# ID: svediakorp-gov2086
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 104,761
# sentences: 2,100
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


Banco-Utskottels Betänkande, N'.o 44.
15
falla omförmäldte tillstyrkan, är på Supplemenlar-Staten upptaget ett belopp
af 300 R:dr, att användas till den person, sorn Fullmägtige utse till
Räkenskaps-biträde inom deras Expedition.
Som Chefen för Bankens ekonomiska ärenden ovillkorligen har af nöden
, att till sitt biträde vid upphandlingar för Bankens räkning, kunna
påräkna en person, sorn dervid eger nödig skicklighet, hafva Fullmägtige
för den person, som dertill varder utsedd, föreslagit ett arfvode, hvilket
Utskottet, nogsamt inseende behofvet för Bankens Ekonomi-Chef, som derjemte
är Chef för Boksluts-Afdelningen, att ega ett pålitligt biträde vid
omförmälde bestyr, uppfört på Suplernentar-Stat under titel ’Serskildta
Anslagi'
Utskottet har jemväl under berörde titel upptagit, dels i,5oo R:dr,
hvilka äro afsedda ej mindre såsom ersättning för upprättandet vid hvarje
års början af Exlract öfver Bankens Debitorerhvilket arbete ansetts icke
kunna, utan hinder för göromålens behöriga skötande, till någon af de Ordinarie
tjenstebefattningarne hänföras, och som fördenskull af Extra Ordinarie
tjenstemän besörjes, än äfven såsom arfvoden och gratificationer lill
de af Bankens Extra Ordinarier, som under Vacance-Vicariat, eller för
af sjukdom hindrade tjenstemän, innan vicariat kunnat upprättas, bestridt
Ordinarie tjenstgöring, eller eljest för flit och skicklighet sig utmärkt; och
dels 480 R:dr åt 4 bland Bankens Extra Vakt-betjening för sågning, huggning
och uppbäring af ved.
På lndragnings-Staten äro upptagne följande belopp, nemligen:
till Stereotyperings-Förestånclaren C. A. Broling 4oo R:dr, i afseende
hvarå Utskottet endast skolat hänvisa lill dess yttrande här ofvan i
delta ämne;
till Kamereraren A. W. Wäsström 38o R:dr, till Notarierne J.
Scharp och A. Kolmodin hvardera 20 R:dr samt till Canzlisterne P. C. Boman
och A. J. Burmanj hvardera 5o R:dr.
Enär dessa Fem tjenstemän uti den föreslagna nya Aflönings-Staten
äro uppförde lill lägre lönebelopp, än de, på grund af innehafvande Con
slitulorial,
ega att åtnjuta, har Utskottet ansett billigheten fordra, att
desse tjenstemän på Indragnings-Staten få uppbära löne-skillnaden, intilldess
de varda befordrade eller på annat sätt afgå, då ofvan upptagne belopp
genast komma att för Banken besparas; Och får Utskottet i afseende
på Kamereraren Wäsström hänvisa lill det af Utskottet under N:o 41 af"
16
Banco-Utskollets Betänkande, N.-o 44.
gifna Utlåtande, deruti Utskottet tillstyrkt, att bemälde Wäsström måtte,
intill befordran eller afgång, få på Indragnings-Stat uppbära berörde löneskillnad
38o R:dr 13:co.
Öfrige på nyssberörde Stat upptagne Ordinarie och Extra Ordinarie
tjenstemän hafva ännu icke kunnat i uppkomne ledigheter användas.
Bokhållarne Schös och Fahnehjelm samt Actuarien Schröderheim,
hvilkas befattningar, till följd af den nya organisationen, blifvit indragne,
äro alla försedde med Fullmagter å de af dem innehafde tjenster, hvadan
ock desse personer icke lära kunna, emot deras vilja, tvingas att emottaga
någon af nuvarande tjenste-befattningar, såvida icke denna befattning,
i afseende på göromålens omfång och beskaffenhet, motsvarar den, hvarå de
ega fallmagt. Och äro bemälde öfvertalige tjenstemän emedlertid eller intilldess
de på annat sätt afgå, på Indragnings-Staten upptagne till den lön
å Stat, som de på grund af innehafvande Fullmagter uppbära.
Under förutsättning, att Rikets Ständer bifalla, hvad Utskottet uti
Utlåtandet N:o 42, i anledning af Revisoren C. G. Grönlands ansökning att,
antingen på Surnumerär-Stat få åtnjuta innehafvande lön, enligt Fullmagt,
eller förflyttas på Pensions-Stat med å Stat egande lön såsom pension,
hemställt, kommer bemälde Cronland att jemväl å Indragnings-Stat uppföras
till åtnjutande af den lön, han, såsom f. d. Revisor uti förra YexelBanken,
åtnjutit, intilldess han afgår.
Contoirs-skrifvarne Nordström och Ferlin, hvilka äro anställde såsom
Bankens Ombud, den förre vid Låne-Contoret i Malmö och den senare
vid Låne-Contoret i Götheborg och för närvarande å Bankens Stat
innehafva 144 R-dr Banco årligen hvardera, har Utskottet, under förutsättning
af Rikets Ständers bifall till Utskottets Betänkande N:o 38, angående
förhöjde löne-inkomster för Bankens Ombud vid Låne-Contoren, icke på
Indragnings-Staten upptagit.
Med undantag af Medailleuren, Stilgjutaren och Bokbindaren, hvilkas
befattningar vid nuvarande innebafvares afgång komma att indragas, kunna
öfrige, nu ej omnämnde, på sislberörde Stat uppförde Ordinarie och Extraordinarie
tjenstemän, om och så länge Sedel-Contoret för Transport-Sedel-Extractens
upprättande, behöfver utöfver dess egna tjenstemän något
serskildt biträde dertill användas.
På grund af hvad här ofvan yttradt blifvit, får Utskottet underställa
Rikets Ständers bepröfvande följande förslag till:
Allo
-
Banco-Utskottets Betänkande, N.-o 44.
^flö trin g0=£ tat
för Banco-Verkets Embets- och Tjenstemän, Konstidkare]
samt Vaktbetjening'.
17
S u m m a.
Perso-
nal,
Lön och
Arfvode.
•
20
36,400
20
24,000
28
19,600
26
10,400
7
2,800
6
2,350
107
95,550
A. Ordinarie Stat.
l:o Löne-Stat.
Första 1 jens t et] ra den.
De 10 äldste Commissarierne och Secreteraren hos
Öfver-Styrelsen, å 2000 R:dr
De 8 yngre Commissarierne och Advocat-Fiscalen
å 1600 R:dr
åtnjutande dock 2:ne af Commissarierne, såsom
tjenstgörande i Banco-Disconten, deras
löner på samma Verks Stat.
hindra Tjenstegraden.
9 Kamererare, 7 Casseurer, Under-Styrelsens Secreterare,
Referendarie!!, Banco-Fiscalen och Notarien
hos Öfver-Styrelsen, ä 1200 R:dr . . .
Tredje Tjenstegraden.
22 Bokhållare, 2 Revisorer, Registratorn tillika
Actuarie, samt 3 Notarier, å 700 R:dr . . .
Fjerde Tjenstegraden.
18 Contorsskrifvare och 8 Canzlister, å 400 R:dr
Extra-Ordinarie Tjenstemän.
7 Cassaskrifvare å 400 R:dr
Iionstidkare.
Stereotyperings-Föreståndare
Förvaltare vid Bankens Pappers-Bruk ....
(uppbär sin lön på Tumba Bruks stat.)
Conducteur
Förste Sedeltryckare
Sedeltryckare ä 150 R:dr
Transport
Bih. till R, St, Prot. 1840. 6 Sami, 1 A/d, 16 Häjt,
11
9
7
t-1
o»
B
22,000
14,400
1,200
450
400
300
o
a.
O)
2,800
18
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 44»
T5
>
Summa.
ru
f
CO
O
o.
5
<
o
C '"a
Lån och
EL
cu
Q
03
Z— Co
* O
l
Arfvode.
Transport
—
107
95,550
Valitbetjelling.
Vaktmästare
1
400
jemte fria husrum och nödig vedbrand.
1 Silfver väga re, 1 Maculerings-stämplare och 14
Kammardrängar, å 300 R:dr
16
4,800
12 Kammardrängar ä 220 R:dr .......
12
2,640
29
7,840
2: o Suplemcntar-Stat.
Första Tjenstegraden.
Arfvoden till 7 Departements- och Contoirs-Chefer
ä 200 R:dr
—
1,400
Chefen för Cassa-Afdelningen, dessutom missräk-
nings-penningar
—
300
Bankens Brand-Chef, ersättning för de ökade hy-
reskostnader, haia måste vidkännas genom nöd-
vändigheten att bo i Bankens granskap . . ,
—
200
Pantlune-Commissarien, missräkuingspenuingar
—
50
Andra Tjenstegraden.
Bankens 7 Casseurer, dels serskilda arfvoden för
trägnare tjenstgöring, ä 100 R:dr
—
700
och dels ersättning, ej mindre för förluster, lill
följd af möjligen förefallande missräkningar, än
äfven för mista de sportler, å 500 R:dr . .
—
3,500
Secreterare!! hos Under-Styrelsen, arfvode för trä-
gen och ansvarsfull befattning
—
200
Kamereraren i Cassa-Afdelningen d:o för d:o . .
200
1
Tredje Tjenstegraden.
■
Tio serskilda arfvoden för trägnare göromål, ä
100 R:dr
1,000
åtföljande nedannämnde befattningar, nemligen:
Inom Sedel-Contoiref.
•
1 Bokhållare-syssla för förslitna smärre sedel-va-
leurers emottagning och fördelning.
1. - Transport
—
7~55Ö
136 j 103,390
Banco-Ulskoltets Betänkande} 2Vo 44.
19
1. Transport
1 Bokhållare-syssla för Credits-bokföringen och
prickningen al de fyra högstu sedel-vaieurérne
al nya sorten, jemte åtföljande Extract-arbete.
Inom Deposit iöns-Afdelningen.
3. Så val de 2:ne nuvarande Bokhållare-tjensterne
derstädes, sorn den, hvilken vid Kainererären
Wäsström* afgång tillkommer.
(O ts. Af dessa arfvoden kommer det. som åtföljer
den af Kamerer,iren kVåsstroms innehafvande
tjenst icke att utgå förr ån efter dennes afgång
eller befordran.)
Inom Låne-Afdclningen.
1 Bokhållare-syssla vid Guld- och Silfver-belåningen.
Inom Lånc-Canzliet.
1 Regislrators- tillika Actuarie-syssla.
Inom ControII- och Revisions-Åfdelningcn.
1 Bokhållare-syssla vid Yecko-afslutningen m. m.
2 Bokhållare-sysslor för controllen mot Depositions-Afdelningens
Kamererare.
lik
Fjerde Tjenslecjraden.
Atta serskilda arfvoden för trägnare göromål, å
100 R:dr
åtföljande dessa arfvoden följande tjenster,nemligen:
Inom Depositions-Afdelningen.
3 Contoirsskrifvare-tjensler, deraf 2:ne vid em uttag
ningen och es för de olika formulairens numerering,
utlemnande och anteckning; med förbindelse
derjemte för iunehafvarne af desse
tjenster, att, när deras tid det medgifver, äfven
biträda de expedierande.
3.
Transport
O:
B
O
Cl,
7,550
800
8,350
S u
m m a.
= 2 ’bon^ocb
g Arfvode
13C
103,300
136
103,390
20
Banco-Utskottets Betänkande j N',o 44.
13
O
>
Summa.
CO
O
3
2L
f
o.
B
5*
o
Q.
te
Perso-
nal.
Lön och
Arfvode.
3. Transport
Inom Låne-Afdelningen.
2 Contoirsskrifvare-tjenster, deraf förste Skrifvare-  tjensten vid Guld- och Silfver-belåningen, och
Skrifvare-tjensten vid Låne-Afdelningens All-  männa Diarium.
Inom Låne-Canzliet.
1 Canzlist-tjenst för Canzlie-Commissarierues bi-  träde.
Inom Boksluts-Contoiret.
1. Ende Contoirsskrifvare-tjensten derstädes.
8,350
136
103,390
Inom Öfver-Stvrelsens Expedition.
1. Den ende Canzlist-tjensten derstädes.
sT
Serskildta Löner, Anslag och Arfvoden för personer,
som icke tillhora någondera af ofvanuptagne
tjenstegrader.
Garde des Medailles
i
200
Brandmästare: Lön
i
150
2
350
Ersättning för ökade hyreskostna-  der, i följd af skyldigheten att
bo i Bankens granskap . . .
Till Conducteuren eller den, som biträder Eko-  nomi-Chefen med upphandlingar ....
„ den person, som tillhandagår med biträde
vid Räkenskaps-göromålen inom Öfver-Styrel-  sens Expedition
Extract-arbeten samt lönlöse extra-ordinarie
Tjenstemäns uppmuntran
,, sågning, huggning och uppbäring, af ved . .
—
100
100
300
1,500
480
10,830
Transport
—
—
00
1
114,570
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 44.
21
T)
n
>
Summa.
*s
Cn
O
3
02
r*
O'*
B
5*
o
Oj
re
Perso-
nal.
Lön och
Arfvode.
Transport
—
138
114,570
Med undantag af de uti Suplementar-Stat
upptagne ersättningar till Bankens Brand-Chef och
Brandmästare för ökade hyreskostnader, samt lö-  nerne för Bankens Garde des Medailles och Brand-  mästare, komma alla der för någon tjenst utförde
arfvoden, anslag eller ersättningar att åtfölja ut-  öfvandet af sjelfva tjenstebefa turingen; så att den,
som utöfver Fjorton dagar vicarierar för innehafva-  ren, eger att, i mon af vicariatets längd, njuta
del i arfvodet, anslaget eller ersättningen.
Summa
—
138
114,570
hvilken summa dock, i anseende dertill, att lö-  nerne för 2:ne af de tio äldste Commissarierne nu
utgå på Banco-Discont-Verkets Stat (se anm. här
ofvan vid l:sta tjenstegraden på Löne-stat) min-  skas med .
2
4,000
hvadan Bankens Aflönings-stat, enligt nuvarande
förhållanden, rättligen uppgår till
—
136
110,570
B. Indragnings-Stat.
Stereotyperings- och Tryckeri-Föreståndaren C. A. Broling, personell,
fyllnad i yngre Commissarie-löne-inkomster
400
Kamereraren A. W. Wäsström skillnaden emellan Kamererare-lön,
enligt gamla Staten och Bokhållare-lön
380
Notarien J. Scharp, skillnaden emellan det lönebelopp, hvarå han
innehar constitutorial, och Notarie-lön
20
Notarien A. Kolmodin d:o
20
Canzlisten P. C. Boman, skillnaden emellan äldste Canzlist-lönen,
enligt gamla, och Canzlist-lön efter nya Staten
50
Canzlisten A. J. Burman d:o
50
Transport
920
Banco-UtsJcottets Betänkande, N.-o 44.
Transport |
920 -
Ofvei-talije Tjenstemän.
Bokhållaren II. S. Schös
000
600
Bokhållaren J. IV. Fal meli ehn
450
l
Contoirssk riffa ren J. IV. Schröder
360
—
—
360
—
1^4
—
—
144
—
—
O
144
—
—
144!
—
—
144'
—
—
144
108
—
—
108
—
—1
108
—
—
108
—
R G. Murraij
108
—
—
Medailleu ren G. Enegren
450
—
.
(Obs. Uti detta lånebelopp år icke inberåknad den af Rikets sednast
församlade Stånder, enligt 249 § i Banco-Reglementet, Medailleuren
tillagda ersättning för den förlust af hittills påraknad arbetsförtjenst,
lian kommer att vidkännas till följd af förändringar med sedclmyntet,.
1
1
450
_
—
Bokbindaren C. C. Askelund
180
—
Summa
5/774
Banco-Utskoltets Betänkande, N.o 44,
23
De bland öfvertalige tjeDstemännen, som icke äro med Fullmagter
försedde, komma att, om och så länge Sedel-Contoiret för Transport-SedelExtracternes
upprättande utöfver dess egen Tjenstemanna-personal behöfver
något serskildt biträde, dertill användas, och i fall nödig tillgång å dem, af
en eller annan orsak, skulle saknas, ega Banco-Fullmägtige, att, för sådant
ändamål, anvisa lämpliga arfvoden af de på Indragnings-Staten uppkomne
besparingar.
Slutligen, och under förutsättning af Rikets Ständers bifall till den af
Utskottet föreslagne Aflönings-Stat, hemställer Utskottet,
att denna Aflönings-Stat måtte från och med innevarande
års början få i sin helhet tillämpas, samt Banco-Fullmägtige
berättigas, att för samtlige Embets- och Tjenstemännen
låta utfärda Fullmagter med tour från deras Constitutorialers
data.
Enligt hvad Banco-Fullmägtiges till Utskottet afgifne Berättelse (pag.
64 — 66) omförmäler, hafva nedannämnde med frågan om en definitiv reglering
af Banco-Statens löner, samband egande ansökningar och besvärsskrifter
blifvit lill Utskottet öfverlemnade nemi.:
1:0 af Chefen för Cassa-Afdelningen, Commissarien E. Planck, att
från och med den 1 April i836 till iSö^ års slut få beräkna de honom
för den sedermera förflutna tiden tillagde löneförmoner;
3:0 af Cassörerne i Banken N. Bergman, II. A. Grapengiesser, H. G.
Martin, J. A. Frödelius, J Hollertz samt G. F. Göransson, att, för nyssnämnde
tid, tilläggas nu innehafvande löne-inkomster;
3:o af Kamereraren i Depositions-Afdelningen A. IV. IVåsström, att
för återstående tjensle-år varda försäkrad om Kamererare-tjenst med dervid
följaktige lön;
4:0 af Banco-Ombuden vid Låne-Contoren, Contors-skrifvarne C. A.
ISordström och G. E. Ferlin om löne förhöjning samt tour- och tjenste-beräkning,
lika med Bankens Casseurer och Kamererare;
5:o af Constituerade Revisoren i Controll- och Revisions-Afdelningeo,
Inspectoren vid Stockholms stora Jernvåg C. G. Cronland, att förflyttas
antingen på Surnumerär-Stat med åtnjutande af innehafvande lön, en
ligt
Fullinagt, eller på Pensions-Slat, med bibehållande af på Stat egande
lön såsom pension;
6:0 Besvär af Commissarierne A. Qvistberg, P. B. Sandels, C. N. Kolmadin
och L. G. Wiblingen, deröfver, att icke, efter Rikets Ständers senast
församlade Revisorers förklarande, ”det hemälde Commissarie!' voro berät
-
u
Bäneo-Utskottets Betänkande, N:o 44.
tigade att, från i838 års början och intilldess Rikets Ständer annorlunda
förordna, beräkna en årlig lön af 1,600 R:dr B:co”, Banco-Fullmägtige genast
förordnat, angående utbetalningen af bemälde Commissarier tillerkändt
belopp, utan underställt Utskottets bedömande, till hvad beslut Revisorernes
omförmäldta förklarande ansåges föranleda;
7:0 ansökning af Surnumeraire Bokhållaren i Banken, Kammar-RättsRådet
J. W. Fahnehjelm att, utan skyldighet till tjenstgöring, efter den
ordning, som genom Bankens förändrade organisation blefve anbefalld, få
bibehålla de honom, genom Fullmagt å en innehafd, i följd af berörde organisation,
numera indragen, Bokhållare-Syssla, försäkrade löne-förmoner;
8:0 af Kamererarne i Depositions-Afdelningen G. J. Waldau, C.
Bergh, L. Götherström och A. Möller, att, för tiden, från och med i838 års
början, få åtnjuta enahanda löne-förhöjning, som blifvit Kamererarne i Bankens
Låne-Afdelning från samma tid af Banco-Fullmägtige tillerkänd;
9:0 af Kamereraren i Bankens Controll- och Revisions-Afdelning C.
G. Hjertberg att erhålla enahanda löne-förhöjning från nyssnämnde tid;
10:0 af Bankens Husdrängar örn löne-tillökning;
11:0 af Bankens Silfvervägare A. Sundén att erhålla löne-tillökning
och vid tilltagande ålderdom hela lönen såsom pension.
Utskottet har dessa ansökningar och besvär till pröfning förehaft och
får i afseende å desamma åberopa dess, under N:ris 38, 4°> 4r> 42 oc^
43 afgifne Utlåtanden och Betänkanden, samt derjemte anmäla, att Utskottet,
i fråga om pensions-grunderne för Banco-Statens embets- och tjenstemän
m. fl., kommer att särskildt Utlåtande till Rikets Ständer afgifva.
Stockholm den 23 Juni 1840.
Reservationer:
af Herr Major Nordenankar: ”Emot det af Banco-Utskottet nu afgifne
Betänkande får jag uti följande punkter mig reservera:
1:0 anser jag både olämpligt och öfverflödigt att stadga ett ovillkorligt
förbud för Secreteraren vid Öfver-Styrelsens Expedition att innehafva
tjenst utom Verket; olämpligt, emedan ett dylikt stadgande inskränker
Banco-Fuilmägtiges fria val, och betager dem rättigheten att bland sökande
utnämna en person, äfven med den mest öfverlägsna skicklighet, endast
derföre, att han eger någon mindre befattning utom Verket, den han
tilläfventyrs af en eller annan orsak, svårligen kunde afstå, men möjligen,
utan olägenhet, kunde med Secreterare-tjensten förena; öfverflödigt, erne
-
Banco-Utskottels Betänkande, N.o 44.
25
dan § 51 af nu gällande Banco-Reglemente lemnar ett fullkomligt correctiv
emot missbruk af rättigheten alt innehafva Tjenst utom Verket uti det,
vid alla inom Banken skeende utnämningar fästade, villkor, ”att den, som
innehafver Syssla vid annat (Verk skall, derest den ena Tjenste-befattningen
finnes för den andra 1 underlig, vara förbunden att från ettdera afgå,
enär Banco-Styreisen sådant äskar”; hvarom äfven alltid göres erinran uti
de till Tjensterne utfärdade anslag.
Antingen lönen för Banco-Secreteraren bibehålies vid 1800 R:dr eller
bestämmes till lika belopp med de tio äldste Commissariernes eller 2,000
R:dr, finner jag således för min del icke skäl till förändring af åberopade
§ 5i uti nu gällande Banco-Reglemente.
2:0 Utskottet har visserligen, uti dess, under N:o 35 aflåtne Betänkande
angående Hufvudgrunderne för en förändrad organisation af BancoVerket,
tillstyrkt, att Banco-Fullmäglige måtte erhålla föreskrift, att i allmänhet,
när ske kan, verkställa indragningar af tjenster, men, då uti
Banco-Fullmägtiges till Utskottet afgifne Utlåtande, med förslag till Aflönings-Stat
för Banco-Verkels Embets- och Tjenstemän m. fl. är vordet uppgifvet,
att åtskillige tjenster äro af beskalfenbet, ”att dels, vid nuvarande
innehafvares afgång böra upphöra, dels, i nion af de förändringar uti
Bankens rörelse, som efter hand blifva en följd af den nya Organisationen,
kunna umbäras och böra indragas” och, i enlighet härmed, lönerne
och anslagen för desse tjenster blifvit å en särskild, så kallad lnterimsStat
af Banco-Fullmägtige uppförde, bade jag trott, att Utskottet bordt
samma Tjenste-befattniugar jemte åtföljande löner och anslag för Rikets
Ständer uppgifva, med hemställan derjemte, alt desamma måtte vid innekafvarnes
afgång eller befordran af Banco-Fullmägtige ovillkorligen indragas:
Sådane Tjenster äro:
1 Commissarie-Beslällning i Sedel-Contoiret med lön . . R:dr 1,600.
i D:o B:o i Deposilions-Afdelningen med lön „ 1,600.
l Casseurs-Syssla med lön
1,200.
samt Tjenstgörings-arfvode .... R:dr 100.
missräknings-penningar .... „ 5oo.
1 Bokhållare-Syssla i Sedel-Contoiret med lön .... „ 700.
3 Contoirs-Skrifvare-tjenster i Sedel-Contoiret med
lön å 4oo
1,200.
r Cassa-Skrifvare-befattning med arfvode
400*
Sta 8 personer. Summa B:co R:dr 600. „ 6,700.
Bih. till R. St, Brot. 1840. 6 Sami, 1 A/d, 16 Haft, 4
26
Banco-Utskotlets Betänkande, N.-o 44.
Härigenom hade framdeles vunnits en bestämd besparing å Löne
Staten
af R:dr 6,700.
och å Supplementar-Staten af  „ boo.
Tillsammans R:dr 7,300.
3:o Ehuru Utskottet icke ännu fattat beslut i fråga om Grunderne
för Pensions-beräkningen för Banco-Statens Embets- och Tjenstemän m. fl.
anser jag mig dock böra yttra den åsigt, att enär den förökning i BancoStatens
löner med 20 procent, hvilken hitintills i egenskap af arfvode, utgått,
nu blifvit å Stat uppförd, samt den ordinarie lönen är vorden förhöjd,
de uti 3 Ari. 3 Afd. af nu gällande Banco-Reglemente intagne Pensionsgrunder
böra modifieras.
Uti denna Reservation hafva instämt: Herr Contracts-Prosten Tunelius
till alla delar; Herr Borgmästaren Helleday hvad första punkten angår
samt Herr Häradshöfding Bogeman och Herr Kamereraren Geijer, i
afseende å andra punkten.
Af Herr Stuart, C. G. Enligt 3a § i det, vid sistförflutna Riksdag,
utfärdade Reglemente för Rikets Ständers Bank, borde, vid uppgörandet af
förslagen till den då uppskjutna och Rikets nu församlade Ständers pröfning
underställda reglering af den vid detta Verk erforderliga tjenstemanna-personal
och dess lönevillkor, ”noggrannt iakttagas, att controller och
”göromål, så vidt det, utan äfventyr af förlusten för Banken, lät sig verkställa,
i möjligaste måtto förenklades; att tjenstemanna-personalen inskränktes
till det antal, som för göromålens obehindrade gång oundgängligen er”fordrades
och att alla andra ändamålsenliga medel till förminskning i kost"naderne
för Bankens förvaltning blefvo begagnade.” Hindrad att deltaga i
nuvarande Banco-Utskotls öfverläggningar och beslut, rörande denna lönereglering,
har jag dock, jemte anmälandet häraf, ansett mig böra inför Rikets
Högloft. Ständer reservationsvis förklara, att, efter min stadgade öfvertygelse,
de sålunda uttryckligen tillkännagifna syftemålen med den förändrade
organisationen af Banco-Verket icke blifvit, på ett med sistförsamlade
Ständers förväntan öfverensstämmande sätt, afsedda under Jönereglerings-förslagels
behandling. De deraf förmodade resultat hafva åtminstone,
så vidt de åsyftat ’förenkling af controller och göromål samt förminskning
af förvaltningskostnader”, endast i högst ringa nion vunnits. Det är
visserligen sant, att den nu föreslagna nya aflönings-staten med några tusende
Riksdaler understiger sammanräknade beloppet af hvad alla å Bankens
Stat utgående löner och arfvoden, efter iS3o års löneförhöjning, hitintills
kunnat högst utgöra. Men om härifrån afräknas alior ingen för de,
\Banco-Utskottcts
27
efter transportsedlarnes upphörande, äfven under fortfarandet i öfrigt af
Verkets gamla organisation, umbärliga tjenstebefatlningar, visar sig att de
egentliga förvaltningskostnaderne vid detta Verk hädanefter icke blifva mindre
betydliga än tillförne. Under medgifvande af de mångfaldiga, vigtig;»
och brydsamma angelägenheter, som hindra den enskilde representanten at.t
åt ett enda ärende uteslutande egna sin lid och förmåga, torde likväl representationen
samfäldt ega billiga anspråk, att de grundsatser, hvilka en
gång blifvit antagna, varda af dess underafdelningar iagtlagna och ovillkorligen
tillämpade. Att sådant likväl, vid nu förevarande tillfälle, icke alltid
varit händelsen, ådagalägges nogsamt af de utaf Banco-Utskottet meddelad®
utlåtanden och förslag rörande o ni förmäld le ämne. Exempelvis åberopas
endast förhållandet med Banco-Commissarie-lönerne. Dessa löner hafva
nemligen, ej allenast till beloppet, utan äfven lill antalet blifvit af Utskottet
ökade utöfver hvad Fullmägtige, för sin del tillstyrkt och föreslagit.
Utgående från den obestridligen rigfiga grundsats, att, i ett penningeverk
de embetsman, åt hvilka Verkets egentliga förvaltning och ansvarigheten
för dess tillgångars vårdande är uppdragen, böra vara på ett lefnadsbehofven
fullt motsvarande sätt aflönade, har jag, för min del, väl icke något
alt erinra vid de Banco-Commissarierne tillerkända betydliga aflöningsförmöner;
nien deremot anser jag dessa beställningar böra inskränkas åtminstone
lill det af Fullmägtige föreslagna antal. Med fast och orygglig vilja
och föresats att, så vidt med Bankens säkerhet och göromålens gång är
förenligt, minska detta Verks förvaltningskostnader, torde det dessutom icke
vara omöjligt att än ytterligare nedsätta berörde tjenslers antal, serdeles om
man derifrån skilde de mindre väsendlliga bestyr och uppdrag, som synas,
ulan någon egentlig olägenhet, kunna åt underordnade tjenstemän anförtros.
I'å enahanda sätt torde göromål, som, enligt arbetsordningen och löneregleringsförslaget,
skola tillhöra tjenstemän med Kamererare-löner, lämpligen, i
anseende till göromålens natur och beskaffenhet både kunna och böra bestridas
af Bokhållare och såmedelst skillnaden emellan de föreslagne Kamererare-och
Bokhållare-lönerne åtminstone för en och annan tjenstebefattning besparas.
Utskottet har icke understödt Fullmägtiges hemställan, att, åtskilliga at
dem, såsom oumbärliga uppgifna tjenster måtte till dess de, efter nuvarande
innehalvares afgång, kunna indragas, varda uppförde å Interims-Stat.
Jag hade, för min del, trott, att Fullmägtiges erfarenhet och derpå grundade
yttrande angående dessa tjenslers umbärlighet förtjenat större afseende,
samt alt i delta, likasom i andra fall, bestämda föreskrifter till framtida
iagtlagande bordt meddelas. Utskottet hade härvid, efter min åsigt, icke
28
Banco-Utskottets Memorial, N\o 45.
bordt förbise de mångfaldiga svårigheter och hinder, som nästan alltid förekomma
emot beslutandet af tjensteindragningar i den stund tjensterna
blifvit lediga och sökande till dem med mer eller mindre betydande befordrings-anspråk
sig redan anmält. I afseende på de för Cassörstjensterne
foreslagne löneförmoner, har jag, under medgifvande af angelägenheten att
Jonerna för nyssnämnde, tidtals under en del af dagen, trägna tjenster
varda någorlunda motsvarande lefnadsbehofven, dock ansett mig böra yttra
den betänklighet, att genom dessa löne-inkomsters fastställande till det nu
föreslagna belopp, Cassörs-tjensternes innehafvare sannolikt högst sällan komma
att söka transport derifrån och följagtligen måste antingen blifva qvarstående
på sina platser, äfven efter uppnåendet af den ålder, då deras
lämplighet för desamma redan upphört, eller ock för göromålens behöriga
gång och Verkets säkerhet befordras lill högre tjenster, för hvilka de under
sin förflutna tjenstebana icke varit i tillfälle förvärfva sig erforderliga
insigter och öfriga egenskaper. Under förbigående af de flerfaldiga anmärkningar,
hvartill detaljerne af nu ifrågavarande lönereglerings-förslag för öfrigt
föranleda, anser jag mig slutligen endast böra fästa uppmärksamhet på
den stora tillökning i beloppet af Bankens Pensions-Stat, som måste uppkomma,
hufvudsakligen genom flera redan pensionsberättigade, men ännu i
tjenst qvarstående Commissariers förflyttande på denna Stat med en, i förhållande
till deras förut innehafda lönebelopp och beskaflenheten af deras
tjenstgöring, ganska frikostig lifstidspension af 2000 R:dr för hvardera.
Ank. till Exp. Utsk. den 25 Jani, kl. t •. e*.
Memorial, med hemställan om präglandet af en medaille öfver
aflidne Banco-Secreteraren G. M. Helsingius.
Hos Utskottet hafva Banco-Fullmägtige, med vitsordande af de stora
anspråk på principalers erkänsla numera aflidne Banco-Secreteraren och
Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden G. M. Helsingius, under 36
års tjenstetid vid Banco-Verket, deraf 21 såsom Banco-Secrelerare, genom
redligt nit, outtröttlig verksamhet samt fullständig kännedom af Banken i
alla dess utgreningar, sig förvärfvat, och hvarpå den af honom hufvudsak
-
Banco-Ut skottets Memorial, N\o 45,
29
Irgen utarbetade nya organisation af Banco-Verket vore det ojåfagtigaste
bevis, hemställt: att på Rikets Ständers Banks bekostnad och i dess namn
en medaille måtte präglas öfver bemälde nu mera allidne Banco-Secreterare
såsom uttryck af erkänsla och aktning för denne Bankens Tjensternans minne
och förtjenster, serdeles vid utarbetandet af Förslaget till Banco-Verkets
nya organisation med tillhörande Arbets-Ordningar, samt att af denna medaille
ett exemplar i guld måtte öfverlemnas åt hvardera af Banco-Secreteraren
Helsingii arne Bröder, oeh ett i silfver åt hvar och en af Bankens
tjenstemän inom i:sta tjenstegraden, utom de exemplar, som, efter vanligheten,
utdelades till offentliga Mynt-Samlingar.
Genom utmärkt skicklighet, sällsynt nit och outtröttlig arbetsförmåga
har aflidne Banco-Secreteraren Helsingius, under den längre tid han förrättat
den, serdeles vid vissa tidpunkter, både mödosamma och brydsamma
Banco-Secreterare-tjenstenr, förvärfvat sig ett allmänt aktadt och varagtigt
minne. Utskottet anser sig ieke behöfva ingå i någon närmare utveckling
af denne saknade tjensternans obestridliga förtjenster af det Verk, åt
hvilket han uteslutande egnade hela sin verksamhet, och bland Riks-Ståndens
Ledamöter skall säkerligen en hvar, som deltagit uti förutgångne Riksmöten,
vitsorda hans rika, för all? tillgängliga förråd af kunskaper och erfarenhet.
Under fullkomligt instämmande i Banco-Fullmägtiges uti delta
hänseende gjorda framställning," får Utskottet alltså föreslå:
att en medaille af ii:te storleken måtte på Rikets Ständers
Banks bekostnad varda preglad till minne af aflidne BancoSecreteraren
Helsingii stora förtjenster om Banco-Verket,
äfvensom att ej mindre ett exemplar i guld af denna me
daille
måtte öfverlemnas åt hvardera af hans a:ne efterlefvande
bröder, än ock i silfver åt Ledamöterne af Bankens Öfveroch
Under-Styrelse tillika med öfrige Embetsmän inom den
tjenstegrad Banco-Secreteraren Helsingius i lifstiden tillhört,
samt i bronz åt alla andra tjenstemän vid Banco-Verket; hvarjemte
exemplar af denna medaille torde, på öfligt sätt, böra
offentliga Myntsamlingar tilldelas.
Stockholm den 19 Juni 1840.
1— OäC ■
Bih. till R, St', Trot. iSej.o. 6 Samt, £ AJd, £6 Haft,
5
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Banco-Ut.sk.
i
JV.:o 4ö.
Ank. lill Exp. -Utsk. den 8 Juli kl. $ a e. m.
Betänkande, med hemställan, (leds om ersättning till Öfversten
och Riddaren C. J. Hjärne för den tid han bestridt de
Banco-Ombudsbefattningen vid Götheborgs Ldne-Contoir tillhörige
göromål, dels och om bestämmande för framtiden,,
huru, i händelse af förfall för Banco-O mbuden vid LdneContoiren,
deras befattningar må bestridas.
imellan Herr Öfversten och Riddaren C. J. Hjärne Iros Banco-Firllmäglige,
uti ingifven skrift af den 8 sisiIidne Februari, anhållit am godtgörelse
för det Öfversten, i egenskap af Ledamot uti Direclionen vid
Rikets Ständers Låne-Contoir i Götheborg, under Banco-Ombudels sjukdom
år i838, uti en och en half månad ombesörjt de Banco-Ombudsbefattningen
lillhöi ande göromål, hafva Fullmäglige, som, i saknad af
bestämd föreskrift för sådane fall, sorn ifrågavarande, icke ansett sig
böra, under Rikets Ständers sammanvaro, öfver nämnde ersättnings
anspråk
omedelbarligen besluta, uti lill Utskottet afgifvet Memorial, ändragit:
alt, enär annan föreskrift, angående bestridande af Banco-Ombudens
göromål, vid inträffande förfall, icke blifvit meddelad, än den i
88 §. 6 mom. af Banco-Reglementet, att_, derest Banco-Ombudet någon
gång skulle vara frånvarande, målen då hunna af annan Ledamot föredragas
samt någon Direclionens Ledamot af Riks-Stånden således icke
kunde anses pligtig ali, under Banco-Ombudets sjukdom eller andra
förfall, besörja dennes åligganden, vore Öfverste Hjärne, enligt Fullmägliges
åsigt, berättigad lill ersättning för den tid och möda, han åt
Banco-Ombudsgöromålen egnat och hvilken ersättning, då den icke blifvit
af Öfversten, lill visst belopp fordrad och Banco-Reglementet ej eller
gåfve ledning för bestämmandet deraf, Fullmäglige ansett lämpligen
böra utgå med skillnaden emellan det arfvode, Öfversten, i egenskap af
Ordförande och Ledamot i Direclionen, uppbure och den löne-inkomsl,
Banco-Ombudet vid Låne-Contoiret åtnjöt eller för den ifrågavarande
liden med i\i R:dr 32 sk. Banco; helst, i händelse icke någon af Direclionens
Ledamöter ålagit sig handläggningen af Banco Ombudets göDih.
till R. St. Prat. 1840■ 6 Sami. 1 Afd. 77 Haft. 1
2 Banco-Utsk. Betänkandej Nio få.
remål, särskild person måst, för bestridandet deraf, utaf Fullmäglige
utses oell till Götheborg afsändas, hvilket blifvit med ännu större kostnader
förenadt.
I enlighet med Fullmägliges i delta afseende gjorde tillstyrkan
och uppå ofvan anförde skäl, får Utskottet hos Rikets Ständer vördsamt
hemställa,
alt till Öfverste Hjärne må, såsom godtgörelse för del Öfversten,
under loppet af 1^ månad, bestrid t de lill Banco-Ombud
s-be fa It nin gen vid Låne-Conloiret i Götheborg hörande göromål,
af Låne-Contoirets Omkoslnadsräkning, utbetalas 141 R:dr
32 sk. Banco.
I sammanhang härmed och då frågor af likartad beskaffenhet, äfven
framdeles kunna uppkomma, har Utskottet, uppå Fullmägliges gjorda
hemställan, till förekommande af ovisshet för framtiden, ansett sig
höra tillstyrka, att, uti blifvande Banco-Regiemenle måtte intagas det
stadgande ,
alt, i händelse Bankens Ombud vid Låne-Conloiren skulle af
sjukdom, eller annat laga förfall, för längre tid, blifva hindrade
att deras tjenst bestrida, det må på Fullmägliges pröfning
ankomma, antingen Banco-Ombudels göromål må uppdragas
någon af Direclionens öfrige Ledamöter, som kan och vill,
ett slikt uppdtag sig åtaga, emot åtnjutande under liden af
skillnaden emellan hans eget arfvode och de för Banco-Omhudet
anslagne löne-inkomster, eiler ock annan person må, för tjenstens
bestridande, under tiden, förordnas.
Stockholm den a3 Juni 1840.
Banco-Ulskoltets Utlåtande, JY:o fr.
3
N:o 47-
Ank. till Exp. Etsk. den 8 Juli, 11. { i e, m,
Utlåtande, i anledning af Banco-Ombudet vid Götheborgs LåneContoir
G. E. Ferlins ansökning om godtgörelse för 2,000
Ii:dr, hvarmed han inlöst 2: ne falska Assignationer ci LdneContoircts
i Banken egande räkning N:o 2.
Vid pröfning af en ulaf Banco-Ombudet G. E■ Ferlin hos Utskottet gjord
ansökning, att godtgörelse med 2,000 R:dr måtte varda honom tilldelad
för de kostnader, han vidkänts genom inlösen af anie Assignationer å
Götheborgs Låne-Conloirs räkning N:o 2, dertill blanquetlerna blifvit från
Låne-Conloiret tillgripne, har Utskottet af de Protocoll, som, i detta ämne,
blifvit förde, dels hos Banco-Fullmägtige och dels hos Rikets Ständers
Revisorer öfver Götheborgs Låne-Conloirs Räkenskaper och förvaltning för
år 1835, samt utaf de till UlskotteL ingifne handlingar inhemtat följande
omständigheter och förhållanden: Sedan Banco-Ombudet vid nämnde LåneContoir,
Kamereraren J. Wallmo den 23 Augusti i834 allidit, och LåneCoutoirets
Direction, jemte anmälan derom, hos Banco-Fullmägtige anhållit,
att någon person måtte, så snart ske kunde, varda till Banco-Ombud förordnad,
hade Fullmäglige, efter det flere af Bankens ordinarie tjenstemän, så i
högre som lägre grad, i anseende till den i Götheborg då härjande Cholera-farsoten,
undanbedt sig ett sådant förordnande, den 29 i samma
månad, uppdragit och förordnat dåvarande Extra Ordinarie Canzlisten
inom Banco-Verket Ferlin att, så fort sig göra lät, afresa lill Götheborg,
för att tills vidare öfvertaga bestridandet af Banco-Ombuds-befattningen
vid dervarande Låne-Contoir, samt tillika, enär, efter Direclionens uppgift,
ett betydligt antal göromål voro efterliggande, uppå Ferlins derom framställde
anhållan, berättigat honom att utse någon tjenlig person, för att
lill en början honom vid Contoiret biträda. Börlin, som icke lyckats
förmå någon af de personer, hvars biträde han företrädesvis önskat, att,
under den gängse farsoten, åtfölja sig till Götheborg, hade till sitt biträde
antagit e. o. Conloirs-skrifvaren i Banken och e. o. Notarien i Svea
llof-Rätt Zacharias Arfvid Hedengren, hvilken icke, under den lid af
flere månader, eller intill den 1 December 1834» sorn lian uti LåneConloirels
göromål tillhandagått, gifvil ringaste anledning att för honom
hysa misstänka 0111 bedrägliga anslag; men efter del Rikets Ständers för
-
4
Banco-UIskottets Utlåtande, N:o 4y.
be mulde Revisorer, sorn, enligt deras Protocoll den 28 Mars 1835, vid
förelagen inventering, funnit Låne-Contoii ets såväl Cassabehållning, sorn
förråd af förrnrrlärer oell blanquetter till Obligationer och Åssignationer i
fullkomlig öfverensstämmelse med räkenskaperne, för Directionens förvaltning
år i8'34 utfärdat Decharge, som till Ranco-Fullmagtiges stadfästelse
öfverlerrrnats, hade, innan sådan stadfästelse hunnit meddelas, i Ranken
blifvit insatt en från Örebro Landt-Ränlerr ankommen Assignation med
blauquelte-nummern 1977, af Låne-Conloirets formulär å jooo R:dr för
räkningen N:o 2, å hvilken Assignation namn-underskrifterne befunnits
vara ellerapade och förfalskade; hvarefter, genom anställde undersökningar,
blifvit upplyst, alt e. 0. Contoirs-skrifvaren Hedengren , under loppet af
Maj månad i835, ulprånglat icke allenast berörde falska Assignation lill
vice Landl-Räntmästaren i nämnde Län Ekmark, utau äfven en på enahanda
sätt förfalskad, med blanquette-nummern 1976 försedd Assignation
å lika belopp, till Handlanden i Örebro Anders Kumlin.
Vid den inventering, som, lill följd af underrättelsen, att falska
Åssignationer voro i omlopp, genast af Låne-Conloirets Direetion, i närvaro
af 3 Ledamöter utaf Rikets Ständers näst förut församlade Revisorer,
företogs af Contoirets behållning i Assignalions-blanquetter, befanns densamma,
enligt räkenskaperna, fullkomligt riglig, med undantag af en aldie
och till utseendet orörd bundt blanquetter af formuläret å 1000 R:dr,
deruti saknades 2 blanquelter under samma nummer, som funnits å de
af Hedengren utprånglade Assignationerne; och då således ansågs för
gifvet, att dessa 2:ne blanquetter blifvit af Hedengren, under den tid,
han vid Låne-Contoiret biträdt, på bedrägligt sätt ålkomne samt derefter
med falska namn-underskrifter försedde och i omlopp satte, bade efterspaningar
anställts och allmän efterlysning utfärdats efter Hedengren,
utan alt lian kunde ertappas eller underrättelse om hans vistelseort vinnas.
I anseende härtill förblef en längre tid outredt, huru och på hvad
sätt Hedengren från Låne-Contoiret förskaffat sig Assignatious-blanquetterne
samt namn-underskrrfterne derå tillkommit, och i sakens så outredda skick
blef frågan om fastställelse af den för Directionen föreslagne Decharge hos
Banco-Fullmägtige hvilande; hvilket på samma gång måste väcka oro hos
Låne-Contoirels Direetion, som det inträffade bedrägeriet och saknaden af
utredning, huru dermed tillgått kunde gifva Banco-Fullmägtige anledning
ifrågasätta, oin Ferlin vore förtjent bibehållas vid den honom anförtrodda
ansvarsfulla befattning. Under sådane omständigheter liar Ferlin, som
jemväl skall af förmän och vänner dertill bekommit uppmaningar och råd,
Banco-Utskottets Utlåtandej N:o 4/'
5
omsider, genom anhöriges och vänners bemedling, lyckats i enskild väg
upplåna en summa, stor 2,000 R:dr Banco, dermed han infriat de falska
Assignationerne, och dymedelst förebyggt det misstroende, som, genom en
långvarig och allmänt kunnig rättegång angående inlösen deraf, tilläfventyrs
kunnat uppstå till Låne-Contoirets i allmänna rörelsen gångbara
Assignalioner.
Sedan Ferlin inför Fullmäglige styrkt, att de personer, till hvilka
de falska Assignationerne blifvit utprånglade, för desamma erhållit full
godtgörelse, blef fastställelse uppå den för Directionens vid Låne-Contoiret
förvaltning under år 1834 föresiagne Decharge af Fullmägtige meddelad.
Först någon lid derefter, i början af år i836, erlappades Hedengren
i Staden Köpenhamn; och har, genom den med Hedengren, efter
hans återkomst lill Sverige, anställde ransakning blifvit utredt och af
honom erkändt, huruledes han, den 3o November 1834. under det Ferlin
på någon stund aflägsnat sig från sitt arbetsrum, der Hedengren ensam
Förbi i fv i t qvar med den af Directeurerne, Bonden slnders Svensson från
Kallebäck, som för tillfället, jemte Banco-Ombudet och Contoirels Kamererare,
var uppdragen nyckel vården, begagnat tillfället att inkomma i
Contoirels näst intill samma rum belägna Cassa-hvalf, hvarest han skyndsamt
öppnat en bundt Assignalions-blanquelter och ungefär midt i bundten
tillgripit de bägge förenämnde blanquetterne, å hvilka Hedengren , som,
enligt hvad förut var bestämdt, påföljde dag, den 1 December, afrest från
staden Götheborg, sedermera tillsatt ordningsnummer, dala och namnteckningar,
derefter de sålunda falskeligen förfärdigade Assignationerne
blifvit af honom utprånglade.
Genom Svea Hof-Rätls af Kongl. Majit gillade Utslag, derigenom
Hedengren dömdes mista ära och lif samt varda hängd, förklarades att
af Hedengrens qvarlåtenskap borde utgå ersättning lill Låne-Contoirets
Direction för de 2000 R:dr Banco, hvarmed de falska Assignationerne
blifvit inlöste; men då Hedengren, som af Gunst och Nåd från dödsstraffet
förskonades, få månader efter ankomsten lill fästning, i ulblolladt tillstånd
aflidit, har Ferlin icke af den broltslige kunnat bereda sig någon
ersättning.
Af Ferlin har lill stöd för ansökningen vidare blifvit anfördi: alt
derest, såsom Rikets Ständers Revisorers för Låne-Contoiret Prolocoll den
28 Mars 1835 innehåller, inventering af Contoirets förråd af Assignationsblanquetter
egt rum, skulle tillgreppet upptäckts och missbruken af de
utaf Hedengren åtkomne blanquelter sannolikt hafva förekommits, enär, i
6
Banco-Utskoltets Utlåtande, IV:o fy.
sådant fall Kungörelse om stölden hunnit utfärdas och allmänheten varnas
alt icke emottaga Assignationer, med sådane hlanquette-nurnmer, helst utprångligen
deraf icke skedde förrän under loppet af påföljde Maj månad;
att enär Assignations-blanquetter, derå erforderUge nummer, data och
namnteckningar saknades, icke i och för sig sjelfve ega något värde, det
således icke i laglig väg kunnat åläggas, hvarken Banken eller LåneGontoiret
samt föl jag ti igen ännu mindre Ferlin eller någon af öfrige Ledamöter
i Låne-Conloirets Direction alt ersätta de enskilde personer, hvilka
de förfalskade Assignalionerne invexlat; men då, i händelse innehafvarne
af ifrågavarande Assignationer icke blifvit i enskild väg godtgjorde,
Banken eller Låne-Contoiret, af omsorg att afböja hvad, som i en eller
annan måtto kunde menligt inverka på förtroendet till Conloiret och dess
credit, sannolikt skolat till deras fulla belopp inlösa de tilIgripne blanquetterne,
tillförsåg sig Ferlin nied visshet, att Rikets Ständer icke skulle
vilja draga fördel af den omständighet, att en obemedlad tjensteman,
utan att kunna lagligen dertill förpliglas och innan utredt blifvit, huru
tillgreppet af /hsignations-blanquetterne fprofvats, af serskilde orsaker
skyndat desamma inlösa, för att såmedelst afvärja aila för Verket menliga
följder af den föröfvade illgerningen; men hvilken uppoffring, utan Rikets
Ständers mellankomst och behjertande, skulle menligt inverka på denne
tjeustcmans hela framlida val.
Och är i afseende å Hedengren , hvilken af Ferlin, då han till
Bancö-Ombud förordnades, med brådstörtande skyndsamhet och under i
öfrigt ofördelagliga förhållanden, blef lill biträde antagen, upplyst, alt
han förmått tili den grad dölja sina brottsliga anslag, att han till och
med, efter föröfvandel af tillgreppet vid Götheborgs Låne-Conloir, varit i
åtnjutande af sådant förtroende i allmänhet, att han af Kongl. Svea HofRätt,
under våren i835, blifvit förordnad till -vigliga Domarevärf och vid
samma Lid uppförd å förslag till ett Domare-Embele inom Örebro stad.
Då icke allenast Rikets Ständers år 1836 församlade Revisorer öfver
Låne-Contoirets förvaltning och räkenskaper, för deras del, uttryckt den
önskan, alt Ferlin, vid den af honom oförvållade händelse med Assignalionernas
tillgrepp af Hedengren, ej mätte gå miste om ersättning för
den af honom med anledning deraf föranstaltade utbetalning, utan äfven
Banco-Fullmägtige, uti afgifvel Utlåtande öfver Ferlins ifrågaställde ansökning,
enär, efter Fullmägliges omdöme, Ferlin icke kunnat lagligen åläggas
att de undansnillade och förfalskade Assignationernas belopp godtgöra,
ehuru inlösen af desamma, med skalig omtanka för bibehållandet
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 4j.
7
af Låne-Contoirets credit, icke kunnat af Låne-Contoiret förvägras och
den omständighet, att Ferlin på förhand infriat omförmälde blanquetter,
icke borde utgöra hinder för honom alt derför åtnjuta godtgörelse, tillstyrkt,
alt Ferlin malle i besagde ändamål, af Rikets Sländer meddelas
ersättning med 3000 R:dr B:co; bar Utskottet, med afseende å de serdeles
ömmande omständigheter, hvilka till Ferlins fördel i denna sak förekomma,
och, i betraktande jemväl deraf, att Ferlin_, som, af sine förmän erhållit
de fördelagtigaste vitsord, genom flere års räntor å de ulgifne
medlen, ändock fått vidkännas icke obetydlig uppoffring, ansett sig böra
lill Rikets Sländers behjertande hemställa,
att Banco-Ombudet Ferlin må beviljas godtgörelse för de 2000
R:dr Banco, hvarmed lian inlöst omförmälde 2:110 Götheborgs
Låne-Contoirs falska Assignalioner å dess räkning N:o 2 i Banken.
Stockholm den 29 Juni 1840.
R eservationer:
Af Herr Flammar: ”Ehuru icke den ringaste anledning förefinnes, att
Herr Banco-Ombudet Ferlin haft någon fördel af och än mindre någon del
uti det af /. Hedengren föröfvade tillgrepp af 2:ne Götheborgs Låne-ConLoirs
anvisningar på Banken, hvilka af den sistnämnde blifvit förfalskade
och utprånglade samt slutligen måst af Ferlin inlösas med Banco R:dr
3000, emedan han, ulan serskild fullmagt för Hedengren, antagit honora
till biträde under tjenstgöring vid Götheborgs Låne-Contoir 1834; men
likväl, efter min åsigt, Ferlin liar ådagalagt en mindre noga vård om
Bankens åt honom anförtrodde berörde vigtiga documenter, derigenom att
lian lemnat Hedengren tillfälle att dem åtkomma, i stället alt sjelf, såsom
nyckelbevarare, hafva nämnde Blankett-anvisningar under sitt lås;
fördenskull och med fäsladl afseende på de vådor, som läII1 igen i framliden
kunde uppstå icke allenast för Banken, utan äfven för enskilde genom
dylika tillgrepp och förfalskningsbrott, hvilka äfven skulle kunna ske
i fördold öfverläggning emellan Bankens Ombud och något dess antagne
biträde, anser jag mig icke kunna medgifva den af Ferlin ifrågaställde
godlgörelsen af Banken. Icke heller kan jag förena 111ig med dem utaf
Utskottets Ledamöter, som ansett Ferlins Med-Direcleurer, eller de 2me
andra Nyckelbevararne pligtige att i förlusten deltaga, enär Ferlin., efter
mitt förmenande, ensam, eller åtminstone i främsta rummet måste ansvara
för sitt enskilda biträdes olagliga handling och den deraf inträffade för
-
8
Banco- Utskottets Utlåtande, N:o /f.y.
last och skada, så vidt det kunnat med höler förs nas, likasom lian dertill
varit skyldig, om lian brottet sjelf föröfvat; och någon betalning af
de andre Nyckelvårdarne bade i senare fallet hvarken bordt eller kunnat
komma i fråga förr, än Ferlin till godtgöramlel saknat tillgångar.
På desse anförde skäl och då Banken icke lärer kunna åläggas att
inlösa förfalskade Disconl-an visningar, bar jag på Afdelningen lork larat mig
vara af den mening, —hvilken jag anser mig ännu böra vidblifva —att BancoQmbudet
Ferlin saknar all laglig rätt till godtgörelse af Banken för de
fordrade 2000 R:dr; men då flere af Utskottets Ledamöter upplyst, alt
bemälde Ferlin j under all sin tjenstetid inom Bancoverkel, gjort sig känd
för en ytterst redbar caracter och oförvitlig vandel; alt han utmärkt sig
för flit och skicklighet; att han, utom andras välvilja och understöd, icke
bade mäglat de ifrågavarande anvisningarne infria, samt att han, såsom
en obemedlad yngling, skulle på den bana, han beträd!, äfven med sin
stora arbetshåg och förmåga, endast kunna emotse en svår och tryckande
framtid , om han enskildt skall vidkännas den oftanämnde utbetalningen;
så och med afseende på de för Ferlin i öfrigt uppgifne ömmande omständigheter,
sorn Afdelningens Protocoll upptar, har jag trott mig böra
vördsamt tillstyrka, alt Banken med 1000 R:dr Banco mildrar del genom
Hedengrens bedrägliga förhållande Ferlin tillskyndade lidande; men att
Banken skall deltaga med något högre belopp, mäste jag deremot bestrida,
enär Ferlin haft i sin förmåga att hindra Hedengren från tillgreppet, men ej
gjort det, samt att han således för denna sin underlåtenhet äfvensom androm
till varning, af mig anses böra vidkännas ilen öfriga förlusten.”
Uli denna reservation hafva instämt Herr Rådman Lindblad, Herr
Fabrikör Lidbom och Riksdagsfullmägtigen Anders Jonsson.
Af vice Talmannen Per Ericson: ”Jag anser Banco-Ombudet Ferlin
böra endast lill 3- ersätta de ifrågavarande 2:ne från Låne-Contoirets förvaringsrum
tillgripne Assignatiouernes belopp, och tillstyrker på sådan
grund, alt Ferlin må erhålla godtgörelse för samma Assignationers inlösen
med B:co R:dr 1,3331 16 sk. eller -|:delar af deras belopp.”
Häruti hafva instämt Riksdagsfullmägtigen Erik Persson j Olof Olssons
Johan Andersson Lundberg och Magnus Persson.
N:o 48.
Banco-Utskottets Memorials N:o 48 och 4g- 9
N:o 48.
Anie. till Exp. Utäk. den 8 Juli, kl. { i t. m.
Memorial, i anledning af ett Riks-St ands åter remiss å Utskottets
Utlåtande N:o 11.
Enligt från Högvördiga Presteståndet ankommet Protocollsutdrag, är, på
grund af de inom samma Riksstånd gjorde anmärkningar, återremitleradt
Utskottets, under N:o ii afgifne Utlåtande, i anledning af Hr G. U. yJdlerstams
motion om ytterligare ersättning för det lidande, som, genom
en rättegång med Rikets Ständers Bank, skall blifvit honom förorsakadt;
men som öfrige 3:ne Riks-Stånd, Utskotttets omförmälde Utlåtande bifallit,
finner Utskottet
den från Högvördiga Presteståndet ankomna återremiss icke kunna
föranleda någon vidare åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den 6 Juli i84<>-
N:o 4g.
Ank. till Exp. Utsk. den 8 Juli, kl. •£ 2 e. in.
Memorial, i anledning af Ryttmästarcn B. M. Martins ansökning
om eftergift af öfuerränta å ett län i Banco- Discont
en.
Uti en lill Utskottet ingifven ansökning, liar afskedade Ryttmästaren och
f. d. Saltpeter-Sjuderi-Styresmannen Bernh. Math. Martin anhållit, att,
sedan ett af honom år 1818, emot borgen af Öfverste-Lieutenanten Pehr
Martin _, uti Banco-Disconten upptaget lån å 5oo R:dr Banco, nästlidet år
skall hafva blifvit till capitalet fullt betaldt, erläggandet af öfverräntan
för samma lån måtte honom eftergifvas.
Banco-Discont-Directionen, hvars Utlåtande öfver denna ansökning
blifvit infordradt, har upplyst, att löflesmannen för länet nu mera afliBih.
till Ii. St. Prot. 1840• 6 Sami. 1 J/d. 1J Haft. 2
IO
Banco-Utskottets Memorial s N:o 5o.
dit och att Discontverkels fordran blifvit, i det efter honom vid Waxholms
Rådhusrätt anhängiggjorda Concurs- och urarfva-mål, bevakad, utan
alt någon afbetalning derigenom kunnat vinnas, enär de afträdde tillgångarne
icke uppgått till mer än J af den Öfverste-Lieutenanten Martins
sterbhus tilldömde begrafningskostnad, samt att, då hufvudgäldenären,
Eyttmästaren Martin saknat annan tillgång, införsel blifvit sökt och vunnen
i hans lön såsom Saltpeter-Sjuderi-Styresman i Jemtlands Län, i följd
hvaraf Disconlverket från 1821 åtnjutit sin andel i samma lön med 20
R:dr Banco årligen, hvarigenom lånet, hvilket efter i836 års Revision
såsom osäker fordran fördes inom linien, blifvit, icke till capitalet fullt
betaldt, såsom sökanden uppgifvit, utan minskad t till dess nuvarande
capital-återstod, utgörande 6g R:dr 46 sk.
Efter sålunda erhållne upplysningar, har Utskottet ansett eftergift
af Discontverkets hos Ryttmästare!! Martin egande återstående Capilalfordran
desto mindre nu böra ega rum, som någon framställning derom
icke ens af Martin blifvit gjord; men då Mårtin, enligt hvad styrkt är,
vid 76 års ålder saknar all annan tillgång, än det ringa, för honom med
en ålderstigen och sjuklig hustru samt en oförsörjd dotter otillräckliga,
belopp, han nu i pension åtnjuter, får Utskottet hemställa,
att, så snart Martins capitalskuld till Banco-Disoont-Verket blifver,
genom den i hans pension beviljade införsel, gulden, den å
samma skuld upplupne öfverräntan derefter inå, såsom i och
med detsamma honom eftergifven, få afskrifvas.
Stockholm den 6 Juli 1840.
N:o 5o.
Ank. tilt Exp. Utsk. den 8 Juli, kl ; 2 e. m.
Memorial, till svar å de ifrån, Högloft. Ridderskapet och
yl deln ankomne äterremisscr ä Utskottets Utlåtanden Nlis 12 ,
15 och 17 samt Betänkande N:o 20.
Från Höglofl. Ridderskapet och Adeln äro till Utskottet återremitterade
UlskoLtets Utlåtanden JN:o 12, i anledning af Herr Rosenblads motion örn
Banco-Utskottets Memorial, N.o So
-
bestämmande af praescriptionstid för emottagande i Kronans Uppbörd
oell inlösen af Bankens utelöpande Transport-Sedlar samt sedlar ä 3 och ?.
R:dr på ofärgadt papper, N:o i5, i anledning af väckt fråga om ansvarsbestämmelse
för den Räkningshafvare i Banken, som utan föregången collationering,
assignerar å sin räkning derstädes, N:o 17 öfver en af Rikets
Ständers år 1887 församlade Revisorer gjord hemställan, att förre BancoCommissarien
Toran må erhålla eftergift af ett honom ådömdt ersättningsbelopp,
samt Utskottets Betänkande N:o 20, innefattande förslag till ett
förändradt Mynt-system.
Med anledning häraf får Utskottet vördsamt tillkännagifva, att förenämnde
Utlåtanden och Betänkande redan vunnit bifall af öfrige 3:ne
Riks-Stånden; hvadan någon ytterligare åtgärd från Utskottets sida, i anledning
af den från Höglofl. Ridderskapet och Adeln erhållne återremisser
med dervid bifogade anmärkningar icke erfordras.
4
Stockholm den 6 Juli 1840.
STOCKHOLM, K or ds t rom sk a Boktryckeriet, iBzjo.
Banco-U tskoltets Utlåtande, N;0 5t.
1
N:o 51.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 Juli, kl. 6 e. m,'
Utlåtande, i anledning af väckt motion om belåning af colonialvaror
vid Handels- ock Närings-Disconten i Götheborg.
Ifrån Vällofl. Borgare-Ståndet, har Utskottet, den 24 sistlidne Februari,
fått emottaga en af Herr O. Wijk väckt motion, att, på det Handels-Disconten
i Götheborg, hvilken nu endast till en del skulle motsvara det med
densamma åsyftade ändamål, eller den större rörelsens underlättande, mätte
blifva för det allmänna mera gagnelig, och, enär handeln på mera aflägsna
länder, såsom Ost- och West-Indien samt Norra och Södra America, vore
i behof af den uppmuntran, att de från dessa länder införde producter finge
till ett måttligt värde belånas, samt Banken af en sådan belåning skulle
hemta en betydlig räntevinst, under vida större säkerhet för capitalet, än
den, Banken nu hade för lån å blotta namn, belåning af varor hädanefter
måtte vid Götheborgs Handels-Discont medgifvas, under de villkor, sorn
för en sådan belåning kunde blifva stadgade.
I öfverensstämmelse med hvad Banco-Utskottet vid sistförflutne Riksdag,
uti dess då afgifne Betänkande N:o 6, angående en, äfvenledes af Herr
Wijk, väckt motion af enahanda syftning med den ifrågavarande, yttrat,
anser Ulskottet, dels att, enär colonial-varor, såsom socker, caffe, m. fl.
nederlags-varor, äro icke allenast till priset i betydlig mon föränderlige,
utan äfven lätt underkastade försämring, Banken icke skulle vinna nödig
säkerhet genom hypothek af så beskaffade varor, dels att Banken, som borde„erbjuda
enahanda förmoner åt Rikets serskilda orter, dessutom ej kunde
blifva i tillfälle tillse, att de för en sådan belåning nödige controller med
erforderlig noggranhet verksläldes; på grund hvaraf Utskottet alltså får hos
Rikets Höglofl. Ständer
afstyrka bifall till ifrågavarande motion.
Stockholm den g Juli 1840.
Bili. till R. St. Prot. 184.0. 6 Sami. 1 A/d.
i
2
Bunco-Utskottets Memorial, N:is Sa och SJ.
N:o 52.
Ani. till Exp. Utsk. den 17 Juli, kl. \fi 12 f. rn.
Memorial till svar å Vallojl. Borgare-Ståndets åter remiss af Utskottets
Betänkande j JY:o 26'.
Sedan Vällofl. Borgare-Slåndet, enligt ankommet Prolocolls-utdrag af
den 10 nästlidne Juni, på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat
Utskottets under N:o 26 afgifne Betänkande, med hemställen om årligt löneanslag
för en form-binderska vid Bankens Pappers-bruk Tumba, samt angående
en elevs inöfvande i formbindning, får Utskottet härmedelst underrätta
Vällofl. Borgare-Ståndet, alt Utskottets berörde Betänkande, enligt ankomne
Protocolls-utdrag från Höglofl. Ridderskapet och Adeln af den
Och från Högvördige Preste-Ståndel af den 10 nästlidne Juni, samt från Hedervärda
Bonde-Ståndet af den 29 Maj innevarande år, är vordet af 3:ne Riksstånd
bifallet; i anseende hvartill någon ytterligare pröfning af de anmärkningar,
som vid samma Betänkande blifvit inom, Vällofl, Borgare-Slåndet
framställda, icke erfordras.
Stockholm den 16 Juli i84o..
Nio 53.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juli, kl, 1/2 12 f. m.,
Memoriali anledning af ett Riks-Stånds; återremiss ä Utskottets
Betänkandej, iV.o 28.
Högvördige Preste-Ståndet har, enligt ankommet Prolocolls-utdrag af
den i3 nästlidne Juni, på grund af de inom samma Riks-Stånd gjorde anmärkningar,
återremitterat. Utskottets under N:o 28 aflåtne Betänkande, rorsnde
dels uppsägning och dels äfven omskrifning efter ursprungliga mynt—
Yärdet af de så kallade Låne-Banco-capitalen..
Banco-Utskottels Memorial, N.o 54°
3
Med anledning häraf, får Utskoltel tillkännagifva, alt, som öfrige 3:ne
Riks-Stånd Utskottets omforma Ide Betänkande bifallit, finner Utskottet
den erhållne återremissen icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 16 Juli 1840.
N:o 54.
Ank. till Exp. Utsk. den 17 Juli, kl. 1/3 11 f. ro..
Memorial till svar å 2:ne Riks-Stånds återremisser af serskilda
punkter i Utskottets under JS:o 29 afgifna Berättelse om
Banco- Fullmägtiges åtgärder och förvaltning på det hela,
efter nästförflutne Riksdag..
Enligt till Utskottet ankomne Prolocolls-Utdrag från Vällofl. BorgareSlåndet
af den 3o sislförflutne Maj och från Högvördige Preste-Ståndet af
den io nästlidne Juni, hafva, vid föredragning af Utskottets under N:o 29
aflåtne Betänkande, med berättelse om Banco-Fullmägliges åtgärder och förvaltning
på det hela efter nästförflutne Riksdag, på grund af gjorde anmärkningar,
blifvit till Utskottet återremitterade:
af Vällojlige Börgare-Ståndet: Utskottets under Litt. C. uti punkten
2:0 angående Banco-Fullmägtiges åtgärder, i afseende på silfver-utvexlingens
fortgång och bestånd upptagne Utlåtanden, momenten
a) rörande ett af Bänco-Fullmägtige den: 21 Juli i836 med KrigsRådet
J. Ulrich afslntadt contract om leverans af silfver eller guld till
värde af 5o,ooo R:dr silfver specie samt å leveransen: lemnad förskoltssumma,
och
b') om bestämmandet af viss tid , utöfver hvilken Bänco-Fullmägtige
icke må ega att bevilja förskott- i och för åtagna leveranser af ädla metaller
samt den utfästa tidens tillgodonjulande utan afseende på Calender-år;
af Högvördige Preste-Ståndet: Utskottets under Litt. D., uti punkten
2:0 rörande ersättning af Bankens- förlust genom uragllålen bevakning i concurs
af ett i Banken upplaget lån, emot pant af jern-eflecter, afgifne
yttrande.
4
Banco-Utskottets Memorial, N.-o Sif..
Men enär Utskottets ifrågavarande Betänkande N:o 29, enligt ankomne
Protocolls-utdrag, från Hedervärda Bonde-Ståndet af den 3:dje samt från
Idögloflige Ridderskapet och Adeln af den 10 nästlidne Juni, är vordet af
dessa tvänne Riks-Stånd i sin helhet bifallet, och, enligt ofvan åberopade
Protocolls-utdrag, af Ilögvördige Preste-Ståndet "godkändt, med undantag
af hvad under Litt. D. punkten 2:0 innehålles,” samt af Välloflige BorgareStåndet,
vid punktvis skedd föredragning, bifallet jemväl uti denna del,
har Utskottet, vid det förhållande, att de återremitterade punkterne af förenämnde
Betänkande sålunda redan vunnit godkännande och bifall af 3:ne
Riks-Stånd,
ansett vidare yttrande, i anledning af återremisserne, icke erfordras.
Stockholm den 16 Juli 1840.
åSE IL*»,
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
1840.
Rättelse
uti
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 55.
Sid. 2, rad. i3, uppifrån, står: 35a: 26.
läs: 35a: 25.
>> 4? » J4> » i834
/äf: i83o.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i841.
Banco-Utskottets Utlåtande j, JS:o 55.
x
N:o 55.
Ank. till Exp. Utsk. den 39 Juli, kl. 6 e. m.
Utlåtande öfver en af Herr Rosenblad, Bernhard, väckt
fråga om bestämmande af någon viss prcescriptions-tid,
inom hvilken dt skil lige äldre fordring s-poster böra från
Ranken uttagas.
Enligt Protocolls-Utdrag af elen 20 sistl. Mars, liar Hägloflige Ridderskapet
och Adeln till Utskottet remitterat en af Herr Rosenbladh Bernhard, väckt
motion, deruti han, under anförande, att vissa frän längre tider antagna
fordrings-poster hos Rikets Ständers Bank , till en del af hvilka inga egare
sedan iwer än ett århundrade afhörts, blifvit till Banco-Statens Enke- och
Pupill-Cassa öfverlåtne, med villkor att ansvara, i händelse anspråken skulle
göras gällande, föreslagit, att en praescriptions-tid af högst 3:ne år måtte
utsättas för ifrågavarande fordringars inlösen, och alt Rikets Ständer, med
underdånig anmälan derom, måtte hos Kongl. Majrt anhålla, att Kongl. Majit,
med Nådigt bifall dertill, täcktes derom låta utfärda allmän Kungörelse.
Sedan Utskottet till Banco-Fullmägtiges utlåtande öfverlemnal berörde
motion, hafva Banco-Fullmäglige, i anledning deraf, anfört, att, i
afseende på tillkomsten och beskaffenheten af ornförmälde fordringar, det af
Banco-Verkets äldre handlingar inhemlades, alt Directionen öfver BancoStatens
Enke- och Pupill-Cassa år 1772, hos dåvarande Banco-Utskolt anhållit,
det Cassan till sin förmon måtte få disponera de i Vexel-Banken
uppå räkningarne Conto pro Diverse (Daler 80,595: \ öre) seqvestrerade
medel (Daler x5,020: 17 öre) och Creditorernes Liqvidations-Conto (Daler
12,195: 11 öre) slående och på mångå år af vederbörande icke efterfrågade
medel, utgörande tillhopa 115,o/p Daler 284 öre kopparmynt, under åtagen
förbindelse att samma medel sine egare, vid anfordran, tillhandahålla,
att bemälle Banco-Utskolt, i anledning deraf, enligt Protocol ls-Utdrag af
den 8 September sistberörde år, för godt funnit bevilja, det Enke-Cassan
finge, nyttja ornförmälde Capital till näslderpåföljande Riksdag, så framt
Banco-Fullrnägtige funno, att Banken ej något äfvenlyrade vid den säkerhet,
som derför ställdes, och att så föranstaltades, att, i fall någon af
egarne till förtBerörde medel om deras utbekommande sig anmälde, han
då icke uti sin rätt. blefve uppehållen; alt Bänco-Fullmägtige, d. 14 i näslBih.
till R. St. Prol. 1S40. 6 Saini. 1 dfcleln. 19 Haji. 1
Banco-Utskottets Utlåtande} N.o 55•
nämnde månad och år, funnit sig kunna ingå uti detta Ständernas Deputerades
villkorliga bifall, dock under förbehåll, att hela Banco-Staten blefve
med dess lön, för delta lill nyttjande upplåtna Capital, ansvarig, och att,
vid bristande fullgörande af den förbindelse, Cassans Direction sig härvid
åtagit, Banken väl må utbetala de återfordrade Capitalen, dock genast göra
sig derför betald af Banco-Statens då löpande lönecfvarla!, derom uppgift
uti hvarje Qvartals-memorial, angående lönernas utbetalande, skulle BancoFullmäglige
meddelas; att, efter ett lill ofvan upptagne sammanlagde
belopp gjordt tillägg af 260 Daler 6i Öre Kopparmynt, lill Enke-Cassan
öfver 1 fitits samt Cassan blifvit debiterad för .... R:dr 6,400: 29. 7.
men att, sedan deraf, kort tid derefter, uti 3:ne serskilda
poster, från Cassan blifvit ålerbetalde, tillhopa .... 352: 26. —
innestod för närvarande hos Enke-Cassan, en alltsedan oförändrad
summa af B:co R:dr 6,o53: [\. 7;
att, uti 3o:de §. af det vid 1786 års Riksdag utfärdade BancoReglemente
stadgades, att till Banco-Statens Enke- och PupillCassas
disposition, finge öfverlemnas behållningarne i LåneBanken:
af
äldre auctions-öfverskotts-medel . . . t\,266: 16. 5.
„ Låntagares gjorda öfverbetalningar . . . 276: 33.
och af öfverskott på förståndne LåneBancoCapilal 6g: 34• 5i.
Hvarjemte Enke-Cassan, enligt Rikets Ständers
beslut vid Riksdagen åren 1828—i83o, likmätigt
Banco-Utskottets Protocolls-Utdrag af
den 25 April 1829, erhöll ett auctions-öfvérskott
för borl-auctionerade, ej fullt belänte
guld- och silfver-panter  g: 38. 3.
äfvensom en från äldre åren outredd behållning
på räkningen i ”Innehållningar i Banco
Statens
Löner” 818: — r. _ ^ .
5,44°: 20. 4.
Allt emot den återbetaluings-skyldighet, som år 1772 bestämdes,
hvadan till Banco-Statens Enke- och Pupill-Cassas
disposition, lid efter annan, blifvit öfverlåtne, tillsammans
B:co R:dr 11,490: 3o. 11.
hvilket belopp allt hitintills derstädes innestått.
I afseende på beskaffenheten af dessa medel, har Utskottet vidare
inhemtat, alt desamma bestå, dels af qvarvarande smärre behållningar, lill
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 55.
3
flere hundrade serskilda poster, på vederbörandes räkningar uti förra VexelBanken,
af hvilka poster de fleste härleda sig från början af 1700-talet
oell endast ett ringare antal från medlet af samma århundrade, och del^
utgöra outtagne mindre öfverskott å belånta, men sedermera försålda guldoch
silfver-panter, samt öfverbetalningar på åtskilliga uti Banken upptagne
och liqviderade lån, jemväl härledande sig från omförmälde tidrymd.
Med anledning häraf och enär under mångfaldiga år icke någon hos
O OOo
Banken sig anmält för utbekommande af ifrågavarande poster, samt föga
anledning är för handen, att någon så beskaffad anmälan hädanefter kommer
att ske, finner Utskottet, i betragtande jemväl deraf, att berörde poster
icke grunda sig på någon från Banken utställd sedel eller förskrifning,
och således icke böra förblandas med andi e Bankens skulder, föranledda af
utgifna så kallade Låne-Banco-Capilal eller Transport-sedlar m. m., sig
ega all anledning instämma uti motionärens ifrågavarande förslag, samt får
fördenskull tillstyrka,
alt Rikets Ständer bos Kongl. Majrt i underdånighet anhålla, att
en praescriptions-tid af högst Tre år ifrån Beslutets kungörande
måtte bestämmas för uttagande af ofvan upptagne till BankoStatens
Enke-Cassas disposition öfverlåtne fordrings-poster.
Och har Utskottet, i händelse af bifall härtill, skolat hemställa,
att, sedan den utsatta praescriptions-tiden tilländalupit, de af mera
berörde poster, som derunder icke blifvit uttagna , mätte utur Bankens
räkenskaper få afskrifvas samt till full ego tillfalla BancoStatens
Enke- och Pupillkassa, för att framgent till dess fördel
användas.
I sammanhang med detta ärende hafva Fullmäktige anfört, att det
i viss moa skulle leda till mera reda och ordning uti Banco-Verkets räkenskaper,
orri behållningar af här ofvan uppgifne beskaffenhet icke behöfde
under ett eller annat århundrade uti böckerne balanceras, utan linge efter
förloppet af vissa decennier derifrån afskrifvas, helst beträffande de öfverskott,
som uppkommit vid försäljning af sådane guld- och silfver-panter,
som icke inom behörig lid blifvit omsatte eller slutbetaklte, desse utgöra
så små och obetydliga belopp, att vederbörande egare icke bry sig om att
lyfta desamma, och hvad behållningarne å räkningar i förra Vexel-Banken
angå, det kan med visshet antagas, antingen alt de derå utgifne Assignalioner
helt och hållet förkommit, eller ock, alt desse balancer ansetts vara
så obetydliga, alt, af sådan anledning någon assignation derå icke blifvit
utfärdad. Och hafva Fullmäglige tillika upplyst, att uti 1789 års Hufvud
-
4
Banco-Utskottets UtlåtandeN:o 56.
Bok upptagas under nedannämnde rubriker följande, alltsedan den tiden
balancerade, skuldposter, nemligen:
Bankens Liqvidalions-Conto » . . . 7^7: ,0> 8.
Seqvestrerade Penningar N:o 3  ijoo: 22. 5.
Creditorernes Liqvidations-Conto N:o 2  220: 16. 1.
och ConLo pro Diverse Nio 2 4>79^: 40< I0*
eller tillsammans B:co R:dr 6,18/j: 42- —
Som dessa poster äro utöfver femtio år gamla, samt det med visshet
torde kunna antagas, att något anspråk å sådane äldre fordringar icke kommer
att ega rum, har Utskottet, på grund derjemte af hvad här ofvan är
vordet yttradt, ansett sig böra hos Rikets Ständer hemställa,
att alla sådane fordrings-poster, sorn bestå af outlagne auctionsöfverskolt
på de löre år 1834 försålde guld- och silfvei-panter,
eller utgöra behållningar på räkningarna i förra Växel-Banken eller
den nuvarande Depositions-Afdelningen, må, enär de blifva öfver
Femtio år gamla, till Banco-Statens Enke- och Pupill-Cassas disposition
få öfverlemnas, dock under de villkor i afseende på återbelalniugs-skyldigheten,
som år 1772 stadgades och här ofvan
blifvit anförda; samt alt Rikets Ständer hos
Kongl. Majit i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit täcktes, uppå BancoStyrelsens
görande anmälan, i Nåder låta utfärda Kungörelse
derom, att vederbörande ega, inom en tid af tre år, ifrån Kungörelsens
datum, i Banken utbekomma sådane utöfver 5o år gamla fordringar.
Och
toide den eller de af berörde fordrings-poster, som icke varda inom
utfäste tidens förlopp lyftade, få utur Bankens räkenskaper
afskrifvas och till full ego åt bemälde Gassa aflemnas.
Stockholm den 28 Juli 1840.
Nio 56.
Anie. till Exp. Etsk. deli 29 Juli, kl. 6 e. nr.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förhöjning uti minimibeloppet
för Lån mot pant af Guld och Silfver.
ljuder förmälan, hurusom det visade sig, att Låne-rörelsen mot pant af
guld och silfver ständigt vore i tilltagande, samt att, serdeles hvad antalet
Banco-Utskotlets Utlåtande N:o 56-
af utgifna lån beträffade, detta med hvarje år betydligen ökades, och hvilken
tillväxt uti lånens antal slutligen måste, utan motsvarig nytta för Banken,
föranleda lill förhöjning uti nuvarande förvaltningskostnader genom ökad
ijenstemanna-personal, i och för ifrågavarande lån-rörelse, har Bankens Commissariat,
uti dess lill Utskottet afgifne Berättelse, hemställt, att, med ändring
af nu gällande föreskrifter, lån mot Pant af Guld och Silfver hädanefter
ej må ulgifvas lill mindre belopp än Fem R:dr Banco.
Vid pröfning häraf har hos Utskottet förekommit, å ena sidan, att
det vore ändamålsenligast och närmast förenligt med en Riks-Banks rätta
verkningskrets, att minimi-beloppet för ifrågavarande lån utsattes någorlunda
högt, men å den andia deremot, att denna låne-rörelse blifvit ansedd
såsom en undsättnings- eller välgörenhels-anstalt för de fattigare folkklasserne
inom hufvudstaden samt i dess granskap, och att en hastig öfvergång
derifrån kan vara betänklig, åtminstone mindre välkommen för dem
den angår; hvadan ock Utskottet, som anser ökningen af minimi-beloppet
småningom böra verkställas, hos Rikets Ständer hemställer,
att lån mot pant af Guld och Silfver hädanefter ej må utgifva9
till mindre belopp än Två Riksdaler Banco.
I sammanhang härmed har Utskottet förehaft en af Banco-Fullmägtige
gjord framställning, — afseende förändring af stadgandet uti in3:dje§. af nu
gällande Banco-Reglemenle, deruti, bland annat, föreskrifves, att Lill närmare
upplysning för dem, sorn ega i Banken pantsatt Guld eller Silfver,
skall vid början af hvarje månad, i Stockholms Dagblad och Dagligt Allehanda
införas ordnings-numrorne och data af de pantsedlar, som under
nästförflutne 2tne månader förfallit, jemte erinran om samma panters infriande
eller lånens omsättning, vid påföljd af lösningsrättens förlust; och
som deLla införande, på sätt Fullmägtige förmält, är alldeles ändamålslöst,
samt endast ledande till en öfverflödig, ej obetydlig kostnad för Banken,
jemte onödig tidspillan för vederbörande tjenstemän, helst med temmelig
visshet torde kunna antagas, att ganska få, om någon, låntagare på Guld
och Silfver, läsa dessa förteckningar eller derigenom tillförlitligare förmås
alt fullgöra hvad den, i låntagarens egen värjo belintliga pantsedeln, vid
lösningsrätlighelens förlust, honom ålägger; alltså och då det med berörde
förteckningar åsyftade ändamål med mindre omgång och kostnad torde
kunna vinnas derigenom, att en kort erinran om tiden, inom hvilken panterne
böra infrias, i allmänna Tidningarne införes, får Utskottet föreslå
följande förändrade lydelse af iy3:dje §.:
6
B anco-U-t skottets UtlåtandeN:o 5j.
Låneliden bestämmes alltid till 13 månader; låntagaren dock
obetaget att dessförinnan sitt lån infria. Efter förfallodagen förblifver
det under en tid af 3:ne månader Pantegaren Öppet lemnadt
att antingen panten utlösa, eller det erhållna lånet, emot
erläggande af den derå upplupne räntan, för en tid af 13 månader
omsätta; skolande, till upplysning för vederbörande låntagare,
kungörelser införas uti Tidningarne Stockholms Dagblad och
Dagligt Allehanda, Irenne uti hvarje månad, nemligen så väl den
månad, uti hvilken lånen förfalla, som äfven de s:ne nästpåföljande
rnånaderne, med erinran att senast inom Femtonde månaden ifrån
Pantsedlarnes utgifningsdagar sina panter infria eller lånen omsätta,
vid påföljd af lösnings-rätlens förlust.
Stockholm den 28 Juli iS/jo.
Reservation:
Af Herr Borgmästaren Helledaij: ”Sedan Banco-Utskottet icke ens fästat
så mycket afseende å en af mig inom Utskottet väckt fråga om upphörande
af guld- och silfver-pantbelåningen i Rikets Ständers Bank, såsom fremmande
för en Riks-Banksrörelse, att Utskottet tillåtit, det samma beslut blefve, i
sammanhang ined Banco-Fullmägtiges ifrågavarande förslag, Rikets Ständers
pröfning und eiståldt, hade jag b k väl trott, att JJ ts kottet bordt, m ed antagande
af Bankens Under-Styrelses förslag, bestämma 5 R:dr, såsom det
minimi-belopp, till hvilket belåning å guld- eller silfver-panter kunde medgifvas;
och jag får derföre i denna del mot Utskottets utlåtande mig
reservera.”
]NT:o 57.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl, 6 e. m.
Utlåtande öfver en väckt motion om förändring, i afseende pä
förnyandet af Bankens inteckningar.
Riksdags-Fullmägtigen Petter Persson från Södra Möre Härad af Calmar
Län har, uti en hos Bonde-Ståndet väckt och till Utskottets utlåtande remitterad
motion, under anförande, att, då Banken lät förnya inteckningar
~
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 5y.
7
för egande fordringar, det icl<e iagttoges, att förnyelse skedde endast för
ö O ' O o 7 %j
hvad, som då vore återstående på fordringarne efter de undertiden gjorda
inbetalningar, utan inteckningarne förnyades för fordringarnes primitiva belopp,
hvadan de intecknade egendomarne komme att, i en följd af år, belastas
med inteckningar till högre belopp, än hvarför de egentligen häftade,
hvilket åter, i fråga om egendomarnes graverande med senare lån, medförde
olägenhet för deras egare, föreslagit, att, enär, enligt motionärens åsigt,
Banken hvarken rättligen egde, eller för sin säkerhet behöfde att erhålla
intecknings-förnyelse för mera, än hvad på capitalet vore återstående, 'jemte
deri föreskrifne räntan på primitiva summan och låne-umgälderne, det
måtte föreskrifvas Banco-Styrelsen att iagttaga detta vid förnyandet af inteckningar
för Bankens fordringar af den beskaffenhet, att capitalen förminskas
genom de årligen skeende inbetalningarne. '
Efter det Banco-Fullmägtige och Commissariatet häröfver hörde
blifvit, har Utskottet denna fråga i öfvervägande tagit; och enär det för
Bankens säkerhet, samt för vinnande af erforderlig visshet om det å Bankens
fordran vid intecknings-förnyelsen återstående belopp i capital jemte
ränta och låns-påkostnader, blefve oundgängligen nödigt, att derförinnan
serskild uträkning för hvart och ett lån upprättades och vederbörligen granskades;
men sådant, vid betragtande af lånens antal , i anseende till den
mängd uträkningar, som vid hvarje tillfälle erfordrades, omöjligen skulle
kunna verkställas genom Bankens nuvarande tjenstemanna-personal, vid
hvars fastställande något extra arbete af den vidlöfliga och tidsödande beskaffenhet,
som det ifrågavarande, icke kunnat vara och ej heller blifvit
laget i beräkning, hvadan, för sådant ändamål, en tillökning i antalet af
Bankens tjenstemän, och således en betydlig förhöjning i kostnaderne för
Bankens förvaltning, blefve oundviklig; så har Utskottet på dessa skäl ansett
sig böra
ö ,
afstyrka bifall till Petter Perssons ifrågavarande-, förslag, sådant
det uti motionen blifvit framstäldt;
Likväl och som del i flere hänseenden vore af fördel för en eller annan
af Bankens ifrågavarande låntagare, i händelse, vid förekommande förnyelse
af inteckningarne uti de af dem pantförskrifne fastigheter, sådan förnyelse
endast skedde för det belopp, som å ett lån vore återstående, enligt
senast före förnyelsens verkställande upprättadt och vederbörligen revideradt
Bokslut, ehuru deraf icke visade sig, huru mycket af lånet vore oguldet
vid det tillfälle, förnyelsen egde rum; så och enär Utskottet inhemtat,
att lill rättelse för hvarje års Bokslut i Banken, Extract upprättas och
8
Bcinco-Utskottels Utlåtande} N:o 58.
granskas öfver alla vid årets slut utestående lån emot pant af fast egendom
m. fl.; har Utskottet, i anledning af ofvanberörde motion, skolat
tillstyrka, att vid förnyelse af Bankens inteckningar för lån mot
pant af fast egendom, så i städerne som på landet, sådan förnyelse
allenast må ega rum för den å lånet varande återstod efter
det sist före förnyelsens verkställande i Banken upprättade och
reviderade Bokslut, jemte ränta å primitiva lånebeloppet och lagsökningskostnader.
Och förmodar Utskottet, att den tillökning i göromål, som, i följd af en
sådan förändring tillkommer de tjenstemän inom Banco-Verket, hvilka
med intecknings-förnyelse-vigilancens besörjande hafva befattning, icke skall
medföra förhöjning i den för närvarande dertill erforderliga personal.
Stockholm den 28 Juli iSzjo.
N:o 58.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl 6 e. m
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om förändring i fÖreskrif
terne, i afseende på låns erhållande ur Rikets Ständers
Banks och andra publika Cassör.
Tili Utskottets behandling hafva samtlige Riks-Stånden öfverlemnat en
utaf Herr Reutersvärd_, P. A.hos Ridderskapet och Adeln väckt, till
Lag-Utskottet remitterad samt derifrån återställd motion, deruti han, jemte
framställande af åtskillige anmärkningar, i afseende å nyttan och lämpligheten
af den, enligt gällande föreskrifter, för låns erhållande i Rikets Ständers
Bank och andre Publike Cassör emot inteckning i fast egendom, låntagaren
åliggande skyldighet att, bland andre handlingar, förete vederbörande
Domstols eller Dombafvandes bevis, att låntagaren, veterligen, icke
är förmyndare eller har om händer barna-arf, uppbörd eller andre medel,
som kunna lända Banken till förfång i dess intecknings-rätt, samt, om han
förmyndare eller uppbördsman varit, styrka, att han för sig gjort redo, som
blifvit godkänd, eller icke inom behörig tid klandrats; tillika föreslagit det
förändrade stadgande, ali, derest de så kallade lysta förmons-rätterne icke
kom ma
B anco-Utskottets Memorial_, N:o 5g.
