# ID: svediakorp-gov2087
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 101,578
# sentences: 2,137
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


B anco-UIskottets Utlåtande, JV;o i 5 3*
R eser ration
af Herr Stuart-. ”Lika med Banco-Ulskotlets pluralitet, erkänner äfven
jag billigheten och behofvet af elt serskildt stadgande, i afseende på
Gottlands invånare meddelade Discont-låns inbetalning eller omsättning,
under den tid af året, då post-gången emellan denna ö och fasta landet är
afbruten. Men jag anser likväl icke det, i sådant afseende, af Utskottet
tillstyrkta förslag fullt ändamålsenligt och lämpligt. Utan rnedgifvandet af
det härigenom föreslagna s. k. Jernbref för Discontens gäldenärer under
berörde tid, och utan föreskrifvandet af skyldigheten för dem att bibehålla
sina räntebärande lån under en längre tiderymd, än de möjligen
sjelfve önska och med fördel kunna dem begagna, föreställer jag mig, att
det åsyftade ändamålet kan beredas på ett vida enklare sätt, som derjemte
skulle befria hemälde låntagare, ej mindre från bevisningsskyldigheten,
i fråga om postgångens fullkomliga afbrott, än från nödvändigheten att genast
efter detta afhrotls upphörande, anskaffa de for disconl-liqvidernes fullgörande
erforderlige medel.
Jag föreslår således, att, i öfverensstämmelse med hvad, angående
handlingar i rättegångsmål, genom Kongl. Brefvet den 8 December 1748,
är föreskrifvet, och på sålt sedan år 1O29 för bibehållandet af rättigheten
lill Discontlåns omsättning varit stadgadt, Banco-Discontens gäldenärer
på Gottland må, från den i5 December det ena året till den i5 Mars
det nästpåföljande, anses hafva behörigen verkställt sina liqvider med
Discontverket, då de å Lands-Canzliet i Wisby aflemna till vederbörande
tjensteman vid Disconten ställda Bref, innehållande de medel, hvilka för
lånens slutliga inbetalning eller omsättande skola erlägggas, äfvensom de i
sistnämnde fall erforderliga handlingar; börande dock härvid ovilkorligen
iagttagas, dels att den föreskrifne räntan samt den stadgade liden för omsättningars
meddelande beräknas tili och med 8:de dagen efter dessa brefs
aflemnande å Lands-Canzliet, dels ock alt det för brefven belöpande postporto
vid samma tillfälle serskildt godtgöres.
Utskottets hemställan, rörande förmonsräten för Gottlands invånare,
vid assigneringen af de under sista månaderne af året beviljade lån, har
jemväl jag bilrädt.”
Uti denna reservation hafva instämt Herr Grefve Frölich och Herr
Borgmästaren Helledaij.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckerietj 18/jo.
Banco-Utskottets Memorial, N',o 133j 134.
1
N:o 133.
Ank. till Exp. Utsk. d. 15 Dec., kl. 1 e. ra.
Memorial, i anledning af Hogvördige Presle-Ståndets återremiss
å Utshottets Memorial, N:o 128.
Hogvördige Preste-Ståndet har under den 9 innevarande December,
på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat Utskottets under N:o 128
aflåtne Memorial, med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens skiljagtiga
beslut, i anledning af Utskottets Utlåtande N:o 109, angående utgifvande
från Banken af dess, enligt 1839 års Bokslut, utöfver Grundfonden
behållna räntevinst och capital-öfverskott; men som, enligt ankomne
Protocolls-utdrag, de uti ifrågavarande Memorial af Utskottet föreslagne
voterings-propositioner förrbesagde dag blifvit af öfrige 3:ne Riks-Stånd godkände,
kan den erhållna återremissen, jemlikt 75 § Riksdags-Ordningen,
icke till någon åtgärd föranleda, hvilket Utskottet ansett sig böra hos Rikets
Höglofl. Ständer anmäla.
Stockholm den 11 December 1840.
N:o 134.
Ank. till Exp. Etsk. d. 15 Dec., kl. 1 e. m.
Memorial till svar å ett Riks-Stånds återremiss ä Utskottets
Betänkande, N:o 101.
Enligt ankommet Protocolls-utdrag af den 16 nästlidne November,
bar Höglofl. Ridderskapet och Adeln återremitterat Utskottets under N:o
101 aflåtne Betänkande, i anledning af väckt motion, att Handels- och
Närings-Discontens Reserv-fond må med det belopp, hvartill densamma vid
detta års slut kan hafva uppgått, i Bankens vinst inberäknas.
Enär likväl ifrågavarande Betänkande blifvit af öfrige 3:ne RiksStånden
under den 4, 11 och 14 nyssnämnde November bifallet, lärer
den erhållne återremissen
icke föranleda till någon åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den 11 December 1840.
Bill. lill R. St. Prot. 184°• 6 Sami, 1 A/d. 37 Haft.
1
2
Förstärkta Banco-Utskottels Memorial, N\o 135.
N:o 135.
[Ani:, till Exp. Utsk. <1. 15 Dec., kl. i e. m.
Memorial, med anmälan om utgången af de omröstningar,
som inom Förstärkta Banco-Ulskotlet blifvit anställda öfver
åtskilliga frågor, upptagne i Banco-Utskottels under
N:is 111, 112, 128 och 129 afgifne Memorial.
Sedan skiljagtige beslut blifvit inom Riks-Stånden fattade, i afseende
på de uti Banco-Ulskotlets Betänkanden och Utlåtanden Niis 21, 36, 44
och 64 framställde förslag:
a) till organisation af Bancofullmägtiges Expedition;
F) till lönereglering för Bancoverkets embets- och tjenstemän, konstidkare
och vaktbetjening;
c) angående utgifvande från Banken af dess, enligt iS3p års bokslut,
utöfver grundfonden behållna räntevinst och capilal-öfverskott; samt
d') att Bankens sedlar å 14 och 10 sk. kopparmynt må utgifvas endast till och
med år 1841»
samt respeclive Riks-Stånden, uti till Banco-Utskottet ankomne protocollsutdrag,
meddelat deras beslut, i anledning af Utskottets under Niis
ni, 112, 128 och 12g afgifne Memorial, till de olika meningarnes afgörande
medelst votering, har Banco-Utskoltet, förstärkt till det antal ledamöter,
73 § Riksdags-ordningen bestämmer och i den ordning, samma §,
jemförd med § 53, föreskrifver, denna dag anställt omröstning öfver de
stridige frågorne, enligt följande af Rikets Ständer godkände propositioner:
Första voteringen.
Den, som bifaller Banco-Utskottets i Utlåtande N:o 78 gjorde hemställan,
så lydandei
Bancofullmägtige berättigas att på Räkningen "obestämda Supplementar-Staten”,
disponera ett arfvode af högst 3oo Ridr Bico årligen, att användas
såsom ersättning lill den person uti Banken, som, uppå BancoSecreterarens
hemställan, blifver af Bancofullmägtige förordnad att vid räkenskaps-göromålen
inom Bancofullmägtiges Expedition Secreteraren biträda,
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
FÖrstdrkta Banco-Viskottets Memorial, N\o 135.
3
vinner Nej, så kommer, i enlighet med Banco-Utskottets Betänkanden Nås
36 och 44, att vid Bancofullmägtiges Expedition anställas ett räkenskapshilräde,
med åliggande att granska och med hvarandra jemföra alla till
Fullmägtige inkomne uppgifter, rörande räkenskaps-förhållanden, samt, i
händelse något dervid befmnes alt anmärka, sådant för Fullmägtige tillkännagifva;
att upprätta de sammandrag, som kunna vara anbefalda; samt
att tillhandagå ej mindre Fullmägtige än Banco-Secreteraren med alla erforderliga
utredningar och uppgifter i räkenskapsväg; skolande till nämnde
räkenskapsbiträde uti Bankens allönings-stat på supplementar-staten, under
titel: ”serskiltda löner, anslag och arfvoden för personer, som icke tillhöra
någondera af ofvanupptagne tjenstegrader”, uppföras ett arfvode af Boo
R:dr B:co.
Denna votering utföll med 82 Ja och 3^ Nej.
Och sorn Ja sålunda vunnit, var beslutadt, att Bancofullmägtige berättigas
att på Räkningen ”Obestämda Supplementar-staten” disponera ett arfvode
af högst 000 R:dr B:co årligen, att användas såsom ersättning till
den person uti Banken, som, uppå Banco-Secreterarens hemställan^ blifver
af Bancofullmägtige förordnad att vid räkenskapsgöromålen inom Bancofullmägtiges
Expedition Secreteraren biträda.
Andra voteringen.
Den, som vill, att contra-propositionen uti nästföljande votering hör
innehålla det af Ridderskapet och Adeln gjorda förbehåll, ”att 2:ne Commissarie-löner
å 1,600 R:dr hvardera, 1 Casseurs-lön å 1,200 R:dr med åtföljande
100 R:dr tjenstgörings-arfvode samt 5oo R:dr missräkningspenningar,
i Bokhållare-lön i Sedel-Contoret å 700 R:dr, 3:ne Conlorsskrifvare-löner
dersammastädes å 400 R:dr,l samt ett Cassaskrifvare-arfvode å 400 R^dr,
eller tillsammans 7,300 R:dr öfverflytlas från Ordinarie Staten till Indragnings-Staten,
med skyldighet för Bancofullmägtige att vid första Commissarie-ledighet,
genom indragning af en Commissarie-beställning inom Depositions-afdelningen,
bereda den ena Commissarie-lönens indragning, samt
att, i afseende på de öfrige, härigenom på Indragnings-Stat öfverflyttade,
tjenster, indraga desamme, så snart Fullmägtige, efter att förut, vid hvarje
ledighet, hafva hört Commissariatet, finna Bankens göromål sådant medgifva
; röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
4
Förstiirkla Banco-Utskottets MemorialN\o 135.
vinner Nej, kommer contrapropositionen att innefatta det af Högvördige
Preste-Ståndet framställda förbehåll, ”att a:ne Commissarie-beställningar,
nemligen en i Sedel-Contorel och en i Depositions-Afdelningrn, en Casseurssyssla,
en Bokhållare- och tre Contorsskrifvare-tjenster i Sedel-Contoret,
äfvensom en Cassa-skrifvare-befattning komma att indragas vid nuvarande
innehafvares afgång, i den nion de förändringar i Bankens rörelse, som
blifva en följd af Verkets nya organisation, kunna bringas i verkställighet.
Voteringen härom’, sedan en dubbel sedel blifvit casserad, utföll med
52 Ja och 66 Nej.
Och som Nej således vunnit, blef
Tredje voteringen.
Den, som, med gillande af Banco-Utskottets förslag, anser någon
vidare föreskrift om indragning af tjenstebefattningar i Bancoverket icke
erforderlig, än den, som redan finnes, i följd af Rikets Ständers bifall till
Utskottets hemställan i Betänkandet N:o 35 pag. 26, röstar
♦ Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, komma 2:ne Commissarie-beställningar, nemligen 1 i Sedel-Contoret
och 1 i Depositions-Afdelningen, 1 Casseurs-syssla, 1 Bokhållare- och
3 Contorsskrifvare-tjenster i Sedel-Contoret, äfvensom en Cassa-skrifvarebefattning
att indragas vid nuvarande innehafvares afgång, i den mon de
förändringar i Bankens rörelse, som blifva en följd af Verkets nya organisation,
kunna bringas i verkställighet.
Hvilken votering utföll med 27 Ja och 92 Nej.
Och enär Nej alltså vunnit, var beslutadt, att 2:ne Commissariebeställningar,
nemligen 1 i Sedel-Contoret och 1 i Depositions-Afdelningen, 1
Casseurs-syssla, 1 Bokhållare- och 3 Contorsskrifvare-tjenster i Sedel-Contoret,
äfvensom en Cassa-skrifvare-befattning indragas vid nuvarande innehafvares
afgång, i den mon de förändringar i Bankens rörelse, som blifva
en följd af Verkets nya organisation, kunna bringas i verkställighet.
Fjerde voteringen.
Den, som anser, att contrapropositionen uti nästblifvande votering bör
innehålla Borgare-Ståndets beslut, a!t af Bankens, enligt i83p års Hufvudbok,
utöfver grundfonden varande vinst och capital-öfverskoit, En Million
Riksdaler, kommer att, till Bankens förstärkande, reserveras; att återstoden
af
Förstärkta Banco-Utskotlets Memorial, N\o 135,
5
af omförmälde vinst och capital-öfverskott, 2,3ii,ai6 R;dr 41 sk* 5 r:st.,
skall af Rikets nu församlade Ständer till allmänt nyttiga ändamål disponeras,
och att en femtedel af de( till allmänt nyttiga ändamål anslagne
3,3i 1,216 R:dr 4l sk* 5 r:st. ifrån och med' år 1841» årligen utbetalas,
l ös talja;
den,
det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, kommer contrapropositionen att innefatta Bonde-Såndets beslut,
att i Millioner R:dr af Bankens, enligt i83p års bokslut, utöfver grundfonden
behållne räntevinst och capital-öfverskott skall användas lill förstärkning
af Bankens lånerörelse, och att återstoden i,311,216 R:dr 41 sk* 5
r:st. komma alt fördelas emellan Rikets Län, efter de grunder, som framdeles
under Riksdagen skola bestämmas.
Denna votering, sedan en märkt voteringssedel blifvit casserad], utföll
med 108 Ja och 10 Nej.
Och som Ja alltså vunnit, blef
Femte voteringen.
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet, anser,
att ingen del af Bankens, enligt 1839 års bokslut, utöfver grundfonden
behållna räntevinst och capital-öfverskott bör användas till bildande af
någon reservfond för Banken, utan att berörde vinst och capital-öfverskott,
uppgående lill 3,3i 1,216 R:dr 41 sk* 5 r:st. B:co, må, till belopp af en
femtedel årligen, från och med 1841, användas till befrämjande af inrikes
communicalioner, till andra nyttiga företag i orterne och för allmänna behof,
på sätt Rikets Ständer komma att närmare bestämma, sedan vederbörande
Utskott deröfver utlåtande afgifvit, röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
vinner Nej, besluta Rikets Ständer: att,:,af Bankens, enligt 1839 års Hufvudbok,
ulöfver grundfonden, varande vinst och capital-öfverskott, 1,000,000
R:dr kommer att, till Bankens förstärkande, reserveras; att återstoden af
omförmälde vinst och capital-öfverskott, 2,3i 1,216 R:dr \\ sk. 5 r:st., skall
af Rikets nu församlade Ständer till allmänt nyttiga ändamål disponeras,
Bih, till R. St, Prot, 1840, 6 Sami, i Afd, 37 Haft,
2
6
Förstärkta Banc»~Utskottets Memorial, N.o 135.
och att en femtedel af de, till allmänt nyttiga ändamål anslagne, 2,3ii,ai6
R:dr 4l 5 rist., från och med år i84t, årligen utbetalas.
Voteringen utföll med 43 Ja och 76 Nej.
Och enär Nej alltså vunnit, var besluladt:
att af Bankens, enligt i83c) års Hufvudbok, utöfver grundfonden varande
vinst och capital-öfverskott, En Million Ridr kommer att lill Bankens
förstärkande reserveras;
att återstoden af omförmälde vinst och capilal-öfverskott 2,3i 1,216
R:dr 4r sk* 5 r:st. skall af Rikets nu församlade Ständer till allmänt
nyttiga ändamål disponeras, och att en femtedel af de till allmänt nyttiga
ändamål anslagne 2,3i 1,216 R:dr 4l sk> 5 rist., ifrån och med år 1841»
ärligen utbetalas.
Sjette voteringen.
Den, som anser, att Bankens sedlar å i4 och 10 skillingar kopparmynt,
af åren i8o3 och 1804, må ulgifvas endast lill och med år i84t*
röstar
Ja;
den, det ej vill, röstar
Nej;
rinner Nej, så kommer det i Banken varande förråd af färdiga sedlar å
i4 och 10 sk. kopparmynt att, under Liden Lill nästa Riksdag, i allmänna
rörelsen ulgifvas.
Enär denna votering utföll med i5 Ja och io4 Nej,
samt Nej således vunnit, var beslutadi: alt det i Banken varande
förråd af färdiga sedlar å 14 och 10 skillingar kopparmynt kommer att, under
tiden till nästa Riksdag, i allmänna rörelsen ulgifvas.
Hvilket Förstärkta Banco-Ulskottet skolat hos Rikets Hoglofl. Ständer
▼ördsamligen anmäla.
Stockholm den «4 December 1840»
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Sanee-F/tthetlets Utlåtande, i56.
N:o 156.
Ani. till Exp.-Utik. dea 3o Detcmbsr, kl. t «■ m.
Utlåtande öfver vackt fråga om inköp af ett hus för
begagnande af Léne-Contoir et i Götheborg.
Uti den Berättelse, Directionen öfver Götheborgs Låue-Couloir tili
Utskottet afgifvit, har Directionen anfört: att den local, Conloircl ni innehade,
vöre alltför inskränkt och otillräcklig, så väl hvad angick sjelfva
Contoirs-rummen, som öfrige lägenheter; att Ombudsmannen icke hade
något annat tjensterum , än det, som jemväl begagnades för utvexling af
förslitne småsedlar, och att något serskildt rum icke funnes, uti hvilket
ankomne sökande kunde uppehålla sig under afbidan af expedition vid
lanehandliugars aflemnande samt contanta medels inbetalning, uppräknande
och qvittering, utan att detta allt måste ske uti sjelfva Conloirs-i unaman
, hvilket, efter'den Hillökning, Låne-Contoirets rörelse tid efter annan
erhållit, och i synnerhet sedan antalet af lånesökande bland allmogen från
närmare belägne orter allt mer tilltagit, oftast vållade en sådan trängsel,
att tjenstemännen deraf stördes uti deras arbeten, samt alt Låne-Contoiret
i följd häraf oundvikligen hade behof af en utvidgad och rymligare local
än |den, detsamma nuj|begagnade; upplysande Directionen derjemte,
att för ändamålet tjenliga och tillräckliga lägenheter icke kunde uti
Götheborg få hyras utan emot ganska dryga vilkor, emedan icke någon
husegare vilie åstadkomma de förändringar och inrättningar, sorn erfordrades
till en för Låne-Contoiret tjenlig local.
Banco-fullmägtige, hvilka öfver denna framställning hörde blifvit, hafva
till alla delar instämt uti Directionens yttrande om behofvet för Contoiret
af en rymligare och beqväroare local, såsom erforderlig för de ökade
göromål, Contoiret numera har att bestrida, och den större beröring med
allmänheten, som blifvit en följd af tillkomsten i senare tider utaf nya
lånegrenar och en utvidgad rörelse i de förut varande, men likväl ansett
nödvändigt, att, innan någon förändring i delta afseende vidtoges, noga
och tillförlitligen blefve ulröndt, huruvida räntan å de medel, sorn erfordrades
för inköp af ett serskildt hus, jemte dess ändamålsenliga inredande,
öfverslege hyressumman lör en lämpligare local än den nu begagnade;,
och i följd häraf hemställt, att åt Banco-fullmägtige måtte öfver lemnäs alt
vidtaga den åtgärd, de, efter inhemlande af Directionens bestämda upp
^JikTTill
R. St. Prtt. Iäi®. 6 Semi. 1 Af i. £8 Häfte t.
a JBance-Utskottets Utlåtande,, N:o i56.
gift å kostnaderne i förenämnde 2*.ne häns«enden, funno för Verket medföra
den största besparing i utgifter.
Vid öfvervägande häraf, och då Directionens uppgift om otjenligheten
af den local, sorn Contoiret nu begagnar, blifvit af Banco-fullmägtige
vitsordad, har Utskottet, till afhjelpande af de öfverklagade ölägenheterne,
funnit sig böra, i öfverensstämmelse med Banco-fullmägtiges hemställan,
tillstyrka,
det må åt Banco-fullmägtiges ompröfning öfverlemna.1» att,
för anskaffandet af en tjenlig local ål Låue-Contairet i Götheborg,
vidtaga den åtgärd, sorn anses medföra den största fördel
för Banken, vare sig genom hyrande af en annan rymligare
lägenhet, eller inköp af serskildt hus för Låne-Contoirets
räkning, när tillfälle yppas att erhålla ett sådant, för
ändamålet passande, emot en billig köpeskilling.
Stockholm den 28 December iS/jo.
STOCKHOLM, lionel. Ordens-Boktryckeriet, 1841 •
Btnco-Ulskollels MemorialN',o 137.
1
Anl>. till Exp. Utsli. den 12 Jan. 1841, kl. 2> m.
Memorial, angående förändring i tiden för de årliga Revisionernes
början vid Bunco-Disconl-Verhet samt Province-LåneContorcn
i Götheborg oell Malmö.
Uti de berättelser öfver verkställd granskning af Malmö Låne-Contors
styrelse och förvaltning, hvilka, de årligen sammanträdande Revisorerne
till Utskottet afgifvit, hafva Revisorerne, sedan tiden för desse Revisioners
hållande, vid sislförflutne Riksmöte, förändrades från den 1 Mars
till den 15 April, tid efter annan erinrat om olägenheterna af denna förändring,
hvarigenom ej allenast gransknings-arbetet vore betydligen försvåradt
och utsträckt, utan äfven flerahanda hinder uppstode för de tili
deltagande i Revisionerne kallade personer, sorn sysselsätta sig med handel
och åkerbruk, alt vid början af våren vara aflägsnade från sina hemvist
och näringars skötande; och bar Direclionen öfver Malmö Låne-Contor,
under åberopande häraf, samt uppgift, att, genom de, med 1839 års
början, införde förändringar i Bokförings-inethoden, det hittills mötande
hufvudsakiigaste hindret för Bokslutets skyndsamma uppgörande nu mera
vore undanröjdt, hos Utskottet hemställt, att tiden för de vanliga årsrevisionernes
början, i stället för den 15 April, matte utsättas till den 1 Februari,
eller så nära intill räkenskapsårets utgång, som möjligt.
Banco-Fullrnägtige, öfver denna framställning hörde, hafva i betraktande
deraf att den vid samtlige Discont-Verken numera införda förenklade
Räkenskaps-melhoden medgåfve möjligheten att tidigare än hittills
kunna uppgöra och afsluta räkenskaperne, lika med Revisorerne och LåneContorets
Direction, ansett tiden för revisiouernes vidtagande både kunna
och böra framflyttas; men då icke med full visshet kunde antagas, att afslutandet
af Räkenskaperne uti de andra båda Discont-Verken, Banco-Disconten
och Låne-Contoret i Götheborg, hvarest disconteringarne äro betydligt
större, än uti Malmö, så skyndsamt kunde medhinnas att desamma
den 1 Februari blefve färdige att lill Revisorerne aflemnas, hafva Fullmägtige
tillstyrkt att tiden lör revisionernes början måtte flyttas till den
lid, som derför förut varit bestämd, eller den 1 Mars hvarje år, då Fultmägtige
ansett samtlige Discont-Verkens böcker och räkenskaper kunna
lidi, lill R, St, Prot, 1840. och 1841 O Sami, 1 d/d, 30 Hafi, 1
2
Banco-Utskollets Memorial, N:0 138.
vara i full ordning till revisions undergående. Enär genom revisionernes
framflyttande så nära intill räkenskapsårets utgång som möjligt den fördel
vinnes, alt Revisorerne, vid skeende inventeringar af behållningarne utaf
Låne-doeumenter, Assignalions-blanketler oell contanta medel, icke behöfva
genomgå flere månader af det löpande årets Böcker och Räkenskaper, för
utrönande och controllerande af Verkets ställning på det bela, finnér Utskotlet
sig böra, på de i öfrigt ofvan anförde skäl, tillstyrka,
aLt revisionen af Banco-Discont-Verket, samt Låne-Contoren
i Götheborg och Malmö, sorn, enligt Irsta punkten uti Instructionen
för dessa Verks Revisorer är utsatt att begynna
den 15 April, måtte bestämmas att från och med nästkommande
år 1842 börja den 1 Mars hvarje år;
och lärer, i händelse denna framställning varder af Rikets Höglofl. Ständer
gillad, så väl Irsta punkten uti nämnde Instruction, som § 101 uti
Banco-Reglementet få, i enlighet härmed, förändras.
Stockholm den 15 Januari 1841.
N:o 138.
Ank. till Exp. Etsk. den 12 Jan. 1841, lil. 2 e. ra.
Memorial, angående Revisionerne öfver Banco-Diseont-Verkels
förvaltning och Räkenskaper saint f. d. Riks-Discontens
utredning.
Enligt §§ 101 och 102 af nu gällande Banco-Reglemenle, skola Revisionerne
öfver Banco-Discont-Verket och f. d. Riks-Discontens utredning
börjas den 15 April hvarje år samt Fullmägtige inom Januari månads utgång
hos Kongl. Majit göra underdånig anmälan om förrättandet af dessa
Revisioner, på det 2rne Revisorer för hvarje Riks-Slånd må i stadgad ordning
blifva till nämnde förrättningar utsedde; hvilken anmälan dock ej
beliöfver ega rum i det fall, att Fullmägtige inom slutet af Januari månad
erhållit säker kunskap, det Riksdag kommer att inträffa under loppet
al nästföljande 3 månader. Delta var också händelsen vid 1840 års början,
hvadan någon anmälan i berörde hänseende då icke skedde, ulanjiar
Banco-Utskollcls MemorialTT: o 138. 3
r
ifrågavarande Revision för år 1839 blifvit af Banco-Ulskotlet anställd, enligt
Utskottets deiöfver i Betänkandet N:o 80 afgifna Berättelse. Men som
ett serskildt förhållande förekommer, i afseende på den nu förestående Revisionen
af nästlidne års förvaltning och räkenskaper, så har Utskottet ansett
sig böra detta förhållande för Rikets Ständer anmäla.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, lära nemligen Banco-Discont-Verkets
räkenskaper för år 1840 blifva så tidigt afslutade oell färdiga till granskning,
att densamma redan under instundande Februari månad och således
O
förmodligen innan Rikets Ständer åtskiljas, kan företagas. Då i sådant
fall Utskottet anser sig kunna, jemte fullbordandet af Utskottets ännu
återstående göromål, medhinna denna Revisions förrättande, så och elmin,
vid de 2:ne sista Riksdagarne, af hvilka den ena slu ade i Mars 1830
och den andra i Maj 1835, serskilde Revisorer utsågos för verkställande af
1829 och 1834 årens enahanda Revisioner, får, under förutsättning att innevarande
Riksdag kommer att fortfara utöfver nästa månad, Utskottet
tillkännagifva,
aLL Utskottet ämnar jemväl företaga Revisionen af Banco
Disconl-Verkels
förvaltning och räkenskaper samt f. d. Riks
Discoutens
utredning för nästlidet år; i följd hvaraf frågan
om serskilda Revisorers utväljande för denna förrättning
alltså kommer alt förfalla.
Beträffande åter ifrågavarande Revisioner under de följande åren, intill
Rikets Ständers nästa sammankomst, så bar Yällofl. Borgare-Ståndet
redan vid sista Riksdag, enligt Ståndets, under den 12 Maj 1835, fattade
och dåvarande Banco-Ulskott meddelade Beslut, stadgat och bestämt den
ordniii", uti hvilken Släderne och Bergsbrukens Yal-Dislrict framdeles, från
och med år 1836, borde utse Ledamöter af dessa Revisioner; men som
Revisionen af 1839 års förvaltning och räkenskaper under sistlidet år blifvit
af Utskottet verkställd och innevarande års Revision nu kommer, enJiert
hvad bär ofvan är vordet anmäldt, att af Utskottet företagas, så lära,
lill följd häraf, de Släder och Bruks-District, som eljest enligt det af
Ståndet fastställda Schema, under sistlidet och delta år bordt utse Revisorer,
vara berättigade att under åren 1842 och 1843 utöfva denna valrätt;
hvadan den således förorsakade förändringen i åberopade Schema för tiden
intill nästkommande Riksdag torde böra behörigen iagtlagas. —
Utaf de öfriga Riks-Stånden är deremot, så vidt lill Ulskottets kunskap
kommit, icke någon föreskrift meddelad i afseende på utseendet af
4
Banco-Ulskoltets Utlåtande, IY.-o 139.
deras Ledamöter vid merariämnde Revisioner. Utskottet har derföre ansett
sig böra hemställa,
att Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige PresteStåndet
samt Hedervärda Bonde-Ståndet mattie bestämma
sättet och ordningen för utseendet af de Revisorer, som,
under år 1842 och de följande åren intill nästa Riksdag,
skola deltaga i den årliga granskningen af Banco-DiscontVerkets
förva Ilning och räkenskaper saint f. d. Riks-Discontens
utredning; anhållande Utskottet att få emottaga underrättelse
om de beslut, som af nyssbemälde Riks-Slånd varda
i lietta hänseende fattade, på det att desamma må, jemte
reglementariska föreskrifterne rörande Re visions-förrä tillingarnes
verkställighet, kunna af Utskottet meddelas BancoFulimägtige,
till kännedom och iagttagande i hvad på dem
kan ankomma.
Stockholm den 18 Januari 1841.
N:o 139.
Alik. till Exp. Utsi; den 12 Jan. 1Sil, lil. 3 e. tn.
Utlåtande, i anledning af vacht fråga om anställande af en
Ccinzlist, till biträde åt Ombudsmannen vid Låne-Contoret
i Götheborg.
Hos Utskottet har Directionen öfver Rikets Ständers Låne-Contor i
Götheborg hemställt, att en skicklig och i lagkunskap förfaren Canzlist
måtte, till Ombudsmannens biträde, fä antagas, på det alt Ombudsmannagöromålen,
som omöjligen kunna af en person medhinnas, mätte vinna en
driftig och skyndsam behandling, utan Ombudsmannens belastande med
några utgifter för de biträden, han ej kan undvara, så vida hans tjenstegöromål
skola blifva med fullständig noggrannhet bestridde; och har Directionen,
till stöd för denna dess hemställan, åberopat Revisorernes öfver
Låne-Contorets förvaltning och räkenskaper, vid serskilde tider, afgifne tillstyrkanden
i ämnet, och deribland serskildt hvad Låne-Contorets år 1836
Banco-Utskoltcts Utlåtande, N.o 139.
5
församlade Revisorer deröfver yttrat, nemligen:’ ”att Revisorerne, under
granskningen af Ombudsmannens lagsöknings-åtgärder, inhemtat, att de
utsökningsmål, lian under loppet af år 1835 för Låne-Conloret handlagt,
uppgått till det betydliga antalet af mer än 900 stycken, oell dervid med
serdeles tillfredsställelse erfarit, huruledes Ombudsmannens nitiska bemödanden
beredt åt Banken fördelar, hvilka förutan en på utmärkt skicklighet
och drift grundad verksamhet, i förening med hans vidsträckta kännedom
om personliga förhållanden samt ständiga communicationer i afseende
å deras underhållande, efter all anledning, icke slått att vinna; den
serskilda omständighet oberäknad, att, under året 1835, ett jemförelsevis
mot de niist förut förlidna åren, betydligare ford ringsbelopp blifvit af honom
indrifvet, att, om dessa lör Banken
kunna fortfarande tagas i anspråk, det syntes Revisorerne öfverensstämmande
med full rättvisa, äfvensom Låne-Conlorels verkliga förmon, att
utväg bereddes Ombudsmannen att hållas skadeslös för kostnaden vid (leria
ldige bestyr och sysslanden, af egenskap att genom underordnade personer
kunna förrättas, dock under vilkor, att Ombudsmannen för deras ordentliga
fullgörande vore ansvarig.’’
Banco-Fuiimägtige, hvilkas Utlåtande öfver ifrågavarande framställning
UtskotLet infordrat, hafva, i betraktande af hvad 1836 års Revisorer
sålunda anfört och uti sedermera lill Banken inkomne Revisions-handlingar
funnits vitsordadt, angående behofvet för Låue-Contorets Ombudsman,
alt erhålla ett tjenligt och passande biträde för handläggningen af ej mindre
de på utsökning beroende lån, af hvilka summan, enligt till Banken
inkomne rapporter, endast för allmänna lånefonden årligen uppgår lill ett
belopp af ungefär 150,000 R:dr, än förefallande bevakningar uli concurser
och årsproclarnala för Conlorels samtliga låne-grenar, samt under fastad t
afseende jemväl å mängden af Ombudsmannens öfrige göromål, såsom alt
bokföra och behörigen redovisa alia i och för vidtagne lagsökningar bestridde
omkostnader samt inflytande låne-medel och lagsöknings-ersättningar,
att expediera de från Låne-Conloret utgående anmanings-bref, samt
att föra Direclionens Protocoll och uppsätta samt utskrifva de ifrån Directionen
afgående Bref och Utlåtanden, biträd t ofvanberörde af LåneContorets
Direclion gjorde hemställan och, i enlighet dermed, föreslagit,
att aflöningen vid den ifrågasatte Canzlist-tjensten mätte bestämmas till
400 R:dr Banco.
Ulskollet, som, på grund af hvad nu blifvit anfördt, anser tillförlitligen
utröndt, att Ombudsmannen, ulan serskildt biträde, icke kan, på
6
Banco-!]iskottets Memorial, N-.o 140.
behörigt sätt, fullgöra de honom tillkommande tjensle-åligganden, har, af
sådan anledning, funnit sig böra understödja Direetionens omförmålde
framställning; men då Utskottet anser det afsedda ändamålet, utan tillsättandet
af någon ny tjenstebefattning, kunna vinnas, genom anslag af ett
lämpligt arfvode åt någon person, hvilken Direclionen ulsåge att Ombudsmannen
i hans göromål biträda, har Utskottet velat bos Rikets llöglofl.
Ständer tillstyrka,
att ett årligt arfvode af 300 R:dr Banco måtte få af Directionen
öfver Låne-Contoret i Götheborg användas till ersättning
åt den person, Direclionen finner Ljenligt all förordna
till biträde åt Ombudsmannen derstädes.
Stockholm den 15 Jan. 1841.
N:o 140.
Alik. till Esp. Utsk. Jen 13 Jan. ISSI, kl. Sera.
Memorial, med hemställan, all ett i Hanken upptaget landtegendomslän,
hvilket icke blifvit inom behörig tid i låntagarens
concurs bevakad!, malle i Bankens räkenskaper
fä ctfskrifvas.
Utaf den af Rikets St änders år 1835 församlade Revisorer afgifne
och till Utskottet remitterade Berättelse inhemtas (sid. 28—29), att Bankens
Fiscals-embete, uti dess Berättelse, ibland äldre balancerade rättegångsmål,
upptagit det åtal, som inför Kongl. Götha Hof Rätt blifvit väckt
emot såväl Borgerskaps-Secreteraren G. M. Nordström, som emot Kongl.
Majrts Befallningshafvande i Östergöthlands Län, i ändamål af deras förpligtande
att ansvara för och ersätta den skada och förlust, som Banken
lidit eller kunde komma alt lida derigenom, att. ifrån Banken afsönde bevakningshan
Uingar uli hemmansegaren Sven Ljungholm? vid Björkekinds
Härads-Rält anhängiga concursmål, rörande ett af denne upplaget fastighetslån,
stort till återstående capital 677 R:dr 8 sk. 4 v:st Banco, icke
kommit vederbörande- concursdomare i rätter tid tillhanda; uti hvilket
mål, enligt hvad förstnämnde Berättelse tillika upplyser, följande omstän
-
Banco-Utskotleti Memorial, N:o 140.
7
digheter förekommit: att kallelsen om inställelsedagen uti ofvanberörde
concurs til! den 5 Mars 1831, expedierad af Borgerskaps-Secreleraren.
Nordström, ankommit till Banken (dist den 8 förulgångne Februari och således
tre dagar efter den i löi fallningarne loreskrifne yttersta lid, eller en månad
före inställelsedagen; att bevakningshandlingarne blifvit den 22 Februari,
eller 11 d agar före inställelsedagen, från Fiscals-einbetet afsönde till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands Län, med anmodan alt låta
aflemna desamma till Domhafvande^ i förenämnde Härad, jemte serskild
erinran, att, i händelse postgången ej skulle medgifva handlingarnes öflemnande
inom den, genom Domhafvandens dröjsmål med kallelsen, förkortade
bevakningstiden, de malte, på Bankens bekostnad, befordras fiain
med serskildt bud; att handiingarne framkommit tili Kongl. Maj:ls Befallningshafvande
redan den 25 Februari och blifvit derifrån afskickade
den 27, men icke lill den för concursmålels handläggning serskildt tillförordnade
Domhafvande!!, vice Häradshöfdingen Stuart, om hvars tillförordnande
Kongl. Maj:ls Befallningshafvande likväl erhållit officiel underrättelse,
ulan lill oidinarie Domhafvanden, Hof-Secreleraren Bohrman,
sorn sjelf var fordringsegare i Ljungholma Concurs; alt Hof-SecreLera ren
Boheman, under förmälan, det han varit bortrest på Ting, icke uttagit
Kongl. Maj:ls Befallningshafvandes under recommendation sände och med
ordet ”Fatalier' åtecknade bref, förr än den 8 Mars, hvaraf handt, att
vice Häradshöfdingen Stuart bekommit bevakningshandlingarne först den
15 Mars; att Banken således förklarats förlustig ali betalningsrätt uti
Ljung holms concurs, samt ändtligen, alt Fiscals-embetet hos Kongl. Maj:t
sökt fataliernes återställande, utan att sådant beviljats; hvarefter Kongl.
Götha Hof-Rätt, genom Ulslag den 3 Februari 1834, sig utlåtit, och, enär
Borgerskaps-Secreleraren Nordström i så målto begått försummelse, att
concurskallelsen kommit Banken några dagar försent tillhanda, fällt honom
att derför böta IG R:dr 32 sk. Banco, men ansett någon ersättningsskyldighet
i sammanhang dermed icke kunna honom åläggas, enär det visat
sig, att bevakningshandlingarne ändå framkommit lill Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande
i så god tid, att de bordt kunna anmälas och lill Concursdomstolen
inlemnas före falalietidens slut, hvaremot Kongl. Majrts Befallningshafvande,
som genom sin underlåtenhet vållat Bankens förlust,
ålades att densamma ersältningsvis gälda, Herr Landshöfdingen m. m.
Grefve Hamilton lill \.‘delar och Lands-Secreleraren Nordström till ’:del;
emot hvilket Utslag, hvaröfver Fiscals-Embetet ansett sig icke ega fog att
klaga, Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Östergöthlands Län i underdå
-
8
Eanco-Ulskoltels Utlåtande, N',o 141.
nighet anfört besvär hos Kongl. Majit, som, medelst Utslag elen 31 Juli
1834, förklarat, det Kongl. Majit fann Dess Befallningshafvandes uti ifrågavarande
mål anmärkta förfarande icke innefatta försummelse eller vårdslöshet
i Embetets utöfning, så att på grund deraf någon ersättningsskyldighet
till Banken borde Kongl. Majlis Befallningshafvande åläggas, hvadan
Kongl. Majits Befallningshafvande från allt ansvar frikändes.
I anledning häraf och dä, efter hvad sålunda uti detta mål blifvit
åtgjord t, någon godtgörelse för nämnde lån numera icke är att förvänta,
och, vid sådant förhållande, det icke synes lämpligt, att detsamma än vidare
ibland Bankens tillgångar upptages, har Utskottet, i enlighet med
hvad Banco-Fullmäglige jemväl tillstyrkt, skolat hos Rikets Ständer hemställa,
att ifrågavarande, utaf hemmansegaren Ljungholm, under
N:o 4,488 hos Banken upptagna landtegendomslån, till så
vål återstående capital, 677 Ridr 8 sk. 4 rist, som de för
lånets bevakande och indrifvande af Banken förskjutne
kostnader, uppgående till 19 Ridr 44 sk., allt Banco, måtte
uti Bankens räkenskaper få afskrifvas.
Stockholm den 15 Januari 1841.
N:o 141.
Alik. till Exp. Utsk den Jan. 1481, kl. 2 e. m.
Ullålande öfver vacht motion, angående utredning af de hinder,
sorn frän Banco-För vall ningens sida mött Aclie-egare
i Götha Canal-Bolag, att för deras i Banco-Disconten
helånade Adier erhålla sådana bevis, som, enligt BolagsReglernente,
erfordras för att för desamma föra talan
vid Bolagets sammankomster.
Uti ett inom VällofL Borgare-Ståndet afgifvet anförande, har Herr
S. A. Hallström, jemte det han fästat uppmärksamhet vid 2:ne af BancoUtskottet
vid innevarande Riksdag fattade beslut, tili följd hvaraf åtskilliga
-
Banco-Ulskollets Utlåtande', Är.-o 141.
9
lige i Banco-Discont-Verket belånade Götha-Canal-Aclier skola af DisconlDireclionen
blifvit ullemnade lill utsedde Ombud, i ändamål alt för desamma
föra talan vid de, uti Mars oell April månader delta år, inom Bolaget
håline sammankomster, anhållit, att Utskottet, soth, enligt Herr
Hallströms förmenande, genom omförmäide beslut skall hafva öfverträdt
den uti Grundlagen bestämda gräns för dess beslutande rätt, mätte anmodas,
att häröfver lill Riks Stånden med Utlåtande inkomma; äfvensom Hérr
Hallström, i sammanhang härmed, väckt den motion, att Utskottet matté
undersöka och utreda förhållandet af de hinder, som frän Bancö-För valtni
lige ns sida mott Adie-egare i Götha-Canal-Bolag, att för deras belånade
äclier erhålla sådane hevis från Lane-Verken, som Bolagets Reglemente
ålägger dem att förevisa, för alt fora talan för desamma vid Bolagets sammankomster,
och hvilka bevis, allt intill år 1836, från Banco-Disconteii
skola blifvit lemnade, men sedan vägrats, hvarigenom Omkring hälften af
Bolagets delegare skola blifvit förhindrade' att, efter nämnde tid, deltaga
i Bolagets förhandlingar; öfver hvilken motion Vällofl. Borgare-Ståndet,
genom Prolocolls-uldrag af den 13 sisth Juni, infordrat Utskottets Utlåtande:
I anledning häraf får Utskottet, lill en början, i afseende å de af
Herr Hallström omförmäide Utskottets beslut, meddela följande uppIjnningar:
Under
den 27 sisllidne Mars, anmältes hos Utskottet en från Directionen
öfver Banco-Discont-Verket inkommen skrifvelse af föregående dagen,
deruti, jemte tillkännagifvande, att flere af Götha-Canal-Bolags A C Heegare
, hvilka i Disconten hade adier belånade, och således sjelfve saknade
tillfälle att för dessa adier vid då pågående Bolagsstämma utöfva representationsrätt,
hos Directionen anhållit, att Directionen ville för dessa
adier vid Bolagsstämman låta föra talan, under förklarande å Aclie-egarnes
sida, all de godkände hvad Directionen eller dess Ombud dervid kunde
åtgöra, samt alt de förbunde sig att icke före Bolagsstämmans slut ålerfordra
omförmäide Adier, om ock de lån, lör hvilka de blifvit pantsatte,
dessförinnan inbetaltes, Discont-Direclionen anförde, att då, enligt
§ 1 af Kongl. Maj:ts förnyade Reglor för Götha-Canal-Bolag af den 27
Augusti 1839, Bolaget bestått af innehaft arne utaf adier i Gölha-CanalVerk,
hvilka adier äro ställde icke på viss man, utan på innehafvare!!,
och Disconl-Verket obestridligen var innehafvare af de adier, sorn hos
detsamma blifvit pantsatte till säkerhet för derstädes upptagna lån, betänklighet
visserligen icke syntes Directionen möta bevakandet af DiscöntVerkets
intresse för de adier densamma i pant väg innehade, i afseende å.
Bih, till H. St, Prot, 1840 oeh 184U G Sami, 1 A/d, 39 Haft, %
10
Banco-Utskottets Utlåtande, N\o 141.
hvilka egarne sjelfve anhållit, att Directionen måtte vidtaga en sådan bevakning,
och på förhand förklarat sig godkänna Direetionens eller dess
Ombads vidtagande åtgärder; men att, då frågan rar af ny art, Directionen
dock ansett sig böra lill Utskottet hemställa, ej mindre hururida Utskottet
medgåfve att Directionen, vid dåvarande Bolagsstämma, utöfvade
den representation för hos densamma belånade Götha-Caual-Actier, hvarom
låntagare dels redan anhållit, dels ytterligare kunde anhålla, under
förklarande å Låntagarnes sida, såväl att de godkände hvad Directionen
eller dess Ombud kunde åtgöra, som att de afsade sig rättigheten att utfordra
ifrågakomne adier före Bolagsstämmans slut, om ock de lån för
hvilka de blifvit pantsatte, dessförinnan infriades, än äfven huruvida Utskottet
ansåg, att Directionen, vid framtida Bolagsstämmor, då den kunde
finna Discont-Verkets fördel sådant fordra, skulle, under enahanda vilkor,
samma representationsrätt utöfva. Vid pröfning af denna fråga fann Utskottet
af nu gällande föreskrifter för Banco-Förvaltningen något hinder
icke möta att för sådana i Banco-Disconten belånte Gölha-Canal-Actier,
hvilkas egare derom gjort eller vidare i tillräcklig tid gjorde anmälan,
med det förklarande i öfrigt, som den ingifne skriften innefattade, föravid
då pågående Bolagsstämma, den talan, hvartill omständigheterna kunde
föranleda; men öfver Direetionens hemställan om utöfrande af omförmälde
representationsrätt vid framtida Bolagsstämmor ansåg Utskottet sig
icke vid berörde tillfälle böra meddela något yttrande; om hvilket beslut
Directionen öfver Banco-Discont-Verket, genom utdrag af protocollet, underrättades.
Härefter inlemnades till Utskottet en af åtskiiiisre Actie-egare
O O
i Gölha-Canal-Bolag undertecknad skrift, som dea 13 sistlidne April bos
Utskottet till profning förekom, hvaruti de, dels, under förmälan alt de,
som hade adier beläute i Banco-Discont-Verket, voro förhindrade att för
dem sjelfve utöfva representationsrätt, anhöllo, det Banco-Discont-Directionen
måtte förständigas, alt, vid den Bolagsstämma i Stockholm, sorn var
utsatt att taga sin början den 18 i berörde månad, för nämnde adier föra
talan, i hvilket afseende de meddelade enahanda godkännande af hvad
Directionen, vid denna talans förande, kunde göra och låta samt en likabeskaffad
förbindelse, i afseende å actiernes återfordrande, som den tili
Discont-Directionen inlemnade skriften innefattade, dels ock hemställde,
att Discont-Directionen måtte bemyndigas, att vid de Götha Canal Bolagsstämmor,
som framdeles kunde komma att hållas i Stockholm, äfvensom
Låne-Contors-Direclioneu i Götheborg, vid dem, som koinrno alt hållas i
Götheborg, föra talan för de vid dessa Discont-Verk belänte adier, hvilkas
egare derom hos hvardera Directionen gjorde anhållan, under ofta om
-
Banco -Utskottets Utlåtande, N\o 141.
11
förmälde förklarande och förbindelse. I öfverensstämmelse med dess föregående
beslut, meddelade Utskottet jemväl nu det förklarande, att Utskottet
icke af de för det närvarande gällande föreskrifter för Banco-Förvaltningen
fann något hinder möta, att för sådana, i Gölha-Canal-Bolag belånade,
adier, hvilkas egare derom gjort eller vidare i tillräcklig tid gjorde
anmälan, med det förklarande i öfrigt, som den ingifne skriften innehöll,
Direclionen vid ifrågavarande, till den 18 April utlyste, Bolagsstämma,
förde den talan, hvartill omständigheterna kunde föranleda; men hvad angick
bemyndigandet för ej mindre Discont-Directionen än Direclionen af
Götheborgs Låne-Conlor, till talans förande för belånte Gölha-Canal-Adier
vid f ramdeles inträffande Bolagsstämmor, har UtskoLLet, före meddelandet
af dess Utlåtande i denna del, infordrat Bauco-Discont-Directionens yttrande
i ämnet.
Att åter Utskottet, genom meddelande af dessa beslut, skall hafva
öfver!rädt gränsen lör dess myndighet, mäste Utskottet bestrida, enär ifrågavarande
mål otvifvelagtigt mäste hänföras till sådana administrativa ärenden,
hvilka, enligt 6 § uti den för Utskottet utfärdade Instruction, Utskottet
eger att med Rikets Ständers rätt afgöra.
Hvad slutligen vidkommer Herr Hallströms yrkande om undersökning
och utredning af de hinder, som från Banco-Förvaltningens sida mött
Actie-egare i Götha Canal alt, för deras belånade actier, erhålla sådana
bevis från Låne-Verken, sorn Bolags-ieglorna, för talans förande vid Bolagsstämmor,
föreskrifva, får Utskottet allenast erinra: alt, enligt föreskriften i
38 § af 1839 års förnyade Reglor för Götha-Canal-Bolag (hvilken föreskrift
tillkom först år 1827 och ej, på sätt Herr Hallström tyckes tro, finnes uti
Privilegierna intagen), är visserligen egare af i Låne-Verken belänte actier
berättigad att, för dem vid Bolagsstämma föra talan, der han, sjelf eller
genom annan man, från dessa Verk företer bevis af den ordalydelse, sorn
i samma § finnes uppgifven; men ingalunda innehåller berörde § något
åläggande för Låne-Veiken, att dylika bevis utgifva, och ej eller kunde
ens eli sådant åläggande af Kongl. Majit gifvas, i afseende på Banken och
de derunder lydande Under-afdelningar, för hvilka Verk det, enligt Grundlagen,
endast tillkommer Rikets Ständer eller deras Banco-Utskott alt meddela
Lill efterrättelse gällande stadganden. Att emedlertid Banco-slyreisen
år 1827 medgaf utfärdande af dylika bevis från Discont-Verken, kan ej
annorlunda förklaras, än såsom ett förbiseende deraf, alt desse bevis efter
deras ordalydelse innefattade ett vilkor, stridande emot Discont-Verkens
säkerhet och de af Rikets Ständer gifne reglementariska föreskrifter, i afseende
på belåningen af Götha Canal-Aclier. Ty enligt så väl äldre Banco
-
12
Banco-ZIiskottcts Memorial, IV:o 142.
Reglementen, sorn 220 § i nu gällande Banco-Reglemenle af den 26 Maj
1835, skola Ian å publika papper skyndsamligen, efter förfallotiden,
till lagsökning utlemnas; och, jemlikt 219 § af samma Reglemente, fordras,
vid belåningen af Götha Canal-Actier, borgen för den brist, sorn,
vid hypothekens användande, kan uppkomma, hvaraf följer, att borgen ej
kan göras gällande förr än hypotheket blifvit försåldt; men då, enligt åberopade
38 § af Reglorne för Götha Canal-Bolag, de bevis, hvilka för
utöfvande af representationsrätt, vid Bolags-stämman företes, skola innehålla,
ibland annat, försäkran, att actierne ej ullemnas förr än bevisen
återställas, skulle härigenom utsökning af Verkets fordringar, emot pant
af Gölba Canal-Actier, blifva beroende af de utgifna bevisens återställande,
det vill säga vanligen af gäldehären sjelf, till desto större våda för
Discont-Verket, som ej allenast lånebeloppet i allmänhet betydligt öfverstiger
de derför pantsatte aeliernes försäljningsvärde, ulan äfven den
ställda borgen, hvilken mäste vara ingången såsom för egen skuld, förlorade
all kraft och verkan, derest den icke inom ett år efter förfallotiden
gjordes emot löflesmannen gällande. Och bör det således icke väcka förundran,
att Banco-Fullmägtige, så snart deras uppmärksamhet blifvit fästadt
å de förenämnde bevisens stridighet med Banco-Reeleménlels före
-
c»
skrifter och Discont-Verkets säkerhet, skyndsamligen inställt allt ytterligare
utgifvande af sådane bevis.
Stockholm den 15 Januari 1841.
N:o 142.
Ank. till ltxp. Utsk. dea 12 Jan. 1841, kl. 2 a. vt.
Memorial, till svar å Vullojl. Borgare-Ståndets ålerretniss af
Utskottets under N:o 120 ajlåtne Betänkande.
Vällofl. Borgare-Ståndet har under den 22 December sistlidet år,
på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat Utskottets omförmälde
Betänkande, i anledning af väekt fråga om förändring i nu gällande föreskrifter
angående Ex ped i ti o ns-sä t te t för Jernbelåningen. vid Låne-Contoret
L Götheborg; men som delta Betänkande, enligt lill Utskottet ankomne
Pratocolls-Utdrag, är vordet under den 5, 11 och 18 i förenämnde månad
och år af öfrige 3;ne Riks-Stånden bifallet, så kan den erhållne åter>-  remissen icke föranleda till någon ålgård från Utskottets sida.
Stockholm den 15 Januari 1841.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten_, 1841.
Banco-Utshottcls Betänkande, 2V.-0 i/j3.
N:o 143.
Ani. till Exp. Utsk. den 26 Januari 1841, kl. 6 e. bb.
Betänkande, med förslag till de grunder, sorn böra tjena till efterrättelse
vid pensionering af Bankens Embets- och Tjenstemän,
Vaktbetjente och Konst-idkare.
I sammanhang med det till Utskottet afgifna förslag till en ny Aflöningsstat
för Banco-verket, hafva Banco-Fullmägtigeunder tillkännagivande,
det Fullmägtige icke ansett sig befogade, att, utan .Rikets Ständers förutgående
bifall, tillämpa andra föreskrifter, i afseende på pensioneringen af
Bankens embets- och tjenstemän, konst-idkare och vaktbetjening, än dem,
sorn redan finnas i i835 års Banco-Reglemente bestämda, och sorn grunda
sig på de i samma Reglementes Lönings-stat, under benämning Lön, uppförde
belopp, hos Utskottet hemställt, att, såsom framtida grund för beräkning
af bemälde embets- och tjenstemäns m. fl:s pensionering, då de på
egen begäran erhålla afsked och, enligt stadgarne i 60, 61 och 62 §§. af
nu gällande Banco-Reglemente, äro berättigade att erhålla liela eller viss
andel af lönen i pension, må antagas hvad som i den blifvande Lönestaten
varder för deras vid afskedslagandet innehafvande tjenst såsom lön
anslaget, utan afdrag för den del af lönen, som, enligt förre staten, utgick
såsom arfvode och utgjorde den vid Riksdagen åren 1828—i83o beviljade
lönförhöjning, men utan inberäkning af hvad såsom serskildt arfvode eller
på supplementar-stat kan varda deras innehafvande tjenst i nya staten anslaget;
men att, när Fullmägtige begagna den i § 63 af merberörde BancoReglemente
dem med g i fne rätt, att, utan egen ansökan, på Pensions-Stat förflytta
någon tjensteman, hans pension måtte få beräknas efter tjenste- eller
lefnadsår, dock sålunda, att den icke får understiga halfva lönen; och halva
Banco-Fullmägtige, enligt dessa grunder, uppgjort och till Utskottets
pröfning öfverlemnat förslag till föreskrifter, motsvarande §§ 60, 61, 62, 63
och 64- af nu gällande Banco-Reglemente.
Efter verkställd granskning af berörde förslag och detsammas jemförande
med omförmälde §§. i 1835 års Banco-Reglemente, har Utskottet
Bih. till R- St. Brot. 1840 och 1841■ 6 Sami. 1 Afd. 4°-'^e Baft.
i
2
Banco-Utshottets Betänkande, AT.-o
upprättat och får härigenom till Rikets Ständers stadfästelse öfverlemna följande
förslag till grunder för pensioneringen af Bankens embets-och tjenstemän,
konst-idkare och vaklbetjening, hvilket förslag, i händelse detsamma
af Rikets Ständer godkännes, torde uti blifvande Banco-Reglemente få inflyta,
i stället för ofvanuppräknade §§. af nu gällande Reglemente.
§•
Vid pensionering af Bankens embets- och tjenstemän, vaklbetjening och
konst-idkare, tjenar såsom grund den före deras vid afgången innehafvande
tjenst eller befattning i Löne-staten uppförde Lön; dock äro de personer,
som på Indragnings-staten åtnjuta personela anslag, berättigade att undfå
pension efter det sammanlagda beloppet af deras lön på dessa begge Stater,
äfvensom pensionerne för de å sistnämnde stat upptagne öfvertalige
tjenstemän bestämmas efter den lön, de å Indragnings-staten uppbära.
§•
Den tjensteman, konst-idkare eller vaktbetjent, som uppnått Sjuttio års
ålder, eller tjenat Femtio år, är berättigad att flyttas på Pensions-stat, med
åtnjutande i dess öfriga lifstid af hela lönen, såsom pension.
§•
Den tjensteman, tillhörande första tjenstegraden, som uppnått Sextiofem
års ålder och tjenat Fyratio år, eger att undfå afsked, med åtnjutande såsom
pension af Nio tiondedelar af lönen, då genom Läkare-betyg behörigen
styrkes, att han belinnes uti ett sjukligt eiler försvagadt helso-tillstånd, men
tjenstemännen inom öfrige tjenstegrader, äfvensom konst-idkare och vaktbetjening
äro, vid nyssomförmälde förhållanden, berättigade att, för deras
öfriga lifstid, såsom pension, uppbära hela lönen.
$•
Den tjensteman, tillhörande första tjenstegraden, som, efter ådagalagd t
välförhållande i och utom tjensten, sig om afsked anmäler, är, så vida han
fyllt Sextio år och tjent Fyratio år, berättigad, att såsom pension för lifstiden
åtnjuta Två-tredjedelar af innehafvande lön. Före uppnådda Sextio
lefnads-år,i förening med Fyratio tjensteår, kan afskedssökande endast i händelse
af bevislig oförmögenhet till vidare tjenstgöring pension erhålla.
Pensions-beloppel bestämmes då efter tjenste-åren aliena, medelst afdrag å
Två-tredjedelars lön af en Fyrationdedel för hvarje bristande tjensteår.
Banco-Utskottets Betänkande, N.-o ljf3.
3
Öfverstiga deremot tjensleåren /\o och ålders-åren 60, ökes det ofvan bestämde
pensions-beloppet med en Fyrationdedel för hvarje öfverskjutande
tjensteår, eller ock med en Sextiondedel för hvarje öfverskjutande ålders år,
derest detta sistnämnda beräkningssält skulle för afskedssökanden förmonligare
utfalla.
Tjenstemännen inom öfriga tjenstegrader, äfvensom konst-idkare och
vaktbeijening, äro, under enahanda förhållanden, här förut blifvit, i afseende
på tjenstemän inom första graden, anförde, berättigade att såsom pension
undfå Trefjerdedelar af egande lön; och för de fall någon al ifrågavarande
afskedssökande icke uppnått 60 lefnadsår i förening med /\o tjensteår, iagttages
vid pensions-beloppets bestämmande samma beräkningsgrund, allenast
med den förändring, att afdrag då sker å Trefjerdedelar af lönen.
. §'
Mom, 1. Den Banco-Fullmägtige förut roedgifne rättighet, att, i händelse
af ohjelpligt sjukdoms-tillstånd och afgjord oförmögenhet att vidare
gagna Verket, kunna förflytta en tjensteman på Pensions-stat, oagtadt han
sig ej om afsked anmält, samt, i sådane fall, anordna hela lönen såsom
pension, fastän föreskrifne lefnads- och tjensteår ej äro uppnådde, må fortfarande
intill nästa Riksdag begagnas, då sådant för göromålens säkra och
skyndsamma gång finnes oundgängligen nödigt.
Mom. 2. Skulle äler någon af vaktbetjeningen före uppnådde, här ofvan
föreskrilne lefnads- och tjensteår finnas utaf sjuklighet ulurståndsatt eller
eljest oförmögen att längre gagna Verket, ega Fullmäktige att, efter noga pröfning
af omständigheterne i hvarje serskildt fall, honom på Pensions-stat
förflytta, med bibehållande under sin öfriga lifstid af en årlig pension ,
motsvarande högst Tvåtredjedelar af lönen, och i öfrigt lämpad efter den
afgåendes tjenstetid inom Verket och under tjenstgöringen derstädes ådagalagda
förhållande samt större eller mindre förmåga att kunna till sin
bergning sjelf bidraga.
§•
Vid beräkning af tjensteår afses den såsom ordinarie och extra ordinarie
i ej mindre Bankens, än annan Statens tjenst använda tid.
Sedan Utskottet sålunda framlagt förslag till föreskrifter, i afseende på
pensionering af Bankens embets- och tjenstemän, konst-idkare och vakt
-
4
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 14$*
betjente, anser Utskottet sig böra redogöra för de åsigter, som grundlagt'
samma förslag.
Enär de uti den af Rikets Ständer för Bankens embets-och tjenstemän
m. fl. fastställde nya Aflönings-stat, under titel: ”Supplementar-stat”, upptagne
arfvoden åtfölja sjelfva tjenste-befuttningarne, så att innehafvarne af
de befattningar, för hvilka sådana serskilda arfvoden blifvit i staten uppförda,
endast då de «ro i utöfning af sina tjenster ega alt samma arfvoden
uppbära, bär det synts Utskottet deraf böra följa, att allenast den för hvarje
tjenstebefattning uti ”Löne-sUten” uppförda lön kunde tjena såsom grund för
pensions-beräkningen. Men som en del af tjenstemännen, enligt gamla
staten , uppburo högre löne-inkomster, än efter den nya staten blifvit för
de af dem innehafvande tjenster anslagne, har Utskottet ansett nödigt, att
så väl för ifrågavarande tjenstemän, hvilka å Indragnings-stat uppbära löneskilnaderne,
som ock för de, hvilka å nämnde stat äro eiler varda tillagde
personella Jöne-anslag, utöfver lön på Ordinarie staten, föreslå det stadgande,
att desse personer vid afskedstagande! må undfå pension, efter det sammanlagda
beloppet i lön på Löne- och Indragnings-staterne; hvarjemte Utskottet,
för den händelse någon eller några af de på Indragnings-stat upptagne öfver
talige tjenstemän skulle komma att derstädes qvarstå intill dess de uppnått
den ålder, som till pension berättigar, funnit det böra stadgas, att
denne eller desse tjenstemän erhålla pension, efter den lön, de å sistberörds
stat uppbära.
Det uti nu gällande Reglemente för Bankens styrelse och förvaltning
intagna stadgande, att Tjensteman, som uppnått 70 års ålder, eller tjenat
5o år, är berättigad att för sin Öfriga lifstid uppbära hela lönen såsom
pension, tror Utskottet böra fortfarande qvarstå;, hvaremot och då'Utskottet,
vid föreslåendet af de numera utaf Rikets Ständer fastställde löner för
Bankens Gom missarier, eller 2,000 R:dr för de äldre och 1600 R:dr för de
yngre, förnämligast afsåg den med Commissarie-bestäliningarne förenade
mödosamma och ansvarsfulla samt til! ersättningar stundom föranledande
vården af Bankens redbarheter, har Utskottet funnit lämpligt alt desse
embetsman, äfvensom de inom samma t jens tegrad varandfe och lill enahanda
lönebelopp, i anseende till tjensternes trägenhet, uppförde personer,
eller Banco-Secreteraren och Ådvocat-Fiscalen , bordfe- vid förflyttning pä
Pensions-stat, före uppnådde 70 lefnads- eller tiliryggalagde 5o tjenstår, la
vidkännas den minskning uti pensions-beloppet emot öfrige tjenstemän, som
af Utskottet är vorden tillstyrkt.
Éaiioo-Vtsliottets Betänkande , Nio
Utskottet liar i öfrigt föreslagit, alt de pensionsgrundér, som gälla för
Bankens tjenstemän, äfven måtte tillämpas i afseende på konst-idkare samt
vaktbetjeningen; oell får till stöd härföre anföra, beträffande först konst*-  idkarne, att, då det för Banken är af högsta vigt, att hos bemälde personer
kunna påräkna utmärkt redbarhet och skicklighet samt, å andra sidan, det
med visshet torde kunna antagas, att personer med dessa nöd vändiga egenskaper
icke skulle uppoffra sin bela tid för Bankens tjenst, så vida de icke
voro förvissade, att vid en högre ålder, eller då helsa och krafter aftaga ,
komma i åtnjutande af något understöd för deras återstående lifstid; har
Utskottet ansett, att, enär de på egen begäran erhålla afsked, pension bör
dem meddelas enligt ds föreskrifter, sorn gälla för tjenstemännen; hvaremot
något stadgande huru förhållas bör, då någon bland konst-idkarne, utan
egen begäran, af Banco-Fullmägtige erhåller afsked, desto mindre erfordras;
sorn det i slikt fall lärer böra ankomma på Rikets derefter näst sammanträdande
Ständer att bestämma om och huru stor del af lönen den afskedade
i sådan händelse hör för sin återstående lifstid åtnjuta.
Vidkommande dernäst vaktbetjeningen, som, enligt 64 §• i nu gällande
Banco-Reglemente , eger att såsom pension undfå högst Tvåtredjedelar af
lönen på Stat, hafva Banco-Fullmägtige , uti ett lill Utskottet ingifvet Memorial,
upplyst, att, sedan Fullmägtige funnit sig böra fästa Rikets Ständers
år 1825 församlade Revisorers uppmärksamhet derå, att tjenstemanna- och
vaktbetjenings-classerne stodo i något olika förhållande, i afseende å billigheten
af hvardera»* anspråk att få sin pension efter ålders- och tjensteår
beräknad, då de efter längre eller kortare tid af sjukdom och oförmåga
funnos urslåndsatte att vidare gagna Verket; så hade, i anledning af serskild
framställning- i delta ämne, först uti Baneo-Reglementet under den 18
Mars- j83o> det stadgande 1 3:dje Art. 4 Åfd. § ig blifvit meddeladt, att
Pension för Bankens vaktbetjening, der sådan kom me i fråga , finge bestämmas
endast till högst 2y3;delar af lönen på stat, hvilket stadgande, på
sätt ofvan är anlydt, jemväl finnes bibehållet uti 64 §• af nu gällande Reglemente;
hvarjemte Banco-Fullmägtige, under anförande, att en Ordinarie
Vaktbetjent i Banken icke gerna kunde, jemte sin tjenstgöring derstädes,
sköta och bibehålla något ordentligt näringsfång, serdeles af den betydenhet,
att han deraf kunde påräkna något verksamt biträde till sin bergning,,
då han saknar förmåga att; vidare gagna Banco-Verket, hvilket jemväl, enligt
Fullmägtiges förmenande, skall inses vid betragtandet deraf, att den ordinarie
Vaktbetjeningen skall åligga, att, under en tid af 14 å 15 veckor
omsåret, besh ida vaktgöring inom Banken både dagar och nätter, samt
6
Banco-Utskoltets Betänkande j 1V.-o 143.
under den öfriga delen af året förrätta daglig trägen tjenstgöring, stundom
både för- och eftermiddagar, hos Utskottet hemställt, att Bankens Vaktbetjente
måtte erhålla enahanda rättighet till åtnjutande af full lön såsom
pension med Bankens embets- och tjenstemän , i de fall en slik rättighet
finnes de senare medgifven ; hvilket förslag, såsom stödjande sig på både
rättvisa och billighet, Utskottet ansett sig böra i allo biträda.
Hvad deremot angår det här ofvanomförmälda , af Banco-Fullmäglige
väckta, förslag, att enär Fullmägtige begagna den i 63 §. af nu gällande
Reglemente dem medgifna rätt, att, utan egen ansökan, på Pensions-stat
förflytta någon tjensteman, hans pension måtte få beräknas efter tjensteeller
lefnadsår, dock sålunda att den icke får öfverstiga hela eller understiga
halfva lönen; har Utskottet skolat tillkännagifva, att Utskottet, som
anser den uti § 63 intagne föreskrift böra fortfarande intill nästa Riksdag
bibehållas, med den mindre förändring i redactionen, som härledt sig från
Banco-Verkets numera fullbordade reorganisation, trott det kunna leda till
serdeles betänkliga följder, om den af Fullmäglige tillstyrkte ändring, rörande
pensionens belopp, blefve af Rikets Ständer godkänd; och har Utskottet,
till stöd för denna åsigt, endast velat anföra det hufvudsakliga af
hvad Bankens Under-Styrelse, som af berörde förslag haft tillfälle inhemta
kännedom, i anledning deraf yttrat, nemligen: att då en embets-och tjensteman
s innehafvande tjenst och lön utgör hans oftast enda egendom, som han
kan påräkna för sin egen och familjs bergning, skulle, i händelse ifrågavarande
förslag antoges, det möjligen kunna inträffa, att en tjensteman
kunde af piuraliteten hos en Banco-Styrelse, vare sig af misstag eller andra
orsaker, utan skäl, och således utan något sitt eget förvållande, samt utan
att i förklaringsväg ens varda hörd, blifva skiljd från sin befattning och
beröfvad större delen af sina inkomster, och sådant tilläfventyrs efter att
hafva egnat sin bästa tid åt Bankens tjenst, samt derigenom gått miste om
all utsigt till nödig bergning i annan väg, samt att Barico-Verket, i afseende
å dess egen säkerhet och fördel, icke skulle vinna något på , att administreras
af personer, de der icke voro säkra för att möjligen, när som helst,
kunna, ulan omväg, afskedas med bibehållande af blott halfva lönen, oell
således med mindre, än hälften af de tjensten åtföljande inkomster.
Den Banco-Fullmäglige uti § 64 af nu gällande Banco-Reglemente lemnade
rättighet alt före uppnådde lefnads- och tjensteår kunna förflytta en
Bankens vaktbetjente på Pensions-Stat, då han befinnes utaf sjuklighet
eller eljest oförmögen att vidare gagna Verket, har Utskottet ansett böra
Banco-Utskottets Betänkande, N.o l/j.3.
J
bibehållas, i följd hvaraf densamma uti senare momentet af den §, som
innefattar dylikt medgifvande, i afseende på tjenstemännen, är upptagen.
Stockholm den a5 Januari 1841.
Reservationer.
Af Herr Baron Stjernstedt: ”Banco-Fullmägtige hafva, i stället för63§.
af närvarande Reglemente, föreslagit följande stadgande: ”Den Banco-Fullmägtige
förut medgifna rättighet, att, i händelse af ohjelpligt sjukdoms*
tillstånd eller afgjord oförmögenhet att vidare gagna Verket, kunna förflytta
en Tjensteman på Pensions-stat, oagtadt han sig ej om afsked anmält,
må fortfarande intill nästa Riksdag begagnas, och kommer, för den sålunda
på Pensions-stat öfver flyttade, pensionen att beräknas på så sätt, att för
hvarje ålders-år utöfver 25 år, eller för hvarje tjensteår, hvilket som för
pensionstagaren är fördelagtigast, beräknas r//jordel af lönen; dock sålunda,
att den icke får understiga halfva eller öfverstiga hela lönen.’’’ BancoUtskottet
har likväl ansett för underlydande tjenstemän vådligt, att någon
utan egen begäran skulle sålunda kunna flyttas på Pensions-stat, utan att
derjemte erhålla hela lönen i pension samt tillstyrkt bibehållande af den
närvarande föreskriften. För min del, biträdande Banco-Fullmägtiges mening,
nödgas jag reservera mig mot en så vidsträckt pensions-rält, som den
Utskottet här föreslagit, tillstyrkande heldre, att hela detta stadgande —
hvilket, att döma af ordalydelsen ”intill nästa Riksdag’’’, tyckes hafva tillkommit
i följd af tillfälliga förhållanden — måtte utur Reglementet utgå.
Jag känner ej något annat Embets-verk, der en genom sjukdoms-tillstånd
och afgjord oförmögenhet från tjensleutöfning hindrad person eger att för
ett sådant fall påräkna en dylik pensions-rätt, men deremot lärer det vara
håde brukligt samt t. o. m. för något Verk stadgadt, att han vid sådant
förhållande måste åtnöja sig med halfva lönen och afträda den andra hälften
till sin vicarie, hvilket, vid tillfälle af att ohjelpligt sjukdoms-tillstånd
eller afgjord oförmögenhet att vidare gagna, synes mig i de flesta fall innebära
detsamma, som att erhålla afsked med bibehållande af halfva lönen;
och, enligt Fullmägtiges förslag, skulle detta belopp blifva det minsta en
sålunda afskedad tjensteman er höl le. Jag kan ej eller finna, att den ifrågavarande
rättigheten — sorn dessutom kunde ännu närmare bestämmas —•
är af sådan obegränsad art, att den , utan största svårighet och uppenbar
orättvisa, skulle kunna af Fullmägtige begagnas för utöfvande af godtycke
Banco-Vt skottets Betänkandej N.-o 1%3.
©eli mannamon, då deremot den ovilkorliga rätten till hela lönen i pension,
endast man ej sjelf anhåller om afsked, torde vida lättare kunna missbrukas.
Vill man nödvändigt se vådor och frukta missbruk vid utöfningen
af hvarje åt den befallande lemnad rättighet, torde man ej eller böra förbise
de missbruk, som kunna uppkomma genom underlydandes allt för stora
egenmägtighet, och jag anser mig ej med exempel behöfva visa, burn denna
egenmäglighet här skulle kunna yttra sig. Jag kan likväl ej underlåta att
fästa uppmärksamheten på en disharmonie emellan nu ifrågavarande §. och
de båda näst föregående. Det synes af dessa §§., alt Utskottet tagit hos
tjenstemännen i beräkning en samvetsgrannhet, som skulle föranleda den ,
hvilken kände sig oförmögen att behörigen sköta sin tjenst, alt derifrån afgå,
©agtadt han icke erhöll hela lönen i pension. Jag gillar — utan att derföre
gilla den föreslagna nedsättningen i pensionsbeloppet för första graden
•— denna Utskottets förutsättning,; men då måste jag äfven af detta skäl
•ogilla, att Utskottet i den följande §:n införer ett stadgande, som nödvändigt
skall motverka denna påräknade granlagenhet, elier hafva till följd,
att den samvetsgranna tjenstemännen, som heldre åtnöjer sig med en mindre
inkomst, än han bibehåller en tjenst, den han anser sig icke kunna
vederbörligen sköta, eller som icke vill blottställa sig för det i bans tanke
förödmjukande, att utan egen begäran erhålla afsked, att denne aktningsvärde,
redan ålderstigne, tjensteman skulle åtminstone jemförelsevis blifva
sämre lottad, än den, sorn, likgiltig för dessa bevekelsegrunder, kanske i allt
hvad på honom beror, söker framkalla den stund,, då hans förmän, med
bibehållande af hans löneförmoner, befriar honom från en tjenstebefattning,
som han dittills möjligtvis lika ofta af sjelfsvål och ovilja, sorn af sjukdomsförfall,
vårdslösat eller undandragit sig. För öfrigt får jag äfven anmäla
min reservation mot den inskränktare pensionsrätt, som Utskottet tillstyrkt
för i:sta gradens Tjenstemän; — en inskränkning, som synes mig mindre
väl öfverensstämma med den här ofvan anmärkta frikostigheten , — samt
biträder jag i detta afseende hvad Herr Stuart i sin reservation anfört.”
Af Herr Stuart: *Sedan 1823 år Riksdag hafva Statens civile embetsoch
tjenstemän varit i obestridd åtnjutande af rättigheteten att, i händelse
deras sjuklighet och försvagade helso-tillstånd kunde behörigen styrkas, vid
en ålder af 65 år, erhålla afsked med lönens bibehållande såsom pension.
Ändamålsenligheten och fördelagtigheten , i ej mindre allmänt än enskildt
hänseende af berörde, hela den civila tjenstemanna-personalen tillerkända,
rättighet har också erfarenheten sedermera, på ett fullkomligt tillfreds-»
ställande
Banco-Utskottcts Betänkandej N.o tJf.3.
9
ställande sätt, vitsordad. Men hvarken denna erfarenhet, eller det lika allmant
kända och öfverklagade förhållandet inom några Embets-verk , der
omförmälde pensionsrätt af serskilda anledningar icke blifvit begagnad, har
kunnat öfvertyga Banco-Utskottets pluralitet om nödvändigheten för ärendenas
behöriga gång inom Banken, att ifrågavarande förmon äfven framgent
varder bibehållen för detta Verks samtlige tjenstemän. Jag har derföre
ansett mig nödsakad att, jemväl vid delta tillfälle, anmäla min reservation
emot det i afseende på Banco-Commissariernes pensionsrätt nu framställda
förslag, som, derest det af Rikets Ständer godkännes, sannolikt kommer
att i väsendtlig mon motverka den ordning, reda och säkerhet vid Bankens
förvaltning, hvars åstadkommande utgjort ett bland de hufvudsakligaste ändamålen
med Verkets nya organisation ; och det såsom skäl till Utskottets
förslag uppgifna förhållande med den så kallade cassavården ådagalägger
just vådan för Banken att, genom nedsättningen i bernälde Embetsmäns
pensionsrätt, förmå dem att, oansedt deras försvagade sinnesförmögenheter,
fortfara med utöfningen af sina tjenstebefattningar. Enär nu de en äldre
Banco-Commissarie-tjenst åtföljande inkomster, med inberäkning af Contoirseller
Afdelnings-Chefs-arfvodet, samt ersättningen för sedelskrifning, m. m.,
öfverstiga a,5oo R:dr, torde det ingalunda böra förefalla oväntadt, om innehafvaren
af en sådan tjenst, efter att, under en längre tid, hafva vant sig
vid det lefnadssätt berörde inkomster medgifva, uppskjuter ett afskedstagande.
, hvarigenom, utan förändring i lefnadskostnaderne, hans årliga tillgångar
skulle komma att minskas med nära en tredjedel. Det är visserligen
sant, att Banco-Styrelsen eger att, i händelse af en tjenstesnans ”ohjelpliga
sjukdoms-tillslånd", förflytta honom på Pensions-stat; men i sådant fall,
hvarvid han är berättigad bibehålla sin lön oafkortad, försvinner också hela
den af Utskottet med pensions-nedsättningen afsedda besparing, utgörande,
vid pensionerandet af en Commissarie med högre lön, 200 R:dr , och för
en innehafvare af lägre commissarie-lön, 166 R:dr 3a sk. Enahanda resultat
uppkommer dessutom, i den händelse att en ålderstigen Banco-Commissarie,
i stället för att begära afsked, söker tjenstledighet, på grund af styrkt
sjuklighet, då han likaledes under permissionstiden får åtnjuta hela sin lön.
Jag befarar således, att den nu föreslagna förändringen i hitintills gällande
pensionsgrunder icke kommer att bereda Banken någon synnerlig vinst eller
besparing, utan endast att antingen tvinga Banco-Styrelsen till den obehagliga
nödvändigheten att, utan derom gjorde ansökningar, afskeda Verkets
måhända mest förtjenta och aktade embelsmän , eller ock föranleda till en
Bih. till R. St. Fröt. 1840 oth 1841- 6 Sami. 1 Afd.
10,
Banco-Utshottets
mängd med Verkets säkerhet och göromålens skyndsamma gång sällan förenliga
s. k. vieariater.
Under åberopande af här ofvan utvecklade åsigt, får jag jemväl reservera
mig mot det af Utskottet, vid bestämmandet af pensionsrätten för
tjensteman af 60 års ålder och derunder, föreslagna undantagsstadgande för
de personer, som tillhöra irsta tjenstegraden inom Banco-verket.
Då erfarenheten ovedersägligen visat nyttan och behofvet af ett förtydligande
af nu gällande föreskrift, angående Banco-Slyrelsens rättighet att
•på Pensions-stat förflytta Bankens tjenstemän, hvilken rättighets framtida
inskränkande, i anseende till det sätt, hvarpå den en och annan gång blifvit
begagnad, synes önskvärdi; så har jag ansett början af den §, som i
jiya Banco-Reglemenlet skall motsvara den 63:dje i nuvarande Reglemente
lora erhålla följande lydelse: ”Den Banco-Fullmägtige förut medgifna
rrättighet, att, i händelse af ohjelpligt sjukdoms-tillstånd och derigenom
förorsakad oförmögenhet att vidare gagna Banco-vei ket, 0. s. v.”
Denna redactionsförändring och det härigenom meddelade förtydligande
af ifrågavarande stadgande påkallas dessutom serskildt af Fullmägtiges
nu afgifna förslag till samma stadgande, deruti det hitintills begagnade
ordet ”och’’, emellan sjukdoms-tillstånd samt afgjord oförmögenhet, är utbytt
emot ordet ”eller’’. För de visserligen tänkbara , men troligtvis mera sällsynta
fall, då andra omständigheter, än sjukdom, förorsaka en dylik oförmögenhet,
anser jag någon serskild föreskrift icke behöfva i Reglementet
meddelas, helst det vid dylika tillfällen synes, utan olägenhet, kunna öfverlemnas
till Rikets näst sammanträdande Ständer att bestämma, huruvida
och till hvad belopp pension för den till vidare tjenstgöring oförmögne
tjenstemannen hör från Banken utgå.
Häruti hafva instämt: Herr Grefve Hamilton, Herr Bråkenhjelm, Herr
Jfoctor Hvasser, Herrar Prostarne Osterman, Tunelius , Thudén och Lyth
samt Herr Rådman Gråå,
Af Herr Grefve Frölich: ”Sorn jag,, af sjukdomsförfall hindrad, icke
öfvervarit behandlingen af den fråga, förestående Betänkande innefattar, har
jag ansett mig böra sådant inför Rikets Ständer anmäla.”
Af Herr Mannerskantz: ”1 allmänhet instämmer jag i Friherre Stjernstedts
reservation, i hvad den rör 63 §. Likvist skulle jag icke vilja helt
och hållet biträda det af Banco-Fullmägtige afgifne förslag; ty jag finner
detsamma icke innefatta nog säkra garantier för Banco-verkels tjenstemän
emot missbruken af Banco-Fullmägtiges godtycke. Sådane garantier kunna
visserligen icke vara svåra att fastställa: ohjelpligt sjukdomsförfall borde
Banco-TJtskottets Utlåtande, N.o 144'
il
till exempel vara lagligen styrkt, innan Banco-Fullmägtige egde rätt att
flytta på Pensions-stat. Med dylik säkerhet blefve ingens rätt förnärmad ;
ty för mig är ej fattlig rättvisan af de anspråk, som göras, då afgjord oförmåga
att vidare gagna det allmänna af det allmänna dock fordrar sådane
förmoner, som annars bjudas endast såsom lön för nitisk och trägen tjenstgöring.
Billigt är väl, att den, som utan eget förvållande blir tvungen att
i förtid afbryta en kanske dittills med framgång fullföljd tjenstebana, icke
derföre blir beröfvad alla tillgångar för sin bergning, men full lön för ingen
tjenst, det tyckes mig vara allt för mycket fordradt för allt för litet
gifvet,”
H:o 144.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Januari, kl. 6 e. ra;
JUtlåtändé, i anledning af Herr C. Sabelfelts motion, om utsträckning
i tiden för återbetalning af uti Handels- och Närings-
Discont en upptagande lån, samt om fortfarande rättighet
för B a n co - Styrelsen att, genom upplåning, bereda tillgångar
för nämnde Discont.
Till Utskottet har Höglofl. Ridderskapet och Adelli remitterat en af
Herr Sabelfelt, Garl, väckt motion, hvaruti anföres, att i en tidpunkt, sorn
den närvarande, då äfven här i landet, trots national-Jynnets tröghet, industrien
börjat vakna» till lif, men ännu icke förmått att locka capitalen
till sig, det syntes vara en angelägenhet för Staten att komma densamma
till hjelp, om den icke skall tvina af tärande svaghet; att syftemålet för
Handels- och Närings-Discontens rörelse visserligen vore att underlätta industrien;
men att denna inrättning, ehuru gagnelig, icke kunde, i dess nuvarande
skick, anses fullt motsvara det dermed afsedda ändamål. Det vore
nemligen vali bekant, att minuthandlaren , vid försäljning af inhemska industri-
och manufactur-varor, oftast måste lemna köpare credit på 6, p a
12 månader, hvarigenom han sällan vore i stånd att sjelf köpa af fabrikanten
på andra vilkor; och denna tröga omsättning af Capitalet hade desto
menligare inverkan på industrien, som belåningstiden i Handels-Disconten
vöre bestämd till 3, 4 a 6 månader, och fabrikanten alltså endast i få
12
;Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 144-
fall komme i tillfälle att derstädes discontera de å (!, gå 12 månaders betalningstid
ställde reverserne. Med anledning häraf har motionären föreslagit,
alt liden för återbetalning af lån, som upplagas i Handels- och Nårings-Disconten,
måtte varda utsträckt till p å 12 månader, samt alt, om
lånetillgångarne icke motsvarade behofvet, Discont-Directionen måtte sättas
i tillfälle alt, genom upplåning, dertill bereda nödig fond.
Emot delta förslag hafva Banco-Fullmägtige , uti mlördradt utlåtande,
anmärkt, att, ehuru en del köpslut möjligtvis uppgöras på g å 12 månaders
betalningstid för inhemska industri- och manufacturvaror , och äfven
utöfver nämnde tid, för åtskilliga utländska producter, såsom Ull, Tobak,
Socker, Hudar, m. m.; följde likväl icke deraf, att de i liqvid härför utgifYande
sedlar genast skola i Discont-verken hypothiseras, emedan dessa Låneinrättningar,
i sådant fall, komrne att betraktas såsom enda förläggarne för
Handeln och Näringarne; samt att, i händelse Handels- och Närings-Discontens
utlåning, som för det närvarande bestrides med Bankens egna vinstmedel,
skulle komma att grunda sig på upplånad fond, medlen troligea
komme att upplånas på förut brukligt vis, eller på högst 6 månaders uppsägning,
hvaraf följde, att lån ifrån Handels- och IVärings-Disconten hvarken
kunde eller borde utgifvas på längre tid, än den, inom hvilken Banken
förbundit, sig att återgälda de dertill upplånade medel; och hafva Fullmägtige,
på grund häraf, bifall till motionen afstyrkt.
Enär, under tiderymden af ett år, kunna inträffa mångfaldiga, på långifvares
säkerhet in verkande, förändringar, hvilkas följder det icke är möjligt
att på förhand laga i beräkning, finner Utskottet sig böra
afstyrka bifall till Herr Sabelfelts framställning om utsträckning i
låne-tiden vid Handels- och Närings-Disconten.
Hvad vidkommer det väckte förslaget om upplåning för bedrifvandet af
Handels- och Närings-Disconternes rörelse, får Utskottet tillkännagifva , alt
Utskottet vill, i sammanhang med de reglementariska stadganden , hvilka
lomma att Rikets Ständers pröfning underställas, sig utlåta, derest ändring;
af den uti Banco-Beglementets 23o §. Fullmägtige lemnade rättighet, att
upptaga lån emot 2 å 3 procents ränta, skulle finnas af behof påkallad.
Stockholm den 25 Januari 1841 -
TRYCKT HOS J. A. WALLDUR,
1841.
Banco-Utskottets Memorial N\o 148°
x
N:o 145.
Ank, lill Exp. Utsk, den 4 Febr., kl. 4 e« ,1J
Memorial,
med hemställan, att Kronofogden, Assessoren A. H.
Lagerlöf matte beviljas eftergift af ränte-bctalning Jör en
Bankens Odlings-Lånefordran, derföre betalnings- skyldighet
blf vit Assessoren ådömd.
