# ID: svediakorp-gov2084
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Ståndsriksdagen: bihang (1810--1866)
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: ståndsriksdagen, appendixes
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 120,411
# sentences: 2,856
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


BIH A N G
TILL
lASHHUft&U IMSWAHMMHS
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1840 och 1841.
FEMTE SAMLINGEN.
1= Afdelningen:
t
B ev i Ullin g s-öts kottets Memorial, Ullälandeii och Be
t
än handen.
MwwmM. m&ws»®®*
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\0 49.
1
N:o 49.
Ank till Exp. Utsk. den 11 Maj 1841, kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af Hedervärda Bonde-Ståndets återremiss
å Utskottets under N:o 46 afgifne Memorial, rörande
sammanjemkning af Riks-Ståndens olika beslut, angående
Stämrnoböters upphörande eller förminskning.
Enligt Utskottet tillhandakommit Pi otocolls-utdrag af den 28 nästlidne
April liar förenämnde Memorial, på grund af dervid gjorde anmärkningar,
blifvit från Hedervärda Bonde-Ståndet till UtskoLtet å Ler re mitteradt}
men enär de uti Memorialet föreslågne voterings-proposilioner blifvit af
liögvördige Preste-Ståndet och Välloflige Borgare-Slåndet under den 1
nyssnämnde månad godkände, samt Högloflige Ridderskapet och Adeln den
28 i samma månad antagit den af Ulskotlet gjorde inbjudning att förena
sig uli Preste- och Borgare-Ståndens sammanstämmande beslut i förevarande
fråga, samt genom Irenne Riks-Stånds enahanda beslut således är
afgjordt, att Stämmoböter fortfarande böra ega rum, samt med hvad belopp
samma böter böra erläggas, och huru de skola fördelas, anser Utskottet
sig endast, liLl svar å Bonde-Ståndets ålerremiss, böra detta vördsamt
anmäla.
Stockholm den 11 Maj 184 * •
N:o 50.
Ank. till Exp. Utsk. ifan 11 Maj 1841, kl. 4 é. itt.
Betänkande, angående beräkningen af Sjötulls-medlen, SaluAccisen,
Post-medlen, Cllartce-Sigillatoe-aJgiften, Husbehof
sbränner i-medlen, samt Tidnings-stämpel- och Kortstämpel-
afgifterne*
Sedan Rikets Högloft. Ständer numera fastställt grunderne för bevillBingens
utgörande under ofvannämhde beskattnings-titlar, får Utskottet härmed
afgifva förslag till beräkning af de inkomst-belopp, hvilka, efter de af
Bih, till R. St, Prot, 184.0 och 184.1, Sami, i Afd, H Band, i Haji, I
% Bevillnings-Utskottets Betänkande^ 2V;o 50,
Rikets Ständer vidtagne förändringar, Utskottet anser af dessa bevillningar
årligen kunna påräknas.
l:o.
Sj ö tulls -medlen.
Enligt en i Kongl. General-Tull-Styrelsens Kammar-Contor upprättad
och Utskottet meddelad calcul öfver totala Tull-uppbörden samt Afkortningar
och Omkostningar derå, efter afslutade Hufvud-böcker, utgöra
År 1836, Stats-Verkets medel .... 8,183,636: 20. 4.
Afgå: Afkortningar
153,321: 37. 9.
Återstår: Netto-inkomst
2,473,750:
29.
11.
Omkostningar
558,364:
9.
8-3,032,114:
30.
7.
År 1837, Stats-Verkets
Afgå: Afkortningar . ,
medel . .
. 3,605,305:
36.
3.
. 174,068:
8.
7.
Återstår: Netto-inkomst
2,880,819:
30.
4.
Omkostningar
550,417:
45.
4-3,431,237:
27.
8.
År 1838, Stats-Verkets
Afgå: Afkortningar . .
medel . .
. 3,987,174:
4.
. 155,728:
28:
11.
Återstår: Netto-inkomst
3,277,578:
10.
6.
Omkostningar
553,867:
8.
11-3,831,445:
19.
5.
Utgörande i medeltal för dessa 3:ne år 3,431,599: 9.10.
När härifrån afgå de i följd af Rikets
Ständers beslut calculerade nedsättningar,
nemligen:
Å Import-tullinkomsten, enligt bilagde Tabell
Litt. A. . . . 33,497: 13. 1.
Å Export-tullinkomsten,
Tabellen Litt. B. . . 215,260: 46. 2. 248 758‘ 11. 3
blifver återstoden  3,182,840: 46. 7.
det belopp, hvartill Tull-inkomsten årligen synes
kunna uppgå.
Då likväl Rikets sednast församlade Ständer i
sammanhang med den af dem hos Kongl. Maj:t gjorda
underdåniga anhållan om bestämmandet af stadigvarande
tull -afgifter å Span mål, föreslagit, att till
Kongl. Maj:ts disposition må öfverlenmas inkomsten
Transport 3,182,840: 46. 7.
Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:0 50.
$
Transport 3,182,840:46.7.
af dessa tull-afgifter, för att användas till undsättning
åt inbyggare i de orter, som af missväxt hemsökas,
samt Kongl. Maj:t med anledning deraf, uti
Nådig Proposition N:o 3o, äskat, bland annat, att
liela den för inkommande utländsk spanniål inflytande
tullintägt, må till berörde ändamål disponeras;
hvilket jemväl af Stals- samt Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskotten i Utlåtandet N:o 179
blifvit tillstyrkt; så har Utskottet, under förutsättning
af Rikets Ständers bifall till Kongl. Maj:ts
ofvannämnde framställning, ansett sig böra föreslå
att ifrågavarande tull-intägt må från behållna Tullmedlen
afdragas med det belopp, hvartill den i
medeltal för åren i836 med 1839 utgjort, eller . 192,476:39.2.
Återstå 2,990,364: 7. 5.
Äfvensom, och då Rikets Ständer, i fråga om förändrad
aflöning för Tullverkets tjenstemän och betjening,
uti underdånig skrifvelse af den 8 December
näsllidne år (N:o 155) hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhållit, att hittills påbjudna Sportelafgifter
af trafikerande till Tullverkets tjenstemän
och betjening måga upphöra och att Tullverkspersonalen
i stället tilldelas bestämda löner af tullmedlen,
till belopp, som för hvarje befattning kan
anses motsvara behofvet; Utskottet ansett sig böra
härå fästa Rikets Ständers uppmärksamhet, för den
händelse att en sådan reglering af Kongl. Maj:t i
Nåder bifailes; — hvarvid Utskottet, som ännu
saknar närmare ledning för beräkning af den dertill
möjligen erforderliga summan, likväl trott sig
böra förslagsvis uppgifva enahanda belopp, som
General-Tull-Directeuren Herr Friherre Gyllenhaal,
uti ett till Höglofl. Ridderskapet och Adeln ingifvet
och till Utskottet remitteradt anförande, ansett
minst åtgå för berörde ändamål, eller 100,000
R:dr årligen, men hvilken summa, enär frågan
ännu är beroende på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning,
icke lärer kunna beräknas till afdrag.
4
B'evMilin"s-Utskottets BetänkandeN\o 50,
Behållna tull-inkomsten skulle följagtligen
utgöra 2,990,364 Ridr 7 sk, 5 rist., sorn
i jemn summa utföres med , , , . . . . . . . , 2,990,000
Deraf, att Rikets Ständer mot åsatt tull medgifvit
till införsel: Spik samt allt ej specificeradt Manufäcturoch
Handtverks-smide af jern; Jernskrol; Slöjdevaror ej
specificerade, samt Stål, andra slag än Gjut- och Garf-,
och till utförsel: Tack- och Barlastjern af Sjö- och Myrmalm
samt Tjärbärma eller Yrakljära, kan val ifrån och
med i843 års början, då hittills gällande förbud å dessa
artiklar, enligt Rikets Ständers önskan, bör upphöra, bestämdt
påräknas tillökning uti sistnämnde summa, i moa
som nämnde varor blifva föremål för import eller export;
äfvensom resultatet af de ännu återstående voteringarne i
Förstärkt Stats-Utskott öfver vissa sk i 1 jag tigheter emellan
Riks-Ståndens beslut, enligt Utlåtandet Nio 48, möjligen
kan på densamma inverka; men då, i afseende på ofvanuppräknade
hittills förbudna varor, Utskottet, i saknad af
all ledning utaf någon föregående erfarenhet, icke ens approximativ
kunnat uppgifva ett förmodadt belopp för den
af förbudens borttagande nödvändigt uppkommande tillökningen,
samt, angående de oafgjorda bestämmelserna, sk i 1—
jagtigheterna, ehvad minskning eller ökning af desamma
kunnat föranledas, så vidt möjligt varit, dels blifvit afsedde
vid uppgörandet af ofvannämnde tabeller öfver förändiingarne
uti nu gällande tull bestämmelser, och dels såsom
varande mindre betydlige, icke kunna serdeles inverka
på tull-inkomsten, har Utskottet för sin del ansett dessa
omständigheter icke utgöra något hinder för Rikets Ständers
pröfning af beräkningen öfver nämnde inkomst.
2:o.
Salu -Accis af Städerna.
På sätt Rikets Ständer, med bifall till Bevillningsutskottets
Betänkande N:o 20, redan beslutat,
upptages årliga Stats-inkomsten deraf till . 11,000
Transport 3,001,000
Beviilnings-Utskotlcts Betänkande, N'.o 50.
5
Transport 3,001,000: — -
3:o.
Post -medle n.
lili Capital-Räkningarne lill Riks-Hufvudboken, upptages
såsom behållning lill Riks-Staten: år i836, 55y,S 17
R:dr 35 sk. 8 r:st.; 183-y, 5^5,998 R:dr 18 sk. 9 r:st.,
och 1838, 601,266 R:dr 4 sk- 7 r:st-> utgörande i medeltal
578,359 R:dr 3 sk. 8 rist.
Då Rikets Ständer bifallit Bevillnings-Ulskoltets Memorial
N:o 19, att de för Posl-bevillningens utgörande
stadgade grunder må oförändrade bibehållas, anser Utskottet
sig böra i likhet med hvad uti Stats-Utskottets, af Rikets
Ständer jemväl bifallne Utlåtande N:o 64, angående
beräkningen af Statsverkets inkomster, blifvit föreslagit,
upptaga Post-medlen till följande belopp, nemligen:
Stats-verkels inkomst ....... i5o,ooo: — -
Pöst-verkets omkostnader ...... 35o,ooo: — - 50o 000:
4;o.
ChartcB-Sig i 11 atce - af g if ten.
Gapital-Räkningarne till Riks-Hufvudboken upptaga'
såsom behållning till Riks-Staten: år i836, 422>5o8 R:dr
9 sk. j r:st.; 1837, 418,124 R:dr 19 sk. 3 r:st., och i838,
431,985 R:dr 29 sk. 10 r:st., utgörande i medeltal 424>2°6
R:dr 3 sk. 7 r:st.
Då endast några obetydliga förändringar i grunderna
för utgörandet af denna afgift blifvit af Rikets Ständer
beslutade, anser Utskottet sig icke kunna beräkna densamma
högre än till ungefärliga medelbeloppet under ofvannämnde
3:ne år, hvilket i jemn summa ulföres med . 420>000* “”
5:o.
H u s b e hofs b ränner i -medlen.
Capital-Räkningarne till Riks-Hufvudboken upptaga
såsom behållning till Riks-Staten: år 1836, 705,166 R:dr
3 sk.; 1837, 729,181 R:dr 34 sk. 8 r:st., och r838, 63o,5o7
R:dr 33 sk. i r:st., utgörande i medeltal 688,285 R:dr
7 sk. 7 r:st.
Transport 3,921,000: —
Ö
Bevillnings-Utskoltets Betänkande, N\o 50.
Transport 3,921,000:
Enligt bifogade calcul Litt. C., öfver den af Rikets
Ständer fastställde Pannerymds-afgiften för 6 månader,
grundad på antalet af de år i838 taxerade bränvinspannor,
skulle väl denna afgift uppgå till 1,232,835 R:dr årligen;
men, då med afseende derå, att, dels antalet bränvinspannor
de senare åren successiva förminskats, så att,
då detta antal år 1835 utgjort 182,273, detsamma år i838
nedgått till 109,484, dels afgiften nu blifvit så betydligen
förhöjd, och dels högre taxerings- eller jord värden erfordras
för bränvinsbrännings-rättighetens utöfning med sammansatte
apparater, det synes kunna med visshet antagas
att bränvinsbränningen hädanefter kommer att i väsendtlig
mon inskränkas, anser Utskottet sig icke kunna beräkna
denna afgift till högre belopp, än som vid senaste Statsregleringen
upptogs, eller tili
780,000
6:0.
Tid nings-8t ii mpel-afgiften.
Då denna afgift utgjort: år i836, 8,657 R:dr 33 sk.
4 r:st.; 1837, 8,247 ^:<^r 9 sk‘ 2 r:sl:*’ oc^ *838, 8,277
R:dr 4 sk* 10 r:st., eller i medelbelopp 8,393 R:dr 47 sk.
9 r:st., anser Utskottet sig böra tillstyrka, att
Riksgälds-Contorets årliga inkomst af nämnde afgift
må beräknas till  8,4oo
7:o.
Kort-stämpel- afgiften.
Denna afgift har utgjort: år i836, 10,949 R:dr 45
sk. 6 r:st.; 1837, 9,783 R:dr 20 sk. 4 r:st* och i838,
6,668 R:dr 33 sk. 11 r:st., eller i medeltal 9»i34 R:dr 1
sk. 3 r:st.; men då Rikets Ständer, i anledning af Bevillnings-Utskottets
Betänkande N:o 32 och Utlåtande N:o 37,
förhöjt stämplings-afgiften från 6 till 8 sk. för hvarje kortlek,
uppkommer deraf 33 ~:dels procents tillökning; hvadan
Utskottet vördsamt tillstyrker,
att denna, till Riksgälds-Costoret ingående afgift
må beräknas till
12,000.
Summa R:dr 4,Ö9i,4oo:
Stockholm den u Maj 1841.
Bil, till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N'.o 50. 7
Tj i t. A.
Tabell, utvisande de af Rikets Högloft. Ständer beslutade förändringar
uti nu gällande Import-tullbestämmelser, jemte det i följd deraf f örmodade
resultatet.
Nedsättning
Förhöjning
Varubenåmning samt qvanti-  tet för Tullberåkningen,
å qvantiteteu
för tullbe-  räkningen.
uti ärliga tull-  inkomsten efter
medium af
r836—i83g
årens import.
å qvantiteten
för tullbe-  räkningen.
uti årliga tull-  inkomsten efter
medium af
i836—i83g
årens import.
Apelsiner . . . 100 Rldrs värde
30
1,520
12
Band; Siden-'. Flors- . , . 1 ®
1
32
—
1,588
16
-
-
Bomulls- . . . , . 1 ®
—
12
—
826
36
—
—
—
Ylle-
1 ®
—
—
—
——
—
—
—
12
--
235
36
Bly; oarbetadt, i Tackor 1 Sk®
1
18
—
1,038
39
i Rullar ..... 1 Sk®
1
42
—
149
24
Blår, Hamp- och Lin- 100 R'.d. v.
8
16
—
314
16
—
—
—
—
—
Bomull ........ 1 ®
—
—
2
4,136
32
—
—
—
—
—
Bönor, Turkiska . , . , . 1 ®
—
2
—
236
2
Cacao ........ 1 ®
—
1
—
542
45
Citroner . . . 100 R'.d. värde
10
—
—
775
17
Confturer . . . . . . . 1 ®
—
4
—
76
16
—
—
—
—
__
_
Copal ......... 1 ®
—
2
6
69
38
Corintlier ....... 1 ®
—
—
4
165
19
Ftkon . « . * ♦ . . * 1 d)
—
—
8
875
6
—
—
„
—
Finqerborqar och Surinqar
100 R;d. värde
8
16
.
164
_
,
_
Fisk; Saltad eller inlagd:
Lax .
1 Tunna
3
32
,
5,962
...
_
_
. ■
*
Sill i | T;r eller derunder, XV T;a
—
6
—
803
—
—
—
—
__
Flintsten ...... 1 Tunna
—
10
—
178
26
—
—
—
—
—
—
Flätor till Hattar , . . . i ®
—
32
—
458
32
—
—
—
—
—
Fransar: Silkes- .... 1 ®
i
32
—
66
32
1
—
—
—
Transport
—
—
19,948; 24
—j
—
—
—
235
36
Bil, tilt Bevillnings-Utskottels Betänkande, N\o 50,
Nedsättning
Förhöjning
å qvantiteten
för tullbe-  räkningen.
uti ärliga tull-  inkomsten.
;i qvantiteten
för t ull he-  rlik ningen.
uli årliga tull-  inkomsten.
Transport
—
—
—
19,948
24
—
—
—
—
235
36
—
Frö: Cnnarie- ..... 1 'ft
—
—
6
113
44
—
—
—
—
—
—
Hamp- och Lin- 1 Tunna
—
4
—
641
4
Hö- ...... t ,L®
—
—
—
—
—
i
—
201
2
—
Färger och Fä v g ning sä m nen:
alla slag
• »
—•
—
2,172
13
8
—
—
Garn: Bomullshvitt.
under lN:o 26 . . 1 ®
—
2
.—
5,348
22
ofver Pilo 26 • . 1 ®
—
—
—
—
—
—
i
18,367
45
Linne-: ofårgadt . . 1 ®
—
—
—
——
—
—
—
4
•-
126 44
Gipssten ...... 1 Sk®
—
12
—
84
12
—
—
—
—
•
—
Glas : Spegel-, alla slag, 100 R:d. v.
5
—
—
368 40
Ur- . . . 100 Rid. värde
12
24
—
271
12
—
—
—
—
Gryn: Risgryn ..... 1 ®
—
—
2
2,618
—
—
—
—
—
andra slag . , . . 1 ®
—
—
6
668
5
Gäld: Bok-, oäkta ... 1 Bundt
—
1
—
59
2
Hampa
. 1 Sk®
3
—
28,200
—
—
—•
—
_
Handskar, korta och länga
100 R:d. värde
1
34
502
5
—
—
—
—
—
Hartz 1 R®
—
'
—
—
—
4
—
198 20
Hummer ....... 1 tjog
—
24
—
181
—
—
—
—
—
Hvalraf eller Sperma Ceti 1 ®
—
6
—
998
18
Hår: Borst ...... 1 L®
2
—
—
496
—
—
—•
—
—
i
—
54
43
Ho 1 Sk®
—
12
—
104
36
Ingefära: torr 1 ®
—
--
2
215
47
8
—
—
—
—
”""i
insyltad . . . . 1 ®
—
5
4
145
42
8
—
—
—
—
Instrumenter: Musikaliska:
Guilarrer och Lutor . . 1 St.
1
16
—
142
32
—
—
—
—
—rf
—
Fioler ....... 1 st.
4
16
—
121
16
—
Transport
—
—
—
63,456
35
—
—
—
19,130
3
•—
Bil, till Bevil'nings-Utskottets Betänkande N:o 50.
9
Nedsättning
Förhöjning
å qvantiteten
för tullbe-
uti årliga tull-
å qvantiteten
för tullbe-
uti arliga tull-  in!, t, lusten.
räk ningen.
räkninttc
n.
Transport
—
—
63,456
35
—
—
—
—
19,130
3
—
Jern: Gjutet: ej specific. 100 R:d. v.
8
16
—
138
30
—
—
—
—
—
-|
Smidt: Ankare . . 1 Sk®
6
24
—
877
24
Plåtar, fortente 1 .‘Sk®
5
—
—
2,037
24
—
—
—
—
—
—
Kettingar . . 1 Sk®
6 24
—
2,379
—
—
—
—
—
—
—
Kardborrar 1000 st
—
2
—
93
8
—
—
—
i
—
—
5
—
—
235
—
—
—
—
—
—
Knallhattar ... 100 R:d. värde
8
16
—
144
—
Koppar: Plåtar .... 1 Sk®
€
32
—
147
.32
—
—
—
—
—
Bottnar och Bleck 1 Sk®
41
32
—
812
24
—
—
—
—
—
Ilelfårdiga arbeten 1 L®
—
42
—
56
—
—
—
—
—
—
—
Korkträd .
1 L®
—
1
3
148
15
—
Kreatur, lefvande:
Nötkreatur, per medium 1 st.
—
20
—
558
16
andra fyrfotade , , . 1 st.
—
12
—
450
24
—
—
—
—
—
—
Krokar till fiske » 100 R'.d. värde
28
16
—
130
15
—
—
—
—
—
Lagerblad ....*.. 1 ®
—
—
6
132
41
—
—
Lackerade arbeten af träd
100 Rid. värde
—
—
—
—.
—
8
m
—
672
—
—
Läder, beredt:
Karduansskinn etc. . . . 1 ®
—
—
—
—
—
—
6
—
247 12
—
Barkade -eller Garfvare Hudar
etc 1 ®
—
—
—
—
—
—
4
—
3,242 40
—
Lök 1 L?*
—
6
—
67
36
Metaller, sammansatta: Bronz:
j
arbetad, forgyld , . , , 1 S
—
24
—
515
—
—
—
I
—
—
andra slag 1 ®
—
—
—
—
—
—
24
—
8,629
—
—
Neglikor 1 77
—
1
—
78 16
1
—
-
Transport
—
72,459
4
-1
-
—
—
31,921
7
Bili, till R, St, Prot, för 1840 och 1841< 5 Sami, 1 dfd, 0 Band, ± Haft, 2
10
Bil, till Bevillnings-Utskottets Betänkande, N:o 50.
Nedsättning
Förhöjning
å q van ti fe te u
för fullbe-  räkni ngen
uti ärliga tull-  inkomsten.
å q va nf ife ten
för tu 11 be-  rti k ni n gen.
1 uti årliga tull-  inkomsten.
Transport
—
—
;
72,459
4
—
—
—
31,921
7
—
Nålar: Sy- och Tambour- 100 Rid, v.
5
—
909
—
—
—
—
—
—
Krås- öch Bröstnålar
af oäkta metall . , lOORtd.v.
8
16
L
101
4
—
Andra slag .... IQORld.v.
17
24
—
184
36
—
—
—
—
—
—
Nötter: Hassel-, Val- och
andra slag ..... 1 kanna
1
63
1
31
_
—
—
—
—
Ost: Par mesan- .... 1 L*
8
—
—
121
—
—
—
—
—
—
Surmjölks- .... 1 L '
—
—
—
—
—
16
“
4,615
32
—
Sötmjölks- .... 1 L't
—
24
—
534
—
—
—
—
__
—
—
Ostron: friska .... 1 tråd
2
—
—
84
—
—
—
—
—
—
—
Oxtungor: saltade , . 1 Tunna
3
16
—
130
—
—
—
—
—
Papper: Imperial- och Regal-
100 R:d. v.
10
—
138
—
—
Guld-, Silfver etc. 100 Rid. v.
—
—
—
—
—
5
—
—
336
—
—
Pelsverk: Oberedda: alla slag .
—
—
—
208
38
6
—
—
—
——
—
—
beredda dito . .
—
—
585
29
—
—
—
—
—
—
Pennor, Skrif-, beredda och for-  merade ..... 100 R:d. v.
16
32
—
58
32
—
—
—
—
Perlemor: arbetad . . . . 1 S
—
24
—
lil
24
—
—
—
—
Per/or: oäkta, Glas- , , . 1 %
—
8
227
8
—
—
—
—
—
andra slag . 1 lod
—
2
70
38
—■
—
—
Piphufvuden: al Sjöskum, mon-  terade ..... 100 R:d. v.
IS
16
159
32
fl
—
andra slag .... 100 R:d, v.
&
16
—
229
40
—
—
—
—
—
Saffran ....... 1
—
8
—
117
8
—
—
Salpeter: Ghil is k etc. . . . 1 Lffi
—
4
—
99
4:
—
—
—i
—
—
—
Skriftaflor af sten . . . . 1 W
—
6
164
—
Spetsar, Uddar och Blonder 1 %
6
12
—
1,325
j
—
—
1, Transport
—
—
—
77,943140
6]
—
37,040
39
Bil. till Bevillnings-Utskotlets Betänkande, N\o 50. 11
Nedsättning
Forh5jning
å qvantiteten
För tull be-  rak ningen.
uti årliga tull-  inkomsten.
ä qvantitetcn
för tull be-  räkningen.
uti årliga tull-  inkomsten.
Transport
—
—
77,943
40
6
—
37,010
39
,
Sten: ej specificerat], oarbetad och
arbetad 100 Rid. v.
15
-
270
..
Stenkol 1 Tunna
—
10
—
7,477
—
—
—
—.
.
Strumpor: Redgarns- 100 Rid. v.
5
—
182
20
—
Linne- och Ylle- 100 Rid. v.
13
16
—
1,774
—
—
—
—
—
. -
Strumpstickor af Stål. , . 1
_
18
—
147
18
—
—
—
Säckar 100 Rid. v.
8
16
—
215
12
—
—
—
TallJ: Tilloknineen utgör väl sk. per
\Jtb, hvaraf skulle uppkomma en summa
af 44,382 R:dr 24 sk. , men som denna
vara importeras hufvudsak Hgast från
Ryssland, mot en, enligt den med detta
Rike gällande Haudels-traktat, till hälf-  ten beräknad Tull, kommer man verk-  liga förhållandet närmast, om endast
halfva summan utföres med ....
12
22,191
12
Tapetbårder ...... 1 %
—
2
—
190
16
—
—
—
—
—
—
Tenn: oarbetadt .... 1 L®
—
2
—
119
38
Tråd: Bomulls-, hvit i nystan 1 ®
—
8
—
1,029
24
—
—
—
—
—
—,.
i härfvor 1 %
Trädvaror:
—
8
248
40
—
—
—
—
—
—
Fanerskifvor . . . 100 R:d. v.
o
—
—
109
—
—
—
—
—
—.
Stäfver; Lagg- och Botten- 42å
27 tums af Ek . . , 120 st.
-
24
50
24
.
_
Ull, ej Julsk och Isländsk; kan ej
beräknas; skillnaden utgör iör 1?£
—
—r
_
.
10
__
Ur: Fick- med Guldboete 1 st.
2
—■
118
—
—
—
andra slag .. . 1 st.
—
16
168
—
—
Vändle
1 S
1
—
77
.—
—
—
—
--
Vitriol: Blå eller Koppar- . 1 ®
—
—
6
140
41
—
—
—
. —
Hvit eller Zink- . . 1 S
—
—
8
197
—
—
—
—-
.
Grön eller Jern- 17 L®
1
—
—
452
—
—
_
—
—
—
Transport
—
—
—
90,910
33
6
—
—
—
59,202
3
—
12
Bil, till Bevillnings-Ulskottets Betankandej N',o 50.
Nedsättning
Förhöjning
•
å qvantiteten
för lii 11 he-  rlik ni n gen.
uti årliga tull-  inkomsten.
å qvantiteten
för tuIIbe-  räkningen.
uti årliga .tull-  inkomsten.
Transport
—
—
—
90,910 33
6
—
—
59,202
3
—
* °
Raqnar och ylkåon 100 R:d.v.
13
16
—
1,472
—
—
—
—
—
—
—
Väfnader: Halfsiden, alngods 1 %
40
—
2,240
45
—
—
—
’
—
!
Bomulls-j hvita: Percal- och Ba-  tist  100 R:d. v.
..
.
8
16
—_
155
36
Gaze och Halflinon 100 R:d. V.
—
—
—
■
—
3 16
—
1,630
8
—-
Sticktyg och Pknte 100 Rid. v.
—
!
1 32
—
154 40
—
Tyll  '. - 1 %
—
24
—
2,265
24
-
—
—
—
—
|
ej specificerade . 100 Rid. v.
1
508
16
—
Färgade:
| GaZe o. Halflinon 100 Rid. v.
—
—
—
*
—
—
3 16
—
96 45
i
—
ej specificerade 100 Rid» v.
_
—
—
—
5
—
—
206
4
j
-
| Tryckta eller Pråssade:
alla tillåtna slag 100 Rid. v.
13 16
—
16,512
—
—
—
—
!
—
Shawlar, Shawletter och andra
Dukar:
alla tillåtna slag 100 Rid. v.
8
16
2,898
L
!
-i
Bomullsmed blandning af Lin:
Dräll och Damast 100 Rid. v.
13 IG
—
67 32
-
_
—
—
Ylle: Fri» o.Doffel etc. 100 Rid. v.
8
16
—
1,763
—
—
—
Casimir ♦ . * . 100 Rul. v.l
—
—
—
10
476
—
1
i
Bombassin . . . 100 R:d. v.
—
—
—
o
16-997 47
Camelott, Coffa etc. 100 Rid. v.
—
—
_
—
6 32
i
—
5,083 10
8
Fel b . . , . . 100 Rid. v.
—
—
—
—
7 24
—
8-2! 32
—
Merinos, Morenos, Sattin och
Tames . « « 100 Rid. v.!
|
3
16'
1,505.20
_
Halfylle', Bobassin-
lustre 100 Rid. v.
1
1
J
_
i
6
J
379
4
—
Linne, och Hamp',
Damast .... 100 Rid. v.
—
12
24
1
' 4^
1 00
1 C-n
24
—
Transport
— ;
118,129
38
~6
—
_l
86,9241
1
~8
Bil. till Bevillnin"s-Utskottets Betänkandej N',o 50.
13
Nedsättning
Förhöjning
ä cfvantiteten
för tullbe-  räkningen.
uti årliga tull-  inkomsten.
å qvantiteten
för tulfbe-  räkningen.
uti årlig» tull-  inkomsten.
Transport
Väfnader t Linne- och Hamp-".
—
—
—
118,129
3S
6
—
—
—
86,924
1
8
Batist 100 R:d. v.
4
—
_
54
6
Segelduk .... 100 Rid. v.
13
16
—
774
12
Dukar 100 Rid. v.
8
16
—
70
Vattenlåta eller dubbla väfnader,
sammansatta med upplösning
af Caoutsckouc .....
3
16
210
24
Äijij 100 R:d. v.
8
16
—
119
1
—
—
—
—
—
—
Ättika 1 kanna
—
o
—
•275
—
—
—
—
—
—
—
Utom ofvan antecknade poster har skill-  nad uppkommit, pä åtskilliga andra ar-  tiklar, men sorn denna skillnad icke
uppgått till 5o Rtdr för hvar och en
artikel serskildt, hafva beloppen blifvit,
saniminanslagua och utföras med . .
1,362
24
3
452
43
S u m m a
—
—
—
120,784
33
9
—
—
—
87,287
20
8
Afgår Summa Förhöjning
—
—
87,287
20
8
Återstår Summa Nedsättning
—
—
—
33,497
13
1
/
14 Bil, lill Bevillnings-Utskottets Betänkande, N',o 50.
L i t. B.
Tabell, utvisande de aj Rikets Höglo fl. Stunder beslutade förändringar
uti nu gullande Expor t-t ullbestämmelser, jemte det i följd deraf förmodade
resultatet.
Nedsättning
Förhöjning
Yarubenåmning samt qvantitet för
tullberåkningen.
å xjvantiteten
för tu 11 be-  räkningen.
uti ärliga tull-  inkomsten efter
medium af
i836— >839
•arens export.
å qvantifeten
för t ull be-  räkningen.
uti arliga tull-  inkomsten efter
medium af
i836—>839
årens export.
Alun *)
, 17 L®
12
1,779
30
.
—
—
Beck: i tunnor *) , . 1 Tunna
—
4
—
254
37
—
—
—
—
—-
Blodiijlar . . . 100 R:d. värde
— •
—
—
—
—
3å
16
—
115
_
—
Hummer ...... 1 Tjog
—
s 2
—
302
24
—
Jern: kasserade kanoner etc. 1 Sk®
—
24
—
61
24
-
—
—
—
—
—
Gjutet, ej specific, 100 Rid. v.
2
—
—
493
5
Stäng-, platt etc. ... 1 Sk®
—
16
-
l59,24S
24
—
—
—
—
-
—
Ixatk: osläckt .... 1 Tunna
—
—
6
307
—
8
Koppar: Rå ..... 1 Sk®
18
36
—
206
12
Plåtar ... .... 1 Sk®
3
16
—
123
16
—
•—
—
—
—
Bottnar ...... 1 Sk®
4
—
—
112
—
—
—
—
—
—
Helfärdiga arbeten . , 1 L®
—
4
—
62
24
—
—
—
—
—
Lin: ohåckladt .... 1 L®
—
2
—
77
40
—
—
—
—•
—
—
Spanrnål: alla slag, malen och
omaleti
, -
-
4,710
40
—
_
.
.
Stål: ej Gjut- eller Garf- 100 ®
—
2
—
1,128
—
—
—
—
—
—
Svafvel ....... 1 L®
_
1
--
52
40
—
—
—
—
—
Transport
—
—
—
168,618
4
8
—
—
—
417124
—
*) Det är ännu oafgjordt, huruvida icke Alun m. fl. artiklar komma att alldeles befrias fran utförselstull,
hvilket beror på utgången af den i anledning af Ridderskapets och Adelns beslut om utförselsafgifternas
borttagande å en mängd varor, under N:o i i Utlåtandet N;o 48 föreslagne allmänna
votering; men som å en del af dessa artiklar nedsättning till visst belopp redan af 3;ne Stånd blifvit
beslutad, samt så stor minskning i tullintraden följagtligen nödvändigt måste uppkomma, sorn
högsta alternativet i voteringen är lägre å dessa artiklar än dc förra bestämruelserna, hafva dessa
nedsättningar blifvit tagne i beräkning,
Bil. lill B cvillnings-Utskottets Betänkande> N\o 50,
15
Nedsättning
Förhöjning
a qvantiteten
för tullbe-  räkuingen.
uti årliga tull-  inkomsten.
4 qvantiteten
för tuffbe-  räkningen.
uti årliga tull-  inkomsten.
Transport
—.
—
—
168,618
4
8
—
—
—
417
24
—
Trädvarors Bandstakar 100 st.
—
—
3
55
24
—
—
—
—
-
-
Bjelkar och Sparrar
under 10 turn ... 1 st.
3
6,459
33
.—
öfver 10 tuni ... 1 st.
—
5
—
2,162
44
—
Bråder och Plankor af Furu och
Grant under 1 £ tums tjock-  lek  .1 Tolft
2
8,580
30
af 1 \ till och med 2-? tums
tjocklek . , . .1 Tolft
—
4
4,868
40
—
—
—.
—.
deröfver .
—
8
—
23,728
—
—
—
—
—
—
Master, Bogspröt och Spiror: af
20 till och med 40 tums om-  krets etc. . . . , . 1 st.
10
665
40
Ved: Björk ..... 1 famn
—
4&
101
32
—
—
—
—
andra slag ... 1 famn
—
40
—
107
24
—
—
—
—
Årtråd eller ämnen till åror 1 par
—
2
—
102
8
Utom ofvan antecknade poster, har skill-  nad uppkommit på åtskilliga andra ar-  tiklar, men som denna skillnad icke
uppgått till 5o R:dr för hvar och en
artikel serskildt, hafva beloppen blifvit
sammanslagne och utföras med . . .
238
9
10
10
27
4
Summa R:dr
—
—
—
215,689
1
6
—
—
428
3
4
Afgår Summa Förhöjning
—
—
—
428
3
4
Återstår Summa Nedsättning
—
—
_
.
215,260
46
2
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841.
Rätte Is e.
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N\o 48.
Sid. 29 råd, i nedifr. st, Loraktjåra 1. vraktjåra.
Bil. till Bevillnings-Utskottets Betänkandej N:o 5o.
Litt. C.
CALCUL Öfver bränvinsbrännings-afgiften, beräknad för de år 1838 taxerade bränvins-pannor,
enligt den af Rikets Ständer vid 1841 års Riksdag faststälde tariff.
V
u
a
2
n
<<
B
Q.
K:r.
lista Classen.
2:dra Classen.
3:dj
b Classen.
4:de Classen.
5:te
Classen.
Antal
pannor.
Pannerymds-  afgift för 6
månader.
Antal
pannor.
Pannerymds-  afgift för 6
månader.
Antal
pannor.
Panncrymds-  afgift för 6 1
månader, j
Antal
pannor.
Pannerymds-  afgift för 6
månader.
Antal
pannor.
Pannerymds-  afgift för 6
månader.
3
2
l
24
4
9
9
—
5
4
5
6
8
12
7
14
24
24
,
8
137
274
9
325
731
12
10
1,310
3,275
—
l
3
3(
-
_
11
1,635
4,526
12
—
-
___
■
12
3,545
10,635
—
i
5
18
—
-
_
13
5,507
11,521
12
2
12
32
_,
14
11,146
39,011
—
3
22
15
10,282
38,557
24
20
169
8
__
16
16,551
70,341
51
488
8,1,
.
17
5,370
25,843
6
7
75
4(1
_
.
18
5,847
31,549
21
35
425
5
. .
-
19
3,485
20,910
—
22
297
44
20
6,511
43,406
32
68
1,020
—
21
2,464
17,869
n;
18
304
24
22
3,425
27,614
3
33
625
80
23
3,501
30,852
2?
54
1,141
42
24
3,533
33,857
44
66
1,544
6
25
4,800
50,000
—
130
3,352
44
26
1,970
21,453
3<;
49
1,385
13
27
1,402
17,028
22
41
1,265
48
28
1,878
24,531
18
81
2,720
12
.
. „
1
224
,
29
1,017
14,238
—
42
1,530
is
30
2,720
40,800
—
233
9,174
18
—
—
1
240
—
—
Tr:t| 98,3351578,879
9
| 9571 25,56513?| —
—
-1
2| 464
- 1
—
p
3
o
"s
lista Classen.
2:dra Classen.
3:dje Classen.
4:de Classen.
5:te
Classen.
*<!
B
£u
•
Antal
Pannerymds-  afaift för 6
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
Antal
Pannerymds-  afcrift för 6
Antal
Pannerymds-  afeift för 6
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
K:r.
pannor.
månader.
pannor.
månader.
pannor.
° o
manader.
pannor.
månader
pannor.
månader.
Tr:t
98,335
578,879
9
957
25,565
37
2
464
_
31
666
10,836
18
44
1,867
12
,
1
248
—
—
—
32
645
11,339
8
42
1,912
40
33
738
13,991
12
66
3,225
36
—
1
264
—
—
34
604
12,319
4
54
2,722
28
—
35
1,942
42,481
12
172
9,596
2;
3
315
—
1
280
—
—
—
36
263
3,523
5
40
2,791
29
—.
—
—
—
37
175
4,367
84
15
947
84
—
—
—
—
38
427
11,351
4
78
4,821
—
1
125
19
1
304
—
—“
—
39
305
8,622
29
64
4,538
32
3
397
36
—
—
40
522
15,986
12
99
7,425
—
1
140
—
2
640
—
—
41
108
3,431
12
87
2,929
8
—
1
328
—
—
42
141
4,714
80
40
3,338
16
2
310
38
1
336
—
—
43
87
3,084
42
20
1,757
24
2
688
—
—
44
92.
3,440
20
24
2,217
24
—
1
352
—
-o
45
197
7,756
42
99
9,607
6
1
171
28
22
7,920
—
1
—
46
39
1,614
21
18
1,831
42
j
—
_
—
—
47
142
6,171
4
68
7,250
24
1
188
—
4
1,504
—
—
48
60
2,735
—
40
4,463
16
1
192
2
768
—
—
—
49
83
3,964
47
41
4,772
16
2
392
.—
1
392
—,
—
50
248
12,400
—
179
21,815
30
6
1,200
24
9,600
__
—
51
47
2,456
35
23
2,924
40
4
1,632
—
—
52
37
2,019
28
28
3,712
16
—
_
—
53
41
2,336
14
26
3,591
12
—
—
2
848
—
—
54
24
1,425
24
18
2,587
42
1
216
1
432
—
—
—
55
30
1,856
12
34
5.084
20
_
2
880
—
—
56
10
643
46
16
2,486
16
.—
3
1,344
—
.
—
57
29
1,941
38
36
5,809
84
3
1,368
- --
—
—
58
16
1,113
16
20
3,349
8
6
2,784
—
—
59
20
1,445
20
32
5,557
46
_
4
1,888
.—
-—
—
60
50
3,750
—
92
16,560
—
_
16
7,680
—
—
—
61
10
777
34
21
3,843
—
5
1,220
—
1
488
—
l
976
—
Tr:t|106,133
782,776
46|2,544| 25,960146
27
4,868|25| 108
10,056
-1 11
976|
—
►3
Sa
C
C
(T)
lista Classen.
2:dra Classen.
3:dje
Classen.
4:de Classen.
5:te
Classen.
M
B
a.
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
Antal
Pannerymds-  afaift för 6
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
Antal
Pannerymds-  afgift för 6
K:r
pannor.
månader.
pannor.
månader.
pannor.
månader.
pann ar.
månader.
pannor.
månader.
T r:t
106,133
782,776
4<
2,544
35,960
46
27
4,868
25
108
10,056
l
976
62
13
1,047
19
3,534
1
248
—
3
1,488
—
—
—
—
63
12
1,001
-4
14
2,646
—
—
—
1
504
—
l
1,008
—
64
10
863
4(
17
3,264
-—
—
1
512
—
—
—
—
65
6
536
U
16
3,120
1
260
-
2
1,040
—
—
—
—
66
1
92
i;;
4
792
67
7
66 8
10
15
3,015
_
—
—
1
536
—
—
—
—
68
4
393
44
12
2,448
_
—
—
3
1,632
—
—
—
—
69
2
203
20
14
2,898
—
—
3
1,656
—
—
.—
—
70
10
1,050
.—
19
3,990
—
—
—
3
1,680
—
—
—
—
71
4
433
4
4
852
—
—
—
1
568
—
—
—
—
72
9
1,004
12
12
2,592
-
1
288
—
4
2,304
—
—
—
—
73
4
459
40
7
1,533
—
2
584
—
1
584
—
—
•—
—
74
4
473
28
5
1,110
_
75
15
1,828
6
11
2,475
_
1
300
—
6
3,600
—
—
—
—
76
5
626
44
7
1,596
—
—
2
1,216
—
—
—
—
77
2
257
44
6
1,386
—
—
—
4
2,464
—
l
1,232
—
78
8
1,060
32
7
1,631
—
—
2
1,248
—
l
1,248
—
79
3
408
39
5
1,185
—
—
_
1
632
—
—
—
—
80
2
280
—1
9
2,160
—
3
960
—
6
3,840
-
.—
—
—
81
1
143
37
5
1,215
—
—
—
1
648
—
—
—
—
82
3
442
30
1
246
-
—
—
2
1,312
—
—
—
—
83
3
454
18
2
498
84
1
155
19
5
1,260
—
—
—
5
3,360
—
—
—
—
85
1
159
18
7
1,785
—
—
2
1,360
-
—
—
—
86
4
653
28
3
774
—
—
—
4
2,752
—
l
1,376
—
87
5
837
14
17
4,437
1
348
—
15
10,440
—
l
1,392
—
88
4
686
IG
4
1,056
—
—
—•
—
4
2,816
—
l
1,408
—
89
4
703
4
13
3,471
—
—
—•
9
6,408
—
—
—
90
16
2,880
—
65
17,550
—
2
720
__
57
41,040
—
6
8,640
91
1
180
—
—
—
—
—
—
■—■
—
92
1
180
1
270
—
—
—
2
1,440
—
—
—
93
—
—
—
1
270
-
1
360
—
10
7,200
—
—
—
S:a 1106,298
802,943
25|2,870|255,962|46|
40|
8,936|25| 263|147,712|
-1
131 17,2801
Sammandrag.
Irsta Classen
2:dra d:o
3:dje d:o
4:de d:o
5:te d:o
. . •
Summa
Antal
pannor.
Panncrymdsafgift
för 6
månader.
106,298
2,870
40
263
13
109,484
802,943
255,962
8,936
147,712
17,280
1,232,835 -
Antal taxerade Bränviris-pannor under näst föregående åren.j
Irsta Classen
.
2rdra dro
3:dje dro
4rde dro
5rte dro
6: te dro
7:de dro
8:de dro
Summa
1835.
1836.
1837.
1838.
Classerne finnas ej
för detta år speci-  ficerade.
_ -  -
118,195
2,389
23
230
54
6
3
118,711
2,836
37
1
230
54
7
2
106,298
2,870
38
2
223
40
7
6
152,2731 120,900j 121,878| 109,484
Enligt Stats-Contorets uppgifter utgjorde beloppet af debiterade Bränvinsbrännings
afgiften
år
1836
712,953r 43. i.
„ 1837
739,763: 21. 2.
„ 1838
641,459: 25. 7.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, i84i.
Bevillnings-Utskottets Utlåtandej IS:o Sl.
I
N:o 51.
Ank. till Exp-Utsk. den i Juni 1841, kl. xi f. m.
Utlåtande, i anledning af åt er remiss å Betänkandet ]$:o
43, angående befrielse från bevillning för Lima Sockens
invånare i West er-dalarne.
Det af Bevillnings-Utskottet unrler ofvannämnda N:r afgifne Betänkande,
hvaruti Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka bifall till en af
Piiksdags-Fullmägtigen Didric Weström väckt motion om befrielse fran
bevillning för Lima sockens invånare, har blifvit bifallet af Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden, men återremitteradt
af Bonde-Ståndet.
Vid discussion bos sistnämnde Riks-Stånd har hufvudsakligen blifvit
anfördt: att Wester-dalarne är en i fattigdom försjunken landsort, hvarest,
då missväxtår inträffar, ett verkligt elände är för handen, dertill orsaken
vore dels ett hårdt climat och ofiugtbar jord, samt en i senare tider,
genom en högt drifven hemmansklyfning uppkommen öfverbefolkning, dels
den tryckande roteringsbördan; att roteringen inom nämnde landsort vore
ojemn och betungande, visades deraf, att, enligt Jordaboken, Lima socken
med 33-j§:deIs mantal bade 4° soldater, då deremot Floda socken, som
vore den sydligaste och frugtbaraste inom Dalarne, med i5j hemman,
allenast bade i5 soldater; att Lima socken vore den inom Wester-dalarne
nordligaste belägna, omgifven af 27 höga fjäll, samt egande inom sitt område
emellan 3o a 40 stora eländiga myror; att åker och ängsmarken,
som åtföljde Dahl-elfven å ömse sidor, ofta vid vattnets stigande under
flodtiden öfverhöljdes med en qvarlemning af sand och grus; att åkervidden
sträckte sig allenast 100 ä i5o alnar från elfbrädden, der fjellbergen
vid toge; att genom en mångårig beräkning vore utröndt, att innebyggarne
i anseende till det bårda climatet, endast hvarje gide år erhållit någon
till brödföda duglig skörd; att såsom exempel på den dryga roteringen
vore att anmärka , det utskylderne för en soldat-rote i Lima socken år
i83S uppgått till 107 R:dr 46 sk. 11 r., eller för alla inom Lima socken
varande soldat-rotar till 43ig R:dr 4 sk. 8 r. B:co; att genom denna tryckande
beskattning jorden så fallit i värde, att ingen ville köpa skaltejor
Bih.
till R, St. Prot. 1840 och 1841. 5 Sami. 1 AJd. 2 Band. 2 Häftet.
2
Bevillnings-Utskottets Utlåtande, N:o 5i.
den, hvaraf ofta handt, att de som vid executive auctioner inropa egendomar,
för betäckande af sina fordringar, icke erhålla någon, som vill bruka
desamma mot erläggande af skatterne; att invånarne , i anseende till dess
fattiga tillstånd, ofta söka sig arbete i andra provinser, och att vid missvextår
alltid hela hushåll utvandra att lifnära sig med tiggande; att, då
Lima socken således vore i samma förhållande, som grannsocknen Särna,
om den icke kunde anses för sämre,, skäl vore, att Lima sockens invånare
borde njuta enahanda befrielse från bevillning och öfrige personella
utskylder, som Särna sockens invånare tillkommer.
Utskottet, som, ehuru 3:ne Riks-Stånd bifallit Betänkandet N:o 43»
likväl, jemlikt 71 § Regerings-Formen, ålegat ifrågavarande ärende till förnyad
handläggning upptaga, har tagit i öfvervägande de vid nämnde Betänkande
gjorde anmärkningar; men enär deraf icke blifvit visadt, hvad
som uppgifves, att Lima sockens invånare äro i den belägenhet, att ett
verkligt behof af den föreslagne lindringen kan vara af nöden, samt om
invånarne äro i den utblottade ställning, att de icke förmå sina skatter
gälda, hos den delen af de skattskyldige vid sådant förhållande utskylderne
gå till afkortning, anser Utskottet sig böra vidblifva dess i Betänkandet
N:o 43 afgifne, af 3:ne Riks-Stånd godkände, yttrande.
Stockholm den 29 Maj 1841.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckbriet , 184 s.
Bevillnings-UIskotlels Betänkandej N:o Si.
%
N:o 52.
Ank. till Exp. Utsk. d. 29 Maj i84i> kl, 1 e. m,
Betänkande, med förslag till Bevillnings- summans fördelning.
Då Rikets Ständer, med bifall till Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5o,
godkänt den deruti föreslagna beräkning af Sjötulls-medlen , Salu-Accisen,
Postmedlen,
nings-stämpel- och Kort-stämpel-afgiJterne; så har Utskottet, för tidens
vinnande, ansett sig, med ledning af Stats-Utskottets Utlåtande N:o 548,
angående Stals-brist-summan , samt Förstärkta Stats-Utskottets Memorial
N:o 553, nu böra afgifva förslag till Allmänna Bevillningens bestämmande
och fördelning.
Uti Stats-Utskottets ofvannämnde Utlåtande N:o 548, är, för 1842 och
följande åren, intilldess ny Statsreglering vidtager, efter beräkning af StatsVerkels
ordinarie och extra ordinarie inkomster, bristen eller Stalsfyllnads
summan
upptagen till R:dr i,5o3,5oo: — —
hvartill, enligt Memorialet N:o 553, ytterligare
kommer ...... . . . . . 2,000; —
och uti Memorialet N:o 55y har sistnämnde Utskott
hemställt, att, lill fyllande af RiksgäldsUontoirets
behof, intill nästa Riksdag, må anslås
och, till utgående af allmänna bevillningen för
nästkommande och följande åren, an visas ett årligt
belopp af ........... . 49-1)5oo: — —-
utgörande sammanräknade beloppet
2,000,000:
den fyllnads-summa, som för Stats- och Riksgäldsverken årligen
erfordras och genom allmän bevillning bör utgå.
Enligt Capilal-Räkningarne lill Riks-Hufvudboken, har Kronouppbörden
af allmän bevillning utgjort: år i836, 2,667,162 R:dr
21 sk.; 1837, 2,68o,835 R:dr 3 sk. 3 rst.; och i838, 2.686,804
R:dr 10 sk. 6 rst., eller i medeltal 2,678,288 R:dr 4^ sk. 7 rst.;
hvarifrån afgår medelbeloppet af afkorlningarne 125,012 R:dr
47 sk., då återstoden blifver 2,553,270 R:dr 44 s^- 7 rst> > hvitgrå.
till R. St. P/Kii. 1840 och 1841. S Sami. 1 Afd. 2 Band. 3:dje Haft.
2
Bevillnings-Vlskoltels Betänkande, N.o 52.
ken summa, enär allmänna bevillningen under nämnde år successive
stigit, och delta förhållande sannolikt kan antagas hafva
inträffat äfven för påföljande a:ne år, isynnerhet genom folkmängdens
tillvext och personliga skyddsafgiftens i mon deraf
ökade belopp, Utskottet, utan afseende derpå, om bevillning å
Lotteri-vinster kommer att försvinna, anser sig höra beräkna
till R:dr 2,581,964: 33. 3;
hvaremot Utskottet icke ansett sig bora beräkna
den tillökning i bevillningen, som uppkommer
genom stadgad afgift af Concertgifvare; Försäljare
af inländska lottsedlar; Skol-lärare med egna
skolor, samt förhöjd afgift för Caractersfulimagter,
emedan berörde tillökning dels synes blifva
mindre betydlig, och dels torde komma att lill
en del motsvaras af blifvande minskning genom
nedsatta afgifter lör arbetsfolk; Gesällers upptagande
uti blott en dass; befrielse från afgift
3 fynd af antikvariskt och historiskt värde, samt
för lärlingar i handel.
Enär Rikets Ständer, med bifall till Revillnings-Utskottets
hemställan uti Memorialet Nto
34, förklarat, att, enligt 70 §. Regerings-Formen
och 3i §. Riksdags-Ordningen, någre afgifter icke
kunde bestämmas, innan bevillnings-summans belopp
blifvit faststäldt, återstår för Utskottet att
uppgifva de förändringar uti beviilningens fördelning,
sorn, med hänseende till beloppet af det
för Stals- och Riksgälds-verken erforderliga, ofvan
uppgifne bidrag, kunna och böra ega rum; i
hvilket afseende , och med anmälan deraf, att,
enligt bifogade calcul Litt. A., bevillningen, i
fölid af Rikets Ständers beslut om personliga
skyddsafgiftens utgörande från och med fyllda
18 år, i stället för 17, samt om upphörandet af
Centonal å löner, jemte afgift för arrendatorer
och brukare, redan blifvit nedsatt med samman
-
Transport R:dr 2,58'>964: 33. 3.
Bevillning^-Ul skol tets Betänkande , N;o Sa.
3
Transport 2,581,964: 33. 3.
räknade ...... R:dr 118,171: 4T
Utskottet, vid öfvervägande af de
flera motioner om nedsättning i
bevillningen , som omförmälas i
Betänkandet Nro 12, ans It sig,
under åberopande af de i nyssnämnde
Betänkande, jemte Utlåtandet
N-io 27, anförde skäl,
böra ytterligare
tillstyrka, att personliga
skyddsafgiften må nedsättas
till i\ sk. för man
och 12 sk. för qvinna;
hvilken nedsättning, på sätt berörde
calcul jern väl utvisar, utgör
tillsammans 4^3,792: 34- —
—
5»i.t)64: 33. 3.
hvarefter återstå 2,000,000:
Då det sålunda visar sig, att någon tillgång för vidare nedsättning
eller lindring i bevillningen icke förefinnes, föranlåles Utskottet vördsamt
hemställa, alt alla öfrige, uti det vid Betänkandet N:o 12 fogsda
förslag till ny Bevillnings-stadga upptagne afgifter, med de dels
i anledning af Utlåtandet N:o 27 och Memorialet N:o 34, samt
dels genom votering i Förstärkt Stals-Utskott vidtagne förändringar,
enligt bilagde Resumé Litt. B, måtte af Rikets Ständer
godkännas.
Då Rikets Ständer bifallit Utskottets hemställan i Utlåtandet N:o 27,
pag. 58, alt med bestämmandet af de i 121 § utaf Förslaget till ny Bevillnings-Stadga
förekommande procent-belopp och ofri ge anslag må anslå ,
intilldess vid bevilluingens fördelning hunnit utrönas, huruvida och i hvad
nion någon förändring derutinnan borde ega rum, åligger det jemväl Utskottet
att, så väl i följd deraf, som i anledning al Herr Chrisliersons
inom Val lull. Borgare-Ståndet derom väckte motion, hvaröfver Utskottet,
på sätt Betänkandet N:o 23 utvisar, ännu icke hufvudsakligt utlåtande afgifvit,
meddela yttrande i ämnet.
4
Bevillnings-Utskottets Betänkande, IV. o 52.
J sådant afseende får Utskottet, enär den , dels redan beviljade och
dels nu föreslagne nedsättning i allmänna Bevillningen, utgör omkring en
fjerdedel deraf; men de kostnadar, till hvilkas bestridande ifrågavarande
procent-belopp och anslag blifvit afsedde, icke allenast qvarstå oförminskade,
utan äfven komma alt i betydlig mon förhöjas genom tillökningen af
5 Ledamöter uti Pröfnings-Comileerne för Länen, samt jemväl med afseende
derå, att tjenstemännens befattning vid mantalsskrifning och taxering
fortfarande blifver lika besvärlig och ansvarsfull som hittills, vördsamt
föreslå den förändring, att i stället för en procent af Länens bevillningssumma,
enligt i mom. af 121 §,
må anslås en och en tredjedels procent;
äfvensom att procent-beloppet, enligt 3 morn., må, ifrån trefjerdedels
förhöjas lill en procent af hufvudstadens bevillnings-summa ;
hvaremot Utskottet anser någon förhöjning i de serskilda anslagen för Norrbottens,
Vesterbottens och Jemtlands Län icke vara af behofvet påkallad,
enär, med hänsigt lill den föreslagne tillökningen af bevillnings-procenten
för Länen i allmänhet, dessa anslag äfven hädanefter synas blifva för ändamålet
tillräcklige.
Slockholm den 2g Maj 1841 •
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns
Ledamöters vägnar:
Henning Hamilton.
På Vällofl. Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar:
M. Grapengiesser.
G. M. Gyllenhoff.
På Högvördige Preste-Slåndels
Ledamöters vägnar:
C. J, Nordhammar.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
Led amöters vägnar:
P. Pehrssorij från Örebro Län.
Litt. A.
Calcul öfver de nedsältningar uti Allmänna Bevillningen , som dels
genom förändringar uti grunderna för Bevillningens utgörande ,
redan blifvit af Rikets Höglofl. Ständer beslutade, dels äro af Bevillnings-Utskottet
föreslagne uti Betänkandet N:o 52.
Nedsättning, lill följd af redan beslutade förändringar uti grunderna
för bevillningens utgörande:
Hevi lenin gs-Ut skot te Is Betänkande, N.o Sa. 5
1:0 Skjddsafgiftens erläggande vid 18 i stället för 17 år:
Enligt Qvinqvennii-tabellen för åren i83i med 1835, funnos emellan 17 och
18 år: af mankön 28,903.
Folktillökniug till och
med 1 838, å 1 /3 proc.
för hvarje år 288.
Summa mankön vid
1838 års slut . . 29,191, å 44 s^-> 26,758: 20.
af qvinkön 28,916.
Folklillökning till och
med 1838, & i/3 proc.
för hvarje år  289.
Summa qvinkön vid
r838 års slut . . 29,205, å 22 sk., i3,385:3ö.
4°» 144: 2.
2:0 Centonal af löner, efter medium af i836—
i838 årens uppbörd 44>34':43-6.
3:o Afgift af Arrendatorer efter d:o d:o d:o 33,686: 1.9.
118,171: 4 7- 3.
Föreslagne nedsällningar uti Betänkandet N:o 5a.
i:sta Art. Skydds-afgiften:
efter medium af betalande åren i836—1838:
för 718,235 af mankön, å 20 sk 299,264:28.—
„ 789,735 af qvinkön, å 10 sk 164,528: 6.—
— 4^3,792: 34. —
Summa Banco R:dr 581,964: 33. 3.
Litt. B.
II e s u m e,
utvisande de af Rikets Höglofl. Ständer beslutade föiändringar uti Bevilinings-Utskottets
förslag vid Betänkandet N:o 12, i afseende på giunderna
för den blifvande allmänna bevillningen.
§ 4-
Pag. 3 uti förslaget vid Betänkandet N:o 12.
2:dra momentet erhåller följande lydelse:
För all den inkomst, som uppbäres af tjenstemän, i följd af enskilda
uppdrag, ulan att omedelbart vara föranledd af Stat, Expeditions-laxa eller
6 Bevillnings-TJ Iskoltets Betänkande , iV.-o 5 2.
serskild bestämmelse, eller i ovilkorlig följd af innehafvande i jenste-befatlning,
erlägges fem procent., (Se Bevillnings-Utsk. Uti. iV.o s/, /Jag. 9J
§ ...
Pag. 8.
I städerne af Fjerde Classen
Tio Classer.
Tionde Classen
. . . R:dr — —
(Se Bevillning- Utsk. Uti. N:o oj , pag. n)
§ .5.
Pag. I O.
Näst efter Actörer och Actriser elc. upptages:
Arbetsfolk i släderne, sorn icke äro lagstadda och ej eller njuta ständig
arbetslön, utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild öfverenskommelse
och beling:
Mankön:
1 Stockholm:
Ogifte och Enk/ingar samt gifte utan minderårige barn, R:dr — —
Gifte samt Enkl ingar med ett minderårigt barn . . . . —: —-
Gifte samt Enk/ingar med flere minderårige barn frikallas
från denna afgift.
1 öfrige städerna:
Ogifte och Enklingar, samt gifte utan minderårige barn —: 3a. —
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn . . . . —: 16. —
Gifte sand Enklingar med flere minderårige barn äro från
denna afgift fria.
Qvinkön:
Ogifta eller Enkor äro från denna afgift fritagne. (Se Stats-Utsk.
Mern. N:o 438, pag. 9,)
Pag. 1 2.
Näst efter Chirurger, upptagas
Concert gifvare; Utländska och Inländska, erlägga förskottsvis
för hvarje Concert, i Stockholm R:dr 3: — —
samt i alla öfriga städer och 01 ter , 16.—
(Se Slats-Utsk. Mern. N:o 438, pag. 10.)
Pag. .3.
Under rubriken Försäljare af utländska lottsedlar, upptages:
Bevillning';-Ut skot tets Betänkande , N.o 5 a.
7
Första Classen R:dr 20o: — —
Andra dito ,> too: — -—
Näst derefter:
Försäljare af inländska enskilde personers lottsedlar, i händelse
sådan försäljning tillätes, i två C/asser:
Första Classen R:dr 20: — —
Andra dito
10: — —-
Pdg. i5. (Se Bev.-Utsk. Uti. N:o 27, pag. 17.)
Informatorer hos enskilde, lika med tjensteman, se z:dra (Se Slals
Utsk.
Mern. N:o 438, pag. 1 1.)
Pag. 18.
Skol-1 ärare, som antingen hafva egna skolor eller biträda vid sädana inrättningar,
lika med tjenstemän , se zaira (Se Stats-Utsk. Mein.
N:o 438, pag, 12.)
Pag. ig.
Förändrad lydelse:
Utlänningar (deruti ej inbegripne Norrmän för Norrska producley), som
resa omkring i landet och, efter eller utan medbafvande prof, för egen
räkning eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel örn
utländska varor, skola vid ankomsten erlägga 5o Rulr, sorn betalas i
gränsorten, der resepasset påtecknas eller nytt resepass erhålles, och för
den tid, de utöfver tre månader sig i Riket uppehålla, dessutom 5o R:dr
för h varje mån d, hvilken afgift vid ankomsten äfven behörigen nedsättes
för den tid, de uppgifva sig vilja i Riket qvarstanna utöfver de frenne
månader, Jör hvilka förstnämnde af gift blifvit bestämd, emot rättighet att
af den för senare tiden nedsatte af giften vid utresan återbekomma, hvad
efter nu stadgade beräkningsgrund för hel månad kan vara för mycket
erlagdt; dock med iakttagande af hvad Allmänna Lagen i 5 och 7 Cap.
Ilandels-Balken och serskildte Författningar, i afseende på dylik handel,
stadga. (Se Stats Utsk. Meni. JS:o 433, pag. t3 och 14•)
§ 22.
Pag. 2 1.
Ett nytt moment har tillkommit, af följande lydelse:
För serskildt skaftlagde Qvarnar och Lägenheter af fräls -natur, ufan
hemmantal, i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus Län, erlägges Sjutton
skdlin gar för hvarje tunna hardt korn af deras åsätta ränta (Se Be v il 1-  nings-Utsk:s Ull. N:o 27, pag. 2Q.j)
8 Bevillnings-U iskottets Betänkande, Ar:o 52.
§ 27-
Pag. 25.
Näst efter Advocaler och Sakförare, upptages:
Arbetsfolk på landet, som icke äro lagstadde, och ej eller njuta ständig
arbetslön, utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild öfverenskommelse
och beting:
Mankön:
Ogifte och Enkl ingar, samt gifte utan minderårige barn —: 32. —
Gifte samt Enklingar med ett minderårigt barn . . . . —: 16. —
Gifte samt Enklingar med flere minderårige barn äro från
denna afgift fria.
Qvinkön :
Ogifta eller Enkor äro frän denna afgift fritagne. fSe Slals-UtsUs
Mera. N:o 438, pag. 9.)
Pag. 28.
JSäst efter Salpeter- sjudare: Kronans, inf öres:
private . .
R:dr 2: — —
(Se Bevil!nings-Utsk:s Ull. N:o 27, pag. 3i.)
§ 29.
Pag. 29.
1 början af §:n införes:
Arbetsfolk, som icke äro lagstadda och ej eller njuta ständig arbetslön ,
utan arbeta för dagspenning, eller efter serskild öfverenskommelse och
beting:
Mankön:
Ogifte och Enklingar samt gifte utan minderårige barn R:dr — : 3a. -
Gifte samt Enklingar med -ett minderårigt barn . . . „ —: 16.
Gifte samt Enklingar med flere minderårige barn äro från
denna afgift fria.
Qvinkön :
Ogifta eller Enkor äro från denna afgift fritagne. (Se Slats-Utsk:s
Mera. N:o 438, pag. 9.)
§ 35.
Pag. 33.
Näst efter r:sla momentet införes ett nytt moment af följande lydelse:
Af insatte Capital i Trollhätte gamla Slussverks-byggnad, för hvilka
tolf procent af Kongl. Majit och Kronan årligen betalas, en fjerdedel af
samma ränta. (Se Stats-Utsk:s Mern. N:o 438, pag. 14.)
STOCHHOLM, tryckt hos J. A. Walldea, 1841.
B I HANG
TILL
IASQNHUKBB KOIKSMSWMOilBHi
VID
Lagtima Riksdagen i Stockholm
Åren 1841) och 1841.
FE HTE SAMLINGEN.
Afdelningen:
Bevillnings- samt Allm. Besv. och Oecon. med flere
Utskotts gemensamma Memorial, Utlåtanden och,
Betänkanden.
Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens Betänkande, N'.o t» l
N:o 1.
Ank.Aill Exp. LJtsk. den 16 April, 11. 7 e. m.
Rikets Högloft. Ständers Bevillnings- samt Allmänna
B esvärs- och Ekonomi-Utskotts Betänkande', angående
Herr Cedercronas, Johan Ulric, motion om
årlig Bevillning af en hvar, som vill utöfva Jagt
och Djurfångst, f ör beredande af medel tillprcemier
för Rof-djurs dödande.
Hos Höglofl. Ridrlerskapet och Adeln har Herr Cedercrona, uti ett
till Bevillnings- samt Besvärs- och Ekonomi-Utskottens handläggning remitteradt
memorial, föreslagit, att en årlig afgift mätte åläggas för rättigheten
alt utöfva jagt, täll bildande af en fond till prasmier för Rof-djurs
dödande, utom allmän skallgång, och att denna afgift måtte utgå med 24
sk. för dem bland allmogen och 1 R:dr för alla andra, som af nämnde
rättighet vilja sig begagna; hvarjemte motionären, till vidare utveckling af
ämnet, åberopat en vid sistlidne Riksdag af Johan Eric Samson från
Wermlands Län inom Bonde-Ståndet väckt motion af enahanda syftning,
och innehållande, bland annat: alt, då värdet af de kreatur, sorn årligen
af rof-djur dödas, funnits uppgå till 200,000 R:dr Banco, det vore af högsta
vigt, att genom ändamålsenliga medel skydda laudtmannen för de
kännbara förluster, som honora genom rof-djuren tillskyndades och att,
bland alla medel, det föreslagna härtill vore det lämpligaste; att ifrågavarande
bevillning, som af Uppbördsmännen borde uttagas och redovisas i serskild
räkning samt ingå till Riksgälds-Contoret, icke under någon förevändning
borde få användas till annat ändamål, än prasmier för Rof-djurs dödande;
alt rätt till premier borde anmälas och styrkas i öfverensstämmelse med
hvad derom i 1808 års Jagt-Stadga funnes föreskrifva; att reqvisitioner
af prasmier borde inom viss tid årligen af Kongl. Maj;ts Befallningshafvande
i hvarje Län, efter granskning, insändas till Riksgalds-Contoret, som derefter
hade alt uträkna beloppet af skottpenriingarne, bestämda i jemna
Riksdalerta! och de erforderiige medlen till Kongl, Maj:ts Befallningshafvande
öfversända; att till hvarje kyrka skulle aflemnas förteckning å de
personer, sora vid manta Isskrifn ingar ne anmält sig till erläggande af be
Bih.
till R. StJ Pro t. 1840- 5 Sami. 2 Jjd. 1 Haft.
2 Bevillnings- och Ekonomie-Utskottens Betänkande, N:o i.
villning för jagt, hvilken förteckning borde från predikstolen uppläsas
och vid kyrkan vara att tillgå; att den, som funnes utöfva jagt eller
djurfångst, eller utom rätter farväg eller farled medförde laddadt eller
oladdadt skjutgevär, utan att till erläggande af ifrågavarande bevillning
hafva sig behörigen anmält, borde hafva förverkat jaglredskap och gevär
samt vara förfallen till io R:drs böter, till lika fördelning emellan angifvaren
och praämie-fonden, oberäknad! ansvar, enligt gällande Jagt-Lagar;
att enahanda påföljd borde drabba den, sorn utom den Socknens eller
Stads område, der han hade sitt rätta hemvist, fusroes i utöfning af v i 1-  lebråds-Jagt oell ej genast vid anfordran kunde förete vederbörande upphördsmans
bevis, a.lt lian bevillning för året erlagt, eller till erläggande
deraf sig anteckna låtit; att böterne för öfvermaga eller sådana personer,
som i mantal ej uppfördes, borde af föräldrar eller målsmän erläggas; att
åtal i dessa mål borde af en hvar få anställas, och att den, som ej erlade
bevillning för jagt, borde anses oberättigad till prasmium för rof-djurs
dödande.
Utskottet, sota vid behandlingen af detta ärende inhemtat ej;
mindre, att e» af Johan Eric Jansson vid 1828 års Riksdag vackt motion,
af enahanda syltning, blifvit af Bevillnings- samt Besvärs- och' Ekonomi-Utskotten
afstyrkt, i Utlåtande N:o 7, (5 Sami, 2 Afdeln. 4 Häftet
af Bihang till Riks-Slåudens Protocoll) hvilket af samtlige Riks-Stånden
bifölls, än äfven att Johan Eric Janssons ofvanomförmälde vid sistlidne
Riksmöte förnyade framställning i ämnet jemväl är vorden, i enlighet
med förenämnde Utskotts förslag, i Betänkande N:o 2, (5 Sami. 1 Afdeln,
2 Bandet) af Tvenne Riks-Stånd, ogillad, hafva öfvervägat hvad sålunda
blifvit föreslaget; men kunna icke undgå, att, i öfverensstämmelse med
hvad Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten vid
2.me föregående Riksmöten i samma fråga yttrat, anse det åsyftade ändamålet
snarare befordras genom serskilde öfverenskommelse!' inom hvarje
Län eller Härad, rörande förhöjning i prtemier för rof-djurs dödande,
än genom det af motionären framställde förslag, hvilket derjemte, utom de
olägenheter i afseende å afgiftens erläggande och controllerande, sorn deraf
otvifvelägligt skulle blifva en följd, innefattar en obehörig inskränkning
uti den jordegaren tillkommande rättighet a 18, efter godtfinnande, draga
nytta af sin redan skattlagda egendom; hvadan Utskotten
anse sig böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer att icke lemna
bifall till ifrågavarande motion.
I
Bcvillnitrgs- och Oeconomie- Ut slottens Betänkande, N\o i. 3
Hvilket allt Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt underställes.
Stockholm den i5 April 1840.
På Bevillnings-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns På Högvördige Preste-Slåndets LedaLedamöters
vägnar, möters vägnar,
Carl Oxenstierna. J. J. Nibelius.
På Wällöf!. Borgare-Ståndets Leda- På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar, möters vägnar,
M. Grapengiesser. Johannes Andersson.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomie-Utskoltels vägnar:
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns På Högvördige Preste-Ståndets LedaLedamöters
vägnar, möters vägnar,
11. von Kraemer. • ' Carl Dahlgren.
På Wällöf!. Borgare-Ståndets Leda- På Hedervärda Bonde-Ståndets Ledamöters
vägnar, möters vägnar,
H. F. Christierson. Anders Larsson.
G. M. Gyllenhoff.
S T O C KHOLM, Kongl. Ord ens-B ok tryckeriet ■, i S40.
Sevillu, ock Ekon, Utskottens Betänkande, N\o 2.
1
N:o 2.
Ank. till Exp. Utsk. den 27 Maj, kl. 6 e. m.
Betänkande, angående grunderna för förändrade föreskrifter om
bränvinsbränningens utöfning i städerna och på landet.
Uti Nådig Skrifvelse den 24 sistlidne Februari, bär Kongl. Maj;t gifvit
Rikets Ständer tillkänna, hurusom Kongl. Maj:t erfarit, att hvarken någon
väsendtlig minskning i tillverknings-qvantiteten af bränvin eller förhöjning
i priset derå blifvit en följd af de forändrade stadganden, angående vilkoren
för bränvins-bränningens utöfning, sorn, på grund af Rikets Ständers
vid sistlidne Riksmöte vidtagne beslut, innefattas i Kongl. Förordningen
den 19 Juni i835, samt att bränvins-bränningens förening med åkerbruket
skäligen vore att anse såsom en hufvudsaklig anledning till den ökade bränvins-consumtionen
och deraf alstrade olägenheter, men att, ehuru det sålunda
vöre mer än sannolikt, att bränvins-brännings-rättighetens skiljande
från åkerbruket samt förvandlande till en högt beskattad och jemförelsevis
lättare controllerad fabriksnäring, skulle bland alla medel verksammast bidraga
till det ondas botande, Kongl. Majit likväl ansåge tiden ännu icke
vara inne att directe inställa husbehofs-bränningen, helst sådant, under
nuvarande förhållanden, skulle alltför våldsamt ingripa uti de fleste hemmansbrukares
från längre tid tillbaka antagna vanor och hushållningssätt;
hvadan, och jemte det Kongl. Maj;t ansett åtgärderne i förevarande fall
nu böra inskränkas till sådane förändringar i gällande bränvins-bränningsförordning,
som kunde bilda en successiv, men säker, Öfvergång till ett mera
ändamålsenligt och för landet båtande system för denna del af den ekonomiska
lagstiftningen, Kongl. Majit till Rikets Ständer framställt Följande
liufvudgrunder för en blifvande ny författning om bränvinsbränningen ,
nemligen :
»:o att> såsom ett verksamt medel till fylleri-lastens hämmande,
ett i möjligaste måtto förhöjdt pris å bränvin må genom författningen afses;
Bik. till Ii. St. Prot. 18 40 • 5 Sami. 2 A/d. 2 Haft.
1
o
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
2:0 att detta ändamål må befordras, ej mindre genom bränvins-tillverkningens
ytterligare förhöjda beskattning, än ock genom bränningens
inskränkning till möjligen kortaste tid af året;
3:o att undvikandet af kostsamma ändringar uti nu befintlig bränvinsredskap
må blifva en af de omständigheter, hvarå vid detta ämnes behandling
bör fästas tillbörlig uppmärksamhet;
4:o att, till grund för uttaxeringen af bränvinsbrännings-afgifterne,
icke, såsom hittills skett, må antagas pannerymden, utan deremot beskattningen
lämpas efter den för hvarje fall möjligen högsta tillverkningsquantiteten,
sådan denna quantitet varder genom noggranna, vetenskapligen godkända,
beräkningar utrönd och af sakkunnige män pröfvad samt till ziffran
bestämd;
5:o att försäljningar i minut af bränvin må beläggas med betydligt
högre afgift, än den, sora för det närvarande eger rum; samt
6:0 att de föreskrifter och bestämmelser i öfrigt, som innefattas i
Kongl. Förordningen den 19 Juni l835, må antingen bibehållas, så vidt
de ej äro i strid med nu uppgifne hufvudgrunder, elier ock varda derefter
lämpade och jemkade.
Härförutan hafva inom Riks-Stånden motioner och yttranden i ämnet
blifvit framställda :
Hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln: af Herr Grefve Horn, Claes
Fredrik, Herrar Friherrarne Fleming, Herman Beinhold; Raal), Adam Christian;
och Cederström, Anders, samt Herrar Reutersvärd, Pehr Adam; Hartmansdorff,
August; Bergenstråle, Claes; von Rosen, Georg; Ribbing, Bengt;
Hammarberg, Carl; och Knorring, Carl Henrik.
IIos Högvördiga Preste-Ståndet: af Herr Biskopen Doctor Agardh,
Herr Domprosten Doctor Ehngren, Herrar Doctorerne Hvasser och Björkman,
Herrar Professorerne Geijer och Grafström, Herrar Prostarne P. G. Svedelius,
Ornberg, Hallbeck, Sandberg, Säwe, Gahne, Österman, Astrand, Afzelius, Lyth
och Sylvan.
Hos Vällofl. Borgare-Ståndet: af vice Talmannen Herr Halling,
Herrar Ekholm, Fristedt, Langenberg, Bagge, Helsingius, Hegardt, De Maré,
Grapengieser, Christierson, Morsing, Rydin, Schartau, Örström, Vedberg, Moberg
och Petré.
Hos Hedervärda Bonde-Ståndet: af Riksdagsmännen från Stockholms
Län; Pehr Sahlström och Johan August Zetterberg; ifrån Upsala Län; Eric
Marmén, Johannes Andersson och Erik Pehrsson; ifrån Jönköpings Län : Petter
Jönsson, Jonas Andersson, Jonas Johansson och Petter Pehrsson; ifrån Sö
-
Sevilla, och Ekon.Ulskoltens Betänkande, N:ö 2.
3
dermanlands Län: Nils' Pehrsson', ifrån Östergöthlands Län: Anders Andersson
och Anders Jonsson ; ifrån Skaraborgs Län: Fredric von Zweigbergk; ifrån Elfsborgs
Län : Ephraim Larsson, Johan Fredric Dahllöf, Petter Claesson, Henric
Hansson och Hans Jansson; ifrån Christianstads Län : Hakan Nilsson, Måns
Jössason, Pehr Jönsson, Niclas Jönsson och Sone Pehrsson; ifrån Calmar Län:
Petter Pehrsson, Mans Månsson och Pehr Jonsson ; ifrån Hallands Län: Bengt
Gudmundsson och Petter Hansson; ifrån Blekinge Län: Ola Jeppsson, B. G. Appelqvist
och Lars Nilsson;’ ifrån Westernorrlands Län : Pehr Mattsson; ifrån Westerbottens
Län : Anders Normark och Olof Olsson; ifrån Stora Kopparbergs
Län: Eric Andersson, Anders Göransson och Anders Olsson; ifrån Malmöhus
Län: Lars Bengtsson och Christian Andersson ; ifrån Wermlands Län: Jons
Ersson, Pehr Ericsson, Magnus Frykberg, Jan Eric Jansson, Olof Carlsson
och Jonas Kylander; ifrån Jemtlands Län; Eric Mattsson och Sven Jansson;
ifrån Örebro Län : Henrik Andersson och Nils Pehrsson samt ifrån Kronobergs
Län: Johannes Christoffersson; hvilka motioner och yttranden blifvit
remitterade, dels till Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och EkonomiUtskotten
gemensamt, dels ock till någotdera af desse Utskott serskildt.
Efter noggrant öfvervägande af hvad den Kongl. Skrifvelsen och motionerne
i ämnet innehålla, hafva Utskotten, till undvikande af öfverflödig
vidlyftighet samt beredande af ämnets lättare öfversigt, ansett lämpligast
att, jemte framläggande till Rikets Ständers pröfning af förslag till grunderne
och vilkoren för bränvins-bränningens utöfning samt afgifterne derför,
i ett sammanhang besvara motionerne, hvilka, så vidt desamma sträcka
sig till de i dessa delar föreslagne förändringar, hufvudsakligen kunna hänföras
under följande momenter :
1:0 att tiden för bränvins-bränningens utöfning måtte inskränkas,
men partiella förbud emot utöfning deraf under den i Författningarne till—
låtna tid deremot icke ega rum;
a:o att bränvins-brännings-redskapens afverknings-förmåga mätte
närmare utredas och bestämmas ;
3:o att beskattningen måtte förhöjas och såsom grund för densamma
antagas tillverknings-beloppet, samt att afgiften måtte erläggas förskottsvis
;
4:o att kostnaden för bränvins-brännings-redskapens försegling måtte
bestridas af panne-egaren.
Hvad således först angar tiden för bränvins-bränningens utöfning,
hafva Utskotten föreslagit den inskränkning i nu tillåtne bränningstid,
4
B erilin, och Ekon. Utskottens Betänkande, IV: o 2.
att bränvins-bränning må utöfvas under högst tre månader
af året, men lemnat en hvar till bränvins-bränning berättigad
öppet att dertill begagna hvilken af de fem första och de
tre sista månaderne af året, som helst, samt att anmäla sig
till bränvins-bränning äfven för en eller två månader, i förhållande
hvarefter beskattningen kommer att beräknas.
Genom denna inskränkning i tiden hafva Utskotten jemväl afsett en
annan högst väsendtlig fördel, nemligen undanrödjandet af nödvändigheten
från Regeringens sida att, genom förbud, inskränka den i 1’örlattningen ti 11-  lålne bränningstid ; och anse sig Utskotten således, i sammanhang härmed
böra vördsamligen föreslå Rikets Ständer ,
att, uti serskild underdånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t anhålla,
att förbud emot eller inskränkning uti utöfning af bränvins-bränning
under den i författningen tillåtne tid, till
och med år 1840, icke måtte ega rum.
I afseende å bränvins-brännings-redskapens classification och afverknings-förmåga,
hafva Utskotten, med ledning af i ämnet inhemtade upplysningar
utaf vetenskaps- och andre sakkunnige män, anlagil,
att all sådan redskap, med iagttagande af de närmare bestämmelser
rörande serskilde delar deraf, som hosföljande
förslag innehåller, kan hänföras under fem classer, samt antagit
afverknings-förmågan hos de serskilde classernes redskap,
efter följande beräkning :
usta classen afverkar under jemn bränning
8 gånger pannans rymd i månaden,
a:dra D:o 12 d:0 — d:o —
3:dje D:o 16 d;o — d:o —
4:de D:o 3a d:o — d:o —
5:te D;o 6'4 d:o — d:o —
Hvarjemte Utskotten ansett
afverknings-förmågan i hvardera af förestående 5 classer fördubblas,
då ångapparater dertill användas.
Med tillämpning häraf och med antagande utaf afverknings-förmågan,
såsom grund för beskattningen, hafva Utskotten, som med åtskillige motionärer
deia den åsigt, hvilken jemväl i den Kongl. Skrifvelsen finnes uttryckt,
att nemligen minskad tillgång och deraf följande högre pris å brån
-
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, A':o 2.
5
vin i hufvudsaklig mon bidraga till minskning i varans consumtion , föreslagit,
att afgiflen för bränvins-bränning, som vid sitlidne Riksmöte
bestämdes till 2 sk. för hvarje kanna, som med den hogsta
enkla pannerymden och konst-apparaterne då ansågs kunna
afverkas, bör höjas till 4 sk- för hvarje kanna bränvin, som
efter nu antagne grunder kan tillverkas, utan afseende å olika
redskap och pannerymd,-
Men som tillverkningskostnaden för hvarje kanna bränvin blir reia»
ti vt högre för de mindre pannerymderne samt större delen af bränvinsbrännare,
i följd af det mindre värdet å den jord, de innehafva, äro nödsakade
att för deras bränvins-bränning begagna en mindre pannerymd, hafva
Utskotten trott billigheten fordra,
att bränvins-brännings-afgiften för enkla pannor från och med
20 kannors rymd och derunder minskas med 5 procent för
hvarje enhet i bränvinspannans kannerymd, på sätt den i
förslaget intagne tariff närmare utvisar.
Som erfarenheten visat, att personer icke sällan af obetänksamhet
anmäla sig till bränvins-bränning, utan att taga i beräkning den deraf utgående
skatt, hafva Utskotten, till undanrödjande af de olägenheter, som
häraf måste blifva en följd, samt förekommande för framtiden af de förluster,
som Staten redan i detta afseende fått vidkännas, föreslagit, att
bi änvins-brännings-afgifterne skola förskottsvis erläggas, för hvilket ändamål
de förändringar i nu gällande stadganden, rörande detta ämne, som förslaget
innehåller, ansetts nödige att vidtaga.
Då Utskotten föreslagit, att en hvar till bränvins-bränning berättigad
må ega att begagna sig af denna rättighet, antingen en eller flere månader
af den tillåtna tiden, hafva Utskotten, med afseende derå, att försegling
af bränvins-brännings-redskap i följd häraf oftare kan komma att
ega rum, än att Kronobetjeningens tid dertill blifver tillräcklig, föreslagit,
att Kongl. Maj:ts Befallningshafvande må ega att förordna äfven andra välkände
personer, än Krone-betjente, till verkställande af denna försegling,
samt att kostnaden för densamma hädanefter må bestridas, på sätt forslaget
närmare utvisar.
6
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:0 2.
Beträffande de förändringar i nu gällande författning, angående bränvins-bränningen,
som förslaget i öfrigt innehåller, så hafva de dels blifvit
en följd af de förändrade föreskrifter, Utskotten här ofvan föreslagit, dels
varit föranledde af den närmare granskningen, i afseende å författningens
redaction.
Jemte det Utskotten härmedelst till Rikets Ständers pröfning vördsamligen
öfverlemna, hvad Utskotten sålunda föreslagit, anse Utskotten sig
böra anmäla, att utlåtande, angående de i åtskiilige motioner framställde
förslag till ändringar i föreskrifterna, rörande rättigheten till utminutering
af bränvin, samt afgifterna derföre, jemte dermed gemenskap egande ämnen,
kommer att meddelas, i sammanhang med det förslag till reglementariska
föreskrifter i dessa delar, som Utskotten, gemensamt med Lag-Utskottet,
hafva att afgifva.
Åtskiilige Ledamöters serskilde yttranden bifogas.
Stockholm den 25 Maj i84o.
Förslag till förändrade föreskrifter, angående grund erne
och vilkoren för bran vins-bränningens utöfning,
samt afgifterne derför.
FÖRSTA ARTIKELN.
Om Bränvins-brännings-ruttiglieten.
§• -
Bränvins-bränning, af hvad tjenligt ämne som helst, skall med den
pannerymd, samt emot de afgifter och öfrige vilkor, här nedan föreskrifva?,
vara tillåten under högst tre månader af året, med rättighet för en hvar
till bränvins-bränning berättigad, att dertill välja hvilken eller hvilka af
raånaderne Januari, Februari, Mars, April, Maj, October, November, och
December, han åstundan
Sevilla, och Elon. Utskottens Betänkande, N:o a.
7
Bränvins-destillering vare under enahanda vilkor tillåten för dem,
som äro till bränvins-bränning berättigade.
§• 2*
Rättigheten till bränvins-bränning skall på landet åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter Jordeboken bebygda, med serskild
åbo försedde, utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller
extra-ordinarie rotering deltaga, eller vacance-afgift utgöra, äfvensom
icke roterade, men med serskild ränta till Kongl. Maj:t och Kronan eller
till innehafvare af dess rätt belagda torp-lägenheter, samt i städerne, den
till hvarje stads område hörande jord, dock tillkommer denna rättighet
icke den jord, som i taxerings-värde ej uppgår till Trehundrade Riksdaler
Banco, utom i de händelser G och 7 §§. upptaga.
§. 3.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillåtes att bränna, skall beräknas,
samt till och med nästa Riksdag bestämmas efter hemmanets, hemmansdelens,
lägenhetens eller stadsjordens värde vid i8/jo års taxeringar,
under iagttagande, att, såsom grund för bränvins-brännings-rättigheten, värdet
af åbyggnaden ej får i taxalionen ingå till högre belopp, än som
motsvarar högst en fjerdedel af jordens taxerings-värde.
För hemman, lägenhet eller stadsjord, i värde från och med 3oo
R:dr till och med 5oo R:dr Banco, må, kokrummet oberäknadi, begagnas
pannerymd af
.
• • •
•
•
20
kannor
ett värde öfver
5qo
till och med
760
R:dr .
25
—
99 99
750
99
1,000
— .
3o
-—
J) »
1,000
99
2,000
— .
35
—
M ))
2,000
99
3,ooo
— .
4 0
.—
99 99
3,ooo
99
4,000
— .
45
—
99 99
4,000
99
5,ooo
— .
5o
—
>> 99
5,ooo
>9
6,000
— ,
55
—
99 99
6,000
99
7,000
— ,
60
—
99 9}
7,000
99
8,000
— .
65
—
»9 }9
8,000
99
9,000
~ .
t
70
—
8 Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
ett
värde öfver
9,000
till och med
10,000
R:dr .
75
R:dr
>>
,»
10,000
11,000
■ •
78
—
#>
»
11,000
>>
12,000
81
—
»
12,000
13,ooo
■ •
84
—
t>
,,
i3,ooo
14,000
87
—
99
14,000
• • •
§• 4-
•
• •
9°
Mer än en bränvins-panna af 90 kannors rymd, eller flere pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberäknadt,
må icke uti ett verk eller å samina egendom eller hemmansdel nyttjas.
Vid brännerier, hvarest sammansatte apparater begagnas, får sammanräknade
kanne-talet af alla tillhörande pannor, mäskvärmaren oberäknad,
icke öfverstiga den högsta pannerymd, hvarmed bränvins-bränning
med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum få beräknas två kannor för pannerymd till och med
4o kannor och derunder, samt tre kannor, då pannerymden öfverstiger
4o kannor.
Egare af Ättiks-Fabriker må icke tillåtas att, oberoende af innehafvande
jord, och utan afgift begagna bränvins-brännings-redskap, för åstadkommande
af så kallad förbränna, och än mindre för tillverkning af
bränvin.
§• 5.
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flere hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt att, såvida
hemmanet, hemmans-delen eller lägenheten är försedd med egen ladugård,
der utfodring sker, på hvardera af desse egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, sorn emot jordvärdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till bränvins-bränning berättigade hemman, hemmansdelar
eller lägenheter vilja på ett ställe utöfva bränvins-tillverkningen för
deras sammanslagna värde, vare sådant tillåtet, under vilkor, att ifrågava»
rande
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2. 9
rande egendomar äro belägne inom en mils afstånd från åbyggnad till åbyggnad
räknadt, ifrån det ställe, der bränvins-bränningen utöfvas, sami
att pannerymden icke i något fall får öfverstiga det i 4 §• bestämda maximi-belopp.
Bränvins-brännings-rättighet för jord å landet må icke i något fall
förenas med bränvins-brännings-rättighet för jord i städerne, eller efter
sammanräknadt taxerings-värde på ett ställe utöfvas.
§• 6.
På landet vare tvänne eller flere åboer å samma eller serskiide
hemman, hemmansdelar eller lägenheter, då desse äro inom samma socken,
och högst på en mils afstånd från hvarandra belägne, obetaget att,
emot samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvins-redskapen belöpande
bränvins-brännings-afgift, oell behörig anmälan, deras bränvinsbrännings-rättighet
utöfva med en gemensam panna på den af desse lägenheter,
som dertill uppgifves, hvilken panna dock aldrig må öfverstiga högsta
tillåtna pannerymden.
Åboer å sådane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
som icke uppgå till Tre Hundrade Riksdaler i taxerings-värde, men för
öfrigt hafva de egenskaper, som, enligt andra erfordras för rättigheten
alt utöfva bränvins-bränning, åtnjute jemväl samma förmon, med vilkor,
att det sammanslagna jordvärdet uppgår till minst Tre Hundrade Riksdaler.
Bränvins-brännings-rättighet må ej å annor man öfverlåtas, utan i
sammanhang med jorden.
§• 7*
Af de fleste i fråga om jord röstegande invånare i hvarje stad må det bero
att, i den ordning, som uti hvarje stad för beslut om stadens inkomst eller utgift
iagttages, bestämma, huruvida den bränvins-bränning, hvartill staden, efter
värdet af de serskilda jordlotterne, är berättigad, skall åt dessas innehafvare
upplåtas eller för stadens gemensamma räkning utöfvas, och om bränvins-bränningen
skall ske med serskilda pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett
eller flere sammansatta verk, efter alla eller flere jordlotters sammanslagne värde,
likväl under förbehåll, att bränvins-bränning i stad ej må utöfvas med panna
af mindre rymd än 3o kannor, samt att, derest Kongl. Maj:t ej, i betragtande af
serkilde omständigheter, annorlunda redan förordnat eller framdeles förstå.
till R. St. Erot. 1840. S Sami. 2 AJd, 2 Haji. 2
B ev. oell Econ.Ulskottens Betänkande, N\o 2.
ordnar, 4 §■ af denna Författning skall tjena till efterrättelse, i afseende
på den högsta panne-rymd, sora af sådane föreningar må begagnas; börande
för öfrigt, vid utöfningen af städernes bränvins-brännings-rättighet iagttagas,
att de brännerier, sora hädanefter anläggas, varda utom stadens stakett,
på lämpligt afstånd från andra byggnader, uppförda.
§. 8.
Vid de årliga mantals-skrifningarne uppgifves så väl stället, hvarest,
som ock det eller de hemman, hemmans-delar eller lägenheter, för hvilka
bränvins-bränning skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det af
justeraren åsatte kannetal, med bestämmande af den dass, hvartill pannan,
jemlikt justerarens bevis, hänföres, samt huruvida den är inrättad att drif—
vas omedelbart med eld eller med ånga; och vare det en och hvar till
bränvins-bränning berättigad obetaget, att anmäla sig till bränvins-bränningens
utöfvande, antingen för en, två eller tre månader, med skyldighet likväl
att bestämdt uppgifva, hvilken eller hvilka af de för bränvins-bränningen
tillåtne månader dertill begagnas; kommande bränvins-brännings-afgiften
att, i förhållande derefter, beräknas. Ej vare skattskyldig förbunden att
vid mantals-skrifningen uppvisa slämplings-attest, icke eller mätnings-betyg,
undantagande å ostämplade tackjerns-pannor; och ege han dessutom rätt
att hänvisa tiil den förra året uppgifne panne-rymden, med åliggande, att
för uppgiftens rimlighet ansvara.
Mantals- och skattskrifvaren har alt, jemte utsättande af så väl redskapens
panne-rymd, dass, dess inrättande för eld eller ånga, och tiden,
hvartill den skallskyldige sig anmält, som ock det fastighets-värde, hvarefter
bränvins-bränning får ega rum, samt med afdrag, enligt 4 §■> af kokrummet,
afgiften i behörig ordning påföra, med uteslutande af bråk i beräkningen;
och åligger det manlals-skrifvaren att, emot lösen, beräknad
efter de grunder, som, i fråga om lösen för Krono-debet-sedlarne tillämpas,
meddela den skattskyldige skriftlig uträkning å afgiften.
Enligt denna uträkning erlägges afgiften till Krono-fogden, som vid
mantals-skrifningen bör vara närvarande, och som derå meddelar qvittens,
hvilket åter genast uppvises för mantals-skrifvaren, för att af denne förses
med påskrift af dess namn, till bevis derom, att anmälan till bränvins-bränning
i behörig ordning egt rum; och må icke någon ega att bran
-
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, No 2. 11
vins-brAnning utöfva, med mindre bränvins-brännings-afgiften sålunda blifvit
förskottsvis erlagd, utom i de fall, 11 §. omförmäler.
I städerne sker anmålan till bränvins-bränning hos Magistraten, som
jemväl emottager och qvitterar afgiften.
§• 9-
Alla de pannor, som af någon till bränvins-bränning berättigad begagnas,
vare sig å en tomt, eller i en byggnad, eller under samma tak,
eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet, skola väl, för nödig
säkerhets vinnande, till rymden serskildt uppgifvas; men vid debiteringen
bör deras rymd ovilkorligen sammanslås och denna grund jemväl följas
vid redogörelsen, i afseende på pannerymden, så val ilian Taxerings-Comitcerne
och Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, som ifrån Kongl. Maj:ts och
Rikets Stats-Contor; dock må den sålunda sammanslagne pannerymden,
hvarefter kokrummet äfven beräknas, aldrig öfverstiga det i 4 §■ bestämda
maximi-belopp.
§. 10.
Mantals- och skönskrifvare åligge det att, inom Januari månads utgång,
enligt mantals- och skattskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta
förteckningar på alla dera, som till bränvins-bränning sig anmält; börande
å desse förteckningar utsättas, hvilken eller hvilka månader bränvins-bränning
af hvar och en utöfvas, äfvensom pannerymden och den dass, till
hvilken redskapen hänföres, samt huruvida den är inrättad att drifvas med
eld eller ånga. Desse förteckningar insändas till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
som ega att deraf lemna vederbörande del för controll och eftersyn.
Mantals- och skönskrifvare vare dessutom skyldige att, inom ofvan
föreskrifne tid, tillställa vederbörande Krono-betjente samt de personer, åt
hvilka Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppdragit försegling af bränvinsbrännings-redskap,
enahanda förteckningar å alla dem, som inom socknen
sig till bränvins-bränning anmält; och böra sistnämnde förteckningar i församlingens
socken-stuga eller å annat lämpligt ställe anslås.