9
komma att försvinna, lånsökande i Banken och andra Publika Cassör matie
tillåtas att, i stället för ofvannämnde bevis, anskaffa intyg af 2:ne bofaste,
välkände och med lånsökandens ställningar och förhållanden närmare bekante
män, att de bestämdt kände och under edelig förpligtelse kunde intyga,
alt lånsökanden icke innehade förmynderskap m. m., dock att, oin
desse personer voro för det långifvande Embetsverket fullkomligen obekante,
deras trovärdighet borde af Domaren i orten eller annan Auclorilet
intygas.
Ehuru Utskottet medgifver, att de bevis af omförmälde beskaffenhet,
som, enligt nu gällande föreskrifter, erfordras för Banco-låns erhållande, icke
medföra fullkomlig visshet derom, att lånsökanden är från förmynderskap
fri samt icke innehafver sådane medel, som enligt lag medföra förmonsrätt
framför inteckning i fast egendom, enär lånsökanden möjligen skulle kunna
dylika medel innehafva, utan att sådant vore kändt för den eller de Domare
eller Domstolar, från hvilka bevis i berörde hänseenden böra af lånsökanden
anskaffas, har det likväl, genom en längre tids erfarenhet, visat
sig, att de för närvarande föreskrifne bevisen i allmänhet varit lill räck lige
för betryggande af Bankens rätt alt, på grund af egande inteckningar, utur
dess fastighets-panter njuta betalning, hvaremot Utskottet anser de af motionären,
i stället för de nu föreskrifne bevisen, föreslagne intyg af 2:ne
personer icke kunna, äfven om desses trovärdighet af Domaren bestyrkes,
utan verkligt äfventyr för Banken godkännas, samt än mindre komma att
föi' Banken medföra någon ökad säkerhet; och enär de föreslagne förändrade
bevisen sålunda måste blifva mindre ändamålsenliga, än de nu föreslå
ifna, anser Utskottet sig böra
till Herr Reutersvärds ifrågavarande förslag, så vidt det angår
Rikets Ständers Bank, i allo afstyrka bifall.
Stockholm den 28 Juli iS/jo.
N:o 59.
Ani. till Exp. Utsk. den 29 Juli, kl. 6 e. m.
Memorial, innefattande hemställan, att dtskillige å Daler Kopparmynt
utgifne Sedlar måtte få i Banken inlösas.
Sedan uti en lill Bankens Commissariat, den 2 nästl. Maj, ingifven skrift,
Ilof-Audi tören Joli. J. Elgströmj jemte förmälan, det han med den dagens
Dih. till R■ St. Prot. 1840■ 6 Sami. 1 Afdela. 1g Haft. 2
IO
Banco-Utskottets Memorialj JS:o 5 g.
post erhållit uppdrag från ett sterbhus i Skåne alt lemna upplysning, hvar
och inom hvad tid Banco-Sedlar på Daler Kopparmynt skola lill inlösen
föreles, emedan deraf i sterbhuset skall funnits 65 st., alla å 9 daler kopparmynt
hvardera, anhållit, att desamma, såsom inom behörig tid anmälde,
måtte varda af Banken inlöste, så snart de hitkomma; roen Commissariatet,
under åberopande af Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse af den 6 Maj i83o,
angående a:ne serskilda prsescriptions-tider för inlösen af Bankens på Daler
Kopparmynt utgifne sedlar, förklarat sig icke kunna fästa något afseende å
förenämnde begäran; så hade Hof-Auditören Elgström öfver Commissarialets
berörde förklarande hos Banco-Fullmäglige anfört besvär, samt uti en den 5
i förstnämnde månad till Banco-Fullmägtige ingifven skrift anhållit, att, då
omförmälde sedlar blifvit före den stadgade praescriptions-tidens förlopp anmälde,
samt lill antal och valeur uppgifne, och å det anförda hindret för
deras inlemnande inom samma Lid torde böra fästas afseende, enär sedJarne
funnits i ett sterbhus uti en aflägsen landsort och delegarne icke tillförne
om desamma egt kännedom och varit i okunnighet, huru med dem
borde förfaras, — Banco-Fullmäglige ville bifalla inlösen af meraberörde
sedlar.
Med tillkännagifvande häraf, hafva Banco-Fullmägtige, uti memorial
af den 8 i nästnämnde Maj månad, förklarat, att, sedan Kongl. Majit, genom
ofvan åberopade Kungörelse, i Nåder bestämt, dels en praescriptions-tid af
fem år, under hvilken Bankens alla på Daler Kopparmynt utgifne sedlar
må kunna uti Kronans uppbörd emoltagas, samt dels en praescriptions-tid
af Tio år, räknadt från Kungörelsens datum, efter hvars förlopp nämnde
sedlar å Daler Kopparmynt icke vidare of Banken inlösas; samt ifrågavarande
sedlar icke blifvit inom den stadgade tiden, eller den 6 nästlidne
Maj månad, lill Banken inlemnade, Fullmäglige visserligen funnit Commissarialets
öfverklagade beslut vara väl grundadt, men ali, då härvid serskildt
förekomme, att, innan praescriplions-tiden lupit till ända, anmälan hos
Banken blifvit gjord om sedlarnes antal och valeur, med uppgift tillika å
det hinder, som vållat deras fördröjda hitsändande, Fullmägtige ansett, att,
ehuru Hof-Auditören Elgström icke egde laglig rätt alt få de anmälde sedlarne
inlöste, billigheten likväl talade för bifall till den gjorda anhållan;
hvadan Fullmägtige hos Utskottet tillstyrkt, att det mätte tillåtas HofAudilören
Elgström få ifrågavarande sedlar infriade, och att i sådant fall
det må åligga honom all senast inom någon utsatt lämplig lid, ifrån delfåendet
af Utskottets meddelande beslut, samma sedlar till Banken inlemna;
hvarförutan Fullmägtige, med föranledande af nu ifrågakomne förhållande
Banco-Utskottets MemorialN:o 5g
-
och lill förebyggande af enskilde och möjligen mindre bemedlade personers
lidande derigenom, alt de icke inom föreskrifven lid låtit till Banken ingifva
innehafvande, på Daler Kopparmynt utställda, sedlar, i saknad af nödig
kännedom om den derför utsatta och numera tilländalupne prasscriptionstiden,
hos Utskottet hemställt, alt, i händelse sedlar å Daler Kopparmynt
hädanefter varda i Banken till inlösen presenterade, det matte på Fullmägtiges
pröfning af dervid serskildt förekommande, ömande skäl få bero
att en dylik inlösen antingen bevilja eller afsiå.
Sedermera bar Hof-Audilören Elgström _, jemte öfverlemnande af 6
st. sedlar å 12 Daler Kopparmynt, 23 st. å 9 Daler samt j st. å 6 Daler,
eller tillsammans 33 st. sedlar å tillhopa 3o3 Daler Kopparmynt, skriftligen
tillkännagifvit, att, då sammanräknade beloppet af berörde sedlar understiger
det å de anmälde, något hinder för bifall till ansökningen icke måtte
uppstå till följd deraf, alt alla sedlarne icke vöre å den valeur, som tillförne
är vordet uppgifvet.
Vid pröfning af detta ärende, bar Utskottet väl, lika med Commissariatet
och Banco-Fullmägtige, funnit sökanden icke ega laglig rätt till inlösen
af de sedlar å Daler Kopparmynt, hvarom nu är fråga, enär samma
sedlar icke blifvit inom den uti Kongl. Kungörelsen af den 6 Maj i83o
stadgade yttersta praescriplions-tid lill inlösen företedde, men då sökanden
flere dagar förr, än berörde lid ti 1 ländagick, uti Banken anmält lill inlösen
åtskillige sedlar å Daler Kopparmynt, under tillkännagifvande af det
hinder, som mölle för berörde sedlars inlemnande före den 6 nasti. Maj,
samt Rikets Ständer med beslutet alt hos Kongl. Maj:t anhålla om ofvanliämnde
Kungörelses utfärdande icke afsett att tillskynda Banken en vinst
på enskildes bekostnad, utan att erhålla ökad säkerhet för Banken, och förenkling
i dess bokföring, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att ofvanberörde lill Utskottet inlemnade och hos Utskottet förvarade
sedlar å Daler Kopparmynt, nemligen 6 st. sedlar å 12 daler,
23 st. dito A 9 daler samt 4 dito å 6 daler, eller å till
sammans
3o3 daler, måtte af Banken få infrias med Sexton Riksdaler
Fyratio skillingar Banco.
Utskottet, som i sammanhang härmed förehaft Banco-Fullmägliges
här ofvan gjorde hemställan, att på Fullmägtiges pröfning af omständighet
terne i hvarje serskildt mål må bero att bevilja eller afslå, härefter möjligen
förekommande ansökningar om inlösen af utelöpande sedlar å Daler
Kopparmynt, får härmedelst anmäla, att Utskottet icke kunnat understödja
11
Banco-Ut skottets Utlåtande , N:o 60.
denna framställning, enär det torde vara lämpligast, att, i händelse sådäne
frågor skulle uppstå, desamma varda till Banco-Utskottets och Rikets Ständers
pröfning och bedömande hänskjutna, innan Banco-Fullinäglige något
beslut deröfver meddela.
Stockholm den 28 Juli 1840.
N:o 60.
Ank. till Exp.-Utsk, den i Aug., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt fråga om aflemnande af en
samling sällsyntare Medaljer och Skådepenningar från Bankens
lill Rikets Mynt-Cabinett.
a
Uti en hos Höglofl, Ridderskapet och Adeln väckt och till Utskottet remitterad
motion, har Herr Bråkenhjelm } P. B.i stöd af 56 §. Riksdagsordningen,
föreslagit, att den samling af sällsyntare medaljer och skådepenningar,
hvaraf Banken, lid efter annan, genom inväxling och försuten
lösningsrätt, blifvit egare, och som, enligt Rikets nu församlade Ständers,
uppå Utskottets derom gjorda hemställan, fattade beslut, blifvit till Bankens
Mynt-Cabinett öfverlåten, måtte lill Rikets Mynt-Cabinett få öfverlemnas,
och bokförda värdet deraf ur Bankens räkenskaper afföras, på det
att allt, hvad Riket, uti denna väg, eger af vetenskapligt intresse, må blifva
för vetenskapsmannen och forskaren tillgängligt, helst denna samling, enligt
motionärens åsigt, uti Banhens vård vore ulan allt gagn, du det svårligen
torde falla någon in att derstädes söka densamma.
Enär Rikets Höglofl. Ständer, genom bifall till Utskottets under N:o g
aflåtne Memorial, beslutat, alt ifrågavarande samling, utgörande 820 ducater,
hvilken förut varit uti Bankens reela fond inbegripen, skall derifrån
afföras och Lill förökande af Bankens Mynt-Cabinett an vändas, under villkor
ej mindre, att de i Bankens Mynt-Cabinett, efter den sålunda vunna
tillökningen, befintliga Medaljer och Mynt af guld och silfver till deras
metalliska välde i Banco-sedlar, såsom en Bankens fordran och deposition
hos Mynt-Cabinettet upplagas och redovisas i räkenskaperne, med iagtlagande
för framtiden af de förändringar, Mynt-Cabinettet årligen, i delta hänseende,
kan komma alt undergå, än äfven alt Bankens Mynt- och Medaljsamling
icke må, förr än i sista rummetj användas till inlösen af dess
Banco-Utskottets Utlåtande3 N-o 61.
i3
utelöpande förbindelser eller annorledes _, utan Rikets Ständers begifvande,
Banken ajhändas, synes Utskottet den nu väckta motionen, angående bortskänkandet
af omförmälde Medalj-samling, åsyfta etL upphäfvande af Rikets
Högloft. Ständers ofvanberörde beslut, och kan Utskottet således
å samma motion icke tillstyrka bifall.
Stockholm den 3i Juli 1840.
N:o 61.
Ank. till Exp. Utsk. den i Aug., kl. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af väckt motion, att ränta ä Discont-lån
ej må beräknas förr, än medlen kommit Låntagare tillhanda.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr O. Wijk uti en lill Utskottet
remitterad motion yrkat, att den plägsed, som gjorts gällande vid LåneContoiret
i Götheborg, att reversal för erhållne lån dateras för den dag,
då lånen af Direclionen beviljas, ehuru penningar derför ej utfalla förr än
flere dagar derefter, måtte, såsom ej förenlig med rättvisa, afskafifas, och
Ui reclionerne af Banco-Disconten samt Låne-Contoiren förständigas, att ränta
å Discont-lån ej må beräknas förr, än lånlagarne fått medlen emottaga.
Utskottet, som öfver ifrågavarande motion infordrat Banco-Fullmägtiges
samt Directionens öfver Låne-Conloiret i Götheborg utlåtande, har inheintat,
alt den ordning vid så väl Banco-Discont-Verket som Låne-Conloiret
i Götheborg är införd, att ränteberäkning å bifallna lån först vidtager den
dag, lånemedlen äro för låntagaren eller hans befullmägtigade ombud tillgänglige;
vid hvilket förhållande och då, på sätt Herr Hallingj enligt motionen
bifogadt prolocolls-utdrag, vitsordat, det ofvan antydda missbruket,
i afseende å ränteberäkning, icke eller vid Låne-Contoiret i Malmö eger
rum, samt den af Herr Wijk åsyftade förändring således redan blifvit ej
mindre vid Banco-Disconten än Låne-Contoiren införd, Utskottet anser
ifrågavarande motion icke böra lill någon åtgärd föranleda.
Slockholm den 3t Juli 1840.
>4
Banco-Utskottets Utlåtande 3 JV:o 62.
N:o 62.
Ank. (ill Exp. Utsk. den t Aug., kl. 5 e. ra.
Utlåtande, i anledning af Hof-Rätts-Commissarien S. Anderssons
ansökning om eftergift af öfver-ränt a ci ett Discont-lcin.
Hos Ulskollet har Hof-Rätts-Commissarien Sam. Andersson skriftligen anhållit,
att öfver-räntan å ett af f. d. Sergeanten J. F. Bergströmj mot
borgen af Andersson och Notarien G. O. JFaldhj den 19 December 1816,
uti Rikets Ständers Banco-Discont-Verk upptaget lån, storl 1000 R:dr, matte,
sedan lånet, genom sammanskott af Anderssons vänner, blifvit, till återstående
Capital, Discont-Verket godtgjordt, enär Andersson befunne sig i
alldeles utblotladt tillstånd, få afskrifvas samt Andersson från vidare kraf
befrias.
Af Discont-Directionens häröfver afgifne utlåtande samt ansökningen
bifogade handlingar, har Utskottet, bland annat, inhemta!, att, sedan ej
mindre låntagaren, än löftesmännen, i anseende lill uragllålen inbetalning
vid lånets förfallotid, blifvit lagsökle hos Konungens Befallningshafvande i
Elfsborgs Län, och genom dess utslag ålagde alt Discont-Verkets fordran
godtgöra, hade derå dels blifvit inbetaide 275 R:dr, och dels genom försäljning
af hufvud-gäldenärens så väl fasta som lösa egendom, influtit 121
R:dr 3g sk. 4 rst. > hvarefter, och sedan utröndt blifvit, alt Krono-Länsmannen
Silfvén genom befattning med försäljningen af nyssberörde egendom,
kommit i ansvarighet för ett belopp af 161 R:dr 5 sk. 8 rst., samt
Silfvén under den derom yppade rättegång aflidit, sistnämnde belopp blifvit
bevakadt uti den efter honom inträffade Concurs, deruti lillgängarne
dock icke medgåfvo ringaste utdelning för denna fordran; att Notarien
Waldhj som saknat all tillgång alt sin borgen infria och icke eller genom
bysättning dertill kunnat förmås, efter yppad Concurs, derutur någon utdelning
icke erhölls, i utfattigt tillstånd aflidit; alt hos Anderssoni saknad
af lösören, blifvit utmätte fastigheterne lilla Ödeborg och Ödeborgs
stom; men att sedan utmätnings-åtgärden, af förekommen anledning, blifvit
af Götha Hof-Rätt upphäfd och, först efter en längre rättegång, ånyo fastställd,
protest emot fastigheternes försäljning blifvit i laga ordning anmäld,
af orsak, att köp om fastigheterne undertiden med andre personer afslutals,
i anledning hvaraf Kongl. Maj:t, under hvars Nådiga pröfning denna tvist
slutligen blifvit dragen, genom dom den 17 Februari 1834, jemväl den
senare utmätningen ogillat, hvarefter denna Disconl-Verkels fordran, en
-
Banco-Utskottets Memorial 3 N:o 63.
i5
ligt i834 års Revisions beslut, blifvit, såsom osäker, inom linien förd; samt
alt, då Andersson blifvit i Bysättningshäkte inmanad, för att der qvarhållas,
tilldess återstående capilalet, 442 Ridr 3 sk., jemte upplupne och löpande
räntor blifvit fullt guldne, någre af Anderssons vänner erbjudit sig
att inbetala lånets capital-ålerstod, mot det att Andersson blefve från bysättningen
fri och att något kraf för öfver-räntan ej vidare komme i fråga,
hvilket erbjudande af Discont-Directionen på det sätt antogs, att, sedan
återstående capital-skulden blifvit inbetald, Andersson från bysättningen
befriades, med tillstånd att vara på fri fot, intilldess Rikets Ständer komme
i tillfälle alt öfver Anderssons ingifvande ansökning om afskrifning för
öfver-räntan besluta.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, och enär Hof-RättsCommissarien
Andersson, som för närvarande är inhyses skatlskrifven inom
Ödeborgs församling, icke eger förmåga att gälda något af de å lånet upplupne
räntor, samt föga anledning förefinnes, att, dä capital-skulden blifvit
genom sammanskott af Anderssons vänner betald, nya uppoffringar skola
göras för att freda honom från olägenheterne af ett kraf för de öfver-ränlor,
hvaraf belalnings-skyldigbeten, i följd af hans ingångne borgen, honom
åligger, finner Utskottet, i betragtande jemväl deraf, alt hufvudgäldenären
Bergströmj enligt Under-Executors den 3 nästl. Mars, efter då förnyad
undersökning, lill Banco-Discont-Directionen insände rapport, icke eger den
ringaste tillgång, sig böra bos Rikets Ständer hemställa,
att den af Hof-Rätts-Commissarien S. Andersson sökta eftergift
må vinna bifall, och den, såsom osäker fordran, balancerade öfverräntan
för merberörde lån få afskrifvas.
Stockholm den 3i Juli 1840.
N:o 63.
Ank. till Exp. Utsk, den i Aug., kl. 5 e. m.
Memorial, till svar ä Höglofl. Ridder skåpets och Adelns återremiss
aj Utskottets under N:o 35 aflåtne Betänkande.
Enligt ankommet Protocolls-uldrag af den ii innevarande Juli, bar Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat
i6
Banco-Utskottets MemorialJV:o 63.
XJtskottels under N:o 35 aflåtne Betänkande, angående hufvudgrunderne för
en förändrad organisation af Banco-Yerket.
Med anledning häraf får Utskottet vördsamt underrätta Höglofl. Ridderskapet
och Adeln, alt Utskottets berörde Betänkande, enligt ankomne
Protocolls-utdrag från Högvordiga Preste-Ståndet af den i5, från Yällofl.
Borgare-Ståndet af den ii, och från Hederv. Bonde-Ståndet af den 18 i
denna månad, är vordet af nyssbemälde 3:ne Riks-Stånd bifallet, hvadan
Utskottet linner
den från Höglofl. Ridderskapet och Adeln ankomne återremiss icke
kunna föranleda till någon vidare åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den 3i Juli 1840.
STOCKHOLM, Nord s t röniska Boktryckeriet, iSJo.
Banco-Utskottcti Betänkande, N:o Gä,.
1
N:o 64.
Ank. tili Exp, Utsk, den 11 Aug. kl. 10 f. m.
Betänkande, angående lifgifvande fran Banken af dess, enligt (S3Q
års Bokslut, utöfver Grundfonden behällne räntevinst och Capitalöfver
skott.
Stals- och Banco-Utskotten hafva, vid sammanträde den i4 nästlidne Tuli,
ansett, att före pröfningen af de till Utskotten öfverlemnade motioner, angående Banco-vinstens
användande, borde frågan om beloppet af den andel i Banco-vinsten, som
kunde till Rikets Ständers disposition afstås samt villkoren derföre, utaf Banco-Utskottet
ensamt behandlas. Med anledning häraf har Banco-Utskottet, för utredningen af
denna fråga, funnit sig böra inhemta Banco-fullmägtiges yttrande i ämnet ; dervid
Fullmägtige anfort, att den enda betänklighet, i afseende på Bankens fortfarande soliditet,
som med något sken af sannolikhet, sedan silfverutvexlingen kommit i gång,
kunnat förspörjas, varit hemtad från den omständighet, att, då Bankens förhållanden
regleras af en öfver allmän lag upphöjd Statsmagt, tvifvel kunde uppstå, huruvida
de föreskrifter, som i sådant afseende vid senaste Riksdag lemnades,
oafbrutit linge förblifva gällande ,- att det sålunda syntes med klokheten öfverensstämmande
att i nämnde föreskrifter icke vidtaga någon förändring, som icke
till realisationens fulländande kunde finnas oundgänglig, hvartill Grundfondens ökande
icke kunde hänföras, enär densamma, oberäknadt Bankens fastigheter, uppgår till
vid pass tredjedelen af det belopp, hvarmed Bankens sedel- och depositions-skuld öfvcrstiger
metalliska cassan, eller till nära en fjerdedel af Bankens samtliga fordringar,
sedan behållna vinsten blifvit utgifven ; att Fullmägtige icke ansägo möjligt, att
vid en slutlig utredning, ett så stort belopp af desse i allmänhet ganska säkre fordringar
kunde ifrågakomma till afskrifning, men att väl möjligen kunde befaras, att
om Rikets Ständer vid en eller flere Riksdagar fortfarande ökade Grundfonden, fråga
sedan kunde uppstå om densammas successiva förminskning och att, om behofven då
blefve trängande, raan på denna nya bana icke stadnade inom den af sträng försigtighet
anvisade gräns. I öfverensstämmelse med dessa åsigter, hafva Banco-styrelsens
fleste Ledamöter tillstyrkt, att det vid senaste Riksdag för Bankens Grundfond bestäm
Bih.
till B, St. Brot. 184o, 6 Sami, 1 Afd. 20 Haft, 1
Banco-Utskoltcts Betänkande, IV,-o 6,\.
ila belopp fortfarande mätte förblifva oförändradt och följagtligen Bankens nu derutöfver
egande saldcrade behållna vinst, utgörande en summa af 3,3 i 1,2 16 Rldr 4 t sk*
5 rst., måtte komma att till Statens allmänna behof användas ; hvaremot åtskillige
af nämnde styrelses Ledamöter förklarat, det de ansågo, att för beredande af ”styrka
och säkerhet’’ åt ett nyligen ordnadt penningväsende, vore nyttigt, att Bankens GrundfonJ
nu ökades, åtminstone till sex millioner R:dr Banco.
I afseende på sättet för nyssnämnde vinst-summas utgifvande från Banken,
liafva Banco-Fulimägtige, enär det, genom hela capitalets lyftande på en gång uti
Banco-sedlar, förorsakade häftiga ökandet af sedelstocken skulle i landets allmänna
penningeförhållanden åstadkomma en skadlig rubbning, som icke kunde blifva utan
inverkan på Banken, föreslagit, såsom tjenlige utvägar för ifrågavarande liqvids fullgörande,
att densamma antingen kunde på flera terminer efter band verkställas under
loppet af någre (t. ex. 5) år, eller ock att den måtte få fullgöras med Bankens
innebafvande, af Riksgälds-Contoiret utfärdade, obligationer; dock att, i senare
fallet, utvägar bereddes att i utlåningsväg göra Banco-vinsten för de följande åren
frugtbar, till förekommande af en skadlig minskning i lörelse-capitalet.
Banco-Utskottet bar noga och sorgfälligt Öfvervägat denna, i afseende på
Bankens framtida verksamhet och allmänna penninge-rörelsen, serdeles vigtiga fråga ;
och får Utskottet, som ansett sig böra omedelbart underställa Rikets Ständers pröfning
och godkännande sina åsigter härom, således nu till Rikets Ständer afgifva serskildt
yttrande, angående ifrågavarande ämne.
Lika med Banco-styrelsens fleste ledamöter, finner Utskottet icke skäligt att
du föreslå någon tillökning af Bankens Grundfond; utan anser det för densamma,
■vid sistlörflutna Riksdag, bestämde belopn af 5 millioner Rtdr böra blifva oförändradt ;
och Utskottet instämmer följagtligen jemväl i Banco-Fullmägtiges åsigt, att Bankens,
jemnlikt 1 8 3 C) års Bokslut, utöfver Grundfonden behållna ränte-vinst och capi ta l-ö f—
>erskott kan Irån Banken utgifvas.
Men sättet och villkoren för dessa medels utbetalning anser Utskottet böra
•omsorgsfullt begrundas och bestämmas, helst desamma obestridligen måste ega ett väsendtligt
inflytande på Bankens ställning och penninge-tillgångar inom bela landet.
I fall hela vinst- och öfverskotts-beloppet skulle på en gång från Banken utgifvas,
Lomme sådant naturligtvis att, utom den af Fuilmägtigc deraf uppgifnc följd, medföra
en för allmänna rörelsen och industrien ganska kännbar inskränkning af den
gren utaf Bankens låne-rörelse, deruti större delen af detta belopp för närvarande är
a vänd.
Utskottet, som i allmänhet anser någon egentlig inskränkning i denna lånclörelse
icke, utan stora olägenheter, kunna, under nuvarande förhållanden, åstadkom
-
Banco-UtsTxOlleis Betänkande, N:o 6'4- 3
mas, tror derföre, att ifrågavarande vinst-medel, endast i den. mon motsvarande tillgång
för lånbehofvens uppfyllande kan beredas, böra från Banken utbetalas; ocb då
omförmälde medel till Banken influtit och der blifvit samlade under loppet af 5 år, baller
Utskottet före,, att desamma under enahanda tidrymd bora åter utbetalas. Utskottet
anser således, att utbetalningen häraf bör ske med 1 årligen från och med nästkommande
år. Dessutom ocb med behörigt afseende å de vid denna RiksJag väckte
mångfalldiga frågor om utvidgning af Bankens låne-rörelse, samt på det att en, utan
medtagandet af nuvarande låne-fonder, andvändbar tillgång till metalliska Cassans
förstärkande, i händelse omstäfldigheterne härtill föranleda, må förefinnas, serdeles
innan någon dertill disponibel behållning af de kommande årens räntevinster hunnit
uppkomma, anser Utskottet försigtigheten fordra, att den nu besparade Bancovinsten
åtminstone till någon del användes för afbetalning af Riksgälds-Contoirets till Banken
utfärdade obligationer.
I följd af hvad nu blifvit yttradt och under förutsättning, att, enligt den
den af Rikets senast församlade Ständer antagne, uti Banco-regleroentets a38 uttalad*
grundsats, Bankens vinst för innevarande och följande åren förblifver under dess
styrelses disposition, intill nästa Riksdag, får Utskottet alltså föreslå,
att Bankens, enligt lS3c) års Hufvudbok, utöfver Grundfonden behållna
vinst och capitai-öfverskott må, med tillsammans 3,3i 1,216 R:dr
4l sk. 5 rst., komma det allmänna till godo, genom en femtedel
deraf hvarje år, från och med i84>, dock med villkor, att de sålunda
först utgående andelarne af Bankens förrberörde nu reserverade
vinst och öfverskottsmedel användas till inbetalning af Riksgälds
Contoirets
till Banken utfärdade obligationer å ett capital-belopp af
960,000 R:dr eiler den summa, hvarmed dessa obligationer
nu öfverstiga 3,000,000 R;dr.
Genom det yttrande, Utskottet nu afgifvit, anser Utskottet sig äfven hafva
besvarat den af Herr Lefren, Joli. Pehr, väckte, och, enligt ankommet Protocolls-ut
drag
af den 25 nästlidne Juli, från Högloflige Ridderskapet och Adeln till Utskot.tet
remitterade motion, angående meddelandet af skyndsam uppgift öfver huru stor del
af den salderade Bancovinsten kunde aflemnas till Statsverket, utan att Bankens funstioncr
till densammas upprätthållande derigenom förnärmades eller skadades.
Stockholm den 21 Augusti i84<>«
4
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 6/j..
Reservationer:
Af Herr Grefve Frölich : 'Emot Utskottets Beslut har jag nödgats reservera mig, flå
jag finner detsamma hafva inskränkt sig till en alltför litet omfattande åsigt af förevarande
fråga. Oin det endast gällt, att med den ziffra, som betecknar antalet af år
intill den förmodade tid dä nästa Riksdag kan inträffa, dividera den nu reserverade
Banco-vinsten, så synes mig åtcrförvisningen till detta Utskott från de sammansatte
hafva varit obehöflig. Sannt är, att remissen, liksom remisser i allmänhet, var ordad
i allmänna termer, och icke angifvande hvilka speciella förhållanden, som Banco
Ulskottet
hade att undersöka och utreda; men att Riksens Ständer skola finna sig
belåtne med ett så omotiverad t utlåtande, som endast innefattar en opinion om
Grundfondens tillräcklighet, och om Bancovinstens umbärlighet, men ingalunda skälen
derföre, det kan jag svårligen föreställa mig. Och son» jag vid pröfningen af
denna fråga, funnit så manga för samhället och Banken vigtiga grundsatser och tilllika
så många speciella frågor, derom Banco-Utskottet i alla fall sjelfmant har att
vid denna Riksdag lemna sitt serskildta utlåtande, kunna för sammanhangets skull
och höra för plaumesssighetens skull på en gång betragtas, kan jag destomindre underlåta,
att derom nu, ehuru reservationsvis yttra mig, som dessa frågor, på sätt jag
nedanföre tror mig kunna visa, ingrediera uti eller kunna subsumeras under de ä
sigter,
som vid en företagen sorgfällig granskning på ett naturligt satt uppstå, då
man på sätt remissen bjuder; ■”skall bestämma beloppet aj deri andel i Bancovinsten,
sorn kan till Itiksens Ständers disposition af stås, samt villkoren derföre.
Afdelningen hade trott sig böra inskränka sig till den reserverade vinsten
intill år i SÖp, men l13r ‘c^e kunnat undgå att förutsätta villkor, som afse den blif—
vandes ingående till Banken på samma sätt som hittills. Och den, emot Afdelningens
beslut sig reserverande Ledamotens mening att verkställa de första årens utbetalning
medelst återställande af Riksgälds-Contoirets obligationer å 060,000 R:dr, har genom
voteringen in pleno segrat, äfvenså har Banco-Utskottet, genom denna utgång af
frågan, tillintetgjort all vidare öfverläggning med Stats-Utskottet. IVIig återstår således
endast att låta mitt för sä väl Afdelningen sorn Utskottet kända votum, dertill
jag för mera tydlighets skull bifogat en tableau, sorn äfven blifvit Afdelningen före
visad
— åtfölja till Riksens Ständer.
Banco-Utskottcts Betänkande, N.-o
5
Till en början torde den historiska iagttagelse böra göras, att det icke är längre
sedan än i83o, som Bankens förvaltning af Rikets Ständer blifvit ordnad på ett
sätt, som kunnat ingifva förtroende för ej mindre Verkets framtida bestånd, än dess
principalers insigtsfull ståndagtighet vid deras fattade beslut att framförallt upprätthålla
myntvärdet och visa sig redo att motsvara ingångne förbindelser; samt att det
är endast sedan sista Riksdagen, år 183/J, som någon erfarenhet kunnat inhemta*
huruvida Rikets Ständers bemödanden i dessa hänseenden visat sig i verkställigheten
lyckosamma. Förtroendet till åtgärdernas ändamålsenlighet må med skäl redan anses
stadgadt; men raontie det äfven är så med förtroendet till Rikets Ständers fortfarande
uppmärksamhet på de yttre omständigheter, beroende af verldshändelscrnas
gäng och synnerligen andra länders financiella operationer, af hvilka våra egna förhållanden
svårligen kunna undgå att röna inflytelse?
Jag vågar visst icke utgifva någon opinion i förra afseende! ej eller några
försök till förutseende beräkningar i det senare, emedan inga grunder lära gifvas för
att om någondera fälla tillförlitliga omdömen; men äfven med antagande deraf, att
förtroendet vore i tillvext, hafva dock Rikets Ständer, genom förnyande af sitt beslut
äfven vid denna Riksdag, att anse det från det förra hvilande förslaget om tilllägg
i 73 Regerings-Formen nemligen af orden; ”så länge de (sedlarne) efter
deras lydelse med silfver inläsas” för nyttigt och nödvändigt — gifvit ett
icke otvetydigt uttryck om sitt ännu icke utrotade tvifvel i detta afseende; vidare,
och med antagande äfven deraf, att den stundande närmaste framtiden, om den än
synes innebära anledningar till en väldig kamp emellan Europas stora Magter, dock
icke visade några egentligen farliga symptomer för Sverige, måste det likväl medgifvas,
att i samma mon svårigheten i allmänhet är stor, att i spåren följa den financiella
och merkantila bana, som i andra länder ständigt på ett afvexlande sätt vidgas
oeh att Banco-slyrelsen, om den än dertill skulle ega förmåga, icke — efter denna
Banks egna organism — ens kan ega lof att vidtaga nödiga åtgärder under mellantiden
intill nästa Riksdag, utan i den mon Rikets Ständers förutseende dertill stadgat
föreskrifter i Banco-Reglementet — i samma mon måste det ock vara angeläget
för Rikets Ständer att bestämma dessa föreskrifter med desto större försigtighet i
afseende på yttre, och desto sorgfälligare iagttagande af allt, som ställer Bankens
verksamhet för sig sjelf uti ett fördeiagtigt sammanhang med detta Lands inre förhållanden.
Försigtigheten i afseende på yttre förhållanden kan troligen icke utsträckas
längre än att tillse, dels att Bankens redbarheter stå i ett lagom förhållande tilt
sedelstocken, dels att desse redbarheter, eller massan af mynt och myntbara metaller
på det hela, är, i och för sig sjelf betragtad — tillräckligt stor.
6
Banco-TJtskottets Betänkande^ JV.o 64,
Det är egentligen i förra afseendet, sorn Rikets Ständer redan uttryckt deras
opinion, då de stadgat ett bestämdt förbud att låta proportionen emellan metalliska
fonden oell sedelstocken sjunka lägre än som två förhåller sig till fern. För
senare afseendct har med rätta ingen föreskrift blifvit lemnad, eller varit möjlig;
men deraf följer ej, att ju icke en blick ditåt, vid en sådan frågas afgörande som
denna —• må vara af behofvet påkallad.
Det vid i83o års Riksdag fastställde Reglemente, hvarutinnan man igenfinner
under /$'.de Artikeln, 3:dje Afdelningen och 5:te §. en föreskrift, ’'om att fylla
bristen i Bankens tillgångar emot dess skulderJ’ uppdaga att det var egentligen
derom, som Rikets Ständers förnämsta omsorg då var tagen i anspråk. Och
först vid den påföljande Riksdagen var det som man, under iagttagande af redan stadgade
grunder för den relativa proportionen, kunde af rörelsens vinstgifvande beskaffenhet
ana möjligheten af något öfverskott eller behållen vinst. — Följagtligen, innan
någon sådan i verkligheten visat sig, kunde det sägas vara förtidigt att serdeles
mycket ventilera den senare frågan rörande reella fondens, om man så får säga,
absoluta storlek. Den nuvarande relativa, af circa 18 millioner metallisk valuta
jemförd med 26 millioner creditsedlar, visar onekligen ett ganska godt förhållande
utöfver det faststälda minimum ; men deraf föijer icke att tillräckligheten af förstnämnde
valuta är bevisad. Dess belopp mäste stå i ett visst förhållande till anspråken
af den utrikes handlen, till efterfrågan af myntbara metaller i andra länder,
der de ofta äro en handelsvara, till (luctuationen i våra egna export-artiklars värde
och framför allt till hvad man af erfarenhet kan hafva inhemtat vara det probabla
maximum af denna fluetuation, under en, längre tid fortvarande, ofördelagtig conjunctur.
I förenämnde afseenden synes uppmärksamheten sjelfmant påkallas å det låga
pris, hvari landets förnämsta export-artikel, Jernet, för närvarande står och sannolikheten
af en stark beläning i Banken, om priset ej höjer sig; dernäst är att inhemta
från det år 1834 passerade tidskifte, att ehuru Bruks-egares Ilypotheks cassa
genom sine utrikes ifrån upptagne lån, beredt en alldeles tillfällig vexel- eller metallisk
tillgång till 5 å 6 millioner R:dr Banco, bar likväl fluetuationen varit så
stark (^troligen i anseende till en på samma gång med svåra missväxter inträffad
ofördelagtig export-konjunctur åren l83y och i838,) att 602,989 R:dr Banco på
det hela mera utgått sedan 1834» än influtit, och att fluetuationen alltså, oagtadt
Hypotheks-cassans indragning, kan skattas endast på denna korta tid, hafva varit på
flera millioner och dess maximum ännu icke bestämdt sägas vara hunnet. Slutligea
må det icke förbises, att Svenskt pappersmynts gångbarhet i Finland icke torde räcka
Banco-Vlskoltets Betänkande, 2f.-o 6f,
7
länge, och att upphörandet af denna gångbarhet han leda till någon större silfveråt—
gång vid mellanvarande hamid med detta land.
Af alla dessa förhållanden, ehuru ovissa beräkningarne derom må anses, torde
man dock böra hemta anledning till den föresats att snarare öka än minska så
väl Bankens silfverfond, som dess behållne öfverskott; och då det förra lämpligast
låter sig verkställa genom att tillåta och uppdraga åt Banco-styrelsen att invexla
guld och silfver emot Bankens sedlar, så ofta det kan ske till pari-curs eller derunder,
(hvilken föreskrift i det nya Reglementet serskildt skulle intagas) —• äfvensom derigenom,
att Banken får ökade och till sin natur disponibla fonder, så blir det i mia
tanka nödigt, ja ett bland hufvudvillkoren för lösningen af förevarande fråga, att
tillse! om Bankens fonder eller tillgångar utöfver shulderne äro dels så betydliga,
dels så disponibla, att för cn förnuftig och omtänksamt stadgad plan
för detta Verli, ingenting återstår, utan Rikets Ständer endast må betänka huru
de må ock allt framgent skola använda vinsten?
Mig synes, att ehvad meningen än må vara om den grad af soliditet Banken
i närvarande stund eger, och dess förmåga att möta en conjunctur af en svårare
och mera uthållande natur, än den nu till en del öfverståndna, vore det likväl
desto mer orätt att försumma det tillfälle till förstärckning af Bankens fond, hvilken
dels Bankovinsten, dels Riksgälds-Contoirets ställning nu erbjuda, som en sådan förstärkning
kan ske, icke allenast utan uppoffring, utan tvertom med den påföljd att
derjemte vinna åtskilige andra fördelar.
Rikets Ständer äro väl å ena sidan garanter för Bankens förbindelser, men
de äro å den andra förbundne, att, till betryggande af Rikets sjelfständighet vara i
förväg beredde på medel vid ett möjligtvis inträffande krig, och Regerings-Formens
63 §. ålägger dem att tillhandahålla a:ne Creditiv för utomordentliga händelser;
men någon annan fond, än skeende upplåning har icke kunnat anvisas och åtgärden
är således mera till namnet än verkligheten fullgjord. Den utväg, som naturligen erbjuder
sig och städse förut varit begagnad, är att anvisa på Banken, och knappt
finnes i Europa något land, der icke samma förhållande iagttages och måste iagttatagas;
men i den mon detta, här tillförene skett, utan att vår Bank egde något verkligt
öfverskott eller egen tillgång och således innefattade öfver-assignering eller som
är detsamma: sedelutgifning utan valuta och mynt-försämring, så hafva Rikets Ständer,
öfvertygade om orättvisan och skadligheten af en sådan praxis, vid sista realisationen
på allt upptänkligt sätt sökt stadga rigtigare grundsatser. Dessa bjuda lik
väl
icke att ovillkorligen stänga för sig vägen till ett sådant begagnande af Banken, som
uti ingen mon kan störa dess soliditet, hvadan jag, för min del, anser den opinion
som uttalas emot ali, så kallad ”sammanblandning af Bankens och Statsverkets affä
-
8
Banco-Utskottets Betänkande, N.-o 64.
rer,’’ innefatta en skadlig öfverdrift, hvilken äfven synes böra försvinna vid minsta
uppmärksamhet på de förhållanden, som göra det alldeles omöjligt att i sträng mening
taget, skilja desse Verk, frän all befattning med hvarannan. Att Iliksgäldsverket
, ifrån i83o, borde till Ranken erlägga både capital- och ränte-inbetalning
af sin skuld var väl nödvändigt, emedan Bankens fond varit eljest
för klen, men deraf följer icke , att det bör anses för en ”orubblig grundsats”
del en sådan inbetalning skall fortfara eller att det på det hela är något ondt
uti att Banken har reverserade fordringar af Statsverket, när Banken blifvit fullt solid.
I den stund Banken, utöfver sin Grund-fond, kan erhålla ännu 3 ä 4 millioner
ökad Capital-tillgång, och desse tillgångar icke endast bero på Grundlagsparagrafer,
utan på innebafvande af ytterliga obligationer, bör alltså ingen tvekan uppstå
att så anordna, att Riksgälds-Contoiret för sine creditiv får anvisa på Banken.
Den hittills accumulerade vinsten erbjuder alltså ett efterlängtadt tillfälle
till definitift reglerande af en så vigtig angelägenhet som den hittills med bekymmer
af mången saknade, att nemligen i farans stund ega medel till Rikets
försvar.
Kan det nu derjemte ådagaläggas, att Banco-vinstens (jvarhållande, åtminstone
till största delen, inom Banken, medgifver tillgångar til! allmänt nyttiga företag, ja,
på ett ändamålsenligare sätt än hittills varit möjligt, i anseende till olämpligheten,
om icke olagligheten att beskatta framtiden, så borde väl vidtagandet af en plan,
som synes erbjuda så många fördelar, anses vara tillräckligen motiveradt.
^ Före utvecklingen al den plan jag vågar föreslå, tillåter jag mig likväl anställa
några betragtelser i afseende på den fråga, huruvida en sådan accumulation
som hittills egt rum, vidare efter regel bör fortsättas, när man anser sig redan hafva
uppnått eller snart kunna uppnå den ståndpunkt för metalliska cassan, att sedelmyntets
innehafvare, äfvensom Riks-Crediten äro tryggade, så långt menskligt förutseende
kan gå?
Utan att ingå i detaljerad bevisning med exempel från andra länder, om de på
handelns jemna gäng och varuprisen, förstörande verkningarne af ett system, som befordrar
periodisk uppsugning af capitaler ur rörelsen, hvarvid, utom denna kännbara
olägenhet, äfven uppstår en gifven förlust, i den raon räntefoten inom industrien
gifver 5 å 6 procent, men inom Banken föga mer än 4\> torde i synnerhet
böra anmärkas den ändamäls-vidriga cirkel-gången, som den nuvarande anordningen,
om den finge fortfara, skulle innebära, att nemligen Riksgälds-Contoiret årligen inbetalade
till Banken grofva summor, samlade genom skatte-bidrag för intet annat upptänkligt
ändamål, än att öka en Bancovinst, sora sedermera till Statsverket åter skulle
-
B anco-U t slottets Be dukande, N.o 64-
9
le efter en viss tids förlopp utgifvas. Detta vore äfven, å Riksens Ständers sida, att
nedlägga ett frö till framtida ständigt återkommande tvisliglieter vid fördelningssättet,
hvilket jag derföre tillstyrker måtte, om möjligt, en gång för alla bestämmas.
Företag åt hvilka man vanligen gifver det gemensamma epilhetct af allmänt
nyttiga, äro dock, vid närmare påseende, väsendtligt skiljagtige, både i afseende på
nyttan i verkligheten och ännu mer på deras karakter af allmänligbet. Till den
sednare fordras, i min tanke, att de skola befordra liela samhällets oskiljaktiga intressen,
såsom t. ex. yttre och inre säkerhet, upplysning och moralisk förkofran. Företag,
dervid ingens intresse uppoffras och ingen kan sägas skatta för en annans, mer
än för sin egen fördel, äro de enda allmänt nyttiga, och dessutom af natur, att alici
rig böra åt enskildes verkställighet öfverlemnas. Desse utgöra således en egen klass
och från denna torde böra noga afskiljas alla dylika, sora endast afse mer eller mindre
partiella fördelar, såsom kanal- och väg-anläggningar inom vissa delar af Riket,
sjö-, och kärr-uttappningar m. m., hvilka deremot bäst utföras af enskilde korporatisner.
Vid sådane företag händer icke sällan, att nyttan, der den är någon och vanligen
blott tillfaller några få, motväges genom den capitalernes deplacering, som merendels
inträffar, när allmänna medel användas, emedan de enskildes icke framträda just för
det företaget antingen är för tidigt, innan industrien verkligen kommit deraf i behof
eller ock för det det gifver mindre vinst åt använde kapitaler, än desse kunna erhålla
i annan väg. Och skulle jag derföre tro, att Staten för alla sådane fall och
under villkor, att ändamålsenliga lagar stiftas, som medgifva enskildes fria associationer
till creditinrättningar, gjort å sin sida nog, om den derutöfver såsom bidrag lill
ränta och amortissement jör upptagande byggnadslån, lemnar måttliga summor
att med visshet utgå, under en längre tidjöljd än blott några år intill nästa
Riksdag.
Jag vågar nu på grund, så väl a! gjorde motioner, som åliggandet i allmänhet
för Banco-Utskottet, att föreslå Rikets Ständer allt, livad det anser för reglerande
af detta penningeverks angelägenheter nyttigt, vördsamt tillstyrka följande
beslut ;
1:0 Att så väl till förstärkande af Bankens kapital, som på det den såsom
Grundfond bestämde summa af 5 millioner må befinnas afsatt å en serskild räkning,
nemi. med Riksgälds-Contoiret, (Tvärs skulder nu bestå, dels uti reverseradc 3,960,000
R:dr samt inom linien förde g,35o,og4 R-'dr 3o sk. 1 1 rst.) Rikets Ständer nu måtte
besluta, att af den sednare skulden endast 1,040,000 R:dr, vid nästa års början
må uppföras jemte den förstnämnde summa, å 3,960,000 R;drj men allt det öfriga
Bih. till R. Sf. Prot. 1840. 6 Sami. 1 A/d. 20 Haft.
2
Banco-Ulskotfels Betänkande, N.o 64.
af Banken efterskänkas och ur räkenskaperna afskrifvas, samt reverserna., der sådane
finnas utgifne, till Riksgälds-Contoiret återställas.
2:0 Att den till 5 millioner således bestämda Riksgälds-Contoirets skuld måtte
med nya obligationer reverseras i utbyte mot de äldre, hvarvid Banco-Utskottet för
sin de! borde yrka, d< t oldigationerne afgåfvos på 5,ooo Rtdrs valeur och, för att
vara desto mera afsättlige, med otiia räntefot uti serskilda serier :
t. ex. 600 st. å 4 proc. i serien Litt. A. 0,000,000.
200 st. ä 4‘ proc. — — B. 1,000,000.
200 st. a 5 proc. — — C. 1,000,000, således
1000 st. obligationer å tillsammans 5,000,000 R:dr Banco,
ställde till Rikets Ständers Bank eller ordres, under medgifvande, att kapitalets uppsägning
endast må bero af låntagaren eller Rikets Ständer; men med förbehåll för
Banken att genom Banco-Fullmäglige få, i händelse af behof, försälja nämnde obligationer
eller beläna dem, på sätt för Banken finnes förmouligast.
3.‘o Alt den vid detta års slut, å de äldre obligationernc upplöpande ränta och
kapital-afbetaiuing, uppgående till 246,400 Rtdr efterskänkas Riksgälds-Contoiret och
att, hvad läulan å de nya obligationerna beträffar, densamma, så länge icke deraf
göres behof, må giildas med lika beskaffade nya 4^ obligationer å 4 Pr°c. uti
en, efter de första 600 st. följande, nummerordning, hvarefter och sedan på grund
deraf räntebetalningen, såsom fullgjord, blifvit afskrifven å oldigationerne till alla
3'.ne serierna, 43 st-, af de först i nummertalet qvarstående, må kunna dödas och till
Riksgälds-Contoiret återställas. Vill man åter än mera consolidera Banken, så må de,
i afseende på räntan årligen aflemnade nya obligationerne tjena till vidare accumu.-  lat ion, utan verklig känning för Stats-verket, utan mera för att verkliggöra Rikets
Ständers nominella garanti. Efter denna åsigt bchöfves blott, att icke döda de motsvarande
oldigationerne, som stå först i nummer-ordningen.
4do Alt sorn, genom återupplifvande af ofvanberörde 1,040,000 R:dr af RiksgäldsContoiret
i öfrigt efterskänkte gamla skuld, en ny tillgång för Banken vunnits,
1.000.000 deraf, under namn af reservfond, alltid i händelse af behof af Banken
användes, innan någon del af Grundfondens ränta eller capital tillgripes.
5:o Att af deu til! 1 S3() års slut samlade BaDCOviusten, 3,000,000 R*.dr Banco
på det sätt af Banken upplåtes. till begagnande för Rikets Ständers gjorda anslag, att
kapitalet icke må lyftas, nu;u Banken deremot vid detta årets slut och derefter årligen
må utgifva en, emot ungefärliga alkomsten af delta i Diskontrörelsen förräntade
kapital svarande stimma, bestämd till 120,000 R:dr. Och torde detta såmedelst
för Statsbidrag afsalia kapital å serskild räkning i Banken upptagas under namn af
Deponerad S'ats-Jond*
Banco-Utskotlets Betänkande, iV;o 64•
6:o Att Banken vid detta års slut må till Riksgälds-Contoiret utbetala det öfriga
af Banco-vinsten intill i839 års slut med 3it,2i6 R:dr /j i sk. 5 rst. Banco
oell derutöfver jemväl så väl för detta år,, som årligen derefter till dess annorlunda
varder beslutadt, allt livad såsom behållen Bancovinst vid hvarje års slut återstår, sedan
deponerade Statsfondens andel med iao,ooo R:dr afgått och i den mon Bancostyrelscn
ej beliöft använda den till mer eller mindre del i oeh för silfverkö'p. Sluteligen
torde ännu 4°>000 R-‘dr, till jemnande af Reserv-fondens belopp, kunna utbetalas
under innevarande eller nästkommande år.
y:o Att då Banken, enligt näst förestående aine punkter, skulle, förutom de för
detta år tillfällige poster, komma att årligen utbetala, dels en obestämd, på nettobehållningen
af Banco-vinsten beroende summa och dels en, till 120,000 R:dr bestämd,
utbetalningarne måtte, till undvikande af förvexling i Bankens räkenskaper,
rangera» i 2:nc klasser, nemi. den 1 Iste för de obestämde och den 2tdra för de från
Statsfonden härrörande bestämde anslagen.
8:0 Att då Bankens, tili nästa års bok balancerade öfverskott, efter denna plan,
skulle komma att ansenligen förökas och bestå af:
1:0 den genom obligationer reverserade Grundfonden . . . 5,000,000.
2:0 Reservfonden
1,000,000.
Sto Deponerade Statsfonden 3,000,000.
Summa 9,000,000 R:dr.
Banco-Utskottet borde kunna tillstyrka Rikets Ständer, att utan tvekan vid
sidan af öfrige, till korporationer beviljade, kreditiver, äfven lemna till CommereeCollegium
för Manufactur-Diskontens räkning, ett kreditiv af 5oo,ooo R:dr.
CRo Att det i 63 §. Regerings-Formen omförmälde större kreditivet å RiksgäldsContoiret
må, när det anlitas, kunna anvisas på Banken att förskottsvis utgifvas till
dess Rikets Ständer anuorlunda derom hinna besluta.
Såsom en resumé af mitt förslag och dess skiljaktighet ifrån pluralitetens må
sluleligen antecknas, att resultaterne deraf äro:
1:0 Bankens ytterligare consolidation, medelst 4 millioners fixeradt kapital.
2:0 Gruufondens större användbarhet i händelse af behof.
3:o Detta behofs aflägsnande genom tillkomsten af reservfonden.
4:° Upphörandet af hittills inrättade kapitalernes cirkelgång och i stället den för Banken
merendels obehölliga räntebetalningens inställande för hvarje år, behof deraf icke göres.
Banco Utskottets Betänkande, N;o 64•
till lindring för Statsverket och de skattdragande, intill dess verkligt behof är
för handen.
5.‘o Rationell kfassifiering af de anslag, Rikets Ständer möjligen vilja bestämma för
Allmänna företag — dock utan att gå deras beslut i förväg, hvarken hvad tid
eller summor beträffar — helst planen kan antagas utan att bestämma dylika
anslag af den årligen disponibla summan, hvilken lika väl till skattenedsättning
direkt kan användas, om Rikets Ständer så behaga.
6:0 Att det sålunda endast förslagsvis är antydt, huruledes, i bredd med Bankens
consolidering och alla de flere frågors definitiva reglering, en tillgång kan uppstå
till utbetalning för detta år, vid dess slut af circa 8uo,uOo R;dr Banco—•
hvilket jag anser rörelsens behof högt påkalla — och derefter intill nästa Riksdag
årligen af circa 5oo,ooo R;dr.
7:0 Att fond blifvit anvisad för anslag af en längre tidföljd, än till nästa Riksdag,
varaodes en hittills saknad tillgång för beviljande af bidrag till amortisse
ments-lån
— samt
8:0 att, om denna plan antages, Riket kan sägas ega äfven pecuniära medel färdige,
om det gäller att försvara sig.”
Af Herr Friherre Nordenankar’. ’’Inför Rikets Ständer reserverar jag mig
emot det villkor för Bankovinstens afleinnande, som Utskottet föreslagit t att, nemligen
Riksgälds-Contoiret skulle under de atne första åren afbetala 960,000 Rtdr Banco af
dess skuld till Banken.
I den händelse, att, till Realisationens betryggande, utländsk upplåning skulle
blifva nödig, anser jag Riksgäkls-Contoirets obligationer vara nästan de enda hypothek,
sorn dervid kunna erbjudas; och det strider således emot all god princip för
Bankförvaltning att fordra dessa pappers hastiga inlösen, endast för att öfverflytta
medlen till annan utlåning, hvarifrån de i behofvets stund icke utan rubbning i
allmänna rörelsen kunna disponeras.
Om man beräknar, hvad af Banco-vinsten nu ligger oförräntadt, de capilalafbetalningar,
som innan nästa Riksdag inflyta, och än mera, om man tillåter en för
allmänna rörelsen nyttig upplåning mot 2 å 3 proc. ränta, så eger Bänken tillräckliga
medel för den utvidgning af lånerörelsen, som vid denna Riksdag ifrågakommer,
och i sådant fall skola ifrågavarande 960-,000 R:dr, utan all nytta för Banken, undandragas
allmänna rörelsen och verka till sedelstockens ytterligare indragning.
Om vid noggran jemnförelse emellan landets tillgångar oell Stats-behofven det
befinnes, att skatterne icke fordra nedsättning och att några ökade utgifter för
landets försvar,, moraliska eller industriella utveckling, icke erfordras, må då StatsUtskottet
föreslå och Banken mottaga en större afbetalning af Riksgälds-Contoirets skulda
Banco-Utskottets Betänkande, IV\o 6j.
men såsom Lecfamot af Banco-Ulskottet anser jag mig ingalunda böra yrka en afbetalning',
som jag anser för Kanken mera skadlig än fördelagtig. —
Jag finner Utskottets förslag så mycket mindre antagligt, som deruti blifvit
utan all anledning yrlcadt; att Riksgälds-Contoirets afbetalning bör under de arne första
åren verkställas, i stället för att på nästkommande 5 år fördelas. Häraf skulle följa,
att, så vida icke andra medel under tiden beredas, måste de allmänt nyttiga företag,
som på Banco-vinsten kunna anvisas, i 2;ne år uppskjutas. Bättre bade i min tanke
varit att uppgöra en reglering, sora under alla 5 åren kunnat tillämpas. Förslaget är
afven i det afseende ofullständigt, att deruti icke finnes uttryckt, huruvida den redan
förut stadgade capital-afbetalningen af 2 procent af obligationernas primitiva belopp af
85.000 R:dr årligen skall inbegripas i den större extra afbeta In in gen eller derjemte
fortfara.
Tå dessa grunder och i öfverensstämmelse med hvad Utskottets Finans-Afdelning
föreslagit, anser jag den redan besparda räntevinsten kunna till Statsbehofven
Öfverlemnas, utan något annat dervid fästadt villkor, än att medlen med |:de 1 om
året anvisas och att den blifvande vinsten bibehålies till Bancosty relsens disposition.''
I denna reservation instämde Herr Lector Bråkenhjelm, Herr Doctor Hvasser,
Herr Prosten Herlin, Herr Rådmannen Gråå, och Herr Brukspatronen Langenberg
samt Herr Expeditions-Secreteraren af Zellén, i hvad densamma rörde den föreslagna
af betalningen å Riksgälds-Contoirets Obligationer till ett belopp af
960.000 R:dr B\co.
Af Herr Professor Bolméer', ”Jag gillar i hufvudsaken det fattade beslutet, men kan
icke underlåta att reservera mig mot det dervid fästade villkoret. Den genom detta
villkor fortskyndade licjuiden af Riksgälds-Contoirets skuld till Banken kan icke bidraga
till ytterligare consolidation af den senare, hvaraf behofvet ej heller blifvit påyrkadt;
den tarfvas lika litet för utvidgandet af Bankens verksamhet och befordrar
ej heller på annat sätt någon serdeles märkbar allmän nytta. ålen deremot lägger
den ett mägtigt hinder i vägen för ett skyndsammare befrämjande af de allmänt
välgörande ändamål, som med den behållna vinstens afträdande borde vara åsyftade.
Jag anser derför Utskottet, då det utan beräknelig fördel för Banken till en del inlåtit
sig i frågan om användandet af de medel, som kunna aflåta®, ha trädt utöfver
gränsorna af hvad det borde tillgöra och för trenne år genom det omfrågadé villkoret
ha återtagit med den ena handen, hvad det gilvit med ilen andra/
Af Herr Borgmästaren Helleday. ''Uti Banco-Utskottets nu afgifna Betänkande
kan jag icke instämma. Jag hade trott, att Utskottet närmare, än som skett,
bordt undersöka, huruvida det må kunna sättas utom allt tvifvel, alt Banken nu är
i den lyckliga- belägenhet, att några giltiga- farhågor för framtiden, i afseende å Ban
-
Banco-V tskollets Betänkande, iV.-o 64.
kens fortin fiel ser lill följd af realisationen icke kunna uppsta. Hade en sådan närmare
granskning från Utskottets sida egt rum och derföre factiskt blifvit redogjord,
skulle måhända hafva blifvit ådagalagdt, att endast tillfälliga händelser, som hädanefter
sällan torde inträffa, orsakat det lyckliga förhållandet, i afseende å Bankens metalliska
cassa. Min innerliga önskan är, att detta förhållande må fortfara. Att det
under hvilka omständigheter som helst skall ega rum, lärer dock icke kunna påstås,
och det är af sådan anledning jag föreställt mig, att Banco-Utskottet icke bordt tillstyrka
Sländerna alt afhända Banken den första vinst, hvaraf Banken kommit i åtnjutande
efter striden och tvisten om möjligheten att öppna Banken till växling och
sålunda beträda en bana, från hvilken, en gång anvisad, man icke torde hafva så lätt
att göra afsteg, och som i längden kan blifva ganska slipprig. För min del hade
jag således, utan att eljest hylla den åsigt, att Banken fortfarande bör accumtilera
sina vinstmedel, trott, att denna första frugt af ett ordnadt Bank system bordt åtminstone
till någon del disponeras till Bankens egna behof. Att sådane äro för handen,
då Banken ännu icke eger någon af Ständerna för Handels- och Närings-Discont-rörelsen,
som för närvarande bedrifves med Bankens reserverade vinst-medel bestämdt
anvisad fond och hela Circulations-Capitalet för fastighets-belåningen, edlingsoch
skiftes-Iåne-fonden inberäknad, utgör knappt mer än 5 millioner, lärer icke bestridas.
Jag hade således föreställt mig, att Bankens nu reserverade vinst medel, beräknade
till 3,3l 1,216: 41*
bordt användas på det sätt, att till förökande af fastighets-belåningen
ytterligare anvisades . 1,800,000.
att, i följd af Stats- Och Banco-Utskottens
tillstyrkande, för Manufactur-Discontcns
ytterligare behof afsattes .... 5oo,ooo.
samt att till Stats-Verket afstodes för användande
till allmänt nyttiga företag . 1,011,216: 41- 5.
3,31 1 16: 4 i- 5.
För verkställighet hvaraf, och då medel för Ilandels- och Närings-Discont*
rörelsens fortfarande bedrifvande på enahanda sätt, som sedan sista Riksdag egt rum,,
sålunda ändock icke komma att saknas i mon af behof, dels för fastighets-belåningen,
dels ock för Manufactur-Disconteu, samt Stats-Verket skulle af BankeD tillhandahållas
motsvarande belopp å de tider, som utan hinder för Bankens operationer i
annan låneväg kunde varda bestämde. Äfvensom i sammanhang härmed i reglementarisk
väg borde ifrågakomma nedsättning i räntan på faslighetsiånen, rättighet att
Banco-Utskottels Betänkande, IV,'O C>,\.
15
till halfva taxeringsvärdet belåna fastigheter å landet, samt förhöjning i maximi-belopPet
af dylika lån.’’
Med Herr Borgmästaren Helledaij förenade sig till alla delar Pehr Paulsson
från Christianstads Län, Johan Åndersson Lundberg från Norrbottens Län, samt
Olof Olsson från Westerås Län.
Af Herr Prosten Lyth'. ’’iMed Borgmästaren Helledaij instämmer jag, i anseende
till syftningen af hans reservation, med den förklaring, att, i händelse Rikets Ständer
ej skol le medgifva allt, hvad reservanten åsyftar, jag åtminstone önskade en närmare
uppmärksamhet fästad vid den åsigt, som Fullmägtiges minoritet yttrat, att nemligen
Bankens Grundfond i första rummet behöfver förstärkas till fulla 6 millioner.’’
Af Herr Rådman Hammar'. ' Att på de villkor, som Ilöglofl. Banco-Utskoltets
pluralitet i dag beslutat,och utan bestämmande af viss lämplig tid, från Banken afsöndra hela
den ifrågavarande Banko-vinsten af 3,3 i i ,a i 6 Rtdr I sk. 5 r. till Statsverkets behof, anser
jag till och med vådligt, då vi ingen bestämd garanti ega, att samma lyckliga tidpunkt,
som för Banken varit sedan Silfver-utvexlingen började, skall äfven intill nästa Lagtima
Riksdag oafbrutet fortfara; och jag måste derföre mot nämnde beslut mig reservera.
— För min del anser jag, alt högst Alel hvarje år må af berörde vinstmedel få lyftas,
då nemligen lika stort belopp hunnit af den påräknade nya Banco-vinsten åter till
Banken ingå; men om detta icke inträffar, bör Riksgälds-Conloiret endast för Stats-’
Verkets behof få disponera så stor del, sorn under årets lopp utgjort en ny Bancovinst.
— Skäl för detta mitt påstående hemtar jag äfven deraf, att, enär den nuvarande
Banco-vinsten redan är utelöpande i den allmänna rörelsen, skulle det verka
allt för menligt på handel oell näringar, om dessa capital skola indragas ur lånerörelsen,
utan afseende på, om någon motsvarande ersättning derföre kan af en blifvande
Banco-vinst i beläningsväg påräknas eller icke. •—- Dessutom anser jag, att
nationens trefnad beror på ett stadgadt Myntväsende, som åter har sin grundval i
Bänkens soliditet, och att föl jagt ligen man icke med allt för stort begär bör gripa
efter den nuvarande Banco-vinsten, änskönt våre Stats-behof verkligen äro både många
och stora; — Men skall den då ändtligen till Stats-behof utgå, utan bestämdt
villkor om en ny Banco-vinst i dess ställe, så förenar jag mig i minoritetens af
Fullmägtiges åsigt, att först Eb Million R:dr måtte anslås till förstärkande af Bankens
Grundfond, och det öfriga användas efter min förmodan bäst sålunda, nemligen:
j To Till ändamålsenlige Folk-skolors inrättande. B:co R:dr 100,000. —- —
a To Till ökande af Fastighcts-Lån. ... ,, ,, 5oo,ooo. — —
3.0 Till nyttig Materiel för Sjö-försvaret, skiljdt från
allt det öfverflöd i yttre prål, som står så illa •
j bredd med vår betryckta ställning i allmän
-
i6
Banco-Utskottets Betänkande, N;o 64.
Let , och hvarigenom cn minskning i anslaget
till 4*.(le Hufvnd-Titeln bör komma heta nationen
genom Skatte—lindring tillgodo med . . „ 1,000,000. — —
4;o Till ändamålsenligare Fång- och Corrections-hus „ „ jOO,ooo. — -—
5:o Till Hamnbyggnader, Ström-rensningar, Våg-anläggningar
och andre allmänt nyttiga företag, som åt
den arbetande medborgare-classen lemna tillfällen
till inkomster; hvari dock alltid orten, der förbättringen
sker, så vidt möjligt är, bör till viss
del göras bidragande; dels, emedan den i främsta
rummet drar nyttan af företaget, och dels, emedan
man då alltid må kunna vänta en större
besparing och bättre underhåll. —Ålit Skattebidrag
för berörde ändamål synes mig ock intill
nästa Lagtima Riksdag böra upphöra, då
man till ifrågavarande arbeten anslår resten eller „ „ 611,216: 41* 5.
Hvad angår det af Herr Borgmästaren Helledaij tillstyrkte, af Sammansatte
Stats- och Banco-Utskotten till understöd för Manufactur-lånerörelsen utaf Bancovinsten
föreslagne 500,000 R:dr; så anser jag, att detta lånebehof lämpligast afhjelpas
genom att öka det gamla Greditivet för Manufactur-Fonden från en million, till
i,5oo,ooo R:dr.’’
STOCKHOLM, Elméks och Gius&BaGS XarsKBui, t34o.
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o €5.
1
N:o 65.
Ank. till Exp. Uuk. den 9 An?., kl. 5 e. m.
Ullå’ande öfver rle erinringar, som blifvit framst allde vid Utskott
et's Betänkande, N.o 21.
Om för malde Betänkande, deruti Utskottet dels föreslagit, att sedlar 5 16, ta
erli 8 sk. Barit», eller motsvarande valeurer, enligt den Mynt-enhet, som, i Grundlagsenlig
väg, kan varda bestämd, böra intill nästa Riksdag förfärdigas och från
Banken utgifvas, och dels hemställt, att Bankens sedlar å l4 och io skifIingar kop
parmynt
må utgifvas endast till och med år 1841, har, enligt till Utskottet ankomne
Protocolls-Utdrag af den 16 och 29, 23 samt 27 nasti. Maj, af Boude- och
Preste-Stånden blifvit i sin helhet bifallet, hvaremot Bidderskapet och Adeln detsamma
återremitterat samt Borgare-Ståndet, med bifall till den del af berörde Betänkande,
deruti föreslås, att sedlar å 16, 12 och 8 sk. Banco, eller motsvarande valeurer,
enligt den Mynt-enhet, som i Grundlagsenlig väg kan varda bestämd, böra intill nästa
Riksdag förfärdigas och ifrån Banken utgifvas, återremitterat senare puscten af samma
Betänkande, hvilken innefattar hemställan, att Bankens sedlar å i4 och 10 sk.
kopparmynt rnå utgifvas endast till och med år 1341 *
Enär sålunda 3 ne Riks-Stånd, nemligen Preste- Borgare- och Bonde-Stånden
godkänt förra puncfen i Utskottets ifrågavarande Betänkande Nro 21, anser Utskottet,
till följd af 75 §. Riksdags-Ordningen, besagde punct vara afgjord, och kan således
icke, i anledning af de inom Ridderskapet och Adeln deremot framställda anmärkningar,
med dea fråga, som uti omfötmälde förra punct afhandlas, taga någon
vidare befattning.
I afseende åter på senare puncten, är inom Ridderskapet och Adeln yrkadt,
att, på de skäl, som i Biskop Tegnérs vid Betänkandet fogade reservation linnas upp
tagne,
det förråd af i4 °cb to sk. sedlar, som redan Ennes i Banken, må urgifvas
och förbrukar, men icke förstöras till skada för Banken och nytta för ingen ; hvarjemte
inom Borgare-Ståndet dels åtskilige Ledamöter ansett nämnde sedlar böna, så
länge de finnas brukbara, från Banken utgifvas, och dels andre Ledamöter instämt
uti den af Utskottet, beträffande dessa sedlar, yttrade åsigt.
Bih. till R. St. Prat. 1840, 6 Sami. : Jfd. 21 Haft. 1
2
Banco- Utskottets Utlåtande, N:o 65.
Emedlertid och sora några andra skäl för utlenanande från Banken af dess
liela firråd uti i4 och 10 skillingar kopparmynt icke blifvit af de Ledamöter inom
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, hvilka, på sådan grund, å Bctänka»-  det begärt återremiss, anförde, än dem, soia Biskop Tegnér uti sin liär förut omnämiida
reservation antydt, och hvilka, vid frågans afgörande bos Utskottet, redan varit
under pröfning, samt dertill kommer, att, jemte det 2:ne Riks-Stånd bifallit förevarande
hemställan, flere af Borgare-Ståndets Ledamöter delat deri åsigt, att sedlarne å
j4 och io skillingar kopparmynt, såsom mindre omtyckta, böra dragas utur allmänna
rörelsen, ser Utskottet sig ega full anledning förnya den hemställan,
att Bankens sedlar å i4 och io sk. kopparmynt af åren i8o3 oefe
i8o4 må utgifvas endast till och med år i841-
Stockholm dea 6 Augusti 1840.
Reservation
af Herr Erpeditions-Secreterarcn af Zellén. ’’Då tre Riks-Stånd bifallit irsta puacten
i Banco-Utskottets Betänkande N.‘o 21 och Rikets Ständer således beslutat, att
Bank ens sedlar å 16, ra och 8 sk. fortfarande skola till nästa Riksdag utgifvas, anser
jag Banco-Utskottet hafva bordt, såsom en följd af detta Rikets Ständers beslut,
nu hemställa, att jemväl det i Banken nu varande förråd af färdiga sedlar å 14
celi 10 sk. kopparmynt må uuder ofvannämnde tid få i allmänna rörelsen utlemnas.'”
Uti denna reservation hafva instämt : Herr Lector Bråkenhjelm, Herr Cobtraots-Prosten
Tunelius, Herrar Prostarne Berlin, Thudén och Ljth, Herr Rådman
JJarnmar samt vice Talmannen Pehr Ericsson.
Banco-Vlskottea Memorial, N:e 66,
N:o 66.
Atik, till Exp. Utsk. den 22 Aug., kl. 12 m.
Memorial, i anledning af gjord hemställan i afseende på tiden
för Discont-vinstens öfverftpltning till Bunkens disposition
under innevarande år.
Slirectionen Öfver Rikels Sländers Banco-Discontverk liar, uti Memorial
af den a3 näsllidne Juli, fästat uppmärksamheten dera. alt uti §. g/[ inom.
i. af nu gällande Banco-Reglemenle är, i afseende på Discont-vinstens anordnande
till Banken, föreskrifvel, ’’att sedan årets omkostnader, jemte de
för osäkre ansedde fordringar afdragits, halfva beloppet af återstoden,
i enlighet med hvart års bokslut, genast efter fulländad Revision och andra
hälften inom påföljande September månad från hvartdera Discont-Verkets
Vexel-Banko-räkning öfverflyttas och till Bankens disposition ingår;” men
att, då under Riksdagar Revisionen af Banco-Discont-Verkets räkenskaper och
förvaltning ombesörjts af Banco-Utskotlet, hvars göromål vanligen icke medgifvit
Revisionens afslutande inom den eljest derför bestämda tid, eller
före utgången af Maj. månad, öfverflyttningen af Discont-vinstens hvardera
hälft kunde komma att inträffa helt nära hvarandra, hvilket under förhanden
varande förhållanden skulle menligt inverka på Discont-rörelsen, emedan
det kunde förutses, att beviljade nya lån, som nu icke kunde utgå
förrän sex veckor från den dag, de bi föllos, genom den sålunda hastigt
uppkommande minskning i Discont-fonden, icke skulle kunna utfalla förr
än 3;ne månader efter lånens beviljande; i följd hvaraf Directionen, till
förekommande af olägenhet för Verket och allmänheten, hemställt, att styrelsen
öfver Banco-Discontverket för denna gång måtte tillåtas alt efter Revisionens
slut fördela öfverflyttningen af Discont-vinsten ungefärligen lika på
hvarje af de återstående månaderne af året, så att hela vinsten vid detta
års slut vore till Banken ingången.
Enär vid de emellan Rikets Ständers sammanvaro inträffande Revisions-förrättningar
ena hälften af Discont-vinsten alltid i Juni månad
Blifvit till Bankens disposition öfverflyttad, och Directionen olver Ban
-
4
Banco Utskottets Memorial, A7.o 66.
co-Discontverket allisa från nämnde lid måste hafva varit beredd derpå,
att en sådan öfverflyttning f.irestod, samt den omständighet, att Directionen
några veckor utöfver nämnde tid egt att disponera berörde hälft af Discont
vinsten,
destomindre svnes böra lägga något hinder i vägen för aflemnan
det
a{ densamma till Banken genast efter slutad Revision, som en då verkställd
öfverflyttning af halfva Discont-vinsten icke medför någon annan inverkan
på Discont-rörelsen, än som alltid måste inträffa genom samma hälft*
inbetalning till Banken, har Utskottet ansett någon afvikelse från Reglementets
föreskrift, uti åberopade §•, i afseende på denna hälfts öfverflyttning
icke, lämplig, utan, med stöd af §. 6' uti den för Utskottet gällande
Instruction, Directionens hemställan i denna del afslagit; men då utbetalandet
af Discont-vinstens andra hälft i nu tillstundande September månad
skulle, enligt hvad Discont-Direclionen förmält, vid det förhållande, att
beviljade nya lån icke kunde utfalla förr än efter 3:ne månader från deras
beviljande, medföra olägenhet för allmänheten, har Utskottet, som icke ansett
sig tillkomma att denna fråga slutligen afgöra, skolat bos Höglofl. Rikets
Ständer hemställa
att Directionen öfver Banco-Disconlverket må tillåtas att
fördela öfverflyttningen af Discont-vinstens andra hälft unfärligen
lika på hvarje af de, efter denna månads utgång, å
terstående
månaderne af året, så att hela vinslen med detta
års slut är till Banken ingången.
Stockholm den ao Augusti i3.jo.
Reservation
Af Herr Bråkenhjelm., ”Sorn den uti detta Memorial föreslagna fördelning af
Discont-vinstens inbetalning till B inken, hvilken jag anser både nyttig och
nödvändig, likväl leder tili ett undantag från den tydliga och ovillkorliga
föreskriften uti 94 §. Banco-reglementet, borde, enligt min tanke, Utskottet uti
detta Memorial hafva underrättat Rikets Ständer derom, att Utskottet redan
meddelat Discont-Directionen tillstånd att, i händelse Rikets Ständers beslut
i frågan ej skulle komma Utskottet tillhanda före September månads
utgång, fördela inbetalningen af Discont-vinsten på fyra månader, i stället för
att inbetala fulla hälften inom September månad. Genom denna uragtli
tenhet
-
Banco-Utskottets Memorial, N:o 66.
5
tenhet har nemligen Utskottet blottställt sig för öfverskridande af de uti
dess Instruction föreskrifne gränsor, hvilken uti 6 §. endast tilläter Utskottet
tillämpning af, men alldeles icke undantag frän gifne stadganden; och synes
älven en motsägelse ligga deri, att uti en och samma fråga med Rikets
Ständers rätt besluta, och underställa detta beslut Rikets Ständers pröfning.
Hade åter Utskottet underrättat Rikets Ständer om den åt Discont-Direclionen
gifna tillåtelsen; så hade Rikets Ständer haft tillfälle att inom September månad
meddela Utskottet deras ogillande af detta beslut, i det visserligen mindre
sannolika, men dock möjliga fall, att ett sådant ogillande skulle blifva
följden af Rikets Ständers pröfning.”
Bi7 ’ll R. St. Prat. i84o. 6 Sami. 1 Afd. 21 Haft.
SOCKHOLM, Elmcks och G rane krgs Tryckeri. 1840.
Banco-Utslottets Memorial, N:o 67 samt Utlåtande, I¥:o 68. i‘
N:o 67.
Anie. till Exp. Utsk. den 21 Augusti, kl. 12 midd.
Memorial, i anledning af erhållne återremisser å Utskottets
Betänlcanden N:ris 39 och 40 samt Utlåtande N:o 47.
Enligt ankomne Protocolls-utdrag af den 11, 18 och n5 nästlidne
Juli, äro Lill Utskottet återremitterade:
från Wållojt. Borgare-Ståndet:
Utskottets Betänkande Nio 3p, i anledning af gjord hemställan om
någon belöning lill Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren i Banken,
Myntproberaren C. A. Broling.
från Högloft. Ridder skalet och Adeln:
Utskottets Betänkande Nio 4°> nie^ hemställan, alt Chefen för Gassaafdelningen
och Bankens Cassörer måtte retroactivt få beräkna åtskilliga
dem ti 1 Ingele loneförmoner; och
från Hedervärda Bonde-Ståndet:
Utskottets Utlåtande Nio 47 > i anledning af Banco-Ombudet vid
Götheborgs Låne-Conloir G. E. Herlins ansökning om godtgörelse för 2,000
Rldr, hvarmed han inlöst 2ine falska assignationer å Låne-Contoirets i
Banken egande räkning Nio 2.
Enär likväl förenämnde Betänkanden och Utlåtande redan vunnit bifall
af Sine Riks-Stånd, anser Utskottet, på grund af ^5 § i Riksdags-Ordningen,
de erhållne åtterremisserne icke kunna föranleda till någon vidare åtgärd
från Utskottets sida.
Stockholm den 20 Augusti 1840.
N:o 68.
Ank. till Exp. Utsk. ilen 21 Augusti, kl. 12 mtdd.
Utlåtande öfver väckt förslag att belåna redan intecknade
och pä Banken transporterade skuldebref.
Till Utskottet bar Höglofl. Ridderskapet och Adeln remitterat en af
Herr Tornerhjelm, Rudolph, väckt motion, af innehåll, att, då reglementet
Bih. till IL St. Prot. 1840. 0 Sami. 1 Aftl. 22 Häftet, % 1 ~
2
Bcinco-Utslcottets Utlåtande, JY:o 68.
för Banken medgåfve, det Banken finge utlåna penningar emot inteckning
i faslighet inom en tredjedel af taxeringsvärdet, då skuldebrefvet vore
stäldt lill Banken, ville motionären föreslå, att redan intecknade skuldebref
inom en tredjedel af taxeringsvärdet måtte der få belånas, sedan de
blifvit behörigen transporterade och i transporten intagna de serskilda företrädesrättigheter,
sorn Banken skall ega och hvarigenom, på sätt motionären
förment, skulle vinnas en betydlig lättnad for lånsökande, utan minskning
af Bankens säkerhet.
Vid pröfning af denna motion, har Utskottet jemväl förebåd ett af
Banco-fullmäglige Utskottet understäldt förslag lill reglemeritariska föreskrifter
för Bankens fastighets-låne-rörelse, i afseende å belåning af så beskaffade
skuldförbindelser, som icke specielt blifvit till Banken utgifne och
för dess räkuing, intecknade; innefattande detta förslag:
”1:0 alt, i sådant fall, må såsom hypothek antagas en lil! vissman eller
ordres, på bestämd summa och viss uppsägningstid utgifven och i vederbörlig
ordning intecknad, samt på Rikets Ständers Bank eller innebafvaren
transporterad förbindelse, dock ej Lill högre belopp, än att med återstoden
låns-påkostnaderne varda betäckle, äfvensom att, i den händelse skuldsedeln
vore förskrifven med \ procents intresse eller derunder, ränteskilnaden
fullt motsvarades; under förbehåll likväl, att lån derå hvarken får
ntgifvas utöfver eller under det maximi eller minimi-belopp, som för pant
af fast egendom varder stadgadt, ej eller utöfver en tredjedel af det årets
taxeringsvärde, som kommer att ligga lill grund för faslighels-lånesummans
bestämmande under perioden intill nästa Riksdag;
2:0 att det serskildta skuldebref, Lånesökanden lill Banken afgifvep
för belåning af nyssnämnde hypothek, skall innefatta alla de villkor och
förbehåll, som finnas intagne i det för fastighets-belåningen begagnade revers-formulär,
samt dessutom, till betryggande af Bankens säkerhet, serskildt
inlecknas;
3:0 alt Lånsökanden och Hypotheksntgifvaren alltid skall vara samma
person, till undvikande af förökade bevaknings-omsorger.”
Utskottet har, vid öfvervägande af detta ärende, funnit, att, i händelse
det stadgande infördes, att till erhållande af fastighetslån i Banken
icke ovillkorligen måtte erfordras en ny inteckning, sialld på Rikets Ständers
Bank, utan att jemte Låntagarens revers kunde såsom hypothek antagas
en inteckning äfven af äldre datum, allenast den å behörige tider
blifvit förnyad och ställd på hvilken person sora helst, så vida den biif
-
Banco-TJtslcotlets Utlåtande, N'o 63.
3
vit lagligen transporterad, antingen på Rikets Ständers Bank eller ock på
innebafvaren, sådant komme att blifva fördelag tigt både för Banken och
lånsek inden; för den förre, emedan ingen mera tillförlitlig säkerhet emot
möjligtvis för Domare i orten obekante så kallade tysta förmons-rätterlära
kunna erhållas, än den, som ligger uti inteckningens ålder, samt förden senare
eller lånsökanden, enär han, derest hans egendom redan förut vore
belastad med inteckning, till hvars inlösande det bos Banken sökta fastighetslån
skulle begagnas, kunde undvika att först låta döda denna inteckning
och sedan söka en ny sådan för Bankens räkning; hvarförutan honom
besparades det besvär och de olägenheter, som, i fall flera inteckningar
voro uti egendomen meddelade, eljest förorsakades, genom de öfriga
inteckningshafvarnes medgifvande af den nya inteckningens företrädesrätt,
hvilket dessutom möjligen någon gång torde vägras. Men om, på sätt
Fullmägtige tillstyrkt, den serskilda förbindelse, låntagaren bör jemte hypolhekel
afgifva, jemväl måste vara intecknad, tror Utskottet, alt den
med förslaget åsyftade minskning i lånesökandens besvär och kostnad endast
lill en del kommer att vinnas. Utskottet har fördenskull tagit i närmare
betraktande, om och huruvida Bankens säkerhet ovillkorligen kan anses
påfordra, att den serski!da< förbindelsen äfvenledes intecknas. Härvid
har hos Utskottet förekommit, att, ehuru sislberörde förbindelse bör innehålla
de serskilda sladganden och föreskrifter, som innefattas uti de skuldebref,
hvilka lill Banken för fastighetslån nu afgifvas, men som dels icke
kunna och dels vanligen ej förekomma uti skuldförbindelser man och man emellan,
såsom sättet och tiden för fullgörande af årliga inbetalnings-skyldigbeten,
räntebei åkningen efter Banco-method, låns-påkostnaderna m. m.,
nödvändigheten af denna serskilda förbindelses intecknande likväl skulle i
sjelfva veiket försvinna, i det af Banco-fullmägtige jemväl förutsatte fall,
att det på Banken ölverlåtna hypolheket aldrig antoges till belåning för
hela det belopp, hvarå detsamma lyder, utan derjemte alltid bör innebära
full säkerhet, ej allenast för Bankens, vid hypothekets realiserande, möjligen
egande räntefordran, utan ock för de till dylika iåns indrifvande vanligtvis
erforderliga kostnader. I sådant fall skulle följaglligen endast den
mindre väsendtliga olägenhet kunna för Banken uppkomma, alt före lånets
slutliga indrifning måste afbidas utgången af den uppsägningstid, som uti
hypolheket kunde vara förskrifven. Men som det måsle vara af vigt för
Banken, att vederbörande Domare ega kännedom om de inteckningar,
4
Banco-Utulcollels Utlåtande j N:o 68.
hvilka blifvit till Banken aflemnade såsom hypothek för erhållna fastighetslån,
anser Utskottet ett serskildt stadgande i afseende härpå erfordras.
I öfverensstämmelse med hvad Utskottet sålunda yttrat, får Utskottet
föreslå, att följande föreskrifter måtte i Banco-Reglementet få inflyta:
Utaf den för belåning af fastigheter så i städerne, som på
landet, afsatta fond, utgifvas jemväl lån root pant af till viss
man eller ordres ställd skuldförbindelse, lydande å bestämd
summa och till betalning förfallen efter förskrifven uppsägningstid,
samt behörigen intecknad uti sådan fastighet, som
i Banken får belånas, och försedd med transport antingen
på innehafvaren eller på Rikets Ständers Bank ; dock med iagttagande
af de föreskrifter, rörande grunden för lånesummans
belopp m. m., sorn i allmänhet skola följas, vid låns meddelande,
emot inteckning i fast egendom, äfvenssom under öfrige
här nedan stadgade villkor, nemligen:
a) Vid lånebeloppets bestämmande iagttages, att afdrag
sker ej mindre för en summa, motsvarande den lagsökningskostnad,
sorn för Bankens säkerhet jemväl skall vid fastighetslåns
sökande intecknas, än äfven för den ränteskillnad,
hvilken, i följd af ränleberäkningen efter Banco-method,
kan uppkomma, då uti den såsom hypothek aflemnade förbindelsen
ränta är förskrifven till allenast 4 procent eller
derunder.
U) Det serskildta skuldebref, lånsökanden har alt, jemte
hypothek, aflemna, skall innefatta alla de villkor och förbehåll,
som äro stadgade uti de skuldförbindelser, hvilka lill
Banken afgifvas för lån emot pant af fast egendom.
c') Lånsökanden, hvilken alltid bör vara samma person,
som hypotheks-utgifvaren, skall hos vederbörlig Domstol i
staden eller å landet hafva anmält, det han emot hypothek
af en inför Domstolen företedd förbindelse arnar upptaga lån
i Rikets Sländers Bank, hvilken anmälan löör vara uti Inlecknings-Protocollet
antecknad samt bevis deröfver lånehandliugarne
bifogas.
Stockholm den 17 Augusti 1840.
Banco-TJtskottets Ullålande, IV:o 69.
N:o 69.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Augusti, 11. 12 midd.
Utlåtande ofver ett vackt förslag, alt beräkningen af rättin
på ränta i Rikets Ständers Bank måtte i alla de
fall, der sådan ränt eber åkning eger rum, upphöra.
Riksdags-fulhnägligen Olof Olsson från Westerås Län liar, uti ea
hos Bonde-Ståndet väckt motion, anfört, hurusom, uti sista Banco-Reglementet,
ibland allmänna bestämmelser, i afseende u Bankens låne-rörelse,
iGS § stadgar: ”Vid ränteberäkningen iagttages, att, så framt det utgifna
capital-beloppet öfversliger 5 R:dr Banco, det upplupna intresset, vid
hvarje sex månaders förlopp, tillägges Capital-skulden, så att för nästföljande
sex månader, eller till betalningsdagen, i händelse den derförin
nan
inträffar, räntan upplöper jemväl å den uträknade och, såsom obetald,
vid halfårets slut tillagde intresse-skulden.”
Häraf skulle således följa, att, i händelse inbetalningen å till exempel ett
erhållet lån mot pant af fastighet icke verkställes på dagen hvarje halft ur, capital-afbetalningen
minskades med det belopp, som motsvarade [\ procents ränta
å det upplupna intresset och lånets slutliqvid fördröjdes flere år utöfver den
för amorteringen eljest erforderliga tid, oagtadt den föreskrifua årliga inbetain
i ngssky Idig heten fullgjordes; att, då emedlertid, uti valet emellan att verkställa
inbetalning aine gånger om året, eller underkasta sig skyldigheten
att betala ränta på ränta och således blott göra en inbetalning årligen, någon
tvekan hos aflägset boende låntagare, hvilka hade lån på de mindre
belopp, att årliga inbetalnings-skyldigheten endast uppginge till ett eller
annat icttul R:dr, icke kunde uppstå, emedan kostnaderne uti postporto,
commissions-arfvoden, m. m., uppginge till vida högre belopp, än den
ränta på ränta, som i annat fall drabbade låntagaren, — derigenom inträffade,
*tt de låntagare, hvilka, såsbm boende närmare hufvudstaden,
sjelfve, utan »tt behöfva vidkännas några kostnader för lirjvidernas verkställande,
derom kunde besörja, äfvensom de, hvilka innehade så stora
lån, alt den ränta, som skulle upplöpa, i händelse betalningen skedde endast
en gång om året, vida öfverslege de kostnader, som med inbetalningen
voro förknippade, oftast flere år förr, ände, hvilka voro nödsakade
att på en gång fullgöra inbetalningen för året, hos Banken slutbetalade sina
lån; af hvilken anledning och då det syntes vara med rättvisa och bil
-
6
Banco-Utnlctttts Utlåtande, JY:o 6g.
lighet förenligt, att ett stadgande, hvilket endast ledde lill mehn för den
fattigare delen af allmogen, borttoges, motionären föreslagit, att beräkningen
af ränta på ränta uti Rikets Ständers Bank måtte i alla de fall, dessådan
räntebei åkning iagttages, upphöra. Denna motion har bemälde Riksstånd
til! B inco-Uukoltet remitterat.