U li en till Utskotlet ingifven skrift., liar Kronofogden uti Södersysslels
Fögderi af Wermlands Län, Assessoren A. H. Lagerlöf, under förmälan,
huruledes Assessoren genom Konungens Befallningshafvandes i nämnde Län
och Kongl. Majrts och Rikets Svea Hof-Rätts sammanstämmande Utslag
blifvit älagd att, för underlåtenhet att, inom den i Förfaltningarne föreskrifne
tid, anställa utmätning för Bankens tili betalning fastställde Odlings-låriefordran
hos Nils Nilsson i Barrud samt hans löftesmän L.
IV. Wikström i Barrud och Jan Olof Aronsson i Södra Hult till Banken
inbetala, hvad hos gäldenären brustit uti gäldandet af berörde deras
skuld, anhållit, alt eftergift för de å omförmälde Odlings-iån upplupne
räntor måtte Assessoren beviljas.
Af handlingarne i della mål är upplyst: att, sedan Konungens Befallningshafvande
i Wermlands Län, genom Utslag den 11 Augusti 182g,
förpligtat Nils Nilsson i Barrud och hans löftesmän L. M. Wikström i
i Barrud och Jan Olof Aronsson i Hult inbetala Nils Nilssons från Banken
erhållna Odlings-iån^ utgörande i återstående capital 633 R:dr 16
sk. och lill den 20 Juni nämnde år uträknad 2 procents ränta, 19 R:dr
i5 sk. 4 rsl. Banco, samt berörde Utslag, som den 7 derpuföljde September
remitterats till Södersysslels Kronofogde-Contor, den 24 i samina månad
blifvit af Assessoren Lagerlöf, för behörig verkställighet, öfverlemnadt
lill Uppbörds-skrifvaren Trauny, att vid det ulmälnings-försök, som den
12 November i83g af Trauny anställdes hos Nils Vilsson och förrbemälde
hans löftesmän, all annan tillgång hos dem saknats, än Nils Nilsson
tillhörige grödan efter utsådd ig tunna höstråg samt Nils Nilssons och
Bih. till 11. St. Brot. 8/fo och 1846 Saini. 1 AJd. 41 Höft. 1
2
Banco-Utskott el s Memorial, IV: o t ^5.
TV il ströms gemensamt egde fastighet I mantal i Barrud; ali, emedan
dervid uppgifvits, alt denna fastighetsdel var såld och köpe-afhandlingen
derom ingifven till Näs Härads-Rätt, utmätning skett å allenast råggrödan,
och tillförlitlig upplysning, huruvida Nils Nilsson och lVikström
vore egare Lill fastigheten eller ej, blifvit under den 21 November begärd hos
vederbörande Domhafvande; alt, sedan den 28 Juni 183o det intyg blifvit meddeladt
alt, köpe-handling om ifrågavarande fastighet icke till Härads-Rälten
inkommit, ul mätning af egendomen verkställts den y:de påföljde Juli; att emedan
den utmätte råggrödan, som försålts för 36 R: ir, redan den 12 October
1829 blifvit tagen i mät för Nils Nilsson adömde böter, köpeskillingen
derför icke kommit Banken tillgodo; men för Nils Nilssons och /Vikströms
meranämnde fastighet till Banken influtit tillsammans 268 R.dr 4' s^*
5 rst. Banco, så att, enligt hvad Konungens Befallningshafvande vitsordat,
någon förlust genom d röjs må let med utmätningen så mjrcket mindre
kan anses hafva för Banken uppkommit, som, efter att döma af förhållandet
med andra fastighels-ntmätningar, en tidigare försäljning sannolikt
icke kunnat ske med lika fördel; att, till följd af Ad vocat-FiscalsEmbelels
i Banken derom framställde påstående, Konungens Befallningshafvande
i Wermlands Län, genom ULsjag den g Augusti i83y, enär Assessoren
Lagerlöf icke inom den uti Kongl. Förordningen den 1 1 December
1766 bestämde tid af 3:ne månader från den dag, ofvan omförmälde
Utslag för laga verkställighet honom tillhandakommil, utmätning derföre
i rätter tid och ordning företagitj för pl ig tat Assessoren att lill Banken betala
dess ofvanberörde fordran 633 R:dr 16 sk., jemte derå till den 20
Juni 1829 upplupen ränta, 19 R:dr i5 sk. f\ rst., och vidare från sistnämnde
dag npplöpande sex procents ränta, beräknad efter Banco-method,
tilldess medlen blefvo i Banken insatte, jemte 6 R:dr 32 sk. i kostnadsersättning,
efter afdrag likväl af de å skulden inbetaide 268 R:dr 42 sk.
Banco; hvarefter Kongl. Svea IIof-Rält, der Assessoren Lagerlöf öfver
Konungens Befallningshafvandes beslut anfört besvär, enligt Utslag den
aj April i838j icke funnit skäl att i öfverklagade beslutet göra ändring;
och har Assessoren, sedan Hof-Rättens Utslag vunnit laga kraft, i afräkning
å de/i sålunda ådömde skulden Lill Banken, inbetalt 376 R;dr 34 sk.
Banco.
Banco-Fullmäglige, hos hvilka Asspssoren Lagerlöf begärt, att de
af honom, i följd af ofvanberörde Utslag, till Banken inbelalde 3^6 R:dr
34 sk. mätte varda Assessoren återställde eller åtminstone de mångåriga
Banco-Utskottets Memorial, N:o 14$•
3
räntorne efterskänkte, hafva, efter det Bankens Commissariat och FiscalsEmbete
blifvit i ämnet borde, med afseende å Assessoren Lagerlöfs förfarande
vid behandlingen af ifrågavarande ärende och angelägenheten för
Banken, att vederbörande Execulorer i allmänhet med nit och drift liand*
hafva de ulmätnings-ålgärder, som för Bankens räkning kunna lill deras
embets-åtgärd öfverlernnas, samt då en sträng och bokstaflig tillämpning
af hvad Assessoren blifvit ålagdt skulle, såsom exempel betraktadt, i sin
mon bidraga till ett framtida mera noggrant iagltagande af Författningarnes
föreskrifter, i afseende å utmätnings-ärendena, samma ansökning
afslagit.
Enär, på sätt ofvan är nämndt, någon förlust för Banken icke uppkommit
genom det anmärkte dröjsmålet med utmätningen af Nils Nilssons
och Wikströms J mantal i Barrud, och derest utmätning blifvit inom
sådan tid verkställd, att uragtlåtenhet icke kunnat föras vederbörande
Executor lill last, Banken af dess Odlings-lånefordran 633 B:dr 16 sk.,
jemte räntor, icke skolat erhålla mera, än de af gäldenärernes tillgångar
influlne 268 R:dr 42 sk- Banco, har, genom Åssessoren Lagerlöfs förfarande
oell den honom ålagde ansvarsskyldighet samt lill följd deraf verkställde
inbetalning af ytterligare 376 R:dr 34 sk Banco, Banken erhållit en
eljest saknad godtgörelse, till belopp motsvarande hela dess capital-fordran
och en del räntor. Å det lill Nils Nilsson ulgifne Odfings-lån tillkom Banken
urprungligen allenast två procents ränta, hvaraf föl jer, att, då Assessoren
L gerlof blifvit tillförbunden alt å lånebeloppet till Banken erlägga 6
procents ränta, efter Bancomelhod beräknad, från dea 20 Juni 1829, eller
redan den dag, då lagsökningen mol gäldenären först vidlogs, Banken genom
denna högre ränteberäkning skulle beredas en större inkomst å ifrågavarande
Odlings-lånefordran, än för samma medel ursprungligen afsells.
Vid sådant förhållande och fastän Bankens rättighet att al berörde
fördel sig begagna är grundad på laga kraflvunnet domslut, och således
icke kunnat i någon mon af Bankens förvaltande myndigheter eflergifvas,
anser likväl Utskottet ett strängt utkräfvande af en sådan Banken tillvunnen
förmon, på en enskild persons bekostnad, icke öfverensstämma
med de åsigter, som blifvit följde i andre frågor mot Bankens gäldenärer;
och får Utskottet alltså hos Rikets Högloft. Ständer hemställa,
att, enär Kronofogden Assessoren Lagerlöf, i följd af Kongl.
Svea Ilof-Rälls ofvanberörde Utslag, nu mera erlagt 376
R:dr 34 sk. och således, inberäknadt de 268 R:dr 42 sk.,
4
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 146.
hvilka af gäldenärens tillgångar influtit för Nils Nilssons i
Barrud Odlings-låneskuld, 633 R:dr 16 sk., till Banken ingått
tillsammans 6^5 R:dr 28 sk., allt Banco, Assessoren Lagerlöf
måtte befrias från den honom genom nämnde Utslag
ålagde betalnings-skyldighet, för så vidt den icke redan
blifvit fullgjord.
Stockholm den 25 Januari 184r»
N:o 146.
Ank. till Exp, Utsi. den 4 Febr, 1841» kl. 4 e, ra.
Utlåtande, i anledning af gjord hemställan om afskrifning af
några utaf numera aflidne Krone-Fogdarne B. Carlsson och
M. Rabe uppburnej men förskingrade Låne-Jor dringar.
Under åberopande af det hos Revisorerne öfver Götheborgs Låne-i
Contors förvaltning och räkenskaper den 28 Mars 1835 förde protocoll,
hvaraf inliemtas, att uti de efter aflidne Krono-fogdarne B. Carlsson och
M. Rabe, under bifallen urarfvagörelse för sterbhus-delegarne, afträd cl a boen,
icke minsta tillgång finnes lill gäldande af Låne-Contorets bevakade
kraf för medel, dem Carlsson och Rabe, såsom Under-executorer, blifvit
beordrade att, på grund af lagakraftvunne utslag, för Låne-Contoret uttaga
och verkligen hos Låne-Contorets gäldenärer utmätningsvis uttagit,
men icke redovisat, utan förskingrat, har Direclionen öfver
Låne-Contoret hos Utskottet hemställt, att, då Contorets fordringsrätt
hos de ursprunglige gäldenärerne redan upphört, sedan desse, efter
föregångna lagsökningar, utmätningsvis till de aflidne uppbördsmannen
betalt skulderne, hvilka ock redan blifvit i räkenskaperne afförde
på Carlssons och Rabes namn, samt sterbhusdelegarne genom laga
domar vunnit urarfva-rätt och befrielse från krafvel, de numera på Carlssons
och Rabes namn öfverförde lånen, utgörande ett sammanräknadt capital-belopp
af 1,570 R:dr, för den förre, och 979 R:dr 16 sk., allt Banco,
för den senare, måtte få utur räkenskaperne afskrifvas.
Banco-Utskotiets Utlåtande, N:o 146.
5
Xlii häröfver infordradt Utlåtande, hafva Banco-fullmäglige, under
vitsordande, alt alia laga åtgärder, ehuru ulan önskad framgång, blifvit
vidtagne för bevakandet af Lane- Contorels rätt och hästa, och då något
ytterligare uti dessa mål icke vore att tillgöra, på grund deraf, tillstyrkt
bifall till den af Directionen i förevarande ämne gjorda hemställan.
Utskottet har inhemtat: att samtlige lånen, för hvilka Carlsscn och
Rabe hos gäldenärerne uppburit penningar, som blifvit af dem förskingrade,
varit efter förfallotiden lagsökte under loppet af åren 1828 och 1829;
att Carlsson i början af Mars i83o aflidit, och Rabe i Augusti månad
samma år afbändt sig lifvet, samt alt lillgångarne uti de efter dem yppade
concurser, enligt sysslomannens infordrade och af Konungens Befallningshafvande
i Elfsborgs Län insände uppgifter, på långt när icke varit
lillräcklige lill godtgörande af de Kongl. Maj:l och Kronan, för oredovisad
uppbörd, med förmonsrält framför Låne-Conloret tilldömda fordringar.
Enär, på sätt här ofvan blifvit anfördl, upplyst är, alt icke ringaste
tillgång finnes till ersättning af de utaf Kronofogdarne Carlsson och
Rabe i lifstiden indrifne, men ej redovisade låne-fordringar, finnér Utskottet
sig böra ti 1 lstyrka,
att de samma måtte få ur Låne-Contorets räkenskaper a fisk
r ifvås.
Stockholm den 21 Januari 1841 -
Reservation
af Herr Bråkenhjelm'. ”Emot Utskottets här ofvan upptagne tillstyrkan
får jag mig reservera. Jag har nemligen ansett, att Utskottet icke hade
bordt föreslå afskrifning af de ifråga varande låne-fordringarne förr, än upplyst
blifvit, alt Kongl. Majrts Befallningshafvande inom natt och år hos
Kronofogdarne bevakat ulmätnings-ärendena, hvilket visserligen ej borde
ifrågasättas, så vida ej Directionen öfver Låne-Contoref, oagtadt en sådan
upplysning blifvit från Utskottet infordrad, underlåtit att densamma meddela,
utan endast insändt Ombudsmannens vid Låne-Contoret utlåtande,
med alla möjliga upplysningar, angående målen, utom den begärde. —Nå
-
6
Banco-fjt^kIt t< Bt. tänkandeN:o 147-
gon ersättning för det ifrågavarande beloppet anser jag visserligen nära omöjligt
att åt Banken bereda; men såsom vigtigt må det likväl kunna
anses att för framliden skydda Banken emot dylika förluster.”
N:o 147.
Ank. till Exp. Utsk, den 4 Febr. 1841, kl. 4 e. m.
Bet inkande, med förslag till Taxa å Expiditions-lösen i Rikets
Ständers Bank samt dertill hörande Discont-Terk och Li
ne-Contor.
Herr N. af Zellén bar, uti en inom Utskottet väckt motion, anfört:
alt, både i kraft af Lag oell på grund af gammal sedvana, de i allmänna
Verk och bos Embetsmyndigheler anstälde tjenstemän äro berättigade och
merendels genom fullmagternes ordalydelse försäkrade alt få såsom lönings-förmon
uppbära lösen för de handlingar, som af dem till sökande
utgifvas; att äfven tjenstemännen i Rikets Ständers Bank anse sig ega en
sådan rättighet, hvilken der dock endast stödjer sig på åldrigt bruk och
icke på Lag, emedan Banken saknar, hvad de flesta andra dermed jemnförlige
offentliga inrättningar länge haft, nemligen en Expeditions-Taxa-,
alt, enligt hittills gällande Författningar, angående stämplade pappers-af
giften,
handlingar, som till Rikets Ständers Bank inlemnas eller derifrån
utgifvas, skola, i de fall, nämnda Författningar bestämma, vara på stärnpladt
papper skrifna., eller med sådant helag la och att tjensteman, som utfärdar
charterad handling vid strängt ansvar är förpligtad, att, enär lösen
för densamma fordras, å handlingen teckna beloppet af nämde lösen, jemte
afgiften för det stämplade papperet, eller att, i annan händelse, förse
handlingen med orden: ”utan lösen1,” att tjenstemännen inom Rikets Ständers
Bank, der, såsom förut blifvit omförmäldt, en till efterrättelse faslsläld
Expedilions-Taxa icke är till finnandes, således nödgas, vid expeditioners
utgifvande, antingen alt efter godtycke eller praxis affordra den, lill hvilken
handlingen ullemnas, en afgift, hvars belopp icke kan derå antecknas,
eller ock att efterskänka den ersättning, som han för sitt besvär bordt på
-
B i.co-Uslottets Betänkandej No 1^7•
7
lä kia: i föira fallet under äfventyr alt vidkännas del ansvar, Förfaltningarne
stadga för underlåten påskrift om lösen och stämpladt papper, och
i senare fallet till oförtjent förlust för sig sjelf, samt att saknaden af nödiga
föreskrifter i nämnde hänseende försätter tjenstemannen i en obehaglig
ställning till de personer, hvilka äska lians biträde, och måste äfven
hos desse väcka irriga begrepp om tjenstemannens rättighet att beräkna
sin vedergällning eller föranleda bryderi vid godtgörandet af hans besvär,
serdeles då den sökande uppträder såsom ombud för annan person
och inför honom måste den erlagda lösen verificera.
På dessa skäl och efter inhemlad underrättels”, alt den Comité, som,
genom Nådigt Elef af den 3o November i832, af Kongl. Maj:t erhållit
uppdrag alt utarbeta fullständigt förslag till ny allmän Expeditions-Taxa
och för sådant ändamål jemväl från Commissarialet i Rikets Ständers Bank
begärt och uti skrifvelse af den 27 Apiil 183 3 undfått uppgift å alla handlingar,
som i Banken lösas,
likväl icke funnit lämpligt, att i det seder
mera
lill Kongl. M aj:t öfverlemnade underdåniga förslaget lill förnyad Expeditions-Taxa
i enskildta mål, bland öfrige der omförmäldta Verk och
Myndigheter upptaga Rikets Ständers Bank, har motionären tillstyrkt, alt
förslag till Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Sländers Bank samt dertill
hörande Discont-Ter k och Line-Contor må af Banco-Ulskotlet Rikets nu
församlade Ständers pröfning underställas, och alt, sedan en sådan Taxa
blifvit af Rikets Ständer godkänd, underdånig anmälan härom måtte hos
Kongl. Maj t göra®, på del att Taxan må, genom allmän Nådig Kungörelse,
varda lill efterrättelse utfärdad.
Vid upprättandet af förslag till sislberörde Taxa, anser motionären
nedannämnde omständigheter förtjena uppmärksamhet:
1:0 att då Rikets Ständers Bank är i Förordningen 0111 stämplade
pappers-afgiften hänförd till samma afdelning, som ålskillige förvaltande
Verk, de i Riket varande Brandförsäkrings-Inrätlningar m. fl., samt då i
åtskilliga af dessa Verk och Inrättningar lösen för handlingar beräknas
efter hvad Expeditions-Taxan af den i5 Maj 1821 för Hof- och ÖfverRälter,
samt Rikets Collegier bestämmer, följdrigtigast vore, alt lösen för
de ifrån Banken utgående handlingar äfvenväl må, så vidt sig göra låter,
utsättas lill lika belopp, som för Öfver-Räller och Rikets Collegier är eller
varder stadgadt;
2:0 att den Expeditions-lösen, som, efter antaget bruk, under flerfallJiga
benämningar och Lill olika storlek i Bankensserskilde Afdelningar
8
Banco-Ulskottels Betänkande, N:o i4y
-
beräknas och utgår, skäligen bör och lätlligen kan sammanföras under nå-j
gra jå hufvudruhriker och tili belopp, lika för alla Bankens Afdelningar,
helsi, på salt Commissariatet i ofvanåberopade skrifvelse gifvit tillkänna,
resolutioner och ulslag i Banken, hvilkel ämne elier föremål de må röra,
aldrig utfärdas i annan form, än genom proloeolls-uldrag;
3:o alt de i Commissariatets förutnämnde skrifvelse omförmälde afgifter,
hvilka nu betalas, såsom det heter, ’’discretionsvis," böra i denna
egenskap upphöra, och, der sådant finnes lämpligt, ingå i den allmänna lösen,
enär benämningen ”discretion ' upphäfver begreppet af stadgad afgift,
samt en umgäld, hvars erläggande eller vägrade utbetalning beror af den
sökandes välvilja eller frikostighet, ej kan i Lag bestämmas; och för tjenstemans-classens
anseende i det allmänna ©tvifvelaktigt bäst måste vara,
att lönings-förmoner, grundade å sökande parters gifmildhet, försvinna
och på annat värdigare sätt blifva ersatte;
4:o att, då Canzli-gebuhren eiler lösen för Fullmagter, Constitutorial
m. m. å lön på Bankens Stat hittills blifvit ejler godtycke betald,
JExpeditions-bafvanden möjligen någon gång uppburit en högre, men vid
andra tillfällen, måhända de fleste, en lägre lösen, än fastställd Expeditions-Taxa,
om sådan funnits, skäligen bordt föreskrifva; hvilket missförhållande
motionären ansell äfven böra rättas, emedan, för den händelse.,
Utskottets hemställan, att Banco-Secreterare-sysslan icke må med annan
tjenst förenäs, vinner Rikets Ständers bifall, det vore angeläget, att denne
embetsman., åt hvars befattning, efter motionärens tanka, möjligaste vigt
borde gifvas, kunde påräkna en för honom tillräcklig oell säker årlig inkomst.
Och anför motionären i Öfrigt, alt vid bestämmandet af sistnämnde
lösen väl förekommit, att sådan afgift ide med Rikets Ständers Bank jemnföriige
allmänna Verk och Collegier vanligen erlägges med viss procent
C7O ^ct löne-belopp, hvarå fullmaglen eller Constitulorialet lyder; men
att då en så beskaffad lösen, beräknad för julla lönen i hvarje löne-grad,
deruti en tjensteman inträder, vore deslomer obillig, som löntagaren såmedelst
nödgas under sin tjenste-bana flerfaldiga gånger vidkännas förnyad
afgift för sitt primitiva löne-anslag inom Verket, och denne lösen, i förening
med dryg afgift för stamphult papper till fullmagten samt begrafningshjelpen,
ofta medloge en dryg del af de första löne-qvarlalen; samt
då lör öfrigt nyssberörde i allmänna Verk begagnade sätt alt beräkna
full mag Is
-
Banco-Ut.skot tets Betänkande, /Y:o 147'
9
fullmagtslösen, ingalunda behöfver antagas i Rikets Ständers Bank, hvarest
fråga nu vöre alt meddela föreskrift i ett fall, der sådan hittills sak"
näts; — syntes det motionären att, i afseende på lösen för fullrnagter m.
m. å tjenst med lön eller arfvode, böra stadgas, alt tjensteman skall för
den första lön eller arfvode å Stat, som han i Banken tillträder, erlägga
lösen, beräknad efter hela beloppet af samma lön eller arfvode, men sedermera,
vid skeende uppflyltning till högre tjenste- eller lönegrad, såsom
lösen för fullmagt eller constitutorial, betala endast hvad, som svarar emot
skillnaden emellan de begge lönerne.
Med tillämpning af nu uppgifne grunder, bar motionären föreslagit
följande Taxa för Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank samt dertill
hörande Discont-Verk och Låne-Contor;
För Prctocolls-Utdrag, som innefattar resolution, utslag eller definitivt
beslut, lörsta arket . • , x. 12.
hvartdera af de öfriga arken . . — 24.
— Andra Protocolls-Utdrag, öfver förhör m. m., hvart ark — 2^
— Afskrift eller Utdrag af utslag, resolutioner, bref, böcker,
räkenskaper eller andra handlingar af hvad beskaffenhet
de vara må, första arket . 1. —
de öfriga arken, hvartdera . . — ia.
— Bevis öfver ingifne ansökningar, besvär eller handlingar,
hvart ark , —24*
— Anira Bevis, som å stämpladt papper skrifvas, första
arket . . . • .1. —
hvartdera af de följande . . . — 24»
— Fullrnagter Constitutorial, Protocolls-Utdrag på befor
dringar
lill ordinarie tjenst med lön eller arfvode
på Stat eller på extra lön: lika belopp, som
för handlingar af samma beskaffenhet i Siats-Expeditionerna
och andra allmänna Verk är eller blifver
stadgadt; dock med iagtlagande, att denna lösen
erlägges till fulla beloppet endast för första
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841• 6 Sami. 1 Afd. 4* Haft. 2
10
Banco-Utskottets Betänkande, N:o i4y
-
lön eller arfvode å Stat, som tjensteman i Banken
tillträder, men sedermera vid hans uppflytlning
i annan lön eller tjeuslegrad derstädes, allenast
för skillnaden emellan den lägre lön eller
arfvode, tjensteman lemnar, och den högre allo»
jning, hvarå hans sista fullmagt eller costitutorial
lyder.
Iför Constitutoricil på behaglig lid eller Förordnande tills vidare
med tillagde löne-inkomsler, enär icke tjensten
endast på delta sätt tillsattes; äfvensom
för Constitutorial till förrättning samt afsked:—•
lika med Prolocolls-Utdrag, som innehåller diflnitivt
beslut.
Collationering och vidimation af handlingar, då afskrift
företes, hvart ark . . . — 8.
— Sigill å sådan utgående handling, som bör dermed vara
försedd .— tili Yakt-betjeningen , . -— 12.
För mundtlig kallelse å parter eller vittnen, jemte bevis om
kallelsen, godtgöres hvardera Vaktbetjenten för
hvarje person, å hvilken beviset lyder, med — 6»
Skolande för öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvars-bestämmelser,
rom den af Kongl. Maj:t senast stadfästade Taxa å Expedilions-lösen
i Rikets Idol- och Öfver-Rätter samt offentliga Verk innefattar, äfven för
ExpeditionSh af vande i Rikets Ständers Bank gälla lill efterrättelse.
Till följd af erhållen remiss att öfver ifrågavarande förslag till
Expedilions-Taxa afgifva utlåtande, hafva Banco-fullmägtige, efter det
Bankens Under-styrelse blifvit i ämnet hörd, uti ett till Utskottet aflålet
Memorial, beträffande först den af motionären yttrade åsigt, att lösen för
de ifrån Banken utgående handlingar bör, så vidt sig göra låter, utsättas
till lika belopp, som är eller varder stadgadt för IIof- och Öfver-Rätter
camt Rikets Collegier, — andragit: att Kongl. Maj:ts förnyade Nådiga
Taxa cf den i5 Maj 1821, som endast omfattar Expeditions-lösen hos
Kongl. Maj:t, vid Idof- och Öfver-Rätter samt Rikets Collegier, hos Execulorer
samt vid Under-Domstolarne i Riket, icke innehåller något stad
-
Bunco-U'tskottets Betänkande} N.o
gande om lösen vid de förvaltande Verken, hvarigenom en jemförelse dem
och Banken emellan lättligen kunnat uppgöras; att den enda ledning* som
i della fall för närvarande erbjöde sig, vore i835 års Kådiga Kungörelse,
angående stämplade pappers-afgiften, hvarest Lagmans-, Regements- och
Rådhus-Rätter upptagas, såsom tillhörande den z:dra Afdelningen, Banken
tillika med Brandförsäkrings-Verken m. fl. den 3:dje Afdelningen t ÖfverSlålhållaren
och Landshöfdingarne m. fl. den f.de Afdelningen samt Hofoch
Öfver-Rälter jemte Rikets Collcgier m. fl. den 5:te Afdelningen; att
enär således, enligt denna classification, Banken är upptagen uti Afdelningen
framför Lagmans- och Rådhus-Rätt, men deremot näst efter ÖfverSlålhållaren
och Landshöfdingarne samt desse senare Embets-myndigheler,
tillhörande 4;de Afdelningen, befinnas emellan Banken samt Hof- och
Öfver-Rätterne, ansågo Banco-fullmägtige destomindre lämpligt, att Banken,
i afseende på beloppet af expedilions-lösens beräknande, borde., såsom
motionären föreslagit, hänföras till Hof- och Öfver-Rätterna, som rättigheten
till den lösen, hvilken uti Allmänna samt Stockholms Stads Brandförsäkrings-Verk,
jemväl hänförde i likhet med Banken til! Chartre-Sigiilala>-Förordningens
3:dje Afdelning, skall der beräknas, enligt motionärens uppgift,
lill likhet nied hvad uti Hof- och Öfver-Rätter eger rum, uti Stockholms
Stads Brandförsäkrings-Verk endast grundade sig på Direclioncns
öfver samma Verk beslut, och hvad Allmänna Brandförsäkrings-Verket beträffade,
skulle vederbörande, med stöd deraf att uti det af Kongl. Maj:t den
23 December i8a3 fastställde Nådiga Reglemente, tillåtelse är vorden
lemnad, att bevis öfver Låne-handlingarnes ingifvande finge lösas såsom
i Allmänna Expedilions-Taxan för Öfver-Rätter funnes stadgadt, tagit sig
anledning att jemväl efter enahanda grund beräkna lösen för alla andra
ifrån nämnde Verk utgående expeditioner.
Med anledning häraf, och då omförmäldte förhållande, enligt Banco-fullmägtiges
öfvertygelse, ingalunda borde kunna berättiga andra, till
samma afdelning uti Chartac-Sigillalse-Förordningen, som BrandförsäkringsInrättningarne
hänförde, Verk att beräkna lösen till lika belopp med de
Auctoriteter, hvilka tillhöra nämnde Förordnings 5:le Afdelning, ansågo
Ba nco-Fullmägtige sig icke kunna biträda motionärens framställning uti
förevarande hänseende; hvaremot och då Författningen om stämplade pappers-afgiften
innehölle, utom hvad Conslitutorial beträffade, att alskrifter,
ansökningar, attester och utslag skola föises med Charta-Sigillata till allde
-
12
Banco-Utskottets Betänkande, N-o 147-
]es enahanda belopp för de, uti både 3:dje och 4tde Afdelningarne upptagne
Veik och Embelsmyndigheter; hafva Banco-fullmägtige ansett det vara
principenligast, att Banken, i afseende på Expeditions-lösen, hänfördes
till likhet med hvad Expedilions-Taxan stadgar för de till sistberörde
Afdelning hörande Myndigheter, såsom Öfver-Stålhållaren, Landshöfdingarne
rn. fl., med undantag likväl af lösen för följande 2:ne handlingar,
som före utfärdandet erfordra mycken tid samt påkalla genomgående af
böcker och räkenskaper; hvadan ock Banco-fullmägtige föreslagit, alt lösen
för de ifrån Låne-afdelningen på reviderad uträkning grundade bevis,
måtte bestämmas till 2 R:dr B.co samt att lösen för andra bevis, såsom
öfver inlemnade Deposita, Räkningshafvares behållningar i Depositions-afdelningen
eller öfver de trafikerandes Låne-lransactioner i BancoDisconlen
och Låne-Contoren måtte fastställas lill likhet med hvad för
Hof- och Öfver-Rält finnes stadgadt, eller 1 R:dr för första arket och 24 sk.
för hvartdera af de öfriga.
Beträffande dernäst den så kallade Canzli-Gebiihren, eller lösen
för fullmagter, constitutorial m. m., hafva Banco-Fullmägtige anfört, att
denna afgift ifrån äldre tider tillkommit, för att derigenom bereda Kongl.
Canzliets den tiden svagt lönade embets- och tjenstemän någon förbättring
i deras iöne-förmoner, hvadan afgiften kommit samtlige embets- och
tjenstemännen derstädes tillgodo, då åter en slik afgift af vederbörande inom
Banco-Verket skulle tillfalla förnämligast en person, nemligen Banco-Secreteraren,
samt att, då nyssbetnälde embetsman åtnjuter enahanda löneförmoner
med Bankens äldste Commissarier eller de högste tjenstemännen i
Verket, det hvarken synes vara af behof påkalladt eller ens billigt och
lämpligt, att Bankens öfrige tjenstemän, serdeles de inom de lägre graderne,
hvilka vanligen i flere års tid måste tjenstgöra såsom exlra-ordinarier,
utan någon löne-inkomst, innan de erhålla den lägsta, för deras tarfliga
utkomst erforderliga lönen, då de ock merändeles betinna sig i knappa
omständigheter, skulle, vid skeende befordran, utom stämpladt papper och
andre afdrag, såsom begrafningshjelp och avancements-penningar, betungas
med en ytterligare utgift, bloLL för att derigenom öka den högre aflönade
embelsmannens, eller Banco-Secrelerarens inkomster; på grund hvaraf Fullmägtige
ansett berörde afgift icke vidare böra komma i fråga, samt alt vederbörande
embets-och tjenstemän samt vakl-betjente inom Bar.co-Verket^ vid
Banco-Utsi o 'tets Betänkande, Nio i4j
-
skeende befordringar, icke böra för fullmagt eller constitutorial betungas
med någon annan utgift, ulom den frivilliga afgiflen till Kongl. Seraphimer-Qrdens-Lazarettet,
än hvad som, enligt Chartas-Sigillatae-Förordningea,
till slämpladt papper erläggas bör.
Och hafva Banco-Fullmäglige slutligen förmält, dels att,enär numera
några andra ifrån Banken utgående handlingar, än de obligationer, som af
Bankens Låne-Afdelning utfärdas vid renovation af äldre så kallade LåneBanco-capital
och Silfver-sedlar icke förses med Sigiller, och någon
godtgörelse för anbringande deraf å sistnämnde slags documenter icke
lämpligen lärer kunna fordras, torde, hvad förslaget innehölle, rörande
afgift till Vaktbetjeningen för ’’sigill, å sådan utgående handling, som dermed
bör vara försedd”, böra ulgå; samt dels aLt då några sådane kallelser
af Vaktbetjeningen, för hvilka betalning skäligen kan af den kallade
utkräfva?, vanligtvis icke förekomma, äfven den punkt, som rörer ersättning
för dylika kallelser, borde utur förslaget utgå.
Till en början och innan Utskottet afgifver yttrande öfver de till
Utskottets pröfning öfverlemnade förslag till Expeditions-Taxa för Rikets
Ständers Bank, anser sig Utskottet, under åberopande af de skäl och omständigheter
motionären anfört, tili stöd för behofvet af en dylik Taxa,
härigenom böra tillstyrka,
att en Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank
samt dertill hörande Discont-Verk och Låne-Coutor må utfärdas.
Under förutsättning af Rikets Ständers bifall härtill, går Utskottet
nu att meddela utlåtande öfver det ingifna förslaget till berörde Taxa, jemte de
i anledning deraf utaf Bankens Under-Styrelse och Banco -Fullmägtige
gjorde erinringar, och får i sådant afseende tillkännagifva, det Utskottet, lika
med Banco-Fullmäglige, håller före, att lösen för de ifrån Banken och
derlill hörande Discont-Verk och Låne-Contor utgående handlingar i allmänhet
bör beräknas till enahanda belopp, som gällande ExpeditionsTaxa
stadgar för Öfver-Ståthållare-Embetets Canzli samt Lands-Canzlien
m. fl.
Utskottet har sålunda, vid upprättande af förslag lillen ny Expeditions-Taxa,
hufvudsakligen följl allmänna Expeditions-Taxan, i hvad densamma
innefattar lösen för de från nästberörde Embets-Canzlier utgående
B anes-Utskottets Betänkande, N:o 14 J.
handlingar; dock har Utskolteb trott följande afvikelse!’ derifrån höra iagttagas.
. nemligen :
aj) För Protocolls-Utdrag, som innefattar resolution, utslag eller definitivt
beslut, är lösen hos meromförmälde Embets-Canzlier bestämd sålunda:
första arket 36 sk., andra arket 18 sk., de öfriga arken hvartdera
12 sk., hvaremot för andra Protocolls-Utdrag öfver förhör m. m. skall så»
som lösen erläggas för i:sta arket 24 sk., 2:dra arket 18 sk. och de öfriga
arken hvartdera 12 sk. Då likväl ett Protocoll, som innefattar förhör, oftast
för expeditions-hafvanden medförer lika, om ej större, besvär och möda,
än de Protocoll, hvilka innehålla resolution eller beslut, anser Utskottet,
det lösen för Protocolls-Utdrag' af hvad innehåll som helst, hvilka
från Banken ,’utgifvas, skäligen kun utsättas till enahanda belopp; med anledning
hvaraf och då den för slike handlingar bestämda högsta lösen af
36 sk. för första arket synts i allmänhet motsvara en billig ersättning lör det
Besvär, som en sådan handlings utskrifvande och utlemnandc för expeditions-hafvanden
medförer, Utskottet föreslagit lösen för Protocolls-Utdrag
till 36 sk. för i:sta arket. Deremot har ULskottet, som icke kunnat inse
något giltigt skäl, hvarför 2:dra arket bör lösas olika med hvartdera af de
öfriga, trott det vara till mera enkelhet ledande att föreslå lösen för det
2-dra och hvartdera af de öfriga arken till enahanda belopp, eller 12 sk.
Banco.
b') Af samma skäl torde äfven för afskrijter, eller utdrag af utslag
resolutioner, bref, böcker m. m., lösen för 2:dra arket, som utgår till något
högre belopp än för hvartdera af de öfriga arken, böra bestämmas lika
med den för desse senare; men som i lösen för 2.’clra arket af ifrågavarande
handlingar erlägges 9 sk. och för de öfriga hvartdera endast 6 sk.,
och denne sistnämnde afgift icke uppgår till den vanliga renskrifnings -  kostnaden för hvarje ark, har Utskottet ansett sig desto heldre böra föreslå
lösen för afskrifter till 8 sk. för det 2:dra och hvartdera af de följande
arken, som expeditions-hafvandens ersättning för det understundom
ganska tidsödande göromålet att framsöka den handling, hvaraf afskrift
äskas, och hvilken ersättning innefattas uti den högre lösen, som erlägges
för i:sta arket, är mindre betydlig.
c) Lösen för bevis öfver ingifne ansökningar, besvär m. m., är af
Utskottet föreslagen till samma belopp, hvilket hos Öfver-Stålhullare-Em»
betets Canzli samt Lands-Canzlien erlägges.
Banco-Utskottets Betätikande, N:o 1^.
För sädana bevis aler, som meddelas öfver återstoden å fastighelsodlingsr
eller andra lån, grundade på reviderade uträkningar, liar Ulskotlet
antagit enahanda lösen, som hitintills är vorden för samma Levis erlagd,
eller 2 R:dr B:co, och får, såsom skäl för detta förslag, anföra: att
Lerörde Levis oftast fordra genomgåendet af räkenskaperne för omkring
20 år; att afgiften delas emellan 3:ne personer, eller Kamereraren, som
underskrifver beviset, Contors-skrifvaren, hvilken uppgör uträkningen och
Revisoren, sorn granskar den; att kemölde personer äro Banken ansvarige
för den förlust, som kan uppkomma deraf, att dessa bevis äro felagtige;
samt att desse bevis närmast äro jemförlige med Gravalions-bevis, för hvilka
en högre lösen är uti Allmänna Expedilious-Taxan bestämd.
Som de uti Utskottets förslag till Expeditions-Taxa, under litel
andra bevis, som å slämpladt papper skrifvas, förekommande handlingar,
såsom bevis öfver inlemnade deposila m. m., för den expedilions-hafvande
medtaga mycken tid, har Utskottet, i likhet med hvad Banco-fullmäglige
tillstyrkt, hos Rikets Ständer föreslagit, alt lösen för sådane bevis
måtte utsättas lill enahanda belopp, som erlägges för bevis, hvilka utfärdas
från Rikets Ilof- och Öfver-Rätter.
■» d~) Jemte åberopande af hvad Banco-Fullmäglige, på sätt bär ofvan
är vordet omförmäldt, anfört till stöd för deras tillstyrkan, att den
så kallade Canzli-gebuhren, eller lösen för fullmagter, constitutorial
m. m. icke må uti Banken ega rum, bar Utskottet, med afseende jemväl
derå, alt Banco-Secreterare-tjensten för närvarande är ledig, samt att således
icke någon persons på gammalt bruk hvilande rätt kan förnärsaas genom
det stadgande berörde tillstyrkan innefattar, — ansett sig böra bos
Rikets Ständer hemställa, alt, lill vederbörandes förständigande och efterrättelse,
den föreskrift måtte uti Expeditions-Taxan för Banken samt dertill
hörande Discont-Verk och Låne-Contor få inflyta, att någon Canzli-gebuhr
icke uti berörde Yerk erlägges,,
e~) De uti motionärens förslag till Taxa upptagne titlar, "för sigill
å sådan utgående handling, sorn bör dermed vara försedd” samt "för muntlig
kallelse å parter eller vittnen jemte bevis om kallelsen,” bafve, pä ud>
skäl, Banco-Fullmäglige anfört, från Utskottets förslag blifvit uteslutne.
16
Banco-Utskotteti Betänkande, N:o i4l'
På grund af hvad sålunda är vordet andraget, får Utskottet underställa
Rikets Ständers bepröfvande följande:
Förslag till Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank
samt dertill hörande Discont-Ferk och Läne-Contor.
För Protocolls-Utdrag, första arket . . 36.
hvartdera af de öfriga arken . • — 13<
— Afskrift eller utdrag, resolutioner, bref, böcker, räkenska
per
eller andra handlingar af hvad beskaffenhet
de vara må, första arket . . — <S.
de öfriga arken hvartdera . • 8.
— Bevis öfver ingifna ansökningar,, besvär eller handlingar,
hvart ark . . • •
— Bevis ofver återstoden å fastighets- odlings- eller andra
lån, grundade på reviderade uträkningar, hvarje
bevis , • • 2*
—* Andra bevis, som å stämpladt papper skrifvas, första arket ihvartdera
de öfriga . • —
— Collationer in g och vidimation af handlingar, då afskrift
företes, hvart ark . . —8,
— Fullmagter, Constitutorialj Protocolls-Utdrag på befor
dringar
till ordinarie tjenst med lön eller arfvode
på Stat; Constitutorial på behaglig tid eller Förordnande
tills vidare med tillagda löne-inkomsler,
äfvensom Constitutorial lill förrättning sami Afsked
erlägges icke någon lösen.
Skolande för öfrigt de allmänna föreskrifter och ansvars-bestämmelser,
som den af Kongl. Maj:t senast stadfästade Taxa å Expeditionilösen
i Rikets Hof- och Öfver-Rälter samt offentliga Verk innefattar, äfven
för expedilions-hafvande i Rikets Ständers Rank gälla lill efterrättelse.
För
Banco-Utskottets Betänkandej A7:o \4l'
>7
För den händelse Rikets IIö£?lofli«e Ständer finna göril bifalla, att
en Expedilions-Taxa må för Rikets Ständers Bank samt der tillhörande Discont-Yerk
och Låne-Contor utfärdas,
torde Rikets Höglofl. Ständer, med anmälan härom, hos
Kongl. Maj:l i underdånighet anhålla, att den af Rikets
Ständer fastställande Taxa å Expedilions-lösen i Rikets Ständers
Bank måtte varda, genom allmän Kungörelse, till efterrättelse
utfärdad.
Slockholm den a5 Januari
Reservation
af Herr Bråkenhjelm: "Då jas, lika med motionären, ansett, dels att lösen
för de ifrån Rikets Ständers Bank utgående handlingar hör, så vidt sig
göra låter, bestämmas lill lika belopp, som för Rikets Collegier är eller varder
stadgadt, dels alt vedel hörande t jenstemän inom Banken, DiscontVerket
och Låne-Contoren billiglvis icke kunna eller höra betagas rättigheten
alt , såsom hittills uppbära åtminstone någon lösen å fullmagler,
conslilulorial, m. m., har jag icke kunnat biträda Utskottets förslag
i nämnde arne hänseenden, utan får emot samma förslag mig reservera”.
Bilt till R. St. Brot. i S/j o oell fS/jt. 6 Sami. 1 -Ajd. Haft.
3
STOCKHOLM, Elmers och Granbergs Tryckeri, i 84 i.
Banco-Utskoltets Utlåtande, N',o 148.
1
N:o 148.
Ank. till Exp. Utsk. den IG Febr. 1841, kl. 1 e. m.
Utlåtande, öfver en af Hr Biskop Agardh väckt motion, angående
användande af en fjerdedel utaf Bankens framdeles
årligen blifvande ränlevinst till allmänna arbeten.
Högvördige Preste-Ståndet har till Banco- samt Allmänna Besvärsoch
Ekonomi-Utskotten remitterat en af Herr Biskop Agardh väckt motion,
så lydande:
”Bland de föremål, som under denna Riksdag kunna förekomma lill
öfverläggning, är det få, som synas mig så vigtiga, som den klagan, hvilken
öfver allt låter höra sig, rörande fattig-classens oupphörliga tilltagande.
Uti alla civiliserade länder — med ett enda undantag Nord-Amerika —
börjar detta onda att visa sig i en allt mer och mer fruktansvärd skepnad.
Okändt af våra förfäder, har man måst bilda deråt ett nytt och eget namn
Pauperism. Våra förfäder hade nemligen fattigdom, men icke pauperism:
de hade fattigdom såsom undantag, men icke såsom regel, icke såsom ett
fortvarande och sig utvecklande element i samhället. Hvad som ännu under
de nyss förgångna tiderna ej behöfde mer än den Christliga kärleken
för att motverkas, kräfver nu Statens och förvallningens ingripande anstalter.
Pauperismen åtföljer välståndet, upplysningen, civilisationen, såsom
skuggan följer sin kropp, och tvänne motsatser, som i theorien tyckas icke
kunna bestå med hvarandra, hafva i den nyare tidens verklighet slutit det
trognaste förbund. Således i det rikaste och i materielt hänseende mest
civiliserade land i Europa, England, visar sig pauperismen mest fruktansvärd,
då deremot i Turkiet, der ingen civilisation finnes, ej elier finns
någon pauperism.
Sverige är ingalunda lottlöst i detta allmänna Europeiska förhållande.
Fattighjonen hafva i vårt land på 20 år ökat sig med nära 5o procent,
och i samma proportion äfven den dass, som står fattighjonen närmast,
Backstugu- och Inhjses-hjonen, under det att på samma tid populationen
ökat sig endast med 22 procent. Det följer häraf, att de fattiga ökat sig
uti mer än dubbel proportion emot populationen.
Med pauperismen slår demoralisationen i närmaste förening. Båda
hafva öfverallt i Europa visat sig oåtskiljeliga, och äfven i vårt land har
Bih, till R, St, Brot, 1840 och 1841• O Sami, f Afd, 42 Höft, 1
2
fianco-Utskottcls Utlåtande, N'.o 148,
ej pauperismen varit utan denna sin följeslagarinna. År i8i3] funnos i
Sveriges fängelser 1,774» men år 1833 anda till fSoa personer; d. v. s.
att de häktade, eller de, sorn förbrutit personlig frihet, hafva på 20 år
ökats med i5o procent, eller i 3 gånger så stark proportion, sorn de fattige
och sex gånger så stark sorn populalionen.
Dessa förhållanden äro beklagansvärda och de ulsigler de lemna för
framtiden i hög grad oroande. Den Embetsmanna-class, sorn står med båda
sidorna af detta onda, pauperismen och demoralisationen i närmaste beröring,
är i vårt land Presterskapet. Jag hoppas således att, då jag inom
detta Stånd vågar framställa några anmärkningar öfver detta vidsträckta
ämne, jag ej skall anses hafva begifvit mig in på ett område, som är främmande
för vårt Stånds bemödande och bestämmelse.
Vid undersökningen af delta vigliga ämne synes man mig alltid hafva
sammanblandat fattigvård med anstalterna mot pauperism, sammanblandat
enskild fattigdom med hela folk-classers armod, fattigdom såsom personligt
ondt med fattigdom såsom en samhälls-sjukdom. Till enskilda, personers
fattigdom äro nemligen en mängd orsaker, som ej äro orsaker lill
pauperismen, emedan pauperismen sjelf är en af de otaliga orsaker ne till
enskildas fattigdom, och pauperismen har nödvändiga följder, t. ex. demoralisation,
som ingalunda nödvändigt åtföljer enskild fattigdom. Botemedlen
äro också alldeles olika. Fattigvården måste alltid utgå ifrån principen af
christi ig kärlek , då anstalterna root pauperismen måste hemta s ifrån Statsekonomiska
förhållanden.
Om således orsakerna till fattigdom äro många, är dock orsaken tili
pauperismen i min tanka blott en, och denna är missförhållandet emellan
populaiionens tillökning oeh tillökningen i arbetstillfället. Uti hela den dass,
som lefver af sitt arbete, måste för hvarje person, hvarmed denna dass
okar sig, äfven ett alldeles nytt tillfälle till arbete skapas för 3oo dagar
oro året, och det ej blott för ett år, utan för alla följande år, d, v. s, att
i til lök n ings-ögon bl iek e t någon inrättning, någon odling, någon fabrik, eller
något annat företag måste anläggas eller utvidgas, som fordrar 3oo
dagsverken mera, än som förut varit behöfligt för att underhålla arbetsklassen.
Om uti en commun arbetsklassen årligen okar sig med 5o personer,
så måste der, eller i dess grannskap, uppstå tillfälle till arbete, hvartill
35,ono dagsverken beböfvas mer» än. det föregående året, så att då på 10.
år populationen ökat sig med 5oo personer i denna commun, så mäste äfven
arbetstillfället hafva ökat sig med ett behof af i5o,ooo. dagsverken.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 148.
3
mera än som förut behöfdes för alt underhålla arbetsclassen. Om uti Sverige
arbetsclassen årligen ökat sig med aS.ooo personer, så måste ett behof
öppnas eller skapas hvarje år af y5o,ooo dagsverken mera än det föregående
året, och ora i Sverige populationen på 20 år, t. ex. från 1820
till 1840, ökat sig med 000,000 personer, så måste under denna tid nya
arbeten hafva blifvit tillgängliga, som fordra, år 1840, i5o millioner dagsverken
om året mera än år 1820. Sker icke allt detta, så måste den hvart
år tillökta personalen borttaga arbetstillfället för den förutvarande personalen,
hvarigenom uppkommer en fördelning af det arbete och af den tillgång
lill underhåll, som förut fanns, på de arbetare, som sedan tillkommit.
Denna fördelning kan ske mer och mindre ojemnt. Sker den jemnt,
så uppstår ett långsamt, men mindre märkbart, utarmande. Sker den ojemnt,
så uppstår en starkare och synbar tillökning i falligclassen. Man
har vanligen räknat endast det senare fenomenet, eller fattigclassens tilltagande,
såsom ett fenomen af pauperismen, men med fattigclassens tilltagande
förenas alltid en fortgående förberedelse dertill inom den ännu icke
fattiga arbetsclassen, som väl icke alltid märkes, men som icke derför är
mindre verklig. Jemte en oupphörligen sig ökande fattigclass, finnes nemligen
alltid en dass, som genom det på allt flera händer fördelta arbetstillfället
måste uttänja allt mer och mer sin lefnadskostnad, hvilken i sig sjelf är
obeskrifligen elastisk och sorn söker ännu täfla inora sig om det gemensamma
arbetet, lill dess nedsättningen i lefnadskostnaden för den ene efter
den andre nått sin gräns, då de ingå inom fattigclassen. Det är just denna
förberedelse till fattigclassens förökning, hvilken oupphörligt föregår
inom arbetsclassen, som egentligen utgör pauprismen.
Pauprismen föijer således helt och hållet mathematiska lagar, och
hade man noggranna tabeller på arbetstillfällets tillökning — hvilket åtminstone
approximativt icke vore omöjligt — liksom man har tabeller för
populationens tillökning, så vore man i stånd att följa pauprismens gång
och rörelse, minskning eller tillökning, hvilken man nu endast känner genom
de fattiges faetiska tillökning; således för sent.
Orsaken na, hvarföre pauperismen är en nödvändig följeslagare af
civilisationen, är att civilisationen, isynnerhet den moderna, har åstadkommit
en större agtning för menniskolif, en ordentlig och allmän helsovård,
stora anstalter mot farsoters utbredande, hvaraf en af de mest förstörande,
kopporna, är i det närmasle utrotad. Krig blifva småningom sällsyntare,
eller föras de med mera mensklighet än förr. Friheten att gifta sig är
Större och åtkomsten lill ett näringsfång är lättare. Sålunda har civilisa
-
4
Banco-Utskottets Utlåtande, iF.'0 148.
tionen bidragit att till en förvånande grad öka populalionen, och om den
ej i samma grad ökat arbetstillfället, så är klart, att civilisationen måste
vara en orsak lill pauperismen.
Nekas kan väl icke, att äfven arbetstillfället ökat sig genom civilisationen.
Ett af civilisationens förnämsta sträfvanden är nemligen att öka
productionen, och en ökad production förutsätter nödvändigt äfven ökadt
arbetstillfälle. Deraf koni, att hos äldre industriella nationer, t. ex. i Holland,
Venedig och äfven för icke så länge sedan i sjelfva England, ingen
pauperism uppstod, men detta egde endast så länge rum, som hufvudsakligen
menniskokraft användes vid productionen. Men förhållandet är
nu mera väsendtligen förändradt. Industriens problem är nu att åstadkomma
den största möjliga product med det minsta möjliga arbete, hvaraf
uppstått subslitutionen af döda naturkrafter i stället för lefvande, och machiner
i stället för mennisko-arbete. Deraf följer, alt mennisko-arbetet alldeles
icke, såsom förr, ökas i samma proportion som productionen, hvaraf
åter vidare följer, att om både population och production öfverlemnas åt
deras egen utveckling, populationen måste öka sig starkare än arbetstillfället.
Ett lands välstånd betecknas alltid genom dess stigande production.
Således låter det icke allenast ganska väl tänka sig, ulan tvertom det är
äfven af andra skäl nästan nödvändigt, att med ett stigande välstånd alltid
förenas en fortskjndad pauperism, på det sätt, att de fördela sig
vid de två extremerna af samhället.
Sanningen kännes alltid dunkelt af det sunda och allmänna menniskoförståndet.
Man har ofta förklarat, att pauperismen härledde sig af öfverbefolkning,
och practiskt bevisat denna öfvertygelse derigenom, att man
sökt förekomma pauperism genom utvandringar och colonisationer. Man
bar liksom af instinct känt, att området, på hvilket en menniskomassa
vistades och verkade, småningom blef för trångt. Sålunda har, liksom man
i forntiden afböjde pauperismen genom colonisationer och folkvandringar,
man äfven i våra dagar funnit deruti det kraftigaste botemedlet. I Sverige,
der man ej kan och ej vill utvandra, har man i stället tänkt på att
inskränka folkökningen och alt således minska giftermålen. Det ligger o<-  tvifvelagtigt mycken sanning i denna förklaring af pauperismen, då man
härleder den från öfverbefolkning. Men detta begrepp om öfverbefolkning,
Såsom orsak lill pauperism, är icke blott oklart, det är tillika endast halft.
Orsaken ligger nemligen ej i ett enda factum, utan i en relation emellan
två; ej i folkets mängd, utan i folkets mängd i förhållande till en annan
sak, nemligen till arbetstillfället. Samma effect åstadkommes, om man
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 148.
5
ökar arbetstillfället, eller om man minskar folkmassan. Nu liar man endast
tänkt på att minska folkmassan, ehuru man kunde lika så väl hafva tänkt
på att öka arbetstillfället. Ty att minska folkökningen är omöjligt utan
att låta civilisationen gå tillbaka, således måste arbetstillfällets förökning
vara det enda medlet, som återstår för pauperismens motarbetande.
Detta är också numera allmänt insedt af de flesta, jag vågar ej säga
af alla civiliserade Stater i Europa. Liksom å ena sidan all den oro, som
nu visar sig inom alla Europeiska Stater, mer eller mindre sammanhänger
med missförhållandet mellan arbetstillfället och populationen, utgör å denj
andra sidan arbetstillfällets ökande den moderna Statskonstens egentliga
och vigtigaste problem. Dit syfta alla nya författningar och alla reformer.
För detta ändamål slutas alla politiska förbund, och knappast kan något
krig uppkomma nu i Europa, utan såsom föranledt af detta Staternas nya
och vigtiga ändamål.
Utan att fördjupa mig i någon undersökning af de vilkor, hvarpå
sådana ekonomiska författningar bero, som skulle åstadkomma en tillökning
i arbetstillfälle i bredd med populationens tillökning — en undersökning,
som skulle föra mig alltför långt — vill jag inskränka mig för
närvarande till ett enda: Statens åliggande att befordra och bekosta allmänna
arbeten, hvarigenom allt det överskjutande antal af arbetare, som ej
kunna linna sysselsättning genom den långsamma utvidgningen af den enskilta
industrien i Sverige, måtte kunna finna arbete och underhåll. Jag
betraktar detta endast utur den synpunkt, hvartill jag ledes genom den
här framställda åsigten af lagarne för pauperismen. Vigten af allmänna
arbeten, af nya communicationer, af vägars upptagande och förbättring,
af hamn-anläggningar, af nya stora odlingar, som öfverstiga enskildas förmåga,
af sjöars sänkning, af myrors utlorkning m. m., är tillräckligen förut
af andra framställd, och af alla erkänd, och skall ej här af mig upprepas,
emedan, ehuru stora dessa ändamål än äro, värdet af sådana företag
är i det afseende ännu vida större, alt det bidrager att närma qvantiteten
af arbetstillfället till jemnvigt med den fortgående populationen, och
att på det sättet motverka den nya tidens kräfta, pauperismen.
Jag får med hufvudsakligt afseende härpå vördsamt föreslå användandet
af \:del af Bankens framdeles årligen blifvande ränte-vinst till allmänna
arbeten.
Om ‘:del af Banco-vinsten årligen på det sättet användes till allmänna
arbeten, att, så vidt möjligt är, de enskilda capitalen dermed tillika
förbundos, och leddes till samma ändamål, i hvilket fall Banken här,
6
Banco-Utskottcns Utlåtande, Är.o 148.
liksom i andra länder, ofta såsom actie-egare kunde ingå i företaget, så
skulle, när dertill räknas, hvad dessutom i Statsmedel är föreslaget, för
allmänna arbeten, denna summa verka ganska fördelagtigt på anskaffandet
af arbetsförtjenst åt personer, sorn nu vandra från provins lill provins och
förgäfves söka arbete. Om således 200,000 R:dr af Stats-medlen enligt
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition samt i af Banco-vinsten, utgörande för
närvarande omkring 190,000 Kalr, eller i rund summa 200,000 R:dr, tillsammans
400,000 R:dr, af Rikets Ständer dertill anslogos med vilkor, alt
enskilda eapitäler skulle dermed sammanbindas, olika efter företagets olika
beskaffenhet, och detta kunde beräknas lill en lika stor summa, så uppstod
genom sådane företag ett nytt och förut icke existerande behof af 2,000,000
dagsverken årligen, utom det arbetstillfälle, som efter hvarje företags fullbordan
skulle derefter uppstå i everdeliga tider.
Jag bar i början af delta anförande erinrat derom, att Nord-Amerika
är det enda Europeiskt civiliserade land, hvarest ingen paurism linnes.
Meli det är just i detta land, som icke blott de enskilda capitalen
blifvit genom credit-inrällningar med starkare impuls ledde till nya företag,
utan äfven Staten användt större capitaler, än i något annat land
ännu dertill blifvit använde, till allmänna arbeten. Det må tillåtas mig
att anföra ett enda exempel. Fristaten New-York, som icke har mer än
2, millioner invånare, d. ä. ej mer än 2 af Sveriges population, har från
1817 till år 1835, således på 18 år på allmän bekostnad gräft canaler,
som utgöra en sträcka af öfver 80 Svenska mil, och hvilka kostat en summa,
motsvarande 33 millioner R:dr Svenskt Banco, d. v. s. nära 2 millioner
ora året, utom hvad denna Stat användt på jernvägar och andra allmänna
arbeten. Dessa ofantliga summor hafva icke anskaffats genom skatter, utan
genom Statslån, som långsamt och småningom amorteras. Och under det
alla Europeiska Stater skaffat sig sina Statslån icke endast till producliva
ändamål, utan till oeh med till ändamål, som verkat förstörande på folkets
välstånd och som nu efteråt trycka såsom en skatte-börda, så hafva
de Nord-Amerikanska icke skaffat sig sina större Statslån för annat än productiva
ändamål, hvilka mångfaldigt återbetala ränta och amortissement,
samt lemna ett stort öfverskott i behållning.
Genom ett sådant liushållsningssätt har Fristaten New-York, som år
1820 hade endast 1,320,000 invånare, 10 år derefter ökat sin population
med CO procent under det Sverige emellan 1825 och 1835, äfvenledes under
10 år, ej ökade sin population med mer än högst 10 procent.
Banco-Utskottens Utlåtandej N\o 148.
7
Det iir på sådant sätt och med en sådan hushållning, sorn Stater
stiga till välstånd, sjelfbelåtenhet och lycka.”
Sedan denna motion, jemte samtlige de dels till Stats- och BancoUlskotten,
dels lill Banco-Utskottet allena remitterade motioner, angående
användandet af Bankens ränte-vinst blifvit för behandling i ett sammanhang
af Stals- och Banco-TJlskolten gemensamt till Högloft. Ståts-Utskottet
öfverleinnad; men Stals-Utskottet vid slutet af sisth år samma motion, såsom
icke tillhörande dess befattning, till Banco-Utskottet återställt, har Utskotlet,
som ansett sig endast tillhöra att meddela Utlåtande öfver frågan,
huruvida någre medel kunna och höra till det af motionären föreslagne
ändamål af Bankens blifvande ränte-vinst disponeras, motionen i nämnde
hänseende tili pröfning företagit.
Enär icke allenast den af Rikets sednast församlade Ständer, genom
bifall till Banco-Utskottets hemställanden uti Bet. N:o 6 (pag. 29 och 32)
samt Utlåtande N:o 16 (pag. 27 och 30) såsom säkraste stödet för förtroendet
till Bankens kraft och förmåga att kunna upprätthålla myntvärdets
stadga, antagna grundsats, hvilken Utskottet uti Utlåtande N:o 109,
pag. 13, redan förklarat sig icke kunna frånträda, jemväl blifvit af Rikets
nu församlade Ständer godkänd, att nemligen endast Bankens, enligt upprättadt
Bokslut, salderade vinst irna af Rikets Ständer disponeras, men att
Rikets Ständer icke höra ingå uti sådane dispositioner, som afse antid per ad
beräkning af kommande årens intrader, utan jemväl enligt Förstärkta Baneo-Utskottets
Mein. N:o 135, Rikets Ständer ansett af den nu, enligt 1839
års Bokslut, influtne Banco-vinsten, En Million böra till Bankens förstärkande
reserveras, kan Utskottet icke ens för det nu ifrågavarande ändamålet
tillstyrka rubbandet af omförmälda för realisationens bestånd vigtiga
grundsats genom disposition å framdeles inflytande Bancovinst,,
utan får
af sådan anledning för dess del afstyrka bifall lill ifrågavarande
motion.
Stockholm den 15 Februari 1841.
8
Banco-Utskottels Memorial, N:o 149,
N:o 149.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Febr. 1841, kl. 1 e. m.
Memorial, med underrättelse om Riks-Stundens fattade beslut,
i anledning af Utskottets Betänkande N:o 97 och Utlåtande
N:o 130.
Ofvanberörde Utlåtanden, deruti Utskottet afstyrkt bifall till Kongl.
Majits Nådiga Proposition, angående rättighet för Directionen af Armeens
PenSions-Cassa till ett räntebärande crediliv i Rikets Ständers Rank, äro,
enligt Utskottet tillhanda komne Protocolls-utdrag, under den 18 och
22 December nasti, år, samt den 16 och 20 sistförflutne Januari, af Borgare-
och Bonde-Stånden bifallne, hvaremot Ridderskapet och Adeln, med
ogillande af omförmälde utlåtanden, beslutat, att Directionen öfver Armeens
Pensions-Cassa erhåller ett å Banken ställdt creditiv stort 300,000 R:dr
Banco, att utgå efter de föreskrifter, som för Cassa-creditiv i allmänhet
äro gällande samt Preste-Ståndet, med afslag å samma Utlåtanden för sin
del beslutat, att, med bifall till Kongl. Majrts Nådiga Proposition, Directionen
öfver Armeens Pensions-Cassa må', mot lägsta möjliga ränta, erhålla
ett å Banken stäldt creditiv, stort 300,000 Ridr Banco, att utgå efter de
föreskrifter, som för Cassa-creditiv i allmänhet äro gällande.
Och enär 2:ne Riks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
bifallit Kongl. Majits ifrågavarande Nådiga Proposition, samt
2:ne Riks-Stånd, eller Borgare- och Bonde-Stånden, atslagit samma Nådiga
Proposition, samt 2;ne Stånd sålunda stannat emot 2:ne, anser Utskottet,
till följd af 75 § Riksdags-Ordningen, denna fråga vara förfallen.
Stockholm den 9 Februari 1841.
Reservation
af Herr Friherre Stjernstedt: ”På grund af 73 och 75 §§ Riksdagsordningen,
anser jag Banco-Utskottet bordt i denna fråga inkomma till Stånden
med förslag till voterings-propositioner. Ett behandlingssätt, sådant sorn
det Utskottet nu gillat, kunde, vidare tillämpadt, leda till det resultat,
att Bankens låne-rörelse blefve oreglerad, eller åtminstone att Bankens betydliga
behållningar blefvo emot Ständernas afsigt outlånta eller oanvända.
Att man tillförene annorlunda förfarit, kan inhemtas af Banco-Utskottets
Ut
-
Banco-Utskoltets Memorial, N\0 149.
9
Utlåtanden från sistlidne Riksdag, och jag hänvisar exempelvis till Memorialet
N:o 37, 2:dra Bandet, der 5:te voteringen lyder sorn följer:
Den, som anser, att Cassa-creditiv i Rikets Ständers Bank må kunna
beviljas ej mindre åt Associationer, sorn möjligen sig hilda till belåning
af Svensk spanmål, samt sådane Prival-Banker, som i större scala sig
med spanmåls-belåning befatta, och åt Hypolheks-Föreningar, än äfven åt
andra Bolag och enskilde personer, röstar
Ja;
den, det ej anser, röstar
Nej;
vinner Nej, anses Rikets Ständer hafva beslutit, att Cassa-creditiv ej kunna
beviljas åt andra, än Associationer och Privat-Banker, som med belåning
af spanmål sig befatta, samt åt Hypotheks-Föreningar.
Man invänder häremot, alt principen blifvit vid sistlidne Riksdag
genom Stånds-pluralitet erkänd, och att det endast var om en tillämpning
af denna princip, som votering i Förstärkt Utskott egde rum; men jag
hemställer, om icke samma förhållande äfven nu inträffat: principen af
Cassa-creditivs beviljande från Banken är äfven nu godkänd, och det är
om denna princip skall tillämpas lill Arméens Pensions-Cassa, hvarom, enligt
min tanke, borde voteras. Vid sistlidne Riksdag hade Stånden, enligt
hvad ofvananförde volerings-proposition visar, afgjort, alt Cassa-creditiv
skulle beviljas åt Associationer, som bilda sig till belåning af Svensk spanmål;
åt Privat-Banker, som i större scala befatta sig med spanmåls-belåning;
och åt lifpotheks-Föreningar; men 2:ne Stånd bade afslagil creditiv-rält
för andra Bolag och enskilde personer; och likväl röstades då om
desse senares creditiv-rätt i Förstärkt Utskott; men nu, då samma inrättningar,
som vid sistlidne Riksdag erhöllo crediti v-rätt, blifvit vid denna
rättighet bibehållne, skulle man af Grundlagen vara förhindrad alt votera
om samma princips ytterligare tillämpning, dag kan ej fatta denna slutkonst;
och frågar derjemte, om i den händelse, alt, vid den slutliga regleringen
af Bankens låne-rörelse, 2 Stånd skulle stadna emot 2, rörande
några af de vigligare ullåningsgrenarne, såsom vid frågan om förökning af
fonden för Faslighets-belåningen, månne icke då utvägen af votering i Förstärkt
Utskott lillgripes? eller ämnar man i sådant lall låta Bankens behållningar
ligga ofruktbara?”
Bih, till R. St, Prot, 1840 och 1841> 6 Sami, 1 Afd, 42 Haft,
2
10
Banco-Utskottets Utlåtandej N\o 150.
N:o 150.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Febr. 1841, kl. 1 e. m
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förstärkning af
fonden för belåning af fast Egendom i Rikets Ständers
Bank.
Uti en inom Utskottet väckt motion, har Herr Prosten Lyth yrkat,
att, enär ingen gren af Bankens låne-rörelse vore i så stort behof af förstärkning,
som Fastighels-lånefonden, isynnerhet sedan Rikets Ständer vid
innevarande Riksdag beslutat belånings-rätlens förhöjning från en tredjedel
till hälften af fastigheternes taxeringsvärde, det bestämda Circulationscapitalet
för utlåning på fast egendom, 5,000,000 R:dr, måtte erhålla en
tillökning af minst 500,000 R:dr, allt Banco.
Innan Utskottet ingått i bedömande af nyttan och nödvändigheten
af den föreslagna förstärkningen utaf fonden för fastighets-belåningen, har
Utskottet ansett sig böra tillse, huruvida, med bibehållande af det fördelagtiga
förhållande emellan Bankens metalliska Cassa och Sedelstock, sorn
vid 1839 års utgång egde rum, nödiga tillgångar inom Banken må förefinnas
för ifrågavarande låne-grens utvidgning med det föreslagna beloppet.
Utskottet har, i sådant afseende, vid förslagsvis uppgjord beräkning
öfver beloppet af den sedel-indragning ifrån 1839 års slut till nästa lagtima
Riksdag, hvartill nu gällande Banco-Reglemente och af Rikets Höglofl. Ständer
redan fatLade beslut, föranleda, inhemtat och får nu inför Rikets Ständer
framlägga följande resultat.
Minskningen i Bankens Sedelstock under berörde tidrymd
har antagits komma att ega rum:
a) genom inflytande Capital-aJbetalningar :
å Riksgälds-Contorets Obligationer, 2 proc. årligen af
primitiva capitalet, 4,400,000 R:dr . 440,000: — —
å Lånen till Städer och Corporationer,
hvilka, i den mon de inflyta, kunna
till andra ändamål disponeras, ungefärligen
20,000:
å Fastighets-lånen, mot återbetalning i
Silfver, hvilka lån från Banken icke
vidare utgifvas, ungefärligen . . . 110,000:
Banco-UtsJiOtlens Utlåtande, N.-o 150.
b) genom indragen årlig Vinsta hvars belopp
hufvudsakligen beror af de beslut,
Rikets Ständer komma att fatta angående
Bankens lånerörelse, men med någorlunda
visshet dock torde kunna beräknas
till omkring 750,000 R:dr årligen,
eller för 5 år lill 3,750,000: —
c) Medel, som äro att förvänta från Riksgälds-Conloret
i afräkning å dess inom
linien förde skuld för utredningen af
Götha Canal och Malmö f. d. Disconter 20,000: —
Ökningen i Sedelstocken under samma
tid har beräknats på följande sätt:
a) Tillökning i Manufactur-Discontens Creditiv,
enligt Rikets Ständers vid denna
Riksdag fattade beslut  500,000: —
b) Utbetalning till Riksgälds-Contoret af
462,243 R:dr årligen i 4 år, utaf Bankens
nu egande Vinstmedel, på grund
af Förstärkta Banco-Ulskoltets vid denna
Riksdag tagna beslut 1,848,972: —
c) genom inlösen af Bankens räntebärande
Skuldförbindelser, efter afdrag af derå
upptagne lån
d) Förhöjning i Handels-och Närings-Discontens
Förstärknings-fonder till 3,000,000
R:dr
e) Tillökning i Handels- och Närings-Disconternes
Reservfond, jemlikt Rikets Ständers,
med anledning af Utskottets Betänkande
N:o 101, fattade beslut . . .
j) Den af Rikets Ständer, på grund af Utskottets
Utlåtanden N:ris 84 & 119, redan
beslutade förhöjning af faslighetslåne-fonden
till 5,000,000 R:dr . . .
10,000: —
290,000: —
59,239: —
436,450: —
11
_4,340,000:
“3,144,661:
12
Banco-Ulshottets Utlåtandej N\o 150,
Häraf synes alltså, att, af elen vid 1839 års slut
befinteliga Sedelstock, Banken, under tiden intill nästa
Riksdag, skulle komma att indraga ett belopp af . . . 1,195,339: — *=-
hvilket för nytt användande blifver disponibelt.
Sedan Utskottet sålunda förvissat sig, att tillgångar förefinnas för fastighets-lånefondens
förökning, öfvergår Utskottet till besvarande af Herr
Prosten Ljths i sådant afseende väckta motion,
Då det svårligen lärer kunna bestridas, att Bankens fastighets-belåning
utöfvat ett ganska välgörande inflytande på landels modernäring,
jordbruket, genom de fördelagliga vilkor, denna belåning erbjuder, bar Utskottet,
endast ur denna synpunkt, trott sig ega skäl att, genom tillstyrkande
af en större fond för faslighets-belåningen, öka möjligheterne för
jordbrukets förkofran. Men då Utskottet derjemte tagit i betraktande, att,
i följd af det utaf Rikets Ständer, med anledning af Utskottets U låtanden
N:ris 83 och 118, fattade beslut, belåningsrätten af fast egendom på
landet och Stadsjord blifvit förhöjd från en tredjedel lill hälften al taxeringsvärdet,
har Utskottet, som tillika inhemtat, att det, vid sista Riksdag,
för fastighets-belåningen bestämda Circulations-Capital, ehuru belåningsgrunden
utgjort endast en tredjedel af taxeringsvärdet, icke varit mer
än tillräcklig för sitt ändamål, funnit en förökad fond för fastighets-belåningen
vara af behofvet påkallad; och då Utskottet tior, att den af Herr
Prosten Lyth föreslagne summa i det närmaste motsvarar detta behof, har
Utskottet skolat hos Rikets Ständer tillstyrka,
att Circulations-Capitalet uti lånerörelsen mot inteckning i
fast egendom, hvilket, genom Rikets Ständers, med anledning
af Ulskottets Utlåtanden N:ris 84 och 119, fattade
beslut, blifvit bestämdt lill 5 Millioner R:dr, måtte erhålla
en tillökning af 500,000 R:dr.
I händelse af Rikets Ständers bifall till denna hemställan, får Utskottet
derjemte föreslå, att berörde 500,0(X) R:dr må, i enlighet med den
grund, sorn förut blifvit följd, på sådant sätt fördelas,
att 84 af 100:de hållas tillhanda för inteckningar i egendom
å landet och 16 af 100:de för inteckningar uti hus
och jord i Släderne utom Stockholm. På enahanda skäl, som i
Utskottets, under N:o 84 afgifne, Utlåtande redan anförde
Blifvit, har Utskotlet icke eller nu kuunat tillstyrka någon
förhöjning af maximi-lånebeloppet i lånerörelsen på fast
Banco-Utskoltets Utlåtande j IV:o 150,
13
egendom, utan ansell detsamma, äfven efler den ifrågaställde
tillökningen i Circulations-capilalet för nämnde lånerörelse,
böra vid 6000 R:dr bibehållas.
Stockholm den i5 Februari 1841 •
Reservationer.
Af Herr Friherre Stjernstedt: ’’Då jag icke bilrädt den tillstyrkan;
som uti Banco-Ulskoltets ifrågavarande Utlåtande finnes upptagen, får jag
emot samma Utlåtande mig reservera.”
Af Herr Manners kantz: ”Emot det af Höglofl. Banco-Utskottet nu afgifna
tillstyrkande af Faslighels-iånefondens förökning med 5oo,ooo R:dr,
måste jag mig på det kraftigaste reservera. Yid mitt inträde i Banco-Utskoltel
gjorde jag för mig lill en oeftergiflig pligt att af alla krafter söka
motarbeta alla sådana försök lill rubbning i de grunder för Bankens rörelse
och förvaltning, som viel sista Riksdag uppgjordes, genom hvilka dea
så lyckligt verkställda realisationens fortfarande säkra bestånd i någon
mon skulle kunna blifva satt i fara, äfvenså har jag sedan samma tid alltid
baft till hufvudsakligt syftemål att. med hela min, visserligen alltför ringa,
förmåga söka medverka lill utförandet af de flere planer för hela Myntocl»
Bancoväsendets mera ändamålsenliga reglerande inom vårt land, som
föregående Ständer, för att. ej på en gång företaga allt för många och allt
för vidt genomgripande reformer, måste till framtiden uppskjuta, men som,
alt döma af de af förra Riksdags Banco Utskott afgifna Belänkanden,
man tycktes vilja i testamente lemna till näst efterkommande Banco-Utskott
och Ständer att vid en förmodad mera gynsam tidpunkt till verkställighet
befordra. Oaflålligt har jag såsom Utskotts-Ledamot sökt verka i nu tiilkännagifven
syftning; men olyckligtvis hafva mina bemödanden oftast fruktlöst
aflupit; jag och de med mig lika tänkande hafva vanligen befunnit oss
i minoriteten. Och närvarande Banco-Utskott, långt ifrån att allt framgent
och oafvändt fortgå på den bana, sorn det föregående öppnade och beträdde,
har i min lanke i stället både på densamma vändt om och derifrån
afvikit. Fastighets-lånefondens förökning är ett sådant steg tillbaka och åt
sidan, och ett derjemte ganska farligt steg. Svenska Riks-Banken skall visserligen
också vara Låne-Bank; men dess hufvudsakligasle bestämmelse är
dock, enligt min åsigt, alt vara Sedel-Bank; dess hufvudfunclion är: ”alt bibehålla
det inländska myntet vid den rätta och skäliga valör, samt förekomma
och förhindra främmande myntsorters egenmägliga och obilliga
14
Banco-VtsTioltels Utlåtande, lV\o 150.
stegring. Denna function uppfylles endast då, när Banco-sedelns värde i
silfver städse förblifver oförändradt; detta kan blott ega ruin när pappersmyntet
alltid genast emot det utfästade beloppet i klingande mynt inlöses.
För att detta åter skall kunna ske, så mäste ett något så när lika förhållande
emellan sedelstock och metallisk cassa alltid bestå, och till detta
senare ändamåls vinnande böra alla en Banks fonder vara så rörliga, så
för dess eget behof lätt disponibla som möjligt. Tanken om denna Svenska
Bankens skyldighet att i främsta rummet afse sedelmyntets upprätthållande
i värde, tyckas förra Ständer hafva haft närvarande vid de flesta
af de beslut, de fattat angående de stadganden, de stiftat. Man kunde väl
ej utan att skaffa allt för många och alltför mägtiga flender till den realisation,
man åsyftade verkställa, draga Bankens fonder ifrån de serskilda
lånegrenar, der de af ålder varit fästade, om ock många af dessa grenar
voro af den beskaffenhet, att de än blott föga, än alls intet kunde främja
Bankens förmåga att med silfver oafbrutet inlösa sina sedlar. Men den
alfvarliga föresats synes man dock vid 1834—35 årens Riksdag hafva haft,
att åtminstone under intet vilkor öka de för Banken såsom Sedel-Bank
nära nog helt och hållet onyttiga fonder; och till och med hade man äfven i
ett fall gått så långt, att man beslutat i vissa nya, mera rationella riglningar
använda de summor, som ifrån den mindre lämpliga allmänna Discontrörelsen
småningom borde indragas. Nu handlar man alldeles tvertom —
Manufactur-Disconten har redan med en half million blifvit ökad; så har
ock skett med Allmänna Discontens fond, för denna visserligen hittills
blott tillfälligtvis; men starka anledningar låta förmoda tillfällighetens snart
blifvande förvandling lill permanent; samt så har äfven Faslighets-lånefonden
redan erhållit förstärkning och ytterligare får den det, sedan närvarande
Betänkande blifvit bifallet. Alla dessa fonder, som man nu velat
öka, äro likvisst de, som för Banken, betraktad såsom upprätthållare af
sedelmyntets silfvervärde, äro minst gagnelige. Jag skulle ha önskat, att
man deremot låtit sig angeläget vara att så använda de i Banken nu disponibla
tillgångar, att de lätt indragna och fritt användbara fonder, som
ensamt gifva Sedel-Banken styrka, i ingen nion hade lidit någon förminskning,
utan snarare hade erhållit en förstärkning. Härvid erinrar jag, att
af de 4>400’000 R;dr B:co i Riksgälds-Contorets Obligationer, som Banken
för 5 år sedan egde, 440>°00 redan blifvit afbetalde, och alt, om ännu
5 år ytterligare en lika summa derå. skall vara afgången, och således en
minskning af inemot en million uppkomma i sådana räntebärande papper,
som, i anseende till den stora säkerhet, och lätta afsättlighet, de erbjuda,
Banco~ZJtskollels Utlåtande j JV:o 150.
15
för Banken innehålla den slörsta förmon alt ega. Banco-Utskoltet har hittills
icke föreslagit någon utväg att ersätta denna förlust, gjord på ett håll,
der sådana förluster minst borde få fortfara; och Utskottet använder hittills
så de medel, det har alt anordna, att föga eller intet lär bli öfrigt
för de angelägnaste ändamålen. Härförutan ber jag alt få anmärka, att, då
i den kalkyl, som blifvit uppgjord och som finnes i Utskottets Betänkande
intagen, visas, att omkring 1,200,000, efter att hafva, genom ränte- och
ca pilal-afbe täln ingar småningom influtit, blifva att intill nästa Riksdag successivt
i låneväg använda, så har denna tillgång, som styrkt Utskottet att
föreslå en half millions förökning af Fastighels-lånefonden, blifvit så betydlig,
just till följd af det beslut, som Rikets Ständer fattat, i afseende på
reserverandet i Banken af en million utaf den vid i83g års slut behållna
räntevinslen. Och som jag tagit en verksam del i detta besluts tillvägabringande,
men jag handlat så, visst icke i den afsigt, att de genom ett
sådant reserverande tillgänglige medel skulle blifva så använde, som nu
föreslås, så måste det vara mig angeläget alt nu i korthet få utveckla, hvarföre
jag gaf min röst dertill, att en million R:dr B:co i Banken skulle reserveras.
Jag anser, bland sladganden, som vid förra Riksdag fastställdes,
för att trygga realisationens bestånd, de vara af den väsendlligaste vigt,
som innefatta den Banco-Slyrelsen gifna rättighet att, då behofvet det påkallar,
minska den utelöpande Sedelstocken; flere voro utvägarne härtill,
— jag hänvisar lill nu gällande Banco-Reglemenles 123, 127, 236—241
§§. Ibland dessa utvägar föredrager jag dem, som medgifva den behöfliga
sedel-indragningen, utan att dock verka någon rubbning i lånerörelsens
bedrifvande som vanligt; en sådan rubbning skulle vara så mycket mera
skadlig, som det ju just är, när ofördelagtiga liandels-conjuncturer inträffa,
som industrien är i behof af det kraftigaste understödet, och låne-tillgångar
således aliraminst då för densamma böra fattas. Upplåning, försäljning
af Bankens egande räntebärande papper, samt den Banco-Fullmägtige gifna
föreskrift alt om Sedelstocken skulle sjunka ned lill eLt mindre fördelagtigt
förhållande emot metalliska cassan, då icke åter i rörelsen utsläppa
de inflytande ränlevinslerne; dessa äro de medel, som företrädesvis böra
begagnas, för att, då cursen stiger, tvinga den att åter falla, genom att göra
Banco-sedeln mera sällsynt, låta efterfrågan derefter alltså ökas, och lill
följd deraf dess värde åter höjas. Under sista quinquennium kunde BancoSlyrelsen,
utan att göra afbrott i låne-rörelsens jemna, ordentliga gång,
strypa med: allt bvad de kunde upplåna; med 4’400>000 R;‘lr lätt försäljbara
Riksgälds-Conlorels Obligationer, saint med 3,600,000 inflytande ränte
-
16
Banco-Utskottels Ltlåtande, N',o 150.
och capital-afbetalningar. Under della quinquennium, som nu redan är börjadt
blir deremot förhållandet som följer; upplåningarne böra gifva samma resultat,
nu som de under föregående år kunnat gifva; men Riksgälds-Contorets Obligationer
hafva blifvit förminskade lill 4 millioner, och hvad sorn af inflytande
ränte- och capital-afbetalningar icke genast ovilkorligen åter skall i rörelsen utgå,
utgör nu ej mer än något öfver En million ; och af denna million disponerar
man ändå genom detla Betänkande hälften lill ett ändamål, hvarigenom
dessa 5oo,ooo R:dr för omkring ett fjerdedels sekel blifva för Banken, i
afseende på dess förmåga att dess förnämsta åliggande uppfylla, helt och
hållet onyttiga. Den, som lika med mig fäster en den hufvudsakligaste
vigt vid denna Banco-Fullirägtige gifna förmåga lill sedelindragning ulan
lånerörelsens hämmande, en förmåga, som jag anser innebära den både genaste
och säkraste och derföre naturligaste utvägen att ersätta de större
förluster, Bankens melalliska Cassa lider, den skall finna en väsendtlig
dubbning i Bankens ställning vid denna Riksdag åtminstone vara förberedd;
och, för att göra förändringen så liten som möjligt, har jag tillstyrkt
bildandet af en Reserv-fond af En million, i den förutsättning likvist, alt
de denna Reserv-fond tillhörige medel skulle blifva icke för längre lid i
någon lånegren fästade utan rörlige och för Bankens eget behof lätt tillgänglige.
Man torde väl anmärka, att Banken nu i egen fond har i Handels-
och Närings-Disconten omkring 3 millioner mera än vid förra Riksdag;
och att de i denna Disconl-rörelse instuckna medel äro för Banken
sjelf alltid ganska lätt disponibla. Men min åsigt häraf är, att som denna
låne-rörelse är den, som jag anser vara, både för Banken och för industrien
förmånligast och mest rationellt alt få fullföljd och utvidgad, så
skulle jag först i sisla hand vilja tillstyrka någon indragning af de i denna
rigtning använda fonder; åtminstone så länge dessa ännu icke hunnit stiga
till något vida mera betydligt belopp, än som de nu göra; anser jag
dem vid hvad tillfälle som helst snarare böra förökas, än förminskas.
Dessa äro nu de hufvudskål, hvarpå jag grundal mitt afstyrkande af Faslighelslånefondens
förökning med en half million. Jag har icke velat minska säkerheten
af realisationens bestånd, genom att i låue-rörelsen för beständigt
fästa summor, som det Varit angeläget alt fortfarande bibehålla lätt åtkomliga
och användbara. Utom dessa skäl, kunde nu ganska många tilläggas,
som skulle bevisa den ringa fördelen, on den är någon, af den lune-lillökning,
som nu erbjudes åt Svenska Jordbruks-idkare. Men det skulle
föra för långt in på Slats-ekonomiens gebiet, hvarmed Banco-Utskuttet icke
har
Banco-Utskottets Utlåtandej N'.o 150,
17
liar sig atl befatta. Det vill jag blott anmärka, att hvad man nu beslutat,
skall komma jemförelsevis ganska få inom Svenska jordbrukare-classen lill
godo, och att det derföre är en skänk, sorn man, utan att något nyttigt
ändamål dermed vinnes, ger åt ett ringa antal på den stora allmänhetens
bekostnad; ett förfarande, hvilket jag aldrig med min röst skall biträda.
Denna reservation, först ämnad att blott i Banco-Utskottets protocoll
en gång för alla protestera emot allt mitt deltagande i de retrograda steg
Banco-Utskottet tid efter annan tager, medföljer dock nu till Riksens Ständer,
icke för det jag nu eger större förhoppning än förut, att någon uppmärksamhet
deråt skall i Riks-Stånden skänkas, jag känner dertill alltför
väl serdeles längre reservationers öde; men af det skäl att man gjort mig
uppmärksam, att om min reservation skall medföra också endast den kraft
och verkan jag åsyftar, nemligen att intyga mig för ingen del hafva velat
följa med, under det tillbakaskridande jag så högeligen ogillar, så måste
den icke genast begrafvas i Banco-Utskottets för alltid tysta protocoller,
utan åtminstone synas i de tryckla Betänkanden, alt der mera offentligen
bära vittne om i hvilken syftning jag såsom Utskotls-ledamot ansett mig
böra handla.”