12
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, 2.
§. 11.
Den som, berättigad till bränvins-bränning, sig dertill, på sätt §. 8.
loreskrifver, vid mantalsskrifningen antingen icke angifvit, eller ock anmält
sig till mindre pannerymd, än hvartill lian, i förhållande till innehafvande
hemmansvärde, egt rätt, må, om lian sedermera åstundar bränvins-brännins
för en del eller hela värdet utöfva, under en eller flere månader al
O
den tillåtna tiden, anmäla sig derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,
som eger att ofördröjligen eller senast inom åtta dagar derefter det sökte
tillståndet meddela, så vida sökanden styrker sig hafva till Krono-Uppbördsmannen
eller Magistraten erlagt belöpande pannerymds-afgift; och åligger
det sökanden att, efter erhållen lillstånds-resolution , uppvisa densamma
för förseglaren samt besörja derom, att den meddelade tillåtelsen
varder antecknad å den i föregående §. omnämnde förteckning öfver dem,
som inom socknen sig till bränvins-bränning anmält.
ANDRA ARTIKELN.
Om bruno insbrännings-redskapen.
§. 12.
För alt icke motverka de förbättringar i bränvins-redskapens sammansättning,
som afse besparing af bränsle, tid och arbetskostnad, vare sådan
redskap tillåten af hvad metall eller annat tjenligt ämne, som helst,
och i afseende på dess beskaffenhet och sammansättning gälle följande bestämmelser
:
Med enkel bränvins-brännings-redskap förstås en sådan, som består
af en panna för mäskens kokning, af en till pannan hörande, så kallad hatt
och af afkylnings-redskap för den uppkommande bränvins-immans afkylande.
Pannan får ega hvad form som helst. Hatten, med faslsittande
ångrör, hvaraf 6 tum närmast hatten ingå i uppmätningen i sammanhang
med densamma, får icke innehålla mer än ? af pannans rymd.
B evilla, och Ekon. Utskottens Betänkande, No 2.
i3
Afkylnings-redskap får beslå af pipor, rör eller af annorlunda bildade
ytor.
Med mäskvärmare förstås en sådan inrättning vid ett branvins-brännings-redskap,
i hvilken mäsken, genom den från pannan utgående ånga,
förberedande uppvärmes, så att, då den derefter slås eller tappas i bränvinspannan,
uppkokningen och således afverkningen sker fortare än eljest
och tid således vinnes i operationen.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än ^ utöfver pannans rymd, ej eller så inrättas, att
den åstadkommer någon reclification.
Med Ilectifications-apparat förstås den del af ett bränvins-redskap,
hvarigenom en större eller mindre del af productens vattenhalt afskiljes
under sjelfva bränvins-bränningen, så att afrinningen utkommer starkare
eller mera spri thal tig-, än då en sådan inrättning icke begagnas.
Reclilicalions-apparat må bestå i klarkula, talricks-apparat, eller
hvilken annan inrättning, som helst, utgöra serskildt redskap, eller inneslutas
i någon del af bränvins-redskapen.
§. i3.
Genom begagnande af förenämnde trenne redskapsdelar, enskildt eller
sammansatte, uppkomma följande \ classer:
FÖRSTA CLASSEN.
Enkel redskap.
Redskap i denna dass får ej innehålla, ej eller till dem fogas någon
inrättning, som afser eller kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare till
bränvinsmäskens förberedande uppvärmning eller, såsom rectifications-apparat
till klarning eller så kallad rectification, utan måste afrinningen, fcr
att blifva bränvin, omkokas i samma eller dylik panna.
ANDRA CLASSEN
består af enkel redskap med mäskvärmare.
TREDJE CLASSEN
består af enkel redskap med rectifications-apparat.
Bevil/n. ock Ekon. Utskottens Betänkande, N‘.o i.
FJERDE CLASSEN
hestår af enkel redskap med både mäsk värmare och rectifications-apparat;
Hvartill kominer
FEMTE CLASSEN
innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pistoriska apparaten,
eller af annan ännu ej känd uppfinning, sorn icke kan hänföras
till någon af de föregående fyra classerne.
Vid bränvins-tillverkning med redskap i hvardera af förestående
classer må panna drifvas genom eldens verkan, antingen omedelbart på
pannan, eller ock medelbart genom vattenånga från serskild panna, som
antingen omgifver den förra eller är ställd på större eller mindre afstånd
från densamma.
Lösa halsar må icke till någon redskap begagnas och i följd deraf
icke eller oförseglade innehafvas. i
§• 14-
Då bränvins-brännings-redskap förfärdigas på bruk, i stad, köping,
eller på landet, vare den, som redskapen tillverkat, vid bot af 33 R:dr 16
sk. Banco, skyldig, innan han bränvins-redskapen från sig lemrtar, ej mindre
att förse panna och balt, äfvensom då löst bröst, rectifications-apparat
eller mäskvärmare tillhöra redskapen, desse sistnämnde apparater med stämpel
af sitt namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än ock att besörja,
det de varda uppmätte och stämplade af dertill förordnade Landtmätare
eller Justerare, för hvilken tillverkaren noggrant bör uppgifva redskapens
beskaffenhet lill alla dess delar; missleder han Justeraien med falsk
uppgift, vare bot samma.
Då förändring af bränvins-brännings redskap, genom nya bottnars eller
aftappnings-rörs insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande
af mäskvärmare eller rectifications-apparat, eller annorledes vidtages,
skall redskapen ånyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått
förändring, ånyo stämplas, och den förra stämpeln utplånas, samt nytt
mätnings- och stämplings-bevis uttagas; och vare den, som ändringen verkställt,
skyldig att, på sätt och vid ansvar, som i i;sla mom. stadgas, örn uppmätningen
och stämplingen föranstalta.
Sevillu, och Ekon. Utskottens Betänkande, N:0 i,
i5
Å bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerymden
och bruksstämpeln jemte årtalet utsättas i pannans öfre kant,, vid
ansvar för bruksegaren, som ofvan stadgadt är.
§. 15.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade eller förut
ej uppmätta och stämplade bränvins-brännings-redskap, förordnar Kongl..
Maj:ts Befallningshafvande ett behöfligt antal af Landtmätare eller Justerare
i Länen och städerne, och lilldele dem vissa district, lämpade efter
hvars och ens hemvist; och vare för denna förrättning Landtmätare eller
Justerare lika ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare
icke är boende, må till Justerare för bränvins-brännings-redskapens mätning
och stämpling en Magistrats-persou kunna antagas.
§. 16.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst,
då sådant finnes, och med hatt eller stängselskifva och rör, samt så väl de
tillbehör, hvilka, enligt nästföljande paragraf, äro underkastade stämpling,
som ock det eller de till redskapen hörande rör och afkylnings-redskap.
Pannans hela cubik-innehåll mates med vatten eller annat flytande ämne
till öfversta kant eller läckande brädd. Om hatten är försedd med en eller
flere luckor eller någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen
påsättas, och redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens
nedre kant, lill så stor höjd, som mäsk deri kan inrymmas.
Hatten skall äfven till hela sitt cubik-innehåll uppmätas, och, om den
innehåller mer än ?:delar af pannans rymd, öfverskoltet ingå i pannerymdsberäkningar.
Den fals, som är ämnad att nedskjutas i pannans hals, får
ej öfverstiga i* tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan finnes, till hela sin rymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aftappnings-rör, uppmätes, skall
tappen eller vridhanen isättas och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
i6 Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2,
Lösa rör och afkylnings-redskap undersökas af Justeraren, som å
stämplings-beviset antecknar deras dimensioner och beskaffenhet.
§• »7*
Med undanlag af tackjernspannor, skall på alla andra pannor ooh
dertill hörande hatt eller stängsel, skifva, lösa pannbrösl, mäskvärmare och
sådane reclifications-apparater, som utgöra serskilde redskaper, Landtmätaren
eller Justeraren å hvarje af dessa delar med stämplar utmärka initialbokstäfverne
af sitt namn och årtalet, då uppmätningen skett, samt derjemte
å pannan, redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på pannan
sättes å halsen eller dess öfversta del; på de öfrige ofvan uppräknade delarne,
å de ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
§. ,8.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för alt mäta och stämpla bränvins-brännings-redskap,
kallas från sitt hemvist af enskild man, åtnjute
derföre af den sistnämnde resekostnads ersättning och arfvode, såsom {olandra
embets-förrättningar. Kallas han åter till uppmätning och stämpling
af flere redskap på ett och samma ställe eller till en by eller socken, der
flere redskap vid ett och samma tillfälle af honom kunna mätas och stämplas,
tillkommer honom resekostnads-ersätlning och arfvode endast såsom för en
resa, jemte den serskilda betalning, som han bör erhålla, då mätning och
stämpling sker i hans hemvist. Sker mätningen och justeringen å det ställe,
der Landtmätare eller Justerare bor och vistas, uppbäre han 6 rst. för
hvarje kanna, som den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt
handtlangare-biträde vid förrättningen må Landtmätare eller Justerare
kunna af panne-egaren äska, men med behörigen justerade och krönta
målkärl bör han sig sjelf förse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulaire, så val öfver mätning, som stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och
deras dimensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer;
samt huruvida den är inrättad alt drifvas med eld eller ånga; och skall
han
Bevilln. ock Ekon. Utskottens Betänkande, N:o i. 17
kan jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen lemna Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
fullständig del.
§• t9'
Ej må, under något vilkor, annan del af bränvins-brännings-redskapen,
än panna, inmuras, hvarvid iagttages, att stärnplingen alltid skall vara
synlig; ej eller må panna och hatt med hvarandra sammanfogas genom
nägling eller lödning.
* §. 20.
Innehafvare af bränvins-brännings-redskap vare ifrån allt åtal, i afseende
på dess beskaffenhet, fri, derest den finnes i oförändrad enlighet
med Justerarens betyg och i sådant skick icke öfverstiger den pannerymd,
till hvars begagnande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen anmält
; dock må, i händelse bränvins-brännings-redskap genom origtigt betyg
af Justeraren blifvit hänförd till lägre dass, än hvartill densamma
rätteligen hörer, redskapens innehafvare, vid derom yppad fråga, för det
löpande året påföras den högre afgift, sorn för redskapens högre dass i
Tariffen finnes vara bestämd.
Enär kannerymden i bränvins-brännings-redskap béfinnes vara större,
än den uppgifvits, men öfverskottet ej öfverstiger en femtondedel af
den rymd, hvartill pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl
kan anses hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan,
vare redskapen ej derföre underkastad beslag, utan må, vid derom uppkommen
fråga, egaren debiteras för det löpande året med den högre skatt,
hvartill pannans ökade rymd föranleder, och redskapen, genom egarens försorg,
å nyo mätas och stämplas innan påföljande år, på sätt och under det
ansvar, som i 14 §. af denna Art. utstakas.
Bik. till R. St. Prat. i84o. 5 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
3
18
Sevillu, oell Ekon. Ulskottens Betänkande, N:o 2.
§• 2*«
Beträdes Justerare att hafva orätt stämplat bränvins-panna eller i
stämplingsbetyget hänfört bränvins-brännings-redskapen till lägre dass, än
hvartill den rätteligen hörer, skall han böta 33 R:dr 16 sk. Banco och
derjemte dömas tjensten förlustig eller på längre eller kortare tid från utöfningen
deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida förseelsen
härrört al uppsåt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, som tillverkar bränvins-brännings-redskap af större rymd, än
den nu tillåtna, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export,
eller bestämd till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ls serskildta »ilna
Nådiga tillstånd, bote första gången 33 R:dr 16 sk., andra gången 66
R:dr 32 sk. och tredje gången 100 R:dr, allt Banco.
§. 22.
Destillerings-pannor, som af Apothekare få för pharmaceutiska behof
begagnas, böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning
samt mätas och stämplas, i likhet med hvad om bränvins-pannor i allmänhet
stadgadt är och under enahanda ansvar.
§. 23.
Under den tid, innehafvare af bränvins-brännings-redskap ej är till
bränvins-bränning berättigad, skall redskapen antingen genom innehafvarens
försorg inlemnas å allmänna förvaringsrum, hvilket bör ske å första
söcknedag, efter det som hans rättighet alt densamma begagna upphörer,
eller, om redskapen af innehafvaren behålles i enskildt förvar, förseglas
genom deras försorg, som försegling skola verkställa, utan att, i senare
fallet, panne-egaren sig derom anmäler.
§. 24.
Den, som förskaffar sig flere, större eller annorlunda beskaffade
bränyins-redskap, än dem, till hvilkas begagnande han berättigad är eller
Eevilln, och Ekon. Utskottens Betänkande, N'.o 2.
19
sig anmält, vare skyldig att inom åtta dagar efter det han egare deraf
blifvit, sådant hos Magistraten i stad, eller hos närmaste Kronobetjent på
landet anmäla, och desse redskap antingen försegla låta eller ock till förvar
å allmänt ställe aflemna.
Stadgandet i denna nästföregående §. må dock ej tillämpas på ny
redskap, som är i tillverkarens vård eller på gammal redskap, som är under
arbete på kopparslagares verkstad.
§. 2 5.
Åstundar någon att, i stället för den redskap, som han innehar och
är berättigad att bruka, få begagna annan redskap, som han sig förskaffat,
vare detta tillåtet, så vida han erlagt sådan redskap motsvarande afgift
och antingen vid mantalsskrifningen eller hos Kongl. Majrts Befallningshafvande
erhållit tillstånd att dylik redskap begagna ; åliggande honom
dock, innan han får nyttja den senare redskapen, att låta under allmänt
förvar ställa eller försegla den redskap, som han förut innehaft, eller ock
göra densamma obrukbar.
§. 26.
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor med fast
bröst, hattar, lösa pannebröst och afkylnings-redskap sättas ur stånd att
nyttjas, så att egaren må kunna begagna de pannor, hvilka ej hafva fast
bröst, lill andra hushålls-förnödenheter. De i smärre brännerier till ångornas
afkylning begagnade pipor vare från försegling fria.
Om försegling å landet ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att,
innan October månads början hvarje år, antyda vederbörande Krono-betjente,
eller andre af Kongl. Majrts Befallningshafvande dertill förordnade välkände
personer, hvilka det i följd deraf skall åligga, att, utan föregången
anmälan af panne-egaren, med ledning af de till dem från vederbörande
inantals-skrifvare insände förteckningar, samt, i serskilde fall, Kongl. Majrts
Befallningshafvandes dem delgifne tillstånds-resolutioner, ofördröjligen efter
det bränvins-brännings-rättigheten för någon eller några panne-egare inom
hvarje district upphört, försegling af bränvins-redskapen verkställa; och
20
Bevilln. och Ehon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
eger förseglaren att bestämma tid och ställe inom districtet för förseglingen,
i förut utfärdad Kungörelse, likväl så, att försegling af inmurade pannor
med bröst och dithörande redskap alltid försiggår på hvarje ställe, der
de äro uppgifne att finnas. I städerne, hvarest nyssnämnde redskap, med
undantag af inmurade pannor, böra i allmänt förvaringsrum insättas; vare
detta allt Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma
trädes uti borrade eller stampade fina hål, och sedan hopknytes genom en
linne- eller biångarnslapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill,
hvilka det blifvit anbefaldt att denna förrättning verkställa.
Den för materialierne till förseglingen åtgående kostnad kommer att
af Kronans medel från Landt-Ränterien förskjutas och ersättning derför
i vanlig ordning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor meddelas emot
behörig redo och räkning i Lands-boken; hvaremot arfvode för förseglingsbestyret
bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet med En
skilling för inmurad redskap, samt 6 rst. för så kallade lyftpannor utaf
hvarje kanna af pannans innehåll; dock må vid desse tillfällen rese- och
tractaments-penningar af förseglaren icke beräknas.
§• *7-
Så val förseglare, som andre personer, hvilka ega att i afseende
på bränvins-bränning visitationer och beslag göra, vare berättigade, enär
de för Kongl. Majrts och Kronans rätt och till controll emot underslef,
anse sådant nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt
och stämplad redskap. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och
betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagdt är,
och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet deltagit eller bevisligen,
genom ofullständige och origtige uppgifter till Justeraren om redskapens
beskaffenhet, föranledt denne att afgifva ett origLigt stämplingsbevis.
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o i.
21
TREDJE ARTIKELN.
Om Bevillnings-afgifterne.
§. 28.
Beskattningen för bränvins-bränningen kommer att utgå, i enlighet
med nedanstående Tariff.
Tariff på Beskattningen för En månad.
s i Irsta Classen, j 2*‘dra Classen. I 3:dje Classen. j 4.’de Classen. 5:te Classen.
rymd
med
eld
m. änga J med
eld |
m. ängaj
med
eld |
m. änga J
ned
eld j
m. ånga
med
eld
1
m. anga j
I 0
3
l3
16
IO
20
—
I 3
l6
2 6
32
26
32
53
16
53
16
106
3 a
l 1
3
3 2
>4
3a
11
22
——
l4
32
20
.6
2 9
16
58
32
58
32
.17
16
1 2
4
'9
16
—
12
—
24
—
l6
—
32
—
32
64
64
128
—
13
5
10
*7
t6
i3
26
—
*7
16
34
32
34
32
69
l6
69
l6
138
i 2
»4
6
3
18
32
>4
28
—
18
32
37
16
3?
16
74
32
74
32
14.6
16
i5
7
—
20
—
15
—
3o
—
20
—
4°
—
4°
—
80
—
80
—
160
—
16
8
—
21
16
16
32
—
21
.6
42
32
42
32
85
16
85
16
170
3 a
»7
9
3
22
32
*7
34
—
22
32
45
16
45
.6
9°
32
9°
32
181
16
18
10
10
24
—
18
36
—
24
—
48
—.
48
—
96
96
—
192
—
L9
11
l9
25
16
>9
38
—
25
.6
5o
32
5o
32
! 0 I
16
101
16
202
32
20
12
32
26
32
20
—
4°
—
26
32
5'J'
16
53
16
1 06
32
106
32
213
.6
21
»4
—
28
—
21
42
—
28
—
56
—
56
—
I 12
—
112
—
224
—
22
14
32
29
16
22
44
—
20
.6
58
32
58
32
117
16
117
16
234
3a
23
i5
16
3o
32
23
-
46
—
3o
32
61
16
61
16
122
32
122
32
245
16
24
61
—
32
—
24
—
48
—
32
—
64
—
64
—
128
—
128
—
2 56
—
22 B evilla, och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2.
2 J l:sta Glassen. J 2:dra Glassen, j 3:dje Classen. ! 4:de Classen. ! 5:te Classen. j
2 1
I I I 1 I
*3 1
u|
n.edL
eld!
m. iinga
med
eld
m. anga
med
eld
m. ånga
med
eld
111.
inga
| med
eld
j m. ånga
25
16
32
33
16
25
—
5o
—
OÖ
.6
66
82
66
32
133
.6
133
.6
266
32
2 6
»7
.6
34
32
26
—
52
—
34
32
69
16
69
16
.38
32
,38
32
277
16
27
18
—
36
—
2^
/
54
—
36
—
72
—
72
»44
»44
288
—
28
.8
32
3"
,6
28
56
—
37
.6
74
32
74
32
»49
.6
>49
,6
298
32
29
‘9
16
38
32
29
—
58
—
38
32
77
16
77
c 6
154
32
154
32
3 °9
16
3o
20
—
4o
—
3o
—
60
—
4o
—
80
80
—-
.60
—
.60
—
320
—
31
20
32
4»
16
3,
62
—
41
16
82
32
82
32
165
16
i65
.6
33o
3a
32
21
16
43
32
3 2
64
42
32
85
16
85
16
170
32
170
32
34,
16
33
22
44
—
33
—
66
—
44
—-
88
—
88
. 76
——
. 76
—
352
—
34
22
32
45
.6
34
—
68
4 3
16
9°
32
9°
32
.8.
16
18,
,6
362
3a
35
23
16
4.6
32
35
—■
70
~
46
32
93
16
93
16
.86
32
186
32
373
.6
36
24
—
48
—
36
—
72
48
—
96
—.
9*3
—
»92
—
192
—
384
—
3?
24
32
49
16
37
74
49
16
98
3i
98
32
»97
.6
»97
,6
394
32
38
25
16
5o
32
38
—
76
5o
32
101
16
IOl
16
202
32
202
32
4o5
.6
39
26
52
—
3.9
—■
78
—
52
104
-
104
208
—.
208
—
4.6
—
4o
26
32
53
16
4°
80
53
16
r 06
32
106
32
2.3
.6
2.3
.6
426
32
4*
27
iö
54
32
4*
—.
82
—
54
32
109
16
109
.6
2.8
32
218
32
437
.6
42
28
—
56
—
4 2
84
,
56
t 1 2
■
11 2
-
224
_
2 2 4
—
448
—
43
28
32
16
43
86
r’
57
,6
t r4
32
114
32
229
.6
229
,6
458
32
44
.29
16
58
32
44
88
58
32
117
16
1 *7
»6
284
32
234
32
469
.6
43
3o
—
60
—
45
9°
60
120
120
2|0
.
240
—
48o
—
46
3o
32
61
16
46
—
92
61
16
122
32
122
32
245
.6
245
16
49°
32
47
31
16
62
32
47
—
94
62
32
Ca5
r6
125
16
25o
32
260
32
5o,
.6
48
32
—
64
—
48
96
64
1 28
128
2 56
2 56
—
512
—
49
32
32
65
16
49
98
65
<6
13o
32
i3o
32
261
.6
261
16
522
32
5o
33
16
66
32
5o
100
66
32
133
16
i33
16
266
32
266
32
533
,6
5i
34
—
68
—
5i
102
68
i36
136
-
272
—
272
—
5 44
—
52
34
32
(>9
16
52
104
69
16
138
32
138
32
277
.6
277
16
554
32
53
35
r6
70
32
53
106
70
32
14«
16
I4I
.6
282
32
282
32
565
16
54
36
—
72
—
54
108
72
—
144
—
144
___
288
—
288
—
576
—
55
36
3a
73
,6
55
110
73
16
*46
32
146
32
293
16
293
16
586
32
56
3 7
»6
74
2
56
—
112
74
32
»49
16
»49
.6
298
32
298
32
597
16
! 57 1 38|
-
7öl_
57
-1
114
761-
1 52
-1
i5a|
_|3«4
_|3o4
—|6o8
—
Hevilla. och Ekon. Utskottens Betänkande, ET:o 2, a3
3 j Irsta Classen, j 2rdra Classen. i 3:dje Classen. . 4:de Classen. . 5:te Classen.
o>
d 1
3 | med
1
elci J
ra. ångaj
med
eld
m* auga
med ejd j
ra. ångaj
1
I
ned eld |
u* ar
s4
1
med eld ^
1
ra. ångaj
58
38
32
77j
78
16
58
—
. r 6
-1
77
16
I 54
$2
54
3 2 <
J°9
6
>OQl
6
ii 8:3
d
59
39
l6
3 2
59
118
78
32
i57
16
.57
r'6!
3.4
3 a
3 >4
>2
J29
6
6o
4o
,
80
60
12.0
80
160
160
1320
>20
—
i4o
6i
40
3a
8,
16
61
122
—
8.
tö
162
3 r>.
162
32 320
6|32D
16
35o
3a
6a
41
r 6
82
3a
62
124
82
3a
165
16
165
16.330
3 a
33o
32
J61
16
63
42
84
,
63
1 26.
—
84
—
168
168
j
336
i
336
—
6721
64
4'2
3a
85
l6
64
128
—
85
16
170
3a
170
32
34 >
16
34,
16
582 '3 2
65
43
16
86
3ä
65
1 3o
—
86
32
173
16
*'7 3
16
346
32
346
32
693
16
66
44
88
66
I 32
—
88
—
176
—
176
—
352
—
35a
—
704
67
44
32
«9
16
67
—,
134
—
89
16
1 78
32
,78
3a
357
16
35?
16
7 > 4
3 a
68
45
16
9°
32
68
1 36
—-
90
3a
181
16
.8!
16
36a
32
36a
32
1
16
6.9
46
—
9 2
—
%
138
—
9 2
—
184
—
184
—
368
—
368
—
7 36
—
70
46
32
93
16
70
—
14°
—
93
16
186
3 a
186
3a
373
16
373
16
746
3 a
71
47
.6
94
32
71
—
14a
—
94
32
>89
16
189
16
378
32
378
32
7D7
16
72
48
—
96
—
72
—
>44
—
96
—
>92
—
* 9 2
—
384
—
384
■—
768
J '
—
73
48
3 a
97
16
73
146
—
97
16
>94
32
>94
3a
3 89
16
389
16
778
3a
74
4.9
16
98
3a
74
—
148
—
98
32
>97
16
>97
16
3.94
32
3.94
3a
789
16
75
5o
100
7 5
15o
—
100
—
200
•—
200
—
4oo
—
4 00
—
800
—
76
5o
32
101
16
76
15a
—
101
16
202
3a
202
3a
4o5
.6
4o5
16
810
3a
77
5i
.6
102
32
77
154
—
r 02
3a
205
16
ao5
16
4io
32
410
32
821
16
78
5a
—
104
78
156
—
104
—
208
208
•—
4>6
416
—
83 a
79
5a
3a
io5
16
79
158
—
1 o5
16
2 I O
32
2 10
3a
421
16
4*1
16
84 a
32
80
53
16
106
3a
80
160
—
106
32
2 1 3
.6
2 13
16
426
32
426
32
853
16
81
54
108
—
81
162
—
108
2 1 6
2 16
432
432
864
82
54
32
109
16
82
1 64
109
16
218
32
2 1 £
3 a
437
16
437
16
874
3a
83
55
16
r 10
32
83
166
110
3a
22 I
.6
221
16
44 2
32
442
35
885
16
84
56
1 i 2
84
168
112
—
224
224
448
448
896
85
56
32
112
16
85
1 no
113
16
22G
3a
226
3a
453
16
453
16
906
3 a
86
57
16
111\
3a
86
172
—
114
3 a
2 2 9
16
229
16
458
32
458
3a
9*7
16
87
58
111
87
>74
1 iG
2 3a
a3 2
464
46/
928
88
58
3a
l6
88
176
■117
16
234
32
a 3 4
3a
469
16
46c
i(
938
32
89
5r
iG
1 iS
35
- 8c
178
11£
! 3 2
237
■ 6
237
16
474
3a
474
32
,949
16
9°
6o| —
I 20
I-
-1 gol-
-l‘8o|—
1201—
[240
l_
[2401 —
[48o
—
480
—
960
—
24
Sevillu, och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o a.
För enkla pannor under io kannors rymd minskas skatten med 5
procent för hvarje enhet i pannerymden.
§• boskulle
Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i 7 §. af denna
författning, för en eller flere städer tillåta större pannerymd än go kannor»
heskattas sådan bränvins-brännings-redskap efter samma grunder, som här
o?van äro stadgade.
§. 3o.
Vill någon uti flere smärre pannor inom samma verk, ehvad de
brukas lill drankning eller klarning, fördela den på det bela belöpande
pannerymden, vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den faststälde,
efter pannornas sammanräknade rymd, utgående åfgiften; och
hvarvid iagltages, att tillökning för mäskvärmare eller rectifications-apparat,
eller anbringandet al båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill
dylika apparater begagnas; dock må denna medgifna rättighet ingalunda
tydas till förvexling med de i 5:le classen afsedda redskap.
§. 3i.
Destillerings-pannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må utan serskild afgift och beräkning nyttjas, på de vilkor och för
den tid, som i:sla §. omförmäler. Apothekare i Riket tillätes att, utan serskild
afgift, dock endast i och för pharmaceutiska behof, betjena sig af destillerings-pannor
till högst 20 kannors rymd, och, der Apotheks-rörelse
gör bruket af flera pannor af nöden, må likväl ej öfver två sådane nyttjas,
nemligen en på 20 och en på 12 kannor, ulan allt afdrag för kokrummet.
§. 3a.
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen inflyter,
skall innehållas och lill Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contor ingå,
för
Bcvilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, Ä’;o 2.
25
för att, enligt hvad af Kongl. Majit, efter Pröfnings-Comiten? förslag, för
hvarje Län faslslälies, användas till ersättning för det ökade besvär och
de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet af denna bevillning
äro föi enade.
Reservationer.
Af Herr Grefve Hamilton, Jacob'. 'Emot den del af i §. af förslaget
lill bran vins-för fattning, som innefattar rättighet att välja hvilken eller hvilka
månader af de fem första eller tre sista af året för utöfvande af bränvins-bränning
reserverar jag mig på den grund, att en dvlik rättighet för
det första kommer att öka antalet af mindre pannor; för det andra, ej leder
till det åsyftade målet, minskning uti bränvins-production, i thy att
hvar och en egare af 2:ne fastigheter, som tillverkar bränvin, säkerligen
begagnar förutnämnde rättighet sålunda, att han bränner tre månader på
hvartdera stället; och för det tredje, inleder mången i frestelse att lönnbränna,
alldenstund controllen öfver författningens efterlefnad i den delen
blir nära nog omöjlig.’’
Härmed förenade sig Herr Grefve Hamilton, Hugo, Herr Edenhjelm,
Gillis, Herr von Post, E. J., och Herr Prosten Osterman.
Åf Herr Oxenstjerna, Carl’. ''Emot det af de sammansatte Utskotten med
44 röster emot 32 fastställde förslag till beskattning å bränvins-bränningen
får jag anmäla min reservation, dels emedan jag anser denna beskattning
vid dess tillämpning icke komma att stå i öfverensstämmelse med, och
nästan omintetgöra de, enligt 2 §. i förslaget till författning, af Utskotten
antagne grunder för rättighet lill bränvins-brännings utöfvande, delse medan
samma beskattning för närvarande synes mig obillig, då den för flere
pannerymder innebär förhöjning på en gång af omkring 20 gånger beloppet
af den afgift, som, enligt nu gällande författning, är för samma pannerymder
stadgad (hvilket inhemtas af den jemförelse-tariff, som finnes uti
Herr Prosten Nibelii reservation intagen), och har jag ansett det af den
sammansatte Afdelningen upprättade förslag till beskattning (hvilket äfven
är i den nyss åberopade reservationen anfördt) varit- lämpligast att Rikets
Ständers pröfning underställas, då detsamma innefattar både en billig förBih.
till R. St. Prot. 1840. S Sami. 2 AJd, 2 Hä/U 4
26
Sevillu, och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
höjning af nuvarande skatt och en öfvergång till lika beskattning för alla
pannerymder, i händelse en dylik skulle i framtiden anses böra införas.’’
Med Herr Friherre Oxenstjerna förenade sig Herr Friherre åkerhjelm,
Carl och Herr Grefve Posse, Fredric, samt Lars Boethius och Didrik
Weström från Stora Kopparbergs Län.
Af Herr Friherre Klingsporr, Mauritz’. "Vid uppgörandet af ali lagstifning,
ekonomisk som politisk, bör ett noggrant afseende fästas på befintlige förhållanden
och intressen. Alla brådstörtande öfvergångar från ett system
lill ett annat böra således i möjligaste måtto undvikas och endast då tillgripas,
när vissa sökta nyttiga ändamål på annat sätt icke kunna erhållas.
Dessa varsamhetsreglor hafv 1 blifvit förbisedde af Utskottens majoritet; om
någonsin, hade de bordt blifva iagttagne vid behandlingen al en fråga, som
så djupt ingriper i landets vigtigaste näringsgren, och hvilken i politiskt
äfvensom i stuts-ekonomiskt hänseende är den ömtåligaste af alla Riksdagsfrågor.
Redan under generationer har Svenska jordbruket stått i ett slags
oskiljagtigt samband med bränvins-bränningen. Ingen näringsgren anses
under en senare period gjort så stora framsteg, som jordbruks-uäringen ,
hvilket förhållande bestyrkes af ständigt stigande jordegendoms-värden. Då
dessa framsteg egt rum i bredd med en tilltagande bränvins-bränning, har
man svårt att förstå, huru denna handtering kunnat vara så hinderlig för
Svenska jordbrukets förkofran, som den från så många håll förespeglas. Obestridigt
torde vara, att jordbrukaren derigenom blifvit satt i stånd att föda
ett större antal kreatur; den större gödsel-tillgången åter har gifvit honom
medel alt något jemka det missförhållande, som eger runi mellan ladugården
och den öppna jorden. Den artificiella fodervext-produclionens tilltagande,
som lofvar alt göra en slags revolution i Svenska jordbruks-handteringen,
torde till stor del kunna tillskrifvas den så mycket utskrikne och fördömde
bränvins-bränningen. Ett visst missförhållande kommer visserligen länge att
rjvarstå mellan ladugård och öppen åker, men detta lärer icke höfvas, så länge
spanmålen bibehåller ett relativt högre pris än victualie-varorne. Mycket
ordas om rationell och irralionelt landthushållnings-syslem. Det rationellaste
torde dock alltid blifva det, som skaffar den största och säkraste
behållningen, ehuru det än i theoretiskt hänseende må bedömas. I allmänhet
är det icke desåkallade rationella landlhushållarne, sorn i financielt hänseende
anses bäst slå sig ut. En förkärlek för allt utländskt har i senare tider
börjat göra sig gällande i politiskt, i financielt, äfvensom i slals-ekonomiskt
Hevilla, Och Ehon. Utskottens Betänkande, N:0 2.
27
hänseende. Det Tyska, det Engelska jordbrukningssättet rosas, det Svenska
fördömmes. Olika climat och vegetations-förhållanden afses dervid föga.
Min enfaldiga tro är dock, att pä Svensk jord och under Svensk himmel ett
Svenskt jordbruknings-system är det rationellaste. Skulle det äfven vara bevist,
att det Svenska jordbruknings-syrlemet är förkastligt, att landlhushållningen
la vilat pä en falsk grund, då den varit baserad på bränvinsbränningen,
vore det ändock icke rådligt att för våldsamt rubba ett bäld
vunnet
förhållande. Så sker dock, när man på en gång inskränker liden,
bestämmer skatten mångdubbelt högre, än den varit, och dertill beslutar,
alt denna skatt förskottsvis skall erläggas. Då bränvinsprisen de senare
åren icke stått i proportionclt förhållande till sädesprisen, bar bran vinsbränningen
fortgått, mindre med afseende på vinsten af sjelfva bränvinet,
än på den fördel, jordbrukaren deraf hemtat för sin ladugård. I många
orter brännes endast derföre, att bränvins-bränningen är afsättbarare och
transportablare, än säden. Genom bränvinstidens inskränkning till 3 månader,
förminskas i betydlig mon den nytta, bränvins-bränningen medfört
för ladugården, om den icke alldeles ti 11 intetgöres. Hvad skatten specielt
beträffar, bar den i synnerhet den olägenhet alt drabba ojemt och orättvist,
då den svårast kommer att trycka dem, som producera bränvin i min
sta
scalan. Bi änvins-bränning af potatoes har visserligen börjat blifva allt
mer och mer allmän; ännu finnas dock provinser, der man bufvudsakligast
bränner af säd, och der blir man troligen tvungen alt helt och
hållet upphöra med bränvins-bi anning, åtminstone enligt samma bränvinsmethod.
I de provinser åter, der man nästan uteslutande bränner af polatoes,
blir skatten vida mindre känbar.
Ingen samhälls-class är dock genom den föresiagne bränvins-författningen
så obilligt behandlad som Bonde-Ståndet, denna, den mest betydande,
den talrikaste af alla samhälls-classer. Med ett magtspråk afskaffas ho
la husbehofs-bränningen. Delta beslut är poli tiskt olämpligt, juridiskt or
ätt vist, moraliskt onödigt. Intet slags undseende har gjort sig gällanda
för allmogen vid uppgörandet af bränvins-författningen, all billig progressiv
nedsättning i skatten har blifvit afslagen och således föga afseende blifvit
fästadt på den relativt större tillverknings-koslnaden för de smärre pannorne.
Att med skatt belägga, det man af egna produeter endast till egen
förbrukning tillverkar, är obilligt. Med samma rättvisa kunde man skattlägga
allmogen för det bröd, de baka, för det dricka, de brygga för eget
behof; ty man skall icke förbise, att de i annan väg tillräckligt återgälda
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2.
Staten (let skydd de af densamma åtnjuta. Ännu obilligare blir detta förfaringssätt,
då man besinnar den föreslagna skattens öfverdrifna belopp. Äfven till
husbehofsbränning begagnar bonden numera ofta 2o:kannors-pannor. Enligt
förra bränvins-författningen, var skatten för en dylik panna 2 R:dr
Banco för 3 månaders bränning; enligt den nu föreslagna, 4° R:dr Banco
för samma lid, hvilken dryga skatt dertill förskottsvis skall erläggas. Delta
senare beslut drabbar allmogen hårdare, än andra samhällsklasser, då bonden
både eger mindre tillgång på penningar samt mindre förmåga och
lätthet att förskaffa sig dem. Under decennier har allmogen obehindradt
fått bränna med sina små pannor; det är, lindrigast uttryckt, mindre väl
betänkt att på en gång betaga dem en häfdvunnen rättighet. Man stöter
härigenom icke blott intressen för hufvudet, utan hvad som ofta är vida
vådligare, derjemte vanor och fördomar. Med förtrytelse skall naturligtvis
allmogen se en rättighet bibehållen för Herrarne, som blir dem förnekad;
det skall förekomma dem högst påkostande alt hos Herrarne nödgas köpa
en vara, den de af egna produkter kunnat tillverka. Man känner, burti
svårt bonden har att förtjena den contante styfvern, huru ogerna han utgifver
densamma.
Jemte sina mångå brister, har den föreslagna bränvins-författningen
jemväl den, alt icke leda till de ändamål, som dermed åsyftas, nemligen
bränvins-qvantitetens förminskande och varans fördyrande. Hittills bar
bränvins-qvantiteten stigit i jemn progression med skatten. Sådant skall
troligen förhållandet äfven framdeles blifva. I följd af den nya bränvinsförfattningen
komma visserligen många att nedlägga sina bränneriet’, men
de, som fortfara med handteringen, nödgas göra det med så mycken större
drift, för att, som det heter, förtjena in skatten. Ali bränvins-bränning blir
således hädanefter fabriks-bi anning. Man har visserligen sökt bevisa, att på
3 månader omöjligen kan brännas så myqket, som förut på 6, serdeles som
de kände bränvins-apparalernes afverkningsförmåga tillförlitligen vore utrönd.
Att man härutinnan eger någon garanti, torde dock kunna belviflas,
då så utom som inom Utskotten många olika beräkningar i detta afseende
blivit uppgjorde. Mången anser, att man i Sverige ännu icke rätt
förstår bränvinshandteringen och att industrien först genom en högre beskattning
skall framtvingas. Hvad man med säkerhet känner är, att man
hittills lyckats eludera alla gjorde föreskrifter, angående bränvins-redskapens
beskaffenhet. Att antaga, alt det, som hittills skett, äfven framdeles
Hevilla• och Ekon Utskottens Betänkande, No 2.
2.9
kommer att ske, torde icke vara så orimligt, serdeles under en period, då
menskliga uppfinningsgåfvan i mekaniskt hänseende är fintligare än nånsin.
Att bränvinet genom författningen kommer att fördyras, torde således
vara temligen problematiskt. Samma ändamål söktes utan framgång
med förra bränvins-författningen; man trodde sig lägga en skatt på consumenten,
men det var jordbruket ensamt, som fick en ny skatt tillagd sina
många andra bördor. Sådant blir äfven nu förhållandet, så framt icke jordbrukaren
medelst en större brännings-skicklighet förmår afkasta sig en del
af denna tunga. Ett verksamt medel till produclions-kostnadens förminskande
vid bränvins-bränning kommer att sökas i ett uteslutande användande af
potatoes. Det torde derföre icke vara någon orimlighet att förutsätta, att
bränvins-författningen snarare skall bidraga till bränvins-qvantitetens förökande,
än lill dess förminskande, hvaraf åter skulle blifva en följd, att
bränvinsprisen ännu ytterligare nedtryckas. Möjligt är till och med troligt,
att dessa till en burjan komma att stiga, — delta blir dock icke beståndande;
ty då prisen stiga,blir handteringen åter lönande, hvilket föranleder till
många nedlagda bränneriers ånyo upptagande. Man känner den dryga skatt,
sorn drabbar bränvinsbränningen i Preussen; den utgör en af detta lands
betydligaste stalsintrader; priset på en kanna bränvin lär dock säl ian öfverstiga
18 sk. Svenskt Riksgäld; bränvin exporteras med fördel; icke ringa
qvanliter deraf anses i lurendrejeriväg äfven inkomma till Sverige.
Lyckas man åter icke att fördyra bränvinet, förfelas de moraliska
ändamål, man genom bränvinskalten trott sig åstadkomma. Den välmening,
som i detta hänseende gifvitsig tillkänna, skall emedlertid alltid värderas, äfven
af den, som anser det exalterade nitet för något omotiveradt, enär
det sökta ändamålet dels redan är vunnet, dels endast på annan väg står att
erhålla. Bränvins-bränningens fiender tyckas hafva utgått från den förutsättningen,
att dess olägenheter äro större än nånsin; att samhället står på
branten af en moralisk afgrund, hvarifrån det. endast genom ett slags saltomortalsprång
förmår rädda sig. De mest upprörande målningar hafva i
detta hänseende blifvit framställde; alt dessa på vissa orter ega sin tilllämplighet,
är ganska möjligt, men icke skall man derföre göra undantaget
till regeln. Det moraliska förderfvet tillskrifves hufvudsaklignst husbebofs-bränningen,
* dock är det icke numera i stugan, der fylleriet är
mest rådande; det är på krogar, auctioner och marknader, således på de
allmänna ställen , der man kcper sitt bränvin. I den provins, som
är mig speciellare bekant, en af Sveriges rikaste provinser, är det en
-
3o
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o i.
däst elen förmögne bonden, som bela året om har bränvin i sitt lilis; i
allmänhet finnes det och begagnas blott under helger och bränningstiden.
Det är icke det tillfälliga bränvinssupandet, som mest demoraliserar, det
ar det dagliga. Detta åter existerar nästan endast, der ingen bränvinsbränning
idkas, nemligen i städerne. I inga provinser skall fylleriet vara större än
i Norrland och Bohus Län; i den förra provinsen brännes nästan intet; i
den senare vida mindre än i Sveriges öfrige provinser. — Antages äfven,
att bran vinet fördyras med desse 4 skatt, hvad verkar väl detta på
supen och fylleriet?
Lyckligtvis står det icke så illa till med fylleriet, som man söker
förespegla; påkostande är det emedlertid för foslerlandssinnel att se alla
de stats-ekonomiska ansträngningar, som göras, för att inom och utom landet,
jag vill tro, allt i bästa välmening, nedsätta nationens moraliska anseende.
Det verkliga, det obestridliga förhållandet är do^k, att fylleriet är
i det märkbaraste af tagande, icke endast på landet, utan äfven i städerne;
den ekonomiska lagstiftningen må dock icke tillräkna sig detta som förtjenst;
det har enligt min öfvertygelse orsaker, fullkomligt oberoende deraf.
Huru litet de spirutuösa varornas fördyrande bidrager till nykterhetens
befrämjande, intyga Englands och i Irlands exempel. Skatten på en kanna
bränvin är der 2 R;dr Banco, fylleriet större än i Sverige och någorstädes;
denna last är till och med allmän hos qvinfolken i de lägre klasserne;
en demoraliserande kräfta har således blifvit införd i sjelfva hushållets
sköte. Der kan åtminstone icke husbehofs-bränningen uppbära skulden
derföre, då hela landets bränvinsbehof fylles af 20 ä 3o gigantiska
bränvins-fabriquer.
En annan utväg måste således uppsökas till nykterhetens befrämjande;
lydi 1 igtvis är den i Sverige redan utpekad, då man der haft tillfälle
anmärka, att moraliska medel verksammast leda lill ändamålet. De förändrade
lefnadsvanorna bland de högre classerne hafva, enligt min åsigt,
varit ett af de mägtigaste medlen. Det hörde fordom äfven ibland dessa
i glada lag till dagens ordning, att måttan öfverskreds; en slags ambition
sattes till och med deruti. Sådant är icke numera förhållandet; exemplet
härutinnan har talat äfven till de lägre classerne, der det allt mer och
mer anses som en skam att öfverlasta sig.
Då erfarenheten visar, huru mycket goda efterdömen verka på de
lägre classerne; hvilar i detta afseende ett stort ansvar hos de bättre classerne,
serdeles hos husbönder. Uppoffringen bör icke vara stor för dem,
Sevillu• och Ekon. Utskottens Betänkande, N:0 2,
hvilkas intellectuella och materiella tillgångar tillåta dem så mången annan
njutning. Det är således denna öfvertygelse om det omoraliska, det
skadliga, det skamliga och menniskovärdet förnedrande al fyllerilasten, man
allt mer och mer skall söka inpregla; det är på denna väg, vårt agtningsvärda
Presterskap redan förmått uträtta så mycket godt; jag vill blott önska,
alt man genom för mycken välmening icke snarare hämmar, än befordrar
deras hittills på resultat rika bemödanden. Äfven den med skal så mycket
öfverklagade luxen torde i detta afseende hafva uträttat något godt. Det, sorn
förr användes till inre välplägnad, användes nu lill yttre prydnad. På landet
anmärkes i allmänhet, att, der välmågan är störst, der är äfven fylleriet
minst, der fattigdomen är störst äfven fylleriet störst. I en förbättrad
folkundervisning, uppmuntrad industri, förminskade skatter och i följd deraf
ökad välmåga hos folket, skall man således finna ett säkrare correctiv
mot fyllerilasten, än i okloka och orättvisa laghud. Under tiden måste man
vara något fördragsam mot de arbetande classerne; deras fattigdom tillåter
dem en enda njutning; förbättra deras moraliska och materiella tillstånd,
och de skola finna smak äfven i ädlare nöjen.’’
Med Herr Friherre Klingsporr förenade sig Herr Biskopen Bruhn
samt Herrar Prostarne Lindmark och Gahne, äfvensom Anders Larsson från
^Vesterås Län, Jonas Kylander från Wermlands Län, Ilans Hansson från
Bohus Län, Anders Larsson från Upsala Län, Mans Månsson från Calmar
Län, Ola Jeppsson och Lars Pettersson från Blekinge Län och Olof Olofsson
från Westerbotten.
Af Herr Lilliehöök till Gälared, L. : ”Då majoriteten inom de sammansatta
Utskotten bestämt, att bränvins-bränningen ännu fortfarande och uteslutande
skall tillhöra jorden, så får jag härmedelst reservera mig mot Utskottens
i 4 §• af 1 Ari. fattade beslut, då de deruti icke bestämt något
större jordvärde för rättigheten till bränvins-bränning med redskap tillhörande
en högre dass. Jag anser detta beslut vara både principlöst och stridande
mot hvad Utskotten för öfrigt stadgat i samma §., att ett högre jordvärde
erfordras för rättighet att tillverka bränvin med panna af större
kannerymd. Hvar och en, som har någon ide" om bränvins-bränning, torde
nogsamt hafva sig bekant, och hvilket Utskotten äfven erkänt genom den
afverkningsförmåga, de bestämt för de olika classerne, att denna är vida större
med en tjugo kannors panna i 4:de clasS,än med en 4o kannors panna i irsla
dass. Utskotten hafva således endast nu beslutit: att innehafvare af t. ex.
en henimansdeli i taxeringsvärde upptagen till 5oo JSLdr Banco, icke eger
32
B ev ilin. och Ekon. Utskottens Betänkande, N'.o 2.
rättighet att tillverka bränvin med en panna, öfverstigande 20 kannors
rymd; men de hafva för samma jordvärde medgifvit honom tillåtelse att
tillverka mera bränvin, än han kan med en 4°~ ja med en 60 kannors panna
enkel redskap. Jag tillhör icke dem, som ifra för att bränvins-bränningen
uteslutande skall tillhöra jorden, men jag hade dock föreställt mig,
att, så länge detta previlegium ännu bibehålies, vore meningen med det 0-  lika jordvärdet för rättigheten till bränvins-bränning, alt dermed sätta en
gräns å tillverkningen för innehafvare af ett visst jordvärde, och, icke såsom
nu, medgifva egare af större och mindre jordvärde samma rättighet',
fastän med olika redskap.
Jag får derföre nu föreslå elt project till tabell af olika taxeringsvärde
för de olika classerne af bränvins-redskapen; denna tabell står i
förhållande till den afverknings-förmåga, Utskotten för dessa classer bestämt,
dock med någon nedsättning proportionsvis för dem alla beräknad.
Med undantag af den femte classen, som jag ansett endast kunna afverka
48 gånger pannans rymd i månaden; denna nedsättning å taxerings-värdet,
i förhållande lill afverknings-förmågan, har jag ansett billig, dels derföre,
att denna nu är högre beräknad för de olika classerne, än den är i förhållande
till den olika kanneryrnden, och dels på det att, i händelse denna
tabell skulle antagas, den hos så få som möjligt skulle åstadkomma någon
rubbning i deras en gång inrättade hushållning. Jag anser det nu
vara så mycket nödvändigare att i någon mon göra en förändring, sådan
som den jag föreslagit, som i den händelse både den nu af Utskotten projecterade
inskränkning i tiden och den förhöjda beskattningen skulle af
Stånden bifallas, frestelsen hos mången troligen skulle blifva stor, att
endast upphöja sin bränvins-redskap i en högre dass, och således komma
till samma production på de nu föreslagne trenne, som under de hitintills
varande sex månaderne. Utom detta correcliv kommer den härmed åsyftade
inskränkningen i bränvins-tillverkningen nog endast blifva ett önskningsmål.
Upplysningsvis får jag slutligen nämna, att den nu af mig föreslagna
förändringen icke uteslutande är min egen åsigt, utan att motioner från
olika delar af landet inkommit i samma syftning.”
Project
B evilla, och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
33
PROJECT till TARIFF
« taxcrings-värde för de olika Classcrne.
Kannerymd. | i Class. | 2 Class. | 3 Class. | 4 Class. | 5 Class. j
I I I I 1 1
20
5oo
6a5
780
I ,280
__
1,750
—
25
75o
—
9^7
24
1,125
—
I»?75
2,625
—
3o
1,000
—
I,25o
—
i,5oo
2,500
—
3,5oo
—
35
2,000
—
2,5f»0
—
3,ooo
—-
5,000
—
7,000
—
4 0
3,ooo
—
3,y5o
—
4,5oo
—
7,5oo
—
1 o,5oo
—
45
4,000
—
5,ooo
—
6,0 0 0
—
I 0,000
—
14,000
—
5o
5,ooo
—
6,280
—
7>5oo
—
I2,5oO
—
1 7,5oo
—
55
6,000
—
7>5oo
—
9,000
—
I 5,000
—
21,000
—
60
7,000
—
8,780
—
1 o,5oo
—
17,500
—.
24,5oO
65
8,000
—
10,000
—
12,000
—
20,000
—
28,000
70
9,000
—
11,280
—
i3,5oo
—
2 2 ,5o 0
—
3 t,5oo
—
75
10,000
—
I 2,5oo
—
15,ooo
—
25,000
35,ooo
78
11,000
—
i3,75o
—
i6,5oo
27,500
—
38,5oo
.—
81
12,000
—
i 5,ooo
—
18,000
—
3o,ooo
—
42,000
—
84
13,ooo
—
18,5oo
—
19,500
33,5oo
—
46,5oo
—
87
14,000
—
1 7>5oo
—
21,000
—
35,ooo
—
49,000
—
9°
15,000
—
18,780
—
22,5o0
—
37,5oo
—
52,5oo
—
Med Herr Lilliehöök förenade sig Herr Grefve Posse, i afseende å
Tariffen för Taxerings-värdet.
Af Herr von Post, E. J.: ”Förslaget innehåller nti 26 att förseglings-arfrode
bör utgå af ”inmurad panna” med 1 sk. banco, och af ”lyftpanna”
med 6 rst. banco per kannerum. Detta stadgande torde synas mången
Bih. till R. St. Prot. i84«- 5 Sami. a Jfd. 2 Haft. 5
34
Bcvilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
vara af så ringa vigt, att det möjligen obilliga deri förtjenar föga afseende;
men då ideen är ny och främmande för bränvins-brännings-lagstiflningen
hitintills, så synes det mig kräfva noggrann uppmärksamhet. Jag skulle
tro det vara obilligt alt ålägga något förseglings-arfvode, då panna, af hvad
beskaffenhet som helst, såväl inmurad, som lyftpanna, eller de delar deraf, som,
enligt författningen, skola förseglas, föras till förseglings-ställe å, för sådan
förrättning, utsatt dag; hvaremot jag finner ganska billigt, att panne-egare,
som kan undvika ett slikt besvär, må vidkännas en utgift, svarande emot
fördelen. Jag ville derföre tillstyrka ett förseglings-arfvode af i sk. 6 rst.
Banco per kannerum för pannor med fasta bröst, och i allmänhet, då redskap
förseglas hemma hos egaren. Det är kändt, att orter finnas, der redskapen
måste föras flere mil, i ändamål att förseglas; detta besvär jemte
tidspillan, kostnad och äfventyret af redskapens skadande, synes mig
i sanning förtjena fullt frilagande från förseglings-arfvode, och fördelen
af att, genom pannans construclion, kunna undvika dess och öfrige redskapens
transport, samt tvinga förseglaren att, utan tractamenle och resekostnad,
verkställa förseglingen hemma i panne-egarens bränneri, synes
mig väl värd i sk. 6 rst. per kannerum och derutöfver.”
Af Herr Friherre Hamilton, Hugo: ”Emot de sammansatte Utskottens be
tänkande
i den, för liela landet numera så vigtiga, bränvins-bränningsfrågan,
anhåller jag alt få reservera mig af det skäl, alt, enligt min förmening,
Utskotten utgått ifrån en origtig princip för detsamma, då de ansett,
att bränvins-bränningen bör fortfarande vara ett privilegium för
jorden.,
Derigenom hafva Utskotten ock förklarat, att det sätt, hvarpå denna
näring, i följd af detta privilegium, bedrifvits, eller den så kallade
husbehofs-bränningen, är det rälta och för landet gagneliga, ehuru en bedröflig
erfarenhet visat motsatsen.
Det är just della olyckliga privilegium, som, enligt min tanke, varit
ursprunget till det onda. Det har inlockat äfven de minsta jordegare
på denna, både i ekonomiskt och moraliskt hänseende förderfliga, bana,
och derigenom salt de båda Slats-magterne i den sorgliga ställning, alt
redan under en följd af år se en skadlig näring utveckla sina, för nationens
framtida bestånd, vådliga följder, utan att de ännu ansett sig kunna
taga något afgörande steg deremot, då det onda, just genom föregående
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o a.
35
författningars principlöshet i detta fall, blifvit allt för vida kringspridt,
för att på en gång kunna afhjelpas.
Den ena Stats-magten liar likväl uti Kongl. Majrts Proposition gjort
sig högt förtjent af nationen, då, i ingressen till denna Proposition, sjelfva
orsaken till det onda öppet uttalas. Kongl. Maj:t förklarar deruti, att det
är bränvins-bränningens förening med jordbruket, eller den så kallade
husbehofs-bränningen, sorn skäligen kan anses såsom en hufvudsaklig anledning
till den ökade bi änvins-consumtionen och deraf alstrade olägenheter,
som väckt grundade bekymmer för bibehållandet af ordning och sedlighet,
serdeles bland de lägre folk-classerne, äfvensom för betryggande af
satntids och eflerverlds väl och trefnad, i så väl ekonomiskt, som moraliskt
hänseende. Kongl. Maj:t har ansett det mera än sannolikt, att bränvins*
brännings-rältighetens skiljande från jordbruket och förvandlande till en
högt beskattad, och jemförelsevis lättare controllerad, fabriksnäring skulle,
bland alla medel, hemtade från den ekonomiska lagstiftningens område,
verksammast bidraga till det ondas botande.
Kongl. Maj:t förklarar dock sedan, alt ett bestämdt påbud, stödt på
dessa grundsatser, under nuvarande förhållanden, skulle för våldsamt ingripa
i de fleste hemmans-brukares vanor och hushållnings-sält, och att
ett sådant påbud derföre nu ej kan utgifvas.
Då den ena Statsmagten med en så faderlig vishet öppet uttalat sin
tanka om ursprunget till det onda, tror jag, det hade varit den andras
pligt att ej låta detta ord falla, utan att den borde hafva med tacksamhet
emottagit detsamma, erkänt dess läglighet och tillika undersökt, om ej
det stora ändamålet kan vinnas på någon annan väg, än genom detta af
Kongl. Majit såsom äfventyrligt ansedda påbud, mera lämplig för och mindre
våldsamt ingripande i de nuvarande förhållandena.
Då man nögdas medgifva, att ett fabriks-system, grundadt på ett
bestämdt förbud emot den hittills tillåtna husbehofs-bränningen, ej kan
med hopp om efterföljd nu genast anbefallas, så tror jag, alt Utskotten, vid
närmare betraktande af saken, hade kunnat finna denna andra väg, som leder
lika säkert, ehuru mindre våldsamt, lill samma mål, och att, om den
blifvit funnen, Utskotten hade bordt öppet tillstyrka Piikets Ständer alt beträda
densamma.
Denna väg är lätt att finna, om man blott vill medgifva, att äfven
denna näring en gång får betraktas ur en sann stats-ekonomisk synpunkt.
36
Sevillu. och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2.
Man skall då finna, hvad efter min förmening alltid skall blifva följden,
att hvad som ur denna synpunkt är det enda rätta och rättvisa, äfven är
det, om man ser frågan ur dess moraliska.
Denna väg är nemligen frihet — samma frihet för denna näring, som
för alla andra af lagen tillåtna, att af hvar och en bedrifvas, så som honom
bäst synes, dock emot en lämplig skatt, beräknad efter den verkliga
tillverkningen.
Att denna princip är den enda rätta, då frågan betraktas ur dess
stats-ekonomiska synpunkt, torde numera få vilja bestrida. Det återstår då
blott att bevisa, att den är det äfven ur den moraliska, att den leder mera
långsamt men säkert, till det mål, Kongl. Maj:t i sin Nådiga Proposition
åsjrflat.
Hvar och en, som tänkt i sådana frågor och sett de följder, som
friheten haft, då den tillämpats i andra näringar,- skall då inse, att samma
åsigter snart skola göra sig gällande äfven inom denna näring, om den fritt
får utvecklas och bedrifvas, på det sätt, hvar och en finner för sig nyttigt
och lämpligt. Större fabriker skola snart uppslå, som, väl skötte, kunna
med säkerhet betala jordbrukets produeter med ett högre pris, än hvad
de nu frambringa, då de i en illa skött bränvinspanna förvandlas till en
för egarens bestånd förderflig produet. Denna rörelse skall, i följd af all
närings natur, inom få år concentrera sig på de ställen, der den i anseende
till afstånd från försäljningsorten samt transport af bränsle och råämne blir
mest lönande. De mindre jordegarne skola då säkert finna större uträkning
vid alt sälja sina produeter till egaren af dessa fabriker, än att sjelfve
med förlust drifva sina små brännerier; och sålunda skall, på ett billigt,
med allas sanna interesse förenadt, sätt målet nås. Måhända skola
några af allmogen ändå fortsätta att sjelfve tillverka sitt behof af denna
vara under några år; men äfven de skola säkert slutligen inse, att de göra
det till sin skada, och följa det exempel, som de större jordegarne ej skola
dröja att gifva dem, samt öfvergifva bedrifvandet af en näring, som aldrig
bordt vara annat, än föremål för den större speculationen.
Husbehofs-bränningen skall sålunda på denna väg frivilligt och utan
tvång upphöra och derigenom är det mägtigaste steget till fylleri-lastens
hämmande vunnet, det stora moraliska målet uppnådt. De missbruk af
bränvin, som äfven sedan, i följd af den menskliga svagheten, alltid skola bär
och der qvarstå, blifva sedan jemförelsevis lätta för Styrelsen att småpin
-
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2.
37
gom utrota, dels genom stränga controllér på krögeri-rörelsen, dels ock
genom noggran polis-uppsigt för öfrigt.
Ingen kan med log klaga, ingen anse sin rätt förnärmad, ty denna
frihet blir lika tillgänglig för alla, som anse för sig förmonligt att densamma
begagna. Öfvergången blir lindrig och föga tryckande för jordbru
karen,
som får mer än full ersättning genom den större och säkrare afsättning
på sina producter, som han derigenom erhåller, äfven om han ej
gör afseende på den större och moraliska vinsten.
Den vinst, som genom en sådan frihet skulle uppkomma för landet
i det hela, är oberäknelig, då man i följd af säkra uppgifter kan antaga,
att ej stort mera än hälften af de råämnen, som nu åtgå till denna tillverkning,
skulle sedan behöfvas för att i väl skötte fabriker producera samma
quantum vara, hvarigenom en ofantlig massa af dessa råämnen skall
blifva disponibel till nj^ttigare ändamål, till föda, ej till förderf, åt men
niskor
och kreatur. —■ Dernäst kan först då en säker och rigtig be
skattning
å denna näring utöfvas, hvaraf inkomsten med visshet kommer
att uppgå till tredubbelt emot hvad Staten nu erhåller deraf, och i samma
nion kunna och böra de bördor, som nu alltför tungt trycka de jordbrukande
classerne, lättast och småningom försvinna.
I stället för det lill sin princip origtiga och skadliga privilegium,
som jordegarne nu haft på denna tillverkning, skulle han i utbyte erhålla
återvunnen sedlighet och ordning, rikligare tillgångar på födoämnen, en
bättre och tillökad krealurs-afvel, en lättad afsättning på landtmanna-produpter,
en betydligt minskad skattebörda.
Det enda inkast af vigt emot ett sålunda utbildadt fabriks-system
göres troligen af nykterhets-vännen, som fruktar, att priset, oagtadt höjde
skatter, skall falla ändå lägre, då varan tillverkas med mera vinst, och att
frestelsen för fylleriets olyckliga offer derigenom skall blifva än större, än
förut. Äfven denna fruktan synes utan grund för den, som vet, att mängden
alltid hushållar bättre med en för contant köpt vara, om den också
i sjelfva verket kostar mindre, än om den tillverkas i hvarje hus, då traeteringen
nästan oafbrutet fortgår. Den för penningar köpta varan gömmes
till verklig nödtorft, till resor eller arbete i hårdt väder, och frestelsen
bortfaller derigenom för den stora delen af befolkningen, och i synnerhet
för det uppväxande släglct, som hittills varit mest utsatt derför.
38
Bevilln. och Ekon. Utskottent Betänkande, N.o 2.
Både ur moraliskt och ekonomiskt hänseende är en fri bränvinsbränning
derföre, efter min Öfvertygelse, det enda, som, under nuvarande
förhållanden, kan bota det onda, och leda till det önskade målet, husbeliofs-bränningens
upphörande.
I enlighet med denna princip, hade den nya Bi änvins-förordningen
både kunnat och bordt uppställas enkelt och rationelt på följande tvänne
liufvudgrunder:
1:0. Bränvins-tillverkning förklaras hädanefter och för alltid vara en
för hvarje Svensk man fri näring, att bedrifvas, på huru lång tid af året,
med huru stor pannerymd, och med hvad slags redskap som helst.
2:0 Beskattningen beräknas efter det under den anmälda tiden möjliga
tillverknings-belopp, beräknadt efter mäske-karens cubik-innehåll, samt verkets
afverknings-förmåga.
3;o. Vid årliga mantals-skrifningarne uppgifves verkets beskaffenhet,
pannans storlek, mäske-karens cubik-innehåll, samt den tid på året, under
hvilken man önskar bränvins-bränning bedrifva.
Som likväl beskattningen efter mäske-kar är besvärlig för mindre verk,
och billigt afseende bör vid öfvergången lill det nya systemet fästas på de
mindre jordegarne, som hittills varit af författningar inlockade på denna
bana, torde det vara nödvändigt att för enkla pannor under a5 kannors
rymd tills vidare bibehålla den gamla skatten efter pannerymd, ehuru något
höjd.
I sammanhang med dessa grunder, hvilkas mera detaillerade utveckling
nu ej är behöflig, hade jag trott, att medel mot fylleri-lasten, i och
för sig, bade bordt sökas i de strängaste controller på krögeri-rörelsen, samt
att äfven Utskotten bade bordt tillstyrka Rikets Ständer alt, genom exportpremier
eller en så kallad Drawback, bereda en utförsel af bränvin, som
ej kan annat än i dubbelt hänseende vara nyttig.
De sammansatta Utskottens majoritet hafva förkastat, så väl ofvan
uttalade, af mig yrkade, princip, som dess tillämpning vid det nu afgifna
förslaget till Bränvins-förordning, och återstår det då endast för mig att
emot delta beslut mig vördsamt reservera.
Jag respecterär det alfvar, hvarmed Utskotten sökt genom inskränkning
i tid, förhöjning af skatt och andra försvårande vilkor afvärja de svåra
följder, sorn Utskotten sjelfva synas hafva befarat af sitt beslut om husbehofs-bränningens
fortfarande; men jag tror, att inga sådane, efter min förmening
halfva, mått och steg kunna afhjelpa det onda; jag tror ock, alt
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
39
aldrig en författning kan blifva nyttig och ändamålsenlig, då sjelfva principen
för densamma är falsk.’'
Med Herr Friherre Hamilton förenade sig Herr Biskopen Agardh
samt Prosta i ne Lundblad, Gumcelius och Sylvan, äfvensom Herrar Billberg
och Engström, samt Johannes Andersson från Skaraborgs Län.
Af Herr Friherre von Kr cerner, R.\ ”1:0 Den medgifna rättigheten att när
som helst, efter mantals- och skatlskrifningen, hos Konungens Befallningshafvande
söka tillstånd att bränna bränvin, anser jag bör sålunda inskränkas,
alt anmälan derom endast kan få göras under September och October
månader. Vid den tid, då mantalsskrifningen inträffar, känner hvar och en
landtman, hvad han eger af sin inbärgade gröda att bränna upp i bränvin
under vintern och våren, och kan således då bestämma sitt val af månader;
men icke så i afseende på den blifvande skörden, hvarföre rättigheten att
om hösten göra anmälan för den återstående tiden af bränvins-bränningsåret,
så framt ej denna rättighet redan till fullo blifvit begagnad, bör
lemnäs öppen, äfven för det fail, att ny egare om våren tillträdt jordegendomen.
Fördelarne häraf äro, dels att controllen öfver bränvins-bränning
och pannors försegling blir betydligen lättad, dels att den nyttiga föreskriften
om skattens erläggande i förskott vid mantals- och skattskrifningen
icke må kunna eluderas; 2:0. Då sakkunnige personer vitsordat, att
So procents förhöjning är den högsta, som skäligen bör kunna påläggas i
skatt för bränvins-bränning med änga, anser jag, att den af Utskotten föreslagna
100 procents förhöjningen, utgörande nära nog ett förbud, bör till
hälften nedsättas.”
Med Herr Friherre von Krcemers åsigt, i fråga om ång-apparaterne,
förenade sig Herr Lilliehöök, Herr Grefve Posse och Herr Wästfelt samt i
fråga om anmälan hos Konungens Befallningshafvande, Herr ContractsProsten
Nibelius.
Af Herr Friherre von Nolcken, C. A.: ”Öfvertygad om bränvins
bränningens
skadliga inflytande på det Svenska folket, har det varit min
lifligaste önskan att vid innevarande Riksdag i min ringa mon kunna medverka
till en i delta hänseende ändamålsenligare lagstiftning. Jag tror och
hoppas, att detta varit en allmän önskan hos det sammansatta Utskottets
ledamöter; men jag kan dock ingalunda i sin helhet gilla resultatet af vårt
gemensamma arbete. Jag får reservera mig emot den i Utskottet antagna
4°
Sevilla* och Ekon* Utskottens Betänkande, No a.
hufvud-princip, att bränvins-brännings-rättigheten fortfai’ande skulle förblifva
ett pidvilegiura för jordbruket. Jag deremot hade önskat, att bränvin*-bran/ringen
skulle blifva fri för hvar och en Svensk medborgare emot erläggandet
af en högre skatt. Jag tror, att denna näring derigenom skulle
blifva en fabriksrörelse, hvilket i alla afseenden vöre högst gagneligt, — och
jag finner det dessutom vai’a en orimlighet, att joi’dbruket ensamt skulle
ega privilegium på något för jordbruket i allmänhet så skadligt, som bränvins-bränniugen.
Om äfven tilläfventyrs någon ögonblicklig vinst dermed
skulle vara förenad, så förefaller det mig dock såsom om en vinst, hvilken
grundar sig på ett allmänt erkändt ondt, ja hela folkets förderf, icke borde
komma i betraktande eller tillerkännas något skydd af lagarne.
Genom en sådan fri bränvins-bränning skulle den nu allrådande fördcrfliga
husbehols-bränningen af sig sjelf försvinna. Jag vet väl, att denna
är för allmogen en klenod, som det är ömtåligt att vidröra; men, i en
för det allmänna vigtig sak, anser jag det varå medborgarens pligt att öppet
oeh oförställdt framställa sina tankar, äfven om derigenom något misshag
skulle uppstå, det må vara inom högre eller lägre classen.
Ilusbehofs-bränningen är, enligt min tanka, en af hufvudorsakerne
lill fattigdomens och brottens beklagliga tilltagande inom fäderneslandet.
Och då den allmänna uppmärksamheten i närvarande stund så ifrigt blifvit
fästad vid dessa båda onda tidens tecken, hoppas jag, att man med värma
skall omfatta hvarje tillfälle att dem förekomma, och derföre med kraft
söka hämma husbehofs-bränningen. Dess skada är både moi’alisk och ekonomisk.
Man är i allmänhet ense om det förra, men tvistar stundom om
det senare. Är det då icke för bränvins-bränningens afskaffande från jordbruket
tillräckligt, att den moi’aliska förderfligheten, om hvilken man är
ense, ej kan förnekas, då likväl denna under alla omständigheter i fränjsla
rummet bör tagas i betraktande.
Bränvinspannan uti bondens hus störer familjelifvets heligaste förhållanden
och förgiftar merendels sedligheten, källan för alla borgerliga dygder.
Husfadern, som bör vaka öfver sina tjenares uppförande, ikläder sig
genom hem-biänningen allt mer och mer en krögares skepnad, i det intresset
och egennyttan drifver honom att söka en vinning på hans eget
falks förderf; och den trefliga bondegården blir, så tili sägandes, en familjekrog.
Det är i sanning beklagansvärdt, att bränvinspannan blifvit en
af den Svenska bondens käraste tillhörigheter och bränvins-bränningen en
favo
-
B evilla. och Ekon. Utskottens Betänkande, N'.o 2.
favorit-sysselsättning för den fordom för sitt redbara väsende oell sina rena
•seder så ryktbara Svenske Odalmannen. Det är tid att hämma detta missbruk,
och man bör icke låta dåra sig af skriket om nödvändigheten af
denna tillverkning för allmogens ekonomiska bestånd inom någon viss provins.
Skulle inom någon dylik förhållandet verkligen vara så olyckligt,
då tyckes det mig likväl, sorn Staten på någon annan väg, genom något
ädlare medel, skulle indirect kunna bidraga till dessa sina medlemmars
uppehälle; ty det kan, enligt min åsigt, hvarken vara ädelt eller klokt att
för några individers ekonomiska existens uppoffra både deras egen och
tusende andras moralitet.
Hvad Ulskollets betänkande för öfrigt 1 dess delailler beträffar, så
får jag ärligt bekänna, att, som jag aldrig sjelf idkat bränvins-bränning eller
tagit någon serdeles närmare kännedom om bränneri-inrättningarne, bar
jag icke ansett mig vara competent att bedöma ändamåls-enligheten af
de flesta här föreskrifva åtgärder. Och då så väl de stora brännerierne,
sorn husbehofs-pannorna dessutom hafva vid en dylik öfverläggning så
ifriga försvarare, hvilka oftast i det dolda arbeta för sitt intresse, kan
det lätt lyckas ett af partiel ne att locka den, i denna den ekonomiska
lagstiftningens verkliga labyrintb, obevandrade, till att medgifva en möjligtvis
för Stor fördel. Att tiden för tillverkningen skulle inskränkas, och
skatten betydligen okas, har jag emedlertid understödt med min röst. Deremot
får jag reservera mig emot det i Utskottets betänkande som minimum
bestämda taxerings-värdet för ett hemmans rättighet till bränvins-bränning.
Jag hade, i likhet med flere andra ledamöter, önskat, att detta skulle höjas
åtminstone lill 5oo R:dr Banco i stället för 3oo ; och jag har grundat denna
min åsigt på den öfvertygelsen, att det närvarande förhållandet är hufvudorsaken
lill den ständigt ökade och, åtminstone inom min hembyggd,
så högst skadliga hemmans-klyfn ingen.
Hvad beträffar den i betänkandet medgifna friheten för bränvinsbrännaren
att sjelf välja 3 månader bland 8, eller ock endast anmäla sig
lill en i stället för tre, fruktar jag att della för controllens skuld torde
blifva vådligt.
Då nykterhets-föreningarne redan äro på god väg att bota denna
samhällssjuka, vore det önskligt, att de finge ett stöd i sjelfva lagstiftningen,
förutan hvilket jag förutser, att deras ädla sträfvande i många fall allt
framgent skall förblifva fruktlöst. Nykterhets-föreningarne verka directe på
Dih. till IL St. Pro t. 1840. 5 Sami. a AJd, 2 Haft. 6
42
Bcvilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
bränvinssuparen, lagstiftningen deremot på bränvins-brännaren, och då
denna, så till sägandes, är förläggaren af det onda, tål väl äfven han sin
vederbörliga näpst. Jag hoppas, att detta Utskottets betänkande mätte, åtminstone
i någon mon, bidraga härtill, ehuru jag för min del hade önskat
en i detta hänseende vida kraftfullare åtgärd.
Mången skall säkert klaga öfver den stränghet och den obillighet,
som man finner rådande i Utskottets beslut; men livar och en — han må för
öfrigt härvid hafva hvad intresse som helst — bör dock med alfvar betänka,
att detta är en lagstiftning, rörande en för hela samhället skadlig näring, och
så länge denna ännu anses för nödvändig, är det väl dock skäl, att den blir
med stränghet behandlad och tyglad. Det smärtar mig dock att på förhand
behöfva frukta, alt säkerligen detta Utskottets betänkande och ännu
mera säkert min åsigt af denna vigtiga sak nog allmänt skall ogillas af
den samhälls-class, hvars bästa vid detta tillfälle varit vårt synnerliga syftemål.
För min egen ringa del har jag, både såsom representant och enskild
medborgare, sökt att på ett, med bondens egen öfvertygelse mera öfverensstämmande
sätt, ådagalägga, huru lifligt hans väl ligger mig om
hjertat!’’
Herr Friherre von Friesendorff, August'. ’’Emot sammansatte Utskottens betänkande
till lag för bränvins-bränningens utöfvande, får jag, af följande
skäl, vördsammast reservera mig.
i:o. Då principen, ”full frihet emot skatt, för livar och en att drifva
denna rörelse’’ blef underkänd, och bran vins-bränningen bibehållen såsom
en utöfnings-rättighet, tillhörande jordbrukaren, hade jag föreställt mig, att
betänkandets anda skulle consequent följa antydningen af majoritetens åsigt;
men erfar genast i betänkandets irsta §. en afvikelse derifrån, nemligen
i lidens bestämmande till 3:ne månader. Jag hade föreställt mig, att
grunden för bibehållandet af denna rättighet för jordbrukaren var öfvertjgelsen
om nyttan deraf i och för jordbruket; men finnér motsatsen, och
alt man, genom stadgandet af den inskränkta liden, åsidosatt tanken på
ändamålsenligt användande af bränvins-bränningens ”affall”, samt vill ’’de
facto” åstadkomma fabriks-rörelse , då man ej ’»de jure” förmått det. Jag
yrkar, att tiden måtte förlängas till minst 6 månader, så att ekonomiska
nyttan af bränvins-brännings-rörelsen må för jordbruket bibehållas, och ej
en våldsam rubbning menligt inverka i de af ett stort antal jordbrukare
nu följde principer för deras landlbruks-skötsel.
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2. 43
2:0. Vidare fäster sig min uppmärksamhet vid den konstiga sammanväfnaden
af betänkandets öfriga detailler. Åf ”anmälandet till 1 ä 2 månaders
bränvins-bränning efter eget val inom 8 månader” — af ”skattens
betalande förut,’’ ia vi 1 ka båda stadganden medföra svårigheter, gränsande till
omöjlighet för controll och redovisning; af ”clasificationens mer eller
mindre rättvisa;” af ’’ioo procents förhöjning i skatt på användande af
ång-apparat’’ — ett stadgande, nära nog verkande som förbud, ehuru denna
inrättnings begagnande är en gifven riksvinst af besparad ved.
Slutligen öfvergår jag till”
3:o. Tariffens bestämmelser för beskattningen: Hvarje näring måste er
lägga
bidrag lill den skyddande Statsmagtens bestånd; men att kasta en
så dryg andel deraf på en enda näringsidkande samhälls-class, synes obilligt;
och då bränvins-brännings-rätligheten blifvit bibehållen vid jordbruket,
är det jordbrukaren, som skatten drabbar. En motsatt opinion må säga;
”eonsumenten betalar förhöjningen/-’ men produetens pris kan ej afgöras blifva
bestämdt stigande, utan måste man, ledd af erfarenheten öfver förutgångne
restrictioners inverkan, emotse, att genom ett fortfarande lågt pris detta ökade
bidrag drabbar producenten, men ej eonsumenten, hvarföre jag anser, att
den förre rikligt ersätter det skydd, han lör sin industri njuter, med erläggande
af 2 sk. Banco i skatt för hvarje kanna bränvin, dess bränvinsbrännings-redskap,
under den tillåtna tiden, anses kunna tillverka.
Till följd af förestående, kan jag ej dela majoritetens beslut till den
rigtning, betänkandets innehåll antyder tvertemot den i första hufvud-prineipen
stadgade åsigt., utan får vördsammast reservera inig deremot, med
tillstyrkande önskan, att betänkandets reglementariska förhållanden må, så
i ’’tid” och ”skatt,” som öfrige ^bestämmelser,’’ bli förändrade till ett för
jordbrukaren mera lämpligt, och här redan antydt förhållande, så att denna
industri-gren må för jordbruket Inbehålla någon ekonomisk nytta.”
Herr Friherre Raab, Adam Christian: ”1 följande delar al förestående
betänkande får jag vördsamt reservera mig :
i:o Emot inskränkning af tiden för bränvins-bränning till 3 månader.
Afsigten med denna bestämmelse är att minska produetion af bränvin,
men detta vackra ändamål vinnes, enligt min öfvertygelse, ej ; ty de
120,000 pannor, som äro uppgifne att för närvarande begagnas i hela Riket,
kunna, icke blott till antal och rymd, utan derjemte lill afverkningsförpjåga
mångfaldigas, så att de bränvins-redskap, hvilka, enligt §., kun
-
44
Demitri' och Ekon.. Utskottens Betänkande,, N'.o>
å& i liela landet få begagnas,, skulle på kortare tid än en månad komr»
åstadkomma större ”syndaflod” af bränvin,, än den, hvaröfver man nu beklagar
sig. — Tillverkningens- qvantitet beror således; ej på längre eller
kortare bränvins-brännings-tid, utan på den vinst,, sorn denna; industri erbjuder,
. octa denna vinst föreställer biänvins-brännaren sig blifva större i
samma nion,, som tiden förkortas — en åtgärd,, sorn ofelbart skulle framkalla,
ett ökad t antal brännerler,, och fruktansvärdt fresia sjelfva nykterhetsvännerne
att åter upptaga sina.. Om tiden utsträckes, såsom jag föreslagit,,
till 6 k & månader, skulle bränvins-bränningen ej förespegla sina idkare
en stor förtjenst, antalet af bränneriet' sannolikt förminskas,, och omtankan
bos jordbrukaren vakna på andra utvägar att vända jordens alster i penningar,
än medelst deras förvandling lill bränvin..
2'to Emot antagande af den så kallade 5:.te classen af bränvins-redskap,
för att deri placera pistoriska apparaten,.
Tvänne pannor, så förenade,, alt ångan från den ena; drifver den
andra, hvilket utgör den sammansättning, hvarmed man menar pistorisk
apparat, medhinna* enligt vetenskaps-mäns- intygande,, ingalunda- större afverkning,
, än om de tvänne pannornas rymd utgjorts af en panna. De spara;
deremot bränsle —- en förtjenst i min. tanka,, hvarföre de, med afseende
å skogarnes aftynande* bordt snarare njuta lindring,, än påläggas dubbel
beskattning..
3;o. Emot antagande af dubbel afverknings-förmåga. och således, dubbel
skatt för redskap, sorn drifves med ånga„
lag har aldrig egt sådan redskap, hvarföre- jag,, i saknad af egen
erfarenhet, rättat mitt omdöme efter andras- uppgifter.. Då frågan förevar
på Sammansatta Afdelningen,, deltog jag i beslutet att uppskatta ångan med
boo procent,, emedan jag hade hört, att hennes användande kunde medföra.
en motsvarande eflect. Men sedan jag icke* blott af den vetenskapsman,
sorn jag, å Utskottens vägnar, i ämnet rådfrågat, utan äfven- af flere
trovärdige egare- till dylik redskap, blifvit upplyst och förvissad,, alt begagnandet
affånga ej kan, i allmänhet anses påskynda, bränvins-bränningen
mer än högst 5o procent,. gaf jag detta i Utskottens pleno- tillkänna, och
yrkade skattens- lämpande derefter. Då nu frågan hämskjules till Ståndens
pröfning,, får jag fästa- uppmärksamheten derpå,, att användandet af ånga så
mycket mindre bör undertryckas,, sorn- det faller sig klart, alt en sådan inrättning
måste åstadkomma, icke blott en. renare product, utan jemväl besparing
af bränsle..
Hevilla-, och Ekon. Utskottens Betänk ande r N~:0> 2.
4::o Emot den beslutade beskattningen' af 4, sk. per kanna..
Jag bär yrkat,, att Utskotten, med anledning; af en till Bevillningsutskottet
remitterad motion, att bränvins-skatten mätte användas till fa t—
tig-försörjning, uppfostrings-anstalten och; arbets-inrättningenbordt bestämma,
att halfva skatte-beloppet skulle tillfalla Stats-Verk et och andra hälften
återfalla till Länen, efter folkmängd eller fastighets-väi de, lör att bilda
en tillgång för hvarje Län, i det ändamål, ofvannämnda motion antyder.
Då denna min åsigt ej gillades, ansåg jag,, att skatten ej bort bestämmas
högre, än 2: sk., per kanna..
I sammanhang härmed, får jag lill Ståndens kännedom lemna milt
förslag om dej mindre bränvins-pannornas beskattning. Jag yrkade nemli
gen,
att skatten skalle, för enkel redskap under 25 kannors» rymd, minskas
i jemnt fallande- ända till 10* krtpannan, så att,
då en kanna bränvin, sorn tillverkas, med 25. kannors eller större panna,
beskattas med 4 sk*
skulle 1 kanna; cT:o» d:o> medi 20* kannors panna beskattas
med 3- sk.
dto; d:o‘ d:o> med i5> d:o- 2 sk.
dro» d:o> d:o> med io> dm 1 sk.”’
Herr Grefve- Hamilton!, JRttgfn David: ”Emot- Utskottens beslut, att ångan,
använd vid bränvins-bränning, skall föranleda till en beskattning af 100
procent för hvarje dass, utöfver den i öfrigt föreslagne skatten, reserverar
jag mig, då. ångan, enligt egen erfarenhet, icke ökar afverkningens hastighet,
roed mer än högst 5o* procent;, till bestyrkande af min uppgift, åberopar
jag Öfver-Directören och Riddaren, Herr Svartz's mig lenmade
upplysning, sorn dessutom; öfverensstämmer med flere andre trovärdige mans*
meddelanden.”
Herr von Rosen, Georg;: ”Då mina1 åsigter rörande* bränvins-bränningen ej
kunnat göra sig gällande inom; de sammansatte Utskotten, får jag vördsamligen
afgifva min reservation emot delta uppgjorda förslag..
Jag: reserverar mig emot: den i: förslaget uttalade grundsats,att brätavins-tillverkningen;
skalk fortfarande' förblifva1 en: för jordbruket uteslutande
rättighet'.-
46 Beuilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, Nio 2.
Jag reserverar mig emot en privilegierad husbeliofs-bränning, som, i
den form och i den utsträckning, den hittills fortgått, och efter detta förslag
kommer att fortgå, slutligen skall förstöra land och folk.
I följd häraf reserverar jag mig mot ett förslag i dess helhet, som
saknar all rationel stats-ekonomisk grund, och som endast stödjer sig på den,
som rättsfråga betragtad, mest rättsvidriga, på den, så väl för jordbruk som för
jordbrukare och hushållningen i allmänhet mest skadliga, och på den i
moraliskt afseende, och för folkbildning och seder mest förderfliga Svenska
husbehofs-brän ningen.
Ifrån den tid, lagstiftpingen bemödat sig att ordna husbehofs-tillverkningen
, som ett privilegium för jordbruket, har också denna lagstiftning
varit nödsakad, för att förekomma en total förstörelse af hvad vi ega,
att lägga band på tillverkningen genom författningar, hvilka, oagtadt alla
de mångfaldiga omstöpningar, de vid hvarje Riksdag erhållit, ännu aldrig
bidragit till det åsyftade ändamålet, och ännu aldrig motsvarat, hvarken
det allmännas intresse, eller tillfredsställt enskildes anspråk. En större
missbelåtenhet har vanligtvis varit följden. Sådant blir ock förhållandet,
när man bygger på en origlig och osäker grund. Ehuru Utskotten för öfrigt
med ali omsorg nu utarbetat ett ytterligare nytt förslag, skall äfven
detta troligen på samma sätt emottagas, och samma missbelåtenhet fortfara.
Om deremot bränvins-tillverkningen gjordes fri, med derefter lämpade
skatter och controller, skulle den fria speculations-andan slutligen sätta
denna tillverkning, i likhet med alla andra fria närings-grenar, i ett bestämdt
förhållande till tillgångar på rå-ämnen, och rätta sig efter dessa
rå-ämnens värden. Den fria tillverkningen skulle gifva jordbrukaren utväg
att afyttra sina alster åt bränvins-tillverkaren. Detta naturliga förhållande
inträffar aldrig under en privilegierad husbeliofs-bränning, som cirifves
utan någon egentlig beräkning, och ofta med verklig förlust; hvarföre
ock ett mångdubbelt större capital inkastas i denna rörelse, än som under
fri tillverkning hade behöfts. Oagtadt alla band på denna näring, ha*
bränvinet ändå brutit sig fram genom alla hinder och följden blifvit den,
att vi nära nog öfversköljas af störtfloder af denna vara, äfven då tillgång
på råämnen saknats tili föda åt menniskor och kreatur; hvarföre ock
både den allmänna och den enskilda barmhertigheten ofta fått anlitas, för
att stilla och lindra den nöd och uselhet, som varit följder af husbehofsbränningen.
Min fasta tro är, att fri bränvins-tillverkning i betydlig mon
skulle minska productionen och attj i samma mon, som den afskiljdes ifrån
Hevilla, och Ekön. Utskottens Betankande, N:o 2.
47
jordbruket, skulle åkerbruk och ladugårds-skötsel stiga i förkofran, äfven*
som alt en minskad consumtion deraf kunde blifva en lycklig följd. Ty
den vara, sorn köpes, begagnas vanligen hushållsagtigare, än den, som i hvarje
koja till öfverflöd står till buds, ofta då bröd der saknas. Frestelsen
alt omåttligt och till öfverflöd begagna bränvinet, är nu alltid till hands,
hvarföre den inrotade vanan tillhör hvarje ålder. Lättheten alt åtkomma
denna vara, har alstrat det egentliga husbehofvet, och har fylleri-lasten derigenom
vida mer än förr blifvit en hemsed, sorn trotsar all sedlighet och
moralisk förbättring. Sådant hade aldrig förhållandet varit, om ej husbehofs-bränningen
funnits.
Väl åberopas som skäl för husbehofs-bränningen, att den ej kan
borttagas , utan att för vida ingripa i nuvarande och af häfd gällande rättsförhållanden.
Om det å ena sidan måste erkännas, att försigtighet är nödig
vid öfvergången ifrån husbehofs-bränningen till den fria tillverkningen,
som kan grundlägga större fabriks-inrättningar, erkänner jag likväl öppet,
att jag ej finnér något rättsvidrigt deruti att återställa rättvisan i ett skick,
som är förenligt med den allmänna nyttan, samt erkänner lika öppet, att
tiden härtill är snarare för sen än för tidig, ty uppskof öppnar endast nya
kräftsår för samhället. Den enda omöjlighet, som finnes att tillvägabringa förändringen,
vore, om kraft saknas alt sätta den i verket och om man låter afskräcka
sig af de intressens inflytande, som höra vika undan för det allmännas
väl och bestånd. Om en fri tillverkning befästades, uteslutes jordbrukaren
lika litet derifrån, som någon annan. Tillverkningen kan dessut
3
O O
om endast småningom från hem-näring gå öfver till större fabriker, ty nuvarande
jordbrukande bränvins-brännare hafva en gifven öfvervigt genom
deras redan färdiga husbehofs-fabriks-inrättningar och genom de stora capital,
som redan äro instuckne i denna rörelse. Men skall målet en
gång vinnas, måste man en gång börja. Derföre nu så väl som framdeles;
ty tilldess första steget är taget, blifver förhållandet enahanda.
Dock jag bör i denna fråga ej vara vidlyftig. Den är af så många
redan utredd, att hvar och en, som vill falta den, kan det: för den, sorn
det ej vill, talar man förgäfves.
När Utskotten likväl ej härpå velat fästa afseende, men i det slälle
användl sina bemödanden att göra en ny upplaga af en författning i samma
syftning, sora den gamla, har det ock varit min mindre angenäma lott
att härvid lägga handen. Då jag äfven inom detta område ej kan förena
43
Sevillu. Och Ekon. Utskottens Betänkande, N:0 2.
mig med majoriteten i vissa detalj-frågor, får jag också vördsamt afgifva
inin reservation mot dessa delar af förslaget.
Jair reserverar mig emot den i förslaget uppgjorda tariff, som bestämmer
pannerymdens storlek, i förhållande till hemmanens taxeringsvärden.
Den motsäger sig sjelf genom den oformligheten., att pannerymden
bestämmes, utan .afseende på pannans construction eller öfriga apparater.
I så lall tjenar den inskränkta tiden för tillverkningen föga eller intet; ty
i samma nion, tiden inskränkes, förändrar man endast apparaten, för alt tillverka
samma belopp, sora under en längre tillverkningstid.
Jag reserverar mig emot den obilliga och i Stats-ekonomiskt afseende
skadliga föreskriften, att den högsta tillåtna pannerymden ar 90 kannor.
En dylik föreskrift är i motsatts mot den eljest antagne principen,
att jordvärdet är mätaren för tillverknings-beloppet. För mig är det obegripligt,
hvarföre en jordegare till en egendom med 28,000 R:dr värde ej får
begagna större panna än den, som har en egendom med 14,000 R:dr taxeringsvär
le. Älven reserverar jag mig emot att en egare af flere lägenheter
ej får förena flere pannor till en, med högre belopp än 90 kannors
rymd, utan nödsakas, så vida han vill begagna sin rätt, använda flere apparater
på serskilda ställen, för att producera den qvantitet, sorn kunde tillverkas
med en enda apparat och således tvingas att använda större capital
och större qvantitet råämen, än som tarfvas för produclionen. Jag medgifver
visserligen, att denna föreskrift i viss mon är i sammanhang med
liusbehofvet; men den bevisar derjemte hela systemets grundlöshet och uttrycker
helt enkelt, att detta system stödjer sig hufvudsakligasi på misshushållning,
så väl för det allmänna, som för den enskilde.
När Utskotten pröfvat hemmanens minimi-värde, under hvilket någon
tillverkning ej medgifves, frågas med skäl, hvarföre detta värde blifvit
bestämdt till 3oo R:dr. Om man blott i någon mon känner förhållandet
med så små hemmansdelar, känner man också, hvad råämnen en sådan åbo
bar ,att förvandla till husbehofs-bränvin. Men Utskotten hafva ej lyssnat
till påminnelsen härom och hafva liksom ej velat blicka ner lill ali den
nöd och uselhet, som dessa hushåll iråka genom begagnandet af denna rätt,
för att låta Staten och enskild barmhertighet sedermera komma med undsättning,
den nöd till hjelp, som utan bränvinet ej inträffat.
Jag reseryerar mig äfven emot den rättighet, som är gifven åt hemmansegare,
hvilka, i följd af för ringa .hemmansvärden, äro fråntagne egen
lill
-
Be.villn. och Ekon. Utskottens Betänkande, K'.o a.
49
tillverkningsrätt, att förena sig för att erhälla denna rätt. Egentligen vill
denna förening med andra ord säga en öfverlåtelse åt annan man af en
rättighet, man ej sjelf eger. Härigenom eluderas författningen. Den öfverilrifna
hemmans-klyfningen och fattigdomen äro följder af detta stadgande.
Utskotten hafva likväl ej ansett nödigt att agta härpå.
Jag reserverar mig emot, att Utskotten, på sätt som förslaget bestämmer
, beräknat pannornas tillverknings-förmåga endast efter pannervmden
och derefter afgjort beskattningen. Jag betviflar dock, att Utskotten
derigenom påträffat det rätta eller det verkliga förhållandet. Konst-apparaternes
mångfaldighet gifvet' tillräckliga spelrum för missräkningar; hvarföre
jag också påyrkar, att den i andra länder begagnade method måste
äfven hos oss användas, och som synes vida bättre , nemligen att angifva
mäske-karen, uppmäta, stämpla och taxera dem, och derefter beräkna tillverkningen
och skatten. Detta gäller synnerligast vid de större tillverkningarne,
men med de mindre, enkla apparaterne må förhållandet vara
annorlunda, hvarföre ock det hittills varande sättet att beräkna pannelymden
med de mindre, enkla pannorna, torde vara det lämpligaste.’’
Af Herr Ribbing, Arfvid’. ''Bränvin är och har varit landets förderf; derföre
har jag önskat förbud af bränvins-tillverkning för andra behof än
Anolhekens och Handtverkeriens m. fl.
Eljest ju högre skatt, ju bättre på tillverkad kanna; a4 sk. har varit
hvad jag påstått.
Härmed förenade sig Herr Ribbing, Bengt.
Af Herr Contracts-Prosten Nibelius: ”Emot den af Högloft. Bevillning*- och
Ekonomie-Utskotten föreslagna beskattning å bränvins-bränning med så
kallade enkla pannor reserverar jag mig.
Den af dessa Utskott sammansatta Afdelning, som behandlat ifrågavarande
ärende, föreslog i dess till Utskotten ingifna Betänkande en Tariff,
som ifrån i oo till och med 200 procent höjde den vid sistlidne Riksdag
bestämda beskattningen å alla enkla pannor under 60 kannors rymd,
då deremot den nuvarande beskattningen å en qo kannors panna endast
ökades med 33* procent.
Bilt. till R. St. Brot. 1S4 ö. 5 Sami. 2 Afd. 2 Haft.
50
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, A:o i.
Denna af Afdelningen föreslagna förhöjning i afgiften för de lägre
pannerymderne tyckes, då den jemföres med den i afgiflen för den högsta
pannerymden föreslagna förhöjning ej vara så obetydlig.
De Högloflige Utskotten hafva dock ansett densamma ingalunda tillräcklig.
Utskotlen föreslå nemligen, att den nu gällande beskattningen å
enkla pannor under 3o kannors rymd skall ifrån i3 gånger till och med
IQ gånger förhöjas, då deremot afgiften för en enkel 90 kannors panna ej
blifvit fullt tredubblad.
En sådan beskattning skall, om den af Rikets Högloflige Ständer
antages, nästan helt och hållet tillintetgöra all egentlig husbehofs-bränning.
Jag anser tiden ännu icke vara inne för en sådan rubbning i nuvarande
förhållanden, och öfvergången dertill vara för brådstörtad.
Jag anser, att en sådan beskattning skall tvinga dem, som hitintills
bränt endast till husbehof och som, oaktadt den höga skatten, ej vilja afstå
ifrån bränvins-bränning, att hädanefter forcera sin bränning och således
bränna till afsalu —-och tror detta ej vara nyttigt.
Jag anser den beskattning, som här till lika belopp blifvit lagd å
en kanna bränvin, antingen den tillverkas med en panna om ar eller Q o
kannors rymd, vara orättvis. All bevillning måste, om den skall vara rättvis,
rälta sig efter behållning; men behållningen på en kanna bränvin, tillverkad
med den större pannan, måste nödvändigt blifva betydligare, än på
en kanna bränvin, tillverkad med den mindre pannan, enär i förra fallet
kostnaden för arbete och bränsle blifver vida lägre, än i det senare.
Jag anser slutligen den uppmuntran, som här blifvit lemnad fabriks-bränningen
på husbehofs-bränningens bekostnad, ej hafva varit af behof
vet påkallad.
