnas varde eller äfven iteration af brottet, blifvit i Lagen afsedd. Hvem
skall väl, med sken af rättvisa, bestraffa förfalskaren af en Banco-Trea eller
plåtsedel hårdare, än den person, som genom inbrott i annans hus
stört hemfriden, röfvat penningar eller egendom till flere tusende Riksdalers
värde, och, i den ofta förutsedda händelsen af motstånd, varit beredd
alt möta våld med våld. Brottets objectiva beskaffenhet kan således ej iner
i förra fallet -än i det senare rättfärdiga Lagens grymhet. Högiofliga Utskotten
hafva såsom vidare skäl anfort, att åtalen rörande förfalskning af
Bankens sedlar under senare år ingalunda minskats. Om detta beklagliga
förhållande, som likväl af Justitiae-Stals-Ministerns sisla embets-berätlelse
icke till fullo bekräftas, vore ett obestridt factum, så skulle deraf blott
följa, att retelsen till sedelförfalskning ännu fortvarar, men ingalunda att
den terrorism i vår lagstiftning, som i Banco-sedlarnes påskrift: — — —
skall varda hängd, ger sig tillkänna, vore det tjenligasle medlet till dess
undanrödjande. Att dödsstraffet skulle vara det mest afskräckande, är åtminstone
högst problematiskt, och lemnade man åt brottslingen sjelf frihet
att välja mellan dödsstraff och fängelse-straff på lifstid, så skulle troligen
mången gifva det förra företrädet framför det senare. Dock måste, efter
den nyare tidens upplystare och mer uldildade straff-lheori, ändamålet
med hvarje straff vara, ej blott att förekomma brott, ulan äfven att förbättra
brottslingen. Det är den stora, den betydelsefulla, rigtningen af
straff-lagarne, betragtade från en ej blott philantropisk, utan christlig synpunkt.
Förbiser eller åsidosätter lagstiftaren detta högre mål, så ställer
han sig med all sin lagkunskap, all sin verkliga eller förmenta omsorg om
samhällets yttre välfärd, likväl utom Christendomens anda, som dock är
Statens hjerta och lif.
Ur denna synpunkt har jag understöd! Friherre Ceder ströms, Anders,
förslag, mot hvilket inga vigligare skäl tala, än de, som här blifvit vederlagda.
Ty hvad den omständigheten angår, att straffet för förfalskning af
Bankens sedlar står i sammanhang med flere straff-gradationer för delagtighet
i brottet, om hvilkas omjemnkning motion ej blifvit vackt; så anser
jag Lag-Utskottet oförhindradt att, med anledning af Friherre Thure Cederströins
vid motionen gjorda tillägg, taga ofvannämnde straff-bestämmelser
under förnyad pröfning, på det att öfverensstämmelse mellan den nu
Banco- och Lag-Utskottens Ullålande, IV.-o 3.
7
åsyftade lag förändringen- och alla dermed sammanhängande lagrnm må åsladkommas.
Denna min olika åsigt underställer jag vördsamt de Höglofhga
Riks-Ståudens mogna beprötvande.”
Uti denna reservation förenade sig Riksdags-Fullmägtigen Zetterberg.
Af Borgmästaren Ekholm: ”Emot de sammansatta Utskottens förslag
att, med afstyrkande af bifall till Friherre Cederströms motion, Bibehålla
det i 1747 års Förordning stadgade stränga straff af lifvets förlust medelst
hängning, för efterapande af Bankens sedlar, föranlåles jag reservera mig
på följande skäl. För det första anser jag för min del denna fråga endast
hafva bordt af Lag-Utskottet behandlas, emedan den åsyftar förändring i
en gällande Civii-Lag, hvarutinnan, likasom i alla likartade frågor, jag förmenar
Baneo-Utskottet, om det kan an!ag,as vid behandlingen böra hafva
uteslutande afseende på Bankens fördel, icke mer än andra parter böra
hafva rätt att sig utlåta. Beträffande dernäst sjelfva hufvudsaken, så lärer
ingen kunna bestrida, det straffet för förfalskning, efterapande och utprångling
af Bankens sedlar, icke slår i något afpassadt förhållande till
straffet för de icke mindre eftertänkliga och till allmän våda ledande förfalskningar,
som kunna ega rum med Privat-Bankers och enskildes invisningar
eller reverser, hvilka i mångå provinser nästan hafva utträngt Bancosedlarne
och för hvilka förbrytelser det är ännu svårare att taga sig till
vara. Då man tillika besinnar, att straffet för förfalskande af mynt och
utprångling, enligt 1734 års Lag i 7 Cap. Missgernings-Balken, på långt
när icke var så öfverdrifvet strängt, som det sedermera blifvit, anser jag
straffet för förfalskning m. m. af Banco-sedlar, hvilka* enligt 72 §. Regerings-Formen,
äro att betragta och böra erkännas såsom Rikets mynt, böra
återföras i likhet med de i detta 7 Cap. omförmälde straff-bestämmelser,
hvilka, i min tanka, skola vara tillräckligt afskräckande att afhålla en
hvar, som vid brottets påtänkande kunde komma att taga ansvars-följderna
i beräkning, från begåendet deraf. Stränga och barbariska lagar förfela alltid
den helsosamma verkan, man deraf väntar sig, och föranleda fastmera
lill Öfverträdelser samt trots af Lag och dess deraf härledda vanmagt. Man
begynner numera att icke utan tillfredsställande skäl ifrågasätta rättmätigheten
af dödsstraffs användande, som åtminstone icke från annan än criminal-polilikens
synpunkt kan försvaras. Må man då åtminstone, så sparsamt
som möjligt, använda detta heroiska straffmedel, samt omsider upphöra
att i fintrycket på Banco-sedlarne använda ett hot, som hittills visat
8
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, IV.o 3.
sig så föga verksamt och endast vittnar om en hämndlust i lagstiftningen,
hvilken icke kan inför menskligheten försvaras.”
Af Riksdagsfullmägtigen Dahllöf: ”Nogsamt inseende och erkännande
min oerfarenhet, utbeder jag mig benäget undseende, då jag nu går att i
få ord redogöra för motiven till min i denna sak med Höglofliga Utskottens
majoritet olika öfvertygelse.
I de flesta civiliserade Stater har redan lång tid mycket omtvistats,
huruvida man egde moralisk rättighet att ens tillämpa dödsstraffet äfven
för de grofsta och förfärligaste brott. I flere länder har ock denna, sedan
förgångna barbariska tidehvarf sig härledande, omenskliga bestraffning nästan
helt och hållet upphört, och är på god väg att inom kort alldeles
undanrödjas, såsom oförenlig med vår tids milda och hyfsade seder. Jag
tror derföre, att äfven inom vårt kära fädernesland Liden nu vore inne att
i detta afseende taga ett steg framföre, och att man således åtminstone
borde upphäfva dödsstraffet för sedelförfalskning, samt i stället stadga något
annat, mera menskligt, t. ex. schavott och fästning eller dylikt; och
detta så mycket heldre, som man ingalunda torde få taga för afgjordt, att
brott af förenämnde eller annan beskaffenhet skola förminskas genom tillämpandet
af alltför mycket draconiska Lagar; jag tror det åtminstone
icke, och erfarenheten har lill och med ofta bevisat motsatsen; men hvad
som synes mig antagligare är, alt i samma mon en högre och mera allmän
bildning gör sig gällande, i samma mon torde äfven alltid uppstå mera
ädla och menniskan mera värdiga bevekelsegrunder, som afhålla från brotten,
än endast frugtan för sjelfva det materiella straffet.
.På dessa grunder anhåller jag få reservera mig mot det beslut, Ilöglofliga
Utskotten fattat, att tillstyrka bibehållandet af dödsstraffet för sedlars
eftergörande eller förfalskning.”
Och hafva jemväl vice Talmannen Pehr Ericsson och Riksdagsfullmägtigen
Zweigbergk mot detta Utlåtande sig reserverat.
N:a 4.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, IV:o 4'
9
N:o 4.
Ant. till Exp. Utsk. den i5 Augusti, kl. io f. ra.
Betänkande> i anledning af väckta frågor} dels om upphäfvande
af nu gällande stadgande , att 3:dje uppbudet icke må meddelas
å i Banken pantsatt fastighet förr än lånet blifvit
slutbetaldt eller omsatt; dels ock om åläggande för Banken
att till vederbörande Domare årligen aflemna förteckningar
på intecknade fordringar.
Uti ett till Hedervärda Bonde-Ståndet afgifvet och till Utskotten remitteradt
memorial, har Lars Bengtsson från Malmöhus Län, — jemte framställning
af de olägenheter och kostnader, som köpare af egendomar, hvilka äro
pantsatte eller intecknade till säkerhetför lån i Banken, Upsala AcademieCassa,
med flere allmänna Inrättningar, tillskyndas genom nu gällande föreskrifter,
att tredje uppbudet å sådana egendomar icke må beviljas, innan
köparen hos Domaren företett bevis, att han derstädes sitt köp anmält och
antingen betalt lånet eller om omsättning deraf öfverenshommit,
an
fört,
att då inteckning, enligt 9 Cap. 2 §. Jorda-Baiken, egde bättre rätt,
än ett senare skeende köp eller skifte, syntes föreskriften om en sådan åtgärd,
för Bankens eller den långifvande Inrättningens säkerhet icke vara
nödig, hvadan motionären fann sig föranlåten föreslå, att de derom gällande
föreskrifter måtte varda upphäfna.
Öfver denna motion, så vidt den angår det, genom Kongl. Brefvet
den 5 Februari 1768 och Svea Hof-Rälts Universal den ig Mars samma
år, meddeldte stadgande, att tredje uppbudet å fast egendom, deruti Banken
eger inteckning, icke må meddelas förr, än lånet blifvit inbetaldt eller
-omsatt, har Bankens Commissariat med infordradt Utlåtande inkommit;
oell dervid dels förmält, huruledes Banco-Fullmägtige, vid anhållan hos
Kongl. Maj:t om ett sådant stadgande, såsom skäl derför åberopat, ”att
mycken oreda och hinder förorsakades i räntans eller procentens indrffvande,
derigenom att Domstolar och Magistrater, oagtadt Bankens erhållna
inteckning hos viss man eller låntagare, beviljade uppbud och lagfart å
Bih. tilt R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 2 A/d. aulra Haft.
2
10
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N.-o 4-
Bankens panter, då de under hand såldes, utan att Banken förr, än kortare
eller längre efteråt, finge kunskap om köpet och den nye egaren”;
dels ock anmärkt, att, utom oreda och hinder, skulle, genom upphäfvande
af berörde stadgande, stundom för Banken tilläfventyrs kunna uppkomma
betydliga förluster, enär, under de 28 år, sorn vanligen åtgå till liqvid af
ett faslighets-lån, Bankens panter, isynnerhet uti de mindre släderne, kunna
betydligt falla i värde, så att de, vid skeende försäljning, icke uppgå
till beloppet af Bankens fordran; i hvilket fall det för Banken blefve nödigt
att hålla sig till gäldenärens person och öfriga egendom; men om
den pantsatta fastigheten kommit i annan egares hand och denne icke, genom
utgifven omsättnings-revers till Banken, iklädt sig skulden, stöde han
icke i ansvarighet för lånet längre, än så vidt fastigheten dertill räckte
och derförinnan kunde förre egaren eller låntagaren redan vara död elier
på obestånd; hvadan Commissariatet tillstyrkt afslag å ifrågastälde motion;
och hade Banco-Fullmägtige deruti jemväl sig förenat.
Till Banco-Utskottet har ock blifvit remitterad en af Petter Pehrsson
från Calmar Län, inom Hedervärda Bonde-Ståndet framställd motion, att
då andra allmänna Verk och Inrättningar hafva sig ålagdt att årligen tillsända
vederbörande Domare förteckningar öfver egande inteckningar, på
det alt Domrane må kunna tillse, alt tredje uppbudet icke meddelas på i
köp gångne egendomar, som för dessa Verks och Inrättningars ford t ingar
äro intecknade, innan skulderne blifvit betalde eller lånen på nye egaren
omsatte; men endast Rikets Ständers Bank vore från en sådan skyldighet
frikallad, det måtte Banken, som eger det största antal inteckningar och
följagtligen, genom ett förbiseende vid föreskriftens iagttagande, mest äfventyrade,
jemväl tillförbindas att årligen till vederbörande Domare afsända
så beskaffade förteckningar; — och som denna motion, derå BancoFullmägtige
och Commissariatet afstyrkt bifall, af Banco-Utskottet ansetts
böra gemensamt med Lag-Utskottet behandlas, hafva de förenade Utskotten,
i sammanhang med ofvanberörde af Lars Bengtsson väckta, foislag,
denna fråga till pröfning förehaft.
Beträffande för6t förslaget om upphäfvande af föreskriften, alt tredje
uppbudet icke må meddelas å köp af fastigheter, som äro för lån hos Banken
pantsatte, förrän lånet blifvit guldet eller å köparens namn omsatt; så
hafva Utskotten fästat uppmärksamhet derå, att, enligt nu gällande grunder
för utlåning från Banken mot inteckning af fast egendom, afseende uteslutande
göres å pantens beskaffenhet och ograverade värde samt att icke några
sådana omständigheter med pantén eller lånesökanden förefinnas, som
Banco- och Lag-Utskottens Betankandej N-'0 4-
11
kunna förringa Bankens företrädes-rätt till betalning utur den pantförskrif11a
fastigheten, utan att lånesökandens större eller mindre vederhäftighet
för öfrigt tages i betragtande, hvadan ock lån mot sådan pant, till Bankens
betryggande mot förluster, icke meddelas till högre belopp, än som
motsvarar en inskränktare del af fastighetens taxerings-värde. — Den för lånet
erhållna inteckning lemnar jemväl säkerhet i panten framför både dem,
som genom köp eller skifte den sig tillegna vilja, äfvensom framför de förbindelser,
hvarföre köparen eljest kan vara ansvarig, så att samma säkerhet,
sorn ligger till grund för lånets beviljande, förblifver för Banken oförändrad
qvar, ehvad ombyten, som med pantens innehafvare kunna inträffa,
antingen Banken förr eller senare om förändringarne dermed erhåller kännedom.
— Vid sådant förhållande och då den omständighet, att införandet
och bibehållandet af nu gällande föreskrifter om villkoren för meddelandet
af tredje uppbudet å försåld fastighet, deri Banken eger inteckning, skulle
tjena till förekommande af oreda och hinder i låne-rörelsens bevakande,
icke kan anses vara af det inflytande och den vigt, att icke desamma vida
öfvervägas af de kostnader och besvär, som berörde undantags stadgande
från Lag i allmänhet medförer för köpare af sådana fasta egendomar, och
hvarigenom de fördelar Rikets Ständer med inrättningen af fastighets-belåningen
i Banken velat åt fastighets-egare bereda, i sin mon förringas,
anse Utskotten sig böra hos Rikets Ständer hemställa,
att Kongl. Brefvet den 5 Februari 1768, kungjordt genom Svea
Hof-Rätls Universal den p Mars samma år, hvarigenom stadgas,
att 3:dje uppbudet å inköpt fast egendom, som finnes vara in
tecknad
för lån från Banken, icke må meddelas, innan köparen
hos Domaren styrkt, att lånet antingen blifvit betaldt eller å köparens
namn omsatt, måtte till all kraft och verkan upphäfvas;
Och som, i händelse Rikets Ständer bifalla denna Utskottens hemställan,
ändamålet med Petter Pehrssons motion, att förteckningar öfver
Bankens inteckningar årligen måtte tillsändas vederbörande Domare, derigenom
undanrödjes, hafva Utskotten funnit
Petter Pehrssons omförmälde motion må förfalla.
Stockholm den 18 Augusti 1840.
12
Banco- och Tag-Utskottens Betänkande j N:o 4-
Reservationer:
Af Herr von RöökjG”Sammansätta Banco-och Lag-Utskottens Betänkande,
som understödjer till bifall Riksdagsmannen Lars Bengtssons från
Malmöhus Län motion, angående upphäfvande af den ännu gällande författning,
att tredje uppbudet icke hör beviljas å fastigheter i stad och på
landet, som försålts och äro intecknade för upptagna lån i Rikets Ständers
Bank, innan Banken tillåtit köparen att i sitt namn få omsätta lånen, och
af styrker bifall till Riksdagsmannen Petter Pehrssons från Calmar Län motion,
att Rikets Ständers Bank borde, i likhet med andra Låneverk, enligt
1820 års Kongl. Förordning, årligen underrätta Domstolarne i städer och
på landet om de inteckningar, som Rikets Ständers Bank eger för dersammastädes
upptagne lån, har jag hufvudsakligen godkänt och åberopar de
skäl dertill, som Högloft. Utskotten hafva anfört; men emedan Högloft. Utskotten
icke fästat uppmärksamhet vid mitt förslag om sättet att hädanefter
lemna Rikets Ständers Bank underrättelse, rörande ombyte af egare till sådane
fastigheter, som äro inlecknade för upptagne Banco-lån, nemligen;
”att då nytt köp sker af på dylikt sätt graverad faslighet och köparen anmäler
sig till lagfarls erhållande, honom af Domstolen måtte föreskrifva^
att, innan andra uppbudet beviljas, bevisligen styrka, att det nya köpet
blifvit anmält uti Rikets Ständers Bank,” hvarefter det må ankomma på
Banken att antingen uppsäga återstående lånesumman till inbetalning, eller
ock att, på nya egarens ansökning derom, låta lånet och inteckningen fortfara
utan hinder af lagfartens fullbordande; så öfverlemnar jag vördsamt
till Rikets Högloft. Ständers pröfning och afgörande, om icke, sedan Lars
Bengtssons från Malmöhus Län motion är al Högloflige Utskotten vorden
giilad, och, i händelse Rikets Ständer bifalla Utskottens Betänkande, det
af mig nu föreslagne kungörandet mätte föreskrifvas, som derjemte ingalunda
bör anses vara hvarken förenadt med betydlig kostnad för köparen,
eller serdeles besvärligt för domstolen, då denne sistnämnde, enligt äldre
Författningar och der embetsmanna-ordning är rådande, bör vara försedd
med en serskild förteckning, eller så kallad rotel, på alla de egendomar
uti städerne och på landet uti hvarje härad eller tingslag öfver de fastigheter,
sorn äro intecknade för lån utur Rikets Ständers Bank, men är deremot
ganska vigtigt för Banken att känna nye egaren till pantsatta egendomen,
hvilken i och för sitt köp iklädt sig förre egarens betalnings-skyldig
-
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o 4-
13
liet, och enär samma betalnings-förbindelse, enligt skuldebrefvets innehåll,
ej allena sträcker sig till fastigheten, än äfven till gäldenärens öfriga egendom.
’^
Af Herr Rådman Gråå: ”Då för återbetalning af de lån, som Banken
är skyldig att mot intecknings säkerhet meddela, åtgår en lid af 2$ år,
och det för Banken är desto angelägnare att erhålla underrättelse om skeende
lagfarter med der belånade fastigheter, som den personliga ansvarigheten
för lånen icke nian serskildt åtagande på de nye egarne öfvergår,
samt jag ingalunda vill anse ett sådant personligt ansvar utan ali betydenhet,
då exempel icke saknas, alt i Banken pantsatt fastighet, i afseende på
taxeringsvärdet varit så uppdrifven och under den långa lånetiden blifvit
så försämrad, alt den, lill gäldande af Bankens fordran, befunnits o t i 1 Iräck -
anser jag nu gällande förbud emot tredje uppbudets meddelande uppå
i Banken belånad fastighet* innan lånet blifvit omsatt eller slutbetaldt, böra
bibehållas; och som eli åläggande för Bunken att till vederbörande Domare
årligen aflemna förteckningar på Bankens intecknade fordringar, skulle, då
desamma uppgå till det ansenliga antalet af nära Sex Tusende, medföra
ett högst betydligt arbete, hvilket, enär det icke torde kunna verkställas
af Bankens nuvarande tjenstemanna-personal, hvars tid är upptagen af andra
bestämda göromål, skulle föranleda lill nye tjenslemäns anställande och
aflönande, utan annan nytta, än Dömrarnes befriande från det sedan lång
tid tillbaka dem åliggande besväret att efterse, huruvida uppbuden fastighet
liäftar till Banken för intecknad gäld, hvilket besvär i icke ringa mon kan
underlättas derigenom,. att Domrarne sjelfve hålla förteckningar öfver de fastigheter,
hvarmed ett sådant förhållande eger rum, linner jag ingen anledning
att bifalla Riksdags-fullmägtigen Petter Pehrssons vid senast förflutne
arne Riksmöten jemväl väckte, men då afslagne och nu åter förnyade
motion.”
Uti denna reservation, så vidt den afser bibehållandet af nu gällande
stadganden, rörande villkoren för meddelande af 3:dje uppbudet å egendomar,
deruti Banken här inteckningar, förenade sig Herr Commissarien Stuart.
Emot beslutet hafva jemväl, sig reserverat Herr: Friherre Stjernstedt,
Herr Lector Bråkenhjelm, Herr Kammarherren Grefve Mörner, Rådmannen
Gråå, Assessoren Lagergren,. Kamereraren Geijer och Riksdags-fullmägtigen
Pehr Paulsson./
Bih. till B- St. Prot. i84°• 6 Sami. 2 Afd: 2,-dra Baft.
3
åar<©em?i!<©ftiw,
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
.18 4 0.
Banco- och Lag-Utslottens Utlåtande, N:o 5-
I
N:o 5.
Ank. till E*p. litsle, den i4 Januari, kl. ii F. ra.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens
Betänkande N:o 1, med förslag till Lag
för enskilde Banker.
Enligt till Utskotten ankomne Protocolls-uldrag, har omförmälde
Betänkande blifvit af samtlige Riks-Stånden återremitteradt, på grund af
anmärkningar, hvilka, sammanförde i momenter efter innehållet af det
återremilLerade Betänkandet, hufvudsakligen omfatta och vidröra de ämnen,
som här nedan finnas upptagne, nemligen:
i:o att inrättande af enskilde Banker icke borde i Lag uppmuntras,
utan Bank-iörelsen förbehållas Riks-Banken; emedan den betydliga vinst,
sorn denna nu drager af den allmänna rörelsen, måste förminskas i samina
mon, sorn enskilde Banker uppkomma och Banco-vinsten, som hittills
användts till det allmännas bästa, således öfvergå till de enskilde Bankerne
och några få capilalister. Landet skulle dessutom taga en ny obotlig
skada deraf, att alla enskilda capital, i stället för att ledas till industriella
.företag och grundläggande af Hypotheks-föreningar, som för näringarne
voro långt ändamålsenligare, endast skulle användas till inrättande af Banker
samt befordrande af en för det allmänna, och i synnerhet jordbruket,
förderflig skuldsättning. För penninge-bristens afhjelpande vore då vida
bättre, att tillåta en utvidgning i Riks-Bankens Discont-rörelse, emedan
ränte-vinsteu då folie det allmänna till godo, eller ock, att Riks-Banken
inträdde såsom delegare uti de enskilde Bankerne, för att åtminstone dela
vinsten, och dessutom lemna dessa tillfälle till cassa-tillgång i Riksmynt,
hvarigenom deras credit-sedlar kunde i Riks-Banken inlösas, och de, för
bristande Invexlings-Conlor, nu öfverklagade olägenheterne derigenom
undvikas;
2:0 alt någon fullständigare Lagstiftning, än den, som redan finnes,
för närvarande icke vore af behofvet påkallad, då, efter all sannolikhet,
någre enskilde Banker icke före nästa Riksdag uppkomma, och att man
således borde åt kommande Ständers mognare erfarenhet och ökade insigler,
öfverlemna denna fråga;
Bih. till R. St. Prat. 1810 och 1841. 6 Sami. 2 Afd. 3 Häftet. 1
2
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 5.