Af Herr Stuart: ”Under det både Regeringar och Nalional-representationer
inom andra länder omsorgsfullt söka alt, på flerahanda sätt, förbereda
och tillvägabringa jordegendomarnes befrielse från de vid dem fästade
skulder, och sedan, äfven inom Sverige, åtskilliga mer och mindre
ändamålsenliga åtgärder i samma syftning blifvit, under sednast förflutna
Riksdagar, allmänt yrkade samt till en del vidtagna, har nuvarande BancoUtskotts
pluralitet tillstyrkt Rikets Ständer alt, genom deras Bank, inlocka
Svenska jordegarne, i synnerhet de obemedlade, i en ytterligare skuldsättning.
Emot denna, i Utskottets Utlåtande N:o 83 först framställda och
nu fullföljda tillstyrkan, anser jag mig således föranlåten att jemväl vid
delta tillfälle förnya mia förut anmälda reservation, under förklarande af
min orubbliga öfvertygelse, att Utskottets, uti ifrågavarande hänseende,
afgifna förslag kommer att menligt inverka, ej allenast på förtroendet till
Rikets Ständers financiella operationer, utan ock på den mindre jordbrukarens
oberoende och sjelfbestånd.
På grund af den erfarenhet man kunnat vinna om de vanliga anledningarne
till de små fastighetslånens sökande och sättet för deras användande,
torde med visshet kunna antagas, att endast en högst obetydlig del
af dessa lån, hvilkas antal under de sednare åren märkbart tilltagit, anBih,
till R, St, Prot, 1840 och 1841• O Sami, 1 Afd, 42 Hå/t, 3
18
Ranco-Ut skottets Utlåtande, N\o 150.
vandes till infriande af skulder, hvarmed de belånade egendomarne förut
äro graverade. Följaglligen kommer utvidgandet af berörde låne-understöd
ofelbart alt föranleda inlecknandel af sådan jord, som dessförutan varit och
möjligen förblifvit skuldfri.
Om jordegarnes öfverdrifna skuldsättning i allmänhet anses utgöra
ett bland de väsendtligaste hindren för jordbrukets förkofran, mäste sådant
i synnerhet gälla i afseende på de mindre egendomarne, af hvilka, i jemförelse
till deras värde och afkastning, ej allenast de största statsbidragen,
utan äfven de flesta communala utskvlder och åligganden skola utgöras.
Men just, i följd af nu ifrågavarande låns inskränkta belopp, hvilket icke
blifvit ökadt i sammanhang med den utvidgade belåningsrätten, komma,
efter all sannolikhet och enligt hvad nuvarande förhållande redan förebådar,
dessa lån att, inom en föga aflägsen framtid, hufvudsakligen begagnas
af egarne till dylika små fastigheter. Med skäl klagas allmänt öfver
svårigheterne för innehafvarne af smärre hemmansdelar att, af sina
egendomars afkastning, kunna föda sig och sina familjer samt derjemte utgöra
de mångfaldiga Svenska jorden ålagda onera. Är nu dessutom en sådan,
till 4 å 600 R:drs värde taxerad, hemmansdel belastad med en intecknad
skuld af 2 å 300 R:dr, hvarigenom de årliga contanta utgifterne
för hemmans-innehafvaren ökas med 15 ä 20 R:dr, så synes det i sanning
förklarligt, om dessa svårigheter förvandla sig till en bestämd omöjlighet,
helst efter inträffandet af ett och annat missväxtår. De i Banken förvarade
lane- och lagsöknings-handlingar innehålla också säkerligen en mängd beli
jerlansvärda bevis på följderna af dylika låneunderstöds meddelande åt
knappast besuttna fastighetsegare. Såsom ett exempel i detta afseende vill
jag blott anföra den i Bankens Fiscals-Embels Riksdags-berätlelse förekommande
uppgift, att, under de 5 månaderne näst före Riksdagens början,
ej mindre än 30 st. fastighetslån blifvit ”till lagsökning utremitterade.”
Beträffande åter omförinälde låns olämplighet och ofördelagtighet för
långifvaren, eller Banken, anser jag mig nu endast behöfva åberopa hvad
Utskottets förut afgifna Utlåtanden och dervid fogade reservationer härom
innehålla-; äfvensom jag, i afseende på de capital-förluster, som från denna
lånerörelse äro oskiljagtiga, får hänvisa till de från trycket årligen utgifna
Sammandragen af Bankens Räkenskaper. Härvid tror jag mig dock tillika
bora erinra om den, i sammanhang med realisations-besluten, vid sista
Riksdag, af dåvarande Banco-Utskott uttalade och af Rikets Ständer godkända
grundsats, ”alt Bankens utlåningar böra vara, antingen på kort tid
eller ock mot sådana fordringshandlingar, sorn utan alltför mycken svårighet
kunna försäljas eller hypothiceras.”
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o 151,
19
Serskildt får jag slutligen reservera mig emot Ulskotlels hemställan,
angående den föreslagna ökade lånefondens fördelning emellan landt- och
stads-egendomarne. Då någon förhöjning af belåningsi ätten icke blifvit
medgifven för fastigheter i städerne; då de skäl, som blifvit anförda till
ådagaläggande af behofvet utaf fastighets-lånerörelsens utvidgning, icke i
något afseende äro tillämpliga för städet nas hus och byggnader, och då jag
ingalunda kan godkänna den inom Utskottet uppgifna bevekelsegrund för
ökningen af den för fastighetsegare i städerne hitintills afsalta låne-tillgång,
så har jag ej eller lill Utskottets beslut härutinnan med min röst
bidragit.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Frölich och Herr
Cassel lill all delar; samt Herr Bråkenhjelm, Herr v. Hohenhausen och
Herr Bogeman i hufvudsaken.
Af Herr Rådman Gråd: ”Jemte det jag instämmer i Herr Stuarts reservation
emot den nu föreslagne tillökningen i fastighets-lånefonden, får
jag äfven reservera mig deremot att frågan om denna tillökning blifvit serskildt
och oberoende af ännu återstående frågor rörande Bankens lånerörelse
intill nästa Riksdag underställd Rikets Högloft Ständers pröfning.”
N:o 151.
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Febr. 1841, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vuckt fråga om upphofvande af föreskriften
i 22S § af nu gällande Banco-Reglemente, angående
förkortande i visst fall af lånetiden vid omsättning
af från Banco-Disconten erhållet lån.
Med anledning af de olägenheter, hvilka skola hafva uppstått vid
tillämpningen af stadgandet uti § 228 af Banco-Reglementet under den 26
Maj 1835, i följd af det vilkor, som blifvit fästadt vid utbyte af lill omsättning
i Banco-Disconten inlemnade felagtige lånedocumenter, emot nya
fullständiga, eller att, om de sistnämde icke aflemnas inom åtta dagar efter
den vanliga respittidens förlopp, lånetiden, i sådant fall, vid skeende
omsättningar, förkortas med en månad, har Directionen öfver Låne-Contoret
i Malmö hemställt, det måtte föreskriften, i afseende å lånetidens förkortande
i nämnde fall, få utur Banco-Reglementet utgå; uti hvilken hemställan
Directionen öfver Banco-Discont-Verket utiafgifvet utlåtande instämt.
20
Banco-Utskotlcts Memorial, N.-o 152.
Då ifrågavarande uti Banco-Reglementet intagne stadgande till förekommande
af låns begagnande utöfver den föreskrifne tiden, enligt hvad
Utskottet inhemlat, ofta medfört den olägenhet, att låntagaren, okunnig
derom, att förfallotiden inträdt en månad tidigare, än beräknadt varit, sedermera
omedvetet försummat fullgörandet inom behörig tid af lånets derpå
följande omsättning och af sådan anledning blifvit lagsökt; samt, genom
erläggande af straffränta för hela den från lånets förfallodag förflutne
tid, låntagaren tillfyllest får umgälla sin uragllåtenhet eller förseelse i omförmälda
hänseende, anser Utskottet sig ega skäl tillstyrka,
att det i 228 § af nu gällande Banco-Pieglemenle intagne
stadgande om lånetidens förkortande med en månad, då
ett, för befunnen felagtighet återtaget, omsättnings-reversal
icke blifvit till Disconten ånyo inlemnadt, förr än efter åtta
dagar från respitLidens förlopp, må utgå.
Stockholm den 15 Februari 1841.
N:o 152.
Ani;, till Exp. Ulsk. den 16 Febr. 18-41, kl. 1 e. m.
Memorial, med hemställan om afskrifning af obetald arrende-afgift
för den till Malmö Lune-Contors Hus hörande Gårdsjord.
Hos Utskottet har Directionen öfver Rikets Ständers Låne-Contor i
Malmö anmält: att arrendatorn å den till Låne-Contorets hus hörande
gårdsjord, för år 1837 icke kunnat utgöra den betingade arrende-afgiften
af 20 R:dr Banco; att, vid hos honom anställd utmätning för detta belopp,
tillika med rättegångskostnader, han befunnits sakna all tillgång,
samt att han under loppet af år 1839 med döden afgått, utan att någon
den ringaste qvarlåtenskap till godtgörande af ifrågavarande fordran efter
honom förefunnits; vid hvilket förhållande Directionen hemställt, att ifrågavarande
arrendebelopp, med omkostnader, tillsammans 24 R:dr 24 sk.
Banco, måtte få afskrifvas.
Då all vidare utsigt till erhållande af godtgörelse för ofvanomförmälda,
i Räkningen öfver osäkre fordringar upptagne, belopp försvunnit, anser Utskottet
sig höra tillstyrka Rikets Ständer
att till ifrågavarande hemställan lemna bifall.
Stockholm den 15 Fehr. 1841.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841.
Banco-Utslwttets Memorial, N:o 153*
1
N:o 153*
Ani, till Exp. Utsk, den 1 Mars, kl, i e. ra.
Memorial, i anledning af vacht fråga om skyndsam verkställighet
af Rikets Ständers beslut, angående förhöjning
af Manufactur-Discontens Creditiv pä Rikets Atänders
Rank.
Inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln har Herr Rosenblad, B., väckt en
lill Banco-Utskoltet remitterad motion, deruti Herr Rosenblad, jemte förmälan,
att expeditionen af Rikets Ständers beslut, angående 5oo,ooo R:drs
förhöjning af Manufactur-Discontens Creditiv i Rikets Ständers Bank, i
vanlig ordning genom nya Banco-Reglementet, skulle tillintetgöra tillämpningen
för loppet afåret, hvarigenom både Fabrikanterne ginge miste om
dem anvisadt understöd och Banken af dess ränte-inkomst, uppå anförde
skäl, föreslagit, att den hifallne förhöjningen af Manufactur-Discontens
Creditiv på Rikets Ständers Bank af i million R:dr B:co mätte,’ så fort
sig göra låter, genom insättning på vederbörande Räkning i Deposit-afdelningen.
, ställas till Kongl, Commerce-Collegii disposition, samt underdånig
Skrifvelse härom till Kongl. Maj:t afgå och Banco-Fullmäglige erhålla
nödige föreskrifter.
Som Stats-Utskottet, uti ett under N:o 96 till Rikets Ständer aflåtet
Betänkande, §. 6., förbehållit sig alt, efter öfverläggning med BancoUtskottet,
få afgifva serskildt yttrande öfver ett af Rikets Ständers år
1835 församlade Revisorer, uti berättelsen, angående granskning af de
under Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegii förvaltning ställda fonder,
vackt, förslag om sammanslående af de 2:ne Räkningar, Kongl. Commerce-Collegium
i Rikets Ständers Bank eger,, under JNr:ris 5 och 8 för
Bih. till R. St. Prot. 18/[o och 1841• 6 Sami. 1 Ajd. Haft. (
2
Banco-Utskottets Memorial, N:o 154.
de Manufactur-Discont-Fonden beviljade understöd, utgörande J,000,000
R:dr, samt Utskottet ansett det vara lämpligast albida Rikets Ständers beslut,
rörande detta ämne, innan Utskottet till verkställighet befordrade
Rikets Ständers vid denna Riksdag lattade, bär ofvan omförmälda, beslut,
om förhöjning med 5oo,ooo R:dr B:co uti det från Ranken, i och för Manufactnr-Discont-rörelsen
utgående Creditiv; så har Utskottet numera,
efter sammanträde med Stats-Utskoltet och gemensamt med sislbemälde
Utskott uti Betänkande, under J\T:o 144’ a^bVit yttrande öfver Revisorernes
berörde framställning; och jemte det Utskottet får hänvisa till
nämnde Betänkande, tror Utskottet sig, i anledning af Herr Rosenblads
förevarande motion, endast böra tillkännagifva, att, så snart Utskottet inliemtat
Rikets Ständers bestämda beslut, i anledning af sislhesagde Betänkande,
Utskottet vill lill verkställighet, genom .Banco-Fullmägtige, befordra
Rikets Ständers förr omförmälda beslut om förhöjning med 5oo,ooo
R:dr B:co uti Creditivet för Manufactur-Disconten.
Lärande i detta, som uti alla andra lika beskaffade fall, det Böra
ankomma på Expeditions-Ulskottet att uppsätta och Rikets Stander underställa
förslag till den underdåniga Skrifvelse, som biifver en följd af Rikets
Ständers nästnämnda beslut.
Stockholm den 25 Februari iSzji.
V
U:0 i54.
Ank, till Exp. Utsk. den 1 Mars kl. 1 e. m.
Memorial, till svar å ett Riks-Stånds återremiss af Utskottets,
under N:o 141, afgifne UUåtande.
Vallöf!. Borgare-Ståndet bär, nndar den 6 innevarande Februari
mån'ad, på grund af gjerde anmärkningar, återremitterat Utskottets, under
]N:o *41, afgifne Utlåtande öfvar väckt motion, angående utredning af de
hinder, som från Banco-förvaltningens sida mött actie-egare i Gölha-Ca
-
Banco-UUhotlets Betänkande, N:o 155.
3
nal-Bolag, att för deras i Banco-Disconten belånade actier erhålla sådane
bevis, som, enligt Bolagets Reglemente, erfordras för att för desamma föra
talan vid Bolagets sammankomster.
Då likväl, enligt till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag af den
3 och 6 i denna månad, omförmälde Utlåtande blifvit afHögiofl. Ridderskapet
och Adeln utan anmärkning lagdt till handlingarne, samt afllögv.
Preste- och Heder v. Bonde-Ståndet bifallet, lärer
den eiliållne återremissen icke kunna till någon åtgärd
föranleda.
Stockholm den 45 Februari iS/fi»
JNT:o i 55.
Ank, till Exp. Utsk, den 5 Mars kl. 1 e, m.
Betänkandes i anledning af väckte frågor om förändring och förtydligande
af de för Handels- och Närings-Disconternes Lånerörelse,
uti 4, 5 och 6 moni. af s3s §. i Banco-Reglcmcntet
af den 26 Maj i835, lemnade föreskrifter, angående dels antalet
af namn, som erfordras såsom hypothek för lån utöfver
10,000 ll.dr, dels Lelåningen af Fexlar, dels högsta tillåtna
skuldsäitnings-beloppet och dels förbudet mot låns omsättning.
Ibland de vid sistlidne Riksdag, för Handels- och Närings-Discontens
Låne-rörelse lemnade föreskrifter, äro uti 2Z2 §. af ännu gällande
Banco-Reglemente intagne följande stadganden:
Mom 3. Lånen meddelas på Sex eller mindre antal månader, och
utan omsättning;
Mom. 4* Såsom hypothek må, med gemensamt afseende på lånsö»
kandens samt invisnings- eller yexel-utgifvarens och acceptantens, eller lör
-
4
Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 155,
skrifnings-utgifvarens oell iöftesmannens, livar och en för sig, egande falla
vederhäftighet för lånet, antagas enskildes accepterade invisningar och
vexlar, eller löpande förskrifningar, försedde med borgen såsom för egen
skuld; dock med rättighet för Directionen, dels att, såvida låne-summan
ej öfverstiger 10,000 R:dr_, kunna såsom hypothek, i stället för en revers
med srne namn, antaga en låne-summans hela belopp motsvarande förbindelse
med allenast ett namn och följaktligen jemväl utan borgen, under
vilkor, att förbindelsen är förfallen till Discont-lånets förfallodag,
dels ock alt, i händelse åter låne-summan öfverstiger 10,000 R:dr, kunna
såsom hypothek antaga antingen en revers med jatne namn och en, lånesummans
hela belopp motsvarande, förbindelse, hvilken likväl då ej nödvändigt
måste vara förfallen inom förfallotiden af det sökta lånet, eller
ock allenast en revers med 3:ne namn;
Mom. 5. Uti högsta tillåtna skuldsältnings-beloppet, hvilket, likasom
hittills, bibehålles vid 20,000 R:dr för låntagare och tillhopa ej får
öfverstiga 4°>°00 R;dr, under alla förhållanden, i hvilka någon person
kan blifva hos Inrättningen häftande, inbegripes icke hvad samma person
eljest må vara till Banco-Disconten skyldig. Dock må Directionen icke
underlåta att förskaffa sig alla de upplysningar, som kunna inverka på
omdömet om lånsökandes ställning och förmåga alt i alio uppfylla ingångne
förbindelser ;
Mom. 6. Det åligger Directionen att noggrannt tillse, det lånen
verkligen blifva inbetalda och ej genom omvägar af ett eller annat slag
omsatta. Vid uteblifven liqvid å förfallotiderne, böra låne-documenten
genast till lagsökning ullemnas.
Med afseende å de svårigheter, tillämpningen af sistupptagne 3:ne
mom. skall hafva medfört, har Utskottet, tid efter annan, fått emottaga
följande framställningar;
n) Directioncrne öfver Handels- och Närings-Disconten i Stockholm
samt öfver Låne-Gontoret i Malmö hafva, uti deras till Utskottet afgifna
Berättelser, samt Herr Kyrkoherden Bergvall, uti en från Kögv. PresleStåndet
till Utskottet remitterad motion, hemställt,
dels att mom. 4 matte erhålla ett förtydligande eller en närmare förklaring,
i afseende å antalet af de namn, hvilka erjordras såsom hypothek för
Baneo-Utskottets Betänkande, N:o 155.
5
lån utöfver 10,000 R:dr, enär rätta meningen af detta mom. vore desto
svårare att tolka, som, då det, å ena sidan, der låne-summan icke öfversteg
10,000 R: ir, ansetts tillräckligt att såsom hypolhek antaga en,
låne-summans hela belopp motsvarande, förbindelse med allenast ett namn,
och följagtligen jemväl utan borgen, det, å andra sidan, syntes icke kunnat
hafva varit lagstiftarens mening, att, när låne-summan öfversteg 10,000
Ridr, hypotheket skulle utgöras af icke mindre än tre personers namn,
som hvardera ansvarade för länets fulla belopp, synnerligast, enär föreskriften
derom lätt kunde tillintetgöras, genom den större summans fördelande,
eller uttagande i flere serskiide lån; dels ock, att stadgandet' uti
Järsta punkten af 6 mom. antingen helt och hållet mätte utgå, eller ock cn
närmare förklaring gifvas åt de deri förekommande orden ”genom omvägar
omsatta,” emedan den mindre bestämda föreskrift, delta mom. innebära,
kunde tydas derhän, att en låntagare ej allenast under någon tid före
förfallodagen af ett erhållet lån, utan äfven under någon tid efter, sedan
detsamma blifvit behörigen återbetaldt, borde anses utestängd från erhållande
af nytt lån, oagtadt säkerheten för öfrigt vore den bästa och mest antagliga,
endast på det att icke det senare lånet måtte kunna betragtas som
omsättning af det förra;
b) Directionerne öfver Handels- och Närings-Disconten i Stockholm
samt Låne-Contoret i Malmö hafva dessutom, hvar för sig, fästat Utskottets
uppmärksamhet på olägenheterna af det uti mom. 4 förekommande stadgande,
angående Vexlars belåning. Enär uti nämnde mom. är föreskrifvet,
att såsom hypolhek för Lån må bland annat äfven antagas enskildes
accepterade vexlar, under vilkor, att den hypolheserade förbindelsen är
förfallen till Discont-Lånets förfallodag, och det, enligt 4 Cap. 20 §. i Lagen
för Inrikes Vexlar af den 20 Maj i835, åligger innehafvaren af till betalning
förfallen Vexel att af den person, hos hvilken penningnrne skola uppbäras,
fordra betalning, och, derest sådan icke erhålles, protestera, uti stad senast
å första dagen, och å landet senast å andra dagen efter betalningsdagen,
liar nemligen det synts vara Disconl-styreJsen omöjligt alt för Vexlar,
förfallne till betalning å annan ort, än der Discont-Verket är beläget,
fordra betalning inom föreskrifven tid, eller, derest sådan icke erhålles,
protestera, för att bibehålla vexelrätten, utan att på förhand försända sådane
vexlar kring landsorlerne till myndigheter eller personer, utom Styrelsens
controll; med anledning hvaraf blifvit föreslaget det Reglementa
-
c
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 155.
riska stadgande, att Inrikes Vext ar, hvilka såsom hjpothek för Lån i
Handels- ock Närings-Disconten antagas, skola vara ställde att betalas å den
ort, der lånet utgått, eller enligt hemställan af Låne-Contors-Directionen i
Malmö, för den händelse detta stadgande icke anlages, att, när hjpothek
utgöres rf Vexel, denna då bör vara till betalning förfallen något senare,
än det mot säkerhet deraf sökta Lånet-,
c) Rikets Ständers ar i83p församlade Revisorer öfver Handelsoch
Närings-Disconten i Stockholm hafva anmärkt nödvändigheten af
ett förtydligande utaf ofvaninförde 5 morn., om hvars rälta tolkning, i
afseende på högsta tillåtna skuklsättnings-beloppet, olika meningar uppstått;
och har Utskottet, vid granskningen af detta morn., förehaft en inom
Höglofl. Ridderskapet och Adelil af Herr Rosenblad, Bernh., väckt till Utskottets
behandling öfverlemnad motion, alt, när innehafvande tillgångar
sådant medgåfve, och under förutsättning af fullgod säkerhet, HandelsDisconterne
måtte berättigas att till en och samma person utgifva lån utöfver
den nu bestämda maximi-summan af 20,000 R:dr, under förbehåll, dels
att, utom Låntagaren, minst are andra fullkomligen vederhäftige personer
för lånet ansvarade, och dels, att minst två tredjedelar af de vid pröfningen
af hvarje så beskaffad Låne-ansökning närvarande Discont-l)irecteurer
bifölle lånets ingifvande.
Utskottet går rm att besvara förenämnde förslag och hemställanden,
i den ordning, de här ofvan blifvit upptagne. Hvad således först angår
frågan om ett förtydligande af den i nu gällande Banco-Reglemente intagne
föreskrift, angående antalet af de namn, hvilka erfordras såsom hypothek
för Lån utöfver 10,000 R:dr, så och enär Utskottet härvid icke
kunnat förbise; att dst egentliga ändamålet med denna Discont-rörelse är
att underlätta handeln och näringarne dymedelst, att tillfälle beredes till
belåning af sådane förbindelser, hvilka vanligen af handlande och näringsidkande
uthändigas, i de fall, då, vid träffade köpslut, betalningen ej
genast erlägges, utan på tid utslälles; att då, i så beskaffade fall, borgen
sällan erfordras eller ifrågakornmer, utan densamma tvertom undvikes
Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 155.
och anses öfverflödig, emedan afbandlingarne hufvudsakligen hvila på
ömsesidigt personligt förtroende, samt ofta äro af sådan art, alt icke ens
tredje person kan eller bör lemnäs del deraf, föreskriften om 4 namnteckningar,
såsom oundvikligt vilkor för erhållande af lån utölver 10,000
R:dr, följagtligen motverkar det med ifrågavarande Låne-rörelse afsedde
ändamål och föranleder till vingleri, i det den nödsakar ordentlige
och för vederhäftighet kände personer att, mot contra-förbindelser,
förskaffa sig reverser med åtecknad borgen, för att kunna HandelsDisconten
begagna; samt att dessutom'föreskriften om fyra namn, såsotn.
erforderlige för Lån utöfver 10,000 R:dr, icke står i förhållande till den,
att Lån till och med å 10,000 R:dr få utgifvas emot endast tvänne namn,
har Utskottet funnit sig böra hos Rikets Idöglofl. Ständer tillstyrka en så
beskaffad förändring uti hvad i denna del hitintills varit föreskrifvet,
att, såsom säkerhet för lån utöfver 10,000 R:dr, måtte
få antagas vederhäftig låntagares revers, jemte godkändt
bypolhek, försedt med minst 2:ne namn, hvilka hvart för sig.
innefatta säkerhet för ett fulla lånesumman motsvarande belopp.
Med föranledande af hvad, på sätt ofvan omförmäldt är, blifvit hemstäldt,
rörande den, enligt 6:te morn., Discont-Directionerne ålagde skyldighet
alt noggrannt tillse, det lånen verkligen blifva inbetalda och ej genom
omvägar af ett eller annat slag omsalta, och enär detta stadgande, vid nya
Iåns beviljande, medfört ej mindre osäkerhet för den dass af medborgare,
som oftast behöfver anlita Handels-ocb Närings-Disconterne, än äfven
villrådighet för vederbörande Directioner, som fått förvaltningen af berörde
Discont sig anförtrodd, och dervid lika sorgfälligt måste afse iagttagandet
af gällande föreskrifter, som den möjligaste grad af rättvisa och
billighet mot de lånsökande, bar Utskottet, i betragtande jemväl deraf,
att, för bedömandet om och när ett sökt lån rättligen är att anse allenast
indirect omsättning af något förut innehafdt, en allmänt gällande, till
hvarje verkligt fall tillämplig, samt med de lånsökandes rättvisa fordringar
och de genom Inrättningen åsyftade fördelar, förenlig föreskrift icke
lärer kunna meddelas, ansett sig böra tillstyrka,
att föreskriften, angående förbud mot omsättning af Lån uti
Handels- och Närings-Disconten, måtte inskränkas till hvad
i 3:dje mom. finnes stadgadt.
Beträffande dernäst frågan om förändrade föreskrifter för belånin
-
'3
Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 155.
gen af vexlar, så liar Utskottet, vid jemförelse emellan Vexel-innehafvares
åligganden, enligt Lagen för Inrikes Vexlar af den 20 Maj 1835 och
föreskriften uti 4 mom. 23a §. af senaste Banco-Reglemente, funnit de uti
nyss åberopade mom. utstakade grunder för belåningen af vexlar
dels medföra mångfaldiga olägenheter för Discont-Styrelserne, dels ock
vara för Discont-Verkens säkerhet mindre betryggande. Genom 34 §. af
ofvan åberopade Lag för Inrikes Vexlar, föreskrifves nemligen,, att Vexelinnehafvare,
som underlåter att iagttaga, hvad honom uti 20 §. ålägges,
förlorat allt anspråk emot ej allenast öfverlåtare utan äfven utgifvare af
vexel. Häraf måste följa, att Biscont-Directionerne, för bevarandet af
den ökade säkerheten uti betalnings-rättigheten emot så väl vexelutgifvaren
som acceptanten, hvilken, enligt Banco-Reglementet, vid medgifvandet af
vexelbrefs pantsättning i Ilandels-Disconten är förutsatt, nödsakas att, ritan
afbidan af det emot vexell) upptagne Discont-låns förfallotid, och innan
sig visat, huruvida detta i behörig ordning återbetalas, foga anstalt,
att, när vexelbrefvet är till betalning förfallet, anställandet af kraf mot
acceptanten, eller, i fall penningar ej genast derefter erhållas, protest må
kunna med den skyndsamhet, som 20 §. bestämmer, för sig gå. Redan i
de fall, då acceptanten är boende inom samma stad der Discont-Verket
är beläget, möter således den olägenhet, att hypolheket måste på förband
utlemnas, till incassering eller bevakning, innan lånet, för hvilket det blifvit
pantsatt såsom säkerhet, ännu är förfallet; men då acceptanten har
sitt hemvist å en mera aflägsen ort, blifver denna olägenhet ännu större,
alldenstund det åligger Directionen att, förr än betalningen för lånet blifvit
erlagd, utlemna hypotbeket till Embets-myndigheter eller personer
helt och hållet utom Directionens controll, för att, inom den föreskrifne
korta fatalie-tiden, fordra betalning af aceeptanten, eller, för vexel-rättens
bibehållande, protestera, dermed omkostnader blifva förenade,
om hvilkas ersättande tvistigheter sedermera kunna uppslå, äfvensom, i
händelse den minsta försummelse härutinan komme att ega rum, DiscontVerket
ej allenast förlorade allt anspråk mot vexelutgifvare och remittenter,
utan äfven kunde blifva utsatt för äfventyret af en ersättningstalan
för vexelns såmedelst orsakade försämring. Till undanröd jande af nu öfverklagade
olägenheter, finnér Utskottet sig således föranlåtet tillstyrka,
att i blifvande Banco-Reglemente måtte föreskrifvas,
det vexlar, som i Handels- och Närings-Disconten belånas,
skola
Banco-Utslcottcls Betänkande, N:o 155.
skola vara ställde alt betalas å den ort, der lån sökes,
samt förfallne till betalning Irenne, högst åtta dagar, senare,
än de mot säkerhet deraf sökta lånen.
Hvad slutligen vidkommer frågan, huruvida från Ilandels-Disconten
må till en och samma person ulgifvas lån utöfver 20,000 R:dr, så har
högsta skuldsältnings-beloppet för Låntagare och Hypolheks-utgifvare
hittills varit olika, så alt med den tolkning, som åt del i nämnde hänseende
lemnade reglementariska stadgande af Directionens öfver IlandelsDisconten
i Stockholm fleste ledamöter blifvit gifven, högst 20,000 R:dr
fått upptagas såsom egna lån, under iagttagande för öfrigt, alt högsta
skuldsättnings-summan, under alla förhållanden, ej fält öfverstiga 40,000 R:dr;
men då, enligt 5 mom. af 23a §. af nu gällande Banco-Reglemenle, en
och samma persons namn får antagas såsom borgen för en summa af
40.000 R:dr, anser Utskottet, att, ulan något äfventyr för Discont-Verket,
det jemväl kan medgifvas en och samma person att innehafva lån lill
hvad summa som helst, endast hela beloppet deraf tillika med hans borgens-förbindelser
icke tillsammans öfverstiger omförmälda maximi-summa,
40.000 R:dr; hvadan Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad Banco-Fullmägtige,
uti denna fråga hörde, jemväl tillstyrkt, finner sig ega skäl hemställa,
att högsta tillåtna skuldsättnings-summan måtte fortfarande
bestämmas till 4°>°o° R:dr, dock utan afseende å, huruvida
densamma lill större eller mindre del utgöres af egna lån eller
hypolheserade skuld- eiler borgens-förbindelsers
Och får Utskottet, i öfverensstämmelse med här ofvan upptagne
tillstyrkanden, hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt hemställa,
att uti den som i blifvande Banco-Reglemente kommer
att motsvara 232 §. uti Banco-Reglcmentet af den 26 Maj
i835, måtte, i stället för de uti 4> 5 och 6 mom. förekommande
stadganden, få intagas följande momenter nemligen ;
Mom. 4. För erhållande af Lån, icke öfverstigande 10,000 R:dr,
erfordras, jemte Lånsökandens, efter faststäldt formulär, uthändigade förbindelse,
liypothek, som bör motsvara hela den reverserade Låne-summan,
Bih, till R. St, Brot, 2 84» och 1841» G Sami. 1 Ajd. 43 Iläft. 2
IQ
Banca-Utskoltets Betänkande, N:o 155.
och utgöras af enskildes, samtidigt med länet, eller några dagar förp eller
efter detsamma, förfallande, löpande förskrifningar och accepterade in visningar,
eller af Inrikes Vexlar, betalbara Irenne, högst åtta, dagar efter
lånets förfallotid å den ort, der detsamma sökes.
Mom. 5. Lån, öfverstigande 10,000 R:dr, må utgifvas mot lika beskaffad
e säkerhets-handlingar, som uti nästföregående mom. omförmälas,
dock med vilkor, att hypotheket antingen utgöres af minst 2:ne lånesumman
motsvarande förbindelser eller är försedt med minst arne namn, och att
hvardera förbindelsen, eller bvartdera namnet för sig innefattar full säkerhet
för det sökta Lånet.
Mom. 6. Uti högsta tillåtna skuldsättnings-beloppef, hvilket ej får
öfverstiga 4°jC>oa Rtdr, under alla förhållanden, i hvilka någon person, vare
sig såsom låntagare eller såsom hypotheks-utgifvare, acceptant eller
Borgesman, kan blifva hos Inrättningen häftande, inbegripes icke, hvad
samma person eljest må vara till Banco-Disconten skyldig.
Mom. y. I öfrigt tillhör Directionen att, med afseende å hvarje
sökt lånebelopp, pröfva antagligheten al de derföre erhjudne låne-handlingar,
samt med uppmärksamhet och noggranhet tillse, att Verkets säkerhet
genom desamma betryggas; och ina Directionen icke underlåta
att, för vinnande af detta ändamål, förskaffa sig alla de upplysningar, som
lunna inverka på omdömet örn lånsökandes ställning och förmåga alt i
allo. uppfylla ingångne förbindelser.
Mom. S. Vid uteblifven liqvid å förfallotiderne, böra Låne-docunaenterne
genast till lagsökning ullemnas.
Stockholm den 25 Februari 184r
-
Banco-Utskottels Betänkande, N:o 155.
11
Reservation
af Herr Stuart, Carl'. ''Bland de hypotbek, hvilkas beläning företrädesvis
bör befrämjas vid en på personal credit grundad disconlering,
anses första rummet med skäl tillkomma vexlar; hvilket måste isynnerhet
vara fallet, då Disconten är inrättad till handelns och näringarnes understödjande.
Men, oansedt denna allmänt erkända och obestridliga grundsats,
har nuvarande Banco-TJtsko!f, genom de föreslagna reglementariska
föreskrifterne för Handels- och INärings-Discontens fiamtida förvalt!.ing,
motverkat densammas begagnande till belåning afomförmälde med Discontens
ändamål och Bankens säkerhet mest ofverensslämmande hypolbek,
T tskottet har nemligen, genom dessa föreskrifter, frånkänt utländska vexlar
den hitintills dem till erkända belånings-rätf, utan att medgifva någon
ändamålsenlig’ ulsträckning af rättigheten lill inländska vexlars belånande;
tv då Disconl-Directionens sammankomst endast en dag i veckan inträffar
och lån på andra lider än fulla månader icke meddelas, lära ganska få
vexelinnehafvare blifva i tillfälle alt derefter sålunda lämpa liden för sina
Disconl-låne-transactioner, att de sökta och erhållna lånen förfalla emellan
3:dje och 8:de dagen för de hypothicerade vexlarnes förfallotid. Såsom
resultat af berörde föreskrifter, torde derföre med säkerhet kunna
antagas, alt egentligen endast sådane vexlar varda belånade, som blifvit
serskildt utfärdade lill begagnande vid tillämnade låneansökningar. Härigenom
kommer åter hela ändamålet med ifrågavarande låne-rörelse alt helt
och hållet förfelas.
Ehuru, enligt min orubbliga öfvertygelse, afsigten med Handels-Discontens
inrättande endast kan i någon lrufvudsakligare mon vinnas genom
vexlars disconlering, anser jag det dock förgäfves ali nu framställa något
förslag i della afseende; enär ett sådant sannolikt skulle befinnas alltför
mycket stridande emot de meningar och anspråk, som, i afseende på
Bankens lånerörelse, vid denna Riksdag gjort sig gällande. Jag har derföse
inom Ulskollet inskränkt mitt yrkande till fortfarande belånings-rätt,
äfven för utländska i den stad, der utlåningen sker accepterade vexlar och
till medgifvande!, att behörigen accepterad vexel, som förfaller från och
j2 Banco-UUJiotteU Memorial, X:o 156.
med andra till och med fjortonde dagen efter den för Discont-lånet bestämda
förfallotid, må såsom hypothek för dylikt lån kunna antagas.’’
Uti hvilken Reservation Herr Grefve Frölich, David, äfven instämt.
N:o i56.
Ani. till Exp. Utsk, den 10 Mars, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af vacht fråga, angående stadgande i
ISanco-Reglernentet, att Kamereraren vid Ranco-DiscontVerhet
shall ställa borgen eller annan godhänd säkerhet
Jor den uppbörd, honom anförtros.
Rikets Ständers år i836 församlade Revisorer för Banco-BiscontVerkets
Räkenskaper och förvaltning hafva,, uti den af dem afgifne berättelse,
framställt angelägenheten deraf, alt, såsom vilkor för erhållande af
Kamererare-!jensten i Banco-Discont-Verket, måtte stadgas, det compefente
»ökande böra ställa, ef Birectionen godkänd, borgen för den uppbörd,
Kamereraren lill redovisning lemnäs. /
Med anledning häraf, har Birectionen öfver Banco-Biscont-Verket
upplyst, att Birectionen, vid tillsättande af den år 1835 ledigblifna Kamerer.
",re-t jensten, ansett, för Verkets säkerhet, böra föreskrifvas, alt Kamereraren
skulle ställa af Birectionen godkänd borgen eller annan säkerhet till
belopp af 4,000 Rtdr, samt att den nuvarande Kamereraren derefter, före
sitt antagande, lemnel i D-i rec tionens vård säkerhet för 5,ooo R:dr Banco;
hemställande Directionen, nit uti blifvande Banco-Reglemente måtte,
såsom vilkor för erhållande af K a merera re-syssla n vid Banco-Biscont-Verket,
stadgas, alt sökande bör, för den uppbörd, honom kan komma att
anförtros, ställa godkänd borgen eilen annan säkerhet till belopp af 4>0O°
R:dr B:co, såsom fullt tryggande för Verket efter de inom Banco-Disconlen
numera införde coutroller,
Bancö-Utskottets Utlåtande, N:o l 37.
'13
Då bemälde tjenslemans uppbördj enligt nu gällande Räkenskapsocli
Redovisnings-Ordning för Discont-Yerket, hufvudsakligen hestår uti
dels influtne öfver-räntor, hvilka å lördagen för hvarje vecka redovisas
med Banco-Depositions-Attest, och dels assignalioner för nya lån, hvilka
Kamereraren å thorsdags morgonen emottager, för att hålla vederbörande
tillhanda, och af hvilka han, hvarje dag före sin bortgång från Contoret,
allenmar dem, som icke, enligt erhållne qviltencer, blifvit uttagnej till det
förvarings-rum, hvartill han, jemte tvänne af Discont-Directionens Ledamöter,
innehafva hvar sin nyckel, finner Utskottet, jemväl för dess del,att
Discont-Yerkels säkerhet blefve tillräckligen betryggad, om ifrågaställde
uppbörds-borgen bestämdes till den af Direclionen föreslngne summa; och
får vid sådant förhållande
tillstyrka, att uti Banco-Reglementet mätte få intagas följande
stadgande: Kamereraren vid Banco-Discont-Verket skall
för den uppbörd, honom kan blifva anförtrodd, ställa af Divectionen
godkänd borgen eller annan säkerhet till belopp
af 4.000 R:dr Banco.;
Stockholm den 6 Mars 1841 •
N:o i57.
Ånk. till Exp. Utsk. den 10 Hars, kb 1 e. nU
Utlåtande, i anledning af Directionens öfver Malmö Låne-Contor
hemställan om ändring af §. 88. inom. 8 uti nu gällande
Banco-Re glemente.
Direclionen öfver Låne-Contorel i Malmö har, med anledning af
den olägenhet, föreskriften i 88 §. 8 mom. af nu gällande Banco-Reglemente,
angående öfversändande lill Banken efter hvarje utlånings-dag af
det belopp, hvarmed contanlä Cassa-behållningen öfversliger 10,000 R;dr
ii
Saneo-Utslcotlets Utlåtande, N:o 157.
medfört dymedelst att Direclionen, så ofta allmänna Disconlens Cassa-behållning
öfverstigit 10,000 R.-lr, om ock med allenast ett eller annat tiotal
eller hundrade, måst öfversända detta belopp till insättning för Räkning
i Ranken, hvarifrån detsamma sedermera, i mon af behof, genom
assignering, åter uttagit?, samt enär det med ifrågavarande föreskrift afsedda
ändamål lättligen kunde tillintetgöras, då någon dylik föreskrift icke
vore gifven för de öfrige Discont-fonderne eller ens skulle kunnat ifrågakomma
för Handels-Disconten, så länge den dermed förut förenade upplånings-rörelsen
för Låne-Contorel medförde skylldighet alt när som helst,
efter föi fäboliden, hafva penningar i beredskap lill infriande af uppsagde
obligationer, bos Utskottet hemställt, det föreskriften om Cassa-behållningens
maximi-belopp kunde sålunda förändras, att sammanlagda Cassa-behålluingen
för alla tre nuvarande Discont-fonderne aldrig lick öfverstiga
5o,ooo R;dr, utan att det öfverskjutande beloppet i sådanl fall genast skulle
till Ranken öfversändas.
Ranco-Fullmägtige, öfver denna framställning hörde, hafva, på grund
deraf, att uti Handels- och Närings-Disconten minsta låne-summan, utom
i vissa fall, vore bestämd till 1,000 R:dr och den hitlills medgifne högsta
ända lill 20,000 R:dr, allt Råneo, ansett det vara svårt, om icke nära omöjligt,
att för denna låne-gren kunna bestämma Cassa-behållningen lill något
visst belopp, helst antalet af låne-ansökningar derstädes vore i en icke obetydlig
mon beroende af serskilde corrjuncturer och dessas inverkan på
handeln och näringarne; vid hvilket förhållande och då, hvad den coi -  tanta Cassa-hehållningen för Allmänna Disconten vidkomme, Direclionen,
jemlikt p mom. af ofvan åberopade §,, egde att, i mon af behof, på Ranken,
i serskilde föreskrifne valeurer, utfärda assignalioner, som i allmänna
rörelsen vore lika gångbara med Rankens egna sedlar, Fullmägtige afStyrkt
bifall till Directionens ofvanberörde förslag.
c. O
Sorn, derest ofvan omformälde, af Låne-Conlorets Direction gjorde, framställning
vunne bifall, densamma skulle påkalla införandet af en serkild
räkenskap för den föreslagna gemensamma contanta cassan, med dermed
förenade controller, samt således rubba de för Låne-Conlorets redovisning
nu gällande grunder och föreskrifter, finner Utskottet icke skäl
att densamma biträdaj hvaremot Utskottet, med afseende derå, att Cassa
-
Banco-Ulskottets [Utlåtande, N:o 157.
15
behålla ingen stundom kan utgöras af nästan endast mindre sedel-valeurer,
hvilkas iordninghringande och specificerande till afsändning upptager lid
och sålunda leder till hinder i öfriga göromål, anser Cassa-behållningen af
Allmänna Discont-fondens medel kunna, utan våda för Banken, ökas, samt
får af sådan anledning och på det afsändande af öfver behållning mindre
©fia må ifrågakomma, hos Rikets Högloft. Ständer tillstyrka,
att den, enligt 88 §. 8 mom. af nu gällande Banco-Reglemenle
för Låne-Contoret i Malmö till io,ooo R:dr bestämda högsta
Cassa-behållning måtte förhöjas till i5,ooo R:dr.
Stockholm den 6 Mars 1841.
STOCKHOLM, Elmens och Granbergs Tryckeri, 1841.
Banco-Utskottets BetänkandeJS:o 158»
t
N: o 158.
Ant. till Exp.-Utsk. den i3 Mars i84r, kl. i e, m.
B et anie ande, i anledning af Herr NordenancTcars, F. TF.,
motion, innefattande förslag till reglering af Bankens
lånerörelse i åtskilliga delar.
Herr Nordenanckar, Fredrik Wilhelm, har inom Ridderskapet och
Adeln väckt en till Utskottets behandling öfverlemnad motion, deruti,
uppå anförde skäl, är vordet föreslaget:
i :o att Banco-TJtskottet måtte skyndsamt till Rikets Ständer inkomma
med en approximativ calcul öfver beloppet af den sedel-indragning, hvartill
nu gällande Banco-reglering och vidtagne beslut anses föranleda, och
att derefter ingifva förslag till dessa medels nya användande;
2-.o att de till Allmänna Discont-rörelsen nyligen anslagna 460,000
R:dr måtte derifrån återtagas i den mon, desamma kunna användas annorlunda,
och i öfverensstämmelse med den nya reglering af Bankens rörelse,
som Rikets Ständer antaga;
3:o att såsom deponerad Fond till Creditiv för Hypotheks-Föreningarne
ej må anses behöfliga mera än 100,000 R:dr, samt återstående 3oo,000
R:dr, såsom disponible till annan utlåning, dock utan minskning i Föreningarnes
egande Creditiv-rätt;
/|-.o att Handels-Discontens låne-anslag må bestämmas till 3 millioner
R:dr, oberäknad dess reserv-fond, 200,000 R:dr;
5:o att hvad som af ett låne-anslag tidtals kan blifva innestående,
må af Fullmägtige i annan väg kunna disponeras, med vilkor, att medlen
till sitt bestämda ändamål åter förflyttas, när behofvet så fordrar;
6:0 att Fullmägtige må auetoriseras att köpa och sälja RiksgäldsContoirets,
Armeens Pensions-Cassas och Bruks-Hypotheks-Föreningarncs
obligationer till det pris, de sjelfva för tillfället bestämma; ty utan så^
dan latitud, i afseende på värdet, skulle, efter motionärens åsigt, hela ändamålet
förfelas; — samt att Rikets Ständer, genom serskild § uti Instructionen
för Fullmägtige, må fästa deras uppmärksamhet på vigten af de
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Afd. 44 Häftet. 1
3
Banco-Ut siof tets Betänkande, JY:o i58.
ändamål, som med delta stadgande åsyftas, nemligen att bereda Banken
räntevinst, alt förekomma sedelstockens indragning, att förse Banken med
sådane allmänna papper, som ega ett stadgadt börsvärde och alt befordra
dessa pappers eirculalion pä inländsk och utländsk börs;
7:0 att när Riksgälds-Contoirets depositioner i Banken uppgå till betydligare
belopp, ulan anledning, att desamma så snart komma alt åter
uttagas, det må vara Fullmäktige tillåtet att, under tiden , göra deni fruktbare
i låne-väg eller genom köp af obligationer; samt
8:0 att upplåningsröreise i Banken till 3 procent må, såsom förr, ega
rum, likväl endast i den raon, sådane medel kunna af Banken användas
och lill belopp af högst Två millioner R:dr.
Öfver denna motion har Utskottet infordrat Utlåtande från Bancofullmägtige,
och får för detsamma redogöra här nedan vid hvart och ett
af de serskilda förslag, som innefattas uti motionen, hvilken Utskottetansett
lämpligast alt punklvis besvara.
Under åberopande af en upprättad och uti Utskottets Betänkande,
N:o i5o, intagen approximativ calcul ofver beloppet al den sedel-indragning
ifrån r83g års slut till nästa Riksdag, hvartill nu gällande BancoReglemenle
och de af Rikets Ständer redan vidtagne beslut, föranleda;
hafva Banco-lullmägtige , med anledning af esta punkten uti Herr IVordenanckars
ofvanomförmälde motion, lill Utskottet öfverlemnat en ”beräkning
öfver beloppet af den tillgång, som, till förekommande af sedelstockens
förminskning genom större in- än utbetalningar, under åren it>4o
”till och med i8z{5, kau anses vaia att använda, under lagtlagande af de
”föreskrifter, dels i835 års Bauco-Reglemenle och dels Rikets HöglofL
”Ständers redau fattade beslut innehålla”.
Som Utskottet ansett det vara egentligare att, vid beräkningen af
Bankens intill nästa Riksdag uppkommande öfverskott,, upptaga förhållandena
till och med med år 184Ö, men oivanåheropade approximativa calcul
endast omfattade tiden frän och med 1840- tili och med 1844; får
Utskottet lill en början framlägga en calcul ofver beloppet af den sedelindragning
ifrån 1839 års slut lill och med år ! 845, hvartill nu gällande
Banco-Reglemente och Rikets Ständers beslut föranleda.
liancv- Ut slo nets Betänkande, IV'o i58. 1
3
Minskning i Sedelstocken.
a) genom inflytande capital-afbetalningar:
å Riksgälds-Contoirets obligationer, 2 procent
let, R:dr 4,4°o,000 . ........
å lånen till släder och corporalioner . .
å fastighets lån mot återbetalning i silfver,
circa
..
b') genom indragen årlig vinst:
Beloppet deraf beror hufvudsakligen af de beslut,
Rikets Högloft. Ständer komma att fatta,
angående Bankens lånerörelse. Med någorlunda
säkerhet torde den dock kunna
beräknas till omkring j5o,ooo R:dr årligen,
eller för 6 år lill
c) Medel, som äro att förvänta från RiksgäldsContwiret,
i afräkning å dess inom linien
förda skuld för utredningen af Götha Canal
och Malmö f. d. Disconler
årligen af primitiva capita
528,
000: - -  25,000: - -
13 2,000: - -
4,5oo,ooo:
3°,ooo: --5 2,5
000; - -
Ökninsr i Sedelstocken :
a) Tillökning i Manufactur-Discontens Crediliv
fr) Utbetalning till Riksgälds-Contoiretaf 462,243
R:dr årligen, i 5 år, utaf Bankens nu egande
vinstmedel
c) Genom inlösen af Bankens räntebäi ande skuld
förbindelser,
efter afdrag af derå upptagna
lån
.
d) Förhöjning i Handels- och JVärings-Disconter
nes
förstärknings-fonder till 3 millioner R:dr
e) Förstärkning af Handels- och Närings-Discon
ternes
reserv-fond till 200,000 R:dr .
f) Förhöjning af Fastighets-lånefonden till 5 mil
lioner
R:dr
Saldo, inträffande förminskning
vid i83g års slut befanns. . .
sedelstocken, sådan den
• . . . • B.co R:dr
5oo,ooo: - -
2,311,215: - -
10,000: - -  290,000: - -  59,239: - -  j436,45o:--3 ,6o6,0O/{...
1,608,096:
4
Banco- biskottets Betänkande, N:o i )8.
Vid denna calcul hafva Fnllmägtige uti den af dem afgifne, här
förut omnämnde, beräkning, anmärkt: aLt till totalsumman af den minsk
ning
i Sedelstocken j som enligt calculen skulle uppstå, utgörande
B:co R:dr 5,2i5,ooo:--
ytterligare borde läggas, hvad 1840 års vinst, på
sätt numera är vordet kändt, öfverskjutit det i
calculen beräknade medeltal eller „ „ 5o,ooo:--
hvadan hela minskningen i sedelstocken skulle
komma att uppgå till circa ,» „ 5,205,000: - ••
hvaremot ifrån den antagna totala ökningen i sedelstocken
........ 3,606,904: - -
borde afdragas, deribland inberäknad
brist i Handels- och NäringsDisconternes
fastställda reserv-fond,
emedan samma brist af dessa Disconters
egen vinst, utöfver levereringarne
till Banken, blifvit betäckt
69,239: - ~
då alltså skulle återstå 3,547,665:--
men hvartill borde läggas skilnaden
mellan de uti calculen upptagne
10,000 R:dr för inlösen af Bankens
räntebärande obligationer och
beloppet af de, som utgifvits för
inlemnadt silfver, hvilka inom
i845 års slut kunde antagas ingå
med  I9,q35:--
Summa 3,567,600: - -
eller i rundt tal „ ,, 3,565,00©: - -
Återstod B:co R:dr 1,700,000:--
hvarti 11, i öfverensstämmelse med Banco-fullmägtiges af Utskottet
biträdde hemställan, i afseende på 6:te punkten,
bör läggas afbetalningen å Riksgälds-Contoirets förbindel
Transport
1,700,000:--
Bcmco-Utshottets Betänkande y N:o i58.
5
Transport 1,700,000:--  ser för Bankens grundfond under åren 1835 till i83g,
hvilka icke i lånerörelsen åter utgått 44°»ooo: " ~
så att, enligt Fullmägtiges beräkning, totalbeloppet af den
förminskning i sedelstocken, sorn i annan väg bör göras
rörlig, komine att uppgå till 2,j4o,ooo:-~
hvilken summa dock, i händelse af Rikets Ständers bifall till
Utskottets hemställan i Betänkandet N:o i5o, angående
tillökning i circulations-capitalet uti lånerörelsen mot pant
af fast egendom, kommer att minskas med . . . • • 5oo,ooo: - -
i följd hvaraf B:co R:dr 1,640,000:--
blelve under tidrymden från och med 1840 års början intill 1845 års
slut disponibla till användande i utlånings- eller annan väg.
Enligt de förslag, Utskottet nu, i anledning af Herr Norclen
anckars
motion, går att afgifva, skulle erfordras:
till ökadt Creditiv för lånerörelsen på namn och reverser med omsättningsrält
vid Discont-verket i Stockholm
B:co R:dr 5oo,ooo:~-  och till uppköp af räntebärande papper,
för fyllande af den brist i ett,
ursprungliga grundfonden motsvarande,
belopp realisabla papper, som
uppstått genom afbetalningar å Riksgälds-Contoirets
obligationer, under
åren 1835 —1889 R:dr 44°>ooo: _ “
år 1840 88,000:--
samt ytterligare inträffande
afbetalningar under
åren 1841—184b, eller
5 år å 88,000 R:dr årligen /j/jo,000: - -Q68,ooo: - -r ,453,000; . .
kradan
- t64o,ooo: - -
återstå, som kunna i tillfällig lånerörelse användas.
I sammanhang med den uti punkten 2:dra gjorda framställning, att
de till Allmänna Discont-rörelsen nyligen anslagne 460,000 R:dr måtte
derifrån återtagas i d.en mon, desamma kunna användas annorlunda och i
t) Banco-Utskottets Betänkande, N:o i 58.
öfverensstämmelse med den nya reglering af Bankens rörelse, som Rikets
Ständer antaga, har Utskottet förehaft tiris en af Riksdags-fullmagtigen
Sone Persson från Skåne väckt motion, innefattande, bland annat, att
Discontens utlånings-fonder måtte intill nästa Riksdag ökas med 3 millioner
R:dr, och dels ett af Riksdags-fullmägtigen Per Jönsson väckt förslag,
att fonden för hvartdera af Bankens Låne-Contoir mätte erhålla
förhöjning af * million R:dr.
Hvad frågan om tillökning i ullanings-fonderne för Låne-Contoiren
beträffar, hafva Banco-fullmäglige till de härom afgifne förslag afstyrkt
bifall; hvaremot Ftdlmäglige, under förmälan, att, enligt deras åsigt,
den förstärkning af allmänna Discont-fonden i Stockholm, som Rikets
Ständer vid denna Riksdag temporairt medgifvit, icke skulle kunna, ulan
kännbar olägenhet för allmänheten, densamma undanryckas, hemställt, att
allmänna Discont-lånefonden för lån å namn med omsältningsrätt måtte
erhålla en förstärkning af * million R:dr, deruti inberäknade de redan
temporairt beviljade 46°>o°ö R:dr.
Med afseende på hvad Fullmägtigesålunda anfört, hemställer Utskottet,
alt, med alslag å de af Herr Nordenanckar och Riksdagsfullmägtigen
Per Jönsson gjorde framställningar, Rikets
Ständer måtte besluta, att fonden för utlåning på namn och
reverser vid Banco-Discont-verket i Stockholm måtte intill
nästa Riksdag erhålla en förstärkning af Soo.ooo R:dr Banco,
deruti inberäknade de af Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag lill begagnande öfverlåtne 200,000 R:dr af
fonden för belåning af adier och publika papper, samt26o,ooo
R:dr, allt Banco, af fonden för Handels- och Närings-Disconten.
I afseende å det under punkten 3 förekommande förslag, anförde
motionären, att till nya Cassa-crediliv på Depositions-räkning varit afsatta
400,000 R:dr, deraf 100,000 R:dr för Skånska och 3oo,ooo R.dr för Bruksegares
Hypotheks-förening; att desse Creditiv sällan och till mindre belopp
varit anlitade, hvilket bäst skall synas deraf, att hela sammanräknade
räntan, som under 5 år derå influtit, utgjort allenast 5,653 R:dr och
att vid i83c) års slut endast 16,000 R:dr voro begagnade. Dettaj förhållande
förmenar motionären kunna antagas för framtiden blifva enahanda,
och att det således vore obehöfligt och ledande till förlust för Banken,
att ett så betydligt capital stöde afsatt utan ränta; hvadan motionären anser
en deposition af 100,000 R:dr desto heldre vara tillräcklig, som Bruks
-
Banco-Utshotlels: Betänkande, N:o i 58. 'J
egares låne-opernlioner troligtvis snart skola förminskas och deras behof
af' crediti v, i följd deraf, upphöra samt altför öfrigt, om erediliven skulle
hårdare anlitas, denna rubbning snart vore öfvergående och den genomen
sådan utbetalning ökade sedelstocken af ingen betydelse.
Ehuru Utskottet måste medgifva, att de till omförmälde Hypotheksföreningar
alsatte creditiv hitintills varit i löga betydlig raon anlitade,
samtatt, om äfven för kommande tiden ett slikt förhållande antoges kunna
fortfara, Banken icke skulle något äfventyra genom bifall lill motionärens
förslag, kan Utskottet likväl ej i sin utsträckning godkänna den princip,
som ligger Lill grund lör förslaget; och då Utskottet ej kan inse det någon
för allmänna rörelsen menlig följd bör kunna uppstå deraf, att det
mindre capital, hvarom nu är Båga, minskade den utelöpande sedelstocken,
samt det, å andra sidan, elter hvad Banco-fullmägtige förmenat, skulle
föranleda till rubbning uti stadgade former för Bankens räkenskaper, i
händelse de beviljade crediti ven på Räkningar i Depositions-Åfdelningen
nedsaltes, utan att deponera deremot svarande fond,
afstyrker Utskottet bifall lill ifrågavarande framställning.
Tili stöd för det förslag, 4-de punkten innehåller, eller attjJlandelsDisconiens
iåne-anslag må bestämmas lill 3 millioner R:dr, oberäknad dess
reserv-fond, yttrar motionären, bland annat, att denna lånegren, ehuru
icke fri från missbruk, hvarigenom dess ändamål tili en del förfelas, likväl,
i vida större scala än den allmänna Disconten, bidrager till understöd
för enskilde crediten och industriel förkofran.
Banco-fullmägtige hafva, i anledning häraf, anfort: att redan vid Handels-Discontens
stiftelse, år i83o, för densamma bestämdes en fond (hiå
grundad endast på upplåning) af Tre millioner R:dr, hvilket belopp vid
sistförflulne Riksdag bibehölls; att, ehuru verksamheten för denna Discont
ännu vore i flere afseenden inskränkt, dess rörelse dock hade, efter år
räknadt, varit t ett nära oafbrutet stigande, samt att denna låne-rörelse,
under dess tioåriga tillvaro, visat en, i förhållande till dess omfattning,,
högst obetydlig förlust.
På grund häraf hafva Fullmägtige tillstyrkt,
att Handels- och jVärings-Discontens permanenta (^ordinarie)
creditiv eller fond måtte bibehållas vid Tre millioner Riksdaler,
utom reserv-fonden.
8
Banco-Ut skottets Betänkande, N:o i58.
Utskottet, som i allo biträder denna Fullmägtiges hemställan, får
härigenom underställa densamma Rikets Ständers bepröfvande.
Hvad deremot angår motionärens i samband härmed gjorde framställning,
att Utskottet måtte taga under serskild pröfning, huruvida antingen
för hela ifrågavarande lånerörelse eller endast för växel-belåning,
räntan kunde nedsättas från 5 till 4 procent, i händelse af bifall hvartill
motionären anser fonden böra höjas med ytterligare i million; får Utskottet
endast anmäla, att, som Rikets Ständer, genom bifall till Banco-Utskottets
vid denna Riksdag aflåtne Betänkande N:ö 82, i anledning af väckt
fråga om nedsättning i räntan med En procent å alla de lån, som från
Rikets Ständers Bank eller de derunder lydande Låne-Contoiren utgifvas,
förklarat, att någon nedsättning i räntan å berörde lån ej borde ega rum,
Utskottet icke kunnat ingå i pröfning af berörde framställning, såsom in
nefattande
en fråga, den der redan blifvit af Rikets Ständer afgjord.
I anledning af förslaget uti 5:te punkten, yttra Banco-fullmägtige,
det Fullmägtige dela den tanka, som ligger till grund för samma förslag,
eller att, så länge Bankens låne-rörelse 5 år förut i dess minsta detaljer
bestämmes, utan att åt Bankens Öfver-styrelse är lemnad rättigheten att,
efter inträffande förhållanden, som omöjligen så långt förut kunnat komma
under betraktande, deri göra jemnkningar, skall det å nyo inträffa, hvad
sedan sista Riksdag egt rum, att nemligen betydliga låne-fonder blifva
till större eller mindre del obegagnade; hvarigenom det lif, de varit ämnade
att gifva rörelsen, går förloradt, och denna ofta kan nödgas söka utvägar,
som den eljest icke begagnat, och som kunna vara förenade med
vådor.
Utskottet instämmer jemväl uti den af motionären i berörde hänseende
yttrade åsigt, men anser derjemte, att, då för den lånerörelse-gren,
som vid något tillfälle kan lemna ett öfverskott lill användande i andra
grenar af låne-rörelsen, der behof deraf göres, icke långt efter det en sådan
försträckning blifvit lemnad, kan behöfva att så hastigt som möjligt
återbekomma ett slikt öfverskott, sådane i främsta rummet böra användas
i de låne-rörelse-grenar, hvarifrån återbetalning med minsta omgång kan
verkställas; och får Utskottet fördenskull föreslå,
det Banco-fullmägtige må berättigas att utaf de till bestämda
summor upptagne låne-fonder eller creditiv, som, under
en
Banco-Utskoltels Betänkande, JV:o i 53.
9
en längre tid visat sig icke liafva till fulla beloppet kunnat
utgå till annan Bankens låne-rörelse och deribland företrädesvis
lill Handels- oell Närings-Discontens, publika pappersbelåningen
samt för beviljade crediliv, anvisa de uppkomne
öfverskotten, dock under vilkor, att, så snart desse öfverskott
blifva för sina primitiva föremål beböllige, desamma
till desse senare, efter band och i den nion nödige medel
inflyta , återställas.
Genom detta förslag anser Utskottet sig jemväl hafva besvarat en af
Herr Kyrkoherden Bergvall väckt och till Utskottet remitterad motion,
att antingen den andel af fonden för belåning af actier och publika papper,
hvilken icke kan för samma låne-rörelse göras fruktbar, må af BaircoDiscont-Directionen
få vid förefallande behof utlånas på namn och reverser,
eller att af förstnämnde fond 200,000 R:dr må användas såsom
grundfond för Handels- och Närings-Disconten.
Med hemtad anledning deraf, att, om äfven Bruks-egares Hypothekscassa,
Skånska Hypotheks-Föreningens och Armeens Accords-amorteringsfonds
obligationer med 4* procent tillerkännas belåningsrätt i Rikets Ständers
Bank, en föga betydlig del af Bankens intill nästa Riksdag disponibla
tillgångar skulle kunna anvandas i och för publika pappers-belåningen,
bar Herr Nordenanckar framlagt det förslag, som i punkt 6:0 innefattas;
och har motionären i öfrigt, till stöd för detta förslag, anfört:
att, om en inländsk eller utländsk slats-credit någonsin skall kunna grundläggas,
vore det oundgängligt , att en handel med sådane papper inledes,
på det att de blifva kände på Börsen, och detta skall, efter motionärens
förmenande, i vårt land, der så få capital äro till en sådan rörelse disponible,
svårligen kunna ega rum, så vida icke Rikets Ständers Bank,
våre allmänna Cassör och landsorternes egentligaste capitalister, nemligen
Privat-Bankerne, uppträda på Börsen, såsom alternativt säljare och köpare;
att om detta föregått och allmänheten finnér, att sådane papper alltid äro
afsätllige till ett föga ombytligt värde, så skola småningom äfven enskilde
personer våga ingå i samma bandel och deruti förränta jemväl smärre
behållningar, samt alt det för Banken vore af fördel, att, då cursen vore
låg och medgåfve vexel- och silfverköp, i stället för silfver, inköpa Hamburgska
papper, hvilka när som helst kunna förvandlas till silfver och
emedlertid gifva Banken en ränta af \ procent.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841. G Sami. 1 Afd. 44 Häftet. 2
IO
liane o- Utskottets Betänkande, N:o 15 8.
Uti del Utlåtande, Baneo-fullmägtige öfver förevarande motion afgifvit,
hafva Fullmäktige, i anledning af sistberörde förslag, yttrat:
”De här innehållna förslager tyckas afse tvänne med hvarandra icke
i omedelbart sammanhang stående ändamål, det ena att Banken, med användande
at åtminstone en del utaf dess nu reserverade behållning, borde
förse sig rned en tillgång af vid förefallande behof lätt realisabla papper,
och det andra, att, genom dylika pappers omvexlande, uppköp och försäljning.
befordra deras circulation på både in- och utländske Börser. Hvad
det första föremålet beträffar, så är det vanligt, att de förnämsta utländska
Banker nedlägga deras grundfond och stundom äfven deras reserv-fond,
det vill säga, den del af behållna vinsten, hvilken icke blifvit utdelad eller
anordnad, uti goda statspapper, som, vid förefallande utomordentliga behof,
lätteligen kunna förvandlas i penningar. Detta synes äfven hafva varit
afsigten med stadgandet i ^:de §. af i83o års Banco-Lag och utfärdandet
af Riksgälds-Contoirets förbindelser för den återstående krigsskulden,
om än uttrycket i nyssnämnde §. blifvit för ofullständigt att kunna åberopas
såsom ett oinskränkt lagbud. Det torde äfvenledes finnas obestridligt,
att, innan Banco-Styrelsen begagnar de i 12a §. af Banco-Reglementet medgifna
medel till upprätthållandet af Bankens credit och den fria silfvervex!ingen,
vore det bättre att ega sådane papper, hvars lätta föryttring,
till och med inom eget land, skulle göra begagnandet af de förutnämnde
dyrare och för allmänna rörelsen mera kännbara utvägarne i de fleste fall öfverflödigt.
Men deremot kunna icke Fullmäktige lika godkänna det senare
ändamålet, eller att genom Bankens uppträdande på en gång såsom
både köpare och säljare af dylika papper, befrämja deras omlopp, likasom
Fullmägtige i allmänhet anse betänkligt att låta Svenska Banken uppträda
i omedelbar beröring med utländska Börser. Äfven de utländska Banker,
hvilkas organisation skulle kunna måhända lättare sådant medgifva, bruka
dock saftan uppträda, såsom egentliga speculanter å Statspapper, och i mångas
stiftelse-urkunder är detta uttryckligt förbjudet. Fullmägtige anse således
icke, att Banken i något afseende bör uppköpa några slags papper,
att dermed drifva handel, utan endast tili sådane nedlägga sin ursprungliga
grundfond, för att i hebofvets stund ega en lätt realisabel tillgång;
och anse Fullmägtige, att, vid beräkningarne af tillgåugarne härtill, den under
åren 1 B35—u 83p influtna afbetalning å Riksgälds-Contoirets förbindelser
så mycket iner bör tagas i beräkning, sorn den icke blifvit använd i
någon annan Bankens rörelse.
Banco-Utskottets Betänkande, N.o i58. 11
Beträffande frågan, i hvad skags goda papper de härtill användbare
summor böra nedläggas, så anse till en början Fullmägtige härifrån böra
undantagas alla utländska. Vidare, då numera få eller inga andra Riksgälds-Contoirets
obligationer finnas, än de Lill Banken afgifne, anse Fullmägtige,
att för det närvarande man bör inskränka sig till de å längre
förfallotid ställde, som utgifvas af Arméens Amorterings-food, Skånska och
Bruks-egares Hypotheks-föreningarne, samt nya Hypotheks-föreningar, erbjudande
lika säkerhet. Härigenom skulle man, utom den förmon, Banken,
på sätt ofvan är visadt, kom att vinna utaf innehafvandet af ifrågavarande
papper, medelbart bereda för det allmänna högst nyttiga följder. Man
underlättade uppkomsten af de, i så många hänseenden, och serdeles för
bildandet och fruktbargörandet af de få capitalerne, vigliga statspapperen,
utan att underkasta sig ileras med lika skäl fruktade skuggsida, Statens
skuldsättning; man underlättade för Arméens Ollicers-corps tillfället att
med mindre uppoffringar sjelfva efter hand befria sig från bördan af accorder
och accords-räntor, och slutligen underlättade man bildandet af goda
Hvpotheks-föreningar, hvilka, med deras på längre lid ställde upplåningar,
och sålunda större oberoende af tillfälliga conjuncturer, skulle gifva
creditens begagnande i Riket en säkrare riktning, än den, andra inrättningar
äfven under de bästa förhållanden och den bästa förvaltning ega
förmågan erbjuda.”
Utskottet har härvid jemväl til! pröfning förehaft en af Herr Friherre
Stjernstedtj Theodor, inom Utskottet väckt motion, uti det ämne,
sorn utgör föremål för förslaget uti ifrågavarande örte punkt.
Efter öfvervägande häraf, lår Utskottet, i allo delande de åsigter,
som af Banco-Fullmägtige blifvit härutinnan framlagde, till Rikets Ständers
bepröfvande öfverlemna följande af Fullmägtige afgifne på berörde
åsigter grundade förslag:
ci) Banco-fullmägtige berättigas att, i nion som Bankens
tillgångar medgifva, medelst anskaffande af något eller
några af nedannämnde Svenske räntebärande papper, ersätta
den minskning, som, genom afbetalning å Riksgälds-Contoirets
till Banken afgifne obligationer, dels redan uppkommit,
dels framdeles i stadgad ordning uppkommer i det uti 4 §=
af Lagen för Rikets Ständers Bank under den i Mars i83o
bestämda belopp af 4»400>000 > sä alt Banken i möj
lieaste
målto alltid förblifver innehafvare af elt, ofvanstå
O
-
Banco-Utskottets Betänkande, N'.o i53.
ende summa 4>400>000 B;(lr motsvarande, belopp lätt realisabla
förbindelser;
b) för Bankens räkning få icke andra förbindelser uppköpas
än de, som, ställde på längre förfallotid, äro utgifne
af Armeens Accords-amorteringsfond, Skånska Hypoteksföreningen
, Bruks-egares Hypotheks-förening, och sådane
Svenska Hypotheks-föreningar, hvilka hädanefter, på likartade
grunder med de begge förstnämnde, kunna bildas, och
som blifva af Kongl. Maj:t i Nåder stadlästade, samt af Bancofullmägtige
linnas innebära nödig säkerhet; samt
cj de förbindelser, Banco-fnHmägtige på detta sätt anskaffa,
få icke försäljas, utom vid de fall, då realisationens
bestånd och upprätthållandet af Bankens credit eller säkerheten
för Banken så fordrar.
I fråga åter derom, hvilka publika papper Utskottet, för sin del,
anser böra till belåning i Rikets Ständers Bank antagas, får Utskottet hänvisa
till det härom, under N:o i5g, serskildt afgifne Utlåtande.
Vidare har motionären under punkt 7:0 föreslagit, att när RiksgäldsContoirets
depositioner i Banken uppgå till betydligare belopp, utan anledning,
att desamma så snart komma att åter uttagas, det må vara Fuilmägtige
tillåtet att under Liden göra dem fruktbara i låneväg eller genom
köp af obligationer.
Enär det, i händelse af bifall till ifrågavarande förslag, torde
blifva af nöden att i de reglementariske föreski ifterne härom, stadga något,
sorn angår så väl Fullmägtige i Banken, som Riksgälds-Gontoiret, har Utskottet,
på grund af föreskriften uti §. 9 af d<m för Utskottet utfärdade
Instruction, ansett sig böra gemensamt med Siats-Utskottet behandla denna
fråga, och skall fördenskull, efter öfverläggning med sistbemälde Utskott,
deröfver afgifva yttrande till Rikets Ständer.
Slutligen föreslår motionären, for det 8:de, att upplåningsrörelsen i
Banken till 3 procent må, såsom förr, ega rum, likväl endast 1 den rnon,
sådane medel kunna al Banken användas, och till belopp af högst 2 millioner
R:d r.
Banco-fullmägtige hafva härvid yttrat, att den i § 23o af nu gällande
Banco-Reglemente Fullmägtige medgifna upplåningsrätt, efter Fullmägtiges
åsigt, borde oförändrad bibehållas på förut stadgade vilkor, men
med den u sträckning, att upplåningen mätte få begagnas, utan afseende
Banco-ZJtslcottets Betänkande, A7;o i 58. i3
på hvilket föremål af Bankens rörelse, som för tillfället kunde påkalla
densamma, dock att med denna upplåning icke afses någon tillgång för
nya lån, utan endast ett medel att förekomma hastiga rubbningar i Bankens
lånerörelse, i följd af de tillfälliga, på sedelstocken verkande, händelser,
som ligga utom all beräkning, såsom en hastig och betydligare tillökning
i lånen å rörlig pant , större uttagande af sedlar emot inlemnadt
silfver, eller hastigare tillitande af förut under längre tid obegagnade och
till annan rörelse anvisade lånefonder.
Deri af Fullmägtige åberopade 23o §. i Banco-Reglementet innehåller
:
”Morn. r. Till fond för denna discontering (utlåning genom Ilandelsoch
Närings-Disconten) eger Banken att upptaga lån emot obligationer å
2, högst 3, procents ränta r under ömsesidigt förbehåll af tre, högst sex,
månaders uppsägning, och med vilkor, att räntans beräknande för uppsagdt
lån genast vid för fallodagen upphörer; Banco-fullmägtige dessutom öppet
lemnadt att för denna discontering använda Bankens egna tillgångar, om
och när tillfälle dertill möjligen sig erbjuder, under iagttagande af de i
§§. 127, 237 och 240 intagne föreskrifter, samt med vilkor, att aldrig
högre sammantaget belopp må i denna låneväg utgifvas, än hvad upplåningssumman
högst får utgöra/’'
”Morn. 2. Hela upplåningssuraman- får utgöra högst Tre millioner
R:dr Banco, men icke mera upplånas, än som i löreskrifven låneväg kan
åter utgå.”
Utskottet, jemväl inseende fördelen deraf, att Banco-fullmägtige ega
rättighet att för Banken upptaga lån, får, i öfverensstämmelse med hvad
Fullmägtige föreslagit, härigenom tillstyrka,
att Banco-fullmägtige måtte berättigas att,, inom gränsorna
af det i ofvanintagne 200 §. bestämda belopp af 3 millioner
R:dr och uppå de i samma §. stadgade vilkor, af allmänheten
upptaga lån, när det för Banken så kan pröfvas
nödigt, dock under förbehåll, att denna upplåning endast
må begagnas, när utomordentliga uttagningar å Depositionse!ler
Creditiv-räkningar, eller ovanligt tillitande af lånen på
rörlig pant dertill kunna föranleda, men ingalunda för någon
tillökning uti de till permanenta belopp bestämda lånefonder.
Stockholm den 11 Mars 184 r
-
Banco- U[slottets Betänkande, lV:o i58.
Reservationer.
Åf Friherre Stjernstedt, Th.: ”Då jag dels i åtskilliga punkter varit
af olika tanke med Utskottets majoritet, dels i andra anser det nu afgifna
vigtiga Betänkandet mindre fullständigt, får jug härmedelst beledsaga
detsamma med följande erinringar.
Börande i:sta punkten, eller den anmodan, att Utskottet måtte inkomma
med en aproximativ calcul öfver beloppet af den sedelindragning,
hvartill nu gällande Banco-regfering och vidtagne beslut anses föranleda,
får jag anmärka, det motionären äfven bland annat yttrat: ”att, då vinstmedlens
disposition såsom reserv för lånerörelsen till en del bidragit till
den vid i83q års slut gjorda sedelindragning; så torde dessa medels återbringande
i omlopp icke kunna anses såsom en sedelstockens ökning, utan
endast såsom ett återställande af det förut rubbade förhållandet, dag anser,
att Utskottet icke bordt helt och hållet förbigå denna del af motionärens
framställning, utan så väl med anledning af densamma, som äfven
till följd af sitt åliggande att för Rikets Ständer fullständigt utreda förhållandet
med Bankens tillgångar, i sin calcul upptaga hela beloppet af den
förminskning i sedelstocken, som vid <83p års slut uppkommit, så väl
genom oanvända vinstmedel eller capital-afhetalningar„ som inneslående
behållningar å bestämda lånefonder, och icke, såsom nu skett, till calculen
öfver den förminskning i sedelstocken, som anses komma att ega rum under
åren 1840—1845, endast tillägga den godtyckliga summan, /;4o,ooe
R:dr eller de vid i83q års slut från Riksgälds-Contoiret influtne afbetalningar.
Banco-Utskottet har visserligen i sitt Memorial, N:o 4> raed öfverlemnande
af Banco-fullmägtiges berättelse, uppgifvit beloppet af devid
sistnämnde års slut odisponerade vinstmedel; men det torde icke vara
för mycket hegardt att Rikets Ständer nu, efter mer än ett års förlopp,
derom, i sammanhang med den här afgifna regleringen, erhålla en förnyad
uppgift.
Af sådan anledning får jag här nedan bifoga en calcul, upprättad i
likhet med den, Utskottet framlagt, endast med den skillnad, att jag äfven
upptagit så väl de vid i83q års slut odisponerade vinstmedlen, som beliållningarne
å bestämda lånefonder.
Vid n:dra punkten anmärkes: att, oaktadt Utskottet i sin calcul upptagit,
såsom ökning i sedelstocken, den förhöjning, stor 5oo,000 R:dr, sora
Banco-Utshottets Betänkande, N'.o 158.
fonden för utlåning på namn och reverser skulle intill nästa Riksdag erhålla,
deruti inberäknade de af Rikets Ständer vid innevarande Riksdag
till begagnande öfverlåtna 260,000 R:dr af fonden för Handels- och NäringsDisconten,
samt 200,000 af fonden för belåning af actier och publika papper;
har Utskottet hvarken såsom förminskning i sedelstocken upptagit de
sistnämnde 200,000, eller föreslagit, att de, i likhet med de förstnämnde
260,000, skola återgå till sin förra bestämmelse.
I afseende på 3:dje punkten, yttrar Utskottet: ”att, äfven om Banken
ieke skulle något äfventyra genom bifall till motionärens förslag, kan Utskottet
likväl ej i sin utsräckning godkänna den princip, sorn ligger tilt
grund för förslaget, och ej eller inse, det någon för allmänna rörelsen
menlig följd bör kunna uppstå deraf, att det mindre capital , hvarom nu
är fråga, minskade den utelöpande sedelstocken.” Jag kan ej biträda denna
mening, hvilken synes mig stå i strid, så väl med Baneo-Reglementets
föreskrift om sättet, på hvilket beviljade creditiv skola i sedelstocken beräknas,
samt äfven med den Fullmägtige medgifna och sedermera af Utskottet
bestämdt uttryckta rättigheten att utlåna innestående behållningar
å creditiven. Jag skulle för min del tro, att, då vid i83g års slut den
innestående behållningen i samtlige creditiven utgjorde 1,967,938. R:dr 2
sk. 11 r.; samt, hvad serskildt beträffar de rm ifrågavarande, af vinstmedlen
afsatta, nya cassa-creditiven , att då de under 5 års lid varit sä
föga anlitade, att räntan för de lyftade andelarne endast uppgått till 5,6i3
R:dr, och hela det vid nyssnämnde års slut uttagne beloppet endast utgjorde
16,000 R:dr, hade Utskottet haft allt skäl alt, vid en beräkning
olver Bankens tillgångar intill nästa Riksdag, göra något afseende på ett
sådant förhållande, samt utan att ändra stadgade former för Bankens räkenskaper,
så uppgöra sin calcul, att icke 400,000 R:dr beräknades för en
utlåning, som inbringar i ränta föga mer än 1000 R:dr årligen. Åf dessa
skäl har jag, lika med motionären, beräknat, att dessa creditiv icke skola
till högre belopp än 100,000 R:dr blifva framdeles anlitade.
Föiutom det belopp af räntebärande papper, som Utskottet i 6:te
punkten tillstyrker att Fullmägtige skulle berättigas uppköpa, hade jag önskat,
att Utskottet, med bifall till en af mig väckt motion, äfven tillstyrkt,
att sådane medel, som förmodas' under en längre tid icke kunna i föreskrifven
låneväg utgå, skulle, när Fullmägtige finna sådant äfven i andra af~
se enden lämpligt, kunna användas tili uppköp af säkra räntebärande pap
-
i6
Banco-Utslottets Betänkande, N:o l58.
per, mot vilkor, att dessa försäljas, när utväg till utlåning åter yppas.
Men äfven om denna åsigt underkännes, eger Banken, enligt den beräkning,
jag uppgjort, medel till ett större inköp af obligationer, hvarföre jag
härmedelst tillstyrker ett ytterligare uppköp af räntebärande papper, till
ett belopp af 600,000 R:dr, hvarigenom hela den nu varande grundfonden,
5,000,000 R:dr, komme att af sådane papper utgöras.
Rörande ^ide punkten, yttrar Utskottet: ”Att, enär det i händelse
af bifall till ifrågavarande förslag (huru Riksgälds-Contoirets depositioner
i vissa fall skulle kunna användas) torde blifva af nöden att i de reglementariska
föreskrifterne härom intaga något stadgande, som angår F11IImägtige
i Riksgälds-Contoiret, har Utskottet ansett sig böra gemensamt
med Stats-Utskottet behandla denna fråga, och skall fördenskull efter öfverläggning
med sistbemälde Utskott deröfver afgifva yttrande.” Jag kan
ej inse, hvilka reglementariska stadganden, sorn, i händelse af bifall till
förslaget, skulle komma alt röra Fullrnägtige i Riksgälds-Contoiret; när
samma Contoirs rätt att vid anfordran utbekomma insatte depositioner,
icke blifvit ifrågasatt; men äfven, om, i följd af Ständernes beslut, några
reglementariska stadganden, som anginge Fullrnägtige i Riksgälds-Contoiret,
blefve erforderlige, torde sådant ej hindra Banco-Utskottet att yttra sig
öfver sjelfva princip-frågan, utan att något sammanträde med Stats-Utskottet
behöfver derföre nu inväntas, hvilket, enligt min tanke, endast
skulle föranleda Riksdagens förlängning. Skäl till uppskof med frågans afgörande
torde snarare kunna hemtas derifrån, att Stats-Utskottet i sitt
Betänkande, N:o 435, föreslagit: ’’Att Herrar Fullrnägtige i RiksgäldsContoiret
må erhålla den föreskrift, att de till extra Stats-regleringen afsedda
tillgångar böra, så vidt sig göra låter, göras frugtbara, medelst inköp
eller belåning af Armeens Accords-amorterings-fonds, Bruks-egares
Hypotheks-cassas, Skånska Hypotheks-föreningens eller andra på lika siikra
grunder fotade Associationers obligationer;’’ hvarigenom, i händelse förslaget
vinner Rikets Högloft. Ständers bifall, frågan om utlåning af RiksgäldsContoirets
behållningar genom Banken torde komma att förfalla.
Meningen med Utskottets tillstyrkan i 8:de punkten, har jag ej kunnat
rätt fatta. Den omnämnde a3o §:n afser rättighet för Fullrnägtige alt
upptaga lån till fond för Handels- och Närings-Disconten, samt stadgar i
2:dra momentet, att icke mera får upplånas, än som i föreskrifven låne
väg
-
Banco-UI'slottets Betänkande, IV: o 158,
*7
väg kan åter utgå. För Handels- och Närings-Disconten är nu en bestämd
fond af 3,ooo,ooo föreslagen, och den ifrågasatta upplåningen skulle ej få
tillitas för någon tillökning uti de Lill permanenta belopp bostämda lånefonder.
Denna upplåning afser således att förekomma cursens stegring och
indragning af en tillfälligtvis för stor blifven sedelstock, men för ett sådant
fall eger Fullmägtige lämpliga föreskrifter i i 23 och i a4 §§• af 13ancoReglementet,
der det dels stadgas: ”Att då Bankens säkerhet det fordrar, berättigas
Fullmägtige upptaga lån emot räntebärande obligationer, ställda på
viss tid eller uppsägning;” dels yttras: ’’alt Rikets Ständer tillförse sig, det
Banco-styrelsen icke underlåter att dervid afse både Bankens egen fördel
och industriens dermed i nära sammanhang stående ostörda förkofran.”
Utskottet har* ej eller yttrat sig, huruvida, i händelse den nu tillstyrkta
föreskriften blefve af Ständerna godkänd, densamma skulle i Reglementet
inflyta, oberoende af, eller i stället för, det som nu i samma sak finnes i
ia3 och 124 §§. stadgadt. Qvarstå nyssåberopade §§., torde föreskriften,
om än öfverflödig, dock blifva oskadlig, men borttagas samma §§., skulle
den på ett högst betänkligt sätt inskränka den rättighet, hvarje Banks öfver-styrelse
bör ega, nemligen alt upptaga lån när Bankens säkerhet det
fordrar, alldenstund närande rättighet derigenom skulle begränsas, icke allenast
inom en upplåning af 3,000,000, ulan äfven inom de serskildt uppräknade
fallen, nemligen: "när utomordentliga uttagniugar å Depositionseller
Creditiv-räkningen eller ovanligt tillitande af lånen på relig pant dertill
kunna föranleda.”
För att gifva en klarare åskådning af förhållandet med Bankens tillgångar,
bifogas här följande calcul.
Om,' för bestämmandet af Banco-sedelstocken, den grundsats antages,
att såsom tillgångar må anses: 1:0 den förminskning i sedelstocken, sorn
uppkommit under åren 1 835 —1839 genom capital-afbetalningar eller vinstmedel,
som till Banken influtit, utan att åter utgå i rörelsen, äfvensom de,
å bestämda lånefonder anvisade medel, hvilka icke i låneväg utgått; samt
amilen sedel-indragning, som skulle uppkomma genom större in- än utbetalningar
under åren 1840—1845; så torde nedanstående calcul utvisa det
belopp, sorn, med iakttagande af 1835 års Reglemente och RiketsStänders
redan fattade eller af Banco-Utskottet tillstyrka beslut, skulle komma att
till ytterligare användning förefinnas:
Bi/i. till K. St. Prot. 1810 och 1811. 6 Sami. 1 J/d. 44 I/äjtct. i
i8; Banco-Ut slottets Betänkande, N:o 158.
Förminskning i Sedelstocken'.
i:o Under åren i 835—i83g.
a) Enligt Banco-fullmägtiges berättelse af den 3o Januari i84o, pag. 52
och 53, voro vid i83t) års slut af till Banken influtne capilal-afbetalningar
och vinstmedel odisponerade Gi 333 R:dr 38 sk. 2 r. Bankens
behållna öfverskott var likväl ej då till ziffran kändt, utan befanns sedermera
uppgå lill 74381 R:dr sk. 3 r. högre belopp än nämnde
berättelse upptager, hvarföre dessa odisponerade medel här i rund summa
utföras med . ......
//) Af vinst-medlen voro anvisade till
Cassa-creditiv 4°0>o°o R:dr, men med
stöd af 125 §. i Banco-Reglementet
och under åberopande af min reservation
mot 3:dje punkten beräknas såsom
tillgång ...........
c) Under åberopande af min reservation'
mot 2:dra punkten, beräknas äfven den
obegagnade förstärkning:, som fonden
för publika papper af vinstmedlen erhållit:
............