I anledning häraf får Utskottet lill en början erinra, att den Bankr n,
på sätt ofvan är nämndt, medgifne rättighet att beräkna ränta på ränta,
grundar sig på 6:te pnncten af Kongl. Resolutionen och Stadfästelsen den
3o April 1689, der det heter: 'Och alldenstund Bankens Creditorer njuta
den fördelen, attdeprecice undfå deras intressen och sålunda kunna göra dem
fruglbare, slåendes dem till capitalet, der de så vela; alltså åligger i lika
måtto Bankens Debitorer af alla capitaler utöfver ett hundrade Daler
Kopparmynt, p.recice vid hvart hallars termin, att aflägga intresset, emedan
detsamma i vidrigt fall slås till capitalet, på det Banken må njuta lika
räll hos sine Debitorer, som den sine Creditorer består och presterar;
hvilken förordning dock likväl utan Banco-Verket intet vidare härefter,
än här till dags, är tillförståendes.”
Vid öfvervägande af den gjorde framställningen, att det stadgande,
som innefattas uti ofvanintagne 168 § af nu gällande Banco-Reglemente,
måtte för framtiden upphöra ; så och då rättvisa och billighet synas fordra,
att en gäldenär, som försummar att i rätter tid betala ränta å sin
skuld, godtgör borgenären hvad denne genom hans försummelse förlorat,
hvilket jemnt motsvarar räntan till betalningsdagen å det uleblifna räntebtloppet,
som, erlagdt å bestämd lid, kunnat åter mot intresse utlånas,
samt den af motionären anförde omständighet, att slutliqviden af Bankens
fastighetslån skulle, genom beräknings-sättet af ränta på ränta, komma att
fördröjas flere år utöfver den för amorteringen erforderliga lid, icke är
med verkliga förhållandet öfverensstämmande, enär, på sätt, som inhemtas
af aine serskilde uti Banken upprättade och Utskottet meddelade uträkningar,
begge öfver ett fastighetslån med 4 procents ränta och således
med 6 procent årlig inbetalnings-skyldighet å 15o R.dr Banco, hvilket antagits
hafva utgått den 1 April 1840, och af hvilka uträkningar den ena
upplager förhållandet, då den erforderliga inbetalningen blifvit verkställd
hvarje halft år, och den andra, då sådant icke skett oftare än hvarje helt
år, — den sista inbetalningen till fullt belopp komme att ega rum i förra
fallet den 1 Oetober 1867 och i det senare den 1 April 1868; hvadan således,
genom beräkningeu af ränta på ränta, lånets slutliqvid icke blefve
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 69.
7
fördröjd längre tid än ett halft år, äfvensom att den, genom samma beräkning,
föranledde tillökning uti intresse-utgift, sammanräknadt för hela
tiden, endast uppginge till den obetydliga summan af Fyra R:dr 12 sk.
11 rst. Bmco; har Utskottet ansett sig böra tillstyrka,
att beräkningen af ränta på ränta måtte bibehållas.
I afseende åter å tiden för iagttagande af detta ränte-beräkningssätt
och hvarom nu gällande föreskrifter stadga, att del upplnpne intresset vid
hvarje halfårs förlopp tillägges capitalskulden, har hos Utskottet förekommit,
att, enär större delen af de lån, som från Banken utgifvas, nemligen
mot pant af fastigheter, guld och silfver, jern och andra vågförde effecter
samt Låne-Banco-obligationer och Silfver-sedlar, meddelas på ett år och
derutölver, räntan å sådane lån endast en gång om året borde till betalning
förfalla, saint att beräkningen af ränta på ränta icke måtte ifrågakomma
förr, än då räntebetalningen fördröjdes utöfver den bestämda förfallodagen;
och då en slik förändring skulle i förening med lindring för
låntagarne medföra lättnad och enkelhet vid bokföringen och i synnerhet
vid uträkningirne i Banken, samt den minskade vinst, som härigenomför
Banken uppstode, vme föga betydlig, serdeles vid jemnförelse med nyss berörde
fördelar, samt härtill kommer, att det reciprociletsföi hållande
emellan Banken och allmänheten, sorn ofvanåberopade punkt i Kongl Resolutionen
af den 3o April i68f) förutsätter, redan genom Kongl. Kungörelserne
af den 26 April och 23 September 1^56 upphört, enär Banken efter
samma lid icke erlagt ränta på ränta å dess skulder, har Utskottet, i anledning
af ifrågavarande motion, funnit skäl tillstyrka Rikets Ständer att,
med upphäfvande af 168 § uti nuvarande Banco-Reglemente, besluta följande
stadgande att i det blifvande Reglementet intagas, nemligen:
Räntan å alla lån, som öfverskjuta fem Riksdaler Banco, och
åro meddelade på ett år eller derutöfver, för laller till betalning
endast eit gång om året; men skulle ränleliqviden icke
fullgöras å den bestämda fördaIlodagen , kommer det då upplupna
intresset att tilläggas Capital-skulden, så att till betalningsdagen
räntan upplöper jemväl å den uträknade och,
såsom obetald, å förfallodagen tillagde intressesknlden; hvilket
förändrade ränleberäknrngssätt kommer att vidtaga, i afseende
på nya lån, för de ifrån och med nästa eller 1841
års början utgående, och, i anseende till de äldre, ilrån den
första , under loppet af samma år till fullo verkställda ränte
-
8
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 69.
liqvid, intill hvilken lid, det gamla beräkningssättet bibeliålles.
Stockholm den 17 Aug. 1840.
Reservationer:
Af Herr R. Bråkenhjelm: ”Ändamålet af stadgandet uti 9 Cnp. 6 §.
Handels-Balken är dels att förekomma ocker, dels alt hindra räknekunnige
ockrare fran ränteberäkningar, som för allmänheten och äfven för de fleste
Domare äro omöjliga att controllera. Om t. ex. någon förskrifve sig till
6 procents årlig ränta, men under villkor, att denna ränta ansågs förfallen
vid hvarje månads slut och att på denna förfallna ränta ny ränta beräknades
, så vore detta i sjelfva verket detsamma som om lånetagaren hade
förskrifvit sig till i2TU procents årlig enimi ränta. Då detta lagrum alltså
har sin rationella grund, anser jag det icke tillkomma lagstiftningen att
från detsamma göra ett undantag till sin fördel; utan borde, enligt min
tanka, Utskottet hafva tillstyrkt Rikets Ständer att bifalla motionen och
att få för så kallade Banco-låns liqviderande antaga samma grunder, som uti
allmänna Brandförsäkringsverket, enligt nu gällande reglemente, tillämpas.’’
Af Herr Stuart: anledning af den nu ånyo väckta frågan örn af
skafFandet
af det, allt sedan i68o:talet för lån från Rikets Ständers Bank iagttagna
serskilda ränteberäkningssätt, i allmänhet kalladt Banco-melhod , har
Banco-Utskottet visserligen tillstyrkt, att det ännu gällande stadgandet härom
måtte förändras; men då Utskottet icke ansett sig böra föreslå, att detta
inom andra lånegifvande allmänna Werk numera okända sätt att beräkna
ränta, måtte för framtiden helt och hållet upphöra; så får jag i reservationsväg
anmäla min i sådant afseende sk i 1 jag tiga åsigt. Den ökade vinst,
omförmälde beräkningssätt för Banken medför, är, såsom af Utskottets Betänkande
inhemtas, af alltför ringa vigt, i jemnförelse med den häraf förorsakade
tillökning i tjenstemännens besvär och göromål vid räntebeloppens
och de i sammanhang dermed skeende capital-afbetalningarnes uträknande.
Erfarenheten har dessutom ådagalagt, att denna ränleberäkningsmethod val
sätter lån-innehafvarne ur stånd att sjelfve beräkna och controllera beloppet
af deras återstående capitalskulder, men deremot ingalunda, enligt det
härmed afsedda ändamål, förmår dem till en önskvärd noggranhet vid inbetalningarnes
verkställande. För delta ändamål erfordras dock äfven hädanefter
-
Banco-Utslottets Memorial, JV:o 70.
9
efter alt stadga något serskildt äfventyr, utom den, efter viss längre tids
förlopp, föreslående indrifningen af hela länet. Sålunda synes den, vid
Bankens utlåning i discontväg, bestämda öfverränta för låntagare, som försumma
att ordentligen fullgöra sina inbetalningar, jemväl lämpligen böra
och kunna, såsom följd af enahanda uragllåtenhet, stadgas för Bankens öfrige
gäldenärer. Det måste vara vida ändamålsenligare att föreskrifva och,
för såväl långifvare som låntagare, lättare att uträkna och controllera en
sådan till visst belopp bestämd serskild straff- eller öfverränta å lånet under
den från förfallo- till inbetalningsdagarne förflutna lid. Med afseende
för öfrigt å den lägre ränta, som i allmänhet är fastställd för de från den
egentliga Banken utgående lån, än för discontlånen och hvarefter den så
kallade straffräntans belopp jemväl synes höra lämpas, har jag således, i
stället för det gamla stadgandet om beräkning af ränta å förut upplupen,
men obetald, ränta, föreslagit följande reglementariska föreskrift:
Derest stadgad ränte-inbetalning för lån, som, efter innevarande
års slut, från Rikets Ständers Banks Låne-afdelning lill
enskilda personer utgifvas, icke inora fjorton dagar efter den
liärför bestämda tid varder verkställd, bör serskild straffränta
erläggas med 2 procent, efter år räknadt, å det då återstående
låne-capitalet, hvilken straffränta skall i sådant fall
beräknas och utgå från den egentliga räntans förfallodag, intilldess
densamma blifvit i behörig ordning inbetald, samt
utgöras, utan sammanblandning med de i allmänhet föreskrifna
ränte- och capital-inbetalningarne.’’
N:o 70.
Ani. till Exp. Utsi. den 21 Augusti, kl. 12 midd.
Memorial, med hemställan om eftergift af Itegisiratorn
H. Gullander åliggande betalningsansvar för dtskillige
Län, utgifne från Malmö Läne-Contoir.
Sedan från Rikets Ständers Låne-Contoir i Malmö, mot skuldebref,
för hvilkas rigtighet Registralorn derstädes H. Gullander, såsom den der
lånehandlingarne inlemnat, tecknat vanlig ansvarighet, följande lån blifvit
utgifne, nemligen:
JBih. till R. St. Prot. 1810. 6 Sami. 1 Afd, 22 Häftet, S
IO Banco-ZJtakottets Memorial, N:o 70.
Under N:o
4,708, lill
Per Larsson i Leröd, . . stort B:co R:dr
2 10:
99
99
4.709,
99
Olof Persson i Lundby . —
99
99
2 10:
99
99
5,215,
99
Nils Hansson i Vestra Wem-
menhög  —
99
99
15o: —
99
99
5,217,
99
Olof Persson i Skurup . . —
99
9}
60: —
>9
99
1,046,
99
Lars Nilsson i Almaröd . —
9 9
99
48o: —
99
99
4,609,
1*
Per Bengtsson i Skurup . —
99
99
100: —
99
99
5,218,
99
Christen Rasmusson i Önnarp —
99
99
60: —
99
99
420,
99
Per Pålsson i Skurup . . •—
99
99
36o: —
99
99
222,
99
Nils Persson i Önnarp . . —
99
99
160. —
99
99
4,89,2,
99
Lars Lundberg i Östra Wem-
menhög  —
99
99
9o: —
99
99
157,
99
Nils Ericsson i st. Biddinge —-
99
99
4 00: —
tillsammans B:eo R:dr 2,280: —■
men de personer, hvilka å skuldebrefven voro tecknade såsom låntagare
ocii löftesmän, förnekat sine namn, och efter anställde rättegångar blifvit
från betalningsansvar frikände samt Låne-Contoirets Direction, i följd deraf,
genom beslut den r Maj, n September och 6 November r838 samt den
4 Juni i83(j ålagt Gullander alt fÖF desse 11 skuldebrefs belopp, jemte
ränta, godtgöra Låne-Contoiret; så har Gullander , uti till Utskottet ingifven
skrift, enär han, som, genom innehållning å hans vid Låne-Contoiret
egande lön, å förenämnde ersättningsbelopp afbetalt 583 R:dr 16 sk., lill
godtgörande af återstoden icke egde någon utväg, med mindre han måste
förneka sig, hustru och barn deras nödtorftiga uppehälle, och Gullander
icke ens egde att påräkna så lång lifstid, att hela skuldebeloppet skulle,
genom innehållning på lönen, blifva guldet, anhållit, att återstoden af omförmälde
Gullander affbrdrade godtgörelse måtte honom efterskänkas och
afskrifvas; hvarjemte och då i afseende å ett af Gullander, såsom ansvarig
inlemnare, underteeknadl skuldebref, försedt med namnet Helge Svenssån
i Skurup, såsom låntagare, inträffat det serskilda förhållande, alt icke
allenast Beige Svensson helt och hållet nekat till skulden och med ed
från krafvet sig friat, utan äfven att, ehuru ena löftesmannen Per Bengtsson
erkänt rigtigbeten af sin för länet, såsomför egen skuld, tecknade borgen,
Härads-Rätlen, på grund deraf, att Helge Svensson icke befunnits vara
för lånet ansvarig, frikänt jemväl Per Bengtsson från all betalningsskyldighet,
Gullander till Rikets Ständers behjertande hemställt, huruvida icke,
Banco-TJlslotlets Memorial, iV.-o 70.
I-I
i den händelse, att rättegången om detta senare lån skulle vid högre Domstolar
lika ofördelagtigt utfalla och betalningsansvar för detsamma följaktligen
blifva honom ålagd t, eftergift äfven derföre kunde Gullander rnedgifvas.
Yid pröfningen af detta ärende, har Utskottet inhemtat, att samtlige
(förenämnde 12 skuldebref, å tillhopa 2,680 R:dr, hvarå namnunderskrifternas
vigtighet varit af vittnen bestyrkt, blifvit lill Gullander insände
af Krono-Länsmannen Bergman, för hvilken Gullander under 11 års tid
uppdrag i låneväg vid Contoir et ombesörjt, utan att Bergman, på hela denna
tid , gifvit ringaste anledning till misstanke elier opålitlighet; att Bergman,
sedan han härefter i Mars 1835, för förskingring af anförtrodde medel,
blifvit ifrån tjensten skiijd och i concurstillstånd försatt, väl medgifvit,
att lånen, sorn han påstått hafva blifvit med vederbörande låntagares
begifvande upptagna , af honom sjelf begagnats, men lill återgäldandet
deraf icke egt tillgång; att, då underskrifterne å skuldebrefven till större
delen varit bestyrkte af Bergman ocfe en hans son samt andre personer,
till hvilka Bergman sedermera kommit i slägtskapsförhållanden, och desse
personer förklarats jäfvige att i de emot uppgifne lånlagarne och löftesmännen
yppade rättegångar vittna, bevisning om rätta förhållandet, hvad
någre lån angått, helt och hållet saknats, och för öfrigt stannat dervid,
att låntagare oeh löftesmän tillåtits nied ed från kraf veu sig befria.
Med afseende å dessa förhållanden, och då Directionen öfver Malmö
Låne-Contoir vitsordat, så väl att Gullander, utan åsidosättande af vanlig
försigtighet, oförskyllt ådragits det inträffade lidandet, som Gullanders oförmåga
att annorlunda, än genom afstående af lönen, godtgöra den honom
ålagda ersättningsskyldighet, och sådant synes icke böra användas med en
tjensteman vid penningeverk, der uppbörd af enskildes medel till betydligt
belopp dagligen i fråga kom mer, har Utskottet, af omtanka för Werkets
säkerhet och ömmande för Gu/landers och hans familles oförvållade olyckliga
belägenhet, ansett sig böra hos Rikets Ständer tillstyrka,
att eftergift och afskrifning måtte Registratoren Gullander
beviljas, icke allenast för återstoden af den honomålagde ersättningsskyldighet
för förstnämnde £i lån, ulan äfven för
det betalnings ansvar, som Gullander skulle tillkomma för
omförmälde uti Helge Svenssons i Skurup namn upptagne
12
Banco-Utslcottets Memorial, N:o 71.
lån, i händelse löftesmännen, genom laga kraftvunnen dons,
blifva från betalning deraf frikallade.
Stockholm den 17 Augusti 1840.
N:o 71.
Anie. till Exp. Utsk. den 21 Augusti, kl. 12 miila.
Memorial, i anledning af åtskilliga tjenslcmäns vid
Götheborgs Låne-Contoir ansökningar om eftergift
af öfver ränt or och befrielse från betalningsansvar
för lån, som utgått å sedermera falska befunna
handlingar. -
Af Baneo-Fullmägtige hafva till Utskottet blifvit öfverlemnade följande
ansökningar:
1:0 Af Kamereraren vid Götheborgs Låne-Contoir E. S. Winberg, att,
sedan han till beläning i Låne-Contoiret inlemnat skuldebref, nemligen:
a) ett utgifvet i Augusti månad i83a af Handlanden i Skara C. J. Jacobsson,
å iooo R:dr B:co; b) ett utgifvet den 15 Januari i833 af enkan
Anna M. Jacobsson , född Bergman , samt begge försedde med namnunderskrifter
af Anders Pehrsson och Pehr Andersson i Borga, såsom
löftesmän; samt c) ett utgifvet i Februari månad i833 och försedt med
underskrifter af enkan Margaretha Jacobsson såsom låntagare samt Anders
Andersson i Åstleck och Anders Andersson i Borga såsom löftesmän, å
hvilka samtlige låne-document, de der jemväl varit med både vittnespåskrifter
och behörige vederhäftighetsbevis försedde, lån beviljats; men
vid anställde lagsökningar och derpå följde undersökningar vid Domstol,
förrbemälde personer, med undantag allenast af Handlanden C. J. Jacobsson
och enkan Anna Maria Jacobsson, förnekat sina namn å förskrifningarne
och de ingångne borgensforbindelserae, samt i brist af bevisning,
enligt numera laga kraftvunne domar, blifvit från betalningsskyldighet befriade;
och då C. J. Jacobsson, som gjort concurs, deri utdelningen allenast
utgjorde 151 R:dr, blifvit till fästning dömd och enkan Anna Maria
Jacobsson, vid anställd utmätning, befunnils sakna all lillgång Winberg,
hvilken, såsom inlemnare af lånehandlingarne och för deras vigtighet ansvarig,
lili Låne-Contoiret den 29 April »887 inbetalt återstående capital
-
Banco- TJt slottets Memorial, N'-o 7 t.
skulden för berörde lån, utgörande tillsammans 1.099 B;'Jr Banco, men
beviljats anstånd med öfverräntornes betalande, malte fr (callas från åliggandet
alt dessa öfverräntor, samrnanräknadt 629 R:dr 36 sk. 3 rst., inbetala.
2:0 Af Bokhållaren vid Götheborgs Låne-Contoir iV. Winberg, hvilken
till beläning i Handels-Disconten derstädes inlemnat ett af Handlanden
J. P. Enander i Borås, uti Maj månad i83{ utgifvet skuldebref å 4.Ö00
Rulr Banco, med bvpothek af en utaf S. C. Ekelund i Borås å samma
belopp utgifven förskrifning, försedd med bevittnade borgensunderskrifter
af Lars och Peter Ekelund i Roasjö slom, Olaus Andersson i Roasjö
Östergården och Eric Pettersson i Roasjö by, att, enär, vid anställde
lagsökningar och ransakning, inträffat, att låntagaren Enander, som ännu
icke var lill myndig ålder kommen, då förbindelsen af honom uthändigades,
och ene löftesmanneu för hypolbeket, Eric Pettersson, som förnekat sitt
namn å borgensskriften, blifvit från betalningsskyldighet befriade samt
S. Lars och Peter Ekelund gjort concurs, derutur, äfvensom af den öfrige
Löftesmannen Olaus Anderssons tillgångar, samrnanräknadt icke erhållits
större godtgörelse än 1,901 Rulr 4^ sk- 4 rst-» så alt Winberg, såsomför
bandlingarnes rigtighet ansvarig, varit nödsakad lill Låne-Contoiret inbetala
återstående 2,698 Rulr [\ sk. 8 rst Banco; det måtle den för detta lån
upplupne öfverränla 1,437 R.'dr 7 sk. 7 rst. varda Wittberg eftergifven.
3:o Af Regislratorn vid Götheborgs Låne-Contoir A. Lindqvist, hvilken,
på grund af nämnde hans befattning, det ålegat att, elter af Ombudsmannen
ei hällne listor öfver inträffade concurser, derå meddela anteckning,
om, och Lill hvilka belopp Låne-Contoiret deruti egde fordringar, men
vid sådane uppgifters meddelande för April månad 183r , genom förbiseende,
uragllåtit anteckna, att en uppgifven cessionant Johannes Carlsson
i Sör Rörvall hos Låne-Contoiret häftade i förbindelse såsom borgesman
för ett af Engelbrekt Carlsson i samma by upptaget lån, å 3ooR:drB:co;
hvaraf följt, att bevakning i Johannes Carlssons concurs icke blifvit verkställd;
och då såväl låntagaren Engelbrekt Carlsson, som den öfrige löflesrnannen
jern v/il till borgenärers förnöjande alträdt sin egendom och en
ringa del af lånebeloppet utur deras concurser influtit, samt anspråk om godtgörelse
för återstoden af lånet blifvit väckt mot Lindqvist; men Revisorerne
öfver Låne-Contoirets räkenskaper och förvaltning för år 1836 ansett
vidare ersättningsskyldighet icke böra derföre Lindqvist åligga, än alt han
skulle utgifva su stort belopp, sorn kommit att utgöra Contoirets utdelning
Banco-Utskottets Memorial, JY:o 71.
i Johannes Carlssons concurs, om bevakningen af fordringen der skett,
nied förbindelse likväl för Lindqvist, i afseende å förlusten af framtida
fordringsrätt emot Carlsson, alt hålla Contoiret skadeslöst för hvad Carlsson,
om lian framdeles något ärfde, eller förvärfvade, kunde blifva i tillfälle
att å skulden godlgöia, samt Banco-Fullmägtige, enligt dess Proloeoll
den 20 Juli 1837, gillat detta Revisorernes yttrande och tillika hänvist
Lindqvist att, sedan så mycket, som motsvarade den beräknade dividenden
i Carlssons concurs, å lånet blifvit af Lindqvist erlagdt, för återstoden
2o3 R:dr 1 r sk. 4 rRR jemte öfverräntor, bos Rikets Höglofl. Ständer
söka befrielse; så bade Lindqvist, som redan den 17 Augusti berörde år
verkställde inbetalning af förenämnde andel af lånet, anhållit om befrielse
ifrån vidare ansvarighet för detta lån, så tili capital som ränta.
Af handlingarne i dessa mål har Utskottet funnit ådagalagdt, alt
Kamereraren E. S. Winberg och Bokhållaren JV. Winberg vid emoltagandet
af ofvanomförmälde, sedermera falska befunne handlingar icke förbisett, att
vanliga former och säkerhetsmått, till förvissande af namnunderskrifternes
vigtighet och personernes vederhäftighet, varit iagltagne, utan ifrågavarande
betalningsansvar blifvit sökanderne åbragt helt och hållet genom andre
personers bedrägliga åtgärder; vid hvilket förhållande och då bemälde sökande,
efter det rättegångarne mot låntagarne och löftesmän blifvit afslutade,
godvilligt, utan föregången lagsökning, med betydlige egne uppoffringar,
hållit Låne-Contoiret skadeslöst flir Capitalen af de, fi de falska
lånehandlingarne utgifne, lånen, samt Kongl. Majit genom Dom i serskildt
mål förklarat, alt inlemnare af falska lånehandlingar icke kan åläggas betala
annan eller högre ränta, än 5 proc. från den dag, han för lånebeloppet
blifvit kräfd; har Utskottet, lika med Fullmäglige och Directionen vid
Götheborgs Låne-Contoir, ansett sig böra tillstyrka,
att Kamereraren E, S. Winberg och Bokhållaren IV. Winberg
måtte beviljas den af dem begärde eftergift för npp
lupne
öfverräntor å de lån, som från Götheborgs LäneContoir
utgått mot ofvanuppräknade, af dem inlemnade, sedermera
falska befunna lånehandlingar.
Hvarjemte och då, på sätt ofvan är nämndt, Registratoren Lindqvist
af egne medel godtgjort Låne-Contoiret så stor del af det till Engelbrekt
Carlsson utgifne län, som skulle influtit, derest bevakning af samma lån
Banco-Utskottets Memorial, IV:o yl. t 5
blifvit verkställd tili Johannes Carlssons i Sör Rörvall concurs, samt föga
sannolikt är, att Johannes Carlsson i en framtid skolat blifva i tillfälle
att återstående skuldbeloppet godtgöra, Utskottet, med stöd af del förorti
till bifall å Lindqvists ifrågavarande ansökning, ej mindre Låne-Contoirets
Direction, än ock Banco-Fullinägtige lemnat, funnit skäligt hemställa,
att Regisliatoren Lindqvist må erhålla befrielse från vidare
ansvarighet för Engelbrekt Carlssons meromförmälde skuld.
Stockholm den 17 Augusti 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet184o.
Baneo-Utskoltels Utlåtande, N:o ~i.
i
N;o -a.
Ank. tili Exp. Utsk. den 26 Aug, kl. 12 midd.
Utlåtande, i (inledning af erhållen återremiss å Utskottets Betänkande
N'o a 3, i fråga örn Lline-förhöjaing och Pensions-rätt för
Bruks-skrif varea vid Tumba, A. Sätherberg.
Enligt till Utskott, t ankomne Protocolls-utdrag af den 22 och 3y sistlidne Maj
månad, hafva Higvördigc Preste- och Vallöf). Borgare-Stånden återremitterat Utskottets
tinder N:o 3 3 afgifne Betänkande, med tillstyrkan, att Bruks-skrifvaren Sätherberg
må förunnas enahanda rättighet till pension, som blifvit Bankens embets- och
tjenstemän genom 62 i nu gällande Banco-Reglemcnte raedgifven, på grund af da
inom bemaldc Riks-Stånd gjorde anmärkningar, innefattande det yttrande, att Bar.-  «o-Fullmägtige mätte, i fråga om pension för Sätherberg, lemnäs öppet att tillämpa,
icke allenast 62 utan äfven 63 §. af riu gällande Banco-Reglemente; hvaremot
öfrige 2;ne Riks- Stånd Utskottets ifrågavarande Betänkande bifallit.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt, och då Utskottet, efter sammanträde
å Tumba den 18 Maj innevarande år, inhemtat, att Sätherberg, ehuru
hans kropps- och själs-krafter vid den ålder, han nu uppnått, äro i aftagande, likväl,
i anseende till de knappa omständigheter, hvaruti han sig befinner, icke lärer
kunna söka afsked med pension, enligt de grunder, som finnas bestämda i 62 §•
Bauco-Reglementet; har Utskottet ansett sig höra göra det tillägg till hvad Utskottet
i dess Betänkande N:o a3 tillstyrkt, att
Banco-Fullmägtige inåtte lemnäs öppet att, i fråga om afsked med
pension för Bruks-skrifvaren A. Sätherberg, i honom kunna tillämpa
icke allenast 6a, utan äfven 63 §. af nu gällande Banco-Reglemente.
Stockholm d«n Aug. iS^o.
Bih. till R. St. Prot. i84<>- 6 Sami. 1 Af i. a3 Baft.
1
2
Banco-Utskottets Utlåtande, df:@ j3.
M:0 -j3.
Ank. till Exp. UtA. den 24 Äng-, kl. i) suidd.
Utlåtande, i anledning (tf Postmästaren, Herr Kammarherren J. Maules
ansökning om eftergift af skuld till Banco-Discont-Verket,
Hos Utskottet har Postförvaltare!! uti Arboga, Herr Kammarherren J. Maule
uti ingifven skrift anhållit att varda befriad från allt vidare kraf, i och för en af
honom ingången ansvarsförbindelse för ett af Capitainen C. TK. Uggla, emot borgen
af Capitainen H. F. Boos, år 1829 uti Banco-Disconten upptaget lån å 400 Rfdr,
och till stöd för denna ansökning förmält ej mindre, att han skall blifvit förledd
att omförmälde förbindelse sig ikläda, än äfven att han med hustru och fern oförsörjda
barn befunne sig uti ytterst knappa omständigheter. Discont-Directionen, hvars
utlåtande öfver ifrågavarande ansökning Utskottet infordrat, har anfört, att, sedan
såräl låntagaren som löftesmannen, efter anställd lagsökning och utmätning, befunnits
sakna ali tillgång till lånets gäldande, och efter det låntagarens sedermera inträffade
concurs, uti hvilken Discont-Verkets fordran bevakats, är vorden slutligen utredd,
utaa att hafva lemnat någon utdelning, samt, genom sökt verkställighet af concursdomen,
icke eller någon ytterligare afbetalning af låntagaren kunnat erhållas, Disoout
Yerket
vändt sin talan mot sökanden, på grund af hans ansvars-förbindelse, och det
jemväl blifvit honom ålagdt att lånet gälda, så till capital som ränta, har Directio
nen
medgifvit, att sökanden, i saknad af andra tillgångar, finge afbörda sig nämnd#
skuld genom årlig inbetalning qvartalsvis af sin halfva Postförvaltare-lön, utgörande
a'3o R;dr, på hvilket siitt 233 R:dr 4 Banco i afbetalning ingått, så att capital-återstodcn
af nämnde lån för närvarande utgör 164 Rtdr 44 s^* Banco; roen
att Directionen, som alltid följt den grundsats, att icke tillstyrka någon eftergift af
en Discont-Verkets laga kraftvunnen fordran, ulan att någon fördel för Verket i och
med detsamma kan anses vara beredd, funne sig icke kunna understödja ett obetin
gadt
bifall till den gjorde ansökningen, hvaremot Directionen, med afseende på gäl
denirens
allmänt kända knappa tillgångar, ansett sig kunna tillstyrka, att de upplapne
räntorne för berörde län må få afskrifva*, mot villkor, att capital-återstodea
iaom sex månader efter erhållen del af Rikets Ständers beslut härom varder erlagd.
Yid öfvervägande häraf och med fästadt afseende å de i närvarande fall fö
rekomne
scrskildtc omständigheter, Rauer Utskottet sig böra hemställa,
BaHCO-Utskottels Utlåtande, N\o j4‘
3
att de npplupne räntorne å ofvan omförmäldte län må af Riktfr»
Ständer eftergifvas och få afskrifva*, emot det att lånets nu varande
capitaLåterstod, 164 R:dr 44 sk- fullo inbetalas inom ta
månader från den dag, sökanden erhållit del af ett sådant Rikets
Ständers beslut, samt under villkor derjemte, att, intilldess nämnd*
betalning blifvit verkställd, den införsel, Banco-Discont-Verket för ifrågavarande
fordran nu hos sökanden eger, Lommer att fortfara.
Stoekliolm den 24 Au5. 1840.
N:o
Ani, till Exp. Utsk. den 26 Augusti, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af vacht motion, angående åläggande för Birectionen
vid Rikets Ständers Lane-Contoir i Götheborg att lill
lånsökande derstädes öf versända beviljade Lån och omsättningar
af Lånen ombesörja.
Enligt ankommet Protocolls-utdrag af den 7 sistlidne Mars, Ivar Hederväida
Bonde-Ståndet till Utskottet remitterat ett af Riksdags-Fullmägtigen Lars Rasmusson
från Bohus Län afgifvet memorial, tili hvilket bemälde Riksdags-Fulimägtig dels
förmält, att tjenstemännen vid Låne-Contoiret i Götheborg, utan annat besvär än
deras tjenstt-åliggande att tillställa låntagarrn contanta lånebeloppet, sedan deri genom
Banco-Reglementet bestämde räntan blifvit innehållen, under en längre tid tillåtit sig
emot dervarande lånsökande utöfva det på ingen Lag grundade, sjelftagna beskattningsstttt
att afdraga en half procent arfvode så väl vid utfallandet af hvarje vid Contoiret
bcviljadt nytt lån, som vid verkställd omsättning af lånet, hvarigenom låntagaren,
då andra extra utgifter inberäknades, kommit att, i stället för afsedd ränta
af 5 procent, vidkännas en utbetalning af närmare 7 procent, dels yrkat, att låiisökande
hädanefter matte få insända sine låne-handlingar directe till Låne-ContoirsDirectionen
samt att densamma måtte åläggas att under eget ansvar och genom Comlo-irets
tjenstemäns försorg, utan arfvodes-beräkning, ej allenast vederbörande låntagare
tillställa eller till låntagaren, enligt uppgifven adress, öfversända det honom rättligen
4
Banco-Utskot' cts Utlåtande, N\o ^4'
tillkommande 15netoelopp, utan ock emottaga omsällnings-medlen med tillhörande reversal
och straxt efter verkställd omsättning, det utlösta äldre reversalet, nied behörigen
upprättad liqvid, likaledes till låntagaren öfverlemna.
Före slutlig pröfning af denna frågi, har Utskottet desto hellre ansett sig deröfver
böra infordra ej mindre förklaring af tjenstemännen vid Låne-Contoiret i Götheborg,
än äfven utlåtanden af Directionen öfver nämnde Låne-Coutoir och BancoFullmägtige,
som det uppgifne förhållandet måste anses innefatta en anmärkning emot
så val t jenstemännen vid Låne-Contoiret, som dervarande styrelse, emot hvilken sistnämnde
Riksdags-Fullmägtigen Lars Rasmusson erinrat, att den utan anmärkning
och beifran låtit nämnde förhållande fortfara samt att sådant hos ortens invånare
väckt den största förundran och missnöje.
Låne-Contoirets tjenstemän hafva uti deras häröfver afgifne förklaring, jemte
tiilkännagifvande, att de ansågo den gjorda angifvelse!) lika förnärmande och sårande
sorn alldeles ogrundad, bes t ri ■ f t, att de någonsin fordrat, uppburit eller åtnjutit ringaste
arfvode för uppfyllandet af någon deras tjenstepligt vid Contoiret, eller emot
de personer, som vid Låne-Contoiret haft låne-angelägenheter att utföra; men fästat
uppmärksamhet derå, att en märklig skillnad sig företedde emellan ovillkorliga
äligganderi och sådane enskilde biträden, sorn någon kan önska af Contoirets tjenstemän,
men desse, efter eget godtfinnande, ega att bifalla eller afslå, och hvilka senare alltså
grunda sig på ömsesidiga öfverenskommaIser; att de uppdrag, Lars Rasmusson ville
till vederbörande lånsökandes eller lån'omsältandes beqvämlighet hafva fullgjorde vid
Contoiret icke tillhöra dervarande tjenstemäus i gällande Reglemente föreskrifne tjenste-sky
Idigheter; utan innefattade belt enskilde uppdrag, hvarom lånesökanderne antingen
sjelfve eller genom commissionärer, äfven utom Låne-Contoirets tjenstemanna personal,
egde att draga försorg; att det serskilda arfvode, som t jenstemännen vid LåneConloiret,
enligt den gjorde uppgiften, skulle hafva sig tillgodoberäknat af låntagarne,
ingalunda egt rum i andra fall, än för sådane lån, hvilkas upptagande eller omsättning
serskildt varit t jenstemännen, i egenskap af commissionärer anförlrodt; alt dessutom
Contoirets ringa tjenstemanua-personal omöjligen skulle kunna medhinna att, på sätt
yrkadt blifvit, i förening med de dem, eldigt Reglementet, tillhörande mångfaldiga
tjenstegöromål, gå hvarje iånsökande tillhanda med biträde uti dennes enskilde låneangelägenhcter,
och att sådant destoraiudre kunde Contoirets tjenstemän åläggas, som
hvarje inlemnadt låne-docament måste förses med inlemuarens ansvars-förbindelse för
documentcts rigtighet, hvilket, i anseende till efteråt befunne förfalskningar ofta medfört
och äfven framdeles sannolikt komme att medföra högst känbara förluster för
iulemnarcn, hvars skyldighet d«t vore att tjelf inlösa dylika falska documenter.
Direc
-
B anco-Ut skottets Utlåtande, N\o n
5
Directionen vid Låne-Contoiret sora instämt uti hvad Contoirets tjenstemän
sålunda andragit har derjemte , för egen del, tillagt, att Directionen destomindre
vore behörig eller kunde åläggas att, på sätt Lars Rasmusson vrkat, ombesörja
befordrandet och utförandet af enskilde personers låne-angelägenheter, eller att derom
med låntagare eller gäldenärer föra någon brefvexling eller enskild räkenskap, som
det, enligt 90 §. i Banco-Reglementet den 26 Maj i835 och föregångne-stadganden,
rörande styrelsen vid Bankens Discont-Afdelningar, vore Directionens ledamöter
uttryckligen förbjudet att, såsom commissionär utföra några låne-ärender, samt att för
öfrigt, Directionen veterligen, icke någon lånsökande vid Contoiret i minsta måtto för
när skett.
Och hafva Banco-Fullmägtige, uti afgifvet utlåtande, dels i anledning af*den
emot Låne-Contoirets Direction och tjenstemän framställde anmärkning, tillkäonagifvit,
att de til! Banken ingifne Protocoll och Berättelser, rörande verkställde årliga revisioner
öfver Låne-Contoirets i Götheborg styrelse och förvaltning icke upptagit någon
enda emot Contoirets tjenstemän i berörde afseende gjord anmälan, och att ej
eller under förflutne åren, hvarken till Fullmägtiges Expedition ingifvits någon dylik
anmälan, eller Fullmägtige i öfrigt erhållit kännedom om något felagtigt förhållande i
förenämnde hänseende af Låne-Contoirets tjenstemän, dels ock, Sivad beträffar det
framställda förslaget, atl Directionen hädanefter borde emottaga låne-handJingarne,
ombesörja deras ingifvande, medlens uttagande och dessas öfverlemnande till vederbörande
lån-tagare, sig yttrat, att, utom det en slik förändring, i händelse den gillades,
erfordrade en betydligt tillökad tjenstemanna-personal, densamma skulle för Discont-Verkets
säkerhet kunna medföra de kännbaraste följder, emedan ingen kunde,
såsom tjenstepligt, tillförbindas att ikläda sig ansvar för låne-documentets rigtighet,
och Låne-Contoiret sålunda korame att sakna den säkerhet i detta afseende, som Contoiret,
enligt 2l3 §. I mom. af Banco-Reglementet under den 26 Maj i836’, nu eger
hos inlemnaren i de fall, då låne-documenterne finnas falska, hvilket Banco-Fullmägtige
ausett vara desto vådligare, som, oagtadt all använd omsorg vid låne-handlingarnes
granskning och pröfning, det hitintills visat sig, att documenter blifvit antigue,
hvilka sedermera befunnits icke vara rigtige, i följd hvaraf Banco-FullmägtLgc
ansatt sig böra hemställa, att Riksdags-Fullmägtigen Lars Rasmussons omförmälde
framställning må förfalla.
, Af hvad sålunda anfördt blifvit, finner Utskottet det vara uppenbart, att
den af Riksdags-Fullmägtigen Lars Rasmusson i förrberörde målto framställde anmärkning
emot tjenstemännen vid Låne-Contoiret i Götheborg ej kan härleda sig från
annat, än att dervarande tjenstemän, vid de tillfällen, då de af lån-sökande egt upp
Eih.
till R. St. Brot, 1840. 6 Sami. 1 AJd. 26 Haft. 2
6
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o
drag att vid Contoiret ombesörja några Iåne-angelägenheter, sig till godo beräknat
den ersättning, de ansett sig tillkomma i och för det dermed hafde besvär, hvilket
desto mindre kan anses dem i egenskap af tjenstepligt åligga, som desse uppdrag lika
väl kunna lemnäs åt andra personer, än dem, hvilka tillhöra Contoirefs tjenstemanna-nersonal,
samt de, för lyftningen af andre personers Discont-lån, måste vara
försedde med lån-sökandes serskildte fullmagt, hvilken, enligt 2! 3 2 morn. Banco
Reglementet,
efter dennes eget godtfinnande, får ställas antingen å innehafvaren eller
å viss man, eller ock å viss man eller den han dertill i sitt ställe förordnar, hvarföre
ock Utskottet anser Riksdags-Fullmägtigen Lars Rasmusson hafva saknat giltig
anledning till hvad af honom anmärkt blifvit emot bemälde tjenstemän, äfvensom Låne-Contoirets
Direction; och anser Utskottet de af så väl bemälde Direction, som
Banco-Fullmägtige framställde skäl emot antagandet af de förändringar, Lars Rasmusson
föreslagit, i afseende på ombesörjandet af vederbörandes låne-angelägenheter
■vid nämnde JLåne-Contoir vara så väl grundade, att Utskottet, med fullkomligt instämmande
i desamma, finner sig föranlåtet
att afstyrka bifall till Lars Rasmussons ifrågavarande förslag.
Stockholm den 24 Aug. J84o.
STOCKHOLM, Ei-mcns och Granberg* Trtceeri. 1840.
Banco-Ulshottets Utlåtande, IV:o j5.
I
N:o 75.
Ank. till Exp. Utsk. den 29 Augusti, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af gjord framställning om Inoch
Utvexlings prisen å Ducat er samt utvexling af
Guld- och Silfver- Plantsar.
Jemte anmälan, det någon förändring under årets lopp i de af Bancofullmäglige,
jemnlikt 1 1 2 och 116 §§. af Banco-Reglementet, för hvarje år
faslstäldta in- och utvexdings-pris å Ducater icke funnits vara af behof
påkallad, hafva Fullmägtige likväl, uti den till Utskottet afgifna Berättelse,
under förklarande, det Fullmägtige, lika med Rikets Ständers senast
församlade Revisorer, anse sådane förhållanden möjligen kunna inträffa,
hvarigenom det för Banken blefve fördelaktigt, att så väl utvexlings-
som invexlingspriset, under årets lopp, nedsattes, funnit sig ega all
anledning, att förena sig uti den af bemälde Revisorer (9809 års tryckta
Revrs Ber. pag. 12) gjorde framställning, att, på sätt rörande invexlingspriset
å Ducater, redan i §. 1 16 af ofvannämnda Reglemente är stadgadt,
Bauco-fullmägtige för framtiden må berättigas att, om så nödigt pröfvas,
jemväl under årets lopp, det fasLstäldla utvexlings-priset, medelst nedsättning,
förändra.
Utskottet, som instämmer uti den af Revisorerne och Banco-fullmägtige
yttrade åsigt, att under loppet af ett år sådane förhållanden
kunna uppstå, då Banken tillskyndades en fördel derigenom, att ntvexlings-priset
å Ducater nedsattes, anser jemväl för sin del Banco-fullmäglige
böra ega en slik rättighet. Och då det otvifveiagtigt skulle leda till realisationens
betryggande samt befrämja flere dermed afsedde vigtige ändamål,
om en del af Bankens sedlar kunde med Ducater, utan någon kostnad för
Banken, invexlas och dessa sedermera blefvo i allmänna penningerörelsen
inom landet gångbara; men sådant endast lärer kunna tillvägabringas på
det sätt, att utvexlings-priset å Ducater alltid utgör samma belopp, som
deras invexlingspris; har Utskottet desto hellre funnit en dylik öfverensstämmelse
emellan ut- och invexlings-prisen böra för framtiden iagtlagas,
som Utskottet icke kan erkänna giltigheten' af det skäl, på grund hvaraf
Banken, vid utvexling af Ducater, derföre fordrar ett högre belopp i sedlar,
än Banken för desamma vid invexlingen erlagt, och hvarigenom Du
£ih.
till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 AfcL 24 Haft.
J2
Banco-D t slottets Utlåtande, A7: o y5.
eaternes användande i allmänna rörelsen naturligtvis i väsendtlig mon
O O
försvåras.
Utskottet får alltså föreslå,
att Svenska och Holländska Ducater må, så länge sådant
finnes för Banken och allmänna penninge-rörelsen fördelagtigt,
i mon af tillgång och rörelsens behof, från Banken
utvexlas, till det pris, som för invexling af Ducater, under
samma tid, är af Fullmägtige bestämdt.
Utskottet bar härvid förehaft en af Herr C. F> Wcern inom Vällofl.
Borgare-Ståndet väckt motion, innefattande, att, oagtadt realisationen eller
myntbestämningen till 128 sk. per R:dr Svenskt Specie eller Hamburger
Banco, hade cursen, till mycken osäkerhet i alla handelsföretag, sedan
förra Riksdagen, för goda vexlar kunnat variera ifrån ia3 ända till i32sk.
per R:dr Hamburger Banco, och alltså med en fluctuation af 7 till 8 procent;
ett förhållande, som väl knappast hade sin like uti andra länder,
hvarest silfret blifvit taget till mätare för alla värdens bestämmanden; att
olägenheterne häraf kunde i hufvudsaklig mon afhjelpas genom ändring i
den del af Banco-Reglementet, som icke medgåfve uppköp af silfver i
tackor, plantsar, eller, såsom de på större penninge-marknaderne kallas,
bullion, utan afdrag för slagskatt, efter regulationer, hvilka i förening med
flere omkostningar, så för Importören, som Exportören af silfver, medförde
en förlust af circa 2rl procent, utan tänkbar nytta; tillförekommande
hvaraf motionären alltså föreslagit, att Rikets Ständers Bank, intill nästa
Lagtima Riksdag, må uppköpa silfver i tackor till ett pris af 24 R:dr 26
sk. 8 rst. Banco för mark Gölniskt i6:lödigt och hålla detsamma allmänheten
tillhanda efter 24 R:dr 3a sk. Banco-sedlar, samt att intet silfver i
tackor borde emottagas, som icke vore minst 1 a.Mödigt; hvarigenom SilfverImportören
och Exportören nndgioge andre uppoffringar, än den, transport
och assurans medföra, hvilka under en för seglationen gynnande årstid,
ej kunde beräknas högre än en procent; hvarförutan motionären förmält, att
för den händelse, Rikets Ständer skulle tillåta, det invexling af silfver i
tackor äfven finge ega rum till visst utsatt maximi-belopp vid Lårie-Contoiren
i Götheborg och Malmö, sådant vore ett ytterligare betryggande
mot alltför stora curs-fluctuationer och en stor lättnad för handeln.
Banco-Utskottets Utlåtande, JS-'o yS.
3
I afseende först å motionärens uppgift, att eursen på Hamburg skall
sedan sista Riksdag fluctuerat från ia3 sk. till i3a sk. per Riksdaler Hamburger
Banco, har Utskottet ansett sig böra förklara, det orsaken till ett
dylikt förhållande, så vidt det verkligen egt rum, efter Utskottets öfvertygelse,
måste igenfinnas dels deruti, att vexlame antingen varit af mindre
god beskaffenhet eller utställde lill betalning på en längre tid, än
vanligen varit brukligt, och dels deruti, att vexeltillgången för någon serskild
dag vida öfverstigit behofvet; och tror Utskottet, att hvilka än de
anledningar må hafva varit, som vållat omförmälde pris-fluctuation, de
måste kunna anses såsom tillfälliga och ingalunda föranledde af Bankens
silfver-transactiouer; helst det torde kunna antagas, att fullgoda vexlar,
utställde på vanlig betalningstid, äro så jemngoda med silfver, att någon
annan fluctuation på dem icke bör ifrågakomma, än högst den skillnad,
som motsvarar silfrets transportkostnad, eller omkring två skillingar Banco,
öfver eller under silfvermyntets värde.
För öfrigt får Utskottet fästa uppmärksamheten derå, att, innan Silfver
i plantsar, som till Banken skola levereras, derstädes emottagas, desamma
först böra å Kongl. Mynt-verket uppvägas och proberas; att Kong!.
Myntet deröfver meddelar en så kallad Mynt-attest, upptagande planlsens
vigt, halt och utmyntnings-belopp efter afdrag af slag-skatten: att, sedan
vigten i Banken blifvit controllerad, liqvid uppgöres med lefverantören
samt bokföring verkställes uti Bankens räkenskaper, samt att, efiär utmyntning
af dessa plantsar sedermera kommer i fråga, Kongl. Mynt-verket skall
till Banken leverera i mynt det belopp, som, enligt de utfärdade attesterne,
hvarje plants innehåller, och hvarigenom vid de sålunda emottagne
plantsarnes utmyntning, någon skiljagtighet emellan summan af myntet
och det bokförda beloppet icke får uppkomma.
Skulle åter den af Herr Waern gjorde framställning gillas och Banken
följagtligen komma att uppköpa Silfver i tackor till ett visst pris för
mark Cölniskt 16-lödigt och hålla detsamma allmänheten tillhanda, efter
någon förhöjning i priset, genom hvilket förslag motionären synes hafva åsyftat,
att lefverantören eiler importören borde befrias från skyldigheten att
dels i Kongl. Mynt-verket låta probera och väga det silfver, som skulle
till Banken aflemnas, och dels att erlägga den för plantsens utmyntning
belöpande slagskatt; så koinme Banken otvifvelagtigt, att, vid ifrågakommande
utmyntning af en sådan silfvertacka, vidkännas betydligare kostnader,
ej mindre uti slag-skatt, än äfven uti differenser vid utmyntningen.—
4
Banco-Utskotlels Utlåtande, JV:o y5.
Utskottet, som dessulom anser det icke vara med Bankens säkerhet förenligt
att i Banken emottaga silfver-plantsar-, hvilka endast äro forsedde
med utländskt intyg öfver halten och vigten, föranlåtes med afseende härå,
afstyrka bifall till Herr C. F. fVeerns ofvanomförmälde förslag.
Beträffande ater frågan örn Silfver-plantsars emottagande vid LåneContoiren
i Götheborg och Malmö, så och i anseende lill dels svårigheten
att derstädes kunna erhålla en fullt tillförlitlig och för Banken betryggande
controll å plantsarnes halt, dels ock de kostnader, som den hät igenom
möjligen nödvändiga tillökning af dervarande i jenstemanna-peisoiniI, äfvensom
beredandet af en för plantsarnes förvarande tjenlig local, skulle
för Banken medföra, finner Utskottet sig jemväl föranlåtet
afstyrka det härom framställde förslag.
Med föranledande ej mindre af ofvanberörde motion, än äfven af Rikets
Ständers senast församlade Revisorers framställning, pag. i3 i tryckta Revisions-Berättelsen,
hafva Banco-fullmägtige, uti ett öfver omföi malde framställning
afgifvet yttrande, tillstyrkt, att, med ändring af stadgandet u i
§. lii af Banco-Reglementet, der det uttryckligen förbjud es att utgifva silfver-plantsar,
Fullmägtige måtte berättigas, när de finna sådant för Banken
och allmänna rörelsen nyttigt, att ifrån Banken utlemna både guld och
silfver-plantsar, emot erhållande af minst samma pris, som Banken sjelf
derföre utbetalt.
Utskottet bar detta ämne noga öfverväga!; och beträffande först
guld-plantsar, finner Utskottet, lika med bemälde Revisorer, att det snarare
måste anses för Banken fördelagtigt, än för densamma af någon menlig
inverkan, att guld der uttages, i stället för den metall, eller silfver,
hvarmed, enligt Bank-Lagen af den i Mars i83o, Banken ovillkorligen måste
vara försedd, i och för inlösen af sina sedlar, samt anser fördenskull,
att utvexling ifrån Banken af guld-plantsar mot Banco-sedlar, efter det
för Ducater vid tillfället gällande in- och utvexlingspris, bör tillåtas; men,
då Banco-fullmägtige, vid afslutandet utaf contract om lefverans af
guld eller silfver till Banken, bland annat förbehålla sig alt, då guld eller
silfver i plantsar (öackorj) till Banken levereras, dessa böra vara åtföljde
af Kongl. Mynl-verkets betyg öfver innehållet i Ducater eller Riksdaler
silfver, efter afdrag af Mynt-skatten, samt berörde skatt, som hvad
guld angår, är bestämd till T3-:dels procent, sålunda iunehålles uti hvarje
till Banken levererad guld-piants, vid hvars bokföring i Bankens raken
-
B ariro-Ut skottets Utlåtande, A7:o 7 5.
skaper, beloppet, i Ducater, efter afdrag af Mynt-skatten , endast upptages; så
och ehuru häraf följer, det Banken icke korn ine alt föranledas någon förlust,
derigenom, alt en till Banken, under dylika villkor, levererad plants
försåldes, utan all. del för gnidet fastställde pris okades med den tilt
■j^tdels procent hesta nide slagskatt för Ducater, tror Utskottet likväl det
inse vara lämpligt, att den, som hos Banken uttager guld i plautsar eller
1 omyntad form, skall för samma belopp i sedlar erhålla mera guld, till
om Ducater lill honom ulvexlas, samt anser således att, vid nllemnande
af guld - pia nlsar, den fastställde slagskatten jemväl bör altlragas och för
Banken bibehållas.
Hvad dernäst utvexling af silfver-plantsar vidkommer, får Ulskottet
förklara, att, efter Utskol tets öfvertygelse, utvexling deraf destoheldre bör
vara tillåten, som ei larenheten ådagalagt, dels alt lörbndet mot denna utvexling
hufvudsakligen motverkat ett af de förnå »ista syftemålen med realisationen
eller åstadkommandet af en, utaf annat än locala förhållanden
och tillfälliga omständigheter oberoende orubblighet i Svenska penuingarnes
värde på de förnämsta utländska afsätlnings-ortei ne för Sveriges näringar,
och dels att det nya sil f verm y niet, hvars beskaffenhet foran I ed t,
att dets numa icke är begärligt på Europas största marknadsplatser, icke
ensamt varit tillräckligt att helt och hållet förekomma de af ofvanbemäIde
motionär öfveiklagade Uurs-flnclualionerne. Utskottet anser jemväl, att,
dä Banken i omynladt silfver har alt emottaga en icke obetydlig del af
det uppkom marni e öf verskotlet å näringarnes alster, Banken, emot åtnjutande
af denna förmon, äfven bör, då handels- och penn inge-förhållandena
sådant lu dra, vara skyldig att, lill betäckande af den brist, sorn vid
andra tillfällen härutinnan kail uppstå, eiler lill ökande af penningarnes
fallna värde, åter utlemna det sålunda ernoltagna sillret 1 lika användbart
skick.
Att en vinst för Banken samt en besparing för Slats-verket skulle uppkomma
genom nllemnande från Banken af silfver i plautsar, visar sig deraf,
dels att, så vida slagskatten vid plantsars utvexling innehåiles, på det
att icke, såsom här ofvan är förmäldt, mera metallisk valuta dervid nut
erhållas, än då myntadt silfver uttages, Banken undfår ett belopp, motsvarande
slagskallen, hvilken eljest, i fall plantseu skolat utmyntas, tillfallit
Kongl Myntet, och dels att, då myntningskostnaden icke obetydligt
öfversliger den för silfver till * procent bestämda slagskatten, oberäknadt
6
Banco-Utslotlets Utlåtande, N:o n 5.
värdet af den koppar, som till alliage erfordras, Stats-verket befrias från
den vid silfrets utmyntning sålunda uppkommande förlust.
Utskottet anser likväl det icke böra stadgas såsom ovillkorlig skyldighet
för Banken att, emot invexling af dess sedlar, tillhandahålla motsvarande
qvantum silfver, utan tror det kunna åt Banco-styrelsens godtfinnande
öfverlemnas att, elter pröfning af omständigheterne, en derom
gjord anhållan bevilja eller afslå.
På grund af livad Utskottet nu anfört, tillstyrker Utskottet, att uti
blifvande Banco-Reglemente malte införas följande:
Åt Banco-styrelsen öfverlemnas att, uppå derom gjord anhållan,
och då densamma, efter serskild pröfning för hvarje
fall, finner sådant, med afseende å förekommande omständigheter,
lämpligt och för Banken fördelagtigt, kunna låta i
stället för Svenskt silfver- och guld-mynt från Banken utgifva
silfver- och guldplantsar, emot det i MyntbestämningsLagen
stadgade pris af 128 skillingar Banco för hvarje Riksdaler
i silfver och för guldet efter det, vid utvexlingen gällande
pris å Ducater, med tillägg i bägge fallen af den stadgade
slagskatten, utgörande för silfver | och för guldet
T3-:dels procent.
För den händelse, Rikets Ständer skulle bifalla ej mindre hvad Utskottet
här ofvan föreslagit, i afseende på utvexlingspriset för Ducater, än
äfven nyssberörde hemställan om utvexling af guldplantsar, bar dock Utskottet
ansett säkerheten för Bankens fortfarande förmåga att alltid kunna,
vid anfordran, enligt realisationsgrunden, med silfver inlösa sina utelöpande
sedlar, fordra, att ett serskildt stadgande meddelas derom, att Bankens
Metalliska Gassa icke bör vidare med guld förstärkas, när tillgången
deraf stöde uti ett visst, efter den befintliga silfvertillgången lämpadt, förhållande.
Det bar nemligen visat sig, att de af Banco-Styrelsen senast uppgjorda
contract om lefverans af guld eller silfver till Banken, lill största
delen blifvit fullgjorde medelst levererande af förstnämnde metall,
hvarigenom också Bankens förråd uti guld betydligen ökats; och Utskottet
har all anledning förmoda, att detta förhållande äfven framgent kommer
att fortfara, serdeles som guld för närvarande å de större marknadsplatserne
i allmänhet erhålles för lägre pris än silfver, samt transportkostnaden
för det förra jemförelsevis är vida mindre än för det senare. Det
Banco-TjIsTcottets Memorial, N:o yö.
7
skulle således möjligen kunna inträffa, att, för den händelse inköpet af
guld icke begränsades, Bankens, metalliska cassa vid något tillfälle bomme
att till större delen bestå i guld. Enär nu Banken, jemnlikt Lagen för
Rikets Ständers Bank af den 1 Mars 1800, är skyldig att, då så på ford ras,
»ina sedlar med Svenskt silfvermynt inlösa, och sedlarnes infriande med
guldmynt, beror på Sedel-innehafvarens medgifvande, kan guldet, ehuru
ingående i beräkningen af berörde cassa, vid sådant förhållande likväl rätteligen
för Banken endast anses såsom en handelsvara, hvarför BancoStyrelsen,
i fall behof deraf göres, kan inköpa det för Banken erforderliga
silfret. Utskottet, som, i afseende på förhållandet emellan guld- och
silfver-tillgången, biträd t det af Banco-Fullmägtige framställda förslag, får,
i öfverensstämmelse härmed, tillstyrka, att, ibland föreskrifterne i blifvande
Banco-Reglemente, rörande Bankens metalliska Cassa, måtte införas
ett så lydande stadgande:
Banco-Styrelsen vare förbjudet att inköpa guld till Banken,
vid de tillfällen, då tillgången deraf uppgår till ^del af
Bankens metalliska Cassa.
Stockholm den 27 Augusti 1840.
N:o 76.
Ank. till Exp, Utsk. den 29 Augusti, kl. 11 f. m.
Memorial, med hemställan , att Stochholms Stads Sparfi
anie måtte erhålla rättighet att i Banken insätta
ytterligare 50,000 lisdr fi:co emot 3 procents ränta
och uppå 6 veckors uppsägning.
Med förmälan, att, jemnlikt 2a5 §. i nu gällande Banco-Rcglemente,
Stockholms stads Spar-Bank eger att i Banken, emot 3 procents ränta,
och under villkor, att capitalet, efter 6 veckors uppsägning, af Banken återbetalas,
insätta ett belopp af högst 5o,ooo R:dr B:co; har Herr C. F.
Geijer, uti en hos Utskottet väckt motion, hemställt, att, som bemälde
Spar-Bank oftast eger capital utöfver berörde summa, hvilka, i saknad
af fullt vederhäftige lånsökande, måst under längre och kortare lider ligga
ofrugtbare, — densamma må erhålla tillåtelse, att utom förenämnde 5o,ooo
R:dr, på enahanda villkor ytterligare insätta 5o,ooo R:dr, eller tillsammans
8
Banco-Ufakultets Memorial, iV:o y6.
roo,ooo R:dr B:co; och hoppades Herr Geijer destohellre bifall till berörde
hemställan, sorn det vore kändt, hurusom om forma Ide inrättning
under de ic) år, den varit i verksamhet, i sin mon sökt bereda nytta och
fördel åt de arbetande classerne, derigenom, att den emottagit och förvaltat
de medel, som desse for sin framtida bergning kunnat bespara.
Sorn det icke för Banken kan möta någon svårighet att genom
Banco-Disconten göra det belopp i låne.väg fruktbärande, hvilket motionären
föreslagit, att Stockholms Spar-Bank måtte berättigas att i Banken
emot ränta insätta, samt den ränteskillnad Banken, genom medlens utlåning
i Discontväg , kommer att tillgodonjuta, fullt motsvarar den förvaltningskostnad,
sorn Banken för medlens emottagning, utlåning och redovisning
får vidkännas; så och då Banken, ulan olägenhet, skulle kunna,
elter sex veckors uppsägning, återbetala en summa af 100,000 R:dr B:co,
samt dessutom med visshet torde kunna antagas, alt Spar-Banken icke vid
något tillfälle på en gång lill betalning uppsäger ett så högt belopp, får
Utskottet, under fäsladt afseende derjemte å hvad motionären tili stöd för
framställningen anfört, föreslå,
att Stockholms Spar-Bank må tillåtas att, utöfver hvad redan
medgifvet är, i Banken insätta ytterligare 5o,ooo R:dr
B:co, emot 3 procents ränta, och återbetalningsskvldighet
efter sex veckors uppsägning.
Slockholm den 27 Augusti 1840.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktrjckeriet, 184 o
-
■S-anco-TJtskottets 'Utlåtande, iV.-o 77.
C
N:o 77.
Ånk. till Exp. tJtsk. den 1 September, kl. T e. m.
Utlåtande> i anledning af gjordt accords-anbud till liqvid af ett
utaf numera aflidne Majoren Crispin Ekman hos Banco-Disconten
upptaget lån.
Uti en till Utskottet ingifven skrift, liar Stats-Secreteraren m. m. A. R.
von Printzencreutz’ Enka, Fru Jeannette von Printzencreutz, jemte förmälan,
att för ett af Majoren Crispin Ekman i lifstiden, emot borgen af
Protocolls-Secreteraren G. M. Stuart och numera aflidne Majoren G. A.
Löwenborg., hos Banco-Disconten år 1817 upptaget lån, stort 2,400 R:dr,
derföre full betalning icke varit att hos låntagaren eller löftesmännen tillgå,
bevakning år 1887 skett uti urarfva-målet efter Stats-Secreteraren von.
Printzencreutzhvilken för berörde lån jemväl tecknat betalnings-ansvar,
anhållit, att, enär sökanden lyckats att med största delen af fordringsegarne
träffa accord, det måtte Rikets Ständer, emot det capital-återstoden å lånet
inom viss lid till Discont-verket af sökanden inbetaltes, förunna eftergift
af all efter lånets förfallotid upplupen ränta.
JDirectionen öfver Banco-Discont-Verket har, uti häröfver afgifvet utlåtande,
upplyst, att, redan före omförmälte Iåns förfallodag, den 14 Augusti
1817, såväl låntagaren, sorn ena löftesmännen till borgenärers förnöjande
sina tillgångar afstått, och att dels genom utdelning utur deras ooncursmassor
och dels genom användande af andre löftesmannens tillgångar, samt
vunnen införsel uti hans lön vid Wermlands Infanteri-Regemente, lånet
minskats till dess nuvarande capital-återstod, 971 R:dr 11 sk. 4 r:st.; att,
sedan sistbemälde löftesman jemväl aflidit och, enligt redogörelsen för det
efter honom yppade urarfva-mål, all tillgång till utdelning åt oprioriterade
fordrings-egare saknats, Discont-Verket, som, i anseende till inträffade
hinder’ för utredningen af förstnämnde löftesmannens concurs, icke varit i
tillfälle att göra sin talan emot Stats-Secreteraren von Printzencreutz i
lifstiden gällande, sedermera, efter det lånet vid 1836 års revision blifvit,
Dih. till R- St. Prot. 184.0. 6 Sami. 1 A/d. 25; te Haft. 1
2
Banco-Viskottets Utlåtande, N.o 78.
såsom en Discont-Verkets osäkra fordran, inom linien fördt, år 1837 låtit
bevaka Verkets ifrågavarande fordran uti det efter Slats-Secreleraren inträffade
urarfva mål; — och då, genom numera erhållen slutlig redovisning
för så väl låntagarens, som löftesmännens concursmassor, styrkt blifvit,
att någon vidare utdelning derutur icke vore att påräkna, har Direotionen,
såsom med Verkets fördel öfverensstämmande, å ansökningen tillstyrkt
bifall.
Med afseende å hvad sålunda förekommit och då kraf mot Stats-Secreteraren
von Printzencreutz> i följd af hans för lånet ingångne betalnings-ansvar,
icke kunnat anställas, förrän efter det utredt blifvit, hvad af
låntagaren och löftesmännen kunde, till lånets gäldande, indrifvas, samt
Stats-Secreteraren således icke förorsakat den med liqviden af meranämnde
lån inträffade tidsutdrägt och derunder upplupna ränta, anser Utskottet sig
böra tillstyrka,
att Rikets Högloflige Ständer må bifalla, det all ränta för ofvanberörde,
af Majoren Crispin Ekman upptagne lån, får eftergifvas
och afskrifvas, emot villkor, att nu varande capital-åteistoden å
samma lån varder af sökanden till JDiscont-Verket inbetald, inom
två månader efter erhållen del af Rikets Ständers beslut öfver
Utskottets nu gjorda hemställan.
Stockholm den 34 Augusti 1840.
N:o 18.
Ank. till Exp. UtsL den i4 September, kl. a e. tS.
Utlåtande, öfver gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 36 j i anledning af väckt fråga om förändrad organisation
af Banco-Fullmägtiges Expedition.
Emot ifrågavarande, af Välloflige Borgare-Ståndet och Hedervärda Bonde-Ståndet
godkända Betänkande, deruti Utskottet tillstyrkt, att vid BancoFullmägtiges
Expedition anställes elt räkenskaps-bilräde, med åliggande att
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 78.
3
granska och med hvarandra jemföra alla till Fullmäglige inkomne uppgifter,
rörande räkenskaps-förhållanden, saint, i händelse något dervid befinnes
att anmärka, sådant för Fulltnägtige tillkännagifva; att upprätta de
sammandrag, som kunna vara anbefalde, samt att tillhandagå ej mindre
Fullmäglige, än Banco-Secreteraren, med alla erforderliga utredningar och
uppgifter i räkenskapsväg; — har inom de öfriga 2:ne Riks-Stånden , jemlikt
till Utskottet ankomne Protocolls-Utdrag från Högloflige Ridderskapet
och Adeln af den i5 nästlidne Juli och från Högvördiga Preste-Ståndet af
den 18 i samma månad, blifvit anmärkt af åtskiilige ledamöter inom sisthemälde
2:ne Riks-Stånd, att, enär granskningen af de till Banco-Fullmägtige
ingående räkenskaps-uppgifter och sammandragens upprättande deröfver
icke kunde medtaga serdeles mycken tid, Banco-Secreteraren desto
heldre borde dessa göromål besörja, som dels hans öfriga tjenste-åligganden
i allmänhet icke skulle derifrån honom förhindra, och dels angeläget
vore, att han sjelf med noggran uppmärksamhet följde de ziffer-förhållanden,
som deruti förekomme; i anledning hvaraf bemälde ledamöter yrkat,
att Utskottets ifrågavarande hemställan, som afsåge inrättandet af en ny
tjenste-befattning vid Banco-Fullmägtiges Expedition, måtte ogillas, samt
att således det arfvode för ett räkenskaps-biträde vid nämnde Expedition,
Utskottet uti det i Betänkandet N:o 44 »fgifne förslag till Aflönings-Stat
för Banco-verkets embets- och tjenstemän upptagit, måtte, såsom obehöfligt,
från berörde Stat uteslutas; dock har en ledamot yttrat den åsigt, att,
för den händelse, det funnes nödvändigt, alt Banco-Fullmägtige hade tillgång
på någon person, som, vid inträffande behof, kunde med räkenskapsgöromål
biträda Secreterare!!, åt Banco-Fullrnägtige borde anslås en summa
af t. ex. 3oo R:dr Banco 0111 året å Bankens omkostnads-medel.
Dessutom har en Ledamot inom Högvördige Preste-Ståndet ansett, det
Banco-Secreteraren, utan Notarie-biträde, borde kunna, utan olägenhet,
sköta de göromål, hvilka Notarien nu bestrider, helst då hos BancoFullmägtige
endast en session i hvarje vecka hålles, samt antalet af Fullmägtige
blott vore 12, discussionerne ej borde kunna blifva vidlyftigare,
än att en person väl medhunne att dem uppfatta.
Beträffande nu först de gjorda anmärkuingarne mot Utskottets hemställan,
alt vid Banco-Fullmägtiges Expedition måtte få antagas ett räkenskaps-biträde,
får Utskottet förklara, alt Utskottet, som insett vigten deraf,
att de räkenskaps-göromål, hvilka inom ornförmälde Expedition förekomma,
af Banco-Secreteraren följas med all den uppmärksamhet, omständigheterna
påkalla, visserligen ej, genom berörde förslag, åsyftat att derifrån befria
4
Banco^Vtskoltets Utlåtande, N.-o 78.
Secreteraren, hvilket ock nogsamt kan inhemtas af Utskottets ifrågavarande
Betänkande. Uti detta Betänkande har nemligen blifvit yttra dt, att BancoSecreleraren,
såsom Chef för Fullmägtiges Expedition , måste icke allenast
tillse och vara Banco-Fullmägtige ansvarig, att de sammandrag, af räkenskaperne,
hvilka vid Expeditionen äro, såsom nödige, anbefaldle, blifva vederbörligen
upprättade, ulan ock städse ega fullständig kännedom om Verkets
ställning i alla dess delar och de förändringar, som i ett eller annat
hänseende kunna tidtals deruti inträffa. Dock som härvid tillika förekommit,
alt, till ledning för Banco-Fullmägtige, måste, under nu inträdde förhållanden,
vid Fullmägtiges Expedition vara att tillgå serskilde, på grund af delsdagligen,
dels för hvarje vecka ingående rapporter, sammanfattade tablåer,
utvisande ej mindre silfver-uttagen från Cassorne för hvarje dag, än äfven
metalliska Cassans ökning och minskning, samt förändringarne med Bankens
Sedel- och Depositions-skuld, äfvensom reela fondens förhållande till densamma,
och derjemte lånerörelsen i dess serskilda detaljer vid hvardera af
de 3:ne Disconterne; och då således, vid uppgörandet af desse tablåer, hvilka
icke kunna undergå den för Bankens öfrige räkenskaper föreskrifne revision,
men hvilkas rigtighet dock är af obestridlig vigt, misstag måste vara
Bära nog oundvikliga, såvida sammanfattningen och controllen af desamma*
skola åligga en enda, af många olikartade göromål upptagen, tjensteman, har
Utskottet, med afseende jemväl å den af Rikets Ständers sistlidet år församlade
Revisorer gjorda erinran om berörde Tablåers sorgfälliga granskning och
tillbörliga noggrannhet för framtiden (se tryckta Revisions-berättelsen af
1839, pag. 10, 11.) funnit det vara högst angeläget, att en serskild coniro 11
af förenämnde Tablåer tillvägabragtes och att för sådant ändamål en person
med vana och skicklighet vid räkenskaps-göromål vöre skyldig att inom.
Banco-Fullmägtiges Expedition biträda.
Alt Utskottet, genom ifrågavarande förslag, likväl icke velat åstadkomma
inrättandet af en ny tjestebefattning inom nämnde Expedition, tordebäst
ådagaläggas deraf, att Utskottet ej såsom lön, utan såsom arfvode, uppfört
den föreslagna ersättningen. Och för att ytterligare undanrödja all anledning
till en sådan tydning af detta Rikets Ständers pröfning nu ånyo
understälda förslag, har Utskottet ansett sig böra gifva åt detsamma följande,
något förändrade, lydelse
Banco-Fullmägtige berättigas på räkningen ”Obestämda SupplementarStateri”
disponera ett arfvode af högst 3oo Rdr Banco årligen, att
användas såsom ersättning till den person uti Banken, som, uppå*
Banco-Secreterarens hemställan, blifver af Banco-Fullmägtige för*-
Banco-TJ'tskottels Vt låtande, N-o yk'.
$
ordnad att vid räkenskaps-göromålen inom Banco-Fullmägtiges Expedition
Secreteraren biträda.
Oell skulle, i händelse af Rikets Ständers bifall härtill, det uti Åflonings-Staten,
under rubrik: ”Serskilda löner_, anslag och arjvoden för personer,
som icke tillhöra någondera af ofvan upptagne tjenstegrader"utförda
arfvode, 3oo Rdr, ”till den person, sorn biträder vid räkenskaps-göromålen
inom Öfverslyrelsens Expedition”, komma att ifrån berörde Stab uteslutas.
Hvad åter den förmodade obehöfligheten af Notarie-sysslan vid merairämnde
Expedition angår, så och med fästadt afseende ej mindre å den tillökning,
göromålen inom denna Expedition, som under senare åren uppkommit,
än äfven derå, att Archivarie-ljensten blifvit indragen och de densamma
tillhörige åligganden på Notarien öfverflyttade, anser Utskottet, uppå
desse med de flere i Utskottets Betänkande N:o 36 anförde skäl och omständigheter,
ifrågavarande Notarie-syssla icke kunna undvaras.
Stockholm den i4 September i84,oJ
Reservation
af Prosten Berlin: ”Då hvar och en måste inse vigten deraf, att de’
zifferuppställningar blifva fullkomligen tillförlitliga, hvilka inom Banco-Fullmägtiges
Expedition böra upprättas till ledning för Fullmägtige, i afseende
på förändringarne med Bankens reela fond och lånerörelsen i dess serskilda
grenar, samt af återremiss-handlingarne inhemtas,, att en af Herrar Fullr
mägtige inför Höglofl, Ridderskapet och Adeln tillkännagifva, ätt, om en
speciellare granskning af de till Fullmägtiges Expedition ingångna rapporter
tillförne egt rum, hade också det vid Malmö Discont senast upptäckta bedrägliga
förhållande genast blifvit för Fullmägtige synligt, samt att BancoSecreteraren
förut är så sysselsatt, att en sådan detalj-granskning icke kan
honom åläggas;, så och då det med en sådan närmare granskning afsedda
ändamål kan vinnas genom ett ringa anslag af 3oo R:dr Bico, kan jag så
mycket mindre fatta, hvarföre detsamma skulle från Aflönings-Staten utgå,
sorn, derest endast rättighet gifves Banco-Fullmägtige att få på obestämda
Supplementar-Staten, om de så för godt finna, disponera nämnde belopp,
Fullmägtige skulle göra sig sjelfve ansvarige förde misstag, som hädanefter
kunde komma att begås, i händelse de icke begagnade den erhållna rättig
heten, att samma arfvode disponera, hvarföre jag, sorn icke kan frångå de
6 Banco-Utskottets Utlåtande , N;0 7Q.
vid organisationen af Banco-Verket och regleringen af lönevilkoren fördess
tjenstemanna-personal följde grundsats, att, så vidt möjligt ske kan, serskiide
arfvoden på omkostnads-räkningen icke må utgå, yrkar bifall i sin helhet
till Utskottets under N:o 36 afgifne Betänkande, hvilket redan af t vänne
Riks-Slånd blifvit bifallet.”
N:o 19.
Ank. till Exp. Utsk. den 10 September, kl. 2 e. m.
Utlåtandei anledning af de inom 3:ne Riks-Stånd gjorda anmärkningar
vid Utskottets Betänkande N:o 44-> med förslag
till ny Jfönings-Stat för B anco-Verkels embets- och tjens t emärij
konst-idkare samt vakt-betjening.
Ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördige Preste-Ståndet och
Hedervärda Bonde-Ståndet är, på grund af gjorda anmärkningar, till Utskottets
förnyade handläggning, återremilteradt dess under N:o 44 afgifva
Betänkande, ined förslag till ny Aflönings-Stat för Banco-Yerkets embetsoch
tjenstemän, konst-idkare samt vakt-betjening; hvaremot Utskottets berörde
förslag till Aflönings-Slat blifvit af Vällofl. Borgare-Ståndet till alla
delar godkändt.
Vid besvarandet af de framstälda anmärkningarne, anser sig Utskottet
böra iagttaga den uti -ofvanberörde förslag till Aflönings-Stat följda ordning,
samt får, i sådant afseende, först upptaga den utaf 2:ne Ledamöter
inom Hedervärda Bonde-Ståndet gjorda erinran, att, då ett Hof-Rätts-Råd
icke åtnjuter högre lön än 1,600 R:dr årligen, det vore princip-vidrigt,
att för en Banco-Commissarie, såsom lägre embetsman och hvilkens embelsgöromål
icke skulle vara i vigt med ett Hof-Rälts-Råds på långt när jemförlige,
blifvit föreslaget 2,000 R:dr B:co i lön om året.
Ehuruväl medgifvas mäste, att de göromål, som åtfölja ett Hof-RätlsRåds-embete
äro af lika, om ej större vigt, än dem, en Banco-Commissarie
har att utöfva, följer icke deraf, att de af Utskottet för Commissarierne
tillstyrkta lönebelopp äro för höga; och då derjemte i öfvervägande tages,
Banco-Utskottets Utlåtande, N-o 79.
7
att ett Hof-Rätts-Råd icke, såsom en Bankens Commissarie är förbjudet att,
jemte sitt berörde embete, innehafva annan Ijenstebefattning; att Commissarierne
ej åtnjuta några ferier, och att det ansvar, som åtföljer vården af
Bankens redbarheter, är ganska betydligt, finner Utskottet billigheten tala
för det lönebelopp, Utskottet för Bankens Commissarier föreslagit, eller
1,600 R:dr för de yngre och 2,000 R:dr för de 10 äldste i tjenst varande
Commissarierne, af hvilken förhöjning desse senare desto heldre torde vara
berättigade, som detta är det högsta mål, hvartill någon tjensteman inom
Bauco-Verket kan hinna.
Uppå dessa med de flere skäl, som för ifrågavarande förslag i denna
del blifvit uti Betänkandet N:o 44 anförde, samt enär inom de öfriga 2:ne
Riks-Slånd, som nämnde Betänkande återremitterat, flere Ledamöter väl
yttrat, att de mot den föreslagna förhöjningen ingenting hade att invända,
ulan fast mera ansåge i sin ordning, att löneförmonerne motsvarade den
möda och det ansvar, som vore med tjensterne förenade, men icke någon
Ledamot förklarat, att dessa löner blifvit för högt tilltagna; kan Utskottet
ej frångå dess förslag i omförmälda del.
Hos Idöglofl. Ridderskapet och Adeln har en Ledamot föreslagit, alt
den förmon mätte beviljas Banco-Staten, att Discont-Commissarierne, hvars
göromål och ansvar genom Handels-Discontens utvidgning i betydlig mon
ökats, må berättigas tili uppförande å Discont-Verkets Stat, till högre Commissarie-lön,
samt att de föreslagna 10 äldre Commissarie-lönerne må,
(utan afräkning för Discont-Commissarierne), få upptagas på Bankens Löne*Stat.
Detta förslag, som hos Utskottet till pröfning förevarit vid upprättandet
af ofvanberörde Aflönings-Stat, har Utskottet icke kunnat understödja,
d.els derför, att, enär Banco-Styrelsen är oförhindrad, då den så finner för
godt, att från ett Departement till ett annat förflytta en Bankens Commissarie,
det möjligen kunde inträffa, att Bankens Aflönings-Stat vid något
tillfälle betungades med 12 äldre Commissarie-löneiv och hvarigenom den
af Rikets Höglofl. Ständer fastställda Stat skulle komma att öfverskridas,
gamt dels emedan ändamålet med de högre Commissarie-lönerne, eller en
uppmuntran åt den yngre Commissarien för flerårig tjenstgöring såsom sådan,
skulle förfelas, om de i Banco-Disconteu anställde Commissarier egde
'Bgaico-Uiskottets Utlåtande, IV.-o 7g.
alt genast undfå högsta lön; helst det icke är Banco-styrelsen betaget, alten
utnämnd Commissarie genast till tjenstgöring i Banco-Disconten förflytta.
Med instämmande uti irsta punkten af Majoren Nordenanckars vid
det återremitterade Betänkandet fogade reservation, hafva åtskillige Ledamöter
inom Högvördige Preste-Ståndet samt en Ledamot inom Högloft.
Ridderskapet och Adeln tillstyrkt, att det af Utskottet föreslagna ovilkorliga
förbudet för Banco-Secreteraren att innehafva annan tjenst, måtte borttagas,
emedan ett dylikt stadgande skulle inskränka Banco-Fullmägliges
fria val, och betaga dem rättigheten att bland sökande utnämna en person,
äfven med den mest öfverlägsna skicklighet, endast derföre, alt han egde
någon mindre befattning utom Verket, den han tilläfventyrs af en eller annan
orsak svårligen kunde afstå, men möjligen, utan olägenhet, kunde med
Secrelerare-tjensten förena, samt att dessutom 5i §. lemnade ett fullkomligt
correctiv emot missbruk af rättigheten att innehafva tjenst utom Verket
uti det vid alla inom Banken skeende utnämningar fästade villkor, ”att den,
som innehafver syssla vid annat Verk, skall, derest den ena tjenstebefattningen
finnes för den andra hinderlig, vara förbunden att från elidera
afgå, enär Banco-styrelsen sådant åskarf dock hafva bemälde Ledamöter
ansett, det lönen för Banco-Secreteraren kunde nedsättas från 2,000 R:dr
till 1,800 R:dr B:co.
I afseende på denna anmärkning, får Utskottet anmäla, ätt, då BancoSecreterare-lönen
är vorden upptagen till ett belopp af 2000 R:dr B:co,
eller lika med lönen för Bankens 10 äldste Commissarier, såsom förhållandet
af ålder varit, och hvilket förslag Utskottet ej finner skäl frångå, Utskottet
jemväl hyser den bestämda öfvertygelse, att fullt skicklige sökande
till förstberörde befattning, icke komma att saknas af den anledning, alt
innehafvaren af Banco-Secreterare-sysslan förbjudes att dermed förena annan
tjenstebefattning. Deremot befarar Utskottet, att, om icke ett sådant
förbud stadgades, lältligen kunde inträffa, det omförmälde syssla besattes
af en person, som, mindre intresserad för Banken, än det Verk, der lian
derjemte innehade tjenst, väl förrättade alla de löpande göromål, hvilka tillhöra
Banco-Secreteraren, men icke bemödade sig att laga kännedom om
Verkets ställning i alla dess delar, samt för afhjelpande af den brist i con«
trollen,
Sanco-Vtshottels tit lät undej IV.-o 79-
9
trollér, sorn möjligen kunde förefinnas, utarbetade ändamålsenliga förslag.
Då det likväl synes Utskottet vara af väsendtlig vigt, alt Banco-Secreteraren
icke inskränker sin verksamhet till de dagliga och löpande ärendena;
då ett annat förhållande svårligen kan förväntas af den, som åt andra bestyr
måste rigta sin uppmärksamhet; då, i händelse ett undantag härutinnan
vore tänkbart, sådant å andra sidan troligen skulle skada det Verk,
hvarest Secreteraren en annan tjenst innehade; då medgifvas måste, att det
för den yngre tjenstemannen leder till mycket förfång, om de äldre och
bäst lönade förunnas rättighet att innehafva flere befattningar, och då slutligen
det correctiv mot missbruk härutinnan, som ansetts ligga uti 5i
af Banco-Reglementet, mäste vara fÖrfeladt, enär man besinnar, dels alt
många tjenster inom andra Verk äro af egenskap att kunna, hvilken lid
på dagen som helst, och antingen i det Embetsverk, tjensten tillhör eller
på annat ställe besörjas, och dels svårigheten för Banco-slyrelsen att, under
slika förhållanden, pröfva, huruvida en sådan tjenst kan för sysslan i
Banken vara hinderlig, så anser sig Utskottet ega allt skäl vidblifva dess förut
fattade beslut att tillstyrka, det ej någon må till Banco-Secreterare befordras
utan med förbehåll att, sedan han kommit i åtnjutande af full lön,
och sålunda intjent begrafningshjelpen, lemna annorstädes innebaf vande
tjenst.
Under förmälan, hurusom Rikets Ständer vid senaste Riksdag beslutat,
alt det åt ena Kamereraren i Låne-Afdelningen för expedierandet af lån mot
guld-och silfver-panter anslagne arfvode af 5o Rdr skulle upphöra, i och med
detsamma den förestående regleringen af Banco-Statens löner trädde i verkställighet,
har en Ledamot inom Högvördige Presle-Ståndet förmenat, att,
om en Kamererare med sin ringare aflöning kunde undvara detta arfvode,
Commissarien än mindre behöfde det, helst som fråga skall blifvit väckt
om inskränkning i lånei ättigheten å guld och silfver, och hvarigenom hans
besvär skulle komma att betydligen förminskas.
Utskottet får i anledning häraf hänvisa till dess yttrande pag. q uti
Betänkandet N:o 44> angående behoflighelen af del för en biträdande Commissarie
i Låne-Afdelningen på Supplemenlar-Stät upptagne arfvode af 5o
R:dr B:co, såsom ersättning för missiäknings-penningar, samt derjemte uppBih.
till R. St. Prot. 1840■ 6 Sami. 1 Afd. 2S:ie Haft. 2
10
Banco-Uti-kollets Utlåtande, iV.-o J'g.
lysa, att det bestyr, hvarföre berörde ersättning ansetts böra denne Commissarie
tillerkännas, desto mindre förut kunnat åligga ena Kamereraren i
Låne-Afdelningensom detsamma tillkommit, i följd af berörde Avdelnings
föränd rade organisation.
Den förminskning i göromål, sorn förmenas skola uppkomma deraf,
att minimi-beloppet för lån mot pant af guld och silfver, förhojes från i till
2 R:dr I3:co, måste blifva ganska obetydlig, då högst få lån å förstnämnde
belopp från Banken utgifvas; och Utskottet finnér således ingalunda skäl
frångå dess föislag i 1111 anmärkta del.
I afseende på■ löneinkomsterne inom 3:dje tjenslegraden bär blifvit yt—
Iradl, dels att vid deras bestämmande någon jemnkning kunnat och bordt
ega rum, hvarigenom de äldre inom graden vunnit någon förhöjning i aflöningen,
och dels att det för Bokhållaren vid guld- och silfver-pant-belåljjngen
uppförda arfvode å Supplementar-Stat vore öfverflödigt.
Vid upprättandet af den nya Aflönings-Staten, har Utskottet ansett
med rättvisa och billighet förenligt, att de högre löneförmonerne inom denna
tjenstegrad tillkomme, utan afseende på ålder, de personer, sorn utöfva—
de de besvärligare tjenste-befaltningarne; och Utskottet, sorn fortfarande
hyser denna åsigt, kan sålunda ej biträda ett förslag, sorn afser antingen att
Bereda högre löner åt de äldre tjenstemännen inom 3:dje graden på de
tjenstemäns bekostnad, hvilka sköta de trägnare göromålen, eller ock att
inom denna tjenstegrad bilda flere lönegrader, hvarigenom för befattningar,,
som, i afseende på göromålens antal och beskaffenhet, äro enahanda, löne—
vilkoren skulle blifva olika och ensamt bero på ålder i tjensten.
Beträffande åter det yrkande, att arfvodet för Bokhållaren vid Guld—
och Silfver-Pant-belåningen borde indragas, får Utskottet, jemte åberopande
af hvad Utskottet bär ofvan yttrat, angående den förmodade minskningen;
af de göromål, sorn tillböra den Commissarie, hvilken bär närmaste befattningen
med berörde belåning, endast nämna , att omförmälde Bokhållaresyssla
är ibland de besvärligaste inom hela 3:dje tjenstegraden..
En Ledamot inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln har ansett, att
den för Stereotyperings- och Tryckeri-föreståndaren C A. Broling tillstyrkta
personella lönefyllnad borde genast uppföras till 800 Rdr ; men då
Rikets Ständer, genom bifall till Utskottets Betänkande N:o 3g, stadgat tiden,
när. hemälde Broling bör af den personella löneförhöjningen, lill likheti
Hanco-TJiskcllets Utlåtande, IV.-o jg.
ii
med högre Commissarie-lön, komma i åtnjutande, kan Utskottet destomindre
å den gjorda framställningen lästa något afseende, som Rikets Ständer ännu
ej bestämt det lönebelopp, bemälde Commissarier böra åtnjuta.
Med anledning af den utaf en Ledamot inom Högvördige Preste-Ståndet
uttryckta förundran deröfver, att Banco-Fullmägtige och Utskottet frånträdt
den af förra Banco-Utskottet uttalade, och på vetenskapsmäns derom
äskade och afgifne yttrande, grundade åsigt, att till Förvaltare af Tumba
Bruk icke erfordrades någon vetenskapsman, utan endast en Bokhållare med
tillgång till upplysningar af en vetenskapsman, der desamma funnos behöflige;
får Utskottet erinra, att, om äfven Förvaltaren vid Tumba icke vöre
vetenskapsman, Utskottet likväl, med afseende å vigten af den befattning,,
lian innehar, ansett honom vara berättigad att bland Konst-idkare på Bankens
Stat upptagas; och lärer hvad berörde anmärkning i öfrigt innefattar
icke vara föremål för det återremitterade Betänkandet N:o 44-
Beträffande Vaktbetjeningen är vordet anmärkt, att både deras personal
och aflöning syntes alltför dryg.
Då likväl i öfvervägande tages den mängd serskilda Afdelningar och
(Conior, som i Banken finnas, samt den strängare vaktgöring, som, i följd
deraf, Bankens vaklbetjening åligger, tror Utskottet, att hvar och en måste
erkänna, det antalet noga blifvit afpassadt efter det oundgängliga behofvet,
samt att lönerne lör de yngre Kammardrängarne, hvilka, såsom motsvarande
de förra så kallade Husdrängarne, innehafva mer trägna och mödosamma
göromål, såsom vedbäring, renhållning, vattenhemtning, m. fl., än de
äldre Kammardrängarne, icke äro för högt lilltugne. Utskottet kan således
ej tillstyrka någon förändring hvarken uti antalet af eller aflöningen för
Bankens Vaklbetjening.
Som, enligt den af Utskottet antagne princip, skillnaden emellan Löne■Stat
och Supplementar-Stat vore den, alt på den förra uppföras alla löner
och på den senare alla andra i och för tjenstebefatlningar nödiga anslag;
har en Ledamot inom Höglo fl. Ridderskapet och Adeln yrkat, att lönerne
för Garde des Medailles och Brandmästaren måtte till den förra Staten öfverföras;
hvarjemte samma Ledamot ansett, alt Pappersmästare!! vid Tumba,
sorn vore en i och för sedelpapperets tillverkning och controllerna dervid
ganska magtpåliggande person, jemväl borde bland Konst-idkare upptagas,
men med samma anteckning, som för Bruksförvaltaren vid Tumba, nemligen:
"LJppb&r sin Lön pä Tumba Bruks Stat."