3o ;itt enskilde Banker, säd ane de hittills blifvit organiserade, icke
borde uppmuntras, ulan heldre återföras inom de, genom Kongl. Kungörelsen
den 14 Januari 1824 för deras verkningskrets utstakade bestämda
gräs isor;
4:0 att Utskotten borde meddela upplysningar i hvad mon de, på
grund af nyssnämnde Kongl. Kungörelse, stiftade Banker varit för landet
gagneiiga »dier skadliga, och i hvad afseende samma lagstiftning .vöre ofullständig,
samt utreda hvad inflytande de enskilde Bankerne egt på Riksbanken,
silfver-utvexdingen och penninge-väsendet i allmänhet;
5:o att Actie-Bankers inrättande ej borde förhindras, utan Lag för sådane
stiftas, helst föreskrifterne borde kunna uppställas så, att en ActieBank
kunde erbjuda lika stor, om ej större verklig säkerhet, än en Bank
med sådan solidarisk ansvarighet, sorn Utskotten föreslagit, och likväl bära
sig; alt Actie-Bankers inrättande så mycket mindre bordt förhindras,
som principen för Bolagsmäns solidariska ansvarighet i Utskottens förslag
blifvit i mångå afseenden frånträdd; samt att Actie-Banker, hvilka ega hela
sin grundfond uti penningar eller sådane papper, som genast kunna till
penningar förvandlas, dessutom hade den fördelen framför solidariske Banker,
att de alltid kunna hålla större cassa i proportion till de utelöpande
credit-sedlarne, än de solidariska, hvilkas grundfond till |:delar består uti
docuinenter, hvarföre penningar först småningom och efter lungre tids förlopp
kunna erhållas;
6:0 att enskilde Banker ej borde ega rättighet röra sig med annat
mynt, än Riks-Bankens;
7:0 att enskilde Bankers egentliga functioner borde vara creditiv-iöreise
samt upp- och afskrifiiings-räluiing, och afl; de således borde tillför—
bindas, att någon viss del af rörelse-eupitalet lili dess ändamål använda;
8:0 att förevarande Bank-Lag, i likhet med hvad Kongl. Kungörelsen
den 14 Januari 1824 redan innehåller, borde innefatta ett ull lyckligt förklarande,
det enskilde Banker aldrig :nå påräkna något understöd af allmänna
medel;
9:0 Att de enskilde Bankerne borde underhålla en cassa, motsvarande
2ö procent af rörelse-capitalet;
roto att en reserv-fond borde afsuttås till godtgörande al oförutsedda
förluster.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, IV:o 5.
3
i i :o ali hvarje Bankens fordringsägare skulle ega vid Domstol föra talan
derom, alt Bolaget eller dess Direclion ej iagtlagit hvad Lagen för
enskilde Banker loreskrifver;
n:o ali Lagen borde innehålla stadgande -derom, att Bank skall vara
skyldig såsom god betalning emottaga sine egne sedlar och invisningar,
hvilka deremot endast godvilligt kunna galla i andra liqvider;
13:o alt Ulskollen ej med nog uppmärksamhet pröfvat Herr Ölirströms
motion om inrättande af Vexlings-Uontoir i Residens-städerne, och
att, derest delta förslag ej kunde verkslållas, Bankerne åtminstone malte
åläggas vidtaga sådane åtgärder, att derus sedlar i allmänna upphörden
eraottagas ;
i 4=0 alt ansvar för förfalskning af enskilde Bankers sedlar borde besia
ninias;
i5:o att Lag-förslaget innehölle å-tskillige reglementariska föreskrifter,
hvilka, såsom rörande Bolagsmännens inbördes rätti"heler och förbindelser,
kunnat uti Lagen undvaras.
Vid serskilda SS1
§•
16:o Det rättigheten att slifla Bank; efter de grunder, sorn i Lag
bestämmas, borde vara i det närmaste ovilkorlig, och den pröfning, som
till Kongl. Majit öfverlemnas, således endast hafva för ändamål att tillse
Inrättningens lagenlighet, och om den erbjuder, för allmänhetens säkerhet,
nödvändiga garantier; men ej att bestämma huruvida densamma kan
vara för landet fördelaglig eller menlig, dels emedan sådant strider emot
Bank-Lagen den i Mars i83o, och dels derföre, att Banker böra uppstå
i följe af Lag och ej lill följd af godtycke och privilegium;
17:0 att Styrelsen öfver Rikets Ständers Bank och Konungens Befallningshafvande
borde höras Öfver hvarje ansökning att få stifta enskild Bank;
varande, i öfverensstämmelse med denna åsigt, föreslagen följande redactions-förändring:
”Och
ankomme på Kongl. Majit, alt, efter inhemlade underdåniga
”Utlåtanden, såväl af Styrelsen för Rikets Ständers Bank, som ock af Kodningens
Befallningshafvande i den eller de orter, der Bank är föreslagen
4
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 5.
”att inrättas, det sökta tillståndet bevilja för bestämd tid af högst Tio är,
’’eller ock, derest företaget finnes för landet uppenbarligen menligt, detsamma
förvägra;’’
18:0 att Lagen borde innnehålla ett bestämdt förklarande, det enskilde
Banker ega rättighet att utfärda credit-sedlar, rnen att det i Kongl.
Förordningen den 22 Oetober 17(16 stadgade förbud, att utgifva sedlar eller
så kallade valuter, forlfore att for alla andra vara gällande; varande till
vinnande af detta ändamål, enligt ett annat förslag, bemstäldt, att 1 §.
måtte erhålla följande förändrade lydelse:
Bank-rörelse och rättighet alt utfärda tryckta eller graverade credit”sedlar
må icke af enskilde personer utöfvas annorlunda, än i Bolag förenade,
och efter dertill af Kongl. Majit meddeladt tillstånd;”
19:0 att tiden för meddelande af octroyer borde utsträckas lill 20 år.
2 §.
20:0 Att den solidariska ansvarighet, Utskotten bestämt, blottar illusorisk
, och att mera afseende borde fästas å real-säkerhelen.
21:0 Ätt stadgandet om ett minimi-anlal af 5o delegare icke vore
behöfligt, och utan fara kunde nedsättas till 20, emedan säkerheten icke
liestod i lott-egarnes mängd; samt att någre föreskrifter härom dessutom
icke voro af nöden;
22:0 att den af Utskotten bestämda minsta teckningssumma vore för
stor och borde nedsättas till r,5oo,ooo R:dr, eller 1,000.000 Rrdr Curant,
så vidt någre nya Bank-inrättningar skulle kunna uppstå; eller ock att
grund fondsbelopp borde bestämmas efter folkmängdens antal och andre
förhållanden i den ort, der Banken skall inrättas;
23:o att det högsta belopp, hvarutöfver teckningssumman ej får gå,
jemväl borde bestämmas.
3 §.
24-'o Att, enär Actie-Banker icke få bildas, Commandit-delegare, som
icke deltaga i den solidariska ansvarigheten, icke böra eller i solidariska
Banker intagas ;
25:o alt en proportion borde bestämmas emellan den egentliga teckningssumman
och den, hvarföre Commandit delegarne ansvara;
Banco- och Lag-Utsloltens Utlåtande, N:o 5. 5
26:0 att Commandit-delegarnes teckoinssumma borde inbegripas i den
allmänna grundfonden;
2-7:0 alt Corn mand il-delegarnes insatser borde inberäknas i den sum
/
O
ma, som enligt 1 1 §. högst får upplånas.
4 §•
28:0 Att det är obilligt, det Bank ej kan få anläggas i annan stad,
än der Rådhus-Rätt finnes.
6 §.
29:0 Att contanta insatsen borde utgöra 33 |adels procent af grundfonden
;
3o:o att Directeurernes antal icke behöfde bestämmas;
31:0 alt den ej borde kunna till Directeur väljas, som pantsatt sitt
Iottbref;
32:o att enskild delegare, så väl som Konungens Befallningshafvande,
borde ega rättighet erhålla kallelse å öfrige delegarne till extra Bolagsstämma
;
33:o alt någon förändring i en Banks Bolags-reglor ej borde få ega
rum, så länge den för Banken beviljade oclroy fortfar.
7 §•
34:o Att i afseende på säkerhelshandlingarnes pröfning borde be
stämmas
:
a) hvilka åtgärder böra vidtagas till Bankernes betryggande för förluster
genom de tysta förmons-rätterne;
b) inom hvilket belopp af taxeringsvärdet inteckning må antagas;
c) att offentlig myndighet bör i granskningen af har.dlingarne deltaga;
35:o att säkerhetshandlingarne, sedan de sålunda blifvit pröfvade,
borde förvaras ej allenast af Directionen, utan äfven af något allmänt
Ombud ;
36:a att föreskrifterne om grundfonden tjenade till intet, då någon
säkerhet för densammas förskingring icke funnes.
6
Banco- och Lag-Ulslotlens Utlåtande, N:o 5.
8 §.
87:0 Alt denna §. är öfverflödig, då de deruti befintlige föreskrifter
dels igenfinnas i i5 Capitlet Handels-Ralkeii, och dels äro af sådan beskaffenhet
att lotl-egarne ej kunna undvara dem i Reglementet;
38:o att Bolags-reglorne borde till allmänhetens kännedom i allmänna
tidningarne kungöras;
39:0 att fullständig förteckning på delegare med solidarisk ansvarighet
borde hvarje år likaledes i tidningarne införas, på det att inträffande
förändringar måtte blifva kände.
9 §•
4o:o Att det icke borde vara enskilde Banker förbjudet, all utgifva
invisningar och vexlar å andre Banker, emedan sådant skulle medföra betydlig
lättnad i allmänna rörelsen;
4i:o att credit-sedlarnes minimi-valeur, efter derom uppgifue olika
förslag, måtte höjas till 75 Hulr, 3o R:dr, id R:dr eller 10 R:dr Curant;
eller nedsättas till 4 R;dr eller 3 R:dr s. m.
10 §.
42:0 Att den af Utskotten föreslagna inskränkning i sedel-emission
icke är behöflig och ej eller lör det allmänna gagnelig, emedan Bankerne
derigenom tvingas att uteslutande egna sig åt Discont-rörelsen; varande,
enligt serskilde förslag, hemstäldt, att sedel-emissionen måtte få ökas:
ad) till dubbelt belopp af den contenia cassan;
b) med sammanräknade beloppet af lyflade creditiv; dock ej utöfver
halfva gt undfonds-suminan;
c) med hälften af det belopp, som creditiv-lagare lyflat å beviljade
creditiv;
dmed procent af crediti v-hypolheken ;
e) med någon del af begagnade cassa-creditiv, under vilkor, att säkerhels-handlingarne
för grundfond och cassa-creditiv blifva af lika beskaffenhet,
samt granskas och vårdas af allmän myndighet;
43:o att Regeringen borde sältas i tillfälle vaka deröfver, alt det bestämda
förhållandet emellan Bankens tillgångar samt dess utelöpande creditsedlar
och invisningar, bibehålies oförändradt.
Banco- och Ixig-Utskotlens Utlåtande, N:o S. 7
§•
44:o ali denria §. är otydlig, och borde, till undvikande deraf, förändras
till följande lydelse:
”Upplåning, vare sig under hvad namn, som helst, må ej eller ete.
45:o alt den egentliga fördelen af Bankrörelse går för massan af folket
förlorad, om upplåningsbevisen ej blifva löpande.
12 §.
46:0 Att den föreslagna lånetiden är för lång, emedan Banken bäst
fyller sitt ändamål om denna är kort och då äfven eger den största säkerhet;
hvaremot, å andra sidan, blifvit yltradt, att den föreslagna lånetiden
är för kort:
47*0 att Lagen ej borde bestämma räntan lill 5 procent;
48:0 att den stadgade straffräntan'af ^:dels procent i månaden, såsom
stående i strid med allmänna Lagen, så länge räntan ej är frigifven, icke
borde få ega rum;
49:0 att 1 :ta mom. är i så måtto otydligt, att det saknar bestämd
föreskrift om straffränta lör creditiv-tagare, som ej i rätter tid betalar,
till undvikande af hvilken otydlighet blifvit föreslagen följ,ande redactions
förändring:
'Vid
utlåning eger Banken, då ränta ej är ulfast högre, än efter
”fern för hundrade om året, och utlåning ej ställd på längre lid än 6 majmånader,
alt afdraga räntan för hela lånetiden. Derest Discont- eller
"Creditiv-låntagare ej betalar å förfallodagen, vare Banken berättigad att
*’från nämnde dag’' etc.
,3 §.
5o:o Att utlåning ej borde få ske på namn och borgens-förbindelser,
utan emot vexlar och säkra hypolhek.
14 §■
51:0 Alt Bank ej borde ega rättighet drifva någon handel;
52‘o att stadgas måtte, det försäljning af inköpt egendom skall ega
rum så snart densamma kan afyllras lill det pris, hvarföre den blifvit för
Bankens räkning inropad.
8
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N.o 5.
15 §.
53:o Att ile enskilde Bankerne ej borde förpligtas betala högre ränta,
än 6 för hundradet å de credit-sedlar och invisningar, sora ej kunnat inlösas
;
54:o att det ej borde bero på Konungens Befallningshafvande alt bestämma,
Bank, vid bristande förmåga att inlösa sina sedlar, skall inställa
sin rörelse och försättas i concurs-tiJlstånd, emedan en sådan Rättegångs-ordning
hvarken är lämplig eller öfverensstämmande med Concurs-lagen;
utan borde Bank, vid sådant förhållande, ovilkorligen förlora
sitt privilegium, derest ej Kongl. Maj-.t skulle finna, att Bank-rörelsen, utan
äfventyr, fortsättas kunde, och borgenärerne ega rättighet att inför Domstol
yrka Bankens försättande i concurs-tillstånd;
55:o att Bank, enligt olika förslag, borde ställas under utredning:
a) i händelse den ej genast vid uppvisandet kan inlösa credit-sedel
eller invisning;
b') 0111 den ej inom viss bestämd tid kan inlösen verkställa;
c') då den förlorat 10 procent af grundfonden;
56:o att, då Bank förlorat ro procent af sin grundfond, Directionen
vid strängt ansvar borde vara förbunden alt genast sammankalla del-egarne
till extra Bolagsstämma, för alt besluta, huruvida tillskott bör göras
för alt fylla bristen eller Banken ställas under utredning.
16 §.
5y.o Att den solidariska ansvarigheten borde begränsas så, att den icke
slutligen träffar den rikare del-egaren i större proportion än han deltagit
i Bank-rörelsen, på det alt större capitalister icke måtte befara att i Bolaget
inträda;
58:o att Directionens Ledamöter borde vara underkastade criminelt
ansvar;
5p:o alt någre capitalister icke skulle i Directionen ingå, om dess
Ledamöter ålades en sådan ansvarighet, som Utskotten föreslagit, och ännu
mindre, om ansvaret biel ve ännu strängare.
*7 §•
Banco- och Bag-Utskottens Utlåtande, N:o 5.
9
'7 §•
6o:o Alt redaclionen af denna §. borde förtydligas, emedan af dess
nuvarande lydelse ville synas, sorn en Direcleur endast vore ansvarig med
sin lösa egendom.
6i:o Att solidarisk delegare icke, på sätt Utskotten föreslagit, borde
vara fri från betalnings-skyhlighet för ali den Bankens gäld, hvarföre han
icke blifvit lagsökt, innan han Bolaget frånträdl; emedan ett sådant stadgande,
då förändringar i personal och förmögenhet lätteligen kunde ega
rum, skulle i hög grad betaga Banken allt förtroende och tillintetgöra betydelsen
af solidarisk ansvarighet; varande i stället föreslaget, alt delegare
ej borde vara från belalnings-ansvar fri förr, än ett år förflutit från
den dag, underrättelsen, all han Bolaget frånlrädt, funnes i allmänna lidningarne
kungjord;
62:0 alt denna §., till betryggande af så väl Bankdel-egares, som sedel-innehafvaves
säkerhet, borde förändras till fullkomlig öfverenstämmelse
med 6 §. 15 Cap. Handels-Balken, så lydande: ”Nu vill Bolagsman annan
’’i sitt ställe sätta och sjelf träda af: samtyckande andre, håfve han dertill
lof; ej må någon mot deras vilja tränga sig i Bolaget in;’’
6'5:o att Bank-delegare bör kunna från Bolaget och betalnings-ansvaret
skiljas utan föregången års-proclama, och nu gällande Lag i detta afseende
ändras;
64:0 all närmare föreskrifter mätte lemnäs om tid och vilkor för ansvarighetens
fortfarande och upphörande.
»9 §•
65:o Att, om Bank råkade i concurs, dess credit-sedlar borde inom
Proclama-tiden uppvisas inför och påtecknas af den eller de Embets-myndigheter,
Kongl. Majit dertill utsåg och genom allmänna kungörelser till
kännagaf;
66:0
att den uti förevarande §. på en gång föreslagne utsträckning
och inskränkning af i Lag stadgad prrescriptions-tid vore betänklig;
67:0 alt credit-sedlarne, då de icke skulle i concurs bevakas, ej eller
borde beedigas;
Bih. till R. St. Prof. 1840 och 1841, 6 Sami. 2 Afd. 3 Häftet. 2
Banco- och Lag-Ulsloltens Utlåtande, N:o 5.
68:0 att sedel-innehafvare borde tilläggas förmonsrält framfor alla andra
Bankens Borgenärer;
69:0 att, äfven sedan concurs inträffat, sedel-innehafvare borde egu
rättighet lagsöka så väl Directeurerne, som öfrige delegarne.
20 §.
70:0 Att rapporter angående Bankens ställning borde månadtligen afgifvas;
7
1:0 att vid sådane rapporters afgifvande borde i Redogörelsens Debet
upptagas ej allenast hvad, sorn är begagnadt såsom cassa-creditiv, ulan
äfven summan af alla creditiv, sorn äro beviljade, eller summan af hvad
andre personer assignera å Banken, utan annan motsvarande valuta än hypothek;
72:0
alt allmänna Ombud borde i Revisionen deltaga;
n3:o att, derest oordningar förefunnos, Kongl. Majit skulle ega alt genom
vitén tillhålla Directionen att dem rätta.
Slutligen ar anmärkt, alt Lagen, lill förekommande af missförstånd,
borde innehålla bestämda förklarandet!, huruvida ofvannämnde
Kongl. Kungörelse af den 14 Januari 1824 skall anses Lili all kraft och
verkan genom förevarande Lag upphäfd, eller otn den nu föreslagna Lagen
skall gälla endast för de Banker, som hädanefter uppstå och redan
befintlige, då deras oclroyer förnyas.
Det har blifvit yrkadt, att Utskotten bordt utlåta sig öfver den frågan,
huruvida enskilde Banker varit och äro för landet gagnelige eller ej.
Étt allmänt bedömande af denna fråga anse de sammansatte Utskotten icke
tillkomma sig, äfven om materialier för bildande af ett omdöme i delta
hänseende vore för handen. Men detta är icke förhållandet. Prival-Bankernes
verksamhet är ännu alltför nyss börjad, att Utskotten ens tro sig
vara i tillfälle att pröfva det mera speciela i denna fi aga, el ler om Pri valBanks-systemet,
i sin utveckling, kan blifva menligt för Rikets Ständers
Banks egen rörelse, eller äfvenlyiligt för dess säkerhet. I anledning af
sistvidrörde förhållanden, kan dock med trygghet påstås, att i vårt land
och med den egna organisation, Riks-Banken eger, Privat-Banks-systemet
bör med mycken varsamhet tillämpas, och alt här, mera än måhända
Banco- och Lag-TJlshottens Utlåtande, ]S\o 5.
i något annat lauri, Privat-Bankernes operationer påkalla en oafbruten uppmärksamhet,
både af Styrelsen oell af Lagstiftningen. Så vidt verkningarne
al de nuvarande Pri vat-Bankernes rörelse ligga inom allmän kännedom,
synas desse Credit-anslalter, under de nyss förflutna åren, hafva lemnat
ett kraftfullt och lifvande understöd åt flera Provincers näringar och rörelse.
Men om än detta förhållande måste medgifvas, är man dock ej berättigad
att deraf draga den slutföljd, att en utvidgad Privat-Bånk-rörelse
i längden skulle bära lika helsosamma frugter, eller alt, med en sådan
förutsättning, i lagstiftningen underlätta uppkomsten af nya Bank-Associationer.
Ett tillbörligt afseende på den nytta, enskilde Banker hittills
åstadkommit, och på möjligheten för existerande Banker att, inom vissa
gränser, fortsätta sin verksamhet, bör dock, vid stiftande af en allmän
Lag for dylike inrättningar, icke lemnäs ur sigte. Den allmänna Författning,
i kraft hvaraf inrättandet af enskilde Banker är tillåtet, eller Kongl.
Kungörelsen den i4 dan. 1824, är uppenbart ofullständig, ej mindre uti
föreskrifterne oin de för allmänhetens säkerhet nödige garantier vid stiftandet
af Privat-Bank, än ock i afseende på bestämmande af föremålen
för dylik Banks rörelse och verksamhet. Dessa bristfä 11 igheter i Lagstiftningen
hafva både vid denna och vid den föregående Riksdagen varit erkända
och insedde; och då nu sex enskilde Banker öro octroyerade, torde
redan genom dessa förhållanden behofvet af en bestämdare och fullständigare
Lagstiftning i detta ämne vara ådagalagdt. Att, på sätt i anmärkningarne
blifvit yrkadt, uppskjuta denna lagstiftning till en kommande
Riksdag, skulle Utskotten, med afseende på nyssberörde omständigheter,
icke anse rådi ig t; och LTtskotlen
vidblifva således deras i förra Betänkandet uttryckte tillstyrkan,
, att en fullständigare Lagstiftning, rörande enskilde
Banker, än den, sorti nu finnes, mätte varda af
Rikets Ständer beslutad.
I anledning af den påyrkade utredningen, hvad inflytande de Banker,
som redan finnas, egt på Riks-Banken, silfverutvexlingen och penningeväsendet
i allmänhet, få Utskotten, under åberopande af hvad i förra
hänseendet här ofvan vttrats, vördsamt anföra, att dessa Banker så nyss
uppkommit, att något bestämdt resultat af deras inverkan på Stats-Banken
ännu icke hunnit med säkerhet väsa sig, och beträffande silfverulvexlingen
och penningeväsendet, hänvisa till de af trycket utgifne öfversigter af Bankens
ställning.
Banco- och Lag-Utslotlens Utlåtande, JV:o 5.
Vid pröfningen af frågan, huruvida Actie-Banker böra få hildas,
hafva Utskotten utgått från den synpunkt, alt allmänhetens rätt och säkerhet
bör i första rummet afses och betryggas; och då otvifvelaktig), är,
att ansvaret för delegare i så kallad solidarisk Bauk är mera omedelbart
och således för allmänheten mera betryggande, än i Actie-Bank, der hvarje
delegare endast ansvarar efter sin anpart i Bolaget, och alt delegarne i
solidarisk Bank, till följd häraf, alltid måste vara mera måne derom, att
Banken väl förvaltas och dess säkerhet icke äfventyras, samt det utan
tvifvel skulle inträffa, att, derest Aclie-Banker fmge uppstå i bredd med
de solidariska, de förra, såsom medförande mindre risque för delegarne,
förr eller senare skulle undantränga de solidariska; så hafva Utskotten,
på dessa och de i förra Betänkandet uttalade skäl, ansett sig böra vidblifva
den deruti uttryckte åsigt, att Aclie-Banker, med sedelutgifningsrätt,
icke hädanefter må få bildas.