2:0 Under åren i3fo—1845:
di) Genom inflytande Capital-afbetalningar
å Riksgälds-Conloirets obligationer
.......... 5‘j8,ooo: — —
Å lånen till städer och eorporalioner 25,000:
A, faslighets-lån mot återbetalning i
silfver . . . ....... 132,000:: —
F) Genom indragen årlig vinst, uppgående
för år 1840 till 800,000 R:dr*)
och beräknad för åren 1841 — 1845
till 750,000 R:dr årligen . . . 4.55o,ooo: — —
Transport 5,235,000: '— — 1, [po,000:
*) Orsaken hvarföre Bänco-vinsten för år 1840 uppgått till högre belopp, än densamma
lör de (oljande åren blifvit beräknad, härrör af den tilfälliga vinst af
70,GC0 R:dr, som uppkommit genom afskrifning å de förut utelöpande, men Bamera
aflysta sedlarne a Daler Kopparmynt.
6po,ooo: —
3oo,ooo:. —
200,000: 1 .mo,000: —
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 158.
Transport 5,235,ooo: — — 1,190,000:
c) Medel, som äro att förvänta från Riksgälds-Contoiret
i afräkning å dess
inom linien förda skuld för utredning
af Götha Canal och Malmö f.
d. Discont .. ,
3o,ooo: — -5^5,000:
Summa B:co R:dr 6,455,000:
Sedelstocken antages blifva ökad:
ad) Genom förhöjning -i Manufactur-Discontens
Creditiv ........
b) d:o d:o i Allmänna Discontens
c) d:o d:o i Handels- och NäringsDiscontens
förstärknings-fonder till
3,ooo,ooo R:dr
d) Fastighets-lånefonden har blifvil ökad
med 220,000 R:dr, men som denna
förhöjning endast tillkommit genom
öfverllyttning af outlånle medel, tillhörige
skiftes- och odlings-lånefonden,
hvilken blifvit nedsatt till So,000
R:dr, upptages här, efter äfvenledes
skedd uteslutning af fondensvid 183tj
års slut outlånte medel, 2 16,45o R:dr,
endast den förmodade ytterligare tillökning,
som fonden kommer att erhålla
*') Genom inlösen af Bankens räntebärande
skuldförbindelser efter afdrag
af derå upptagne lån
f) Genom utbetalning lill RiksgäidsContoirel
af 462,243 R:dr årligen i
5 år, utaf Bankens egande vinst
medel
2,323,850: 4,i3r,i5o:
Saldo inträffad förminskning i sedelstocken 2,323,85o:
Transport 6,^55,000:
5oo,ooo: — —
5oo,ooo: — —
290,000: —■ —
5oo,ooo: — —
29,935:
00
Banco-L iskottets Betänkande, N:o l 58.
Transport G,455,ooo: — —
hvaraf, oberäknadt här ofvan skedda dispositioner,
i,2i 3,^5 7 R:dr kunna nu genast, eller under loppet af
Ar 184 l, ansesblifva tillgängliga till ytlerligaredisposiLion
S:a R:dr 6,455,ooo: — —
Om, i enlighet med Utskottets tillstyrkan, räntebärande
papper uppköpas för ett belopp af pGS.ooo: — —
Uppkommhaer således likväl en tillgång af i,355,85o: — —
för hvars användning Banco-Utskottet torde , i händelse detta Betänkande
återremitteras, höra med förslag inkomma; för min del får jag nu endast
hänvisa till förslaget att ytterligare uppköpa obligationer, som jag förut i
denna min reservation tillstyrkt; samt derjemte föreslå, alt det återstående
beloppet måtte afsättas till Gassa-crediti v, för så väl Bolag, som för enskilde
personer, hvilka derom göra anmälan och erbjuda nöjaktig, af Banco-fullmagtige
pröfvad och godkänd, säkerhet. Till Bankens och det allmännas
ömsesidiga fördel, torde kanhända rättigheten alt bedrifva en sådan
utlåning älven kunna utsträckas till Låne-Contoiren i Götheborg och
Malmö.
Man torde kanske numera vara böjd att anse en förminskning i den
utelöpande Banco-sedelstocken såsom en sak af mindre vigt, emedan rörelsens
ytterligare behof af mynt kan fyllas genom Pi ivat-Bankernes eredit-sedlar,
och genom möjligheten att begagna utländska capital. Jag
medgifver, till en del, rigtigheten af denna mening, men kan icke derföre
medgifva alt man onödigtvis, och längre än sådant af försigtig omtanka
påkallas, bör inskränka beloppet af landets lagliga mynt. Oin den Statens
ränteförlust, som tillitandet af utländska capital medför, icke förIjenar
något serdeles stort alseende, torde man dock böra besinna, att behofvet
af myut kanske endast till en obeLydlig del kommer alt på en särlan
väg fyllas, men att ökade emissioner från Privat-Bankerne torde blifva
den utväg, som i vida högre grad tdlgripes. Klagan öfver olägenheterne
af Banco-sedlarnes sällsynthet och deras utträngande genom de enskilde
Bankernes skuldsedlar är redan, åtminstone i landsorterne, temligen
allmän; det torde derföre icke vara skäl att genom ytterligare indragning
af de förra, likasom med afsigt framtvinga eller framlocka ett större belopp
af de sednare, helst man derigenom äfven försvårar för Bolagen skyldigheten
att städse, och således äfven vid en hastigt påkommen ogynsam
conjunctur, vid anfordran inlösa sine förbindelser.
Banco-Utskoitets Betänkande, IV:o i58.
Såsom tjenande till någon ledning vid bedömande, huruvida Sveriges
närvarande sedelstock kan anses stor eiler liten i jemförelse med penningestocken
under ett jaar föregående tidskifLen, får jag bifoga följande
uppgifter, hemtade från en afhandling, utgifven 1817, af Prosten Grefve
Schwerin, under titel: Bidrag till kännedom af Fäderneslandet.
Rörelse-capitalets storlek under perioden ifrån i8o3 till 1809 torde efter
följande uppgifter kunna bestämmas . . B:eo Fi:dr 18,c>42»82— —
R. G. S. inlöste med Bancosedlar utgjorde . „ ,, i2,Ö28,55i: — —
Vid 1802 års slut ännu utelöpande Bancosedlar
•
,, 1,828,018: — —
Disconternes Creditiv  „ i,o5o,ooo: — —
Summa B:co R:dr i5,3o6,5Gg: — —
hvilka, efLer 5a s, medelcurs, göra. . . . Sp. R:dr 14.129,141: — —
Banco-sedelstocken utgjorde vid slutet af år 1812
B:co R:dr 23,901,947: — —
lliksgälds-sedlar 4.639,340, eller i . . . . „ 3,092,893: — —
Summa B:co R:dr 26,994,840: — —
Vid slutet af år 1814 • • ■ • ... B:co R:dr 20,815,5oo: — —
Riksgälds-sedlar 8,607,507, eller i . . . . ,, „ 5,738,338: — —
Summa B:co R:dr 20,553,838: — —
hvilka, efter 96 s. medelcurs, göra . . . Sp. R:dr 13,276,919: — —
Om man nu jemförer dessa förhållanden med de närvarande, så finnér man
att den utelöpande sedelsLocken den 3i December 1839 endast uppgick
till B:co R:dr 26,526,414: 44* 5.
hvartill kommer behållningen på anvisade
medel till Riksgälds-sedlars inlösen . . „ „ 743,280: 9. 6.
Rund Summa B:co R:dr 27,270,000: — —
hvilka, efter 1 28 s. curs, motsvara . . . Sp. R:dr 10,226,250: — —
Otn man till detta belopp äfven lägger enskildes invisningar på Banken,
samt Privat-Bankarnes utelöpande sedlar, hvilka lillsammanstagne, sedan
likväl behållningarne af Banco-sedlar, i de sednares cassör blifvit afdrngne,
icke torde öfverstiga 2,000,000 R:dr Sp., så finnér man, att hela den utelöpande
sedelstoeken , vid 1839 års slut, med omkring 1,000,000 R:dr Sp.
understeg lägsta Banco-sedelstocken under de ofvan citerade perioderne."
22
Banco-Utslcottets Betänkande, N:o 158.
Uti denna reservation instämde Herr af Ekenstam.
Af Herr Mannerskantz'. ”Äfven denna gång af olika lanke med BancoCTtskottets
majoritet, måste jag emot dess nu afgifna Betänkande mig i
flera hänseenden reservera. ] afseende på första punkten anmärker jag,
att deri innehållna sifferuppställningar mera leda till att villa, än till att
reda begreppen hos dem, som slutligen skola i saken döma. Herr Nordenanckar,
som hyllat den af realisationens verkställare, förra Riksens Ständer
antagna, på så många ställen i ännu gällande Banco-Reglemente tillämpade
grundsatsen om en fioc sedelstock, så förstådd, att, utom för några
få förut bestämda fall, såsom för lån på rörlig pant och för vexling emot
silfver eller guld, någon sedelutsläppning väl ej skall tillåtas utan förut
skedd lika stor sedel-indragning, men deremot, så snart denna sednare
föregått den förra, bör ske, så vida realisationens upprätthållande ej annorlunda
fordrarhar till besvarande framställt följande fråga: Hvilka åtgärder
böra af Riksens Ständer vidtagas, på det den en gårig bestämda
iixa sedelstocken, äfven intill nästa Riksdag, må, så vidt möjligt är, oförändrad
bibehållas? I denna fråga, och i Herr Nordenanckars försök att
på förhand sjelf lösa det uppgifna problemet, innefattas alla Herr Nordenanckars
serskilda framställningar. Vid dessa framställningars angifvande,
har en fullkomligt rigtig ordningsföljd blifvit iagttagen. Hvad som först
skulle utrönas, var sedel-indragningens belopp. Till bevis för sina beräkningar
öfver denna, har Herr Nordenanckar valt, och det efter min öfvertygelse
med rätta, att lägga förhållandet vid den vid rea I isa t iöns- Li 11 fa I lét
utelöpande sedelmassan. Till följd häraf har äfven den sedelindragniug,
som utöfver sedel-u tsin ppn ingen ifrån förra Riksdagen och intill denna
egt rum, af Herr Nordenanckar blifvit tagen i betragtande; att Herr Nordenanckar
så gjort, bevisas deraf, att han uppgifver såsom disponibel tillgång,
att i iåne- eller annan väg användas de omkring 700,000 R:dr
B:co, som, efter att hafva under sislförflutna femtal år dels såsom räntor,
dels såsom capital-afbeta! 11 ingar influtit, icke åter i rörelsen utgått. Jag
vet ej på hvad grund, om emedan principen om en fix sedelstock ej af
detsamma gillas, eller af någon annan orsak — någon antydning af Utskottets
rätta mening derom, — som förgäfves sökes i detta Betänkande,
hade väl dock den bordt finna sin plats, emedan det i min tanka visserJigen
icke var nog för Utskottet att blott och bart yttra sig med tiil•eller
afstyrkande af Herr Nordenanckars motioner, utan hade Utskottet,
sedan frågan en gång var väckt, bordt bemöda sig att i ett sam
-
Banco-Utslottets Betänkande, N:o i58.
2 3
manlnng oell fullständigt utreda det vigliga ämnets alla delar; — men'
Banco-Utskollet har icke brytt sig om alt föreslå något användande af
dessa medel; jag irrar mig likväl, en del af desamma hafva ingått i Utskottets
beräkningar; 44°>00u K;dr B:co hafva blifvit ansedde såsom disponible;
hvarföre just dessa 440,°00’ oc^ *c^ie också öfrige 260,000, kan
jag likvisst ej fatta; mig tyckes fullkomlig brist på consequens härutinnan^
Icke kan det vara ett giltigt skäl, att man om de 44°>000 fttdr säger, att
de äro afbelaluitigar på Piiksgä Ids-Co n to i re t s skuld lill Banken; ty hvem
kan bestämdt säga, huru mycket af Riksgälds-Coritoirels sedan sista Riksdag
till Banken gjorda capital-afbetalningar ännu äro disponerade eller
icke; — hvem kan följa Bancosedlarne på deras kringirrande bana nog
nära för att bestämma antingen de summor, hvarigenom vare sig Bankens
egna skulder blifvit minskade, eller dess lånefonder Ökade, härflutit ifrån
ränlevinster eller ifrån capital-afbetalningar, hvilka om hvarandra lill Banken
ingå alt genast der sammanblandas; icke ens Banco-fullmägt ige hafva
ansett härtill erforderlig utredning möjlig, såsom af deras vid Riksdagens
böljan afgifna berättelse, pag. 5i—53, kan synas, emedan der icke bestämmes,
0111 det är capital-afbetalningar eller del är ränlevinster, sorn
blifvit till det ena eller andra af de uppgifna serskilda ändarnålen disponerade.
— Af alla nu anförde skäl, ogillar jag Utskottets förfärande att
icke såsom disponibel tillgång antingen hafva ansett hela den summa al
■700,000 R:dr B:co, som vid r83<) års slut oanvänd i Banken qvarfanns,
eller ock hafva åtminstone antyd!, hvarföre icke så »keit. Annu flere prof på
inconsequens vid grundernes för Utskottets beräkningar uppgörande, nödgas
jag anföra. På de flesta af de till serskilda lånerörelse-grenar till bestämda
belopp anvisade fonder, hafva vanligen iin mer än mindre betydliga
Öfverskott föi efunnits; endast allmänna Discouten, som alltid behöft
mera än hvad den haft, gör härifrån ett undantag. Sålunda liar fonden
för fastighets belåning aldrig varit till fullo anlitad, och likaså har
det varit med den för Handels- och Närings-Disconlen; andra exempel
icke nu uppräknade. Dessa öfverskott hafva varit underkastade en ständig
fluctuation, som likvisst hållit sig inom vissa gränsor; mig tyckes derföre
att man, viri uppgörande af en beräkning om supponerad sedelutsläppning,
rättast hade förhållit sig, 0111 man antagit öfversko!len skola blifva
äfven framgent nära rtog desamma, som de under nästföl flutne tidrymd
hade vari t. — Åtminstone, när man ökade fonderne, var foga anledning
att tro dem böra blifva mindre än hvad de dittills varit. Så har likvisst
s4 Bcmco-ZJtskottets Betänkande, N:o l58.
Utskottet icke gjort, i afseende på en af de nyss citerade fonderne, den
för lån emot pant af fastighet nemligen; Utskottet har vid sina beräkningar
tagit för gifvet, att allt hvad som till denna lånerörelse blir anslaget,
hädanefter skall utgå, och således inga öfverskott derå vidare finnas. Jag
deremot tror del hade varit vida riktigare att såsom blifvande sedelökning
anse endast den summa, hvarmed fastighets-lånefonden under innevarande
Riksdag ytterligare hade blifvit förstärkt; ännu ett par hundradetusen Riksdaler
hade derigenom blifvit att använda på annat håll — och gör jag delta
så mycket mer, som blott icke de fastställda maxima öfverskridas, de vid
realisationen bestämda grunder, i afseende på förhållandet med sedelstocken
ingalunda rubbas; emedan dessa just innefattas deri, att man, genom
ett på förhand bestämdt maximum för de fleste af de serskilda fonderne,
en viss gräns ville utsätta, som sedelstocken väl skulle få uppnå, men icke
öfverstiga; och blott denna gräns nu oförändrad bibehålies, är, i min tanke,
allt, som det bör vara. — I afseende på fonden för Handels- och
Närings-Disconten, synes Utskottet hafva delat min åsigt; ty der är endast
den ifrågasatta tillökningen i den anordnade summans maximum intagen
i beräkningen; hvarföre nu en sådan olikhet? det tycker jag Utskottet
hade bordt förklara. Emedlertid måste jag vördsamligen yrka, att en
justering af uppgifterne om den sedelökning, som med fastighels-lånefondernas
förhållanden har sammanhang, måtte blifva företagen. — Vidare
har Utskottet varit inconsequent i så måtto , att sedan det i ett föregående
Betänkande, lagdt till grund för hvad som skulle beräknas komma att
utgöra disponibel tillgång, det förhållande med sedelmassan , som intill
slutet af år i S44 skulle hinna inträffa, så täger det i närvarande Betänkande
äfven år 1845 med inn i räkningen. Efter milt omdöme, är detta
sätt alt gå lill väga högeligen förvillande. Man anmärkte väl emot
mig inom Utskottet, att det ej kunde skada, alt för Riksens Ständer
nu framlägga en utredning om sakernes förhållanden, äfven vid
r845 års slut, sedan man förut framhållit det supponerade tillståndet
vid utgången af år 1844- Men c*et är väl något ändamål, som
Utskottet framlägger sina calculer till Riksens Ständers bepröfvande, och
delta ändamål kan väl ej vara något annat, än att Riksens Ständer skola
sättas i tillfälle att, sedan de fått fullständig kännedom om hvad sorn
är att disponera, derpå grunda sina beslut om det ändamålsenligaste anYändandet
deraf. Men att söka lätta Riksens Ständers pröfning härom,
anser
Baneo-Ulskollels Betänkande, N■'<> i58.
anser jag hafva varit Utskottets ov-ilkorliga pligt, och dertill tror jag en
den mest concenlrerade framställning af förhållandena hafva varit den
bäst lämpliga; och för ingen del kan rätt vata, att, sorn nu skett, lemna
Strödda uppgifter, som endast med svårighet sedan kunna sammanhållas
till något helt, så mycket mindre, då ina gången följes en beräkningsgrund,
en annan gång en annan. Alin mening är derföre, att Ut-ikoltet
hade gjort bäst att, såsom den börjat, fortsätta, och att alltså nu icke taga
i betraktande någon tillgång för år 184Ö. När Riksens Ständer redan
sednast den i5 Januari sistnämnde år å nyo ovilkorligen skola vara samlade,
så hafva de ju under hela det årets lopp liihel att göra hvilka
dispositioner de linna för godt om de medel, sorn då finnas oanvända;
och minst bör man väl gå dessa kommande Ständer i förväg med alt nu
anordna lill serskilda ändamål medel, som först efter Riksdagsårets slut
kunna blifva lill sitt rätta belopp kända; och häraf fäs nu ett ytterligare
skäl, att icke låta de summor, som först under iS^o års lopp kunna blifva
disponibla, få ingå i calculen öfver hvad som, dels till låne-fondernes
ökning, dels till uppköp af länlebärande papper, kan anses vara alt al närvarande
Ständer anordnas.
Jag måste alltså yrka på en genomgripande omarbetning af liela
lörsta punclen, på det Riksens Ständer ej måtte förledas att disponera
hvarken mer eller mindre, än hvad de ega att disponera, I afseende på
atdra puncten, har jag, lika med Herr Nordenanckartrott, att de till
allmänna Disconten, såsom det först sades, blott tillfälligtvis anordnade fonder,
nu derifrån hade bordt dragas, för alt på ett ändamålsenligare sätt
på annat håll användas. Men att söka bevisa nyttan deraf, derpå vill jag
ej slösa många ord,, emedan jag fruktar det skulle vara förgäfves; jag inskränker
mig derföre till att reservera mig emot all delaktighet i det
steg tillbaka, som, med dess nu afgifna tillstyrkan, Utskottet, enligt min
Öfvertygelse, tagit. I anledning af Utskottets tillstyrkan i 4;de punkten, har
jäg också åtskilligt att anmärka. Utskottet föreslår, att Handels- och NäiingsJDiscontens
permanenta ordinarie fond måtte bibehållas vid 3 millioner
R:dr. Ordet bibehållas måtte val skola betyda, att Handels-och Näi ingsDisconlen
redan förut hafvit en permanent fond af 3 millioner; men uppslår
man nu gällande Ranco-Reglemenle, och uppsöker dess a3o §., så
finnér man, alt nämnde fond aldrig varit permanent; och skallar man sig
vederbörlig uppgift från Depositions-Afdelningen, så får man veta, att dess
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1811. G Saini. 1 A/d. 44 Hajtet. 4
2 6 Banco-Uf,skottets Betänkande., N:o i 58.
*
Creditiv aldrig uppgått till 3 millioner. Med permanent fond förslår åtminstone
jag en af Bankens egande tillgångar, anordnad till visst belopp
bestämd summa, som ifrån Riksdag till Riksdag i en gifven lånerörelsegren,
blir att använda Fonden för allmänna Disconten, ibland andra,
är af denna ordinarie beskaffenhet, till bestyrkande hvaraf häri vises till 223 §.
Banco-Reglemenlet, der säges: ”Ordinarie fonden för denna rörelse (utlåning
på namn och reverser) är 8 millioner R:dr B:eo”. Helt annat står
i den a3o §:n — der säges blott, att fonden lor Handels- och NäririgsDisconten
får utgöra högst 3 millioner R:dr B:co; äfvensom deri synes,
att den kunde formeras, än genom af Banken gjorde upplåningar, än genom
anordnande af, genom influtne iäntevinster, tillgänglige Bankens egna
medel. Af allt detta lär finnas, att Handels- och Närings-Discontens
fond hvarken någonsin varit permanent, och ännu mindre uppgått
till 3 millioner; alltså är ordet bibehålies här icke på sitt ställe.
Det är icke af någon lust att märka ord, sorn jag erinrat detta,
utan derföre, att jag icke vill, att en vid förra Riksdagen anlagen, i min
tanke ganska vigtig, princip nu skall underkännas; åtminstone bör detta då
icke ske i smyg, och utan att Riksens Ständer förut blifvit noga upplysta
om hvad man föreslår deni att göra. Nu gällande Banco-Reglemente innehåller
flere sladganden, som alla lämpligen kunna sammanfattas i följande
sats: om förhållandet emellan metallisk cassa och sedelstock blir mindre,
än 2 till 5, så få Banco-fullmägtige icke åter i rörelsen utsläppa
hvad, som i räntor eller capital-afbelalningar till Banken ingår. Och när
23o §. Banco-Reglemenlet tillåter Banco-fullmägtige, alt influtne ränlevinster
och capital-afbetalningar till Handels- och Närings-Discontens förstärkning
använda, så sker del endast med det vilkor, som nyss ofvan
nämndes; men detta vilkor borttager man alldeles, då man säger, att
Handels- och Närings-Disconten skall hafva en ordinarie fond af 3 millioner
af Bankens medel anordnade, antingen metalliska cussans förhållande
till sedelstocken är nog gynnsam, eller icke. Jag anser, till följd häraf,
att Banco-Utskottet antingen öppet hade bordt tillstyrka Riksens Ständer,
att nu frångå den vid förra Riksdagen fastställda principen, och anvisa
en ordinarie fond till Handels- och Närings-Disconten; och förmodar jag,
att Utskottet då skolat äfven bifoga skälen för ett sådant tillstyrkande,
hvilka, då jag troligen ej hade kunnat gilla dem, jag emedlertid sålunda
fått tillfälle att söka vederlägga. Men ville Utskottet deremot icke rubba
den princip, hvarom nu är fråga, då tror jag, att Utskottet bordt affatta
Banco-Utskottets Betänkande, N'.o i 58.
27
sitt förslag i helt andra ordalag, så att Banco-fullmägtige derigenom väl
blifvit berättigade att, intill ett maximum af 3 millioner R:dr B:co,
inom Handels- och Närings-Disconten använda till Bankens influtne räntevinster
och capilal-afbetalningar, men endast under iagltagande af de
föreskrifter, som 127, 287 — 240 §§. af gällande Banco-Reglemenle innehålla.
Angående femte punkten, får jag i korthet nämna, alt jag tror
det hade varit nyttigt, om man lernnat Banco-fullmägtige frihet, att äfven
till uppköp af räntebärande papper använda öfverskotlen å de lånefonder,
som, lill bestämda summor upptagne, visat sig under en längre
tid icke hafva kunnat till fulla beloppet utgå. Sådana papper äro, när
de äro säkra och goda, tillgångar, sorn för Banken äro albira lättast att,
i det ögonblick behofvet påkallar, realisera emot contant valuta; och genom
deras begagnande kan således allra bäst vinnas det åsyftade ändamålet,
alt Bankens medel icke för länge må ligga utan ränta, utan att
ändock derigenom dessa medel hindras alt genast återgå till sin primitiva
bestämmelse, så snart de för densamma åter behöfvas. Med hänseende
till 6:le punkten , så för det första gäller äfven nu den anmärkning, jag
gjorde vid deri 4:de; tiel borde nemligen här hafva blifvit bestämdt uttryckt,
att det Banco-fullmägtige gifua uppdrag, att för Bankens inflytande
ränlevinster och capital-afbelalningar uppköpa räntebärande papper,
skulle så inskränkas, alt derigenom också, allt intill nästa Riksdag, föreskrifterne
i nyss ofvan citerade af B mco-Reglementet fortfarande förblefve
gällande. Vidare tror jag den lankan, som också jag delar, alt Banken
städse må vara innehafvare af minst 4t400>000 B:dr B:co i lätt realisibla
förbindelser, blifva högst oegentligen i ord uttalad, då man påstår sig
derigenom vilja oförändrad bibehålla Bankens grundfond; sådant innefattar
en förvexliug af begrepp, emedan, enligt a36 §. Banco-Reglementet, med
giundlbnd blott menas den summa af Fem millioner R:drB:co, sorn Banken
minst skall ega i säkra tillgångar och fordringar, utöfver de förbindelser,
för hvilka den svarar, men utan att dermed säges eller ens kan
sägas, att detta öfverskott skall bestå af fordringar eller tillgångar af viss
gifven art. Härförutan håller jag före, att Banco-Utskottet hade bordt
inskränka sig till att antaga 4>400-000 K:dr B:co, såsom det minimum af
räntebärande papper, Banken bör innehafva; och alldeles icke låta maximum
derutaf till så låg summa blifva fastställd. Gerna hade man kunnat
tillåta, att åtminstone ända tili 5 millioner dylika papper i Bankens
ego skulle få finnas; och aldrahelst hade jag önskat, att man gifvit Banco
-
a8
Banco-Ut slottets Betänkande } IV: o I 53.
fullmägtige fria händer, att. till uppköp af sådane säkra obligationer, använda
al/t Ii vid af inflytande räntor och capital-afbetalningar, icke genom
Riksens Ständers beslut åt annat håll hade blifvit anvisadt. Igenom sådant
stadgande hade man hast sörjt fur, att inga medel i Banken onödigtvis
skulle ligga ofruktbara. Efter Utskottets beräkningar, finnes nu
ett temligeu betydligt öfverskott af disponibel tillgång, för hvars användande
Utskottet ej föreslagit någon utväg; och, efter behörig justering af
Uppgifterne i första punkten, tror jag man skall finna denna erhållna öfverskoltssuroma
ansenligt nog böra okas; ty, oaktadt man afdrager tillgångarne,
som under 1845 uppkomma, dock när man tillägger dels hvad
som oanvänd t sedan förra Riksdagen i Banken qvarstått, dels hvad sedelökningen
blifvit för flög beräknad, så skall man, efter mitt förmenande,
finna sig ‘hafva att disponera åtminstone några hundradetusen R:dr B:co
mera, än hvad i detta Betänkande blifvit uppgifvet. Detta högre öfverskott
tror jag det hade varit högst fördelagtigt att få använda till uppköp
af räntebärande papper, emedan derigenom hade blifvit mera möjlig en
sådan större transaction med inlösen ifrån utrikes ort af ett betydligare
belopp af Bruksegares obligationer, som Herr Nordenanckar i sin motion
på de vrgtiga grunder förordar, att ju större fond af på in- och utländska
Börser val kända lätt real isi bia säkra papper Banken eger, och ju mindre
räntor landet har att till utländningen betala, desto säkrare skall realisationen
vara betryggad.— Här kan nu ock vara rätta stället alt på en gång
anmärka det fel, jag tror Utskottet hafva begått, i afseende på alla punkterne,
då det icke någonstädes bestämt i hvad ordning inom sig de anordnade
summorne skola utgå, antingen först publika papper skola uppköpas,
och så derefter Handels-Disconten, Faslighets-lånefonden, ra. fl., få den
tilltänkta förstärkningen, eller motsatt ordning blifva följd, eller Bancofullmäglige
uppdragas att härutinnan, efter eget bepröfvande, förfara. Såsom
Betänkandet nu är afFatladt, skulle man tro det hafva varit Utskottets
mening att låta alla i detta Betänkande omnämnde fonder få deras nya tillgångar
nu genast, oagtadt de medel, som härtill böra användas, kunna till fullo
inflyta först emot slutet af år 1841 • dag kan ej tro Utskottets afsigt hafva
varit att sålunda låta anticipera på sent efteråt inflytande inkomster, utan
har väl blott hvad, Utskottet klokt åsyftat, illa blifvit uttryckt.—Om 8:de
punkten vili jag nämna, att jag anser deri innehållna tillstyrkan helt och
hållet hafva kunnat uteblifva, emedan densamma i iiufvudsaken blott innefattar
ett vidbiifvande vid hvad redan stadgadt är. Herr Nordenanckar
Banco-Utskottets Betänkande j ]S:o l 58.
29
åsyflade en särlan upplånings-rätt, alt derigenom Banken, öfver gränsorna
af dess egna högsta tillgångar, skulle få til»Liaeka sin rörelse. Detta afslyrker
Utskottet då det yttrar sig, alt upplåningen icke skulle få afse någon
tillgång för nya lån, utan endast vara ett medel att förekomma hastiga
rubbningar i Bankens låne-iörelse. Delande UlskoLlels tanka, bade jag
trott densamma bäst blifva uttryckt, örn Utskottet sagt sig anse den på
så väl r 23 §. som 23o §. af närvarande Banco-Reglemente grundade upplåningsrälten
väl böra bibehållas, men icke vidare utsträckas, hvarföre Utskottet
måste afstyrka Herr Norclenanckars motion i denna del. Nu har
åtskilligt inkommit både i moliverne och i conclusion, som jag anser vara
håde förvillande och främmande för ämnet.
Jag hade väl ännu både ett och annat alt anmärka i afseende på
förevarande Betänkande, men så lång har redan min reservation blifvit,
att det, bättre sent än aldrig, nu ändtligen måste vara lid af afbryta densammas
vidare fortsättande.”
Af Biskop dgardh: ”Den grundtanke, som genomgår förevarande Betänkande,
det vigtigaste som under denna Riksdag från Högloft. BancoUtskottet
utgått, ar, alt det belopp, hvartill Banco-sedelstocken den 3i
December i83g, utgörande med deruti inberäknade depositioner omkring
3a millioner, bör oförryckt bibehållas alla följande år ända till slutet af
år i845.
Utgående ifrån denna grundsats, har Utskottet derpå byggt Bankens
finanssystem för ofvannämnde 6 år. Utskottet har således till följe deraf
på siffran beräknat den minskning, som efter år i83g skett och sker uti
delta belopp genom capitalafbetalning och räntors ingående, samt föreslagit
alt denna sålunda indragna del af sedelstocken äfven på siffran åter
bör utgå i rörelsen; men å andra sidan, att detta belopp icke får öfverstigas,
så alt i fall genom ett för starkt uttagande af lån på metaller,
äfvensom af creditiver och depositioner, en flucluation öfver delta sifferbelopp
skulle åstadkommas, en sedelindragning då hör ske genom Bankens
upptagande af lån (8 morn ), som användas till minskning af denna sålunda
förökta sedelstock.
livar och en inser, att denna grundsats för sedelstockens bestämmande
är en helt annan än den, hvilken vid realisationens antagande ansågs
böra vara gällande, nemligen alt sedelstocken, utan fara för Banken och
för realisationens bestånd, bör kunna utvidgas, intill dess den hinner ett
3o
Banco-Utskottets Betänkande, N:o i58.
belopp, motsvarande en proportion till invexlingsvalutan af 5 lill 2;
enligt hvilken proportion i närvarande ögonblick Banco-sedelstocken kunde
uppstiga till 45 millioner, i stället för de 32 millioner, hvartill
den högst får stiga , enligt Utskottets förslag.
Utan att ingå i någon pröfning af riktigheten af den ofvannämnde
normala proportionen, vill jag dock anmärka, att en sådan normal proportion
är antagen både i den nya Danska (^se dess Octr. §. 20) och i den
Norska Banken (^se dess Octr. §. 4); ocb att den för den Svenska bestämda
hittills blifvit klandrad endast derföre, att den icke gaf tillräcklig
möjlighet för utvidgning af sedelstocken, emedan i andra National-Banker,
' och ännu mer i Privat-Bankerne, sedelstocken står i ett vida starkare förhållande
lill iuvexlings-valutan. Men det är första gången, så vidt jag
vet, som man ansett denna proportion vara för ringa, i det Utskottet genom
ofvannämnde bestämmande nedtryckt densamma till nära 2: 3^, såsom
normal för 6 år.
Då detta är en fullkomlig förändring af den basis, på hvilken förra
Ständer ansett sig böra grundlägga realisationen, bade det varit ensidigt,
om i delta Betänkande anledningen ocb grunderne för nödvändigheten af
dess vidtagande, hade något närmare blifvit utredde. Då delta icke skett,
föraniåtes jag, som ej kunnat inse behofvet af en'Sådan förändring i grundprincipen
för realisationen, något utförligare deröfver yttra mig.
Det synes mig alldeles ovedersägligt, att i ett land , Ilvars välstånd
icke går tillbaka, utan är äfven i ett blott naturligt och sjelfmant stigande,
måste äfven rörelse-capitalet oupphörligen och småningom böra tillväxa.
Sveriges folkmängd tilltager årligen med 3o,ooo menniskor, och bör med
i845 års slut sannolikt hafva ökat sig med 200,000 menniskor mera än
hvad den utgjorde år i83g: att således vid 1845 års slut, rörelse-capilaJet
bör vara större än år 183q, synes mig blott af denna enkla anmärkning
vara klart. Vid denna Biksdag äro dessutom en mängd beslut fattade,
åsyftande en lifligare rörelse och en större produclion. Vi fsträckta
allmänna arbeten, stora canal-anläggningar, en utvidgad näringsfrihet, eli
starkare skyddssystem för våra fabriker, en alfvarligare folkundervisning,
verksam mare Fattig-lagar , m. m.; äro de föremål, Sorn med största foi karl; k
denna Biksdag blifvit omfattade, och som otvifvelaktig! ådagalägga Bikels
Ständers nitfulla bemödande för en större utveckling af det allmänna välståndet.
Men alla dessa beslut synas mig blifva utan någon betydlig ver
-
Banco-Utskottets Betänkande, N.o l58.
lein, de skulle endast komma att likna en häftig retning lill verksamhet,
nian lemn.nle medel alt den åstadkomma, derest rörelse-capitalet skulle
tvingas all oföiänderligen förblifva vid samma punkt. Eli bevis på huru
starkt behof rörelse-capitalet har alt föröka sig, lemnar oss de senast förflutna
årens erfarenhet. Sedan år 1835 hafva fyra nya privata SedelBanker
uppstått, lov i 1 ka kunna anses hafva ökat rörelse-capitalet med minst
4 millioner. Tvenne nya hypolheks-inrättningar hafva äfvenledes skapat
ett nytt och betydligt rörelse-capital för större transactioner, som bör anses
ingå i det allmänna. Äfvenledes har bela det belopp af Svenska sedlar,
sorn förut eirculerat i Finland, genom förbjudandet afderas kursering
derstädes, återgått till rörelsen i Sverige, och ökat vårt eget cirkulerande
rörelse-capital, så alt man af allt detta kan antaga, såsom sannolikt, att efter
realisationen detta i det hela ökat sig med omkring en million om året,
ulan alt det förmärkts, att delta varit mera än behofvet fordrat. Dessa
tillskott i röreise-capilalet under de förflutna åren, hafva helt och hållet
varit tillfälliga, och det är således icke sagdt, att de för framtiden äfven
äro alt påräkna, elier om de äro det, att det eris är rådligt att ytterligare
framkalla dem på alla dessa vägar.
Om således röreise-capilalets successiva" tillökning är nödvändigt,
när välståndet blott skall bibehålla sig på dess närvarande punkt, huru
mycket mer fordras detsamma, om, såsom de ofvannämnda besluten ådagalägga,
det åsyftas alt det skall utvecklas med hela den kraft, som vårt
lands tillgångar medgifva. När i Nord-Amerika otaliga canaler och jernvägar
anlades, så gingo dessa anläggningar i bredd med, eller rättare, de
föregingos af ett ofantligen förökadt rörelse-capital, utom hvilkets tillvaro
dessa canaler ledan varit ruiner, och jernvagarne obegagnade. Detta hafva
likväl vi i vårt land hittills uraktlåtit, hvaraf också har händt, att
flere anläggningar, såsom Götha och andra canaler, väl (jena till lättare
transporter af en redan förut befintlig produetion, men ingalunda i någon
betydlig trion framkallat, eller behöfts för, någon ny; så att i sjelfva verket
hvad som besparats på ena sidan genom en lättare transport, blifvit tillintetgjordt
på den andra genom ränlorne för anläggningskostnaden; ett förhållande,
som gjort våra stora och kostbara anläggningar väsendtligen olika
de Nord-Amerikanska, som varit deras mönster.
Det är tillräckligen bekant att, i afseende på pennirige-rörelsen, tvenne
åsigt er äro rådande; den ena, som antager, att rörelse-capitalet i sin ut
-
3s
Banco-Utsho/tets Betänkande, N:o 158.
veckling bör föregå och framkalla industri och production; den andra, sorn
antager, att industri och production tverlom alltid böra föregå och framkalla
rörelse-capitalet. Dessa håda åsigter, som ofta, och äfven i vårt land
uppträdt fiendtligt emot hvarandra, kunna, i min tunke, på det sättet förlikas,
att den förra mäste mera tillämpas i länder, som hafva stora obegagnade
naturliga tillgångar, såsom ouppodlade landsträckor, oupptagne grufvor,
obegagnade naturkr after (d. ex. vattenfall, m. m.), obefarne valtudrag, och
en stor, genom en lill en de! sysslolös folkmängd, obegagnad arbetskraft;
den andra deremot mera i länder, hvaruti de naturliga tillgångarne redan
äro tagne i anspråk, och rörelse-capitalet endast kan sysslosättas med va
ruförädling
och handel. Sålunda vore det måhända origtigt, att vilja i
Danmark och Preussen framkalla ett artificiell eller i ofvanstående mening
föregående rörelse-capital; men lika säkert hade det varit origtigt, om ett
sådant icke blifvit bildadt i Nord-Amerika.
Det loide icke kunna nekas, att Sverige har i ofvannämnde afseende
mera likhet med det sednare landet än med de förra, och alt således ett
artificiell rörelse-capital här i sjelfva verket är vilkoret för möjligheten af
all materiel utveckling. Härom synas äfven alla, som hos oss öfver denna
fråga i senare lider tänkt, för närvarande vara ense, emedan jag endast
deraf kan förklara det nit, som uppenbarat sig för privata Sedel-Bankers uppkomst;
hvilka Privat-Banker röra sig nemligen antingen helt och hållet medell
artificielt capital, grundadt icke på motsvarande verkligt mynt, ulan till
största delen på jordfasta och för tillfället orealiserbara värden. DeLla är redan
en ganska väsendtlig och betydlig föreningspunkt emellan förut stridande
opinioner; och Banco-Ulskotlet synes, med dess förevarande förslag
om förhindrandet af rörelse-capitalets vidare förökning genom Riks-Banken,
endast åsyfta, alt denna förökning, som dock på ett eller annat sätt söker bana
sig väg, i stället skall åstadkommas genom uppkomsten af nya privata Sedel-Banker.
I sådant fall är den framställning jag i det f öregående gjort om nödvändigheten
af ett oupphörligen stigande rörelse-capital i ett land, som
oupphörligen stiger i välstånd, visserligen här öfverflödig, men i stället
mäste den frågan upptagas, huruvida den af alla, som det synes, sålunda
åsyftade förökningen i rörelse-capitalet bör hädanefter grundas antingen
ensamt på uppkomsten af nya privata Sedel-Banker, eller om den äfven
och hufvudsakligast skall och får grundas på en utvidgning i Riks Bankens
rörelse.
För
Banco-Utskottets Betänkande, N:o i58.
33
För min enskilda del är jag af den öfvertygelse, att de redan en
gång bildade och nu existerande Sedel-Bankerne visserligen böra förblifva,
emedan de icke kunna, utan våldsamma skakningar, inom Provinserne å
nyo indragas; men att Riks-Banken bör, med detta redan en gång gifna
undantag, bibehålla och försvara sin ursprungliga bestämmelse, att utgöra
den egentliga källan för bildandet af landets rörelse-capital, och utöfva
sin grundlagliga rättighet, att utgifva sedlar, som för Rikets mynt skola
anses; samt att således behofvet af ännu flere nya privata Sedel-Banker
måtte ersättas och uppfyllas genom för allmänhetens beqvämlighet ändamålsenligare
inrättade Låne-Contoir i provincerne. Det synes mig att de,
som intressera sig för de redan existerande Privat-Bankerne icke borde
hafva något emot en sådan mening, enär tydligt måste vara, att ett sådant
systems större utvidgning än det för närvarande innehar, icke allenast
måste göra de redan varande PrivaL-Bankernes ställning vådligare, utan
äfven åstadkomma en reaktion i opinionen, som förr eller senare kan föranleda
hela systemets undergång och alla Privat-Bankernes fall.
Orsaken hvarföre jag för min ringa del måste yrka, att Privat-Banksxstemet
icke måtte utvidgas öfver hvad det för närvarande är, är icke
så myckel vådan förBankernes möjliga omstörtning, icke heller uppkomsten
af ett alltför stort rörelse-capital, icke heller villervallan af ett så mångfaldigt
mynt i landet, att hvarje provins slutligen skulle hafva sitt eget,
icke heller det aristokratiska öfvervälde, som dessa alltför vida utsträckta
inrättningar skulle utöfva öfver Nationen; men hufvudsukligast, och mera
än detta, den riglning till consumtionen, som det utvidgade rörelse-capitalet
måste taga, när dess utveckling lemnäs åt enskilta institutioner; då
deremot när detta är öfverlemnadt åt en National-Bank, hvarje ny tillökning
deraf bestämdt kan ledas till productionen. Pri vat-Bankerne utgifva
nemligen i vårt land hufvudsakligen endast tvenne slags lån, Discont-lån
och Creditiv-lån. Alt de senare hufvudsakligen gagna productionen, medgifves
visserligen; men deremot kunna Discontlånen utgå lika så mycket
till improducliva och de enskildtas förmögenhet undergräfvande ändamål,
d. ä, användas till underhåll af del en gång hos oss alltför allmänna och
ofta utan afseende på tillgångar antagna flärdfull» lefnadssätlet; i hvilket
afseende inflytandet af sädane inrättningar i vårt land kan vara mvcket
olika hvad de verka hos en sparsam och af naturen industriell nation, sådan
som den Skottska och Nord-Amerikanska anses vara. Då nu DiscontJBik.
till 11. St. Prut. 1810 och 1811. 0 Sami. 1 Jjd. 41 Heijtet. ä
34
Banco-L Iskottets Betänkande, N:o i 58.
lånen lemna At Pi i vat-Bankerne större vinst an Creti i Li v-lAnen , så är klart,
att enskilta Bolag måste mer, och mer och allt som täflan emellan Bankerne
hl i r större, komma att gynna de (orra, på bekostnad af de senare,
och att således ett på detta sätt utsläppt och förökadl rorelse-capilal, långt
ifrån att hafva samma välgörande verkan, som det haft i Nord-Amer ika
och Skottland, skulle i Sverige möjligen endast tjena till för.-,lötängen a(
det välstånd , Sorn redan finnes
Annorlunda är förhållandet om ett förökadl och artificiellt rörelsecapital
utsläppes ifrån en National-Bank. Denna bör icke lästa något hufvudsakligt
afseende på en större räntevinst. Dess ändamål ar att skaffa
åt landet, icke åt sig sjelf, deri största vinsten. Den hehöfver således
icke, eller rättare, den bör, efter regien, icke utlemna ett enda lån, eller
en enda ny sedel, utan till producliva ändamål; och så framt dess lånerö
else utvecklar sig efter en sådan grundsats, kan ingen derigenom uppkommen
förökning af sedelstocken blifva farlig.
Oiii sådant icke skett hittills, om Svenska Bankens rörelse hittills
drifvits på ett högst irrationelt sätt, hat detta varit ett misstag, som bör
rattas, ej på det sältet, att man gör N allona I-Banken förlustig sin ursprungliga
rätt, och väsendlliga bestämmelse att utveckla landets rörelsecapita!,
samt öfverflyllar den i stället på enskilta; utan heldre på
det sättet, att man slutligen en gång införer en med dess sålunda bestämda
ändamål mera öfverensstämmande lånerörelse.
Jag inser visserligen, att härtill kan svaras, att om än Baneo-sedelstocken,
enligt Utskottets förslag, icke får genom hen förökas öfver 32
millioner, så finnes för dess förökning genom Riks-Banken ert annan utväg
öppen, hvilken anses och förklaras för den enda naturliga, nemligen då
genom öfvervigt i vexeltillgång och cursens fall, silfver sjelfmant i Banken
ingår, och nya sedlar derföre utgå i rörelsen. Men då det vill i allmänhet
synas, att ronsumlionen och importen, i anseende lill en stigande
vällefnad hos medelclassen, är hos oss åtminstone lika starkt tilltagande,
som produclionen och exporten; och det i allmänhet visat sig, alt produetion
och consumtion „ export och import vanligen utjemna hvarandra,
så kari väl från denna källa icke någon betydlig förökning i Bancosedelstocken
vara alt förvänta. En varnande erfarenhet hafva vi dessutom
härom redan haft från de förflutna sista åren. Oaktadt exporten varit i
jemnt stigande, och oaktadt Bruks-egarnes Ilypotheks-cassa ökat vexeltill
-
Banco-Utxkoltels Betänkande, N:o 158.
35
gängen med flera millioner, har metall-valntan i Banken, långt ifrån alt
förökas, då den enligtFullmägtiges berättelse, i realisationsögonblicket utgjorde
i 7,576,0)57 R:dr, den 3i Dec. i83q icke utgjort mer än 1 ö,p3r ,582 eller
Bankens metall-valuta har i sjelfva verket under denna lid minskats med.
645,375 R:dr; samt sedelstocken, som med depositionerne i realisalionsögonblicket
utgjorde 34,785,302 R:dr, den 3i December 183g icke utgjordt
mera än 32,400,822 R-.dr, eller sedelstocken bar under denna tid eflVctivt
minskats med icke mindre än 2,384,48o R:dr. Att denna minskning icke
härledt sig i betydlig mon ifrån siIfrets spridning i landet genom realisationen,
kan slutas deraf, att under det forsta året derelter, eller ifrån
ilen i October 1834 ^en 1 October 1835 , då påkänningen bordt
vara starkast, Banken till allmänheten icke ulgifvit mer än 21 7,7 1 g R:dr B:co
utöfver hvad som ingått; äfvensom hvar och en vet, att silfver nästan alldeles
intet är gångbart i allmänna rörelsen.
Om detta kunnat bända under en period, då genom ett i landet indraget
utländskt lån på 7 eller 8 millioner lemnat ett alldeles ovanligt
öfverskott i vexeltillgången, huru kan man väl hoppas, att sådant skall ske
hädanefter, då detta belydliga bär nämnde tillskott icke är att förvänta,
i synnerhet om dertill kommer, att genom våra Privat-Banker en stor, och
till betydlig del inproductiv sedelstock utsprides i landet, som ännu mera
bidrager att öka consumtionen och hindra tilltagandet af Bankens silfverfoiul.
Realisationens egentliga fiende utgöres af våra missvexter, hvaraf, enligt
gjorda observationer, en ka.n vara att befara för hvarje tid af 5 år.
Under det att export och import utjemnat hvarandra i vanliga år, kommer
oftast ett svårt år, som störer alla förhållanden, och gör i vexeltillgången
en opåräknad minskning, som måste genom export af Bankens silfver
åter fyllas, samt lemnar de följande åren endast rådrum att åter ersätta
det förlorade. Om detta fortsättes under en följd af år, måste till
slut Bankens ställning blifva betänklig, derest icke särskilt afseende fästes
på detta för vårt land egna förhållande. Deremot kan naturligtvis intet
annat medel gifvas, än åkerbrukets och spannmålshandelns tillvext,jhvaraf
således mathematiskt följer, att befordrande af nyodlingar, samt af en större
afkastning af jordbruket, äfvensom uppläggande af spanmål genom handlande
ocb producenter från de goda till de svåra åren måste vara en omsorg,
hvarifrån National-Banken, af omtanka för realisationens bestånd, icke kan fri
-
36
B anco-ZJ Is kottets Betänkande, N:o 158.
taga sig, men som den icke kan på annat sätt uppfylla, än genom directa
försträckningar för della bestämda ändamål.
Att Svenska Riks-Banken i allmänhet alldeles för litet utsträckt sin
utlåning, och kan således belydligen utvidga den, blifver, vid jemförelse
med andra likartade inrättningar, uppenbart. Hela dess bestämda och ordinarie
låne-rörelse utgjordes, enligt Revisorerues senaste berättelse, efter
medelberäkning för de två revisions-åren:
Af fastighets-lån 5,2C)q,q5q: —• —
Discont- och förlags-lån i 2,048,3o6: — —
Lån på rörlig pant
2,096,037: — —
Lån till stående corporalioner  82,157: — —
Odlingslån  98,233: — —
eller tillsammans 19,624,692: — —
en lånesumma, som icke mycket öfverstiger hela Bankens reelafond, men
vida understiger icke allenast dess verkliga och behållna förmögenhet, utan
älven dess sedelstock, 32 millioner. Deremot kan Norrska Banken, enligt
iless statuter §. l\, utlåna minst det dubbla emot dess reela fond; och
hvarje Privat-Bank utlånar vanligen 4 eller 5 gånger sin invexlings-valula,
och dess ordinarie utlåningssumma är i det närmaste lika dess utelöpande
sedelstock. Man ser således att vår Riks-Rank lager en ganska liten
del i den ofantliga låne-rörelse, som i öfrigt på så många vägar drifves i
vårt lund, och att densamma, medelst sina större tillgångar, skulle kunna
utlåna rnycket mera. Det är utan tvifvel anmärkningsvärdt, att man vanligen
icke yttrar någon fruktan, då fråga är om att genom inrättningen
af en Privat-Bank föröka både den allmänna skuldsättningen och den cirkulerande
sedelstocken på en gång med en eller två millioner, utan motsvarande
tillgång i silfver, men fruktar deremot så mycket om Riks-Banken
skulle utgifva denna eller dessa millioner, ehuru denna kan utgifva dem
både till produetiva lån, och med en på metallisk valuta tillräckligen grundad
förökning i sedelstocken.
Till följe af dessa anmärkningar bar jag icke kunnat förena mig i
Utskottets förevarande Betänkande och deruti upptagne punkter. Jag anser
deremot i afseende:
pä usta punkten: 1:0 att regleringen af Bankens låne-rörelse icke bör
grunda sig på beloppet af sedelstocken den 3i December 1839, utan en
-
Banco- Ut s lotie t s Betänkande, N:o a 58.
37
däst oell allenast på produetionens behof, och således en successiv utvidgning
af låne-rörelsen och sedelstocken tillåtas, dock med högst en
million R:dr om året, intill dess proportionen emellan metallisk valuta
och sedelstock närmar sig normal-proportionen 2: 5.;
2:0 att hvarje utvidgning af låne-rörelsen endast bör ledas till produetionen,
så att äfven de nya fastighets-lån, sorn hädanefter utlemnas, och
hvilka i Utskottets calcul äro lagné i beräkning, höra, såsom otillräckliga för
alla, företrädesvis lemnäs till de jordbrukare, som göra nyodlingar, eller
på annat sätt betydligen föröka afkastningen af sitt landtbruk; hvarigenom
fastighels-lånen, i stället för improduetiva, som de hittills varit, och således
i sjelfva verket oförenlige med Bankens ändamål, blifva produetiva,
och kunna utan lara erhålla den redan beslutna utsträckningen;
viel s:dra punkten: att i fall fonden för allmänna Låne-Disconten
erhåller den af Utskottet föreslagna tillökning af 5oo,ooo R:dr, densamma
må användas till creditiv för producenter i de provincer, hvarest icke
finnas Privat-Banker, hvarigenom äfven denna tillökning blifver mera
produetiv.
•vid fjerde punkten: att beloppet af fonden för Handels-Disconten må
vara obestämdt, samt bero af behofvet samt hypothekets beskaffenhet, i
det att belåning på produeter bör hafva företräde, samtatt spannmål, när
tillräcklig säkerhet jemte panten prresteras, icke må vara utesluten från
denna belåningsrätt; ett stadgande, som fullkomligen öfverensstämmer med
stadgandet för Danska Banken, för hvilken i i3 §. af Reglementet är IÖreskrifvet,
att belåning af torkad spanmål skall före all annan belåning
hafva företräde;
vid sjette punkten: att vid låg curs, i stället för att införskrifva eller
uppköpa silfver, af hvars räntelösa massa Banken redan bär öfver nog,
densamma må inköpa, icke såsom Utskottet föreslagit, Svenska räntebärande
papper, och derigenom draga dem ur rörelsen, utan utländska’säkra
fondpapper.
'vid 8:de punkten: att icke någon upplåning må af Banken företagas
förr, än dess utelöpande sedelstock närmar sig proportionen 2: 5; då
perioden först inträffar, att låta den enligt grundregien för stora, ehuru,
enligt ofvannämnde grunder, endast i produetiv väg förökade sedelstocken
förminska sig sjelf, genom öppnandet af samma depositions-rätt
38
Banco-Ut slottets Betänkande, N:o i58
emot ränta, som nu lemnäs uti Privat-Bankerne; <lock uti Riks-Banken endast
åtdem som, enligt andra punkten, antagas hafva i Banken erhållit creditivrätt.
Dessa här af mig i stället föreslagna förändringar är o icke allenast i
sträng consequence med Riks-Bankens ursprungliga bestämmelse, i det de
utgöra endast en enkel tillämpning af dess första grundreglor, utan äfven
med realisationens fundamental-grund, hufvudsakligen uttalad i den derföre
antagne normala proportionell emellan sedelstock och invexlings-valuta,
som det för Baukens credit torde vara vigligt, alt sorgfälligt bevara
och iagttaga.
Slutligen vill jag anmärka, att Utskottet i sitt Betänkande alldeles
icke vidrört den händelsen, alt genom en oblid conjunctur och förnämligast
genom ett hårdt missvext-år, eller två på hvarandra följande, flere
millioner af Bankens silfver skulle kunna uttagas, hvaremot naturligtvis
sedlar ingå i Banken, och sedelstocken förminskas till lika belopp, och
icke yttrat, huru då, i enlighet med Utskottets finansplan, förhållas
bör, enär derigenom det sorn normalt betraktade och fixerade beloppet
af Bankens sedelstock, 32 millioner, betydligen kommer att understigas.
Enligt den af Utskottet omfattade principen borde dessa sålunda indragna
millioner åter utgå i form af lån, för att bibehålla sedelstocken vid dess
antagna belopp, hvarigenom låne-fonderne skulle erhålla ett alldeles opåräknadt
tillskott. Skulle Ater principen om rörelse-capitalets fixering för
detta fall, såsom jag förmodar vara Utskottets mening, icke böra tillämpas,
utan rörelse-capitalet få förblifva förminskadt under det normala beloppet,
så hemställes, om under en sådan conjunctur, som väl icke på
Bankens eget bestånd, men på realisationens, hvilket är två olika saker,
har ett så väsendtligt inflytande, Riks-Banken bör förhålla sig alldeles passiv.
Enär värdet af en tunna spannmål då ofta uppdrifves till dubbla
priset, och således för den enskilda spanmålshandel^ som under en sådan
tid utgör den största omsättningen, och fordrar den största delen af rörelse-capitalet,
behöfvas många millioner R:dr mera i rörelsen, än under
ett vanligt år, bör väl då sedelstocken under samma tid få indragas, utan
att något dervid göres till afhjelpande å Bankens sida af den allmänna
nöden, som uppkommer och förökes just genom rörelse-capitalets otillräcklighet?
Gerna
förenar jag mig i den åsigt Herr Friherre Stjernstedt uti dess
reservation antagit för den ifrågavarande calculens på ziffran uppgörande,
Rättelser uti Banco Utskottets Betänkande, N\o 158.
i5, r. ao, st. i; I. å
17, r. 6 uttagas orden: indragning af
2i , r. 7, st. Rörelse-capitalets storlek under perioden ifrån i8o3 till
1809 torde efter följande uppgifter kunna bestämmas
B:co R:dr 18,942,827: — —
R. G. S. inlöste med Banco-sediar utgjorde ,, ,, 1 2,628,551: — —
läs: Rörelse-capitalets storlek under perioden ifrån i8o3 till 1809
torde efter följande uppgifter kunna bestämmas:
R:dr 18,942,827 Riksgäldssedlar inlöste med Banco-sedlar utgjorde
12,628,551:
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet18/fi.
Banco-ZJtskottets Utlåtande , JY:o i5g. 3p
emedan, om Utskottets hufvudgrundsats om fixeringen af Bankens rörelsecapital
skulle af Rikets Ständer blifva antagen, denna calcul åtminstone
lemuar Riks-Banken större tillgångar, och sätter den i tillfälle att något
mera verka för rörelsens befordran och utvidgande.
N:o 159.
Ant. till Exp. Utsk. den i3 Mars kl. i e. m.
Utlåtande, i fråga om belåningen af adier och publica
papper.
Directionen öfver Rikets Ständers Låne-Contoir i Malmö har uti
dess, vid Riksdagens början, tilt Utskottet afgifne Berättelse tillstyrkt,
det måtte för framtiden viss belåningsrätt hos Rikets Ständers Discontverk
tillerkännas Skånska Hypotheks-föreningens räntebärande obligationer,
samt att, derest utlåningsvärdel derå, äfvensom i vissa Riksgälds-Contorrets
samt Arméens Accords-amorterings-fonds obligationer komma alt, såsom
i alseende å desse senare obligationer hittills varit stadgadi , fortfarande
bestämmas efter försäljningspriset för obligationerne, under de 3:ne näst
före belåningen förllutne månaderne, utväg mätte blifva Drscont-Directionerne
beredd, att om berörde försäljningspriser erhålla jemna och tillförlitliga
underrättelser; hvarförutan Banco-fullmäglige, i sammanhaag med
afgifvet yttrande olver en af Friherre Stjernstedt , Theod.y inom Utskottet
väckt fråga, örn rättighet för Banco-fullmägtige, att, under vissa vilkor,
för Bankens räkning uppköpa säkra, räntebärande obligationer, öfver
hvilken fråga Utskottet sig utlåtit i 6:le punkten af Utskottets Betänkande,
N:o 158, angående förändring i åtskilliga delar af Bankens lånerörelse,
hos Utskottet tillstyrkt, att, utom de i §. 21 <) af nu gällande
Baneo-reglemente upptagne actier och publica papper, såväl Ärtnéens
Accords-amorlerings-fonds, som äfven Bruksegares Hypotheks-cassas och
Skånska Hypotheks-föreningens utfärdade obligationer, må uti Banco-Discont-verket
och Province-Låne-Contoiren få> belånas, de, som löpa medi
4 procents ränta till y5 procent, och de, som bära högre intresse, i moa
4o Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 109.
derefter, men högst till go procent, allt beräknadt af det utställda capitalet.
Vid pröfningen af desse tillstyrkanden, har Utskottet jemväl till
granskning iörehaft 21g §. uti nu gällande Banco-reglemente, innefattande
uppgift öfver de aetier och publica papper, som i Rikets Ständers Bank
samt Låne-Contoiren i Götheborg och Malmö, få sås»m hypothek antagas
och belånas, nemligen:
1:0. Till falla capital-beloppet:
Riksgälds-Contoirets före sistlidne (A828— 183o arens) Riksdag utfärdade
obligationer med 5 procents ränta, samt de så kallade lottsedlarne
för Trollhätte Slussverk;
2:0. Till Nittio procent af capital-beloppet:
Riksgälds-Contoirets efter sista (1828 —i83o årens) Riksdag utgifne
obligat ioner, med 5 procents årlig ränta och försedde, antingen ined viss
förfallotid eller uppsägbare å fordringsegarnes sida;
3:0. Till tre f jerdedelar af vanliga försäljningspriset, under de 3-.ne
näst före belåningen förjlutne mänaderne.
Riksgälds-Contoirets obligationer, med lägre ränta, än fem procent
ora året, eller utan viss förfallotid eller uppsägningsrätt å fordringsegarnes
sida, och Arméens Accords-amortering—fonds obligationer;
4:o. Emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Uerkels fordran,
som vid hypothekens användande möjligen skalle kanna uppkomma.
a) Aetier i Södertelje canal och slussverks Bolag till femtio procent
af det ursprungligen tecknade capitalet, belöpande sig till tio procent af
den summa, nuvarande actierne upptaget.
bj Aetier i Götha Canal-bolag, till tjugofem procent å primitiva
actie-capitalet, med iakttagande tillika, att inga andra af dessa aetier få
belånas, ände, för hvilka den för åren i83o — 1833 förfallne actie-insätlning,
efter två och en half procent å gamla actierne, blifvit, enligt Canal-Directionens
bevis, fullgjord.
Hos
Banco-Utslcottets Utlåtande_, A7:o i5g.
Hos Utskottet har, vid öfvervägande af detta ärende, förekommit,
beträdande först Riksgälds-Contoirets har ofvan omförmälde obligationer,
att desamma numera äro till största delen af bemälde Contoir infriade,
samt alt de ännu oinlöste blifvit till betalning uppsagde; hvadan någon
belåning deraf ej kan komma i fråga.
Vid bestämmandet åter af lånerätten för sådana obligationer, som
af Riksgälds-Contoiret kunna, under tidrymden intill nästa Riksdag, utfärdas,
anser Utskottet afseende allenast böra fästas å beloppet af den
ränta, deruti blifvit fösski ifven; med anledning hvaraf Utskottet föreslagit,
att de, som löpa med lägre ränta, än 4 | procent, måtte få belånas
till högst ^5 procent af det utställda capitalet, och de, som bära 4*
procents ränta, och derutöfver, till högst go procent af capital-beloppet.
Hvad d ernast angår lottsedlarne för Trollhätte slussverkj så, och
enär dylika papper, under de senast förflutne tio åren, icke varit uti
Banken belånade, samt det torde kunna lagas lör gifvet, att ej eller
hädanefter någon belåning deraf ifrågakommer, tror Utskottet sig böra
tillstyrka, alt dessa papper helt och hållet uteslutas från belåningsrätt,
helst som, efter hvad Utskottet inherntat, räntebetalningen å berörde lottsedlar
upphör med den sista Februari j 853, och' samma lottsedlars värde
derefter synes blifva ansenligen förminskadt.
Som Armeens Accords-amorterings-fonds obligationer i senare tider
vunnit den begärlighet, alt de man och man emellan betalats al pari, samt
att från åtskilliga publika Cassör lån meddelas å sådana obligationer till
fulla capitalet, hvarå de äro utställde, torde desamma, utan våda för
Banken, kunna emottagas till belåning efter något högre beräkningsgrund,
än nu gällande Banco-Reglemente stadgar, och har Utskottet i detta fall
ansett sig böra biträda Banco-fullmägtiges här ofvan upptagne förslag.
Vidkommande actier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, samt
adier i Götha Canal-Bolag, torde, hvad för närvarande om desammas belåning
finnes stadgadt, destohellre böra än vidare gälla till efterrättelse,
som desse adier sedan sista Riksdag stigit något i värde; härledande sig, hvad
de förstnämnde beträffar, från en i senare åren medgifven högre årlig
utdelning å samma actier, och, rörande de senare, eller actierne i Götha
Canal-Bolag, hvilka numera blifvit fördelade i arne classer, desi första
bestående af sådana actier, för hvilka den för åren i83o —1833 förfallne
B i k. till R. St. Prot. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Jfd. 44 Häftet. Q
4=
Banco-U(slottets Utlåtande, JV:o I 09.
actie-insättning blifvit fullgjord, och den a:dra classen de, för hvilka berörde
insättning icke skett, att å de actier, hvilka tillböra i :sta classen,
och som ega belåningsrätt, en årlig utdelning sker.
Actier i Hjelmare Canal- och Slussverks-Bolag har Utskottet ansett
böra, med 5o procent af actie-capitalet, uti Discont-verken få belånas.
För dessa actier har tillförne, enligt de i 183o års Baneo-Reglemente
lemnade föreskrifter, belåningsrätt varit medgifven, oell de synas jemväl
under den sedermera förflutna tiden hafva erhållit ett högre värde.
Då Bruks-egares Hypotheks-cassas och Skånska Hypotbeks-Föreningens
obligationer äro grundade på till berörde Inrättningar aflemnad säkerhet
uti inteckningar i de inom Riket befintlige större bruks- och landtegendomar,
samt följaktligen äro af den solida beskaffenhet, att de med
begärlighet eftersökas, anser Utskottet, lika med Banco-fullmägtige, alt
sådane obligationer böra tillerkännas enahanda belåningsrätt, som Riksgäids-Gontoirets
och Armeens Accords-amorterings-fonds obligationer.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda yttrat, tillstyrker
Utskottet, att följande föreskrift måtte uti blifvande Banco-Reglemente
få inflyta, i stället för ofvanberörde 21g §.
Såsom hypothek må antagas och belånas:
1:0. Till högst Nittio procent af capital beloppet: Riksgälds-Contoirets,
Armeens Accords-amorterings-fonds, Bruks-egares Hypotheks-cassas
samt Skånska Hypotheks-Föreningens obligationer, med 4 * procents ränta
och deröfver.
2:0. Till högst Sjuttiofem procent af capital-belöppet:
Ofvanberörde obligationer, med lägre ränta, än 4 s procent.
3:o. Emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Uerkets
fordran, som vid Hypothekens användande möjligen skulle kunna uppkomma
:
aj Actier i Hjelmare Canal- och Slussverks-Bolag, med 5o procent
af actie-capitalet;
bj Actier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, till Femtio procent
af det ursprungligen tecknade capitalet, belöpande sig till lia procent
af den summa, nuvarande aetierne upptaga;
Banco-Utslcottets Utlåtande, N~o i5g.
c) Adier i Götha Canal-Bolag, af första classen, till Tjugofem
procent å primitiva actie-capitalet.
Slockholm den 12 Mars 184 * -
Reservation
af Herr Stuart: ''Ehuru det visserligen är ganska naturligt, att, under
en Riksdag, då Bankens fastighets-helåning anses vara den lånegren, som
företrädesvis bör uppmuntras och utvidgas, föga vigt och afseende fästes vid
en så beskaffad utlänings-rörelse, som den , hvilken grundar sig på hy poth ek
af erkändt goda och säkra adier samt obligationer, kan jag likväl icke
underlåta att jemväl reservera mig emot beskaffenheten och resultatet af
den financiella åsigt, som, äfvenledes i fråga örn denna låne-rörelse, gjort
sig inom Banco-Utskottet gällande. Serskildt anser jag mig derjemte böra
anmäla min reservation emot Utskottets beslut att frånkänna Stockholms
Stads Drätsel-Gommissions obligationer ali belåningsrätt. Dessa obligationer,
hvilkas säkerhet icke kan ifrågasättas, hafva förut fått i Banco-Discouten
belåna?. Jemte några andra dylika papper uteslötos de väl ur
det vid sista Riksdag utfärdade Banco-Reglemente, Detta uteslutande måste
dock endast lilIskrifvås den då rådande synnerliga omsorgen att upprätthålla
och befrämja Riksgälds-Contoirets obligationers credit oell begärlighet,
hvadan den för ifrågavarande låne-rörelse dispcwiibla tillgång egentligen
afsågs, för att bereda sistnämnde, till ett belopp af mer än 2,000,000
R:dr utelöpande, obligationer en säker lånerätt. Men då icke den ringaste
anledning till dylike omsorger, i afseende på något serskildt slag af de i
Banken belånbara publika papper numera förefinnes, synes det i sanning
svårt att upptäcka orsaken, hvarföre Banken skall fortfarande betagas fördelen
att få belåna så allmänt begärliga och lätt realiserbara obligationer,
som Drätsel-Commissionens, hvilkas antal och gångbarhet torde innan nästa
Riksdag komma att betydligt ökas för anskaffandet af medel till nu
inom Stockholms Stad förestående större byggnads-företag/’
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Friherre Stjernstedt3
Herr Doctor Hagberg och Herr Kongl. Hof-Predikanten Tunelius.
44
Banco-Uislcottets Utlåtande, JV'.o 160.
N:o 160.
Ant. till Exp.-Utsk. den i3 Mars 1841, kl. 1 e. ra.
Utlåtande öfver Capitainen C. F. von Hennigs ansökning
om eftergift af öfver-ränta å Discont-lån.
Hos UlskoLtet har Capitainen vid Wendes Kongl. Artilleri-Regemente
G. F. von Hennigs, uti ingifven ansökning, anhållit om eftergift af
återstående öfver-räntor å de lån, för hvilkällan i Banco-Disconlen häftat,
och hvilka, genom årlig innehållning af hans halfva lön sedan 1822,
blifvit till fulla eapilal-beloppen, samt en del af öfverräntorne, liqviderade,
under anförande, att sökanden deslomindre såge någon utväg att verkställa
ytterligare liqvid, som han funné sig utaf sjuklighet nödsakad att
snart afträda från sin innehafvande tjenst.
Directionen öfver Banco-Discont-verket, hvars Utlåtande öfver ifrågavarande
ansökning Utskottet infordrat, lrar upplyst, att, i brist af annan
tillgång hos Capitainen von Hennigs, införsel uti hans halfva lön vid
Wendes Kongl. Artilleri-Regemente år 1822 blifvit sökt och Baneo-Discouten
beviljad för Capilainens nedanupptagne förbindelser lill Verket, nemligen
:
Ett lån å 1,170 R:dr, upptaget i Capilainens eget namn, förfallet den 3
October 1818, hvarå återstod B:co R:dr 837: 12. —
Ett lån, upptaget i bemälde Capitaines namn ,, ,, 1,200: — —
Ett lån, upptaget af Enke-Grefvinnan E. S. Lindencrona,
mot Capitainen von Hennigs borgen,
förfallet den i/\ Augusti 1818, å 2,ö5o R:dr,
hvarå återstod „ „ 641: — —
Ett lån, jern väl upptaget af Grefvinnan Lindencrona,
mot Capitainen von Hennigs borgen, å 660
R:dr, förfallet den 20 .November 1818, hvarå
återstod „ ,, 260: — —
B:co R:dr 3,028:12. —
att Capitainen von Hennigs dessutom såsom borgesman
för ett af aflidne Landshöfdingen Grefve
H. Gyllenborg upptaget, den 29 April 1818 förfallet,
lån å 800 R:dr, häftat lör derå, vid tiden
för införselns beviljande, återstående . . ,„ „ 65o;
eller tillsammans capital-skuld B:co R:dr 3,678: 1 2.
Ija nea -Ut slottets Utlåtande, N.o i 60.
45
Transport B:eo R:dr 3,678: 12. —
saint alt, utom tvänne afbetalningar, som blifvit
verkställde med tillsammans 279 R:dr 12 sk.,
förr än innehålluing å Capitainens lön vidtog,
genom denna innehållning, icke allenast ofvannämnde
capilal-skuld bldvit till fullo gulden,
ulan äfven, såsom afbetalning a öfverräntorne,
influtit
„ 1,016: 16'. —
så alt Discout-verket inalles undfått capitalet och
en del af öfverräntorne, med B:co R:dr 4>*%>4: —
vid hvilket förhållande Directionen, med stöd deraf, att Rikets Ständer
redan vd sist i id ne Riksdag beviljat Capitainen von Hennigs eftergift och
afskrifning af öfverräntorne för de 2:ne af Grefvinnan Lindencrona, mot
hans borgen, upptagne lån, samt jemväl med afseende derå, att öfverräntorne
å Capitainen von Hennigs Discoat-skulder under flere år, eller till
1820 års slut, vai it beräknade efter 12 procenl, ansökningens bifallande
tillstyrkt.
Då sökanden icke eger annan tillgång än sina löne-inkomster såsom Capitaine
vid Wendes Kongl. Artilleri-Regemente, samt vitsordadt är, alt han, uti
förs vagad t helsotillstånd, förorsakadt af de svåra blessurer, lian under fälttågen
åren i8o5, 1806, 1807, 1808 och 1809 samt 181 3-och 18 1 4 erhållit,
med hustru och 3:ue oförsörjde barn , lefver i den mest bekymmersamma
ekonomiska ställning, härrörande Lili större delen från den uppoffring af
halfva lönen, han i 17 års tid lått vidkännas för att kunna godtgöra sina
för andra personer ingångne Discont-förbindeiser, hvilka, på sådant sätt,
enligt hvad bär ofvan är visadt, blifvit till capitalen och en icke obetydlig
tiel af öfverräntorne likviderade, har Utskottet, lör att kunna bereda
sökanden, sorn redan uppnått 53 års ålder, någon lindring i hans bekymmersamma
belägenhet, velat hos Rikets Höglollige Ständer tillstyrka,
det återstående öfverräntorne å Capitainen von Hennigs omförmälde,
till capitalen redan betalde, Disconl-iörbindelser må
eflergifvas och i räkenskaperue alskrifvas.
Stockholm dea 12 Mars 184f•
46
Banco- Utskottets Utlåtande, JV:o 16 f.
N:o 1GL
Ank. till Exp. Utsk. den 16 Mars 1841, kl. 3 m.
Ullålande, i anledning af väclct motion om nedläggande
af all vidare ersättningstalan emot förre Directeu~
rerne vid Malmö Lane-Contoir, Contracts Prosten
Doctor Gullander samt Borgmästaren Kjellander,
för den, genom Kamereraren Lindstedts bedrägliga
förfarande i tjenst en, Låne- Contoir et tillskyndade
förlust.
Sedan år iS3o vppadt blifvit, att då varande Kamereraren vid Malmö
Låne-Contoir E. P. Lindstedt åsamkat sig en betydlig balance, hvilken
till en början ansågs komma att tillskynda Låne-Contoiret en förlust af ej
mindre än 53,^4 b;dr 4° 2 r-’ anställdes, med afseende derå, ansvars
och
ersättnings-talan inför Svea Hof-Rält emot så val dåvarande Ledamöter
i Låne-Contoirets Direotion , nu mera aflidne Öfversten Callerholm,
Kongl. Hof-Predikanten , rri. m., Doctor A. P. Gullander, Borgmästaren Jöns
Kjellander, nu mera aflidne Riksdagsmannen Nils Månsson i Skumparp
samt Riksdagsmannen Anders Nilsson i Tollarp, som äfven Bankens dåvarande
ombud vid Låne-Contoiret, Banco-Casseuren J. A. Björkman.
Jemlikt hvad Banco-Utskottets vid sistlidne Riksdag under A:o 36
till Rikets Ständer afgifna Betänkande upplyser, förklarade Kongl. HofRätten,
i Utslag af den 17 December 1833, alt någon pröfning af dåredan
aflidne Öfverste Callerholms ansvarighet icke kunde ega rum, samt
frikände Nils Månsson och Anders Nilsson från all ansvarighet i målet;
men ansåg af anförde skäl, och under åberopande af 1 §. i Ansvarighetslagen
för Låne-Contoirets Ledamöter af den 8 April 1824, att Prosten
Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander, såsom de der gjort sig
skyldige till försummelse vid förvaltningen af Låne-Contoiret, skulle från
sina Directeurs-befattn ngar skiljas, att Björkman, genom sitt ådagalagda
försumliga och egennyttiga förhållande, gjort sig ovärdig så val RiketsStänders,
som annat medborgerligt förtroende och förlustig sin i Banken då
innnehafvande Casseurs-tjenst, samt att det dessutom skulle åligga Doctor
Gullander, Borgmästaren Kjellander och Björkman, vid bristande tillgång
Banco-Utskoitels Utlåtande, N'.o■ i 6 i.
47
hos Lindstedt till gäldande af honom, genom Kongl. Hof-Rättens förut
gifne Utslag af den 12 Juli 18Ö1 , ådörnde skadeersättningar, att gemensamt,
eller hvilkendera bäst gitte, godtgöra ej allenast de af Lindstedt
från Låne-Contoiret tillgripne t,840 R:dr, med 6 för hundrade i ränta,
utan äfven hvad Låne-Contoiret kunde i laga ordning kännas skyldigt utgifva
till en eller flere låntagare derstädes, såsom ersättning för dem tillhörige,
men af Lindstedt etter 1828 års slut i Låne-Contoiret ålkomne
och förskingrade medel.
Sedan så väl Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander, som
Björkman öfver Hof-Rättens berörde beslut anfört underdåniga besvär, förklarade
Kongl. Maj:t, i Nådigt Utslag af den ig April 1836: att den af
Hof-Rätten åberopade Ansvarig hels-lag af den 8 April 1824 val innehölle,
att Directeurer vid Låne-Contoiren , hvilka af försummelse underlåtit, öfverskrida
eller afvikit från de för dem gifne föreskrifter, icke allenast
hade förverkat förtroendet att vid sina befattningar, såsom Directeurer,.
bibehållas, utan skulle derutöfver hafva ådragit sig skyldighet att godtgöra
den derigenom timade skada; men att denna Lag icke föranledde, att dem
skulle kunna ådö.mas någon annan eller vidsträcktare ersättningsskyldighet,
än för skada, som varit vållad af deras underlåtenhet eller felaktiga förfarande,
tdl följd hvaraf, samt på i öfrigt anförde skäl, Kongl. Maj:t dels:
pröfvade rättvist att befria Gullander och Kjellander från allt betalningsansvar
för de af Lindstedt från Låne-Contoiret tillgripne 1,840 R:dr B:co,
dels vidkommande Gullanders och Kjellanders vilk or 1 i ga förpligtande att
godtgöra de Låne-Contoiret möjligen förestående utbetalningar, lill ersättning
åt läntagare, hvilkas medel ljudstedt efter 1828 års slut i Låne-Contoiret
åtkommit och förskingrat, förklarat, att, r’enär det icke i förväg kunde
”pröfvas, om eller i hvad man de utbetalningar, hvilka Contoiret kunde
”få vidkännas, vore att anse såsom påföljder af Gullanders oell Kjellanders
”försummelse i deras befattningars handhafvande, hvaröfver omdömet, i
”följd af olika omständigheter, kunde vid serskilda tillfällen, olika utfalla,”
funne Kongl. Maj:t Hof-Rättens beslut i denna del af målet hafva blifvit
föi' tidigt meddeladt, på hvilken grund det undanröjdes; Låne-Contoiret
dock öppet lemnadt alt, om Contoiret lomme att vidkännas utgifter af
ofvanomförmälda beskaffenhet, i sådan händelse, emot Doctor Gullander
och Borgmästaren Kjellander anställa och utföra den ersättningstalan,
hvartill Contoiret kunde finnas befogadt, hvaremot Hof-Rättens Utslag, i
hvad det Björkman angick , af Kongl. Maj:t fastställdes.
48
Banco- Utskottets Utlåtande., N:o 161.
Med afseende å Kongl. Maj:ts berörde Nådiga Utslag, och
då sålunda, för bedömande af frågan, huruvida ytterligare ersättningstalan
emot Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander borde
anställas, varit nödvändigt att få utred t, om och hvilka serskilda omständigheter
i omförmälde rättegångar möjligen förekommit, af beskaffenhet
att kunna slik ersättningstalan föranleda, hafva Banco-fullmägtige, enligt
hvad R kels Ständers Revisorers Berättelse, angående Banco-verket af år
183^ (pag. 4o)> gifver vid handen, uppdragit åt Bankens Advocat Fiscal
att tili Malmö afresa och, efter å stället tagen noga kännedom om alla i
dessa rättegångar, till vårdande och befrämjande af Låne-Contoirets och
Bankens rätt vidtagne åtgärder, jemte de i samma rättegångar uppdagade
omständigheter, derom till Banco-fullraägtige afgifva fullständig berättelse.
Uti den berättelse, som, på grund häraf, blifvit afgifven , har bemälde
embetsman förklarat sig anse, det vissa förekomne omständigheter
väl skulle kunna gifva anledning till ytterligare ersättningsanspråks framställande
emot Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander; men alt
dock, enär de grunder, uppå hvilka Hof-Rätten, i anledning af den förut
emot bemälde Gullander och Kjellander väcke talan , ersättningsskyldighet
i målet dem ålagt, blifvit af Kongl. Maj:t ogillade och undanröjde, syntes
ganska tvifvelaktigt, huruvida ytterligare ersättningstalans anställande emot
dem skulle kunna leda till någon påföljd, hvarjemte upplyst och med företedde
handlingar styrkt blifvit, att, i händelse de till någon ersättning
skulle kunna för pl ig tas , tillgång till gäldande deraf icke hos någondera
af dem skulle vara att påräkna.
Emedlertid hade, till godtgörande af hvad Björkman blifvit ålagd
ersätta, Låne-Contoiret fått uppbära ej mindre den andel af Björkmans
löne-inkomster i Banken, som, lill följd af Banco-fullmägtiges Resolutioney
den 17 Maj och 28 Juni i83o, ifrån och med sistnämnde månad intill
Björkmans skiljande ifrån sin Casseurs-tjenst blifvit, till säkerhet för Bankens
ersättningsanspråk, innehållen med tillsammans 1,421 R:dr 47 skB:co,
än äfven Björkmans innehållna Banco-Ombuds-arfvode för aine månader,
honom tillfallen utdelning i en concursmassa, influtue hyresmedel af hans
sedermera försålde fastigheter i Malmö, samt hvad Banken tillkommit af
Björkmans försålda fasta och lösa egendom, utgörande tillsammans alla
Björkmans kända tillgångar; hvaremot några ytterligare åtgärder emot
Björk
-
Banco-Ulslcottets Uilätande, JY:o 161.
49
Björkman ansetts icke kunna vidtagas före verkställd utredning af Lindstedts
conctirsmassa och afslutande af alla de rättegångar, hvilka mellan
Låne-Contoiret och åtskilliga dess gäldenarer uppkommit, rörande betalning
af de lån, förre Kaniereruren Lindsledt uppburit och förskingrat, eller
till hvilkas liqviderande han af låntagarne emotlagit medel, dem han
för egen del användt. Efter det sysslomannen i Lindstedts concursmassa
afgifvit slutredogörelse för deras förvaltning och Låne-Conloiiet för dess i
Lindstedts concurs bevakade och till betalning med förmånsrätt fastställde
fordran uppburit elen Låne-Contoiret, enligt samma redogörelse, tillkommande
utdelning utur massan med tillsammans 18,3o8 hulr 2 sk. q
r. B:co; men de personer, hvilka ingått borgen för Lindstedts upphörd,
till belopp af 5ooo R:dr, vägrat att samma borgen godvilligt infiia, samt
dels, vid sådant förhållande, lagsökning blifvit emot desse personer anställd,
dels till följd af Kongl. Maj:ts Nådiga Utslag af den ic) April i836, LåneGontoirets
Direction blifvit af Banco-fullmägtige anmodad att genom
Conloirets ombudsman låta vidtaga ytterligare lagsökningsåtgärd emot f d.
Casseuren Björkman, dels ock upplysningar från nämnde Direction blifvit
af Banco-fullmägtige infordrade, huru sig förhölle med de rättegångar, sorn
wppstått emellan Låne-Contoiret och de enskilde personer, för hvilka Lindstedt
låne-rnedel förskingrat, hafva Banco-fullmägtige den 8 November
i838 beslutat, att frågan om ytterligare ersättningstalans anställande emot
Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander skulle tagas till slutligt
afgörande, efter inhemlande af omforma Ide upplysningar, och sedan sig visat,
huruvida, genom de emot Lindstedts löftesmän och Björkman vidtagna
utsöknings-å(gärder, större eller mindre del af det Låne-Contoiret ytterligare
tillkommande ersättningsbelopp kunde indi ifvås.
Nu har Directionen öfver Malmö Låne-Contoir uti dess vid början
af innevarande Riksdag till Hög lo fl. Banco-Uiskottet afgifne Berättelse till—
kännagifvit, alt af den, genom förre Kamereraren Lindstedts förskingring,
uppkomne balance, stor 53,774 R;dr 4° 2 ’• B:co, deraf dock seder
mera
14,<798 R:dr 3o sk. 2 r. blifvit godlgjorde af lånlagarne, så alt <len
egentliga bristen derefter uppgått till endast 38.776 R:dr 10 sk., vore genom
anställde bevakningar hos så väl Lindstedts, som förre Bauco-ombudet
Björkmans concursmassor, samt genom infriande af största delen af
den uppbördsborgen, som Lindsledt vid Ramererare-sysslans tillträdande
aflemnat, af Låne-Contoiret uppburne och under serskildt förvar afsalte
Bih. till R. St. Vrot. 1810 och 18*11. 6 Sami. 1 rtfd. 44 Häftet. 7
Banco-Utshottets Utlåtande, N:o 16 r •
29,837 R:dr 23 sk. 10 r., hvilken summa förmodades komma alt än ytterligare
ökas med ett capital-belopp af 5oo R:dr. Af Directionens öfver
Låne-Contoiret Protocoll för den 29 sisllidrie September är jemväl upplyst,
alt nyssberörde 5oo R:dr, utgörande sista återstoden af den utaf tio
serskilde personer för Lindstedt ingångna uppbördsborgen, nu jemväl blifvit
inbetaide, och af ofvannämnde stora baiance 53,774 R'dr 4o sk. 2 r.
återstår således numera, såsom capilalbrist, icke fullt 8,5oo R:dr. Ett af
Kronofogden Hasselström, under den i3 sistlidne Augusti, meddeladt bevis
styrker äfven, att förre Banco-Casseuren Björkman, som några år bott
och haft egendom i Björka by, af Lindes församling, inom Örebro Län,,
numera vore derifrån afflyltad och inom fögderiet icke egde någon känd
tillgång, sedan ej mindre nämnde egendom, än alla hans lösören blifvit
för domfäste skulder utmätte och försålde, så att derigenom all utsigt
upphört att hos honom kunna utbekomma något vidare till betäckande
af den återstående förlusten i och för Lindstedtska balancen.
Sedan genom omförmälde i målet förekomne omständigheter och förhållanden
utröndt blifvit, att ifrågavarande vid lyftigabalancemål, med alla
dess vidt utgrenade rättegångar, numera är i det utredda skick, att endast
återstår frågan, huruvida ytterligare ersättningstalan emot Doctor Gullander
och Borgmästaren Kjellander bör anställas eller icke, har Herr Prosten
C. G Berlin, uti en inom Utskottet väckt motion, i detta hänseende
erinrat, att, ehuru Kongl. Svea Hof-Rätt, uti dess ofvanåberopade Utslag af
den 17 December i833, fört Gullander och Kjellander såsom Ledamöter
i Malmö Låne-Contoirs Direction till last åtskilligt, som af Hof-Rätten blifvit
ansedt tillfyllestgörande, för att ålägga dem ersättnings-skyldighet, Kongl.