12
Banco-Utskoltets Utlåtande, N.o jg.
Enär befatlningarne af Garde des Medailles och Brandmästare äro af
tillfällig egenskap, finner Utskottet olämpligt att upptaga de för samma
befattningar utgående anslag eller löner på Lönestat, hvarigenom dessa personer
skulle beredas den förmon att af pensionsrätt, ej allenast för sig
sjelfva, än äfven för efterlemnande enkor och barn komma i åtnjutande;
och hvad åter angår Pappersmästaren vid Tumba, kan Utskottet ej inse behofvet
deraf, att denne arbetsklassen egentligen tillhörande person på
Bankens Stat ibland dess tjenstemän och betjening upptages, helst, efter
hvad erfarenheten ådagalagt, det med full visshet kan antagas, att Rikets
Ständer icke underlåta, åt den Pappersmästare, sorn, efter ådagalagdt välföi
hållandevid uppnådd högre ålder, nödgas taga afsked, anvisa ett hans
lefnadsbehof under återstående lifstid motsvarande Pensions - understöd,
samt dermed äfvenledes hugna hans hustru, för den händelse, hon skulle
mannen öfverlefva*
Inom Högloft. Ridderskapet och Adeln är af en Ledamot anmärkt, alt
Utskottet afknappat det af Banco-Fullmägtige föreslagne arfvode för den mest
behöfvande delen af Bankens betjening, dess Extra Ordinarie!’, i Banken
vida strängare sysselsatte, än i andra publika Verk*
Utskottet får lill svar härå meddela , att, elter hvad Utskottet inhemta
fc» det ”till Rxtrcict-arbeten samt Ivnlöse Extra Ordinarie Tjenstemäns
Uppmuntran’ upptagna anslag af i,5oo Rdr Banco, bör blifva i allmänhet
tillräckligt för det dermed afsedda ändamål; hvadan ock någon, förhöjning
i delta anslag ej lärer vara af nöden.
Uti o:dra punkten af den reservation , som Major Nordenanckar afgif
vit
emot Utskottets Betänkande N:o 44> och uti hvilken punkt flere Ledamöter
inom så väl Bonde- som Preste-Ståndet samt en Ledamot hos Ridderskapet
och Adeln, denne sistnämnde dock vilkorligt sig förenat, är vordet
hemstedt, att, bland de af Banco-Fullmägtige på Interims-Stat upptagne
tjenster och anslag, åtskillige uti berörde reservation uppräknade måtte
vid nuvarande innehafvares afgång indragas.
Utskottet får af sådan anledning lill en början upplysa , att BancoFullmägtige
uti det af dem upprättade förslag till Aflönings-Stat, fördelat
densamma uti Ordinarie- Interims- och Surnumeraire-Stat, samt å InlerimsStaten,
hvilken skulle upplaga de tjenstemän och de anslag, som dels vid
nuvarande innehafvares afgång borde upphöra , dels i nion af de förändringar
i Bankens rörelse, hvilka efter hand blefv-e en följd af nya organisationen,
kunde uppbäras och borde indi agas, uppfört: 2;ne yngre Gommissarier,
Banco-Utskotlcts Utlåtande, 17:0 JQ.
13
i Casseur med sin Cassaskrifvare, i Bokhållare i Sedel-Contoiret, skillnaden
emellan en nuvarande Kamererares i Deposilions-Afdelningen löne-inkomster
och högsta lönebeloppet i Bokhållaregraden, hvilken grad denne Kamererares
befattning framdeles, vid hans afgång, komme att tillhöra, 3 Contoirsskrifvare
i Sedel-Contoiret, de nuvarande Stereotyperings-Föreslåndaren, utöfver
looo Rdr, tillagde löneförmoner samt Medailleuren , Stilgjularen och Bokbindaren.
Enär Baneo-Fullmägtige, vid öfverlemnandet af den nya AflöningsStaten,
tillika anmälde, att af berörde på Interims-Stat upptagne tjenster och
anslag, löneskillnaderne lill en Kamererare i Depositions-Afdelningen samt till
Stereolypeiings-Föreståndaren, jemte Medailleurs-, Stilgjutare- och Bokbindarebefattningarne
ovilkorligen komme att vid nuvarande innehafvares afgång
indragas, ansåg Utskottet dessa anslag och befattningar lämpligen böra öfverföras
på Indragnings-Stat; hvaremot och då, i afseende på öfrige uti luter
inis-Staten upptagne tjenster, Banco-Fullmäglige endast yttrat, att desamma
kunde, i nion af de förändringar i Bankens rörelse> hvilka, ef ter handy
blifva en följd af den nja organisationen, umbäras och böra indragas} Utskottet,
som trodde sig böra undvika alla öfveiflödiga Afdelningar uti Aflönings-Staten,
fann det vara obehöfligt alt, ensamt för sislomförmälde tjenstebefaltningar,
antaga en serskild Stat, emedan indragning af en eller flere af
desse tjenster lika lätt kunde verkställas, om de vore på Ordinarie Stat
uppförde.
Med anledning häraf och då Utskottet icke tilltror sig, att, emot Commissariatets
och Bsnco-Fullmägliges förslag, tillstyrka några indragningar af
tjenster inom Banken, samt Rikets Ständer redan, med bifall lill UtskolLets
Betänkande N:o 35, beslutat uppdraga åt Banco-Fullmäglige att, då sådant
utan förnärmande af någons rätt låter sig verkställas, ytterligare göra de
indragningar af tjenster, hvartill omständighelerne föranleda; har Utskottet,
på grund af den anmärkning, som uti ofvanom förmälde reservation innefattas,
allenast velat tillkännagifva, alt de tjenster, hvilka Banco-fullmägtige
ansett kunna umbäras, i nion af forändringarne uti Bankens rörelse, i följd
9'f nya Organisationen, äro: i Commissarie-beställning i Depositions-Afdelningen,
i Dro i Sedel-Contoiret, i Casseui s-syssla, i Bokhållare-syssla i
Sedel-Contoiri-t, 3 Contoirs-sk rifvare- tjenster i Sedel-Contoiret samt en Cassaskrifvare-befai
tnrng. Lärande Banco-Fullmägtige icke underlåta att, då ledighet
inom omförmälde Afdelningar och Contoir af ofvan upptagne befattningar
uppstår, tillse, huruvida den lediga tjenslen fortfarande är för rörelsens
jemna och oafbrutna gäng erforderlig, eller i motsatt fall densamma indraga.
itl Banco-Utskollcls Utlåtande-, A.-o ~] Q,
På grund af hvad Utskottet här ofvan yttrat, och under åberopande
af Ulskoticts hemställan uli Utlåtandet N:o <j7, öfver gjorde anmärkningar
vid Betänkandet N:o 36, i anledning af väckt fråga oin förändrad organisation
af Banco-Fullmägtiges Expedition;
får Utskottet härmedelst å nyo underställa Rikets Ständers bepröfvande
det af Utskottet uti Betänkandet N:o 44 framlagde
förslag till Ordinarie Aflönings-Stat för Banco-Verkets embets-r
och tjenstemän, konst-idkare och vaktbeljening, samt tillstyrka att
beiörde Stat, allenast med den förändring, sorn är en följd af
ofvan omförmälde hemställan, mätte af Rikets Ständer fastställas
attj gälla till efterrättelse från och med innevarande års början,
samt att Eanco-Fullmägtige må berättigas alt för samtlige embetsoch
tjenstemännen låta utfärda fullmagter med tour från deras
constituloi ials data.
Flere ledamöter hafva anmärkt, att, bland de på Indragning s-stat en
uppförde öfvertalige tjenstemän, Bokhållaren Schös och Acluarien Schröderheim
bordt fortfarande få åtnjuta den förhöjning af 20 procent å deras
löner, som de för närvarande uppbära; och enär desse tjenstemän, som
begge äro lill åren komne och troligen ej kunna påräkna någon vidare befordran,
användt hela deras arbels-tid inom Banco-Verket och utan eget
förvållande blifvit tjensllöse, samt för deras och familjers bergning hafva
föga annat att påräkna, än deras i Banken egande löner; anser Utskottet
sig ega anledning tillstyrka,
att Bokhållaren U.S. Schös och Acluarien B. II. Schröderheim må
på Indragnings-staten uppföras till ett lönebelopp af 720 Rdr B:co
hvardera.
Slutligen och i afseende på den af en ledamot inom Högvördige Preste-Slåndet
framställde erinran, alt de å Indragnings-stat upptagne extra ordinarie
tjenstemän saknade all rättighet till lön, i händelse de vore öfvjerflödige,
men att, om de ej kunde förafskedas, de borde bestrida någon
tjenstgöring, och tjenligen liunde förrätta de trägnare göromål, för hvilka
serskilda arfvoden utgå i 3:dje och 4-‘de tjenstegraderne; får Utskottet tillkännagifva,
att före Banco-Verkets senaste reorganisation, åtskillige extra ordinarie!’
voro, för åt dem anvisade bestämda göromål, uppförde på ordinarie Stat,
till så kallad extra lön, derå de erhollo en slags fullmagter; att, till följd
deraf, de, som ännu, sedan omförmälde göromål upphört, qvarstå oanväit^
Eanco-UtsTiollets Utlåtande r Ar:o jgt.
15
de, ovilkorligen äro berättigade alt åtnjuta innehafvande löner; att Utskottet
likväl, på det Verket ej må helt och hållet sakna deras biträde, uti
Betänkandet Nio 44 föreslagit, alt de må användas till bestridande af serskilda
göromål inom Sedel-Gontoiret; samt att de desto mindre kunna användas
lill förrättande af någon del utaf de befattningar inom 3:dje och
4 :de graderne, för hvilka tjenstgö rings-a rf voden blifvit föreslagne, som det
icke torde vara med god ordning förenligt, om sådant ock i ett eller annat
fall läte sig verkställaatt de en tjenst tillhörige göromål fördelas på
flere personer.
Slockholm den \ September i84or
Reser va tiom
af Herr Stuartj, Carl: ”Likasom Banco-Utskottet, oagtadt deremot inom
Riks-Stånden framställde anmärkningar, ansett sig böra i alla delar vidhålla
sill förut afgifna förslag till aflönings-stat för Banco-Veiket, har jag
af hvad Utskottets förnyade Utlåtande, rörande detta ämne, innehåller,
icke funnit den ringaste anledning att frånträda mina i reservationen emot
Utskottets förra Betänkande yttrade åsigter. Genom bifallandet af den föreslagna
Aflönings-Stalen, kommer, åtminstone hvad förvallnings-kostnaderne
beträffar, den förändrade organisationen af Banken att leda till samma
hufvudsakliga resultat, som de nyligen verkställda reorganisationerne af de
administrativa Embets-Verken. Dessa resultat hafva hitintills framkallat
många uttryck af missbelåtenhet från Rikets Ständers sida. Men efter den
nu vunna erfarenhet om beskaffenheten och följderne af en dylik reorganisation
utaf ett Rikets Ständers eget Verk, hvilken reorganisation visserligen
icke åstadkommit den dermed åsyftade ”förminskningen i detta Verks
förvaltningskostnader”, lära Rikets Ständer vara nödsakade att medgifva
grundlösheten af de i berörde hänseende framställde anmärkningar.
I allt fall och för att bereda åtminstone någon minskning i de genom.
Utskottets förslag,, vida öfver det belopp, som vid sista Riksdag påräknades,
uppdrifna kostnaderne för Bankens framtida förvaltning, anser jag mig,
äfven om nu ifrågavarande förslag för öfrigt varder af Rikets Ständer godkändt,
dock böra förnya min serskilda hemställan om meddelandet af bestämd;
föreskrift,,
15
Banco-Utskoltets Betänkande, IV:o 80.
att a:ne Commissarie-beställningar , nemligen en i Sedel-Contoiret
och en i Deposilions-Afdelningen, en Casseurs-syssla samt en Bokhållare-
och 3 Contoirsskr ifvare-tjenster i Sedel-Contoiret, äfvensom
en Cassaskrifvare-befatlning skola, i Öfverensstämmelse med hvad
Banco-Fullmägtige yttrat, indragas dels vid nuvarande innehafvares
afgång oell dels i den mon, de förändringar uti Bankens rörelse,
som blifva en följd af verkets nya organisation , kunna bringas i
verkställighet,”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Frölich, David3
samt Riksdags-Fullmägtigen Pehr Östman från Vester-Norriands Län.
N:o 80.
Ank. till Exp. Utsk. d, 10 September, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af förrättad Revision af Banco-Discontverkets
räkenskaper och förvaltning för år i83g.
Utskottet, sorn, genom dertill inom sig utsedde ledamöter, låtit om
besörja
vederbörlig revision öfver Banco-Discont-Verkels förvaltning och
Räkenskaper för nästlidet år i83g, får härmedelst, till fortsättning af de
redovisningar för hufvudresultaten af Discont-rörelsen , hvilka uti 1835.
i83^ och 1839 årens Allmänna Revisions-Berättelser finnas upptagne, meddela
följande, efter enahanda grunder uppstälde, öfversigt af Banco-DiscontYerkets
rörelse för år 1839.
Discont-Verkets skuld till Banken, för begagnadt Creditiv, utgjorde
(enligt Discont-räkenskaperne och således med inberäkning jemväl af utelöpande
Assignationer) den 3i December 1839:
a) På allmänna fonden, eller för Lån emot namn och
Reverser 4>979>54C: 42- 9-
å det för denna utlåning afsatte Creditiv 5,000,000
Rdr således i behåll  20,453: 5. 3.
b') På
■Banco-Ulskottets Betänkande, N.-o So.
17
På Fonden för Lån å Publika papper ...... 177>865: 36. —
Då från denna fonds totala belopp, 700,000 Rdr, afdrages
derå anvisade medel lill Götheborgs LåneContoir
275,000 Rdr och till Låne-Conloiret i Malmö
25,000 Rdr, uppstår alltså en behållning af . . . 222,(34: 12. —
å den för härvarande Banco-Discont disponibla fond 4°°>ooo: — —•
Utestående Lån:
a) Mot borgen, med omsätlnings-rätt ...... ; 5,429,377: n. 2.
I denna summa inbegripes hvarken Verkets inom linien
förda (och förut af års-inkomslerne, såsom förluster
godlgjorda) Capital-fordringar, ej eller upplupna
räntor å förfallna Lån, hvilka räntor icke upptagas
bland Verkets tillgångar förrän de inflyta, men till
controll vid redovisningen serskildt bokföras.
Fonden för utlåningen utgöres af Creditivet å
Banken, 5,000,000 Rdr, den såsom Reservfond afsatta
vinstsumman för senare halfåret 1816, hvilken med
•derå beräknade räntor, enligt 1839 års Bokslut, uppgår
till 134,009 Rdr 27 sk.; af Stockholms Spar-Bank
insatte 5o,oeo Rdr, samt den, för användande af Directionen,
tillgänglige Discontvinsten.
b) På Publika papper
177,865: 36. —'
Inkomst:
a') Innehållne räntor af utlåning emot borgen, med om
sättningsrätt
229,6(7: 36. —
b') Dito Dito af utlåning på Publika papper .... 8,339: i4* —
c) Contant ingångne Räntor för Lån af båda slagen,
deraf liqvid ej skett inom behörig lid .... . 57,553: 36. —
dInflutne an,delar af förut afförde osäkra fordringar . 6,468: 8. 7.
S:r 301,978; 46. 7.
Förvaltningskostnader :
Aflöningar . ...
i6,5go: —- —
Discrelioner och Arfvoden 2,862: (6.—
Transport 19,452: 16. -  Bih. till R. St. Brot. 1840■ 6 Sami. 1 Afd. nS.-te Haft.
18
Banco-Ulskoitets Betänkande, N.o So.
Transport i 9,45a: '6.—
Ljuspenningar  788: 36. —
Skrifmaterialier
841 • *• 4*
Böckers liniering och bindning . . . 16.—
Tryckning af Reversal, m. in. .... 961: 24. 8.
Porto •
2,037: 18.—
Lagsökningskoslnad 2,406: »• 4-
Diverse
7 >4: 4-
Revisionskostnader ........ 2,332 : 17 —
S:^ 80,029: 28. 8.
hitföres: beräknad Ränta å reserv-medel ,
enligt förordnande af Rikets Ständers Banco
Utskott
den 21 October i83| • • • ♦ 6,381 : 1 r>. 6. 36 4ro: 45. 2,
hvarefter Vinsten å Banco-Discontens rörelse för år
i83g blifver
265,568: i. 5.
hvilken vinst skulle komma att användas på sätt här nedan finnes upptaget.
Sammanräknade beloppet af de under revisions-året ulgifne nya Lån
har utgjort:
Mot borgen med omsättnings! ätt
3,480,480: — —
på Publika papper
. 349.'00: — —
upplysande Bilagan N:o i ej mindre, huru det, mot borgen med omsältningsrätt,
utgifne Lånebelopp blifvit fördeladt emellan Hufvudstaden och de
inom Banco-Discontens Låne-District belägne 17 Län, än äfven till hvilka
näringar och yrken de personer hört, som af nämnde belopp åtnjutit lånebiträden,
samt Bilagan N:o 2 beskaffenheten af de hypolhek , mot hvilka
Lån från Publika pappersfonden utgått.
De disponibla tillgångarne af publika pappersfonden hafva härstädes
aldrig varit fullt begagnade, så att betydliga andelar af denna fond merendels
stått oanvände.
Dröjsmålet emellan Låns beviljande af Allmänna fonden och deras utassignerande,
hvilket tillförene uppgick till arne och någongång ända lill
3:ne månader, har sällan öfversligil 5 å 6 veckor, och under året 1836
kunde beviljade Lån utassigneras för dagen, med undantag af endast en
kort tid, då dröjsmålet uppgick till en, högst två veckor. Discont-Verkets
tillslutande för Läns emottagande har således, under perioden sedan sista
Banco-U Iskollels Betänkande, N.o So.
19
Riksdag kunnat undvikas, för längre lid än de vanliga ferie-veckorna. Sammanräknade
summan af de vid hvarje års slut beviljade, men först under
loppet af följande året utassignerade Lån har omvexlat emellan 100,000
och 5oo,ooo Rdr; och ulgjorde della belopp vid 1 889 års slut Rdr 467,40c:
Banco-Discontens på utsökning, concurser och andra rättegångar beroende
fordringar {jle inom linien förde deribland icke inberäknade^ utgöra förfallne
löre den 3i December 1838  i83,i56: 4[• 5.
samt under loppet af år i83c) förfallne
8r,oq3: 1 r. 7.
eller tillsammans 264,250: 5. —
Såsom osäkra hafva Capital-fordringar blifvit inom linien
afförda till följande belopp: före 1834
. 112,872: 8. 11.
år i834, enligt då varande Banco-Ulskotts Beslut, och emot
godlgorelse dels af 1816 års inneslående och balancerade
vinst och dels af 1833 års Discontvinst 104,077: 25. 8.
samt vidare enligt Disconl-Verkets Revisorers , i stöd af
f)4 § Banco-Reglementet fattade beslut, godtgjorde:
i836 af 1835 års vinst 59,679: 9. 5.
18.37 af' i83ö års vinst 3.8,219: 36. 5.
1838 af 1837 års vinst 48,480: 23. 10.
1839 af 1838 års vinst i6,5o4-‘ 2o- 1 r.
Summa 374,988: 29. 2.
Härå har ingått och för de löpande åren tillagts Vinst
Conto
• . . . . 22,884: 18.—
Enligt Rikets Ständers Beslut vid 1834 års
Riksdag äro afskrifne 17,010: 38. 9.
Sedan, enligt Kongl. Majlis Nådiga Bref af
den 7 Februari 1835, Herr Landshöfdingen
Johan af /Vingård siyrkt sig hafva fullgjort
de vilkor, under hvilka afskrifning
blifvit honom af Rikets Ständer beviljad
af de i4>5oi Rdr 4* sk- 4 r,> som tillhörde
Klemanska Balancen , är denna afskrifning
, under 1835 års förlopp, verkställd
med berörde summa .... . i4.5oi: 41- 4- 54,897: 2. 1.
Tolai-beloppet af osäkra , inom linien förda Capitalfordringar
utgjorde således vid 1889 års slut .... 320,586: 27. 1.
20
B anco-Ut skottets Betänkande , N.-o Sen
deraf 319*438: 5. II. af Allmänna DisGont-fenden och r,143: 21. 2. af
Publika pappers-fonden.
Det har fästat ULskottets uppmärksamhet,, att af dc utom Stockholm
upptagne, under loppet af åren i834—38 till betalning förfallne 79 st. Lån,,
hvilka äro på utsökning beroende, ej: mindre än 55- sL tillhöra innevånare
i Stora Kopparbergs Län..
Under lagen kännedom af Discont-Verkets Lagsöknings-ärenden, har
Utskottet för öfrigt inhemtat:
1:0 att 18 stycken af de för indrifning och bevakning till Ombudsmännens
handläggning öfverlemnade Lån, förfallna till inbetalning efter
hand från och med 1 <334 tdl °eh med i838, hvilka primitivt utgått med
7,210 Rdr, men hvarå ännu återstå obetalde 5,671 Rdr 12 sk., äro af den
högst osäkra, beskaffenheten, att desamma icke kunna anses innefatta någon
egentlig tillgång, och följagtligen ej; eller böra. i Verkets Gapitalsumma inberäknas
;
2:0 att af de. lill Lagsökning ullemnade Lån, som från och med 1817
till och med 1828 tili inbetalning förfallit, 29. stycken , hvilka primitivt
uppgått tili 24.,i5o Rdr, deraf ännu återstå obetalde Rdr 18,082: 3, 7.,
finnas så beskaffade, alt så väl Låntagarne som Löftesmännen för Lånen, i
utblottade omständigheter med döden afgått, och att alla lagliga åtgärder
för indrifvandet af derå återstående belopp blifvit fruktlöst vidtagne,, så alt
någon vidare afbetalning, än den som redan Verket tillgodokommit, för
dessa Lån icke är att förvänta ;
3:o att uppå trenne stycken år i83o utgifne Lån,.emot hypothek af publika
papper, efter försäljning af hypotheken, en förlust uppkommit af 864. Rdr 27
sk. 11 r., till ersättande hvaraf någon tillgång så mycket mindre förefinnes,
som de personer, hvilka för dessa lån, i en eller annan egenskap hos Diseont-Verket
häftat, likaledes i utblottade omständigheter aflidit, och några
ytterligare åtgärder till indrifning deraf icke återstå att vidtaga ;
4:o alt å 53 stycken Lån, som utgått, emot sedermera befunne falska
documenter, och hvilka, efter hvarje måls utredning, vid anfordran, blifvit
till capital-beloppen liq-viderade af de ansvarige inlemnarne, som, enligt
Mogsta Domaremagtens i slik fråga gifna beslut, icke kunna åläggas att vidkännas
någon annan ränta, än 5 procent från den dag, då de, efter inträdandet
af deras betalningsskyldighet, för sina förbindelser sökas, upplupnje
ölverräntor finnas balancerade till ett sammanräknadt belopp af 9,157 Rtdr
B.anco-Utskottets Betänkande, iV.-o 801
2£
ii sk. 10 rst., hvarföre någon godlgörelse icke möjligen kan vara att förvänta,
samt
5:o alt å 3i stycken lån, hvilkas capitalbelopp blifvit indrifne hos gäl—
denärerne, öfverräntor blifvit baläneerade med ett sammanräknadt belopp
af 3,922: 7. 1., till godtgörande hvaraf ali vidare tillgång saknas.
Med anledning häraf, och enligt Banco-Discont-Directionens derom gjorda
hemställan, anser Utskottet sig böra tillstyrka,
att fall afskrifning må af Rikets Ständer beviljas, ej mindre för
de i a:dra och 3;dje punk terne om för mälda 3 2 stycken låns återstående
belopp, med tillsammans R:dr 18,946: 3i. 6., än äfven för
de i /fide och 5:te punkterne omnämnda öfverräntor, tillsammans
utgörande 13,079: 8‘. 11.,. samt att de i r:sta punkten upptagna i8;
stycken lån må från capital-räkningen afföras och å Balans-Extractet
för inom linien förda lån upptagas med tillhopa 5,671 R:dr
»2 sk..; dock under samma uttryckliga förbehåll, som förut egt
rum vid låns förande inom linien, att ombudsmännen åt dessa
lån lemna en fortsatt noggrann uppmärksamhet, samt att hvad å
dem möjligen kan indrifvas kommer alt för hvarje år tilläggas den
vinst-summa, som bör af Discont-Verket till Banken afiemnas.
Då från 1839 års vinst-summa ...... R:dr 265,568: 1. 5-,
afdrages beloppet af de till förande inom linien föreslagna
lån, med . .. . .. . .. . . . . . - ,, 5,671: 12.—
blifver 1839 års behållning . . . . - . - . R:dr 259,896: 3y. 5.
hvaraf, enligt Utskottets, under N:o 66 afgifne,. af Rikets Höglofl. Ständer
bifallne, memorial, halfva beloppet genast efter det Discont-Directio
nen
om Revisionens afslutande från Utskottet erhållit underrättelse, och
den andra hälften i 4 serskilda poster till lika belopp under hvardera af
de från oell med innevarande månads början återstående månaderne af
året från Banco-Discontens räkning i Depositions-Afdelningen till Bankens
disposition ingår.
Genom Banco-Reglementets i.o3 §. hafva Banco-Fullmägtige fått till sitt
ompröfvande öfverlemnadt, huruvida ej åtminstone® en Bokhållare-tjenst i
Banco-Disconten kunde, vid inträffande ledighet, indragas; och har, af sådan
anledning,, samt sedan göromålen, efter den år 1833 antagne förenklade
arbetsmelhod funnits kunna bestridas med en Bokhållare mindre än förr,
en, genom afskedstagande, år i836 ledigblifven Bokhållare-tjenst icke å nyo
blifvit tillsatt,, utan äro de göromål, sorn densamma tillhört, fördelade påt
22
Banco-XJ tskoltels Betänkande, N.o So.
de öfrige Bokhållarne, hvarigenom Aflönings-Stalen är vorden förminskad
med 660 R:dr. Likaledes liar Directionen kommit i tillfälle att verkställa
den uti ofvannämnde §. föreskrifne indragning af Notarie-sysslan med 400
R:drs lön, vid innehafvarens år 1837 inträffade frånfälle; hvarföiutan,
vid 1835 års utgång, ett af de för Böckernas afslutande anslagne arfvodeu
å i5o R:dr upphört, lill följd af derom uti samma §. lemnad föreskrift.
Handels- och Närings-Disconten, hvilken före sista Riksdagen icke utgaf
Lån på längre lid än högst 4 månader, har, sedan låneliden blifvit utsträckt
till 6 månader och räntan nedsatt från 6 lill 5 procent, i synnerhet
under de 3:ne senast förflutna åren varit ganska mycket anlitad; och
hafva de till fond för densamma af Bunco-Fullmägtige anslagne medel vavarit
fullt till räcki ige.
Sålunda hafva till fond för denna Discont-röielse utom halancen från
år i833, som utgjorde R:dr 594,600. — —
blifvit anordnade följande summor;
1834  67,000:
1835
4,9>ooo:
j836  810,000:
183
1838  569.426: 2r. 5.
1839
236,334: 43. 3. r r q
J . J Z  2,221,761: 16 8.
Rdr 2,816,261: 16. 8.
hvaremot blifvit återbetalda:
1834
i3o,ooo
1835
i65,ooo
1836
348,5oo
183
1838  90,000 „ r .
■' r ,000,000: — —
så att behållna fonden den 3i December i83p, som utgjordes
af Bankens egna medel, uppgick till :
TJtlånte medel 1,607,381: 32.—
Behållning på Depositions-räkningen . 208,079: 32. 8. ,5 3
Sanco-Ulskollcts Beliinkanclej IV.o So.
23
Sammanräknade beloppet af de från denna Disconl-fond utgifne nja
Lån utgjorde :
1834  1,409,600.
1835  1,237,700.
1836
i,358,800.
183
1838  2,573,700.
1839
3,. 24,800.
eliel' tillsammans 1 I,5o5,5o0.
I förhållande härefter var utgående Låne-baluncen:
Lån i834 till j835
48f>i5o:
1836
368,o 16: 32.
183
183
i83q 1,499,501: 32.
1840 1,607,381: 32.
Af hosföljande Bilaga N:o 3 kan en jemförelse vinnas emellan de lånesummor,
som utgått lill låntagare inom serskilda näringar och samhällselasser,
äfvensom huru de från denna Discont under loppet af år i839 utgifne
Lån varit fördeldte emellan Stockholms Stad och de lill Låne-dislrietet
hörande Län; hvarförutan Utskottet, vid det förhållande, att BancoFullmägtiges
lill Rikets Ständer öfverlemnade Berättelse, i afseende å bedrifvande
af denna Discont-rörelse, innehåller detaljerade upplysningar,
velat hänvisa till de densamma bifogade Tabeller, Litl:s ABC och D.
År 1889 utgjorde vinsten af denna Discont-rörelse, 73,169 Rdr 44 s^*
9 r:st., som, efter afdrag af de, under loppet af samma år, i och för Handels-Disconten
serskildt bestridde omkostnader, i4o Rdr 14 sk., i enlighet
med Reglementets föreskrift, efter hand blifvit i Banken insatt.
Då uti denna Discont ingen omsättning och således icke eller, såsom
uti Banco-Diseonlen , någon så kallad respit-tid får ega rum , hafva från
Discont-inrättningens början de der förfallne Lån blifvit, straxt efter 8:de
dagen från (oi fäboliden , lill utsökning ål Ombudsmännen öfverlemnade,
hvilken stränghet i fordran af noggranhet och ordning vid liqviderne, i
förening med den vigt , som vid nja Låns beviljande blifvit fästad på
sättet huru de äldre blifvit inbetaide, torde hafva bidragit till det resultat,
alt, i förhållande till Lånesumman, lagsökningsbeloppet vid denna Discont
■24
Banco-Utskottets Betänkande, N.-o 80.
kan anses hafva varit ringa, och detta oaktadt några, under sistlidet år.,
bland dess Gäldenärer inträffade betydligare fallissemenler. Sålunda finnes,
att efter g \fi års utlåning å tillsammans öfver i5 \fi millioner Rdr.,
Lånebalancen till delta år innefattar icke högre summa, än 36,581 Rdr 3a
sk., på utsökning oeh concurs beroende Lån, hvarå likväl redan influtit
7,400 Rdr och all anledning förefinnes, att förlusten å den öfriga summan
icke blifver serdeles betydlig.
I afseende å styrelsen och förvaltningen af Discont-Verket på det hela»
får Utskottet inför RikeLs Ständer anmäla: alt Directionerne öfver så väl
Banco-Disconten sorn Handels- och Närings-Bisconten funnits hafva med
sorgfällighet iagttagit och följt de dem till efterrättelse meddelade föreskrifter;
att nödig säkerhet oeh behörig ordning visat sig i afseende på vården
af Verkets Lånehandlingar; att flit och skicklighet funnits vara rådande
bland Verkets embets- och tjenstemän, i följd hvaraf räkenskaperne äfven
blifvit med utmärkt noggranhet förde, samt att Utskottet med tillfredsställelse
funnit verksamhet, drift och ordning vara vid Lagsöknings-ärendcnas
handläggning iagtlagne, så att icke någon försummad åtgärd i denna
vigtiga och grannlaga del af Discont-Verkets förvaltning varit emot Ombudsmännen
att anmärka; hvarföre också Utskottet låtit, i förut vanlig form,
meddela Directionerne fullständig decharge, med frikännande från allt ansvar
för nu och framtiden, i afseende på hvardera förvaltningen för den
tidrymd, som nu varit Utskottets granskning underkastad.
Utskottet, som, efter sålunda slutad granskning af härvarande BancoDisconlens
Lånerörelse, fått emottaga Berättelserne öfver de verkställde Revisionerne
af Låne-Contoirens i Götheborg och Malmö Räkenskaper och förvaltning,
har ansett sig jemväl böra för Rikets Ständer framlägga hufvudresultaten
af desse Verks lånerörelse, samt får, till upplysning härom, åberopa
Bilagorne JN:ris 4 och 5.
Slutligen får Utskottet tillkännagifva, att någon inbetalning, i följd af
f. d. Riks-Discont-Verkets utredning, under loppet af år 183g icke egt rum,
och att den såsom Behållning, enligt 1838 års Bokslut upptagne Summa
Rdr 2,816: 11. g., ännu står oförändrad.
Stockholm den 7 September 1840.
Bil. till
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande i840j N:o 80,.
N:o 1.
Utgifne nja Lån å Namn och Reverser vid Banco-Discont-Verket under loppet af år 1839.
Dist ricter.
Jordbrukare
Bergsbruks-Idkare
Handtverkare
Embets- och Tjenstemän.
Summa.
utom
inom
utom
inom
raDriK.s-ia&are.
Handlande.
och andre
Borgare.
Diverse.
Bonde-Ståndet.
Bonde-Ståndet.
Bonde-Ståndet.
Bonde-Ståndet.
Eeclesiastique.
Militaire.
Civile.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Samma.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Samma.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
Stockholms Starl . .
58
91,260
i5,3go
4,000
36
53,760
M9
227,550
124
124,14°
33
16,450
I I I
I l4,520
284
227,860
15
O
-fes.
0
722
769,320
135,o5o
Dito Län . . .
24
2
2
3,000
c
6,200
15
8,65o
3
i ,3oo
11
5,25o
1 2 I
Nyköpings d:o ,. . .
5o
t 04,100
2
1,000
6
I 0,600
3
5,320
7
9,200
2
400
3
2,500
6
4,65o
/
5,i 00
86
142,920
Upsala d:o
43
5 a, 180
■47
61,860
1
6 OO
n
J
5,900
t5
26,3oo
36
19,77°
38
25,510
6
4,1 00
35
20,960
328
2 17,180
Veslerås d:o .....
27
3g,400
43
21,640
6
23,500
9
12,800
35
57,200
33
19,2 20
13
9,720
'9
14,800
20
13,84 0
205
217,120
Örebro d:o
20
32,450
9
5,o5o
'7
42,900
82
49,420
6
4,200
*4
2 t,800
t 2
7>38o
2
1,5oo
•7
1 2,55o
9
8,55o
i38
185,800
Carlstads d:o ......
45
50,790
85
3o,36o
37
85,900
4
3,5oo
3
1,900
26
5o,4oo
rj
/
3,900
6
3,4oo
16
i4,55o
11
9,000
240
253,700
Fahlu d:o
'7
22,4 [O
37 1
85,33o
27
6 1,1 20
12
5,8l 0
5
3,ooo
27
45,590
13
6,65o
7
3,3 00
6
4>43o
'7
18,270
502
252,910
Gefleborgs d:o
10
to,55o
47
27,800
2
5,100
3
7,5oo
*9
46,5oo
3
3,ooo
5
4,5oo
5
3,4oo
7
8,1 00
i 01
116,400
Hernösands d:o . . .
2
3,3oo
3
i*94o
1
1,33o
4
5,200
1
800
2
i ,3oo
5
5,5oo
18
19,370
Jemtlands d:o ....
44
ig;58o
2
1,000
4
r,roo
3
720
6
3,8oo
5
3,200
64
29,400
Westerbottens d:o ...
21
29,1 5o
X1
7,65o
3
2,900
1
2,100
3
1,200
2
i,5oo
4
3,3oo
5.
47,800
Norrbottens d:o . . .
7
1 o,45o
2
1,100
2
4>5oo
8
19,70°
12
9,200
8
10,200
39
55,15o
Östergöthlands d:o . .
107
187,200
14 2
r 11,310
12
35,400
3i
65,53o
4 2
94,3oo
2 4
1*4,880
33
27,990
i5
I 1,200
25
24,15o
431
571,960
Jönköpings d:o . ...
37
51,74 0
26
22,840
7
20,480
8
4,600
6
4,980
9
6,060
6
4,700
4
2,200
8
6.55o
1 11
1 24,15o
Kronobergs d:o . . .
1 2
14,800
2.5
13,65o
2
3,000
6
4,900
4
4>5oo
5
5,ooo
2
9°°
6
4,15o
8
4,°4°
7°
54,940
Calmar d:o
32
31,210
73
37,33c
1
5,5oo
9
I 1,1 00
52
84,65o
18
7,910
'7
10,290
t
1,5oo
*7
11
13,8oo
220
203,290
Gottlands d:o
11
13,770
8
3.3oo
23
34,800
4
1,52 0
18
17,670
5
2,000
7,860
So
81,420
Utom Districtet . . .
1
i,5oo
2
i,o5o
3
2,55o
Summa j49Pl.744»7^°l.10e8l4^7»1 ^°l I2^| 3u3,p3°| 98[ 58,73o|i2Ö| i8o,5io|4o8| 73c),Ö2o|313| 238,43o|2o6| 14 i,3oo] 282] 2o3,5od[49213c>7,53o] 15J. 5,o4°j3/58oj3,480,480;
Bil. till Banco-Ut skottets Betänkande 18/fOj N:o 80.
N:o 2.
Emot Hypothek af Publika Papper vid Banco-Discont-Verket
utgifne nya Lån under loppet af år 1839.
De hypothi-  serade Docu-
Hjpothekets beskaffenhet.
De utgifne Länens
menternes
antal.
Antal.
Summa,
l3,428
Götha Canal-Actier
178
33 i,5oo
297
Södertelge Canal-Actier .
2/f
j4.85o
;
I
Piiksgälds-Coutoirels Obligationer ....
I
200
7
Armeens Accords-Amortissements-Fonds
Obligationer
2
2,55o
S u m m a
205
349,100
1
\
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande i840j N:o 80.
N:o 3.
Utgifne nya Lån vid Handels- och Närings-Disconten i Stockholm under loppet af år 1839.
JQistricter.
Jordb
ruka re
c
Eruss-egare.
ranriiis-iafcare.
•Handlande.
HandtverKare.
Uiverse.
umma.
utom Bc
>nde-Ståndet.
inom Bonde-Ståndet.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
-‘Summa,
antal
Lån
Summa.
antal
Lån.
Su nuna.
antal
Lån.
Summa.
antal
Lån.
Summa.
antal
Län
Summa.
antal
Lån.
Summa.
Stock holms Stad . . .
1 W
252,600
458
[,288,000
22
4 0,000
8
34,000
607
r,614,600
Stockho]ms Län . . .
16
65,3oo
2
8,000
3
6,000
21
79,300
Nyköpings d:o . . . .
20
84,200
2
I 1,000
2
4,ooo
6
l4,O0O
3o
113,200
Upsala d:o
i
2,5oo
[
1 .OOO
2
3,5oo
Westerås d:o
7
4 1,000
I 0
45,000
2
8,000
56
I 19,600
75
213,6oo
Örebro d:o
2
I 0,000
IO
52,000
2
3,5oo
i4
65,5oo
Carlstads d:o
26
I 20,500
*7
55,5oo
43
176,000
Fahlu d:o
1
3,000
!9
(38,ooo
20
45,000
4°
116,000
Gefleborgs d:o ....
I
10,000
23
98,900
24
108,900
Hernösands d:o . . .
4
1 o,5oo
4
io,5oo
Westerbottens d:o . .
3
16,000
3
16,000
Östergöthlands d:o . .
l5
65,200
I
10,000
8
71,500
23
92,700
66
194,500
1
10,000
114
443,900
Jönköpings d:o . . .
5
33,5oo
6
28,000
2
5,000
I
4,000
*4
70,800
Calmar d:o
3
20,000
11
15,000
14
35,ooo
Gottlands d:o ....
16
58,3oo
-
16
58,3oo
Summa
7° 1
324,700
*
10,000
85 j
0
0
0^
in
Vtf-
*49 1
363,3oo
684
1,923,800
23
44,000
9
44,000
1,02 1
3,124,800
Bil. till Bu/ico Utskottets Betänkande tSfo j iV.-o 80.
N:o 4. A.
Sammandrag öfver de tili Götheborgs Låne-Contoir för Utlåning
dels under Omsättningsrätt, dels på Publika Papper, upplåtne
fonder, hvardera rörelsens afkastning för år 1839, samt hura
JLåne-Contoiret densamma användt.
1:0 Allmänna Diskonten eller Utlåning
med Omsättningsrätt.
(Anslagne fonden dertill utgör 2,000,000 Rdr.)
Den 3i December i83g.
Skuld:
Till Depositions-Afdelningen för begag
nadt
Creditiv >,998,085: 21. 5.
„ Läne-Afdeln. för balancerad vinst 146,920: 36. — o g 5
Tillgång:
'Cassa-behållning  21,673: 3g. g.
Utestående Lån 2,070,934: ' 2. 11.
fOsakre anseddeLån,serskildt balancerade 5o,iio: 10. ii.
Bebållne Expence-medel hos Ombudsmannen
210: 39. —
Fordran bos lagsökte Gäldenärer för
Förskott till Lagsökningar .... 649: 17- i
Fordran
för invexladt utländskt Silfvermynt 1: Arj. 1.
•Bebållne inventarier  >,425:44- 8.^,^ ^. ^ ^
Inkomst:
Influtne Förskotts- och Öfver-Räntor  11,523: 25. 1.
Utgift :
Förvaltningskostnader . . . . ..... . . . 16,138: 44- 6.
Vinst 95,384: 28. 5.
hvaraf:
Till godtgörande af de, enligt Revisorers beslut, på serskildt
blad, såsom osäkre balancerade Lån blifviL använde . 9,611: 2. 2.
'Till Bankens disposition lefvererade 85,773.* 26. 3.
95,084: 28. 5.
s:o Utlåning på Publika Papper.
(Anslagne fonden dertill utgör 275,000 Rdr.)
Skuld :
Till Banco-Disconten i Stockholm för
aflemnade
258,ooo: — —
Till Bankens Låne-Afdelning för der-
ifrån serskildt anvisade
17,000: — —
Till Bankens Låne-Afdelning för ba-
lancerad Vinst
11,786: 7. 2.
Utelöpande Assignationer på Banken .
2,000: — —
Tillgång:
Cassa-behållning
7,246: 7. 2.
Utestående Lån
228,990:
Hos Depositions-Afdelningen innestående
52,55o:
Inkomst:
Influtne Räntor
I 2,028: 23. IO.
Goötgjord Lagsökningskostnad
128: 42. —
Utgift:
Förvaltnings-kostnader
Vinstj som blifvit till Bankens disposition lefvererad .
Bil. till Banco-Utskottets Betänkande 1840> N:o 80.
N:o 4. B.
Fördelning på Bistricter, Näringar oell Yrken af de vid Götheborgs
Låne-Contoir år 1839 utgifne nja Lån på naransäkerhet
med omsättningsrätt, enligt gjorde anteckningar.
Districter:
Antal.
Summa.
Götheborgs Stad
. 3o4.
332,320: —- —
„ Län
. 6r5.
244>'7°:
Skaraborgs Län
. 479-
190,800: — —
Elfsborgs Län
645.
3o5,96o: — —
Hallands Län
461.
194,84°: — —■
2,504.
1,264,090: — —
Näringar och Yrken:
Jordbrukande utom Bonde-Ståndet ....
175,040: — —
„ inom Bonde-Slåndet ....
253,48o:
Bergsbrukande utom Bonde-Ståndet . . .
. 25.
28,700: — —
Fabriks-idkare
. 58.
57,000: — —
Handlande
4io,o3o: — —
Handtverkare och andre Borgare
. 143.
75,3io: — —
Tjenstemän, Ecclesiastike, Militaire och Civile
. 387.
223,53o: — —
Diverse personer
41,000: -— —
eller:
Landtmanna-Näringar i,5o8. 457,220: — —
Stadsmanna-Näringar . 497- 642,340: ~ —
Tjenstemän och diverse
personer . . . . 4«M- o64-53n:
Bil. till Banco-ULskottets Betänkande /8/fOj N:o 80.
N:o 5. A.
Sammandrag öfver de tiil Malmö Låne-Contoir för Utlåning,
dels under Omsättningsrått, dels på Publika Papper, upplåtne
fonder, hvardera rörelsens afkastning för år 1839, samt huru
Lane-Contoiret densamma arnandt.
,1:0 Allmänna Disconten eller Utlåning
med O msättning s rätt.
(Anslagne fonden dertill utgör 1,000,000 Rdr.)
■Den 3i December ’}83;j,
Skuld:
Till Depositions-Åfdelningen för begag
liadt
Creditiv 986,S5o: — —
För utelöpande Assignationer . . . i3,i5o: — —
„ erhållen godtgöreise A balancerad
fordran hos f. Kamereraren Lindstedt 38,776: 10. —
„ Medel, innestående å serskild Depo
sitions-räkning
.. . .. .
49: '*3. 9.
,, af Låne-Contoiret från Lindstedtska
Concursmassa 11 lyflade medel . .. 25,442: Al- 2'
„ med qvarstad belagde medel , tillhörige
f. d. Canco-Casseuren Björkmarij,
dem Låne-Contoiret fått lyfta A^dA' 2A- ;8.
„ innehållen Lön, till betäckande af
en Tjenstemans ersättningsskyldighet
för en del falska Låne-Ducu
menter
583: 16. —
Till Bankens Låne-Afdelning för balan
cerad
vinst  45,857: i A- — i,,,5,,o3; 20. 7.
Tillgång:
Cassa-behållning  5,p24: 33. g.
Utestående Lån
. 1,070,169: 17. 10.
Balancerad fordran hos förre Kamereraren
Lindstedt ....... 38,776: 10. —
Fordran för utgifter vid Sedelvexlingen 233: 16. ^
■■
.-. i . i,) I I J) I O J, 2Q« s
Inkomst:
Influtne Räntor . . . . 55,94i:' 5. 3.
Influtne Hyresmedeb . .. . . . . ' 74: 7. — 56;0l5: I2o. 3:.
UtSlft: . _
Förvaltnings-kostliader ... . . ......... . . .- . 10,107: 40. 5.
Winst:
Använd till godtgörande af de, enligt Revisorers beslut,
på serskildt blad, såsom osäkre fordringar, balancerade
Lån .. . - . . . . • •• i,5o2: 12. —
Till Bankens disposition lefvererad . 44>355: 2. — 45 857" i4-
2:0 Utlåning: pä Publika Papper.
(Anslagne fonden dertill utgör 25,ooo' Rdr.)
Skuld
Till Banco-Discontem i Stockholm för
aflemnadé . ... . . . . . . 6,000: — —
„ Bankens Låne^Afdelning för derifrån
serskildt anvisade . . . . 19,000: — —
„. Dito för balancerad Rantevinst •• 07: 24. — 2g 03'_.. 2/j _
Tillgång:
Cassa-behållning . . . . . . . • 5,587: 24- —
Utestående Lån ........ 5oo: — —
Mös Depositions-Afdelningen innestående 19,000: — — 25 087* 24
Inkomst:
Ihflutne, till Bankens disposition lefvererade Förskotts-räntor . 37: 24. **—-
Bil. till Banco-UIskottets Betänkande 18/fOj N:o 80.
N:o 5. B.
Fördelning på Dlstricter, Näringar och Yrken af de vid Malmö
liåne-Contoir år 1839 utgifne nja Lån på namnsäkerhet med
omsättningsrätt, enligt gjorde anteckningar.
Districter:
Antal.
Summa.
152,470: — —
Malmöhus Län
404,900: — —
Christianstads Län
126,490: — —
Blekinge Län
117>t)4o: — —
1 191.
801,800:
JS är ingar och Yrken:
Jordbrukande utom Bonde-Ståndet
0 • • n
153.
195,820: — —
„ inom Bonde-Ståndet
499-
206,420: — —
Fabriks-idkare
i5.
23,490: — —
Handlande
101.
160,490: — —
Handtverkare
1 5o.
66,920: — —
Tjenstemän, Ecclesiastike, Militaire
och Civile .
229.
i34>75o. — —
Diverse personer ......
44.
13,910: — —
eller :
Landtmanna-Näringar . 65a. 402>24o: — *—
Stadsmanna-Näringar . 266. 250,900: — —
Tjenstemän och Diverse
personer .... mZ- 148,660: — — Q
r  : 1 JI91* 001,800. — —
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1840.
Banco-Utskottets Memorial, N~o 8u
i
N:o 81.
Ank. lill Exp. Ulsk. den 15 Sept, kl. /f. e. m.
Memorial, i anledning af förre Kamereraren C. Mattons ansökning
om restitution af Lön samt erhållande af Pension.
Hos Utskottet liar förre Kamereraren vid Banco-Discont-Verket, Carl Matton,
uti ingifven skrift, anhållit, att han, som den 16 Juli 1835 blifvit skiljd
från Kamererare-tjensten inom Discont-verket med åtföljande löne-förmoner,
måtte få tillgodonjuta hälften af Kamererare-lönen ifrån Augusti månads början
samma år, intilldess Dom uti hans concurs fallit uti November månad
år 1836 med 800 R:dr Banco, samt för den sedermera förllutne och kommande
tiden full Kamererare-lön med 1,200 R:dr Banco årligen; anförande Matton
bland annat, till stöd för denna ansökning, att han, genom ett uppenbart
misstag och på grund af en för tillfället rådande fördom, att han hade förnärmat
conmiittenters rätt, skall blifvit skiljd från Kamererare-sysslan i Banco-Discont-Verket
och de fördelar, som, efter hans förmenande, borde, på grund
af Banco-Reglementets föreskrifter, tillkomma den nitiske tjenstemannen, då
han af ålder och sjukdom tvingas alt frånträda innebafvande tjenstebefattning;
å hvilken ansökning så väl Banco-Fullmägtige, som Direclionen öfver BancoDiscont-Verket,
uti infordrade utlåtanden, afs tjuk t bifall, under åberopande
af hvad vid Mattons skiljande från Kamererare-tjensten emot honom förekommit.
Utskottet har af de målet tillhörande handlingar, inhemtat: att Matton,
som den 5 Mars 1834 blifvit constituerad till Kamererare i Banco-DiscontVerket,
fortfarit med denna befattnings utöfvande till den 4 Juni 1835, då
han, uppå derom gjord ansökning, erhållit 3:ne månaders tjenstledighet; att
derefter Matton, uti ingifven och hos Banco-Discont-Directionen den 18 i
samma månad föredragen ansökning, anhållit om afsked, under förmälan, att
den sjuklighet, på grund hvaraf han erhållit ledighet från förrättandet af
Kamererare-tjensten vid Discont-verket, i förening med sedermera tillkomne,
på helsa och sinneslugn menligt inverkan le, omständigheter, hos honom stadgat
den öfvertygelse, alt han aldrig mera kunde återvinna den kraft, som erfordrades
för att behörigen sköta omförmälde ansvarsfulla och mödosamma befattning;
att Direclionen öfver B inco-Discont-verket, vid pröfning af denna
ansökning den 9 påföljde Juli, efter det Matton under tiden blifvit, uppå
Bih. till R. St Prot. 184.0. 6 Sami. 1 Afd. 26 Haft. 1
2
Banco-Utskottets Memorial, IV:o Sr.
en del af hans Borgenärers yrkande, i concurs-tillstånd försatt, funnit sådane
omständigheter hafva emot Matton förekommit och blifvit anmälde, alt,
derest åtal i sådant afseende gjordes och i laga ordning fullföljdes och styrktes,
största anledning sig företedde, att Matton vore att anse såsom den der
mindre redligt sig förhållit emot sine Borgenärer, och deribland serdeles emot
dem, hvilka lemnat honom förtroende såsom Discont-Commissionär, hvaruppå
strängare ansvar efter gällande Concurs-lag, enligt Directionens öfvertygelse,
mäste följa; att Matton således förverkat förtroendet att vara Kamererare
vid Discont-verket; och alt Directionen förthy, utan afseende å
Mattons afskeds-ansökning, hos Banco-Fullmägtige till entledigande från Kamererare-sysslan
honom anmält; samt slutligen, att Banco-Fullmägtige den 16
i sistnämnde Juli månad skiljt Matton från Kamererare-tjensten i Banco-Discont-verket
och de tjensten åtföljande löneförmoner.
Banco-Reglementets §. 87 mom. 3 stadgar: ”tjenstemännen vid BancoDiscont-verket
antagas och constitueras af Banco-Fullmägtige efter af Direetionen
afgifvet förslag; och ega Banco-Fullmägtige, när så fordras, ifrån tjensten
och densamma åtföljande förmoner entlediga den, med hvilken Direclionen
linner Verket icke vara belåtet.”
Enär Banco-Fullmägtige alltså varit berättigade att, på sätt som skett,
uppå Directionens anmälan, skilja Matton från Kamererare-tjensten i DiscontVerket,
har Utskottet funnit något afseende icke kunna fästas å Mattons anhållan
om restitution af lön och pensions beräkning; men då Directionen öfver
Banco-Discont-verket vitsordat, alt ”Matton, sin tjenstepligt likmätigt, på ett
nitiskt och beredvilligt sätt, tillhandagåit med upplysningar och anvisningar,
hvarigenom underlättades Directionens egna bemödanden att utreda och förebygga
de missbruk och bristande controller, som genom förre Bokhållaren
Nylanders åtgöranden, före Mattons tillträde till Kamererare-tjensten, funnits
hafva egt rum,” har Utskottet, med ömande för Mattons medellösa belägenhet,
ansett honom, vid nu uppnådde 59 år, af hvilka 29 äro tillbragta
i Discont-verkets tjenst, böra erhålla något understöd från det Verk, han så
länge tjenat, och får alltså hos Rikets Höglofl. Ständer hemställa,
att af de 553 R:dr 16 sk. B inco, hvilka nu linnas oanvände å Banco-Fullmägtiges
Dispositions-räkning N:o 2, ett belopp af 333 R:dr
16 sk. samma mynt må tills vidare årligen tilldelas förre Kamere
raren
Matton samt hans hustru och barn.
Stockholm den 15 September 1840.
Banco-Vtskottets Betänkande, N.o 82.
5
Reservationer.
Af Herr af Zelle'n: ”Ehuru förre Kamereraren Matton, som icke lärer
^af allmänna medel åtnjuta annat bidrag till sin bergning, än en årlig pension,
stor 300 R:dr af Civil-Statens pensions-inrättning, är försatt i en beklaglig
ställning, förtjent af enskildt behjertande, måste jag likväl, såsom ledamot
af Ilöglollige Banco-Ulskoltet, förklara, det jag, med 'afseende å de
skäl, på hvilka beslutet om Mattons skiljande från Kamererare-tjensten vid
Bauco-Discontverket sig grundar, icke finner någon giltig anledning att understödja
hans ifrågavarande ansökning örn lön-ersättning och pension af Rikets
Ständers Bank; hvarföre jag icke eller kan instämma i Banco-Ulskottets
uti detta ämne nu gjorda hemställan.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Friherre Stjernstedt, Herr
Bogeman', Herr Rådman Gråå, Herr Borgmästaren Helleday , med tillägg,
att Herr Borgmästaren målets afgörande icke öfvervarit, Herr Kamereraren
Geijer, Herr Fabrikör Lidbom, Riksdags-fullmägtige Nils Magnusson från
Calmar Län och Anders Jonsson från Östergöthlands Län..
Af Herr Stuart: ”Jag anser mig icke kunna underlåta att reservationsvis
anmäla, det jag, af andra Riksdags-göromål hindrad, icke kunde
vara tillstädes, då Banco-Utskottet till slutligt afgörande förehade förre
Discont-Kamereraren Mattons ansökning om pension, hvilken ansökning, i anseende
till de allmänt kända omständigheter,] som föranledde hans afskedande,
förefallit mig lika oförväntad som obefogad.”
Uti denna reservation instämde Herr Lector Laurenius och Herr Prosten
Lahng.
N:o 82.
Ank. till Exp. Utsk. den 1S Sept,, kl. 4 *•
Betänkande, i anledning af Riksdags-fullmägtigen G. B. Apelqvist*
motion, angående nedsättning i räntan med en procent
å alla lån, som Jr ån Rikets Ständers Bank eller de
derunder lydande Låne-Contoiren utgifvas.
Till Utskottets behandling har Hedervärda Bonde-Ståndet, enligt protocolls-utdrag
af den 9 sistlidne Mars, remitterat en af Riksdags-fullmägtigen
4
Banco-Vtskotlets Betänkande, N.o 82.
G. B. Apelqvist från Blekinge Län väckt motion, uti hvilken förmäles, att
icke uti något land inom hela Europa räntan å penninge-försträckningar är
så högt uppjagad som i Sverige, och till afböjande af den högljudda klagan',
som öfver detta missförhållande skall ega rum, föreslås, att räntan å alla lån
från Banken, och de derunder lydande Låne-Contoiren, måtte nedsättas en
procent under dess nuvarande belopp, och att, i förening härmed, Bankens
låne-rörelse måtte vinna en efter hvarje orts behof lämpad utvidgning; hvarförutan
motionären hemställt, aLt, till lindring i de med omsättningar af lån
från Låne-Contoiren förenade kostnader, omsättnings-tiden måtte utsträckas
från halft till ett helt år samt, i följd deraf, tiden för lånets begagnande fördubblas.
Utskottet vill visserligen icke bestrida, att den allmänna räntefoten i
Sverige, jemförelsevis till andra länder, med ett ordnadt penninge-väsende,
håller sig hög, men Utskottet hoppas och förmodar, att den tid icke skall
vara långt aflägsen, då penninge-räntan äfven här, under en fortfarande utveckling
af våra credit-förhållanden, äf sig sjelf skall nedgå. Att under tiden,
genom konstlade medel och allmänna uppoffringar, försöka att nedtvinga och
Bestämma räntefoten till ett visst belopp, torde dock vara lika ändamålslöst,
som i stats-ekonomiskt hänseende origtigt; och, enligt hvad erfarenheten vid
mångfalldiga serskilda förhållanden ådagalagt, hafva vanligtvis, för detta
ändamål vidtagna åtgärder ledt till motsattsen af det dermed åsyftade resultat,
enär desamma i sjelfva verket genom enskilda penninge-tillgångarnes
dragande ur låne-rörelsen förorsakat ökade svårigheter och kostnader för de
låne-behöfvande att erhålla sina penningebehof uppfyllda. Ett sådant konstladt
medel till åstadkommande af en allmänt läsrre räntefot vore utan tvifvel
O
den af motionären föreslagna nedsättning af räntan vid Bankens utlåningsrörelse,
under en tid, då dels denna utlåning är af allmänheten så anlitad,
att i flera grenar af densamma låne-sökande måste vänta veckor’ och stundom
månader, innan bifallne lån å godkänd säkerhet kunna utgifvas, och dels
den härvid förut fastställde räntan, utgörande för lån emot fast eller rörlig
pant 4, och för lån på namn-säkerhet 5 procent, redan är en procent lägre,
än den ränta, de fleste andra penninge-verk, äfvensoml enskilde personer för
sina utlånade capital fordra och erhålla.
För en vidare utredning af den väckta frågan, så vidt den rör Bankens
serskilda låne-grenar, har Utskottet dessutom ansett, sig böra anföra följande,
vid hvar och en af dessa förekommande förhållanden.
Enär för Låne-rörelsen emot pant af guld och silfver, låne-tiden är
bestämd tili 12 månader och minsta låne-summan, som hittills varit 1 R:dr,
Banco-Utskottels Betänkande, N.o 82.
5
hädanefter, enligt Utskottets,1 uti Utlåtandet N:o 56, framställda, af Rikets
Ständer bifallna förslag, blifver 2 R:dr Banco, finnér Utskottet den uti §.172
af Banco-Reglementet till 4 procent bestämda ränta, med afseende å de, genom
dessa lån, låntagarne beredde fördelar samt den Banken förorsakade tillökning
i dess förvaltnings-kostnader, icke i något hänseende kunna anses hög
eller tryckande för de lånsökande; och Utskottet hade derföre så mycket mindre
förmodat, att någon nedsättning häraf skulle ifrågasättas, som detta lånesätt
med allt större begärlighet af allmänheten begagnas.
Hvad angår räntan å lån emot pant aj jern och andra vågförda effederj
samt tackjern, hvilken, jemlikt stadgandena i §§. 177 och 181 af
1835 års Banco-Reglemente, likaledes utgör 4 procent, får Utskottet upplysa,
att räntan å berörde lån, som alltifrån 1770 till 1792 utgått med 4 procent,
sedermera intill 1830 utgjort allenast 3 procent, men att Rikets sistnämnde
år församlade Ständer funnit sig böra åter höja densamma till hvad den förut
varit, eller 4 procent, hvilken höjning syntes både lämplig och väl förenlig
med dessa låns egentliga ändamål, eller Bruksegarnes och dess förläggares
understödjande med erforderligt rörelse-capital under afvagtan på en förmonlig
afsättning af vågförda tillverkningar.
Härvid torde dessutom böra lagas i betragtande, att, till understöd för jerntillverkningen,
är anslaget ett serskildt creditiv emot 3 procents ränta, hvars
fortfarande intill nästa Riksdag Utskottet jemväl är sinnadt att hos Rikets
Ständer tillstyrka. Ulskottet anser således, åtminstone för närvarande, skäl
icke förelinnas till nedsättning af den i åberopade §§. af Banco-Reglementet
stadgade räntan af 4 procent.
Som för den händelse, lån utlemnades emot pant af Ldne-Bankens obligationer
mot lägre ränta, än den i §. 183 af Banco-Reglementet bestämda,
eller fem för hundrade, Banken knappast skulle^, genom skilnaden emellan
denna och den i obligationerne till Banken förskrifna ränta, erhålla ersättning
för förvaltnings-kostnaderne i och för dessa låns utgifvande och bokförande,
än mindre genom samma utlåning tillskyndas någon vinst, har Utskottet,
vid sådant förhållande, och då det onekligen för obligations-innehafvaren
är af icke ringa fördel att, när han önskar, kunna i låneväg utbekomma
större eller mindre del af sitt i Banken innestående capital, samt, efter verkställd
inbetalning af clet å obligationen uttagna låne-belopp, åter få samma
capital för egen räkning ränte-bärande, icke kunnat tillstyrka, det ränte-beloppet
för dvlika lån må, på sätt föreslaget blifvit, med en procent förminskas.
Att de lån, som utgifvas emot pant af fast egendom i släderne och pu
landet icke, hvadden derför fastställde räntan vidkommer, anses betungande
6
B atico-Ut skottets Betänkande , N.o 82.
för låntagaren, torde i synnerhet ådagaläggas af dessa låns begärlighet och
det årligi n tillökade antalet af ansökningar om sådane låns erhållande. Utskottet
finner således icke någon anledning, att tillstyrka den yrkade nedsätlningen
i den för ifrågavarande lån allt hitintills fastställda ränta af 4
procent.
Då tilloppet af lån-sökande vid Banco-Dis onten under senare åren varit
så stort, att tillgångarne för hvarje veckas utlåning högst sällan varit trllräcklige
för utbetalning af beviljade lån, och flere veckor äfven nu erfordras,
innan penningar på godkända och antagna reverser kunna af låntagare utbekommas,
saknar Utskottet allt skäl alt understödja förslaget om nedsättning
al den för Discont-lån uti Banco-Reglementets 211 §. bestämda ränta af 5
pr ocent; helst sådant skulle för framtiden förorsaka en ännu större svårighet
att kunna tillfredsställa låne-anspråken, och möjligtvis framkalla lån-sökande,
sorn, i anseende till den lindriga ränte-beräkningen, funne med sin fördel
förenligt att, ernet den allmänt gångbara räntan, åter utlåna från DiscontVerket
erhållna medel, och således ytterligare försvårade ifrågavarande lånebiträdens
erhållande för dem, hvilkas understödjande dermed vore egentligen
afsedt.
Räntan för lån från Handels- och Närings-Disconten, genom nyss åberopade
§. af Banco-Reglementet bestämd till 6 procent, är, på grund af
den rättighet, som uti samma §. blifvit Banco-Styrelsen lemnad, genom Banco-fullmägtiges
beslut af den 15 September 1836, nedsatt till 5 procent, och
någon ytterligare nedsättning af densamma synes icke vara af omständigheterne
påkallad, då denna låne-rörelse numera vunnit en sådan utsträckning,
alt det utgifna låne-beloppet, som den 31 December 1835 utgjorde endast
Banco R:dr 737,371: 41 sk. 8 r:st., vid sistlidet års utgång uppgick till
2,551,481 R:dr 32 sk.
I följd af hvad nu anfördt blifvit och då Utskottet, i flere hänseenden,
anser det mindre \älbetänkt att, genom ränte-vilkorens alltför lindriga beskaffenhet,
inleda personer i en, med deras* ekonomiska ställning i allt fall
oförenlig, skuldsättning, har Utskottet, i betragtande jemväl deraf, att, i händelse
af bifall till motionen, hela beloppet af Bankens, sedan sistlidne Riksdag
reserverade vinst troligen icke skulle blifva tillräckligt för alt motsvara
härigenom framkallade ökade låne-anspråk, funnit sig föranlåtet
afstyrka ifrågavarande motion, så vidt densamma rörer nedsättning
i räntan å de från Banken och Låne-Contoiren utgående lån.
Beträffande motionärens framställning, alt omsättningstiden för lån från
Banco-Disconten och Låne-contoiren måtte förlängas från halft till helt år,
Banco-Ulskotlets Utlåtande, No 83.
;
så och då den sålunda föreslagna utsträckningen af Discont-lånetiden från
till 5 år, strider mot de allmänt antagne grunderne för och det egentligen
afsedda ändamålet med såkallad Discont-rörelse, hvarförutan det ofelbart komme
att för Banken föranleda högst betydliga förluster i berörde låne-rörelse,
måste Utskottet äfven i denna del
afstyrka bifall till det framställda förslaget;
hvarvid Utskottet dock får åberopa dess, i Utlåtandet N:o 87, serskildt gjorde
hemställan, angående utsträckning till 3 år af den till år förut stadgade
omsättningstiden för berörde län.
I afseende slutligen å förslaget angående låne-rörelsens utvidgning, vill
Utskottet till Rikets Höglofl. Ständer deröfver inkomma med yttrande, efter
erhållen kännedom af Rikets Ständers beslut öfver Utskottets, under
N:o 64, afgifne memorial, angående utgifvande från Banken af dess, enligt
1839 års Bokslut, utöfver grundfonden behållna vinst och capital-öfverskott.
Utskottet anser sig genom nu afgifne Utlåtande äfven hafva besvarat
en af Riksdags-fullmägtigen Pehr Jönsson från Christianstads Län väckt, af
Hederv. Bonde-Ståndet, under den 11 sistlidne Mars, Lill Utskottet remitterad
motion, att tiden för Discont-låns omsättning måtte utslräckas Lill belt
år och fonden för hvartdera Låne-contoiret ökas med i million R:dr Banco.
Stockholm den 14 September 1840.
N:o 83.
Arik. lill Exp. Utsk. den iS Sept., kl. d e. m.
Utlåtande, öfver väckt motion, angående Låns utgifvande från
Rikets Ständers Bank emot första inteckning uti fast egendom
på landet till belopp af Fastighetens halfva Taxeringsvärde.
Ifrån Hederv. B onde-Ståndet har till Utskottet blifvit remitterad en af
Riksdags-Fullmägligen David Andersson från Hallands Län väckt motion,
dels att Rikets Ständers Bauk måtte meddela lån emot pant af första inteck
-
8
Bmnco-Ulskoltets Utlåtande, N.o 83.
isingen uti fast egendom på landet till fastighetens halfva Taxerings-värde
mot lindrig ränta och med rättighet för låntagaren att amortissementsvis återgällda
lånet på en längre utsträckt tid, samt att en gång hvarje år få
■verkställa afbetalningarne, dels att för låntagarne måtte beredas tillfälle att,
åtminstone emot billig afgift, få i landsorterne i Landshöfdinge-Residense
afbörda sig deras årliga ränte- och capital-afbetalningar å dylika lån.
Sedan Utskottet, med anledning af berörde motion, infordrat BancoFullmägtiges
utlåtande öfver det deruti upptagne förslag, att Rikets Ständers
Bank måtte tillåtas meddela lån å jordegendom emot första inteckning till
egendomens halfva taxeringsvärde emot möjligen lindrigaste ränta, med rättighet
för låntagare, att amortissementsvis återgällda lånesumman på en längre utsträckt
tid medelst en årlig afbetalning; hafva Fullmägtige, i afgifvet utlåtande,
anfört, att af de mångfaldiga till Banken, tid efter annan, inlemnade
handlingar för erhållande af lån, emot pant af fasta egendomar i städerne
och på landet, den tillförlitliga upplysning inhemtats, alt uppskattnings- eller
taxeringsvärdet är betydligen olika i Rikets serskilde Provinser, emedan,
då det uti flere Län är temligen lågt, detsamma deremot uti de andra är
ganska högt, samt någon gång, ehuru mera sällan, utöfver fastighetens verkliga
värde, hvilket senare förhållande nogsamt skall visat sig deraf, att, vid
omsättningar af dylika lån, det af inkomne handlingar blifvit upplyst, att
panten, efter belåningen i Banken, försålts till ett lägre pris, än hvartill den
förut varit uppskattad, och hvarefter primitiva låne-summan är vorden bestämd;
hvadan ock Commissarierne i Låue-Canzliet stundom skola varit nödsakade
att, för bevarande af Bankens rätt, såsom vilkor för omsättningens
beviljande, föreskrifva, att en, emot årsliqviden beräknad, större inbetalning,
borde verkställas; och hafva fullmägtige, vid ett sådant förhållande samt med
fästadt afseende å det äfventyr, den föreslagna förändrade belåningsgrunden
kunde för Banken medföra, funnit sig icke kunna understödja framställningen
derom; hvarjemte fullmägtige förklarat, att, då motionären i öfrigt, i afseende
på räntebeloppet och tiden, inom hvilken lånet genom amortissement
borde vara slutbetaldt, icke närmare uppgifvit det förra eller vidare bestämt
det senare, fullmäktige icke vore i tillfälle alt deröfver meddela yttrande.
Beträffande nu först frågan om en förändrad grund för låne-summans
bestämmande, så, ehuru Utskottet icke vill förneka, att stads-egendomars taxerings-värde
blifvit mångenstädes högt uppdrifvet, kan Utskottet deremot
icke medgifva, alt samma förhållande eger rum med egendomar på landet.
Dessa tror Utskottet vara i allmänhet ganska lågt taxerade, med högst få
Banco-Utskottels Utlåtande, N-0 83.
9
och tillfrida undantag. Också har Utskottet anmärkt, att de förluster, B Olken
någon gång, äfven på sådane lån, fått vidkännas, varit relativt till utsträckning,
n af denna låue-rörelse, få och obt tydliga. Utskottet, som betvifhr
att en så vidsträckt lånerörelse kan, genom reglementanska stadgande»
och försigtighetsmått till den grad betryggas, som skulle på^ förhand undanrödja
möjligheten af hvarje förlust, och derjemte föreställer sig, att vederbörande
icke uragtlåta den noggranna pröln ng, som urskilda, skäligen
misstänkta, fall torde påkalla, kan, med den kännedom, det tror sig ega om
landt-egendomarnes taxeringsvärden, jemförda med de i allman handel gångbara,
icke anse den af motionären för mindre jordbrukare sökta förmon blifva
för Bankens säkerhet i något afseende vådlig.
Utskottet får alltså hos Rikets Stander tillstyrka, att, i stallet for den
föreskrift som är införd uti §. 189 mom. G af nu gällande Banco-reglemente
måtte’uti blifvande Banco-reglemente få intagas ett så lydande stadgande:
”Grunden för lånesummans bestämmande blifver 18,39 ars taxeringsvärde,
enligt behörigen styrkte utdrag af vederbörandes laxerin^slä
naclér; och må, efter pröfning af omständigheterne i hvarje
serskildt0 fall, hälften af detta värde kunna såsom lån meddelas emot
pant af fast egendom på landet, men allenast en tredjedel af
samma värde emot pant af hus och jord i städerne utom Stockholm;
dock under iagttagande, att maximi-summan för låntagare ej i något
fall får öfverskridas. . .
\r pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning, egande forell
ädesrätt framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma inteckning
från den del af taxerings-värdet, hvarutöfver lån icke får
meddelas.” .
Hvad dernäst vidkommer motionärens förslag om nedsättning al räntan
och en längre utsträckt tid för lånets återbetalning; får Utskottet i afseende
å den förra delen, hänvisa till Utskottets under N:o 82, afgifne Betänkande
i anledning af Riksdags-Fullmägtigen G. B. Jppelqvists motion, angående
nedsättning af räntan för alla lån, som från Banken utgifvas, och beträffande
den senare delen förklara, att, då återbetalningen af de Ian, sorn
mot pant af fastighet nu meddelas, är utsträckt till en tid al 2o a 29 ai, Utskottet
linner sådane fördelar i denna väg redan vara Bankens ifrågavarande
gäldenärer förunnade, att Utskottet
icke kan tillstyrka bifall till denna del af motionärens förslag.
Som ULskottet uti Utlåtandet N:o 69, tillstyrkt den förändring för framgå.
till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 A/d. u6 Haft. 2
10
Banco- Utskottets Utlåtande t N. o 83,
tiden, att räntan å fastighetslån endast en gång om året måtte till betalning
förfalla, lärer något serskildt yttrande öfver motionärens förslag i detta hänseende
icke erfordras.
I afseende slutligen å motionärens framställning, att Bankens låntagare
måtte i Landt-Ränlerien få erlägga belöpande ränte- och capital-afbetalning,
får Utskottet hänvisa till dess under N:o 8 afgifne oell af Rikets Ständer bifallna
Betänkande, deruti Utskottet till en lika beskaffad anhållan afstyrkt
bifall.
Stockholm den 14 September 1840.
Reservationer.
Af Herr Grefve Frölich: ”Det skäl, som, jemte de af Öfriga reservanter
anförde, mest verkar på min öfvertygelse om olämpligheten af förestående
Banco-Utskotlets tillstyrkande, är rent af skadligheten för de mindre jordbrukarnes
sanna intresse att inledas i skuldsättning till Rikets Ständers Bank,
der de svårligen, utan att ega serskild Commissionär i hufvudstaden, kunna
genom räntans precisa inbetalning åtnjuta fördelarne af dylika lån, men väl
utsätta sig för en af dem icke beräknelig ökning genom räntans läggande till
capitalet. Alltid villig att, der det sig göra låter, bidraga till den mindre
jordbrukarens lättnad, hvilken bäst vinnes genom skatternas förminskning,
och dernäst genom ändamålsenliga credit-anslallter i landsorterne, hvilka, genom
alt i låneväg lemna förlag åt induslri-idkare, bereda allmogen förtjenst
och penninge-tillgång, utan att den sjelf behöfver göra lån annorlunda, än sins
emellan, kan jag likväl desto mindre instämma i ett förslag att utsträcka
Bankens utlåning på fastigheter, som en sådan åtgärd, stridande mot alla
sunda grundsatlser för Bank-förvaltning, troligen skulle minska den credit, som
den både utrikes och inrikes bör söka bibelrå lia.”
Af Herr Lector Bråkenhjelm: ”Emot Utskottets förslag att medgifva belåniugsrätt
till halfva taxerings-värdets belopp, reserverar jag mig på den
grund, att revisionerna ådagalägga, det Banken redan nu, då faslighet endast
till i af taxerings-värdet får belånas, lidit förluster vid försäljningen af fastigheter
å landet (1837 års Re visions-Berättelse, pag. 30.) Heldre skulle jag
tillstyrka, att fastighets-lånen beviljades mot 3 procents årlig ränta och 3 procents
årlig afbetalning å primitiva capitalet, hvarigenom lånet skulle amorteras
på 23 år. Skulle Utskottets förslag vinna Rikets Ständers bifall, fruktar
jag följden deraf blifva partiella uppdrifningar af smärre jordegendomars taxeringsvärde
till förlust för både Banken och enskilde.”
Banco-Utskoltets Utlåtande j N.o 83,
li
Af Herr Stuart: ”Den af Banco-Utskottet nu föreslagna utsträckning
af Bankens låne-biträden för fastighetsegare lill hälften af de belånade
landt-egendomarnes taxerings-vardén förutsätter onekligen och föranleder
ofelbart en ansenlig tillökning i den för denna låne-rörelse nu auslagne
och begagnade fond, så vida låne-tillgångeu skall framdeles någorlunda motsvara
de hädanefter troligtvis högst betydligt ökade låne-anspråken. Med
fästadt afseende härå och enär, enligt min åsigt, icke något af Bankens nuvarande
utlånings-sätt är, i auseende till låne-tidens längd samt den för lånehandlingarnes
granskning och bevakande erforderliga talrika tjenstemannapersonal,
mera oförenligt med Bankens egentliga föremål och mera kostsamt
för densamma, har jag funnit betänkligt att med min röst understödja den
ifrågaställde ovilkorliga tillökningen af omförmälde låne-understöd. Men då
låns meddelande lill halfva beloppet af det egendomar å landet åsätta taxerings-värde
i allmänhet icke anses serdeles äfventyrligt för långifvare, så och
på det att den tili lån för jordegare serskilt bestämda andel af Bankens tillgångar
må, äfven framgent, till hela sitt belopp för det afsedda ändamålet utgå,
har jag för min del deremot icke dragit i betänkande tillstyrka, att,
i händelse ifrågavarande låne-tillgång hädanefter icke skulle, enligt förut
stadgade vilkor, kunna utlånas emot inteckning i fast egendom, hvad
som sålunda af låne-anslaget vore obegagnadt, måtte, efter enahanda grunder,
få utgifvas såsom lån till ett belopp, motsvarande halfva taxerings-värdet å
den derför intecknade landtegendom.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Friherre Stjernstedt, Herr
Major Nordenankarj Herr Förste Expeditions-Secreteraren af Zelle'n och
Herr Rådman Gråå.
Af Herr Rådman Hammar: ”Mot Högloflige Utskottets fattade beslut att
bestrida städernas invånare, utom Stockholm, belånings-rätt på sina hus till
mer än -|:del, då Utskottet likväl för belåning af fastighet på landet allmänt
utsträckt denna rätt till halfva egendomsvärdet, måste jag mig reservera, och
det af följande skäl:
För belåning å hus i Rikets städer, utom Stockholm, är föreskrifvet: att
egendomen skall vara försäkrad uti något allmänt Biandstods-Bolag inom Riket
och de föreskrifne afgifterne derföre betalde, samt att låntagaren icke
får ifrån nämnde Bolag utgå förr, än hela lånet blifvit Banken godtgjordt
och betaldt. Vidare: att Banken skall ha första inteckning och låntagaren
styrka, att han hvarken innehar förmynderskap eller är Uppbördsman af allmänna
medel; hvarförutan han jemväl måste ställa god och antaglig borgen
för all den brist, som panten möjligen vid en skeende försäljning kan under
-
12
Banco-Utskottets Betänkande, N.o 8/f
-
stiga Bankens fordran; och öfver nämnde löftesmäns fortfarande vederhäftighet
skola vederbörande Magistraler årligen meddela Banken intyg, eller, oni
sådant betyg ej lemnäs kan, åligger det låntagaren promt skaffa andre vederhäftige
löftesmän, vid j åföljd, att egendomen eljest till godtgörande af Bankens
kraf, varder försåld.
Uti dessa åtgärder synes mig ligga så ampla föreskrifter till betryggande
af Bankens säkerhet, äfven med utsträckt belåningsrält till halfva försäkringsvärdet
å hus i städerne, att Utskottet saknat allt skäl för dess afslag på min
framställning i detta hänseende; och jag hoppas derföre också en förändring
härutinnan, då ärendet uti Riks-Ståndens plena till afgörande förekommer; så
att äfven städerne må vinna någon lättnad vid belåning af sina hus och
gårdar, i likhet med hvad för landet nu tillstyrkt blifvit.”
I förestående reservation förenade sig Herrar Rådmännen Fridstedt och
Lindblad.
N:o 84.
Ank. till Exp Utsk. den ti Septkl. 1! f. rn.
Betänkande i anledning af väckte förslag till förändrade föreskrifter,
, i afseende på Bankens fastighets- samt skiftes- och
odlings-lånerörelse.
Sedan Utskottet, af förekommen anledning, infordrat Banco-Fullmägtiges
yttrande, huruvida erfarenheten visat, det föreskri (terne uti 195 §. af nu gällande
Banco-reglemente voro lämplige samt i motsatt fall föreslå de förändringar,
som kunde leda till det af Rikets Ständer med samma föreskrifter
åsyftade ändamål, hafva Banco-Fullmägtige sig utlåtit: alt, då den till 300,000
R:dr Banco bestämda fond för skiftes- och odlings-lån under senast förfin t ne
åren varit föga anlitad, och af nämnde lån vid sistlidet åts slut endast en
summa af 37,693 R:dr 6 sk. 3 r:st varit utestående, samt således | delar af
nämnde anslag icke blifvit begagnade, sagde utlåning borde upphöra, i den
nion utestående lån blefvo slutbetalde; att, omförmätde anslag dock borde
i annan väg göras fruktbärande och användas tili förstärkande af den för fastighets-belåningen
anvisade fond, som från det uti 189 §. af Banco-reglementet
bestämde circulalions-capilalet af 4/780,000 R:dr Banco borde okas tili
B anco-Utskottets Betänkandej N:o 84>
jemt 5,000,000 R:dr samma mynt; att, lill följd, förmodligen af stadgandet i
nyssåbeiopade §:s 2:dra punkl, mom. Litt. d., hvarigenom högsta summan för
fastighets-lån från Banken blifvit bestämd lill 6000 R:dr, egare af större
bruks- och landt-egendomar, icke ansett förmonligt att endast för nämnde
belopp låta inteckna sina fastigheter, utan från andra allmänna Verk och Cassör
sökt lån, om icke på så förmonliga vilkor, som i Banken, likväl till större
belopp; men att, derest en del af omförmälde utlånings-fond intecknades
i fastigheter af betydligare värde, sådant dock vore med Bankens sanna fördel
förenadt; i enlighet hvarmed, Banco-Fullmägtige hemställt:
1:j att de uti B inco-reglementels 195 §. omförmälda skiftes-och odlingslån
icke vidare må från Banken ulgifvas, och att, i den nion de utevarande
liqviderades, denna fond malte upphöra;
2:o att elen till fastighets-belåningen anvisade fond mätte ökas från
4,780,000 lill 5,000,000 R:dr Banco;
3:o att maximi-summan för lån emot pant af fast egendom måtte höjas
till 12,000 B:dr Banco, att utgifvas, ela låniillgången derigenom icke helt och
hållet medtages för dem, som söka lån å högst 6,000 R:dr, hvilka alltid börtie
ega företräde, och synnerligast sådana lånsökande, som till Bankens säkerhet
låtit inteckna fastigheter, hvilka nyligen ingått uti allmänna skiften.
Vidkommande Bunco-Fullmägtiges hemställan, att de uti 195 §. omförmälde
skiftes- och odlings-lån icke vidare må från Banken utgifvas och att
den för fastighets-belåningen anslagne fond måtte ökas från 4,780,000 R:dr
till 5,000,000 R:dr samt medel för en sådan ökning vinnas genom öfverflytt—
ning af 220,000 R:dr från skiftes- och odlings-läne fonden, så, ehuru större
delen af den för skiftes- och odlings-lån afsalte find, 300,000 R:dr legat ofruktbar,
ocb derest Rikets Ständer bifalla Utskottets uti Utlåtandet N:o 83
afgifna tillstyrkan af utsträckt belåningsrätt å fast egendom på landet till
halfva taxeringsvärdet, den anvisade fonden för fastighcts-låne-rörelsen sannolikt
blifver otillräcklig samt således det vore ändamålsenligt alt till nästberörde
fond öfverflytta större delen af de medel, sorn äro afsatte för att användas
till skiftes- eller odlings-lån , har Utskott! t dock icke kunnat instämma i Bauco-Fullmägtiges
hemställan, att den för sistnämnde lån afsatte fond må helt
och hållet upphöra, hvarigenom det med densamma åsyftade understödet till
jordbruks-näringen skulle aldeles försvinna, utan får hos Rikets Högloft. Ständer
tillstyrka,
att circulations-capitalet uti låne-rörelsen mot inteckning i fast egendom
förökes med 220,000 R:dr af dt n för skiftes- och odlings-lån
bestämda circulations-summa 300,000 R:dr, hvilken, till följd deraf,
Banco-Ulskollets Betänkande N.-o 84•
neclsältes till 80,000 R:dr, samt alt berörde 80,000 R:dr komma att
användas till utlåning efter enahanda grunder, som finnas stadgade
uti 195 §, af nu gällande Banco-reglemente.
Enär de 220,000 R:dr, hvilka från skiftes- och odlings-låne-fonden skulle
blifva öfverflyttade, utgjort en lånetillgång för landet, har Utskottet ansett
med billighet öfverenslämmande, att de äfven hädanefter komma fastighetsegare
å landet i lane väg tillgodo, men att deremot den för lån på egendom
i städerne utom Stockholm anslagne fond borde bibehållas vid dess ungefärliga
belopp, endast till summan jemnadt; i enlighet hvarmed Utskottet får
hemställa,
att af det sålunda till 5,000,000, R:dr Banco förökade circulationscapitalet
för utlåning på fast egendom, 4,236,000 R:dr hållas tillhanda
för inteckningar i egendom å landet och 764,000 R:dr för inteckningar
uti hus och iord i städerne utom Stockholm.
Hvad slutligen beträffar Banco-Fulimägliges hemställan, att högsta beloppet
för lån emot pant af fasta egendomar måtte från 6,000 R:dr höjas till
12,000 R:dr Banco, att utgifvas, då låntillgången derigenom icke helt och hållet
medtages för dem, som söka lån å mindre summor, eller högst å 6,000
R:dr, hvilka alltid böra ega företräde, och synnerligast sådane lånsökande
deribland, som till Bankens säkerhet låtit inteckna fastigheter,hvilka nyligen
ingått uti allmänna skiften; så och ehuru det vid många tillfällen kunde inträffa,
att tillgång, utan andras förnärmande, funnes för erhållande af lånbelopp,
som öfverstego 6,000 R:dr; likväl, enär de större af sådan anledning
beviljade lånen uti en framtid skulle försvåra möjligheten för de mindre fastighets-egarne
att erhålla delaktighet i fonden, finnér Utskottet sig icke böra
biträda denna hemställan, utan anser, att högsta tillåtna lånebeloppet, så
länge fonden icke öfverstiger 5,000,000 R:dr, bör förblifva 6,000 R:dr; och
kan Utskottet icke eller i öfrigt tillstyrka, alt någre vissa fastighets-egare må
framför andra ega företrädesrätt till låns erhållande från den till utlåning
på fast egendom anslagne fond.
I sammanhang härmed har Utskottet ansett sig böra Rikets Ständers bepröfvande
underställa nedanupptagne af Bankens understyrelse, uti dess till
Utskottet afgifne Berättelse, gjorde framställningar, nemligen:
l:o att, vid genomgående af Line-Canzliets Diarier och Anordningsböcker
för de senast förflutna tio åren, det skall visat sig, att mer än hälften
af de under dessa år ulgifne och till ett sammanräknadt belopp af 2,525 st.
uppgående lån, inskränkt sig inom ett lånebelopp af 500 R:dr Banco, och
att den stora tillväxt uti låne-nummern, sorn i senare tider uppkommit så
-
Banco-Vtikotlels Betänkande t N:0 84-
i5
ledes vore föranledd af det för lån emot pant af fastigheter bestämda nog
låga minimi-lånebeioppet, livilket, jemlikt 189 §. mom. litt. d i nu gällande
Banco-Reglemente, utgör 150 R:dr Banco; samt att, då lån å smärre summor
oftast förorsakade mera besvär, än de å högre belopp, emedan de säker
helsha nd lingar, som för de små lånen måste anskaffas, voro de mest vidlyftiga
och invecklade, skulle, efter Commissariatets öfvertygelse, genom bibehållande
af detta låga minimi-lånebelopp, göromålen inom det Departement
af Banco-Yerket, som hade att besörja ifrågavarande lånerörelse, årligen förökas
och otvifvelagtigt leda till förhöjning uti Verkets förvaltningskostnader;
på grund hvaraf Commissariatet hemställt, att emot pant af fastigheter hädanefter
icke måtte utgifvas lån å mindre belopp, än 500 R:dr Banco.
I anledning af denna framställning, får Utskottet anföra, att, ehuru, såsom
Commissariatet äfven förmält, det måste medgifvas, att löga, om ens någon,
fördel tillskyndas innehafvare!! af ett lån å blott ett eller annat hundrade
R:dr, emedan de kostnader, som äro förknippade med ej mindre anskaffandet
utaf erforderliga säkerhetshandlingar, än äfven fullgörandet af den
årliga inbetalningsskyldigheten, uppgå till ett jemförelsevis ganska betydligt
belopp; har Utskottet likväl, vid det förhållande, ali, om Commissariatets hemställan
bifölles, alla de, hvilkas fastigheter icke vöre taxerade till minst 1,000
R:dr Banco, skulle, derest Utskoltels, uti Utlåtandet No 83, framställde lörslag
bifalles, vara betagne möjligheten att erhålla lån från Banken emot pant
af deras fastigheter, samt att, till följd deraf, den mindre jord-egaren, hvilken
möjligen vöre i största behof att af lånefonden erhålla de!, derifrån skulle
blifva utesluten, —■ ansett det af Commissariatet föreslagne minsta lånebelopp
vara alltför högt; och kan således icke biträda delta förslag.
Men då det nuvarande minimi-beloppet är nog lågt samt det, i händelse,
enligt nyssberörde förslag, fastighet får till halfva taxerings-värdet belånas,
icke skulle blifva med Bankens säkerhet förenligt att utlemna lån emot
pant af egendomar, hvilka endast äro uppskattade till ett värde af 300
R:dr; har Utskottet funnit sig böra tillstyrka,
alt minimi-beloppet för lån emot pant af fast egendom måtte förhöjas
till 200 R:dr Banco.
2:o Att, till undvikande för framtiden af den betydliga tillökning i göromål,
som vid anmaningsräkningars utfärdande, ränte-uträkningars och bokföringens
verkställande uppkomme deraf, att lån utgifvas å hvilken summa
som helst inom det bestämda maximi- och minimi-beloppet, endast denna
summa slutar sig på fullt Riksdalertal, lån ej annorlunda måtte utgifvas, än
i6
Banco-Utsketlcts Betänkandej N.o 84•
å följande slutsummor, nemligen: 16: 32, — 33: 16, — 50: — 66: 32, — 83: 16
och 100 R:dr, eller ock endast å fullt 10:tal Riksdaler utöfver minimi-beloppet.