Rättigheten att utgifva tryckte skuldförbindelser, gångbare såsom
mynt-representativ, med ovilkorlig förbindelse att, vid anfordran, med Rikets
mynt dem inlösa, utgör den fördel och innefattar tillika det vilkor,
hvarförutan enskilde Banker i detta land ej skulle kunna uppkomma eller
bibehålla sig. Hvilka förmonliga beting, som än fastades vid det föreslagna
åläggandet för dessa Banker att endast röra sig med Riks-Bunkens
mynt; så slår det dock fast, att en sådan förändring skulle i sig innebära
ett upphäfvande af det genom Lig medgifna vilkor, under hvilket de nuvarande
enskilde Bankerne tillkommit, likasom en dylik med sjelfva begreppet
om Sedel-Bank oföreidig inskränkning i en Bank-inrättnings egna
verksamhetskrets, ofelbart skulle afskära möjligheten af nya Sedel-Bankers
uppkomst. Utskotten kunna således ej biträda yrkandet, att de enskilda
Bankerne icke borde tillåtas i sin rörelse använda andre credit-sedlar, än
de, som af Riks-Banken utgifvas.
Alt af en Banks functiouer creditiv-rörelse samt öppnandet af
upp- och afskrifnings-räkning för allmänheten icke äro de minst vigtige,
hafva Utskotten visserligen insell; men ali i Lag stadga, alt bedrifvande
af dessa skall vara ett oeftergifligl vilkor för Banks inrättande,
hafva Utskotten icke funnit lämpligt, dels emedan Bankerne, sig sjelfve
lemnade, säkert icke skola underlåta ali allmänheten i desse hänseenden
betjena, hvilket erfarenheten med redan stiftade Banker äfven vitsordat,
och dels emedan del skulle Rifva svårt, om ej omöjligt alt, utan att ådra
-
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, IVlo 5.
ga Bankerne förlust, bestämma, huru stor del af rörelse-capitalet borde till
dessa lunctioner afsättas, synnerligast då Bankernes rättighet att utgifva
sedlar blifvit skarpt begränsad.
Bet har äfven yrkats, att Lagen borde innehålla ett uttryckligt förMMriUurande,
det enskilde Banker icke hafva att påräkna något understöd af
allmänna ‘medel; men då Staten icke iklädt sig något ansvar för de enskilde
Bankernes förbindelser, så måste deraf vara en gifven följd, att den
icke eller kan någon ansvars-skyldigbel i delta hänseende underkastas; och
förmena Utskotten till och med, att ett sådant stadgande snarare skulle
föranleda än förebygga anspråk på Stats-verkets mellankomst lill afhjelpande
af enskilde Bankers obestånd.
Att i Lagen stadga, huru stor nassa, i förhållande till rörelse-capitalet,
Bankerne böra underhålla, har icke ansetts behöfligt; utan torde delta kunna,
utan äfventyr, till Bank-styrelser ne öfverlemnas, då, för Bankens egen
säkerhet och för bevarande af dess credit, det alltid blir Bolagets intresse
att hålla tillräcklig cassa.
Frågan om bildandet af en reserv-fond, såsom endast rörande delcgarne
inbördes, har ej ansetts böra utgöra föremål för denna Lagstiftning.
Då deri allmänna tillsynen deröfver, att Bank-rörelse bedrifves 1 öfverensstämmelse
med Lag, genom ett i nu återgående förslaget derom
intaget stadgande, blifvit ölverlemnad lill Kongl. Majrt, som eger
att, uppå skeende anmälan, genom vitén tillhålla Direclionen att det fel—
agliga rälta, så anse Utskotten härigenom en större garanlie emot en oordentlig
förvaltning et bjudas, än om hvarje enskild fordrings-egare skulle
kunna derom vid Domstol rigta sin talan direele emot Banken.
Att enskild Bank skall vara skyldig såsom god betalning emottaga
sine egne sedlar, hafva Utskotten funnit så påtagligt, enär sedel-innehafvaren
eljest kan göra gällande sin rättighet att, för Bankens sedlar, erhålla
Rikets mynt, att något stadgande lika litel derom, som att enskilde Banke
rs sedlar endast godvilligt kunna gälla i andra liqvider, ansetts behöfva
i denna Lag införas.
Att åter ålägga Bankerne att i Rikets Residens-städer hålla Invexlings-Contoir,
eller att vidtaga sådane åtgärder, ali deras sedlar i allmänna
uppbörden emoltagas, hafva Utskotten, på de i förra Betänkandet derom
upptagne grunder, icke funnit förenligt med Bank-inrätlningarnes beståndj
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 5.
men livad som i detta hänseende icke kan i Lag påbjudas såsom åliggande,
blir dock sannolikt påka liad t af Bankernes eget intresse, enär den frivilliga
inlösen, som Bankerne genom Commissionärer, på sätt erfarenheten
Sfven visat, kunna på serskilde orter tillvägabringa med en jemförel evis
mindre cassa, måste i hög grad befordra sedlarnes gångbarhet.
Frågan om bestämmande af ansvar för förfalskning af enskilde Bankers
sedlar, ämna Ulskollen, på sätt i förra Betänkandet tillkännagifviU,
till serskild behandling företaga.
Det har äfven anmärkts, att åtskilliga af de stadganden , som i Lagförslaget
förekomma, såsom varande af nog reglementarisk beskaffenhet,
kunnat derifrån uteslutas; men då de föreskrifter, som ansetts vara af sådan
egenskap, afsett allmänhetens säkerhet, hafva Utskotten funnit dem
böra i Lagen bibehållas.
De öfrige anmärkningar, som emot förslaget blifvit framställde, hoppas
Utskotten skola finnas nöjaktigt besvarade, så val genom dess förändrade
innehåll, som äfven genom de motiv och upplysningar, som här
sedan bifogas.
Utskottens förnyade förslag är af följande lydelse:
Förslag
till
Lag för enskilde Banker.
i §•
Bank-rörelse, med rättighet att utfärda tryckta eller graverade, ersdit-sedlar,
må utaf enskilde personer, endast, i förening till Bolag, bedrifvas_,
efter dertill af Kongl. Maj:t meddeladt tillstånd, vid ansökning
hvarom böra till granskning och stadfästelse bifogas ej mindre de för
Bank-Bolaget uppgjorda grund-reglor och utlånings-reglemente, än äfven
pr of-blanketter till credit-sedlar; och ankom me pä Kongl. Maj:t att,
efter pröfning, huruvida Bank inrättningen kan vara för landet fördelagtig
eller menlig, det sökta tillståndet bevilja på högst Tio år, eller
@ek förvägra.
Vid sådan lids utgång, och så vida ansökning derom blif vit af Bolaget
gjord 18 månader dessförinnan, kan tillståndet förnyas lill Bunkrörelsens
fortsättande, dock aldrig utöf ver Tio är för hvarje gång.
Banco- och Lag-Vidot tens Utlåtande, N~o 5. i5
2 §.
Till Bank Bolags stiftande erfordras minut Femtio nannt"!fne delegare,
n/ider deri ansvarighet, sorn i denna Lagbestämmes, med entecknings-sumnia
af minst 1,000,000 R:dr Banco, motsvarande 3/5,000 R;dr
tå ifver Specie.
Fid pröfning af Bolags-reglorne, bestämmer Kongl, Majit det högsta
belopp, hvarutöfver tecknings-summan ej får gä.
3 §.
Enskild Bank får endast i stad inrättas.
Bank-afdelningar eller Fexlings-contoir, de dir icke ega rätt att
utgifva andra egne förbindelser, än invisningar å HufvudContoir et till
■viss man, kunna icke eller på annan ort, än i stad, förläggas.
4 §•
Delegarne i Bolaget böra inom sig utse en ansvarig och, efter
Bolagets godtfinnande, afsättlig Direction, för att, enligt utfärdad Instruetion
och under sådan contro/l af offentlig myndighet, som i denna
Lag stadgas, Banken förvalta, samt i alla mål för Bolaget lagligen tala
ecf svara.
5 §.
Bolags-reglorne, genom hvilka delegarne skola sig inbördes förbinda,
böra dessutom innefatta uppgifter och stadganden if oljande ämnen:
af) om beloppet af tecknings-summan eller grund-f onden, deraf minst
25 procent skola utgöras af reda penningar;
b) om antalet af Directionens Ledamöter, sorn icke få vara färre
lin Fern ;
c) om tiden och sättet för den årliga revisionen och revisions-berättelsens
kungörande i tidningarne;
cl) om tiden för den årliga ordinarie Bolags-sfämman, vilkor en för
sammankallande af extra Bolagsstämma och om rösträttigheten;
ej om sättet för Bolags-reglornas möjliga förändring; oell
f) om sättet för utlåningen.
16
Banco- och Lag-Ut skottens Utlåtande, N:o 5.
6 §.
Såsom grundfond må begagnas ej allenast reda penningar samt controlleradt
guld och silfver, utan äfven sådane fustighets-inteckningar,
adierj eller allmänna Verks och .In/ åttningars räntebärande obligationer,
som för sådant ändamål af Bolaget godkännas efter pröfning, uti hvilken
Konungens Befallningshafvande i Länet eger deltaga; börande de nedsatte
medlen, jemte de sålunda godkände säkerhets-handlingar ne, i LandtRänteriet,
eller annat allmänt förvaringsrum, nedläggas uti cassa-kista,
med serskikle lås, dertill Directionen, samt ett af Konungens Befallningshafvande
utsedt allmänt Ombud, hafva hvar sin nyckel.
Bankens egne och andre enskilde Bankers Actie-bref få aldrig ibland
hypothek för grundfond antagas. Ej må insatt grundfond, genom utdelning,
minskas, sä länge Bankens rörelse fortfar.
7 §•
Förr än Banken får öppnas och träda i verksamhet, skall iagttagas:
a) att inför Rådhus- Rätten i deri stad, der Bankens Hufvud-Contoir
är beläget, i hufvudskrift förevisas, så väl den af Kongl. Maj:t
utfärdade tillstånds-resolution, sorn ock Bolags-reglorne, för att i Intecknings-Pr
otocollet ordagrant intagas; hvarefter Rätten ofördröjligen
låter, pä Bolagets bekostnad, i allmänna tidningarne införa Kungörelse
om det ingångna Bolaget;
b) att uppgift på Bolagets delegare ej allenast af emnås till samma
Rätt, för att i dess Intecknings-Protocoll intagas, utan ock i allmänna
tidningarne kungöres; börande en sådan uppgift hos Rätten förnyas och
i tidningarne införas efter hvarje Bolagsstämma, så vida någon förändring
med delegarne då inträffat;
c) att uppgift å de personer, som komma att underskrifva Bankens
tryckte eller graverade förbindelser, tillställes Konungens Befallningshafvande
i Länet, och äfven i allmänna tidningarne kungöres, hvilket åliggande
förnyas, så snart någon förändring inträffar;
d) att till Banken skola vara inbetaide minst 10 procent af grundfonden
eller |-delar af det i 5 §. Litt. A. bestämda tillskott i reda penningar,
äfvensom handlingar, hvilka Bolaget efter pröfning godkänt,
aflemnade
Banco- och Lcig-Ulshotlens Utlåtande, JS'o 5.
>7
<ajlemna.de
inom ett år i Banken insatte;
e) alt de handlingar, som utgöra säkerheter för den öfriga delen
af grundfonden, skola jemväl vara till Banken inlemnade och af Bolaget,
i redan föreskri/ven ordning, godkände.
§.
Utom in visningar på Rikets Ständers Rank, i enlighet med derom
gällande föreskrifter, må ej af enskild Bank utfärdas andra tryckta eller
graverade förbindelser, än credit-sedlar, ställde till innehafvar en, att
vid anfordran, utan ränta, inlösas, och hvilka ej må lyda u mindre belopp,
än 3 R-.dr tS sk, Btco, motsvarande i R:dr 12 sk. Silfver Specie,
9 §•
Ej må enskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af:
1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver
eller sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank; och3:o>
sädane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypothek,
som i 6 ff. nämnas; Bankens egne lånehandlingar sålunda härvid
icke inberäknade.
Derest, genom vexling eller annan orsak, det sålunda bestämda förhållandet
emellan Bankens tillgångar samt beloppet af dess credit-sedlar
och invisningar skulle komma att rubbas, åligge det Banken att inskränka
sin utlänings-rörelse och inom En månad hafva återstäldt det rubbade
förhållandet.
10 §.
Upplåning, vare sig på creditiv ellér genom försträckning och deposition,
må ej eller af Banken göras till högre belopp, än att det icke
öf ver stiger hälften af hvad å tecknad grundfond finnes i Banken insatt.
Alla för dylik upplåning ingifvande fordrings-bevis, äfvensom depos
it iöns-b ev i. s, skola ställas till viss person eller visst Verk, samt uttryckligen
innehålla, att öf verlåtelse deraf ej må ske, utan till viss mart
och efter föregången anmälan i Banken.
Biha till Ii. St. Prof, 1840 cc/i 1841. 0 Seoul. 2 Afd, 2 Häftet,
iS
Banco- och Lag-Utskottens, Utlåtande, N:o 5.
i i §,
Vid utlåning eger Banken y då ränta ej är ut fäst högre,, än efter
jern för hundrade■ om året och utlåning ej ställd pä längre lid, än 6
månader, att afdraga räntan för heda lånetiden, och vare jemväl, derest
låntagaren ej betalar å förfallodagenberättigad att från nämnde dag,
såsom straffränta, under högst sejc månader sig till godo- beräkna Bidels
procent i månaden, eller tillhopa -J:dels procents ränta för månad; dock
att Banken, såvida den af sistberörde förmon sig begagna vill, är skyldig
att genast, efter det en månad ifrån forfallntiäen förflutit, föranstalta,
det lagsökning till lånets indrifvande var der anställd och, i allt
hvad på Banken kan ankomma, skyndsamligen utförd.
Vid fordringars ind rifvande , njiite enskild Bank samma handräckning,
sorn för Rikets. Ständers. Diseont-verk nu eller framdeles varder
beviljade
1 2 § '•
Adier eller lott-bref må icke belånas t den Bank, der de äro ut
gifne,
Då varor i Banken belånas och icke inlösas vid förf aflöt iden ,
kunna de genast derefter, utan föregånget uppbud eller hembjudning,
för yttras genom offentlig auction, hvarvid förhålles i enlighet med. Författningar
om försäljning af utmätt lös egendom..
i,3 § .
Banken ege• ej att drifva handel med annat än guld och silfver;
men vare oförhindrad att inropa pantsatt eller utmätt egendom, sorn på
auction utbjudes., dervid Bankens rätt och säkerhet kan vara i fråga ;
dock med iakttagande• det af, a: t sådan egendom äter varder försåld , så
snart det utan förlust för Banken ske kan.
Derest ef Banken med Rikets, metalliska mynt, eller med rädane
sedlar,, som lika med mynt i Riket gälla,, vid anfordran inlöser sina
tryckta eller gravera le crectit-sedlar, äfvensomy derest af densamma utfärdad
invisning å Rikets Ständers, Bank; vid uppvisandet derstädes,.
Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N'.o 5.
'9
ej inlöses, Aln jute borgenären ränta af den enskilde Banken efter åtta
for hundrade om äret, ifrån den dag, då credit sedels- eller invisningsbetalning
vägrad blifvit, intill dess inlösningen i Banken åter vidtager.
Va "e det ork. när Banken salunda brustit i betalning, hvar och
en af Bankens borgenärer obetaget, att väcka fråga om Bankens försättande
i concwrs tillstånd , derom anmälan bör ske hos Konungens Bef
al hung s hafvande , sorn genast undersöker Bankens ställning: gitter Directionen
du ej visa att den inträ (fade oförmågan härrört af en skyndsamt
öfvergåenile tillfällighet, och att. Banken alla sina borgenärer förnöja
kan, ådfgge det Konungens Befallningshafvande att låta inställa
Bankrörelsen, och öfverlemna målet till Domstol, sorn beslutar, att
Ranken i c o n enrst Ull tån d försättes.
Når concurs inträdthar ock Bolaget förverkat rättigheten att
vidare begagna sig af det erhållna tillståndet till Bank-rörelses bedrifvande,
>5.
Innehafvare af oinlöst credit-sedel eller invisning ege jemväl
oberoende af ilen rätt, sorn i nästföregående Bankens borgenärer
tillägges, att lagsöka en eller flere Directionens Ledamöter , med samma
rätt att använda ntmäiningst vång, sorn Lag och gäl lande Författningar
i allmänhet medgifva mot gäldenär för skulder af den mess eocecutiva
beskaffenhet.
1 alla de fall, då Ledamot af Directionen ej träffas hemma med
lagsökning eller å Bankens Contoiräfvensom då flere Directionens Ledamöter
skola på en gång samfäldt sökas, kunna de, sorn med Konungens
BefälIningshafvandes eller Rättens hud gå, å Bankens Contoir bevisligen
aflemna, eller, om det finnes st ängd t, å dess dörr fästa skriftlig
resolution eller kallelse; och galle dä sådan åtgärd såsom laga delgifvande►
.
6 §.
Hafva Directionens samtliga Ledamöter först undergått utmätning
men full tillgång saknats i deras lösa egendom, kan bristen genom nr
lagsökning ut kraf vas, under enahanda tvång hos den eller de lott-egare,,
mot hvilka fordrings-egaren finnér för godt sin talan rigta.
20
Banco- och Lag-Uislcottens Utlåtande, N:o 5.
*7 §•
Af Bankens delegare , eller deras arfvingar eller Sterbhus-delegare,
vare ej någon berättigad att, under bolagstiden, träda frän Bolaget edler
sin lott å annan person öf verlåta, med mindre Bolaget dertill samtycker
, och det i 2 ff. stadgade minsta antal af delegare derigenom icke
understiges.
Äro den i afgången Bolagsmans ställe inträdde nye delegarenS
grundtbndshandlingar i ofvanföreskrifven ordning prof vade och å Bolagsstämma
godkände, då är, efter dess slut, och sedan sex månader förflutit
efter det underrättelsen om den timade förändringen blifvit hos
Rätten anmäld och i allmänna tidningarne kungjord, den afgångne clelcgaren
ej ansvarig för annan Bankens skuld, än den, hvarföre han
dessförinnan blifvit lagsckt.
.8 §.
Ben, genom Kongl. Förordningen den i3 Juni 1800, för skuld för*
äring i allmänhet bestämda priescriptionstid af tio år, ege ej runi, i
afseende pä enskilde Bankers tryckta eller graverade creditsedlär och
invisningar; ej eller skall bevakning deraf, enligt Cohcurs-Lagen, erfordras
i Bankens concurs, eller i anledning af årsståmning, som vid
Bolagets upphörande må. utfärdas ä dess Borgenärer: hvaremot, när
Bolaget upplöses , hvilket Konungens Bejallningshafände bör, utan dröjsmål,
till Kongl. Maj:t inberätta, Kongl. Maj-.t luter utgå Kådig Kungörelse
derom med föreläggande för en hvar, som någon sä beskaffad
förbindelse af Banken innehafver, att, vid förlust af ali betalnings rätt,
förbindelsen till inlösen uppvisa i Banken, inom två år ifrån den dag,
hvarunder Kungörelsen första gången utfärdas; börande densamma en
gång under hvartdera af dessa tvänne år från predikstolar ne uppläsas.
>9 §•
Directionen vare skyldig, så väl att, efter hvarje qvärtals slut,
till Kongl. Maj:t insända en öfversigt af Bankens ställning, som ock att
hålla Bankens räkenskaper och handlingar tillgängliga för den undersökning,
som Kongl. Majit möjligen kan finna för godt låta anställa,
likväl
Banco- och Lag-ZJtsJcottens Utlåtande, N:o 5..
likväl utan att enskildes förhållanden till Banken dervid få för allmänheten
yppas.
20 §.
Ilar Banken, i ett eller annat afseende, af vikit från de föreskrifter,
sorn uti denna Lag äro gifne, ankomme på Kongl. Majit att, uppå
derom skeende anmälan, genom föreläggande af vite i penningar, eller,
uti svårare fall, vid förlust af det till Bankrörelses bedrifvande er hällne
tillstånd, tillhälla Bank-styrelsen att det felagtiga rätta*
Bih. tilt R. St. Prof. 1840 och 1841. 6 Smnl. 2 Afd. 3 Iläftet.
Moti v
4
STOCKHOLM, Kongl. Oräens-Boktryckerietj 1841.
WP'—
un..,.».—. ,1.1.1. I ..i I.I un
Hör till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
1
Motiv och Upplysning ar.
§ '*
Ulskotlen hafva här ofvan anmält grunderne för flin åsigt, att Privat-Banks-syslemet
bör i vårt land med varsamhet tillämpas. Den gräns,
utöfver hvilken dylika Inrättningar här icke böra utvidgas, är måhända, under
närvarande industriella förhållanden, redan i det närmaste uppnådd.
Då emedlertid, å ena sidan, det ligger i naturen af industriel utveckling
att söka förkofran i nya rigtningar, men, å den andra, omvårdnaden för
det allmännas bästa och penninge-väsendets bestånd måste alltid lemnäs
företräde framför serskilde landsorters mera uteslutande intressen, hafva
Utskotten ej af de gjorde anmärkningarne funnit skäl frånträda sin i förra
Betänkandet yttrade tanka, att nya Bankers stiftande bör ankomma på
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, huruvida en sådan Inrättning må vara för
landet fördelagtig eller menlig; och då Kongl. Maj:t ej lärer i dylika allmän
vigtiga frågor fatta Sitt Nådiga beslut, utan att dessförinnan hafva inliemtat
alia för frågans utredande behöfliga upplysningar, anse Utskotten
Lagförslaget ej böra upptaga någre serskilde bestämmelser om infordrande
af yttranden från Riks-Bankens Styrelse eller Konungens Befallningshafvande
i den ort, der fråga om ny Banks stiftande uppstår. Utskotten hafva
för öfrigt ej kunnat finna någon stridighet emellan Lagförslaget och BankLagen
den i Mars i83o, helst 6 § i samma Lag förutsätter, att andra
grunder för Privat-Bankers sliftande, än de i Kongl. Kungörelsen den i4
Januari 1824 bestämde, kunna blifva af Lagstiftande magten antagne; äfvensom
Utskotten anse 1 § i förslaget tillräckligen tydlig, i afseende på
den, endast åt dylika Bolagsföreningar upplåtne, rättighet att utfärda Credit-sedlar;
och då Utskotten ej eller kunnat biträda yrkandet, att Lagen
borde tillåta enskilde Bankers octroijerande på längre tid än Tio år, hafva
Utskotten af de emot Förslagets 1 § framställde anmärkningar ej funnit
anledning till någon förändring af samma §.
. 2 §•
Då den ansvarighet, söm i förslaget bestämmes för alla delegare i
Bank-Bolag, icke till fullo öfverensstämmer med det juridiska begreppet af
solidarisk ansvarighet, sådant detsamma ultryckes i i5 Capitlet 2 § Handels-Balken
af Allmänna Lagen, är uti 2 och följande §§:ne ordet ”solida
Bili,
till R, St. Fröt, 184.0 och 1841. G Sami, 2 J/d, 4 Haft, 1
2
Hor lill Banco- och La"-Utskottens Utlåtande j N\o 5.
risk” borttaget, utan att likväl i sjelfva saken någon förändring skett mot
grunderna för den ansvarighet, Utskotten ansett Bolag tiii bedrifvande af
enskild Bank böra emot allmänheten sig ikläda.