På dessa grunder har jag ej kunnat biträda Utskottens beslut och
anser den af Afdelningen föreslagna tariffen vara lämpligare. Afdelningen»
förslag till tariff torde dock böra höjas med 5o procent, om den af bränvins-bränningen
påräknade bevillningen 'yhomoo R:dr skall kunna inbringas.
Skillnaden emellan nu gällande tariff, samt Afdelningens, äfvensom
Utskottens förslag till ny tariff, kan med lätthet bedömas genom nedanstående
tabell.
Becilia, och Elon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
51
Enkel P annery md. Skatt för 3'.ne månaders bränning enligt
iS35 års Tariff
Afdelningens
Utskottens
för ilag.
förning.
R:dr «k.
R:dr »k.
K:d:r »k..
10 k:r . .
• • 0 • • t
9: —
30 .
• • 2 • 1 • •
. . 4: - .
38: —
O
0 0
•
• • 4: 44» • •
. . 15: —
60: -*■—
4o — •
. , 9: 33, . .
. 27. 34,
80: —
5o — .
. . 16: 3a,
4°: —
100: —
60 — .
. . 36: J 2, , .
. . 5a; 34,
120: —
*0 *— • .
• . 3l: 44. • •
. . 65: —
140: —
$ O " • •
• • 01.32, * •
77. 34,
«6o: —
9° -
• • 67: 2ij, .
• • 9°- — •
180: —
Enligt Afdelningens förslag, skulle all sammansatt bränvins-bräa»ings-redskap
beskattas med 1 sk. för hvarje kanna bränvin, sorn med den
anses kunna afverkas, så vida den sammansatta redskapens afverkningsförmåga
ej understeg den enkla po.-kannors-pannans; i hvilken händelse
den sammansatta redskapen skulle beskattas lika med den enkla panna,
frill hvars afverkning den ifrågavarande sammansatta redskapens afvturknings-förmåga
uppgår/'
Härmed förenade sig Herr Contraets-Prosten Nordhammar.
Contracts-Prosten P. G. Svedelius: ”Jag instämmer med ledarnöterne af
Hög lod. Utskotten, hvilka ogillat de uti betänkandet godkända beskattningsgrunder
för biänvins-bränningen. Mitt hufvudsakliga skäl är, att, då inom
aila samhälls-classer uppenbarar sig en alfvarlig syftning att motverka
bränvinets ohejdade döde, det hvarken är klokt eller rätlsenligt att genom
kärd t ingripande förändringar i den enskilda hushållningen söka att monopolisera
en fabiiks-rörelse, som hittills redan visat sina förderfliga verkningar
öfver flere provinser, hvilka häröfver högljudt yttrat sin klagan/
52
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o 2.
Herr Conlracts-Prosten Sandberg: ''Efter min öfvertygelse, hade den grundsats
bordt håde öppet uttalas och tjena till ledning vid förslaget, att nemligen:
all bränvins-bränning, som är grundad på supning, är en riksförderflig
näringsgren, den Stats-magterna med det aldra första måste upphäfva,
så vida Statens högre ändamål icke ovilkorligen skola förfelas och hälften
af dess befolkning förvandlas till fattighjon eller correclionister ; men för
att ej åstadkomma en alltför hastig förändring uti de gamla ovanorne, må
tillåtas att utan någon rubbning i det bestående, på lika sätt som hittills,
tillverka bränvin en månad om året med den redskap, som förefinnes
och emot enahanda skatt, som tillförne, dock att detta ej fortfar längre än
3, högst 5 år, hvarefter den sprit, sorn erfordras till techniska och medicinska
behof, skall under behöriga controller tillverkas på Apotheken.
Då sådant emedlertid icke skett, anser jag mig bora, i öfverensstämmelse
med samma åsigt, reservationsvis göra följande anmärkningar:
Att bränvins-bränning skall vara en från hemman oskiljaktig rättighet,
är en skadlig fördom, som förorsakar att både boskaps-skötsel och
jordbruk i vårt land utmerglas och försvagas.
Men om, det oagtadt, denna sats antages, så synes: 1:0 det vara
en motsägelse, alt denna förderfliga rättighet till någon större eller mindre
del skall bestämmas af åbyggnadens värde; 2:0 skulle man tro, att
egaren af ett hemman, hvars värde ej öfverstiger 1,000 eller åtminstone
(ioo R:dr, väl behöfver dess gröda för att lefva af och har intet öfverflöd alt
hränna upp ; och 3:o är det ännu mera påtagligt, att de hemmans-egare,
hvilkas jordvärde hvar för sig ej uppgår till 3oo R:dr, kunna hinna alt förtära
dess afkastning, utan att behöfva siå sig tillsammans, för att förvandla
någon del deraf till bränvin.
Att ens i önskningsväg begära, det Kongl. Maj:t skall under en viss
tidrymd afsäga sig rättigheten att förbjuda bränvins-bränning, då missväxt
och hungersnöd inträffar, förekommer mig, som ville man förklara det vara
mera nödvändigt i dyr tid för den fattige att hafva bränvin till att supa,
än bröd till att äta.
Om tre månaders brännings-tid skall tillåtas, måste dessa bestämmas
till November för de skämda potaternas skull, samt till April och Maj,
lör att, om foderbrist inträffar, med den odugliga dranken locka kreaturen
tili alt förtära båsvrak och takhalm. Att, såsom föreslaget är, lemna spelrum
emellan den j October och den 1 Juni, är ingenting annat, än att låta
Hernlin, och Ekon. Utskottens Betänkande, 7V:o 3.
53
dem, sorn dertill hafva last, hädanefter, utan synnerligt hinder, hränna i
8 månader.
Under så lång brännings-tid är 5o kannors panna mer än tillräckligt
maximum. Alla derutöfver höra ställas på vacanee eller uppföras på
indragningsslat. Alidia minst hör i förordningen ingå, hvad 7 §. innehåller,
alt nemligen dylika hrödförslörings- och giftkoknings-machiner älven
öfver 90 kannor, skulle kunna vid talande omständigheter privilegieras.
Pannerymds-tariffen efter hemmansvärdet är byggd på den falska
förutsättning, att alla pannor af lika storlek alltid måste ega samma afverknings-förmåga.
Skall denna tariff icke vara alldeles principlös, så måste
den uppgöras på ett sådant sätt, att afverknings-förmågan och icke blott
pannans kannerymd rättar sig uti ett bestämdt förhållande efter hemmansvärdel.
En kanna bränvin gör lika mycket ondt, antingen hon är tillverkad
i den lilla lyftpannan eller i en pistorisk apparat af den mest genialiska
uppfinning. Derföre måste den lika beskattas, utan afseende på sin härkomst
och intet praemium beviljas, hvarken snillet eller enfalden i denna
del. Denna skatt bör icke understiga 16 sk. banco för hvarje tillverkad
kanna, emedan för att blott åstadkomma de 750,000 R:dr uti Stats-Utskottets
inkomst-betänkande, fordras likväl en produclion af 2,25o,ooo kannor,
som kan vara mer än nog för alla både verkliga och inbillade behof, om
också ej mer tillverkades. Dessutom är 4° £k. b;co kannan ingalunda något
oerhördt försäljningspris. Kommer supen derigenom att kosta 2 sk. riksgälds
i stället för 1, så kan suparen vare belåten med hälften mindre och en
vinst uppstår både för honom sjelf och för det allmänna.”
Herr ffestman’ ”Med spänd uppmärksamhet har jag sökt. följa de discussioner
inom detta Högloft. Utskott, hvilka, under granskningen af förslaget
lill en förbättrad, efter lidens kraf, samt nationens högljudda önskan och
behof, lämpad förordning, angående bränvins-bränningen i Riket, af sä
många stora och agtningsvärda talare inom representationen, håde skriftligen
och mundtligen ådagalagt de mest stridiga, till en stor del emot hvarandra
nästan fiendtliga, åsigler vid, som man behagat kalla den, denna fria
näring, denna så mycket lofordade industri, att utur det ädlaste, det för
-
54
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, No 2.
nämsta af lifvets behof, brödämnet, extrahera, om möjligt vore, ända till
oändlighet, en saft, om hvars nytta och nödvändighet meningarne likväl
äro delade. Under denna strid på lif och död —• åtminstone ett småningom
aftynande — om saftens, antingen flödande från aldrig tömda källor,
eller deras uppdämning på obestämda tider, har nu dock till slut högtidligen
förklarats och medgifvits vid det ändtligen öfverenskomna fredsfördraget,
att saften vore, om ej ett absolut dödande gift, men genom öfverflödet och
derifrån oskiljagtiga missbruket, långsamt tärande, förstörande, och att man
således borde inskränka tiden för tillverkningen, och genom en, efter omständigheter,
samt förekommande af insmugling, lämpad afgift, höja priset,'
och derigenom göra det för den fattigare och arbetande — kanske mest
consumerande klassen, mindre åtkomligt, samt derigenom mindre förstörande
för helsa och moralite. De prisvärda afsigter, man sålunda antydt att
gemensamt syfta till det af nationen och dess nykterhets-föreningar önskade
målet, äro för omisskänneliga, att ej antyda en oegennyttig fosterlandskärlek
och nitälskan för medborgares helsa och moralite, och man gladde
sig åt den ljusare dagen, som förut varit skymd af bränvins-ångan och
i turna ni
Sedan man likväl börjat svalna oell sansa sig efter detta första glädjerus,
och närmare besinna senare åtgöranden i den vigtiga frågan, såsom
bibehållandet af de stora gift-kokerien med lika stora pannor, som förr
bibehållandet af alla bränvins-snillets uppfinningar, såsom mäsk-värmare,
1 ectificatorer, konst-apparater, dubbla pannor, imkylare — och ho kan känna
och uppräkna alla dessa ångans labyrinther, har man ovilkorligen måst
göra sig den frågan: kan nu rimligtvis det först åsyftade och under striden solsta
ändamålet vinnas, när man bibehåller samma utvägar, som förr just bidragit
till de brån vins-syndafloder, som öfversvämmat land och släder?
Deremot må livar och en, sann nationens representant, på sitt samvete, och
i kraft af sitt vigtiga uppdrag afgifva. Jag tycker mig med glädje höra
det, likt hvarje annan vigtig nej-proposition, och de få ”ja”> sorn blanda
sig, fast obemärkt, i ropen, måtte endast tillhöra dem, som, för slem vinning
skull, vilja koka gift åt nationen och söka understödja de allmänt nn
erkända falska lärorna om drankens nytta och nödvändighet för ladugården.
Dessa svaga röster söka äfven försvara bränvins-kokningen såsom en fri,
jordbrukaren tillhörig, näring af stor ekonomisk nytta och nödvändighet,
att den fria menniskans rättigheter att använda och förädla, hvad hon förväifvar
med sin möda, på hvad sätt henne lyster och tili sin nytta och
Hevilla, och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o 2. 55
beqvämlighet ej böra, icke kunna henne frånkännas, samt att hvarje förmynderskap,
som vill inkräkta på detta fria område, är både obehörigt
och menligt för det oberoende, som skänker samhällslifvet trefnad och behag.
Dessa skäl söker jag ej vederlägga, ty deras förespråkare hafva vederlagt
dem sjelfva, och tagit sak på bak. Då de erkänt, alt de koka ett,
både hastigt och långsamt dödande gift, och sedan jag hörde den värde
talaren, som, yrkande antingen en fri, till tid och koknings-apparater oinskränkt,
bränvins-tillverkning, i motsats till ett absolut förbud mot dess tillvaro
offentligen, och genom det senare alternativet medgifva dess giftiga
-beskaffenhet, behöfver jag ingen logisk förmåga att bevisa, hvad jag ville
bevisa. Hvad åter det så öfverskrikna förmynderskapet beträffar, och som
är bränvinstillvet kai en så genant, så lärer det både höra till, och vara oskiljagtigt
från ett ordnadt samhällsskick, att, om ej just genom ett direct
förmynderskap, men genom en uppmärksam vård, söka förekomma tillverkning
och bruket af för helsa och moralite skadliga produeter, och derom
vittna ju våra lagar och författningar och institutioner, med ett ord allt,
som sammanhåller den ömtåliga samhälls-kroppen, och skänker den bestånd
och trefnad.
Bland dem, som ifrat för en inskränkt bränvins-tillverkning, och icke
allenast sökt befordra den genom en kortare tid än förr, och en billig afgift,
utan äfven trott detta ej vara nog till vinnande af det åsyftade ändamålet,
har jag med tillfredsställelse bort några röster höja sig för inskränkning
af högsta pannerymden från po till endast 60 kannor, och afskaffandet
af dessa konst-kokningar, hvarigenom det så högt beklagade öfverflödet
tillkommit. Dessa röster hafva väl ty värr varit få— likt ropet i öknen —
men, pris vare dem! de hafva likväl högt uttalat den sanningen, sorn kommer
att stå fast som berget vid alla sainhälls-skickets förordnanden : Att
om man ville syfta till ett godt ändamål, så måste man ej sky medlen,
utan lika allvarligt genomdrifva dem, ty eljest skadar man mer än man
gagnar, och hvad man vill bygga, kommer att dela ödet med följderna af
förbistringen vid Babyloniska tornbyggnaden.
På anförda skäl, och då jag tyvärr med min röst hörer till den minor
i te, som sökt tillvägabringa en i alla afseenden inskränkt bränvins-tillverkning,
såväl till tid och rum, som till afgift och förändrade kokningssmstalter,
reserverar jag mig mot hvarje, i det afgifvande förslaget lill ny
bränvins-förordning, fatladt beslut, som strida emot mina öppet uttalade
5G
Bevilla, och Ekon. Utskottens Betänkande, IV:o 2.
åsigter, oell anhåller, att min reservation får åtfölja betänkandet till de re6pective
Slåndens /delfående.”
Af Herr Levin: ”Emot Sammansatte Utskottens hufvud-princip, eller att
hränvins-bränningen icke fäv utö/vas af andre, än de, sorn ega jord, reserverar
jag mig, enär jag anser det vara en ostridig rättighet för hvarje samhällsmedlem,
att till sin fördel få använda hvarje produet, då de, i mon
deraf, skatta till Staten, hvilken grundsats jag jemväl anser tillämplig för
hränvins-bränningen, af så mycket mera skäl, som jag är förvissad, att det
skadliga öfverflödet deraf skulle kunna minskas, om en verklig frihet, i
förening med en hög skatt, blef antagen till princip vid ordnandet af berörde
näring. Dessutom synes det besynnerligt, att intet förbud finnes att
af spanmål eller andra jordens alster tillverka cognac, rhum, eller andra
lika beskaffade ämnen, utan att dertill ens fordras ega så mycket jord, man
kan stå på, hvaremot för att bränna en enda kanna bränvin, tillverkaren
skall innehafva jord till ett visst värde — motsägelser, jag skulle tro närvarande
upplysta tidehvarf icke borde erkänna. —
Då, på sätt jag antydt, min öfvertygelse varit, att Utskotten bordt
förklara hränvins-bränningen, den må kallas husbehofs- eller fabriks-näring,
såsom fri för hvarje Svensk man, hade författningen derom kunnat inskränka
sig till några få §§., men, när denna åsigt icke kunnat vid voteringen
göra sig gällande, samt måhända bemödandena i respective Stånden att komina
till detta mål, blifva för närvarande fruktlösa, nödsakas jag, i händelse
Utskottens hufvud-princip godkännes, reservera mig mot följande bestämmelser
i förslaget:
1:0 Fastigliets-värdet, antaget lill minst 3oo R:dr, är för litet, då man
beräknar, att i samma värde ingå jemväl åbyggnaderne till \ af beloppet,
hvaraf följer, alt jorden icke behöfver vara uppskattad till högre, än
220 R:dr, samt således hemmans-åboer, hvilka knappt äro besutna, kunna
idka bränvins-bränningen; och synes det påtagligen, att en hemmans-egare
af jord lill så ringa värde icke kan hafva spanmål öfver till bränvin»-  bränning, samt sålunda det beprisade monopoliurn af husbehofs-bränningen,
hvilken benämning är felagtig, då jag icke vili erkänna, att bränvin är ett
verkligt husbehof, måste förlora dess nu antagna betydelse, helst samma
åbo antingen mäste bränna af köpt säd, då näringen får natur af fabriks
rörelse
-
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, JV.o i.
57
rörelse, eller ock i bränvin förvandla hvad lill brödföda tarfvas, samt såmedelst
drifva en rörelse till skada för sitt husbehof,
2:0 Beräkningen af af verkningsförmågan. Den är tagen för högt i 4'(le
och 5:Le classerna, emedan det är omöjligt forcera ett verk till så hög produetion,
som Utskottens majoritet antagit, deremot jag egentligen reserverar
mig, af den anledning, att förslaget åsyftar hårdast vid beskattningen
åtkomma dem, sorn med största hushållning både med tid och rudimaterier
drifva näringen. Alt derjemte med 100 procent öka tillverkningen för
verk, hvilka elrifvas med ånga, är lika orimligt, då hufvudsakliga ändamålet
med dylika ång-apparater endast är, bereda minskning i bränsle-consumtionen,
samt kan icke, enligt kännares intyg, tillvägabringa iner än högst
5o procent större tillverkning.
3:0 Skatten. Ehvad rättigheten till bränvins-biänningen förblifver sådan
den varit tillåten, eller ock förändras efter en Irine princip, måste samma
skatt vara hög på en öfverflödsvara , som alla påyr ka gör skada, samt bör
tvingas tillbaka; och vinnes ingalunda ändamålet med den ringa skatt, Utskotlet
föreslagit, kan det icke ens med i(i sk. afgift för hvarje tillverkad
kanna. Då för närvarande icke är hopp kunna höja tillverkningsafgiften
till berörde belopp, vidhåller jag mitt yrkande i Utskotten,
att skatten bör bestämmas lill minst 8 sk. för hvarje tillverkad kanna
bränvin.”
Lars Larsson från Elfsborgs Län: ”Emot pluralitelens beslut inom Sam
mansatta
Utskotten nödsakas jag anmäla min reservation uli åtskilliga delar,
nemligen:
i;o i öfverensstämmelse med min uttalade åsigt inom Ilöglofl. Utskotten
anser jag det varit gagneligast tillåta hvar och en efter behag få anmäla sig
till utöfning af bränvins-bränning från en till och med åtta månader af
året, eller åtminstone, på sätt Afdelningen föreslagit, /; månader, heldsl, så
vidt man ej afsett alt göra allt begagnande med mindre pannor onyttigt
om ej omöjligt, med dessa, ingalunda ökats någon bränvins-rjuanlitet genom
en och annan månads mer eller mindre rättighet, men deremot, varit af
obestridlig nytta för landtmannens ladugård, om lian under vintermånaderne
på en längre lid lått fördela den tillverkning, han, af egna tillgångar
ämnade använda.
lilli, till K. St Prot. 184°- 5 Sami. 1 Ajli. 2 Haji. 8
58
Baudin, och Ekon. Utskottens Betänkande, N'.o 2.
2:0 Genom Utskottens beslut, att afgiften bör erläggas i förskott, eller
vid anteckning för bvänvins-bränningen, anser jag, att sjelfva välmeningen
trädt både rätts- och billighets-grunden i förväg. Om Staten i allmänhet
ej eger rätt infordra sin afkomst af näringar och rörelse förr, än lefnadsoch
verknings-året förflutit, så kan jag ej finna någon rättsgrund att, i detta
enstaka fall, göra ett lika ovanligt som olagligt undantag. Erkänner
man den sanningen, att skatterne äro boga och tryckande i landet, jemförelsevis
mot det ringa rörelse-capital, som finnes bland Svenska allmänheten,
så borde man äfven insett den ekonomiska skada, att draga utur rörelsen,
och mer än ett år förut uti Stats-cassan nedlägga den betydliga
summan af t. ex. 750,000 R:dr Banco. Man bade derjemte bordt tagit i betragtande
en annan bevekelse-grund, alt (så vidt det nemligen erkännes för
en vinstgifvande näring) genom beskattningsmethod vidtaga så restrictiva
åtgärder, att den icke capital-egande medborgaren, hvilken, efter gällande
författningar, uti dylik redskap och byggnader nedlagt en större del
af sin välfärd skulle ruineras genom betagandet af möjligheten att utöfva
en handtering, hvartill lagarne berättiga honom. Dessutom hafva Utskotten,
genom detta nykrämeri, inledt såväl folket som embetsman uti ett sådant
trassel och oreda, att sjelfva debiterings- och uppbörds-sättet, ensamt
vore tillräckligt skäl för afstyrkande.
3:o Utskottens beslut att antaga afverknings-förmågan lika, i proportion
för större och mindre pannor, är en alldeles ny vetenskaplig theori, långt
skild från erfarenhetens läror. Om man blott erinrar sig att, t. ex. en ro
fannors panna måste nio gånger uppvärmas till kokning och afrinna,
mot det, en g o kannors panna, en gång afrinner, så borde misstaget ej vara
svårt att uppsöka. Oberäknadt den minskning uti sprit-ångan för öfrigt,
som genom begagnandet af mindre redskap, är en vanlig följd. Det torde
sålunda varit rätlsenligt, att minska beräkningen uti afverknings-förmågan
åtminstone under 3o kannors rymd, med minst 5o procent.
4;o Försegling å hränvins-pannorna är visserligen ej något nytt, men
formaliteter af denna art, har erfarenheten visat, förorsakat hundrade gånger
mera skada än nytta, i ty att tjogtals menniskor ovetande blifvit tilltalade
såsom lagbrytare fällde lill höga böter, jemte redskapens förlust,
utan att någon enda haft för afsigt begå öfverträdelse af lagarne. För
mig vill det synas, som bötes-ansvaret och redskapens förlust, vid dess olofliga
begagnande, borde utgöra tillräckligt correctiv mot missbruk; eljest
kunde man ju, utgående från samma synpunkt, tili förekommande af stöld
B evilla, och Ekon. Vtskoitens Betänkande, N:o t.
och rån, hvilket är ojemförligt skadligare, antaga, att, alla som för dylikt
kunna hafva anlag eller misstänkas, böra för säkerhetens skull på förhand
fängslas.
5:o I afseende på den afgift, Utskotten, genom majoritetens beslut, ålagt
bränvins-tillverkningen, får jag åberopa Herr Prosten Nibelii reservation ;
likväl med den skillnad, att jag anser alla pannor under 3o kannors rymd
på sin höjd bordt taxeras för 3:ne månader, hvad de förut erlagt för s%x.’’
Härmed förenade sig Jäders Normark och Olof Olsson från Westerbottens
Län.
Ephraim Larsson från Elfsborgs Län; ”Emot Sammansatta Utskottens Betänkande,
rörande bränvins-bränningens ulöfvande får jag, i hvad detta
betänkande afser tiden för och beskattningen å så kallade husbehofs-bränningen,
härmed på det högsta mig reservera. Så väl det af Utskottens
pluralitet antagna förslaget, att bränvins-tillverkningen endast må bedrifvas
tre månader af året, som ock, de för husbehofs-bränningen stadgade beskatlnings-grundeina
måste ofelbart leda till snart sagdt hela den jordbrukande
allmogens undergång, enär, i de flesta landsorter bränvins-bränningen
utgör nästan enda medlet för allmogen alt bereda sig tillgångar tilli de
inånga och dryga onera, som finnas densamma pålagde och, i stället att,
såsom sig borde, lindras, tvertom ständigt lillvexa. Hvad serskildt beträffar
den ort, för hvilken jag är fullmägtig, eller Kullings, Gäsenäds och Åhs
härader i Elfsborgs Län, så finnes i hela de två förra häraderna och större
delen af det sistnämnda, ingen egentlig sädes-odling, emedan jorden är
dertill alltför mager och otacksam, utan folket ser sig der tvunget att, nästan
uteslutande bedrifva planteringen af potatis, som, i fall den ej till en
del kunde användas till bränvins-tillverkning, omöjligen skulle förskaffa
det nödig utkomst. Man må, så högljudt som helst, ropa mot husbehofsbtänningens
skadlighet; det står likväl således fast, att förutan den förmår
ej den mindre jordbrukaren att betala sina skatter och lifnära sig. Huru vill
man väl då, när anspråken på dessa skatter oförändrade qvarstå, beröfva
honom den enda möjliga utvägen till deras afbördande? Alt han i sjelfva
verket icke vidare eger denna utväg, derest de åtgärder blifva godkända,
som här äro i fråga, lärer icke kunna bestridas, ty med en så inskränkt
brännings-lid och med, det oagtadt, så ytterst stegrade afgifter å en minskad
tillverkning, skulle det för honom blifva omöjligt att, utan ren förlust
företaga någon bränvins-bränning, synnerligast, som de större eller
60
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o i.
kons(-!>r; nncrien, ej lära försumma att med de medel, som stå dem till
huds, ytterligare uppdrifva sin production oell följagtligen blifva i tillfälle
att för billigare pris afyttra varan. Om man lugnt öfverväger saken,
torde det för öfrigt visa sig, att faran af husbehofs-bränningen icke är i
verkligheten sådan, som den utmålas, och att de hinder, hvilka man nu
söker lagga för detta sätt att producera bränvinet, långt ifrån att nedtvinga
bränvins-tillvei kningen inom landet, skola i betydlig nion öka den. Det är
den ymniga tillgången på bränvin, säger man, som framkallar den stora
förbrukningen deraf. Nå väl! sedan man gjort husbehofs-bränningen omöjlig,
hvilken likväl till sin beskaffenhet är sådan, att den ej kan uppjaga
produclionen, skall man få se det ena konst-bränneriet efter del andra i
allt större och större scala uppvexa i hvarje by af landet och i en hittills
oerhörd grad formera tillverkningen och med den älven consumtionen.
Det tyckes falla af sig sjelfl, att så måste ske, ty i samma nion ett
dylikt bränneri kan utvidgas, lättas ock beskattningen, och i samma mon
kan priset för consnmenlen nedsättas.
Men, jag vill icke bär inlåta mig i en vidlyftig vederläggning af
alla de skenbara skäl, sora blifvit åberopade för husbehofs-bränningens
motverkande; jag anser tillfyllest att upprepa, hvad hela Svenska allmogen
enstämmigt skall besanna, att den med de band, hvilka man nu har för
afsigt att lägga pä dess ifrågavarande näringsgren, går en gifven förstöring
till mc tes.’*
Jonas Jokansson fi ån Jönköpings Län; ”Jemte det jag förenar mig uti den
af Herr Friherre Klingsporr algifna reservation, anser jag mig uppmanad
att för Herr Friherren hembära min högaktning och tacksamhet, för det
han så sanningsfullt och klart uttalat det förtryck, som Utskottens förevarande
beslut uteslutande pålägger den fattigare jordbrukaren.’’
Jon Olsson från Gefleborgs Län: ”Emot Utskottens beslut, att bevillning
skall erläggas efter den utaf Utskotten ansedda afverknings-förmåga lika
för alla pannor om ao kannors rymd och derutöfver samt med en obetydlig
nedsättning för mindre pannor, får jag vördsamt nedlägga min
reservation.
Lika varmt, som någon annan, känner jag mig nitälska för nykterhet
och minskad bränvins-consumtion, men ali delta mål kan vinnas på
Sevillu. och Ekon. Utskottens Betänkande, N’.o 2.
61
den väg, Ulskolten nu utstakat, derom lärer ingen kunna öfvertyga mig.
Jag tillhör en provins, der måhända icke mer än hälften af det bränvin,
som förbrukas, tillverkas, men man har likväl aldrig blist på denna vara.
Skeppslaster inflyta till städerne, hvarifrån det på åtskilliga sätt sprider
sig kling landet. Det är dessutom, icke inom de hus, der bränvin tillverkas,
som. man linner fylleriets bedrölligheter. Det är oftast der, hvarest
fattigdom och spanmåls-brist, afhållit ifrån begagnandet af bränvinsbrännings-iältigheten.
Just der, bar bränvins-handiaren sina nederlagsplalser
och dit samla sig ortens uslingar, dels för att tillfredsställa de inrotade
begären, dels lör att dränka och döfva armodets bekymmer. På ju färre
bänder man vill inskränka bränvins-biännings-rältigbeten, desto flere
bränvins-bandlare tillskapar man. — Oell livad nykterheten derigenom befordras,
torde en hvar inse, Om man jemförer den nu gällande tariffen med
den af Utskotten föreslagna, så är afgiften för en månad fördubblad 19
gånger för en 20 kannors panna och ej fullt 3 gånger för en 90 kannors.
Skulle detta förslag vinna framgång, så vill, åtminstone jag, undanbedja
mig att ansvara för följderne.”
Att panne-egaren, till det belopp, Utskotten föreslagit, skulle ersätta
förseglings-kostnaden, anser jag äfven högst orättvist.’’
J, O. Widegren från Östergöthlands Län : ”Mot det beslut, Högjtofl. Bevillning?-
samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten fattat i det nu uppläste
förslaget till Förordningen om bran vins-bränningens utöfning och beskattning,
får jag på det högsta protestera och mig reservera.
Om det å ena sidan, icke kan nekas , att bränvins-bränningen och
den, i följd af en förökad tillgång på denna vara, omåttliga förtäringen
deraf, i synnerhet i moraliskt hänseende och förnämligast i städerne, varit
högst förderflig, så kan å den andra, icke eller bestridas, att, genom den
nu af Utskotten antagna och till en sådan ytterlighet uppdrifna beskatt
ningen
på husbehofs-bränningen, som, med få undantag, nästan uteslutande
idkas af Bonde-Ståndet, eller mindre bemedlade jordbrukare, en tyngd bli 1—
vit lagd på landtbruket, som är landets moder-näring, hvartill ingen jem
förelse
vid någon förfluten Riksdag kan uppletas; ja ! den är så stor, att alla
eit mindre hemmans skatter tillsammantagne för närvarande, icke kunna
uppgå till högre belopp, än de nu ensamt göra för bränvins-bränningen.
Här har ofta blifvit taladt om monopolier; men jag vill fråga, om icke
bränvins-fabrikerne nu fått ett monopolium, och det större, än de ens sjelfve
62
Bevilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 2.
vågat hoppas, ty jag kan icke inbilla mig, alt med denna beskattning någon
bonde måtte vara så enfaldig alt idka denna näring. Följden blir således,
att Bonde-Ståndet, eller den mindre jordbrukaren, får sälja till fabriksbränvins-brännaren
sina landtmanna-produeter till det pris, denne senare
behagar bestämma, och köpa bränvinet, hvilket han väl icke, åtminstone vid
alla tillfällen, kan undvara, antingen af desse patroner eller i städerne af
utländska spirituosa, om till båtnad för landet, lemnar jag den mera sakkunnige
att bedöma.
Här talas ideligen om frihet; ja, den är dagens lösen; men kan det
kallas frihet, när man beröfvar den ene medborgaren rättigheten alt förädla
sin vara —• för att gynna den andra. —• Ett vidsträckt fält är nu, likasom
i Krono-bränneriernes tid, öppnadt för Fiscaler och krono-åklagare
alt förtjena penningar, ja, kanske äfven förlora lifvet; ty hvad jag förutser,
är, att lönn-brännerier i stor mängd, skola uppstå och att våld slutligen
mötes med våld.
Innan således denna höga beskattning pålades de så kallade små
pännorne, hade man bordt lemna innehafvarne deraf tid, att fota sitt landtbruk
och sin hushållning på en annan grund, föröka sin äng och sin ladugård,
då jag äfven tror, att de kunde undvara bränvins-bränningen; men
att så brådstörtande vidtaga ett så högt beskatlnings-system, och söka att med
ett steg utrota gamla bruk och inkomstkällor, anser jag vara högst ändamålslöst;
äfvensom, jag finner det vara rättare, alt all bränvins-bränning i
Riket vore förbjuden, jemte all import af utländska spirituosa, än att försvåra
för den fattigare delen af nationen tillverkningen af ett ondt, om
man så behagar kalla det, medan man utbjuder det falt och med fulla
bänder från de förmögnare classerne, och låter utländningen hitföra det i
fulla mått.’’
Härmed förenade sig till alla delar Jon Olsson från Gefleborgs
Län.
Anders Larsson från Westerås Län : ”Jemte det jag på det hela förenar
mig uti den af Herr Friherre Klingsporr afgifne reservation, anser jag mig
böra tillägga, att jag icke kan erkänna riktigheten af de farhågor, man velat
förespegla oss, hvarken, i afseende å bränvinets giftiga verkan på menniskan
elier, å drankens förderfliga inflytande på kreaturen. Jag tror deremot,
att dessa skäl äro toma förebäranden, men att det egentliga motivet
varit, att undandraga de fattigare folk-classerne denna näringsgren och göra
B evilla, och Ekon. Ulskotlens Betänkande, N:0 2.
63
den till ett monopolium för de förmögne, som derigenom vilja rikta sig
på de fatligares bekostnad.’’
Matts Pehrsson från Stockholms Län: ?>Mot grunderne i förestående be
tänkande
nödgas jag reservera mig.
Jag bar i Utskottet yttrat den åsigt, att bränvins-tillverkningen, liksom
all annan industri, borde alldeles frigifvas. Det ligger icke inom gränsen
af min förmåga att utur Slals-ekonomiska grunder deducera denna
sats. Men då man besinnar, att af de mest insigtsfull och erfarne män
frihet yrkas såsom ett nödvändigt vilkor för alla andra näringar; att man
i allmänhet försvarar hvarje oförvitlig Svensk medborgares rättighet att
drifva det lofliga yrke , som lian för sig finner förmonligast; så synes det
mig, som man skulle blottställa sig för en stor inconsequens och motsägelse,
derest man härifrån ville undantaga en enda näringsgren, jag menar
bränvins-tillverkningen, och binda densamma, såsom ett slags monopoli um,
endast vid en viss samhälis-class.
Denna min åsigt har jag icke bordt underlåta att äfven nu uttala,
ehuru, jag har föga hopp om alt göra den gällande. Frigifning af bränvins-tillverkningen
skulle, efter min tanka, vara det säkraste medel alt hämma
dess öfverhandtagande. Af historiens vitnesbörd, ja, under vår egen
lefnad, hafva vi tillräckligen inhemtaf, att sådane förbud, som rättskänslan
icke kan annat än ogilla, nästan alltid verka motsatsen af det åsyftade ändamålet,
ehuru välment detta än må vara. Ju mindre deremot Stats-magterne
inblanda sig uti den enskildes industri, destomera modererar denna
sig sjelf, just genom den af friheten uppkomna concurrencen.
Med dessa åsigter kan jag naturligtvis icke annat än finna, att det
af Utskotten framlagda förslag, om det antoges, skulle blifva högst olyckligt
för fäderneslandet. Försöket att genom en orimlig beskattning hindra den
mindre jordbrukaren från alt, om han så för godt linner, sjelf tillverka
bränvin för sitt hushåll, eller till afsalu, leder, enligt min tanke, visserligen
icke till det dermed afsedda goda ändamål, nemligen fylleri-lastens hämmande,
utan skulle otvifvelagligt i ganska många delar af P»iket orsaka lagbrott,
lönnbrännerier, lorend rejerier, förhatliga tvister och angifvelse?, de
der skulle hafva med sig mången, måhända under en annan författning
fredlig, stilla och laglydig medborgares ofärd. Dessa olyckliga följder blefvo
så mycket säkrare på de orter, der den så kallade husbehofs-bränningen
fcr närvarande utgör landtmannens enda hufvudsakliga binäring, Stöde
den sals fast, att fylleri-lasten hämmades, derest den mindre bemedlad©
64
Bcvilln. och Ekon. Utskottens Betänkande, N'.o 2.
beloges tillfället att sjelf tillverka den farliga drycken, och således tvingades
att köpa densamma, så synes det mig som uti städerna, der hvar och
en köper sitt bränvin, fylleri-lasten skulle vara serdeles hämmad, ehuru jag
är förvissad, att en jemförelse med landsbygden härutinnan, icke utfaller
tili städernas fordel.
Ett bättre medel, och måhända det enda verksamma, till utrotande af
denna last, är ett mera kraftfullt bibringande af en sann religiös bildning
hos de högre folk-classerne, samt en deraf följande innerlig öfvertygelse om
skadligheten utaf alla rusgifvande drycker, då de missbrukas, så väl bränvinet
som sådane, hvilka af de så kallade bättre folk-classerne förtäras. Ändamålsenligt
inrättade folkskolor, samt lära och efterdöme hos dem, hvilka
på ungdomens uppfostran hafva inflytelse, — se der, det bästa medel emot
detta onda.
Jag täger ytterligare uppmärksamheten i anspråk på det vådliga uti att
genom så våldsamma medel, som skattens hastiga höjande till sextondubbla
beloppet för de mindre pannorna, söka, att betaga den mindre jordbrukaren
ifrågavarande industri och öfverflytta densamma på de större
godsegarne, — söka bringa den förra derhän, alt han med ett större qvantum
af sin hästa spanmål måste vända sig till en bränvins-falrik, för aLt sålunda
tillbyta sig några fä kannor af denna vara. Jag är lika förvissad
derom, att Utskottets förslag i denna del icke godkännes, som jag fruktar
för de svåraste följder, i fall en så orimlig lag sattes i verkställighet. Vi
böra hafva anledning till det hopp, att icke det egna intresset, ulan allmänt
väl, fred och lugn inom landet, alses af respective Medslånden, då de gå
att fatta beslut i detta för så många landsorter högst magtpåliggande ämne;
och vi äro öfvertygade, alt Regeringen, hvilken, med undantag af beskattningen,
i denna fråga, — har ensam beslutande rätt, med serdeles omtanka
så lämpar författningen, att icke mängden af folket, det vill säga den
fattiga jordbrukande classen, får skäl till missbelåtenhet, — får anledning till
den farhåga, att dess bergning sättes på spel; — ty i sådant fall fruktar
jag, att Gorrections-inrättningarne komme alt befolkas af ännu flere vilseförda,
än dem, hvilka missbruket af starka drycker nu ditförer. Jag åberopar
den åsigt, som jag i början af denna reservation framställt, utan afseende
å eget interesse, och utan fruktan för det motstånd, som är alt
härutinnan befara. Skulle det icke lyckas mig att vinna några anhängare
åt en slik åsigt, så hänvisar jag till det förslag, som blifvit ularbetadl af
Bertlin, och Ekon. Utskottens Betänkande, A':o i.
65
elen Ulskolls-afdelning, hvilken handlagt denna fråga. Dock undantager
jag härifrån stadgandet 0111 skattens betalande i förskott, hvaraf, efter mitt
omdöme, oreda i uppbörden samt allmogens ändamålslösa betryck, men ingen
fördel, skulle blifva följden.”
Af Anders Trysén från Östergöthlands Län : ^Höglofl. Sammansatta Utskottens
beslut i denna fråga bära omisskänneligen stämpeln af ett det svagaste
menniskoverk, och detta så mycket mindre fullkomligt, sorn passionen hos
3.;ne olika intressen blandat sig i öfverläggningarne och borttagit det
lugn, sorn oundvikligen måste råda, då öfverilning bör undvikas. Här synas
uppenbarligen 2:ne magter ömsom haft öfverhand: det större och
mindre panne-infresset. Utskotten hafva, som det skulle synas, varit ense
derom, att bran vins-tillverkningen borde inskränkas^ men då hvarje åtgärd
för sig betraktas, synes tydligen, att Utskotten på ett ställe sökt hindra
och på ett annat tvungit till utvidgning af denna tillverkning.
Sedan Utskotten velat förbise det naturligaste, billigaste och säkraste
medlet till bränvinets förminskning, nemligen en fri bränvins-bränning
utan alla band , och i stället trott sig på annat tillkonstladt sätt kunna
hämma den nuvarande öf ver-produetionen af denna vara, hafva Utskotten i
§. j. af det uppgjorda förslaget tillstyrkt, endast 3 månaders bränningstid.
Genom denna bestämmelse har jordbruket blifvit beröfvadt en af de
väsendtligaste fördelarne af bränvins-bränningen, alt under de långa vintrar
ne ega en någorlunda jemn hjelp vid utfodringen i ladugårdarne. Val
bör någon minskning i tillverkningen blifva en följd, men säkerligen hafva
Utskotten i högre grad åstadkommit den, om, i stället för minskning af tid,
pannerymden minskats. Kostnaden för ändring af pannan borde så mycket
mindre afskräckt Utskotten från en slik åtgärd, som en sådan ändring i de
fleste läll genom Utskottens beslut, måste blifva en nödvändig följd, och
kallas en småsak jemförelsevis med de ökade afgifter, Utskotten bestämt
får branvins-brännaren.
§. 3. Hafva Utskotten följt nästan samma taxerings-värde, som redan var
åsatt det kannetal, hvilket var tillåtet å panna, innan några konst-apparater
voro kända. Det kan icke ens blifva begripligt, hvad classiflcation skulle
tjena till, då Utskotten tillåtit ett hemmans-värde af t. ex. io,ooo R:dr,
ali ega rätt lill en tillverkning från 6oo lill 4>8oo kannor i månaden.
Antingen borde denna §. helt och hållet vara utesluten, eller ock taxeringsBih.
lill R. St. Prot, 1840. 5 Sami. 3 A/d. 2 Haft. 9
66
Bertlin. och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o i.
värdena uppställda i ett någorlunda förhållande lill bränvins-productionen;
t. cx. en tjo kannors panna i fade eller 5;te classerna, borde endast fått
begagnats af ett egendoins-taxerings-värde af 5o,ooo R:dr banco och så
progressivt nedåt. Säkerligen har den ändamålsenligaste och rättvisast*
reslriction i tillverkningen genom denna §. kunnat tillvägabringas.
§. 13. Classificationen af pannorne är så uppstäld, att de , i förra
brän\ins-förordningens 5:te dass med enkel rectificator tillåtne, som endast
hade so å 24 gånger afverknings-förmågan i månaden, nu blifvit sammanförde
med 6:te dassens pannor af 3a ggtrs afverknings-förmåga, i en föreslagen
4:de dass; häraf blir en nödvändighet för egare af de förra, att öka
sin production och följagtligen ändra redskapen, för att icke allt för myeket
förlora genom beskattningen. Utskotten hafva formerat en 5:te dass
för ännu ouppfunnen redskap med 64 ggtrs afverknings-förmåga i månaden
och i denna insatt den gamla pistoriska pannan, som, efter hvad kändt är,
eger obetydlig högre afverknings-förmåga, än de med dubbel rectificator
i 4;de classen. Äfvenså är utom all billighet, att, då pannans kokning sker
genom ånga, beskattningen ökas med 100 procent.
§. 28. Vid bestämmandet af beskatlnings-grundei ne, hafva Utskotten förbisett,
att skillnad bör göras i beskattningen för den, som endast till
husbehof vill tillverka sitt bränvin , och den, sorn fnbriks-mässigt
drifver tillverkningen. Alt betala en hög skatt eller afgift, för det jag till
mitt hushåll bränner mitt bränvin, är lika onaturligt, som örn jag skulle betala
för det jag brygger mitt öl eller dricka. Jag har derföre ansett att en 20
kannors panna och derunder i i.-sta classen, som icke kan åstadkomma
större tillverkning, än ett vanligt hushåll oundgängligen behöfver, borde
vara skattfri, eller åtminstone beläggas med så obetydlig afgift, att den ej
blefve det minsta känbar och således vore ett undanlag från den öfriga
beskattningen. Lagstiftaren bör alltid tillse, då han vill förekomma
ett ondt, att icke genom medlen dertill han åstadkommer det värre är:
föragt för lagarne och möjligen upplösning af samhällsbanden. Det större
panne-intressel och nykterhels-ifraren har trott, att det onda, nemligen fylleriet,
kunnat förekommas, då de genom en oskälig skatt så godt som förbjuda
begagnandet af husbehofs-pannan. De hafva häruti gjort ett stort
misstag. Nykterhels-ifraren må predika dag och natt för menigheten, att
det är omoraliskt och syndigt att öfverträda en lag, som förbjuder den att
förskaffa sig hvad, enligt vanans magt, blifvit ett oundgängligt behof, och
som, enligt naturlig och mensklig lag, ej bör förbjudas den;— han skall
aldrig blifva trodd. Och skulle delta så kallade förbud för små-pannorn*
BeviUit. och Ekon. Utiko Hens Betänkande, A’:o 2.
67
Jjlifva qvarstående, kunna vi förutse, att lag-öfverlrädelser i delta fallskola
höra till ordningen för dagen. Vi hafva sett följderne af de obilliga tu 11-  lagarne, som uppkallat lurendrejeriet. Jag fasar, om icke Utskottens beslut
i denna del Llifver upphäfdt : ett sjelfsvåld öfver lagen hlifvei ovilkorliga
följden, hvilken icke med bevakning af en Beslagare i hvarje by kan lörekornmas.
Jag åtminstone skall aldrig lemna min röst till stiftandet af en
så obillig lag; — Ho vet eller kan beräkna löljderne ? Ulskotten hafva trott,
att bi änvins-consumtion kunde förminskas genom varans högre pris. Jag
vädjar till hvilken som helst att bedomina, om det är troligt, alt suparen skall
minska den qvantitet, han vanligen förtär, för det lian betalar halft eller
helt runstycke, mer eller mindre för supen ; lika orimligt är det äfven att
tro, det beskattning af en vara bestämmer priset; delta beror alltid på
concurrensen. Vi hafva sett, att med hvarje förhöjning i skatten och skärpning
i bränvins-förordningarne , priset nästan conlinueriigt fallit. Den nu ökade
beskattningen är alltså alt anse endast som en ytterligare jordbruket
pålagd börda, hvilken bränvins-biännaren får bära för upprätthållandet
af de jordbrukares existence, som icke bränna ; ty upphör ofördröjligen
all bränvins-bi anning, innan industrien hunnit bereda andra utvägar
för spanmålens afsättning, skola spanmåls-priserna i ett vanligt fruktsamt år
ned jagas till, eller måhända under, prod uclions-kostnaden. Jag befarar då,
alt 100 gånger flera familjer skulle stå utan bergning, än de, som nu, genom
det mycket öfverklagade bränvinet, anses utarmade; desse förra,
så mycket mer beklagansvärde, som de, utan egel förvållande, endast till
följd af en förhastad lagstiftning, blifvit ruinerade.
Hade Utskotten, i de fleste delarne, bibehållit den nu gällande förordningen
och endast tillsett, alt de njmppfunne apparaterne med ovanligare
alverkningsförmåga blifvit beskattade i förhållande till tillverkningen,
»kulle troligen ändamålet säkrast vunnits. Vi hafva några år varit på den
punkt, att hränvins-bränningen varit föga lönande; endast ett och annat
större verk hade möjligen kunnat räkna någon vinst. Mången har, till
följd deraf, redan nedlagt denna handtering och många slodo nu dertill färdige,
om icke något nytt tillgörande förespeglade en möjlig vinst. Bränunet,
beti aktad t under delta namn, har åtminstone på landsbygden blifvit
mindre modernt; vid alla tillfällen, då förr ej begagnades, annat än bränvin,
nyttjas nu endast arrac, congnac och rimm samt åtskillige vinsorter,
nästan alla förädlade af bränvin till dessa benämningar, och hvilka varor,
med högst få undantag, åtminstone i min ort, lika litet sorn bränvin, inta
-
68
Be villu. och Ekon. Utskottens Betänkande, N.o •>:.
gas i öfverflöd; med anledning hvaraf jag vågar påslå alt det öfverklaga de1
bränvins-superret säkrast hämmats om man i stället att på ett så våldsamt
och för jordbruket högst skadligt sätt, som det Utskotten bes lut it, haft mera
förtroende till den oja fogligt stigande upplysningen ibland landels mindre
väl lottade be byggare, och i följd af detta förtroende,, mindre blindt och
ensidigt gatt tillväga- vid bränvins-biänriings-beskactningen.
Utom hvad jag bär anfört, har jag visserligen flere andra »märkningar
att framkasta emot det ifrågavarande förslaget,, men hvilka jag vill
förtiga, under förhoppning aLL del i sin helhet uti Riks-Stånderc rättvisligen
underkännesU
Ola Jeppsson från Blekinge Län: 'Urnot följande punkter af detta Betänkande
föranlåtes jag reservera mig:
1:0 Första paragrafen. Tillverkningstidens inskränkande tre mannder Ur menlig
för ladugårdsskölseln. Hvar och en landtbrukare känner nogsamt den
förändrade hushållning uti ladugården, som brän vins-tillverkningen medförer.
Ladugårdsskölseln bringas derigenom, alt jag så må uttrycka mig, i
ett helt och hållet annat system.. Äfven detta har många vedersakare, eliuru
vi något hvar, hafva- erfarenhet af de stora och för vissa orter i närvarande
stund, omistliga fördelar, sorn detsamma medförer. Detta hushållningssytem
skulle naturligtvis helt och hållet rubbas, ja, blifva alldeles oandvändbart,
i fall ladugården endast tre månader om året komme att
draga nytta af bränneriet. Drankfod ringen blefve i sådant fall alldeles
ändamålslös, och serdeles den mindre jordbrukaren skulle gå miste om en
fördel, hvilken mången gång under foderbrist räddat hans ladugård. Af
detta skäl kan jag icke biträda en så stor inskränkning, som Utskotten
föreslagit.
2:0 Åttonde paragrafen. Angående af giftens erläggande förskottsvis, då
anmälan skev till bränvins-bränning. Ett sådant stadgande skulle, efter min
tanka, medföra oreda både för skönskrifvare och uppbördsman; men framför
allt tillskynda den fattige jordbrukaren en mängd olägenheter och förluster,
Mängden skulle icke vara i tillfälle att förskottsvis betala denna
afgift, och blefve till följe deraf nödsakad att ingå med anmälan till Konungens
Befallningshafvande, Härigenom vunnes visserligen en ökad inkomst
får Landskatnereraren medelst expeditionslösen för resolulionerne och en
ökad inkomst för bränvins-advocaler och commissionärer, medelst skrifvare
-
B evil lii och Ekon Utskottens Betänkande, N,<y 2.
och commissions-arfvoden; men den fattige landi mannen fick vidkännas deri
deremot svarande utgiften, jemte postporto, kostnader och försummelser
för resor, saint Iida alla de förödmjukelser, hvilka i större elfer mindre'
nion drabba en sökande; synnerligen då lian tillhörer den folkclass, sorn
man inbegriper under namnet; allmogen: Dessutom är det svårt att upp
söka
någon oemotsäglig i ätts- eller billi gli e Ls-p i i rlci ps enligt hvilken det
skulle vara nödvändigt alt, i olikhet med hvad om öfrige kronö-utskylderne
är föreskrilvet, uppbära den ifrågavarande förskottsvis. Slaten eger ju
samma garanti för utbekommande al denna utlaga, som för alla öfriga, och,
efter vanligt menniskoförstånd, synes det orimligt att betala en afgift för
en tillverkning, innan den begynt.- För den förmögnare är en slik föreskrift
ingalunda kännbar. Men den fattigare drabbar den med en ökad
tyngd; och rättvisan tyckes dock fordra, att den ene, så välsom den andre,
medborgarens ekonomiska ställning lages i betraktande, då fråga är om generel
föreskrift, som skall eflerlefvas.
3:o Angående beskattningen, grundad pet ajverkningen: Jag hänvisar härvid
till min vid innevarande Riksdag i Bonde-Ståndet väckta motion angående
detta ämne. Jag har deruti alternativt föreslagit: att de, som begagna nniskvärmare,
eller annan konstapparat, vid sina bränvins-brännings-rédskap, under
hvad benämning som helst, må, i nion af hvad dessa apparater kunna anses
påskynda tillverkningen, i samma morn minska bränvinspannans kannetal,
hvilken endast såsom enkel må få beräknas till g oä kannors maximum,
och endast såsom sådan beskattas; eller ock, om detta icke synes lämpligt,
en kortare tid mätte bestämmas till utöfning af bränvins-brännings-rättigheten
för alla dem, sorn, med begagnande af konstapparater, påskynda tillverkningen.
Ulskotlen hafva följt en helt annan princip.- De hafva1 föreslagit en
obillig beskattning för de mindre' redskapen. Elt exempel förtydligar bäst
delta påstående. Enligt Kongl. Majlis nu gällande Förordning den tg Juni
r835, angående grunderna för bränvins-bränningen och afgiflerna derföre,
erlägges för sex månaders bränvins-tiUVerkning med en s5 kannors panna’
6 Rdr i 2 sU Enligt den af Sammansatta Utskotten föreslagna beskattningsmelhody
skulle för tce månaders bränningstid , med en panna af samma kannerymd,
erläggas 5o R\dr Banco, således nära 16 gånger mera, än nu gällande
författning foreskrifver.
Ändamålet med en slik beskattning är påtagligen, alf hindra den
mindre jordbrukarn från bränvins-tillverkningen,. hvilken skall förbehållas åt
den större egendoms-innehafvaren såsom ett privilegium,.
70
Bevilln- och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o
Det bestrides visserligen icke, att den såkallade husbehofs-bränningen,
lika som all annan bränvins-lillverkning, ja, liksom allt, äfven det ädlaste
och bästa, då det missbrukas, medförer ett ondt just genom sjelfva detta
missbruk. Men en annan fråga är, huruvida ett sådant missbruk afhjelpes,
huruvida den förstörda moraliteten återställes genom en oproportionerad
beskattning, och dymedelst en hämmad tillverkning med små, men deremot
en stegrad tillverkning med stora redskap.
Alla förståndiga försök till fyllerilastens hämmande äro aktningsvärda;
men monne detta hämmande sker genom yttre tvångs-anstaller ? Erfarenheten
visar motsatsen. Det gifves en annan, en säkrare bana att i detta
afseende beträda. Det inre mäste omskapas, menniskans moraliska lif år
grundadt på frihet, och detta lil måste väckas och utbildas i sin helhet, mea
icke genom en ensidig rigtning åt ett visst håll, och således, genom slörands
utaf den nödiga samraanstämmigheten, äfventyra hela sin tillvaro. På samma
gång, som man förmodar sig utrota fylleri-lasten genom att förbjuda husbebofs-bränningen,
må man tillse, att icke ett annat ondt inrotar sig; att
icke lagens bud först i hemlighet gäckas i detta sistnämnda afseende, oeh
sedan uppenbarligen i många andra.
Denna frågas ekonomiska sida är ej eller obetydlig. Bränvins-tillverkningen
har, såsom bekant är, blifvit en bi-näring för de flesta orter
i Riket, utan hvilken, under närvarande förhållanden, deras ekonomiska ofärd
skulle vara förhanden. (Huruvida detta är lyckligt eller olyckligt,
derom vill jag icke nu orda). En beskattning, uppdrifven lill den grad,
som Utskotten föreslagit, skulle således i hast betaga en mängd orter deras
enda bi-näring, utan att sätta någon annan i stället. Sådana åtgärder kunna
dock icke vara öfverensstämmande med en Stals-förvaltnings sunda
principer. Sådant lärer ej kunna vinna bifall af en upplyst Regering, likasom
man har anledning till det hopp, att respeclive Med-Stånden behjerta
de förhållanden, som man här sökt framställa.”
Häruti instämde Niclas Jönsson från Christianstads Län, Lars Bengtsson
från Malmöhus Län och Lars Pettersson från Blekinge Län.
Devilln. och Ekon. Utskottens Memorial, N'.o 3.
71
N:o 3.
Ank. till Exp. Ulsk. den 27 Maj, kl. 6 e. m.
Memorial, i anledning af Kongl. Maj-.ts Nådiga Skrifvelse till Rikets
Ständer , angående ersättning till Kr ono-Läns männen för resor,
sorn af deni anställas till försegling af hränvins-redskap.
Uli Nådig Skrifvelse den i\ sistlidne Mars, har Kongl. Maj:t ,
jemte tillkännagifvande, alt Krono-Länsmännen inom samtlige Fögderien
af Wermlands Lån, uli en lill Kongl. Maj:t ingifven underdånig skrift,
anhållit om åtnjutande af rese- och tractamenls-ersältning för resor, som af
dem, i och för försegling af bränvins-brännings-redskap, anställas, samt med
öfverlemnande af en utaf Jusfitias-Canzlers-Embetet lill Kongl. Majit allåten
underdånig skrifvelse, innefattande framställning om behofvet af serskilde
personers förordnande lill biträde vid försegling af bränvins-brännings-redskap,
anmodat Rikets Ständer alt, i sammanhang med öfrige beslut
angående bränvins-bränningen, förordna om lämplig ersättning till de
Krono-betjenle eller andre personer, som hädanefter komma att ega befattning
med biänvins-iedskapens försegling; och få Utskotten, i anledning
häraf vördsamt meddela, att då Utskotten förr, än Högstberörde Skrifvelse
blifvit till Utskotten remitterad, till följd af enskilde motioner i ämnet, redan
fattat beslut i desse delar och uti Betänkandet N:o 2, angående grunderne
för bränvins-bränningen, deröfver afgifvit yttrande, Utskotten ansett
någon annan åtgärd, i anledning af den Kongl. Skrifvelsen, nu icke erfordras,
än att detta förhållande hos Rikets Högloflige Ständer vördsamt
anmäla.
Stockholm den 25 Maj 1840.
STOCKHOLM, Elméns och Granbergs Tryckeri. 1840.
Bevisnings- samt Allm, Besv, och Ekon, Utsk, Memorialj N.o 4- t
N:o 4.
Arik. till Exp. Etsk. den 14 Aug.j kl. 12 tnidd.
Memorial} i anledning af Herr Tornerhjelms, Rudolf Victor > motion
j angående tiden för den blifvande nja Författningens,
rörande bränvins-bränningentillämpning.
Via föredragning hos Höglofl. Ridderskapet och Adeln af Förenade Utskottens
Betänkande N:o 2, angående grunderna för brönvins-bränningens utöfning,
har Herr Tornerhjelm framställt den motion, att, då tiden på året numera
så långt framskridit, att Betänkandet angående bränvins-bränningen icke kunde
från Utskotten, dit detsamma vore återremitteradt, till Riks-Stånden återkomma,
förr än i September månad och den återstående tiden af året vore
för kort, för att bränvins-apparaternes förändring, tili öfverensstämmelse
med den blifvande Författningen i ämnet, skulle kunna medhinnas, Rikets
Ständer måtte besluta, att den nya Författningen angående bränvinsbränningen
icke må taga sin början, förr än med den 1 Januari 1842; och
har denna motion sedermera, under den 7 uti innevarande månad, i sammanhang
med återremissen af förenämnde Betänkande N:o 2, blifvit till de
Förenade Utskotten öfverlemnad.
Utskotten, som ansett det af motionären framställde förslag vara af beskaffenhet,
att böra utgöra föremål för serskild behandling, hafva, vid öfvervägande
deraf, lika med motionären, funnit det vara af största vigt för de
af Rikets jordbrukande invånare, som vilja begagna sig af rättigheten lili
bränvins-bränning, att icke längre vara i okunnighet om hvad, i afseeende
å denna rättighet, för nästinstundande år må varda förordnadt; och som Utskotten
derjemte förutse, att, sedan Utskottens Betänkande N:o 2, angående
grunderna för förändrade föreskrifter 0111 bränvins-bränningens utöf vande i
städerna och på landet, numera blifvit från samtlige Riks-Stånden återremitteradt,
Rikets Ständers beslut, angående den bevillning, som af bränvinsbränningen
bör utgå, icke kan blifva fastställd t så tidigt, alt Kongl. Maj:ts,
i anledning deraf, utfärdande Nådiga Författning kan hinna att förrän emot
slutet af innevarande år kungöras, hafva Utskotten, till undanrödjande af de
olägenheter, som i och för denna handtering otvifvelagtigt skulle uppstå, derest
de förändrade föreskrifter, hvilka under loppet af innevarande år tilläfventyrs
komma att af Rikets Sländer bestämmas, skulle med nästinstundande
Bih. till R. Si, Prot, 1840. 5 Saini. 2 A/d, 3 Haft. 1
Bevillning*- samt Allm. Besv. och Ekon, Utsk. Memorial 3 N.-o. 4-
är börja att blifva gällande, ansett sig böra vördsamligen föreslå Rikets
Ständer
att för år 1841 fastställa bevillningen af bränvins-bränningen att
utgå till likhet med den i Kongl. Förordningen den 19 Juni 1835
bestämde, utan hinder deraf, att andra beskattnings-grunder och förändrade
föreskrifter i delta ämne kunna under loppet af innevarande
år af Rikets Ständer antagas, samt att, i följd deraf, Rikets Ständer
måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Kongl. Maj:t
ville, så fort,ske kan, genom utfärdande Nådig Kungörelse, gifva
Rikets invånare tillkänna, att llögstberörde Kongl. Förordning kommer
att intill slutet af år 1841 fortfarande vara gällande.
Stockholm den 8 Augusti 1840.
Reservation
af Herr Ribbing_, Alrvid: ”Jag hade trott, att detta beslut kunnat fördröjas,
intilldess det visat sig, om det icke varit möjligt att till vägabringa den
förbättring i brön vins-lagstiftningen, som åsyftas, så tidigt, att den kunnat
sättas i verket nästkommande år, och reserverar mig alltså emot beslutet, såsom
för tidigt.”
STOCKHOLM, ecksteinska boktryckeriet 1840.
Betalnings- samt Allm, Best.- och Ekon.-Utslottens Ullätande, N:o 5. i
N:o 5.
Ank. till Exp. Utslc. <lcn 19 September, kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid sammansatte
Utskottens Betänkande N:o 2, angående
grunderne för förändrade föreskrifter om bränvinsbränningens
utöfning samt afgifterne derför.
Från samtlige Riks-Slånden har, enligt ankomne Protocolls-utdrag,
Utskottens ofvanomförmälde Betänkande, jemte dervid fogade förslag till
förändrade föreskrifter, angående grunderne och vilkoren för hränvinsbränningens
utöfning samt afgifterne derför, blifvit återremitteradt, till följd af
dervid gjorda anmärkningar, af följande Ledamöter inom
Högloft. Hidderskapet och Ådeln:
Ilerrar Grefve Horn, Grefve Ankarsvärd, Friherre Cederström,
Jacob, Friherre Hamilton, Hugo, Friherre Boije, Ludvig, Friherre
Raab, Friherre Cederström, Anders, Friherre Leijonhufvud, Friherre
Löwen, Wilhelm, Herr Gripenstedt, Herr -von Knorring, Herr
Ribbing, Bengt, Herr von Qvanten, Herr Tornerhjelm, Herr Westfeldt,
Herr Bogeman, C. A., Herr von Hartmansdorff, Herr von Röök, Gustaf,
Herr Sandelhjelm, och Herr Munk af Rosenschöld.
Högvördige Preste-Ståndet:
Herr Biskopen Butsch, Herr Domprosten Doctor Elmgren, Prosten
Berlin, Kyrkoherden Bergvall, Contracts-Prosten Hallbeck, Prosten Lundblad,
Professoren Doctor Thomander, Prosten Gahne, Lector Laurenius,
Contracts-Prosten Östberg, Prosten Lyth, Prosten Lindmark, Prosten Osterman,
Lector Källgren, Contracts-Prosten Nibelius, Contracts-Prosten Gumaelius,
Prosten Sidner, Contracts-Prosten Öhrnberg, Doctor Björkman, Professoren
Retzius, Contracts-Prosten P. G. Swedelius, Professoren Grafström,
Contracts-Prosten Hallström, Contracts-Prosten Nordhammar, Prosten
Åstrand, Prosten Sylvan, Prosten Säwe och Contracts-Prosten Sandberg.
Wällofl. Borgare-Ståndet:
Herrar Foenander, Helledaij, Billberg, Ekholm, Unge, Halling,
Hallström, Westhnger, de Mare, Hellsingius, Gezelius, Moberg, Bagge,
Rydin, Westman och Gustafsson.
Bih. till R. St. Prot. 1840.' 5 Sami. 2 Afcl. 4 Iläjtct, 1
2 Betillnings- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 5.
Hedervärda Jionde Ståndet:
Bengt Gudmundsson från Hallands Län, vice Talmannen Per Ericsson,
Anders Nilsson, Anders Andersson, Nils Gustaf Nilsson, Gustaf
Persson och Anders Trysen från Östergöthlands Län, Peter Gabrielsson
och Sven Heurlin från Kronobergs Län, Olof Persson, Matts Ericsson,
Eric Jönsson, Stephan Andersson, Juhan August Zetterberg och Matts
Persson från Stockholms Län, Jan Andersson, Olof Hansson, Eric Norberg,
Olof Olsson och Anders Larsson från Westerås Län, Ephraim Larsson,
Hans Jansson, Henric Hansson och Johan Fredr. Dahllöf från Elfsborgs
Län, Nils Jeppsson, Håkan Nilsson, Niclas Jonsson, Christen
Andersson, Sone Persson, Lars Bengtsson och Per Pålsson från Skåne,
Anders Larsson och Johannes Andersson från Upsala Län, Jonas Kylander,
Magnus Fryckberg, Olof Carlsson, Jöns Ersson och Magnus
Persson från Vermlands Län, Per Östman från Vester-Norrlands Län,
Hans Hansson från Götheborgs och Bobus Län, Jonas Andersson från
Jönköpings Län, Peter Persson, Nils Magnusson, Johannes Andersson,
Sven Isacsson och Per Jonsson från Calmar Län, Anders Brissman,
Fredric von Zweigbergk, Johannes Andersson och Anders Andersson från
Skaraborgs Län, Johan Jacob Rutberg och Johan Andersson Lundberg
från Norrbottens Län , Nils Persson från Södermanlands Län, Gustaf Bernhard
Appelqvist och Ola Jeppsson från Blekinge, Nils Persson och Henric
Andersson från Örebro Län, samt Anders Normark från Vesterbottens Län.
Bland anmärkningar torde först böra till besvarande upptagas det
af en Ledamot utaf Högvördige Preste-Ståndet famställda förslag, att brätivins-bränningen
måtte helt och hållet förbjudas eller ock nu gällande Författning
på det sätt bibehållas, alt tillverkningstiden årligen minskas med
en månad, så att handteringen inom tre eller högst fem år alldeles upphörer;
och som Utskotten anse ett direct förbud emot bränvins-bränningen,
under närvarande förhållanden, icke kunna lill vägabringas, samt ett bestämmande
på förhand om hvad efter flera års förlopp bör i detta afseende
åtgöras icke eller synes vara lämpligt,
hafva Utskotten funnit berörde förslag icke kunna vinna afseende.
Beträffande vidare de anmärkningar, som rörande den i 2 af
förslaget stadgade grund för bränviusbränningen blifvit afgifne; så har en
Ledamot utaf Höglofl. Ridderskapet och Adeln, under åberopande af sin
Bevillnings- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utshotteris Utlåtande, ]\:o 5. 3
vil Betänkandet fogade reservation, framställt det förslag, att bränvinsbränningen
borde upphöra att vara ett jordbruket åtföljande privilegium
och förvandlas till en för hvarje Svensk man fri näring, utan inskränkning
till tid, pannerymd eller redskapens beskaffenhet, emot beskattning efter
högsta möjliga tillverknings-beloppet, dock med nedsättning i beskattningen
å de enkla, mindre pannorna, som voro beräknade endast för husbehofs-bränning;
hvilket förslag, hvarigenom de öfverklagade olägenheterna
af bränvinels missbruk förmenats småningom komma att försvinna, blifvit
af åtskillige Ledamöter inom samtlige Riks-Slånden, dels med, dels utan
förändringar, i serskildta delar deraf understödt.
Vid öfvervägande häraf, har det icke kunnat undfalla Utskottens uppmärksamhet,
hurusom erfarenheten visat, att förändringar i den ekonomiska
lagstiftningen merendels medföra stora olägenheter, och att denna erfarenhet
i hög grad eger tillämpning på förevarande förslag om bränvinsbrännings-rättighetens
utsträckande till fullkomlig frihet, hvilket otvifvelaktigl
skulle förorsaka en rubbning i nu varande ekonomiska förhållanden,
till betydligt mehn för den mindre jordbrukaren, med hvars hushållningssält
husbehofs-bränningen, sedan en längre följd af år, blifvit införlifvad;
och som det öfvervägande flertalet af talare inom Hedervärda Bonde-Ståndet,
hvilket Stånd frågan onekligen närmast rörer, nästan enhälligt uttryckt
den önskan, att 1835 års Författning angående bränvins-bränningen måtte
läggas till grund för de blifvande besluten i ämnet, samt åtskillige Ledamöter
inom de öfrige Riks-Stånden äfven deruti instämt, hafva Utskotten,
med jemväl härå fästadt afseende,
ansett sig böra vidhålla sitt förra beslut i detta ämne, och
få således ytterligare tillstyrka Rikets Sländer, att bränvinsbrännings-rältigheten
hädanefter, såsom hittills, må åtfölja
jord på landet och i städerna.
Till följd af ile anmärkningar, som af åtskillige talare, med åberopande
af en vid Betänkandet N:o 2 fogad reservati n blifvit framställde
vid den i 3 §. af Förslaget bestämda tariff å jord värdet, att nemligen
denna tariff vore principlös, enär den icke tillåter egare af 3oo R:dr jordvärde
att nyttja större panna, än af 20 kannors rymd, men medgifver rättighet
för samma jordegare att till en sådan panna begagna en konstapparat,
hvarigenom afverknings-förmågan mångdubblas, hafva Utskotten, med
4 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N;o 5.
frånträdande af deras förut afgifne förslag i denna del, ansett sig böra tillstyrka
Piikets Ständer,
att, med bibehållande af det i 3 §. utaf 1835 års Författning,
angående bränvins-bränningen bestämde jord värde för
rättigheten till bränvins-bränning med redskap i irsta classen,
tariffen å jordvärdet i öfrigt ställes i närmare öfverensstämmelse
med den olika afverknings-förmågan hos de serskilda
classernas redskap, så att högre jordvärde erfordras
för rättigheten att begagna redskap i högre dass, på sätt
här hos bifogade Förslag närmare utvisar.
Med föranledande af de inom Hedervärda Bonde-Ståndet nästan enhälligt
framställda, och af åtskillige talare inom de öfriga Riks-Stånden
Biträdde anmärkningar vid den af Utskotten i Betänkandet N:o 2 föreslagne
brännings-afgift, hvilken förmenats vara orimligt hög och innefatta
ett indirect upphäfvande af den för allmogen såsom oumbärlig ansedde
husbehofs-bränningen, hafva Utskotten trott sig böra frångå det förslag,
Utskotten i afseende å beskattningen förut afgifvit, och få nu härmedelst
föreslå,
att den i 1835 års Författning fastställde tarifFå pannerymdsafgiften
bibehålles, med den förändring, att beskattningen
ökas med 5o procent och att deruti upptagne afgifter för
3:dje och 5;te classernes redskap uteslutas, samt att afgiflerne
för 3:dje, 4:de och 5:te classerne af nu föreslagne tariff
komma att motsvara de i 4;de, 6:te och y:de classerne af
i835 års tariff bestämda afgifter.
Och hafva Utskotten derjemte, på grund af de anmärkningar, som
vid den i Betänkandet N:o 2 antagne uppskattning af afverknings-förmågan
hos ångapparater, blifvit framställde, ansett sig böra tillstyrka,
att, då ångapparater till någon af de serskilda classernes
redskap begagnas, afgiften ytterligare ökes med 5o procent.
Af de fyrfaldiga anmärkningar, sorn emot Betänkandet och Förslaget
i öfrigt blifvit framställde, hafva Utskotten ansett utan ändamål att här
upptaga andra än dem, som innefatta förslag och yrkanden om ändring i
de föreslagna grunderna och vilkoren för bränvins-bränningens utöfning
samt afgifterne derför; och har i dessa omständigheter blifvit anmärkt:
Bevillnings- samt Allm, B c sv.- och Ekon.-Utslottens Utlåtande, IV: o 5. 5
Vid 1 §. af Förslaget
ad) Alt, då inskränkning i tiden för bränvins-bränningen icke verkar
lill det dermed afsedda ändamål, nemligen minskad production af varan,
den i nu gällande Författning liliålna bränvinsbrännings-tid bordt bibehållas
och heldre utvidgas än inskränkas;
b) att bränvins-bränningen må utöfvas företrädesvis under sex, men
allrarninst under fyra, på hvarandra följande, månader, utan rättighet att
dertill välja, hvilken eller hvilka af de tillåtna månaderne man åstundar;
c) att endast trenne beständiga månader, nemligen en på hösten och
två på våren, må medgifvas för bränvins-bränning, utan rättighet att välja
bland ett större antal, hvarigenom controilen i betydlig coon försvåras;
d') att rättigheten till val af månader endast må medgifvas i den händelse,
att frihet till bränvins-bränningen införes;
e) att det vore origtigt alt ingå till Kongl. Maj:t med begäran om
förbud mot bränvins-bränningen, då det förhållande kunde inträffa, som
gör det oundvikligt å Regeringens sida att för någon tid inställa bränvinsbränningen;
/)
att, då bränvins-destillering hittills utgjort en serskild, från bränvins-bräuningen
afskiljd, näring, som, för uppfyllandet af behofvet utaf finare
bränvin och likör, snarare behöfver utvidgas än undertryckas, nödiga
bestämmelser i detta afseende böra i Författningen, inflyta;
g) att, då här i landet finnas Romm- och Conjacks-Fabriker, för hvilka
d esti Iler i ng är nödvändig, och hvilkas innehafvare icke äro till bränvinsbränning
berättigade, ett serskildt stadgande måtte införas, med tillåtelse
försådane förädlings verk, jemte noggranna föreskrifter mot missbruk deraf,
Vid 2 §.
a) Att utjordar och med räntor belagde torp och lägenheter icke borde
tillåtas att bränna bränvin, enär lyftpannornes antal derigenom ökas och
skogsförödelse åstadkommes.
Yid 3 och 4 §§.
a) Alt minimum af jordvärdet för rättigheten lill bränvins-bränning må
bestämmas till 6oo R:dr;
6 Bevillnings- samt Allm. Besa.- och Elcon.-U,tslcottens Utlåtande, N:o 5*
Fj alt ingea panna af större rymd än 5a eller högst 6o kannor ma
tillåtas.
Vid 5 §.
a) Ålt egare af tvänne fastigheter inom samma socken ej må tillåtas
att hränna på mera än ett af dessa ställen, nemligen der lian hor.
T id 6 §.
a) Alt mindre hemmansegare ej må tillåtas att förena sig om gemensam
panna till utöfvande af brön vins-bränning, så vida ej de if i åga varande
hemmans-delarne äro belägna inom samma by.
Yid 7 §.
a') Att orden: ”i fråga am jord” må utgå och §.-.n bibehållas lika med
7 §. af i835 års Författning;
Fj att rättigheten till bi än vins-brä nning för städernas invånare, hvilka
icke egentligen äro jordbrukare, ina, så mycket billigheten medgifver,
inskränkas;
c) att stadgandet i 7 , att städernas invånare äro uteslutna från
rättigheten att begagna mindre pannor, än af trettio kannors rymd, vore
orättvist och orimligt och hör således försvinna, samt att föreskriften i
samma §. om bränneriers anläggande utom stadens stakett, icke bordt idelina
Författning inflyta.
Yid 8
a') Alt stadgandet 0111 skattens erläggande förskottsvis vore obilligt och
orättvist, och tillskyndade bränvins-brännaren en ränteför lust, som icke gagnar
Staten ;
Fj att stadgandet om Kronofogdens skyldighet att öfvervara mantalsskrifningarne
icke är förenligt med denna tjenstemans öfriga åligganden,
och att, i anledning deraf, antingen Kronofogden må förklaras berättigad
att förordna annan person, som på Kronofogdens ansvar uppbär bränvinsskatten
, eiler ock de skattskyldiga åliggas alt förut till Kronofogden erlägga
afgiften och deröfver vid mantalsskrifningen förete qvitto;
c) att stadgandet om skattens erläggande förskottsvis vore att anse såsåsom
ett indirect förbud emot all bränvins-bränning, ehuru denna åsigt
icke öppet uttalats, hvilket icke vore representationen värdigt;
Eevillnings- samt Allm. l>esv.~ och Ekon.—Utskottens Ut,låtande, N:o 5. 7
ti) att i 8 §. borde tilläggas efter orden, ”huruvida den är inrättad att
drifvas med eld eller ånga,” följande mening, saint om den är inmurad
eller begagnas såsom lyftpanna.”
Vid 9 §.
a) Att yttrycket i slutet af denna §.: ”hvarefter kokrummet äfven beräknas,
” bör, såsom varande obilligt, utgå, emedan kokrum erfordras för
hvarje serskild panna.
Vid 12 §.
a) att yttrycket i 12 §.: ”afkylnings-redskap får bestå af pipor, rör
eller annorlunda bildade ytor,’’ bör förändras sålunda: ”afkylnings-redskap
får bestå af pipor eller af rör, eller hafva hvad form, sora helst;”
E) att stadgandet i samma §.: ”mäskvärmare får ej så inrättas, att den
åstadkommer någon rectification,’’ är origtigt, emedan rectification föregår
i alla mäskvärmare.
Vid 13 §.
a) Att classificalion af redskapen vöre felaktig;
bj) att andra och tredje classerne böra sammanslås till en class, med
följande definition: ”Enkel redskap med mäskvärmare, utan rectifieationsapparat,
eller med reetifications-apparat utan mäskvärmaresamt att stadgandet
i slutet af i3 §., rörande losa halsar, vore obestämdt, och att hänvisning
borde lemnäs till slutet af 16 §., hvarest lösa rör tyckas vara tillåtna..
Vid 15 §.
a) Att stadgandet i senare momentet af denna §. måtte ändras så,
att äfven andra personer än landtmätare och magislratspersoner må kunna
till justerare i städerne förordnas.
Vid 16 §.
a) Att denna §. må förtydligas och den mening derigenom blifva uttryckt,
att hatt och panna skola uppmätas på en gång, och tillsammans,
endast så framt å hatten finnes någon lucka eller öppning för pannans påfyllande,
efter det hatten blifvit påsatt.
Vid 19 §. '
Att efter ordet ”synligt,” tillägges ”vid äfventyr, att stämpeln uppsökes
genom bortrifning af hvad, som döljer densamma,’’
8 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Elon.-UcsRottens Utlåtande, N:o 5.
Vid 20 och 21 §§.
a) Att stadgande saknas, angående ansvars-skyldighelen för innehafvare
af branvins-brännings-redskap, olika med juslerarens betyg;
b~) att jordegare, som anmäler sig ti!l brätivins-brännirig, ensam bör
ansvara för origtig uppgift onr redskapens beskaffenhet.
Vid 23 §.
a) Att försegling af bränvins-brännings-redskap må npphöra, såsom
onödig och kostsam;
b') att vid slutet af 23 §., bör tilläggas: ”annorlunda än 8:de och i i:le
§§. föreskrifva.’’
Vid 28 §.
a) Att antingen alla, eller också inga afkylnings-redskap, böra förseglas;
b^ att vid 26 §. följande tillägg må införas: ”Skulle ej alla uppgifne
”1 jfftpannor blifva framlemnade till försegling den pålysta dagen, böle den
”uteblifvande 3a sk. Banco; och utsändes derefter vederbörande att, på
’’pannegarnes bekostnad, verkställa försegling å de pannor, som å den ut”lysta
dagen icke blifvit till försegling framhafda. Skulle anmäld inmurad
eller lyftpanna blifvit försåld eller såsom bränvins-redskap onyttig
’’gjord under bränningsliden, skall förseglaren derom underrättas, emot beavis
vid utlyst förseglingsmöte. Sker det ej, ersätte den, hvilken den
”uragtlåtna skyldigheten ålåg, förseglingsmannen dess resekostnad, derest
”han till försegling af sådan redskap sig infinner;’’
c) att den i 26 §. medgifna ersättning af allmänna medel för materialier
till förseglingen bör utgå och inbegripas i arfvodet för förseglingsbestyret.
Vid 29 §.
Att den i denna §. Kongl. Maj:t medgifna rättighet att tillåta större
pannerymd än 90 kannor, må, såsom högst olämplig och principvidrig,
borttagas.
Då Utskotten, som vid upprättande af det nya förslag till förändrade
föreskrifter, rörande grunderne och vilkoren för brän vinsbränningens utöfning
samt afgifterne derför, hvilket härhos finnes bifogadt, tagit dessa anmärkningar
i noggrant öfvervägande, ansett öfverflödigt och endast ledande
till en onödig vidlyftighet, utan att närmare utreda sjelfva saken, att
serskildt
Hevillnings- samt Alim. Be.sv.- och Ehon.-TJtskollens Utlåtande, N;o 5. Q
serskildt besvara hvarje anmärkning, helst förslaget visar, hvad afseende å
anmärkningarne blifvit fästadt, få U; skollen till svar å samma anmärkningar
endast hänvisa lill berörde förslag.
I öfrigt, och ehuru Utskotten, som icke funnit skäligt frånträda deras
förut afgifna förslag, att afgiften för bränvinsbränningen bör erläggas
förskottsvis, hafva Utskotten likväl ansett lämpligast att till Kongl. Majrts
Nådiga pröfning öfverlemna att bestämma sättet för debiteringen och uppbörden
af denna afgift, hvadan, med uteslutande i det nya förslaget af de
föreskrifter, som Utskottens förra förslag i detta afseende innehåller,
Utskotten härmedelst velat vördsamligen tillstyrka,
att Rikets Ständer, vid öfverlemnande af förslaget till den
blifvande nya Förordningen angående bränvinsbränningen,
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla , det Kongl. Majtt
täckes uti Författningen i Nåder föreskrifva, huru med debiteringen
och uppbörden af berörde afgift bör förfaras.
Hvad Utskotten sålunda tillstyrkt, varder, jemte bifogade förslag, Rikets
Högloft. Ständers pröfning vördsamligen understäldt.
Alskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 14 September j 84o.
Förslag
till
Föreskrifter, angående grunclerne och vilk or en för Bränvlnshriinningens
utöfning samt afgifterne derför.
Första Artikeln.
Om Bränvinsbrännings-rättigheien.
§• 1 •
Bränvinsbränning, af hvad tjenligt ämne eller växt sorn helst, skall,
med den panne-rymd samt emot de afgifler och öfriga vilkor, här nedan
föreskrifvas, vara tillåten under sex månader af året, nemligen Januari,
Februari, Mars, April, November och December, så framt icke högst vigtiga
omständigheter föranleda inställande af denna tillverkning.
Jiih. till R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 2 Afd. 4 Häftet. 2
10 jBetalnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o 5.
Bränvinsdestillering vare under nämnde tid tillåten för dem, som
äro till bränvinsbränning berättigade; ankommande det på Kongl. Maj-.ls
Nådiga pröfning i hvarje fall, huruvida, och på hvad vilkor om desti 11 ering
af rått bränvin må på andra tider och för andra personer, än de till bränvinsbränning
berättigade, under serskild controll tillåtas.
§•
Rättigheten till bränvinsbränning skall på landet åtfölja hemman
och hemmansdelar, med åsatt mantal efter jordeboken, bebyggda, med serskild
åbo försedda, utjordar och andra lägenheter, hvilka uti ordinarie eller extraordinarie
rotering deltaga, eller vacance-afgift utgöra, äfvensom icke roterade,
men med serskild ränta till Kongl. Majit och Kronan eller till innehafvare
af Dess rätt belagda torp-lägenheter, samt, i städerne, den till
hvarje stads område hörande jord; dock tillkommer denna rättighet icke
den jord, som i taxeringsvärde ej uppgår till Trehundrade Riksdaler Banco,
utom i de händelser, 6 och 7 §§. upptaga.
§• 3.
Den bränvins-pannerymd, hvarmed tillätes att bränna , skall beräknas
efter hemmanets, hemmansdelens, lägenhetens eller stadsjordens värde vid
1840 års taxeringar, under iagttagande, att, såsom grund af bränvinsbränningsrättighcten,
värdet af åbyggnaden ej får i taxalionen ingå till högre
belopp, än som motsvarar högst |:del af jordens taxeringsvärde; och bsstämmes
bränvinsbränningsrättigheten för de serskilda classerne afbränvinsbränningsredskap,
efter det jordvärde, som i nedanstående tariff finnes upptaget
sålunda, nemligen: att, för rättigheten alt begagna en panna till
och med 20 kannors rymd, erfordras ett jordvärde af minst
lista
2:dra
3-'dje
4:de
5-te
classen.
classen.
classen.
classen.
classen.
3oo.
450.
600.
90°.
l,8oo.
öfver
20 t. 0. ra.
25 k:r
5oo.
780.
1,000.
i,5oo.
3,ooo.
99
25 —
3o —
75o.
I,i a5.
i,5oo.
2,200.
4,5oo.
99
3o —
35 —
1,000.
M
UT
O
O
2,000.
3,000.
6,000.
99
35 —
4o —
2,000.
3,ooo.
4,000.
6,000.
12,000.
99
4o —
45 —
3,ooo.
4,5oo.
6,000.
9,000.
18,000.
99
45 —
5o —
4,000.
6,000.
8,000.
12,000.
24,000.
Bevililnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o 5. li
Irsta
2:dra
3;dje
4:de
5=te
classen,
classen.
classen.
classen.
classen
Öfver
5o t. 0. m.
55 k:r
5,ooo.
7,5oo.
10,000.
15,ooo.
3o,ooo.
99
55 —
60 —
6,000.
9,000,
12,000.
18,000.
36,ooo.
99
60 —
65 —
7,000.
1 o,5oo.
l4>000.
21,000.
42,000.
99
65 —
70 —
8,000.
12,000.
16,000,
24,000.
48,000.
99
7° ™
75 —
9,000.
13,ooo.
l 8,000.
27,000.
54,000.
99
75 -
1
CO
o»
10,000.
i5,ooo.
20,000.
3o,ooo.
60,000.
99
78 —
81 —
11,000.
i6,5oo.
22,000.
33,ooo.
66,000.
99
8t —
CO
]
1 2,000.
18,000.
24,000.
36,ooo.
72,000.
99
84 -
87 —
13,000.
J9,5oo.
26,000.
39,000.
78,000.
99
87 —
90 —
0
0
0
2 1,000,
28,000.
42,000.
84,000.
För begagnande af ångapparater erfordras i hvarje af förestående
classer, 5o procent högre taxeringsvärde; och iagttages härvid i öfrigt,
att kokrummet ej ingur i pannerymdsberäkningen.
§• 4-
Mer än en bränvinspanna af 90 kannors rymd, eller flera pannor,
hvilkas sammanslagna rymd öfverstiger 90 kannor, kokrummet oberaknadt,
må icke uti ett verk eller å samma egendom eller hemmansdel nyttjas.
Vid brännerier af annan än vanlig beskaffenhet, eller så kallade
konstbrännerier, får sammanräknade kannetalet af alla dit hörande pannor,
mäskvärmaren oberäknad, icke öfverstiga den högsta pannerymd,
hvarmed bränvinsbränning med enkla pannor är tillåten.
Såsom kokrum får beräknas två kannor för hvarje bränvinspanna om
4o kannors rymd och derunder, samt tre kannor, då pannerymden öfverstiger
4° kannor.
Egare af Ätticks-fabriker må icke tillåtas att, oberoende afinnehafvande
jord och utan afgift, begagna bränvinsbrännings-redskap till åstadkommande
af så kallad förbränna.
§. 5
Innehafvare eller brukare af tvänne eller flera hemman, hemmansdelar
eller lägenheter, som till bränvinsbränning berättigade äro, och af
innehafvarens folk och dragare skötas, vare öppet lemnadt att, så vida
12 Bevillnings- samt Allm. Besa.- och Ehon.-Utslcottens Utlåtande, N'-o 5.
hemmanet, hemmansdelen eller lagenheten är försedd med egen ladugård,,
der utfodring sker, på hvardera af dessa egendomar idka bränvinsbränning
med så stor panna, som emot jord värdet svarar. Skulle åter innehafvare
eller brukare af flera till brån vinsbränning berättigade heraman,
hemmansdelar eller lägenheter, vilja på ett ställe utöfva bränvinstillverkningen
för deras sammanslagne värde, vare sådant tillåtet, under vilkor,,
alt ifrågavarande egendomar äro belägne inom en mils afstånd, ifrån åbyggnad
till åbyggnad räknadt, ifrån det ställe,, der bränvinsbränriingen utöfva»,
samt att pannerymden, i intet fall får öfverstiga det i 4 §• bestämda
maxim i-be lopp.
Branvinsbrännings-rätlighet för jord å landet må icke i något fall1
förenäs med bränvinsbrännings-rättighet för jord i städerne, eller efter
sammanräknadt taxeringsvärde på ett ställe utöfvas,
S- &
På landet vare tvänne eller flere åboer å samma hemman eller å
serskilda hemmansdelar eller lägenheter inom samma byalag obetaget att,
emot samfäldt erläggande af den på gemensamma bränvin»!edskapen belöpande
bränvinsbrännings-afgiften och behörig anmälan vid mantals- och
skattskrif ningen, deras bränvinsbrännings-rättighet utöfva med en gemensam
panna, pä en viss uppgifven lägenhet inom hemmanets eller byalaget»
område, hvilken panna dock. aldrig må öfverstiga högsta tillåtna pannervmden.
•l
Åboer å sädane hemman, hemmansdelar eller lägenheter på landet,
sorn icke uppgå till 3oo Rldr i taxeringsvärde, men i öfrigt hafva de egenskaper,
sorn, enligt a §., erfordras lör rättigheten att utöfva bränvinshränning,
åtnjuta äfven samma förmon, med vilkor, att det sammanslagne'
jord värdet uppgår till minst Trehundra Riksdaler.
Bränvinsbrännings-rättighet må ej å annor man öfverlåta», utan ii
sammanhang med jorden..
§* 7*
Åf de fleste röstegande invånare i hvarje stad', der jorden tillhör
staden, må det bero alt, i den ordning, sorn uti; hvarje stad för beslut
om stadens; inkomst eller utgift iagltagas, bestämma , huruvida den brän▼ins-b
ränning, hvartill staden efter värdet af de serskilda; jjordlötterna är
Bevillnings- samt Allm. Bese.- och
berättigad, skall åt dessas innehafvare upplåtas, eller för stadens gemensamma
räkning utöfvas, och om bränvinsbränningen skall ske med serskilda
pannor efter hvarje jordlotts värde, eller ock i ett eller flera sammansatta
verk, efter alla eller flera jordlotters sammanslagna värde; men i de städer,
der jorden är med eganderätt fördelad på stadens invånare, må det ankomma
på det beslut, sorn ibland dem af pluraliteten, beräknad i nion af
jordvärdet, fattas; och i den händelse förhållandet är blandadt, skoia enahanda
grunder följas; likväl under förbehåll, att bränvinsbränning i stad
ej må utöfvas med panna af mindre rymd än tjugu kannor, samt att,
derest Kongl. Majit ej, i betraktande af serskilda omständigheter, annorlunda
redan förordnat, eller framdeles förordnar, 4 §• af denna Författning
skall tjena till efterrättelse, i afseende på den högsta pannerymd, sorn
af sådane föreningar må begagnas; börande för öfrigt, vid utöfningen af
städernes bränvinsbränniugs-rättighet, iagttagas, att de brännerier, sorn
hädanefter anläggas, varda utom stadens stakett, pä lämpligt afstånd frårt
andra byggnader, uppförde,
§. 8.
Vid de ärliga mantalsskrifningarne uppgifves så val stället, hvarest,
som ock det eller de hemman, hemmansdelar eller lägenheter, för hvilka
bränvins-bränningen skall utöfvas, äfvensom pannerymden, enligt hela det
af jusleraren åsatle kannetal, med utsättande af den dass, hvartill pannan,
jemnlikt juslerarens betyg, hänföres, samt huruvida den är inrättad
att drifvas med eld eller änga; och vare det en och hvar, till bränvinsbränning
berättigad, obetaget att anmäla sig till bränvins-bränningens utöfvande,
antingen för hela eller hälften af den tillåtna liden; skolande
i senare fallet bestämdt uppgifvas, hvilkendera termin, antingen Januari,
Februari och Mars, eller April, .November och December dertill begagnas;
och kommer afgiften för bränvins-bränningen att, i förhållande derefter,
beräknas. Ej vare skattskyldig förbunden att vid mantalsskrifningen uppvisa
stämplings-attest, icke eller mätnings-betyg, undantagande å oslämplade
tackjernspannor; och ege lian dessutom rätt att hänvisa till den förra
året uppgifna panne-rymden, med åliggande alt för uppgiftens rigtighet
ansvara; dock bör i den skattskyldiges debetsedel för hvarje år af vederbörande
införas, så väl beloppet af den panne-rymd hvartill han sig anmält,
sorn ock det faslighets-värde, hvarefter bränvins-brånning får ega»
runn, tili upplysning om den panne-rymdi, som i grund deraf får begagnas*
l4 Bevlllnings- samt Ålim. Bes v.- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, JV:o 5.
Den, mantalsskrifningen förrättar, vare skyldig att, med afdrag, enligt
4 §•» af kokrummet, afgiften i behörig ordning påföra, ehvad pannorna
äro inmurade eller lösa, med uteslutande af bråk i panne-rymdsberäkningen.
§• 9-
Alla de pannor, som af någon till bran vins-bränning berättigad begagnas,
vare sig å en tomt eller i en byggnad, eller under samma tak,
eller å samma egendom, hemmansdel eller lägenhet, skola väl, för nödig
säkerhets vinnande, Lill rymden serskildt uppgifvas, men vid debiteringen
bör deras rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag af kokrum för hvarje
panna och denna grund jemväl följas vid redogörelsen, i afseende på
pannerymden, så väl af Taxerings-Comitéerne och Kongl, Maj:ts Befallningshafvande,
som af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Conloir; dock må
den sålunda sammanslagna pannerymden aldrig öfverstiga det i 4 §• bestämda
maximi-belopp,
§. 10.
Mantals- och skattskrifvare åligge det alt, inom Januari månads utgång,
enligt mantals- och skattskrifnings-handlingarne, socknevis upprätta
förteckningar på alla dem, som sig till bränvins-bränning anmält; börande
å dessa förteckningar utsättas, hvilka månader bränvins-bränning af hvar
och en utöfvas, äfvensom panne-rymden Och den dass, till hvilken redskapen
hänföres, samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller
ånga. Desse förteckningar insändas till Kongl. Maj:ls Befallningshafvande,
som ega att deraf lemna vederbörande del, för controll och eftersyn. Mantals-
och skattskrifvare äro dessutom skyldige att, inom ofvan föreskri ftie
tid, tillställa vederbörande Krono-betjente samt de personer, åt hvilka
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande uppdragit försegling af bränvins-brännings-redskap,
enahanda förteckningar å alla dem, som inom socknen sig
till bränvins-bränning anmält, och böra sistnämnde förteckningar i församlingens
sockenstuga eller å annat lämpligt ställe anslås.
§. ii.
Den, som, berättigad till bränvins-bränning, sig dertill vid mantalsskrifningen
antingen icke angifvit eller ock anmält sig till mindre pannerymd,
än hvartill han egt rätt, må, om han sedermera åslundar bränvinsbränning,
för en del eller liela värdet utöfva, antingen under hela den
Bevillnirigs- samt yJLlni. Besv.- och Elon.-Utslottens Utlåtande, N:o 5. 1 5
tillåtna tiden, eller under någon af de i 8 §. omförmälda terminer, anmäla
sig derom hos Kongl. Majlis Befallningshafvande, som eger att det
sökta tillståndet meddela, såvida sökanden styrker sig hafva behörigen till
Kror.o-Uppbördsmannen erlagt belöpande panne-rymds-afgift, beräknad i
förhållande efter ofvannämnde tid.
Andra Artikeln.
Örn B rein vinsbrännings-reds bäjren.
§. 12.
För att icke motverka de förbättringar i bränvins-brännings-redskapens
sammansättning, som afse besparing i bränsle, tid och arbetskostnad,
vare sådan redskap tillåten, af hvad form och ämne som helst, under iakttagande
af följande bestämmelser:
Med enkel bränvins-brännings-redslap förstås en sådan, som består
af en panna för mäskens kokning, af en lill pannan hörande så kallad hatt
och alkylnings-redskap lör den uppkommande bränvins-immans afkylande.
Pannan får ega hvad form som helst. Halten med fastsiltande ångrör,
hvaraf G tum närmast hatten ingår i uppmätningen, i sammanhang med
densamma , får icke innehålla mer än |:delar af pannans rymd.
Afkylnings-redskapfår bestå af pipor, rör eller afannorlunda bildade ytor.
Med mäskvärmare förslås en sådan inrättning vid ett bränvins-redskap,
i hvilken mäsken genom den från pannan utgående ångan, förberedande
uppvärmes, så att, då den derefter slås elier tappas i bran vinspannan
, uppkokningen och således averkningen sker fortare än eljest, och
lid alltså vinnes i operationen.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form eller ämne som helst, men
får ej innehålla mer än -gtdel utöfver pannans rymd, ej eller så inrättas,
att den åstadkommer någon reclification, med mindre sådan inrättning uppgifves
såsom reclifications-apparat.
Med rectifications-apparat förstås den del af ett bränvins-bränningsredskap,
hvarigenom en större eller mindre del af produclens vattenhalt
afskiljes under sjelfva bränvins-bränningen, så att afrinningen utkommer
starkare eller mera sprithaltig, än då en sådan inrättning icke begagnas.