Med gillande af det senare förslaget tillstyrker Utskottet,
att lån emot pant af fast egendom i städerne och på landet ej annorlunda
få utgifvas, än å fullt 10:tal Riksdaler utöfver minimibeloppet.
3:o Att, sedan Chefen för Låne-Canzliet hemställt, att fördelning af B mco-lån
icke måtte, såsom ledande till minskning i Verkets säkerhet, tillåtas i
annan händelse, än då den afsöndradrade delen af panten vid primitiva lånets
beviljande haft serskildt taxerings-värde sig åsatt, samt blifvit för visst
belopp intecknad , Commissariatet, som icke kunnat dela den af bemälde Chef yttrade
åsigt, det Banken, genom fördelning af lån, bör kunna lida någon minskning
i den säkerhet, Banken der förinnan egde uti den pant, emot hvilken det lån
utgått, hvarå fördelning sedermera begäres, enär på hvardera delen icke kunde
få qvarstå större belopp, än derå kunnat, såsom serskildt lån, primitivt
utgå, af sådan anledning, ej kunnat i vidsträcktare målto biträda Chefens
för Låne-Canzliet hemställan, än alt fördelning af lån måtte ega rum endast
såvida den del af panten, som genom fördelningen frånskiljes, ingått i primitiva
lånesurnman för minst så mycket, som det minimi-belopp, hvilket varder
fastslälldt.
Banco-Fullmäglige hafva, uti häröfver afgifvet Utlåtande, förklarat, att
de, jemte instämmande uti hvad Commissariatet, i afseende på Låne-fördeiningar,
sålunda yttrat, ansett sig böra tillstyrka, att, till förekommande deraf,
att uti en act, tillhörande ett fördeldt lån, icke måtte saknas en fullständigt
intecknad förskrifning, som i och för sig sjelf är tillfyllestgörande för
Bankens säkerhet, — såsom vilkor för bifall till skeende Låne-fördelningar,
uttryckligen bör föreskrifvas, alt den nya eller fördelnings-reversen, skall serskildt
intecknas, med det bestämda förbehåll, att samma inteckning gäller
med förmonsrält från primitiva inteckningens datum.
Uppå de af Commissariatet och Fullmägtige anförde skäl, hemställer Utskottet,
att uti Banco-Reglemenlet mätte inflyta följande föreskrifter:
vid de tillfällen, då hos Banken sökes att få ett lån omsatt genom
fördelning, hvarmed förstås, att, när en pant, hvarå lån ifrån Banken
är vordet meddeladt, genom försäljning eller på annat sätt öfvergått
till serskilde egare, desse hos Banken begära alt hvar för sig få
den på hvars och ens hemmanslott belöpande andel af lånet fördeldt
och på eget namn omsatt, iagtlages:
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 84. 17
a) att elen del af panten, sorn genom fördelningen frånskiljes, ingått
i ursprungliga låne-summan för minst så mycket, som det mini
mi-belopp, hvilket får såsom lån emot pant af faslighet från Banken
utgå;
b'\ att den eller de fråndelade fastighets-lotlerne, hvarför sig, intecknas
med enahanda förmonsrätt, som Banken förut i den odelade
panten innehaft.
Slockholm den 14 September 1840.
Reservationer.
Af H err Stuart: 'På de skäl, som af Banco-Fullmäglige blifvit anförde,
har jag ansett, att Banco-Utskottet bordt hos Rikets Högloflige Ständer tillstyrka,
det högsta beloppet för lån emot pant af fast egen lorn måtte från
6,000 R dr förhöjas till 12,000 R:dr Banco och sålunda icke delat Utskottets
i detta hänseende yttrade åsigt.”
Häruti hafva instämt Herr Baron Stjernstedt, Herr Bråkenhjelm och
Herr Bogeman.
Af Herr Lagerbjelke: ”Det är att befara, det föreslagna stadgandet, angående
låqe-o nisa ilning genom fördel n ng, skall, såsom en Banken rörande
special-lag i delta hänseende, anses göra undantag från inteckningslagens allmänna
föreskrifter örn fördelning; helst det, till det allmänna Verkets förmodade
förmon föreslagna fördelnings-sättet skenbarligen har rättvisa för sig;
och det olika sätt, hvarpå nämnde lagar stiftas och hafva inflytande på hvarandra,
lältligen kan förbises. Om derföre, vid eh sökt omsättning, hvardera
af den delade fastighetens lotter, efter emellan egarne dertill tiälfad öfverenskommelse,
blefve, utan senare intecknings-hafvares hörande och medgifvande,
med hvar sin del af den gemensamma Bankens intecknings-summa belastad,
mot det alt det öfriga af inLecknings-beloppet förfölle i denna fastighets-lott;
så skulle antingen Banken sjelf eller andra inteckningshafvare komma
att lida: Banken, om, som säkeit är, 18 §. Intecknings-stadgan tillämpades
vid uppkommande tvist; andra intecknings-hafvare, om nu föreslagna lag
blefve ansedd som undantags-lag från Intecknings-stadgans föreskrifter. Oin
också Bankens styrelse sörjer för, att inga lån på nyss supponerade sätt få omsättas,
torde likväl stadgandet inlocka mången i kostnader, åsyftande en sådan
omsättning. Detta allt kunde likväl genom en ringa redactions-förändring
afhjelpas. Men föreslagna stadgandet att å skuldsedel meddela inteckBih.
till R. St. Fröt. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 25 Haft. 5
18 Banco-XJtskottels Utlåtande} N:o 85.
ning, med förmonsrätt flere år före dess utgifvande, synes hvarken vara med
intecknings-lagens föreskrifna former eller med rättvisa förenligt. Det är föreskrifvet,
alt, då inteckning sökes, från hvilken tid förmons-rätt räknas, skall
skuldehandlingen förevisas Domstolen, som derå tecknar bevis, när inteckningen
beviljas; och å sjelfva hufvudskriften skall Domstol äfven teckna bevis
om skedd förnyelse, enligt 23 §. Intecknings-stadgan. Dessa firo de enda af
lagen medgifna sätt för inteckning och förnyelse. Förnyelsens förrberörde
form hade likväl ej behöft vara ensam sådan, om gäldenären, fastighets-egaren
och senare intecknings-hafvare medgifvit förnyelse och förmonsrätt, derest
ingen annans rätt, än deras, dervid vore beroende. Som likväl föreskriften
är ovillkorlig, synes det, att lagstiftaren härmed velat bevara andras rätt;
och dessa äro de, som hafva tysta förmons-rätter; ty för dem kan det icke
vara likgiltigt, att vid en concurs komma i tillfälle att få se och pröfva den
handlings beskaffenhet, hvarå första intecknings-beviset skrifvits, men det skulle
ej kunna ske, om Domaren, utan deras hörande, finge utgifva bevis om inteckning
eller förnyelse å en ny skuldsedel, med utsättande, att den egde
förmonsrätt från inteckniugs-dagen af den gamla, troligtvis snart derefter förstörda,
skuldsedlen. Det af Utskottet tillstyrkta förslag är sålunda oförenligt med
Intecknings-lagens på goda skäl stödda grundsatts, att en intecknings-handling
ej må medföra förmons-rätt för längre tid tillbaka, än från den, då denna
handling första gången företeddes för Domstolen; och att denna handling,
men ingen annan, för bibehållande af nämnde lätt, måste minst hvart 10
år för Domstol uppvisas och påskrifvas.”
Uti denna reservation instämde Herr Borgmästaren Helledaij och Riksdags-fullmägtigen
Per Paulsson från Skåne.
N:o 85.
Ank. till Exp. Utsk. den i5 Sept. j kl 4 e
Utlåtandeöfver
väckte motioner angående låns utgifvande från
Banken j emot pant af stor skiftade hemman i Dalarne.
Enligt ankomne protocolls-uldrag af den 15 Februari och den 7 Mars
innevarande år, har Hedervärda Bonde-Ståndet till Utskottets behandling öfyerlemnat
dels en af Anders Olsson från Slöra Kopparbergs Län väckt nio
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o 85.
tion, deruti, under anförande, att den lösningsrätt, som, enligt Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref af den 17 Augusti 1804, angående storskiften och strömrensningar
i Stora Kopparbergs Län, medgifves egare af obesutne delar, hittills sällan
blifvit begagnad, och icke eller hädanefter, ehuru nyttig den än för
Dalarnes förkofran skulle vara, lärer kunna befordras, derest icke tillgång på
förmonliga penninge-lån kunde beredas allmogen, är vordet föreslaget, att af
Bankens tillgångar måtte afsätlas en fondj derutur allmogen i de socknar
inom nämnde Län, der storskiften blifvit verkställde, kunde på högst 10 år,
emot 4 procents ränta och årlig afbetalning på capitalet, erhålla lån, åtminstone
till halfva beloppet af deras egendomars värde, efter hållen värdering,
då de derom sig anmäla oall behörigen styrka, att de, för förvärfvande af
obesuten del inom samma besutenhet, behöfva lånen, äfvensom att sökanderne
till sådane lån måtte ega att hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inlemna
sina låne-documenter, med bifogande dervid af laga kraftvunne arfskiften
och Jagfarne köpe-handlingar, samt styrka, att de i ofvan-berörde ändamål
behöfva medlen, och att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, jemte vitsord härom,
borde insända låne-handlingarne till Banken, samt att Banco-Styrelsen,
om låne-handlingarne befinnas rigtige, måtte vara skjddig att öfverskicka de
bifallna lånen för sökandernes räkning till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Länet, dels en af Didric Wesström ifrån ofvannämnde Län gjord framställning,
att hemmans-egarne i redan skiftade socknar och i de, som framdeles
storskiftas, måtte, emot inteckning i sina hemman, erhålla amortissemenls-lån
i Rikets Ständers Bank, om möjligt, mot 3 procents ränta oeh 2 procents årlig
capital-afbetalning och att lån-ansökningarne samt medlen borde gå genom
Konungens Befallningshafvande, som tillkom att i första hand pröfva säkerheten
och att tillse, det medlen blefvo till deras ändamål använde, samt att
lån-beloppet borde blifva hälften af besutenhetens eller hemmanets värde,
hvilket af Kronofogden med biträde af tvänne ojäfvige Nämndemän och Landtmätare
borde bestämmas.
Sedan Utskottet i ämnet infordrat Banco-fullmägtiges utlåtande, hafva
Banco-fullmägtige, efter erhållen upplysning, att med den gjorde framställningen
om låns meddelande från Rikets Ständers Bank emot pant af storskiftade
hemman, icke åsyftades så beskaffade låne-biträden, som under benämning
af skiftes- och odlings-lån omförmälas i §. 195 af nu gällande BancoReglemente,
utan vanliga fastighets-lån med en procents lägre ränta, samt
skiljagtig behandling, i afseende på handlingarnes pröfning och låne-beloppets
bestämmande, att de fastighets-andelar i Dalarne, motionen omfattade, skulle
vara så beskaffade, att en så kallad besutenhet kunde bestå af 6 a 8 delega
-
20
Banco-Utskotlets Utlåtande} N.o 86.
re, hvilka jemväl kunde hafva små tegar i andra gårdar, men alt de fleste
af dessa delar sammantagne icke vore så stora eller uppgingo till det sammanlagda
uppskattnings-värde, att, emot pant deraf, minsta beloppet af nu
utgifvande fastighets-lån derå kuude meddelas, i följd häraf och då det föreslagna
sättet att grunda låne-summan på en af Kronofogden, jemte honom
föreslaget biträde, öfver panten upprättad värdering, vore mindre tillförlitligt,
såsom beroende på tillfälliga, af locala föihållanden förorsakade, beräkningar, helst
det utgående låne-beloppet borde, såsom tillförne, företrädesvis bestämmas efter
något visst års, fastigheten åsatt, taxerings-värde, såsom på ett allmännare och
mera ändamålsenligt sätt tillkommet, samt enär Konungens B.f a 11 n i n gsli a f v a n d e s
mångsidiga befattningar troligen desto mindre medgåfvo denna embets-myndigbet
att ingå i pröfning af dylika låne-handlingar, som granskningen af desamma,
hvilken lämpligast borde tillhöra de Bankens embetsman, som för handläggningen
deraf skulle ansvara och redovisa, icke allenast vore ganska tidsödande, utan
äfven, synnerligast hvad ålkornst-handlingarne angick, förutsatte juridiska insigter
och en noggrann bekantskap med de deruti förekommande, ofta ganska
invecklade, förhållanden, på nu anförda skäl tillstyrkt afslag å motionen.
Då Utskott't, lika med Banco-fullmägtige, funnit, att de af Riksdags-fullmägtige
Anders Olsson och Didric Wesström framställde förslag icke innefatta
nödig säkerhet för Banken, men deremot skulle medföra besvär och olägenheter
för ej mindre Banco-styrelsen, än Konungens vederbörande Befallningshafvande,
bar Utskottet ansett sig
icke kunna Lill samma förslag tillstyrka bifall.
Stockholm den 14 September 1840.
No 86.
Ank. lill Exp. Utsk den i5 Sept. kl. /£ e. m.
Utlåtandey Öfver väckt motion, angående Förskotts-låm meddelande
från Banken för Strömrensningar., Sjö- ock Mjraftappningar
samt i stort företagna odlingar.
Under den 14 sistlidne Mars har Hederv. Bonde-Ståndet till Utskottet
remitterat en af Riksdags-fullmägtigen Sven Heurlin från Kronobergs Län
fianco-Ulskottels Utlåtandej N.o 86.
it
vackt motion, att Bankens lånerörelse äfven måtte utsträckas till förskottslån
för Strömrensningar, Sjö- och Myr-aftappningar, samt i stort företagne odlingar,
som öfverstiga den enskilda förmågan, dock under följande vilkor:
”l:o alt denna lånerörelse endast må bedrifvas med Bankens vinstmedel;
2:o att lånen må emot säkerhet i gemensam förbindelse och solidarisk
ansvarighet utaf samtlige delegare i företaget, hvilka för beloppet böra aflemna
intecknings handlingar, inom | af egendomsvärdet, sådant detta af serskild
syneförrättning bestämmes, eller ock inom | af TaxeringS-värdet;
3:o att ingen ränta må beräknas för de tvänne första åren; men sedan
O 7
8 procent af primitiva capitalet årligen till Banken återbetalas, hvaraf 3 procents
ränta för det innestående lånet, samt resten räknas såsom capilai-afbetalning;
4:o
att i öfrigt de ordningsstadganden måtte för lånens erhållande och
bibehållande iagttagas, som Kongl. Maj:t af R:kets Ständer anmodas att i
administrativ väg utfärda; och hvilka Rikets Ständer hemställa måtte stödjas
på foljan le grunder:
a) att, uppå anmälan hos Konungens Befallningshafvande, behörig undersökning
måtte, på delegarnes bekostnad, anställas, huruvida det uppgifna
Bolagsföretaget kan utföras på eli för ändamålet tjenligt sätt, utan att förnärma
annans rätt, äfvensom förslag öfver totalkostnaden ; hvarföre förekommande
ersättnings-anspråk böra, så vidt ske kan, vara utredde och öfverenskommelse!'
derom uppgjorde, innan Konungens Befallningshafvande lemnar intyg
om Syne-förrättningens åtgärd.
I de fall, då aftappningar åsyftas, bör Konungens Befallningshafvande
söka förmå delegarne att genom skicklige och vetenskapligt bildade män förut
utreda, om ej till förslagets fullkomliga framgång desamma borde föregå
på större sträckningar lill betryggande af vidsträcktare localers fördelar; då
Bolags-teckning till dessa arbetens utförande borde företrädesvis befordras;
b) att, så snart undersökning skett och Syneförrättning utredt samt intygat
alla med företagets sammanhang egande förhållanden, Konungens Befallningshafvande
må utfärda intyg deröfver, innehållande namnen å samtlige
delegarne samt å de hemman eller de hemmansdelar, de i orten ega;
c) att, så snait detta intyg erhållits, delegarne må sig anmäla genom
ombud hos Banco-s ty reisen; aflemna ett original-exemplar af Bolags-contractet,
samt Syne-protocollet, kostnadsförslaget och återbetalnings-förbindelse, då
B mco-styreisen, om allt befinnes rigtigt, bör bevilja lånet; samt, då de i låneförbindelsen
åberopade säkerhetshandlingar aflena näts, genast utanordna halfva
lånebeloppet. Återstoden bör utanordnas vid den tid, delegarne vid sam
-
22
Banco-UlskoUcls Utlåtande , N.o 86.
ma tillfälle uppgifva, clock icke inom ett år derefter, om lånebeloppet öfverstiger
100,000 R:dr Banco;
d) att i alla de fall, då förslaget afser vinnande af ökad odlingsbar jord,
all sådan utom rågång, genom aftappningen tillkommen må anses tillhöra
bolaget, som eger att i Bolags-contractet intaga vilkoren för dess fördelning,
men, i fråga om strömrensning, må Bolaget icke tillerkännas någon sådan rätt,
som skulle utesluta en hvar att sig sedermera af de vunne fördelar begagna;
hörandes delegarnes enskilda intresse och lånförsträckningens fördel anses i
sådant fall vara tillfyllestgörande att ersätta dem företagets utförande: detta
dock alltid under förutsättning, att orten samfälldt då bidrager till arbetets
utförande, på sätt hittills öflig! varit.”
Banco-Fullmägtige hafva, uti infordradt yttrande öfver motionen, sig utlåtit,
att, då motionären, till stöd för det af honom framställde förslag, icke
anfört några skäl, som, enligt Fullmägtiges öfvertygelse, kunde föranleda Fullmägtige,
att frånträda deras, redan förut hos Utskottet gjorda, hemställan,
att större delen af den till skiftes- och odlings-lån, enligt Banco-reglementet,
anvisade Circulations-summa, — 300,000 R:dr Banco, linge användas till
förstärkande af den för fastighets-utlåningen anslagne fond, Fullmägtige ansågo
sig hvarken kunna eller böra tillstyrka Rikets Ständer, att vidare anvisa
några medel till så kallade odlings-lån, minst i den vidsträckta, nästan obegränsade,
scala, förslaget syntes innebära; att beträffande de föreslagne lånen
af icke mindre än 100,000 R:dr och derutöfver till sådane associationer, som
kunna bilda sig för ström-rensningar, sjö- och rnyr-a(tappningar, en slik utsträckning
vore helt och hållet främmande för Bankens functioner samt icke
förenad med dess säkerhet, emedan Bankens vinstmedel, af motionären påräknade
till nu ifrågavarande lånebiträden, borde vara hastigt tillgänglige, för
att användas, enligt Rikets Ständers disposition, och följaktligen hvarken kunde
eller borde utlemnas i en lånerörelse, slällcl på araortissement och en längre
tids återbetalning; samt att Fullmägtige, som ansett, det låne-understöd för’
omförmälde företag, i händelse de pröfvas vara verkställbara och för det allmänna
gagnelige, böra bestridas och utgå i mon af tillgång från Stats-verkets
Nionde Hufvud-Titel, eller ock upptagas uti den så kallade Extra Stats-regleringen,
förthy icke kunnat gilla och biträda principen för den föreslagne utsträckningen
af Bankens lånerörelse, utan funnit sig böra afstyrka bifall till
motionen.
Då Rikets senast församlade Ständer icke ansett några lån till corporationer
vidare böra från Banken meddelas, utan deremot antagit den grundsats,
att Bankens utlåningar böra vara antingen på kort tid, eller ock emot
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o 87.
2%
sådane fordrings-liandlingar, som utan allt för mycken svårighet kunna försäljas
eller hypotheceras, samt, enligt Utskottets förmenande, de nu ifrågavarande
förskotts-lånen skulle i sistnämnde hänseende för Banken blifva af ofördelaktigare
beskaffenhet, än de egentliga fastighets-lånen till viss man emot
inteckningssäkerhet, likasom den nu föreslagne utsträckningen i Bankens lånerörelse
hvarken skulle tillhöra Bankens verksamhet eller vara med dess säkerhet
förenlig; får Utskottet, till förekommande af sådane större förluster,
som Banken fått vidkännas, å de odlings-lån, hvilka före sistlidne Riksdag från
Banken utgåfvos, och under åberopande af dess, under N:o 84, afgifne Utlåtande,
angående en del af Odlings-lånefondens öfverflyttning till fonden för
fastighets-belåningen, tillstyrka Rikets Ständer
att å Riksdags-Fullmägtigen Sven Heurlins ifrågavarande motion
meddela afslag.
Stockholm den 14 September 1840.
N:o 87.
Ank. till Exp. Utsk. den iS Sept.j kl. 4 *• 711 ■
Utlåtandej i anledning af väckte motioner, angående dels utsträckning
af lånetiden och nedsättning af räntan för Discontlån
samt dels bestämmandet af någon viss andel af Discontfonden
till lån åt Jordbrukare och Bergsmän.
Enligt ankomne Protocolls-utdrag af den 19 och 21 sistl. Februari, har
Hederv. Bonde-Ståndet till Utskottets behandling öfverlenmat:
l:o Riksdags-fullmägtigen David Anderssons från Hallands Län motion,
att, med afseende å nödvändigheten af underlättade låne- och betalnings
vilkor
för jordbrukare samt för dem, hvilka idka Bergsmanna-rörelse, lånetiden
vid Banco-Disconten måtte för nämnde medborgare-classer utsträckas
till helt år, emot förbindelse att vid denna termins utgång, och ovilkor
ligen
senast inom den nu bestämda respit-tiden af 2:ne månader efter förfa
11 od agen omsätta lånet med minst |:del af ca pi tal-beloppet;
att alla öfriga medborgare-classer måtte fortfarande åtnjuta den dem nu
medgifua lånerätt under de derför stadgade vilkor;
24
Banco-Utshottels Utlåtande, N:o Sy.
att de, som begagna Handels-Disconten, icke må erhålla lån af Allmänna
Disconten, men alt åt dem borde medgifvas ökad lånerätt i förstnämnde
Discont till det belopp, som med Bankens säkerhet kunde anses förenligt,
samt att Discont-Directionerne, sedan de, efter 2 eller 3 års förlopp, från
det en sådan förändring i omsättnings-vilkoren blifvit antagen och införd,
kommit i tillfälle bedöma, till hvilka belopp jordbruket och bergsmanna-iöreisen
kunde vara i behof af lånebiträden, måtte ega att då och vid hvarje års
utgång derom underrätta Banco-Styrelsen, som borde berättigas att derefter
årligen bestämma, huru stora andelar af Discont-creditiven borde, efter nu föreslagna
grunder, anvisas lill lån åt jordbrukare och Bergsmän, eller till utlåning
åt alla öfriga classer.
2:o En Motion af Riksdags-Fullmägligen Hans Hansson från Götheborgs
och Bohus Län, med hvilken Olof Bety aminsson från samma Län sig förenat,
att, då det med Discont-Inrättningen åsyftade understöd för näringar i
allmänhet föga kunde komma jordbruks-näringar till godo, i anseende till de
korta betalnings-terminerne, tiden för återbetalning eller omsättning af Discont-lån
måtte förlängas till ett år, såsom minst erforderlig för frambringande
af någon produetion af ett å jordbruks- och landtmanna-näring i allmänhet
nedlagdt capital, eller att, derest betänklighet mötte för en sådan reglering
af hela Discont-rörelsen, åtminstone någon del af Discont-fonden måtte,
• under nämnde utlåuings-vilkor, serskildt bestämmas för jordbruks-näringen; äfvensom
alt räntan för låne-underslödet till jordbrukare måtte nedsättas,
Uti infordradt utlåtande, har Directionen öfver Banco-Discont-Verket afstyrkt
bifall till de af motionärerne föreslagne förändringar, hufvudsakligen
af följande skäl: dels att bestämmandet af den kortare tid, eller sex månader,
inom hvilken Discont-lån bör inbetalas eller omsättas, hittills funnits i
väsendtlig nion bidragande att inskränka Verkets förluster till de möjligen
minsta, och att det vore nödvändigt att, med en begränsad fond, kunna påräkna
hastigare och jemnare inflytande tillgångar för lånsökande; dels att,
med afseende å mängden af lånsökande och fondens anlitande, all anledning
saknades för nedsättning af räntan; och dels att väsendtliga hinder skulle
mota vid Riksdags-Fullmägtigen Dawid Anderssons förslag, rörande en serskild,
genom afsättning af Banco-Discont-fonden tillkommande låne-rörebe
för jordbrukare och bergsmän, emedan icke med tillförlitlig säkerhet eller
rättvisa lät sig bestämmas rättigheten för låns tilldelande i sådant fall, då
lånsökanden icke sällan kunde hänföras till 2:ne eller flere categorier.
Hvad
Banco-Utskottets Utlåtande > N.o 8j.
Hvad nu först vidkommer Riksdags-Fullmägtigen, David Anderssons yrkande,
att de, som begagna Handels- och Närings-Disconten icke må erhålla
lån från Banco-Disconten, så, enär det skulle vara obilligt att betaga en vederhäftig
låntagare rättigheten att, då derigenom icke det bestämda högsta
skuld-beloppet öfverskreds, på fullgod namnsäkerhet erhålla lån från BancoDisconten,
derföre att han förut innehaft eller ännu innehade lån från Handels-
och Närings-Disconten, kan Utskottet
icke understödja denna motionärens framställning.
Beträffande dernäst förslaget, angående bildandet af en serskild låne-rörelse
för jordbrukare och bergsmän, finner Utskottet, i enlighet med hvad af
Banco-fullmägtige är vordet anmärkt, så väsendtliga hinder möta för verkställigheten
deraf, att Utskottet
icke eller kan tillstyrka Rikets Högloflige Ständer att samma förslag
bifalla.
I följd häraf, och då jemväl, efter hvad Utskottet befarar, villrådighet
vid föreskrifternes tillämpning, missförstånd och tvister skulle uppkomma deraf,
att några medborgare-classer berättigades till lån från Banco-Disconten emot
lägre ränta och längre utsträckt låne-tid, än öfriga; då det vore obilligt,
att med dylika fördelar gynna några låntagare framför andra, och dertill,
hvad de nu ifrågavarande beträffar, å Bankens sida destomindre någre skäl
sig förete, som dels Discont-låne-rörelsen för tillfälliga behof icke är afsedd
eller lämplig till understödjande af jordbruket, för hvilket ändamål deremot
serskilde låne-fonder äro anslagne, kan
Utskottet icke för jordbrukare och bergsmän, eller några af öfriga
medborgare-classer, med de andras förnärmande, tillstyrka rättigheten
till låns erhållande frän Banco-Disconten emot föreslagen lägre
ränta, eller längre utsträckt låne-tid.
Enär således de fördelar, som möjligen kunna beredas, böra, enligt Utskottets
åsigt, komma låntagare i lika mon till godo, har Utskottet ingått i
pröfning, huruvida i allmänhet för lån, som från Banco-Disconten utgifvas,
räntan kunde böra nedsättas till 4£ och tiden för lånens fulla inbetalninsr,
O O '
enligt motionärernes förslag, utsträckas till 5 eller 3 år.
Räntans nedsättning samt låne-tidens utsträckning till 5 år har Utskottet
uti dess under N:o 82 afgifna Betänkande, i anledning af Riksdags-fullmägtigen
G. B. Apelqvists derom väckte förslag, redan afstyrkt; och får således
här endast åberopa de skäl derför, hvilka uti samma Betänkande äro
anförde.
Bill. till R. St. Prot. 1840. 6 Sami, 1 A/d, 26 Haft. 4
26
Banco-U tskottets Vdalande, N.o 87.
Hvad åter angår bestämmandet af låne-tiden till ett år med omsättningsrätt
till -|:del af ursprungliga låne-beloppet, så, och med afseende å den obetydliga
förlängning i betalnings-tiden för hela lånet, som härigenom skulle uppkomma,
i synnerhet som den så kallade respit-tiden derigenom på det hela
förkortades, har Utskottet ansett en sådan förändring icke höra medföra några
egentligen menliga följder för Banken eller Discont-verket, men deremot
leda till besparing i låne-omkostnader för låntagarne och serdeles för dem
bland desse, som af jordbrukets afkastning hemta sina tillgångar, utgöra en
väsendtlig förmon i afseende på tiden för afbetalningarnes verkställande; hvadan
Utskottet alltså får hos Rikets Ilögloflige Ständer tillstyrka,
att låne-tiden vid Banco-Discont-verket härstädes, äfvensom LåneContoiren
i Götheborg och Malmö, må utsträckas till 12 månader;
alt lånen må, såsom hittills, få omsättas, dock på högst 12 månader
hvarje gång; att vid omsättning på nyssnämnde tid erlägges minst
-|:del efter ursprungliga capitalet, samt i förhållande derefter vid
kortare omsättnings-tider till och med 3 månader, då afhetalningen
hlifver minst -i-idel.
Stockholm den 14 September 1840.
Reservation.
Af Herr Stuart: ”Banco-Utskottets framställning, angående förlängandet
af tiden för de i allmänhet så kallade Discont-lånen från 6 månader till ett
år, förefaller mig i flera hänseenden mindre väl betänkt. Jag kan derföre icke
underlåta alt anmäla min reservation emot Utskottets härom fattade beslut.
Denna låne-rörelse, hvarvid mer eller mindre tillförlitlige vederhäflighetsbetyg
och vederbörande tjenstemäns omdömen om lån-sökandens och hans löftesmäns
ekonomiska ställning utgöra enda grunden för lånens beviljande, måste
naturligtvis blifva mera äfventyrlig, i samma mon, som låne-tiden utsträekes,
samt, i följd deraf, möjligheterne af förändringar i den endast personella
säkerheten ökas. Så vida ej lån hädanefter skola vägras alla personer,
hvilkas tillgångar, i anseende til sättet för deras användande, ä 10, serdeles under
en längre tiderymd, underkastade väsendtliga omväxlingar, måste äfven
för framtiden vida större förluster på berörde låne-rörelse, än under hitintills
stadgade utlånings-viilkor, obestridligen vara att befara. Discont-låne-rÖrelsen
afser allenast fyllandet af tillfälliga låne-behof. Genom ifrågavarande lånebiträdens
successiva förvandling till stående lån, motverkas helt och hållet
afsigten med denna utlåning. " Utskottets nu beslutade förslag befrämjar hög
-
/
Banco-Utskottets Utlåtandej N.O 88. 27
ligen en sådan förvandling och utgör följagtligen ett stort afsteg från det åsyftade
målet. — Serskildt anser jag mig böra fasta Riks-Ståndens uppmärksamhet
på den högst anmärkningsvärda följden af detta förslag, att lån på
namn med omsättnings-rätt framdeles skulle kunna erhållas under ett års tid,
men att enahanda lån, emot säkerhet derjemte af godkände publika papper
och utan rättighet tili omsättning, endast kunna beviljas under bögst ett
hallt år.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Frölicht Herr Baron
Stjernstedt} Herr af Zellén, Herr Doctor Hagberg, Herr Lector Laurenius3
Herr Prosten Lahngj och Herr Rådman Gråå.
Af Herr Bråkenhjelm: ”Jemte det jag instämmer uti Herr Stuarts reservation,
får jag lästa uppmärksamheten derpå att, i följd af Utskottets förslag,
det utan tvifvel skall möta större svårighet för låntagaren, att erhålla löftesmän,
då under ett år hvars och ens ekonomiska ställning är mer underkastad
förändringar, än under ett halft år.’’
N:o 88.
Ank. lill Exp. Utsk. den 15 Sept., kl. 4. e. rn.
Utlåtande, i anledning af väckte motionerdels om inrättande af
Läne-Contoir 1 hvarje Provins, dels om tillökning i Discontfonden
och nedsättning af räntan för Discont-lån m. m.
Från Ilederv. Bonde-Ståndet äro, enligt ankomne Protocolls-utdrag af den
4 och 14 sistlidne Mars, tili Utskottet remitterade följande motioner:
l:o af Riksdags-Fullmägtigen Sone Pehrsson från Skåne, att, till beredande
så väl af vinst för Rikets Ständers Bank, som af lättare communication
för allmänheten med Discont-Styrelsen, Låne-Contoir måtte inrättas i
hvarje större provins, och åtminstone ett för 2:ne mindre; att Banco-Discontens
fond till beloppet minskas, allt som de nya Låne-Contoiren blifva inrättade
och provinsernes Lån på desamma öfverflyttade; men att hela Diseontutlånings-fonden
intill nästa Riksdag ökas med tre millioner Riksdaler, utgörande
det belopp, som kan anses böra såsom Bankens säkra vinst på fem år
inflyta;
28
Banco-Utskoltcts Utlåtande j IV.-o 88.
alt jäntan för Discont-lån nedsättes till 4-| procent;
att Handels- och Närings-Disconten, som för hvaije Låne-Contoir bör
drifva sin rörelse hufvudsakligen med upplånte medel, och i hvilken alltid
5 procents ränta bör beräknas, må begagnas af handlande, fabricanter och
dem, som äro i den större rörelsen; men Banco-Discont-fonden deremot endast
tillhandahålles jordbrukare och embetsman samt öfrige medborgare, hvilka
icke i Handels-Disconten egde låne-rättighet; samt slutligen;
att, i den nion Bankens rörelse visar sig stadgad och dess vinst ökas,
Rikets Ständer måtte vara betänkte, att låta jordbrukai-e begagna sig af fastighets-lån
till 4 procents ränta och 3 å 4 procents årlig afbetalning.
2:o Af Riksdags-fullmägtigen Johannes åndersson från Skaraboi’gs Län,
att, i stället för Piivat-Bankerne, hvilka, efter deras octroyeis slut, borde
upphäfvas och försvinna, filial-afdelningar af Banco-Disconten måtte inrättas
inom hvai’je Län, under Landshöfdingarnes och af Rikets Ständer utsedde
Hirecteurers förvaltning och ansvar.
Hvad först beträffar motionäi-ernes förslag om inrättande af Låne-Ccntoir
eller Filial-afdelningar af Banco-Disconten inom provinserne, så enär, på sätt
Directionen öfver Banco-Discont-verket jemväl uti infordiadt utlåtande antydt,
den åsyftade fördelen för allmänheten af lättad communication med nämnde
låne-anstallfer icke skulle motsvara den högst betydliga förvaltnings-kostnad,
som blefve en ovillkorlig följd af dylika inrättningar, måste Utskottet, för
dess del, afstyrka bifall till detta förslag.
Hvad dernäst angår Lågan om räntans nedsättning för lån Lån BancoDisconten
samt vissa medborgare-classers uteslutande från hittills egd rättighet
att af denna Discont-fond erhålla låne-biträde, kan Utskottet på de skäl,
som finnas anförde i dess, under N:ris 82 och 87, afgifne Utlåtanden, icke
eller härå tillstyrka Rikets Ständers bifall.
I afseende å yrkandet, att Handels- och Närings-Disconten bör drifva
dess rörelse hufvudsakligen med upplånte medel, finnér Utskottet, att, enär
Banken eger egna tillgångar att i denna låneväg använda, skulle det hvarken
vaia behöfligt eller lämpligt att nyssberöi’de Disconts-utlåning blefve helt och
hållet beroende al upplåning från enskilde.
I anledning af den utaf Riksdags-fullmägtigen Sone Persson gjorda framställning,
att Rikets Ständer måtte vara betänkte, att låta jordbrukare begagna
sig af fastighets-lån till 4 procents ränta och 3 å 4 procents årlig capitalafbetalning,
bör Utskottet upplysa, alt, enligt 6 Alt. Afd. 2 af Banco-Reglementet
under den 26 Maj 1835, sådan låne-rättighet redan är medgifven, e
huru
-
Banco-Utskoitcls Ullälandej N:o 88.
29
huru mot endast 2 procents capital-afbetalning, att någon framställning icke
blifvit gjord om inskränkning af den derigenom stadgade utlåning emot inteckning
i fast egendom, men att Utskottet deremot, uti dess under N:o 84
afgifne Betänkande, föreslagit att circulations-capitalet uti denna låne-rörelse
må ökas med 220,000 R:dr, och således saknar all anledning att tillstyrka bifall
å motionen i denna del.
På grund af hvad nu anfördt blifvit och då Utskottet anser det vara för
tidigt att meddela yttrande öfver Riksdags-fullmägtigen Sone Perssons framställning,
angående tillökning i den för Baneo-Disconten anslagne fond, förr
än efter erhållen kännedom af Rikets Högloflige Ständers beslut i fråga om
den reserverade Banco-vinstens användande, får Utskottet hemställa,
att Sone Perssons och Johan Anderssons ifrågavarande motioner
må lemnäs utan afseende; dock under Utskottet förbehållen rättighet
att framdeles fä pröfva och sig utlåta om och till hvad belopp
fonden för Banco-Discontens utlåning må kunna erhålla någon tillökning.
Stockholm den 14 September 1840.
STOCKHOLM, ecksteinska »okthyckfriet 1840.
0/ ! .^yjiill vtACTiiii iki. • 'i })ii ,sniiiiftJatfl»*»ju'/jfi'.» >3«»:>('.• i * j*,.-. ;»«• nini
'i
'!) t 'IJi. ,■ • ■ > o j!'! ' :<•}(. • Ui! i. /1I
-narn v vA! nrtqjjp uy.iu.- ■' ■ - • •■•■i alun;i/ «,:Nhs>i ;r/. j
'I ; • ljil 'l- lil ■ ■ . i; = i i -1 ii- . :■■ Jillll' V
ui' t.~‘ '-1 i !'r 1 > l'< vjiUi-lsHi .!-ir t) 'fu ■ imfi,; ,.'>U 'ji iv fi.s
.'J.t. J>>l : ,;,i , vhiliJiJ., ■■ .: -I - ;ji« il »>
•i m ‘)i * i.r: u iii ». .9U19E iiv ! A: t); Sr o
-.. ..-i • i ■-■!<■; J : : .. 51 :
i
- ;; i.' .. . ■ Ii '.lilli1 i- .1 '
BTlWlffrJW!CH" ' i'f ftin»"*9--t
>\ 1/ <r ■) Jf * <1 x
Banco-htskottets Memorial, N:o 8g.
l
N:o 89.
Anie. till Exp. Utsk. den i7 September, kl. i e. m.
Memorial, angående en af B anie ens Commissariat verkställd
afskrifning af 2:ne frän Banken utgifna fa
stighets-lån, hvilkas belopp icke kommit låntagarne
tillhanda
Uti den af Bankens Commissariat, vid Riksdagens början, till Utskottet
afgifne berättelse, bär blifvit anmäldt, att återstående capitnlbeloppen,
jemte förskjutne låns-påkostnader, å de 2tne, i 183^ års Revisionsberättelse,
pag. 3i, och i 183g års Berättelse, pag. 32, oraförmälde, från
Banken utgifhe, fastigbels-lån, det ena under N:0 4.127, stort 583 R:dr 16
sk. Banco, emot inteckning uti det hemmans-egaren Peter Johansson och
hans hustru tillhörige -j^rdels mantal frälse Solnebo, i Wimmerby socken
och Sefvedes härad af Calmar Län, och det andra, under N:o 4,153
å 366 R:dr 3a sk. samma mynt, emot hemmans-egaren Sven Larssons
och dennes omyndiga barns förmyndare Sven Carlssons skuldförbindelse,
likaledes intecknade uti J5:dels mantal frälse Solnebo, för hvilka lån Banken,
genom serskilde af Kongl. Maj:t gifne Nådiga domar, är vorden fråndömd
betalningsrätt, blifvit, jemlikt Commissariatets beslut, den 12 November
sistlidet år, i Bankens räkenskaper afskrifne.
Sedan Utskottet, hvars uppmärksamhet sålunda blifvit fästad å den
af Commissariatet, utan Rikets Ständers tillåtelse, föranstaltade afskrifningen,
infordrat Banco-fullmägtiges yttrande, dels på hvad grund ifrågavarande
afskrifning blifvit af Commissariatet verkställd, och dels huruvida
Banco-fullmägtige funnit sådane omständigheter hafva i dessa mål förekommit,
att, i anledning deraf, Fullmägtige ansett någon åtgärd böra vidtagas,
i afseende å Bankens godtgörelse för otvanberörde afskrifne belopp;,
har Utskottet, tillika med det från Fullmägtige infordrade Utlåtandet, fått
emottaga yttranden i ämnet af Commissariatet och Fiscals-Embetet.
Af dessa handlingar har Utskottet, i afseende å ifrågavarande 2:ne
lån, inhemtat: att, sedan ofvanbemälde hemmans-egare, Peter Johanssons
och Sven Larssons lånehandlingar, hvilka lån-sökanderne aflemnat till
numero aflidne Borgmästaren Svalander, på det denne derå skulle anskaffa
Si/i. till n. St. Prat. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 27 Haft. 1
2
Panco-Utskottets Memorial, JV:o 8g*
penningar, men Borgmästaren Svalander i samma ändamål öfversändt till
"nu jemväl aflidne Banco-Commissarien Gustaf Erland Huldt, blifvit den
25 Januari och den 8 April 1826, föredragne granskade och godkände
inför Banco-Commissarierne, som beslutat, att de sökte lånen skulle utan'
ordnas, i mon af blifvande tiljgång på transportmedel; så och efter sådane
■ medel tid efter annan influtit samt i vanlig ordning öfverförts å de saflunda
beviljade lånen, deraf Peter Johanssons lån utgått till fullo den
i3 Mars nyssnämnde år, med 583 R:dr 16 sk., och Sven Ivarssons den
- 1 påföljde Maj., med 366 R:dr 3a sk. Banco, hade begge dessa lån, enligt
anteckning å skuldförhindelserne, blifvit, på grund af åberopade fullmagler,
qvitterade utaf Commissarien Huldt; att bemälde Commissarie,
såsom i Canzliet anställd, icke allenast deltagit i pröfningen af lånehandlingarne
och varit för desammas vårdande, gemensamt med öfrige Commissarie!’,
ansvarig, utan äfven, enär, efter dåvarande fördelning af göromålen,
Calmar Län, hvarest de af Peter Johansson och Sven Larsson hös
Banken pantsatte fastigheter varit belägne, tillhört Commissarien Iiuldts
district, baft närmaste tillsynen öfver låne-handlingarne; att de å lånen ulfäste
årliga inhetalningarne , hvilka beräknats från den 3o December sistnämnde
år, då de till hvartdera lånet anvisade transportmedel blifvit iLåne-afdelningen
sansmanslagné, sedermera för de 8 första åren, eller från och med
1827 till och med år 1834» blifvit, under den 3i December hvarje år,
samtidigt fullgjorde, utan att med fullkomlig visshet kunnat bestämmas,
att dessa inbetalningar blifvit verkställde genom Commissarien Huldt, ehuru
å insättnings-notor och en del altester befintliga anteckningar dertill gifva
skälig anledning, att sedan Commissarien Huldth den 3 December 1835,
aflidit, och någon inbetalning å det ena eller andra lånet för det året icke
erhållits, utfärdades från Banken, under den i5 Mars i836, vanliga anmaningsräkningap,
hvilka Peter Johansson och Sven Larsson vägrade
att emottaga, under förklarande, att de hvarken utfärdat fullmagt för de
ifrågavarande lånens lyftning, eller större eller mindre del deraf bekommit,
och följagtligen icke eller ombesörjt eller låtit ombesörja de dittills
gjorda inbetalningarne å lånen, hvilkas infriande Peter Johansson och
Sven Larsson helt och hållet sig undandroga, enär, efter deras förmenande,
lånen blifvit af annan person falskligen uttagne; att, i anledning
häraf, Fiscals-embctet till Kongl. Majrts och Rikets Svea Hof-Rätt instämt,
dels Peter Johansson och hans hustru Christina Larsdotter och dels Sven
Larsson, jemte dennes till myndiga år komne son, Carl Svensson och de
Bauco-U/slottets Memorial, N:o 89.
3
omyndiga barnens förmyndare Sven Carlsson, under yrkande, att bernil Ida
personer måtte lagligen förpligtas att återstående beloppen å omförmälde
arne lån, jemte ränta och kostnadsersättning, till Hanken inbetala; att
Kongl. Hof-Rätten, genom serskilde, i desse mål den 32 Februari i838
gifne domar, sig utlåtit: att, ehuruvälPeter Johansson samt Sven Larsson och
Sven Carlsson, hvar för sig, medgifvit rigtigheten af deras ifrågasatte,
till Banken utgifne, skuldförbindelser och de derföre uti Peter Johanssons
och Sven Larssons egande hemmansdelar i Solnebo meddelade inteckningar,
samt skuldförbindelserne jemväl innehölle erkännande, att utgifvarne
deraf till deras fulla nöje uppburit och undfått de förskrifne lånebeloppen;
likväl och sorn, med afseende å den för låns upptagande i Bänken
stadgade ordning, enligt hvilken den, som derstädes söker dart,
måste dit ingifva sin förskrifning med tillhörande säkerhetsbandlingar,
innan ens blifvit afgjordt, om lån derå erhålles eller ej, skuldförbindelsernes
innehafvande icke finge antagas utgöra fullt bevis, att valuta blifvit
för desamma gifven, samt genom den omständighet, att Commissarien 1
Huldt, under åberopande af fullmagter, lånebelopen från Banken utqvitterat,
icke eller kunde anses vara ådagalagdt, att Peter Johansson samt
Sven Larsson och Sven Carlsson, eller deras rätta Ombud, valuta
för skuldförbindelserne utbekommit, enär så väl Peter Johansson, som
Sven Larsson och Sven Carlsson bestridt icke allenast, att de några
fullmagter till lånens lyftning utgifvit, utan ock att penningarne dem
tiilhandakommit, samt de af Commissarien Huldt åberopade fullmagter
icke kunnat å Bankens sida företes; alltså och då sanna förhållandet
härutinnan ej kunde annorlunda utrönas, än genom edgång, ålades
Peter Johansson samt Sven Larsson och Sven Carlsson, jemlikt ! 7 Gap.
3o §. Rättegångs-Balken, att, der de gitte, hvar för sig, edeligen betyga,
att de icke utgifvit fullmagt för lyftning -i Banken af ifrågavarande lån
samt att de ej eller annorledes kommit i åtnjutande af valuta för de derför
utgifne skuldförbindelserne; att omförmälde af Kongl. Hof-Rätten meddelade
Domar, deruti ändring, å Bankens vägnar, i underdånighet är vorden
sökt, blifvit af Kongl. l\laj:t under den p Augusti sistlidet år fastställde;
att icke allenast Peter Johansson, utan äfven Sven Larsson och
Sven Carlsson den g derpåföljde September inför Seveds Härads-Rätt fullgjort
de dem föreskrifne edgångar, hvadan de, enligt innehållet af Kongl. HofRätlens
förrberörde, utaf Kongl. Maj:t i Nåder gillade, Domar, numera äro
från Bankens sålunda instämde käromål frie, samt, såsom följd deraf, jern
-
4
Banco-U{»kottets Memorial, N:o 89.
väl berättigade, att de intecknade skuldförbindelserna , hvilka likväl ännu befinnas
i Bankens förvar, när som helst återbekomma; samt aLt genom den
utgång, omförmälda mål sålunda erhållit, en förlust för Banken uppkommit
till ett samrnanräknadt belopp af gg8 R:dr 33 sk. 10 r., hvilket, på sätt
förut är nämndt, blifvit, enligt Commissariatets beslut den 26 sistlidne
October, i Bankens räkenskaper afskrifvet.
Såsom skäl för den verkställda afskrifningen, har Commissariatet anfört,
att, enär Banken, sedan de, genom ofvanberörde Nådiga Domar föreskrifne
edgångar, blifvit fullgjorde, icke vidare hade att påräkna någon betalning,
hvarken af Peter Johansson och hans hustru eller utur det, på
grund af deras den 27 Mars 1816 uthändigade skuldebref, till Bankens säkerhet
intecknade frälsehemmanet Solnebo -^rdels mantal, för återstoden
å landtegendoms-lånet N:o 4,127, eller af Sven Larsson och hans harn,
eller utur de i stöd af hans och hans hustrus sistnämnde dag utgifne skuldsedel,
likaledes intecknade andre -,25:dels mantal i frälsehemmanet Solnebo
för hvad af landtegendoms-lånet N:o återstode, samt ej eller, Com
missariatet
veterligen, någon talan blifvit af Fiscals-Em betet vackt om
Bankens godtgörelse i annan väg för omförmälde låne-återstoder, Commissariatet,
enär dessutom, uppå tillstyrkan af Fiseals-Embetet, utgifvarne af
omförmälde skuldebref redan voro ansedde berättigade att från Banken
återbekomma 'desamma, funnit det vara desto mindre lämpligt, att desse
land tegend oms-lån än vidare hlefve i Bankens räkenskaper, ibland dess fordringar,
balaneerade, som uti 4 §- i Lagen för Rikets Ständers Bank den
1 Mars i83o stadgas, ”att möjligen inträffande capital-förminskning under
året skall af vinsten ersättas.”
I afseende å den af Utskottet väckte fråga, huruvida någon åtgärd
borde vidtagas för Bankens skadeslöshållande för ofvanberörde afskrifne
lönesummor, är af Fiscals-Em betet yttradt, att, ehuru ofvanom för mälde
domslut hufvudsakligen finnas grundade på den omständighet, att å Bankens
sila icke kunnat företes de af Banco-Coinmissarien Huldt, vid cfvitterandet
af lånen, åberopade fullmagter, eller på annat sätt visas, att lånsökauderne
för deras till Banken utgilne skuldförbindelser undfått valuta,
derom innehafvandet af sjelfva skuldförbindelserna icke af Domslolarne ansetts
utgöra erforderligt bevis, samt, enligt de för Banken gällande Ordningar
och Reglementen, vid den tidpunkt, sorn här är i fråga, Commissarierne
i Canzliet icke allenast egt gemensam arsvarighet för de under deras
vård befintlige lånehandlingar, utan äfven måste anses hafva varit skyldige
Banco-Utshottets Memorial, N:o 89,
5
att tillse, det de af dem beviljade lån icke blifvit till obehörige personer
utlemnade; likväl och som Banco-Commissarien Hahlt, hvilken icke allenast
såsom lånsökandemes Commissionär lånehandlingarne till Banken inlemnat
samt lånemedlen uppburit och qvitterat, utan äfven, i egenskap af
Districts-Commissarie för Calmar Län, sjelf haft närmaste tillsynen öfver
låne-acteine, redan år 1835 aflidil, vid hvilket förhållande del numera
icke kunde utredas, hvarken huruvida han verkligen innehaft och till Banken
aflemnat de uti hans, å skuldförbindelserne tecknade, qvittenser åberopade
fullmagter, hvarom Commissariernes Protocoll för de dagar, då
lånehandlingarne blifvit af dem granskade och godkände samt lånemedlen
utgått, icke lemna någon upplysning, eller, derest fullmagterne blifvit aflemnade,
på hvilken tid eller genom hvilkas förvållande desamma förkommit,
samt härtill komme, att, enär de antagna formulären till skuldförbindelser
för lån af ifrågavarande beskaffenhet innefatta erkännande af
lånsökanderne, att de uppburit och undfått den förskrifne lånesumman,
det tillförne icke ansetts oundgängligen nödvändigt, att, i de fall, då de
lånsökande låtit genom Commissionär sine lånelrandlingar till Banken inlemna,
denne sistnämnde för lånemedlens lyftning presterat serskild full—
magt, ehuru sådant, utan att någon föreskrift derom funnits, i allmänhet
är vordet af Canzli-Commissarierne iagttaget; har Fiscals-Embetet, vid öfvervägande
af alla de serskilde omständigheter, som beträffande ifrågavarande
lån sig förete, ansett, att, under närvarande förhållanden, hvarken
den ena eller andra af Bankens tjenstemän skulle i laglig väg kunna förpligtas
alt till större eller mindre del ersätta den förlust, sorn Banken å oftanämnde
lån fått vidkännas, samt att följagtiigen ett åtal, åsyftande att
bereda Banken en slik ersättning, skulle vara utan allt ändamål.
Och hafva Banco-fullmägtige, ehuru Comroissariatet, utan föregången
anmälan hos Fullmägtige, icke varit berättigadt att utur Verkets höcker
och räkenskaper afföra återstående beloppen af omförmälde lån, likväl,
vid det förhållande, alt den vidtagne åtgärden skett till följd af Kongl.
Majtts uti de uppkomne rättegångarne meddelade Nådiga Domar, hvarigenom
den för Bankens godtgörande af de pantförskrifne fastigheterne påräknade
ersättning nu mera helt och hållet försvunnit, hemställt, att det måtte
få bero vid den afskrifning af ifrågavarande låns resterande belopp, sorn
redan bfifvil verkställd, äfvensom att, uppå de af Fiscals-Embetet andragne
skäl, någon ersättningstalan emot vederbörande tjenstemän icke må ifrågakomma.
6
Banco-Utslottets Utlåtande, N:o 90.
Sorn Utskottet, lika med Fiscals-Embetet, funnit, att åtal emot någon
eller några af Bankens tjenstemän, i ändamål att af dem utkräfva
godtgörelse för ifrågavarande låns återstående belopp, icke skulle, med
hopp om framgång, kunna anställas, samt att Banken följagtligen, sedan
ersättning utur den pantförski ifne fastigheten jemväl blifvit Banken fråndömd
och Concurs efter aflidne Banco-Commissarien Huldt sig yppat, samt
bans efterlemnade arfvingar erhållit urarfva förmon, icke eger någon
utsigt att, på ett eller annat _sätt, få desse sine fordringar godtgjorde,
har Utskottet, jemte tillkännagifvande, att, till förekommande för framtiden,
så vidt möjligt är, af missbruk vid fastighetslåns utgifvande från
Banken, uti den af Utskottet fastställde Tjenstgörings-Ordning för LåneCanzliet,
det stadgande blifvit infördt, i enlighet hvarmed tillsynen, det
fullmagt för dylikt Iåns utqvitterande verkligen företes och finnes upprättad
i behörig form, hvilken tillsyn förut ankommit ensamt på Referenten
för lånet, kommer att tillhöra de 3:ne Commissarie!'gemensamt, af hvilka
de öfriga lånehandlingarne granskas, skolat hemställa,
att Rikets Ständer måtte låta bero vid den af Commissariatet
uti Bankens räkenskaper verkställde afskrifning afifråvarande
arne fastighetslån.
Utskottet får derjemte anmäla, det Utskottet är betänkt att, i sammanhang
med de förslag till reglementariska stadgar för Bankens styrelse
och förvaltning, Utskottet har att afgifva, föreslå de ytterligare försighetsrnått,
hvilka kunna finnas lämplige och behöflige för Bankens betryggande
hädanefter mot förnyande af dylika händelser, som föranledt den nu ifråvarande
afskrifningen.
Stockholm den 14 September i84o*
N:o 90.
Ani. till Exp. Utsk. ilen 17 September, II. a f. m.
Utlåtande, i anledning af Inspectoren P. E. Normans
ansökning om eftergift af upplupen öfverrånta ä ett
län i Banco-Discont en.
Hos Utskottet bar Bruks-Inspectoren P. E. Norman, uti ingifven
skrift, anhållit om afskrifning af upplupen öfverränta å ett af honom år i832
Hanco-Utshotlets Utlåtande, Nto gl.
7
i Banco-Disconten upptaget lån å 1,600 R:dr, mot inbetalning af samma
Iåns hela capital-återstod; för fullgörande af hvilken inbetalning Normans
nuvarande husbönder skola hafva lofvat, att, derest ansökningen bifalles,
försträcka honom erforderlige medel.
I afseende å denna ansökning, har Discont-Directionen, som ä densamma
tillstyrkt bifall, upplyst, att, utom 233 R:dr 16 sk., sorn förelagsökningens
anställande blifvit afbelalade, i afräkning å lånet influtit: genom
försäljning af åtskillig hos låntagaren utmätt lösegendom, 1000 R:dr,
och såsom utdelning ur hans sedermera inträffade concurs, 18 R;dr 3n sk.,
samt genom utmätning och försäljning al ene löftesmanneh Pehr Anderssons
enda tillgång, bestående i fastighetsandel, 25 R:dr; men att någon utdelning
icke erhållits, i följd af lånets bevakande, uti den, vid andre löftesmannen
Hultmans död, efter honom yppade concurs, samt att någon
utsigt för betalning al återstoden å rnerherörde, efter i83^ års Revision,
inom linien förda, lån, icke förefunnes.
I följd häraf, och såsom med Diseont-verkets fördel öfverensstämmande,
lår Utskottet tillstyrka ,
att upplupne öfverräntan å Inspectoren Normans merberörde
Discont-lån må få eftergifvas, mot vilkor, att Norman inom
3:ne månader efter af beslutet härom erhållen del, till BancoDisconten
inbetalar Jånets fulla capital-återstod, utgörande
322 R:dr 43 sk. B:co.
Stockholm den i4 September 184o.
N:o 91.
Ant. till Eip.-Utsk. den 17 September, IT. 2 e. m.
Utlåtande, med hemställan, att den Jern-Contoret beviljade
creditiv-rält i Banken måtte fä fortfara
till nästa Riksdag.
Inom Höglo!]. Ridderskapet och Adeln hafva Herrar Grefve Mörner?
Carl Göran, och Friherre Tersmeden, Wilhelm, samt inom Vallöf]. Borgare-Ståndet
Herr B. de Maré, uti serskilda till Utskottet remitterade
motioner, föreslagit, att det, vid 1817 och iSiSårens Riksdag, Jern-Con
-
Bcinco-Utskottets Utlåtande, N:o gi.
toret beviljade creditiv i Banken, stort 600,000 R:dr Banco, mätte ytterligare,
intill nästa Riksdag, ställas lill Fullmägtiges i nämnde Contoir disposition;
hvarvid Herr Grefve Mörner tillika hemställt, att sådane vilkor
vid berörde creditiv fästas, att creditiv-fonden må kunna begagnas af alla
Bruks-egare i Riket, som ställa vederbörlig säkerhet för de lån, de erhålla;
och att denna rättighet ej må blifva beroende af hvad delegarne i
Jern-Contoiret kunna komma att om nya smidens introduction besluta.
Beträffande först förlängning intill nästa Riksdag af den Jerri-Contoiret
hitintills beviljade creditiv-rätt i Banken, så, enär berörde creditiv
otvifvelaktigt är af mycken nytta för bruksrörelsen, samt någon anledning
icke förefinnes att för närvarande betaga denna vigtiga och allmänna industri-gren
ett påräknadt understöd, hvaraf densamma för vidare förkofran
och utveckling ännu är i fortfarande behof, anser Utskottet sig böra tillstyrka
Rikets Ständers bifall till motionärernes härom gjorda framställning.
Hvad dernäst angår Herr Grefve Mörners förslag, i afseende på
vilkoren för omförmälde creditivs begagnande, så har bemälde motionär
icke närmare uppgifvit de förändrade vilkor och föreskrifter, som, till
vinnande af det antydda ändamålet, borde för framtiden stadgas; hvadan,
och då hittills gällande föreskrifter i berörde hänseende icke synas hafva
medfört några olägenheter vid creditivets begagnande, utan i allmänhet
funnits både lämpliga och ändamålsenliga, samt, enär derefter Utskottets
åsigt, äfven framdeles bör åt Fullmägtigei Jern-Contoret öfverlemnas att,
enligt de af Banco-Styrelsen fastställda grunder, bestämma, på hvad sätt
och i hvad ordning credilivet bäst må användas, Utskottet trott sig böra
hemställa, att enahanda stadganden, som, angående ifrågavarande
creditiv, förekomma uti 198 §. af det sedan sista
Riksdag gällande Banco-Reglemente, må af Rikets Ständer
fastställas, till införande i det Reglemente, som vid denna
Riksdag skall utfärdas, så lydande: ,
Det vid 1817 och 1818 årens Riksdag Jern-Contoiret beviljade
creditiv å Banken, stort 600,000 R:dr Banco, ege
Fullmägtige i samma Contoir, emot förutbestämd 3 procents
ränta, att, i föijd af deras, under den 20 OctoLer 1818, till
Banken utfärdade skuldebref, och emot derå tecknad fortfarande
ansvarsförbindelse, till nästa Riksdag disponera. Beroende
det af bemälde Fullmägtige, att, i öfverensstämmelse
med
Banoo-Utshottets Utlåtande, N:o 92.
9
med det af Banco-Styreisen stadfästade Reglemente, bestämma,
på hvad sätt och i hvad ordning dettaoreditiv bäst må
till Bruksrörelsens nytta och båtnad användas, under noggrannt
iagttagande al de vilkor och förbehåll, Rikets Ständer
vid i8a3 års Riksdag fastställt, nemligen:
1:0 att en del af creditivet, minst Etthundra Tusen
(100,000) R:dr, icke må i vanlig låneväg permanent disponeras,
utan serskildt afsättas eller innestå såsom reservfond,
användbar egentligen vid de terminer, då köpslut om jern
vanligen ega rum, på det alt, derest conjuncturen för tillfället
gåfve anledning till ofördelaktiga anbud, tillverkarens
derigenom iråkade förlägenhet måtte, genom Jern-Contorets
mellankommande åtgärd, kunna serskildt underlättas;
3:0 att den vinst, som uppkommer genom differencen i
räntebetalningen till Banken, emot räntan af den genom
Bankens biträde tillökade fond, bör serskildt redovisas,
och anses såsom tillgång, disponibel för Jern-Contorets Fullmägtige
till ändamål, som med näringens framgång och förkofran,
genom anställande rön och försök m. m., hafva gemenskap,
men ej utgöra någon tillvext i Jern-Contorets enskilde
Låne-fond; och kommer framdeles, såsom hittills,
Banken att uti den årliga Revisionen öfver ofvannämnde fond
deltaga genom ett dertill utsedt ombud.
Stockholm den i5 September 1840.
N:o 92.
Ank. till Exp. Utsk. den 15 September, kl. 2 e. m.
Utlåtande öfver en väckt fråga om fortfarande åf det
Spar-Bankerne i Riket beviljade Creditiv.
Med anledning deraf, att den Spar-Bankerne i Riket förunnade creditiv-iullighet
i Banken, till belopp af högst 5o,ooo R:dr för Stockholms,
20,000 R:dr för Götheborgs- och 10,000 R:dr, allt Banco, för en hvar af
de öfrige Spar-Bankerne, blifvit af senast församlade Ständer beviljad att
liih. till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 J/d. 2? Häftet. 2
10
'Banco-Ut slottets Utlåtande, JV:o 90.
fortfara endast intill denna Riksdag, och liar Herr O. TVijk, uti en från
Väliofl. Borgare-Ståndet till Utskottet remitterad motion, hemställt, att
samma rättighet, som hittills förunnats desse stiftelser, måtte hädanefter
få fortfara, om ock ej längre, än till nästa Riksdag, på enahanda vilkor,
som förut.
Efter öfvervägande häraf, har Utskottet, med afseende ej mindre å
berörde Inrättningars obestridliga fördelagtighet, serdeles för de obemedlade
foikclasserne, än ock å Bankens säkerhet emot förluster på denna lånerörelse,
under fortsatt iagttagande af de i och för creditiv-rättighetens
beviljande hitintills stadgade vilkor, ansett sig böra tillstyrka,
att den Spar-Bankerne i Riket förunnade creditiv-rättighet i
Banken, till här ofvan nppgifne belopp, måtte till nästa
Riksdag få fortfara, emot den förut bestämda ränta af 5 proc.
årligen, för de af creditiven uttagne summor, samt under
förbehåll, att de Spar-Banker, som häraf vilja sig begagna,
äro med ändamålsenliga stadganden försedde; äfvensom att
hvad å creditiven lyftes, skall återbetalas inom en tid af
högst ia månader, och att derför ställes säkerhet af goda
fordrings-document, som till ett belopp af minst hälften i
värde öfverstiga den uttagna lånesumman.
Stockholm den i5 September 1840.
N:o 93.
Ant. till Exp. Utsi. Jen 17 September, II. 2 e, nr.
Utlåtande ofver Herr C. Hallenborgs motion, åsyftande
förändring i nu gällande föreskrifter, rörande CassaCreditiv
åt Ilypolheks-föreningar.
Uti en från Höglofl. Ridderskapet och Ådeln till Uttkottet öfverlemnad
motion, har Herr Hallenborg, C., föreslagit följande förändringar
uti §§. 206, 207 och 208 af nu gällande Banco-Reglemente, nemligen:
i:o I afseende på i:sta momentet af 206 der det, bland annat,
stadgas, att Cassa-creditiv icke beviljas någon Hypotheks-förening till större
summa än 3oo,ooo R:dr Råneo; att berörde summa måtte höjas till 5oo,000
R:dr samma mynt;
Bcinco-Utshottets Utlåtande, 2V.-o 9.3.
2:0 att, enär Hypotheks-föreningarne måste deponera hos Banken intecknade
reverser, till säkerhet för det erhållna creditivet, samt denna rörelse
sålunda vore alt anse såsom en fastighets-belåning, 4:t^e momentet af
207 §. måtte på det sätt förändras, att. för de å creditivet dragne summor
beräknas Banken till godo fyra i stället för fem procent, hvilket senare
räntebelopp uti berörde moment nu är faststäldt;
3:o att utassigneringarne, hvilka, jemlikt 5 momentet i sistherörde
alltid skola ske å tal af jemna 100 R:dr, hädanefter måtte få verkställas
å 20 R:dr;
4:o att 6 mom. i samma §., hvilket innehåller: ’’creditiven få icke begagnas
såsom stående lån, ej eller till en utsträckt assignations-rörelse för
de dagliga och stundliga behofven, hvartill de löpande räkningarne i Depositions-Banken,
grundade på erforderlige medels successiva insättning, äro
hufvudsakligen ämnade; åliggande det Banco-styrelsen att i möjligaste måtto
tillse, det creditiven blifva, enligt deras egentliga bestämmelse, begagnade,
” måtte alldeles få utgå, helst det synts motionären, att, då Hypotheks-föreningarne
ställa erforderlig säkerhet för, den beviljade creditivrätten,
billigheten fordrade, att de finge begagna creditivet på det sätt,
de för sig nyttigast finna; i synnerhet som Bankens säkerhet, efter motionärens
förmenande, icke härigenom äfventyrades;
5:o att, för den händelse, 6 mom. kom me att utgå, äfven 8 morn. i
sistnämnde §•» angående rättigheten för Banco-fullmägtige att Cassa-creditiven
indraga, i fall af deras missbrukande, borde försvinna;
6:0 att, i stället för 2 och 3 momenten i 208 §. måtte inflyta en sådan
föreskrift: ’’skulle kommande Ständer besluta upphörandet af Cassacreditiv
åt dessa föreningar eller uppsäges Hypotheks-förening meddeladt
creditiv af Banco-fullmägtige, emedan de finna Bankens ställning det fordra,
bör skulden senast inom Nio månader efter skedd uppsägelse varda4
till Banken liqviderädhvarjemte slutligen motionären, i afseende serskildt
på Skånska Hypotheks-föreningen hemställt:
7:0 att det måtte tillåtas föreningen få i Piikets Ständers Låne-ContoiU
i Malmö deponera de intécknadö reverser, som böra aflemnas till säkerhet '
för det föreningen beviljade creditiv, i stället för dessa handlingars ; för--
varande uti Rikets Ständers Bank,
I anledning af denna motion, får Utskottet anförå följande:
Efter hvad Utskottet varit i tillfälle inhemta, har, beträffande först1
Skånska Hypotheks-föreningen, id<enna hos Banken icke ens'sökt att erhålla-’
12
Hanco-ZJtslcott.eis "Utlåtande N:o g 31
Cassa-crediliv till högre belopp,, än å 100,000 R:dr, oansedt föreningen,
likmätigt nu gällande föreskrifter, varit berättigad att erhålla ett crediliv
å 3oo,ooo Rtdr;; samt att föreningen å det densamma beviljade crediliv
dragit endast mindre summor, och att, hvad åter angår Bmksegares Hypotbeks-Gassa,
denna Cassa, ehuru egande crediti v-rätt i Banken till
belopp af 3oo,ooo R:dr Banco, icke vid något tillfälle utassignerat hela
detta belopp* Det vill häraf synas,, sorn skulle Hypotbeks-föreniiigarne'
icke vara i behof af större creditiv-iätt, än vid sistlidne Riksdag dem förunnades;
och Utskottet saknar destoheldre anledning tillstyrka någon förändring
eller tillökning uti det faststälda crediti v-beloppet,, som motionären
icke med något enda skäl beledsagat sin i berörde hänseende gjorde'
framställning, hvilken, i händelse densamma skulle bifallas, kunde föranleda
detiil, att medel, som i ändamål att till crediliv användas, blifvit
dragne från lånerörelsen, komme att ligga alldeles ofrugtbara, till men såväl
för Banken, som den enskilda industrien.
Som Hypotheks-förening betalar ränta endast å de summor, h\ilka
å ett heviljadt creditiv utassigneras, samt, på sätt ofvan är förmäl dl,
det vanligen inträffar, att större delen af creditivet är obegagnad; men å
andra sidan åter Banken alltid mäste för creditivhafvaren hålla i beredskap
ett belopp, motsvarande hela det beviljade creditivet, kan Utskottet
icke understödja motionärens förslag om räntans nedsättning till fyra procent,
helst en slik räntenedsättning, efter Utskottets öfvertygelse, skulle
gifva anledning dertill,, att desse creditiv, som måste vara ämnade för
att vid tillfälliga behof på kortare tider användas, blefve förvandlade till
stående lån.
Stadgandet i 207 §. 5 morn,, att utassigneringar och afbetälningar
få, i mon af behof och lägenhet, Verkställas,, dock alltid åt tal af jemna
100 R:dr, mäste vara tillkommet, för att afböja, hvad motionären nu synes
åsyfta, att tillvägabringa, eller möjligheten för en Hypotheks-förening
att bereda åt sina assignationer enahanda egenskap af gångbarhet i allmänna
penninge-rörelsen, sorn tillkommer såkallade crreditsedlar,, hvilka icke
få af Hypotheks-förem-ngar utgifvas. Utskottet, sorn finner berörde föreskrift
vara på goda skäl grundad, bar desto mindre anledning deruti tillstyrka
någon förändring, sorn crediti v-rörelsen är alldeles olika med den
private personer förunnade assignerings-rörelse på Banken, och creditivhafvarne
förthy ej. böra åtnjuta samma* rättigheter,, som* desse* senare.
Banco-Utshottets Utlåtande Av o g 3.
Då Utskottet således anser någon ändring i ofvanåberopade 5 morn»
icke böra ega ruin, torde, såsom följd deraf, de påföljande 6 och S rao^
mentén ej eller kunna, såsom motionären föreslagit, från de reglementarisk;!
föreskrifterne uteslutas.
Beträffande åter den föreslagne ändringen af 2 oeh 3 momen lent
uti Banco-Reglementets 208 §. och hvilka innehålla:
"Moni. 2. Skulle kommande Ständer besluta upphörandet af Cassacrediliv
åt desse föreningar, åligger det den Hypotheks-förening, sorn creditiv
erhållit, att, sex månader efter erhållen del af ett sådant Rikets Ständers
beslut, hafva sin skuld till Banken inbetalt.”
”Morn. 3. Uppsa ges Hypotheks-förening' meddeladt Cassa-creditvv af
B'aneo-fullmägtige, emedan de finna Bankens ställning det fördra, leder
sådant till den påföljd, att skulden senast inom nio månader derefter skall
varda till Banken liqviderad ; men sker uppsägning ur det skäl, att creclilivet
blifvit af Hypotheks-föreningen missbrukadt, skall detsamma sex
månader efter uppsägningen vara till fullo inbetaldt; oell kan ej någon
Hypotheks-förening, hvilken sålunda gjort sig creditiv-rättigheten förlustig*
nytt creditiv undfå, utan Rikets Ständers eget ompröfvande och bifall;’’
Så svnes det Utskottet, som billigheten talade för den förändring
uti desse föreskrifter, att tiden, inom hvilken Hypotheks-förening bör återbetala
den å crediti vet d ragne summa, borde vara lika i de begge fall,
då antingen kommande Ständer besluta upphörandet af ett erhållet creditiv,
eller Btinco-fullmägtige uppsäga detsamma, emedan Bankens ställning
det fordrar; och då uti denna senare händelse tiden, inom hvilken återbetalningen
af skulden bör vara verkställd, är bestämd till nio månader,,
tror Utskottet, att tiden för en sådan återbetalning i förra fallet, bör dertill
utsträckas. Deremot har Utskottet icke funnit skäl för borttagande
eller förändring af aldra' alternativet i 3:dje momentet.
Slutligen och i afseende på motionärens förslag, att de säkerhetsbandlingar,
sorn af Skånska Hypotheks-föreningen afiemnas för beviljadt
Cassa-creditiv, mätte få i Rikets Ständers Låne-Contoir i Malmö deponeras,,
har Utskottet icke kunnat detsamma understödja, enär Banco-fullmägtige,
hvilkas utlåtande häröfver Utskottet infordrat, hos Utskottet förmält,, det
de ieke funné lämpligt, att Bunco-styrelsen från sig öfverläte vården oeb
förvarandet af säkerhetsbandlingarne för de lane- eller creditiv-förstraekningar,
sorn af Bankens egne medel utgå; samt att dessutom mot förslaget
forekomme, att granskningen utaf handlingar af ifrågavarande beskaffenhet.
Banco-Utshottets Utlåtande N:o 9 4.
samt den i samband dermed varande bevakning, i fall sådan skulle erfordras,
icke kunde anförlros ensamt åt Banco-Ombudet vid Låne-Contoirel,
och att Directionens öfrige Ledamöter icke gerna kunde besvaras med detta
serskilda, från deras egentliga befattning alldeles skiljda, uppdrag, utan
vore det med Bankens säkerhet närmast förenligt, att sådane handlingar
granskades af de tjenstemän inom Banco-Verket, hvilka hafva till daglig
sysselsättning att granska lika beskaffade handlingar och deruti måste anses
ega nödiga insigter och bepröfvad erfarenhet.
På grund af hvad Utskottet sålunda anfört, får Utskottet
afstyrka bifall till Herr C. Hallenborgs ofvanberörde motion;
men, af anledning, Utskottet bär ofvan uppgifvit, har Utskottet, i sammanhang
härmed och med föranledande af nämnde motion, velat hos Ilikets
Ständer hemställa,
att tiden, inom hvilken Hypotheks-förening, som creditiv
erhållit, skall till Banken inbetala sin skuld, måtte i det
fall, som omförmäles uti ofvanåberopade mom. 2 af Banco
Reglementets
208 §., utsträckas från sex, såsom nu stadgadt
är, till nio månader, efter erhållen del af det Rikets Ständers
beslut, sorn innefattar upphörandet af dess erhållne Cassacreditiv.
Stockholm den 14 September 1840.
N:o 04.
'Ank. till Exp, Utsk, den 17 September, il. ; 2 .e, m..
Utlåtande, i anledning af Herr Rosenblads, B., motion
om Creditiv från Rikets Ständers Bank ät PrivatB
anker.
Uti en af Herr Rosenblad, B., väckt, samt af Högloft. Ridderskapet och
Adeln till Utskottets behandling remitterad motion, har Herr Rosenblad, uppå
anförde skäl, föreslagit, att under för öfrigt samma vilkor, som uti 2o5,
206, 207 och 208 §§. af 1835 års Banco-Reglemente för Ilypotheks-föreningar
äro föreskrifne, Banco-Fullmägtige må berättigas att åt PrivatBanker
bevilja creditiv, dock icke åt någon Privat-Bank till större be
-
Banco-Utslcottes Utlåtande N:o c)4>
lopp, än högst 3oo,ooo R:dr Banco, samt under iakttagande af följande
serskildta vilkor, nemligen:
1:0 att creditivet beviljas för högst ett år, dock med rätt för Bancofullmägtige
att kunna det förnya;
2:0 att det åligger den Privat-Bank, som sig af en sådan creditiv1
ätt begagnar att, så snart anvisning derå drages, under hvarje påföljande
månad och intilldess det begagnade creditivet blifvit till fullo godtgjordt,
minska sin lånerörelse med minst en tiondedel af det begagnade creditivets
belopp;
3:o att den Privat-Bank, som erhåller creditiv-rätt i Rikets Ständers
Bank, förbinder sig att hvarje vecka meddela den Afdelning af RiketsStänders
Banks Discontrörelse, till hvilken den ort hörer, inom hvilken PrivatBankens
egentliga lånerörelse eger rum, underrättelse om alla beviljade,
omsatte eller infriade lån, hvaremot samma Privat-Bank, om den så önskar,
berättigas att erhålla ett lika meddelande från vederbörande BancoBiscont
eller Låne-Contoir, dock under vilkor, att Privat-Bank-Directionen,
i afseende på desse meddelanden eller adviseringar, underkastar sig och
Privat-Bankernes tjenstemän samma skyldighet till tystlåtenhet, som åligger
Banco-Discont- och Låne-Contoirs-Directionerne.
I anledning af denna motion, är, vid remissen deraf, inom Höglofl.
Ridderskapet och Adeln, anmärkt, att den grundsatis, som vid 1828—
i83o årens Riksdag gjorde sig gällande, eller att, i samma nion, man vore
angelägen att göra Stats-Banken, i afseende på dess sedelutgifning, så
säker som möjligt, man äfven borde förekomma dess inblandning med
credit-systemet i Riket, komme att öfvergifvas för den händelse, PrivatBankerne
erhölle rättighet att i Stats-Banken undfå Cassa-creditiv; att,
sedan Stats-Banken, trötts all den farhåga, som egde rum före år i83o,
visat sig kunna vidmagthålla myntet vid sitt värde, Rikets Ständer icke
borde antaga något nytt förslag, som kunde i ringaste mon rubba delta
tillstånd; att sinnena borde lemnäs i fred, åtminstone en Riksdag, så att
man måtte blifva fullkomligt säker, att den realisation, som blifvit gjord,
kan ega bestånd; samt att Priyat-Bankernes Directioner icke skulle, utan
högsta nödfall, begagna sig af ett sådant bistånd, Herr Rosenblad uti berörde
motion föreslagit, i synnerhet med det dervid fästade vilkor, att
nemligen indraga 10 proc. af deras lånerörelse, hvilket förbehåll vore alltför
svårt, då den Privat-Bank, som på sådane vilkor begagnade creditiv
i Banken, skulle i och med detsamma förlora crediten.
JBanco-TJtsTcotlets Utlåtande Nio g 5.
Utskottet, som helt och hållet instämmer i åtskillige af de emot ifrågavarande
förslag framstaild-e anmärkningar, anser, äfven för sin del, Rikets
Ständer, serdeles under nuvarande förhållanden, höra, så vidt möjligt
är, förekomma all sammanblandning af Rikets Ständers Banks och de enskilde
Bankernes penninge-rörelse. Framför allt synes Rikets Ständer böra
sorgfälligt undvika säd ane åtgärder och beslut, till följd hvaraf sistnämnde
Banker skulle, till större eller mindre de), komma alt grunda sin rörelse
på låne-understöd från Rikets Ständers Bank. Utskottet förmodar för
öfrigt, att, så vida de enskilde Bankerne hädanefter komma att förvaitas
med samma försigtighet och omsorg som hitintills, desamma kunna umbära
allt serskildt biträde från Stats-Bankens sida, helst de derförutan förmått
ej allenast bilda sig och bereda icke obetydlig vinst åt vederbörande
delegare, utan äfven förvärfva ett tilltagande allmänt förtroende. Vid sådant
förhållande betviflar Utskottet så mycket mera, att de enskilda Banker,
hvilka fortfarande inskränka sin rörelse och verksamhet inom den af
behofvet och försigtigheten utstakade gräns, skola vilja underkasta s;g alla
de vilkor och controller, hvilka måste vara oskiljagtigt förenade med försträckningar
af ifrågavarande beskaffenhet, sorn det visat sig, att dylika
Banker kunnat, utan svårighet, på utländsk ort erhålla creditiv-biträde.
Med afseende å hvad sålunda häremot förekommit och enär nuvarande enskilda
Bankers organisation och rörelse icke grunda sig på någon i stadgad
ordning tillkommen, ehuru för dem, enligt hvad Rikets Ständer vid sista
Riksdag förklarade, högst nödvändig lagstiftning, finner Utskottet sig icke
kunna annat än
afstyrka Rikets Ständers bifall till ofvan omförmälde förslag.
Stockholm den September 1840.
N:o 05.
Ank. till Exp» Utsk. den 17 September, kl» 2 e. m.
Utlåtande öfver väckta frågor om af sättande utaf en
fond i Rikets Ständers Bank, att användas till lån
mot pant af ritorr Spanmål.
Tili Utskottet laar Ridderskapet och Adeln remitterat en af Friherre
von Kroenter, Robert, väckt motion, deruti anföres, alt den stora olikheten
-
Sanco-Utsioltets Utlåtande, JY:o 96.
*7
ten i prisen för spanmål af samma skörd, som skall råda på ofika lider
af året, jemte den ej sällan inträffande svårigheten att för hvad pris som
helst kunna afyttra sin vara, högst ofördelagtigt inverkade på jordbrukarens
stallning; att den, som hade förlags-capilal, häraf ej lede, emedan
han kunde upplägga sin säd och ej behöfde sälja den förr, än en gynnsam
conjunctur inträffade, men alt den obemedlade jordbrukaren, som måste
lefva för året, af årets tillgångar icke kunde afvakta den tjenligasle tiden
för försäljningen, utan vore nödsakad att sälja på bestämd tid, när penningar
behöfdes lill Krono-utskylder och andra nödvändiga utgifter, om
än prisen då vore som aldra lägst, hvarigenom hans tillgångar förknappades,
någon gång till den grad, att han genast på hösten måste, för att
sammanbringa den behöflige summan, tillgripa äfven det spanmåls-förråd ,
som vore beräknadt för lifsuppehälle under året, och hvaraf följden blefve,
alt bristen måste återköpas frampå sommaren, för vida högre jaris;
att delta menliga förhållande väl skulle till betydlig del afhjelpas, om en
oföränderlig tull bestämdes för inkommande spanmål, och till följd deraf
en ordentlig spanmålshandel finge uppkomma, men att, då en sådan tull
icke nu funnes, och, 0111 äfven stadgandet derom icke länge uteblefve,
spanmålshandel icke genast vore med detsamma i gång, utan uppkomme
blott småningom såsom en följd af ändrade förhållanden, det syntes motionären,
som vore någon serskildt anstalt till hjelp för landtmannen i
detta fall för närvarande af behofvet påkallad; och hade motionären fördenskull
föreslagit:
”1:0 En summa af minst 5oo,ooo R:dr B:co afsättes i Rikets Ständers
Bank, till lån åt jordbrukare, mot pant af spanmål och 3 procents ränta,
för år räknadt.
2:0 Utlåningen och lånens indrifvande besörjes af Länens HushållningsSällskapers
Förvaltnings-Utskott, hvilka ega att, mot deras Ledamöters solidariska
ansvarighet, efter hand i råön af behofvet uttaga i runda summor
så stor del af besagde summa, som efter en billig, en gång för alla
bestämd, fördelning, kan belöpa sig på hvarje Län; äfvensom de förpligtas
att sända medlen tillbaka till Banken, så snart de åter inflyta.
3:o Den, som begär lån, bör lill Förvaltnings-Utskoltet aflemna en skriftlig
försäkran af 2:ne trovärdige och vederhäftige män af sina grannar,
hvilka icke allenast intyga, att han eger hos sig inneliggande det uppgifne
£i/i. till R. St. Prot. 1810, 6 Sami. 1 Af.h 27 Haft. 3
Banco-Ut slottets Utlåtande, JY:o 96.
beloppet af spanmål, utan äfven gå i borgen, för att denna spanmål, som
fortfarande kommer att blifva under egarens vård, icke afyttras, utan att
skulden, senast 14 dagar efter försäljningen, blir betald, vid äfventyr för
borgesmännen, alt annars bäfta för lånet, såsom för egen skuld.
4:o Som Förvaltnings-Utskoltet ikläder sig bela ansvarigbeten bos Banken,
så eger det också ensamt att pröfva den erbjudna borgens antaglighet.
5:o Länen beviljas på högst 6 månader och till |:delar af spanmålens
värde, men ej åt någon person till högre belopp, än som motsvarar 100
tunnor.
6:0 Räntan beräknas efter 4 procent för året, hvaraf 3 procent tillfalla
Banken och en procent användes till nödiga utgifter i och för lånerörelsen,
samt till fyllnad i Bankens ränta, när smärre summor blifva någon tid
liggande ofrugtbara hos Förvaltnings-Ut«kottet.
7:0 För att fästa uppmärksamheten på nyttan och vigten af spanmålens
torkning, hvarförutan den icke kan bli någon egentlig handelsvara,
stadgas, att lånen lemnäs företrädesvis till dem, som ega rior eller på
annat sätt torkad spanmål.’r
Hvarförutan Utskottet från Hedervärda Bonde-Ståndet emottagit en
af Riksdags-fullmägtigen Anders Larsson från Upsala Län väckt motion,
innefattande det förslag, att, utur Rikets Ständers Bank, lån måtte beviljas
emot 3 procents ränta samt pant af ritorr, afradsgild säd, och alt beloppet
af slika lån måtte bestämmas till hälften eller högst två tredjedelar
af sädens markegångsvärde; såsom skäl för hvilket förslag motionären
anfört, att, genom ett slikt stadgande, en ordentlig spanmålshandel skulle
kunna befrämjas samt fäderneslandet såmedelst under missväxtår blifva
mindre beroende af utländningen; att bränvins-bränningen otvifvelagtigt
skulle, genom de högre och jemnare prisen å spanmåten märkligen minskas
samt controllen öfver denna tillverkning blifva lättare och varan fördyras
till hela nationens nytta.
Utskottet har noga öfvervägat, hvad ej mindre berördemotioner, än
äfven de i anledning af den förstnämnde motionen inom Ridderskapet och
Ådeln afgifne, till Utskottet remitterade yttranden, innehålla; och hvad
först Herr Friherre Krcemers förslag serskildt angår, så synes det Utskottet,
som skulle detsamma komma att i verkställigheten möta mångfaldiga svårigheter.
Det torde nemligen kunna för gifvet antagas, att högst få, om
Banco-Utskottets Utlåtande, IS:o g6.
*9
ens något Hushållnings-Sällskap skulle underkasta sig en sådan ansvarighet
till Banken för lånemedlens återbetalning, Hr Frihtrren föreslagit, serdeles då
man besinnar, dels omöjligheten för vederbörande Hushållnings-Sällskaper, att
controllera, det den belånta spanmålen icke förskingras, dels de förluster,
som otvifvelagtigt skola uppstå af den försämring, sådan spanmål kommer
att undergå, hvilken icke är torkad, och hvilket torde vara händelsen med
större delen af den spanmål, som belånas, samt dels att den ränteskillnad,
motionären ansett böra Hushållnimgs-Sallskapen tillkomma för betäckande
af förvaltnings-m. fl. kostnader, icke under slike förhållanden kan för ändamålet
blifva fullt tillräcklig.
Beträffande för öfrigt sjelfva bufvudfrågan, eller låneunderstöds meddelande
mot pant af spanmål, anser Utskottet sig böra erinra, att Rikets
Ständer vid senaste Riksdag till befordrande af spanmålshandeln, förordnade,
det Cassa-creditiv borde från Rikets Ständers Bank meddelas såväl
associationer, som på större handelsplatser kunna sig bilda, för att medelst
upplag och belåning af Svensk spanmål samt dess vårdande och beredande
till afsättlig handelsvara, underlätta och befordra afsättningen deraf, som
ock de Privat-Banker, hvilka vilja i större scala sig befatta med belåning
af Svensk spanmål.
I betraktande häraf och då Rikets Ständer således för det ändamål,
omförmälde motioner åsyfta, redan anvisat låne-biträden på ett, enligt Utskottets
åsigt, vida lämpligare sätt, än nu blifvit föreslaget; så och, enär
Banken icke i något hänseende sjmes böra inblandas i serskildta handelsföretag,
samt beredandet af de för ifrågavarande ändamåls vinnande erforlige
låneunderstöd torde med skäl kunna räknas bland de liufvudsakligare
föremålen för de i landsorlerne inrättade enskilde Bankers verksamhet,
finnér Utskottet sig föranlåtet
afstyrka bifall lill Herr Friherre von Kramers och Riksdags-fullmägtigen
Anders Larssons från Upsala Län ofvanherörde
motioner.
Stockholm den 14 September 1840.
20
Banco-Utslottets Utlåtande, IV:o 96.
N:o 96.
Ant. till Exp. Utslc. den 17 September, 1,1. 2 e, m.
Utlåtande öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angdie
nde sökt Creditiv-rätt i Rikets Ständers Rank
för Stockholms stads Drätsel-Commission.
Genom Nådig Proposition af den 2 nästlidne Mars, införd iBihanget
till Piiks-Ståndens Protocoll 1 Sami. t Afd., under N:o 38, har Kongl.
Majit, med anledning af derom hos Kongl. Majit gjord underdånig framställning,
till Rikets Ständer öfverlemnat alt, i förening med öfrige, i afseende
på Bankens lånerörelse vid denna Riksdag vidtagande beslut, jemväl
tillse, huruvida Stockholms stads Drätsel-Commission må kunna beviljas
ett creditiv i Rikets Ständers Bank, å Två Hundra Tusen Ridr,
mot erläggande af fyra procents ränta derå, i den mon credilivet begagnas
samt mot den säkerhet, som Commissionen a stadens vägnar egde
erbjuda.
I anledning af samtlige Riks-Slåndens remiss å förevarande Nådiga
Proposition, får Utskottet anföra, att, då, efter hvad kändt är, Stockholms
stads Drätsel-Commission eger så betydliga tillgångar och så stadgad credit,
att Commissionen, åtminstone för närvarande, icke bör befinna sig
uti förlägenhet, i afseende på sine förbindelsers uppfyllande, Utskottet icke
ian inse det uppgifna, men icke på något sätt utredda, behofvet af ifrågavarande
creditiv. Tvärtom tror Utskottet sig icke sakna anledning till
den förmodan, att, om det sökta credilivet blefve Drätsel-Commissionen
beviljadt emot de vilkor, Bankens fördel och säkerhet fordra, detsamma
komme att i högst ringa mon anlitas, och i hvilket fall alltså de härtill
afsedda medlen blefve, till förlust både för Banken och industrien, undanhållne
allmänna rörelsen. Och då Utskottet dessutom befarar, att beviljandet
af den nu för Stockholms stad äskade förmon, sannolikt skulle komma
att från andra städer och corporationer framkalla mångfaldiga, måhända
mera grundade, anspråk på åtnjutandet af enahanda allmänna understöd,
finner Utskottet
icke skäl tillstyrka bifall till ifrågavarande framställning ora
creditiv-rätt i Banken för Stockholms stads Drätsel-Commission.