Maj:t likväl, genom dess Nådiga Utslag af den 19 April i836, icke allenast
befriat dem från allt betalnings-ansvar för det af Lindstedt tillgripne
contanta belopp, t,840 R:dr B:co, utan ock med underkännande af den
tolkning Kongl. Hof-Rätten gifvit åt Ansvarighets-Lagen af den 8 April
1824, liinnit, att Gullander och Kjellander icke, på grund af hvad sålunda
i allmänhet emot dem förekommit, kunde bindas till ersättnings-skyldighet
för hvad Contoiret möjligen kunde komma att utbetala åt de låntagare,
hvilkas medel Lindstedt åtkommit och förskingrat, ulan att på pröfning
i hvarje serskildt fall ankomme, huruvida de utbetalningar Contoiret
kunde få vidkännas, vore att anse såsom påföljder af deras försummelse;
att åter, vid granskning af Gullanders och Kjellanders förfarande i hvarje
serskildt fall något annat ej synes kunna dem till last räknas, än alt
Banco-TJtskottets Utlåtandej JS’.o i6r.
de, under den lid de varit Directeurer, vid åtskilliga tillfällen, då lånedocumenter
blifvit af f. d. Katnereraren Lindstedt å lånsökandes vägnar
till Contoiret inlemnade, tillåtit Lindstedt alt lyfta de derå bifallne belopp,
utan att dertill vara, genom fullmagt af lånsökande, berättigad, hvilket
åter svårligen kunde leda till ersättnings-skylrlighet för dem, då först,
genom det af Rikets Ständer år 1835 utfärdade Reglemente, så beskaffade
fullmagler förklarades erforderlige för lyftning af annor persons i Discontverken
beviljade lån, i de fall, då lyftningen verkställdes af låne-documenternes
inlemnare, utan ditintills blotta innebafvandet af låne-veversalet,
såsom ställdt till ordres, alltid ansågs tillfyllest styrka inlemnarens rättighet
att uppbära den å samma reversal bevil jade lånesumma, hvarföre jemväl
Bankens Advocat-Fiscal förklarat sig anse föga förhoppning vara att, i
händelse af ytterligare talans anställande emot Gullander och Kjellander
någon ersättning kunde komma att dem ådömas; alt dessutom äfven för
det fall att, elter mångårig rättegång, någon ersältnings-skyldighet bomme
att Gullander och Kjellander åläigas, de befinna sig i sådane omständigheter,
att en dylik ersättning ej kunde af dem utgöras, så att endast
ökade kostnader både för Verket och desse enskilde personer skulle blifva
följden af en slik ersättnings-talans förnyande, samt slutligen, att, i händelse
Gullander och Kjellander_, hvilkas bela vandel utgjort en föresyn af
samvetsgrann redlighet, skulle, efter alt redan, i följd af andras bedrägerier,
hafva varit föremål lör ett criminal-ansvar, nu, begge vid grafvens brädd,
äfven utsäLtas för en civil ersältnings-talan, koinme den befarade ovissa utgången
deraf sannolikt att förkorta deras få återstående dagar, samt öfver
dem sjelfve och deras familjer utbreda sorg och bekymmer, hvadan motionären
föreslagit, att Rikets Ständers Bank må frånträda all vidare ersätlnings-talan
emot förre Directeurerne vid Malmö Låne-Contoir, ContractsProsten
Doctor Gullander och Borgmästaren Kjellander i och för den,
genom förre Kamererarens vid samma Låne-Contoir E. P. Lindstedts bedrägliga
förfarande i tjensten, för Verket uppkomne förlust, samt att slutliga
beloppet af denna förlust derefter måtte få i räkenskaperne bland
osäkra fordringar upptagas och inom linien balanceras.
Uti häröfver inlordradt Utlåtande, hafva Banco-Fullmägtige dels tillkännagifvit,
alt Fullmäglige, i anledning af Fiscals-Embelets, uti memorial
af den 2p Juni iSöy, gjorda hemställan, låtit frågan om åtals anställande
emot Gullander och Kjellander hvila, intill dess samtlige, i följd
af balance-målet, uppkomne rättegångar kunde hinna att blifva slutligeE
5a
Banco-Ulskottels Utlåtande, N:o 161.
afgjorde, dels ock, beträffande den gjorda fram strill ningen, att all vidare
ersättnings-talan emot Gullander och Kjellander måtte förfalla, förklarat
att, oaktadt flere skäl och omständigheter förekomma för ett mildare bedömande
af nyssnämnde Directeurers förfarande uti detta ärende, Fullmägtige
likväl, uti ett mål, af den beskaffenhet, sorn det ifrågavarande,
funnit sig, för grundsatsens skull, snarare böra till- än afstyrka fullföljd
af ersättningstalan emot f. d. Directeurerne Gullander och Kjellander, enär
Fullmägtige, såsom sjelfve redovisande inför Rikets Ständer och deras Revisorer,
ansåge det ej vara dem lillständigt att tillstyrka nedläggande af
den talan om ersättning, som emot Gullander och Kjellander möjligtvis
kunde göras gällande för åsidosatta controlier under ntöfningen af deras
befattningar såsom Ledamöter i Directionen öfver Malmö Låne-Contoir,
vid hvilket förhållande Fullmägtige funnit sig nödsakade afstyrka bifall
till den af motionären gjorda framställning.
Vid bedömande af frågan, huruvida ersättningstalan emot Doctor
Gullander och Borgmästaren Kjellander ytterligare bör fullföljas eller ej,
har Utskottet ansett sig så val böra tillse, i hvad nion bemälde personer,
genom begången uraktlåtenhet af den dem, såsom ledamöter i Directionen,
åliggande tillsyn öfver lånetransactionerne vid Contoiret, kunna anses hafva
varit vållande lill den för Låne-Contoiret uppkornne förlust, som äfven
fästa uppmärksamhet å den nytta eller skada Låne-Contoiret genom en
sådan ersättningstalans fullföljande skulle beredas, hvarvid hos Utskottet i
betragtande kommit: att Gullander och Kjellander icke kunnat ega den
tingaste anledning att på förhand misstänka Lindstedt för något bedrägligt
förhållande, helst han, vid antagandet till Kamererare uti Låne-Contoiret,
på ett utmärkt salt vitsordad för ordning och pålitlighet, sedermera intill
den stund balancen yppades, städse varit känd för ett redligt och aktningsvärdt
förhållande; att af den, i afseende å berörde balance-mål, hällne
undersökning blifvit utredt och ådagalagdt, att de af Lindstedt begångna
bedrägerier skett med en noga öfvertänkt och på ett så listigt sätt utförd
plan, genom dels böckers och handKngars förändrande, dels ock, medelst
förande af dubbla Räkenskaper, alt, ulan någon aning derom, det varit
svårt, om icke nästan omöjlgt, att kunna komma dessa bedrägliga förhållan
len på spåren, i synnerhet som Bankens vid Låne-Contoiret anställda
ombud, hvars befattning hufvudsakligen tillhörde att controllera och med
uppmärksamhet följa ärendenas behandling inom Låne-Contoiret, icke för
sina
Banco-U(skottets Utlåtande, N:o 161.
sina Med-Directeurer yppade den ringaste anledning att något inom Contoiret
var i oordning; att, jemlikt Fiscals-Embetets Utlåtande, ytterligare
talan emot Gullander och Kjellander om ersättning för livad Låne-Contoiret
förlorat genom Lindstedts förskingring af de till honom uti href eller
å hans enskilda rum lemnade medel för låns slutbetalning eller omsättning
icke skall kunna, med hopp om framgång, anställas; och att äfven, om en
förnyad rättegång komrae att aflöpa till Bankens fördel, derigenom på det
hela icke tillskyndades verket någon egentlig fördel, emedan, enligt FisealsEmbetet
tillhandakomne tillförlitlige upplysningar, både Doctor Gullander
och Borgmästaren Kjellander befinna sig uti ett sådant financielt obestånd,
att de icke förmå lemna Banken någon äfven den ringaste godtgörelse, om
en sådan blefve dem ålagd.
Med föranledande häraf, och då Gullander och Kjellander, derigenom
att de blifvit förklarade förlustige deras befattningar såsom Ledamöter
uti Låne-Contoirets Direction, måste anses hafva nog dyrt guldit det
tilläfventyrs öfverdrifva förtroende, de byst lill Lindstedt och den person,
hvilken, i egenskap af Banco-ombud, i första rummet tillhört att med alf
möjlig uppmärksamhet följa goromålen vid Conloiret, har Utskottet, som
emot förre Kamereraren Lindstedt och förre Banco-Casseuren Björkman
velat bålla Låne-Contoirets talan öppen, funnit sig ega skäl vördsamt tillstyrka,
att ali vidare talan emot förre Directeurerne vid Malmö
Låne-Contoir, Contracts-Prosten Gullander och Borgmästaren
Kjellander, i och för den, genom förre Kamereraren E.
P. Lindstedts bedrägliga förfarande i tjensten, Lune-Contoi
ret
tillskyndade förlust, måtte få förfalla;
och beloppet af denna förlust i räkenskaperna bland osäkra fordringar upptagas
och balanceras inom linien.
Stockholm den ra Mars iSzji.
Jiih. till R. St. Prat. J840 -jc/i '1841. C Samt. 1 dj/l. 44 Ucijtet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens - Boktryckeriet, 184 * -
Banco-Utslwttcts Utlåtande, K:o 1C2.
1
N:o 162.
Ank. till Exp. Utsk. den 2G Mars, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af vackt fråga om belåning i Banken
aj Bergs-Frälse-egendom.
Hos Utskottet Lafva Banco-Fullmäglige, uti afgifven förklaring öfver ett
till Utskottets pröfning hänskjulet besvärsmål, rörande sökt lån i Rikets
Ständers Bank emot pant af inteckning uti en bergs-frälse-egendom, föreslagit,
att det tillägg måtte göras till nu gällande Banco-Reglementes 189
§. 3 mom. litt. a., innefattande uppgift å hemman och lägenheter pålandet,
hvilka, såsom pant i Banken antagas, att äfven bergs-frälse-hernman
och lägenheter måtte få uti Banken belånas.
Af handlingarne i delta mål har Utskottet inhemtat:
att, efter verkställd utredning, ej mindre hvad med bergs-frälse-frihet rätteligen
förslås, än äfven huruvida bergs-frälse-egendom verkligen är af
Krono natur, upplyst blifvit, att, jemlikt Konung Magni Bergs-Ordning
af år 1354, och Konung Albrechls Bergs-Ordning af år i368, bergs-frälse-friheten
i äldre tider heslod af befrielse från Gengärd, så vida icke Konungen
kom sjelf, eller de, sorn Hans dom hade, när Rältare-Ting hölls; att
från början bergs-frälse-friheten var grundad på motsvarande skyldighet
att bearbeta grufvorne och biträda vid hyltorna, alldeles som det allmänna
frälsets friheter grundade sig på skyldigheten att uppehålla Rust-tjenslen;
alt, enligt Kongl. Resolutionerne den 3o Mars i65o och i5 Mars
i652, samt Kongl. Brefven den 20 Augusti 1684 och den 24 December
]6S8, bergs-frälse-friheten skulle bestå i frihet från Rotering, KronoTioncte,
Skjutsfärds-penningar, rusl-tjenst och skjutsningar, under villkor, att
den, som icke dref grufvedel, borde, i ersättning för bergs-frälse-friheten,
göra arbete i grufvan samt stå lika med Krono och Skalle i rotering; att,
jemlikt Kongl. Resolutionen den 27 Mars 1713, bergs-frälse-jord fått frihet
från Jordebok*- och Mantals-räntans utgörande med några flera onera,
mot skyldighet att uppehålla det bergsbruk, hvarunder den lyder,
Bih. till 11. St. Brot. 1840 och iSft- G Sami. 1 AJd. 45 Haft. 1
2
Banco-Utsliottets Utlåtande, N:o 162.
emedan, enligt ordalagen, dess frihet och förläningen deraf leder lill public!
tjenst och nytta; men alt, enligt Kongl. Brefvet den 17 December
1695, bergs-frälse, tvertemot A del ig t frälse, liar den egenskapen, att det
icke längre kan njutas, än Kongl. Majit behagar; samt alt bergs-frälsejord
icke någorstädes i gällande Kameral-Författningar antages, såsom varande
af annan natur, än Krono, och att jemväl, uti senast utgifne Lärobok
i Ivameral-Lagfarenheten, bergs-frälse förklaras vara lill sin natur
rent Krono.
Och ehuru Kameral-Författningarne icke upplaga bergs-frälse-jord
af annan egenskap än Krono-natur, likväl då i betraglande tages, att bergsfrälse
till en del uppkommit dymedelst, att framfarne Konungar förlänt
meriterade män med frälse å jord, sorn de senare i Bergslagen egt, och
alt, serdeles under Konung Gustaf Adolfs och Drottning Christinas tid,
bergs-frälset blifvit förmeradt genom köp af Kronans hemman, hvilka
tillädes bergs-frälse natur, med villkor, att de icke till Adeln lingö försäljas,
pantsättas eller bortbytas samt att Bergs-frälset äfven förökats af Krono-förpantningar,
hvilka sedermera blifvit till everldelig egendom under
bergs-lrälse-frihet lemnade, samt att, enligt Kongl. Bergs-Collegii Bref och
Kungörelse den 7 Februari 1780, blifvit, i afseende på bergs-frälse-egendomar
inom Stora Kopparbergs Bergslag, stadgadt, att om sådane eller
grufvor och hyttor säljas till andra, än så kallade brukande Bergsmän,
desse senare ega rätt att, näät efter bördeman i slägten, innan laga stånd
Skommer, till sig lösa det försålda; vili det synas, som skulle, åtminstone
en del bergs-frälsa-jord, kunna af enskild person, med full egande lätt,
innehafvar, samt genom köp lagligen förvärfvas, hvaraf åter måste följa,
alt, om än de förmoner, hvilka inbegripas under benämningen bergs-frälse-frihet,
skulle en dylik egendom frångå, hvarigenom dess värde naturligtvis
nedsätles, den enskilde innehafva ren deraf dock ej skulle kunna
beröfvas fulla egande-rätten till sjelfva jorden.
Mel fästadt afseende härå och enär Kongl. Maj:t, dels under den
irsta Februari i84° fastställt ett förnyadt Reglemente, angående lån utur
Armeens Pensions-Cassa, enligt hvilket lån få utur nämnde Cassa meddelas
emot pant af bergs-frälse-hemman lill hälften af värdet, och dels under
den 26 Oetober samma år fastställt ett sådant Reglemente, angående
lån utur de under Kongl. Majrts och Rikets Krigs-Collegii förvaltning ställda
Cassör, liv lket innehåller, uti 2 §., att såsom pant, utom andra fastigheter,
få äfven antagas bergs-frälse, och i 3 §. alt bergs-frälse-hemman
Banco-UIskottets Utlåtande, N:o 163.
3
få i sistberörde Cassör belånas till högst hälften af deras värde, hvaraf synes
följa, att de personer, sorn inköpt oell undfått laga fasta å jordegendom
af bergs-lrälse-natur, besitta och innehafva desamma med full och
orubblig egande-rätt, anser Utskottet det icke vara för Banken med någon
våda förenligt att till belåning i Banken antaga bergs-frälse-hemman;
hvadan Utskottet tillstyrker,
att Banco-Fullmägtiges ofvan upptagne förslag måtte af Rikets
Ständer bifallas.
Kommande i slikt fall det bär förut åberopade 3 mom. litt. a, af
189 §. i BanCo-Reglementet alt uti det upprättande Reglementet erhålla
en sådan lydelse;
Morn. Såsom pant antagas:
af) på landet: Frälse- Berustade och andra Skatle-Säterier, Rå- och Rörssamt
andre Frälse-hemman oell lägenheter, Frälse-skatte-hemman och lägenheter,
Bergs-frälse-hemman och lägenheter, Krono-skatte Rusthåll och
andra Krono-skatle-hernman och lägenheter, Jernbruk, belägne på egen,
Säteri- Frälse- eller Skatte-grund, samt försedde med egne underlydande
hemman, äfvensom de så kallade hyttor i Bergslagen, ehuru ej upptagne
under vanligt hemmantal; likväl endast, såvida dessa ega tillydande jord,
hvars betydlighet och värde blifver enda grunden för deras låne-rättighet.
Stockholm den 23 Mars 1S41 -
N:o 163.
Ani, till Exp. Utsi. den 26 Mars, kl. 1 e. m.
Utlåtande, angående eftergift af upplupen öfverränta å ett till
Jnspectoren G. A. Alsing från Rikets Ständers Låne-Contor
i Götheborg utgifvet Disconl-Lån.
Uti en till Utskottet ingifven skrift., bar Herr Öfversten C. S. Virgin
förmält, alt, sedan han, anmodad att besörja omsättning af ett lill
lnspectoren vid Kungsgården Kongslena, G. A. Alsing, från Rikets Stan
-
4
Banco-UtskotteU Utlåtande, N:o 163.
ders Låne-Contor i Götheborg utgifvet Lån, i Maj månad år 182b lill
Låne-Contoret inlemnat en honom tillsänd, af bemälde Alsing utgifven och
med borgen af Prestmannen S. Pilgren och Enkan M. C. Lenholm samt
behörigt vederhäftighets-bevis försedd, skuldförbindelse å 49° Rtdr, men
liqvid vid lånets förfallotid uleblifvit, hade, vid deraf föranledd lagsökning,
blifvit ulröndt: att hvarken Alsing, som emedlertid lemnat sin Inspectors-befattning,
eller Prestrnannen Pilgren egde någon tillgång till lånets
gäldande, hvarjemte och enär Enkan Lenholm nekat att hafva ingått
den å skuldförbindelsen tecknade borgen eller densamma afvetat, målet
emot henne förklarats tvistigt, samt ofverlemnats lill vederbörlig Domstol;
att detsamma, efter instämning, blifvit af Wartofta Härads-Tings-Rätt,
den 2Q Juli i83i afgjordt, genom Dom, som, efter af Låne-Contoret fu 11-  följdt vad, sedermera är vorden af Skaraborgs Läns Lagmans-Rält, den 8
December samma år, samt af Kongl. Götha Hof-Rätt, den 2q Juni i832,
fastställd och enligt hvilken Enkan Lenholm, som, emot sitt förnekande,
icke funnits lagligen öfvertygad att hafva den i hennes namn tecknade
borgen afvetat eller medgifvit, från all påföljd af densamma är vorden
befriad; att emedlertid och sedan både Alsing och Pilgren en längre tid
hållits i bysättning, derunder den senare aflidit, efter alt hafva gjort
concurs, sökanden, såsom inlemnare af Låne-handlingai ne, blifvit, i anledning
af förhållandet med Enkan Lenholm? borgen, krafd för skulden,
samt nödsakad att, då icke minsta tillgång funnits, hvarken hos Alsing,
som efter lösgifvandet från bysättnings-häktet blef en kringvandrande liggare,
ulan något kändt tillhåll, eller hos Pilgrerij betala hela Capitalet,
4qo Rdr, som till Låne-Conloret erlagts den 11 November 3833 ; och
har vid sådant förhållande Herr Öfversten, enär han icke egt ringaste anledning
att befara något svek vid Enkan Lenholms borgensteckning å en
skuldförbindelse, som skulle begagnas för alt dermed verkställa omsättning
af ett mot hennes borgen redan utgifvet lån, samt bemälda enka,
enligt livad Konungens Befallningshafvande i Skaraborgs Län gifvit Låne-Contorets
Direction tillkänna, för flera år sedan i fattigdom aflidit, så
att, jemväl för det fall, att han erkänt sin omförmälda borgen, tillgång lill
betalning hos henne skulle hafva saknats, anhållit, det honom mätte förunnas
eftergift af all, efter lånets förfallotid upplupen, öfverränta.
Då, genom bevis af vederbörande Tjensteman vid Låne-Contoret,
är vordet styrkt, att Alsings lån, 4qo R:dr, blifvit af Herr Öfverste Vir
-
lianeo-Utskottets Utlåtande, N:o 164. 5
gin till Capitalct fullt betaldt, så och med afseende ej mindre å det sätt,
på hvilket sökanden råkat i ansvarighet för lånet, än å den omständighet,
att sökanden icke förorsakat den med liep viden af meranämnde lån
inträffade tidsutdrägt och derunder upplupne ränta, utan alt denna tidsutdrägt
varit en följd af de emot Enkan Lenholm anställde rättegångar,
före afgörande! af hvilka krafvet emot Herr Öfversten Virgin icke kunnat
göras gällande, linner Utskottet sig böra hos Rikets Höglofl. Ständer hemställa,
att den å ofvan omförmälda lån upplupne öfverräntan må
eftergifvas och afskrifvas.
Stockholm den 23 Mars 184 K
N:o 164.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Mars, kl, 1 e* ni.
Utlåtande, i anledning af gjord ansökning om eftergift af upp
lupne
öfverräntan å aflidne Spanmdls-handlanden G.
Lindborgs till capitalet likviderade skuld till Banco-Discont-Verket.
Uti en till Utskottet ingifven skrift, har förre Åkaren Anders Andersson,
såsom borgesman för ett från Banco-Disconten till numera aflidne
Spannmålshandjanden G. Lindborg utgifvet lån å 100 R:dr B:co, anhållit,
att, sedan han, genom medmenniskors hjelpsamhet, lyckats liqvidera
capital-återstoden å förenämnde lån, samt, efter att tvänne gånger hafva
gjort concurs, numera saknade all tillgång och lifnärde sig med dags
arbete,
honom måtte beviljas eftergift för den å samma lån upplupne
öfverränta.
Af Discont-Directionens öfver ansökningen infordrade Utlåtande är
upplyst, alt, sedan handräckning för indrifvande af ifrågavarande den i3 Juni
1833 till betalning förfallne lån, hos Öf verStålhållare-Embetets Canzli blifBih.
till R. St. Prot. 184° och l84i> 0 Sami. 1 AJd. 48 Haft. 2
I)
Banco-UIskottets Utlåtande, N:o 164.
vit sökt, emot så väl låntagaren., som dennes löftesmän, sökanden Anders
Andersson och Trädgårdsmästaren J. F. Akerblom den underrättelse erhållits.
, att Lindborg aillyttat från liufvudsladen till Sigtuna, samt att Lindborg
derstädes och Andersson här vid Rådhus-Rätten till deras Borgenärers
gemensamma förnöjande afträdt deras tillgångar; och att, hvad Akerblom
beträffade^ han uppehölle sig å Svartsjölandet i Stockholms Län;
att Verkets rätt och talan blifvit iagttagen uti Lindborgs och Anderssons
concurser, af hvilka endast den förres Massa lemnat utdelningar med sammanräknade
4° R*dr 3 sk. io rst., hvaremot i den senares ingen tillgång
för oprioriterade fordringsegare funnits; att, detta oagtadt, Andersson, tid
efter annan, uti flere mindre poster sökt afbörda sig återstående capitalskulden,
hvilken lian den 20 sisth October äfven slutbetalt, samt att Akerblom,
1 ^ö\\å af förnekandet utaf sitt namn och sin borgen å det af låntagaren
sjelf till Disconten inlemnade Låne-documentet, blifvit instämd till vederbörlig
Domstol, genom hvars Utslag Akerblomy efter gången värjemålsed,
den 8 Juli 1835, från krafvet frikändes; Och bar Directionen, med afseende
å dessa förhållanden, samt med kännedom, att Andersson, som nu
ensam vöre den betalnings-skyldige, efter det Lindborg, för nesligt brott
tilltalad, i allmänt häkte aflidif, icke egde förmåga alt fullgöra betalningen
af den å lånet upplupna öfverränta, utgörande 45 R:dr 3g sk. 7 rst.,
ansett sig böra till bifall understödja Anderssons förenämnde ansökning.
På grund af hvad sålunda anfördt blifvit och då sökanden i sin
torftiga belägenhet inbetalt största delen af ifrågavarande Låne-capilal,
har Utskottet funnit sig böra bos Rikets Högloft. Ständer vördsamt hemställa,
att upplupne öfverränlan å aflidne Spanmålshandlanden
G. Lindborgs till capitalet liqviderade Discont-lån måLle eftergifvas
och få i räkenskaperna afskrifvas.
Stockholm den 23 Mars 1841 -
STOCKHOLM, Eliens och Granbergs Tryckeri. 1841 •
Banco-Utskottets Memorial, N:o |65.
r
N:o 165.
s
Ant. till Exp. Utsk. den 17 April 1841, kl. 2 e. m.
Memorial, i anledning af Högvördige Presle-Ståndets
återremiss ä Utskottets Memorial, N:o 149.
Sedan Utskottet, i Utlåtanden N:ris 97 och i3o, afstyrkt bifall till
Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående rättighet för Directionen af
Arméens Pénsions-Cassa till ett räntebärande Crediliv i Rikets Ständers
Bank, och 011,förmälde Utlåtanden blifvit af Yällofl. Borgare-samt Hedervärda
Bonde-Stånden bifallne, men ogillade af öfrige Riks-Stånden, hvilka
beslutat, att Directionen öfver Arméens Pensions-cassa må erhålla ett å
Banken stäldt Creditiv, stort 3oo,ooo R:dr B:co, alt utgå efter de föreskrifter,
som för Cassa-creditiv i allmänhet äro gällande, har Utskottet, i Memorialet
N:o i4.9> anmält, att, enär 2:ne Stånd stannat emot 2:iie, frågan,
till följd af 75 §. Riksdags ordningen, vore förfallen. Enligt Utskottet
tillhandakomraet Prolocolls-Utdrag af den 6 nästlidne Mars, har dock
Högvördige Prcste-Ståndet, vid föredragning af detta Memorial, med
ogillande af Utskottets åsigt, att frågan vore förfallen, då 2 Stånd stannat
emot 2, återförvisat densamma, och, med åberopande af 72 §. RegeringsFormen,
samt då frågan utgör en del af de Stadgar och Reglementen, hvilka
det åligger Rikets Ständer att för Bankens rörelse och förvaltning
uppgöra och bestämma, anmodat Utskottet att, i enlighet med de af
Riks-Stånden fattade beslut, voterings-propositioner uppsätta och med dem
till Stånden inkomma, på det frågan må varda genom Föistärkt BancoUtskolt
afgjord.
Med anledning häraf, och som sistomförmälde Memorial N:o 149,
enligt lill Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag af den 1 och 3 nästlidne
Mars samt den 1 innevarande mänad, är vordet af Höglofl. Ridderskapet
och Adeln samt Yällofl. Borgare-Ståndet gilladt samt af Hedervärda
Bonde-Ståndet, utan anmärkning, lagdt till handlingarne, får Utskottet
endast anmäla, att den från Högvördige Preste-Ståndet erhållne återremiss,
på grund af 70 §. i Riksdags-Ordningen, icke kan föranleda till
någon åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den i3 April 184f•
Bih, till R, St, Prat. 1840 och 1841. 6 Sami, 1 Afd, 46 Häftet,
1
2
Banco- Utskottets Memorial, JS’.o 166.
N:o 16G.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 April x84x > kl. 2 e. m.
Memorial, till svar å gjorde anmärkningar vid Utskottets
under N:o 132 afgifne Utlåtande, med förslag
till ändring af §. 229 uti nu gällande Banco-Reglemente.
Enligt till Utskoltet ankomne Prolocolls-Utdrag, hafva samtlige RiksStånden
återremitterat Utskottets, under N:o 182 afgifne, Utlåtande, med
följande dervid gjorda anmärkningar:
1:0 af åts kill ige Ledamöter inom Borgare-Ståndet: att Gottland vore
berättigadt erhålla serskildt Låne-Contoir; till stöd för hvilken åsigt blifvit
anfördt, att, då Banco-Disconteus utlåningar till Gottland uppgingo till omkring
81,000 R:dr årligen och räntan deraf utgjorde 4>oooR:dr, vöre sistnämnde
summa iner än tillräcklig till bestridande af kostnaderne för ett
Låne-Contoir derstädes;
2:0 af flere Ledamöter inom såväl Ridderskapet och Adeln, sorn
Preste- och Borgare-Stånden: att Discontens gäldenärer på ön Gottland
icke kunde veta, när någon ordentlig, på Post-verkets ansvar, penningebref
medförande post, som från Wisby afgått, kunde till Stockholm ankomma,
af orsak, att antingen post-communicalionen öfver halvet emellan
Klintehamn på Gottland och Böda hamn på Öland, vore afbruten eller
icke, posten väl hvarje postdag afgick från Wisby till Klintehamn, för
att vid första tillfälle vidare fortskaffas, hvilket skedde genast, äfven efter
postförbindelsens afbrott, derest postjakten åter kunde afgå; men att, enär,
såsom vanligt vore, vid afbrott i post-communicationen, endast en mindre
båt då och då kunde öfverfara passen, denna båt icke hinde medtaga mer
än 2:ne poster och aldrig borde få medtaga mer än en enda, i anseende
till den osäkra öfverdarten, vid hvilket förhållande, och då en båt kunde
lyckligen framkomma, men en annan åter blifva hindrad och crvarliggande
— samt, derest en enda, penningebref medförande, ordentlig post, anländt,
förmonerne efter Utskottets förslag försvunno för alla dem, hvilkas
bref icke kunnat af postbåten medföras, åtskillige Ledamöter inom RiksStånden
yrkat antagande af hvad uti Herr Stuarts, vid Utskottets Utlåtande,
N:o 182, fogade, reservation är vordet föreslaget, har dock en Le
-
Banco-TJtshottets Memorial, N:o 166.
3
damot inom Ridderskapet och Adeln dervid erinrat, att, tiden ifrån den
(5 December det ena året till den 15 Mars det påföljande, under hvilken
Discontens gäldenärer skulle anses hafva behörigen verkställt sina liqvider
med Discont-verket-, enär de å Lands-Cauzliet i Wisby aflemnade, til! vederbörande
tjensteman i Disconten ställde, bref, med nödiga medel och
handlingar för lånens inbetalning elier omsättande, icke vore rätt vald,
emedan, då postgången afbröts genom is, det icke funnes exempel, att den
åter klefve öppen förr än vid slutet af April eller början af Maj, och derföre
yrkat, att tiden måtte beräknas från den 1 Januari till den r Maj;
3:o af tvänne Ledamöter inora Bonde-Ståndet, att Mom. Litt. Å. borde
utgå; och
4:0 af arne Ledamöter inom samma Riks-Stånd, att bref, innehållande
medel och handlingar, hvilka, enligt Herr Stuarts reservation, skulle aflemnas
å Lands-Canzliet i Wisby, borde, med afseende å säkerheten för
medlens och handlingarnes vård, lämpligast aflemnas å Landt-Ränteriet
derstädes.
Hvad nu först beträffar det fortsatta yrkande, att serskildt LåneContoir
på ön Gottland borde inrättas, så enär till stöd härför blifvit anför
dt, att förvaltnings-kostnaden för ett dylikt Låne-Conloir skulle kunna
mer än tillräckligt bestridas med allenast 4000 R:dr, får Utskottet fästa
uppmärksamheten derå, att, enligt hvad Utskottet inhemtat, vid Malmö
Låne-Conioir, hvars Creditiv af Allmänna Discont-fonden utgör iiooo,ooo
R:dr, förvallnings-kostnaderne för åren 1835 — r83c), oberäknadt aflöningsstaten,
stor 6,5oo R:dr, utgjort i medeltal något öfver 4,800 R:dr, och således
kostnaderne för clelLa Contoirs förvaltning på deL hela, i medeltal
för 5 år, uppgått till omkring ii,3oo R;dr, samt att, oaktadt det ifrågaställde
Låne-Contoiret på Gottland skulle komma alt bedrifva sin rörelse
med ett mindre Creditiv, detta Låne-Conloir likväl ej kunde, utan åsidosättande
af nödige controller, förvaltas af lärre Direclions-Ledamöter än 4
Direcleurer och ett Banco-Ombnd, eller vara betjenadt af färre personer,
än 1 Kamererare, 1 Ombudsman sanat 1 Bokhållare och Registrator, jemte
1 Vaktmästare till Contoirels uppassning, för hvilka naturligtvis arfvoden
och aflöning omöjligen kunde nedsättas i samma förhållande, som Creditivet
understege det för Malmö Låne-Conloir anvisade, och alt öfrige förvaltnings-koslnader,
såsom ved, postporto, ljus-penningar, revisions-omkostnader,
lagsöknings-utgifter och inventarier, till större delen äro af sådan
4
Banco - TJlslcottels Memorial, IV:O i 66.
beskaffenhet, att någon betydlig nedsättning för ett Låne-Contoir å Gottland
ej kunde ega rum, i hvad de utgjort för Malmö Låne-Contoir, helst
uti desse omkostnader ej ingår hushyra, då eget hus är för sistnämnde Contoir
inköpt.
Då således lätteligen inses omöjligheten deraf att med allenast 4ooo
R:dr kunna bestrida förvaltnings-kostnaderne för ett Låne-Contoir å Gottland,
måste Utskottet fortfarande
afstyrka bifall lill förslaget angående Låne-Contoirs inrättande
derstädes;
äfvensom Utskottet, då ingen anmärkning blifvit gjord emot dess förut afgifne
yttrande, i anledning af förslaget, alt en viss summa af Discont-rörelsens
fond skulle till Gottland öfversändas, för att under vintermånaderne
lånsökande derstädes tillhandahållas,
vidblifver dess afstyrkande af bifall lill detta förslag.
Men, ehuru Utskottet, genom de utvägar, hvilka uti Betänkandet N:o i32
blifvit föreslagne, till lättnad för Discont-verkets gäldenärer å Gottland, i
anseende till den under vissa delar af året hämmade postgången på denna
ö, trodde sig hafva gått alla billiga önskningar i detta hänseende till mötes,
likväl då genom de af Riksdags-fullmägtige från ön Gottland inom
Riks-Stånden afgifne anföranden, Utskottet erhållit kännedom af Utskottet
förut obekanta localförhållanden, hvilka skulle till en del tillintetgöra de
förmoner, Utskottet genom dess i Utlåtandet N:o 13a framlagde förslag velat
bereda åt Diseont-verkens ifrågavarande gäldenärer och lånsökande, finnér
Utskottet, med afseende härå, sig böra, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad inom Riks-Stånden yrkats, sig böra tillstyrka,
att, med upphäfvande af §. 229 uti Banco-Reglementet
af den 26 Maj 1835, uti blifvande Banco-Reglemente
bland Allmänna Staclganden för Bankens Discontrörelse,
intages följande
§•
I anseende till den under vissa delar af året hämmade
och alltid , i afseende å liden för posternes framkomst
,
Banco-Utskollets Memorial, IV:o r66.
5
korast, osäkra postförbindelsen emellan fasta landet och
ön Gottland, äro följande förmoner beviljade Discontverkens
gäldenärer på denna ö:
1:0 De, hvilkas lån förfalla under de fyra första
månaderne af året, bibehållas vid omsättriingsrätt, ehuru
föreskrifne respitmånader under tiden tilländagått., så
vida omsättningen fullgöres inom medlet af påföljande
Maj månad ;
2:0 Den, som, under förstberörde \ månader, å
Post-Contoiret i Wisby, under öppen recommendation,
ingifver till sitt ombud i Stockholm släldt Bref, med
de för låns slutbetalning eller omsättning nödige handlingar
och medel, jemte till och med åttonde dagen
från inlemnandet beräknad öfverränta, samt derefter
till Lands-Canzliet i Wisby inlemnar en dublett af
det erhållna postbeviset, vare befriad i förra fallet, eller
vid slutbetalning af lån, från erläggandet af all ytterligare
ränta, och i det senare, eller då omsättning sökes,
från erläggandet af mer än 5 procents ränta å lånets,
efter den på förutnämnde sätt gjorde afbetalningen,
återstående belopp ; börande omförmälda till LandsCanzliet
i Wisby ingifne postbevis, jemte specificerad
förteckning derå, efter det communicationen bliivit åter
öppnad, med forst afgående post, från LandshöfdingeEmbetet
derstädes lill Discont-Veiken i Stockholm öfversändas,
för alt tjena till vederbörlig controll;
3:0 Lån, som under November och December månader
varda lånsökande på Gottland beviljade, skola,
så vida lånsökande det åstunda, genast utassigneras.
Stockholm den i3 April 184*•
Reservation
af Herr Stuart, Carl: ’’Vid den förnyade behandlingen af frågan,
afgående underlättandet af Gottlands invånares discont-liqvider , har Bancoilih
till H St Prot. 1810 och 18'11. G Sami 1 Afcl. 40 Häftet. 2
6
jBatico-Utslotlets Memorial, JV:o 166.
Utskottet sträckt sin hjelpsamhet för Discontens gäldenärer å nämnde ö
vida utöfver hvad, som inom Riks-Stånden blifvit yrkadt och föreslaget.
Man synes nemligen med de beslutade återremisserne endast hafva åsyftat
att bereda tillfälle för desse gäldenärer att, jemväl under de tider, då postförbindelsen
med fasta landet är afbruten, kunna, genom förfallna inbetalningars
verkställande, undgå den, för uragtlåtandet häraf, stadgade
ränleberäkning. Men att den för ifrågavarande discont-låns omsättning allt
hittills bestämda respit-tid af 2:ne månader skulle, äfven om något afbrott
af postförbindelsen under samma tid icke inträffar, serskildt för låntagarne
å Gottland, under en del af året, förlängas till mer än 4 månader,
har icke någon af dem, hvilkas yttranden föranledt återremisserne, ens ifrågasatt.
Då jag icke kunnat erkänna giltigheten af de, till stöd för Utskottets
förslag i denna del, anförda skäl, och då jag deremot ansett betänkligt
och oriktigt att nu, möjligen till en början, allenast inom en ort medgifva
ytterligare utsträckning af den, med »afseende å Discont-verkels säkerhet,
redan alltför långa lånetiden, så har jag inom Utskottet, ehuru
förgäfves, bestridt detta förslag, hvilket dessutom är anmärkningsvärdt i
det afseende, att det icke tillerkänner Discont-gäldenärerne samma anstånd
med slutbetalningarne, som med omsättningarne.
Under åberopande af den Utskottets Betänkande, N:o i32, bifogade
reservation, och enär hvarje billigt anspråk, å de Gottländska låntagarnes
sida, synes vara uppfyldt, om de förklaras genom aflemnandet å PostContoiret
i Wisby af de för diseont-liqviderne erforderliga medel och
handlingar, vederbörligen fullgöra samma liqvider, får jag, som för öfrigt
inom Utskottet biträdt och understödt, hvad Utlåtandet innehåller, således
tillstyrka,
att irsta puncten af Utskottets nu framställda förslag varder
ogillad t, samt att, såsom följd deraf, i stället för det i andra
puncten förekommande uttrycket: ’’förstberörde \ månader’’
derstädes insättas orden: de fyra första mänaderne
af åretj äfvensom att efter orden: ”då omsättning sökes”,
tillägges: hvartill hans rätt härigenom är förvarad.’*
Uti denna reservation instämde Herr Helledaij.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1841.
Banco-Ut skottets Utlåtande, N;o iGj.
1
N:o 167.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 April i84t, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjord hemställan, angående förändring
i lönevilkoren för Bokhällarne vid Banco-JJiscont-verket.
T ill Banco-Discont-verkels Bokhållare utgå för närvarande följande löneoch
ar fvodes-belopp, nemligen:
a:ne Bokhållare, hvardera lön .. . ... ... . B:co R:dr 700.
gralifieation
140.
arfvode för böckernes afslutaride . i5o.
, ...  99°’
atlie Bokhållare, hvardera lön
700.
gralifieation ......... 140.
84o.
En Bokhållare, lön
. 600.
gralifieation
120.
En Bokhållare, lön . . .
55o.
gralifieation ... . . . . . . ... . . ilo.
66 o.
Då denna fördelning af löneinkomsterne för bemiilde tjenstemän är
grundad på det förhållande, som tillförne egt rum, att nemligen uti Banken
olika lönegrader inom samma tjenstegrad förefunnits, men icke öfverensstämtner
med den inom Banken verkslälda lönereglering sam t, framför
allt, icke står i förhållande till mängden och beskaffenheten af de, en hvar
af tjenslemännen numera, efter Discontrörelsens utvidgning samt indragning
af en Bokhållare-syssla, åliggande göromål, har Directionen /öfver
Barico-Disconl-Verket hos Utskottet tillstyrkt en förändrad, på rättvisa
och billighet grundad, fördelning äf Bokhållarnes vid nämnde Verk löneinkomster,
hvilken Directionen ansett böra i möjligaste måtto till vägabringas,
utan öfverskridande af de tillgångar, nu äro å Stat anslagne.
Utskottet har, vid pröfning af den ifrågakomne regleringen, och efter
noggrann undersökning af de göromål, en hvar af ofvanbemäide tjenstemän
Bih. till R. St. Prol. 1840 och 1841■ 6 Sami. 1 A/d. 47-de Haft. 1
2
B anco-Ut skottets Utlåtande, N.o l6j.
åligga, inhemlat följande, af Discont-Directionen jemväl vitsordade, förhållanden.
Vid dagliga expeditionen inom Discont-verkets Kamererare-Contoir är©
anställde 3:ne Bokhållare med alldeles samma tjensteåligganden. Desse åtnjuta
dock olika lönebelopp, nemligen en 700 K:dr, en 600 R:dr och
en 55o R:clr.
Då det likväl synes destomer vara med rättvisa öfverensstämmande,
att de 2ine sistnämnde erhålla lika lön med Verkets öfrige Bokhållare, sons
de eljest, med göromål af samma omfattning och lika betungande, som de,
hvilka deras vederlikar inom Banken åligga, och med jemförelsevis ringare
utsigt till befordran, skulle försättas i sämre belägenhet än desse senare , i
afseende å det pensionsbelopp, de på ålderdomen kommo att åtnjuta, anser
Utskottet, alt ordinarie lönen till de 2:ne yngste Bokhållarne vid dagliga
expeditionen inom Kamererare-Conloiret bör bestämmas till 700 R:dr.
Enär åter den Bokhållare, som besörjer Hufvudbokföringen vid Handel»»
och Närings-Discontens samt Publika Pappersfondens lånerörelse jemförelsevis
är den rr.inst betungade, samt hans göromål icke äro så, som expeditionstjensterne,
inskränkte till viss bestämd tid för deras förrättande, har Utskottet
funnit den gratification af s/jo R:dr, som för denne tjenstemans befattning
är anslagen, böra, vid nuvarande innehafvarens afgång från tjens en»
indragas, samt adon ingen för densamma nedsättas lill 700 R:dr i ett för allt.
Oa g».a dl både ansvarsfulla och trägna göromål tillhöra den Bokhållare,
som , jemte den så kallade Controll-bokens förande med dervid förenade
collationer ing emot Depositions-Afdelningen, förrättar granskningen af Verkets
öfverräntor, tior dock Utskottet, enär denne Bokhållare, oberäknadt gratificationen
af izjo R:dr, uppbär arfvode för böckernes afslutande, samt Ijenstgöringen,
en eller annan dag i veckan kail besörjas före och efter de vanliga
expeditions-timmarne, att nämnde gratification kan nedsättas till allenast
ico R;dr.
Deremot har Utskottet icke kunnat undgå inse, att 3:ne Bokhållare
inom Verket ega grundade anspråk att uti nu innehafvande aflöning erhålla
någon, om ock ringa, förhöjning.
Med afseende dels på den besvärliga och ansvarsfulla tjenstgöring, Bokhållaren,
som förer Allmänna Discontens Utlåningsböcker, har att hestrid»,
dels att dennes göromål, de der fordra den största möjliga noggranhet och
ordning, erhållit betydlig tillökning, enär lånens antal, hvilket år »834
utgjorde 12,800» sistlidne år uppgick till nära 16,000, har Utskottet funnit
den lill nyssnämnde tjensteman anslagne gratification böra förhöjas från
Banco-Utskoltcls Utlåtande, N:o t6y.
3
i4o R:dr till 200 R:dr; äfvensom Utskottet, i betraktande af Discontrörelsens
betydliga utvidgning under senare tider och då da vid dagliga expeditionen
anstälde Bokhållares göromål äro I ka trägne, ansett billigheten
fordra, alt lill samtlige de 3:ue Eokhållarne vid nämnde expedition, jemte
lemén, utgår ett arfvode af ioo R:dr för dem hvardera.
Den tillökning uti ordinarie Staten af 60 R:dr , som , genom reglering
af förrbemälde tjenstemäns lönevilkor, enligt ofvanantydde åsigter, skulle erfordras,
har Utskottet, med afseende derå, att, oagtadt göromålens tillökning
under liden från sisllidne Riksdag, likväl indragning egt ram af en Bokhållare-
samt en Notarie-lön m. fl., arfvoden , uppgående till ett samrnanräknadt
belopp af i,3yo ft:dr årligen, ansett icke billigtvis kunna vägras.
På grund af hvad ofvan anfördt blifvit, och i enlighet med DiscontDi
rectionens tillstyrkan, får Utskottet hos Rikets Höglofl. Ständer föreslå ,
alt Bokhållarnes vid Banco-Discont - verket lönevilkor må bestämmas
sålunda :
Den , som förer Allmänna Discontens Utlåningsbok med tillhörande
Extract, lön
700.
Arfvode för trägnare tjenstgöring 300.
För böckernes afslutande i5o.
i,o5o.
Den, sorn förrättar granskningen af öfverräntor samt förer den
såkallade Conlrollboken emot Depositions-Afdelningen, lön 700.
Arfvode för trägnare tjenslgöiing
För böckernes afslutande
i5o.
p5o.
Den, som besörjer bokföringen af Handels-och Närings-Discon
tens
samt Publika Pappersfondens lånerörelse, lön 700.
De 3:ne, som tjenslgöra vid dagliga expeditionen inom Kame
rerare-Contoiret,
hvardera lön å 700: 2,100.
Arfvode för trägnare tjenstgöring, 100 ..
3oo.
2,400.
Och får Utskottet, under förutsättning af Rikets Ständers bifall till
ofvanupptagne förslag, hemställa,
att det från och med innevarande års början i sin helhet tillämpas
samt de Bokhållare, hvilka, enligt samma förslag, äro uppförde
till lägre löneinkomster, än de hittills åtnjutit, få uppbära skillnaden
emellan hittills uppburne aflöningsbelopp och de nu föreslagi»e
med tillsammans i8oR:dr, allt B:co, årligen, intilldess de varda
4
Banco-Utskoltets Ut lat ande, N:o 168.
befordrade eller på annat sätt afgå, då sistnämnde belopp genast
för Verket besparas.
I sammanhang härmed, har Utskottet jemväl ansett sig böra tillstyrka
den af Discont-Directionen hos Utskottet gjorde hemställan, alf, enär BancoDiscontens
Vaktmästare för närvarande åtnjuta lön 270 R:dr och så kallade
skopenningar 3o R:dr„
lönen för nämnde Vaktmästare må, till likhet med hvad för Bankens
Vaktbetjening faslstäldt är, bestämmas att utgå med 3oo R:dr,,
allt Banco årligen
Stockholm
den 23 April e8/[e.
N:o 168.,
Ånk. tilt Exp. Utsk. d. ij April i84r, kl. u f. ed;
Utlåtande öfver de worn Trenne Riks-Stånd gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 143, angående de grundery
som böra tjena till efterrättelse vid pensionering af Batikens
Embets- och Tjenstemänj Vaktbetjening och Konstidkare.
Från Ridderskapet och Adeln , Preste-, samt Bonde-Stånden har Utskottet
erhållit återremiss å ofvanberörde af Borgare-Ståndet bifallna Betänkande,
med förslag till de grunder, som höra tjena till efterrättelse vid
pensionering af Bankens embets- och tjenstemän , vaktbetjente och konstidkare.
De framstälde anmärkningarne åsyfta följande ändringar uti omförmälda
förslag, nemligen:
1:0 alt uti den andaa af de i förslaget upptagna §§:ne måtte i stället
för orden: ”70 års ålder eller tjenat 5o åi8*, införas: ”70 års ålder och
tjenat 5o år”;
2:0 att för tjenstemännen uti förste tjenslegraden måtte bestämmas
enahanda pensionsrält, som för tjenstemännen inom öfrige grader blifvit
föreslagen;
Banco-Utskottcts Vt låtande, N.-o 168.
5
3:o att det moment, som innefattar rättighet för Banco-Fullmägtige
alt före uppnådda lefnads- och tjenste-år förflytta en tjensteman på Pensions-stat,
måtte dels i början erhålla följande lydelse: Den Banco-Fullmägtige
förut medgifna rättighet, att, i händelse af ohjelpligt sjukdomstillstånd
och derigenom förorsakad oförmögenhet att vidare gagna BancoVerket,
o. s. v., dels innefatta en så beskaffad föreskrift, att pensionen för
den på Pensions-stat öfverflyttade kommer att beräknas på så sätt,, all för
hvarje ålders år, utöfver 25 år, eller för hvarje tjensteår, hvilket som för
pensions-tagaren är fördelagtigast, beräknas tf \o'Åe\ af lönen; dock sålunda,
att den icke får understiga halfva eller öfverstiga hela lön; samt dels, alt
den tjensteman, som betinnes i de förhållanden, ifrågavarande moment omför
mäler, sättes på Indragnings-stat med halfva lön.
Till stöd för den första af ofvanberörde anmärkningar är anfördt, att,
i händelse stadgandet förblefve sådant, det af Utskottet är föreslaget, inträffa
kunde, att en vaktmästare, som dertill biefve antagen vid 65 års
ålder, ”erhölle pension i samma categori med en , som tjent 5o år”. Mern
då till vaktbetjente i Banken för närvarande icke antagas personer,, sorn
uppnått 3o år, och, om äfven ett eller annat undantag derifrån framdeles
skulle komma att ske, det icke är länkbart, att Bankens Styrelse skulle
såsom vaktbetjent i Verket anställa någon, hvilken uppnått den högre ålder,
alt han genast vid sitt inträde i Verkets tjenst vore oförmögen att
vidare tjenstgöra; anser Utskottet skäl icke vara för handen att uteslutande
i afseende på vaktbetjeningen göra något undantag från det föreslagna gemansamma
stadgandet.
Under åberopande af de skäl,, sorn blifvit anförde uti Friherre Stjernstedts
och Herr StuartSj vid Utskottets Betänkande N:o i43 fogade, reservationer,
hafva åtskillige Ledamöter inom de 3:ne Riks-Slånd , som återremitterat
Utskottets omförmälde Betänkande,, yrkat de förändringar, uti
punklerne 2:0 och 3:o här ofvan äro upptagne.
Efter nogare pröfning af desse skäl, har Utskottet ansett sig böra föreslå,
att Bankens embets- och tjenstemän inom samtlige graderne måtte,
i likhet med civile embets- och tjenstemän i allmänhet , ega att vid 65
års ålder och efter 4ö års tjenstgöring taga afsked , med bibehållande af
hela lönen såsom pension r då genom Läkarebelyg behörigen styrkes, att de
befinnas i ett sjukligt eller försvagadt helsotillstånd
f
enlighet med denna af Utskottet tillstyrkta förändring af dess förra
förslag, får Utskottet jemväl hemställa^ att pensions-beräknirigen för tjenste
-
6
Bauco-Uiskoltels tillåtande, N.-o 168.
männen inora esta tj nslegraden måtte i de fall, då någon anmäler sig lill
erhållande af alaked vid fyllda 60 år oell tillryggalagda 4° tjensteår, bestämmas
lika, sora för tjenstemän uti öfrige grader, på sätt förhållandet
hittills varit.
Di Utskottet icke kunnat undgå inse, alt det stadgande, Herr Friherre
Stjernstedt, uti åberopade reservation, tillstyrkt», i stället för inom. 1. af
den 5:le bland de i Betänkandet N:o >43 löreslagne §§, skulle medföra en
känbar rubbning uti den hvarje med fullmagt försedd tjensteman , genom.
Rikets Grundlagar försäkrade rätt att icke, utan efter ransakning och dom,
kunna från lnnehufvaude syssla skilj s, bar Utskottet ansett lämpligast att,
på sätt beina Ide leser va lil jemväl alternativt yrkat, utesluta del i ofvanåberopade
mom. 1. intagne stadgandet, såsom numera, och elter Verkets
nyss fulländade reorganisation, öfverflödigt.
1 öfverensstämmelse med hvad sålunda är vordet anfördt, får Utskottet
härigenom underställa Rikets Ständer följande förändrade förslag tili de
grunder, som böra tjena lill efterrättelse vid pensionering af Bankens embets-
och tjenstemän, vaktbeljente och konst-idkare:
Vid pensionering af Bankens embets- och tjenstemän, vaklbetjening
och konst-idkare, tjenar såsom grund den för deras vid afgången
innehafvande tjenst eller befattning i Läne-staten uppförda lön;
dock äro de personer, som på Jndragnings-slaten åtnjuta personella
anslag, beräliigade att undfå pension efter det sammanlagda
beloppet af deras lön på dessa begge Stater, äfvensom pensionerne
för de å sistnämnde Stat upptagne öfvertalige tjenstemän bestämmas
efter den lön, de å Ind.agnings-staten uppbära.
§ 2.
Deri tjensteman , konst-idkare eller vaktbetjent, sorn uppnått
Sjutio års ålder eller tjenat Femtio år, är berättigad att flyttas
på Pensions-slat, med åtnjutande i dess öfriga lifstid al hela lönen
såsom pension.
§ 3.
Den tjensteman, konst-idkare eller vaktbetjent, som uppnått
Sextiofem års ålder och tjenat Fyratio år, eger att undfå afsked,
med bibehållande af hela lönen såsom pension, då genom Läkare
-
Banco-Uiskoltets Utlåtande, N.o t63.
7
betyg behörigen styrkes, ali lian befinnes uti ett sjukligt eller försvagadl
helso-tillslånd.
§ 4-
Den tjensteman, konst-idkare eller vaktbetjent, sorn, efter ådagalagdt
välförhållande i och utom tjensten, sig om afsked anmäler,
är, så vida han fyllt Sextio år och tjenat Fyratio år, berättigad
att såsom pension för lifstiden åtnjuta Trefjerdedelar af
innebafvande lön. Före uppnådda 60 lefnads-år, i förening med
ijo tjenstår, kan afskedssökande, endast i händelse af bevislig oförmögenhet
till vidare tjenstgöring, pension erhålla. Pensionsbeloppet
bestämmes då efter tjenslåren allena, medelst afdrag å Tref
jerdedelars lön af En Fjrationdedel för hvarje bristande tjenstår.
Öfverstiga deremot tjenslåren 4o oc^ åldersåren 60, ökes det ofvan
bestämde pensionsbeloppet med En Fjrationdedel för hvarje
öfverskjulande tjenstår eller ock med En Sextiondedel för hvarje
öfversligande åldersår, derest delta sistnämnde beräkningssätt
skulle för afskedssökanden förmonligare utfalla,
§ 5-
Skulle någon af vaktbetjeningen före uppnådde, här ofvan fö reik
rifne , lefnads- och tjenstår finnas utaf sjuklighet uturståndsalt
eller eljest oförmögen att längre gagna Verket, ega Fullmägtige
att, efter noga pröfning afomsländigheterne r hvarje serskildt fall,
honom på Pensions-stat föi flytta, med bibehållande under sin öfriga
lifstid af en årlig pension, motsvarande högst Tvåtredjedelar
af lönen, och i öfrigt lämpad efter den afgåendes tjenstetid inom
Verket och under tjenstgöringen derstädes ådagalagda förhållande
samt större eller mindre förmåga att kunna till sin bergning sjelf
bidraga.
6.
Vid beräkning af tjenstår afses den såsom ordinarie och extra
©rdinarie i ej mindre Bankens, än annan Statens tjenst använda tid.
Stochholm den April 184r
-
8
Banco-Utskottets Utlåtandej iV.o 168.
Reservationer:
Af Herr Stuart; Carl: ”Jag har icke deKagit i Banco-Utskottets beslut alt
föreslå, det rättigheten för Fullmägtige att på Pensions-stat, utan derom gjord
anhållan,, förflytta Bankens tjenstemän, måtte för framtiden helt och hållet
upphöra. Jag medgifver visserligen, att denna rättighet, serdeles i lörra
tider, blifvit af Fullmägtige på ett anmäikningsvärdt sätt begagnad. Dock
hafva missbruken häraf aldrig, mig veterligen, gifvit tjenstemännen några giltiga
anledningar till klagomål. Tvärtom halva, jemväl vid dylika tillfällen,
de enskilda fördelarne icke sällan gjort sig gällande på det .allmännas bekostnad.
Men i allt fall synes omförmälda rättighet, under vissa förhållanden,
vara för göromålens behöriga gång högst behöflig. Det är nemligen
ej endast tänkbart, utan äfven sannolikt, att, vid ett sådant Verk sorn Banken,
hvarest nästan alla tjenstemän ega icke obetydliga extra inkomster i och för
sin tjensteutöfning, en och annan lill vidare tjenstgöring mindre lämplig
person, oagtadt han är berättigad alt, vid afskedstagande!, erhålla en lönen
fullt motsvarande pension, likväl icke är synnerligen benägen att godvilligt
lemna sin innebafvande med sportler och andra tillfälliga inkomster förenade
beställning. För sådana händelser, anser jag Verkets både säkerhet
och fördel fordra bibehållandet af ifrågavarande rättighet. Enligt mitt förmenande,
bör derföre i det nya Banco-Reglementet, i stället för nuvarande
.Reglementes 63 §., följande stadgande införas:
Skulle Bankens tjensteman, som, enligt 60 och 61 §§:ne . är ,
vid afskedstagande!, berättigad alt erhålla en hela lönen motsva
rande
pension, befinnas oförmögen alt sina tjensteåligganden behörigen
uppfylla, må Fullmägtige, äfven ulan hans derom gjorda
anhållan, förflytta honom på Pensions-stat, med åtnjutande af den,
-enligt åberopade §§., honom tillkommande pension
Såsom ett ytterligare skäl till ett sådant stadgandes meddelande, anser
jag mig äfven böra åberopa det i Slats-Ulskotlels Utlåtande N:o /j5 , sid.
i3 lill i4 omförmälde förhållande och den deruti yttrade samt af Rikets
Ständer godkända åsiglen om behofvet af enahanda, hittills saknade, rättighet
för Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr 'Grefve Frölich ,lfll alla delar,
och Herr Professor Bolméer i hufvudsaken, ehuru Herr Professoren
ansett det åsyftade ändamålet icke kunna vinnas efter den inskränkning i
rim gällande föreskrift, bemälde Commissarie föreslagit. ^
Banco-Viskottets Utlåtande, N:o 168.
9
Af Herr Prosten Berlin: ”Den rättighet, som, åtminstone under senast
förflutne 25 åren, alltid varit Banco-Fullmägtige i Reglementet medgifven ,
och hvilken Banco-Utskottet uti § 5. mom. i. af dess, under N:o 14^ aflåtne,
Betänkande jemväl upptagit, men uti ofvanstående uteslutit, nemligen
att i visst uppgifvet fall kunna förflytta en tjensteman på Pensions-stat ,
oagtadt han sig ej om afsked anmält, anser jag för göromålens säkra och
skyndsamma gång samt Verkets säkerhet destoheldre fortfarande böra bibehållas,
som tjenstemännens både göromål och ansvar blifvit genom den nyss
tillvägabragta organisationen ökade. Denna rättighet, så förändrad, som Herr
Baron Stjernstedt, uti en vid Utskottets åberopade Betänkande N:o
fogad reservation, tillstyrkt, synes innefatta en obillighet emot tjenstemännen,
och sådan den nu är af Herr Stuart föreslagen, medför icke den
dermed åsyftade fördelen för Verket. För min del får jag' alltså, jemte
anmälan af min reservation emot Utskottets beslut att borttaga nämnde
stadgande, motsvarande 63 §. uti nu gällande Banco-Reglemente, yrka bifall
å Utskottets, i Betänkandet N:o 14^, § 5, mom. 1. upptagne, förslag.”
Bill. till R. St. Brot. 1840 och i84<- 6 Sami. 1 Afd. 4T'^e Haft.
2
TRYCKT IIOS J. A. WALLDÉN,
1841.
Bancto-TJukoltcts Utlåtande , N.-o t6§.
i
N:o 169.
Ant. till Exp. XJtsk, den $4 April 184*, kl. 3 e, m.
Utlåtande, i anledning af erhållne återremisser å Utskottets Betänkande
N:o 147 j med förslag till Taxa å Expeditionslösen
i Rikets Ständers Bank samt dertill hörande Discont-verk och
Låne-Contor.
Omförmälde Betänkande, deruti Utskottet till Rikets Sländers bepröfvande
öfverlemna! förslag till Taxa å Expeditions-lösen i Rikets Ständers Bank
samt dertill hörande Discont-verk och Låne-Contor, är bifallet af Ridderskapet
och Adeln sami Preste-Ståndet, men återremitteradt af de öfrige
alne Riks-Stånden, på grund af åtskiliige deremot framstälde anmärkningar,
hufvudsakligen innefattande, att den föreslagna lösen vöre i allmänhet för
hög, samt borde nedsättas till hälften eller, fjerdedelen af de uti Taxan
upptagne belopp; att den punkt i förslaget, som angå v coltationering och
vidimation af handlingar, måtte sålunda förtydligas, alt framför ordet handlingar,
tillsattes ”ovidimerade”, samt att Utskottet malte föreslå en skälig
lösen för Fullmagter, Constitutorial m. m., sorn från Banken utfärdas, emedan
eljest, till följd af detta stadgande, Secreteraren eller Actuarien skulle
kunna collationera redan behörigen vidimerade afskrifler och derföre beräkna
sig lösen.
Med afseende å den inom Bonde-Ståndet allmänt yttrade anmärkning,
alt den af Utskottet föreslagne ifrågavarande Expeditions-laxa vore alltför
hög, har Utskottet under ytterligare pröfning förehaft hvarje serskild uti
samma Taxa förekommande litel, dervid Utskottet dock icke kunnat ti11—
styi ka någon nedsättning i de föreslagne beloppen, helst 2:ne Riks-Stånd
redan bifallit Utskottets Betänkande N:o 147 samt inom det 3:dje, eller
Vällofl. Borgare-Ståndet, icke blifvit framstäld någon anmärkning, åsyftande
nedsättning i den lösen, Utskottet i omförmälde Betänkande föreslagit;
så att samma Betänkande redan kan anses vara af 3:ne Riks-Stånd i denna
del godkändt.
Sorn någon collationering och vidimation ej kan komma i fråga för
sådane handlingar, hvilka, enär de företes, redan äro behörigen vidimerade,
samt detta stadgande sålunda innefattar väl en rättighet för vederbörande
Bih. till R. St. Prol. 1840 och tS4<- 6 Sami. 1 Afd.
2
Banco-Ut skottets Utlåtande, N.& 16g.
alt emot föreslagen lösen af 8 sk. B:co arket» erhålla till Banken ingifras»
de afskrifter utaf handlingar, af Bankens tjenstemän collationerade oeh med
Betyg derom försedde, men ingalunda en skyldighet, att låta i Banken sådan
e afskrifter vidimera, anser Utskottet det af en Ledamot inom Borgareståndet
föreslagne tillägg af ordet ”'ovidimerade" framför ”handlingar”, uti
förevarande titel vara öfverflödigt och möjligen kunna leda tili förvillelse.
Enär de af Utskottet, till stöd för tillstyrkandet» att någon lösen för
Fall mag ter, Gonstitutorial m. m. ej, må i Banken erläggas» uti Betänkandet
N:o 147 anförde skäl, ieke blifvit vederlagde af den Ledamot inom RiksStånden»
som yrkat förändring uti oro förmälde hänseende; har Utskottet»
i betragtande jemväl af den omständighet» att Utskottets berörde-Betänkande
är vordet af 2:ne Riks-Stånd i sin helhet bifallet» samt att endast en Ledamot
inom ett af de 2:ne Riks-Stånd , hvilka återremitterat Betänkandet,
emot meranämnde del deraf framställt anmärkning» funnit sig böra vidblifva
dess förra förslag.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfördt, får Utskottet å nyo
underställa
Rikets SLänder det förslag lill Expeditions-taxa, Betänkandet N:o
147 innehåller.
Stockholm den 28 April tS4d
R
e se r v a t i on
af Anders Jonsson i Tuna, af Östergötlands Län: ”Såsom frånvarande då
Utskottets i Betänkandet N:o 147 upptagne beslut fattades, får jag emot
detta och ofvanstående beslut mig reservera. Då lönerne för Bankens
tjenstemän under denna Riksdag blifvit ökade ocli expeditions-lösen i Banken
endast varit en hittills utöfvad praxis, anser jag att den icke bordt
högre bestämmas» än alt den motsvarade det arbete, sorn på expeditionerne
nedlades. Hufvudsakligen Har jag fastat mig vid lösen för bevis öfver återstoden
å Fastighets-, Odlings- eller andra Lån; hvilka bevis innehålla 16
räder och skola lösas med 2 R:dr Bianco: Beräknar man '62 sk. för ut
räkningen»
som för detta- bevis ligger till grund, och 16 sk. för sjelfva bevisets
utskrifvande,, så torde En Riksdaler i lösen för beviset vara ganskatillräckligt.
Den föreslagne Expeditions-taxan synes mig derföre vara för
hög i alla delar och böra till hälften af de föreslagne beloppen nedsättas.”
Häruti hafva instämt: Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus- Larv
samt Pehr Paulsson från Skåne.
Manco-UttkoMeif Mtmoriml, N.» T]#.
3
K:o lift
Ahl. till Exp. Utsk. «J. 24 April i&£!? kl. 3 e. m.
Memorial^ i anledning af ett Riks-Stånds återremiss å i)t skottets
Utlåtande N:o i5y.
Vallöf!. Borgare-Ståndet har under den 6 innevarande April månad
till Utskottet återremitterat omförmälde Utlåtande, i anledning al Birecliomens
öfver Malmö Låne-Contor hemställan om ändring-af § 88, mom. 8,
uti nu gällande Banco-Reglemente.
Men då, enligt till Utskottet ankomne Protocolls-utdrag af den 20 oeh
sg sisllidne Mars, samt den 3 i denne månad, öfrige 3:ne Riks-Stånden
berörde Utlåtande bifallit, kan den erhållne åtarremissen , enligt ^5
Riksdags-Ordningen, icke föranleda lill någon åtgärd från Utskottets sida;
hvilket Utskottet härmedelst får anmäla.
Stockholm den 28 April j 84 -
2, |»,
.TRYCKT HOS J. A. WALLDE H,
1841.
Banco-TJtskotlels Memorial, N.o tjt.
i
N:o 1T1.
Ant. till Exp. Utsk. den a8 April i84i , kl. io f. m.
Memorial, i anledning af väckt fråga om förhöjning i arfvodet
för Läkarevärden vid Tumba Bruk.
Hos Utskottet hafva Banco-Fullmäglige, med anledning af en utaf förre
Läkaren vid Tumba JBmk ingifven ansökning om förhöjning i arfvodet för
läkarebiträdet ål Biukspeisonalen , till belopp af ijoo R:dr i ett för alif,
mot skyldighet alt 2:ne gånger i veckan opåkallad och derutöfver uppå
kallelse besöka Bruket, hemsiällt, att Brukets Läkare, sorn hitintills åtnjutit
i5o R:drs årligt arfvode och fri skjuts, samt derutöfver i R:dr för hvarje
sjukbesök, mätte, med afseende å den förmon det för Brukspersonalen skulle
medföra alt, på bestämda dagar i veckan erhålla Läkarens råd och biträde,
hvarigenom sjukdomar, innan de hunnit utveckla sig, kunde lättare häfvas,
ari om Läkaren vid hvarje sjukdomsfall skulle efterskickas, hvilket möjligtvis
skedde först sedan sjukdomen redan antagit en svårare art, beviljas ett
arfvode af 25o R:dr, samt i ersättning för skjuts och resekostnad 15o R:dr,
eller tillsammans 400 R:dr åi ligen, emot förbindelse alt 2:ne gånger i
veckan opåkallad, och, i händelse af serskildt inträffande behof, uppå
kallelse, besöka Bruket med bekostande af egen skjuls.
Vid pröfning af Banco-Fullrnägtiges berörde hemställan, har Utskottet,
sorn förmodat att öfverenskommelse om ifrågavarande läkarevårds besörjande
bör kunna uppgöras på billigare vilkor, än här ofvan blifvit föreslagne,
helst den inom Botkyrko och Salems församling anstälde, på mindre än en
mils afstånd från Bruket bosatte, Läkare, måste finna för sig lörmonligt,
att med sin egentliga befattning förena läkarevården vid Bruket, endast
ansett sig böra tillstyrka,
det Banco-Fullm ägt i ge berättigas, att, såsom arfvode och resekoslnads-ersättning
lill den Läkare, sorn, vid Bruket besörjer helsovården
och har inseende öfver Brukets förråd af läkemedel, årligen
utgifva ett belopp af högst 2Öo R:dr, allt Banco.
Stockholm den 26 April 184r•
Dih. lill R. St. Prot. 1840 och 1841- 6 Sami. 1 d/d. 49-de Haft.
5
Banco-Utökottets Utlåtande j N.-o ty2.
N:o 172.
Ånk. till Exp. Utsk. den 28 April i84*> kl» 10 f. m.
Utlåtande öfver Herr Ros enblad s, B ernhardj motion om understöd
och ersättning för de fabriks-anläggningar, som till
följd af införsel-förbuds upphörande eller tullnedsättningar
hunna anses lidande.
Höglofl. Ridderskapet och Adelö har lill Bevillning.»?- och BnncoUtskotten
remitterat en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt motion, innefattande
det förslag, att En million Riksdaler af den vid i84o års ingång
tjpplupne Banco-vinsten måtte på så sätt disponeras, att, under hvarje af
åran i8ji— 1845, i 2:ne terminer, den 3o Juni och den 3r December, utbetalas
hvardera terminen 100,000 R:dr till Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce-Collegium,
att, på sätt serskildt bestämmes, användas till understöd
och ersättning för de fabriks-anläggningar, som genom bestående införselförbuds
upphörande eller tullnedsättningar kunna anses lidande»
Af anledning, att denna motion blifvit till Bevillnings- oell BancoUtskottens
handläggning remitterad, hade förstnämnde Utskott, uti till Rikets
Ständer aflåtet Memorial, förklarat sig icke kunna ifrågavarande motion
till hufvudsaklig pröfning upptaga; och som denna åsigt, enligt BancoUtskottet
tillhandakomne Protocolls-utdrag, af Rikets Ständer godkändes ,
skulle handläggningen af samma motion tillhöra ensamt Banco-Utskottet;
men enär alla, till så väl Stats- och Banco-Ulskolten gemensamt, som sistberörde
Utskott allenast öfvei lemnade motioner, innefattande förslag till
disposition af den intill 1840 års början reserverade Banco-vinst, blifvit för
behandling i ett sammanhang af Höglofl. Stats- och Banco-Utskotten , till
Stats-Utskottet remitterade; så aflemnades jemväl ofvanberörde motion till
Stats-Utskottet, för att tagas under öfvervägande enär fråga uppstod, att
till Rikets Ständer afgifva förslag, rörande disposition af den del utaf den
reserverade Banco-vinsten, sorn, jemnlikt Rikets Ständers beslut, borde till
allmänt nyttiga ändamål disponeras.
Sedermera och efter det Stats-Utskottet, som , af Rikets Ständer erhöll
uppdrag att afgifva förslag, i afseende på användandet utaf sistornförmähie
del af den reserverade Bänto-vinsten, ett sådant uppdrag fullgjort, har
B*neo-Ul slottets Tillåtande, N.-o 1j3.
3
Stats-Utskottet, utan alt ingå i pröfning af Herr Rosenblads här förut upptagna
molion, densamma till Banco-Utskottet återställt.
Efter det Utskottet sålunda redogjort för orsaken, hvarföre Utskottet
tillförene sig yttrat öfver merberörde motion, får Utskottet tillkännagifva,
att som den del af Banco-vinsten eller En million R:dr, hvilken Rikets
Ständer förklarat böra för Banken reserveras, icke kan användas till de
föremål, som uti Herr Rosenblads molion afses, finner Utskottet sig, utan
att ingå i närmare pröfning af sjelfva hufvudsaken,
böra afstyrka bifall till samma motion.
Stockholm den 26 April 184 r.
N:o 173.
Ank. till Exp. Utsk. d. 28 April i84r, kl. 10 f. na.
Utlåtande öfver en af Herr Norin väckt motion, om af sättande
utaf en Fondj för att bilda en för Skeppsby ggerier > till
Handelsflottans förökande j serskild hine til!gång. j
Uti en till Utskottet från Borgare-Ståndet remitterad motion, har
Herr Norin föreslagit, att Rikets Ständer måtte af dess Banco-vinst afsätta
tillräcklig fond, för att, med utvidgande af den redan inrättade Handelsoch
Närings-Disconten och under samma förvaltning, bilda en för skeppsbyggeriet
till Handelsflottans förökande serskild lånetillgång på sådane
grunder och garantier, hvilka innefatta, å ena sidan fullkomlig säkerhet för
den långifvande fonden samt, å den andra, gagnelig! understöd och ej försvårade
betalningsvilkor för låntagaren.
Enär denna motion , innefattande förslag lill disposition af den vid
i84o års början reserverade Banco*-vinsten, Elef densamma af enahanda
anledning, som omförmäles uti Utskottets under denna dag lill Rikets
Ständer afgifne Utlåtande, N:o 172, öfver Herr Rosenbladsj B., motion om
understöd till Fabriks-inrättningar, sorn genom införsel-förbud rn. m. kunna
anses lidande, till Stats-Utskottet öfverleninad, från hvilket Utskott den
4
Banco-TJt skot tets Utlatandej N:o ij3.
sedermera, jemte sistberörde motion, är vorden till Banco - Utskottet
återstäld.
Som emedlertid några medel af den del utaf ofvanomföi malde Bancovinst,
som af Rikets Ständer blifvit för Banken reserverad , numera icke
finnas disponible till användande i sådan lånerörelse, motionären föreslagit,
får Utskottet
till Herr Norins ifrågavarande motion afstyrka bifall.
Stockholm den 26 April
TRYCKT IIO S J. A. WALLDÉN,
184 1.
Banco-Utskottets Memorial, N\o l~4'
X
N:o 174.
Ani, till Exp. Utsk, den 5 Maj, kl, 10 f. m.
Memorial, innefattande förslag till åtskilliga förändrade regiementariska
stadganden för Banco-Verkets styrelse och förvaltning.
Likmätigt 9 §. uti den för Utskottet gällande Instruction åligger
det Utskottet att hos Rikets Ständer lill deras fastställelse anmäla sådane
regleméntariska föreskrifter för Bankens rörelse och förvaltning, som härleda
sig från Rikets Ständers eller Utskottets under Riksdagens lopp fattade
beslut.
Med anledning häraf får Utskottet, efter verkstäld granskning af de
föreskrifter, sorn innefattas uti nu gällande Banco-Reglementets ita och
Artiklar, härigenom tillstyrka, alt, i stället för §§. 1, 2,5, 9, i5, 23, 25,- 27,
29, 3o, 32, 33, 34, 35, 36, 37 och 38, följande förändrade stadganden må
i blifvande Banco-Reglemenle få inflyta, nemligen:
1:0.
Sedan Rikets Ständer vid 1828—i83o årens Riksdag vidtagit åtskilige
beslut, innefattande, i flera hufvudsakliga afseenden, delsen verklig
återgång, dels ett närmande lill de i Sveriges Rikets Ständers Beslut
och Förordning om Banken i Slockholm af den 22 September 1668, för
Bankens verksamhet från början utstakade hufvudgrunder, hvilka, till följd
af krig, olyckor och hvarjehanda tvingande omständigheter, under tidernas
lopp fått vidkännas flera rubbningar och afvikelser, samt Rikets Ständer,
vid samma Riksdag, gemensamt med Konungen, sålunda bestämt
Bancosedelns silfvervärde, all 2? R:dr eller 128 skillingar i sedlar skulle
motsvara 1 R:dr i silfver, enligt den, med afseende å en viss lindrig slagskatts
inberäkning i myntet, förändrade 1664 års myntfot; så har Banken,
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1846 Sami. I Afd. §0 Häft. £
3
Banco-UtsJiOtlets Mern:riol, N:o Jy4*
den i Oclober i834, blifvit ånyo Öppnad till utvexling af silfver, enligt
nyssnämnde grund för inlösen af dess sedlar, med det åliggande i företa
rummet att, genom desse sedlars oafbrulna inlösen med klingande mynt,
när helst det påfordras, allt framgent bibehålla dem i oförminskadi
värde.
Banco-Verkets föremål, enligt ofvan åberopade beslut och förordning
om Banken, är:
A. I egenskap af Depositions- och Vexel-Eank.
1:0 Att för allmänhetens säkerhet, nytta och beqvämlighet emottaga
penningar af en livar, som sådant åstundar, deröfver föra läkning, och
dem vid anfordran insättaren tillhandahålla, så att handel och rörelse må
underlättas genom de derå utfärdande assignationers och invisningars credit,
kraft och giltighet; samt att dessförutan, jemväl till säkert förvar mot vådliga
händelser och tillgrepp, under försegling emottaga och vårda såväl
contanta penningar som annan flyttbar egendom;
2:0 alt det inländska myntet må bibehållas vid dess rätta och skäliga
valeur samt fremmande myntsoiters obilliga och egenmägliga stegrande
hindras och förekonjmas.
(Se Ingr. till 1668 års Banco-Ordning.)
i?) 1 egenskap af Läne-Bank.
Att dels upplåna fruktlöst liggande capital, dels på drägliga vilkor,
mot fullgod säkerhet, biträda lå nebehöfvande med understöd, och sålunda,
till befordrande af handelns och alla nyttiga näringars uppkomst
och förkofran, förebygga ocker och obilligga intressens beräknande enskilde
emellan.
(Se 1G6S års Banco-Ordning §. 54 och följande.)
C') / egenskap af allmän Stats-Anstalt.
Att uti den, genom låne-operationerne inflytande och besparda
vinst, en nödhjelps- och tillgångs-cassa må beredas, hvaröfver Rikets Ständer
ega att till Kongl. Majrts och fäderneslandets heder och nytta, samt
allmänt gagneliga ändamål disponera.
(Se §. 74 i Banco-Ordningen.)
Banco-CtsliOtlcts Mern'vial, N.o f7^.
3
2:0.
Vid de tillfallen, då Riksdagar hållas utom Stockholm, anses Ban-<
co-Styrelsen öfverflyttad till Riksdags-orten, så vida Fullmäglige till ett
antal al Åtta, i egenskap af ledamöter inom Riks-Stånden, derstädes
vistas.
Brister Låde i Stockholm och å Riksdags-orten nämnde antal, anses
styrelsen fortfarande vara i Slockholm, och inkalle då Ordföranden, så fort
ske kan, Suppleant, enligt elen af hvartdera Riks-Såndet utstakade ordning,
alt under (iden i Öfver-Styrelsen deltaga.
3:o.
Fullmägtige skola hvarje år i Maj månad förrätta inventering i
Bankens alla cassör och öfriga förvarings-rum, enligt dertill af vederbörande,
uppgjorde fullständige och virificeiade invenlärie-förteckningar.
Äfvenledes böra Fullmägtige, en gång om året, anställa besigtning å
Bankens hus och inventarier, så väl i Stockholm, som vid Tumba Bruk.
4:o.
Till ärenden, hvilka i Banco-Verket böra hemliga hållas, skola,
enligt Rikets Ständers, med stöd af 86 §. Regerings-formen, jemförd med
2. §. 4 morn. af Tryck!rihets-förordningen den 16 Juli 1812, gifne förklarande,
räknas de beslut och åtgärder, Fullmägtige fatta och vidtaga, i afseende
på den reela fondens vidmaglbållande, så att Fullmägtiges öfverläggningar
och beslut härom, hvilka uti serskildt protocoll upptagas, ej få yppas,
innan besluten gutt i verkställighet.
5:o.
Så väl till Rikt ts Ständers Revisorer öfver Stats-, Banco-och Riksgälds-Vei
ken, när de sammanträda, som till Rikets Ständers Banco-Utskolt
vid hvarje Riksdags början, öfverlemne Fullmägtige:
1:0 af dem författade berättelser dels om Bankens tillstånd, rörelse
och förvaltning i sin helhet samt de hos Fullmägtige förekomne hufvudsaklige
ärenden, jemte öfversigter af Bankens ställning vid Riksdagens
dier revisionens början, i hvilken berättelse tillika skola omständligen upptagas
och för hvarje år serskildt utredas alla kostnader för den reela fondens
förstärkningj dels ock angående förvaltningen af Tumba Bruk;
4
Banco-Utskottets Memorial, N:o t
2:0 Direclionernes vid Banco-Disconten och Låne-Conlore.n berättelser
om dessa Discont-Inrättningars rörelse;
3:o den af Bankens Under-Styrelse afgifna berättelse om den samma
Styrelse, äfvensom Departemental-Styrelsen., åliggande förvaltning;
och
4:o den af Bankens Fiscals-Embele författade berättelse om de
till samma embeles förvaltning hörande ämnen.
6:0.
Mom. 1. Banco-Fullmäglige låta,, vid hvarje Riksdags början, i ett
sammanhang meddela Rikets Ständers Banco-Utskolt uppgift å de från Banken
utgående, här nedan i Art. upptagne anslag., jemte yttrande om och
hvilka så beskaffade anslag Fullmäglige anse böra under tidrymden intill
Rikets Ständers nästa sammankomst fortfara^
Mom. 2. Hos Rikets Sländers Banco-Utskott anmäle Fullmäglige jemväl
vid hvarje Riksdags början, på en gång, med bifogade utlåtanden, alla
inom behörig tid till Fullmägtige inkomne ansökningar från personer inom
Verket, rörande arfyoden öfver faslsläld stat, gratificationer, eftergifter
eller afskrifningar.
7:0.
Åt Fullmägtige är uppdraget.'
genom <$*. 5o i Regeringsformen, att, jemte Fullmägtige i Riksgälds-Contoret,
i samråd med Konungen, utsätta annan Riksdags-ort, då af vigtiga
hinder Riksdag ej kan hållas i hufvudstaden.
(jämför Riksd. Ordn. f. 3 Ansvarighets-Lagen §. 1.)
enligt Regeringsformens tog att, derest Rikets Ständer bestämt Bevillningens
hela belopp, men icke före Riksdagens slut om bevillningens
fördelning blifvit ense, då gemensamt med Fullmägtige i Riksgälds-Contoret
uppsätta och utfärda ny Bevillnings-Förordning på sådan grund, alt de i
elen förut gällande Bevillnings-Föi ordningen stadgade Artiklar jemlikt ökas
eller minskas efter den fastställda Bevillnings-summans förhållande till
den, som vid föregående Riksdag blifvit fördelad.
enligt Regeringsformens g8 alt, om Justitite-Ombudsmannen dör eller
sm befattning nedlägger, då gemensant med Fullmägtige i RiksgäldsContoret
insätta i embelet dea person, Rikets Ständer till hans efterträdare
Banco-UtsTiottets Memorial, N:o l j4'
ulselt, samt alt, då den person, som Rikets Sländer ulselt alt Justitieombudsmannen
efterträda lill verklig Juslilias-Ombudsman förordnas eller
genom döden afgår, eller rättigheten, lill efterträdandet sig afsäger,
genast samfäldt med Riksgälds-Contoi ets Fullmägtige, per capila, välja en
annan.
enligt 5 §. i Lagen för Rikets Ständers Bank af den i Mars i83öj att
för hvarje halft år låta trycka samt med allmänna Tidningarne utdela
uppgift öfver förhållandet emellan Bankens metalliska cassa samt utelöpande
sedlar och deposilions-skuld; börande denna uppgift, enligt nu faststäldt
formulär, upprättas.
De öfversigter af Bankens hela ställning, som, jemlikt åberopade §.
i Bank-Lagen, likaledes skola, efter hvarje års bok-slut, tryckas och utdelas,
böra äfven uppgöras efter nu gällande formulär; Banco-fullmägtige
likväl obetaget att för framliden låta uti detsamma iagllaga sådane förändringar,
som kunna medföra en ökad enkelhet och tydlighet.
8:Ps
Skulle före nästföljande Riksdags början någon af dem, som blifvit af
Ridderskapel och Adeln utsedde till Directeurer och Suppleanter vid Låne-Contoren
i Götheborg oeh Malmö, med döden afgå eller genom laga
förfall sättas urstånd alt detta uppdrag bestrida, böra Ridderskapets och
Adelns Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoret, tillika med RiddarIius-Direclionen,
genast efter erhållen underrättelse derom, gå iförfattning,
om nytt val i den afgångne Suppleantens stalie.
Anmäles hos Banco-Fullmägtige sådan ledighet ibland Presle-Ståndels
Directeurer eller Suppleanter vid Låne-Con toren,{ åligger det Ståndets
Banco-Fullmägtige att förhållandet till Ståndets Canzli-Direction inberätta.
Sker hos Banco-Fullmägtige anmälan om dylik ledighet ibland de
af Borgare-Ståndet valde Directeurer eller Suppleanter vid Låne-Conloren,
skall den lediga platsen tillsättas genom val af Ståndets Fullmägtige i
Banken och Riksgälds-Contoret, dervid de rösta per capita och ordet föres
af den främste bland Ståndets Fullmägtige i Banken.
Skulle åter de af Riks-Stånden, i och för granskningen af LåneContorens
i Götheborg och Malmö räkenskaper, valde Revisorer och Suppleanter
emellan Riksdagarne afgå eller af laga förfall hindras att berörde
6
Banco-Utskottets Memorial, N:0 11"4*
uppdrag utöfva, ega Ståndets Fullmäglige i Banken och Riksgälds-Contoret,
alt så framt icke vederbörande Riks-Stånd derom annorlunda förordnat,
genom omröstning per capita, välja annan Revisor och Suppleant; böjande
dervid den främste bland Ståndets Fullmägtige i Banken föra crdet.
g: o.
Fullmägtige i Banken och Riksgälds-Contoref, må för framtida uppsigten
och controllen öfver Götha Canals vidmagtbålknde gemensamt utse
och välja en person att, å Bankens och Riksgälds-Contorets vägnar, såsom
ledamot deltaga uti Götha Canal-Direction; skolande nytt val dertill hvarje
år anställas, hvarvid dock det förut utsedde ombudet kan åter inväljas.
Bemälde Fullmägtige må ock gemensamt utse ett ombud alt, å Bankens
och Riksgälds-Contorets vägnar, deltaga i de årliga revisionerne af Canalverkels
räkenskaper.
10:0.