Under bibehållande af antalet utaf namngifne delegare i Bank-Bolag,
är dock, med afseende på anmärkningarne emot beloppet af minsta leckningssumman,
denna i det nu återgående förslaget nedsatt till 1,000,000 R:dr
Banco, motsvarande 3^5,000 R:dr silfver Specie.
3 §'
I å grund af gjorde anmärkningar och då ULskotten fortfarande äro
af den mening, att inrättande af såkallade Actie-Banker icke är förenligt
nied anspråken på omedelbar och gemensam ansvarighet inom Bank-Bolag,
hafva Utskotten ur förslaget borttagit 3 §, som handlade om Commandildeiegare.
5 §.
De i förra förslaget gjorde bestämmelser rörande den andel af grundfonden,
som bör contant insättas samt minsta antalet af Directionens ledamöter,
hafva Utskotten icke funnit anledning förändra; men som Commandit-delegare
ansetts icke böra få i Bank-Bolag inträda och Utskotten,
angående vilkören för lott-brefs öfverlåtelse, under 1r § intagit bestämda
föreskrifter; så hafva de under Litt. b och h i dessa afseenden uti 6 § af
förra förslaget intagne morn. utgått.
Det föreslagne stadgandet, att den, som sitt lott-bref pantsatt, icke
borde kunna till Directeur inväljas, hafva Utskotten icke funnit behöfligt;
emedan Bolagen sjelfve hafva det största intresse uti och äfven bäst äro i
tillfälle att till Directeurer utvälja de skickligaste och pålitligaste personer,
utan afseende på det större eller mindre actie-belopp, de i Banken
ega. Då i det under Litt. cl i denna § intagne mom. finnes stadgadt, att
Bolags-reglorne skola innefatta föreskrifter om vilkören för sammankallande
af extra Bolagsstämma, så torde några ytterligare bestämmelser i detta
hänseende icke behöfva i lagförslaget införas.
Att föreskrifva, det någon förändring i en Banks Bolags-reglor under
beviljad octroij ej får ega rum, hafva Utskotten ansett olämpligt. Allmänhetens
säkerhet bör vara tillräckligen betryggad, då någre andre förändringar,
än de, som öfverensstämma med Lag, ej få ske.
6 §.
Någre serskilde bestämmelser för att betrygga Bank-Bolagen för förluster
genom de lysta förmonsrätlerne, eller för att bestämma, inom hvilket
Jior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, IV:o 5. 3
belopp af taxeringsvärdet inteckning må antagas, hafva Utskotten ej funnit
af nöden, då dessa frågor inbegripas under den allmänna pröfning af sä
kérhetshandlingarne,
som i denna § bestämmes. I fråga äler om denna
granskning, hafva Utskotten utgått från den synpunkt, att de ansvarige
Bolagsmännen sjelfve mäste antagas vara de mest angelägne om en sträng
pröfning i detta hänseende och att delegarne sjelfve således vore de bäste
controllenter; men då onekligt är, alt allmänhetens rätt jemväl är under
denna pröfning beroende, hafva Utskotten trott sig böra gå de inom RiksStånden
gjorde framställningar, att allmänt Ombud borde i granskningen
och vården af dessa handlingar deltaga, så vida till mötes, som Utskotten
i det nya förslaget inrymt Konungens Befallningshafvande rättighet
att i pröfningen af säkerhets-hancllingarne deltaga, samt stadgat, att desamma
sedermera höra af Directionen och ett af Konungens Befallningshafvande
utsedt Ombud gemensamt vårdas.
7 §•
Då de i denna § befintlige stadganden afse allmänhetens säkerhet,
hafva de ansetts böra bibehållas; och som detta ändamål jemväl torde kunna
befrämjas derigenom, att förteckning på delegarne i allmänna Tidningarne
kungöres, så har föreskrift härom blifvit i § intagen.
Som Bolags-reglorne åter alltid komma alt i Författnings-samlingarne
inflyta, då de af Kongl. Majit i Nåder sanctioneras, så torde något stadgande
om deras ytterligare kungörande icke vara af nöden.
8 §■
Då rättigheten för enskilde Banker att utfärda vexlar och in visn ingär
å andre Banker kan underlätta vingleri och vara ett medel för Bank-Bola
gen
att dölja sin rätta ställning; så har förbudet deremot ansetts böra
qvarstå; och emir 3 R:dr 16 sk. B:co, såsom enskilde Bankers minsta sedel,
kan anses utgöra en medelväg emellan de härom yttrade olika meningar,
så har denna valör blifvit bibehållen.
9 §•
Fördelarne för enskilde Banker att få utgifva sedlar till större belopp,
än som motsvaras af grundfonds-hypolhek och contanle tillgångar,
hafva Ulskotlen redan vid uppgörande af förra förslaget nogsamt insett och
öfvervägat; men då det allmänna, hvars säkerhet Utskotten haft lill sitt
första ögonmärke, uti den föreslagne begränsningen af sedel-emissiomm,
vunnit en garanlie mot förluster på Bankerne och deras rörelse, hvilken, då
den lika mycket stärker dessas credit, som allmänhetens säkerhet, sä myc
-
4
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtandej N\o 5,
let mindre ansetts böra rubbas, som Utskottens ifrågavarande stadgande
fullkomligt öfrerensslämmer med det beslut, hvaruti Rikets Ständer vid
förlidne Riksdag, efter många öfverläggningar, i denna fråga slutligen
stadnade.
10 §.
Då tvifvel tilläfventyrs kunde uppstå, huruvida medel, som Banken
på Creditiv upplånat, eller som genom deposition till densamma influtit,
borde inbegripas under det belopp, som Bank eger högst upplåna; så hafva
Utskotten, till förekommande af allt missförstånd härutinnan, ansett nödigt,
att sådant bestämdt uttrycktes; och då Utskotten våga tro, att §:n,
sådan den lyder, tydligen återgifver denna mening, har den blifvit bibehållen
oförändrad.
Att den egentliga fördelen af Bank-rörelse skulle gå förlorad, oin
npplåningsbevisen ej blifva löpande, hafva Utskotten icke kunnat inse.
11 §.
Det torde tillåtas Utskotten att erinra, det såväl lånetiden, som räntan
endast blifvit vilkorligt bestämd, eller så vidt Bank skall ega vid utlåning
förskottsvis afdraga räntan; och hafva Utskotten så mycket heldre
ansett sig böra vidblifva de i dessa afseenden gjorde bestämmelser, som
Utskotten, i fråga om lånetiden, gått en medelväg emellan de härom yttrade
olika meningarne, och beträffande räntan antagit samma procent,
som för Riks-Bankens rörelse är bestämd. Och torde det icke vara mera
afvikande från Lag, att enskilde Banker tillerkännas rätt till straffränta,
än att Riks-Banken en sådan förmon åtnjuter. Skyldigheten alt utgifva
denna högre ränta grundar sig dessutom på ett emellan långifvare och låntagare
träffadt frivilligt aftal, som icke bör vara mindre bindande än andre
contract; dock hafva Utskotten icke ansett nödigt eller lämpligt, att
densamma beräknas för längre lid, än högst 6 månader.
Den i första mom. förmente otydlighet, att bestämd föreskrift skulle
saknas, huruvida Crediliv-tagare äfven vore skyldig utgifva straffränta, torde
icke förefinnas, då den, som erhåller penningar till Iåns på creditiv, utan
all tvifvel måste anses för låntagare.
12 §.
Någon föreskrift derom , att utlåning ej borde få ske på namn och
borgens-förbindelser, hafva Utskotten icke funnit af nöden, enär denna
fråga lämpligast torde böra öfverlemnas till Bolagens eget bedömande.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5,
5
För vinnande af mera tydlighet har redactionen af denna § erhållit
en förändrad lydelse, som icke torde behöfva närmare moliveras.
i3 §•
Den Banken tillerkända rättighet att inropa pantsatt eller utmätt
egendom, som på auction ulbjudes, dervid Bankens rätt och säkerhet kan
vara i fråga, hafva Utskotten ej ansett kunna hänföras till hvad, som förslås
med utt drifva handel, och i ofvannämnde för Bankernes bestånd nödvändiga
rättighet torde således icke förefinnas någon motsägelse emot förbudet
att drifva handel.
Den något förändrade redactionen af sista mom. torde finnas mera
bestämd och tydlig, i afseende på Banks skyldighet att ofördröjligen åter
försälja inköpt egendom.
•4 §•
Då rättigheter och skyldigheter måste stå tili hvarannan i samma
förhållande, och Bankerna förklarats berättigade att af sine gäldenärer,
derest de brista i betalning på förfallodagen , åtnjuta straffränta, hafva Utskotten
trott det vara rättvist, att också Banken i sin ordning erlägger lika
ränta, i händelse den icke fullgör sitt åliggande att vid anfordran inlösa
sina mynt-representativ.
Anmärkningarne derom, att det ej borde bero på Konungens Befallningshafvande
att bestämma, det Bank skall sättas i concurs-tillstånd, torde
i så måtto grunda sig på ett missförstånd, som det, enligt Utskottens
förslag, icke är Konungens Befallningshafvande, utan Domaren, som derom
beslutar; men på det att Bank, utan alt i sjelfva verket vara insolvent,
icke må kunna bringas i concurs och dess bestånd derigenom i otid
äfventyras, hafva Utskotten ansett nödigt, att Domarens beslut i afträdesfrågan
föregås afen undersökning om Bankens ställning, som lämpligast
blifvit Konungens Befallningshafvande uppdragen. Och då Utskotten i
öfrigt icke kunnat inse någre öfvervägande fördelar af de inom Riks-Slånden
framställde olika förslag, angående liden och vilkoren för Banks utredning,
hafva Utskottens derom lemnade föreskrifter bibehållits oförändrade.
i5 §.
Det har blifvit yrkadt, att delegarnes ansvarighet borde begränsas
så, att den icke slutligen träffade den rikare delegaren i större proportion,
än han i Bolaget deltagit. Utskotten hafva likväl ansett denna fråga, som
afser, hvad rätt den delegare, som måst i förhand betala Bolagets gemensamma
skuld, sedermera skall åLnjula emot sine meddelegare, vara af den
6
Hör tiil Banco- och Lag-U tskoltcns Ullätande, N'.o 5.
för Bolagsmännen enskilda beskaffenhet, atl något stadgande derom icke
torde behöfva i förevarande lag inflyta.
Då ansvar lör vårdslöshet, svek och bedrägeri hos gäldenär finnes i
allmän Lag stadgadt, anse Utskotten något annat criminelt ansvar för Directionens
ledamöter icke eller behöfva i denna Lag bestämmas.
Den ansvarighet med person och egendom för atla Bankens förbindelser,
som Directör, enligt denna §, är underkastad, kan viii förekomma
nog sträng; men då denna stränghet utgör en af de säkraste garantier,
som kunna i Lagen nedläggas dérför, att Directionens ledamöter skola uppbjuda
omtanka och krafter till afvärjande af allt, som hotar Bankens säkerhet,
så hafva Utskotten icke ansett sig böra sitt förslag i denna del
frånträda.
16 §’
Den otydlighet, man i redaclionen af denna § velat finna derutinnan,
att det ville synas, som Directör endast vore med sin lösa egendom
ansvarig, torde vid närmare påseende förfalla. Det bar ansetts i sin ordning,
att lagsökning mot Directionens ledamöter bör hafva föregått, innan
annan delegare kan lagsökas; men på det att borgenärernes rätt icke måtte
uppehållas af en möjligtvis långsam realisering af Directörernes fasta egendom,
har vilkoret 0111 föregången utmätning hos> dessa blifvit endast till
lösören inskränkt. Denna princip torde äfven finnas i §:n uttalad.
•7 §•
Den åsigt, att Bank-delegare, sorn Bolaget frånlrädt, ej skall vara fri
från belalnings-ansvar för Bankens skulder förr, än ett år förflutit från den dag
kungörelsen derom linnes i allmänna tidningarne kungjord, hafva Utskotten
ej kunnat biträda; men då Utskotten i öfrigt ändrat sitt förslag till
öfverensstämmelse med de åsigter, sorn inom Riks-Stånden angående loltbrefs
öfverlåtelse uttalats; så hoppas Ulskolten, atl såväl allmänhetens som
Bolagens rätt och säkerhet, genom den nya redaclion, förslaget härutinnan
erhållit, blifvit i möjligaste målto betryggad, samt förmoda, att någon så-,
dan slutsats icke kan utur dessa föreskrifter dragas, som skulle delegare
icke, ulan föregången ursproclama, kunna från betalnings-ansvar för Bolagets
skulder befrias.
»3 §.
Sora Utskotten icke eller kunnat dela den åsigt, att Banks creditsédlar
och in visningar, vid inträffande concurs, böra lill bevakning anmälas
inom proclama-tidens utgång, enär en så kort praéscriptions-tid för de
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
7
vidt kringspridda sedlarne ulan tvifvel skulle ådraga allmänheten förluster;
så har den föreslagna 2 års prasscriptions-tiden anseLts böra bibehållas;
äfvensom Utskotten, å andra sidan, såsom ett oeftergifligt vilkor för all
Bankrörelses bestånd, funnit, att de enskilde Bankernes sedlar lika litet
som Riks-Bankens, böra vara underkastade den i Kongl. Förordningen den
i3 Juni 1800 stadgade praescriplionstid af Tio år.
Då Förslaget icke innehåller, att Bankernes credit-sedlar och invisn
ngar, vid inträffande concurs, behöfva beedigas, så torde anmärkningen
i della afseende förfalla; och enär innehafvare af oinlöst credit-sedel eller
invisning, enligt i5 och tö §§, eger att, oberoende af den rätt, som i x4 §
Bankens borgenärer tillägges, i fråga om dess försättande i concurstillslånd,
lagsöka en eller flere Direclionens ledamöter och, om tillgång i dessas lösa
egendom saknats, öfrige delegarne med samma rätt att använda utmätningstvång,
som Lag och gällande Författningar i allmänhet medgifva emot
gäldenär för skulder af den mest exsecutiva beskaffenhet, så förmoda Utskotten,
att sedel-innehafvares ratt och säkerhet blifvit tillfyllest betryggad,
och att någon förmonsrätt framför Bankens öfrige borgenärer således icke
behöfver dem tilläggas.
‘9 §•
Utskotten hafva ansett tillräckligt, att rapporter qvartalsvis afgifvas
samt att desamma innehålla en öfversigt af Bankens tillgångar och skulder;
och då Kongl. Majit dessutom eger att, när sådant pröfvas nödigt,
låta anställa undersökning om Bankens ställning, torde icke vara behöfligt,
att allmänna Ombud i revisionerne deltaga.
20 §.
För den händelse att Bank, i ett elier annat afseende, skulle afvika
från bestämda föreskrifter, hafva Utskotten, i enlighet med hvad inom
Riks-Stånden jemväl blifvit yrkadt, ansett nödigt öfverlemna till Kongl.
Majit att, genom föreläggande af vite i penningar, eller uti svårare fall,
vid förlust af det (ill Bankrörelses bedrifvande erhållne tillstånd, tillhålla
Directionen att det felagtiga rätta; och har stadgande härom i förslaget således
intagits.
För den händelse, att Kongl. Majit, med bifall till Rikets Ständers
derom framställde underdåniga förslag, skulle såsom mynt-enhet antaga
Ridr Curant, så torde deraf blifva en gifven följd, att de uti förevarande
Lag i Ridr Bico bestämde penningebelopp komma att i motsvarande Ridr
Curant utföras.
8
Hor till Banco- och Lag-Utikottem Utlåtandet N\o 5.
Hvad slutligen angår frågan, huruvida Kongl. Kungörelsen den i4
Januari 1824 skall anses vara genom förevarande Lag upphäfven, och om
denna senare skall gälla endast för de Banker, sorn hädanefter uppstå,
eller jemväl for redan stiftade Banker; så hafva Utskotten ansett för gifvet,
att nyssnämnde Kongl. Kungörelse, genom den Lag, som nu kan varda
antagen, skulle blifva upphäfven; hvaremot Utskotten funnit lika uppenbart,
att den nu föreslagne Lagen icke kan ega tillämpning å de enskilde Banker,
som redan uppkommit och organiserat sig efter grunderne uti den äldre
Författningen, eller oflanämnde Kongl. Kungörelse; och få Utskotten
således hemställa , att
Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
det måtte, antingen såsom ett tillägg till Lagen för enskilde
Banker, eller genom serskild Kungörelse, förklaras:
att hvad Kongl. Kungörelsen den i/f Januari 1824 stadgar,
angående enskilde Banker eller Disconter, hädanefter
skall gälla endast i afseende på sådane Butiker, sorn redan
äro inrättade, hvilka vid deras undfängne privilegier, under
den derföre återstående tiden måga orubbade bibehållas,
derest de ej sjelfva önska, att före samma tids utgång få
deras statuter förändrade till öfverensstämmelse med of vanberörde
Lag.
Flere ledamöters serskilda meningar bifogas.
Stockholm den 12 Januari 1841 -
Reserva tioner:
Af Herr Biskop Agardh: ”Emot Afdelningens beslut, i afseende på
lag för enskilde Banker, får jag vördsamt reservera mig.
Jag anser en serskild lag för enskilde Banker lika så onödig, som en
lag för Idypotheks-Inrältningar. Alla grundade skäl, som Iicglofl. LagUtskottet
anfört emot en lag i förra afseendet, gälla äfven emot en lag i det
sednare.
Företager man sig åter att stifta en sådan allmän lag, så borde den
åtminstone vara fullständig. Den, hvilken nu öfverlemnas till RikeLs Ständers
pröfning och antagande, angår endast Sedel-Banker, eller sådane, hvilka
grunda sin rörelse på egna credit-sedlar, gångbara såsom mynt och inlösliga
vid uppvisandet. Men det finnes äfven en annan enskildt Bank-rörel
-
lior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
9
se, nemligen den, som är grundad på upp- och utlåning af penningar, ocii
som drilves med landets allmänna mynt. Om dessa handlar icke närvarande
lagförslag. Det är således icke blott onödigt, det är tillika ofullständigt.
Delta lagförslag utgår ifrån den grundsatsen, att Bankrörelse’, grundad
på egna sedlar, är en allmän medborgerlig rättighet, som, när vissa vilkor
uppfyllas, kan utöfvas af hvilket Bolag, som helst. Denna grundsats, att
andra än en privilegierad Bank hafva rättighet att utgifva eredit-sedlar, gångbara
som mynt, är i min tanka en farlig förutsättning och derföre ingenstädes
antagen, utom i England och Nord-Amerika, uti hvilka länder ingen
National-Bank finnes. Det hade väl förtjent en noggrann utredning af
Banco-Utskottet, hvad verkan frigifvandet af en sådan rättighet kan hafva
ej blott på den allmänna rörelsen, samt dess bestånd och säkerhet, utan
äfven serskildt på Riks-Bankens ställning. Mig vill synas, att en sådan
utredning varit ändamålet med Riks-Ståndens remiss af denna fråga till
Banco-Utskottet, enär sjelfva rättsfrågan, liksom frågan om lag för Hypotheks-Inrätlningar,
tillhör ensamt Lag-Utskottet. Men Banco-Utskottet har
ej härom ingått i någon slags pröfning. Mig synes således, att det ifrågavarande
lagförslaget icke är blott onödigt och ofullständigt, det är icke
eller behandladt på det sätt, som Riks-Slånden med deras remiss synas
hafva åsyftat.
Utan att i en reservation vilja upptaga frågor, som Banco-Utskottet
ansett sig icke behöfva upptaga, får jag dock för min del förklara, att jag
anser antagandet af detta lagförslag, så modifierade att det blir verkställbart,
kunna blifva lika farligt för de redan inrättade Provincial-Bankerne,
som för Riks-Banken: för de förra, emedan deras säkerhet blir mera vacklande
med hvarje ny Sedel-Bank, som inrättas; för den senare, emedan
dess sedlar utträngas ur rörelsen inom hvarje Sedel-Banks område. Jag
anser vidare, att en förökning af Sedel-Bankerne är liltika farlig för allmänheten,
genom de kriser och omstörtningar, som de, oagtadt alla controller,
måste åstadkomma; — och att den nylla, de otvifvelagtigl stifta,
icke uppväges af den skada, som en öfver måttan lättad tillgång till penningar,
utan afseende på deras omvårdande, nödvändigt måste medföra hos
en nation, som så litet utmärker sig för sparsamhet, som den Svenska.
Jag anser slutligen, att Banco-Utskottet hade bordt stanna i det beslut,
att icke flere Sedel-Banker hädanefter borde inrättas, än de, som redan
finnas stiftade, hvilka, sedan de en gång uppstått, icke utan fara åter
Bih, till R, St, Prot, i!4° 0('k 1&41' b* Sami. Q A/d, 4 Haft, 2
10
Hor till Banco- och Lag-U/sköttens Utlåtande, N\o 5.
Isanna upphäfvas; och att, då otvifvelagtigt en utvidgad credit-rörelse är
af den största vigt för landet, uppkomsten af säd/me Privat-Banker borde
medelst creditiv från Kiks-Banken i, stället uppmuntras och underlättas,
som röra sig med landets och Riks-Bankens allmänna mynt; emot hvilkas
möjlighet i vårt land så mycket mindre något tvifvel kan uppstå, som
de, ändamålsenligt inrättade, kunna drifvas med en årlig vinst af 12 till
i4 procent, eller hvad sorn nu påräknas såsom årlig utdelning af SedelBanker.
Då detta är min åsigt af frågans behandling i det hela, behöfver jag
icke ingå i någon reservation emot enskilde delar deraf. Endast det vill
jag deremot anmärka, alt den för landet vigt igaste punkten i en sådan lag
är uti denna alldeles uragtlåten, eller hänskjuten endast till det reglementariska,
nemligen frågan om beskaffenheten af den lånerörelse, som PrivatBankerne
böra drifva. Del är ej nog, alt man öppnar alla möjliga lånekällor
i vårt land. Dermed kan man göra mera ontil än godt. Hufvudsaken
är, alt de riglas till productiva ändamål. Jag anser således, att i lagförslaget
bordt upplagas en bestämmelse, hvarigenom de nya enskilde Bankerne
iillforbindas att hufvudsakligen drifva creditiv- och deposilions-rörelse samt
utlemna sina lån företrädesvis på pant af producler. När detta icke föreskrifves,
så är klart, att de hufvudsakligast komma att drifva den så kallade
discont-röielsen, hvilken gifvet1 den största vinsten åt Banken, men
småningom undergräfver landets välstånd, och af de näringar, hittills måst
till i Las, som ej kunnat på annat sätt erhålla förlags-lån, ej eiler lån på
pant af sine producler, således hufvudsakligast af landtmanna-näringen.
Under förutsättning, alt Afdelningens mening af de Högioflige förenade
Utskotten icke i någon hufvudsaklig del kommer att förändras, anhåller jag
"Vördsamt, att ofvanstående reservation må Utskottens Utlåtande till de
respective Riks-Slånden varda bifogad.”
Af Herr Stuart, C. G.: ”Vid den nu fulländade behandlingen af de,
inom Riks-Stånden framställda förslag och anmärkningar, i anledning af
Banco- och Lag-Ulskottens Betänkande, angående lagstiftningen för enskilda
Banker, hafva Utskotten visserligen godkänt och tillstyrkt åtskilliga yrkade
förbättringar och ändringar i Utskotlens först afgifna förslag till lag
för dessa inrättningar; men då Utskottens pluralitet deremot afstyrkt några
föreslagna rättelser och tillägg häruti, sorn, enligt min åsigt, äro båd«
lämpliga och ändamålsenliga, har jag funnit mig uppmanad att, genom
begagnandet af min reservationsrätt, till Riks-Ståndens kännedom och bo
-
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande j N:0 5.