Stockholm den September 1840.
Banco-UlsTcottets Utlåtande, JV:o 97,
21
N:o 97.
Anie. till Exp. Utsk. den 19 September, kl. 12 midd.
Utlåtande, i' anledning af Kongl. May.ts Nådiga Proj)osition,
angående rättighet för Directionen af Arméens
Pensions-Cassa till ett räntebärande Creditiv
i Pikets Ständers Bank.
Till Banco-Utskottet hafva samtlige Riks-Stånden remitterat den uti
irsta Sami., irsta Afd. af Bihanget till Riks-Ståndens Protocoll, under
Nro 3g införde, Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, så
lydande:
”Uti .en till Kongl. Majrt ingifven skrift, hafva Arméens sisth år
församlade Fullmagtige, med anmälan, hurusom Armeens Pensions-Cassas
delegare, utan något Statsbidrag, förbundit sig till amortering af accorden
inom Armeen, uti hvilkas tillkomst de nu tjenande lika litet hade del,
sora de af accordens försvinnande kunde njuta någon egentlig förmon oell
huruledes denna, för Armeens OiFicerare kännbara uppoffring, hufvudsakligen
afseende efterkommandes, som ville säga det allmännas, fördel, syntes
förtjent af deltagande från Statens sida, i underdånighet anhållit, att
Nådig framställning till Rikets Ständer måtte göras om beviljande åt Directionen
öfver Armeens Pensions-Cassa af ett crediliv å Rikets Ständers
Bank, stort Trehundra Tusen (3oo,ooo} Riksdaler, att, emot af Rikets
Ständer bestämmande säkerhet och för lägsta ränta, som medgifvas kan,
begagnas, i den händelse bemälde Direction funne anledning utgifva Obligationer
med så låg ränta, att crediten skulle fördra ett slikt understöd;
och vill Kongl. Majit, med förordande af Arméens Fullmägliges anhållan
om rättighet för Directionen öfver Arméens Pensions-Cassa att, i ofvan
uppgifna fall, emot ställande vederbörlig säkerhet och erläggande af
den ränta, Rikets Ständer kunna finna lämpligt bestämma, åtnjuta förrberörde
credit-rätt i Rikets Ständers Bank, samma anhållan härmedelst till
Rikets Ständers ompröfning öfverlemna.”
Utskottet får, med anledning af Kongl. Majits berörde Nådiga Proposition,
erinra, alt Rikets Ständer vid senaste Riksdag, med bifall till Stats-Utskottets
då afgifne Utlåtande Nio 26S, beslutat, alt, i och för regleringen
af Armécns accorder, Styrelsen af accords-fonden finge ytterligare begagna
det vid 1828 —183-0- årens Riksdag på Riksgälds-Gontoiret anvisade erod i
-
Banco-Utskotlcts Utlåtande, JS:o 97,
liv af högst 100,000 R:dr B:co, dock under vissa af Rikets Ständer då
tillika bestämda vilkor och förbehåll; och enär således Directionen öfver
Armeens Pensions-Cassa, som har sig uppdragen styrelsen af acoords-fonden,
redan till följd af omförmäldte beslut eger crediliv-rält i Riksgälds—
Contoiret, finner Utskottet icke skäl att derjemte tillstyrka ett serskildt
creditiv å Banken för ifrågavarande accords-amortering, helst ett sådant
ytterligare understöd för detta ändamål synes numera vara af behofvet
mindre påka ilad t, enär, enligt hvad kändt är, accords-amorteringen, i följd
af realisationen och deraf föranledde förändrade förhållanden, i senare tider
kunnat fortgå och utföras på ett för lelagtigare och skyndsammare sätt,
än vid dess beslutande förväntades och förutsågs.
På grund häraf och med åberopande af hvad, som blifvit anfördt uti
Utskottets Utlåtande N:o 96, i anledning af väckt fråga om creditiv i
Banken för Stockholms Stads Drätsel-Commission; anser sig Utskottet, under
erinran om de Banken under framfarna tider tillskyndade högst kännbara
förluster genom dylika för allmänna föremål beviljade Creditiv, böra
hos Rikets Ständer
afstyrka bifall till Kongl. Maj:ts ofvan införde Nådiga Proposition.
fe
Slockholm den 14 September 1840.
It eser v a t ion
af Herr Friherre Stjernstedt, Th.: ”Utskottet anser sig böra afstyrka
bifall å Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, på grund deraf, att Rikets
Stä.nder, vid senaste Riksdag, med bifall till Stats-Utskottets då afgifna
Utlåtande N:o 265, beslutat, att, i och för regleringen af Armeens accorder,
Styrelsen af Accords-fonden finge ytterligare begagna det, vid
1828—i83o årens Riksdag, på Riksgälds-Contoret anvisade Creditiv stort
100,000 R:dr Banco. Detta Rikets Ständers bifall innehöll dock ett afslag
å Kongl. Maj:ts då afgifne Nådiga Proposition, hvilken åsyftade att bereda
Armeens Accords-fond någon egentligare fördel af nämnde Creditiv, än
den fonden nu åtnjuter, bestående endast deruti, alt, under den fortgående,
men, som jag förmodar, snart afslutade regleringen, d. v. s. den jemnare
oOh rättvisare fördelningen af aceordsbeloppen inom hvarje grad,
kunna, vid förefallande styrkt behof, lyfta några få 1000 R:clr af den under
närvarande restrieliva föreskrifter öfverflödigt stora Creditiv-summan,
Banco-Utskottets Utlåtande, N'.o 97.
hvilken gerna kunde nedsätlas lill en fjerdedel eller derunder, och ändå,
med afseende å den medgifna nvlljande-ialten, vara fullt tillräcklig. Det
nu begärdia Creditivet alser elt helt annat behof, eller underlättandet af
den amortering, sorn Armeens Pensions-Cassa söker åstadkomma i Aceordens
belopp, och till hvilket ändamål det å Riksgälds-Contoret beviljade
Creditivet icke kan eller får användas.
Utskottet erinrar vidare ”om de Banken under framfarna tider tillskyndade
högst kännbara förluster genom dylika för allmänna föremål beviljade
Creditiv,” Della skäl lärer väl ingenting betyda, så länge Utskottet
icke visat, hvad sammanhang den nu begärda Crediliv-rätten eger med
den Creditiv-rätt, som Utskottet uppger hafva tillförne ådragit Banken så
kännbara förluster. Banken lemnar ännu Creditiv mot behörig säkerhet,
samt till befrämjande af allmänt nyttiga ändamål, och dessa båda qvalificationer
torde finna sin fullkomliga tillämplighet i närvarande fall. Hvad
säkerheten beträffar, vill jag endast nämna, ali Armeens Pensions-Cassa kan
lemna densamma så fullständig, sorn någonsin kan begäras, alldenstund,
utom Cassans egna tillgångar, så väl räntan, som amorteringen å Accordsföndens
obligationer innehållas på, och finnas försäkrade uti hela Svenska
Armeens löne-anslag. Under sådana förhållanden hade jag trott, att BancoUlskottet
kunnat och bordt tillstyrka, det Rikets Ständer äfven, å sin sida,
måtte befrämja de bemödanden, hvarmed Armeens Officerare — hvilka
dessutom al sina, lill största delen, så ytterst knappa löner, fortfarande
måste vidkännas betydliga afdrag, utgörande ett belopp af omkring 80,000
R:dr Banco årligen, i och för bildandet af pensioner för Arméen, — nu ytterligare
söka alt, medelst egna uppoffringar, åstadkomma amortering af accorder,
uti hvilkas tillkomst de nu tjenande lika litet hafva del, som de
af accordens försvinnande i en aflägsen framtid kunna hemta någon fördel.
Summan af Arméens accorder utgör något öfver 2,818,000 R:dr Banco.
Det är denna summa, Arméens Officerare, till fromma för deras efterkommande,
söka inbetala, och hvilken inbetalning torde kunna hänföras
till allmänt nyttiga företag, samt i sådant afseende vara förtjent af något
deltagande å Rikets Ständers sida. Ett motsatt förfarande kunde visserligen
vara så till vida likgiltigt för Arméens nu befintlige Officerare, sorn
ingen af dem, enligt hvad förut nämndt är, lärer komma i åtnjutande af
de fördelar, som med den påbörjade amorteringen afses; men nedslående
torde det i alla fall för dem blifva, om de skulle finna, att äfven sådane
bemödanden, som, enligt deras tanke, äro uteslutande af allmänt framtida
Banco-Utslottets Utlåtande, lV:o 97.'
gagneligt syfte, och hvarigenom de med enskilda uppoffringar söka att åt
efterkommande bereda lyckligare förhållanden än de närvarande, skulle af
Rikets Ständer med fullkomlig likgiltighet anses.’’
Uti denna reservation instämde Herr Lector BråkenhjelmHerr
Professor Bolmérj Herr Kongl. Hof-Predikanlen Tunelius och Herr P10-  sten Berlin,
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 1840,
Banco Uiikottets Memorial N:o $8j Utlåtande N:o gg. i
N:o 98.
Ank. till Exp, TJtsk. den 22 Sept., kl. 4 e- n>»
Memorial, i anledning af Högloft. Bidderskapets och Adelns äterremisser
ä Utskotlets_, Wider IS;ris 55 och 5j} of0iJna
Utlåtanden.
Under den 26 näsllidne Augusti, liar Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
på grund af gjorde anmärkningar, återremitterat Utskottets Utlåtanden N:o
55, i anledning af Herr Rosenblads motion om praescriptionstid, inom
hvilken åtskillige äldre fordringsposter böra från Banken utgå, och N:o 5j
öfver én väckt motion om förändiing, i afseende på förnyandet af Bankens
inteckningar.
Enär likväl berörde Utlåtanden, enligt till Utskottet ankomne
Protocolls-Utdrag af den 22 och 29 i förenämnde månad, blifvit af öfrige
3:ne Riks-Slånden bifallne, finner Utskottet de ankomne
ålerremisserne icke kunna till någon åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 September 1840.
N:o gg.
Ank. till Ex, Tttsjx. den 22 Sept, kb 4 e. m,
Utlåtande, i anledning af Fabrikören A. L. Baldins ansökning
om eftergift af upplupne räntor 3 s:ne Lån i Banco-Disconten.
Hos Utskottet har Fabrikören A. L. Soldin uti ingi fyen ansökning,
anhållit om eftergift af upplupne räntor å a:ne från Banco-Disconten utgiftte,
under loppet af år 1827 lill betalning förfallne lån, det ena upp
-
Bih. till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 28 Haft.
2
Banco-lJtskottets Utlåtande} N:o gg.
taget af Soldin å i,5oo R:dr, mot Fabrikören J. G. Hammarboms borgen*
och det andra upptaget af bemälde Hammarbom å 2,100 R:dr, emot Soldins
borgen; erbjudande sig Soldin att, derest denna ansökning bifalles, till
fullo inbetala ifrågavarande låns återstående capitalbelopp, på sådant sätt,
att hälften deraf erlades 2:ne^ månader och återstoden g månader eftter
vunnen kännedom om .Rikets Ständers, i anledning häraf, fattande beslut.
Utskottet har af handlingarne inhemtat, att Soldin, före lånens
förfallotid, till sine borgenärers förnöjande afstått all sin egendom, och att
Hammarbom, som varit Syssloman i Soldins concurs, från hemorten afvikit,
medtagande ej allenast sina egna, utan äfven Soldins massas väsendlIigaste
tillgångar, utan att någon underrättelse om Hammarboms vistelseort
sedermera kunnat erhållas, förr än helt nyligen bestämd uppgift meddelats,
att han innevarande år aflidit i Hamburg, samt att Discont-Verkets
fordringar för desse 2:ne lån, hvilka blifvit bevakade uti Soldins
och Hammarboms concurser, efter 183a års Revision, blifvit, såsom osäkre,
inom linien förde. Från Soldins concurssmassa har Banco-Disconten, under
loppet af år 1837, erhållit den på dess fordran sig belöpande utdelning
med i45 R:dr 1 sk. 10 rsf. Dessförinnan hade Soldin likväl sjelf
villigt,
i April i836, å sin skuld till Banco-Disconten inbetalt 200 É:dr
Banco, och utfäst sig att hvarje halfår erlägga en lika summa, hvilket
också afhonom hitintills blifvit ordentligen fullgjordt, hvarigenom hans eget
lån å i,5oo R:dr blifvit till capitalet fulldt inbetaldt, och Hammar boms
lån å 2,100 R:dr, för hvilket Soldi /»borgat, minskadt till i,6i5R:dr 18 sk.
8 rst.
Banco-Discont-Directionen, hvars utlåtande öfver ifrågavarande
ansökning Utskottet infordrat, hrr, vid det förhållande, att Soldin, ehuru
han, genom andras förtroende, skall ega utväg att sig försörja, och att tilläfventyrs
kunna något derutöfver förtjena, likväl icke efter sitt förra obestånd
hunnit förvärfva tillräckliga tillgångar att sina skulder, så till ca
pital
som ränta, fullt betala, eller eger några i executiv väg åtkomliga
tillgångar, och då fråga nu är för handen att kunna till capitalet erhålla
full godtgörelse för en osäker fordran, ansett sig böra tillstyrka bifall till
Soldins ansökning om eftergift af upplupne räntor, så vidt säkerket vunnes
för fullgörandet af den erbjudne liqviden af capitalet.
Emedlertid och då till Utskottets kännedom kommit, att Soldins
handelsrörelse numera vunnit den ulsträckaing, att han, till densammas
bedrifvande, innehar öppna salubodar i hufvudstaden och flere af Rikets
Banco- Utskottets Utlåtande,, N:o gg.
3
större städer, och han således icke hör förmodas sakna tillgångar till godtgörande
af Discont-verkets hos honom egande fordringar, fastän dessa tillgångar
icke lära vara i executiv väg åtkomlige, kan Utskottet till Soldins
ifrågavarande ansökning icke i vidsträcktare måtto tillstyrka bifall, än att
Utskottet hemställer,
det Fabrikören Soldin måtte förunnas eftergift af den upplupne
3 procents straffräntan å det af Fabrikören Hammarbom,
mot Soldins borgen, hos Discont-Verket upptagne
lån, under villkor, alt Soldin, hvarje sjette månad, från den
dag räknadt, då|Rikets Ständers beslut härom blifvit Soldin
delgifvet och intilldess full liqvid vinnes, till Discont-Verket
inbetalar en tredjedel af det nu återstående capital-beloppet
och en lika anpart af de å lånen, efter afdrag af nyssnämnde
straffränta, i Öfrigt upplupne räntor, samt för fullgörandet
af desse inbetalningar ställer sådan säkerhet, som af Directionen
öfver Banco-Discont-Verket godkännes.
Stockholm den 21 September 1840.
Reservation
af Herr Stuart, C.: ”Jag anser den uppgifna omständigheten, att Mosaiske
Trosbekännaren Soldins tillgångar icke äro ”åtkomlige,” innefatta
ett såsom prasjudicat för Banco-Disconlen ganska äfventyrligt skäl
för den tillstyrkta eftergiften af delta Verks fordringsanspråk; och jag förmodar,
att en handlande, som, enligt tillkännagifvande i Allmänna Tidningarne,
samtidigt idkar sin rörelse i flera städer, torde kunna förvärfva
någon tillgång, som möjligtvis icke kan i all framtid göras för fordringsegarne
oåtkomlig'.'
Uti denna Reservation instämde Herr Grefve Frölich♦
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri, iS4o.
IBanco-TJIskottets Memorial, N:o 160.
I
N: o 100.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 October, kl. !!2 mield.
Memorial till Högvördige Preste-Ståndét, med anmälan af dess
fattade skiljagtiga beslut> i anledning af Utskottets Utlåtanden
JV.-ris 2/ och 65.
Sedan Utskottet, i ett till Rikets Ständer under N:o 21 afgifvet Utlåtande
öfver väckt motion, att Bankens sedlar å 16, 12 och 8 skillings-valeuren
fortfarande måtte få förfärdigas och utgifvas, dels föreslagit, att sedlar å
16, 12 och 8 skillingar B:co, eller motsvarande valeurer, enligt den myntenhet,
som, i gruudlags-enlig väg, kan varda bestämd, höra intill nästa
Riksdag förfärdigas och frén Banken utgifvas-, och dels hemställt, att Bankens
sedlar a 14 och 10 skillingar kopparmynt må utgifvas endast till och
med år 1841, samt, enligt till Utskottet ankomne Protocölls-utdrag, PresteStåndet,
under den 2Q nästlidne Maj, och Bonde-Ståndet, under den 16 i
samma månad, i allo bifallit, hvad Utskottet sålunda föreslagit och hemställt,
men Ridderskapet och Adeln i sin helhet återremitterat berörde Utlåtande,
samt Borgare-Ståndet, med godkännande af den förra punkten,
återremitterat den senare delen, angående kopparskillings-sedlarne; så hade
Utskottet, jemte anmälan, att förra punkten i Betänkandet, eller förslaget
om 16, 12 och 8 skillings-sedlarnes fortfarande förfärdigande och utgifning
blifvit af Rikets Ständer gilladt, uti ett aflåtet memorial, N:o 65, besvarat
de inom Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, emot senare delen
af Utlåtandet N:o 21, gjorda erinringar, och på anförde skäl, bland annat,
att 2:ne Riks-Stånd, nemligen Preste- och Bonde-Stånden, bifallit nämnde
del af Utlåtandet, förnyat den deruti gjorda hemställan, att Bankens sedlar
å i4 och 10 skillingar kopparmynt af åren i8e3 och 1804 må utgifvas
endast till och med år 18/ji.
I anledning af detta senare Utlåtande, N:o 65, som, likmätigt Utskottet
tillhandakomne Protocolls-utdrag, är vordet, den 5 dennes, af Ridderskapet
och Adeln bifallet, och af Bonde-Ståndet, den 2 i samma månad,
lagdt till handlingarne; har Preste-Ståndet, den 5 innevarande September,
Bih. till R. St. Prof. 1840. 6 Sami. 1 Aftl. 2Q\de. Haft. 1.
2-
Banco-Utskoltets Memorial, N:o too,
med ogillande af livad; Utskottet å nyo hemställt, rörande Bankens sedlar
å 14 oell io skillingar kopparmynt, beslutil, att det i Banken varande förrådet
af sådane sedlar, må ulgifvas fortfarande-, utan någon derföre bestämd
praeSGiiptionstld,, hvarjemte Borgare-Ståndet samma dag förklarat, att det
i Banken, nu varande förråd af färdiga sedlar å 14; och 10 skillingar kopparmynt
må under tiden, till nästa Riksdag, i allmänna rörelsen ullemnas.
Då likväl, efter, hvad ofvan är nämndt, såväl Preste-som Bonde-Ståndet
bifallit Utskottets Utlåtande N:o 21, och följagtligen redan, för deras
del, bi slutit, alt Bankens sedlar å 14 och 10 skillingar kopparmynt, må
ulgifvas endast till och med år 1841, samt Ridderskapet och Adeln likaledes,
, genom bifall till; Utskottets förnyade hemställan uti Utlåtandet N:o 65,.
Siannat i enahanda beslut,, sorn Preste- och Bonde-Ståndet; har Utskottet,
på grund af 7S §. Riksdags-ordningen, ansett det vara, genom 3:ne RiksSlånds
sammanstämmande mening, afgjordt, att Bankens mei berörde sedlar
endast lill och med år 1841 få utgifvas; hvilket Utskottet dock, med afseende
å Mögvördige Preste-Ståndets, i anledning af Utskottets, i Utlåtandena
N:ris 21 celi 6S, gjorda, lika beskaffade hemställan, under den 29 nästlidne
Maj och 5) i denna månad,, fattade skiljägtiga beslut, trott sig böra
för Högvördige Ståndet tillkännagifva, innan Utskotlet till Rikets StänderS-;
stadfästelse öfverlémnar dem reglementariska föreskrift, sorn härleder sig af;
ofvan berörde,, utaf 3:ne Riks-Stårid gifn >, beslut..
Stockholm den 28 September 1840.
Reserva t i 0 m
af Herr Professor Bolméer: ”Jag har icke, lika med Utskottet', kunnat'
anse det vara genom< trenne Stånds, sammanstämmande mening., af gjordt
att Bankens sedlar å 10 och r4 skillingar kopparmynt endast lill och med
år 1841 må. utgifvas, ty då det i. allmänhet gäller,, att ett senare beslut,
der man eger rätt att ett sådant fatta, upplfäfver ett äldre, så hade, efter
mitt förmenande, endast Pfeste-Ståndets senare beslut', rörande fötrberörde
sedlar, bordt tagas i: beräkning.. Preste-Ståndets rätt att ändra siit under
den 29 Maj i samma fråga fattade beslut synes mig,, utan att-derföre åberopa
andra skäl, vara tillräckligen grundad uti den af tvänne Stånd beslutade
återremissen af Betänkandet J\:o 21.”’
Uti denna reservation hafva instämt Herr af ZellénHerr Doctor
Hvasser och Hörr Kongl.. Höfpredikanten Tunelius..
3anco-UIskoltels Betänkande, N.o iot.
3
N:o 101.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 October, kl. ’u midd.
Betänkande, i anledning af väckt motion, att Handels- och Närings-Discontens
så kallade Reserv-fond må, med det belopp,
hvartill densamma vid detta års slut kan hafva uppgått, i
Batikens vinst inberäknas.
Uli en inom Utskottet vackt motion, har Herr Grefve D. Frölich fästat
uppmärksamheten derå, dels att den Reserv-fond, hvilken inom Handelsocli
Närings-Disconlen, enligt 233 §. af Banco-Reglementet den 26 Maj 1835,
blifvit bildad genom vinsten på utlåningen mot 5 procent af för HandelsUisconten
mot 3 procents ränta tillgängliga förlag, vid 1839 års slut uppgått
lill i8o,i63 Rdr 18 sk. 7 rst., dels ock att, enär, efter 1837 års slut,
upplåningen från allmänheten upphört, så att Handels- och Närings-Disconten
sedermera rört sig med Bankens egne medel, omkring 2 millioner,
hvarå 2 procent, såsom skillnad emellan den Banken godtgjorde räntan å
3 procent och ullåirings-räntan å 5 procent, blifvit nämnde Reserv-fond tilldelad,
skulle, derest utlåningen förblefve vid omkring samma belopp af 2
•-millioner och föreskriften i berörde 233 §. bibehölles oförändrad, Reservfonden
årligen okas med 4°/ooo R:dr och således vid 1845 års ingång utgöra
38o,ooo B:dr samt vid sådant förhållande och då erfarenheten numera
visat, att föga eller ingen förlust å Handels- och Närings-Discontens
rörelse uppstode och en slik accumulation i alla fall vore olämplig,
föreslagit:
1:0 att den vid detta års slut sig visande Reserv-fondens hela belopp
varder inberäknad i Bankens vinst;
2:0 alt, med uteslutande af stadgandet i 233 §. af Banco-Reglementet,
ali vinst eller föllust på Handels-Discontens lånerörelse för hvarje år intages
i Bankens Hufvud-räkning.
Direclionen öfver Handels- och Närings-Disconten har, uti häröfver infordradt
utlåtande, anfört, att Directionen visserligen ansåg den summa,
stor 1,675,000 Rdr, hvilken Directionen, oberäknadt beloppet af ofvannämnde
så kallade Reserv-fond, eger under sin förvaltning af Bankens vinstmedel,
vara till lånebehofvens fyllande under den återstående delen af
Banco-Utskottets Betänkande, iV.o 101:
året fullt tillräck lig, så alt, från denna synpunkt betragtadt, något hinder
ej borde kunna mola för samma Fonds öf.verlålande till Banken; men att
Directionen icke kunde lemna obemärkt, att, ehuru hitintills några serdeles
betydliga förluster icke uppkommit å den genom Handels- oell NäringsDisconten
drifne lånerörelse, bade likväl-, efter den högst betydliga utsträckning
denna Discont-röreise synnerligast med år 1336 erhållit, från
hvilken tidpunkt utlåningen ökats från 1,358,000 R:dr till 3,124,000 R.’dr,
lagsökningarne för i Handels- och Närings-Disconten upptagne lån, ungefär
i förhållande till låne-rörelsens vidd, tilltagit, hvilka icke kunde afslutas
utan förluster för Verket; med afseende hvarå och då ändamålet med Rikets
Ständers, uti så väl i83o som i835 års Banco-Reglemerite, gifne föreskrift,
angående omförmälde Reserv-fonds bildande och bibehållande, varit
att bereda tillgång till betäckande af förluster, hvilka icke kunna undvikas
i en så vidsträckt discont-röreise, der en capilal-förlust af 40,000 R:dr och
derutöfver lällligen kan inträffa, blott genom oförmodadt fallissement för
några få, med hvarandra förbundne, låntagare, Directionen afstyrkt bifall
till ifrågavarande motion ; men, för den händelse att dess åsigt icke blefve
af Utskottet gillad, hemställt, alt en summa af 200,000 R:dr under enahanda
vilkor, som de, hvilka uti 223 §. af nu gällande Banco-Reglemente
Mro för Allmänna Disconten stadgade, måtte, vid innevarande års slut, utaf
den då varande Reserv-fonden afsättas, i och för betäckandet af de å ifråga-varande
låne-rörelse möjligen uppkommande förluster, samt följagtligen endast
öfverskottet utöfver sistnämnde belopp vid årets slut till Bankens
disposition utassigneras. Utskottet kan väl, å ena sidan, ej undgå instämma
nti den af motionären yttrade åsigt, att ett framgent ökande af förenämnde
Reserv-fond, medelst fortsatt afsättande af all å Plandels- och NäringsDisconlens
låne-rörelse utöfver 3 procent uppkommande räntevinst, vore
öfverflödigt och olämpligt; men anser, å andra sidan, så mycket mindre
skäl nu vara för handen att fråntaga Handels- och Närings-Disconten den
derstädes redan bildade Reserv-fond, hvars årliga ränta k-an anses tillräcklig
att betacka de hädanefter för samma Discont möjligen uppslående förluster,
sorn dessa förluster, i slikt fall, kommo att, ett år med en mindre
och ett annat år med en större summa, minska den vinst, Banken kunde
af Handels- och Närings-Discontens låne-rörelse påräkna, vid en tid, då, i
händelse af Rikets Ständers bifall till Utskottets i Betänkandet N:o 64 afgifne
förslag, alt Bankens, enligt i83g års Hufvudbok, utöfver Grundfonden
behållna vinst och capital-öfverskott må, med en lika andel deraf, för
hvarje af de härefter nästpåföljande 5 år, komma det allmänna till godo»
Banco-Vt skol tets Betänkande> N.o 102.
5
Braken, för att, utan rubbning i låne-rörelsen , kunna på sådant sätt aflåta
nämnde c-ipital-öfverskolt, måste ega att årligen påräkna en ungefärligen
lika summa såsom inflytande Banco*vinst; och finner Utskottet, till följd
häraf, sig icke kunna i vidsträcktare måtto tillstyrka bifall till den väckta
motionen, än
alt till Bänkens disposition må, vid innevarande års slut, öfverlemnas
det belopp, hvarmed den för Handels- och NäringsDisconten
bildade reserv-fond då öfversliger 200,000 Rdr; men att
sistnämnde summa afsättes, för att intill nästa Riksdag utgöra en
reserv-lond, af hvars uppkommande årliga ränte-inkomsler godtgöras
de å samma Disconts låne-rörelse hädanefter inträffande förluster,
hvilka; derest de något år skulle öfverstiga räntan å reservfonden,
böra till återstående beloppet afföras å samma Fonds eapital-surnnra,
sora deremot ökas, så ofta fondens årliga ränta lemnar
öfverskott efter betäckande af årets förluster; samt att hela
öfriga vinsten å Handels- och Närings-Discontens rörelse till Bankens
disposition öfverlemnas;
kommande, i händelse Rikets Ständer bifalla, h vad Utskottet härutinnan tillstyrkt,
233 §. i nu gällande Banco-Reglemente att, i enlighet dermed, förändras-.
Stockholm den 8 October 1840.
N:o 102.
Ank. till Exp. Utsk. den 9 October, kl. 12 mide!.
Betänkande3 t anledning af väckt motion om öppnande af en
Upp- och Af'skrif nings-råkning uti Rikets Ständers Bank.
Enligt ankommet Protocolls-utdrag af den 18 nästlidne Mars, liar
Högloft. Ridderskapet och Adeln till Utskottets handläggning öfverlemnat
en af Herr Hartmansdorff, August, väckt motion, hvaruti, med fastadt
afseende å behofvet af understöd för inhemska närings-idkare, på det de
må kunna uthålla täflan med de utländska, i händelse ett sådant friare
handelssystem Liefve införd*,- sorn ej mindre Kongl. Maj;ts Nådiga Propo
-
*6
'Bamo-Ulskoltels Betänkande, N.-o to2.
sition om en förnyad Tulltaxa, än åtskilliga enskilda motioner syntes åsyfta,
och under förmälan, att betydliga Svenska capital nu antingen lågo o förräntade,
eller förräntades på utländsk ort, och sålunda ökade capilal-tiligången
på andra länders dermed öfvermältade växel pia Iser., under det Svenska
näringsidkare ledo afcap i t a i bris t, motionären, till afhjelpande i någon moa
af den för näringarne tryckande svårigheten att, mot hilliga vilkor, erhålla
förlags-capila]., föreslagit:
i :o att Banken måtte, på den tid, Banco-sty reisen utsätter., och enligt
föreskrifter., sorn närmare skola bestämmas, tillåta enskilde personer, att på
upp- och afskrifnings-räkning insätta penningar mot 3 procent, och att, när
som helst, ater uttaga dem;
2:0 atL de sålunda insalta penningarne må af Banken öfverlemnas till
utlåning åt Man u fao tur-, Handels- eller äfven Banco-Disconten, åt den förstnämnde
mot 4 procent, och åt de tvänne senare mot vanlig Discont-räntan
samt
3:o att ett erforderligt crediliv på den behållna Banco-vinsten må kunna
af Banoo-slyrelsen begagnas, för att bestrida de utlagningar pä afskrifningsräkninganne,
hvilka möjligen icke kunna med inflytande capital- och räntebetalningar
godtgöras; anhållande motionären alt, derest förslaget ansåges förtjena
uppmärksamhet, få närmare föreslå sätt och vilkor för den i fråga—
stälde lånerörelsen.
Vid pröfning af detta förslag, har det icke kunnat undfalla Utskottets
uppmärksamhet, att, på sätt Banco-Fullmäglige uti infordradt Utlåtande jemväl
antydt, af samma förslag skulle blifva en följd, icke allenast att större
delen af de såsom depositioner ulan ränta i Banken nu inneslående medel
förvandlades till insättningar på upp- och afskrifnings-räkning, utan äfven
alt ganska betydliga capital, hvilka nu ligga ofruktbare hos enskilde personer,
på sistnämnde räkning ingingo, samt att Banken, tvertemot dess uti
Banco-ordningen medgifna privilegium, å dessa depositioner fick vidkännas
en årlig, icke påräknad, ehuru ganska betydlig, ränte-utgift, för hvilkens
betäckande de insatte medlen borde genom Handels- och Närings-Disconten
göras räntebärande, oagladt Bankens egna ränlebesparingar under flere år
varit ti 11räck 1 ige alt dermed bestrida, ej blott utbetalning af de sedan sistlidne
Riksdag beviljade cassa-creditiv, än äfven erforderligt förlag för nämnde
Discont, hvilken nu innehar ej obetydlig outlånad behållning; att således
Banken skulle komma att upplåna medel, hvilka den icke egde tillfälle att
i utlåningsväg åter göra fruktbärande, och derigenom förorsakas en ränteförlust,
hvilken jemväl komme att drabba det allmänna, genom molsvaran
-
Banco-Utsliollets Memorial, N.-o 10,31.
7
de minskning i Bankens för dess behof afsedda capilal-öfverskott, utan annat
gagn, än alt bereda fördel ål någre enskdde, hvilka af upp- och afskrifnings-räkningen
sig begagnade,. Men äfven, i händelse de på nyssnämnde’
räkning insatte medlen kunde göras fruktbärande,, förekommer dock emot
förslaget, att det för Banken alltid blefve ett högst äfventyrligt åliggande
att, när helst, utan föregången uppsägning,, vara herend att utlemna de
upplåtne medlen, emedan derigenom kunde inträffa, att, vid en för handeln
ogynnsam conjunctur, hela det på upp- och afskrifnings-räkningen insatte,
och i Bänkens lånerörelse använda belopp, komme att på en gång
uttagas, och Banco-styrelsen således nödsakas att, då det föreslagna creditivet
icke vore tillräckligt att dermed bestrida de skedda uttågen, öka sedelstocken
med så betydligt belopp,, att densammas af Rikets Ständer bebestämdä
förhållande till metalliska cassan icke kunde bibehållas.
På dessa skäl ,, och då em anstalt af ifi ågavarande beskaffenhet synes
lämpligast böra blifva föremål för enskildé Bankers verksamhet, hvilka kunna
, elter sig företeende omständigheter, gifva den utsträckning åt deras uppoch
utlånings-i örelse,, sorn med desse Bänkers egen fördel och säkerhet är
förenlig, anser sig Utskottet1
icke kunna tillstyrka bifall lill Herr vora Hartmansdorffs ifrågavarande
motion.,
Stockholm, deni 8 October i84o.
Nio 103.
Ant. till Eip; Utsi. den g)October, kl. 12’midd.
Memorial, i anledning af Högloft. Ridderskapets och Adelns återremisser
å Utskottets under N:is 6g och ~5 af gifne Utlåtanden.
Från HÖglofb Rirlderskapet och Adelil äro, enligt ankomne Protocollsutdiag
af den 12 och ip sistlidne September, på grund af gjorda anmärkningar,
återremitterade Utskottets Utlåtanden N:o 6p, öfver väckt1 förslag,
m
Banco-Utskottets Memorial, N.-o io3.
att beräkningen af ränta på ränta i Rikets Ständers Bank måtte , i alla de
fall, der sådan ränteberäkning eger rum, upphöra, och N:o ^5, i anledning
af gjord framställning om in- och ut-vexlingspris å ducater samt utvexling
af guld- och silfverplantsar.
Utskottet får i anledning häraf vördsamt anmäla, att omförm alda a:ne
Utlåtanden blifvit under den 5 och 9 i ofvannämnde månad af öfrige 3:ne
Riks-Stånd bifallne, samt att de erhållne återremisseme, jemlikt §. Riksdags-Ordningen,
således icke kunna föranleda till någon åtgärd från Utskottets
sida.
Stockholm den 8 October i84o<
TRYCKT HOS 3. WALLDEN,
18 4 0.
Banco-Utskollcts Utlåtande, N.o lo4•
i
N.o 104.
Ank. till £xp. IJtsk. den i3 October, kl. ii f. m.
Utlåtande öfver väckt fråga om tillfällig förstärkning åf fonden
för låne-rörelse på namn och reverser.
Med anledning af det i Banco-Discont-Verket inhemlade förhållande, alt
lån mot namnsäkerhet med omsättnings-rätt, i brist af tillgång, ‘icke skolat
kunna utbetalas förr än 3:ne månader efter det lånen blifvit beviljade, har
inom Utskottet fråga blifvit väckt, alt Discont-Direclionen måtte berättigas,
att i besagde låneväg använda de lill utlåning på publika papper afsedde,
men för närvarande obegagnade medel.
Discont-Direclionen, hvars utlåtande öfver berörde framställning Utskottet
ansett sig böra infordra, har uti afgifvet Memorial, beträffande först
behofvet af den ifrågasatta förstärkningen af ofvanomförmälde lånefond, upplyst,
alt senaste lånedag, den 8 innevarande månad, nya lån, till ett belopp
af 458,000 R:dr, voro bifallna; hvilka för bristande tillgång icke kunnat
utassigneras, och att, då derjemte toges i betragtande, att Direelionen
hade att under hvardera af October, November och December månader till
Banken inbetala 33,333 R:dr 16 sk., utgörande återstoden af behållna inkomsten
för år 183p, äfvensom att återbetala en af Stockholms Sparbank
uppsagd summa, stor 20,000 R:dr, det visade sig sannolikt, alt ofvannämnde,
redan bifallna, men ännu icke ulassignerade lån, knappast skulle kunna
inom detta års slut af inflytande medel utgifvas, samt att således ingen
tillgång öfverblefve för de lån, som under återstående 2 3/4 månader af
året kunna bifallas; och hvad åter anginge förslaget, alt ifrågavarande förstärkning
måtte utgå af obegagnade medel utaf fonden för äctiers och publika
pappers belåning, har Direelionen förmält: att den för härvarande
Discont anslagne fond för nämnde belåning utgör 4oo,coo R:dr; att ha af
under senare åren sällan 200,000 R:dr varit utlånte; att numera, elter indragning
af Riksgälds-Contorels och Arm/ens Aecords-Amörterings-fonrls
till belåning berättigade 5 procents obligationer, belåningen, inskränkt till
adier i Götha Canal- och Södertelje Canal-bolag, så föga osnvcxlatj att
Dih. lill R. Sl. Prot. 1840■ 6 Sami. 1 jlfd.
2 j
Banco-Utskottels Utlåtande, N.-o 104•
skillnaden t. ex. emellan låne-beloppet vid innevarande års början och sislai
lånedageo den 8 i denna månad endast skall ulgjoil 16 R:dr, samt alt för
det närvarande 222,414 R;dr 12 sk. å denna fond stå obegagnade.
På grund häraf, och med tilikännagifvande, att, enligt Directionens.
öfvertygelse,. 22,414 R*dr 12 sk. fullt skall motsvara den möjligen ökade
effei frågan af lån från nästberörde fond, som, under närvarande förhållanden,
kan uppkomma, har Discont-Directionen, på det ali Jåne-rörelsen mot.
namn och reverser med omsältningsrält icke må underkastas ett kännbart
albiou, föreslagit, alt Directionen måtte tillåtas få tillsvidare begagna, lill
förstärkning af fonden för sistbesagde Jåne-rörelse, 200,000 R:dr af fonden,
för belåning af adier och publika papper; men då, äfven med denna förstärkning,
en återstående brist i den för det närvarande behöfliga lånesumma
visade sig af ungefär 260,000 R:dr, har Directionen, under anförande,
dels alt af den tredje under Directionens förvaltning stående fond för
lån åt Handel och större Näringar (den så kallade Handels- oell NäringsDisconten)
senaste låne-dag varit obegagnade 418,153 R:dr 46 sk. 10 rst.,.
och dels alt en temporär öfverflyttning härifrån af 260,000 R:dr så mycket
mindre skulle kunna menligt inverka på fondens tillräcklighet för den rörelse,
sorn utgör dess föremål, sorn, utom då återstående 158,153 R:dr 46
sk. 10 rst., Bauco-Fullmägtige, för det fall, att ett ökadt behof, skulle visa,
sig ega rätt att, på första anmälan,. förstärka denna tillgång med till ochi
med 3oo,qoo R:dr, ännu. återstående oanvista för någon af Handels-Discon —
terna utaf det maximum,, hvartill 23o §. i nu gällande Banco-Reglemente
berättigar. dem;: hemställt,, att Directionen ytterligare måtte berättigas, att
från fonden för Handels—och Närings-Disconten till fonden för Lån å namn
och reverser med omsättnings-rält öfverflytta en. summa af 260,000 R:dr.
Efter noggrannt öfvervägande häraf,, och enär, med fäsladt afseende å
de upplysningar, Disconl-Directionen meddelat,, å ena sidan,, någon betänklighet
ej hör, kunna uppstå för bifall till Directionens framställningar, på;
grund deraf,, att fonderne för utlåning,, dels-på publika papper och dels
genom Handels- och Närings-Disconten, skulle blifva otillräckligagenomett
tillfälligt begagnande af en deli utaf dessa,t fonder,, samt å andra sidan åter
måste medgifvas, att det häftiga afbrott uti utlåningen mot namn och reverser
med omsättnings-rält, sorn nu. uppstått,, möjligen skulle medföra gan—
ska menliga följder;, har Utskottet funnit sig ega grundad anledning instämma
uti ofvanberörda af Discont-Directionen understödda förslag, samt får.
fördenskull härigenom tillstyrka,
att Discont-Directionen må ega att. till: förstärkning af fonden förr
Banca-Ut stol tets Utlåtande, N.-o loj,.
3
Lån på namn och reverser med omsättnings-rält tills vidare begagna
ej mindre 200,000 R:dr af fonden för belåning af adier och
publika papper, än äfven 260,000 R:dr, allt B:co, af fonden för
Handels- och Närings-Disconten.
Och har Utskottet, under förutsättning att dess nu gjorda hemställan
varder af Rikets Ständer bifallen, anmodat DisCont-Directionen, att tills vidare
inställa ett af Directionen beslutadt tillkännagivande i allmänna Tidningarne
att i berörde Discont bifallne lån icke kunna förrän efter 3:ne
månaders tid derifrån ntgifvas.
Stockholm den 12 October 1840.
Reservation
af Herr Grefve Frölich, David: ”Då jag utgått ifrån den synpunkt,
att endast genom nu vidtagne åtgärd söka afhjelpa det utomordentliga uppskof
af 3 å 4 månader med beviljade låns utiernnande, som inträffat, men
icke det hittills längre tid vanliga af 4 å 6 veckor, och som jag för ingen
del velat, att denna extra åtgärd skulle innefatta en qvasiuppmuntran till
ytterligare låne-ansökningar å denna fond, hvilken, genom nu lemnade temporära
förstärkning, då i alla full skulle bli otillräcklig, har jag endast kunnat
tillstyrka Directionens första hemställning rörande tillökning af 200,000
R:dr, med hvilken summa jag trott låne-rörelsens jemna gång blifvit underhållen
i dess hittills vanliga skick. I detta slut har jag desto heldre
stannat, som det skäl att anslå förstärkning från den knappt möjligen begagnade
fonden för publika papper icke är lika gällande i afseende på
fonden för Handels- och Närings-Disconten, hvilken möjligen snart ndg
kommer att medtagas.”
Uti denna reservation förenade sig Herr Stuart, Carl.
4
Banco-Utskottets Utlåtande ., N.o io5.
N:o 105.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 October, kl. ii f. m.
Utlåtandej i anledning af förre Handlanden Thunströms ansökning
om eftergift af ränta å län frän Banco-Disconten.
Hös Utskottet liar förre Handlanden i Norrköping C. J. Thunström
skriftligen anhållit, att, enär all tillgång till gäldande af ränta å ett af sökanden
, jemte hans förre bolagsman L. II. Söderberg j mot borgen af
Snickaren P. Stenström och Fabrikören T. A. Båtli} den i 5 November i83a
uti Banco-Disconten upplaget Lån, stort 1,280 R:dr B:co, hos dem saknades,
eftergift för samma ränta, utgörande 264. Rdr 12 sk. 10 r. , måtte varda
beviljad.
I afseende härå bar blifvit upplyst, att, sedan så väl låntagarne sorn
löftesmannen Bäth redan före lånets förfallodag till Borgenärers förnöjande
afstått sin egendom, och, lavad genom utdelning utur deras concurser samt
utmätning k. Stenströms tillgångar influtit, icke betäckt capital-skulden ; återstoden
deraf, 2 12 Rtdr 45 sk., blifvit, efter det bysättning å Stenström yrkats,
den 22 Mars i83j , af Thunström anskaffad och inbetald, mot af
Discont-Directionen beviljadt anstånd med Stenströms bysättande samt räntans
liqviderande, lill dess Thunström blefve i tillfälle hos Rikets Högloft..
Ständer för räntan söka eftergift. Och har Diseont-Directionen, på grund af
vunnen kännedom derom, att gäldenärerne icke ega några vidare tillgångar,
samt att betalning för upplupna räntebeloppet, R:dr 264: 12. 10., således icke
kan förväntas, tillstyrkt, att detsamma må afskrifvas och utur räkenskaperne
afföras, mot vilkor att, såsom fyllnad i ersättningen för de redan lill någon
del förut godtgjorde kostnader för lånets utsökning och bevakning, 5o R:dr
B;:co varda till Discont-Verket inbetaide*
Instämmande uti hvad sålunda föreslaget blifvit, får Utskottet hos Rikets
Höglofl. Ständer
tillstyrka, alt, .så snart 56 R:dr B:co varda af gäldenärerne för omförmälde
lån erlagde, den derå upplupne ränta må eftergifvas ochi
i Räkenskaperne afskrifvas..
Slockholm, den. S October 1840»
Banco-Ulskottets Utlåtande, IV.0 106.
N:o 106.
Ank. till Exp. Utsk. den i3 October, kl. 11 f. m.
Utlåtande, i anledning af Regements-Läkaren Schwab il ds ansökning
om eftergift af straff-ränta för åtskillige skid d-förbindelser
hos Banco-Discont-Verket.
Uti till Utskottet ingifven skrift, liar Regements. Läkaren A. Schwabitz
anil å 11 i t om eftergift af ränta utöfver 5 procent å de Jåneföi bindelser, för
livilka Iian hos Banco-Discont-Vei ket häftar och hvilka Schwabitz i sådant
fall skulle, genom vänners biträde, komma i tillfälle gälda till återstående
capital, jemte 5 procents ränta.
Enligt hvad Utskottet inhemtat, häftar Regements-Läkaren Schwabitz
till Disconl-Verket för följande förbindelser, nemligen: för ett af Schwabitz,
mot borgen af Fäll-Kamereraren L. D. Larsson upptaget, den 21 September
1833, förfallet lån, stort i8oR:dr, sorn blifvit till capilalet fullt betaldt;
men hvarå upplupen ränta utgör 74 RMr i4 s^- 11 r* 5 för ett af Byggmästaren
Sven Qvarnlöf, mot borgen af Schwabitz, å 54o R:dr upptaget och
nämnde dag förfallet lån, hvaraf återstår i capital 291 R:dr 20 sk. 6 r.,
jemte upplupne räntor; för ett af Bruks-egaren M. Sandelin , mot borgen
a.f Schwabitz och Öfver-Audilören J. G. 1iarsson, å 800 R:dr upptaget, den
26 Mars i834 förfallet, lån, fullt betaldt till capital med 5 procents ränta
och hvarå ränle-återstoden, eller skillnaden emellan 5 och 8 procent, utgör
114 R:dr 4 r*» samt för ett af Fäll-Kamereraren L. D. Larsson, mot borgen
af Schwabitz och M: Sandelin, å 720 R:dr upptaget, den 4 October
i833 förfallet, lån, likaledes till capitalet fullt betaldt, med 5 procents ränta,
och å hvilket lån ränle-återstoden, eller skillnaden emellan den guldne 5-  procents-räntan och den af 8 procent, uppgår lill 104 R:dr 21 sk. 5 r.
Enär samtlige ofvanbemälde låntagare och löftesmän , med undantag
af Öfver-Audifören Larsson, som, efter det utmätning för andre DiscontVerkets
fordringar hös honom skett, saknar tillgång, deras egendom till
borgenärers förnöjande afstålt, samt föga utdelning vöre att utur dessa condii
ser förvänta, utöfver hvad derifrån redan influtit, har Bänco-DiscontDireclionen,
på del alt,, genom, antagande af det nu gjorde erbjudandet,
p Banca-TJ l skottets ‘Utlåtande, N.o 10J.
iDiscont-Verket åtminstone skulle beredas full liqvid för uflåiit capita] oell
vanlig Discont-ränla, hemställt, det eftergift målte beviljas för skillnaden
■emellan 5 och 8 procents ränta å de lån , för hvilka Regements-Läkaren
Schwabitz till Discont-Verket häftar, mot vilkor att han , inom >3 månader
efter erhållen del af Rikets Ständers derom fattande beslut, till DiscontVerket
inbetalar fulla oguldne capital-beioppet, tillika med all å ofvanberörde
skulder dittills upplöpande ränta å 5 procent.
Med afseende å hvad sålunda förekom mit-, får Utskottet, såsom med
Discont-Verkets fördel öfverensstämmande,
tillstyrka, det eftergift för skillnaden emellan 5 och 8 procents
ränta å de lån, för hvilka Regements-Läkaren Schwabitz hos BancoDisconl-Verket
häftar, må , under vilkor, sorn Discont-Directionen
föreslagit, Schwabitz beviljas.
Stockholm den 8 Oclober 1840.
N:o 107.
Ant. till Exp. Utsk. den i3 October, kl. Ti f. 'tn.
Utlåtande., i anledning af Gårdsegaren i Umeå., Nils Brunbergs
ansökning om eftergift af öfver-ränta å ett lån i BancoDisconten.
Hos Utskottet har Gårdsegaren i Umeå, Nils Brunberg, uti ingifven
skrift, anhållit om eftergift af öfver-räntan för ett af Hofslagaren O. Burgman
uti Banco-Disconten upptaget lån å 3^0 R:dr, för hvars inbetalning
Brunberg, sedan åtgärder för lånets indrifning i executiv väg måst vidtagas,
afgifvit serskild förbindelse,
I afseende härå har Utskottet inhemtat, att, sedan så väl låntagaren ,
Burgman, som löftesmännen, Karduansmakaren A. Wåhlin och Hattmakaren
C. F. Barck, för berörde, den 1 Aug. 1833 upptagne, lån, blifvit, efter
vid lånets förfallotid försummad inbetalning , lagsökte hos Konungens Befallningshafvande
i Vesterbottens Län, och till Discont-Verket ingått 59 R:dr
Banco-Uisköttets Ut låtande, N. o lojr
7
sk. 8 r., uttnälle hos låntagaren,. jemte bevis all Burgman icke egde något
vidare derutöfver och att löftesmännen saknade ali tillgång, hade sökander)
Brunberg, i anledning af från Discontens sida fi amsläldt påstående
om sami lige gäldenärernes- besättning, för dem genast inbetalt \0 R:dr och
förbundit sig alt hvarje halft år inbetala i/boldel af lånet,, till dess detsamma
klefve fullt guldet, derest gäldénärerne finge på fri fot förblifva , hvarefter,
uppå tillstyrkan af Konungens Befallningshafvande, sorn ytterligare
vitsordade gäldenärernes fattigdom , inställelse af den yrkade bysättningen
blifvit medgifven för så lång tid, sorn de erbjudne afbetalningarne fullgjordes.
Genom dessa afbetalningar, sorn ordentligen influtit, har lånet blifvit
Lill capitalet fullt betaldt och 7 R:dr Zq sk. 5 r. godtgjorde af den till
99 Rtdr 34. sk. 3. r. uppgående öfver-räntan.
Med anledning häraf, och då samtlige för lånet hos Discont-Verket
ansvarige personer äro utan tillgångar, samt sökanden Brunbergj numera
80 år gammal och ulan förmåga att kunna något genom arbete förtjena,
stannat uti sin förbindelse till Discont-Verket, icke såsom en följd af någon
skuldsättning, för egen del, utan för att afböja andra personers fullkomliga
undergång, anser Utskotlet sig, i enlighet med hvad Banco-Discont-Directionen:
äfven tillstyrkt, böra hemställa,,
att återstående räntebeloppe-t, 91 R:dr 44 sk. 10 r., för ifrågavarande
af Hofslagaren O. Burgman upptagne, men af sökanden
Brunberg till capitalet fullt betaldte, lån må få eftergifvas och
utur Räkenskaperne afskrifvas..
Slockholm, dén 8 October 1840.
TRYCKT HOS J. A. WALLDÉN,
18 40.
Banco-Utskottets Memorial N.o 1o8j Utlåtande iV.O log. \
N:o 108.
Ank. till Exp. Utsk. den 21 Oct., kl. 1 e. m.
Memorial i anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets återremiss
å Utskottets under N:o 82 ajlåtna Betänkande.
Enligt från Hedervärda Bonde-Ståndet ankommet Protocolls-utdrag, är, på
grund af de inom samma Riks-Stånd gjorda anmärkningar, Aterremitteradt Utskottets
under N:o 82 aflåtna Betänkande, i anledning af Riksdags-fullmägtigen
G. B. Apelqvists motion, angående nedsättning i räntan meden procent
å alla lån, som från Rikets Ständers Bank eller de derunder lydande LåneContoiren
utgifvas; men som ifrågavarande Betänkande blifvit af öfriga 3:ne
Riks-Stånd bifallet, så finner Utskottet den erhållna återremissen icke kunna
tili någon vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 October 1840.
N:o 109.
Ank. till Exp. Utsk. den d. 27 Oct.j kl. 2 e. m.
Utlåtande , i anledning af de inom samtlige Biks-Stånden framställde
anmärkningar vid Utskottets under JS:o 64 afgifne
Betänkandej angående utgifvande från Banken af dess > enligt
i83g års bokslut, utöfver grundfonden behållna räntevinst
och capital-öfver skott.
Sedan Utskottet, uti dess under N:o 64 afgifne Betänkande, på anförda
skäl föreslagit, att Bankens, enligt 1839 års Hufvud-bok, utöfver grundfonden
behållna vinst och capital-öfverskolt må, med tillsammans 3,311,216 R:dr
41 sk. 5 r:st komma det allmänna till godo, genom |:del deraf hvarje år,
från och med 1841, under vilkor, att de sålunda först utgående andelarne af
berörde vinst och öfverskotts-medel användas till inbetalning af RiksgäldsContoirets
till Banken utfärdade obligationer å ett capital-belopp af 960,000
R:dr, eller den summa, hvarmed dessa obligationer nu öfverstiga 3,000,000
Bih. till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 3t Haft. 1
2
BancO-Utskottets Utlåtande, N.o toQ
-
R:dr; men nämnde Betänkande blifvit af samtlige Riks-Stånden under den
2 och 5 nästlidne September till Utskottet ålerremitteradt, har Utskottet under
pröfning tagit de mot Betänkandet framställde anmärkningar och får desamma
nu besvara.
Härvid förekommer först den af några ledamöter inom Högloft. Ridderskapet
och Adeln samt Vällofl. Borgare-Ståndet gjorde erinran: att Utskottet
icke handlat i öfverensstämmelse med Stats- och Banco-Utskoltens beslut,
då Utskottet serskildt inkommit till Rikets Ständer med omförmälde
Betänkande. Utskottet får i anledning häraf fästa uppmärksamheten derå,
att, ehuru förenade Utskotten förklarat, ”att frågan om beloppet af den andel
i Bänco-vinsten, som kunde till Rikets Ständers disposition afstås samt vilkoren
derför borde utaf Banco-Utskottet ensamt behandlas och att, efter det
Banco-Utskottels Utlåtande deröfver blifvit Utskotten genom Protocolls-utdrag
delgifvet, sammansatta Utskotten omedelbarligen ville företaga pröfning af de
serskilda frågor om disposition af medlen, som voro väckte eller derefter
kunde väckas och sorn funnos vara af natur att gemensamt kunna behandlas,
det likväl icke var, i och genom berörde beslut, Banco-Ulskotlct betaget att
underställa Rikets Höglofl. Ständers pröfning och godkännande dess åsigter
uti ifrågavarande vigtiga ämne, och att dertill desto större anledning förefanns,
som Utskottet hyste den, enligt hvad nu erhållne ålerremiss jemväl ådagalägger,
icke ogrundade förmodan, att meningarne i afseende ä beloppet af
den summa, som borde till statens behof afstås, skulle vara mycket delade,
och det syntes Utskottet nödigt, att desamma blefvo i möjligaste målto sammanjemkade,
innan frågan om den aflrädda Banco-vinstens användande för
serskildta ändamål till afgörande inom förenade Utskotten förekom.
I hufvudsaktn är för öfrigt emot Betänkandet anmärkt:
l:o I afseende på förslaget, ”att Bankens j enligt i83g års Hufvud-bok
utöfver grundfonden behållna vinst och capital öfverskott må komma det
allmänna till godo med fdel deraf hvarje år från och med 1841 i” af några
ledamöter inom Höglofl. Ridderskauet och Adeln: att Bankens vinst
för innevarande år 1840 origtigt blifvit undandragen lillgåhgarne för Statsverkets
behof, och att den borde ibland desamma inberäknas samt utgå fördelad
emellan de fem kommande åren på samma sätt, som den banco-vinst,
hvilken redan är till ziffran känd; af en ledamot inom Högv. Preste-Ståndet:
att, då frågan om banco-vinstens användande hufvudsakligen berodde,
dels af den större eller mindre säkerhet, Banken redan egde för sitt framtida
bestånd, samt om och i hvad nion dess förmåga alt uppfylla sina förbindelser
blifvit sedan sista Riksdag försvagad, dels af den garanti och ansvars
-
Banco-Utskollets Uttalande, IV.o 10g.
5
förbindelse, Rikets Ständer, till tryggande af realisationens bestånd, sig iklädt,
s unt i förra afseendet vöre upplyst, att, ehuru Bruksegares Hypotheks-cassa genom
utrikes upptagne lån bered t en alldeles tillfällig metallisk tillgång inom Riket af
5 ä 6 millioner R:dr Banco, ändock R:dr 002,989 sedan år 1884 på det hela mera
utgått än influtit af Bank-rörelsen, och i senare hänseendet Rikets nu församlade
Ständer, genom ett nytt grundlags-stadgande, förklarat, att, om Banken skulle
brista i förmåga att emot klingande mynt infria sina förskrifningar derå, skulle
dessa upphöra att vidare gälla såsom Rikets mynt, och sålunda uttryckligen fritagit
sig frän förbindelsen att uppehålla banco-sedelns värde i förhållande till silfver,
så vida icke Banken förmådde det af egna tillgångar; så vore, för realisationens
bestånd, hvilket icke kunde anses tillförlitligt förr, än den blifvit pröfvad
under svårare tider och innan utomordentliga ansträngningar erfordrats
å nationens sida för fäderneslandets försvar och upprätthållande i olycksdigra
tider, en besparad fond af behofvet högt påkallad; i följd hvaraf, och enär
en sådan besparing aldrig kunde lämpligare ske, än under närvarande tid,
(leii af Rikets Ständer garanterade grundfondenj nu bestående af statsobligationer,
hvilka, i händelse af påkänning, måsle realiseras genom allmän
bevillning just vid den tidpunkt, då samma bevillning blefve enda utvägen
för nya oundvikliga stats-utgifter, borde efterhand förvandlas i Banken tillhörige
egna tillgångar> hvilka vid behof snarast blefvo disponible, samtj
under gynnsamma fredliga förhållanden, småningom förökas, åtminstone tilldess
densamma uppgick till ungefärligen halfva beloppet af Bankens Sedel-
eller Depositions-skuld utöfver den metalliska Cassan;
af flere Ledamöter inom Högv. Preste-Ståndet samt Vällofl. Borgare-Ståndet
:
att realisationens bestånd hufvudsakligast hvilade på industriella förhållanden,
och borde stödjas på utvidgad handel och förbättrade näringar, men
alt, enär Sveriges handel vore af den natur, att en allt för stor import det
ena året måste betäckas af det andra årets export, en kris lättligen kunde
inträffa, antingen då landets förnämsta export-artikel, jernet, saknade afsättning,
folie i pris och icke utan förlust kunde utskeppas, eller då, på sätt
redan, under den från silfver-utvexlingens början förflutna tid, erfarenheten
ådagalagt, importen af spanmål, till följd af inträffad missvext, blefve alltför
betydlig;
att dessutom nyligen inträffat, alt Svenska Bancosedlar, som hittills i
Finland varit allmännare, än det Ryska myntet, genom ett Kejserligt påbud
blifvit för framtiden förbudne, i följd hvaraf Bankens sedlar skulle till densamma
inströmma och inverka på dess vexlings-förmåga;
4
Banco-Ulskoltets Utlåtandej N.o tog.
att rätta tiden alt bereda ”styrka och säkerhet” ät etl nyligen ordnadt
penninge-väsende vore just den, då det kunde ske utan uppoffring och utan
bekymmer, af hvilkas tillvaro vid förflutna Riksdagar man borde finna sig
uppmanad att icke handla med ett för långt sträckt förtroende till gynnsamma
conjuncturers bestånd; att man borde taga varning af erfarenheten inom
både vårt eget land och andra länder och besinna, att med Rikets Bank står
eller faller Rikets välfärd, så länge Bankens Credit-sedlar utgöra bytesmedlet
för alla behof, och under en tid, då dessa sedlar i samma nion lätt kunna
komma att mot reel valuta infordras, som enskilda Banker i Provincerne
tillväxa i antal, utan alt vara i sina functioner bundna af annan Lag, än för
tillfället af Konungamagten utfärdade, på sins emellan väsendtligen olika
grunder byggda, såkallade octroyer; på grund hvaraf och i öfverensstämmelse
med den åsigt, som vid sisth Riksdag gjort sig gällande, alt nemligen Bmkens
vinst icke utan största varsamhet bör till främmande ändamål a [sättas,
af samtlige ofvanbemälde ledamöter är vordet yrkadt, att Bankens Grundfond
måtte ökas till Sex millioner R:dr Banco; hvaremot, i afseende å
användandet al de 1,000,000 R:dr, hvarmed Grundfonden sålunda borde
okas, någre ledamöter ansett, att desamma borde ingå uti fastighets-lånerörelsen,
men andre afsett dem till ökande, dels af nyssnämnde fond,
dels af credilivet för Manufactur-Disconten med 500,000 R:dr;
af en ledamot inom Vällofl. Borgare-Ståndet:
att derest, såsom grund för bedömandet af frågan, om Banken behöfver för
sin consolidation reservera större eller mindre del af Banco-vinsten, Utskottet
bade redogjort för Bankens ställning under de serskilde perioderne sedan
sista Riksdag, det hade visat sig, att endast tillfälliga händelser, som sällan
skola inträffa, orsakat det lyckliga förhållandet, i afseende på Bankens metalliska
Cassa; att således Utskottet icke bordt tillstyrka Rikets Sländer att afhända
Banken den första vinst, hvaraf den kommit i åtnjutande efter silfver-utvexlingens
början, utan alt denna första frukt af ett ordnidl Bank
system
bordt, till någon del åtminstone, disponeras för Bankens egna behof,
och sålunda afses:
a) till ökande af fastighets-belåningen  1,800,000:
b) för Manufaclur-Disconlens ytterligare behof . . . 500,000:
samt c) Lill St its-Verkels behof för allmänt nyttiga företag 1,011,216: 41. 5>
ffdl 1,216: 41. 5.
af en ledamot inom Hedervärda Bonde-Ståndet', alt af Bankens nu
salderade vinst, sedan, enligt Utskottets förslag , . R:dr 960,000:
Banco-Utskotlets Utlåtande\, N.0 tog.
5
ökat Bankens Capital-behållning, och Riksgälds-Contoirets
skuld blifvit nedsatt till 3 millioner i obligationer, omskrifne
a 5 a 10,000 R:dr mot 4 proc. ränta och försedde
med Bankens transport, borde, emot räntans nedsättande i
Allmänna Disconlen till 4-| proc., till ökande af denna
rörelses crediliver användas
1,000,000:
till större aftappnings- och odlings-företag, som, öfverstigande
enskilda förmågan, af sakkunnige män och vederbörande
auetoriteter belinnas erbjuda fördelar åt talrikare menigheter
och vidsträcktare jordig mder, anslås ..... 500,000:
samt till Stats-Utskottets disposition för allmänna ändamål
ställas återstoden 851,216: 41. 5.
3,311,216: 41. 5.
Och har större delen af Hedervärda Bonde-Ståndet uti denna mening
instämt med endast de skiljaktigheter, att någre ledamöter yrkat räntans nedsättning
till 4 proc. samt någre ansett af Banco-vinsten en million R:dr böra
användas till utvidgande af fonden för fastighets-belåningen;
aj en ledamot inom Vällojl, Borgare-Ståndet: att då Bankens Grundfond,
som utgjorde en af hufvudgrnnderna för realisationen, blifvit ökad från
det i Bank-lagens 4 §. bestämda belopp 4,400,000 R:dr till 5,000,000 R:Jr,
det väl icke nu vore skäligt ytterligare öka densamma, men att deremot de
311,216 R:dr 41 sk. 5 r:sl, hvarmed den reserverade Bancovinslen öfverskjuter
3 millioner B:dr, borde afsättas för möjliga förluster på Bankens vidsträckta
lånerörelse, hvarigenom Bankens ställning blefve fullt betryggad, helst som,
då till denna summa lades 1840 års icke beräknade Baneoviiist, ändock en
behållning af omkring en million R:dr uppstod.
Dessutom har inom Vällofl. Borgare Ståndet en Ledamot yrkat bifall
till Herr Grefve Frölichs, Utskottets Betänkande N:o 64 bifogade, reservation
;
en Ledamot ansett, att Utskottet hade bordt utreda, huruvida icke någon
andel af Banco-vinsLen borde afsättas tilli Bankens tryggande mot förluster,
oskiljagtiga från mindre fördelagtiga conjuncturer; samt
en Ledamot fordrat af Utskottet ett motiveradt yttrande, i anledning af
icke allenast de uti Herr Grefve Frölichs nyssnämnde reservation omförmälde
tidsförhållanden, utan äfven en ledamots inom Banco-Styrelsen yttrade
mening, att de förhållanden, som elter sistlidne Riksdag inträffat i handelsverlden,
bordt föranleda till annan uppfattning af Bankens ställning och behof,
än den, hvilken vid tidpunkten af realisationen egde rum.
6
Banco-Ulskollcts Utlåtande, N:o tog.
2:0 emot det af Utskottet föreslagna vilkor för Banco vinstens aflernnande,
alt nemligen tle först utgående andelarne deraf användas till inbetalning
af Riksgälds-Contoirets till Banken utfärdade obligationer A ett
capita l-belopp af g6o,ooo R;dr, eller dett summa, hvarmed dessa obligationer
nu öfverstiga 3 millioner R:dr;
af flera Ledamöter inom Höglo fl. Ridtlerskapet och Adeln, Högv.
B reste-Ståndet samt Vnilof. Borgare-Ståndet: ali Utskott, t öfverskrida gräusorne
for dess myndighet, dä det inlåtit sig i frågan om liqvid af Stats-Verl;ets
skuld till Banken;
att den fortskyn lade betalningen icke bidrog till Bankens ytterligare consoliderande,
enär derigenom endast skedde utbyte af lånehandlingar och de
indrague medlens öfverflyttning på en annan utlåning, utan att grundfonden
vunne ringaste förstärkning eller förbättring;
att en sådan liqvid icke vore för utvidgande af Bankens verksamhet af
behof påkallad, enär dels af den nu reserverade vinsten icke något utgåfves
förr, än 113'' räntevinst inflöte, så att grundfonden kunde anses ökad från 5
till 8 millioner, dels, vid det fördelag tiga förhållande emellan 18 millioner
metallisk valuta och 26 millioner credit-sedlar, som nu egde rum, Banken,
utan olägenhet, kunde utvidga sin lånerörelse med 1 å 2 millioner R:dr;
att den ifrågaställde liqviden icke eller befordrade någon serdeles märkbar
allmän nytta ,utan alt, i stället för den förespeglade skatte-nedsällningen,
deraf skulle följa, atl, då Stats-Verket icke på 2:ne är kunde använda något
af Bankens vinst för allmänna behof, men dessa behof icke kumle afvisas,
dertill andra medel måste anslås, hvilket för de skattdragande skulle
medföra ökad tunga;
att det vore oförsigtigt att rubba de vid realisationens lillvägabringande
fastställde grunder för Bankens förhållande till Stals-Verket, och att det
föreslagna liqvidationssättet vore ett medel att genast vid första Riksdagen
efter verkställd realisation ingifva Svenska folket misstroende till Rikets Ständers
föresats att hålla deras förbindelser till Banken;
att redan med skäl klagades öfver rörelse-capitalets otillräcklighet, då
kändt vore, att Banco-Styreisen icke kunnat utsläppa de samlade vinstmedlen,
men att, genom Utskottels förslag, Banken, innan dess utbetalningar till StatsVerket
vidtogo, skulle hafva accumulerat nya ränte vinster och derigenom
ytterligare minskat den utelöpande sedelstocken, hvilken icke eller sedermera
kunde ökas, emedan de årlige räntevinsterne fullt motsvarade, hvad från
Banken under hvarje af de följande åren skulle komma det allmänna till
godo;
Banco-Utskottets Utlåtande j N.o log.
7
att det icke vore för Banken förmonligt att öfver behofvet öka dess
tillgångar, emedan sådant föranledde till ökade anspråk på Banken i låneväg;
att efter realisationen Bankens lånerörelse snarare borde minskas än ökas,
med afseende å den verkan, en möjligen behöflig indragning af densamma
skulle medföra; att utvägen af upp- och utlåning då lämpligare borde åter
anlitas, hvarigenom de, sorn kunde undvara capital, fmgo dem i Banken förräntade
och lånsökande alltid kunde påräkna en lika tillgång på medel till
fyllande af deras behof;
att, derest äfven ofvannämnde 960,000 R:dr kunde göras i lånerörelsen
fruktbärande, de dock icke skulle lemna Banken större afkomst, efter afdrag
af omkostnader och förluster, än den ränta ä 4 procent, obligationerne
nu bära;
alt, i händelse af någon kris eller något större behof för Banken att förstärka
dess metalliska fond, Riksgälds-Conloirets obligationer voro vida att föredraga
framför enskildes skuldförbindelser, emedan de förre kunde, om ej försäljas,
åtminstone begagnas såsom bypothek för lån eller creditiv, oberäknadt att
Rikets Ständer kunde i behofvets stund lätt vidtaga åtgärder lill deras hastigare
inlösen, hvaremot de senare, örn de äfven kunde afyttras och på annan
man transporteras, saknade all credit både inom landet och än mer på
utländsk ort;
af en ledamot inom Hederv. Bonde-Ståndet: att någon partiel inbetalning
af Riksgälds-Conloirets till Banken utfärdade obligationer icke vore ändamålsenlig,
utan att, derest det vore nödvändigt att inlösa omförmälde obligationer,
hela banco-vinsten, så långt den läckte, borde dertill användas.
Med anledning af de inom samtlige Riks-Stånden framställde anmärkningar
emot det af Utskottet föreslagna vilkor för den nu reserverade bancovinstens
aflemnande, att de först utgående andelarne af samma vinst användas
till inbetalning af Riksgälds-Conloirets, till Banken utfärdade, obligationer
å ett capital-belopp af qGo/joo R;dr, hvarmed samma obligationer
nu öfverstiga 3 jjoo/too R:dr _, vill Utskottet, då flere ledamöter inom
llögv. Preste- oell Yällofl. Borgare-Stånden ansett berörde vilkor innebära en
rubbning uti de vid realisationens tillvägabringande derför fastställde hufvudgrunder,
endast erinra, att den af Utskottet tillstyrkte afbetalning å RiksgäldsConloirets
skuld till Btnken på en gång, i stället för under flere år, såsom
eljest inträffar, destomiudre strider emot ofvanberörde af Rikets senast församlade
Ständer antagne hufvud-grunder, sorn, §. 161 uti det vid sistlidne Riksdag
utfärdade Reglemente för Banco-verkets styrelse och förvaltning innehåller
8
Banco-Utskottets Utlåtande j N.-o tog.
det uttryckliga förbehåll, att Riksgälds-Contoiret, utöfver bestämd årlig inbetalning
af 2 procent å primitiva capitalet jemte ränta a 4 procent på hvad utaf ifrågavarande
skuld efter senast skedd capital-afbetalning återstår, ”må göra större
eller mindre af betalningar å capitalet"; samt att Utskottet således icke förbisett
dess åliggande, på grund af §. 3 uti den för Utskottet gällande Instruction.
Men då för öfrigt, på sätt ofvan omförmäldt är, emot Utskottets förslag,
angående förrberörde afbetalning, inom samtlige Riks-SLånden anmärkningar
blifvit framställde, och Utskottet således icke vågar hoppas, att detsamma
skulle vinna den framgång, Utskottet ansett det förtjena, har Utskottet
funnit sig böra nämnde förslag frånträda.
Då Utskottet nu öfvergår till besvarande af de anmärkningar, som blifvit
gjorde vid Utskottets förslag: att Bankens j enligt i83g års Hufvud-bok ,
behållna vinst och capital-öfverskott må komma det allmänna till godo med
\:del deraf hvarje år från och med t8fi, torde Utskottet, för vederläggning
af erinran, rörande Utskottets uragllåtenhet att upplysa, huruvida och
på hvad sätt ifrågavarande vinstmedel voro i Bankens låne-rörelse använda,
endast behöfva åberopa Banco-fullmägtiges, vid Riksdagens början, afgifna och
jemte Utskottets memorial N:o 4 lill Riks-Stånden öfverlemnade, samt bland
deras ledamöter utdelade Berättelse. Enär någon förändring i de uti denna
Berättelse, sidan 53, uppgifna dispositioner å Bankens capital-öfverskott och
vinst-summa, nemligen:
tili cassa-crediliv för Skånska och Bruksegares Hypolheks-före
ningar
R:dr 400,000.
„ förstärkning af fonden för publika pappers-belåningen . . . 200,000.
och till förstärkning af Handels- och Närings-Disconten .... 2,710,000.
sedermera icke skett, ansåg Utskottet, hvars framställning just grundade sig på
det anförda förhållandet, att vinstmedlen voro till största delen redan i låneväg
utgifna, mindre behöfligt att i det återremitterade Betänkandet vidare
redogöra för omförmälde medels användande.
Deremot har Utskottet, för att efterkomma flere ledamöters härom framställde
önskningar, ansett sig vid detta tillfälle böra meddela nedanstående ytterligare
upplysningar om resultaten af de sedan sista Riksdag inträffade förändringar
i Bankens lane- och sedel-rörelse.
Vid 1834 års slut utgjorde Bankens capital-/ordringar för meddelade
lån och creditiv samt förskott:
a") af
Banco-Utskoltels Utlåtande } N.-o log,
a) af Riksgälds-Contoiret, oberäknadt de, enligt Rikets Ständers
1830 årens Riksdag, inom linien förda, fordringsposter R:dr
b) af Kongl. Commerce-Collegium
c) af Jern-Contoiret
d) af Mynt-Verket för erhållet förskott
e) af åtskilliga städer m. fl
f) af enskilde personer:
för lån emot pant af Bankens utfärdade obligationer. .
för dito dito af guld och silfver samt koppar och jern .
för dito emot inteckning i fast egendom
för såkallade skiftes- och odlings-lån
och g) af Banco-Disconten samt Låne-Contoiren i Götheborg
och Malmö för dem meddelade fonder:
till lån med omsättnings-rätt eller i allmänhet s. k.
Discont-lån
8,000,000:
till lån mot säkerhet af publika papper . . 500,000:
till lån genom Handels- och Närings-Disconten 989,500:
Summa R:dr
I afräkning å dessa fordringar, hafva intill 1839 års
slut, följande Capital-inbetalningar, utöfver hvad som i samma
låneväg åter utgått, blifvit verkställde, nemligen af
Rikgälds-Contoiret,
genom de årliga afbetalningarne å de till Banken utgifna obligationer
med 4 procents ränta 440,000:
genom verkställd liqvid af Bankens
återstående fordran för ut
lemnade
Piastrar  150,828:18. 5.
d:o af förskottet å 1834 års Ban
co-vinst
120,591:40.4.
711,420:10.9.
af åtskillige städer och corporationer, genom afbetalningar
å dem meddelade låne-bilräden 14,33G: 24. 6.
af enskilde låntagare,
genom inbetaldta lån i Bankens obligationer
121,633:34.4.
genom inteckningar å fastighets
-
Transp. 121,633: 34. 4. 725,756: 35. 3.
9
beslut vid 1828—
5,686,420:10. 9.
1,000,000:
600,000:— —
37,755: 45. 7.
88,023:21. 5.
252,940: 2. 4.
1,139,932: 4. 1.
5,507,608: 23. 8.
183,697:45. 5.
9,489,500:
23,985,878: 9. 3.
23,985,878: 9. 3.
lo
Baneo-Utskottets Utlåtande, N.o 109.
Transp. 121,633:34.4. 725,756:35.3. 23,985,878: 9.3.
lån, med förskrifven återbetalning
i silfver 100,118: 2.10.
genom dito å vanliga fastig
liets-lån
utöfver beloppet af
dylika åter utgifna lån . . 236,497:22. 2.
genom dito å Skiftes- och Od
lings-lån
dito dito .... 146,000: 39. 2.
•— ——
UUt.^JvJ. bl r\
1 1,330,006: 37. 9.
Såsom följd af nu uppgifna capital-inbetalningar, skulle
alltså det sammanräknade beloppet af Bankens låne-fordringar
vid början af detta år hafva varit nedsatt till R:dr 22,655,871:19. 6.
Så vida icke uti nedannämnde utlåningsgrenar, utom
hvad som deri influtit, blifvit under åren 1835—1839
användt, till lån mot pant af guld och silfver samt koppar
och jern R:dr 881,031:13.7.
till extra fond för Publika pappersbelåningen 200,000;
till förstärkning för Handels- och Närings
Dis-conterne
1,861,261: 16.8.
och till nya Cassa-creditiv  400,000: — —
hvartill dessutom kommer medgifven tillökning
i förskottet till Mynt-verket . . 10,000: ^ 3
Således har, oaktadt de verkställde inbetalningarne af
en del låne-fordringar, Bankens hela utlåningssumma under
ifrågavarande tidrymd icke undergått någon minskning,
utan tvertom, oberäknadt de af Stockholms Sparbank insatta
och i allmänna Discont-rörelsen begagnade medel, ökat
sig tili ett belopp af .
26,008,164: 1.9.
eller med R:dr 2,022,285: 40. 6.
Derjemte hafva Låne-Bankens för upplånade medel, före 1834 års slut,
utgifna obligationer blifvit under berörde tidrymd infriade med ett capital
helopp
af  1,125,779:11.9.
äfvensom Riksgälds-Contoiret, enligt Rikets sist församlade Sländers beslut,
fått, under åren 1835 och 1836, emottaga Capital-öfverskottet utöfver Bankens
Grundfond vid slutet af år 1834 med tillsammans . . . 317,536:40.4.
Banco-Utskotlets Utlåtande} N.-o log.
11
hvilken sislberörde summa med omkring 60,000 R:dr öfverstiger hvad, som
derefter ingått å Bankens inom linien förde fordrings-poster.
Beträffande åter Bankens Sedel-rörelse3 så utgjorde, vid 1834 års slut,
utelöpande Banco-Sedelstocken en summa af ... . R:dr 24,059,589: 30. 5.
Med inberäkning af Riksgälds-Contoirets då utevarande
Credit-sedlar, som äfven af Banken borde infrias och
motsvarade
6,285,214: 44. 2.
uppgick alltså Rikets sedelmynt vid nämnde tid till ett
sa mina nr äknadt belopp af R:dr 30,344,804: 26. 7.
Vid slutet af år 1839 hade Banco-sedelstocken väl ö
kat
sig till
R:dr 26,526,414: 44. 5.
Men som större delen af Rilksgäldssedlarne
derförinnan blifvit infriad, så
att deras då återstående belopp utgjorde
endast .......... R:dr 743,280: 9.6.
var den i allmänna rörelsen utgifna summa af Banco- och
Riksgälds-sedlar sedan 1835 års början minskad till . . 27,269,695: 1. 11.
eller med ett belopp af .......... R:dr 3,075,109; 24.8.
Denna minskning i landets allmänna rörelse-capital måste dock endast
tillskrifvas den omständigheten, att dels åtskilliga allmänna Verk och enskilda
personer under senast förflutne åren högst betydligt ökat deras depositioner
i Banken, dels ock att beviljade creditiv icke behöft till dermed afsedde
ändamål begagnas. De för enskilda personers och allmänna Verks räkning;
i Banken innestående behållningar uppgingo nemligen,
vid 1839 års slut till ... R;dr 5,2o7,344: 1. 8.
och öfverstego således deras belopp
vid 1834 års utgång eller . . . . 3,276,367: 13.-r—
med
. 7 7. . . . . R:dr 1,980,976: 36. 8.
Utaf de å Banken anvisade creditiv, var likaledes, vid början af innevarande
år, obegagnadt ett belopp af . . • • . • R:dr 1,967,938: 2. 11.
hvaremot den vid 1835 års början å dylika creditiv odisponerade
summa allenast utgjorde ......... 830,596: 44, 4.
Om nu skillnaden emellan dessa begge summor, eller R:dr 1,137,341: 6. 7.
lägges till ofvanberörde ökning af Bankens depositionsskuld 1,980,976: 36. 8.
uppkommer ett belopp af R:dr ......... 3,118,317: 43. 3.
12
Banco-Ulskottets Udell ande N.-o 109.
sorn något öfverskjuter ofvanberörcle summa, hvarmed Bankens och RiksgäldsContoirets
utelöpande sammanräknade sedelstock blifvit under samma tid
minskad.
Såsom i hufvudsaklig mon bidragande till nu omförmälclte, vid jernförelsen
emellan Bankens sedel- och depositions-skulder, uppkomna resultat,
har Utskottet ansett sig böra upplysningsvis anmäla, att behållningen å Riksgälds-Contoirets
räkning för dess egentliga inkomster och utgifter, hvilken behållning
den 31 Dec. 1834 utgjorde 320,265 R:dr 27 sk. 4 r:st., samma dag
1839 uppgick till 1,543,999 R:dr 34 sk. 4 r:st.
Då Banco-Fullmägtige i ofvanåberopade berättelse (sidan 17—36) omständligt
redovisat för de, till förstärkande af Bankens metalliska fond sedan
sista Riksdag vidtagna åtgärder, samt uppgifvit de icke obetydliga förändringar,
som berörde fond under de förflutna åren varit tidtals underkastad,
så får Utskottet, till bemötande af hvad, som utaf någre ledamöter blifvit
erinradt, angående utredandet af härvid förekomna förhållanden, äfvenledes
hänvisa till samma berättelse. Med anledning af hvad åtskilliga inom
Riks-Stånden afgifna yttranden i sådant afseende innehålla, har Utskottet dock
trott sig nu böra, såsom tillägg till hvad i omförmälde berättelse härom förekommer,
jemväl meddela några ytterligare upplysningar, rörande ifrågavarande,
för både Banken och hela Riket högst vigtiga, ämne.
Bankens tillgång af guld och silfver motsvarade, efter afdrag af det
på depositions-räkning innestående guld- och silfvermynt, vid realisationens
verkställighet den i October 1834 .... R:dr B:co 17,576,957: 8. —
Sedermera hafva, i följd af slutade contraet om guldoch
silfver-leverancer till Banken ingått:
under år 1836, enligt 3:ne serskilde contract,
ett sammanräknadt belopp
af . . . R:dr Silfv. Sp. 464,279: 14. ■—•
„ 1839 likaledes, enligt 3:ne con
tract
651,688: 40. 5.
„ 1840, enligt ett contraet . . 513,973: 46. 7.
Summa R:dr Silfv. Sp. 1,629,942: 5. —•
motsvarande således
4,346,512: 13. 4.
Om nu från dessa summor, uppgående till R:dr B:co 21,923,469: 21. 4-  afräknas metalliska cassans belopp den 26 nästl. Sept. . . 18,131,459: 22 -
utgör återstoden, eller R:dr B:co 3,792,009: 47. 4.
naturligtvis det belopp af klingande mynt, som från realisationens början och
Banco-Utskoltets Utlåtande, N:o tog.
i3
till sistnämnde dag från Banken utgått utöfver hvad, som i vexling Lill detta
Verk åter influtit.
Af de, till fullgörande af nyssberörde contract, verkställda guld- och
silfver-leverancer hafva, enligt hvad Utskottet kunnat inhemta, de betydligaste
åstadkommits genom de af Bruks-egarnes hypotheks-eassa å utländsk ort
upptagna lån. De deraf föranledda leverancer skola nemligen hafva uppgått
till ett sammanräknadt, i R:dr Banco evalveradt, belopp af 3,534,807:
21. 9.
Häraf visar sig åter obestridligen, att de, genom hemälde liypotheks-cassas
lånetransactioner, sålunda tillvägabragta förstärkningar i Bankens metalliska
fond förnämligast bidragit till den fördelagtiga ställning, hvaruti densamma
för närvarande sig befinner.
Enligt Utskottet meddelad uppgift, öfversteg metalliska cassan vid slutet
af nästl. månad med 4,918,200 R:dr 21 sk. 7 rist. Banco den af Rikets senast
församlade Ständer såsom 2 till 5 bestämda proportion emellan Bankens
metalliska cassa samt sedel- och depositions-skuld, vid hvilken proportions inträffande
sedelstocken icke, så vidt på Banco-Styrelsen berodde, fick vidare
ökas; och har detta öfverskott alltså egentligen uppkommit genom hvad, som
uti metallisk valuta, i följd af ofvanberörde tillfälliga lånetransactioner, till
Banken under de sista åren ingått.
Den af några ledamöter inom Höglofl. Ridderskapet och Adeln gjorde
anmärkning, att Bankens vinst för innevarande år 1840 borde bland tillgångarne
för Stats-Verkets behof inberäknas samt utgå, fördelad emellan
de 5 kommande åren, på samma sätt, som den Banco-vinst, hvilken redan är
till ziffran känd, synes Utskottet, efter hvad nu upplyst blifvit, och på de
flere inom öfrige 3:ne Riks-Stånden anförde skäl för reserverandet till Bankens
egna behof af större eller mindre andel af den, enligt 1839 års bokslut,
ingångne vinsten, visserligen redan vara vederlagd; men Utskottet får dock
icke lemna obetnäldt, att Rikets senast församlade Ständer, genom bifall till
Banco-Utskottets hemställanden uti Betänkandet N:o 6 (punkterne 29 och 32)
samt Utlåtande N:o 16 (punkterne 27 och 30), såsom enden säkraste grundval
för förtroendet till Bankens kraft och förmåga att kunna upprätthålla
myntvärdets stadga, beslutat, att Bankens vinst för år i835 och de följande
åren skulle oafkortad förblifva under dess styrelses disposition, intill
nästa Riksdag, dä af Rikets Ständer skulle bero att om användandet af
derå i behåll varande öfverskott förordna. Härförutan hafva Rikets sist
-
Banco-Utskottets Utlåtande j N.-o tog.
församlade Ständer stadgat, att Banco-styrelsen skulle ega att, när tillfälle dertill
gafs, begagna de i Bankens värd Jrän Riksdag till Riksdag qvarstående
vinstmedel, till förökande af så väl silfverjond, som rörelse-capital; äfvensom
RikeLs Ständer yttrat den åsigt, att kommande Ständer framgent borde
kunna för statens behof disponera allt, hvad enligt bokslut öfversteg Bankens
grundfond, men icke ingå i några sådana dispositioner, som afsågo anticiperad
beräkning af instundade årens intrader. Med afseende å allt detta,
finnér Utskottet sig ingalunda böra, i strid mot omförmälde, för realisationens
bestånd vigtiga, grundsats, tillstyrka Rikets Ständer att nu disponera den vinst,
som ännu icke till Banken ingått eller är, enligt upprättadt bokslut, salderad;
hvadan ifrågavarande anmärkning torde förfalla.
Sedan Utskottet numera frångått dess uti Betänkandet N:o 64 framställde
förslag, enligt hvilket 960,000 R:dr utaf den reserverade Banco-vinsten skulle
hafva användts till afbetalning å Riksgälds-Contoirels till Banken utfärdade
obligationer, finner Utskottet, på grund så väl af hvad bär ofvan, rörande
Bankens ställning och metalliska cassa samt den senares förhållande till sedelstocken,
är vordet upplyst, sorn de inom 3:ne Riks-Ståndi framställde yrkanden,
angående Bankens förstärkande med någon del af berörde vinst, att
Banken, i enlighet med hvad uti åberopade Betänkande jemväl finnes antydt,
bör beredas en tillgång, dels för låne-rörelsens utvidgande, och dels för
metalliska cassans förstärkning vid förefallande behof.
1 öfverensstämmelse med dess uti nyssnämnde Betänkande yttrade åsigt,
tror likväl Utskottet grundfondens belopp, af Rikets senast församlade Ständer
bestämdt lill 5 millioner R:dr, böra icke vara underkastadt någon rubbning,
utan förblifva oförändradt.
Utskottet finner således, att, för ofvan antydde ändamål, en serskild så
kallad reservfond bör afsättas.
En ledamot af Högloft. Ridderskapet och Adeln och en ledamot af Vällofl.
Borgare-Ståndet har väl, i likhet med Hr Grefve Frölich, uti den Utskottets Betänkande
N:o 64 bifogade reservation, yrkat, att en sådan fond måtte, till belopp
af 1,000,000 R:dr, bildas af Riksgälds-Contoirets inom linien förda skuld till
Banken, R:dr 9,359,094: 30. 11, deraf återstoden borde för alltid afskrifvas;
men då Rikets Ständer vid 1828—1830 årens Riksdag, genom bifall till Statsoch
Banco-Utskottens Betänkande N:o 3, förklarat, att, sorn antagandet af den
vådliga grundsatts att på kommande Ständer berodde att, efter godtfinnande
och till samtidens lättnad, utstryka eller tillintetgöra en af staten gjord, och
af föregående Ständer högtidligen erkänd skuld, försvagade förtroendet till
den nya ordning, man gick att fastställa, berörde skuld skulle, **•vore det ock
Banco-Utskottets Utlåtande, N.o tog.
i5
endast såsom en påminnelse om det framjarna och en varning för det
tillkommande ” inom linien balanceras, har Utskottet icke lunnit öfverensstämmande
med berörde beslut att nu yrka någon bestämd godtgörelse för
omförmälde skuld-belopp, utan ansett detsamma böra, såsom hitintills, inom
linien balanceras, under förutsättning, alt Banken fortfarande tillkommer, hvad
deraf möjligen kail inflyta. Då Utskottet sålunda icke kunnat biträda detta
förslag, har Utskottet ansett omförmälde fond böra bildas af Bankens nit
reserverade vinst-medel.
Beloppet af den fond, som sålunda bör för Banken reserveras, har Utskottet,
i enlighet med dess uti Betänkandet N:o 64 yttrade åsigt, trott böra,
för att motsvara ofvan antydda ändamål, bestämmas till 1,000,000 R:dr B:co.
Då ifrågavarande reserv-fond, för så väl låne-rörelsens utvidgning, som
metalliska cassans förstärkning, måste, serdeles under den närmaste tiden och
innan ny räntevinst till Banken inflyter, vara för densamma disponibel, och
Utskottet desto mindre förmodar, att för Stats-Verkets behof under nämnde
tid något af Bankens reserverade vinst och öfverskotts-medel erfordras, som
Rikets Ständers Riksgälds-Contoir i Banken eger på depositions-räkning en behållning
till belopp af ej mindre än R:dr 3,079,489: 11. 5, och denna behållning
torde, till lättande af penninge-rörelsen i landet, enligt Utskottets
förmenande, böra först utgifvas, tror Utskottet, att Bankens nu reserverade
vinst och öfverskotts-medel böra i första rummet af ses till bildande af oftanämnde
reserv-fond.