Banco-Verket är indeladt i följande Afdelningar och Contor
nemligen:
a) En Gassa-Afdelning med derunder lydande Special-Cassor (tills
vidare sju, af hvilka fyra Expeditions- och tre Vexlings-Cassorj), till
hvilken Afdelning allt hänföres, som angår behållningar i ädla metaller,
i sedlar och i kopparmynt, äfvensom contant utgift och contant inkomst
samt mjmt-omvexling;
b) Ett Sedel-Conlor, dit allt hänföres, som angår nya sedlars tillverkning
samt obrukbara sedlars inlösning och annullerirg med ali i
samband dermed erforderlig redovisnings- och arbets-åtgärd;
c) En Depositions-Afdelning, dit allt hänföres, som tillhör redovisningen
för allmänna Verks och Inrättningars, Bolags och enskildes deponerade
penningar;
d) En Låne-A f delning, som dels har att besörja och redovisa Bankens
utlåningar, beräkna och uppbära räntorna deraf, bestrida förvaltningskostnader
och eljest anbefallde utgifter och utreda, hvad för en eller annan
rörelse-gren vid något tillfälle förlorats samt för hvardera serskildt
och på det hela vunnits hvarje år, och dels alt lemna nödige förlag
för Discont-rörelsen, på sätt och i den ordning, som af Rikets Ständer vid
hvarje Riksdag bestämmes.
B ancj-Ut skottets Memorial, N\o i 'J 4*
■7
ej) Ett Läne-CanzU, *oin besörjer Iåne-rörelsen på orörlig pant
och längre lider, för hvad som angår lånehandlingars granskning i och
för låns beviljande samt utestående låns bevakning ;
Q En Controll- och Revisions-Afdelning, som har att besörja all behöflig
controll och moträkning samt förrätta granskningen af fullt färdig
räkenskap;
gj) En Boksluts- och Ekonomi-Af telning, som har att upprätta
Bankens General-Hufvud-Bok och besörja Bankens ekonomiska ärenden.
Hvardera af dessa sju Afdelningar och Contor står under en af
Banco-Fullmäglige omedelbart tillsatt Chef;
h) Fiscals-Contoret, som besörjer dels den inre polisen, dels de yttre
executiva och öfriga rättegångs-ärenden, och hvarest Chefskapet utöfvas
af Advocat-Fiscalen;
ij) Öfver-Stjrrelsens Expedition; samt
kj) Under-Strreis ens Expedition, der Chefs-befattningen innehafves
af Secreteraren inom hvardera Expeditionen.
De för ofvanberörde Afdelningar och Contor utfärdade Redovisningsoch
Tjenstgörings - Ordningar innefatta såväl redovisnings-sättet inom
hvardera Afdelningen och Contoret, som de derstädes anställde Chefers,
Commissariers och öfrige tjenstemäns dagliga göromål och bestyr.
11 :o.
Mom. i. Bankens Under-Styrelse utgöres af Cheferne uti nedannämnde
Afdelningar och Contor, nemligen: Cassa-Afdelningen, Sedel-Contoret,
Depositions-Afdelningen, Låne-Afdelningen, Låne-Canzliet, Controlloch
Revisions-Afdelningen samt Boksluts- och Ekonomi-Afdelningen.
Mom. 2. Under-Styrelsen har att redogöra inför Rikets Ständers
Banco-Utskott och Revisorer, medelst afgifvande Berättelse för Banoo-Verkels
förvaltning i dess följande hufvudsakligare delar, nemligen:
a) vården af de metalliska förråden och sedel-behållningarne samt
fipiQttagna deposita;
b) olika sedel-valörers tillverkning, utgifning och inlösning;
c') Depositions-rörelsens gång, utsträckning eller inskränkning för
hvardera af de serskitde classerne;
3
B aneo-Vt skottets Memorial, N;o iy4*
d) Låne-rörelsens gång, utsträckning eller inskränkning för hvaitd§ra
af de olika låne-slagen; samt
e) behandlade befordringsmål, ordningsmål eller hvarjehande andra
frågor och ärenden, som Uoder-Styrelsen anser vara af den egenskap, att
serskild uppmärksamhet bör å dem fästas; och komma vid Under-Styrelsens
allmänna Berättelse att bifogas serskilde berättelser af Låne-Canzliels
Chef och Goinmissarier samt afGheferue förControll- och Revisions- samt
Boksluts- och Ekonomi-Afdelningarne, angående vissa bestämde, desse Afdelningar
tillhörande, befattningar
Skolande såväl Under-Styrelsens berörde Berättelse, som den, FiscalsEmbetet
har »tt afgifva, till Banco-Fullmäglige inlemnas, vid Riksdag, senast
å dagen före Rikets Ständers sammankomst och vid revisionen, åtminstone
i4 dagar före Revisorernes sammanträdande.
Mom. 3. Under-Styrelsens sammankomster skola hållas en gång i
hvarje vecka och oftare, i händelse målens beskaffenhet eller ärendenas
jemna gång sådant fordrar.
Mom. 4- J dessa sammankomster, hvarom Bankens Fiscals-Embete
underrättas, på det en af Fiscalerne dervid må kunna tillstädeskomma,
skola föredragas och behandlas alla för verkställighet, beredning eller difinitivt
afgörande, Under-Styrelsens samfällda åtgärd tillhörige, ämnen, vare
sig på grund af Resolutioner, remisser, ansökningar eller andre handlingar,
framställningar af någon Chef (d samband med dess Afdelnings
dagliga bestyr) eller serskilda anmälanden, förslag och motioner, som
cga genr nskap med Bankens allnänna angelägenheter eller inre förvaltning.
Mom. 5. För pröfning och behandling af mål, der, efter öppnad
öfverläggning, meningarne befinnas delade och resultatet alltså kan blifva
på omröstning beroende, skola minst fem Ledamöter uti sammankomst
och öfverläggning deltaga; men föredragning af sådane mål, der ingen
skiljaktighet i åsigter eger rum, må obehindradt försiggå, när fyra äro tillstädes,
och utgör dessas sammanstämmande mening Under-Styrelsens
beslut.
Mom. 6. Befattningen af Ordinarie Ordförande tillkommer en bland
Cheferne, som Öfver-Styrelsen dertill utser, och vid Ordförandens frånvaro
ege den äldste t.llstäiesvarande Chefen att föra ordet.
Mom. 7.
Banco-UtsTioltcts Memorial^ N:o
.0
Mom. 7. Under-Styrelsens Ledamöter, med undantag af Chefen för
Ca sa-Afdelningen, skola minst en gång i månaden, på obestämd dag, invitera
såväl Dag-vexlingr-Cassan, i öfvervaro af denna Cassas begge nyckelvårdare,
som Special-Cassornn, hvarvid minst arne af Inventeringsmännen på
samma gång böra deruti deltaga.
Mom. 8. Till undvikande, så vidt görligt är, af de fleifalldiga olägenheler
för Verket och dess tjenstemän, som åtfölja vicaiiat-förordnanden
flere grader igenom, vare det Under-Styrelsen obelaget alt, i fråga om
erforderlige vicariat till sysslor inom Bokhållare-grad och derunder, åt
vederbörlig Chef öfverlåta vidtagandet af sådan åtgärd, hvarigenom tjernsten
för permitterad person varder nöjaktigt bestridd, jemte rättigheten
att, när slik åtgärd anses lämplig, under ansvar för arbetets behöriga gång
fördela, på sätt bäst finnes, det arfvodes-bclopp, som för den händelse, då
vicaiiat grad efter grad blefve tjenslemännen ålagdt, är i Banco-Reglemeutet
afsedt alt extra ordinarie tillkomma.
Mom. 9. Under-Styrelsen åligger för öfrigt att vederbörligen iagttaga
och handhafva de stadgar, föreskrifter och bestämmelser i BancoReglementet
och öfrige gällande Författningar, som för Bankens Commissariaf,
i dess egenskap af Under-Styrelse, tid efter annan äro vordne
meddelade.
12:0.
Mom. 1. Cheferne skola, i egenskap af ledamöter uti Bankens UnderStyrelse,
en för alla och alla för en, ansvara för de beslut och åtgärder,
som de öfvervaiit och hvaremot de icke, enligt prolocollet, sig reserverat.
Mom. 2. Likaledes skola Cheferne och de biträdande Commissarierne,
samt de af Verkets öfrige tjenstemän, som deltaga i nyckel-vården, en för
alla och alla för en, eller der blott 2:ne äro anställde, en för begge oell
begge för en, ansvara för de under deras vård förvarade tillhörigheter
sålunda, att, enligt nuvarande förhållanden:
a) de för Cassa-Afdelningen, Depositions-Afdelningen, Låne-Afdelliingen,
Låne-Canzliet, Controll- och Revisions-Afdelcingen samt Bokslutsoch
Ekonomi-Afdelningen utsedde Chefer, och de biträdande Commissari
JBih.
till R. St. Prot. 1840 och 1841- 6 Sami. 1 Afd. 5o Hcift> 3
IO
Hanco-Ut skottets Memorial, N;o li
-
erne i Depositions-Afdelningen, Låne-Canzliet och Låne-Äfdelningen, med
undantag af Pant-Låne-Commissarien under en sådan ansvarighet, hafva
vården af större General-Cassan för ducater samt silfvermynt, magazinen
för utländska mynt och ädla metaller i omyntad form samt för färdige
sedlar, Deposilions-hvalfvet och det i Låne-Afdelningen heflntliga
jernskåp;
b) Sedel-Contorels Chef och biträdande Commissarie^, under gemensamt
ansvar, hafva vården af kopparmynts-General-Cassan;
c) Cheferne för Depositions- och Låne-Afdelningarne, Låne-Canzliet,
Controll- och Revisions- samt Boksluts- och Ekonomi-Afdelningarne och,
med undantag af Commissarierne i Sedel-Contoret samt Pant-Låne-Commissarien,
öfrige biträdande Commissarier samt desses Yiearier, under enahanda
ansvar, hafva nyckelvården till mindre General-Cassan;
d) Cassa-Afdelningens Chef och Kamererare hafva nyckelvården
till Dag-vexlings-Cassan, under gemensamt ansvar;
e) Pant-Låne-Commissarien och andre Kamcreraren i Låne-Afdelningen,
under gemensam ansvarighet, hafva vården af guld- och silfverpant-hvalfvet;
varande likväl Låne-Afdelningens Chef, derest han underlåter
attr minst en gång i hvarje månad, på obestämda dagar, anställa inventering
i Pant-Låne-hValfvet, ansvarig i sisla rummet för den brist,
som der kan uppstå;
Ff Chefen och biträdande Commissarien i Låne-Afdelningen, under
gemensamt ansvar, vårda skuldförbindelserne för lån lill stora Kopparbergs
Bergslag på så kallade kopparsedlar samt för lån på jern och vågförde
effecter, med de lånen tillhörande våg-attester;
Chefen, en biträdande Commissarie samt Kamereraren i SedelContoret,
under gemerrsem ansvarighet} vårda delta Contors behållningar i
fårdigskrifiia Sedlar, sedel-blanketter, sedelpapper, sedelmaculatur, samt inlöste
sedlar af både äldre och nyare formulären; samt
IT) Chefen och de biträdande Commissarierne i Låne-Canzliet, under
gemensamt åflsvar, Vårda Fastighets- samt Odlings-Låne-handlinga
rffe.
Mont. 3. Cheferne skola, hvar för sig, ansvara dor <aihelet$ ördnande
samt göromålens behöriga och oafbrutna gång inom hvar lin Afdelning el
-
flanco-UtskoHets Memorial, N;o i^4*
ler Contor, med skyldighet alt, för befremjande deraf, noga handhafva och
iagttaga de controller och den tillsyn, som hvar och en af dem, enligt
Tledovisnings- och Tjenstgörings-Oi dningarne för samma Afdelning eller
Conior, eller andre gällande Författningar, åligga; blifvande Chefen i sista
rummet ansvarig för den skada eller förlust, sorn kan tillskyndas Banken
genom de i Afdelningen eller Contoret biträdande Commissariers eller
underordnade tjenslemäns fel eller förseelser, i händelse han, genom ett
noggrant iagltagande af föreskiifne controller och samvetsgrant uppfyllande
af öfriga embetspligter, kunnat, men underlåtit alt förekomma, rätta
eller i tid upptäcka samma fel eller förseelser.
Mom. 4» Såväl Chefer, som biträdande Commissarier och tjenstemän
skola i öfrigt, hvar för sig, ansvara för hvad hvar och en tillhörer alt
verkställa, conlrollera eller vårda; och då arne eller flere handlägga samma
expedition eller ärende, skall ansvaret för den skada och förlust, sorn
tillskyndas Verket, dem emellan sålunda fördelas, ett den, som haft första
handläggningen, kommer alt ersätta en tredjedel, och den eller de controllerande
två tredjedelar; börande ersättningen, då de controllerande äro flere,
af hvardera med lika belopp utgöras, men skulle densama icke kunna
hos en eller annan af de ersättningsskyldige uttagas, skola de öfrige, en
för bägge och bägge för en, eller en för alla och alla för en, godtgöra
bristen.
Mom. 5. Den, som, enligt Tjenstgörings-Ordningeo eller vederbörligt
förordnande af Öfver- eller Under-Styrelse eller Departements- eller Contors-Chef,
förrättar en annans embete eller tjenst, står under liden i samma
ansvar, som ordinarie innehafvaren deraf; men om någon eljest, med
Departements- eller Conlors-Chefens tillstånd, sätter en annan i sitt ställe,
ansvare han sjelf för vicariens åtgärder.
Dessutom är hvar och en Bankens embets- efler tjensteman, likmätigt
sin ed, vid eget personligt ansvar, förbunden att i tid upptäcka och
tillkännagifva, om han förmärkcr något å färda vara, som kap lända Banken
till skada eller förlust.
i3,t>.
De frågor, sorn afse tillämpning af Banken? embets- och tjenstemäns
betalnings- eller ersättningsskyldighet, få ieke, i händelse af bestridande,
*f Bankens Öfver- elle Under-Styrelse afgöras, utan böra, efter föregången
undersökning, öfverlemnas till vederböilig Domstol,
Banco-UtsJiottets Memorial, N:0 17/f'
För de förändringar, ofvanupptagne förslag innefallar mot hvad för
närvarande uti förr åberopade §§ af senast utfärdade Reglemente finnes
stadgadt, går Utskottet nu alt inför Rikets Ständer redogöra.
Sorn 1 §. uti nu gällande Reglemente endast inm fattar en uppgift
på Banco-Verkets föremål, sådane de, enligt 1668 åi s Banco-Ordning, blifvit
utstakade, bar Utskottet trott det vara lämpligare alt, med förändring
af ordställningen uti berörde §., upptaga densamma, såsom en ingress till
Reglementet.
Den underrättelse, angående indelningen af Banco-Verlet, som meddelas
uti 2 §., är numera öfverflödig, sedan Verket undergått reorganisation
och hufvudgrunderne derföre blifvit uti en följande §. uppla0ne;
hvadan Utskottet helt och hållet uteslutit nämnde §. 2.
Enär ordalydelsen uti nu gällande §. 5, 1 morn., möjligen kunde
gifva anledning dertill, att en eller annan ledamot af Banco-Styrelsen, utan
alt vara representant, genom vistelse i enskilda angelägenheter å Riksdagsorten,
dit öfverflyttade Banco-Styrelsen, bär Utskottet föreslagit det förtydligande
af berörde. som punkten 2:0 innehåller.
Under förmälan, att tiden för Krono-utskyldernas erläggande här i
staden sålunda blifvit förändrad, att, i stället för dertill förut begagnade
arne uppbördsstämmor, den ena om hösten och den andra omkring 14 dagar
uti Februari månad, numera blott en uppbördsstämma hålles under
Februari månad för liqviderande af föregående årets Krono-utskylderJ
hvilka, då de uppgå tiil 10 R:dr eller derutöfver skola uti Bankens Depo.
vitions-Afdelning insättas, och hvarigenom göromålen uti Cassa-Afdelningen
så betydligen förökade^, att under den tid, denna serskilda expedition
påginge, en extra Casseur för tillfället måste föi ordnas; hafva Banco-Fullmägtige,
i anseende till det hinder och uppehåll, som en inventering uti
.Expeditions-Cassorna skulle förorsaka under pågående uppbördsstämma,
hemställt, att den uti §. q anbefallde inventering i Bankens alla Cassör och
förvarings-rum måtte, i stället för uti Februari månad, sorn nu är stadgadt,
få förrättas fram på våren, och såsom lämpligast någon dag uti Maj månad,
då äfven uppbörden från orterna blifvit i Banken insatt. Och enär å e11a
sidan det är otvifvelagligt, att svårigheter möta för anställande af en
inven
-
Banco Utskottets Memorial, N:o 174*
inventering uli Bankens Cassör vid en tidpunkt, då, till följd af Kronoutskyldernes
insättning i Banken, göromålen i nämnde Cassör äro högst
betydliga, samt å andra sidan åter någon olägenhet ej kan uppstå deraf,
att inventeringen till Maj månad uppskjutes, har Utskottet ansett sig ega
ali anledning föreslå den ändring uti 9 §., som innefattas uti punkten 3:o.
4;de punkten innehåller allenast en förkortad redaction af i5 §.
I stället för den berättelse, som, enligt förut gällande föreskrifter,
borde lill Rikets Ständers Banco-Utskott och Revisorer afgifvas af RevisionsCommissarien
eller Chefen för Revisions-Afdelningen; komma hädanefter
berättelser, upprättade af Cheferne för Conlroll- och Revisions- samt Boksluts-
och Ekonomi-Afdelningarne, att åtfölja Under-Styrelsens afgifvande
berättelse; till följd hvaraf §. ^3 blifvit till öfverensstämmelse med punkten
5:o ändrad.
(Se Betänkandet N;o 35 pag. .)
Punkten 6 motsvarar §. 25, uti hvilken Utskottet ansett den föreslagne
förändringen vara behöflig då större delen af de dels årliga, dels
tillfälliga anordningar, hvilka förut utgingo från Omkoslnnds-räkningen, nu
mera äro uti Aflönings-Staten för Banco-Verkets embets- och tjenstemän
m. fl. upptagne.
Med anledning dels af en uti §. 27 förekommande ovigtig citation,
dels att Departementen uli Banco-Verketj vid Verkets nya organisation,
erhållit förändiade benämningar, och dels att formulären för de uppgifter
öfver förhållandet emellan Bankens metalliska Gassa samt utelöpande sedlar
och Depositions-skuld, samt de öfversigler af Bankens hela ställning,
som skola på trycket årligen utgifvas, numera blifvit fastställde, är en
förändrad redaction af samma §. föreslagen uti punkten. 7:0,
Jemte åberopande af det uti Betänkandet, N:o 29 punkten litt. A.
monu 2:0 gjorde förbehåll, har Utskottet, lill undvikande för framtiden deraf,
att Fullmägtige må vara i saknad af nödige föreskrifter, huru förhållas
Bih, till R. 8t. Fröt. 18Åo och 1846 Sami. 1 JfJ, 5o Höft. 3
Banco-Ut skottets Memorialj N-o 174*
bör, då de lill Revisorer och Suppleanter i och för granskningen af
Låne-Contorens i Götheborg och Malmö räkenskaper och förvaltning emellan
Riksdagarne, af en eller annan anledning förhindras alt berörde uppdrag
utöfva, till Rikets Ständers bepröfvande öfverlemna! det förslag lill
reglementarisk föreskrift, som innefattas uti punkten <8:0,
Som det af innehållet uti Stats- och Eanco-Utskotlens vid senaste
Riksdag afgifne Betänkande, N:o 60, hvilket ligger lill grund fö-r stadgandet
uti Banco-Reglementets 3o tjulligen följer, att den person, Fullmäglige
i Banken och Riksgälds-Contoret ega att utse till Ledamot uti GöthaCanal-Direction,
bör icke å Stals-Verkets och Bankens, utan å Bankens och
Riksgälds-Contorets vägnar, uti nämnde Direclion deltaga; hvilket äfven
gäller, i afseende å det af bemälde Fullmägtige utseende Ombud, som
i de årliga revisionerne af Ganal-Verkets räkenskaper har att deltaga,
är redactionen i berörde genom punkten 17:0, sålunda förändrad, att
ordet: ”Stats-Verkets*' blifvit utbytt mot ordet: ”Riksgälds-Contorets
om hvilken rättelse Utskottet underrättat Höglofliga Stats-Utskottet för
iagttagande vid uppgörande af Reglementet för Riksgälds-Contoret,
Enär 3a och 33 §§. uti nu gällande Reglemente innefatta det åt
Fullmägtige lemnade uppdrag att låta utarbeta fullständigt förslag till en
ny organisation af Banco-Verket, samt delta uppdrag blifvit fullgjordt,
har Utskottet uteslutit berörde §§. från förevarande Banco-Reglemenle.
Punkterne to:o, liro oell 12:0, hvilka, i stället för 34 med 38 §§
i nuvarande Reglemente, äro föreslagne alt uti det upprättande Reglementet
införas, grunda sig på Utskottets af Rikets Slän ler bifallna Betänkande
j\t:0 35, och punkten hvilken ej bär sin motsvarighet i först
nämnde
Reglemente, innefattar Rikets Ständers beslut, till följd af Utskottets
Betänkande N;o 36.
Slockholm den n3 April 1 S_41
STOCKHOLM, Elucks och Granbergs Tryckeri, 1841.
Banco-Utskottets Memorial, N:o 1^5.
i
N:o 175»
t
Aok, till Exp. Utsk, den 28 April, kl. 10 f. ro.
Memorial, med förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande
3 Artikeln t:sta Afdelningen uti Bancc-Reglemenlet
af den 26 Maj i835.
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Utskoltets, under N:ris 44 cch
>jr) aflidne Betänkanden, innefattande förslag till ny Aflönings-Slat för Banco-V«rkets
embels- och tjenstemän, Konstidkaie och vaklbetjening, fastställt
en sådan Aflönings-Slat; får Utskottet härmedelst öfverlemna följande,
af Utskottet uppgjorda, å berörde Betänkanden, jemte förstärkta
Banco-Utskottets Memorial, N:o i35 grundade, förslag lill reglementariska
föreskrifter, motsvarande ofvan omförmälde Artikel och Afdelning; hvarvid
Utskottet endast skolat anmäla, att, som det af Rikets Ständer, genom votering
i Förstärkt Banco-Utskott, fattade beslut, alt nemligen vissa uppräknade
tjenstebefatlningar skola vid nuvarande innehsfvarnes afgång indragas
i den nion, de förändringar i Bankens rörelse, som blifva en följd af
Bankens nya organisation, kunna bringas i verkställighet, möjligen kunde,
i händelse detsamma tillämpas efter ordalydelsen, motverka, hvad Rikets
Ständer dermed åsyftat, eller alt de omförmälde befaltningarne åtminstone
i en framtid må kunna indragas; bar Utskottet sett sig föranlåtet
tillstyrka det tillägg vid samma beslut, alt för den händelse, desse befattningar
icke skulle .kunna vid nuvarande innehafvares afgång indragas, desamma
endast tills vidare tillsättas, på det alt, i fall Rikets Ständer viden
kommande Riksdag skulle anse dem obehöflige, något hinder för verkställande
indragning deraf ej må möta.
1 :o.
Tjenste-graderne inom Banco-Verket äro fyra, nemligen:
1 :sfa graden: Commissarierne, Secreteraren hos Öfver-Styrelsen och
Advoeat-Fiscalen.
Bih. till R. St, Prat. 1840 och 1841> 6 Sami. 1 Afd, 51 Haft. 1
:2 Banco Utskottets Memorial, N:o i
2:dra gra lén'. Kamererare, Casseurer, Referendarie», Notarien hos Öfver-Styrelsen,
Banco-Fiscalen samt Secreteraren hos Under-Slyi elsen.
3:dje graden: Bokhållare, Revisorer, Registrator tillika Actuarie samt
Notarierne hos Un ler-Styrelsen och uti Låne-Canzliet.
4’de gradeni Contorsskrifvare och Canzlisler.
Tjenstemännens antal inom ofvanberörde tjenste-grader äro följande:
Inom Första Tjensteg adert'.
Commissarie i
Cassa-Afdelningen ......
r.
— i
Sedel-Contoret .......
3.
— i
Deposilions-Afdelningen . . . •
3.
— i
Låne-A fdelningen ......
3.
— i
Låne-Canzliet .... ...
—- i
Controll- och Revisions-Afdelningen
! .
— i
Boksluts- och Ekonom {-Afdelningen
(.
— i
Banco-Disconlen ......
,8
Secreterare hos Öfver-Styrelsen
i.
Advocat-Fiscal
i.
. 20
Inom Andra Tjenste graden'.
Kamererare i Cassa-Afdelningen j.
— i S del-Contoret
— i Depositions-Afd dningen . . . , 4*
—• i Låue Afdelningen '2.
— i Controll- och Revisions-Afdelningen t.
9*
Casseurer (3 Special-Cassornri)  7.
Referendaiie i Låne-Canzliet .
1.
Notarien hos Öfver-Styiehen , . ,
j.
Banco-Fiscal . .
Secreterare hos Under-Styrelsen . .
r.
20
Bänto -11 slottets Memorial, N.O I ^5.
Inom Tredje Tjemtegraden:
Bokhållaren Cassa-Afdelningen ....... 2.
— i Sedel-Gotl loret . . . . . . .
' — i Depositions-Afdelningen .... ii.
— i Låne-Afdelnihgen ...... 7.
— i Controll- och Revisions-Afdelningen . ti.
Inom Fjerde Tjen'tegraden:
Contorsskrifvare 1' Sedel-Conloret ... 6.
— i Depositions-Afdelningen . . 6.
— i Låne-Åfdelningen . . . 5.
— i Boksluts- och Ekonomi-Afdelningen 1.
Canzlicter i LAne-Canzliet ... '5,
— i Fisöals-Conloi et . . 2.
— i Öfvei-Styrelsens Expedition . ; 1.
— i Ui.der-Siyrtlsens Expedition . 2.
-22
Revisorer i Controll- och Revisions-Afdelningen „ . . . 2.
Registrator, tillika Actuarie i Låne-CanEliet .. . . . 1.
Notarier vid Under-Styrelsens Expedition ..... 2.
— i Låne-Canzliet ......... r.
■28.
18
-26
2:0.
Löneförmonerne äro: ’ .
o • ' <9 0
å Löne-Stat. • , < . «:*•
j Forsta Tjenstegraden*.
-a) För de 10 iildste Corn missa lierne och Seereteraren l.os Öfver-Styrelsen,
Lön . . • å 2,000 R:dr— 22,000:
4 Banco-Ut shott et s Memorial, N:o 1^5.
b') För de 8 yngre Commissarierne och Advo
cat-Fiscalen,
Lön . . a »,6oo R:dr — 14»4oOS q/T/,-.».
åtnjutande dock arne af Commissarierne, såsom tjenstgörande
i Banco-Disconten, deras löner på samma Yerks
Stat.
Madra Tjenstegraden'.
För 9 Kamererare, 7 Casseurer, Referendaiien, Notarien
hos Öfver-Styrelsen, Banco-Fiscalen, och Secreteraren hos
Under-Styrelsen, Lön å 1,200 R:dr .... 24.000:
Tredje Tj enstegraden :
För aa Bokhållare, a Revisorer, Registratorn tillika
Actuarie, a Notarier hos Under-Styrelsen och 1 Notarie uti
Låne-Canzli«t, Lön h 700 Rrdr . * 19,600;
Fjerde T jemte gr aden'.
För 18 j Contorsskrifvare och 8 Canzlister, Lön
a 4°° Rrdr . ....... 10,400:
Extra Ordinarie Tjenstemän:
För 7 Cassaskrifvare^ arfvode å 4°° , * ; . 2,800:
Konst-Idkare:
Stereotyparings-Föreståndare, Lön * 1,200:
Förvaltare vid Bankens Pappersbruk Tumba,
(uppbär sin lön på Brukets Slat)
Conducteur, Lön . ...» t 4^o:
Förste Sedeltryckare, dito . » 4°ot
Två Sedeltryckare dito å i5o . » . « 3oo:
2,3 5 0:
Vaktbetjent g:
Vaktmästare, Lön ; . . 4oo:
(jemte fria husrum och nödig vedbrand)
Banco Utskottets Memorial} N;Ö tj5.
En Silfvei vägare, en Maculerings-Slämplare
och 14 Kammardrängar, Lön å 3oo R:dr 4»8°°*
Tolf Kammardrängar dito å 220 . 2,640.
och å Supplementar-Stall
Första Tjenste-graden:
Arfvoden till 7 Departement*6- och Conlors
Chefer
å 200 R:dr • . i,4oo.
Chefen för Cassa-Afdelningan, dessutom
missräknings»-penningar . . 3oo.
Bankens Brand-Chef, ersättning för de ökade
hyreskostnader, han måste tidkännas
genom nödvändigheten att bo
i Bankens granskap . . aoo.
Panl-Låne-Commissarien, missräkningspen
niugar
, . . * « 5o.
Andra Tjenste-graden:
Bankens 7 Casseurer, dels serskilda arfvoden
för trägnare tjenstgöring, å 100 R:dr, 700.
och dels ersättning ej mindre för
förluster, tillföljd af möjligen förefallande
missräkningar, än äfven för
mistade sportler, å 5oo R:dr . 3,5oo.
Secreleraren hos Understyrelsen, arfvode för
trägen och ansvarsfull befattning 200.
Kamereraren i Cassa-Afdelningen, arfvode
för trägen och ansvarsfull befattning 2.00.
Tredje Tjenste-gradcn :
Tio serskilda arfvoden för trägnare göromål,
å 100 R:dr 1,000.
åtföljande nedannämnde befattningar
nemligen:
7>84°
6 Banco-Utskotlcts Memorial3 N.o ty 5-
Inom Sedel-Contcret:
i Bokhållare-syssla för förslitna smärre Sedelvaleurers
emottagning och fördelning,
i Bokhållare-syssla för Credits-bokföringen
och prickningen af de fyra högsta Sedel-valeurerne
af nya sorlen, jemte
åtföljande Extract-arbele.
Inom Depositions Af delningen'
3 Alla Bokhållare-sysslorne derstädes.
Inom Låne-Afdelningen*.
i Bokhållare-syssla vid Guld- och Silfverbelåningen.
i
Inom Lane- Canzliet’.
Registrator,- tillika Actuarie-syssla.
Inom Controll- och Revisions-Afdelningen'.
1 Bokhållare-syssla vid vecko-afslutningen.
2 Bokhållare-sysslor för Controllen mot De
positions-Afdelningens
Kamererare.
i o
Fjerde Tjenste graden'
Åtta serskilda arfvoden för trägnaie göromål,
å ioo R:dr . . . . . Boo.-
åtföljande dessa arfvoden födande tjenster,
nemligen:
Inom Deposition s-Afdeln ingen'.
3 Contorsskrifvare, deraf 2:ne vid emoltagningen
och en för de olika formulärens
numerering, ullemna.nde och anteck
-
Banco-Utskotte's Memorial, N\o ij5.
Inom Lane-Ad fe'ningen'.
2 Contors-skrifvare-tjenster, deraf första skrifvare-tjensten
vid Guld- och Silfvei-belåningen
och skrifvare-tjensten vid Låne-Afdelningens
Allmänna Diarium.
Inom Lane-Canzliet'.
i Canzlbt-tjenst för Canzli-Commissariemes
biträde.
Inom Boks1uts- och Ekonomi-Af de1 ningen'.
i Ende Contors-skrifvare-ljensten derstädes.
Inom öfver-Styrelsens Expedition:
i Den ende Canz.list-tjenslen derstädes.
87
Serskilda löner, anslag och arfvoden
för befattningar, som icke tillhöra någondera af
ofvanupplagne tjenste-grader.
Gardes des Medailles, Lön . . - 200.
Brandmästare, Lön . . . . 15o.
Ersättning för ökade hyres-koslnader,
i följd af skyldigheten att bo i
Bankens granskap . . . .100:
25o,
Till Conducteuren eller den, som biträder Ekonomi-Chefen
med upphandlingar . . 100.
Till Extract-ai beten samt lönlösa Extra Ordinarie
tjenstemäns uppmuntran . . . i5oo.
Till sugning, huggning och upj bäring af ved . 48o.
— 1 o,88o.
Summa 114.270.
8
$anco-Utshottets Memorial, N'.o 1^5.
3:o.
Med undantag af de uti Supplementar-stat upptagne ersättningar till
Bankens Brand-Chef och Brandmästare för ökade hyreskostnader samt
lönerne för Bankens Gardes des Medailles och Brandmästare, komma alla
å samma Stat för någon tjenst utförde ari voden, anslag eller ersättningar
att åtfölja utöfvandet af sjelfva tjenste-befattningen; så att den, som utöfver
fjorton dagar vicarierar för innehafvare!!, eger att, i mon af vicarialets
längd, njuta del \ arfvodet, anslaget eller ersättningen,
4:o.
Bland de på Låne-stat upptagne befattningar skola 2:ne Commissarie-beställningar,
nemligen en j Sedel-Contoret och en i Deposilions-Afdelningen,
e» Casse urs-syssla> samt en Bokhållare- och 3 Contors-skrilvaretjenster
i Sedel-Contoret, äfvensom en Cassa-skrifvare-befattning indragas
vid nuvarande innehafvare9 afgång i den mon de förändringar i Bankens
rörelse, »om blifva en följd af Bankens nya organisation, kunna bringas i
verkställighet, sami i annat fall endast tills vidare tillsättas; börande Bancofullmägtige
för öfrigt, då sådant ytan förnärmande af någons rätt låter sig
verkställas, göra de indragningar af tjensler., hvartill omständigheterna
föranleda.
5:o,
De å Indragniags-Stal uppförde öfvertalige tjenstemän, hvilka äro
med fullmagter å d« af dera innehafda tjenster försedde, kunna icke, emot
deras vilja, tvingas att emottaga någon af nuvarande tjenste-befaltningar,
så vida icke denna befattning, i afseende på göromålens omfång och beskaffenhet,
motsvarar den, hvarå de ega fullmagi; hvaremot de bland
öfvertalige tjenstemäunen, sorn ej innehafva sådane fullmagter, komma att
om och så länge Sedel-Contoret för Transport-Sedel-Extractens upprättande
utöfver dess egen tjenstemanna-personal behöfver något serskildt
biträde, till detsamma användas, och i fall nödig tillgång å dem^ af en
eller annan orsak, skulle saknas, ega Banco-Fullraägtige alt, för sådant
ändamål, anvisa lämpliga arfvoden af de på Indragnings-Staten uppkomne
besparingar.
Stockholm den 26 April iSdr.
N:o 176.
Banco-Uukottcts Memorial, N.o 176.
9
Nio 176.
Ani. till Exp. Utsk. den 28 April, II. 10 f. m.
Memorial, med förslag till reglementariska föreskrifter, motsvarande
3:dje Artikeln i'.dra Afdelningen i nu gällande
Banco-Reglemente.
Efter granskning af föreskrifterne uti omfärmälde Artikel och Afdelnng
utaf Banco-Reglementet, får Utskottet föreslå, att, i stället för §§•
45, 46, 48, 49» 5i, 5a, 53, 55, 56, 57 och 58, följande förändrade sladganden
måtte få ingå u:i det Reglemente, som, jemlikt g §. uti den för
Utskottet gällande Instruction, det åligger Utskottet alt upprätta.
1:0.
Före återbesättandet af uppkommen ledighet uti någondera af de i
§. uppräknade fyra tjenstegrader, skall sådant tillkännagifvas,
medelst anslag å vanligt ställe i Ranken och dessutom, vid ledighet al Fiscals-tjensterne,
genom kungörande i officiella Tidningarne.
Ansökningstiden beräknas hädanefter som hittills, för Bankens Fiscalstjenster
lill 56 dagar, och för alla öfrige lill allenast fjorton dagar från
ledighetens kungörande.
Af Banco-Fullmägtige beror ali ny ansökningstid utsätta, i de fall,
nedanstående §. upptager.
a:o»
För Competente sökande anses:
a) Till Tj eris telefattningwnc vid Fullrnägtigcs Expedition.
Ej mindre ordinarie tjenstemännen inom samtlige graderne, än äfven
de vid Banco-Verket anställde extra ordinarier.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 184/. 6 Sami, 1 Afd. 51 Haft. 2
IO
Banco Utskottets Memorial, N;o iy6.
b) Till Commissarie-Beställningarne:
Secreleiarén vid Fullmägtiges Expedition, Advocat-fisealen samt
tjenstemännen i 2:dra och 3:djé graderne.
c) Till Fiscals-Tjensterne:
En hvar, som fullgjort, hvad Författningarne föreskrifva, i afseende
på dem, som uti domarevärl må begagnas.
d) Till tjensterne i Jndra graden:
Tjenstemänen inom samma eller nästföljande grad.
ej) Till tjensterne i Tredje graden:
De Tjenstemän, som tillhöra samma eller nästföljande fjerde
grad; samt
Q Till tjensterne i Fjerde graden:
Yerkels Cassa-Skrifvare samt öfrige extra ordinarie tjenstemän.
3:o.
Mom. x. Till tjensterne vid Fullmägtiges Expedition, Commissariebeslällningarne
och Fiscals-tjensterne utnämna Fullmäglige, med fäsladt
afseende på Verkets fördel, samt vigten och ansvarigheten af hvardera
befattningen., den bland competente sökande, som fullmäglige finna till
den lediga platsen mest skicklig och passande, under iagttagande derjemte,
att Commissarier, hvilka ega lagkunskap, lill tjenstgöring i Canzliel
varda anställde.
Mom. 2. Den tjensteman inom första graden, som erhåller transport
lill Commissarie-beställning, eger tour till högre Commissarie-lön efter
första fullmagts-datum inom graden.
Mom. 3. Vid såväl förslags upprättande, som utnämningar till
öfrige i §. uppräknade tjenster, skall fullt erforderlig skicklighet lill
sysslans bestridande, i förening med ett redligt och anständigt uppförande,
utgöra forsla grunden för befordran, och den sökande, som dessa egenskaper
förenar, vare förvissad att oförkränkt njuta lill godo dess tour och
Banco-Ut sk otte t? Memorial, N'.o 176.
anciennitet inom Verket; börande likväl, vid ledigheter till Casseurs-beställningar
och Bokhållare-sysslan vid luckan i Depositions-Afdelningen,
företrädesvis i betraglande tagas den pålitlighet och serskilda fallenhet
för Verkets och allmänhetens beljeriande, som dessa befattningar fordra.
Tour och anciennitet räknas ifrån första fullmagts-datum inom
hvarje tjcnslegiad,
4:o.
I händelse icke inom den i §. utsatte anslagstiden com
peient
sökande till ledig tjenst skulle sig anmäla, som vöre dertill fullt
skicklig och lämplig, ega Fuilmägtige att bestämma ytterligare ansökningstid,
derunder, utom eljest competenle sökande, kunna i sådan egenskap
sig anmäla: till tjänstebefattningar vid Fullmägtiges Expedition, personer
utom Verket; till Corntnissarie-beställningarne, så väl Fjerde gradens
tjenstemän och extra ordinarier inom Verket, som derstädes förut icke
anställde personer; samt till tjänster inom Andra och Tredje graderna,
personer af eljest icke competent tjenstegrad och Verkets Extra
Ordinarier.
5:o.
Till Commissarie i Banken, äfvensom till Secreterare bos ÖfverSlyrelsen
må ej någon befordras, utan med förbehåll, att, sedan han kommit
i åtnjutande af full lön, och sålunda intjent begrafnings-hjelpen, lemna
annorstädes innebafvande tjenst; och anses, för öfrigt vid alla befordringar
inom Banco-Verket, det vilkor fäsladt, att den., som innehar syssla
vid annat Verk, skall, derest den ena tjenstsbefattningen finnes för
den andra hinderlig, vara förbunden alt från endera afgå, enär BancoStyrelsen
sådant äskar; skolande erinran härom göras uti| de till tjensterne
utfärdande anslag.
6:0.
Skulle Fuilmägtige frång! Under-Styrelsens förslag till Casseursbefaltningar
eller Bokhåliare-sysslan vid luckan i Depositions-Afdelningen,
vare Under-Styrelsen fredad från ansvar för de olägenheter, som kunna
uppstå genom dessa tjensters besättande med andra personer, än dem, för
I3‘
Banco-VtsTiottets Memorial, N:o 176.
hvilka densamma förklarat sig ega förtroende, dock under förutsättning,
att något å dess sida icke är vid uppsigten och controllen urngtlåtet.
7:0.
Vid befordringar till sysslor inom de i §. uppräknade
fyra tjenslegrader utfärdas öppen fullmagt för den, som tjensten erhåller;
men Commissarie, som varder till högre lön uppflyttad, erhåller förordnande
genom Protoculls-Utdrag.
8:0.
För alt kunna antagas till Extra Ordinarie vid Banco-Verket fördrag
alt hafva undergått någon sådan Academisk examen, som, enligt
nu gällande eller framdeles blifvande Författningar, berättigar till inträde
uti Konungen^ Canzlie eller Rikets Rättegångs- eller Räkenskapsverk.
Då antagande af Extra Ordinarier pröfvas för tjenstgöringen inom
Banken behöftigt, må alla ingifne ansökningar, hvilka böra vara åtföljde af
vederbörande eXamens-belyg, communiceras med Under-Styrelsen; och
ankommer det på Fullmägtige att af de sökande, emot hvilka någon
gillig anmärkning icke eger rum, antaga dem, Fullmägtige anse för Verkets
tjenst mest användbare*
9:0.
Skereolypenngs-Föreslåndare och Conducteurs-befallningarne, 'hvilkas
innehafvare icke inom Banco-Verket åtnjuta 1 någon tour och befordringsrätt,
tillsättas jemäl af Fullmägtige, efter al Under-Styrelsen upprättadt
förslag,
io;o.
Bänkeps Brandmästare och Vaktbetjening tillsättas af Under-Styrelsen;
Fullmägtige dock obetaget att sjelfve antaga och utnämna den Vaktbetjent,
SO'n vid Fullraägtiges Expedition till tjenstgöring anslälles; och må
Under-S tyre Isen, i mort af behof, utse och låta till tjenstgöring anställa
Extra Vaktbetjening.
Be trenhe sedéllryekarne tillsättas likaledes af Under-Styrelsen, uppå
Stereotyperings-Föreståridarens förslag.
Banco-Utskottets MemorialN;o 176. 13
Punkten 1:0 innehåller endast en mindre redactions-förändring
af §. 45.
Enär uti den af Rikets Ständer faslslälda Löne-Stat för Banco-Verket
olika löne-grader inom Tredje och Fjerde tjenstegraderne icke finnas);
liar 46 §• måst förändras i så måtto, alt deruti förekommande stadganden
om competence lill tjenster med högre löner i Tredje och 1'jerde
graderne äro uti den berörde §. motsvarande punkt horttagne.
Med fästadt afseende å den serskildta fallenhet, som erfordras för
alt nöjagtigt kunna bestrida Ca sse urs-sysslor, och på det ett Banco-Styrelsen
vid tillsättning af desse sysslor icke må anse sig af stadgandena i
Banco-Reglementet vara hunden vid ett strängt iagltagande utaf tour och
anciennitet, har Utskoltet uti punkten 3:dje föreslagit ett stadgande, som
skulle motsvara 3:dje mom. af 48 §• uti nu gällande Banco-Reglemente.
Uti punkten 5:te, som i öfrigt är lika lydande med 5i är blott
den förändring iagltagen, som grundar sig på den af Utskottet, uppå skäl,
som blifvit närmare utvecklade i Utskottets Betänkande, N:0 79 pag. 9
beslutade hemställan hos Rikets Ständer, alt ej någon må till Secreterare
Lös Öfver-Styrelsen befordras, utan med förbehåll att, sedan han kommit
i åtnjutande gaf full ion och sålunda intjent begrafnings-hjelpen, lenina
annorstädes iuaebafvande befallning.
Till följd af den förändrade benämningen i Afdelningärnc uti [BancoYerket,
har det uti §. 5a förekommande ordet: ”Vexel-Banken” blifvit
uti punkten 6;fce utbytt emot ordet: "Depositions-Afdelningen.”
Banco-UtsJiottets MemorialIV’-o i 76.
Sedan Rikets Ständer, med bifall till Utskottets i ämnet afgifne förslag
och tillstyrkan, ej mindre fastställt en ny Aflönings-Stat för BancoVerket,
enligt hvilken endast inom första eller Commissarie-tjenstegraden,
olika lönegrader förekomma, än äfven beslutat, att för samtlige tjenstemännen
inom Verket finge utfärdas fullmagter med tour från deras constitutorials
data; så h,ar Utskottet funnit sig böra tillstyrka, alt det stadgande,
som innefattas i punkten 7:0, måtte i blifvande Banco-Reglemente
få ingå i stället för 53,
Uti den äf Rikets Ständer för Banco-Verket fastställda Aflöningsstat
äro icke, såsom uti gamla slaten, serskilda löner på stat uppförde för
extra ordinarie tjenstemän; hvadan ock de af desse tjenstemän, som
ännu innehafva dylika löner, blifvit uti förstnämnde stat, under titel :
Indragnings-Stat, bland öfvertalige tjenstemän upptagne.
På grund häraf och enär det vilkor, som för närvarande är stadgadt
för förslags erhållande till lägsta extralön, eller alt sökanden bör
inför utsedde Ledamöter af Under-Styrelsen hafva undergått föreskrifne
prof i bokföringen, efter så väl enkla som dubbla bokhålleriet, och dervid
blifvit godkänd; synts Utskottet numera destoheldre kunna borttagas,
som denna föreskrift om serskild examen för de personer, som till tjenstemän
i Banken befordras, tillkommit och qvarstått sedan de tider, då
för inträde i Verket Academisk examen icke fordrades; har Utskottet, enär
härvid i öfrigt förekommit, alt, enligt gällande föreskrifter, ingen
får till Exrta Ordinarie vid Banco-Verket antagas, som icke undergått någon
sådan Academisk examen, hvilken berättigar till inträde uti Konungens
Canzlie eller Piikrts Rättegångs- eller Räkenskaps-Verk samt att inom adrnislrativa
Verken i allmänhet serskild examen dels alldeles icke fordras för
inträde derstädes och dels, der den är föreskrifven, innefattar sådane ämnen,
som äro stadgade för den vid Academien förut aflagda, föreslagit, att
den uti §. 55 upptagne, ofvan omförmäldte, föreskrift må från blifvande
Banco-Reglemente helt och hållet uteslutas.
Banco-Utskottets Memorial, JV:o 176.
15
Enär slut-meningen uti §. 56 så lydande: "hvarefter och sedan
Fullmägtige utsett dem, de önska för deras Expedition, Under-Styrelsen
må utaf öfrige antagne Extra Ordinarier, till tjenstgöring inom Bankens
Departement och Conior anställa det antal, som för behofvet derstädes
erfordras/’ dels icke slår i fullkomlig öfverensstämmelse med §. 67 uli
nu gällande Reglemente., och dels synes alldeles öfverflödig; har Utskottet
uti punkt 8:0 härofvan, som motsvarar ofvanberörde 56 uteslutit
förenämnde mening.
Sorn Medailleurs- Stilgjutare- och Bokbindare-befaltningarne komma
att, vid nuvarande innehafvares afgång, indragas, samt Slämplare-befattningen
besörjes af en hland Bankens Vaklbetjening, har den föreskrift §. 57,
angående sättet för bemälde personers tillsättning, innehåller, blifvit umbärlig;
hvadan Utskottet åt denna §. gifvit den förändrade lydelse, sorn
af punkten <7:0 inhemlas; och enär något stadgande, i afseende på sättet för
anställande 1 Bankens tjenst af Brandmästare och Sedeltryckare, icke finnes
uti nu gällande Banco-Reglemente, är förslag i berörde hänseende af Utskottet
uppgjordt och innefattas i punkt 10:0, hvilken skulle komma att motsvara
58 §. af det senast utfärdade Reglemente; hvarvid Utskottet endast skolat
tillkännagifva, alt, då Brandmästaren och Sedeltryckaren egentligen tillhöra
arbetsklassen, Utskottet funnit lämpligast, alt dessa befattningar tillsättas
af samma auctoritet inom Banken, som eger att antaga vaktbetjeningen;
likväl och som sedeltryckarne äro anställde uti Stereotyperings-verksladen
samt Föreståndaren derstädes är ansvarig för allt det Sedelpapper, som
till tryckning ditaflemnas; har Utskottet ansett bililgl, att SlereotyperingsFöreståndaren
må vara oförhindrad alt lill Sedeltryckare föreslå den, till
hvilken han har största förtroende.
Stockholm den 26 Apiil 1841 •
£anco-Utskottets Memorial, N:o 177/
N:o 177.
Ank. till Exp, Utsk. den 28 April, kl, 10 f. m.
Memorial, med Förslag till ändring af åtskillige uti 3:dje
Artikeln fule Afdelningen af nuvarande Banco-Reglemente.
Vid anställd granskning af föreskrifterne uti Banco-Reglemenlets
ofvanberörde Artikel och Afdelning, omfattande §§. 65 med 81, har Utskottet
funnit följande §§. böra undergå förändring,, nemligen:
Uti 67 §. stadgas, det Under-Styrelsen skall vid hvarje halft års
slut företaga en allmän granskning af Extra Ordinarie Listan och derefter
ej mindre inom Fullmägtiges Expedition, än vid Verkets samtlige Afdelningar
och Contor, så jemnka placeringarne för nästföljande halfår, att ett
både för Verket och Extra Ordinarierne sjelfva behölligt ombyte af tjenstgöring
må kunna vinnas.
Då emedlertid, serdeles under sommarmånaderne, ganska många
af de Banco-Slaten tillhörande embets- och tjenstemän vanligen äro dels
för enskilde angelägenheter, dels till en svag helsås förbättrande och dels
för andre orsaker permitterade, samt till följd dera! de fleste af Bankens
extra ordinarie tjenstemän äro förordnade till ordinarie tjenstgöring, har
berörde föreskrift, efter hvad Utskottet inhemtat, icke kunnat efter dess
ordalydelse fullgöras; och då härtill kommer, att inom flere af Bankens
Departement mången icke kan på den kortare tid af ett halft år inhemta
fullständig kännedom af der förekommande ärenden, hvarigenom
äfven ändamålet med föreskriften lill en del förfelas; har Utskottet funnit
sig böra tillstyrka,' alt ofvanberörde §. mätte erhålla följande förändrade
lydelse:
På det alt Bankens Extra Ordinarier mätte komma i tillfälle
alt inhemta närmare kännedom om de olikartade göromål,
som förekomma i Verkets serskilde Afdelningar samt förvärfva
en viss färdighet och vana uti de derstädes förefallande
olikartade förrättningar, åligge det Under-Styrelsen
att,
Baneo-Ltskottets Memorial, N:o i■J7.
»7
alf, när så nödigt pröfvas, vid Verkets samtlige Afdelningar
och Contor så jemnka placeringarne, alt ett håde för Verket
och Extra-ordinarierne sjelfve behöfligt ombj te af tjenst
göring
raå kunna vinnas.
Nu gällande JBanco-Regiemenlel 6g §. innehåller Liand annat:
”Skolande vid Revisioner öfver Banco-Verkel vaktbetjente af Under-Styrelsen
till tjenstgöring hos Revisorerne anställas samt vicarier för de anställde,
såsom vid andra laga förfall, utses; och hvad för slik tjenstgöring
blifver af Revisorerne beviljadt, efter billighet fördelas emellan Verkets
samtlige vakt betjente.*'
Som det icke torde kunna betagas Rikets Ständers Revisorer rättigheten
att, der de så för godt finna, sjelfve utse och förordna vaktbetjente
för uppassningen hos Revisorerne, samt det å andra sidan inåsle vara med
billighet förenligt, att den eller de personer, som till sådan, oftast trägnare
och ansvarsfullare, tjenstgöring anställas, hafva att påräkna bela den
ersättning, hvaraf Revisorerne anse dem hafva gjort sig förtjente, ti 11-  siyrker Utskottet, att berörde föreskrift mätte ifrån nu upprättande BancoReglemexite
få utgå, hvarigenom det §. 6c) motsvarande stadgande skulle
lyda, som följer:
I fråga om tjenstledigheter för Bankens vaktbetjening förfares
hädanefter, på sätt hittills vanligt varit.
i:o<.
Under-Styrelsen late, före utbetalningen af hvarje Cfvartals lönebelopp,
genom någre bland dess ledamöter, biträdde af Advccat-Fiscalen
eller Banco-Fiscalen, i Verkets alla, under samma Styrelse lydande, Afdelningar
och Conior noga efterse, huru sysslorna under loppet af nästförflutna
trenne månader blifvit bestridde, och anmäle hos Fullmägtige
resultatet af denna undersökning.
2:0.
På det att Bankens Exlra-ordinarier måtte komma i tillfälle att
inhemta närmare kännedom om de olikartade göromål, som förekomma i
Bih, till R. St. Fröt. 1$4° oc^ 18 4U G Sami. 1 Jfd. 5i Häft. 3
i8
JBanco-Ut-kottets Memorial, N;o i
Verkets serskilda Afdelningar, samt förvärfva en viss färdighet och vana
uti de. derstädes förefallande olikartade förrättningar, åligge det UnderStyrelsen
att, när så nödigt pröfvas, vid Verkets samtlige Afdelningar och
Contor så jemka placeringarne, att ett Lade för Verket och Extra-ordinarierne
sjelfve hehöfligt ombyte af tjenstgöring må kunna vinnas.
3:o,
Mom. r. Blifver någon tjensteman af sjukdom hindrad att sin
syssla förr älla, och göromålens behöriga gång fordrar att föranstalta om
vicariat, ege Under-Styrelsen att till sysslans bestridande fö i ordna den
person, som Under-Styrelsen pröfvar dertill skicklig och hvilken frivilligt
sig åtager att, emot det arfvode, som för tjenstgöringen bestås, den förrätta.
Skulle ej någon finnas benägen till ett så beskalfadt frivilligt åtagande,
vare, utan beräkning af transportsökande, den äldste oanvände och
för sysslan skicklige bland competente sökande till densamma, i händelse
den ledig vore, förbunden att, emot sin förut innehafvande aflöning, vicariatet
emottaga. Och åtnjule Extra-ordinarie, som användes lill ordinarie
tjenstgöring, för den tid, han sådan bestrider, en aflöning, motsvarande
tninsta inkomsten i ordinarie tjenstegrad.
Måste vicariat, i anseende till sjukdomsförfall, föranstaltas för innehafvare
af sådan tjenstebefattning, som tillsattes utan förslag eller utom
tour, ega Fullmägtige att, efter oinständighelerne, förordna om aflöningen
för den, som vicariatet sig åtager.
Mom. 2. Sökes tjenstledighet för en svag helsås förbättrande utan
egentligt sjukdomsförfall, eller ock för enskilde angelägenheter, ankomme
det på Fullmägtige att bestämma, huruvida vicariat må föranstaltas, eller
sökanden sjelf bör draga försorg om sin tjensts bestridande under permissionstiden.
Mom. 3. I de fall, då någon tjensteman söker ledighet i och för
tjenstgöring hos Rikets Ständer, deras Utskott eller Revisorer, skola tjensterne
förrättas genom tillförordnade vicariater, likasom vid sjukdomsförfall,
dock att ersättningen för den Extra-ordinarie, som till följd häraf
kan komma att bestrida tjenst i ordinarie grad, godtgöres icke af Ranken,
utan af permissionssökanden, som, derest hans tjenstebefattning är af sådan
beskaffenhet, att den tillsättes utan förslag eller utom tour, jemväl är skyldig
att vidkännas, hvad utöfver minsta lönebelopp i ordinarie tjenstegrad
möjligen kan för vicariatet erfordras.
Banco Utskottets Memorial, N-.o i rjrj.
*9
Mom. 4. Då vicariat för någon tjensteman erfoidras, i anseende
dertill, att lian sin egendom åt borgenärer aftiädl, eller ock blifvit för
skuld i häkte inmanad eller under förmyndare ställd, bör hä (flen af hans
lön användas till tjenslens bestridande under den Lid, vicariat i dylika
fall, enligt nedanstående §§., kan komma att fortfara.
Mom. 5. I fråga om tjenstledigheter för Bankens vaklbetjening
förfares hädanefter, på sätt hittills vanligt vaiit.
4:o.
Om någon af Bankens vaklbetjening finnes öfverlastad af starka
drycker, ovarsamt umgås med elden eller på hvad annat sätt som helst
felar i tjensten eller utom densamma förhåller sig tadelvärdt, ankommer
det på Under-Styrelsen att, efter omständigheteme, antingen genast anmäla
den felaglige till skiljande från tjensten, eller låta honom förut undergå
en eller flere varningsgrader; hvarvid iagttages, att den vaktbetjent,
som en gång blifvit varnad inför protocollet och deraf icke låtit sig rätta.,
derefter, i förhållande till dess begångna förseelser, ålägges böter till ett
belopp af högst Tio Riksdaler Banco, hvilka af hans lön innehållas och
tillfalla Rakningen: ”Bötesmedel till disposition åt de Fattige
5:o„
Beträdes någon Bankens Commissarie eller tjensteman vid Fullmägtiges
Expedition med sådan förseelse, att han, enligt ofvan utstakade
grunder, anses böra varningsgrad undergå, sker anmälan derom hos Fullmägtige;
men begås slik förseelse af annan i Banken anställd tjensteman
eller någon Yerkets vaktbetjent, tillkommer det Under-Styrelsen att frågan
upptaga.
Uti alla så beskaffade mål ege den tilltalade, om han det äskar,
att inkomma med skriftlig förklaring öfver de emot honom gjorde anmärkningar
och påståenden ; börande Fiscals-Embetet skriftligen afgifva
dess slutpåståenden i de fall, då strängare ansvar, än första yarningsgraden,
är i fråga.
Stockholm den a6 April z84
20
Banco-Utskottets Memorial, N’.o 178.
N:o 178.
Aok. till Exp.-Utsk. dea 1 Maj, kl. 1 e. m.
Memorial, mscl förslag till didring af åtskilliga Reglementariska
sladganden uti 8:de Artikeln af Banco-Reglemente t under
den 26 Maj 1835*
Efter verkställd granskning af S:de Artikeln uti Banco-Reglementet
under den 26 Maj 1835, får Utskottet lil! Rikets Ständers pröfning och
stadfästelse öfverlemna följande förändrade reglementariska stadganden,
hvilka Utskottet ansett böra, i stället för §§. a5o, 281, a54 och 161,
intagas uti den Artikel af blifvande Banco-Keglemente, som kommer att
motsvara omförmälde Artikel af det riu gällande :
1:0.
Vid förvaltningen af Tumba Bruk, hvilket, enligt §. , står un
der
Banco-Fullmägtiges öfverinseende, skal), jemte beredande af all möjlig
besparing i kostnaderne för Brukets drift, tillverkningen af ett sedelpapper,
som i högsta möjliga grad eger alla de för detsamma erforderliga egenskaper,
vara det förnämsta syftemålet; dock må äfven andra papperssorter,
som med förmon kunna föryttras, der förfärdigas.
2:0.
Brukets egentliga förvaltning besörjes på stället af en Bruksförvaltare,
som af Banco-fullmägtige tillsattes. Honom åligger: alt ansvara för den
ekonomiska förvaltningen och redovisa för alla inkomster och utgifter af
Tumba Bruks- och Landtegendom med tillhörigheter; att leda papperstillverkningen,
under ansvar, att densamma, och serdeles den af sedelpapper,
blifver fullgjord, i noggran öfverensstämmelse med gifna föreskrifter
och fastställde pjrof, samt att lemna allt erforderligt vetenskapligt biträde,
såväl i afseende på färgberedningen och öfriga chemiska åtgärder, som
tillsynen öfver Brukets machineri, dess underhåll och ändamålsenliga användande.
Batuco-Utsliottcts Memorial, A:o r-jF.
21
Under Bruksröi vallaren eger Paf persmästaren, som af Banco-fullmäglige
anlages och entledigas, närmaste tillsynen öfver papperstillveikningen.
3:o.
Mom. i. Den af Fullmägtige, som liar inspectionm öfver Bruket,
eger alt, såsom ersätlning för besväret dermed och godlgörelse för dervid
förefallande resekostnader, årligen uppbäia 3oo B;dr Banco, hvilka från
Bruks-Cassan utbetalas
Kostnaderne för denne Fullmägliges vivre och logis, under vistandet
å Tumba, skola, likaledes från Bruks-Cassan, Förvaltaren efter räkning
god l göras.
Mom. 2. Ej mindre Bruksförvaltaren och Pappersmestaren än
Bruksskrifvarne, vaktmästaren vid fröket och den för Brukets räkning i
Slockholm anställde, hvilka 3;ne sistnämnde Förvaltaren eger antaga,uppbära
deras löne-inkomsler och öfiige 1'öjmöner på Brukets serskildt fastställde
stat.
4:o»
Förråden vid Tumba böra af Banco-fullmäglige inventeras vid
hvarje Förvaltares afgång, och deremellan 11 insl hvart femte år.
Jemte den controll, som innefattas uti Föi valtarens och Pappersmästarens
gemei samma vård öfver de i Brukets Magazin i Stockholm befintliga
förråd, ti Ihörer Brukets vaktmästare derstädes en redovisande ansvarighet
för denna uppbörd.
Af ofvanstående sladganden igenlinnes:
runden 1:0 under §. 25o i 1835 års Banco-Beglemenle, med undantag
af slutmening) n, som blifvit tillagd, för alt undanrödja allt Ivilvel
om ialliglicten för I3i riksstyrelsen alt låta tillverka äfven annat papper,
än det för Bankens belof erforderlige, och hvaiigenom sysselsättning må
kunna anskaffas åt vid Bruket inöfvade arbetare, äfven under de tider, då
beställningar för Bankens egen rä' ring mindre komma i fråga.
Punden 2:0 skiljer sig endast deruti från 251 §., alt densamma
blifvit uppstäTd, i öfverensstämmelse med det emellan Banco-slyrelsen och
Bih. till K. St. Pr. 1840 och 1841, 6 Sami. / 4fd. 5i Haft.
4
22
B anco-Ut skottets Memorial, N:o 178.
nuvarande Förvaltaren upprättade contract, till följd hvaraf äfven rättigheten
för Fullmäglige alt med någon serskild person träffa öfverenskommelse
om vetenskapligt biträde, blifvit borttagen, sedan meddelandet af
ett sådant biträde äfven ingått bland Förvaltarens åligganden.
Af puncten 3:o, som motsvarar 204 är itsta mom. grundadt på
Rikets Ständers beslut, i anledning af Utskottets i Memorialet N:o 122
gjorda tillstyrkande; och på de skäl, som i Utskottets af Rikets Ständer
bifallna Memorial, N:o 123, blifvit anförde, har den i 254 §• 3 mom. intagna
föreskrift om indragning, vid innehafvarens afgång, af vaklmästaretjensten
vid Tumba, uteslutits. I öfrigt innehåller mom. 2 af denna
punct, med någon redaclionsförändring, endast hvad som är stadgadt uti
254 §• 2 morn., jemnfördt med §. 261 af i835 års Banco-Reglemente.
Den fastställde Staten innehåller icke några andra förhöjda utgifter,
än dem, Rikets Ständer redan beviljat.
H' Puncten 4-'o innehåller i förra delen Rikets Ständers beslut, i anledning
af Utskottets i Betänkandet N:o 22 gjorda framställning, angående
inventering af förråden vid Tumba, och den senare delen motsvarar
§. »261.
Stockholm den 26 April *84 iv
STOCKHOLM, Elmons och Granbergs Tryckeri, 184i.
Banco-Utskottets Utlåtande , N:o iyg.
i
N:o 17g.
Ank. till Exp.-Utsk. den i5 Maj i84i> kl. 4 c. m.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss å Betänkandet
N:o 158, med förslag till reglering af Bankens Låne-rörelse
i åtskilliga delar.
Af Ulskoltet lillliandakomne Protocolls-Utdrag liar Utskottet inhemtat,
att Betänkandet N:o i58, i anledning af Herr Nordenankars , F. IV.,
motion, angående reglering af Bankens Låne-rörelse i åtskilliga delar, är
vordet bifallet af Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, men
återremilteradt af Preste- och Bonde-Stånden, med anmärkningar, hvilka
åsyfta att uti Betänkandet erhålla de rättelser och ändringar, som uti de
detsamma bifogade reservationer blifvit yrkade.
Enär della Betänkande innefattar flere serskilde punkter, har Utskottet,
serdeles med afseende derå, att 2:ne Riks-Stånd detsamma godkänt,
trott det leda till mesta reda och ordning vid föredragningen inom
Riks-Ståuden att punktvis till besvarande upptaga de deremot gjorda anmärkningar.
Utskottet får sålunda, hvad först angår den af Utskottet framlagda
beräkning öfver beloppet af den sedel-indragning ifrån i83g års slut till
och med år i845, hvartill nu gällande Banco-Reglemente och af Rikets
Ständer redan vidtagne beslut föranleda, anmäla, det Friherre Stjernstedt
uti dess, af en Ledamot inom Preste-Ståndet till stöd för yrkad återremiss,
åberopade reservation, anfört, att Utskottet, vid beräkning af de medel,
Banken, i och för lånerörelsen, kan, intill nästa Riksdag, disponera, icke
bordt helt och hållet förbigå den framställning, som förekommit uti Herr
Nordenankars motion, att ”då vinstmedlens disposition såsom reserv för lånerörelsen
till en del bidragit till den vid i83g års slut gjorda Sedel-indragning ;
så torde dessa medels återbringande i omlopp icke kunna anses såsom en
sedelstockens ökning, utan endast såsom ett återställande af det förut rubbade
förhållandet;” utan hade Utskottet, enligt Friherrens åsigt, så väl med
anledning af berörde framställning, som äfven till följd af sitt åliggande
att för Rikets Ständer fullständigt utreda förhållandet med Bankens tillgångar,
bordt i sin calcul upptaga hela beloppet af den förminskning i
Sedel-stocken, som vid i83g års slut uppkommit, genom, ej mindre oan
Bih.
till R. St. Prot. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Afd. Haft. 52. 1
2
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o iyg.
vända vinstmedel eller Capital-afbelalningar, än äfven innestående behållningar
å bestämda lånefonder, och icke, såsom nu skett, tillägga den godtyckliga
summan af 44°.-000 R:dr eller de vid i83p års slut från Riksgälds-Conloret
influtne Capital-afbelalningar; hvarförutan Friherren vid sin
reservation fogat en calcul, den der utvisar, alt, utöfver de tillgångar,
Banken skulle, enligt Utskottets beräkning, ega att i lånerörelse eiler annan
väg intill nästa Riksdag använda, ett belopp af i,i83,85o R:dr B:co
bomme att för sådant ändamål blifva disponibelt.
Innan Utskottet bemöter den af Friherre Stjernstedt framställde
anmärkning, anser sig Utskottet böra uppgifva orsakerna till del olika
resultat, som uppkommer af sislberörde och den af Utskottet gjorda beräkning.
Utskottet har vid upprättandet af sin approximativa calcul, följt
den grund, som blifvit anvisad uti Herr Nordenankars motion, der det
heter, ”att Banco-Utskottet mätte skyndsamt lill Rikets Ständer inkomma
med en approximativ calcul öfver beloppet af den Sedel-indragning, hvartill
nu gällande Banco-Reglemente och vidtagne beslut anses föranleda
och att derefter ingifva förslag till desse medels nya användande, pä det
att den sedelstock, som vid i83g års slut var i omlopp, sedan densamma blifvit
ökad med hvad, som af då varande dispositioner kan blifva uttaget, icke
med afsigt må vidare rubbas;” hvaremot Friherre Stjernstedt, för bestämmandet
af Banco-Sedel-stocken, antagit den grundsats, att såsom tillgångar
må anses, dels den förminskning i Sedel-stocken, som uppkommit
under åren 1835—1839 genom Capilal-afbetalningar eller vinstmedel, sorn
till Banken influtit, utan att åter utgå i rörelsen, äfvensom de å bestämda
lånefonder anvisade medel, hvilka icke i låneväg utgått, samt dels den
sedel-indragning, som skulle uppkomma genom större in- än utbetalningar
under åren 1840—i845. Efter denna åsigt skulle sedel-stocken oberoende
af vexlings-rörelsen, hädanefter blifva sådan, som den åren
i835—1889 kunnat vara.
Ehuru Utskottet för sin del icke kan erkänna såsom en allmän giltig
och i sig sjelf riglig grundsats, hvarken alt Sedel-stocken kan lill
fixt belopp bestämmas, enär vexlings-rörelsen och belåningen å metaller
ständigt derutinnan åstadkommer rubbning, eller alt en sådan fixation,
om den vore möjlig, skulle medföra den ringaste fördel för allmänna rörelsen,
hvadan sålunda den basis, Herr Nordenankar velat söka uti 1889
års Sedelstock och som Friherre Stjernstedt ytterligare efterforskat uti
de förhållanden, som från realisationens början egt rum, snarare torde
Bcmco-Utskotteis Utlåtandej JSf:o ijgi
3
böra anses såsom upplysande den gång, Bankens sedelrörelse fått under
inverkan af Privat-Bankernes uppkomst och varumängdens behof af by tesinedel,
än såsom någon efter Bank-principer nödvändig anledning alt på
ett eller annat salt öka Bankens Sedelstock; samt följaglligen enda sannskyldiga
orsaken, hvarföre Utskottet tillförne uti sina för Rikets Ständer
framlagde calculer åberopat nämnde belopp, varit dels den sedvanliga
bänsigten till lånefondernas ömsesidiga reglerande, dels enskilde motionärer
derom gjorde, af Rikets Ständer till Utskottet remitterade, påståenden;
vill Utskottet likväl ej undanhålla Rikets Ständer en utredning, uppfattad
i samma syfte, som den af Friherre Stjernstedt framlagda calcul;
och har fördenskull låtit upprätta samt får härhos öfverlemna anie serskilde,
med ledning af Boksluten för åren 1834 och 1889 samt 1835 års
Banco-Reglemente, uppgjorde Tableauer, utvisande:
Lit. A. Bankens vid 1834 års slut egande Fordringar, hos Staten,
bos Städer och Corporalioner, för Lån på Fastigheter samt Discont- och
Creditiv-förlag; samma fordringars återstod vid i83g års utgång samt
slutligen den tillgång, som vid sistnämnde tidpunkt skulle kunna anses
oanvänd, varande derutur uteslutne Lånen på rörlig pant, enär serskilde
Fonder för dem hvarken varit eller hädanefter lära komma att bestämmas
och deras belopp i allt fall är föga förändring uiulerkasladt; samt
Lit. B. åter de obegagnade Låne-tillgångar, Banken sålunda kunde anses
ega vid 1839 års slut samt sedermera dels redan erhållit, dels ytterligare
lill och med år 1845 har alt förvänta, jemte redan beviljade eller af
Utskottet tillstyrkta nya anslag.
Om till deh deruti salderade behållning af . R:dr 902,284: 39. 2.
Rigges: Förstärknings-medel till Discont-fonderne för
belåning af Publica Papper
200,000: — —
hvilka fortfarande torde böra i sådan väg användas;
så uppgår öfverskoltet lill B:co R:dr 1,102,284: 89. 2.
I händelse Rikets Ständer skulle godkänna den åsigt, som ligger
lill grund för berörde beräkning, hvarigenom de för lånerörelsen
disponible medel skulle komma att med nära En million öfverstiga
det belopp, Utskottet i thy fall antagit; anser sig Utskottet dock ej böra
afgifva något serskildt förslag, i afseende på detta öfverskolts användande,
enär härvid måste förutsättas dels möjligheten deraf, att Bankens
vinst för de kommande åren icke uppgår till det påräknade beloppet,
och hvarigenom ett öfverskott således måste vara alt påräkna till fyllan
-
4
Banco-Utskottets UtlåtandeN:o iyg.
de af de anslag, som blifvit fastställde, samt dels, att dä det skulle innefatta
en motsägelse, att, på samma gång Utskottet hemställer om tillökning
uti allmänna Discont-fonder, Utskottet skulle tillstyrka bibehållandet
af den i 224 §. af nu gällande Reglemente intagne föreskrift att
från Disconternes låneförlag öfverflytta medel till Cassa-Creditiv för
Hypotheks-Föreningar, Utskottet ansett det öfverskott, som kan uppkomma,
böra afses i främsta rummet för dylika Creditiv.
Men då, å andra sidan åter, det icke är otänkbart, att, antingen
den ena eller andra Calculen af Rikets Ständer godkännes, ett större öfverskott
kan under den tidrymd, hvarom nu är fråga, eller till och med
i845 års utgång, uppkomma, och hvilket öfverskott, derest nödige
föreskrifter, rörande detsammas användande, saknades, skulle helt och
hållet undandragas allmänna rörelsen; har Utskottet skolat hemställa,
att det åt Banco-Styrelsen måtte öfverlemnas att, i händelse
densamma skulle finna sådant för allmänna rörelsen nödigt, i
den eller de låne-rörelse-grenar, hvarifrån medlen, vid inträffande
fördelagligare conjunclur, med minsta omgång kunna återtagas,
eller ock till inköp af sådana räntebärande papper, som
vid punkten 6 här nedan uppgifvas, använda de under tiden
till Rikets Ständers nästa sammankomst influtne räntemedel och
Capital-afbetalningar, hvilka icke erfordras till de föremål, som
med desamma blifvit af Rikets Ständer afsedde.
Utskottet öfvergår nu till besvarande af de anmärkningar, som emot
Utskottets calcul blifvit framställde; och får, af sådan anledning,
tillkännagifva, att, enär Utskottet, lika med Banco-Fullmäglige, ansett
den minskning, som genom afbetalning å Riksgälds-Conlorels till Banken
utgifne Obligationer, dels redan uppkommit, dels framdeles i stadgad
ordning uppkommer i det uti 4 §■ Lagen för Rikets Ständers Bank
under den 1 Mars i83o bestämde belopp af 4)400>000 R;(L'> böra ersättas,
medelst anskaffande af Svenska räntebärande papper; Utskottet
jemväl funnit skäl biträda den af Fullmäglige hos Utskottet gjorde hemställan,
att de medel, som under åren 1835—i83q till Banken ingått, i
afräkning å Riksgälds-Contorets på berörde Obligationer grundade skuld
till Banken, mätte för ofvannämnde ändamål få disponeras.
Biskop Agardh bar uti sin mot ifrågavarande Betänkande afgifne
reservation erinrat, i afseende på usta punkten: 1:0 alt regleringen af
Bankens Låne-rörelse icke bör grunda sig på beloppet af Sedelstocken
Banco-Utskottets Utlåtande_, JY:o 17g.
5
den 3x December 1839, utan endast och allenast på productionens behof,
och således en successiv utvidgning af låne-rörelsen och Sedelstocken
tillåtas, dock med högst en million R:dr om året, intilldess proportionen
emellan metallisk valuta och Sedelstock närmar sig normal-pi oportionen
2: 5:; och 2:0 att hvarje utvidning af Låne-rörelsen endast bör ledas till
productionen, så att äfven de nya fastighetslån, som hädanefter utlemnas,
och hvilka i Utskottets calcul äro lagné i beräkning, höra, såsom otillräcklige
för alla, företrädesvis lemnäs till de jordbrukare, som göra nyodlingar,
eller på annat sätt betydligen föröka afkastningen af sitt landtbruk
; hvarigenom fastighetslånen, i stället för improducliva, som de hittills
varit, och således i sjelfva verket oförenJige med Bankens ändamål,
blifva productiva, och kunna ulan fara erhålla den redan beslutna utsträckningen.
I afseende på den förra anmärkningen, tror Utskottet sig endast
böra upplysa, det Utskottet håller före, att en sådan vidsträcktare utsläppning
af sedlar, Biskop Agardh tillstyrkt, utom att densamma möjligen
skulle menligt inverka på realisationens bestånd vid inträffande
missväxtår eller andra tillfällen, då en starkare uttagning af silfver från
Banken ifrågakomme, snarare torde skada än gagna allmänna rörelsen,
serdeles numera, sedan, genom Prival-Bankers och Hypotheks-Föreningars
uppkomst, tillgången på penningar inom landet visat sig vara så
god, att derigenom räntefoten i senare tider betydligen fallit.
Och enär, beträffande åter den, under punkt 2:0 upptagne anmärkning,
densamma innefattar en väsendtligare rubbning i de grunder, som
för utgifvande af lån från Banken mot pant af fastigheter, gälla till efterrättelse,
men Rikets Ständer vid beviljande af tillökningen i fonden
för berördelån, beslutat, att samma tillökning borde användas till utlåning
efter enahanda grunder, som den äldre fonden, har Utskottet icke
kunnat biträda Biskop sigardhs berörde förslag.
Emot a:a punkten uti Utskottets Betänkande, innehållande den tillstyrkan,
att fonden för utlåning på namn och reverser med omsättningsrätt
vid Banco-Disconl-Vei ket i Stockholm måtte intill nästa Riksdag
erhålla en förstärkning af 5oo,ooo R:dr B:co, är anmärkt, dels, att Utskottet
hvarken såsom förminskning i Sedelstocken upptagit de från Publike
pappers-fonden till Allmänna Disconten Öfverflyttade 200,000 lhdr,
eller föreslagit, att de skola återgå till sin förra bestämmelse; samt dels,
att den föreslagna tillökningen af 5oo,ooo R:dr måtte användas till Cre
-
6
Banco-Utskottets Utlåtandej N:o iyg.
diliv för producenter i de Provincer, hvarest icke finnas Prival-Banker,
och hvarigenom iifven denna tillökning skulle blifva mera producliv.
Som ofvanberörde 200,000 R:dr allenast flyttats från en till en
annan Depositions-räkning, trodde Utskottet det ej vara nödigt upptaga
dem såsom förminskning i Sedelstocken; meri då dessa medel, i händelse
Rikets Ständer godkänna den utvidgning i Låne-rörelsen på Publike papper,
Utskottet hos Rikets Ständer tillstyrkt, torde blifva för det med elem afsedda
ändamål behöflige, har Utskottet upptagit desamma här ofvan
uti i:sta punkten.
Rörande den senare erinran, får Utskottet endast hänvisa lill
dess yttrande, angående 6:te punkten bär nedan.
Med åberopande af de skäl, som blifvit anförde uti det återremitterade
Betänkandet, till stöd för afstyrkande utaf den under punkt 3
gjorda framställning; får Utskottet förklara, det Utskottet vidblifver sin
derutinnan yttrade åsigt; hvadan ock Utskottet här ofvan icke, såsom
disponibel tillgång, upptagit någon del af det sammanräknade belopp,
hvilket såsom Cassa-Creditiv är afsatt.
Vid pröfning af de skäl, som af Herr Mannerskantz blifvit, uti
en vid Betänkandet fogad reservation, framställde för ändring af det
uti 4:de punkten förekommande förslag, att Handels- och Närings-Disconlens
permanenta (ordinarie) Creditiv eller fond måtte bibehållas vid
Tre millioner Riksdaler, utom reserv-fonder; har Utskottet hemtat anledning
tillstyrka, att berörde förslag måtte sålunda förändras:
Till fond för utlåningen genom Handels- och Närings-Disconten
eger Banco-Slyrelsen att använda de lill Banken influlne och
reserverade samt vidare ingående Räntevinsler och Capital-afBetalningar,
under iagllagande af de uti §. §. 127, 287 och 240
af nu gällande Banco-Reglemente intagne föreskrifter. Hela
ullåningssumman får utgöra högst 3 millioner R:dr, utom för
det fall, som omföi mäles i nästföljande punkt, enligt hvilken
ullåningssumman tillfälligtvis kan komma att öfverskjuta berörde
maximi-belopp.
Med anledning så väl häraf, som alt Rikets Ständer bifallit Utskottets
Betänkande N:o g5, angående belåning i Banken af ritorr spannmål,
torde det uti en annan reservation afgifne förslag, ”att beloppet
af fonden för Handels-Disconten må vara obestämdt, och bero af bebofvet
samt Hypothekels beskaffenhet, i det att belåning på produeter bör
Banco-Utskottets Utlåtande _, N:o iyg. j
hafva företräde, samt alt spannmål icke må vara utesluten från belåningsrält,
’’ böra förfalla.
Enär någon erinran icke blifvit framställd vid 5:te punkten uti
Betänkandet, får Utskottet till Rikets Ständers pröfning å nj'o framlägga
den hemställan, deruti upptages.
Vid det förslag, som innefattas uti 6:te punkten, är vordet anmärkt,
dels ali Fullmägtige måtte berättigas alt, i fall tillgångarne så
medgifva, utsträcka uppköpet af räntebärande papper derhän, att Banken
uti sådane papper kuude ega ett belopp, motsvarande hela grundfonden
eller 5 millioner R.dr; och
dels alt, i stället för Svenska räntebärande papper, måtte inköpas
utländska säkra fond-papper.
Sedan Rikets Ständer, efter hvad Utskottet inhemtat, med bifall
lill Slals-Ulskollets derom afgifne förslag, beslutat, att Riksgälds-Conloret
bör uti räntebärande papper förvandla sina i Banken innestående
behållningar af öfverskollsmedel; har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
någon utsträckning af sådane pappers uppköp för Bankens räkning,
utöfver hvad Utskottets förra förslag medgifver.
I öfrigt får Utskottet förklara, alt, i händelse de af Bruksegares
Ilypotheks-Cassa utgifne Obligationer för det å utrikes ort upptagne lån,
genom uppköp från Bankens sida, indragas uti landet, den stora fördel
vunnes, alt de derå utgående räntor, i stället att gå utur landet, stannade
inom Banken; hvaremot Utskottet befarar, alt Banken möjligen, i
fall endast utländska fond-papper skulle för densamma inköpas, ofta kunde
komma att göra förluster; och har Utskottet af denna anledning vid
blifvit
sitt förra förslag i berörde del.
Uti Betänkandet N:o i58 förbehöll sig Utskottet, att öfver det
ämne, som ytde punkten af Herr Nordenankars motion innefattar, eller
att Fullmägtige må tillåtas, genom köp af Obligationer eller utlåning,
fruglbargöra Riksgälds-Conlorets i Banken innestående depositioner, — få
efter sammanträde med Stats-Ulskollet och gemensamt med detta Utskott
till Rikets Ständer inkomma med yttrande.
8
Banco-Utskottets Utlåtande, JY:o iyg.
Enär likväl Rikets Ständer sedermera, på sätt här ofvan blifvit antydt,
efter derom gjord framställning, beslutat, att Riksgälds-Contoret
bör, till inköp af räntebärande papper, använda de till Extra Statsutgifter
anslagne, och på Deposilions-räkning i Banken innestående, medel,
förfaller det af Herr Nordenankar i berörde afseende väckta förslag; och
något serskildt yttrande deröfver lärer vid slikt förhållande ej eller vara
erforderligt; men då Utskottet har sig bekant, det fråga blifvit inom RiksStånden
framställd, att ett belopp, motsvarande det så kallade Stora
Creditivet, skall af Riksgälds-Contoret insättas i Banken, som eger att
göra dessa medel frugtbara; så och då för den händelse, Rikets Ständer
skulle godkänna berörde framställning, det torde blifva nödigt, att Utskottet,
som icke uti nu förevarande reglering af Bankens lånerörelse,
kunnat såsom tillgång upptaga omförmälde medel, framdeles får underställa
Rikets Ständers bepröfvande frågan om sättet för dessa medels användande,
hvarvid Utskottet icke skall underlåta att taga under ompröfning
det förslag, som uti återremisserne blifvit framlagdt, eller att Utskottet
måtte hos Rikets Ständer tillstyrka, det enskilde personer berättigas
i Banken erhålla Cassa-Creditiv.
Som de vinstmedel och Capilal-afbetalningar, Utskottet upptagit i
beräkningen öfver de medel, sorn intill nästa Riksdag komma att till
Banken ingå och för användande i lånerörelse eller annan väg blifva
disponible, först efter hand inflyta, samt Banken således till en början
sannolikt icke kan med allenast förstberörde medel besörja utlåningen
genom Handels- och Närings-Disconten, serdeles som den beslutade tillökningen
i fastighets-låne-fonden, och det föreslagna förhöjda Creditivet
för allmänna Disconten, i fall detsamma af Rikets Ständer beviljas, genast
torde böra berörde lånefonder tiligodoföras; har Utskottet ansett nö*
digt, att förslaget i 8:de punkten måtte erhålla följande förändrade ly
delse
:
Banco-Fullmägtige berättigas att, i och för utlåningen genom
Handels- och Närings-Disconten, då sådant finnes erforderligt,
eller när utomordentliga uttagningar å Depositions- eller Creditiv-räkningar,
eller ovanligt tillitande af lånen på rörlig pant
dertill kunna föranleda, af allmänheten upptaga lån till belopp
af
Banco-Utskottets Utlåtande} N:o ijg.
9
af högst Tre millioner Riksdaler och emot Obligationer med 2,
högst 3 procents ränta, under ömsesidigt förbehåll af 3 högst
6 månaders uppsägning, samt med vilkor, att räntans beräknande
för uppsagdl lån genast vid förfallodagen upphörer.
Stockholm den i3 Maj 1841 •
Reservation
af Herr Biskop Agardh: ”Uti Höglofl. Utskottets nu afgående Be
tänkande,
har Utskottet medgifvit, alt den förra Betänkandet såsom reservation
bifogade af Friherre Stjernstedt uppgjorda beräkning af sedelstockens
minskning kan vara likaså riktig, som den, hvilken Utskottet
sjelft uti samma Betänkande antagit. Denna Friherrens beräkning har
äfven af Boksluts-Commissarien blifvit granskad, godkänd och endast så
vida rättad, att summan af den indragna sedelstocken blifvit af BokslutsCommissarien
beräknad ännu högre. Utskottets förra beräkning uppgaf
sedelstockens minskning till 1,640,000 R:dr. Den af Friherre Stjernstedt
uppgjorda med det tillägg, Boksluts-Commissarien gjort, ökar deremot
denna summa med 1,402,000 R:dr.
Men oaktadt Utskottet gjort ett sådant medgifvande, har Utskottet
icke derföre föreslagit någon förändring eller utvidgning i sina förra förslag,
rörande användandet af förhanden varande tillgångar, hvilket Utskottet
synes mig bordt hafva gjort, då hela Utskottets förra Betänkande
livilar på den förutsättningen, att det, hvarmed sedelstocken minskats,
borde å 113m utgå i rörelsen, antingen i låneväg eller genom annat användande.
Af denna preemiss följer, efter milt förmenande, att Utskottet
nu bordt lill Rikets Ständers pröfning föreslå äfven användandet af denna
sålunda tillkomna och verificerade tillgång.
Yäl har Utskottet nu äfven förklarat, alt tillgångarne för lånerörelsen
icke bero eller utgöras af endast det belopp, som förut varit i
omlopp och utsläppt i rörelsen; en mening, hvilken jag äfven så mycket
heldre biträder, som densamma låg lill grund för min vid förra BelänDih.
till R. St. Fröt. 1840 och 1841 • 6 Sami. 1 Afd. Haft• S2. 2
10
Banco-Utskottets Utlåtande} N:o iyg.
kandet bifogade reservation. Men om delta är Utskottets grundsats, så
är efter min tanka bela beräkningen i förra Betänkandet för hvad, som
borde i låneväg eller på annat sätt utgå i rörelsen, icke hvilande på rigliga
grunder och Utskottet hade icke bordt komma till det i förra
Betänkandet innehållne resultat, att Banken hade endast en summa af
omkring 1,640,000 R:dr alt använda, eller just den summa, hvarmed Utskottet
då ansåg sedelstocken vara minskad.