Rectifications-apparat må bestå i klarkula, lallriks-apparat, eller hvilken
j 6 Bevillnings- samt Allm. Besa.- oell Ekon.-ULskottens Utlåtande, N:o 5.
annan inrättning som helst, utgöra serskild redskap, eller inneslutas i någon
del af branvins-brännings-redskapen,
§• ,3-
Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskaps-delar enskildt eller
sammansatte, uppkomma följande 4 classer:
Första Classen.
Enkel redskap.
Redskap i denna dass får ej innehålla, ej eller lill dem fogas någon
inrättning, som afser eller kan tjena, hvarken såsom mäskvärmare till mäskens
förberedande uppvärmning, eller såsom rectifications-apparat, till
klarning eller så kallad rectification, utan måste afrinningen, för att blifva
bränvin, omkokas i samma eller dylik panna.
Andra Classen.
Består af enkel redskap tued mäskvärmare.
Tredje Classen,
Består af enkel redskap med rectifications-apparat.
Fjerde Classen.
Består af enkel redskap med både mäskvärmare och rectifications-apparat;
hvartill kommer:
Femte Classen.
Innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade dubbla pistoriska
apparaten, eller af annan ännu ej känd uppfinning, sorn icke kan
hänföras till någon af de föregående fyra c/asserna.
Vid bränvins-tillverkning med redskap i hvardera af förestående classer,
må pannan drifvas genom eldens verkan, antingen omedelbart på pannan,
eller ock medelbart genom vatten-ånga från serskild panna, som antingen
omgifver den förra, eller är ställd på större eller mindre afstånd
från densamma.
Lösa halsar må ej för bränvinspannans förening med hatten användas.
§• i4-
Bevillningi- samt /Slim, Banv,- och Ekon,-Utskottens Utlåtande, N:o 5. 17
§• »4-
Då bränvinsbrännings-redskap förfärdigas på bruk, i stad, köping
eller på landet, vare den, som redskapen tillverkat, vid bot af Trettiotre
Riksdaler 16 sk., skyldig, innan lian bränvinsredskapen från sig lemnar,
ej mindre att förse panna och hatt, äfvensom då löst bröst, rectificationsapparat,
eller mäskvärmare tillböra redskapen, dessa sistnämnde apparater,
nied stämpel af sitt namn, hemvist och årtalet, då den förfärdigats, än
ock att besörja, det de varde uppmätte och stämplade af dertill förordnade
Landtmätare eller Justerare, för hvilka tillverkaren noga bör uppgifva
redskapens beskaffenhet till alla dess delar; missleder han Justeraren
med falsk uppgift, vare bot samma.
Då förändring af bränvinsbrärmiiTgs-redskap, genom nya bottnars
eller aflappningsrörs insättande, hattens ändring till form eller rymd, anbringande
af mäskvärmare eller reclitications-apparat, eller annorledes vidtages
, skall redskapen å nyo af Justeraren mätas och, om rymden undergått
förändring, ånyo stämplas, och den förra stämpeln utplånas, samt nytt
mätnings- och stämplings-bevis uttagas; och vare den, sorn ändringen
verkställt, skyldig att, på sätt och vid ansvar, sorn i irsta morn, stadgas,
om uppmätningen och stämplingen föranstalta.
Å bränvinspannor af tackjern, som hädanefter gjutas, bör pannerymden
och bruksstämpeln, jemte årtalet, utsättas i pannans öfre kant, vid ansvar
för Bruks-egaren, som ofvan stadgadt är.
§. ,5.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller förut
ej uppmätta och stämplade bränvinsbrännings-redskap förordne Kongl.
Majas Befallningshafvande ett b e h ö fl ig t antal af Landtmätare eller Justerare
i Länen och städerne, och tilldele dem vissa districl, lämpade efter hvars
-och ens hemvist; och vare för denna förrättning Landtmätare eller Justerare
lika ansvarig, som för målkärils justering i allmänhet.
Uti de städer, hvarest eller i hvilkas granskap någon Landtmätare
icke är boende, må till Justerare för bränvinsbrännings-redskapens mätning
och stämpling, en Magistratsperson kunna antagas.
§. 16.
Bränvinspannor skola vid mätningen vara försedde med löst bröst, då sådant
finnes, och med hatt eller stängselskifva och rör samt öfriga tillbehör, sorn, en£ih.
till R. St. Pret. 1840, ä Sami. 2 JM 4 Haft. 2
l8 Bevillrurigs- samt Allni. Ees v,- och Eicon -U'/.sköttens Utlåtande, IV: o 5.
ligt nästföljande §., äro underkastade stämpling. Pannans hela cubik-innehåll
mätes med vatten eller annat flytande ämne till öfversta kant eller
läckande brädd. Om hatten är försedd med en eller flera luckor eller
någon annan öppning än ångröret, skall den vid mätningen påsättas, och
redskapen uppmätas till öfversta luckans eller öppningens nedre kant, till
så stor höjd, som mäsk deri kan inrynamas.
Hatten, med fastsittande ångrör, skall äfven till hela sitt cubik-innehåll
uppmätas, och om den innehåller mer än tvåtredjedelar af pannans
rymd, öfverskottet ingå i pannerymds-beräkningen. Den fals, sorn är ämnad
att nedskjutas i pannan, ingår ej i mätningen till större del,, än hvarmed
den öfverstiger i| tum.
Likaså uppmätes mäskvärmare, der sådan linnes, till hela sinrymd,
med afdrag af derigenom gående rör.
Då pannan, som är försedd med aftappnings-rör, uppmätes, skall
tappen eller vridhanen isättas, och intet afdrag för rörets innehåll ega rum.
§• 17*
Med undantag af tackjernspannor, skola på alla andra pannor och
dertill börande hatt eller stängselskifva, lösa pannebröst rectifications-appaTrater
och mäskvärmare, ebrad dessa senare äro af metall eller träd, Landtmätaren
eller Justeraren å hvarje al dessa delar, med stämplar utmärka
initial bokstaf verne af sitt namn, och årtalet, då uppmätningen skett, samt
derjemte å pannan redskapens uträknade pannerymd. Stämpeln på panna
sättes å halsen eller dess öfversta del; på de öfriga ofvan uppräknade delarne,
å de ställen, der den blir väl synlig, utan att skada redskapen.
§. 18.
Landtmätare eller Justerare, hvilka, för att mäta och stämpla
hränvins-brännings-redskap, kallas från sitt hemvist af enskild man,
åtnjuta derföre af denne sistnämnde resekostnadsersättning och arfvode,
såsom för andra embets-forrättningar. Kallas han åter till uppmätning
och stämpling af flera redskap på ett och samma ställe eller
by, eller socken, der liera redskap vid ett och samma tiflfäl»
fälle af honom kunna mätas och stämplas, tillkommer honom resekostnadsersättning
och arfvode, endast såsom för en resa, jemte den serskilda betalning,
som han bör erhålla, då mätning och stämpling sker i hans hemvist.
Sker mätningen och justeringen å det ställe, der Landtmätare eller
justerare bor och vistas, uppbäre han sex runstycken för hvarje kanna,
som den mätna och stämplade redskapen innehåller. Erforderligt handt
-
Sevillnings- samt Allm. Bese.- och Ehon.-Utskottens Utlåtande, IV:o 5. IC)
langare-biträde vid förrättningen må Landtmätare eller Justerare kunna af
panne-egaren äska4 men med behörigen justerade oell krönta målkärii bör
lian sig sjelf förse.
Utan serskild betalning skall Justerare meddela skriftligt betyg, enligt
bifogadt formulär, så väl öfver mätning, som stämpling; skolande betyget
upptaga en noggrann beskrifning pä redskapens beståndsdelar och
deras dimensioner, med utsättande af den dass, hvartill redskapen hörer,
samt huruvida den är inrättad att drifvas med eld eller ånga; och skall
lian jemväl af hvarje sådant betyg månadtligen lemna Kongl.] Maj:ts Befallningshafvande
fullständig del,
§' *9‘
Ej må under något vilkor annan del af bränvins-brännings-redskapen
än panna inmuras, hvarvid iagttages, att stämplingen alltid skall vara
lätt åtkomlig, ej eller må panna och batt med hvarandra sammanfogas genom
nägling eller lödning,
§. 20.
Innehafvare af bränvins-brännings-redskap vare ifrån allt åtal, i afseende
på dess beskaffenhet, fri, derest den finnes i oförändrad enlighet
med Jnsterarens betyg, och i sådant skick icke öfverstiger den panne-rymd,
till hvars begagnande innehafvaren är berättigad och sig vederbörligen
anmält; dock må, i händelse bränvins-brännings-redskapen genom origtigt
betyg af Justeraren blifvit hänförd till lägre dass, än hvartill densamma
rättligen hörer, redskapens innehafvare, vid derom yppad fråga, för det
löpande året påföres den högre afgift, som för redskapens högre dass i
tariffen finnes bestämd.
Enär kannerymden i bränvins-brännings-redskap beftnnes större, än
den uppgifvits, men öfverskoltet ej öfverstiger en femtondedel af den rymd,
hvartill pannan är anmäld och stämplad, och detta med skäl kan anses
hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
ej derföre underkastad lieslag, utan må, vid derom yppad fråga,
egaren debiteras för det löpande året med den högre skatt, hvartill pannans
ökade rymd föranleder, och redskapen genom egarens försorg å n}'0
inätas och stämplas, innan påföljande år, på sätt och under det ansvar,
som uti 14 §• af denna artikel utstakas.
§. 21.
Belrädes Justerare att hafva orätt stämplat bränvins-panna eller i
stämplings-betyget hänfört bränvins-brännings-redskapen till lägre^class, än
20 Beviltnings- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-UlsKöttens Utlåtande, N:o S.
hvartill den rättligen hörer, skall han böta 33 R:dr 16 sk. Banco, och
derjemte dömas tjensten förlustig eller jiå längre eller kortare lid från ut©fningen
deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huruvida förseelsen
härrört af uppsåt eller af större eller mindre vårdslöshet.
Den, som tillverkar branvins-brännings-redskap af större rymd än
den nu tillåtna, utan att kunna styrka, det redskapen är ämnad till export
eller bestämd till inhemskt bruk, på grund af Kongl. Maj:ts serskildt
gifna Nådiga tillstånd, böle första gången 33 R:dr f6 sk., andra gången 66-  R:dr 3a sk. och tredje gången ioo R:dr, allt Banco.
§. 22.
Destillerings-pannor, som af Apothekare få- för pharmaceutiska behof
användas, böra angifvas och upptecknas vid mantals- och skattskrifning,
samt mätas och stämplas, i likhet med hvad om brau vins-pannor i allmänhet
stadgadt är och under enahanda ansvar..
§. 23.
Ifrån och med den i Maj till och med den 3r October hvarje år„,
äfvensom då bränvins-bränning af någon ulöfvas endast under hälften af
den tillåtna tiden, vid hvarje termins slut, nemligen vid Mars och December
månaders utgång, samt under den eller de öfriga månader afåret,
då tilläfventyrs Kongl. Maj:t i Nåder skulle finna för godt alt branvinshränning
inställa eller förbjuda, skall alf bränvins-brännings-redskap antingen
inlemnas i allmänna förvarings-rum, hvilket bör ske sist å andra
söeknedag efter den, då- hans rättighet att densamma begagna uppbörer,.
eller om den befrnnes i enskildt förvar, förseglas, genom deras försorg, som
jörsegling; skola verkställa, utan att i senare fallet pann-egaren sig; deromhehöfver
anmäla..
§•
Äfven under den för bränvins-bränning lofgifne lid,, må icke egare
af bränvins-brännings-redskap, som till bränvins-bränning sig icke anmält,
eller icke vederbörligt tillstånd erhållit, på sätt ii §. omförmäler, innehafva
oförseglad bränvins-redskap.
Stadgandet i denna och nästföregående §. må dock ej tillämpas på njr
iredskap, sorn är i tillverkarens vård, eller på gammal redskap, som är
under arbete pä kopparslagares verkstad.
§. 25.
Den, sorn förskaffar sig flera, större eller annorlunda beskaffade bränvinsbrännings-redskap,
än dem, till hvars begagnande han berättigad är, eller
Bevillning»- »arnt Allm. Besv.- och Ekon-Utskottens Utlåtande, E:o 5.. 2®
si" anmält, vare skyldig att, inom åtta dagar efter det lian egare deraf
Blifvit, sådant hos Magistraten i stad eller hos närmaste Rrono-betjent på!
landet anmäla, och dessa redskap antingen försegla låta, eller ock. tillförvar
å allmänt ställe aflemna.
Åslundar någon att, i stället för den; redskap,, sorn lian. innehar oehs
är berättigad att bruka, få begagna annan redskap, sorn han sig förskaffat,,
vare detta tillåtet, så vida hans uppgift till mantalsskrifning berättigar honom
att sådan redskap få begagna, eller han hos Kongl. Maj ts Befallningshafvande
dertill erhållit tillstånd; åliggande- honom dock, innan han får
begagna den senare redskapen, att låta försegla eller under allmänt förvar
ställa den redskap-, sorn lian förut innehaft, eller också inför Magistraten!
eller Krono-bet jeningen styrka, att densamma blifvit till bränvins-bränning
obrukbar gjord, eller till annan person öfverlåten..
§. 26;
Försegling skall sålunda verkställas, att allenast pannor' med fast;
bröst, hattar, lösa pannebröst och afkylnings-redskap sältas ur stånd att
nyttjas, så att egaren må kunna begagna* de pannor, hvilka eji hafva fast
bröst, till andra hushålls-förnöden heter. De lill ångornas- afkylning; begagnade
pipor vare från försegling fria.
Orri försegling: å landet ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att
antyria, vederbörande Krono-bet jente eller andra af Kongl.. Majis- Befallningshafvande
dertill förordnade välkände personer, hvilka detr i följd deraf,
. skall åligga att, utan föregången anmälan af panne-egaren, med ledning
af de till dem* från vederbörande mantalsskrifvare insända* förteckningar,,
samt i serskildta fall Kongl. Majrts Befallningshafvande® dem delgifne tillstånds—resolutioner
, ofördröjligen efter det bränvins-brännings-rättigheten
för någon eller några panne-egare inom hvarje district upphört, försegling
af bran vins-redskapen verkställa; och eger förseglaren att bestämma tid
och ställe inom districtet för förseglingen, i förut utfärdad Kungörelse,
likväl så, att försegling af inmurade pannor med brost och dithörande redskap
alltid för sig går på hvarje ställe,, der de äro uppgifne att finnas»
I städerne,. hvarest nyssnämnde redskap, med undantag af inmurade pannor,
böra i ällmänt förvarings-rum insättas, vare detta allt Magistratens.
åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, på det sätt, att densamma*
trädes uti borrade eller stampade lina hål, och sedan hopknytes genom
22 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ehon.-UtsTcottens Utlåtande, N:o 5.
en linnelapp, samt förseglas på båda ändarne med deras sigill, hvilka det
blifvit anbefaldt att denna förrättning verkställa.
Den för materialierne till förseglingen åtgående kostnad kommer att
af Kronans medel från Landt-Ränterien förskjutas och ersättning derför
i vanlig ordning af Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoir meddelas, emot
behörig redo och räkning i Landsboken; hvaremot arfvode för förseglingsbestjret
bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet, med en
skilling för inmurad redskap, samt 6 rst. för så kallade lyftpannor, utaf
hvarje kanna af pannans innehåll; dock må vid dessa tillfällen rese- och
tractaments-penningar af förseglaren icke beräknas.
§• 27*
De personer, som, enligt 6 Art. 58 §.; ega att, i afseende på bränvins-bränning,
visitationer och beslag göra, vare berättigade, enär de, för
Kongl. Majrts och Kronans rätt och till controll emot underslef, anse sådant
nödigt, att i stad eller på landet låta ånyo uppmäta förut uppmätt och
stämplad bränvins-panna. Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och
betyg utmärka, ansvare Justeraren, såsom ofvan i i5 och 21 §§. sagdt är,
och vare egaren saklös, så framt han icke i underslefvet bevisligen deltagit.
Tredje Artikeln.
Om Bevillnings-afgifterne.
§. 28.
Beskattningen för bränvins-bränningen kommer att utgå endast efter
panne-rymden, i enlighet med nedanstående tariff, som bestämmer den
afgift, hvilken för sex månaders bränningstid skall erläggas för hvarje
serskild dass af bränvins-brännings-redskap.
För pannor under tio kannor skattas efter nio skillingar kannerummet.
För dem , som anmäla sig att endast under frenne månader utöfva
bränvins-bränning, blifver den i tariffen utförda afgift till hälften förminskad.
Skulle Kongl. Maj:t, med anledning af stadgandet i yrde §. af denna
Författning, för en eller flera städer tillåta större pannerymd än 90 kannor,
ankommer det på Kongl. Majrt alt, med ledning af här ofvan stadgade
beskattnings-grunder, bestämma den afgift, sorn för sådan bränvinsbrännings-redskap
bör erläggas.
§. 3o.
Den till bränvins-bränning berättigade, sorn ej åstundar utöfva den i
1 Art. 3 §. bestämda rättighet, med så stor panne-rymd, tariffen efter
JBevillnings- samt Allm. JBesv.- och Ekon.-Utshottens Utlåtande, ISf:o 5. 23
egendomsvärdet tillåter, betale panne-afgift endast i non af den pannerymd,
lian nyttjar.
§. 3i.
Vill någon uti flere smärre pannor inom samma verk, ebvad de
brukas till drankning eller klarning, fördela den på det bela belöpande
panne-rymden, vare sådant oförvägradt, dock utan förändring i den fastställde,
efter pannornas sammanräknade rymd, utgående afgilten; och hvarvid
iagttages, att tillökning för mäskvärmare eller rectifications-apparat,
eller anbringandet af båda delarne, beräknas endast för den panna, hvartill
dylika apparater begagnas; dock må denna medgifna rättighet ingalunda
tydas till förvexling med de i 5:le classen afsedda redskap.
§. 32.
I de händelser, då Kongl. Maj:t i Nåder finner nödigt att för längre
eller kortare tid påbjuda bränvins-bränningens inställande, skall pannerymds-afgiften
förminskas med en sjettedel för hvarje månad, ett slikt förbud
varar.
§. 33.
Destillerings-pannor af högst sex kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må utan serskild afgift och beräkning nyttjas på de vilkor och för
den tid, som i §. omförmäler. Apothekare i Riket tillåtas, att förpliarmaceutiska
behof, utan serskild afgift, betjena sig af destillerings-pannor
till högst tjugu kannors rymd, och der Apolheks-rörelsen gör bruket af
flere pannor af nöden, må likväl ej öfver två sådane nyttjas, nemligen en
på 20 och en på 12 kannor, utan allt afdrag för kokrummet.
§. 34.
En procent af den summa, som genom bränvins-bevillningen inflyter,
skall innehållas och till Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Contoir ingå,
för att, enligt hvad af Kongl. Maj:t, efter Pröfnings-Comiteens underdåniga
förslag, för hvarje Län fastställes, användas lill ersättning för det
ökade besvär och de kostnader, hvilka med debiteringen och redovisandet
af denna bevillning äro förenade.
§. 35.
Bränvins-brännings-afgiften erlägges förskottsvis5 och må icke under
annat vilkor bränyins-bränning utöfvas.
*4
Mevillnings- samt Allm, Bese,- och Ekon.-Utslottens Utlåtande} IV-o 5.
F or mn laire
lill
Mätnings- och Slämplings-bevis a Bränvinsbrännings-redshapen Nio
Enkel
O'.
P: Xn
^ M
£?
Cfq Q-»
C/3
-C- 5r“
. P
I
CfQ
C%
3
■w
o
r-“
B
O
Bt
p*
o
a
cr O:
B —.
B Z5
B. B
B B
aq £T. _
£ -i
B ^
•«2 ^
t—4
B B
I
•P
CTQ
r*
C
O
-pr*
vO
•-i
Vo °
C- =*
Si o:
« 2
? 2
i
B
p
o
%
^ (t
B B
< c«
C*5 Q
r p
3
B
-• “2
C C: £
<1 = 3
2-cra
fined fast)
panna-; med löst v bröst koppar
(utan J
Conisk ■» hatt med oo tums
Cylindrisk J ångrör.
(Enkel
Dubbel
rectifications-apparat,
fästad vid hatten,
att sättas emellan
pannan ochafkylningsredskapen.
ool oo oo
oo
i st. oval af 6'
it. diam.
i -st. rund af i
i t. diam.
år.
år.
Mäskvärmare
Med (utan) Ång-apparat
(Redskapens rymd är stämplad å pannans öfversta dell — °°’
Med (utan) ång-apparat.
På Panna, Hatt, Mäskvärmare och Rectifications-apparat åsatt min namnstämpel S. S. i
(N? INT. den . . . , 184
Justerarens namn,
JU eser
Bevillnings- samt Allm. Besa.- och Elon.-ZJ tslcottens Utlåtande, N;o 5.
11 eservationer.
Herr Grefve Hamilton, Henning: ”Frågan om grunderna och vilko*
ren för bränvins-bränningens utöfvande måste betraktas nr en moralisk
och en ekonomisk synpunkt. Den förra, uteslutande och strängt afsedd,
fördrar förbud mot tillverkningen af bränvin, den senare, under samma
förhållanden, full frihet i denna näring. Att ett förbud mot bränvinsbränning
vore för landet i ekonomiskt hänseende skadligt, och i verkställigheten
omöjligt, fordrar icke bevis. Äfven fördelarne af full frihet äro
ännu af många betviflade. Återstår således att utröna den minsta inilranning
i näringens frihet, sorn kan vara förenlig med ett nödigt afseende
på den tillverkade varans moraliska och fysiska förderflighet.
Till delta mål bör man, efter mitt förmenande, sträfva vid bestämmandet
af grunderna för bränvins-bränningens utöfning. Om vägen dit,
kunna la nk: irne visserligen ännu vara delade, men minst torde det böra sökas
genom ett ytterligare framskridande i prohibitiv rigtning, och jag reserverar
mig derföre mot de förenade Utskottens förestående Betänkande,
hvilket icke blott antager bränvins-bränningens fortfarande förening med.
jordbruket, utan oek, vida mer än hittills skett, uppmuntrar den såsom
skadligast ansedda husbehofs-brän vins-bränningen, enär de större bränvinspannorna
i högsta classen, enligt detsamma, kunna egas endast i förening
med jordegendom af högst betydligt laxerings-värde, och sålunda måste
inskränkas till ett ganska ringa antal.
Uti Nådig Skrifvelse af den sistledne Februari, har Kongl. Maj:fc
tillkännagifvit sin höga åsigt vara, att bränvins-bränningens förening med
jordbruket, eller den egentligen så kallade husbehofs-branvins-bränningen,
vore att anse såsom en hufvudsaklig anledning till den ökade branvins-consumlionen,
samt ”alt bränvins-brännings-rättighetens skiljande från jordbruket
och förvandlande till en högt beskattad, och jemförelsevis lättare
controllerad fabriks-näring, skulle biand alla medel, hemtade från den
ekonomiska lagstiftningens område, verksammast bidraga till det ondas botande.
” Äfven inom Riks-Stånden har denna mening visat sig vara temligen
allmänt rådande, och finnas skälen dertill fullständigt utvecklade i en
stor del af de yttranden, hvilka åtföljt återremissen af de förenade Utskottens
Betänkande N:o i. Då härtill kommer, att den hos oss i detta lall
Sih. till 11. St. Prat. 1840. 5 Sami. 2 Afd. 4 Häjtef,
ti6 Bevillning?;- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utskottens Utlåtande, JY:o 5-
gällande lagstiftning ingalunda uppfyllt nationens förhoppningar, hvaremot
den i Preussen och andra främmande länder införda frihet i bränvinsbränningen
visat, så väl i moraliskt sora ekonomiskt hänsende, lyckliga
följder, torde intet vidare behöfva anföras till stöd för hufvud-grundsattsen
i det förslag, hvilket jag vågar lxärmed vördsamt underställa. Rikets.
Ständers upplysta pröfning.
Förslag
till
forändrade föreskrifter, angående grunderna och vilkor en för
bränvins-bränningens utöfning, samt afgifterne derför.
t
Första Artikeln.
Om brån viris brännings-rättigheten
r«
Brån
vins-bränning eller deslillering af hvad tjenligt ämne som helst
skall, mot de afgifter och öfriga vilkor, här nedan föreskrifva»',, vara hvarje,
enligt §. 2, dertill berättigad medborgare tillåten, utan inskränkning till
tid, sätt eller pannans rymd.
§. 2.
Berättigad till bränvins-bränning är en hvar, som på landet eller i
stad skattar för ett fastighetsvärde af 3oo R:dr, eller erlägger bevillning
för en inkomst af i5o R:dr, härrörande från annan egendom, rörelse eller
lön :'s). 1840 års taxering gäller såsom grund för rättigheten till brän
vins-bränning,
intilldess: ny Författning derom träder i verkställighet..
Denna mindre väsendlTiga inskränkning i den allmänna rättigheten till bränvinsbränning
föresläs här, till förekommande af den anmärkning, att, genom en obegränsad
frihet i denna näring, backstugusittare» inhyseshjon m, fl', d., möjligen,
kunde fördelas till dess idkande, hvilket dock icke sannolikt lärer vara att befara.
, helst öfriga stadganden lägga betydliga hinder deremot.
Förhållandet mellan de uppgifna summorna står i öfverensstämmelse med
Bevi 11 n i ngs-U t s k o t te ts förslag till Bevillnings-Förordningens 1 §:r der 100 IhJrs
Sako 111 st motsvarar fastighetsvärde af 200 Ib dr.
Beoillnings- samt Allni. Besp.- och Ekon.-ULslottens Utlåtande, JY:o 5. 27
5- 3.
Egare af Åttiks-Fabrik, hvilken, till åstadkommande af så kallad förbränna,
vill begagna bran vins-redskap, skattar lika, som för bran vins-tillverkning*).
§. 4-
De bränneriet’, sorn hädanefter anläggas i stad, böra uppföras utom
dess stakett, på lämpligt afstånd från andra byggnader, och i enlighet med
stadens brand-ordning **).
>5.
Vid de årliga mantalsskrifningarne uppgifves stället, hvarest, samt
den fastighet eller det skattebelopp, hvarföre man vill brån vins-bränning
idka, äfvensom pannans rymd, efter hela det af Justeraren åsatte kannelal,
och den dass, hvartill hon efter hans bevis bör hänföras, samt huruvida
hon är inrättad att drifvas omedelbart med eld eller med ånga.
En livar lill bränvins-bränning berättigad vare obetaget att anmäla
sig till dess utöfvande under en eller flere månader, med skyldighet likväl
alt bestämdt uppgifva hvilken eller hvilka månader han vill dertill
begagna, i förhållande hvarefter bränvins-brännings-afgiflen beräknas.
Skallskyldig är ej pligtig att vid mantalsskrifningen uppvisa stämplings-attest
eller mätuings-betyg, utom å ostämplade tackjerns-pannor; men
vare berättigad alt hänvisa lill den förra året uppgifna panne-rymden,
med åliggande, alt för uppgiftens rigtighet ansvara ***).
§■ 6.
Mantalsskrifvaren bör, jemte utsättande af redskapens panne-rymd,
dass och inrättning, för eld eller ånga, samt efter afdrag, enligt 25 §.,
af kokrummet, påföra afgiften med uteslutande af bråk i beräkningen.
Skriftlig uträkning deröfver skall mantalsskrifvaren, emot lösen efter de för
Krono-debetsedlarne gällande grunder, den skattskyldige meddela J).
*) Denna §. motsvarar 4de morn. af §. 4 i Utskottens förslag, hvars 3:dje morn., såsom
numera endast afseende uppmätningen för beskattning, igenfinnes under §.
25 i Tredje Artikeln, hvaremot dess l:sta och 2:dra morn., jemte hela §§. 3, 5
och 6, kunnat utgå, sedan rättigheten till bränvins-bränning blifvit antagen vara
oberoende af egande jord, och valet af pannerymd fritt,
**) Motsvarar sisla meningen af §. 7 i Utskottens förslag.
***) Motsvarar l:sta mom. af § 8 i Utskottens förslag,
f) Motsvarar 2-dra morn. af §. 8 i Utskottens förslag, hvars §. 9 utgår.
28 Bevillning s- samt Allm, Bes v.- och Ekon,- Utskottens Utlåtande, IV-o- 5.
Enligt denna uträkning erlägges bränvins-brännrngs-afgiften förskottsvis,
pä det sätt oell den tid» Kongl. Maj:t närmare bestämmer, utom i det
fall 8 §. omförmäler. Ingen må bränvins-bränning utöfva med mindre
han de derför belöpande afgifterne på förband erlagt.
Ma nia IsskriTvären åligge att, inom den tid Kongl. Maj: t utsätter, enligt
skattskrifningshandlingarne, sock novis upprätta förteckningar på alfa
dem, sorn sig till bränvins-bränning anmält. Dessa förteckningar, hvari
utsattes pannans rymd och den class, hvartill redskapen hän föres, samt
huruvida den är inrättad för eld eller ånga, skola insändas till Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande, som deraf lemnar vederbörande del för controll
och eftersyn, samt föranstaltar, att ett exemplar värder inom hvarje
församling i sockenstugan, eller på annat lämpligt ställe, anslaget*;).
M
Den,
sorn berättigad till bränvins-brännmg, antingen sig- dertill vid
mantalsskrifningen icke» på sätt S §. stadgar, angifvit, eller ock anmäld
sig lill mindre pannerymd, än hvarmed han sedermera vill bränvin tillverka,
kan, om han åslundar sin rätt begagna, anmäla sig dertill hos;
Kongl. Majlis Befallningshafvande, som senast inom 8 dagar derefter skall
det sökta lillståndet meddela, så vida sökanden styrker sig hafva till vederbörande
erlagt den mot anmäld brännings-tid och panne-rymd svarande
afgiften. Det erhållna tillstånds-beslutet uppvise sökanden för vederbörande
Krono-betjent, och besörje, alt det varder upptaget på den i j
§. omnämnda förteckning öfver dem, som inom socknen sig till bränvinsbränning
anmält **).
Andra Artikeln,
Om bran vin s-bränning s-reds kap en
§• 9-
Bränvins-panna med bröst och hatt må göras endast af metall, och öfrig
redskap af hvad Ijenligt ämne, som helst***). I afseende på beskaffenheten;
och sammansättningen, gäfle följande bestämmelser.
*) Motsvarar §. 10 i Utskottens förslag.
**) Motsvarar §. 11 i Utskottens förslag.
***)Den skiljaktighet, soia eger rum i denna punkt, jemförd med lista mom, af §.
Bevillnings- sami Allm. Besr.~ och Ekon.-UtsTcottens Utlåtande, N:o 5. 2 rf
Med enkel hränvins-repskap förstås en panna till mäskens kokning,
nied dertill hörande så kallad halt och redskap för den uppkommande
bran vins-i mmans afkylning.
Pannan må ega hvad form som helst. Halten med fastsittande ångrör,
hvaraf 6 tum närmast densamma, ingå i uppmätningen deraf, får icke
innehålla mer än ~:delar af pannans rymd.
AfkyInings-redskap må beslå af pipor, rör eller annorlunda bildade
ytor.
Mäskvärmare är den inrättning, hvaruti mäsken, genom den från bränvins-pannan
gående ångan, förberedande uppvärmes, så att, då den derefter
slås eller tappas i pannan, uppkokning och afverkning ske fortare än
eljest.
Mäskvärmare vare tillåten af hvad form som helst, men må ej innehålla
mer än -gidel utöfver pannans rymd, ej eller så inrättas, att dea
åstadkom mer klarning.
Med reclificator förstås den del af ett bränvins-redskap, hvarigenom
större eller mindre del af i inmans vattenhalt afskiljes under mäskens kokning
i pannan, så att afrinuingen utkommer starkare eller sprithalligare,
än då sådan inrättning icke begagnas.
Reclificator må bestå i klarkula, talriks-anstalt, eller hvilken annan
inrättning som helst, utgöra serskild redskap, eller inneslutas i någon del
af den öfriga.
§■ Jo
Genom
begagnande af förenämnde trenne redskapsdelar, hvar för sig
eller gemensamt, uppkomma följande fyra klasser:
Första Klassen.
Enkel redskap.
Redskap i denna klass må ej innehålla, ej eller får till dem fogas,
någon inrättning, tjenande såsom mäskvärmare, till mäskens förberedande
12 i Utskottens förslag, grundar sig på den, af en Vetenskapsman meddelade
upplysning, att bränvin kan tillverkas äfven i pannor af träd, hvilket föranledt’
betydliga underslef, enär det svårligen kan förbjudas någon att i sitt hus ega
träd-käril af hvad form, storlek eller beskaffenhet, som helst, och bränning med
så beskaffade pannor följaktligen icke kan controlleras,
3o Bevillnings- sami Allm. Bese,- och Elon.-Utslottens Utlåtande} N'.u 5.
uppvärmning, eller såsom reclificalor lill klarning, utan måste afrinningen»
för att blifva bränvin, omklaras i samma eller dylik panna.
Andra Klassen.
Består af en eniel redskap med mäskvärmare.
Tredje Klassen.
Består af en enkel redskap med reclificalor.
Fjerde Klassen.
Består af eniel redskap med mäskvärmare och rectificator
gemensamt *_).
Bränvins-tillverkning, med redskap af hvilkendera classen som helst,
må drifvas antingen genom eldens omedelbara verkan på pannan, eller genom
vattenånga från serskild panna, som antingen omgifver den förra, eller
är ställd på större eller mindre afstånd från densamma.
Lösa balsar må icke till någon redskap begagnas.
§. u.
Hvarje tillverkare af bränvins-brännings-redskap vare, innan han den
ifrån sig lemnar, skyldig att, vid bot af 33 R:dr 16 sk. Banco, ej mindre
förse panna och hatt, äfvensom löst bröst, mäskvärmare och rectificator,
när de tillhöra redskapen, med stämpel af sitt namn och hemvist, samt
*) Den i 13 §• af Utskottens förslag förekommande femte classen är här utesluten,
emedan den så kallade dubbla pistorlska apparaten, sorn endast deri skiljer sig
från 4:de classens redskap, att tvänne pannor begagnas, blott medförer den fördel,
att bränsle besparas, men ingalunda någon större tillverkning, än som med
dessa pannor, serskildt begagnade, skulle kunna åstadkommas; och hvad angar
redskap af ännu okänd uppfinning, torde så mycket mindre något skäl förefinnas
till dess hänförande under någon viss dass, som det måste vara ovisst, om
och i hvad nion densamma kan bidraga lill hastigare eller mindre kostsam tillverkning,
eller om den blott afser lättnad vid redskapens rengöring, m. m. dylikt,
som ej bör beskattas. Skulle en uppfinning, ledande till något af de förstnämnde
ändamålen, verkligen ske, lärer den dock icke före nästkommande Riksdag
binna att blifva allmännare känd och använd, och tua det då bero at kominåude.
Ständer att pålägga densamma en rättvis beskattning, hvilket pa förband
icke är möjligt.
BevillningS- sami Allm. Besa.- och Elon.-Utslotfcns Utlåtande, N.-o 5. 3r
årtalet då den förfärdigades, än ock besörja, det de varda uppmätte och
stämplade af dertill förordnad Justerare,, för hvilken tillveikaren Lör noggrant
uppgifva redskapens beskaffenhet lill alla dess delar. Missleder
han Justeraren med origtiga uppgifter, vare lill samma böter förfallen.
Öfver mätning och stämpling ulfärde Justeraren betyg, på sätt i5 §.
föreskrifver.
Då bränvins-redskap förändras eller islåndsättes, skall den ånyo af
Justeraren mätas och, om rymden undergått förändring, å nyo stämplas,
den förra stämpeln utplånas, samt nytt mätnings- och slämplings-betyg uttagas.
Den, som ändringen verkställt, vare skyldig alt, på sätt och vid
ansvar, som irsta morn. al denna §. stadgar, om uppmätningen och slämplingen
föranstalta
§• 12.
Till uppmätning och stämpling af nya, eller förändrade, eller tillförene
icke uppmätte och stämplade bränvinsredskap, förordnar Kongl.
Maj :ls Befallningshafvande ett erforderligt antal Justerare i Länen och städerna,
med vissa dem tilldelade district, lämpade efter deras hemvist.
Justerare vare lika ansvarig för bran vins-redskaps, som för målkärils justering.
iK;')
Bränvinspanna skall vid mätningen vara försedd med löst bröst, dä
sådant finnes, hatt eller stängselskifva och rör, samt ej mindre med de
tillbehör, hvilka, enligt § åro stämpling underkastade, än med det eller
de till redskapen hörande rör och afkyla ings-redskap. Pannans hela cubikmnehåll
mätes med vatten till öfversta kant eller läckande brädd. Om
hatten är försedd med en eller flera luckor, eller någon annan öppning, än
ängröret, skall den vid mätningen påsättas, och redskapen uppmätas till
*)Motsvarasi Utskottens förslag af §. 14, hvars sista morn blott innefattar en tillämpning
på tnckjernspannor af den allmänna föreskriften i lista mom. af denna §,
och derföre, såsom öfverflödigt, här blifvit uteslutet.
**) Motsvarar § 15 i Utskottens förslag. Då Konungens Befallningshafvande kunna
till Justerare förordna äfven andre personer, än Landtmätare, har detta ord,
äfvensom det likaledes öfverflödiga 2-'dra momentet, här blifvit utelemnadt.
***)§§• 13, 14, 15, 16 och 17 motsvara §§. 16, 17, 18, 19 och 20 i Utskottens förslag,
hvarifrån; de endast till ordställningen skilja sig.
32 Betalnings- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utslcottens Ullätande, N:o 5.
öfversta luckans eller öppningens nedre kant, till så stor höjd, som nitisk
deri kan inrymmas.
Hatten skall äfven uppmätas till hela sitt cubik-innehåll, och, om
han innehåller mer än -|:delar al pannans rymd, öfverskotlet ingå i pannerymds-beräkningen.
Den del af hatten, som är ämnad att nedskjutas i
pannans elier bröstets öppning, ingår ej i mätningen till större del, än
hvarmed den öfverstiger i ~ tums höjd.
Mäskvärmare uppmätes till heba sin rymd, med afdrag för derigenom
gående rör.
Vid uppmätning af panna, försedd med aftappningsrör, skall intet
afdrag för det sednares innehåll ega rum.
Lösa rör och afkylnings-redskap undersökas af Justeraren, som å
stämpiings-beviset antecknar deras dimensioner och beskaffenhet.
§. i4.
På hvarje panna, utom af tackjern, och på hvarje lill den ena eller
andra hörande hatt, stängsel-skifva, löst pannbröst, mäskvärmare eller rectificator,
som utgör serskild redskap, skall Justerare med stämpel utmärka
hegynnelse-bokstäfverna af sitt namn och årtalet då uppmätningen skett,
samt derjemte å pannan redskapens uträknade rymd. Stämpeln å pannan
sättes på halsen eller hennes öfversta del, och på den ölriga redskapen,
der han, utan alt skada den, blifver bäst synlig.
§. i5.
Enskild man, som kallar Justerare från dess hemvist, för att mäta eller
stämpla bränvins-redskap, skall godtgöra honom resekostnad och ari vode,
såsom för andra embetsförrältningar. Kallas Justerare lill uppmätning
eller stämpling af flera redskap på en gång och på samma ställe, i en by
eller socken, tillkommer honom resekostnad och arfvode endast såsom lör
en resa, jemte den serskilda betalning, han bör erhålla, då mätning och
stämpling sker i hans hemvist, eller 6 rst. för hvarje kanna, som den
mätna och stämplade redskapen innehåller. Af panne-egaren må Justeraren
undfå nödigt handtlangare-biträde, men med behörigen justerade och krönta
målkäril hör han sig sjelf förse.
Så väl öfver mätning, som stämpling, skall Justeraren, utan serskild
betalning, meddela, enligt bifogadt formulaire, ett skriftligt betyg, inneö
& fattande
Beuillnings- samt Allm. Besa - och Ehon.-Utskotteris Utlåtande, IV:o 5. 33
fattande noggrann beskrifning på redskapens beståndsdelar och deras dimensioner,
samt uppgift på den class, hvartill den hörer, och huruvida
den iir inrättad för tillverkning med ånga. För hvarje månad skall Justeraren
fullständigt delgifva Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sådana under
tiden utfärdade betyg.
§. ,6.
Ej må, under något vilkor, annan del af bran vins-redskapen, än
pannan, inmuras, härvid iagttages, alt stämplingen alltid förblifver synlig
eller lätt åtkomlig; ej eller må panna och hatt med hvarannan sammanfogas
genom nägling eller lödning.
§• ll'
Innehafvare af bränvins-redskap vare fri från allt ansvar för dess
beskaffenhet, när den befinnes öfverensstämmande med Juslerarens betyg,
och, i sådant skick, ej öfverstigande den panne-rymd, lill hvars begagnande
innehafvaren tillstånd eger. Skulle dock bränvins-redskap vara,
genom origtigt betyg af Justeraren, hänförd till lägre class än vederbör,
skall redskapens innehafvare, för den uppgifna liden, erlägga en mot den
högre classen svarande afgift. >
Enär kanne-rymden i bränvins-redskap befinnes vara större, än den
uppgifvits, men öfverskottet ej stiger öfver en femtondedel af den rymd,
hvartill pannan är stämplad och anmäld, samt detta med skäl kan anses
hafva tillkommit genom pannans nyttjande eller eldens verkan, vare redskapen
ej fördenskull underkastad beslag, ulan betale blott innehafvaren
för den uppgifna tiden den högre skatt, hvartill pannans större rymd föranleder.
Redskapen skall, innan påföljande brännings-tid, genom innehafvarens
försorg, å nyo mätas och stämplas, på sätt och vid det ansvar,
sorn i i § utstakar.
§. 18.
Justerare, sorn beträdes med origlig stämpling, eller att hafva i
slämplings-betyget hänfört hränvins-redskapen till lägre klass än vederbör,
skall böta 33 R:dr 16 sk. Banco och mista tjensten, eller på längre eller
kortare tid från utöfningen deraf skiljas, allt efter Domarens pröfning, huru
Jiih.
tilt R. St. Prot. 1840. 5 Sami. 2 Afd. 4 Häftet. 5
34 Bevillnings- samt Allin* Besv.- ocli Elon.-Ut slottens Utlåtande, If:o 5.
yida förseelsen varit uppsåtlig eller vållad af större eller mindre vårdslöshet
§•
*9>
Destillerings-pamior, som Apothekare begagna för pharmaceuliska behof,
böra angifvasoch upptecknas vid m a n tal s - sk r i fi i i n ge n, samt mätas och stämplas,
på sätt om bran vins-pannor §. 30 stadgar, och vid enahanda påföljd
Åstundar någon att,, i stället för den redskap, han anmält, begagna
annan, sora lian sig förskaffat, vare sådant tillåtet, så snart han erlagt
motsvarande afgift, och an lin ge u vid mantalsskrifningen eller bos Kongl.
Majlis Befallningshafvande derlill erhållit tillstånd; åliggande honom likväl,
innan han får nyttja den senare redskapen, att obrukbar göra eller,
på egen bekostnad, Låta under allmänt förvar ställa eller försegla, den, han;
förut un vänd t.
Endera af dessa tv än ne sistnämnde åtgärder skall äfven vidtagas, då
någon förskaffat sig flera, större- eller annorlunda beskaffade brånvins-redskap,
än dem, till hvilkas begagnande lian erhållit tillstånd, utan att vilja
dera för tillfället använda., och vare lian derjemte skyldig att, inora åttadagar
efter det han blef innehafvare deraf,, sådant hos Magistraten i stad,
eller hos närmaste Kronobetjent på landet anmäla.
Från stadgandet 1 detta sista moment undantages dock ny redskap,
sora ännu är i tillverkarens vård, och gammal redskap, som. är under lagning
på kopparslagares verkstad***}..
§. 31..
Försegling skall af välkände personer, dem Kongl. Majlis Befallningshafvande
förordnar, verkställas allenast å pannor med fasta bröst, hattar,
lösa pa,nnbröst, och afkylnings-redskap, så att egaren må kunna till annat
bruk 1 hushållet, begagna pannor med Lösa bröst.. De pipor,, sora till ångornas
afkylning begagnas, vare från försegling fria.
Hvarje år, inom den tid, Kongl. Majit utsätterege Dess Befallningshafvande
att om försegling å landet antyda de dertill förordnade perso
-
*) Motsvaras fUtskottens förslag af §, 21, hvars senare moment här utgått, såsom
icke öfverensstämmande med den. antagna friheten i valet af paunornes rymd.
**)Lika med §, 22 i Utskottens förslag, hvars §. 23 bortgått, enär icke någon visslid
är för bränvins-brännings utöfvande bestämd,
]***) Motsvarar §§. 24 och. 25 i Utskottens förslag,
Bevilt/angs- sunil Allni. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Utlåtande, Nio 5. 3B
ner, hvilka det åligge att, med ledning af de lill dem frän mantalsskrifvarne
insända förteckningar, och, i serskilda fall, Kongl. Majrls Befallnings*
hafvandes delgifna lillståndsbeslut, samt äfven utan föregången anmälan af
pnnne-innehafvarne, ofördröjligen efter det bränningsrättigheten för någon
öppliört, försegling af bränvinsredskapen på innehafvarens bekostnad verkställa.
Tid och ert dertill inom hvarje district eger förseglaren genom
kungörelse bestämma, likväl så, att försegling af inmurade pannor med
bröst och dithörande redskap, alltid sker der, de är o uppgifne att finnas,
I städerna vare förseglingen alltid Magistratens åliggande.
Förseglingen skall ske med messingstråd, som trades genom borrade
eller stampade fina hål, och sedan hopknytes, medelst en linnelapp, samt
förseglas på båda ändarne med dens sigill, åt hvilken förrättningen blifvit
uppdragen.
Den för materiali erne till förseglingen åtgående kostnad kommer att
af Kronans medel från Landt-Ränlerien förskjutas, och ersättning derför i
vanlig ordning af Kongl. Majtls och Rikets Stats-Contoir meddelas, emot
behörig redovisning i Lands-boken; hvaremot arfvode för förseglingsbeslyrel
bekostas af panne-egaren, och utgår efter kannerummet med en skilling
för inmurad redskap, samt 6 rst. för hvarje kanna af så kallade lyftpannors
innehåll; dock må vid dessa tillfällen rese- och tractamenls-peiiningar
af förseglaren icke beräknas
§. a a.
Så väl förseglare, som andre personer, hvilka ega att, i afseende på
bränvins-biänning, visitatiouer och beslag göra, vare berättigade, enär de
för Kongl. Majrts och Kronans rätt och till controll emot underslef anse
sådant nödigt, att låta ånyo uppmäta förut uppmätt och stämplad redskap.
Finnes dervid annat innehåll, än stämpel och betyg utmärka, ansvare
Jusleraren, såsom ofvan i 12 och 18 §§. sagdt är, och vare egaren
Saklös, så framt han icke i underslefvet deltagit eller bevisligen, genom
ofullständige och origlige uppgifter lill dusteraren om redskapens beskaffenhet,
föranledt denne att afgifva ett origtigt stämplings-beyis
*) Motsvarar §. 26 i Utskottens förslag,
**) Motsvarar §. 27 i Utskottens förslag»
36 Bevillnings- samt Allm. Be sv.- och Ehon.-ULskotlens Utlåtande, N:o 5.
Tredje Artikeln.
Om bevillnings-af^ifterne.
§. a3.
Skatt för bran vins-bränning utgöres med 6 r. Banco för hvarje kanna
bränvin, som anses med den anmälda redskapen kunna under den upptiden
afverkas *).
§• 24-
Afverknings-förmågan beräknas för
redskap af i ista classen till 8 gånger pannans rymd i månaden.
2:dra d:o — 12 — d:o —
3:dje d:o — 16 — d:o —
4:de d:o — 02 — d:o —
Inom hvardera af föreslående classer beräknas afverkningsförmågan
dubbelt högre, då ångredskap begagnas**).
§. 25.
Vid beskattningen få, såsom kokrum, 2:ne jungfrumått för hvarje
kanna afräknas pannerymden.
§. 26.
För tillämpningen af förestående beskattningsgrunder, anföras följande
exempel ur bifogade Bilaga.
*) Såsom grund för beskattningen är antaget, att hvarje kanna bränvin, såsom varande
lika skadlig och till samma pris säljbar, borde med en lika skatt beläggas.
Vid bestämmandet af afgifteus storlek, har åter afsetts , att densamma måtte gynna
uppkomsten af, och sålunda småningom föranleda fabriksbränning, utan att
likväl blifva alltför tryckande för den , som blott till husbehof , under en kortare
tid af året, vill idka bränvinsbränning. Sålunda synes t. ex. af den bifogade
Tariffen, att afgilten för en 10 kannors panna är, för 3 månader, blott 2
R:dr 24 sk. Visserligen skulle en sådan panna, enligt Utskottens förslag, för 6
månader endast erlägga 1 R:dr 42 sk., och skilnaden tyckes således vara betydlig,
men förhållandet jernnäs väsendtligen derigenom, att innehafvaren af en
sådan mindre panna sällan begagnar densamma under hela den tillåtna bränningstiden
af 1/2 år, och att den honom, i jemförelse med innehafvare af större pannor,
medgifna lindring i beskattningen, följaktligen hittills varit mer skenbar, än
verklig.
**) De olika classernas afverkningsförmåga är, jemväl hvad ångredskap beträffar,
antagen, i enlighet med de förenade Utskottens Utlåtande i Betänkandet iN:o 2.
Bevillnings- samt Allm. Ees v.- och Ekon.-TJtslcottens Utlåtande, N:o 5. 3y
§• 27‘
Destilleringspannor af högst 6 kannors rymd, kokrummet inbegripet,
må, utan serskild afgift, nyttjas på de vilkor, i §. omförmäler.
Apothekare tillätes att, utan serskild afgift, dock endast för pharmaceutiska
behof, beLjena sig af destilleringspannor till högst 20 kannors
rymd; och der Apotheks-rörelsen gör bruket af (lera nödigt, må likväl icke
mer än tvänne sådane begagnas, hvaraf en på 20 och en på högst 12
kannor '*).
§. 28.
En procent af den summa, som genom bränvinsbevillning inflyter,
skall innehållas och till Kongl. Slats-Contoiret ingå, för att, enligt hvad
Kongl. Majrt, efter Pröfnings-Comiteens förslag, för hvarje Län, fastställer,
användas till ersättning för det ökade besvär och de kostnader, hvilka
debitering och redovisning af denna skatt medföra”*®).
Med Herr Grefve Hamilton förenade sig Herrar Stuart , Fredric ,
Bibbing, Bengt, och Herr von Rosen, Georg, samt Herrar Brunnius,
Rydin och Akeson.
Herr von Heland förenade sig med Herr Grefve Hamilton, utom i
Herr Grefvens förslag, att pannerymden får öfverstiga po kannor.
Äfven Herr Westfeldt instämde i Herr Grefve Hamiltons reservation,
utom i afseende å Herr Grefvens uppskattning af ångans verkan på bränviuspannan.
Af Herr Friherre Hamilton, Hugo: ’’Emot de sammansatta Utskot
tens
nu fattade beslut att antaga 1835 års Författning såsom grund för sitt
försl,ig till ny bränvins-förordning, reserverar jag mig på de skäl, jag i min
vid det första Betänkandet till Stånden afgifna reservation anfört, och
hade måhända Utskotten ej saknat anledning att skänka någon närmare
uppmärksamhet åt dessa sköl, och det förslag, jag, i enlighet dermed, nu
har framlagt, då det vida större flertalet af talare inom trenne Stånd, och
någre äfven inom det fjerde hafva yttrat sig för de satser, som ligga till
*) Motsvarar §. 33 i Utskottens förslag, (hvars §§. 29—32, såsom icke tillämplige
vid här antagne grunder, blifvit uteslutne). Ordet ’’högst” är på sista raden tilllagdt,
på det att Apothekare icke må anses annorlunda bunden vid valet af den
mindre pannans storlek, än att densamma icke får öfverstiga 12 kannors rymd.
**) Skiljer sig endast till ordställningen från §. 35 i Utskottens förslag.
38 Bevillning s- samt Allm, Bese.-och Ekon.-Utslottens Utlåtande, IV.-o 5,
grund för detta förslag. — Utskotten hafva ej funnit för godt ali lyssna
lili den nog allmänna röst, som sålunda uppmanade Utskotten att en gång
göra slut på de principlösa och oltast hvarannan korsande, det åsyftade
ändamålet motverkande Författningar, som vi hittills till vår olycka egt i
denna näring, i hvilken dock principlöshet just är farligast, då straffet följer
genast efler misstaget. För mig återstår då ej annat, än att ännu en
gång, äfven med fara att anses för mycket vidhållande, hvad jag anser
riktigt, reservationsvis vädja till Riks-Stånden, och underkasta deras upplysta
och slutliga bedömande det förslag, som inom Utskotten ej förmådde
■vinna mera än 20 röster. Jag anhåller derföre all få bär bilägga detta
Förslag
till
Grunder för en ny B ränvins^brännings-För ordning.
1:0 Bränvinstill verkning förklaras hädanefter, och för alltid vara en för
Iivarje Svensk man fri näring, att bedrifvas, vare sig å land eller i stad,
på huru lång tid af året, med hvad slags redskap och med huru stor eller
liten panne-rymd, som hvar och en finnér för sig förmonligast.
2:0 Beskattningen beräknas och utgår, med det undantag, som serskildt
stadgas efter det under den anmälda tiden högsta möjliga tillverkningsbelopp,
beräknadt efter mäske-karens cubik-innehåll.
3:q Då denna allmänna beskattnings-grund ej låter utan allt för stor
svårighet vid controllen tillämpa sig på de mindre såkallade enkla verken,
undantagas härifrån alla verk med enkla pannor, utan mäsk-varmare, intill
3o kannors rymd, och gälla för dom följande föreskrifter:
d) Ingen får anmäla sig för dessa pannor för mindre tid,
än för hela året.
(Ali försegling blir derigenom öfverflödig och under sommarmånaderne
kan ändå ingen med fördel tillverka bränvin
med dessa små verk).
A) Skatten utgår fortfarande efter den i 1835 års Författning
bestämda tariff, med 5o procents förhöjning,
4:o Ålla verk med mera än 3o kannors panne-rymd, äfvensom alla
med mindre panne-rymd, då mäskvärmare eller någon annan slags konst
-
Bevillning*- samt Allm. Besv.- och Ehon.-ZJislcottens Utlåtande, IV:o 5.
apparat dertill användas, skatta efter den antagna beska tlnings-gruudcrs
efter mäske-karens. cubik-innehåll, oell underkastas de derför nödige conti
oller.
5:o Skatten för dessa verk bestämmes lill 4 sk. Banco per tillverkad
kanna, samt erlägges ej på förband, utan vid den för de andre skatterne
bestämda tiden.
(>:o Egare af dessa verk må anmäla sig till bran vins-bränning- för ifrån
i lill n månader, och utgår då skatten endast för den anmälda liden.
Till undvikande äfven för dessa verk af den kostsamma hittills använda
förseglingen, skall pannan, eller,.der den är inmurad, sjelfva hatten inlemnas å
dertill bestämdt allmänt förvarings-rum, för att der förvaras intill 8 dagar
före den tid, då egaren önskar, efter skedd anmälan, sig å nyo deraf begagna,
7:o- Anmälan till bränvins-bränning sker endast i Mars eller September
månader, celi uppgifves dervid verkets kanne-ryrad och beskaffenhet, tiden
, under hvilken bränvins-bränning skall bedrifva», samt mäske-karens antal
oclt cubik-innehåll.
8:© Stränga controiler och böter bestämmas för den, sorn under dea
anmälda brännings-tiden gör någon ändring i de en gång uppgifue mäskekarens
antal eller storlek.
Om Rikets Ständer skulle antaga dessa enkla och rationella grunder
för en ny* Brtinvins-bränniogs-föi ordning, synes det som om Rikets Ständer
lämpligast skulle för närvarande inskränka sig till att i underdånighet
frambära dem lili Kongl. Majit, med underdånig förklaring, att Rikets Ständer
för denna gång ej ansett sig böra afgifva några närmare utarbetade reglementariske
föreskrifter för tillämpningen af dessa grunder, då dessa föreskrifter
vid öfvergången tili ett alldeles nytt system för denna handtering,
böra och måste bestämmas med en fullständighet och en administrativ
sakkännedom, sorn ej skäligen kan förväntas af en representativ församling.
Fullt väl kan denna nemligen genom inhemtad kännedom om förhållandet
i andra stater, äfvensom genom egen erfarenhet om origligheten
af det hos oss bestående, öfvertyga sig om lämpligheten och nödvändigheten
alt öfvergå till cn ny både lagstiftnings- och beskallnings-grund för
någon viss näring, då de förut tillämpade befunnits orrgtiga, men det torde
dock ligga utom gränsen för dess förmåga att med full sakkännedom
kunna bestämma alla de vilkor och controiler,, som blifva oundvikliga atl
4° Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut slo lieris Utlåtande, iV/o 5.
iakttaga vid införandet af denna nya ordning, och som kunna med full
tillförlitlighet inhemtas endast af den viii dylika frågors grundliga behandling
vande embetsrnannen. Det är på desina grund, Rikets Ständer
torde böra i underdånighet anhålla, det Kongl. Maj:t, om Kongl. Maj:t gillar
och antager ofvan anförde hufvudgrunder för ilen nya Författningen, täckes,
efter inhemtade fullständiga upplysningar, huru och med hvilka försigtighetsmått
dessa grunder blifvit i Konunga-Riket Preussen tillämpade,
låta under loppet al nästa år, då i alla fall den nu gällande Författningen
kommer att fortfara, utarbeta och utgifva en ny Författning för bran vinstillverkningen
i Riket.
Rörande de för öfrigt nödige föreskrifterne för inskränkning och
stränga band a krögeri-rörelse och bränvins-försäljning å landel, med mera
hvad, som kan lända till fylleri-lastens hämmande, komma de sammansatte
Utskotten att i serskildt Betänkande yttra sig, och är derföre öfverflödigt
att derom något vid sjelfva Bran vins-förordningen nu tillägga'’.
Med Herr Friherre Hamilton förenade sig ldeir Wallander, i fråga
om principen, men ansåg skatten böra höjas med 100 procent.
Af Herr Conlracls-Prosten Nibelius: ”Emot den i Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
Betänkande N:o 2 föreslagne beskattningen å bränvins-bränningen
reserverade jag mig, emedan jag ansåg beskattningen å de mindre enkla
panne-rymderne vara, i förhållande till den, som föreslogs å de större
panne-rymderne, alldeles för hög. Utskotten hafva i sitt nu afgifne senare
Betänkande ölVergålt lill den motsatta ytterligheten. Jag gillar denna
lika litel som den förra, och har derföre ej eller kunnat biträda detta
senare beslut.
Utskotten hafva, till grund för beskattningen, antagit i8ö5 års tariff,
utan annan förändring deri, än att öka den med 5o procent. De stora
ojemnheter, som förefinnas i närande tariff, hafva således i Utskottens nu
framlagda beskattnings-försiag blifvit bäbehåline.
Tariffen för år 1835 hvilar, hvad de enkla pannorna beträffar, på
den grund, att den enkla pannans afverkniugs-förmåga antages till 6 gånger
pannans rymd i månaden, samt att för hvarje kanna bränvin, som
kan tillverkas, skatten beräknas af po-kannors-pannan till ask., och sedermera
efter nedsättning af jtdels runstycke för hvarje enhet i panne-rymden
intill 45-kannors-pannan, för hvilken skatten således blir efter 9 runstycken
-
Bevillnings- samt ylllm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, JV:o 5. 4[
stycken, li varefter skatten vidare nedså t tes, så att deu för 25-kanns-pannan
blir efter 4 .runstycken, samt för iG-kanns-pannan efter i runstycken.
Billigheten fordrar visserligen, alt en. vida lägre skatt bestämmes
för de mindre panne-rymderne, än för de större; likväl anser jag den nedsättning
i skatt, som här blifvit beviljad de mindre panne-rymderne, nä
ra
större än behofvet det påkallat.
Den ojemnhet i beskattning, som nu blifvit omnämnd, är till faveur
för husbehofs-bränningen. En annan ojemnhet af ej mindre betydenhet
befinnes äfven i 1835 års tariff, och alltså äfven i den nu föreslagne.
Men till faveur för fabriks-bränningen; den rör beskattningen å i:dra classens
redskap, eller den såkallade mäskvärmaren.
Både vid denna och sisllidne Riksdag har blifvit antaget, att, genom
begagnande af mäsk värmare, den enkla pannans afverknings-förmåga
ekes med 5o procent; att således en 3o-kanris-panna af 2rdra classen kan
afverka lika mycket som en 45 kannors af r:sta; en 4° kannors af ardra,
lika med en 6o kannors af irsta o. s. v. Då beskattningen bör slä i ett
gifvet förhållande till afverkningsförmågan, synes det som redskap, hvilka
kunna afverka en lika qvantitet, äfven böra lika beskattas, och att således
skatten för 3o kannors pannan i andra classen bordt blifva lika med skat
ten
för 45 kannors panna i irsla, samt skatten för 4° kannors panna i
2:dra lika med skatten för 60 kannors panna i irsta classen. Så bar likväl
icke skett. För en 45 kannors panna i irsta classen är skatten föreslagen
till 37 R:dr 4G sk., och för en 3o kannors panna i 2:dra, endast
till 22 R:dr 6 sk.; för en 60 kannors panna i irsta classen lill 78 R:dr
3G sk., och för en 4° kannors panna i 2:dra, endast till 43 Rrdr 28 sk.
Olikheten i skattebeloppet för dessa redskap med lika afverknings-förmåga,
härleder sig derifrån, att man —■ utan alt göra afseende på den lindring
i beskattningen, sorn för de lägre enkla panne-rymderne blifvit medgifven,
och som ej bör komma en högre class till godo — trott sig göra nog, då
man bestämt skatten för hvarje pannerymd i 2:dra classen 5o procent
högre, än för den motsvarande pannerymden i irsta classen.
Den ojemnhet i beskattning, till faveur för 2:dra classens redskap,
som härigenom uppkommer, är af så mycket större betydenhet, som af
totala beloppet af de så kallade konst-apparalcrne nära T~:delar höra till
Bih. till R. St. Fröt. 1810, 5 Sami. 2 AfJ. 4 Haft. 6
42 Bevillnings- sami Allm. Best.- och Elon.-Ut skot tens Utlåtande, JY:o 5.
nämnde dass. Enligt 1837 års capital-räkning, utgör hela antalet af’konstapparater
3,167, och af dessa höra 2,836 till 2:dra dassen.
Beträffande beskattningen å äng-apparater, har i Utskottens nu afgifne
förslag, en vida lägre afgift för dem blifvit bestämd, än den ännu
gällande Författningen för dem föreskrifver. Författningen af år 1835 bestämmer
nemligen, att dylika apparater skola minst beskattas, i likhet med
y:de classens redskap. Nu åter kunna, enligt Utskottens förslag, dessa
apparater appliceras till hvilken dass af redskap sora helst, emot en förhöjning
i dass-afgiften af 5o procent. En 60 kannors panna i a:dra dassen,
med ång-apparat, kommer, efter Utskottens förslag, att betala 177
R:dr 9 sk., hvaremot för ett ång-apparat af samma rymd betalas, efter
nu gällande Författning, 5o2 R:dr 24 sk. Huruvida den nu föreslagna nedsättning
i afgiften för ång-apparater är behöflig, synes tvifvelaktigt, då,
oaktadt den höga skatt, som den ännu gällande Författningen för dem bestämmer,
omkring 5o dylika apparater sedan sista Riksdagen lära hafva
uppkommit.
Till följd af hvad nu blifvit emot Utskottens förslag till beskattningstarilf
anmärkt, har jag ej för min del kunnat densamma antaga. Ett annat
förslag till tariff framställes här nedan, mera för alt visa, att de ojemnheter,
som vidlåda Utskottens förslag, kunnat utan svårighet undvikas, än
i den förhoppning att detta enskilda förslag blifver af Rikets Högloft.
Ständer antaget.
Bevillnings- saint Allm. lies v.- och Ekon.-U(slottens Utlåtande, JY:o 5. 4 3
Skatt för Sex Månader.
Panne-
rymd.
lis ta
classen.
2:dra
classen.
3:dje
classen.
4:de
classen.
5:te
classen. |
1 0
sams
å
6 r.
5
—
7
2 4
10
53
16
—
2 1 3
l6
— I
i 5
11
å
6 r.
7
24
—
<4
3
7
3o
120
—
—
36o
—
20
99
t
a
6 r.
10
—
3o
—
53
16
213
.6
—
48o
—
2Ö
11
\
a
9 r.
18
56
—
46
4a
5
83
16
3oo
—
—
600
— I
3o
91
a
i sk.
3o
—
—
67
2 4
—
1 20
36o
—-
—
720
—
—
35
11
a
1 sk. 2 r.
4°
4o
—
9'
42
5
163
16
420
—
—
84o
—
4o
19
t
a
1 sk. 4 r.
53
16
—
1 20
—
213
16
48o
—
—
960
—
45
1>
å
1 sk. 6 r.
67
24
—
151
42
b
270
54o
—
—
1,080
1
5o
11
ä
1 sk. 8 r.
83
16
—
187
24
—
3oo
600
—
—
1,200
—
—
55
11
a
1 sk. 10 r.
100
4°
—
226
42
5
33o
—
660
—
—
1,320
—
60
99
å
2 sk.
1 20
—
270
—
36o
720
—
—
1.440
—
65
11
å
2 sk. 2 r.
140
40
—
292
24
—
39°
780
—
—
1,56o
—!
70
9 9
å
2 sk. 4 r.
163
16
—
315
—
420
840
—
—
i ,68o
—i
7 J
91
å
2 sk. 6 r.
.87
24
—
337
24
—
45o
9°°
—
—
1,800
—j
80
11
a
2 sk. 8 r.
213
16
—
36o
—
—
480
960
—
—
1,920
—
—!
85
99
å 2 sk. 1 0 r.
240
4 0
—
382
24
—
510
1,020
—
—
2,040
—
—
9°
99
å
3 sk.
270
—
—
4o5
—
54o
—
1,080
—
—
2,l6o
—
Upplysnin^ar i afseende på ofvanstående Tariff:
ad) De i columnen för i:sta classen upptagna runstycks- och skillingsbeloppen,
utmärka afgiften för hvarje kanna bränvin, som med de serskilda
enkla panne-rymderne kan tillverkas;
U) Beskattningen är bestämd efter apparaternes a/verk n ings-förmå g a,
och denna afverknings-förmåga för de serskilda classerne, beräknad efter
den grund, som i Utskottens Betänkande N:o 2, pag. finnes uppgifven.
Den här antagna afverknings-förmågan bar af vetenskaps- och andre sakkunnige
män blifvit gillad, och flere af Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
Ledamöter, som sjelfva innehafva stora konst-brännerier, hafva erkänt
densamma ej vara för högt beräknad.
c) Skatten' för de sammansatta eller konst-apparaterna är beräknad
efter 3 sk. för hvarje kanna bränvin, som med dem kan tillverkas, så yi
-
44 Bevillnings- samt Allm, Besa.- och Ehon.-Utslottens Utlåtande, N-0 5.
da deras afverknings-förmåga ej understiger den enkla go-kannorspannan;
i hvilken händelse de sammansatte apparaterna skatta lika med den enkla
pannan, till hvars afverknings-förmåga det sammansatta apparatets uppgår.
cT) Afverknings-förmågan i hvardera af de 5 classerne anses fördubblad,
då äng-apparater dertill begagnas, och bör skatten för sistnämnde
apparater beräknas efter enahanda grund, som i momentet c. är uppgifven.
ej) I ofvanstående tariff är skatten utförd endast för hvar 5:te enhet.
För de mellanliggande enheterna kan den med lätthet completteras, under
iagttagande af att för de enkla panne-rvmderna ifrån 20 till och med do
skatten för hvarje kanna bränvin, som kan tillverkas, ökes med |:dels r.,
och ifrån 3o till 90, med |:dels r. för hvarje enhet i panne-rymden.
Då jag ej kunde gilla den af Utskottens majoritet antagna tariff, och
den minoritet till hvilken jag hörde enhälligt yrkade, att skatten å bräuvins-bränningen
borde minst fördubblas emot hvad den för närvarande är,
liar jag i det här framlagda förslag till tariff beräknat afgiften för den
enkla go-kannors-pannan, äfvensom för alla konst-apparater, hvilkas afverknings-förmåga
uppgår till eller öfverstiger den enkla go-kannors-pannans
product till 3 sk. för hvarje kanna bränvin, sora kan tillverkas; men får
förklara, att jag, för min del, anser lämpligare att skatten för de större
apparaterne beräknas endast till 2 sk. för hvarje kanna bränvin, som med
dem kan tillverkas, samt att således denna tariff i allmänhet nedsättes
med 5o procent.
Beträffande de reglementariska föreskrifterna, anser jag usta mom.
i 6 §. böra erhålla den redaclion, som detta moment hade i Betänkandet
N:o 2, och således rättighet att förena sig om gemensam bränvins-bränning
böra förunnas ej blott åt åboer å hemman och hemmansdelar inom samma
bjj utan äfven åt åboer å serskida hemman eller hemmansdelar, under
vilkor, att de äro belägna inora samma socken. I annat fall skulle nemligen
en åbo å ett enstaka hemman, blifva beröfvad rättigheten att förena
sig med andra om gemensam bränvins-bränning, hvilket synes obilligt.”
Af Contracts-Prosten Sandberg: ”Det är en beklaglig sanning, att
bränvins-förtäring allt för ofta åstadkommer vantrefnad, armod och brott.
Man kan icke eller utan bekymmer tänka på, att i vårt fattiga land årligen
brännes och supes upp ett varuvärde, som är jemförligt med hela
Bevillnings- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utsloitens Utlåtande, N:o 5. /\5
Statsverkets behof. Af denna Riksdag väntar också Svenska folket några
lagsliflnings-åtgärder, sora kunna mer och mer inskränka bi än vins-hräntoingen.
Men dessa åtgärder mäste, efter min tanka, vara så beskaffade,
att hvar och en tydligen inser hvad de åsyfta, och att ingen kan betvifla,
del. raan på fullt allvar vill komma lill målet, ehuru det måste ske småningom
och med betänksamhet, utan att på minsta sätt gynna den ena
tillverknings-melhoden, under det man söker qväfva den andra, ty det
onda skulle annars oförminskadt qvarstå, ehuru i en annan kanske
fördei fligare form. Af sådan anledning får jag vördsammast föreslå
följande:
1:0 bränvins-brännings-tiden inskränkes till 3:ne månader, nemligen
November om hösten, för de möjligtvis frusna potäterna skull, samt Mars.
och April, eller April och Maj, om våren, för den mindre foder-tillgång,
som då vanligen förefinnes. Med en sådan hrännings-tid blir det icke
gerna möjligt för någon alt om hösten och under vintern uppköpa och
uppbränna hvad som längre fram på sommaren kan hehöfvas till brödföda,
hvilket hittills ej sällan förorsakat förlägenhet och dyr lid på spanmål i
alla de orter , som deraf hafva knapp tillgång. Dessutom hafva ju förut många
småpannor icke varit anmälda för mera än 3 månader. Denna tid är också
visserligen tillräcklig att frambringa långt mera bränvin, än som nyttigt
är; men en uppdrifven salubränning med de stora verken skall ofelbart
genom en kortare tid i någon moa tyglas;
2:0 afgiften, efter hittills gällande tariff", utgår fördubblad, hvarigenom
skallen väl icke blifver så stor för de mindre pannorna, men förhöjningen
för alla, både stora och små, blifver dock lika och i samma proportion,
som den förut varit. Detta gör också uträkningen enkel och lätt för hvar
och en, och ingen erhåller härigenom någon slörre förmon, än som egt
rum tillförene;
3:o för att icke föranleda någon till en större tillverkning, än han
skulle önska, må hvar och en ega frihet att välja en eller flere, samt
hvilkendera han vill af dessa 3ne bestämda månader, och endast skatta
för den lid, han anmäler sig vilja bränna;
4:o skatten erlägges på samma gång anmälan sker, och pannans försegling
för den tid hon ej begagnas bekostas af panne-egaren, på det sätt
Utskotten föreslagit;
46 Bevillning,?- samt Allm. Besa.- och Elon.-Ucskotlens Utlåtande, A:o 5.
5:o för öfrigt bibehålies j835 års Bränvins-brännings-förordning, så
att ingen förändring behöfver ske i panne-rymden, och således icke eller
någon kostnad förorsakas, för att bringa den gamla redskapen i öfverenslämmelse
med den nya Författningen; utan endast konst-apparaterne rigtigt
classificeras efter deras afverknings-förmåga.
Om 1840 års Ständer besluta dessa åtgärder, så gå de derigenom i
någon mon de önskningar till mötes, som böras i landet från alla dem
af allmogen och folket, hvilka älska nykterhet och åstunda inskränkning i
den skadliga bränvins-handteringen,
Skulle det vara alldeles omöjligt att få tiden inskränkt lill 3 månader,
så anser jag dea af Herr Prosten Nibelius föreslagna beskatlningstariff
böia antagas, emedan den är beräknad för 6 månader, med mera
rättvisa och noggranhet, än den, som finnes i gamla Författningen.”
Med Conlracls-Prosten Sandberg förenade sig Herr Biskopen Doctor
Bruhn, Herr Prosten Hallbeckj Herr Professoren Grafström samt Herrar
IVestman och Engström.
Herr Prosten Bergqvist förenade sig med Herr Contracts-Proslen
Nibeliusj i afseende å grunderna för beskattningen, och med Herr ContractsProslen
Sandberg, i afseende på inskränkningen i tiden.
Af Prosten Gahne: ”Emot detta, Höglofl. sammansatta Utskottens Betänkande
anhåller jag att i följande bestämmelse få nedlägga min reservation:
no
Alt Bränvinsbrännings-tiden bestämmes till sex månader om året
anser jag öfverflödigt, emedan, om man endast afser produclion, denna
inom kortare tid kan tillfredsställa allmänna behofvet. Det torde vara angeläget
tillie, att, på samma gång jordbruket erhåller tillbörligt skydd,
tillverkningen, hvad tidsbestämmelsen beträffar, icke öfver liöfvan bedrifves,
hvarföre fyra månaders bränvinsbränning är tillräcklig;
2:0 Hvad de olika bränvinsredskapens beskattning, enligt den tariff, som
Blifvit föreslagen, angår, så är jag af samma mening, som Herr Prosten
Nibelius uttryckt, och anhåller således att få instämma i Herr Prostens
reservation;
3:o Att bevillningen på förhand skall erläggas, anser jag hvarken statsekonomiskt,
eller till något godt ändamål ledande. För ingen annan när
Bevillriings- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'.o 5. 47
ring skall skatten förskottsvis betalas, och kan således ej finna, hvarföre
denna bevillning skall, minst ett år förr än nödigt är, dragas ur allmänna
Rörelsen.”
Af Herr Billberg'. ”Då jag inom Utskottet tillhört dem, som ansett
principen för fri bränvinsbränning böra tillämpas, så föranlåtes jag emot
detta betänkande anmäla min reservation, beklagande att Irenne RiksStånds
yttranden i ämnet så föga hafva förmått att inverka på Utskottens beslut.”
Af Ilerr Westlinger'. ”1 det af Höglofl. Utskotten nu afgifne och godkände
Betänkande, som under min frånvaro blifvit upprättadt, är principen
om en fri bränvinsbränning frånträdd. Rättigheten till bränvinsbrännings
utöfvande har åter blifvit fästad vid jorden, men slädernes jordegares
rätt dervid inskränkt och beroende af omröstning, ehuru Herr vice
Talman Halling och jag, med flera, vid återremissen af första Betänkandet
yrkat, att de, i grund af eganderätt, böra njuta lika rättighet, som jordegare
på landet, och visat, att den händelse inträffat, alt den, som icke
velat bränna bränvin, genom omröstning dertill blifvit tvungen, hvarföre
åtminstone i de städer, der jorden med eganderätt innehafves, lika rätt
bort gälla, som för landet. Men då jag hyser den öfvertygelse, att en till
tid inskränkt och högt beskattad bränvinsbränning endast uppjagar productionen
af denna vara, nedsätter priset derå och ökar consumlionen
deraf, så måste en fri och måttligt beskattad bränvinsbränningsrätt blifva
den enda och rätta regulator för tillverkningen i detta fall. Jag kan derföre
icke biträda det nu afgifne Betänkandet, utan instämmer i Herr Grefve
Hamiltons reservation, hvari jag dock, under antagandet af en fullkomligt
fri näring, anser följande förändringar böra ske:
i §. Orden ”enligt 2 §. derlill berättigad” utgå.
a §. Utgår.
5 §. i Morn. Orden ''samt den faslighet eller det skattebelopp, hvarföre’’
utgå.
a Morn. Början erhåller följande lydelse: ”En hvar vare obetaget
att anmäla sig till bränvinsbrännings utöfvande under en, etc.
8 §. Början erhåller följande lydelse: ''Den, som sig till bränvinsbränning
antingen icke, på sätt 5 §. stadgar, angifvit eller ock — —- —
kan sig dertill anmäla hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, etc.
48 Bevillning^- Samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande , A7: o 5.
Då jag icke ännu medhunnit granskningen af de flera föreslagna Beskaltningstarifferne,
så förbehåller jag mig att derom tå afge yttrande,
då frågan i Ståndet förekommer.”
Af Per Persson från Örebro: ”Emot förenade Utskottens Betän
kande,
får jag i nedanstående delar mig reservera.
Det har blifvit panne-egaren å lagd t att bekosta arfvodet för förseglingsbestyret.
Att denne sålunda måste till en del vidkännas kostnaden för en
controll, som, jemte det den icke kan hindra honom från utöfvandet af
bränvinsbränning, om han vill vara lagbrytare, anser jag vara mycket
obilligt, utan sedan denna, i min tanka, onödiga cor.troll skolat vara, hade
sammansatta Utskotten bordt bibehålla det stadgande, som i 1835 års
Bränvins-författning är föreskrifvet.
Utskottens föreskrift, att skatten för bränvinsbränningen skall på förhand
erläggas, ej allenast åstadkommer svårighet för, om ej rent af hindrar,
de mindre bemedlade jordegarne, hvilka merendels ej äro i besiltsittning
af några penningar förr, än de tillverkat sin vara och afyttrat någon
del deraf — alt af bränvinsbrännings-rältigheten sig begagna, på samma
gång sam, genom det minskade antalet af bränvins-brännare, uppstår
en större vinst för de mera förmögne, på de förres bekostnad; utan ock
står i rak strid mot den af Utskotten förut gillade och antagne 8 §. i
i335 års Bränvins-förordning, hvari, bland annat stadgas följande: ”dock
”bör i den skattskyldiges debetsedel för hvarje år af vederbörande införas,
”så väl beloppet af den pannerymd, hvartill han sig anmält, Sorn ock det
^fastighetsvärde, hvarefter bränvinsbränning får ega rum, till upplysning
,;om den pannerymd, som i grund deraf får begagnas.” 1 händelse afgiften
skall erläggas förr än debetsedeln blifvit den skattskyldige tillställd,
tjenar ju delta stadgande till intet; och jag anser således Utskotten hafva
genom den nu tillagde föreskriften, omintetgjort deras förut fattade beslut.”
Härmed förenade sig Jonas Kylander och Jöns Ersson från Wermland.
Af Johannes Andersson från Skaraborgs Län: ”Eaiot sammansatta
Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens beslut, att föreslå Rikets Ständer, det
afgiflen för bränvinsbränningen må erläggas förskottsvis , enligt de närmare
föreskrifter., sorn Rikets Ständer ville åt Kongl. Mäjit öfverlemna
att i Nåder utfärda, får jag härmedelst anmäla min reservation.
För
Bevillnings- sami Allm, Besv.- och Ekon.-Utslcottens Utlåtande, N:o 5. 49
För elt sådant beslut, tillkommet sedan Utskotten redan antagit och
fastställt grunderna för branvinsbrännings-rättighetens utöfning i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med 1835 års Kongl. Förordning i ämnet, med
vissa förändringar, egentligen i afseende på en förhöjd beskattning, finnes
ej någon annan rigtig förklaringsgrund, än den öfverraskning, som, ge
nom
den derom väckta frågan, uppkom.
Då likväl den utaf Utskotten antagna 8 §. af nämnde Författning
förekommer, bland annat, alt i den skattskyldiges Debetsedel för hvarje
dr bör införas, så väl beloppet af pannerymden, som fastighetsvärdet samt
uti fi §. stadgas blott såsom undantaga att den, som ej vid mantalsskrifningen,
ulan sedermera hos Konungens Befallningshafvande anmält sig till
bränvinsbränning, skall, innan tillstånd dertill kan erhållas, visa sig hafva
erlagt pannerymds-afgiften; synes mig det senare beslutet, att ali brän
vinsbrännings-afgift
borde utgöras förskottsvis, vara fullkomligen stridande
emot berörde föreskrifter, och sålunda hafva i grundlagsvidrig ordning
tillkommit.
Ensamt det förhållande bör utgöra tillräckliga skäl för Rikets Höslofl.
Ständer att ogilla ifrågavarande beslut, men blotta möjligheten att det
kunnat i sammansatta Utskotten genomdrifvas, visar till hvad grad Utskottens
pluralitet, af ensidiga åsigter, låtit hänföra sig, då den vidtagit
en åtgärd, hvaraf följderna, (j händelse den af Rikets Ständer gillades),
skulle blifva af högst menligt inflytande för hela landet, och i synnerhet
för den jordbrukande classen af allmogen. Oberäknadt det klandervärda
misstroende till folkets moraliska känsla, som blottas genom ett beslut,
åsyftande, att på indirect sätt hindra eller tillintetgöra utöfningen af deras
husbehofs-för nöd en heter.
Det måste väl icke eller kunna förbises det i Stats-ekonomiskt hänseende
skadliga och förtryckande, alt \\ å i5 månader före den rätta och
hittills vanliga betalnings-lerminen, utprässa och från allmänna rörelsen
indraga ett beskattnings-belopp af circa en million Riksdaler Banco, vid
en tidpunct, dä folket nödgas svårast anstränga sig att bereda penninge-tillgång
både för egna hushålls-förnödenheler och till afbördande af löpande årets
allaoncra. Anser man intet då jordbrukets idkare ej redan nog betungade,
och skola dessa, i olikhet med allt annat lofligt företag, på förhand beskattas
för en näring, hvaraf de ännu icke hunnit draga någon fördel.
Bih. till R. St. Prof. 1840. 5 Sami. 3 J/d. 4 Häftet. 7
5o Bewillnings- samt Allm. Bese.- och Elon.-Ut,slottens Utlåtande, N:o 5.
Jag vågar hoppas och yrkar, att Rikets Ständer ogilla detta håde okloka
och orättvisa förslag.
Så ock bestrider jag den föreslagna ökade skatt för pannor under
30 kannor, af det skäl, att med nämnde panne-rymd icke någon tillverkning
kan ske till afsalu.
Derjemte anser jag mig skyldig bestrida all förseglig å bränvins-brännings-redskapen,
såsom görande ingrepp i egande-rälten, oell af samma
skäl, som försegling å berörde varor föreslås, kunna och böra Rikets Ständer
föreslå försegling och insättning på allmänt förvarings-rum å hvarje annan
persedel eller instrument, hvarmed egaren möjligtvis kan tillbringa
öfverträdelse af hvad Lagen för Sveriges Rikes invånare stadgar.”
Häruti instämde Anders Larsson från Westerås Län, Peter Gabrielsson
från Kronobergs Län, Ephraim Larsson från Elfsborgs Län och Anders
Larsson från Upsala Län.
Af Matts Persson från Stockholms Län: ”Vid början af innevarande
Riksdag, hyste jag, såsom mången annan, den tanke, att Ständerna under
närvarande förhållanden icke borde söka tillvägabringa några hufvudsakliga
förändringar uti 1835års Författning, angående bränvins-bränningen och dess
utöfning. Men snart började, dels under enskild ta samtal, dels under Ståndens
öfverläggningar härom, helt andra och skiljagtiga meningar att i delta
afseende göra sig gällande, och man tvistade om sjelfva principen för
rättigheten till denna tillverkning. Delta gaf mig anledning till den reservation
emot Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o2, hvilken
jag nn åberopar, och uti hvilken jag uttryckt den åsigt, att frihet är
ett nödvändigt vilkor för fortkomsten af alla näringar, samt att, då man
i allmänhet försvarar hvarje oförvitlig Svensk medborgares rättighet att drifva
det lofliga yrke, som han för sig finner förmånligast, vore detinconsequentT
derest man härifrån ville undantaga en enda riärings-gren och binda densamma,
såsom ett slags tnonopoliumy endast vid en viss sambälls-class. Jag
sökte äfven visa, att ju mindre Statsmagterna inblanda sig uti den enskildes
industri, destomera modererar denna sig sjelf, just genom den af
friheten uppkomna concurrence; äfvensom att en allt för hög beskattning
leder till lagbrott och lönn-brännerier, serdeles på de orter, der den så
kallade husbehofs-bränningen för närvarande utgör landtmannens enda hufvudsakliga
binäring; hvaremot en hög skatt ingalunda bidrager att hämma
fylleri-lasten, den der bäst motverkas genom ändamålsenligt inrättadeyb/Ä
-
Beuillnings- samt Allm. Besv.- och Ehon.~LJtskotlens Utlåtande, N:o 5. 5i
skolorj samt lära och efterdöma af de högre folk-classerne och af deni»
hvilka på ungdomens uppfostran hafva inflytelse.
Denna så kallade folkets princip gjorde sig ock i viss mon gällande
i den Ulskolts-afdelning, som behandlat frågan; men då det nu lyckats
motsatta intressen att kullkasta Afdelningen? förslag, (^hvilket äfven i sjelfva
verket var oantagligt, emedan principen deri icke var genomförd), och i
Utskottets plenum tillvägabringa det Betänkande, som nu afgår till RiksStånden,
samt sålunda frihets-principen, i fråga om denna närings-gren, kan
anses så till sägande vara lagd till handlingarne under denna Riksdag, vill
jag blott yttra några ord om den af Utskotten föreslagna beskattning. Jag
anser denna , fastän vida mindre än i det föregående förslaget, vara allt
för hög, och skola leda just till de följder, som jag nyss omnämnt. Att
med frihet, i fråga om tillverkningen, äfven mena jriket från skattg har
naturligtvis icke fallit någon in; men denna skatt bör i alla hänseenden
så modereras, att ej en alltför stor frestelse uppkommer för tillverkareH
att genom hemliga lagbrott undandraga sig denna afgift till Staten. i835
års Författning synes derutinnan hafva gått en medelväg.
Hvad serskildt vidkommer skattens betalande på förhandså är jag
fullkomligt af samma mening, som Ola Jeppsson från Blekinge Län uttryckt
uti sin vid ofvannämnde Betänkande N:o 2 fogade reservation,
nemligen: alt ett sådant stadgande skulle medföra oreda både för skattskiifvare
och uppbördsman; men framförallt tillskynda den fattige jordbrukaren
en mängd olägenheter och förluster. Mängden skulle icke vara i
tillfälle att förskottsvis betala denna afgift, och blefve til 1 följd deraf nödsakad
att ingå med anmälan till Konungens Befallningshafvande, Härigenom
vunnes visserligen en ökad inkomst för Lands-Kamereraren, medelst
expeditionslösen för resolutionerne, och en okad inkomst för BränvinsAdvocater
och Commissionärer, medelst Skrifvare- och Commissions-arfvoden;
men den fattige landtmannen fick vidkännas den deremot svarande
afgiften, jemte postporto, kostnader och försummelser för resor, samt lida
alla de förödmjukelser, hvilka i större eller mindre mon drabba en sökamlen,
synnerligen då han tillhörer den folk-class, som man inbegriper
under namnet allmogen. Staten eger samma garanti för utbekommande
af denna utlaga, som för alla öfriga, och det af Utskottet föreslagna stadgande
skulle, såsom nämndt är, endast med en ökad tyngd drabba den
mindre bemedlade, hvars hårda vilkor det, efter mitt omdöme, är Statsmagternas
pligt att i stället söka på allt sätt mildra.
5a Beoillnings- sami Allm. Besp.- och Ehon.-Ulskottens Memorial, K:o 6.
Bränvinsredskapens försegling anser jag ej leda till det dermed åsyftade
ändamålet. Erfarenheten har tillräckligen ådagalagt, huru stadgandet derom
eluderas, och huruledes just förseglingen utgör ett slags läckemantel för
lönnbränningen under förbuden tid. Allt besvär och all kostnad i detta
afseende äro således onödiga.
Om ej dessa åsigter vinna deltagande, så har jag dock ansett mig
böra förvara dem i Protoeollet för framtiden/
N:o 6.
Ant. till Exp. Utst. den 19 September, kl. 1 e. *n.
Memorial, i anledning af återremiss utaf förevarande
Utskottens Betänkande N:o B, angående ersättning
till Krono-Läinsmännen för resor, som af dem anställas
till försegling af bränvinsredskap.
Till följd af den återremiss, som af ofvanberörde Betänkande från
samtlige Riks-Slånden, i sammanhang med Betänkandet N:o 2, angående
grunderne för bränvinsbränningen m. m. till Utskotten ankommit, få Utskotten
härmedelst vördsamt anmäla,
att yttrande uti ifrågavarande .amne blifvit meddeladt i Utlåtandet
N:o 5, som innefattar svar å återremissen utaf Betänkandet
N:o 2.
Stockholm den i4 September i84o.
STOCKHOLM, Kongl* O r dens-B oktryckeriet, 1840.
Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-TJiskottens Betänkande, N.o ,7. i
N:o T.
Ånk. till Exp. Utsk. den 18 November, kl. 12 midd.
Betänkande, angående reglementariske föreskrifter för Bränvinsbränningens
utöfning, samt om hvad vid försäljning af bi anvin
och beskattningen derå iagttagas bör.
Sedan lill besvarande af de anmärkningar, sorn vid Bevillnings- samt Allmänna
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 2, angående grunderne
och vilkoren för bran vinsbi änningens utöfning samt afgifLerne derför,
blifvit inom Riks-Stånden framställde, nämnde Utskott, uti Betänkande
N:o 5, afgifvit nytt förslag lill föreskrifter i berörde ämne, så få sammansatta
Utskotten härjemte till Rikets Ständer öfverlemna ett, med hänsigt
till de i sistberörde Betänkande antagne grunder, utarbetadt förslag till
reglementariska föreskrifter för bran vinsbränningens utöfning, samt om hvad
vid försäljning af bränvin och beskattningen derå bör iagttagas.
Hvad härvid först angår ansvaret för öfverträdelser af hvad rörande
bränvinsbränningen förordnats, så hafva Ulskolten , med några mindre väsendtliga
afvikelser, i afseende å bötesbeloppen samt nödige ansedde redactionsförändringar
och tillägg, hufvudsakligen bibehållit de stadgande!!, sorn
uti 4;de Art. af nu gällande Författning i ämnet innefattas.
I afseende åter å försäljningen af bränvin, hafva Utskotten utgått från
den åsigt, att enahanda grunder böra följas för släderne och landet, hvadan
Utskotten äfven ansett lämpligast alt sammanföra stadgandena härom under
en och samma paragraf, samt föreslagit:
att minsta qvantitet bränvin, som af en hvar må försäljas, bestämmes
till ly/pdels kanna, så i stad, som å landet; men derjemte
trott
sig böra i förslaget bestämdt uttrycka det stadgande:
alt vid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, det vilkor
skall vara fästadt, att förtäring deraf å försäljningsstället icke
må ega rum, med undantag af gästgifvaregårdar, källare, värdshus,
spisqvarter eller näringsställen, på sätt förslaget närmare utvisar.
Bih. till R. St. Fröt. iSfo. S Sami. a Afd. S.te Haft. 1
2 Sevillu.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Betänkandej N.o 7*
Beträffande det af åtskillige motionärer,serdeles från de Norra orterne,
framställde förslag, att den fria kringforslingen och handeln med bränvin
mätte, enligt communers derom enhälligt fattade beslut, förbjudas eller inskränkas,
så hafva Utskotten, med fästad t afseende å det fyrfaldiga missbruk,
som denna så kallade gårdfarihandel med bränvin medfört, ansett
sig böra föreslå, dels det uti 44 § Förslaget intagne stadgande:
att communer, under vissa föreskrifna vilkor, må ega att erhålla
Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes stadfästelse å träffad öfverenskommelse,
till hämmande af så beskaffad bränvinshandl,,
dels ock det tillägg, som vid 56 §. finnes infördt:
alt, under forsling af bränvin inom landet, ingen må ega att deraf
på en gång försälja mindre qvantitet än i5 kannor, vid äfventyr
af varans förlust, samt böter såsom för oloflig bränvins-ininulering.
I fråga om beskattningen å biänvinsförsäljning, hvarom stadgas i 3:dje
Ärt. 35 §. af nu gällande Författning; men hvilken fråga, till följd af derom
fattadt beslut, blifvit uti Bevillnings- samt Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottens förenämnde Be tänk anden N:is a och 5 förbigången, för
att i sammanhang med frågan om försäljningen behandlas, få sammansatte
Utskotten, som ansett lämpligast att i hosföljande förslag införa stadgandet
härom vid slutet af 5:te Artikeln, vördsamt tillstyrka Rikets Ständer:
all afgifterne för rättigheten till försäljning af bränvin i minut
bestämmas till enahanda belopp och efter enahanda grunder, som
uti iS35 års Författning finnas stadgade.
Vidkommande det af en del motionärer framställde yrkande, att serskild
afgift till communerne för rättigheten till försäljning af bränvin i
minut borde bestämmas ; så hafva Utskotten ansett sig icke kunna fästa annat
afseende å detta yrkande, än alt Utskotten föreslagit:
alt den Kongl. Maj:t och kronan, till följd af nu gällande stadgande,
tillkommande i/3:del af de böter, som enligt Författningen
åläggas, hädanefter må tillfalla socknens Faltig-Cassa.
För vinnande af enhet i lagskipningen, i fråga om verkställighet af ådömdt
ansvar för öfverlrädelser af hvad i Författningen är vordet stadgadt,
hafva Utskotten vidare ansett nödigt föreskrifva;
att då , på grund af Allmänna Lagens stadgande i 3 Gap. 6
Missgernings-Balken, böter för sabbatsbrott, jemte böter enligt Författningen,
blifvit ådömde, sistnämnde böter först böra uttagas.
I öfrigt hafva Utskotten, vid upprättande af hosföljande Förslag, noggrant
öfver vägat de i ämnet afgifne motioner; och då förslaget visar, hvad
Bevilln.- , Bag- samt Allm. Bes v.- och Elton.-Utskottens Betänkande, N-o 7. 3
afseende å hvar och en af dessa motioner blifvit fästad t , hafva Utskotten
ansett ett serskildt upptagande och besvarande deraf, i vidsträcktare måtto,
än sorn skett, icke erfordras.
Stockholm den 17 November 1840.
Förslag till reglementariska föreskrifter för Bränvinsbränningens utöfning,
samt om hvad vid försäljning af bränvin och beskattning
derå iagttagas bör.
Fjerde Artikeln.
Om ansvaret för öfverträdelse af hvad rörande bränvinsbränningen förordnats.
§. 36.
Om någon, till bränvinsbranning berättigad, bränner eller destillerar
bränvin med större eller annorlunda beskaffad redskap, än hvartill han eger
rätt och slämplingsbeviset innehåller, eller under tillverkningen, genom hvad
medel som helst, anbringar mäskning i redskapen , utöfver det kannetal,
hvartill den är stämplad och anmäld, eller begagnar andra utvägar till
bränvinsbranning, än han vederbörligen uppgifvit, bote han, ehvad redskapen
är hans egen eller andras, hvarje gång tv-åfaldt det belopp, hvartill afgiften
för den dervid olofligen brukade bränvinsredskap, efter behörig mätning,
skolat uppgå, om den lofligen varit nyttjad; dock, när, efter sådan
beräkning, böterne icke stiga till Sexton R:dr Trettiotvå skillingar Banco,
pliktfälles förbrytaren til detta minsta belopp.
Beträdes någon, sorn till bränvinsbranning ej är berättigad, eller icke
behörigen dertill sig anmäft, att hafva tillverkning eller destillering af bränvin
anställt eller anställa låtit, bote han tre gånger beloppet afafgiften, enligt
här ofvan stadgade beräkningsgrund; men om, efter sådan beräkning,
böterne icke uppgå till Tjugofem (25) Riksdaler, pliktfälles förbrytaren till
detta sistnämnde belopp. Befmnes någon nyttja en eller flere bränvinspannor,
tom hvardera eller gemensamt innehålla öfver den högsta tillåtna pannerymd,
beräknas böterne till tre gånger afgiften för den högsta pannerymden,
och dessutom till Femton Riksdaler för hvarje överskjutande kannerum.