1 öfverensstämmelse med nu yttrade åsigler, får Utskottet tillstyrka:
att Bankens, enligt 1839 års Hufvud-bok, utöfver grundfonden, reserverade
vinst och capital-öfverskott, 3,311,216 R:dr 41 sk. 5 r:st.,
må, till belopp af |:del årligen, från och med 1841, på nedannämnde
sätt af Rikets nu församlade Ständer disponeras nemligen:
a) att deraf först bildas ofvan föreslagna reserv-fbnd af 1,000,000
R:dr Banco, och
b) att hvad derefter återstår, hålles Stats-Verket tillhanda;
anhållande Utskottet att, derest denna tillstyrkan af Rikets Höglofl. Ständer
bifalles, framdeles få afgifva förslag till reglementariska stadganden för
reserv-fondens användande till uppgifna ändamål.
Slutligen och i anledning af de anmärkningar, en ledamot af Högloflige
Ridderskapet och Adeln, en ledamot af Vällofl. Borgare-Ståndet, samt en ledamot
af Hedervärda Bonde-Ståndet, framställt dervid, att Utskottet icke uti
dess Betänkande N:o 64 meddelat yttrande öfver de af desse ledamöter väckte,
med frågan om Banco-vinstens användande samband egande, motioner, får
i6
Banco-TJtskottets Utlåtande j N.-o log.
Utskottet tillkännagifva, alt Utskottet skall öfver berörde motioner, för så
vidt de tillhöra Utskottets befattning och icke blifvit, genom nu eller tillförene
afgifne Betänkanden, redan besvarade, med serskilda Utlåtanden till Rikets
Höglofl. Ständer inkomma.
Stockholm den 26 October 1840.
Reservationer.
Af Herr Major Nordenankar: ”Uti reservation emot Banco-Utskottets föregående
Betänkande N:o 64, om Banco-vinstens aflemnande, har jag, i öfverensstämmelse
med den af förra Ständer uttalade åsigt, redan yttrat, att den
nu besparade vinsten R:dr 3,311,216: 41. 5 kunde, i den mon ny vinst inflyter,
från Banken afträdas, för att af Ständerne till andra ändamål disponeras.
Jag har icke funnit skäl att frångå denna åsigt och reserverar mig nu
emot Utskottets förslag, att en million af vinstmedlen borde i Banken behållas.
Det har visserligen blifvit anfördt, att, sedan Stats-Utskottet uppgjort
extra stats-regleringen för blott 3 år och på föreslagna utgifter afkortat betydliga
summor, vore Stats-Utskottet icke i behof af penningar från Banken; men
lag skulle missbruka det förtroende, jag erhållit, att vara ledamot af BancoUtskottet,
om jag fästade afseende på några för Banken främmande förhållanden,
då frågan endast rörer Bankens eget behof af medlen. — Stats-Utskottet
har, i min tanka, afstyrkt åskilliga anslag, som jag anser nödiga för
fäderneslandets försvar och utvecklingen af dess industri, men denna reglering
har ännu icke blifvit antagen och Banco-Utskottet eger ingen rättighet
att gå Rikets Ständers pröfnings-rätt i förväg. Utan afseende på några politiska
förhållanden, anser jag mig således öppet och enkelt böra förklara, att
jag ej finnér Banken vara i behof af någon del af ifrågavarande 3,311,216
R:dr 41 sk. 5 r:st, hvarken för grundfondens eller låne-rörelsens förstärkning.
Bankens öfverskott utöfver skulderna utgör nu öfver nio millioner, och att
äfven Utskotts-majoriteten ansett detta nog, slutar jag deraf, att Banco-Utskottet
i föregående Betänkandet förklarade, att hela Banco-vinsten kunde afträdas,
således utan all ökning af grundfonden, endast med det vilkor, att en
del af vinstmedlen finge qvittas mot Riksgälds-Contoirets skuld. För den lånerörelse,
Banken hitintills bedrifvit, äfvensom för ökadt creditiv åt manufacturernå,
äro tillgångarne fullt tillräcklige, och att öka en låne-rörelse, som
i de flesta delar är så illa inrättad, att den, i bredd med det centralisationssystem,
som våra allmänna cassör infört, bidragit till desorganisation af vår
Banco-Ulskoltcls Utlåtande, N.o log.
credit och penninge-rörelse försänkt jordbruket i stående skulder, och sålunda
kanske lika mycket skadat, som gagnat; dertill finnér jag intet skäl, förrän
bättre grundsatser blifvit gällande.
Till förekommande af allt missförstånd, ber jag att äfven få förklara,
att jag med hela Banco-vinstens aflemnande endast åsyftat att erbjuda tillgång
till sådana utgifter, som Rikets Ständer anse medföra landets gagn, men ingalunda
att medverka till nedsättning af allmänna bevillningen. Finna Rikets
Ständer, att icke hela Banco-vinsten bör i anslags-väg utgå, så anser jag,
att det bör öfverlemnas åt Banco-Utskottet att tillse, huru densamma, till
undvikande af all strypning, må i låneväg kunna förmonligast användas och
komma allmänna rörelsen till godo.”
Uti denna reservation hafva instämt Herr Baron Stjernstedt s Herr Bråkenhjelm,
Herr Bogeman > Herr af Zelle'n > Herr Doctor Hvasser och Herr
Prosten Berlin till alla delar, samt Herr Professor Bolnie'er , för så vidt reservationen
afser hela den behållna ränte-vinstens afstående från Banken, och
Herr Kongl. llof-Predikanten Tunelius, utom i de framställda anmärkningarne
vid den låne-rörelse, Banken bedrifver.
Af Herr Prosten Lyth: ”Jag reserverar mig emot Utskottets beslut att af
den salderade Banco-vinsten, såsom orden lyda, dels till lånerörelsens utvidgande
och dels till metalliska cassans förstärkande, reservera 1 million R:dr
Banco.
Metalliska cassan behöfver icke någon förstärkning. Hvad åter låne-rörelsen
angår, är den mångfalldig och det skall vid granskning af Bankens nuvarande
ställning befinnas, att ingen gren af dess låne-rörelse är i så trängande
behof af förstärkning, som den så kallade fastighets-lånefonden. Dennas
förstärkande är så mycket nödvändigare, som Banco-Utskottet föreslagit
en belånings-rätt, förhöjd ifrån tredjedelen Lill hälften af fastigheternas Taxerings-värde;
emot hvilken förhöjning den ringa tillökningen af 220,000 R:dr,
som skall tagas från skiftes- och odlings-lånefonden, för ingen del kan anses
svarande. Utur dessa skäl har jag, jemte flere ledamöter inom Utskottat,
yrkat, att den reserverade millionen måtte till besagde ändamål eller
fastighets-låne-fondens förstärkande bestämdt föreslås; men då denna åsigt,
genom en enda röst, blifvit, vid votering inom UtskoLtet, tillbakavisad; föranlåtes
jag härmedelst, inför Rikets Höglofl. Ständer, vördsamt förorda ett anslag,
som utan tvifvel måste räknas ibland de för fäderneslandet mest vigtiga
och magtpåliggande, nemligen det mindre jordbrukets understödjande genom
en ökad och högst behöflig lånetillgång.”
Bih. till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. / A/d. 3t Haft. 3
i8
Banco-Utskottets Utlåtandej N.-o log.
Af Herr Rådman Gråå: ”Jag anser, hvad af Bankens vid 1839 års slut
behållna vinst funnits kunna till Stals-Verkets behof afstås, böra med en
femtedel om året, från och med 1841, från Banken utgifvas och samtidigt
dermed, men ej i främsta rummet, den så kallade reserv-fonden bildas.”
Uti denna reservation har Herr Mannerskantz instämt.
af Herr Borgmästaren Helleday: ”Sedan Banco-Utskollet nu mera, på sätt
jag i min reservation mot Utskottets Betänkande N:o 64 yrkat, redogjort för
Bankens ställning under de serskilda perioderna från sista Riksdag, torde Rikets
Ständer först halfva kommit i tillfälle att grundligt kunna bedöma denna
fråga. Om den närmare undersökning, Utskottet nu företagit oell för Rikets
Ständer framlagt, vitsordar det förhållande, att Banken för närvarande
befinner sig uti en lycklig belägenhet, böra likväl de tillfälliga omständigheter,
som, under tiderymden sedan sista Riksdag, hufvudsakligen föranledt
en sådan Bankens ställning, lemna tillräckliga varningar för Bankens målsmän
att för framtiden icke anticipera på händelser, sorn säkert icke alltid
kunna påräknas. Försigtigheten bjuder, att under lyckliga conjuncturer så
förfoga att, vid inträffande mindre gynsamma, Banken icke behöfver påräkna
tillfälligheten, för alt, sin bestämmelse likmätigt, kunna uppehålla myntvärdet.
Det är också af denna anledning hufvudsakligt, jag föreställt mig,
alt Banken för dess ytterligare consolida tion borde af den nu upplagda Banco-vinsten,
reservera 2 millioner, till hvilkas användande i låneväg BancoUtskottet
icke saknar anledning alt meddela Rikets Ständer förslag, ej mindre
i följd af derom inom Riks-Stånden väckte motioner, än äfven med afseende
å den verkliga minskning i rörelse-capitalet, som egt rum och hvarå
de sedan sista Riksdag från 4 lill 9-| millioner ökade depositioner i Banken
torde utgöra ett tillräckligt bevis.
Serskildt har jag icke eller gillat, att det för Banken till afsällande föreslagna
belopp benämnes reserv-fond, med anvisning för dess användande.
Några andra benämningar å fonder, än den, vi redan till öfverflöd hafva, beliöfvas
ej, och för min del skulle jag tro, att den ena fonden kan vara lika
tjenlig och lika egnad att dermed förstärka Bankens metalliska cassa, som
den andra.”
Uti denna reservation förenade sig Herrar Hammar> Börglund och
Fridstedt.
Af Riksdags-fullmägtigen J. F. Dahllöf från Elfsborgs Län: ”Mot Höglofl.
Banco-Utskottets beslut att tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer, det endast En million
af den, enligt 1839 års hufvudbok, befintliga Banco-vinsten borde för
Bankens räkning bibehållas samt att hela återstoden 2,311,216 R:dr 41 sk.
Banco-Utskottets Utlåtande j N.o 109.
5 rst,, kunde för Stats-Verkets behof användas, måste jag afgifva min reservation,
hufvudsakligen af följande skäl: Del ganska betydliga belopp af omkring
tre millioner, som, genom de årliga öfverskotts-medlen, influtit till Riksgälds-Contoiret,
anser jag fullt tillräckligt för bestridande af hela den extra
stats-regleringen och jag tror derföre, att det varit mera både rättvist och
ändamålsenligt, att Banken nu fått behålla, om ej hela sin räntcvinst, åtminstone
Två millioner deraf, hvilka ock ganska väl varit behöflige för utvidgande
af dess lånerörelse, så väl å fastigheter, som äfven i Discont-väg. Den
summa af 460,000 R:dr, som Rikets Höglofl. Ständer till förökande af sistnämnde
lönerörelse njdigen anslagit utaf fonden för Handels- och Närings-Disconten
samt af fonden för belåningen af publika Papper, lärer ej på långt när
motsvara behofvet. Jag vågar således vördsamt fästa Rikets Höglofl. Ständers
uppmärksamhet derpå, alt Banco-Utskottet ej eller yttrat, att det belopp af
räntevinsten, som genom dess nu fattade beslut skulle för Stats-Verkets behof
användas, är för Banken öfverflödigt, utan endast att detsamma skall kunna
afstås, om sådant vore absolut nödvändigt, men som delta, åtminstone för
närvarande, ej lärer vara händelsen, synes mig Höglofl. Utskottet, genom dess
endast med en rösts öfvervägande majoritet fattade beslut, mera hafva haft till
ögonmärke att rigta Stats-verket med öfverflödiga tillgångar, än att, såsom
varit ganska behöfligt, ytterligare consolidera Banken.”
Uti denna reservation hafva instämt Anders Jonsson i Tuna från Östergölhlands
Län och Pehr Paulsson från Skåne.
Af Riksdags-fullmägtigen Oloj Olofsson från Westerås Län: ”Mot Höglofl.
Utskottets nu fattade beslut nödgas jag mig reservera, på följande hufvudsakliga
grunder: först, alt Utskottet gifvit den afsatta En million R:dr Banco
namn utaf reserv-fond. Jag befarar, att härigenom förfelas det af opinionen
inom flere Riks-Ständ, vid återremissen af Betänkandet N:o 64, påyrkade ändamål,
nemligen företrädesvis ökandet af fonden för fastighels-belåningen.
Antager man nu, att denna fond skall vara en reservfond, så måste den, efter
mitt förmenande, hållas sådanc lånegrenar ti lillanda, som medgilva deras
snara indragning vid förefallande behof; vidare} att Banco-fullmägtige
skulle få sig uppdraget att, då conjuncturen det fordrade, jemväl med denna
fond förstärka Bankens metalliska cassa. Således blifver, efter min öfvertygelse,
fastighets-circulations-summan icke det ringaste förökad genom nu
afsatte En million R:dr Banco. Jag frågar då, huru långt denna summa förslår,
till uppfyllande af folkets önskningar och Bankens en gång åtagna skyldighet
att vara förläggare för näringarne? Jag har väl hört yttras, att det
icke skulle vara en Stals-Bank så alldeles värdigt alt drifva lånerörelse, på
ao
Banco-Utskottets Utlåtande, IV.-o log.
sätt nu sker, utan att den borde indragas och att Privalbankerne skulle vara
de, sorn borde bålla penningar tillhanda åt folket i allmänhet. Denna åsigt
kan jag alldeles icke, från hvilken sida jag än må betragta saken, gilla; ty
jag kan, för min del, icke uttänka, eller upptäcka någon orsak, hvarföre det
skall vara en Stats-Bank ovärdigare att drifva lånerörelse än en Privatbank.
Min fullkomliga öfvertygelse är, att Stats-Banken borde utsträcka sin lånerörelse,
och i det stället Privatbankerne indraga deras. Då tror jag följden
skulle blifva, att vi fingo en årlig räntevinst att påräkna, och att således folket
blefve hjelpt icke på ett, utan på tvänne sätt, nemligen, dels genom lindring i
bevillningen och dels genom lätt erhållande lån till understöd för den mest vigtiga
eller moder-näringen —- jordbruket. Jag anser, att af räntevinsten, enligt 1839 års
bokslut, R:dr 3,311,21 G: 41. 5., borde till förstärkande af Bankens lånefonder afsättas
2,500,000 R:dr Banco, hvilka jag önskade fördelade så, att En million R:dr B:co
afsåges till förstärkning åt fastighetsfonden, En million R:dr B:cotillBanco-Disconten,
500,000 R:dr B:co tillodlings-lån och återstoden, 811,216: 41. 5., för Stats-Verkets
behof. För min del kan jag icke finna något orimligare, än Utskottets, med en
rösts pluralitet, fattade beslut, att Banken skall af den första upplagda räntevinslen
afstå en så betydlig summa, som R:dr 2,311,216:41.5. till ett Verk, som
icke behöfver några medel, ty Stats-Utskoltet har ju alldeles icke, vid uppgörandet
af statsregleringen, påräknat Bankens vinstmedel och Riksgälds-Contoiret
eger ju ändock betydliga behållningar?
Således skulle jag, för min del, önska, det Riks-Stånden, när nu frågan
dit återkommer, måtte närmare begrunda denna vigtiga fråga samt tillse,
om icke Banken bör få behålla den af mig föreslagna andel utaf dess första
upplagda räntevinst.”
Häruti instämde Olaus Ericsson från Götheborgs och Bobus Län.
Af Eric Nilsson från Jemtlands Län. ”Emot Höglofl. Utskottets med en
rösts pluralitet fattade beslut, att tillstyrka Rikets Ständer, alt af den redan
upplupne Banco-vinsten 3,311,216 R:dr 41 sk. 5 rst., blott En million skall
användas till Bankens reservfond och det öfriga öfverlemnas till Stats-Verket,
får jag reservera mig, af det skäl, att, sedan ledamöter af Stats-Utskottet upplyst,
att Stats-Utskottet uppgjort förslaget till Extra stats-regleringen utan
någon beräkning af Banco-vinsten, anser jag, att åtminstone Två millioner,
om icke allt, böra anslås till förstärkande af Bankens lånerörelse i de grenar
deraf, som mest anlitas, eller som för både Banken och det allmänna är
förmonligast. Hvar och en känner, att penningebrist och i följd deraf höga
penninge-räntor äro ett svårt band på jordbrukets och näringarnes uppkomst i
allmänhet. Om hvad Höglofl. Stats-Utskoltet, uti dess Betänkande N:o 170,
Banco-Ulskoltets Utlåtande N.o 110, Memorial N.o lil.
21
tillstvrkt, att jordbrukaren skall betala sina spanmåls-räntor med contant antages,
så följer deraf, att under uppbördstiden ett större capital indrages till
Up pbörds-verket, hvarigenom nödvändigt skall uppkomma en svår penningebrist,
i synnerhet som Privat-Bank-sedlar icke lagas i krono-uppbörden."
Härmed förenade sig Nils Magnusson från Calmar Län.
N:o 110.
Ank. lill Exp. Utsk. den 27 Oct., kl. 2 e. m.
Utlåtande öfver en väckt motion om användandet af Bankens,
enligt i83g års bokslut, utöfver grundfondent behållna räntevinst
och capital-öf ver skott.
Uti en den 12 nästlidne September väckt, och af Hedervärda BondeStåndet
till Utskottet remitterad motion, har Riksdags-fullmägtigen Måns
Månsson från Calmar Län föreslagit, att af Bankens, enligt 1839 års bokslut,
utöfver grundfonden behållna räntevinst, 3,311,216 R:dr 41 sk. 5 r:st, ett
belopp af 1,311,216 R:dr 41 sk. 5 r:st måtte användas till förstärkande af
Bankens grundfond, samt återstoden, eller 2,000,000 R:dr, komma landet i
lika mon till godo derigenom, att samma belopp användes i Bankens lånerärelse
och sålunda både ökade Bankens vinst och satte den i tillfälle att nedsätta
räntefoten.
Utskottet får, till svar å ifrågavarande motion, endast åberopa dess, uti
Utlåtandet N:o 109, afgifna tillstyrkan, i afseende på dispositionen af Bankens
ifrågavarande räntevinst och capital-öfverskott.
Stockholm den 26 Oct. 1840.
N:o lil.
Ank. till Exp. Utsk. den d. 27 Oct,, kl. 2 e, m.
Memorial, med förslag till sammanjemkning af Riks-Ståndens beslut,
i anledning af Utskottets Betänkande N:o 36 och Utlåtande
N:o j8.
Uti Betänkandet N:o 36, hade Utskottet tillstyrkt, att vid Banco-full
-
22
B ane o-Utskottets Memorial, N.o 111.
mägtiges Expedition ansliilles elt räkenskaps-biträde, nied åliggande att granska
och mecl hvarandra jemföra alla till Fullmäglige inkomna uppgifter, rörande
räkenskaps-föihållanden, samt, i händelse något dervid helinnes att anmärka,
sådant lör Fullmäglige tillkännagifva; att upprätta de sammandrag,
som kunna vara anbefallda, samt att tillhandagå, ej mindre Fullmäglige, än
Banco-Secreteraren med alla erforderliga utredningar och uppgifter i räkenskaps-väg;
hvarjemte Utskottet, eldigt uti samma Betänkande gjordt förbehåll,
i sammanhang med frågan örn löne-reglering för Banco-Verkets embets- och
tjenstemän, hemställt, att såsom arfvode för nämnde räkenskaps-biträde måtte
å Supplementar-stat få uppföras 300 R:dr Banco. Sedermera, och till följd
af framställda anmärkningar emot berörde förslag, har Utskottet, i Utlåtandet
N:o '78, åt detsamma gifvit följande förändrade lydelse:
Banco-fullmägtige berättigas på Räkningen: Obestämda Snpplementar-staten”
disponera elt arfvode af högst 300 R:dr Banco årligen, att användas såsom
ersättning till den person uti Banken, som, uppå Banco-Secreteiarens hemställan,
biifver al Banco-lullmägtige förordnad att vid räkenskaps-göromåten
inom Banco-fullmägtiges Expedition Secreteraren biträda.
Riks-Stånden hafva, likmätigt Utskottet tillhandakomne Protocolls-utdrag,
i anledning af Utskottets omförmäldte förslag, stannat uti följande beslut,
nemligen:
Höglofl. Ridderskapet och Adeln har bifallit Betänkandet N:o 36 samt
sålunda beslutat, att arfvodet för ett räkenskaps-biträde vid Banco-fullmägtiges
Expedition bör uti aflönings-stalen för B inco-Yerkets embets- och tjenstemän
m. fl. upptagas;
Högvördige Preste-Ståndet åter har, med ogillande af Utskottets tillstyrkan
i Betänkandet N:o 36, vidhållit, ehuru, med en något förändrad lydelse
i Utlåtandet N:o 78, afslagit det arfvode 300 R:dr, som Utskottet tillstyrkt
mätte på Räkningen ”Obestämda Supplementar-staten” disponeras af Bancofullmägtige;
hvaremot
Vällofl. Borgare-Ståndet och Hederv. Bonde-Ståndet bifallit
Utlåtandet N:o 78.
Då således 3:ne Stånd, eller Ridderskapet och Adeln, Borgare-och BondeStånden
förklarat, ej mindre att elt räkenskaps-biträde må kunna vid Bancofullmägtiges
Expedition antagas, än äfven, att till berörde biträdes aflönande,
ett årligt arfvodes-belopp af 300 R: Ir Banco skall afsällas, återstår att få afgjordt,
huruledes nämnde arfvodes-belopp bör utgå; och som Borgare- och
Bonde-Ståndens beslut innefatta bifall till Utskottets senare hemställan, får
Utskottet inbjuda Ridderskapet och Adeln att i delta beslut instämma; men
Banco-UIskottets Memorial, N.o 112.
25
skulle denna inbjudning icke antagas, torde votering uti Förstärkt BancoUtskott
böra anställas öfver följande voterings-proposition:
Den, som bifaller Utskottets uti Utlåtandet N:o 78 gjorda hemställan,
så lydande:
Banco-fullmägtige berättigas på Räkningen: ’’Obestämda Supplementarstaten”
disponera ett arfvode af högst 300 R:dr Banco årligen, att användas
såsom ersättning till den person uti Banken, som, uppå Banco-Secreterarens
hemställan, blifver af Banco-fullmägtige förordnad att vid räkenskaps-göromålen
inom Banco-fullmägtiges Expedition Secreteraren biträda; voterar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, så kommer, i enlighet med Utskottets Belänkanden N:ris
36 och 44, alt vid Banco-fullmägtiges Expedition anställas ett räkenskaps-biträde,
med åliggande att granska och med hvarandra jemföra alla till Fullmägtige
inkomne uppgifter, rörande räkenskaps-förbållanden, samt, i händelse
något dervid befinnes att anmärka, sådant för Fullmägtige tillkännagifva;
alt upprätta de sammandrag, som kunna vara anbefalda; samt att tillhandagå
ej mindre Fullmägtige än Banco-Secreteraren med alla erforderliga utredningar
och uppgifter i räkenskaps-väg; skolande till nämnde räkenskaps-biträde,
uti Bankens Aflönings-stat på Supplementar-staten, under titel: ”Serskildta
löner, anslag och arfvoden för personer, sorn icke tillhöra någondera af
ofvanupptagne tjenstegraderuppföras ett arfvode af 300 R:dr Banco.
Stockholm den 26 October 1840.
N:o 112.
Auk. lill Exp. Utsk. den 27 Oct., kl. 2 e. in.
Memorial, i anledning af Riks- Ståndens skiljågtiga beslut, i fråga
om löne-rcgleringen för Banco-Verkets embets- och tjenstemän,
konst-idkare och vakt-betjelling.
Sedan Utskottet, uti Betänkandet N:o 44, underställt Rikets Ständers bepröfvande
ett af Utskottet upprättadt förslag lill Aflönings-stat för BancoVerkets
embets- och tjenstemän, konst-idkare och vakt-betjening, med hem
-
24
Banco-Ulskottets Memorial, N.o 112,.
ställan, att samma Aflönings-stat malte från och med innevarande års början
få i sin helhet tillämpas och Banco-fullmägtige berättigas att för samtlige
embels- och tjenstemännen låta utfärda full nia g ter med tour från deras Constituloiialers
data, samt uti Utlåtandet N:o 79, i anledning af de inom 3:ne
Riks-Stånd gjorda anmärkningar vid Utskottets näslherörde förslag, tillstyrkt,
att nämnde aflönings-stat måtte af Rikets Ständer fastställas, med allenast
den förändring, att arfvodet för räkenskaps-biträdet vid Bmco-Fullmägtiges
Expedition må från Staten uteslutas samt det tillägg, att Bokhållaren Schös
och Actuarien Schröderheim på Indragnings-Stat uppföras till ett lönebelopp
af 720 R:dr Banco hvardera; så har, enligt till Utskottet ankomne Protocollsutdrag,
Yällofl. Borgare-Ståndet i allo bifallit, hvad Utskottet uti berörde Betänkande
och Utlåtande föreslagit och hemställt; hvaremot de öfriga 3:ne
Riks-Stånden fattat följande beslut, nemligen:
ldöglofl. Ridderskapet och Adeln har, jemte bifall till hvad Utskottet för
öfrigt i Betänkandet N:o 44, och Utlåtandet N:o 79 hemställt, funnit godt
gilla det af Utskottet i förstnämnde Betänkande afgifne förslag till aflöningsstat
med följande förändringar:
l:o att 2:ne Commissarie-löner å 1,600 R:dr hvardera, 1 Casseurs-lön å
1,200 R:dr med åtföljande 100 R:dr tjenstgörings-arfvode samt 500 R:dr
missräknings-penningar, 1 Bokhållare-lön i Sedel-Contoiret å 700 R:dr, 3:ne
Contoirs-Skrifvare-löner dersammastädes a 400 R:dr samt ett Cassa-Skrifvarearfvode
ä 400 R:dr, eller tillsammans 7,300 R:dr öfverflyltas från OrdinarieStaten
till Indragnings-Staten, med skyldighet för Banco-Fullmägtige alt, vid
första Commissarie-ledighet, genom indragning af en Commissarie-beställning
inom Depositions-Afdelningen, bereda den ena Commissarie-lönens indragning,
samt att, i afseende på de öfriga, härigenom på Indragnings-Stat öfverflyttade
tjenster, indraga desamma, så snart Fullmägtige, efter att förut, vid
hvarje ledighet, hafva hört Commissariatet, Önner Bankens göromål sådant
medgifva;
2:o att på Ordinarie-Staten bland Konst-idkare uppföras så väl en Garde
des medai/les och en Brandmästare med de för dessa befattningar af Utskottet
på Supplementar-Stat föreslagna löner af 200 R:dr för den förre och
150 R.dr för den senare, som en Pappersmästare vid Bankens pappersbruk
med samma anteckning, som för Bruksförvaltaren, uppbär lön på Tumba
bruks stat;
3:o att det på ordinarie statens Supplementar-stat uppförda anslag af 1,500
R:dr för extract-arbeten samt lönlöse extra-ordinarie tjenstemäns uppmuntran
-
Banco-Vtskottels Memorialj N-o 7/2.
25
tran förhöjas till 2,500 R:dr, dock med tillägg, att, så länge någon af de 11
pä Indragnings-staten med extra lön uppförde extra ordinarier icke till ordinarie
lön befordrats eller från sin innehafvande extra lön afgått, dessa extra
löner böra af detta anslag bestridas, hvarigenom sålunda det för detta behof
af Utskottet med sammanräknadt 1,404 R:dr å Indragnings-staten uppförda
anslag kommer att bortgå; och
4:o att, i likhet med hvad Utskottet i sitt senare Utlåtande N:o 79 föreslagit,
Bokhållaren Schös samt Aetuarien Schröderheim hvardera å Indragnings-staten
uppföras med 720 R:dr;
Högvördige Preste-Ståndet har likaledes bifallit Betänkandet N:o 44,
med de dervid i Utlåtandet N:o 79 gjorda förändringar och tillägg samt under
förbehåll, att 2:ne Commissarie-beslällningar, nemligen en i Sedel-Contoiret
och en i Depositions-afdelningen, en Cassörs-syssla samt en Bokhållareoch
tre Contoirs-Skrifvare-tjenster i Sedel-Contoiret, äfvensom en Cassa-Skrifvare-befattning
komma, i öfverensstämmelse med hvad Banco-fullmagtige yttrat,
att indragas vid nuvarande innehafvares afgång, i den mon de förändringar
uti Bankens rörelse, som blifva en följd af Verkets nya organisation,
kunna bringas i verkställighet; samt
Hedervärda Bonde-Ståndets sorn bifallit Utlåtandet N:o 79, med det
vilkor, att den af Utskottet föreslagna löne-förhöjning för vissa tjenster inom
Bunco-Verket icke annorlunda bör utgå, än i den mon tillgång dertill uppkommer
derigenom, att de tjenster, som uti Herr Stuarts mot Utskottets
Utlåtande N:o 79 gjorda reservation finnas upptagne, och i den ordning, han
föreslagit, blifva indragne, hvilken tillgång då kommer att fördelas på de förhöjda
lönerna, i jemförligt förhållande till deras primitiva belopp.
Trenne Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Adeln samt Preste- och
Borgare-Stånden hafva sålunda godkänt det uti Betänkandet N:o 44 framlagda
förslag till Aflönings-stat, tillika med de dervid i Utlåtandet N:o 79 gjorda
förändringar och tillägg, med undantag endast af frågan om arfvodet för ett
räkenskaps-biträde vid Banco-fullmägtiges Expedition, i afseende hvarå Utskottet
får hänvisa till dess under N:o lil afgifna serskildta memorial; hvadan,
och som 3:ne Stånds sammanstämmande mening, likmätigt 75 §. Riksdagsordningen,
utgör ett RikeLs Ständers beslut, hvarken det af Bonde-Ståndet
för bifall till Aflönings-staten fästade vilkor, och ej eller de af Ridderskapet
och Adeln gjorde, uti 2:dra och 3:dje punkterne här ofvan upptagne förändringar,
kunna till någon åtgärd å Utskottets sida föranleda; men då, jemlikt
73 §. Riksdags-Ordningen, det åligger Utskottet att, der Riks-Stånden i
Bih. till R- St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 A/d. 3i Haft. 4
Banco-Utskottets Memorialj N.o tis.
sina beslut Öfver någon fråga stanna uti, hufvudsakligen eller till vissa delar,
skiljagtiga meningar, dessa, så nära möjligt är, sammanjemka; har Utskottet,
med anledning häraf, i öfvervägande tagit de af Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Ståndet framställde här förut omförmälde förbehåll, angående indragning
af åtskilliga befattningar; och enär det synts Utskottet, som skulle berörde
förbehåll, med hvarandra jemförde, egentligen innefatta det förslag, att
2:ne Commissarie-beslällningar, nemligen 1 i Depositions-Afdelningen och 1 i
Sedel-Contoiret, 1 Cassörs-syssla, 1 Bokhållare- och 3 Contoirs-Skrifvare-tjenster
i Sedel-Contoiret samt en Cassa-skrifvare-hefattning skola, i den nion,
de förändringar i Bankens rörelse, som blifva en följd af Verkets nya organisation,
kunna bringas i verkställighet, vid uppkommande ledigheter indragas;
får Utskottet härigenom inbjuda samtlige Riks-Stånden att antaga detta
förslag.
Skulle åter denna inbjudning afslås, måsLe omröstning i Förstärkt BancoUtskott
anställas; hvarvid, då Borgare-Ståndet gillat Utskottets hemställan,
och denna mening således blifver /a-proposition, för bestämmande af Contrapropositionen,
följande votering lärer böra ega rum:
Den, som vill, att Contra-propositionen bör innehålla det af Ridderskapet
och Adeln gjorda förbehåll (se ofvan Usta punkten), voterar
Ja;
Den det ej vill, voterar
Nej;
Vinner nejj kommer Contra-prupositionen i nästföljande votering, att
innefatta det af Preste-Ståndet framställda förbehåll.
Sedermera voteras öfver en så lydande proposition:
Den, som, med gillande af Utskottets förslag, anser någon vidare föreskrift
om indragning af tjenstebefattningar i B mco-Verket icke erforderlig, än
den, som redan finnes, i följd af Rikets Ständers bifall lill Utskottets hemställan
i Betänkandet N:o 35, pag. 20, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej 3
(l:sta alternativet) komma 2:ne Commissarie-löner å 1,600 R.dr hvardera,
1 Casseurs-lön a 1,200 R:dr, med åtföljande 100 R:dr tjenstgörings-arfvode
samt 500 R:dr missräknings-penningar, en Bokhållare-lön i Sedel-Contoiret å
700 R:dr, 3:ne Contoirs-Skrifvare-löner dersammastädes å 400 R:dr samt ett
Cassa-skrifvare-arfvode å 400 R:clr, elier tillsammans 7,300 R:dr, att öfver
-
Banco-Utskottets Utlåtande, N.-o u3.
27
Hyttas från Ordinarie Staten till Indragnings-Staten, nied skyldighet för Banco-Fullmäglige
att vid första Commissarie-ledighet, genom indragning af en
Commissarie-beställning inom Depositions-Afdelningen, bereda den ena Commissarie-lönens
indragning, samt att, i afseende på de öfrige härigenom på
lndragnings-Stat öfveflyttade tjenster, indraga densamme, så snart Fullmägtige,
efter att förut, vid hvarje ledighet, hafva bort Commissarialet, finnér
Bankens göromål sådant medgifva,
(2:dra alternativet) komma 2:ne Commissarie-beställningar, nemligen 1 i
Sedel-Contoiret och 1 i Depositions-Afdelningen, 1 Casseurs-sysslal, 1 Bokhållareoch
3 Contoirs-Skrifvare-tjenster i Sedel-Contoiret, äfvensom en Cassa-Skrifvare-befattning
att indragas vid nuvarande innehafvares afgång, i den moa de
förändringar, som blifva en följd af Verkets nya organisation, kunna bringas
i verkställighet.
Stockholm den 26 October 1840.
N:o 113.
Ank. till Exp. Utsk. den 3o Oct, kl. 4 e'
Utlåtande , i anledning af Herr von Qvantens, C., motion om
rättighet för större jordegare att erhålla lån från Handelsoch
Närings-Disconten.
Hos Högloll. Ridderskapet och Adeln har Herr von Qvanten, Carl, vid
föredragning af Utskottets under N:o 29 afgifna Berättelse, angående Bancofullmägtiges
åtgärder och förvaltning på det hela, efter nästförflutne Riksdag,
med anledning af en uti samma Berättelse (pag. 17) omförmäld fråga
om ändring i Reglementet för Handels- och Närings-Disconten föreslagit det
tillägg i samma Reglemente, ”att större jordegare, lika med bruks- och sågverksegare,
må tilldelas rättighet att erhålla iån i Handels- och Närings-Disconten,
helst allmänna Discont-fonden vore så otillräcklig, att 6 veckor i
Götheborg erfordrades till låns erhållande.”
Utskottet får i anledning häraf endast upplysa, att det icke genom Banco-reglementets
föreskrifter är jordegare betaget att, emot stadgade vilkor,
erhålla lån från Handels- och Närings-Disconten, hvadan äfven, enligt hvad
Utskottet inhemtat, sådane lån blifvit jordegare, emot godkänd säkerhet, bevil
-
28
Banco-Utskoltets Utlåtande, N.o ii3.
jade; utgörande beloppet af de under sistlidet år 1839 endast från Handelsocli
Närings-Disconten i Stockholm ulgiIne nya lån till jordbrukare utom
Bonde-Ståndet (enligt Utskottets Betänkande, N:o 80, bilogad Tab. N:o 3.)
Banco R:dr 324,700.
Vid det sålunda upplyste förhållande, tillstyrker Utskottet,
att Herr von Qvantens ifrågavarande motion må förfalla.
Stockholm den 20 October 1840.
>©<
STOCKHOLM, ecksteinska. boktryckeriet, 1840.
Banco-Utskotlets Memorial, N:o 114.
1
N:o 114.
Ank till Exp. Utsi; d. 12 Nov. kl. 1 e. tn.
Memorial, i anledning af väckt fråga om ändring af § 214
uti nu gällande Banco-Reglemente.
Direclionen öfver Rikets Ständers Låne-Contor i Malmö liar, uti dess
lill Utskottet afgifne Berättelse, förmält, att enär, bland allmänna stadganden
för Bankens DisconL-rörelse, funnes uti § 214 moni. 1 af BancoReglementet,
under den 26 Maj 1835, intagen den föreskrift, att ”alla reversal,
ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning af redan erhåll -  ne, skola ovilkorligen, så vidt icke låntagare eller cautionisterne äro af
Direclionen kände, vara forsed de med oflicie'a intyg om deras vederhäftighet
af antingen Lans-Styrelsen, eller Domhafvanden i orten, eller Magistraten
i den stad, der de äro boende”; men under en längre tidsföljd inträffat,
att, för de inom städernas Junsdiclioner bosatte personer, dylika
betyg stundom blifvit utfärdade af städernes Borgmästare, ä Embetes vägnar,
i stället för af vederbörande Magistrat, tills slutligen de förstnämnde
eller Borgmästares Embelsbetyg, dem Direclionen, emot ordalydelsen i nämnde
§, icke kunnat tillerkänna någon officiel egenskap, blifvit de nästan enda
gångbara; så och för att, med iagtlagandet af Reglementets bestämda föreskiift,
i möjligaste måtto förena lånsökandes lättnad och fördel, hade Directionen
underrättat samtlige inom Line-ConLorets district varande Borgmästare
och Justitiarie]’, det icke andra vederhäftighets-betyg för de under
städernas Domvärjo hörande personer voro i officiel väg gällande, än de
af Lans-Styrelsen utfärdade eller å Magistratens vägnar undertecknade;
hvilken åtgärd haft till påföljd, att alla städernes Embetsmyndigheter meddelat
vederhäftighets-betyg antingen af Magistraten eller Borgmästaren, å
Magistratens vägnar, med undantag af Borgmästaren i en Directiouens Låne-district
tillhörande stad, hvilken bestämdt vägrat att Directiouens anmodan
efterkomma.
Direclionen, hvars uppmärksamhet blifvit fästad vid det förhållande,
som uppkommit derigenom, alt de af bemälde Borgmästare i annan form
bestyrkte låne-handlingar, i saknad af giltigt vederhäftighets-betyg, antingen
blifvit afslagne eller måst ytterligare förses med ett dylikt utaf Konungens
Befallningshafvande i Länet, har af sådan anledning, och då första
Dth. till R. St, Prof. 1840. 6 Sami. 4 A/d, 32 Haft, 1
2
Banco-UiskolCets Memorial, N\o 114.
vilkoret för ett vederhäflighets-betyg, som lillerkännes officiel egenskap och
giltighet, synts höra vara, att den, sorn utfärdat samma betyg och både moa.
raliskt och juridiskt är derför ansvarig, jemväl bör kunna förutsättas ega
den närmare och mera personliga bekantskap med de sökandes omständigheter,
som för meddelandet af ett dylikt betyg erfordras, hvilken kunskap
dock alltid, enligt Directionens förmenande, i högre grad måste antagas
vara till finnande hos styresmannen i den trängre krets eller stad, der
lånsökanden är boende, än bos den mera vidt omfattande Läns-Styrelsen,
som i de flesta fall troligen icke om den lånsökande känner något vidare,
än att lian icke varit lagsökt eller blottställd för utmätning, samt i betraktande
deraf, att, när anmälan om erhållandet af ett dylikt betyg göres
hos Magistraten, föredragningen af delta ärende hufvudsakligen beror af
Borgmästaren såsom Ordförande, och att Borgmästaren jemväl stundom har
sig öfverlåtet att, utan Magistratens sammankallande och hörande, utfärda
dylika betyg, ansett, alt så väl säkerhet för Discont-verket, som lättnad för
låntagaren, beredas derigenom, att officiel egenskap och giltighet jemväl
tillerkännas de af städernes Borgmästare, å embetes vägnar, utfärdade
Vederhäftighets-betyg, men att, derest sådant icke medgåfves, något vidtagande,
som medför uttrycklig förpligtelse för vederbörande att utfärda vederhäftighels-betygen
, icke å Borgmästare-Ernbelels, utan å Magistratens vägnar,
blifver nödigt.
Banco-ful 1 m äg lige hafva uti infordradt utlåtande öfver denna Direclionens
framställning yttrat, att, då vederhäftighets-bevis, hvilka af Magistraten
eller å dess vägnar utfärdas, måste för Discont-verken anses mera
betrygaade, än de utaf Borgmästaren allena å embetets vägnar utgifne, emedan
de Magistrats-ledaraöler, som deltagit uti beslutet om ett dylikt betyg
, böra anses förut hafva ingått i pröfning af sökandens financiella ställning
och genom vitsordande deraf iklädt sig åtminstone en moralisk ansvarighet
för det meddelade beviset, Fullmägtige icke funno någon gillig
anledning vara för banden att biträda Directionens först gjorde framställning,
samt alt det syntes Fullmägtige desto mindre lämpligt att genom
ytterligare stadgande förpligta vederbörande att utfärda vederhäflighetsbetyg
å Magistratens vägnar, som, derest vederbörande undandrogo sig alt
utgifva vederhäftighets-bevis i den form, sorn Öt\eiensstämmer med Rikets
Ständers derför lemnade föreskrift uti ^ 214 af nu gällande Banco-Reglemente,
lånsökande egde öfverklaga ett sådant förfarande.
Då det uti åberopade moment af Banco-Reglementels 214 § intagne
stadgande synes Utskottet genom den omgång och tidsutdrägt, detsamma
Banco-Utskoltets Memorialt JV.-o 114.
3
skulle medföra, leda dertill, att lånsökande i städerne, för skyndsammare
expedition, heldre än från Magistraten förskaffa :sig erforderlige vederhäflighets-betyg
från Konungens Befallningshafvande i Länet, hvars kännedom
om låntagarens och löftesmännens förmögenhetsvilkor dock aldrig kan
vara så bestämd och så tillförlitlig, sorn Borgmästarens i staden, der de äro
boende; och således Utskottet, lika med Directionen öfver JLåne-Contoret i
Malmö, anser så väl för Discontverket, som för låntagaren fördelagtigt, att
vederhäftighets-betyg, utfärdade af Borgmästaren, å embetes vägnar, må af
vederbörande Directioner kunna antagas, får Utskottet af sådan anledning
hos Rikets Ständer tillstyrka,
att ofvanintagne moment, uti § 214 af nu gällande BancoReglemente,
må erhålla följande lydelse;
”Alla reversal, ehvad de utgifvas för nya lån eller omsättning
af redan erliållne, skola ovilkorligen, så vidt icke
låntagare eller cautionisterne äro af Directionen kände,
vara försedde med olliciella intyg om deras vederhäftighet
af antingen Läns-Styrelseu eller Domhafvanden i orten eiler
Magistraten, eller, å embetefes vägnar, af Borgmästaren
i den stad, der de äro boende»
Stockholm den G November 1840.
Reservation
af Herr Stuart: ”Det är obestridligt, att Magistratens Ordförande och
Ledamöter tillsammans måste hos sig förena an mera noggrann och fullständig
kännedom om stadens invånares ekonomiska ställning, än Ordföranden eiler
Borgmästaren ensam kan ega. lätt vederhältighets-betyg, ulfärdadt al de förre
samfäldt, mäste således innebära större tillförlitlighet och säkerhet, än ett
dylikt, endast af den senare meddeladt betyg. Med afseende härå och enär
den omständigheten, eller Härads-RätLernes allenast tillfälliga sammanvaro,
hvilken föranledt medgifvandet, att på landet Domhafvanden ensam må
utgifva ifrågavarande betyg, icke förekommer, i afseende på Magistraterne,
sorn äro ständigt fortvarande Embetsmyndigheter, har jag, i likhet med
Baucofulhnägtige, ansett mig biha afstyrka den föreslagna och af BäncoUlskollet
nu understödda förändringen i hitintills gällande stadgande, angående
veder häftighets-bety ge n för Disconlernes i städerne bosatte gäldemirer.”
Uti denna reservation hafva instämt Herr Bråkenhjelm, Herr Kongl.
Hof-Predikanten Tunelius och Herr Rådman Hammar.
4
Banco-JJiskottets Utlåtande, Nu> 115.
N:o 115.
Ank. lill Exp. Etsk den 1? Mot. , kl. 1 e ra.
Utlåtande, i anledning af viickt motion, att, i stället för Konungens
Befallningshafvandes eller Domhajv andens, Kronofogdens
i orten vederhäftighets-hetyg för lånsökande mätte
i Banco-Discontverket antagas.
Under den 11 sistlidne Mars, har Hedervärda Bonde-Ståndet till
Banco-Utskotlets handläggning remitterat en af Riksdags-Fullmägtigen Olof
Olofsson från Westerås län väckt motion, att, då„ enligt nu gällande stadganden
för låns erhållande från Rikets Ständers Banco-Discontverk, bland
annat erfordrades Landshöfdingens eller Domhafvandens i orten vederhäftighets-betyg,
lecknadt å skuldförbindelsen, och anskaffandet deraf för lånsökanden
medförde besvär, tidspillan och kostnader, Kronofogden i orten,
hvilken i oeh för sin tjenstebefattning alltid stod i närmare beröring med
allmogen oeh hade dess ekonomiska ställning sig bekant, måtte få omfdrmälde
betyg meddela.
Direclionen' öfver Banco-Discontverket, hvars Utlåtande öfver ifrågavarande
motion Utskottet infordrat, har, på grund af den erfarenhet, Directionen
i detta fall egde och den närmare kännedom om lånsökandes
förhållanden i allmänhet, som icke kunde förnekas Konungens Befallningshafvande
och Domhafvande!) i orten, med ledning af dels Lands-Canzliets
lagsöknings-diarier, dels lagfarts- och inlecknings-protocoll, funnit betänkligt
att tillstyrka den af motionären föreslagna ändring af det i förrberörde
hänseende nu gällande stadgande.
Utskottet vill icke bestrida, att vederbörande Kronofogdar i och för
deras tjenste-befattningar må kunna anses hafva den noggrannaste kännedom
af allmogens ekonomiska ställning; men, då Utskottet befarar, alt, i följd
af den närmare beröring, uti hvilken desse tjenstemän slå till allmogen,
sådane förhållanden icke sällan skulle kunna uppstå, då det blefve för-Diseoii
t verkets säkerhet menligt, om åt de af Kronofogdarne utfärdade vederhäftighets-betyg
vore, genom ett reglementariskt stadgande, tillerkänd enahanda
officiella egenskap, som, enligt § 214 af nu gällande Banco-Reglemente,
tillkommer de i nämnde hänseende utgifne bevis af Läns-Styrelsen,
Domhafvanden eller Magistraten, har Utskottet
icke kunnat å den väckte motionen tillstyrkbifall.
Stockholm den 6 November 1840. N:o
Banco-Utskottets Memorial, N\o 116, 117.
i
N:o 116.
Ank. till Exp. Etsk. d. 1? Not., kl. 1 e. an
Memorial, i anledning af Högvördigst Preste-Slundets ät ervemisser
ä Utskottets under N:is 93, 95 och 96j afgifnu
Utlåtanden.
Enligt ankomne Protocolls-Utdrag af elen 7 och 10 nästlklne October,
liar Högvördige Preste-Slåndet till Utskottet återremitterat dess nedannämnde
Utlåtanden, nemligen:
N:o (j3, öfver Herr C. Hallenborg* motion, åsyftande förändring i
liu gällande föreskrifter rörande Cassa-Creditiv åt Hypotheks-föreningar;
N:o g5, öfver väckta frågor om afsättande utaf en fond i Rikets
Ständers Bank, att användas till lån mot pant af ritorr spanmål; och
N:o g6, öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående sökt Credit!
v-rätt i Rikets Ständers Bank för Stockholms Stads DräLsel-Commission.
Utskottet får, med anledning häraf, endast tillkännagifva, att omförniälde
Utlåtanden blifvit, under näsllidne 30 September och 3 October,
af öfrige 3:ne Riks-Stånd bifallne; samt alt i följd deraf de erbållne återremisserne
icke kunna föranleda till någon åtgärd från Utskottets sida.
Stockholm den 6 November 1840.
N:o 117.
Auk till Exp. Etsk. den Nov., kl. 1 e. ».
Memorial med anmälan af en rättelse i Utskottets under N:o
28 aflålne Betänkande.
Uli omförmälda Betänkande, innefattande hemställan, alt uppsägning
af de så kallade Låne-Baneo-Capitalen icke må för närvarande ega rum,
hafva å sidan 9, raden 24, de uti Bancofullmägtiges Memorial i ämnet omförmälda
Silfver-Sedlarne kommit ali bland Låne-Banco-Capitalen upptagas.
Men sorn Silfver-Sedlarne öro ställde på viss förfallotid och icke på
uppsägning, såsom de öfrige Låne-Banco-Obligationerne, har Utskottet, ehuru
berörde förbiseende icke kan leda till någon påföljd, likväl ansett sig
böra, såsom räLlelse uli ifrågavarande hemställan, anmäla detta löihållande.
Stockholm den 6 November 1840.
Bill. lill li. St. Fröt. 1S4.0. 6* Sami, 1 Afd, 32 Haft.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1840.
Baneo-Utskottets Utlåtande, N.o 118.
*
N:o 118.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Nov., kl. 1 e. m.
Utlåtande öfver de inom trenne Riks-Stånd framställda anmärkningar
emot Utskottets Betänkande ]$:o 83 _, i anledning *f
väckt motion j angående låns utgifvande från Rikets Ständers
Bank emot första inteckning uti fast egendom på landet
till belopp af fastighetens halfva taxerings-värde.
Vid omförmälde Betänkande, sorn är vordet bifallet af Hedervärda BondeStändet,
hafva, i afseende på den deruti förekommande tillstyrkan af ett förändradt
stadgande, motsvarande Banco-Reglementets 189 §. mom 2, Litt c,
anmärkningar blifvit inom öfrige 3:ne Riks-Stånd framställde.
Innan Utskottet likväl går att redogöra för berörde anmärkningar, har
Utskottet trott sig böra till besvarande upptaga den inom Högvördiga PresteStåndet
af åtskillige ledamöter gjorda erinran, att Utskottet bordt behandla
Bankens hela låne-rörelse i sitt sammanhang, och icke, såsom nu skett, i anledning
af några motioner, göra än det ena, än det andra detalj-förslaget,
serdeles, som det skall åligga Utskottet att till Rikets Ständer afgifva antingen
ett fullständigt Banco-Reglemente eller åtminstone ett Betänkande, rörande
de förändringar, som i det förra Reglementet borde göras.
Jemlikt 9 §. uti den för Utskottet gällande Instruction, åligger det val
Utskottet, att hos Rikets Ständer till deras fastställelse anmäla sådana reglementariska
föreskrifter för Bankens rörelse och förvaltning, som härleda sig
från Rikets Ständers eller Utskottets, under Riksdagens lopp, fattade beslut,
men, hvarken af denna eller öfriga uti åberopade Instruction gifna föreskrifter,
kan, enligt Utskottets åsigt, dragas den slutföljd, att, på sätt anmärkt
blifvit, Utskottet vore förbundet att uti ett sammanhang afgifva förslag till
reglering af Bankens hela låne-rörelse, och ej eller att Utskottet bör till Rikets
Ständer aflemna förslag till ett fullständigt Banco-Reglemente. Utskottet,
som deremot, vid jemförelse af berörde §. med 6:te §:n uti samma Instruetion,
ansett det vara åt Utskottet öfverlemnadt att antingen uti ett helt eller
i serskilda delar afgifva förslag till de förändringar, i afseende på utlåningen
genom Banken, som kunna pröfvas nödiga; har, desto heldre iagttagit
den nu följda, men öfverklagade, ordning, att, i serskilda Betänkanden, hos
Rikets Ständer afgifva utlåtande öfver de speciella delar af Bankens låne-och
Bih. till R, Si. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 33 Haft. t
3
Banco-Utskoltets Utlåtande t N.-o 118.
ereditiv-rörelse, deruti ändringar äro vordne äskade, sorn Utskottet med både
mera skyndsamhet och lätthet kan uppgöra och sammanfatta de reglementariska
föreskrifterna för Bankens förvaltning, då de hemställanden och förslag,
som grunda desamma, äro indelade i flere serskilda memorial.
Sedan Utskottet sålunda redogjort för anledningen till den form, Utskottet
gifvit åt ofvauberörde och öfriga Betänkanden, i frågor, angående Bankens
låne-rörelse, får Utskottet tillkännagifva, att, emot det af Utskottet framlagda
förslag till ändring af förr omförmälde Litt. c uti mom. 2 af nu gällande
Banco-Reglementes 189 §., följande hufvudsakliga anmärkningar blifvit
framställde, nemligen:
att 1839 års taxeringsvärde icke borde antagas såsom grunden för lånesummans
bestämmande, utan att i sådant full kunde tjena såsom rättesnöre
elt medium af några års taxerings-värden;
att orden: ”pröfning af omständigheterna i hvarje serskildt fall'’ böra
utgå, emedan en sådan pröfning måste blifva godtycklig och kunde leda både
till klander och ansvar;
att, till undvikande af förluster för dels Banken och dels den enskilde,
genom mindre fastigbets-egares inlockande uti förevarande lånerörelse, den na
gällande föreskrift, att lån icke få utgifvas inom raaximi-summan till högre
belopp, än som motsvarar -|:del af fastighets på landet taxerings-värde, måtte
bibehållas;
att, å andra sidan, lånerätten för jordegendom i städerna, måtte, lika med
hvad Utskottet föreslagit, i afseende på hus och jord å landet, utsträckas tili
egendomens halfva taxerings-värde, likväl med iagttagande af stadgad maximi-summa;
samt
att redactionen i så målto skulle vara origtig, som Utskottet förgätit,
att vid de tillfällen, då pant, som har en äldre inteckning, i Banken
belånas, äfven 3 års ränta å det förut intecknade lånet bör afdragas från den
del af taxerings-värdet, hvarutöfver lån icke får meddelas.
I anledning af dessa anmärkningar, får Utskottet anföra, beträffande
först grunden för låne-summans bestämmande, att Utskottet, i öfverensstämmelse
med hvad vid nästlidne Riksdag är vordet iagttaget, i detta (all föreslagit
ett visst års taxerings-värde, dels till förekommande af de missbruk,
som, genom egendomarnes uppstegrande vid taxering, kunde ega rum, i händelse
medium al taxerings-värdet för vissa före lånets upptagande tilländalupna
år, tages till grund för iåne-beloppet, och dels för att afböja den orättvisa,
som möjligen inträffade, om en egendom, hvilken fått sig förhöjdt taxerings-värde
åsatt, endast finge belånas efter medium af taxeriugs-beloppet un
-
Banco-Utskottets Utlåtande, IV.-o 118.
3
der de är, den stod i lägre värde; men då det icke är otänkbart, att en fastighets-egare,
i afsigt att erhålla högre lån å sin egendom, beredde sig tillfälle
att få densamma i taxering uppdrifven utöfver verkliga värdet; synes
det Utskottet vara angeläget, alt Banco-Styrelsen icke betages möjligheten
att, der omständigheterna sådant påkalla, nedsätta beloppet af ett sökt lån
under den del af taxerings-värdet, hvilken får belånas; hvadan ock Utskottet
anser sig icke kunna biträda det förslag, att ofvanupptagne ord: ”efter
pröfning af omständigheterna i hvarje serskild fall” från ifrågavarande föreskrifter
uteslutas.
Hvad åter anmärkningen om nedsättning af låne-rätten för fastighet å
landet till |:del af taxerings-värdet vidkommer, så och då de af Utskottet
för det klandrade förslaget i denna del uti Betänkandet N:o 83 framlagda
skäl icke blifvit vederlagde af de ledamöter inom Riks-Stånden, som emot
samma förslag uppträdl, utan fastheldre flere ledamöter medgifvit, att, i anseende
lill landt-egendoms i allmänhet egande låga taxering, för Banken
ingalunda böra kunna befaras förluster derigenom, att sådan egendom får till
halfva taxerings-värdet belånas, anser Utskottet sig, vid berörde förhållande,
höra vidblifva detta, af ett Riks-Stånd redan godkände, förslag.
Efter hvad ofvan är förmäldt, hafva en del ledamöter yrkat, att lånerätten
för hus och jord i städerne utom Stockholm måtte förhöjas till likhet
nied den för fastighet å landet af Utskottet föreslagne, eller hälften af taxeringsvärdet,
men de fleste hafva ansett, att, då taxeringsvärdet å hus i städerne
icke får understiga brandförsäkringsvärdet, och detta senare lättligen
kan af husegaren uppjagas, det icke vore med Bankens säkerhet förenligt
att till belåning antaga hus i städerne efter enahanda grund, som den för
fastighet å landet föreslagne, hvaremot någon våda för Banken icke kunde
ifrågakomma, om stadsjord belånades till hälften af dess taxeringsvärde.
Vid öfvervägande häraf har Utskottet, beträffande först frågan om belåningsrätten
af hus i städerne, af de yttranden, som inom Riks-Stånden i afseende
härå blifvit afgifne, funnit ytterligare stöd för dess förut i Betänkandet
N:o 83 uttalade åsigt, att lånebeloppet å hus i städerne bör inskränkas inom
■Udel af deras taxeringsvärde; men i afseende på stadsjords belåningsrätt,
har Utskottet i noga pröfning tagit, huruvida densamma må kunna utsträckas
till hälften af taxeringsvärdet; och som härvid förekommit, det stadsjord
i allmänhet står i högre värde, än jordegendom å landet, men deremot icke
har högre taxering sig åsatt; — finner Utskottet det ej eller kunna leda till
någon för Banken menlig följd, om stadsjord finge belånas till hälften af taxerings-värdet.
4
Banco-Ulskottets Utlåtande, N.-o it8.
På grund hvaraf och med iakttagande af den redactions-förändring, som
härleder sig ifrån ofvan upptagne erinran, Utskottet härigenom får ånyo ununderställa
Rikets Ständers bepröfvande följande reglementariska föreskrift, i
stället för Litt. c uti mom. 2 af 189 §. i Banco-Reglementet:
"Grunden för lånesummans bestämmande blifver 1839 års taxeringsvärde,
enligt behörigen styrkte utdrag af vederbörandes taxeringslängder;
och må, efter pröfning i hvarje serskildt fall, hälften af
detta värde kunna, såsom lån meddelas, emot pant af fast egendom
på landet samt stadsjord, men allenast en tredjedel af samma värde
emot pant af hus i städerne utom Stockholm; dock under iagttagande,
att maximi-summan för låntagare ej i något fall får öfverskridas.
Är pant, derå lån sökes, besvärad med inteckning egande förmonsrätt
framför det sökta lånet, afdrages beloppet af samma inteckning
jemte 3 års ränta derå från den del af taxeringsvärdet,
hvarutöfver lån icke får meddelas.’’
Stockholm den November 1840.
Reservationer.
Af Herr Stuart: "På de skäl, som äro anförde uti min Utskottets Utlåtande
N:o 83 bifogade reservation, har jag endast ansett Utskottet böra hos Rikets
Ständer tillstyrka, att, derest den för fastighets-belåningen afsedda låne-tillgång
hädanefter icke skulle, enligt förut stadgade vilkor, kunna utlånas emot
inteckning i fast egendom, hvad som sålunda af låne-anslaget vore obegagna
dt, måtte, efter enahanda grunder, få utgifvas såsom lån till ett belopp,
motsvarande halfva taxeringsvärdet å den derför intecknade landtegendom
eller stadsjord,”
Häruti hafva instämt: Herr Baron Stjernstedt, Herr Bråkenhjelm Herr
Mannerskantz, Herr NordenankarHerr Bogeman, Herr Doctor Hvasser och
Herr Rådman Gråå.
Af Herr Biskop Agardh: ”Emot Utskottets i detta Betänkande förklarade
grundsats, att hellre böra behandla stadgandena för Bankens lånerörelse
styckevis, och såvida, som de kunnat vara föranledde af från Respective Stånden
ankomne enskilde motioner, än att företaga den i ett sammanhang, får
jag vördsamt reservera mig. Om ej Utskottet skulle vara förbundet att uti
Banco-Utskottcts Utlåtande^ IV-o 119.
5
ett helt behandla hela Bankens lånerörelse, genom någon serskild föreskrift,
så anser jag, att Utskottet dertill skulle föranlåtas af sjelfva sakens natur.
Öm vid förlidne Riksdag Rikets Ständer lemnade Bankens låne-rörelse i det
skick, den sig befann under det oefterrättlighets-tillstånd, hvaruti landets penningerörelse
allt sedan 1809 sig befunnit, så måste detta förklaras dels deraf,
att icke tiden efter den verkställda realisationen för en sådan reglering
vid Riksdagen var tillräcklig, dels deraf, att man ansåg sig böra lemna myntbestämningen
tid att sätta sig och erhålla stadga. Men det vill synas mig,
att, vid den nästföljande Riksdagen eller den närvarande, lånerörelsens reglering
i ändamål att gifva åt realisationen dess hufvudsakligaste stöd, vore af
den yttersta angelägenhet; och att det vore ifrån Banco-Utskottet, till följd
af dess i Grundlagen medgifna motionsrätt, som förslag till en sådan reglering
måste utgå. Men utom detta skäl synes mig äfven en sådan allmän öfversigt
af de serskilda förändringar, Banco-Utskottet hittills hos Rikets Ständer
föreslagit och äfven hädanefter ämnar föreslå och tillstyrka, vara derföre
nödvändig, att Rikets Ständer endast på detta sätt blifva iståndsatte att
rigtigt och med säkerhet bedöma dessa förändringar. Om Rikets Ständer
ej känna de tillgångar, som Banken kan för lånerörelsen disponera, ej eller
de allmänna grundsatser, Banco-Utskottet följt och ämnar följa vid fördelningen
af dessa tillgångar, måste alla beslut inom Stånden öfver dessa frågor
hvila på osäkra grunder och möjligtvis det ena beslutet hindra det andra.”
N:o 119.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Nav. kl. 1 e. nu
Utlåtande öfver åtskilliga anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o 84> i anledning af väckte förslag till förändrade
föreskrifter, i afseende på Bankens fastighets-j samt skijtesoch
odlings-låne-rörelse.
Enär ofvanberörde Betänkande, som är vordet bifallet af Bonde-Ståndet,
men återremitteradt från de tre öfrige Riks-Stånden, innefattar flere serskilde
hemställanden, har Utskottet ansett lämpligast att punktvis upptaga och
besvara de deremot inom sistbemälde Riks-Stånd gjorda anmärkningar; i hvilket
afseende Utskottet först, med anledning af den erinran, som blifvit gjord
6
Banco-Utskottets Utlåtande , IV,-o 1ig.
■vid Utskottets tillstyrkan, rörande circulatiöns-capitalet uti låne-rörelsen mot
inteckning i fast egendom, att nemligen Utskottet bordt föreslå, det berörda
circulations-capital bestämdes till 6 millioner R:lr, ansett sig böra förklara,
att Utskottet framdeles vill, i sammanhang med frågan om bestämmande af
creditivens belopp för Bankens andra Jåne-rörelse-grenar, afgifva yttrande,
om och huruvida Utskottet för sin del finner någon förhöjning uti creditivsumman
för lån mot inteckning i fast egendom vara behöflig och ändamålsenlig;
och då någon vidare anmärkning emot Utskottets Betänkande uti ifrågavarande
del icke blifvit framställd, får Utskottet förnya den tillstyrkan,
att circulatiöns-capitalet uti låne-rörelsen mot inteckning i fast egendom
förökes med 220,000 R:dr af den för skiftes- och odlings-lån
bestämda circulations-summa 300,000 R:dr, hvilken, tillföljd deraf,
nedsättes till 80,000 R:dr,samt att berörde 80,000 R:dr komma att
användas till utlåning efter enahanda grunder, som finnas stadgade
uti 195 §. af nu gällande Banco-reglemente.
Vidare och i samband härmed hade Utskottet uti Betänkandet N:o 84
hemställt, ”att, af det sålunda till 5,000,000 R:dr Banco förökade circulations-capitalet
för utlåning pä fast egendom, 4^6,000 R:dr hållas tillhanda
för inteckningar i egendom å landet och <764,000 R:dr för inteckningar
uti hus och jord i städerne utom Stockholm”
Emot detta förslag är väl anmärkt, att städernas andel uti circulations-eapitalet
vore förringa, och att således, i afseende påfördelningen af berörde capital,
det stadgande bordt bibehållas, som finnes uti nu gällande Banco-reglemente,
eller att ”de medel, som till utlåning hvarje år äro att tillgå, skola så
fördelas, att 84 af 100:de hållas tillhanda för inteckningar i egendom å landet
och 16 af 100:de för inteckningar uti hus och jord i städerna”; men då,
såsom Utskottet i nästberörde Betänkande jemväl anfört, den föreslagna tillökningen
uti circulations-summan utgjort en lånetillgång för landet, och sålunda
bör komma fastighets-egare på landet uteslutande till godo, saknar Utskottet
anledning förändra ofvanupptagne tillstyrkan, hvilken på grund häraf till
Rikets Ständers bifall ånyo hemställes.
I afseende på Utskottets dernäst förekommande tillstyrkan, ”att minimibeloppet
för lån emot pant af fast egendom måtte förhöjas till 200 R:dr
Banco B är vordet anmärkt, att berörde minimi-låne-belopp vore allt för
lågt och borde förhöjas till minst 300 R:dr Banco.
Då likväl denna låne-rörelse egentligen är afsedd såsom hjelpmedel för
den mindre jordbrukaren, men denne skulle gå i mistning af låne-biträden
Banco-Utskottels Utlåtande Nio 11g.
7
från berörde fond, om minimi-låne-beloppet gång efter annan förhöjdes; anser
Utskottet sig icke böra frångå berörde förslagi
Deremot och med. erkännande af rigligheten utaf de emot Utskottets nästföljande
hemställan gjorda erinringar, att, genom Utskottets förslag, det länen
ej få utgifvas annorlunda än å fullt 10:tal R:dr, icke vunnes annan fördel,
än den, att skiliingar och runstycken vid första bokföringen undvekes,
samt att den årliga inbetalnings-skyldigheten i de flesta fall komme att slutas å
Riksdalerns underafdelningar; får Utskottet, sotn medgifver, aLt, om det af
Utskottet uppgifna andra alternativ antages, den förmon åtminstone skulle
vinnas, att årliga inbetalningen, alltid komme att utgöra fullt Riksdaler-tal, —
med ändring af dess förevarande hemställan,
föreslå, att lån emot pant af egendom i städerne och pålandet, utöfver
minimi- och under maximi-beloppet, ej utgifvas annorlunda, än
å följande slut-summor, nemligen: 16 R:dr 32 sk., 33 R:dr 16 sk.,
50 R:dr', 66 R:dr 32 sk., 83 R:dr 16 sk. och 100 R:dr.
Beträffande slutligen de af Utskottet tillstyrkta föreskrifter, rörande hvad
iagttagas bör vid låns omsättning genom fördelning, hafva åtskilliga ledamöter
inom de Riks-Stånd, som ifrågavarande Betänkande återremitterat, med
anledning af innehållet uti en vid samma Betänkande fogad reservation, yrkat,
att, till undvikande af missförstånd om meningen med det i nyssberörde
föreskrifter, under mom. Litt. b upptagna stadgande, åt detsamma måtte
gifvas en sådan lydelse, att det icke må anses innefatta någon förändring uti
lntecknings-Förordningen.
Utskottet får, i anledning af de anmärkningar, åberopade reservation
innefattar, till en början upplysa: att, enär berörde föreskrift i Banco-Reglémentet
endast vore att anse såsom ett Rikets Ständers enskilda stadgande
för deras Bank, gällande intecknings-lagar derigenom icke kunna undergå någon
förändring; att följagtligen det vilkor, hvarunder de nya inteckningarne
borde af Domstol vara beviljade, berodde af öfriga inteckningshafvares medgifvande,
samt att, då Banken, vid det tillfälle, fördelning sökes, eger i hela
panten, och således äfven i dess samtliga delar, inteckning med företrädesrätt
framför alla de tysta förmons-rätter, som efter berörde intecknings datum
tillkommit, någon å sistnämnde dag möjligen befintlig tyst förmonsrätt
icke kan förminskas derigenom, att inteckningen uti den afsöndrade delen af
panten få lillgodonjutas från den äldre inteckningens datum.
Ehuru Utskottet således icke har ringaste anledning förmoda, det någon
olägenhet för enskilde skulle, såsom reservanten befarat, af de föreslagna fö
-
8
Banco-Utskottets Utlåtande, IV:o 11g,
reskrifterna, kunna uppstå; finner Utskottet sig dock, tillafböjande af samma
föreskrifters misstydning, härigenom föranlåtet att åt desamma gifva följande
något förändrade lydelse:
Vid de tillfällen, då hos Banken sokes att få ett lån omsatt gettom
fördelning, hvarmed förstås, att, när en pant, hvarå lån ifrån Banken
är vordet meddeladt, genom försäljning eller på annat sätt öfvergått
till serskilde egare, desse hos Banken begära, att, hvar för
sig, få den på hvars och ens hemmanslott belöpande andel af lånet
fördeldt och på eget namn omsatt;
iagttages, att den del af pan
ten,
som genom fördelningen frånskiljes, ingått i ursprungliga lånesumman
för minst så mycket, som det minimi-belopp, hvilket får
såsom lån emot pant af fastighet från Banken utgå; skolande sökanden
med behöriga handlingar styrka, att Banken uti den eller de
fråndelade och hvar för sig intecknade fastighets-lotterne eger lika
och icke sämre förmonsrätt, än Banken förut i den odelade panten
innehaft.
Stockholm den 13 November 1840.
Reservation
af Herr Stuart: ”För den händelse att Rikets Ständer skulle bifalla
Banco-Utskottets förslag, angående s. k. landtegendoms-låns meddelande till
ett belopp, motsvarande hälften af de intecknade fastigheternes taxeringsvärden,
har jag ansett den, utan sammanhang med detta förslag, ifrågasatta förhöjning
af nuvarande minimi-beloppet för berörde lån, eller från 150 till
200 R:dr, böra ökas, i förhållande till den för framtiden föreslagna högre lånerätt.
I annat fall måste, tvärtemot afsigten med ifrågavarande höjning af
dessa låns minsta belopp, Banken hädanefter utgifva lån emot inteckning i
egendomar, som, i anseende till deras låga taxerings-värde, för närvarande
ej få belånas. Enligt nu gällande stadganden, i afseende på faslighets-belåningen,
kan nemligen dylikt lån icke erhållas å egendom med ett 450 R:dr
understigande taxeringsvärde. För framtiden skulle åter, enligt Utskottets
förslag, Banco-lån meddelas å egendomar med 400 R:dr taxeringsvärde. Äfven
utan afseende å det ökade besvär för Bankens embets- och tjenstemän,
som en i dylik riktning utsträckt lånerätt måste medföra, torde dock härvid
Bankens egen säkerhet mot förluster å omförmälde lånerörelse böra tagas i
något betraktande. Så vida denna säkerhet skall behörigen vårdas, lärer he
lånan
-
Banco-Utskottets Betänkande j N.O 120.
9
lånandet af egendomar, hvilkas innehafvare, åtminstone i några Län, icke
kunna förete författnings-enliga besutenhets-bevis, ingalunda böra medgifvas.
Jag har derföre föreslagit, att, derest lån framdeles varda meddelade till
hälften af de intecknade egendomarnes taxeringsvärden, sådana lån icke må
utgå till lägre belopp än 300 R:dr. Och ehuru detta förslag, hvilket inskränker
sig till |:delar af den minimi-summa, Bankens understyrelse, under förutsättning
af nuvarande lånerätts bibehållande, föreslagit, icke blifvit af Utskottets
pluralitet understöd t, har jag likväl trott mig höra härmedelst underställa
detsamma Rikets Ständers vidare bepröfvande.”
Uti denna reservation hafva instämt: Herr Grefve Frölich, Herr Baron
Stjernstedtj Herr Mannerskantz, Herr Bråkenhjelm, Herr Nordenanckar,
Herr Kongl. Hofpredikanten Tunelius och Herr Rådman Gråd,
TsT:o 120.
Ank, till Exp. Utsk. den 18 Nov., kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om förändring i nu gällande
föreskrifter, angående expeditions-sättet för jernbelåningen
vid Läne-Contoiret i Götheborg.
Directionen öfver Låne-Contoiret i Götheborg åligger dels, enligt §. 5
af de vid 1823 års Riksdag stadgade Reglementariske föreskrifter för utlåning
på jern och andra i Banken lånbare exportable effecter vid nämnde
Låne-Contoir, att för hvarje utlåningsdag afgifva fullständig och med Dårectionens
underskrift försedd specifik förteckning å beviljade lån, hvilka, hvar
för sig, skola upptagas till numer, låntagarens namn, lånesummans belopp,
pantens storlek, samt våg-attestens numer och datum, hvarefter och sedan
berörde förteckning till Banken ingått, dess låne-afdelning på Contoirets räkning
i Depositions-afdelningen insätter den summa, förteckningen innehåller;
och dels, jemlikt §. 7 af berörde reglementariska föreskrifter, att till Banken
insända ej mindre, för hvarje månad, specifika redogörelser öfver alla
inbetalningar, än äfven årligen, inom Februari månads utgång specitika extract,
utvisande återstoden i capital och intresse å hvart och ett lån vid
Bih. till R. St. Fröt, iS/fo. G Sami. 1 Afd, 33 Höft. ‘ 4
jo Banco~Vt skottets Betänkande, N.O 120.
nästförutgångne årets slut, samt dessutom serskildt extract öfver hela låneperioden.
Före Bankens nya organisation, blefvo de, till följd af ofvannämnde föreskrifter,
ofta förekommande assigneringar och insättningar å Låne-Conloirels
i Banken egande räkning N:o 2 (för jernbelånihgen) omedelbarligen besörjde
af förra Låne-Banco-Depai tementet och f. d. Vexel-Banken, men, sedan
Låne-afdelningen, enligt den i Banken nu införde Redovisnings-ordning, icke
ansetts böra hafva serskild räkning i Depositions-afdelningen, måste berörde
assigneringar och insättningar nu handläggas uti 3:ne Afdelningar, på sådant
sätt, att Låne-afdelningen, efter inbekommande af förutnämnde förteckning
eller Advis-lista, utfärdar invisning på Cassa-afdelningen, der invisningen insattes
för Depositions-afdelningens räkning, hvarefter den erhållne Cassa-attesten
aflemnas till sistnämnde Afdelning, som insätter beloppet deraf å Låne-Contoirets
räkniug N:o 2; och medföra Låne-Contoirets återbetalningar till
Banken enahanda bestyr.
Emedlertid och då upprättandet af förrberörde Advis-listor, hvaraf endast
slutsummorne ingå eller behöfva ingå i Bankens bokföring, för Directionen
medfört mycket besvär och tidsutdrägt, samt, med afseende å Contoirets
fåtaliga personal och öfriga högst trägna göromål, stundom icke utan
största ansträngning kunnat medhinnas, har en förändring uti de för denna
lånerörelses bedrifvande nu gällande föreskrifter ansetts vara så mycket mera
af behofvet påkallad, som någon granskning i Banken af ofvannämnde dit
ingående specifika räkenskaper hvarken varit föreskrifven eller någonsin blifvit
eller kunde blifva verkställd, dels i saknad af de, för en sådan gransknings
fullständighet, erforderlige upplysningar, och dels derföre, att det icke
tillkomme Bankens embets- och tjenstemän alt utöfva controll å Låne-Contoirets
Direclion, enär Ledamöterne i denna Direction, med undantag af Bancoombudet,
som af Banco-Fulimägtige tillsättes, vore utsedde af Rikets Höglofl.
Ständer sjelfve, samt Directionens åtgärder, i afseende på så väl ifrågavarande
utlåning, som den egentliga Discont-rörelsen, årligen granskades af LåneContoirets
egne, likaledes af Rikets Ständer valde, Revisorer.
Med anledning häraf, har, på sätt Banco-Fullmägtiges, Utskottets
memorial N:o 4 bifogade, Berättelse (pag. 61.) utvisar, hos Banco-Fulimägtige
blifvit föreslaget ett förändradt Expeditions-sätt för jernbelåningen vid Götheborgs
Låne-Contoir och dervid hemstäldt: alt Låne-Contoirets räkning N:o
2, i Depositions-afdelningen måtte förändras till en Creditiv-räkning af enahanda
beskaffenhet, som räkningen N:o i för allmänna Discont-fonden, och
Commissariatet följaktligen bemyndigas att å nämnde Creditiv-räkning insät
-
Banco-Utskoltets Betänkande, N.o 120.
ta en summa, motsvarande beloppet af Låne-Contoirets utestående jernlån;
samt att förstärkning i räkningen malte erhållas, uppå Directionens derom
afgifvande reqvisition; i följd hvaraf de uti Låne-afdelningen för ifrågavarande
jernbelåning förde räkningar komrae att försvinna och Låne-Contoirets
Direction befriades från åliggandet att till Banken insända de uti ofvanberörde
2:ne §. §. af 1823 års Banco-Reglemente omnämnde förteckningar, redogörelser
och extract; och hafva Fullmägtige, som af de uti 180 §. af nu
gällande Banco-Reglemente förekommande uttryck, att hvad, i afseende på
belåningen af jern och andra vågförda effecter, är vordet stadgadt, dels i allmänhet,
dels ock serskildt för Stockholm och Götheborg, än vidare skulle,
med de af Rikets Ständer dervid beslutade förändringar, komma att tjena till
efterrättelse, ansett sig förhindrade att, utan Rikets Ständers samtycke,
vidtaga ifrågavarande förändring, till Utskottets pröfning öfverlemnat förenämnde
både af Låne-Contoirets Direction och Bankens Commissariat biträdde
förslag, under tillstyrkan, att detsamma måtte varda till framtida efterrättelse
antaget och fastställdt, samt alt det creditiv, som, till följd deraf, komme
att afsättas, måtte bestämmas till En million R:dr Banco, hvilket belopp
ungefärligen motsvarade Contoirets utestående jernlån.
Vid öfvervägande häraf, och då Directionen öfver Låne-Contoiret i Götheborg
eger att, utan någon i och med detsamma till Banken insänd detaillerad
uppgift på hvarje låntagare och den af honom ställde säkerhet, endast
under förbindelse att derföre redovisa inför Låne-Contoirets Revisorer,
genom assignering på Banken, disponera öfver de för den egentliga Discontrörelserij
till ett, sistnämnde summa vida öfverstigande belopp anslagne medel,
har Utskottet ansett, att ett lika förtroende desto heldre borde lemnäs
Directionen, i fråga om lån på jern och andra vågförda effecter, som de föreslagna
förändringarne uti expeditionssättet för jernbelåningen vid Låne-Contoiret
i Götheborg, enligt Utskottets åsigt, otvifvelagtigt skulle medföra så väl
förenkling i räkenskaperne, sorn ej obetydlig förminskning af göromålen för
Contoirets tjenstemanna-personal; och får Utskottet alltså hos Rikets Höglofl.
Ständer tillstyrka:
att, med nästkommande år, Directionen öfver Låne-Contoiret i Götheborg
befrias från skyldigheten att till Banken insända sådane
förteckningar, redogörelser och extract, som uti 5 och 7 §. §. af
1823 års Reglementariska stadganden för jernbelåningen derstädes
blifvit föreskrifne; att den åtgärd, som Bankens Låne-afdelning, enligt
förstnämnde §., tillhör, att nemligen, efter inkommande Advislistor
för hvarje utlåningsdag, låta på Låne-Contoirets räkning N:o 2
Banco-Utskottets Utlåtande, N-o 121}
i Depositions-afdelningen insalta den summa, Ad vis-listan innehåller,
likaledes vid samma tid upphör; att deremot till Directionens
disposition, för sagde belåning, anvisas och å räkning i Depositions-afdelningen
insattes ett Creditiv af En million R:dr Banco; att förstärkning
å detta Creditiv får meddelas i mon af behof, uppå Directionens
derom afgifvande reqvisition, under vilkor, att det belopp,
som sålunda utöfver den bestämda Creditiv-summan från Banken
utgifvits, till densamma ofördröjligen, och så snart lånerörelsen (ket
medgifver, af Låne-Contoiret återgäldas; samt att de för jernbelåningen
inflytande räntor efter hvarje qvartals slut till Banken inbetalas.
Och torde, derest ifrågavarande förslag varder af Rikets Högloft. Ständer
bifallet, åt Banco-Fullmägtige fa öfverlemnas att meddela de för verkställigheten
deraf erforderlige närmare föreskrifter.
Stockholm den 13 No v. 1840.
N:o 121.
A tik. till Exp. Utsk. den 18 Nov., kl. t e. m.
Utlåtande öfver en af Baron E. v. Vegesach ingifven ansökning
om eftergift af erlagd straffränta för skuld till Discont-Verket.
Hos Utskottet har Baron Ernst v. Vegesach, uti ingifven skrift, anhållit,
att han, som år 1832, i egenskap dels af låntagare och dels af löftesman,
häftat för skuld hos Discont-Verket, men vid nämnde tid blifvit
för politisk förbrytelse arresterad och sedermera, ej mindre deraf, än af den
honom ådömda landsflykt i närmare 2:ne år, varit förhindrad alt ombesörja
sina Discont-liq vider, kunde, för vinnande afen på rättvisa och billighet grundad
uppgörelse, erhålla eftergift af den straffränta, han i nämnde skuld måst
till Discont-Verket erlägga, medelst qvittning af en Discont-Verkets iros Baronen
nu egande fordran, stor 240 R:dr B:co.
Directionen öfver Banco-Discontverket, hvars utlåtande öfver ifrågavarande
ansökning Utskottet infordrat, har upplyst; att Baron Ernst von Ve
-
Banco-Utskottets Utlåtande j N:0 12/. l3
gesach vid ofvan uppgifne tid i Discont-Verket lxäfLat för 2:ne egna lån, nemligen
ett a R:dr 400, förfallet den 19 Juli 1832, och ett a R:rlr 800, förfallet
den 20 Mars 1833, samt en borgens-förbindelse för Baronen Eugene vonVergesachj
å 120R:dr, förfallen den 9 Nov. 1832; att, på grund af Öfver-Ståthållare-Embetets
Canzlis utslag den 28 Sept. 1832 och den 5 Mars 1835, i
brist af annan tillgång för gäldandet af omför malde Discont-skulder, införsel
blifvit sökt i de Baron Ernst von Vegesach under tiden tillagde löne- eller
arfvodes-inkomsler å Tull-Verkets stat, till följd af hvilken införsel, faststäld
den 14 December 1836, Discont-Verkets fordringar småningom blifvit minskade,
så att desamma den 25 Maj 1837 utgjort i capital R:dr 380, å det
förra, och R:dr 573 16 sk. å det senare lånet samt Baronens borgen blifvit
af låntagaren liqviderad till capitalet och i afräkning på öfverräntan influtit
10 R:dr; att Baronen vid nyssnämnde tid sökt nytt lån ä 600 R:dr, hvilket
lån, då ändamålet dermed anmälts vara att uppgöra full liqvid af Baronens
då återstående Discont-skulder, Directionen den 24 Maj 1837 funnit med Verkets
fördel öfverensstämmande att bifalla, hvarefter blifvit uppgjord följande
liqvid:
1837 den 25 Maj inlöst Herr Baron Ernst von Veges adis Discont-lån
N:o 8,806 till återstående
Capital . , . . . 573:16. —-
Öfverränta  262:10. — 835" 26
Dito bemälde Herr Barons lån N:o 3,894 till
Capital ,  380: — —•
Öfverränta  152:45. 3.
032: 4d. 3.
Återstående öfverränta för lånet N:o
7,708
21:20. 9.
Hvartill blifvit använde contant aflemnade . . . 804: 44.
samt Baronens omförmälde nya lån, efter afdrag af
förskotts-räntan 585: —
1,389: 44.
1,389: 44.
Varande nyssberörde lån å R:dr 600 genom omsättning småningom förminskadt
till återstående, den 29 November 1839 förfallne, 240 R:dr, hvilkas
gäldande löftesmannen är vorden ålagd, genom Kongl. Svea Hof-Rätts, uppå
anförde besvär, den 30 sistlidne Mars, meddeldta utslag, med verkställighet
hvaraf dock Directionen, under afbidan af det beslut, som med anledning af
nu ifrågavarande ansökning kunde fattas, sökt anstånd beviljat; och har Di
-
i4
Banco-Ulskottets Utlåtande j N.o i aa.
rectionen ansett sig desto mera af den uppgifna omständigheten sakna skäl att
tillstyrka återbäring utaf de vid ofvanberörde iiqvids fullgörande erlagde
straff-räntor, sorn det nya lånet å 600 R:dr blifvit beviljadt, hufvudsakligen
på det Verket skulle blifva till fullo godtgjordt för dess hos Baronen egande
äldre fordrings-anspråk och ega säkerhet för den nya skuldens gäldande uti
den derföre ingångna borgens-för bi lidelse.
Enär af ofvanupptagne liqvid inhemtats, att vid dess uppgörande sökandens
skuld i capital utgjort allenast R:dr 953: 16 sk., men att öfverränte-beloppet
deremot uppgått till närmare hälften deraf, eller R:dr 436: 28, och att således
det senast beviljade lånet å 600 R:dr hufvudsakligen användts till
godtgörelse af de å den äldre capital-skulden upplupne öfverräntor, har
Utskottet, med afseende å sökandens knappa vilkor, såsom fader för 12 oförsörjda
barn, funnit sig af de i detta mål förekomna ömande omständigheter
uppmanadt att hos Rikets Högloflige Ständer tillstyrka,
det må ofvanberörde, ännu oguldne belopp, 240 R:dr, såsom motsvarande
en del af de å sökandens äldre förbindelser upplupne öfverräntor,
få eftergifvas och afskrifvas.
Stockholm den 20 November 1840.
N:o 122.
Ank. till Exp. Utsk. den 18 Nov., kl. 1 f m.
Utlåtande öfver gjord framställning, att den Banco-Fullmägtige,
sorn har inspectionen öfver Tumba Pappersbruk, må, under
sitt vistande derstädes, erhålla fritt vivre och logis.
Under förmälan, att, ehuru Rikets Högloflige Ständer, med bifall till
Utskottets hemställan i Betänkandet N:o 29, pag. 32 och 33, beslutat, att den
i 1839 års Revisions-Berättelse, pag. 62, förekommande anmärkning, angående
Tumba Bruk påförde kostnader för inspecterande Banco-Fullmägtigens så väl
vivre som logis, under vistandet vid Bruket, icke skulle till någon åtgärd
föranleda, likväl vore att befara, det lika beskaffade anmärkningar äfven vid
framdeles inträffande revisioner kommo att afgifvas, derest icke 1 mom. af
254 §. i nu gällande Banco-Reglemente erhölle en förändrad lydelse, har
Banco-Uishottets Utlåtande , N.-o 122.
Herr P rosten C. G. Berlin, uti en inom Utskottet vackt motion, föreslagil, att
uti åberopade §. och inom. uti Banco-Reglementet måtte fä inflyta den föreskrift,
att Bruks förvaltaren eger af Bruks-cassan åtnjuta ersättning efter räkning för vivre
och logis till inspecterande Banco-Fullmägtigen vid dess besök å bruket; hvarvid
motionären, jemte tillkännagifvande, det lians afsigt icke vore alt, genom
omförmäldta förslag, bereda någon peeuniär fördel för inspecterande Fullmägtigen,
förklarat, att, i händelse Ulskottet skulle anse lämpligt stadga en motsvarande
nedsättning uti inspecterande Fullmägtigens arfvode med t. ex. 50 eller 25 Hiksdaler,
motionären deremot icke ville göra någon invändning; och har Prosten Berlin
, till ytterligare stöd för ifi äga varande förslag, hufvudsakligen anfört, att,
enär en i ekonomiskt hänseende oberoende Bruks-förvaltare, helldre än att af
sin närmaste förman emottaga en obetydlig betalning af några Riksdaler lör
vivre och logis, lemnade detta utan ersättning, sådant skulle föranleda ej mindre
en förlust för Bruks-förvnltaren, än äfven den olägenhet, alt inspecterande
Fullmägtigen komme till Bi uks-förvaltaren i en ställning af förbindelse,
som, efter motionärens förmenande, icke borde förefinnas.
Efter öfvervägande häraf, och då inspecterande Banco-Fullmägtigen öfver
Tumba bruk understundom måste, i och för brukets tillsyn, derstädes
vistas en eller annan dag; synes det jemväl vara obestridligt, att han, såsom
i brukets ärenden stadd , dervid mäste ega alt påräkna nödig uppassning och mathållning,
samt att kostnaderna derför icke böra drabba hvarken Förvaltaren vid
bruket eller den inspecterande Fullmägtigen, helst i förra fället, den olägenhet,
motionären omlÖrmält, kunde uppkomma, och i det senare åter, det icke
skulle kunna vara otänkbart, att framdeles en inspecterande Fullmägtig, för
att undgå de enskilda uppoffringar, sorn med hans vistelse på bruket vore
förenade, icke vid alla de tillfällen, behofvet kräfde, på stället förskaffade sig
nödiga upplysningar, angående brukets drift, byggnader och personal. Utskottet
anser sålunda, lika med motionären, det kostnaderne för inspecterande
Fullmägtigens vistelselse å Tumba bruk, böra af Bruks-cassan utbetalas; mea
enär det åt bemälde Fullmägtige anslagna arfvode af 300 Riksdaler Banco
måste betraktas såsom godtgörelse icke allenast lör resekostnader, utan äfven
för det besvär, inspectionen öfver bruket medför, hvartill kommer, alt den
inspecterande Fullmägtigen öfver Tumba med nit för sitt uppdrag kan, på
sätt pag. 33 af Utskottets Betänkande N:o 29 gifver vid handen, i och för
detsamma ådragas jemväl andra utgifter, än för resor, och det bestämda arfvodet
torde böra anses äfven såsom ersättning för besagde tillfällige utgifter,
har Utskottet destomindre funnit anledning lifstvrka någon nedsättning af
samma arfvode, som detsamma alltsedan 1830 oforändradt utgått, under hvil
-
Baned-Utskottets Memorial, N.o is3:
ken tid inspecterande Fullmägtigen, likasom tillförne, åtnjutit fritt vivre och
logis vid besök å Tumba.