En af grundsatserna måste vara den rigtiga, antingen deiij alt Banken
har en summa att utsläppa i rörelsen, lika stor med h vad, som blifvit
indraget och i sådant fall hade icke, efter hvad som numera är upplyst,
endast 1,640,000 B:dr bordt såsom tillgång beräknas, ulan 2,562,000
R:dr, eller den} att Bankens tillgångar kunna utan fara mer eller mindre
utsträckas blott man icke närmar sig för mycket grund-proportionen
2:5 och i sådant fall finnes ett spelrum af ända lill i5,000,000 R:dr
inom hvilket tillgång finnes till rörelse-capitalets förökande för näringarnes
förkofran; och sedelstockens förra belopp är då blott den punkt,
hvarifrån Banken har att utgå, för alt småningom och i mon af folkmängdens
tilltagande och näringarnes lill vext varsamt utvidga rörelsecapitalet.
Utom denna anmärkning får jag äfven göra en annan. Det Högloft.
Utskottet tillkännagifver i förevarande Betänkande, att Utskottet har sig
bekant, det Stals-Utskollet beslutat att tillstyrka Rikets Ständer att till
Banken öfverlemna 2,000,000 R:dr för alt göras fruktbara, men att Utskottet
vill uppskjuta att om deras användande utlåta sig, tilldess Rikets
Ständer derom fattat sitt beslut. Della beslut synas mig Riks-Stånden
hafva svårt alt fatta, i fall ej tillika ett förslag uppgöres, huru de
skola användas, i synnerhet som alla motioner, rörande lånerörelsens
ytterligare utvidgning öfver den redan antagna och beslutade, blifvit af
Utskottet afstyrkta, och pä grund deraf af Rikets Ständer afslagna.
Utgående således ifrån den grundsats eller förutsättning — huru
man vill kalla det — hvarpå förra Betänkandet är grundadt och som af
tvänne Riks-Stånd blifvit antagen, måste jag, äfven till följd af dessa
båda Riks-Stånds beslut, numera anse, att tillgångar för lånerörelsens utvidgning
förefinnas, eller kunna komma i fråga utöfver de i förra Betänkandet
uppgifna och antagna, bestående dels af 1,402,000 R:dr, enligt
verificerad calcul, indragna eller upplagda medel, dels af 2,000,000 R:dr
uti Stats-medel, tillsammans 3,402,000 R:dr; och öfver hvilket användan
-
B anco-Ut skottets Utlåtande> JV:o ijg.
de jag för min del hade trott Banco-Utskottet uti dess förnyade Betänkande
bordt i ett sammanhang sig utlåta.
Då detta icke skett, får jag åtminstone för min enskifta del förklara,
huru jag anser dessa sålunda ifrågakommande tillgångar böra i låneväg
användas.
Dessa tillgångar äro för stora, för att användas till förstärkande af
redan förhanden varande lånerörelser, hvilka i alla fall, med undantag
af en eller annan, icke visat den välgörande verkan på välmågan och
productionen, som dermed borde åsyftas. Således måste de, enligt mitt
förmenande, användas på nya vägar, och efter andra grunder.
Det, som mest störande och ofördelaktigt inverkar, så väl på folkets
välmåga, som äfven på realisationens bestånd, är vårt lands tidtals
förekommande och oundvikliga missvext-år. År i838 införskrefvos öfver
5oo,ooo tunnor säd, hvilka inköptes till dubbla priset emot hvad säden
gällt inom landet och hvartill den utomlands blifvit försåld de föregående
mera fruktbara åren. Följden deraf var en utskeppning af Bankens
silfver, uppstigande på ett enda år till 2,700,000 R:dr. Det behöfves
flera år, innan en sådan uttömning kan på naturlig väg återfyllas.
Sådana för Banken och landet lika menliga conjuncturer kunna visserligen
icke förekommas; men deras verkningar kunna betydligen minskas
och afledas; och det ligger tydligen i Bankens intresse att motarbeta desamma;
hvilket åter icke kan ske genom annat än befordrandet af spanmåls-upplag
och detta åter icke utan genom spanmålens belåning. Ansvaret
således för de fruktansvärda följderna af en missvext ligger således
lill en del hos Banken, i fall den, mera än någon annan institution,
skulle genom belåningsrält kunna bidraga att förekomma eller afböja
dem. Alt en sådan belåning icke är fremmande för Bankens rörelse och
bestämmelse, anmärkte jag redan i min förra reservation. Uti i3 §. af
Reglementet för Danska Banken förklaras denna belåning för den vig tigaste
af alla; och att den ej bör anses omöjlig att införa i Sverige, synes
af Banco-Secreleraren Helsingii tillstyrkande deraf uti dess till BancoFullmägtige
aflåtne yttrande, rörande den af realisationen föranledda nya
regleringen af Bankens rörelse (sid. 75).
Då nu medel och fonder för en sådan belåning finnas, så är visserligen
ingen anledning att släppa tillfället ur händerna, och att antingen
indraga dessa medel ur rörelsen, och låta dem uppläggas i Banken —
både för Banken och landel ofruktbara, eller använda dem för andra
mindre vigtiga ändamål.
13
Banco-Utskottets Utlåtandej N:o lyg.
Det förnämsta hindret för en sådan belåning är svårigheten att
controllera hypothekets verklighet, dess förvarande och dess skötsel.
Denna svårighet försvinner till en stor del, då man utgår ifrån förhanden
varande förhållanden. Spanmåls-uppläggning utgör redan en allmän
Communal-angelägenhet i vårt land. Våra öfverallt utspridda Sockenmagasiner,
som redan kunna rymma emellan 2 och 3oo,ooo tunnor säd
stå under församlingarnes styrelse och ansvar. Då vi nu äro med skäl
angelägne att utveckla våra Communal-inrältningar, torde den ifrågavarande
delen deraf icke böra förbises, utan tvertom anses för kanske en
af de nyttigaste deraf. Banken erhåller derigenom äfven utvägar både till
controll öfver förvaringen och ansvaret för spanmålens vård; och den
offentlighet, som i denna angelägenhet, hvilken vanligen på sockenstämma
regleras, iakttages, gör underslef och bedrägerier nästan omöjliga.
Det andra hindret ligger uti ovanan i vårt land att torka spanmålen.
Detta vigtiga ändamål, för hvars vinnande alla andra medel hittills
hafva felslagit, skulle mera genom en sådan belåningsrätt befordras, än
på något annat sätt. Emedlertid ligger detta ändamål utom Bankens befattning,
och Banken kan ej på annan grund intressera sig derför eller
inblanda sig deruti, än att ej dess säkerhet genom spanmålens förskämning
må äfventyras eller förminskas. Detta kan vinnas derigenom, att
utom hypotheket af varan, samma säkerhet fordras, som för Discont-lån,
och att lånen liksom dessa äfven tidtals förnyas. Det blir då åt socknarnes
eget intresse öfverlemnadl att sjelfve vårda och förbättra sin vara,
hvilket skulle ännu mera förökas, derest mindre ränta betalades för torkad
än för otorkad spanmål, t. ex. 3 eller i början a procent för den
förra och 4 procent för den senare. Då spanmålen understundom stiger
100 procent öfver hvad den vid andra tillfällen gäller, blir en sådan ränta
icke betungande. Uti alla socknar finnas kloke personer, som skulle
påyrka torkningen af spanmålen uti socken-magaziner, hvarigenom denna
angelägenhet hastigare än på annat sätt skulle fortskyndas.
Genom en sådan belåning skulle förekommas hvad, som nu gör
sockne-magazinerne nästan onjHliga och ändamåls-lösa, nemligen att förrådet
utlånas under goda år, hvarigenom det ej finnes tillgängligt under
svåra, när det som bäst behöfves; hvarföre äfven såsom vilkor borde
föreskrifvas, alt belånad spanmål icke fick åter utlånas.
Denna belåning skulle vinna ännu större fullkomlighet, om den
kunde äfven direct tillerkännas och medgifvas enskilde. En sådan utvidgning
har visserligen större svårigheter, men är icke omöjlig uti slä
-
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o tyg.
i3
derne Stockholm, Götheborg och Malmö, hvilka också utgöra de egentliga
stapelplatserne för spanmålshandel, och der den inmagazinerade säden,
som i detta fall naturligtvis endast borde vara torkad, kunde äfven
uti de två sistnämnde sLäderne genom Bankens der inrättade LåneContor
vara under Bankens lås och sigill, hvilket för sockne-magazinerne
icke vore af nöden.
Då jag icke har förhoppning, att denna min mening vinner något
stort deltagande, vill jag ej deröfver vara vidlyftigare; men saken har
synts mig under de tilltagande missvexlåren för vigtig, för att ej med
anledning af de nya tillgångarne för utvidgandet af Bankens låne-rörelse
å nyo fästa uppmärksamhet derpå, att både ett förslag om en sådan belåning,
och ett annat om understöd för sockue-magaziner redan blifvit
af Riks-Slånden denna Riksdag afslagne, hvaruti jag äfven deltagit,
bar icke synts mig för dess upptagande vara något binder, då dessa båda
förslag utgingo från belt andra praemisser, samt dessutom voro åtskilda
från hvarandra, då just derigenom, att de förenas, de båda komma i
belt annat ljus, samt, understödjande hvarandra, kunna blifva både möjliga
och fördalagtiga. Äfven alla andra tillökningar i låne-rörelsen hafva
blifvit förut bestämda, hvilket likväl icke hindrat Utskottet att i det
föregående Betänkandet föreslå nya tillökningar. Detta beror naturligtvis
på de nya tillgångar, som sedermera kunna yppa sig och som på något
sätt böra användas.
Ett annat nyttigt användande af de för banden varande nya lånetillgångarne
är öppnandet af en Creditiv-rörelse i Banken för alla de
provinser, der ej Privat-Banker finnas, i synnerhet påyrkad inom det
Högv. Preste-Ståndet, men hvarpå Utskottet icke trott sig kunna fästa
något afseende. Jag behöfver ej förorda denna rörelse, den är allmänt
erkänd och pröfvad samt äfven af Banco-Secreteraren Helsingius uti
dess ofvan citerade utlåtande förklarad lämplig för Svenska Riks-Banken.
(Sid. 73).
Då nu Banken bar att använda i låneväg, öfver de förut af Utskottet
föreslagna och af tvänne Stånd antagna utvidgningar af låne-rörelsen,
tvänne nya tillgångar, den ene af 1,402,000 R:dr, och den andre af
2,000,000 R:dr, så skulle jag för min del anse, alt den Jörra, jemte hvad
som icke kan komma alt disponeras till uppköp af räntebärande papper,
hvilket borde blifva betydligt, torde anslås lill belåning af spanmål;
den senare lill öppnandet af en Crediti v-rörelse i Banken för producenter
uti de provincer, inom hvilkas område icke Privat-Banker finnas.
Banco-Ut skot tets Utlåtande > N:o ijg.
Jag inser emedlertid svårigheten för Riks-Slånden att utan ledning
af det Höglofl. Utskottet häruti ingå uti någon speciel reglering; men
då Creditiv-rörelsen är i vårt land numera genom Pi ival-Bankerne allmänt
känd, så torde Riks-Stånden icke deröfver behöfva fatta något annat
beslut, än att anslå sjelfva det capital, som derföre anses böra användas,
samt i öfrigt öfverlemna åt Banco-Fullmägtige att intill nästa
Riksdag reglera densamma, i enlighet med de grunder, som redan äro i
Privat-Bankerne allmänt antagne.
Hvad åter spanmåls-belåningen angår, så synas äfvenledes RiksStånden,
i fall de gilla sjelfva hufvudsaken, icke behöfva deröfver fatta
några andra speciella beslut, än att bestämma det capital, som dertill
bör anslås, räntan, hvartill torkad och olorkad spanmål belånas, den
säkerhet, som fordras utöfver sjelfva hypotheket, för att Banken ej derpå
gör någon förlust; och att öfverlemna åt Banco Fullmägtige att i allt
öfrigt intill nästa Riksdag reglera denna nya låne-i örelse.
Riksdagen synes nu så hastigt skynda emot sitt slut att, en så vigtig
fråga knappast på annan väg kan hinna afgöras. Skulle åter ett sådant
afgörande icke medhinnas, så skulle icke blott tvänne så vigtiga ändamål
gå förlorade, som de ofvannämnde, utan äfven en indragning af
rörelse-capitalet uppstå af 3,4oo,ooo R:dr, hvilket under kommande missvext-år,
då, i anseende lill det dubbelt höga priset af den vara, som
medtager största delen af rörelse-capitalet, skulle göra nöden och förlägenheten
ännu större.
En gång måste man väl komma dertill, all hafva det förtroende
för Banco-Fullmäglige, att de icke blott blifva verkställare af Riks-Ståndens
speciella beslut ulan äfven tillerkännas en större verknings-krels
och en större magt vid ledningen af Bankens rörelse. Detta blir en nödvändig
följd af Bankens genom realisationen förändrade ställning till
verldshandel, och således äfven af oförutsedda conjuncturer, som inverka
på denna ställning och för hvilka Rikets Ständer omöjligen kunna på
förhand i alla specialiteter reglera. Banco-Fullmagtige handla i så många
andra fall med Rikets Ständers rätt, att ett öfverlemnande deraf i den
speciella regleringen af nya låne-rörelsen, för hvilken Rikets Ständer både
anslagit capitalen och föreskrifvit de allmännaste vilkoren, icke kan anses
såsom någon nyhet. För min del har jag det förtroende för nuvarande
Banco-Fullmägtige, att jag anser denna angelägenhet bättre af dem
JBanco-Utskottets Utlåtandej N:o 180. i5
kunna regleras, än i fall elen skulle i alla sina specialiteter af Riks-Stånden
bestämmas.”
N:o 180.
Ank. till Exp.-Utsk. den i5 Maj 1841 > kl. 4 e. m.
Utlåtande öfver gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande
JS:o 15g, i fråga om belåning af Actier och Publika
Papper.
V^id det förslag, som innefattas uti berörde, af Borgare-och Bonde-Stånden
godkända, Betänkande, hafva inom de öfriga arne Riks-Stånden åtskilliga
anmärkningar blifvit framställde, på grund af hvilka dessa Stånd
till Utskottets förnyade handläggning hänvisat samma Betänkande.
Inom Ridderskapet och Adeln är vordet erinradt, att, då Utskottet
uti Betänkande N:o 158, tillstyrkt uppköp för Bankens räkning af så väl
Bruksegares- och Skånska Hypotheks-Föreningens Obligationer, som Obligationer,
utgifne af sådarie Svenska Hypotheks-Föreningar, hvilka hädanefter
på likartade grunder med de begge förstnämnde kunna bildas och
sorn blifva af Kongl. Maj:t i Nåder stadfäslade samt af Banco-Fullmägtige
finnes innebära nödig säkerhet, måste det kunna antagas, att endast
en tillfällig inadvertens vållat, att Utskottet ej tillstyrkt belåningsrätt
för samma papper, som ansetts nog säkra, för alt kunna inköpas af Banken;
att derjemte och då otvifvelaktigt i annat fall fonden för Publika
papper, serdeles vid vissa tillfällen, likasom nu, skulle blifva föga begagnad,
till men för den beräknade rörelsen, borde lånerälten utsträckas till
flere papper; i hvilket afseende är vordet föreslaget, att följande papper
måtte belånas efter 90 eller åtminstone 80 procent, nemligen:
a) Stockholms Stads Drätsel-Commissions Obligationer, rörande hvilka
blifvit åberopad en af Herr Stuart vid Betänkandet fogad reservation;
och
b) Götha Canal-Bolags med 5 procents ränta och bestämd amortering
försedda Obligationer.
16 Banco-Utskottets Utlåtande, jV;o 180.
Hos Preste-Ståndet har blifvit yrkadt, dels att Riksgälds-Contorets
Obligationer måtte få belånas till fulla Capital-beloppet och dels att
Drätsel-Commissionens Obligationer måtte erhålla belåningsrätt.
De sålunda framstälde anmärkningar bar Utskottet tagit under behörigt
öfvervägande; och får, hvad först angår yrkandet om belåningsrätt
i Banken af Stockholms Stads Drälsel-Commissions Obligationer, under
åberopande af de skäl, som berörde reservation upptager, bos Rikets
Ständer hemställa
att ornförmälde Obligationer måtte få belånas efter de grunder,
som blifvit föreslagne för belåning af Riksgälds-Contorets m. fl.
Obligationer.
Beträffande dernäst Götha Canal-Bolags Obligationer; så och då
bemälde Bolags egendom representeras genom Aclierne, hvilka sålunda
utgöra sjelfva eganderätts-bandlingen, samt dessa Actier äro belånbara i
Banco-Disconten; finner Utskottet, i betraktande jemväl af den omständighet,
att Bolaget icke är solidariskt, de af detsamma utgifne Obligationer
ej innebära antaglig säkerhet, och
afstyrker fördenskull den väckta frågan om dessa Obligationers
belåning.
I fråga åter om belåningsrätt för Obligationer, utgifne af sådane
Svenska Hypotheks-Föreningar, hvilka hädanefter på likartade grunder
med Skånska Hypotheks-Föreningen och Bruks-egares Hypotheks-Förening,
bunna bildas; så enär Utskottet, för sin del, ansett, det Obligationer, utfärdade
af förstnämnde Föreningar, kunna för Bankens räkning inköpas;
får Utskottet, i öfverensstämmelse dermed, hemställa,
att Obligationer, utgifne af sådane Svenska Hypotheks-Föreningar,
hvilka hädanefter, på likartade grunder med de bägge
nyssnämnde, kunna bildas, och som blifva af Kongl. Maj:t i
Nåder stadfästade, samt af Banco-Fullmägtige finnas innebära
nödig säkerhet, måtte få belånas till det belopp, som Rikets
Ständer fastställa för belåning af sistberörde Föreningars Obligationer.
Slutligen får Utskottet förklara, att, då, för den händelse RiksgäldsContorets
Obligationer i Banken finge belånas till fulla capital-beloppet,
Banken omedelbart blefve långifvare åt Riksgälds-Contoret, Utskoltel, till
förekommande deraf, ansett sig icke kunna föreslå högre belånings-rätt
för dessa, än för andra goda räntebärande papper.
Under
B anco-XJt skottets Utlåtande> N:o 180.
*1
Under förutsättning, att Rikets Ständer godkänna, hvad Utskottet
sålunda hemställt och föreslagit får Utskottet, med ändring af Utskottets
tillstyrkan uti ofvanberörde Betänkande, härigenom hemställa, att uti
upprättande Banco-Reglemente mätte få inflyta en så lydande föreskrift:
Såsom hy poth ek må antagas och belånas:
l:o Till högst Nittio procent af capital-Beloppet.
Obligationer med 4§ procents ränta och deröfver, utfärdade af
Riksgälds-Contoret, Armeens Äccords-Amorterings-Fond, Stockholms Stads
Drälsel-Commission, Bruks-egares Hypolheks-Cassa, Skånska HypotheksFöreningen
samt sådane Svenska Hypotheks-Föreningar, hvilka hädanefter
på likartade grunder med de begge sistnämnde kunna bildas, och
som blifva af Kongl. Majit i Nåder stadfästade samt af Banco-Fullmäglige
finnas innebära nödig säkerhet.
2:o Till högst Sjuttiofem procent af capital-beloppet.
Ofvanberörde Obligationer, med lägre ränta än 44 procent.
3:o Emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Verkets fordran„
som vid hypothekens användande möjligen skulle kunna uppkomma.
a) Adier i Hjelmare Canal- och Slussverks-Bolag, lill 5o procent af
aclie-capilalet;
b) Adier i Södertelje Canal- och Slussverks-Bolag, till 5o procent af
det ursprungligen tecknade capitalet, belöpande sig till 10 procent
af den summa, nuvarande Actierne upptaga; och
c) Adier i Götha Canal-Bolag, af första Classen, till Tjugufem procent
å primitiva actie-capitalet.
Stockholm den i3 Maj 1841 •
Bih. till Ii. St. Fröt- 1840 och 184.1. 6 Saini. 1 Afd. Haft. 5a.
3
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, 184 * -
!
{Bil. till Banco-Utskottets Betänkande, dr 1841 j IV.-o tyg.)
Litt. A.
Tableau öfver Bankens, vid 1834 års slut, egande Fordringar: kos Staten, kos Städer och Corporationer, för Lån på Fastigketer samt
Discont- ock Creditiv-Förlag; den tillökning deruti, som, enligt 1835 års Banco-Reglemente, kunnat ega rum; samma Fordringars återstod
vid 1839 års utgång samt sluteligen öfyer den Tillgång, som yid sistnämnde tidpunkt skulle kunna anses oanvänd*
Fordringar hos Staten:
För till Kongl. Maj:t åren 1818 och 1819 ullemnade Spanska Piaslrar
Riksgälds-Contorets Obligationer för återstoden af 1808 och 1809 årens Krigskostnad
Förskott till Riksgälds-Contoret på löpande Räkning
Dito Dit0 mot liqvid på grund af Bokslutet för år 1834: R:dr 120,591: 40. 4, hvilka icke utföras, enär Rikets Ständer
ej förordnat om deras användande
Förskott till Kongl. Myntet
Lån till Släder och Corporationer .
•
„ mot Inteckning i Fastighet och återbetalning i Silfver
,, mot Inteckning i Fastighet och återbetalning i Sedlar, uppgingo vid 1834 års slut till R:dr 4,800,047 4 r:st., men enligt 189:de § i 1835
års Banco-Reglemente får dertill ej användas mer än
o '
Skiftes- och Odlings-lån
Discont-Rörelse: Förlag till Banco-Disconten samt Låne-Contoreu i Götheborg och Malmö
„ „ Riksgälds-Contoret för Utredning af Götha Canal- och Malmö f. d. Disconter
Handels- och Närings-Disconternes år 1834 egande Förlag, R:dr 989,500, grundade sig å motsvarande Upplåning, som sedermera
är vorden inställd, hvaremot disconleringen nu bedrifves med Bankens egne medel och upptages fördenskull blott hvad, sorn
vid 1839 års slut var dertill disponeradt
Förstärkning af Discont-Fonderne för belåning af Publika Papper
Förlag till Stockholms Handels- och Närings-Discont (Reserv-Fonden) har bildats af Vinstmedel på Upplånings-Rörelsen och
upptages alltså icke.
Sparbanksmedel, öfverlemnade till Banco-Disconten
Creditiver: Jern-Contorets och Commerce-Collegii
• •
Fahlu Bergslags Lånerätt å högst 3000 SkU. Råkoppar, å 90 R:dr pr SkU.
Sparbankernes i Riket, minst
Stockholms Stads Brandförsäkrings-Contors tillfälliga Creditiv-rätt å 33,333 R:dr 16 sk., äfvensom Handels- och Närings-Disconternes,
för 250,000 R:dr, torde icke böra här upptagas.
Nya Cassa-Creditiv, hvartill äro afsedde dels Bankens i annan Låneväg odisponerade lillgångar, dels årliga återbäringar från Banco-Disconten,
af dess Fond till Lån på namn och reverser
Tillkommer: Behållna vinsten för åren 1835 1839 , .
Om således till ofvanstående, vid 1834 års slut beGnteliga Lånebelopp R:dr 21,516,974: 24. 4.
ytterligai’e läggas de tillgångar, som derutöfver kunnat användas  „ 3,766,411: 29. io.
R:dr 25,283,386: 6- 2.
men deremot afräknas utestående Lånen den 31 December 1839
„ 23,774,900: 36. 6.
så visar sig en innestående oanvänd tillgång af R-dr 1,508,485: 17. s.
Fordringar yid 1834 ars
slut.
Medgifven tillökning.
150,828
4,400,000
1,000,000
37,755
88,023
707,561
4.780.000
183,697
8.500.000
15,000
is
45
21
23
45
50,000
1,600,000
4,107
21,516,974
14
24 4
Fordringar yid 1839 års
slut.
10,000
33,000
116,302
265,892
30,000
3,311,216 4i 5
33
10
3,766,411 29 io
3,960,000
1,000,000
47,755
73,686
607,443
4,563,549
37,697
8,500,000
15,000
2,710,000
200,000
50,000
1,600,000
9,767
23,774,900
45
44
20
26
6
37
400,000
36
^ STOCKHOLM, P. A. NOP.STEHT & SONFP. , 1841. 'JK
1
'
" :
t
■
• 9 • . . . .
■
i
.
I
r
1
J
I
I
I
,
' 1 . . .
-
• -
_____
/
Litt. B.
(Bil. till Banco-Utskottets Utlåtande år 1841> N.-o 17g.)
Tableau öfver användandet af de Tillgångar, Banken, enligt Bilagan Litt. A, kunde anses tga vid 1839 års slut samt sedermera,
dels redan erhållit, dels ytterligare, till och med År 1815, har ait förvänta.
Debet.
Oanvänd Tillgång vid 1839 års 'slut, enligt Bilagan Litt. A
R:dr
Novo Conto.
Ofvanstående Öfverskott upptages å nyo
Inkomster och Capital-afbetalningar åren 1840—1845:
Afbetalning å Riksgälds-Contoirets Obligationer, 88,000 R:dr årligen
i 6 år
„ å Lånen till Städer och Corporationer
„ å Fastighets-lånen mot återbetalning i Silfver . .
„ å Bankens inom Linien förde fordran hos Riksgälds
Contoiret,
för Utredningen af Götha Canal- och
Malmö f. d. Disconter
Indragen årlig Vinst, ealculerad till ..........
Summa R:dr
1,508,485
926,499
528.000
25.000
132.000
30.000
4,550,000
6,191,499
17 8
1,508,485 17
39
39
Credit.
Ehuru Rikets Ständer ännu icke beslutat., angående fortfarandet
af nedanstående, förut medgifne Lån-anslag, upptages likväl
här hvad, som af dem ej blifvitbegagnadt, nemligen:
För Lån till Städer och Corporationer, ailigt Mom. 1, §. 188,
i 1835 års Reglemente
Fahlu Bergslags Creditiv för belåning af 3000 SkM Råkoppar,
å 90 R:dr . . . .
270,000:
afgår utestående Lånebeloppet vid 1839
års slut
9,767:37. i.
Sparbankernes Creditiv, enligt Bilagan A
Vidare reserveras:
Till Lån på Fastigheter ........ 4,780,000:
afgår deras belopp den 31 Dec. 1839 , . 4,563,549:26. 2.
„ Skiftes- och Odlings-lån  80,000:
afgår: utestående dylika Lån vid 1839
års slut
37,697: 6. 3.
Saldo, Öfverskott, som upptages i Novo Conto
R:dr
Novo Conto.
Af Motstående Tillgångar böra följande, dels redan beviljade
°ch dels af Banco-Utskottet tillstyrkte Anslag, betäckas
nemligen:
Tillökning i Manufactur-Discontens Creditiv
„ i Banco-Discontens Creditiv för Lån å namn och
Reverser
„ i Fonden för Fastighets-lånen
„ i Handels-Diseonternes Förlag
Till uppköp af räntebärande Papper
Utbetalning till Riksgälds-Contoiret af 462,243 R:dr årligen, i 5
år, utaf Bankens nu egande Vinstmedel
Saldo, Behållning
Summa R:dr
33,000
260,232
30,000
216,450
42,302 4i 9
10
ii
21
10
500.000
500.000
720.000
290.000
323,232
258,753
926,499
1,508,485
10
15
39
17
11
2,010,000
968,000
2,311,215
902,284
39
- | 6,191,499 | 39
STOCKHOLM, r. A. KORSTEDT & SÖNER, 1841.
*
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 181.
i
N:o 181.
X
Ank. till Exp. Utsk, den 17 Maj, kli 3 e, m,
Betänkande, med förslag till Instruction för Rikets Ständers
Banco-Utskott vid nästkommande Riksdag.
Uti §. to af den för Utskottet gällande Instruction, har Utskottet
erhållit den föreskrift att, före Riksdagens slut, under fäsladt afseende å
de angående Banco-Verket vidtagna Författningar, hos Rikets Ständer föreslå
Instructionen för Banco-Utskoltet vid den näst påföljande Riksdagen.
I anledning häraf har Utskottet granskat nu gällande Instruction.,
vid hvilken Utskottet anselt följande ändringar och tillägg, höra ega
ram.
Den berättelse, som, enligt 2 §, borde af Revisions-Coramissarien
eller Chefen för Revisions-Afdtlningen till Utskottet ingifvas, kommer hädanefter
alt, såsom bilaga, åtfölja Under-Styrelsens Berättelse, hvadan berörde
del af nämnde §. blifvit utesluten. Deremot är vid samma §. det tillägg
föreslaget, alt Utskottet bör, så fort sig göra låter, inkomma med uppgift,
om och huruvida någon del af reserverad Banco-Vinst erfordras för
Bankens consoliderande, på det alt omförmälde ärende icke må i något
hänseende kunna föranl/äda till hinder och uppehåll vid andra under Riksdagen
uppkommande frågors pröfning och afgörande.
Fnär det uppdrag, som uti §. 5 af Instructionen blifvit Utskottet
meddeladt, rörande Bankens reorganisation, vid innevarande Riksdag är
vordet, i alla delar, af Utskoltet fullgjordt, så liar denna §. från det nedan
förekommande förslag uteslutits.
På det a.tt Utskottet må vara betänkt att, så vidt sig göra låter, i
ett sammanhang till Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver alla de frågor,
»omega gemenskap med Bankens Låne-rörelse, har Utskoltet gjort det tillägg
vid den i öfrigt oförändrade §. 6, som af förslaget inhemtas.
Bih. till R. St. Prot. 1840' och 1841,6 Sami. 1 Afd. 53 Häft. .1
2
jBanco-Utskotlets Betänkande, N:'0 18 r.
§. 8 har endast undergått en mindre förändring i rcdaelionen, föranledd
deraf, att omkoslnaderne i Banken numera utgå å flere serskilde
räkningar i stället för den förut för alla utgifter gemensamma så kallade
Omkostnads-räkningen.
Efter iagttagande af berörde förändringar och tillägg, får Utskottet
underställa Rikets Ständers beprofvaude följande förslag till
I ii str notion
för Rikets Ständers Banco-Ulskolt vid nästkommande Riksdag.
S- «•
Ledamöterne af Utskottet skola, vid deras inträde, lifligen aflägga
samt med sine namn underteckna följande ed : ”Jag — — — , utsedd
och förordnad att vara ledamot af Rikets Ständers Banco-Utskott, förpligtar
mig härmedelst alt doldt och förtegadt hålla hvad, som rörer enskilde
personers förhållanden lill Banken, eller för öfrigt, i afseende på
detta Verks förvaltning, enligt Rikets Ständers beslut, tyst vara hör, så
sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.'’
Enahanda> ed skall ock af den hos Utskottet anställde Canzlibetjening
afläggas.
§• 2*
Utskottet eger a'lt, vid dess förslå Sammanträde, emottaga följande
Berättelser, nemligen:
i;o af Banco-Fullmågtige, dels om, Bankens tillstånd och rörelse
i sin helhet, dels ock om lörvåltumgen af Tumba Pappersbruk;
2:0 af Directionerne för Di9coifb-Verket i Stockholm, samt LåneContoren
i Götheborg oöb Malmö om dessa Discont-Inrättningars rörelse;
3;o af Bankens Under*Styrélse, om densammas styrelse, äfvensom
Depai temental-StyrelSerne åliggande förvaltning; och
4-'o af Bankens Fiscals-Embete, örn de till dess befattning hörande
ämnen; åliggande det Utskottet att förstnämnde Berät el e, jemte öfrige
upplysningar, till befordrande af en fullständig kännedom om Bankens
B anco-Utskottets Betänkande, N\o 181.
3
ställning vid Riksdagens början, Rikets Ständer skyndsamligen meddela.
Hvarförutan Utskottet bör, så fort sig göra låter, till Rikets Ständer ingå
med uppgift, om och huruvida någon del af den, sedan iSjjo års början,
upplupna Ranco-vinst erfordras för Bankens consoliderande.
§• 3.
Vid Utskottets öfverläggningar, såväl angående ändring i redan
gjorda Författningar, som nya Författningars föreslående, åligger det Utskottet
att i det nogaste följa Banco-Inrättningens hufvudgrunder, ursprungligen
intagne i Rikets Ständers Beslut och Förordning om Banken af
den 22 September 1668, samt numera, efter de förändringar, närvarande
förhållanden påkallat, bestämda genom de af Kongl. Majrt oell Rikets
Ständer år i83o fastsLällde Lagar, angående myntbestämningen, och för
Rikets Ständers Bank. Varande det Utskottet uttryckligen förbjudet att
omedelbart till öfverläggning upplaga något, som syftar lill rubbning eller
förändring i dessa Bankens hufvudgrunder.
§• 4-
Vid den Utskottet åliggande undersökning och granskning af BancoVerkels
tillstånd och huru detsamma, efter nästförflutne Riksdag, styrdt
och förvaltadt blifvit, bör Utskottet med synnerlig uppmärksamhet följa
de Banco-Styrelsens åtgärder, som afse silfver-utvexlingens fortgång och
bestånd.
Efter fulländandet af denna granskning, skall Utskottet, på sätt uti
3a §. Riksdags-Ordningen föreskrifves, Berättelse deröfver till Rikets Ständer
afgifva, och i sammanhang dermed yttra sig, huruvida Utskottet anser
Fullmäktige höra för deras förvaltning tillerkännas decharge, elley om
anmärkning förekommit af den beskaffenhet, att Utskottet funnit åtal i
anledn ng deraf böra anställas.
§. 5.
Rörande sådane administrativa, ekonomiska eller räkenskaps-ärenden,
som endast afse tillämpning af redan utaf Rikets Ständer gifna stadgande*),
eger Utskottet att med Rikets Ständers rätt besluta och förordna,
hvarvid Riksdags Ordningens 38 §. länder till efterrättelse.
4
Banco-Utskoltets Betänkande, N\o 1S1.
Öfver anbud och ansökningar, som af Banco-Discontens galdenärer
bos Utskottet kunna blifva gjorda, i fråga om accord, har Utskottet alt
definitivt besluta, så vida dervid blott afses förlängning i den föreskrifna
tiden för skuldens betalande, ulan minskning eller afskrifning å sjelfva
fordrings-beloppet; hvaremot, om verklig afkortning å capital- eller räntefordran
anses böra få eg a rum, sådant skall af Utskottet till Rikets Ständers
slutliga pröfning och afgörande anmälas.
Så skall ock, i allt hvad, som afser opp- eller utlåning genom Banken,
eller de utstakade allmänna grundel ne för Verkets förvaltning och
styrelse, eller nya anslags beviljande, eller balancerade fordringars afskrifning
i räkenskaperne, intet förordnande af Utskottet meddelas utan Rikets
Ständers föregående bifall; hvadan Utskottet åligger att, i afseende på de
förändringar, som i dessa ämnen kunna pröfvas nödiga, ingå med utlåtande
och förslag lill Rikets Ständer, iagltagande dervid, uti dess tillstyrkanden,
deri öfverensstämmelse med hufvudgrunderne för Banco-Inrätlningen, hvilken
uti 3 §. bär ofvan finnes föreskrifven. Börande Utskottet, så vidt
ske kan, i ett sammanhang behandla alla frågor, som angå Bankens
Låne-rörelse.
§. 6.
Utan Rikéls Ständers vetskap och samtycke må icke någon ny stat
eller lön vid Banco-Verket fastställas. Med tillsättning af tjenstemän eller
beljenle derstädes eger Utskottet ej eller att sig befatta, utan bör sådant
besörjas af Fullmäglige, under vederbörligt ansvar inför Utskottet, som, uppå
inkommande besvär, eger pröfva, huruvida någon i dess tillständiga befordran
kunde vara för när skedt, samt den, som lidande belinnes, till
rättelse förhjelpa.
§■ 7-
Utom den aflöning, som för Utskottets Betjening i likhet med hvad
för Betjeningen vid Rikets Ständers öfriga Utskott eger rum, faslställep,
och sf de till Riksdags-koslnadernes bestridande, anslagne medel utgår,
eger Utskottet att, vid slutet af Riksdagen, för den tjensteman vid BancoVerket,
som, jemte sin egentliga befattning, bar sig uppdraget alt ordna,
registrera och vårda Banco-Utskoltets och Revisorernes handlingar och
protocoll, bestämma en efter tiden och handlingarnes vidlyftighet afpassad
vedergällning, hvilken af Bankens medel utbetalas. Men derest någon
gratifl
-
Banco-UisAottets Betänkande, N\o 181.
5
gralificalion för öfrigt skulle anses oundgänglig, bör densamma, i öfverensstämmelse
med stadgandet tili ofvanstående §. 5., Rikets Ständers pröfning
och godkännande underställas.
§. 8.
Sådane reglementai iska föreskrifter för Bankens rörelse och förvaltning,
som härleda sig från Rikets Ständers eller Utskollels under Riksdagens
lopp fattade beslut, skola af Utskottet hos Rikets Sländer till deras
fastställelse anmälas; hvarefter Utskottet bör i ett helt sammanfatta och
utfärda det Reglemente; som, efter Riksdagens slut, skall vid Bankens förvaltning
tjena till efterrättelse. I)e föreskrifter, som gemensamt böra gälla
för Rikets Ständers Banco- och Riksgälds-Verk, skola, innan de varda
Fullmägtige meddelade, till vinnande af nödig enhet, undergå justering
inför Rikets Ständers Stats- och Banco-Utskolf, antingen serskildt eller
vid sammanträde dem emellan.
§• 9*
Utskottet åligger att, före Riksdagens slut, under1 flistad t afseende
å de angående Banco-Verket vidtagna Författningar, hos Rikets Ständer
föreslå Instructioncn för Bance-Ulskotlet vid den nästpåföljande Riksdagen,
hvilken Inslruction, sedan den af Rikets Ständer blifvit pi öfvad och
fastställd, kommer alt tjena lill efterrättelse, intilldess Rikets Ständer, efter
Utskottets hörande, någon förändring derutinnan besluta,
Stockholm den i3 Maj 184 *•
Bih. till Ii. St. Fröt. 1840 och 184>• 6 Semi. 1 Jfd. 53 Haft. 2
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Trycker', 184i
-
Bauco-Ulskoltets Memorial, N:o 182.
I
N:o 182.
Alik. till Exp.-Utsk. den 26 Maj 1841, kl. 9 f. m.
Memorial, med forslag till åtskillige förändrade stadganden
uti 5:le Artilceln af nu gällande Banco-Reglemente.
Sehlan Utskottet granskat de förestiifter, sora innefattas uti berörde
artikel af o Ivan nä rande Reglemente; får Utskottet föreslå, att i stället för
§5. 108, 111, ii2, 113, 1 .4> 123, i 27, 129, i3o, 182, i3^, 138, 139,
14o, i45, 151, i52, 153, 155. 156 och 187, följande stadganden, måtte
få inflyta uti det Reglemente för Bankens förvaltning, Utskottet har att
upprätta, nemligen:
l:o.
Enligt §. 1 i Lagen för Rikets Ständers Bank af den 1 Mars i83o,
jeranlörd med §§. 1 och 2 i Lagen, angående myntbestämningen af samma
dag, är Banken ovilkorligen skyldig, att, enär så påfordras, dess sedlar
med Svenskt silfvermynt inlösa, efter den grund , att 1 28 sk. eller 2-|:dels
R:dr i Bancosedlar, gälla lika med en R;dr i silfver, efter den, med afseende
å slagi-skatlens beräkning i myntet, af Kongl. Majit och Rikets Ständer
förändrade 1G64 års myntfot.
2:o.
Mom. 1. Såväl i Banken, som vid Låne-Conloiren i Götheborg och
Malmö invexlas, mot Bankens sedlar, ej allenast Svenskt silfvermynt, efter
den i §. för utvexling™ deraf faststälde grund, utan ock, efter de pris,
som, med ledning af de officiella upplysningar, hvilka årligen skola
från vederbörande infordras, Banco-styreisen bar att bestämma, följande
utländska silfvermynl , nemligen:
a) Holsteinska, Danska och Norrska Species;
b) Engelska Kronor;
c') Tyska Conventions-Species;
cl') Spanska Piastrar eller Amerikanska Dollars;
Bih. tili H. St. Prut 1810 och 1811 6 Samt. 1 Afd. 54 iläjtet. 1
2
Banco-Ulsloflets Memorial} F;o 182».
e) Fransica Femfrancs-stycken;
f') Preussiska Thaler;
g-) Ryska Rubler (sedan 1810);
h~) Liineburger eller Mechlenburger Zweidriltelstycken;
dock kommer sådant mynt att af Banken invexlas endast i det fall, att
af någon sort på en gång erbjudes minst en mark victualievigt elier derutöfver.
Morn. 2. Derest en eller annan hos Banken eller någotdera LåneContoiret
för tillfälligt behof sig anmäler till erhållande af ofvanberörde
silfvermynt, vare utvexling af desamma tillåten, emot det af Banco-styrelsen
vid tillfället bestämda invexlingspris; likväl ej i mindre qvantitet
hvarje gång, än den för invexlingen faststälda, elier en mark victualievigt
af någondera myntsorten.
Mom. 3. Åt Banco-styrelsen öfverlemnas att, uppå derom gjord
anhållan , och då den samma , efter serskild pröfning för hvarje fall, finner
sådant, med afseende å förekommande omständigheter, lämpligt och för
Banken fördelagtigt, kunna låta, i stället för Svenskt silfver-och guldmynt,
från Banken utgifva silfver-och guldplantsar, emot det i •Myntbestämningslagen
stadgade pris af 128 sk. Banco för hvarje Riksdaler i silfver, oell
för guldet efter det vid utvexlingen gällande pris å Dueater, med tillägg,
j begge fallen af den stadgade slagskatten, utgörande för silfver |:dels och
för guldet -f?-:dels procent.
3 so.
Svenska och Holländska dueater må, så länge sådant finnes för Banken
och allmänna penningerörelsen fördelagtigt, i moa af tillgång och rörelsens
behof, från Banken utvexlas till det pris, som för invexlingen af
dueater, under samma tid, är, såsom i nästföregående §. säges , af Fullmägtige
bestämdt.
4:o,
Banco-styrelsen vare förbjudet att inköpa guld till Banken, vid de tillfällen,
då tillgången deraf uppgår till En Femtedel af Bankens metalliska cassa.
Banco-UtsTcottets Memorial, JV:o 182-.
3
5;o.
Allt silfver, som till Banken, eller för dess räkning, lefvereras, med
undantag af controlleradt verksilfver, de äldre Svenska Riksdalerssorterna
och sådant utländskt mynt, som erbjudes till omedelbar invexling, efter
de af Banco-fullmäglige fastställde pris, äfvensom allt guld, hvilket likaledes
varder lefvereradt, med undantag af controlleradt ducat- och arbetsguld
, kommer hädanefter att, i likhet med hvad hittills vanligt varit,
undergå prof af vederbörande vid Kongl. Mynt-verket, hvilkas deröfver
utfärdande attester skola utvisa, ej mindre verkliga beloppet i fint, än äfven
värdet i Riksdaler eller ducaler; beroende det af Banco-fullmägtige
att bestämma , huruvida silfver och guld under den i allmänhet bestämda
lägsta halt må emottagas eller icke.
6:0.
Banco-Fullmägtige .berättigas alt, då Bankens säkerhet det fordrar:
förpanta Bankens egande inteckningar i fastighet, under
vilkor, att den i skuldförbindelserne Banken serskildt förbehållne
uppsägningsrätt för liela skuldbeloppet icke får af
annan innehafvare begagnas;
försälja, till större eller mindre belopp, Bankens innehafvande
Statsobligationer och andre räntebärande papper ;
upptaga lån mot räntebärande obligationer, ställde på
viss lid eller uppsägning; och
minska Bankens utlåningar, derest sådant, mot förmodan,
skulle af hehofvet påkallas»
7:o.
Banco-Fullmägtige ega att, efter hand och i mon af behof, låta uppmynta
Bankens silfvei förråd, så att icke genom brist å erforderlige Svenska
silfvermynt-sorter, något afbrott i utvexlingens jemna gång må inträffa,
eller hinder möta att med dylikt mynt förskottsvis infria mynt-verkets
attester, på sätt i §. är vordet stadgadt; egande Banco-Fullmägtige att
vid myutningen, efter eget ompröfvande, använda det Bankens silfver e
myntadt eller ouayntadt, som dertill anses för Banken förmonligast»
4
Banco-Utskottets Memorial, ]Y:o 182.
Banco-Fullmägtige låta jemväl föranstalta, det Bankens behållningar
i guld varda, i nion af behof, till ducater utmyntade,.
8:0,
Mom. r. De serskilde silfvermynten skola utmyntas, som följer;
1 a en Riksdaler Specie,
l ä en half dito,
1 a en fjerdedels dito,
1 å en åttondedels dito, samt
1 å en sextondedels dito.
Mom. 2. I afseende på ducaters utmyntning, gälla följande stadganden-.
att en Svensk ducat skall innehålla Åttatio Tiotusendedels skålpund
fint guld; hvarigenom ett skålpund victualie-vigt sådant guld alltså kommer
att utmyntas till 1 25 ducater, i stället för att tillförene deraf blifvit
preglade 125 xöV/ö ducater;
att åttatio delar fint guld för desse ducater loyeras med 2 delar koppar,
så alt en ducat kommer att väga T^L2—Ä, = 82 korn victualie-vigt;
att remedium i halten blifver U. vigtualie-vigt guld öfver
eller under den lagliga halten på hvarje skålp. ducater;
att remedium i vigten blifver r^-;delar öfver eller under den,,
som egentligen följer af nlmyntuings-grunden och den bestämda fm heten
; samt
alt myntskatt äfven för ducater skall ega rum och utgöra T?-:dels
procent af det, som myntas, utom skedarlön, i fall det lill förmyntning
aflemnade guldet är af lägre halt, än sorn för ducaten är bestämdt.
9:o.
Bankens silfver och guld skall i räkning Mynt-verket påföras till intrinseca
värdet efter gällande myntfot, och bör inom möjl gaste kolta tid i myntåterlefvereras;
ankommande det på Banco-slyielsen att, successive, i mon af
sådan skeende återlefvering, nya qvantiteter utgifva.
Banco-Utslcotlets Memorialy N:o 182.
5
De till Kongl, mynt-verket lemnade förskott uti aflyst kopparmynt,
R:dr 7,75$: 45 sk. 7 rst., och tor ökade myntningskostnader, R:dr 40,000,
allt Banco, skola balanceras till återgäldande af myntverket, i den nion
inflytande slagskatt eller andra behållningar dertill lemna tillgång.
10:o.
Alla Bankens sedlar komma att fortfarande utställas å Banco-mynt,
deruti en Riksdaler, enligt Myntbestämnings-Lagen af deri r Mars 1 83o, motsvarar
tre åttondedels Riksdaler silfver specie, efter den, genom Kongl.
Förordningen af den 28 Juni i83o, förändrade 1664 års myntfot; och
skola dessa sedlar hållas på föi hand färdige, för att kunna genast och utan
omgång utvexla» till allmänheten; börande de sedlar, som till Banken åter
ingå, för detta ändamål äfven användas och således icke annulleras, såvida
de ej äro försiitne..
11:o.
Från Banken utgifvas, enligt antagne formulärer, sedlar att inlösas
med Silfver-Specie-mynt, å följande bestämda summor, nemligen:
å 32 sk. B:co, alt inlösas med i:dels R:dr Silfver Sp», motsvarande 1 R:dr Rrgs.
,, 2 R:dr —-
— frdels —
—
3
99
99
,,6 R:dr 32 sk. —
— ji —
^ 2
—
10
99
99
,r 10 R:dr —
— 3|:dels —
—
i5
99
99
,r 16 R:dr 32 sk. —
— 6i;dels —
—
25
99
99
,, 33 R:dr 16sk. —
-
—
5 o
99
9}
„ 100 R:dr —
— 3? | —
—
i5o
99
99
,, 5oo Ri:dr —
- 187- -
—
750
99
99
12.0»
Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillingar få fortfarande, intill nästkommande
Riksdag, förfärdigas och utgifvas på samma sätt som hittills.
Likaledes må det i Banken varande förråd af färdige sedlar å i4 och 10
skillingar Koppar-skiljemynt, under tiden lill nästa Riksdag, i allmänna
rörelsen utgifvas.
6
UcinCo-UtsTcottetS Memorial, N:o 182.
13:o.
Alla sedlar, som från Banken utgifvas, skola vara underskrifne af
2:ne detta Verks tjenstemän.
14:o.
I afseende på granskning af Förslitne och bristfällige sedlar af 3 och
2 R:drs valören, äldre sorter, samt 16, 12, 8, i/j och 10 sk., hvilka till
Banken inlefvereras eller, hvad skillings-sedlarne angår, till'utbyte företes,
kommer det att bero af Commissariernes i Sedel-Contoiret urskiljning
och uppmärksamhet, att icke, å ena sidan, genom för långt sträckt
eftergifvenhet, hvarjehanda svekfulla företag och försök till enfaldiges förvillande
måtte undeilättas och befordras, eller Banken tillskyndas förlust,
medelst dubbel inlösen af en och samma sedel, men sedel-innéhafvarens
billiga anspråk icke elier, å andra sidan, genom öfverdrifven stränghet vid
granskningen, må blifva åsidosätta.' Börande, i sådant afseende, såsom
allmänna grunder gälla och iagttagas:
1:0 att en sedel antingen må blifva till fulla värdet antagen, eller
ock helt och hållet casseras;
2:0 alt den fjerdedel, nedantill åt hoger, hvarå namnteckningarne befinnas,
och hvilken, genom olikheten i det så kallade fina trycket, utvisar,
ensam för sig, sedelns rätta valör, inlöses, då denna fjerdedel är fullständig
och sammanhängande, utan att afseende göres å de stycken af andra
sedlar, som dervid må finnas bifogade;
3:o att om på denna fjerdedel antingen båda namnen elier fina trycket
saknas, eller om delar af någoidera, eller af dem alla, blifvit från det
qvarvarande skiijda och icke kunna företes, sedeln likafullt är antaglig,
enligt sin rätta valör, såvida dä det öfriga utaf en sådan sedel eller åtminstone
det återstående af dess nedre hälft, är helt och hållet sammanhängande;
/r.
o att deremot sådane hopfogade ofullständiga bitar, af hvilka ingendera
för sig är inlösningsbar, ej kunna, genom blotta sammanklistringen,
vinna ett eljest saknadt värde, och på sådan grund, ovilkorligen måste
casseras.
Och bör, vid tillämpningen af dessa stadganden, för öfrigt ej lemnäs
utan uppmärksamhet, huruvida af en sedels utseende och beskaffen
-
Banco-Utskottets Memorial, iV:o 182. n~
]iet skulle kunna förmodas, att elen antingen med föresats blifvit stympad,
för att på ett svekfullt sätt bereda vinst genom dubbel inlösen, eller ock
visar sig, att det ofullständiga skick, hvari den befinnes, blifvit endast
genom tillfälliga händelser eller nötning förorsakadt; så alt, i förra falletr
ett strängare, men i det senare ett lindrigare behandlingssätt må kunna
ega rum. Göres åter hos Under-styrelsen eller Fullmägtige ansökning
om ersättning för sådane sedlar, hvilka genom olyckshändelser blifvit till
den grad stympade och skadade, att deras infriande icke kan, enligt ofvan
intagne grunder, medgifvas; så att bifall eller afslag beror, icke af sjelfva
sedlarnes granskning, utan på undersökning och pröfning af serskilda
skäl och omständigheter,- då skola dylike ansökningar hvila till en kommande
Riksdag och till Banco-Utskotlets afgörande öfverlemnas.
15:6.
'Vid inlösning af Bankens i §. uppräknade sedelslag, förfa res, enligt'
Kongl. Måj:ts Nådiga Kungörelse af den 5 Mars iS36.
16io.
Till befordrande af förslitne sedlars utbyte i landsorterna, består
Banken hädanefter, såsom hittills, i allmänhet och i ett för allt, ~ procent,
men hvad Götheborgs och Bohus Län serskildt beträffar, |-;dels
procent å de summor, hvilka till utvexling blifva genom Länens styrelser,
mot behörig säkerhet, såsom förskott, reqvirerade; hvarjemte de personer,
hvilka erhålla uppdrag att i landsorterna ombesörja i'nvexling af förslitne
Banco-sedlar, numera, dels enligt Kongl. Maj:ts, uppå Rikets Ständers
anhållan, i Nåder meddelade tillåtelse, komma alt för vexlings-medlens
fram- och återsändande njuta portofrihet, under den controll emot missbruk,
som Öfver-Post-Directeurs-Embetet eger föreskrifva; dels ock äro berättigade
att, sedan till Banken blifvit återlefvereradt minst hälften af ett
erhållet vexlings-förskott, hvilket ej får öfverstiga 5,ooo R:dr, erhålla ytterligare
vexlings-förskott emot presterande af behörig säkerhet för det
belopp, ånyo reqvireras; egande dock Banco-styrelseH icke att utaf sistnämnde
belopp ulassignera mera, än högst skillnaden emellan det oredo*
vista vexlings-förskottet och den stadgade högsta förskotts-summan, ej eller
att återstoden af det reqvirerade ytterligare beloppet utgifva förr, än de
äldre oredovisla förskotts-medlen blifvit lill Banken inlefverade.
8
Banco-Utikollets Memorial, JV:o 182,
Vexlings-remisserne komma hädanefter att directe från Banken afsändas
och till densamma ingå; egande Banco-styrelsen att till den person,
som af Styrelsen utses att besörja de med berörde remissers afsändning
och emottagande förenade göromål, anvisa något lämpligt arfvode,
hvilket Banco-styrelsen, under fäsladt afseende å göromålens mängd, har
alt årligen bestämma.
Den, till befrämjande af förslitne småsedlars utbyte i landsor terne,
genom Kongl. Majds Nådiga Bref till Dess och Rikets Stats-Contoir den 22
Maj 1819, vidtagna anstalt kommer än vidare att fortfara.
17:o.
Vid Låne-Contoiren i Götheborg och Malmö invexlas gamla sedlar
från och med 8 sk. till och med 3 R:drs valör, emot nya sedlar lian och
med 8 sk. till och med 2 R:drs valör, under iagttagande af de föreskrifter,
som innefattas uti en af Bunco-styrelsen, under den 22 December
1836 och den 5 Januari 183y , fastställd Oi dnings-stadga.
18:o.
Morn. r. Fordringsegare hos Depositions-Afdelningen (Räkningshafvare)
skiljas under 6 classer:
Till den i:sta höra:
Medel, som bero af Bankens egen styrelses disposition, äfvensom
skuldbalancerne för ännu utelöpande, icke 10 år gamla, invisningar och
insättnings-bevis förre Vexel-Bariken och dess cassör emellan (bia från
folie-afgift.)
Till den a:dra:
Alla varande eller blifvande Coutos, tillkomne under egenskapen af
Crediliv eller förlag utaf Banken,- G issa-crediti v undanlagne, vare sig räntefritt
eller mot utstakad ränta (fria från folie-afgiflN
Till den 3:dje:
Medel, tillhörige Staten samt dess allmänna Verk och cassör, ej
egande natur af Creditiv eller förlag från Banken (fria från folie-afgift.)
Till
Banco-Utsloltets Memorial, IS'.o I 32.
9
Till elen
Alla de under Stockholms stads styrelse hörande Embetsverk och
cassör, samt sådane allmänna Inrättningar, Välgörenhets-anslalter, Concursmassor,
m. fl., sorn begagna Depositions-Banken egentligen till förvaringsställe,
och om hvilka med tillförsigt kan förutsättas, att öfverassignering
icke kommer i fråga; samt jemväl sådane enskilde, som antingen, innan
folie-afgiften vidtog, behörigen anmält sg hafva upphört med assigneringen
på Banken; eller ock derefter fortfarande bibehållit eller upptagit ny
räkning i Depositions-Afdelniugen, men framdeles göra anmälan om samma
räknings upphörande, samt insätta det mot utelöpande assignationer
svarande belopp; (från folie-afgift befriade; de sistnämnde likväl ej förr,
än under året näst efter det, anmälan om assigneringens upphörande blifvit
gjord.)
Till den 5:te:
Medel, tillhöriga alla Stiftelser, Bolags-föreningar och enskilde,
hvilka utställa invisningar, med beräkning på omloppstid, och af sådan
orsak äro underkastade folie-afgift; samt
Till den 6:te:
Cassa-creditiven, likaledes underkastade folie-afgift, enligt Rikets Ständers
beslut.
Mom. a. Före räknings upptagande göres skriftlig anmälan hos Under-styrelsen,
sorn, enligt nyssnämnde grunder, hänförer räkningen till sin
behöriga dass.
19:o.
Såsom folie-afgift erlägges fyra (4) Riksdaler Banco för hvarje folium
i Debet om fyratio rader af den löpande räkningen; dock blifver den minsta
afgiften, som för hvarje år beräknas, Tjugu Riksdaler Banco, motsvarande
fem (5) folier.
För ofvanberörde förändringar får Utskottet härmedelst redogöra.
Puncten 1:0, som motsvarar §. 108, innefattar endast-en föi ändrad
redaction af samma §.
Bih. till Ii. St.Prot. 1840 och 1841. 6 Samt. 1 Afd. 45 Häftet. 3
IO
Banco-Vlslcottets Memorial, JY:o 182.
Som Bankens Under-styrelse, uti dess lill Utskottet vid Riksdagens
Början afgifne Berättelse, under anmälan af de hinder och uppehåll för
Bankens embets- och tjenstemän, som skall uppstå af den uti §§. 11 t och
1 13 af Banco-Reglementet medgifna in- och utvexling efter stycketalet af
åtskillige i sistberörde §. uppräknade utländska silfvermyntsorter, hemställt,
alt ifrågavarande utvexling måtte få upphöra, samt alt invexling endast
huge ske i det fall, att af någon sort-, på en gång, erbjudes minst fem
marker victualievigl eller derutöfver; så har Utskottet, efter det BancoFullmägtige
blifvit i ämnet hörde, tagit under behörig ompröfning, hvad
Under-styrelsen sålunda föreslagit; men, enär det synts Utskottet, hvad
utvexlingen beträffar, att densamma icke borde helt och hållet borttagas,
emedan det för Banken understundom kunde vara af fördel, att de utländska
silfvermynt, som i Banken blifvit invexlade, derifrån åter utvexlades;
har Utskottet icke kunnat understödja Under-styrelsens ifrågavarande
af Fullmägtige biträdda hemställan; hvaremot Utskottet, till förebyggande
af de hinder och uppehåll vid öfriga göromålens skötande, som en styckevis
skeende utvexling, i händelse den oftare ifrågakomme, skulle för tjenstemännen
kunna medföra, tillstyrkt, att utvexling ej må ske i mindre parti
än en mark viclualievigt af någondera myntsorten; och,, vidkommande åter
invexlingen, har Utskottet, som ansett den af Under-styrelsen föreslagne
minimi-qvanlitet af 5 marker nog hög, för sin del nedsatt densamma till
en mark victualievigt, eller lika med hvad för utvexlingen är vordet
tillstyrkt
För
öfrigt, och då Rikets Ständer vid innevarande Riksdag beslutat,
att' Svenska och Holländska dueater må från Banken utvexlas till det pris,
som, under samma tid, blifvit för invexlingen al dueater bestämdt; har
Utskottet trott sig böra tillstyrka borttagande af den föreskrift i Reglementet,
hvarigenom Banken, vid utvexling af ofvanomförmäldte utländska
silfvermynt, skulle tillskyndas vinst, och i det stället föreslagit, alt in-och
utvexlings-prisen måtte bestämmas till enahanda belopp; likväl och enär,
elter hvad erfarenheten visat, de utländské mynlsorterne understundom till
värde och beskaffenhet undergå större eller mindre förändringar, har Utskottet
trott det böra öfverlemnas lill Baneo-Fullmägtige att bestämma
prisen för invexlingen.
På grund häraf är, i stället för §§. irr, ii3 och 114, det stadgande
föreslaget, som punct 2:0, mom. 1 och 2 här ofvan innehåller- Mo
-
Banco- Utskottets Memorial, N:o 182,
mentet 3 i samma punct återfinnes i Betänkandet N:o 75, hvilket blifvit
af Rikets Ständer i alla delar gilladt.
I öfverenstämmelse med nyssberörde Betänkande, är 112 §. ändrad,
på sätt af punct 3:o inhemtas. I afseende på senare delen af nästfoesagde
§ , får UtskotLet tillkännagifva, att, som Banken ständigt är försedd med
ducater, innehafvaren af Depositions-beviset öfver de å räkning i LåneBanken
insatte ducater genast kan vid anfordran desamma utbekomma;
hvadan ock Utskottet desloheldre ansett sig böra förordna, det berörde räkning
må upphöra, samt från §:n borttagit den ifrågavarande senare delen,
som det icke är troligt, att Depsitions-bevisets innehafvare skall anmäla
sig för ducaternes utbekommande, emedan den afgift, han, i sådant fall,
måste till Banken erlägga, redan uppgår till betydligt belopp.
Uti Betänkandet N:o 29, punct litt. C. 2:0, yttrade Utskottet, bland
annat, ”att på det Fullmägtige hädanefter måtte, så vidt möjligt är, icke
försättas i nödvändighet att, i saknad af alla föreskrifter, i fråga om förskott
å uppköp till metalliska cassans förstärkande, handla endast efter
godtfinnande, får Utskottet förbehålla sig att serskildt öfverlägga och till
Rikets Ständer hemställa, om och hvilka ytterligare stadganden, som
i förevarande hänseende möjligen kunna finnas lämplige och erforderlige.
”
Utskottet har således, i sammmanhang med granskningen af §. 120 i
Banco-Reglementet, tagit under ompröfning, om och huruvida det kunde vara
med Bankens fördel förenligt att hos Rikets Ständer föreslå några serskildta
föreskrifter, rörande rättighet för Fullmägtige att till de personer, som
med Banken ingå contract om leverance af ädla metaller, utgifva penningeförskott,
i afräkning å erbjuden leverance; men ehuru Utskottet gerna
medgifver, att ett dylikt sätt för uppmuntrande af ädla metallers leverering
till Banken, är fördelaktigt för Banken, tror Utskottet likväl, att, i händelse
sådane föreskrifter, nyss omförmäldes, uti Banco-Reglementet intagas,
desamma möjligen skulle kunna hindra, att silfver och guld i naturlig väg
eller genom directe växling i Banken inginge; och har Utskottet, af sådan
anledning, ansett §. 120 böra bibehållas oförändrad, utan tillägg af andre
stadganden, i fråga om sättet för silfvers och gulds införskaffande från utländsk
ort.
I afseende på punct 4;o> får Utskottet hänvisa till Betänkandet N,*o
75, sid. 7.
Banco-XJtshotlets Memorial, JV:o 182.
Den 5:te puncten motsvarar §. 121, som blifvit ändrad till öfverensstämmelse
med punct 2:0 bär ofvan.
Under förutsättning, alt Rikets Ständer bifalla Utskottets bos Rikets
Ständer uti Betänkandena N:ris 158 och 179 gjorda framställning, att för
Bankens räkning måtte få inköpas Svenska räntebärande papper, bar Utskotttet
uti §. 123, som motsvaras af puncten 6:0, föreslagit det tillägg,
att Banco-Fullmägtige må berättigas, då Bankens säkerhet det fordrar, till
större eller mindre belopp, försälja sådane af Banken inköpte räntebärande
papper.
Momentet 1 uti 127 §. är oförändradt; hvaremot momentet 2 i samma
§. ansetts kunna uteslutas.
Enär det större förråd af de i §. 129 uppräknade äldre silfvermynlsorter,
hvilket Banken, vid silfver-utvexlingens början , egde, redan blifvit
uppmyntadt, samt numera endast i vexling inkomma mindre qvanliteter
sådane mynt, hvilka, enär de uppgå till ett större partie, nedsmältas och
oramyntas, bar Utskottet, uti punct 7:0, uteslutit den senare delen af
irsta puncten uti berörde §.
Från §. i3o, som, i afseende jemväl på redactionen, blifvit något ändrad,
är vorden utesluten sista puncten uti förra momentet, emedan de
mynt, der omförmälas, eller T*5:dels Riksdaler-stycken, skola;, så snart de
till Banken ingå, allemnas till Kongl. Myntet, för alt ommyntas..
Då Rikets Ständer, vid innevarande Riksdag, med bifall lill Utskottets
i Betänkandet N:o 7 derom gjorde hemställan, beslutat, att Banken»
förråd a( gammalt kopparskiljemynt skall uppsmältas och ommyntas till
skiljemynt af nyare pregel, samt då återstoden af den vid 1828—i83o
årens Riksdag Myntverket beviljade förskolts-summa blifvit till Myntverket
utbetald; har Utskottet ansett stadgandet i §. 131 kunna helt och hållet
utgå; äfvensom Utskottet af uppgifne orsaker förändrat 2:dra puncten
i §. i32, såsom af punct 9:0 här ofvan inhemtas.
Som utgifningen af de så kallade transportsed larne långt för delta
upphört, är §. r 38 i den del, som angår desse sedlai , förändrad; och
nyssnämnde §. har i följd häraf ansetts lämpligast kunna sammanföras meri
§. 137; hvilka §§. sålunda innefattas i punct 10:0.
Någon ytterligare sedel-valeur, än den, Fullmägtige, på grund af §.
139, utgifvit å 10 R:dr B:co, har icke funnits för allmänna rörelsen be
-
Bcinco-TJlskoUt.Ls Memorial, N:o 182 i3
höflig? hvadan ock Utskottet ansett nämnde §. böra erhålla den lydelse,
puncten 11:0 innehåller.
Den ändrade redaction af §. 140, som innefattas uti punct 12:0,
härleder sig hufvudsakligen från Rikets Ständers beslut, enligt Förstärkta
Eanco-Utskollets Memorial N:o 135.
De föreskrifter, §§. 142, 143, >44* *4^> '47* I4('’> >49oc^ >5o innefatta,
angående dels de numera upphörde transport-sedlarne, och dels
de nya sedlarnes utseende, m. m.; har Utskottet ansett såsom obehöfliga ,
böra utgå.
Sorn numereringen af de nya sedlar, hvilka från Banken utgifvas,
med undantag af dem å 16, 12 och 8 skillingar, verkställes medelst
machintryck, emot öfverenskommet och uti Memorialet N:o 184 upptaget
pris; samt, beträffande åter numerering och datering af sedlar å nyssberörde
vaieurer, ersättningen derför torde böra bibehållas vid det belopp,
densamma tillförne utgjort; har Utskottet funnit senare delen af 145
vara öfverflödig, och fördenskull uteslutit den från puncten i3:o.
Enligt den faststälda Tjenstgörings ordningen för Sedel-Contoiret tillhör
det Chefen derstädes, med biträde af der anstälde öfrige Commissarier ,
att granska förslitne sedlar; i hvilket afseende Utskottet utbytt ordet:
"vederbörande Commissariers” j uti §. 1 5 r , emot orden: ”Commissariernes
i Sedel-Contoiret”; och är i öfrigt redactionen af samma §. något förändrad,
genom puncten >4:0»
Puncten 15:o har Utskottet ansett böra inflyta i Reglementet, såsom
en hänvisning, i afseende på inlösen af de nvare sedelsorterne. Några vidare
föreskrifter i detta fall, än de, Kongl. Maj-.ls Nådiga Kungörelse af
den 5 Mars i836r innehåller, tror Utskottet, för sin del, icke vara erfordei
lige.
Med föranledande af Utskottets uti Betänkandet N:o 27 gjorde, af
Rikets Ständer bifallne, hemställan, är §. i52 ändrad, på sätt af punct 16:0
iuhemtas.
Banco-Ulskottets Memorial, N:o 182.
Sora den af Banco-Fullmägtige faslstälde Ordnings-Stadga, i och för
invexling af gamla mot nya Banco-sedlar vid Låne-Cantoiren i Götheborg
och Malmö, är öfverensstämmande med de i §. 153 utstakade grunder,
och berörde vexling, enligt samma Ordnings-Stadga, under flera år fortgått;
har Utskottet, i stället för berörde §., föreslagit det stadgande, punct
17:0 utvisar.
För den förändring af §, 155, punclen t8:o, innehåller, åberopar Utskottet
Betänkandet N:o 35; i följd af hvilket §. 156 blifvit omredigerad,
enligt punct 19:0, samt §. 157 är vorden, såsom upptagen uti punct 18:0,
helt och hållet utesluten.
De föreskrifter , som innefattas uti följande §,§., nemligen: 109, ito,
ii5, 116, 117, 118, 119, 120, 122, 124, 125, 126, 128, 133, 134.
i35, i36, a4 1 » 15j, 158 och i5g, komma att oförändrade qvarstå; dock
äro åtskillige af desse §§. i så måtto omredigerade, att ordet: ”Wexel
Bank”
blifvit utbytt till: ”Depositions-Afdelning”, hvilken benämning berörde
Departement numera eger.
Slutligen har Utskottet skolat tillkännagifva, alt, ehuru Rikets Ständer,
med bifall lill Utskottets derom afgifne förslag, antagit ett förändradt
myntsystem , hvilket af Rikets Ständer blifvit uti aflåten underdånig skrifvelse
lill Kongl. Maj:ts Nådiga Sanction öfverlemnadl; men hvarå Rikets
Ständer ännu ej fått emottaga Kongl. Maj:ts Nådiga Svar; Utskottet, —
sådant oagtadt, och enär Riksdagen redan är långt framskriden, — vid
upprättandet af ofvanstående reglementariska föreskrifter, icke iagttagit de
förändringar uti desamma, som ifrågakomme för den händelse Kongl. Maj:t
täckes i Nåder gilla förrberörde förslag till förändradt myntsystem.
Stockholm den 24 Maj 1841 -
Banco-Utslcotlets Memorial, ]Sf'.o i83»
iS
Nro 183.
Ank. till Exp.-Utsk. den 28 Maj 1841, kl. 9 f. m.
Memorial med förslag till åt shillige förändrade föreskrifter
uti 6:te Artikeln 1 :sta och 2:dra Afdelningarne af
nu gällande B ane o-Reglemente.
Utskottet har granskat föreskrifterne uti omförmälde artikels i:sta
och 2:dra afdelningar, samt får härigenom föreslå, att följande förändrade
stadganden måtte få intagas uti Banco-Reglementet,. nemligen i
l:o.
Sedan Svenska Stats-verkets, vid i83o års slut, återstående skuld af
4,4oo,ooo R:dr till Rikets Ständers Bank för derifrån utbetalde medel till
1808 års krigskostnader, numera, genom de härå , under åren 1835—1840,
af Riksgälds-Contoiret verkställde afbetalningar, blifvit minskad till ett
capitalbelopp af Tre millioner Åttahundrasjuttiotvå lusen Riksdaler Banco;;
så hafva Rikets nu församlade Ständer beslutit, att, i utbyte emot Riksgälds-Contoirels
för denna skuld år i83o utfärdade 44° stycken räntebärande
förbindelser, skola för berörde capital-återstod, hvarå de årliga afbetalningarne
äfven framgent komma alt till förut bestämdt belopp fortfara,
968 stycken nya 4-pi'ocents obligationer, å 4oGO R^1' hvardera, af
Contoiret utgifvas, enligt det derföre fastställda och här nedan intagna
formulär; hvilka obligationer, deraf 22 stycken, på sätt formuläret innehåller,
årligen inlösas, jemväl böra förses med så kallade räntecouponer,
»f den lydelse, nedanstående för dem äfvenledes fastställda formulär utvisar;
och hvilka senare till en början utfärdas för en tid af 10 år, hvarefter
nya couponer för enahanda tidrymd meddelas; kommande de obligationer,
sorn dessförinnan icke blifvit af Riksgälds-Contoiret på nu stadgadt
sätt infriade, att detta Verk till inlösen hembjudas, förrän de varda
af Banken i och för det af Rikets Ständer bestämda ändamål å annan
man öfverlåtna.
Formulär till ofvanberörde Obligationer.
I Öfverensstämmelse med Rikets Ständers derom fattade beslut, utfästa
och förbinda sig undertecknade af Rikets Ständer till Riksgälds-Conloi
-
Bcmco-Vtslottets Memorial, N:o i8o.
rets förvaltning, förordnade Fullmägtige, i Rikets Ständers namn och på
deras vägnar, att, såsom en andel uti en skuld af Tre millioner Attahundrasjuttiotvåtusen
Riksdaler Bancosedlar, hvarför Svenska Stats-verket hos
Rikets Ständers Bank häftar, till Rikets Ständers Bank eller dess ordres
betala en summa af Fyra tusen (4000) Riksdaler nämnde mynt, motsvarende
Ett tusen Fem hundrade Riksdaler Silfver Specie, efter i83o års
myntfot; kommande med liqviderandet af denna och öfriga , för berörde
skuld utfärdade, obligationer att sålunda tillgå, att 2a stycken obligationer
å tillhopa Åttatioåtta tusen Riksdaler, årligen infrias; hvarvid, så länge
Rikets Ständers Bank af dem alla är innehafvare, följes obligationernes
numerordning ; men sedermera genom lottning, sora inför Riksgälds-Contoirets
Fullmägtige, vid öppna dörrar, förrättas, bestämmes, hvilka obligationer
för året skola inlösas, hvarefter dessa obligationers numer 3:tie gånger
kungöres uti allmänna Tidningarne, sista gången inom 3:ne månader före
inlösningstiden ; föroehåliande sig likväl Riksgälds-Contoiret att jemväl en
större andel af skulden eller hela dess belopp liqvidera, då, i händelse
Banken innehafver aila obligationerne, uppsägning hos densamma inom
3:ne månader före betalningstiden verkställes; men i motsatt fall skall,
enär, till följd af bela skuldens betalning, inlösningen icke genom lottning
bestämmes, uppsägningen verkställas 3tne gånger uti allmänna Tidningarne,
sista gången, minst tre månader före inlösningstiden; och kommer för nu
förskrifne 4ooo R:dr att godtgöras 4 procents årlig ränta , räknad ifrån
och med början af detta år, intilldess betalning sker, å hvilken ränta,
som erlägges vid hvarje års slut, couponer nu aflemnas för to år, och
sedermera hvart tionde år för lika tid erhållas; dock kommer ränta icke
alt godtgöras längre än till den dag, denna obligation, efter utlottning eller
uppsägning, bör infrias, i fall innehafvaren skulle underlåta att dess belopp
då uttaga; hvilket allt härmed försäkras och reverseras.
Stockholm den
Rikets Ständers Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret.
För Ridderskapet och Adeln För Preste-Ståndet.
För Borgare-Ståndet. För Bonde-Ståndet.
For
-
Banco-UIskottets Memorial, N:o 185. I 7
Formulär till Ränte couponer.
Coupon å års ränta för Riksgälds-Contoirets till Rikets Ständers
Bank den utfärdade obligation å 4o°o R:dr B:co, ut
görande
160 R:dr Banco, motsvarande Co R:dr Silfver Specie efter i83o
års myntfot.
På Riksgälds-Contoirets vägnar.
(Denna föreskrift, motsvarande §. 161 i Banco-Reglementel, är lika
lydande med den, sorn af Stats-Ulskollet, i Betänkandet N:o 4ö4» §• 4'
blifvit föreslagen att inflyta i Reglementet för Rikets Ständers RikgäldsContoir.
)
2:o.
Följande Bankens fordringar hos Staten nemligen:
a') för af Riksgalds-Contohet begagnadt Crediliv emot ränta till 1823 års
slut .
R:dr 4»o,4»^52: 16. 3.
/V) för Riksgälds-Contoirets utelöpande Credit-sedlar
vid t8a3 års sint, efter afdrag af koppar
polletternes
metalliska värde
3,968,4*2: 23, 2.
c4 för den af f. d. Allmänna Magazins-inrättningen
begagnade invisningsrätt emot ränta åren j 81 3
tili och med 1 823
800,000: — —
cT) för Riks-gälds-Contoirets utredning af Malmö\
f. <1. Discont-verk, UH det belopp, dets,
O för sam,,,» Lonlo.rs utredning of Gollin Canal-I for(1H ,.jl(.r. sista
Bolags f. ti. Discont-verk, [1 , , . .
/•n p- i r 1 n j- ■ c c i ii- na 1 bokslutet utgjorde,
for lyltadt Creditiv af f. d. allmänna Maga-j 1
zins-inrättningen, J
komma fortfarande att uti Bankens räkenskaper,
inom linien, balariceras, och skola emedlertid
i Bankens vård förblifva följande till densamma
utfärdade skuld-förbindelser nemligen:
Riksgälds-Contoirets af den 17 Mars 1793 å . R:dr 600,000: — —
Stats-Conloirets af den 7 September 181 2 å . ,, 4°°,ooo: — —
och Riksgälds-Contoirets af den 28 September 1 815 å ,, 1,000,000 — —
äi/i. till Jl. St. Prut. 1810 och 18'11. 6 Sami. 1 Afd. 54 Häfttt. 5
i8
Banco-Utskottets Memorial, JV:o iS5.
hvilka förbindelsers belopp är inbegripet uti Riksgälds-Conloirets här ofvan
under Lilt. A upptagne Creditiv-skuld.
Hvad, sorn efter 1840 års början kan varda afbetaldt å de i denna
§. uppräknade fordringar, kommer att öka Bankens Capital-behållning,
hvaremot i samma nion de inom linien balancerade summor minskas.
(§. 162, som innefattar ofvanberörde stadgande, har allenast blifvit
ändrad till öfverensstämmelse med Utskottets Betänkande N:o 29, punct
Lilt. c_, 4:O0
3:o»
Lånen ntgifvas ej annorlunda än å fullt Riksdälerstal, utom hvad
angår lånen emot pant af egendom i städerna och på landet, hvilka lån,
utöfver minimi- och under maximi-beloppet, utgifvas endast å följande
slut-summor, nemligen 16 R:dr 3a sk., 33 ividr 16 sk., 5o R:dr, 66 Rtdr
3a sk., 83 R:dr 16 sk. och 100 R:dr.
(Motsvarande §. 166. Se Betänkandet N:o 119, med bifall, hvartill
Rikets Ständer bland annat förordnat, att lån på orörlig pant utgifvas
endast å de slutsummor, uli denna punct äro upptagne..}
4:o.
Räntan å alla lån, som öfverskjuta Fem Riksdaler Banco, och är«
meddelade på ett år eller derutöfver, fö'faller till betalning endast en
gång om året; men skulle ränle-licjviden icke fullgöras å den bestämda förfallodagen,
kommer det då upplupna intresset att tilläggas Capital-skulden,
så att till betalningsdagen räntan upplöper jemväl å den uträknade,
och, såsom obetald, å förfallodagen tillagde intresse-skulden; kommande
ränta på ränta å sådane lån, som icke öfverskjuta 5 R-.dr, hädanefterr såsom
hittills, ej att beräknas.
(Se Betänkandet N:o 269.}
Till följd hvaraf 168 §. kommer att erhålla den förändrade lydelse, förevarande
punct utvisar.
Det tillägg mot slutet af stadgandet, som Utskottet föreslagit, har
Utskottet trott vara behöflig! för undanrödjande af den misstydning, det
Tlanco-Ulsköttets Memorialj N:o 183.
»9
»kulle beräkningen af ränta på ränta å sådane lån, hvilka icke öfverskjuta
5 R:dr, hädanefter iagttagas.
5: o.
Af Bankens Låne-afdelning ulgifvas lån emot pant af guld och silfver,
»rbetadt eiler oarbetadt, som är l'öisedt med Svensk Controll-stämpel,
Svenska och Holländska Specie-ducaler samt guld och Silfver-medailler,
dock ej något lån till mindre belopp än Två Riksdaler Banco.
(Motsvarande §. 169. Det fölhöjda minimi-lånebeloppet afTvå Riksdaler
Banco grundar sig på Utskottets derom gjorda, af Rikets Ständer bifallna,
framställning, uti Betänkandet N:o 56.)
6:0.
Lånetiden bestämmes alltid till 12 månader; låntagaren dock obetaget
att dessförinnan sitt lån infria. Efter förfallo.dagen blifver det under en
tid af 3:ne månader pant-egaren öppet lemnadt att antingen panten utlösa,
eller det erhållna länet , emot erläggande af den derå upplupne räntan
, för en tid af 12 månader, omsätta; skolande, till upplysning för vederbörande
låntagare, Kungörelser införas uti Tidningarne Stockholms Dagblad
och Dagligt Allehanda, Irenne uti hvarje månad, nemligen så väl den
månad, ali hvilken lånen förfalla, Sorn äfven de tvänne nästpåföljande
månaderne, med erinran att senast inom Femtonde månaden ilian pantsedlarnés
utgilningsdagar sina panter infria eller lånen omsätta, vid påföljd
af lösningsrättens förlust.
(Se nyss åberopade Betänkande N:0 56).
7‘-o.
Lånen utgifvas till högst tre fjerdelar af pantens försäljningsvärde, enligt
mäklare-attest; och Bänco-slyrelsen bestämmer i Juni och December
månad hvarje år helåningspriset för påföljande halfår.
(Som redactionen af §. 176 är något otydlig, har Utskottet ändrat
•densamma, på sätt af denne punct inhemlas).
20
Banco-Utshottels Memorial, N:o i83.
8^0.
Hvarje halfår före den lid, då belånings-prisen å effecter för en nj
låne-period fastställas, skall uppgift meddelas Fullmägtige öfver qvantiteterne
af sådane effecter, som å hvar och en Våg utom Slockholm finnas
såsom Bankens pant förvarade; hvarefter Fnllmägtige, enligt sig företeende
anledningar, bestämma, om inventering, eller besigtning öfver panternes
behöriga vårdande bör, genom serskildt utsedt ombud, å flera eller
färre Vågar verkställas.
Fullmägtige ega derjemte, att så ofta och på det sätt, Fullmägtige
finna för lämpligast och lör Bankens säkerhet nödigt, låta anställa inventeringar
i Stockholms Jern- och Metall-våg å det derstädes förvarade för
Bankens räkning pantsatta jern samt öfrige exportable effecter.
(Till §. 179, som skulle förblifva oförändrad, är tillagd den föreskrift,
som innefattas i Betänkandet N:o 2g, punct Litt. D, 3:oj).
9:o.
Ilvad för öfrigt, i afseende på belåningen af de i uppräknade
effecter, är vordet stadgadt, dels i allmänhet, dels ock serskildt för Stockholm
och Götheborg, kommer än vidare alt tjena till efterrättelse, dock
med följande af Rikets Ständer vid dels sista, och dels innevarande Riksdag
beslutade förändringar, nemligen:
a) att intet slag af vågförde effecter hädanefter må i Banken eller
Götheborgs Låne-Contoir belånas, som icke under loppet af de näst före
belåningen förflulne tio åren undergått uppvägning, samt dervid blifvit,
enligt Föi faitriiugarne, till sin fullgoda beskaffenhet granskadt och pröfvadt;
hvarom Våg-attesten skall innefatta bestämdt intyg;
Åj) att egare till belånte effecter å Stockholms eller Götheborgs Vågar
äro fritagne från åliggandet att, vid reqvisition, till erhållande af Vågattest,
specificera panten till stämplar, dimensioner, stång- och stycke-tal,
äfvensom från skyldigheten att dylik specificalion , jemte Våg-attesten, till
Banken eller Låue-Contoiret aflemna;
c') att betalningstiden för lån emot pant af effecter å Stockholms
och Götheborgs Vågar är bestämd lill den i5 November det nästpålöljande
året;
Banco-Vt slottets Memorial, N'.o i 83.
d) alt alla hos Banken eller Låne-Contoiret nu befintlige eller framdeles
ingifvande Våg-attester skola, så vidt de deremot utgifue lån icke
under tiden varda inhetalde inom Tolf månader från deras utgifningsdag,
på del sätt förnyas, att ett ytterligare, genom låntagarens försorg, anskafladl
bevis af vågbet jeningen derom, att panten finnes i behåll, och a!t derför
ansvaras, tillslälles Banken eller Låne-Contoiret; börande således skuldförbindelserne
lor belåning af dylika efFecler i Stockholm oell Götheborg
jemväl innefatta åliggandet för låntagaren att, vid påföljd af lånets utsökning,
berörde föreskrift iagltaga ;
e) att Direclionen öfver Låne-Contoiret i Götheborg befrias från skyldigheten
att till Banken insända sådane förteckningar, redogörelser oell
extract, som uti 5:te och ^:de §§. af i8a3 års reglementariska stadgande!!
för jernbelåningen derstädes bl i t v i t föreskrifne; att den åtgärd, som Bankens
Låne-afileluing, enligt förstnämnde §., tillhört, likaledes upphörer;
alt deremot lill Direclionens disposition lör nämnde belåning anvisas, och
å räkning i Depositions-afdelningen insattes ett Crediliv af En million
Riksdaler Banco; att förstärkning af delta Creditiv får meddelas i mon af
behof, uppå Direclionens derom afgifvande reqvisition, under vilkor, att
det belopp, som sålunda utöfver den bestämda Crediliv-summan från Banken
utgifvits, till densamma ofördröjligen, och så snart lånerörelsen det
medgilver, af Låne-Contoiret återgäldas; samt att de för jernbelåningen
inflytande räntor efter hvarje qvarlals slut till Banken inbetalas; egande
Banco-ftillmägtige att meddela de för verkställigheten häraf erforderliga
närmare föreskrifter.
(Denna punct motsvarar §. 180, som blifvit förändrad, enligt Utskottets
Betänkande^ N:ris 120 och 136)
Moni. 4. Våg-alIesten bör bestämdt innehålla den Bergslags namn
och den Hyttas stämpel, hvarest tackjernet är tillveikadt, dess vigt, samt
antalet af galtar eller stycken. Attest öfver tackjern, liggande å Vågen i
Götheborg eller å någon af de öfrige Vågarfte i Riket, utom Stockholm,
undertecknas på enahanda sätt, som för stångjerns och andre våglörde effecters
belåning finnes stadgadt; hvaremot attest öfver tackjern, liggande
å Stockholms Våg, hör vara undersluifven af Iilspectoren vid Vågen, tillika
med 2:ne af Stockholms stads styrelse och på dess ansvar utsedde erabets-
och tjenstemän, hvilka intyga, alt den i attesten uppgifne tackjernspost
oförryckt skall lör Bankens läkning å Vågen qvarhallas.
(Motsvarande §. 181, mom. 4-)
32
Banco-Utslotlels Memorial, N:o 185.
1! :o.
Mom. /. Någon uiläning ifrån Banken till städer eller corporalioner
eger hädanefter ej rum, utöfver hvari i i83o Ars Baneo-Reglemente
medgifvits; lill följd hvaraf Banken i sådan låneväg allenast och blott till
nästa Riksdag tillhandahåller det belopp af 3o, högst 33,ooo R:dr, som
under förbehåll af för Banken nö jag tig säkerhet, 5 procents ränta < cili enahanda
årliga afbetalningsskyldighet, som gäller för Bankens fastighetslån i
allmänhet mot dylik ränta, blifvit vid i83o års Riksdag medgifvet att reserveras
åt Lunds Domkyrka, men ännu ej är vordet begagnadt.