11
pröfvande anmäla dessa rättelser och tillägg, sådana jag ansett dem böra i
lagförslaget intagas.
1:0 Uti i § af den, vid sista Riksdag, utaf Rikets Ständer antagna
lag för enskilda Banker, förnyades det, i Kongl. Kungörelsen den i4 Januari
1824, meddelade förklarande, att ifrågavarande Bank-inrättningar icke
egde att påräkna något understöd af allmänna medel. Stadgandet härom
är dock ur det nu uppgjorda lagförslaget helt och hållet uteslutet. Jag vill
också medgifva rigtigheten i lönnell hänseende af den anmärkning, sorn
omförmälde förklarandes intagande i lagen såsom ett serskildt positivt stadgande
foranledt. Men då ett dylikt tillkännagivande redan blifvit meddeladt
genom llögslberörde hitintills gällande och tillämpade Författning, i hvars
ställe den nu föreslagna lagen skulle utfärdas; då, genom den vid föregående
tillfällen visade beredvilligheten att öfvertaga utredningen af våra
äldre enskilda credit-inrättningar, hvilkas klandervärda organisation och förvaltning
egentligen inom Sverige ådagalagt angelägenheten och vigten af
den nu föreslagna lagstiftningen, Rikets Strinder sjelfve möjligen kunna anses
hafva gifvit anledning till den yttrade farhågan, att, äfven i en framtid,
det allmännas tillgångar skola varda för enahanda ändamål uppoffrade;
och då dessutom framdeles uppkommande anspråk på Statens mellankomst
till afböjande af de enskilda Bankernes obestånd, sannolikt komma att hemta
ett serskildt stöd från den omständigheten, att ett inträffadt obestånd
alltid måste, åtminstone till en del, kunna tillskrifvas åsidosättandet af den
Statens embetsman, enligt lagförslaget, åliggande skyldighet att controllera
dessa Inrättningars förvaltning och rörelse, så anser jag, att ofvanberörde
förklarande, äfven efter upphäfvandet af 1824 års Kungörelse, bör framgent
fortfara. I sådant afseende och enär det ingalunda synes nödvändigt
att införa samma förklarande under någon af de i sjelfva lagtexten förekommande
§§, har jag föreslagit Utskottet att tillstyrka Rikets Ständer,
alt, vid ifrågavarande lagförslags öfverlemnande till Kongl. Maj:ts
Nådiga sanction, i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t, i
sammanhang med utfärdandet af denna lag, täcktes i Nåder förklara,
att de, på grund af densamma, inrättade enskilda Banker
icke någonsin kunna af allmänna medel påräkna något understöd
eller bidrag till deras upprätthållande eller utredning.
2:0 Ehuru Utskotten, enligt hvilkas åsigt Actie-Banker hädanefter
icke böra få bildas, bestämdt förklarat, att endast Banker med solidariskt
ansvarige bolagsmän voro uti lagförslaget upptagna, hafva Utskotten dock
i det nya förslaget uteslutit ordet ”solidarisk” ur alla de §§, der detta ord
12
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande3 N\0 5.
i Utskottens första förslag var begagnadt. Men då benämningen ”solidarisk”
är allmänt antagen, till utmärkande af sådana Bankers beskaffenhet,
som denna lag alser, har jag, på det ali omförmälde Bankerne caracteriserande
och till sin bemärkelse tillräckligt kända uttryck måtte åtminstone
på något ställe i lagen förekomma, ansett början af 2 § böra lyda sålunda:
”Till Bank-bolags stiftande erfordras minst 5o namngifne delegare,
under den solidariska ansvarighet, som i denna lag bestämmes”
—
3:o I öfverensstämmelse med den åsigt, som blifvit yttrad i 3:dje
punkten af min, Utskottens Betänkande N:o 1 vidfogade, reservation, anser
jag fortfarande den i 8 § stadgade minsta valör för de enskilda Bankernes
sedlar hafva bordt bestämmas till 1 R:dr Silfver Specie, eller 4
R:dr Courant. Utom de i denna reservation anförda skäl, synes mig härvid
äfven det förhållande böra tagas i betraktande, att, då redan inrättade
enskilda Banker äro berättigade utgifva sedlar å 36 sk:r Silfver Specie, eller
8 R:dr Courant, den af Utskotten föreslagna betydliga förhöjning i minsta
sedel-valören för hädanefter uppkommande och på bestämd lag grundad*
Banker kommer att, i förening med öfriga för dem genom samma lag
stadgade åligganden och inskränkningar, alltför mycket försvåra möjligheten
af dessa Bankers täflan med nu befintliga dylika inrättningar.
4:o Under åberopande af de i detta hänseende förut utvecklade mångfalldiga
skäl, har jag ytterligare förgäfves yrkat,
alt nu ifrågavarande Banker måtte varda i den för dem utfärdade
lag ålagda att, derest Kongl. Majit och Rikets Ständer
framdeles skulle pröfva landets fördel eller andra omständighe
ter
sådant fordra, efter en bestämd tids förlopp, sedan beslutet
härom blifvit dem kungjordt, med klingande mynt inlösa sina
utelöpande sedlar, då dylikt mynt af sedel-innehafvaren ovilkorligen
äskas.
5:o Det i 14 § intagna stadgande, angående en, utöfver hvad allmänna
lagen i dylikt fall föreskrifver, ökad ränteberäkning för Bankernes
©inlösta credit-sedlar, har jag ansett böra, såsom mindre lämpligt och föga
ändamålsenligt, ur samma § utgå. Det är för öfrigt icke otänkbart, att
just en sådan sedel-innehafvarne tillerkänd hög ränlevinst, som icke synes
förenlig med den för oinlösta sedlar stadgade utsökningsrätt, skall upp
mana
det enskilda intresset att, på allt sätt, söka motverka möjligheten
för en Bank att åter kunna börja sin sedel-inlosning.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande j N,-o 5.
13
6:0 Deremot har jag, i öfverensstämmelse med hvad jag yttrat i 4^de
punkten af min emot Utskottens förra Betänkande afgifna reservation, ansett
förlusten af rättigheten att utgifva sedlar böra stadgas såsom äfventyr
för en Bank, hvilken blifvit försatt i den belägenhet, att den icke kan
infria sina redan utgifna eredit-sedlar. Att under sådant förhållande en
Bank skall lagligen kunna i allmänna rörelsen utsprida en ytterligare se
delmassa,
synes i sanning lika origtigt som vådligt, serdeles för dem, till
hvilkas kunskap underrättelsen om den inställda sedelinlösningen först
småningom kan hinna. Den Bank åter, sorn icke inom förloppet af en i
lagen bestämd tid, efter det dess sedlar blifvit i sådant ändamål företedda,
kan infria desamma, torde, på sätt i åberopade reservation är föreslaget,
ovillkorligen böra för framtiden upphöra med sin sedelutgifning, om ock.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter den föreskrifna undersökningen,
skulle finna, att samma Banks tillgångar, vid deras framdeles skeende realisering,
möjligtvis kunna medgifva full liqvid för alla Bankens vid undersökningstillfället
uppgifna skulder.
Enligt min åsigt, borde således i:sta mom. i i4 §• hafva erhållit
följande lydelse:
”Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt eller med sådana
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser
sina tryckta eller graverade eredit-sedlar, vare Bankens sedelutgifning
inställd, intilldess inlösningen af de förut utgifna sedlarne
kan åter vidtaga. Skulle Bankens oförmåga att på föreskrifvet
sätt inlösa sina utelöpande eredit-sedlar fortfara utöfver en månads
tid, bafve Bank-bolaget förverkat rättigheten att dylika sed
lar
vidare utgifva.”
7:0 För alt i alla händelser, så vidt möjligt är, betrygga innehafvarne
af de enskilda Bankernes sedlar emot förluster, hvilket, efter mitt
förmenande, utgör det vigtigaste föremålet för denna lagstiftning, har jag,
på sätt min förra reservation jemväl innehåller, ansett nödigt, att, då en
Banks tillgångar måst till dess borgenärer afträdas, Bankens sedel- och invisnings-innehafvare
tillerkännas förmonsrätt till betalning framför densammas
öfriga fordringsegare. Jag har derföre trott denna förmonsrätt böra
stadgas genom ett så lydande nytt moments införande i 14 §» och hvilket
följagtligcn komme alt blifva det 3:dje:
”Då Banken blifvit försatt i concurs-tillstånd, ega innehafvarne
af Bankens inom här nedan bestämda praescripLionstid företedda
14
Hör ti/l Banco- och Lag-Utskottens Utlåtandej N'.0 5.]
credit-sedlar samt å Rikets Stunders Bank utfärdade, men derstädes
icke inlösta, in visningar, förmonsrätt till betalnings erhållande
utaf de aftrådda tillgångarne framför Bankens öfriga for—
dringsegare.’’
8:0 På det alt personer med allmänt känd förmögenhet icke må,
genom den i lagen stadgade ansvarighet, afskråckas från inträde i enskilda
Bank-bolag och på del att ansvarigheten för en för vida utsträckt Bankrörelse
äfven må kunna göras gällande emot Bolagsmän, hvilkas tillgångar
åro för den större allmänheten mindre kända, har det synts mig högst angeläget,
att tillfälle genom Bank-lagen beredes de lottegare, som måst infria
en Banks sedlar, att, utan de för Bolagsmän i allmänna lagen stadgade
omvägar och der föreskrifna afdrag, söka sin ersättning af med-delegarne
i Bank-Bolaget.
För vinnandet af dessa ändamål, har jag ansett följande stadgande
böra i 16 § tilläggas:
”Lottegare, som sålunda varit nödsakad att, å Bolagets vägnar,
utlärdade credit-sedlar inlösa, eger för dessa sedlar emot öfrige
delegare i Bolaget samma utsöknings-rått, som annan sedel-innehafvare.
”
Uti 4 och 5 punkterne af Pierr Stuarls reservation har Pierr Friherre
1Stjernstedt instämt; i 2, 6 och 7 punkterne Herr Prosten Thudén;
i 1, 4 och 6 punkterne Herr Prosten Tunelius; samt uti j , 2 och 6 punkterne
Fehr Sahlström från Stockholms och vice Talmannen Pihr Ericsson
från Wermlands Lån.
Af Herr Nordenanckar: ’’Den stränga ansvarighet, hvartill Utskotten
velat binda Hank-bolagsmännen, skulle försvåra, om ej alldeles hindra,
uppkomsten af sådane Bolag, åtminstone i större handelsstäder, eller afhålla
capitalister derifrån. Det torde äfven erkännas obilligt, att Direeteurer,
som åtminstone hitintills tjenslgjort nästan för intet och ansett sin
befattning såsom ett medborgerligt förtroende, nu skola åläggas att med
sin enskilda egendom genast ansvara för ett ögonblickligt afbrott i Bankens
vexling, sorn likväl, i en rörelse af denna natur, oagladt all Directionens
Varsamhet, kan blifva en följd af conjuncturens omvexling eller
slumpen. Inga löneanslag kunna ersätta en sådan risk, och Directeursvalet
skall således genom denna stränghet betydligen förlora i sin frihet. —
Jag tror, att äfven Aetie-Banker, der delegare ansvara endast med sina insatta
capital, kunna blifva fullt betryggande, onr real-säkerheten noga conirolleras,
sedelstocken begränsas och förvaltningen underkastas all offent
-
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande j N'.o 5.
lighet; men fia (imina liberala åsigt icke synes gillas af mängden, anser
jag, all eli. modifierad t förslag till ansvarsbeslåminelse skulle kunna förena
meningarne och uppfylla creditens behof. — Direcfionen bör i min tanka
befrias från annan ansvarighet ån den, som Bolaget kan ega rått alt utkräfva,
och Bolagsmännens ansvarighet förändras antingen i enlighet med
hvad nu eger rum i våra 5:ne senast sliflade Banker, så att de gemensamma
tillgångarne i Banken skola i första rummet användas lill infriande
af Bankernes förbindelser, innan den personella ansvarigheten tillämpas, eller
också, i fall man vill vara strängare, att den personella ansvarigheten
något suspenderas och först vidtager f. ex. fjorton dagar, efter det sedelinlösen
blifvit vägrad eller Direclionen lagsökt, hvarigenom allmänheten
ej kan anses lida, men de förmögnare Bolagsmännen vinna tid att uppnegociera
penningar, utan att blottställa sig för den execuliva magtens
våldsamma och credilförslörande behandling. Jag hemlar denna senare
idé från den Frivat-Banks-lag, som Slaten New}'ork den 18 April i858
antagit och hvaruti sladgas, att Bank-delegare aflemna Statspapper eller
inteckningar till Statens Ombud, och alt sedelhafvare, som i 10 dagar
blifvit manquerad af Banken, eger att utfå liqvid af samma Ombud, som
till betäckande af förskottet genast försäljer ett motsvarande belopp af hypölheken
och infordrar nya sådana från Banken.
Jemte den lör stränga ansvarigheten, har Utskottet äfven föreslagit
en inskränkning i sedel-emissionen, som skall hindra Privat-Bankers uppkomst
och som vittnar både om bristande undersökning och misstag i uppfattningen
0111 deras idé och sått att verka. Vill man, å ena sidan, ålägga
en så strång ansvarighet, att hvarje delegare måste icke allenast pantsätta
en stor del af sin egendom, utan äfven sätta sin credit och välfärd
på spel för en tillfällig conjunetur, den det icke stått i hans magt att afvärja,
så måste man äfven tillåta en någorlunda vinst på de i företaget
insatte capital; i annat fall låra inga Privat-Banker uppstå. Nuvarande
Banker ega rättighet att utgifva sedlar till ett belopp, som med 5o procent
öfverstiger beloppet af contanta penningar och grundfonds-hypothek.
Man liar afundats de stora års-utdelningarne, ehuru ingen derpå förlorat;
man har velat nedsätta dem, och Utskottet har nu fön slagit alt utstryka
desse bo procent och således nedsätta sedelstocken med en tredjedel, utan
att beräkna, hvartill denna inskränkning skall leda. Man fäster sig, i fråga
om afkastning, endast vid den contanta insatsen, utan allt afseende på de
betydliga hypothek, sorn tillika måste pantsättas, eller på det ansvar,
actie-egarne ingå. Nio procents ränta å penningar synes t. ex. rått betyd
-
16
HÖr till Banco- och Lag-Uttkotteni Utlåtande, N\o 5.
ligt; men om en egare af adier för Fyra tusende Riksdaler erhåller Nio
procent af contant insatte Ett tusende, således en vinst af Trettio Riksdaler
utöfver laglig ränta, så synes mig denna affaire, i förening med ett
strängt ansvar och egendomens gravalion för Tre tusende Riksdaler, ej
vara serdeles lockande. Likaledes om en person, sorn ingått i Banken för
Fyratio tusende Riksdaler, deraf Tio tusende insättas contant, skulle på
denna temligen betydliga affaire vinna Tre hundrade Riksdaler i Öfverränta;
så finner jag ej eller denna affaire vara sådan, att någon skulle vilja
derföre inteckna sin egendom för Trettio tusende Riksdaler och ikläda sig
en ansvarighet för alla Bankens förbindelser. Fördelad på hela actiecapitalet,
blir denna vinst en obetydlighet.
Det bör äfven märkas, att den Bank, som drifver creditiv-rörelse,
alltid måste vara beredd på en oväntad uttagning af sedlar, och om den
vill ställa sig lagen till efterrättelse, måste den i medeltal hålla sin sedelstock
minst i5 procent under sitt maximum, och således, enligt Utskottets
förslag, inskränka sin utlåning under insåttnings-fondens belopp. Denna
olägenhet undvikes, om rörelsen ställes endast på vanlig discontering.
Låtom oss, med stöd af senast afgifne Revisions-beråttelser, tillse,,
huru Utskotts-förslaget skulle hafva inverkat på våra nu egande Banker,
i fall det på dem varit tilllämpadt för 185g.
«■» :r> c/>
Smålands
Bank.
R:dr
Örebro
Bank.
R:dr
Wermlands
Bank.
R:dr
n tZ)
S?" 5
Tecknadt capital
i,28o,4oo
595,700
551,735
n 5’ 2.
O
Os E
o CG -S £
o j_->. s* -  Q C-
Influtne räntor, sedan utbetalda
räntor afgått
85,7l6
42,176
38,45o
- *
_ C/l ta:
” « £
Diverse omkostnader
22,535
12,195
1 i,56o
a» ^
JO iJ»
Bevillning
2,666
775
1,1 o4
l S c.
C = 2
vNetto vinst
60,5x7
29,205
25,786
c 1 c
Sedelstocken har naturligtvis betydligen
fluctuerat; men råntorne antyda, att den-  samma per medium ulgjort
1,7 i4,620
845,520
769,005^
Enligt
ställa
Utskottets förslag, måste Banken
sin sedelstock minst Femton pro-
cent
lior till Banco- och Lag-Ulsltotlens Utlåtandej IV:o 5. 17
cent under tecknings-beloppet, således
per medium
1 ,o88,54o
5 16,545
468,970
Uppoffringen blefve således ränta å
625,980
02 175
5oo.o5 1
Räntor å nu medgifne sedelstocken . . .
54/1 1 7
2 5,817
2 5,448
Afgår skatt och omkostnader
25,199
12,970
12,664,
Häruti åro inga förluster på rörelse el-  ler afsättning till reserv-fond beräkna-  de, hvilka icke torde kunna upptagas
till mindre ån i procent af utlånin-  gen, eller
5,442
2,582
1
2,345,
Netto vinst
22,776
10,265
8,459!
Omkostnaderne torde vål något minskas med rörelsen; men delta gåller
nästan endast i afseende på sedelpapperet. Öfrige kostnader blifva oförändrade,
och de åro nu uti ailä Banker i stigande, emedan löne*-anspråkeri
vexa. Direcleurerne fungera nu nästan för intet.
Resultatet af denna det nya förslagets tillämpning visar, att, med
beräkning af Tjugufem procent contant insats, skulle Smålands Bank-egare
derpå njutit sex och en half procent, Nerikes Bank-delegare icke fullt sju
procent och Wermlands-Bankens sex; men som Wermlåndningarne nu insatt
Trettiotre och en tredjedels procent, hade de derå bekommit endast
Fyra och en half — men ingenting för egendomens pantsåttning och ansvaret.
Dessa förhållanden, som jag äfven under discussionen inom Utskottet,
ehuru förgäfves, sökt utveckla, hade likväl förtjenat något afseende.
Antingen skola således Privat-Bankerne försvinna eller också måste
de så förändra sin rörelse, att vinsten ökas, eller också eluderas lagen;
det ena som det andra till skada för landet och förtroendet.
Följderna af Utskottets system skola, i fall Banker uppstå, blifva:
i:o att inga capitalister deruti ingå,
2:0 att de contanta aerie-insåttningarne, som utgöra den egentliga styrkan,
aldrig kunna göras öfver Tjugufem procent,
5:o att creditiv-röreisen måste öfvergifvas, emedan disconteringen medgifver,
att sedelstocken alltid kan hållas närmare sitt maximum,
4:o att Bankerna icke kunna finna intresse vid att någonsin utbyta en
del af öfverflödig cassa emot råntepapper,
/Si/i, lill R. St, Prot, 1840 och 1841• 6 Sami, Q Afd, 4 Haft, 3
18
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
5:o alt det förlorade intresset för en större sedelstocks omlopp leder
till lånetidens utsträckning och utlåningens försämring,
6:0 alt någon rånte-nedsåtlning från Privat-Bankerna icke kan väntas,
7:0 att missbruk med rapporterne, underlättad!, genom ett rapport-system,
hvars ofullkomlighet jag ej nu vill föreslå att rälla, emedan
ytterligare skärpta controller skulle hindra .Bankernes tillvaro.
I betragtande af dessa verkningar och den ringa anledningen till den
stora inskränkningen, kan jag ej undertrycka den tanka, att Utskottet velat
motverka Bankernes tillvaro och att Utskotts-förslaget, om det i denna
del antages, måste leda till Pi ivat-Bank-systemets fall eller förfalskning.
I fall att Bankrörelsen skall inskränkas, bör det således icke ske till
den grad, Utskottet stadgat; och jag föreslår följande tvänne alternativ
såsom grund för sedelberäkningen:
ira alternativet: af § 9.
Ej må serskild Bank utgifva credif-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, ån sorn motsvaras af:
1:0 två gånger beloppet af behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara
mynt i silfver eller sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets
Ständers Bank; och 3:o sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld
och silfver samt liypothek, som i 6 § nämnas;
2.'a alternativet:
Ej må enskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af: Ko
behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver eller
sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank; 5:o sådane
Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt hypothek, som
i 6 § nämnas; och 4:o sådane hypothek, sorn blifvit lemnade för beviljade
cassa-creditiv, i deri mon dessa blifvit anlitade; likväl aldrig till
större belopp ån Tjugufem procent af actie-teckningen.
Båda dessa alternativ åro i min tanke antagliga, men det första
mest principenligt.
I afseende på sedelyaleurerne, åberopar jag min vid förra Betänkandet
i samma ämne afgifne reservation och tillstyrker, att äfven sedlar å
Två Riksdaler Banco må tillåtas. Bifalles ej detta, skulle jag anse för en
stor fördel, om åtminstone de i allmänna rörelsen så vål kända valeurerne
å Tre Riksdaler Banco måtte få utgifvas.
Hor till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
19
Skulle Rikets Ständer icke finna för godt att. till Privaf-Bankernes
fördel förändra lagförslaget, så vål i afseende på ansvarigheten sorn sedelstocken,
så måste jag anse tiden för denna lagstiftning vara illa vald och
tillstyrker, att hela förslaget måtte läggas till handlingarne och frågan blifva
hvilande, tilldess att mera erfarenhet blifvit vunnen, dervid jag finner
*å mycket mindre betänklighet, som ingen anledning till nya stiftelser nu
synes vara för handen. De nuvarande Bankerna kunna fortgå på egande
octrojer; och jag betviflar i alla fall, att det nya förslaget skall vinna Regeringens
sariction.”
Uti Kerr Nordenankars reservation hafva instämt Herr Cassel till
alla delar, och Herr Bogeman i frågan om sedel-emissionen.
Af Herr (1 refve Mörner, C. G.: ”För min del instämmer jag uti
Herr 'Nordenankars reservation, utom hvad angår frågan om Bank-Directionens
ansvarighet, och får jag, beträffande de två af Herr Nordenankar
föreslagna alternativ för beräkning af sedelstockens storlek, förklara, att jag
föredrager det senare, såsom i afseende på controllen lättare att handhafva
ån det först framställda.
I Öfrigt år jag äfven skiljagtig ifrån det af Utskottets pluralitet fattade
beslut att tillerkänna Privat-Bankerne rättighet till straff-ränta, i händelse
deras debitorer ej skulle å förfallodagen liqvidera sina skulder.”