Vk grund af hvad sålunda anfördt blifvit, hemställer Utskottet, att 1 mom.
af 254 §. i nu gällande Banco-Reglemente måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
den af Fullmägtige, som fått inspectionen öfver bruket sig uppdragen,
eger att, såsom ersättning för besväret dermed och' godtgörelse för
dervid förefallande resekostnader, årligen uppbära 300 R:dr Banco,
hvilka från Bruks-cassan utbetalas.
Kostnaderne för denne Fullmägtigs vivre och logis, under vistandet
å Tumba, skola, likaledes från Bruks-cassan, Förvaltaren efter
räkning godtgöras.
Stockholm den 20 November 1840.
Reservation
af vice Talmannen Pehr Ericsson: ”Då, genom den af Banco-Utskottet
nu föreslagna, förändrade lydelse af mom. 1 uti Banco-Reglementets 254
inspecterande Fullmägtigen öfver Tumba bruk tillägges fritt vivre och logis
under vistandet å bruket, hvilken förmon, enligt min åsigt, icke förut varit,
på grund af lydelsen uti åberopade §. af 1835 års Reglemente, bemälde Fullmägtig
tillerkänd, bar jag ansett, att inspections-arfvodet hade bordt nedsättas
till Banco R:dr 250 eller 266: 32 sk.”
Uti denna reservation hafva instämt: Anders Jonsson i Tuna af Östergöthlands
Län och Olaus Ericsson från Götheborgs och Bohus Län.
N:o 123£
Arik. lill Exp. Utsk, den d. 18 Nov., kL t e. m;
Memorial, med hemställan om upphäfvande af föreskriften, angående
indragning vid inträffande ledighet af Vala mästar etj
ensten vid Tumba Papper s-bruk.
Herr Helledaj, August, har uti en inom Utskottet väckt motion, anfört,
Banco-Utskottcts MemorialN.-o 123-
*7
fört, dels att förvaltaren vid Tumba Pappersbruk väl eger att, till sitt biträde,
antaga en Bruksskrivare, som på Brukets stat åtnjuter årlig lön; men
att deremot, enligt 254 §. i Banco-Reglemenlet, vaktmästare-tjensten å Bruket
skall, vid nuvarande innehafvarens afgång, indragas, och dels att tillförne,
då göromålen vid Bruket voro vida mindre och Brukets afkastning ingen, utom
Bruks-förvaltaren, funnos en Bokhållare, två Skrifvare och en Vaktmästare,
alla med löner, med anledning hvaraf, och då arbetet vid Bruket numera
skall eihållit den utvidgning, att närvarande personalen ej skulle kunna inskränkas;
motionären hemställt, att vaktmästaren, med förut anslagen lön,
måtte bibehållas.
Banco-Fullmägtige, som häröfver hörde blifvit, hafva, uti ett till Utskottet
afgifvet memorial, jemte vitsordande af motionärens uppgift, i afseende å
antalet af den personal, som till Förvaltarens å Tumba biträde förut varit
anställd, för öfrigt upplyst, att göromålen vid den nu ifrågavarande vaktmästare-tjenslen,
sorn skola bestå deruti att emottaga och utlemna varor, materialier
och redskap, föra journaler ej mindre deröfver, än öfver till Bruket
utgjorde dagsverken, med mera dylikt, äro af den större omfattning, att desamma
icke kunna medhinnas af Bokhållaren, utan åsidosättande af de månglälldiga
bestyr, hvilka denne senare åligga; alt Förvaltaren således skulle, i händelse
af vaktmästare-tjenstens indragning, sakna nödigt biträde, för de berörde
befattning åtföljande göromål, samt alt Förvaltareu likväl af ett slikt biträde
nu vore i större behof än tillförne, helst enär, utöfver hvad, som ålegat
förre Förvaltare, den nuvarande jemväl skall leda och ansvara för hela
pappers-tillverkningen, samt lemna allt erforderligt vetenskapligt biträde, såväl
i afseende å färgberedningen och öfriga elie na iska åtgärder, som rörande
verkets machineri, dess underhåll och ändamålsenliga användande; och hafva
Banco-Fullmägtige, på grund af nu anförde förhållanden samt i betraktande
deraf, att Bruks-förvaltaren, sorn i ämnet hörd blifvit, bestämdt förklarat sig
vara ur stånd att vederbörligen kunna sköta och fullgöra, hvad han i det med
Banco-Fullmägtige ingångne contract sig åtagit, såvida han ej för görömålens
bestridande linge påräkna de vid Bruket nu befintlige biträden, tillstyrkt bifall
lill ofvanberörde af Herr Helledaij väckta förslag.
Med fästadt afseende å de af Banco-Fullmägtige i denna fråga meddelade
upplysningar, finner Utskottet, för sin del, någon indragning af vaktmäsfihe-tjensten
vid Tumba Bruk, vid närvarande innehafvarens afgång,
icke kunna ega rum; samt får alltså tillstyrka, att
Bih. till R, Sc. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 33 Haft. 3
Banco-lltskottets Memorial, N'.o 11^..
i stället för 3 mom. uti 254 § af gällande Banco-Reglemente, i
blifvande Reglemente måtte få intagas den föreskrift:
”Förvaltaren eger att till sitt biträde antaga och begagna en Bruksskrifvare,
samt en Vaktmästare, emot de hitlills för desse personer
bestämde inkomster och löneförmoner.”
Stockholm den 20 November 1840.
N:o 124.
Ank. till Exp. Vtsk. den 18 No v , kl. 1 f m.
Memorial, i anledning af väckt fråga om ett årligt anslag till en
Sparbanks-inrättning för Bruks-arbetarne vid Tumba.
Inom Utskottet har en ledamot Herr Helledaij , August_, fästat uppmärksamheten
derpå, att Bruks-förvallaren å Tumba, Professoren J. Bagge,
som af nit för Bruket och dess arbetspersonals förkofran inrättat en SparBank
för bruksfolket derstädes, icke allenast utan anspråk på ersättning förvaltat
nämnde inrättning, som i sin utveckling kunde medföra icke ringa
besvär, utan äfven, för att bereda dem, som i Spar-Banken medel insatt,
den högsta lagliga ränta, gjort enskilda uppoffringar; och har motionären af
denna anledning hemställt, det ett årligt anslag för omförmälde inrättning
måtte med 33 R:dr 16 sk. B:co få utgå, att, lika med de af arbetarne insatte
medel, ställas under bruksförvaltarens vård och ansvar, under vilkor,
dels att hvad af anslaget icke medtoges till betäckande af ränteförlust, årligen
utlånades för Spar-Bankens räkning och om hvars användande lill en
Pensions-inrättning för arbetarne eller något dylikt ändamål framdeles kunde
förordnas, dels att inrättningen förblefve under den Bruket inspecterande
Banco-Fullmägtigens tillsyn och controll.
Banco-Fullmägtige, öfver detta förslag hörde, hafva sig utlåtit: att, då
vid Tumba Bruk det olika förhållande med andra Bruks eller Fabriks-inrätningar
förefunnes, att bruks-arbetarne icke egde rättighet att hafva räkning
på Bruks-Contoiret, utan att en hvar af dem vid hvarje veckas slut undfick
sin bestämda vecko-aflöning, med hvad han derutöfver kunde hafva förtjent,
syntes en Spar-Bank för Bruket, hvarom fråga redan år 1827 hos Bauco-Full
-
Banco-Uiskottets MemorialN.-o ii5.
'9
mngtige förevarit, ehuru beslutet derom för mellankomne hinder icke blifvit
satt i verkställighet, vara desto mer behöflig, som arbetsfolket derigenom
vandes vid sparsamhet och sattes i tillfälle att göra dess små besparingar
fruktbärande samt att, vid inträffande tillfälliga behof, kunna utan olägenhet
uttaga och disponera ett större belopp; och att, enär, jemlikt de vid Bruket
från fordna tider införda och ännu bibehållna ordningar, Bruksfolket icke
undfick några förskott, hvarigenom Banken på arbetspersonalen icke fått vidkännas
några derifrån sig härledande, vid andra Bruks- och Manufaclurinrättningar
vanliga, förluster, kunde den ifragastälide summan anses såsom
en ringa uppoffring åt Brukets samtlige arbetare, emot den stora fördelen, alt
uti Brukets böcker icke behofde balanceras några till dem lemnade förskottsmedel;
hvadan Fullmägtige äfven det framställda förslagets bifallande
tillstyrkt.
På de sålunda af Banco-Fullmägtige anförde skäl och med afseende på
den ifrågavarande summans ringa belopp, får Utskottet hos Rikets Höglofl.
Ständer hemställa,
alt ett anslag stort 33 R:dr 16 sk. B:co till omlörmälde, för arbetarne
vid Tumba Bruk inrättade, Sparbank må från och med år
1841 årligen i Januari månad få utgå, under de af motionären föreslagne
vilkor, samt med förbehåll, att Förvaltaren, utan anspråk
på ersättning, så väl åtager sig vård och ansvar, i afseende på alla
Sparbanken tillflytande medel, som ock utlåningen ombesörjer.
Stockholm den 20 November 1840.
N:o 125.
Ank. till Exp. Vtsk. den 18 Nov. kl. / e. m.
Memorial^ i anledning af väckt fråga om bildandet af en Jast
Skola å Tumba Pappers-Bruk.
Uti en inom Utskottet väckt motion, har Herr Prosten C. G. Berlin
hemställt, att en fast Skola å Tumba Bruk måtte inrättas, samt alt åt Skob*
läraren måtte i lön anslås sex tunnor spanroål och 50 R:dr B.co, jemte fria husrum
och nödig vedbrand; anförande molionairen, lill stöd för denna hemställan, att
20
Banco-TJt skottets Memorial, N.o 10.5.
det sätt, på hvilket skolundervisningen nu besörjdes, icke vore ändamålsenligt,
i iby alt, då af arbetarnes vid Bruket barn, lill antalet vanligen 20 å 30, de
yngre undervisades af en äldre qvinsperson, som, utom ett rum till bostad,
derför åtnjutit 1 tunna säd, 1 famn ved och någon obetydlig contant inkomst
af barnens föräldrar, och om hvilken det vitsord blifvit lemnadt, att bon
ganska försvarligt fullgjort sina åligganden, så att barnen ofta vid sjette året
varit skäligen öfvade både uti innan- och utanläsning, de äldre barnen deremot,
hvilka erhöllo undervisning af Comministern uti Botkyrko socken, som
derför från Bruks-cassan årligen åtnjutit 50 R:dr Banco, och under de senare
åren derutöfver erhållit en gratification till enahanda belopp, efter af Förvaltaren
för hvarje gång derom bos Banco-Fullmägtige gjord hemställan och
lemnadt vitsord om vid sagde undervisning ådagalagd flit och ospard möda,
i följd dels derutaf, att Comministern understundom icke blott flere dagar,
utan äfven någon gång flere veckor, varit af andra tjenstepligter hindrad alt
ombesörja barna-undervisniugen vid Bruket, och dels att barnen, hvilka redan
vid 8 års ålder börjat att biträda vid Bruks-arbetena, på de korta fristunderna
icke gerna infinna sig på läsrummet, för att draga fördel af lärarens
närvaro, ofta vid tionde och tolfte åren stå på en lägre ståndpunkt i
Skolan, än den, de innehade vid sitt sjette eller åttonde år; förmälande motionären
derjemte, alt mången Bruksegare redan gjort betydliga uppoffringar
i och för åstadkommandet af mot tidens kraf svarande Skol-inrättningar, samt
att det icke vore Rikets Ständer värdigt att i sådant hänseende stå långt efter
enskilde medborgare.
Uti häröfver infordradt Utlåtande, hafva Banco-Fullmägtige, med fästadt
afseende derå, att ifrån Banken, uti annan välgörenhetsväg, utgå icke obetydliga
årliga bidrag, förklarat sig anse det äfven vara med Bankens värdighet
förenligt att, på ett mera ändamålsenligt sätt, än som nu sker, bidraga
till den uppväxande ungdomens christliga undervisning och bildning vid
Bankens eget Pappersbruk, och på grund deraf uti hufvudsaken till alla
delar instämt med motionären; men, hvad den föreslagne aflöningen vidkomme,
hafva Fullmäglige, som betviflat, att en skicklig Skollärare kunde erhållas
emot den af motionären uppgifne ersättning, tillstyrkt, att, till Skollärarens
aflönande, måtte af Bruks-cassan få utgå ett lika stort belopp, som
vid innevarande Riksdag kan varda för Skollärare i alhnänhet anslaget.
Utskottet kan icke bestrida, hvarken att det må anses tillhöra egarne
till Tumba Bruk alt draga försorg om den derstädes uppväxande ungdomens
bildning genom en ändamålsenlig skol-inrättning, icke eller att en forbätt
-
Banco-Uiskottets Memorial, N.o n5.
21
tring i barha-undervisningen vid Bruket är af behofvet påkallad; men då
Utskottet, i likhet med Banco-Fullmägtige, betviflar, att någon skicklig person
vill åtaga sig skollärare-befattningen, på de af motionären föreslägne vilkor,
liar Utskottet ansett aflöningen för den ifrågakomne Skolläraren vid Tumba
rättast böra bestämmas, i enlighet med hvad af enskilde personer å landsbygden
antagne Skollärare i allmänhet erhålla, och får alltså tillstyrka,
att en fast Skola måtte på Tumba varda inrättad för Bruks-arbetarnes
barn, och att den blifvande Skollärarens årliga aflönings-vilkor
bestämmas till 100 R:dr B:co contant och 6 tunnor spanmål, jemte
fri bostad och 5 famnar ved, samt att det arfvode af 50 R:dr B:co
årligen, hvilket Comministern i Botkyrko församling från Brukscassan
af ålder åtnjutit, än vidare måtte till honom få utgå, emot
det han åtager sig att hålla noggran tillsyn öfver Skolan, men, att
den derutöfver, med likaledes 50 R:dr Banco, bemälde Comminister
de senare åren medgifna gratification för framtiden måtte besparas.
Och kommer, i händelse Rikets Ständer bifalla, hvad nu blifvit föreslaget,
åt Banco-Fullmägtige att öfverlemnas ett sådant ordnande af undervisningen
på stället, att den del af ungdomen, som biträder vid pappers-tillverkningen,
medgifves tjenliga fristunder eller fridagar från göromålen, för
att derunder kunna begagna skolundervisningen, och således på ett lämpligt
sätt förena densamma med de lättare arbeten, sorn inom Verken förefalla.
Stockholm den 20 Nov. 1840.
Bi/i (Hl B. St. Prot, /8/j.o. 6 Samt / Ajd. 33 Iltifl,
4
STOCKHOLM, eckstein ska roktryckeriet, 1840.
Banco-Utskottets Betänkande, N:o 126.
1
N:o 126.
AdI, till Exp. Utsi, d. 30 Nov, kl. 12 midd.
Betänkande, i anledning af väckt fråga om nedsättning i lösen
för Våg’ attester ä jern och andra vågförde effecter, som
hos Barken eller Låne-Contoret i Götheborg belånas samt
af skaff inde af så kallade förnyelse-bevis.
Sed an Bankens Ombud vid Revisionen af i838 års förvaltning och räkenskaper
vid Rikets Sländers Låne-Conlor i Götheborg, Grosshandlaren
Troilius, uppå anmodan af flere handlande derstädes, afgifvit en i Revisorernes
Berättelse intagen framställning om åtgärders vidtagande, icke
allenast till. förminskning i de dryga afgifler (1 R:dr 24 sk. p:r 100 Skepp.),
hvilka äro förenade med erhållande af sådane våg-attesLer från Jern- och
Metall-vågen i Götheborg, som erfordras för de vågförde effecternes belåning
uti Låne-Contoret, utan äfven lill atskaffande af de så kallade förnyelse-bevisen,
för hvilka lösen utgår med lika belopp, sora för våg-attesterne,
och hvilka skola anskaffas, så vida de belånte effecterne icke före årets
utgång blifvit utlöste, emedan egare af vågförde effecter ofta skola,
till förlust för Låne-Contoret, genom desse afgifter, förhindrats begagna
Bankens, af Rikets Ständer för dem afsedde, lånetillgång och i stället belånat
jernet hos enskilde, då losen för dertill erforderliga attester erlägges
med allenast 1 R:dr a4 för hvarje attest, utan afseende å skeppundtalet,
och förnyelse-bevis icke erfordras; så och enär lösen för våg-attester,
genom Kongl. Brefvet till Bergs-Collegium den 3o December i83o, bestämd
för roo skepp., på Jern- och Metall-vågen i Stockholm, till 1 R:dr
Banco, men på Götheborgs våg till 1 R:dr 24 sk., motsvarade efter 12
R:drs bclåningsrätt för skappundet, i Götheborg |:dels procent af lånesumruan,
och således höjde räntefoten, för lån på en månad, med icke mindre
än ii procent, hvadan densamma, for sådane lån, uppgick till 5f procent,
i stället för den af Rikets Ständer till 4 procent bestämda ränta, haf.
Bih. till R. St. Brot. 184°' 6 Sami. / 4fd. 84 Haft.
2
Banco-Utskottets Betänkande, A7:o 126.
va Banco-Fullmägtige, som ansett Rikets Ständers afsigt med jernbelåningen,
genom den dryga lösen för våg-atleslerne, i betydlig mon motverkas,
icke allenast, under den 8 Augusti nästlidet år, hos Kongl. Maj.t i underdånighet
anhållit, att ifrågavarande lösen mätte, så mycket med billighet
vore förenligt, nedsättas håde i Stockholm och Götheborg, eller alt, i händelse
någon nedsättning på förstnämnde ställe icke skulle vara att erhålla,
åtminstone attester från Jern- och Metall-vågen i Götheborg ej deretter
måtte behöfva lö^as dyrare, än dylika bevis från Stockholms våg, utan
ock då, enligt Fuilmägliges åsigt, frågan om afskaffande af förnyelsebevisen
vore af sådan beskaffenhet, att den borde till Banco-Ulskottels
pröfning hänskjutas, med serskildt yttrande deröfver till Utskottet inkommit.
Yid behandlingen af denna fråga, bar Utskottet dessutom inhemtat:
att, enligt Kongl. Förordningen den 18 Februari 1 ^35, jern, som lernnades
Banken till underpant, skulle vara så till sort, som märke och
stämpel samt vigt och stång-tal, infördt uti attesten eller vågsedeln, hvilken
1 städerne, utom Stockholm, borde icke allenast underskrifvas af vederbörande
vågbetjente, utan jemväl bestyrkas af Borgmästare och Råd; äfvensom
att, genom Kongl. Förklaringen den i5 Februari 1779, blifvit stadgadt,
att, till desto större säkerhet, att icke något af det pantsatta jernet
måtte genom andras tillställningar förskingras eller förbytas, skulle, i Magistratens
ledamöters närvaro, omkring hvarje för Bankens räkning pantsatt
jernsort dragas ett stadigt snöre och de med försegling, under Magistratens
sigill, så fästas, alt skönjas malte, om posten varit rubbad; i hvilken
händelse derom, utan uppehåll, undersökas borde och den brottslige
till plikt befordras; men att, i enlighet med Rikets Ständers beslut vid
1828—i83o åiens Riksdag, Kongl. Majit, genom Kungörelse den i3 Febr.
i83o, bland annat, förordnade; alt belåning af jern och vågförde effeeter
i Götheborg finge, på sätt i Slockholm skedde, ega rum, mot attester
af vågbeljeningen, i följd hvaraf Magistraten i Götheborg befriades från
befattning med och ansvar för vågförde effecter, å hvilka lån i Banken
söktes; att i attester, som från Stockholms och Götheborgs vågar meddelades,
i och för jern eller andra vågförda effecters belåning i Banken eller
Låne-Contoret, panten behöfde endast efter vigt samt till namn och sort,
men icke till stämplar, dimensioner, stång- eller stycketal upptagas; med
skyldighet likväl för pantegaren att, vid reqvisition för våg-attests erhålande,
utsätta äfven stämplar, dimensioner samt stång- oell stycketal, af
B unco-TJ t skottets Betänkandej N'-o 126.
3
hvilken reqvisition, sedan den blifvit af vågbeljeningen till rigligheten
pröfvad och godkänd, ett exemplar borde såsom bilaga åtfölja våg-attes!en
och med lika nummer förses samt, oaktadt skeende relax af den i attesten
uppförde pant, qvarblifva hos Banken eller Låne-Contoret, så länge och
intilldess alla till reqvisitions-utgifvaren, under loppet af ett och samma
belånings-år, utgångne lån blifvit till fullo infriade; hvarförutan, enär, under
den tid af ett år och 10 månader, som ett meddeiadt lån å våg-effecter
kunde komma alt utestå, med den ansvarige våg-beljeningens personal
förändringar kunde inträffa, som egde inflytande på långifvarens säkerhet,
samt nödigt vore, att möjlige misstag och förblandningar., genom
ds under skeppningsliden skeende utbyten af panterne, måtte i tid upptäckas
och rättas, det skulle åligga gäldenär att årligen föranstalta, det
alla hos Banken i Stockholm eller Låne-Contoret i Götheborg qvarliggande
våg-attester, som voro utfärdade till och med den i5 November, då
ali skeppning från vågarne gemenligen upphört, blefvo under samma löpande
år, innan den sista December, omsatte och förnyade sålunda, att
ett ytterligare bevis, utfärdadt af våg-beljeningen, tillställdes Banken eller
Låne-Contoret. Slutligen hafva Bikets Ständer, vid sistförflutne Riksdag,
beslutat och Kongl. Maj:t, genom Kungörelse den 22 Maj iS35, till
efterrättelse meddelat, dels att pantegare i Stockholm och Götheborg äfvenledes
skulle dädanefter vara lritagne ej mindre från åliggandet att,
vid reqvisition till erhållande af våg-attest, specificera panten, till dess
stämplar, dimensioner, stång- och stycketal, än från^skyldigbelen, att en
dylik specification, jemte våg-attesten, lill Banken eller Låne-Contoret i Götheborg
aflemna, dels ock att skuldförbindelserne för belåning af vågförde
effecter i Stockholm eller Götheborg borde erhålla det tillägg, alt låntagarne
utfäste sig, vid påföljd af lånets uppsägning, att iagttaga den i
Kungörelsen den i3 Februari i83o meddelade föreskrift om inlemnande af
föruyelse-bevis.
Enär Rikets Ständer således, genom de af dem vidtagne beslut och
åtgärder, redan i möjligaste måtto sökt att, vid belåning hos Banken och
Låne-Contoret i Götheborg af jern och andre vågförde effecter å Stockholms
och Götheborgs vågar, bereda låntagare all den lättnad, som låter
sig förena med vårdandet af Bankens på våg-attesterne och förnyelse-bevisen
hvilande säkerhet, hafva Fullmägtige, med afseende härå och då de
skäl, hvilka förmått Rikets Ständer att, vid 1828—i83o årens Riksdag,
införa och vid sistförflutne Riksdag bibehålla sådane bevis ännu i oför
-
4
Banco-Utslottets Betänkande, N:o 126e
minskad kraft qvarstå, afstyrkt bifall till den af Grosshandlaren Troilius
gjorde framställning, att numera jemväl berörde förnyelse-bevis måtte
afskaffas.
I sammanhang härmed, har Utskottet i öfvervägande tagit en af
Herr Wijk, Olof, inom Väl loff. Borgare-Ståndet väckt oell till Utskottet
remitterad motion, hvaruti anföres, att, då omkostnaderne för belåning af
jern och vågförde effecter vid Götheborgs Låne-Contor utgöra för t. ex.
1,000 Skepp, på en månads tid ränta ä 4 proc. . . 41*
lösen för våg-attesten, å 1 R:dr 24 sk. per 100 Skepp. . i5„
men deremot vid belåning hos enskild person eller
uti andra Cassör endast behöfde erläggas:
5 procent ränta för en månad . . . . 5i: 12.
lösen för attesten ... ... 1: 24. _
5a; 36.
det vore vida mindre förmonligt för dem, som hade jern å våg att belåna
det hos Rikets Ständers Bank emot 4 proc., än hos enskild man emot 5
proc. ränta; att i följd häraf och enär jernet under skeppningstiden, samt
synnerligast då Fastings marknad inträffade, belånades på korta tider, Banken,
genom den dryga lösen för våg-atteslerne, lill stor del gick miste om
den fördel att få sine medel utlånade mot det bästa hypothek, som kunde
erhållas; att vidare de så kallade privata atteslerne, som alltid vore
till ordalydelsen så slälde, att jernet skall hållas innehafvaren tillhanda
uti 12 månaders tid, medförde den fördel, att egaren af jernet kunde begagna
en sådan handling under ett års tid mot den erlagda lösen af \ R:dr
24 sk., hvaremot de attester, som uttogos i och för belåning i Banken eller
Låne-Contoret, endast kunde användas för en belåning på huru kort
tid som helst, samt slutligen att, derest lånet qvarstod utöfver December
månad, så kalladt förnyelse-bevis måste anskaffas och lösas med lika belopp
som sjelfva attesten, så att i dylikt fall berörde lösen för 1,000 Skepp,
jern eller vågeffeeter, belånade i Låne-Contoret, uppgick till 3o Rrdr, under
det densamma vid belåning derstädes af enahanda effecter hos enskild
man, lill huru stor qvantitet som helst, endast erlades med 1 R:dr 24 sk.,
allt Banco.
B an cc-JOt skottets Betänkande > N:o 126.
5
Och har motionären, enär följaktligen Bankens ifrågavarande lånerörelse
håde i Slockholm och Götheborg vore alltför betungad genom
den dryga lösen, som erlades för våg-attesterne och förnyelse-bevisen, föreslagit:
1:0
alt berörde lösen mätte bestämmas till 12 sk. Banco för hvarje
ioo:de Skepp., som attesten innthölle; dock sålunda, att 1 R:dr 24 sk.
Banco blefve den minsta lösen, som för en attest erlades; och
2:0 att föreskriften om anskaffande af så kallade förnyelse-bevis
mätte, såsom öfverflödig, försvinna.
Hvad nu först angår omföl malde lösen, så har Utskottet,, angående
tillkomsten och bestämmandet af densamma, erhållit den upplysning, att,
sedan Rikets Ständer, i sammanhang med deras ofvan omförmälde vid 1828—
183o årens Riksdag fattade och hos Kongl. Majit i underdånighet anmäldte
beslut, rörande förändrade föreskrifter för utlåningen på jern och exportable
eflecter (Bihang till Riks-Ståndens Prolocoll 10 Sami. 2 Bandel 2
Häftet, JN:o 319 pag. 34., 35j) hos Kongl. Maj:t i undeidånighet anhållit,
att, enär den i Kongl. Förklaringen af den 12 Januari 175^ bestäm
da
ersättning af i proc. till Magistiateine i Rikets städer lomme, såsom
en följd af beiörde förändrade föreskrifter, att i Götheborg upphöra, hvadan
vågbetjeningen derstädes kunde anses billigt vis böra tilläggas en vedergällning,
i förhållande till det besvär och den ökade ansvarighet, som
för den samma genom förändringen uppstod, och då, ehuruväl en viss provision
lill vågbetjeningen i Slockholm lör våg-attesters utfärdande skulle
hafva blifvit år 1812 af Kongl. Maj:t i Kådei fastställd, en eller annan jemkning
möjligen kunde finnas erfordeilig, lill följd af förändrade ordningar,
sorn i vissa delar, till mera lättnad för handeln, men derjemte till ökad
möda och ansvar för vågbetjeningen, blifvit, älven i afseende på belåningen
härstädes, genom Rikets Ständers beslut, vidtagne, Kongl. Majit i Kader
täcktes åt vågbetjeningen så i Stockholm som i Götheborg, bestämn
a lämpliga arfvoden, i och för utfärdandet af våg-attester och förnyelsebevis,
så har Kongl. Majit, på grund häraf, efter vedel hörandes hörande,
genom Kådig Skrifvelse till Bergs-Coliegium af den 3o December j83o,
fastställt omförmälde lösen för våg-attester och förnyelse-bevis till dess
nu varande belopp, eller 1 Rldr Banco i Stockholm samt 1 Ridr 24 sk.
Banco i Götheborg. För öfrigt har Utskottet, rörande förevarande ämne,
inhemtat, alt, efter det, i anledning af Fullmägliges den 8 Augusti sistlidet
år gjorde underdåniga anhållan om nedsättning i berörde lösen, yttranden
6
Banco-Utskottets V>etänkandej N:o 10.6.
blifvit infordrade från ej mindre Magistraten i Götheborg och DrätselCommissionen
i Stockholm, än vederbörande tjenstemän vid Götheborgs
och Stockholms Jern- och Metall-vågar samt Éergs-Collegium utlåtande
deröfver afgifvit, Kongl. Majrt, under den 10 sistlidne Mars, meddelat
Fullmägtige det svar, att Kongl. Majrt icke funne skäl alt, emot samtlige
vederbörandes bestridande, till samma underdåniga anhållan lemna bifall.
Dock sorrij på sätt här ofvan är vordet ådagalagdt, det anmärkningsvärda
förhållande således ännu eger rum, att, då jern-och våg-effecler balånas
vid Låne-Contoret i Götheborg, lösen för attester ocb förnyelse-bavis
från dervarande Jernvåg måste erläggas med 5o procent utöfver den
lösen, som, vid dylik belåning hos Rikets Ständers Bank, skall utgöras för
enahanda bevis från Stockholms våg; så och enär det ingalunda synes
vara med billigheten öfverensstämmande, att, oaktadt, enligt hvad upplyst
blifvit, vid belåning af jern-och våg-effecler hos enskild man i Göthaborg,
lösen för våg-attest erlägges med endast 1 R:dr 24, utan afseende
på den belånade postens storlek, den, som åstundar erhålla lån å samma
eilecter bos Rikets Ständers Bank eller Låne-Contoret i Götheborg, mäste
betala lösen i Stockholm med 1 R:dr och i Götheborg med 1 R:dr 24 sk.
för hvarje 100 Skepp., som berörde attest innehåller, har Utskottet ansett
sig icke kunna annat än understödja nu ifrågavarande framställning om
nedsättning i omförmälde för Bankens Lånerörelse på jern och vågförde
effecter synnerligast vid Låne-Contoret i Götheborg alltför betungande
afgift, hvilken i väsendtlig mon motverkar det med denna låne-rörelse
afsedda ändamål., helst då, såsom ofta måst inträffa, lån under kortare ti-»
der upptagas och större poster belånas.
Då härtill jemväl kommer, dels att det skäl, som vid ifrågavarande
lösens bestämmande år i83o kunnat hemtas från åliggandet för vågbetjeningen
att vid våg-attests reqvirerande till rigtigheten pröfva uppgifne
stämplar, dimensioner samt stång- och stycke-tal, försvunnit, sedan,
jemlikt Kongl. Kungörelsen den 22 Maj ib35, pantegare, så i Stockholm
som Götheborg, blifvit befriade från åliggandet att, vid reqvisitioner
å. våg-attester, sålunda specificera det jern, hvarå lån sökes, dels ock, att,
under senare tider, belåningen å jern och vågförde effecter i Götheborg
betydligt tilltagit, att beloppet af derstädes utestående lån, som vid i83o
års slut utgjorde endast R:dr inSm^o, deremot vid sistlidet års utgång
uppgick till R:dr g42>75o, 1 följd hvaraf vågbetjeningens inkomster iggnom
Banco-Utskottets Betänkande , N:o 126.
7
berörde lösen numera blifvit till den grad ökade, att en jemkning oell
nedsättning deri synes., utan att desse tjenstemäns billiga anspråk åsidosättas,
böra och kunna till vägabringas, får Utskottet alltså tillstyrka.-
det Rikets Höglofl. Ständer, under anförande af härvid förekommande
omständigheter och förhållanden, måtte hos
Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, alt den lösen, vågbatjeningen
vid Stockholms och Götheborgs jern- och metallvågar
eger uppbära för attester och förnyelse-bevis, som af
denna betjening utfärdas i och för belåning i Rikets Ständers
Bank eller dess Låne-Contor af de på nämnde vågar
upplagde jern- och metall-effecter, måtte varda bestämd till
12 sk. Banco för hvarje Ett hundrade Skeppund,som alteslen eller
förnyelse-beviset innehåller; under vilkor likväl, att lösen
för hvarje serskild attest eller förnyelse-bevis erlägges
med minst 1 R:dr Banco, äfven om densamma, efter nu föreslagen
beräknings-grund, icke skulle till detta belopp uppgå.
Beträffande åter frågan om afskaffande af förnyelse-bevis öfver balånade
vågförde effecter, förekommer väl, å ena sidan, alf, då förändringar
tid efter annan kunna inträffa med den ansvarige våg-betjeningens personal,
och misstag, genom utbyten af panter, möjligen kunna ega rum, Bankens
säkerhet fordrar, att sådant måtte, till förekommande af förlust, i
tid varda utröndt; men, å den andra, att giltigt skäl icke förefinnes dertill,
alf, då våg-attester, meddeldte efter den i5 November det ena året, utan
att förnj'as, äro gällande intill slutet af December månad det påföljande
året, ooh således någon gång öfver i3 månader, de attester, som
uttagas dagarne näst före den i5 November, skola förnyas inom loppet
af andra månaden eller inom påföljande December månads utgång;
och då, vid sådant förhållande, nu gällande föreskrifter icke synas lämplige
eller motsvarande det dermed afsedde ändamål, har Utskottet ansett
sig i så målto böra understödja förslagen om afskaffande af förnyelse-bevis,
alt Utskottet hemställer,
det stadgas måtte, att alla hos Banken eller dess Låne-Contor
i Götheborg nu befintlige eller framdeles ingifvande vågattester
skola, så vidt de deremot utgifne lån icke under tiden
varda inbetaide, inom 12 månader från deras utgifning»-
dag, på det sätt förnyas att ett ytterligare., genom låntagaren*
8
B anco-Uts kottets Betänkande, N:o 136.
försorg anskaffadt bevis af vågbetjeningen derom, att panten
finues i behåll och att derföre ansvaras, liilställes Banken
eller Låne-Gontoret; börande således skuld-förbin delserne
för belåning af dylika elfecter i Stockholm och Götheborg
jemväl innefatta åliggandet för låntagaren att, vid
påföljd af lånets utsökning, berörde föreskrift iagttaga.
Och torde, i händelse Rikets Ständer bifalla Utskottets nu gjorde
tillstyrkan, underdånig skrifvelse böra till Kongl. Maj:t expedieras, med
anhållan om utfärdande af Nådig Kungörelse, hvarigenom allmänheten underrättas
om de sålunda beslutade förändringar uti hvad genom Kongl.
Kungörelserne af den i3 Februari i83o och dea 22 Maj 1835 blifvit
stadgadt.
Stockholm den 26 November 1840.
STOCKHOLM, Elmuns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Rättelse i Banco-Vtsko It 126.
Sid. „ råd. .5, står: , R:dr Banco;läs: En * sk.
£ih. till R. st. Prot. 1810. 6 Sami. I Ajd■ 34 Häft.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, 18/u.
Banco-Utskottets Memorial, N[o 127.
1
]V:o 127.
■ Ank. lill Exp. Utsk, den 7 Dec. kl. 5 e. ra.
Memorial, till svar å de inom tvcinne Biks-Stånd framställde anmärkningar
vid Utskottets under N:o 87 afgifne Utlåtande, angående
dels utsträckning af lånc-tiden och nedsättning af räntan f or
Discont- lån, dels bestämmandet af någon viss andel af Discontfonden
till lån åt Jordbrukare och Bergsmän.
>§?ed an Utskottet uti omfönnälde Utlåtande, uppå anförde skäl, afstyrkt
framställde förslag, ej mindre derom, att de, som begagna Handels-och Närings-Disconlen,
icke må erhålla lån från Banco-Disconten, än ock att en
serskild lånerörelse för jordbrukare och bergsmän måtte bildas, samt med
anledning af väckt fråga, att för lån., som från Banco-Disconten u Ig ifvås,
räntan mätte nedsättas lill 4 piocent och tiden för lånens fulla betalning utsträckas
till 5 eller 3 år, endast hemställt, att låne-tiden vid Banco-DiscontVerket
härstädes, äfvensom Låne-Conloren i Götheborg och Malmö, mätte
utsträckas till 12 månader, och lånen, såsom förut, få omsättas, dock på
högst 12 månader, hvarje gång med minst'|:del efter ursprungliga capitalet,
samt i förhållande derefter vid kortara omsättningstider till och med 3
månader, då afbetalningen blefve minst ~:del; så har, enligt ankomne
Protocolls-Utdrag, vid föredragning inom Riks-Stånden, berörde Utlåtande
blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet i sin helhet bifallet, hvaremot detsamma
är vordet af Högloft. Bidderskapet och Adeln afslaget, samt af Hogvard.
Preste- och Vällofl. Borgare-Stånden återremitterad t. Till stöd för den yrkade
återremissen, är, jemte åberopande af de Utlåtandet bifogade reservationer,
hufvudsakligen anfördt., alt den af Utskottet föreslagne utsträckning
i lånetiden för Discont-lån, med inbetalning vid skeende omsättningar
af 1 å ursprungliga capitalet, icke medförde någon fördel för låntagare
i allmänhet, enär det för ganska många bland dem blefve svårare att
Bih, till B St. Brot. 184o* 6 Sami. 1 Ajd. 35 Haft.
I
2
Banco^Utskottets Memorial N:o 127.
efter hvarje helt års förlopp inbetala ^del af ett erhållet lån, än att vid
hvarje halft år derå, erlägga en femtedel, att deremot samma förslag försvårade
låns erhållande från Discont-Verket i följd deraf, dels all, då under
en sålunda utsträckt tidrymd, låntagarens bestånd vore mera äfventyr
underkastadt, Discont-Direetionen nödgades med ännu större försigtighet
än förut tillvägagå vid låns beviljande, dels att, som en längre tid erfordrades,
innan de från Discont-Verket utlånade fonder, genom skeende afbetalningar,
åter blefvo för ny utlåning tillgänglige, Discont-Verken icke
kunde bispringa så många lånesökande sorn hitintills, derest icke fonden»
ansenligen förökades.
Då Utskottets Utlåtande N:o 87 är af ett Riks-Slånd i sin helhet
bifallet och någon anmärkning icke blifvit framställd emot detsamma, för
så vidt det rörer afstyrkande af förslagen, så väl angående låntagares
Ilandels- och Närings-Disconten uteslutande från rättigheten till låns erhållande
utur Banco-Disconten, som ock om bildande af en serskild lånerörelse
för jordbrukare och bergsmän, saknar Utskottet all anledning att
frångå dess öfver nämnde förslag afgifne yttranden, utan anser sig böra
desamma vidblifva.
Hvad deremot angar Utskottets framställa!), att lånetiden vid Banco-Discont-Verket
härstädes, äfvensom Låne-Contoren i Götheborg och
Malmö må utsträckas till 12 månader, och lånen, såsom hittills, få omsättas,
dock på högst 12 månader hvarje gång, äfvensom att vid omsättning
på nyssnämnde lid erlägges minst |:del efter ursprungliga capitalet samt, i
förhållande derefter, vid kortare omsättningstider till och med 3 månader,
då afbelalningeu blifver minst ~:del, så och enär Utskottet, med afseende
å de inom tvänne Riks-Slånd framställde anmärkningar, icke vågar tillförse
sig Rikets Hög oll. Ständers bifall till denna, af ett Riks-Stånd redan
afdagna, hemställan, får Utskottet samma hemställan fiånträda oell
tillstyrka, alt mom. 2 af §. 227 i nu gällande Banco-Reglemente
måtte oförändrad t bibehållas
Slockholm den 26 Nov. 1840.
Banco-Utskottets Memorial, No 128.
3
N:o 128.
Ani. till Exp. Utsk. den 7 Dec. kl. 5 e. m.
Memorial, med förslag till samman]cmhning af Riks-Ståndens skiljaktiga
beslut, i anledning af Utskottets Utlåtande N\o 1 op.
Sedan Utskottet, i anledning af de inom samtlige Riks-Slånden
framställde anmärkningar vid Utskottets under ]N:o 64 afgifne Betänkande,
angående utgifvande från Banken af dess, enligt i83g års bokslut, utöfver
grundfonden behållna räntevinsl och capital-öfverskott, uti ett till Rikets
Ständer aflåtet Utlåtande ]N:o 109, tillstyrkt, att Bankens, enligt 1839 års
Hufvudbok, utöfver Grundfonden, reserverade vinst- och capital-öfverskott,
3,3ir,2i6 R:dr 4‘ s^' 5 rst., må, till belopp af |:del årligen, från och
med 1841, på nedannämnde sätt af Rikets nu församlade Ständer disponeras,
nemligen:
a) att deraf först bildas en reserv-fond af 1,000,000 R:dr Banco; och
b} att hvad derefter återstår, hålles Siats-Verket tillhanda; så hafva
Riks-Stånden, enligt till Utskottet ankomna Protocolls-Uldrag, med föranledande
af omförmälde tillstyrkan, fattat följande beslut, nemligen:
Högloft. Ridderskapet och Adeln, samt Högvördigc Preste-Ståndet, att ingen
del af ifrågavarande medel skull användas till bildande af någon reservfond
för Banken, men att Bankens, enligt 1839 års Hufvudbok, utöfver
grundfonden reserverade vinst- och capital-öfverskott, skall, till belopp af
en femtedel årligen, ifrån och med år 184 r, användas till befrämjande af
inrikes communicationer, till andra nyttiga förelag i orterna och för allmänna
behof, på sätt Rikets Ständer komma alt närmare bestämma, sedan
vederbörande Utskott deröfver Utlåtande afgifvit; VäJlofl. BorgareStåndet,
alt af Bankens, enligt i83g års Hufvudbok, utöfver grundfonden
varande vinst- och capital-öfverskott, En million R:dr kommer att lill
Bankens förstärkande reserveras; alt återstoden af omförmälde vinst- och
capital-öfverskott 2,3i 1,216 R:dr 41 sk. 5 rst. skall af Rikets nu församlade
Ständer till allmänt nyttiga ändamål disponeras, samt att en femtedel
af de till allmänt nyttiga ändamål anslagne 2,311,216 R:dr 41 sk. 5
4
Banco~Ulskottets Memorial, N:o ia8.
rst., ifrån oell nieder 1841, årligen utbetalas, samt Hedervärda Bonde-Ståndet,
alt Två millioner R:dr af Bankens, enligt 1839 års bokslut, utöfver grundfonden,
behållne ränlevinst oell capilal-öfverskott, skall användas lill förstärkning
al Bankens Låne-rörelse, och att återstoden, 1,311,216 R:dr l\i
sk. 5 rst, kommer att fördelas mellan Rikets Län, elter de grunder, som
framdeles under Riksdagen skola bestämmas.
Enär således 2:ne Riks-Stånd, eller Ridderskapet och Adeln samt
Preste-Slåndet, stannat uti alldeles enahanda beslut; torde vid den vo'ei
ing, som för utrönande af Rikets Ständers beslut i förevarande ffråga
måste uti Förstärkt Banco-Utskott anställas, bemälde 2:ne Riks-Stånds sammanstämmande
mening blifva Ja-Proposition; och då Borgare- och BondeStånden,
hvilka, efter hvad ofvan är förmäldt, ansett en reserv-fond lör
Banken böra bildas, i afseende på densammas belopp, stannat uti skiljaklige
beslut, får Utskottet inbjuda Bonde-Ståndet att instämma uti BorgareStåndets
tanka; i händelse af bifall lill hvilken inbjudning, här nedan
upptagne 2:«e alternativ komma att utgå, men i annat fall lärer omröstning
först böra verkställas öfver följande proposition:
Den, som anser, att Contra-propositionen uti blifvande votering bör
innehålla Borgare-Ståndets beslut, röstar Ja? den det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej, kommer Coalra-propositionen alt innefatta del beslut,
Bonde-Ståndet i förevarande fråga meddelat.
Härefter voteras öfver ej så lydande proposition:
Den, som, lika med Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet,
anser, att ingen del af Bankens, enligt i83g års bokslut, utöfver grundfonden,
behållne Ränterinst och Capital-öfverskott bör användas till bildande
af någon reserV-fond för Banken, ulan att berörde vinst- och capital-öfverskott,
uppgående till 3,3ir,2i6 R:dr \\ sk. 5 rst. Banco, må, till
belopp af en femtedel årligen från och med 1841, användas lill befrämjande
af inrikes communicationer, till andra nyttiga företag i orterne och
för allmänna behof, på sätt Rikets Ständer komme att närmare bestämma,
sedan vederböranda Utskott deröfver utlåtande afgifvit, röstarj Ja', den,
det ej vill, röstar Nej.
Vinner Nej, besluta Rikets Ständer
usta alternativet, att af Bankens, enligt i83g års Hufvudbok, utöfver
Grundfonden, varande vinst- och capital-öfverskott, 1,000,000 R;dr
kammer att, till Bankens förstärkande, reserveras;
Banco-Utskotiets Memorial, N’.o 128.
5
alt återstoden af omförmälde vinst» och capital-öfverskott 2,3i 1,216
R:dr 4> sh* 5 rst. skall af Rikets nu församlade Ständer till allmänt nyttiga
ändamål disponeras, och att en femtedel af de lill allmänt nyttiga
ändamål anslagne 2,3i 1,216 R:dr l\1 sk. 5 rst. ifrån och med år 1841
årligen utbetalas.
ä.dra Alternativet, att Två millioner E:dr af Bankens, enligt 1839 års
Bokslut, utöfver grundfonden, behållna läntevinst och capital-öfverskott
skall användas till förstärkning äf Bankens Låne-rörelse, och att återstoden
1,311,216 R:dr 41 sk. 5 rst. komne att fördelas emellan Rikets
Län, efter de grunder, som framdeles under Riksdagen skola bestämmas.
Slockholm den 5 December 1840.
Reservationer.
1
Af Herr Biskop Agardh'. ”Jag reserverar ttig emot folmeD af ofvanstående
beslut, och tror, att y3 §. Riksdags-Ordningen bordt närmare
följas, samt en sammanjemkning af Riks-Slåndens serskilda meningar först
försökas, innan votering dem emellan företages, hvilken sammanjemkning
nu icke egt rum, enär alla de serskilda meningarne, hvar fcr sig, komma
under votering."
Häruti hafva instämt: Herr Doctor Hagberg, Herr Professor Bolmeer,
Herrar Prostarne Berlinj Thuden och Lyth.
Af Herr Rådman Gråå'. ”Jag anser, all, då VäUofl. Borgare-Ståndet
beslutat reserverandet af En million R:dr af Bankens ifrågavarande salderade
vinst, och Hedervärda Bonde-Ståndet beslutat reserverandet så väl af
nyssnämnde belopp, som En million R:dr derutöfver, eller tillsammans Två
millioner utaf berörde vinst, så bör omröstning i Förstärkt Utskott verkställas
endast emellan beslutet, angående En millions reserverande och den
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Presle-Ståndet antagne mening,
alt ingen del af den salderade vinsten skall användas till bildande af någon
reservfond.”
6
Banco-Utskottets Memorial, N;o 129.
N:o 139.
Ank. till Exp. Utsk. den 7 Dec. kl. 5 e. m.
Memorialj innefattande förslag till sammanjemkning af BiksStåndms
skiljaktiga beslutt i anledning af Utskottets Utlåtanden
N:ris 21 och 65.
I anledning af Ulskoltets uli ofvanberörde Utlåtanden gjorde lika
beskaffade hemställan, att Bankens sedlar 3 14 och 10 skillingar kopparmynt
af åren i8o3 och 1804 må ntgifvas endast till och med år 1841,
hafva Respeclive Riks-Stånden, enligt Utskottet tillhandakomne Protocollsntdrag,
beslutat, som följer:
Högloft. Ridder skåpet och Mdeln samt Bonde-Ståndet hafva bifallit
Utskottets ofvanberörde hemställan ; hvaremot Uögvördige Preste-Ståndet,
med ogillande af densamma, beslutat, alt det i Banken varande förråd af
omförmälde sedlar må utgifvas fortfarande utan någon derför bestämd
praescriptions-tid, samt Vällofl. Borgare-S andet förklarat, alt det i Banken
nuvarande förråd af färdige sedlar å 14 och 10 skillingar kopparmynt må,
under tiden intill nästa Riksdag, i allmänna rörelsen utlemnas.
Utskottet anser sig fördenskull böra inbjuda Preste- och BorgareStånden
att instämma uli Ridderskapels och Adelns samt Bonde-Ståndets
fattade sammanstämmande beslut; och får, för det fall, att denne inbjudning'
icke varder af antingen Preste- eller Borgare-Ståndet antagen, samt
enär ett stadgande, i fråga om förrbesagde sedlars utgifning från Banken,
lämpligast torde böra meddelas från Riksdag till Riksdag, emedan det i
alla händelser lärer vara Rikets Ständer vid ett blifvande Riksmöte obetaget
att förändra en af föregående Ständer, rörande Banken, meddelad
föreskrift, härigenom föreslå, att öfver det ämne, här ofvan förmäles,
måtte uti Förstärkt Banco-Utskolt få voteras, enligt följande proposition:
Den, som, på sätt Utskottet föreslagit och Ridderskapet och Adeln
samt Bonde-Ståndet gillat, anser, att Bankens sedlar å 14 och 10 skillingar
kopparmynt af åren i8o3 och 1804 må utgifvas endast till och med
år 184,, röstar Ja; den, det ej vill, röstar Nej.
Banco Utskottets Memorial, N.o i3o.
7
Vinner Nej', så kommer, enligt Preste- och Borgare-Ståndens beslut,
det i Banken varande förråd af färdiga sedlar å i4 och io skillin—
gar kopparmynt att, under tiden till nästa Riksdag, i allmänna rörelsen
utgifvas.
Stockholm den 5 December 1840.
N:o i3o,
Ank. till Exp. Utsk.' den 7 Dec, kl. 5 e, m.
Utlåtande efver gjorde anmärkningar vid Utskottets Betänkande
N:o (jj, i fråga om Creditiv för Directionen af Armeens
Pensions-Cassa.
Enligt Utskottet tillhandakomne Protocolls-utdrag, hafva tvänne
Riks-Slånd, nemligen Borgare- och Bonde-Stånden, med bifall till Utskottets
ofvanberörde Betänkande, afslagit Kongl. Maj:ts till Rikets Höglofl.
Ständer aflåtne Nådiga Proposition, angående rättighet för Directionen af
Armeens Pensions-Cassa till ett räntebärande Creditiv i Rikets Ständers
Bank; hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet till Utskottets
förnyade handläggning återremitterat samma Betänkande, på grund
af dervid gjorde anmärkningar, hufvudsakligen innehållande, att, då det
Creditiv, hvarom Kongl. Majit i förevarande hänseende gjort framställning,
möjligen icke komme att begagnas annat än för kortare tider, detsamma
icke lämpligen kunde anvisas å något annat Verk, än Rikets Ständers
Bank, som har rätt utgifva sedlar, emedan, om Riksgälds-Contoret
skulle meddela ifrågavarande creditiv, detta Verk vore nödsakadt att i
sin cassa-kista förvara en Credilivels belopp motsvarande summa, och hvilket,
i händelse densamma icke komme att användas, skulle leda till förminskande
af sedelstocken samt ränteförlust, ett förhållande, som aldrig
kunde inträffa, i fall Creditivet vore anvisadt å Banken, helst FulJmägtige
derstädes icke skulle vara skyldige att i sedelstocken inberäkna hela summan
af beviljade Creditiv, utan åt dem voie öfverlemnadt att proble
-
8
Banco-UtsJiottets Memorial, ’N:o i3o.
matiskt calculera hvad, som på Creditivet kunde komma alt dragas, då
det öfriga deraf kunde räknas tillhöra sedelstocken; att dessutom, på sätt
af en, Utskottets Betänkande vidfogad, reservation skall upplysas, det nu
äskade Creditivet afsåge ett helt annat behof eller underlättande af den
amortering af Armeens accorder, som Arme'ens Pensions-Cassa sökt åstadkomma,
och till hvilket ändamål det åRiksgälds-Conloret anvisade Creditiv
livarken kunde eller finge användas; att någon förlust för Banken icke
vore att befara, emedan större säkerhet, än den Arméens Pensions-Cassa
kan förete, svårligen står alt erhålla, samt slutligen, alt enär Arméens nuvarande
Officerare, som med egen uppoffring söka åstadkomma denna amortering
af accorder, hvilkas tillkomst de ej vållat, icke kunna af samma
amortering hemta någon fördel, hvilken endast beredes deras efterkommande,
det älven syntes, som skulle förslaget kunna räknas till de allmänt
nyttiga, hvilka påkalla Rikets Ständers uppmärksamhet och understöd.
Kfcer öfvervägande af hvad ej mindre berörde anmärkningar, än äfven
de i anledning deraf inom sistberördc 2:ne Riks-Slånd afgifne yttranden
innehålla, får Utskottet anföra följande:
Då i betraktande af det ändamål, hvartill förevarande af Kongl.
Maj:t i Nåder äskade Creditiv är afsedt, med temlig' visshet torde kunna
antagas, att detsamma i högst ringa raon, om ens till någon del, skulle
komma att begagnas, och ehuru innestående behållningar å beviljade Creditiv,
enligt nu gällande föreskrifter, icke inberäknas uti sedelstocken lill
högre belopp,, än som motsvarar derå utställde aviserade, men icke inlösta,
assignationer; så och enär likväl vid de tillfällen, då beviljandet af
nya Cassa-Crediltv eller utsträckning af lånerörelsen kan, utan rubbning
af det stadgade förhållandet emellan metalliska cassan och sedelstocken,
komma i fråga, Banco-Fullmägtige noga böra afse beloppet af de oultagne
behållningarne å de förut meddelade Creditiveu; skulle, på sätt Utskottet
i Betänkandet N:o c>6 jemväl anmärkt, de medel, hvilka såsom Creditiv
anvistes åt Armeens Pensions-Cassa, till förlust både för Banken och industrien,
undandragas allmänna rörelsen.
Utskottet kan ej eller inse, hvarföre icke deUå Riksgälds-Contoret
för Directionen öfver Armeens Pensions-Cassa redan anvisade Creditiv
skulle kunna, efter förändring af föreskrifterna för detsammas begagnande,
till det i Kongl. Maj:ts ofvanåberopade Nådiga Proposition uppgifne ändamål
användas, helst, på sätt upplyst blifvit., af förstberörde Creditiv 100,000
R;dr
Banco-Utsliottets Utlåtande} N.o i3o.
9
R:dr Banco, afsedt till biträde vid accordens jemnande inora graderne^ endast
en ringare del eller omkring i5,ooo R:dr för närvarande erfordras
samt denna å Credi ti vet dragna summa hädanefter icke skall komma alt förändras
annorlunda, än att den småningom förminskas.
Och enär Utskottet derförutan håller före, att det icke vore lämpligt,
att en och samma Åuctoritet egde Creditiv-rätt både uti Banken och
Riksgälds-Contoret, anser Utskottet sig ej eller ega skäl frångå dess uti
Betänkandet N:o 97 gjorde, af a:ne Riks-Stånd godkände, afstyrkande utaf
bifall till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition, angående rättighet för Directionen
af Armeens Pcnsions-Cassa till ett räntebärande Crediliv i Rikets
Ständers Bank.
Stockholm den 5 December 1840.
Reservation
af Herr Friherre Stjernstedt. ”Jemte det jag åberopar min, vid BancoUlskoltets
Betänkande N:o 97, afgifna reservation, får jag nu ytterligare
reservera mig mot delta Betänkande och till en början upplaga det skäl
för förnyadt afstyrkande af Kongl. Majrts Nådiga Proposition, som Utskottet
hemtar från den förmodan, alt det å Riksgälds-Contoret för Directionen
öfver Armeens Pensions-Caasa redan anvisade Crediliv skulle
kunna, efter förändring af föreskrifterna för delsammas begagnande, användas
till det ändamål, som den Nådiga Propositionen afser. Äfven jag
tror, att detta, något o egentligt kallade Creditiv, skulle i moa af sin storlek
kunna., efter förändring af föreskrifterne, användas tili det nu afsedda
ändamålet; men jag vågar ej, lika med hvad Utskottet tyckes antaga, förvänta,
att Ständerne skola medgifva en sådan förändring. Ålerrsmiss-handlingarne
i detta mål synas mig ganska klart hafva utredt, hvarföre ett
sådant Creditiv, som det nu begärdta, bör ställas på en Bank, som ulgifver
Sedelmynt, och således icke nödgas hafva en, det beviljade Creditivet
motsvarande, summa i ständig beredskap; ett åliggande, som RiksgäldsContoret
under nuvarande förhållanden ej eger, men hvartill det genom
de förändrade föreskrifterne blefve nödsakadt. Vid sistlidne Riksdag förBi/i.
till R. S. Fröt. iS/jO, 6. Sami. 1 Afd. 35 Häft. 2
IO
Banco-Utskottets Utlåtande, N:o i3o.
vägrades äfven Direclionen öfver Armeens Pensions-Cassa en vidsträcktare
nyttjande-rätt af Creditivet i Piiksgälds-Conloret, än den redan medgifna,
och vid betraktande af företeelserna vid denna Piiksdag, samt det ringa
afseende, som Arméens, i min tanka, mest billiga och nedsalta anspråk
lyckats tillvinna sig, synes det mig ef vara anledning att nu förvänta ett
medgifvande, sorn skulle innebära någon penninge-uppoffring till fördel
för Arméen» Pensions-Cassa.
Jag skulle af della skäl äfven afhålla mig från allt vidare yttrande,
i händelse denna fråga verkligen innebure någon den ringaste fordran
af uppodling å Bankens eller Statens sida, elfer i händelse den ensamt
anginge en större eller mindre fördel för Arméen. Men då den äfven
innebär en princip, och jag hos Utskottet trott mig finna en obenägenhet
emot Creditiv rörelsen i allmänhet, hviken serskildt uttalat sig i detta Betänkande,
och som kunde menligt inverka på uppkomsten och utvecklingen
af detta, i jemförelse med den, i min tanke, mindre väl ordnade Discont-rörelscn,
nyttiga och ändamålsenliga belånings-sätt, anser jag mig
böra, med anledning af en sådan frågans allmännare vigt, ännu yttra några
ord.
Utskottet åberopar, såsom skäl för sitt afstyikande, alt det begärda
Creditivet, enligt Utskottets tanke, skulle säke ligen blifva i ringa nion, ellt
r möjligtvis alldeles icke, begagnadl; samt föreskriften för Fullmägtige, alt
rid beviljande af nya Cassa Creditiv, eller utsträckning af låne-rörelsen, noga
afse beloppet af de oullagne behåflningarne å de förut meddelade
Crediliven. Jag vill härvid ej fästa mig vid den motsägelse, sorn tyckes
ligga i Utskottets 1111 gjorda förutsättning, att Ciedilivet skulle blifva i så
iinga nion begagnadt; och de farhågor för dess begagnande, som Utskottet
tycks hysa, då det i sitt förra Betänkande erinrat ”om de Banken under
framfarna tider tillskyndade, högst kännbara förluster genom dylika, för
allmänna föremål beviljade, Creditiv;” utan åberopar endast de, rörande
Cassa-Creditiv, rin gällande föreskrifter, hvilka utvisa, att dylika Creditiv
endast äro e.fsedde att afhjelpa tillfälliga, stundom oförutsedda, behof, men
icke att begagnas såsom en stadigvarande låne-tiifgång. Banco-Reglementets
207 §. 6 mom, innehåller nemligen: r’Cteditiven få icke begagnas säborn
slående lån, ej eller till en utsträckt Assignalions-rörelse för de dagfluga
och stundliga beliofven, hvartill de löpande räkningarne i D< posi"tions-Banken,
grundade på erforderliga medels successiva insättning, äro
”hufvudsakligen ämnade, åliggande det Banco-Styrelsen att i möjligaste
Banco-Utsliotlets Utlåtande, N'.o i3o.
”målto tillse, det Creditiven blifva enligt deras egentliga bestämmelse begagnade.
” Hvad åter angår Fullmägliges åliggande att' noga afse beloppet
af de oultagne bebållningarnej så kan jag ej latta, bura detta allmänna
och nog obestämda stadgande skulle kunna, hvarken förändra de förhållanden,
som ligga i naturen af en Crediliv-rörelse, nemligen att Creditivrällen
endast tillfälligtvis och för oförutsedda behof bör användas, eller huru
detta stadgande skulle kunna upphäfva den bestämda föreskrift, Utskottet
sjelf anfört, och Baiico-Reglemenlels ia5 §. innehåller, eller att behållningar
å beviljade Cieditiv icke inberäknas i Sedelstocken till högre belopp,
än som motsvarar aviserade och icke inlösta assignationer. Dessa och öfriga
Reglemrnlariska föreskrifter torde klarligen visa, det Crediliv-rörelseri
bör så skötas, atl Bnnco-fullmägtige uppgöra en approximativ calcul öfver
den summa, som j)å alla Creditiven tillsammanslagne kan komma i fråga
atl lyftas, och att,om än Fulhnäglige, vid denna calculs uppgörande, böra
tåg. Ji beli aktande det ännu innestående obegagnade Credili v-beloppet, summan
likväl hufvudsakligasl och vanligtvis uteslutande måste bestämmas af
Fullmägliges kännedom (^och i det nu förevarande fallet är denna kännedom
läll inhemlnd_), huruvida anledning är att förvänta ytterligare större
eller mindre utlagning. Så har äfven hittills tillgått, och enligt hvad Herr
von Troil hos Ridderskapet och Adelil upplyst, bar i följd deraf äfven
handt, att beviljade Creditiv, såsom exempelvis till Rikets Sparbanker,
alldeles icke varit beräknade i Sedelstocken, emedan lie aldrig varit begagnade,
men, i följd af ett sådant rigtigt förfarande, har ej eller någon
föi lust tillskyndats hvarken Banken eller det allmänna. På fullt allvar
torde nian väl ej eller befara någon våda deraf, alt möjligtvis några
tusende R:dr, mer än Fullmägtige beiäknat, skulle å Creditiven blifva lyftade,
helst Banco-Fullmägtige ega, ”att Creditiven, lill stöl re eiler mindre
del, uppsäga, derest Bankens egen ställning skulle sådant fordra.”
Af hvad jag nu anfört, torde synas, att då jag önskat, del Banken
medelst Creditiv understödde den större speculalionen eller industrien,
hvilken svål ligen annorstädes torde kunna erhålla ett sådant understöd,
liar jag likväl icke, lika med hvad Utskottet tyckts fordra, ansett ett flitigt
begagnande af Crediliv-rätlen böra vara något vilkor för dess erhållande,
utan Ivei tom troll, atl ett sådant flitigare begagnande icke borde tillåtas,
eller åtminstone icke vara eifbrderligl, alldenstund det ej torde vara
ined billiglut och rättvisa öfverensstämmande alt utesluta från et* sådant
tillfälligt understöd &a specuhtlioner, som, i följd af den kloka beräkning,
i 2
B ari co-Utskottets Utlåtande, Bfco i 3o,
hvarmed de blifvit förelagne, förmodas mera sällan Komma i behof af det
ryggvärn,, som Banken, utan våda och lill det allmännas bästa, så väl är
i" tillfälle alt lemna. På dessa skäl, och ulan afseende på den större eller
mindre fördel, som Armeens Pensions-Cassa möjligtvis kan komma all
åtnjuta af det ifrågavarande Creditivet, lager jag mig friheten att härmedelst
tillstyrka afslag å della, med en rösts pluralilet tillkomna, Betänkande,
samt deremot föreslå: alt, med bifall lill Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition,
Directionen öfver Armeens Pensions-Cassa måtte, mot lägsta möjliga
ränta, erhålla eli å Banken stäldt Oediliv, stort 3oo,ooo R:dr Banco,
ali uteå efter de föreskrifter, som för Cassa-Creditiv i allmänhet äro
O 7
gällande.”
Häruti hafva instämt: Herr Grefve Hamilton, Herr Mannerskantz,
Herr B åken hjelm, Herr Nordenankar, Herr Biskop Agardh, Heir Doctor
Hvasser och Herr Professor Bolme'er.
$ T ÖCKHÖ L M , Klukju och Gräsbergs Ta vernum. i 84»-
Banco-Ulskotlets Utlåtande, N:o i3i.
I
N:o 131.
Anis. till Exp.-Utsk. den i5 December, kl. 7 e. m.
Utlåtande öfver en vackt motion, att Commissarien i
Banken S. Thurdfjell måtte retroaciivt få beräkna
den för Bankens yngre Comniissarier bestämda Lön.
M ed anledning deraf, att Utskottet, tili el t af samtlige Riks-Stånden
bifallet Betänkande N:o /\3, tillstyrkt, alt Corn missardente i Banken, Qvistberg,
Sandels, Kolmodin, Ekman och Wibliivien malte, för tiden från
och med i83S års början intill nästlidet års slut, uppbära skillnaden emellan
de löne-inkomster, bemälde Cornmissarier för samma tid åtnjutit eller
i,44° B:dr och ett löne-belopp af >,6oo R:dr, eller 160 R:dr Banco för
hvardera arli "e 11, och, under åberopande af 56 §. i Riksdags-Ordningen,
har Herr C. G. Gustafsson inom Väl lulli ge Borgare-Ståndet väckt en till
Utskottets handläggning remilterad motion, deruti han föreslagit, att Commissarien
i Banken Salomon Thurdfjell, utnämnd till Commissarie i Juli
månad år i838, måtte från denna tid till i83q års slut få uppbära skillnaden
emellan åtnjulne 1,44° b-dr och 1,600 R:dr, efter år räknadt.
Till stöd för hvilken motion är vordet anfördt, att enahanda skäl,
som uti Utskottets berörde Betänkande blifvit åberopade såsom grund för
tillstyrkandet af förr omförtnälde retroactiva löneförhöjning för ofvannämnde
Fern Commissarier, enligt motionärens förmenande, jemväl voro gällande
för den enda återstående af Bankens Commissarier, hvilken denna förmon
'icke blifvit tillerkänd, enär han, som i Juli månad år i83S utnämndes
till Commissarie, och anställdes uti Depositions Afdelningen, derstädes oafbrutet
skall varit såsom Commissarie tjenstgörande, samt göromålen i denna
Afdelning, ehuru 1 allmänhet förminskade genom transpqrtsedlarnes upphörande,
likväl , i anseende till indragning af atile Commissarier i Afdelningen,
skulle kunna anses lika trägna för de öfriga Irenne, som för hvar
och en annan af Verkets öfrige Commissarier.
Utskottet får, med föranledande häraf, fästa Rikets Ständers uppmärksamhet
derå, alt, då Commissarien Thurdfjell först den ,1 g Juli i838,
eller mera än tvänne år efter det Depositions-Afdelningen, uti hvilken hail
tjenstgjoit och tjenstgör, undergått reorganisation, blifvit uppå egen an
£1/1.
litt R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd. 36 Häftet. 1
3
Banco-Utslottets Utlåtande, N:o i5r„
sökning befordrad till en Commissarie-beställning .med r,44o ^:c^r ärlig
löne-inkomst, bemälde Commissarie icke eger någon rättighet alt retroactivt
få tillgodonjuta den af Rikets nu församlade Ständer för Bankens
yngre Commissarier bestämda högre lönen.
Men enär, uppå Utskottets, uti Betänkandet N:o 7g, gjorda hemställan,
Rikets Högloft. Ständer ansett 1,600 R:dr böra såsom lön lillgodokorama
Bankens yngre Commissarier, samt åt Banco-fullmägtige uti §. 33 af
nu gällande Banco-Reglemente är vordet öfverlemnadt att under tiden från
den nya organisationens provisoriska verkställande, intilldess densamma
blefve af Rikets Ständer fastställd, för nya eller förändrade tjenstebefattningar
anordna de lönevilkor, Fullmäglige funno af rättvisa och nödvändighet
påkallade, så och då Commissarie!! Thurdfjell i så måtto kan anses
i lika förhållande med ofvanbemälde 5 Commissarier, hvilka retroaktiv
löneberäkning förunnats, att Thurdfjell allt från hans vunna befordran
till Commissarie tillhört en Afdelning, uti hvilken göromålen undergått förändring,
får Utskottet, såsom med billighet öfverensstämmande, tillstyrka,
att Commissarien S. Thurdfjell må från den tid, med hvilken
han uppburit lön såsom Commissarie i Rikets Ständers
Rank, eller från och med Augusti månads ingång år iS3S
till och med 183cj års slut, erhålla skillnaden emellan i,44°
R:dr och 1,600 R:dr, elfer 160 R:dr, allt Banco, efter år
räknadt.
Slockholm den 11 December i84o»
-Reservation
af Herr Friherre Stjernstedt: "Ifrågavarande af Baneo-Utskoltet bifallne
motionblef af den Utskottets Afdelniug, till hvars förberedande behandling
frågan var öfverlemnad, på den grund afstyrkt, att samma förhållande
icke ansågs ega rum med Herr Commissarien Thurdfjell, som med
de Feni af motionären åberopade Commissarier, hvilka voro anställde uti
sådane Afdelningar inom Banken, uti hvilka göromålen, till följd af Werkels
reorganisation, blifvit i betydligare mon förändrade och förökade; mea
Commissarien Thurdfjell, allt ifrån hans befordran till Commissarie, varit
•ch ännu vöre anställd uti Depositions-Afdelningen, hvarest, på sätt nio
-
Beinco-Utskottels Utlåtande, IV: o i3f.
3
tionären jemväl antydt, göromålen hvarken blifvit förändrade eller förökade,
utan tvertom voro så förminskade, alt, i händelse Commissariernes
åligganden voro inskränkte till de bestyr, som inom Afdelningen förekommo,
indragning af ytterligare En Commissarie-beslällning derstädes skalle,
efter Canzli-Afdelningens öfvertygelse, kunna, utan mehn för ärendenas
jemna och oafbrutna gång låta sig verkställa; att för öfrigt Commissarien
Thurdfjell mera än tvänne år efter det den Afdelning, der han tjenstgjort
och tjenstgör, undergått reorganisation, blifvit, på egen ansökning, till
Commissarie befordrad, samt att han sålunda icke i ringaste måtto kunde
anses hafva blifvit förfördelad genom dea ersättning, som förunnades de
af hans kamrater, hvilka fingo vidkännas en betydligare tillökning uti
göromål, i följd al förändrad organisation utaf de Afdelningar och Contoir,
deruti de före organisationen voro anställde.
Jemte dessa Afdelningens skäl till afslag å motionen, hvilka jag ansett
mig böra underställa Rikets Ständers pröfning, anhåller jag att äfven
1'å fästa Ständernes uppmärksamhet på en annan omständighet, som, enligt
inin tanka, ej eller bör lörbises.
Banco-Reglementets 44 §• innehåller: ”Ansökningar från personer
”inom Banco-verket, rörande arfvoden utöfver fastställd stat, gratificatio”ner,
eftergifter eller afskrifningar, få endast ske hos Rikets Ständers Ban”co-Utskott;
och skola ansökningarne till Banco-fullmägtiges Expedition in”Jemnas
senast å den dag, Rikets Ständers sammankomst inträffar, vid påföljd,
alt de i annat fall icke varda till pröfning upptagne/’
Denna föreskrift kan naturligtvis icke ega någon sådan förbindande
kraft, att den skulle hindra pröfningen af, i dylika ämnen, väckte motioner,
efter den tid, då sökanden sjelf bordt med sin anmälan inkomma;
mea det synes mig likväl, som Ständernes billiga anspråk, uttryckta i den
citerade 44 §•* att ’ ett sammanhang få afgöra sådane besvär eller ansökningar,
icke borde få tillintetgöras genom det sätt, hvarpå frågan nu framkommit,
och hvarigenom ensamt den kunnat upptagas lill pröfning; samt
att således denria förändrade form för frågans väckande icke bör kunna
medföra annat, resultat, än ett, under förändrad form, tillkommet
afslag.”
Uti denna reservation hafva instämt Herr Mannerskantz och Herr
Nordenankar.
Banco- Dis kol tels Utlåtande, N:o 132.
N:o 132.
Ank. till Exp. Ulsk. den i5 December, kl. 7 e. ui.
Utlåtande öfver väckte förslag, dels om inrättande af
Lane Contoir å Gottland, dels om meddelande of
förskott, till utlåning derstädes under vintermåna
derne,
och dels om ändring uti 229 §. af senaste
Banco-Reglemente.
Enligt ankomne Prnlocol Is-utdrag af den 4 Mars och 1 April innevarande
Ar, liar Wällöf!. Borgare-Ståndet till Utskottets behandling öfverlernnat:
dels en af Herr P. H. Lindström väckt motion, uti hvilken
förmäles, att bland de manga och stora olägenheter, den emellan Goitland
och fasta landet alltid obestämda, och en del af året afbruten postgången
orsakade, med skill räknades svårigheten för dem, som, för handelns
och näringarnes bedrifvande, kunde vara i behof af låne-nnderstöd, att
deraf komma i åtnjutande under vinterinånaderne, då uppköp af landtmannaprodueter
kunde vara lifligast; af hvilken anledning, och då inom Provincen
hvarken funnos några betydliga capital eller större jordegendomar,
samt således någon Hypolheks-iörening derstädes icke kunde bildas, utan
Discont-verket nästan uteslutande mäste i låneväg anlitas, är vordet hemsläldt,
att på Gottland ett Låne-Contoir eller en Afdelning af Discont-rötelsen
måtte inrättas, med en fond af minst 300 000 R:dr B:co; dels ett, äfvenledes
af Herr Lindström afgifvet anförande, hvaruti, för deri händelse,
att nyssberörde motion, i anseende lili de med ett Låne-Contoirs inrättande
förenade förvaltnings-kostnader, icke kunde bifallas, lill undanrödjande,
i någon nion, af olägenheter och förluster för lånsökande på
Gottland, blifvit föreslagett
att i December månad hvarje år en summa af 80,000 å 100,000 R:dr
B:co af Disconl-rörelsens fond borde till Gottland Ölversändas, för att under
vintermånaderne lånsökande deistädes tillhandahållas;
att af Rikets Ständer borde utses Directeurer, en a1 livar je Riks-Slånd,
hvilka det skulle åligga alt, i samråd med ett af Konungens Befallningshafvande
föreslaget Baneo-Ombud, under gemensam ansvarighet, besörja
utlåningarne och alt lånehandiingarne den 1 derpå följande Maj månad till
Banco-Diseont-verket insändaj,
Banco Utskottets Utlåtande, A:o 1.Ö2.
b
atl medlen och låne-handiiugarne borde uLi Landl-Ränleriet, under
de utsedde Dii ecleurei nes vård, förvaras;
att icke några andra kostnader i och för ifrågaställde utlåning skulle
från Banken utgå, än ett arfvode af i oo R:dr till en hvar af Directeurerne
och i33 R:dr 16 sk., alli Banco, lill Bankens antagne Ombud; och
slut ligen
alt icke någon annan förändring i nu gällande föreskrifter, angående
omsättning af Drscont-lån, borde ega rum, än att låntagare på Gottland,
sorn åtta dagar före ett Iåns förfallodag till Konungens Befallningshafvande
derstädes inbetalar omsätlnings-summan , bör ifrån öfverräntans erläggande
befrias, under den tid, sorn åtgår, innan medlen till Discont-verket inkomma.
Uti häröfver infordradl Utlåtande, hafva Banco-full magt ige, hufvudsakligen
på den grund, att fördelen af ett Låne-Contoirs inrättande på
Gottland icke skulle motsvara de dermed förenade förvaltnings-kostnader,
afstyrkl samma förslag, äfvensom Fullmägtige, då, enligt motionärens eget
medgifvande, på Gottland icke funtios några större fastigheter, eller kunde
anskaffas någon real-säkerhet, utan det iliågaställde betydliga förskottet
skulle meddelas endast emot de utsedde Directeurernes personliga säkerhet,
hvilken visserligen stundom kunde vara lill fy lleslgöramie, men för hvars
bedömande dock alltid erfordrades en närmare kännedom af serskilda omständigheter
och förhål landen, än som härstädes kunde påräknas, ansett
det vådligt tillstyrka utgifvandet från Bmken af omförmälde förskott,
hvilket icke eller synts Fullmägtige vara af behof påkalladt, enär, enligt
Fullmägtiges föreställning, vederbörande lånsökande på Gottland, framdeles
såsom tillförne, med skyldig omtanka för egna angelägenheter, icke
skulle underlåta att, innan förbindelsen med fasta landet blvfve afbruten,
förse sig med de låne-bidrag, som för hvars och ens rörelse kunde vara behöflige
under den tid, förbindelsen vore hämmad; hvaremot Fullmägtige,
lika med motionären, funnit, att de låntagare på Gottland, hvilka under
den afbrutna communiealionen , vid lånens för fallotider, eller inom i \ dagar
derefter, lill Posl-Conloiret inlemna bref me I inneliggande medel till slutbetalning
eller omsättning af Discont-lån, böra, då förhållandet med postbevis
styrkes, för den sålunda aflemuade summan vara befriade från ali
ränta, intilldess medlen hit ankomma.
6
Harico-Utskotlets Utlåtande, N:o 102.
Före besvarandet af Herr Lindströms förslag, liar Utskottet ansett sig
böra under granskning taga de, i afseende å Discont-verkets gäldenärer på
Gottland, nu gällande föreskrifter.
Rikets Ständer hafva nemligen, till afbjelpande af de olägenheter och
lidanden, en stundom afbruten postförbindelse emellan fasta Jandet af Sverige
och ön Gottland, förorsakade Discont-verkets dervarande låntagare,
redan vid 1828—i83o årens Riksdag beviljat dem vissa lörmoner, hvilka
finnas intagne uti Banco-Reglementet af den 26 Maj i835, under §. 220,
så lydande:
”Banco-Discon t verkets gäldenärer på ön Gottland komma hädanefter,
”sorn hittills, att, vid hämmad postgång, varda bibehållne vid omsättnings’’rätten,
så vida de minst trenne veckor före respit-månadernes slut till
”Lands-Canzliet i Wisby inlemna de bref till deras ombud i Stockholm,
”sorn innehålla lånehandiingarne, jemte afbetalningssumman, samt förskolts”och
öfverräntan; skolande dervid, på enahanda sätt, som om fatalier i
”rättegångsmål är föreskrifvet, nödiga postpenningar på förhand lill LandsCanzliet
erläggas; och varda sådane bref, efter det communicationen blifvit
åter öppnad, med först afgående post, genom Landshöfdinge-Embetets
”försorg, enligt de åtecknade adresserne, öfversända, med anteckning å
hvarje bref af det datum, då detsamma till Lands-Canzliet inletnnades;
”hvarjemte vid samma tillfälle en specificerad förteckning öfver sålunda
”afgående bref alltid skall upprättas och till Banco-Discont-verkets Direction
”för vederbörandes controll afsändas.’’
Under den tid, detta stadgande varit tillämpadt, och serdeles under
år 1808, då förbindelsen emellan Gottland och fasta landet under 3:ne
månader var afbruten, har det visat sig, att Rikets Ständers välvilliga afsigter
derigenom icke blifvit vunne. De olägenheter, detsamma funnits medföra,
synas Utskottet bestå deruti, dels att Discont-verkets gäldenärer åläggas,
för att bibehålla deras fatalier, att på Lands-Canzliet i Wisby nedsätta
behörige inbetalnings- eller omsättnings-summor, och sålunda nödgas
undandraga öens rörelse en del af dess penninge-tiilgång, just vid den tid,
då den afbrutne förbindelsen hindrar varu-omsättning, och detta utan
att medlen blifva användbara för fordrings-egaren; dels att Directioneri
öfver Bauco-Discont-verket hvarken eger att till låne-sökande å Gottland,
vid tiden näst före post-förbindelsens vanliga upphörande, alltid genast
atassignera beviljade lån, eller att, under den tid, post-förbindelsen är af
-
Banco-Utslottets Utlåtande, N:o i52.
7
truten, inställa utassignering af lån, som förut äro beviljade, hvarigenom
halfva låne-tiden, för hvilken ränta vid lånets utassignering är afdragen,
kan tilländagå, innan låntagaren får tillgodonjuta behållne låne-suinman.
Utskottet har af denna anledning ansett sig böra tillse, huruledes
dessa olägenheter lämpligast må kunna afhjelpas; och har Utskottet, i detta
afseende, fått från Banco-Discont-Directionen emottaga ett husing, innefattande
den hemställan, alt, med upphäfvande af 229 uti nu gällande
Banco-Reglemente, måtte, uti blifvande Banco-Reglemente, under Allmänna
Stadganden för Bankens Discont-rörelse, näst efter nuvarande
217, inflyta en ny §., hvarigenom blefve föreskrifvet:
ad) att gäldenärer å Gottland bibehållas vid sin omsättnings-rätt af
sådana lån, som, efter gällande föreskrifter, kunna omsättas, utan afseende
derpå, att eljest stadgade respitmånader, under den tid, communicationen
med fasta landet är hämmad, tilländagår, dock med vilkor, att lånet omsättes
inom tre veckor, sedan säker post-förbindelse åter öppnats;
b) att lån, som icke kunna omsättas, och antingen förfallit inom 8
dagar före den lid, post-förbindelsen blifvit afbruten, eller ock under tiden
af dess afbrott förfalla, icke må utlemnas till lagsökning förr än 3:ne
veckor, elter det att säker post-förbindelse åter öppnats;
c) att för förfallna eller förfallande lån, som, för den afbrutna postförbindelsens
skuld, icke kunna omsättas förr, än efter post-förbindelsens
återställande, ränta endast må erläggas efter 5 för hundrade om året, dock
härifrån undanlagne så väl de lån, som förfallit mer än fjorton dagar, innan
post-förbindelsen afbröts, som de, hvilka icke blifvit omsatte eller likviderade
inom den i förutgående moment bestämda lid af 3:ne veckor
efter post-förbindelsens återställande; samt
d) att nya lån, som blifvit beviljade, men ej kunnat utassigneras före
post-förbindelsens inställande, icke må få utassigneras förr, än densamma
blifvit återställd, så vida icke låntagare eller deras ombud det önska,
hvaremot, om lånets utassignering härigenom blefve fördröjd, en eller flere
fulla månader, dess förfallotid från assignerings-dagen kornnie alt, sä
vida lånet varit stäldl på mer än 3 månader, minskas med en månad för
hvarje full månad, hvarmed utassigneringen blifvit fördröjd.
Med föranledande af hvilket förslag derjemte inom Utskottet en Ledamot,
Herr Kamereraren Gejer, till undanrödjande af svårigheten för
8
Idanco-XJIskottets Utlåtande, N'.o 102.
lånsökande på Gottland att utbekomma de Discont-lån, som i December
månad bifa Ilas, hvilka, i händelse post-förbindelsen med öen, under den
lid af 6 veckor, som ofta åtgår, innan lånen blifva utassignerade, varder
afbruten, möjligen först efter 3me månader kunna komma låntagare tillhanda,
hemställt, att alla till lånsökande på Gottland bifallna lån i BancoDisconten,
utan afseende på vänluingstiden, mätte ulassigneras vid DiscontDireelionens
sista sammanträde i December månad hvarje år.
Banco-fullmägtige, öfver sistnämnde 2;ne förslag hörde, hafva viii enhälligt
biträdt det förra, men deremot har, i afseende å det senare förslaget,
Fullmägtiges pluralitet afstvrkt detsamma, på den grund, att del, ehuru
förmonligt för lånsökande från Gottland, skulle lända öfrige lånsökande
till förfång, enär en stor del af förut bifallne låne-ansökningar, som eljest
kunde utgifvas sista föredragningsdagen af året, skulle derigenom komma
att hvila ytterligare linder den lid, Disconlen vore tillsluten, tilldess den
åter öppnades i Januari månad, eller 3:ne veckor, samt minoriteten inom
Banco-Styrelsen, som ansett billigheten fordra, att den lättnad, motionären
velat bereda lånsökande å Gottland, dem förunnades, biträdt förslaget, med
den jemkning, att nyssbemälde lånsökande berättigades att genast utbekomma
de lån, som under November och December månader hvarje år
dem beviljades, hvarigenom någon kännbar rubbning för öfrige låne-berättigade
icke ansetts kunna uppstå.
Hvad nu först angår det af Herr Lindström framställde förslag, att ett
LSne-Conloir måtte på Gottland inrättas, med en fond af minst 200,000
R:dr B:co, så och enär Utskottet, lika med Banco-fullmäglige, befarar, att
den förvaltnings-kostnad, som med ifrågaslällde Låne-Conloirs inrättande
blefve förenad, komme alt medtaga en så betydlig del af den inflytande
ränle-vinsten, att Bankens uppoffring blefve alltför stor i förhållande till
den förmon, som låne-sökanderne tillskyndades, får Utskottet, med åberopande
af dess i Utlåtandet N:o 88 yttrade, och af Rikets Höglofl. Ständer
gillade, • åsigt, i anledning af en utaf Riksdags-fullmägtigen bone Persson
från Skåne väckt motion om inrättande af Låne-Contoir i Rikets serskilde
Provincer, bos Rikets Höglofl. Ständer
afstyrka bifall till detta förslag.
Vidkommande dernäst Herr Lindströms framställning derom, att till
undanrödjande af olägenheter och förluster för låne-sökande på Gottland, i
December
Bcinco-Utskollets Utlåtande, N'.o 15 31
9
December månad hvarje år en summa af 3o,ooo å 100,000 R:dr B:co af
Discont-rörelsens fond måtte till Gottland öfversändas, för att under yintermånaderne
lånsökande derstädes tillhandahållas, så och med afseende å
hvad af Banco-fullmägtige emot detta förslag anfördt blifvit, samt enär
det af motionären åsyftade äudamål, efter Utskottets förmenande, och enligt
hvad ofvan ar af Discont-Directionen antydt, kan, genom förändring
uti §. 229 af nu gällande Banco-Reglemente, och utan serskilde kostnader
lämpligast ernås, finner Utskottet sig
icke eller å detta förslag kunna tillsyrka bifall.
Det af Directionen öfver Banco-Discont-verket framställde ofvanintagne
förslag har deremot synts Utskottet närmast motsvara, hvad motionären
åsyftat, och tillfredsställa hvarje billig fordran å afhjelpandet af de
öfverklagade olägenheterna utaf hittills gällande bestämmelser, angående
Discont-verkets på Gottland bosatte gäldenärers förhållanden tillsamma Verk.
Utskottet har, till följd deraf, ansett sig böra biträda, hvad Directionen
uti nämnde förslag, under momenten Litt. A, B och C tillstyrkt.
Men som det af Directionen under Litt. D. föreslagne stadgande, ehuru
derigenom för låntagare på GotLland befrielse skulle vinnas från erläggande
af ränta å Discontlån, förr än desamma från Discont-verket utassigneras,
likväl icke lemnar lånsökande, hvilkas lån näst före post-förbindelsens
hämmande äro beviljade, någon utväg att dem utbekomma, innan denna
förbindelse blifver afbruten, och alltså hädanefter, som hittills, skulle inträffa,
att samma lån icke kunde komma låntagarne tillhanda förr, än postförbindelsen
vid vårtiden åter blefve öppnad; thy och emedan beloppet af
de till lånsökande å Gottland från Banco-Disconten årligen utgående nya
lån vanligen utgöra en ganska ringa andel af det bela, så att t. ex. under
året 1809 från berörde Discont utgifvits nya lån till ett sammanlagdt belopp
af R:dr 8,480,480, deraf till endast 80 låntagare å Gottland utgått
icke mer än R:dr 81,420, eller ungefärligen den summa, som på en enda
lånedag från Discont-verket utgifves, tror Utskottet, att, utan olägenhet för
öfrige lån-berättigade, den lättnad, Herr Geijer afsett, kan, på det sätt, någre
af Banco-Styrelsens Ledamöter tillstyrkt, beredas nyssbemälde lån-sökande,
att nemligen de berättigas genast utbekomma de lån, som under
November och December månader hvarje år dem beviljas; hvilket jemväl
billigheten svnes fordra, då närande lån-sökande, under vintermånaderne
eller årets början, vanligen äro betagne all rätt till låns erhållande
från Discont-verket.
Bi/i,, till R. St. Prot. 1840. 6 Sami. 1 Afd, SG Häftet. 2
ro
Banco-Utskottsts Utlåtande, IV'o liz.
I öfverensstämmelse med nu yltrade åsigter, får Ulskottet hos Rikets
Högloflige Ständer tillstyrka,
att, med upphäfvande af 221) uti Banco-Reglementet af
den 26 Maj i835, må uti blifvande Banco-Reglemente, under
Allmänna Sladganden för Bankens Discont-rörelse, införas
följande
§•
I anseende till den under vissa delar af året hämmade
postgången på Gottland, äro följande förmoner beviljade Discont-verkets
gäldenärer och lånsökande på denna ö:
1:0 Under de tider, då post förbindelsen emellan Gottland
och fasta landet af Sverige är afbruten, så att, enligt bevis af
Kongl. General-Post-Contoiret i Stockholm, icke någon ordentlig,
på Post-verkets ansvar, penningebref medhalvande post,
från Wisby afgången, bit ankommit, iagttages:
a) att gäldenärer bibehållas vid sin omsättningsrätt af
sådane lån, sorn efter gällande föreskrifter kunna omsättas,
utan afseende derpå, att eljest stadgade respjtmånader under
tiden tilländagå, dock med vilkor, ali länet omsättes
inom tre veckor, sedan säker postföl bindelse åter öppnats;
b) att lån, soni icke kunna omsättas, och antingen förfallit
inom S dagar före den tid, postförbindelsen blifvit afbruten,
eller ock under tiden af dess afbrott förfalla, icke litlena
nas till lagsökning förr, än 3:ne veckor efter det, att säker
postförbindelse åter öppnats;
c) att för förfallna eller förfallande lån, sorn, för den afbrutoa
postförbindelsens skuld, icke kunna omsättas eller
slutbetalas förr än efter post-förbindelsens återställande, erlägges
ränta efter 5 procent om året; dock undantagas härifrån
så väl de lån, som förfallit mer än 14 dagar, innan postförbindelsen
afbröts, som de, hvilka icke blifvit omsatta eller
liqviderade inom den i förutgående momenter bestämda
tid af 3:ne veckor efter postförbindelsens återställande;
2:0 Lån, som, under November och December månader,
varda lånsökande på Gottland beviljade, skola, så vida lånsökande
det åstunda, genast utassigneras.
Stockholm den 11 December 1840.