Då, enligt III:dje Art. 33 §., destilleringspannor af högst Sex kannors
rymd få af de till bränvinsbranning berättigade obehindradt brukas ifrån
4 Bevilln.-, Eng- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vl skot tens Betänkande, N-o 7.
den förslå Januari lil! påföljande April månads slut, samt vidare ifrån den första
November lill årets slut, må icke, om äfven brän vins b ränn ingen- inställes,,
destiliering under den eljest lofgifna tiden med sådane pannor anses oloflig,
eller leda lill ansvar; äfvensom destiliering må obehindradt utöfvas i de
fall, då serskildt Nådigt tillstånd dertill, enligt första ei hålles.
§ 3 7-
I händelse bran vinsbränning, då densamma emli t denna Författning icke
är tillåten, verkställes af någon, ehvad lian dertill eljest vore berättigad
eller icke, bore lian fyra gånger Kloppet af den afgift,, sorn för den dervid
nyttjade brånvinsbrännings-redskap, om den lofligen varit brukad, skolat erläggas,
efter samma beräkningsgrund, som i näst föregående §. säges, likväl
så, alt böterne ej må understiga Trettiotre Riksdaler sexton sk i 1 linga r Banco.
Begär han sådan förbrytelse tredje resan, Jolifve han dessutom för två
år förlustig rättigheten att bränvin tillverka.
Den, som beträdes alt tillverka bränvin under den tid, då bränvinsbränningen
för något serskildt fall, blifvit af Kongl. Maj:t i Nåder inställd,
skall böta fem gånger beloppet af afgiften , enligt ofvan stadgade beräkningsgrund;
dock att böterne icke må understiga Femtio Riksdaler Banco.
Nyttjar någon till brän vinsbränning, då den inställd är, redskap af större
rymd, än den högst lillåtne, straffas han serskildt derföre, som i 36 sägs.
Beträdes någon att utöfva brän vinsbränning med ostämplad redskap,,
skall han derför, utom det ansvar, hvartill han, enligt denna och näst föregående
§., i öfrigt kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att böta Tjugo
Riksdaler.
Uti alla i denna och näst föregående §. omförmälda fall, vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagstillfället befintlige
bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutne.
Med afgift, sorn i denna och näst föregående §, såsom beräkningsgrund
för böterne, omförmäles, förstås den i Tariffen utförde årsafgift
§
38.
Skulle den hemmansegare eller brukare, hvilken , jemlikt 1 Art. 5
är berättigad att, på ett enda ställe,, utöfva bränvins-tillverkning för flere,
nära hvarandra belägne, honom tillhörande hemman och lägenheter, beträdas
att tillverka bränvin på annat ställe, än det af honom bestämdt
uppgifna, vare han förfallen lill det ansvar, som i i:sta morn. af 36
stadgas..
Bevilln.-j Lag- samt Allm.. Bésv.- och Ekon.-Ulskottens BetankaruiCj N.-o % 5
§ 39-
Beträdes egare af ältiksfabrik, alt hafva, inom de byggnader, sorn för
äl I iks-beredningen äro inrättade, eller med de pannor, som dertill begagnas,
tillverkat bränvin eller afyttrat förbränna eller så kallad lank , skall lian
icke allenast vara underkastad bär ofvan stadgadt ansvar för oloflig bränviusbränriing,
hvarvid bötesbeloppet derutöfver tredubblas, utan ock förlora
rättigheten alt älliksberedning, såsom fabriksnäring, bedrifva.
Apothekare, sorn nyttjar destilleringspannor till större rymd eller antal,
än tillåtet är, eller för andra än pharmaceutiska behof, skall vara sitt Privilegium
förlustig, och, för iivarje oloOigen nyttjad panna,, böta såsom för
oloflig bränvinsbränning.
4o.
Den innehafvare af bränvinsbrännings-redskap , som öfverträda, hvad
I 1 alte, i3:de och ig:de§§. är föreskrifvet, med undantag, på grund af i6§-,
af hvad om haltens rymd bestämmes, bote, hvarje gång, han dermed beträdes,
Sexton Riksdaler Tretiotvå skillingar Banco. Lag samma vare för
öfverträdelse af hvad i a3:dje, 24:de och a5:te §§. är stadgadt. Befinnes
någon, under den tid af året, då bränvinsbränning förbjuden eller inställd
är, samt, efter den dag, då försegling af brän vins-redskapen blifvit verkstäld,
innehafva oförseglad brän vins-redskap, bote dubbelt; vare ock i alla
ofvanberörde fall bränvinsbrännings-redskapen förbrutem
§
När åtal sker för olofligt innehafvande af bränvinsbrännings-redskap
eller för oloflig bränvins-tillverkning, ansvare mannen för hustruns åtgärd,
änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja och vetskap
tillkommit; husbonde vare och ansvarig för förbrytelser emot denna Författning,
med undantag af förseglings brytande å bränvinsbrännings-redskap,
så vida visas kan, att sådant skett å den lid, då han vistats å annan ort,
och ulan hans derom gifna befallning. Är i slikt fall husbonde oskyldig,
behålle han den honom tillhörige redskap, hvars värde förbrytaren betala
bör.
Femte Artikeln.
Om bränvins försäljning, samt vilkoren och afgifterne derför.
§ fa
Tid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet, så i stad f som
6 BevilltiLa"- samt Ailm. Besv.- och Ekon.-TJLskoliens Betänkande, IV:o 7.
å landet, är fästadt det vilkor, alt förtäring deraf å försäljningsstället icke
må tillåtas eller ega rum, med undantag af gästgifvaregårdar, värdshus,
källare, spisqvarter eller näringsställen, på sätt och med de vilkor, här
nedan stadgas.
§ 43.
Försäljning af bränvin under En fjerdedels kanna vare, så i stad, som
på 1 andet, icke lofgifven på andra ställen, än sådane gästgifvaregårdar, samt
värdshus, källare och andra tillåtna näringsställen , hvarest mat alltid och
ovilkorligen derjemte måste vara att tillgå. Är gästgifveribållningen fördelad
emellan flere åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åboj,
som efter tour gästgifveriet besörjer.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ega att, efter Magistratens och stadens
Äldstes hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderlige
antal af värdshus, källare, spisqvarter eller näringsställen, der , på sätt bär
ofvan sagdt är, bränvin må utminuteras, och hvilket antal hör vara så inskränkt,
som möjligt är; skolande Magistraten noga tillse, att till dylik näringsrält
antagas och behållas endast tjenlige, ordentlige och välfräjdade
personer, hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande, eller densamma
i förskott erlägga.
Äfvenså tillkommer det Kongl. Majtts Befallningshafvande att å landet
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande Pastor och
socknemän ansett en sådan anläggning behöflig eller den begärt, samt, der
så anses nödigt, äfven Härads-Rätt, blifvit hörde, meddela tjenlige, ordentliga
och välfräjdede personer tillstånd, under ofvannämnda vilkor, till enahanda
försäljning af bränvin, på obestämd tid, men icke utöfver ett år,
å ett eller annat ställe vid segel-led, samt vid sommar- och vinter-vägar,
som, utan att vara landsvägar, allmänt begagnas; äfvensom, der behofvet
för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna lands- och farvägar;
och ege Kongl. MajUs Befallningshafvande derjemte alt vid förut varande
innehafvares afgång, eller då näringsratligheten af dem förverkas, eller på
derom af Pastor och socknemännen gjord anmälan, efter omständigheterne,
omflytta eller indraga sådane öfverflödige värdshus, spisqvarter och näringsställen.
Pastor å landet vare pligtig, att, hvarje år, vid Wahlborgsmässosocknestämma,
inhemta socknemännens yttrande, huruvida något värdshus,
spisqvarter eller näringsställe med ofvannämnde minuteringsrättighet, inom
socknen bör indragas, och i sådan händelse göra anmälan derom hos Kongl;
Maj:ts Befallningshafvande.
SevilluZrt"- samt Allin. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, IV.-o 7. 7
Om, vid grufvor, större bruk oell herrgårdar r samt manufacturier,
värdshus för resande erfordras och. rättighet åslundas att,, under förutnämnde
vilkor, der utminutera bränvin , skall tillstånd r för inrättande af
dylika värdhus, sökas hos Kongl. Majus Befallningshafvande,, sorn,, efter
Pastors oell socknemännens hörande, derom förordnar.
Genom de i denna Förordning gifne stadganden om brä n v ilis försa 1 j 11 ing,
afses icke någon rubbning af den försäljningsrätt, sorn Destillerings-bolagefc
i Slockholm, enligt contract,. tillkommer.
§ 44-
Bränvin må väl i liela fastag, större eller mindre, försäljas, men icke
utdelas eller uppmätas å öppna farvägar eller offentliga samlingsplatser p&
landet, i segel-leder, i ut- och landt-hamnar samt vid stränder; ej eller å
torg, i hamn elfer å öppen gata inom städ'» icke eller vid marknad i stad
och på landet. Den, häremot bryter, böle Tjugu Riksdaler Banco, och blifve
derjemte, vid hvarje sådant fall, förlustig det bränvin, lian dit medfört.
Då, i stöd af serskildt fattadt beslut, menighet i en eller flere socknar,
der rättigheten lill bränvinsbränning allmänt är afsagd , hos Kongl. Majrts
Befallningshafvande anmäler sig om erhållande af fastställelse å träffad öfverenskommelse
att ej emottaga bränvin, och att den ibland menigheten,
som öfverträder detta, gör sig förfallen lill böter, till och med Tjugu Riksdaler
Banco; äfvensom att det bränvin, sorn anträffas uti förvaringsrummen
bos någon af nämnde menighet, är förverkadt, samt att värdet deraf tillfaller
de fattige inom socknen, ege Kongl. Majrts Befallningshafvande alt
en sådan öfverenskommelse fastställa; och utfärde Kongl. Majrts Befallningshafvande
derom allmän Kungörelse att offentliggöras i eget och Rikets
öfrige Län.
§ 45-
Den,. som i minut försäljer bränvin, utan att derlill vara berättigad,
Löte första gången Tio Riksdaler. Sker sådan förbrytelse andra gången,
skall han plikta Tjugu Riksdaler. Föröfvas dylik förbrytelse tredje gången,
eller oftare, bote den tilltalade hvarje gång Fyratio Riksdaler Banco. Är
oloflig bränvinsförsäljning af art och beskaffenhet att kunna hänföras till
krogrörelse, bote förbrytaren, som ofvan i hvarje serskildt fall stadgadt är;
och vare det i försäljningsrummet befintlige bränvin, jemte de käril, hvaruti
det finnes förvaradt, beslag underkastadt och förverkadt, till enahanda fördelning
med böterne.-
8 Sevillu.- , Lag- sam t Allm. Besv.- och Ekon .-Utskottens Betänkande, N.-o 7.
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på contoir eller apothek må icke
bränvin, med eller utan droguer eller andre tillsatser, emot eller utan betalning,
i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas. Sker det , ligge
i tväböte emot hvad här ofvan för hvarje fall är stadgadt.
§ 46.
Käll are- och värdshus-värdar samt spisqvarters- eller närings-idkare',
som rättighet lill hiänvins-minulering innehafva, skola, derest de försälja
bränvin, ulan alt mat derjemte, för den det begär, finnes att tillgå, vara
förfallne till enahanda ansvar, sorn lör oloflig bran vinsförsäljning liär ofvan
finnes stadgadt,
§ 47-
Under Sön- och Helgedagar må bränvin ej försäljas annorlunda, än i
minut, å gästgifvaregärdar och andra tillåtna minuteringsställen vid måltider;
och må alla sådana ställen under Gudstjenslerne vara tillstängde.
Bryter någon häremot, piik te första gången Tjugu Riksdaler Banco. Sker
sådan förbrytelse andia gången eiler oftare, bote förbrytaren Fyratio Riksdaler
Banco hvarje gång ; och vare, med undantag af gästgifvare, hvar och
en annan, som tredje gången återkommer , näringsrätlighelen för alltid
förlustig.
§ 48-
Försäljer någon, som icke innehafver rättighet lili brällvins-minutering
eller den, sorn dertill berättigad är, annorlunda än vid måltider åt spisande
gäster, bränvin till en eller flere personer af den menighet, sorn är församlad
vid Ting, Uppbördsstämmor, Mantalsskrifning, Mönstringar, Auclioner,
Kronoskjutsningar, Skallgångar och andra sådana till större folksammankomster
ledande förrättningar och anstalter, bote lian första gången
Tjugu Riksdaler , och sedan dubbelt. Vid enahanda ansvar må ej eller
under marknad bränvin i minut försäljas hos andra, än dem, sorn antingen
ega rättighet att på stället utminutera bränvin, eller dertill hädanefter erhålla
Konungens Befallningshafvandes i Länet, serskildt för hvarje marknad,
meddeldte tillståndsbref, och hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt,
som behofvet möjligen medgifver,
§ 4g
Belrädes
någon, under den tid, han är under tilltal för oloflig bränvinsförsäljning,
med fortsättning af samma förbrytelse, skall han, lör hvarje gång,
plikta
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-U’ t skottens Betänkande, N.-o 7. 9
plikta det belopp, sorn för den olofliga bran vinsförsäljningen efter dess serskilda
art och beskaffenhet blifvit bestämdt.
§ 5o.
Den, som bevisligen försäljer bränvin till en person, hvilken redan är
synbarligen öfverlastad, bote Tio Riksdaler Banco första resan och sedermera
Tjugu Riksdaler för hvarje gång, han sådan förbrytelse förnyar.
§ 5i.
Å alla näringsställen i städerna skall, då minutering af bränvin der är
tillåten, dörren icke vara läst; och må, vid ansvar, som för oloflig bran vinsförsäljning,
utminuteringen icke annorstädes än i krogrummet företagas.
På gästgifvaregårdar och andra tillåtna bränvins-rninuteringsställen å
landet må, då bränvins-minutering utöfvas, dörren till skänkrummet icke
eller vara läst.
§ 5a.
Ej må någon, som utminuterar bränvin, ega rätt till utbekommande af
fordringar för det bränvin, han sålunda utlemnat på räkning eller credit.
$ 53.
I fråga om åtal för oloflig bränvinsförsäljning, ansvare mannen för hustruns
åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen utan hans vilja
och vetskap tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för dylik förbrytelse,
vare sig att den blifvit begången af hans lagstadde tjenstehjon eller bränmästare
och andre i hans arbete antagne personer, så vida visas kan, att
sådant skett å den tid, då han icke vistats å annan ort, samt i följd af
bans derom gifna befallning.
§ 54.
IIvad till förekommande af oloflig bränvinsförsäljning är förordnadt,
må icke tillämpas å den, som under påstående tåg , med vederbörande befälhafvares
eller kronobetjenings vetskap och tillåtelse, utgifver bränvin åt
dem af manskapet, hvilka blifvit hos dem inqvarterade.
§ 55.
Ej må köpare till vittne antagas, i fråga om försäljning af det bränvin,
han sjelf sig tillhandlat; hvaremot köpare, derest han i öfrigt finnes ojäfvig,
Bill. lill R. St. Brot. 1840. S Sami. 2 Afd. 5.1c Haft. 2
40 Sevillu-, Lag- samt Allm. Besv.- ocli Ekon.-Ul sköttens Betänkande, 2V;0 7.
må vittna derom, alt bränvin blifvit till andre personer vid samma tillfälle
försåldt.
§ 56.
I afseende på bränvins forslande inrikes, iagttages hvad, sorn derom
finnes stadgadt i gällande Författning, angående sjöfart och land väga transport
emellan inrikes orter af varor i ailniänhet, samt om inrikes tullförpassning
och tullbevakning.
Under forsling af bränvin inom landet vare det förbjudet, vid äfventyr
af varans förlust och böter, såsom för oloflig bränvins-minutering, att på
en gång försälja mindre belopp än i5 kannor.
§ hr
Allt hvad i denna Författning finnes stadgadt om utminutering af bränvin,
galle äfven för andra brända eller destillerade spirituösa, drycker.
58..
De gästgifvener, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin oell
andra brända elfer destillerade spirituösa drycker, komma att för denna försäljningsrätt,
utom den vanliga bevillningen, erlägga ifrån Sex till och med
Femtio Riksdaler Banco, samt tillåtna värdshus, källare, spisqvarter eller
näringsställen ifrån och med Tjugu lill och med Etthundrade Riksdaler,,
efter deras mer eller mindre förmonliga rörelse , enligt pröfning af Taxeringsmännen,
hvilka icke allenast må, utan äfven böra, bestämma en högre
afgift, än den här i allmänhet stadgade, då afsättningen anses vara af den
utmärkta betydenhet, att den, jemförelsevis med andra värdshus, skäligen
fordrar en sådan förhöjning.
Den, som vid marknader, regementsmöten, auetioner och andre sammankomster,
efter vederbörligt tillstånd, utöfvar sådan bränvins-minutering,
äfvensom marketentare i garnizons-orter, bör vid Taxerings-Gomiteerne åläggas
lämplig bevilfnings-afgift, f nion af sin rörelse; och skola, tili upplysning
i berörde afseende, de auetoriteter, sorn lemnat tillståndet, meddela
vederbörande skallskrifvare underrättelse om de personer, som erhållit tillåtelse
att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva..
Sjette Artikeln.
Föreskrifter, i afseende på Författningens verkställighet.
§ 59.
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande böra öfver efterlefnaden af allt hvad
Sevillu,-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Uiskottens Betänhandej JSl.-o 7. 11
i denna Författning stadgadt blifvit, bålla allvarlig liand; och skall det
ovilkorligen åligga Krono-, Stads- och Polis-hetjente, samt andre vederbörligen
föiordnade personer att förbrytelser deremot på det allvarsammaste
beifra; egande derförutan alla och en hvar rättighet att förbrytelser emot
denna Författning angifva och åtala, undantagande barn emot föräldrar,
samt tjenstehjon under den tid, de i tjensten äro, emot husbondfolk ; men
rättighet att, så i städerne som på landet, anställa visitation och göra beslag,
tillkommer endast Kronofogdar, Lands- och Slads-Fiscaler , Länsmän,
samt andra af Justitias-Canzlers-Embetet eller Kongl. Majlis Befallningshafvande
förordnade personer, äfvensom Polis- och S ta ds-bel jente i städerna,
hvar och en inom sitt district, såvida ej, hvad Kronofogdar och Länsmän
beträffar, desse genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, efter bos Kongl.
Majit föregången underdånig anmälan, blifvit aucloriserade att anställa visitation
äfven utom deras districter.
Då beslag göres, skall det ske i två tillkallade vittnens närvaro, och efter det
•bränvinsbrännings-redskapens egare eller, i dennes frånvaro, hans på stället
varande ombud eller någon al hans husfolk derom blifvit tillsagd; åliggande
det nämnde publike betjente att, enär förbrytelser hos dem af andre angifvas,
målen lagligen instämma och utföra; dock på angifvarens äfventyr
och ansvar, om angifvelsen saknar grund eller anledning eller diktad är.
De fall undantagare, då branvinsbrännings-redskap finnas antingen 0-  stämplade eller stämplade till större innehåll, än egaren får dem bruka,
och hvartill han sig anmält, eller mera än en femtondedel större, än stämpeln
utvisar, må, vid skeende beslag, hos någon till bränvinsbränning berättigad
och i behörig ordning antecknad, hvarken panna utbrytas och jemte
tillhörande redskap egaren fråntagas, eller rättighet lill bränvins-lillverkning
honom förmenas, innan, efter föregånget laga åtal, förste Domstol i målet
förklarat redskapen förbruten, ulan ege åklagaren blott, vid af honom gjordt
beslag, alt, lill förekommande af förblandning eller förbytning, märka så
beskaffad panna och öfriga redskap, medelst påslående af en tjenlig stämpel.
§ 60.
Undersökning eller visitation, i afseende på öfverträdelser af det, som
i denna Författning är stadgadt, så väl om bränvins-tillverkning, som om
bränvins-redskapens innehafvande och försegling, må alla tider på dygnet
anställas uti brännerier, kök, brygg- och bageri-stugor, samt andre rum eller
byggnader, hvilka för bränvinsbränning eller omdestillering af bränvin kunna
begagnas. Beslagare, så framt de vilja tillgodonjuta det beskydd, dem
12 Bevilln.-, Lag- sami Allm. Besv.- och Ekon.-U Iskol lens Betänkande, 1V--o 7.
lagligen tillkommer, böra, vid dylika tillfällen, synbart bära på sig deras
brickor, eller andra för dem påbjudne tecken, eller, i blist deraf, deras
fullmagter eller förordnanden, hvilka alltid, innan visitation eller beslag göres,
skola på stället uppvisas; vare likväl ordinarie, i orten kände och boende,
Krono- och Stads-bet jente fi ika 1 lade ifrån skyldigheten att deras behörighet
till sådane förrättningar styrka.
Ingen må, vid Trettiotre Riksdaler Sexton skil lingar Banco bot, vägra
beslagare alt på ofvanberörde ställen visitation företaga; desse vara icke eller
något ansvar för densamma underkastade, oansedt någon föi brytelse ej upptäckes,
såvida visitationen icke företages emelian klockan Tio om aftonen
och Fyra om morgonen, då, i händelse någon föi brytelse icke skulle finnas
vara begången, beslagaren bote Trettiotre Riksdaler Sexton skillingar Banco„
egarens ensak.
Våldföras, vid dessa och dylika tillfallen, Krono- eller Stads-beljenle „
eller andra tillförordnade beslagare, eller sker våll, i anledning af redan
gjordt beslag, eller föröfva beslagare sjelf ve våld i oträngd! mål, gånge dermed,
såsom allmänna Lagen i 18 Gap. 8 och p Missgerriings-Balken ,
jemförde med Kongl. Förordningen den 20 Januari 1779, för slika fall
utstakar.
Skulle, under den tid, bran vinsbränning är tillåten, beslagare vilja anställa
undersökning om pannerymden, vare han skyldig, om pannan nyttjas,,
när han sig i detta ändamål infinner, att afbida tiden, då den afrunnit, så
alt undersökningen icke må för panne-egaren medföra olägenhet eller skada.
§ 6r.
Om någon af de betjente, som bör vaka öfver efterlefnaden af denna
Författning, sjelf bryter deremot, förmedelst olofligt inneliafvande af bränvins-redskap,
bränvins-tillverkning eller försäljning , vare han förfallen lill
dubbla böter och miste tjensten.
§ 6,,
Beträdas de i 5g §. omförmälde betjente, eller de , som förordnas att
bränvinsbrännings-redskap under försegling ställa, med vårdslöshet och försummelse
i deras skyldigheter och i deri tillsyn, dem åligger, Öfver hörsammandet
af hvad här föreskrifves,, må de, efter omständigheterne, alldeles
eller på viss tid af vederbörande ifrån tjensten skiljas, eller ock varda belagd
e med det i 1 Cap. 7 §. U l sö k n in gs-Ba 1 k en utsatta ansvar.
Bevilln-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 7. 13
§ 63.
Alla i denna Författning utsatte böter fördelas sålunda, alt församlingens
fattige tillfaller en tredjedel, och målseganden , derest han saken vid
Domstol sjelf utförer, två tredjedelar. Varda förbrytelserne hos Fiscaler
eller Krono-betjenle, eller andre för tillsynen behörigen tillförordnade personer
angifne samt målen af dem. på sätt 5g §. innehåller, instämde och
utförde, då skall målsegande-rälten, eller Iva tredjedelar af böterne, till hälften
emellan angifvaren och åklagaren, fördelas.
Bi än vinsbrännin s-redskap eller bränvin, som, jemte de käril, deruti
bränvinet förvaras, förbrutits, skall fördelas på enahanda sätt; börande så
väl redskapen, sorn bränvinet och kärilen, på offentlig auction försäljas och
beloppet i saköres-längden redovisas; hvadan ock vigten af kopparen eller
den metall, hvaraf annars redskapen beslår, skall med auctions-protocoll
bestyrkas.
Till redskap, som förbrutne anses, räknas bränvinspanna med kittel,
pannbröst, hatt, pipor, slang och annan afkylningsredskap, mäskvärmare
och rectifications-apparat samt hvad konstredskap som helst, dock ej till
större del, än sorn olofligeu nyttjas eller innehafves.
§64.
Böter skola gäldas af den pliktfälldes egendom i löst och fast, så långt
den räcker, med förvandling endast af bristen; börande församlingens fattiges
rätt icke förr utgå, än målseganden sin andel njutit.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter
till och med 10 R:dr 7 dagar
från och med 10 „ „ ,, 25 „ 14 d:o
,, ,, 20 ,, ,, ,, 5o ,, 2 1 d.o
,, ,, ,, 5o ,, ,,, „ 100 ,, 3o dro
„ ,, ,, 100 ,, ,,. ,, 100 ,, 45 d.o
,» ,, 1 oo ,,. ,,. 200 ,, 60 d:o
eller Två månader o. s. v. Ej må dock någon för bristande bÖtestillgång
mer än ett år i fängelse hållas, ehvad belopp böterne må utgöra. Under
fängelsetiden bör fången till arbete hållas.
[ de fall, då förbrytaren, jemte böter efter denna Författning, äfven åläg
ges
böter för sabbatsbrott, böra förstnämnde böter först uttagas, och, i hän
delse
tillgång lill sabbatsbrolts-böterne saknas, skall förvandling deraf ega
rum, enligt de grunder, som allmänna Lagen i 5 Cap. \ Straff-Balken utstakar.
14 Hemlin.-, Bag-
§ 65.
'' Besvär rörande debitering ocb taxering af de för tillverkning eller försäljning
af bränvin bestämde afgifter fullföljas i den ordning, sorn för behandling
af frågor örn debitering och taxering af allmänna Bevillningen är
-föreskri Iven.
Besvär öfver Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut i frågor om tillåtelse
till bränvins-försäljning i minut, äfvensom angående omflyttning eller
indragning af värdshus, spisqvarter eller näringsställen, så val i städerna
sorn på landet, anföras hos Kongl. Maj:t genom vederbörligt Departement
inom den tid, sorn för besvär öfver Kongl. Maj:ts Befailningshafvandes
beslut i Politi-mål stadgad är.
Förbrytelser emot denna Förordning böra, så i stad, sorn på landet, vid
allmänna Domstolarne åtalas och afdömas, med undantag af frågor om oloflig
bränvins-försäljning i de städer, der Polis-inrättning finnes, och i hvilka
dylika frågor, uti hittills vanlig ordning, behandlas. Då den tilltalade
skriftligen anmäler sitt erkännande af förbrytelsen, må personlig inställelse
undvikas. Åklagare, som besvärar med oskäligt åtal, vare skyldig gälda
kostnad och skada.
§ 66.
Af denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas å hvarje källare,
värdshus, spisqvarter eller näringsställe, der försäljning af bränvin eger
rum, i försä 1 jnings-rummet uppspikadt, vid bot af Tio Riksdaler Banco.
Hvad i denna Författning förordnats, skall tjena till efterrättelse ifrån
och med början af är 1842.
Reservationer.
Af Herr Grefve Hamilton, Henning: vDå jag uti min, vid Bevillningssamt
Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 5, angående grunderna
och vilkoren för bran vinsbränningens utöfning, afgifne reservation,
ansett rättigheten till bränvinsbränning hvarken böra utgöra ett uteslutande
privilegium för jordbruket eller inskränkas till tid eller pannerymd, så finner
jag mig föranlåten att reservera mig emot alla de uti Utskottens nu
ifrågavarande Betänkande och Förslag vidtagne beslut, som stå i strid med
förrberörde min reservation j hvarförutan jag reserverar mig emot beslutet
Beviltn., lag- samt Allm, Bcsv.- och Ehon.-Uiskottens Betänkande, N':0 7. 15'
om tillåtelse för en livar att försälja bränvin till så ringa 'qvantitet, sorn
4»tlels kanna”.
Af Herr Friherre Hamilton, Hugo: ”Jemte det jag reserverar mig emot
alla de af Utskotten uti nu afgifne Betänkande och Förslag fattade beslut,
som äro stridande emot de åsigter om fri branvinsbränningvdem jag uti min
vid Bevillnings- samt Besvärs- och Ekonomi-Utskottens Betänkande N:o 5,
fogade reservation utvecklat, får jag serskildt anmäla min reservation emot
Utskottens beslut alt medgifva en hvar rättighet att försälja bränvin lill det
ringa beloppet af ij^Ae\s kanna”.
Af Herr Friherre von Kr cerner: ”Jag anser, att, sedan Rikets Höglofl.
Ständer föreslagit stadganden: om bränvimbrännings-rättigheten, om den redskap,
som får begagnas, samt om Bevillnings-afgifterne, öfrige reglementariska
stadganden. såsom om ansvaret för öfverträdelse af hvad rörande
bränvinsbrähningen förorclnats, om bränvimförsäljningj samt om förf attningens
verkställighet eller de 3:ne senare artiklarne i i835 års Kongl. Förordning,
icke böra vid hvarje Riksdag utgöra föremål för Rikets Ständers
granskning och omarbetning, utan tror, att dessa controllerande reglementariska
föreskrifter böra öfverlemnas till den verkställande magtens bepröfvande
och afgörande, hvarigenom en lagstiftning i detta afseende kunde
vinnas, som erhöll en längre varaktighet, än hittills varit fallet*
Mot förslagets speciella stadganden får jag mig reservera:
i 43 §• 1 morn., att minsta qvantitet bränvin, en hvar får försälja» blifvit
bestämd lill 1 /ijtdels kanna; jag tror detta belopp, såsom hittills, bordt
utgöra minst en kanna. Utskottens förslag uppmuntrar lönnkrögeriet,, ett
ondt, som, tyvärr, med skäl öfverklagas i många orter;
i 4:3 §• 3 mom., att Konungens Befallningshafvande icke må ega rätt
att emot Pastors och Socknemän» bestridande förordna om anläggande a£
något värdshus eller näringsställe inom socken. Min åsigt är, att, då Polisstyrelsen
i dess Kelhet tillhör Konungen» Befallningshafvande, bör ej dess
myndighet uti ifrågavarande fall inskränkas. Locala förhållanden finnas
©tvifvelaktigt, der för den allmänna trafiken och vägfarandes beqvämlighet
näringsställen måste vara att tillgå. Om intresset möjligen i en socken för
lönnkrögeriets bedrifvande med största förmon gör sig gällande, och sålunda
en behöflig och loflig närings-inrättning på denna grund der afskaffa»,
bör ett sådant oskick af Konungens Befallningshafvande kunna förekommas,
helst i dess beslut rättelse kan begäras och af högre myndighet vinnas*
örn Konungens Befallningshafvande skulle förbisett sin pligt att befordra
ordning laglydnad och sedlighet inom Länet,.
16 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utshollens Betänkande, JV.o 7.
I afseende på stadgandet i 55 § , förenar jag mig med den af Prosten
Örnberg afgifna reservation.”
Af Herr Grefve Posse: ”Emot Utskottens beslut, hvarigenom det blifvit
tillåtet för en livar att försälja bränvin lill så ringa qvantitet, sorn
i/4;dels kanna, äfvensom emot beslutet, att husbonde skall ansvara för tjenhjons
förseelser i afseende å oloflig branvinsforsäljning, får jag anmäla min
reservation.”
Af Herr Conlracts-Prosten P. G. Svedelius: ”Sedan de sammansatte Utskottens
pluralitet ansett de al flere motionärer, jemte mig, väckta och af
talrika menigheters enhälligt uttalade önskningar understödda förslag att
afstyra den uti Rikets norra och vestra Provinser flitigt bedrifna och högst
förderfliga gårdfarihandel med bränvin, icke förtjena någon serdeles uppmärksamhet
eller afseende , så återstår för mig endast att häremot bifoga
min protest. Hufvudsyftningen uti förenämnde motioner var att gifva stöd
åt den sig här och hvar uppenbarande allmännare opinion att i mer och
mer vidgade kretsar genomföra nykterhets-ideen. Det kan tagas för afgjordt,
alt alla hämmande åtgärder emot bränvinets missbruk blifva kraftlösa,
så framt icke en allmännare anda inom menigheterna får göra sig
gällande och sålunda understödja de moraliska krafternas sträfvande för
samma mål. De helsosamma verkningarne häraf visa sig uti de NordAmerikanska
fristaternes erfarenhet, som äfven bär blifvit offentligen vitsordad
och väl förtjenar att behjertas. Lagstiftningen derstädes har nemligen
uti den åt serskilda dislrict medgifna rättigheten alt hvar för sig
reglera bränvinshandeln, funnit det verksammaste medel att befordra nykterhet,
välmåga och sedlighet. Sammalunda håller jag före, alt alla communal-åtgärder,
som åsyfla att antingen låta all bräll vinsförtäring upphöra,
eller göra den så oskadlig som möjligt, borde af Rikets Ständer med välvilja
omfattas och understödjas. Men så har icke den i Utskotten segrande meningen
varit. Utaf de tvänne i Betänkandet föreslagne stadganden att förekomma
det ambulatoriska krogväsendet, är det första temligen menlöst, såsom
endast innehållande den åt communer medgifna rättigheten, att om de
icke vilja bränna eller nyttja bränvin, de äfven skola få plikta, om de
sjelfve så vilja. Det andra correctivet skulle finnas deruti, alt i5 kannor
vore den minsta qvantitet bränvin , som under kringforsling finge på en
gång afyttras; men utom det att stadgandet är obestämdt , enär oiden på
en gäng kunna tolkas olika, t. ex. på en gård, eller i ett portlider, eller åt
en person, o. s. v., så blir det svårt alt controllera hvad, som tilldrager
Bcvilln.- , Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskollens Betänkande, N- o 7. 17
si" emellan en gårdsegare och en hränvinsbandlande, sorn kommer på besök
till den (örre, så framt icke spioneri grannar emellan skall eg«t rum.
Jag anser derföre detta stadgande ingalunda tillfyllestgörande. Den förberedande
Utskotts-afdelningen , deruti jag deltagit, hade, i detta afseende, uppgjort
följande tillstyrkande, sorn jag ännu vidhåller, nemligen: 1:0 att menigheter
inom en eller Jlere socknar, hvilka allmänligen af sagt sig bränvinsbrännings-rättigheten,
äfven må berättigas alt genom laga Sockenstämmo-beslut
med vitesbestämmelser förbjuda all införsel af bränvin till afsalu inom samma
socknar; 2:0 att Riksens Ständer mätte till Kongl. Maj:t aflåta en underdånig
skrifvelse, med hemställan derom, att, när en eller flere socknar enhälligt
förena sig om att vidtaga ändamålsenliga åtgärder, åsyftande att
inskränka bränvinshandeln och förekomma de dervid öfverklagade missbruk,
Kongl. Maj:t täcktes, efter sig f öreteende omständigheter och med afseende
på de olika förhållanden, som förefinnas uti serskilda Provincer , meddela
Klådig sanction å de inom socknarne sålunda enhälligt fattade beslut.
För öfrigt får jag emot de af Utskotten fattade beslut reservera mig
uti nedan anförda punkter:
§ 42. Yid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet är fästadt
det vilkor, att förtäring deraf å försäljningsstället icke må ega rum,
utom å de lagligen tillåtna minuterings-ställena. Men Utskotten hafva icke
funnit för godt att derjemte bestämma något ansvar för öfverträdelsen af
detta stadgande, hvilket således endast är att anse såsom en from önskan,
utan kraft af lag. Följden blir, att, då hvar och en, enligt nästföljande §,
är berättigad att sälja en så ringa qvantitet, som i/4 kanna , och ansvarsfritt
kan tillåta förtäringen deraf på stället, så kunna krogar i stort bilda
sig öfverallt, utan hinder af Embeismyndigheler.
§ 43- Uti den sammansatta Utskotts-afdelningen hade blifvit föreslaget,
att utminutering af bränvin å gästgifverier och andra mathållningsställen
endast vore tillåten i förening med spisning till resande, vägfarande
och gäster, hvilka å dessa ställen intaga sina måltider. Afsigten härmed
var att tillintetgöra det egentliga kroglifvet och krogsittningen, hvilkas förderfliga
verkningar äro synbara öfverallt. Utskotten deremot hafva tillåtit
bränvins-utminutering när som helst på söknedagarne, allenast med det förbehåll,
att mat derjemte finnes att tillgå, för den, som det åstundar, och
hafva sålunda sanctionerat det egentliga bränvins-supandet.
Det uti hittills gällande Bränvins-författning intagna stadgande om tillverknings-bevis
vid denna varas kringforslande uti landet, har uti det nu
Bih. till R. St. Prot. 1840. S Sami. 2 Afd. 5;Is Haft. 3
18 Ijevilln.-, Lag- samt Allni., Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N:o j.
uppgjorda, förslaget blifvit borttaget. Men då bränvin afven är en utländsk
tillverkning, sam lättligen insmuglas, så synes intet giltigt skäl vara lör
handen att undanrödja detta, serdeles vid gränsorter, nyttiga correctiv emot
oloflig införsel deraf.”
Uti denna reservation förenade sig Herr Contracts-Prosten Nibelius ,
Herrar Prostarne Säve och Gahne, Herr Professoren Grafström , Herrar
Contracts-Prostarne Nordhammar och Öhrnberg, samt Herr Prosten Hallbeck
och, såsom Ledamot i de sammansatta Utskottens beredning, Professorn
Doctor Bexell.
Af Herr Prosten Sidner: ”Med Herr Prosten P. G. Svedelius instämmer
äfven jag till alla delar, ehuru jag bade önskat, att rättigheten för
communerna att hindra bränvins-införsel vöre, äfven utan vilkor af upphörande
af bränvinsbrännings-rättigheten, medgifven.”
Häruti instämde äfven Didric Weström från Stora Kopparbergs Län.
Af Herr Contracts-Prosten Sandberg: ”För min del kan jag icke annat
än reservera mig emot åtskilliga lagstiltnings-förslag, som detta Betänkande
innehåller , serdeles uti fö och 55 §§.
Det är kanske i närvarande tid ännu oundvikligt , att gästgifvare och
spisqvarters-värdar, när gäst eller resande hos dem förtärer en måltid mat,
tillåtas att vid sjelfva måltiden hålla honom tillhanda en sup bränvin , då
han det begär, hvilket dock aldrig bör blifva någon skyldighet å gästgifvarens
eljer spisq var ters-värd ens sida. Men det är likväl intet tvifvel underkastadt,
att den privilegierade krogrörelsen , eller den så kallade lofliga
hränvins-minuteringen, är ett stort moraliskt och ekonomiskt misstag. Det
är med grämelse och harm, man ser, huru en usling med ett öfvermägtigt
hränvinsbegär, den ena gången elier den andra, måste för dryckenskap erlägga
dryga böter, kanske undergå kyrkoplikt, stockstraff och fästningsarbete,
under det krögaren och bränvinsbandlaren, som, cam gratia et, pri-.
vilegio, försåg honom med den förderfliga varan, sitter i godan ro och okar
sin egendom mer och mer, med hvad de fattige supare omkring honom
ega och kunna förvärfva. Man är ju allmänt öfverens, att kroglifvet är
demoraliserande och föder af sig lättja, fylleri, laster och brott, och då bör
väl Staten icke gifva skydds-bref åt sådane anstalter, sorn åstadkomma detta..
Man vet ju, att en krog drager till sig de sysslolösa i stora hopar, samt
alla, som hafva någon smak för bränvin, både bland förbiresande och bland
den kringliggande ortens torftiga arbets-klass, jemväl, hvad som är aldra
bedrpfligast, att ungdom och tjenstefolk der tillbringa sina söndagsaftnar
onh lediga stunder.. Häraf blir en lika nödvändig., som vanlig, följd,,, att.
Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv:- och Ekon.-Ulskottens Betänkande, N:0 7. 19
rlen arbetande folkmängden, som bor omkring ett sådant näste, med barft
och tjenare försämras oell utarmas. Detta förhållande, som erfarenheten
bekräftar, är icke tillfälligt, utan allestädes ett nödvändigt vilkor, om bränvins-krögeriet
skall blifva lönande och medföra någon betydlig vinning.
Då man har förbjudit lön krogar,, förekommer det mig såsom en himmelsskriande
åtgärd, om Statsmagterna, för en lumpen penning, som kallas
bränvins-minuterings-afgift, sälja till hvem det vara må rättigheten att,
under Lagens skydd, utsuga , lörföra och förderfva alla , både gamla och
unga, som antingen redan hafva lust till bränvin, eller hos hvilka, genom
umgänget, frestelsen och tillfället, ett sådant begär kan uppväckas.
Man har förbjudit lönkrögeri, meri idkaren af denna slem ma handtering
är ej underkastad någon fara, så länge köparen ej får åberopas till vittne;
ty nog kan krögaren alltid ställa så till, att aldrig någon annan är närvarande
vid utminuteringen.
Det finnes utan tvifvel ingen annan utväg alt tillstänga lönkrogen och
verkligen utrota det hemliga krögeriet, än att köpare af bränvin deli starka
drycker må, då så äskås, framträda och vittna, hvarest och af hvem han
köpt sin vara. Vill man ändamålet på allvar, måste man vilja medlet,
serdeles då detta, ehuru strängt, är så beskaffadt, att det ganska sällan
skulle behöfva användas, sedan det blir kändt; ty troligen skulle icke
mången blottställa sig för faran att i hvarje köpare få ett vittne till sin
olaga handtering. Vore för en lönkrögäre någon heder att förlora , borde
han ock, efter oftare förnyad öfverträdelse, förklaras ovärdig medborgerligt
förtroende.
Slutligen och framför allt måste jag eftertryckligen protestera emot
förslag* t att till en fjerdedels kanna nedsätta den minsta qvantitet, sorn
öfverallt får försäljas. Härigenom har man val gjort all vidare lagstiftning
om både loflig och •oloflig bran vins-minutering i det närmaste öfverflödig.
Ty en allmän rättighet att utmångla bränvin halfstopsvis är i sjelfva verket
ej annat, än en fullkomligen frigifven krogrörelse. Och om detta a rita
ees , så öppnas, vid 1840 års Riksdag, för bran vinsgiftets spridande i de
minsta vrår och vinklar af landet tusende sinom tusende små canaler,
hvilka hittills, åtminstone icke i lagen, varit tillåtna. Följderna af all utvidgning
i bränvinshandteringen på den stora hemmanslösa folkmängden,
som här icke har någon representant, och som hemma icke har något att
bränna af eller bränna med, men inledes i en daglig frestelse att supa och
köpa bränvin för bröd, förekomma mig vida fruktansvärdare, än alla bran
-
20 Bevilln.-, Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.V 7.
yinsförbud , och jag kan icke med godt samvete deltaga i en sådan
lagstiftnings-åtgärd.”
I denna reservation instämde Herr Prosten Osterman.
Af Herr Contracts-Prosten Öhrnberg: ”Jag reserverar mig emot stadgandet
i 55 §., så lydande: ”Ej må köpare till vittne antagas, i fråga om
’försäljning af det bränvin, han sig sjelf tillhandlat— —
Då det icke skäligen kan bestridas, att krögerier i allmänhet och lönkrögerier
i synnerhet äro kräftor i samhället, hvilka fräta dess välstånd
och trefnad, så borde man följaglligen också söka begagna de kraftigaste
medlen emot det onda, som öfverklagas; och anser jag, och mången annan,
såsom ett af de kraftigaste och verksammaste, att köpare af bränvin på
krogar sjelfve få vittna och såsom ojäfvige anses. Så länge som detta icke
medgifves, kan man sällan och i ganska få fall åtkomma lönkrögaren, hvarom
jag vid serskilda tillfällen blifvit underrättad af kunnige och erfarne
domare. Derföre hafva också respective vederbörande i Fattigvårds-Goraiteens
underdåniga Betänkande, pag. yttrat följander
”Såsom ett verksamt medel till lönkrögeriens afskaffande , föreslå
”Committerade i underdånighet, att 55 §. i Kongl. Förordningen om bränvins”bränning
oeh bran vinsförsäljning af den 1 g Juni 1S35 må undergå den
”förändring, att köpare af bränvin får till vittne åberopas och för ojäfvig,
'antagas, äfven i fråga om det bränvin, han sig sjelf tillhandlat.”
Jag medgifver gerna, att eket är ganska svårt att göra en lagstiftning
af dylik art fullt ändamålsenlig, utan att vara rättsvidrig: jag medgifver
äfven, att de inconseqvenser,som äfven här kunna upptäckas oeh måhända
äro alltför synbara, svårligen kunna undvikas i ett förslag, hvarest så många
heterogena intressen äro i conflict, der än det ena och än det andra
lyckas att göra sina anspråk gällande, och der slutligen voteringar, hvilka
bero af så manga tillfälligheter i de fleste oeh betydligaste punkterne fälla
utslaget. I en dylik lagstiftning är det knapt möjligt att vinna det allmänna
bifall och den belåtenhet, som man åsyftar, och försöken i detta
afseende blifva vanligen misslyckade/’
Af Herr Halling: ”1 många delar har jag varit skiljagtig från pluraliteleus
tanka, som dicterat det förslag, hvilket nu lill Rikets Höglofl. Ständers
pröfning öfverlemnas. Att bär redogöra för alla dessa skiljagtigheler
och skälen derför, skulle blifva alltför vidlyftigt oeh sannolikt utan allt ändamål,
så länge mängdens mening är, att, genom nu ifrågavarande lagstiftning,
den så vigtiga nykterhetssaken förnämligast kan och bör befrämjas, då jag
Bevilln.-j Lag- samt Allni. Basv.- och Ekon.-Utslwttens Betänkande, N.-o 2t
clere mot anser anspråken i delta fall böra vara måttliga och icke alltför
öfverdrifna, om icke ändamålet just derigenom skall till stor del förfelas.
I allmänhet linner jag skäl hafva saknats att uti förslaget jemka och
i vissa fall hindra nu bestämde arrsvarspå följd er för oloflig bränvinsbränning,
emedan jag för min del tror,, att de varit erforderlige, för att inskränka
öf vert råd elserne.
Vidare Ivar jag, icke kunnat godkänna den-, om jag må så kalla den,
dagstiftnings-minutering”, sorn innefattas uti 44 §• 2< ™om., då derigenom
skulle framkallas sockne-lagar, hvilket jag finnér ganska äfventyrligt. Förslaget
förmår, att, om, i stöd af serskildt fattadt beslut, menighet i en eller
flere socknar, der rättigheten till bränvinsbränning allmänt är afsagd, bos
Konungens Befallningshafvande anmäler sig till erhållande af fastställelse å
träffad öfverenskommelse att eji emottaga bränvin, och att den bland menigheten,
som detta öfverträder , gör sig förfallen tili böter till och med
ao R:dr, äfvensom alt det bränvin, sorn anträffas uti förvaringsrummen hos
någon af nämnde menighet, är förverkadt, samt att värdet deraf tillfaller
de fattige, Konungens Befallningshafvande skulle ega att en sådan öfverenskommelse
fastställa. Hvem kan förneka det vackra uti syftningen af denna
lag? men huru lätt är ej tillika att inse dess olämplighet?
Först måste medgifvas, att en öfverenskommelse inom en commun att
afsäga sig bränvinsbrännings-rättighet, mäste vara enhällig, för att kunna
blifva förbindande. Derefter bör ej förbises, att äfven en sålunda tillväga—
bragt öfverenskommelse kan brytas i samma stund* en ny hemmansegare
inom socknen inträder, utan att underkasta sig aftalet, och med detsamma
ramlar hela den nu tillstyrkte lagstiftningen; ty jag förmodar meningen ej
kunna vara, att någon menighet annorlunda, än för sine personer,‘ må ega
att upphäfva allmänna lagar, som Konung och Ständer fastställa. Ändteligen
bör märkas, att förslaget äfven upptager, att allt uti förvaringsrummen hos
den brottslige befintligt bränvin skulle vara förverkadt, hvilket åter förutsätter
ett nytt ingrepp i husfreden, emedan lagens efterlefnad fordrar, undersökningar
inom hus.
Uti 45 §• finnes först ansvar stadgadt för oloflig bränvins-minutering
och sedan att, om den är af art och beskaffenhet att kunna hänföras till
krogrörelse, skall vara lag samma. En sådan redaction anser jag alltför
misslyckad och således icke böra bibehållas.
Då, med undantag af gästgifverier, alla andra närigsställen, enligt 58 §,
böra beskattas med minst 20 R:dr, bevillningen, enligt serskild stadga, utgör
minst 10 R:dr, bar jag alltid funnit de uti 45 §. nu bibehållne botes
-
22 Bevilln.-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande , N‘o J.
bestämmelser för den, som, ulan att dertill vara berättigad, minuterar bränvin,
vara lör låga och böra böjas till åtminstone 30 R:dr för första resan.
Den, som, utan alt vara dertill berättigad, bränner bränvin, ban botar, enligt
36 §., dubbelt så mycket, som lillverknings-afgiften för liela året utgör och minst
25 R:dr, utom det ban förlorar både redskap och til 1 verkadt, pä stället varande,
bränvin. Jag finner ej skäl alt behandla lönkrögaren i så hög grad mildare.
Ännu bar jag aldrig funnit något ändamål vunnet, genom nu åter uti
66 §. bibehållne äldre stadgandet, att hela den digra Bränvins-förordningen
bör finnas å hvarje näringsställe uppspikad, vid io R:drs vite. Icke befrämjas
laglydnaden genom detta stadgande , icke eller nykterheten , utan
måhända endast allmänna åklagares fördel, och endast för denna synes ej
lagbudet erfordras, hvadan jag tillstyrkt dess uteslutande.”
Herr Prosten Sylwan instämde i Herr Hallinge reservation, i hvad den
angår 44 §• 2 mom
Uti
Herr Hallings reservation instämde till alla delar Herr Friherre
Ridderstolpe_, Herrar Iloök_, Lindström, Billberg, Ekström och Wallén;
äfvensom, med undanlag af sista punkten, Herrar Ekholm och Hjort.
Af Herr Hagardt: ”Med fashult afseende på den, i min tanka, lika vigtiga,
som ändamälsenliga, hufvudgrirn l, som Utskotten i 4:?§- antagit, nemligen:
att, vid rättigheten till försäljning af bränvin i allmänhet är fåstadt
det vilkor, att förtäring deraf å försäljningsstället icke må tillåtas eller
ega rum annorstädes, än å gäst gifvare gårdar, värdshus, m. fl. dylika ställen,
hvarest spisning gijves; och enär man vidare (J fk §.j) stipulerat \f4 kanna
såsom minimum, hvarunder bran vinsförsäljning annorstädes, än å nyssberörde
ställen ej får ske; så bar jag föreställt mig, alt Utskotten äfven bordt
och kunnat, med hopp om framgång, i afseende på verkställbarhet»!) , låta
denria hufvudgrund, jemlikt Afdelningens förslag, i det väsend!ligaste få
genomföras än vidare; men då, i följande omständigheter, sådant ejinliäffat,
får jag alltså derom uttrycka min serskilda mening:
i:o hafva Utskotten (i fullföljden af 43 §.) stadgat såsom vilkor för
bränvins försäljande under r/4 kanna ('i minut således) å gästgifvaregårdar,
värdshus, källare, spisqvarter och andra tillåtna näringsställen, att mat derjemte
alltid och ovilkorligen derstädes måste vara att tillgå. Ändamålet —
om eljest något sådant skall vara afsedt — med denna föreskrift vore väl
att förekomma och, om möjligt, utrota den så skadliga kioghållningen och
krogsittningen; men jag hemställer, huruvida sådant ändamål rimligen kan
finnas vara vunnet med ett stadgande, som i sig sjelft innebär endast en
tom fras, så till sägandes en from önskan, utan påföljd. Afdelningen bade
Btvillh.-^ Ilag- samt Allin. Besv.- oell Ekon.-LJtskoltens Betänkande, N.-o 7. 23
deremot. IV) 1 eslagit såsom vilkor: "att, å förenämnde ställen,bränvin (under
rf 4 kanna) må utdelas för betalning, äfven i minut, dock endast i förening
med spisning, till de resande, vägfarande, samt gäster, hvilka å dessa
ställen inlaga deras måltider.” Ehvad betänkligheter, man än må hysa och
framställa, om verkställbarheten af och controllerne vid ett dylikt stadgande,
('betänkligheter, som, åtminstone efter min åsigt, böra vika för det allvar
och kraft, hvartill jag önskat, att man i Författningen malte hafva nedlagt
tiöet, med afseende på densammas efterlefnad), så synes mig dock klart,
att, om äfven någon gång, vid detta, sorn vid lagstadganden i allmänhet,
öfvert!ädelser komma att ega rum, som af lagens straffande hand ej kunde
ålkommas, — detta stadgande likväl lämpligen bör bibehållas och tillämpas,
såvida man vill (och detta är åtminstone fallet med mig), genom närvarande
lagstiftning, jemväl bibringa en tjenlig och kraftig hjelp åt de
mångå bemödanden, som i vår lid sig yppat, i ändamål att motverka och
hämma fylleri-lasten.
2:0 Sedan Utskotten afvikit från de af Afdelningen i 42 och 4^ §§•
föreslagne hufvtidgrunder; så hafva de ock i följd deraf uteslutit de ansvarsbestämmelser
mot ofverlrädelser, i afseende på försäljning af bränvin , dera
Afdelningen uppställt i 3:ne serskilde, näst efter den 44:c^e förekommande ■§§.
Att dessa sistnämnde mätte af Rikets Högloft. Ständer antagas, i stället för
de studganden , som Utskotten nu i 45 §• upprättat, vågar jag, utgående
från den i irsta punkten här ofvan uttalade åsigt, vördsamt påyrka; och
jag får, i sådan afsigt, härmed åberopa samma §§., lydande (efter några vid
discussionerne i Utskotten tillkomne jemkningar)* sorn föijer;
45, 46 °ch 47 §§*-
§ 45* Den, sorn utan att dertill vara berättigad, försäljer bränvin,
hvars förtäring pä försäljningsstället tillätes eller får ega rum, .bote första
gången 20 R:dr Banco; kommer han åter, sedan han undergått ansvaret
för den förra förbrytelsen , bote hvarje gång R:dr. Det å försäljningsstället
befintlige bränvin, tillika med de käril, hvari det finnes förvaradt,
vare vid hvarje sådan förbrytelse beslag underkastadt och förverkadt, hvarjemte
den, som tredje gången, eller oftare, härföre Jagföres och sakfälle*-,
skall för hvarje gång, under ett år, vara förlustig rättigheten att deltaga i
val eller komma under omröstning till befattningar , sorn bero af medborn
jerligt förtroende.
I händelse den tilltalade förebär, att det bränvin, som i bans hus af
andra, förtärts, icke är till dem. af honom försåldt, men det. tillfälle,, soja*
24 BerntinLag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ut skottens Betänkande, N.-o 7.
der lemnats till bränvins förtäring, varit af egenskap att kunna hänföras
till krogrörelse, galle ej då sådan ursägt, om oek visas skulle, att bränvinet
blifvit ditfördt eller af dem åtkommet annorledes, än genom köp på stället,
utan ansvare han så, som hade han det sjelf försålt.
Derest de i första mera. stadgade böter skulle befinnas otillräcklige,
må det bero på menigheterne att derå hos vederbörande auctoritet begära
skärpning.
§ 46. Källare- och värdshus-värdar, samt spisqvarters- eller näringsidkare,
som rättighet lill branvins-mi-nutering innehafva, skola, derest de
vid andra tillfällen, än måltider, och till andra personer, än hos dem spisande
gäster, försälja bränvin , hvars förtäring på stället tillätes eller får
ega rum, anses förfallne till Tio R:drs böter lörsta gången , de för sådan
förbrytelse sakfällas, och Tjugu R:dr den andra, samt tredje gången, jemte erläggande
af sistnämnde böter, näringsrättighelen för alltid förlustige, eller,
om de såsom arrendatorer den utöfva, icke vidare berättigade att slik näring
innehafva eller förestå.
Beträdes gästgifvare med enahanda förbrytelse, plikte första gången
10 Rdr, samt sedermera 20 R;dr för hvarje gång, han densamma förnj^ar.
§ 47> Öm någon försäljer bränvin under en 1/4 kanna , utan att förtäring
deraf på stället eger rum, plikte första gången Fem R:dr och andra
gången Tio R:dr Banco; sker sådan förbrytelse tredje gången och oftare ,
vare han förfallen lill det i 45 §• 1 mom. för der omförmälde förbrytelse
stadgade ansvar. Sistberörde ansvar ådrager sig äfven den , som *uti öppna
salubodar, bodkamrar eller på apothek , bränvin , med eller utan droguer,
eller andra tillsatser, emot eller utan betalning, i minut utdelar eller annorlunda
tillhandahåller.”
Jag hyser den förmodan, att, vid granskning af dessa, skall inses deras
ändamålsenlighet, äfven med afseende på möjligheten att centrollera och
bestraffa det slags lönnkrögeri, sorn uttryckes i 45 §:ns 2:dra mom. (af
Afdelningens förslag nemligen) något stadgande hvaremot Utskotten i deras
förslag icke upptagit. Och skulle jäg tro, att, i fullföljd af den grundsats,
jag här framställt, äfven borde bibehållas och antagas, hvad Afdelningen
föreslagit i en, näst efter nyssnämnde 3:ne intagen, men af Utskotten utesluten,
48 §. af detta innehåll: ”Den, som vid bruk och herrgårdar, efter
serskildt aftal med egaren, lemnar spisning åt hans husfolk, eller åt resande,
eller deras betjening, bote 20 R:dr, om han vid andra tillfällen, än
under måltider, eller till andra personer, än ofvannämnde, utminuterar
bränvin,
Sevillu..-, Lag- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-TJ tskoilens Betänkandej N.O 'j. 25
bränvin. Förbryter lian sig oftare, bote Fyratio R:dr och hafva icke vidare
frihet, änskönt han derom med gårdsegaren öfverenskommit att mat
och dricka till förtäring på stället afyttra.”
Dessutom må det mig tillåtas ati, i afseende på den af Utskotten nu
till antagande föreslagne §•> förena mig i den anmärkning, som Herr
Halling derom i sin reservation framställt; äfvensom tilläggas må, att, om
A ('delningens föislag till de här ofvanomförmälde §§. skulle komma att god
kännas,
det faller af sig sjelft, att de af Utskotten i öfrige §§. framställde
ansvars-stadganden, hvilka stå i strid med Afdelningens, skulle förfalla.
3:o Hvad angår 4{ §> s& anser jig den der upptagne ansvarsbestämmelse
af bränvinels förlust alldeles olämplig.
4:o Skulle (hvilket jag, under åberopande af mina förut här ofvan uttalade
åsigter, för min del dock ej kan finna eller gilla) en så beskaffad
föreskrift erfordras, som Utskotten antagit i 47 §•? så torde en annan redaction,
i början af denna §, vara af nöden, helst meningen väl lärer vara,
alt å Sön- och Helgedagar bränvin å gästgifvaregårdar och andra tillåtna
minuleringsställen, ej må i minut försäljas, annorledes än vid måltider.
5:o Mot 4,0 får jag anmärka, att jag gifver företräde åt det stadgande
i slutet deraf, som innefattas i Afdelningens förslag, så lydande: ”— —
bos andra, än dem — — på stället bränvin utminutera, ”eller ock fått
Kongl. Maj.ts Befallningshafvandes serskilda tillståndsbref att der under
marknader spisqvarters-näring idka”, och hvilkas antal — — medgifver.”
Af Herr Horin: ”Då jag uti flere punkter af hvad de sammansatta
Utskotten föreslagit varit af mer eller mindre skiljagtighet, men anser ett
framläggande deraf skulle blifva alltför vidlyftigt, får jag föi klara min belåtenhet
att sålunda hafva nedlagt min reservation.”
Af Anders Larsson från Westerås Län: ”Ehuru jag i allmänhet delar
de åsigter,' sorn legat lill grund för de sammansatta Utskottens afgifna Betänkande,
angående reglemenlar iska föreskrifter för bran vinsbränningens utöfn
ng m. m., har jag dock varit från majoriteten skilj gtig i nedannämnde
punkter, hvilka jag anser mig böra i form af reservation angifva.
Uti 44 § Betänkandet-stadgas bland annat, att, derest någon individ,
som tillhör en menighet, hvilken allmänt afsagt sig brån vinsbränning, äfvensom
emottagande af sådan vara, skulle ht finnas innehafva bränvin i sitt
förvar, detsamma då skall anses förverkadt, samt innehafvaren dessutom
underkastad böfes-ansvar. Detta stadgande är, enligt min åsigt, högst obilligt
och ofta lill och med ledande till husfr,idens störande. Hvar och en
Bilt. till R- St. Fröt. 1840. 5 Sami. 2 Hfd. 5:te Haft. 4
26 Sevillu.-, Lag- sant Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o 7.
inser lätt, att en person ganska väl kan hafva afsagt sig så väl bränvinstillverkning,
som handel med en sådan vara, men likväl för eget behof
innehafva bränvin, som han tillverkat, innan en sådan afsägelse, sorn den
ofvanomförmälde, skedde, och ingenting är derföre orimligare och mera rältsvidrigt,
än för elt sådant fall belägga innehafvaren med något ansvar.
E11 lika, om icke större, obillighet tjcker jag mig äfven finna uti sista
momentet af Betänkandets 53 §., angående husbondes skyldighet alt ansvara
för sine tjenare och arbetare. Det heter nemligen i berörde §: "Husbonde
vare ock ansvarig för dylik förbrytelse etc. — — — såvida visas
kan, att sådant skett å den tid, dä lian icke vistats å annan ort, samt i
följd af hans derom gifna befallning”. Enligt denna redaclion, är således
husbonden fri från ansvar, endast i det fall, då han vistas å annan ort,
men ingalunda då han befinner sig i sitt hemvist eller i samma by, der
detta är beläget, hvilket åter förutsätter, att han, då han vistas vid hemmet,
ständigt måste hafva sina tjenare och öfriga arbetsfolk under ögonen,
för att kunna undgå ansvar för dessas, måhända mången gång endast för
att hämnas på sin husbonde, tillställde förseelse, medelst utminutering af
bränvin. Om ett sådant stadgande antages, skall säkert mången husbonde,
som har den olyckan få en elak tjenare, ofta helt oskyldigt få plikta för
dennes illasinnade tillställning, den husbonden, oagtadt den största vaksamhet,
aldrig kan förekomma, dag skulle af dessa skäl alltså önska , det
ifrågavarande §. må erhålla följande lydelse:
”Husbonde vare etc. — — — såvida visas kati, att sådant skett
i husbondens närvaro eller på hans begifvande eller befallning.”
Häruti instämde till alla delar Ola Jeppsson från Blekinge Län, Niclas
Jönsson från Christianstads Län , Johannes Andersson från Calmar Län ,
Lars Larsson och Ephraim Larsson från Elfsborgs Län, Jonas Kylander från;
Wermland, Hans Hansson och Johannes Johansson lian Götheborgs och
Bohus Län, Johannes /liljersson från Skaraborgs Län och Per Persson Ii ån
Örebro Län.
Härförntan anmälde äfven Herr Biskop Butsch sin reservation mot Betänkandet
och Förslaget.
TRYCKT HOS J. A. WALLES»,.
18 40.
Bevillnings-, Bag- samt Allm. Besa.- och Jhon.- Utskottens Betänkande, N:o 8. 1
N:o 8.
Anli. till Exp. Utsls. den 30 Jan. 1841, kl. 2 e. m.
Betänkande, i anledning af vuekte motioner om ändringar i
Kongl. Stadgan om hvad vid sjöfart inrikes orter emellan
och landväga-lransport af varor icigttagas bör, samt om
inrikes tullförpassning och tullbevakning, af den 28 November
1835.
Följande motioner, om förändringar i nu gällande Förpassnings-stadga
hafva lill handläggning hos Utskotlen förekommit, nemligen:
i:o af Herr G. F. Ekholm, som, under anförande, att, då erfarenhet
nu mera vore vunnen om den ringa nytta, jemförd med kostnaden och
deraf härledde obehag för enskilde, som tullbevakningen inom landet förorsakade,
och hvilken bevakning i den nion man öfvergålt till ett friare
tullsystem, visat sig allt mer och mer öfverflödig, den bevakning, hvilken
måste ega rum i afsigt att förekomma eller försvåra lurendrejeri och
tullförsnillning, hufvudsakligen borde inrättas på kusterna och vid gränsorna
af Riket, men att enär, i anseende till dessas utsträckning, erforderlig
styrka härtill knappt kunde beredas, densamma för ingen del borde
splittras medelst den ofta onödiga och vanmägtiga samt för trafikerande
olägliga och kostsamma inrikes bevakningen, föreslagit, att ofvanberörde
Kongl. Stadga måtte undergå fullständig revision och förändring, samt att
Rikets Ständer, i hvad på dem kunde ankomma, måtte söka få Förpassnings-stadgans
föreskrifter om conlroller å inrikes varu-transporter upphäfne,
serdeles hvad anginge föreskrifterne i 2:dra och 6:le §§ deraf; och
2:0 af Riksdags-Fullmägtigén Johannes Johansson från Götheborgs
och Bohus Län, hvilken hemställt alt Kongl. Stadgan den 28 November
i835 och Kongl. Kungörelsen den 10 Augusti 1836 måtte sålunda rättas,
att en hvar må inom Länet ega att utan sjöpass och produetions-bevis
transportera icke blott landets produeter, utan äfven utländska varor till
de qvanlileter, som utan förpassning få föras på kanaler, samt att båtar
äfven öfver i5 läster vid hemsegling från Wenern måtte befrias från skyldighet
att i Götheborg uttaga förpassning, då de äro från ort, utom nämnde
stads Tullkammare-District.
Bih. till R, St, Brot. i8jo, och 1841 5 Sami, 2 J/d, G Haft,
7> Bevillnings Lag- samt sillin. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 9.
Hvad först angår Herr Ekholms yrkande, att Förpassnings-stadgans
föreskrifter om conlroller å inrikes varu-transporter måtte upphäfvas, så
enär kusterna och Rikets gränsor för öfrigt, såsom motionären äfven anmärkt,
äro så vidsträckta, alt en tillräcklig bevakning emot Tullagarnes öfverträdelser
derstädes svårligen kan beredas, torde just detta innebära fullständig
bevisning för nödvändigheten alt äfven vid transporter inom Riket
bålla den möjligaste noggranna tillsyn deröfver, att olofligen införda varor
icke, till den i lagenlig väg idkade handelns förfång, inom landet kringspridas,
samt denna bevakning, utan att hafva medfört några synnerliga olägenheter
eller kostnader för inrikes varu-omsättningen, icke sällan visat
sig kraftigt befrämja dermed afseende ändamål, finna Utskotten sig
icke kunna tillstyrka bifall till Herr Ekholms ofvanberörde
motion.
Äfvensom Utskotten, enär Johannes Johanssons motion egentligen
endast afser att för Götheborgs och Bohus Län bereda ett undantag från
författningens i allmänhet gällande föreskrifter, samt då meranämnde Kongl.
Stadga är af administrativ egenskap, och således kan af Kongl. Maj:t, efter
pröfning af de å serskilde orter förekommande omständigheter, ändras eller
upphäfvas, då sådant befinnes nödigt och förenligt med tillbörlig säkerhet
för missbruk och underslef,
anse Johannes Johanssons hemställan icke böra till någon
åtgärd af Rikets Ständer föranleda.
Stockholm den 29 Januari 184 * •
N:o 9.
Ani: till Exp. Utsi:, den 30 Jan. 1341, kl. 2 e. m.
betänkande, angående Herr A. B runn i i motion om ändring i
nu gällande Seglations-Ordning.
Uti en inom Vällofl. Borgare-Ståndet väckt motion, har Herr A. Brunnius
föreslagit, att, lill undvikande af den för sjöfarten menliga samt många
olyckor och uppehåll vållande visitation, som 3 § i Kongl. Maj:ts Nådiga
Seglations-Ordning af den 28 November 1835 medgifver de vid kust- och
skärgårds-bevakningen anställde tjenstemän och betjente att å fartyg under
Bevillnings-, Lag- samt Allm. lies v. och Ekon- Utskottens Betänkande, N:o 10.
3
segling i Svenskt farvatten och i skärgård verkställa, Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan derom, att kustbevakningsfartygen
blifva starkare bemannade, så att Gheferne kunna lemna en man
om bord lill hvarje ankommande fartyg, för att åtfölja detsamma till dess
fartyget anländer till hamn och der af lullbetjeningen bevakas.
Då antagandet af motionärens förslag, enligt Utskottens tanka, endast
skulle medföra dryga kostnader för Staten, utan att några egentliga
fördelar med den afsedda förändringen kunde för sjöfarten beredas, anse
Utskotten, som icke eller hafva sig bekant att den öfverklagade föreskriften
varit för sjöfarten i väsend ilig mon hinderlig,
sig icke böra tillstyrka bifall å hvad Herr Brunnius sålunda
föreslagit.
Stockholm den 29 Januari x 841 -
N:o 10.
Alik. till Exp. Utsk. den 30 Jan. 1841, kl. 2 e. ra.
Betänkande, angående Herr B. Hjorts motion om up^häfvande
af den i Kongl. Brefvet den 2 Augusti 1836 föreskrifne
försegling af Brätt v in s k ii r il.
Inom Vällofl. Borgare-Ståndet har Herr B. Hjort, uti en till Utskottens
handläggning remitterad motion, yrkat uppbäfvande af föreskriften i
Kongl. Brefvet den a Augusti i836, att, vid inrikes bränvins-transporter,
hvarunder saltsjön till större eller mindre del komme alt befaras, tullförsegling
skall af Tullkammaren eller Inspeclionen i förpassnings-orten anbringas
å eller öfver alla öppningarne af bränvins-kärlen, samt under farten
och vid framkomsten befinnas i orubbadt skick, vid det ansvar, 25 § i
Förpassnings-stadgan bestämmer, och att Tullkammaren eller Inspeclionen
må af godsegaren uppbära 4 b;co för hvarje sålunda försegladt bränvins-fastage,
oberoende af de åsatte sigillens antal; och har motionären, till
grund för detta sitt yrkande, hufvudsakligen anfört: att bränvins-prisen
inom riket, till följd af den ökade produclionen, fallit så lågt, alt insmugling
af utländskt bränvin numera icke kan ega rum; att, i följd häraf och
4 Bevillnings-, Lag- samt Jllm■ Ees».- och Ekon - Utskottens Betänkande, No 10.
då det bränvin, sorn bär i Riket sjöledes transporteras, icke kundé hänföras
under annan rubrik, än Svensk vara, deröfver alltid bör företes producentens,
under edlig förbindelse, utgifne afvels-bevis, jemte förpassning^
för hvars rigtighet afsändaren ansvarar, ali vidare controll till förekommande
af insmugling af utländskt bränvin vore obehöflig, serdeles hvad
anginge den stadgade förseglingen, hvilken vore så mycket olämpligare,
som det ofta inträffade att sigillen, äfven med största försigtighet anbragta
å oftast våta käril, icke kunde under lastning och lossning förblifva oskadade,
utan antingen belt och hållet eller till någon del affalla, hvarigenom
skeppare också blottställdes för utgifvande af det stadgade bötesbeloppet, 5o
R:dr B:co för hvarje borlkommet sigill; samt att, oberäknadt det uppehåll,
som förseglingen förorsakar, afsändaren äfven derför tillskyndades en afgift
af 4 s^- för hvarje käril, hvilken afgift så mycket heldre borde försvinna,
som den odelad tillfaller de i allt fall tillräckligen aflönade Tull-tjenstemännen.
Enligt Bevilln-ngs-Utskottets sednast afgifne och i denna del af
samtlige Riks-Stånden godkände förslag till Tull-Taxa, är utländskt bränvin
förbudet till införsel, hvarföre ock Utskotten, vid det allmänt kända
förhållande, att denna vara både i Danmark och de söder om Östersjön belägne
länder eger ett vida lägre värde än det härå inom Riket gängse pris,
anse de med stadgandet uti ofvanberörde Kongl. Bref afsedde controller
vara högst nödige och icke utan stor fara för Tull-Taxans öfverträdelse i
denna del kunna afskaffas; och få Utskotten fördenskull och då den för
förseglingen af bran vins-kärlen tull-tjenstemännen beviljade ersättning icke
synes öfverstiga hvad de för sådant besvär skäligen kunna ega rätt att
fordra,
vördsamt tillstyrka Rikets Ständer att lemna Herr Hjorts
ifrågavarande motion utan afseende.
Stockholm den 29 Januari 1841 •
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten, 1841.
Bil. till Sevill*.-, Lerg- scrml Allm. Besv.-VIsltns Betänkande, Nio 8. *
Reservation af Herr Ekholm : ”De sammansatta Utskotten hafva, såsom
af det töreslagna Utlåtandet inhemtas, icke behagat fasta något afseende rid
den motion, jag tagit mig friheten väcka, angående revision och ändringar uti
Kongl. Förpassnings-Stadgan den 28 November 1835. Hvad Författningen
i dess helhet angår, så har mitt syftemål egentligen varit, alt den skulle
befrias ifrån alla sådane stadganden, hvilka antingen icke medföra någon
väsendtlig controll i afseende på handhafvandet af Tullförfattnmgarne, utan
endast genera trafiken, medelst onödiga omvägar, uppf håll och kostnader,
eller också medföra en så obetydlig controll i förra fallet, att den ingalunda
uppväger den skada, hvilken i sednare fallet tillfogas den obehindrade
varuomsättningen inom landet. Jag skulle fcr min del tro,
att den egentliga uppsiglen bör bandbafvas invid kusterna och deras
närmaste granskap ; men att deremot all Tull-bevakning inom landet»
annan än den, sorn utöfvas af resande Tull-tjenstemän och ordinarie
krono-åklagare, är öfverflödig, emedan den jemförelsevis till kostnaden
icke uppfyller ändamålet. De inrikes bevaknings-platserne kunna af
tullförsnillaien och lurendi ejaren alltför väl undvikas, hvaremot de i allmänhet
lägga hindel i vägen för den ostörda trafiken, samt icke sällan
föranleda till underslef och prejerier. Aldraminst kan jag förstå, hvartill
de i 2 §. 1 Årt. af berörde stadga bestämde cOntroller i sjelfva verket tjena,
om icke för alt sysselsätta och lil lii edsstäila en hop onödige tjenstemän.
Det heter nemligen, att vid imikes fart å insjöar, floder och canaler
samt under forsling landvågen endast följande utländska varor, lnmligen:
Bomullsgarn, Arrack, Cognac, Genever, Burn och Sju it , Caffe, Socker,
Tobaksblad och Negerhead samt Vin skola, fia de öfverstiga vissa
qvantiteter, vara försedde med förpassning, vid bot och äfventyr, ej mindre
för varu-afsändare, än forman eller skeppare. Jag kan ej inse, hvarföre
just ifrågavarande artiklar, mer än alia andra, bora belastas med denna
skyldighet. Hvilken stor lids-utdrägt och onödig omkostnad detta stadgande
medför för de trafikerande, har jag på fleie håll, både här
i hufvudstaden samt r landsoi terne, erfarit. Jag hemställer, huruvida
det ej är lika lätt för en köpman, som icke behöfver redovisa
på hvad sätt han et hållit un vara, alt utlaga förpassning å den
olofligen inkomne varan, som den förloiiade. Och om nu TullStyrelsen
skulle af uttagne för passningar tiiläfventyi s inbunta, att
Bih. till R- St- fröt. 1640 oen 1841. i Sorni- S -tfel 7 Béftct.
2 Bil. till Bevilln-} Lag- samt Allm. Besv.-Utshns Betänkande, N:o 8.
förpassning uttagits å varor till större qvanliteler, an Tullspecialerne upplysa
halva under äret inkommit, hvilket likväl är omöjligt erfara, enär
å de qvanliteter, som i minut försäljas, förpassning ej behöfver lagas, hvad
vore väl dermed vunnet, heldst Tull-Styrelsen i alla fall saknar kännedom
derom, huru stora lager af ifrågavarande varan kunde vara upplagda från
föregående år? Jag vågar påstå, att dessa stadg,anden höra lili den categori
af controllör, sorn icke medföra den ringaste trygghet emot oloflig
handels bedrifvande eller olofligt inkomna varors kringspridande, utan endast
tjena till att genera varuomsättningen samt rikta en onödig tullpersonal
med passlösen, discretioner och bötesandelar. Jag har ännu
mindre kunnat röna någon nylla deraf i städerne inuti landet; ty
der lärer val ingen med skäl kunna misstänkas att hafva olofligen insmuglat
de varor, sorn försäljas ål kringliggande landsorter. Emedlertid är
afsändare!) lika skyldig att taga förpassning i uppgifne fall. Jag trotsar
hvilken som helst, att kunna uppgifva något förnuftigt skäl till ett dylikt
betungande. I egenskap af Domare, har jag ganska ofta funnit, att
ehuruväl afsändaren i allmänhet ställt sig della stadgande till. efterrättelse,
dock icke sällan, efter längre Lids förlopp, så vä! de sorn enfaldige forbönder,
blifvit dragne för Rätta, derföre att de icke återställt förpassningen
till närmaste Tuil-Contoir, efter framkomsten till destinationsorten, ett åläggande,
som utgör en ökad tunga, emedan det ofta händer, att “5 H. caffe
elier en ankare vin, o. s. v., kunna afsäodäs till personer, hvilka bo många
ratl ifrån Tnllbevaknings-plalsen. Jag hade således ansett, att de sammansatte
Utskotten bordt tillstyrka Rikets Ständer, att till Kongl. Maj:t
ingå med en underdånig framställning om öfverseende af Förpassningsstadgan,
samt upphörande af sådaue deruti intagne bestämmelser i afseende
å den inrikes varutransporten, hvarigenom någon säkerhet emot öfverträdelse)'
af Tull-författningarne icke i sjelfva verket vinnes, serdeles under
laadväga transporter och befarandet af insjöar.’’
STOCKHOLM, Kon A. Ordens Aäcktry ckenel, 1841.
Btiv.- Lag- samt Allm. Bes v. och Ekon.- Utskottens Betänkande N'.o //. *
N:o ir.
Ank. till Exp, Utsk. den 10 Febr. 1841., kl. 6 e ra.
Betänkande, i anledning af åtskillige motöntr, om ändringar i
Kongl, Förordningen t.U förekommande af oloflig införsel
eller utförsel af varor, of den 12 December i83j.
Tili Utskottens gemensamma handläggning hafva ifrån Riks-Slånden
blifvit remitterade följande, om ändringar uti Kongl. Föroidningen
den 12 December 1835, till förekommande af oloflig införsel eller utförsel
af varor, väckte motioner, nemligen af
1:0 Herr Munck af Rosenschöld, Nils Rudolf, att, då det stadgande
i våra Tull-lagar, som ruedgifver så kallad hus-visitalion, stöde i
bokstaflig strid mot 16 §. Regerings-Formen, Rikets Stunder måtte hos
Kongl. Majit anhålla om delsammas upphäfvanrie»
2:0 Herr M. Grapengiesser sorn, på det att Stats-cassan icke skulle
gå miste om de intrader, sorn genom den af serskilde Tull-Committerade
föreslagne införsels-frihet förespeglades, samt för att i någon tnon bidraga
lill föi bättrandet af de Författningar, hvilka skola ■ försäkra Tull-Taxans
efterlefnad och tullafgifternas utgående, och hvilka Författningar af motionären
ansetts högst lama och tvetydiga, såsom sin motion åter upptagit
det förslag lill ändringar i Kongl. Förordningen af den q November i83o,
som Bevillnings- Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottens
sammansatta Afdelning vid sislföi flutne Riksmöte, i anledning af derom
väckte motioner, utarbetat., och hvilket Ritsing, såsom reservation utaf
Riksdags-Fullmägtigen Eric Persson från Gefleborgs Län emot sammansatta
Utskottens Betänkande N:o 14, finnes, jemte samma Betänkande, intaget
i 5 Sami. 2 Afd. af Bih. lill R. St. Prot. 1834 oc^ '835.
3:o Herr M. G. Wallén, som, under anförande: att det skadliga
och mot en sund lagstiflnings-princip stridande i hus-visitationerna vore
håde i theorien hevisadt och af erfarenheten ådags-lagdt; att hvarje medborgare
vore, enligt vår constitution, berättigad att njuta fred i sitt hus;
Bill. till R. St. Brot. 1 Sfo och 18 fi. 5 Sami. 2 Jfd. 8 Haft. 1
2 Bev.-Lag-samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskcttens Betänkande, N:o i r,
alt allt forskande inom denna fristad efter gods, som ej erhållits på bekostnad
af någon annans egande-rätt, vore obehörigt; alt lurendrejeri och
tullförsnillning endast voro conventionella förbrytelser, hvilka genom förändrade
administrations-åsigter när som helst kunde upphöra att såsom
sådane anses; att slika förbrytelser borde söka förekommas genom ändamålsenligare
Tullförfattningar och noggrannare bevakning, serdeles vid
kusterna och icke genom hus-vis'tationer, hvilka föraniedt allt för mångå
menskligheten kränkande uppträden; att de lidanden, hus-visitationer medföra,
äfven om dessa drabba till lurendrejeri eller tullförsnillning skyldige
personer, genom de olyckor, det elände och den vanära, som derigenom
tillskyndas enskilde och familjer, slå i ett allt för strängt och ojemnt förhållande
till brottet, till den förlust, Staten genom elt sådant brott kunnat
lida och lill vinsten för förbrytaren; samt att enskildes hämndbegär
skulle kunna anlita hm-visitationerna såsom ett medel att slöra ovännens
frid och föiorsaka dess förderf, — ioreslagit ett fullkomligt uppbäfvande
af de §§. i Tull-föi faltningai ne, som tillåta hus-visilationer efter förbudet
eller tullförsnilladt gods; samt
4:o Riksdags-f ulimägligen Sone Pehrsson från Skåne, hvilken, med
hufvudsakligt afseende & den frid, en hvar egde att i sitt hem påräkna,
yrkat, alt visitation efter till införsel förbudne varor måtte alldeles upphöra
i boningsrum samt på gästgifvaregårdar eller b viloställen, der folk
är samlädt, och att visrtalions-i ätten således endast måtte få fortfarande
ulöfvas i öppna salubodar samt å öppen landsväg. — I anledning af hvilka
2:ne sistnämnde motioner åtskillige yttranden blifvit inom Borga» eocb
Bonde-Stånden afgifne och till Utskotten öfverlemnade.
Med anledning af Herr Grapengiessers ofvanberörde motion och den
deri uttalade åsigt om behofvet af en allmännare granskning af ifrågavarande
Kongl. Förordning, och ehuru den af honom åberopade reservationen
synes hafva tagits i betragtande vid utfärdandet af nu gällande
Författning, hvarifrån den bufvudsakligast skiljer sig i yrkandet af en,
utöfver hvad Författningen medgifver, ytterligare utsträckt visitationsrätl,
så väl i afseende å behörigheten att anställa undersökning efter olofligen
infördt gods, som ock i fråga om de ställen, hvarest sådan undersökning
må ega rum, hafva Ulskotten likväl företagit en sådan granskning och
derunder ansett sig höra föreslå de förändringar uti samma Kongl. Förordning,
som uti hosföljande förslag finnas intagne.
Bev.~ Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-ll4ikot’sns B< ttinkanåcj N:o r!. 3
Hvad åter angår öfriga här ofvan anförde motioner, åsyftande ett
upphäfvande af de §§. i Förordningen, hvilka medgifva så kallad lius-visitation
efter tullförsnilladt eller till införsel förbudet gods, få Utskotten,
som, enligt hvad förslaget närmare utvisar, icke trott sig böra tili detsamma
tillstyrka bifall, i korthet redogöra för de skäl, hvarpå Utskotten
grundat denna sin öfvertygelse.
Det är nemligen af erfarenheten ådagalagdt och allmänt erkändt,
alt, genom de vid Rikets vidsträckta kust anställde tullbevakningar, fullkomlig
säkerhet mot öfverträdelser af Tull-Taxans föreskrifter icke kan
beredas, och att således ingen åtgärd skulle förmå gifva dessa föreskrifter
en för de inhemska näringarnes skydd nödig- kraft, derest
olofligen infördt, vare sig förbudet eller tullbart, utländskt gods, oaktadt
förekomne anledningar att sådant funnes på ett eller annat ställe undandöljdt,
icke skulle kunna derstädes eflerspanas. Alt ett stadgande härom
vore stridande mot den af tvänne motionärer åberopade 16 §. Rege^
rings-Formen, hafva Utskotten så mycket mindre kunnat finna, som en,
i stöd af gällande Föi fattning-, af dertill behörigen qvalificei ad person, verkställd
undersökning icke lärer kunna anses såsom störande husfriden, och
det derjemte icke bör kunna förefalla någon laglydig medborgare vidrigt att,
till afskuddande af en honom så förnärmande misstanke, som den,atthafva
undansnillat Staten de afgifter, Rikets Ständer beviljat, eller annorledes
af enskild vinningslystnad öfverlrädt gällande Författningar, för dessas
handhafvare, då de sådant äska, lemna hvarje dess tillhörighet till offentlig
granskning. Då det emedlertid är af vigt, att en sådan undersökning
endast må verkställas af personer, hos hvilka ett mognare öfvervägande
och omdöme samt ett sansadt och fogligt förfarande skäligen är alt förvänta,
hafva Utskotten föreslagit den förändring i Zi §. af nu gällande Förordning,
som af det bifogade förslaget, §. 3/fvidare inhemtas, äfvensom
Utskotten, till undanrödjånde af hvarje farhåga, att sådan undersökning
skulle utan giltiga skäl företagas, ansett sig böra tillstyrka bibehållande at
d# i gällande Förordning stadgade ansvars-bestämmelser för den, sorn
ansläller undersökning efter olofligen infördt gods, utan att sådant dervid
anträffas.
* Alt deremot ingå i redogörelse för de grunder, hvilka föranledt öf
rige
i merberörde förslag antagne bestämmelser, torde, vid betraktande af
4 Bev.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.- Utskottens Betänkande N:o 11.
dessas beskaffenhet, finnas vara alldeles öfverflödigt och endast ledande
till onödig vidlyftighet; hvarföre Utskotten anse sig böra inskränka sitt
yttrande, i afseende å dessa, allenast till vördsam hemställan,
det Rikets Ständer mätte hos Kongl. Majit i underdånighet
anhålla, att de i samma förslag anmärkte ändringar och tillägg
må i nu gällande Kongl. Förordning af den 12 December
iS35 ega rum.
Stockholm den 5 Februari iS/ji.
Förslå g
till jorundringar uti Kongl, förordningen till förekommande af olof ig
införsel eller utförsel af varor,
Ben nu gällande Kongl. Förordningen.
I Cap.
§. 2.
(3:dje punkten.)
Hästar och körredskap, hvarmed
olofligen infördt gods forslas, vare
jemväl alltid förbrutne, då de tillhöra
egaren till godset, och äfven då
de tillhöra annan person, så framt
lagligen styrkas kan, alt denne nattetid
vid kust eller å Riks-gräns intagit
eller intaga låtit varorna.
af den 12 December 1835.
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
I Cap.
§. 2.
(\?:dje punkten.)
Hästar eller andre dragare och
körredskap, hvarmed olofligen infördt
gods forslas, vare jemväl alltid förbrutne,
då de tillhöra egaren till
godset, och äfven då de tillhöra annan
person, så framt lagligen styrkas
kan, att denne vid kust eller å
Riks-gräns intagit eller inlaga låtit
varorna.
Be v.- Lag samt Allm. Be sv.- och Ekon,-Utskottensr Betänkande, N:o 11. 5
Den nu gällande Kongl. Förordningen, Utskottens Förslag till ändringar och tillägg,
§. 5. §• 5.
Beträdes embets- eller tjenste- Beträdes embets- eller tjensteman
eller beljent vid Tull- Lots- el- man eller betjent vid l ull- Lois- eber
Hall-Verket, eller Fabriks-om- ler Hall-Verket, eller Milit aire, sorni
budsman eller Krono-betjent med o- och för Tullbevakning commende
loflig
införsel eller utförsel af varor, rad är j eller Fabriks-Ombudsman
eller finnes han hafva sådan förbry- — — — — — — —■ ’—
telse gynnat och befordrat; straffes — — — — — — — —
med arbete å fästning i två till fem — — — — —■ — — —-
år, miste dertill sin tjenst och vare —• .—. ■— •—■ -—■ — — —
ovärdig att i allmän tjenst vidare — — — — —• — •— ■—
nyttjas, så ock att laga del i val, som — — •—• — — —. —. —
medborgerligt förtroende utmärka, — — — — — — — —
eller att dervid sjelf komma under — — — — — —- — —-
omröstning. Har han, genom för- — — — — — — — —
summelse eller vårdslöshet i sin tjen- — — — — — — — —
ste-utöfning, varit vållande dertill, — .— — — — — —
att förbrytelsen skett eller ej upp- — — — — — — — —
läckt blifvit; straffes, efter omstän- — — — — — —’ — —
digheter na, med tjenstens förlust, el- — — ■— — •— •— —• «—
Jer med suspension från tjenst och — —- — — — — — —•
lön i en till sex månader. — — — — —- —
§. 6-
Varder annan embets-eller tjensteman
förvunnen till oloflig införsel
eller utförsel af varor, straffes som
i 2 §. säges; och miste dessutom tjensten,
då han tredje resan med sådan
förbrytelse beträdes.
§• 6.
— — — ; och miste dessutom
tjensten, då han andra resan med sådan
förbrytelse beträdes.
§• 7- §• 7*
För den, som borgerlig näring För den, som borgerlig näring
6 Bev.- Lag samt /Ulm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, JY:o 11.
Den nu gällande Kongl. Förordningen. Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
eller rörelse idkar, varde straffet för eller rörelse idkar, varde straffet för
tredje resan föröfvad oloflig införsel andra resan föröfvad oloflig införsel
eller utförsel ökadt med förlust af eller utförsel ökadt med förlust af
burskap eller närings-rättigbet. — burskap eller uärings-rättighet. —
§. 8.
Beträdes den, som icke vunnit
burskap å handel, tredje resan med
oloflig införsel eller utförsel af varor;
straffes, jemte ansvar enligt 2 §.,
med förlust af all rätt till sådant burskaps
erhållande.
§• 9-
Utländsk man, eller den medlem
af Judiska nationen,fsom ej innebar
Svensk medborgare-rätt, skall,
då han blifver förvunnen till oloflig
införsel eller utförsel af varor, och
det förbrutna godsets värde uppgår
till Fyrahundrade Riksdaler eller
deröfver, för alltid förvisas Riket,
efter att hafva, på sätt 2 §. stadgar,
sin förbrytelse umgällt.
§. 8.
Beträdes den, som icke vunnit
burskap å handel, andra resan med
oloflig: införsel eller utförsel af varor;
straffes, jemte ansvar enligt 2
§., med förlust af all rätt till sådant
burskaps erhållande.
§• 9-
Utländsk enan
det förbrutna godsets värde uppgår
till Tvåhundrade Riksdaler eller deröfver,
för alltid förvisas Riket, efter
alt hafva, på sätt 2 §. stadgar, sin
förbrytelse umgällt.
Beträdes han med oloflig införsel
eller utförsel af varor andra
gången, vare lag samma, utan afseende
å godsets värde.
§. i5. §• i5.
Medhafver den, som till Riket Medhafver den, som till Riket
Bev.- Lag samt Allm. Besv.- och Eken
Dm nu gällande Kongl. Förordningen.
inkommer eller inrikes orter emelina
färdas, förbjudna eller tullbara
utländska persedlar, hvilka Lill hans
egen beklädnad eller eljest till bans
eget bruk böra, och öfverstiga de ej
sä hans behof och vilkor, att ljusligen
pröfvas kan, det de i annan
afsigi,än för hans egel nyttjande, medförde
äro; vare lian berättigad att
dem utan Stal elier afgiiler disponera.
§• lö.
Gods, som i beslag taget är,
skall genast ställas under beslagarens
och egarens försegling, och till
Tullkammarens eller Tull-Inspectionens
i närmaste stad värd a Hemnäs,
emot bevis till egaren, om han det
äskar. Finnes ej på stället Confiscations-magazin
eller packhus; åligge
Magistraten, på Tullkammarens
reqvisition, att tjenligt förvarings-rum
anskaffa.
O
§• ’7-
Anträffas någon med olofligen
infördi gods, och är han ej bifast
ilian, eller gitter han ej ställa borgen
eller säkerhet för sin person, eller
för böter, som ådömas kunna; vare
skyldig att godset till Tullkammaren
åtfölja och varde under tjenlig
uppsigt eller bevakning hållen, tilldess
målet hus Domstolen förekom
-
Ut sköttens- Betin anie, N’.o ii. 7
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
inkommer eller inrikes orter emellan
färdas, förbjudna eller tullbara
utländska fäi diggjorda persedlar eller
effecter, hvilka lill hans egen
beklädnad eller eljest till hans eget
bruk, i och för resan höra, och öfverstiga
de ej så bans behof —
§• *6.
Gods, som i beslag taget är,
skall genast ställas under beslagarens
och egarens försegling, och i
värd ajlemnas till Tull-Kammaren
eller Tull-1nspectionen i närmaste
stid, der Rådstuf au-Rätt finnes, eniot
bevis till egaren, örn han det
äskar. Finnes -— •— •— •—
§• '7-
Anträffas — —
skyldig att godset till Tull-kammaren
åtfölja, och varde, uppå reqvisition
af Tul.-k am t nar en , under
tjenlig uppsigt eller bevk.ining af
8 Bev. Lag-samt Allm. Besv. och Ekon. Ut skotten-Betänk andeN.o i r.
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
iner, och pröfve då rätten, om lian
med eller utan borgen må på fri fot
vistas, eller i häkte träda. Ej må
borgen antagas, der brottet urbota
ir.
II. Cap.
§. 21.
Den, som förfärdigar, brukar eller
låter bruka falsk stämpel eller
insegel å varor, sorn äro inom eller
utom Riket tillverkade; straffes, på
Sätt 8 Ca]), i §. 2 mom. Missgernings-Ralken
förmår, och vare det
falskt stämplade godset lorbrutet.
III. Cap.
§• 29*
Alla i beslag tagna, förbrutna
dömda varor, af inhemsk eller utländsk
beskaffenhet och tillverkning,
skola, efLer General-Tullstyrelsens
förordnande, genom offentligt utrop,
försäljas lill dea meslbjudandes fria
disposition. Hästar, som med beslagsgods
anhållits, må, ulan afvaktan
Utslag, efter skedd laga värdering,
Utskottens Förslag till ändringar oeh tillägg.
vederbörande St ds-myndghet hillen,
tilldess målet lius Dom-tolen förekommer
•— — — — — —
II. Cap.
§. 21.
Den, som förfärdigar, eller låter
förfärdiga, brukar eller låter
— — — — — , och vare det
falskt stämplade godset förbrulet, jd
vida detsamma icke bevisligen på
god tro kommit i annan mans
hand.
III. Cap.’
§- 29*
Alla i beslag ■—• — — —
disposition. Hästar, eller andre dragarej
sorn med beslags-gods anhållits,
B ev - Lag- samt Alm. Besv.- och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o \ i. CJ
Den m gällande Kongl. Förordningen. Utskottens Förslag lill ändringar och tillägg.
och, i händelse egaren är okänd, se- — — — — — — — —
dan anhållningen jemväl blifvit i — — — — — — — —
ortens kyrkor kungjord, å auction — — — — — — —- —
försäljas; börande köpeskillingen, in- — — — — — — — —-
tilldess Utslag fallit och vunnit la- — — .— —* — — — —
ga kraft, i Tull-Cassan nedsättas. — — — — — — — —
Hvad vid sådana auetioner iagltagas —, derom är serskildt föreskrifvet.
bör, derom är serskildt föreskrifvet. Bä beslag verkst alles, utan att
godsets egai e eller for siare ertappas,
bör vederbörande Domstol, angående
beslaget och omständigheterna
dervid, låta, genom åklagarens
f orsorg, tdl godsegarens underrättelse,
kungörelse i Stat S-Tidningen
införa, med föreläggande for godsegaren
att inom Irenne månader, efter
det ett slikt införande skett,
hos Domstolen sig anmäla, så vida
han någon talan förvara vill, men
tillika, utan afbidan rf tiden för en
dylik unnvxlan, med målet, så vidt
godset angår, lagligen förfara och
of iöma samt förordna om go ls< tf
försäljning, så snut t Utslaget vunnit
laga kraft,
I illa de fall, då under beslag
anhålht gods ådagalägges vara ovilkorlig
förskämning eder minskning
underkastadt, så vidt med försäljningen
denf fördröjes, ege Domstolen,
på hvars handläggning målet
beror, att, äfven under Rättegången,
uppå derom skeende anmälan,
meddela beslut om godsets försälj
ning.
Bih. till R. St. Pi ot. :8fo och }§41. 5 Sami. a Ajd. 8 lif t. a
io B ev.- Las- samt Allm. Besv. och Ekon.-L tskottens Betänkande, N.o i i,
Len nu gällande Kongl. Förordningen. Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
IV. Cap.
§. 32.