(Motsvarande §. 188, mom. r. Som det belopp, hvilket Rikets Ständer
vid 1828—i83o årens Riksdag medgifvit att i låneväg tillhandahålla*
Lunds Domkyrka, ännu icke blifvit begagnadt, och detsamma således under
mer än 10 års lid i Banken utan ränta varit afsatt; har Utskottet,
med förändrig af esta momentet uti berörde hemställt, att samma belopp
endast ”till nästa Riksdag” för berörde ändamål reserveras.}
12:o.
Moni. 1. Den af Rikets Ständer vid i8a8—t83o årens Riksdag 1>«-  slutade utlåning från Banken, emot inteckning i fast egendom , kommer än
vidare alt fortsättas, under iagttagande, att en summa af 5,000,000 R:dr
utgör circulations-capilalet i denna rörelse; och få de ingående capital-afbetalningarne
årligen användas till lån i denna väg.
(Motsvarande §. 189, mom. 1. Se Betänkandena N;ris 8.{, 119,
och i5o.}
13:o.
Mom. 2. Vid denna belåning gälla följande hufvudsaklig# bestämmelser-.
a) hvar och en i Sverige bosatt och under Svenska Lagarne lydande
medborgare är berättigad att af låné-fonden erhålla delaktighet, då dea
erbjudne panten linnes med Författningarna enlig, och innebär den Tor
Banken nödige säkerhet;
b) det bestämda circulations-capilalet, "5,5oo,000 R:dr, fördelas sålunda,
alt 4,653,200 R:dr hållas tillhanda för inteckningar i egendom å lan
-
B anco-ZJts kottets Memorial, ]Sf:o IÖ3.
23
det och 844.800 R:dr för inteckningar uti hus och jord i städerna »tom
Stockholm;
c~) grunden för lånesutnmans bestämmande hlifver 1889 års taxeringsvärde,
enligt behörigen styrkta utdrag af vederbörandes taxerings-längder;
och må, eller pröfning i hvarje serskildt fall, hälften af detta värde kunna
såsom lån meddelas, emot pant af fast egendom på landet samt stadsjord,
men allenast en tredjedel af samma värde (mot pant af hus i släderne
utom Stockholm; dock under iakttagande, att maximi-summan för
låntagare ej i något fall får öfverskridas.
Ar pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande förmons
rätl
framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma inteckning, jemte
3 års ränta derå från den del af taxerings-värdet, hvarutöfver lån icke får
meddelas;
(V) utaf denna fond må högst 6000 R:dr till en låntagare ulgifvas,
»arnt mindre lån än 200 R:dr ej beviljas.
Till innehafvare af förut i Banken belånad fastighetspant utgifves ej
såsom nytt lån större summa, än hvad som utgör skillnaden emellan dess
redan innehafvande lån och nämnde maximi-belopp af Gooo R;dr.
I afseende på lån, som af Bolagsmän samfäldt sökas, gäller det stadgande,
att den Bolagsman, sorn förut enskildt häftar för lån till ringars
belopp än 6000 R:dr, kan för sin andel i Bolaget erhålla så mycket, som
fordras till fyllnad i denna summa, eller, om han åtagit sig delagtighet
tili ett Bolagets gemensamma lån, derjemte ega sin enskilde lånerätt öppen
för hvad utöfver hans andel i sådant lån belöper; samt alt för öfrigt
i de fall, då intressenter antingen redan häfta för fulla låne-beloppet, icke
kunna styrka sig vara Ilie från förmynderskap, uppbörd, m. m., eller på
annat sätt brista i erforderliga prassla iida, afdrag sker på dessas andelar,
utan inskränkning af de öfriges lånerätt;
e) å lånen beräknas 4 procents ränta;
f') årliga inbetalnings-skyldigheten utgör 6 för 100 om året af lånets
primitiva summa, och fortfar oafkortad, tilldess allt är liqvideradt; åliggande
det dock Bankens Commissarier alt derförutan, vid omsättningar af
beviljade lån, infordra en större inbetalning, derest det skulle befinnas,
alt den pantsatte egendomen betydligt fallit i värde. Upplupen ränta och
Banco-Utalotiets Memorial, N:o l83.
förskjalne lånepåkostnader godtgöras vid hvarje skeende betalning, och hvad
deraf sedan öfrigt är, minskar capital-skulden.
(Motsvarande §. 189 momentet 2. Se Betänkandena N:ris 83, 84,
118, 11 9 och i5o. Enär Rikets Ständer beslutat, alt den tillökning uti
Circulations-capitalet i låne-rörelsen mot pant af fast egendom , stor 220,000
R:dr, som tagits från Skiftes- och Odlings-låne-fonden, borde tilIgodokomma
endast fastighets-egare å landel; är, uti litt. b af ofvariberörde moment,
till zifiran uppgifvit det belopp af förstnämnde Circulations-capital,
som bör tillhandahållas för inteckningar serskildt i egendom å landet, oell
serskildt i hus och jord i släderne utom Stockholm.)
14:o.
Momentet 3. Såsom pant antagas:
ad) pä landet: Frälse-berustade- och andra Skatte-sälerier, Rå- och
Rörs- samt andra Frälsehemman och lägenheter, Frälse-skattehemman och
lägenheter, Bergs-fi älsehemman och lägenheter, Kronoskatte-i usthåll och
andre Krono-skattehémman och lägenheter, Jernbruk, belägne på egen
Säteri-, Frälse eller Skattegrund, samt försédde med egne underlydande
hemman, äfvensom de så kallade hyttor i Bergslagen, ehuru ej upptagne
under vanligt hemmantal; likväl endast, såvida desse ega tillydande jord,
hvars betydlighet och värde blifver enda grunden för deras låne-rättighet;
b~) i Rikets städer, med undantag af Stockholm: hus och byggnader
sorn blifvit försäkrade antingen i 'staa arnes Allmänna brandstads-B olag,
eller i Skånska Brandf örsäkrings-Inrättningen, eller i Götheborgs nya
Brandstods- Förening, eller i den år 1813 lili Götheborgs stad, under
namn af Götheborgs Brahdstods-Förening, inrättade Brandförsäkrings-anstalt,
samt tomter, arf och egne åkrar och vretar i och utom städerna, dock
under iagltagande, vid belåningen af hus och byggnader, af de serskilde
föreskrifter, hvilka finnas intagne uti 1 :sta Afdelningen, 2Cpde puheten af
Kongl. Majlis Nådiga Kungörelse den i3 Maj i83o.
(Motsvarande 189 momentet 3. Se Betänkandet N:o i63. Slutet
af litt. b uti nämnde moment, såsom innefattande blott en anmälan af
hvad vid tiden för förra Reglementets upprättande sig timat, har Utskottet,
såsom numera obehöfligt, från Reglementet uteslutit.)
15:o.
Banco-Utslottets Memorial,, IS:o 183.
2 5
15:o.
Mom. r. I afseende på låns omsättning iagttages, att Ingen förändring
i det faststälda årliga afbetalnings-beloppet för Bankens fastighetslån
får ega rum, till följd deraf, att panten till annan egare öfvergått.
Mom. 2. Vid de tillfällen åter, då hos Banken sökes, att få
ett län omsatt genom fördelning, hvarmed förstås, att, när en pant, hvarå
lån ifrån Banken är vordet meddeladt, genom försäljning eller på annat
sätt öfvergått räll serskilde egare, desse hos Banken begära att, hvar för
sig, få den på hvars och ens hemmanslott belöpande andel af lånet fördelad
och på eget namn omsatt; — iagttages, att den del afpanten, som
genom fördelningen frånskiljes, ingått i ursprungliga lånesumman för minst
så mycket, som det minimi-belopp, hvilket får, såsom lån emot pant af fastighet
från Banken, utgå; skolande sökanden med behörige handlingar styrka,
alt Banken uti den eller de fråndelade och hvar för sig intecknade fastighetslotterne
eger lika och icke sämre förmonsrätt, än Banken förut i den odelade
panten innehaft.
(^Motsvarande §. 190. Det tillkomna 2:dra momentet grundar sig på
Utskottets af Ilikets Ständer godkände Betänkande N:o 119.)
16:o,
Utaf den för belåning af fastigheter, så i städerne som på landet,
afsatta fond, utgörande., enligt §. , 5,5oo,ooo R:dr, utgifvas jemväl lån
mot pant af till viss man eller ordres stäld skuldförbindelse, lydande å
bestämd summa och till betalning förfallen efter föreskrifven uppsägningstid,
samt behörigen intecknad uti sådan fastighet, som i Banken får belånas,
och försedd med transport, antingen på innehafvaren eller på Rikets
Ständers Bank; dock med iagttagande af de föreskrifter, rörande grunden
för lånesummans belopp, m. m., som i allmänhet skola följas vid låns
meddelande, emot inteckning i fast egendom, äfvensom under öfrige bär
nedan stadgade vilkor, nemligen:
a) Vid lånebeloppets bestämmande iagttages, att afdrag sker ej mindre
för en summa , motsvarande den lagsökningskostnad, som för Bankens
säkerhet jemväl skall vid fastighetslån sökande intecknas; än äfven för
Bilt. till IL St. Prot. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Ajd, 54 Häftet. 4
20
Barico-UlslcoUets Memorial, JV:o l 8 3.
elen ränteskillnad, hvilken i följd af ränteberäkningen efter Bancomelhod
kan uppkomma, då uti den, såsom hypolhek , aflemnade lörbindelsen
i tinta är förskrifven till allenast l\ procent eller derunder;
K) det serskildta skuldebref, lånsökanden har att, jemte hypotheket,
aflemna, skall innefatta alia de vilkor och förbehåll, som äro stadgade uti
de skuldförbindelser, hvilka till Banken afgifvas för lån emot pant af fast
egendom;
c) lånsökanden, hvilken alltid bör vara samma person, som bypotheks-utgifvaren,
skall hos vederbörlig Domstol i staden eller å landet
hafva anmält det lian emot hypolhek af en inför Domstolen företedd
förbindelse, ernar upptaga lån i Rikets Ständers Bank, hvilken anmälan
bör vara uti Intecknings-piolocollel antecknad, samt bevis deröfver lånehandlingen
bifogas.
(Detta stadgande, som icke har sin motsvarighet uti nu gällande
Baneo-Reglemenle, öfverensstämmer med Utskottets uti Betänkandet N:o
G8 gjorda framställning, hvilken blifvit af Rikets Ständer godkänd.}
17:o.
Morn. r. Skiftes- och odlings-Iån komma än ytterligare att från
Banken ufgifvas;: och blifver circulalionssumman för dessa lån 80,000
R:dr B:co.
Capital-afbetaluingarne få årligen användas såsom lån till hjelp och
understöd, dels åt personer, hvilka, lill följd af äldre Skiftes-författningar,
efter år 1823 gjort, eller, på grund af sedermera gällande Skiftes-stadgar,
nödgats och än vidare nödsakas göra utflyttningar från byar och hemman,
samt i förening dermed inrätta nya bostäder; dels ock åt hemmansegare,
hvilka, ehuru qvarboende vid skiften, fått emottaga ouppodlad mai k i
stället för odlad jord, dock med iagttagande, att af 2:ne eller flere lånsökande,
den, sorn nödgats utflytta, har rätt till låns erhållande före den, som
fått bo qvar. Hvad af lånetiligångarne möjligen kan under ett år lemnäs
obegagnadt, må till det följande året reserveras.
(Motsvarande §. 195, mom, 1. Se Belänkandena N:ris 84 och 119.}
Banco-Utskottets Memorial, N:o i35.
27'
Efter att sålunda, vid hvarje serskild punct, hafva redogjort för de
förändringar, desamma innefatta, har Utskottet nu endast skolat anmäla:
alt, enär den fordran, Banken, enligt §. 160, egt hos Stats-verket, under
år 1837 blifvit liqviderad, detta stadgande kommer att från det upprättande
nya Banco-Reglementet utgå; att likaledes den föreskrift, som 164
§. innehåller, borde utgå , sedan Bankens fordran hos Hjelmare canal och
slussverks Bolag blifvit uti räkenskaperne afskrifven; samt att de stadganden,
§§ 163, 165, 167, 170, 171, 173, 174, 175, 177, 178, 181, mom.
1, 2, 3, 5 och 6, 182, i83, 184, i85, 1S6, 187, 188, mom. 2, 3 och
4, 189, mom. 4» 5 och 6, 191, 192, 193, 194 samt rg5, mom. 2 och 3
innehålla och hvaremot någon erinran icke förekommit, ansetts böra oförändrade
bibehållas.
Stockholm den 24 Maj 1841 -
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1841 -
Banco Ctskottcts Memorial, N.o I Sf
i
N:o 184,
Ank. till Exp. Utsk* den 26 Maj, kl, 9 f. ra.
Memorial, med öfverlemnande af förslag till reglementarisk a fört
skrifter, motsvarande y Art, i 1835 års Banco-Re
glemente.
För fullgörandet af den, uti §. af ofvannämnde Reglemente,
Banco-Fullmägtige lemnade föreskrift, hafva Fullmägtige meddelat Utskottet
uppgift 5 de till utgående af Bankens omkostnads-räkning beviljade
dels årliga, dels tillfälliga anordningar jemte yttrande, om och hvilka så
beskaffade anslag Fullmägtige ansett bö a, under tidrymden intill Rikets
Ständers nästa sammankomst, fortfara; och efter det Utskottet, i samband
med pröfningen af berörde uppgift och yttrande., granskat stadgandena
i 7 Art. af 1835 års Banco-Reglemente, får Utskottet tillkännagifva: att
dc uti a4§• al samma Artikel, under litt. a, b och d upptagne anslag
till Bankens Brand-Chef, Verkets Casseurer och ene Kamererare!! i LäneAidelningen,
äro uppförde i Aflönings-staten under titel Supplementar-staten
till de belopp, sorn af Rikets Ständer blifvit fastställde; att den under
litt. c upptagne ersättning till Advocal-Fiscalen och Banco-Fiscalen upphört,
i anseende till dåvarande innehafvåres af Fiscals-tjensterne afgång,
*amt att de uti mom. litt. e, f och g omföl malde anslag blifvit, likmätigt
stadgandet uti näst åberopade indragna i och med den af Banco-Fullmägtige
provisoriskt verkställda reglering af Banco-Statens löner.
De uti 243 §. under litt. a, b, c och f uppförde serskilda anslag
hafva, till följd af Banco-Verkets reorganisation, blifvit umbärlige; hvaremot
öfrige uti berörde §. under litt. d, e, g, h och i omnämnde arfvoden,
löner och anslag, såsom fortfarande hehöfliga, äro upptagne uti Aflöningsstaten
för Banco-Verkets embets- och tjenstemän.
Till följd häraf komma <jj§. 242 och 248 samt således äfven §. 244
alt helt och hållet utgå; hvaremot det belopp, som, enligt Förstärkfa
Eib. Jill R. St. Prot. 1840 och i8fi,6 Sami. 1 Afd. 55 Haft. i
2
Baneo-Utskottets Memorial, NiO 184»
Banco-Ulskotlels Memorial,. N:o i35» Banco-Fullmäglige ega alt disponera
för biträde åt Banco-Secreteraren vid räkeuskaps-göromålen inom Fullmägtiges
Expedition, skulle upptagas ibland föreskriflerne uti ofvanberörde
Artikel.
Uti den af Bankens Fiscals-Embete» vid denna Riksdags början»
till Utskottet afgifne Berättelse, har bemälde embete anfört, att, enär Rikets
Ständer vid sistförflutna Riksdag, enligt 2/j5 §. af nu gällande BancoReglemente»
väl tillåtit» att tills vidare finge,, såsom årliga gratificationer,
utbetalas:
Till Advocat-Fiscalen i Götha Hof-Rätt för biträde uti Bankens rättegångs-
och utsöknings-ärenden » B:co R:dr 100: —- —
samt till Advocat-Fiscalen i Hof-Rälten öfver
Skåne och Blekinge för dylikt biträde » » » 33: i6- —-
och till Actuarierne i Svea Hof-Rätt samt
Stockholms Rådhus-Rätt, för uppgifter
å derstädes anhängige concurs- och
O Ö
års-proclama-mål, hvardera i6R:dr 32
sk. eller tillsammans. 33: 16. —
men Rikets Ständer härvid fästat det vilkor, alt, när dåvarande innehafvarne
af berörde tjenster från deras befattningar afginge» dessa gralificationer
kcmme att indragas»—Fiscals-Embetet ansåge sigjböra tillkännagifva
dess öfvertygelse, att, om än någon besparing skulle kunna vinnas, genom
indragningen af omförmälde årliga arfvoden eller gratificationer,. hvilket
syntes Fiscals-Embetet föga sannolikt, åtminstone i afseende å de biträden»
sorn skola lemnäs af bemälde Advocat-Fiscaler, i saknad af hvilka Lilräden
Banken skulle nödsakas att godtgöra de personer,, som vid hvarje serskildt
tillfälle komme att utses till Bankens Ombud i bevaknings- och utsöknings-ärenden
vid förstnämnde 2."ne Hof-Rätter, vore dock denna besparing
ingalunda jemnförlig med den osäkerhet och det äfventyr, som för
Banken uppstode derigenom,, att dels bevakandet af dess talan måste öfverlemnas
åt okände personer,, hvilka dessutom icke så kunde vara i tillfälle
att fortskynda målens afgörande vid bemälde Hof-Rätter, som dervarande
Ad vocat-Fiscaler,. dels Banken skulle vara i saknad af de fullständiga
uppgifter å concurs- och års-proclama-mål vid Svea Hof-Rätt och
Stockholms Rådhus-Rätt, som Banken hittills,, mot det obetydliga arfvodet
af 33 R:dr 16 sk., årligen, egt att påräkna. Och hade Fiscals-Embetet»
på grund af denna öfvertygelse och jemte anmälan» att icke något ombyte
Banco Utskottets Memorial, N’,o 184-
3
efter sis'litine Rikslag inträffat med innehafvarne af berörde AdvocatFiscals-
och Actuarie-ljenster, så att hitintills ifrågavarande årliga gratificalioner
i vanlig ordning utgått, hos Utskottet hemställt, att, med ändring
af det i 245 §. af Banco-Reglemenlet stadgade, bär ofvan upptagne, vilkor,
någon indragning af desse gratificationer icke eller för framliden må
t ga rum.
Med anledning häraf och då Banco-Fullmäglige, i ämnet hörde,
delat den af Fiscals-Embetet här ofvan yttrade åsigt, har Utskottet föreslagit,
att berörde vilkor måtte utur det upprättande Banco-Reglementet
få utgå.
Meranämnde §. 2^5 upplager dessutom följande anslag och gratifi
cationer,
nemligen:
c') till vaklbeljeningen i Svea Hof-Rätt för kallelser i Bankens Rätle
gångs-ärenden
. „ 6: 32. —■
dtill tjenslemänncn vid Stockholms General-RostConlor,
för afläggandet af Bankens bref och förandet
af dess post-räkning . . 5o: — —
e') till Preslerskapet och klockaren vid Storkyrko-församlingen
i Stockholm, så kallade Påskpenningar, enligt
följande fördelning:
Pastorn ....... 20: — —
3 Coministrar, hvardera 6 R;dr 32 sk. 20; — —
Klockaren . . . . . . 2; 10. 8.
42: 10. 8.
Vid berörde ulgifts-poster har Utskottet, lika med Banco-Fullmägtige,
ansett någon minskning, under tidrymden intill nästa Riksdag, icke
kunna ega rum.
1 sammanhang med granskningen af 2innefattande uppgift
på de från Banken till åtskilliga Välgörenhets-Inrättningar utgående bidrag
och anslag, har Utskottet till pröfning förehaft en af vice Talmanen
Halling inom Borgare-Ståndet väckt motion, deruti, bland annat, anföres:
att väl ej kunde klandras, att med Bankens besparade vinst välgörenhet
rtöfvas, men att allt skäl saknades derför att låta en slik välgörenhet
blott tillkomma vissa städer och icke alla; att det dessutom icke borde
åt Banco-Fulimägtige öfverlåtas att, efter enskildt omdöme af Bankens
medel, efter godtfinnande använda 4i5oo R:dr, helst det måste anses ligga
utom Fullmägtiges personliga förmåga att utdela sine nådegåfvor till de
4
Ba/ico-UtskoUets Memorial, N'.o 184.
mest behöfvande i hela landet, hvarpå likväl allmänheten hade billigt
anspråk, då skarfven vore af allmänheten sammansparad.
Utskottet får, med anledning häraf, anföra, att omförmälde anslag
blifvit af Rikets Ständer för längre tider tillbaka beviljade de uti den åLeropade
§:n upptagne Inrättningar, samt att samma anslag icke torde
kunna dessa Inrättningar fråntagas, så länge Banken, å sin sida, eger förmåga
att desamma, af influlne vinstmedel, utbetala, ecb InräLtningarne, å
deras sida, uppfylla de vilkor, sorn för anslagens åtnjutande blifvit af
Rikets Ständer föreskrifnc; att något stöd för dessa anslags upphörande olestomindre
lärer kunna hemtas deraf, att icke alla lika beskaffade Inrättningar
i Riket, af Banken undfå sådane understöd, som det icke är osannolikt,
alt, i händelse hos Rikets Ständer framställning gjordes om dylika
anslag för andre i Riket varande Valgörenhets-inrättningar, hvilka deraf
vore 1 beliof, Rikets Ständer skulle en slik framställning bifalla; samt att,
hvad serskildt angår de till smärre julgåfvor åt fattige, så väl i hufvudstaden,
som orlerne, nnviste 2,000 R:dr årligen, desamma, efter hvad Utskottet
inhemta!, utgå ull fattige uti alla orter inom landet.
Utskottet anser således, det §. 246 icke bör undergå annan förän
dring,
än den, som uppkommer deraf, alt det belopp, hvilket uti lill. i
upptages för enkan M. Lindbäck, uteslule®, sedan bemälda enka numera
aflidit.
Med hänvisning i öfrigt till Utskottets af Rikets Ständer bifallna
Betänkande, N:o 29, punkt. litt. E 1:0 samt Banco-Fullmägtiges till Utskottet
afgifne, Memorialet N: > l\ bifogade, berättelse pag. 53 — 55, får Utskottet
tillkännagifva, att bland de i §. 247 till understöd upptagne personer
sådant understöd upphört för aflidne Registratorn Hagelins efterlemnade
hurr, samt att det uti litt. o utförda belopp blifvit ytterligare nedsatt, så
att detsamma för närvarande uppgår till endast 3oo R:dr årligen.
De under litt. o/, e, f, g och h uti §. 248 upptagne tillfälliga an
s'ag
hafva, i och med detsamma den nya organisationen sattes i verket,
upphört, hvaremot de anslag, sorn omförmälas uti litt. a, b och c, ansetts
än vidale erfordeilige. Och har Utskollet derjemte, med bifall till
Banco-Fullmägtiges i ämnet gjorde framställning, funnit sig böra tillstyrka,
att för nya sedlar af valeurerne 5oo, 100, 33|, 16?, 10, 6| och 2 R:dr
samt 3a sk. , måtte få utgå de belopp, här nedan upptagas.
Sådane föreskrifter uli ofvanberörde artikel, hvilka icke blifvit
set skildt vidrörde, har Utskollet ansett böra oförändrade uli det nya
Banco Utskottets Meni'r al, N.o iSzj. 5
Banco-Reglementel inlagas ; oell får sålunda härmedelst föreslå, alt i nämnde
Reglemente följande stadganden måtte inflyta, motsvarande ■yide Artikeln
i senaste Banco-Reglemenle:
Artikel
1:0.
Banco-Styrelsen eger att på räkningen: Obestämda Supplement arStatev,
disponera ett arfvode af högst 3oo R:dr Banco årligen, såsom ersättning
till den person uti Banken, som, uppå Banco-Secrclerarens hemställan,
blifver af Styrelsen förordnad att vid räkenskapsgöroinålen inom
Styrelsens Expedition Secreleraren bitiäda.
2:0.
Till personer utom Banco-Vcrket för meddelandet af erforderliga
upplysningar och biträden m. m., må tills vidare följande årliga gratificat
ion er, i vanlig ordning, utbetalas nemligen :
aj) Till Advocat-Fispnlerne i Götha llofRätt och HofRätten öfver Skåne
och Blekinge, för biträden uti Bankens Rättegångs- och ITlsökningsärenden,
den förre 100 R:dr och den senare 33 R:dr 16 sk. eller till
-
sammans
B:co R:dr 133: 16.
b) till Actuarierne i Svea LlofRätt och Stockholms
RådhusRätt, för uppgifter å derstädes anhängiga concursoch
ursproclama-mål, hvardera 16 ll;dr 3a sk., eller tillsammans
.......... 33: 16, —
c) lill Vaktbetjeningen i Svea llofRätt för kallelser i
Bankens Rättegångs-ärenden G: 3a. —
d') t'll Tjenstemännen vid Stockholms Genei al-PostContoir
för afläggandet af Bankens bref och förandet af
dess post-räkning ........ 5o: — —
ej) till Presterrkapet ock Klockaren i Storkyrko-Församlingen
i Stockholm, så kallade Påskpenningar, enligt följande
fördelning:
Pastorn . . . . . . . 20: — —■
3 Comministrar, hvardera 6: 3a . . 20: — —
Klockaren . . . . . . 2: 10. 8.
eller tillsammans . . . . . . . . l\T. 10. 8.
6
råneo Utskottets Memorial, N:o 18/|-
3:o.
Följande årliga välgörenliets-bidrag, nemligen :
a) Till Frimurare-Bainhuset i Stockholm 1000: — —
derå år 181 5 beviljad tillökning . 5oo: — —
i,5oo:
b) till allmänna Fattigvården i Slockholm . . i,ooo: — —
cf) till Frimurare-Barnhuset i Götheborg iG6: 02. —
derå år i8i5 beviljad tillökning . l33: )G. —•
d) till Gustavianska Barnhuset i Norrköping . . 100: — —
e) till Barnhuset i Gelle ...... 100: — —
O till Bönhuset i Carlshamn ..... 100: — —
gj) till Baneo-Statens Enke- och Pupill-Cassa . . 133: 16. —
li_) till smärre Julgåfvor ål fattige, så val i hufvudstadens
sorn i orterne ...... 2,000: —
eller tillsammans B:co B:dr 5,203: 16. —
komma ali, intill nästa Riksdag fortfarande, under förut stadgade vilkor
och på enahanda sätt, som hittills, utbetalas, med iagtlagande allenast,
att alla desse utgifter, såsom icke egande något samband med Bankens
förvallningkostnader, uppföras på serskildt conto och att det deraf utbetalde
beloppet hvarje år på Bankens räntevinst afskiifves.
4:0.
Af Fullmägtiges så kallade disposilions-iäkninp, N:o 2 skola följande,
af Rikets Ständer fastställde och beviljade anslag, under de vid hvart
dera
serskildt fästade vilkor, lills vidare utgå, nemligen;
a) Till Bokhållaren vid Banco-Discont-Verket A. Movtelii enka, Sj
phia
Wernander B:co B:dr 200: — —
b) till förre Bokhållaren vid Banco-Discont-Verket G.
A.Oudars enka, Annette Runde/vist ..... 200; — —
c) lill Vaktmästaren vid Banco-Discont-Verket Forssboms
enka, Sara Gustajva Haglund ..... ^5: — —
d) till afvikne Bokhållaren vid Låne-Contoiret i Götheborg,
C. G. Treffenbergs trenne minderåriga barn . 5o:
e) till försvunne Bokhållaren i Banken F. Zettergrens
minderåriga dotter, Laura . . . . . , .. 4*: 3a. —
Bancj Utskottets Memorial, N:o i ?/{•
7
Q Till aflidne Contoirs-Skrifvaren i Banken, ProlocollsSecreteraren
A. Printzenskölds minderåriga son Axd . . 5o: — —
g) Till Vaktmästaren vid Låne-Contoiret i Götheborg,
Wedbergs Enka, Rebecka Klefbeck ... . ^o: — —
li) Till Cancellisten vid Banco^Piscont-Verket, Assessoren
Th. Claessons Enka, Wendela Marg iretha Malmberg,
jemte fyra minderåriga barn ...... r5o: — —
i} Till förre arbetaren vid Tumba Pappersbruk Sven
Wennersten och hans hustru Maria Sjöberg . . . 6: 32. —
k) Till Kamererare!) vid Låne-Contoiret i Malmö J.
G. de Mares enka, Ii. G. Reddewigh, jemte sju minderåriga
Larn .......... 333: »6. —
1) Till aflidne Banco-Ombndet vid Götheborgs LåneContoir,
Kamereraren J. Wallmos tre minderåriga barn . 3oo: — —
m) Till Vaktmästaren vid Bdnco-D sconl-Verket Calens
enka, Catharina Margaretha Sjöberg .A . . . 5o: — —
n) Till aflidne Bokhåll ren vid L3ne-Contoret i Götheborg
/. P. Anderssons enka, Charlotta T tonell . . 200: — —
Summa B:co R:dr 1,6(56: 3a. —
Till bestridande af dessa anslag, jemte öfrige för enahanda ändamål
förefallande utbetalningar, som af Fullmägtige I ädanefter bevilja®,
må en summa af 2,5o<o R:lr vid hvarje års slut, på sätt hitintills skett,
från Bankens Förvaitningskostnads-räkning till ofvanberörde Onspositionsräkning
Nr.) 2 öfvcrföras, under iagttagande likväl, att de tillfällen till
besparing af det ena eller andra al beiörde anslag, som möjligen kunna
sig yppa, icke försummas.
Och kommer, enligt Rikets Ständers vid 1828—3o årens Riksdag
fattade beslut, Notarien C. A. Strinnholm alt af den på samma Dispositions-räkning
innestående behållning, med io5o Rfdr, i eli för allt, enligt
uppgjord öfverenskommelse, godtgöras för de återstående sex årgångarne
a>f det Register för åren 1800—1828, som Strinnholm åtagit sig alt, efter
så val tids- och sakordning, som alphabetisk ordning, utur Bankens handlingar
sammanfatta och i fullständigt skick renskrifvet aflemna..
:o..
Följande tillfällig» föränderliga anslag, h vilkas åi liga belopp icke
lan på förhand bestämmas,, nemligen:
8
Banco-Ltskottets Memorial, N.o 184>
a) För Bankens Conducteur, serskildt arfvode, då lians biträde vid
större byggnads-arbelen och reparationer erfordras, /^o R: Ir i månaden.
b) För hvarje i ooo:de annullerade och förslitne sedlar å valeurerne
från och med 3 R:dr till och med 8 sk., som blifvit af Commissarieriie
granskade, öfverkorssade, uppräknade och förseglade 42 s^- 8 rsf
cj)
För hvarje iooo:de nja sedlar af valeurerne 16, 12 och 8 sk.
Commissarie-underskriften . . . . . . .1: 2O. 8.
Contrasignation — 34- S.
Numerering och datering ....... — 26. 8.
d) För hvarje iooo:de nya Sedlar af de högre valeurerne
å 5oo, 100, 333 och 16? F;lr
Commissarie-underskriften . . . . . . , 1; 26. 8.
Contrasignation ......... — 34- 8.
Ordningsnumrors och Serie-bokstäfvers anbringande medelst
machin-tryck — 4°- —'
e) För hvarje iooorde nya Sedlar af valeuren 1 o, 6| och
2 F; ir samt 3a sk., utöfver det antal, hvars expediera tide kan
medhinnas af vederbörande i Sedel-ContO!el:
Commissarie-underskriften . . . . . . . 1: 16. —
Contrasignation . . . . , . . . . — 3a. —
hvarförutan för ordningsnumrors och serie-böksläfvers anbringande
medelst roarhin-tryck betalas för hvarje iooo:de
af sistberörde sedlar , ..... — 20. —■
C: 0.
Såsom ersättning till Bankens Medailleur G. Enegren, för den förlust
af hittills påräknad arbetsförtjenst, som lian, till följd af förändringar
med sedelmyntet, kommer att vidkännas, ega Fullmägtige att, med afseende
å hans tjenstetid och derunder ådagalagda förhållande, samt i öfrigt
förekommande omständigheter, tilldela Enegren utöfver lönen, ett serskildt
årligt arfvode, emot skyldighet för honom att biträda vid sådane möjligen
förefallande göromål inom Banken, dervid han, genom sin egande
konstfärdighet, kan tillhandagå.
Stockholm den 24 Maj 184 r
-
N:o i85.
B anco~Ut skottets Memorialj N.o iS5.
9
N:o 185.
Ank. till Exp. Utsk. den 26 Maj 1841, kl. 9 f. m.
Memorial, med svar å gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande,
J\':o i55, innefattande förslag till ändring af $.
23a uti Banco-Reglementet.
Utskottets ofvanberörde Betänkande, i anledning af väckte frågor
om förändring och förtydligande af de för Handels- och Närings-Disconternes
lånerörelse, uti 4* 5 och 6 mom. af 23a §. i Banco-Reglementet
under den 26 Maj 1835 lemnade föreskrifter, angående dels antalet af
namn, som erfordras såsom hypolhek för lån utöfver 10,000 R:dr, dels
belåningen af vexlar, dels högsta tillåtna skuldsällningsbeloppet och dels
förbudet mot låns omsättning, har, enligt från Riks-Slånden ankomna
Protocolls-utdrag, blifvit bifallet af Preste- och Borgare-Stånden; men af
öfrige tvänne Riks-Stånd till Utskottet återremitteradt med löljande dervid
gjorde anmärkningar, nemligen;
1:0 inom Ridder skåpet och Adeln,
f) alt den af Utskottet, för de fall, då någon på innehafvande Vexel
vill i Handels- och Närings-Disconten förskaffa sig penningar, bibehållne
form, belåning af Ueoclar vöre dels onytt g, alldenstund Discontens säkerhet,
som i detta fall utgjordes af låntagarens skuldförbindelse, jemte
den, såsom hypolhek derför, aflemnade Vexeln, kraftigare betryggades, om
Vexel-innehafvaren, för att begagna Handels-Disconten, ålades att, med
sitt namns underskrift, godkänna Vexeln, och derigenom för dess inlösen
blefve, under Vexelstadgans strängare förbindelse, medansvarig, och dels
skadlig, i det afseende, att, då Disconten icke emottoge andra skuldsedlar
än de, som voro ställde på vissa fulla månader, det ofta kunde inträda,
att det sökta lånets förfallotid icke blefve densamma, som Vexelns, hvilken
omständighet skulle hafva förorsakat de af Discont-Directionerne öfverklagade
svårigheter mot Vexelrättens bibehållande; med anledning
hvaraf blifvit yrkadt, att de i 4 inom. af 2Z2 §. ulaf senaste Banco
Bih,
till R. St. Prot. 1840 och l84>t 8 Sami. 1 Afdd. 55 Haft. 2
10
Banco-Utsliottets Memorialj N.o i85.
Beglemenle, Liand uppräknade hypothek för lån i Handels-Disconlen, förekommande
orden ”och Vexlar’’ borde derifrån utgå, samt deremot i
serskildt mom. intagas följande stadgande; Derjemte må vexlar, accepterade
till betalning å den ort., der lånet sökes, samt förfallna inom 6 månader,
kunna disconleras, med iagttagande af samma räntefot och samma
vilkor, i afseende på säkerheten, som för lån ur denna Discont äro före
ki i t ne; och
b) att då den af Utskottet i Betänkandet, N:o 158, foreslagne tillfälliga
utvidgning af Bankens lånerörelse hufvudsakligen kunde, bland de
löreträdesvis dervid uppgilne Lånegrenar för Handels- och Närings-Disconten,
ifrågakomma, men det vore sannolikt, att Handels-Disconten icke,
utan en sådan jemkning i nu stadgadt maximum för högsla tillåtna ansvarighetsbeloppet
i samma Discont, att derifrån finge, i form af Discontering
utaf Vexlar, under vissa vilkor, utgifvas penninge-försträckningar
äfven utöfver det, såsom högsta medgifna lånesumman, fastställda belopp,
med iagttagande af nödig säkerhet, kunde utsträcka sin utlåning utöfver
den ordinarie fonden af 3,000,000 R:dr, och den, till hindrande af rörelsens
onödiga förminskning, medgifna rättighet således i sjelfva verket
skulle blifva utan påföljd, borde, under förutsättning af bifall till Utskottets
förenämnde, i Betänkandet N:o 158 gjorde, framställning, såsom tillägg
till 6 mom. i den som nu blifvit föreslagen att gälla i stället för 232
i senaste Banco-Reglemenle, intagas en så lydande föreskrift: Dock
må, vid de tillfällen, då Handels- och Näiings-Disconternes fonder erhållit
tillskott utöfver den ordinarie fonden af sammanräknade 3,000,000
H:dr, vid discontering af vexlar, persouers namn godkännas, ehuru de
derigenou sammanräknadt kunde komma att häfta för mer än 4°>00<)
R:dr, hvarvid likväl fordras, utom att, för sådan Vexel, minst Irenne,
hvar för sig, för inne. hafvande sammanräknad ansvarighet till DiscontVerket
fullt vederhäftige personer ansvara, att minst två tredjedelar af
närvarande Ledamöter utaf Discont-Directionen dertill lemna bifall; samt
2:0 inom B onde-Ståndet,
att den utsträckning i lånerätten, som uppkomme derigenom,
att Utskottet i dess förslag lill 6 mom. stadgat, att uti högsta tillåtna
skuldsättningsbeloppet vid Handels- och Närings-Disconten icke inbegripes,
hvad låntagaren eljest må vara till Banco-Disconten skyldig, vore
vådlig och således borde från förslaget utgå, hvaremot den föreskrift i
stället borde intagas, att ingen må häfta för större belopp i BancoDisconten
samt Handels- pch Närings-Disconten tillsammans än 4o,ooo B;dV
]Janco-lrt skottets Memorial, N\o 185.
Med anledning af den anmärkning, som blifvit framställd deremof,
att Utskottet icke föreslagit .Rikets Ständer något stadgande, hvarigenom
Vexlars discontering blefve medgifven, utan endast ansett Vexlar lorilarande
böra få i Handels-Disconten belånas, får Utskottet tillkännagifva,
att någon motion om så beskaffad förändring uti hittills gällande föreskrifter
icke under Riksdagens lopp blifvit väckt; vid hvilket förhållande
Utskottet, som biträdt den hemställan, hvilken af Directionerne öfver Handels-
och Närings-Disconten i Stockholm samt Låne-Contoret i Malmö blifvit
hos Utskottet gjord, nu icke finnér skäl frångå, hvad Utskottet i
detta afseende tillstyrkt, helst tvänne Riks-Stånd redan bifallit Utskottets
Betänkande N.‘o 155, samt inom det tredje, eller Bonde-Ståndet icke blifvit
framställd någon anmärkning, åsyftande förändring i hvad Utskottet,
uti omförmälde Betänkande, angående Vexlars belåning, under mom. 4»
och 5 föreslagit, och samma Betänkande således redan kan anses vara af
Irenne Riks-Stånd, i denna del, godkändt.
De hvarandra motsatta anmärkningar, som blifvit framställde emot
Utskottets under mom. 6 gifne tillstyrkan, anser Utskottet så mycket mindre
kunna föranleda till någon ändring af hvad Utskottet i samma mom.
föreslagit, som Utskottet, genom dess i Betänkandet N:o i58 gjorde tillstyrkan
om rättighet för Banco-Fullmäglige att till annan Bankens lånerörelse
anvisa någon del af de fonder, som under eu längre tid icke kuiir
nät för de dermed afsedde ändamål användas, icke velat på konslladt sätt
uppdrifva Bankens lånerörelse, utan endast förekomma inträffande å nyo
af det förhållande, som sedan sista Riksdag egt rum, att nemligen för vissa
ändamål afsatta betydliga fonder till större elier mindre del blifva obegagnade,
under det fonderne för andra grenar af Bankens rörelse finnas
otillräcklige, och hvad den inom Bonde-Ståndet gjorde anmärkning beträffar,
densamma grundar sig på ett misstag, enär Utskottet, genom dess tillstyrkan,
att uti det vid Handels- och Närings-Disconten tillåtne högsta
skuldsättningsbeloppet, 4o,ooo R;dr, icke må inbegripas, hvad gäldenären
eljest kan vara till Banco-Disconten skyldig, allenast bibehållit hvad 5
Mom. af 232 §. i senaste Banco-Reglemente i detta afseende stadgat.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet ånyo underställa
Rikets
Ständer det förslag till förändring af 232 §. i senaste
Banco-Reglemente, som Betänkandet N:o 155 innehåller.
Stockholm den 24 Maj 1841.
1 2
Banco-Utskottets Memorial, N:o i85
Reservationer
af Herr Stuart, C. G.: ”Under åberopande af min Banco-Ulskottels Betänkande,
N:o 155, bifogade reservation, får ja g förnya mitt deruti framställda
yrkande om fortfarande belåningsrätt, äfven för utländska i den
stad, der utlåningen sker, accepterade vexiar, äfvensom om medgifvandet,
att behörigen accepterad vexel, som förfaller från och med andra till och
med fjortonde dagen efter den för Discont-lånet beslämda förfallotid, må
såsom hypothek för dylikt lån kunna antagas,”
och af Herr Bogeman, J. L. ”Då Högloft. Banco-Utskoltet, oag’adt de
vid Betänkandet, N:oi55, framställda anmärkningar, förklarat sig icke finna
anledning frånträda sitt förslag, i afseende på sättet för vexlars belåning
i Handels-Disconten, får jag mig deremot reservera och anser mig
höra i korthet framställa mina åsigter af ifrågavarande ämne. Uti ju enklare
former en allmän Discont-rörelse kan verka, desto förmonligare för
de lånsökande. Denna satts’s tillämpning på en inrättning, hvars ändamål
är handels och näringars understödjande, torde ändå mindre kunna bestridas.
En dylik låne-inrätlning bör, så långt desi egen säkerhet medgifver,
röra sig i sådane förmer, som närmast äro förenliga med egenskapen
af dessa yrken och deras lifiigare omsättning i allmänna rörelsen. Genom
veoclars discontering, vinnes en betydlig förenkling; och i stället för
att icke gerna andra än tillkonstlade vexiar, uppgjorde endast för låneoperationer,
kunna, enligt nu gällande föreskrifter, belånas, skulle härigenom
vexiar, grundade på verkliga alfairer, blifva de ändamålsenligaste document
för denna slags låne-rörelse. Det nuvarande stadgande, att den
hypothiseiade vexeln bör va a fotfallen senare än skuldförbindelsen, medförer
så mycket besvär och onödiga omvägar samt inskränker så Eetydligt
låningstiden, att ganska få vilja eller ens kunna sig deraf begagna. •— Med bibehållande
af samma pröfningsrätt som hittills är Discontens säkerhet, 1
anseende till vexelns löpande egenskap och executiva kraft, mera betryggad
än under nu intrasslade förhållanden. — Fördelarne af vexlars discontering
äro således för så väl den allmänna rörelsen som Låne-verken
alltför uppenbara att tarfva någon ytterligare bevisning. Härtill kommer
den stora nyttan att dymedelst få inrikes yexlar hemmastadda i den
allmänna rörelsen.”
Banco-Utskottets Memorial, N’.o 186.
N:o j86.
Ank. till Exp-Utsk. den 26 Maj 184L kl, 9 f. in.
Memorial, med anmälan om utgången af de omröstningar, hvilka
inom Förstärkta Banco-Utskottet blifvit anställde öfver den
uti Banco- och Lag-Utskottens Memorial, JY:o g upptagne
fråga.
Sedan Rikets Ständer, vid pröfning af Råneo- och Lag-Utskottens, i
Utlåtandet, N:o 5, afgifne förslag till Lag för Enskilde Banker, stannat i
skiljagtiga beslut, angående morn. i af §. g uti berörde förslag samt, enligt
Banco-Utskottet tillhandakomne Protocolls-utdrag af den io, 12 och
i5 innevarande Maj, bifallit Utskottens uti Memorial N:o 9 afgifne förslag
till de olika meningarnes afgörande medelst votering, har Banco-Utskottet,
förstärkt till det antal ledamöter, y3 §. Riksdags-Ordningen bestämmer och
i den ordning, samma jemnförd med 53 §, föreskrifver, denne dag anställt
omröstning öfver den stridiga frågan, enligt följande, af Rikets Ständer
godkände, voterings-propositioner:
irsta voteringen:
Den, som vill, alt contra-proposition uti nästföljande votering skall
innehålla den af Högv. Preste-Ståndet beslutade redaction af åberopade
§. 9 mom. 1, lydande som följer :
”Ej må enskild Bank utgifva Credit-sedlar och invisningar å Riket»
Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af:
1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank;
3:o sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver samt
hypolhek, som i 7 §. nämnas; Bankens egna låne-handlingar sålunda
härvid icke inberäknade; och
Banco-VtsJcottets Memorial, N o 186 .
4:o innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade Cassa-Creditiv,
i den nion dessa anlitals; dock härföre alldrig utöfver 4° procent å det
verkliga actie-capitalets belopp; börandes dessa lånehanlingar af Directionen
vid hvarje Låne-Contor pröfvas, i närvaro af Konungens Befallningshafvande
eller dess ombud;” röslar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer Contra-propositionen att innefatta den redaction
af omförmälde §:s irsta moment, Vällofliga Borgare-Ståndet antagit,
nemligen:
”Ej må enskild Bank utgifva Credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammanlaget belopp, än som motsvaras af:
t:o behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank ;
3:o sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypothek, som i 7 §• nämnas; Bankens egne iånehandlingar sålunda
härvid icke inberäknade; och
4:o innehafvande säkerhetshandlingar för lemnade Cassa-Creditiv
i den moa desse anlitas; likväl alldrig till större belopp, |än 25 procent
af tecknings-summan, såvida sistnämnde handlingar äro af lika beskaffenhet
med grundfonds-handlingar, enligt 6
Voteringen häröfver utföll med 2g Ja och go Nej, och som Nej
alltså vunnit, blef
2:dra voteringen:
Den, som bifaller redaclionen af ifrågavarande §:s 1 moment, enligt
Banco- och Lag-Utskottens förslag, så lydande:
"Ej må enskild Bank utgifva Credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank lill större/sammantaget belopp, än sorm motsvaras af:
1:0 behållningen i dess egna Cassör af Rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
£anco-Ulslioltets Memorial, IV:o i86.
3:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank; och
0:0 sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypothek, som i 7 §. nämnas; Bankens egne lånehandlingar sålunda
härvid icke inberäknaderöstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, kommer berörde §:s 1 morn. att erhålla den af Vällofl.
Borgare-Ståndet antagne redaction.
Hvilken votering utföll med 6g Ja och 5o Nej.
Enär Ja alltså vunnit, var besluladt, att g §. mom. 1 uti cfvan.-  omförmälde Lag för enskilde Banker skulle erhålla följande lydelse:
Ej må enskild Bank utgifva Credit-sedlar och invisningar å Rikets
Ständers Bank till större sammantaget belopp, än som motsvaras af:
1:0 behållningen i dess egna cassör af Rikets gångbara mynt i
silfver eller sedlar;
2:0 återstoden af deposition i Rikets Ständers Bank; och
3:q sådane Bolagets odisponerade tillgångar i guld och silfver
samt hypothek, som i 7 §. nämnas; Bankens egne lånehandlingar sålunda
härvid icke inberäknade.'”
Hvilket Förstärkta Banco-Utskottet skolat hos Rikets Högloft. Stäader
vördsamligen anmäla.
Stockholm den a5 Maj 1841.
STOCKHOLM, Elmcks och Granbergs Trjckeri, 1841 *
Banco-Utskotlcts Memorial, N\o 187, 183-
I
N;o 187.
Ank, till Exp.-Utsk. den 29 Maj, kl. 3 e. m*
Memorial, i anlednirg af Höglofl. Bi Ider skåpets och Adelns återremisser
å Utskottets under N.ris 176, 177 och 178 ajftfna
utlåtanden.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag af den 12 innevarande Maj, liar
Högloft. Ridderskapet och Adeln lill Utskottet återremitterat dess nedannämnde
Utlåtanden, nemligen:
N:o 176, med förslag lill reglementariska föreskrifter, motsvarande
3:dje Artikeln 2:dra Afdelningen i nu gällande Banco-Reglemenle;
N;o 177, med förslag till ändring af åtskillige §§. uti 3;dje Artikeln
4;de Afdelningen af nu varande Banco-Reglemente ; samt
N;o 178, med förslag till ändring af åtskillige reglementariska stad
ganden
uti 8;de Artikeln af Banco-Reglementet.
Men som omförmälde Utlåtanden, under den 10 och 12 i före
renämnde
månad, blifvit af öfrige 3:ne Riks-Slånden bifallne, hafva berör
de,
från Högloft. Ridderskapet och Adeln meddelade, återremisser icke
kunnat till någon åtgärd från Utskottets sida föranleda; hvilket Utskottet
skolat hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 29 Maj j84 f•
N:o 188.
Ank. till Exp.-Utsk. den 29 Maj, kl. 3 e. ro.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens beslut, i följd af Utskottets
uti Belänkandena N:ris i58 och 179 framställde förslog
till reglering cf Bankens läne-rörelsc i åtskillige delar.
Sedan Utskottet, i anledning af Högv. Preste- och Hederv. BondeSlåndens
återremisser å Utskottets, under N: > i58, afgifna, al Höglofl.
Bih. till R. St. Fröt. 18 fo och 18f1, C Sami, x Afd. 36 Haft•
£anco-UiskMe's Memorial, N‘.o 188.
Ridderskåpet och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet bifallne Betänkande,
med förslag till reglering af Bankens Jåne-rörelse, uti Utlåtandet N:o 17g
tillstyrkt åtskillige förändringar och tillägg uti förslberörde Betänkande,
liar Utskottet, genom Protocolls-Utdrag af den 19 och 24 innevarande
månad, erhållit underrättelse, att Betänkandet IS':o, 158 jemväl blifvit af
Högv. Preste-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet godkändt; samt att Utlåtandet
N:o 179 är vordet af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Hederv.
Bonde-Ståndet, utan förändring, och af Högv. Preste-Ståndet, med följande
tillägg, antaget, nemi.;
r:o alt 4 morn. i §. 207 af nu gällande Banco-Reglemente skulle
såvida förändras ; att för Creditiv, som blifvit lemnadt på spanmåls-uppläggning,
beräknas Banken för de derå dragne summor 3 procent tillgodo
för torkad spanmål; att för otorkad deremot erlägges 4 procent, hvarjemte
för det senare, utom hypothek af varan, samma säkerhet fordras, som
för Discont-lån;
2:0 att i 1 mom. af §, 209 skulle, å rrsta raden, efter ordet
”Associationer,” införas ”socknar;” hvarjemte Yälloflige Borgare-Ståndet,
med afslag å Utskottets tillstyrkan, angående rättighet för Banco-Fullmägtige
att uti andra låne-rörelsegrenar använda de räntemedel och capitalafbetalningar,
hvilka icke erfordras för de föremål, hvartill de af Rikets
Ständer blifvit afsedde, i öfrigt godkänt ifrågavarande Utlåtande.
Enär det af Högv. Preste-Ståndet beslutade tillägg icke blifvit utaf
något af de öfrige Riks-Stånden biträdt, samt Vällofl. Borgare-Ståndet
ensamt meddelat afslsg å Utskottets nyssomförmäldc hemställan, me®
Utskottets Utlålande deremot blifvit af 3:ne Stånd i alla delar bifallet,
lära de af Högv. Preste-Ståndet och Vällofl. Borgare-Ståndet fattade, från
Utskoltefs Utlåtande afvikande, beslut i ofYannämnde hänseenden icke påkalla
någon åtgärd af Utskottet.
Stockholm den 39 Maj 1841.
Banco-Ulskottets Memorial, N:o 189.
3
N:o 189.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Maj 1841, kl. 3 e. m.
Memorial, med hemställan om gratification till en af Bankens
Commissarier för Utskottet lemnadt biträde.
Som, under innevarande Riksdag, åtskilige frågor bos Utskottet
förevarit, vid behandlingen af hvilka Utskottet haft af nöden inhemta upplysningar
af en i de ämnen, frågorne innefattat, sakkunnig person; har
Utskottet, redan vid Riksdagens början, genom dess Ordförande, anmodat
Corn missar ien i Banken C. A. Netherwood, att vid berörde tillfällen Utskottet
tillhandagå; och enär bemälde Commissarie, till följd häraf, icke
allenast meddelat Utskottet erforderliga upplysningar i de Banco-Verket
rörande mål och ärenden, än äfven åtskillige calculer och beräkningar
uppgjort; bär Utskottet, på grund af 6 ,$*. i den för Utskottet gällande
Instruction, skolat föreslå ,
det bemälde Commissarie må för den af honom hafde möda
och besvär undfå en gratification, stor 5oo R:dr B:co, hvilken
Utskottet torde berättigas att af Bankens medel till
honom låta utbetala.
Stockholm den 39 Maj 184J -
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri, 1841 •
Banco-Utskottels Memorialj N:o igo.
i
N:o igo.
Ank. till Exp.-Utsk. den 3i Maj i84i» kl. i e. m.
Memorial, med förslag till åtskilliga förändrade stadganden
uti 6 Art., 3:dje, f\:de och 5 :te Afdelningen af BancoReglementet
under den 26 Maj 1835.
Efter verkställd granskning af tle föreskrifter, som innefattas uti omförmälde
Afdelningar af Artikeln 6 uti nu gällande Banco Reglemente, får
Utskottet tillstyrka, alt följande dels nya, dels förändrade stadganden
mätte uti utfärdande Banco-Reglemente få inflyta, nemligen:
1:0.
(Motsvarande §. 196 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
För liqviden af Stalsfyllnadssumman och för bestridandet af öfriga
Rik sgäl ds-Contoir et ålagda utbetalningar, eger della Verk att i Banken
räntefritt begagna Creditiv, till belopp af högst En Million R:dr B:co,
från den 1 September det ena året lili den sisla Juni det nästföljan
de,
då de å Creditivet lyftade summor alltid ovilkorligen skola vara till
Banken licjviderade.
Banco Fullmägtige ega skyldighet att, då Bankens ställning sådant
fordrar, della Creditiv uppsäga, dock ej förr än i sisla rummet och sedan
andra utvägar blifvit begagnade.
Sådan uppsägning leder lill den påföljd, att Creditivet månadtligen,
till den sista påföljande Juni, indrages lill så stor andel, som motsvarar
antalet af de för Creditiv-rättighetens begagnande lill sistnämnde
dag återstående fulla månader.
2:0.
(Motsvarande §. 197 uti Banco-Reglementet af år i835.)
De lill Manufacturernes och Fabrikernes understöd vid 1818 års
Riksdag för Kongl. Commerce-Collegii Discont beviljade summor, tillsammans
------ R:dr 1,000,000:
jemte det belopp, Rikets Ständer vid innevarande
Riksdag för utvidgning af Manufactur-Discontens
låne-röi else å Bankens behållna tillgångar anvisat „ 5oo,ooo:
kommer intill nästa Riksdag att såsom ett Creditiv
med tillsammans ------ R:dr i,5oo,ooo:
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och i841> 6 Sami. 1 Afd. 57 Haft. 1
2
Banco-Utskottets Memorialj N:o tgo.
hällas Kongl. Commerce-Collegium tillhanda, mot enahanda vilkor, som
varit stadgade för de hitintills å Banken, för berörde ändamål, anvisade
låne-understöd , samt under föi behåll:
1:0 alt Banken för hela det belopp, som å Creditivet kan varda
uttaget, eger säkerhet i Mauufaclur-Disconlens alla fordringar samt egna
behållna tillgångar;
2:0 att, i händelse Banco-Fullmägtige, med afseende å Bankens
ställning, finna sig nödsakade Creditivet eller någon del deraf uppsäga,
Kongl. Commerce-Collegium då skall, efter p månaders förlopp och sedan
derom 6 veckor förut blifvit tillsagd t, till Banken ålei betala hvad, som
derå är vordet lyftadt; och
3:o att, för de å Creditivet uttagna summor, Banken eger beräkna
3 procenls årlig ränta, som , enligt deröfver uppgjorde liqvider, vid hvarje
halft års slut, till Banken inbetalas, vid äfventyr, alt i annat fall Creditivet
anses uppsagd t.
3:o.
(Motsvarar §. 198 i Banco-Reglemeutet af år i835.)
Det vid 1817 och 18x8 årens Riksdag Jern-Contoret beviljade Creditiv
å Banken, stort 600,000 R:dr B:co, ege Fullmägtige i samma Con*
tor, emot förut bestämd 3 procents ränta, alt, i följd af deras under
den 20 Oclober 1818 till Banken utfärdade skuldebref och emot derå
tecknad fortfarande ansvarsförbindelse, till nästa Riksdag disponera. Beroende
det af bemälde Fullmägtige alt, i öfvensstämmelse med det af
Banco-Slyrelsen stadfästade Reglemente, bestämma, på hvad sätt och i
hvad ordning detta Creditiv bäst må till Bruksrörelsens nytta och båtnad
användas, under noggrant iagtlagande af de vilkor och förbehåll, Rikets
Ständer vid 1823 års Riksdag fastställt, nemligen:
i:o alt en del af Creditivet, minst Etthundra Tusen (100,000) R:dr,
icke må i vanlig låneväg permanent disponeras, ulan serskildt afsättas
eller innestå såsom reservfond, användbar egentligen vid de terminer,
då köpslut om jern vanligen ega rum, på det att, derest conjuncturen
för tillfället gåfve anledning till ofördelagtiga anbud, tillverkarens derigenom
iråkade förlägenhet malle, genom Jern-Conlorels mellankommande
åtgärd, kunna serskildt underlättas;
2:0 alt den vinst, som uppkommer genom differencen i räntebetalningen
lill Banken, emot räntan af den genom Bankens biträde tillökade
fond, bör serskildt redovisas, och anses såsom tillgång, disponibel
Banco-Utskottets Memorialj N:o igo.
3
för Jern-Contorets Fullmägtige, till ändamål, som med näringens framgång
och förkofran, genom anställande rön och försök m. m., hafva gemenskap,
men ej utgöra någon till vext i Jern-Contorets enskilda lånefond.
Och kommer framdeles, såsom hittills, Banken, alt uti den årliga
Revisionen öfver ofvannämnde fond deltaga genom ett dertill utsedt
Ombud.
4: o.
(Motsvarar §. 200 uti Banco-Reglementet af år i835.)
Den Stockholms Stads Brandförsäki ings-Contor, enligt Rikets Ständers
Secreta-Ulskolts beslut af den 4 Mars 1756, medgifna Creditiv-eller
lånerätlighet i Banken, till belopp af högst 33,333 R:dr 16 sk. Banco,
kommer att till nästa Riksdag bibehållas, emot förut bestämd 4 procent
ränta för hvad å Creditivet upptages, under iagttagande i öfrigt af
följande:
a) Lånerältigheten är afsedd att kunna anlitas, när Contoret af
inträffande större eldsvådor finnér sig deraf i behof, för att icke, medelst
hastiga uppsägningar hos egne gäldenärer, nödgas inbringa de till
ersättning erforderliga medel;
b) Contoret skall, till säkerhet för hvad utaf summan begagnas, aflemna
till Banken sådana i fast egendom intecknade förskrifningar, hvilka
Contoret, såsom bypothek för egna fordringar, innehar;
c) Dessa skola innehålla så stor summa, att det utaf Contoret upptagna
lånebelopp icke öfversliger |-delar af hypolhekens värde;
cl) Desamme böra till beskaffenheten serskildt pröfvas af Commissarierne
i Bankens Låne-Canzli, medelst tillämpning af de i allmänhet
för Bankens fastighetslån gällande föreskrifter;
e) De summor, som, i enlighet härmed, å Creditivet lyftas, böra
ofelbart inom eli år derefter vara återbetalde.
5:0.
(Motsvarar §. 201 i Banco-Reglementet af år 1835.)
Den Spar-Bankerne i Riket förunnade Creditiv-rätlighet i Banken,
lill belopp af högst 5o,ooo R:dr B:co för Stockholms, 20,000 R:dr B:co
för Götheborgs och 10,000 R:dr för enhvar af de öfrige Spar-Bankerne,
som dertill sig anmäler, kommer att lill nästa Riksdag fortfara, emot den
förut bestämda ränta af 5 procent årligen för de af Creditiven uttagne
summor, samt under förbehåll, all de Sparbanker, som häraf vilja sig
4
Banco-Utskottets Memorial j N:o igo.
begagna, äro med ändamålsenliga sladganden försedde; äfvensom alt hvad
å Creditiven lyftes, skall återbetalas inom en tid af högst tolf månader,
och alt derför stalles säkerhet af goda fordrings.-document, som till ett
belopp af minst hälften i värde öfverstiga den uttagne lånesumman.
Province-Låne-Contoren utgifva hvartdera för sitt dislrict berörde Credit!
v-lån till Sparbankerne, samt ad visera derom Låne-Afdelningen, som
då genast låter insätta beloppet å hvarje Låne-Contors räkning i Depositions-Afdelningen.
Å Invisningar, som af någotdera Låne-Contoret för dessa Creditivlån
utställas, skall vara tecknadt JNT. N. Sparbank.
6‘:o.
(Motsvarande §. 204 i i835 års Banco-Reglemenle.)
Banco-Fullmägtige böra vid hvarje års ingång uppgöra beräkning
af det belopp, som kan lili Cassa-Creditiv för året disponeras, enligt de
fastställde grunderne för utsträckningen af Bankens Sedel-rörelse och an
vändandet
af dess årliga inkomster.
7:0.
(Motsvarande §. 206 i Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. På Banco-Fullmägtiges ompröfvande beror att, efter
tagen kännedom af de lill Cassa-Creditiv berättigade och derom sig anmälande
Inrättningars omfång och verksamhet, bestämma det Credilivbelopp,
en hvar af dem må erhålla; likväl under iagttagande, att CassaCreditiv
icke beviljas någon Hypolheks-Förening lill större summa än
3oo,ooo R:dr Banco, samt icke någon Association eller Privatbank för
spanmålsbelåning lill högre belopp än i5o,ooo R:dr.
Mom. 2. De för Cassa-Creditiv tillgängliga medel bora i första
rummet användas till Creditiv åt Associationer och Privatbanker, som i
stadgad ordning idka spanmålsbelåning i större scala.
Mom. 3. I händelse flere Inrättningar af enahanda slag på en
gång och för större belopp, än Bankens tillgångar för året medgifva att
såsom Cassa-Creditiv användas, till dylika Creditivs erhållande sig anmäla,
komma de dertill tillgängliga medel att, efter Banco-Fullmägtiges
ompröfvande, fördelas emellan de Inrättningar, hvilka tillhöra samma
Glass.
BaJico-Utskottets Memorialj N:o igo.
5
8:0.
(Motsvarande §. 208 i i835 års Banco-Reglemente.)
Morn. 1. Cassa-Creditiv kunna åt Ilypoteks-föreningar beviljas från
Riksdag till Riksdag,
Mom. 2. Skulle kommande Ständer besluta upphörandet af CassaCrediliv
åt dessa Föreningar, åligger det den Hypotheks-förening, som
Crediliv erhållit, att nio månader efter erhållen del af ett sådant Rikets
Ständers beslut hafva sin skuld till Banken inbetalt.
Moni. 3. Uppsäges Hypotheks-Förening meddeladt Cassa-Crediliv
af Banco-Fullmtigtige, emedan de finna Bankens stallning det fordra, leder
sådant till den påföljd, att skulden senast inom nio månader derefter
skall varda till Banken liqviderad; men sker uppsägning ur det skäl,
att Creditivet blifvit af Hypotheks-Föreningen missbrukadt, skall detsamma
sex månader efter uppsägningen vara lill fullo inbetaldt; och kan ej
någon Hypolheks-förening, hvilken sålunda gjort sig Crediliv-rätligheten
förlustig, nytt Crediliv undfå, utan Rikets Stunders eget ompi öfvande och
bifall.
9:0.
(Motsvarar §. 210 uti Banco-Regiementet af år i835 )
Bankens Discont-rörelse omfattar, under iagttagande af nedanföre
stadgade föreskrifter:
1:0 Belåning af vissa adier och publika papper;
2:0 Utlåning på namn och reverser;
3:o Utlåning för Handel och Näringar.
10:0.
(Motsvarar §. 211 uti Banco-Reglementet af år i835.)
Mom. 1. Ordinarie räntan för utgifvande lån förblifver fem procent
efter år räknad, hvilken vid lånets utassignerande för hela lånetiden
afdrages.
Mom. 2. Straffräntan beräknas, på sätt hittills skett, med tre procent
utöfver ordinarie räntan för de lån, som ej senast fjorton dagar efter
förfallotiden blifvit inbelalde, eller, genom omsättning liqviderade,
i de fall, der den sistnämnde får ega rum.
6'
Banco-Utskottets Memorial, N:o igo.
11:0.
(Motsvarar §. 2i3 uti Banco-Reglementet af år i835.)
Mom. 1. En hvar, som något låne-document till ena eller andra
Discontverket inlemnar, skall derå teckna sin ansvarighet för handlingens
vigtighet. Skolande ej mindre nya ansökningar än omsältningshandlingar,
hvilka lill Låne-Contoren ingifvas, vara inlemnade senast å andra söcknedagen
före den, då Direclionens sammankomst inträffar.
Mom. 2. För lyftning af annan persons Discontlån erfordras lånsökandens
fullmagt, hvilken, efter dennes egel godtfinnande, må ställas,
antingen å innehafvaren, eller ock å viss man eller den, han dertill i
sitt ställe förordnar.
i 2:0.
(Motsvarar §. 214 tili Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning
af redan erhållna, skola ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller
löftesmännen äro af Direclionen kände, vara försedde med officiel la intyg
om deras vederhäftighet af antingen Läns-Slyrelsen, eller Domhafvanden
i orten, eller Magistraten, eller, å Embetets vägnar, af Borgmästaren
i den stad, der de äro boende.
Skulle lånsökande eller hans löftesmän förut häfta för förbindelser
till Disconlverken, måste, så framt lånet skall kunna beviljas, vederhäftighets-betyget
innehålla, att lånsökanden och hans löftesmän, hvar för
sig, ega fullkomlig säkerhet, ej mindre för det lån, som sökes, än för beloppet
af deras förut till Discontverken ingångne förbindelser.
Mom. 2. Då låntagare eller löftesmän icke ega för Directionen
känd namnteckning, eller sjelfve kunna skrifva, skall undersluifternes
egenhändighet eller erkännande alltid vara bestyrkt af 2:ne trovärdige
män, och således jemväl, i händelse Domaren namnteckningens riglighet
intygat, annan person densamma tillika bevittna.
13.0.
(Motsvarar §.216 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Inkomma ansökningar å större sammantaget lånebelopp, än hvartdera
Discontverkets tillgångar för tillfället medgifva, beviljas lånen med
det undantag allenast, nedanstående §. innehåller, i den ordning, anmälan
derom inkommit; och får icke något lån utgå till annan eller mindre
Banco-U tskottets Memorialj N:o igo.
7
summa, än den, hvara reversalet lyder. Sådane i öfrigt goda reversal,
som, i anseende lill bristande tillgång, icke kunna genast belånas, komma
alt, efter sökandens eget godtfinnande, antingen ålerlemnas eller att vid
Discont-Verket förvaras, intilldess Verket blifver i tillfälle a IL i nyssnämnde
ordning lån derå meddela.
14:°-
(Motsvarar §. 229 uli Banco-Reglementet af år 1835-)
I anseende till den, under vissa delar af året, hämmade och alltid,
i afseende å liderne för poslernes framkomst, osäkra postförbindelsen
emellan fasta landet och Gottland, äro följande förmoner beviljade Disconl-Verkens
gäldenärer på denna ö.
1:0 De, hvilkas lån förfalla under de fyra första månaderne af året,
bibehållas vid omsättningsrätt, ehuru föreskrifne respitrriänader undertiden
tilländagått, såvida omsättningen fullgöres före den 16 påföljande
Maj månad;
2:0 Den, som, under förstberörde fyra månader å Post-Conloret i
Wisby, under öppen recommendation, ingifver till sitt Ombud i Stockholm
släldt bref, med de för Iåns slulbelalnig eller omsättning nödige
handlingar och medel, jemte lill och med åttonde dagen från inlemnandet
beräknad öfverränta, samt derefter till Lands-Canzliet i Wisby inlemnar
en duplett af det erhållna Poslbevisel, vare befriad, i förra fallet
eller vid slutbetalning af lån, från erläggandet af al! ytterligare ränta,
och i det senare, eller då omsättning sökes, från erläggandet af mer än 5
procents ränta å lånets, efter den på förutnämnde sätt gjorda afbetalningen,
återstående belopp; börande omfÖrmälde lill Lands-Canzliet i Wisby
ingifne poslbevis, jemte specificerad förteckning öfver desamma, elter
det communicalionen blifvit åter öppnad, med först afgående post, från
Landshöfdinge-Embetet lill Disconl-Verkel i Slockholm öfversändas för
alt tjena lill vederbörlig controll;
3:o Lån, hvilka under November och December månader varda
lånsökande på Gottland beviljade, skola, så vida lånsökande det åslundar,
genast ulassigneras.
15:o.
(Motsvarar §. 219 i Banco-Reglementet af år x835.)
Såsom hy pol hek må antagas och belånas:
1:0 Till högst Nittio procent af Capital-beloppet.
8
Banco-Utskottets Memorial_, N:o 190.
Obligationer med 4j procents ränta oell deröfver, utfärdade af Riksgäldskontoret,
Armeens Accords-Amorterings-Fond, Stockholms stads
Drätselkommission, Bruksegares Hypotheks-Cassa, Skånska HypolheksFöreningen
samt sådana Svenska Hypotbeks-Föreningar, hvilka hädanefter
på likartade grunder med de begge sistnämnde kunna bildas, och
som blifva af Kongl. Majit i Nåder stadfäslade samt af Banco-Fullmägtige
finnas innebära nödig säkerhet.
2:0 Till högst Sjuttiofem procent af Capital-beloppet.
Ofvanberörde Obligationer med lägre ränta än 4-j procent.
3:o Emot tillika ställd antaglig borgen för den brist i Verkets
fordran, som vid hjrpotheks användande möjligen skulle kunna uppkomma.
c/S Actier i Idjclmare Canal- och Slussverks-Bolag lill 5o procent
af Actie-Capitalet;
b) Actier i Södertelje Canal- och Slussverks Bolag, till 5o procent
af det ursprungligen tecknade Capitalet, belöpande sig till 10 procent
af den summa, nuvarande Aclierne upplaga; och
c) Actier i Götha Canal-Boiag af första Classen lill 25 procent å
primitiva Actie-Capitalet.
16:0.
(motsvarande §. 223 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Mom. 1. Ordinarie fonden för denna rörelse är Åtta Millioner
R:dr B:co. Häraf tillhandahållas Fem Millioner R:dr B:co Banco-DisconlVerket
i Slockholm, till utlåning för Rikets samtlige provinser, med
undantag af dem, som ega belåningsrätt i Låne-Contoren, enligt hvad
här nedan stadgas; Två Millioner R:dr Låne-Contoret i Götheborg, för
provinserne Westergöthland, Dahlsland, Bohus Län och Halland; samt
En Million R:dr Låne-Contoret i Malmö, till utlåning för provinserne
Skåne och Blekinge.
Dessutom hafva Rikets Ständer af Bankens vinstmedel anslagit,
för Banco-Disconten i Slockholm en förstärkning intill nästa Riksdag af
R:dr 5oo,ooo B:co.
Morn. 2. Den, enligt Rikets år 1835 församlade Ständers beslut,
afsalte fond, uppgående vid 1840 års slut lill 140,710 R:dr 2 sk. Banco,
kommer än vidare alt uti Barico-Disconlens låne-rörelse förblifva afsatt
på serskildt Conto, hvarå ränta, beräknad till 5 för 100, för hvarje år
godtgöres,
Banco-Utskottets Memorialj N:o igo.
9
godtgöres, hvilken ränta åter i sin ordning intill nästa Riksdag i låneväg
användes, för att sålunda bereda en reservfond, hvarigenom framdeles
å Discont-rörelsen uppslående förluster må kunna ersättas.
17:0.
(motsvarande §. 225 i Banco-Reglemenlet af ar 1835.)
Sparbankerne i Riket, under förbehåll, att de äro med ändamålsenliga
stadganden försedde, tillåtas att, emot tre procents ränta, insätta
capital hos Banken att återbetalas efter sex veckors uppsägning; dock
må Stockholms Sparbank ej kunna ega utöfver 100,000 R:dr, Götheborgs
Sparbank icke utöfver 20,000 R:dr och af de öfrige Sparbankerne icke
någon utöfver ro,000 R:dr, sålunda mot ränta inneslående. Insältningarne
från Sparbankerne få ske i Slockholm, i Götheborg och i Malmö,
allt efter de dislrict, som för hvarldera Låne Conloret äro anvisade.
De sålunda af Sparbankerne insatte medel ingå och användas uti
Banco-Discontens och Låne-Conlorens vanliga rörelse.
Låne Contoren återbetala dessa medel i den nion de, efter föregången
uppsägning, förfalla samt ad visera derom Bankens Låne-Afdelning,
som da genast låter insätta beloppet å hvarje Låne-Contors räkning i
Depositions-A friel ningen.
Å invisningar, som af någotdera Låne-Contoret i sådant afseende
utställas, skall vara tecknadt N. N. Sparbank.
18:0.
(motsvarande §. 226 i i835 års Banco-Reglemente.)
Morn. 1. Af denna fond må ingen såsom låntagare på samma gång
innehafva större belopp, än sammanräknadt 6000 R:dr, äfvensom icke
eller någon såsom borgesman får uti fonden sammanräknadt häfta för
mer än nyssnämnde summa.
Blifvande alltså det högsta betalnings-ansvar, någon får ikläda sig,
till denna lånefond, tillhopaberäknad för Banco-Disconten i Stockholm
samt Låne-Contoren, 12,000 R:dr.
19:0.
(motsvarande A 228 uti Banco-Reglementet af år i835.)
Mom. 1. Tvänne så kallade respit-månader lill omsättning efter
förfallodagen bibehållas endast för de lån, som varit upptagne på sex
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 1841. 6 Sami. 1 Afd. Sy Haft. 2
IO
B anco-Ut skottets Memorial 3 lV:o igo.
månader, men för de lån, som varit utgifne på kortare tid, får, vid omsättning
deraf, ej mer an en respit-måriad begagnas. »
Morn. 2. Skulle vid omsättning af Discont-lån någon felagtighet
på det inlemnade reversalet förefinnas, får ett sådant document mot ett
nytt fullständigt reversal utbytas; likväl under vilkor, att den föreskrifne
inbetalningen blifvit vid första documenlels inlemnande verkstäld,
samt att Discontens säkerhet i öfrigt är behörigen förvarad; börande det
nya documentet i fullständigt skick inlemnas inom den vanliga respittiden,
derest lånet varit taget å Sex månader samt det felagtiga reversalet
blifvit inom den första respitmånaden ingifvet och ogilladt.
Är åter första documenleL inlemnadt och afslaget under loppet af
den andra respit-månaden, eller under den enda respil-månaden, som
för lån å kortare lid än sex månader eger rum, måste det nya fullständiga
documentet ovilkorligen inom en månad derefter ingifvas, så vida
lånsökanden skall kunna vid omsältningsrälten varda bibehållen.
20:0.
(motsvarande §. 23o uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Till fond för denna utlåning eger Banco-Styrelsen alt
använda de lill Banken influlne och reserverade samt vidare ingående
räntevinster och capital-afbelalningar, under iagtlagande af de föreskrifter
§. 127, 237 oell 240 innehålla.
Skulle icke utlåningen kunna med Bankens egne medel besörjas,
ega Banco-Fullmäglige begagna den, för en dylik händelse, i $. anvisade
utväg att nemligen af allmänheten upplaga lån.
Mom. 2. Hela uLlånings-summan, oberäknadt den i §. 233 omförmälde
reservfond, får utgöra högst Tre Millioner R:dr B:co, utom vid
det uti uppgifna läll, då nämnde belopp må kunna öfverskridas.
21:0.
(motsvarande §. 232 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Utlåningen besörjes vid Banco-Disconten i Stockholm,
vid Låne-Contoret i Götheborg och vid Låne-Contoret i Malmö. Dervid
gäller för sammanräknade fondernes disposition, såsom allmän grund, att
vid pass två tredjedelar afses för Hufvud-Conloret i Slockholm, en fjerdedel
för Låne-Contoret i Götheborg samt en tolftedel för Låne-Contoret
i Malmö; Banco-Fullmäglige likväl förbehållet alt, efter sig företeende
omständigheter, kunna desse proportioner jemka och förändra.
Banco-Utskottets Memorial, N:o igo.
Mom. 2. Mindre lån än å iooo R:dr må icke från denna Discont
ulgifvas, utom vid de tillfällen, då lån icke genast kunna från allmänna
Disconten utfalla, i anseende lill större antal sökande derstädes, i hvilket
fall Directionen öfver Handels- och Närings-Diseonten är berättigad
att utgifva län, under den sålunda i allmänhet bestämda minimi-summan;
dock ej lill lägre belopp än 5oo R:dr, ej eller någonsin derutöfver annorlunda
än å jemna hundradetal Riksdaler,
Mom. 3. Lånen meddelas på sex eller mindre antal månader, och
ulan omsättning.
Mom. 4• För erhållande af lån, icke öfversligande 10,000 R:dr,
erfordras, jemte Jånsökandens, efter faslstäldt formulär, ulhändigade
förbindelse, hypolbek, som hör motsvara hela den rcverserade lunesumman,
och ulgöias af enskildes, samtidigt med lånet eller några dagar
före eller efter detsamma, förfallande, löpande förskrifningar och accepterade
invisningar, eller af inrikes vexlar, betalbara Irenne, högst 8 dagar
efter lånets förfallotid å den ort, der detsamma sökes.
Moni. 5. Lån, öfversligande 10,000 R:dr, må utgifvas mot lika
beskaffade säkeihelshandlingai, som uti näslföreslående moment omförmälas,
dock med vilkor, alt hypotheket antingen utgöres af minst 2:ne,
Jåne-summan motsvarande, förbindelser, eller är försedt med minst 2:ne
namn, och alt hvardera förbindelsen, eller hvartdera namnet för sig,
innefattar full säkerhet för det sökta länet.
Mom. 6. Uti högsta tillåtna skuldsällningsbeloppet, hvilket ej får
öfverstiga 4°)°00 R:dr, under alla förhållanden, i hvilka någon person,
vare sig såsom låntagare eller såsom bypolheksulgifvai e, acceptant eller
borgesman, kan blifva hos Inrättningen häftande, inbegripes icke hvad
samma person eljest må vara lill Rauco-Disconten skyldig.
Mom. y. I öfrigt tillhör Directionen att, med afseende å hvarje
sökt lånebelopp, pröfva antagligheten af de derför erbjudna lånehandlingar,
samt med uppmärksamhet och noggrannhet tillse, alt Verkets säkerhet
genom desamma betiyggas; och må Directionen icke underlåta
att, för vinnande af detta ändamål, förskaffa sig alla de upplysningar,
som kunna inverka på omdömet om låne-sökandes ställning och förmåga
alt i allo uppfylla ingångna förbindelser.
Mom. 8. Vid uteblifven liqvid å förfalloliderne, böra låne-docutnenlen
genast till lagsökning utlemnas.
12
Banco-Utskottets Memorialj N-o igo.
22:0.
(motsvarande §. 233 i Banco-Pieglementet af år 1835.)
Enligt Rikets Ständers beslut, är utaf vinsten på Upplåningsröi elsen
ett belopp af 200,000 R:dr B:eo afsatt, för att intill nästa Riksdag
utgöra en reservfond, af hvars uppkommande årliga ränte-inkomster godtgöras
de å denna Disconls låne-rörelse intiäffande förluster, hvilka,
derest de något år skulle öfverstiga räntan å reservfonden, lill återstående
beloppet afföras å samma lönds capitalsumma, som deremot ökas,
så ofta fondens årliga ränta lemnar öfverskott efter betäckande af årets
förluster; skolande i öfiigt bela vinsten å denna lånerörelse lill Bankens
disposition öfverlennäs.
23:0.
(motsvarande §. 231 i Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Derest upplåning för Handels- och Närings-Disconlcn
kommer alt ega rum, verkställes densamma, såsom tillförne, ej mindre
i Stockholm, genom Bankens Låne-Afdelning, medelst serskild derstädes
för Banco-Disconl-Vei k'et öppnad räkning, än äfven vid Låne-Contoten
i Götheborg och Malmö, samt endast i fulla 125, 2Ö0 och 5oo Riksdalerlal.
Mom. 2. Upplåningen fördelas sålunda, att af den bestämda summan
två tredjedelar upptagas i Stockholm, en fjerdedel i Götheborg och
en tolftedel 1 Malmö, med rättighet dock för Banco-Fulirnägtige att,
efter sig företeende omständigheter, kunna dessa proportioner jemka
och förändra.
Mom. 3. Banco-Fullmäglige ege att fördela sammanräknade summan
af de genom upplåning inflytande medel emellan Banco-DiscontVerket
och Låne-Conloren, ulan afseende på upplåningens belopp å
livarldera stället.
Mom. 4' Lån må ej emottngas af någon Staten tillhörande Cassa,
med undantag af Nya Passevolauce- och Armeens Tross-PassevolanceCassor,
hvilka erhållit serskild tillåtelse att på upplåningsräkningen insätta
deras ofruglbara behållningar.
24:0.
Banco-Fullmägtige ega att utaf de till bestämda summor upptagne
Låne-fonder eller Creditiv, hvilka möjligen under en längre tid icke
kunnat lill fulla beloppet utgå, lill annan Bankens lånerörelse och dei ibland
företrädesvis lill Handels- och Närings-Disconten, belåningen af
B anco-Ut skottets Memorial N:o iyo. i3
publika papper samt för beviljade Crediliv, anvisa de nppkomne öfver
skolten,
dock under vilkor, att, så snart nämnde öfverskott blifva för
sina ursprunglige föremål beböflige, desamme lill desse senare, efter
liand och i den nion nödige medel inflyta, återställas.
25:o.
Skulle af de under tiden lill nästa Riksdag inflytande vinstmedel
och capital-afbelalningar större eller mindre belopp icke erfordras till
de föremål, för hvilka desamme blifvit af Rikets Ständer afsedde, må
Banco-Styreisen, i händelse deri finner sådant för allmänna rörelsen
nödigt, använda dylika medel i den eller de ofvannämnde, eller andre
lånerörelsegrenar, hvarifrån desamme, vid inträffande fördelagtigare conjunclur,
med minsta omgång kunna återtagas, eller ock lill inköp af så
dune
räntebärande papper, sorn omförmälas uti §.
26:0.
De af Riksgälds-Contoret, på serskild räkning i Ranken, lill ett belopp
af högst Två millioner Riksdaler Banco, insatte medel, hvilka komma
alt utgöra en intill nästa Riksdag afsatt fond, för den, enligt 63
Regeririgs-Formen, af Rikets Ständer till utbetalning vid infallande krig
anslagne summa, ega Banco-Fullmäglige att, enligt stadgandet i ofvanstående
§., på sätt lämpligast finnes och företrädesvis Lill uppköp af sådana
Svenska räntebärande papper, som lili §. omförmälas, under liden
lill nästa Riksdag använda.
27:0.
Banco-Fullmägl.ige oro berättigade att, i och för utlåningen genom
Handels- och JNäi ings-Disconten, då sådant finues erforderligt, eller när
utomordentliga ultagningar å Depositions- eller Creditiv-räkningar, eller
ovanligt tillitande af lånen på rörlig pant dertill kunna föranleda, af allmänheten
upptaga lån till belopp af högst 3 Millioner R:dr och emot
Obligationer med 2, högst 3 procents ränta, under ömsesidigt fö i behåll
af 3, högst 6 månaders uppsägning, samt med vilkor, att räntans beräknande
för uppsagdt lån genast vid förfallodagen upphörer.
28:0.
(Motsvarande §. 236 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Bankens behållning i säkre tillgångar och fordringar utöfver
de föi bindelser, för hvilka Banken ansvarar, samt ulan beräkning
af densammas fasta Egendomar och Inventarier, är bestämd att utgöra
«4
Banco-Utskottets Memorial, N:o igo.
minst Fem (5) millioner R:<lr, hvilken summa skall i della Verks räkenskaper
upplagas under benämning af Bankens Grundfond.
Mom. 2. Sedan Rikets Ständer vid innevarande Riksdag beslutat,
att af Bankens, enligt i83g års hufvudbok, utöfver Grundfonden varande
vinst och Capital-öfverskolt, 3,3i 1,216 R:dr 4' sk. 5 rst., 1,000,000 R:dr
reserveras samt ali återstoden, R:dr 2,31 1,216: 4r- 5. från och med innevarande
år lill Rikets Ständers Riksgälds-Conloir, med en femtedel årligen
af Banken utbetalas, så är, utöfver ofvanberörde grundfond 5,000,000
R:dr, ett belopp af 1,000,000 R:dr anvisadt till Bankens förstärkande,
hvilket belopp under liden lill nästa Riksdag är af Rikets Ständer afsedt,
alt i Bankens ofvanförmälde lånerörelsegrenar användas lill det belopp,
som icke finnes för Metalliska Cassans tillfälliga förstärkning erforderligt.
29:0.
(Motsvarande §. 240 uti Banco-Reglementet af år 1835.)
Morn. 1. Bankens vinst för år 1840 och de följande åren förbiifver
oafkortad under dess Styrelses disposition intill nästa Riksdag.
Mom. 2. Af de årliga vinsterne skola först godtgöras möjligen inträffande
Capilal-förminskningar, på det alt dymedelst Bankens grundfond
städse må vid ofvan i upptagne belopp varda bibehållen, och
öfverlemnas för öfrigt åt Banco-Styrelsens klokhet och omtanka att begagna
de i Bankens vård qvarstående vinstmedel, lill förökande så väl
af Silfverfond, som rörelse-Capital, om och när tillfälle dertill gifves, under
iagttagande af de i Art. 5 Afd. 1 meddelade föreskrifter för metalliska
Cassans förstärkande och utsträckning af Bankens sedelrörelse;
men af Rikets Ständer beror att vid nästa Riksdag förordna om användandet
af de å vinsterne då i behåll varande öfverskott.
3 0:0.
Mom. 1. Banco-Fullmäglige äro berättigade att, i mon som Bankens
tillgångar medgifva, medelst anskaffande af något eller några af
nedannämnde Svenska räntebärande papper, ersätta den minskning, som,
genom afbetalning å Riksgälds-Contorels till Banken afgifne Obligationer,
dels redan uppkommit, dels framdeles i stadgad ordning uppkommer, i
det uti 4 af Lagen för Rikets Ständers Bank under den 1 Mars i83o
bestämda belopp af 4-400>000 R:dr, så att Banken i möjligaste måtto alltid
förbiifver innehafvare af ett, ofvanstående summa motsvarande, belopp
lätt realisabla förbindelser.
Mom. 2. Andra förbindelser få dock icke för Bankens räkning
uppköpas än de, hvilka, ställde på längre förfallotid, äro utgifne af Ar
-