Af Herr Grefve Hamilton, Jacob: ”Då jag icke kan instämma i
Höglo!!. Banco- och Lag-Utskottens åsigt, att det år af behofvet påkallad!
att föreslå några mera genomgripande förändringar i nu gällande lag
för Privat-Banker, utber jag mig att i korthet få anföra mina skål dertill:
Jag tror, att första vilkoret, innan man går att föreslå lagföråndringar.,
år, att noga undersöka, om den gällande lagen icke uppfyller sin bestämmelse;
och vid undersökningen af nu gällande Privat-Bank-lag, den der redan, utan
ringaste våda för allmänheten, varit tillämpad för en Bank nära tio år och
för andra Banker flera år, hvilka Banker, i de Provincer, der de blifvit etablerade,
spridt lif och rörelse samt jemväl vid ett af de svåraste missväxtår
inom en Province förekommit behofvet af all undsättning af Staten, så
finner man, att nu gällande lag för Privat-Banker uppfyllt sin bestämmelse,
så val i anseende till allmänhetens säkerhet och controll som ock till sitt
ändamål; ty då allmänheten eger såsom säkerhet för utelöpande creditsedlar,
efter nu befintliga lag, i:o den af serdeles goda hypothek bestående
grundfonden; 2:0 de för återstående obetald actieteckning ulhändigade
förbindelser; 3:o de för cassa-creditiven deponerade hypothek och 4:o
låne-handlingarne eller förbindelserne för discont-låneu, hvilka alla säker
-
20
Hur till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N'.o 5.
hets-handlingar, i förening nied cassans confanta behållning i silfver och
Riksmynt, uppgå ungefärligen till dubbla beloppet af utelöpande creditsedlar,
samt dessutom de Hesta Bank-Bolag iklådt sig gemensam ansvarighet
för hvad möjligen vid en Banks utredning kunde brista, lyckes samma
allmänhet med denna fredubbla'såkerhet vara fullt tryggad för ali förlust
på Privai-Banks-myntet; och i den offentlighet, hvarje Privat-Banks
stillning visligen år underkastad, ligger en säker controll, hvarigenom allmänheten
eger tillfälle bedöma de serskildta Bankerties förvaltning och soliditet
; samt slutligen enär redan flera Privat-Bank-inråttningar, de derinom
de Provincer, der de blifvit inrättade, spridtlif, rörelse och belåtenhet, fördelar,
dem jag hoppas den Svenska afunden, äfven med sin kända magt,
icke skall lyckas att tillintetgöra, uppkommit och frodas, så visar det ock,
att nu gällande Privat-Bank-lag svarar emot sitt ändamål.
På nu anförda skål, och då ej eller några missbruk eller öfvertrådelser
af Privat-Bank-lagen hittills egt ruin, anser jag fördenskull någon
ny lag för enskilda Banker för närvarande icke vara af nöden.”
Af Herr Grefve Frölich, David: '”Å nyo framlågges nu af de sammansatta
Utskotten ett förslag till lag för enskilde Banker. Innan detsamma
kan blifva verklig lag, fordras att det vid denna Riksdag, lyckligare
än vid den förra, skulle kunna trånga sig igenom tvånne skårseldar. På
resan genom den första skulle jag vål önska att förse deri med några ytterligare
requisita, eller, med andra ord, söka hos Riks-Sfårulen ånyo insinuera
några ideer oah paragrafer, genom hvilkas uteslutande eller totala
förändrande Utskotten till den grad omklådt den af mig primitivt ingifne
uppställningen, som Utskotten i öfrigt behagat följa, att jag knappt sjelf
igenkänner den; men som jag befarar, att den modification förslaget möjligen
genom sådant mitt bemödande skulle kunna få, gjorde detsamma ån
mindre qvalificeradt att slippa igenom den andra, och svåraste, anser jag
det vara min pligt tillkännagifva, att jag till omarbetningen af förslaget
föga vidare bidragit ån med den åtgärd, som varit en oundviklig följd af
min plats inom Utskotten. För de ytterligare motiven till en sådan neutralitet,
hvilken under vanliga omständigheter skulle vara obehörig hos en
Utskotts-Iedamot —- isynnerhet om hans åsigter i ämnet icke förut fullständigt
blifvit ådagalagde — anser jag mig nu böra redogöra, emedan
jag tror det vara nyttigt, att Riks-Stånden och den del af allmänheten,
hos hvilken denna reservation kan blifva känd, måtte erhålla en anledning
att med allvar besinna vigten af hvad som i detta ämne beslutas eller icke
beslutas.
Tior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N:o 5.
21
Hår synes nu verkligen vara förhanden ett nytt exempel Svenskarne
gå att gifva på deras så mycket, och med skål, klandrade ostadighet.
Konung Fredrik den ende såges hafva anmärkt, att vi i ekonomiskt afseende
oupphörligen sjelfve, fastän förgäfves, arbetade' på vårt förderf;
men månne icke vårt öde bjuder, att hvad sorn icke i ett föregående sekel
kunde fullbordas, i detta möjligen skulle lyckas? I händelse en sådan dom
i en framtid med skål fålles, torde det icke vare ovigtigt att såsom historiskt
bidrag visa, hvad som egentligen nu arbetat ödet i hånderne, åtminstone
hvad allmänna creditens och industriens vaknade, men åter qvåfda
lif beträffar.
År 183a beslutades Riksmyntets stadgande i värde icke allenast såsom
en rättvisa, utan såsom en grundval för utveckling af enskilda creditera
Att befordra uppkomsten af anstalter i denna rigtning, var ett erkåndt
syfte hos både Folket och dess Regering. En speciel paragraf infördes
i den så kallade Bank-Lagen af den i Mars, för att stadga grundsatsen
af enskildes rått att dädanefter få idka bank-rörelse i Bolag, hvarföre
antydan på serskild Civil-lagstiftning lemnades; och den första jnråtning,
som derefter i större omfattning och nationel syftning uppstod, hugnades
med förklarandet af Konungens serskildta Nådiga välbehag. Nära
nog dylika Inrättningar hafva sedermera i flere landsorter uppstått; systemet
har visat en tendens att utbreda sig. Under serdeles ofördelagtiga
conjuncturer och missväxtår hafva Bankerne obestridt oell obestridligen ej
allena sjelfve bestått, utan lemnat bidrag till industriens och nårlngarnes
bestånd, machineriet börjar blifva allmännare kändt och brukbart, fastän,
såsom ännu ofullkomnadt, icke fullt nyttigt, icke allestädes frugtgifvande —
och si då — just vid den period, då alla partiella olägenheter, hvilka
af vunnen erfarenhet kunnat utpekas och genom en mera harmonisk utveckling
afhjelpas, när grunderne för ett system borde införlifvas med våra
lagar och våra på emancipation från central- och restitutions-tvånget stödde
näringar; just då, säger jag, framträda de rcactionåra krafter, som ämna
dels rakt tillintetgöra hela Privat-Bank-systemet och substituera något annat,
dels så småningom undergräfva detsamma, eller åtminstone tillåta det
blott ett sådant lif, som med stympade lemmar kan fortsättas till dess det
af sig sjelft aftynar och dör. Det skulle tyckas, att, sedan Svenska folket
under tio år haft icke allena lid, att instudera hufvudgrunderne för det
credit-system, hvarpå Brittiske öarne, isynnerhet Skottland samt Nord-Amerikanske
fristaterne, grundat och gjort omätliga framsteg i ekonomiskt afseende
framför andra nationer, utan ock fått enkom tjenlige tillfäb
-
22
Hor till Lag- och Banco-Utskottens Utlåtande, N.-o 5.
len, under denna lid, att rigtigt urskilja de stötestenar och de misstag. Tinder
hvilka somliga af dessa folk, hvilka derföre utsatt sig, fått dyrt köpa
vett, och Skottarne deremot, som undvikit dem, oförändrad! prospercrat;
så borde nu tiden vara inne att tillegna oss qvintessencm af desse folkslags
erfarenhet, d. v. s. förkasta och förebygga det odugliga och vådliga,
men behålla och använda det goda, utan att behöfva först genomgå dylika
skakningar, som det felagtiga i systemet jemte jacksoniska bravaden åbringa!.
England och Amerika! Men nej! i samma ögonblick, som man i England
allmännare börjar inse, att, utom några betydliga brister i dess lagstiftning,
den stora cjuasi Stafs-Bankens obehöriga inflytande varit och år
en af hufvudorsakerne till convulsionerne i detta lands—ja i alia dermed
merkantilt förenade länders — credit-inråttningar, år man färdig att här
föreslå ytterligare utsträckning af vår Eiks-Bank till uteslutande herravälde
öfver nåringarne! Och vid samma tidpunkt sorn Amerikanarn?, sansande
sig efter den kullerbytta, deras credit-system måste göra, börja finna
hvilka enorma förluster den medfört och att de omöjligen kunna undvara
allmänna och enskilde credit-inråttningar, då synas våra Statskloka, rådande
mån vilia, så mycket sorn möjligt, blottställa vår klena association sand a
för enahanda eller nära likartad, af högsta magten beroende godtycklig
behandling!
Ingen skall kunna med skål förebrå mig att jag hår utan fog declamerar,
då, efter det jag förgäfves sökt fästa uppmärksamheten vid den, med
åsigterne å högre ort vå! bekante, Cornmerce-Rådet ochAldste Bsneo-Eullmågtigen
Herr B. Rosenblads yttrande å Riddarhuset, nu ytterligare kan hänvisa
på Biskop Hgcirdhs förestående reservation, äfvensom pä den, genom
anställd votering antagna å sidan 10 (i Utskottens förest. Utlåtande) förekommande
redaction, som Utskotten anLagit, i stället för en annan hår i note *)
*) De sålunda framställde anmårkningarne hafva Utskotten öfverväga!; oell hvad
fdrst angar frågan, huruvida enskilde Banker åro för landet fördelagtige eller
menlige; så ehuruväl denna fråga nu, sedan inrättandet af private eller provinciella
Banker en gång blifvit af lagstiftande magten tillåtet, icke egentligen utgjort
föremal för bedömande af Utskotten, som endast haft att uppgöra förslag till
lag för sådane Inrättningar, tveka likväl Utskotten ej att anse denna fråga redan
vara genom erfarenheten åtminstone i en viss mon besvarad, då obestridligt år,
att de Banker, som redan uppkommit, visat sig medföra välgörande verkningar
i de orter, der de uppstått och att det lif, de i allmänna rörelsen och industrien
der vackt, spridt sig äfven till andre landsorter.
Såsom skål för enskilde Bankers menliga inflytande på landet, har anförts,
dels att de skulle draga vinsten från Riks-Banken, och dels, att de motverkade
lior till Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N\o 5.
23
bifogad, hvilken jag täger mig friheten reservationsvis åberopa, ehuru den var
uppgjord icke af mig, utan af Afdelningen. Utskotten skulle afgifva ett svar
på den anmårkningsvis gjorde frågan: om nyt tan eller menli heten af enskilde
Banker, bedömd af er, arenheten rörande de redan inrättade, eller
pä ett i allmänhet uppkaslcidt tvifvel, huruvida, resultaten af Privat—
Bank-system kunde bli fördelagtiga i f ramtiden ? För min egen del hade
jag velat svara på nämnde anmärkningar: att det stod en hvar öppet att
Hypotheks-Föreningars uppkomst; men', utom det, att det ingalunda år afgjordt
det Stats-Banken förlorar hvad de enskilde Bankerne vinna, emedan ökade perininge-tillgångar
i allmänhet uppväcka en större liflighet i handel och näringar
samt framkalla företag och anläggningar, som eljest icke blifvit påtänkte; så, om
ån den allmänna Bancovinsten skulle i någon nion förminskas genom enskilde
Bankers uppkomst, hvilket erfarenheten hittills likväl icke vitsordat, vore dock
denna förlust, i Utskottens tanka, för det allmänna mera skenbar ån verklig och
borde anses tillfullo godtgjord genom de fördelar de serskilde orterne i sine nårings-förelag
erhållit. Det skulle dessutom kunna ifrågasättas, huruvida Riks-Banken,
äfven med en utvidgad lånerörelse skulle utan våda för sin egen säkerhet
kunna ensam afhjelpa penninge-behofvet i hela landet, i afseende på förläggande
af handel och näringar: likasom det äfven synes naturligt, att detta behof lättare
och framförallt med noggrannare beräkning af säkerheten fy lies af de enskilde
Bankerne i samma mon, som penningen genom dem sprides utur närmare
och directare källor.
Då Utskotten således ej tro sig1 kunna bestrida nyttan af enskilde Banker
för landet, hafva de å andra sidan ej eller kunnat undgå att inse, det en för
långt utsträckt Bankrörelse, utan controller och begränsningar för Bankernas uppkomst
och rörelse, kan för det allmänna medföra de vådligaste följder; och Utskottet
hemta häraf ytterligare skäl för den åsigt, hvars rigtighet jemväl blifvit
ifrågasatt, att en fullständigare lagstiftning, ån den, som för närvarande finnes,
år af behofvet påkallad, samt att i denna lag nedläggas nödiga garantier, så vål
derför, alt icke för många eller för landet menliga Bank-inrättningar uppkomma,
som äfven, att de utbildas och röra sig inom genom lag bestämda grånsor;
och torde Utskotten, utom dessa och de flera skål, som i förra Betänkandet anförts
för en fullständigare lagstiftning, ån den Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824 innehåller, endast behöfva åberopa det förhållande, att de Banker,
som uppkommit i stöd af berörde lag, för att kunna ega bestånd, måst beviljas
vidsträcktare rättigheter och förmoner, ån samma lag medgifver.
Den yttrade åsigten, att Riks-Banken borde inträda i enskilde Banker såsom
delegare, kunna Utskotten icke biträda, dels emedan Statsverket derigenom skulle
invecklas i de enskilde Bolagens affärer och blottställas för förluster, som det
hvarken kunde förutse eller förebygga, och dels emedan Riks-Bankens reglemente
och instructioner vid hvarje Riksdag förnyas, hvarigenom densamma år underkastad
sådane förändringar i dess functioner och förvaltningssått, att desamma
kunde för de enskilde Bankerne medföra osäkerhet och förluster.
24
Hör till Banco- och Lag-Ul*kottem Utlåtande, N‘.o 5.
sjelf bedöma resultaten af redan befintlig* Bank-Inråltningar och likaså,
att göra sina slutsatser för framtiden af de facta, sorn ligga öppna lika för
alla; att Utskotten icke borde befatta sig med att fålla individuella omdömen
i förra afseendet och ån mindre att spå eller varna för resnltater af
någonting, som ännu icke blifvit och kanske aldrig blir ett fullt utveckladt
system; vidare, att Utskottets skyldighet icke år att ingå i speeulativa opinionsyttringar,
emedan det icke år opinioner, som i Utskotten skola förberedas,
utan lagförslag — och slutligen: att Utskotten genom att tillstyrka
ett efter båsta öfvertygelse utarbetadt förslag till lag för enskilde Banker
både bast uttrycka sin opinion om nyttan af sådane Inrättningar, åfvensom
bast förebygga de vador man borde undvika, hvilket allt icke afhjelptes
genom pathetiska varningar, utan genom beståmda lagbud. —• Jag har
altså åberopat berörde undertryckta och visserligen, i afseende på loforden
för Privat-Bankerne, oskyldiga redaction, endast för att bevisa, att åfven
hos större delen af mina öfrige Ulskotts-kamrater — hvilka eljest onekligen
bona fide bemödat sig att åstadkomma ett godt lagförslag — reactionsprincipen
till en viss hög grad gjort sig gällande mot ett system, hvilket,
j flen händelse det icke redan fått ett visst insteg, svårligen torde hafva
blifvit omfattadt med mycken bevågenhet på sådane recommendafioner det
nu erhållit. Detta ominösa förhållande, som ty värr inträffar hos många
fosterlandets upprigfiga vånner utom Utskotten, synes mig lått kunna förklaras
såsom beroende egentligen på följande omständigheter.
Den Järsta: att man befarar, det en rörelse, som missgynnas af Regeringen,
svårligen i längden kan undgå att bli underkastad vådor och
vanskligheter.
Den andra: att då ingen lagstiftning vid sistförflutna Riksdag kom
till stånd, utan de sist inrättade Bankerne, isynnerhet i afseende på utsträckning
af Sedel-utgifningsråtten, fått privilegier, som icke kunna försvaras
under sunda Bankprinciper i en lag; så anse delegare i desse Banker
sig påkallade och berättigade, att öppet motsätta sig all lagstiftning, hvarunder
nya Banker kunde uppstå, vål vetande, att otn Rikets Ständer icke,
medelst ett nytt, någorlunda enhålligen beslutadt, lagförslag försöka, i hv*d
de förmå, inverka på Regeringens opinion och åtgärder, så tillåtas intill
nästa Riksdag inga nya Banker, de der möjligen kunde lemna exempel på
mera vigtiga grundsatser, elier concurrera med de redan varande om c.irculationen
af deras credit-sedlar. I den mon dessa motiver åro gällande
hos många bland representationen, fastän de blott af en och annan öppet
utta
-
Tior till Banco- och Lag-Utskollens Utlåtande, N'.o 5.
25
uttalas, kan man draga deraf tvånne säkra corrolarier: 1:0 att ju längre
Bank-lagstiftning uppskjutes, ju omöjligare blir den oell 2:0 att når olika
Bank-prineiper i serskilde inrättningar utvecklat sig till flerfaldiga practiske
olägenheter, då faller liela systemet.
För det tredje befarar jag, att stråfvandet efter alltför stor vinst hos
de Bank-Inrättningar, sorn redan uppstått, väckt någon afund; äfvensom
att antingen den alltför klena och otillräckliga grundfonden hos en eller till—
bakaliållen inbetalning af tecknings-fonden hos en annan åstadkommit frugtan
att vingleri åter skulle få fart. Man har då icke insett att det var
genom en strång lagstiftning endast, som allt vingleri kunde förebyggas.
För det fjerde, har obelåtenhet med Privat-Bank-sedlar i allmänna
rörelsen ganska naturligen uppstått i alla de orter, der Banker ännu icke
blifvit inrättade. Och det lider intet tvifvel att denna obelåtenhet blifvit
vederbörligen bearbatad på senare åren, helst den alls icke eller föga
förspordes intill de sista 5:ue åren och långt efter det de första Bankernes
sedlar spridt sig kring alla landsändar. Landshöfdingarne gjorde sig
derförinnan möda att befordra sedlarnes gångbarhet; åtminstone motarbetade
de den icke; naturligtvis uppbördsmånnen likaså; men bladet har
lin vändt sig och efiecten år, att hos våra Riksdagsmän af Bonde-Ståndet
liela systemet nu har ganska få vänner att påräkna. Detta år i hög grad
bedröfligt och nedslående för alla dem, som med innerlig önskan att kunna
bidraga genom ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder till ökadt välstånd
hos denna talrika dass af medborgare, finna dess representanter motarbeta
sitt eget intresse och att de, under en lått förlåtlig okunnighet om hvad
som år möjligt eller icke möjligt att uträtta lör Rikets Ständers Bank,
sluta sig åter till centralisations- och fastighets-lånesystemet, hvilket i sin
inon under fordna tider bidragit att utarma allmogen. Hvilka classer af
Svenska folket skulle draga större fördel af capitalernes jemnare spridande,
lättare tillgänglighet och successiva ökande till stegring både i producters
och arbetslöners värde, ån deras, sorn ega största delen af landets fastigheter
och de fleste armarne? Ån möjligheten då, att en gång kunna
åstadkomma mera jemnhet i spanmålsprisen, genom upplag från ett godt
år, till de säkert efterföljande missvåxtåren ? Månne denna möjlighet kan
vinnas för den stora mängden genom fastighets- eller discont-lån i Rikets
Ständers Bink? Månne det år tänkbart -— äfven om Regeringen upphörer
att med vacklande Tull-lagstiftning förstöra all fortgående stadig spanmålshandel
— att en sådan kan uppkomma utan locala credit-anstalter, beroende
af orlernes egna resourser? Eller att manufacturer och fabriker, såsom
Bih, till R. St, Prot, i8jo och 1841, G^Saml, 2 Jfd. 4 Haft. å
26
Hör tilt Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande j N:o 5.
afnämare af landtbrukaren producter, kunna uppstå och blomstra — äfven
under de mest artificiella och orättvisa skyddsmonopolier — derest inga andra
capitalister inledas i näringarne, än Rikets Ständers Bank? Alla dylika fördelar,
erkända verkningar af och bevis på en ökad civilisation, hvilka
kunna tillflyta alla samhällets classer i ett lagbundet samhälle, dem skulle
Bonde-Ståndet vid 1840 års Riksdag motarbeta endast för det en öfvergående
svårighet visat sig i vissa landsorter att få vexla Privat-Bankernes
sedlar? Det vore i sanning hård t! Måtte Bonde-Ståndet besinna sig innan,
det täger på sitt moraliska ansvar att bidraga till förqväfvande af ett system,
som detta Stånd förnämligast säkerligen skulle påyrka till allmännare
utbredande örn i detta afseende, så väl som i andra, allmogens sanna intresse
af dess representanter insåges. Det må anses ovanligt af en Utskottsledamot
att sålunda i en reservation tilltala ett belt Riks-Stånd; men nöden
har ingen lag och vår fyrdeldta representation gör det nödvändigt, i
fall man afser annat, än en pur formalitet med sine yttringar. Här är det
dessutom uppenbart, aLt örn Bonde-Ståndets Fullmägtige från de orter, der
inga Banker ännu uppstått, och iler följaktligen inga Invexlings-Contor finnas
— motsätta sig stiftandet af en lag, under hvilken nya Banker kunna
inrättas; så erhålla de icke den befrielse från Prival-Banks-sedlar, sora de
nu eftersträfva, utan komma i alla fal! fortfarande att få vidkännas denna
olägenhet, sora allmogen, i de orter der Banker finnas, icke afveta. Förhållandet
härom blifver troligen närmare utredt af Stats- och Banco-Utskotten
i serskildt afgifvande Betänkande.
Slutligen och till dem , som vilja göra det troligt, att jag, genom den.
utveckling och utsträckning af Privat-Banks-systemet, sorn jag i min utgifne
Broch»r förordat, uppväckt en större farhåga och loljagtligen en större obenägenhet
hos lagstiftningen deremot, än sorn eljest varit att förmoda — ber
jag att fä lemna det svar: att det aldrig varit och aldrig kan bli min politik,
att med tiilbakahållande af en del af åsigt er och det verkliga ändamålet,
inleda lagstiftningen så småningom i förhållanden, dem man efteråt,
då man insåg hela deras vidd, kunde ångra; afl jag derföre, såsom systemets
primitiva förfäktare i detta land, ansett mig skyldig utveckla detsamma
fullständigt, sådant jag tänkt mig detsamma, och att min Öfvertygelse
ännu är, att i den nion irra o icke undanrycker från detta system stödet af
de grundsatser, dem jag sökt bevisa vara. nödvändiga att vidhålla och icke
tillåter dess undergräfvande genom sådane tillsatser, hvilka aldrig utgjort
delar af mitt, så är ingen anledning att nu, mera än för 10 år sedan,
då systemets nytta allmänt erkändes, förmoda, att det för framtiden skall
medföra stora vådor.” é
STOCKHOLM, ho» A. G, milsten, 1811,
'Banco- och Lag-Utskottens Utlåtande, N.-o 6.
N:o 6.
Ank. till Exp. TJtsk. d. 8 Febr. 18^1, kl. 12 mield.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid Utskottens Betänkande
N:o 4, öfver väckta frågor, dels om uppiiäf vande
af nu gällande stadgande, att 3:dje uppbudet icke må meddelas
å i Bankett pantsatt fastighet, förrän lånet blifvit slutbetaldt
eller omsatt, dels ock om åläggande för Banken att
till vederbörande Domare årligen aflemna förteckningar på
intecknade fordringar.