Undersökningen efter olofligen
infördt gods må, jemväl annorstädes
än vid tullplats, anställas af Kronofogde,
Länsman, Lands- eller Stadsfisca),
Fabriks-ombudsman, samt Öfver-betjente
vid Tull-Verket, så ock
af de personer, som, efter föregången
anmälan, varda af General-TullStyrelsen
eller Justitiae-Canzlern, eller
för tillfället, af Vare Befallningshafvande
dertill förordnade.
Behörighet till undersöknings
verkställande skall, då sådant äskas,
styrkas medelst uppvisande af tjenste-fullmagt,
förordnande eller tjenste-tecken.
När behörig person ämnar företaga
underdökning uti rum, bodar
mogåzin eller uthus i stad, åligge
honom att, innan lian skrider
till verkställigheten, skriftligen derom
underrätta, så väl Borgmästaren
i staden, eller, i hans frånvaro, den
ordet i Magistraten förer, som Tullkammare-
eller Tull-Inspections-Föreståndaren
i staden, med uppgift om
stället, der undersökning är tillämnad,
och tage öfver sådan meddelad
underrättelse bevis: heinal de tjenstemän
böra genast derefter begifva sig
till stället, för att undersökningen
IV. Cap,
!§. 3a. (se 33 §. af Förf.)
Undersökning efter olofligen infördt
gods nid af dertill, enligt 34
behörige tjenstemän kunna, utom
vid tullplats och Riksgräns, jemväl
anställas:
i:o På vägar å landet och på
gator i städerna ;
2:0 Uti hus och boningsrum
på hviloställen, der varu-transporter
befinnas, eller varor till vidare forsling
uppläggas;'
3:o Uti sådane bus och boningsrum
i skärgård och å landet,
ända till en Svensk mil ifrån saltsjön,
der varor äro upplagda eller
varu-upplag förut funnits under den
tid, samma person af stället varit
egare eller innehafvare;
4:o Uti magazin, upplagsbodar,
uthus, vindar och källare;
samt
5:o Uti salubodar och bodkammare
eller andra rum, der varor
bevisligen till salu hållas eller der
varu-försäljning förut under samma
innehafvares tid bevisligen skett.
Allt, vid undersökning i salubodar
och bodkammare eller andra
försäljningsrum, anträffadt olofligen
infördt gods vare förbrutet, då det
i värde öfverstiger Femtio Riksda
-
Bev.- Lag- samt Allm. Be v. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o ii. n
Den nu gällande Kongl. Färordningen.
Öfvervara, hvilken dock ej må af enderas
uteblifvunde fördröjas.
Om undersöknings-man upptäcker
olofligen in förd L gods utom stad,
utan alt kunna dec anhålla, men följer
det vid dess införande lill stad
i spåret, då må han undersökning efter
det samma genast anställa, utan
föregående anmälan hos Borgmästaren
eller Tullkammare- eller Tull-Ii -  spections-Föreståndaren å stället; men
med skyldighet att, efter slutad undersökning,
dem om förloppet underrätta.
Vid hvarje undersöknings-tillfälle
uti ofvan uppräknade rum och
lägenheter, så i stad» som på landet,
skall undersöknings-man vara åtföljd
af minst tvänne vittnen; men vid visitationer
under har himmel ege han
rätt att utan vittnens närvaro godset
anhålla, dock ej alt detsamma
vidare undersöka, innan vittnen hunnit
anskaffas. Den, hos hvilken undersökning
sker, stånde i alla händelser
öppet att vittnen tillkalla, likväl
utan att undersökningen derigenom
må uppehållas.
§. 33.
Sådan tjensteman, behörigen legitimerad,
som i föregående §. säges,
ege att anställa undersökning efter
olofligen infördt gods:
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
ler, och inneha fvaren ans vare derför
efter denna Förordning; men, om
vid undersökning å öfriga i denna
§. uppräknade ställen, eller i boningsrum,
på sätt i 33 §. säges, det
anhållna godset, ehuru nj'tt och obrukadt,
utgör endast hvad till egarens
beklädnad eller eget nyttjande
hänföras kan, och öfverstiger det ej
så hans behof och vilkor, att oloflig
afsigt med dess innehafvande uppenbarligen
röjes, må han godset
behålla och vare från åtal fri. Olofiigen
infördt gods utöfver sådan
qvantitet, som nyss säges, ehvar eller
huru som helst det upptäckt
blifvit, vare förverkadt, utom i de
fall, som uti ii och 12 §§. undantagne
äro.,
§. 33. (se. 34 §. i Förordn.)
Afven i andra hus och boningsrum,
än de i ofvanstående $*. omnämnde,
mi undersökning efter o*-  lojligen infördt gods af behörig un
-
12 Bev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande N:o ii.
Len rm gällande Kongl. Förordningen,
På vägar å landet och på gator
i städerna;
Uti hus och boningsrum på hviloställen,
der varu-transporter befinnas,
eller varor till vidare forsling
upplägga»;
Uti sådane hus och boningsrum
i skärgård och å landet, ända till
en Svensk mil ifrån saltsjön, der
varor äro upplagda eller varu-upplag
förut funnits under den tid, samma
person af stället varit egare eller
innehafvare;
Uti Magazin, upplags-bodar och
uthus; samt
Uti saluhodar och bodkammare
eller andra runi, der varor bevisligen
till salu hållas eller der varuförsäljning
förut under samma innehafvare»
tid bevisligen skett.
Allt, vid undersökning i salubodar
och bodkammare eller andra
försäljnings-rum, snträffadt olofligen
infördt gods, vare förbrutet, då det
i värde öfversliger Femtio Riksdaler,
och innehafvaren ansrare derför efter
denna Förordning; men om vid
undersökning å öfriga i denna §. uppräknade
ställen, eller i boningsrum,
på sätt i 34 §. säges, det anhållna
godset, ehuru nytt och obrukad!, utgör
endast, hvad till egarens beklädnad
eller eget nyttjande hänföras kan,
och öfverstiger det ej så hans behof
och vilkor, att oloflig afsigt med dess
innehafvande uppenbarligen röjes, må
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
dersökningsman verkställas, under
det ansvar, 3g §. bestämmer.
Hos den, som för oloflig införsel
eller utförsel af varor tillförne
straffad blifvit, må undersökning, äfven
i boningsrum, kunna ske, utan
annan ansvar spåföljd, än den, 38
föreskri/ver.
B ev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, N\o ii. i3
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
lian godset, behålla och vare från åtal
fri. Olofligen infördt gods utöfver
sådan qvantitet, sorn nyss säges,
ehvar eller huru som helst det upptäckt
blifvit, vare förverkadt, utom i
de fall, som uti ii & 12 §§. undantagna
äro.
§> 34.
Andra hus och boningsrum, än
de i ofvanstående §. utmärkta, vare
i allmänhet från undersökning efter
olofligen infördt gods undantagna;
men, om behörig undersöknings-man
tilltror sig kunna i bevis leda, att
godset i huset inkommit inom fyratioåtta
timmar före beslags-förrättningen,
då må han, på det ansvar,
3c). utsätter, en sådan undersökning
anställa, utan inskränkning till
något rum.
Ilos den, som för oloflig införsel
eller utförsel af varor tillförne
straffad blifvit, må undersökning äfven
i bonings-rum kunna ske, utan
den inskränkning till ankomst-liden,
som nästföregående §. föreskrifver.
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
§. 34. (se 32 §. afFörordn.)
Undersökning efter olofligen infördt
gods må å de ställen, sorn uti
momenten under N.ris 1, 2 och 3 i
32 §. uppräknasj kunna anställas af
Kronofogde, Länsman, Lands- eller
Stads-Fiscal samt of Tjenstemän och
betjente vid Tullverket, inom egne
tjenstgörings-district och, hvad
Tull-Tjenstemännen angår, enligt
för dem utfärdadt Tjens t gör in g yReglemente,
så ock af de personer,
som, efter föregången anmälan, varda
af General-Tull-Styrelsen eller Justitias-Canzleren,
eller, för tillfället,
af Kongl. Majrts Befallningshafvande,
dertill förordnade.
Deremot må sådan undersökning
i de lägenheter, som i
och 5'.te mom. af 32 §. äfvensom
uti 33 §. omförmälas, endast kunna
företagas af Kronofogde, Tull-kammare-Föreståndare
och Kust-Chef,
Länsman, Lands- eller St ids-Fiscal,
hvar och en inom sitt tjenstgöringsdistrict,
samt af säde ne ordinarie
tjenstemän, som för serskilde till
-
i4 Bev. Lag- samt Allm.. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.o i i.
Dtt% m gälland« Fangi. Förordningen. Utslcotiens Förslag till ändringar och tillägg.
fällen af Kongl. Getieral-Tull-Styrelsen
dertill förordnas.
Behörighet till undersöknings
verkställande skall, då sådant äskas,
styrkas medelst uppvisande af tjenstelullmagt,
förordnande eller tjenstetecken.
När behörig person ämnar företaga
undersökning uti rum, bodar,
magazin, eller, uthus i stad, åligge
honom att, innanhan skrider till verkställigheten,
skriftligen derom underrätta,
sä väl Chefen för Stadens
Polis, som Tullkammare- eller TullJnspections-Föreståndaren
i Staden,
med uppgift om stället, der undersökning
är tillämnad, och tage öfver
sådan meddelad underrättelse deras
bevis.
Om undersökningsman upptäekerolofligen
infördt gods utom stad,
utan att kunna det anhålla, men
följer detl vid dess införande till
stad i spåret, då må lian undersökning
efter detsamma genast anställa,
om han dertill, enligt hvad här ofvan
är stadgadtj berättigad är, utan
föregående anmälan bos Chefen
för Stadens Polis eller Tullkammare-
eller Tull-Inspections-Föreståndaren
å stället; men med skyldighet
att, efter slutad undersökning,
dem om förloppet underrätta.
Vid hvarje undersöknings-tillfälle
uti ofvan i denna §. uppräknade
rum och lägenheter, så i stad,
som på landet, skall undersöknings
-
Ben,- Lag- samt Allm. Besv, och Ekotu-Ut skottens Betänkande. N',o ii. i5
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
§. 35.
Då någon, som till Tull-plats
ankommer, misstankes hafva på sig
lörstucket gods; må undersökning
derefter af Tull-kammare- eller TullInspections-Föreståndare
kunna anställas
i vakt-stuga eller annat rum,
samt i 2:ne vittnens närvaro, om den
misstänkte det äskar. Är den misstänkte
qvinsperson, må undersökningen
ej verkslällas, ulan genom tillkallad
person af samma kön i afskildt
rum. Upptäckes ej dervid
beslag underkasladt gods'; bote undersöknings-mannen,
serskildt för
en hvar, hos hvilken vid undersökning
dylikt gods ej funnits, från Tio
till Trehundrade Riksdaler, målssgandens
ensak, och ansvare dessutom
serskildt, efter nedanstående
42 §., om af honom våhl eller oskick
vid undersökningen föröfvats.
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
mannen vara åtföljd af minst tvänne
vittnen; men vid visitationer under
har himmel ege han rätt att,
utan vittnens närvaro, godset anhålla,
dock ej att detsamma vidare undersöka,
innan vittnen hunnit anskaffas.
Den, hos hvilken undersökning
sker, stånde i alla händelser
öppet att vittnen tillkalla, likväl utan
att undersökningen derigenom
må uppehållas.
§. 35.
Då någon, som till tullplats eller
gränsort ankommer, misstankes
hafva påsig förstucket gods, må undersökning
derefter af Tull-Kammare-
eller Tull-Inspeclions-Föreståndare
samt Öfver Uppspnirgsmän vid
Hamn-bevakn in gar ne och Befälhafvare
på Kust-Slaticnerne kunna anställas
i vaktstuga eller annat rum,
samt i arne vittnens närvaro, ona
ur.dersökningsman eller den misstänkte
det äskar : Anträffas d nämnde
ställen sålunda misstänkt person
af Under-Eetjente vid Eullverket,
då må han endast af dem kunna
anhållas, tilldess någon af rfvanuppräknade
tjenstemän hunnit tillkallas
för undersöknings verkställande.
Är den misstänkte qvinsperson,
må undersökningen ej verkställas,
utan genom tillkallad person
16 B ev.- Lag- samt Allm.. Besv. och FAon.-Utskott ens B e dukande, N;o i i
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
k den, som för oloflig införsel
eller utförsel af varor tillförne straffad
blifvit, må sådan undersökning,
utan påföljd af bötes-ansvar, ega rnm.
§. 36.
Undersökning inom bus, eller
i boningsrum, salubodar, bodkammare
och försäljningsrum, eller uti magazin,
upplags-bodar och uthus, må
ej företagas annan tid på dygnet, än
efter klockan 9 om morgonen och
till klockan 3 på eftermiddagen i
November, December, Januari och
Februari månader; elter klockan 8
om morgonen till klockan 5 på eftermiddagen
i Mars, April, September
och October, samt efter klockan
6 om morgonen till klockan 8 om
aftonen i Maj, Juni, Juli odb Augusti
månader.
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
af samma kön i afskildt rum. Upptäckes
ej dervid beslag underkastad!
gods; bote undersökningsmannen,
eller den, som an hållning >n gjot t,
serskildt för en hvar, hos hvilken
vid undersökning dylikt gods ej
funnits, ifrån Tio till Trehundrade
Riksdaler, målsegandens ensak, och
ansvare dessutom serskildt, efter
nedanstående !\i §., om af honom
våld eller oskick vid undersökningen
föröfvats.
Å den, som för oloflig införsel
eller utförsel af varor tvänne resor
tillförne straffad blifvit, må sådan
undersökning, utan påföljd af bötesansvar,
ega rum.
§. 36.
Undersökning inom bus, eller
i boningsrum, salubodar, bodkammare
och försäljningsrum, eller uti
magazin, upplagsbodar, ulhus, vindar
och källare, må ej börjas annan
tid på dygnet, än emellan kl. 9 Järmi
ddagen och kl. 3 eftermiddagen
i November, December, Januari och
Februari månader; emellan kl. 8
Jörmiddagen och kl. 5 eftermiddagen
i Mars, April, September och
October, samt emellan kl. 6 förmiddagen
och kl. 8 om aftonen i
Maj, Juni, Juli och Augusti månader.
Sker
jSevLag- s wit Allm. Besv. och Ekon.
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
Sker undersökning å annan Lid
än nu sagd t är, och olofligen införda
varor dervid anträffas; vare den, hos
hvilken undersökning blifvit anställd,
fri från annan påföljd, Lin varornas
förlust, på sätt 33 §. bjuder. ■—
§• 37*
Gör obehörig person undersökning
efter olofligen infördt gods;
straffes såsom för hemfrids-broU, eler
öfvadt våld, efter lag och sakens
beskaffenhet. Upptäckes vid sådan
undersökning olofligen infördt gods;
förhålles dermed, såsom bär ofvan i
33 §. säges.
§. 38.
Har behörig man gjort undersökning
uti salubodar och bodkammare,
eller andrarum, der varor bevisligen
lill salu hållas, eller der varuförsäljning
förut under samma innehafvares
lid bevisligen skett; bote,
derest olofligen infördt gods vid sådan
undersökning ej finnes, ifrån Tjugu
till Trehundrade Riksdaler. Har
han gjort undersökning på de öfriga
i 33 §. och sisla mom. af 34 §• tillåtna
sl ii lien, ulan att något olofligen
infördt gods dervid blifvit upptäckt;
böle ifrån Tio till Etthundrade Riks'
daler.
Bih. till R. S, Fröt. 1840 och
Ut skott eris Betänkande, JV.o 11. -17
Utshoilcns Förslag till ändringar och tillägg.
Sker undersökning — —
—* — på sätt 32 §. bjuder.
§• 37-
Gör obehörig —
'  —
—-
_ •
* " " "
förhålles
dermed, såsom luir
ofvan i
3a §. siiges.
§. 38.
Har behörig — -—.
—
—
- —
— —
lian gjort undetsökning på de öfiiga
i 32 §• och sista mom, af 33 §. til!-  låtna ställen -— — •—. — —
— — Etthundrade Riksdaler.
1841 5 Sätil. 2 A/d. 8 Hafi. 3
i8 Bev.- Lag- samt /Ulm. Besv.- och Ekon.-UtskcUens Betänkande, N:o 11.
Den nu gällande Kongl. Förordningen.
Har lian Försummat alt medtaga
vitlnen, eller vägrat att fullmakt,
förordnande eller tjenstetecken föietpy
då sådant enligt 32 §. honom illegal;
bote ifrån Tio till Etthundrade
Riksdaler, och straffes dertill med
suspension från tjenst och lön i en
till tre månader.
§ 39-
Ilar behörig man gjort sådan undersökning,
som r mom. i 3/; §. rnedgifver,
utan att olofligeu infördt gods
dervid Upptäckt blifvit; bote för
hvarje serskildt undersökt rum eller
lägenhet, sorn af samma person i
samina hus innehafves, ifrån Femtio
till Trehundrade Riksdaler och straffes
dessutom med suspension från
tjenst och lön i tre lill nio må»
noder. Upptäckes dervid oloftigen
infördt gods, men heslagaren ej gitter
i bevis leda, att det inom 48
limmar före beslagrs-förrätlningen i
o C*
huset inkommit; straffes för hvarje
serskild obehörigen anställd undersökning
med böter ifrån Tjugu lill
Tvåhundrade Riksdaler,' samt dessutom
med suspension från tjenst och
lön i två till sex månader.
Y. Cap.
§• 45.
Gods, sorn i beslag taget är,
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
Ilar han försummat
då sådant enligt 34 §• honom Sr
§■ 3 9.
Har behörig man gjort sådan
undersökning, som 1 mom. i 33 §,
medgifver, utan att oloffigen infördd
gods dervid upptäckt blifvit; böle
för hvarje serskildt undersökt rum
eller lägenhet, som af samma person
i saluma hus innehafves, ifråji
Femtio lill Trehundrade Riksdaler
och straffes dessutom med suspension
från tjenst och lön i tre lili
nio månader.
(jobs. det Öfriga af motstående §.
utgår.)
Y. Cap.
$• 45.
Gods, — —- — —
Bev.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekcn.-Utikcttem-Betän1 an ie, N'.o i r, ig
Den m gällande Kongl. Förordningen,
varde, i närvaro af en Rättens Ledamot
och beslagaren, jemte egaren,
om han uppgifven är och på kallelse
tillslädeskomrner, uppteckna dt,
Och af trenne sakkunnige och ojäfvige
män, valde, en af hvardera parten
och en af Rätten, besigligadt och
till beskaffenheten utröndt. Är endera
parten ej när; välje Rätten i hans
ställe. Ej må någon ulan laga hinder.
sådan förrättning sig undandraga.
Tredskas han; ege Rätten alt
genom vite honom dertill hålla.
VI. Cap,
§■ '49-
Mål, som angå förbrytelser emot
denna Författning, skola, der de
icke i anseende till den tilltalade
personen tillhöra IIof-Rält, upplagas
vid Rådstufvu-Rält i den stad, der
förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt,
eller, om den timål ulom stads
jurisdiction, vid Rådstufvu-Rält i den
stad, som närmast är.
§• 58
Under-Rätt aflemne vid bot,
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg'
— —• — — ege Rätten att
genom vite honom dertill hålla.
Desse För rättningsiuän njule f
enligt 138 §. af Kongl. Reglementet
för Tull-verkets Tjenstemän af deri
irsta 0( taber 1831, crfvode, sorn
utgår af beslags-godsets odelade
värde.
VI. Cap.
§■ 4;>
Mål, sorn angå — — •—
■— — vid Rådstufvu-Rält i den
stad, som nämast är, och der Tullkammare
eller Tull-Inspection
§. 58.
Under-Rätt —
zo BiV.-L ig- samt Allm. B sv.- och Ekon.-Utsktttens Betänkande, N:o 11.
Ben nu gällande Kongl. Förordningen.
sorn i 2 Cap. 6 §. Rättegångs-Bal]<en
stadga?, utslag oell protocoll i
mål, rörande förbrytelser emot denina
Författning, till Tnll-Fiscalen, der
den linnes, eller i annat lall till vederbörande
Tull-kammare, inom Tio
dagar efter Utslagets afkunnande., för
den vidare åtgärd, som, till bevakande
af Vår och Kronans rätt, efler
af General-Tu 11-Sty reisen stadgad
ordning, må ega rum.
Utskottens Förslag till ändringar och tillägg.
eller i annat fall till ve
-
derbörande Tull-kammare eller TullInspection,
inom Atla dagar elter Utslagets
afkunnande , den dagen oräknad,
för den vidare åtgärd, som
till bevakande af Kongl. Maj:ls och
Kronans rätt., elter af General-TuIIStyrelsen
stadgad ordning, må ega
rum.
Reservationer:
Af Herr Grefve Hamilton, Henning, som reserverade sig emot Utskottens
i 34 §• 2 mom. af förslaget gjorde tillstyrkande, att äfven Länsmän samt
Lands- och Stads-Fiscaler skola ega att anställa sådan undersökning efter
olofligeo in förd t gods, som i samma moment omförmäles.
Åf Herr Brytz, L. Ad,, ''Delande de åsigter, sorni delta Betänkande
blifvit af majoriteten inom de sammansatta Utskotten uttalade, alt Tulllagstiftningen,
ehvad principer eller system man dervid må hafva följt,
måste, för alt icke blifva illusorisk, fulländas genom bestämmandet af
säkra controller mot missbruken och lagbrotten, och att, bland dessa controller,
rättigheten till oinskränkt undersökning efler olofligen infördt gods
förvarar ett af de kraftigaste correctiv, utan att hemfrid eller husfrid
ens med sken af sanning kunna sägas vara gifne lil! spillo derföre, att
den enskildte medborgarens boning någon gång, när bevarandet aflagarnes
helgd det fordrar, måste upplåtas för dem, som skola lagarne vårda och
handla i lagarnes namn samt för det allmänna bästa, har jag dock i
Be v.- Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskott em Be tänk inde, N:o 11. 2 r
några af det framlagda förslagets delail-frågor bort till minoriteten oell
går derföre ali i reservationsväg framställa mina anmärkningar.
§• 21.
— — — och vare det falskt stämplade godset förbrutet, .yd vida
det icke bevisligen på god tro kommit i annan mans hand.
Detta sisla tillägg är öfverflödigt och derjemte förderfligt, tj det
ger vägledning åt lagbrytaren., och bör derföre antingen utgå eller complelteras
till denna lydelse: så vida. del icke bevisligen på god tro kommit
i annan mans hand, och vare lag då, såsom i 11 §. säges.
§ 27-
Beslagares nit i tjenslen och alfvarliga bemödanden alt uppfylla
sina åligganden ådagalägges ofta, utan alt det är möjligt att varu-egare eller
forslare ertappa eller få till ansvar fälld. Kronan åter bör af oloflig
varu-införsel aldrig hafva en inkomstkälla, men att en fjerdedel af varuvärde
och böter går till Kronan, är nödigt lör beläckandet af de kostnader,
såsom actorats-provision, anslag till Mtnufaclurernes befrämjande m.
m., som utgå af Kronans andek Jag anser derföre beslagare alltid böra
åtnjuta tre fp rdedelar af varu värde och böter, men Kronan aldrig mera än
en fjerdedel.
§. 28.
Som falsk tullstämpel (Kemi. falsk confiscalionsslämpelj) kan sättas
å till införsel förbjudna varor lika lätt, som å till införsel lofgifna, och
upptäckaren deraf är lika förtjent af belöning i förra som i senare fallet,
böra oiden till införsel lofgifna ur denna §. utgå.
§• 29‘
Anledningen till det vid denna §. tillagda nya moment finnes i
Kongl. Kungörelsen d. 14 April i83y, men i närmare öfverensstämmelse
med denna Kungörelse står den enklare redaction af momentet, som af de
sammansatta Utskottens Afdelningar hade blifvit antagen ocb hvilken, med
en obetydlig förändring, jag till antagande vördsamt här föreslår:
Då beslag verkställes, utan att godsets egare eller forslare ertappas,
bör vederbörande Domstol, angående beslaget och omständighetcrne der
-
22 Bev.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N'o 11.
vid, Idta, till godsegarens efterrättelse, Kungörelse i Stats-Tidningen införa,
med utsättande of en tid af 3:ne månader ifrån Kungörelsens datum,
inom hvilken godsegaren har att, vid talans förlust, sig hos Domstolen
anmäla, men derjemte, utan att afbida, om godsegaren sig anmäler, i
öfrigt med målet lagligen förfara och detsamma till slut befordra', hvarförutan
det åligger vederbörande redogörare att, utan hinder af godségarnes
uteblif vande, i händelse det under beslag tagne godset finnes ej
kunna, utan minskning i värdet, under rättegången förvaras, vidtaga sådan
åtgärd, som uti
tjenstemän af den 1 Oct. i83i omförmäla,
§• 34*
2:dra mom. Dä delta moment »syftar en inskränkning eller modification
i rättigheten alt i lius anställa undersökning efter olofligen infördt
gods, synes det illa bedöindt och illa beräknadt att hafva borttagit denna
rättighet eller snarare denna pligt frän de lägre graderne af Tulltjensteman,
till hvilkas tjenste-åligganden dylik undersökning i allmänhet närmast
hörer, men deremot att medgifva denna undersökningsrält åt andra ringare
tjenstemän, för hvilkas kall sådane värf äro mera främmande. I consequence
med de lägre Tull-tjenstemännens uteslutande, böra äfven Länsmän,
Lands- och Stads-Fiscaler uteslutas.
4:de morn., som motsvarar 3:dje mom. af 3a §. uti 1835 åis Förordning,
finner jag icke innebära något förtydligande eller någon förbättring,
utan tvertom ökade hinder för undersökningsmannen. — För ändamålet
gagneligast skulle jag tro det vara att bibehålla stadgandet i
i835 års Förordning, men med uteslutande af orden: och tage ofver
sådan meddelad underrättelse bevis, samt med förändring tenderas uteblifvande,
till deras uteblifvande.
§. 36.
I samma syftning, som i irsta mom. ordet företagas är utbytt
mot börjas, är det äfven angeläget, att i 2’.dra mom. förändra det der
förekommande första ordet sker till börjar.
Om de Höglofl. Riks-Ståndens benägna uppmärksamhet på dessa
anmärkningar vågar jag anhålla.”
B-ev.- Leg- samt Allm. Besv. och Ekon.-XJtskcttens Bet'inkande, N:o ii u3
Af Herr Löwenström, J.: ”Vid Tull-Taxans bestämmande voterade jag
emot alla förbud och höga tull-bestämmelser, med undantag af förbud
alt utföra Tackjern, på grund af, att jag är öfveilygad, det förbud och
höga tullafgifter tillskapa lurendräjare och tullförsnillare; i följd hvaraf
jag reserverar mig emot de förenade Utskottens beslut i afseende å husvisitation
och visitation å person. Om jag skulle hafva bestämt några
förbud; skulle det skett endast med det uttryckliga vilkor, att all till införsel
förbjuden vara skulle vara förbjuden till förbrukning inom landet, ty
kan man tänka sig någon större motsägelse., än atlfå begagna något, som
är förbudet att införa.’’
Af Herr Edenhjelmv G.: ’’Motde sammansatte Utskottens fattade be*k
slut lill förslag om varors ut- och införsel i Riket, är troligen mycket att anmärka
af dem, som i dylika mål äro mera erfarne granskare än jag, hvarföre
jag vid detta tillfälle endast reserverar mig mot besluten i g och.
33 §§.
I 9 §. föreslås, alt en i Riket infödd handlande, som bekänner Judiska
religionen, skall bestraffas strängare, an en handlande af annan religion,
som begår enahanda brott. Detta beslut finner jag så stridande esnot
all rätts-princip, att jag icke allenast på det högsta bestrider detta
yrkande, utan Lill och med önskar, att det icke måtte blifva tryckt, emedan
det hos efterkommande generationer, och troligen äfven hos den nuvarande,
snart nog skall väcka lika stor förvåning, att ett dylikt förslag
kunnat föreläggas Rikets Ständer år 1841, sorn det nu förvånar oss att
höra, att folk under 1 y;de sedet inom Svea Rike kunde dömas alt brännas
för trolldom, m. m,
33 §., som handlar om undersökning i boningsrum efter oförtuIlade
eller till införsel i Riket förbudna varor; så, ehuru jag gerna medger,
att den, som i Riket inför varor, som till införsel äro förbjudne, handlar
origtigt., och att den, som tullförsnillare handlar ännu värre, emedan han
för egen vinnings skull försnillar Staten en påräknad inkomst, som derigenom
på annat sätt af Rikets invånare måste ersättas, men att denna
försnillning, som af många mindre upplyste kustboer ännu icke ansetts
vara af så brottslig beskaffenhet som den verkligen är, skall behandlas
strängare, än personer, som föröfva verklig stöld från Staten eller enskilde
personer, finner jag intet billigt skäl uti*
a4 Bev- Lag- samt Allm. Besv och Ekon Utskottens Betänkande, N.o 11
Då jag nämner strängare bestraffning, menar jag störandet af husfriden,
som jag anser vara den alidia heligaste af menniskans rättigheter,
oell som således aldrig bör tillåtas storas, eller ega rom vid andra tillfällen,
än då fråga är om gripandet af tjufvar och rånare jemte deras
gods, då de förmodas uppehålla sig på misstänkta ställen, för att dölja elke
hålla rådplägningar om sine brottslige förehafvanden.
Vid undersökning i boningsrum efter olofligt eller lurendräjadt gods,
störes icke allenast den misstänkte förbrytaren personligen, utan äfven
hans famille, husfolk och hyresgäster, hvilka derigenom oskyldigtvis blifva
på ett grymt sätt behandlade, hvilket lätt uppretar en vid dylika
tillfällen af 113 fikenhet församlad lölkmassa, sorn icke föreställer sig andra
skäl lil! husfolkets klagan, än husfredens störande, och blilva således genast
färdige att på våldsamt sätt hämnas de efter dess föreställning tillfogade
oförrätter, hvarigenom lätteligen oskyldigt blod kommer att gjutas,
innan ordningen och den allmänna säkerheten hinner alt återställas. Dessa
händelser anser jag vara af vida mera betydenhet, än om oförlulladi
gods någon gång skulle blifva oupptäckt. Skulle undersökning i boningsrum
efter oförlulladi eller lill införsel i Riket förbudet gods, mot mitt
förmenande, vara så nödvändig, som Utskotten påslå, och tillika yrkat,
så bör åtminstone undersökning förut blifvit gjord i magazinen eller handelsboden
på samma ställe, för att genom der funna olofliga varor ega
rätt att intränga i boningsrummen.”
Af Herr Con tracts-Prosten Hallbeck: ”blöglofl. Utskotten hafva funnit
för godt att från 33 i detta Betänkande borttaga, hvad i 34 §. af
nu gällande Kongl. Förordning är stadgadt, att undersökningsman, sorn
i boningsrum och andra, än de i nästföregående §. uppräknade hus, anställer
visitation, bör leda i bevis, alt godset i huset inkommit inom 4$ timmar
före beslag s-för rätt ni ngen, hvilket stadgande erinrar tullbetjent om
dess pligt att vid kusten och på vägar söka förekomma lurendrejei i och
tullförsnillning och alt endast intränga på husfridens område i den händelse,
att han så följt det olofligen införda godset i spåren, att han tilltror
sig kunna bevisa, ali det inom ofvan berörde Lid inkommit. I hela vår
lagstiftning råder den princip, aLL öfverträdelser efter en viss tid ej kunna
åtalas, såvida de ej äro af urbota beskaffenhet. Förbrytelser mot Förfaltningarne
äro icke m bola, och likväl hafva sammansatta Utskotten utsträckt
ansvai igheten i' oändlighet., och della på eu tid, då man haft skä
-
Bev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o ii. 20
lig anledning alt se all hus-visitalion försvinna. Det är långt ifrån min
afsigt alt vilja uppträda till försvar för lurendrejeri och tullförsnillning,
men jag är derföre icke nog härdad att utan deltagande kunna se det lidande,
sorn till äfventyr af helsa och lif tillfogas många i öfverträdelse!» oskyldiga
familjmedlemmar genom de oroliga uppträden, som med dessa
af beväpnade personer oväntade besök äro förenade. Jag har derföre icke
kunnat dela denna majoritetens åsigt och reserverar mig härmed mot all
utsträckning af hvad i i835 års Kongl. Förordning är stadgadt, i afseende
på den tid, inom hvilken de varor böra vara inkomne, efter hvilka
undersökning får anställas i de uti 33 §, af närvarande förslag uppräknade
hus och rum.”
Af Herr Halling: ’’Då man ännu icke tilltrott sig att uti en enda
Lag eller Förordning kunna till ett helt sammanfatta de mångå, någon
gång tvetydiga och icke alltid med hvarandra öfverensstämmande, stadgar,
hvilka nu igenOnnas uti till lika ändamål utfärdade och gällande åtminstone
fem serskilda hufvudsakliga Författningar såsom: Förordning till förekommande
af oloflig in- och utförsel af varor ; Stadga om hvad vid.
sjöfart inrikes orter emellan och landväg* transport iagttagas bör, samt
om inrikes tullförpassning och tullbevakning 5 Seglations-Ordning; Förordning
om nederlag och hvad dervid iagttagas bör, samt Underrättelser
om hvad vid Tull-Taxans verkställighet iagttagas bör, oberäknadt sjelfva
Tull-Taxan och derutöfver de otaliga, i olika namn och forraer, i fordna
och senare tider utkomna och ännu till efterrättelse tjenande föreskrifter,
som allmänheten måste lära och känna för stt erfara sina rättigheter och
skyldigheter, i fråga om Tullväsendet i vårt land, — har jag för mia del
trott det vara en alldeles fruktlöst använd möda för Rikets Ständer att
ur sitt sammanhang m«d alla öfriga Författningar utrycka och tillen
crilisk granskning framdraga Kongl. Förordningen dea 12 December i835
och alt således, isynnerhet nu vid Riksdagens annalkande slut, rättast varit,
att de förenade Lag- Bevillnings-»arnt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
med en personal af 116 och således alltför stor alt utgöra en LagComile',
i stället tillstyrkt Rikets Ständer att såsom deras föregångare, utan
alt fördjupa sig uti en detaljerad lagstiftning, åtnöja sig med alt hos
Kongl. Majrt i underdånighet framställa de hufvudgrunder, Piikels Ständer
ansåge borde göra sig gällande, vid öfverseende och utarbetande af
Bih. till R. Prot, 184° och 184/. 5 Sami. 2 Afd. 8 Häft. 4
26 Bev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o i r.
de Lagar, hvilkas utfärdande torde blifva en följd af de Tu 11 bes tämmelser,
Rikets Ständer vid denna Riksdag kunde fastställa och de beslut,
Kongl. Maj:t för Sin del, i anledning af Dess, uti till Rikets Ständer den
24 sistlidne Februari aflåtne Nådig Skrifvelse, uttryckte åsigter, kunde
finna lämpligt att vidtaga. De förenade Utskotten hafva likväl genom
en stående majoritet varit af en motsatt tanka och dicterat förslag till åtskilliga
förändringar, utan att derföre hafva anfört några egentliga skäl, hvilka
således ej eller fordra vederläggning, och får jag följaktligen,såsom reservation,
endast uppgifva, dels hvarföre jag skiljt mig från berörde majoritet
i de flesta delar och dels i hvilka andra omständigheter, jag ansett
helt andra Lagbestämmelser hafva bordt tillstyrkas.
I allmänhet hyser jag den öfvertygelse att, ehuru angeläget jag anser
det vara att, genom alfvarsatnma åtgärder, försäkra den vigtiga Statsintrad,
som utgår genom tullafgifter, hvilka här måste betraktas såsom
ändamål, då inhemska näringars skydd deremot i detta fall mera får hänföras
till egenskap af ett dermed samband egande medel, torde likväl icke
helt och håltet böra förbises, att lagstiftningen om Tullväsendet kommer i
öfverensstämmelse med Rikets allmänna Brottsmåls-lagstidning och någorlunda
lämpas efter folkets lynne, på det både sjelfva Lagen, dess vårdar#
och verkställare må kunna bibehålla sin agtning och icke göra sig förhatliga.
I hvad mön det må lyckas med de dels förcslagne nya och dels bibehållna
äldre lagbestämmelser, nu blifvit tillstyrkte, skall jag bjuda till
att i det följande ådagalägga; äfvensom att försöka bevisa olampligbeten
af flere bland de nya Lagförslagen, Jag skall dervid begagna den ordning,
Utskottet iagttagit.
1 Cap.
2 §.
3:dje puncten.
Utan tvifvel har förändringen tillkommit för att uttrycka,alf, Örn,
vid forsling af oiofligen imfördt gods, andre kreatur än hästar begagnas,
äfven dessa skola vara förbrutne, hellre än att, sorn nu skett, införa ett
stadgande, som, lillämpadt efter ordalydelsen, skulle i den händelse, menniskokraft
begagnas att forslö gods* lunna framkalla åtlöje, bade i stället
för uttrycket: Ilastar eller andre dragare och körredskap kunnat nyttjas:
kreatur och körredskap.
Bev. Lag- samt Allm. B esv. och Ekon. Utskottens Betänkande, lY:o it. 27
Sådant, slutet af "denna punct nu lyder, föranleder det dertill, att,
om blott egare af kreatur ocdi körredskap vaktar sig att sjelf åtfölja, äfventy
rar lian dem icke, om lian genom tjenare eller andre låter dem begagnas
till forsling af olofligen infördt gods, äfven om de biträda vid varors
intagande å kust eller Riksgräns. Vill man ej ovilkorligen förklara aila
kreatur och körredskap förbrutne., då nied dem forslas olofligen infördt
gods borde, i likhet med hvad, som är stadgadt, i Råga om missbrukadt
bxänvinsbrännings-redskap, det enda undantag från ansvarspåföljd böra göras,
att begagnandet skett ulan egarens vetskap eller ock nuvarande föreskrift
i detta fall böra bibehållas.
6 §.
Vöre allt gods till införsel i Riket, emot tulls erläggande, tillåtet, eller
våra Tullförfattningar bragte lill den enkelhet, alt en hvar kunde Reda
sig för all ouppsåtlig öfverträdelse af dem, då skulle jag vasa benägen
stadga tjenstens förlust för embets- eller tjensteman, som första resan gjorde
sig till åtal skyldig; men så länge icke allenast gränsen emellan förbjudne
och tiliåtne varor är så svår att uppdraga, att till och med de
mest er färne och pröfvade tulltjensteman, oaktadt alia hjelpredor af
lexica och prof-chartor, ändock ofta råka i förlägenhet, då, i fråga om vissa
slag af väfnader, införselsfriheten eller förbudet beror uppå, om t. ex. halfylle
eller halfsiden består till största eller minsta delen af den ena eller andra
delen rudimaterien, eller om bomullsväfnader innehålla 76 eller 80 trådar
på tummet i ränningen, och många andra iakttagelser äro så tvetydige,
att det positiva är svårt att utröna, så att mången, med alfvarligaste uppsåt
att vara laglydig, likväl emot sin vilja kan blottställa sig för förseelse
emot Tullförfattningarne, då han anländer från utrikes ort och medhafver
något gods, det han anmäler till förtulining, men möjligen finnes vara efter
konstens reglor förbudet att i Riket införa, skall jag åtminstone aldrig
med miu röst deltaga j det beslut att beröfva en tjensteman sin välfärd
och bergning, endast derföre alt ben andra resan begår ett förlåtligt
misstag; och då uu gällande föreskrift i dessa fall, mig vetterligen, ej medfört
några äfvenlyrliga följder, anser jag dervid bör# förblifva.
28 Siv. Lag- samt Allm.Besv. och Ekan. Utskottens Betänkande, N:o j i.
7 och 8 §§•
Med lika, om icke större, skäl, än de, sorn vid 6 §. blifvit anförda,
finnér jag de nu föreslagna förändringar uti dessa §§. icke böra antagas.
Det är en ömtålig sak att, utan lämplige varningsgrader, frånrycka näringsidkaren
dess lofliga bergning. Medborgerliga rättigheter måste varsamt
behandlas, och jag tillåter mig tro, att nu gällande Lagar i dessa fall
innefatta en medelväg, som icke lättsinnigt bör öfvergifvas, i synnerhet om
man erkänner den grundsats, att Lagen bör vara lika för alla, hvilken, noga
tillämpad , förutsätter, att en motsvarande straffgrad bör gifvas, äfven för
den, som, utan att vara idkare af borgerlig näring, gör sig skyldig till
itererad förbrytelse af lika brottslig egenskap.
9 §•
Att för den, som, obekant med landets Lagar, förbryter sig, föreskrifva
den uti nu gällande ökade ansvars-påföljd att för alltid förvisas
Riket i annan händelse, än alt oloflig införsel af varor åtminstone handlar
om ett värde af 400 R:dr, borde med skäl få anses nog strängt. Jag
liar således ej deltagit uti den härutinnan föreslagna skärpning, såsom i
allt fall icke af något verkligt behof påkallad.
Någet itereradt brott af sådan person, sedan han en gång för alltid
blifvit förvisad Riket, synes innefatta en motsägelse eller förutsätta en
lamhet uti Lagens fullbordan, som jag ej kan godkänna, och anser således
det föreslagna tillägget i denna öfverflödigt.
afl §.
Med trtidaatag af Östersund, torde ingen stad med Tull-kammade
dier Tull-iaapection, men utan Rådhus-Rätt, finnas i Sverige, och för
d®Jta enda fell torde, äfven om det eljest behöfdes, ingen serskild lagbestämmelse
erfordras ech således den uti denna §. tillstyrkta förändring
ej af behof påkallas, isynnerhet som den för ifrågavarande landsort, af
ondre omständigheter , ej lärer vara tillämplig.
29 §•
Yid 2 §. har jag visat olämpligheten af det nya stadgandet. Här
framstår den ännu mera åskådlig.
B ev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, lS:o ii. 2g
33 §.
Hus- och hernfred har från de äldsta tider uti vårt land varit högt
skattad. Derom vittna både äldre och nyare Lagar. Sjelfva Regerings-formens
16 §. innehåller, bland Konungens förbindelser emot folket, dea
ätt: ingens fred i dess hus störa eller störa låta. Detta allt oaktadt
och oansedt staten för uppbörd och bevakning af Tullen utbetalar 56o,000
R:dr, som hotar att ökas till en full million årligen, söker man ännu att
motarbeta upphäfvandet af den Lag, hvarigenom husfreden i hvarje ögönblick
kan störas medelst de så kallade hus-visitationerne. Jag vädjar
till allmänheten, om den någonsin kan vänja sig att utan en motbjudande
känsla se denna Lag utöfvad, eller att en fredlig medborgare, utan
att ens vara angifven., än mindre tilltalad eller förvunnen till brott,
hvarigenom all reconventions-talan är honom afskuren, skall vara uikfl
derkastad en nyck hos visse tjenstemän, och på grund ofta endast deraf blottställd
att handteras såsom förbrytare och luta hela sitt hus och alla deri
befintlige förvaringsrum och uti desse varande möbler och effecter genomletas
och nagelfaras. Sådan är iden af hus-visitationer, utan någon inskränkning.
Försvararne af denna idé hänvisa till ansvars-påföljden, om
den sålunda misstänkte och uti sin husfrid kränkte medborgaren befinnes
oskyldig; men huru ringa är icke denna påföljd, och vi hafva sett,huru
litet den uppfyllt sitt ändamål. Jag har således, sedan jag förgäfves yp»
kat undersöknings- eller lius-visitations-rättens inskränkning till de uti i,
2 och 3 mom. af 32 §. af förslaget uppgifne ställen, medgifvit utsträckning
deraf äfven till de öfrige i samma §. uppräknade lägenheter, för att
åtminstone förunna medborgaren någon fridlyst plats i sitt hus, eller i
boningsrum, som i denna §. omtalas; me* förgäfves. Sannolikt samma
anda, som predikar förbud och höga tallar* såsom osvikliga medel att basreda
fäderneslandets lycka och trefnad, fear verkat bibehållandet af derin*
§. och tillika fortfarande stadgat, att den, so» en gång tillförne blifvit
jbeträdd med oloflig in- eller utförsel af varor, ansvarslöst skall i hela sin
Iterstående lifstid vara fridlös i sitt eget hus, så att intet rum derinom
vidare skall vara heligt. Jag tillåter mig hänvisa till hvad jag yttra» vidi
6. om lättheten att utan uppsåt eller afsigt fela emot invecklade, hsnr
bända någon gång till och med onaturliga, Tull-Lagar, och jag frågar,om
dessa lagar, som man går att stifta eller conserveraj äro vår tid värdige,
e|ler instämma med^ nationens lynne, dess anspråk på Upplysning och
3o B ev. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o 11.
dess fordran af reformer? Ett af två mäste här väljas, antingen husfridens
skäliga bevarande, eller ock indragning af den dyrköpta yttre bevakningen,
emot uppoffring af all både hus- och hernfred; ty för en sådan
uppoffring måste någon lösepenning gifvas. Jag föreslår, att denna
för alltid måste bannlsyas ur vår lagstiftning, i den säkra förmodan,
att i83o års Ständer, som, uti skrifvelse den 18 Mars samma år, bos
Kongl. Maj:t i underdånighet begärde, att Tullförfattningarne blefvo sådane,
att laglydige medborgares rättsén liga anspråk på hus- och hemfridens
helgd icke äfventyrades, icke dermed åsyftade, att ingen vrå af medborgarens
hus skulle vara fridlyst för verkställande magtens efterspaningar.
35 §.
Att, utan alt vata förvunnen brottsling, likväl låta såsom en sådan
visitera eller afkläda sin kropp, måste erkännas såsom ett prof af den
största undergifvenhet för Lagen. Följagtligen torde få medgifvas, att den
största varsamhet vid tillämpningen af detta offer åt samhällslagen också
bör iagttagas. Derföre är genom nu gällande stadgande för detta fall i
möjligaste måtto sörjdt; och alt i någon laon vika derifrån, anser jag
vara alltför vådligt. Likväl finner jag Lagen kunna eluderas, om ick«
vakthafvande lägre tullbetjent skulla ega att, vid tullplats, anhålla misstänkt
person, tilldess de uti denna §. uppräknade förmän hinna tillkallas.
Jag har på sällan grund ansett §. endast böra erhålla följande något
förändrade 1) delse:
”Då någon, som till tullplats ankommer, misstankes hafva på sig förstucket
god*, må undersökning derefter af Tullkammare eller Tull-In"spections-föreståndare
kunna anställas i vaktstuga eller annat rum, samt
"i arne vittnens närvaro, om den misstänkte det äskar. Är den misstänktia
^qvinsperson, må undersökningen ej verkställas, utan genom tillkallad
”person af samma kön. I alla sådane lall ega vid tullplats vakthafvande
”tullbetjent den misstänkte personen anhålla, tilldess behörig undersölt'■'ningsman
hinner tillkallas. Upptäckes ej vid sådan anhållning eller un”dersökcing
beslag underkastadt gods, bote undersökningsman och den, som
”anhållningen gjort, hvar för sig, serskildt för en hvar, hos hvilken vid
”undersökning dylikt gods ej funnits, från 20 till 3oo R.dr, målsegandens
”ensak, och ansvare dessutom serskildt efter nedanstående §•, om af hornum
våld eller oskick vid undersökningen föröfvjktv’’
Bev. Lig- samt Allm. Besv, och Ekon.-TJtskottens Betänkande, N.o 11. 31
45 §.
Tillägget vid denna §. har, efter min tanisa, icke behöft här upptagas,
då den föreskrift, det innefattar, annorstädes igenfinnes.
49 §•
Då allmänna Lagen uti 10 Gap. 21 §. Rättegångs-Balken innehåller
det bestämda och ovilkorliga stadgande, att ”Brott och Missgerningsmål,
”svårare och mindre, ransakes och dömes, der gerningen gjord är, ehvad
”Rätt han eljest hörer till, som brutit”; och då det ej kan förnekas, att
förbrytelser emot ifrågavarande Författning, åtminstone så länge straffbestämmelserne
äro så alfvarsamma som nu, måste böra hänföras till egenskap
af brott- och missgerningsmål, synes det vara hög tid att genom förändring
af denna §, bortskaffa den undantagslag, den innefattar.
Man må nu anse öfverträdelser af Tull-Lagarne aldrig så svåra, så
måste väl få erkännas, att mord, dråp, m. fl. andra missgerningar äro af
ännu gröfre art och fordra lik* skyndsam behandling. Förgäfves skall
roan försöka att framdraga de oöfvervinnerliga hinder, desse måls upptagande
vid vanliga Domstolarne skulle möta. Må man dervid ihågkomma,
att, då §. förutsätter, att, i vissa fall, när mål af denna beskaffenhet, i anseende
till personen, tillhöra Hof-Rätt, de kunna och höra der upptagas, bevisas
deraf nogsamt, att äfven andre Domstolar än Rådhus-Rätt utan skada
kunna dem behandla, och hvarföre då utesluta blott vissa opriviiigierade
medborgare-classer från förmonen att njuta sine rättegångs-förmoner
efter allmän Lag tillgodo? hvarigenom dessutom 2:ne betydliga fördelar
skulle vinnas, —den ena, att då upphöra alla tvister om rätta forum, som
nu uppslå, då förbrytelser ske eller upptäckas utom stads område och
fråga uppkommer, hvilken som är den närmaste staden, ibland ej så lätt
att slita, och aldra Svårast om, såsom hända kan och redan någon gång
handt, förbrytelsen skett eller blifvit upptäckt just på medelpunkten emellan
aine städer, — den andra,att Tullverket skulle bespara den utgift, som utgår
och kommer att utgå till Rådhus-Rätterne för behandling af Tullmai,
hvilken kostnad måste upphöra, då desse Domstolar endast behandlade
mål, som uppkommo inom deras egna jurisdiclioner. Jag har på alla
de«sa skäl tillstyrkt en sådan förändrad lydelse af denna §,
3a Bcv. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande. N:o ir.
”Mål, som angå förbrytelser emot denna Författning, skola, der de icke,
”i anseende till den tilltalade personen, tillhöra Hof-Rätt, upptagas vidden
''Domstol, under hvars jurisdiction förbrytelsen skett, eller blifvit upptäckt,
och i stad vid Rådhus-Rätt.”
58 §.
Den uti denna §. föreslagne förändring synes vara af mindre betydenhet;
men, med afseende å dess verkningar, förtjenar den uppmärksamhet.
Uti i83o års Kongl. Förordning i samma ämne var den uti förevarande
§. utsatte tid bestämd lill åtta dagar. Följden deraf blef, att
Rådhus-Rätterne, för alt kunna efterlefva detta stadgande, sällan afkunnade
Utslag omedelbart efter ransakningens slut, emedan liden var för kort att
kunna medhinna utskrifning af Protocoll och Utslag, hvilket senare således
meddeldtes först efter det de ofta ganska vidlyftiga protocollen på
förhand voro utskrifne, då Utslaget, efter anslaf, utfärdades och parterne,
ofta från aflägse orter, besvärades med en ny inställelse för att Utslaget
afhöra. i834 års Tull-Comité föreslog således utsträckning af tiden för
Protocolls och Utslags utlemnande till Tio dagar, som af Kongl. Maj:t vid
utfärdandet af 1835 års Förordning i Kåder godkändes; och derigenom
kunde den skyndsamhet vinnas, att, om icke målen voro af desto större
-vidlyftighet, de genast efter ransakningens fullbordan med Utslag afbjelptes.
Om det skäl, som i Utskotten blifvit uppgifvet för förändringen
eiler att Tull-Fisealen i Södra Tull-Districtet i ett enda fall, då han ej
fick del af Protocoll och Utslag förr än efter io dagar® förlopp, hade fi)r
kort lid att besvära sig, som likväl sällan kommer i fråga, varit af serdeles
Tigt, hade det väl föranledt General-Tuli-Styrelsen att bereda en förändring;
men, då så ej skett och Tull-Fiscalen i alli fall för utomordentligt
händelser kan genom en reservationsskrift förvara sina fatalier, har jag ej
deltagit i den föreslagna förändringen, som, införd, skall, på sätt jag i det
föregående ådagalagt, åter framkalla de olägenheter, nu gällande stadgande,
sedan dess tillkomst, undanröjt.’’
Af Herr Christierson: ”Med Herr Hallings reservation i alla dess delar
och såvidt den afhandlar hufvudsak, är jagense och åberopar densamma.”
Af
Be v. Lag- samt Allm. Besv. och Ekon. Utskottens Betänkande, N:o xi. 33
t
Af Herr Ekholm: "Hufvudsakligen instämmande uti den af Herr Halling afgifna
reservation, anser jag mig äfven böra redogöra för skälen, bvarfö*
jag icke kunnat biträda det förslag, de Höglofl. Utskotten nu framlägga för
Rikets Ständer. Utskotten synas bafva utgått ifrån den synpunkt, att
visshet om Lagarnes ofelbara efterlefnad icke kan vinnas utan stränga och
skärpta stralT-hotelser. Emedlertid vittnar erfarenheten om motsatsen, att
nemligen inga Lagar oftare öfverträdas, än de, hvilka utmärka sig genom en omåltlig
stränghet, och sålunda bära vittnesbörd om egen vanmagt. Af sådan
egenskap äro de skärpta föreskriflerne om hus-visitation, hvilken i
juridiska terminologien icke oegentligt benämnes persecutio domestica, och
hvilken method att upptäcka förbrytelser, så vidt jag känner, äfven i de
mest despotiska stater med största sparsamhet måste anlitas. Ännu angelägnare
förekommer mig hushållningen dermed i vårt land, der man i en
Special-lag ej bör nästan obetingadt utsträcka densamma och detta ej kan
ske utan inkräktning på Grundlag samt störande af den harmoni, hvilken
bör råda emellan den förstnämnde och den allmänna Brottmåls-lagstiftnjngen.
Besynnerligt måste det förekomma någon hvar., att man i Nittonde
århundradet kan föreslå Svea Piikets Ständer, sora alltid utmärkt sig
för en vaksam ömtålighet om en lagbunden frihet och ostörd husfrid, att
gifva desamma till spillo åt en tillfällig nyck hos alla de med visitationsrält
beklädde tjenstemän, hvilka i §. 2 momentet af Betänkandet upprSknas,
och hvilka för ett ganska måttligt ansvar icke sällan skulle kunna
lånas till redskap för en nyfikenhet af helt annan art, än tuIIförseelsers
upptäckande. Må en hvar se sig visligen före, hvarthän tillämpningen af
ett sådant patent skulle leda. Ehuru ett groft rån, tjufnadsbrott, sedelförfalskning
eller andra dylika för samhället lik» eller mera vådliga brott
kunnat på en ort tima, medgifver icke allmänna Lagen Polismakten rätt
alt ransaka hvarje boningshus i trakten och penetrera i dess innersta helgedomar,
för att uppspana förbrytare»., såvidt icke skäliga anledningar till
misstankar sig förete, och blifter sådan efterspaning ändock i många fall
eft vågstycke, sorn, misslyckadt, icke <aflöper utan reconventions-ansvar.
Huru mycket mindre bör då hns-ransakan tillåtas i ifrågavarande fall, der
förbrytelsens tillvaro icke efis är bevisad och misstankan endast hyses af
eo tullbetjent eller länsman, inför hvilkas ögon få i det fallet torde blif
-
Bilu till R, St, Prot, 18/fO och 1841- 5 Sami. 2 Ajd. 8 Haft. 5
3 4 B ev.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-ZJtskottens Betänkande, N.o 1r*.
Vä såsom rättfärdige ansedde. För min del anser jag således, alt man gått långfe
nog för att conlrollera intägten af Statens inkomster och tillfredsställa fabrikanternes
farhågor, närman, på sätt 18 35 års tull-lagstiftning medgifyer»
erhållit rättighet alt anställa visitation i öppna sjön, vid kust och gräns»
å alla upplagsstäilen inom en mil ifrån kusten, under forslingar och transporter
samt slutligen i öppna salubodar, magaziner och uthus samt sådana
boningsrum, der handel med olofligen införde varor bedrifves. Må mali
dock stanna här. Lyckas det icke Tull-personalen och allmänna åklagare
att på alla dessa vis ertappa förbrytaren, så må det inom boningsrummen
stilla liggande godset, hvarmed missbruk icke gerna kan ske, opåtaldt fö
hvila. Ämnar egaren att dermed bedrifva handel, måste det väl förr eller
senare krypa fram i sådant dagsljus, der det är lör beslagaren åtkomligt.
Man skulle måhända eljest förlama den vaksamhet, som ändamålsenligast
rigtas åt de förut antydde hållen, och om Tull-tjenstemännen kraftigt
tillhållas och rappmuntras att i dessa rigtningar fullgöra deras pligtev,
stall äfventyret för lursndrejaren och tullförsnillaren snart komma ali
öfverväga fördelarne «f deras, äfven i min tanka, lastbara födkrok, till hvars
försvar jag aldrig ämnat uppträda. Må man tillika besinna de för allmänna
lugnet vådliga tilldragelser, som under de sista åren vid de likväl
sparsamt använde hus-visilatiocerne beklagligtvis inträffat, hvaraf kan slutas,
huru vådligt det kunde vara att, för vinuandet af ett osäkert ändamål,
sätta den allmänna ordningen på spel och måhända göra saknaden af en
Upprors-kg alltför kännbar eller användandet deraf, i händelse den korm»
mer till stånd, nog ofta påkaljadt, till ringa vinst för samhälls-ordningen.
För öfrigt har jag i afseende på i5 §. i förslaget ansett, alt den
gamla redactionen i 1835 års Författning bör bibehållas. Förändrings»
inrymmer, efter min åsigt, ännu större spelrum för ulöfvandet af Tulltjcnslemännens
godtycke, än förut kunnat ega rumd’
Uti denna Herr Ekholms reservation förenade sig till alla delar
Herrar Ridderstolpe, A. Brunnius, P. H. Lindström, M. G. JVallen, F. G.
Billberg, A. G. Åkesson samt Riksdags-Fullmägtige Matts Persson och
/. A, Zetterberg från Stockholms Län.
Af Herr Grapengiesser, M.\ "På det kraftigaste nödgas jag reservera
mig emot Högloft. Utskottets förslag till ändring af 32 och 33 §§:ne
Bov.- Lag samt Allm. Lss v.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, N:o 11. 33
uti Kongl. Förordningen den ia December i835, emedan derigenom icke
blott rättigheten i allmänhet alt anställa undersökning efter olofligen
infördt gods skulle för Tullverkets tjenstemän inskränkas och endast kunna
ulöfvas inom deras respeclive tjenste-districter, utan äfven, hvad serskildt
angår undersöknings-rällen i sådane rum, som omtalas i 32 §. \ och
5 morn. samt i 33 §. af berörda Förordning densamma endast skulle medgifvas
T ullkammar-före ståndaren och Kust-chefen inom hvarje district,
så att icke ens Tullverkets högsta styrelse, eller General-TulI-Direclören,
du han hade anledning misstänka connivence eller mindre uppmärksamhet
hos Tullkammare eller kustbevakning inom något district, skulle eg*
myndighet att förordna och ditskicka behörigen rjvalificerad person, för
att anställa så beskaffade undersökningar.
"Verkan utaf ett slikt stadgande, i fall det emot all rimlighet skulle
antagas, är lätt att förutse. Det innehåller nemligen ingenting mer och
ingenting mindre, än en carte blanche eller öppen fullaiagt för Tullkammare-föreståndare
och Kust-chefer att, inom sina respeclive districter, om
och när de så för godt finna, samt emot den vederkänsla^ som kan betingas,
bevilja licencer åt tullförsnillare och lurendrejare, eller mot dessa
suspendera all påföljd af den i Lagen medgifna undersökning»- och beslags»
jätten, utan att sådana öfverenskommelse!’ eller en siik handel med licence?
-sedermera skulle kunna hindras genom någon controll, hvarken nedifrån,
d. v. s. af Tullkammare-föreståndarens och Kust-chefens närmaste underlydande,
eller ofvanifrån, d. v. s. ifrån Generai-Tull-StyreJsens sida, elle?
öndtligen af Tull-tjenstemän uti endra, närgränsande distrricter; ty den
enda hufvudsakliga controllör^ som kan förekomma en dylik couöivenc»,
består dels uti den åt andra: Tull-tjenstemän inom och utom districteS
aiedgifna undersöknings- och beslags-rätten, dels uti dea S& Tull-verkets
högsta Styrelse förbehållna mag ten alt, Mf dec fsBO*r sig ega fog atS
förmoda underslef, eller ock mindre omtanka och vsksomhet hosTu!l-fö>
9{ritningen inom något district, geaoct berthild<3, dertill förordnade perso»
Tyer, på stället företaga undersökning och förvissa sig om förhållandet; *—
hvilken controll, genom den sju ifrågavarande af de Höglofl. Utskotten fö*
*'C«lagna ändriugen helt och hillet skulle borttagas. Det är bekant, att tider
funnits., då dylika öfverenskomraelser och ett slikt licence-systein, sorn
bär ostförmälla, söre iugeuting mindre än ovanliga, och att missbruket
36 B ev.- Lag-samt Allm. Besv. och Ekon. Ut sköttens-Betänkandej N:o lia
nära nog öppet bedrefs; äfvensom det är kändt, att anledningen till flere
Tull-embetsmäns skiljande ifrån deras befattningar vid framlidne GeneralTull-Directeuren,
Presidenten Frihere Sköldebrands anträde till embete!
var ingen annan än detta connivence och corruptions-system., sorn vid åtskilliga
Tullkamrar i hög grad sig inritat. Att sådant nu visserligen icke
i lika grad som förr kan öfverklagas, och att i allmänhet en bättre anda
blifvit rådande inom Tullverket, är jag den förste att medgifva; men derföre
anser jag dock icke rådlig t att gifva Tullkammar-föreståndare och
Ilust-chefer, eller de locala Tullförvaltnings-cheferne en magt och ett
uteslutande prerogativ, som skulle sätta dem utom och öfver all controll,
och att dymedelst blottställa dem för en frestelse, som fruktansvärdt torde
åter upplifva de fordna vanorna och traditionerna, hvilka ännu äro i
friskt minne. En sådan frestelse vore i sanning allt för stark och förledande;
och icke mindre en försigtig omtanka om Statens rätt och bästa,
än en skyldig monnet om de ifrågavarande Tuil-embetsmännens anseende
och ställning i opinionen, bjuda derföre, att äfven vid detta tillfälle ihågkomma
den Gudomliga, i alla det offentliga som enskilda lifvets förhållanden,
så helsosamma förmaningen: ”inled oss icke i frestelseÄn mera:
huru kan man, hvilket eljest vore rättmätigt, ålägga General-Tullstyrelsen
ett gällande moraliskt ansvar för Tull-lagarnes nitiska handhafvande
och tullafgifternas behöriga erläggande på alla punkter af Riket, om man,
genom ett så beskaffadt stadgande, som det nu föreslagna, i verkligheten
beröfvar densamma all controllerande myndighet öfver och inflytelse på
sins egna Underlydande organer, och gör dessa i det närmaste oberoende
af ceras högsta förman ? På nu i korthet anförda grunder, vågar jag anse
det vara af aldra yttersta vigt, att den undersöknings- och beslags-rätt,
SÖtn i 3ö och 33 §§. af Kongl. Förordningen den i a Dec. r835 är inom hvarje
Tallkammar-district förbehållen, icke allenast samtlige ■’’Öfver-betjente”
inom districtet, elier Controllör, Tull-Fiscal, öfver-vaktmästare och Kustsergeant,
utan äfven åt Öfver-beljente inom endra districter, samt åt d®
af General-Tuilstyreisen serskildt utsedds personer, må varda bibehållen,
oöh icke, enligt Högloft. Utskottens förslag, confiscerad, tiil uteslutande förmon
för Tull-embetSmännen blott inom a:na t je »stegrader, förvandlas till
étt monopolium för Tullkammar-föreståndare och Kust-chefer* användbart
mera till desse 2:ne tjenstemän» ersskildta, än till det allmännas båtnad.
Deremot vill jag., tili förebyggande at missförstånd, hafva uttrycb
-
Be v.- Lag- samt Allm. Besv. och Ekon.- Utskottens Betänkande JV'-o 11. 37
ligen anmärkt, att, med afseende på öfrige i 3a §. of 1835 års Förordning
omförmälde tjenstemän, Kronofogdar, Lands- och Stads-Fiscaler
samt Länsmän, jag ingalunda tror det vara af någon vigt, att deras undersöknings-
och beslags-rält utsträckes utöfver deras omedelbara tjenstedistrictcr.
Erfarenheten har, som mig synes, tillräckligen ådagalagt, alt
den controll emot öfverträdelse af Tull-författningarne, som åsyftats med
uppdragandet af undersökningsrätten efter olofligen införda varor åtnyssberörde
tjenstemän, föga motsvarat afsigten; och fråga torde till och
med vara, om ej denna rättighet, serdeles i Lands- och Stads-Fiscalernes
händer, mera skadat, än gagnat, mera motverkat, än befordrat
det åsyftade ändamålet. Sakens natur förklarar ock förhållandet. Kronofogdar,
Lands- och Stads-Fiscaler samt Länsmän hafva till egentligt och
hufvudsakligt föremål för sine befattningar belt andra ämnen, än tillsynen
öfver Tull-författningarnes efterlefnad; och man kan således ej fordra,
alt de deråt skola egna annat, än ett högst underordnadt afseende.
De äro dessutom icke, såsom Tull-tjenstemännen, ställde under lydno och
beroende af Chefer, som äro serskildt ålagde att vaka öfver Tull-lagarnes
noggranna handhafvande, och derföre cpecielt ansvarige; och då deras
Chefer, till följd deraf, icke torde känna sig uppfordrade alt med serdeles
uppmärksamhet följa, huru deras underhafvande utöfva tillsynen öfver
transport och försäljning af olofligen infördt gods, så vore ock mindre underligt,
om dessa härifrån skulle hemta en ytterligare anledning att betrakta
denna tillsyns-rätt såsom ett föremål af obetydligare vigt, och mara
såsom ett ämne för enskild, än offentlig omtanka. Läggas slutligen till
itu anförda omständigheter de flesta af dessa tjenstemäns lönlösa vilkor,
och framför allt den ställning, hvaruti Stads-Fiscalerne befinna sig till
de handlande, alldenstund de i många hänseenden äro af slädernes Borgerskap
för sin utkomst beroende, så blifva orsakerne alldeles icke svåra
att finna, hvarföre den controll mot transport och försäljning af olofligen
införde varor, som åsyftats med undersöknings- och beslags-rätlens uppdragande
åt nu omförmälde tjenstemän befunnits så kraftlös.
Jag kan dock icke lemna detta ämne utan att i allmänhet yttra några
ord i anledning af den ifver för visitations-rättens afskaffande, sosa
ifrån åtskillige håll röjt sig under innevarande Riksmöte. Vill man i et 3
38 Bev.-Lag- samt Allm, Bssv.- och Ekon.-Utskcitans Betänkande, N:o 11.
proclamera en allmän strafflöshet för hegångna brott, så måste man medgifva
ransakning; och vill man åter ej upphäfva all effect af och verklighet
i ransakningen, samt förvandla den till ett tomt gyckel, så måste man äfven
i hus och boningar medgifva visitation efter så väl brottslingen, sorn
corpus delicli. Att bestrida samhället denna befogenhet., är att neka de
enklaste och första rätts-principer, de eviga grundvalar, uppå hvilka all
mensklig sammanlefnad hvilar; är att upphöja den enskildes godtycke öfver
det helas rätt, att fridlysa brottet såsom ett majestät, inför hvilket
lagarne skola buga sig. Också har väl näppeligen någon stat funnits,
der icke en sådan undersöknings- och visitaticns-rält varit i Lag uttryckligen
stadgad. I Sverige erkänner allmänna Lagen utan inskränkning en
sådan visilations-rätt uti Irenne vidtomfattande categorier: för efterspaning
efter stulet gods, förundersökning efter falskt mått, mål och vigt^ och till åstadkommande
af upplysning i gröfre brottmål. Äfven vår Ekonomiska och Polislagstiftning
stadgar för en otalig mängd af händelser en sådan undersökningsfält,
och ingalunda blott i Tull-mål, eller för åstadkommande af bevisning utaf
begångna öfverträdelse!’ af Tull-lagarae. Såsom ett talande exempel behöfver
blott åberopas nu gällande Förordning, rörande Brä-nvins-bränningen
of den ip Juni i835, hvilken, uti 5p §., medgirver visitationers anställande,
utan att auställarne ens äro underkastade ringaste ansvar, ifall några
förbrytelser icke kunnat vid visicalionen upptäckas. I)å lurendrejare och
tullförsnillare icke lära kunna betraktas utur någon annan juridisk eller
^titts-synpunkt, än såsom de der, för til nyttja allmänna Lagens egna ord,
“svikligen draga till sig Kronans ingäld” och då allmänna Lagen likaledes
qvalificera! sådant brott såsom ”dubbel tjufnad* /fi Gap. Missgerning.*»
Balken, så iir det sannerligen svårt att inse något skäl, hvarföre, efter
skedd angifvelse, anställande af visitation för åstadkommande af bevisning
utaf slikt brott, skulle undantagsvis vara förnekad, enär visitation eftsr
gods, stulet frän emhild man, icke får vägras; så vidt man ej, med uppenbar
risk att upphöja lurendrejare och tullförsnillare till en mennisko-clasa
Öfver Lagarne, och till trotts af allmänna Lagens principer om ”dubbel
tjufnad,” vill påstå, alt stöld frän det allmänna och Staten alldeles ieks
är stöld, eller ens ett brott. Då hundrade tusentals medborgare utaf aliötpgen
kunna i sina boningar, utan ansvar, blifva oskyldigt underkasf&th*
Bev.- Lag- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N:o 11. 3r>
visitation efter bränvins-redskap och för bränvins-bränning, så är det väl
mycket alt, till förmon för några krämare, som idka lurendrejeri och tullforsnillnings-handteringen,
fordra afskafTandet af visitations-rätten efter
olofligen införde köpmannavaror, på det de med fullkomlig säkerhet och
strafflöshet må kunna drifva sitt brottsliga yrke. Oell eftergifvcnketan
för en slik fordran skulle vara så mycket msr principlöst och stridande
emot allmänna Lagens grundsattser, som lurendrejeri och tullförsnillning
icke blott innebära en stöld ifrån Staten, utan äfven oftast äro förenade
med förfalskningsbrott, eller med åsättande af falska tull-eller hall-stämplur
å det olofligen införda godset/'
STOCKHOLM, Ex.béns och Grambergs Tatcmri. 1841.
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern., N:o 12. 1
N:o 12.
Ank. till Exp. Utsk. den 24 Febr. 1841, kl. 1 e. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skiljaktige heslut, rörande
grunderne och 'vilkoren för Bränvins-hränningens utöfning
samt afgifterne derför.
V^id pröfning af förenade Utskottens Utlåtande N:o 5, i anledning af
gjorde anmärkningar vid Betänkandet N:o 2, angående grunderne och
vilkoren för bran vins-bränningens utöfning samt afgifterne derför, hafva
Resp. Riks-Stånden i vissa delar stannat i skiljaktiga beslut; och få Utskotten
i följd deraf, jemlikt ^3 Riksdags-Ordningen och 71 §. Regerings-Formen,
härmedelst afgifva förslag, dels till sammanjemkning af de
olika besluten, dels ock till voterings-propositioner, rörande sådane, af
Bevillningsnatur varande frågor, för hvilkas afgörande, i händelse samtlige
Riks-Stånden icke skulle i ett beslut sig förena, votering måste anställas
i Förstärkt Stats-Utskott.
Hvad härvid först angår grunden för rättigheten lill utöfning af
bran vins-bränning, så hafva Preste-och Bonde-Stånden, medelst antagande
af 2 $. i Utskottens vid Utlåtandet K:o 5 fogade förslag till Författning
i ämnet, ansett denna rättighet böra hädanefter, såsom hittills, åtfölja
jord på landet och i städerne, hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet förklarat bränvins-bränningen icke vidare böra utgöra
ett privilegium för jordbruket; Och som denna fråga, enligt Utskottens
åsigt, är af ekonomisk natur, samt, vid dess afgörande, två Stånd
stannat emot två, anse Utskotten,
att, jemlikt ^5 §. Riksdags-Ordningen, förenämnde af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet fattade beslut om bränvins-bräuningens
skiljande från jordbruket såsom privilegium,
måste anses hafva förfallit; i följd hvaraf och då den af Ridderskapet
och Adeln medelst antagande af 2 $. i Grefve Hamiltons,
Henning, vid Utlåtandet N:o 5 fogade förslag, beslutade
redaction af denna jemväl måste anses hafva förfallit, samt
enär Borgare-Ståndet uteslutit allt stadgande i detta afseende,
Utskotten härmedelst skolat anmäla, alt 2 $. af Utskottens förslag
i Utlåtandet N:o 5, hvilken icke innefattar någon ändring
Bih. lill R. St. Fröt. 1840 och 1841 • 5 Sami. 2 Afd. g Haft. 1
a Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j JV:o 12.
uti nu gällande sladganden i ämnet, blifvit, med kraft af Rikets
Ständers beslut, antagen.
Beträffande dernäst tiden för bran vins-bränningens utöfning, så
liafva Ridderskapet och Adeln, samt Borgare-Ståndet beslutat, att denna
bör vara oinskränkt, hvaremot de 2:ne andra Slånden beslutat, att inskränkning
skall i delta afseende ega rum, hvilken inskränkning BondeStåndet,
som godkänt 1 $. 1 mom. af Utskottens förslag, bestämt till 6
månader af året, då åter Preste-Ståndet antagit, att bran vins-bränningen
endast under 3:ne månader af året, nemi. Mars, April och November, må
utöfvas; och som i denna fråga, hvilken enligt Utskottens åsigt är af
ekonomisk natur, två Stånd, på sätt förrberördt är, stannat emot två,
anse Utskotten,
att, jemnlikt §. Riksdags-Ordningen, den af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet väckte fråga om oinskränkt bränningstid,
äfvensom Preste-Ståndets beslut om inskränkning i nu
lillåtne bränningstid, förfallit; i följd hvaraf, och då den af
Preste-Ståndet antagne redaction af 1 §. endast skiljer sig från
Utskottens förslag, i afseende å antalet af de för bränvins-brän
ningen
tillåtne månader, samt Preste- och Bonde-Ståndens beslut
äro sammanstämmande rörande 2 momentet, Utskotten få anmäla,
att 1 §. af Utskottens förslag i Utlåtandet N:o 5, som till alla
delar öfverensstämmer med 1 §. af i835 års Författning, måste
anses vara af Rikets Ständer antagen.
Vidare hafva Preste- och Bonde-Stånden antagit 3 $. af Utskottens
förslag i Utlåtandet N:o 5, tillika med deri intagne tariff å taxeringsvärdet;
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, såsom följd
af den utaf dem antagne princip om fri bran vins-bränning, uteslutit desse
stadganden; och som, enligt hvad förrberördt är, frågan örn fri bränvins-bränning
numera förfallit; så anse Utskotten sig böra till Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet hemställa,
att bemälda Riks-Stånd må förena sig med Preste- och BondeStånden,
i afseende å 3 §., 1 momentet af Utskottens förenämnde
förslag.
Hvad deremot senare momentet af denna §. angår; så, enär det
deruti förekommande stadgande står i sammanhang med beslutet, rörande
uppskattningen af afverknings-förmågan hos ång-apparater, samt denna
afverkningsförmåga blifvit af Ridderskapet och Adelil samt Borgare-Ståndet
anlagen till 100 procent, men af Preste- och Bonde-Stånden endast
Bcvillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon-Utsk. Mem.j N:o 12. 3
till 5o procent högre, än då sådan apparat till redskapen icke begagnas,
torde Utskotten,
sedan Rikets Ständer, i sammanhang med frågan om beskattningen,
fattat beslut, rörande afverknings-förmågan hos ång-apparater,
få afgifva förslag till redaction af ifrågavarande moment.
Preste- och Bonde-Stånden hafva antagit 4 §• af Utskottens förslag §•
i Utlåtandet N:o 5, hvilken innehåller enahanda stadganden med 4 §•
uti nu gällande Författning, samt i 1 och 2 momenten bestämmer den
högsta tillåtna panneryrnd, hvarmed bränvin får, i ett verk eller å samma
egendom eller hemmansdel, tillverkas, till 90 kannor; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, i sammanhang med beslutet
om fri bränvins-bränning tillåtit, att denna handtering må bedrifvas med
huru stor panneryrnd som helst, samt förthy uteslutit stadgandena i 1
och 2 momenten af denna och som, enligt Utskottens åsigt, denna
fråga är af ekonomisk natur, samt 2:ne Riks-Stånd bibehållit nu gällande
stadganden, i fråga om högsta tillåtna pannerymden , finna Utskotten,
jemlikt ^5 $. Riksdags-Ordningen, att Ridderskapets och Adelns
samt Borgare-Ståndets beslut om oinskränkt panneryrnd måste
anses hafva förfallit; hvadan Utskottens af Preste- och BondeStånden
gillade förslag till redaction af 1 och 2 momenten
utaf 4 §• blifvit antaget.
Tredje momentet af denna som bestämmer, att såsom kokrum
får beräknas 2 kannor för hvarje bränvins-panna om 4° kannors rymd
och derunder, samt 3 kannor, då pannerymden öfverstiger 4° kannor, är
äfven, på sätt förrberördt är, af Preste- och Bonde-Stånden antaget; då
deremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, medelst antagande
af 25 §. utaf Grefve Hamiltons förslag, bestämt, att 2:ne jumfrumått
få såsom kokrum afräknas för hvarje kanna af pannerymden.
Då 2:ne Stånd sålunda bibehållit nu gällande stadgande angående
kokrummet, anse Utskotten sig böra till Ridderskapet och Adeln samt
Borgare Ståndet hemställa,
att desse Riks-Stånd må förena sig med Preste- och BondeStånden
i antagandet af 3 momentet utaf 4 §- i Utskottens
förslag.
I händelse åter Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet ändock
vid deras mening förblifva, lärer denna fråga, såsom inverkande å
beskattningens belopp och följaktligen af bevillnings-natur, komma att
4 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o 12.
afgöras medelst votering; för hvilket ändamål Utskotten föreslå följande
voterings-proposition:
1:0.
Den, som instämmer i Utskottens, af Preste- och Bonde-Stånden
gillade förslag uti 4 §• 3 momentet af Utlåtandet N:o 5, att såsom kokrum
får beräknas aine kannor för hvarje bran vinspanna om 4° kannors
rymd och derunder samt 3 kannor, då pannerymden öfverstiger 4° kannor,
voterar Ja,
Den, det icke vill, voterar Nej;
Vinner Nej,
antages Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, att, vid
beskattningen, få såsom kokrum aine jungfrumått för hvarje kanna afräknas
pannerymden.
Då Utskottens förslag till 4 momentet 4 §•> angående rättigheten
för egare till ätticks-fabriker att begagna branvinsbrännings-redskap, ehuru
till ordaställningen olika, innefattar enahanda stadgande, som motsvarande
moment uti nu gällande Författning, samt detta moment blifvit
af Preste- och Bonde-Stånden godkändt, men Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet antagit 3 §. af Grefve Hamiltons förslag, som innehåller,
att egare af ätticks-fabrik, hvilken, lill åstadkommande af så kallad
förbränna, vill begagna bränvinsbrännings-redskap, skattar lika som
för brän vinsbränning, så anse sig Utskotten endast böra anmäla,
att ifrågavarande moment blifvit, genom aine Riks-Slånds beslut,
sammanstämmande med nu gällande stadgande, af Rikets Ständer
antaget.
§.5. Enär Preste- och Bonde-Stånden antagit Utskottens förslag lill 5
hvilken $. är till innehållet af enahanda lydelse med samma $. uti nu
gällande Författning, samt Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet
uteslutit ifrågavarande sladganden; så anse Utskotten sig endast böra
anmäla,
att 5 $., genom 2:ne Biks-Stånds beslut, öfverensstämmande med
nu gällande stadganden i ämnet, är vorden af Rikets Ständer
antagen.
j 6 Bonde-Ståndet har antagit Utskottens förslag till 6 §., som är till
ordalydelsen enahanda med samma §. i 1835 års Författning; hvaremot
Presie-Ståndet dervid beslutat följande förändringar: att nemligen i stället
för orden: ”inom samma byalag,” som förekomma i andra raden,
skola införas: ”då dessa äro inom samma Socken och högst på gidels
Bevillnings- samt /liim. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o 12. 5
”rails afstånd från hvarandra belägne,” samt den vid slutet af 1 momentet
förekommande mening, ”på en viss uppgifven lägenhet inom hem”manets
eller byalagets område,” utbytas emot orden, ”på den af dessa
”lägenheter, som dertill uppgifves.”
Då Preste Ståndets beslut, utan att innefatta någon väsendtlig förändring
uti nu gällande stadganden i detta ämne, synes vara på billighet
och rättvisa grundadt, enär en åbo å ett enstaka hemman, icke, af
den omständigheten, att han ej tillhör något byalag, bör vara förhindrad
att förena sig med andra hemmansegare i samma socken och inom g:dels
mils afstånd från hans hemman boende, till utöfning af gemensam bränvinsbränning;
så hafva Utskotten ansett sig höra till Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet, hvilka Riks-Stånd uteslutit ifrågavarande
iStadganden, äfvensom till Bonde-Ståndet, hemställa,
att desse 3:ne Riks-Stånd må förena sig uti de af Preste-Ståndet
beslutade redactions-förändringar vid 6 $:n.
Preste-Slåndet har oförändradt bibehållit 7 §. uti 1835 års Författning;
hvaremot Bonde-Slåndet antagit 7 af Utskottets förslag uti Utlåtandet
N:o 5, som endast skiljer sig från det förra stadgandet, i afseende
å minimum af pannerymden för bräll vinsbränning i stad, hvilket
minimum Bonde-Ståndet antagit till 20 kannor, då deremot nu gällande
Författning bestämmer detsamma till 3o kannor; Och som Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet uteslutit aila i denna §. förekommande
stadganden, med undantag af sista punkten, angående bränneriers anläggning
i stad, samt Preste-Ståndets beslut icke innefattar någon ändring
uti nu gällande stadganden i ämnet, anse Utskotten sig böra till Ridderskapet
och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden hemställa,
att desse Riks-Stånd, lika med Preste-Ståndet, må antaga 7:de §.
af 1835 års Författning,
samt att, då Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet, medelst antagande
af 4 §’ ef Grefve Hamiltons förslag, stadgat, att de brännerier,
som hädanefter anläggas i stad, böra uppföras utom dess staket på lämpligt
afstånd från andra byggnader, och ”i enlighet med stadens brandordning
,”
Preste- och Bonde-Stånden måtte förena sig i det af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet beslutade tillägg till detta
stadgande, nemligen alt i slutet af 7 må införas orden: ”i
enlighet med Stadens B rand-Ordning.”
6 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o ts.
I afseende å 8 §:n, häfva Preste- och Bonde-Stånden antagit Utskottens
förslag i Utlåtandet N:o 5, likväl med de olikheter i PresteStåndets
beslut, som blifvit en följd, dels af hvad bemälde Riks-Stånd
stadgat, rörande tiden för bran vinsbränningens utöfning, eller att den bör
inskränkas till 3:ne månader af året, dels ock af det i denna §. utaf
Preste-Ståndet införde stadgande, att det icke är den till bränvinsbränningen
berättigade medgifvet att anmäla sig för kortare tid, än den för
bränvinsbränningens utöfning tillåtna.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet, som i detta afseende
hufvudsakligen antagit 5 och 6 §§. af Grefve Hamiltons förslag, hafva
bland annat föreskrifvit, att ”en hvar, till bran vinsbränning berättigad, är
obetaget att anmäla sig till dess utöfvande under en eller flere månader,
med skyldighet likväl att bestämdt uppgifva, hvilken eiler hvilka månader
han vill dertill begagna, i förhållande hvarefter brån vinsbränningsafgiften
beräknas samt att skriftlig uträkning öfver afgiften skall af Mant.
alsskrifvaren, emot lösen, efter de för Krono-Debet-sedlarne gällande
grunder, den skaltskyldige meddelas;” Och som de skiljaktigheter, hvilka
sålunda, dels emellan Preste- och Bonde-Ståndens beslut sins emellan,
dels ock emellan desse Stånds olika meningar samt Ridderskapets och
Adelns och Borgare-Ståndets sistberörde stadganden förefinnas, stå i
sammanhang med frågan om tiden för bränvinsbränningens utöfniug; så
anse Utskotten sig böra hemställa till Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden,
att, såsom en följd af Rikets Ständers här ofvan omförmälde
beslut i sistberörde afseende, desse 3:ne Riks-Stånd måtte förena
sig med Bonde-Ståndet rörande redactionen af 8
Preste- och Bonde-Stånden hafva antagit Utskottens förslag lill 9
hvilket, med någon förändring, i fråga om afdrag å kokrummet, är af
enahanda innehåll med g §. i i835 års Författning-; hvaremot Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Stånden ansett de i denna §. förekommande
stadganden böra förfalla; Och sorn 9 §. är beroende deraf, huruvida de
principer för beskattningen å bran vins-bränningen, som Preste-och BondeStånden
antagit, blifva äf Rikets Ständer godkände, så torde Utskotten,
sedan Rikets Ständer i sistberörde afseende fattat beslut, få inkomma
med förslag lill redaction af ifrågavarande §.
Utskottens uti Utlåtandet N:o 5 afgifne förslag till 10 §. är antaget
af Bonde-Ståndet, äfvensom af Preste-Ståndet, likväl med denafsistnämnde
Stånd iagltagne olikhet, som blifvit en följd af dess beslut rö
-
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och
rande tiden, att nemligen å de omförmiilde förteckningarne icke bör
utsättas, ”hvilka månader bränvins-bränningen af hvar och en ulöfvas;”
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagit 7 af
Grefve Hamiltons förslag, hvilket i hufvudsaken icke skiljer sig från Utskottens,
- och som Bonde-Ståndets beslut närmast öfverensstämmer med
nu gällande stadgande i detta ämne, så anse Utskotten sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden
skulle täckas förena sig i Bonde-Ståndets beslut rörande
10 $:en.
Bonde-Ståndet har antagit 11 af Utskottens förslag i Utlåtandet 5, lt>
N:o 5, som till alla delar öfverensstämmer med stadgandet i 11 §. af nu
gällande Författning, och Preste-Ståndel har dervid icke vidtagit annan
förändring, än den, som blifvit en följd af sistnämnde Stånds beslut,
det ingen till bränvins-bränning berättigad må ega att anmäla sig för
mindre tid, än den för bränvins-bränning högst tillåtna, hvadan PresteStåndet
uteslutit orden: ”antingen under hela deri tillåtna tiden, eller
”under någon af de i 8 §. omförmälde terminer,” äfvensom den vid slutet
af §. förekommande mening ”beräknad i förhållande efter ofvannämnde
”tid;” hvaremot Riddarskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagit 8:de
§. af Grefve Hamiltons reservation, som, med några afvikelser, i afseende
å ordaställningen, är af enahanda innehåll med Bonde-Ståndets beslut,
likväl med följande tillägg, ”att Konungens Befallningshafvande inom åtta
dagar skall meddela det sökta tillståndet, samt att sökanden skall uppvisa
det erhållna tillslåndsbeslutet för vederbörande Kronobetjent och besörja,
att det varder upptaget å den i 10 §. omförmälda förteckning, Öfver dem
inom socknen, som sig lill bränvins-bränning anmält.”
Då, sedan Preste-Ståndets beslut om liden för bränvinsbränning
förfallit, samma Stånds af nämnde beslut föranledda förändring i Utskottens
förslag tili denna $. äfven lärer hafva förfallit, och Utskottens sålunda
af Preste-Ståndet samt äfven af Bonde-Ståndet gillade förslag till
denna §. öfverensstämmer med nu gällande stadganden, få Utskotten till
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hemställa,
att sistnämnde R.iks-Stånd må förena sig i Preste- och BondeStåndens
beslut, rörande stadgandena i 11
Andra Artikeln.
Preste- och Bonde-Stånden hafva antagit 12 §. af Utskottens för- §. ,2.
slag i Utlåtandet N:o 5; hvarjemte Ridderskapet och Adelil förenat sig
8 Bevillnings- samt edilin. Bcsv.- och Ekon.-Utsk. Mern.N:o 12.
med förstnämnde 2:ne Riks-Stånd deruti, att bran vins-redskap får förfärdigas
af hvad ämne som helst, ehuru Ridderskapets och Adelns beslut, i
afseende å i momentet af denna är till ordaslällningen olika med
Utskottens förslag, då Borgare-Ståndet deremot stadgat, ”att bran vinspanna
med bröst och hatt endast får göras af metall.”
Som Ridderskapets och Adelns samt Preste- och Bonde-Ståndens beslut
deruti äro öfverensstämmande, att sådan redskap får förfärdigas af
hvad ämne som helst, anse Utskotten
Borgare-Ståndets ofvanberörde beslut hafva förfallit;
Hvad redaction af 12 1 momentet i öfrigt angår, så äro Preste
och
Bonde-Ståndens beslut till alla delar sammanstämmande, hvaremot
Ridderskapets och Adelns beslut endast skiljer från de sistnämndas i afseende
å ordaställningen, sålunda nemligen: ”Bränvinspanna med bröst
och hatt samt öfrig redskap må göras af hvad form och ämne som helst.
I afseende å beskaffenheten och sammansättningen, galle följande bestämmelser.
”
Då Borgare-Ståndet deremot antagit 1 momentet 9 §. af Grefve
Hamiltons förslag, så anse Utskotten sig böra hemställa lill Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet,
att dessa Riks-Stånd må förena sig i Preste-och Bonde-Ståndens
med Utskoltens förslag sammanstämmande beslut lill redaction
af 1 momentet 12 $:n.
Andra momentet är äfven af Preste- och Bonde-Stånden, i enlighet
med Utskottens förslag, godkändt; hvaremot Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet antagit 2 och 3 momenten, 9 §. af Grefve Hamiltons
förslag, hvilka endast i afseende på ordaställningen skilja sig från
Utskottens; hvadan Utskotten hemställa till Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet,
att antaga Utskottens af Preste- och Bonde-Stånden gillade förslag
till 2 momentet 12 $.
Tredje momentet, som Preste- och Bonde-Stånden antagit, är till
alla delar öfverensstämmande med 4 momentet, 9 af Grefve Hamiltons
förslag, som Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet godkänt,
hvadan 3:dje momentet i 12 §. af Utskottens förslag är af alla fyra RiksStånden
antaget.
Fjerde momentet af 12 $. i Utskottens förslag är af Preste- och
Bonde-Stånden godkändt; Och då Ridderskapets och Adelns samt Borgare
Ståndets,
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o 12. 9
Ståndets, i enlighet med Grefve Hamiltons förslag, fattade beslut, endast
lill ordastallningen skiljer sig frän Utskoltens, så hemställa Utskotten,
om icke sistbemälde Riks-Stånd
skulle läckas antaga den af Preste- och Bonde-Stånden beslutade
redaclion af ifrågavarande moment.
Femte momentet är godkändt af Preste-, Borgare- och BondeStånden,
hvadan Ridderskapets och Adelns, i öfverensstämmelse med
Grefve Hamiltons förslag, i detta afseende fattade beslut förfallit.
Då Preste- och Bonde-Stånden godkänt 6 momentet, 12 §., af Utskottens
förslag samt Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet antagit
Grefve Hamiltons förslag, som endast, i afseende å ordastallningen, skiljer
sig från Utskottens, så få Utskotten föreslå Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet,
att desse båda Riks-Stånd måtte förena sig med Preste- och
Bonde-Stånden, i afseende å redaclion af ifrågavarande moment.
Beträffande bran vins-redskapens classification, så hafva Preste-, §.,3.
Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottens förslag i i3 §., att indela
redskapen i fem classer, hvaremot Ridderskapet och Adeln, i enlighet
med Grefve Hamiltons förslag, med, uteslutande af femte classen,
antagit endast fyra classer af bran vins-redskap; Och som bifogade tariffer
å pannerymds-afgiften innefatta hvarje Riks-Stånds olika beslut, i afseende
å redskapens indelning i classer, samt, på sätt här nedan närmare
förmäles, komma alt Rikets Ständers pröfning underställas, så enär redaclionen
af i3 §. är beroende af den tariff, som af Rikets Ständer blir
antagen, så torde Utskotten,
sedan Rikets Ständers beslut i berörde afseende blifvit Utskotten
meddeladt, få, i öfverensstämmelse dermed, afgifva förslag
till redaclion af i3 $:n.
I afseende å 14> *5, 16, 17, 18, 19 och 20 §§., hafva Preste-och§§. 14, t5
Bonde-Stånden godkänt Utskoltens förslag i Utlåtandet N:o 5; hvaremot16,l7‘ 18
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antagit de desse §§. mot- *’
svarande 11, 12, 13, 14 > *5, 16 och 17 §§. af Grefve Hamiltons förs lag;
Och då desse sistnämnde endast skilja sig från de förra, i afseende på
ordastallningen, anse Utskotten sig böra hemställa,
om icke Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet skulle
täckas förena sig med Preste- och Bonde-Stånden, i afseende å
redaclion af ifråga varande §§.
Bih. till R. St. Fröt. 1840 och 184^- 5 Sami. 2 Afd. q Haft. 2
io Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j JV:o la.
5. DS Preste- oell Bonde-Stånden gillat 21 §. af Utskottens förslag,
samt, hvad I momentet angar, Ridderskapet oell Adeln samt BorgareStåndet
antagit det emot nämnde moment svarande, ehuru lill ordaslällningen
derifrån skiljaktiga, stadgande, hvilket innefattas uti 18 §. af
Grefve Hamiltons förslag, men deremot, i följd af beslutet om oinskränkt
pannerymd , uteslutit stadgandet i senare momentet, angående ansvar
för den, som tillverkar bran vins-redskap till större rymd än den högst
tillåtna, så få Utskotten härmedelst till Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet hemställa,
alt desse Riks-Slånd må, i likhet med Preste- och Bonde-Stånden,
antaga Utskoltens förslag till redaction af 21 §.
Utskottens förslag i 22 §. är likaledes godkändt af Preste- och
Bonde-Stånden, samt Grefve Hamiltons deremot svarande, endasl lill
ordställningen skiljaktiga, förslag i 19 §. af dess reservation, antaget af
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet; men då Preste- och BondeStåndens
beslut till alla delar öfverensstämmer med 22 §. i 1835 års
Författning, så få Utskotten anmäla,
att denna §. genom sistbemälde 2:ne Riks-Slånds sammanstämmande
beslut är af Rikets Ständer antagen.
Utskottens förslag till 23 §. har blifvit gilladt af Bonde-Ståndet,
äfvensom af Preste-Ståndet, med den förändring, som blifvit en följd af
sistnämnde Riks-Stånds beslut, att ingen må ega rätt att. anmäla sig till
bränvinsbränning på kortare tid, än den högst tillåtna, eller tre månader,
hvaremot Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet uteslutit de
i denna §. förekommande stadganden; Och få Utskotten, i följd häraf,
saint med hänsigt till beslutet, angående tiden för bränvinsbränningens
utöfning, hemställa till Ridderskapet och Adeln samt Preste-och BorgareStånden
,
om icke desse 3:ne Riks-Stånd skulle täckas förena sig i den af
Bonde-Ståndet antagne redaction utaf 23 §.
f Då Preste- och Bonde-Stånden godkänt Utskottens förslag till 24 §.
2 ' samt Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet uteslutit stadgandet i
i:sta momentet, men deremot, medelst antagande af 4 momentet i 20 §.
af Grefve Hamiltons förslag, beslutat enahanda, ehuru lill ordaställningen
olika, stadgande med det i 2 momentet intagne, så finna Utskotten
sig böra föreslå Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
alt förena sig med Preste-och Bonde-Stånden, i afseende å 24 §•
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o 12. 11
Preste- och Bonde-Stånden hafva jemväl antagit Utskottens förslag c a5
lill 25 , samt de öfriga båda Riks-Stånden 20 §. af Grefve Hamiltons
förslag; hvadan och då den skiljaktighet, som emellan de båda förslagen
förefinnes, endast eger rum, i afseende på ordaställningen, Utskotten
hemställa,
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet måtte förena
sig uli den redaclion af 25 §., som Preste- och Bonde-Stånden
antagit.
Utskottens förslag till 26 §. är antaget af Presle-Ståndet, äfvensom §. 26.
af Bonde-Ståndet, utom i afseende å senare perioden i ^:de momentet,
angående pannegarens skyldighet att utgifva ersättning för förseglingsbestyret,
hvilken ersättning Bonde-Ståndet ansett icke böra ega rum ocb
förthy uteslutit stadgandet derom; men som Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet antagit 21 §. af Grefve Hamiltons förslag, hvilket
endast, i afseende å ordaställningen, skiljer sig från Utskottens, så och
jemte det Utskotten hemställa till Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet
om
icke desse Riks-Stånd äfven skulle täckas antaga Utskottens
förslag till redaclion af 26 §., anse Utskotten frågan om pannegarens
skyldighet att betala arfvode för förseglings-bestyret,
på sätt Utskotten i sistberörde §. föreslagit, vara genom 3:ne
Riks-SLånds sammanstämmande beslut af Rikets Ständer afgjord
och således icke påkalla annan åtgärd än att detta förhållande
anmäla.