Emot delta Betänkande, sorn blifvit af Högvördige Preste-Ståndet och Hedervärda
Bonde-Ståndet bifallet, af Ilöglofl. Ridderskapet och Adeln återremilteradt
i sin helhet saint af Vällofl. Borgare-Ståndet afslagel, i fråga
om upphäfvande af stadgandet, att 3:dje uppbudet å i Banken pantsatt last
egendom icke må meddelas förr, än lånet blifvit omsatt eller betaldt; men
återförvisadt i hvad det angår motionen om Bankens skyldighet att tillsända
Domare uppgift om Bankens inteckningar, hafva blifvit framställde anmärkningar
,
hos Högloft. Ridderskapet och Adeln:
af Herr Rosenblad, Bernhard, Herr Bråkenhjelm, Pehr Reinhold, och Herr
Stuart, Carl Gustaf, hvilka hufvudsakligen anfört: att det vore betänkligt
fråntaga Banken rättigheten att erhålla underrättelse om skeende lagfarter
med der belänade fastigheter, emedan inträffande ombyten af egare till de
pantförskrifne egendomarne eljest icke skulle komma till Bankens kännedom.
Om det vore nödvändigt för fordringsegare i allmänhet att känna sina gäldenärer,
så voro nämnde underrättelser för Banken desto angelägnare , som
för återbetalning af de lån, den mot intecknings-säkerhet lemnar, åtgår en
tid af 28 år, under hvilken många förändringar i eganderätten kunna ega rum,
och den personliga ansvarigheten för lånen icke, utan serskildt åtagande ,
på de nya egarne öfvergår. Den personella säkerheten vöre likväl så
mycket angelägnare att bibehålla, som Banco-CJtskottet, uti afgifvet Betänkande,
föreslagit, att Banken hädanefter skall vara skyldig meddela fastig
-
Bih. lill R. St. Prat. 184o och 1841. 6 Sami. 2 Afd. S.te Haft. i
2
Banco- och Lag-Utskottens U ilat ande j 2¥;o 6.
hets-lån till halfva taxeringsvärdet, samt, hvad Stads-egendomarne serskilt
anginge, dessa, äfven efter nuvarande belåningsgrunder, sällan kunde anses
innefatta tili raek lig real säkerhet för de er héline- lånen. Utom sådane underrättelser
skulle det dessutom blifva för Banken omöjligt att bålla reda
på. egarne till omkring 6,000 der belånade egendomar; och utan att känna
dessa, skulle Banken, vid uteblifvande a fbe täln ingar, icke veta emot hvilka
den borde rigta sine kraf. Vid inträffande concurser blefve saknaden af
denna kännedom ännu vådligare, i händelse vederbörande Coneursdomars
skulle underlåta att em den utfärdade stämningen Banken underrätta,
Banco-Styrelsen skulle äfven, om den icke kände Bankens gäldenärer, blifva
ulurståndsatt att iagttaga Rikets Ständers Beslut i afseende på det ma*
jumi-belopp, som hvarje Bankens låntagare får innehafva.
Deremot, och till underlättande af Domares åliggande i förevarande
hänseende, hafva Herr Rosenblad och Herr Stuart hemställt, att Petter
Pehrssons från Calmar Län motion, om Bankens skyldighet att till vederbörande
Domare afsända årliga uppgifter om Bankens inteckningar, mått®
bifallas.
Härförutan har Herr Lefren, Johan Pehranmärkt, att Utskotten bordt
fästa mera afseende på Herr v. Rööhs i dess vid Betänkandet fogade reservation
framställde förslag;
hos Vällofl. Borgare-Ståndet:
af Herr Halling} Herr Ekholm, och Herr Unger, hvilka yrkat bifall till
Petter Pehrssons motion.
Utskotten hafva tagit de sålunda framställde anmärkningarne i öfvervägande;
och hvad först angår frågan om upphäfvande af föreskriften , att
3:dje uppbudet icke får meddelas å köp af i Banken pantsatte fastigheter,
förrän lånet blifvit guldet eller i köparens namn omsatt; torde Utskotten
få vördsamt anföra, alt Lag-Utskottet uti ett den 14 nästlidne Februari afgifvet
Betänkande, dels, till undanrödjande af förefunnen otydlighet, föreslagit
den förklaring al 88 §■ Concurs-Lagen den 12 Mars i83o, att det
deruti meddeldte stadgande, det intecknings-egare , som ej erhållit serskild
underrättelse om offentlig stämning i concurs, skall hafva sin rätt förvarad,-  der han ej försuttit liden till inteckningens förnyande, rättligen bör sålunda
förstås och tillämpas, att intecknings-rätten uti nämnde fall skall anses
på enahanda sätt förvarad, ehvad den intecknade fordran är grundad
3 förskrifning, sorn blifvit tili viss man utgifven, eller å till innehafvare!!
•Iler lill viss inan eller ordres ställd förskrifning, och dels hemställt 03»
Banco- OcK' Lctg-l7l:skotte:ns Utlåtande, iP.cr 6.
3
upphäfvande af alla serskilde Resolutioner, enligt hvilka ålskillige Verk
och Inrättningar samt enskilde Bolag erhållit enahanda förmon, som Banken,
genom Kongl. Brefvet den 5 Februari 1768, uti ifrågavarande hänseende
tillerkänts. Vid sådant förhållande och enär Banken, i händelse dea
i okunnighet om skedt ombyte af egare till intecknad fastighet, skulle försumma
bevakning i dennes censurs, jemlikt ofvannämnde §> i GoncursLagen,
eger sin intecknings-rätt förvarad, samt denna rätt dessutom icke
kan, Banken till förfång, rubbas, hvarken genom köp, skifte eller andra af»
handlingar, hvadan den säkerhet, som för lånets beviljande legat till grund,
förblifver oförändrad, ehvad ombyten som med pantens egare kunna inträffa,
samt den fördel Banken, medelsl lättnad och beqvämlighet vidpäntors
indrifvande samt iagltagande af controller, genom ifrågavarande föreskrifts
bibehållande, eger, ingalunda uppväger de olägenheter och kostnader,
som för lagfarts-sökande derigenom tillskyndas; fördenskull, och då 2:110
Riks-Stånd godkänt Utskottens i förra Betänkandet i denna fråga- framställde
förslag, finna Utskotten på de derutinnan i öfrigt anförde skäl sig föranlålne
att detsamma oförändradt till Höglofl. Ridderskapet och Acleln, sorn
återremisser uti förevarande fråga meddelat, vördsamligen återställa.
Och vidblifva Utskotten jemväl, lill följd häraf, sin uti förra Betänkandet
gjorde hemställan,
att Petter Pehr ssons ofvanberörde motion måtte Järfalla,
Stockholm den 5 Februari 184,1.
Reservation
af Herr Stuart, C. G.: ”Under åberopande af de inom Ridderskapet och
Adeln framställda, och nu visserligen upptagna, men icke besvarade anmärkningar
vid Utskottens Betänkande N:o reserverar jag mig emot Utskottens
beslut atl vidblifva sin, i samma Betänkande gjorda, fastän af 2:11»
Riks-Stånd icke gillade hemställan. Dessa anmärkningar, likasom den ifrågavarande,
från längre tid tillbaka Banken tillerkända Törmönen, hafva också
numera vunnit en ökad vigt, enär ej allenast landtegendomarnes belåningsrätt
inom Banken blifvit, vid innevarande Riksdag, förhöjd från i/3:del
till hälften af taxeringsvärdet, utan äfven den för denna lånerörelse hitintills
bestämda fond dels redan är ökad med 220,000 R:dr, dels, derest
Banco-Utskottels härom afgifna serskilda yttrande bifalles, skall ytterligare
ökas med 5oo,ooo R:dr; i följd hvaraf densamma således hädanefter kommer
att med nära i/6:del öfverstiga dess förut fastställda belopp. Lag
-
4
iBanco- och Lag-U tskottens 'Utlåtande, N.-o 6.
CTtskotlets nyligen gjorda och af Utskotten nu åberopade framställning om
en förklaring af stadgandet i Concurs-Lagens 88 §. lärer ännu icke vara
af Rikets Ständer pröfvad och beror alltså på ej mindre Ständerues. än
Kongl. Maj:fs framtida beslut. Men äfven om denna lagförklaring af begge
Statsmagterne godkännes, anser jag dock högst betänkligt att lör den kommande
tiden betaga Ranken dess nu egande tillfälle och rättighet alt, i händelse
ett Banco-lån icke, vid den derför intecknade egendomens försäljning,
varder till fullo godlgjordt, söka af lån-innehafvarens öfriga tillgångar utbekomma
sin härefter återstående fordran. Den personliga ansvarighetens
vigt och värde, jemväl för inleckningsegaren, har dessutom erfarenheten så
ofta ådagalagt, att det i sanning synes för Banken äfventyrligt alt, i sammanhang
med en ifrågasatt betydlig utvidgning af della Verks utlåning
emot inteckningar, frånkänna detsamma en rättighet, som under framfarna
tider icke sällan torde hafva förekommit eller åtminstone förminskat de
förluster, hvarför B riken, i följd af denna lånerörelses beskaffenhet, eljest
varit blottställd. Då jag sålcdäs anser Rikets Ständers Bank böra fortfarande
få begagna den förmon, hvilken allt hitintills, uti ifrågavarande hänseende,
funnits, till betryggande af dess säkerhet, både nödvändig och ändamålsenlig,
vill jag deremot ingalunda bestrida gilltighelen af de vid denna
Riksdag förnyada anspråken å Bankens åläggande att, i likhet med hvad
som, genom Kongl. Brefvet den 16 September 1820, är föreskrifvet för
andra Inrättningar och Cassör, som åtnjuta enahanda förmon, meddela förteckningar
å derstädes belånade fastigheter. Jag får derföre, med anledning
af Riksdagsfullmägtigen Petter Pehrssons i Utskottens Betänkande omförmälda
motion, till iindring i Domrarnes tjensteåligganden och rättelse vid
iagttagandet af föreskriften i Kongl. Brefvet den 5 Februari 1768, föreslå.,
att Rikets Ständers Bank måtte förklaras skyldig alt, hvart 1 olde år,
till vederbörande Domare aflemna förteckningar å de under deras
domvärjo belägna fastigheter, deruti Banken eger inteckning, äfvensom
alt dessemellan, vid hvarje års början, för bemälde tjenstemän
uppgifva de under nästförutgångne år, genom utgifna nya
eller till fullo inbetalda äldre lån , eller ock af andra orsaker
föranledda tillägg till eller förändringar uti dessa förteckningar.”
Emot beslutet hafva äfven sig reserverat: Herr Hohenhausen j Herr
Bråkenhjelm och Herr Gråå, den sistnämnde under åberopande af sin vid
förra Betänkandet fogade Reservation, uti hvilken Herr Friherre Stjernstedt
jemväl instämde.
N:o 7.
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N-o 7.
5
N:o T.
Ank. till Exp. Utsk, d. 8 F.br. 184,1, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om serskildt ansvar för
förfalskning af enskilde Bankers sedlar.
Hos Högloft. Ridderskapet och Adeln har Herr von Troilj Emily vid
förehafvande af Herr Stråles , Nils IVilhelm förslag lill Lag för enskilde
Banker, fäslat uppmärksamhet derå, att för närvarande ieke funnes någon
straff-lag mot föifalskning af dylika Bankers sedlar, så att den, sora med
sådant brott betiäddes, icke kunde slraftås annorlunda, än såsom för vanlig
förfalskning, eller med i3 R:dr 16 sk. böter samt ärans förlust; men då
följderna af sådan sedelförfalskning voro för det allmänna ytterst vådliga,
enär Bankerne icke lagligen kunde åläggas att inlösa de falska sedlarne, och
Provincens invånare föl jagt! igen skulle blifva lidande derföre, att de emot.
tagit det enda mynt, sorn derinom stålt alt erhålla; så har Herr v. Troil
föreslagit, alt för dylika förbrytelser måtte bestämmas ett straff, mindre än
för förfalskning af Stats-Bankens sedlar, men högre än för förfalskning af
enskildes reverser, samt hemställt, om icke straff-arbete, från ett lili flere år,
härtill kunde vara lämpligt.
Utskotten, som, enligt deras tillkännagifvande i Betänkandet N:o r, med
förslag till Lag för enskilde Banker, ansett denna motion böra serskildt
behandlas, hafva nu förehaft densamma till pröfning, dervid sig företett den
stora olikhet, som eger rum emellan de sedlar, hvilka af Rikets Ständers
Bank ulgifvaSj de der såsom mynt i Riket gälla i all handel och liqvid ,
samt enskilde Bankers sedlar, som icke kunna någon vid betalning emot
dess eget medgifvande påtrugas. Dessa senare, såsom enskilde corporalioners
skuldförbindelser, äro deremot i det närmaste jemförlige med tryckte eller
graverade Assignalioner, hvilka af enskilde personer utgifvas, eller Cas ors
och Inrättningens Obligationer. För föifalskning eller efterapning af sådauq
handlingar finnes icke annat straff bestämdt, än för förfalskningsbrott i allmänhet,
och icke eller har någon förändring i afseende derå nu blifvit ifrågasatt,
hvilket synes ådagalägga, alt skärpning i gällande straffbestämmelser
Bilt. till /{. St. Prot. 184o och t84t- 6 Sami. 2 Afd. S.-te Jlaft. 2
6
Banco- och Lag-Utskottens Betänkande, N.o 7.
för svek och bedrägeri med dylika handlingar icke är af behofvel påkalladt.
Att nu stadga ett serskildt straff för förfalskning af enskilde Bankers sedlar,
hvarigenom skulle uppkomma ett missförhållande i straffbestämmelserne för
brott af enahanda beskaffenhet, anse Utskotten således ega så mycket mindre
skäl för sig under nuvarande förhållanden, som den lagstiftande magiens
syftemål är enhet i lagskipning och afskaffande af undantags-lagar, samt ett
förslag till allmän Criminal-Lag i det närmaste är färdigt att till Rikets
Ständers granskning framläggas; och få Utskotten alltså på dessa grunder
tillstyrka ,
att Herr von Tro ils ifrågavarande motion måtte förfalla.
Stockholm den 5 Februari j 841 *
SlYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1841.
Banco- och Lag-Utskottens Memorialj N:o 8. i
N:o 8.
Ank. till Exp.-Utsk. den ig Mars 1841, kl. 1 e. m.
Memorial, med förslag till samman]emkning af de inom RiksStänden
fattade skiljagtiga beslut, vid förehafvande af
Utskottens, i Utlåtandet JS:o 5 afgifne, förnyade förslag
till Lag för enskilde Banker.
Sedan Utskotten genom ankomne Protocolls-Utdrag erhållit del af RiksSlåndens
beslut, i anledning af omförmäldte Utlåtande, gå Utskotten att
nu afgifva förslag till satnmarijemkning af de skil jagtiga besluten, rörande
det i samma Utlåtande afgifne Lagförslag.
Hvad dervid till en början angår i så och efter det Ridderskapet
och Adeln, med frånträdande af sitt rörande denna $. först fattade
beslut, antagit Borgare-Ståndets inbjudning, att med samma Stånd sig
förena i bifall till nämnde §., sådan Utskotten den föreslagit, samt PresteStåndet
densamma jemväl gillat, är i $. af tre Stånd antagen; hvaremot
Bonde-Ståndet beslutat, att för Bank-Bolags stiftande skulle erfordras
Kongl. Maj:ts och Rikets Ständers sammanstämmande beslut; — men då
§. är af tre Stånd gillad,
torde den böra bibehållas oförändrad.
2 $. i mom. lärer jemväl, såsom af samtlige Riks-Stånden godkändt,
komma att förblifva oförändradt.
I 2:dra mom. af samma $. har Ridderskapet och Adeln beslutat följande
redactionsförändring: "Kongl. Majit bestämmer i hvarje fall det
belopp, hvarutöfver tecknings-summan ej får gä;”— men då de öfrige
Stånden godkänt momentet, sådant det i Utskottens förslag lyder,
torde samma lydelse böra bibehållas.
3 $. är af Preste- och Bonde-Stånden gillad, samt af Borgare-Ståndet,
med uteslutande af orden: "eller vexlings-contor/’ jemväl antagen;
hvaremot Ridderskapet och Adeln, som uti dess först antagna redaction
af i $. inrymt de uti 3 $. befintlige stadganden, ansett sistnämnde £.,
till följd deraf, komma att förfalla, och i stället för denna §. antagit en
ny, af följande lydelse: ”I händelse Bank-Bolag bestämmer viss tid för
Bih. till R. St. Prat. 1840 och i84t. 6 Samt. 2 Afd. 6 Haft. 1
2 Banco- och Lag-Utskottens Memorial s N:o 8.
«
upphörande af deras Bank-rörelse, men sedermera ändock önskar att
dermed få fortfara skall Kungörelse derom 3:ne gånger införas i all
männa
Tidningarne minst 18 månader före stärnmodagen — Men då
Borgare-Ståndet alltså ar ensamt om sitt beslut, att orden: "eller vexling
s-contor” borde utgå, samt tre Stånd i öfrigt gillat §.,
lärer den komma att oförändrad bibehållas.
4 §. är af samtlige Riks-Stånden godkänd;
och varder således äfven bibehållen.
5 §. mom. Litt. a är gilladt af Preste- och Bonde-Stånden; b varemot
Ridderskapet och Adeln, i utbyte mot orden: ”reda penningar/'
antagit orden: ”Rikets gällande mynt/’ samt Borgare-Ståndet beslutat, att
fo procent af grundfonden skola utgöras af ”penningar, som för mynt i
Landet gälla.”
Sorn tre Stånd således gillat Utskottens förslag, att endast n5 procent
af grundfonden skola utgöras af reda penningar,
lärer Borgare-Ståndets beslut om fo procent få anses förfallet.
Men då 2 Stånd, med ogillande af uttrycket: ”reda penningar/’
beslutat, Ridderskapet oell Adeln, att samma uttryck skulle utbytas emot
orden: ”Rikets gällande mynt/’ och Borgare-Ståndet, att i stället skulle
begagnas orden: ”penningarsom för mynt i Landet gälla;” så och
ehuruväl 2 SLånd bifallit redactionen i Utskottens förra förslag, anse likväl
Utskotten, enär den utaf Ridderskapet och Adelil antagna redaction,
hvarifrån den af Borgare-Ståndet beslutade endast i oi dställningen skiljer
sig, enligt nu gällande språkbruk, är mera bestämd och oför ty d I i /g, sig
böra vördsamligen inbjuda Preste- och Bonde-Stånden, äfvensom BorgareStåndet,
hvad ordställningen angår,
att uti den af Ridderskapet och Adeln antagna redaction aj
5 mom. Litt. a. sig förena.
Samtlige Riks-Stånden hafva gillat 5 §. mom. Litt. b.;
och blifver detsamma således bibehållet.
5 §. mom. Litt. c. är gilladt af Preste-, Borgare-och Bonde-Stånden ;
hvaremot Ridderskapet och Adeln beslutat, att ett af Konungen förordnadt
Ombud borde i den årliga revisionen deltaga; men då 3 Stånd antagit
momentet,
lärer detsamma förblifva oförändradt.
5 §. mom. Litt. d. e. och f. åra af samtlige Riks-Stånden gillade ;
och varda således bibehål/ne.
Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 8.
3
6 §. i morn. är godkändt af Preste- oell Bonde-Stånden; hvaremot
Borgare-Ståndet deruti beslutat den redactionsför ändring, all orden: ”Såsom
grundfond må begagnas ej allenast reda penningar samt controlleradt
guld och silfverskalle utbytas emot* 3 Såsom säkerhet för den del
af grundf onden , hvilken ej ovilkorligen skall bestå af contant a medel,
må begagnas ej allenast reda penningar samt controlleradt guld och silfver/’—
hvilken redaction Ridderskapet och Adela jemväl antagit, endast
med den förändring, att orden; ”Rikets gällande mynt” skulle begagnas
i stället för: ”reda penningarf’ hvarjemte Ridderskapet och Adeln med
Borgar e-Ståndet sammanstämmande beslutat, att Konungens Befallningshafvande
i pröfningen af säkerhets-handlingarne skall deltaga med skyldighet
att öfver säkerheten sig utlåta.
Då nu ofvannämnde förändrade redaction af §:s början otvifvelagtigt
innefattar en större tydlighet och bestämdhet, än Utskottens förra
förslag, och Utskotten här ofvan tillstyrkt, att uttrycket: ”Rikets gällande
mynt” må begagnas i stället för: ”reda penningar,” samt Ridderskapels
och Adelns och Borgare-Ståndets beslut, att Konungens Befallningshafvande
i pröfningen af säkerhelshandlingarne skall deltaga med skyldighet
att ofver säkerheten sig utlåta, ovedersägligen innehåller en större
garantie för en noggrann pröfning af samma handlingar, än det af Utskotten
föreslagna stadgande, att Konungens Befallningshafvande uti denna
pröfning äger deltaga; få Utskotten vördsamligen inbjuda Preste- och
Bonde-Stånderr,
att med Ridderskapet och ddeln samt Borgare-Ståndet förena
sig om följ unde redaction af 6 §. t morn.:
”Såsom säkerhet för den del af grundfonden, hvilken ej
ovilkorligen skall bestå af contant a medel, må begagnas ej allenast
Rikets gällande mynt samt controlleradt guld och silf ver,
utan äfven sådane f astighets-inteckningar, adier, eller allmänna
Verks och Inrättningars räntebärande obligationer, som
för sådant ändamål af Bolaget godkännas efter pröf ning, uti
hvilken Konungens Befallningshafvande i Länet skall deltaga,
med skyldighet att öfver säkerheten sig utlåta; börande de nedsatte
medlen, jemte de sålunda godkände säkerhet shandlingar ne,
i Landt-Ränteriet, eller annat allmänt förvaringsrum, nedläggas
uti kassakista, med serskilda läs, dertill Directionen samt ett af
Konungens Befallningshafvande utsedt allmänt Ombud hafva
hvar sin nyckel.”
4
Banco- och Lag-Utskottens Memorialj JV:o 8.
6 §. 2 mom. kommer, såsom af samtlige Riks-Stånden gilladt,
att bibehållas.
7 §. mom. Litt. a. är gilladt af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden;
hvaremot Ridderskapet och Adeln deruti beslutat den förändring,
att orden; 11 sä val den af Kongl. Maj.t utfärdade Tillständs-Resolution j
som ock Bolags-Reglorne” skulle utbytas emot orden; ”vederbörligen
fastställde Bolags-reglormen då 3 Stånd godkänt Utskottens förslag,
torde mom. Litt. a. böra bibehållas oförändradt.
7 §. mom. Litt. b. och c. äro af samtlige Riks-Stånden gillade, och
komma således jemväl att bibehållas.
7 §. mom. Litt. d. är af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet
gilladt, med endast den förändring af Ridderskapet och Adeln, att orden;
”reda penningar” skulle utbytas emot; ”Rikets gällande mynt;” hvaremot
Borgare-Ståndet beslutat, alt minst io procent af grundfonden, eller
J:del af det utaf Borgare-Ståndet, i 5 §. mom. Litt. a., till 4° procent bestämda
tillskott i reda penningar, och Bonde-Ståndet, att minst i2i procent,
eller hälften af det i berörde §. och mom. bestämda contanta tillskott,
skulle vara till Banken inbetaide, innan densamma finge träda i
verksamhet; hvarjemte Bonde-Ståndet stadgat, att återstoden af samma
tillskott skulle inom Sex månader derefter i Banken insättas.