Enär 27 §. af Utskottens förslag blifvit af Preste- och Bonde- 5 2„
Stånden gillad samt Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet antagit
22 §. af Grefve Hamiltons förslag, som, endast med någon olikhet, i afseende
å ordaställningen, innefattar enahanda stadganden med de i förstberörde
§. intagne; så torde
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet täckas förena sig
med Preste- och Bonde-Stånden i den af dem beslutade redaclion
af 27 $.
Tredje Artikeln.
I afseende å beloppet af bränvinsbrännings-afgiften, så har Ridder- a8
skåpet och Adeln, som indelat bran vins-redskapen i allenast 4 classer,
samt antagit den i Utskottens Betänkande N:o 2 för de 4 första classerne
bestämda afverknings-förmåga, likväl med den förändring, att ångappara
-
12 Bevillnings- samt Allm. Be sv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j JV:o 12.
tets verkan på bran vins-redskapens afverkningsförmåga uppskattats lill
joo procents förhöjning, bestämt denna afgift till en skilling per kanna
efter averkningen.
Presle-Ståndet åter har, med antagande af så väl den utaf Utskotten
föreslagne indelning af bran vins-redskapen i 5 classer, som äfven den
uppskattning utaf de olika classernas afverkningsförmåga, som Betänkandet
N:o 2 upptager för redskap, sorn drifves utan ångapparat, hvars verkan
på afverkningsförmågan förenämnde Riks Stånd uppskattat till 5o
procents förhöjning, ansett afgiften höra beräknas för de enkla pannorna
till och med i5 kannors pannan, efter 3 »st. per tillverkad kanna, och
vidare ökas med ^ rst. till och med 3o kannors pannan, samt derifrån, lill
och med 90 kannors pannan, ökas med -j— rst. för hvarje enhet åpannerymden,
men för de sammansatte apparaterne, hvartill ångapparaler äfven
hänförts, borde skatten beräknas efter 2 sk. för hvarje kanna, så
vida apparatets afverkningsförmåga ej understiger den enkla 90 kannorspannansj
i hvilken händelse för desse apparater skulle skattas lika mycket,
som för den enkla panna, lill hvars afverkningsförmåga det sammansatta
apparatets uppginge.
Borgare-Ståndet har antagit den af Utskotten i Betänkandet N:o 2
föreslagne indelning af hränvins-redskapen i 5 classer samt uppskattning
af desse classers afverkningsförmåga, men deremot, lika med Ridderskapet
och Adeln, uppskattat ångapparatets verkan på afverkningsförmågan
hos bränvins-redskapen till 100 procents förhöjning, samt i öfrigt bestämt
afgiften till 2 skil lingar Banco för hvarje kanna bränvin, som anses kunna
tillverkas.
Bonde-Ståndet, som, lika med Preste- och Borgare-Stånden, indelat
bränvins-redskapen i fem classer och, i likhet med Preste-Ståndet, uppskattat
ångapparatets verkan på bran vins-redskapens afverkningsförmåga
till 5o procents förhöjning, har med i:del nedsatt den af Utskotten i
Utlåtandet N:o 5 föreslagne beskaltnings-lariff, hvarigenom, med undantag
af ångapparaterne, den af Bonde-Ståndet för de 5 classerne bestämda
afgifL blifvit enahanda med den afgift, som i nu gällande För
fattning
är stadgad för de der upptagne irsta, 2:dra, /{-.de, 6:te och 7:de
classerne, samt den för desse classer vid sisllidne Riksdag antagna afverkningsförmåga
bibehållen, hvilken beräkning af afverkningsförmågan i
betydlig mon skiljer sig ifrån den, som af de 3:ne öfrige Stånden nu
blifvit godkänd.
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j JY:o 12. i3
För att underlätta jemförelsen emellan de fyra olika, af de serskilda
Riks-Stånden vidtagna beslut, rörande beskattningen, äro tariffer uträknade
och detta Memorial bifogade, utvisande afgifternas belopp för
sex månaders bränningstid, enligt de beskallningsgruuder, som af hvarje
Stånd blifvit antagne.
Då hvarje Riks-Slånds beslut, i afseende på ifrågavarande beskattning,
utgör ett helt för sig, och skulle i betydlig mon förändras, om en
annan class-indelning och en annan afverAningsförmåga för de serskilda
slagen af bränvins-brännings-redskap bestämmes, än den af hvarje Stånd
antagna, anse Utskotten, att vid det förslag till samman jemkning och, om
det icke antages, till voterings-propositioner, som nu bör afgifvas, fråga
endast bör blifva emellan de fyra serskilda besluten i deras helhet; och
då Preste-Slåndets beslut, utan alt medföra en så brådstörtad förändring
i de nu varande förhållandena, som torde blifva följden, om Ridderskapets
och Adelns eller Borgare-Ståndets beskattnings-lariffer skulle antagas,
enär genom dessa, i synnerhet genom Borgare-Ståndets, de nuvarande afgifterne
på den stora mängden af till husbehofs-bränning begagnade mindre
pannor blifvit i en så hög grad ökade, — likväl i en ej så obetydlig
mon höjer skallen på de mindre enkla pannorna, hvilka hitintills, då de
jemföras med de högre pannerymderna, tyckas vara för lågt beskattade,
hvartill kommer, att Preste-Slåndets tariff,—åtminstone hvad afgiflen för
irsta classens redskap beträffar, — närmast instämmer med den af Utskotten
i Utlåtandet N:o 5 föreslagna; så hafva Utskotten ansett sig böra lill
Ridderskapel och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden hemställa,
att bemälde Riks-Stånd må förena sig med Preste-Ståndet i antagandet
af den utaf sistnämnde Riks-Stånd beslutade beskaltnings-tariff.
I händelse detta sammanjemknings-förslag^ icke skulle antagas, så
måste votering emellan de 4 beskaltnings-tarifferne anställas i Förstärkt
Stats-Utskolt; i hvilket afseende Utskotten, enär de 4 olika besluten
lämpligen synas kunna hänföras lill 2:ne med hvarandra stridiga alternativ,
nemligen Ridderskapets och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut, å
ena, samt Preste- och Bonde-Ståndens beslut å andra sidan, emellan
hvilka votering i hufvudfrågan bör ega rum , Utskotten, för bestämmande
af Ja-proposilionen vid hufvudsakliga voteringen, föreslår en så lydande
volerings-proposilion:
i4 Bevillnings- samt Allm. Besv. och Ekon.-Utsk. Mern.JY:o 12.
2:0.
Den, som vill, att vid votering i hufvudfrågan den af Presle-Ståndet
antagne beskaltnings-tariff skall ingå i Ja-propositionen, voterar Ja.
Den, det ej vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer den af Bonde-Ståndet antagne beskaltnings-tariff att i Ja-propositionen
innefattas.
Sedan, genom denna votering, Ja-propositionen blifvit bestämd, anställes
votering för bestämmande af contra-propositionen efter följande
proposition:
3:o.
Den, som vill, att den af Ridderskapet och Adeln antagne beskattnings-tariff
skall ingå i contra-propositionen vid hufvudsakliga voteringen,
voterar Ja.
Den, det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer den af Borgare-Ståndet antagne beskatlnings-tarifF alt i contrapropositionen
innefattas.
Härefter företages hufvudsakliga voteringen efter denna proposition:
4:o.
Den, som antager den af a) (irsta alternativet) (Preste-Ståndet)
b) (2:dra alternativet) (Bonde-Ståndet) beslutade beskattnings-lariff, voterar
Ja.
Den, det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
c) (usta alternativet) Ridderskapets och Adelns beskattnings-tariff.
d) (2:dra alternativet) Borgare-Ståndets beskattnings-lariff.
Sedan Rikets Ständers beslut i beskallnings-frågan blifvit Utskotten
meddeladt, torde Utskotten, i öfverensstämmelse dermed, få afgifva förslag
till redaclion af 28 §.
§. 29. Utskottens förslag lill 29 $., som innefattar stadgande, rörande be
skattningsbestämmande,
i händelse Kongl. Majit skulle för en eller flere
städer tillåta större pannerymd än 90 kannor, är antaget af Preste- och
Bonde-Ståndet; hvadan och då Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
uteslutit detta stadgande, Utskotten härmedelst få lill sistnämnde
Riks-Stånd hemställa
att i Preste- och Bonde-Ståndens förenämnde beslut sig förena.
§§. 3o. 3i. Preste- och Bonde-Stånden hafva gillat Utskottens förslag till 3o
och 3i hvilka till innehållet äro af enahanda lydelse med 3i och 3a
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. IV:o 12. i5
i nu gällande Författning, hvadan och då Ridderskapet och Adeln
samt Borgare-Ståndet icke fattat beslut, rötande några sådana stadgande!),
sorn i dessa förekomma, Utskotten få anmäla,
att 3o och 3r §§. genom två Riks-Slånds beslut, sammanstämmande
med nu gällande stadganden, blifvit af Rikets Ständer
antagne.
Bonde-Ståndet har godkänt Utskottens förslag lill 32 af enahan- 5. 3a.
da innehåll med stadgandet i 33 §. af 1835 års Författning, äfvensom
Preste-Ståndet antagit densamma, med allenast utbyte af ordet ”i;del”
mot ”-|-:del”, såsom följd af sistbemälde Riks-Slånds beslut, angående tiden
för brån vinsbränningens utöfning, hvaremot Ridderskapet och Adeln
beslutat alt i underdånig skrifvelse anhålla, det förbud eller inskränkning
i bränningsliden Lill och med i843 ej malte ega rum, men att, om
så likväl sker, de afgifter, som för denna tid kunna vara erlagde, blifva
åt vederbörande restituerade; Och som Borgare-Ståndet icke fallat beslut
i detta ämne, samt redaction af denna är beroende utaf utgången af
frågan om brånvinsbrännings-afgiftens erläggande förskottsvis,
så torde Utskotten, sedan denna fråga blifvit af Rikets Ständer
afgjord, få inkomma med förslag till redaction af ifrågavarande
Preste-
och Bonde-Stånden hafva antagit Utskottens förslag till 33 g 33_
samt Ridderskapet och Adeln Grefve Hamiltons förslag i 27 af hans
reservation, hvilken icke innehåller annan olikhet, än att ordet ”högst”
blifvit tillsatt framför orden: ”20 kannors rymd”_, äfvensom framför orden:
”12 kannor”j, i slutet af hvaremot Borgare-Ståndet beslutat den
förändring i Grefve Hamiltons förslag, att destilleringspannor af högst
6 kannors rymd skulle vara tillåtna att nyttjas af dem, som till bränvinsbränning
äro berättigade; och som den af Ridderskapet och Adeln
beslutade redaction af ifrågavarande §. endast innefattar eLt förtydligande
af stadgandet, anse Utskotten sig böra hemställa,
om icke Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden skulle täckas förena
sig med Ridderskapet och Adeln, i afseende å 33 $:n.
Då Preste- och Bonde-Stånden antagit 34 §. af Utskottens förslag, §.34.
som till alla delar öfverenssstämmer med stadgandet i 36 §. af nu gäl
lande
Författning, men deremot Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
antagit 28 $. af Grefve Hamiltons förslag, som endast, i afseende
å ordaställningen, skiljer sig från Utskottens, få Utskotten anmäla,
att 34 $• i Utskottens förslag, genom 2:ne Riks-Slånds med nu
S 35.
16 Bevillnings- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. _, N:o 12.
gällande stadgande öfverensstämmande beslut, är af Rikets Ständer
anlagen.
Preste-Slåndet bär gillat Utskottens förslag till 3b $., angående
bränvinsbrännings-afgiftens erläggande förskottsvis, äfvensom Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet, medelst antagande af 6 §., 2 momentet
af Grefve Hamiltons förslag, beslutat, alt bränvinsbrännings-afgiflen skulle
erläggas förskottsvis, på det sätt och på den tid, Kongl. Maj:t närmare
bestämmer; hvaremot Bonde-Ståndet uteslutit ifrågavarande stadgande om
skattens erläggande förskottsvis. Då likväl 3:ne Riks-Stånd, nemi. Ridderskapet
och Adeln samt Preste- och Borgare-Stånden beslutat, att bränvinsbrännings-afgiften
bör förskottsvis erläggas, anse Utskotten sig böra
hemställa,
om icke Bonde-Ståndet skulle täckas sig i delta beslut med de
öfrige Stånden förena.
Skulle Bonde-Ståndet icke destomindre vidblifva sitt beslut, att bränvinsbrännings-afgiften
icke bör förskottsvis erläggas, så lärer, för afgörande
af denna fråga, som, enligt Utskottens åsigt, är af Bevillningsnatur,
votering komma att anställas i Förstärkt Siats-Utskott; i hvilket afseende
Utskotten föreslå en så lydande voterings-proposition:
5:o.
Den, som instämmer i Utskottens af Ridderskapet och Adeln samt
Preste- och Borgare-Stånden gillade förslag, att bran vinsbrännings-afgiften
skall erläggas förskottsvis och alt ingen må ega alt, under annat vilkor,
bränvinsbränning utöfva, voterar Ja.
Den, det icke vill, voterar Nej.
Vinner Nej,
kommer frågan om bränvinsbrännings-afgiftens erläggande förskottsvis
att förfalla;
Och toi de Utskotten, i händelse Bonde-Ståndet skulle antaga nyssberörde
inbjudning, eller derest Ja vid voteringen blifver rådande, få afgifva
förslag lill redaction af 35 $:n.
I öfrigt hafva Ridderskapet och Adeln samt Preste- och BondeSlånden
bifallit Utskottens hemställan i Utlåtandet N:o 5, alt Rikets
Ständer böra, vid förslagets öfverlemnande till Kongl. Majit, uti underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täckes i den blifvande Författningen
föreskrifva, huru med debiteringen och uppbörden af bränvinsbrännings-afgiften
bör förfaras; men som Utskottens berörde förslag
-
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern., JY:o 12. 17
slag blifvit framstäldt i sammanhang med beslutet om bränvinsbränningsafgiftens
erläggande förskottsvis, så torde Utskotten, sedan Rikets Ständers
beslut i denna fråga blifvit Utskotten meddeladt,
få afgifva yttrande, huruvida någon underdånig hemställan i
berörde afseende kommer att ega rum.
Då det af Utskottet föreslagne formulaire till mätnings- och stämplingsbevis
blifvit af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet gilladt,
men de öfrige Riks-Stånden underlåtit att derom yttra sig, hemställa
Utskotten,
om icke Preste- och Borgare-Stånden skulle täckas förena sig
med de båda öfriga Riks-Stånden i detta afseende; hvarvid Utskotten
likväl trott sig böra anmäla, att orden ”Med (utan) ångapparat,
” som på 2:ne ställen i formulairet förekomma, på senare
stället influtit genom tryckfel och följaktligen bör utgå.
Atskillige Ledamöters reservationer bifogas.
Stockholm den 22 Februari 1841 •
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841• 5 Sunil. 2 Afd. 9 Haft.
3
V <n o- ■ " ■ ■ V v • . .v- u .s • >.w- > V';--'v
-i . :■ ' ■•<>; ; ■■■■': = a 1 ■ ■ :■
..ii -i i . •. • n. ■
• ■ i ’ : , < K : lis ' i o ;■■■>.ii :ij tl: i.-ii j '(“I 'V :
: ■■ n: ’ - 3- ■ ' ■ ’ ■ .: '•'< '
:’:r: ■■■: ■■ . . •. <'■ •.■ 't :' t:£ ■ '• . »•r
-
i\. \l :• .'v.. c .v. * s)\M Vi l \'K \ Yu» A-'
Bevillning- samt Allm. Besv.-och Ekon.-Utsk. Mern. N:o 12. a3
Reservationer.
Af Herr Grefve Hamilton s Henning: ”Mot Bevillnings- samt
Allm. Besv.- och Ekonomi-Utskottens förestående Betänkande reserverar
jag mig i följande delar, nemligen:
1:0. Mot Utskottens vid 1 yttrade åsigt, att Ridderskapets och Adelns
samt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, rörande den tid af året,
hvarunder bränvins-bränning må vara tillåten, skulle hafva förfallit,
och det således förblifva vid hvad i detta hänseende förut varit stadgadt.
Riksdagsordningen föreskrifver väl i §. 5, ätt då, uti frågor
af beskaffenhet som denna, ”två Stånd stanna emot två, förfalle frågan
och förblifve vid det, som tillförene stadgadt varit,” och synes
Lagstiftaren härigenom hafva velat gifva Ekonomiska Författningar
den varaktighet att de ej måtte rubbas, så länge meningarne äro
jemnt delade mellan det redan stadgade och behofvet af en förändring.
Ur denna synpunkt har jag äfven, fastän ordalydelsen icke
är bestämd, ansett 75 $. Riksdags-Ordningen böra på detta sätt tillämpas,
då tvänne Riks-Stånd förklarat sig vidblifva det förut gillade,
men de öfrige stannat i häremot stridande och jemväl sins emellau
skiljaktiga beslut, emedan desse sednares skiljaktighet, långtifrån
att kunna gifva dem en kraft eller en rättighet, hvilken de såsom
förenade icke skulle hafva egt, tvertom inför den i detta fall medlande
lagen bör öka styrkan af de förras beslut. Förhållandet är
likväl här helt olika. Trenne Riks-Stånd hafva beslutat en förändring,
ehuru blott tvänne förenat sig om beskaffenheten deraf; och
finnér jag det sålunda stridande ej mindre mot Grundlagens anda,
än dess bokstaf, att i detta fall ett Stånds beslut skulle vara Rikets
Ständers. Enligt min förmening, borde Utskotten således för närvarande
så mycket heldre hafva inskränkt sin åtgärd till att inbjuda
de öfriga Riks-Stånden att förena sig i Bonde-Ståndets beslut, sorn
detta utgör en medelväg mellan deras, och dessutom Ridderskapets
och Adelns samt Borgare-Ståndets beslut sannolikt endast tillkommit
såsom en följd deraf, att dessa Stånd antagit grundsatsen af fri bränvins-bränning.
Om endast ett Riks-Stånd antagit inbjudningen, hade
frågan varit afgjord, och i annat fall hade för dess afgörande återstått
den utväg, Riksdags-Ordningen, §§. 'jo och ^5, föreskrifver.
2:0. Mot den af Utskottens vid §. 35 föreslagna voterings-proposition, till
utrönande af huruvida bränvinsbrännings-afgiften skall erläggas för
-
24 Bevillnings- samt Allm. BesvocA Ekon.-Utsk. Mern. No 12.
skottsvis, eller icke, och hvilken fråga jag anser vara, genom Ridderskapets
och Adelns samt Preste- och Borgare-Ståndens beslut, redan
afgjord. ^5 §. Riksdags-Ordningen stadgar: ”För beslut i alla
öfriga ärenden, de mål undantagna, hvarom i Regerings-Formens 66,
6g, 70, 71 och 72 §§. särskilt förordnadt är, galle , jemte Konungens
samtycke, tre Stånds mening;” hvaraf naturligen följer, att i aliade
fall, som ej i någon af dessa $$. omnämnas, Konungens samtycke
skall begäras lill den mening, som af trenne Stånd blifvit godkänd.
För alt stadga sin öfvertygelse i förevarande fall, behöfver man således
endast genomläsa nämnde §§., då de befinnas handla: $. 66,
oin Riksgälds-Contorets styrelse; j. 6g, om huru förfaras bör, då betänkligheter
hos ett eller flera Riks-Stånd uppstå att antaga hvad
Stats-Ulskoltet tillstyrkt uti det, som rörer antingen Statens reglerande,
eller Bevillningens derefter lämpade hela belopp_, eller hvad
till Riksgälds-Contorets utgifter och inkomster hörer, eller grunderna
för Riksgälds-Contorets Styrelse och Förvaltning; §. 70, om Bevillnings-Utskottets
åliggande att uppgifva de allmänna grunderna för
den blifvande Bevillningens fördelning- §. 71, om huru förfaras
skall, då skiljaktighet yppar sig mellan flere af Riks-Stånden om
dessa grunder_, sälten af deras tillämpning och Bevillningens fördelning
lill utgörande; och slutligen $. 72, om förvaltningen af Rikets
Ständers Bank. Då följaktligen i dessa §§. icke ett ord förekommer
rörande de Ekonomiska sladganden, hvarå Rikets Ständer kunna begära
Kongl. Maj:ts sanction, och föreskriften om bränvins-bränningsafgiftens
erläggande förskottsvis visserligen innebär en olägenhet,
och, till följd af ränteförlusten, en utgift för bränvins-brännaren,
men icke utöfvar något inflytande på Bevillningens hela belopp eller
dess fördelning mellan särskilta klasser af medborgare, vågar jag
vördsam ligen underställa Rikets Ständers pröfning min åsigt, att frågan
derom, såsom varande genom trenne Riks-Slånds beslut afgjord,
icke Grundlagsenligt kan underkastas omröstning i Förstärkt Statsutskott”.
Med Herr Grefve Hamilton instämde Herr Höök samt, i afseende
å i:sta morn., Herr Contracts-Proslen Nibelius.
Af Herr Gripenstedt: ”Jag reserverar mig mot förevarande
Memorial i sin helhet. Det åligger visserligen de sammansatta Utskotten
att afgifva ett förslag lill sammanjemkning af Riks-Ståudens olika beslut
i dessa delar, men delta torde dock förutsätta alt äfven beslut häruti
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern. , N:o 12. 25
verkligen blifvit fattade af alla de respective Stånden. Så är likväl icke
förhållandet, och har ej eller kunnat vara det, enär 2:ne Stånd, nemi.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet vid frågans behandling
utgått från en grund, som gjort allt yttrande öfver åtskilliga bestämmelser
i närvarande förslag öfverflödigt och omöjligt. Dertill kommer, att
dessa Stånd, der de yttrat sig, såsom t. ex. i fråga om tiden och pannerymden,
otvifvelaktig! gjort det i ovillkorligt sammanhang med sjelfva
grund-idéen för deras lagstiftning, eller att hränvinsbränningen skulle vara
fri och oberoende af jorden. Men denna grundval för deras beslut
är nu genom tvänne Stånds, sins emellan och med det närvarande förhållandet,
öfverensstämmande beslut dem undanryckt, och deras, under
en helt annan förutsättning, yttrade mening borde derföre icke rimligtvis
sammanparas med en motsatt grundåsigt, der de, långt ifrån att verka
såsom man tänkt och åsyftat, tvertom skola åstadkomma alldeles motsatta
resultat.
Att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet kunna gilla en
sådan sammanjemkning, der de i många vigliga delar alldeles uteslutas
från delaktighet i besluten, och i andra tvingas att i en förvänd mening
deruti deltaga, kan jag icke tro. Min tanka är derföre, alt Utskotten
under sådana omständigheter, innan de afgifvit det i Grundlagen anbefallda
sammanjemkningsförslaget, först bordt tillkännagifva, att den af
Ridderskapet och Adeln och Borgare-Ståndet hyllade åsigt om frihet i
hränvinsbränningen var förfallen, samt på samma gång lemna dessa Stånd
tillfälle att yttra sig i öfverensstämmelse dermed, och icke, såsom skett,
genom en förtidig jemkningsåtgärd, innan ännu fullständiga beslut funnos
till grund derför, afskära och, enligt min tanka, derigenom förnärma
nyssnämda Stånds lagenliga rätt alt i alla delar af ämnet sig yttra och
vid jemkningen hafva sin röst.
Ytterligare mäste jag protestera mot det oformliga beslut, hvarigenom
Utskotten ansett frågan om bränningstiden, genom ett Stånds yrkande
alt häruti vidblifva det gamla, med Riksens Ständers rätt vara
afgjord. I likhet med hvad som skett vid 8:de §., hade den bort hänskjutas
till Stånden, med inbjudning alt förena sig om något af de olika
alternativen”.
Med Herr Gripenstedt förenade sig Herr Friherre Ridderstolpe
och Herr von Heland.
Af Herr von Rosen, Georg: ”Jag förenar mig i den af Herr
Gripenstedt afgifne reservation, samt i den delen af Herr Grefve Hamil
-
26 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mem.j N:o 12.
tons sora har afseende på Utskottens förslag att till Förstärkt StatsUtskolls
afgörande hänvisa frågan om Bevillningens för bränvinstillverkning
utgående förskottsvis.”
Häruti instämde Herrar Brunnius , Hjort och Lindström.
Af Herr Contractsprosten Sangberg: ”Jag reserverar mig emot
Utskottens genom votering fattade beslut, att förklara frågan om en annan
bränvinsbränningstid än 6 månader såsom ekonomisk vara förfallen
derföre att af tre stånd, som alla önskat förändring, tvänne fattat enahanda
beslut. Huruvida frågan är af ekonomisk eller bevillnings-natur
eller begge delarne, vill jag här icke afgöra, men af grundlags-natur är
den åtminstone icke, och då lärer väl icke eller ett enda Stånds beslut,
att vidblifva det gamla, kunna helt och hållet undertrycka de 3:ne andra
Riks-Ståndens önskan om förändring. Om deremot 2:ne Stånd vidhållit
den hittills medgifna brån vinstiden af 6 månader, så hade det förhållande
inträdt, som omtalas i ^5 §. Riksdags-Ordningen, att två Stånd stanjiat
emot två, och ehvad de 2:ne andra, som önskat förändring, antagit
sins emellan olika eller enahanda förändringsförslag, hade man i sådant
fäll kunnat yrka att saken skulle förblifva vid hvad tillförene stadgadt
varit, emedan delta blifvit af två Stånd beslutadt. Nu åter synes Utskottets
mening härutinnan vara grundad på en misstydning af grundlagen.
Ty det är blott ett enda Stånd, som vill bibehålla den gamla tidsbestämmelsen,
hvaremot de 3:ne öfriga deruti beslutat förändring. Att
dessa tre skulle stanna i ett och samma förändringsförslag var väl aldrig
att förmoda, när de öfverlägga och besluta hvart och ett på sitt rum.
Om deremot hvartdera af bemälte 3:ne Riks-Stånd fattat sins emellan
olika beslut i afseende på tidsförändringen, så att det ena Ståndet önskat
12 månader, det andra 3 månader och det tredje t. ex. 8 månader, så
skulle väl frågan icke kunnat förfalla; men nu, då af dessa tre Stånd,
som önska förändring, 2:ne antagit enahanda förändringsförslag, eller 12
månader, anse Utskotten att frågan har förfallit och att inga inbjudningseller
sammanjemkningsförslag kunna framläggas.
Detta förfarande synes mig icke kunna godkännas. Ty om en sådan
grundlags-tolkning vore riktig, så skulle ett enda Stånd kunna orubbeligen
gvarhålla stora ekonomiska misstag af hvad beskaffenhet som
helst, och med sitt Veto afstänga de öfriga 3:ne Stånden, som önska rättelse,
från ali utväg att sammanjemka sina meningar angående sättet huru
denna rättelse skall tillvägabringas. Sådant vore åtminstone icke egnadt
att befrämja samhällsutvecklingen uti dylika hänseenden, utan det skulle
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern., N:o 12. 27
gifva stillaståendet ett nytt, hittills saknadt, rotfäste och föröka det tunga
riksdagsmachineriets orörlighet i ännu flera rigtningar.
Det är af dessa skäl, som jag anser Höglofl. Utskotten bordt i denna
fråga ingå till Ständerna med följande inbjudnings-förslag:
Under den förutsättning, att Ridderskapet och Adeln samt
Borgare-Ståndet antagit 12 månaders bränningstid i oskiljaktig
förening med bränvinsbränningens frigifvande åt alla Svenska
medborgare, och då denna sistnämnda förändring, såsom innefattande
en ekonomisk fråga, måste anses hafva förfallit, enär
både Preste- och Bonde-Stånden stannat i det sammanstämmande
beslut, att bränvinstillverkningen hädanefter som hittills skall
vara fästad vid jordbruket; så få Utskotten hemställa:
att Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet antingen
ville förena sig med Bonde-Ståndet om vidblifvandet af 6
månaders bränningstid, på sätt hittills egt rum; eller biträda
Preste-Ständets beslut och bestämma bränvins-bränning-tiden
till 3:ne månader om året, nemligen Mars och April om våren
samt November om hösten.
Dessutom instämmer jag äfven uti syftningen af hvad Grefve Hamilton
anfört uti andra momentet af dess reservation och anser frågan
om den underdåniga skrifvelsen till Kongl. Maj:t, angående uppbördssättet,
såsom varande af reglementarisk natur, genom 3:ne Stånds sammanstämmande
beslut vara afgjord”.
Af Anders Larsson från Upsala Län: ”Emot det af Bevillningsoch
Ekonomi-Utskottens ånyo fattade beslut att panne-egaren skall betala
lör förseglings-bestyret får jag mig reservera. Jag anser detta för en ny
och förökad beskattning, i anseende dertill, att den är bestämd att betalas
efter kannetal, och det till högre belopp för en del pannor, än justeraren
derför erhåller, hvilken likväl troligen får dervid använda mera
besvär än förseglaren, som blott har att påtrycka två å tre sigill. En
möjlighet kunde äfven blifva, att 2:ne förseglingar kornme att verkställas
inom ett år i fall bränvins-bränningen blefve för en eller flera månader
inställd, och således skulle detta blifva ett nytt privilegium för Länsmännen,
hvilka vanligtvis verkställa förseglingen. Jag påstår således
att det måste vara dessa tjenstemäns ovilkorliga skyldighet att verkställa
förseglingen utan betalning af panne-egaren så väl hädanefter som hitintills,
destoheldre som de vid innevarande Riksdag fått förhöjning på sina
löner, och alla materialier till förseglingen bekostas af Staten; dessutom
28 Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Mern., iV.-o ta.
kommenderar Länsmännen alltid Nämnde- och Fjerdings-män sig lill biträde
vid dylika tillfällen. Jag bestrider således att denna utgift må af
panne-egaren sökas eller uttagas”.
I öfrigt anmältes reservationer emot memorialet af Herr Friherre
von Kramer; Herr Lagergren, Herr Friherre Lejonhufvud och Herr
Grefve Mörner, August, Herrar Prostarne Osterman och Bergqvist], Herr
Wallander och Äkesson samt Ola Jeppsson från Blekinge Län.
Rättelse;
I Bev.- Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utsk. Betänkande N:o ii, pag. 24,
tredje raden nedifrån, står mot För fattningar ne—läs mot Tullförfattningarne.
STOCKHOLM, Nordströmska Boktryckeriet, i84t
-
Tryckfel och rättelser uti Bevillnings- samt Allmänna Besvärs
och
Ekonomi-Utskottens Memorial, N:o 12.
IJreste-Ståndets Tariff, pag. ig.
I första Classens första Column, står afgiften för io-kannors-pannan
utförd med 3: 24.; läs: 2: 24.
Bonde-Ståndets Tariff, pag. 20.
Den för de serskilda Classernes redskap utsatte afverkningsförmågan
bör i denna tariff uteslutas.
Sid. 26, rad 5, står.' Sangberg; läs: Sandberg.
Bi/i. till R. St. Prat. 1840 och 1841. 5 Sami. 2 J/d. 10 Häftet.
STOCKHOLM, Kongl. Ordens -Boktryckeriet, 18^1.
Bevillnings- och Lag-Utslotlens Betänkande, N'-o i5. i‘
mo is.
Ank, till E*p. Utsk, deu j3 Mars *84»» kl. 7 e. m.
Betänkande, i anledning af, dels Herr Stuarts, Fr.,
motion om controllör emot missbruk vid fribrefsrättighetens
utöfvande, dels Lars Basmussons motion
om fribref srätt för Länsmän.
Till Bevillnings-Utskottet hafva följande motioner blifvit öfverlemnade,
nemligen:
1:0 Från Högloft. Bidder skåpet och Adeln.
Åf Herr Stuart, Fr., som hemställt, att, genom, Utskottets åtgärd,
förslag måtte algi Ivas till förekommande af missbruk vid fribrefsrättig hetens
utöfvande.
2:0 Från Hedervärda Bonde-Ståndet.
Åf Lars Piasmusson från Götheborgs och Bolms Län, med yrkände,
att fribrefsrält måtte varda Krono-Länsmän förunnad, enär göromålen
för desse tjenstemän, i senare tider, betydligen ökats; vid hvilken
motion finnes bifogadt ett af Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs
Län afgifvet yttrande, som ogillat motionen, af skäl, att Länsmännen, hvilka
vid hvarje års slut insända sina brefböcker till Kronofogden, hvarifrån
de vidare till Landshöfdingen ingå, i sjelfva verket redan hafva en
sådan fribrefsrättighet. Hvilka motioner, Bevillnings- och Lag-Utskotten
gemensamt till handläggning upptagit.
Hvad först beträffar Herr Stuarts motion, så, enär uti Kongl. Förordningen
om fribref af den 27 April 1756, till förekommande af missbruk
vid fribrefsrättighetens utöfvande, bland annat, radan är stadgadt:
att hvarje Embetsverk, eller den embetsman, som kommer att njuta bref*-  frihet, skall årligen förses med serskild, under vederbörligt sigill auctoriserad,
Fribrefsbok; att Rikets Hof- och Öfver-Rätter, Col legiér, Konungens
Befallningshafvande, Consistorier och Regements-Chefer, m. fl., sora
postfrihet åtnjuta, hvar för sig, skola utse någon tjensteman, den dem uti.
deras å Embetets vägnar förande brefväxling tillhandagår, hvilken är anBih.
till R. St. Prat. 1840 och 1841. 5 Sami. 2 Afd. 11 Häftet.
3 Bevillning a- och, Lag-Vislottens Betänkande, JY:o l5»
svarig, att något missbruk med bref-friheten icke förelöper; att,, då Postförvaltaren
får skälig misstänka, att fribrefsboken missbrukas till underslef,,
han bör, vid förlust af sin tjenst, sådana bref anhålla och derå åtal göra,
eller, gifva det den Postförvaltare, till hvilkens vidare åtgärd brefvet fortsändes,
under hand tillkänna, då det åligger den senare att det ankomna
brefvet innehålla samt egaren om orsaken dertill underrätta, med begäran,
att han det å Post-Contoiret ville påse och öppna, hvarefter Postförvaltaren
om beskaffenheten deraf, lill laga åtgärd, bör lemna besked till det
Contoir, hvarifrån brefvet algåit; att den, som antingen den honom förundte
bref-frihet missbrukar, eller vidare, än den Kongl, Förordningen förmår,
sträcker, eller ock, utan att vara till post-frihet berättigad, hemligen
eller uppenbarligen sig den vanliga breflönen undandrager, skall, för
det han sålunda försnillat Kronans inkomster, första gången plikta Tjugu
Daler Silfvermynt, andra gången Fyratio, tredje gången Åttatio; och sedan
dubbelt hvarje gäng, hvaraf hälften tillfaller angil varén, och den andra
hälften Post-cassan; men den Post-beljent, som öfvertygas hafva vetterligeri
dermed öfversett, skall det umgälla med tjénsteus förlust eller
annat arbitrairt straff elter omständigheterna; anse Utskotten, dessa, sålunda
redan stadgade eotttroller, om de med noggranhet handhafvas, i
hufvudsaklig måtto ändamålsenliga; likväl, och som erfarenheten visat, att
de icke varit L ill räck 1 ige att hell och hållet förekomma ifrågavarande missbruk,
få Utskotten vördsamt föreslå,
att de penn inge böter, som uti högstberörde Kongl, Förordning
finnas stadgade för embetsman, den der fribiefsrättigheten
missbrukar, förhöjas till Trettiotre R:dr 16 sk. första
gången och Sextiosex R:dr 3a sk, andra gängen och oftar*
embetsman med sådan förseelse beträdes, hvilka böter hord*
fördelas sålunda, att åklagaren erhåller Jldelar samt Kongl.
Majit och K rouan i idel.
Hvarjemte Utskotten tillstyrka Rikets Högloft. Ständer hos Kongl.
Majit i underdånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit,
med upplifvande af Kongl. Förordningen den 37 April 1706
med de ändringar, som i senare tider deruti egt rum, låta
förständiga vederbörande att öfver efterlefnaden af samma
Författning hålla noggrann hand och att tillika uti de fribrefsböcker,
som årligen till vederbörande Embetsverk och
Bevillnings- och Lag-Ut skottens Betänkande t N:o i5. 3
tjenstemän' utdelas, införa de uti nämnde Förordning Befintlige
hufvudsakliga föreskrifter jemte nu föreslagne bötesbelopp.
Vidkommande slutligen Lars Rasmussons motion om fribrefsrält för
Länsmän, så, enär uti 6 punden af nyssnämnde Kongl. Förordning finnes
stadgadt, att Kronans uppbördsman oell andre betjente, som äro berättigade
att åtnjuta bref-frihet, i följd af fribrefs-specificalionen och serskilda
Resolutioner, uti sådane ärenden, som kunna vara publike, njuta frihet för
postporto på sådant sätt, alt Postförvaltaren vid årets slut återbetalar, hvad»
enligt vederbörligt qvittence och verificerade Förteckningar, under det förflutna
året i postporto blifvit erlagdt; och Kongl. Öf ver-Post-Directionen
jemväl genom Circulaire-Bref till samtlige Pöstinspectorer i Riket af den
17 Mais 1812 förordnat, att Postförvaltare är ”skyldig utan serskild vedergällning
fortställa embets- och tjenslemäns jemte publika Verks lösbref
i embetsärender”, samt dessutom Kongl. Circulairet till samtlige Konungens
Befallningshafvande af den 4 Dec. i83o, upplifvadt genom Kongl. Circulairet
den 13 September i 834 , förmår, att Krono-bref-bäringen skall utgöras
hvarje vecka, dock ej mera, än högst två gånger, och på de dagar,
Konungens Befallningshafvande, efter vederbörandes hörande, utsätta, anse
Utskotten, alt Länsmän för närvarande äro i tillfälle all utan uppoffring
af egne medel sina tjenstebref i orten afsända; vid hvilket förhållande
och då, enligt Utskottens åsigt, en för Länsmän för vidt utsträckt fribrefsrätt
endast skulle kunna föranleda till missbruk, Utskotten hemställa,,
att å motionen icke fästes afseende.
Stockholm den 12 Mars 1841.
Reservation
af Herr Prosten Nordhammar: ”De sammansatta Utskotten hafva icke
ansett nödigt eller tjenligt att, för missbruk af fribrefsrält, stadga någon:
annan atisvarspåfölj 1, än penuingeböter, huru många gånger än förbrytelsen
må förnyas. Häremot reserverar jag mig. Ått den, som tid efter annaa
kännes skyldig till försnillning af Kronans medel, och annat är icke missbruket
al fribrefsrätten, skall, utan afseende deruppå, fortfara att, t. ex»
föra Konungens befallning eller silla till doms öfver medborgares lif och
egendom, synes mig föga öfverensstämma med den moraliska värdighet*
hvilken, efter mitt förmenande, måste länkas såsom oskiljaktig från Statens
och dess tjenare.”
STOCKHOLM, Kongl. Ordens-Boktryckeriet, i84f.
Bevillnings- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Vt sköttens Memorial,-N.-o 14• 1
N:o 14.
Ank. till Exp. Utsk. den 6 April 1841, kl. ia mield.
Memorial, i anledning af äter remiss samt Rikets Ständers i vissa
delar fattade beslut, rörande Utskottens uti Memorialet N:o 12
framställde förslag till sammanjemnkning af Riks-Ständens
skil ja gli ge meningar, angående grunderna och vilkor en för
Bränvinsbränningens utöfning samt afgifterna derför.
Sedan Utskotten uti Memorialet JV:o 12, i anledning af Riks-Ståndens skiljagtige
beslut, angående grunderne och vilkoren för bränvinsbränningens utöfning
samt afgifterna derför, framställt förslag till samrnanjemkning af de
olika besluten och i en del frågor till voterings-propositioner, så hafva,
vid behandlingen af detta Memorial, dels Vällofl. Borgare-Ståndet återremitterat
detsamma uti åtskillige delar, dels ock Hedervärda Bonde-Ståndet
beslutat återremiss af utlåtandet, rörande 26:te §. 4;de momentet af förslaget
till blifvande Författning i ämnet; hvaremot de andra båda Riks-Stånden,
äfvensom Bonde-Ståndet i öfrige delar, hufvudsakligen sig utlåtit.
I anledning häraf få Utskotten, hvad först angår yttrandet vid 1 §,
rörande tiden för bränvinsbränningens utöfning, anmäla, att Ridderskapet
och Adeln samt Bonde-Ståndet förenat sig om brännings-tidens bestämmande
lill sex månader af året, i enlighet med hvad nu gällande Författning
derom stadgar; hvarjemte Preste-Ståndet, till följd deraf, låtit vid Utskottens
hemställan i denna del bero; och har denna fråga, som Borgare-Ståndet
återremitterat, sålunda blifvit, genom trenne Riks-Stånds beslut, i öfverensstämmelse
med nu gällande stadgande, af Rikets Ständer afgjord.
I afseende å 4 §• 3 momentet, som angår kokrummets beräkning, så
bär Ridderskapet och Adeln antagit den af Utskotten uti Memorialet N:o 12
gjorde inbjudning och förenat sig med Preste- och Bonde-Stånden , samt
förthy ansett den under N;o 1 framställde voterings-proposition böra förfalla;
men som Borgare-Ståndet återremitterat äfven denna, af bevillningsnatur
varande, fråga, samt sålunda icke yttrat sig Öfver densamma; så anse
Utskotten sig böra hemställa,
om icke Borgare-Ståndet skulle täckas förena sig med de öfrige
Riks-Stånden i denna del;
skulle åter Borgare-Ståndet vidblifva sin i Memorialet N:o 12 omförmälda
Bih. lill R. St. Prot. 1840 och 1841- 5 Sami. 2 A/d. i2:te Haft,
2 Bevillning- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Memorial, IV.-o 14'
mening, måste votering anställas Öfver den i berörde Memorial under N.'o i
föreslagne proposition.
Beträffande den af Hedervärda Bonde-Ståndet beslutade återremiss af
26 §. 4 momentet, eller Utskottens yttrande, att frågan om panne-egarens
skyldighet att betala arfvode för förseglings-bestyret, måste anses vara genom
trenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut afgjord; så, enär Vällofl.
Borgare-Ståndet, som återremitterat jemväl denna §, underlåtit att härutinnan
meddela bufvudsakligt yttrande, få Utskotten vördsamt anhålla,
att Borgare-Ståndet måtte sig utlåta, hnruvida denna fråga, på sätt
Bonde-Ståndet förment, är att anse såsom beskattningsfråga, eller
om, såsom Ridderskapet och Adeln samt Preste-Ståndet antagit,
densamma kan anses vara genom trenne Riks-Slånds sammanstämmande
beslut afgjord.
Enär Ridderskapet och Adeln förenat sig med Preste- och Bonde-Stånden,
i afseende å ång-apparatets verkan på branvins-redskapens afverkningsförmåga
och antagit densamma till 5o procents förhöjning, så har den af
Ridderskapet och Adeln beslutade och Memorialet N:o 12 bifogade Tariff
å pannerymds-afgiften blifvit, i öfverensstämmelse med berörde beslut, rättad,
på sätt den vid detta Memorial bilagde tariff utvisar; och som hvarje Riksstånd
i öfrigt vidhållit dess beslut, rörande beskattningen, kommer votering
j denna fråga att anställas öfver de i Memorialet N:o 12 i sådant afseende
föreslagne propositioner, med iagttagande af de rättelser uti Preste- och
Bonde-Ståndens Beskattnings-tariffer, som å ett serskildt tryckt blad blifvit
anmärkte.
Vidare få Utskotten anmäla, att den vid 35 §. under N:o 5 föreslagne
voterings-proposition, rörande bran vinsbrännings-afgiftens erläggande förskottsvis,
är vorden af Preste-, Borgare- och Bonde-Stånnen godkänd; hvaremot
Ridderskapet och Adeln ansett votering i denna fråga icke böra ega rum ;
men som trenne Riks-Stånd godkänt voterings-propositionen och BondeStåndet
afslagit den framställde inbjudningen, så kommer votering i denna
fråga att anställas öfver den i Memorialet N:o 12 i sådant afseende framställde
voterings-proposition.
Hvad Utskotten i öfrigt uti Momorialet N:o 12 föreslagit och hemställt,
Lar blif vit, dels af trenne Riks-Stånd, dels ock af alla fyra Riks-Stånden
godkändt; hvadan Utskotten ansett den af Borgare-Ståndet beslutade ofvanberörde
återremiss icke kunna föranleda någon vidare åtgärd, än att detta
förhållande anmäla.
Stockholm den 2 April 1841 •
(Ridd. och Adelns) Tariff på Pannerymds-afgiften för Sex månader.
Irsta
Glassen
S:dra
klassen
8:dje Classen
4t:de Classen
afrerkar
8 gånger
afverkar
12 gånger
afveriar 16 gånger
afverkar 32 gånger
pannans
rvoid
pannans
rymd
pannans
rymd
pannans
rymd
to
a
e
i
månaden
i
månaden
i
manaden
i
manaden
Qt t sk. per
ro
B
B
n
»'
s
re
Ci-
S
CD
**s en
0
-i w
cr
B
re
0-
B
re
»*> cn
0
cr.~.
B
ro
e-
B
rt
sr c.
B
ro
to-
kanna.)
c-
ca-
a
C:^
w-. n
E.0
po
3
ta-
ft»
0:^
p. 0
•eo
3
ca-
rt
■2*3
0 0
'-*• O
-i
D
cato
ct»
0:"^
0
—• ro
to.
Z
p-
B ro
30
P*
0 2
jq
u
p-
D rt
Cfc? c
Ja
&j
£
c ro
CJQ ^
aq
to
»»■
0X3
CfQ 3
r*
(0
po
■»
PO
to»
K»:r
ndi-
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
Rdr
sk.
10
10
I 5
i5
22
2 4
20
—
3o
—
4°
—
60
—
I 5
i5
—
22
2 4
22
24
33
36
3o
—
45
—
60
90
—
30
20
3o
3o
45
—
4o
60
—
80
120
—
25
25
37
24
37
24
56
12
5o
—
75
—
1 00
15o
—
3o
3o
45
45
—
67
24
60
—
9°
—
I 20
—
180
—
35
35
52
24
5a
2 4
78
36
7°
—
io5
—
! 40
—
2 I 0
—
4o
4o
—
60
—
60
—
9°
-—
80
—
120
—
l6o
—
240
—
45
45
67
24
67
24
101
12
9°
—
135
—
l80
—
270
—
5o
5o
75
—
75
—
11 2
2 4
100
—
15o
—
200
—
3oo
—
55
55
82
24
82
24
r23
36
110
—
165
—
220
33o
—
6o
6o
—
9°
9°
135
—
120
—
180
—
240
36o
—
65
65
—
97
24
97
2 4
i46
12
13o
—
195
—
260
—
3go
—
7 o
70
—
io5
—
io5
—
i57
24
140
—
210
—
2‘8o
—
420
_
73
75
112
2 4
11 2
24
168
36
15o
—
225
—
3oo
45o
—
8o
80
120
—
t 20
—
180
—
160
—
240
—
320
—
48o
—
85
85
—
127
24
127
24
'9l
12
170
—
255
—
340
510
—
9°
9°
—
135
—
135
202
2 4
180
—
270
—
36o
—
54o
—
Anmärkning: I ofvanstående tariff är skatten utförd endast för hvarje
femte enhet. För de mellanliggande enheterne hör den
completleras, enligt de grunder, sorn i Betänkandet N:o la
äro uppgifne.
TRYCKT HOS J. A. WALLEÉN,
184 1.
Bev.- Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o i5. i
N:o i5.
Ånk, till Exp. Utsk, den i5 Apr. kl. 2 e. tn.
Utlåtande, i anledning af gjorde anmärkningar vid förenade.
Utskottens Betänkande J\:o 7, angående reglementariske föreskrifter
för bränvins-bränningens utöfning, samt om hvad
vid försäljning af bränvin, och beskattningen derå iagttagas
bör.
Enligt till Utskotten ankomne protocolls-utdrag, hafva Utskottens
ofvanherörde Betänkande, med dervid logade förslag till reglementariske
föreskrifter för bränvins-bränningens utöfning, samt om hvad vid försäljning
af bränvin och beskattningen derå iagttagas bör, blifvit från samtlige
Riks-Stånden återremitteradt, hufvudsakligen på grund af följande dervid
gjorda anmärkningar:
Vid Betänkandet och förslaget i allmänhet:
att Utskotten icke bordt befatta sig med förändringar i nu gällande
Författning, utan låta bero vid de redan stadgade generella grunderna för
bränvins-bränningen och öfverlemna till Kongl. Maj:t att i administrativ
väg göra de jemnkningar i Författningen, som kunde anses nödige.
Vid 36 ock 3y SS. af förslaget:
a) att anledning saknas för Utskottens Förslag att nedsätta de
böter, sorn för de i desse §§, omförmälde förbrytelser, enligt nu gällande
Författning, äro bestämde;
b) att de i 36 §. stadgade ansvars-bestämmelser icke borde tilllämpas,
då redskapen endast med en kanna öfverstiger stämplings-beviset,
c) att straffbeslämmelserne i allmänhet äro för höga och att, i
stället för redskapens förlust, borde bestämmas redskapens försättande i
obrukbart skick;
Bilt. till R. St. Prot. 1840 och 184u 5 Sami. s Afd. i3 Haft. 2
' 2 JBev.- Lag- samt Allm. Besv.- celi Ekon .-Utskottens t't lät anda, N-.o i5»
d) alt böterne i i och a momenten af 3^ §. borde bestämmas
lita boga;
e) att stadgande saknas, rörande det ansvar, hvartill en person,
som på 2 år blifvit förlustig rättigheten till bränvins-bränning, kan hafva
gjort sig förfallen, i händelse han under nämnde tid skulle beträdas
med utöfning af denna handtering.
Vid 3g ,§\
a) att stadgandet om Apolhekares förlust af dess privilegium för
begagnande af distillerings-pannor till större rymd och antal än tillåtet är,
eller för andra, än pharmaceutiske behof, vore orimligt och orättvist, då
enahanda förbrytelse af annan person kunde försonas med 33 Riksdaler
ii 6 sk. böter.
Vid 4° §•
a) att någon modification i detta stadgande borde eg a rum, enär
det ofta inträffade, att förseglingen af bränvins-redskap icke kunde på den
dertill utlysta dagen medhinnas, samt att, då pannerymden mätes af olila
justerare, böter borde åläggas den, som^ blefve beträdd med origtig
justering.
Vid 42 «$*•
a) att såsom vilkor för förtärande af bränvin på stället måtte stadgas,
att sådan förtäring må inskränkas till måltiderna;
b) att stadgandet i denna §. vore obestämdt och nog strängt.
Vid 43 $.
a) att det föreslagna minimum af t kanna bränvin, som en hvar
skulle ega att försälja, borde förhöjas till i kanna, på sätt 1835 års Författning
förskrifter, så vida man icke vill än vidare föröka lönn-krogarnes
antal;
b) att redaction af r morn; måtte sålunda förändras: —„ —„ ”icke
lofgifven på andra ställen, än gästgifvaregård^, krogar, värdshus och källare,
med flere tiUåVhe utminnteringsställen och sådane, der mat derjemte
förläres;”
jBev.'Lag-samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 15. 3
c) alt trafikerande allmoge, som vore försedd med egen malsäcV,
borde ega rätt att tillhandla sig bränvin i mindre qvantitet, än en fjerdedels
kanna;
d) att husbonde må vara oförhindrad att äfven i mindre qvantitet
än en fjerdedels kanna utlemna bränvin till torpare och statfolk;
e) att sista perioden af 2 morn., som börjar med orden: ”Skolande
Magistraten &c.’’ må erhålla följande förändrade lydelse: ”Skolande de
personer, som slik närings-rätt tilldelas, antingen hafva ställt borgen för
skattens utgörande, eller densamma i förskott erlagt;’’
Q att början af 3 mom. må, i likhet med motsvarande stadgande
i i835 års Författning, erhålla följande lydelse: ”Äfvenså tillkommer det
Kongl. Maj.ds Befallningshafvande att å landet, sparsamt och efter noga
ompröfvande, sedan vederbörande Pastor och socknemän blifvit hörde,
meddela tillstånd under ofvannämnde vilkor &c.;”
g) att i fråga om rättigheten till indragning af krogar, som i samina
moment förekommer, må tilläggas: att sådan indragning äfven kan
ega rum "af annat föranledande” än på anmälan af Pastor och socknemän;
h)
att orden: "endast tjenlige” böra, i fråga om personer, som lill
bränvins-försäljnings bedrifvande kunna antagas, uteslutas;
i) att Konungens Befallningshafvande, äfven utan tillstyrkande af
Pastor och socknemän, må kunna förordna om anläggning af krog, i händelse
behofvet sådant skulle påkalla.
Vid 44 $.
a) alt 1 momentet måtte erhålla en förändrad redaclion, emedan
eljest hvar och en, som i Stockholm köper bränvin i parti, skulle komma
att plikta, och att förthy ordet: ”uppmätas” måtte utbytas emot ordet:
”utmätas”
b} alt i andra momentet närmare måtte utredas och bestämdt uttryckas,
huruvida majoritetens beslut är bindande för andra än dem, som
derpå ingått, samt om skillnad göres emellan köpa eller skänka och emottaga
bränvin, och huruvida bränvin till eget husbehof får innehafvas;
c)
att stadgandet i 2;dra mom, vöre ändamålslöst, enär, äfven x
4 B ev.- Lag" samt Allm. Besv. och Ekon.-Utskott ens Utlåtande Nso i5.
den händelse., att alla Ledamöterne inom en församling ingå på den ifrågavarande
föreningen, denna likväl icke kunde vara bindande för längre
tid, än så länge församlingen består af samma ledamöter;
d) att åt communerne måtte öfverlåtas att vidtaga nödiga be
stämmelser
till förekommande af bränvins införande inom deras områden;
e) att rättighet måtte meddelas de menigheter, som afsagt sig
bran vins-bränning, att med vitesbeslämmelser förbjuda införsel af bränvin
lill afsalu inom socknarne, samt att å sådane beslut söka Kongl.
Majrts Nådiga sanction;
f) alt communerne må ega cernera sig emot införsel af bränvin,
äfven utan skyldighet att afsäga sig rättigheten till bränvins-bränning;
g} att förbudet emot bränvinsföisäljning å torg vore olämpligt, och
att denna §. innehölle så många förbud, att intet ställe funnes, hvarest
bränvinsföisäljning vore tillåten ;
h) att under de i ardra momentet stadgade böter måtte inbegripas
utländska spirituosa, såsom vin, rumm, cognac och arrac.
Vid 45 $.
a) att stadgandet om förbud emot utdelning af brännvin i bodkamrar,
äfven utan betalnings vöre obilligt, enär unge köpmän ofta icke
egde något annat boningsrum, än en kammare innanför boden ;
b) att ordet ”försuljningsrummet'' måtte utbytas emot ordet ”försäljning
s stället."
Vid 46 S
a)
att gästgifvare äfven må inbegripas under detta stadgande och
att sålunda må börjas med ordet ”Gästgifvare’’, Källare etc. samt att
orden ”utan att mat derjemte för den, det begär, finnes alt tillgå.” utbytas
emot en mera positiv term, nemligen ”utan att mat derjemte förtäres;”
b) att föreskriften del n ät å minuteringsställen bo vara alt tillgå,
endast ger anledning till eludering af detta lagsladgande, då många ej
begära mat till brännvinet.
Vid 47 $.
a) att stadgandet om gästgifvaregårdarnes tillslutande å Söndag
vore olämpligt, då resande ofta om Söndagar dit anlända;
b} att emellan denna och 5i §. en motsägelse syntes ega rum, i
fråga om näringsställens igenstängande under Gudstjensten.
Be v.- Lag- samt Allm. Besv och Ekon.-Utshottens Utlåtande, N:o /5. 5
Vid 48 $.
aj) att sista mom. må sluta vid ordet ”Tillståndsbref'* och tillägget:
”hvilkas antal alltid bör blifva så inskränkt som behofvet möjligen medgifver”
försvinna, såsom öfverflödigt.
Vid 51 ,$'•
a) att denna §., sådan den nu befunnes, gåfve anledning till den
fråga, om dörren tili ett näringsställe icke ens nattetid får vara stängd.
Vil 52 f
aj) att detta stadgande, såsom varande olagligt, måtte npphäfvas,
så att den, hvilken eger lätt utminutera bränvin, äfven må kunna utbekomma
fordringar för det bränvin han på credit utlemnat;
bj) alt stadgandet uti cbnna §. stöde i strid med 58 §., hvarest
beskattning för utminuteiing af bränvin vöre föreskrifven.
Vid 53 §.
aj) att stadgandet om husbondes ansvarighet för tjenstehjons förseelser
emot Föi fattningen vore högst farligt, och innebure en frestelse för
ett elakt tjenstehjon att hämnas på sin husbonde;
bj) att slutet af denna §. måtte erhålla följande förändrade lydel
se:
”så vida visas kan, att sådant skett, till följd af husbondens befallning,
utan afseende på, om ban vistats hemma, eller icke.”
Vid 54 $.
aj) alt det i denna §. gjorda undantag för Soldater vore olehöfligt,
enär desse icke borde belraglas annot lunda., än som andre resande.
Vid 55 f.
aj) att köpare af bränvin må kunna antagas såsom ojäfvige vittnen,
äl\ en i fråga om det bränvin, de sig Kjelfve tillhandlat, och ali förthy
denna §, må erl ålla enahanda lydelse med stadgandet i Kong). Majlis
Nådiga Föiordning om hvad, som för iagttagas till behörig efterlt fuad af
Kongl. Majlis Nådiga Stadga under den i5 Juni iSoo, angfende brån vinsbränningen
i ii ket, samt deras ansvar, som sannia Stadga öfverträda, nemli
-
6 B c v.- Lag- Samt Allm.. Besv. och Ekon-Utskottens Utlåtande, N:o i5.
gen : ”Vid alla händelser, då åtal göres på oloflig bränvinsförsäljning, kan
köparen, utan hinder af denna hans åtgärd, så vida han för öfrigt ojäfvig
finnes, till vittne åberopas och i denna egenskap edeligen höras.”
Vid 56 $.
a) alt förbudet emot försäljning af bränvin under forsling, till
mindre belopp än i5 kannor, vore obilligt och onaturligt, ifråga om egen
product, och kunde dessutom latt eluderas, då det icke beloge rättighet
att försälja i5 kannor lill i5 serskilde personer, nemligen i kanna åt hvar
och en;
b) att minsta beloppet af det bränvin, som under forsling får försäljas,
mätte bestämmas till kannor,- men att sådan försäljning endast
får ske jemte kärlet;
c) att de orter måtte uppgifvas, der missbruk med bränvins-gårdfarihandel
inrotat sig och förbudet emot försäljning under forsling af mindre
belopp än i5 kannor, endast å dessa orter ega tillämpning;
d) att orden *’på en gäng’’ i andra morn. måtte utbytas emot orden:
”till en och samma person.”
Vid 58 $.
a} att minimi-afgiften för gästgifvaregårdar borde nedsättas till
i R:dr Banco;
b) att föreskriften om bevillnings-afgifternes bestämmande till likhet
med hvad i 1835 års Författning finnes stadgadt, vore öfverflödig och
borde från förslaget utgå;
c) att hränvins-minuterings-afgiften måtte afskaffas och serskild bevillning
åläggas för rörelsen, enligt 2 Art. Bevillnings-Förordningen.
I
Vid 5g $.
a) att, då Bonde-Ståndet för sin del beslutat, alt Lands-fiscals-tjensterne
skola indragas, ordet ”Lands-fiscaler” borde utur denna §. utgå;
b) alt föreskriften om anmälan hos Kongl. Majst, för att Kronob
Fogde eller Länsman skola kunna förordnas att anställa visitationer utom
deras districter borde uteslutas.
Bev - Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N'.o i5. 7
Vid 60 §.
a) att de i denna §. citerade lagrum borde till deras innehåll i §.
anföras, enär föreskrift blifvit lemnad, att Författningen skall, till allmänhetens
kännedom, finnas å hvarje minuterings-ställe anslagen;
b) att tiden, då visitation ej får, utan ansvar, anställas, måtte förändras
sålunda, att, i stället för tiden mellan kl. 10 om aftonen till kl.
4 om morgonen, bestämmes den mellan kl, g om aftonen och kl. 5 om
morgonen.]
Vid 63 S. '
a~) att början af denna §. må förändras sålunda: ”Ålla i denna
Författning utsatte böter vare målsegarens ensak, derest han saken vid
Domstol sjelf ulförer,” samt senare delen af samma mom. förändras sålunda:
”instämde och utförde,” då skola böterne till hälften emellan angifvaren
och åklagaren fördelas/' i följd hvaraf orden ”målseganderätten”
eller | af böterne, skulle uteslutas.
Vid 64.
a) att i händelse den i föregående §. föreslagne förändring anlages,
deraf skulle blifva en följd, att 64 §. 1 mom. slutar vid ordet ”bristen,
” och att senare perioden utgår;
b) att i öfvrenstsämmelse med Lagens stadgande i 10 Capitlet
Utsöknings-Balken, ingen må kunna hållas längre än två månader i fängelse
för bristande tillgång af böter, som enligt Författningen ådömas, och
att den föreslagne förvänd]ings-tariffen måtte, i öfverensstämmelse dermed,
rättas.
c) att vid bristande tillgång af böter målseganden och dé fattige
måtte brista mark om mark.
Vid 66 S.
a) att stadgandet om Författningens uppspikande på hvarje ställe,
der bränvin försäljes i minut, borde, såsom varande olämpligt, utgå;
b) att 1 mom. af denna §. må sålunda förändras: ”Af denna Författning
bör alltid ett exemplar finnas å hvarje ställe, der försäljning af
bränvin vger rum^ \ försäijnmgsrummet uppspikadt, vid bot af 10 R:dr
8 Bev.- Lag- samt Ali n.- Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o /5.
Banco,” emedan i det af Utskotten föreslagne stadgande, gäatgifvaregårdar
icke voro inbegripne ;
c) att vid senare mom. följande tillägg måtte göras: ’’Från hvilken
tid allt hvad förut i delta ämne varit stadgadt, kommer att till kraft
och verkan upphöra.”
Vid den förnyade granskning af Utskottens ifrågavarande uti Betänkandet,
N:o j afgifna förslag, som Utskotten, i anledning häraf, anstalt,
hafva Utskotten, efter noggrannt öfvervägande af desse anmärkningar, beslutat,
att, med frånträdande al Utskottens berörde förslag i vissa delar
deraf, föreslå Rikets Ständer följande förändringar och tillägg, nemligen :
V^id Z~] §. att stadgandet i sista puncten af i mom. om förlust under 2 år
af rättigheten till bran vins-bränning för den, som tredje resan
beträdes att denna handtering ololligen utöfva, måtte utsträckas
till så väl de i 36 §., sora alla de i §. omförmäldta
fall, och att följagtijgen 37 §. må erhålla följande lydelse:
”1
händelse bränvins-bränning, då densamma, enligt denna Författning,
icke är tillåten, verkställes af någon, ehvad han dertill eljest vore be
rätligad eller icke, bote han fyra gånger beloppet af den afgift, som för den
dervid nyttjade bränvins-brännings-redskap, om den lofligen varit brukad,
skolat erläggas, efter samma beräknings-grund, som i näst föregående §.
säges, likväl så, att böterne ej må understiga Trettiotre Riksdaler 16 sk.
Banco.
Den, som beträdes att tillverka bränvin under den tid, då bränvins-bränningen,
för något serskildt fall, blifvit af Kongl. Maj:t i JVåder
inställd, skall böta fem gånger beloppet af afgiften, enligt ofvan stadgade
beräknings-grund; dock att böterne icke tuå understiga Femtio Riksdaler
Banco.
Nyttjar någon till bränvins-bränning, då den inställd är, redskap
af större rymd, än den högst tillåtne, straffes han serskildt derföre, som i
36 §. säges.
Beträdes någon att utöfva bränvins-bränning med ostämplad redskap,
skall han derföre, utom det ansvar, hvartill han, enligt denna och
näst föregående Jy, i öfrigt kan hafva gjort sig skyldig, vara förfallen att
böta Tjugu Riksdaler.
Uti
Bcv-- Lag- samt elllin. Besv.- och El oris Utskottens Utlåtande, N o fö. q
Uti alla i denna och nästförgående §. omförmälda fall, vare de vid
förseelsen nyttjade redskap och det i bränneriet vid beslagsliilfället befintliga
bränvin, jemte de käril, hvari det förvaras, förbrutnej ”och vare
den, som tredje t esan begår någon af dessa förbrytelser, derjemte för
två år förlustig rättigheten att bränvin tillverka.”
Med afgift, som i denna och nästföregående §. såsom beräkningsgrund
för böterne, omförmäles, förstås den i tariffen utförde årsafgiff.
Vid 43§• alt, i fråga om anläggning och indragning af krogar, Konungens Befallningshafvande
icke ovilkorligen må vara bunden af Pastors
och sockne-männens beslut, utan hädanefter, såsom hittills,
ega att derom efter omständigheterna förordna; i följd
hvaraf Utskotten föreslå följande föiändrade redaclion af
43 §.
''Försäljning af bränvin under en fjerdedels kanna vare, så i stad,
som på landet, icke lofgifven på andra ställen, än sådane gästgifvaregårdar
samt värdshus, källare och andra tillåtne närings-slällen, hvarest mat
alltid och ovilkorligen derjemte måste vara att tillgå. Är gästgifveii-hållningen
fördelad emellan flere åboer, tillkommer nämnde rättighet endast
den åbo, sorn efter tur gästgifveriet besörjer.’’ N !
Kongl. Maj;ts Befallningshafvande ege alt, efter Magistratens och
stadens äldstes hörande, årligen bestämma det för hvarje stad erforderlige
antal af värdshus, källare, spisqvarter eller näringsställen, der, på sätt bär
ofvan sagdt är, bränvin må utminuteras, och hvilket antal bör vara så
inskränkt, som möjligt är; skolande Magistraten noga tillse, att till dylik
näringsrätt antagas och bibehållas endast tjenlige, ordentlige och välfrejdade
personer, hvilka antingen ställa borgen för skattens utgörande, eller
densamma i förskott erlägga.
O O
Äfvenså tillkommer det Kongl. Majrts Befallningshafvande altå landet,
sparsamt och efter noga ompröfvande, sedan vederbörande Pastor och
socknemän, ”samt der sä anses nödigt, äfven Här ads-Eätt blifvit hörde”
meddela tjenlige, ordentlige och välfrejdade personer tillstånd, under ofvannämnde
vilkor, lill enahanda försäljning af bränvin, på obestämd tid,
men icke utöfver ett år, å ett elier annat ställe vid segelled, samt vid
sommar- och vinter-vägar, som, ulan att vara landsvägar, allmänt begag
Jbih.
till bl, St, fröt, 1840 och 1843 Sami, 2 AJd. i3 Haft. 2
lo B ev. - Lag- samt Allm Besv. och El on.-Ul skottens Utlåtande, N:o io.
ra~; äfvensom, der behofvet för forslande det synnerligen fordrar, vid allmänna
lands- och farvägar; och ege Kong1. Maj:Ls Befallningshafvande
derjemte att, vid förut varande innehafvares afgång, eller då närings-rätligheten
af dem förverkas, eller på deiom af Pastor och socknemän gjord
anmälan, efter omsländigheterne omflytta eller indraga sådane öfverflödrge
vätdshus, spisqvarter och näringsställen. Pastor å landet vare pligtig
alt hvarje år vid Vahlboigsmässo-socknestämma inhemta socknemännens
yttrande, huruvida något värdshus, spisqvarter eller näringsställe med ofvannämnda
minulerings-rätlighet inom socknen bör indragas, och, i sådan
händelse, göra anmälan derom hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande.
Om vid Grufvor, större Bruk och lleri egårdar, samt Manufacturier,
värdshus för resande erfordras och rät ig! et åstundas att, under förutnämnde
vilkor, der utminutera bränvin, skall tillstånd för inrättande ,af
dylika värdshus sökas hos Kongl. Maj:ls Befallningshafvande, som, efter
Pastors och socknemännens hörande, derom förordnar.
Genom de i denna Förordning gifne stadganden om bränvii s-försä'joing
afses icke någon rubbning af den försäljnings-rätt, som DistilleringsBolaget
i Stockholm, enligt conlract., tillkommer.
Vid 44 S- att ordet: ”uppmätas” må utbyfas mot ordet: ”utmätas” och att
senare momentet af denna §. må utgå; hvarigenom 44- §•
kommer att erhålla denna lydelse:
''Bränvin må väl i hela fastag, större eller mindre, försäljas, men
icke utdelas eller ”utmätas” å öppna farvägar eller offentliga samlings
platser
pa landet, i segelleder, i ut- och landtbamnar samt vid stränder,
ej eller å torg, i hamn eller å öppen gata inom stad, icke eller vid marknad
i stad och på landet.’’ Den häremot bryter, höte 20 R:dr B:co och
blifve derjemte, vid h\aje slikt fall, förlustig det brännvin, han dit
medföit,
Lid 4^ §• •’ alt lill förekommande af lönnkrögeri det stadgande måtte, såsom
ett serskildt moment, i denna §. införas, att den, som,
ulan att vara berättigad till biänvins-minutcring, tillåter,
att det hos honom köpta bränvin, till större eller mindre
del, inom hans hus förtäres, gjort sig förfallen lill enahanda
ansvar, som för ohfbg bränvins-försäljuing, samt att, i
i följd häraf, 45 §. må sålunda redigeras:
B c v.- Lag- samt Allni Besv. och Ekon. Utskottens Uti a 'ande, N:o x5. il
Den, som i minut försäljer brännvin, utan att dertill vara berättigad,
bote första gången Tio R:dr, Sker sådan förbrytelse andia gången,
skall lian plikta Tjugu R:dr. Föröfvas dylik förbiytelse tredje gången,
eller oftare, bote dea tilltalade hvarje gång Fyratio Riksdaler Banco. Är
•oloflig bränvinsförsäljning af art och beskaffenhet, att kunna hänföras lill
krogrörelse, bote förbrytaren, soto ofvan i hvarje serskildt fall stadgadt
är; och vare det i försdjningsrummet befintlige bränvin, jemte de käril,
hvaruti det finnes forvaradt, beslag underkastadt och förverkad!, lill enahanda
fördelning med btiterne.
"Till enahanda ansvar vare äfven den förfallen, sorn, ufai att
till b rila vins-min ateria g vara berättigad, tillåter, att det hos honom köpta
brännvin må i större eller mindre del inom hans hus förtäras.”
Uti öppna salubodar, bodkamrar och på contoir eller Apothek,
må icke bränvin, med eller utan droguer eller andre ti 1 Isattser, emot eller
utan betalning, i minut utdelas eller annorlunda tillhandahållas. Sker
det, ligge i tväböte, emot hvad här ofvan för hvarje fall är stadgadt.
Vid 46 Gästgifvare äfven må inbegripas under det i denna §. införde
stadgande, och att §. förthy, må erhålla denna ly
delse:
”Gästgif
vare,” Källare och Värdshusvärdar samt Spisqvarters
eller
Närings-idkare, som rättighet till bränvins-minutering innehafva, skola,
derest de försälja bränvin, utan att mat derjemte, för den det begär,
finnes att tillgå, vara förfallne lill enahanda ansvar, sam för oloflig brän
vinsförsäljning
här ofvan finnes stadgadt.
Vid 53 >§.: att, mel förändring af slutperioden, 53 §. må erhålla denna
lydelse :
I fråga om åtal för oloflig bränvinsförsäljning, ansvare mannen för
hustruns åtgärd, änskönt hon förebära skulle, att förbrytelsen, utan hans vilja
och vetskap, tillkommit; husbonde vare ock ansvarig för dylik förbrytelse,
vare sig, att den blifvit begången af hans lagstadde tjenstehjon eller bränmästare
och andre i hans arbete antagne personer, ”så vidd visas kan, itt
sådant skett med husbondens vetskap och tillåtelse.”
Vid 56 §,: alt det i denna §. åberopade stadgande måtte lill innehållet
i §:n införas, hvarigenom densamma erhåller enahanda lydelse
med 56 i nu gällande Författning, samt att i 2:dra
j 2 B ev.- Lag- samt Allm. Besv. och Ekon -Utskottens Utlåtande, N:o 15,
momentet af Utskottens Förslag må, såsom ett förtydligande
tilläggas orden : ”till samma person ” och fä Utskotten sålunda
föreslå följande redaclion af denna §. :
T ill J (Bekommande af utländskt bränvins insmyg ande, bör å bränvin,
dl det sändes ifrän stad med fartyg, som passerat Saltsjö, tagas
förpassning, hvilken icke skall kunna of Tullkammaren utfärdas, innan
försändaren aflemnat tillverkarens, under edlig förpligtelse utgifne, tillmer
kningsb evisäfvensom när bränvin föres ifrän Skärgård sjöledes,
slikt tillverkningsbevis bör varan åtföljs. Afven bör, dä bränvin fores
landvägen, till större partie än 60 kannor, detsamma åtföljas af ett lika
be skaffad t tillverkningsbe vis.
Uragtlåter någon, hvad sålunda föreskrifvet är, hvarunder dock
Skeppsbesättningens förråd, räknadt till 4 kannor pä man, ej inbegripes,
vare det utan bevis förda bränvinet förbrutet, derest egaren ej gitter
med tillverkning devis, eller annorledes tillförlitligen styrka, att detsamma
är af inhemsk tillverkning» Finnes detsamma vara ä utländsk ort
iillverkadt, straffes förbrytaren såsom för olof ig införsel.’’
Under forsling af Bränvin inom landel, vare det förbjudet vid äfventyr
af varans förlust och böter såsom för oloflig bränvins-minutering,
att ''till samma person” på en gång försälja mindre belopp än i5 kannor.
Vil 58 §. alt för de Gästgifverier, hvilka endast 5ro att anse såsom
skjuts-ombytniugS-stälien, minirni-beloppet af bränvins-minuterings-afgiften
må bestämmas till 3 R:dr Banco samt stadgande
härom af entihanda innehåll med 2 momentet, 35 §.
uti 1835 års Författning införas; hvadan denna §. skulle
komma att erhålla följande lydelse l
De Gästgifverier, hvilkas innehafvare vilja i minut försälja bränvin
och andra brända elier distillerade spiritoeusa drycker, komma alt för
denna försäljningsrätt, utom den vanliga bevillningen, erlägga ifrån Sex
lill och med Femtio Riksdaler Banco> samt tillåtna värdshus, källare,
spisavarter eller näringsställen, ifrån och med Tjugu till och med Ettband
rade Riksdaler, efter deras mer eller mindre förmonliga rörelse, enligt
pröfning af Taxeringsmännen, hvilka icke allenast må, utan äfven böra,
bestämma en högre afgift, än den här i allmänhet stadgade, då afsättningen
anses vara af den utmärkta betydenhet, allden, jemnförelsevi§ m,ed
andra värdshus, skäligen fordrar en sådan förhöjning.
B ev.-Lag- s:.mt Allm Eesv- och Ekön,-Utskottens Utlåtande, Nio i5, i3
”Sådane gästgifveriet' hvilka anses endast såsom skjuts-ombytnirgsstä/len
och på denna grund åro ifrån bevillning efter aldra Art. i
Bevillningsstadgan fria, erlägga minst Tre Eldr, med rättighet för Taxeringsmännen
att denna afgift förhöja
Den, som vid marknader, regements-moten, auetioner och andre
sammankomster, efter vederbörligt tillstånd, utöfvar sådan bränvins-minutering,
äfvensom marketentare i garnizons-orter, hör vid Taxerings-Comileerne
åläggas lämplig hevillnings-afgift, i mon af sin rörelse; och skola,
till upplysning i berörde afseende, de aucloriteter, som lemnat tillståndet,
meddela vederbörande skattskrifvare underrättelse om de personer, sorn.
erhållit tillåtelse att rörelse af ifrågavarande beskaffenhet utöfva.
Vid 60 alt liden, då beslagare icke, utan ansvar, i händelse någon förbrytelse
ej skulle vara begången, få anställa visitation, bestämmes
lill emellan kl. 9 om aftonen och kl. 5 om morgonen,
samt att 2 momentet af 60 §. förthy må eihålla denna
lydelse:
Ingen må, vid 33 R:dr 16 sk. Banco bot, vägra beslagare att på
ofvanberörde ställen visitation företaga; desse vare icke eller något ansvar
för densamma underkastade, oansedt någon förbrytelse ej upptäckes, såvida
visitationen icke företages emellan ”kl. Nio o;.i aftonen och Fem om
morgonen,då, i händelse någon förbrytelse icke skulls finnas vara begången,
beslagaren bote Trettiotre Riksdaler 16 sk. Banco, egares ensak;
Och få Utskotten vidare, i sammanhang härmed, föreslå,
alt, i den underdåniga skrifvelse, som vid förslagets till Författningen
öfverlemnande kommer att till Kongl. Majrt ingå,
Rikets Ständer anhålla, det Kongl. Majit täckes» vid Författningens
utfärdande låta i en not till 60 §. för allmänhetens
kännedom til ordalydelsen införa de i 3 momentet åberopade
lagstadganden.
Vid 6/f att orden, ”och medfJ som förekomma på tredje raden af andra
momentet och genom tryckfel origtigt influtit, mätte u*
teslutas, hvarigenom berörde moment erhåller följande
lydelse:
x4 BevA Lag- samt Allm, Besv.- och Ekon. Utskottens Utlåtande, N:o i5.
Vid böters förvandling, som skall ske till fängelse, svare emot böter,
till och med . io R:dr « * • 7 dagar
från to — — a5 — i4 d:o
— 35 — — 5o — 2i d:o
— 5o ■— — ioo — 3o d:o
— ioo — —- i5o — 45 d:o
—- i5o —• ■—■ 200 •— 60 d;o
eller två månader 0. s. v. Ej må dock någon för bristande boters tillgång
mer än ett år i fängelse hållas., ehvad belopp böterna må utgöra
Under fängelsetiden bör fången till arbete hållas.
Vil 66 i*, alt denna §. måj till mera förtydligande, erhålla följande
förändrade redaclion:
Åf denna Förordning bör alltid ett exemplar finnas ‘k? hvarje stålle,
" der försäljning af bränvin i minut eger rum, i försäljnings-rummet
anslaget, vid bot af Tio R:dr B:co.
De emot Betänkandet och förslaget i öfrigt framställde anmärkningar
hafva Utskotten ansett icke kunna vinna afseende, hvadan Utskotten
härmedelst få vördsamt tillstyrka Rikets Ständer
att, med de af Utskotten här ofvan föreslagne förändringar
och tillägg, antaga Ulskollens i Betänkandet N:o 7 framställde
förslag lill reglementariska föreskrifter för bran vinsbränningens
utöfning samt om hvad vid försäljning af bränvin
och beskattningen derå, iagttagas bör.
Stockholm den i3 Mars i84t«
Reserva tione j;
Åf Herr Contracts-Prrsten Sandberg: ”Då jag icke kan öfvertyga*
om nyttan för landet af en till hvarje person utsträckt laga rättighet att,
när och hvar som helst, utan afgift och utan åtal, utmångla bränvin halfstopsvis,
får jag reservera mig emot Höglofl. Utskottens förslag uti 43- §,
och anser, att hvad den sammansatta Afdelning, der ärendet första gången
bereddes, hade föreslagit, åtminstone bordt vidhålla®, eller;
”att minsta qvantitet bränvin, som utom måltider må ,£ör’’säljas,
bestämmes lill en kanna, så i stad sojn å landet.”
Bev.- Lag- samt Allni, Besv.~ och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o l5, l5
Som jag icke eller förmår inse, att det privilegierade kroglifvet
verkar till någon moralisk eller ekonomisk förbättring ibland folket, re-J
serverar jag mig också emot det 2 samma §. förekommande beslut i detta
hänseende, och vidblifver äfven härutinnan den förberedande Afdelningeus
första föislag, som lydde sålunda:
”Hvad vidare angår försäljningen af bränvin, sä hafva Utskotten,
’’som ansett en betydlig del af det onda, som bränvinets missbruk med”förer,
hafva sin egentliga grund i den så kallade krogsittningen, trott sig
”böia, till förekommande deraf, i förslaget bestämdt uttrycka det stadgande;
”att vid ali försäljning af bränvin det vilkor skall vara fä”stadf,
att förtäring deraf på försäljningsstället icke må ega
”ruin annorlunda, än vid måltider.”
Slutligen reserverar jag mig äfven emot 55 §. och tror, att, om man
på allvar ville utrota lönkrögeri, måste det stadgande införas, som Fattigvårds-Comileen
uti sitt Betänkande sidan föreslagit, eller ”att köpare
”af bränvin får till vittne åberopas och för ojäfvig antagas, äfven i fråga
”om det bränvin, han sig sjelf tillhandlat.”
Uti denna reservation instämde Herrar Prostarne Öhrnberg, Osterman,
Gahne, Lalin och Herr Kyrkoherden Källström; i första mom. deraf
Herr Grefve Posse med den förändring, alt minimi-försäljnings-beloppet
bestämmes till en half kanna; i 1 och 3 momenterne Herr Contracts-Prosten
Nordhammar, Herr Contracts-Prosten Nibelius, Herr Contracts-Proslen
Hallbäck och Herr Prosten Lundblad, samt i ira och 3:dje momenten Herr
Prosten Sidner. Herr Professoren Doctor Bexell samt Herr Prosten Bexell
föi enade sig äfven uti den af Herr Prosten Sandberg afgifne reservation,
med yrkande, alt Gästgifveriet i anseende till branvins-minulerings-rältigheten,
matte ställas i samma beroende af Konungens Befallningshafvande,
sorn krogar i allmänhet.
Herr Contracts-Prosten P. G■ Svedelius reserverade sig emot Utlåtandet,
under åberopande af sin emot Betänkandet JN:o 7 afgifne resei’-  vatioii.
Emot serskilda delar af Utlåtandet hafva reservationer i öfrigt blifvit
anmälda af Herr Friherre von Kraemer, Herr Friherre Leijonhufvud,
Herr Gripenstedt. Herr von Böök, Herr von Bosén, Herr von Paijkull, Herr
Bibbing, Arvid, Heir Domprosten Elmgren, Herrar Christierson, Gustafsson
och Hegardt, samt Iliksdags-fullmägtige von Zweigbc'gk och Lars Boethius.
STOCKHOLM, Elmcws och Granbergs Tryckeri, iS4 r»
B ev.- samt Allm. Bes v.- och Ekon.-Utskottens Memorial, iV:o 16. i
N: o t G.
Ånk, till Exp. Utsk. den 4 Maj, kl, 2 e. m.
Ttterllgare Memorial, i anledning af Rikets Ständers i vissa
delar fattade beslut, angående grunclerne och vilkoren
för bränvins-bränningens utöfning samt af gift er ne derför.
Sedan Rikets Ständer numera genom votering i Förstärkt Statsutskott
bpslutat, att bränvins-brännings-afgiften kommer att utgå, i enlighet
med den af Preste-Ståndet derå antagne tariff, få Utskotten härmedelst
afgifva förslag lill rcdaction al de å delta beslut beroende stadganden,
hvilka, på sätt Utskotten i Memorialet JM:o 12 anmält, icke kunnat
förut uppgöras, nemligen:
§. 3 Mom. 2. Då afverknings-förmågan bos ång-apparater genom
förenämnde beslut blifvit bestämd lill 5o procents förhöjning, så kommer
senare morn. af 3 §. alt erhålla följande uti Utlåtandet JN:o 5 föreslagna
redaction:
’’För begagnande af ång-apparater erfordras i hvarje af förestående
clusser 5o procents högre taxeringsvärde; och iagttages
härvid i öfrigt, alt kokrummet ej ingår i pannerymdsberäkningen.
”
§. 9. I enlighet med hvad Utskotten uti Memorialet J\T:o 12, i afseende
å denna §., yttrat, få Utskotten anmäla, att, såsom en följd af ofvanberörde
beslut rörande beskattningen, §. 9 kommer att redigeras, i enlighet
med Utskottens förslag i Utlåtandet N:o 5, nemligen:
”alla de pannor, som af någon till bränvins-bränning berättigad
begagnas, vare sig å en tomt elier i en byggnad, eller
under samma tak, eller å samma egendom, hemmansdel eller
lägenhet, skola väl, för nödig säkerhets vinnande, till
Bih, till R. St. Prof. 1840 och 1841, 5 Sami. 2 Afd. 14 Häft.
2 B ev.- samt Allm. Bcsv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N:o 16.
rymden serskildt uppgifvas, men vid debiteringen bör deras
rymd ovilkorligen sammanslås, med afdrag af kokrum för
hvarje panna och denna grund jemväl följas vid redogörelsen,
i afseende på! pannerymden, så väl af Taxerings-Comiléerne
och Kongl. Maj;ts Befallningshafvande, sorn af Kongl. Maj:ts
och Rikets Stats-Gontor; dock må den sålunda sammanslagna
pannerymden aldrig öfverstiga det i 4 §• bestämda maximi-helopp.
Till följd af Rikets Ständers ofvanomförmäldte besia*, hvarigenom
den af Preste-Ståndet beslutade beskattnings-tariff blifvit antagen, hafva
Rikets Ständer jemväl bifallit den af Utskotten i Utlåtandet N:o 5 föreslagna
indelning af bränvinsbrännings-redskapen i fem classer, hvadan 13
§. kommer att redigeras, på sätt Utskotten i sistnämnde Utlåtande föreslagit,
nemligen:
”Genom begagnande af förenämnde 3:ne redskapsdelar enskildt
eller sammansatte, uppkomma följande 4 classer:
Första Classen.
Enkel redskap.
”Redskap i denna dass får ej innehålla, ej eller till dem
fogas någon inrättning, som alser eller kan tjena, hvarken
såsom mäsk värmare till mäskens förberedande uppvärmning,
eller såsom rectifications-apparat, till klarning eller så kallad
rectification,, utan måste afrinningen, för att blifva bränvin,
omkokas i samma eller dylik panna.’J
Andra Classen
”Består af enkel redskap med mäskvärmare.‘,
Tredje Classen
”Består af enkel redskap med rectifications-apparat.”
Fjerde Classen
”Består af enkel redskap med både mäskvärmare och rectifications-apparatj”
hvartill kommer
Bev - samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulshottens Memorial, IV:o 16, 3
Femte Classen
”Innefattande all sådan redskap, vare sig den så kallade
dubbla pistoriska apparaten, eller af annan ännu ej känd
uppfinning, som icke kan hänföras till någon af de föregående
fyra classerne.
Vid bränvins-tillverkning med redskap i hvardera af föreslående
classer, må pannan diifvas genom eldens verkan,
antingen omedelbart på pannan, eller ock medelbart genom
vatten-ånga från serskild panna, som antingen omgifver den
förra, eller är ställd på större eller mindre afstånd från
densamma.
Lösa halsar må ej för bränvins-pannans förening med
hatten användas,”
§. 28. I öfverensstämmelse med Rikets Ständers meranämnde beslut.
, fä Utskotten föreslå följande redaction af 28 §., under hvilken §.
den antagne tariffen på panneryrads-afgiften kommer alt införas, nemligen
:
”Beskattningen för bränvinsbränningen kommer alt utgå endast
efter pannerymden, i enlighet med nedanstående tariff,
som bestämmer den afgift, hvilken för sex månaders bränningslid
skall erläggas för hvarje serskild class af bränvin»-  bränuings-redskap.”
(Tariff på pannerymds-afgiftenf)
”För pannor under 10 kannor skattas efter tolf skillingar
kannerummet; för dem, som anmäla sig att endast under
trenne månader utöfva bränvinsbränning, blifver den i tariffen
utförda afgift till hälften förminskad.”
§§. 32 och 3.5. Då Rikets Ständer, likaledes genom votering i Förstärkt
Stals-Utskott, ogillat Utskottens uti Utlåtandet N:o 5 afgifne förslag,
rörande bränvinsbrännings-afgiflens eiliiggande förskottsvis, få Utskotten,
jemte anmälan,
att 35 §. i berörde förslag föl jag tligen kommer alt utgå,
samt att Utskottens i sislberörde Utlåtande gjorda hemställan
4 Bev.~ sami Allm. Besv.- och Eko ri.~Ut skottens Memorial, N:o 16.
om underdånig skrifvelse lill Kongl. Majit, med anhållan,
det Kongl. Maj:t täckes i den blifvande Författningen föreskrifva,
huru nied debiteringen och uppbörden af bränvinsbrännings-afgiften
bör förfara** kommer att förfalla, härmedelst
föreslå följande redaclion af 3a §.:
JJI de händelser, då Kongl. Majit i Nåder finner nödigt att för
längre eller kortare lid påbjuda bränvinsbränningens inställande,
skall pannerymds-afgiften förminskas med en sjettedel
för hvarje månad, ett slikt förbud varar.”
Slutligen få Utskotten, i sammanhang härmed, anmäla,
att Borgare-Ståndet, enligt till Utskotten ankommet Protocolls-Utdrag,
dels bifallit Utskottens i Memorialet Nio i4
gjorda inbjudning, rörande \ §. 3 moni., som angår kokrummets
beräkning, samt att följagtligen 3 mom. 4 §• * Utlåtandet
Nio 5 blifvit af alla fyra Riks-Stånden antaget, dels
ock, till följd af Utskottens i förenämnde Memorial derom
ytterligare gjorda hemställan, förklarat frågan, angående
pann-egarens skyldighet att betala arfvodet för förseglingsbestyret,
vara genom Irenne Riks-Stånds sammanstämmande
beslut af Piikets Ständer afgjord, hvarigenom a6 §, 4 morn.,
på sätt detsamma är vordet af Utskotten i Utlåtandet Nio
5 föreslaget, blifvit af Rikets Ständer gilladt.
Stockholm den 3 Maj i84r.
STOCHHOLM, Elmcns och Granbergs Tryckeri, i841•
Bevillmngs-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Ulskottens Utlåtande, N:o '17.
1
N:o 17.
Ank till Exp. Utsk. den 7 Maj 1841, kl. 2 e. sa.
Utlåtande, i anledning af erhållen återremiss af Utskottens
Betänkande N:o 11, angående åtskilliga motioner om ändringar
i Kongl. Förordningen till förekommande af oloflig
införsel eller utförsel af varor af den 12 Be c. 1833.
Enligt ankomne Prolocolls-Utdrag, har Utskottens förenämnde Betan»
kande blifvit af Hedervärda Bonde-Ståndet bifallet; hvaremot Högloflige Ridderskapet
och Adeln, Högvördiga Presle-Ståndet samt Vällofliga BorgareStåndet,
oagtacft äfven flere 'Ledamöter af dessa Riks-Stånd yrkat bifall
lill Betänkandet, återremitterat detsamma, på grund af dervid framställda
anmärkningar, hvilka Utskotten nu, i den ordning, anmärkningarnes beskaffenhet
samt de anmärkte punkterna i Betänkandet föranleda, få till besvarande
upplaga nemligen:
i:o Emot Utskottens åtgärd alt till granskning företaga de serskilda
stadgandena i Kongl. Förordningen den 12 December i835 och att deruti
föreslå de ändringar och tillägg, Utskotten efter en sådan granskning funnit
vara af behofvet påkallade, har, under åberopande af de skäl Herr Hallings
vid Betänkandet fogade reservation innehåller, blifvit erinradt, att Utskotten
bordt, på sätt vid sistförflulne Riksmöte egde rum, tillstyrka Rikets Ständer
att, utan alt fördjupa sig uti en delaillerad lagsliflning, hos Kongl.
Maj:t i underdånighet framställa de hufvudgrunder, Rikets Ständer ansåge
böra göra sig gällande vid öfverseende och utarbetande af de lagar, hvilkas
utfärdande kunde blifva en följd af de lullbestämmelser, Rikets Ständer
vid denna Riksdag fastställa och Kongl. Maj:t kan finna lämpligt att
vidtaga.
Då likväl de uti återremitterade Betänkandet omförmälde motioner
innehålla yrkanden örn flere uti Kongl. Förordningen den 12 December
1835 djupt ingripande förändringar ecb det, jemnlikt Grundlagens föreskrift,
åligger Utskotten att pröfva och sig utlåta öfver till deras handläggning
af Riks-Stånden remitterade motioner samt en sådan pröfning af de
nu ifrågavarande icke lämpligen kunnat utan sjelfva Författningens öfverseende
vidtagas, anse Utskotten sig icke hafva kunnat undgå alt, på sätt som
skett, lill Rikets Ständer inkomma med förslag till de serskilde uti HögstBih,
lill R. St, Fröt, 1840 och 1841. 3 Sami. Q d/cl, 15 Haft, 1
2 B erilin! tigs-, Log- samt jlllm. Besv.- och Bhom- Utskottens Utlåtande, N:o 17.
berörde Kongl. Förordning nödige ansedde förändringar; finnande Utskotten,
på dessa grunder, hvilka redan af ett Riks-Slånd blifvit godkände,
sig äfven nu vara pligtige att till serskildt besvarande upptaga följande
speciella anmärkningar, nemligen:
2:0 Vid 1 §, sorn innehåller definitioner å hvad med olofilg införsel
eller utförsel af varor förstås och hvilken § af Utskotten ansetts böra oförändrad
bibehållas: att dessa definitioner äro oegentliga och, tagna efter
ordalydelsen, endast afse de brott emot iull-lagarne, som genom varors
olofliga införsel eller utförsel å kusten förofvas, utan all den, som inne i
landet beträdes med innehafvande af Lill införsel förbjudet eller Lii 11 föisrrilladt
gods, derföre skulle kunna enligt samina definitioner, tili ansvar fä lias.
Men då ifrågavarande §, enligt Utskottens förmenande, fullständigt
utmärker, hvad dermed velat uttryckas, och något missförstånd, så vidt
Ulskollen hafva sig bekant, deraf icke eller följt, hemställa
Utskotten, att i § i nu gällande Kongl. Förordning må,
utan afseende å nämnde anmärkning, af Rikets Ständer
godkännas.
3:o Vid 2 § i momentet: att mera afseende bordt fästas på sjelfva
grundprinciperne för broLtmåls-lagsliftningen, än som syntes hafva iagttagits
, då Utskotten ansett sig böra bibehålla straffbestämmelserna enligt
denna § oförändrade, hvarigenom de föreskrifna bötes-beloppén, ehuru oloflig
införsel eller utförsel af varor är lika stort moraliskt brott, ehvad varorna
ega större elier mindre värde, kunna för serskilda fall blifva högst
olika, samt dessutom ett arbilrärt fängelsestraff blifvit till domarens bepröfvande
öfverlemnadt att bestämma från 6 månader till 2 år.
Vid strafflagars stiftande måste afseende fästas ej allenast å öfverträdelsernas
moraliska brottslighet, ulan äfven å den större eller mindre
skada, som desamma förorsaka; i hvilket senare afseende någon lämpligare
grund för straffets bestämmande i nu förevarande fall icke lärer kunna antagas,
än att böterna beräknas i visst förhållande till de luliförs'nillade eller
olöfligen införda varornas värde; och anse Utskotten fördenskull an
märkningen
härutinnan icke förtjena afseende; likasom Utskotten, i fråga
om det anmärkta fängelsestraffet, finna det med högsta billighet och rättvisa
Öfverensstämmande att till domaren öfverlemna att, efter pröfning af
de i hvarje serskildt fall förekommande omständigheter, med afseende derå
utstaka graden af den för itererad förbrytelse stadgade svårare påföljd af
Revillnings-, Lag- samt Allm. Res v. och Eicon -Utshottens Utlåtande, N:o 17.
3
frihetens förlust, med iagttagande likväl af de begränsningar, Författningen
härvid innehåller; hemställande Utskotten sålunda, att
Rikets Ständer måtte utan någon förändring bibehålla i mom.
i 2 § af Kongl. Förordningen den 12 December i835.
4:o Vid 2 § 3 morn.: att, i stället för den föreslagna redactionen af
första orden uti detta moment: ”Hästar eller andra dragare och kör-red
skap”,
borde begagnas, antingen orden kreatur och kör-redskap, eller orden
Hästar eller andra fors/ingsmedelj samt att slutet af denna punkt, sådant
det lyder i Utskottens förslag, syntes föranleda dertill, att kreatur
och kör-redskap endast kunde anses förbrulne, då egaren till desamma
sjelf åtföljer, men icke då han upplåtit dem åt tjenare eller andra till
forsling af olofligen infördt gods, äfven om de biträda vid varornas intagande
å kust eller Riksgräns.
Godkännande företrädet af förstnämnde förslag till redaction, hemställa
Utskotten,
att första orden i detta moment må lyda: ”kreatur och körredskap
etc.”
hvaremot Utskotten i öfrigt icke kunnat finna momentet innehålla någon
tvetydighet, utan tillstyrka
antagandet af Utskottens förut härutinnan afgifne förslag,
med allenast nyss anmärkte rättelse.
5:o Vid 5 §: att det numera icke finnes någon myndighet med benämningen
”Fabriks-Ombudsman” och att det derföre detta ord bör från 5
§ utgå, samt att ehuru det ansetts rättsenligt, att militair, som i och för
tullbevakning commenderad är, men belrädes med någon af de i denna §
uppgifne förbrytelser, derföre straffas, på sätt § derom föreskrifver, det likväl
vore olämpligt och onödigt, att någon bestämd corps i § uppräknas.
Godkännande anmärkningen, i afseende å ordet Fabriks-Ombudsman ,
föreslå Utskotten,
att detta ord må ur ifrågavarande § utgå;
hvaremot Utskotten anse hvad för öfrigt emot denna § blifvit erinradt,
enär öfrige till Tullförfallningarues bevakande anställde embets- och tjenstemän
äro i § upptagne,
icke böra till någon förändring uti Utskottets förra förslag
föranleda.
6:0 Vid 6, 7 och 8 §§: att de uti dessa §§ föreslagne skärpningar
uti straffbestämmelsei ne för 2:dra resan oloflig införsel eller utförsel af
4 BevillningsLag- samt j!llm. Besv.- och Bkon.-Z!t skottens Utlåtande, N:o 17.
varor tillkommit genom bristande uppmärksamhet å den gradation af straff,
som bör följa på itererade förbrytelser, och att de ifrågavarande straffbestämmelserne
böra bibehållas, sådane de i nu gällande Författning finnas
stadgade.
Med fåstadt afseende å den närmare kännedom om Tull-lagarnes föreskrifter
och det allvarligare bemödande att samma föreskrifter efterlefva,
sorn man hos de i dessa §§ ifrågasatte personer med allt skal eger rätt att
påräkna, hafva Utskotten ansett sig föranlålne att uti det återremitterade
Betänkandet tillstyrka den strängare påföljd af tjenstens eller näringsrättighetens
förlust för a:dra resan oloflig införsel eller utförsel af varor, sorn,
enligt nu gällande Kongl. Förordning, först för 3:dje resan dylik förbrytelse
varit stadgad; och som Utskotten af de deremot gjorda anmärkningar
icke funnit sig öfvertygade om den föregifna olämpligheten af dessas
strängare straffbestämmelser, anse Utskotten sig böra vidblifva dess härorn
till Rikets Högloft. Ständer
redan afgifne förslag.
7:0 Vid c) §: dels att den föreslagne strängare straff-bestämmelsen
för utländsk man, eller den medlem af Judiska Nationen, som ej innehar
Svensk medborgare-rätt, men hvilken gör sig till oloflig införsel eller utförsel
af varor förfallen, icke vore af behofvet påkallad, dels att det föreslagna
nya momentet vid denna § innefattade en motsägelse eller förutsatte
en lamhet uti lagens fullbordan och vore öfverflödigt; samt dels att hela
denna §, såsom saknande en billig rättsgrund, kunde från Författningen utgå.
Då erfarenheten lärer visat, att de hittills enligt denna § stadgade
ansvarsbestämmelser icke lemnat tillräckligt skydd emot Tull-taxans öfverträdelser
af kringresande Handels-Expediter eller så kallade Probenreuter, hvilka,
till följd af deras lifligare gemenskap med och intresse för utländska Handlande,
mera än någon Svensk medborgare torde vara benägne att för egen
vinning åsidosätta landets lagar i förevarande hänseende, hafva Uiskolten
derifrån herotat stöd för dess förslag till först anmärkte förändrade stadgande
om det minimi-värde till 200 R:dr af olofligen infördt eller utförd t
gods, hvarföre desse personer, utom annan bestraffning, böra från Riket
för alltid förvisas; och fa Utskotten, sorn, i anledning af anmärkningen
vid det föreslagna nya momentet uti denna §, ansett sig böra erinra, hvad
dock vid §:ens genomläsande i ett sammanhang Litti igen bordt kunna fattas,
att Utskotten genom tillägg af detta moment velat hafva föreskrifvit,
att om utländsk man eiler medlem af Judiska Nationen, som ej innehar
Svensk medborgare-rätt, en gång undergått bestraffning för oloflig införsel
Betalnings-, Lerg- samt Allm. Best.- och Ekon.-Ulslcotlcns Utlåtande, Ko 17.
5
eller utförsel af varor, uLan alt dessa uppgått till ett värde af minst 200
R:dr, och således icke derföre kunnat förvisas Riket, skall han, derest han
med oloflig införsel eller utförsel andra gången beträdes, ulan afseende å
det i beslag tagne godsets värde, bland annat, straffas med förvisning från
Riket för alltid,
vördsamt tillstyrka bifall lill de bestämmelser, Utskotten
vid q § föreslagit.
8:0 Vid i5 §: att redactionen af denna § i 1835 års Författning borde
bibehållas, enär den föreslagne förändringen inrymde ännu större spelrum
för utöfvandet af Tull-tjenstemännens godtycke, än förut kunnat ega rum.
Efter närmare öfvervägande af de olägenheter och fördelar, sorn genom
den föreslagne redactions-förändi ingen af ifrågavarande § kunna för
det allmänna och de trafikerande uppkomma, hafva Utskotten funnit de
emot den förändrade redactionen framsiälide anmärkningar vara af så gillige
skäl understödde, att Utskotten deraf anse sig föranlåtne att, med
frånträdande af sitt förra förslag,
vördsamt tillstyrka bibehållandet af denna §, sådan den lyder
i nu gällande Kongl. Förösdning.
g:o Vid 16 §: att, med undantag af Östersund, ingen stad finnes i
Sverige med Tullkammare eiler Tullinspection, men utan Rådhus-Rätt,
oell att någon serskild lagbestämmelse för detta fall så mycket mindre vore
behöflig, som den af Utskotten föreslagne af andra omständigheter ej
vore för nämnde stad tillämplig.
Men då denna anmärkning icke i någon råön vederlägger företrädet
af den föreslagne redaclions-förändringen framför §:ens nu varande lydelse,
hemställa Utskotten, att anmärkningen må lemnäs utan
afseende.
10:0 Vid 21 §: dels att det härvid föreslagne tillägg vore öfverflödigt,
men att, om detsamma ändock ansåges böra qvarstå, dervid måtte
ytterligare tilläggas orden ”och vare lag då, såsom i 11 § säges”, samt dels
att den i Utskottens tillägg antydda bevisnings-skyldighet icke borde åläggas
innehafvaren af det falskligen stämplade godset, utan åklagaren.
Erkännande angelägenheten af att vid slutet af den, till denna § af
Utskottet föreslagne bestämmelse ytterligare tillägga orden och vare lagda,
såsom i 11 säges,
föreslå Utskolien Rikets Högloflige Ständer att med ett sådant
tillägg antaga den redactiou af denna §, Utskotten förut
hemställt j
6 Bevillnings-, Zag- samt slllm. Besa.- och Elon.- TT t.iko Hens Utlåtande, N:o 17.
Hvaremot Utskotten för sin elei icke kunna finna den i öfrigt gjorda
anmärkningen förtjena bifall.
11:0 Vid 27 §, dels att beslagare alltid böra erhålla |:de!ar af det
i beslag tagne godsets värde, ehvad ansvarsskyldig egare eller forslare kunnat
ertappas och till ansvar fällas eller icke, emedan Staten icke borde af
oloflig varu-införsel hafva en inkomstkälla, och den Kronan tillfallande fjerdedelen
af varuvärdet vore tillräcklig för betäckande af de kostnader, som
af Kronans medel bestridas; och dels att ett nytt stadgande borde uti denna
§ införas derom, att beslagare-andeiar blefve från Bevillning befriade.
Enär de genom dessa anmärkningar afsedde fördelar for beslagare
icke synas vara af behof eller billighet påkallade och, hvad angår den yrkade
förhöjningen af beslagarens andel i det förbrutna godset, möjligen
skulle kunna minska beslagarnes bemödande att ertappa och till åtal an
mäla
den till ansvar skyldige egaren eller forsiaren, hemställa Utskotten,
att anmärkningarne härutinnan må utan afseende lemnäs.
12:0 Vid 28 §, att orden ”till införsel lofgifna” på andra raden af
denna § böra utgå, enär falsk stämpel likaväl kunde sättas å till införsel
förbudna varor, som å dertill lofgifna, och upptäckaren deraf vore lika förtjent
af belöning i förra, som i senare fallet.
Anmärkningen vid denna § hafva Utskotten icke funnit vara af den
beskaffenhet, att någon förändring i nu gällande Kongl. Förordning deraf
må kunna föranledas; hvadan Utskotten anse sig böra tillstyrka
bibehåi landet af 28 § oförändrad.
i3:o Vid 29 §, dels att orden ”Hästar och körredskap” i 1 momentet
böra, i öfverensstämmelse med yrkandet vid 2 § 3 momentet utbytas
mot orden ”kreatur och körredskapoch dels att de med anledning af
Kongl. Kungörelsen den 14 April 1837, af Utskotten föreslagne nya moment
i denna § måtta erhålla den lydelse, Herr Prytz uti dess emot Betänkandet
afgifne reservation föreslagit.
1 öfverensstämmelse med hvad Utskotten, till följd af anmärkningarne
vid 2 § 3 momentet, här ofvan anfört, finna Utskotten den uti 1 momentet
af denna § föreslagne rättelse böra iagtlagas, och orden ”Hästar och
körredskap”
således utbytas mot orden kreatur och körredskap.
Den återstående anmärkningen hafva Utskotten deremot icke ansett
böra föranleda lill frånträdande af förslaget om införande vid denna § af
2:ne nya moment af det innehåll, Betänkandet N:o 11 utvisar.
BevillningsLog- samt ylllm. Besv.- och Ekoru-Utskottens Utlåtande, iV:o 17. 7
i4:o Vid 3a och 33 §§ af Utskottens förslag: dels alt undersökning
efier olofligen infördt gods endast borde fä anställas å de i i, i och 3
momenten af förstnämnde § uppräknade stallen; dels att visitations-rätten
äfven kunde få utsträckas till de uti \ och 5 momenten af samma § omnämnde
lägenheter, men att deremot all sådan undersökning i andra hus
och boningsrum, än de i 3a § omförmälde, borde förbjudas, samt slutligen
att 34 § af nu gällande Kongl Förordning, hvilken motsvaras af 33 §
i Utskottens förslag, måtte oförändrad bibehållas; till grund för hvilka
anmärkningar hufvudsakligen åberopats de skäl, som finnas upptagne uti
Herr Wallens motion samt de emot Utskottens Betänkande af Herr Eclenhjelm,
Herr Contracls-Pi osten Hallbeck samt Herrar Halling och Ekholm
allåtne reservationer.
Under hänvisande Lill de skäl, Utskotten, uti återremitterade Betänkandet
sidan 3, utförligare anfört, få Utskotten, som i noggrannt öfvervägande
tagit de vid dessa §§ inom Riks-SLånden gjorde anmärkningar, vördsamt
anmäla, det Utskotten
af samina anmärkningar likväl icke funnit sig föranlåtne
atl afstå från dess härutinnan redan aflåtne förslag.
15:o Vid 34 § af Utskottens förslag: dels att rättigheten till anstäl
lande
af sådan undersökning, som i 1 momentet af denna § omförmäles ,
icke borde tillkomma Kronofogde, Länsman samt Lands- eiler Stads-Fiseai,
emedan Tull-författningarmes handhafvande vore ett för desse tjenstemäns
embets-befattningar fremmande ämne; dels åter att ej mindre TullFisealer,
hvilka ansågos hafva af glömska blifvit från de i detta moment
uppräknade embetsman uteslutne, än äfven öfrige af Tull-Statens tjenstemän,
hvilka hittills egt alt vidtaga ifrågavarande undersökningar, måtte
uti detta moment inlagas, saint den föreslagne inskränkningen af visita
tions-ratten
inom tjenstemännens egne tjenstgörings-district, såsom i högsta
grad olämplig, förfalla, och dels att ingen undersökning efter olofligen
infördt gods borde få företagas förr än förrattningsmannen visade sig hafva
deponerat 5oo R:dr, då fråga vore om visitation i enskilde boningsrum,
200 R:dr för undersökning i bodar och 100 R:dr för dylik visitation i
magaziner, och hvilka penningar skulle, derest beslag underkastadt gods icke
anträffades, tillfalla de undersökte lägenhelernes innehafvare; samt slutligen
att 4:<Je momentet af denna § måtte bibehållas lika med 3 momentet
i 3a § af nu gällande Författning, med uteslutande allenast af orden ”och
tage öfver sådan meddelad underrättelse bevis” samt med förändring af
ordet "enderas” på sista raden till deras.
8
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besa. och Ekon -Utskottens Utlåtande, N.o 17.
Af de sålunda framställde, hvarannan alldeles motsatta, anmårkningarne
hafva Utskotten icke kunnat hemta anledning att uti dess tili ledacfion
af denna $ redan afgifne och i omedelbart sammanhang med beståmmelserne
uti 32 och 33 $$ upprättade förslag, hemställa några vidare
rättelser, ån att inskränkningen af visitafionsråtten till tj< nstemånnens
egne tjensfgörings-dislricter må förfalla, och orden: ”inom egne tjenstgörings-district
och” i s morn., samt ”hvar och en inom sitt iienslgårings—
district” uti 2 morn. utgå, samt att, Tull-Fiscaler, hvilka af förbiseende
kommit att från de i sistnämnde mom. af denna $ uppräknade tjenstemän
uteslutas, må deribland näst efter ordet ”Kust-Chef” införas; med iagttagande
af hvilka rättelser. Utskotten i öfrigt vördsamt
tillstyrka antagandet af 54 $ i Utskottens förenämnde förslag.
16:0 Vid 35$: dels att föreskriften derom, att undersökning å qvinnsperson,
som misstånkea hafva på sig förstucket gods, ej må verkställas,
utan genom tillkaliad person af samma kön, vore omöjlig att efterlefva,
då några qvinnor för sådant ändamål icke finnas vid Tullplatserna anställda;
dels att denna $ bordo erhålla den lydelse, Herr Hulling uti dess
merberörde reservation föreslagit; samt dels att ansvar borde stadgas för
Underbetjente vid Tullverket, som vid Tullplats eller gränsort anhåller
en resande, såsom misstänkt att hafva på sig förstucket gods , men å hvilken
vederbörande undersökningsman sedermera ej finner skäligt undersökning
anställa.
Då det i ]855 års Kongl. Förordning befintliga stadgandet, att undersökning
å qvinsperson ej egde verkställas, utan genom tillkallad person
af sauuna kön, icke, så vidt Utskotten hafva sig bekant, hitintills gjort
en sådan undersökning overkställbar, anse Utskotten anmärkningen derom
icke förtjena afseende.
Likasom Utskotten icke eller finna skäligt
tillstyrka den förändrade redaction af denna $, som Herr
Halling föreslagit.
Hv aremot, och då Utskotten icke kunna annat ån godkänna den återstående
anmärkningen emot denna $, Utskotten, som tillika, efter noggrannare
öfvervägande, anse de för vidtagen undersökning, der beslag underkastadt
gods ej anträffas, i denna $ stadgade böter vara nog låga, att
kunna förekomma möjliga missbruk, till följd deraf, vördsamt hemställa,
att senare perioden af första momentet må erhålla följande
förändrade lydelse: ”Upptäckes ej dervid beslag un -
der
-
Bevillning!!-, L<g- samt Allm, Bese. och Ehon.-Utslottens Utlåtande, No 17, 9
derkastadt gods, eller finner behörig undersökningsman sig
ej hafva skäl att ä af Underbetjent anhållen person undersökning
anställa, bote, serskildt för en hvar, hos hvilken
vid undersökning dylikt gods ej funnits, eller å hvilken,
af Underbetjent anhållen, undersökning ej af vederbörande
ansetts böra vidtagas, i förra fallet, undersökningsmanuen
från 53 R:dr 16 sk. till Soo R:dr, och i det senare,
Underbetjent, som anhållningen gjort, ifrån io till
iooRtdr, målsegandens ensak, och ansvare undersökningsrnanntu
dessutom serskildt, efter nedanstående 42 $, om
af honom väld eller oskick vid undersökningen föröfvats.
17:0 Vid 56 §: att ordet ”sker,” som börjar 2:dra mom. af denna
§, borde, i öfverensstämmelse med den vid 1 mom. föreslagna redactionslöråndring,
utbytas mot ordet börjar.
Med godkännande af denna anmärknings giltighet^ anse Utskotten
sig böra tillstyrka,
att i stället för första ordet i 2 morn. ”sker” må begagnas
ordet börjar.
18:0 Vid 38 och 3y §§: ait såsom correctiv mot missbruk af visita—
tionsrätten de i 1 morn. af 58 § förekommande orden ”ololligen infördt
göds” böra utbytas emot uttrycket: beslag underkastadt gods, samt att
böterna för undersökning i bodar, uthus och magaziner, då olofiigeu införd
l gods dervid ej anträffats, böra bestämmas till minst 100 R:dr och,
för sådan undersökning i boningshus, till minst 5oo R:dr.
Enär sfadgandena uti 38 och 3g §§ af nu gällande Kongl. Förordning
hittills fullkomligen uppfyllt de dermed a.fsedde ändamål, och någon
ytterligare fördel icke synes med de sålunda föreslagna föråndringarue
kunna lämpligen beredas, tillstyrka Utskotten,
att dessa §§ må bibehållas utan andra förändringar, ån dem,
Utskotten uti dess 131 länkande föreslagit, och alt föl jagt—
ligen nämnde anmärkningar må lemnäs utan afseende.
19:0 Vid 45 §: att det härvid föreslagna tillägg vöre öfverflödigt,
då den föreskrift, det innefattar, annorstädes igenfinnes.
llili, lill Fi, St. Prof, 18 fo och i8ft, 5 Sami, 2 A/d, 15 Haft,
2
10 JSerillnings-, Lag- samt Allm. Besa,- och Ekon.- Utskottens Utlåtande, N:o 17.
Med bifall till denna anmärkning, finna Utskotten sig föranlåtne att
frånträda dess förslag i denna del och
tillstyrka bibehållandet af 45 §, sådan den lyder i nu gällande
Kongl. Förordning.
20:0 Vid 4g §: att denna $ borde, i öfverensstämmelse med Herr
Hallings reservation, erhålla följande lydelse: ”Mål, som angå förbrytelser
emot denna Författning, skola, der de icke, i anseende lill den t il 1—
falade personen, tillhöra Hof-Rått, upptagas vid den Domstol, under
hvars jurisdiktion förbrytelsen skett, eller blifvit upptäckt, och i stad vid
Rådhus-Rätt.”
Men då af den sålunda föreslagna förändringen ofta skulle inträffa,
att mål, rörande förbrytelser emot ifrågavarande Författning, komme att
af Flårads-Råtterne behandlas, och stora svårigheter för de i beslag tagne
varornas förvarande och värdering m. rn. deraf ovilkorligen följde, samt
då några synnerliga olägenheter deremot af den nu stadgade ordningen
för dessa måls handläggning icke, så vidt Utskotten hafva sig bekant,
hårflutit, anse Utskotten sig, utan afseende å den häremot gjorda anmärkning,
böra tillstyrka Rikets Höglofl. Ständer
att bibehålla 4g § af nu gällande Kongl. Förordning, med
allenast den förändring, Utskottens förslag utvisar.
21 :o Vid 58 att den föreslagna förändringen icke vöre af behofvet
påkallad och endast förorsakade längre tidsutdrägt med målens afgörande,
ån som med bibehållande af § oförändrad år af nöden.
Då Utskotten icke kunna bestrida giltigheten af anmärkningen emot
de af Utskottens uti förevarande § föreslagne förändringar, få Utskotten,
frånträdande dess förslag härutinnan, vördsamt tillstyrka
Rikets Höglofl. Ständer, alt bibehålla 58 $ af nu gällande
Kongl. Förordning utan förändring.
22:0 Vid 62 att det vore emot vår Broltmåls-Lagstiftning i öfrigt
stridande, att böter uttagas, så långt den sakfålldes tillgångar förslå
och återstoden till fängelse förvandlas, samt alt derföre borde stadgas,
det den sakfällde, derest han ej egde tillgång lill liela bötesbeloppet, kunde
detsamma med fängelse aftjena.
Men enär böter, enligt denna Författning, merendels uppgå till
vida hf g e belopp, ån de, hvilka, enligt rår Brottmåls-Lagslifining i allmänhet,
finnas stadgade, och således oftast torde inträffa, att förbrytarnes
synliga förmögenhet icke motsvarar hela ådömda bötesbeloppet, samt an
-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Best.- och Ekon.-Utslottens 'Utlåtande, N:o 17. 11
tagandet af den framställde anmärkningen följagtligen skulle i betydlig nion
betunga allmänna fångvården, anse Utskotten sig, under bestridande af
allt al seende å ifrågavarande anmärkning, bora hemställa,
att 62 § må varda bibehållen, sådan den i nu gällande
Kongl. Förordning förefinnes.
Stockholm den 4 Maj i84i.
Reservationer:
af Herr Grefve Hamilton, Henning: emot Utskottens tillstyrkande
vid 54 alt den i 1 och 2 inom. uti Betänkandet N:o 1 1 föreslagne in
skränkningen
af undersökningsråtteu inom tjenslemånnens egne tjenstgörings-districter
skulle förfalla.
Häruti instämde Herr Friherre Ridderstolpe, Herr Grefve Fosse,
Herr Löwenström, Herr von Rosen, Herr Akesson samt Fredrik von
Zweigbergk;
af Herr Friherre Hamilton, Hugo: emot Utskottens förslag, att
Kronofogdar, Länsmän, Lands- och Stads-Fiscaler skola få anställa undersökningar
efter olofligen infördt gods, hvilken rättighet ensamt borde
tillbomma Tull verke!* tjenstemän;
af Herr Löwenström: emot Utlåtandena vid 6, 7, 8, g, 52 och
33 §§;
af Herr Friherre Ridderstolpe: emot samma Utlåtanden;
af Herr Grefve Posse: emot Utlåtandena vid 6, 7, 8, 32 och 35 §§;
af Herr Edenhjelm: emot 9 §, under åberopande af dess reservation
emot Betänkandet N:o 11;
af Herr von Rosen : emot Utskottens förslag, i afseende å 9 och 58 §§;
af Herr Prosten Säwe: emot förslaget vid 6, 7 och 8 §§;
af Herr M. Grapengiesser: ”Emot de Höglofl. sammansatta Utskottens
Betänkande till svar på återreiuissen ifrån Höglofl. Ridderskapet och Adeln,
ifrån Högvördiga Preste-Slåndet och Vållofl. Borgare-Ståndet utaf
sammansatta Utskottens förut afgifna Utlåtande, i anledning utaf i RiksStånden
väckte motioner om ändringar uti Kongl. Förordningen till förekommande
af oloflig införsel och utförsel af varor af den 12 Dec. i835,
nödgas jag i en punkt anmäla min skiljagtiga tanka.
1? Eevillnings-1 Lag- samt Allm* Le sv - och Ekon.-Utskott ens Utlåtande, N:o 17.
Utskotten hafva uti sitt förnyade Utlåtande bibehållit den uti sista
Retånkandet föreslagna redaction af 09 § uti ofvanåberopade Förordning,
enligU hvilken behörig undersökningsman, som anställt den i 53 § 1 mom.
medgifna visitationen efter olofligen inlördt gods, men sådant gods ej anträffat,
skall för hvarje serskildt undersökt rum eller lågenhet, som af
samma person innehafves, böta ifrån Femtio lill Trehundrade Riksdaler
och dessutom straffas med suspension från tjenst och lön i tre till nio
månader. Det år detta stadgande, sorn jag anser böra ändras.
XJli alla fria, constitutidnella Stater, att ej tala 0111 de Lander, hvarest
en oinskränkt regeringsmagt eger rum, finnes visitationsråtten efter olofligen
införda varor stadgad i myc fa t större utsträckning ån i Sverige, änskönt
Lagstiftningen der visserligen i( ke ansett sig böra vara mindre örn ora
husfriden ån hår. Men ingenstädes, jag trotsar någon alt kunna visa d.el,
hafva sådane äfventyr och svårigheter vid denna rättighets utöfning blifvit
uppställda, som de hår ofvan i den anförda § tillstyrkta; — äfventyr
och svårigheter så stora, att de måste göra utöfringen af den ifrågavarande
controllen nära nog omöjlig, och nästan helt och hållet trygga lurendrejaren
och hans brottsliga rörelse för åtkomst och tilltal af lagens
handhafvare. En Tulltjensteman år, på gjord angifvelse, då denna icke
saknar sannolika anledningar, pligtig att anställa visitation — och emot
missbruket af visitationsråtten hufva Utskotten nu vunnit såket In t derigenom,
att denna rättighet blifvit den lägre luiipersonalen betagen — men lill
yisshtl eller iner ån sannolikhet kan i de aldraflesta sådana fall icke gifvas,
och huru skal! då en Tulltjensteman våga redligt uppfylla sin embetspligt,
når ett äfventyr af icke mindre ån några hundrade Riksdalers
böter och dessutom suspension i flere månader från tjenst och lön, drabbar
honom, i händelse visitationen misslyckas, antingen i följd deraf, att
angifvelsen varit falsk, eller att varorne hunnit undanskaffas, eller åndll*-  gen åro så vål fördolda, att de ej kunna upptäckas. Jag föreslår derföre,
att böterna böra skäligen nedsättas till ifrån och med Femtio tilt
Tvåhundrade Riksdaler för hvarje verkligen undersökt, och ej blott vid
undersökningen genomgånget rum, och att suspension ifrån tjenst och 1(5*1»
ej inträder förr ån vid tredje resan af Tulltjensteman anställd visitation,
då han icke något förbrutet gods funnit.
Då ifrån många håll det undtm loppet af innevarande Riksdag blifvit
icke mindre oförsynt ån nitiskt ulsprilt, det visitationsråtten efter olofligen
införde varor skulle uti constitutionella Stater vara något alldeles
okändt och oerhördt, och opinionen synts hos flere blifvit genom d^ssa
Bevillnings-, Lag- samt yillni. Besu.- och Ekon.-Utsiottens Utlåtande, N;o 17.
13
nitiska bearbetningar missledd, så anser jag nödigt att, till vederläggning
af dessa falska löregifvanden oell till bestyrkande af den sanning, hvilken
jag ofvan före uttalat, det visitationsråtfen i andra fria Stater år vida mer
utstråekt ån i Sverige, hår bifoga med vederbörligt notarial-intyg styrkt
utdrag och öfversättning utaf sista Engelska Lurendrejeri-Förordningen af
år i833 (Hil. Lit, A), och likaledes på samma sått bestyrkt transumt och
öfversättning af den i Preussen år 1838 utfärdade Lurendrejeri-Förordningen,
hvilken i hithörande ämnen, på sått transsumtet ådagalägger, år
fullkomligt öfverensstämmande med lagstiftningen i alla Tyska Tull-Förbundeis
Stater (Bil. I,it. B). Hurudan lagstiftningen i detta hänseende år i
Frankrike, anser jag vara mera allmänt kändt, och tror det derföre vara
öfverflödigt att hår bifoga ett lika bestyrkt transsumt utaf en discussion
i Fransyska Deputerade Kammaren den 9 och 10 Februari innevarande
år, hvilket jag inför Höglofl. Utskotten företett, och som ovederlåggligen
upplyser, att visitationsrätten efter olofligen införd! gods år i Frankrike
anda mara utsttåckt och sträng ån i England och Tyska Tullföreningens
Stater.”
Bil. Lill. A.
Öfversättning i Transsumt utur
"J. II. Mac Gulladis P rad iska Theofelis ka och Historiska Ilandels -  och Cotntnerciella Navigations-1 exicon, ny upplaga, med ett tillrökt
Bihang, tryckt i London 1807.” ■ Artikeln ”7 ull försnillning
eiler Lurenclrejtri” (Smuggling); —- —- —
ål vensom utur
nDen årliga Journalen för Handel, år \ 83g, utgifven i London, med
Regeringens speciella sanolion eller godkännande, af Charles Pope*”
—* Artikeln ‘”Tullförsnillning elier Pur en dr ej er i” (Smuggling).
ylet. 3 och 4. Wilhelm IV. Cap. 55. Till förekommande af Tullförsnillning
eller Lurendrejeri (SmugglingJ,
§ 37- Om personer, sorn förneka sig lill ali vara innehafvare af
Utländske varor.
Om någon passagerare eller annan person, om bord å något fartyg
ellef bät, skulle, uppå derom gjord och af någon Tulltjensteman framställd
förfrågan, huruvida han, eller lion (passageraren) har uppå sig el
-
11
Beeillnings-, Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-Utsloltens Utlåtande, N:o 17.
ler sin, hans eller hennes (passagerarens) kropp eller person, eller i sin,
hans elh-r hennes, ego, någon utländsk vara eller varor, neka dertill, och
några sådane beskaffade varor, efter sådant förutgånget nekande dertill,
skulle sedermera anträffas eller förefinnas uppå hans eller hennes (passagerarens)
kropp eller person, eller i hans eller hennes ego, då, i sådant
fall, skall sådan vara eller sådane varor anses och varda förverkad eller
förverkade, och skall sådan person böta eller plikta tredubbla värdet af
sådan vara.
§ 58. IJurult d ‘s Tulli] en st eman elvo tillåtne att, under spaning
efter varor, sorn till införsel dro forbjudne, visitera bonings
hus
samt uppbryta dörrar och varupackor.
Det skall vara lagligen tillåtet hvarje Tulltjensteman, eller person,
fungerande i stöd af Tull-Directionens föreskrift, och försedd med handråehnings-ordres
dertill, utfärdad af Hans Majrts Räntekammare, att taga
med sig en Constapel, Byfogde, eller annan, i grannskapet bosatt, persön,
sami, pä dagen, ingå uti och undersöka (visitera) hvarje boningshus,
bod, källare, magazin, ruin eller annai ställe, samt att, i händelse af
motstånd, uppbryta dörrar, bureauer, koffertar och andi» packer (packages)
samt der t.gi i beslag och derifrån bortföra hvarje olörtullad eller till
införsel förbjuden vara, äfvensom att aflemna och i förvar lägga samma
uti det Tullmagazin i den hamn, som är närmast belägen den plats eller
ort, der sådan eller sådane varor blifvit seqvestrerade, enligt hvad förutsatt
och nämnd! är: väl förståendes städse, att, uppå grund och till följd
af denna Rarlaments-Aet, hvarje sådan Constapel, Byfogde eller annan
offentlig Tjensteman, och såsom sådan behörigen edsvuren, eger, och år
berättigad att tjenslgöra och utöfva sitt kall, så vål inom grånsorne af
den församling (eller socken), by eller annor ort, för hvilken han år edsvuren,
soin inom densammas område.
§ 3g. F aragtigheten, till braf t och verkan, af handr dekningsordres.
Alla handråcknings-ordres, utaf Räntekammaren sålunda utfärdade,
skola ega, och fortfara uti full kraft och verkan under hela fortgången
af den Regents-Styrelse, under loppet af hvilken sådane handråckningSordres
blifvit utfärdade, samt under en tid af Sex månader, räknad ifrån
tillåndagåendet, eller upphörandet af sådan Regents-Styrelse (Reign).
Beuillningslag- samt j41/m. Fesp.- och lJctn.~ Utclo/tei.s Utlåtande, K:o 17. 15
§ 4o. Huruledes Tulltjensteman få anhålla åkdon flärrorj itc.,
samt företaga visitation eller eftersöka ing a/ varor.
Det skall vara lagligen tillåtet för livatje tjensteman uti Tullen
eller Accisen, eller för hvarje annan person, fungerande i egenskap af
dennes medhjelpare eller biträde, eller ock vederbörligen iörordnad, iller
begagnad till hämmande eller förebyggande af lurendrejeri eller tullförsnillning
(smuggling), att, uppå skälig misstänka, anhålla och visitera hvarje
kärra, forvagn eller annat åkdon, i ändamål att lörvissa sig, om och huruvida
några till införsel otillåtna eller förbjudna varor deruti förefinnas;
och i den händelse att några sådana varor ej anträffas, då, och i sådant
fall, skall den tjensteman eller annan person, sorn sålunda anhållit och
visiterat sådan kärra, forvagn eller annat åkdon, så framt han haft skålig
anledning misstänka, det sådan kärra, forvagn eller annat åkdon inrymde
och innehölle lurendrejade elfir tulliörsnillade varor, ingalunda, i anledning
af sådant anhållande och sådan visitering, varda underkastad någon
förföljelse eller rättegång, i följd eller i anledning utaf sådant; och livar
och en, som kör eller förer sådan kärra, forvagn eller annat åkdon, oell
dertill, uti Konungens namn, uppmanad att stanna, men sådant vägrar
eller underlåter, skall plikta 100 Fund Sterl.
§ 44. Om personer, som utlasta, dölja, eller hafva i förvar förhn
nia, tullförsTiillade eller på. nederlag uppl gde varor.
H var och en, sorn, vare sig uti det Förenade Konungariket eller å
On Isie of Man kallad, lemnar sin hand åt eller biträder vid utlossning af
några varor, sorn åro förbjudne till införsel uti det förenade Konungariket
eller Gil Isie of Man kallad, eller för hvilka tullafgifterne icke blifvit
erlagde eller säkerhet derföre ställd; eller hvar och en, som med vett och
vilja hyser, i förvar tager eller döljer, eller som med vett och vilja tillåter
eller samtycker till hysande, i förvar tagande eller döljande af några
sådana varor, som blifvit olagligen utlossade, utan att tullafgifterne derföre
blifvit erlagde och betaldte, eller som blifvit, utan att nämnde afgifter derföre
erlagts och betalts, olagligen förflyttade från det magasin eller den
förvaringsplats, der de varit upplagde, eller sådane varor, som åro uti
det Förenade Konungariket och Ön Isie of Man kallad, förbjudne till
införsel elfir alt brukas eller begagnas; och hvar och en person, vare
sig uti det Förenade Konungariket eller å On Isie of Man kallad, sorn,
med vett och vilja, i sin liand och vård ernottager sådane oförtullade el--
IG Bevillnings-, Lag- sami Allm. Besa - och Bkon.-Vtslottens Vildtande, N:o 17.
ler förbjudne varor, eller lemnar sitt biträde vid, eller i något annat afseende
beflnnes invecklad uti, det olagliga bortförandet af några varor frän
det magasin eller den förvaringsplats, der de varit upplagde, enligt hvad
redan hår ofvan omförmåldt år, skall i plikt erlägga antingen tredubbla
värdet deraf, eller ock böta P. St. 100, allt efter Tull-Directionens eget
godtfinnande.
§ 5o. O/n personer j som medföra, &c. Thé eller jorarb vtadl Silke.
Fredsdomare.
Hvar och en, hvem heldst det vara må, som utlossar, eller dervid
biträder, eller befinnes delagfig uti utlossandet af något Thé, eller 1'örarbetadt
Silke, uppgående till ett värde af P. St. 20, som är confiscation underkastadt,
eller som beträde* med att transportera eller forsla, eller befinnes
delagfig uti transporterandet eller forslandet, eller fördöljandet af
sådant Thé eller Silke, skall, för hvarje sådan förbrytelse, böta tredubbla
värdet deraf; och hvar och en sådan person skall och får arresteras af hvarje
officer eller officerare vid Hans Majlis armé, flotta eller marine, vederbörligen
begagnad till förhindrande af lurendrejeri, samt ställd på full
sold, eller utaf hvarje tjensteman vid Tullen eller Accisen, eller utaf hvarje
annan person agerande till denne* biträde och medhjelpande, eller ock
vederbörligen begagnad till förhindrande af lurendrejeri, samt inställas inför
hvilken Fredsdomare som heldst uti det Förenade Konungariket, att behandlas,
på sålt närmare hår fÖreskrifves; förutsatt likväl, att sådan arresterad
person skall lagligen vara berättigad ali ställa vederhäftig borgen för
tredubbla beloppet af de i beslag tagne vm-ornes värde, antingen genom
skriftlig förbindelse eller annorledes, enligt sådane Fredsdomares eget godkännande,
till säkerhet för dess personliga inställande å tid och ort, sorn
utsättas skal! ; och ingen sådan person skall vara skyldig att tjena vid Hans
Maj:ts flotta.
§ 53. Signaler liU lurendmjare. Fredsdomare.
Ingen person skall, efter solens nedgång och före solens uppgång
•mellan den 2! September och den 1 April, eller efter klockan 8 å aftonen
och före klockan 6 å morgonen på någon tid af året, vara berättigad
att göra, biträda eller vara behjelplig vid att göra någon signal i yller
ombord å eller ifrån något fartyg eller båt, eller å eller ifrån någon
del af någon kust eller strand utaf det Förenade Konungariket eller inom
sex mil ifrån någon del af sådane kuster eller stränder, i afsigt att gifva
någon
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besa,- och Ekon-Utskottens Utlåtande, N;o 17. 17
någon underrättelse åt någon person ombord å något lurendrejare-fartyg
eller båt, vare sig, att sådan ombord å dylikt fartyg sig befintlig person,
år eller icke år inom sådant afstånd att kunna varseblifva sådan signal;
och om någon person tvertemot denna Acts sanna och verkliga afsigt och
mening gör eller låter göra, eller biträder eller år behjelplig vid att göra
någon sådan signal, skall hvarje sådan sig så förbrytande person anses
halva gjort sig skyldig till icke urbota brott (inisdemeanor), och skall
hvar och en ega laglig rättighet att arrestera och fasthålla den sig så förbrytande
personen, samt föra och inställa sådan person inför en eller flere
af Hans Maj:ts Fredsdomare, bosatte nära den plats, der sådan förbrytelse
blifvit begången, hvilken elier hvilka, i händelse de skål dertill finna,
skall eller skola låta inmana förbrytaren uti närmaste Länshäkte, för
att der qvarblifva intill nåstpåföljande Ransaknings-Ting (Court of öyér
orterminer), Lands-Ting (Great Session) eller intilldess att sådan varder i
vederbörlig laglig ordning frigifven; och det skall icke vara behöfligt alt
uti angifningen eller stämning styrka, att något fartyg eller någon båt
verkligen fanns å kusten; och (örbrytarne, sedan de vederbörligen blifvit
öfverbevisade och sakfållde, skola genom den Rätts-Utslag, utaf hvilken de
dömas, antingen böta P. St. 100 eller, allt efter Rättens eget ombepröfvande,
blifva dömde eller inmanade uti allmänt fängelse eller Correctionshus,
för att der qvarhåljas vid strängt arbete på obestämd tid, ej öfverst
igande Ett år *).
Huru Magi' irai spersoner skola förfara vid sak fållande och ajdö-
mande, i vissa f ali, utan Jöreskrifter dertill utaf Tull-Styrelsen.
Genom § 10, nårhelst någon person blifvit arresterad, och inställd
*) Genom 6 och 7 Willielm IV. Cap. 60 § 9, då någon person blifvit vederbörli
gen
öfverbevisad om och dömd tor någon af deri nämnde Act omberorde förbrytelser
inför orb utaf (vänne Fredsdomare, inom hvilkas jurisdiction icke finnes
något Correctionshus, åro desse Fredsdomare berättigade, och åligger det dem,
att genom skriftliga ordres, försedde med deras egenhåndiga namnteckningar och
sigill, låta inmana sådan förbrytare uti något af Hans Majus fängelser, beläget
inom deras jurisdiction, der det ådömda stränga eller tvångsarbetet blifver eller
kan blifva utfördi, eller ock uti det Correctionshus, som år närmast den ort, der
sådan förbrytare blifvit sakfålld och dömd, under och för så lång lid, som uti
nämnde Act år faststälid för första, andra och tredje resan förbrytelse hvar för
sig; och uppmanas härmed Styresmannen öfver eller fångvaktaren vid sådant
Correctionshus alt emottaga sådan förbrytare, samt att åtlyda sädane skriftliga ordres
i alla afseenden, såsom vore Correctionshuset beläget inom nämnde Fredsdomares
jurisdiction,
Bih. till 11. St, Prot, tSfo och 1841. 5 Sami, 12 AJd. 15 Haft, 3
18 Bevillning!!--, Lag- samt Allm. Besa.- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N.o 17.
inför någon Fredsdomare, såsom anklagad för att hafva utlastat, eller bi
trådt
och varit behjelplig vid, eller deltagit uti, utlastning eller lossning
af spirituösa varor eller Tobak, som åro confiscation underkastade, i stöd
af någon Tullen och Accisen rörande, Act eller Parlarnents-Act, eller för
forslande, transporterande eller döljande, eller för behjelpamle och bitrådande
vid, eller deltagande uti forslande, transporterande eller döljande af
sådane spirituösa varor eller Tobak, och ifrågavarande Fredsdomare finner,
att den spirituösa varan, i och för hvilken sådan person blifvit anhållen,
ej öfverstiger en Gallon (circa i* kanna) eller att qvantiteten af
den Tobak, i och för hvilken sådan person sålunda blifvit anhållen, ej
Öfverstiger 6 (Sex) skålpund, eger sådan Fredsdomare att summariskt upptaga
målet, utan någon vidare angifvelse, samt, oagtadt ingen föreskrift
dertill blifvit af Tull-Styrelsen lemnad, äfvensom att sakfälla och döma
ifrågavarande person för sådan förbrytelse, samt att stadga, det sådan person
skall, i stället för något annat straff, plikta eller i böter erlägga en
summa, ej öfverstigande P. St. 5, samt att, i händelse af brist på tillgångar
för betalning af sådan penningesumma, låta inmana sådan person uti
något af Hans Majds fängelser för en tid, som ej öfverstiger En månad.
§ 54. Bevis för bestyrkande af gjorda signaler eller signaleringar.
För den händelse, att någon person blifver anklagad eller stämd för
att hafva gjort iller låtit göra, eller bitrådt eller varit behjelplig vid att
görn, någon sådan signal eller signalering, såsom ofvan omförmåldl år,
skall bevisningen för bestyrkandet af att sådan signal eller signalering,
sålunda åtalad, såsom hafvande varit gjord i akt och mening samt i ändamål
att derigenom meddela den underrättelse, som redan omförmåld år,
ej blifvit gjord i sådan akt och mening eller för sådant ändamål, tillhöra
och åligga svaranden, eller den anklagade, emot hvilken sådan anklagelse
är gjord, eller stämning blifvit utfärdad i sådant afseende.
§ 56. Om utöfvadt motstånd mot Tjensteman i deras E/nhetsfårrättningar,
samt om med väld återtagande eller förstoring
aj varor.
Om någon person, hvem helst det vara må, betrådes med att hindra
någon Officer vid Arméen, Flottan eller Marinen, vederbörligen begagnad
till förhindrande af lurendrejeri, och som år ställd på full sold,
eller ock någon tjensteman vid Tullverket eller Accisen, eller någon annan
person, agerande såsom dess biträde, eller vederbörligen tillsatt för
förhindrandet af lurendrejeri, under utöfningen af sådan sin tjenstebsfatt
-
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskoftens Utlåtande, N:ö 17. 19
ning, eller under confiscationen, i vederbörlig ordning, af sådane varor,
som, enligt någon annan Act eller Parlaments-Act, beträffande Tullårenden,
åro beslag underkastade, eller betrådes med alt med våld fritaga några
varor, sorn blifvit i beslag tagne, eller gör försök dertill, eller hvilken,
sorn, före eller under eller efter förrättad confiscation, betrådes med
att sönderslå fat eller käril, krossa eller på annat sått förstöra gods och
varor, till förekommande af deras i beslag tagande, eller sammas undanråddande,
i sådant fall, skall det åligga den brottslige eller de brottslige,
att, i böter, erlägga P. St. 100 för hvarje sådan förbrytelse.
§ 57. Örn personer, sorn anskaffa andre för alt utföra olagliga
värf.
Hvarje person, som på något sått anskaffar eller leger annor man,
eller som betrådes med att förordna, befullrnågtiga eller beordra någon
person att anskaffa eller lega någor man, för att samlas i afsigt att deltaga
uti i land förande eller lossning af, eller för att forsla eller transportera
några varor, som till införsel åro förbudne, eller för hvilka tull ej blifvit
erlagd eller betald eller säkerhet derföre lemnad; skall, för hvarje så anskaffad
eller legd person, i böter plikta oell erlägga P. St. 100.
§ 58 Om beväpnade personer, församlade för att biträda vid
olaglig landning af gods och varor, eller vid fritagande, med
väld, af confiscerade eller i beslag taget gods eller varor.
Om några personer, till ett antal af tre eller flere, försedde med
skjutgevär eller andra stridsvapen, skulle, uti det Förenade Konungariket,
eller inom grånsorne af någon hamn, bugt eller vik dertill hörande, finnas,
församlad i afsigt att biträda vid olaglig landning, insmugling eller
bortförande af förbudet gods eller några varor,- som åro underkastade tull,
den der ej blifvit betald eller säkerhet derföre ställd, eller vid fritagande
med våld elier bortförande af sådant gods eller sådane varor, efter förut
gånget
derå gjordt beslag, ifrån tjenstemannen eller tjenslemånnen, eller
ifrån någon person, af dem begagnad eller biträdande dem, eller ifrån något
ställe eller någon plats der sagde varor blifvit af dem deponerade,
eller vid frigörande af någon person, med våld, den der blifvit arresterad
för någon af sådane förbrytelser, som, i stöd af denna eller någon
annan Act eller Parlaments-Act rörande Tullmai eller Tullafgifter, åro
fastställde såsom ”Urbota brott;” eller vid förhindrandet utaf arrestering
al uågon person, som gjort sig skyldig till sådant brott; eller i den llän
-
?0 Bevillnings-, Bag- samt jlllm. Besv- och Ekon.-Utskottens Utlåtande, N:o 17.
delse några personer, till ett antal af tre eller flere, sålunda beväpnade
skulle, uti det Förenade Konungariket, eller inom gränsorne af någon dertill
hörande, hamn, bugt eller vik, sålunda lemna sitt bistånd eller biträde;
i sådant fall skall hvarje sig sålunda förbrytande person, äfvensom
hvar och en, som dertill lånar sitt biträde, vid öfverbevisning derom, dömas
skyldig till ”Urbota brott” (Felony), samt straffas med döden såsom
”Urbota missdådare” (Felon).
§ 60. Om personer, som innehafva, jörbjuclne varor, eller som liro
beväpnade eller förklädde.
Om någon person, befinnande sig uti sällskap med flere än fyra andre
personer, finnes innehafva något gods eller några varor, som, på grund
af någon Parlaments-Act, rörande Tull- och Accis-afgift och intrader, äro
confiscation underkastade, eller i sällskap med någon annan person, inom
fem mil ifrån hafskusten, eller ifrån någon segelbar flod, som derifrån leder
sig, och finnes innehafva några sådane varor, eller vara försedd med
skjutgevär eller vapen, eller på något sätt förklädd, hvarje sådan person
skall dömas skyldig till ”Urbota brott” (Felony), samt, efter att hafva blifvit
öfverbevisad om sådan förbrytelse, blifva, såsom ”Urbota missdådare”
(Felon), transporterad (deporterad) för en tid af Sju år.
Jag Johan Elias V. Langenberg, undertecknad edsvuren Notarius Publicus
i Stockholm, intygar härmed, att förestående är en sann, trogen och,
i allo, tillförlitlig öfversättning i Transsumt, af, uppå Engelska språket författade,
”J. R. Mac Culloch’s Practiska, Theoretiska, och Historiska Ilandels”och
Commerciella Navigations-Lexicon, ny upplaga, med tillökt Bihang,
”tryckt i London i83j”; äfvensom af: ”Den årliga Journalen för Handel,
”år 1889, utgifven i London, med Regeringens speciella sanction eller
”godkännande, af Charles Pope, Sjuttonde upplagan,” — hvilka båda böcker
blifvit mig, in Originali, vederbörligen företedde; till yttermera visso
hvaraf, detta, med Embetets underskrift och insegel sLyrkta, bevis meddelas
i Stockholm den 6 Maj 184 * ♦
J. E. T. Langenberg,
Holarius Publicus.
(Sigill.)
Bevillnings-, Lag- samt Allm.' Besv.- och Bkon.-Utskottens Utlåtande, N;o 17. 31
Bil. Litt. B.
Öfversättning i transsumt utur
Kongl. Preussiska Förordningen af den 23 Januari i838, angående den
med T ull för enade Stater ne öfverenskomna Tull-Lagen och dermed
öfverensstämmande T'ull-0räfling.
Wi Fredric Wilhelm med Guds Nåde, Konung af Preussen etc. etc.
hafva med de tullförenade Staterne öfverenskomma om en gemensam Tulllag
och om en med densamma öfverensstämmande Tullordning, och förordna
på föredragning af vårt Statsministerium som följer:
§ 2/\. Hvarest Statsgebitet gränsar till Utlandet, d. v. s. till främmande,
icke till samma tullsystem hörande länder, bildar landets gräns tillika
tullgränsen eller tull-linien, och det näst inom densamma belägna området,
hvars bredd efter localiteten bestämmes, utgör gränsområdet, hvilket
skiljes ifrån det öfriga Statsgebitet genom den mellanlinie (d3innenlinie),
som serskildt skall utmärkas.
§ 27. Uppsigten öfver varu-ut- och införseln verkställes längs tullgränsen
och inom gränsområdet utaf en uniformerad och beväpnad gränsbevakning,
som är befogad all bruka sina vapen enligt 6tadgandena i Lagen
af den 28 Juni 1Ö34-
§ 28. Andra Stats- och Kommunal-tjenslemän, serdeles Polis- och Skogsbetjening,
äro förpliglade att understödja gränsbevakningen. Dem åligger
i synnerhet, att i möjligaste måtto hindra öfverträdelser af lull-lagarne,
som, under tjensleutofningen, komina till deras kunskap, och att i
alla händelser genast anmäla dem till närmare undersökning.
§ 37. Äro grunder för handen, att förmoda, det någon inom gränsområdet
gjort sig skyldig till en öfverträdelse af Tull-lagarne, eller att hafva
medverkat till en sådan öfverträdelse genom fördöljande af förbudna eller
tull underkastade varor, så kunna Tull-betjente, till upptäckande af
sådane förbrytelser, under ledning af en Öfver-Kontrollör eller annan
Embetsman utaf lika eller högre rang, anställa eftersökningar och äfven
busvisitationer efter så beskaffade varuförråd, med anfordran, att de förefunna
varornes skedda förtullning eller inhemska ursprung skall styr
-
BevillningsLag- samt Jlllm* Besa.- och Ekon.-Ut shot t ens Utlåtande, No 17.
kas. Dock kunna husvisitationer endast företagas i närvaro af tillkallad
local-auctorilet och blott efter solens uppgång och före dess nedgång.
lagttagandet af dessa formaliteter erfordras ej, om på gerningen
träffade smyghandlare, af Tullbetjeningen förföljde, söka en tillflygtsorl
i boningshus, uthus o. s. v. I sådane fall måste de misstänkta rummen
genast och på hvarje tid öppnas för de förföljande Tullbetjenterne på desses
begäran, och dessa senare måga på intet vis hindras i utöfningen
af deras tjenstpligt emot flygtingarne. Äfven äro under förrbemälde eftersökningar
icke inbegripne de vanliga visitationerne (Revisionen} hos
de, på grund af 35 § i denna Lag, under serskild conlroll stående handels-
och näringsidkare.
§ 38. Husvisitationer utom gränsområdet, för att i bevis leda en öfverträdelse
af Tull-lagarne, kunna blott anordnas och företagas under ledning
af den till undersökning utaf sådane öfverträdelser competenta domstolsmyndigheten.
§.3g. Personer, emot hvilka utseendet väcker misstanka, alt de hafva varor
förborgade under kläderne, och som icke strax fullständigt ställa sig
till efterrättelse Tullbetjeningens uppfordran att frivilligt endtlediga sig
dessa föremål, kunna underkastas kroppslig visitation. De mäste dock —
om de ej vilja låta risilationen försiggå vid nästa Tull-station eller localmyndighet
— för sådant ändamål föras inför den till undersökning af
tull förbrytelser competenta auctoritelen.
Jag Johan Elias V. Langenberg, undertecknad edsvuren Notarius
Publicus i Stockholm, intygar härmed, att förestående är en sann, frogen
och, i allo, tillförlitlig öfversättning, i Transsumt, af Kongl. Preussiska Förordningen
af den a3 Januari 1838, angående den med Tullförenade Stalerne
öfverenskomna Tull-lag och dermed öfverensstämmande Tull-ordning,
hvilken Kongl. Förordning finnes införd uti det mig in Originaii, förevisade
tryckta verk: ”Die Preussische Zoll-Gesetzgebung der Jahre i8i8und
i83S. Potsdam i83S;” lill yttermera visso hvaraf detta, med Embeles
underskrift och insegel styrkta, bevis meddelas i Slockholm den 7 Maj
184 t.
J. E. V. Langenberg,
Notarius Publicus.
(Sigill.)
BevillningsLag- stfraf Allm.^Besv.- och Llcon-Utskottens Utlåtande, iV/o 17. 23
Af Herr Halling, som åberopade sin vid Betänkandet N:o i i fogade
reservation, i hvad densamma angår nedannämnde §§, och hvilken lyder
sålunda, nemligen:
vid 6§: ”Yore allt gods till införsel i Riket, emot tulls erläggande,
tillåtet, eller våra Tullförfuttningar bragte till den enkelhet, att en hvar
kunde freda sig för all ouppsåtlig öfverträdelse af dem, då skulle jag vara
benägen stadga ijenstens förlust för embets- eller tjensteman, som första
resan gjorde sig till åtal skyldig; men så lunge icke allenast gränsen emellan
förbjudne och tillåtne varor är så svår att uppdraga, att till och med
de mest erfarne och prölvade tull-tjenstemän, oagtadt alla hjelpredor af
varu-lexica och prof-chartor, ändock ofta råka i förlägenhet, då, i fråga 0111
vissa slag af väfnader, införselsfriheten eller förbudet beror uppå, om t. ex.
halfylle eiler halfsiden består till största elier minsta delen af den ena eller
andra delen rudimaterien, eller om bomullsväfnader innehålla 76 eiler
80 trådar på lummet i ränningen, och många andra iagttageiser äro så
t vetyd ige, att det positiva är svårt alt utröna, så att mången, med alfvarligaste
uppsåt att vara laglydig , likväl emot sin vilja kan blottställa sig för
förseelse emot Tulllbrfatlningarne, då han anländer från utrikes ort och
med häfver något gods, det han anmäler til! förtullning, men möjligen finnes
vara efter konstens regior förbudet alt i Riket införa, skall jag åtminstone
aldrig med min röst deltaga i det beslut att beröfva en tjensteman
sin välfärd och bergning, endast derföre, alt han andra resan hegar ett förlåtligt
misstag; och då nu gällande föreskrift i dessa fall, mig velterligen,
ej medfört några äfveutyrliga följder,, anser jag dervid böra förblifva;”
vid 7 och 8 §§: ”Med lika, om ieke större, skäl, än de, som vid 6
§ blifvit anförda, finner jag de nu föreslagna förändringar uti dessa §§ icke
larna antagas. Det är en ömtålig sak att, utan lämplige varningsgrader,
frånrycka näringsidkaren dess lofliga bergning. Medborgerliga rättigheter
måste varsamt behandlas, och jag tillåter mig Iro, att nu gällande Lagar
i dessa fall innefatta en medelväg, som icke lättsinnigt bör öfvergifvas, i
synnerhet om man erkänner den grundsats, att Lagen bör vara lika för alla,
hvilken, noga tillämpad, förutsätter, att en motsvarande straffgrad bör gifvas,
äfven för den, som, utan alt vara idkare af borgerlig näring, gör sig
skyldig till itererad förbrytelse af lika brottslig egenskap;”
vid 9 §: ”Alt för den, som, obekant med landets Lagar, förbryter
sig,, föreskrifva den uti 1111 gällande ökade ansvars-påföljd att för alltid för
-
24 Bevillnings-, Lag- samt A’lm. Besa. och Ekon -Utskottens Utlåtande, N:o 17.
visas Riket i annan händelse, än alt oloflig införsel af varor åtminstone
handlar om ett värde af 4oo R:dr, borde med skäl få anses nog strängt.
Jag har således ej deltagit uti den härutinnan föreslagna skärpning, såsom
i allt fall icke af något verkligt behof påkallad.
Något itereradt brott af en sådan person, sedan han en gång för
alltid blifvit förvisad Riket, synes innefatta en motsägelse eller förutsätta
en lamhet uti Lagens fullbordan, sorn jag ej kan godkänna, och anser således
det föreslagna tillägget i denna § öfverflödigt;”
vid 16 §: ”Med undantag af Östersund, torde ingen stad med Tullkammare
eller Tull-inspection, men utan Rådhus-Rätt, finnas i Sverige,
och för detta enda fall torde, äfven om det eljest behöfdes, ingen serskild
lagbestämmelse erfordras och således den uti denna § tillstyrkta förändring
ej af behof påkallas, i synnerhet som den för ifrågavarande landsort, af
andre omständigheter, ej lärer vara tillämplig;”
vid 33 §: ”Hus- och hernfred har från de äldsta lider uti vårt land
varit högt skattad. Derom vittna både äldre och nyare Lagar. Sjelfva
Regerings-formens 16 § innehåller, bland Konungens förbindelser emot folket,
den att: ingens fred i dess hus störa eller störa låta. Detta allt oagtadt
och oansedt Staten för uppbörd och bevakning af Tullen utbetalar
56o,ooo R:dr, som hotar att ökas lill en full million årligen, söker man
ännu att motarbeta upphäfvandet af den Lag, hvarigenom husfreden i
hvarje ögonblick kan störas medelst de så kallade hus-visitalionerne. Jag
vädjar till allmänheten, om den någonsin kan vänja sig att utan en motbjudande
känsla se denna Lag utöfvad, eller att en fredlig medborgare,
utan att ens vara angifven, än mindre tilltalad eller förvunnen till brott,
hvarigenom all reconventions-talau är honom afskuren, skall vara underkastad
en nyck hos visse tjenstemän, och på grund ofta endast deraf blottställd
att handleras såsom förbrytare och låta hela sitt hus och alla deri
befintlige förvaringsrum och uti desse varande möbler och effecter genomletas
och nagelfaras. Sådan är idéen af hus-visitationer, utan någon inskränkning.
Försvara me af denna idé hänvisa till ansvars-påföljden, om
den sålunda misstänkte och uti sin husfrid kränkte medborgaren belinnes
oskyldig; men huru ringa är icke denna påföljd, och vi hafva sett, huru
litet den uppfyllt sitt ändamål. Jag har således, sedan jag förgäfves yrkat
undersöknings- eller husvisitalions-rätlens inskränkning till de uti r,
a och 3 mom. af 32 § af förslaget uppgifne ställen, medgifvit utsträckning
deraf
Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besa.- och Elon.-lftskpttcns Utlåtande, N:o 17. 25
deraf äfven till de öfrige i samma § uppräknade lägenheter, för att åtminstone
förunna medborgaren någon fridlyst plats i sitt hus, eller i boningsrum,
som i denna § omtalas; men förgäfves. Sannolikt samma anda,
som predikar förbud och höga tullar, såsom osvikliga medel att bereda fäderneslandets
lycka och trefnad, har verkat bibehållandet af denna § och
tillika fortfarande stadgat, att den, som en gång tillförne blifvit beträdd
med oloflig in- eller utförsel af varor, ansvarslöst skall i hela sin återstående
lifstid vara fridlös i sitt eget hus, så att intet rum derinom vidare
skall vara heligt. Jag tillåter mig hänvisa till hvad jag yttrat vid 6 §,
om lättheten att utan uppsåt eller afsigt fela emot invecklade, kanhända
någon gång till och med onaturliga, Tull-Lagar, och jag frågar, om dessa
lagar, som man går att stifta eller conservera, äro vår tid värdige, eller
instämma med nationens lynne, dess anspråk på upplysning och dess fordran
af reformer? Ett af två måste här väljas, antingen husfridens skäliga
bevarande, eller ock indragning af den dyrköpta yttre bevakningen emot
uppoffring af all både lius- och hernfred; ty för en sådan uppoffring måste
någon lösepenning gifvas. Jag föreslår, att denna § för alltid måste bannlysas
ur vår lagstiftning, i den säkra förmodan, att i83o års Ständer, som,
uli skrifvelse den 18 Mars samma år, hos Kongl. Maj:t i underdånighet
begärde, att Tullförfatlningnrne blefvo sådane, att laglydige medborgares
räl Isenliga anspråk på hus- och hemfridens helgd icke äfventyrades, icke
dermed åsyftade, att ingen vrå af medborgarens hus skulle vara fridlyst
för vei kställande-magtens efterspaningar;”
vid §: ”f)å allmänna Lagen uti to Cap. 21 § Rältegångs-Balken
innehåller det bestämda och ovilkorliga stadgande, att ”Brott och Missger”ningsmål,
svårare och mindre, ransakes och dömes, der gerningen gjord,
”är, ehvad Rätt han eljest hörer lill, sorn brutit;” och då det ej kan förnekas,
att förbrytelser emot ifrågavarande Författning, åtminstone så länge
straff bestämmelserna äro så allvarsamma som nu, måste böra hänföras Lill
egenskap af brott- och missgerningsmål, synes det vara hög tid att genom
förändring af denna § bortskaffa den undantagslag, den innefattar*
Man må nu anse öfverträdelse!’ af Tull-Lagarne aldrig så svåra, så
måste väl få erkännas, att mord, dråp 111. fl. andra missgerningar äro af
ännu gröfre art och fordra lika skyndsam behandling. Förgäfves skall man
försöka att framdraga de oöfvervinnerliga hinder, desse måls upplagande
vid vanliga Domslolarne skulle möta. Må man dervid ihågkomma, att, då
§ förutsätter, alt, i vissa fall, när mål af denna beskaffenhet, i anseende
Bih. till R. St. Fröt 18^.0 och 184*. 5 Sami, 2 AJd, 15 Haft. 4
2(> Btvillnings- T.og- samt Allm. Besv.- och Elon.-Utskottens Utlåtande, N:o 18.
till personen, tillböra Hof-Rätt, de kunna, och böra der upptagas, bevisas
deraf nogsamt, alt äfven andre Domstolar än Rådhus-Rätt utan skada kunna
dem behandla, och hvarföre då utesluta blott vissa oprivilegierade medborgare-classer
från förmonen att njuta sine rätlegångs-förmoner efter allmän
Lag tillgodo? hvarigenom dessutom ?.:ne betydliga fördelar skulle vinnas,
— den ena, att då upphöra alla tvister om rätta forum, som nu uppstå,
då förbrytelser ske eller upptäckas utom stads område och fråga uppkommer,
hvilken som är den närmaste staden, ibland ej så lätt att slita,
och aldra svårast, om, såsom hända kan och redan någon gång händt, förbrytelsen
skett eller blifvit upptäckt just på medelpunklen emellan arne städer,
— den andra, att Tullverket skulle bespara den utgift, som utgår och
kommer alL utgå lill Rådhus-Rätlerne för behandling af Tullmål, hvilken
kostnad måste upphöra, då desse Domstolar endast behandlade mål, som
uppkommo inom deras egna jurisdictioner. Jag har på alla dessa skäl tillstyrkt
en sådan förändrad lydelse af denna §:
”Mål, som angå förbrytelser emot denna Författning, skola, der de
”icke, i anseende till den tilltalade personen, tillhöra Hof-Rätt, upptagas
"vid den Domstol, under hvars jurisdiclion förbrytelsen skett, eller blifvit
”upptäckt, och i stad vid Rådhus-Rätt.”
Af Herr Hegardt: Emot Utlåtandet vid 6, j, 8, samt 3a och 33 §.
N:o 18.
Aak. till föxp. Utsk. den 7 Maj 1841 , kl. 2 c. m.
Utlåtande, i anledning af ålerrerniss å lletänkundet IV; o 9,
angående Herr A. II runn i i motion om ändring i nu gällande
Seglat ions-Ordning.
O CD
Utskottens förenämnde Betänkande har, enligt ankomne Protocollsutdrag,
af Höglofl. Ridderskapet och Adeln, Högvördig» Preste-Ståndet samt
Välloflige Borgare-Ståndet blifvit gilladl; hvaremot Hedervärda Bonde-Ståndet
beslutat ålerrerniss af samma Betänkande; vid hvilket förhållande och
då genom trenne Riks-Slånds sammanstämmande beslut Betänkandet sålunda
är af Rikets Ständer bifallet, Utskotten endast ansett sig derom
böra meddela vördsam anmälan.
Stockholm den 4 Maj 1841.
STOCKHOLM. Tryckt hos A. G. Hellsten1841.
Bevillning!Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N.-o 19. 1
N:o 19.
Ank. till Exp. Etsk. den j5 Maj 18415 kl. 10 f. m.
Memorial, i anledning af Riks-Ståndens skil jagtiga beslut, rörande
Utskottens förslag till reglementariska föreskrifter för brånvinsbränningens
utöfning, samt om hvad vid försäljning af
bränvin och beskattningen derå iagttagas bör.
Bä resp. Riks-Stånden, vid pröfning af Ulskottens Utlåtande N:o i5, i anledning
af gjorde anmärkningar vid Betänkandet N:o 7, angående reglementariska
föreskrifter för bran vinsbränningens utöfning, samt om hvad vid
försäljning af bränvin och beskattningen derå iagttagas bör, i vissa delar
stannat i skiljagtiga beslut, så få Utskotten härmed, jemlikt fö §. Riksdagsordningen,
afgifva förslag till sammanjemnkning af de olika meningarne.
Härvid förekommer först det i fö §. 1 mom. föreslagne minimum af
det qvantum bränvin, som en hvar må ega rätt att försälja, och hvilket
minimum Ridderskapet och Adeln samt Preste-Slåndet bestämt till en
kanna, då deremot Borgare- och Bonde-Stånden, af hvilka det förra Ståndet
i allo oförändradt godkänt Utlåtandet N:o 15, antagit detsamma, i enlighet
med Utskottens förslag, lill iffAels kanna; och som, enär alla fyra
Riks-Stånden förenat sig derom, att detta minimum bör bestämmas lika
för städerne och på landet, Ridderskapets och Adelns samt Preste-Ståndets
förenämnde beslut öfverensslämmer med stadgandet uti 44 §• nu gällande
Författning, finna Utskotten,
att, då två Stånd sålunda stannat emot två , Borgare- och BondeSLåndens
beslut, det minimi-försäljningsbeloppet af bränvin skulle
bes ämmas lill tff.åe\s kanna, jemlikt 75 §. Riksdags-Ordningen,
måste anses hafva förfallit.
Hvad i öfrigt angår redaclionen af 43 §. 1 morn., så hafva Ridderska- § 43*
pet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden godkänt Utskottens förslag
vid Betänkandet N:o 7 och Utlåtandet N:o 15, hvarjemte Ridderskapet och
Adeln, såsom följd af beslutet om minimi-försäljningsbeloppets bestämmande
till en kanna, beslutat följande tillägg till 1 morn., nemligen:
”Jordbrukare må dock obehindradt kunna till underhafvande och sådana
personer, som hos dem förrätta arbete, försälja ett ringare qvantum,
men icke under
Bilt. till B. St. Prot. 1840 oeh 1841. 5 Sami. 2 Afd.
2 Bevillning*-, Lag- samt Ålim. Besv.- och Ekon.- V l skol t erki Memorial, IV.-o 1§.
Deremot Ivar Preste-Slåiniet autagit följande förändrade redaction af
43 §■ t mora.:
”Försäljning af bränvin tinder en kanna, vare, så i stad som på landet,
icke lofgifven på andra ställen än gäslgifvaregårdar, samt å värdsbus,
källare, spisqvarter eller näringsställen, der, elter vederböi ligen erhållet
tillstånd, bränvin må utdelas för betalning, äfven i minut, dock endast i
förening med spisning lill de resande, vägfarande samt gäster, hvilka å
dessa ställen intaga deras måltid. Är gäslgifverihållningen fördelad emellan
flere åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åbo, sorn, efter tour,
gästgifveriet besörjer.”
Då sålunda tre Riks-Stånd, nemligen Ridderskapet och Ädela samt
Borgare- och Bonde-Stånden, i afseende å redaclionen af 1 och 2 punkterne
uti detta moment, godkänt Utskottens förslag,
finna Utskotten detsamma, med ofvanomförmälde förändring, i
afseende å minimi-försäljningsbeloppet, vara af Rikets Ständer
antaget.
Och sorn, livad angår förenämnde af Ridderskapet och Adeln beslutade
tillägg, rörande jordbrukares rätt alt till underhafvande och egna arbetare
försälja 1 /4‘dels kanna bränvin; så enär berörde undantag för jordbrukare
innefattas uti det af Borgare- och Bonde-Stånden beslutade gencrela
stadgande, samt enahanda tillägg derjemte finnes uti 44 §• af gillande
Författning,,
anse Utskotten sig böra lill Preste-, Borgare- och Bonde-Stånden
hemställa, om icke dessa Riks-Stånd skulle täckas förena sig i
omförmäldte, af Ridderskapet och Adeln beslutade, tillägg; i hvilken
händelse 43 §'■ 1 morn. kornme att erhålla följande lydelse:
Försäljning af bränvin under En kanna vare, så i stad som på landet,
icke lofgifven på andra ställen, än sådane gäslgifvaregårdar samt värdshus,
källare och andra tillåtna näringsställen, hvarest mat alltid och ovilkorligen
derjemte måste vara att tillgå. Är gästgifveri-1 ållningen fö:delad
emellan flere åboer, tillkommer nämnde rättighet endast den åbo, som efter
tour gästgifveriet besörjer. Jordbrukare må dock obehindradt kunna lill
underhafvande och sådane personer, som hos dem förrätta arbete, försälja
ett ringare qvantum, men icke under \J^:c\c\s kanna åt en hvarvid
3 morn. af denna §. har den skiljaglighet uppstått , att Ridderskapet
och Adeln saint Borgare-Ståndet antagit Utskottets förslag i Uilättandet
N:o 15, då deremot Preste- och Bonde-Stånden bibehållit den af
Utskotten i Betänkandet N:o 7 föreslagne redaction af detta moment,, som.
Bevillning-j Lag- samt Allm. Besv.- och Bkon.-Utskottens Memorial, N.-o ig. 3
endast skiljer sig ifrån den i Utlåtandet N:o i5 uppgifne, i afseende å
Pastors och soeknemännens rätt att bestämma, huruvida anläggning af krog
inom socknen skall ega ram, eller icke; och sorn i denna fråga , der två
Stånd sålunda stannat emot två, Utskottens i Utlåtandet N:o i5 af Ridderskapet
och Adeln samt Borgare-Ståndet gillade förslag till redaction af 3
morn. med någon mindre väsendtlig förändring, i afseende på ordställningen,
öfverensstämmer med motsvarande stadgandea uti nu gällande författning,
hemställa Utskotten, att Preste- och Bonde-Ståndens förslag, jemlikt
^5 §. Riksdags-Ordningen, må förfalla, och 3 mom. af 43 §.
redigeras, i öfverensstämmelse med Utskottens af Ridderskapet och
Adeln samt Borgare-Ståndet godkända förslag i Utlåtandet N:o 15.
a:dra, 4-‘de och 5:te momenten af denna äro af alla fyra RiksSlånden
godkände.
I afseende å 44 §•> kafva samtlige Riks-Stånden godkänt Utskottens uti § 44
Utlåtandet N:o i5afgifne förslag till redaction af 1 mora.; h vur jern te PresteStåndet
bibehållit det uti Betänkandet N:o 7 föreslagna 2 mom. tiil denna §,
men, som de öfriga 3:ne Riks-Stånden uteslutit delta stadgande,
kommer detsamma följaglligen icke att i förslaget till Författningen
införas.
Samtlige Riks-Stånden hafva godkänt Utskottens i Utlåtandet N:o i5 § 45
afgifna förslag till 45 §, med allenast den skiljagtighet, att Bonde-Ståndet
beslutat följande tillägg vid 2 morn., att nemligen emellan orden ”honom”
och ”köpta’’, på andra raden, skulle införas följande mening: ”af andra
personer än eget arbetsfolk” ; men, som de öfriga 3:ne Riks-Stånden gillat
Utskottens förrberörde förslag oförändradt,
anse Utskotten 45 §> på sätt densamma i Utlåtandet N:o i5 blifvit
föreslagen, vara af Rikets Ständer godkänd.
Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden hafva god- § 46
känt den af Utskotten i Utlåtandet N:o i5 föreslagna redaction af 46 §«
hvaremot Preste-Slåndet beslutat, att denna §. skulle komma att erhålla
denna lydelse:
”Gästgifvare-, Källare- och Värdshusvärdar samt Spisrj var ters- eller
Näringsidkare, som rättighet till bränvinsminutering innehafva, skola, derest
de, vid andra tillfällen än måltider och till andra personer, än hos dem
spisande gäster, försälja bränvin till förtäring på stället, eller tillåta sådan
förtäring ega rum, vara förfallne till enahanda ansvar, som för oloflig
bränvinslÖrsäljning bär ofvan finnes stadgadt,”
4 Bévillnings-, Lag- samt Allni. Besv.- och Ekon.-Utskottens Memorial, N.-o ig.
Men, sora, på sätt förrberördt är, de öfriga 3:ne Riks-Stånden godkänt
den i Utlåtandet N:o i5 föreslagne redaction af denna §,
kommer denna mening att, med kraft af Rikets Ständers beslut,
blifva den gällande.
§ 55. Enär Ridderskapet och Adeln samt Borgare- och Bonde-Stånden god
känt
den af Utskotten i Betänkandet N:o 7 föreslagne och i Utlåtandet
IS7:o i5 bibehållna redaction af 55 §,
finna Utskotten Preste-Ståndets beslut, det köpare af bränvin
skulle få till vittne åberopas och för ojäfvig antagas, äfven i fråga
om det bränvin,, barn sig; sjelf tillhandlat, icke kunna vinna
afsende.
§ 58i Ridderskapet och Adeln samt Borgare-Ståndet hafva oförändradt antagit
den redaction af 58 §,, sorn Utskotten i Utlåtandet N:o i5 föreslagit, och
Preste- samt Bonde-Stånden hafva» dervid icke beslutat annan förändring,
än att i 2sdra* morn. skulle tilläggas orden r ”derest de vilja begagna minuteringsrättigheten”;;
och. sorm detta tillägg endast innefattar ett förtydligande
af stadgandet,,
anse Utskotten sig böra» till Ridderskapet och Adeln samt BorgareStåndet
hemställa,, om icke dessa Riks-Stånd skulle läckas förena
sig med Preste-och Bonde-Stånden, i afseende å förrberörde tillägg
lill 58 §. 2 morn., som följagtligen skulle komma att erhålla
följande lydelse::
”Sådame gästgifverier,. hvilka anses endast såsom skjutsom bytningsställen,
och på denna grund äro ifrån bevillning;, efter 2 Art. Bevillningsstadgan,
fria, skola, derest de vilja begagna minutei ingsrätligheten, erlägga
minst 3 R:dr, med rättighet för taxeringsmännen att denna afgift förböja.”
I öfrigt hafva samtlige Riks-Stånden godkänt, hvad Utskotten i Utlåtandet
N:o i5 föreslagit.
Stockholm den 14 Maj 1841.
Bevillnings-, Lag,- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskotlens Betänkande, TS.o 20. 5
N:« 20.
Aok. till Exp. Utsk. den 18 Maj 184*j kl. H f. m.
Betänkande, i anledning af RiksdagsfuUmägtigen Fredric von
Zweigbergks motion om ytterligare förändringar i nu gällande
Seglations-Ordning,.
Hedervärda Bonde-Ståndet liar, enligt ankommet ProtocöUs-Uldrag,.
till Utskotten ålen emitterat Utskottens af de 3:ne öfrige Riks-Stånden godkända
Betänkande N:o g, i anledning af Herr A. Brunnii motion om ändring
i nu gällande Seglations-Ordning oclr till behandling i sammanhang
dermed öfverlemnat en vid Betänkandets föredragning af RiksdagsfuUmägtigen
Fredric von Zweigbergk väckt motion, deruti von Zweigbergk anfört, ej
allenast att vissa §§. af Seglatiöns-Oi dningen voro så stiliserade , att de
kunde leda till verkliga missbruk, och stodo i uppenbar strid med hvarandra,
utan ock förnämligast att genom förändring, af dessa §§> missbruken
kunde förekommas och Statsverket komma i åtnjutande af en icke obetydlig
årlig inkomst; alt 3o, 3r, 32 och 34 §§• voro de, sorn i afseende härpå
borde tagas i allvarligt öfvervägande; att, enligt 3o och 31 godsegarne
skola på Tullkammaren till förtu Ilning angifva sina varor , med bestämd
uppgift å qvantitet och' beskaffenhet; men att, dådet läge i hvarje köpmans
intresse alt å sina varor kunna förtjena så mycket som möjligt, det icke
vore underligt, om åtskilliga bland dem begagnade ordalydelsen i 32 och
33 §§., på det sätt, t. ex., att viglen och värdet å varorna uppgåfvos betydligt
under verkligheten, eller att faeturan icke vore ligtig,. såmedelst
att den upprättades in dupplo, den ena för Packhuset och den andra för
liqvid, de handlande emellan, hvilken senare ej: pragsenterades och hvari
varornas vigt och värde vöre mycket högre upptagne; att afsigten med 3f §»
eller att väcka nitet hos Packhus-Inspectorerne till tullinkomsternas ökande
blefve alldeles förfelad, om varornas angifning sålunda uppgjordes på förhand,
hvarigenom Kongl Majlis och Kronans fördel deremot komme i
efterhand; att, på grund af föregående §§\ och kanske i förening med det
gemensamma intresset, uppkommo så kallade tillökningar i lullumgälderna,
hvilkas uppgörande och uträkning ensamt sysselsatte 4 ® 5 personer till
ingen annans båtnad , än de båda Packhus-Inspectorernes,, hvilka deremot
g Bevillning!Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon,-U t skottens Betänkande, N,'0 20.
3ijöl0 så mycket mera fördel, som de, enligt motionen vidfogadt Utdrag ur
General-Tull-Slyrelsens Kammar-Contoirs Annotationsböcker , under loppet
af 20 år uppburit öfver 1 ro,000 R:dr B:co; art af berörde Utdrag inhemtades,
det desse så kallade Anmärkningsmedel år 1820 utgjorde endast
2,5g 1 R:dr 9 sk., men år i83g deremot 10,716 R:dr 12 sk., allt Banco;
att man borde föreställa sig, att den årliga tullinlraden härstädes under
de senast förflutne 20 åren äfven blifvit fyrdubblad, men att detta likväl
icke vore fallet, då, oagtadt den frihet i handeln, som varit rådande sedan
år 1825, i förening med förhöjda tullumgälder m. m., det af ett motionen
bilagdi bevis syntes, alt lullintraden för år i83g uppgått till 1,221,648 R:dr
]6 sk., eller icke fullt dubbelt så mycket som år 1820, då den utgjorde
6i4>53i R:dr 26 sk.; att det syntes lätt att göra anmärkningar å felagliga
angifningar af varor och frestande för de Handlande att, utan att göra någon
uppoffiing, genom uppgifvandet af varan till io procent under verkliga
förhållandet, tillskynda Packhus-Inspectorerne en betydlig inkomst på Statens
bekostnad, hvarföre Packhus-Inspectorerne stannade i en förbindelse,
som fordrade återtjenst, då 34 §• af ifrågavarande Kongl. Författning tillägger
Packhus-Inspectorerne 10 procent deraf, samt hälften af tullumgälderna,
så snart varans belopp öl vers!iger 10 procent af dess uppgifna innehåll;
att, då det tillhörde Packhus-Inspectorerne alt mäta och väga alla
varor, som hit inkomma från utrikes orter, och att deröfver föra annotation,
det syntes vara för mycket, att de, för det de blott göra sin tjenst, likväl
hafva högre inkomster än General Tull-Directeuren sjelf, nemligen, utom
lön och ganska betydliga sportler, numera årligen omkring 5,5oo R:dr Broo
hvardera, hvilket än ytterligare kunde fölhöjas; att, om emellertid denna
grofva och, som man skulle kunna kalla, alldeles obehöriga inkomst tillskapats
genom verkligen felagtiga angifningar, det äfven skulle höra till
besynnerligheterna inom Tullverket, att sådant oskick fått fortgå i så många
år, utan att tillämpning af 29 §. i Seglations-Ordningen någonsin skulle
vaiit i fiåga, ehuru densamma stadgade, att, om, vid lossning af styckegods,
skiljagtighet yppas til! mer än ro procent, emot hvad connoissementet
upplager af något Collys vigt eller cubik-innehåll, Skepparen derföre skall
tilltalas inför vederbörlig Domstol; att, både af hvad sålunda blifvit anfördt,
och deraf, att å Götheborg, der varu-trafiken också är mycket liflig,
inga eller högst obetydliga tillökningar i Tullumgälderna existerade, det
syntes tydligt, alt uppgifterna vid varors angifning lill förtullning i allmänhet
härstädes äro origtiga; så hade den uppgifne skillnaden i vigten,
t. ex. på ett parti socker, af godsegaren angifvet alt väga 219,000 U.,
Bevillning-, Lag- samt Attnu Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 20. 7
enligt Tull-Inspeclionens lillökningslisla, utgjort 26,100 ti mera,- på ett annat
parti-, uppgifvet att väga 48,060 U., tillökningen utgjort 9,268' U., och
åter å ett tredje parti af samma vara, angifvet till 57,780 ti, tillökningen
uppgått till 8,196 ti, m. fl.; att man med allt skäl kunde förmoda,, att det
icke ginge rätt till vid varors förtulining; alt orsakerna dertill borde Svårligen
sökas och missbruken afskaffas; ty finge detta förhållande fortfara ,
hvarigenom icke Statsverket„ utan blott enskilde personers mer och mindre
vinstgifvande industri sä ögonskenligen befremjades, så kunde man antaga
såsom bestämdt, att inom nästa Lagtima Riksmöte 60,000 Ridr för Statsverket
gå förlorade och vida deröfver, om tull tillökningarne så i progression
fortskrida sorn hittills; att ett säkert medel, till förekommande af detta
stora missbruk, likväl kunde åstadkommas genom förändring i åtskilliga §§.
af Seglations-Orduingen, och föl jag l ligen icke allenast Statens inkomster ökas
genom en bättre controll, utan äfven göromålen inom vissa Contor i Tullverket
blifva så mycket förenklade, att flere tjenster derstädes kunde indragas,
eller deras innehafvare åtminstone förordnas till Contiolleurer vid.
Stockholms Packhus; att det visserligen funnes en Controlleur,. men att andra
göromål icke skulle tillåta honom att verkställa, hvad han bör, emedan
han vore sysselsatt i Packhuset, under det Packhus-Inspeclorerne,. hvar för
sig, verks tadla vägningar och mätningar, m. m.; samt att allt delta förorsakade,
att i sjelfva verket ingen controll finnes, ehuru varor lill ett belopp
af nära 1 0,000,000,. derstädes årligen tnllbehandlas; och har von Zweigbergk
på alla dessa grunder föreslagit följande förändringar uti Seglations-Ordningen,
nemligen:
1:0 att uti 3o i stället för ”Tullkammaren”, bör stå: den Insp edion
eller Tullkammare, sorn det tillkommer att först behandla dessa varor;
2:0 alt 3i §. måtte erhålla följande lydelse: I angi fri ings- inlaga upptages
allt gods till rätt namn och art samt i hvad kärl eller omslag ilet
är inlagd t, med derå satte märken och mimer, men icke hvarken mått, mål
eller vigt, sorn deremot, sedan varorna blifvit mätna och vägda, uti ä inlagan
varande öppna columner utf öres af lnspectionen, hvilken, sedan
fartygets numer jemväl blifvit påteknad, genast derefter till Tullkammaren
ajlenmar dem i sä complett skick, att Tullumgäldernas uträkning kan verkställas
å sjelfva inlagorna, hvartill tryckta stämplade exemplar af bestämdt
format ständigt böra finnas till salu på lämpligt ställe. Kan, i saknad af
factura, godsegare icke lemna sä beskaffad uppgift å godset, sorn nu sagd t är,
gifve det i angifnings-inlagan under edlig förbindelse tillkänna; men underlätes
sådant, gånge sorn i 33 ff, säges; samt
8 Bevillnings-, Lag- samt Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottens Betänkande, N.-o 20
3:o att 3a och 34 §§. borde alldeles försvinna; men, i slället, en ny
filik omma, så lydande: Varor, hvarå värdet ej af egaren kan bestämmas,
skola pä auction för säl jas, och bilf ver då försäljningssumman grund för
Tullu mg aldernäs beräkning.
XJti serskildt under N:o 18 afgifvet Utlåtande, hafva Utskotten besvarat
'Bonde Ståndets å ten em iss af Betänkandet Nio 9; och som, beträffande
von Zweigbergks motion, Utskotten af det dervid fogade, af Kongl. Tullverkets
Bokhållare styrkte Utdrag ur Kongl. General-Tull-Styrelsens Kammar-
Contors Ånnotalionsböcker inhemtat, att Packhus-Inspections-Föreståndarne
i hufvudstaden genom anmärkningar vid godsegares angifningar erhållit
högst betydliga belopp af tullmedlen, hvilka belopp varit i ständigt
tilltagande och för år 1839 uppgått till 10,716 R:dr 12 sk, B:co, under det
att, enligt hvad Utskotten för öfrigt hafva sig bekant, dylike tjenstemän i
Rikets öfrige städer antingen alls icke, eller åtminstone i högst obetydlig
mon hafva uppburit en sådan inkomst, och då anledning det oagladt icke
förekommit, som skulle origtiga angifningar derstädes lemnats utan anmärkning,
samt deraf åter synes följa, att det sålunda anmärkte förhållandet
liärflutit af något genom Seglations-Ordningens lydelse möjligt missbruk ;
alltså, och enär, till förekommande af dessa missbruk för framtiden , torde
erfordras ej allenast en närmare utredning af de dervid förekomne omständigheter,
än äfven en derpå grundad fullständigare omarbetning af Seglations-Ordningen,
än som Utskotten nu äro i tillfälle att åstadkomma, få
Utskotten vördsamt hemställa ,
att Rikets Höglofl. Ständer måtte uti underdånig skrifvelse hos
Kongl. Majit anmäla, hvad sålunda anmärkningsvärdt förekommit
och tillika anhålla, att Kongl. Majit täcktes låta öfverse och granska
Dess Nådiga Seglations-Ordning af den 28 November i835 och
deruti låta införa de förändringar och rättetser, som till förekommande
af ofvan antydde missbruk och till befremjande af nödige
controller öfver tullinkomsternas ordentliga utgörande i öfrigt äro
af nöden samt med möjligaste lättnad för handeln kunna beredas.
Stockholm den 18 Maj i8/\i.
TRYCKT HOS J. A. WALLDEN,
1841.
Bevillnings- och Lag-Utskottets Utlåtande, N.o 21. X
N:o 21.
Ank. till Exp.-Utsk. den 2 Juni» 1841, kl. 1 t. va.
Utlåtande, i anledning of erhållen återremiss af Betänkandet
N:o idj angående väckte motioner, dels om Controller emot
missbruk vid Fribref s-rättighetens utö/vande och dels om
Fribref srätt för Länsmän.
t
Utskottens förenämnde Betänkande hafva Höglofl. Ridderskapet och
Adeln, Högvördige Preste-Ståndet samt Vallöf], Borgare-Ståndet bifallit,
hvaremot Hedervärda Bonde-Ståndet, med anledning af deremot framställde
anmärkningar, till Utskottens vidare behandling återremitterat samma
Betänkande; hvilket förhållande, Utskotten, enär förevarande fråga genom
tvenne Riks-Stånds sammanstämmande beslut sålunda är afgjord,
endast ansett sig höra hos Rikets Ständer anmäla.
Stockholm den 1 Junii 1841.
N;o 22.
Ank. tdl Exp. Utsk, den 2 Junii 1841, kl, 1 e. m.
t !. f - S!* •
Memorial, i anlednirg af Riks-Ståndens skiljagtiga beslut, angående
föreslagne förändringar uti Kongl. Förordningen, till
förekommande of oloflig införsel eller utförsel af varor, af
den 13 December i835.
Enligt ankomne Prolocolls-Utdrag från Höglofl. Ridderskapet och
Adeln af den 24 och a6, från Högvördige Preste-Ståndet och Vällofl.
Bih. till R. St. Prot. 1840 och 1841, 5 Sami. 2 Af d. 17 lläft.
Bevillnings - och Lag Utskottets Memorial, N:o 22.
Borgare-Slåndet af den 22, samt från Hedervärda Bonde-Ståndet af dets
24 sistiidne Maj månad, hafva Utskottens Betänkande, N;o 11, angående
åtskillige motioner om ändringar i Kong]. Förordningen, tillförekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor, af den 12 December i835
och Utlåtandet N:o 17, i anledning af återremiss af Betänkandet N:o ii*
blifvit af Preste- och Bonde-Stånden till alla delar godkände, äfvensom
af Ridderskapet och Adeln, utom i fråga om lydelsen af 35 §., hvilken
detta Riks-Stånd beslutat böra blifva sådan den i Betänkandet N:o 11 finnes
föreslagen; hvaremot Borgare-Ståndet, sorn, lika med Preste- och
Bonde-Stånden, gillat den i Utlåtandet N:o 17 föreslagna redaction af
nyssnämnde J\> i öfrigt dels ogillat Utskottens förslag lill ändringar uti 6’,
7 och 8 §§., dels afslagit 33 och 3g §§. af Utskottens förslag samt dels
antagit sådane förändringar vid 34, 86 och 38 §§, som till följd af beslutet
vid 33 §§• borde ega rum.
Enär Utskottens uti meranämnde Betänkande och Utlåtande framställde
förslag lill ändringar och tillägg uti Högstberörde Kådiga Förordn:ng,
äfven i de särskilde delar, hvaruti antingen Ridderskapet och Adeln
eller Borgare-Ståndet, hvar för sig, stannat i derifrån skiljagtiga beslut,
sålunda blifvit af Irenne Riks-Stånd godkändt, tillkommer icke Utskotten
att härutinnan vidtaga annan åtgärd,
än att hos Rikets Höglofl. Ständer sagde förhållande anmäla.
Slockholm den 1 Junii i84r.
På Bevillnings-Utskottets vägnar:
På Höglofl. Ridderskapet och Adelns
Ledamöters vägnar,
Henning Hamilton.
På Vallöf], Borgare-Ståndets
Ledamöters vägnar,
M. G -apengieser.
På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar,
C. Nordhammar.
På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar,
Ephraim Larsson.
Sevillaings- etli Lag-Utskottets Memorial, N;o 22. 3
På Lag-Utskotlets vägnar:
På Höglofl. Ridderskapets och Adelns På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
Carl G. Mörner. Josef Wallin.
På Väilofl. Borgar-Ståndets På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
C. C. Halling. P. Sahlström.
På Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets vägnar.
På Höglofl. Ridderskapets oeh Adelns På Högvördige Preste-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
Georg von Rosen. Carl Dahlgren.
På Vallöf!. Borgare-Ståndets På Hedervärda Bonde-Ståndets
Ledamöters vägnar, Ledamöters vägnar,
C. G. Gustafsson. Anders Larsson.
G. M. Gyllenhoff.
STOCKHOLM, Elmcns och Granbergs Trjckeri, 184 i.
REGISTER.
öfver Bevillnings-Utskottets afgifne Betunkanden, Utlåtanden och, Memorial
under lagtima Riksdagen i Stockholm åren 1840, 1841.
Nummer ä
Betänkandet
m, m,
A.
Jccis-afgift, å bränvin 22.
dccis-salu- angående Städernes a » » . 4 20.
B.
Beräkning, af Sjötulls-medlen, Salu-accissen, Post-medlen, ChartfeSigillatas-afgiflen
, Husbehofs-brännei i-medlen samt
Tidnings-stämpel och Kort-stämpel-afgifterne 5o.
Bevillning: allmän, om grunderne derför , . . 12, 16.
Utlåtande, i anledning af fiterremis9 . . . 27.
Memorial, i anledning af olika beslut . . 34, 3g.
Utlåtande, i anledning af anmärkningar emot Memorialet
K:o 3g ...... 42.
Bevillning!fr ihet: för försäljning af handsmide . 5.
Utlåtande, i anledning af återremiss ... *5.
För Landt-Räntmästares remisslage ... 17.
För afskedade, till underhåll berättigade soldater 18.
För utdelning å Götha-Canal-Bolags-actier , 24.
Bevillnings-Stadga: angående dertill hörande formulair 45-
Bevillnings-Summat angåeude fördelning deraf . • 5a.
B lockhus-Udden: om anläggande af en brygga derstädes 8.
Bränvin: om Consurations-afgift derå .... 10.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . 2G.
Böter: om afskafFande deraf för uteblifvande från Krono-Upp
börds-stämman
% , t g.
2
Register.
Utlåtande, i anledning1 af återremiss . . 36.
Memorial, i anledning af olika beslut . . 46*
Utlåtande, i anledning af återremiss af Memorialet
N:o 46- ....... 4f>
C.
Canzli-betjening om ytterligare antagande deraf . : i.
Comitéers: Berednings- och Taxerings-Memor\a\, i anledning af
Riks-Ståndens olika beslut om dessa Comiteers förening
. * . ' . . . . . 3r.
Memorial, med ytterligare hemställan derom . 33.
Curhus-afgift: angående dess fortfarande ... . ir.
Utlåtande, i anledning af återremiss . , a3.
Memoria], i anledning af olika beslut . ► 2g.
D.
Dehetsedels-lö&er,: om afskaffande deraf . . . 3.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . i3.
F.
Fabriks-anläggningar: om anslag till ersättning för sådane j.
H.
Häradsskrifvare: om skyldighet för dem, att utan lösen anteckna
bemmansköp och arrende-contract m. m. uti
mantalslängderne ..... 4-
Utlåtande, i anledning af återremiss . , i4*
3
iK.
Kort-Spel\ om stämpling deraf ..... 3a.
Utlåtande, i anledning af återremiss . , 37.
L.
Lima socken: om lindring i bevillningen för invånarne derstädes
........ 43.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . 5i.
M.
Markegångs-Taxori om besvär deröfver ... 2.
P.
Post-Taxor: om granskning deraf ..... 1 g.
S.
Stämpladt Papper: angående afgiften derå ... 35.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . 4°-
Memoria], i anledning af olika beslut . . 44*
T.
T atlof gifter, Eventuella: för förbjudne varor , . . 47*
Tullbevillningen: angående grunderne derför, jemts förslag till
Tull-tsxa » . 21.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . 3o.
Memorial, i anledning af olika beslut . . 4r*
Utlåtande, i anledning af återremiss af Memorialet
N:o 4.1  48.
Tulllindring: för Sidenväfnsder från Ostindien . . 38.
Tull-ljenstemän: om indragning af vissa , 6.
£ Register.
u.
Uppbörds-procent: om bestämmande af beloppet deraf till vederbörande
tjenstemän ..... 28.
y.
Wexiö, om lindring i bevillningen för invånarne derstädes 25.
register
öfver Bevillnings- med flera sammansatta Utskotts afgifne B et änh anden,
Utlåtanden och Memorial vid lagtima Riksdagen i Stockholm
åren 1840 och 1841.
B.
Nummer å
Betänkandet
m. m.
I.
Bevillning: af jagt till praemier för rofdjurs dödande
Brånvinsbränning: grunder för förändrade föreskrifter derom . 2.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . .5.
Memorial, i anledning af olika beslut . . . .12.
Ytterligare memorial i ämnet . • • • • 14, *6.
Reglementnriske föreskrifter för densammas utöfning . 7.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . , . i5.
Memorial, i anledning af olika beslut . . . *19.
Bränvisbrännings-Forordning: om tiden för den blifvande nya
Författningens tillämpning ..... 4*
Bränvinskärl: cm upphäfvande af föreskriften om försegling deraf
vid transport i saltsjön , . . . ♦ 10.
Bränvins-redskcps försegling: om ersättning till Krono-Länsmän
för
Register.
för verkställighet deraf ...... 3.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . , .6.
F.
Fribref srättighet: om controller emot missbruk vid utöfningen
deraf, samt om fribrefsrätt för Länsmän . . . i3.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . ai.
T.
Tidlförfattningarne'. om ändring uti Kongl. Inrikes Tullför
passnings-Stadgan
....... 8.
Om ändring uti Kongl. Seglations-ordningen . . 9, 20.
Utlåtande, i anledning af återremiss af Betänkandet
^ *o 9 •••«•• .•• 18.
Om ändring uti Kongl. Förordningen, till förekommande
af oloflig införsel eller utförsel af varor « . 11.
Utlåtande, i anledning af återremiss . . . . 17.
Memorial, i anledning af olika beslut * * 22.
STOCK BO L M , Emens och Granbergs Tryckeri, i84i*