Då härvid således förekommer, att tre Stånd gillat Utskottens förslag,
det io procent af grundfonden skola vara till Banken inbetaide,
innan densamma får öppnas till verksamhet; då Borgare-Ståndets, vid
mom. Litt. a. af 5:te §., fattade beslut, det 4° procent af grundfonden
skulle utgöras af reda penningar, såsom Utskotten här ofvan vid nämnde
§. anmält, kommer att förfalla; då Utskotten likaledes tillstyrkt, att uttrycket:
”reda penningar” måtte utbytas emot orden: ”Rikets gällande
mynt ” och då Bonde-Ståndet är ensamt om sitt beslut, att återstoden af
det contanta tillskottet skulle inom Sex månader efter Bankens öppnande
dit insättas; så torde häraf blifva en följd,
att y ,$'• mom. Litt. d. kommer att bibehållas utan annan förändring
j än den_, att orden: ”reda penningar” utbytas emot
orden: ”Rikets gällande mynt.”
7 §. mom. Litt. e. är af samtlige Riks-Ständen gilladt,
och kommer således att varda bibehållet.
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att vid denna §., under Litt. f.,
intaga ett nytt moment, så lydande:
Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 8.
5
”Att Bolaget erhållit och i allmänna Tidningarne infört Konungens
Befallningshafvandes förklaring , att de för Bankens öppnande
stadgade vilkor blifvit fullgjorde f' — men då Ridderskapet och Adeln
är ensamt om detta beslut,
torde detsamma komma att förfalla.
I 8 §. hafva samtlige Riks-Stånden beslutat den förändring, att enskild
Banks credit-sedlar ej må lyda å mindre belopp, än 6 R:dr 32 sk.
B:co, motsvarande 2 R:dr 24 sk. Silfver-Specie;
och torde således samma <§■ erhålla följande lydelse:
”Utom invisningar pä Rikets Ständers Bank, i enlighet med
derom gällande föreskrifter, må ej af enskild Bank utfärdas
andre tryckte eller graverade förbindelser, än credit-sedlar,
ställde till innehafvarén, att vid anfordran, utan ränta, inlösas,
och hvilka ej må lyda å mindre belopp, än 6 R:dr 32 sk.
Banco, motsvarande 2 R:dr 24 sk. Silfver-Specie.”
q §. 1 mom. är gilladt af Ridderskapet och Adeln samt Bonde
Ståndet;
hvaremot de öfrige Stånden i slutet af momentet efter orden:
”sorn i 6 §. nämnas” beslutat följande tillägg, nemligen Preste-Ståndet:
’ 4:o innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade Cassa-creditiv, i den
mon dessa anlitats; dock härföre aldrig utöfver 4° procent å det verkliga
Actie-capitalets belopp • bör andes dessa lånehandlingar af Directionen
vid hvarje Låne-Contor prof vas, i närvaro af Konungens Befallningshafvande,
eller dess Ombud;”
samt Borgare-Ståndet:
”och 4=0 innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade Cassa-creditiver,
i den mon dessa anlitas; likväl aldrig till större belopp, än 25 procent
af tecknings-summan, sä vida sistnämnde handlingar äro af lika beskaffenhet
med gnmdfondshandlingar enligt 6 S
Härvid
hafva således 2 Stånd gillat och 2 Stånd ogillat Utskottens
förslag; men då de sistnämnde i sine beslut icke eller äro sinsemellan
ense, hafva Utskotten trott sig så mycket mindre böra frångå sitt förra
förslag, angående sedel-emissionen; och få således, med hemställan, att
g §. 1 mom. måtte bibehållas oförändradt, vördsamligen inbjuda Presteoch
Borgare-Stånden,
att i Ridderskapets och Adelns samt Bonde-Ståndets förevarande
beslut sig förena.
6
Banco• och Lag-Utkottens Memorial, N:o 8.
9 §. 3 mom. är gilladt af Ridderskapet och Adelö, Preste- och
Borgare-Stånden; hvaremot Bonde-Ståndet ansett, att detsamma borde
utgå; men då momentet är af 3 Stånd antaget,
lärer detsamma böra bibehållas.
10 §. i mom. är gilladt af samtjige Riks-Stånden,
och kommer således att förblifva oförändradt.
10 §. 2 mom. är gilladt af Ridderskapet och Adeln, Borgare- och
Bonde-Stånden; hvaremot Preste-Ståndet deruti beslutat den förändring,
att slutorden; "och efter föregången anmälan i Banken” skulle utbytas
emot orden: ”och hvarom anmälan bör i Banken ofördröjligen göras;”
men då 3 Stånd bifallit momentet,
lärer detsamma förblifva oförändradt.
11 §. i morn. är gilladt af Preste-Ståndet; hvaremot Ridderskapet
och Adeln, lika med Borgare-Ståndet, deruti beslutat följande redactions*
förändring:
”Bid utlåning eger Banken, dä ränta ej är utfäst högre, än efter
fem Jör hundrade om året, och utlåning ej ställd på längre tid, än Sex
månader, att afdraga räntan för hela lånetiden, och vare jemvälj derest
låntagaren ej betalar å f örf ullodagen , berättigad, att från nämnde dag
beräkna 6 procents ränta.”
Bonde-Ståndet åter har antagit en redaction af detta moment, så
lydande:
”För de försträckningar enskild Bank lemnar må ej högre ränta
beräknas , än i allmän Lag tillåten år/ ändock att för sträckningen ej
vid förfallotiden återgäldas; dock eger Banken, der försträckning är
gifven på Sex månader eller kortare tid, och endast fem procents ränta
beräknad, att räntan vid försträckningens lifgifvande innehålla.”
Då Ridderskapet och Adeln, Borgare- och Bonde-Stånden således
sammanstämmande beslutat, att den af Utskotten föreslagna straff-ränta
icke skall ega rum, samt de 2:ne förstnämnde Stånden förenat sig om samma
redaction; få Utskotten inbjuda Preste- och Bonde-Stånden,
att den af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagna
redaction af detta moment biträda.
I i §. 2 morn. är bifallet af samtlige Riks-Stånden, och
kommer således att bibehållas.
Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N.o 8.
12 §. i morn. är gilladt af Borgare- och Bonde-Stånden; hvaremot
Ridderskapet oell Adelli samt Preste-Sländet deruti beslutat följande redaclions-föi
ändring:
”Enskilde Bankers adier eller lottbref må icke i någon sådan
Bank belånas ■”
Och då Utskotten erkänna, att detta allmänna förbud för enskilde
Banker, att belåna, vare sig egna eller andre Bankers actier och
lottbref, på det närmaste öfverensstämmer med stadgandet i 6 2
morn., rörande grundfonds-handlingarne, de der icke eller få bestå af
Bankens egne eller andra Bankers actie-bref, och desslikes innebär en
större säkerhet mot vingleri och invecklade förhållanden de enskilde
Bankerne emellan; så anse Utskotten sig böra vördsamligen inbjuda Borgare-
och Bonde-Stånden:
att den af Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståiulet antagna
redaction af förevarande mom. bifalla.
12 §. 2 mom. är gilladt af Ridderskapet och Adeln, Preste- oeh
Borgare-Stånden; hvaremot Bonde-Ståndet deruti beslutat följande förändrade
lydelse:
"Aro varor i Banken belånte och lösas de ej äter vid f 6'rfallo t iden,
gälle hvad i allmänna lagen om uppbud, värdering och försäljning af
lösörepant stadgadt är —men då momentet blifvit af tre Stånd bifallet;
torde detsamma böra bibehållas oförändradt.
13 såsom gillad af samtlige Riks-Stånden,
kommer således att bibehållas.
Vid 14 §• har Ridderskapet och Adeln, Borgare-och Bonde-Stånden
beslutat, att i §:ns början införa ett nytt moment af följande lydelse:
”Delägare i enskild Bank svaren, en för alla och alla för en, för
uppfyllandet af Bankens alla förbindelser, på sätt och i den ordning
här nedan stadgas.”
Ridderskapet och Adelil har vidare i stället för i och 2 mom. i
14 antagit ett tnomenl af innehåll som följer:
”Derest ej Banken med Rikets metalliska mynt eller med sådana
sedlar, som lika med mynt i Riket gälla, vid anfordran inlöser sina
tryckte eller graverade creditsedlar, vare Bankens sedelut.gifning inställd,
intill dess inlösningen af de förut utgifna sedlarne kan åter vidtaga.
Skulle Bankens oförmåga att på föreskrifvet sätt inlösa sina utelöpande
creditsedlar fortfara utöfver En månads tid, håfve Bankbolaget
förverkat rättigheten att dylika sedlar vidare utgifva, och kommer
8
Banco- och Lag-Utskottens Memorial j N:o 8.
Banken, att i concurs-tillstånd försättas. Då Banken blifvit försatt i
concurs-tillståndäga innehaf värne af Bankens inom här nedan bestämda
prcescriptionstid företedda creditsedlarj samt å Rikets Ständers Bank
utfärdadej, men icke inlösta j invisningar förmonsrätt till betalnings erhållande
utaf de afträdde tillgångarne framför Bankens öfriga fordringsägare/’
Och
har Preste-Ståndet, med ogillande af i4 sådan den i Utskottens
förslag lyder, uti denna af Ridderskapet och Adeln, i stället för
i och 2 morn., antagna redaction sig förenat.
Borgare-Ståndet åter har bifallit i4 §■, med de förändringar, alt
den i i mom. omförmälda ränta nedsattes lill 6 för hundrade om året,
och att, sedan ett nytt moment, på sätt ofvan är nämndt, i $:ns början
blifvit intaget, de öfrige momenten skulle i ordningen derefter rättas.
Bonde-Ståndet har likaledes gillat §., med den förändring i i momentet,
att orden: ”åtnjute borgenären ränta af den enskilde Banken
efter 8 för hundrade om året från den dag, dä creditsedels eller invisnings-betalning
vägrad blifvit, intill dess inlösningen i Banken åter vidtager”
— skulle utbytas emot följande mening: "åtnjute borgenären laga
ränta å creditsedelns eller invisningens belopp från den dag betalning
vägrad blifvit_, intill dess inlösningen i Banken åter vidtager.”
Då tre Stånd sålunda beslutat, att i $:ns början intaga ofvanomförmäldta
nya moment,
torde detsamma komma att såsom i:sta mom. i 14 <$*• införas
så lydande:
"Delägare i enskild Bank svaren, en för alla och alla för en;
för uppfyllandet af Bankens alla förbindelserj på sätt och i den ordning
här nedan stadgas.”
Och då Borgare- och Bonde-Stånden i öfrigt gillat §., med endast
den förändring, att den i 1 mom. af förra förslaget omnämnda ränta
skulle, enligt Borgare-Ståndets beslut, nedsättas till 6 för hundrade om
året, och jemlikt Bonde-Ståndets beslut, bestämmas till laga ränta; så
och enär Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets beslut äro från
Utskottens förslag långt mera skiljagtige; få Utskotten vördsamt inbjuda
Ridderskapet och Adeln och Preste-Ståndet, äfvensom Bonde-Ståndet,
hvad ordställningen angår,
att såsom 2, 3 och 4 morn. i 14 <§• antagaj 1 j 2 och 3 mom.
i nämnde S. af Utskottens förra förslag > med den förändring
i /:sta
Banco- och Lag-Utskottens Memorialj N:o 8.
9
i i:sta mom. j att den deruti omnämnda ränta nedsättes till 6
för hundrade om året.
i5 i mom. har Ridderskapet och Adela förändrat till följande
"Innehafvare af creditsedel eller invisning äger jemväl, oberoende
af den rätt., som i nästföregående Bankens Borgenärer tilläggesj att
if dagar efter det sedelns eller invisningens inlösen blifvit vägrad
lagsöka en eller flere lottägare med samma rätt att använda utmätningstvängj,
som Lag och gällande Författningar i allmänhet medgifva mot
gäldenär för skulder af den mest executiva beskaffenhet."
Preste-Ståndet åter har af samma moment antagit en så lydande
redaction:
»Skulle, sedan enskild Bank blifvit fullständigt utredd, tillgångarne finnas
otillräcklige för inlösen af alla utelöpande sedlar och skuldförbindelser, då
skola de fordringsägare, som återstå, vara berättigade, att för sina fordringar
lagsöka en eller flere af Bankens delägare, efter eget godtfinnande, med samma
utmätningsivång, som för skuld af den mest exsecutiva beskaffenhet; skolande
denna rättighet äfven vidtaga, så vida icke Bankens utredning inom sex månaders
tid blifvit fullbordad, efter hvilken tids förlopp all betalning sr ätt emot B anken,
för dess utelöpande, till inlösen icke anmälde, sedlar upphörer; hvarefter
den eller de, som sålunda liqviderat Bankens brist äga rättighet att af de öfrige
delägarrie utbekomma, hvad på deras lagliga andel, i förhållande till teckningen
belöper.»
Borgare- och Bonde-Stånden deremot hafva godkänt momentet; och
då två Stånd således gillat Utskottens förslag; men Ridderskapet och Adeln
samt Preste-Ståndet stannat uti deremot stridande, sins emellan jemväl
skiljaktige, beslut; så anse Utskolten sig böra vidblifva sitt förra förslag
och få således inbjuda Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
att med Borgare- och Bonde-Stånden antaga 15 §. 1 mom. sådant det
uti Utskottens förra förslag lyder.
Uti i5 §. 2 mom. har Ridderskapet och Adeln beslutat ett tillägg
vid momentets slut af följande lydelse:
»Mot andre lottägare förfäres, som allmänna lagen i thy fall stadgar.»
Preste-Ståndet åter har helt och hållet uteslutit detta morn.; hvaremot
Borgare- och Bonde-Stånden detsamma bifallit; och få Utskotten
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 6 Sami. 2 Afd.. 6 Haft. 2
IO
Banco- och Lag-Utskottens Memorial3 N:o 8.
alltså, på de vid i:sta morn. anförda skål vördsamligen inbjuda Ridderskåpet
och Adeln samt Preste-Ståndet,
att 15 §. 2 momentet jemväl bifalla.
16 §. har Ridderskapet och Adeln, till följd af dess rörande i5 §.
fattade beslut, ansett böra utgå; hvaremot Preste-Ståndet, med ogillande
af Utskottens förslag, antagit en §. så lydande:
»/ den mon Bankens tillgångar kunna realiseras, skall det åligga utredningsmännen,
att inlösa de utelöpande sedlar och skuldförbindelser med laglig
ränta, i hvilket afseende genom allmänna kungörelser, inom kortare terminer,
skall tillkännagifvas den summa, sorn inom viss utsatt dag är färdig till inlösen,
så väl till belopp, som sedlarnes och förbindelsernas utgifningsdag, numer och
valör, efter hvilken dag ingen ränta på sådane sedlar eller förbindelser får beräknas
Borgare-
och Bonde-Stånden åter hafva godkänt momentet; och få
Utskotten således, i enlighet med sine vid i5 §. fattade beslut, med
vidblifvande af sitt, utaf 2 Stånd godkände, förslag, inbjuda Ridderskapet
och Adeln samt Preste-Ståndet,
att 16 §., sådan Utskottet den föreslagit, antaga,
17 §. är gillad af samtlige Riks-Stånden med den förändring af
Preste-Ståndet, att ordet, »harn), sorn på näst den sista raden af 2 mom.
förekommer, skulle utbytas emot ordet: ^Bolaget;» men då de öfrige Stånden
godkänt $.,
torde den komma att förblifva oförändrad.
18, 19 och 20 $$. äro af samtlige Riks-Stånden bifallne,
och varda således bibehållne.
Utskottens framställning, att de i Lagen uti R:dr Banco bestämda
penninge-belopp böra utföras i motsvarande R:dr Curant, i händelse denna
valör blifver af Kongl. Maj:t såsom mynt-enhet i IVåder antagen, är uttryckligen
gillad af Borgare-Ståndet; hvaremot de öfriga Stånden dervid
icke gjort någon anmärkning; och då Utskotten således förmoda, att dessa
Stånd gillat framställningen,
torde densamma få anses vara af Rikets Ständer bifallen.
Utskotten hafva ändlligen i sitt förra förslag hemställt, att Rikets
Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det måtte, antingen
såsom ett tillägg till Lagen för enskilde Banker, eller genom serskild
Kungörelse, förklaras: ”Att hvad Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824
Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N:o 8.
stadgar, angående enskilde Banker eller Disconter, hädanefter skall gälia
endast i afseende på sådane Banker, sora redan äro inrättade, hvilka vid
deras undfångne privilegier, under den derföre återstående tiden, måge
orubbade bibehållas, derest de ej sjelfve önska, att före samma tids utgång
få deras statuter förändrade till öfverensstämmelse med ofvanberörde
Lag.”
Ridderskapet och Adeln har beslutat, att denna förklaring rörande
Kongl. Kungörelsen den 14 Januari 1824, bör i serskild Kungörelse
utfärdas, och Borgare-Ståndet har bifallit Utskottens alternativt gjorda
hemställan om densammas intagande i Lagen för enskilde Banker, eller
uti serskild Kungörelse; hvaremot de öfrige Stånden härom icke meddelat
något utlåtande; Och då två Stånd således derutinnan äro ense, att omförmälde
förklaring bör i serskild Kungörelse utfärdas, få Utskotten
hemställa, v
att Rikets Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det ofvan
intagne förklaring, rörande Kongl. Kungörelsen den 14 Januari
1824, måtte genom serskild Kungörelse varda utfärdad.
Stockholm den 18 Mars 1841 -
Herr Grefve Frölich, David, och Herr Stuart, C. G., hafva ansett
Utskotten saknat skäl till den uti 12 §. 1 mom. tillstyrkte förändring,
att enskilde Bankers actier eller lotlbref icke må i någon sådan Bank belånas,
och hafva således emot denna del af Utskottens förslag sig reserverat.
Riksdagsfullmägtigen Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län
har reserverat sig emot Utskottens hemställan, att uttrycket "reda penningar"
måtte i Lagförslaget utbytas emot orden: ”Rikets gällande mynt
enär två Stånd gillat den förra redactionen ; men Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet i denna fråga stannat i olika beslut.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 184r
-
Banco- och Lag-Utskottens Memorial, N:o q.
I
N:o 9.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 Maj 184 x, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af vissa slciljagtigJieter uti liilcsStåndens
senast fattade beslut, rörande Lagstiftningen
för enslcilde Banker.
Utskottens, i Memorialet N:o 8, aflåtne jemknings-förslag, har blifvit
af samtlige Riks-Stånden antaget, utom i följande hänseenden:
Sedan Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gillat följande,
af Utskotten föreslagne redaction af c) §. 1 mom.
”Ej må enskild Bank utgifva credit-sedlar och invisningar A Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af:
r.o behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i silfver
eller sedlar; 2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank; och
3:o sådana Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt ltypothek
som i y §. nämnas; Bankens egne lånehandlingar sålunda härvid
icke inberäknade;
men Preste- och Borgare-Stånden till detta moment beslutat följande
tillägg, nemligen Presle-Ståndel:
”4'o inneha/vande säkerliets-liandlingar för lemnade cassa-creditiv,
i den nion dessa anlitats; dock härföre aldrig utöfver 40 procent å det
verkliga actie-capitalets belopp; börandes dessa låne-handlingar af Directionen
vid hvarje Låne- Contoir prof vas, i närvaro af Konungens Befallningshafvande
eller dess Ombud;”
samt Borgare-Ståndet:
och ”4:o innehafvande säkerhets-handlingar för lemnade cassacreditiv,
i den nion desse anlitas; likväl aldrig till slör e belopp, än
«5 procent af teckmngssumman, så vida sistnämnde handlingar liro af
lika beskaffenhet med grundfonds-handlingar, enligt 6 Si”
så hade Utskotten i Memorialet N:o 8 inbjudit sistnämnde aine
Stånd, att i Utskottens, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Slåndet
Bih. till R. St. Prof. 1840 och 1841. 0 Sami. 1 Afd. 7 Häftet.
2
Banco- och Lag-V isbottens Memorial, N:o g.
gillade, förslag till förevarande moment sig förena; hvilken inbjudning
Preste- och Borgare-Stånden likväl icke antagit, ulan hvar sine beslut vidblifvit.
Utskotten hade likaledes inbjudit Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
att förena sig i Borgare- och Bonde-Ståndens beslut, rörande
if.de
derskapet och Adeln antagit dessa inbjudningar; hvaremot Preste-Ståndet
vidblifvit sine förra beslut.
Som tre Stånd således förenat sig om samma lydelse af sistnämnde
3:ne §§.; kommer Preste-Ståndets beslut, rörande dem, fÖljagtbgen att
förfalla.
Beträffande åter 9 §• 1 morn., så hafva, på sätt ofvan är nämndt,
två Stånd gillat Utskottens förslag; hvaremot Preste- och Borgare-Stånden
vidblifvit sine derifrån skiljagtige, sins emellan jemväl stridande, beslut;
och få Utskotten således hemställa, alt dessa skiljagtigheter afgöras genom
voteringar i Förstärkt Lag-Utskott; men, enär 3me olika meningar härvid
förekomma, torde blifva nödigt, att genom votering först afgöres, hvilkendera
meningen skall utgöra contra-proposition; och få Utskotten alltså vördsamligen
föreslå följande voterings-propositioner:
Den, som antager Preste-Ståndets of vanberörde beslut, rörande g
$. 1 morn., till contra-proposition, emot Utskottens förslag, voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Nej.
Vinner Nej, kommer Borgare-Ståndets beslut att utgöra contraproposition.
Derefter anstalles votering angående hufvudsaken, efter följande proposition:
Den,
sorn bifaller Utskottens föreslagna redaction till g §. 1 mom.
voterar
Ja;
den, det ej vill, voterar
Banco- och Lag-Utskottets Memorial, N'o g.
Vinner Nej}
(usta alternativet) kommer Preste-Ståndels beslut alt antagas,
(aidra alternativet) blifver Borgare-Ståndets beslut antaget.
Stockholm den 4 Maj i84i.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 184*•
Rättelser i Banco• och Lag- Vt skott ens Memorial, N:o 9.
Sid. i, sista raden, står: 6 Sami. i Afd. 7 Häftet; läs: 6 Sami. 2 Afd.
7 Häftet.
,, 2, råd. 17, stur'. Förstärkt Lag-Utskott; lus: Förstärkt Banco-Utskott.
Bih. till 11. St.Prot. 1840 och 1841. f. Sami. 2 Afd. 8 Häftet.
«*»“•**
-Tni-IIOTIIIHI
-  n M
. .
STOCKHOLM, Kongl. Ordens Boktryckeriet, r 84 f•
Register
öfver Banco- och Lag-Utskottens Betänkanden,
Utlåtanden och Memorialer:
Banker, enskilde, förslag till Lag för sådane .
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot förslaget
Memorial, med förslag tili sammanjemkning af de ser
skilde
besluten
Guld- och sil/vermynt, angående upphäfvande af förbudet mot
utförande eller nedsmältande deraf
Inteckningar, angående förteckningar från Banken öfver de fasta
egendomar, deruti Banken har inteckning, m, m.
Utlåtande Öfver dervid gjorde anmärkningar , ,
Jag, för enskilde Banker, (Se Banker.)
Mynt, angående utförande eller nedsmältande deraf. (Se guidon
b silfvermynt.)
Sedlar, angående upphäfvande af Kongl. Förordningen den i
Maj 1747- angående straffets skäl pande för dem , som
föröfva svek neli bedrägeri med Bankens sedlar
angående ansvar lör förfalskning af enskilde Bankers
sedlar .......
.
Uppbud, angående upphäfvande af stadgandet, att 3:dje uppbudet
ej må meddelas å i Banken pantsatt fastighet,
förr än lånet blifvit slut betsi d t eller omsatt . . .
Utlåtande, i anledning af dervid gjorde anmärkningar
STOCKHOLM, Kongl. Ordem-BoktryvHriet,
